Skip to main content

Full text of "Föreningen heimdals folkeskrifter"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 




Föreningen heimdals 
folkeskrifter 




CLJUNB 



U.ofM.Duplta* 




Digitized by 



f^% 



wi...,,. 



i "* 



AS 



Hgitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 31. 



OM 



NORDENS VÅRVÄXTER 



AP 



F. R. KJELLMAN 



Föredrag vid Filosofie doktors- och jubeldoktor spr omotionen 
i Upsala den ji Maj iSpj 



X" 



STOCKHOLM *• 
F. 8c G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



TJpsala 1895 
Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Det gifves väl icke mången nordbo, som icke lifligt 
tilltalas af den nordiska florans fagra vårbarn, — hvilka på 
berg och i dal, i skogens tysta gömslen och vid de brusande 
bäckarnes strand så älskligt och tillitsfullt förkunna, att den 
långa, enformiga, liflösa vinterns herravälde ändtligen är 
förbi, och att naturen återtagit sitt mäktiga lifsarbete. 

Jag anser mig emellertid kunna göra äfven det påstå- 
endet, att det är mycket få nordbor, som ägnat dessa flo- 
rans förstfödda mer än en flyktig uppmärksamhet, och att 
särskildt de äro få, hvilka sökt förklara den sällsamma egen- 
domlighet, dessa visa i förhållande till nordens öfriga växt- 
former. Det är ju en sällsam egendomlighet, att medan 
ännu gräset knappt börjat lysa i sin första späda grönska 
och andra växter ännu äro försänkta i vintersömn eller blott 
börjat gifva de första lifstecknen från sig, vårväxterna stå 
klädda i full blomsterskrud, sålunda redan inträdt i det ut- 
vecklingsskede, hvilket de öfriga först nå under somma- 
ren eller många t. o. m. ej förr än vid höstens början. 
1 Jag har därför trott mig kunna — vid denna de vårliga 

^ förhoppningarnas, de vårliga minnenas fest — framställa några 
T- drag ur dessa för oss alla kära vårväxters lefnadssaga. Den 
"är långt ifrån innehållslös. Enformig är den heller icke. 
»- Tvärt om, hvar och en har sina mer eller mindre starkt 
*- framträdande och mer eller mindre märkvärdiga egendom- 
lmH ligheter. 

Alla kan jag därför icke nu skildra. Jag måste in- 



O 4 Q<r^OO 

Digitized by VjOOQIC 



F. B. Kjeltman 



skranka mig till ett fåtal, till dem, som äfo mest bekanta* 
eller hvilkas lefnadshistoria har att framvisa särskildt beak- 
tansvärda sidor. 

Må jag då göra början med den allbekanta BlåsippcM, 
som i vårens första dagar förlänar lif åt skogsmarken med 
dess ännu så talrika spår af höstens och vinterns rusk och 
härjningar. 

Det är väl blåsippans täcka blommor, som egentligen 
fängsla vår uppmärksamhet, och redan de kunna säga oss 
mycket om växtens lif. Men för att få en djupare inblick 
i detta, måste vi fästa oss vid, att de blott utgöra delar af 
en invecklad växtkropp. De utgå på sina långa skaft från 
sidorna af en kort, späd stam, hvar och en i vecket af ett 
hvitaktigt, fjällikt blad. Denna späda stam utgör en ome- 
delbar fortsättning, spetsen, af en längre, kraftigare i mar- 
kens bryn nedsänkt och med en mängd grofva rötter i mar- 
ken fäst stam, hvilken i närheten af de fjällika lågbladen 
utsänder ett antal gröna, stora, treflikiga blad, örtblad. Den 
unga stammen eller stamdelen bär icke blott fjällika blad 
och blommor, utan äfven ofvanför dessa några outvecklade 
organ, hvilka lätt kunna igenkännas såsom unga örtblad. 

Är nu allt detta, hela denna växtkropp, bildad under 
våren? Det är lätt att se och lätt att inse, att så ickS är 
och omöjligen så kunnat vara fallet. Utvecklingstiden har 
varit allt för kort. Den kraftigare stamdelen visar fullt 
tydligt, att den lefvat och arbetat under flera år; likaså 
rötterna, och äfven de stora örtbladen, ehuru de ännu äro 
lifskraftiga, bära äfven de tydliga spår af ålder. Det är en- 
dast de delar, som bilda växtens spets : det späda stamstyc- 
ket, de fjällika lågbladen, blommorna i deras veck och de 
unga örtbladsämnena, som hafva en sådan beskaffenhet, att 
man möjligen skulle kunna antaga dem utgöra ett under 
året bildadt s. k. årsskott. 

Men det arbete, som fordrats för uppbyggandet af alla 
dessa till daning och verksamhet så olikartade delar, är så 
stort och så inveckladt, att vi måste tveka att anse, att det 



Digitized by 



Google 



Om Nordens vårväxter 



skulle hafva kunnat medhinnas på den ringa tid under vå- 
ren, då ett dylikt byggnadsarbete för växten varit möjligt. 

Säker insikt om, huru härmed förhåller sig, kunna vi 
vinna, om vi uppsöka växten om senhösten, omedelbart före 
vinterns inträde, då utvecklingen kan anses hafva afstannat. 
Den är icke svår att finna och igenkänna. Dess egendom- 
ligt formade örtblad lämna därvid en säker ledning. 

Växtens höstdräkt afviker från vårdräkten däri, att det 
vårliga blommande årsskottet ersattes af en stark, fast sam- 
mansluten knopp. Lätt kan man öfvertyga sig om, dels att 
denna knopp utgöres af en kort stam, ett antal blomknop- 
par, några späda örtbladsämnen, allt tätt och fast samman- 
slutet inom hvitaktiga, fjällika lågblad; dels att blomkrop- 
parne äro så långt komna, att alla de många olikartade 
delar, som ingå i blommans sammansättning, icke blott äro 
fullt tydligt urskiljbara, utan så stora och högt utbildade, 
att deras utveckling kan betraktas som i det allra närmaste 
afslutad. 

Att det är denna knopp, som tidigt om våren öppnar 
sig och blir till ett blommande årsskott, det kan icke vara 
underkastadt något som helst tvifvel. 

Sålunda, de delar, som träda fram och i verksamhet 
tidigt om våren hos blåsippan, de äro icke följden af ett 
under våren utfördt lifsarbete ; de hafva utarbetats under den 
föregående våren, sommaren och hösten och det är just så- 
som en följd af detta långvariga, oafbrutna, ifriga föregå- 
ende arbete, de nått den utbildningshöj d, att de, och sär- 
skildt blommorna, redan i själfva vårbrytningen kunna börja 
den verksamhet, som är dem förelagd. 

Till sitt allmänna utvecklingslopp i åtskilligt olika blå- 
sippan är Gullvifvan, Primula veris, som fått vårens 
namn och åtminstone i vissa trakter af Norden med full rätt 
gäller såsom en högt skattad vårväxt, om den också icke hör 
bland vårens förstlingar. Att växten är en vårväxt, en vår- 
bloirfmande växt, beror väl därpå, att liksom hos blåsippan 
blommorna till följd af ett längre föregående arbete äro 



Digitized by 



Google 



F. R. Kjéllman 



långt utvecklade vid slutet af växperioden före den, de 
framträda såsom verksamma organ. Men detta föregående 
arbete är icke likartadt hos dessa båda växter. 

Det under våren verksamma skottet hos gullvifvan 
bär i sin spets en skaftad blomsamling och äger nedanför 
denna en rosett friska, starka arbetsdugliga, om också ännu 
icke fullt utvecklade gröna örtblad. Detta skotts tillväxt 
är afskuren genom blomsamlingens plats i skottspetsen, och 
då så är fallet med alla växtens skott blir den allmänna ut- 
vecklingen väsentligt olika blåsippans. Hos denna är det en 
gammal växpunkt, som arbetar år efter år i samma rikt- 
ning, utbildande årligen först lågblad (knoppfjäll) med blom- 
mor i deras veck och därofvan de vanliga örtbladen; hos 
gullvifvan åter uppgår den gamla växpunkten i de förgäng- 
liga blommorna, så att för en vidare utveckling af växten 
en ny eller nya växpunkter, nya centra för växandet måste 
utbildas. 

Huru sker då detta växande? Redan hos de på vå- 
ren blombärande skotten kan man utan synnerlig stor svå- 
righet upptäcka de nämnda nybildningscentra. De uppträda 
såsom obetydliga knoppar, hvilka under sommarens lopp så 
småningom tilltaga i styrka. Knoppens stamdel förstoras, 
nya blad anläggas, bladämnena tillväxa och slutligen slår 
utvecklingen in på en ny riktning: ur själfva växpunkten 
utmodelleras en blomställning. Alla dessa delar nå dock 
icke sin fulla utveckling under den första växperioden, utan 
gå i knoppstadium in i vinterhvila. 

En vårväxt som genom sitt mera egendomliga lefhads- 
förlopp påkallar uppmärksamhet i högre grad är den vackra 
för Upsalaboarne så välbekanta och från deras sida för år- 
liga utrotningsförsök utsatta Backsippan, Pulsatilla vul- 
garis. Den liknar närmast gullvifvan, men afviker från 
den i sitt allmänna lefhadsförlopp därigenom, att det nä- 
ringsberedande arbete, hvarje skott har till uppgift att ut- 
föra, hos gullvifvan liksom hos blåsippan är förlagdt till den 
växperiod skottet blommar, hos backsippan däremot full- 



Digitized by 



Google 



Om Nordens vårväxter 



ständigt afslutas under skottets första egentliga verksam- 
hetsperiod. När hos backsippan skottet träder i vinterhvila, 
består det sålunda af en stamdel, som bär ett antal viss- 
nade örtblad och i spetsen en blomknopp, ej såsom hos 
gullvifvan omsluten af unga örtblad, utan af tjocka, till större 
delen fjällika bladbildningar, närmast lika dem, som omger 
blåsippans vinterknopp. Hos gullvifvan liksom hos blåsip- 
pan fostras det en gång blommande skottet under en hel 
lång växtperiod och har för den höga utveckling, det här- 
vid ernår, helt och hållet att tacka moderskottets verksam- 
het. Först under en följande växperiod blir det ett verk- 
samt organ i organismens lif, men får då att så godt som 
helt och hållet utföra allt det arbete, som förut hvilade på 
moderskottet. Hos backsippan åter måste hvarje skott re- 
dan från sin uppkomst, från sin tidigaste barndom kan man 
säga, bidraga till sin egen utveckling och dessutom äfven 
understödja moderskottet i dess arbete. Hos backsippan 
har hvarje skott en fyrfaldig uppgift att fylla: 1) arbeta 
på sin egen utveckling från sitt tidiga lif; 2) lämna moder- 
skottet hjälp i dess verksamhet; 3) bilda nya växtindivid 
i form af frön och 4) anlägga och till en viss höjd utveckla 
ett eller flera sidoskott. 

Denna utvecklingstyp går igen hos åtskilliga af de 
nordiska vårväxterna, om också i viss, högre eller lägre grad 
modifierad särskildt i samband med växternas allmänna 
byggnadsplan. Så t. ex. hos skogsbackarnas skönaste var- 
prydnad, Hvitsippan. Andra intaga en mellanställning mel- 
lan gullvifve- och backsippetypen. Hos dessa arbetar hvarje 
skott under sitt sista år i likhet med förhållandet hos gull- 
vifvan, men i olikhet med backsippan, icke blott i fröbild- 
ningen utan äfven med stor kraft i näringsberedningens 
tjänst, men detta näringsberedande arbete är icke såsom 
hos gullvifvan inskränkt till detta år, utan har fortgått växt- 
perioden eller växtperioderna före den, under hvilket skot- 
tet blommar. Så är, för att anföra ett par exempel, fallet 
med den synnerligen prydliga och prydsamma Kabbel- 



Digitized by 



Google 



F. B. Kjéllman. 



löken, Caltha palnstris och i än högre grad med den väl 
föga uppmärksammade, men mycket tidigt blommande Lu- 
zula pilosa. 

Det vore mycket frestande att ingå på en utförligare 
beskrifning af den till sitt lifsförlopp mycket märkliga Häst- 
hofväxten, Tussilago farfar a, hvars finblommiga blom- 
korgar i lifligt, kraftigt gult redan under vårens första da- 
gar tilldraga sig uppmärksamhet och gärna användas till 
prydnad, men jag tviflar på att det skulle vara mig möj- 
ligt att utan upplysande figurer göra hithörande mycket in- 
vecklade förhållanden begripliga. Jag får därför inskränka 
mig till att säga, att, under det hos de förstnämnda vår- 
växterna alla skott, som samtidigt taga del i växtkroppens 
byggnad eller suscessivt följa på hvarandra, äro sinsemellan 
och i regel lika, hos hästhofväxten det olikartade lifsarbete, 
som skall utföras af skotten, är fördeladt på olika skott. 
Växten består följaktligen dels af en stor mängd, ofta i rika 
klungor sittande skott, hvilka blott bära blommor, sålunda 
äro rena fortplantnings- eller fröbildningsskott, dels af skott, 
som äro bladiga näringsskott. Dessa senare hafva ett myc- 
ket drygt arbete att utföra. De träda i verksamhet först 
sedan blomningen är öfver, men hafva lika fullt att bilda 
allt det byggnadsmaterial, som erfordras för anläggning och 
hela utvecklingen af de talrika blomskotten och för anlägg- 
ning af nya vegetativa skott och dessas utbildning till ar- 
betsduglighet. Detta arbete ökas ännu mer därigenom, att 
en del af näringsskotten få en betydlig längd och därför 
mer än ett år åtgår, innan de nå den utvecklingshöjd, 
att de kunna inträda såsom själfständigt arbetande delar af 
organismen. De äro sålunda minst två år, stundom ännu 
längre blott tärande, men blott ett år närande kroppsdelar. 
Blomskotten äro alla tvååriga. Ena året åtgår till deras 
utbildning, det andra äro de verksamma. Deras utbildning 
vid första periodens slut har kommit till den höjd, att de 
kunna öppna sina blomrika korgar så snart snön smält och 
det öfversta jordlagret upptinat, 



Digitized by 



Google 



Om Nordens värvar ter 



Den nordiska sommaren är kort, den tid, under hvil- 
ken Nordens landtväxtlighet finner gynnsamma eller drägliga 
lifs villkor, snart förrunnen. Det är ju i full öfverensstäm- 
melse härmed, att de nu anförda vårväxterna girigt begagna 
tiden, börja sin verksamhet det första möjliga och fortsätta 
den i det allra längsta. 

Men så är, förundransvärdt nog, icke fallet med andra 
Nordens växtformer. Till och med bland våra vårblom- 
månde växter gifves det en grupp, hvilka använda blott en 
jämförelsevis liten del af den tid, som Norden erbjuder dem 
till verksamhet och utveckling. Redan tidigt på våren breda 
de ut sina blommor, men efter en kort tid och långt innan 
sommaren, den fördelaktigaste arbetstiden i norden, är förbi, 
ja t. o. m. innan: den egentliga högsommaren börjat, gå de 
till hvila. Ur sommarens ymniga lifskällor hämta de så- 
lunda intet. 

En bland dessa är Vårlöken, Gagea lutea. Vårlöken 
är såsom bekant en tidig vårväxt. Först träda dess blad 
i verksamhet, men det dröjer ej länge, innan den ock öpp- 
nar sina blommor. Kort är dess blomstringstid, snart är, 
som det tyckes, hela växten spårlöst försvunnen. Den är 
dock icke död. Samtidigt som blommorna mogna sina frön, 
försiggår i marken, undandoldt för vår blick, ett annat kraf- 
tigt nybildningsarbete. Här utvecklas en knopp, som till 
allra största delen består af tjocka, köttiga, af stärkelse och 
andra byggnadsmaterial fullproppade organ. Därmed är vår- 
arbetet slut. Växten går till hvila och förblir i det stora 
hela overksam under hela sommaren. Men vid höstens in- 
brott vaknar den till nytt lif och ny verksamhet. Af det 
på våren hopade byggnadsmaterialet uppbyggas blad och 
blomämnen och detta arbete fortgår så länge och med den 
kraft och hastighet, att, då vintern afbryter detsamma, ett 
skott utbildats till samma höjd, som de öfvervintrande blom- 
skotten hos andra fleråriga vårörter ock därför också vid 
vårens början kan höja sina blad och blomknoppar ofvan 
marken och börja sitt närings- och frtbildningsarbete. 



Digitized by 



Google 



10 F. R. Kjellman 



Denna förunderliga lifsbild i mer eller mindre förän- 
drad form möter oss hos icke blott många af våra odlade 
förnämsta vårväxter, särskildt lökväxter såsom snödroppen, 
pärlhyacinten, Crocus m. fl., utan äfven hos åtskilliga andra 
af de i Norden inhemska vårväxterna, bland hvilka den kan- 
ske mest bemärkta och starkast framträdande torde vara 
den i saftigt gröna mattor växande Svalörten, Firar ta 
ve ma, med sina höggula, starkt glänsande stjärnblommor 
och den särskildt för Upsalatraktens vårflora så utmärkande, 
ståtliga Kungsängsliljan. 

En annan hord af nordens vårväxter äro väl till följd 
af sin ringa storlek och blommornas obetydlighet för det 
mesta förbisedda. De äro dock äfven de och kanske i ännu 
högre grad än många andra förtjänta att uppmärksammas 
på grund af sitt i mångt och mycket märkvärdiga lefnads- 
sätt. Draba vema, Nagelörten, är en af dem, antagligen 
den minst okända. 

På torra, soliga backar ser man i de första vårdagarna 
dess små, hvita blommor, bildande en gles klase, som upp- 
skjuter ur en till marken tryckt rosett af små gröna blad. 
Mycket snart är dess blomstring förbi, frukterna mogna, 
fröna spridda. Härmed är växtens lif släckt. Under hög- 
sommaren synes ej ett spår af den. Men spana vi noga 
efter den under sensommaren och hösten med dess rusk 
och slask och i öfrigt försämrade lefnadsförhållanden, då 
skola vi se späda, ur fröna komna plantor af den uppväxa. 
Växandet går i all hast. När vintern inträder, snön breder 
sin slöja öfver den frusna jorden, då har den tillryggalagt 
icke blott sin barndoms-, utan äfven sin ungdomstid. Den 
har då hunnit att utveckla alla eller nästan alla närings- 
organ, den får: sin fina, ganska rika, mångtrådiga rot, sin 
lilla, rosettbladen bärande stam och en stark blomknopp 
eller rättare blomställningsknopp. Så hvilar den snötäckt 
under vinterns kyla. Då vårsolen smälter snötäcket, så står 
den där så kraftig och ungdomsfrisk, som om blott några 
dagar förgått, sedan den började sin utveckling. 



Digitized by 



Google 



Om Nordens vårväxter 11 



Dess lif är kort. Den är i hög grad förnöjsam. Hösten 
är dess egentliga arbetstid. Under vårens första soliga 
dagar och svala nätter bringar den till mognad hvad som 
under hösten fostrades. Och därmed når den slutet af sin 
tillvaro. 

Men det är ej blott örter, hvilka minna om vinterns 
slut och sommarens ankomst; äfven bland de nordiska trä- 
den och buskarne gifves det arter, hvilka allmänt och med 
rätta räknas bland vårväxternas skara. Erinras vi t. ex. 
icke om vårens tid af hasselns och alens smidiga gulpudrade 
hängen, af den förrädiska tibastens, på de bara fjolårsgrenarne 
tätt sammanträngda, syrenlika blommor. Bland buskarne 
och träden är det emellertid pilarne med sina "gullgula 
fransar" som ansetts företrädesvis beteckna vårens inträde 
och sannt är väl också, att de mer än andra träd och buskar 
genom sin rikedom på färgstarka, af en hel insektvärld om- 
svärmade blomsamlingar bidraga till vårlandskapets karakter 
och kraftigast vittna om svällande, nyvaknadt lif. 

Hvarifrån komma då så tidigt dessa liffulla, gullgula 
fransar, denna oändliga blomrikedom. Vårens verk äro de 
icke. De äro uppammade under den föregående sommaren 
och hösten och hafva, omslutna af en i hög grad ändamåls- 
enlig omklädnad, hvilat säkert och tryggt under vintern. 
Och bladen? De dröja ännu; de äro anlagda samtidigt, af 
samma moderskott som, och i omedelbar närhet af blom- 
ställningsknopparne, men komma likvisst först fram, då 
blomningen är öfver eller nalkas sitt slut. Det nyvaknade 
lifvets hela energiska verksamhet riktas på blommornas 
fulländning. Vårpilarne äro icke ensamma härutinnan. Samma 
företeelse möter oss såväl hos andra vårväxter t. ex. blåsip- 
pan, tidiga sommarväxter t. ex. lönnen som t. o. m. hos sena 
höstväxter såsom den märkvärdiga Tidlös an, Colchicum au- 
tumnale, som hvilar under sommaren, blommar mot vinterns 
inbrott och först våren därpå utvecklar sina blad, samtidigt 
som frukterna bringas till mognad. 



Digitized by 



Google 



12 F. R. Kjellman 



Nordens rena vårväxter äro icke synnerligen många; här 
i Upsalatrakten torde man knappt kunna skatta dem till mer 
än ett femtiotal. Men de utgöra, som bör hafva framgått 
af min korta skildring, en i hög grad brokig blandning. 

De äro träd och buskar, men företrädesvis örter. Bland 
örterna äro en del kortlifvade, endast en gång blommande, 
andra långlifvade, år efter år blommande; en del t. o. m. 
med sådan årlig föryngring, att i deras organisation ingen 
lifsgräns synes vara satt. Somliga äro ställfasta, andra vandra 
långsamt från plats till plats. Några växa enstaka, en del 
bilda rika, tätt sammanträngda skaror. Många förgrena sig 
ej eller sparsamt, andra intaga vida rymder i eller ofvan mar- 
ken. Ingen slags mark tilltalar dem företrädesvis. Torra 
sandbackar, solöppna bergklintar, fuktiga ängar, myllrik 
lundmark, undangömda skogsnår hysa vårväxter. Utveck- 
lingstidens längd växlar och de perioder, under hvilka ut- 
vecklingen sker, äro ej for alla arterna desamma. Oftast 
försiggår utvecklingen utan afbrott, stundom dock med af- 
brott, som icke kunna vara framkallade af de här i Norden 
rådande lefnadsförhållandena. 

Samma vidtgående olikheter framträda i blommornas 
byggnad och lif. Vårväxterna äro icke närbesläktade väx- 
ter. En Tussilago kan icke vara nära släkt med en Luzula 
pilosa, en blåsippa icke med en pil. en Draba verna icke med 
vårlöken. Nordens vårväxter kunna icke vara utvecklade 
ur en och samma stamform, skapade efter samma mön- 
sterbild. 

De äga dock alla ett gemensamt drag och det är detta, 
som gör dem till en typ, en särskildt biologisk typ i den 
nordiska floran. De blomma under den nordiska växperio- 
dens början och skilja sig därigenom från hufvudmassan af 
Nordens blomväxter. 

Det är följaktligen till denna egendomlighet, vi hafva 
att hålla oss, för utredningen af dessa växters historia. 

Det har framgått af den föregående undersökningen, 
att blomningens tidiga inträde närmast beror på blomknop- 



Digitized by 



Google 



öm Nordens vårväxter 13 



parnes starka utveckling vid slutet af Utvecklingsperioden 
före den, under hvilken blomningen sker. Men med insik- 
ten härom är frågan ej löst, så mycket mindre, som just 
denna föregående utveckling är, såsom förut anförts, af så 
väsentligt olika art. 

I ena fallet utgör ju blomknopparnes starka utveckling 
resultatet af ihärdigt, oaf brutet arbete under minst en hel, 
stundom mer än en nordisk växperiod; i andra fall har den 
framgått af verksamheten under blott en kort del af en väx- 
period eller närmare bestämdt genom arbete under två korta 
delar af en och samma växperiod. 

För att förstå vårväxterna, måste alltså deras allmänna 
utvecklingsgång förklaras. Men då denna, ehuru slutresul- 
tatet är detsamma, hos olika vårväxter bär väsentligt olika 
karakter, är det på förhand att antaga, att den sökta för- 
klaringen är olika för olika fall* 

Jag anser mig berättigad, att göra det påståendet, att 
det är en allmän lag inom växtvärlden, att växterna äro 
organiserade och att deras utveckling förlöper i öfverens- 
stämmelse med de yttre förhållanden, under hvilka de lefva. 
Ett snart sagdt oöfverskådligt bevismaterial, ådagaläggande 
detta, har särskildt under de sista årtiondena blifvit samladt 
från jordens till läge och natur mest skilda delar: från 
polarländernas isiga nejder, från länder klädda i tropernas 
of vers vallande växtrikedom, från Asiens, Afrikas och Ame- 
rikas stepper, savanner och öknar. 

När så är, och många, för att icke säga alla nordens 
vårväxter icke visa en sådan ändamålsenlighet, måste man 
påstå, att de icke äro riktigt hemma här, och att särskildt 
de, som för sin utveckling icke eller blott i ringa grad be- 
gagna de lefnadsförmåner, den nordiska sommaren erbjuder, 
icke kunna hafva uppkommit i vårt land. Man tvingas söka 
deras uppkomst, deras utvecklingscentrum annorstädes. 

Men hvar? Där växter träffas, som till lefnadsförlopp 
likna de nordiska vårväxterna, men lefva i öfverensstäm- 
melse med de gifha lefnadsförhållandena. 



Digitized by 



Google 



14 F. R. Kjellman 



De norra polarländerna äro sådana områden. Väx- 
perioden är här i följd af den länga vintern mycket kort. 
Polarväxterna måste därför använda mer än en växperiod 
på skottens utveckling. Men härigenom och genom ett 
energiskt arbete natt som dag drifva de det därhän, att 
blomningen kan inträda omedelbart efter vinterns slut. Så 
godt som alla polarväxterna, buskar liksom örter, blomma 
vid växperiodens början och förtjäna därför namnet vårväx- 
ter. Om de därför förflyttades söderut och så mycket som 
möjligt bibehölle sina lefnadsvanor, så skulle ju de till ut* 
vecklingens allmänna förlopp komma att likna det stora fler- 
talet af våra vårväxter, sipporna, gullvifvan, kabbellöken och 
deras likar. 

Enahanda är förhållandet med de högalpina områdena 
i södra och mellersta Europa och Asien, hvilkas flora till 
utbildning och lefnadssätt i allt väsentligt öfvérensstämmer 
med de norra polarländernas flora och till en del består af 
samma arter som denna. 

Det gifves ännu andra trakter, där i följd af vegeta- 
tionsperiodens korthet en fördelning af skottens eller väx- 
tens hela utveckling på minst två på hvarandra följande år 
blifvit en nödvändighet och där också därför floran utgöres 
af växter, som likna våra vårväxter. Det är steppländerna 
i sydöstra Europa och tillgränsande delar af Asien, hvarest 
vintern knappt är förbi, förr än marken liksom genom ett 
trollslag klädes i en praktfull, brokig blomsterskrud af lök- 
och knölstammiga växter: tulpaner, hyacinther, Crocus, or- 
chideer, kungsängsliljor, Scillor, Gagea, Bulbocodium och 
andra, sålunda en mångfald af våra trädgårdars mest om- 
tyckta vårväxter. Här är det icke tidigt inträdande kyla, 
som förkortar växperioden, utan den starka kontinentala 
hettan och så godt som fullständiga torkan. 

Inom en del af dessa områden följer den stränga vin- 
tern så godt som omedelbart på den heta, torra sommaren. 
Växterna förbli här overksamma efter en kort blomstrings- 
tid ända till följande vår. 



Digitized by VjOOQIC 



öm Nordens vårvclxfer 15 



I andra områden åter följer på den heta, torra som- 
maren en varm regnig höst. Växterna hafva inrättat sig i 
öfverensstämmelse härmed. Då höstregnen komma, vakna 
de till lif. De under våren bildade fröna gro och de ur 
dem uppkomna plantorna växa ut till nästan blonifårdigt 
tillstånd. De under våren anlagda och till en viss höjd ut- 
bildade nyskotten, som hvilat under sommaren, återtaga sin 
. utveckling och drifva utbildningen så långt, att alla delar 
äro färdiga till verksamhet, stundom såsom hos Colchicum 
autumnale så långt, att de redan på hösten komma i blom. 
Därpå inträder vinterhvila i följd af kyla, men vid vårens 
inbrott, då kylan viker, vårregnen flöda, då utföres hvad 
af arbete som återstod. 

Det är sålunda samma lifsbild, som å ena sidan Draba 
verna, å andra sidan vårlöken, svalörten, kungsängsliljorna, 
bland våra vilda och flere af våra trädgårdsväxter såsom 
snödroppen, perlhyacintherna och andra framte. 

Det lär väl icke kunna bestridas, att dessa förhållan- 
den innebära en bestämd anledning att söka ursprunget för 
åtminstone hufvudmassan af våra vårväxter i polarländerna, i 
Europas och Asiens alpina trakter och steppländer. Ytter- 
ligare skäl härttll ligger däri, att en del af våra vårväxter verk- 
ligen finnas i dessa trakter, och att andra där företrädas af 
mycket närsläktade former. Bevisadt är också, att så godt som 
hela vår flora är en sent invandrad flora och särskildt att 
en hord fjällväxter, kommande söderifrån, gått fram öfver 
det svenska låglandet. Hufvudmassan af dessa har väl be- 
gifvit sig upp i våra fjälltrakter, men andra hafva stannat 
kvar på låglandet. En del af dessa hafva i högre grad 
bibehållit sitt, i sina isrika hemländer antagna lefnadssätt. 
De uppträda såsom utpräglade vårväxter. Andra åter hafva 
lämpat sig efter de erhållna gynnsammare lefnadsförhållan- 
dena och tagit plats bland Nordens sommar- och höstväxter. 

Det första ursprunget för ifrågavarande växter är nog 
icke heller att finna i de nämnda trakterna af vår jord. 
Deras flora är med hög grad af sannolikhet, för att ej säga 



Digitized by 



Google 



16 _____ **• fi - KjM*»<** 



visshet äfven den en ung flora, uppkommen genom inflytt- 
ning från andra områden och genom småningom fortgående 
omskapning af de inflyttade, steg för steg framträngande 
arterna och formerna. 

En del hafva utdanats i följd af och i anslutning till 
de väldiga naturföreteelser, h vilka förvandlade större delen 
af Europa till isöknar, lika det nutida polarområdets och 
sålunda blifvit till dessa härdiga, energiska, skyndsamma växt- 
former, som nu skänka lif åt polartrakternas och de hög- 
alpina regionernas under sommaren snö- och isfria områden. 

Till en annan grupp har man efter all sannolikhet att 
söka stamformerna i de första nybyggarne på de vida rym- 
der i sydöstra Europa och västra Asien, hvilka under en 
jämförelsevis sen tid framträdde ur hafvet. Dessas ombild* 
ning har i mycket måst gå i samma riktning som glacial- 
eller fjällväxternas och det är därför att antaga, att flere 
af deras ättlingar blandade sig med glacialväxterna och slöto 
sig till dem Under de vandringar till Norden och polarlän* 
derna och upp i högfjällen, de, i den mån inlandsis och glet* 
scher drogo sig tillbaka, med eller mot sin vilja företogo» 

Så har väl äfven en eller annan kommit till oss, fröj- 
dande oss med sina under den tidiga våren utsprungna 
blommor* 

Den uppfattning, jag nu sökt göra gällande, förutsätter 
antagandet af ganska genomgripande förändringar af de för- 
modade stamformerna. Men dessa förändringar äro dock 
icke så betydande, att icke större ligga inom vår erfarenhet. 

Att en mängd växtformer äro i hög grad bildbara, 
därpå hafva vi dagliga exempel inför våra ögon. Hvilka 
genomgripande förändringar åstadkommer icke landtbrukaren 
och särskildt trädgårdsmästaren med våra kulturväxter! Af 
tydligt påvisbara stamformer hafva genom ändamålsenligt 
ingripande former frambragts, hvilka i sina ytterligheter helt 
visst äro mera olika hvarandra, än glacial- och steppväxter 
behöfva antagas vara sina stamväxter. Ganska säkert har 
ingen af dem, åtminstone i närmaste led, uppkommit till följd 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 32. 



OM 

KOKSALTETS BETYDELSE 



FÖR 



MÄNNISKO- OCH DJURKROPPEN 



AF 



Professor OLOF HAMMARSTEN 



FÖREDRAG, HÅLLET VID AFSLUTANDET AF SOMMARKURSERNA 
I UPSALA DEN 24 AUGUSTI 1 895 



STOCKHOLM 
F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 1896 
Almqvist & Wikeells Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Att koksaltet för oss blifvit en nödvändighetsartikel i 
den meningen, att vi, sedan vi lärt oss använda och högt 
värdera detsamma, h varken kunna eller vilja undvara det, 
därom torde vi väl alla vara ense. Men är väl bruket af 
koksalt såsom tillsats till vår föda grundadt i ett verkligt 
behof hos vår kropp? Är koksaltet ett lifs villkor, ett ound- 
gängligen nödvändigt näringsämne; eller är det kanske blott 
åt vanans makt och smakens fordringar vi skatta, då vi 
nyttja saltet. Ar detta sålunda måhända blott ett njutnings- 
medel? 

Man skulle kanske tro, att svaret på den frågan vore 
lätt att finna, om man granskade förhållandena bland djuren 
eller bland olika folk i olika land; men så är icke fallet. 
Företager man en sådan granskning, så torde man nämligen, 
i stället för att finna svaret på frågan, snarare blifva mera 
villrådig och tveksam än förut. 

Sålunda är det väl allmänt kändt, att vissa af våra 
husdjur, såsom hästar, nötkreatur och får, med begärlighet 
förtära salt, under det andra däremot, såsom hunden och 
katten, först i den mån de vant sig vid människans blan- 
dade kost lärt sig att fördraga den af naturen för dem mot- 
bjudande, saltade födan. Bland de vilda djuren finnes det 
ju äfvenledes flera, t. ex. hjortar, antiloper och bufflar, 
hvilka gärna förtära salt samt uppsöka och samlas vid de 
ställen, där sådant finnes, under det att åter andra, såsom 
vargen, lejonet och tigern, hafva en afgjord motvilja mot 
saltet. 

Vända vi oss åter till frågan om behofvet af salt bland 
olika folk, så är det uppenbart, att något svar på denna 



Digitized by 



Google 



Olof Hammarsten 



fråga ej kan vinnas genom granskning af de civiliserade 
folkens lefnadssätt, ty i och med civilisationen hafva ju de 
ursprungliga behofven och naturenliga vanorna förändrats. 
Det är endast de vilda eller halfvilda folkens lefnadssätt 
och vanor, hvilka skulle kunna lämna oss ett svar på frågan; 
och de uppgifter, man af fullt tillförlitliga forskningsresande 
erhållit i denna sak, hafva visat, att äfven bland människorna 
behofvet af koksalt är i olika fall väsentligt olika. Bland 
de talrika exempel, hvilka skulle kunna anföras för att visa 
detta, vill jag blott omnämna några få. * 

I norra och nordöstra Asien finnas flera folkstammar, 
hvilka icke nyttja koksalt eller t. o. m. hysa motvilja mot 
detsamma. Till dessa folk höra invånarna på Kamtschatka. 
Deras förnämsta föda utgöres af fisk, hvilken de konservera 
för vintern dels genom torkning och dels genom nedlägg- 
ning i stora gropar i jorden, där den jäser och förvandlas 
till en stinkande massa. Den ryska regeringen, som insåg 
det olämpliga i en sådan föda, sökte genom stränga be- 
stämmelser införa saltning af fisken samt anskaffade åt be- 
folkningen salt till ytterst billigt pris. Såsom varande ett 
fogligt och laglydigt folk åtlydde kamtschadalerna påbudet 
så till vida, att de saltade den föreskrifna mängden fisk — 
men de åto den icke. De höllo sig fortfarande till sin 
älsklingsföda, den ruttna fisken, och regeringen måste efter 
hand afstå från sina försök att åstadkomma en bättre tin- 
gens ordning. Då v. Ditmar, hvilken i sin reseskildring 
omtalar dessa förhållanden, på 1850-talet besökte dessa 
trakter, hade ock påbudet att salta fisken förlorat gällande 
kraft; men äldre personer talade ännu därom såsom om en 
förskräcklig landsplåga. 

Det är emellertid ej blott i kalla eller nordliga trakter 
man funnit folkstammar, som ej begagna salt; man finner 
sådana äfven i varma och sydliga luftstreck. Redan Sal- 



1 De i detta föredrag meddelade etnologiska uppgifterna äro 
lånade från en uppsats af G. Bunge i Zeitschrift f. Biologie Bd 10. 
S. 111. 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för männisbo- och djurkroppen 5 

lustius berättar om numidierna, att de ej hade något begär 
efter salt; och såsom exempel på folk, hvilka ej begagna 
koksalt, skulle bland många andra kunna nämnas vissa be- 
duinstara mar på den arabiska halfön, buschmän i Sydafrika 
samt herdar på Patagoniens pampas. 

Men, likasom det finnes vissa folkstammar, hvilka ej 
begagna salt, så finnes det ock omvändt andra, hvilka ej 
kunna undvara saltet, hvilka tvärt om skatta det utomordent- 
ligt högt och för hvilka det är en stor läckerhet. 

De infödingar, Colambus påträffade på de västindiska 
öarna, använde salt och förstodo själfva att bereda det ur 
hafsvattnet. Hos negerstammar af Mandingosfolket är en- 
ligt Mungo Park koksaltet i vissa trakter den största af 
alla läckerheter. Man får där se barn suga på bitar af 
stensalt, likasom barnen hos oss suga på sockerbitar eller 
karameller, och detta oaktadt den fattigare befolkningen 
där har så ondt om salt, att om man säger om en man: 
"han äter salt till måltiden", man därmed antyder, att han 
är en rik man. Ett annat exempel lämnar Battasfolket på 
Sumatra. Af detta folk skattas saltet så högt, att ordet 
salt t. o. m. ingår i ett af de högtidliga edsformulären. 
Där heter det nämligen: må mina skördar fördärfvas, må 
min boskap dö och må jag aldrig mer förtära salt, om jag 
ej talar sanning. 

Af de nu anförda exemplen, till hvilka skulle kunna 
läggas ännu många flera, framgår alltså, att behofvet af 
salt till födan är mycket olika såväl bland människorna 
som bland djuren. I vissa fall är det mycket starkt fram- 
trädande, i andra fall finnes det ej, och åter i andra finnes 
t. o. m. en afgjord motvilja mot saltet. En öfverblick af 
nu antydda art lämnar sålunda ej något svar på frågan om 
koksaltets nödvändighet, och den lämnar oss snarare mera 
tveksamma än förut. Däremot finner man ett säkert och 
otvetydigt svar, om man granskar koksaltets uppgifter inom 
människo- och djurkroppen. 

Frågar man, hvilket det ämne är, som finnes i största 



Digitized by 



Google 



Olof Hammarsten 



mängd i vår kropp, så blir svaret: det är vatten. Människo- 
kroppen består nämligen till mer än hälften eller i rundt 
tal till närmare två tredjedelar af vatten; detta dock under 
förutsättning, att det är en kropp af ordinärt; hull, ty en 
mycket fet människa har i sin kropp en mindre mängd 
vatten än en mager af samma kroppsvikt. Men huru mycket 
vatten blir då detta? Medelkroppsvikten för en fullväxt 
man beräknas vanligen till 70 å 80 kilo; och mängden vatten 
i kroppen blir sålunda 40 a 50 kilo. Att detta är en be- 
tydande mängd vatten, inser säkert en och hvar ; men mån- 
gen torde dock ej kunna klargöra för sig, huru mycket detta 
blir efter ögonmått räknadt. För att göra mig bättre för- 
stådd skulle jag därför i stället vilja säga, att en fullväxt 
man har i sin kropp i rundt tal tre ämbar l vatten. 

Men, hvar finnes då allt detta vatten i kroppen? När- 
mast till hands ligger det naturligtvis att tänka på blodet. 
Hela dess mängd uppgår emellertid blott till 5 å 6 kilo; 
och det är sålunda uppenbart, att af de 40 å 50 kilo vatten, 
som finnas i kroppen, blott en liten del kan rymmas i blo- 
det. Men om hufvudmassan af vattnet ej kan finnas i blo- 
det, måste den ju finnas i de fasta delarna, i lemmarna och 
de inre organen. Så är ock fallet ; ensamt musklerna, hvilka 
utgöra det egentliga köttet, innesluta rikligen hälften af 
allt vattnet i vår kropp. Men, säger man, köttet och de 
köttiga delarna af människo- eller djurkroppen äro ju fasta 
för känseln, och huru skola de då till mer än hälften kunna 
bestå af vatten? Ja, de äro i själfva verket ännu rikare 
på vatten, af skäl, som vi lätt skola kunna förstå. Ben- 
stommen eller skelettet är, såsom vi alla väl veta, hård och 
fast, och den är därför ock jämförelsevis fattig på vatten. 
Men om benstommen är jämförelsevis fattig på vatten, så 
måste de köttiga delarna vara desto rikare på sådant, för 
att kroppen i dess helhet skall till inemot två tredjedelar 



1 Här menas ämbar af det vanligaste slaget, sådana de torgföras 
i marknaden. Sådana ämbar uppgifvas rymma vid pass B kannor eller 
13 a 14 liter, bvilket stämmer med de kontrollmätningar jag gjort. 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för mä un isko- och djurkroppen 7 

kunna bestå af vatten. Så är det ock. Köttet och de inr$ 
organen bestå till ungefår tre fjärdedelar af vatten, och -fr 
hvad mera är — det finnes till och med fasta organ, som 
hålla mera vatten än det flytande blodet. i, 

Det vanliga, från vidsittande fett befriade köttet från 
slaktdjuren håller omkring 76 procent vatten och sålunda i 
regeln ej synnerligen mycket mindre än blodet, hvars halt af 
vatten i medeltal är 80 procent. Köttet från flera af våra 
fiskar, t. ex. gäddan, har däremot på grund af den större 
vattenhalten ett mindre näringsvärde än nötkött, och det 
innehåller ofta nog 82 a 83 procent vatten och sålunda 
mera än blodet. Och dock är fiskköttet en fast massa men 
blodet en vätska. En del af hjärnan i vår egen kropp, den 
så kallade gråa substansen, innehåller likaledes mera vatten 
än blodet, och dock är hjärnan ju af fastare konsistens. . , 
Men huru skall man då kunna förklara, att för känseln 
fasta och hårda organ kunna" till största delen bestå af 
vatten samt till och med hafva en högre vattenhalt än 
blodet. Förklaringen har man att söka i flera omständigr 
heter, bland hvilka en är de olika organens anatomiska 
byggnad, en omständighet, på hvilken jag emellertid ej hfä 
kan närmare inlåta mig. Jag vill i stället påpeka en annan 
sådan, hvilken är af särskildt intresse för vårt ämne oqh 
hvilken jag enklast torde genom ett exempel kunna klargöra 

Det vanliga, fina limmet eller gelatinet förekommer, 
som bekant, i handeln såsom tunna, spröda blad, hvilka 
lätt kunna brytas i stycken. Lägger man några sådana 
bitar i kallt vatten, så lösas de visserligen ej — ty limmet 
löser sig först, då vattnet värmes — men de svälla upp 
samt blifva mjuka och böjliga, beroende därpå, att de sugit 
i sig och kvarhålla vatten. Man kan ock gå den omvända 
vägen samt lösa limmet i varmt vatten och låta lösningen 
kallna, då den efter hand stelnar till ett mer eller mindre 
fast gelé. Om man bereder sig ett sådant gelé af 10 delar 
lim och 90 delar vatten, så erhåller man en massa, hvilken 
lätt kan skäras i skifvor oph hvilken tqv känseln äj väl s$ 



Digitized by 



Google 



Olof Hammarsten 



fttst som flera organ eller s. k. väfnader i vår kropp. Men 
detta gelé består ju ej af någonting annat än af små lim- 
partiklar, hvilka i sig upptagit och kvarhållit vatten, så att 
de befinna sig i en hög grad af uppsvallning. På samma 
g&tt finnes det i kroppens olika delar ämnen, hvilka äro 
mer eller mindre nära besläktade med limmet och i likhet 
ined detta hafva egenskapen att suga i sig och kvarhålla 
vatten samt svälla; och detta förhållande utgör en viktig 
orsak till väf nådernas och organens förmåga att upptaga 
och i sig kvarhålla betydande mängder vatten. 

Men, säger man kanske, hvad har allt detta tal om 
Vatten och organens vattenhalt att göra med koksaltet och 
dess betydelse för organismen ? Jo, ganska mycket, ty just 
i fråga om denna vattenhalt har koksaltet en stor och vik- 
tig uppgift att fylla. 

'"' Likasom hvarje organ har sin gifna anatomiska byg- 
tiad och gifna kemiska sammansättning, så har det ock en 
viss fysikalisk beskaffenhet, d. v. s. en viss fasthet och en 
vass grad af uppsvallning, hvilka äro oeftergifliga villkor 
lor dess lif och normala lifs verksamhet. Men denna be- 
stämda grad af fasthet och uppsvallning är naturligen å sin 
öida bunden vid en bestämd, endast föga växlande vatten- 
halt. Om ett organ söge i sig för mycket vatten, skulle 
det svälla för starkt samt därigenom blifva urståndsatt att 
ät beta ; om det återigen lämnade ifrån sig för mycket vatten, 
skulle det skrumpna och sålunda af motsatt anledning ej 
!ä f ngre kunna normalt utföra sina förrättningar. Vatten- 
halten i de olika organen och därmed graden af deras upp- 
hällning måste alltså kunna regleras samt hållas inom de 
rltta gränserna, och härvid spelar koksaltet en viktig roll. 
:: ' Denna saltets verkan torde lättast kunna åskådliggöras 
genom följande, mycket enkla experiment. Om man fyller 
'tvenne lika stora glaskärl till ungefär 4 /s, det ena med rent 
Vatten och det andra med vatten, som innehåller ungefär 
J 9 f ' gm koksalt i 1 liter, och om man därefter slår i h vartdera 
kärlet ungefär */ 5 a f vätskans volym vanligt nötkreatursblod 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för människa- och djurkroppen 



samt rör om noga, så skall man nästan genast kunna iakt- 
taga ett högst väsentligt olika utseende af vätskorna i de 
två kärlen. I det kärl, som innehöll koksalthaltigt vatten, 
har vätskan fortfarande blodets röda färg ehuru, på grund 
af utspädningen, något ljusare; och om man undersöker 
denna vätska med mikroskopet, skall man finna, att de tal- 
lösa små röda blodkropparna hafva bibehållit oförändrade 
den ursprungliga formen och storleken. Helt annat är där- 
emot förhållandet med det kärl, som innehåller blandningen 
af blod och rent vatten. Här har blodets normala röda färg 
försvunnit, och vätskan har i stället antagit en mycket mörk, 
nästan svartröd färg, så att den närmast liknar någon mörk 
bärsaft, t. ex. körsbärssaft. Hvad har då skett i denna 
blandning af blod och vatten? Jo, de röda blodkropparna, 
hvilka i det normala tillståndet hafva formen af små, bi- 
konkava skifvor, hafva sugit i sig betydande mängder vatten, 
och de hafva i följd däraf svällt upp så starkt, att de än- 
drat form och förvandlats till runda klumpar. Men härvid 
hafva de på samma gång blifvit förstörda. De hafva lämnat 
ifrån sig det röda färgämnet, hvilket löst sig i vattnet och 
— på grund af optiska förhållanden, för hvilka här ej be- 
höfver redogöras — gifvit vätskan det egendomliga svart- 
röda utseendet. Den olika färgen i de två kärlen är sålunda 
för oss ett bevis därpå, att vattnet verkat förstörande på 
de röda blodkropparna men koksaltet däremot skyddande. 
Saltet har hindrat blodkropparna från att suga i sig vatten. 
Det har vidmakthållit deras normala form, fasthet och vatten- 
halt, d. v. s. den för deras bestånd och lifsuppgift nödvän- 
diga graden af uppsvallning. 

Samma sak kan för öfrigt åskådliggöras på ett annat, 
mera bevisande sätt. Alla känna vi väl till det s. k. perga- 
mentpapperet, hvilket numera har stor användning i hus- 
hållet till öfverbindning af sylt- och konservburkar. Om 
man af sådant papper gör en tät påse, slår blod däri och 
sedan hänger ned den i ett kärl med vatten — naturligtvis 
så, att vattnet ej kan stiga öfver påsens kant — så kunna 



Digitized by 



Google 



10 Olof Hammarsten 



de röda blodkropparna ej tränga genom papperet och gå ut 
i vattnet, h vilket i följd häraf förblir ofårgadt. Men där- 
emot kan den lilla mängd koksalt, som är en normal be- 
ståndsdel af allt blod, passera genom papperet ut i vattnet; 
och på detta sätt kan man vid i öfrigt lämplig anordning 
skaffa bort koksaltet ur blodet. Men då detta skett, för- 
ändras blodet ock på samma sätt som vid spädning med 
vatten; de röda blodkropparna suga i sig vatten, de svälla, 
ändra form, förstöras och lämna ifrån sig det röda färg- 
ämnet. Vi kunna sålunda lätt tänka oss, hvad som skulle 
ske, om vi helt hastigt kunde skaffa bort det koksalt, som 
regelbundet finnes i blodet i vår kropp. Blodet skulle ge- 
nast väsentligt förändras, blodkropparna skulle förstöras, och 
en nästan ögonblicklig död blefve följden. 

Denna koksaltets skyddande inverkan på blodkropparna 
är emellertid blott ett enskildt fall af den skyddsverkan, 
som saltet utöfvar på de djuriska väfnaderna eller organen 
i allmänhet. 

En nerv från ett kallblodigt djur, t. ex. en groda, 
kan ganska länge hållas vid lif skild från kroppen, om den 
behandlas med en lämpligen utspädd koksaltlösning. Men 
om man i stället bringar nerven i beröring med rent vatten, 
så suger den i sig detta, den sväller, dess finare byggnad 
förändras, den kan ej längre normalt funktionera, och den 
dör hastigt. En utskuren grodmuskel kan likaledes hållas 
vid lif en ganska lång tid, om den behandlas med en dylik 
koksaltlösning, under det att den i beröring med rent vatten 
däremot nästan genast förändras, sväller, förlorar förmågan 
att arbeta samt dör. 

Och hvad som här blifvit sagdt om blodet eller en- 
staka organ, det gäller om organismen i dess helhet. En 
groda, som man låtit fullständigt förblöda, kan lefva ännu 
någon tid, om man i stället för det bortrunna blodet in- 
sprutar en koksaltlösning af lämplig styrka. Men om man 
i stället insprutar rent vatten, dör den mycket snart på 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för tnännisko- och djurkroppen 11 

grund af vattnets forstörande inverkan på de olika väfna- 
derna och organen. 

En koksaltlösning af sådan styrka, att den utöfvar 
den nu omtalade skyddande inverkan på blod och väfnader, 
kallar man en fysiologisk koksaltlösning. Styrkan af en 
sådan lösning är något olika för olika djurslag samt växlar 
mellan 6 och 9 delar salt på 1 liter vatten. 

Af det nu sagda framgår alltså, att koksaltet i fråga 
om reglerandet af de olika organens vattenhalt samt vid- 
makthållandet af deras fysikaliska beskaffenhet har en utom- 
ordentligt viktig uppgift att fylla. Men om så är, då måste 
det ju ock vara maktpåliggande, att de olika organen stän- 
digt genomströmmas af en vätska, som håller den lämpliga 
mängden salt. Detta är ock fallet, och denna vätska är 
blodet. Nu är det visserligen sant — och detta bör ej 
förbises — att koksaltet ej är den enda beståndsdelen af 
blodet, hvilken är verksam i fråga om vidmakthållandet af 
organens fysikaliska beskaffenhet; flera olika ämnen sam- 
verka härvid utan tvifvel till det gemensamma målet, men 
ett sådant ämne — och därtill ett utomordentligt viktigt 
sådant — är, såsom ofvan visats, saltet. Därför är det ock 
af vikt, att blodets koksalthalt blott växlar inom mycket 
trånga gränser, och därför äger kroppen ock förmågan att 
reglera denna blodets halt af salt. 

Om vi förtära mycket salt till maten, medför detta 
ingen egentlig ökning af blodets koksaltmängd; ty i den 
mån koksaltet uppsuges ur tarmkanalen och öfvergår i 
blodet, aflägsnas det obehöfliga öfverskottet däraf genom 
njurarna, så att blodets normala halt af koksalt vidmakt- 
hälles. Omvändt leder icke starkt vattendrickande till en 
for stark utspädning af blodet och minskning af dess kok- 
salthalt, ty det i öfverflöd druckna vattnet aflägsnas lätt 
genom njurar, hud och lungor, så att blodets sammansätt- 
sättning förblir den normala. Tillföres för litet koksalt 
med födan, så hushållar ock kroppen strängt och noga med 
sitt förråd däraf. I vanliga fall, vid riklig tillförsel af salt 



Digitized by 



Google 



12 Olof Hammarsten 



med födan, bortgå rikliga mängder koksalt genom njurarna; 
men vid knapp tillgång på sådant minskas allt mer och mer 
den mängd, som på denna väg lämnar kroppen, och vid 
verklig brist på koksalt kvarhåller kroppen sitt förråd däraf 
så envist, att endast ytterst små mängder däraf gå förlorade. 
Fullständigt kan organismen dock ej skydda sig mot för- 
lusten af salt, och vid fullständig brist på koksalt i födan 
framträda därför ock efter hand rubbningar i vissa organ. 

Såsom en beståndsdel af själfva näringsvätskan eller 
blodet har koksaltet sålunda en stor betydelse med hänsyn 
till bevarandet af såväl blodkropparnas som de olika orga- 
nens normala beskaffenhet under det friska tillståndet. Men 
det kan ock i viss mening anses vara ett skyddsmedel så- 
väl vid vissa olycksfall som ock i vissa sjukdomar. 

För att kunna strömma i ådrorna i vår kropp, måste 
ju blodet vara en vätska. Men sedan det lämnat kroppen, 
förvandlas det hastigt i en fast massa, det lefrar sig. Detta 
lefrande kan emellertid ske äfven inom kroppen, om blodet 
af en eller annan anledning tillräckligt länge blir stillastå- 
ende i en åder. Detta blodets lefrande är en mycket in- 
vecklad process, vid hvilken flera omständigheter och flera 
olika ämnen samverka. Ett bland dessa ämnen är koksalt. 
Visserligen är saltet ej det väsentligaste ämnet eller det, 
som egentligen åstadkommer den förändring i blodet, som 
karakteriserar lefrandet; men koksaltet synes vara verksamt 
så till vida, att det utgör en förutsättning för uppkomsten 
af blodlefrar af normal beskaffenhet och fasthet. Och hvil- 
ken betydelse äger då väl detta? Jo, denna betydelse ligger 
däri, att koksaltet härigenom i sin mån blir ett skydd mot 
vissa olycksfall, nämligen mot förblödning i följd af t. o. m. 
helt obetydliga skador. Hade blodet ej egenskapen att 
kunna lefra sig, så skulle nämligen äfven mindre blödningar, 
hvilka vi nu ägna föga uppmärksamhet, kunna blifva ytterst 
svåra eller kanske omöjliga att stilla och därigenom lifs- 
farliga. Ty hvarpå beror det öfver hufvud taget, att en 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets "betydelse för mllnnisko- och djurkroppen 18 

blödning kan stillas? Det beror ytterst därpå, att blodet 
kan lefra sig. 

Om vi skurit oss i ett finger och tillräckligt hårdt 
sammantrycka såret, så stannar blödningen; men hvarför 
återkommer den ej, då trycket upphör? Jo, därför att blodet, 
hvilket af trycket hindrats från att rinna, blifvit stillastå- 
ende i de små blodkärlen. Det har därigenom fått tid att 
lefra sig och fylla dessa blodkärl med små skyddande proppar 
af lefradt blod. Då kirurgen vid en operation knyter om 
eller, som det kallas, underbinder en större blodåder, så 
ligger häri naturligtvis för tillfallet ett skydd mot blödnin- 
gen; men hvarför börjar ej denna på nytt, då tråden efter 
någon tid borttages eller bortfaller? Jo, därför att blodet 
hunnit lefra sig i ådern och där bildat en propp, hvilken 
efter hand förändras, blir fastare och ger ett varaktigt skydd 
mot ny blödning. Och på samma sätt om man stannar en 
blödning med järnklorid eller något annat blodstillande 
medel. I första hand stannar blödningen därför, att det 
använda medlet tillsamman med blodets ägghvita bildar 
en skyddande tjock massa, som hindrar blodet från att rinna. 
Men att blödningen ej återkommer, då läkemedlet eller sår- 
skorpan borttvättas eller afrifves, det beror äfven här därpå, 
att blodet hunnit lefra sig. Utan blodets egenskap att 
kunna lefra sig skulle, som sagdt, äfven obetydliga blöd- 
ningar kunna blifva lifsfarliga; och då koksaltet har sin 
andel i denna blodets egenskap, blir det sålunda äfven i viss 
mån ett skydd mot detta slag af olycksfall. 

Men koksaltet kan ock i viss mån blifva ett skydd 
mot sjukdomar. 

Vi veta alla, hvilken stor betydelse man numera, och 
detta med fullt skäl, tillskrifver mikroorganismerna — här 
för korthetens skull betecknade med det välbekanta namnet 
bakterier — såsom orsak till vissa sjukdomar. Då en in- 
vasion af bakterier ägt rum i kroppen, uppstår ju en kamp 
mellan denna och bakterierna. Denna kamp är hvad vi 
kalla sjukdom; och på utgången af den kampen beror det 



Digitized by 



>k 



14 ötof Hammarsten 



ju, om, såsom vi bruka säga/ sjukdomen går till hälsa eller 
leder till död eller varaktig skada. I denna kamp förfogar 
kroppen tvifvelsutan öfver flera olikartade skyddsmedel, 
hvilka väl till stor del ännu torde vara obekanta, men hvilka 
dock äfven delvis äro kända. 

Då blodet lefrar sig, öfvergår det, såsom ofvan nämn- 
des, i en fast massa. Om denna lämnas orörd tillräckligt 
länge, utpressar den efter hand en klar, gulaktig vätska, 
det s. k. blodvattnet eller blodserum, hvilket senare namn 
numera torde vara allmänt kändt från den på sista tiden 
ryktbar vordna serumterapien. Detta blodserum har nu visat 
sig hafva egenskapen att verka dödande på bakterier så till 
vida, att blodserum från en viss djurart verkar dödande på 
vissa slag af bakterier, serum från en annan art åter på 
andra. Om denna bakteriedödande verkan hos det nor- 
mala blodserum, hvilken verkan för öfrigt synes härröra 
från ägghvitartade ämnen, dem man kallar "alexiner", har 
någon egentlig betydelse såsom skyddsmedel mot bakterierna 
eller icke, därom ar man ännu icke ense, och framtiden får 
utvisa, huru därmed förhåller sig. Vi få sålunda ej fästa 
för stor vikt vid denna egenskap hos blodserum; men om 
den vid fortsatt forskning skulle visa sig verkligen äga nå- 
gon större betydelse, så få vi ej förbise, att äfven koksaltet 
har sin del däri. Man har nämligen funnit, att de egen- 
domliga, bakteriedödande ämnena äro overksamma i ett 
blodserum, ur hvilket man aflägsnat det koksalt, som däri 
normalt finnes. Återger man detta overksamma .blodserum 
dess naturliga koksalthalt, så återfår det sin bakteriedödande 
verkan. 

Men äfven om nu denna blodserums bakteriedödande 
egenskap skulle visa sig icke äga någon vidare praktisk 
betydelse, så har koksaltet dock från en annan synpunkt 
en stor betydelse för organismen i dess kamp mot bak- 
terierna. 

I det föregående, då vi talade om koksaltets betydelse 
för blodkropparnas normala form och fasthet, talade vi en- 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse fSr männtsko- och djurkroppen 16 

dast om de röda blodkropparna. Men det finnes i blodet, 
ehuru i betydligt mindre mängd, äfven andra formeiement, 
nämligen de ej färgade blodkropparna. Dessa kallas hvita 
blodkroppar, men äfven leukocyter, samt finnas äfven annor- 
städes i kroppen. Då en infektion med bakterier någon- 
städes ägt rum, samla sig dessa hvita blodkroppar eller 
leukocyter vid det hotade stället; de upptaga kampen mot 
bakterierna, hvilka de kunna i sig upptaga och förstöra. 
I dessa leukocyter äger sålunda vår kropp enligt den all- 
männa meningen ett viktigt hjälpmedel i striden mot bak- 
terierna; men äfven härvidlag är koksaltet verksamt. Samma 
verkningar, som koksaltet utöfvar på de röda blodkropparna 
och organens minsta smådelar — cellerna — i allmänhet, 
samma verkan utöfvar det ock på de hvita blodkropparna, 
på leukocyterna. Äfven för dem är den koksalthaltiga nä- 
ringsvätskan ett lifsvillkor, och saltet blir sålunda härigenom 
indirekt ett skydd mot de sjukdomsalstrande bakterierna. 

Sedan jag nu talat om koksaltet såsom en bestånds- 
del af blodet samt om dess i närmaste samband därmed 
stående uppgifter, skall jag nu äfven tala något om kok- 
saltets betydelse för matsmältningen. 

Uti magsäcken afsöndras en vätska, hvilken åtminstone 
till namnet torde utaf alla vara känd, nämligen magsaften. 
Denna saft är sur; och den syra, som betingar denna dess 
egenskap, är saltsyra. Denna syra har i magen närmast 
till uppgift att i förening med ett annat ämne, det 8. k. 
pepsinet, lösa ägghvitan i födan och öfverföra den i en för 
uppsugningen lämplig och tjänlig form. Men saltsyran har 
därjämte äfven andra, viktiga uppgifter. 

Syror i allmänhet hafva i högre eller mindre grad 
egenskapen att verka hämmande på jäsnings- och förrutt- 
nelseprocesser; och i detta hänseende intager saltsyran en 
mycket framstående plats. Den utöfvar nämligen en full- 
ständigt hämmande inverkan på dylika processer redan i 
mycket stark utspädning, t. o. ni. vid en utspädning, som 
är starkare än den, i hvilken syran förekommer i magsaften. 



Digitized by 



Google 



16 Olof Hammarsten 



Därför verkar ock själfva magsaften kraftigt hämmande på 
jäsning och förruttnelse; men detta blott, om mängden salt- 
syra är tillräcklig. Det af saltsyra behörigen sura mag- 
innehållet har ingen benägenhet att jäsa; men om saltsyre- 
halten minskas, inträder jäsning lätt och hastigt. Detta är 
t. ex. fallet vid magkatarr i de fall, då brist på saltsyra 
finnes. Därvid öfvergår födan i magsäcken i jäsning, och 
härvid bildas s. k. organiska syror, hvilka ej kunna ersätta 
saltsyran vid matsmältningsarbetet, men hv:lka däremot 
framkalla de sura uppstötningar och hvarjehanda andra 
obehag, som åtfölja magkatarren. Denna magsaftens för- 
måga att hindra jäsning anses så viktig, att en och annan 
forskare på senare tider t. o. m. velat betrakta den såsom 
magsaftens hufvudsakliga uppgift. 

Det är emellertid ej blott mot jäsnings- och förruttnelse- 
bakterier magsaften är verksam ; den är verksam äfven mot 
vissa sjukdomsalstrande bakterier, såsom t. ex. kolerabacillen, 
hvilken kan dödas af magsaftens saltsyra. Men för att 
denna verkan skall göra sig gällande, fordras åter, att mäng- 
den saltsyra i magsaften är tillräcklig. 

För en fullt kraftig och normal matsmältning och så 
såsom ett skydd mot vissa sjukdomsalstrande mikroorganis- 
mer är saltsyran sålunda ett mycket viktigt ämne. Men, 
hvad har nu detta att göra med koksaltet? Jo, det skola 
vi lätt finna. 

Om man blandar tillsamman saltsyra och soda, så 
förena de sig, så att koksalt bildas. Omvändt kan man 
ock lätt erhålla saltsyra af koksalt, hvilket är det vanliga 
råmaterialet för denna syras tillverkning. Då nu de små 
körtlarna i magsäcken hafva förmåga att bilda saltsyra, 
och då det blod, som tillför dessa körtlar det nödvändiga 
näringsmaterialet, alltid innehåller koksalt, så ligger ju det 
antagandet nära till hands, att koksaltet är det egentliga 
moderämnet till den saltsyra, som afsöndras med magsaften. 
Att så verkligen ock är fallet, framgår af den direkta iakt- 
tagelsen. 



Digitized by 



Google 



r 



* 



Ow Nordens vårväxter 17 



af så djupt ingripande och så vidtgående förändringar, som 
de äro, hvilka förvandlat det i tropiska länder 30 — 40 fot 
höga Ricinusträdet till den enåriga, årligen blommande ört, 
som har så vidsträckt användning i våra trädgårdars blad- 
grupper. 

Om skapelsens morgon tala sålunda våra vårväxter 
icke, men väl om mäktiga omhvälfningar i Europas och 
Asiens naturförhållanden, om betydande omdaningar inom 
växtvärlden och om vidsträckta, omfattande växtvandringar. 

Hård och seg har säkert den strid varit, dessa växter 
haft att bestå under sin utdaning och sina långa vandrin- 
gar, och mycken manspillan har den tvifvelsutan kostat, 
men härunder har dock kraften stärkts och allt större och 
större fullkomning nåtts. 

I gamla Sveriges flora bilda vårväxterna en mång- 
pröfvad, kärnfrisk och förnöjsam skara, som helt visst un- 
der oöfverskådlig tid skall bära vårens kärkomna budskap 
till Sveriges inbyggare, bringa dem glädje och allvarlig 
lärdom och bilda en skön länk i den kärleksked, som bin- 
der dem vid fosterjorden. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Öm koksaltets betydelse for månnisko~ och djurkroppen 17 



Man har nämligen funnit, att om ett djur, t. ex. en 
hund, erhåller en möjligast koksaltfattig föda, förmågan att 
afsöndra en sur magsaft allt mer och mer aftager samt 
efter någon tid upphör. Erhåller djuret nu koksalt, så bör- 
jar åter bildningen och afsöndringen af en starkt sur, salt- 
syrehaltig magsaft. För så vidt som afsöndringen af en 
normal och kraftigt verksam magsaft kan anses våra en 
förutsättning för en kraftig och fullt normal matsmältning, 
visar sig koksaltet sålunda återigen såsom ett ytterst vik- 
tigt ämne för vår kropp. Det är nämligen det väsentligaste 
moderämnet för saltsyran i magsaften. 

Här kan man göra en beräkning, som är af ett visst 
intresse. Ett köttätande djur, t. ex. en hund, kan månad 
efter månad hela året om lefva uteslutande af kött och fett 
utan någon tillsats af koksalt. I den föda djuret förtär 
finnes nämligen af naturen en tillräcklig mängd salt; och 
man kan lätt uträkna, huru stor den saltmängd l är, som 
djuret på detta sätt utan särskild tillsats af koksalt erhåller. 
Å andra sidan kan man ock, visserligen ej noga men dock 
ungefärligen, beräkna den mängd magsaft, som samma djur 
för hvarje dag afsöndrar; och därvid finner man då, äfven 
om man beräknar magsaftens mängd alldeles för lågt, att 
den mängd salt, som åtgår för beredningen af magsaftens 
saltsyra, är större än den mängd salt, som djuret under 
samma tid erhåller med födan. Men om så är fallet, om 
djuret för beredningen af magsaft förbrukar mera salt än 
det erhåller med födan, och om det skall fortgå på detta 
sätt månader i ända, då måste djuret ju till sist komma på 
balans i fråga om saltet. Beredningen af magsaft måste ju 
då efter någon tid upphöra och de skadliga följderna häraf 
visa sig. Så sker emellertid icke, och djurkroppen måste 



1 Strängt taget, är här ej fråga endast om koksalt (klornatrium) 
utan äfven om andra klorföreningar (såsom klorkalium). I ett populärt 
föredrag torde det dock ej vara nödvändigt att skilja dem emellan. Da 
i detta stycke talas om den med födan tillförda mängden salt, betyder 
detta sålunda samtliga klorföreningar, beräknade såsom koksalt. 

FOreningtn HeimdaU folkskrifter. 82. 2 



Digitized by 



Google 



18 Olof Hammarsten 



väl alltså hafva något medel att förebygga eller undanröja 
ett dylikt missförhållande. Af livad ärt detta medel är, 
skola vi lätt inse. 

Likasom man kan göra koksalt af saltsyra och -soda, 
så kan man ock omvändt af koksalt återvinna ej blott salt- 
syra utan äfven soda; och det är just detta, som sker, då 
körtlarna i magsäcken bereda magsaften. Den saltsyra, som 
därvid bildas, går, som nämndt är, öfver i magsaften; men 
den soda, som äfvenledes bildas, går åt motsatt håll. Den 
går öfver i blodet och föres vidare med detta. Denna soda 
upptages nu af andra organ, och ett sådant organ är buk- 
spottkörteln eller pankreas. Detta organ afsöndrar en för 
matsmältningen mycket viktig vätska, den s. k. bukspotten, 
och denna vätska är rik på soda. En annan vätska, som 
likaledes är rik på soda, är den af körtlar i tarmen afsön- 
drade tarmsaften. Då nu maginnehållet, hvilket är starkt 
surt af saltsyra, trängt igenom magöppningen och kommit 
ned i tarmen, verkar det där såsom ett retmedel på buk- 
spottkörteln, så att denna tömmer sin på soda rika saft i 
tarmen. Men' då saltsyra och soda blandas med hvarandra, 
uppkommer, såsom ofvan blifvit sagdt, koksalt; och vi se 
sålunda, huru det värdefulla koksaltet återbildas i tarmen 
genom saltsyrans förening med den soda, som finnes i buk- 
spotten, och jämväl äfven med den soda, som finnes i tarm- 
saften. På detta sätt undanröjes det missförhållande, som 
eljest skulle uppstå mellan mängden af med födan intaget 
och till beredningen af magsaft förbrukadt salt. 

Men här är ännu en annan sak att beakta. Då det 
sura maginnehållet gått öfver i tarmen, har magsaften med 
dess saltsyra spelat ut sin roll. Den har nu fullgjort sin 
uppgift; och i dess ställe träda nu i verksamhet andra safter, 
hvilka kräfva andra förutsättningar för sitt arbete. Den 
förnämsta bland dessa safter är bukspotten, hvilken tvifvels- 
utan är den kraftigaste och viktigaste bland alla matsmält- 
ningssafterna. Nu är emellertid fri saltsyra ett hinder för 
bukspottens verksamhet, och saltsyran synes t. o. m. verka 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för människo- och djurkroppen 19 

skadligt eller förstörande på det ägghvitelösande ämnet i 
bukspotten. För att denna sistnämnda skall kunna verka 
måste alltså saltsyran oskadliggöras i tarmen; och vi se, 
huru ändamålsenligt naturen härvid går till väga. Saltsyrans 
oskadliggörande sker nämligen på sådant sätt, att kroppen 
därvid återvinner det värderika koksaltet, hvilket sålunda 
åter kommer till användning för dess olika ändamål. 

Det koksalt, som sålunda återbildats i tarmen, upp- 
suges där efter hand och öfvergår i blodet; men innan detta 
sker, arbetar det ytterligare i organismens tjänst. Då buk- 
spotten är en så viktig matsmältningsvätska, är det natur- 
ligtvis maktpåliggande, att den i tarmen kan verka med 
sin fulla kraft; och härvid är koksaltet verksamt. Detta 
underlättar nämligen bukspottens lösande inverkan på 'ågg- 
hvitan, så att digestionen försiggår hastigare och kraftigare 
vid närvaro af salt. Och så griper då på detta sätt den 
ena länken af kedjan in uti den andra, och allt samverkar 
på ett underbart ändamålsenligt sätt till det gemensamma 
målet. 

De olikartade verkningar af koksaltet, hvilka vi i det 
föregående lärt känna, visa tillfyllest, att koksaltet är ej 
blott en ytterst viktig utan t. o. m. en oundgängligen nöd» 
vändig beståndsdel af vår kropp, ett verkligt näringsämne. 
Men om så är fallet, kan man ju med skäl fråga: huru är 
det då möjligt, att vissa djur eller människor kunna lefva utan 
särskild tillsats af salt till födan? Huru skall man kunna 
förklara, att vissa folkstammar t. o. m. känna afsmak för 
saltet, under det att andra åter hafva ett oafvisligt behof 
af salt? 

Erinra vi oss de ofvan anförda exemplen, så finna vi 
genast, att de djur, hvilka gärna förtära salt — såsom hästar, 
nötkreatur, får, antiloper, hjortar och bufflar — äro växt- 
ätare, under det att de djur däremot, för hvilka saltet tyckes 
vara obehöfligt — såsom hunden, katten, vargen, lejonet och 
tigern — äro köttätare. Och granskar man de såsom exem- 
pel valda folkstammarnas lefnadssätt, så möta oss likartade 



Digitized by 



Google 



20 Olof Hammarsten 

förhållanden. De folk, hos hvilka man iakttagit ett starkt 
behof af salt, lefva uteslutande eller öf vervägan de af växt- 
föda; de, hos hvilka man ej funnit ett sådant behof eller 
kanske iakttagit motvilja mot saltet, lefva ensamt eller 
hufvudsakligen af födoämnen ur djurriket. Detta får dock 
ej missförstås så, som skulle ensidig växtföda under alla 
förhållanden medföra ett särskildt behof af koksalt. Det 
är visst icke ådagalagdt, att så är; och det torde tvärt om 
ej vara svårt att uppvisa växtätande djur, hvilka knappt 
komma i tillfälle att särskildt förtära salt. Man får sålunda 
draga sina slutsatser med en viss försiktighet; men de mång- 
faldiga exempel man äger på ett särskildt behof af salt vid 
ensidig växtföda och frånvaro af ett sådant behof vid en- 
sidig animalisk föda hänvisa dock otvetydigt på ett bestämdt 
inflytande af födan. Af hvad art är då detta? 

I fråga om den ensidiga köttfödan är saken enkel och 
lätt att förstå; ty om människor eller djur, hvilka lefva en- 
samt af köttföda, ej behöfva särskildt förtära salt, så be- 
tyder detta naturligtvis, att köttfödan af naturen redan inne- 
håller den nödvändiga saltmängden. Men, huru är det då 
med växtfödan? Innehåller den ej något salt? Jo, för visso. 
Koksaltet är vida spridt uti naturen ; det finnes i växtfödan 
lika väl som i den animaliska födan, och man kan ej våga 
påstå, att växtätaren i allmänhet med födan erhåller mindre 
koksalt än köttätaren. Men huru skall man då kunna för- 
klara saken? 

Man har sökt förklaringen däri, att man med växt- 
födan jämte koksaltet äfven erhåller någonting annat, hvilket 
hindrar kroppen från att till fullo tillgodogöra sig saltet, 
och detta andra skulle vara de, särskildt i växtfödan, i riklig 
mängd förekomnande kalisalterna. 

Koksaltet är en förening mellan metallen natrium och 
det enkla ämnet klor, h varför ock koksaltets vetenskapliga 
namn är klornatrium eller natriumklorid. Nu finnes det 
emellertid en annan, med natrium mycket nära besläktad 
metall, kalium, hvilken under form af olika salter finnes vida 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse för människa- och djurkroppen 



spridd både i djur- och växtriket. Granskar man förhållandet 
mellan de två metallerna natrium och kalium i djur- och 
växtfödan, så finner man detta förhållande i dessa två hufvud- 
grupper af föda vara väsentligt olika. Sålunda finnes på 
1 del 1 natron: uti kött 3,4. uti mjölk omkring 2 och i ägg 
omkring 1 del kali. Däremot finnas på 1 del natron: i hvete 
9,6, i råg 12,2, i potatis 15,2 samt i ärter och bönor mer 
än 20 delar kali. Växtfödan är sålunda i vissa fall betyd- 
ligt mycket rikare på kalisalter i förhållande till natron- 
salter än den animaliska födan, och i denna olikhet har 
man velat finna förklaringen af olika födas inverkan på 
behofvet af koksalt. 

Man har nämligen funnit, att flera kalisalter kunna i 
djurkroppen omsätta sig med koksaltet och byta bestånds- 
delar med detta, så att på dess bekostnad bildas andra sal- 
ter, hvilka ej kunna ersätta koksaltet och hvilka bortgå 
genom njurarna. På detta sätt kunna kalisalterna beröfva 
kroppen en del koksalt, och detta skulle kunna förklara 
saken. Det större koksaltbehofvet vid ensidig växtföda 
skulle sålunda enligt denna förklaring ej bero därpå, att 
man med sådan föda erhåller för litet salt, utan fastmera 
därpå, att man samtidigt erhåller för mycket kalisalter, 
hvilka lägga beslag på en del af koksaltet och därmed nöd- 
vändiggöra ett tillskott af salt till födan. 

Med ledning af det senast samt i det föregående sagda 
torde vi nu kunna l^mna svaret på frågan om koksaltets 
nödvändighet och dess betydelse såsom tillsats till födan. 
Svaret på första delen af denna fråga blir följande. 
Koksaltet är en utomordentligt viktig och nödvändig be- 
ståndsdel af människo- och djurkroppen; det är ett lifs- 
villkor, ett oundgängligen nödvändigt näringsämne. Svaret 
på den andra delen af frågan eller den, som gäller betydelsen 
af koksalt såsom tillsats till födan, blir däremot något olika 
under olika förhållanden. 

1 Skulle mera exakt heta: på 1 ekvivalent, hvilket uttryck dock 
skulle fordra en q avskild förklaring. 



Digitized by 



Google 



22 Olof Hammarsten 



Vid en föda, som hämtas uteslutande ur djurriket, är 
en tillsats af koksalt till födan ej nödvändig; och koksaltet 
blir i detta fall ett njutningsmedel. Beviset härför lämnas 
af de köttätande djuren, af de folkstammar, hvilka ej be- 
gagna salt, samt af dibarnet, hvilket ej fortär något annat 
salt än det, som af naturen finnes i mjölken och med hvil- 
ket barnet ej blott skall vidmakthålla kroppens förråd af 
salt utan äfven tillgodose det i följd af tillväxten ökade 
behofvet af sådant. 

Vid en blandad föda kan förhållandet i olika fall blifva 
olika. I samma mån födan är mera öfvervägande af ani- 
malisk natur, blir i allmänhet behofvet af salt mindre, men 
däremot större i samma mån den innehåller en större mängd 
vegetabiliska ämnen. Huru stor den minsta, för människan 
oundgängligen nödvändiga salttillförseln med födan måste 
vara, känner man ej säkert; men det oaktadt torde man 
utan fara för misstag kunna våga påstå, att vi i vanliga 
fall vid blandad kost förtära ojämförligt mycket mera salt 
än vi behöfva, och att största delen af det förtärda saltet 
sålunda i allmänhet är blott ett njutningsmedel. Annorlunda 
kan förhållandet emellertid blifva vid en mera ensidig 
växtföda. Då den fattige arbetaren på landet, hviiken huf- 
vudsakligast lefver af potatis, förtär denna tillsamman med 
sill eller i brist därpå med kanske endast sillake, så är 
saltet för honom icke blott ett njutningsmedel utan ett verk- 
ligt näringsämne. Han tillfredsställer då ej endast smakens 
fordringar utan ett verkligt kroppsbehof, och han lämnar då 
ett nytt exempel på denna underbara instinkt, hviiken i 
fråga om kombinationer af närings- och födoämnen så ofta 
leder människan till det rätta. 

Men ej blott omedvetna yttringar af en sådan instinkt 
utan t. o. m. en verklig insikt om koksaltets behöflighet 
vid ensidig växtföda torde man kunna spåra långt tillbaka 
i tiden. Så finner man ju i litteraturen den uppgiften, att 
greker och romare framburo till gudarna de blodiga offren 
utan salt, under det att de däremot bragte dem salt tillika 



Digitized by 



Google 



Om koksaltets betydelse for tnännisko- och djurkroppen 23 

med offren af jordens och fältens frukter. Och den mosaiska 
lagen föreskrifver uttryckligen, att spisoffret skall saltas. Af 
denna föreskrift får man visserligen ej draga någon för- 
hastad slutsats, ty det heter ju äfven sedan, att uti allt ditt 
offer skall du offra salt; men i det förhållandet, att den 
mosaiska lagen på tal om de närmare föreskrifterna för de 
blodiga offren ej nämner något om saltet utan påbjuder 
dess offrande först vid beskrifningen af spisoffret, kunde 
dock måhända ligga en. antydan därom, att äfven judafolket 
insett behofvet af koksalt såsom tillsats till den ensidiga 
växtfödan. 

Jag har nu redogjort för några af koksaltets uppgifter 
inom vår kropp. Åtskilligt skulle ännu kunna vara att till- 
lägga; men tiden medgifver det ej. Men äfven om jag ville 
försöka att redogöra för allt, hvad man tror sig veta om 
koksaltets betydelse för människo- och djurkroppen, skulle 
det dock blifva litet och obetydligt gentemot det myckna, 
som ännu är oklart samt återstår att utforska. 

Saltet är ju i mångas ögon ett mycket alldagligt samt 
oansenligt och ringa ting; men det oaktadt har jag vågat 
att i dag tala om detsamma. Jag har nämligen tänkt, att 
det just genom sin alldaglighet och skenbara oansenlighet 
kan blifva oss en påminnelse därom, att det i skapelsen 
dock icke finnes någonting så alldagligt, att det ej kan tjäna 
oss till undervisning; att det icke finnes någonting så — 
skenbart — oansenligt eller ringa, att det ej kan blifva ett 
kraftigt vittnesbörd om den oändliga vishet, som råder i det 
minsta likaväl som i det största. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 33— 34. 



OM 



UNDER 



FÖRRA HÄLFTEN AF 1600-TALET 



AF 



CLAES ANNERSTEDT 



-4*&>G=&r 



STOCKHOLM 

F.& G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG. 



Digitized by 



Google 



{rv 



Upsala 1896 
Almqvist & Wikaells Boktr.-Akticb. 



Digitized by 



Google 



Intet tidehvarf i vår historia kan uppvisa en så stark 
förändring i statslif och samhällsskick som förra hälften af 
det sjuttonde seklet. Man behöfver blott kasta en blick 
på det stormaktstidens Sverige, som i all sin glans upp- 
träder kring Kristinas tron, och därefter låta ögat falla på 
det enkla folk, som efter Uppsala möte samlar sig att under 
nionde Karl värna om fäders tro ocl^ vgna gränser, för att 
genast se, att här en djup klyfta sLi-jer tvenne generationer. 
Mellan bägge ligga ju ock krigen på andra sidan Östersjön 
och Sveriges inkastande i den stora europeiska konflikten. 
Och under och genom dessa strider trängde europeiska 
idéer och vanor, främmande länders glans och yppighet, 
söderns rikare bildning nästan som i ett slag in öfver ett 
folk, som dittills i det hela lefvat ett afskildt och enkelt lif. 

Sådana förhållanden måste föra till starka inre hvälf- 
ningar, och det fordrades ett ej ringa mått af naturlig kraft 
och sedlig styrka, för att ej härunder förlora sig själf och 
det samband med det förflutna, som är så nödvändigt för 
ett folks sunda nationella utveckling. Vår historia vittnar 
ock, att denna brådstörtade, ofta ensidiga utveckling fört 
till verkliga faror för vårt land, och att den inre jämvikten 
varit ej mindre hotad än den yttre och endast med stor 
svårighet kunnat återställas. Det är kanske inom statslifvet 
man lättast och först skönjer, att en ny tid gått in; och 
man tycker stundom, att det nästan är som vore det gamla 
alldeles förgånget. Men äfven här lefver det gamla kvar, 
och den nya stolta byggnaden reser sig i djupet på gamla 
svenska grundvalar. Än mer gäller detta, då man vänder 



Digitized by 



Google 



Claes Anuerstedt 



sig till den inre historien, särskildt till allt hvad som med 
kulturhistorien har ett samband. Visserligen bländas man 
här i första ögonblicket af den starka glans, som i de 
högre lagren sprider sitt skimmer öfver den nya tiden, men 
man får ej häraf låta besticka sig, ty denna glans ligger 
till stor del på ytan och uppbäres ej af en naturlig, inifrån 
framträngande stark utveckling. I samhällets djupare lager 
går samma starka underström som fordom af fornärfd sed 
och enkla vanor. I det hela flyta här tvenne strömmar 
bredvid hvarandra utan att blandas, och motsatserna fram- 
träda därför i underlig skärpa, när man går förhållandena 
nära- in på lifvet. 

Det är inom rikets första samhällsklass, adeln, som 
den nya tidens hvälfning starkast och nästan uteslutande 
återspeglar sig. Medeltidens stormannaklass hade visserligen 
under de stormar, som åtföljde öfvergången till den nyare 
tiden, fått en grundlig knäck, och endast småningom fram- 
växte under Gustaf Vasa den nya adel, som grundade sig 
på tjänst mot konungen och riket. Men brödrastriden 
mellan konung Göstas båda äldste söner gynnade i ej ringa 
grad adelns inflytande, och under Johan III:s oroliga och 
svaga regering förstod den att allt mera se sin makt och 
sina intressen till godo ända därhän, att slutligen ett åter- 
ställande af unionstidens magnatvälde och själfsvåld ej syntes 
vara främmande för de stores planer. Bondekonungen Karl IX 
kväfde visserligen dessa anspråk i blod, men äfven han 
måste räkna med adeln som en makt i samhället, och hans 
statsarbete måste öka adelns inflytande i samhället i samma 
mån som han fann allt nödigare att använda den i statens 
tjänst. Den genomgående nydaning af staten, som hans 
store son, den odödlige Gustaf Adolf, genomförde på alla 
områden, och den svindlande stormaktsställning, till hvilken 
vårt lilla land samtidigt och med sådan fart upplyftes, tog 
alla krafter inom adeln i anspråk, men gaf den ock en 
oerhörd maktställning, som rubbade statens jämvikt. All- 
deles oberättigad var dock ej denna makt, ty den hvilade 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 5 

på egna förtjänster, nedärfd ära, stora jordbesittningar, ett 
ej obetydligt mått af bildning och stor praktisk duglighet. 
Och adeln var i själfva verket ej blott rikets första stånd, 
utan ännu hardt när dess enda stånd i högre politisk mening. 

Att denna adel skulle skjuta upp med fart under 
sådana förhållanden, som Gustaf Adolfs regering skapade, 
och under de hvälfningar som det stora europeiska kriget 
framkallade, var naturligt, men förvånande är i alla fall 
att se den styrka, med hvilken utvecklingen försiggår och 
huru den hotar att förkväfva all annan växt i samhället. 
Vid riddarhusets instiftelse 1626 räknade adeln ännu ej 
mera än 108 ätter; ett släktled senare vid Kristinas tron- 
afsägelse 1654 hade antalet stigit till 701, således i det 
närmaste sjudubblats. Och inom adelns högsta klass, grefvar 
och friherrar, hade tillväxten varit än starkare, ty ännu 
vid Gustaf Adolfs död funnos blott sex dylika ätter, men 
år 1654 var deras antal, nästan uteslutande i följd af 
Kristinas slöseri med dessa värdigheter, stegradt till 72, 
en stegring hvars betydelse först blir klar, då man erinrar 
sig, att dessa ätters hufvudmän af kronan utrustades med 
stora ärftliga förläningar. 

Tillväxten i adelns antal åtföljdes naturligen af en 
betydande ökning i dess jordbesittningar. Under Erik XIV 
hade adeln ännu ej innehaft mer än 15 procent af rikets 
jord, vid Gustaf Adolfs död ägde den redan mer än en 
fjärdedel och 22 år senare öfver hälften. Allt pekade på, 
att om utvecklingen finge ostördt fortgå i samma riktning, 
skulle det snarligen blifva en sanning", hvad som uttalades 
i böndernas dofva klagan vid 1650 års riksdag: Ä Vi hafva 
hört, att i andra länder är bonden träl, vi befara, att det- 
samma skall oss öfvergå, där vi dock äro födde frie män." 
Till en dylik utveckling medverkade särskildt, att den 
svenska adeln i så hög grad uppblandades med främmande 
element. Ej mindre än 37 procent af ätternas antal vid 
Karl X:s tronbestigning var af utländsk härkomst, och inom 
dess högsta, mäktigaste och rikaste lager, grefvarnes och 



Digitized by 



Google 



Claes Anner8tedt 



friherrarnes klass, steg fräinlingarnes antal till hälften. Med 
dessa främmande element följde äfven nya rättsbegrepp, 
hittills föga kända i vårt fria samhälle. Den finska adeln, 
skild genom hafvet från moderlandet och därför mera 
undandragen regeringens myndighet, samt utsatt för stark 
inverkan af den större sedernas råhet som rådde i det af 
upprepade gränskrig förvildade landet, hade dock redan 
länge tillåtit sig gent emot allmogen ett öfvervåld, som 
skulle synts den af gammalt frie svenske bonden något 
oerhördt. Nu började dylikt äfven hos oss ej blifva så 
sällsynt, då främmande adelsmän allt mera inströmmade i 
landet. För dem var bondens politiska myndighet något 
orimligt, och enligt deras uppfattning var han egentligen 
ej bättre än en lifegen. Alldenstund en ej ringa del af 
denna adel härstammade från de baltiska provinserna, blef 
för den svenske bonden det "livländska väsendet" liktydigt 
med ofrihet. 

Betydande voro de privilegier, som adeln, visserligen 
ofta med förtjänstens rätt, men stundom äfven genom miss- 
bruk af sin makt förvärfvat, och genom hvilkas besittning 
frälsemannen kom att både politiskt och socialt isoleras 
från de öfriga stånden. En hastig blick på några de för- 
nämsta af dessa kan bidraga att förklara, hvarför adelns 
utveckling hotar såväl uppåt att undergräfva konungadömets 
maktställning som nedåt att förkväfva öfriga stånds politiska 
själfständighet och frihet samt sålunda inom kort fram- 
tvingar den våldsamma hvälfning, som kallas Karl XI:s 
reduktion. 

Adelsmannens äldsta privilegium var, att han genom 
rusttjänst frälsade sin jord från de s. k. grundskatterna, . 
och "frälse" är därför vårt inhemska och äldre namn för 
adel. Men rusttjänstens tyngd minskades oupphörligt, under 
det skattefrihetens förmån småningom utsträcktes äfven till 
de nya pålagor, som i dessa tider först framträdde som 
tillfälliga bevillningar för att slutligen öfvergå till grund- 
skatter hvilande på jorden. Och där adeln för sina frälse- 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 7 

bönder tog del i utskrifningar och bevillningar, utgjorde 
den endast hälften mot hvad skattebönderna fingo betala. 
Säterierna åter voro för alla pålagor fria, och ehuru meningen 
naturligen egentligen var, att adelsmannen blott skulle 
kunna haf va en sätesgård, bekymrade man sig numera därom 
föga. Det klagades, att man gjorde sätesgårdar för sina 
barn, lät en bod eller ett stall gälla därför och satte en 
bonde därå. År 1652 beräknade man att här funnos 6,913 
hemman, som voro säterier eller därunder inbegripna genom 
den s. k. rå- och rörs-friheten. I städerna voro adelns 
gårdar fria från all borgerlig tunga, därest ägaren ej bedref 
borgerlig näring, och därjämte ägde de adlige godsägarne 
rätt att själfve fritt sälja och äfven utskeppa produkterna 
af sin jord (bonden fick endast sälja i staden) samt att 
tullfritt införa hvad de för eget behof tarfvade. De flesta 
af dessa privilegier öppnade dörren för missbruk, och frestel- 
sen att häraf begagna sig blef för stark. Rättvisan fordrar 
dock att erkänna, att samma adel vid åtskilliga tillfällen, 
då fosterlandets väl det kräfde, låtit ett privilegium hvila 
eller alldeles fara. 

Ett annat privilegium var företrädet till högre ämbeten, 
betydande såväl genom de direkta inkomster, som adeln 
härigenom tillförsäkrade sig, som genom det inflytande och 
de indirekta förmåner, som ur detsamma framväxte. Det 
var egentligen blott rikets högsta värdigheter som i lag 
voro adeln förbehållna, men praxis hade småningom utsträckt 
anspråket till en mängd statsämbeten. Då nu statens snabba 
utveckling i detta tidehvarf nödvändiggjorde en stark ökning 
af ämbetena (Axel Oxenstjerna beräknade de ämbeten, som 
borde vara adeln förbehållna, till 800 stycken), men samtidigt 
äfven en stegring inträdde i ofrälsets antal och betydenhet, 
måste detta företräde för adeln allt mera kännas af de andra 
som en orättvisa. Men det kändes äfven som en skymf 
genom de ord, hvari privilegiet var affattadt, och den betydelse 
som en alltmera bördsstolt adel ville däri inlägga. I 1612 
års adliga privilegier hade konungen förbundit sig att ej 



Digitized by 



Google 



Claes Anner8tedt 



draga adeln någon "vanbörding" öfver hufvudet vid ämbets- 
tillsättningar, och adelns uppfattning af detta ords betydelse 
blef den, att hvarje ofrälse man äfven var en vanbörding. 
Härom hade nu varit mindre att säga, om all verklig duglig- 
het ock kunnat med adelskap belönas. Detta var dock ej 
möjligt, men å andra sidan drefs regeringen ej sällan af 
förhållandenas egen makt att taga dugligheten där den 
fanns och befordra ofrälse män. Häri såg adelns flertal 
ett ingrepp i privilegierna och härmades häröfver. Man 
må dock ej tro, att alla sågo saken så ensidigt. Den store 
rikskansleren framdrog själf i kansliet många ofrälse män, 
som gjorde honom och fosterlandet heder, och då adeln 
häröfver beskärmade sig, svarade han, att "den som ej 
ville begynna i lilla ändan, förrän han komme till den större, 
vore ej till sådant arbete bekväm". Af Kristina själf fick 
adeln vid ett dylikt tillfälle det tvetydiga svaret, att "det 
skulle vara henne kärt, om adelns söner gjorde sig bekväma 
till rikets tjänst genom att studera, resa och sedan börja 
nedifrån och stiga per gradus". Och när slutligen, under 
den våldsamma sammanstötningen vid 1650 års riksdag 
mellan frälset och ofrälsefc, det senare med skärpa fram- 
ställt fordran på ändring i missförhållandet och med bestämd- 
het därvid fasthöll, var det nog ej utan tillfredsställelse 
som drottningen efter riksdagens slut utfärdade den för- 
klaringen, att med ordet vanbörding "menades ingen annan, 
adel eller oadel, än den som vansläktades från sin redliga 
börd, om ingen dygd och ära sig beflitade, utan sin ärliga 
härkomst med lättja, odygd eller vanheder befläckade". 
Själfva privilegiet kvarstod dock oförändradt och betraktades 
i öfrigt af adeln som ett behöfligt värn mot ofrälsets på- 
trängande. Huru detta af äfven jämförelsevis fördomsfria 
män betraktades, belyses ypperligt af riksdrotsen Gabriel 
Gustafsson Oxenstj ernås bref till brodern, den store Axel, 
hvari han säger: "Jag hisnar när jag tänker, på hvilka 
personer som en gång skola efterträda oss. De äro novi 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-tatet 9 

homines, och således lärer regementet komma i deras hän- 
der, som lära trycka vårt stånd/ 

Ett annat privilegium, som ekonomiskt betydde litet, 
men socialt mycket, var patronatsrätten eller adelns rätt 
att nämna präst i de socknar, där den var bofast. Sättet 
för dess utöfning var ej i lag klart utstakadt, men på själfva 
rättigheten höll adeln envist, ehuru den uppenbarligen 
hotade dels att beröfva församlingarne deras gamla valrätt, 
dels att göra landtprästen beroende af frälsemännen i socknen 
och så undergräfva prästeståndets själfständiga ställning. — 
Till dessa de förnämsta af adelns privilegier sällade sig en 
hel rad andra, men mindre, de flesta dock af den art, att 
de hos ofrälset underhöllo en retad stämning. 

Inom adeln intogo vid 17:de seklets början de gamla 
stormannasläkterna ej blott en framskjuten ställning, utan 
bildade nästan en sluten bördsaristokrati gent emot den 
öfriga s. k. lågadeln. Denna högre sociala ställning hade 
från början ej hvilat ensamt på den större förmögenheten, 
utan äfven och än mera på den gamla svenska börden, som 
i sin ordning återverkade på den förra, i det företrädet 
till rådsvärdigheten och öfriga högre ämbeten samt därmed 
förenade forläningar var de stora släkterna förbehållet. 
Egendomligt är dock att iakttaga, huru under tidehvarfvets 
fortgång den urgamla svenska börden begynner väga vida 
mindre än de jämförelsevis unga grefve- och friherre värdig- 
heterna. Här inverkade såväl glansen af dessa värdigheter 
och deras betydelse i andra länder som framför allt den 
omständigheten, att till dessa värdigheter knöto sig furstliga 
forläningar och nya särskilda företrädesrättigheter. Om 
vidden af den gamla adelns jordbesittningar vittnar den 
uppgiften, att år 1644 rådsherrarne ensamme innehade 15 
procent af all frälsejord. Det är ock nästan uteslutande 
ur dessa gamla släkters led som rådet rekryteras: af de 22 
rådsherrar, som Gustaf Adolf utnämnde, voro 19 af gammal 
adel, alla de 17, som förmyndareregeringen utsåg, hörde 
dit, och 31 af de 44 rådsherrar, som Kristina utnämnde. 



Digitized by 



i 



10 Claes Atwerstedt . 



Af de öfriga tretton (alla utom en af så .godt som utländsk 
börd) hade flertalet genom ovanliga förtjänster om riket 
uppsvingat sig till sin plats och tillhörde äfven genom sin 
börd den höga samhällsklass, till hvilken de nu räknades. 
Undantaget var den välbekante hofkansleren Johan Adler 
Salvius. 

Den skarpa strid, som Kristina 1648 måste utkämpa 
för att framtvinga hans riksrådsutnämning och som visar 
huru ensidigt bördsbegreppet då uppfattades, förtjänar väJ 
att här i förbigående beröras. Salvius var ostridigt en högt 
förtjänt man, som i trettio år tjänat henne och hennes 
fader och med framgång skött de svåraste diplomatiska 
uppgifter, hvarför han äfven i utlandet betraktades som 
en af våra mest framstående statsmän. Mot hans utnämning 
gjorde rådet ett starkt motstånd. I spetsen gingo Per 
Brahe och Axel Oxenstjerna. Hos den förre talade ute- 
slutande bördsstolthet, hos den senare inverkade väl 
starkast, att han ej satte Salvii karakter högt och alltför 
väl visste, att de nya vindar, som nu blåste på högsta ort 
och som bragt honom och hans släkt i onåd samt hotade 
att förrycka den politik, åt hvilken han ägnat ett helt lifs 
arbete, ej minst voro en frukt af Salvii ränker. Han för- 
klarade rent ut, att om salig konungen lefvat hade Salvius 
aldrig blifvit riksråd, och det vore han beredd att säga 
honom midt i ansiktet. Man ägde ej beropa sig på att 
Gustaf Adolf en gång upphöjt Johan Skytte till samma 
värdighet, ty det var ett undantag, som kunde på goda 
grunder försvaras. De grånade rådsherrarnes motstånd 
gjorde dock ej intryck på den unga drottningens oböjliga 
vilja, och man kan ej annat än gifva henne rätt i principen, 
då hon sade: "När man behöfver goda råd, då frågar man 
icke efter sexton anor, utan quid consilii" [hvad råd har 
man att vänta]. 

Å andra sidan kan man ej undgå att känna, hvilken 
ära det var och hvilket anseende det måste skänka att 
bära sådana namn som Oxenstjerna, Brahe, Baner, Bjelke, 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lef nåds sått under förra hälften af 1600-talet 11 

Horn ni. fl., alla frejdade genom stora fosterländska minnen. 
Bärarne af dessa namn kunde med berättigad stolthet peka 
på, huru de bidragit att skapa Sveriges vunna lysande 
maktställning, och fosterlandets storhet och ära återstrålade 
i sin ordning på denna glänsande aristokrati. Också ansågo 
sig de förnämsta ibland dem vara fullt ut jämngoda med 
Tysklands småfurstar. En tysk furste, Bernhard af Weimar, 
hade ju ej ansett sig för god ätt af en svensk adelsman, 
Axel Oxenstjerna, begära och mottaga hertigdömet Pranken 
i förläning. Det är då ej heller underligt att finna, det 
flera af de svenska stormännen lyft sina tankar till den 
tyska furste värdigheten. Det hade ju på fullt allvar varit 
i fråga att göra Axel Oxenstjerna till kurfurste af Mainz, 
innan olyckan vid Nördlingen nedbröt Gustaf Adolfs verk 
i Sydtyskland, och kanslern själf har ej varit emot saken. 
Däremot tyckes han längre fram ej hafva gillat, då sonen 
under Westfaliska fredskongressen hvälfde planer på att 
blifva furste af Bremen. Afven Magnus Gabriel Delagardie 
säges hafva sträfvat efter dylik värdighet, ehuru Kristina 
nekade sitt bifall. Om det franska sändebudets uppgift 
är säker, att hon en tid haft i sinnet att skapa inhemska 
furstevärdigheter, har det kanske varit därför, att hon, med 
blicken fäst på dessa stolta ärelystnader, tänkt att för dem 
öppna en väg, som vore för fosterlandet mindre farlig. 

Såsom redan är nämndt trädde grefve- och friherre- 
värdigheten snart fram som något förnämligare än gammal 
svensk börd, på grund af titelns glans, förläningarnes storlek 
och utmärkelsens sällsynthet i början. När riddarhuset in- 
rättades 1626, funnos ännu blott sex dylika ätter, men dessa 
sex bildade ensamme den första klassen och vägde sålunda 
lika mycket som de 16 rådsätterna i andra klassen eller 
lågadelns 86 ätter i den tredje. Visserligen växte deras 
antal hastigt, särskildt genom Kristinas frikostighet i be- 
löningar, så att antalet ätfcer i första klass var tolfdubbladt 
år 1654, under det hela adeln växt blott till 701 ätter, men 
hvilken ära, makt och rikedom var ej i denna högaristokrati 



Digitized by 



Google 



12 Claes Antierstedt 



koncentrerad. Huru _högfc man nu lärt att skatta betydelsen 
af att tillhöra densamma och huru man därför vant sig att 
se ned på dem, som saknade en dylik högförnäm börd, där- 
om gifva tidens handlingar talrika vittnesbörd. Några 
karakteristiska exempel kunna förtjäna att anföras. När 
änkan efter riksdrotsen grefve Magnus Brahe, Helena Bjelke, 
fattat tycke för riksrådet och öfverståthållaren Klas Fleming, 
uttalade sig hennes svärson, riksmarsken grefve Jakob Dela- 
gardie, starkt mot saken och föreställde henne, "i hvilken 
heder hennes aflidne make, rikets förste grefve, hade satt 
henne: kunde hon detta förgäta och träda tillbaka från sin 
höga plats, stode det ej att hjälpa, men hon finge bereda 
sig på, att ingen grefvinna längre lämnade henne försteget". 
Och dock bar Fleming ett namn ej mindre hedradt och väl 
så gammalt, om ej äldre än Brahesläktens. Men dylikt 
glömdes lätt. Så kunde grefve Per Brahe år 1632 allvar- 
samt afråda kammarherren friherre Johan Gyllenstjerna 
från att gifta sig med Kristina Gyllenhorn såsom ej varande 
hans jämlike i börd, emedan hennes familj i Per Brahes 
tanke var ung och af lågadel, under det Gyllenstjerna vore 
af ärlig, gammal, nästan kunglig släkt och skulle genom 
ett dylikt gifte fläcka sin person, familj och goda rykte. 
Och dock gick Gyllenhornska släkten lika långt tillbaka i 
tiden som Brahes egen, och fästmöns farfader hade varit 
konung Göstas rådsherre och sett sina döttrar ingifta i de 
s. k. rådssläkterna. Gyllenstjerna var ock nog förståndig 
att trots varningen taga flickan till hustru. Afven en så 
rättrådig och förståndig man som riksdrotsen Gabriel Gustafs- 
son Oxenstjerna kunde, vid nyheten om att systerdottern 
Karin Karlsdotter Bonde förlofvat sig med Konrad Falken- 
berg, skrifva till brodern Axel, att han hade unnat henne 
bättre. Dock vore det att föredraga framför att flickan 
skulle taga en af Per Kruses söner, till hvilken hon hade 
godt öga och som fadern endast med stort besvär kunnat 
hindra, ty Falkenberg vore dock af god adel och en brukelig 
karl. Ej minst betecknande för tidens anda är väl, att en 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. Ufnadssätt under förra hälften af 1600-talet 13 

sådan man soih Johan Skytte, hvilken dock själf från sam- 
hällets lägsta trappsteg hade genom egen duglighet arbetat 
sig upp till rådsämbetet och friherrevärdigheten, så lefde 
sig in i den nya åskådningen, att han skref, att han ej 
kunde tro, att någon kunde finnas nog äreförgäten att vilja 
inskränka grefve- och ffiherreståndets härligheter, så mycket 
mera som af skriftens ord det ju vore klart, att inrättningen 
ingalunda misshagade den allsmäktige Guden. 

Hos ingen voro dessa åsikter om högadelns företräden 
så utpräglade och rotfasta som hos rikets förste grefve, 
den ryktbare och förtjänte Per Brahe. Han kunde på fullt 
allvar föreslå ej blott att grefvar och friherrar skulle hafva 
högre rang, utan äfven att man i klädedräkt, gående och 
sittande borde fästa afseende vid hvars och ens stånd, här- 
komst och gamla goda ätt. Han ville ju ej ens som råds- 
herre taga plats i råd och hofrätt, därest han ej finge sitta 
närmast riksdrotsen eller åtminstone de fem höga riks- 
ämbetsmännen. Endast Gustaf Adolfs befallning kunde 
tvinga honom att gifva efter, och så fort konungen var 
död, uteblef han långa tider från sammanträdena, till dess 
utnämningen till riksdrots, rikets högsta ämbete, undanröjde 
alla svårigheter. Axel Oxenstjerna åter hyste den riktigare 
uppfattningen, att rangen borde bestämmas efter ämbetet. 
Ej heller ville han lyssna till Per Brahes anspråk på nya 
företrädesrättigheter för grefvarne, ty i Sverige voro enligt 
kanslerns tanke alla adelsmän lika, och grefveståndet finge 
icke bedömas efter förhållandet i främmande länder. Detta 
hans svar var det som gaf Per Brahe anledning till det 
karakteristiska uttalandet, att "hos oss alla gaudera (glädja 
sig öfver att) vara lika goda som svinefötter, och allenast som 
bonden respektera åren och åldern, främmandom till åtlöje*. 

Den lägre adeln såg helt naturligt med en viss ovilja 
upp till denna stolta högadel; afundsjukan är en gammal 
synd, vanlig i alla tider och i alla klasser. Rikedomen, 
anseendet och företrädena retade de nedanför ståendes 
lidelser; de stora anspråken och äfven verkliga öfvergrepp 



Digitized by 



Google 



14 Claes Anner8tedt 



blåste under. Förödmjukande kändes utan tvifvel, när hög- 
adeln utverkade adelskap för sina tjänare, såsom grefve 
Per Brahe för sin hofmästare, Gustaf Eriksson Örnevinge 
(för öfrigt naturlig son till farbrodern grefve Erik), Claes 
Tott för sin frälsekamrer etc. Att högadeln, med blicken 
fäst på dylika dess egna skapelser, ej skulle sätta lågadeln 
synnerligen högt, kan man förstå, likaså att den med förakt 
såg ned på vissa underliga upphöjelser i Kristinas tid, såsom 
när hon 1653 adlade sin f. d. hofskräddare, sedermera hof- 
intendenten Johan Holm till Lejoncrona til] belöning för 
vissa välvilliga försträckningar. Men man förglömde för 
lätt, att flertalet af de nya ätterna med svärdet eller pennan 
inlagt verkliga förtjänster om fäderneslandet, som banat 
dem vägen till riddarhuset, och att deras växande antal 
betydde, att en ny tid var under inbrott, sedan centralisa- 
tionen skapat ett stort och mäktigt ämbetsmannastånd. I 
spetsen för denna nya klass stodo dock sådana män som 
Björnclou, Ehrensteen, Lagerfelt m. fl., och vid civilisternas 
sida stodo hundratals tappre krigare. Desse män, som 
kände sitt värde, härmades öfver de store ättemas högfärd 
och afundades dem deras glans och makt. Och ehuru novi 
homines ägde de ett betydande inflytande, dels därigenom 
att den civila förvaltningen till stor del låg i deras hand, 
dels därigenom att allt högre befäl belönades med adelskap, 
dels därigenom att i deras leder inträdde köpmän af den 
betydenhet, att staten ej kunde undvara deras hjälp vid 
sina finansoperationer. Af denna växande konflikt inom 
adeln var det som konungamakten förstod att begagna sig, 
när den genom reduktionen nedbröt högadelns makt. 

Trots inre stridigheter höll dock adeln ihop som ett 
helt, såväl uppåt då det gällde dess ömtålighet om sin 
heder gent emot försöken att på riddarhuset intvinga personer, 
som syntes ovärdiga en sådan ära, som nedåt då det var 
fråga om att af värj a ofrälsets hotande angrepp mot privi- 
legierna. På det förra har man ett godt exempel i hvad 
som passerade, då Kristina adlade den ofvannämde Lejon- 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 15 

crona. Klaes Baner vågade då helt frankt säga henne midt 
i ansiktet, att hans heder förringades väl ej af att sitta till 
bords med en ärlig bonde eller simpel soldat, men att en 
hvar skulle peka fingret åt honom, om han ginge som 
kamrat med en fodraliserad skräddaresax, dennes beklädnad 
måtte nu vara huru som helst. Och följande år fälldes 
på riddarhuset häftiga ord om, att i tredje klassen inkommo 
de som förut varit handtverkare eller haft sysslor, som ej 
anstode ett sådant stånd, somliga till och med af oäkta 
säng, samt att folk af ringa kondition och slätte meriter 
eftertraktade hos drottningen att upphöjas till greflig värdig- 
het. Man vågade till och med att göra själfva drottningen 
föreställningar, om ock i hofsamma ordalag; trots hennes 
starka förbittring öfver detta ingrepp i det kungliga preroga- 
tivet, ville ej adeln bekväma sig att göra någon afbön, 
men de två nya grefvarne, Steinberg och Schlippenbach, 
måste den mottaga, sedan Karl Gustaf i sista ögonblicket 
gripit in i saken. 

Nedåt visade adeln i sin helhet mot ofrälset en hög- 
färd, ej mindre än den som högadeln visade mot lågadeln. 
När i ofrälse ståndens protestskrif velse vid 1650 års riks- 
dag erinran gjordes därom att, ehuru Riddarhusordningen 
stadgade kunglig nåd och introduktion som grund för säte 
och stämma på riddarhuset, upphäfde detta dock ej Sveriges 
gamla lag, som bjöd att frälse förvärfvades genom rust- 
tjänst, uppväckte ett dylikt anspråk stor förbittring hos 
adeln. Dess uppfattning målas af följande satiriska anteck- 
ning, som en af lågadels förnämste män tillskref vid denna 
punkt: "En ståtelig ny vallmarsadel, helst nyttig i hof- 
tjänster och kansli, synnerligen präster i legationer, borgare i 
kollegier, bönder till riksråd, marskalkar och hofjunkare." 
Med synnerlig ifver höll man på förbudet mot ofrälse 
giften, hvilka betraktades som nedsättande för adlig ära 
och därför äfven enligt privilegierna straffades med förlust 
för barnen af adelskap och egendom. I fråga om frälse- 
kvinnas gifte med ofrälse man måste man dock billigtvis 



Digitized by 



Google 



16 Claes Annerstedt 



erinra sig, att frälsejord enligt lag endast kunde af frälse- 
man innehafvas. Och Axel Oxenstjerna dömde nog riktigt 
i denna brännande fråga, då han tillfrågad om sin mening 
yttrade, att ett dylikt giftermål ju aldrig kunde betraktas 
som något brott eller missgärning, men att det vore i sin 
ordning, att hustrun följde mannens villkor. Men det måste 
n^tur^igen alltid förefalla vår tid stötande och orimligt, att 
själfva saken skulle betraktas som en förbrytelse, och man 
har svårt att se, hvarför ej frälseman kunde taga sig ofrälse 
hustru och hon följa mannens villkor. I verkligheten för- 
blef i sistnämnda fall lagens bud oftast en död bokstaf, 
äfven om kunglig benådning ej uttryckligen trädde emellan. 

Adelns växande maktställning hotade mer och mer 
att undergräfva konungamaktens urgamla plats i det svenska 
samhället. Och statens finansiella jämvikt rubbades där- 
igenom, att adelns oupphörligt växande antal förde till 
ökade förläningar och till skattejords öfvergång till frälse. 
I förra fallet förlorade kronan de skatteräntor hon bort- 
förlänade, i det senare såväl den skatt som förut utgått 
af jorden, innan den blef frälse, som för framtiden half- 
parten af de nya bevillningar som pålades. Ej mindre 
hotande tedde sig de adliga privilegierna för de tre ofrälse 
stånden. Den ekonomiska fara, som de inneburo, gjorde 
sig ej mindre gällande för dem än för kronan, och fram- 
trädde på ett kännbarare sätt, i det att den brist i stats- 
regleringen, som uppstod genom statsinkomsternas afsön- 
drande till adelns förmån, måste med nya skatter betäckas, 
och således de bördor, som hvilade på ofrälset, ytterligare 
och ensidigt ökas. Dessutom hade hvarje ofrälse stånd för 
sig att klaga öfver något adligt privilegium eller öfver 
missbruk däraf. 

Prästeståndet iiade ej blott att befara ett försvagande 
af sin politiska ställning, äfven socialt och ekonomiskt 
led det intrång af de adliga privilegierna. Tionden, kyrkans 
hufvudinkomst, minskades ej obetydligt genom den ofta på 
olaglig väg stegrade tillväxten i säteriernas antal, i det 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 17 

dessa voro från tionde befriade. Adelns patronatsrätt var i 
sig själf en nagel i ögat på prästeståndet och blef genom 
missbruket än farligare, emedan den hotade att komma 
prästerna i allmänhet att nedsjunka till en slags adelns 
tjänare, såsom huskaplanerna å de adliga godsen redan voro. 
Axel Oxenstjerna erkände ock själf i rådet, att han i denna 
fråga misstagit sig, då han uppsatte privilegierna till Gustaf 
Adolfs bekräftelse. Men adeln ville ej släppa privilegiet, 
trots det orimliga i att sålunda en nybakad adelsman kunde 
i en församling tillvälla sig rätten att ensam utse präst, 
ehuru hvarken han eller hans förfader byggt kyrkan eller 
donerat jorden till prästebordet. Mot detta intrång i för- 
samlingens valfrihet protesterade prästerskapet ihärdigt och 
ansåg sig hafva vunnit en half seger, därigenom att Kristinas 
privilegier för prästeståndet af 1650 med tystnad förbi- 
gingo patron atsr ätten, något som dock föga betydde, så 
länge rätten kvarstod i adelns privilegier. Hvarthän miss- 
bruket af adelns rätt kunde föra, visar följande exempel. 
I Åby församling af Kalmar stift förmådde en fru Karin 
Bååt år 1651 rätt länge hindra utnämningen af en magister 
Petrus Ungius till kyrkoherde, ehuru församlingen begärde 
honom, öfriga adelsmän i socknen samtyckt och domkapitlet 
godkänt valet; och dock bodde den mäktiga frun ej ens 
inom socknen, ehuru hon ägde jord därstädes. 

Borgerskapet i städerna klagade å sin sida, att adelns 
privilegier gjorde dem stort förfång i deras näring och 
ökade deras skattebördor. Adeln åtnjöt nämligen tull- 
frihet för exporten af sina egendomars afkastning och för 
hvad den till eget behof införde, men begagnade sig häraf 
för att drifva verklig handel i större skala, och det tull- 
betalande borgerskapet måste ligga under i dylik konkurrens. 
Efter mycken strid afstod adeln visserligen 1644 från tull- 
friheten, dock mot fullgod ersättning på annat håll. Men 
andra för städerna tryckande friheter kvarstodo. Så var 
adelsmannen i stad ej underkastad någon borgerlig tunga, 
såvida han ej dref borgerlig näring. Redan detta var 

Föreningen Htimdals folkskrifter. 83—34. 2 



Digitized by 



Google 



18 Claes Annei'8tedt 



mycket, att man sålunda skulle åtnjuta stadens fördelar, utan 
att i egenskap af husägare bidraga till allmänna besvär, 
såsom gatuläggning, renhållning m. m., men än obilligare 
blef det, då adeln begynte, icke i eget namn, men genom 
sina tjänare drifya borgerlig näring. Och då tillströmningen 
af adel till de större städerna var i stigande, betydde dylik 
frihet ej så litet, särskildt i hufvudstaden. Det är beteck- 
nande härför, att år 1663 voro af dess 3784 gårdar endast 
846 belagda med inkvartering, hvilket ju betyder, att 
skatterna föllo med hela sin tyngd på en ringa minoritet 
af befolkningen. Med rätta klagade ock borgarne öfver att 
frälsemännen i strid med förordningarne, som stadgade, att 
bonden skulle sälja och köpa i städerna och att borgarne 
således ej finge drifva s. k. landsköp, dock själfve ej blott 
på landet uppköpte bondens varor för att därmed drifva 
handel, utan rent af förbjödo sina egna bönder att infora 
varor till städerna, förrän de först utbjudit dem åt frälse- 
mannen, och därjämte läto i öppna bodar på landet sälja 
åt allmogen de varor, som dessa enligt lagens mening bort 
tillhandla sig i staden. Klarsynte män ur adelns egen krets 
ogillade starkt detta kringgående af lagen; den store riks- 
kansleren yttrade profetiskt, att om adeln så missbrukade 
sina friheter, så skulle de alla en gång afskaflfas, när en 
konung komme, som hade kraft och anseende. 

Allmogen var, såsom redan erinrats, på det allvarligaste 
hotad ej blott i sin politiska ställning, utan till sin borgerliga 
frihet, genom adelns öfvergrepp, genom bortförläning eller 
försäljande till adeln af böndernas skatteräntor samt genom 
frälsejordens hastiga tillväxt. Öfver dess hufvud syntes 
hänga det öde, som i andra länder nedtryckt allmogen till 
ofrie eller rent af lifegne. Adelsväldets brytande var för 
detta stånd en verklig lifsfråga. 

Själfbe var elseinstinkten dref de ofrälse stånden att 
kraftigt sluta sig tillsamman, sedan den gemensamma faran 
blifvit dem tydlig, och i spetsen trädde prästerskapet, i 
hvilkas personer Gustaf Adolfs skarpa blick redan upptäckt 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssäU under förra hälften af 1600-talet 19 

de rätte tribuni plebis. Känslan af det gemensamma under- 
stödet kom modet att växa, och under Kristinas regering 
klarnar allt mera både för dem och henne själf, att bägge 
behöfde hvarandras hjälp i striden. Och därför genom- 
drefvo de med förenade krafter vid 1650 års riksdag Karl 
Gustafs val till tronföljare; hos honom hoppades ofrälset 
finna den starka hand, som skulle häfda kronans rätt och 
rädda deras frihet. Men redan vid riksdagen 1633 fylldes 
de ofrälse ståndens besvär af starka beskyllningar mot 
adeln. Denna å sin sida fann två år senare för godt att 
uppsätta en förteckning på prästerskapets "no viteter" och 
borgarnes "behändige och subtile påfund", men Västerås- 
biskopen Johannes Rudbeckius blef dem ej svaret skyldig 
och tillät sig i ståndets tacksägelse vid riksdagens slut 
förbigå adeln och vända sig blott till de ofrälse stånden 
under skarpa hänsyftningar på första ståndet. Med omsorg 
sökte man hålla* sig adeln från lifvet, där man kunde. 
Borgarståndet uteslöt 1649 ur sin krets några medlemmar, 
som mottagit adelskap, och 1650 ville prästerna från stån- 
det afvisa adlade biskopar. Länge syntes dock utsikten 
oviss att kunna hejda adelsväldets stigande flod; och adeln 
gengäldade med högmod hvarje själfständighetsyttring ned- 
ifrån. Hvad ligger där ej af uppdrifven högfärd i det 
svar, som, på prästernas begäran 1644, att adelns bönder 
skulle draga lika bördor med skattebönderna, afgafs i de 
orden: "att såsom prästerna lefva af altaret, så hafver adeln 
sine bönder att lefva af, och som stånd äro i riket, så är 
ock en diversitas af dignatione, att det icke blifver en 
confusio eller chaos". Den underliga språkblandningen ej 
mindre än tonen vittna om att främmande intryck och en 
ny uppfattning starkt satte sin prägel på adelns utveckling. 
I prästerskapet såg man roten till det oväntade motståndet, 
och en ung adelsman tillät sig sex år senare att i andras 
närvaro slunga biskop Terserus den beskyllningen i ansiktet, 
att hvad biskoparne åtrådde var ätt åter blifva till påfvar. 
Med klasshögfärden förenade sig ståndsintresset, ned- 



Digitized by 



Google 



20 Claes Annerstedt 



ärfda rättigheter och privata förmåner att förrycka adelns 
uppfattning och göra den blind för orättvisan och faran af 
privilegiernas missbruk. Varnande röster saknades dock 
ej inom dess egna leder. Den gamle kanslern, som såg 
allt, och således äfven adelns anspråk och skyldigheter, från 
det helas synpunkt, riktade en gång till adeln de träffande 
orden: "I menen att det är frihet, att I skolen intet gifva 
till statens conservation; gör adeln något, så hafver den 
ock beneficia framfor andra stånd; I skolen förhålla eder, 
icke som bönder, utan som adelsmän. " Men de voro ej 
många som förmådde se sakerna så stort som han gjorde. 
Huru starkt den ensidiga uppfattningen af adelns rätt och 
det obefogade i ofrälsets anspråk trängt igenom, framgår 
af de ord, i hvilka Per Brahe vid 1650 års riksdag uttalade 
sin forvåning öfver de ofrälse ståndens oförnöjsamhet: "bön- 
derna få ju hafva sina barn hemma och kunna. flytta på 
hvad gods de vilja; präst, borgare och bonde sitta som i 
Guds kålgård". — Denna tafla har dock äfven en annan 
sida. Anblicken af dessa missbruk får ej komma oss att 
förgäta denna adels verkliga och lysande förtjänster, samt 
att detta stånd i stort taget, kanske mera än någon annan 
adel på någon tid, förverkligat orden "noblesse oblige" 1 . 
För sitt fosterland har den haft lif och blod osparda och 
i stora ögonblick äfven bragt det offret af betydande, oftast 
ärligt förtjänta företrädesrättigheter. 

Den svenska protestantiska kyrkan hade slutligen 
segrande utgått ur 1500-talets våldsamma kamp, och det 
minnesvärda Uppsala möte af 1593 invigde en ny tid. 
Denna kyrka kände sig till och med nog stark att upptaga 
striden med själfva sin beskyddare, konung Karl IX, då 
han syntes luta åt Kalvinismen. Det är en märklig syn 
utt skåda, huru denne kraftfulle regent och hans storslagne 
motståndare, ärkebiskop Olaus Martini, offentligt bekämpa 
hvarandra med de skarpaste vapen, dock ej som i katolska 
länder med att sätta kött till arm, utan med det gudomliga 

' "Acjelskap förpliktar," 

Digitized by VjOOQIC 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 21 

ordets vapen. Och det hedrar konungen, ej mindre än 
ärkebiskopen, att den senare i anledning af den förres väl 
kalvinistiskt smakande katekesförslag vågade och ostraflfadt 
kunde skrif va de starka orden: "Djäfvulen har synnerligen 
drifvit sitt spel genom de två de skadligaste sekter, som 
uti vår tid i kristendomen vanka, nämligen de påfviske 
och de kalvinister/ Den strid om bekännelsen som med 
skärpa förts mellan kyrkan och Karl IX, kunde ej fortfara 
under sonen, som var sträng lutheran. Och Gustaf Adolfs 
konungaförsäkran var en seger för kyrkan i alla de om- 
tvistade punkterna. Intolerant var denna kyrka visserligen, 
däri dock blott ett barn af sin tid. Och huru kunde det 
vara annorlunda, då den nyss kämpat på lif och död med 
papismen. Här som i England var det en strid ej blott 
om trosfrihet, utan om nationens frihet och själfständighet. 
Följden blef på bägge ställena, att katolicismen utkastades 
ur riket. Ingen främmande bekännelse ägde rätt till offentlig 
religionsutöfning, ehuru samvetsfrihet tillförsäkrades dem, 
som höilo sig stilla; och alla ämbetsmän skulle vara af 
den rena evangeliska läran. Sedan faran väl var försvunnen, 
kunde man väntat större fördragsamhet, särskildt mot 
kyrkans protestantiska syster, kalvinismen. Men man ser 
snarare motsatsen, och det är regeringen, som måste söka 
i rätten till samvetsfrihet skydda de förföljda främlingar, 
som hit tagit sin tillflykt, eller de utländska arbetare, som 
inkallats för att lyfta näringarne. Ännu i Karl X:s konunga- 
försäkran voro enskilda religionssammankomster förbjudna för 
främmande trosbekännare, de fingo endast i sina hem hålla 
familjegudstjänst och ej inkalla främmande lärare för sina barn. 
Kyrkans författning var ännu ej stadgad i fasta, lag- 
bundna former. Enhet saknades, och biskoparne voro så 
godt som herrar i sina stift; först långsamt träda i detta 
århundrade domkapitlen fram som medverkande i stifts- 
styrelsen. Någon nationalsynod fanns icke, utan ersattes 
till en del af det s. k. consistorium regni, det vill säga det 
vid riksdagarne församlade prästerskapet. Ej heller var 



Digitized by 



Google 



22 Claes Annerstedt 



kyrkans förhållande till och samband med staten regleradt. 
Redan i sig var det dock nödvändigt att häri söka bringa 
ordning, och ett så omskapande tidehvarf som Gustaf Adolfs 
måste lifligt känna behofvet häraf och kraftigt arbeta på 
att bringa frågan till lösning. Men såväl den store konungen 
som de följande regeringarne gjorde fåfänga försök att 
vinna prästerskapet för en ny sakernas ordning. I det till- 
ämnade s. k. Generalkonsistoriet, hos hvilket kyrkans styrelse 
skulle samlas, såg prästerskapet mera en fara för sitt 
oberoende än ett afhjälpande af regellösheten. Nästan vid 
hvarje riksdag var frågan före, men undansköts ständigt 
af prästerskapet. Dess medlemmar ville, som det hette 
1652, hellre blifva vid det gamla, där ej högsta nöden 
fordrade ändring. Så kom denna ändring, när Karl XI 
genomförde den som enväldig konung, att taga formen af 
ett vida starkare beroende af staten, än någon förut tänkt. 
Dock kan man ej så mycket förvånas öfver prästernas 
fruktan för att komma i beroende af en stat, där det adliga 
regementet tagit så stark öfverhand. Patronatsrätten er- 
inrade dem stundligen, hvad ett dylikt beroende innebar. 
Ej utan skäl kunde de befara, att adelns öfvermakt på alla 
områden af det offentliga och sociala lifvet skulle göra 
hvarje ökadt beroende af staten till ett nytt underordnande 
under adeln. Deras tankar tolkades riktigt af biskop 
Johannes Rudbeckius, då han sade: "komma politici här- 
till, så taga de alltihop sin kos". Instinktlikt slöt sig 
kyrkan intill allmogen, som den i härkomst, lefnadssätt och 
ofta äfven tänkesätt ännu stod så nära, och i hvars midt 
den framlefde sitt lif. Prästerna kände sig kallade att vara 
tribuni plebis, "folkets talmän", och upptogo kallelsen. 
Hvad däri låg, kunde svårligen undgå deras motståndare, 
och träffande yttrade en talare på riddarhuset år 1660, att 
"prästerskapet kan öfvertala bonden, ty han har hans 
hjärta i händerna". 

Hvad som i hög grad stärkte kyrkans inre kraft var 
återupprättandet 1593 af Uppsala universitet och dess rika 



Digitized by 



Google 



Samhäll8hla88er o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 23 

utrustning genom Gustaf Adolf. Från denna härd utgick 
ett bildadt och nationellt prästerskap, alltmera medvetet 
om sin styrka och sin uppgift. Och från universitetets 
lärostolar kommo till biskopsvärdigheten dessa vördnads- 
bjudande personligheter, som på denna tid inskrifva sina 
namn i kyrkans och fäderneslandets historia. Uppsala stift 
framvisar under sextio år en följd af sådana män som Petrus 
Kenicius, Laurentius Paulinus och Johannes Canuti Lenaeus ; 
i Västerås möter oss den snillrike Johannes Rudbeckius 
och efter honom Olaus Laurelius, i Linköping Johannes 
Bothvidi m. fl. Och det gäller om dem, liksom om präster- 
skapet i sin helhet, att, om ock ofördragsamheten var 
stark, var dock trosvärmen brinnande och det kristliga 
lifvet fullt af allvar. 

Om något borgarestånd kan man i Sverige knappast 
tala vid 17:de seklets ingång. Städerna voro ännu få, 
obetydliga och fattiga, industrien låg i sin linda och handeln 
var svag, föga bättre än byteshandel, samt drefs mest 
med främmande kapital och ofta äfven af utländska personer. 
Under tidehvarfvets gång förändrar sig förhållandet, om 
ock ej i någon utomordentlig grad. Men produktionen och 
det ekonomiska välståndet växer, städerna ökas i antal, 
och de täta riksdagarne medverka kraftigt till grundläggande 
af ett särskildt borgarstånd. Ingen tid har så som denna 
försökt att genom anläggning af nya städer framdrifva en 
ekonomisk blomstring. Öfver trettio nya samhällen grunda- 
des under tidehvarfvet, däribland Eskilstuna under Karl IX, 
Göteborg, Borås och ^Sundsvall under Gustaf Adolf, Falun 
under förmyndareregeringen. Men trots alla faderliga om- 
sorger ville verket ej rätt komma i gång. Oupphörligt 
höras klagomål öfver nöden och gifvas jämmerliga beskrif- 
ningar af städernas tillstånd. På riksdagen 1614 säges, 
att städerna ligga "handelslösa, kullfallna och nedruttna", 
1630 skrifver ett riksråd, att "städerna ligga så godt som 
helt nere, och skall oförtöfvadt blifva så, att varor skola 
förbytas i varor och köpslagningen förfalla*. Under för- 



Digitized by 



Google 



24 Claes Ann er »tedi 



myndarregeringen yttrades i rådet, att de flesta städer inne 
i landet voro små, med kåkar och bettlarestugor bebyggda 
bondbyar, där åkerbruk och krögeri idkades som hufvud- 
näringar och man ej förmådde löna en skolmästare, gjuta 
en klocka eller upprätta en källare utan att begära kronans 
hjälp. 

Orsakerna voro många och for samtidens ögon ofta 
dolda, ehuru de nu ej äro så svåra att upptäcka. Redan i 
sig var en hastig utveckling af det ekonomiska lifvet ej 
möjlig, då så väl kapital och kredit som arbetskrafter och 
skicklighet fattades, och sjöfart och handel ej hunnit öfver 
sitt enklaste stadium. Vidare tyngde krigen och däraf 
framtvungna skatter hårdt på städerna liksom på landet i 
sin helhet. Men största hindret var det om ock välmenta 
tvång, som öfverallt förlamade h varje friare och sundare 
utveckling, ty ännu hade man ej af erfarenheten lärt, att 
friheten är den ekonomiska rörelsens lifsluft. Prohibitiv- 
systemet med dess näringstvång, monopoler och stränga 
reglementeringar härskade hos oss såsom i de flesta länder, 
ehuru ej här förmildrade af naturlig rikedom, gammal väl- 
måga och en tät befolkning. Det var ett arf från forna 
tider, och man sökte samvetsgrant handla i fädernas anda. 
Storartade ansträngningar gjordes af Gustaf Adolf och hans 
tid genom en omfattande, kanske alltför orolig lagstiftning, 
och hade torhållandena kunnat genom kungliga maktbud 
omgestaltas, hade resultatet bort blifva ett annat. Men 
man kämpade sig ovetande mot naturens egna lagar. Och 
det var ej nog med, att allt skulle vara strängt regleradt, 
monopoliseradt och tungt beskattadt, utan det ekonomiska 
lifvet förblef i afsaknad af det stränga skydd i tillämpningen, 
den fasthet i den offentliga krediten och den konsekvens 
i lagstiftningen, som i någon, om ock svag mån kunnat 
ersätta systemets brister. De stora kompaniernas historia 
lämnar härpå ett slående bevis. Hvilande på den riktiga 
förutsättningen, att sammanslutning af kapital och krafter 
gifver ökad styrka, men från början byggda på en felaktig 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. tefnadssätt under f$rra hälften af i$ÖÖ-tatet 25 

beräkning af tillgångarne och i saknad af erforderliga in^ 
sikter och krafter, gingo de förr eller senare en gifven 
undergång till mötes, ofta påskyndad genom regeringens 
våldsamma ingripande i affärerna, då statsintresset syntes 
kräfva det. Och så länge riket saknade ett stadigt mynt, 
var all handelsrörelse osäker. 

Axel Oxenstjerna, som under ett långt lif, till ej ringa 
del tillbragt i främmande länder, där han med vaket öga 
iakttagit och allvarligt tänkt öfver de ekonomiska problemen, 
såg långt framom sin tid. Han hade vågat säga redan 
Gustaf Adolf själf åtskilliga starka sanningar. Han fram- 
höll för honom, att naturens lagar ej läte sig forändras 
genom kungliga påbud; man fördroge väl dessa, men de 
ändrade icke människors mening, än mindre sakernas natur ; 
all rörelse fordrade, att krediten ej rubbades, hvadan det 
där ej ginge an att, såsom in publico statu ofta händer, 
taga där det finns och lägga där det tarfvas. Under för- 
myndarregeringen utvecklade han med större bestämdhet 
sina åsikter. Städernas styrelse måste sättas i bättre ord- 
ning, deras bördor lindras och jämnas. Handelsordningen 
måste jämkas, ty handeln älskar frihet och ej för sträng 
inkvisition, och välståndet beror af att folk strömmar till. 
Afven i skråtvånget önskade han lindring. De täta handels- 
förbuden måste alldeles afskaflfas, och i allmänhet ostadig- 
heten i lagstiftning aflösas af konsekvent handelspolitik. 
Myntväsendets stadgande och kreditens tryggande vore ett 
af rörelsens grundvillkor; i senare afseendet vore en låne- 
banks inrättande nödvändigt. 

Under tidehvarfvets senare del förmärker man en 
stigande uppblomstring, hvilken dock ej berodde ensamt 
på regeringens något ändrade handelspolitik, utan än mera 
på förhållandenas egen utveckling. Kriget härjade sedan 
länge fjärran från våra gränser, Sverige hade genom er- 
öfring af de flesta hamnar vid Östersjön gjort sig till herre 
öfver detta haf ; en stark flotta tillförsäkrade vår handel 
behörig trygghet, och Öresundstullens tryck aflyftes genom 



Digitized by 



Google 



26 Ölaea Annersteåt 



freden i Bromsebro 1645. Industriens lyftning genom De 
Geer och hans likar, vägnätets utveckling m. m. inverkade 
betydligt. Af landets städer är det egentligen Stockholm 
som under detta tidskifte går framåt med någon större 
fart. Svenska väldets starka utbredning måste återverka 
på landets hufvudstad, än mera den snabba inre centrali- 
serande statsutvecklingen, som oupphörligt ökade ämbets- 
mannaståndets antal i hufvudstaden. 1 samband härmed 
blef det till en vana, att rikets stormän därstädes åt sig 
uppförde väldiga palatser, i hvilka de, hvar och en om- 
gifven af ett litet hof, förde ett verkligen furstligt lif. 
Man anser, att Stockholms befolkning på mindre än 30 år 
(1635-1663) växt från högst 15,000 till 40,000 invånare 
och således nära tredubblats. Inkomsten af dess tullar 
stegrades under de 10 åren 1635—1645 från 50,000 till 
300,000 riksdaler eller sexdubblades. Men regeringen hade 
ock till dess förmån lagt tunga band på alla städer vid 
Bottniska viken genom förbudet för dem att idka utländsk 
sjöfart. I allmänhet sträfvade man nu att till de större 
stapelstäderna koncentrera all rörelse för att gifva större 
kraft åt dessa och naturligen äfven för att på så sätt till- 
försäkra staten större tullinkomster. Särskildt .afsåg man 
att bereda Stockholm tillfälle att i Östersjön spela samma 
roll, som allt tydligare visade sig skola vid Västerhafvet 
tillfalla Göteborg. 

Om man frånser Stockholm, som intog en undantags- 
ställning, var det inbördes förhållandet mellan städerna 
på denna tid ett helt annat än nu. Norrköping och Gefle 
stodo visserligen något framför de andra, men ej långt 
efter följde ej blott Nyköping och Västerås, utan äfven 
Arboga och Söderköping. Norrköping växer dock snart 
från de andra, hufvudsakligen genom sin starka industriella 
utveckling, för att dock snart i sin ordning se sig öfver- 
flygladt af det unga, först 1619 grundlagda Göteborg. Redan 
1649 var värdet af denna stads samlade export och import 
619,000 daler, medan Norrköping blott hann upp till 451,000. 



Digitized by 



Google 



Bamh&ltslciasser o. hfnaässått under förra hålften af 1600-tatét 27 

Besynnerligt måste härvid förefalla oss, att trävaruexporten 
från Norrköping var den största i riket och att äfven Göte- 
borg (ehuru Trollhätte kanal ej fanns) gick i detta fall 
före Stockholm. Däremot - föll vid samma tid ej mindre 
än 70 procent af rikets hela järnutförsel på hufvudstaden, 
och dess ofantliga försteg i öfrigt visar sig däraf, att 73 
procent af samlade importen och exporten föllo på dess 
del, under det Göteborg blott representerade 9 procent. 

Till städernas utveckling bidrog ej minst, att regeringen 
ifrigt arbetade på att indraga utländingar för att draga 
fordel af deras kapital och arbetsskicklighet. Man behöfver 
blott nämna Louis De Geers namn för att erinra hvad 
dylika åtgärder haft att betyda. Den svenska afundsjukan 
såg dock ej alltid gärna denna tillströmning, hvars fördelar 
i stort undgingo våra småborgares gammalmodiga upp- 
fattning och begränsade vyer. 1639 tilläto sig flera städer 
att klaga öfver intrång af främlingarne och begära deras 
utestängande, men härpå fingo de af Axel Oxenstjerna det 
skarpa svaret, att regeringen ej skulle tillåta dem att efter 
behag dyrka upp sina varor; de förstörde själfva sin handel 
genom sitt landsköp och genom att, medelst uppdrifna af- 
gifter, tvinga handtverkarne att flytta ut; själfva höllo de 
sina barn för goda att lära dylikt; voro de rike, lärde de 
blott sina barn att sätta af med penningar, voro de fattige, 
lärde de dem ej annat än att tigga. 

I städernas styrelse blef det en annan ordning under 
tidehvarfvet. När Gustaf Adolf steg upp på tronen, be- 
funno sig städerna äfven i detta afseende i ett sorgligt 
skick. Stadslagen hade nästan råkat i förgätenhet; ett 
första steg till förbättring häri var, att konungen lät lagen 
utgifvas af trycket år 1618. Borgmästare och råd voro 
ofta lika okunniga som likgiltiga för sina plikter; någon 
själfstyrelse existerade knappast längre. Så mycket som 
häri kunde hjälpas genom ett kraftfullt ingripande af re- 
geringen blef under tidehvarfvet åtgjordt. Städerna in- 
ordnades strängt under den nya länsstyrelsen, regeringen 



Digitized by 



Google 



28 Ctae8 Annerstedt 



sökte sörja för utnämnande af dugliga personer till borg- 
mästare och tillvällade sig småningom tillsättningen af detta 
ämbete. Man sökte äfven att genom inrättande af städernas 
Äldste skapa en kommunalrepresentation och åter kalla 
själfstyr elsen till lif. 

Den svenska allmogen, som under Kalmarunionens 
första skede sett sin frihet allvarsamt hotad, men ock sett 
faran aflägsnad genom Engelbrekts resning, slöt sig sedan 
instinktmässigt till en hvar som bekämpade union och 
magnatvälde. Därför gick den äfven att vid Gustaf Vasas 
sida rädda fosterlandet och återställa det nationella konunga- 
dömet. Men härmed var äfven den gamla bonde- och 
landskapsförfattningens tid ute, och försöken att häfda dess 
rätt, men framför allt dess själfsvåld gent emot den moderna 
staten, till hvilken kung Gösta lagt grundvalarne, kväfdes 
i bonderesningarnes blod. Stycke för stycke måste bondens 
gamla själfständighet vika tillbaka för den nya fortgående 
statsutvecklingen, och de kungliga fogdarnes myndighet 
inkräktade småningom på allmogens rätt och frihet. Vida 
större var dock den fara, som hotade bonden från adelns 
växande privilegier, vidgade makt och förändrade uppfattning 
af bondens plats i samhället. Redan själfva bondekonungen 
Karl IX, som dock till stor del just med Sveriges allmoge 
räddat rikets själfständighet, hade svårt att värja bönderna 
för otrogna fogdars godtycke och adelns öfvervåld. Dessa 
kungliga fogdar voro länge verkliga små tyranner, hälst i 
de aflägsnare landsorterna och naturligtvis framför allt i 
Finland. År 1607 skref Karl till ståthållarne i Abo, att 
de skulle ställa fogdar och skrifvare till rätta samt sända 
dem hvar i sitt bastrep öfver till Stockholm. a Och hvar 
I icke a , tillägger den förtörnade konungen, u tagen bättre 
uti härefter med skarpa och hårda händer och låten straffa 
och hänga upp sådana bofvar, då vele vi så låta hämta 
både Eder och dem hit, att I skolen minnas, att I hafven 
varit här.* Gustaf Adolf fick göra samma erfarenljet, och 
äfven han måste hota fogdar att sätta dem i tornet, där 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 29 

ingen sol skulle skina. Af en förmyndarregering kunde 
man ej vänta, att den skulle reda sig bättre än en full- 
myndig konung med dylika verktyg. Och Per Brahe 
yttrade 1640 om dem i rådet, att det ej funnes något 
"Italienskt skalkestycke a som de ej begått, och att man 
finge nöja sig med att få dugliga fogdar, ty ärliga stode 
ej att finna. Och dock föredrog bonden vida att lida af 
maktmissbruk från de kungliga fogdarnes sida, än att 
komma under adelsmannens, om ock ibland mera patriarka- 
liska, husbondevälde, ty i förra fallet förblef han ännu sin 
egen och kunde som fri svensk man gå till konungen med 
sin klagan. 

Men Sveriges ärofulla insats i de stora krigen, som 
af fosterlandet kräfde oerhörda kraftansträngningar, måste 
på allmogens skuldror lägga ökade bördor, och samtidigt 
kunde statens behof af att taga all Sveriges adel och all 
bildning i anspråk för den nya förvaltningen och för ett stor- 
artadt krigsväsen endast köpas för priset af stora förmåner 
åt adeln, hvilka ofta ej kunde blifva annat än en ny börda 
för allmogen. Och af denna kräfde statens många och 
växande uppgifter oupphörligt nya och stora skatter. Visser- 
ligen hade man ej heller förut varit ovan att i tider af nöd 
åtaga sig tunga bevillningar. Men dessa följde nu hvar- 
andra tätt, och som ofta händer, det täta upprepandet för- 
vandlade dem till stående skatter. Länge kallades många 
af dem "ovissa räntor", ett uttryck som angaf, att man 
till en början tänkte sig möjligheten af deras afskaflfande, 
men slutligen öfvergingo dock dessa att under det gemen- 
samma namnet "mantalsräntan" införas i jordeböckerna som 
stående skatt. Skattebördan kunde dock genom uppbörds- 
sättet blifva tyngre än den behöfde att vara, hvilket sär- 
skildt blef fallet, då man efter utländskt mönster begynte 
utarrendera skatterna. För regeringen var fördelen häraf 
uppenbar; den slapp att uppbära hundradetals persedlar in 
natura och sedan agera köpman för att få dem förvandlade 
i penningar; i stället erhöll den en säker kontant uppbörd 



Digitized by 



Google 



30 Claes Annerstedt 



och på utsatt dag. Men för den skattdragande gestaltade 
sig saken annorlunda. Han blef beroende af enskild fordrings- 
ägares hänsynslöshet och godtycke och utsattes för alle- 
handa prejeri och våldsamheter. Där klagades ofta öfver, 
att dessa arrendatorer stundom fordrade pengar i stället 
för varor, begagnade oriktiga mått, ej godkände böndernas 
varor, tvungo dem att forsla varorna onödigt långa vägar, 
lurade dem på det vacklande myntet etc. Och förmyndar- 
regeringen måste så småningom upphöra med dylika arren- 
dens utgifvande. Från de kungliga fogdarnes maktmissbruk 
kunde man ej på detta sätt göra sig fri, ty en förvaltning 
måste man dock hafva. 

En annan börda var utskrifningen, som i öfver ett 
hälft århundrade sög och måste suga landets blod. lian 
antager, att under åren 1621 — 1648 utskrefvos öfver 96,000 
man, och landet ägde dock ej då en million invånare. Om 
någon skatt bort bäras lika af alla, var det väl denna, men 
krigstjänstskyldigheten var icke denna tid en plikt som 
ålåg h varje fosterlandets son att i sin ordning fylla, utan 
den hvilade på jorden. Och härtill kom att den med ojämn 
tyngd drabbade bonden, i det adelns underhafvande endast 
gingo till hälften i utskrifning mot skatte- och kronobonden, 
samt adeln för öfrigt ofta missbrukade sin rätt att undan- 
taga det folk den vid sina egna gårdar behöfde, de s. k. 
försvarskarlarne. Utskrifningens tyngd gaf redan i detta 
tidehvarf anledning till att somliga provinser började ingå 
kontrakt med kronan om uppsättande af ständigt knektehåll. 

An ojämnare drabbade tyngden af skjutsningsbesväret 
och den därmed förknippade gästningen. Gästfriheten var 
urgammal nordisk sed, blef med landskapernas uppgående 
i Svea rike en skyldighet gent emot konungen och hans 
följe att äfven fortskaffa deras tross och utsträcktes där- 
efter mera och mera, tills slutligen skjutsen blef en af de 
svåraste bördor, som utefter de stora vägarne tryckte ej blott 
bonden, utan äfven prästen. Under Erik XIV hade man 
försökt att ordna förhållandet genom upprättande af gäst- 



i 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 31 

gifverier, som skulle öfvertaga skyldigheten att befordra 
de resande, hvaremot allmogen skulle åtaga sig en skatt 
för ändamålet, de s. k. skjutsfårdspengarne. Men bönderna 
stretade emot den nya ordningen, ingingo ibland därpå, men 
sade ofta nej. De tyckte, att det var värre att betala 
pengar än att betala med körslor och resonerade äfven 
så, att v det ju lätt kunde hända, att de finge den nya 
tungan till en stående skatt och lika väl finge skjutsa som 
förr. Men i längden kunde det ej fortgå på gamla sättet, 
ty adeln och förläningstagarne sträfvade alltmera att fritaga 
sina bönder, under det de för egen del sökte begagna sig 
af friskjutsen i största möjliga utsträckning. Och hvilka 
karavaner hade man ej stundom att befordra: en rådsherre 
behöfde ibland 40 till 60 hästar, en utländsk ambassadör 
ända till 200. Efter de stora vägarne drabbade naturligen 
bördan tyngre och värst i glest befolkade trakter, Från 
Ångermanland klagades 1636, att bönder hade 24 mil till 
skjutsstation och sedan 10 mil att skjutsa åt ena, 5 åt det 
andra hållet. På riksdagen 1642 genomdrefs slutligen, 
hufvudsakligen genom Axel Oxenstjernas kraftiga ingripande, 
att adeln ingick på, att skjutsfärdspengar skulle utgå af 
all jord, och därmed var öfvergången till den nya ordningen 
betryggad. 

Regeringens välmenta försök att rättvist utskifta ar- 
betets förmåner på olika samhällsklasser bestod, som ofta 
härvid måste blifva fallet, däri att hon gaf med ena handen 
för att taga tillbaka med den andra. Att så var förhållandet 
vid regleringen af städernas lif och rörelse, det fick bonden 
nogsamt erfara. Allt landsköp var förbjudet, d. v. s. vare 
sig bonden ville sälja eller köpa, måste han fara in till 
staden,, huru lång vägen än månde vara, och tullar väntade 
honom vid stadens portar. För dem som bodde nära en 
stad på andra sidan gränsen och hade många dagsresor till 
närmaste egen stad, kändes detta ofta mycket hårdt. Handt- 
verkare fingo ej bosätta sig på landet alltför nära städerna 
för att ej göra dessa skada. Slutligen lades allt gtörre 



Digitized by 



Google 



32 Claea An ner st ed t 



hinder i vägen för bondens rätt att fritt bruka sin jord; 
han fick ej utarrendera den, utan måste bruka den själf, 
men fick ej heller härför använda så många arbetare han 
själf behagade, ja ej ens alltid sina egna barn. 

Och dock bar bonden dessa dryga bördor länge i det 
hela utan knöt. Han visste, att fäderneslandets välfärd 
kräfde tunga offer och att äfven öfriga klasser fatt sin 
dryga del att bära. Kriget fördes ej längre inom Sveriges 
landamären, och han brukade sin teg utan att behöfva 
frukta, att den skulle sköflas af fiendehand. I jämförelse 
med allmogen i främmande land hade han det godt, ty 
personlig frihet, äganderätt och andel i lagskipningen voro 
honom från urminnes tid tillförsäkrade genom häfd och lag, 
och hans röst på riksdagen syntes vara en borgen för att 
dessa rättigheter ej skulle kunna mot hans vilja honom 
afhändas. Först när adelns växande öfvermakt och särskildt 
frälseköpen hotade att småningom göra en ända på ägande- 
rätt och frihet samt lagstiftningen syntes vilja gå i samma 
riktning, var det slut med bondens undergifvenhet. Flera 
gånger under denna tid kom det till bondeupplopp, och vid 
riksdagarne blef ståndets stämning allt tyngre och mera 
förbittrad. 

Det var hufvudsakligen frälseköpen som undergräfde 
allmogens forna ställning. Dessa framkallades som bekant 
af kronans finansiella svårigheter och bestodo däri, att man 
sålde skattebondens till kronan ingående skatt eller ock 
äganderätten till kronohemman åt frälsemannen. Om själfva 
försäljningen hade väl ej ur ekonomisk synpunkt varit så 
mycket att säga, om köpet skett på villkor, förmånliga 
för kronan, om köpeskillingen ej användts till bestridande 
af löpande utgifter, om det stått en hvar fritt att köpa, 
och om det varit tydligen bestämdt hvad köparen förvärfvade. 
Ty otvifvelaktigt sköttes jorden lika bra af enskild som af 
kronan, om ej bättre, och om skattebondens ränta betraktats 
som en till beloppet fixerad ouppsägbar inteckning, betydde 
det väl ej i sig så mycket, hvilken som var inteckningens 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 83 

ägare. Men nu blef förhållandet ett helt annat. Endast 
frälseman fick köpa, han erhöll villkor, som ej voro för 
staten förmånliga, de s. k. ovissa räntorna fastlästes vid 
jorden, och hvad värst var, köparens rättsförhållande till 
den forne krono- eller skattebonden led af en fördärflig 
oklarhet. Den förre betraktade han efter köpet som sin 
egen bonde och lät honom genast känna det; och han ville 
snart behandla den senare på samma sätt, tillskansande sig 
ett husbondevälde, som innebar tillintetgörelse af skatte- 
bondens äganderätt. Medel att tvinga den motspänstige 
saknades ej. Tjänstskyldigheter och dagsverken skärptes, 
vid utskrifhingen sörjde frälsemannen för att en dylik bonde 
blef knekt för roten, för uppstudsighet visste man råd med 
att använda herregårdens fangsel. Och på samma sätt ho- 
tade det gå med de bönder, hvilkas jord låg inom de stora 
förläningarne och där förläningens innehafvare inträdde i 
kronans rätt till skatterna. Mot detta tryck hade bonden 
svårt att värja sig, sedan adeln härskade på alla områden, 
ända upp i regeringen. Adelsmannen förde sin häktade 
landtbo till tinget, men själf svarade han i hofrätten; do- 
marebefattningarne på landet lågo i händerna på frälsemän 
eller af dem beroende lagläsare, och den jurisdiktion, som 
tillkom grefvar och friherrar, inkräktade alltmera på de 
vanliga domstolarnes myndighet. Och härtill kom, att i den 
mån frälsejorden ökades och skattejorden minskades, växte 
bördan för dem, som ännu lågo under kronan, i det största 
lasten föll på dem allena. Mörk såg framtiden ut, ty det 
tycktes klart, att om det finge fortgå som hittills, skulle 
småningom all jord öfvergå i adelns hand och den fria 
själfägande bonden försvinna ur Sveriges historia. Vid sek- 
lets midt var redan öfver hälften af rikets jord i adelns 
besittning, och mer än hälften däraf hade tillkommit under 
en mansålder. 

Nya begrepp om bondens rättsliga ställning måste 
genom denna sakernas nya ordning framkallas och de utveck- 
lades med fart under trycket af de föreställningar, som den 

Föreningen HeimdaU folkskrifter, 33—34. 8 



Digitized by 



Google 



§4 Claes Ånnerstedt 

talrika invandrande adeln medförde från länder, där bonde* 
friheten ej var känd ens till namnet» Man började slutligen 
antasta bondens personliga frihet och vilja förbjuda honom 
ätt flytta från godset. Det var mot dylika anspråk som 
Axel Oxenstjerna uttalade de vackra orden, att bonden var 
en friboren man och att i Sverige det var en ära att bonde- 
son vara. Men denna sanning syntes vilja falla i glömska. 
I rakt motsatt ande uttalade sig landtmarskalken vid 1652 
års riksdag, då han i harmen öfver allmogens motstånd 
mot en ökad dagsverksskyldighet yttrade, att bönderna borde 
erinra sig, att de voro skattskyldige och hade sin rätt 
"titulo oneroso". "Annat var det", utbrast han, "då de hade 
skjutsskyldigheten; som hofman stod i dörren, så var det 
intet annat än tusan djäflar i högsätet strax." 

För hvarje riksdag blef bondens klagomål starkare, 
ty han kände, att faran hängde honom öfver hufvudet. 
Själfva hans politiska ställning var ej längre tryggad. Re- 
dan under Gustaf Adolf hade hans representationsrätt löpt 
allvarsam fara genom de s. k. utskottsmötena, till hvilka 
han ej kallades, men hvilkas beslut om nya skatter han 
fick underkasta sig. Visserligen vågade förmyndareregerin- 
gen ej fortgå på denna farliga väg, men äfven vid de ordi- 
narie riksdagarne försvagades allmogens ställning. Från 
Hemliga Utskottet voro de uteslutna, och de betraktades 
som underordnade öfriga stånd. I Per Brahes ord: "vi är o 
alle subditi regni, bönderne mediate, vi immediate" skym- 
tade tydligen det mål, hvartill man syftade, nämligen att 
beröfva allmogen dess politiska rättigheter. Och dessa hvi- 
lade ej längre på sin gamla naturliga grund, bondens vana 
vid själfstyrelse i sin egen krets. Landskapsförfattningen 
måste duka under för riksförfattningen, och i denna fanns 
ingen plats för de forna landstingen, som snart blott voro 
ett minne. Den kungliga förvaltningens utveckling försva- 
gade alltmer häradets och socknens gamla rätt och vana 
att bestyra egna angelägenheter, och adelståndets afskil- 
jande från öfriga klasser utbröt ur det kommunala lifvet 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätl under förra hälften af 1600-talet 35 

den hufvudfaktor, utan hvilken en själfstyrelse denna tid 
var omöjlig. 

Huru snabb och stark än den hvälfning varit, som 
försiggick i adelns politiska och sociala ställning under den 
korta tiden af en generations lifslängd, dröjde det dock till 
en tid, innan dess lefnadssätt och vanor häraf omskapades. 
Med förvåning möter man ännu långt fram i tidehvarfvet i 
många afseenden åtskilligt, som måste synas oss som en- 
stor enkelhet i lefnadssättet. Och dock saknades ej redan 
vid dess början förmögenhet på många händer, under det 
verklig rikedom rådde hos åtskilliga. Men öfverflödet visade 
sig ej ännu i uppförandet af praktfulla slott eller en yppig 
inredning af bostaden, knappast i något af hvad vi nu kalla 
komfort, ty begreppet var den tiden lika okändt som nam- 
net. Det var hufvudsakligen i mängden af silfver och kost- 
barheter, i klädernas utstyrsel och dyrbarhet samt i tjänare- 
skarans talrikhet som rikedomen framträdde. Men om både 
silfret och de dyrbara kläderna gällde, att de egentligen 
blott framtogos vid högtidligare tillfallen, och massan af 
tjänare motsvarades i början ingalunda af deras prydlighet. 
Ar 1607 måste Karl IX låta inbjudningen till adeln att in- 
finna sig vid kröningen åtföljas af den varningen, att deras 
tjänare skulle vara tillbörligen utstofferade och ej så som 
de hittills plägat komma till hofvet, slitne och rifne, så att 
den ena kluten slog den andra. Framför allt framträdde 
dock rikedomen i öfverflödet af mat och dryck, en af vårt 
folks svagheter sedan urminnes tid. Främlingen från sö- 
dern, måttligare till sin natur och af vana, betraktade med 
vämjelse detta öfvermått och plågades af den välmenta, 
men föga finkänsliga gästfrihet, som oupphörligt ville truga 
honom att häri taga del. På det hela erbjöd adelns lif en 
underlig motsats mellan en viss rå prakt och en stor af- 
saknad af mycket, som synes oss höra till lifvets vanliga 
bekvämligheter, ja nästan till dess nödtorft, och denna mot- 
sats sträcker sig ej blott till det yttre lefnadssättet, utan 
äfven djupare ned, till åskådningen och själfva personlig- 



Digitized by 



Google 



86 Claes Ånnersiedt 



heten. Det är en iakttagelse, som man ej saknar tillfälle 
att göra annorstädes, om man undersöker motsvarande fall 
i historien, då en inhemsk, äldre och enkel civilisation ha- 
stigt utsattes för invasionen af nya, starka, främmande 
kulturelement. Med förvåning ser betraktaren då, huru de 
mest skriande motsatser anträffas vid hvarandras sida och 
skenbart godt förlikas, ja huru hos samma person råhet i 
det inre och en viss förfining i det yttre utan svårighet för- 
enas. Förklaringen ligger däri, att förändringen blott träffat 
det högsta samhällslagret och hufvudsakligen mest på ytan, 
samt att den trängt på med sådan snabbhet, att personer, 
som till sitt hela väsen växt upp i det gamla, på en gång 
våldsamt utsättas för hela trycket af det nya. Ingenstädes 
har väl denna motsats framträdt starkare än i Ryssland, 
efter att tsar Peters snille och järnvilja påklädt det en 
europeisk dräkt; motsatserna synas här starkare och under- 
ligare än annorstädes på grund af det gamla ryska samhäl- 
lets halfbarbariska asiatiska skick. 

Den forntida enkelhet, som ännu i stormaktstidens 
första skede kunde råda hos våra högst uppsatta män, fram- 
träder på ett slående sätt i den teckning, som den franske 
legationssekreteraren Ogier gifver år 1634 af sitt besök 
hos en af rikets förnämste och rikaste stormän, marsken 
grefve Jacob Delagardie på ett af dennes slott utanför 
Stockholm. Och det är härvid att bemärka, att Ogier icke 
försöker att karrikera eller förkättra våra förhållanden; 
utan att förneka sin natur af spirituell fransman, lägger 
han allvar och sanningskärlek i dagen samt sträfvar syn- 
barligen att förstå, uppskatta och troget återgifva hvad som 
möter hans öga. Han säger, att slottet ej föreföll honom 
mera lysande än de byggnader, som rikare handlande eller 
industriidkare i Paris uppförde åt sig utom staden för att 
där tillbringa sön- och helgdagar. Ingen park eller träd- 
gård eller öppen plats syntes där, och brist på symmetri 
och regelbundenhet framträdde öfverallt. Mattor saknades 
ej blott i förstugorna, utan äfven i själfva våningen. Man 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 87 

satt till bords på nakna träbänkar och serverades på sim- 
pel fajans; ingen duk fanns utbredd öfver bordet. Det 
enda lysande var värdfolket själft, som han skänker sin 
fulla gärd af beundran. 

Den svenska landtadelns bostäder voro länge simpla, 
ofta ej mer än en våning höga hus, timrade af trä, och 
såväl innan som utan syntes själfva bjälklaget med den i 
fogarne instoppade mossan. Taket var täckt med näfver 
och därofvan med torf. I det inre saknades alldeles våra 
dagars tapeter, och i hvardagslag hade väggarne endast att 
uppvisa de nakna stockarne. Vid högtidliga tillfållen frani- 
togos ur husets förrådskammare s. k. väggbonader, väfda 
tapeter för att upphängas å väggarne och skyla nakenhe- 
ten. Dylika funnos i alla samhällsklasser och växlade i 
prydlighet och kostbarhet, från bondens hemväfda och gro- 
teska dukar till de praktfulla gobelinerna och Arras-kläderna 
i de förnämas hem. De rikare förde dylika med sig på 
sina resor för att uppfeja de simpla nattkvarteren. När 
Gustaf Adolf 1614 reste kring Bottniska viken för att gå i 
ryska fejden, medförde han tapeter, som hvarje afton upp- 
hängdes i hans rum; likaså medfördes tapeter under Maria 
Eleonoras bröllopsresa från Kalmar till Stockholm år 1620 
för att utsmycka den säkerligen ofta rätt enkla bostad, som 
kunde för natten anordnas. Och ambassadören Whitelocke 
skildrar i detalj, huru hans bostad vid gamla torget i Upp- 
sala år 1653 var utsirad med tapeter och mattor, som ned- 
sändts från slottet därstädes. Fönstren voro i allmänhet 
små och för säkerhets skull ofta tillspikade, såsom man än 
i dag någon gång kan se det hos allmogen; glasrutor voro 
länge dyrbara ting i följd af glasets sällsynthet; ännu 1616 
stod i själfva hufvudstaden ej en kista af dylikt att få ens 
för fyrdubbla priset. Kylan i rummen skulle förefallit våra 
dagars människor ganska obehaglig; den är lätt förklarlig, 
då man besinnar, att innanfönster ej voro i bruk och att 
uppvärmningen i regel skedde genom stora spislar, till 
hvilka ej ens spjäll alltid förekommo. Kakelugnar voro 



Digitized by 



Google 



38 Claes Annerstedt 



ännu så sällsynta, att Gustaf Adolf 1620 lät särskild order 
afgå till ståthållarne på Stockholms slott att skyndsamligen 
uppsätta en kakelugn i det rum, som var bestämdt för Ma- 
ria Eleonoras kvinnliga tyska följe på bröllopsresan, u efter", 
säger konungen, "det eljest ville däruti falla jungfrurna för 
kallt". Det är detta som förklarar, hvarför pälsverk till 
nattkläder, äfvensom skinnfållar till bädden voro vanliga 
alltsedan äldre tider, och att, då detta bruk nu började att 
betraktas som något barbariskt, seden att ligga mellan två 
dunbolstrar vid denna tid hastigt utbreder sig. 

Våra dagars goda och dock billiga belysning var en 
okänd lyx. I hvardagslag begagnades talgljus, ehuru i regeln 
brasan torde oftast fått afgifva all belysning, som ansågs 
nödig. Vid högtidliga tillfällen användes vaxljus och fack- 
lor, de senare äfven i själfva de kungliga gemaken i en 
utsträckning, som skulle förefallit oss ganska obehaglig. — 
Möblerna voro till en stor del väggfasta och obekväma; 
till bords satt man vanligen ej som nu på stolar, utan på 
bänkar, öfver hvilka hyenden breddes, när det skulle tillgå 
festligare; stolarne voro ej klädda, och deras raka ryggstöd 
talade om en tid, då man ej visste hvad det ville säga att 
bekvämligen vräka sig. — På middagsbordet syntes ej 
någon duk i hvardagslag. Serveringen skedde på tenn, an- 
vändningen af fajans stötte redan på lyx, och en sådan 
porslinsservis, som mången medelklassens familj nu består 
sig, skulle då ansetts som en ovanlig rikedom. Vid stora 
tillfållen utvecklades däremot i de rika husen en verklig 
prakt med tallrikar, fat och kärl af silfver, hvari en ej 
ringa del af den rörliga förmögenheten då var nedlagd. 
Åtskillnaden i detta afseende karakteriseras på ett förträff- 
ligt sätt af anordningarna vid Karl X:s kröningsmiddag, 
där adeln undfägnades på silfver, borgarne (och väl äfven 
prästerna) på tenn, men bönderna på trätallrikar. Dryckes- 
kärl af glas blifva allt vanligare under tidehvarfvet; för de 
stora kalasen erfordrades riktiga massor af sådana, sedan 
den oseden inrotat sig, att för hvarje skål slå dem i kras 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. hftiadssätt under förra hälften af 1600-talet 39 

i golfvet eller att kasta dem ut genom fönstret. Med häp- 
nad skulle vi iakttagit, att på bordet ej funnos framlagda 
hvarken knif, sked eller gaffel. Men knifven förde hvarje 
gäst med sig, och gaffeln var länge en alldeles okänd lyx, 
tills småningom de förmögnare började skaffa sig resfodral, 
inrymmande både knif, gaffel och sked. Ännu i Gustaf 
Adolfs silfverkammare funnos blott 13 silfvergafflar, af 
h vilka säkerligen flera hörde till förskärarebordet. Några 
årtionden senare betraktades det som en oerhörd nyhet, när 
den unge, praktlystne Magnus Delagardie, efter hemkom- 
sten från sin ambassad till Frankrike, gaf en middag, där 
hvarje gäst fann både knif, sked och gaffel vid sitt kuvert. 
Födan var riklig; man häpnar för de kvantiteter, som 
åtgingo vid stora fester eller äfven i hvardagslag för de 
stores hofhållning. Hofvet gick främst. I Johan IILs tid 
åtgick för det kungliga bordet på en månad 63 oxar, 298 
får, 980 höns, 950 vildfågel, 858 laxar och gäddor, förutom 
en mängd oxtungor, skinkor och svinryggar. Maträtternas 
antal förefaller oss utomordentligt, men det är att märka, 
att många af dessa kringbjödos eller framsattes på en gång. 
Omväxlingen i anrättningen svarade ingalunda mot massan, 
och själfva matlagningen lämnade i utländingens smak myc- 
ket öfrigt att önska. Särskildt klagade denne öfver sven- 
skarnes (visserligen ännu ej försvunna) ovana att gifva ma- 
ten en öfverflödig tillsats af kryddor och socker. Och där- 
för ansåg sig äfven den ofvannämnde Ogier, då han lämnat 
Sverige och landsteg i Danzig, böra tacka Gud, att han ej 
längre behöfde erfara, huru peppar, kanel, saffran och 
honung utan åtskillnad vältes i maten. Det var dock ej 
alltid ensamt med dylika obehag främlingen hade att kämpa ; 
stundom klagades bittert öfver torftigheten af hvad som 
kunde till bordet anskaffas. År 1622 affärdade danska sän- 
debudet i Stockholm en klagande skrifvelse till sin rege- 
ring, som, med afräkning naturligen af den färgläggning, 
hvartill nationalhatet kan hafva gifvit anledning, lämnar en 
mörk skildring af de vedermödor, som en dåtidens diplomat 



Digitized by 



Google 



40 Claes Annerstedt 



hade att utstå, och som visar, att "bordets nöjen" ej alltid, 
som mången tror, varit ett prerogativ för denna klass. Han 
påstår, att brödet i Stockholm var bakadt af vidbrändt och 
fördärfvadt mjöl, merändels osyradt, och under vintern stod 
ej annat att få än sura eller torkade födoämnen; hvad som 
där kallades färsk fisk var minst fjorton dagar gammal, 
"och", säger han vemodigt, "strömming regnat per to tum" ; 
en dryck rent, tunt öl stode ej att få för pengar. Han 
klagade ock öfver kölden i våningen och att det regnade in 
i hvarje rum, hvilket dock, till någon tröst för honom, 
äfven skulle varit fallet i de svenska riksrådens våningar. 
Brefvet ändas med en förklaring, att han måste blifva till 
en stackare, om detta finge länge fortfara. 

I kläder och klenoder framträdde rikedomen och lyxen 
starkast vid denna tid, oeh man hör ständiga klagomål, 
med rätt eller orätt, höjas i detta afseende. Det är en 
gammal erfarenhet, att hvarje bortgående tid med en viss 
obenägenhet eller rent af ovilja skådar nyheterna hos sin 
efterträdare och i dem knappt vill se något annat än afsteg 
från fädernas enkla, ärliga seder och en eftergift för flärd 
och yppighet. Och man kan än bättre förstå detta i en 
tid, som såg århundradens gamla enkla vanor hasteligen 
öfverflyglas af söderns förfining och nya moder. Ingen af 
de högre samhällsklasserna undgick att skatta åt den nya 
tidens svagheter, om ock mer eller mindre; ej ens det all- 
varliga prästerskapet förmådde alltid värja sig mot modets 
frestelser. Redan 1571 års kyrkoordning hade förmanat 
sin tids präster att "fly de stackota kappor och hofmans- 
hattar samt blifva vid sida kjortlar och prästelufvor". 
Varningen tyckes ej gjort verkan, ty år 1601 klagar Laelius 
i sin Jungfruspegel, att prästerna fått så stora hattar, att 
man näppeligen kunde skilja dem från hofmän och köpmän, 
och att deras hustrur gingo efter fruevis med dräll sdukar 
och vida ärmar. Aderton år senare förmanar den enkle 
och gammalmodige ärkebiskop Kenicius sitt stifts präster, 
att fly all lättfärdighet i klädedräkt med sidentyg, med stora 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. le f nåds sått under förra hälften af 1600 talet 41 

och uppvikta mårdskinnsmössor, sammetsärmar, jackor och 
tröjor med många snören och silf ver knappar beprydde, vida 
fransyska byxor, stora utputsade skjortekragar, hofmanshat- 
tar och hålskor, likaså att ej bära sammetsgatubodar på 
ryggen med stora vidt utslagna kappekragar, såsom ock ej 
heller uppslinadt, benadt och för långt hår. Efter denna 
beskrifning att döma synes tidens prästerskap varit illa an- 
faktadt af fåfängans styggelser. Uppsala universitet däremot 
synes fyrtio år senare hafva utmärkt sig genom att alldeles 
hafva blifvit efter modet, ty när dess representant på riks- 
dagen, teologie professorn C. Lithman, hemkom från Stock- 
holm, anmälde han 1661 i konsistorium, att han i Stock- 
holm måst utstå mycken smälek för sina kollegers klädsel, 
emedan man där talade mycket om det långa hår och de 
gråa kläder, som professorerne drogo, hvarför han hem- 
ställde, om de ej borde begagna lagom hår och svarta klä- 
der. Det ser häraf ut som om universitetet fått länge lefva 
ostördt för modernas anlopp, men så alldeles säkert torde 
det ej vara, och kanske det mera gällde de gamle än de 
unge. Åtminstone höra vi alldeles samtidigt professor Sve- 
nonius i Åbo varna studenterna för att ej genom alltför 
stora och vida byxor uppreta Vår Herre, så att han nöd- 
gades straffa landet med nya och grymmare krig. 

Hos adeln och de rikaste bland köpmannaklassen fro- 
dades det främmande ogräset naturligen starkast. Redan 
Karl IX uttalade sig med ovilja om det stora prål och prakt, 
som trängt in bland adeln och i hans tanke var en ej ringa 
orsak till många släkters obestånd och undergång, hvarför 
han förbjöd; att någon under grefvestånd skulle vid förmäl- 
ningen få gifva sin brud kläder besatta med guld, pärlor 
eller ädla stenar. Och öfverflödsförbuden upprepas i föl- 
jande tider, till och med så sent som 1644, då adeln redan 
fullständigt med sig införlifvat utlandets prakt och yppig- 
heten i dräkten, men det var numera ett fruktlöst försök 
att vilja kämpa mot tidens öfvermäktiga ström. När man 
genomögnar uppgifterna på de rikes klädkammare från 



Digitized by 



Google 



42 Claes Annerstedt 



denna tid, häpnar man öfver de massor af guld- och silfver- 
broderade dräkter, finare spetsar, kläder af pärlstickadt 
tyg, sammet och atlas, nederländskt kläde och pälsverk, som 
sålunda samlades i en familj. Och pälsverk eller, som det 
då benämndes, gråverk användes i vida större utsträckning 
än nu, nämligen ej blott till ytterkläder eller till bräm å 
finare dräkter, utan till tröjor, stöflar och, som förut är 
nämndt, äfven till sängkläder. Linnet var visserligen ej 
någon sällsynthet längre, såsom i förra seklet, då kung 
Gösta förmanar sonen Magnus att väl akta de fem skjortor, 
som drottningen sänder, men det betraktades ännu som en 
lyx och banade sig endast småningom väg. 

I silfver och smycken nedlades jämförelsevis stora 
summor. Redan 1625 inrymde Gustaf Adolfs silfverkammare 
på Stockholms slott 221 stora och små silfverfat, 126 tall- 
rikar, 133 konfektskålar, 36 kredenser, 30 saltkar etc, men 
af bordsknifvar endast 8 och af gafflar 13 stycken. Till 
systerns förmälning beställde han silfver för att värde af 
mellan 40 och 50,000 kronor *, och den diamantring, som 
Maria Eleonora erhöll vid sin förmälning, hade kostat mer 
än 100,000 kronor. De presenter, som förärades sändebud 
från främmande regenter, voro jämförelsevis än dyrbarare. 
År 1630 fick Thomas de Roe, som å Englands vägnar be- 
medlat föregående årets traktat med Polen, mottaga en 
guldkedja med konungens porträtt i diamanter samt en 
silfverservis, värderade till 96,000 kronor. 



Den enkelhet, som i mångt och mycket karakteriserat 
lifvet långt in i Gustaf Adolfs dagar, förbyttes snart i sin 
motsats under trycket af de nya förhållanden, hvari Sverige 
under stormaktstiden så hastigt inkastades. Bekantskapen 

1 Alla penninguppgifter äro beräknade under hänsyn till tidens 
varuvärden, och då penningens köpkraft kan antagas hafva den tiden 
varit 3 gånger större än nu, motsvaras den tidens riksdaler specie af 
X2 kronor nu för tiden, 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 48 

med främmande länders förfinade lif, vanan vid yppighet, 
slöseri och själfsvåld, det hastiga förvärfvet af rika krigs- 
byten samt de anspråk stormaktsställningen måste på oss 
ställa i förening med de otaliga nya anspråk, som hos de 
enskilde däraf framkallades, samverkade att inom loppet 
af en mansålder i förvånande grad omskapa den svenska 
adelns åskådning och lif. Den krigiska äran öfverstrålade 
det fredliga arbetets heder, och vårt nationallynne tog här- 
af ett djupt intryck. Fåfänga samt begär att lefva öfver 
tillgångarne och för dagen blefvo till ett allmänt lyte. Och 
den svaghet för allt främmande väsen, hvilken man så ofta 
och ej med orätt förekastat vårt folk, torde, låt vara att den 
till någon del har sin grund i nationalkarakteren, till största 
delen vara att söka i det starka intrycket af denna tids 
brådstörtade utveckling. Öfvergången var för snabb för 
att vårt folk skulle kunnat i sig genast upptaga och smälta 
de främmande kulturelementen. Hvälfningen i tanke- och 
lefnadssätt träffade visserligen i första hand och hufvud- 
sakligen det högre samhällslagret, men verkningarne fort- 
plantade sig i vidare kretsar, om ock med affcagande styrka. 
Huru skulle det, för att taga ett af de mest talande exemplen, 
vara möjligt redan för den simple knekten att återgå utan 
vidare till forna enkla förhållanden, sedan han gjort be- 
kantskap med söderns rikedomar och hängifvit sig åt de 
långa krigens äfventyrliga lif? Det framlyser ju klarligen 
redan så tidigt som 1631 i Adler Salvii bref från Wiirzburg, 
där det heter: "1 de livländska krigen måste soldaten ofta 
hålla till godo med vatten och mögligt bröd till ölsupa, nu 
gör finnen kallskål i stormhatten med vin och semla." 

Hufvudsakligen var det hofvet och högadeln som på 
vid gafvel öppnade dörren för utländska vanor och söderns 
yppighet. Drottning Kristina, som till sin egen person var 
enkel, ofta föga prydlig eller rent af vårdslös, införde i 
hofvets lefnadssätt och uppträdande en prakt och glans, som 
kunde anstått regenten i det rika Frankrike, men ej stod i 
rimligt förhållande till våra tillgångar. Omkostnaderna för 



Digitized by 



Google 



44 Claes Annerstedt 



hofstaten femdubblades under hennes tioåriga regering, och 
efter 1650 af löste festerna vid hofvet hvarandra nästan utan 
afbrott, till dess en tom statskassa härför satte en gräns. 
Hennes slöseri kände understundom inga gränser. Den 
franska ambassadör, som 1646 lämnade landet, fick presenter 
till ett värde af öfver en half million kronor; en fransk 
lärd erhöll dylika för 30,000 kronor förutom en årspension 
af öfver 20,000 eller nära fem gånger lönen för en pro- 
fessor i Upsala. — De store täflade att ej stå henne efter. 
Den rad af gästabud, karuseller och skådespel, med hvilka 
de firade hennes kröning 1650, och där den ene sökte öfver- 
bjuda den andre i att uppfinna och utveckla den kostbaraste 
ståt, var äfven för den tiden oerhörd och skulle förefallit 
deras fäder, som genomlefvat så allvarliga tider som Uppsala 
möte och afrättningarne på Linköpings torg, att vara en 
verklig styggelse. Själfva Frankrikes sändebud uttalade 
1649, att lyxen i Sverige var i förhållande till tillgångarne 
större än i något annat land i världen. På Englands 
puritanska sändebud Whitelocke gjorde förhållandena samma 
intryck. Det var kanske ej utan afsikt som han vid sin 
första audiens för Kristina 1653 uppträdde på det glänsande 
hofvet i enkel svart dräkt utan några guld- eller silver- 
prydnader ; men det bör tilläggas, att rocken var af det 
finaste kläde, som kunde fås för pengar i England, och i 
hvarje knapp glänste en diamant, hvarför ägaren ej utan 
stolthet omnämner, att dräkten var värd öfver 50,000 kronor. 
Man kan väl fråga, huru dylikt var möjligt i ett på 
det hela så fattigt land som Sverige utan att genast i grund 
och botten ruinera dem, som förde ett dylikt lefnadssätt. 
Förklaringen ligger däri, att den tidens högadel satt inne 
med inkomster, om hvilkas storlek man vanligen ej gör sig 
något begrepp och som äfven i våra dagar måste förefalla 
kolossala. Förutom egna ärfda stora jordbesittningar, för- 
ökade genom köp och donationer, uppburo stormännen så- 
som rådsherrar, höga ämbetsmän m. m. rundliga löner af 
kronan, h varjämte grefvarne och friherrarne innehade stora 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnaässätt under förra hälften af 1600-tatet 45 

förläningar af nästan furstlig betydenhet; härtill komnio 
ofta betydliga krigsbyten och en ej alldeles sällsynt förmåga 
att med verklig finansiell skicklighet draga stor vinst ur 
sina ekonomiska förmåner och besittningar. Whitelocke 
uppgifver sig ur säker källa hafva inhämtat, att rikskans- 
lerens bägge söner hade i årsinkomst, den yngre Erik en 
summa af 480,000 kronor, den äldre Johan, som gifte sig 
till stor förmögenhet, det dubbla beloppet. Och det hol- 
ländska sändebudet omförmäler i skrifvelser till sin regering r 
att åtskilliga magnater åtnjöto inkomster just till samma 
belopp, som Whitelocke angifver för Erik Oxenstjerna. Man* 
kan då förstå, att innehafvarne af de stora ärftliga för- 
läningarne måste haft ännu mera. Leckö grefskap upp- 
gifves hafva inbringat 300,000 kronor, och detta var dock 
ej den enda af Delagardie-ättens förläningar; ej heller 
var Leckö det största grefskapet, ty Södermöre, tillhörigt 
Axel Oxenstjerna, uppgafs att vara tre gånger större. Torstens- 
sons stat ensamt som fältherre och Pommersk generalguver- 
nör uppgick till öfver 250,000 kronor; lägger man därtill 
hans gods och ärftliga förläning, ser man, att han säker- 
ligen ock haft minst en half million om året. De belopp, 
som utbetaldes till personer, hvilka i främmande länder 
representerade Sverige, voro, som af nyss anförda exempel 
om Torstensson synes, ovanligt höga. Och detta står ej 
ensamt. Våra legater i Vestfaliska freden, Johan Oxen- 
stjerna och Adler Salvius, hade tillsamman 100 riksdaler 
specie om dagen eller hvardera för år 73,000 kronor, hvilket 
med hänsyn till varuvärdena nu motsvarar öfver 200,000. 
Sannolikt hafva de förnämste stormännens inkomst hållit 
sig omkring, ej så sällan öfverstigit siffran af en half million 
kronor. Och härmed kan jämföras, att ärkebiskopen ansågs 
äga en inkomst af 24,000 och att en professor åtnjöt 4,200, 
samt att den senare ansågs hafva det rätt bra. Något 
sämre hade väl flertalet af landtpräster, därest Whitelockes 
uppgift är pålitlig, att de ansågos hafva från 1,900 till 
2,400 kronor om året. 



Digitized by 



Google 



46 Claes Ånnersleåt 



Oin dessa stormäns rikedom och praktfulla lefnadssätt 
vittna än i dag de stolta slott, som de lämnat efter sig. 
Den som en gång sett Skokloster, Leckö, själfva ruinerna 
af Visingsborg, kan ej undgå att genast se, hvilken rike- 
dom måste varit samlad i deras händer, som en gång 
hade råd att låta uppföra dessa väldiga bygnader och .där 
föra ett så godt som furstligt lif. De flesta läto ju ock 
dessutom åt sig uppbygga ståtliga palats i hufvudstaden. 
Man häpnar då man betänker, att Delagardie förutom 
Leckö i Västergötland äfven innehade en mängd andra mer 
och mindre slottslika säterier, såsom Venngarn, Ekholmen, 
Runsa, Axholm, Arno, och att han ej nöjd med tvenne 
mindre slott utanför Stockholm (Karlsberg och Ulriksdal) 
lät inom densamma i Kungsträdgården uppföra ett palats, 
åt h vilket den beundrande samtiden gaf namnet "Makalös". 
Hvilken furstlig ståt som af dessa stormän utvecklades, där 
de sutto som småkonungar i landsorten, känner hvarje läsare, 
som tagit del af Fryxells beskrifning af Per Brahes vistelse 
på Visingsö. Han var ju ej blott omgifven af en stor hof- 
stat, utan äfven af eget garde. Men stora följen hade våra 
magnater länge brukat hafva. Den enkle Jakob Dela- 
gardie hade 1637 en hofstat af 37 personer; och än mera 
betecknande torde vara, att den åtta-årige sonen Pontus 
under sin ensamma vistelse en tid i Stockholm hade ett 
hushåll af 13 personer. 

Begäret att lysa genom mängden af guld och silfver 
samt dyrbara smycken gick i stigande. Ebba Brahe efter- 
lämnade guld och silfver till ett värde af 180,000 kronor, 
hennes svärdotter Ebba Sparre, "den sköna grefvinnan", 
ungefår lika mycket, och bland hennes smycken fanns ett 
halsband af orientaliska pärlor värderadt till 24,000 kronor, 
ett diamantsmycke till 29,000 etc. Under sådana förhållan- 
den finner man det nästan billigt, att Jakob Delagardies 
egrafning ej kostade mer än 110,000 kronor. 

Ofverflödet i mat och dryck kunde knappt blifva större, 
hvad den kvantitativa åtgången angår, än det varit i förra 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600 talet 47 

tider. Redan Gustaf Adolfs matordning af 1623 föreskref 
30 rätter på middagsbordet. Dessa anrättningar, af hvilka 
3 voro soppor, 5 fisk- och 10 kötträtter, serverades i 3 
s. k. omgångar med tio rätter i hvar; den sista omgången 
bestod mest i konfekt och bakverk, som tiden högeligen 
älskade. Vi skulle sannolikt funnit väl liten omväxling i 
anrättningen, för visso högeligen förvånats öfver att af grön- 
saker knappast finna annat än rofvor, men ock angenämt 
öfverraskats af att se, det ostron ej voro en okänd läcker- 
het. Om aptitens grundlighet vittnar, att den supé, som 
efter samma matordning serverades, var anrättad i samma 
väldiga omfång. En dylik matordning var ej förbehållen 
det kungliga bordet ensamt; vid de stores festligheter gick 
det till på alldeles samma sätt. Whitelocke berättar om 
den middag, till hvilken han var inbjuden hos Erik Oxen- 
stjerna i Uppsala, att den begynte med att ett stort silfver- 
handfat och en silfverkanna kringburos till gästerna för 
tvagning. Därpå serverades en middag i fyra omgångar, 
hvars alla rätter voro tillagade efter franska köket. Alla 
faten voro af silfver, ej stora, men många och satta ofvanpå 
hvarandra. Angående dryckerna fann han Rhenvinet ut- 
märkt, säck och claret (spanskt och franskt vin) rätt goda, 
men ölet starkt och tjockt efter landets sed. Och anspråken i 
matväg voro betydliga hela vägen nedåt. För den portugi- 
siska ambassadens räkning underhöll man år 1641 dagligen 
ett middagsbord för sändebudet med 32 rätter, ett junkarebord 
med 28, ett för pager och lakejer med 12 och ett för "ge- 
mene man" med 6. Den största festmiddag, gifven af svensk 
man, som samtidens annaler omförmäla, var då Karl Gustaf 
i Nurnberg undfägnade fredsverkets representanter med en 
middag af fyra omgångar med 30 rätter i hvar, förutom kon- 
fekt och frukter. En rundlig tid måste det hafva tagit att föra 
en dylik middag till ända; och det heter ock, att Karl X:s 
kröningsmiddag i Uppsala räckte från 8 på kvällen till 3 
på morgonen. Den kulinariska konsten undergick vid denna 
tid en stark förändring genom bekantskapen med det franska 



Digitized by 



Google 



48 Claes Annersteåt 



köket, som redan 1654 säges hafva vunnit insteg i alla 
förnämare hus. 

Det säger sig själft, att sådana massor af mat, som 
förekommo på våra faders bord, måste hafya för sitt ned- 
sköljande fordrat drycker i motsvarande kvantitet. Drycken- 
skap var ock gammal svensk sed allt ifrån äldsta tider; 
att den icke som osed betraktats, är klart däraf, att de 
gamla lagarne ej kände något straff för rusighet. Och så 
djupa rötter hade den slagit, att, när efter reformationen 
kyrkan försökte stäfja oseden, den måste erkänna sin van- 
makt; kyrkoordningen af 1571 beklagar, att svalg är en så 
gängse last, att den ej kan med kyrkotukt beifras. Alla 
samhällsklasser voro begifna på dryckenskap ; själfva präster- 
skapet kan ej därför frias. Det låg för öfrigt i tidens hela 
uppfattning, att den ej var en braf karl, som ej förmådde 
dricka tappert och naturligtvis äfven tåla duktigt, och det 
var 'långt ifrån en skam äfven för de mest högtuppsatte 
att taga sig ett rus. Härför finnas bevis i mängd. Axel 
Oxenstjernas egen broder, den gudfruktige, arbetsamme och 
hederlige riksdrotsen Gabriel Gustafsson kunde ju skrifva 
1613 till samme sin broder, att han nyss affärdat engelske 
gesandten, som i tre dagar besökt honom på landet, och 
tillägger: "Jag befinner mig icke synnerligen väl, utan mera 
sjuk af drick, dock förhoppas mig, att de engelske icke 
heller drogo alle helbregde hädan/ Och om ett besök hos 
brandenburgske kurfursten skrifver han tjugu år senare, att 
han r jämte sitt sällskap måst hos denne taga sig ett rus 
om aftonen och ännu ett till om morgonen före affarden. 
Ogier | beklagade sig bittert öfver det ständiga skålandet 
och förtäljer, huru han på en resa till Falun trugats med 
dylikt, hvar han kommit, och att en morgon svenske adels- 
män tvungit honom att bittida stiga ur sängen och på knä 
i blotta linnet dricka skålar på drottningens namnsdag. 
Att dock äfven fredliga landsmän stundom motsett ett dylikt 
skålande med andra känslor än nöjets synes däraf, att vid 
Kristinas kröningsdag en präst lyckönskade sig och sina 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra h<U V «. .*>/ ;- ; / ' • <4 .» 

kamrater till att de undsluppit att dricka skålar. Det syntes 
nog samme Ogier vara en passande symbolisering af den 
svenska skalnings- oseden, att han i drottningens fatabur på 
Stockholms slott fick se sig förevisas 6 ofantliga s. k. "Väl- 
kommor" i drifvet förgylldt silfver af 4 till 5 fots höjd och 
af sådant omfång, att man i en dylik god t kunde nedstoppa 
ett litet barn. För den puritanske Whitelocke tedde sig 
seden som något afskyvärdt, och han vägrade bestämdt att 
deltaga i några skålar. Med djupaste harm åskg han från 
sina fönster i Uppsala, huru på själfva söndagen general- 
major Horn med andra officerare och adelsmän bildade ring 
på stora torget utanför hans bostad, ställde sina tjänare 
med flaskor och glas i midten och därefter föllo på knä 
för att dricka skålar för drottningen, hvarvid den åtföljande 
musiken föll larmande in för hvarje skål. Man tyckes 
knappast hafva kunnat gå längre i sina libationer, och dock 
ser detta nyktert ut mot hvad Whitelocke berättar om den 
ryske gesandten i Uppsala, nämligen att dennes audiens hos 
drottningen måst uppskjutas, emedan han, som ännu ej fått 
avis om audiensen så sent som kl. 10 om förmiddagen, då 
ansett sig oförhindrad att dricka sig full af brännvin. 

Oerhörda kvantiteter af dryck hafva naturligen under 
dylika förhållanden måst åtgå vid större festligheter. Gustaf 
Adolf beställde till sitt bröllop hos en köpman i Stockholm 
öfver 13,000 känner rhenskt, franskt och spanskt vin samt 
82,000 kannor Stralsunder- och Rostocker-öl. Huru mycket 
hvarje person kunde i regeln förtära vid dylikt tillfälle 
lämnar jag osagdt. I förra seklet uppgifves, att för Johan IILs 
och hans gemåls personliga bord levererades dagligen 5 
kannor vin; hofmästarens ölranson var 8 kannor och ammans 
ej mindre än 10. 

Tobaken gjorde i detta sekel sitt intåg och blef snart 
«ett njutningsmedel som allmänt brukades, företrädesvis kanske 
ännu i de lägre lagren. Per Brahe beklagade sig, att i 
Finland snart sagdt ingen funnes, man eller kvinna, ung 
eller gammal, som ej skulle snusa eller dricka (d. v. s. röka) 

Fdreningen Heimdals folkskrifter. 33—34. 4 



Digitized by 



Google 



50 Claes Annerstedt 



tobak; och Jakob De la Gardie säger detsamma om bönderna 
i Sverige. Att seden ej var främmande för de rike synes 
däraf, att på den ofvannämnda middag, som Erik Oxen- 
stjerna gaf för Whitelocke och några af de förnämsta af 
rådet, framsattes efter middagen pipor och tobak på bordet. 



I medelklassens hem rådde vid tidehvarfvets början 
mycken enkelhet, med undantag möjligen hos något rikare 
köpmanshus i Stockholm, där man ägt tillfälle att göra 
bekantskap med utlandets förfining och ej saknade råd att 
tillfredsställa sin lust att efterhärma hvad man sett. Landt- 
prästerna åter stodo i allmänhet allmogen synnerligen nära. 
Oftast utgångne ur denna samhällsklass, återvände de efter 
slutade studier för att i dess krets framlefva ett afskildt 
och obemärkt lif; genom härkomst, vanor, idéer och äfven 
intressen förblefvo de fast knutna till densamma. Endast 
genom sin lärda bildning höjde de sig något öfver sin om- 
gifning; i lefhadssättet skilde de sig föga från densamma, 
och den fattige prästen kunde svårligen hafva haft det bättre 
än den välmående bonden. Tarfligheten i det yttre af deras 
bostäder slog den besökande främlingen med förvåning, 
ehuru han på samma gång erkände, att snygghet, stundom 
en viss prydlighet härskade i det inre. I Finland stod det 
vida sämre till, ty där skildras prästernas bostäder såsom 
stundom varande föga bättre än porten med skorstenar. I 
städerna hade prästerskapet det naturligen bättre. Men 
äfven där voro säkerligen deras bostäder tarfliga nog, då 
utom Stockholm våra städer länge skildras såsom varande 
föga bättre än en samling af träkåkar, täckta med torftak. 
I själfva Uppsala, universitetets hem och residens för ärke- 
biskop med domkapitel, kunde Whitelocke ännu år 1654 ej 
räkna mer än 9 stenhus ; de öfriga voro timrade af trä och 
med torffcak. Och enkelheten af prästerskapets lefnadssätt 
belyses bäst däraf, att när Ogier 1634 besökte ärkebiskop 
Kenicius, kunde han ej i dennes rum upptäcka annan pryd- 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lef •• ., **" • *.-.'. •/*"/■ -7'.." •.. ^.' .••:,."*. m't>. ~[ 

nad än de fat och tallrikar af tenn, hvarmed väggarne voro 
prydda. Om den ryktbare Johannes Rudbeckius berättar 
samme man, att då han i Västerås uppsökte honom i hans 
hem, höll herr biskopen sig undan, emedan han blygdes 
att låta sig öfverraskas i sitt torftiga hem bland barn och 
pigor. Det är dock att märka, att äfven om Rudbecks hem 
skulle varit fattigt, kan man väl betvifla, att denna själf- 
ständiga natur skulle blygts att för främlingar yppa for- 
hållandet. 

Om adelns utveckling tagit det starkaste intrycket af 
den nya tidens föreställningar och vanor, så erbjöd all- 
mogens lif en alldeles motsatt bild, som tyckes förflytta 
oss långt tillbaka i det förflutna. Hos bonden rådde ännu 
en forntida enkelhet i skick, seder och lefnadssätt. Det är 
detta, som till ej ringa del förklarar, att han, och vårt land 
med honom, kunnat bära bördorna af de krig, som alltsedan 
Erik XIV:s tronbestigning i 90 år nästan utan af brott fylla 
vår historia. Man får härvid likväl ej förgäta, att efter 
freden i Knäröd 1613 fördes dessa strider utom Sveriges 
gränser och att bonden därför ej längre var utsatt för den 
förfärliga hemsökelse, som ligger i att se krigets storm med 
alla sina fasor gå fram öfver egen bygd. Han har därför 
kunnat bära bördor, som i våra dagar skulle synas otroliga 
och odrägliga, och han har förmått bära dem utan att ned- 
tryckas i eländet, om det ock ej alltid skett utan knöt. 
Med förvåning såg Ogier, då han 1634 reste genom landet, 
att böndernas klädsel ej angaf fattigdom. Han säger sig i 
hela Sverige ej sett någon naken eller trasig och tillägger 
i anledning däraf den filosofiska anmärkningen, att om de 
förnämare ej vältra sig i guld, så omkomma ej heller de 
fattigare af elände. — Gästfriheten var en nordisk dygd 
allt ifrån hedendomens dagar, framsprungen ur nödvändig- 
heten att på en tid, då hela dagsresor lågo mellan bebodda 
bygder och något skjutsväsen ej fanns, hjälpa sin nästa, 
för att själf i sin ordning blifva hjälpt. Ännu i detta tide- 
hvarf, då dock skjutsningsbesväret blifvit en sådan tunga, 



Digitized by 



Google 



52 ' Claes Ånnerstedt 



fortlefde förhållandet i samma styrka, och främlingarne sågo 
med verklig förvåning, att man betraktade det som den 
naturligaste sak att mottaga alla vägfarande, för hvilka plats 
kunde beredas. — Ärligheten var ett annat karaktersdrag, 
som slog främlingen. Whitelocke säger 1653, att körsvenner 
och folk öfver allt voro så hederliga, att på den långa vägen 
från Göteborg till Stockholm med ett så stort följe och tross 
hade han ej förlorat något, ej ens till en liten slants värde, 
utom ett horn med tobak, och att när den kappsäck, som 
innehöll reskassan, gick sönder och silfverkronorna runno 
ut, blefvo de alla honom återställda. — Gudsfruktan och 
vördnad för det heliga genomgick denna allmoge, om ock 
på grund af dess låga bildningsståndpunkt en ej ringa vid- 
skepelse härmed parade sig. I djupet af bondens karakter, 
liksom hos hela folket, låg en otämd kraft, som ofta slog 
ut i våldsamheter under rusets inflytelse eller bördornas 
tryck. Och därför, huru litet bonddrängen i regeln längtade 
att gå ut i kriget, blef dess yrke honom snart ganska kärt 
och återverkade till underhållande af krigisk anda hos folket. 
Men tidens historia vittnar ock om huru denna af torftiga 
förhållanden och kampen med en sträf natur härdade kraft, 
när den eggades af fosterlandskänslan och riktades mot 
höga mål, blef till en för alla tider beundransvärd förmåga 
af uppoffring. 

De fel, som samtida iakttagare oftast utpekade hos 
bonden, voro till stor del sådana som af tidens okunnighet 
och det tryck, hvarunder han lefde, förklaras. Misstänksam- 
het, särdeles mot kronans tjänstemän och frälset, låg djupt 
rotad och har lefvat kvar långt efter att de orsaker, som 
framkallat den, alldeles försvunnit. Trögheten låg kanske 
till en del i hans skaplynne, men påverkades ock något af 
de hårda existensvillkor, under hvilka han lefde, och af det 
nordiska klimatets långa vintersömn. Förunderligt är, att 
den tillika i alla tider har parats med en naturlig bildbarhet, 
som väckt och väcker förvåning. Om Finnarae skref Per 
Brahe 1638: "De bekymra sig icke om att äga mera än* 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet * 53 

de strax kunna förtära. Lättja och dryckenskap taga dagligen 
till, hvilket sig mest förorsakar af tobaks öfverflödiga och 
olidliga brukande, att ingen snart sagdt finnes både kvinna 
och man, ung och gammal, som icke både snufva och dricka 
tobak brukar; är till att förundra, när denna nation annor- 
städes och till Sverige kommer, arbetar en så mycket som 
tre andra." Omdömet torde i åtskilligt kunnat tillämpas 
på den tidens svenskar. Men för att rätt förstå, hvarför 
gemene man då för tiden ofta ej ansåg lönt att tänka 
på framtiden, har man att erinra sig, hvilket tryck hvilade 
på tidens allmoge, huru sonen och drängen när som hek + - 
kunde ryckas bort till kriget och uppbördsmannen lägga 
beslag på ett sträfsamt lifs frukter. — Att råheten i seder 
var stor i dylika tider kan knappast förvåna. Den genom- 
går mer eller mindre alla samhällsklasser, om den ock 
naturligen starkast framträder i den lägsta. Vid dess sida 
följer troget dess tvillingsyster vidskepelsen. Den senares 
styrka framträder på efct slående sätt i protokollen öfver 
ärkebiskop Abrahami Angermanni visitation i församlingarne 
i Östergötland och Småland år 1596, om man ock bör 
erinra sig, att det senare landskapet inneslöt några af Sveriges 
mest afstängda och vilda bygder. Där läser man till exempel, 
att en kvinna från Oland var misstänkt för trolldom, och 
befanns om henne, att " mästermannen hade haft henne 
på vattnet, och hon flöt, och ingen kunde fria henne därför; 
men på förbön nöt hon dock lifvet och dömdes till ris". 
I Hogstad i Östergötland anklagades man och hustru att 
hafva brukat signerier för vred, torskabett, tannevärk, gaste- 
kram m. m. ; han dömdes till 30 ris och 3 ämbar vatten, 
men kvinnan till 39 ris och 9 ämbar. I Linköping fick 
en trollkvinna, som drifvit djäflakonst, för den gången slippa 
undan med 15 ris och 3 ämbar vatten, men "kommer hon 
igen", heter det, "skall en sten bindas om hennes hals och 
hon sänkas i sjön". För bränning å bål, ett 'straff, som 
ännu någon gång förekom, hyste allmogen stor fasa, ej så 
mycket därför, att man uppskakades af straffets gräslighet, 



Digitized by 



Google 



54 Claes Annerstedt 



utan emedan man hyste en vidskeplig fruktan för rökens 
inverkan på årsväxten, och en gång har ett helt härad på 
denna grund anhållit att medelst en skatt å hvarje gård få 
friköpa en barnaniörderska, väl ej till lifvet, men så att 
bålet utbyttes mot halshuggning. Ansökan beviljades, men 
då man en annan gång gjorde en dylik framställning hos 
Karl IX, afvisade han den, ty han ville ej befordra deras 
vantro. Detta tilldrog sig visserligen något före seklets 
ingång, men vidskepelsen låg djupt rotad och behärskade 
äfven de högre samhällslagren långt fram i århundradet, 
såsom synes af de ryktbara trolldomsransakningarne i Karl 
XI:s dagar, i hvil&a vi se både lärda och fromma män 
taga del. 

Det är lätt att förstå, det lifvet hos en rå och kraft- 
full allmoge skulle präglas af mycken våldsamhet, så mycket 
mera som den var van att bära och begagna vapen. Visser- 
ligen var den sed, att bonden alltid gick med vapen till 
kyrkan (hvaraf ju dennas vapenhus har sitt namn), redan i 
bortdöende. Men i Småland såg man ännu 1673 bönderna 
föra sina bössor med sig till kyrkan, och till gästabud gingo 
de ej sällan med svärd vid sidan. Men hos en stridbar och 
styfsint allmoge, som möttes under vapen, måste det lätt 
komma från ordskifte till svärdsskifte och dråpslag, hvar- 
för ock klagomål oupphörligt höjas öfver de "sleinnie mord- 
värjor". Man" finner ock af domböckerna, att brott mot 
person äro de vanligaste af alla, därnäst mot sedligheten, 
under det förbrytelser mot äganderätten äro jämförelsevis 
sällsynta. Naturligtvis var förhållandet mycket olika på 
olika orter, allt efter odlingens gång och djup. I det undan- 
gömda, halfvilda Småland var släkthämnden ännu ej för- 
svunnen, och tidens domböcker vittna, att s. k. "skogsgång" 
där var ett vanligt yrke, dels för den som begått mord, äels 
för den som rymt undan den fruktade utskrifningen. Lika 
om ej värre stod det till i Finland. I Kexholms län rådde 
1617 ett tillstånd af organiseradt röfveri, som starkt på- 
minner om förhållandena i Orientens barbariska stater. 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o, lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet. 55 



Mot brottens råhet svarar strängheten i straff. Vi 
hafva nyss sett, hvilka kyrkstraff Abrahainus Angermannus 
använde; ett annat mycket vanligt sådant var, att förbrytaren 
måste stå halfklädd i vapenhuset och sedan slita ris. Hertig 
Johan af Östergötland straffade brott mot sjette budet med att 
låta skära näsa, öron och hår af kvinnan, hvarpå hon gemen- 
samt med mannen, som undslapp med böter, fick stå kyrk- 
straff och slita ris; andra resan kostade lifvet. Tortyr och 
stympningsstraff betraktades ej som något vidrigt, och gat- 
lopp som benådningsstraff voro vanliga. Då de senare före- 
kommo i städerna, uppbådades borgerskapet att tjänstgöra, 
hvilket en gång i Uppsala förde till konflikt med universi- 
tetet, hvars professorer ej ville härtill låna sitt tjänstefolk. 
Afven deportationsstraff hafva hos oss förekommit. De 
trakter, som härmed lyckliggjordes, voro först Ingermanland, 
så kolonien Nya Sverige i Nordamerika. 

Låtom oss till sist kasta en blick på bondens person 
och hem. I hans bostad sågs ej annat än hvad han själf 
och hans familj tillverkat. Liksom han själf med egen hand 
förfärdigade alla sina redskap, spunno hustrun och döttrarna 
ullen eller linet samt väfde de tyger, hvaraf de sydde husets 
kläder. Ogier säger, att alla bönder i Småland, som han 
såg, voro iförda kläder af svart ylle och ullvantar samt hade 
nattmössor på hufvudet och på fötterna ej träskor, utan 
läderstöflar. Med nattmössor menade han de toppformiga 
hättor, som buros af den tidens bönder. — Kraftfull var 
bondens gestalt och hans hållning värdig. Han visste med 
Axel Oxenstjerna, att det i Sverige var en ära att bondeson 
vara. De gamles skick bjöd ofta vördnad, som förhöjdes 
af det långa skägg, som de enligt fädernas sed plägade 
bära. I seklets tidigare hälft såg man en dylik prydnad 
ännu ofta i de högre klasserna, särskildt hos prästerna. 
Beröringen med Europa banade dock hastigt väg för nya 
seder. Från seklets senare hälft har man härom ett godt 
vittnesbörd i följande originella uttalande af den lärde 
Olof Rudbeck, den liflige beundraren af allt fornt och stor- 



Digitized by 



Google 



56 Claes Annerstedt 

slaget, som påminde om ärofulla, i sagans natt gömda 
tider. "Vill man känna igen oss af de gamle Svears och 
Göters hår och skägg, så måste man nu sedan vid pass 
anno 1650 intet söka vid hofvet, akademier och städer, ty 
där hafver det alltmera tagit af; jag kan glada mig än i 
dag, när jag ser gamle Anders Thorstenson från Gamla 
Uppsala, en man öfver 115 år gammal, som orkar gå till 
fots och med hvitt hår och ett skägg, som täcker hans 
bringa, skinande som snö; jag tycker mig se en af våra 
forne gudar och konungar, som inkräktade hela världen, och 
önskar jag, att våra bönder allt intill världens ända sålunda 
de gamle gudarnes konterfej i deras skapnad och hederliga 
skägg behålla/ 

Födan i bondens hem var enkel; bröd, gröt och rof- 
. vor (ännu var ju potatisen obekant) spelade hufvudrollen 
på ena sidan, fisk och mera sällan kött på den andra. I 
dryckjom var han stark sedan urminnes tid och fordrade 
i den vägen ej så litet. Brännvin, ännu i förra seklet så 
sällsynt, var nu ganska vanligt; öl, som dock i utländin- 
gens smak var tjockt och vedervärdigt, dracks i stora kvan- 
titeter, vida mera än i därpå följande tider, tills nu i våra 
dagar brännvinets fördyrande och de stora ölbryggeriernas 
uppväxt häri gjort en sådan forändring. Af njutningsme- 
del voro te och kaffe ännu alldeles okända ting, och sock- 
ret för dyrt att af den fattige betraktas som annat än en 
lyxartikel. Däremot började tobaken tränga in öfverallt, 
som jag förut erinrat, och det svenska ölet var ej längre 
godt nog för den förmögnare, hvarför den gamle Jakob De- 
lagardie harmset klagade i rådet år 1635, att "ingen bonde 
är ock nu snart, som icke skall dricka tobak, och ingen 
adelsman och köpman, som icke skall hafva Rostocker-ö] u . 

Ett drag i tidens lefnadssätt, som måste slå nittonde 
seklets människor med iörvåning, är den tidighet, som hörde 
till forna tiders enkla och stränga vanor. Redan kl. 5 på 
morgonen begyntes arbetet i skolorna, ja Karl X måste 
under sina studier i Uppsala stiga upp kl. 4, hvilket ju äfven 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssått under förra hälften af 1600-talet 57 

var Kristinas vana under den första regeringstiden, och 
ämbetsverken öppnades kl. 6. Med sådana exempel för 
ögonen förstår man, hvarför Karl IX:s hofordning kunde 
förlägga middagstimmen mellan 10 och 11 och kvälls vär- 
den mellan 4 och 5. Och middagstimmen hos de store var 
ännu vid seklets midt kl. 11 på förmiddagen. 

Till bibehållande af enkelheten i seder bidrog länge 
samfårdsmedlens outvecklade skick. Långsamheten i deras 
utveckling är ej svår att förstå, om man erinrar sig, huru 
glest befolkadt landet var och huru litet det producerade 
öfver hvad som på stället konsumerades. Där ej mycket 
finnes att forsla fram, är ej afsaknaden af vägar kännbar. 
Och att rörelsen ej kunde vara stor är klart däraf, att han- 
deln och sjöfarten, som ju först af dylik rörelse framkallas, 
ännu voro af obetydlig omfattning, och städernas fattigdom 
är det mest talande vittnesbörd om huru svagt det ekono- 
miska lifvet var. Deras växt är ju en vanlig mätare på 
den materiella utvecklingens styrka, ty i dem samlar sig 
det rörliga kapitalet, frukten af varuutbytet och villkoret 
för dess stegring. Stora voro ock de naturliga hindren för 
vägars anläggning i vårt land, ty väldiga skogar betäckte 
dess yta, och kärr och stenbunden mark fanns i öfverflöd. 
Så t. ex. ägde Tiveden, som åtskilde Göta- och Svealand, 
en bredd af 10 mil och kräfde vid denna tid trenne dagar 
för att genomfaras; den hade ock först i Karl XI:s tid 
blifvit farbar för vagnar. Man bör dock ej alltför mycket 
förvåna sig häröfver och tro, att vi sålunda voro oerhördt 
långt efter andra nationer i utvecklingen på detta område, 
ty äfven hos dem var det i detta afseende icke så synner- 
ligen väl beställdt. 

Af vägar i vår tids mening fanns knappast något alls 
i vårt land vid sjuttonde seklets ingång. Den tidens vägar 
voro föga annat än ridvägar, som hufvudsakligen följde de 
ursprungliga stigarne och därför slingrade sig backe upp 
och backe ned; i lösare jordmån voro de så djupt nedskurna, 
att då de nu begynte med lastfordon befaras, kunde aldrig 



Digitized by 



Google 



58 Claes Annerstedt 



två dylika mötas, och i mera oländig mark utgjorde stenar 
och stubbar vanliga hinder. I själfva hufvudstadens närhet 
var det ej stort bättre, att döma af den klagan Karl IX:s 
gemål förde öfver den "slemma vägen " mellan Botkyrka 
och Stockholm. Och Gustaf Adolf yttrade om vägarne, att 
de voro så trånga och steniga, att de snarare förtjänte 
kallas gångstigar än allmänna vägar. Det är ock han som 
har äran af att först med kraft och i större skala hafva 
arbetat på att utveckla vägväsendet. På hans befallning 
anlades 10 alnar breda vägar (däraf namnet kungsvägar) 
från bergslagerna till Västerås, Stockholm och Gefle, från 
hufvudstaden genom Östergötland öfver Holaveden till Jön- 
köping, från denna stad till Västervik och Växjö, från Lin- 
köping till Vimmerby m. m. Verket fortsattes energiskt af 
förmyndarregeringen. Från bergslagerna i Västmanland och 
Vermland drogos vägar till de stora sjöarne, Hjälmaren och 
Vänern, för att lätta den betydande järnexporten; Smålands- 
vägen fortsattes till Kalmar, och viktigast af allt var, att 
den stora norra strandvägen framdrogs ända till Piteå. 
Följden blef ett för sin tid verkligen storartadt nät af rik- 
tiga landsvägar, som visserligen i våra ögon skulle varit allt- 
för backiga, men dock i det hela godt täflade med de bästa 
då för tiden i främmande länder. Och långs dessa vägar 
skapade förmyndarregeringen för sin tid utmärkta postför- 
bindelser. År 1636 upprättades linjer till Göteborg och 
Skåne; 1643 var norra linjen utsträckt till Piteå, och 
några år senare gick den rundt Bottniska och Finska vi- 
karne öfver Viborg till Reval och Riga. 

Att dock resor i alla fall ej ansågos för en bekväm- 
lig förströelse, utan för företag fulla af besvärligheter och 
faror, synes däraf, att engelska sändebudet Whitelocke, på 
samma gång han högt vitsordar våra vägars art i jämfö- 
relse med andra länders, dock säger, att han måste prisa 
det glada mod, hvarmed hans följe burit alla vedervärdig- 
heter på färden mellan Göteborg och Stockholm, bestående 
i usla nattkvarter, dålig kost, klena och tarfliga fordon och 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 59 

stundom ohyggliga backar. Fyrtio år senare skildrade 
franska sändebudet D'Avaux i förfärliga färger den färd 
han midt i vintern måste företaga från Norge genom Bo- 
huslän till Göteborg. Töväder med frost om nätterna hade 
öfverdragit de dåliga vägarne med svallis, och det var endast 
med största svårighet och verklig fara, som sex hästar för- 
mådde släpa hans berlinervagn uppför bergbackar, som 
stego i vädret så tvärt som trappor. Till råga på allt hade 
man ej kunnat få vin, ja ej ens en dryck godt vatten, utan 
blott ett afskyvärdt öl samt fått lefva på det bröd, som 
svenska bönderna baka en gång om året och sedan hänga 
upp i taket. 

En naturlig följd af vägarnes beskaffenhet var, att 
man långt in i tidehvarfvet gemenligen färdades' till häst, 
det svagare könet såväl som det starkare. När vinterns 
is och snö slog brygga öfver vattnen och öppnade väg öf- 
verallt, använde man sedan gammalt släddon; och då voro 
snabba resor ej sällsynta. När Gustaf Adolf i början af 
1614 reste rundt Bottniska viken, lydde ordern på 10 mil 
om dagen i Sverige och 20 i Finland. Sommartiden åter 
var hästryggen nära nog det enda fortskaffningsmedlet. På 
detta sätt tillryggalade franska sändebudet D'Avaux om 
senhösten 1634 den långa vägen från Kalmar till Stock- 
holm. Herrskapsvagnar voro ännu så sällsynta, att då Ma- 
ria Eleonora som nygift skulle färdas samma väg, måste 
konungen låna ihop af Ostgötaadeln hvad denna kunde äga 
af vagnar. Och när den praktlystne Johan Oxenstjerna vid 
hemkomsten från England medförde nio för hans räkning 
där inköpta franska vagnar, väckte denna kolossala lyx ett 
oerhördt uppseende; säkerligen stötte den ej minst hans 
.gamle fader, den store rikskansleren, för hufvudet, hvilken 
^n gång klagade, att i hans ungdom kunde en ärlig släkt 
vara belåten med gångare och sadel, men att numera måste 
en hvar hafva hästar och vagn. Så hastigt trängde dock 
det nya modet igenom, att då Whitelocke 1653 närmade 
sig Uppsala, möttes han af 18 sexspända vagnar; själf med- 



Digitized by 



Google 



60 Claes Annetstedt 



förde han två dylika, sainmetsklädda och med förgyllningar 
utsirade karosser af sådana dimensioner, att den ena rymde 
8, den andra 10 personer, och af hvilka den större kostat 
25,000 kronor. 



Hvad tidens bildning angår må man väl akta sig att 
i sin dom utgå från en jämförelse med de förhållanden som 
nu äro. Tiderna kunna ej jämföras, då ju i våra dagar det 
erkännes som en af statens första plikter att sörja för un- 
dervisningen i alla lager, medan Gustaf Adolf ännu hade 
att sträfva med att lägga de första grundvalarne till ett 
svenskt undervisningsväsen. Och man får ej af den stor- 
artade insats i världens historia, som under detta tidehvarf 
faller på Sveriges lott, låta förleda sig att tro, att den 
svenska nationen i allmänhet då utmärkte sig för en ovan- 
lig grad af bildning. Väl är det sant, att den oförliknelige 
Gustaf Adolf själf, hans store kansler och många af de 
stolta gestalter, som i råd och falt omgåfvo konungens per- 
son, stodo så högt i bildning, att de ingalunda behöfde 
frukta en jämförelse med hvad tidehvarf vet hade ypperst 
af vett och kunskaper. Och ej utan skäl kunde det en tid 
sägas, ätt den svenska senaten var den första politiska skola 
i Europa. Lika visst är ock att, efter som de oss förelagda 
uppgifterna växte i antal och storlek, befanns det, att vårt 
lilla folk, med en glänsande adel i första ledet, kunde af- 
gifva andliga krafter för uppgifternas genomförande. Men 
man far ej vid anblicken af konungens och hans närmaste 
mäns stora personligheter och af stormaktstidens glans låta 
sig bländas och föras till en öfverdrifven uppskattning at 
tidens bildning. Det verkliga förhållandet torde, hvad vår 
stolta adel angår, hafva varit, att den ingalunda hela linjen 
utefter utmärkt sig för hvad vi förstå med en djup och om- 
fattande bildning. Visserligen förefanns en hög bildning hos 
åtskilliga, goda kunskaper hos många, men icke har egentlig 
boklig bildning varit flertalets egendom. Däremot torde 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefrtadssätt under förra hälften af 1600-talet 61 

praktisk duglighet och en rik, i lifvets skola vunnen erfaren- 
het, som ofta ersätter en genom studier förvärfvad bildning, 
hafva varit ett utmärkande drag hos den tidens svenska adel. 

Man äger knappast rätt att begära att hos densamma 
finna en allmänt spridd högre bildning. Det var ju först 
genom Gustaf Adolf som landets bildningsanstalter så ut- 
vecklades, att man vid dem eller genom vid desamma ut- 
bildade lärare kunde erhålla en tillfredsställande undervis- 
ning, och det var nästa generatioo, som häraf kunde skörda 
frukterna. Dittills var vår adel, såsom i århundraden varit 
fallet, hänvisad att företaga långa resor till främmande 
länder för att förvärfva den högre bildning, som anstode 
verkliga ädlingar. Och häraf har den visserligen på ett 
hedrande sätt begagnat sig. Men äfven inom de rikare fa- 
miljerna reste ej alla, liksom det ej heller var gifvet, att 
alla drogo den fördel som sig vederborde af dessa resor, 
och den fattigare adeln hade ej råd att sända sina barn ut- 
rikes. Vidare ställde de stora krigen tidigt ett annat kraf 
på adelns söner; så fort de kunde handtera värjan och innan 
de knappt hunnit sättas till boken, kallade härens behof och 
vinkade stridens ära. Detta bidrager ytterligare att för- 
klara, hvarför Gustaf Adolf ofta klagade öfver bristen på. 
dugligt folk, som kunde föra pennan, och uppsökte förmå- 
gan hvarhelst han fann den, äfven i de ofrälses leder. Så 
mycket större blifver hans ära att så ofta hafva uppdagat 
och framdragit den verkliga förmågan. 

Dessa förhållanden förklara emellertid, att i den äldre 
generationens tid man äfven ganska högt upp kan möta 
exempel på afsaknad af den bokliga bildning, som vi där 
skulle förmenat vara naturlig och nödvändig. Vid tide- 
hvarfvets början kunde visserligen ej alla i rådet tala latin, 
som var den tidens språk såväl för statsmän som lärde, och 
äfven när sedan först tyska, så franska trängde fram vid 
latinets sida, gällde nog detsamma om dessa språk; åtmin- 
stone meddelar en fransk diplomat 1634, att riksdrotsen ej 
förstod franska, ehuru hans medbröder både förstodo och 



Digitized by 



Google 



62 Claes Annerstedt 



talade språket. Men land och riken styras ej med boken, 
och vår stormaktsställning var vunnen med viljans styrka 
och svärdets skärpa, hvarfor den gamle riksmarsken Jakob 
Delagardie kunde ganska riktigt gifva Axel Baner — när 
denne under förmyndarregeringen stretade mot sin utnäm- 
ning till riksråd på den grund, att han ej drifvit några 
egentliga studier — det klassiska svaret, att i rådet voro 
de få som ex fundamento gjort några studier, hvilket dock 
ej hindrat dem att med Guds bistånd göra sina ämbeten 
fyllest, "ty", tillade han godmodigt, "när man hafver sen- 
sum communem och vet statum, går allt näst Guds hjälp 
fort". Man må ej heller föreställa sig, att de nya kr af, 
som s t or makts ställningen gjorde gällande, häri åstadkommit 
en betydande förändring, ty dels gick en stor del af adelns 
söner, såsom redan är nämndt, vid unga år ut i kriget, 
hvilket då var ädlingens egentliga lefnadskall, dels bidrogo 
yppigheten och själfsvåldet att menligt inverka .på upp- 
fostran inom de adliga familjerna. Därför kunde Axel 
Oxenstjerna vid sin hemkomst från Tyskland 1636 klaga, 
att i Stockholm gingo adelns barn som andra plog- och 
bondebänglar, och fyra år senare fällde Salvius i bref till 
den förre de starka orden: "Eders Excellens vet väl, att 
vår adel i Sverige studerar mest superficialiter. " I detta 
omdöme låg väl dock ej så litet öfverdrift, möjligen under 
afundsjukans inflytelse. Och betraktar man i stort Sveriges 
adel från denna tid, måste man erkänna, att trots alla svag- 
heter i boklig bildning, har dock dess uppfostran i det hela 
gått i den riktning, som Axel Oxenstjerna i universitets- 
konstitutionerna satt som mål för all uppfostran och under- 
visning, nämligen att ynglingarnes sinnen tidigt skulle vinna 
den lyftning, som det vissa hoppet om stora gärningar gifver. 
Kyrkans bildning har ock säkerligen lämnat åtskilligt 
öfrigt att önska vid tidehvarfvets ingång. Uppsala univer- 
sitets inflytelse på prästbildningen var i följd af dess egen 
svaghet säkerligen länge ganska otillfredsställande, intill 
dess Gustaf Adolfs frikostighet satte det på en fast och 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet G 3 

bredare grundval. Dittills hade kunskapsförrådet hos fler- 
talet af det lägre prästerskapet icke varit mycket mera än 
hvad de kunnat vid domkyrkoskolorna förvärfva; det högre 
åter hade alltid studerat vid universitetet och ofta gjort 
längre utrikes resor. En stor förändring inträder häri under 
tidehvarfvets gång, och man torde kunna påstå, att vid dess 
slut stod prästerskapet, hvad bokliga kunskaper angick, i 
genomsnitt lika högt, om ej högre än adeln. Härtill hade 
universitetets nyssnämnda utveckling starkast bidragit, i det 
landets präster i regel numera där gjort sina studier. De 
som uppstego till högre värdigheter hade vanligen varit i 
tillfälle att såsom lärare för unga ädlingar besöka främmande 
universitet, och biskopsstolarne bekläddes ofta med förut- 
varande medlemmar af den teologiska fakulteten. Vid riks- 
dagen spelar prästeståndet en alltmera betydande roll i spet- 
sen för ofrälset, och dess ledare vid 1650 års riksdag vi- 
sade sig i politisk bildning ej stå långt efter adelns ypper- 
ste och kunde naturligen, hvad kunskapernas djup angår, 
fullt uthärda täflan med sina motståndare. Att dock i de 
djupa lederna ännu mycket fattades är naturligt. En liten, 
stundom ganska svag aflöning och däraf alstrad torftighet i 
lefnadssättet, som knappast höjde mången landtpräst i socialt 
hänseende öfver socknebönderna, var ej ägnad att till dessa 
platser draga personer med större bildning, och kampen för 
det dagliga brödet har väl äfven bortnött mycket af den 
lilla kunskap, som en gång funnits. De fattiga kaplanerna 
i Växjö stift 1619 kunna ej hafva imponerat genom bild- 
ning, då man hör biskopen därstädes förmana kyrkoher- 
darne, att de icke få bruka kapellanerna i allehanda arbe- 
ten som sina legodrängar, men på samma gång erinra de 
senare, att de icke skulle anse sig för goda att se om 
prästens legofolk, gå hans ärenden eller vittja hans fiske- 
don. Något öfver en mansålder senare (1653) säger White- 
locke, att han förnummit, att Sveriges landtpräster i all- 
mänhet icke voro mycket lärda eller begifha på studier 
och att de använde samma predikningar år från år. Man 



Digitized by 



Google 



64 Claes Annerstedt 



bör dock erinra sig, att Whitelocke, själf en man af djup 
teologisk bildning, kanske hade alltför stora fordringar i 
den vägen samt att for hans ögon möjligen sväfvade en 
jämförelse med det rika och högt bildade prästerskapet i 
Englands städer. Och det skulle nog vara lika orätt att 
på ett dylikt omdöme, som för öfrigt åberopar sig på an- 
dras vitsord, grunda en allmän dom om Sveriges präster- 
skap, som att döma våra skolor efter hvad han berättar 
om Skara gymnasium, nämligen att där sutto trettio-åriga 
skäggiga djäknar på skolbänken. Ty skolgossar af dylik 
art voro då ej så ovanliga; dels togo många unga mån sin 
tillflykt till skolan för att undgå utskrifning, dels voro skol- 
studierna ej snabba på den tiden, och slutligen har det hos 
oss i alla tider ej varit något sällsynt, att bondesöner, re- 
dan hunna långt öfver ynglingaåren, men drifna af ett 
oemotståndligt kunskapsbegär, h#fva satt sig vid skolgos- 
sens sida. Och arbetet på skolornas utveckling är en af 
tidehvarfvets vackraste sidor och bar redan goda frukter. 
Inom svenska borgerskapet var ej mycken bildning att 
söka vid 17:de seklets begynnelse. Städerna voro få, folk- 
svaga och fattiga; och det säges ej hafva varit så ovanligt 
vid den tiden, att magistratspersoner hvarken kunde läsa 
eller skrifva. Den fattigare borgarklassens barn lärde sig 
så godt som ingenting; var en borgare åter förmögen, så 
önskade han, drifven af svensk fåfänga, att uppfostra sina 
barn till något i hans ögon bättre än den tarfliga uppgiften 
att drifva handel eller idka ett yrke; att blifva präst, kri- 
gare eller ämbetsman, det borde falla på sonens lyckliga lott. 
Då, liksom långt in i senare tider, förbisåg man hos oss värdet 
och vikten af att uppfostra åtminstone något af barnen inom 
yrket för att sålunda bevara och allt högre utveckla det 
arf af intelligens, teknisk skicklighet och kapital, som genom 
arbetet förvärfvats. Och dock ju längre och djupare ett träd 
sträcker sina rötter, dess friskare och starkare blomstrar 
det. Ingenting vittnar bättre om den låga ställning, som 
borgerskapet intog, än den, låt vara i ett ögonblick af harm 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 65 



och ovilja, affattade skrifvelse, som borgarståndet fick 1629 
mottaga af riksens råd i anledning af dess klagomål öfver 
sin fattigdom och sina svåra bördor. Här heter det, att de 
blott äro afundsjuke på dem, "som vele mer ur skarnet 
än en part andre; de vilje att alle skola ligga och söla sig 
i en hop svinkåtor, som en stor del själfve göra"; för sin 
fattigdom hade de blott sig själfva att skylla, i det att "ge- 
mene hopen låter sina barn tillväxa bakpå ugnen och i 
askegrafven i lättja"; när borgaren skall utgöra en daler 
eller två till fäderneslandets försvar, "så omar han sig, så 
klår han sig i hufvudet, så knorrar han, så morrar han, 
men är det fråga om att spendera, då klagar han ej". Stä- 
dernas ekonomiska utveckling, särskildt hvad den snabbt 
växande hufvudstaden angick, måste redan i nästa genera- 
tion härutinnan åstadkomma en ej obetydlig förändring. En 
köpmanna-aristokrati, om ock ej talrik, bildar sig, i hvars 
leder h varken kunskaper eller bildning saknades. 1653 be- 
rättar Whitelocke, att i Västerås borgmästaren och några 
af rådet samtalat med honom på god franska och latin, något 
ovanligt, säger han, för den som kom från England. Stolt 
öfver sin förmögenhet, kännande sin styrka och afundsjuk 
på adelns företräden, börjar denne högre borgareklass, där ej 
dess medlemmar, såsom stundom hände, själfva genom ad- 
lande togo sin plats på riddarhuset, att söka härma adeln 
och göra anspråk på att i ej mindre grad besitta det fina 
vett och den bildning, som denna räknade som sitt privile- 
gium. Ett dylikt anspråk behagade ej den stolta adeln, 
och vid ofrälsets våldsamma anlopp under 1650 års riks- 
dag gör en adlig smädeskrift i anledning däraf följande 
hånfulla och bittra utfall: "Sedan borgmästarne begynt 
tala italienska och franska och ha' en bok eller några 
under armen, när de komma till ämbetet, så blir det så 
gement att tala om salt och kläde; då måste man låta 
höra, hvad Tacitus säger och huru det vid hofva tillgår." 
Allmogens bildning var visserligen ej stor, efter våra 
dagars uppfattning så godt som ingen. Folkskolan existe- 

Föreningen Heimdals folkskrifter. 83— 34. 5 



Digitized by 



Google 



Ölaes Annertttedt 



rade ännu icke; här och där gaf möjligen klockaren en 
torftig undervisning i att läsa, skrifva och räkna. Kyrkan 
var allmogens egentliga skola, och hibeln med katekesen 
utgjorde därför enda grunden för dess bokliga bildning. 
Men det är dock en bildning som, rätt gifven och rätt mot- 
tagen, ingalunda är att förakta; man känner sig nästan 
frestad att säga, att tack vare denna allvarliga uppfostran 
har svenska folket gått i striden medvetet om, att på dess 
fana stod:* i detta tecken skall du segra". Och vår allmoge har i 
öfrigt ingalunda i bildning stått efter, snarare före samma 
klass i andra länder, framför allt i dem där katolicismen 
härskade och undanhöll menigheten det heliga ordets kun- 
skap. I ett stod den före dem alla. Fornärfd rätt och 
vana att handlägga socknens och häradets angelägenheter, 
låt vara att just detta tidehvarf häri gör en stark rubbning, 
deltagande i rättsskipningen samt säte och stämma vid riks- 
dagarne hade här skapat en fri bondeklass, som i begåf- 
ning, själfständighet och duglighet var vida öfverlägsen 
hvad andra länder vid denna tid hade att erbjuda. 

Det svenska språket, som vi räkna för ett af våra dy- 
raste arf och som genom sin styrka och klang så mäktigt 
talar till våra sinnen, har endast långsamt utvecklat sig och 
sent kämpat sig fram till sin ställning som litteraturspråk. 
Medeltiden tillerkände ej i detta afseende de nationella språ- 
ken någon rätt, ty kyrkans, vetenskapens och oftast äfven 
statens språk var latinet. Reformationen betecknar därför 
hos oss som hos så många andra invigningen af en ny tid 
äfven för språket, ty bibelns öfversättning till modersmålet 
öppnade vägen för det senares själfständiga utveckling. 
Dock trycktes denna till en början hårdt från ena sidan af 
kyrkans starka beröring med det tyska reformationsverket 
och af det tyska kansliväsendets inflytelse, från den andra af 
latinets orubbade ställning som vetenskapens och ofta äfven 
politikens tungomål. Vårt lilla lands brådstörtade inkastande 
i de stora europeiska stridigheterna och tillströmningen af 
starka utländska element inom adeln och förvaltningen med- 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadasätt under förra hälften af 1600-talet 67 

verkade att ytterligare förrycka språkets utveckling, som 
dessutom i 17:de seklet utsattes för en ny invasion af den 
franska kulturen, som i den mäktiga franska politikens spår 
trängde in i de högre samhällslagren öfver hela Europa. 
Följden häraf blef att modersmålet utsattes för en språk- 
uppblandning, som ibland nästan blifver till språkförbistring, 
hvilken på sitt sätt återspeglar den jäsningsprocess, som 
hela vårt samhälle nu genomgick. Den nästan uteslutande 
användning som efter seklets midt franskan fick i de högre 
samhällslagren och som latinet bibehöll i undervisningen, 
förhindrade vårt språk att fritt utveckla sig efter sin egen 
art. Ty man tänkte sina tankar på det språk, hvari man 
klädde dem. I detta afseende tryckte latinet hårdast; och 
ett bättre bevis på det tryck det utöfvat på vårt språk 
torde ej kunna anföras, än att så sent som i början af nästa 
århundrade den lärde Erik Benzelius d. y. kunde säga, att 
det var svårt att föreläsa på svenska, "ty hvad hvar och en 
ting heter på latin är bekant, men huru det öfversättes på 
svenska, behöfs eftertanke till*. Hvad som midt under 
denna rika gröda af främmande ogräs, som från alla håll 
tillströmmade, dock har starkast bidragit att hålla moders- 
målets friska växt vid lif var att genom reformationen pre», 
dikan på modersmålet fastslogs. Denna åtgärd har varit 
ett af vår nationalitets starkaste värn, och kyrkans andel i 
språkets vård är ett af hennes vackraste äreminnen. 

Det var smidighet och formskönhet som egentligen 
ännu fattades vårt språk för att det skulle visa sin rätta 
art; styrkan ägde det redan från början. Olaus Petri hade 
invigt den nya tiden med sin mästerliga svenska krönika, 
sin bibelöfversättning och sina reformationsskrifter, men ty 
värr trädde ej efterföljare af samma kraft i hans fotspår. 
Vida högre i mästerskapet öfver svenska språket hade dock 
gamle kung Gösta stått, hvars starka vältalighet kunde 
både elda massorna och i lidelsens ögonblick tämja dem; 
i tidens statsskrifter är det ej sällan hans personliga väl- 
talighet, som omisskänneligen framskymtar, och då alltid 



Digitized by 



Google 



63 Claes Annevstedt 



på ett mäktigt och gripande sätt. Talets konst gick i arf 
till hans ättlingar, hos ingen så som hos den störste, son- 
sonen Gustaf Adolf. Huru han kunde behärska det tunga, 
konstlösa, ännu så att säga groft tillhuggna språket, därom 
vittna hans skrifter, framför allt det oförgätliga afskedstalet 
till rikets ständer, då han sade fosterlandet sitt sista far- 
väl. Hos honom framträder den malmrika klangen i språ- 
ket ren och äkta, under det tankarnes djup och ordens 
styrka gifver åt talet en förunderlig höghet. Att en så 
äkta svensk konung som han skulle älska sina fäders tungo- 
mål och inse vikten af dess odling kan ej förvåna. Det 
utgör hans oförvanskliga heder att hafva sträfvat för att 
skapa äfven för modersmålet en lärostol vid universitetet; 
det har behöfts 200 år för att denna stora tanke skulle för- 
verkligas. Den store kanslern, Axel Oxenstjerna, förstod 
ock att så behandla modersmålet, att man än i dag beun- 
drar och ej utan rörelse lyssnar till hans manliga, starka 
och djuptänkta uttalanden. Men äfven sådana personligheters 
gåfvor och inflytande kunde ej gifva tidens ström en annan 
riktning på språkets område, ty här voro förhållandena star- 
kare än personerna. Ännu var ej plats i litteraturens värld 
upplåten för modersmålet, och när Stjernhjelms sångmö 
söker sig en sådan, kämpar hon ofta en ojämn kamp med 
det obändiga språket. 

B vad som slår i ögat, då man läser tidens på sven- 
ska affattade skrifter, är språkets naivitet. Intrycket kan i 
någon mån bero af språkets egen outvecklade barnsliga art, 
men hufvudsakligen är naiviteten en återspegling af tide- 
hvarfvets lynne. I denna enkla, friska, ännu ej öfverfinade 
tid fann man ingenting anstötligt i att kalla saker vid deras 
rätta namn, att begagna starka och sanna, om ock ej alltid 
sköna bilder samt att beröra ting, om hvars tillvaro man, 
med nutidens städade begrepp, till och med bör låtsa sig ej 
äga kännedom. Månget af tidens uttalanden, som vi ofvan 
anfört, torde härom burit vittne, och handlingarna äro ej 
fattiga på bevis i detta afseende; vi vilja anföra några, som 



Digitized by 



Google 



Samhällsklasser o. lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet 69 

äro särskildt karakteristiska. Djupt rörande är stundom 
denna naivitet, då den talar allmogens enkla språk. Hvem 
kan väl utan denna känsla läsa de ord, som den gamle bon- 
den riktade till Kristina, när hon på Uppsala slott nedlade 
sin krona: "Håll ut i tygen, nådiga drottning, och var för- 
sta häst, så länge ni lefver; vi skola hjälpa till det bästa 
vi kunna att draga lasset." Plumpa och hånfulla förefalla 
oss i bredd härmed de ord, i h vilka på 1657 års riksdag 
en adelsman på riddarhuset kläder en i öfrigt riktig erfa- 
renhet: "bonden är som suggan, får han en gång vanan, 
släpper han den icke gärna". Säkerligen ansåg dock ingen 
af hans åhörare, att i uttrycket låg någon öfverträdelse af 
det skickliga eller en skymf mot bondens person. Tiden 
var ej bortskämd i dylikt. Har ej Gustaf Adolf själf i ett 
af sina bref till Axel Oxenstjerna tecknat sin långsamma 
hemresa kring finska viken med följande uttyck: "och lider 
resan som med en lus på en tjärokåpa"? Från predikstolen 
var man van att höra starka saker. I seklets början (1615) 
kunde en af tidens mest omtyckta andliga vältalare, super- 
intendenten Sylvester Phrygius, undfägna sina åhörare med 
underliga prof på vältalighetens konst. Han liknar otrogna 
hustrur vid "svinatråg och askefat", "huggormar och sten- 
bitare", kallar dem "helvetes dörranaglar, latsuggor, som 
sofva till dess solen skiner in i middagsrummet och kunna 
icke bättre vända sina händer till bohaget än en get kan 
lämpa sina fötter efter en harpa". Manspersoner, som för- 
smäda kvinnokönet, kallas "omänskliga böflar", "djäfvulens 
barn och helvetes fosterbockar". Dylika starka saker före- 
komma äfven i följande tider, men det är ej härefter man 
skall bedöma tidens predikanter. Vill man lära känna dem 
i deras prydnad, skall man taga del af vältaligheten hos 
en Johannes Rudbeckius, Laurentius Paulinus, Johannes 
Bothvidi m. fl. Hos dem parar sig ädel fromhet ej sällan 
med ett verkligen gripande språk. Men så voro de ock 
män från Gustaf Adolfs tid, och tidens storhet satte sin 
prägel på personligheterna. Hos vårt folks väldiga gestal- 



Digitized by 



Google 



70 Claes Anne v st ed t 



ter i detta tidehvarf skola vi alltid, äfven där utländsk 
förkonstling något vanställer ytan, igenkänna i djupet 
de rena oförstörbara dragen af ett äkta svenskt väsen. 
Det gäller äfven om språket, men i än högre grad om ka- 
rakteren. 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 35. 



ETT FÖRSLAG 



TILL 



SVENSKA NATIONALFESTER 



AF 



VILH. LUNDSTRÖM 

DOCENT VID UPPSALA UNIVERSITET 



STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 1896 
Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Just i de dagar, då denna uppsats — ursprungligen 
ett kort, improviseradt föredrag vid en af Heimdal anord- 
nad aftonunderhållning under 1895 års sommarkurser i Upp- 
sala — fästes å papperet, går genom pressen beskrifningen 
på den ståt, hvarmed det nya Grekland återupplifvat och i 
år firat de olympiska spelen. 

Det kan visserligen sättas i fråga, huruvida icke den 
"internationella" prägel, som man gifvit åt den moderna, 
olympiska festen, i hög grad skall förtaga den betydelse, 
som densamma eljest skulle kunna äga för de nutida grekerna, 
såsom en sporre till nationell samling och glömska af små- 
sinnadt partiväsen. Men någon fläkt af den anda, som be- 
själade det gamla Hellas' folk, då det i Olympia samlades 
till sina stora nationalfester, bör väl dock i festens ögon- 
blick kunna susa äfven genom den nutida generation, som 
bär de gamla hellenernas namn, men äger så litet af deras 
sinnelag. Och därmed vore för det nutida Greklands sön- 
derslitna folk icke litet vunnet. 

Ty för det forntida Hellas' söner, ehuru splittrade i 
otaliga, ofta inbördes fientliga småstater, voro de stora 
täflingslekarne i Olympia ett af de få tillfållen, då det helle- 
niska folket kände sig såsom ett enda. Dit samlades hvart 
fjärde år blomman af den grekiska ungdomen till ädel täf- 
lan i manliga idrotter, dit kommo skalder och konstnärer 
samman för att bjuda sitt folk af det bästa de kunde fram- 
alstra, dit strömmade slutligen från alla håll skaror af män- 
niskor för att åse täflingarne, tilljubla segrarne sitt bifall 
och för några dagar känna sig endast såsom hellener och 
bärare -af den helleniska odlingen. 



Digitized by 



Google 



Vilh. Lundström 



Och så föddes också af den stämning, som de olym- 
piska spelen alstrade, något af det bästa, som det gamla 
Hellas förmått åstadkomma. Här diktade Pindarus till seg- 
rarnes lof sina odödliga sånger, här var det som världens 
kanske störste bildhuggare Fidias skapade sitt härligaste 
verk, den olympiske Zeus, det rikaste uttrycket för stor- 
slagen skönhet och ädel harmoni, som de gamle frambragt. 

Och från sitt gudasäte i Olympias tempel såg denne 
Hellas' öfvergud ned på ett folk, som, huru mycket det än 
i sin inre politik genom splittring och missämja fördärfvade 
sig själf, dock ännu kunde enas i gemensam kultursträfvan, 
i gemensam hyllning af den mänskliga förtjänsten och dyg- 
den, i gemensam dyrkan af det sannas, godas och skönas 
gudom. 

Så voro de olympiska spelen en betydande insats i den 
grekiska kulturen, en insats, som grekerna själfve ansågo 
så betydande, att deras tideräkning utgick från det år, då 
de första gången hållits. Och när den antika kulturen lef- 
vat ut och efterträddes af en annan, då var de olympiska 
spelens upphörande så att säga inseglet på dödsdomen öfver 
den odling, åt hvilken de gifvit ett af de skönaste uttrycken. 



Medan jag nedskrifver dessa rader om det gamla Hel- 
las' stolta nationalfester, stiger där upp för mitt öga en 
annan bild. 

Det var en vacker söndagseftermiddag i juni förra 
sommaren. Ute i Kajsaniemi park vid Helsingfors fanns 
en väldig folkskara församlad. Från allt Finlands svenska 
bygder hade människor af olika stånd, olika bildningsgrad 
och olika intressen kommit tillhopa, hade under ett par 
dagar vistats i landets hufvudstad och skulle nu efter en 
stor gemensam afslutningshögtid åter skingras ut i byg- 
derna. 

En af dessa finska sång- och musikfester, hvilka i 



Digitized by 



Google 



Étt forslag/ till svenska nationalfester 



Finland under det sista årtioendet spelat en så viktig roll, 
gick just af stapeln. Från en ringa början hafva dessa 
fester ernått en betydelse i Finlands nationella kulturlif, 
som är blott alltför litet känd utanför Finlands gränser. 

Den första mera allmänna sångfesten hölls i Jyväskylä 
år 1884 och sedan dess hafva åtminstone hvart annat år 
sådana fester hållits. Än hafva de omfattat blott den finsk- 
talande eller blott den svensktalande befolkningen, än hafva 
de varit gemensamma för båda. Men ständigt hafva de be- 
funnit sig i rask utveckling. 

Hufvudprogrammet för dessa fester utgöres, såsom re- 
dan själfva namnet angifver, af täflan i sång. och instru- 
mentalmusik. Körer och kapell, till största delen rekryte- 
terade ur samhällets djupa lager och hemmahörande i olika 
delar af landet, samlas under ett par dagar till inbördes 
täflan samt inöfvas därunder jämväl till en stor gemensam 
konsert, som hålles på afslutningsdagen. Samtidigt få dessa 
bygdernas barn se och höra flere bland sitt lands ledande 
män, skåda nya trakter af fosterjorden, sammanträffa med 
personer af andra läger och med andra intressen, vidga sina 
vyer och stärka sin känsla af samhörighet med sitt land och 
sin nation. Och först och främst skaffar den trägna öfnin- 
gen för ett värdigt uppträdande i täflingarne vid dessa fester 
andlig sysselsättning och intellektuellt innehåll åt mången, 
som eljest skulle vara i saknad däraf under fristunderna från 
arbetets tunga i striden för brödet. 

Men låtom oss återvända till festplatsen därute vid 
Kajsaniemi. Där äro väl 15,000 människor församlade, men 
allt går lugnt och mönstergildt, nyktert och ordentligt till 
väga; alla synas vara medvetna om stundens betydelse och 
den enskildes skyldighet att hvar för sig bidraga till den 
allmänna trefnaden, förtroligheten och högtidsstämningen. 

Festen börjar. De talrika körerna och hornkapellen 
framträda på estraden och uppstämma "Vår Gud är oss en 
väldig borg \ Härpå följer det stora festtalet, åhördt med 
djupaste tystnad och intresse. Det är kloka, besinningsfulla 



Digitized by 



Google 



Vilh. ZundstrÖm 



och försiktiga ord, som ljuda ut till den samlade folkmassan; 
de undvika hvarje skymt af agitation, hvarje spår af ett 
förhastadt uttryck eller en sårande vändning. De mana i 
stället till samhörighet och försonlighet, till idogt bildnings- 
arbete och aktning för den andliga kulturen, till manlig 
sträfvan och brinnande fosterlandskärlek. 

Omedelbart efter talet ljuder folksången. Som på gif- 
vet tecken resa sig alla från sina platser, hjässorna blottas, 
och "Vårt land" brusar tusenstämmigt fram så, som en 
folksång kan sjungas blott af ett folk, som känner behof- 
vet af samhörighet och fosterland. 

Programmets andra afdelning är likaledes af högtidlig 
och fosterländsk art. Först sjunger jättekören på estraden 
den lif vande midsommarpsalmen "Den blomstertid nu kom- 
mer", hvarpå det för tillfället författade festpoemet dekla- 
meras och mottages med jubel. Det bär samma försonliga 
och dock manliga prägel som festtalet. Så vidtager det 
egentliga konsertprogrammet, hvars utförande är ägnadt att 
väcka verklig beundran. Blott ett par dagar hafva ledarne 
haft till sitt förfogande för att samöfva desse från skilda 
trakter sammankomna och i olika grad utbildade körer och 
kapell af arbetare och allmoge, men tages resultatet i be- 
traktande måste man bekänna, att det är rent häpnads- 
väckande. Det vittnar mer än något annat om det intresse 
och den energi, som dessa fester lyckats i de breda lagren 
alstra för intellektuella och förädlande sysselsättningar. 

Vid slutet af programmet kommer festens höjdpunkt. 
Trenne af klenoderna bland Finlands fosterländska sånger, 
"Suorais sång", finalen ur "Kung Karls jagt" samt "Björne- 
borgarnes marsch" bilda dess sista nummer. Vi kunna icke 
bättre skildra denna stämningsstund än med de ord, som 
en Helsingforstidning dagen därpå använde om densamma: 
"Samkänslan mellan de sjungande på estraden och publiken 
nere på festplanen stegrades för hvarje nummer. Man sjöng 
med, man ropade bravo, man reste sig från sina platser — 
kort sagdt entusiasmen var obeskriflig. Den svala afton- 



Digitized by 



Google 



Ett förslag till svenska nationalfester 



himmeln blickade ned öfver en fläck af jorden, där ett helt 
fosterlands hjärta klappade med varma, hastiga slag. Och 
buren på sångens och musikens vingar steg hänförelsen högt 
i höjd, och från den lyssnande folkskaran rundt omkring 
festplanen förnams det mera tysta, men vältaliga bruset af 
ett lika varmt och fosterländskt samförstånd. Då applå- 
derna nere på planen tystnade, funno de ett eko i denna 
kompakta ring af män och kvinnor ur folket. u Och dessa 
ord äro icke fraser af vanligt dussinslag, de äro helt enkelt 
sanning. 

Det kan tyckas, som om en dylik stämningsstund skulle 
vara af en jämförelsevis liten betydelse och dess intryck 
snart förflyktigas. Men betänker man, att för mången af 
dessa skärgårdsbor och allmogesöner detta kanske är den 
enda stund i lifvet, då de få riktigt känna sig som ett med 
sitt folk och sin nationalitet, och att detta för dem blir ett 
minne, som länge förgyller lifvets enahanda och stärker 
deras själf känsla, då får betydelsen af en sådan stund icke 
underskattas. 

Följer så på programmet prisutdelningen, hvarefter så 
småningom skarorna skingras hvar till sitt. Och andra da- 
gens morgon resa och vandra skilda flockar åt olika håll 
ut från den finska hufvudstaden; de föra med sig därifrån 
aktningen för andligt arbete, intresse för det fosterländska 
kultursträfvandet och eggelse att deltaga i detsamma. 



För den, som bevittnat en dylik fosterlandskärlekens 
gudstjänst och som på nära håll fått iakttaga verkningarne 
af dessa finska nationalfester, uppställer sig osökt och trän- 
gande den frågan: vore det otänkbart att i svensk jordmån 
omplantera desamma och här gifva dem en lika rik och 
fruktbringande utveckling? Borde icke — i annan form 
visserligen, men med samma mål — äfvenvi på denna si- 
dan Bottenhafvet kunna genom dylika för hela folket an- 



Digitized by 



Google 



Vilh. Lundström 



ordnade fester, där folket själft medverkar, gagna den na- 
tionella kulturens, folkbildningsarbetets och samhörighets- 
känslans sak? 

Att något sådant vore högeligen önskvärdt, torde väl 
knappast kunna på allvar bestridas. Redan vårt lands vid- 
sträckta område, olikheten i intressen, lefnadsförhållanden 
och kultur mellan de nordliga och de sydliga delarnes be- 
byggas, den för hvarje år växande nödvändigheten af sam- 
känsla och samförstånd inom vårt folk, svenskens naturliga 
benägenhet för misstro och afundsjuka — alla dessa om- 
ständigheter tala med kraft till förmån för dylika allmänna, 
nationella kulturfester. Att då och då i vårt folks lif till- 
fållen komme, då partistriderna kunde tystna, dagens tunga 
och hvardagslifvets enahanda glömmas och alla enas i en 
verksamhet, hvilken alla måste betrakta med lika stort in- 
tresse och deltagande, det vore en nationalvinst, som icke 
skulle kunna skattas nog högt. 

Mången skall härvid säkert med betänksam min in- 
vända, att ingen vet, om dylika fester i vårt land skulle 
kunna äga någon lifskraft eller blifva af någon betydelse. 
En hänvisning till de olympiska spelens 1200-åriga tillvaro 
skulle kanske af honom mötas med ett löje och exemplen 
från Finland och Danmark bortförklaras med de kända poli- 
tiska förhållanden, som där hållit dylika nationalfester uppe, 
men. som hos oss icke förefinnas. Jag tror dock, att vid 
närmare eftertanke dessa betänkligheter måste vika. Ty 
först och främst äro dock ty värr våra yttre politiska för- 
hållanden ingalunda så orubbligt säkra, att vårt folk icke 
behöfver en lystring till nationell samling; det torde också 
under de sista åren hafva fått en förkänsla däraf. Och för 
det andra går det just för närvarande en stark ström af 
kulturellt intresse genom alla samhällslager, en ström som 
endast behöfver tillflöde från friska källsprång för att svälla 
och blifva beständig. Man behöfver blott se på den mängd 
intresserade, som i rikets alla delar skynda till arbetare- 
institutens föreläsningar och andra populära föredrag, eller 



Digitized by 



Google 



Mtt förslag till svenska nationalfester 



tänka på den tillströmning, som årligen äger rum till uni- 
versitetens sommarkurser. Och ej heller brukar det fattas 
deltagare i våra oräkneliga jubileer och minnesfester, firade 
vare sig af den ena eller andra anledningen, och hvad våra 
talrika föreningar än sakna — medlemmar tryta just icke. 
Att dylika allmänna kulturfester, anlagda på bred basis och 
med folket själft såsom aktiv, ej blott passiv deltagare, 
skulle äga synnerligen viktiga anknytningspunkter i vårt 
folks obestridliga lust för fester och föreningar samt kunna 
förädla och i storartade resultat omsätta denna lust, an- 
ser jag därför obestridligt. Och på samma gång skulle de 
sprida och stärka bildningsintresset och kultursträfvandet i 
vida lager. 

Med ett försök riskerar man ju ej heller mycket, men 
kan vinna oändligt. H varför skulle då icke ett sådant göras? 

Frågan är endast, huru och när detta skall kunna ske. 



Att täflan i den ena eller andra formen bör vara grund- 
valen för och hufvudinnehållet i dessa fester, är själf klart; 
exemplet både från det forntida Hellas och från våra nutida 
grannländer talar ju också *därför. Sång och kroppsliga 
idrotter synas härvid vara de båda områden, på hvilka en 
täflan med deltagande från folkets djupare lager borde hafva 
största utsikten att kunna komma till stånd. 

Första villkoret är alltså åstadkommande af sång- och 
idrottsföreningar, i hvilka de förberedande öfningarne kunna 
ske och hvilka sedan uppträda såsom täflande. Detta för- 
beredande arbete före de egentliga täflingsfesterna har minst 
lika stor kulturbetydelse som själf va festerna. I all syn- 
nerhet gäller detta om sångföreningarnes öfningar — och 
dessa äro väl till en början de enda, som på landsbygden 
äro tänkbara. De kunna vänja dem, som eljest förslöas i 
hvardagslifvets enahanda, vid andliga sysselsättningar och 
ingifva dem aktning för och kärlek till andligt arbete. Och 



Digitized by 



Google 



10 Vilh. Lundström 



medvetandet, att rundt i landet andra föreningar öfva sig 
på samma sätt med samma mål för att uppträda i samma 
täflan, stärker samhörighetskänslan, vidgar vyerna och ger 
lif åt det hela. 

En första impuls till bildande af dylika täflingsföre- 
ningar behöfves alltså. Och här synes det mig, som om våra 
universitetsstäders sångföreningar hade en viktig mission 
att fylla. Från dem kunde och borde de förberedande åtgär- 
derna härför utgå, och då deras medlemmar under ferierna 
spridas i bygderna, vore det på de flesta håll för dem sär- 
deles lätt att tillställa och själfve leda de första sångöf- 
ningarne, till dess de första stapplande stegen vore tagna. 
Naturligen ligger mycken vikt på, att en förståndig person 
sedan sättes som ledare af bygdens sångförening, men er- 
farenheten t. ex. från Finland visar, att utsikterna härvid- 
lag äro rätt goda. Mindre betydelse har det däremot, om 
föreningarne i början blifva talrika; snarare är det en för- 
del, om vid de första sångfesterna de täflande icke blifva 
allt för många — slår saken igenom, växa sedan täflande 
föreningar nog upp af sig själfva. 

Komme nu ute i bygderna dylika föreningar till stånd 
och vore, såsom absolut nödvändigt är, alla otillbörliga och 
oädla nöjen från dem bannlysta, skulle snart sedan kring 
dem läsestugor, små diskussionsföreningar o. d. uppstå, och 
vår allmoge mer och mer få tillfälle till förädlande syssel- 
sättningar i stället för att, såsom nu alltför ofta sker, onö- 
digtvis sofva bort eller vid brännvinsglaset och kortleken 
tillbringa sin lediga tid. 

Såväl på dessa öfningsföreningar som på täf lingsfesterna 
måste så allt från begynnelsen tryckas en nationell svensk 
prägel; medlemmarne måste känna sig såsom deltagare i 
det fosterländska kulturarbetet, arfvingar till samma gamla 
odling och pliktiga att föra dem framåt. Med en unison 
fosterländsk sång bör hvarje öftring börja och sluta. 

Sedan nu en del föreningar kommit till stånd — i stä- 
derna och äfVen på landsbygden finnas ju för resten redan 



Digitized by 



Google 



Ett förslag till svenska nationalfester 11 

här och där sådana — gäller det att få någon stad att 
åtaga sig besväret att vara ort för första täflingsfesten. En 
kommitté bör då där bildas, som till en viss dag på som- 
maren inbjuder landets sång- och idrottsföreningar att sam- 
las till täflan, uppgör programmet, vidtager de nödiga yttre 
anordningarne, genom sina ordningsmän öfvervakar och le- 
der själfva festen samt till slut tillser, att någon annan stad 
åtager sig bestyret med nästa fest. 



Vår tid är mötenas tid. De skilda fackintressena ha 
förstått, att de bäst kunna uppehållas genom att människor, 
som representera dem, enigt samlas till gemensam öfver- 
läggning. Hvarför skulle icke också alla dessa möten kunna 
afhållas just under de gemensamma små nationella festerna? 
Därigenom skulle det fosterländska elementet blifva allsi- 
digare företrädt; och därigenom att skilda intressen och 
verksamhetsområden möttes genom sina representanter, skulle 
egendomligheterna affilas, och de lära sig, att vi alla arbeta 
för hvarandras och den gemensamma nationens lycka och 
utveckling. Så snart dessa fester blefve årligen återkom- 
mande och hölles i skilda delar af landet, skulle nog också 
allt flere och flere möten förläggas dit. Ty det skulle en- 
dast kunna vara i deltagarnes och sakens eget intresse. 

På sådant sätt skulle de ursprungliga sång- och musik- 
festerna kunna utvecklas till vida större och genom att i 
sig upptaga det ena intresset, det ena facket efter det an- 
dra, småningom representera nationens hela andliga och 
materiella lif. Hvad det skulle betyda, om för ett ögon- 
blick män och kvinnor af skilda stånd och lefnadsriktningar, 
vetenskapens, handelns och industriens målsmän, stadsbor 
och allmoge finge känna sin nations hela lif pulsera på en 
punkt och känna sig själfva såsom delaktiga däri, det be- 
höfver jag icke ens antyda. Det öppnar sig därmed bety- 
dande vyer för Sveriges odling och Sveriges framtid. 



Digitized by 



Google 



12 Vith. Lundström 



Men naturligen är det långt härifrån och dit, om också 
en förståndig anordning och sund utveckling af dessa na^- 
tionalfester borde kunna föra dem tämligen raskt fram mot 
det stora målet. 



Sedan så förberedelserna äro träffade, föreningarne 
rundt i landet under hösten, vintern och våren hållit sina 
öfningar och vederbörligen anmält sig till täflan samt deras 
medlemmar börja anlända till den gemensamma täflings- 
och festorten, huru bör då själfva festen anordnas? 

Så snart dylika nationalfester kommit någorlunda i 
gång och vunnit någon anslutning, torde trenne dagar lämp- 
ligen böra anslås däråt. En fredag, lördag och söndag un- 
der juni månad torde härvidlag vara de lämpligaste. Pro- 
grammet skulle i korthet te sig som följer. 

Första dagen, fredagen, hålles strax på förmiddagen en 
enkel begynnelsehögtid med ett kort hälsningstal, en unison 
sång och en bön. Därpå uppropas de till deltagande i 
täflingarne anmälda sångföreningarne, musikkapellen och 
idrottsklubbarne samt erhålla kännedom om ordningen för 
täflingarne, hvilka därpå omedelbart taga sin början och 
fortgå åtminstone hela förmiddagen och en del af efter- 
middagen. Senare på e. m. samlas alla sångföreningarne 
och musikkapellen till en första repetition för den stora 
gemensamma afslutningskonserten, hvars program bör vara 
i god tid förut kändt för dem alla och endast omfatta num- 
mer, som ovillkorligen finnas på allas repertoar. Dagen 
afslutas med en utfärd till något lämpligt ställe i den allra 
närmaste omnejden; tal och sång bidraga till dess trefnad. 

Andra dagen, lördagen, fortgå täflingarne, hvarjämte 
de kongresser, möten o. d., som förlagts till festen, hålla 
sina sammanträden. Nya repetitioner till morgondagens 
gemensamma konsert hållas. Tillfälle att bese stadens läro- 
rikare märkvärdigheter beredes festdeltagarne. På aftonen 
anordnas populärvetenskapliga föredrag, instruktiva afton- 



Digitized by 



Google 



Ett förslag till svenska nationalfester 13 

underhållningar, konserter af körer, som kunna tjäna till 
mönster o. s. v. 

Tredje dagen, söndagen, är festens höjdpunkt och af- 
slutning, till hvilken, i mån af tillgång, äfven de täf ländes 
anhöriga och vänner samt det omgifvande landskapets be- 
folkning infinna sig. En kort, anslående gudstjänst hålles 
på f. m., helst ute i det fria; någon af stadens mera fram- 
stående predikanter sköter densamma, ett eller flere af de 
bästa musikkapellen spelar allmänt kända psalmer, i hvilka 
alla förmå att instämma. På middagen hålles generalrepe- 
tition med den stora, sammansatta kören, och så kommer 
på eftermiddagen festens glanspunkt, afslutningshögtidlig- 
heten. 

På densamma beror mycket, ja i viss mening allt, ty 
det är den, som ger sin prägel åt det hela och som hos 
en mängd af deltagarne blir festens stora minne, hos mån- 
gen rent af ett af lifvets stora minnen. Den bör hållas på 
en fri, vackert belägen plats; för kören bör en estrad upp- 
föras, sittbänkar så vidt möjligt beredas de öfrige delta- 
garne samt hela festplatsen smyckas med svenska fanor och 
vimplar. Programmet består hufvudsakligen af fyra punk- 
ter: unison sång i festens början och slut, så ett varmt, 
fosterländskt, lättfattligt festtal, manande till idog bildnings- 
sträfvan, samkänsla och fosterlandskärlek, därpå den stora 
gemensamma konserten och slutligen prisutdelningen. Den 
skildring jag förut sökt gifva af en finsk folkfest efter unge- 
får detta program torde visa, hvad som kan rymmas därinom 
och hvad en sådan fest kan åstadkomma, om den anordnas 
och skötes på det rätta sättet samt allt från början får den 
rätta stämningen. Och för så vidt som vi själfve äga större 
resurser än broderlandet i öster, borde vi låta oss angelä- 
get vara att just vid sådana tillfållen lägga dem i dagen 
och utveckla dem i den lämpliga riktningen. 

Deltagarnes hemfärd bör anprdnas så snabbt sig göra 
låter efter festens slut. Utom det olämpliga, att större folk- 
mängder längre än nödvändigt är uppehålla sig i de respek- 



Digitized by 



Google 



14 Vilh. Lundström 



tive städerna förtjänar äfven en annan synpunkt att tagas 
i betraktande. Det är af vikt och af synnerligt stor vikt, 
att just de färska intrycken, de friska kulturimpulserna, de 
ännu icke svalnade känslorna hos de återvändande få verka 
på de hemmavarande. Så mångdubblas verkan af festen, 
och dess allmänna odlingsbetydelse ökas i hög grad. 

Och sist och bäst: intresset för det nationella kultur- 
arbetet i det hela sprides och befästes, de djupa ledens 
söner och döttrar känna sig delaktige däri och medansva- 
rige i dess framtida utveckling, vyerna öfver fosterland och 
fosterlandskärlek vidgas, då de få lära sig, att fosterlandet 
icke blott är den torfva de trampa, utan äfven det språk 
de tala och sjunga, det historiska arf som fådren gifvit, 
den kultur det äger, de utvecklingsmöjligheter för den- 
samma de själfve bära inom sig och den framtid, som de 
själfve skola skapa åt densamma. 



Se där i korthet några spridda drag till belysning af 
hvad dessa fester skulle kunna blifva för vårt folk. Och 
nu gäller det blott, att början göres, icke stor och bra- 
skande, såsom vi svenskar så ofta hafva för vana, då vi 
gripa oss an med något, men energisk och utvecklings- 
kraftig. 

Visst skall det, äfven om så sker, komma att dröja 
många år, innan det stora målet till fullo kan vinnas. Men 
allt, som är eftersträfvansvärdt, stort och betydelsefullt för 
nationen, har kraft grundlig tid, haft många fördomar att 
besegra, många hinder att öfvervinna eller nedbryta. 

Det vore ju dock något stort, om vi svenskar, som 
från urminnes tid haft i vårt nationallynne ett inbördes 
misstroende och afund olika landsdelar, klasser och indi- 
vider emellan, kunde på (Jetta sätt enas till nationella fester. 
I sanning ett högt mål att vinna, fastän det ännu hägrar i 
fjärran! Men något måste göras och det snart. Splittrin- 



Digitized by 



Google 



Ett föralag till svenska nationalfester 15 

gens ande saknas icke inom vårt folk. Den kommer från 
många håll, har många former och tar sig många uttryck, 
men måste, ju förr dess hellre, motarbetas. Vi måste lära 
oss veta, att vi öfver dagens små strider stå såsom en 
växande kulturnation, som har en mission att fylla för sig 
själf och för mänskligheten. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 36. 



GUSTAF VASA 



HÅNS PERSONLIGHET OCH HÅNS BETYDELSE 



Lektor E. HILDEBRAND 



STOCKHOLM 
F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



UPSALA 1896 

ALMQVIST & WJKSELLS BORTRYCKER I- AKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Vi börja vår nyare historia ined Gustaf Vasa, och det 
är en för våra förhållanden betecknande tillfällighet, att han 
är den första af våra regenter, man kunde säga af våra 
offentliga personligheter i allmänhet, som står fullt lefvande 
framför oss icke blott till utseendet, så långt porträtt och 
beskrifningar räcka, utan äfven till själens egenskaper, till 
lynnets skiftningar och begåfningens art, till tänkesätt och 
språk, till karakter och sträfvanden, så långt nämligen bref 
och uttalanden vägleda. Det saknades icke under den sven- 
ska medeltiden statsmän honom jämnlika i kraft och begåf- 
ning. Men hvad veta vi egentligen om Birger jarl och 
Magnus Ladulås? Vi döma dem efter en och annan för- 
ordning, efter en och annan hos en krönikeskrifvare upp- 
tecknad händelse, men till sin individualitet äro de oss främ- 
mande. De voro kraftfulla, statskloka och lyckosamma, det 
är allt hvad man kan säga. Om Engelbrekt såsom person- 
lighet vet man ej stort mer, än att han var en "liten man". 
Sturarne stå måhända något mer lefvande framfor oss, men 
äfven i fråga om dem äro vi nödsakade att ur spridda 
drag sammanfoga en ofullständig bild, och i deras bref hör 
man oftare skrifvarens officiella språk än deras eget. Per- 
sonligheternas själfmedvetna framträdande är ett af den nya 
tidens utmärkande drag i hela Europa på statslifvets, lik- 
som på litteraturens och konstens områden. På de senare 
skulle det dröja länge, innan i Sverige uppträdde några 
verkligt originella representanter; på det förra framstår re- 
dan Gustaf Vasa som en fullt utpräglad typ, och person- 
ligheten gör sålunda på ett lysande sätt sitt inträde i vår 
historia, men äfven han har sin rot så djupt i den for det 



Digitized by 



Google 



E. HUdebrand 



personliga likgiltiga medeltiden, att man ej med full säker- 
het känner hans födelseår. Hans egna söner trodde honom, 
efter hvad det vill synas, vara född 1485 eller 1488. Med 
visshet tyckes man ej hafva vetat annat, än att han var 
född omkring Kristi himmelsfärdsdag. Af andra förhållan- 
den sluter man till, att det ej gärna kan ha skett före mid- 
ten af 1490-talet. Redan under senare hälften af följande 
århundrade fixerades dagen i krönikor till den 12 maj, och 
man måste då stanna vid 1496, men en krönika från 1500- 
talet (härstammande från en manlig frände) angifver födelse- 
dagen till den 3 maj (dagen före Kristi himmelsfärdsdag) 
1497, och en kvinnlig frände till konungen angaf födelse- 
året till 1495 (Kristi himmelsfärdsdag = 28 maj). 



Östergötland och Uppland ha skänkt Sverige hvar sin 
fräjdade konungaätt, men den uppländska ätt, som 1500-talet 
gaf namnet vasa-ätten, glänser i ryktbarhet öfver den östgöt- 
ska folkunga-ätten. Ingendera blef långvarig på Sveriges tron, 
men folkunga-stammen tycktes vissna bort i sina sista gre- 
nar, vasa-stammens sista fängslade ögat lika mycket som 
de äldre. Hvad Gustaf Vasa hade att brås på, därom kän- 
ner man ej mycket. Häradshöfdingen i Frötuna, med hvil- 
ken den säkra ättledningen på 1300-talet börjar, är blott 
ett namn, som icke ens har någon plats i den egentliga 
historien. En snillrik medlem af ätten var säkerligen den 
unge biskopen i Linköping Kettil Karlsson, som blänker ett 
par år i vår historia, men om Gustaf Erikssons direkta för- 
fäder känner man i det närmaste ingenting och lika litet 
eller, om möjligt, ännu mindre om Eka-släkten, som han 
på mödernet tillhörde. Liksom de flesta andra adelsätter 
hade äfven hans intet familjenamn under medeltiden. De 
äldsta medlemmarne förde en vapenbild, i hvilken man trott 
sig igenkänna spetsen af en u dystians u (en vid riddarspel 
använd trubbig och klufven lans) eller den i schackspelet 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 



förekommande pjesen "rock" — hvad vi numera på svenska 
kalla torn. Hade formen blifvit bevarad och betydelsen 
lefvat kvar i sinnena, hade vi möjligen fått höra talas om 
ätten Lans — i sig själf ej orimligare än Sparre och Bielke. 
Nu bibehölls ej den förra, måhända därför, att betydelsen 
glömdes, och etter åtskilliga växlande mellanformer fram- 
stod på 1500-talet en vapentyp, hvari man trodde sig igen- 
känna en risknippa (faskin) eller, i en förädlad form, en kärf ve, 
hvad man med ett annat ord kallade en vase. Konung Gustafs 
hofgenealog sammanställde bilden med namnet på gården Vasa 
i Seminghundra härad i Uppland, som dock längesedan upp- 
hört att vara sätesgård. Man började redan under konungens 
lifstid att tala om "vasan", och det berömda namnet tog på 
detta sätt genom åtskilliga omvägar och genealogiska fun- 
deringar sitt inträde i vår historia, men godkändes af 
konungen själf. 



Man har oriktigt tillskrifvit Gustaf Vasa valspråket 
"med Gud och Sveriges allmoge", men det har skett i den 
riktiga känslan af det nära förhållandet mellan konungen 
och denna samhällsklass, i den inskränktare mening, hvari 
vi numera fatta ordet. Medan öfverallt i Europa vid me- 
deltidens slut allmogen förlorat sin politiska betydelse, när 
den ej sjunkit i verklig lifegenskap, hade den i Sverige sin 
stora tid. Midsommardagen 1434 inledde för den ett år- 
hundrade af ett rörligt politiskt lif, hvartill motsvarighet 
torde funnits endast i den gråa forntiden, oclrden uppträdde 
med en själf medvetenhet, som skrämde prelaterna och för- 
vånade främlingar. De forna landstingen blomstrade flere- 
städes upp till ny verksamhet; landskapen bref växlade in- 
bördes och afslöto förbund eller brödraskap med hvarandra. 
Känslan af fäderneslandet var ännu i viss mån beslöjad eller 
rörde sig uti landskapssjälfständighetens form, men åtmin- 
stone en allmän politisk fråga bragtes inom allmogens syn- 
vidd, försvaret af det nationella oberoendet. Denna nyburna 



Digitized by 



Google 



E. Hildebrand 



demokrati blef snart medveten om sin makt, och det kräf- 
des alla en folkledares egenskaper för att styra den. Den 
var nämligen ganska oberäknelig. Väl kunde den ena gån- 
gen svara, att den ville betala danske konungen skatten med 
pålyxan, men en annan gång vägrade den skatt till lan- 
dets egen herre. Kräfdes, såsom någon gång hände, skatt 
från båda hållen, kunde den göra, som en menighet i Små- 
land 1511, hvilken svarade konungen i Danmark: betala vi 
skatten till er, hafva vi Sveriges rike öfver oss, betala vi 
skatten till riksföreståndaren, hafva vi er på oss; därföre 
betala vi ingendera skatten utan hålla den inne hos oss. 
Det hände en annan gång under Svante Nilssons tid, att 
fogden kom ridande till Östbo ting i Småland för att äska 
en gärd, men fick omsider till svar, att de ville höra åt, 
huru de gjorde i Västbo och Sunnerbo. Red så till Västbo 
och fick till svar, att de ville rådgöra med sunnerboarne. 
Red så till dem med ombud från Västbo och Östbo. De 
ville ej göra så mycket, som önskades, fast han hotade dem 
både med sin herre, rikets råd, dalkarlarne, Uppland, Öster- 
götland och allt Sveriges rike. Ingenting hjälpte; han fick 
rida tillbaka till Östbo och Västbo, dar de omsider lofvade 
hvad han ville, hvarpå sunnerboarne slutligen gåfvo med 
sig. Man hotade den ena menigheten med den andra. Jag 
spridde ut, berättar en gång den svenske folkledaren Hem- 
ing Gad till riksföreståndaren, att Ni var i antågande med 
20,000 dalkarlar och "där grugade sig allmogen före\ Man 
hotade ock sina motståndare med en bondehär. Ni har 
sagt, förebrådde ärkebiskopen en gång Sten Sture d. ä., att 
innan vintern skulle man hafva att vänta sig 20 a 30,000 
bönder, som skulle kasta upp en Engelbrekt riket öfver hal- 
sen; men Sten Sture ville ej kännas vid, att han talat om 
mer än 7 å 8,000. Det var ett farligt spel, som fördes. 
Intet under, om i landsändarne uppväxte "kapitener och 
bondekonungar", som förde allmogens talan. Några sådana 
i Småland läto en gång hälsa riksföreståndaren Svante Nils- 
son, att, om han ville hålla dem vid Sveriges lag och goda 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 



gamla sedvänjor, så att ingen öfverlast skedde dem, skulle 
de hålla honom för sin rätta herre och husbonde samt gå 
man ur huse mot hans och rikets fiender, så att saken skulle 
få ett slut. 

Att gå man ur huse, det hade under de oroliga år- 
tionden, som föregingo Gustaf Vasas uppstigande på tronen, 
blifvit den sista utvägen, och allmogen var åtminstone i 
vissa landsorter snar nog på foten därtill, när ett uppbåd 
kom. Krigstillståndet blef under somliga tider nästan sta- 
digvarande, och det är fara värdt, att detta rörliga vaga- 
bondlif ej saknade sitt behag för de oroliga och vilda sin- 
nena uti gränslandskapen. Kristiern II:s påbud om att bön- 
derna skulle utlämna sina armborst, bragte dem sålunda på 
benen i Kalmar län, och hans höfding på Kalmar, den tappre 
Severin Norrby, har åtskilligt att berätta därom. När bref- 
dragaren kom med ett bref från konung Kristiern, voro 
bönderna ute, slogo den förre ihjäl, bröto upp brefvet, höllo 
ting med allmogen i en skog och läste upp det, hvarpå de 
genom en kvinna sände det till herr Severin, och som de 
trodde, att han skulle komma och taga deras armborst, 
höggo de bråtar, refvo upp broarne, där han skulle fram, 
och dräpte hans budbärare. Han lät stämma Madesjöbön- 
derna till ting för att låta dem höra konungens bref. De 
kommo tillhopa, plundrade hans sven, togo af honom hans 
kläder, häst och harnesk, klädde honom i bondekläder samt 
plundrade eller ihjäJslogo hans följeslagare. Herr Severin 
lät lysa ting i Högsby, dit bönderna från närmaste socknar 
kommo. När de hört brefvet, höggo de sex eller sju yxor 
i skrifvaren, och de öfriga undkommo med nöd. Bönderna 
gingo sedan man af huse, aktade draga konungen till mötes 
på hans nedresa och förtärde under tiden den gengärd, som 
var gjord emot honom, skinnade, röfvade och ihjälslogo 
hofmän och köpstadsmän, som råkade i deras händer, sade 
sig vilja resa "hunehären" och straffa alla, både riddare och 
hofmän, samt hålla inne med mn skatt. Där voro i Made- 
sjö öfver tusen bönder, som resterade med tio års skatt, 



Digitized by 



Google 



E. Hildebrand 



tillade herr Severin, på det de alltid skulle vara Sten Sture 
och hans höfvitsman redobogne med deras armborst. 

Sådan hade allmogen blifvit, kanske icke öfver hela 
Sveriges rike, ty somliga landskap voro nog mycket lug- 
nare, men den hade både i Svealand och Götaland sina för- 
gångsmän i dalkarlar och småländingar. Den liknade ett 
skälfvande haf, lättrördt for hvarje vindkast. Under infly- 
tande af en stor personlighet, såsom Engelbrekt och "herr 
Sten den unge Sture", kunde den samlas till enhetligtupp- 
trädande för fäderneslandets sak, men när farans ögonblick 
var öfver eller den store ledaren gått bort, framträdde åter 
landskapssöndringen och yttrade sig frihetskänslan som själfs- 
våld. Den hade emellertid uppburit en politisk institution, 
det nationella riksföreståndarskapet, och den hade vant 
sig att kallas till allmänna riksmöten eller att på annat sätt 
få del af den politiska ställningen. Den fick nu en ledare jämn- 
bördig med och till och med öfverlägsen de båda nämnda i 
Gustaf Eriksson, oéh den löste ännu en gång en stor nationell 
uppgift genom dennes befrielsekrig. Det nationella riks- 
föreståndarskapet förändrades till det nationella konunga- 
•dömet, då Gustaf Vasa den 6 juni 1523 med menige mans 
jaord och samtycke korades till Sveriges konung i Strängnäs. 

Folkledaren hade blifvit konung, och de rätta svårig- 
hetenia begynte för honom. Allmogens politiska program 
var nämligen lika enkelt som svårföljdt. Vill du hålla oss 
vid sankt Erik konungs lag och goda gamla sedvänjor samt 
skaffa oss humle och salt, skola vi vara dig hulde och 
trogne, hade det en gång hetat, när fråga var om att er- 
känna Sten Sture d. y. som riksföreståndare. Nu skulle 
man ur revolutionen öfvergå till laglig ordning och af de 
spridda landskapen bygga den svenska staten, ett värf, 
hvarpå ingen försökt sig med allvar sedan århundraden. 
Det dröjde icke länge, förrän mot konung Gustaf börjades 
samma spel, som han och andra före honom satt i gång 
mot unionen och dess konmngar. Rykten spriddes om de 
nya ordningar, som konungen ville införa, och sinnena rå- 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 



kade i jäsning. Dyr tid uppstod på humle och salt, och 
regeringen fick skulden. Kungliga fogdar begynte uppträda 
med stränghet och sågo ej längre genom fingrarne vid 
skatteuppbörden, och bönderna grepo efter vapnen. Kom en 
illslug prelat eller en äfventyrare, fager under ögonen och 
med en skalkemun såsom daljunkaren, upp till Dalarne, fick 
han flerestädes villig tilltro. Alla den gamla demokratiens 
medel försöktes mot konungen; bönderna icke blott "sleto sin 
slemmaste mun på honom", de spände armborsten cch lyf- 
tade yxorna. Landskapen brefväxlade, landsting höllos på 
egen hand, somliga socknar höllo med konungen, andra med 
uppviglaren, andra åter sutto stilla, slutande sig hvarken 
till den ene eller andre och afbidande utgången. Men Gustaf 
Vasa var ej den, som ville låta sig skymfligt lyftas ur tro- 
nen af en bonderörefses våg, liksom det fordom vederfa- 
rits Karl Knutsson. Han erbjöd mer än en gång frivilligt 
de samlade ständerna sin krona, och känslan af hans oum- 
bärlighet gjorde, att de lofvade honom sitt stöd mot miss- 
nöjda eller pockande undersåtar. Han smickrade, förklarade 
eller" upplyste, hotade och straffade allt efter ögonblickets 
kraf och tingens läge, tills slutligen segern vardt hans. I 
Småland uppträdde den siste bondekonungen med Nils Dacke, 
en djärf, begåfvad och förslagen man, som en tid regerade 
därstädes, predikade krig mot fogdar och herremän, ihjäl- 
slog de förra och brände de senares gårdar, som stod i för- 
bindelse med kejsaren och tyska furstar och fick adelsbref 
af pfalzgrefven Fredrik, — och den kungliga skattkammaren 
tömdes för att få medel till hans bekämpande. Det var 
under Dacke-fejden, som konung Gustaf skref sitt berömda 
bref om gamla och nya sedvanor ( 30 /i2 1542). "Oss hafver 
tyckts nyttigt", hette det bland annat, "och en god ny sed- 
vana vara, att vi måtte finna någon råd mot rikets fiender 
och att det förstärktes med väldigt god t dugligt krigsfolk) 
med väldiga och sköna örlogsskepp, med dråpliga bössor 
och värjor, hästar och harnesk, hvilket icke gammal sed- 
vana före oss varit hafver, förhoppandes därigenom icke 



Digitized by 



Google 



10 E. Hildebrand 

hafva förtjänt någon otack för sådana nya sedvanor." Och 
därpå målar han den gamla tidens skick. "Hurulunda det 
sig är förlupet i dessa landsändar Uppland och Västergöt- 
land, är fast ynkeligt att höra, först på Åsunden, där den 
gode herren unge herr Sten Sture kom om halsen, efter 
han hade litet krigsfolk; hvilken badstuga, som eldades på 
Tiveden, den där mycket het var, den andra vid Balungsås, 
den tredje var alltför het, som skedde om långfredagen vid 
Uppsala, där mången fattig svensk man låg både för hund 
och rafn och icke måtte komma i kyrkogården. Hvad skada 
och fördärf flere köpstäder och landsändar genom mord, 
rof, brand, falsk dagtingan och brandskattning vederfaret 
och skedt är . . . allt detta hafver ock varit gammal sed- 
vana. 1 * 

Så småningom begynte för allmogen den insikten gry, 
att Sveriges rike var något högre än hvarje landskap för 
sig, och den upphörde efter hand att mästra konungen i 
hans styrelse. Ett samarbete mellan regering och folk 
efter vår tids begrepp var den tiden en omöjlighet redan 
därföre, att de stora afstånden och de dåliga vägarne gjorde 
allmänna sammankomster till en tunga, hvars olägenheter 
ej uppvägde fördelarne. Det fans endast valet mellan den 
gamla provinsialismen med all dess förvirring och en själf- 
ständig, oberoende centralregering. Huru Gustaf Vasa tänkte 
sig förhållandet, har han många gånger utsagt. Ett bekant 
exempel är det berömda mandatet till Upplands invånare 
den 8 dec. 1539, där han på samma gång begagnar tillfal- 
let att för allmogen måla gamla och nya sedvanor efter 
sitt sinne. Hur var det icke under den gruf liga blodhunden 
och tyrannen gamle konung Kristiern? "I haden hvarken 
på gods, lif och lefverne någon frid eller rolighet, utan 
edra hustrur, barn, fränder och vänner och allt det, som 
var i landet, var försoffadt och utan all tröst. Edert lego- 
folk, pigor och drängar, så ock eder boskap och få, gingo 
både sent och arla bedröfvade och med sorger uti marken 
efter deras näring och på deras arbete. Edra gårdar, hus, 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 11 



åkrar och ängar nödgadens I att låta .obyggde blifva. och 
mest öde, oplöjda och osådda ligga och alltid lida och ge- 
nom fingren se, att edra föräldrar, bröder, vänner och frän- 
der liksom en hop boskap, den man slakta vill, allestädes 
i riket förrädeligeu uppoffrade och slaktade blefvo." Hvilken 
idyll förstår ej konungen sedan att skildra! "På denna tid 
mage både människorna och eder boskap om morgonen 
tideligen med god frid uppstå och hvar och en gå glad till 
sitt arbete och näring. Edra drängar och pigor gå utan 
sorg fridligen och gladeligen ut i marken på deras arbete; 
sammalunda komma de alla om aftonen gladeligen och uti 
frid hem igen. Alla berg, dalar, åkrar och ängar stå nu 
öfver allt lustiga och väl tillflidda. Dock likväl", heter det 
vidare, tf ären I så otacksamme och förstoppade, att I sådan 
frid och god tid för en synnerlig Guds gåfva och välsig- 
nelsen icke bekänna viljen, hvarken Gud för sådana välgär- 
ningar tacka och lofva, mycket mindre låten I oss det till 
godo njuta, som eder i så måtto genom Guds kraft förlossat 
och frälsat hafve. I betänken vår anliggande nöd ganska 
litet. I hållet så före, likasom I kunden själfva behålla så- 
dan frid och god tid med edra egna händer hemma i husen 
hos eder till evig tid utan vår tillhjälp. Och när några 
lösa förrädare och svärmande andar komma till eder med 
nya lögnaktiga och diktade tidender, till sådana ställen I 
snart tro och lofven och gören däraf mellan eder ett me- 
nigt skri och tanken, lika såsom I haden själfve gått till 
skola och voren fast bättre lärda än vi och flere gode män 
i riket . . . Nej, icke så! Vakten I edra hus, åkrar, äng, 
hustrur, barn, få och boskap och sätten oss intet mål eller 
tal i vårt regemente eller religionen, förty oss bör på Guds 
och rättvisans vägnar och efter all naturlig skäl, att vi så- 
som en kristelig konung här på jorden eder och alla andra 
våra undersåtar bud och regler sätta skole, och vilja, att I, 
så framt I undfly viljen vårt svåra straff och vrede, skolen 
vara vårt konungsliga bud hörige och lydige." Skrifvelsen 
slutade med förmaningar att utgöra sin rätta skatt och ti- 



Digitized by 



Google 



12 E. Hildebrand 



onde, förbättra humlegårdar och hålla varggårdar, dika 
åkrarne, röja ängarne och ringa svinen. Sådant skulle 
förhållandet vara mellan konung och folk enligt Gustaf 
Vasas tankar. Det hindrade icke, att han samlade all- 
mogen kring sig vid alla viktigare skeden i sitt lif för 
att inhämta äfven dess samtycke eller löfte om hjälp, och 
tillträdet till honom stod öppet för alla, som hade något 
att besvära sig öfver: det var en grundsats, som han ej 
tröttnade att förkunna. 

Man har uppkastat spörsmålet om den moraliska 
halten af Gustaf Vasas handlingssätt mot allmogen och sam- 
vetsgrant pröfvat enskilda fall. Det lider intet tvifvel, att 
icke konungen i nödens stund har lofvat mera, än han tänkt 
att hålla, och att han användt medel, som den privata mora- 
len förbjuder. Under Dacke-fejden uppmanade han en gång 
sin fogde i Dalarne att kläda ut några knektar i bonde- 
kläder och skicka dem till olika landskap med skrifvelser för- 
sedda med Dalarnes m. fl. sigill, om ej de rätta, några andra 
stora signet, som kunde hafva utseendet för sig. Vi anse ej, 
att man får döma honom för hårdt. Det har dröjt mycket 
länge, innan rättsbegreppen gjort sig gällande mellan man 
och man, där dock hvar och en måste känna sig bära an- 
svar för sina gärningar. Huru skulle de, i synnerhet den 
tiden, kunnat tillämpas mellan konungen och menigheter, 
där ingen ville vidkännas något ansvar? Här funnos knap- 
past mer än två alternativ. Antingen hade dalkarlar eller 
småländingar dragit till Stockholm och tagit konungen vid 
halsen eller måste han med hvad medel, som stod till buds, 
kväfva upproret. Tiden var vild och hård. Talade allmogen 
upprorets olagliga språk, så fick den svar, som den förstod. 
Det hade nog föga båtat att komma med fina distinktioner 
mellan rätt och orätt. Åfven om allmogen någon gång 
kunde sägas stå på sin goda rätt, representerade konungen 
och Sveriges rike en högre rätt, och tiden kände intet 
annat medel att slita konflikten än makten. Det är ej 
meningen att uppställa en politisk moral mot en privat. 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 13 



Det var helt enkelt så, och det gäller dess värre, om än i 
mindre grad, ofta ännu i dag, att den privata moralen ej 
lät tillämpa sig på statskonsten. Man måste då för att fålla 
ett rättvist omdöme i h varje enskildt fall pröfva rätten å 
ömse sidor, ty för historiens stora personligheter finns ingen 
samfälld moralisk mätstång, under h vilken man kan ställa 
dem och af läsa: den är fullmålig eller den är undermålig. 
Rikens härskare kunna, just därföre att de äro detta, icke 
vara några helgon, och bland konungar känner världshisto- 
rien blott en, som vid pröfhingen af gärningarnes halt fram- 
gått ren, den nämligen, som sade: mitt rike är icke af denna 
världen. Vid pröfningen af Gustaf Vasas förhållande till 
Sveriges allmoge har historien redan dömt, att han repre- 
senterade en högre rätt, och den domen lärer ej kunna 
jäfvas. Hvad han kan ha brutit får man lägga i den ena 
vågskålen, hvad han velat och uträttat i den andra, och de 
senare vikterna väga vida öfver. För öfrigt, kan man till- 
lägga, torde Gustaf Vasa och allmogen förstått hvarandra. 
De visste båda att bruka munnen, och om de inbördes togo 
kraftiga nappatag, blef förhållandet efteråt kanske icke så 
mycket stördt, som eftervärlden med sina finare begrepp 
vill föreställa sig. 



"Käre herr Sten", yttrade ärkebiskop Jakob en gång 
till riksföreståndaren Sten Sture d. ä., "den, som konung 
varder öfver Sverige, han varder icke min domare eller 
rättare, icke heller öfver desse andre vördige fäder och 
herrar, som biskopar äro eller deras Märken." Den ka- 
tolska kyrkans ståndpunkt låg i dessa ord uttalad. Hvad 
de inneburo, därom hade Gustaf Vasa från ungdomsåren en 
personlig erfarenhet. Han hade bevittnat Gustaf Trolles 
kamp på Sankt Eriks borg Staket mot Sveriges dåvarande 
riksföreståndare, afsättningsdomen öfver ärkebiskopen och 
de olyckor, som dessa händelser dragit öfver riket. In- 



Digitized by 



Google 



14 E. Hildebranå 



trycket var outplånligt, och var någon föresats hos konungen 
orygglig, sedan han bestigit tronen, så var det den, att ej 
låta behandla sig såsom Karl Knutsson och Sten Sture d. y., 
att ej låta Sveriges lofliga konungarike blifva ett biskops- 
eller prästerike. Från början en lydig son mot påfven, 
ryggade han ej tillbaka för en brytning, när denne gjorde 
svårigheter i fråga om Gustaf Trolles afsättning och de 
nya biskoparnes vigning. Lika litet tvekade han att vid 
första försök till stämpling göra sig till domare öfver bi- 
skopar och prelater. Den djärfva beslutsamheten hos konung 
Gustaf visade sig aldrig klarare än vid behandlingen af 
dessa frågor under hans första år, och han hade åtminstone 
delvis lyckan att kunna stödja sig på en stark opinion, 
ty man torde kunna påstå, att aldrig någon svensk varit 
så afskydd, som Gustaf Trolle då var. För en natur, sin- 
nad såsom Gustaf Vasas, kunde reformatorernas begynnande 
läror ej vara annat än välkomna, och deras åsikter stämde 
i början å ömse sidor öfverens, så i fråga om beroendet 
af påfven, om biskoparnes världsliga makt, om kyrkans 
skyldighet att med sitt öfverflöd komma staten till hjälp, 
om Guds rena ords predikan och bibelns auktoritet framför 
människostadgar. 

Riksdagen i Västerås 1527 är en af de stora scenerna 
i Gustaf Vasas lif. Berättelsen om densamma, sådan vi 
läsa den hos hans historiograf Peder Svart, känner hvarje 
skolbarn i Sverige; och är en författare odödlig, om hans 
skildringar lefva genom århundradena, hör visserligen Gustaf 
Vasas lefnadstecknare till de odödlige. Hans berättelse är 
emellertid nedskrifven en mansålder efter händelserna och 
stämmer i vissa punkter bevisligen icke med samtida urkun- 
der. Att konungens insats älven denna gång var hans 
krona, är visst, liksom att hans oumbärlighet ännu en gång 
gjorde sig gällande. Men i öfrigt var den drifvande kraften 
kanske icke så mycket att söka hos allmogen som hos 
ridderskapet. Åtminstone berättar Gustaf Vasas systerson 
Per Brahe, att han i hemlighet låtit adeln förstå, att hvad 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 15 



någon kunde bevisa våra från sin släkt gifvet till kyrkor 
och kloster, skulle han få börda igen. Själfva beslutet, den 
s. k. recessen, är också grundadt på adelns svar, det enda, 
som gick den kyrkliga reduktionsfrågan inpå lifvet, medan 
köpstadsmän och bönder hänsköto den till konungen och 
rikets råd. 

Beslutet om biskoparnes maktställning fick en för den 
tiden karakteristisk formulering: de skulle icke "rida med 
flere karlar", än konungen sade dem före. Om återstoden i 
deras uppbörd skulle de träffa öfverenskommelse med denne, 
så att de kunde gifva honom "ett stycke penningar"; dess- 
utom skulle de till kronan öfverlåta sina slott. Äfven dom- 
kyrkor och kaniker skulle komma konungen till hjälp med 
"ett stycke penningar", sedan det öfverlagts om deras red- 
liga uppehälle. Klostren skulle ställas under världslig för- 
valtning, och biskoparne ej befatta sig med böter eller 
sakören af landbönderna. 

Besluten, viktiga i sig själfva, blefvo det ännu mer 
genom sin tillämpning. Recessen talade ej om förhållandet 
till Rom, och Sverige lösgjorde sig efter 1527 från den 
katolska kyrkans gemenskap, ehuru en och annan biskop 
ännu fyra år därefter hoppades på en återförening. Ingen- 
städes berördes biskopsvalen, och de blefvo hädanefter be- 
roende af konungens goda behag. Meningen tyckes ha 
varit, att biskoparnes slott endast tills vidare skulle öfver- 
lämnas, tills kronans hunne uppbyggas, och de lämnades 
aldrig åter. Biskopar och domkapitel skulle komma kro- 
nan till hjälp med en del af sina räntor, hvilket kunde sy- 
nas förutsätta att, om behofvet upphörde, räntorna skulle 
återgå till sitt ursprungliga ändamål; biskops- och pre- 
bendehemman bokfördes allt framgent särskildt, men i verk- 
ligheten vardt det en reduktion till kronan. Frivilliga öf- 
verenskommelser skulle träffas om biskopars och kanikers 
underhåll, men maktförhållandet mellan kontrahenterna å 
ömse sidor var föga jämnspelt, och i verkligheten blef det 
den mäktige konungen, som efter godtfinnande ordnade 



Digitized by 



Google 



16 E. HUdebrand 



kyrkans stat med det resultat, att domkapitlen inom kort 
upplöstes, det ena efter det andra. En nödvändig följd här- 
utaf blef visserligen, att staten måste öfvertaga den omsorg, 
som kyrkan dittills låtit komma undervisningsväsen och fat- 
tigvård till del. 

Rättsgrunden för "rappandet" från kyrkan, såsom ter- 
men äfven på det officiella språket lydde, framställdes i re- 
cessen så, att då biskoparnes, domkapitlens och klostrens 
räntor med herrarnes stadfasteise kommit från rikets in- 
byggare, så samtyckte nu desse med konungen, att kronans 
ränta därmed skulle återupprättas. Där -bakom låg den re- 
formatoriska uppfattningen af kyrkan såsom ett samfund 
icke af prelater och kierker, utan af alla troende. Då nu 
biskopars och domkapitels räntor bevisligen voro öfverflö- 
digt stora och delvis illa användts — såsom medel att göra 
rikets lagliga regering motstånd, såsom källor till yppighet 
och vällefnad — och då kronan likaledes bevisligen "kom- 
mit till akters", vore det billigt, att den senare förbättrades 
från det håll, där minsta afsaknaden kändes, ty tydligt var, 
att de nämnda kyrkliga myndigheterna godt kunde reda sig 
med mindre räntor. Hvad man gjorde var sålunda att för- 
neka kyrkans äganderätt, så betryggad den än var genom 
testamenten, köpe- eller gåfvobref och privilegier. Där låg 
den revolutionära brytningen med den gamla tidens åskåd- 
ning. Satsen, att kyrkans egendom tillhörde "menige man", 
tolkade konungen så, att den tillhörde staten eller kronan, 
och af den fullmakt, som han en gång fått 1527, begag- 
nade han sig såsom kronans representant utan hänsyn till 
några andra anspråk med all den rätt konungen hade att 
efter sitt bästa förstånd ordna hvad vi kalla för statsreg- 
leringen. För så vidt allmogen förskonades från extra 
pålagor, var från dess sida intet motstånd att förvänta. 
Adeln hade blifvit kronans medintressent i kyrkans bo, och 
det motstånd, som försöktes, kom med tiden icke minst från 
reformatorerna själfva, hvilka säkerligen drömt om en något 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vam 11 



annorlunda beskaffad disposition utaf kyrkoförmögenheten . 
och en annan ställning för den reformerade kyrkan. 



Det stora målet var vunnet. Det fanns ej längre några 
biskopar, som dristade påstå, att de hade en annan "domare 
och rättare " än Sveriges konung, ingen andlig stat bredvid 
den världsliga, som hämtade sina föreskrifter från Rom; de 
själfständiga kyrkofurstarne blefvo efter hand statens lön- 
tagare, och en säker grund var lagd för rikets hushållning. 
Men en ny svårighet begynte. Huru skulle den nya orga- 
nisation uppbyggas, som Sverige så länge saknat? Den 
stamm, ur h vilken Gustaf Vasas företrädare rekryterat sitt 
kansli, de katolska klerkerna, fanns ej mer att påräkna. 
De mest begåfvade bland dem hade skuddat Sveriges stoft 
af sina fötter, och i biskoparnes kanslier uppfostrades ej 
längre några ämnessvenner för det kungliga. Uppsala uni- 
versitet, som aldrig nått någon blomstring, hade råkat i 
ohjälpligt förfall redan innan upplösningen af det katolska 
kyrkoväldet. Någon lekm annaklass af bildade jurister hade 
Sverige aldrig fått, och det låter som en saga i våra öron, 
när vi höra, huru konungen befann sig i verklig förlägen- 
het äfven vid de simplaste kansligöromålen, huru han själf 
måste "bråka sitt hufvud" med brefvens uppsättande, helst 
när det var på främmande språk. Väl hade han 1527 ut- 
sändt några svenska ynglingar till Tyskland för att studera, 
bland andra Laurentius Petri, men på några år kunde in- 
genting väntas af dem. Så mycket viktigare var det för 
honom att vid sin sida ha en fullt duglig man, en förste 
minister efter hans sinne. 

Förhållandet mellan Gustaf Vasa och hans ministrar 
bildar ett särskildt kapitel i hans historia, som har sina 
både allvarliga och lustiga sidor och ej odeladt länder till 
konungens beröra. Klart seende allt hvad som borde göras, 
medveten om sitt mål och sin stora uppgift, själf vida öf- 

Forenin§9H Heimdala folkskrifter. 86. 2 



Digitized by 



Google 



18 É. Hiläehrand 



.verlägsen hela sin omgiihing, stötte han vid utförandet oupp- 
hörligt på svårigheter, han blef otålig, misstänksam, vred, 
fann sig illa betjänad och skyllde på dåliga verktyg, på af- 
voghet och illvilja, när ej allt gick honom till lags. Han 
märkte oupphörligt svalget mellan syftemålen och medlen, 
och däri låg hans ursäkt, men han var en mycket fordrande, 
hård och svårtillfredsställd herre att tjäna. Han tyckte sig 
finna små invändningar mot stora planer, opraktiska idealer, 
när det gällde en utförbar realitetspolitik, hemligt motstånd 
eller öppen otrohet, och han kastade bort sina ministrar 
som onyttiga redskap, krossade dem och gick fram på sin 
bana öfver deras fall. Utlandet genljöd en tid af rykten om 
den trotsiga, egenvilliga, misstänksamma svenska konungen. 
Den ene hade i timmatal måst ligga på knä för honom och 
höra hans vredesutbrott, den andre hade tuktats af hans 
egen kungliga näfve eller hotats med tillhyggen. En olycks- 
bådande misstänksamhet hade gripit sinnena, i synnerhet i 
vårt fädernesland, och man fick knappt draga andan en gång, 
utan att det inrapporterades, hette det i ett svenskt bref, 
tvifvelsutan med hänsyftning på Gustaf Vasa. I Tyskland 
kringflögo smädeskrifter mot den svenska konungen och han 
såg sig slutligen nödsakad att anlita pressen till värn mot 
förtal och beskyllningar. Eftervärlden har svårt att i en- 
skildheterna skipa rättvisa, men ofta nödgas man tänka på 
den anspråksfulla, men vanmäktiga oförmågan, som uttöm- 
mer sin förbittring eller beklagar sig öfver den segrande 
kraften. 

Gustaf Vasas första statssekreterare, för att använda 
ett modernt uttryck, var reformatorn Laurentius Andre®. 
Samarbetet med mäster Lars blef långvarigt nog, men bryt- 
ningen vardt så mycket fullständigare. 1532 uttalade den 
senare, kanske ej utan en hemlig suck, sin afsikt att helt 
och hållet draga sig undan från affärerna. Om orsakerna 
till brytningen är man ej så noga underrättad. Man kän- 
ner konungens beskyllningar — i en öfverdrifven form, men 
icke försvaret. Mäster Lars torde hafva varit en begåfvad 



Digitized by 



Google 



Gitstaf Vasa 19 



men myndig och själfrådig natur; meningsskiljaktigheter i 
fråga om kyrkopolitiken voro måhända närmaste anled- 
ningen. 

Mäster Lars skall hafva rekommenderat mäster Olof 
till kansler. Det minskar ej den store reformatorns sanna 
ära, att han ej dugde till minister. Hvad man kan undra 
öfver är endast, att han någonsin åtog sig en uppgift så 
främmande för hans skaplynne. Den trosvarme entusiasten, 
som drömde om, att reformationen skulle medföra frid på 
jorden och människorna en god vilja, passade ej på en plats, 
där världsliga intressen och världsliga intriger mer än van- 
ligt naåste korsa hvarandra, och för hans ömtåliga rättskänsla 
och osminkade sanningskärlek var ej rum i en regering, där 
utvägarne ofta måste jämkas efter omständigheterna, där de 
politiska intressena voro afgörande och ett retligt kungligt 
sinnelag lätt tog humör. Han skulle till sin egen skada 
finna, att Guds rike icke är af denna världen. Men hafva 
hans rådslag gått i någon teokratisk riktning, måste man 
gifva Gustaf Vasas praktiska sinne rätt, ty erfarenheten 
har visat, att alla försök att grunda ett sådant samhälle på 
jorden burit dåliga frukter. 

Som efterträdare framskymtar en annan lärd man, 
mäster Kristoffer Andersson, en af de första studenter, som 
konungen utsände till Tyskland. Han var, säges det, en 
tid betrodd med alla de viktigaste statsangelägenheterna 
och han slutade med att rymma riket för att börja en penn- 
fejd med sin forne herre, som skulle få erfara hvad det 
ville säga att "kriga med en svensk student". Konungen 
blef den "höglärde mäster Kristoffer" ej svaret skyldig, men 
saken tog omsider en för den senare allvarlig vänflhing, ty 
han dömdes förlustig sina arfvegods, om han ej återvände 
till Sverige, ehuru hans snart inträffade död torde hindrat 
domens fullbordan. Han hade emellertid gjort en lysande 
karrier. Utan börd — han tillhörde lågfrälset — och rela- 
tioner hade han tidigt inkallats i rikets råd och gjort ett 
rikt och förnämt parti med fru Brita Roos till Ervalla, 



Digitized by 



Google 



20 E. ffildebranä 



Måns Bryntesson Lilliehöks änka. Redan vid 1530-talets 
slut torde han dock ej haft någon större betydelse, och 
anspråken torde ej motsvarat förmågan. 

Det mötte svårigheter för Gustaf Vasa att med svenska 
krafter få regeringen ordnad. Här fanns ännu hvarken till- 
räcklig lärdom, praktisk förfarenhet eller smidighet ens för 
kansliets eller räkenskapsverkets enklare uppgifter. I Sverige 
fanns ingen, skrifver han 1538, som rätt visste räknekonsten, 
hvarföre konungen i densamma ville uppfostra några "unga 
karlar och drängar", och hörde sig för i utlandet efter en 
förståndig man, som förstode sig på siffror, mynt och räken- 
skaper. Från domkyrkoskolorna kommo ej många dugliga 
subjekt, och han klagade ännnu 1559, att från dem endast 
uppskickades slemma drinkare och ölhundar, plumpa bänglar, 
som bättre passade att gå vid plogen och trädesstocken än 
brukas i rikets höga ämbeten. Men i södra och mellersta 
Europa var det annorlunda. Där funnos väl ordnade styrelser 
och där tillämpades den romerska rätten, "kejsarelagen", på 
hvilken alla goda rådslag voro grundade, efter h vilken städer, 
land, furstendömen och konungariken rätt förestodes och 
regerades. Ryktet om denna kejsarelag hade hunnit äfven 
till Gustaf Vasas öron, och han hade länge hört sig om 
efter en främling, förfaren i densamma. Då uppenbarade 
sig i Sverige vid slutet af sommaren 1538 en tysk rättslärd 
vid namn Konrad von Pyhy. Han erbjöd konungen sin tjänst, 
blef anställd som kansler, vann snart förtroende och skred 
inom kort till det svenska statsskickets omdaning efter 
kejsarelag. Vid samma tid hade Gustaf Vasa sökt från 
Tyskland få en informator för sin son Erik. På förslag af 
Luther själf utsågs till detta värf en pomersk adelsman vid 
namn Georg Norman, som i september 1539 trädde i den 
svenske konungens tjänst. 

Den period, som nu följde, den Pyhyska perioden, 
bildar ett märkvärdigt och föga lyckosamt skede i Gustaf 
Vasas regering, börjande med våldsamma förändringar i stat 
och kyrka samt slutande med Dackefejden. Under denne 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 21 



konung, som till börd och tänkesätt väl kan anses såsom 
äkta svensk, skulle Sveriges forfattning omdanas efter kejser- 
ligt mönster. Kansliet fylldes med utländingar, tyska äfven- 
tyrare strömmade till från alla håll och kanslispråket blef 
en barbarisk tyska, omsatt,, när så behöfdés, på en ännu 
mer barbarisk svenska, hvars spår länge röjde sig i det 
officiella språket. Man jämföre endast det kärnfulla ut- 
tryckssättet i Västerås recess med de statsakter, söm under 
senare delen af Gustaf Vasas regering kommo till. Svenskar- 
nes bångstyriga sinnen skulle tvingas till lydnad genom 
långa och detaljerade trohetseder och allmogen hållas i tukt 
genom ett utgrenadt polissystem. Länge lefde i hatadt 
minne den strängt bindande ed, som rådet m. fl. nyårstiden 
1540 i Örebro efter sakramentets anpammande fingo af lägga 
på konungens blottade svärd. Riksrådet förvandlades till 
"det höga regementet", en högsta förvaltande och dömande 
myndighet i hufvudstaden, och i landskapen skulle inrättas 
regeringskollegier, äfven de både förvaltande och dömande. 
Beskattningsväsendet skulle omskapas efter nya taxerings- 
grunder. Själf antog den nye ministern den stolta titeln 
"Sveriges öfverste kansler, krigs- och regementsråd". 

Förändringen skulle äfven utsträckas till kyrkan, och 
det groll, som Gustaf Vasa länge hyst mot reformatorerna, 
kunde nu gifva sig luft. Den nye fursteinformatorn hade 
knappt varit ett par månader i Sverige, förrän han gjordes 
till kyrkominister under titeln "ordinator och superattendent" 
(eller superintendent) öfver svenska kyrkan. En interimistisk 
kyrkoordning blef utfärdad, och stiftsstyrelserna skulle om- 
danas efter tyska förebilder med blandade lekmanna- och 
prästelement. Den nye superintendenten företog en sent 
glömd visitation genom Götaland för att afskaffa katolska 
kyrkobruk ; den åtföljdes af den ryktbara konfiskeringen för 
statens räkning af kyrkornas silfver och dyrbarheter. Det 
motstånd, som yppats inom svenska kyrkan, bröts genom 
en rättegång, som anställdes i Örebro nyårstiden 1540 med 
de båda reformatorerna mäster Lars och mäster Olof, en 



Digitized by 



Google 



22 E. Hildebrand 



rättegång, så vidt man kan finna, i alla afseenden oformlig 
och som, ehuru de anklagade benådades till lifvet, man 
gärna önskade bort ur Gustaf Vasas regering. 

Det hela skulle krönas med en lysande aktiv utrikes 
politik. Kansleren von Pyhy begaf sig 1542, omgifven af 
ett lysande följe, på en beskickning till Frankrike och af- 
slöt med Frans I den 2 juli samma år det första fördraget 
mellan de båda rikena, ett fördrag, som betingade ömse- 
sidig hjälp i händelse af krig, hvad Sverige angår eventuellt 
med en truppstyrka, som det säkerligen den tiden varit 
omöjligt att prestera. I själfva verket smiddes planer, som 
i ett och annat påminte om hvad som inträffade omkring 
hundra år senare. Konungen i Danmark, som också stod 
i underhandling med Frankrike, satte i fråga en samfälld 
aktion mot kejsaren i förening med Frankrike och dess 
bundsförvanter. En svensk truppstyrka och flotta skulle 
utrustas, krigsfolk värfvas i Tyskland, en svensk fältherre 
utnämnas. För sin del skulle konungen i Danmark utrusta 
lika mycket och de burgundiske angripas från två eller tre 
sidor. 

Men den store kansleren lät ej höra af sig i Sverige. 
Han dröjde månad efter månad kvar i Frankrike, lånade 
penningar, köpte juveler och vidtalade på återvägen tyska 
furstar att träda i svensk tjänst. När han omsider sommaren 
1543 kom tillbaka, väntade på honom där ett franskt sände- 
bud för att få förbundsvillkoren uppfyllda. Men här hade 
Dackefejden nyss rasat ut ; Gustaf Vasa och hans män hade 
dansat om, såsom konungen skall ha uttryckt sig, med 
Gudmund Fäsing, Per Skägge och Nils Dacke, medan kans- 
lern och hans följe haft goda dagar i Frankrike och dansat 
med u madammer de Tempus, madama de Sella, madama de 
Massa ". Den svenske konungen hade hvarken håg eller 
förmåga till något kraftigare ingripande i kriget, och det 
hela inskränkte sig till öfverlåtande af ett antal landsknektar 
åt franska konungens bundsförvanter. Det torde hafva varit 
en missräkning för kanslern. Efter hand inlupo under^ 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 23 



rättelser än från ett, än från ett annat håll, om hans penning- 
transaktioner och värfningar. Räkenskap affordrades honom 
hösten 1543; då han ej kunde afgifva någon tillfyllest- 
görande redovisning, skildes han från ämbetet, och den hög- 
farande ministern lyktade sina dagar efter ett långvarigt 
fängelse, så förgäten, att man ej ens med full säkerhet 
vet när. 

Så slutade experimentet med "kejsarlag* och storpolitik 
i Sverige. Den förra hade utom allt annat kraft förut- 
sättningar, som riket då för tiden saknade och icke på 
länge fick: ett skoladt ämbetsmannastånd eller en klass af 
jurister, sådan som mellersta Europa sedan länge ägt. Efter 
hand återvände det här till det gamla, men alldeles spår- 
löst försvunno ej organisationsförsöken. Vi hafva denna 
tyska tid att tacka för de i Sverige välbekanta termerna 
ständer, riksdag, ståthållare, hofkansler, hofråd m. fl. Den 
s. k. politien vardt från den tiden en viktig uppgift för 
staten. Ordnandet af rättskipningen påverkade eftertidens 
försök på detta område. Den omorganisation, som kam- 
marverket fått i början på 1540-talet, blef grundvalen för 
finansförvaltningen under framtiden. Och betydelsefullast 
af allt : ur den tyska periodens politiska tankar och sträfvan- 
den framgick närmast den epokgörande förändringen i Sveri- 
ges statsskick, som betecknas af arfföreningen i Västerås 
1544. Utkasten till densamma äro på tyska, och dess text 
är intet annat än en dålig öfversättning till svenska från 
en lika dålig tyska. Det är bekant, att den svenska hög- 
adeln icke heller såg denna förändring med någon förtjus- 
ning. Till den tyska perioden gå ock tillbaka de närmare 
planerna till furstendömens utdelande bland de yngre konunga- 
sönerna. 

Af tyska kanslerer hade emellertid Gustaf Vasa fått 
nog. Han lämnade till och med hela ämbetet obesatt. 
Äfven den kyrkliga nydaningen ägde ej länge bestånd. Väl 
bibehöll konungen hela kyrkostyrelsens trådar i sina händer 
och ville ej höra talas om någon definitiv kyrkoordning, 



Digitized by 



Google 



24 E. Hildebrand 



men superintendentämbetet för hela svenska kyrkan upp- 
hörde, och i tysthet förbereddes återgången till hvad som 
varit före 1539. Norman själf, en hederlig och rättrådig 
man, stannade i Sverige till sin död, använd i mångfaldiga 
värf, diplomatiska, kyrkliga, administrativa, ekonomiska. 
Han kan betecknas såsom rikets förnämsta ämbetsman un- 
der åren 1543—1553 utan annan titel än den af konungens 
eller rikets råd, och han fick vid sin död några erkän- 
nandets ord af den fordrande konungen, hvilket var något 
ovanligt. 

Försöket att i Sverige skapa en byråkrati efter kon- 
tinentalt mönster hade misslyckats, och Gustaf Vasa fick 
efteråt liksom förut söka reda sig med de krafter, som hans 
svenska folk erbjöd. Den tyska invandringen började åter 
strömma tillbaka; dock bibehöllo vasakonungarne i allmän- 
het en viss förkärlek för utländingar. Något förbättrades 
ställningen för öfrigt under de senare åren. Från Tysk- 
lands protestantiska universitet återvände allt flere studenter, 
hvilka dugde att användas både som skrifvare och räkne- 
karlar och som bildade stammen till en ämbetsmannakår, 
ehuru den ännu alltjämt räknades till hofvet. I landsorterna 
hade anordnats en fogdeförvaltning, som började funktionera 
något så när ordentligt, och former för kontrollen infördes, 
som sedermera, om än länge med växlande resultat, ägde 
bestånd. Dessutom fanns verkligen af forno i Sverige en 
klass af "tjänstemän", som Gustaf Vasa i fullt mått tog i 
anspråk, det svenska frälset, hvars egentliga uppgift visser- 
ligen var att tjäna till häst och hvars vapentjänst också 
utkräfdes efter nya, strängare grunder, men som konungen 
i brist på bättre anlitade för många allmänna värf. Väl 
var det ingen skolad ämbetsmannaklass, uppdragen voro 
vanligen af mer och mindre tillfällig art, fliten, ihärdig- 
heten och insikterna mer och mindre bristfälliga, men den 
erbjöd dock en viss användbar fond af intelligens och dug- 
lighet. Ingen, från de högborna konungafränderna ned till 
den simple frälsemannen, fick i sådant fall gå fri, och upp- 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 25 



dragen kräfde icke blott tid utan stundom äfven ekonomiska 
uppoffringar, ty med betalningen från statens sida var det 
icke alltid så väl beställdt. Med medeltidens själfrådiga 
slottsherrar och höfvidsmän var det slut, Äfven om större 
förläningar utdelades, var det numera konungatjänsten, som 
blef hufvudsaken. Man kunde icke längre som fordom tala 
om någon utstyckad regeringsmakt, och for påminnelser eller 
bannebref gick ingen fri. Medelpunkten eller hjärtat för 
den tidens offentliga lif hade blifvit konungen, och hofstaten 
omfattade icke blott hvad vi mena med hofvet utan hela 
centralförvaltningen, så långt någon sådan förekom. 



Rikshushållningen är ett så framstående drag i Gustaf 
Vasas regering, att den äfven i en kort minnesteckning 
förtjänar en plats. Han mottog ett öde och förlamadt rike 
och kände under de första åren vid hvart steg, som skulle 
tagas, tvånget af en tryckande brist. Befrielsen från unio- 
nen hade endast till ett högt pris kunnat vinnas: en bety- 
dande skuld till Lybeck och privilegier för samma handels- 
stad, som hindrade den svenska handelns och sjöfartens 
uppsving. Skulden till Lybeck betalades af med stort be- 
svär och med anlitande af utomordentliga nödfallsutvägar, 
tills grefvefejden kom emellan och öfverkorsade icke blott 
privilegierna utan äfven den skuldsumma, som möjligen 
återstod. Att närmare ingå på detaljerna i denna trassliga 
afveckling kan här ej komma i fråga. Under kriget hade 
en svensk flotta för första gången på länge åter uppträdt i 
Östersjön, och Lybecks handelsvälde vardt för framtiden 
brutet. Besluten 1527 kommo kronan till hjälp, och Gustaf 
Vasa begagnade sig till det yttersta, utan tvekan och utan 
hänsyn, af de medgifvanden, som ständerna gjort, ja, gick 
till och med utöfver dem. En del af kyrkans öfverflöd 
härledde sig från tionden. Huru skulle de delar af den- 
samma användas, som gått till biskopar och domkapitel 



Digitized by 



Google 



26 K Hildebrand 



och nu ej längre behöfdes? Något efterskänkande sattes 
icke i fråga. Äfven här trädde kronan in som arftagare 
i kyrkans bo, och indragningen skedde, så vidt man vet, 
utan något ständernas medgifvande. Förhållandet var onek- 
ligen egendomligt. Skatten var ju afsedd for kyrkliga upp- 
gifter och motiverad af religiösa skäl, och nu användes den 
visserligen till en god del för den nya ecklesiastikstaten, men 
äfven för andra ändamål. Den hade emellertid århundra- 
denas häfd för sig, den hade liksom jordräntorna blifvit stå- 
ende och erbjöd en säker inkomst. Förändringen skedde 
utan protester och motiverades af hela det ekonomiska 
läget på den tiden i Sverige. Turen kom sedan till lands- 
kyrkornas och prästernas öfverflödiga hemman; äfven denna 
indragning skedde utan ständernas hörande af kunglig makt- 
fullkomlighet, men delvis mot s. k. vederlag till prästerna. 
Nya teorier om kronans äganderätt formulerades äfven. 

Forssell har beräknat statens vinst på kyrkans bekost- 
nad till omkring 12,000 hemman, inkomsten i räntor, tion- 
den inberäknad, till omkring 400,000 mark, motsvarande 
efter våra dagars förhållanden en summa af mellan en och 
två millioner kronor om året. 

På samma gång ökade Gustaf Vasa sin enskilda för- 
mögenhet i proportion till kronans vinst. Han blef, säger 
nyss anförde författare, "den störste private jordegare och 
jordbrukare, som någonsin funnits i Sverige ", och han upp- 
skattar antalet hemman, som konungen förvärfvade såsom "arf 
och eget", till 5,000. Det är dess värre omöjligt att förneka, 
att konungen härvid stundom gick till väga på ett sätt, som 
trädde enskild rätt för nära och i sin naiva oblyghet gör 
ett förbluffande intryck. Det enda, som till hans ursäkt 
kan anföras, är, att samtiden i allmänhet, när det gällde 
dylika ting, icke var bättre. 

Det skulle föra för långt att närmare gå in på Gustaf 
Vasas verksamhet för näringslifvets främjande i öfrigt. 
Det fanns intet område af detsamma, så långt det på den 
tiden sträckte sig, som var för honom främmande. Lika 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 27 



fångna bönderna voro i gamla sedvanor eller ovanor i fråga 
om jordbruket, lika oerfarna voro köpstadsmännen i hvad 
till deras näring hörde. Ofverallt märkte konungen brister, 
okunnighet och oföretagsamhet, ofverallt syntes målet stort 
och utvägarne otillräckliga. Så uppstod ett statsförmynder- 
skap, som förefallit en senare tid främmande, och som 
sträckte sig till alla områden. När ej förmaningar hjälpte, 
tillgrepos hotelser om straff, vare sig det gällde bärgnin- 
gen af höet eller insaltningen af fisk, dikandet af åkrarne 
eller köpenskapens bedrifvande. Innan vi döma detta regle- 
menterande, må vi besinna, att hvad den tiden på admini- 
strativ väg sökte vinna, är åtminstone delvis detsamma, 
hvartill den ekonomiska utvecklingens lagar,' lämnade åt 
sig själfva, ledt, och att statsförmynderskapet, om än under 
andra former, ej är så alldeles främmande för vår egen tid. 
Mycket kunde vara att ytterligare beröra, innan vi 
lämna detta kapitel, å ena sidan huru Gustaf Vasa i fråga 
om bergsbruket bröt den väg, på hvilken de bästa- af hans 
efterträdare fortskredo, å den andra huru han ordnade för- 
svarsverket och, hvad landtförsvaret särskildt angick, före- 
bådade det för Sverige egendomliga indelningsverket, men 
vi måste nöja oss med dessa antydningar. 



Vi nämnde i början, att Gustaf Vasa, tack vare do- 
kument af åtskilliga slag, porträtt, beskrifningar, egna ut- 
talanden och andras omdömen, ännu i dag står lefvande 
framför oss. Hans egen systerson, Per Brahe, har lämnat 
en detaljerad beskrifning af hans kropps- och själs- 
egenskaper, väl den första analys af det slaget, som vår 
litteratur äger. Vi kunna ännu se framför oss den höga, 
väl proportionerade gestalten — han var "tre Stockholms- 
alnar och */t2 kvarter* lång och så välväxt, att hans kläde- 
bonad, på hvad sätt den än var skuren, passade honom. 
Hufvudet var litet, rundt, med den för vasatypen egendom- 



Digitized by 



Google 



28 E. Hildebrand 



liga starkt tillbakalutande pannan; anletsdragen väl icke 
regelbundet sköna, men ädla och förnäma, ögonen skarpa, 
näsan liten och rak, munnen välbildad och läpparna röda. 
Det långa skägget, hvarförutan vi knappt kunna tänka oss 
honom, bar han sedan 1550-talet. 

Mot denna harmoniskt danade kropp svarade en ovan- 
ligt helgjuten andlig begåfning. Den framträdde kanske 
finare slipad hos Gustaf II Adolf, men knappast rikare, om 
vi undantaga fältherreegenskaperna, hvilka Gustaf Vasa 
åtminstone icke fick tillfälle att lägga i dagen. Hvad som 
först faller i ögat är intelligensens omfattning. Ehuru själf 
föga studerad, förstod han att skarpsinnigt och träffande 
bedöma målningar och handtverk, landskap och byggnin- 
gar, och omfattade som regent alla styrelsens detaljer. I 
hans skrifvelser har man utan tvifvel vanligen rätt att se 
hans egen personlighet afspeglad, och det är med samma 
träffsäkerhet och sakkännedom han rör sig på de mest 
skilda områden. Ett underbart minne för personer, ställen 
och förhållanden ökade hans öfverlägsenhet och skärpte 
detta siiine för enskildheterna, som i så hög grad utmärkte 
honom, utan att han förlorade blicken öfver det hela. En 
person som han sett, kom han ständigt ihåg; han hade gärna 
till reds någon betecknande känning både på präster och 
fogdar, när de kommo på tal, och mindes Napoleon I ka- 
nonerna på sina fästningar, glömde Gustaf Vasa icke tenn- 
stopen och andra inventarier i Sveriges prästgårdar eller 
gillestugor. Härmed förenades en ovanlig arbetsförmåga — 
hur han uttröttade sina ministrar eller sekreterare är redan 
antydt; hans skrifvelser till fogdar eller tjänstemän vittna 
om en verksamhetsdrift, som ej kände gränser och som han 
kräfde äfven hos andra; därjämte en sällan svikande blick 
för det praktiskt möjliga. Han visste hvad han ville och 
förstod att sätta sin vilja i verket. Han var också "svåra 
lyckosam", säger hans systerson, icke endast i spel och 
tärning, när han kunde förmås därtill, utan äfven i krigs- 
saker, i åkerbruk, boskapsskötsel och fiske, till och med 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa _ S9 



vid skatters sökande uti jorden eller vattnet. Uti sedernas 
renhet stod han vida högre än samtiden. 

Med den praktiska begåfningen förenade sig makten 
öfver ordet; han var i det afseendet fullt jämförlig med 
Gustaf Adolf. Hans vältalighet var berömd, hans fyndig- 
het i träffande uttryck utomordentlig; hans tankar formade 
sig till bevingade ord, som länge återljödo äfven i sönernas 
språk och som eftervärlden roade sig att samla. Han nöjde 
sig icke med att krossa en politisk motståndare; han slun- 
gade gärna efter honom en dräpande sarkasm och visade 
i det afseendet visserligen icke någon finkänslighet eller 
barmhärtighet. Ej underligt, att han förvärfvade så många 
personliga fiender! Men har han varit hatad som få, har 
han ock af många varit beundrad och vördad. En stundom 
något grof, stundom mera älskvärd humor brukade krydda 
hans framställning, när han var vid godt humör, och han 
var rik på ordspråk. Han hade under hälsans dagar ett 
friskt lynne, som' ofta förstod att slå bort vedervärdighe- 
terna med ett skämt. 

Som regent och statsman har han haft få likar. Han 
är som sådan jämförlig med Peter den store, ehuru vida 
bättre till karakteren, och det saknas icke drag, som på- 
minna om Bismarck. Han hör till den tämligen fåtaliga 
gruppen af de stora vägbrytarne och nyskaparne, och ett 
par karaktersdrag i sammanhang därmed må anföras. Han 
saknade helt och hållet pietet för det gamla; det var blott 
ting, som voro honom till hinders. Det är något, som 
man nästan skulle vilja kalla vandalism, i den behandling, 
som han lät öfvergå den katolska kyrkans kvarlåtenskap ; 
ställd midt i striden, såg han intet berättigadt hos mot- 
ståndaren och saknade det historiska sinnet. Redan hans 
söner täckte de kyrkor, hvilkas koppartak han låtit ned- 
taga, och sökte rädda de kloster, hvilkas sten han lät an- 
vända till världsliga byggnader. Kyrkornas eller klostrens 
permeböcker användes som beklädnad åt kammarens räken- 
skaper, och vår tids forskning är lycklig, när den finner 



Digitized by 



Google 



Jfö É. Éiläehrand 



något nytt, som undgått " rappandet \ Hur skulle han t. ex. 
kunna äga några sympatier för den märkliga Vadstena- 
kulturen, som en gång spefullt dömde om östgötarne, att 
de voro fulla "af jungfru Marias mjölk och sankt Britas 
uppenbarelser**. Stora brytningar bruka framkalla sådana 
andar som Gustaf Vasas. 

Ett annat drag, som väcker vår förvåning, är den 
obesvärade likgiltighet, hvarmed han sätter sig öfver den 
skrifna lagens bokstaf. Den var visserligen ett par hundra 
år gammal och aldrig omsatt i någon systematiserande fram- 
ställning. Om konungen själf närmare har känt till den, 
må lämnas därhän. I hvarje fall, så snart det gällde hans 
egen maktutöfning, var det, som om den icke hade funnits 
till. Saken var väl den, att han på det borgerliga området 
såg idel förvirring, hvilken lagarne, så goda de än kunde 
vara, ej mäktade bota; den enda fasta organisation, som 
fanns, den kyrkliga, var honom blott i vägen. Liksom han 
nedbröt den senare, sökte han i det förra afseendet bringa 
reda i oordningens ställe och grep öfver allt in med sin 
kungliga vilja, skapande nytt. Hvem skulle hindrat honom? 
Pockade någon på gammal rätt, kunde han få svar som 
Lödöse borgare: "Jag bryr mig ej om edra privilegier mer 
än ett ruttet blåbär." Själfrådigare har ingen konung här- 
skat i Sverige, men själfrådigheten modererades af ett utom- 
ordentligt sundt förstånd, af en säker blick för det prak- 
tiskt nyttiga, af en uppriktig fosterlandskärlek. Själf ovan 
vid laglydnad grep allmogen till upproret, när den tyckte 
nyheterna gingo för långt; det var den tidens konstitutio- 
nalism. Några af nyheterna togos också tillbaka, men 
andra blefvo beståndande. Dess utom förlorade Gustaf Vasa 
aldrig känningen af den folkliga grunden för hans välde. 
Åt riksdagen bevarade han en plats i Sveriges statsskick, 
som den aldrig riktigt förlorade, och inom riksdagen beva- 
rade han en plats åt Sveriges allmoge, som den aldrig 
miste. Men onekligen lämnade han i sitt rent personliga 



Digitized by 



Google 



Öuétaf Vasa ti 



regeringssätt ett vanskligt arf att sköta åt sina efterträdare, 
Sveriges arfkonungar. 

Var detta en brist, så kan den förklaras af tidsom- 
ständigheterna. Gustaf Vasas fel i öfrigt ha vi icke dolt. 
Vi sätta främst bland dem förvärfsbegäret, otålsamheten 
och misstänksamheten. Men utvecklades den senare till en 
olycklig höjd, har äfven det sin förklaring. Han hade under 
de första åren af sin regering utomordentliga svårigheter 
att öfvervinna. Falska vänner och hemliga fiender på alla 
sidor. Han segrade, där så många af hans föregångare dukat 
under, men stridens erfarenheter hade på tänkesätt och 
karakter gjort outplånliga intryck. Han hade sett för mycket 
af världens "svinda* praktiker", och illusionerna hade försvun- 
nit. Han påminner kanske i det fallet något om Fredrik II 
i Preussen. 



Det blef så småningom lugnt kring hans tron. För 
hans öfverlägsenhet böjde sig allt efter hand. Framgången 
är en stor makt i världen, men här måste man äfven 
erkänna de goda afsikterna, den storartade verksamheten 
för fäderneslandets förkofran, det landsfaderliga sinnelaget, 
och man öfversåg med mycket. Men arbetet hade varit 
tungt, och tidigt nog brötos Gustaf Vasas krafter. Efter- 
världen talar gärna om "gamle kung Gösta", och han var 
ej mer än ett par och sextio år vid sin död. Efter rege- 
ringens mödor sökte han vederkvickelse i familjelifvet och 
det hof, han samlade omkring sig. Per Brahe ger en vacker 
skildring af detsamma; konungen visade sig där som "enljuf- 
lig, lustig och lättsinnig herre", såsom hans lynne var, "när 
han eljest var obekymrad och oförtörnad". Men dystra skug- 
gor skulle falla öfver hans senare år; man följer med 
deltagande konungens bekymmer öfver sönerna, när de växte 
upp, öfver Eriks våldsamma och underliga lynne, Johans 
lärda grille r och äregiriga planer. "Oss förundrar", yttrar 

* "Svinda" (fr&n lågtyskan) = listiga. 



Digitized by 



Google 



82 fi. ffildebranä 



han till den senare, "att du är så het att längta och trängta 
efter olyckan . . . Oss förundrar ock, att du ställer ditt sinne 
så hårdt in på ogrundade och ovisse meningar, att du icke 
kan märka den farlighet, utan går fram efter ditt eget 
sinne." "Vore godt", heter det till den förre, "att du be- 
tänkte din och din släkts och alla Sveriges inbyggares bästa, 
hvilket hänger som på en silkestråd, och betraktade det 
kall dig Sveriges inbyggare anförtrott, så att du den ära 
och heder, som dig af ditt fädernesland bevisad är, ville 
som en ärlig furste lägga på sinnet." Båda skulle hvar på 
sitt sätt rättfärdiga faderns farhågor. "Quicquid ägas, pru- 
denter ägas, et respice finem", "gör hvad du gör försiktigt 
och vist, och tänk uppå slutet" var ett af hans varningvsord 
till dem, som förklingade ohördt. 



Liksom riksdagen i Västerås 1527, hör riksdagen i 
Stockholm 1560 till de ryktbara scenerna i Gustaf Vasas 
lif. I sitt testamente lämnade han efter sig åt sin familj 
en grundlag, som visserligen i mycket var ofullkomlig, men 
som är rörande genom sina förmaningar att upprätthålla 
faderns verk, i hvilken härtig Karl en gång sökte berät- 
tigande för sitt uppträdande mot Sigismund och som ännu 
länge efter Vasa-ättens utslocknande åberopades med vörd- 
nad. Hans sista tal gjorde ett djupt intryck, och man äger 
från olika håll samtida om än fragmentariska uppteckningar 
af detsamma, hvilket är mer än man kan säga om det stora 
talet 1527, En af konungens samtida, en gammal torr krö- 
nikeskrifvare, vid namn Rasmus Ludvigsson, har till och med 
inspirerats af detsamma till följande poetiska omskrifhing: 

I gode svenske män, han sade, 
Se mig här i thenne konglig stade. 
Men oss bör ej förgäte med rätte: 
För fyretie år seden syntes thette 
För människors ögon omögligt, 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 33 



När jag fast älend och bedröflig 

Gick i skog och skjul fast rädder 

I en vadmalskjortel klädder, 

Led stor hunger och vattnet drack, 

Låg ynkelig i skog och mark. 

Men thenne förändring var jag för ringe 

Att uträtte och tilväge bringe. 

Ty bekänner jag, att then milde Gud 

Genom the älendes bön och ljud 

Hafver thet uträttet mildelig, 

Som ofte plager underlig 

Tage en ringe makt och kraftelig 

Nederslå och straffe strängelig 

Höge förböljende hjärter 

I sine onde och arge skäffter. 

Like som han sin tjänere David, 

Som sin faders får vaktade flitig, 

Gaf seger och pris emot Goliat, 

Som då hos the Filister myckit galt, 

Så att David honom nederlade. 

Thet Guds folk monde väl behage, 

Och David till kongelig äre kom, 

Guds folk till välfärd och stort mån; 

Likeså hafver Gud alsmäktig och mild 

Mig ovärdig man hulpit här till 

Och thet icke för mine skuld 

LTtan för eders skuld varit mig huld 

Och förlänt mig lycke och god framgång, 

Bevist Sverige välgerninger mång 

Eder Svenske till gode, hjälp och tröst, 

På thet I af allt hjärte och bröst 

Honom therföre högt täcke skole,. 

Honom alltid prise och lofve. 

Videre sade han gansk mildelig, 

Ther öfver mången grät bitterlig: 

I käre gode svenske män alle 

Föreningen lleimdals folkskrijter. 36. 



Digitized by 



Google 



34 K. Hildebrand 



Beder jag flitig ined alle, 

Ehuru jag hafver eder förestått, 

Att I hålle mig thet till gode och godt, 

Och om något godt uträttedt är, 

Thet hafver Gud gjort, vår fader kär. 

Honom täcker therföre af allt hjärte, 

Af hvilken allt godt kommer med rätte, 

Men om något fel hafver varit 

I regementet, som är framfarit, 

Så att allting är ej drabbadt så rätt 

Och så väl, som sig borde thet, 

Då vill jag gärne bedes före, 

Gör et för Gud, I mig thet höre, 

Och mig thet förlåte af hjärtet 

Och ej till onde hafve tillmätet. 

Dock skall Gud vare mitt vetne ther till: 

Thet är ej skedt, jag nu bekänne vill 

Af arghet eller motvillighet 

Utan af människlig svaghet, 

Att jag icke hafver kunnet 

Göret bättre än nu är befunnet. 

Någon tid efter riksdagens slut, den 29 september, 
afsomnade konungen efter en kristlig dödsberedelse, och ett 
par månader senare satte sig det stora sorgetåget i gång 
för att från Stockholm föra till Uppsala Gustaf Vasas och 
hans båda aflidna drottningars lik. Åtta dagar förut och 
åtta dagar efteråt ringdes en timme hvar dag i alla Sveri- 
ges kyrkor. Först tågade en fanika knektar. Därefter för- 
des konungens egna hästar. Så följde hela skolungdomen 
eller djäknarne, 200 till antalet, och det talrikt församlade 
prästerskapet, 450 stycken, sjungande psalmer. Djäknarne 
vände tillbaka vid stadens slut, men prästerskapet följde 
med, vakande turvis hvar natt tre biskopar och 30 präster 
i kvarteren. Efter dem följde fyra härolder och därpå 24 
ryttare med Sveriges landskaps vapen. Så kommo några 



Digitized by 



Google 



Gustaf Vasa 35 



riksråd med Sveriges hufvudbanér, konungens vapenklädnad 
och hjälm samt rustning och närmast före likbåren Svante 
Sture med rikssvärdet. Efter båren följde Gustaf Johans- 
son med konungens lifhäst, sedan den unge konung Erik 
och arffustarne, rikets råd och några af den förnämsta 
adeln. Därefter hoffruntimret, de kungliga fröknarne och 
änkedrottningen, hvar och en i sin släde, den öfriga adeln, 
tyska skyttar samt slutligen "borgare, borgerskor och annat 
parti". Efter fyra dagar hade det långa tåget hunnit till 
Uppsala, och Peder Svart höll där sin berömda likpredikan. 



"Här borde något talas", skrifver en samtida skildrare 
af konungens sista år, "om k. Gustafs regering och huru 
han riket förestått hafver. Men när jag tänker uppå, hvad 
lof han hafver varit värd, för det goda han förskyllt 
hafver, synes mig fattas förstånd och ord slikt rätteligen 
och efter förtjänst göra. Men ett säger jag, att om någon 
tid någon regent har varit värd nämnas 'pater patrias' 
(fäderneslandets fader) hafver k. Gustaf det med all ära 
och värdighet fört, medan och så länge hans regeringstid 
varade. Ty våra historier utvisa, att efter k. Magnus med 
det berömliga vedernamnet Ladulås tid, var efter honom 
ingen ibland nio konungar funnen, af hvilken riket så 
väl varit förestådt, såsom på det sista af k. Gustaf. Huru 
fjärran hans efterkommande kunna jämnliknas honom i re- 
geringen, låter man vara i sitt värde. Men där man 
ville alla omständigheter utleta, måste sanningen betyga, 
att man väl må säga på konung Gustafs mull, att med ho- 
nom i grafven är ock rikets karskhet och välmåga neder- 
lagd och försvunnen. Gud bättret." 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 37. 



HVAD TORFMOSSÅRNA FÖRTÄLJA. 



FÖREDRAG 



VID AFSLUTANDET AF SOMMARKURSERNA I LUND 1896 



AUG. QUENNERSTEDT 

PROFESSOR VID LUNDS UNIVERSITET 



STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 1896 
Almqvist & Wiksella Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



"Hvad torfmossarna förtälja" — så kan öfverskriften 
sättas till det föredrag, hvarnied jag nu skall afsluta detta 
års sommarkurser. Kanske borde det hellre hetat Ä hvad 
torfmossarna gömma", till en antydan, att undersökningen 
egentligen blott kan räknas såsom påbörjad; den har visser- 
ligen gifvit oss de viktiga grundlinjerna, men ännu kräfvas 
både ett långt arbete i detaljerna och en utvidgning af 
undersökningsfältet. 

En torfmosse, helst en af de större, ger ingen till- 
talande landskapsbild. Ödsligt är intrycket af den vida 
ytan med sina bruna, rödaktiga och gråa färgtoner. Ställen 
med lifligare grönska, som på afstånd härma fastare mark, 
visa sig på närmare håll som tufvor af sumpväxter, falska 
för foten, mellan hvilka det bruna dyvattnet stannat, skim- 
rande på ytan nästan som ett gammalt solbrändt fönster- 
glas. Ödsligheten snarare ökas än minskas af martallarna, 
som här och där vandrat ut på mossen; deras spensliga 
växt och risiga grenar vittna föga om de många år de i 
verkligheten räkna. Men hjortron bladen afsticka vackert 
mot mossan och kråkriset och påminna oss, r att äfven sådan 
mark kan frambringa frukter, som i friskhet och fin krydd- 
saft täfla med de flesta. 

Men det är en helt annan landskapsbild jag nu vill 
frammana — en bild från de aflägsna tider, då bäfver- 
hyddorna stodo vid Ringsjön och vägen till dem genom 
susande asplundar och täta videsnår nog var besvärlig, men 
icke alltför lång från stenåldersbyn. I de båda samhällena 
rådde olika tider, liksom hos antipoder, ty då allt var tyst 
hos människorna, sysslades det hos bäfrarna ifrigt med 



Digitized by 



Google 



A ng. Quennersteät 



trädfällning och afbarkning. På kullarna i omgifningen 
växte ek, hägg och hassel, brakved och olvonbuskar, genom- 
flätade af kornellens vinterrodnande grenar och omkransade 
af älgörtens doftande blomspiror; mistelns gulgröna ruskor 
hängde här och där ifrån träden. Men fred hade man ej 
i dessa snår och lundar för de blodtörstiga myggsvärmar, 
som sväfvade kring som små fina moln, och sommaren hade 
nog flere ruskiga och regniga dagar än varma och klara. 
I de sumpiga, kryddångande pors- och starrmarkerna rotade 
vildsvinsflocken, krälade sköldpaddan; syntes hon än icke 
själf, så förråddes dock hennes närvaro och rofgiriga vanor 
af simblåsor af fiskar, som här och där drefvo kring på 
vattensamlingarna l *. Höjdtrakterna i fjärran kläddes af djupa 
furuskogar; kronor vid kronor, stammar vid stammar i änd- 
löshet. Härinne var tyst och svalt, så tyst att man långa 
stunder lyssnade förgäfves efter andra ljud än skogens 
h viskande tal; det kändes i luften, att här fick man gå 
varsamt — plötsligt framträdde Wisents (Bison — lät det i 
romerskt öra) lurfviga rundhufvud med otämjelig vildhet 
blickande ur ögat. I en annan trakt — ty han skydde 
myskdunsten af Bisonflocken — höjde sig uroxens raka 
panna med de mäktiga hornen, den väldige ledtjuren för 
den svarta hjord, som med sitt vilda bölande väckte ekot i 
fjärran och hvars tramp bildade det enda vägmärket i stiglös 
skog. Fanns det en röjning härinne, så hade stormen gjort 
den eller blixten, som tände i skogen. På sådana platser 
stod en lund af hög braken; de findelta bladen rörde sig i 
luftdraget — eller kom där kanske något smygande fram 
under dem? Säkert troddes det, att här funnos väsenden, 
som flintpilen ej bet på, men hvad de hette, det minns sagan 
icke längre. Vargarne ströfvade från åsarna ner öfver slätt- 
marken, jagande hjort och älg. Vildkatten och lon skymtade 
som flyktiga skuggor mellan snåren eller lågo lurande högt 
uppe på furans gren. Och i djupaste skogen, där Monotropa 
gömde sina bleka, fjälliga stänglar för solen, vankade som 
* Siffrorna hänvisa till i slutet af skriften införda anmärkningar. 



Digitized by 



Google 



T/vad torfmossarna förtälja 



enstöring en gammal obesegrad björn. Den som vågade 
sig dit, fick höra honom "brumma och sjunga" på skogens 
sträfvaste ton — dess rätta melodi har kledran funnit, när 
hon mot kvällen sjunger den ljufva visan utan ord eller 
kanske nästan med ord, efter hon kallas taltrast. Där björn- 
mossan växte tät och fotsdjup och gjorde de tyngsta steg 
ljudlösa, där hade skogens vresige drött de mjukaste bolstrar 
till sitt vinteride. Endast hornugglan såg, hvar det till- 
reddes, eller korsnäbben, när han från furutoppen vaggande 
i vinden tittade ned efter den kotte han klippt af. — Från 
kärren hördes säkert då som nu det skarpa hvisslandet af 
spofven (Numenius, ty näbben är krökt som nymånens 
skära); öfver sjön ljöd lommens skri; men fiskgjusens skarpa 
öga, som från en trädtopp uppmärksamt följde företeelserna 
vid vattnet, såg också en människa, skinnklädd, med nakna 
armar och den solbrynta pannan endast täckt af det lurfviga 
håret, sysselsatt med att från en urholkad trädstam bland 
näten och näckrosbladen insamla sjönötter. De tomma 
nötterna af Trapa natans med sina spärrande tornar hit- 
tas ännu i mossarna, men växten själf var i svenska floran 
vorden blott en sägen, tills den omsider återfanns växande 
i Immeln. 

Så ungefär skulle man kunna teckna en fornskånsk 
landskapsbild. Utkastet börjades som ett Ringsjölandskap, 
men det skulle lika väl eller kanske i något afseende 
bättre förlagts till nejden af någon annan sjö. — - De 
många verkstadsplatserna för flintredskap visa emellertid, 
att det bodde en ganska talrik befolkning kring Ringsjön, 
årtusenden innan Benediktiner-systrarnas kloster reste sina 
murar på Bosaön. Tilltalande såg det säkert icke ut kring 
de äldsta stenåldersmänniskornas bostad med dess afskrädes- 
högar af klufna märgben samt råa hudar och skinn, upp- 
hängda till torkning; allt på en varm sommardag omsvär- 
madt af härmassor af blåa flugor och andra förruttnelsens 
vänner. Men hvad ville ej forskaren gifva, om han kunde 
utbyta dessa i fonografen nu så lätt magasinerade röster af 



Digitized by 



Google 



Au g. Quennerstedt 



berömda tänkare och statsmän med deras svarfvade visdoms- 
ord mot litet hvardagstal af denna okultiverade människa. 

Ännu finns i Europa en plats, som i själfva hufvud- 
dragen återgifver just de naturförhållanden, som under af- 
lägsna tider gåfvo vårt eget land sin prägel. Det är Bialo- 
wiezca, en skog på omkring 25 geografiska kvadratmil i 
Litthauen omkring Narews källor. Den väldiga skogen, 
som skönj es långt ifrån som en mörk mur vid randen af 
slätten, har sett Carl XII:s krigare tåga förbi; många af 
dess jättar stodo där redan då 2 . Träder man in i den, så 
tänker man nog på mången plats, att så kunde det sett ut, 
där Varus miste legionerna 3 . Skogen består till största 
delen af fur, därnäst af ek, lind o. s. v. Boken saknas 
alldeles. Härinne där ekorren och mården kunna vandra 
miltals utan att behöfva sätta sin fot på jorden, kvarlefver, 
skyddad af Polens fordna konungar och de ryska tsarerna, 
ännu Bison jämte nästan alla de djurarter, som nyss upp- 
räknades. Endast Urus saknas. Han är utdöd, åtminstone 
som vild ; man antar likväl, att hans blod fortlefver i några 
af våra tama boskapsraser. 

Men det är visst icke från Bialowiezca, som dragen 
hämtats till den bild jag tecknade. Då hade vi ingen säker- 
het för att icke månget godtyckligt drag smugit sig in i 
skildringen. Bevisningsställena, urkunderna, måste natur- 
ligtvis kunna uppsökas inom vårt eget land, och där finnas 
de ock, i torfmossarna. Här ligger lifvets fordna prägel 
bevarad; här kunna vi följa de förändringar det undergått 
under tidrymder, som föregingo människans uppträdande 
inom vårt land, eller som voro vittnen till de första röj- 
ningar hon gjorde i vildmarken. 

I torfmossarne ligger alltså gömd en historia , icke 
blott en hop sakförhållanden eller fakta i tillfällig gruppe- 
ring — de ligga ordnade där i noga bestämd följd. Således 
icke blott en landskapsbild med sitt tillhörande djurlif kan 
upphämtas därifrån, utan många. Jag ställde fram en utaf 
dem och visst icke den djupast liggande, eller för att tala 



Digitized by 



Google 



Hvad torfmos8arna förtälja 



i en annan bild, jag tog fram en del af det stora historie- 
verket, öppnade den och läste liksom i förbigående en sida 
därur för eder. 

Att torfmossarne, helst i skogfattiga landskap, länge 
haft icke ringa betydelse och att industrien i våra dagar 
sträfvar att ge dem en ännu vidsträcktare och mångsidigare, 
är nog bekant; på denna flyktiga stund ville jag ge en an- 
tydning om den betydelse de ha för vetenskapen. 

De flesta mossar ha fordom varit sjöar eller vatten- 
samlingar, som sedan växt igen. Ofta ser man ännu i 
mossens midt en liten sjö eller göl, återstoden af den forna 
större vattenspegeln. Vårt land har således fordom varit 
ofantligt mycket rikare på sjöar än nu, och många af dem, 
som nu finnas, hafvå varit större eller sammanhängt med 
mångfaldigt sönderdelade vattensystem. Ett generalstabs- 
kartblad, förlagdt till den tiden, skulle alltså, äfven hvad 
fördelningen mellan land och vatten beträffar, sett mycket" 
annorlunda ut mot nu; i många fall skulle det nog också 
låta rekonstruera sig. Mossar finnas af olika slag och upp- 
komstsätt; det är egentligfen de.s. k. skogsmossarne — de 
heta så både därföre, att de vanligen omgifvas af skog och 
själfva till ej ringa del bildats af forna skogar — som 
här sysselsätta oss. De ha ett växlande djup, som stundom 
kan vara ganska betydligt. Det är blott det öfversta lagret 
af mossen, som ännu har lif; det består, frånsedt den högre 
växtlighet af martall, viden, ängsull, klockljung, hjortron 
o. s. v., som kan finnas där, af ännu växande mossa, hvit- 
mossa eller rödmossa. Under detta lager ligger den bruna 
eller svartbruna torfven, som består af multnade växtläm- 
ningar. Dessa härröra dels af mossor, dels, och detta för- 
nämligast i mossens omkrets, af mer eller mindre tydliga 
fragment af blad, blomdelar, frukter, kvistar eller hela 
stammar af de högre växter och träd, som vuxit i omgif- 
ningen af den forna sjön. Att de ej hunnit fullständigt 
upplösas, oaktadt de långa tidrymder de legat gömda här, 
beror på flera omständigheter. Dy vattnet har konserverande 



Digitized by 



Google 



Avg, Quennersteåt 



egenskaper, den låga temperaturen spelar också en roll. 
Mossarna tillhöra nordliga länder; i de varma finnas nog 
kärr, men ej egentliga mossar. Nederst öfvergår torfven i 
dy och gyttja, i hvilka blott mikroskopet kan upptäcka 
organismer eller deras rester. Själfva bottnen utgöres af 
lera eller grus. Här är alltså lifvet slut äfven i sina frag- 
menter, här tar det oorganiska vid. Det har också sin 
högst intressanta historia, men här kommer den oss icke 
vid. Hur gamla mossarna for öfrigt må vara, så äro de 
dock, geologiskt taladt, nya; de tillhöra de s. k. kvartära 
eller postglaciala bildningarna. Knappt behöfver det väl 
anmärkas, att mossbildning både fortgår och inledes den 
dag som är; många mossar äro således jämförelsevis nya 
bildningar. I dem ligger ingen historia gömd för oss; de 
kunna samla på en för framtiden. Men framtiden behöfver 
den föga, den har i litteraturen en lättare tillgänglig kun- 
skapskälla. 

För fullständighetens skull kan det anmärkas, att det 
icke blott är i torfmossarna naturen nedlagt vittnesbörden 
om de växlingar den undergått Under en gifven tid. Ofver- 
allt, hvarest i trakter med kalkhaltiga bergarter en källa 
framväller med kolsyre rik t vatten, utfall es vid kolsyrans 
fördunstning den kalk, som hölls upplöst. I dessa kalktuffer, 
som kunna bilda ganska mäktiga lager, finner man de allra 
tydligaste och vackraste aftryck af blad o. s. v. af de växter, 
som under växlande tider frodats i omgifningen. Här i 
Skåne förekommer en sådan bekant kalktuff vid Benestad 
i Ystadstrakten. 

Tack vare dessa vittnesbörd kunna vi alltså i själfva 
hufvuddragen följa, hur efter istidens slut växter och djur 
åter började invandra och befolka vårt land. Isen bortsmälte 
naturligtvis först från dettas sydligaste delar; i Skåne äro 
vi således i tillfälle att få den fullständigaste inblicken i 
florans invandringshistoria. Ty invandrare är allt, som nu 
lefver här; ingenting finns kvar, utan i form af försteningar 
från ännu äldre jordperioder, enär istiden utplånade allt 



Digitized by 



Google 



Hvad torfmossarna förtälja 



det lif, som förut fanns här. Vi få naturligtvis icke före- 
ställa oss, att vår fauna och flora kommit in så att säga i 
klump ; det förbjödo redan de klimatiska förhållandena, som 
endast genom långa tidrymder öfvergått till dem, som rådt 
under historisk tid. Det är således tydligt, att endast sådana 
växter och djur kunde här invandra och utbreda sig, för 
hvilka klimatet på en viss tidpunkt hunnit blifva passande. 
När detta sedan yttermera förbättrades och lockade in nya 
lifsformer, så fingo de äldre för ett kallare klimat lämpade, 
draga sig längre mot norr. Våra äldsta invandrare ha vi 
således nu att söka i de kallaste trakterna af halfön, högt 
uppe på fjällen i jöklarnes grannskap eller i närheten af 
den snö, som sommarsolen ej hinner smälta bort. Vi kalla 
dem nu för fjällväxter, men fastän de numera tyckas älska 
fjällen och endast trifvas där, så voro de en gång låglands- 
växter. De blad af fjällsippan, Dryas octopetala, af polar- 
viden och dvärgbjörk, som man funnit i lerorna vid Alnarp, 
bevisa det nogsamt, och renhornen, som upphämtas från 
torfmossarnas djup öfverallt på skånska slätterna, bära också 
vittne om ett kallare luftstreck 4 . 

Tiden tillåter ej att här närmare redogöra för gången 
af de undersökningar, som satt oss i stånd att i hufvud- 
dragen följa de förändringar, som ägt rum i vårt lands 
växt- och djurvärld. Den verkligt vetenskapliga under- 
sökningen af sötvattenslerorna, kalktufferna och torfmossarna 
är för öfrigt ganska ny i vårt land; den har utgått från 
lärjungar från sydsvenska universitetet. Jag nämner här 
prof. Alfred Nathorst och docent 6. Andersson. Man nöjde 
sig länge hos oss med de analogier, som kunde hämtas från 
de i grannlandet Danmark i början af 1840-talet framlagda 
undersökningar af torfmossar, som jämte andra skarpsinniga 
kombinationer och forskningar gjort Jap. Steenstrups namn 
så berömdt 5 . Hvad som i de skånska torfmossarna länge 
drog hufvudintresset till sig, var de talrika djurlämningar, • 
hela skelett, lösa ben och horn, som i prof. Sven Nilsson 
funno sin vetenskaplige bearbetare. Zoologiska museet i 



Digitized by 



Google 



10 Ang. Quennerxtedt 



Lund förvarar i sin stora samling af torfmossefynd det 
vackraste bevis på hans vetenskapliga intresse och samlarenit. 

Vi ha kallat vår nuvarande växt- och djurvärld för 
invandrare, och man spörjer då efter invandringsvägen. 
Skulle jag vara riktigt noggrann, borde jag säga invandrings- 
vägarne, ty de hafva varit mer än en, men här intresserar 
oss företrädesvis själfva hufvud vägen, den södra. 

Vi se ju hvarje vår, när den temporära istiden, vintern, 
slutar, skaror af invandrare upplifva den förut rätt döda 
naturen. Men för dem behöfva vi ej spörja om vägar, de 
ligga öppna så långt lufthafvet bär. Och väl är det sant, 
att, när vi se, hur ett fröfjun seglar fram, buret af ett 
omärkligt luftdrag, eller när man om hösten tar upp ett 
hvirf lande löf och ser en helt liten snigel eller snäcka sitta 
på det, en aning kommer öfver oss, att naturen öfverallt 
har sina dolda vägar — forskningen har verkligen lyckats 
spåra många af dem — men det förslår uppenbarligen ej 
här. I företalet till sin däggdjursfauna uttalade Nilsson sin 
öfvertygelse om den forntida tillvaron af en landförbindelse 
mellan Skåne och Europas fastland — en sådan var i själfva 
verket ett zoologiskt postulat. Men först i senare tider har 
man kuunat framlägga tillfyllestgörande bevis för att Skåne 
en tid bildat ett helt med de danska öarna och Jutland. 
Under en del af denna tidrymd var Östersjön ett inhaf, en 
stor fårskvattensjö — under en del blott, ty det fanns från 
istiden en annan förbindelse med västerhafvet än Öresund 
och Bälten, en nordligare öfver Vättern och Vänern. Där 
gick ett bredt sund tvärs öfver landet, från hvilket Vätterns 
södra del sköt in som en vik i det småländska höglandet. 
Hur annorlunda skulle sannolikt vår historia gestaltat sig, 
om detta sund kvarstått ! Det farskvattenshaf, hvartill Öster- 
sjön öfvergick, sedan det slöts, är i geologien känd t under 
namnet Ancylus-sjön efter en där talrikt förekommande 
liten snäcka, Ancylus fluviatilis. Och liksom den omtalade 
landtförbindelsen blef en invandringsbrygga för växter och 
djur, så har Ancylussjön möjliggjort eller åtminstone under- 



Digitized by 



Google 



^ Hvad torfmossarna förtälja 11 

lättat invandringen af sådana insjöfiskar, som ej trifvas i 
salt vatten. Jag kan ej här dröja vid dessa förhållanden; 
så mycket är i alla fall säkert, att när Ancylussjön afstäng- 
des från väster rådde här ännu ett arktiskt klimat, men 
den ägde ännu bestånd, när resliga skogar växte på dess 
stränder. När den s. k. postglaciala sänkningen återställde 
förbindelsen mellan Östersjön och Västerhafvet genom Öre- 
sund och Bälten — djupare till och med än nu, så att 
Östersjön från att ha varit ett färskvattenshaf till och med 
blef saltare än den nu är; denna saltare Östersjö, hvars 
maximistånd var högre än den nuvarandes, har fått namnet 
Litorinahafvet — hade halfön redan hunnit att befolkas af 
en rik flora och fauna. De betydande förändringar, som 
sedan härutiunan ägt rum, bero på människans ingripande 
och de följder detta dragit med sig. Ty människan arbetar 
i bestämda riktningar, för vissa syftemål; men liksom bak- 
om hennes rygg drar naturen sina egna konsekvenser. 

Vi återvända nu till torfmossarna. Steenstrup hade 
påvisat, att i de danska torfmossarna kunna urskiljas fyra 
olika lager, betecknade af de växtlämningar, som förhärskade 
i h varje. Det är här närmast fråga om de trädslag, som 
under olika tider bildade skogarne. Nedifrån och uppåt 
räknade, äro dessa lager: aspens, furens, ekens och alens. 
Motsvarande lager hafva sedan påvisats i skånska torf- 
mossar. De första skogar, som funnos i vårt land, sedan 
temperaturen småningom nått den höjd, att resliga träd 
åter kunde växa här — den tid alltså, som efterträdde polar- 
videnas, dvärgbjörkens och renens tid — bestodo af asp, 
björk (Betula odorata) och sälg. De ha varit blandade, 
eller den ena eller andra arten har förhärskat på olika 
ställen. Som underskog växte enen, barrträdens förelöpare 
här och de späda fröplantornas framtida skydd ("skogarnas 
amma"). 

Stenarna och blocken, väl ännu ej så mossiga som vi 
nu se dem, kransades af braken; ömtålig för frosten mer än 
andra ormbunkar, som de genast gulnande bladen förråda, 



Digitized by 



Google 



12 Aug. Quennerfttedt 



är den likväl en tidig inflyttare, liksom den förmått lämpa 
sig efter olika luftstreck. Starrgräs, kråkris, mjölon- och 
odonris bildade tufvorna; men hvad, som för öfrigt täckte 
marken i dessa första skogar, veta vi ej ; öfverhufvud är in- 
vandringstiden för många af våra vanligaste växter ännu 
okänd såsom för ljungen och lingonriset, som nu kläda 
sådana vidder af den svenska jorden. I sjövikarna täcktes 
ytan af vattennatens bruna blad och hvit näckros, som 
tycks vara äldre här i landet än den gula. Vi få ej före- 
ställa oss dessa vatten såsom från början mycket fiskrika, 
åtminstone icke artrika. De tidigaste fiskarna här hörde 
säkert till laxarnas familj; äfven aborren torde vara en af 
de tidigare. Uteslutna ännu så länge voro de, som älska 
starkt gräsbevuxen eller också mycket dyig botten, som 
ännu ej hunnit bildas. Jag erinrar om att karpfiskarne — 
den familj, till hvilken våra flesta sötvattensfiskar, rudan, 
mörten, iden, braxen o. s. v. höra — i allmänhet föredraga 
sådan botten och att de i Norge knappt finnas utanför 
Mjösens och närmast angränsande vattensystem, om ej som 
planterade. — Det var ljusa skogar, som kransade dessa 
stränder, men de evigt rörliga asparna med löf, som prassla 
för hvarje vind, gåfvo dem en orolig karakter, och när 
aftonens fläkt somnat och solnedgången färgade sjön som 
ett rosenblad, så förblef det likväl ett djupt ödsligt land- 
skap; det vill säga, vi känna det i fantasien så, men det 
fanns ingen då, som kunde reflektera däröfver, ty det var 
"förr än mänskostämma hördes* här, och när den tiden 
kom, så talade de rösterna säkert föga om annat än det, 
som rörde de närmaste behofven. Nu sågos inga andra 
hyddor här än "bjurhusen". Ty det var riktig bäfverskog ; 
grenar med märken af deras skarpa tänder hittas stundom 
i mossarna, förmodligen från olika nivåer, eftersom bäfvern, 
fast i ringa antal, fortlefvat i norra delen af landet långt 
in i detta århundrade — till sist utan fred att utveckla sin 
märkvärdiga byggnadsdrift. Den myckna barkfödan brukade 
han krydda med kalmus- och näckros-rot. När han i skräm- 



Digitized by 



Google 



Hvad tor f mossarna förtälja 13 

sel gaf ett slag med svansen på vattenytan, innan han dök 
under, så hördes det långt i nattens stillhet 6 . 

Så gingo tiderna, och småningom reste sig här en helt 
annan slags skog; det blef furens tid. Björk och asp voro 
nu undanträngda till för dem särskildt passande platser och 
bildade ej längre skogens massa. I mera förkrympta former 
utgjorde de dock alljämt det nordligaste skogsbältet. Huru 
förhärskande furen varit under långa tidrymder, visa de 
kvistar, barr och otaliga kottar, som mossarna gömma, här 
och där äfven de väldiga stammar, som stormen vräkt ned. 
Både underskog och markbetäckning torde Jia erbjudit någon 
olikhet med våra dagars barrskogar, för öfrigt härskade 
furuskogen så länge, att den i dessa hänseenden hann att 
undergå förändringar. En olikhet var påfallande. I våra 
skogar se vi ofta fur och gran blandade, men här reste sig 
ingen grantopp, täflande med furukronorna, ty granens tid 
var ännu ej kommen; den hade ej ännu ryckt oss så nära 
från sitt hem i öster. — I Danmark försvann furen före 
historisk tid, ehuruväl ett minne af den ännu torde gömma 
sig i ett par j utländska ortnamn. 

I nästa mosslager intages furens plats af eken; dess 
blad och grenar, ållon och fruktskålar förekomma i stor 
mängd. Furuskogens oändeliga pelarsalar, fyllda af det 
stilla sus, som låter oss förnimma lufthafvets svagaste våg- 
svall, stigande som mot en fjärran kust, en enslig minnets 
ö — ha nu efterträdts af väldiga grönskande kronor, skug- 
gande öfver stammar, som blifvit en sinnebild af kraften 
och styrkan. Vi kunna lätt tänka oss, att den tidens ekar 
under perioden för artens största utbedning och högsta ut- 
veckling nått en storlek, som man nu sällan ser. Dessa 
forntida ekskogar ha till och med intagit ställen, som hafvet 
nu rår om. Skåne hade andra strandlinjer än nu; det bevisa 
nogsamt de submarina torfinossar på Falsterboref och utan- 
för Ystad, där man funnit kvarstående ekstubbar. Den 
soligare ektiden har säkert medfört betydande tillökning 
i vår markflora äfvensom en mängd nya inflyttare bland 



Digitized by 



Google 



14 Aug. Quennerstedt 



fågel- och insektvärlden. Bland fåglarna har eken funnit 
en och annan kraftig befordrare af sin spridning. 

Alen (Alnus glutinosa) har lämnat grenar, hängen och 
stubbar i det lager, som ligger närmast öfver ekens, och 
tydligen har detta trädslag i täta, mörkt grönskande lundar 
kransat sjöarnas och vattendragens stränder eller intagit 
sumpmarkerna, men knappast torde den utom rent lokalt 
haft rang af förhärskande skogsträd under någon tid i 
samma mening som de föregående. Spår af den ha för öfrigt 
funnits redan i furulagrets öfre del. 

Det behöfvQr knappt anmärkas, att likartade lager i 
mossarna ej äro ett uttryck för samtidighet i olika delar 
af halfön. Norrut måste naturligtvis tallzonens understa 
gräns falla mycket senare än i söder. I de nordliga mossar- 
na saknas dessutom eken alldeles. 

Ingenstädes har man tills dato i de skånska torfmos- 
sarne funnit spår af bok och gran 7 . De höra således till 
de senast invandrade skogbildande träden. Att boken kom- 
mit från söder är tydligt under det granen kommit från 
öster och norr. I nordliga delarna af vårt land saknas den 
i äldre af lagringar, men finnes i de yngre. I Danmark har 
granen aldrig vuxit själfsådd och den är sällsynt i Norge 
västanfjälls. 

I denna flyktiga öfversikt har det blott varit fråga om 
de egentliga skogsträden. På olika nivåer innehålla mos- 
sarna spridda lämningar äfven af lundarnas träd och buskar, 
rönn, hassel, hägg, lind, ask, lönn, olvon o. s. v. Några 
na invandrat redan med furen — eller rättare sagdt under 
furutiden — de flesta hafva väl följt eken åt. Af våra 
bärväxter fanns hallonet här redan under furutidens äldre 
del; smultronet är säkert en senare invandrare. Trädens 
nuvarande utbredning mot norr kan väl redan den ge vinkar 
om den ordning, i hvilken de invandrat, ehuru man här ej 
får draga för raska slutsatser. — Eken har tidigare gått 
längre mot norr; klimatet var alltså då något varmare än 
nu; ett förhållande, förut påpekadt af prof. F. Areschoug, 



Digitized by 



Google 



Hvad torfmosaarna förtälja 15 

som från andra synpunkter — de växtgeografiska — sökt 
belysa florans invandringshistoria. 

I enlighet med torfmossarnas periodbeteckning skulle 
vi nu sägas lefva i granens och bokens tid. I verkligheten 
omgifvas vi ju af en blandning af alla perioderna, där för- 
hållandet mellan de olika beståndsdelarna ej längre som 
förut beror på naturens egen verksamhet. Boken och andra 
ädla träd, som fordom bildade härliga sammanhängande 
löfhult, där nu endast spridda rester återstå, ha sett sin 
bästa tid. På den tid, som St. Sigfridslegenden åsyftar, var 
Småland visst icke det björk- och barrskogsland, som det 
sedan förhärskande blifvit, åtminstone ej kring de stora 
sjöarna. Våra bästa träd bli allt sällsyntare i vildt tillstånd; 
alm, ask, lönn och lind hafva nästan öfvergått till att blifva 
park- eller alléträd, lyxföremål,' som numera göra nästan 
samma intryck som den främmande hästkastanjen, som var 
okänd här under medeltiden och först började odlas i södra 
Europa kring medlet af 1500-talet, ehuru den synes vara 
inhemsk på Balkanhalfön. Jordklyfningen, för att ej tala 
om den allmänna stegringen i lefnadsbehofven, som medför, 
att allt, som kan omsättas i penningar tillgripes, blir ödes- 
diger både för skogens veteraner och de yngre släktleden. 
Det sägs, att man fordom hört trollen skryta af att de sett 
7 ekskogar växa upp och 7 ruttna ned; deras tidmätare 
börjar mångenstädes höra till sagan nästan lika mycket som 
de själfva. 

Den landskapsbild, som inledde denna redogörelse, har 
tänkts förlagd på offergången från furens nivå till den 
följande. Eken har redan invandrat, men ännu ej blifvit 
förhärskande skogsträd. 

Talrika djurlämningar anträffas i torfmossarne och lik- 
som man är sysselsatt med att allt fullständigare utforska 
deras flora, så kan man också skrifva en torfmossfauna. 
Men här möter en särskild svårighet; väl veta vi, hvilka 
större däggdjur, som lefvat här under tiden för mossarnas 
bildning, men hvilka lager de rätteligen tillhöra, med andra 



• Digitized by 



Google 



16 Aug. Quennerstedt 

ord, i hvilken ordning de inkommit, det veta vi i allmänhet 
icke. Det kan således möjligen sättas i fråga, om samtliga 
de djur jag ställde in i landskapsbilden verkligen voro sam- 
tida här på den antagna nivån. Till den omtvistade frågan 
om människans första uppträdande här återkommer jag. — 
Fågellämningar äro sällsynta i torf mossarna, och när jag- 
likväl införde några af de bevingade i taflan, så nyttjade 
jag en frihet, visserligen icke den som man kallat den "po- 
etiska", utan den som analogien, sannolikheten tillstädj er. 
En viss naturbeskaffenhet, en viss växtlighet framkallar 
också ett vist slags djurlif. Men analogien kan också leda 
vilse. Det är alltför möjligt, att vildrenen i Skåne varit en 
skogsren, som fortlefvat i björk-asptiden eller längre och 
att analogien således här icke bör hämtas från norska fjällen 
och Spetsbergen, utan från vissa trakter af Ryssland. Kort 
sagdt: faunisten arbetar under mycket ogynnsammare för- 
hållanden än botanisten. Denne finner, i hvilken skärning 
som helst i mossen, material för sina undersökningar och 
kan själf välja den gynnsamma tiden; ett däggdjursskelett 
eller ett horn finnes tillfälligtvis af arbetare och, om det 
också tillvaratages och sent omsider kommer i vetenskaps- 
mannens hand, så har det blifvit rubbadt från sitt läge. 
Men nu för tiden, såsom frågorna nu stå, kan man säga, 
att vid ett torfraossefynd, gällde det så än en uroxe, fynd- 
omständigheterna äro mer värda än fyndet själft. Det är 
just dessa, som skola tillvaratagas, och det kan ingen göra 
rätt utom den vetenskapligt skolade. Jag måste därföre 
enträget uppmana enhvar (och jag vill erkänna, att valet af 
ämne för ett föredrag i denna krets ej varit fritt från be- 
räkning), som tillfälligtvis får kännedom om ett dylikt fynd, 
större eller mindre, att genast därom underrätta sakkunnig 
person. Detta möter föga svårighet i telegrafens och tele- 
fonens tid. Bäst är naturligtvis om fyndet får kvarligga 
orubbadt; åtminstone böra prof af det lager, som närmast 
omgifver det, tillvaratagas samt så fort som möjligt insändas, 
förvarade så, att de äro skyddade för uttorkning, t. ex. i ett 



Digitized by 



Google 



Hvad torf mossarna förtälja 17 

mindre glaskärl med litet dyvatten, hämtadt ur en torfgraf. 
Viktiga frågor kunna få sitt afgörande härigenom, en ny 
och oväntad belysning kan kastas härifrån; åtminstone kan 
det redan sannolika bestyrkas och upphöjas till visshet. 
Allt är viktigt här, ingenting är oviktigt eller värdelöst, 
gällde det så blott ett fiskfjäll. 

Man behöfver blott kasta en blick på älghornen från 
torfmossen för att få en föreställning om, under hvilka 
gynnsamma förhållanden djuren då måste lefvat. Gamla 
tjurar ha burit väldiga skoflar med mångtaliga spetsar; 
det kändes nog både ovant och lätt om hufvudet, då de en 
vinterdag föllo af och blefvo liggande på isen. Äfven hjort 
och rådjur träffas i mossarna; öfver hufvud fanns säkert 
under ektiden på få undantag när (t. ex. de tre husråttorna) 
hela vår nuvarande däggdjursfauna, jämte några sedan dess 
försvunna arter; men förhållandena voro likväl helt andra 
än nu därutinnan, att arter, som nu äro sällsynta, då voro 
allmänna och tvärt om. Det är smådjuren, som ha vunnit. 
Fågelvärlden erbjöd nog större olikheter. 

Vid de vilda oxarter, som funnits här, skola vi något 
dröja. Tidigare antog man, att de närmast tillhört ekperioden 
och att de blott funnits i Skåne. Här ha också de ojäm- 
förligt talrikaste resterna blifvit funna — alla af känd fynd- 
ort söder om Linderöds- och Söderåsarna, de flesta från Trelle- 
borgs- och Ystadsslätten. Men man har i senare tid funnit 
skelettdelar af uroxe i Kalmar län (Rockneby) och Öster- 
götland (Linköpingstrakten) samt af Bison i Östergötland 
(nära Vadstena). Vidare är det genom det af geologen 
N. O. Holst beskrifna fyndet från Rockneby tydligt, att de 
invandrat hit, sannolikt äfven varit talrikast under furu- 
perioden. Steenstrup hade för öfrigt påvisat detta för 
Danmarks räkning. Äfven under de följande tiderna uppe- 
höllo de sig säkert helst i barrskogen ; vintertiden utgjorde 
väl furens årsskott, jämte spädare kvistar och bark af löf- 
träd deras förnämsta föda, mera än det vissnade starrgräset, 
ehuru äfven detta uppsöktes i träsken. Torfmossfynden 

Föreningen Ueimdals folkskrifter. 37. 2 



Digitized by 



Google 



18 Ang. Quenner8tedt 



härröra från djur, som drunknat under vandring på isen. 
Det sagda gäller närmast uroxen, men äfven Bison har 
tillhört furuskogen såsom ännu i dag, ehuru han säges icke 
hämta sin föda från barrträden. Att döma af fynden har 
Bison varit betydligt sällsyntare än uroxen, men tillfällig- 
heten råder allt för mycket öfver fynds tillvaratagande och 
bekantgörande. Säkert skydde båda hvarandra och uppe- 
höllo sig på olika trakter. De väldiga djuren höllo närmare 
2 meter i höjd öfver bogen 8 . De skiljas lättast på skallar- 
na, som visa stor olikhet. Uroxen utmärker sig genom 
platt panna och rak nack-kant samt väldiga horn. Bison 
har starkt kullrig panna och kortare horn. Framkroppen 
är hos denne långraggrig helst på haka och strupe; fårgen 
är sotbrun. Hufvudet bäres lågt, det förefaller åtminstone 
så tillfölje af den höga manken. Uroxen, som gifvit kantonen 
Uri sitt namn och vapen, torde närmast ha påmint om den 
holsteinska boskapsrasen; den var svart till färgen med ett 
hvitaktigt streck längs bakryggen samt med hvit haka. 
Ett träsnitt i Sigmund Herbersteins resa och en målning i 
Augsburg — båda från femtonhundratalet — kunna gifva 
oss en föreställning om hans utseende. På Caesars tid var 
han talrik i Germaniens skogar och han har senare fått 
sin plats i gammaltysk sång och saga. I Niebelungen-Lied 
höres jägarhornets klang i skogen och de många ifriga 
hundkopplens skall; bland Sigfrids stolta jaktbyte räknas 
både Ur och Wisent 

— einen wisend und einen elch 

Stärker ure viere — — — 
Det är just på den jakten sveket fäller hjälten, när han 
skall dricka ur lindekällan. I den nordiska sagan (en in- 
vandrare här liksom allt annat) heter han Sigurd Fofners- 
bane, och här hos oss kunde han jagat samma djur som i 
Odenwald, men den mörka Völsungasagan, som nedskrifvits 
på Island, har ingen rätt fröjd af naturen, utan dröjer helst 
vid de underjordiska lågor, som brinna i människors barm och 
som äro värre än de bål Sigurd red öfver på hästen Grane. 



Digitized by 



Google 



Hvad torfmos8arna förtälja 19 

Annu i början af 1500-talet fanns uroxen kvar, fast i 
mycket ringa antal, i det polska landskapet Masovien, så- 
ledes i grannskapet af den stora skog, som ännu gömmer 
de sista hjordarna af Bison. Att de väldiga djuren jagats 
af stenåldermänniskan i nordens mörka skogar är visst; man 
har i allmänhet antagit, att de också före historisk tid hunnit 
bli utrotade här. Att sådant skett i bygder med tätare be- 
folkning eller rättare sagdt i bygderna — ty den tiden och 
länge därefter skildes de åt genom stora obygder — är 
tydligt, men i ödeskogarne funno de länge tillflyktsorter 9 . 
Det, som från början förminskade deras antal, var väl icke 
blott fångsten och jakten (det ville mod och säkert öga till 
att möta den väldige tjuren, och jägarens lycka stod nog i 
pris hos vildmön) utan äfven furuskogens tillbakaträngande 
genom andra skogsformationer, om de, som vi antagit, 
hufvudsakligen varit barrskogsdjur. Nilsson har emellertid 
varit något för hastig i att underkänna Adams af Bremen 
uppgift, att i Sverige funnos på L hans tid (1070-talet) två 
slags vilda oxar: uri och bubali, alltså tydligen uroxen och 
Bison. I småländska höglandet, där inga uroxlämningar 
ännu blifvit funna, fortlefver likväl minnet af dem i sådana 
ortnamn som Urakull, Urabygget, Uråsa, Urshult; i folk- 
sagan lefva de också såsom trollens svarta boskap. Sago- 
bildningens tid ligger redan något aflägsen från den tid, 
då de ännu voro vanliga föremål för jakt och fångst, och 
då man ännu noga kände deras vanor; såvida man ej vill 
säga, att fantasien, som i skogsensamheten visst aldrig saknar 
näring för sina skapelser (de växa där rikt som skogens 
bar och frodas bäst i de djupaste skuggorna), kunnat af 
ett väsen göra två: ett för det vanliga ögat och ett för 
den bakom liggande näthinnan, som är så ytterst känslig 
för det bleka månljus, som villsamt leker i skogens göms- 
len och bildar gestalter af träskets dimmor. Den tidens 
människor kunde troligen vara lika säkra på sin sak bägge 
gångerna. Vare härmed huru som helst; för min del måste 
jag alldeles underskrifva den af Holst uttalade meningen, 



Digitized by 



Google 



20 Aug. Quennerstedt 



att Adams af Bremen ord förtjäna all uppmärksamhet, och 
sannolikt är, att de vilda oxarna, endera eller båda, äfven hos 
oss fortleft in i historisk tid. Vår begynnande historia har 
gjort sig skyldig till värre uraktlåtenhet än att ej tala om 
ett par utdöende djurarter. Man kan ej undertrycka en 
stilla önskan, att den skrifklåda, som nu råder, varit litet 
jämnare fördelad på tiderna. 

I förbigående har talet då och då fallit på stenålders- 
människan. När invandrade då hon? Det är naturligtvis 
de funna kulturföremålen eller eljest otvifvelaktiga spår af 
hennes verksamhet, som skola ge svaret härpå. Men det 
är ej alldeles så direkt att hämta. Steenstrup hänförde 
människans invandring i Danmark till furens tid; i hvarje 
fall måste hon vara nära samtidig i det nuvarande Skåne. 
— Vi ha inga årsberäkningar att här röra oss med och 
komma ej frågan stort närmre än med det svar, att männi- 
skan säkert fanns här före den postglaciala sänkningen, som 
åter skilde Danmark från Skåne. Hon har vandrat torr- 
skodd hit; i hvarje fall har hon ej haft något bredare vatten- 
drag att öfverskrida. — Tidigare har det antagits, att sten- 
åldern ungefär sammanföll med furutiden och bronsåldern 
med ekens tid. Den uppfattningen har visat sig oriktig, 
och man paralleliserar ej längre kulturperioder och växt- 
perioder. Så till vida kan man säga, att de senare kunna 
inverka på de förra, som en rikare och mångfaldigare natur, 
ett bättre klimat ju alltid erbjuder flere kulturmöjligheter. 

Det beror på om de begagnas. Men det ha visser- 
ligen nordens urinvånare gjort. De ha här utvecklat en 
kultur, som — må nu än kulturperioderna öfver allt fram- 
visa stora allmänna^ öfverensstämmelser — likväl bär sina 
egendomliga drag. Hade vi en fullare bild af den, skulle 
vi se det än bättre. Men vi hoppas (den svenska forn- 
forskningen och naturforskningen ger oss rätt därtill), att 
både land och folk skall framstå i allt klarare belysning. 

Jag råkade nyss fälla det ordet, att tankarna hos de 
människor, hvilkas fot först beträdde det land vi nu kalla 



Digitized by 



Google 



Hvad tor f mossar na förtälja 21 

Sverige, men som då intet namn hade, ej gingo mycket 
öfver de dagliga behofven. Det må så vara. De gingo 
dock öfver dem. Människans tankar måste gå öfver de 
dagliga behofven. Däri är ju hennes framåtskridande ut- 
tryckt. Och om själfva grafvarna vittna om hur bjudande 
och starka lifvets behof kändes — de döda fingo ju sina 
redskap med sig — så röja de dock också aningen om något 
oändligt, att det som tycktes slutadt ej var det. Det har 
varit kamp för lifvet här i ödemarken, i de stora djupa 
skogarna, hur dessa än växlat prägel, och vid de många 
sjöarnas stränder. Men för visso har där också funnits fröjd 
öfver lifvet, kanske ej så sparsamt utmätt som vi tänka. 
Säkert har äfven stenåldersmänniskans öga, när efter vinterns 
rusk och långa vedermöda vipan åter hördes (hon var den 
tidens lärka eller vårbud) med glädje ett ögonblick h vilat 
på kabbalekans gula blommor, där de glänste på kärrängen, 
eller undrande skådat hur vildapeln plötsligt klädde sig i 
skär blomsterskrud bland de andra träden, som blott kunde 
grönska. Dess besk-sura små frukter svara i vårt tycke 
föga mot den löftesrika blomsterprakten, men för den tidens 
människor kunde äfven de räknas bland den gifmilda höstens 
goda gåfvor. — Sinnet har nog icke alltid varit lika hårdt 
som deras flinta, och den som skulle vilja dikta en saga från 
den tiden och väfva in en tråd af silke bland det gröfre 
inslaget, skulle väl icke ha tagit miste på materialierna. 
Där vetenskapen stannar, där räcker fantasien oss en vänlig 
om än något osäker hand; den vill så gärna af fragmenterna 
skapa en helbild. Men — här är föreläsarens värf ute. 



Digitized by 



Google 



22 Ang. Quennerstedt 



Anmärkningar. 

1 Skalen af kärrsköldpaddan (Emys lutaria), som ännu lefver i en 
stor del af Europa, träffas mycket ofta i skånska torfmossar. Hon har 
äfven blifvit funnen på Öland och i Östergötland. Antagligen tillhör hon 
ekperioden. — "Man har vid upptagning af torfjord träffat på hela 
hopar, efter uppgift tjogtals, tätt hopliggande i gyttjan nära bottnen. 
Förmodligen hafva de nedgräft sig mot vintern och blifvit dödade af en 
ovanligt djupgående frost. Då de upptagas ännu våta är ytterhuden 
påsittande, avart-brun och tecknad med gula småfläckar alldeles som hos 
den ännu lefvande." — Nilsson: Skandinavisk Fauna. 

Äfven vildsvinet tillhör säkert närmast ekperioden, som ju var 
"ållontid". — Skallar af örnar med väldiga betar hittas i mossarne. 

2 På tåget mot Grodno januari 1706. I en vid båge kringgick 
Karl skogen på tåget mot Kyssland 1708. — De morasiga, af tillflöden 
till Narew genomströmmade skogstrakter i Masuren, som han härunder 
genomträngde, oroad af snapphanar, hade en gång bildat ett samman- 
hängande helt med Bialowiezca. 

3 I Teutoburgerskogen år 9. Efter de tre legionernas nederlag 
föll Varus på sitt eget svärd. Det var samme Quintilius Varus, som 
varit höfding öfver Syrien kort före den tid, då "all världen skulle be- 
skattas". Nu var han kommen i en trakt, som icke ville låta sig be- 
skattas. År 15, när romarne återkommo för att hämnas nederlaget, syntes 
ännu altarna, där krigsfångarna offrats; skallarna sutto fastspikade i 
träden. Kringränd af Germanerna drömde Csecina på återtåget, natten 
före striden, att Varus blodig kom och vinkade honom ned till sig i 
träsket. - Men den gången var det blott en hemsk dröm, som dagen ej 
sannade. 

4 Det låter gissa sig, hvad det var för fåglar, som befolkade 
Skånes slätter med dess många småsjöar under denna arktiska vegeta- 
tionstid, då sommarsolen småningom förminskade det tjocka istäcket på 
det småländska höglandet, men Isaberg, Åsenhöga och höjderna kring 
Hok och Almesåkra ännu länge glänste i sina hvita mantlar. — Det har 
varit vildgäss af olika slag, sångsvan, ripor och dessas förföljare jakt- 
falk och snöuggla. Den sista ströfvar ännu om vintrarna ej sällan ned 
på de skånska åkerfälten — sina f ordna jaktmarker. 

6 I en uppsats, som naturligtvis ej har plats för litteraturhänvis- 
ningar och citater, må likväl titeln stå på hela torfmossforskningens 
grundarbete och hufvudverk: Geognostisk-geologisk Unders0gelse af 
Skovmosene Vidnesdam- og Lillemose i det nordlige Sjellaud. (I K, 
Danske Vidensk. Selsk. Afhandlinger. 9 Del. 1842.) 



Digitized by 



Google 



Hvad torfmossarna förtälja 23 

6 I början af detta århundrade lär ännu en och annan enstaka 
bäfver funnits kvar i Småland. Ortnamn — Bjurkärr, Bjurängsmaden, 
Bjursjön — förvara minnet af hans forna förekomst här, såsom för 
öfrigt i alla land, där han en gång funnits. Hans gestalt och märk- 
värdiga vanor ha gjort intryck på människors fantasi. Det stackars 
djuret har aldrig kunnat blifva föremål för det bevarande jaktintresset, 
blott för det utrotande fångstintresset. Dessutom har han, såsom mycket 
annat fint och härligt i naturen, gjort sig känd som " kulturfiende ". 

7 "En gammal sägen är" — omtalar A. J. Betzius i Flora oeconomica 
— "att munkarna under sina första hitvandringar fört boken med sig." 
Det sanna i sägnen är, att bokens invandring infallit efter Skånes "be- 
byggande", och ett uråldrigt minne kunde möjligen (fastän föga troligt) 
tänkas ligga till grund för denna förknippning af de båda främmande, 
fastän till tiden så betydligt skilda invandrarna. Klosterbröderna voro 
utan tvifvel flitiga planterare. 

8 Själfva skelettet har en höjd af ungefär l 3 / 4 meter. Men här- 
till måste läggas klöfvarne, mellanbrosken och mjuka delar för att få 
djurets verkliga höjd. 

9 Ännu under unionstiden voro gränsskogarna mellan bygderna 
stora; antingen man t. ex. vände sig norrut eller västerut från nuvarande 
Nora stad, fanns det ej på någotdera hållet någon kyrka på närmare 
afstånd än 8*mil. — Styffe: Skandinavien under Unionstiden. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 38. 



SRYDDSYMPNINGENS UTVECKLING 



OCH 



ETT HUNDRAÅRSMINNE 



OMARBETNING EFTER INSTALLATIONSFÖRELÄSNING 



CARL SUNDBERG 

PROFESSOR VID UPS AL A UNIVERSITET 



-*©+- 



STOCKHOLM 

F. & G. BE1JERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 189G 
Almqvist & Wiksella Boktr.-Aklieb. 



Digitized by 



Google 



Inledning: Smittämnenas natur m. m. — Variolationen eller smitt- ' 
koppympningen. — Vaccinationen eller kokoppynipningen. — Edvard 
Jenner. — Skyddsympningarna mot mjältbrand, Lundgalenskap m. fl. 
infektionssjukdomar. — Blodserumbehandlingen mot difteri o. s. v. 

Bland läkarevetenskapens många framsteg under vårt 
snart tilländalupna århundrade är upptäckten af de smitt- 
samma sjukdomarnas, infektionssjukdomarnas, närmaste or- 
saker ett af de betydelsefullaste. Sedan naturforskningen vid 
seklets midt till fullo hade ådagalagt, att jäsning och för- 
ruttnelse bero på utvecklingen af vissa svampväxter, som vid 
sin förökning inom den jäsande eller ruttnande materien 
kemiskt sönderdela och förändra denna, låg det nära till 
hands att undersöka, om icke också sådana svampväxter 
eller till äfventyrs andra, dem nära stående, småväsen vore 
egentliga orsaken äfven till de smittsamma sjukdomarna. 
Man kunde nämligen ej förbise, att dessa sjukdomar i många 
delar erinra om jäsnings- och förruttnelseprocesserna. På 
samma sätt, som en jäsbar materie, t? ex. bröddeg, småning- 
om kan försättas i jäsning genom hela sin massa efter till- 
sats af en ringa mängd jäst, så sprida sig ock infektions- 
sjukdomarna från en ringa början till allt vidsträcktare om- 
råden. Och likasom degen vid jäsningen undergår kemiska för- 
ändringar, så förändras också kroppssafterna och -väfnaderna 
under en infektion o. s. v. En och annan klarsynt forskare 
hade i själfva verket redan i forna tider anat, att nämnda 
sjukdomar berodde på osynliga organismer, bland andra de 
tvenne romerske månglärde Varro och Columella, som år- 
hundradet före vår tidräkning uttalade sin förmodan, att det 
funnes "för våra ögon osynliga små djur, som, födda 



Digitized by 



Google 



Carl Sundberg 



sumpiga ställen, med luften kunde komma in i vår kropp 
genom mun och näsa och så i oss framkalla svåra sjuk- 
domar u . Bland de få målsmännen för liknande åsikter i 
senare tider kunna vi erinra om Carl v. Linné. 

Först i våra dagar har det emellertid lyckats att upp- 
täcka sådana smittförande sjukdomsfrön, och man har fun- 
nit, att de tillhöra dels växtvärldens lägst stående svamp- 
former, framför allt de s. k. bakterierna (ordet bakterie 
kommer från grekiskan och betyder egentligen staf), och 
djurvärldens ofullkomligaste representanter, urdjuren eller 
protozoerna. För båda de skilda grupperna af varelser är 
knappt något annat gemensamt än deras litenhet, men just 
af denna anledning hafva de dock sammanförts under ett 
gemensamt namn, mikroorganismer eller mikrober. Man 
beräknar dessa väsens storlek i tusen- och tiotusendelar 
af en millimeter (1 mikron = ^iooo millimeter). För att 
kunna se så små ting fordras naturligtvis särskildt konstru- 
erade, starkt förstorande apparater, s. k. mikroskop. Den 
första sjukdomsalstrande mikrob som upptäcktes var mjält- 
brandens bakterie, som år 1877 bevisades vara mjältbran- 
dens smittämne. I tät följd på h varandra upptäcktes under 
1880-talet en lång rad af sjukdomsfrön, bland hvilka så- 
som de viktigaste må nämnas rosfeberns och de variga in- 
flammationernas kulbakterier, lunginflammationens lancett- 
formiga bakterie, tuberkulosens, spetälskans, nervfeberns, 
difteriens och stelkrampens stafformiga bakterier, den asi- 
atiska kolerans skrufbakterier m. fl. Frossfebrarna befunnos 
bero på de s. k. målar iaplasmodierna, tillhörande protozoer- 
nas klass. Däremot har man ännu ej lyckats upptäcka 
smittämnena vid mässling, skarlakansfeber och koppor samt 
några andra otvifvelaktigt infektiösa sjukdomar. 

På nyss omnämnda upptäckter följde ett flitigt studi- 
um af infektionsämnenas lifsvillkor utanför den sjukes kropp, 
af betingelserna och vägarne för deras spridning och trans- 
porterande till människor och djur, af deras sjukdoms- 
alstrande egenskaper o. s. v. Härmed väcktes ock till nytt 



Digitized by 



Google 



Skyååsympningens utveckling 



lif sträfvandena att söka skydd och bot för de af dessa mi- 
krober framkallade sjukdomarna, mot hvilka man nära nog 
hade uppgifvit hoppet att finna pålitligare råd och hjälp. 
Med större tillförsikt kunde den experimentella forskningen 
nu gå dessa uppgifter till mötes, när man hade lärt känna, 
hvar man hade att söka ifrågavarande sjukdomsfrön, och 
ägde metoder och instrument att arbeta med dessa små och 
dock så farliga undersökningsföremål. På kort tid eröfrades 
nu åt hälsovården en erfarenhet, som man förr endast små- 
ningom kunnat samla och då ofta för dyrt pris. Sålunda 
skänktes genom dessa studier åt mänskligheten de fullkom- 
nade antiseptiska och aseptiska sårbehandlingsmetoderna, 
som på ett genomgripande sätt omgestaltade den operativa 
kirurgien och förlossningskonsten; nu utbildades metoderna 
för desinfektion, smittrening, till oberäknelig vinst för före- 
byggandet af smittämnenas spridning, såväl nationer och 
samhällen emellan som i det enskilda; nu återvaknade ock 
idéen att med skyddsympningen mot smittkoppor, den allom 
bekanta vaccinationen, såsom förebild söka efter metoder 
att skyddsympa äfven mot andra infektionssjukdomar än 
koppor. Beträffande denna sista skyddsåtgärd var det visser- 
ligen lätt att från början inse den praktiska omöjligheten att 
skyddsympa en och samma individ mot ett flertal sjuk- 
domar, men för enskilda fall kunde dock sådana metoder 
finna användning. Ja, det vore ju ej otänkbart, att skydds- 
ympningar kunde utföras så, att de blefve verksamma, äfven 
sedan en viss sjukdom utbrutit, d. v. s. att skyddsympnin- 
gen kunde förvandlas från att vara en skyddsmetod till att 
blifva en läkemetod och skyddsympningsmedlet sålunda till 
ett läkemedel 

Studiet af dessa frågor har genom sina praktiska följ- 
der tilldragit sig en allmännare uppmärksamhet, och sär- 
skildt har detta blifvit förhållandet, sedan man på det allra 
senaste genom dessa forskningar fått anledning hoppas, att 
vägen till en mera än hittills rationell behandling af in- 
fektionssjukdomarna vore funnen i den s. k. blodserum- 



Digitized by 



Google 



G Carl Sundberg 

behandlingen, serumterapien. Denna behandlingsmetod hvi- 
lar nämligen på den upptäckten, att blodvätskan (blodserura) 
från djur, som skyddsyrapats mot en viss infektionssjukdom, 
har förmåga att ej blott skydda andra mot samma sjukdom 
utan t. o. m. att bota en redan inträdd sjukdom, om sådan 
blodvätska i lagom mängd insprutas på den sjuke. 

Det är öfver dessa skyddsympnings- och blodserum- 
behandlingsmetoder, som vi i det följande skola lämna en 
kort historisk öfversikt. Särskildt skola vi dröja vid skydds- 
ympningen mot smittkoppor, enär denna utgör den historiska 
grundvalen för alla den senare tidens försök. Denna 
skyddsympning är också den enda, som hittills fört till ett 
af nästan alla obestridt viktigt, praktiskt resultat. Ett sär- 
skildt skäl att stanna inför denna skyddsympning ligger 
däri, att denna ympningsmetod, en af den allmänna hälso- 
vårdens betydelsefullaste insatser i människosläktets historia, 
nu upplefvat en jämt hundraårig tillvaro, i det att den 
första på tillfredsställande vetenskapliga grunder fotade 
vaccinationen mot koppor verkställdes 1796 den 14 maj. 
Den man, till hvilken vi stå i tacksamhetsskuld för detta 
storverk, är Edward Jenner, om hvars person vi därför ock i 
korthet vilja erinra. 

Såsom bekant finnas flera infektionssjukdomar, som i 
regel ej hemsöka samma person mer än en gång, äfven om 
tillfällena till förnyad smitta äro talrika och annars gynn- 
samma. Sålunda får en person, som genomgått smittkop- 
por, ej gärna ett nytt anfall af denna sjukdom, och när 
detta någon gång är händelsen, antager sjukdomen dock 
denna andra gång mestadels ett lindrigare förlopp än den 
första gången. Man säger om sådana sjukdomar, att de 
efterlämna ofcraottaglighet, immunitet. Bland sådana sjuk- 
domar, som efterlämna immunitet, må nämnas mässling, 
skarlakansfeber, fläcktyfus, gula febern, nervfeber (tyfoid- 
feber), pest och kikhosta. (De tre sist namngifna infek- 
tionerna efterlämna dock ett mindre pålitligt skydd än de 



Digitized by 



Google 



Skyddsympn ingens utveckling 



andra.) Detta egendomliga förhållande har tidigt väckt upp- 
märksamhet. Historien berättar t. o. m., att man af gam- 
malt på flere ställen i Europa under tider, då de vanliga 
barnsjukdomarna mässling, skarlakansfeber och koppor upp- 
trädde med lindrigare sjukdomsformer, med beräkning sam- 
manförde friska barn med sjuka, för att de förre nu skulle 
smittas och få sjukdomen i den för tillfället gängse lindrigare 
formen och därmed för framtiden vara skyddade för en 
mera elakartad smitta. Äfven beträffande pesten sökte man 
tidigt att praktiskt tillgodogöra sig fördelarna af den genom 
föregången pestsjuka förvärfvade oemottagligheten mot för- 
nyad smitta, i det att Thukydides vid pesten i Aten åren 
430—425 f. Kr. föreslog, att till vårdare af pestsjuke borde 
användas personer, som genomgått sjukdomen, enär desse 
ej behöfde befara att vidare smittas. 

Det första försöket att metodiskt inympa en sjukdoms 
smittämne för att därmed bereda skydd är smittkopps- 
ympningen eller variolationen, som noga bör skiljas från 
den nu brukliga kokoppsympningen eller vaccinationen, hvars 
förelöpare variolationen var. Variolationen utfördes på olika 
sätt, men för dem alla var det gemensamt, att man in- 
ympade var ur de verkliga kopporna från koppsjuka män- 
niskor, och sådane funnos i dessa tider nästan beständigt. 
Mestadels tillgick operationen så, att nålar eller andra 
spetsiga instrument först doppades i koppvar, och sedan 
gjorde man med det smittade instrumentet rispor eller stick 
i huden o. s. v. Genom omsorgsfullt val af ympämne (från 
lindrigt sjuke m. ni.), genom noggrann omvårdnad af de 
ympade o. s. v., lyckades man ofta att förebygga, att smittan 
medförde svårare sjukdom. De ympade insjuknade i lindri- 
gare koppor, men tillfrisknade. Därefter voro de skydda- 
de för framtiden. Det berättas, att denna skyddsympning 
länge skall hafva utöfvats bland kaukasiska bergfolk, 
tscherkesser och georgier, i syfte att från de vanställande 
koppärren efter svåra koppor skydda sina jungfrur, som 
de ville för dyrt pris försälja till rike museimän. På detta 



Digitized by 



Google 



Carl Sundberg 



sätt skall variolationen 1673 hafva blifvit bekant i Kon- 
stantinopel, dit den ock anses hafva hittat på en annan väg, 
nämligen från Tessalien. Variolationen utöfvades emellertid 
hufvudsakligen af grekerna och jämförelsevis mindre af 
turkarna, som i öfverensstämmelse med sin allmänna lifs- 
åskådning ansågo lönlöst att kämpa mot ödet. Grekerna, 
korsets bekännare, plägade inympa koppvaret på pannan, 
hakan samt båda kinderna, hvarigenom efterliknades en kors- 
figur, den s. k. grekiska metoden. Tscherkesserna ympade 
på händer och armar, den tscherkessiska metoden; o. s. v. 
Från Konstantinopel fortplantades kunskapen om vario- 
lationen såväl mot östern som västerut. Förtjänsten att 
i början af 1700-talet hafva öfverfört densamma till det 
västra Europa skall väsentligast tillkomma en engelsk dam, 
lady Worthley-Montague, det dåvarande engelska sände- 
budets i Konstantinopel gemål, som, sedan hon i Konstanti- 
nopel öfvertygat sig om variolationens oskadlighet för sin 
son, efter återvändandet till London 1721 äfven lät ympa 
sin dotter; kopporna gingo nämligen vid denna tid synner- 
ligen våldsamt i England. Här öfvertygade hon ock läkare 
att göra samma försök, och en doktor Keith verkställde 
sin första variolation på en sin son. Det berättas visserligen, 
att smittkoppsympningen skall hafva varit känd på vissa 
trakter af det västra Europa redan före denna tid, men den 
torde då hafva utöfvats endast såsom en "huskur" i spridda 
fall. Någon allmännare utbildning fick variolationen först 
genom de engelske läkarnes tillämpning af lady Alontagues 
erfarenhet. De stränga försiktighetsmått, som kräfdes be- 
träffande den ympade med afseende på hvila, diet o. s. v., 
inskränkte emellertid i betydlig grad metodens användbar- 
het, och det synes förnämligast hafva varit inom de högre 
samhällsklasserna, som den fick bruk och gjorde nytta. — 
Till Sverige skall den första underrättelsen om variolationen 
hafva kommit redan år 1714, då en svensk läkare, Samuel 
Skragge, som i Karl den tolftes följe under dennes vistelse i 
Bender lärt känna metoden, hemsände uppgifter om den- 



Digitized by 



Google 



Skyddsympniwgens utveckling 



samma. Oberoende häraf fick variolationen först 40 år 
senare användning i vårt land, till väsentlig del genom in- 
flytande af den berömde Uppsalaprofessorn Rosén von Rosen- 
stein. 

Det var emellertid en vansklig sak att förvalta variola- 
tionens konst, att utan större fara inympa det verkliga 
koppgiftet. Visserligen berättas det, att mången däruti vann 
en beundransvärd förfarenhet — sålunda skola t. ex. två 
engelske läkare Sutton, far och son, hafva ympat 30,000 
personer utan att hafva förlorat flere än 120, d. v. s. 4 på 
tusendet, som dogo efter ympningen — , men ej alltid ut- 
föllo ympningarna så gynnsamt. Ofta blef förhållandet 
tvärt om det, att den ympade insjuknade i verkliga koppor, 
med hög feber och utbredt utslag ej blott på ympnings- 
stället utan öfver hela kroppen. Därjämte innebar variola- 
tionen alltjämt den faran — och detta var dess förnämsta 
svaghet — , att den ympade kunde smitta sin mottagliga 
omgifning och sålunda bildades nya smitthärdar, hvilka 
blefvo utgångspunkter för nya epidemier. Därför kan det 
ock i stort sedt sägas om variolationen, att hon skyddade 
enskilde, men bragte sjukdom åt många. I själfva verket 
skall inom England dödligheten hafva ökats med variolationens 
allmännare införande därstädes. Under sådana förhållanden 
kan man fråga sig, huru det öfver hufvud må förklaras, att 
variolationen dock från många håll omfattades med sådan 
sympati. Vi inse detta, när vi erinra oss, att smittkopporna 
vid denna tid betraktades såsom en sjukdom, hvilken man 
i alla händelser en gång, förr eller senare, med stor sanno- 
likhet hade att genomgå, och att man hade lång erfarenhet 
om, att af de personer, som insjuknade i koppor, plägade 
10 till 25, ja 40 procent dö, och att oafsedt dem, som dogo, 
en lika stor procent beröfvades sin framtida hälsa. Enligt 
Munck af Rosenskölds beräkningar skall omkring en tiondedel 
af hela mänskligheten genom kopporna hafva bragts till 
sjukdom och vanförhet, frånsett de döda. Hoppet om skydd 
mot en sådan sjukdom behöfde ej vara allt för stort för att 



Digitized by 



Google 



10 Carl Sundberg 



dock leda den resignerade till en låt vara opålitlig ymp- 
ningsåtgärd, och inför sådana fasor som dem, hvilka kop- 
porna plägade medföra åt familjerna, glömde man lätt, att 
den enskilda familjens skyddsmedel kunde bringa andra 
i fara. 

Med tanken härpå förstå vi betydelsen af upptäckten 
af vaccinationen , skyddsympningen mot smittkoppor medelst 
inympandet af kokoppornas gift, hvilken metod är fri från 
variolationens olägenheter. Äfven vaccinationen har ur- 
sprungligen vuxit upp som en folkets själfförvärfvade er- 
farenhet, gjord, såsom det synes, på olika ställen i Asien 
och Europa. Historien förtäljer sålunda, att mau på trakter 
med utvecklad boskapsskötsel plägat inympa ko koppinnehåll 
på familjens barn för att såmedelst skydda dem mot smitt- 
koppor. Sådana exempel omtalas från England, Holstein, 
Syd-Frankrike, Persien m. fl. ställen. Kunskapen om denna 
ympning förblef dock ett fåtals egendom och vann ingen- 
städes allmännare spridning. 

Den oforvanskliga förtjänsten af att hafva gifvit vaccina- 
tionen en vetenskaplig grundval, att först hafva kämpat för 
dess användning och allmänna utbredning till oberäknelig 
välsignelse för det århundrade, som sedan dess gått, och 
för tider, som komma, tillhör Edward Jenner. Denne ut- 
märkte mans betydelse för mänskligheten har den vikt, att 
vi ej kunna gå hans namn förbi utan en flyktig blick på 
hans lefnadshistoria. 

Edward Jenner föddes den 17 maj 1749 i Berkeley i 
Gloucestershire i sydvästra England och' var tredje sonen 
till en ekonomiskt välmående kyrkoherde, som ägnade sin 
son omsorgsfull uppfostran. Redan som barn visade Jenner 
håg för naturvetenskaperna och var synnerligen flitig att 
samla naturföremål. Sina första kunskaper i medicin in- 
hämtade han hos en kirurg och apotekare i Sudbury, nära 
Bristol. Vid 20 års ålder uppsökte Jenner den dåvarande 
engelska medicinens förste man, den i medicinens historia 
så högt berömde John Hunter, för att under denne ut- 



Digitized by 



Google 



Skyddsyntpn ingens utveckling 11 



märkte lärares ledning afsluta sin läkareutbildning. I John 
Hunter fann Jenner ej blott den oförliknelige läraren. Han 
kom till sin lärare äfven i det innerligaste vänskapsför- 
hållande. I denna skola växte Jenners kärlek till veten- 
skaplig forskning i allmänhet och i synnerhet till anatomiska 
och experimentella studier. Här växte ock kärleken till 
den praktiserande läkarens kall, och det gällde nu för den 
23-årige unge mannen att bestämma sig för sitt lefnadskall. 
I stället för de lockande anbuden att stanna i världsstaden 
London, där man åt honom ville anförtro ordnandet af de 
stora naturvetenskapliga samlingar, som hemförts af kapten 
Cook från hans första världsomsegling, valde Jenner att 
återvända till sin fädernebygd, Berkeley, där nu fäderne- 
hemmet förvaltades af en äldre bror. Snart förvärfvade 
den unge läkaren förtroende och praktik, och båda växte 
med åren. Från denna sin undangömda hemort sände han 
också redogörelserna för sina vetenskapliga forskningar för 
offentliggörande till London, där han ock tidvis uppehöll 
sig för studier och för utförandet af sin kamp för vaccina- 
tionens spridning. Humoristiskt anlagd och begåfvad med 
ett synnerligen hjärtevinnande sätt, kryddade Jenner med 
sina musikaliska och poetiska talanger familj elif vet vid 
Berkeley och fann i umgängeslifvet på landet full ersättning 
för de många af honom afslagna uppmaningarna att flytta 
öfver till London, där man erbjöd honom framskjuten ställ- 
ning och ekonomiska fördelar. Under sin lefnad mottog 
Jenner flera hedersbetygelser och nationalbelöningar från 
sitt lands parlament. Han slutade sina dagar i Berkeley 
den 26 januari 1823, 73 år gammal, och dog af hjärnslag. 
25 år senare restes Jenners staty å Trafalgar Square i London. 
Men större än dessa utmärkelser är den tacksamhet, 
som nu ett sekels människobarn, skonade från ett af förra 
tiders hemskaste plågoris, smittkopporna, kunna hembära 
åt minnet af Jenner och hans arbete för vaccinationen. 
Denna tacksamhet har den varmhjärtade Israel Hvasser 
på sitt rika språk (Om vaccinationen, 1839) uttryckt med 



Digitized by 



Google 



12 Carl Sundberg 



följande ord, som vi ej kunna neka oss att anföra. "Då en 
eftervärldens . forskare letar efter de positiva krafter, hvilka 
under vår tids så tätt på h varandra följande förstörings- 
akter räddat samhället ifrån undergång, skall han äfven 
någon stund dröja vid Jenners> milda gestalt, ehuru denna 
ännu hos den historiska betraktelsen af tidens karakter icke 
förmått; ådraga sig den uppmärksamhet, den i själfva verket 
förtjänar. Det är ett minne af egen art, som, uti denna 
gestalt, den nyssförflutna tiden har öfverlämnat åt historien. 
Hjälten bär icke stridens rustning, och det är icke lagern, 
som pryder hans panna. Hälsans Gudinna har i stället 
klädt honom i den glänsande skrud, som tillhör hennes 
öfverstepräst, och på hans hjässa hvilar en världsborgare- 
krona, hvilken barndomens tacksamma änglar sammanvirat 
af blommor, oförgängliga, emedan de vid h varje ny genera- 
tion ånyo slå ut." Och vi behöfvä endast erinra oss någon 
af skildringarna öfver hvad kopporna före vaccinationens 
upptäckt voro, för att vi skola förstå vidden af Jenners 
verk. När kopporna första gången uppträdde på något 
ställe, nedmejade de ej sällan nästan allt hvad människa 
hette. Så berättas det t. ex. om den första koppepidemien på 
en ö St. Kilda med en befolkning af 300 personer, att alla, 
fullvuxna och barn, med undantag af 26 personer dogo. 
Visserligen voro kopporna endast sällan så dödsbringande, 
men de voro dock alltid svåra nog för att vara en af de 
sjukdomar, af hvilka den allmänna dödligheten allra mest 
berodde. Men koppornas fasa var ej inskränkt blott härtill. 
Huru många lytte, döfve, blinde och sinnesrubbade kvar- 
lämnade de ej efter sina härjningar! Andra fingo efter- 
sjukdomar, som kunde döda, medan ännu andra, ehuru i 
vanlig mening icke sjuka, dock hade att dragas med en 
svag och bräcklig hälsa under ett helt återstående lif, sedan 
de med knapp nöd öfverstått en koppsjukdom. 

Under ynglingaåren, lärotiden i Sudbury, hade Jenner 
hört en bondhustrus yttrande, "att hon ej kunde få smitt- 
koppor, ty hon hade haft kokoppor på sina fingrar". Dessa 



Digitized by 



Google 



Skyddsympninffenn utveckling 13 

ord nådde ett uppmärksamt öra. 1775 började Jenner sina 
experiment med kopporna. Den första uppgiften var då att 
studera kopporna på de sjuka kornas jufver samt hos de 
personer, som af dem smittats vid mjölkning eller annor- 
ledes. Det sparsamma materialet för dessa undersökningar 
fann Jenner i landtgårdarne rundt om i sin hembygd. Efter 
något mer än 20 års noggranna observationer öfver kokop- 
pornas ofarlighet för de tillfälligt smittade företog Jenner den 
första vaccineringen på människa, i det att han ympade 
en åttaårig gosse James Phipps med innehållet från en 
kokoppa på handen af en mjölkerska, h vilket, såsom redan 
är nämndt, skedde den 14 maj 1796. Påföljden blef den 
väntade: vaccinkopporna slogo ut på vanligt sätt, och när 
sedermera, i juli samma år, gossen ympades med verkligt 
smittkoppvar från en sjuk, befanns han oemottaglig. Efter 
ännu 5 år företogs för andra gången en dylik smittkopps- 
ympning på samma gosse, men han var ännu oemottaglig 
för dess gift. Dessa försök upprepades i allt större ut- 
sträckning, hvarvid Jenner också kunde konstatera, att 
vaccinkopporna kunde fortplantas från person till person, 
och att vaccinen alltså ej nödvändigtvis måste tagas från 
vaccinkopporna hos djur; vaccinen kunde äfven tagas från 
kopporna hos nyligen vaccinerade, hvilket förhållande väsent- 
ligt underlättade den beständiga tillgången på ympmaterial. 
Metoden pröfvades alltmera, och år 1800 funnos i London 
15,000 personer, som vaccinerats, och på 5,000 af dessa 
hade man ock pröfvat metodens tillförlitlighet genom efter- 
följande ympning med smittkoppor. 

Jenner s upptäckt inföll på en tid, som var gynnsam 
för reformer. Kunskapen om vaccinationen spreds tämli- 
gen hastigt öfver Europa, och institut för vaccination in- 
rättades mångenstädes. I Sverige infördes vaccinationen 
1801 af medicine professorn Munck af Rosensköld i Lund. 
Snart ordnades vaccinationen i flere europeiska länder genom 
s. k. ymptvångslagar, som påbjödo, att alla barn skulle 
vaccineras. I Bayern beslöts ymptvång 1807, i Baden 1815, 



Digitized by 



Google 



14 Vari Sundberg 



i Sverige 1816, o. s. v. I vaccinationens hemland dröjde 
det ända till 1853, innan vaccinationen lagfästes. Orsaken 
till detta dröjsmål voro dels de idéer, som besjälade det 
engelska parlamentet med afseende på statens rätt att i 
dylika frågor öfva tvång på den personliga friheten, dels 
det verkliga motstånd, som vaccinationen rönte i England 
mer än i andra länder. Orsakerna till detta motstånd, 
hvars bekämpande kostade Jenner en mer än 10-årig veten- 
skaplig fejd med samtida lärde läkare, och som ofta, när 
det utgick af mindre ädla motiv än sanningssökande, tog 
sig uttryck i nidskrifter och groft skämt med vaccinationens 
förkämpe, voro flere. Den väsentligaste orsaken synes hafva 
varit, att i England variolationen fattat fastare rot än an- 
norstädes. De engelske läkarne och publiken hade redan 
vant sig vid och lärt att värdera denna skyddsåtgärd, och 
de voro ej i första hand hugade att utbyta denna mot en 
ännu ung metod. Och ingen skall väl förtänka den läkare 
— vare sig den tidens eller den nutida — , som betänksamt 
mottager nya läror, åtminstone skall ingen, som har känsla 
för läkarnes stora ansvar, göra det. Motviljan mot vaccina- 
tionen ökades ytterligare genom en del vaccinationsförsök, 
som skenbart talade mot densammas nytta. När man i 
London på det stora sjukhus, som förvaltade variolations- 
ympningen, skulle vetenskapligt pröfva vaccinationsmetoden 
och därför i stor skala gjorde vaccinationsympningar, så 
erhöllo ett stort antal ympade verkliga koppor. Man hade 
glömt, att i dessa fall sammanblandandet af vaccine- 
rade och varioliserade och användningen af samma instru- 
ment o. s. v. allt för lätt medförde öfverympning af verk- 
ligt koppgift samtidigt med vaccinämnet; man kände ännu 
ej desinfektionens nödvändighet för dylika arbeten. Äfven 
andra motgångar hämmade vaccinationens sak. Särskildt 
väckte det uppmärksamhet, att en del personer, som en 
gång genomgått en lyckosam vaccinering, det oaktadt i en 
senare tid fingo koppor, t. o. m. så svåra att döden följde. 
Jenner kunde endast delvis afvärja dessa angrepp, i det att 



Digitized by 



Google 



Skyddsympningens utveckling 15 



han klargjorde anledningen till de misslyckade vaccinations- 
försöken på det ofvan omnämnda sjukhuset för koppsjuke, 
såsom beroende på användningen af koppsmittade instru- 
ment vid vaccineringarna. Däremot synes han ej hafva 
insett sammanhanget vid de fall, då en vaccinerad en längre 
tid efter ympningen erhöll verkliga koppor. Att vaccina- 
tionens nytta var inskränkt till en viss tid var ännu oklart. 
Så hade dock Jenners motståndare ännu kvar ett i deras 
tycke viktigt praktiskt motskäl, hvartill de ytterligare kunde 
lägga de brister, som vidlådde Jenners teoretiska spekula- 
tioner. När emellertid vaccinationen i det öfriga Europa 
alltjämt vann nya framsteg och 1830 och -40-talens svåra 
koppepidemier ytterligare stegrade dödligheten i England, 
fingo ändtligen de sista betänkligheterna vika och vaccina- 
tionen lagfästes äfven i sitt hemland. 

Detta var dock ej ett tecken till, att allt motstånd 
var kväfdt. Det höjdes ännu och har äfven ända i det 
sista höjts röster mot vaccinationen. Och deras skäl hafva 
synts talande nog. Två omständigheter var det, som man 
särskildt anförde mot metodens allmännare användning. Det 
ena af dessa var det redan antydda, att vaccinationen ej 
alltid syntes skydda mot koppor. Ännu några årtionden 
dröjde det, innan vaccinationens vänner kunde förklara detta, 
som helt enkelt berodde däraf, att vaccinationsskyddet, så- 
som nyss antydts, aftager med åren och i allmänhet ej 
räcker öfver 10 a 15 år. Men när denna erfarenhet ändtligen 
var vunnen, låg ock hjälpmedlet nära till hands: en förnyad 
vaccination, revaccination. Äfven re vaccinationen har i en 
del stater lagfästs, och särskildt har detta gällt det militära 
ståndet. I vårt land framhöll Kongl. Sundhetskollegium, så- 
som Kongl. Medicinalstyrelsen då kallades, redan 1839 i ett 
cirkulär betydelsen af revaccinationen, i det att läkarne 
anmodades "att tillstyrka dem, som inom 15 år icke blifvit 
med framgång ympade eller haft smittkoppor, att låta sig 
revaccineras samt tillika påminna församlingarnes vaccina- 
törer att söka befrämja och på alla dem, som därom an- 



Digitized by 



Google 



16 Carl Sundberg 



moda, verkställa re vaccination". Obligatorisk är re vaccina- 
tionen emellertid endast för dem, som skola antagas till 
krigstjänst, enligt ett reglemente af år 1849. Om re vaccina- 
tionen för andra föreskrifver det 1853 förnyade reglementet 
om vaccinationen, "att hvar och en, som har tillsyn öfver 
vaccinationen eller bestyr därmed, skall låta sig angeläget 
vara att såväl i allmänhet, som i synnerhet, då något fall 
af smittkoppor i orten yppats, befrämja re vaccinationen och 
stärka allmänhetens förtroende till densamma". 

Det andra hufvudskälet, som anförts mot vaccinationen, 
har varit, att densamma skulle kunna förmedla inympning 
af andra och farligare smittämnen på den, som vaccineras, 
om nämligen vaccinen toges från personer, som lida af 
dylika smittosamma sjukdomar. Toges vaccinen t. ex. från 
ett tuberkulöst barn, skulle den därmed vaccinerade kunna 
få tuberkulos; vaccinen från en rosfebersjuk skulle kunna 
bringa rosfeber o. s. v. Om man å ena sidan måste er- 
känna, att ett sådant öfverförande af smitta är teoretiskt 
möjligt, så synes det dock å andra sidan i praktiken vara 
jämförelsevis sällan, som sådana olyckor hafva händt. Det 
omsorgsfulla valet af d em ? från hvilka vaccinen tages, har 
förebyggt detta. Någon gång tör dock ett sådant inym- 
pande af tuberkelsmitta, af ros, af syfilis o. s. v. hafva 
inträffat, utan att man därför har rätt att tillvita vaccina- 
tören vårdslöshet. Det gifves nämligen s. k. latenta infek- 
tionstillstånd, d. v. s. sådana fall, då en person bär på ett 
smittämne, ehuruväl han ej på något sätt synes för tillfället 
lida däraf, om också senare motsvarande sjukdom kan ut- 
bryta. Dess lyckligare har emellertid den medicinska kon- 
sten förstått att öfvervinna äfven denna svaghet i vaccina- 
tionens teknik genom ersättandet af den s. k. humaniserade 
vaccinen, d. v. s. vaccin från vaccinkoppor hos människor, 
med vaccin från dylika hos djur. Alltsedan Jenners tid och 
ända in i vår har man väsentligast användt humaniserad 
vaccin, som bevarats från det ena vaccinationstillfallet till 
det andra. Endast sällan har nian haft tillfälle att bruka 



Digitized by 



Google 



Skyddsympningtin8 utveckling 17 



naturlig vaccin från kokoppor, då ju dessa, äro jämförelse- 
vis sällsynta. Dessa naturliga kokoppor har man emeller- 
tid lätt att fortplanta genom ympning på kalfvar. Under 
tryggande renlighet inympas vaccinämnet på kalfvar. Dessa 
få vaccinkoppor, från h vilka ny vaccin tages och förvaras. 
Vid behof ympas ånyo erforderligt antal djur, som behandlas 
på samma sätt; o. s. v. Så är det möjligt att alltjämt under- 
hålla tillgången på animal vaccin, om hvars renhet från 
främmande smittämnen det är lätt att öfvertyga sig genom 
undersökning af kalfvarne. Anstalter för beredande af animal 
vaccin underhållas på statens bekostnad i flera länder. Äfven 
i vårt land inrättades en sådan på förslag af professor 
Lindroth år 1884 i Stockholm, och förvaltas denna under 
Kongl. Medicinalstyrelsens öfverinseende. 

Efter införandet af de båda nämnda förbättringarna i 
vaccinationens teknik, revaccinationen och den animala vacci- 
nen, till hvilka för det tredje ytterligare bör läggas, att 
man numera förstår att göra vaccinationerna fullt rensamt, 
med smittrenade (desinfekterade) instrument o. s. v., äro 
de enda verkliga vapnen ryckta ur händerna på vaccina- 
tionens motståndare, hvilkas fåtal alltmera minskas. 

I Sverige har vaccinationens sak från första början 
förts framåt med mycken insikt och har därför ej haft att 
öfvervinna så mycket motstånd som i många andra länder. 
Vi hafva i det föregående redan visat, huru svenske läkare 
tillgodogjort åt fosterlandet h varje nytt framsteg i detta 
afseende och huru vår regering varit en bland de första 
att erkänna, ordna och lagfästa vaccinationen. Sverige har 
därför också åtnjutit större nytta af vaccinationen än de 
flesta andra länder och har ofta framhållits såsom ett mön- 
ster i detta afseende. Det vore lätt att med siffror visa 
detta, men utrymmet tillåter blott några korta antydningar. 
Sålunda" må erinras därom, att smittkopporna under det 
förra århundradets senare hälft bortryckte i medeltal om- 
kring 5,000 personer om året, under det att landets in- 
vånareantal då var ej fullt hälften af hvad det nu är. Under 

Föreningen Ileimdals folkskrifter. 38. 2 



Digitized by 



Google 



1« Carl Sundberg 



detta århundrade har dödligheten i koppor utgjort i medel- 
tal 650 personer för år, ehuru folkmängden, såsom nyss 
antydt, ökats till mer än dubbla storleken. Det vill med 
andra ord säga, att under detta århundrade i medeltal dött 
i koppor 200 personer för hvarje million inbyggare, under 
det att under det förra århundradet 2,000 personer per 
million inbyggare dogo. Allra lyckligast hafva de sista 
åren varit med en medelsiffra af 11 personer per år för 
åren 1884 — 1893. Kanske skall denna siffra kunna bringas 
än lägre, om revaccinationen blir allmännare än hvad den 
nu är. Äfven i det hänseendet har vårt land varit lyckligt, 
att användningen af humaniserad vaccin ej bragt oss någon 
nämnvärd sorglig erfarenhet. Härför hafva vi att tacka 
vår upplysta läkarekår och kunnigheten samt samvetsgrann- 
heten hos dess medhjälpare, vaccinatörerna. Ännu använ- 
des i stor utsträckning i vårt land humaniserad lymfa, som 
dock numera utan svårigheter kan ersättas med animal 
vaccin. 

Men vaccinationens välsignelser stannade icke blott 
vid detta högst väsentliga förminskande af dödligheten i 
koppor. Den blef ock ett bidragande medel till höjandet 
af det allmänna hälsotillståndet och därmed till sänkandet af 
den allmänna dödligheten. Ja, t. o. m. till släktets kropps- 
liga förskönande och andliga förädling har denna skydds- 
åtgärd bidragit. Sålunda hafva beräkningar visat, att an- 
talet döda per år, som beräknadt för hvarje 10,000-tal af 
medelfolkmängden under den senare 50-års perioden af förra 
århundradet växlade omkring 275 personer, under den förra 
hälften af detta århundrade gick ner till omkring 240 per- 
soner för att efter 1850-talet ytterligare sjunka till omkring 
180 personer. I samma mån har ock medellifslängden höjts 
från omkring 35 år vid förra århundradets midt till 39 år 
vid början af detta och utgör för närvarande (tioårsperioden 
1881 — 1890) ungefår 50 år. Otvifvelaktigt är, att dessa 
gynnsamma förhållanden bero på många andra omständig- 
heter än blott vaccineringen, men lika otvifvelaktigt är det 



Digitized by 



Google 



Skydd sympnitttfens ntvé, 



också, att äfven denna har en stor andel däri. Huru sällan 
träffas icke i våra dagar de kroppsligt bräcklige, lame och 
lytte, huru sällan de andligt förkrympte, hvilkas förlorade 
hälsa orsakats af koppor. Förr utgjorde de aldrig saknade 
tecken till koppornas framfart. 

Inför dessa förhållanden förstå vi ock innebörden a 
de tacksamhetens minnesfester, som under detta år firats i 
de flesta civiliserade länder till minnet af Jenners verk. 

Till år 1880 var skyddsympningen mot koppor den 
enda skyddsympningen. Vi hafva ofvan antydt de orsaker, 
som vid denna tid väckte till lif tanken på liknande skydds- 
åtgärder äfven mot andra sjukdomar. Den som här banade 
väg var den nyligen aflidne snillrike fransmannen Pasteur. 
Vid sina förberedande experiment utgick Pastetir från de 
sannolika antagandet, att vaccinkoppornas smittämne vore 
endast en försvagad form af smittkoppornas, men att båda 
dessa smittämnen innerst Voro desamma. Vore så för- 
hållandet, borde, enligt Pasteurs resonemang, äfven andra 
infektionsämnen låta försvaga sig så, att de till sina verk- 
ningar blefve ofarliga och sedan möjligen användbara så- 
som skyddsympningsmedel. 

Det ligger i sakens natur, att man härvid till en 
början var hänvisad endast till försök på djur. Den första 
sjukdom, mot hvilken Pasteur nu vände sig, var en hos höns 
förekommande mycket svårartad koleraliknande sjukdom, be- 
nämnd hönskolera, hvars smittämne Pasteur vid denna tid nyss 
upptäckt och funnit vara en liten bakterie. Pasteur hade 
iakttagit, att denna bakterie blef allt svagare och svagare 
till sina sjukdomsalstrande egenskaper, om densamma odla- 
des i en på visst sätt tillredd buljong, och efter en månads 
växt i sådan buljong så svag, att man kunde inympa den- 
samma på höns och andra för detta smittofrö känsliga djur, 
utan att djuren — såsom annars vanligt efter ympningar med 
oförsvagade bakterier — dogo. De blefvo visserligen sjuka, 
men tillfrisknade åter. Om nu efter det fulla tillfrisknandet 



Digitized by 



Google 



20 Carl Sundberg 



oförsvagade hönskolerabakterier ånyo inympades på samma 
djur, så sjuknade de icke; och om de bragtes tillsamman 
med djur, som voro sjuka i hönskolera efter smitta på 
vanlig väg, så smittades dessa icke, under det att icke be- 
handlade djur under samma förhållanden smittades och 
dogo. Därmed var alltså funnen en ny skyddsympning, 
mot hönskolera. Afven denna fick benämningen vaccinering 
och ympningsraedlet vaccin, hvilka benämningar upptagits 
såsom tekniska termer för alla skyddsympningar och ymp- 
medel, ehuru väl dessa begrepp såsom härledda från det 
latinska ordet vaccina, som betyder kokoppa, med rätta 
borde brukas endast för ko koppympningen. 

Pasteurs upptäckt underkastades en lång rad af kon- 
trollerande försök och besannades alltjämt. Därmed fick 
ock ifvern att finna nya ympningsmetoder ökad näring. 
Den första uppgiften härvid syntes vara att utröna de me- 
toder, med hvilka man på tillförlitligaste sätt kunde för- 
svaga, mitigera, infektionsämnéna. Detta mål vanns med 
olika medel. Mjältbrandsbakterien försvagades bl. a. där- 
igenom, att densamma fick växa i lämpliga näringsämnen 
vid en högre värmegrad, + 42 a 43° C. Svinrödsotens 
bakterie försvagades, om han inympades på kaniner, hvilken 
försvagningsmetod, under antagandet att kokoppor endast 
äro försvagade smittkoppor, erinrar om, huru dessa senares 
för människan elakartade smittämne försvagas inom ko- 
kroppen. Mjältbrandsemfysemets bakterie försvagades genom 
kortvarig upphettning till + 85 a 104 ° C; o. s. v. Dessa 
anförda mitigeringsmetoder äro blott några exempel bland 
mängden. Genom en olika stark inverkan af sådana åt- 
gärder äro framställda olika slags u vacciner af olika styrka, 
och i många fall hafva dessa visat sig praktiskt använd- 
bara. Vaccinerna användas i regel så, att först inympas 
en svagare vaccin, genom insprutning under huden af en 
viss mängd af det försvagade infektionsämnet, uppslammadt 
i vatten eller dylikt, och senare, när djuret återhämtat sig 
från det därpå följande jämförelsevis lindriga sjukdoras- 



Digitized by 



Google 



Skyddxympnitigen8 utveckling 21 



anfallet, en något starkare. Ofta visa sig djuren redan vid 
denna andra ympning oemottagliga, immuna, eller ock få 
de ännu en sjukdomsattack, som dock plägar vara än lin- 
drigare än den första. Efter dennas öfverstående äro de i 
regel immuna. 

Efter dessa principer hafva utförts skyddsympningar 
mot ett flertal infektioner, men endast några få hafva fått 
nämnvärd praktisk tillämpning. Härom må anföras följande. 

I Frankrike ympades mot mjältbrand enligt Pasteurs 
metod under åren 1882-1893 482,824 nötkreatur och 
3,296,815 får. Häraf hade man tillfälle att följa resultatet 
på ungefär halfva antalet djur; om de öfrige inlämnade 
vederbörande veterinärläkare inga eller ofullständiga med- 
delanden till Pasteurs institut. Men bland de 200,962 nöt- 
kreatur, som sålunda med säkerhet kunde observeras, var 
dödlighetsprocenten i mjältbrand endast 0,3 4 för hundradet, 
d. v. s. af 10,000 ympade dogo endast 34 djur, under det 
att dödlighetsprocenten i mjältbrand bland landets icke 
ympade djur var 5, d. v. s. att af 10,000 icke ympade dogo 
500 under samma tid. Beträffande fåren följdes resultatet 
hos 1,788,677 ympade med en dödlighetsprocent af 0,9 4 
(94 på 10,000), under det att procenten döda i denna sjuk- 
dom af icke ympade var 10 (1,000 på 10,000). En fullt 
lika uppmuntrande statistik erbjöd Ungern för tiden 1886 
— 1893 på ett lika stort material. 

Skyddsympningen mot rödsot hos svin visar ännu 
vackrare resultat. I Frankrike har dödlighetsprocenten i 
denna sjukdora hos ympade svin sjunkit till 1,45, under det 
att den hos icke ympade är 20 procent, under vissa epi- 
demier t. o. m. 60 — 80 procent. Äfven dessa siffror äro 
byggda på en statistisk, som räknar med millioner af ympade 
djur. I Ungern betrakta landtbrukarne denna skyddsymp- 
ning såsom den verksammaste skyddsåtgärden för sina djur 
och uppsöka numera ympinstitutet i Budapest af egen drift. 

Mot mjiVtbrandsemfysemet hos nötkreatur äro yrap- 
ningarne kanske mest verksamma, och denna skyddsympning 



Digitized by 



Google 



22 Cart Sundberg 



användes i stor utsträckning i Frankrike,- Schweiz, Öster- 
rike, Preussen och andra tyska länder, m. fl. ställen. 

Den enda af de under 1880-talet upptäckta skydds- 
ympningsnietoderna, som fått direkt användning för männi- 
skan, är Pasteurs mycket omtalade metod att skyddsympa 
mot vattuskräck eller hundgalenskap, rabies, lyssa. På grund 
af särskilda omständigheter vid denna sjukdom är det nämli- 
gen tänkbart, att den af Pasteur upptäckta skyddsympnin- 
gen af hundar mot lyssan skulle kunna få användning som 
botemedel för människor, som redan bitits af galna hundar 
eller andra galna djur. När en människa bitits af ett rabies- 
sjukt djur, uppträda nämligen de första yttringarne af sjuk- 
domen bortåt två månader efter det ödesdigra bettet. Om 
då en skyddsympningsbehandling strax eller snart efter 
bettets erhållande inledes, är det ju tänkbart, att dennas 
skyddande kraft skulle hinna utvecklas, innan sjukdomen 
utbryter, och att denna således skulle kunna hejdas eller 
alldeles förebyggas. På Pasteurs institut i Paris och på andra 
sådana i andra länder anser man sig ock hafva nått detta 
mål. Därvid förfares på följande sätt. 

Vaccinen utgöres af ryggmärgsmassa från kaniner, som 
förut smittats med i högsta grad giftigt material från rabies- 
sjuka djur. Från de i rabies döda kaninerna uttagas rygg- 
märgarna och underkastas en lufttorkningsprocess i varm 
luft af + 22 ° C. under loppet af 2 veckor. Härunder för- 
svagas det i ryggmärgsmassan befintliga giftet småningom, 
allt mera för hvarje dag. Genom att bereda en uppslam- 
ning, en emulsion, i vatten af små mängder olika giftig 
ryggmärgsmassa skaffar man sig vacciner af olika styrda. 
Den svagaste tages från ryggmärg, som lufttorkats 14 dygn, 
en något starkare från sådan massa af 13 dygns ålder, en 
ännu starkare från massa af 12 dygns ålder o. s. v. från 
11, 10, 9, ända ned till 5 och 3 dygns lufttorkad rygg- 
märgsmassa. Vacciner af olika styrka finnas alltid färdiga 
vid Pasteurs institut. 

En människa, som bitits af en galen hund, be- 



Digitized by 



Google 



Skyddsympningens utveckling 23 



handlas så snart som möjligt med den svagaste vaccinen, i 
det att ett stycke 14 dygn lufttorkad kaninryggmärg af 
3 millimeters längd, uppslammad i fullt ren buljong, in- 
sprutas under huden på ena sidan af kroppen, och på den 
andra en liknande blandning af 13 dygns ryggmärg. Efter 
ett hälft dygn insprutas från 12 och 11 dygns ryggmärgar. 
Den andra dagen förfares på samma sätt med ryggmärgar 
från 10:de och 9:de samt 8:de och 7:de dygnen; o. s. v. 
till dess man nått de starkaste vaccinerna. I de fall, där 
denna behandling hinner utföras före sjukdomens utbrott 
— och någon gång t. o. m. sedan de första tecknen till 
densamma visat sig — skall den hemska sjukdomen kunna 
förebyggas. 

Om det praktiska värdet at rabiesskyddsympningen rådde 
länge och råder ännu tveksamhet hos många. Särskildt 
har man invändt, att vid bedömandet af denna metods be- 
tydelse ej tillräcklig kontroll öfvats öfver bettets natur hos 
dem som bitits och sedan vaccinerats, i det att man på 
goda skäl kan förutsätta, att ej alla, som anmält sig såsom 
bitna af galna djur. verkligen bitits af sådana. På grund 
häraf skall statistiken, säger man, alltför mycket utfalla till 
metodens fördel. Vid Pasteurs institut, hvarifrån hvarje 
månad utgifves en statistisk berättelse öfver resultaten af 
rabiesvaccineringen, har man tagit hänsyn till denna an- 
märkning och beräknar numera för sig endast sådana fall, 
där man med full visshet ådalagt, att de behandlade bitits 
af rabiessjuka djur. Och statistiken är dock lika uppmun- 
trande. Sålunda vaccinerades t. ex. år 1893 i Paris 132 
personer, som med full säkerhet bitits af galna djur. Bland 
dessa dog ej en enda, under det att dödlighetsprocenten 
annars anslås till 16 a 20 procent. Af dessa 132 voro 
särskildt 12 bitna i ansiktet och hufvudet, hvilket är an- 
märknings värdt för den skull, att dödligheten hos i hufvu- 
det bitna är långt större och kan gå upp ända till 80 pro- 
cent. Under åren 1886—1893 äro inalles vid Pasteurs in- 
stitut 14,430 personer vaccinerade mot rabies, af hvilka 



Digitized by 



Google 



24 Carl Sundberg 



endast 72 personer dött, d. v. s. x \i procent döde, h vilken 
siffra är mycket låg i jämförelse med den vanliga dödlig- 
hetsprocenten, äfven om man tager med i räkningen, att 
många af dessa bitne ej varit bitne af rabiessjuka djur. 
Från en betänklighet har metoden emellertid ej ännu fullt 
kunnat frigöra sig, nämligen från den, att det ligger inom 
möjlighetens gräns, att personer, som bitits af icke galna 
djur, men antaga, att ett sådant bett föreligger och därför 
yrka på vaccinering, genom insprutning af det, låt vara 
försvagade rabiesgiftet, som innehålles i vaccinen, kunna få 
rabies. Denna fara har rabiesympningen gemensam med den 
gamla variolationen. Emellertid är denna fara enligt stati- 
stiken mycket ringa. Såsom nyss nämndt, är dödlighets- 
procenten efter alla vaccineringarne på 14,000 fall ej ! /s 
procent, och bland dessa få döde faller det största antalet 
otvifvelaktigt inom den grupp, som med säkerhet varit 
bitne af sjuka djur och som därför dött på grund häraf 
och ej till följd af vaccineringen. I hvarje händelse har 
metoden vunnit allt mera utbredning i de länder, där rabies 
är vanlig, hvilket lyckligtvis ej är händelsen hos oss. Ymp- 
institut för rabies äro sålunda inrättade, förutom i Paris, i 
Sydryssland, i Italien, i Österrike och Ungern, i Mexiko 
m. fl. ställen, och de äro flitigt anlitade af de beklagans- 
värda offren för den hemska sjukdomen. 

De förhoppningar, som knötos vid dessa upptäckter, 
voro mycket stora och eggade många forskare in på det 
nya studiefältet. Härunder mognade ock tanken att möjligen 
på andra och säkrare vägar än de hittills beträdda nå det 
eftersträfvade målet, skyddet mot infektionsämnena. Pasteur 
hade med afseende på hönskoleraskyddsympningen visser- 
ligen tänkt sig, att dess skyddande kraft väsentligast be- 
rodde på inympningen af den försvagade hönskolera bakterien, 
men ej alldeles hade han kunnat utesluta en annan möjlig- 
het. Den "vaccin", som användes vid dessa ympningar, 
bestod nämligen ej blott af försvagade hönskolerabakterier, 



Digitized by 



Google 



Skydd sy mpn in gens tttvrcklinr/ 25 



utan jämväl af den vätska (alkalisk buljong), i h vilken dessa 
bakterier växte, och som af bakterierna under deras till- 
växt på mångahanda sätt kemiskt förändrats. Det vore 
ju under sådana förhållanden tänkbart, att i själfva verket 
just dessa kemiska produkter af bakteriernas lifs verksamhet 
innehölle de egentliga skyddsämnena. De, som först visade, 
att öfverhufvud ett sådant sammanhang verkligen existerade, 
om också icke beträffande hönskoleravaccinen, vore de båda 
amerikanske läkarne Salmon och Smitt, som 1886 med- 
delade, att det lyckats dem att skyddsympa eller immuni- 
sera djur mot den s. k. amerikanska sviwpesten, med an- 
vändande endast af de kemiska omsättningsprodukterna af 
ifrågavarande sjukdoms bakterier. Salmon och Smitt för- 
foro därvid så, att de odlade svinpestbakterien i buljong. 
Sedan bakterierna under loppet af 3 till 10 dygn forökat 
sig i buljongen, dödades de genom upphettning till + 58 
ä 60° C. under 1 timme. Af den så behandlade odlings- 
vätskan insprutades en mindre mängd på de djur, som skulle 
ympas, en å två gånger, med någon tids mellanrum i det 
senare fallet. Efter denna procedur voro djuren oemottagliga 
för äfven det starkaste smittämne, så att, om nu lefvande, 
ofors vågade bakterier inympades, blefvo djuren ej vidare 
sjuka. Därmed var möjligheten att på kemisk väg och 
utan de lefvande smittämnenas medhjälp skyddsympa verk- 
ligen bevisad. Det var ock tydligt, att en sådan "kemisk 
vaccin* var att föredraga framför den, som innehåller 
lefvande, låt vara försvagade smittämnen, då man ju vid 
användandet af de kemiska ämnena har frigjort sig från de 
vådor, som alltid vidlåda ympningar med lefvande bakterier, 
i det att dessas förmåga af själfständig förökning inom den 
ympade ej alltid kan med säkerhet beräknas. Däremot er- 
bjuder afvägningen af olika mängder vätska inga oöfver- 
stigliga hinder; dels kan man utspäda vätskan, dels lätt 
dosera den i hur små mängder som helst och därmed före- 
bygga förgiftning. 

Det dröjde ej länge, förrän nya rön, som gingo i 



Digitized by 



Google 



20 Carl Sundberg 



samma riktning, läto höra af sig. Från alla länder berätta- 
des det, huru än den ene än den andre forskaren lyckats 
att genom insprutningar på- djur af olika bakteriers om- 
sättningsprodukter, deras gifter o. s. v., immunisera mot mot- 
svarande bakteriers infektioner. Intet af dessa meddelanden 
väckte dock en sådan uppmärksamhet som den första underrät- 
telsen om att det lyckats immunisera djur mot difteri. Detta 
hade lyckats för de tyske forskarne Brieger och Fränkel 
samt ungefår samtidigt också för deras landsman Behring 
och för Pasteurs medhjälpare Boux. Gången af deras för- 
sök var i all korthet denna. Man odlade difteribakterierna 
i buljong under några veckor. Efter denna tid befriades 
buljongen från bakterierna på olika sätt (såsom t. ex. genom 
filtrering genom särskildt konstruerade lerfiltrer, som ej 
genomsläppa bakterier). Buljongen innehöll nu ett synner- 
ligen starkt gift, som vid insprutning i större dos på känsliga 
djur dödade dessa under de för den verkliga difterien efter 
smitta med lefvande bakterier utmärkande symptomen. In- 
sprutades däremot mycket små mängder af den giftiga 
buljongen, som dessutom, till förebyggande af all fara, till 
den första insprutningen borde utspädas och försvagas (genom 
tillsats af vissa kemiska ämnen, t. ex. trijodkloridlösning, 
jodjodkaliumlösning o. s. v.), visade sig djuren småningom 
vänja sig vid allt större doser af allt starkare gift, och efter 
en tid befunnos de okänsliga ej blott för det insprutade 
giftet utan ock för verkningarne af de lefvande bakterierna, 
om sådana inympades. Samma mängd difteribakterier, som 
inom kort vållade döden hos icke behandlade djur, fördrogs 
utan några som helst sjukdomstecken af de på antydda sätt 
behandlade. 

Samma princip befanns emellertid tillämplig äfven be- 
träffande andra infektionsämnen och deras sjukdomar. Genom 
behandling af djur med de från respektive bakterier be- 
friade odlings vätskorna kunde man immunisera mot stel- 
krampens bakterie (tetanusbacillen), mot lunginflammatio- 
nens vanligaste smittämne (pneumokokken), mot kolerans, 



Digitized by 



Google 



Skyddsympningens utveckling 27 



mot tyfoidfeberns o. a. infektiösa sjukdomars bakterier. 
För att nå högsta möjliga grad af oemottaglighet användes 
därvid ofta bägge de metoder, för hvilka vi ofyan redo- 
gjort: dels insprntning af "kemisk vaccin" i stigande doser, 
dels inympning af lefvande smittämnen, till en början för- 
svagade, vid inträdande oemottaglighet allt starkare. Såsom 
en allmän regel syntes emellertid framgå, att hvarje slags 
skyddsympningsmedel skyddade blott för den sjukdom, hvars 
infektionsämne inginge i skyddsmedlets beredning. Mot 
difteri t. ex. skyddade endast behandlingen med difterigift 
och difteribaciller; mot stelkramp endast dess gift o. s. v. 
— på samma sätt som koppvaccineringen skyddar endast 
mot koppor, men icke mot mässling, skarlakansfeber eller 
andra infektioner. Ympmedlen voro, såsom man säger, 
specifika. 

Det låg i sakens natur, att det under sådana för- 
hållanden ej kunde blifva fråga om metodens allmännare 
tillämpning vid vården af människors hälsa. Att skydds- 
ympa alla mot en rad af sjukdomar, som de flesta af 
naturen undgå, vore ju orimligt, allrahelst då hvarje ymp- 
ning kunde medföra ep viss risk för lifvet och i alla 
händelser ej förlöpte utan en tids lindrigare eller svårare 
sjukdom. På sin höjd kunde sådana ympningar tänkas be- 
rättigade i de fall, då en hotande epidemi vore utbruten, 
om man därmed hade utsikt att skydda de mest hotade. 
Men äfven detta torde erbjuda många vanskligheter. 

Så stodo meningarne, när den tyske professorn Behring 
och några hans medarbetare samt strax därefter doktor 
Roux i Paris öfverraskade världen med de grundläggande 
experimenten för blodserumbehandlingen. Dessa forskare 
hade nämligen iakttagit, att blod vätskan hos djur, som 
immuniserats mot difteri och stelkramp, hade egenskapen 
att skydda andra djur mot verkningarne af dessa sjukdoms- 
ämnen. Om man sålunda insprutade blodserum (blodserum 
är den del af blodvätskan, hvilken som en halmgul vätska 
utsipprar ur blodkakan vid dennas stelnande) från t. ex. 



Digitized by 



Google 



28 Carl Sundberg 



difteriimmuniserade marsvin på andra marsvin och därefter 
inympade difteribakterier på desamma, så undgingo de 
difteriinfektionen. Ja, blodserum vätskan kunde insprutas 
t. o. m. någon tid efter ympningen af difteribakterierna 
och dock visa sig hafva förmåga att skydda mot sjuk- 
domens utbrott. På samma sätt förhöll det sig ock med 
blodserum från djur, som immuniserats mot en del andra 
sjukdomar. Man kallade dessa blod vätskor antidifteriserum, 
antitetanusserum, antipneumokokkserum o. s. v. (anti, ett 
grekiskt ord, som betyder mot), eller ock för korthetens 
skull endast difteriserum, tetanusserum, pneumokokkserum 
o. s. v. 

På vetenskapens försök att teoretiskt tolka samman- 
hanget vid uppkomsten af dessa de olika infektionsämnena 
och deras gifter motverkande blodserumslagen och sätten 
för denna deras verkan kunna vi ej här inlåta oss. Det 
skulle ock föga gagna, ty vår faktiska kunskap beträffande 
dessa frågor är ännu mycket ringa, och de många experi- 
mentella iakttagelserna häröfver lämna vidt rum för olika 
tolkningar. Endast det borde vi betona, att verkan af dessa 
"antisera" är öfvergående; efter en kort tid är den behandlade 
mottaglig igen för samma smitta. Verkan måste alltså sanno- 
likt vara af ett annat slag än vid de egentliga skyddsymp- 
ningarne och kan bäst liknas vid verkan af vissa motgifter. 
Liksom man kan upphäfva verkan af ett gift med ett annat 
ämne, så upphäfves ock t. ex. difterigiftets verkan af någon 
beståndsdel i difteriserum. Huru därvid tillgår känna vi ej 
ännu. För det andra må ock anmärkas, att verkan af olika 
slags blodserum är — åtminstone i stort sedt — specifik på 
samma sätt som skyddsympningsmedlens verkningar. Difteri- 
serum synes verksamt blott mot difteri, tetanusserum mot 
tetanus o. s. v. 

Det är förnämligast serambeh andlingen mot difteri, 
som hittills hunnit utveckla sig till allmännare användning 
vid behandling af difterisjuka människor. Till framställ- 
ningen af detta serum måste användas stora djur, då för 



Digitized by 



Google 



Shyddsympnmgens utveckling 29 

% — _ 

behandlingen af människor fordras jämförelsevis stora mäng- 
der serum. Hästar äro fördenskull lämpliga och äfven i 
det afseendet tjänliga, att deras serum efter insprutning synes 
af människor fördragas lättare än en del andra djurs blod- 
vätska. Hästarna — endast fullt friska sådana väljas — 
immuniseras genom insprutningar i blodet af möjligast starkt 
difterigift (difteritoxin) i stigande doser. Småningom, efter 
veckor och månader, tåla de ända till flere hundra kubik- 
centimeter gift utan att däraf må synbart illa. Vid samma 
tid börjar och aftappningen af blodet, som verkställes 
med därför konstruerade apparater. En viss blodmängd af- 
tappas. Hästarne få därefter ånyo en dos gift och ställas 
i sitt stall tills nästa aftappning. Under hela operationen 
ser man djuren ofta lugnt spisa sin hafre och de godbitar, 
h varmed man söker förströ dem. Den aftappade blod vätskan 
behandlas så, att serum afskiljes. Det så vunna serum, hvars 
skyddande kraft experimentellt beräknas, levereras på smärre, 
hermetiskt slutna flaskor, stundom efter tillsats af en ringa 
mängd karbol eller dylikt, för att skydda innehållet mot 
förorening med bakterier. Sker allt arbete fullt bakterio- 
logiskt metodiskt, äro dock sådana tillsatser öfverflödiga. 
Difteriserum framställes i stor skala i Frankrike vid Pasteurs 
institut och i Tyskland, likaledes under vetenskaplig kon- 
troll, vid två fabriker. Numera beredes det äfven på andra 
ställen, däribland sedan mer än ett år tillbaka äfven hos oss, 
vid Karolinska institutets bakteriologiska afdelning under 
ledning af doktor E. Selander, 

I praktiken användes serum så, att det insprutas under 
huden på difterisjuke till den mängd, som läkaren i det före- 
liggande fallet finner nödigt. I samma mån som de egentliga 
förgiftningssymptomen hos den sjuke — och dessa äro ofta 
i viss mån oberoende af förändringarnas utbredning i halsen 
— äro svåra, i samma mån fordras ock större doser o. s. v. 
Resultatet af behandlingen bedömes i allmänhet såsom 
synnerligen godt. Dödligheten minskas och sjukdomsför- 
loppet mildras och förkortas. Att denna behandling ej kan 



Digitized by 



Google 



80 Carl Sundberg 



bota alla fall är i sig själft tydligt, och särskildt gäller detta, 
om förgiftningen vid sjukdomen gått så långt, att lifsviktiga 
organ redan äro obotligt skadade. En annan gång är för- 
trängningen i halsen för höggradig och kväfning följer. En 
tredje gång hafva kanske alldeles nya infektionsämnen slagit 
sig ner i de difteriska såren i halsen o. s. v. 

En hel grupp af sjukdomar, mot hvilka serumterapi 
börjat användas äro de, som bero på de varbildande strej)- 
tokokkerna, såsom akut ansiktsros, barnsängsfeber, vissa 
slag af pyemi och septicemi (i hvardagligt tal s. k. blod- 
förgiftningar) o. s. v. Mot dessa har på Pasteurs institut 
framställts af doktor Marmor ek ett kraftigt verkande serum, 
som ock i några fall användts i vårt land. Erfarenheten 
om streptokokkserum är dock ej ännu så stadgad som be- 
träffande difteriserum. — Äfven mot stelkramp uppgifves 
serumbehandling vara med framgång använd. 

Förutom mot smittosamma infektionssjukdomar har 
blodserumterapien ock fått användning mot giftiga ormars 
bett. Ormgiftet är ett synnerligen elakartadt ämne, som 
bildas i de s. k. giftkörtlarna hos vissa ormar och i många 
afseenden står de af bakterierna alstrade gifterna nära. 
Framför andra har doktor Calmette experimenterat med 
gift från olika ormar och han har lyckats så vänja djur, 
kaniner o. a., vid dylika gifter genom insprutningar i myc- 
ket små doser, som småningom stegras, att djuren till sist 
blifvit okänsliga för de största giftmängder. Blodserum 
från immuniserade djur har ock i några fall pröfvats "mot 
de farliga, ofta dödande betten af vissa indiska, afrikanska 
och amerikanska ormar (Cobra, Naje, Bungarus m. fl.) samt 
de bägge europeiska huggormsarterna (vipera) och enligt 
uppgift hafva några bitne däraf räddats från en annars säker 
död. Då enligt de officiella statistikerna endast i Indien 
öfver 20,000 personer årligen omkomma af ormbett, inse 
vi fördelen af den serumterapeutiska behandlingen, om denna 
för öfrigt kommer att motsvara de förhoppningar, som ställas 
på densamma. 



Digitized by 



Google 



Skydd sy mpn ingens utveckling 31 

Framtiden kommer helt visst att gifva oss många nya 
sådana sera, och det är att hoppas, att därur må framgå medel 
af bestående värde. Att forskningen härvid har ett svårt 
falt att bearbeta, visas bäst af de felslut, som en af den 
bakteriologiska vetenskapens grundläggare och stormän, pro- 
fessor Koch i Berlin, begick vid den för några få år sedan 
så mycket omtalade tuberkulinbehandlingen mot tuberkulos, 
på tal om hvilken det dock bör nämnas, att tuberkulinets 
framställning hvilar på en helt annan princip än framställ- 
ningen af ofvan nämnda skyddsämnen, och att dess verk- 
ningar äro af en helt annan art. 

Få dessa nyväckta idéer och forskningsresultat låt 
vara också blott en del af den praktiska användning till 
lisande af människors plågor och dödens afvändande, som 
äfven betänksamme forskare nu anse sig kunna tillmäta 
dem, skall historien från vårt århundrades slut förtälja om 
det väl förvärfvade arfvet från föregående sekels afton, 
då hon berättar, att Jenners vaccinering mot koppor blef 
uppslaget till en mer än förr framgångsrik behandling af 
difteri och andra elakartade infektionssjukdomar. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



I 

I 

Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 39. 



OM FOLKLIG ÖFVERTRO 



SVEN M. LAMPA 

FIL. KAND. 



STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 1896 
Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Det inträffar understundom, att man vid tidningsläsning 
påträffar en notis af innehåll att den och den tror sig ha 
varit utsatt för spöken eller andra mystiska väsen, att han 
anser sina kreatur förgjorda af någon illasinnad person med 
särskild kunskap, eller att han genom hemliga medel sökt 
få en sjukdom aflägsnad. Vederbörandes beteende bedömes 
vanligen ganska strängt: man häpnar öfver en okunnighet 
och förblindelse, som trotsar alla tidens sträfvanden för bild- 
ning och upplysning. Emellertid äro de yttringar af vid- 
skepelse och öfvertro, som nu kunna förekomma, af jäm- 
förelsevis oskyldig beskaffenhet. I värsta fall får den lätt- 
trogne själf vidkännas olägenheter på grund af sitt hand- 
lingssätt, om t. ex. en ringa skada under kvacksalfvarens 
behandling utvecklar sig till ett farligt ondt. Och just den 
senaste tiden har åstadkommit en stor förändring till det 
bättre. Häxeriprocesserna, som ännu under föregående år- 
hundrade icke spelat ut sin roll, och hvaraf dyningar hos 
oss förspordes för icke så många tiotal år sedan, förefalla 
nu nästan otroliga. Och man har svårt att tänka sig, att 
trakter af Europa finnas, där än i dessa dagar vidskepelsen 
i sina råaste former uppenbarar sig, såsom då det från Ryss- 
land berättas om ohyggliga människooffer. 

Vidskepelsen är, säger man, kännetecken på okunnig- 
heten i motsats till bildningen. Detta är sant, men man 
får ej förgäta, att äfven den kunskapsrike och bildade, i 
detta ords vanliga bemärkelse, kan vara på sitt sätt hem- 
fallen under vidskepelse, att tidehvarf, som varit framstående 
i kultur, långt ifrån kunnat göra sig oberoende däraf. Så 
var senare delen af förra århundradet i hög grad uppfylld 



Digitized by 



Google 



Sven M. Lampa 



af allehanda vidskeplighet; och lika litet äro våra dagar 
fria från modern sådan under olika former och namn, spiri- 
tistn, ockultism o. s. y. 

Hos hvarje människa ligger vidskepelsen djupt rotad. 
Afven den mest oförskräckte och själfständige har väl en 
eller annan gång nödgats ge vika för dess makt, känt sig 
stå under inflytande af någonting hemlighetsfullt, något som 
han ej är herre öfver, och som han fruktar. Naturligen är 
det väsentligast barnet, som, på sin outvecklade ståndpunkt, 
är utsatt för inverkan af dessa stämningar; de enklaste af 
dem, mörkrädsla, fruktan för busen o. s. v., kunna väl sä- 
gas vara för alla barn gemensamma. Allehanda dylika före- 
ställningar medfölja ofta från barndomen och hänga fast 
med sådan seghet, att den vuxne ej alltid kan frigöra sig 
från dem. Och lyckas än detta, inträffar icke sällan, att 
det mera barnsliga endast utbytes mot något annat, sådant 
som tron på 13-tale.ts betydelse, på Tyko-Brahedagar o. d. 
När folken ännu befunno sig på en föga utvecklad stånd- 
punkt, innan ännu tanken kunnat genomtränga vida rymder, 
måste människornas uppfattning af världen och deras eget 
lif vara högst ofullkomlig. Detta tog sig i synnerhet ut- 
tryck i deras förhållande till det öfversinnliga. De ställde 
sig i beroende af sådana andeväsen, som endast ett outveck- 
ladt religiöst sinne bildar sig, och kände sig i hög grad 
hemfallna under dessa makters välde. Särskilda förhållan- 
den inom människolifvet, främst dödens stora gåta gjorde 
på dem lif ligt intryck. Inför naturen stodo de såsom inför 
något hemlighetsfullt, öfver väldigande ; den väckte hos dem 
allehanda fantastiska föreställningar. I allt spårade de det 
öfvernaturliga, och städse ville de låta detta framträda i den 
synliga världen, naturligen sådant det genom deras fanta- 
sier skapades. Af drömmar och syner, af fenomenen i na- 
turen, af dagars och årstiders växling bragtes de till tro på 
andemakter, som i dessa företeelser uppenbarade sig. Till 
deni^ måste man ställa sig i ett rätt förhållande, de skulle 
vinnas för människorna, som eljest måste frukta deras in- 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 



flytande; och här vidtog ett rikt fält för trollkarlars och 
offerprästers verksamhet, lika väl som den enskilde hade 
mycket att i detta afseende iakttaga. Genom bön och offer 
vann man dessa makters bevågenhet, genom spådomar och 
förebud förnam man deras vilja. 

Så blef folkens första religion, naturreligionen, med 
nödvändighet vidskeplig. Först ett i sann mening kristet 
betraktelsesätt har kunnat bortrensa allt dylikt slagg ur den 
religiösa uppfattningen. 

Behärskade af nämnda föreställningar lefde de gamla 
folken, med en världsåskådning vida skild från den, för h vil- 
ken senare tiders tankearbete kunnat bereda rum. Här voro 
former, som stå oss fjärran, här var råhet och barbari, om 
man ser med vår tids ögon, men det var dock en kultur, 
som här lefde och utvecklade sig. Uppfattningen af det 
öfversinnliga var på det närmaste förbunden med alla seder 
och bruk i människornas samlif och gaf sig uttryck i deras 
första diktning. 

Denna hedniska odling, till en början uppträdande un- 
der enkla former och med gemensamma drag hos olika folk, 
nådde så småningom högre former och utvecklade sig i 
skilda riktningar allt efter folkens ståndpunkt och olika vill- 
kor. Söderns och nordens folk hafva gått sina egna vägar, 
nya åskådningar hafva kommit till de gamla och mer eller 
mindre fullständigt bortskymt dem. Men genom skilda tider 
och folk ha många drag bibehållit sig så, att de ännu för- 
råda sitt uråldriga ursprung, och därmed gifvit prof på en 
lifskraft, som ej kan annat än väcka förvåning. 

I likhet med alla besläktade folk hade våra förfäder 
ursprungligen en sådan naturreligion. För att fullt upp- 
fatta den särskilda karakteren af deras åsikter om det öfver- 
sinnliga och den riktning, som dessa togo, måste man taga 
i betraktande folkets egen art och lynne och de förhållan- 
den, h varunder det lefde. Ovedersägligt är, att ett lands be- 
skaffenhet sätter sin prägel på innebyggarnas karakter. Vårt 
land, nordligt beläget, med strängt klimat och karg natur, 



Digitized by 



Google 



Sven M. Lampa 



fostrade en befolkning, kraftfull och härdad genom arbete, 
stridslysten och stundom rå. Ett skarpt utprägladt drag af 
allvar har blifvit utmärkande för vårt folk; det lefde under 
förhållanden som gåfvo rikt tillfälle till utveckling af ett 
inåtvändt, melankoliskt lynne. De långa vintrarna, de stora 
dystra skogarna, den glesa befolkningen och i allmänhet en- 
samheten, ödsligheten — allt måste mana till allvarliga käns- 
lor. Stå äfven vi, som lefva den moderna tidens mång- 
skiftande lif, under inflytande af dylika stämningar, så var 
detta naturligtvis i än högre grad fallet med våra förfäder, 
som stodo i så lif lig beröring med naturen och mera än vi 
kände dess makt öfver sinnena. Ej underligt då, om det 
intryck de fingo af det öfvernaturliga var starkt, öfverväl- 
digande. Öfverallt kände de sig omgifna af mäktiga ande- 
makter, som fingo mottaga deras dyrkan. Det var inga 
ljusa, vänliga väsen, hvarmed naturen befolkades, inga sköna, 
yppiga gestalter, tvärt om voro de, om också icke alltid 
dystra eller rysliga, sådana som trifvas under nordens stränga 
himmel och buro de sträfva nordmännens drag. Och när 
sedan ur dem utvecklade sig gudomliga väsen i högre me- 
ning, hedniska gudar, voro äfven de fullt nordiska gestalter, 
antingen de, såsom Tor, representerade den mera råa kraf- 
ten och landtmannens sträfsamma lif, eller, såsom Oden, 
den högre odlingen och krigarens idrotter. Om den utveck- 
ling den hedniska gudaläran nådde i vårt land veta vi föga, 
och i alla händelser kvarstod massan af folket vid enkla 
och ursprungliga föreställningar. Hvad den nordiska anden 
i detta afseende kunde åstadkomma, framgår emellertid af 
de härliga forndikter på isländska språket, som kallas Edda- 
sångerna. 

Så kom kristendomen, och med den inträdde nya för- 
hållanden. Men brytningen blef ej så stark, som man kunde 
tro. Sederna förmildrades och striderna aftogo, men i all- 
mänhet stod man kvar vid äldre bruk och föreställningssätt. 
Härtill bidrog mycket den ställning, som kristendomens för- 
kunnare intogo till befintliga religiösa åskådningar. Så vidt 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 



möjligt var, lämpade de nämligen dessa efter den nya tron, 
i det de omarbetade och tydde dem till öfverensstämmelse 
med den kristna bekännelsen. Men deras kristendom var 
katolsk, och den religiösa uppfattning, som nu utbredde sig, 
var ingalunda ägnad att undertrycka förefintlig vidskepelse. 
Katolicismen inflätade det kyrkliga på alla lifvets områden, 
kyrkan tog allt i sitt hägn, och folklifvet fick däraf sin prä- 
gel. En mystisk helighet omgaf allt, som stod i samman- 
hang med kyrkan, äfven det yttre och mera oväsentliga. 
Ceremonier och högtidligheter fängslade folkets sinnen. Tem- 
pel och klockor, helgon och reliker, allt blef föremål for 
en vördnad, som med riitta kan kallas vidskeplig. Tron på 
hemlighetsfulla andeväsen och dolda krafter fortlefde allt- 
jämt, endast att de ställdes i nära förhållande till mörkrets 
furste. Hedniska seder och bruk stodo kvar, ehuru ofta 
omstöpta i annan form under blandning med katolska signe- 
rier. Och i en sådan jordmån uppspirade snart en folk- 
diktning, rik och fantastisk, förande under sagans och visans 
gestalt poesi ut i allt vidare kretsar. 

' Af denna art var den medeltida bildningen. Dess åskåd- 
ningssätt, i mycket ännu hednatidens, ehuru omskapadt af 
den katolska kristendomen, var gemensamt för hela vårt 
folk, alla samhällsklasser. Med den nyare tidens inträde 
började emellertid dess välde vackla, och så småningom ut- 
bildades och befästes den moderna kulturen, med dess på 
tänkande och forskningar grundade uppfattning af världen 
och med dess högre utvecklade religiösa medvetande. Lik- 
väl nådde denna bildning ej alla, länge var det endast de 
högre samhällslagren, som blefvo berörda däraf. Folkets 
breda lager ha däremot till senare tid representerat den för- 
gångna kultur, som har sina rötter i den gråa forntiden. I 
tysthet, fortplantad genom tradition, har den lefvat kvar hos 
de obildade, utan att helt kunna undertryckas. Visserligen 
har kristendomen så småningom utträngt tron på de hed- 
niska gudarna, Tor, Frej, Oden och h vilka de nu ha varit, 
så att de i det närmaste försvunnit ur folkets medvetande; 



Digitized by 



Google 



Sven M. Lampa 



men af den så att säga lägre religionen, naturreligionen, ha 
ej alla spår kunnat utrotas. Trots allt har den envist hållit 
sig kvar vid sidan af kristendomen i form af vidskepelse 
och öfvertro. 

Ända till gränsen af vår tid har allmogen till naturen 
intagit en ställning, som ej varit långt skild från förfädernas 
i den hedniska forntiden. För den oreflekterade uppfatt- 
ningen har naturen behållit sin hemlighetsfulla gestalt, sitt 
mystiska samband med människolifvet, i sitt sköte har den 
rymt andemakter, stammande från den tid, då naturens lif 
ännu bar gemensamma drag med människornas, då djur och 
växter kunde tala, och då rå och vättar lika fullt som andra 
lefvande varelser hade hemortsrätt i naturens stora rike. 

Men nu har förhållandet ändrats. Nu har för massan 
af vårt folk en ny tid inträdt, detta i och med de stora 
framsteg, som den allmänna bildningen gjort och gör, sär- 
skildt på grund af den verksamhet skolorna utöfva. De 
nya åskådningar, som länge tillhört endast de högre klasserna, 
ha härmed inträngt hos folket i dess helhet. Och så är 
den urgamla kulturen dömd till undergång, den måste full- 
ständigt försvinna för den stigande upplysningen. Dess spill- 
ror, numera att söka endast i undangömda bygder, blir det 
allt svårare att uppsöka och hopsamla. Ty de äldre ha 
till största delen glömt, hvad de i sin ungdom erfarit, de 
yngre höra nu sällan något sådant. Endast från en tid, som 
redan är förgången, berättas det, hurusom arbetet om vin- 
terkvällarna beledsagades af sagoförtäljande och sång, huru 
byns ungdom samlades än i den ena, än i den andra stugan 
och berättade "pasascher" om jättar och troll, om björnar 
och räfvar, och huru barnen med jubel välkomnade den 
kringvandrande sagokunnige, ovilliga att på kvällkvisten gå 
till hvila, så länge ännu en underlig historia lockade. 

Emellertid — äfven i våra dagar kan vid umgänge 
med folket det ena efter det andra komma i dagen. Ännu 
är det bland landsbygdens befolkning ej alldeles slut med 
sagor och historier, med gåtor och ordspråk, som vittna om 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 



forna tiders fyndighet och humor. Och framför allt, hos 
de gamle finnes kvar åtskilligt af öfvertro, som, på olika 
sätt gifvande sig tillkänna, är ett uttryck för folkets för- 
hållande till den öfversinnliga världen, sådant det framträdde 
i och genom den uråldriga kulturen. I det följande vill 
jag framställa några exempel på dylik kvarlefvande öfvertro 
för att visa, hvilka mytologiska föreställningar af denna art 
längst bibehållit sig bland folket. Nödgad att begränsa mig 
skall jag emellertid här i det hela bortse från en viktig 
sida af saken, nämligen alla seder och bruk, alla de otaliga 
regler, spådomar och trollerier, hvarigenom människorna 
ställde sig i förhållande till andevärlden och sökte inverka 
på den. I detta vidsträckta område, som vanligen plär sam- 
manfattas under namnet skrock eller "häx", har man ett 
rikt uttryck för folkets vidskepliga vishet, för den hemliga 
kunskap, som det tryggade sig vid under farliga omständig- 
heter. Alla lifvets förhållanden hafva i denna fått sin till- 
börliga hänsyn, genom att iakttaga dess lärdomar neutrali- 
serar man de öfvernaturliga inflytelser, som vilja göra sig 
gällande vid all människans vandel, och som i vidriga fall 
bringa olycka och fördärf. — Men som sagdt, från denna 
sida af öfvertron kommer jag nu att bortse, för att hufvud- 
sakligen dröja vid det som troddes angående de andemakters 
tillvaro och egenskaper, som i naturen uppenbarade sig. 

Och ännu en inskränkning. Hvad jag kommer att an- 
föra är endast något af det som jag hört mig berättas i en 
enda trakt af landet, i Västergötland. Härigenom lämnas 
obeaktade exempel med rikare och ursprun gli gare innehåll, 
hvilket naturligen ger framställningen mindre fullständighet 
och enhet. Men detta torde i viss mån uppvägas däraf, 
att genom det följande tillnärmelsevis framgår, med hvilka 
föreställningar af denna art man i våra dagar kan komma 
i beröring på ett trängre område, och hvilket uttryck de 
erhålla i folkets mun. De sägner, som längre fram med- 
delas, ha fått behålla alla drag af folkets egen berättarekonst. 



Digitized by 



Google 



10 Sven M. Lampa 



Den kvarlefva af våra förfaders tro, som torde vara 
allmännast förekommande och djupast rotad, är tron på spö- 
ken. Föreställningarna härom äro också de som tidigast 
bemäktiga sig människans sinne. Och huru svåra de äro 
att förjaga ur medvetandet, har mången fördomsfri person 
kanske mer än en gång känt. Är det än utan förskräckelse, 
som han nattetid passerar en kyrkogård, så är det likväl 
en egendomlig känsla, som oemotståndligt påtvingar sig ho- 
nom. Och ett hastigt framträdande föremål kan med ens 
bibringa honom en obehaglig rysning. Han tror ju ej på 
spöken, och dock kan han i ögonblickets hastighet vänta 
sig råka ut för ett sådant. 

Att människan har en själ, antogo folken redan i äldsta 
tider, och denna ansågs föra en i viss mån själfständig till- 
varo, den var ett slags andra jag, som under särskilda om- 
ständigheter kunde ge sig tillkänna. Ännu sägas vissa per- 
soner hafva väl (detsamma som vård, således egentligen 
= skyddsande). Denna tros då gå före människan själf och 
bebåda hennes ankomst på olika sätt. Somliga personer, 
som äro utrustade med en särskild förmåga, kunna bättre 
än andra se eller eljest förmärka sådan vål. De höra då 
antingen steg utaf gående eller vagnshjuls buller, eller ock 
huru det slår i dörren o. d. En stund därefter plägar den 
som har valen komma. 

När människan dog, lösgjorde sig själen från kroppen, 
den utgick med det sista andetaget. (Den dubbla betydel- 
sen af ordet ande visar också, i h vilket nära samband sjä- 
len och andedräkten ställdes till hvarandra.) Och efter döden 
fortlefde själarna i grafven, i dödsriket, nordbornas Hel, ett 
skuggornas dystra rike. Att människorna under det sken- 
lif, som här fördes, icke tänktes förlora sin personlighet, 
framgår af den länge ihållande seden, att den döde skulle i 
grafven medföra sina käraste tillhörigheter. De gamle nord- 
borna fingo med sig sina redskap, smycken och vapen, och 
ännu kan man få höra, att snusdosan eller brännvinsflaskan 



Digitized by 



Google- 



Om folklig ofvertro 11 



blifvit nedlagda hos den döde. Det var således i en mycket 
grof form man tänkte sig fortlefvandet. 

Fingo själarna ej ro i grafven, kunde de ofta visa sig 
för människorna och kallas då spöken, gengångare eller 
gastar. Tron på sådana uppenbarelser låter lätt förklara 
sig. Ofta såg man i drömmen aflidna personer och tyckte 
sig träda i förbindelse med dem, stundom frammanades för 
fantasien spökbilder på grund af uppskakad sinnesstämning, 
såsom stark rädsla, eller af sjuklighet i hjärnan. Antingen 
man omskapade verkliga föremål eller såg syner utan något 
kroppsligt underlag, tog man sina fantasifoster för verklig- 
het, och därmed hade spöktron erhållit fast fot. 

Ehuru spökena stundom alldeles osynliga drifva sitt 
spel och åstadkomma allehanda tilldragelser mot naturens 
ordning, såsom hemlighetsfulla klockslag midt i natten o. d., 
så uppträda de dock oftast synliga, helst i sin forna män- 
niskoskepnad, såsom vålnader. Att en död så gick igen 
förekoms genom att, då han bars ut, kasta eld efter honom, 
eller ock så linfrö efter liktåget, då han först måste plocka 
upp alla fröna, innan han kunde visa sig. 

Spökenas tid är natten, då de fara omkring; råkar man 
därunder ut för dem, blir man gastkramad. Dagstånd kallas 
spöken, som förglömt sig till tuppen gal, de bli tvungna att 
stå ett dygn på samma ställe. Somliga nätter äro de mera 
talrikt ute, särskildt ha de förkärlek för torsdagsnatten. Na- 
turligen hålla de företrädesvis till på begrafningsplatser, men 
äfven andra ställen finnas, där de gärna samlas, såsom vid 
korsvägar, milstolpar. De te sig såsom hvita skepnader, 
stundom mera luftiga, stundom med ben och knotor under 
det hvita täckelset. Personer som äro i sijne se dem, där 
andra ej kunna varseblifva något. De som hafva denna för- 
måga, måste ofta vika af vägen och kunna icke gå genom 
led o. s. v. Ibland se de likfärder och kunna känna igen 
hela likföljet. Äfven hästar se ofta sådant och stanna; tar 
man då af betslet och tittar igenom, får man se, hvad det 



Digitized by 



Google 



12 Sven M. Lampa 



är. Men är man ej nog försiktig, kan man få ett slag af 
en osynlig makt, så att man tumlar öfver ända. 

Äldre personer trodde för icke längesedan fullt och 
fast, att de döda hade mässa på julottan. Så försäkrade en 
gumma, att hon aldrig någon julotta satte sig i bänken utan 
att först stryka med handen, då hon kände sand på bänken, 
som de döda haft med sig från grafvarna. (För att närmare 
belysa de gängse foreställningarna, lämnar jag här, såsom 
alltjämt i det följande, prof på allmogens egna berättelser, 
hvarvid ständigt min sagesmans ord noggrant återgifvas.) 

En gång hade en hustru råkat komma för tidigt 
till ottan och fann sig midt i de dödas mässa. En 
grannkvinna, som hon väl kände under lifstiden, kom 
och tydde sig intill henne och bad henne lämna sin sjal 
efter sig. Detta gjorde hustrun, och när hon sedan 
återkom till den riktiga mässan, fann hon själen i tu- 
sen bitar. 
En själ som ej fann ro uppsökte vanligen den plats, 
där han under jordelifvet haft sin egentliga verksamhet för- 
lagd. Mest var det missgärningsmän, som straffades med 
detta kringirrande, stundom i skepnad af lyktegnbbar, små 
grå män med en lykta, som gäckande hoppade kring; eller 
girigbukar och skattgömmare, som i olika gestalt ännu efter 
döden vaktade sina ägodelar; eller oskyldigt mördade, s. k. 
mulingar, som sökte ro och ville upptäcka gärningsmannen. 
På vissa ställen bäres namnet gast särskildt af andarna ef- 
ter odöpta barn. De springa omkring i skogen och skrika; 
råkar man ut för dem får man älfvabläster*. 

Lyktegubbar äro sådana, som förfalskat råmärken. 
De hoppa så glada och säga: "Det är rätt, det är rätt", 
men så kommer ångesten och samvetsbekymren, och 
då säga de: "Det var inte rätt, det var inte rätt." 

En dräng hade många gånger sett en lyktegubbe 
fara fram öfver markerna. Han trodde då, att lykte- 
gubben hade något att lysa öfver, och då tog han sig 

• En utalagaajukdom. 



Digitized by 



Google 



Om folklig of vert ro 13 



en lykta med ett ljus i, och så tog han och grafde ner 
en battinge * i en tufva och började hoppa och lysa 
kring tufvan. Rätt som det var kom lyktegubben och 
frågade: "Hvad har du att lysa öfver?" — " Jo det skall 
du få se", sade drängen och grafde upp sin batting ur 
tufvan. "Ah", sade lyktegubben, "det var skräp, kom 
med mig, skall du få se hvad jag har.* Drängen han 
tog sin batting och sin lykta och följde med, och när 
de då kommo ut i marken, fick drängen se en kista, 
och när lyktegubben lyfte på locket, fick han se, att 
kistan var full med silfverpenningar. Då passade drän- 
gen på och slängde sin batting i kistan, och då hade 
lyktegubben ingen makt med silfret, utan drängen fick 
alltihop. 

I Valbergs gärde finns det ovanligt stora stensätt- 
ningar, och nära intill är det en hög och brant ätte- 
kulle, som skattsökare graft igenom. Djupt nere i kullen 
hade de funnit en kista, men då de voro färdiga att ta 
upp henne, fingo de se en ståtlig skjuts med två stora 
svarta hästar före. Efter kom en käring linkande med 
en stor käpp och frågade, om de hade sett något herr- 
skap fara förbi. Men de moltego. Då när hon inte 
kunde få något svar, så sade hon: "Ja det kan la ingen 
hjälpa då, jag skall la hinna upp dem ändå." Men då 
var det en, som inte kunde hålla sig, utan gaf upp ett 
gapskratt, och då sjönk alltihop ned i jorden. 

Det var en gång en skräddare, som satt uppe, när 
de andra hade lagt sig. Då kom en bytta upphoppande 
genom golfvet. Ur byttan kom det fram en strumpa 
och ur strumpan kröp fram två mulingar, som började 
dansa omkring på golfvet. Så gingo de fram till skräd- 
daren och sade: 

"Byttan är trång, 

och strumpan är vrång, 

få vi inte lof att skumpa en gång?" 



* En större kopparslant. 



Digitized by 



Google 



14 Sven M. Lampa 



"Skumpa P, sade skräddaren, och då började de 
skumpa, så att det susade om öronen på honom. När 
de hade hållit på så, talte mulingarna om, att en piga 
hade dödat dem och lagt dem i en strumpa i källaren. 
Och där så hittade de sedan så, som skräddaren hade 
hört det. 

Som vi redan hafva sett, var den gestalt, hvari gen- 
gångaren uppenbarade sig, icke alltid hans förra mänskliga. 
Lyktgubbarna äro ju inga vanliga människoskepnader, och 
i de bländverk, som villade de efter skatter sökande, tedde 
sig ägaren än si och än så, ej sällan såsom ett djur. Och 
i allmänhet var det synnerligen ofta, som själarna antogo 
djurskepnad, hvarvid de mest olika slag kunde komma i 
fråga. Häraf förklaras t. ex. tron på det ödesdigra i att 
en katt, en ekorre springer öfver vägen eller en orm rinner 
fram, äfvensom tron på betydelsen af vissa djurs läten, så- 
som då en uggla invid husen bådar lik. I dessa djur ser 
man ej längre några gengångare, men känslan af obehag 
lefver dock kvar. 

Det var en som var ute och reste, och så kom han 
till ett ställe och bad om natthärberge, och då sade 
folket, att det skulle han visst få; vi ha ett rum, som 
står öde, men där kan ingen människa vara, för där är 
så fullt med spöken så. "Jag är inte rädd for spöken", 
sade han, "låt I mig lägga mig där", sade han, och så 
gick han dit. Och det var vinterstid, så de lade på en 
stor brasa och skulle elda där, så det blef varmt. När 
då elden var nerbrunnen, kröp han ner i sängen och 
bredde sin skinnpäls på sig och skulle till att somna. 
Men i detsamma så kom det in en förskräcklig hög 
med katter, och de sprungo i alla vrår, och en for till 
och med upp i spisen och ref i eldstaden. Och han 
låg och tittade på det här oväsendet, men när nu den 
där sprang upp i spisen, sade han: "Kass katt, du brän- 
ner dig!" sa' han. Då foro de upp på golfvet allihop 
och dansade, och den som varit uppe i spisen, han sjöng: 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 15 



a Kass katt, du bränner dig! sa' Skinngupp till mig." 
Och då stämde de in allihop, och då kan en veta hvad 
kolorum det blef. Och så när de hade slutat dansen, 
samlade de sig midt i stugan till rådplägning och sade: 
"Ska' vi ta till honom än?" Men då sade en, att det 
är la bäst atfr vänta, till bror Dus kommer. Och då 
kom det in en stor grå katt med två hufvud, han var 
liksom en kung för de andre. Men då tog han i sän- 
gen fram sin värja och högg till bror Dus mellan de 
bägge hufvuna, så de röko ett åt hvar vägg. Och då 
lade katterna ut, så det rök efter't, och sen spökade 
det aldrig mer på det stället. 

I nära samband med spökena, såsom grundade på 
samma uppfattning af själens natur, stå de väsen, som kallas 
maran och varulfven, den förra vanligen tänkt såsom en 
kvinnlig varelse, den senare såsom manlig. De äro i rörelse 
om natten, hvilket är naturligt, då de egentligen äro lef- 
vande personer, som ha den egenskapen att vid nattens in- 
brott ombyta gestalt. Den som är ute såsom mara, kväljer 
eller såsom det heter rider människor och djur. Man kan 
skydda sig mot henne på flere sätt; rider hon hästarna, 
skall man ta ett spegelglas och sätta framför i krubban, så 
att hon får se, hur ful hon är. En bonde, som fann på den 
utvägen att binda en lie på hästryggen med äggen upp, an- 
träffade följande morgon i stallet sin dräng alldeles klufven. 
Varulf är den, som om natten förvandlas till hund eller 
mera ursprungligt, såsom namnet anger, till- varg. Han får 
sin rätta gestalt igen, om han får höra sitt namn uttalas. 
Varulfvamärket är sammanvuxna ögonbryn. Stundom kan en 
person äfven längre tid så gå varg ute i skog och mark. 
Närbesläktade med dessa varelser äro häxorna, hvilka 
ansågos kunna antaga olika gestalter. Under namn af troll- 
packor, påskakäringar kvarlefva de i folkfantasien med friskt 
lif. Jag vill här endast påpeka den stora betydelse tron på 
dessa trollkäringar haft under vissa tider, på 1500- och 
1600-talen och ännu senare, då de sorgligt ryktbara häx- 



Digitized by 



Google 



16 Sven M. Lampa 



processerna florerade. Många voro, såväl i andra länder 
som hos oss, de olyckliga människor, som på bålet fingo 
sluta sitt lif, offer för urgamla fördomar, för ett missriktadt 
religionsnit och för egna sinnesbedrägerier. Vi vidröra här- 
med ett af de mörkaste drag som vidskepelsens historia har 
att uppvisa: öfvertygelsen om en utbildad djäfvulsdyrkan, 
som i dessa häxprocesser nådde sitt mest afskräckande ut- 
tryck. 

Påskakäringarna fara omkring i luften, särskildt om 
påsknatten, då de resa till Blåkulla. Möter man en väderil, 
bör man kasta sin knif i den, ty det kan vara en sådan 
käring, som är ute och far. Träffar man sedan på en gam- 
mal käring, som haltar illa och klagar öfver ondt i benet, 
kan man veta, att man haft att göra med henne förr. För 
att drifva bort dem affyras böss-skott om påsknatten. Deras 
färd får man se, om man då ställer sig på en kulle och 
tittar genom ett såll. Tittar man påskdagen om morgonen 
i en vargstrupe, kan man se h vilka käringar som ridit påsk. 

Dessa trollpackor tillställde allt ondt för människor 
och djur genom sina trollkonster; särskildt svåra voro de 
vid boskapen, som de ofta förgjorde. De härskade öfver 
väder och vind, eld och vatten. I sin tjänst hade de vissa 
djur, särskildt vargar, äfvensom åtskilliga öfvernaturliga vä- 
sen, bland hvilka mjölkhararna äro de ryktbaraste. De sögo 
mjölken ur andras kor och buro hem till sin matmor. Att 
göra mjölkharar gick till på följande sätt: Man samlade i 
ett såll stickesnoppar, ässveter, afslitna solf, tvagesnubbar * 
o. d. Med sållet gick man till en korsväg tre torsdags- 
kvällar i rad och sållade vid midnatt. Tredje natten hop- 
pade haren ur sållet. En sådan hare kunde man inte skjuta, 
utan enda sättet att döda honom var att slå till honom med 
en vrängd mössa. Han gaf då ifrån sig mjölken, och det 
blef bara pinnar och ässveter kvar. För öfrigt hade troll- 

* Stickesnoppar = af brända lysstickor; ässveter (äfsingar) =garn, 
som blir kvar, när man klipper ned en Yäf; tvagesnubbar = kvarblifna 
stumpar af en utsliten granrisviska. 



Digitized by 



Google 



Om folklig ofvertro . 17 



packorna många andra sätt att vita till sig mjölk, brännvin 
m. m. De behöfde t. ex. endast sticka en knif i väggen, 
och ur denna kunde de sedan mjölka fram så mycket de ville. 
I Fröjereds församlings kyrkobok finnes en berättelse 
från midten af 1700-talet om en påskkärings uppträdande. 
Den omtalas ännu i trakten på liknande sätt. I ordagrann 
afskrift lyder den som följer: 

a Åhr 1737 d: 10 Aprilis som var en Påskedag haf- 
ver nedan anförde händelse sig tilldragit med Torparen 
Bengt Andersson på Vasängen. 

Undertecknad blef befalt, d: 10 Aprilis, som var 
Påskedagen, af mitt herrskap på Säteriet Danemarka, 
at gå till Hio påst Contoir med bref, gick alt så bittida 
om morgonen ut, för än Solen vart upgången, kom- 
mandes då det tecknade till dager till Högeråsa kiälla 
ofvan före Sänmanstorp, då jag fick höra ett gny i 
skogen, som gnällande af små griser, såg alt så up, och 
i det samma fick se en qvinnosperson, kommande ifrån 
Norr, sittjande bakfram på en Wärg i sitt fulla spring, 
hållande honom i Svansen, som stod up som en baqvast, 
ärnade sig tvärt öfver den gångestig jag gick, till Söder. 
Jag hälsade henne Guds Frid, då det tvärstannade för 
henne, hon sade åt mig, hade tu intet Silfver: (det var 
postpenningarna han hade): och äggjern: (det var knif- 
ven): hoos tig, skulle tu få stå, hvar på hon sade: kiän- 
ner tu mig, eller säger mig vid namm, skall tu ingen 
hälsodag hafva. Jag sade: Om fahan kiänner tig, jag 
kiänner tig intet, hvar på resan för henne gick för sig, 
men intet så fort aldeles som förr, och utan gny, håret 
hängde ned för ögonen på henne, .hafvande på sig grå 
valmars tröja och kiortel, Här af vart jag förskräckt 
och häpen, fruktande hon skulle låta sin redhäst rifva 
ihiäl mig. Efter denna synen miste jag samma åhr 
2:ne mine koor och mitt häste Creatur, och det som 
för mig svåraste var, min hustru Lisbetha Månsdotter 
vart siuk, så at hon ej hade kraft och styrkjo i någon 

Föreningen Heimdals folkskrifter. 39. 2 



Digitized by 



Google 



18 . Sven M. Lampa 



af sina lemmar, utan vart sängliggande på 11 åhret då 
hon vart död, som upteckningen i kiyrkjoboken öf:r de 
döda 1746 utvisar. At sig så tilldragit och är skedt 
betyger i all sanning. Bengt Andersson. 

At denna mannen äfven vid Episcopal Visitation 
1742 d: 21 Apr: vidkiändt denna sin berättelse, attest :r 

ir Thorstanns S. Thengblom 

P: L." 

Om än tron på verkliga häxor, påskkäringar, är myc- 
ket förbleknad och de numera tillhöra ett förgånget släkte, 
så är detta likväl icke fallet med deras fullt mänskliga mot- 
svarighet, de kloka gummorna. Ute på landsbygden lefva 
ännu sådana, lika väl som trollkunniga gubbar, s. k. visa 
eller svartkonstiga personer. Visserligen tänkas de ej som 
öfvernaturliga väsen, hvilka fara omkring såscji andar, men 
de stå i beröring med vissa makter, som gifva dem åtskilligt 
otyg i tjänst och lära dem många hemliga konster. Därmed 
ha de afsvurit den kristna tron och förskrifvit sig åt den 
onde. De ha svartkonstböcker (på vissa håll är namnet 
svartekollabok), genom hvilkas begagnande de uträtta många 
märkliga ting. Vidare ha de spiritusar, som kunna samla 
penningar; de förvaras i en dosa och lefva af hvad ägaren 
spottar däri på fastande mage. De . visa kunna locka med 
sig djur och folk, de kunna taga kraft ifrån hästar så att 
de ej komma ur fläcken, de kunna upptäcka tjufvar och 
skatter, släcka brand och göra sig osynliga, för att ej tala 
om stämma blod och döfva tandvärk. Ja det står inte rätt 
till med dem. 

Ofta äro de trollkunniga af finsk härkomst. Sådana 
äro särskildt märkliga för sin förmåga att se hvad som för- 
siggår på långt aflägsna trakter och att där utöfva inverkan. 
Har plötslig sjukdom påkommit en människa eller särskildt 
ett djur, kan man misstänka, att en finne någonstädes skjutit 
på den lidande, att det är finneskott. Allmänt gängse är be- 
rättelsen om knekten, som borta i Finland af en gumma fick 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvcrtro 19 



underrättelse om tillståndet därhemma samt genom hennes 
åtgörande sattes i stånd att göra en nattlig resa genom luf- 
ten till Sverige och därhemma kunde kvarlämna tecken af 
sin närvaro. 



De öfvernaturliga väsen, st n vi i det föregående lärt 
känna, ägde på det närmaste samband med människolifvet, 
i det de alla hade sin rot i uppfattningen af den mänskliga 
själen såsom den där förde ett själfständigt lif, oberoende af 
kroppen, den döda eller lefvande. Bredvid dessa funnos i 
våra förfäders föreställning en mångfald andemakter, som 
stodo i ett aflägsnare förhållande till människorna och deras 
lif. Till sitt ursprung voro väl äfven de ofta nog aflidnas 
andar, som fortlefde ute i naturen, tagande sin bostad i berg 
och kullar, ^(vattensamlingar, i lundar eller träd. Från många 
håll omtalas döda, som blifvit intagna i berg, så i den se- 
dan vidare utsmyckade berättelsen om riddarna i Ålleberg. 
Och än i dag får man höra talas om vårdträd eller ande- 
träd, till h vilka stundom' personer stå i ett alldeles särskildt 
förhållande, så att de t. ex. äfvén på långt håll känna deras 
nedhuggande i sin varelse. Med vördnad betraktades sådana 
naturföremål, där man trodde att fädernas andar hade sin 
boning, och för att vinna dessa makters bevågenhet offrade 
man åt dem. Omedvetna spår af sådana offer finnas ännu, 
i synnerhet ihågkommas vissa källor; i dem kastas en pen- 
ning, en nål eller annan värdesak. (Visserligen hör man 
uppgifvas såsom anledning till offrandet, att när folket under 
den första kristna tiden döptes i dessa källor, togo de dö- 
pande ingen betalning, hvarför man nu sent omsider vill ge 
dem någon ersättning. 1 viss grad spela väl ock katolska 
offerbruk här in.) 

Men dessa väsen kunde icke upprätthålla sin karakter 
af att vara särskilda personers andar, de förlorade alltmer 
sambandet med människorna och sammanföllo så småningom 
med andra gestalter, som voro representanter för de olika 



Digitized by 



Google 



20 Sven M. Lampa 



föremålen i naturen. Ty alla dessa rymde sina särskilda 
väsen, h vilka så att säga voro deras själar och gåfvo dem 
lif gent emot människovärlden. Allt efter sin bostad, under 
jorden, i bergen, i träden, i vattnet, blefvo de af olika slag. 
De uppfattades än såsom vänliga mot människorna och bi- 
stående dem på flere sätt, än såsom ovänliga och bedräg- 
liga. Genom offer vann man dem för sig. 

Såsom föremål för dyrkan fingo emellertid dessa väsen, 
som voro uttryck för de stilla, lugnt verkande krafterna i 
naturen, träda tillbaka för andra. Högt öfver människorna 
stodo de makter som uppenbarade sig i de väldiga natur- 
företeelserna, inför hvilka man stod häpen och maktlös, i 
åskan, i stormen, i hafvet. I hvar och en af dessa bodde 
en mäktig ande, ursprungligen tänkt i människo- eller djur- 
gestalt. Vid stigande religiös uppfattning utvecklade sig ur 
dessa dels goda väsen, gudar, uttryck för de för människorna 
välgörande sidorna hos naturkrafterna, dels allehanda vid- 
underliga varelser, jättar och andra, som fingo öfver vägande 
ond natur. De förra blefvo mäktiga härskare, som allt mera 
antogo mänskliga furstars drag, och dem ägnades gudomlig 
vördnad i egentligare mening. De mera ursprungliga mak- 
terna trängdes åt sidan och fingo en allt lägre plats sig an- 
visad. Men de blefvo ingalunda fördrifna. Tvärt om hafva 
de öfverlefvat de hedniska gudarna, och långt in i den kristna 
tiden bibehållit sitt rum i folkets föreställning, om man ock 
allt mer i dem sett hvad ondt är. Vi ha här att göra med 
allt hvad troll heter. Troll är således en vidsträckt be- 
nämning, som omfattar mycket olikartade varelser. Det fin- 
nes både små troll och stora troll, pysslingar och jättar. 
Då namnet ej användes om något särskildt slags väsen, ger 
det endast tillkänna en mystisk varelse med vänskapligt ut- 
seende. Någon bestämd skillnad mellan olika klasser finns 
ej, utan allt öfvergår i h vart annat. Man vet ofta nog icke 
hvad man har att göra med, antingen det är rå, jätte eller 
rent af Skam själf. Många drag äro för alla hithörande 
varelser gemensamma, de äro ett släkte, som ej är delaktigt 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 21 



af de välsignelser, som mänskligheten åtnjuter, och som 
framför allt ej tål något kristet. — Emellertid kunna vissa 
grupper urskiljas, såsom af det följande framgår. 

De väsen, som man i egentligaste mening plär kalla 
troll och som äfven bära namnet vättar, antas vanligast bo 
djupt under jorden eller i kullar, stundom under buskarna i 
skogen. De vilja gärna komma i förbindelse med människor 
och kunna ibland locka till sig sådana, som då få lefva deras 
glädjelösa lif. De bortbyta sina fula trollungar mot män- 
niskobarn, som äro hedna (d. v. s. ännu ej blifvit kristnade) 
och som lämnats utan skydd af eld och stål. Stundom ha 
de en mera hygglig natur, äro vänliga mot människorna och 
belöna rikt dem, som hjälpa dem i nöd eller eljest göra 
dem godt. 

Vanligen såsom kvinnliga väsen uppfattas älfvorna, 
som man under skymningen kan se dansa i skogsbrynet eller 
vid sjökanten, klädda i sina luftiga, hvita eller blå kläder. 
I skogen finns skogsrå, den farliga skogsfrun, fager framtill, 
men baktill ihålig som ett baktråg. I sjöar finns sjörå, 
sjöjungfrun eller hafsfrun, som någon gång i sitt uppträ- 
dande liknar skogsfrun, men eljest, försedd med fiskstjärt, 
sitter på ett näckblad och kammar sitt långa hår. Hon 
lurar och drar till sig folk, och för sjömannen bådar hon 
stormväder. 

Gamle Nilsson berättar: En gång hade vi farit ut 
på en långtur med refven. Vi voro fyra stycken och 
hade ränt* in i Värmelandssjön. Så när det led på 
kvällen, lade vi i land på en öja (ö) och tänkte rasta 
litet under högnatten. Det var lite kallt och vi gjorde 
upp en brasa, och jag kom till att ligga närmast elden. 
De andre somnade och jag dusade till litet, jag med, 
men vaknade vid att någon gick, som jag tyckte. Då 
tittade jag upp och fick se ett fasligt grant fruntim- 
mer stod och värmde sig. Så tog hon en käpp och 
begynte sprätta eldbränder på oss. Då vaknade en af 
* Ränna (ref) = lägga ut refven. 



Digitized by 



Google 



22 Sven M. Lampa 



kamraterna och blef ilsk, det var klart, och bad henne 
dra vägen bort och så där. Hon gaf sig i väg hiske- 
ligt fort, och snart fingo vi se henne segla i en half 
båt med ett segel. Men det må I tro kom surt efter! 
Det blef en storm så ända därtill, och vi fingo ligga 
på öja en och en half dag. Så är det, när sjöfrun är 
framme. 

I vattendragen bor näcken, den skickligaste bland 
spelmän. Han lär ut sin konst mot det att han får en svart 
katt, som ej har ett hvitt strå. Näckens trall har elfva 
takter; den elfte vågar man ej spela. Näcken uppträder 
ofta i hästgestalt, då han röfvar barn eller utför andra dåd. 
En bonde satt vid bäcken och grät och klagade: 
"Jag har förlorat allt hvad jag har och är bragt till 
tiggarstafven." Då kom näcken upp ur vattnet och 
sade: "Sörj inte, du skall få sälja mig på marknaden 
som häst. Men glöm inte att ta af betslet, när köpet 
är gjordt." Bonden förde näcken till marknaden, och 
då var han den allra grannaste hvitaste häst. Han blef 
snart såld, men genast efter köpet tog bonden af bets- 
let, och vips var hästen borta. — Än en gång fick bon- 
den så sälja näcken, men nu glömde han att ta af bets- 
let. Då var näcken fast, han fördes hem af den nye 
ägaren och kördes hela dagen för plogen, och det var 
hårdt nog för näcken. På kvällen skulle näcken vatt- 
nas, men han stod endast och tuggade och bet. * Jaså r 
du kan inte dricka med betslet på% sade ägaren och 
tog af det, och vips var hästen borta. 

I husen lefva tomtar, tomtegubbar eller tomtebesar r 
som hjälpa husets folk i dess sysselsättningar, så länge de 
väl behandlas. De uppfattas antingen såsom vänliga, blida 
väsen, som bringa lycka, eller ock såsom onda makter, hins 
hjälptrupper. Särskildt utmärkande för tomtarne, vare sig 
de fattas såsom goda eller onda, är deras sinne för renlighet. 
En gumma berättar: Jag tjänte i mina unga dagar 
hos en bonde, som det var smått för och sämre blef 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 23 



det. Då gick han några gånger och tänkte, att det allt 
vore bra att ha ett par tomtabesar. Så en dag när han 
skulle resa till staden, gick han upp på ottan och skulle 
fodra hästarna. När han då kom till stallen, så hade 
hästarna häckarna fulla med godt hö och stodo och åto 
allt hvad de orkade. Då trodde bonden det var det fodret 
han skulle ha till betesfoder och gick in i stugan och 
sade till folket: "Har någon af er gett hästarna det 
foder jag skulle ha till staden ?" Nej, det hade ingen 
varit uppe. "Det var besynnerligt det", sade han, "när 
jag kom till stallen hade hästarna häckarna fulla med 
hö." Och så gick han ut omigen och tittade sig om- 
kring, och då fick han se, hvar det stod vid dyngan 
ett par små gossar med gråa jackor och röda topp- 
mössor. Då sade den ene till bonden: "Vill du leja 
oss?" Då blef bonden grufveligt häpen och sade: "Nej, 
bevare mig Gud!" Och vips voro de borta, så det su- 
sade om öronen på honom och togo med sig hvart- 
eveliga höstrå. 

Det berättas om en tomte; att han kom dragande 
med ett ax och slog i lon (logen) och sade: "poh!" 
Men då sade bonden: "Det var något att blåsa för!" 
— "Ja har jag dragit så mycket ifrån dig", sade tomten, 
"som jag har dragit till dig, så är du mata karl*." 
Jättarna höra till trollen, och detta namn brukas 
ofta särskildt om dem. Vill man skilja dem från andra, 
kallas de bergatroll, emedan de vanligen ha sin bostad i 
bergen. Därinne förvara de sin egendom, ofta ansenlig nog: 
guld och silfver och präktiga boskapshjordar. De äro af 
väldig gestalt, råa till naturen och vanligen enfaldiga, så 
att de icke sällan bli lurade. För människor äro de i all- 
mänhet farliga, men stå allt som oftast i umgänge med dem. 
Stundom låna de förnödenheter, som de rikligen återgälda. 
Trollen förföljas af Tor, som vill träffa dem med sina åsk- 



* Ungefär = "så ar det icke mycket med dig". 



Digitized by 



Google 



24 Sven M. hampa 



viggar, hvarvid de söka undkomma i många olika gestalter. 
Mot kyrkor äro de särskildt fientliga, söka krossa dem ge- 
nom att slunga stora stenblock och röfva bort osignade 
klockor. Före den kristna tiden bodde de litet hvarstädes, 
men nu ha de måst draga sig undan till långt aflägsna 
trakter. 

Det var en bonde som satt i skogen och kokte tjära. 
Då kom ett stort troll och frågte hvad han hette, och 
han sade att han hette Själf. Då frågte trollet: "Vill 
du se hur stort gap jag har?" och gapade så ohiskeligt. 
Då tog gubben och slog en slef het tjära i gapet, och 
trollet tog till att springa och ropa: "Själf brände mig, 
Själf brände mig!* Men då svarade det i berget: "Själf 
gär* och själf bär." 

I Larfva bäsing** bodde många jättar och troll. 
De lefde i godt förstånd med sina grannar i Kaggåln 
i Larf och lånte af dem hvad de kunde behöfva. Det 
fingo de, för folket var allt lite rädda för dem, så de 
ville inte neka, och inte hade de trång till det heller, 
för de betalte alltid bra. En gång kom jätten och ville 
låna dricka, och då frågade mor i Kaggåln, om han 
hade något kärl att ta det i. Och då sade han: "Det 
är så godt jag tar byttan ihop", och så tog han hela 
bryggekaret med sig. Efter någon tid kom han tillbaka 
med ett annat kar, fullt med dricka, till betalning. Men 
på samma gång sade han: "När I ha druckit ur drickan 
så hugg sönder karet och bränn upp det, för 

det spors inte till Bulum 
som kommer i kuliim***." 

I Bulum hade han stulit det, förstås. 

En Larfvabo kom till att göra en sjöresa och träf- 
fade på en ö långt ute i h af vet en jätte. Han började 
spraka om gamla förhållanden i Sverige, och så frågade 
han: "Finns Mösseberget kvar?" — "Ja det står allt 
kvar", svarte den andre. "Ja den stöfvan har jag byggt" , 

• Gar — gör. ** Ättekulle. *** I kulum = i kol. 



Digitized by 



Google 



Om folklig öf ver tro 25 



sade jätten. "Nå än Ålleberget då, det har la hönsen 
spralat isär, för det har min kvinna burit ihop i för- 
klädet/ Så sade jätten: "Får jag känna om det är 
någon kraft i svenska än?" Och då räckte Larfvabon 
fram skeppsankaret, som han fick dra krokfinger i. Då 
sade han: "Ja jag känner allt att det är kraft i svenska 
än. — Ja jag trifdes väl i Larf", sade han, "ända tills 
den där svartjälmiga bjällekon kom, då måtte jag ge 
mig dän, för jag kunde inte tåla det där pinglandet. 
När du kommer hem, skall du vara bra och lösa ut min 
fänad, som står kvar vid Bäsingen, men akta dig för 
tjuren, gäck bakom dörren, när du öppnat henne. Nyc- 
keln ligger under Lutesten." Ja det lofvade han, och 
så fick han af jätten hvad han tyckte var ända som en 
liten tegelsten. "Här har du för besväret, göm det, för 
det kan bli nyttigt." Och när han kom hem, var det 
bara guld. När han kom hem, hittade han nyckeln och 
gick till Bäsingen och fick se en stor järnbeslagen dörr, 
som han öppnade. Då radade det ut en lång rad med 
stora brokiga kor, som ända försvunno i luften. Till 
sist kom tjuren, och han mumlade, så det dånade i 
marken. Och då blef han rädd och sprang bakom dör- 
ren, som jätten hade sagt. 

När Larfs kyrka byggdes, sade jättarna: "Det har 
varit godt att bo här i Larf, men sedan den där svarta 
bjällekon kom upp, så ha vi ingen trefnad." De kastade 
många stenar mot henne, men de nådde aldrig fram. 
En jättekvinna kom en gång emot kyrkan, medan det 
var gudstjänst där, men de blefvo varse henne, och 
prästen befallde att en skulle ringa i kyrkklockorna, 
och där jättesan först fick höra ljudet, där blef hon 
stående. Den sista jättekvinnan blef ihjälslagen af åskan 
och blef liggande rätt öfver vägen. Hon var så stor 
så en kunde åka med hästar och vagn under knäna, 
som voro uppresta öfver vägen. 



Föreningen Heim dala folkskrifter. 39. 3 

Digitized by VjOOQIC 



26 Sven M. Lampa 



Detta är några drag af den ännu lef vande öfvertron. 
De torde ge en om än ofullständig bild af de urgamla före- 
ställningar, som ännu på landsbygden ha en fristad. Frå- 
gar man om folket verkligen sätter tro till hvad det så 
berättar, måste svaret bli ganska olika för olika trakter. 
Somligstädes äro de endast mer eller mindre förbleknade 
hörsägner, på andra ställen uppträda de ännu i all sin frisk- 
het, föremål för en tro som är så stark, att man t. ex. på 
allvar kan sätta i fråga att spränga upp dörren till berget, 
där jätten ligger på sina skatter. Mest lifliga äro på alla 
håll otvifvelaktigt föreställningarna om gengångare, i de 
flesta fall anknutna till kyrkor och kyrkogårdar. 

De äldre bland folket äro i allmänhet försiktiga i sina 
yttranden, när dessa saker komma på tal. Men få torde 
väl de vara, som ej under ett längre lif varsnat någonting 
besynnerligt, antingen en person från landsbygden sett ett 
skogsrå eller en fiskare sjöfrun själf, eller bonden vid ut- 
husen sett en tomtegubbe i sin röda mössa. Ofta har väl 
saken sin naturliga förklaring; det kan vara verkliga före- 
teelser, som möta oväntadt ute i naturen, eftertanken får ej 
tid att träda fram, och det vidskepliga sinnet uppfattar ge- 
nast saken på sitt sätt. Och när man i nattens dunkel ser 
dimman sväfva omkring i skogen eller eldslågor fladdra öf- 
ver träsket, lämnar man fantasien fritt lopp och ser i dessa 
fenomen lefvande väsen, älfvor och lyktgubbar. Det om- 
talas icke sällan, att den, som haft med trolltyg att göra, 
sedan blifvit plötsligt sjuk eller en tid bortåt varit underlig 
till sinnes. Härvidlag har väl det rätta förhållandet blifvit 
så till vida omvändt, som man först i och genom det sjuk- 
liga tillståndet tyckt sig se och upplefva det underbara. 

Det yngre släktet känner i allmänhet ej mycket 
till naturens hemlighetsfulla väsen. De se lifvet och na- 
turen med i viss mån andra blickar än hvad deras fäder 
ännu gjorde, hvilka ännu bevarade i minnet, huru den gamla 
katekesen varnade för att söka hjälp af "Trollbackor, Löfw- 
jerskor, Skogsråå, Sjöråå, Tomtegubbar och mehra sådant**. 



Digitized by 



Google 



Om folklig öfvertro 27 



Såsom vi i de sista sägnerna om trollen sågo, att de fingo 
vika för en ny makt, kyrkklockornas ljud, som dref dem 
bort, så se vi nu de gamla åskådningarna allt mer vika för 
den nya tidens starka makt, upplysningen. 

Men därmed är ingalunda vidskepelsen bragt ur värl- 
den. Denna har allt för starkt fäste i människosinnet för 
att med ens därur kunna utträngas. Alltjämt söker den sig 
nya vägar allt efter den särskilda arten af tidens kultur. 
De urgamla former, hvari öfvertron rört sig, ha trognast 
bevarats hos folkets djupa led. I de bildades kretsar ha de 
länge varit främlingar, men ofta nog endast ersatta af an- 
nan vidskepelse, såsom historien om senare tiders andliga 
odling kan intyga. Och huru ofta visar det sig icke i våra 
dagar, att gränsen är synnerligen svår att uppdraga mellan 
hvad som är och icke är vidskepligt. 

För öfrigt — en allt för hård dom vore det att påstå, 
att bakom den fantastiska dräkten icke något berättigadt 
gömde sig, att mänskligheten under årtusenden gått en väg 
som är alldeles vilseledande. Det måste ligga något under 
detta sökande efter det andliga i naturen, ett sökande som 
uppenbarar sig hos alla folk, ehuru merendels klädt i för- 
vända former. 

Då kunna vi ock, när vi möta gengångare af folkets 
gamla åskådningssätt, på samma gång vi skingra den okun- 
nighet, h varom de bära vittne, känna intresse för dem. De 
hafva, om också icke sitt berättigande, så dock sin förkla- 
ring, och denna ligger i gången af människans andliga ut- 
veckling. Undanträngda, föråldrade lefva nu dessa återsto- 
der af en gammal odling liksom jätten på den aflägsna ön, 
påträffade endast af dem, som kommit bort från den van- 
liga stråkvägen. Men ställer man sig förstående gent emot 
dem, skall man få en belöning, som visserligen vid första 
ögonkastet förefaller nutidsmänniskan ringa, men slutligen 
skall befinnas vara godt guld, för så vidt det har sin be- 
tydelse för ett folk att lära känna sig själf, sin andliga nu- 
tid och forntid. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 40. 



DEN 



UHISOHA SÅHGM 



Rektor K. E. PALMGREN 






STOCKHOLM 
F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upsala 1896 
Almqvist & Wiksella Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



FÖRORD. 



Ett föredrag af väsentligen samma innehåll som 
denna lilla skrift fanns intaget i Palmgrenska Samskolans 
redogörelse för läsåret 1885 — 86 under titel: "Några an- 
märkningar rörande sångundervisningen i våra skolor." 
Något vidlyftigare redogjorde jag för mina åsikter i sång- 
frågan i det föredrag, som jag på uppmaning af intresserade 
höll i Musikaliska Akademiens hörsal i Stockholm under 
våren 1892. Föreningen Heimdal i Uppsala har välvilligt 
nog uttryckt en önskan att med sina folkskrifter införlifva 
detta mitt inlägg till försvar för den unisona sången så- 
som den i sann mening folkliga. Det har därvid blifvit 
nödvändigt, dels att sammandraga, dels ock att något om- 
arbeta detsamma, detta senare med fäst af seende på att 
den unisona sångens ställning under årens lopp ändrat 
sig till det bättre. Förr var ju enstämmig, unison sång 
utanför våra kyrkor så godt som okänd. Numera åter är 
det ej alldeles ovanligt, att någon gång hela folkförsamlingar 
vid högtidliga tillfällen uppstämma en unison sång. Så 
erinrar sig mången med glädje sådana tillfällen, då Aulan 
vid våra universiteter genljudit af stämningsfulla, unisona 
sånger, och vid skolmöten kan man nästan säga, att den 
unisona sången fått hemortsrätt. Äfven vid många skolor, 
högre som lägre, har den fått större rum sig tillmätt än 
förr. Allt synes tyda därpå, att man fått uppmärksam- 
heten fästad på den unisona, folkliga sångens betydelse. 
Mycket återstår dock ännu att härvidlag göra. Låtom oss 



Digitized by 



Google 



hoppas, att denna föreningen Heimdals lilla skrift något 
måtte bidraga till väckande af sång och sångkärlek i vårt 
land. 

Till slut en praktisk anmärkning! Vid åtskilliga 
tillfällen har man låtit den då förekommande unisona sången 
ledas af blåsinstrumenter. Detta är felaktigt, ty blåsin- 
strumenter liksom den allt för starkt spelande orgeln för- 
taga hos mången lusten att sjunga och göraT människo- 
rösten obehöflig. Skola instrumenter leda sången, så böra 
helst stråkinstrumenter begagnas. 

Stockholm i november 1896. 

K. 25. Palmgren. 



Digitized by 



Google 



Ingen torde väl, för så vidt han är bekant med för- 
handen varande förhållanden, kunna neka till, att sång- 
konsten, det vill här säga förmågan att kunna sjunga, är 
stadd i märkbart aftagande i vårt land. Här glädjas vi, 
ja, yfvas of ver våra utmärkta förmågor inom tonkonstens 
område, vår opera, vår studentsång och våra sångföreningar; 
men trots allt detta är likväl icke blott sångförmågan utan 
den därmed förbundna lusten att sjunga skäligen klen i 
vårt land. Få länder torde gifvas, där man får höra så 
litet sång som nu för tiden i Sverige. Jag fäster mig här- 
vid icke vid konstsången. Den odlas nog, men den är och 
måste till följd af sin natur vara blott ett fåtals tillhörig- 
het. För den stora massan af folket åter, det uppväxande 
släktet däri inberäknadt, för hela denna stora hop finnes 
för närvarande så godt som ingen sång och i följd däraf 
ganska liten lust att sjunga. Skalden har blott allt för rätt, 
då han vemodigt utbrister: 

"Tystnat har visan i Sveriges skogar, 
Tyst går mödan vid liar och plogar. a 

öifves då icke, frågar någon, undervisning i sång här 
i landet, vid våra skolor, vid våra universitet och på flere 
andra ställen? Jo, — visserligen undervisas i sång, det 
vill jag ej förneka, men livar, hvar i vårt fädernesland 
sjunges det? Det är frukten af sångundervisningen, som 
jag söker. Hvar finnes den? Sjunga vi numera i våra 
hem? När få vi höra sång från barnaläppar, från vår ung- 
dom, i våra skolor, från folkets stora flertal? När få 
vi höra sång i våra kyrkor eller ens vid våra universitet? 

Låtom oss se till, huru härmed förhåller sig! Vi 



Digitized by 



Google 



K. E. Palmgren 



börja med hemmen; jag tänker här närmast på de s.. k. 
"bildade hemmen". Sjunga vi där? Mycket litet. Om vi 
äga en vän eller väninna, begåfvad med sångröst, så är 
han eller hon någon gång så vänlig och låter oss höra en 
eller ett par vanligen utländska sånger. Så få vi kanske 
också emellanåt höra en ofta af tämligen motspänstiga 
stämmor hopkommen kvartett. Men när sjunga far och 
mor och barnen? Och dock, hvilken stor sinnets lyftning 
ligger icke uti sången, hvilken källa till okonstlad fröjd ej 
minst för barnasinnet! — Nå, men i skolorna få vi väl 
sjunga? Ja visserligen, men här inträder åtminstone i af- 
seende på våra statsläroverk ett märkligt förhållande. Under 
det alla öfriga skolans ämnen äro obligatoriska för barnet 
och icke ens lärarekollegiet i sin helhet, än mindre någon 
enskild lärare äger rätt att befria ett enda barn från ett enda 
ämne, så är i afseende på barnets rättighet att få lära sjunga 
sångläraren så godt som enväldig och kan beröfva det en 
rätt, som bör vara och verkligen är allas. Härvidlag hjäl- 
per icke, om barnet själf vill eller föräldrarne vilja. Oblidke- 
ligt lyder utslaget: "du har ingen röst, intet öra." Men 
hvem svarar för, att icke barnet genom öfning får både 
röst och öra; ty ännu har ingen kunnat uppdraga gränsen 
för den mänskliga öfningens möjliga resultat. Tvärt om 
synes det billigt att, om anlaget i början synes vara ringa 
och obetydligt, man just därför så mycket mer bemödar sig 
om dess uppöfning. Huru mycket arbete få vi icke använda 
för att uppöfva barnets slumrande förmåga i t. ex. räkning 
och skrifning? Men icke går det där an att säga: "din 
begåfning för räkning, för skrifning, mitt barn, är så liten, 
att vi icke anse det löna mödan att uppöfva den." Ett 
sådant tal skulle med rätta anses för dåraktigt. Men just 
så dåraktigt behandlas merendels barnen i våra skolor, då 
det är fråga om sångförmågan, och den är dock enligt mitt 
förmenande en egenskap, nästan lika ofta förekommande 
som förmågan att tänka och tala; en tjugoårig erfarenhet 
från sångundervisningen i min egen skola har hos mig be- 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 



fästat denna öfvertygelse. Följden af ofvan antydda miss- 
förhållandet blir naturligtvis, hvad skolsången angår, att 
blott ett fåtal af barnskaran får någon utbildning i sång. 
De öfriga få alls ingen sådan utbildning, få alls icke sjunga, 
endast möjligen deltaga i psalmsången vid morgonbönen. 
Den stora massan af lärjungar i Sveriges skolor får icke 
lära sig sjunga, icke deltaga i sång; detta torde stå fast. — Nå, 
men i kyrkorna sjunges det väl? Visserligen. Men antag, att 
orgeln och den på flere ställen befintliga s. k. kyrkokören 
öförmodadt upphörde med sina toner, hur skulle då vår 
kyrkosång taga sig ut? På mångia ställen, fruktar jag, rätt 
jämmerligt. — Hvad slutligen studentsången angår, så må 
visserligen villigt medgifvas, att den är skön, härlig och väl- 
klingande, men äfven den har ett fel: den är liksom skol- 
sången aristokratisk, d. v. s. blott några utvaldes, icke allas 
tillhörighet. Af en studentkår på omkring 1,500 medlemmar 
sjunga i medeltal 3- å 400. Den stora massan af studenter 
däremot sjunger icke. Hvarken i skolan eller vid univer- 
sitetet hafva de fått lära sig den konsten. Vid sina fester 
äro de därför dömda till tystnad, för så vidt de icke till 
äfventyrs taga skadan igen genom att — skräna. 



Hvad kan vara orsaken till att ett sådant missförhål- 
lande i afseende på sångutbildningen äger rum hos oss? 
Svaret ligger nära till hands: orsaken är, att vi icke göra 
rättvisa åt den lilla obetydliga sångförmågan, åt den lilla 
svaga rösten, utan slösaktigt gå den förbi och både vid skolan 
och universitetet endast utvälja de med större röstresurser 
begåfvade. Endast de erhålla någon utbildning i sång. Vid 
urvalet heter det väl: "du har ingen röst"; men det korta 
talets tysta mening är: "du har icke nog stor, nog vacker 
röst, därför har du här ingen plats, ingen rätt att utbilda 
det lilla du har, ty här utbildas endast de mera röstbegåf- 
vade." Men skolan har till ändamål att stärka, förädla och 



Digitized by 



Google 



K. E. Palmgren 



till harmonisk samverkan utveckla lärjungarnes allmänt 
mänskliga egenskaper och bör således bland sina uppgifter 
äfven upptaga sången och upptaga den så, att dess karak- 
ter af allmänt anlag icke går förlorad. Man kan med skäl 
säga, att barnens och ungdomens rätt kränkes, om de ej 
få utgjuta sina känslor i toner, låt vara att de äro af 
mindre styrka och skönhet än ett annat barns, en annan 
ynglings. - 

Detta åsidosättande af den mindre röstbegåfningen har 
bland annat haft den följden med sig, att, såvida det ej 
är solosång af rang, vi icke sätta värde på annan sång än 
stämsång. Följden häraf åter har blifvit, att vi värdera 
en sång efter dess flerstämmighet, den fyrstämmiga mer 
än den trestämmiga, under det att den enstämmiga (unisona) 
körsången så godt som intet värde har. I vårt fädernes- 
land finnas törhända bildade människor, hvilka aldrig reflek- 
terat öfver eller ens vetat, att det verkligen gifves enstäm- 
mig körsång och säkerligen, om jag undantager kyrkosån- 
gen, aldrig hört sådan. Jag tror icke, att jag säger för 
mycket, om jag påstår, att just i denna öfverdrifna dyrkan 
af flerstämmig sång ligger ett af de förnämsta skälen till 
sångutöfningens och sångens aftagande i vårt land, den 
folkets sång, som fordomtima så allmänt hördes i våra 
bygder. 

Den flerstämmiga sången har därigenom att den icke 
kan tillgodogöra sig den mindre rösten hindrat dennas ut- 
bildning och sålunda mot sin vilja bidragit till att minska 
sångens utbredning. Det är ju icke fint, om det icke är 
stämsång. Därför bestämmes: "kan du icke sjunga i stäm- 
ma, så får du alls icke sjunga; du är dömd till tystnad, 
ehuru din röst väl skulle kunna fylla en liten plats i en 
enstämmig körsång." — Det tyranni, som vår dyrkan af 
flerstämmig sång, i synnerhet kvartetten, utöfvar, är icke 
obetydligt. Ty utom det att den förhindrar den enstämmiga 
körsången, där alla röster, äfven den minsta, hafva plats 
öppen för sig, så tvingar oss denna dyrkan att hålla till 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 



godo med stämsång, huru dålig och illa hopkommen den 
än må vara. Men så stor är modets och vanans makt, att 
vi hellre höra en öronpinande kvartettsång än gemensamt 
uppstämma en enstämmig sång, där de olika förmågorna 
icke sättas på så hårda sångprof som i kvartettsången. 
Denna vår dyrkan af kvartettsång har ledt därhän att i de 
flesta af våra skolor, från de allmänna läroverken till folk- 
skolorna på flere ställen, goss-skolor så väl som flickskolor, 
flerstämmig sång nästan uteslutande öfvas. Sångläraren ut- 
väljer efter en vanligtvis knapphändig s. k. pröfning, men 
alltid utan föregående öfning dem, som äro lämpliga till 
flerstämmig sång, och sedan "tränas" dessa få utvalda i den 
ädla sångkonsten alla sångtimmar genom idkeliga omsjung- 
ningar ofta af några få sångstycken hela terminen igenom. 
Arten af det intresse och de känslor för sången man 
genom denna förvända metod bibringar barnet torde enhvar 
lätt kunna föreställa sig. Också klagas det allmänt öfver 
våra barns ringa lust för skolsång, öfver dålig disciplin 
under sånglektionerna o. s. v. Och detta är väl ej att 
undra på. Tänkom oss ett barn med dess ålders naturliga 
liflighet en half eller hel termin tvunget att sjunga andra, 
tredje eller fjerde stämman i ett stycke, att under anvis- 
ningar och rättelser upprepa samma ljud, samma ord dag 
efter dag. Det är i de flesta fall rent af en tortyr, ett 
onaturligt hämmande af barnasinnets kärlek till sång, ett 
vanhelgande af sångens väsen och sångstyckets innehåll. 
Ty vid detta omtuggande af stämmans ljud inträffar att 
sången, melodien, stämman blir allt; men det finnes väl 
något annat i en ädel sång än ljudet, det finnes där äfven 
någonting för sinnet lika viktigt, som kallas ord, innehåll. 
Hur det går med orden och innehållet under inlärandet af 
stämsången, är klart. Ord och innehåll förintas och detta 
så mycket mera som till öfningen i stämsång sällan be- 
gagnas mer än en vers. Såsom man hos oss sjunger fler- 
stämmig sång, skulle en skald icke behöfva skrifva mer än 
en vers eller på sin höjd en begynnelse- och en slutvers ; 



Digitized by 



Google 



10 K. E. Palmgren 



de mellanliggande pläga ju oftast öfverhoppas. Men hvad 
var det som föranledde tonsättningen, om icke just inne- 
hållets gedigenhet, tankarnas skönhet och känslans entusi- 
asm, hvilka liksom icke funno tillräckligt rum i ordets mera 
torra och trånga form, utan behöfde yppa sin rikedom i 
tonernas fullare, skiftnings- och anderikare rymder. 

Äfven i ett annat hänseende verkar den flerstämmiga 
sången hämmande på sångens allmännare utbredning; ty 
denna sång, satt i kvartett, kunna vi hvarken öfva eller 
sjunga, om icke alla stämmorna äro tillfinnandes; men sedan 
sångöfningen slutat och de sista ackorden förklingat, sking- 
ras skaran för att kanske aldrig mera sammanträffa och 
förena de toner, hvilka man med så mycken möda lärt sig 
passa ihop. I enstämmig sång däremot är hvar och en sig 
själf nog utan påhäng af kamrater eller stämmor. 

Äfven andra orsaker än en öfverdrifven dyrkan af 
stämsången hafva bidragit till sångens allmänna affcagande 
i vårt land. Den rika innerlighet i känslan och den friska 
omedelbarhet i lynnet, som fordom lade sången på folkets 
läppar och kräfde ett fulltonigare uttryck för sinnesstäm- 
ningen än blott tanken och ordet, höra numera till undan- 
tagen. Detta framgår äfven af det faktum, att de mindre 
bemedlade klassernas barn, barnen i folkskolan, äro mera 
mottagliga för sång än de bemedlade samhällsklassernas, 
elementarskolans barn. Dessa senare ha förlorat lusten att 
sjunga; de anse sig därtill för goda, för förnäma och tiga 
hellre alldeles än att de skulle tillåta sig prestera en medel- 
måttig sång med en medelmåttig röst. Denna missaktning 
för den enkla sången visar sig bäst i de högre klassserna 
af våra skolor, där lärjungar e säkerligen skulle känna 
sig förnärmade, om de skulle öfva sig i sång, i all synner- 
het om det vore en enkel, enstämmig sådan. Men det är 
icke blott vår skolungdom som har fått sin smak så för- 
vänd; äfven vi äldre lida af samma lyte. Allt hvad i 
sängväg presteras måste vara utmärkt, vara beräknadt på 
lof och pris af andra, helst främmande personer. Sällan 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 11 



eller aldrig sjunga vi for vårt eget eller de våras nöje och 
glädje, för hemmet. Gjorde vi det, så vore både den lilla 
rösten och den enkla sången tillräckliga ; men för andra är 
rösten otillräcklig, allt för. litet skolad och sången allt för 
litet konstniessig. 

I nära samband härmed står vår tids onaturliga dyr- 
kan af allt offentligt uppträdande i sångväg samt förbise- 
ende af att äfven den lilla rösten har sitt berättigande och 
sin stora uppgift att fylla bredvid den mera framträdande 
eller enastående begåfningen. Vår tid har sefct "artisteriet" 
florera, hvilket så godt som uteslutande lägger an på be- 
undran, medan den enkla sången, den enkla konstutöfningen, 
som afser min egen sångöfning och sångnjutning, så godt 
som alldeles kommit ur bruk, ur modet. Och dock vågar 
väl ingen påstå, att icke just den sången, sången i hemmet, 
har en långt djupare och i lifvet mer ingripande betydelse 
än konstsången, däruti inbegripen både konsert- och kvar- 
tettsång, opera- och varietésång. 

Sin dryga andel i sångens förfall och allmänna upp- 
hörande har äfven den nu brukliga öfverdrifna instrumental- 
ledningen af sången. Allt för många och starka instrumenter 
inkräkta på rösten — orgeln icke undantagen, hvars ofta 
allt för starka användande i tid och otid gör församlingens 
egen psalmsång öfverflödig, svag eller ohörbar. Fordom 
stod äfven psalmsången både i kyrka och hem långt högre 
än nu, var mera allmän och själfull, mera rytmisk. All- 
mogen och de mindre bemedlade ägde till ledning för sin 
sång, både för psalmen och visan, endast primitiva verktyg, 
exempelvis psalmodikon med dess enda sträng och siffer- 
beteckning i stället för noter, och de mera bemedlade be- 
gagnade gitarren eller lutan. Men dessa enkla sångens 
hjälpverktyg, hvilka förr funnos så godt som i alla hem, 
voro röstens tjänarinnor, icke härskarinnor eller förtryckare. 
De angåfvo dock tonen och ledde rösten; och det af nu- 
tiden för "enfaldigt" ansedda sångsättet följde den % natur- 
liga musikaliska grundsats, att människorösten, såsom den 



Digitized by 



Google 



12 K. K. Palmgren 



skönaste faktorn på tonkonstens område, måste vara num- 
mer ett, under det att instrumenterna fingo nöja sig med 
att komma i andra rummet. Då musikinstrumentet, äfven 
det skönaste, endast kan ljuda sina melodier utan annat 
innehåll än välljudet och endast därigenom kan tilltala vår 
känsla, så kan och bör människorösten, såsom utgången 
ifrån och tillhörande ett lefvande, förnuftigt väsen, tilltala 
oss icke ensamt genom ljudet, melodien, utan ock genom 
det till melodien hörande innehållet af ord och tankar. 
Men så långt hafva vi kommit i förkonstling och i under- 
skattandet af detta människoröstens härliga företräde af 
förnuftigt instrument, att mången nutida musikälskare på 
fullaste allvar förfäktar den åsikten, att om endast ljudet 
för örat är skönt och tilltalande, det må gå med orden och 
innehållet, hjärtats känslostämning huru som helst. Med 
andra ord, man förnedrar människorösten till ett vanligt 
musikinstrument, till en "ljudande malm eller klingande 
bjällra". 

Sångöfningen i skolan bör i främsta rummet söka att 
hos ungdomen väcka och vidmakthålla kärlek till sången, 
icke hos några få utvalda, utan hos alla, lära hela ung- 
domsskaran, att det är både dess skyldighet och rättighet att 
deltaga i sången samt uppmuntra och utveckla i stället för 
att hindra, afskräcka och utstöta den svagt begåfvade, den 
svaga rösten. Den bör visa ungdomen, att för att lära sig 
sjunga fordras, liksom till hvarje annat företag, i främsta 
rummet vilja och flit, att i fråga om sång liksom inom 
andra områden visserligen mera begåfvade och rikare ut- 
rustade naturer gifvas, men att sångförmågan och det allt 
för ofta missbrukade ordet "öra", örat för musik, på långt 
när icke är så sällsynt som det påstås, utan finnes hos oss 
litet hvar; den bör lära de unge att, om dessa egenskaper, 
sångförmåga och öra icke vid de första försöken äro till- 
finnandes eller kunna skönjas, ingen dock af denna orsak 
behöfver eller ens bör af hålla sig från sångöfning. De er- 
hållas och utbildas båda två just genom sångöfningen, lik- 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 13 



som språksinnet och språkörat erhållas och utbildas genom 
språköfningen. 

Det i senare tid i vissa skolor införda undervisnings- 
sättet att under sångundervisningstiden söka öfva hvarje 
lärjunge särskildt har ett visst berättigande. Dock torde 
denna art af undervisning, med fast afseende på den korta tid 
som är afsedd för sång, svårligen föra till det mål, som 
bör vara skolans i afseende på sångundervisning, nämligen 
hela ungdomsskarans öfvande och deltagande i sång samt 
utbildandet af allas röst och öra, så långt sådant under 
skolans sångtimmar låter sig göra. Det ligger i denna 
undervisnings natur att hufvudsakligast fästa afseende vid 
och utbilda välljudet hos de få sjungande, som den hinner 
öfva, under det att sångens innehåll och ord, hj ärtestäm- 
ningen, om icke alldeles försummas, dock i väsentlig grad 
lämnas å sido. Äfven denna öfhing afser mera att af lär- 
jungen utbilda en liten artist än att låta sången i sin hel- 
het, både ord och ljud, utöfva sitt förädlande inflytande på 
hjärtat och karakteren. Försummandet af detta senare är 
hufvudfelet hos vår svenska musikundervisning i skolorna. 
Den samhörighetskänsla, som är ett så utmärkande, väl- 
görande och väckande drag, i synnerhet hos den allmänna 
unisona sången, den finnes icke vid den sångundervisning 
våra skolor i allmänhet gifva sina lärjungar. 

Under läraremötet i Helsingborg 1890 yttrade pro- 
fessor P. A. Wulff följande på tal om sångundervisningen 
i skolorna: "Kan man tänka sig något mer afvita än att 
i skolan låta ynglingar, nästan barn, sjunga tenor, bas och 
sålunda nästan med säkerhet få sina röster fördärfvade, så- 
som allt för ofta händt! — Kvartettsången i all ära, — i 
sitt slag och på sin plats är den förtjusande, och vi svenskar 
hafva bragt den till heder och värdighet af konst — men 
den har gjort .oss oberäknelig skada, ty det är den, som 
ruinerat vår samfällda, unisona sång, liksom körsången på 
orgelläktaren hotar att undantränga den enstämmiga kyrko- 
sången. Det vore beklagligt, om kyrkosången skulle ersättas 



Digitized by 



Google 



14 K. E. Palmgren 



af dylik körsång och den unisona samkvämssången af kvar- 
tettsång. Det är alltför få deltagare i den allmänna sången 
i skolorna. Man tror, att de icke ha röst, men det torde 
vara oriktigt, ty alla tala genuint sitt ^eget modersmål, med 
eller utan dialekt, och sjunga därvid aksentmelodier, sona 
äro mycket konstigare, hafva ofantligt mycket svårare inter- 
valler än som kunna komma i fråga vid sång. När den 
dagen kommer, då man i skolorna åter börjar odla den 
unisona sången, som tillika har fördelen att vida mera stärka 
lungorna, då är det säkert, att det skall finnas tillräckligt 
mycket att sjunga." 

Sångundervisningens mål är att uppfostra alla till sång 
och sångkärlek och detta icke blott för skolan, utan äfven 
för hemmet, under och efter skoltiden; den bör söka att 
gifva ungdomen håg och blick för en enkel och outtömlig 
källa till förädlande glädje, som sedan kan följa dem lifvet 
igenom. Må därför redan i skolan sången ljuda fulltonigt 
från hela ungdomsskaran, låt barna- och ungdomshjärtat 
tilltalas och värmas icke ensamt af melodien, ljudet, utan 
äfven af ordet, innehållet, tänk icke alltid och ensamt på 
örats njutning, utan lika mycket på hjärtats glädje, på stun- 
dens och ungdomens hänförelse för allt, som bör vara dem 
kärast, deras himmelske fader, hemmet, fosterlandet! 



Ej sällan höres den klagan, att kyrkosången allt mer 
och mer aftager, och beklagligen är detta fallet på många 
ställen i vårt land. Att ingå på en närmare utredning af 
orsakerna härtill skulle föra allt för långt på sidan om 
ämnet. Blott så mycket torde kunna sägas, att om enstäm- 
mig sång allmännare komme i bruk och till heders fram- 
förallt i hemmet och i skolan, om orgeln mera varsamt be- 
gagnades till ledning, icke till öfverröstande af sången i kyr- 
kan samt om prästerskap och kantorer intresserade sig själfva 
och sina församlingar för den unisona psalmsången, ett bättre 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 15 



resultat skulle vinnas för höjande af gudstjänstens verkliga 
högtidlighet och kyrkobesökarnes stämmande till andakt i 
kristlig mening än det som kan ernås genom kyrkokörers in- 
öfvande och användande; ty deras sång, som hufvudsakligen 
lägger an på välljudet, undergräfver församlingens egen för 
att till slut göra den öfverflödig. Och för öfrigt — vi må 
hålla på välljudet aldrig så mycket — huru skall en kyrkokör, 
äfven den bästa, kunna motsvara församlingens, hvarje en- 
skild kyrkobesökares åstundan att genom sången frambära 
sitt hjärtas behof af och längtan efter tröst, uppmuntran och 
frid i Gud, huru skall en kyrkokör kunna tolka det gudomliga 
ordets kraft på den enskilde och de heliga känslor, som för 
hvarje kyrkobesökare böra i anda och sanning vara när- 
varande? Äfven om nu kyrkokören förmådde att för hvarje 
kyrkobesökare så att säga individualisera hans behof och 
känslor, så torde detta dock omöjliggöras redan däraf, att 
orden och innehållet af kyrkokörens sång vanligen icke 
kunna af församlingen uppfattas. Skola kyrkokörer finnas 
till, så böra textorden till deras sånger på förhand med- 
delas församlingen, så att den åtminstone vet, hvad kören 
sjunger. Men om man nu kan hafva fördrag med sådana 
kyrkokörer, hvilkas deltagare af verkligt andligt behof och 
nitälskan för gudstjänstens högtidlighet drifvas att åtaga 
sig att gifva uttryck åt andras andaktskänslor, så böra af- 
lönade, hyrda kyrkokörer absolut icke tålas vid firandet af en 
evangelisk-luthersk gudstjänst. Kyrkokörerna, af hvilken 
beskaffenhet de vara må, stå för öfrigt näppeligen i god sam- 
klang med andan i en evangelisk-luthersk gudstjänst; ty 
denna fordrar i främsta rummet församlingssång, icke körsång. 



I det gamla Hellas var det under nationalsång som 
hären marscherade mot fosterlandets fiender. Kan vår sven- 
ska armé under fosterländsk sång gå fienden till mötes? 
Får den erfara den glädje, det hopp och den förtröstan, som 



Digitized by 



Google 



16 K. E. Palmgren 



den ädla sången skänker människohjärtat? Skulle så icke 
vara fatlet, så förefinnes en betänklig brist i vår militära upp- 
fostran, ty här om någonstädes är den fosterländska sången 
på sin rätta plats. Soldaten, såväl befäl som manskap, bör 
vara så genomträngd af vikten och betydelsen af det värf, 
hvaråt han ägnar sin sträfvan och i hvilket han kanske skall 
offra sitt lif, att han, då det en gång gäller på fullt allvar, 
kan draga ut icke blott med säker hand och säkert öga, utan 
äfven med säkert hjärta, med den hj ärtestämning, som kommer 
af kärleken till hem och fosterbygd och allt godt och ädelt 
vi äga. Endast ur en sådan känsla spirar det mod, den 
uppoffrande tapperhet, den dådkraftiga anda, som vet af 
intet hinder och som består i farans stund. En sådan 
anda finner icke näring och stöd af lättsinniga soldatvisor 
eller eländiga slagdängor, ty dylika visor alstra intet mod. 
Gustaf Adolf och hans män gingo döden till mötes, afsjun- 
gande psalmer, som genomandades af bergfast och segerglad 
trosvisshet. Det mod, som besjälade gamle herr Sten och hans 
trupper i slaget på Brunkeberg och i farans stund skaffade 
dem seger, tog sig uttryck i afsjungandet af en fosterländsk 
sång. Och i en senare tid visade den förste Napoleoiis 
krig, hvad entusiasmen och hänförelsen, eldade af Marsel- 
jäsens toner, kunde åstadkomma mot hela det öfriga Europa. 
I soldatens uppfostran, från den högsta till den lägsta, bör 
den fosterländska sången öfvas och öfvas så, att den älskas 
därför att den rör hemmet och allt annat oss dyrbart, 
öfvas så att den kan förädla sinnet, stärka modet och 
krafterna samt gif va allvar åt tanken på hans ansvarsfulla kali. 



Man fordrar ej för mycket af ett folks sångundervis- 
ning, då man begär, att den skall motarbeta skrål och 
oljud, och detta kan den göra därigenom, att barnen i ung- 
domen inlära sådana lättsjungna enstämmiga sånger, i hvilka 
stundens öfversvallande känslolif kan få ett naturligt aflopp. 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 17 



Ofta nog då "stämningen är hög", bryter den inneboende 
glädjen fram i skrål och oljud hos festdeltagarne. Men hade 
de från barndomens sångundervisning fort med sig ut i lifvet 
orden och melodierna till ett~50- eller 100-tal sånger, så 
hade skrålet måhända förvandlats till några enstämmiga 
sånger, där så väl ord som melodi medverka till en mera 
sansad, men därför icke mindre glad sinnesstämning. Men 
nu går större delen af vår ungdom ut i lifvet utan att 
kunna sjunga en enda sång, och de få, som öfvas, kunna 
ej sjunga annat än sin stämma, hvarför äfven de tiga, om 
de icke kunna för tillfallet hoplappa en flerstämmig sång. 
Att i stället sjunga en enstämmig sådan, tänker ingen på, 
äfven om en eller annan' af de närvarande händelsevis 
skulle känna orden till en sådan. Hardt nära den enda 
enstämmiga sång, som s. k. bildade människor här i landet 
tämligen allmänt tyckas känna till och hvilken också en- 
stämmigt plägar sjungas i samkväm, torde vara — "helan 
går", "halfvan går". I sanning ett sorgligt bevis på sven- 
skarnes nuvarande sångkärlek och sångförmåga! I parentes 
tillåter jag mig anmärka, att kvartettsången på senare tid 
icke ens unnat den enstämmiga sången att få i okvald be- 
sittning äga ofvannämnda sångprodukt. 

På sista tiden hafva särskildt bland våra lärare förmärkts 
glädjande tecken till ett mera allmänt behj ärtande af den en- 
stämmiga sångens värde. Jag vill särskildt erinra om de 
många vackra sånger, hvilka så kraftigt bidrogo att gifva 
lyftning åt förhandlingarna vid det senaste allmänna nordiska 
läraremötet i Stockholm. Äfven vid sommarkurserna i våra 
universitetsstäder har enstämmig sång flitigt öfvats. Helt 
säkert hemförde deltagarne i dessa möten därifrån ett lif ligt 
uttryck af det förädlande i dylika sångstunder. Ville de 
hvar och en på sitt verksamhetsområde rätt kraftigt om- 
sätta dessa sina intryck i handling och själfva anordna 
sådan enstämmig sång bland sina lärjungar, så kunde här 
inträda en löftesrik begynnelse till bättre tider för den 
folkliga sången i vårt land. Och det behöfves mer än väl, 

Föreningen Heimdati folkskrifter. 40. 2 



Digitized by CiOO<?l£ 



18 K. E. Palmgren 



ty den svenska sången är numera ingalunda någon folkets 
egendom. Det är nästan omöjligt, att vid samkväm eller 
högtidliga tillfållen, äfven om dessa senare äro af aldrig så 
stor fosterländsk betydelse, åstadkomma någon sång såsom 
uttryck för stämningen. Den stora massan förhåller sig 
stumt åhörande och får nöja sig med att uppfånga ett eller 
annat fragment af den beställda konstsången, om sådan 
utföres. Någon allmän högtidsstämning, någon djupare sam- 
känsla af vördnad och kärlek gent emot det för alla gemen- 
samma fosterlandet kan på detta sätt svårligen åstadkommas. 
I detta hänseende stå vi tillbaka för flera utländska folk, 
ej minst för våra bröder norrmännen. Deltagare i Nansen- 
festligheterna hafva skildrat, hvilket öfverväldigande intryck 
det gjorde, när den oöfverskådliga folkmassan enigt och 
kraftigt uppstämde Norges härliga folksång: "Ja vi elsker 
dette landet." Äfven hos oss hafva under de senaste åren 
erkännans värda försök gjorts att åstadkomma allmän en- 
stämmig sång vid fosterländska fester såväl inomhus som i 
fria luften. Oftast har man därvid afsjungit "Du gamla, 
du friska, du fjällhöga Nord." Dessa exempel mana till 
efterföljd; deltagandet i sången vid dylika tillfållen borde 
kunna blifva långt allmännare än hvad hittills varit händelsen. 
Någon torde måhända fråga, om sångens ställning i 
vårt land är så mycket sämre nu än fordom, om det verkligen 
sjöngs mera förr än nu i Sverige? Forskningen» lär oss, 
huru våra folkvisor uppkommit under medeltiden såsom en 
yttring af en tidsanda, då lifvet var mera enkelt än nu, och 
samhällsklasserna icke fientligt stodo emot hvarandra. Just 
den samhällighetskänsla den för med sig, det att den kan 
sjungas och kännas af alla, utgör hemligheten af folkvisans 
skönhet. Hon fortfor sedermera att lefva på folkets läppar, 
och under reformations- och renässanstidehvarfvet finna vi 
sången hemvan hos våra store och bildade. Om de fleste 
medlemmarne af Wasahuset och äfven om deras hof står det 
särskildt antecknadt, att "de älskade sång och musik och 
visste vackert sjunga och spela på luta". Och för att 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 19 



komma till en närmare tid skall jag tillåta mig anföra en 
rätt märklig tidsbild for belysningen af sången och sångens 
allmännelighet förr här i landet. Under sitt outtröttliga ar- 
bete med att undan förstörelse rädda landets och folkets 
ännu här och där kvarvarande minnen, hvilka troligen eljest 
af vindarne för dagen skulle bortsopats, har Dr Hazelius 
lyckats komma öfver några anteckningar, gjorda af en 
fattig sockenskomakare i Småland, Jonas Stolt. Denne 
Stolt berättar i dessa sina "Minnen* från sin fattiga hem- 
bygd både omständligt, sant och väl, huru allmogen där 
lefde och hade det på 1820-talet. Äfven om sången talar 
han och säger: "Ännu denna tid hördes sång af ungdomen 
öfverallt, sent och bittida, ute under arbetet, hemma i ladu- 
gårdarna och inne vid spinnrocken; men det har sedan af- 
tynat mer och mer. Om vi nu höra några sjunga i denna 
gammalmodiga form, så heter det: 'De skrala'. " — Samma 
erfarenhet äges ju ock af de äldre ibland oss, i synnerhet 
af dem, som äro födda och uppfostrade på landet. De minnas 
nog från barndomen, huru sången var hemma öfverallt, ej 
blott hos de mera bildade, utan hos allmogen, i bondens 
stuga och i backstugusitt arens koja, huru unga och gamla 
fröjdades af jullekssångerna, huru män och kvinnor sjöngo 
under sina arbeten hemma och ute, huru vallhjonen för- 
ljufvade sitt ensamma lif med sångens toner, huru med 
ett ord sången var hemvan öfverallt och hos alla? 



Det framgår af det förut sagda, hvilka medel som 
företrädesvis böra användas till sångens upphjälpande. Det 
första oundgängliga villkoret härför är, att vi själfva icke 
sticka under stol med det verkliga förhållandet, utan offent- 
ligt och enskildt erkänna och påpeka sångens tillbakagång 
här i landet samt allvarligt bemöda oss att utfinna bote- 
medel mot det öfverklagade onda. Härvidlag har tidnings- 



Digitized by LiOO^ l C 



20 K. E. Palmgren 



pressen en uppgift att fylla, väl värd att ställas vid sidan af 
dess andra fosterländska uppgifter. Vidare måste sången åter 
upptagas såsom en allmän rättighet och angelägenhet och 
komma till heder i alla hem. De bland oss, som hittills 
blifvit hållna och ansedda som obegåfvade i sängväg, vi 
måste fordra såsom vår rätt att få öfva oss i den sångart, 
som lärapar sig för oss, vi måste, äfven vi, äga rätt att, 
då hjärtat är fullt, deltaga i sången utan att af de öfver- 
lägsna förmågorna, såsom nu sker, nedtystas, vi måste 
fordra att åtminstone en sång jämte konstsången förekom- 
mer, i hvilken vi efter vår ringa förmåga kunna deltaga. 
Våra gamla fosterländska melodier måste åter intaga hög- 
sätet, och detta i verkligheten, i praktisk utöfning, i stället 
för att vi nu tro oss göra nog med att helt patetiskt då 
och då säga några granna ord om deras skönhet. Med 
ungdomen måste hufvudsakligast den enstämmiga sången 
öfvas, och dess berättigande, liksom den lilla röstens och 
flertalets ej blott rättighet, utan desslikes skyldighet att 
sjunga bör erkännas och respekteras. Alla barn, ej blott de 
från början intresserade och begåfvade, måste deltaga i de 
enstämmiga sångöfningärna. Sångens ledning bör hufvud- 
sakligast ske med rösten eller med enkla musikaliska verk- 
tyg, icke med starka människorösten öfverröstande instru- 
menter. Sånglärarens rätt att utan föregången flerårig öfning 
befria lärjunge från sångöfning bör borttagas, likaså de s. k. 
sångprofven, innan långvarig öfning föregått. Man bör ej 
pröfva förr än man åtminstone försökt att framkalla och 
öfva röst och öra. Sist och icke minst bör sången åter 
upptagas i våra hem äfven för de små barnen, så att de 
före inträdet i skolan äro vanda vid sång och älska sången. 
Där i hemmet lämpar den sig väl. Mammas röst är all- 
tid skön för barnet. Om barnets sång har ju den store 
barnavännen själf sagt: "af barns och spenabarns mun har 
jag mig ett lof beredt". 

Den unisona sångöfningen skall ledas på ett förstån- 
digt och omsorgsfullt sätt med noggrant iakttagande af. 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 21 



röstens beskaffenhet, dess utbildning och förändring under 
uppväxttiden, undvikande af öfveransträngning samt för- 
hindrande af skrik i sången, ty skrik är icke sång. Om- 
fattas den enstämmiga sångöfningen med kärlek och intresse 
och icke med ringaktning af den handledande, så har er- 
farenheten bevisat och bevisar dagligen, att en sådan sång 
och utbildning af allas öra och röst långt ifrån att förstöra 
tvärt om i längden lämnar ett för sången i allmänhet, konst- 
sången icke ens undantagen, långt fördelaktigare resultat än 
den öfning, som blott kommer ett ringa fåtal till godo. — 
Hos jordens mest estetiska folk, grekerna, var den estetiska 
sidan ingalunda den förhärskande vid sången och sångunder- 
visningen; de voro bäggedera uttryck för hela folkets natur- 
liga lif. Men hos oss i Sverige är sångundervisningen och 
sången i sin helhet nära nog uteslutande estetisk. Sången 
har vikit från folkets läppar och hotar att stelna till en konst- 
produkt, tillgänglig endast för ett fåtal bildade. Det är från 
en sådan på samma gång trång och död ståndpunkt, som vi 
måste upprycka vår svenska sång. Den får ej längre afse 
det blott estetiska, utan därutöfver sträcka sitt inflytande 
till sinnesriktningen, till hemmet och fosterlandet. Den 
måste från skolan och ungdomsåren kvarstanna hos den i 
lifvet utgångna kvinnan och mannen, den måste tillgodose 
allas kraf och allas rätt, med ett ord: sången måste å ny o 
göras till hela vårt folks gemensamma egendom. 



Ingen må af det ofvanstående draga den slutsatsen, att 
jag ogillar eller är fiende till vare sig flerstämmig sång 
eller konstsång öfverhufvud. Visst icke, men hvad jag 
önskar, är, att vi till våra barns och äfven till alla andra 
mindre sångbegåfvades glädje och hälsosamma förströelse 
samt till sångens återupplifvande i vårt land icke ensidigt 
och uteslutande öfva den för största delen af människor 



Digitized by 



Google 



22 K. E. Palmgren 



allt för svårlärda stämsången, utan i stället afpassa sångöf- 
ningen efter flertalets natur och begåfning samt att vi ej så 
fästa oss vid melodien, att sångens ord och innehåll alldeles 
bortskymma eller rent af vanställas och förstöras. Sången är 
ju ett uttryck förnämligast för känslan, känslan af glädje 
eller sorg, förtröstan, längtan och hopp, och bör afspegla 
den för tillfället rådande sinnesstämningen. Alla dessa för- 
delar vinnas genom att något undanskjuta den flerstämmiga 
sången för att ur sin undangömda vrå bringa den mera 
enkla och blyga unisona sången till heders. Den är lätt att 
lära, fordrar mindre tid och inga större röstresurser. Den 
upptager i sitt vänliga sköte äfven det minsta, obetydligaste 
sångbidrag, stöter ingen tillbaka, lämpar sig både till kör- 
sång, sång i hemmen, på kalaser, på fältet, på utmarscher, 
i större och mindre folksamlingar; med ett ord, den lämpar 
sig till folksång för alla. Då den är lätt att lära, tröttar 
den icke ut lärjungen med ständiga omtagningar och 
månadslånga öfningar. Skulle ett missljud här inkomma, 
så stör det föga. Vi kunna saklöst låta det ljuda så länge. 
Om några dagar ljuder det mindre skarpt, mindre illa. 
Måhända gör äfven den sångaren sitt bästa, det bästa han 
kan, och hvem vet, om icke han gläds af sin röst, af sin 
sång lika mycket som den mera sångbegåfvade. Gud har icke 
skapat allt lika fullkomligt, lika skönt. Den blyga violen får 
dock lefva sitt lif bredvid den sköna rosen. Härlig och skön 
finna vi näktergalens sång, men vi fröjdas äfven af trastens 
och lärkans. — Att förbjuda den mindre begåfvade sångaren 
att deltaga i sångens utöfning är ungefär lika omänskligt 
som att förbjuda den närsynte att skåda ut öfver ett sol- 
belyst landskap. Båda kunna väl ej uppfatta skönheten 
vare sig i sången eller landskapet i samma grad och på 
samma sätt som de mera begåfvade; men de höra, de se 
efter sin begåfning, och vi hafva icke rätt att beröfva dem 
denna glädje, därför att vi måhända genom den störas i 
vår uppfattning. Den enstämmiga körsången är i ädlaste 
mening folklig. 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 23 



En synpunkt, som ej nog ofta och nog kraftigt kan 
framhållas och till hvilken jag därför till slut vågar åter- 
komma, är sångens, särskildt den enstämmiga sångens upp- 
fostrande betydelse. "Det är den fosterländska sången, som 
förmår folkets hjärta att vibrera, och lika säkert som det 
är med ett godt instrument, att ju oftare det får ge sin 
ton, dess bättre ger det resonnans, så är det ock med den 
fosterländska sången. Låt den ljuda ofta och af alla. En 
sådan enkel körsång verkar som ett uppfriskande bad, den 
är som en vattenström, som sköljer bort hvad som fläckar 
sinnet." (Lektor K. W. Melander). 

En annan framstående skolman i vårt land säger: "I 
första rummet bör man hos lärjungarne väcka känsla och 
kärlek för deras eget land, så att de för detsamma vilja 
offra lif och blod med gladt mod och i förtröstan på Herrens 
hjälp. Och för att få dem därtill, för att väcka kärlek till 
fosterlandet, som omfattar ej blott själfva marken, som de 
trampa, utan allt ädelt och stort både i häfd, saga, natur 
och konst, för att få dem att älska detta, så skola de lära 
sig att läsa och sjunga därom, liksom de skola lära sjunga 
om Gud och hans kärlek till oss. Stora konungar och andra 
ädla män och kvinnor, "mandom och mod", den sköna och 
härliga hemorten, minnet af liten Karins uppoffrande lyd- 
nad med mycket mera, det är skatter, som Gud ej utan 
orsak gifvit oss, och ve det folk, som blifver dessa sina 
stora och sköna minnen otroget; olyckliga de som, af hvilken 
orsak det vara må, ej taga vara på och odla de gåfvor, 
Gud på ett eller annat sätt gifvit. De folk, som så göra, 
skola snart mista sin plats på jorden som fria folk samt i 
och med detsamma ej uppfylla det mål, som Gud gifvit 
hvarje folk. Må vi därför äfven genom sången söka hos 
de unga väcka kärlek både till Gud och fosterland." 



Digitized by 



Google 



24 K. K Palmgren 



Förteckning 

öfver några af de sängen, hvilka under sista åren in- 

öfvats enstämmigt i Palmgrenska Samskolan 

i Stockholm. 

Ur svenska hjärtans djup af Strandberg. 

Vårt land (Pacius) „ Runeberg. 

Du garula, du friska „ Dybeck. 

Mandom, mod och morske män „ Dybeck. 

Den snöiga Nord är mitt fädernesland. . „ Topelius. 

I Finland, där åto vi rofvor och gröt . . „ Topelius. 

Söner af ett folk som blödt „ Runeberg. 

Jag vet ett land „ Nyblceus. 

Härliga land „ Berger. 

O yngling, om du hjärta har „ Lidner. 

Sångarfanan åter höjes „ Frieberg 

Dåne liksom åskan „ Jolin. 

Framåt, framåt på ljusets bana „ Wennerberg. 

O, låtom oss svärja ett fostbrödralag ... „ v. Zeipel. 

Känner du landet „ Malmström. 

Ack, Värmeland „ FryxelL 

Suomis sång . t „ v. Qvanten. 

TJpp med fanan „ Holmgren. 

Hvi längtar du åter till fädernestrand . . „ Sehlstedt. 

Du som världar har till rike „ Strandberg. 

Blott en dag „ Ahnfelt. 

Bethlehems stjärna v Rydberg. 

Härlig är döden (ur Dexippos) „ Rydberg. 

Vikingen „ Geijer. 

Vikingabalk „ Tegnér. 

Rings dräpa „ Tegnér. 

Kung Karl den unge hjälte „ Tegnér. 

Min fader var en ung soldat „ Runeberg. 



Digitized by 



Google 



Den unisona sången 25 



Se öfver dal och klyfta af Tegnér. 

Upp genom luften „ Atterbom. 

Våren är kommen „ Dahlgren. 

Vårvindar friska „ Nyberg. 

Vintern rasat „ Sätherberg. 

Glad såsom fågeln „ Sätherberg. 

Du undersköna dal „ Prins Gustaf. 

Här är gudagodt att vara „ Wennerberg. 

Storm och böljor „ Bellman. 

Fjäriln vingad „ Bellman. 

Skogen står tyst „ Lindblad. 

Hvila vid denna källa „ Bellman. 

Min lilla vrå „ Wadman. 

Jag sjunger hi och sjunger hej „ Sehlstedt. 

Mitt lif är en våg „ Nicander. 

Blomman är min vän „ Bottiger. 

Klang, min vackra bjällra „ Topelius. 

Gossen min bor i Alunda by „ Afzeliiis. 

Djupt i hafvet på demantehällen .*.... „ Afzelius. 

Källan sprang ur jordens barm „ Hedberg. 

Och jungfrun gick åt källan Folkvisa. 

Kristallen den fina „ 

Klara stjärna, du som strålar „ 

Fjärran han dröjer „ 

Till Osterland vill jag fara „ 

Rida, rida, ranka „ 

o 

A jänta å ja „ 

Tänker du, att jag förlorader är „ 

Vi ska' ställa till en roliger dans .... „ 

Domaredansen „ 

Ja vi elsker dette landet „ Björnson. 

Saeterjentens Sondag „ Moe. 

Brudefserd i Hardanger „ Munch. 

Hallo, hvor skoven runger „ Wergeland. 

Det er et yndigt land „ (Elenschlceger. 

Kong Christian stod ved hojen mast . . . „ Ewald. 



Digitized by 



Google 



26 K. E. Palmgren. 



Den tappre landssoldat af Faber. 

Lsenge var Nordens „ Ploug. 

Dessutom hafva sjungits minst 200 koraler till vår 
svenska psalmbok, en del rytmiskt, samt 70 å 80 tyska, 
engelska och franska sånger. 



Bland för enstämmig sång lämpliga sångböcker må 
nämnas: 

Svensk Läraretidnings sångbok (Stockholm, Red. af 
Svensk Läraretidning; pris 40 öre). 

EggeUngs sångbok (Lund, Gleerups förlag, pris 1,60). 

Gyllenram-Holmberg, Soldatens sångbok (Stockholm, 
Fah]crantz , förlag; pris 50 öre, melodihäfte 1 kr.). 

A. T., Sjung med oss, Mamma! (Stockholm, Skog- 
lunds förlag; pris för del I 1,50, för del II 1,75, för del 
III 1,75). 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 41. 



VÅRA MINNEN 



FRÅN HEDNATIDEN 



AF 



BERNHARD SALIN 

PIL. DOKTOR OCH E. O. AMANUENS VID KONGL. V1TTEKHETS-, 
HISTORIE- OCH ANTIKVITETS-AKADEMIEN 




STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



frör illustrationerna använda stockar tillhöra Kongl. 
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets- Akademien och hafva 
för detta arbete kostnadsfritt ställts till Föreningen Heimdals 
förfogande. 



Upsala 1896 

Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Under flera årtusenden har Sverige varit bebodt, men 
historiens ljus belyser endast de senaste åtta eller nio år- 
hundradena af denna ofantliga tidrymd. För erhållande af 
kunskap om tillståndet i vårt land under hela den tid, som 
ligger bakom den historiska, äro vi uteslutande hänvisade 
till våra fornlämningar, som äro dels de s. k. fasta, hvar- 
med menas grafvar, tomtningar, resta stenar m. m., dels de 
s. k. lösa fornsakerna, hvarmed förstås de redskap och smyc- 
ken, som af den förhistoriska tidens människor användts. 

Genom att undersöka dessa fornlämningar och jämföra 
dem med hvarandra kunna vi numera något så när följa 
utvecklingens gång, se huru människorna så småningom till- 
kämpat sig herravälde öfver naturen och lagt den grundval, 
på hvijken vår kultur nu är byggd. 

Hela den ofantligt långa förhistoriska tiden sönderde- 
las här i Sverige, liksom i de flesta europeiska länder, i 
trenne ganska skarpt markerade utvecklingsskeden: 

den s. k. stenåldern, det allra äldsta och äfven lång- 
varigaste skedet, under hvilket man ej kände några metaller, 
om ej möjligen guld, hvarför alla eggredskap måste göras 
af sten, ben, horn eller trä; 

den s. k. bronsåldern, det andra skedet, under hvilket 
man kände koppar, tenn och guld och då de skärande red- 
skapen gjordes af brons, en blandning af koppar och tenn; 

den s. k. järnåldern, det tredje skedet, då järnet blef 
kändt och allmänt användt till redskap försedda med egg. 

Stenåldern. 

Fig. 1—17. 
(Från okänd tid till .ungefär 1700 år före Kristi födelse.) 
Så vidt vi kunna utröna förhållandena, ha människor 
ej i alla tider bebott Sverige, utan söderifrån kommit in- 



Digitized by 



Google 



B, Satin 



Fig. 1. 




Fig. 3. 



Fig. 4. 



Fig. 2. 




Fig. 5. 



Fig. 6. 



Fig. 1. Flintyxa fr&n äldre stenåldern, Fig. 2. Flintyxa före sten- 
dösarnes tid. Fig. 3. Bernstensperla. Fig. 4 och 5. Pilspetsar af flinta. 
Fig. 6. Metkrok af ben. 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



Fig. 7. Fig. 8. 



Fig. 9. 

Fig. 7. Yxa af sten. Fig. 8. Yxa af flinta. (Sådana yxor som dessa 
hafva troligen varit skaftade med ett klufvet skaft.) Fig. 9. Sten med 
skålformiga fördjupningar (s. k. älfkvarn). 



Digitized by 



Google 



6 B. Salln 

vandrande. Dessa första invandrare höllo sig utefter kusterna 
och vattendragen och stodo på stenålderns kulturstadium. 
Vi nutidsmänniskor ha ej lätt att fullt sätta oss in i, hur 
svår kampen för tillvaron verkligen var för dessa första in- 
vandrare. De mest fullkomnade verktyg de kunde åstad- 
komma voro några mycket litet bearbetade flintor. På en 
del af dessa skaffade man sig egg genom att i sned riktning 
afslå ett större stycke. Fig. 1 afbildar ett sådant verktyg. 
Dessa verktyg voro förmodligen också vapen; möjligen har 
man äfven begagnat pilar och pilbågar. Dessutom hade man 
naturligtvis käppar och påkar, och så ofullkomligt utrustade 
måste dåtidens människor taga upp kampen mot de vilda 
djuren. Hunden, det enda djur som människan vid denna 
tid förstått att tämja och göra till husdjur, hjälpte dem ganska 
säkert genom sin vaksamhet och sitt mod, och det kunde 
behöfvas, då bytet af jakten jämte fisket snart sagdt skulle 
gifva dem allt de behöfde för sitt lifsuppehälle, ty åkerbru- 
ket var alldeles okändt och, såsom ofvan är antydt, äfven 
boskapsskötseln. Sedan de väl förskaffat sig födoämnena, 
återstod att bereda dem för måltiden. Af flera omständig- 
heter framgår, att man på denna tid förstod konsten att 
göra upp eld, men man ägde troligen inga kärl, afsedda för 
kokning af födan, utan är sannolikast, att den stekts på 
upphettade stenar, så framt man ej åt den rå. De lerkärl, 
som funnos, voro rått tillverkade och synas ej hafva varit 
ägnade för användning vid kokning. För sin beklädnad var 
man äfvenledes uteslutande hänvisad till de vilda djurens skinn. 
Under stenåldern, som omfattade en mycket lång tid- 
rymd, höjde sig människorna till en jämförelsevis hög kultur. 
Mot slutet af stenåldern sysselsatte sig befolkningen med 
något åkerbruk. Det var hvete som odlades. Säden maldes 
på handkvarnar, bestående af en större sten med något ur- 
gröpt öfversida och en mindre sten, som med händerna för- 
des fram och tillbaka. Dessutom ägnade man sig åt bo- 
skapsskötsel. Nötkreatur, får, getter, svin och hästar voro 
de husdjur man nu höll sig med jämte hunden, som redan 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



förut nänits. Fårafveln gör det troligt, att människorna nu 
förstodo att spinna fårullen till trådar och sedermera väfva 
dessa till tyg och af detta förfärdiga kläder. Man förstod 
äfven nu i mycket högre grad än förut konsten att tillverka 
lerkärl, och i regeln smyckades dessa med ornament, ett 
bevis på vaknande skönhetssinne, som än tydligare framträder 
i de utsökt vackra former nordborna nu förstodo att gifva 
synnerligast sina stenyxor. 

Medan man under den tidigaste stenåldern endast ägde 
ytterst rått tillhuggna verktyg, h vilka då förmodligen an- 
vändes till alla möjliga bruk, förfärdigade man nu verktyg 
afpassade för olika ändamål. Vi finna nu, att man använde 
större och mindre flintspånor till knifvar, att man tillverkade 
flintdolkar, ofta på ett mästerligt sätt, sågar, skrapor, spjut- 
spetsar, pilspetsar, yxor af olika storlekar samt mejslar, 
bredare och smalare, ibland försedda med en böjd egg^ så 
att de lämpade sig för urhålkning af trä. 

Yxorna voro dels af flinta, dels af annan sten, och 
i det senare fallet voro de ofta försedda med ett hål, genom 
hvilket skaftet inträddes. Det är synnerligast vid förfärdi- 
gandet af detta slags stenyxor som våra förfäder utvecklade 
ett skönhetssinne och en skicklighet, som ej öfverträffas, ja 
ej ens upphinnes af något enda folk i mellersta eller södra 
Europa. Yxorna och mejslarna voro ofta, men ej alltid 
slipade, hvilken slipning verkställdes genom att gnida det 
föremål, som skulle slipas, mot en sten, å hvilken fanns 
sand och vatten. Dolkar, skrapor och sågar äro aldrig sli- 
pade, och det är ytterst sällsynt att träffa någon spjutspets, 
som visar spår till slipning, och är det i så fall aldrig eg- 
gen som är slipad, såsom å yxor och mejslar. 

På ett förträffligt sätt löste man uppgiften att å yxorna 
borra hålen för skaften. Man använde till och med två 
olika förfaringssätt. I det ena fallet tog man en pinne af 
hårdt trä, sand och vatten samt snurrade träpinnen rundt 
så hastigt som möjligt. Sandkornen fastnade då i träpinnen 
och slipade ur stenen. Vid detta arbetssätt måste man så 



Digitized by 



Google 



B. Salin 



Fig. 11. 



Fig. 10. Fig. 12. 

Fig. 10. Flintdolk. Fig. 11. Skrapa af flinta. (Har troligen användts 
yid beredning af djurskinn.) Fig. 12. Orneradt lerkärl från en gånggrift. 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



Fig. 13. Fig. 14. Fig. 15. 



Fig. 13 och 14. Stenyxa med skafthål, sedd från olika sidor. 
(Vanligen äro dessa yxor af enklare form och ej så vackert arbetade. 
Yxor så omsorgsfullt arbetade som den här afbildade användes förmod- 
ligen ej vid arbete utan betraktades troligen mer som en prydnadssak 
att ståta med. Dylika yxor äro nämligen mycket sällan skadade i eggen.) 
Fig. 15. Såg af flinta. (Skaftet har sannolikt varit fäst på den kullriga 
sidan.) 



Digitized by 



Google 



10 B. Salin 

småningom nöta bort all den massa, genom hvars aflägs- 
nande skafthålet uppstår, och detta var säkerligen mödo- 
samt nog. Man hittade då på att i stället för träbiten taga 
ett ihåligt, rörformigt ben eller dylikt, då naturligtvis i mid- 
ten kvarstod en tapp, motsvarande benets hålighet. Detta 
förfaringssätt lindrade arbetet. 

Flera olika verktyg af horn och ben användes. Af 
största intresset äro måhända metkrokarna, som ej så sällan 
anträffas å boplatser från stenåldern. 

Man skulle tro, att med dessa jämförelsevis mindre 
fullkomliga redskap människorna skulle ha stått tämligen 
handfallna gent emot naturen. Dock synes detta ej varit 
fallet. Vid i vår tid gjorda försök att hugga med flintyxor 
visade det sig, att två man på en 10 timmars arbetsdag 
fällde 63 granträd, hvart och ett af ungefär 8 tums tjock- 
lek, och detta är ju ett ingalunda dåligt resultat. Och dock 
förstodo dessa båda arbetare naturligtvis ej att föra flint- 
yxorna med samma skicklighet, som man gjorde det under 
stenåldern. Af de fällda stockarna byggdes ett hus. Under 
hela arbetet begagnades ej annat än flintverktyg, och i hela 
byggnaden är ej en enda bit af metall använd. — Af intresse 
är att man i en torfmosse i Östergötland har träffat en slags 
byggnad, bildad af med flintyxor fällda furustockar. 

Stenålderns människor kände äfven ett behof att smycka 
sig, och bör särskildt framhållas den mängd bernstenspärlor 
som, funna i stenåldersgrafvar, bära vittne härom. Äfven 
finner man, att tänder af vilda djur genomborrades och bu- 
ros, måhända både som prydnad och segertecken. Dessa 
djurtänder efterbildades i ben och sammansattes till hals- 
band, h vilket visar hur högt man värderade detta slag af 
prydnader. 

Af stenåldersfynden framgår, att befolkningen utbredde 
sig allt mer och mer öfver Sverige och äfven nådde till de 
nordligaste trakterna af vårt land. Det synes som om han- 
delsförbindelserna varit ganska lifliga, och till och med är 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 11 

troligt;, att man under denna tid idkade någon sjöfart dels 
långs kusterna, dels till öarna Öland och Gotland. 

Stenåldersmänniskorna kände ej till några skriftecken, 
hvarför vi ej veta något om dåtidens sociala förhållanden 
eller religiösa åskådningssätt. Dock kunna vi genom ett 
studium af grafvarna komma till den öfvertygelsen, att man 
ej trodde, att döden var detsamma som förintelse. Under 
den yngre stenåldern byggde man nämligen grafvar af stora 
stenar, i hvilka de döde infördes, flera i samma graf, och 
när man nedlade så mycket arbete på grafvarna och gjorde 
dem så varaktiga, har man sannolikt tänkt sig, att den af- 
lidne på ett eller annat sätt fortsatte sitt lif äfven efter döden. 

Dessa grafvar hafva olika form. De äldsta äro de s. k. 
dösarna, som bestå af fyra a fem, sällan flera stenar, resta 
på kant, så att de bilda en kammare (se fig. 16). Öfver 
dem lägges som tak en mer eller mindre flat sten, hvars 
kanter skjuta ut öfver kammarens väggar. Graf kammaren 
är omgifven af en låg jordhög, vanligen kantsatt med mindre 
stenar. Kammarens väggar höja sig alltid öfver högen. Dö- 
sarna förekomma ej öfver hela Sverige, utan blott i Skåne, 
Halland, Bohuslän och möjligen på Öland. 

Den mera utbildade grafformen kallas gånggrift. Den 
består af en aflång grafkammare bildad af resta stenhällar. 
På ena långsidan är en öppning utåt, som leder till en kortare 
eller längre gång (se fig. 17). Såväl kammare som gång äro 
täckta af takhällar. Gånggriffcen är omgifven af en jordhög, 
som helt och hållet döljer kammare och gång och endast låter 
takhällarna synas ofvan högen. Denna grafform, som är 
till tiden senare än dösarna, har äfven en större geografisk 
utbredning, i det den förekommer i Skåne, Halland, Bohus- 
län, Oland, Västergötland och måhända äfven i Söderman- 
land och Nerike. 

Något senare använde man grafvar, som bestodo blott 
af en kista, mycket mindre än gånggriftens kammare och 
bildad af på kant ställda stenhällar, men dessa grafvar voro 
vanligen mindre väl byggda. Utmärkande äfven för denna 



Digitized by 



Google 



12 



h. Satin 



Fig. 16. 




Fig. 17. 



Fig. 16. Dös. (Af bildningen visar oss den öppna graf kammaren 
med sina väggar och den stora stenen som tak. Vanligen är högen om- 
kring kantsatt med stenar, hvilket ej synes här.) Fig. 17. Plan af gång- 
grift. (De prickade linjerna utmärka takstenarnes läge.) 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 13 

grafforni, som kallas hällkista, är att en hög oingifver kistan 
och att endast takhällarna synas. Dessa grafvar förekomma 
i södra och en del af mellersta Sverige. 

A en del stenåldersgrafvar äro uti stenarna anbragta 
små skålformiga fördjupningar, hvilka troligen stå i sam- 
band med något religiöst bruk. Understundom finner man 
dylika skålformiga fördjupningar äfven på andra stenar (de 
s. k. älf kvarnarna, fig. 9), men ovisst är, om dessa skålformiga 
fördjupningar äro gjorda under stenåldern eller senare. 

Bronsåldern. 

Fig. 18-35. 
(Fr&n omkring 1700 till ungefär 500 år före Kristi födelse.) 

Genom handelsförbindelser, som sträckte sig äfven utom 
Nordens gränser, rönte stenålderns folk i Sverige påverkan 
från de södra kulturländerna. Härigenom blef man bekant 
med metallerna, först kopparn och sedan bronsen, hvilken 
senare är en blandning af koppar och tenn. Emedan den 
kopparmalm, som förekommer i Sverige, fordrar ett ganska 
inveckladt förfaringssätt för att frigöras från föroreningar, 
förstodo människorna under dessa aflägsna tider sig ej på 
detta. Tenn finnes alldeles ej som naturprodukt i Sverige. 
Därför måste såväl kopparn som tennet införas från utlan- 
det. Vanligast synes dock hafva varit att införa färdig brons. 

Då nu bronsåldern i Sverige omfattar mer än 1200 år, 
måste således högst betydande mängder häfva blifvit införda, 
och svenskarna måste hafva haft något att ge utländingen 
i stället för bronsen. — Vi skola se till hvad det kunnat 
vara. I stenåldersgrafvarna anträffas ytterst ofta en mängd 
bernstenspärlor. I bronsåldersgrafvarna äro däremot bern- 
stensföremål ytterligt sällsynta. Under järnåldern förekomma 
de åter talrikt. Bronsåldern saknar således bernstenen, och 
då vi därtill veta, att i de södra länderna nordisk bernsten 
förekommer under denna tid, är det lätt begripligt, att det 
är för denna bernsten som nordborna fått bronsen. Härmed 
är dock ej hela gåtan löst, ty bernsten förekommer, så vidt 



Digitized by 



Google 



14 



B. Satin 



V^TJ^y 



m 



Fig. 18. 



Fig. 20. 




Fig. 22. 



Fig. 21. 

Fig. 18. Yxa af koppar af samma form som en stenyxa. Fig. 19. 
Yxa af brons. (Kanterna äro uppstående för att den skall sitta säkrare i 
skaftet.) Fig. 20. Yxa af brons med upphöjda kanter samt en upphöjning 
midt på för att ej yxan vid huggning skall intränga i skaftet. Fig. 21. 
Yxa af brons, i hvilken skaftet inträdes, (Medelst öglan fastbindes yxan 
vid skaftet.) Fig. 22. Såg af brons. 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 15 

man vet, ej som en naturprodukt i Sverige, men väl i Dan- 
mark och på södra Östersjökusten. Svenskarna måste där- 
för hafva haft något att gifva danskarna i utbyte. . Hvad 
det varit veta vi ej; man kommer att tänka på pälsverk 
och dylikt, men detta är naturligtvis blott en lös gissning. 

Då bronsen är hårdare än kopparn, använde man snart 
uteslutande den förra till förfärdigandet af vapen och pryd- 
nader samt redskap, såsom yxor och sågar. 

Bronsen, som infördes hit, bearbetades här, och till en 
början eftergjorde man naturligtvis de former, som utbildat 
sig för stenredskapen, så att t. ex. en yxa af brons blef en 
fullkomlig af bild af en stenyxa, en bronsdolk af en flint- 
dolk o. s. v. Så småningom gaf man t. ex. yxan en något 
annan form, dels för att spara metallen, som var dyrbar, dels 
ock för att underlätta yxans fastande vid skaftet. Man torde 
kunna säga, att så godt som alla bronsarbeten, hvilka till- 
verkades i norden, götos, och man nådde en hög grad af 
skicklighet i denna konst. Äfven nu- för tiden skulle man 
endast med största svårighet, om det ens vore möjligt, kunna 
göra efter en del saker, som då tillverkades här. 

Under bronsåldern gjordes dock ej alla verktyg och 
vapen af brons, utan man begagnade sig äfven af sten och 
ben, synnerligast när det gällde simpla och enkla föremål. 

Med de förbättrade verktygen tillkämpade man sig 
större herravälde öfver naturen, och därmed steg äfven väl- 
ståndet. I följd häraf började man fatta allt större tycke 
för prydnader och smycken, och nordborna, synnerligast un- 
der den tidigare delen af bronsåldern, utvecklade en smak 
och ett skönhetssinne, som äro rent förvånansvärda. Sedan 
sakerna blifvit tagna ut ur gjutformen, pryddes de ofta med 
ornament, som inpunsades, och använde man synnerligast 
under äldre delen af bronsåldern spiralornament, soni i all- 
mänhet äro utförda med en beundransvärd säkerhet. Dessa 
ornament visa, att förbindelser måste hafva förefunnits mellan 
Sverige och de gamla kulturländerna i söder och sydost. Att 
förbindelserna under bronsåldern voro lifligare och mer di- 



Digitized by 



Google 



IG 



B. Salin 




Fig. 24. 



Fig. 25. 



Fig. 23. 



Fig. 26. 



Fig. 23. Brori8dolk. (Den del af fästet som saknas har varit af trä, 
horn eller ben.) Fig. 24. öfre delen af ett bronssvärd. Fig. 25. Spjut- 
spets af brons, ornerad. Fig. 26. Skära af brons. 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



17 




Fig. 27. 



Fig. 28. 




Fig. 29. 



Fig. 30. 



Fig. 27. Halsring af brons. Fig. 28. Brosch af brons. (Dylika 

broacher äro ibland mycket stora.) Fig. 29, Knapp af brons. Fig. 80. 

Earl af brons. (Undersidan på dessa kärl är ofta rikt ornerad och orna- 

' menten utfyllda med något hartsämne, hvarför de oj kunnat användas vid 

kokning.) 

Föreningen Heimdals folkskrifter. 41. 2 



Digitized by 



Google 



18 B. Salin 

rekta än under stenåldern visas däraf, att man i Sverige runnit 
många föremål, som äro tillverkade utomlands och i gam- 
mal tid hit införda. Så hafva vi funnit föremål från Stor- 
britannien, Södra Tyskland, Italien och Ungern, således med 
all sannolikhet visande handelsförbindelser i alla riktningar. 

Under bronsåldern gick man med all säkerhet ej längre 
klädd i skinndräkt, utan begagnade man då kläder förfär- 
digade af ylletyg samt af olika snitt för man och kvinna. 
Man sydde kläderna och använde därvid nålar liknande våra, 
fast ögat satt mer midt på nålen. Till klädernas hopfästande 
användes, som ofta än i dag, dels lösa knappar på fot, dels 
nålar och broscher Dessutom smyckade man sig med ör- 
ringar, armband, halsringar och prydnader på lifbältet, och 
voro dessa smycken understundom af guld. Att döma efter 
förhållandena i Danmark buro männen en kjortelliknande 
underklädnad (ej byxor) och en mantel samt på hufvudet en 
rund mössa, kvinnorna en kjortel, kofta och en mössa med 
band, liknande en hufva. Af åtskilliga omständigheter att 
döma rakade männen sig, och är det sannolikt, att de där- 
vid använde knifvar af den form fig. 32 visar. 

Huru boningarna sågo ut under bronsåldern veta vi ej. 
Troligen bodde man tillsammans i byar. Åkerbruket hade 
säkerligen utvecklats sedan den yngre stenåldern, och man 
odlade äfven under denna tid egentligen hvete och möjligen 
hirs, ett förhållande, som visar, att klimatet då måtte hafva 
varit något mildare än nu, ty hirsen trifves nu för tiden 
endast i det sydligare Europa. Säden maldes på samma sätt 
som under stenåldern. Man förstod redan nu konsten att 
plöja; plogen var förmodligen af trä. Det finnes en samtida 
afbildning (se fig. 34) visande en man, som kör en plog för- 
spänd med två dragare. Vid skörden afskar man säden med 
små skaror af brons. Af kreatursuppsättningen på en bond- 
gård nu för tiden kunde man i en bronsåldersby återfinna så- 
väl hästar som nötkreatur, får, getter och svin, däremot kände 
man ej till höns, ankor, gäss och katter, hvilka djur antagli- 
gen först senare blefvo bekanta och allmänna i Sverige. 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 19 

— Att man förstod sig på biodling är af fiere skäl högst 
antagligt. 

Sannolikt hade man äfven vägar, och man körde med 
vagnar, både två- och fyrhjuliga. Därvid användes såväl 
nötkreatur som hästar till dra gare, och synes man oftast, 
om ej alltid, hafva kört med par. 

Om de sociala förhållandena under bronsåldern gäller 
detsamma som sagts om stenåldern. Att säkerheten vare 
sig till person eller egendom ej var synnerligen stor, kunna 
vi nu sluta till af flera omständigheter. Så finner man, att 
kvinnorna ej så sällan voro beväpnade med bronsdolkar af 
försvarlig längd. Säkerligen buros dessa ej blott för pryd- 
nadens skull. Ännu tydligare framgår detta af framställ- 
ningarna å de s. k. hällristningarna, hvarmed förstås enstaka 
figurer eller hela serier af dylika, inknackade på bergytor 
eller också på lösa stenar, som då tillhöra någon graf. Vi 
finna å dylika hällristningar rytteristrider af bildade, och vi 
se, huru den plöjande landtmannen öfverfalles och hans bo- 
skap nedskjutes, huru våldsverkare komma från skepp, öfver- 
falla en by, bortröfva boskapen, drifva ned den till skeppen, 
dödande männen, skändande kvinnorna o. s. v. Skeppen 
tyckas alla hafva saknat master, hvarför det är troligt, att 
man ej känt konsten att segla; däremot ser det ut som om 
båtarna i allmänhet varit byggda med för och akter olika. 

Vi finna äfven hällristningar, som skildra religiösa bruk, 
men dessa bilder äro naturligtvis svårare att förklara. Så 
mycket kunna vi dock förstå, att gudstjänsten under brons- 
åldern var förenad med ganska vidlyftiga ceremonier. Att 
yxan betraktats som en religiös symbol, framgår af flera om- 
ständigheter. Vi se äfven processioner af bildade, och en bild 
kan man tilläfventyrs tyda såsom fångar eller trälar, hvilka 
bundna drifvas till offerplatsen, måhända för att följa sin 
husbonde i grafven. Att människooffer funnits under denna 
tid, är ganska säkert. 

Under den äldre delen af bronsåldern begrof man i 
stenkistor snarlika dem vi lärde känna från stenålderns sista 



Digitized by 



Google 



20 B. Salin 



f g. 

OR) (B 






P b 

o 2 tB 
ps 3 ST 

B g «L 

Q,P Bl 

2 ty p 
2. g p 

B M» 

«1^ CD O - 

° 2 M 

BO >aj 

3**0 



5 '2 



« SL 

SS 

-« CD 

ft 'g. 

p: 



Q, B 
CD p 

?B 

w O 

B 



er d co 

5 3 bO 

OQfQ • 



p pi 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



21 




fco 



•g © © g 'O g g 






bo 



^ H B ^4 CD w 
.O "g 2 © •* T3 

«H Mfl fl 

* C n « 

bo.2 ©.g* 
« ».fl 



qj CO oo bO 



cs a a c 
© •- © 

c © 

S <g- © 
© ,0 « g 

KÖ T3 08 

O C 'O 

c to» c 
o fetca 

.a o ,0 



~ fä bo 

a fl .s 

fl* ** j^ j 

fl ^ s •* 

-=* ►eoe 

bo § *>.! 

a & * 
© s g 

..-*» >• 

S O «M 

© »■" 

fO •* bO 
t« * « 

«s .5P* 

4, -H iO J 

» a 3 ' 

(t ofl < 

O „— S 

00 fe * < 

C 00m t 



§"3 
© .2f 

.£ -fl 



Digitized by 



Google 



22 B. Salin 

tid, men man täckte nu hela kistan med ett stenröse och 
en jordhög. I stället för dessa stenkistor började man an- 
vända klufna och urholkade ekstammar. Afven öfver dessa 
kistor uppkastades stenrösen och jordhögar. Fullt klädd 
med vapen och smycken nedlades den döde i dessa kistor 
af sten eller ek. 

Så småningom framträder ett annat begrafningsskick, 
nämligen att bränna den döde. Till en början förstod man 
ej konsten af fullständig förbränning. Efter hand lärde man 
sig dock detta, och med detsamma förändrades naturligtvis 
grafvens beskaffenhet. Man kunde nu göra grafkistorna, 
vare sig de gjordes af sten eller ek, helt små, ty de skulle 
ju endast rymma de förbrända benen, hvilka man under 
denna tid omsorgsfullt tvättade rena från sot och kol. Man 
hopsamlade dem ofta i lerurnor, hvilka nedsattes i en graf- 
hög och understundom skyddades genom kringställda stenar. 
Förmodligen ligger ett förändradt religiöst åskådningssätt 
till grund för detta nya begrafningsskick, men för närva- 
rande äger ej vetenskapen medel att kunna förklara det. 

Bronsåldersgrafvar förekomma i södra Sverige och i 
det mellersta så långt upp mot norr som i Uppland. 

Järnåldern. 
I. 

Den äldre järnåldern. 

Fig. 36—44. 
(Från omkring 500 före Kristi födelse till omkring 400 efter Kristi födelse.) 

Det var först i de sydöstra kulturländerna som man 
lärde sig att bearbeta järnet. Till en början var denna me- 
tall mycket dyrbar, så att den endast användes till pryd- 
nader såsom fingerringar och dylikt. Snart blef den likväl 
allmän, och kunskapen om den utbredde sig allt mer och 
mer samt nådde omsider äfven till Sverige. Här lärde man 
sig snart att tillgodogöra sig landets egna tillgångar på järn, 
och var defc väl egentligen myrmalmen som först kom till 



Digitized by 



Google 



Våra mitmen från hednatiden 23 

användning. Att man redan under hednatiden förstod att draga 
fördel äfven af den vanliga järnmalmen, är ganska säkert. 

Åtskilliga omständigheter hafva bidragit till att de 
första århundradena af järnåldern framträda för oss såsom 
mycket fattiga. Vi känna så jämförelsevis få fynd från dem, 
och de undandraga sig härigenom nästan helt och hållet vår 
iakttagelse. Århundradet närmast före Kristi födelse känna 
vi redan bättre till, och sedan få vi allt större och säkrare kän- 
nedom om förhållandena. — Liksom man under bronsålderns 
första tid eftergjorde stensakerna i brons, så efterbildade man 
nu bronsföremålen i järn. Men man kunde ej gjuta järnet, 
utan måste för att kunna bearbeta det lära sig smideskon- 
sten, och nådde man snart häri en hög grad af skicklighet. 

Man tyckes hafva bott i byar. Från senare delen af 
denna tid (d. v. s. 200- och 300-talen efter Kr.) känner man 
boningshusens utseende, åtminstone sådana de voro i en del 
provinser. De voro af långa till formen med afrundade hörn; 
väggarna, uppbyggda af sten ungefår som våra stengär- 
desgårdar, voro mycket låga, men ganska breda. På dessa 
väggar ställdes taket omedelbart och bestod af trävirke, som 
lutade mot hvartannat. På ena eller äfven å båda kort- 
sidorna var en dörr. Eldstaden befann sig ungefår midt i 
rummet, och röken måste söka sig väg ut genom dörren, 
om ej möjligen öppningar voro upptagna i taket. 

Befolkningen å en dylik gård idkade såväl boskaps- 
skötsel som jordbruk, och har man bevis på, att man vid 
denna tid äfven odlade råg, hvaremot hirsen nu sannolikt 
försvunnit. Skarorna, som användes vid skörden, voro längre 
än under bronsåldern och närmade sig utseendet af liar. I 
ruinen af ett dylikt boningshus har man anträffat en ring- 
klocka af järnbleck, och det troliga är nog, att denna varit 
använd som skälla på kreaturen. Sannolikt hade man nu 
samma slags husdjur som, under bronsåldern. 

Vapnen under denna tid voro dels spjut, dels svärd, 
såväl eneggade, synnerligast under den äldre delen, som 



Digitized by 



Google 



24 



ff. Salin 



Fig. 37. 



Fig. 36. 



® 



Fig. 40. 



Fig. 39. 



Fig. 38. 



Fig. 86. Knif af järn. Fig. 37. Sköldbuckla af järn. Fig. 88. Nyc- 
kel af brons, förmodligen till ett skrin. Fig. 39. Skära af järn. Fig. 40. 
Yxa af järn efterbildande en yxa af brons (se fig. 21.) 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



25 



Fig. 42. 




Fig. 41. 



Fig. 43. 



Fig. 44. 



Fig. 41. Eneggadt järnsvärd fr&n äldre järnåldern. Fig. 42. Glas 
af romersk tillverkning. Fig. 48. Hängprydnad af guld, visande de nor- 
diska gnidsmedernas konstskicklighet under äldre järnåldern. Fig. 44. 
Brosch fr&n äldre järnåldern, sedd uppifrån och fr&n sidan. 



Digitized by 



Google 



26 B. Satin 

tvåeggade. Skölden förseddes nu med en sköldbuckla af 
järn, skyddande handen, som höll skölden. 

Grafvarnas innehåll gifver oss en god föreställning om 
de föremål, med hvilka man älskade att omgifva sig. Så 
finna vi, att männen ofta fingo med sig i grafven svärd, 
spjut, sköld och yxa samt ej så sällan dryckeshorn, spel- 
brickor och tärningar eller annat smått och godt. Spel och 
dryckjom voro synbarligen redan då omtyckta tidsfördrif. 
Åt kvinnorna gaf man ofta med i grafven små skrin, för- 
sedda med lås, sländtrissor och saxar m. m. dylikt. Saxarna 
sågo ut som våra ullsaxar. Oftast voro kvinnorna äfven 
försedda med en knif. 

Såväl den manliga som den kvinnliga dräkten synes 
hafva varit sammanhållen med nålar och spännesmycken, 
hvilka ofta voro särdeles prydligt arbetade. Kvinnorna tyc- 
kas gärna hafva smyckat sig med pärlor, ofta af mångfär- 
gadt glas, och voro säkerligen stolta öfver sina färgrika 
pärlhalsband, som måste köpas utifrån. Männen voro det 
troligen i ej mindre grad, när de kommit i besittning af 
någon glasbägare eller annat utländskt arbete. Sällan har 
väl Sverige varit underkastadt ett så starkt inflytande från 
utlandet som under denna tid. — Mynt förstod man ej att 
prägla i Sverige, men ganska ofta hittas romerska silfver- 
mynt från denna tid i svensk jord. Ej mindre än omkring 
5,400 sådana mynt hafva blifvit funna och tillvaratagna. 

Under den äldre delen af ifrågavarande tid begrof man 
såsom under slutet af bronsåldern, d. v. s. man brände den 
döde och benen hopsamlades, tvättades rena från sot och 
kol samt förvarades vanligen i en urna i jorden. ' Senare 
var man ej så noga, utan hopsamlade blott de större benen 
och lät resten ligga bland kol och sot. Man begynte äfven 
att begrafva den döde obränd, i det man antingen byggde 
en kista af sten eller blott gräfde en graf, såsom nu för 
tiden* är brukligt, och i denna nedsänkte den döda kroppen. 
Det ser ut som om den döde lagts på bålet iklädd full dräkt 
med smycken och allt, och på samma sätt nedlades han äf- 



Digitized by 



Google 



Våra minnen frän hednatiden 27 

yen i jorden, om han ej skulle brännas. I allmänhet tyckes 
man hafva uppkastat en hög öfver grafven och kantsatt 
denna med stenar. 

IL 
Senare delen af järnåldern. 

Fig. 45—58. 
(Från omkring 400 till omkring 1000 efter K rid ti födelse.) . 

Under den tidigare delen af denna tidrymd började 
man här i Norden liksom i andra af germaner bebodda län- 
der att utveckla en större själfständighet. Man var hänvi- 
sad till sig själf, enär det romerska väldet var störtadt och 
den antika kulturens inflytande upphörde. 

Hvad Sverige beträffar synes det som om välståndet 
varit synnerligen stort. En myckenhet guldarbeten från 
denna tid hittas ej så sällan; en gång anträffades en guld- 
skatt vägande ej mindre än 29 skålpund. Man utveck- 
lade också en ståtlig prakt. Broscherna gjordes stora, rikt 
prydda med sirater, förgyllda och understundom besatta med 
röda stenar (granater). Framför allt nedlades mycket ar- 
bete och stora kostnader på svärdens prydande. Under 
500- och 600-talen användes svärd så smakfullt och rikt 
utsmyckade, att de aldrig, åtminstone under den förhisto- 
riska tiden, öfverträffades. Mannens öfriga vapen, och fram- 
för allt skyddsvapnen, skölden och hjälmen, voro äfven prakt- 
fulla, glänsande af förgyllning. Sköldarna voro runda och 
försedda med bucklor för handtaget, och synnerligen dessa 
bucklor utstyrdes grannt. Hjälmarna synas hafva varit ai 
järn, delvis belagdt med förgylldt och orneradt bronsbleck. 
Ej blott krigaren själf utan äfven hans häst utstyrdes på 
det präktigaste. Munbettet på betslet var af järn, men rem- 
marne pryddes med förgyllda bronsbeslag. Af ett och an- 
nat att döma synes man understundom hafva användt något 
slags sadel. Hästarna voro ej skodda på samma sätt som 
nu för tiden, utan försedda med broddar, alldeles liknande 
dem, som man nu för tiden använder för oxar. 



Digitized by 



Google 



28 B. Satin 



Fig. 45. 

Fig. 45. Svärdsfäste af förgylld brons inlagdt med silfver. (Det 
mellersta partiet saknas. Från 600-talet.) 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 



29 



gStH 



bo 



bo 




'O 

V 


o 


& 






bo 






► 


bo 






09 


:0 


al 




C 
V 


a 


"vi 




tcs 


OS 


:o3 








P« 






o< 


X 






:0 

2 


45 

"bo 




A> 


cä 




o 

m 


~ 


p 






s 


<2 






© 

2 


bo 

c 

«o3 




. 3 

bo te 


8 












£ 


T3 


oi 




© 


5 


<* 






'öS 


bo 




bo .2 


b> 


£ 




£ r° 


'a 






" 00 


0Q 






C 








o 




v 




»4 


00 


09 




^ 


-* 


bo 

C 




4 


bi) 


© 




2 




p< 




!£> 


5 


S_ 




bo 




••O 




v 

8 


oS 


«fH 




c 


■♦3 






Vi 


© 




t3 

o» 


os 


s 




a 


os 

Vi 


ao 




'O 


bo 


•«■« 


^ 


bo 


#|H 


,_, 


*a 


J3 




© 


«fH 


*© 


00 T3 
O CD 


08 


rO 


'd 

©3 


a 


00 

C 


c 




00 


© 


v. ^d 


fc£ -Q 


to« 


© 


O 




•I-» 


c 






Vi 




G 


J2 


03 


© 


'3 






T3 




© 


3 


a 

os 


© 


1 

a 





C 


a 


Vi 
O 


23 

0Q 


•S 2^ 

OQ 

00 00 i 
© © ! * 

Vi a 




:0 


••OS 


£ 


Oi CO £ 
"* ^ sO 


> 

C 
08 


08 

.fl 




«fH 




Vi 


bo bo 


Q) 

k3 


© 

O 


03 




a 


s 






p 


bo a 




v 








e 


*S 


:o3 



Digitized by 



Google 



30 B. Satin 

Vid förnämare folks begrafning synes äfven stor lyx 
hafva blifvit utvecklad. Vid Vendel i Uppland äro sannolikt 
medlemmarna af en förnäm släkt på 600- och 700-talet jor- 
dade, och man finner, att för hvar och en af dem i jorden 
nedgräfts ett fartyg, det största öfver 30 fot långt, samt att 
man lagt den döde i sin praktutstyrsel med vapen och allt 
i båtens akter. I fören lade man ett par af den dödes hästar 
och vidare nötkreatur, får och svin och dessutom försåg 
man honom med kittel och annat, som kunde behöfvas vid 
matlagning. En och annan af de höga herrarna tyckes för- 
utom sina hundar äfven hafva haft sin jaktfalk med sig. 
Öfver ingen af dessa skeppsgrafvar har någon hög varit upp- 
kastad. Samtidigt med skeppsgrafvarne förekommer äfven 
likbränning, och då upplades en hög öfver grafven. 

Under närmast följande tid började de s. k. vikinga- 
tågen, då nordborna öfversvämmade Europa, injagande skräck 
och fasa öfverallt, där de drogo fram. I de af dessa vikinga- 
tåg, som gingo mot väster, deltogo ej svenskarne så mycket. 
De togo i stället vägen österut, där de bland annat grund- 
lade ett stort välde. Ehuru tidsandan var krigisk, stod 
Sverige äfven under dessa århundraden i ytterst lifliga han- 
delsförbindelser med utlandet, hvilket bland annat visar sig 
däraf, att tusentals utländska mynt från denna tid hittats i 
svensk jord. Så hafva funnits öfver 22,000 arabiska mynt, 
komna från trakterna kring Svarta hafvet. Tyska och an- 
gelsachsiska (engelska) mynt har man funnit i än större 
antal. Voro dessa mynt krigsbyte, så skulle t. ex. de angel- 
sachsiska företrädesvis hafva funnits i de länder, som sände 
de flesta vikingarna till England, eller åtminstone i de trak- 
ter, som gränsa intill dessa länder och västerhafvet, men det 
är ingalunda förhållandet, utan är det de östra delarna af 
södra och mellersta Sverige, som hafva att uppvisa den stör- 
sta rikedomen på myntfynd. Dessa handelsförbindelser tyda 
på ett jämförelsevis stort välstånd i Sverige. 

Boskapsskötsel och åkerbruk voro de förnämsta närings- 
källorna. En stor bondgård på denna tid, närmast motsva- 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hidnatiden 31 



rande en herrgård i nutida mening, brukades vanligen af 
bonden själf, omgifven af sina huskarlar och trälar, hvilka 
senare ej alltid behandlades så synnerligen väl. Om någon 
dödade en bonde eller annan fri man, skulle han bota till 
dennes släkt, men dödade han en träl, utgingo böterna, som 
i detta fall voro mycket mindre, ej till trälens släkt utan till 
trälens ägare, hvilket visar, att lagarna ej skyddade trälen. 

Boningshusen voro af trä, vanligen aflånga, med dör- 
rar på gaflarna och en öppen eldstad midt i huset. Att 
elda i slutna eldstäder, ugnar, blef först senare brukligt. 
Väggarna voro ej höga och ljusöppningarna sutto på taket. 
Inuti huset utefter långsidorna voro bänkar, och midt på 
långsidan högsätet, familjefaderns plats. Framfor bänkarna 
voro bord, som kunde flyttas undan. Stolar och sängar fun- 
nos äfven, fast måhända ej så allmänt. 

Husslöjden var naturligtvis mycket allmän, och framfor 
allt synes goda vapensmeder hafva stått högt i anseende. 
Kvinnorna voro väl hemmastadda i väfkonsten och förstodo 
att väfva fyrskäftad väf, till och med i mönster, såsom det 
än i dag använda "gåsögonmönstret" m. fl. 

Förmodligen voro dräkterna mångfårgade, och när till- 
fälle gafs, inväfde man guldtrådar eller sydde i guldtråd 
prydnader på dräkterna, t. ex. djurgestalter. Man var så- 
ledes äfven under denna tid praktälskande. Det framgår 
också af smyckena. Kvinnorna buro vanligen på bröstet 
två stora, ovala och kupiga broscher, understundom sam- 
manhållna af en kedja. Pärlhalsband, armband, fingerringar 
och någon gång örringar fulländade utstyrseln. De tyckas 
hafva haft håret upplagdt i en knut i nacken. För öfrigt 
veta vi föga om deras dräkt annat än att de begagnat långa 
kjortlar och ett schalliknande öfverplagg. 

Mannens förnämsta prydnad var hans vapen, som voro 
svärd, yxa, pil och båge, spjut samt sköld. Sannolikt hade 
man äfven hjälmar, ehuru hitintills ej några sådana blifvit 
funna! Vikingarnas så fruktade vapen tyckas ej hafva va- 
rit så smakfullt och konstnärligt utsmyckade som vapnen 



Digitized by 



Google 



32 



B. Satin. 



Fig. 51. 




Fig. 52. 



Fig. 53. 



Fig. 54. 



Fig. 51. Två krigare från 600-talet. (På hufvudet bära de hjälmar 
prydda med en galt. På sidorna af ansigtet synes kindskyddet, liksom bak- 
till ett skydd för halsen. I ena handen bära de ett spjut med spetsen 
vänd neråt; i den andra handen ett svärd. Blusen synes nertill vara bro- 
derad.) Fig. 52. Lie af järn. Fig. 53. Pilspets af järn. Fig. 54. Stig- 
bygel af järn. (Fig. 52 — 54 af bilda föremål från vikinga- tiden.) 



Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden 33 



Fig. 65. 



Fig. 57. 
Fig. 55. Betsel af järn från vikingatiden. Fig. 56 
Spjutspets af järn inlagd; med silfver, frän vikingatiden. 
Fig. 57. Yxa af järn. Fi g , 5 6# 

Föreningen UeimdaU folkskrifter. 41, 3 



Digitized by 



Google 



34 B. Salin 






Digitized by 



Google 



Våra minnen från hednatiden ,95 

under den föregående tiden, men svärd öch: spjutspetsar in- 
lagda med silfver ärp dock långtifrån sällsynta. — Häst- 
utstyrseln synes äfven hafva varit mindre praktfull. Det 
förefaller som om stigbyglar och sporrar nu hade blifvit 
allmänna. 

Vikingaskeppen, som förd,e nordborna så vida omkring, 
voro försedda med både åror och segel, och masten kunde 
utan svårighet sättas .upp öch tågas ned. igen allt efter.be- 
hof. I fören voro skeppen ofta försedda, méd någon pryd- 
nad såsom ett gapande drakhufvud eller dylikt. Skeppen 
styrdes med en åra eller årliknande redskap, som var fast- 
gjordt vid skeppets högra sida (däraf sjömännens uttryck 
."styrbord" för höger). 

I jämförelse med nu varaude förhållanden voro vikinga- 
tidens seder råa och ohyfsade. I allmänhet torde mannen 
ej hafva ägt mer än en hustru, men med den berömda nor- 
diska troheten var det ej mycket bevändt. Familj ef adrens 
myndighet var så godt som oinskränkt. Han ensam ägde 
bestämma om det nyfödda barnet skulle få léfva eller ej. 
I det senare fallet utsattes det vänligen i. skogen. Vid gif- 
termål hade brudgummen att köpa sin brud af hennes fader 
o. s. v. 

Under vikingatiden förekommo flera olika begrafnings- 
skick, dels likbränning, då man vanligen uppkastade en hög 
öfver grafven, dels jordande, såväl i skepp som i kistor. 
I de båda senare fallen nedlade man understundom djur 
med den döde. Föremålen, synnerligast vapnen, som nedla- 
des i grafvar med brända ben, hafva oftast före nedläg- 
gandet blifvit förstörda, ett bruk som äfven förekommit 
under föregående tider. Ofta kantsatte man högarna med 
stenar antingen i rundlar, fyrkanter eller trianglar. Afven- 
ledes reste man stenar å grafvarna, bautastenar. Äfven skepps- 
sättningar och s. k. domarringar tillhöra förmodligen denna 
tid. Skeppssättningar kallar man stenar, som äro ställda på 
något afstånd från hvarandra eller lagda tätt intill hvarandra, 
så att de återgifva formen af ett skepp sedt uppifrån. Domar- 



Digitized by 



Google 



36 B. Satin 

ring kallar man större stenar, som äro ställda på något af- 
stånd från hvarandra, så att de bilda en ring. 

Den gamla hednareligionen var under vikingatiden stadd 
i upplösning. Dyrkan af de gamla asagudarna Odin, Tor 
och Frey var i affcagande, och man trodde ofta på ingenting 
eller dyrkade sin egen kraft, och exempel finnes, att man till 
och med dyrkade djur. Detta religiösa förfall underlättade 
säkerligen införandet af kristendomen. 

Härmed hafva vi följt kulturutvecklingen i Sverige un- 
der hedendomens dagar. Att vi veta så pass mycket om 
dessa aflägsna tider beror därpå, att i museer hopsamlats 
en sådan mängd af fornsaker, som blifvit funna i svensk 
jord. Hvar och en kan bidraga till ökandet af denna kun- 
skap genom att tillvarataga föremål, som af honom själf eller 
i hans grannskap blifvit funna i jorden, och kan mången gång 
få en god ersättning för sin möda, om de påträffade föremålen 
genom kronobetjäningen (länsmannen) hembjudas staten till 
inlösen. Kronobetjäningen är skyldig att utan ersättning 
insända de lämnade fornsakerna. Se det här nedan med- 
delade utdraget ur Kongl. Majrts nådiga förordning angå- 
ende forntida minnesmärkens fredande och bevarande. 



Digitized by 



Google 



Utdrag ur 
Eongl. Maj:ts nådiga förordning 

angående 

forntida minnesmärkens fredande och bevarande, 

gifven Stockholms slott den 29 noy. 1867, den 30 maj 
1873 och den 21 april 1886. 



Alla fasta fornlämningar, bevarande minnet af fäder- 
neslandets inbyggare i forntiden, äro ställda under lagens 
hägn, och få således icke af jordens ägare eller innehafvare 
eller annan person förändras, rubbas eller forstöras under 
annat villkor än i förordningen särskildt stadgas. 

Fasta fornlämningar äro: af människor under fornti- 
den uppförda högar af jord eller sten (grafhögar, stenrösen 
o. s. v.); grafbyggnader af stenar med deras hölje af jord 
eller stenar, när sådant finnes; andra forntida grafvar och 
grafplatser; lagda eller resta stenar, enstaka eller förekom- 
mande i rader eller grupper, med eller utan viss inbördes 
ordning; stenar och bergytor med inskrifter och bilder; 
stenkors och andra vårdar; lämningar af forntida och sedan 
äldre tider öfvergifna bostäder samt sådana bildningar, som 
i forntiden genom mänskligt åtgörande uppkommit å eller 
i närheten af boplatser; lämningar af fordom öfvergifna 
borgar, slott, kyrkor, kapell, kloster, bönehus samt andra 
offentliga byggnader och anläggningar; äfvensom andra lik- 
artade minnesmärken af den ålder, att de numera icke kunna 
anses tillhöra enskild ägare. 



Digitized by 



Google 



38 Utdr. nr K, M:ts nåd. förordn. ang. 

Fast fornlärnning, som redan nyttjas till åker, äng eller 
betesplats, må fortfarande för sådant ändamål brukas, dock 
ej till större djup än hittills skett. 

Åstundar ägare eller innehafvare af jord, för tilläm- 
nadt byggnads- eller odlingsföretag eller af annan orsak, 
att i vidsträcktare mån än här ofvan nämnts bruka eller 
att eljest begagna, förändra eller borttaga någon fast forn- 
lämning, tillkänn agifve det, med bilagd noggrann beskrif- 
ning öfver fornlämningen, å landet hos närmaste krono- 
betjänt och i stad hos magistrat, hvilka det åligger att ge- 
nast därom göra anmälan hos Konungens Befallningshaf- 
vande i länet, som bör handlingarne till k. Vitterhets Hi- 
storie och Antikvitets Akademien insända. Akademien äger 
därefter afgöra, huruvida ansökningen må med eller utan vill- 
kor bifallas, eller icke; hvilket beslut skall genom Konun- 
gens Befallningshafvande meddelas den sökande, jämte hän- 
visning att, där han åt beslutet ej nöjes, inom den i k. för- 
ordningen den 14 dec. 1866 bestämda tid i k. Ecklesiastik- 
departementet däröfver anföra underdåniga besvär. I dessa 
fall skola besluten sökanden kostnadsfritt meddelas. 

Skall skifte af jord företagas och finnes därå fast forn- 
lämning, åligge det skiftesförrättaren att uppmana samtlige 
delägare att låta den mark fornlämningen upptager, såsom 
en skifteslagets gemensamma tillhörighet, från skiftet un- 
dantagas. Kan sådan öfverenskommelse icke frivilligt upp- 
göras, gälle dock om fornlämningen hvad rörande sådanas 
vård här ofvan är stadgadt. 

En hvar, som genom sprängning, nedrifning, gräf- 
ning, plöjning eller på annat sätt olofligen rubbar, un- 
danröjer, förstör eller på annat sätt ofredar fast forn- 
lämning, straffes efter omständigheterna, med böter från 5 
till 500 kronor, om det befinnes, att han känt eller bort 
känna, att det var en fornlärnning, och vare pliktig att, så 
vidt möjligt är, återställa densamma i dess förut varande 
skick. Tredskas han att sådant fullgöra, må återställandet 
på hans bekostnad verkställas. 



Digitized by 



Google 



minnesmärkens fredande o. bevarande 39 

Om härvid lösa fornsaker hafva anträffats, skola dessa 
till Statens Historiska Museum (i Nationalmuseum, Stock- 
holm) af lämnas; och aukomme på pröfning, huruvida någon 
ersättning för desamma må gifvas. 

En livar, som i jorden, i vatten, i gamla byggnader 
eller annorstädes finner forntida mynt, vapen, redskap, pryd- 
nader, kärl eller andra fornsaker af guld, silfver eller kop- 
par, skall, till fullgörande af den honom enligt lag åliggande 
skyldighet att fyndet till staten hembjuda, de funna mynten 
eller fornsakerna, utan att desamma genom brytning, fil- 
niug, skurning eller på annat sätt skada, omsorgsfullt för- 
varade ofördröjligen inlämna antingen till närmaste krono- 
betjänt eller omedelbart hos Konungens Befallningshafvande, 
med noggrann uppgift om fyndstället, sättet huru fyndet blif- 
vit anträffadt, om någon fast fornlämning finnes i grannskapet, 
med hvad mera kan till upplysning i ämnet tjäna. Konun- 
gens Befallningshafvande besörj e ofördröjligen fyndets in- 
sändande, eller, om detta icke lämpligen kan ske med po- 
sten, afgifve skriftlig anmälan till k. Vitterhets Historie 
och Antikvitets Akademien. Finner Akademien hela fyndet 
eller någon del däraf böra för statens samlingar inlösas, er- 
lägge då för det som inlöses af guld eller silfver fulla metall- 
värdet med en åttondedels förhöjning, samt för koppar och 
brons hvad utöfver metallvärdet kan anses motsvara fyn- 
dets vetenskapliga värde. Kan Akademien icke af de för 
sådant ändamål på hennes stat uppförda medel lösen be- 
strida, göre då hos Kongl. Maj:t underdånig anmälan, hvar- 
efter Kongl. Maj:t vill pröfva, huruvida fyndet må af andra 
medel inlösas eller till ägaren återställas. 

Önskar innehafvare af andra tillfälligtvis anträffade 
fornsaker af ringare materiellt värde desamma Kongl. 
Maj:t och kronan hembjuda, må sådant kunna på lika sätt 
ske genom Konungens Befallningshafvande; och skall k. 
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien för hvad af 
sådana fynd anses böra för Statens museum behållas er- 
lägga lösen, efter omständigheterna större eller mindre, i 



Digitized by 



Google 



40 Utdr. uv Jf. M:t8 n. f. ang. minnesmärken. 

den mån de hembjudna fornsakerna äro väl bevarade och 
i öfrigt anses äga värde för nämnda museum och för ve- 
tenskapen. 

Den som undandöljer, nedsmälter, förskingrar, bort- 
skänker eller föryttrar fynd af guld, silfver eller koppar, 
innan det varit Kongl. Maj: t och kronan hembjudet, miste 
utan lösen hvad han af fyndet äger kvar och bote dubbla 
värdet af hvad han nedsmält, förskingrat, bprtskänkt eller 
föryttrat. 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 42. 



KARL Xl:s PERSONLIGHET 
OCH LIFSGÄRNING 



RUDOLF FÅHR^JUS 



VI L. DOKTOR 



~;mk- 



STOCKHOLM 
F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Up.sala 1897 
Almqvist & Wiksellu Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Karl X Gustafs död bildar en afgörande vändpunkt i 
Sveriges historia: vår stormaktstids första lifskraftiga skede 
är lyktadt, landafträdelsernas, svaghetens, de inre stridernas 
dagar begynna. Denne konung hade gått bort från ett ofull- 
bordadt verk: de krig, som skulle afgöra om Sveriges makt- 
ställning i norden, brunno ännu, tvedräkten mellan de skilda 
samhällsklasserna, nyss utbruten, var icke dämpad, kronans 
ekonomiska trångmål var icke häfdt. Och detta rike, där så 
många frågor trängde till lösning, lämnade han i arf åt ett 
femårigt barn. 

Den förmyndareregering, som i den späde Karl XI:s 
namn år 1660 fattade statens roder, hade sålunda ingen lätt 
uppgift sig förelagd. Den har icke heller varit sitt kall 
vuxen. Splittrad i partier, som voro nästan jämnstarka, har 
den icke på något område kunnat uppträda med kraft och 
konsekvens. Sparsamhet under vissa tider, ursinnigt slöseri 
under andra, beslut om godsindragning, omväxlande med 
nya donationer, kunde icke bidraga till rikets ekonomiska 
stadga, under det de täta omkastningarna i den yttre poli- 
tiken gjorde det förr så mäktiga Sverige till spott för Europa. 

Att denna söndrade regering i allt skulle bära svag- 
hetens prägel, är naturligt; men det felet var ej dess största. 
Dess medlemmar hafva i själfva verket ej kämpat för hvad 
de ansågo vara till fäderneslandets bästa, utan af personlig 
ovilja mot hvarandra och för egna fördelar. 

Utgången ur högadelns led borde regeringen, sedan 
freden återvunnits, i främsta rummet sträfvat efter att med 
anslutning till Karl X:s politik genom en reduktion ordna 
drätseln och på samma gång närma de nu så skilda sam- 



Digitized by 



Google 



Rudolf Fåhrceuå. 



hällsklasserna till hvarandra. Så väl det ena som det andra 
syntes nödvändigt. Den skattefria adeln ägde vid denna tid 
öfver hälften af rikets jord och hotade således att beröfva 
kronan dess inkomst, bönderna deras själfständighet; inorn 
adeln hopades rikedomarna hos de med furstlig lyx uppträ- 
dande stora ätterna, som med förakt blickade ned på låg- 
adeln och af denna därför betraktades med afund och hat. 

I detta afseende har Karl XI:s förmyndareregering' 
emellertid icke bestått profvet: den har för ståndsintresset 
uppoffrat samhället. Reduktionstankens kraftigaste målsman 
blef emot lag och rätt drifven ur regeringen, godsindrag- 
ningen upphörde efter hand. I det hela har reduktionen 
under förmyndarnes tolfåriga regemente ej inbragt hälften 
af den summa, som uppnåtts under Karl Gustafs korta re- 
gering, och vinsten däraf har intet år kunnat betäcka de ut- 
gifter, som det ämbetsverk, hvilket verkställde godsindrag- 
ningen, beredde staten. 

Å andra sidan hafva förmyndarne, ehuru regeringsfor- 
men stadgade, att man skulle med förläningar u varsamt um- 
gås Ä , i adelns intresse fortsatt med bortgifvandet af kronans 
jord. De hafva härvid i främsta rummet sett sig själfva till godo, 
men äfven utomstående personer ihågkommos; den af Karl 
XI företagna undersökningen gaf vid handen, att omkring 
500 personer denna tid mottagit donationer, under ett enda 
år kunde t. o. m. 150 hemman af händas kronan. Så mycket 
tyngre måste skattebördan falla på de redan förut betungade 
bönderna. Trycket blef desto större, som hand i hand med 
minskningen af kronans inkomster, utgifterna allt mera öka- 
des. Den bedröfligaste formen för detta slöseri var det o- 
nödiga inrättandet af nya tjänster och höjandet af ämbets- 
männens löner; äfven härvidlag hafva förmyndarne vetat att 
skaffa sig själfva ökade inkomster. Det var tydligt, att de 
i makten endast sågo ett medel att rikta sig på statens be- 
kostnad. 

Under sådana förhållanden blef naturligen kronans finan- 
siella ställning den sorgligaste. Redan 1668 anslogs bristen 



Digitized by 



Google 



Karl XI:s personlighet och Ufsgärning. 



i årets stat till 3 millioner daler silfvermynt, större delen af 
de påräknade inkomsterna voro på förhand anvisade eller 
uppburna. Kammarkollegium klagade g&ng på gång, att 
det icke såg några utvägar. Man hade snart hunnit så långt, 
att ingen heller ville försträcka kronan penningar, statens 
kredit var~slut, dess förbindelser inlöstes till en fjärdedel af 
namnvärdet. Följderna af drätselns sorgliga tillstånd dröjde 
icke att visa sig. Krigsmakten förföll, soldaterna fingo stun- 
dom icke på fyra månader ut sin sold och rymde i brist på 
föda. Man hade icke ens råd att nödtorftigt reparera kro- 
nans fartyg, än mindre bygga några nya. Många fästningar 
saknade såväl garnison som kanoner, i andra voro besätt- 
ningarna "nakote och utan värjor". Sveriges utländska mi- 
nistrar förde en ytterst bekymmersam tillvaro, enär de icke 
utfingo sina löner, många ämbetsmän i Stockholm delade 
samma öde. 

Den yttre politiken fördes lika lättsinnigt som den inre. 
Kronans dåliga finansiella ställning frestade regeringen att i 
sina underhandlingar med främmande makter taga mesta 
hänsyn till subsidiers erhållande; härigenom hafva förmyn- 
darne offrat Sveriges själfständighet och anseende och sålt 
landet till den mestbjudande. Man har för penningar för- 
klarat sig beredd att Frankrike till behag inblanda sig i 
Polens tronstrider, ehuru Sverige själft sedan gammalt här 
hade vida större intressen att tillvarataga än Frankrike. Man 
har likaledes för penningar förbundit sig med detta samma 
Frankrikes fiender, Holland och England, och hejdat Ludvig 
XIV på hans eröfringsbana. Man har fört ett ömkligt och 
i allo misslyckadt krig mot staden Bremen i syfte att göra 
spekulanterna på Sveriges hjälp hugade att höja köpesum- 
man, och man har på allt detta inhöstat litet penningar och 
mycken skam. Och liksom om vanärans mått ännu icke 
vore rågadt, har förmyndareregeringen i sina sista dagar in- 
ledt Sverige i ett förbund, som hör till de ödesdigraste vårt 
fäderneslands häfder veta att omtala. 

Det var den tid, då Ludvig XIV planlagt sitt anfall 



Digitized by 



Google 



Rudolf Fåhrceus. 



mot den nederländske republiken och på många håll såg sig 
om efter bundsförvanter. Äfven till Sverige har han vändt 
sig med gyllene löften. Och fastän den svenska regeringen 
efter trippelalliansens afslutande allt närmare förbundit sig med 
Frankrikes motståndare i Europa, har den icke kunnat mot- 
stå frestarens anbud. Så tillkom det olyckliga förbundet af 
år 1672, som förpliktade Sverige att draga i falt för Frank- 
rike, om, — h vilket syntes ganska säkert — någon tysk 
furste ställde sig på Hollands sida i dess kamp mot konung 
Ludvig. Det var på papperet defensivt, men till hela sin 
anda — en sak, som äfven fransmännen sedermera erkänt — 
ett anfallsförbund och för öfrigt ett förbund, där ej ett enda 
svenskt intresse tillvaratogs. Här om någonsin hafva för- 
myndarne gjort Sverige till ett redskap i en annan makts 
hand. Och det var så mycket farligare, som det var ett 
splittradt, ruineradt, försvarslöst rike de nu kastade in i för- 
vecklingar af icke anad räckvidd. 

Det är mot bakgrunden af förmyndarnes slappa rege- 
ring, af den inre upplösningen och vanäran inför Europa 
man måste se Karl XI:s lifsgärning, om man vill skåda den 
i dess rätta dager. Här är utgångspunkten för hans historia. 

Född den 24 November 1655 var han nyss fyllda sjutton 
år, då han den 18 december 1672 fattade sin faders spira. 
Enär han varit sjuklig som barn, hade man ägnat stor omsorg 
åt hans fysiska utveckling, hvadan han nu var en stark och 
välväxt yngling, som hade sin största glädje i idrotter och 
krigiska öfningar. Men samma sjuklighet hade äfven vållat, 
att man i det hela hade försummat hans uppfostran. Hans 
kunskaper motsvarade icke, hvad hans konungsliga kall kräf- 
de. Af naturen icke så särdeles rikt utrustad fick han ge- 
nom bristerna i sin bildning i vissa fall inskränkta vyer. 
Men hvad värre var: hans karakter hade icke fått tillbörlig 
tukt. Väl prisas han för fromhet och sedlig renhet — egen- 
skaper, som skulle pryda honom hela hans lif — men han 
var äfven hård och otillgänglig och saknade så fullständigt 
förmågan att behärska sitt häftiga sinnelag, att han i 



Digitized by 



Google 



Karl den XI: 8 personlighet och lifsgärning. 



vredesmod kunde handgripligen förgå sig mot rikets högst 
uppsatte män. Lägg härtill lynnets egendomligheter — han 
var egensinnig och så blyg, att, som ett främmande sände- 
bud uttryckte sig, man icke borde tala till honom för att 
bespara honom obehaget att icke veta, hvad han skulle svara 
— och vi hafva bilden af en konung, som syntes föga skickad 
att kunna föra sitt land ur det svaghetens och förnedringens 
tillstånd, hvari förmyndarne bragt det. 

Han syntes också i förstone benägen att låta regeringen 
föras ungefärligen i samma anda som förut och af de per- 
soner, som under den föregående tiden därå öfvat det stör- 
sta inflytandet. Magnus Gabriel De la Gardie hade trött- 
nat på dessa ständiga strider i rådskammaren, där segern 
ofta bestriddes honom, och han har i sin furstlige frändes 
öra hviskat hvarjehanda ord om konungaväldets företräde 
framför rådsvälde. De la Gardie är i själfva verket under 
Karl XI:s första regeringsår konungens allrådande minister. 
Under sådana förhållanden kom styrelsen naturligen att ledas 
i de gamla hjulspåren: partisplittringen, slappheten, miss- 
hushållningen snarare ökades än minskades. Men ansatser 
till en ny tid saknas dock ej fullständigt. Genom konungens 
personliga ingripande fortsattes reduktionen med den kraft, 
att under de två första åren af Karl XI:s regering mer än 
tre gånger så mycket indrogs till kronan som under för- 
myndarnes hela regeringstid, genom samma ingripande har 
ett nytt uppslag gjorts i Sveriges yttre politik. 

Karl XI:s förmyndare hafva med Frankrike slutit 1672 
års förbund i akt och mening att härför uppbära rikliga 
subsidier utan att göra däremot svarande nytta, i sanning ett 
lättsinnigt vågspel. En sådan politik behagade emellertid 
ej Ludvig XIV, så mycket mindre som hans anfall på Hol- 
land kallat flera af Tysklands furstar i vapen emot Frank- 
rike och' hans mäktigaste bundsförvant, konungen af Eng- 
land, i farans stund svek honom. Hans minister i Stockholm 
fick alltså bestämda order att yrka på svenska härens upp- 
trädande i Tyskland i kraft af fördragen, men de svenska 



Digitized by 



Google 



Rudolf Fåhrcens. 



statsmännen sökte på allt sätt slingra sig undan. Då har 
Karl XI personligen ingripit. Honom syntes det klart, att 
ett gifvet löfte måste hållas. Den svenska hären inryckte 
i Tyskland, kriget begynte. Detta konungens beslut rädda- 
de Sveriges heder, men skulle föra riket till undergångens 
brant. 

Det krig, som sålunda utbröt, är den stora brytningen 
i Karl XI:s lif. Det var krigets vidt kring sig gripande 
lågor, som gåfvo åt förmyndarnes förvaltning den bjärtaste 
belysning, det var dess bittra pröfningar, som af den out- 
vecklade ynglingen med ens gjorde en fullmogen, om sin 
egen ställning medveten man. Förmyndarnes lättsinniga 
äfventyrspolitik hade kastat riket i detta farliga krig, deras 
slapphet och egennytta hade beröfvat Sverige all utsikt att 
föra det med framgång, det är Karl XI:s personliga insats 
och det svenska folkets egen kraft, som räddat fosterlandet. 
I dessa händelser ligger domen öfver ett lyktadt tidehvarf 
och fröet till ett nytt. 

Kriget, som började med svenskarnes infall i Branden- 
burg, tog snart genom slappheten i befälet, den dåliga pro- 
vianteringen och krigstuktens upplösning en sorglig vänd- 
ning. Den svenska hären led nederlaget vid Fehrbellin. 
Motgången kallade nya fiender i vapen mot Sverige: Hol- 
land, Daumark och åtskilliga af Tysklands furstar. Det var 
ej mer att tänka på ett agressivt uppträdande till Frankrikes 
förmån, det gällde att skydda Sveriges egna gränser mot ett ^ 
förbund af öfver mäktiga fiender. I det syftet uppgjordes 
en plan att till lands och sjös anfalla Danmark, innan Hol- 
land hunne sända en flotta till Östersjön, samt understödja 
Sveriges tyska besittningar. Allt berodde på den svenska 
flottans snara utlöpande. 

Men slappheten i krigsförvaltningen, den bristande di- 
sciplinen, den allmänna oordningen fördröjde utrustningen. 
En allmän rådvillhet bemäktigade sig regeringen efter de 
första motgångarna, helt olika de högtflygande planerna från 
jifventyrspolitikens dagar. "Sverige är som ett skepp i storm", 



Digitized by 



Google 



Karl XI:8 personlighet och lifsgärning. 



skrifver det franska sändebudet, "utan styrman, på h vilket 
matroserna hafva mera lust att störta h varandra i bafvet än 
att rädda sig tillsammans. Stor svårighet är att få ett be- 
slut taget. Tusen uppskof hindra, äfvensom en eländig vana 
att släppa efter vid minsta svårighet eller ofördelaktiga ny- 
het som möter; och allt detta strafflöst, emedan hvar och 
en alltid har skydd af någon bland de stora. Med mindre 
besvär skulle man göra två påfvar och tre konungar i Polen. * 

Men nu framträdde den rätte styrmannen; när i rikets 
öfverhängande fara slappheten nått sin höjd, fick Karl XI 
ögonen öppna för förmyndareregeringens hela karakter. Riks- 
dagen begärde och erhöll rätt att granska dess förvaltning; 
till flottans chef afläts följande skrifvelse, som betecknar 
den nya tidens genombrott: "Det går oss till sinnes ", skrif- 
ver konungen, "att på edra mångfaldiga löften om vår flottas 
skyndsamma utlöpande ännu ingen effekt följer, hvaraf alla 
våra desseiner mot fienden sättas tillbaka. Vi hålle det både 
för oss och hela nationen nesligt, om vi icke skulle våga oss 
ut emot de tjugo fiendtliga skepp, som sägas vara i sjön, 
fast vi icke kunna komma starkare åstad än med lika så 
många. Alltså är vår sista resolution, att I utan ringaste 
tidspillan med tjugusju skepp eller så många som möjligt i 
Guds namn begifven er till sjös, kommandes emellertid de 
andra, som de hinna efter, att till eder stöta. Vi förvänte 
nu af eder häremot ingen invändning, utan vilje oss i öfver- 
morgon till Dalarön begifva, till att se, hvem den siste lär 
vara denna vår nådiga vilja att efterlefva." 

Det är från denna tid Karl XI:s egentliga regering be- 
gynner och — vi kunna tillägga det — hans envälde; hvarje 
gren af förvaltningen tager han nu under sin omedelbara 
ledning. Han mönstrade dagligen trupper, inspekterade fäst- 
ningar, gaf order om förråds anläggande, pådref reduktionen, 
ställde finansförvaltningen under sin personliga uppsikt. Och 
denna verksamhet utöfvas under ständiga resor: på hösten 
1675 är han i Vänersborg, mars 1676 i Stockholm för att 
följande månad vara vid västkusten. Han vill med egna ögon 



Digitized by 



Google 



10 Rudolf Fåhrt9H». 



öfvervaka allt, ordna allt. Det var ett jättearbete han tagit 
sig före, i hvilket han i början icke fann något understöd, 
knappast hörsamhet, och för hvilket han var nära att duka 
under. 

Ty slag på slag träffade honom nu motgångarne. Flottan, 
ändtligen men för sent utkommen, blef slagen, fienderna er- 
öfrade stora delar af Sveriges tyska provinser, danskarna 
redde sig till att öfvergå Sundet. I detta läge har den unge 
konungen till sist gripits af förtviflan: han såg intet ljus i 
mörkret, ingen utsikt till räddning. Han, som förr litat till 
sina gamle rådgifvares klokhet, men blifvit så grymt gäckad, 
misstrodde nu alla, såg i ingen sin vän, var ogenomtränglig 
för hela sin omgifning. Fick han ett råd, åhörde han det 
med tystnad och gjorde motsatsen till hvad man rådt honom. 
Ingen kände hans planer. Denna Ä stumhetens ande" väckte 
öfverallt missnöje. Officerarne begärde afsked, soldaterna 
rymde, den syntes komma att kosta honom hans krona. Un- 
der detta konungens sinnestillstånd hafva danskarne eröfrat 
Skåne, norrmännen inträngde i Bohuslän och Västergötland. 

Det kan synas, som vore Karl XI själf skuld till dessa 
sista olyckor; han har i sin förtviflan uraktlåtit att vidtaga 
lämpliga försvarsåtgärder. Men denna tillfälliga förlamning 
af alla hans själskrafter, var, tyckes det oss, i själfva verket 
ett med nödvändighet framkalladt öfvergångstillstånd, det 
var hans sunda och starka andes reaktion mot den sjukdom, 
hvaraf samhället led, en reaktion, hvarur den kraftigaste och 
mångsidigaste verksamhet en gång skulle utgå. Hans karak- 
ters hastiga och våldsamma omskapning omöjliggjorde för 
tillfället hvarje verksamhet i det yttre. 

Detta tillstånd af förtviflan skulle ej heller länge vara. 
Sammanträffandet med Johan Gyllenstjerna i Växjö gaf ljus 
i mörkret: konungen stod icke ensam, han kände sig äga 
makt nog att tillbakaslå danskarnes anfall. Nu begynner 
Karl XI:s lysande krigarebana, som visserligen ej förskaffat 
honom den genialiske fältherrens berömmelse, men i så myc- 
ket högre grad hjältens ära. Brinnande af lust att mäta sig 



Digitized by 



Google 



Karl Xl:s personlighet och lifsgärning. 11 

ined fienden har den unge konungen mot sina flesta gene- 
ralers råd kastat sig öfver danskarne och vid Halmstad till- 
fogat dem deras första nederlag. Sedan väpnad allmoge från 
alla delar af riket förstärkt krigshären, utkämpades därefter 
vid Lund det slag, som skulle afgöra om Skånes framtid. 
Att det blef en seger för de svenska vapnen, berodde till 
väsentlig del på konungens personliga tapperhet och för- 
måga att entusiasmera sina trupper; öfverallt, där han upp- 
trädde, vunno svenskarne seger, där han saknades, gick det 
illa. Hans rastlösa arbete på försvarets ordnande bar nya 
frukter; vid Landskrona vanns en ny seger, äfven den i främ- 
sta rummet af den flygel, som konungen själf förde i elden. 
Så småningom rensades större delen af Skåne från fiender. 
Det såg ut, som kriget efter de första vedervärdigheterna 
skulle vända sig till Sveriges förmån. Men just vid denna 
tid skulle konungen ånyo pröfva förödmjukelsens hela bit- 
terhet. 

Frankrike, som envist vägrat att med sitt segrande 
svärd förhjälpa Sverige till de tyska provinsernas återför- 
värvande, vidtog till sist den förhatliga åtgärden att på 
Sveriges vägnar sluta fred, en fred, som visserligen återför- 
skaffade åt riket större delen af dess eröfrade provinser, 
men som, afslutad utan svenske konungens hörande och i 
hvad som gällde åtskilliga smärre afträdelser t. o. m. mot 
hans protester, satte det yttre inseglet på Sveriges nesliga 
beroende af Frankrike. Den förödmjukelsen har Karl XI 
aldrig förlåtit Ludvig XIV, den har i sin mån medverkat 
till den längre fram skedda politiska systemförändring, hvars 
innersta grund är konungens bittra erfarenhet från kriget. 



Har Karl XI sålunda genom sin personliga insats väsent- 
ligen räddat Sverige ur den kris, som hotade dess ställning 
som en europeisk stormakt, har han i ännu eminentare mening 
själf tagit ledningen i fredens värf. Under krigsåren har 



Digitized by 



Google 



12 Rudolf Fåhrceus. 



han underkastat sig mera erfarna fältherrars omdöme — 
därför delar han också äran med en Helmfelt, en Ascheberg, 
en Dahlberg, hvad vapenskiftena beträffar. Men då kriget 
stillats och fördragen blifvit afslutade, är hans tid kommen. 
Under en tiderymd af sjutton år fyller Karl XI h varje blad 
i Sveriges historia med sin personlighet, såsom kanske ingen 
konung före honom. Och denna tiderymd är en tid af ett 
genomgripande reformarbete på alla samhällslifvets områden. 
Väl är det sant, att de stora uppslagen äfven härvidlag icke 
äro konungens egna — de äro väsentligen ett arf af Johan 
Gyllenstjerna — men verkställigheten af dessa planer i alla 
dess konsekvenser, nedbrytandet af all opposition däremot 
och uppbyggandet af ett nytt Sverige i enlighet med de gifna 
idéerna, det är uteslutande Karl XI:s verk. 

Det låg i sakens natur, att detta statsarbete i första 
hand blef en dom. 

Kriget hade framkallats af förmyndareregeringens lätt- 
sinniga politik, motgångarne voro en följd af dess slapphet. 
Naturligt var det då, att efter freden, när makten af sig 
själf glidit denna regering ur händerna, en efterräkningens 
stund för den skulle komma. Denna efterräkning har utgått 
från konungen själf, ehuru han på 1680 års riksdag sköt 
lågadeln och de ofrälse stånden före sig. Trotsu denna af- 
siktliga tillbakadragenhet framträder dock konungens här- 
skarvilja öfverallt, genombrytande alla former. När tvekan 
yppades om befogenheten eller lämpligheten af att granska 
förmyndarnes förvaltning, nedslogs hvarje motstånd med en 
enkel vädjan till Karl XLs kända önskningar, ja, man tala- 
de t. o. m. om hans befallningar, fastän han under riksdagens 
lopp åtminstone icke offentligen uttalat sig i frågan. Och 
när ständerna till sist fattat ett beslut i den riktning han 
önskade, skärper han detta genom att i riksdagens skrifvelse 
inlägga en annan betydelse, än den som var menad. Man 
hade begärt en granskning, han påbjuder en dom. Det är 
tydligt, att maktens tyngdpunkt sedan kriget är att söka hos 
konungen. 



Digitized by 



Google 



Karl Xl:s personlighet och Ufsgärning. 13 

På detta oformliga sätt tillkom den stora kommissionen, 
som skulle ställa Karl XI:s förmyndare till ansvar. Den har 
spridt sorg och smälek i vida kretsar; man har beräknat, 
att 118 släkter drabbats af dess domar, och dessa släkter 
voro landets yppersta. Till ansvar drogos ej blott rege- 
ringens medlemmar utan äfven rådets samt arfvingarna till 
de redan afflöde. De hafva straffats både för de förläningar 
de mottagit och dem de bortgifvit och för att de i sin finans- 
förvaltning i det hela icke iakttagit rikets sannskyldiga bästa. 
De fingo nu — ofta med ränta — återbära de summor, som 
de på detta sätt beröfvat kronan; betydliga belopp ha så- 
lunda afpressats de stora ätterna, tillsammans 4 millioner 
daler silfvermynt, d. v. s. i vårt mynt dubbla summan, oaf- 
sedt myntvärdets fall. 

Liksom konungen ledt ständernas förhandlingar, dit han 
ville, så ingrep han också personligen i det arbete, som af 
riksdagen förelades den stora kommissionen. Och han upp- 
träder härvid stundom i strid mot riksdagens bestämda yr- 
kande. Så är det han, som indrager hela riksrådet i rätte- 
gången. Han låter sig föreläsa kommissionens anmärknings- 
skrift från början till slut och gör däri sina ändringar, han 
fastslår grundsatsen, att barnen skulle ansvara för sina fäders 
beslut, han bestämmer kommissionens arbetssätt, han upp- 
rätthåller dess mod, när det sviktade under de anklagades 
hat. Därför bär han också hela ansvaret för kommissionens 
arbete, dess häfdande af kronans rätt, dess hänsynslösa sträng- 
het, dess omutliga opartiskhet, som höjde sig öfver alla per- 
sonliga hänsyn. Hade riksförmyndarne mycket felat, så hade 
också straffet blifvit hårdt. På dess berättigande har Karl 
XI emellertid icke ett ögonblick tviflat. Så skrifver han vid 
denna tid: "Deras samveten måste ju öfvertyga dem, att 
hvarken vi eller de, som oss i detta verket tjänat hafva 
eller ännu tjäna, annat uppsåt hafva än att sätta riket och 
fäderneslandet i det välstånd och den säkerhet, som somligas 
egennytta och egenvilja härtill har hindrat och eftersatt, hvar- 
af våra fiender hafva profiterat och hela landet i gemen 



Digitized by 



Google 



14 Hudolf Fåhr&uS. 



samt hvar redelig svensk man i sin heder och välfärd lidit 
och pliktat." 

Förmyndareräfsten har for samhällslifvet haft genom- 
gripande betydelse: den har åt stormannaväldet i Sverige 
mattat ett fördärfbringande hugg. Att det blef ett hugg 
till döds berodde därpå, att det nu ej blott var förmyndarne, 
för h vilka efterräkningens timme slog; genon\ reduktionen 
kom domen att gå ut öfver hela den samhällsklass de till- 
hörde. 

Den lysande krets af ädlingar, som med sina bragder 
skapat Sveriges yttre storhet, hade efterträdts af män, som 
aktat sitt stånds förmåner högre än statens bästa. Vid Karl 
X:s förtidiga död ställdes högadeln på ett svårt prof. Nu 
om någonsin skulle det visa sig, om detta stånd hade för- 
måga att gå i spetsen för samhällsutvecklingen, äfven om 
denna gick i annan riktning än ståndsintresset. Det har icke 
hållit profvet. Samhällsarbetet har icke gått framåt genom 
stormännen, de skulle därför icke längre hösta dess skönaste 
frukter. 

Att konungen i sin kamp mot högadeln hade att påräkna 
de lägre samhällsklassernas hjälp var på grund af intressenas 
gemenskap naturligt. Högadelns starka ekonomiska ställ- 
ning hotade bönderna med ofrihet, borgarne med ruin; här 
var tillika den innersta grunden till kronans finansiella be- 
tryck. Reduktion blef det gemensamma fältropet; det hade 
höjts af de ofrälse stånden redan 1650, Karl Gustaf hade 
sedermera visat, att regeringen fullt insåg, hvad det ordet 
betydde äfven för kronan. Nu höjdes det starkare än någon- 
sin ånyo på riksdagen 1680; det utgick från de tre ofrälse 
stånden, som i denna fråga uppträdde med sällspord enighet, 
det väckte anklang hos lågadeln, som vanns genom utsikten 
att få behålla sina gods. 

Men bakom de stridande partierna skönj es äfven i denna 
fråga konungens gestalt. Till honom vände sig de ofrälse 
stånden i sin anhållan om reduktion, till honom kom rådet 
med sina klagomål, det var försöket att indraga konungens 



Digitized by 



Google 



Earl 3CI:ft personlighet och Ufsgävning. it 

person i tvisten, som till sist bröt motståndet å riddarhuset. 
Det var vid den mest kritiska tidpunkten af denna riksdag, 
då högadeln och lågadeln stodo rustade mot hvarandra, be- 
redda till omröstning, som skulle afgöra öfver reduktions- 
frågans öde: i detta ögonblick har Hans Wachtmeister raskt 
ingripit, då han med hög röst utropade: "Vi alle, som äro 
för reduktionen, låtom oss stiga öfver på en sida och gå 
upp till konungen." Denna vädjan till konungamakten för- 
felade icke sitt syfte: högadeln har frivilligt hänskjutit re- 
duktionsfrågan till konungens afgörande — och resultatet 
blef de stora förläningarnes, i främsta rummet gref- och 
friherreskapens, indragande till kronan. 

Lågadeln hade hjälpt till att bryta högadelns makt, 
den hade gjort det i tanke att få behålla sitt eget och på 
grund af gammal ovilja, men den hade i själfva verket en- 
dast varit ett redskap i en mäktigare hand. Den handen 
vände sig snart äfven mot den lägre adeln. När de tre ofrälse 
stånden år 1682 yrkade en ny och än mer genomgripande 
reduktion, har konungen obetingadt ställt sig på deras sida. 
Han har enligt sin vana äfven denna gång genombrutit de 
gamla formerna. När adeln inlämnat en motskrift i reduk- 
tionsfrågan, yrkade han däri bestämda förändringar. "Vi ha 
redan två gånger voterat häröfver, men efter vi förnimma det 
vara Kungl. Maj:ts vilja, så äro vi nu alle af denna mening", 
förklarades på riddarhuset, och man fogade sig. Slutet blef 
en anhållan, att K. M:t måtte i reduktionsfrågan besluta 
som han funne rättvist. 

Det låg nu i Karl XLs skön att återställa den rubba- 
de jämvikten mellan samhällsklasserna, att skipa rätt till 
alla sidor, att genom moderation lugna de upphetsade sin- 
nena. Hur han användt skiljedomarens kall, synes af det 
memorial, som blef svaret på de olika ståndens framställ- 
ningar. "K. M:t", heter det här, "har funnit sig föranlåten 
att inhämta ständernas yttrande, huruvida K. M:t i anledning 
af landslagens fjärde kapitel är berättigadt att län läna och 
vid rikets stora trångmål dem återtaga utan ständernas eller 



Digitized by 



Google 



16 Rudolf Fåhrceu8. 



ett stånds eller förläningstagarnes eget samtycke.* Frågan 
var synnerligen listigt uppställd, ty svaret kunde ej blifva 
annat än jakande. Adeln böjde sig ödmjukt för konunga- 
makten och fick trösta sig med de ord, som i dessa dagar 
uttalades: "Konungen är en fader för oss alla, han lärer 
låta oss vederfaras sin mildhet". Men härigenom var också 
reduktionen vorden konungens ensak. 

Så har genom samhällsklassernas strid, genom konunga- 
maktens oformliga, ehuru ofta dolda ingripande i förhand- 
lingarna den mest vidtgående reduktion beslutats. Dess kraf- 
tiga verkställande är i mycket en frukt af Karl XI:s rastlösa 
arbete: till honom ingingo täta berättelser från reduktions- 
kommissionen om hvad som i frågan blifvit vidgjordt, han 
sparade icke på sina erinringar, och landshöfdingarne fingo 
ofta stränga skrifvelser med befallning att sätta kommissia- 
nens beslut i verket. Efter riksdagen år 1682 ökas denna 
verksamhet. Konungen förbehöll sig nu rätt att meddela 
särskilda reduktionsföreskrifter, han gör egenhändiga anteck- 
ningar i reduktionskommissionens protokoll, han upprättar 
smärre kommissioner i de olika landskapen, hans befallningar 
att "genast, promt, på stället, ofelbart till den eller den 
dagen" indraga godsen blefvo allt tätare. Också gick reduk- 
tionsverket under sådana förhållanden med en förvånansvärd 
hastighet framåt. 

Hvad har då denna reduktion betydt för vårt foster- 
land? Den har i främsta rummet brutit högadelns makt 
och därigenom i sin mån fyllt klyftan mellan de olika sam- 
hällsklasserna i Sverige. Jorddrottarnes tid var förbi. Det 
var slut med dessa "regerande" grefvar, som kunde tala om 
sin regering och sina undersåtar, som utöfvade domsrätt 
öfver sina underlydande, som anlade egna städer och höllo 
ett furstligt hof ; det var slut med dessa väldiga län, som 
kunde sträcka sig öfver fyrtio kyrkosocknar och omfatta 
ända till tolf kvadratmil och som öfverallt bröto förvalt- 
ningens enhet. Högadel och lågadel smälte samman till ett 
stånd, som genom den omfattande godsindragningen nu ännu 



Digitized by 



Google 



Karl XL'8 personlighet och lifsgärning. 17 

mer än förr måste få karakteren af en ämbetsadel. Bön- . 
derna blefvo kronans underhafvande i stället för adelns. 
Reduktionen har genom allt detta banat vägen för demo- 
kratien, ehuru denna ännu var "ett barn, som lekte under 
skyddet af konungens spira*. Denna sociala revolution åt- 
följdes af en politisk: det var icke möjligt, att den ruine- 
rade högadeln skulle våga kämpa med konungen om främsta 
makten i samhället, hvilken han redan under kriget åt sig 
eröfrat. Den har utan motstånd gifvit vika, men därmed 
omstörtades också grundvalarna för Sveriges dåtida sam* 
hällsskick. 

Reduktionen har emellertid till sin karakter ej blott 
varit nedrifvande; på dess grund har ett nytt Sverige blifvit 
uppbyggdt. De inkomster, som godsindragningen beredde 
staten — man har beräknat dem till 2 millioner daler silf- 
vermynt årligen — bragte reda i rikshushållningen, möjlig- 
gjorde ett ordnadt försvarsväsende och gjorde därigenom 
Sverige själfständigt i sin yttre politik. Genom de stora 
länens återförvärfvande kunde enhet i förvaltningen införas. 

Man får emellertid för reduktionens obestridliga nytta 
ej blunda för dess fel. Dess skoningslösa genomförande har 
bragt otaliga enskilda fruktansvärda lidanden, så mycket 
mer som många af dessa äfven drabbades af förmyndar- 
räfsten. De lysande ädlingar från förmyndareregeringens 
dagar, som från sina gods kunnat uppbära en ränta af flera 
hundra tusen kronor, blefvo med ens beröfvade all sin egen- 
dom, ja, det finnes exempel, att till och med utmätningar 
företagits hos rikets högst uppsatte män, stormännens änkor 
och barn försattes ofta i den största fattigdom ; det blef en 
allmän osäkerhet i egendomsförhållandena. Och denna in- 
dragning var stundom i högsta grad orättvis. Man indrog 
efter 1686 års riksdagsbeslut gods, som genom köp kom- 
mit från kronan, under föregifvande att köparne af sina 
gods uppburit större ränta, än köpekontrakten innehöllo, 
man indrog äfven egendomar, som blifvit lämnade som pant 
för en försträckning eller innestående lön — på ungefår 

Föreningen HeimdaU folkekri/Ur. 42. 2 



Digitized by 



Google 



18 Rudolf Fåhrceus. 



samma grunder. Denna orättvisa blef desto större, som 
dessa gods ofta gått hand ur hand och den ursprungliga 
köparen eller pantinnehaf våren ej kunde anträffas: här hafva 
oskylda blifvit bragta till ruin. Karl XI har i själfva verket 
förföljt den enskilda äganderätten ända ut i ödemarkerna. 
Den förtviflan, som dessa förhållanden uppväckte, öfvergick 
snart till bitterhet och knöt. Så har regeringen mången- 
städes förlorat folkets kärlek. I de eröfrade provinserna 
var missnöjet starkast; i Lifland begynte redan upproriska 
rörelser, som, ledda af den skicklige ränksmidaren Patkull, 
en gång skulle medverka till Sveriges fall. Här blefvo 
reduktionens frukter bittra. 

Reduktionen är Karl XI:s stora lifsgärning, den är 
med både sina förtjänster och fel typisk för hans regering 
såväl som för hans personlighet. Men den inre historien 
under hans tid är dock icke uteslutande reduktionens. Om 
man så dömer, ger man Karl XI:s regering en mycket mer 
ensidig karakter, än som är öfverensstämmandé med den 
historiska sanningen. Reduktionen var för honom icke mål 
utan medel för uppbyggandet af en ny stat. 

Hvad som af detta positiva statsarbete först springer 
i ögonen, är statsskickets ombildning. Vi möta här samma 
företeelse som så ofta i historien : i de stora kriserna faller 
makten den myndighet i samhället till, som har förmåga 
att fylla samhällets uppgift. Nederlaget vid Fehrbellin och 
den därpå följande danska krigsförklaringen, som riktade 
ett sådant fruktans värdt slag emot den svenska stormakts- 
byggnaden, hade ej haft förmåga att till dådkraftig hand- 
ling uppkalla den mäktiga rådsaristokrati, som lättsinnigt 
kastat Sverige i krig, sedan den förstört dess militära och 
ekonomiska kraft. Olyckorna slogo rådet med lamhet. 
Konungen fick ensam bära bördan af förvaltningen och 
omsorgerna om kriget. Så har Karl XI:s personliga rege- 
mente begynt. Riksrådet hölls från denna tid, trots enstaka 
protester, i overksamhet, alla viktiga ärenden öfverlämnades 
åt särskildt tillförordnade tjänstemän. Karl XI har i själfva 



Digitized by 



Google 



Karl XI:s personlighet och lifsgärning. 19 

verket grundlagt sitt envälde redan under kriget. Han har 
trott sig därtill vara fullt berättigad: rikets olyckor hade 
sin rot i tillgodoseendet af privatintressena, därför borde 
konungen göra sig till ensam herre; endast han hade för- 
mågan, hvad erfarenheten dagligen visade, att besegra alla 
hinder. 

Denna utveckling hade försiggått under kriget; efter 
freden återstod att däråt gifva de lagliga formerna. Sättet, 
på hvilket man gick till väga, är för tiden betecknande. 
Man skref ej nya lagar: man äskade blott förklaring af 
dem, som ännu gällde. Så litet hade dessa preciserat makt- 
fördelningen mellan konung, råd och ständer, att såväl den 
förre som den senare därpå kunnat grunda stora anspråk. 
Denna författningsutveckling tog sin början vid 1680 års 
riksdag. Konungen hade här i förening med lågadeln och 
de ofrälse stånden genom förmyndarräfsten och reduktionen 
brutit högadelns makt. Då han med anledning af rådets 
uppträdande i fråga om förmyndarnes ansvar af riksdagen 
begärde en förklaring, huruvida regeringsformen ägde giltig- 
het för fullmyndig konung, och om rådets lagliga ställning 
i riket, var det ganska naturligt, att han skulle få nöj- 
aktigt besked. I de underdåniga fraser, hvarmed ständerna 
besvarade konungens frågor, öfverlämnades åt honom rätt 
att ensam ordna förvaltningen liksom att endast i de ären- 
den, där han behagade och pröfvade nödigt, rådfråga sitt 
råd. Det gamla svenska riksrådets makt är därmed full- 
ständigt bruten — dess namn förändrades också efter några 
år till kungligt råd — utan att man kan säga, att en för- 
fattningsförändring i vår mening ägt rum. Man fastslog 
endast en lagtolkning, som öfverensstämde med de faktiska 
förhållandena. 

Men Karl XI var ej den, som stannade på halfva 
vägen. Rådsaristokratien drog i sitt fall med sig äfven 
ständerna. Detta var ganska naturligt: det var ur riks- 
rådet den svenska riksdagen utvecklat sig, och detta hade 
länge betraktats som riksdagens första stånd. Utan stödet 



Digitized by 



Google 



20 Rudolf Fåhrmts. 



af denna institution ocl^ den mäktiga samhällsklass den före- 
trädde förmådde de öfriga ständerna intet emot en uppåt- 
sträfvande konungamakt. Att konungens ställning äfven 
gent emot ständerna numera blifvit en helt annan, visade 
sig också redan vid 1680 års riksdag, då grundsatsen om 
konungens oansvarighet — i strid med vasatidens hela åskåd- 
ningssätt — för första gången formligen uttalades. Vid 
följande riksdag — år 1682 — affordrade Karl XI ständerna 
en ny lagförklaring: om konungen ägde "göra lag, stadgar, 
reglemen ter och förordningar * i sitt rike. Frågan gällde 
egentligen konungens s. k. administrativa lagstiftningsrätt 
eller rätten att riksdagen oåtspord gifva reglementen och 
instruktioner åt ämbetsverk och ämbetsmän, men äfven 
denna gång svarade ständerna i så ödmjuka ordalag, att de 
för orden uppoffrade saken. De tillerkände konungen den 
administrativa lagstiftningsmakten, men sade sig vara för- 
vissade om, att de skulle blifva hörda, om frågan gällde 
ändring eller förklaring af den allmänna lagen, "dock intet 
så, att ständerna sådant mage eller böra föreskrifva K. M:t, 
utan hafva att förvänta af K. M:ts eget nådiga behag, när 
och hur K. M:t det godt finner/ 

Karl XI tog riksdagen på orden: han har visserligen 
ej i den mening regerat enväldigt, att han hädanefter un- 
derlåtit sammankalla riksdagen — såsom sed var i utlan- 
dets enväldigt styrda stater — men han ansåg själf sin 
kungliga, makt vara utan gränser. Detta framgår med all 
önskvärd tydlighet af det förslag till konungabalk, som var 
bestämd att inflyta i den under händer varande nya lands-, 
lagen : enligt denna var konungens makt alldeles oinskränkt, 
han innehade hvad vi på vårt språk skulle kalla verk- 
ställande och högsta dömande myndighet samt ägde full- 
ständig lagstiftnings- och beskattningsrätt. Denna sist- 
nämnda befogenhet har Karl XI ej erhållit genom något 
riksdagens erkännande — om man ej så benämner den 
omständigheten, att 1689 och 1693 års riksdagar medgifvit 
konungen rätt att under det krig, som då väntades, för 



Digitized by 



Google 



Karl Xl:s pers onlighet och Ufsgårning. 21 

hvarje år utan ständernas hörande uppnegociera den pen- 
ningsumma, som erfordrades — men hans son har likafullt 
utöfvat denna rätt under hela sin regering. 

Det karolinska enväldet har framträdt under den all- 
männa samhällsupplösning, som kriget åstadkom, det har 
blifvit lagligen erkändt efter fredernas afslutande genom den 
djupgående splittringen mellan adel och ofrälse, mellan 
hög- och lågadel, som gifvit konungen skiljedomarens kall; 
enväldets uppgift var sålunda klar: Sverige skulle göras 
själfständigt och starkt i det yttre, enigt i det inre, i för- 
valtningen måste den strängaste ordning införas. Det är 
också denna uppgift Karl XI fyllt. 

Med stöd af sin maktställning och de ekonomiska 
resurser, som reduktionen lämnade, har han företagit ett 
genomgripande omdaningsarbete på förvaltningens område. 
Reformerandet af de centrala ämbetsverken tyckes hafva 
haft ett dubbelt syfte : att minska rådets och stärka konun- 
gens inflytande på förvaltningen samt genom formernas för- 
enkling framkalla en lifligare verksamhet. Så försvinna de 
fem höga riksämbetena, rådsherrarna användas ej mer inom 
kollegierna, ur dessa utbrötos vissa förvaltningsgrenar, som 
ställdes under konungens omedelbara ledning. Den något 
tungrodda kollegiala organisationen efterträddes flerstädes af 
en byråkratisk, de gamla kollegierna splittrades i flera äm- 
betsverk: så uppstodo vid denna tid statskontoret och kam- 
marrätten, bägge utbrutna ur kammarkollegium. En stor 
del förvaltningsbestyr lämnades åt för tillfallet tillsatta kom- 
missioner. 

Att Karl XI lyckats bringa reda i rikets finanser, 
länder honom till största berömmelse. Det var ett jätte- 
företag, som tarfvade större delen af hans lifstid. Statens 
skuld sänktes från 44 till 11 millioner, de ordinarie inkom- 
sterna ökades väsentligen genom godsindragningen, utgifterna 
rättades efter dem så noga, att konungen från och med 1693 
kunde befria sitt folk från de årliga bevillningarnas under 
början af hans regering så tryckande börda. Dock hade 
kronan råd till stora utgifter: ämbetsmännen erhöllo nu 



Digitized by 



Google 



22 Rudolf Fåhrttue. 



punktligt sina löner, "betydliga summor offrades på här 
och flotta. 

Lifligt är i sanning reformarbetet på försvarsväsendets 
område. Här gällde det att bygga på gammal grund. Redan 
under Gustaf Adolf hade inom ett par landskap den för bön- 
derna så betungande utskrifningen ersatts med det ständiga 
knektehållet, ryttarne underhöllos af jordägarne eller ock 
anvisades åt dem vissa kronohemman ; detta anskaffningssätt 
blef fullständigt och för alla provinser genomfördt af Karl XL 
Så uppkom det för Sverige egendomliga indelningsverket. 
Det har kostat mycken tid och mycken möda, sex år tarf- 
vade det ständiga knektehållets införande, aderton fordrades 
för ordnandet af ryttarnes s. k. indelning. Åfven här har 
den enväldige konungen själf gått i spetsen för arbetet, 
särskildt under sina oaflåtliga resor. Han har under dessa 
äfven ägnat sig åt krigsväsendets detaljer: så har han hvart 
år deltagit i ett eller flera regementens öfningar, och det 
berättas, att han vid en mönstring med egen hand sönder- 
skurit de sadlar och remtyg, som befunnits bristfälliga. På 
detta sätt erhöll Sverige en välöfvad, välrustad nationalhär 
på 38,000 man, oberäknadt 25,000 man värfvade trupper 
i de utländska provinserna. Denna krigshär var det bästa 
stödet för Sveriges stormaktsställning, genom den har vårt 
lands yttre politik återfått själfständighet och stadga; det 
var denna här, som under Karl XII skulle förläna ny ära 
åt det svenska namnet. 

Men som Sveriges makt sedan gammalt berodde på 
dess herravälde öfver Östersjön, måste Karl XI äfven ägna 
sin omsorg åt rikets sjöförsvar. Det sista kriget hade i 
grund förstört Sveriges flotta, men också gifvit hvarjehanda 
nyttiga lärdomar. En bland dessa lärdomar var, att Stock- 
holm mycket litet lämpade sig till station för rikets samlade 
flotta; dess hamn var stängd af is under en del af året, 
och dess läge var i ofri gt sådant, att en där förlagd flotta 
ej tillräckligt skyndsamt kunde öfversända en krigshär till 
Östersjöns södra eller östra kustländer. Så uppkom planen 



Digitized by 



Google 



Karl XI:s personlighet och lifsgärning. 23 



på anläggandet af Karlskrona örlogshamn. Tanken var 
Gyllenstiernas ; utförandet är konungens och Hans Wacht- 
meisters. Det var ett jätteföretag, sådant som mycket annat 
af hvad Karl XI utfört. Det gällde att af en otillgänglig 
klippö göra en stad. Byggnader, dockor, varf, verkstäder, 
förrådshus skulle anläggas, nytt material anskaffas, hvartill 
kom, att själfva flottan måste helt och hållet nyskapas. 
Genom rastlöst arbete hade man redan 1684 kommit där- 
hän, att Sveriges flotta ansågs kunna "bjuda Danmark huf- 
vudet", men ännu vid konungens död voro icke alla anlägg- 
ningarna i Karlskrona fullbordade. Då var rikets flotta 
emellertid starkare än någonsin förut: den bestod af 38 
linjeskepp, bestyckade med öfver 2,000 kanoner och be- 
mannade af 11,000 båtsmän. 

Drätselns och försvarsväsendets nöjaktiga ordnande var 
ägnadt att befästa Sveriges yttre själfständighet och stärka 
dess ställning till främmande makter. Ett viktigt moment 
i denna utveckling är också försvenskningen af de eröfrade 
landskapen. Detta mål vanns fullständigt i de forna dansk- 
norska provinserna genom införandet af svenskt språk i 
skola och kyrka, svensk lag, svensk kyrkoordning och svenskt 
härväsen; äfven en inflyttning af svensk allmoge har före- 
kommit i rätt stor skala. Men i Sveriges östersjöprovinser 
har arbetet ej haft samma lysande resultat. Här lade språket 
hinder i vägen, och kultur- och samhällsförhållanden voro 
så olika det egentliga Sveriges. Dock hafva äfven här försök 
gjorts att införa svensk odling och svenskt samhällsskick; 
särskildt har Karl XI nitälskat för böndernas höjande. 

Att skydda lag och rätt i sitt rike har varit den 
svenske konungens urgamla uppgift, äfven denna har Karl XI 
fyllt mer än de fleste. Rättsväsendets tillstånd var vid hans 
trontillträde ganska bedröfligt ; särskildt lågo en mängd mål 
oafgjorda vid såväl högre som lägre domstolar. Häri skedde 
nu en ändring. Rådet — vid denna tid uteslutande vordet 
en högsta domstol — pådrefs af konungen själf, som per- 
sonligen plägade bevista dess öfverläggningar. Svea hofrätt 



Digitized by 



Google 



24 Rudolf tåhrwué. 



fördelades på divisioner, fick flera tjänstemän och bestämd 
arbetstid, underrätterna kontrollerades noga. Så kunde ar- 
betet gå raskare framåt. En olägenhet kvarstod emellertid: 
den lag, som ännu gällde i Sverige, var konung Kristoffers 
allmänna landslag af år 1442, och den motsvarade ingalunda 
tidens rättsmedvetande. Kulturen hade gått ett jättesteg 
framåt sedan den lagens utfärdande, men de nya forhållan- 
den, som denna utveckling medfört, vore ej "i lag satte". 
Yrkan på en förbättrad lag var också icke ny i Sverige, 
den höjdes redan under Karl IX:s dagar, och åtskilligt arbete 
var redan nedlagdt på den tilltänkta revisionen. Men detta 
arbete hade gått skäligen långsamt framåt, innan Karl XI:s 
kraftiga hand grep in äfven på detta område. Nu tillsattes 
en stor lagkommission af tolf män under . Erik Lindskölds 
ordförandeskap, flera balkar af den nya lagen utarbetades 
raskt och underställdes konungens pröfning. Det såg ut, 
som detta ett århundrades verk skulle äfven det fulländas 
under Karl XI. Så blef emellertid icke förhållandet, först 
flera årtionden efter denna konungs död fick Sverige en ny 
lag, år 1734., Denna lag, den ännu i Sverige gällande, är 
emellertid till stor del ett verk af Karl XI och hans män. 
Lika enväldigt, som Karl XI omordnade förvaltningen, 
lika oinskränkt har han ingripit på näringslifvets skilda 
områden. Han ansåg det höra till sitt konungsliga kall; 
det var så för öfrigt tidens sed. Karl XI har omfattat 
merkantilsystemets grundsatser i alla dess konsekvenser. Det 
gällde då i främsta rummet att "gifva Sverige åt sven- 
skarna *, därför dref han alla handlande utländingar ur lan- 
det, i främsta rummet judarne, därför pålade han dryga 
införseltullar, såvida han ej rent af förbjöd införande af 
utländska manufakturvaror i riket. Inom vissa näringsgrenar 
framträder statens förmynderskap på ett sätt, som förefaller 
vår tid främmande. Så i afseende på bergshandteringen. 
Då man ansåg, att stångjärnshamrarne i brukstrakterna 
* trängdes" med de ädlare verken och därför skadade tack- 
järnsblåsningen, befallde Karl XI, sedan han förgäfves på- 



Digitized by 



Google 



Karl Xl:s personlighet och lifagärning, 25 

yrkat deras flyttande, att de inom två år utan lösen skulle 
ödeläggas, och verkställigheten svarade mot beslutet. Af 
samma anledning refvos sågverk och nybyggen i mängd. 
Förmynderskapet var strängt, men onekligen välgörande: 
ståltillverkningen kom nu först i gång, kanongjuterierna till- 
växte, gevärsfaktorier och klädesfabriker blomstrade. Till 
näringslifvets förkofran förbättrades äfven kommunika- 
tionerna: kanaler ombyggdes, vägar anlades, postförbindel- 
sen mellan landets olika delar gjordes lifligare. Handeln 
befrämjades; egendomligt nog lösgjordes den, genom några 
kompaniers upphäfvande, från en del af sina gamla fjättrar. 

Industrien och handeln voro denna tid regeringarnas 
skötebarn, emedan de ansågos, snabbast bringa reda pen- 
ningar in i landet, men äfven jordbruket har under Karl XI:s 
dagar gått väsentligen framåt. Detta har i främsta rum- 
met berott på reduktionen, som lämnade en stor del af 
jorden i den själfägande bondens hand, men äfven på indel- 
ningsverkets införanfle, som befriade bönderna från utskrif- 
ningens tunga börda. Den långvariga freden och den mön- 
stergilla ordningen i det inre måste naturligen äfven i sin mån 
medverka till jordbrukets uppblomstrande, liksom öfriga 
näringars. 

Var Karl XI alltså en nitisk, om ock hårdhändt be- 
främjare af materiell odling, har han äfven kraftigt ingripit 
på den andliga kulturens falt. På det kyrkliga området 
trängde många oafgjorda frågor till lösning. Efter reforma- 
tionens införande var kyrkans författning obestämd, grän- 
serna för konungens rättigheter voro icke klara, förhållan- 
det mellan andlig och världslig domstol tarfvade en utred- 
ning, församlingarnas rätt vid kyrkoherdeval likaså. Tidigt 
hade man insett dessa brister. Men de redan från Johan III:s 
tid utgående förslagen att ordna kyrkostyrelsen genom ett 
öfverkonsistorium fingo på grund af biskoparnes motstånd 
förfalla, de förnyade sträfvandena att utarbeta en förbättrad 
kyrkolag kröntes icke med framgång. Det var Karl XI 
förbehållet att på detta område liksom på så många andra 



Digitized by 



Google 



$6 Rudolf Fåhraus. 

under loppet af några få år ordna förhållanden, som under 
ett århundrade väntat på sin lösning. Redan vid 1682 års 
riksdag anbefallde konungen prästeståndet att öfverse kyrko- 
lagen; inom en månad hade detta sitt förslag färdigt, hvar- 
efter frågan förelades ett utskott af alla ständerna. Efter 
riksdagen tillsatte Karl XI en kommission, som — under 
intrycket af det nya statsskicket — förklarade, att inne- 
hållet i prästernas förslag Ä trädde konungens höga rätt för 
nära." Sedan äfven rådet yttrat sig, har den nya kyrko- 
ordningen af Karl XI blifvit fastställd: den har gjort 
konungen lika enväldig inom kyrkan som inom staten. Och i 
sammanhang härmed hafva också domkapitlen måst erkänna 
hofrätten såsom sin öfverdomstol. Tvistefrågorna voro här- 
med lösta. Har den enväldige konungen således tagit mycket, 
har han också gifvit mycket : hans regering bildar i själfva 
verket epok i svenska kyrkans historia. Genom hans per- 
sonliga ingripande fulländades arbeten, som länge önskats, 
såsom handbok, psalmbok och katekEs, och en ny bibel- 
översättning påbörjades. 



Storartadt är detta Karl XLs reformarbete på alla 
samhällslifvets områden, beundransvärdt synes det, då man 
besinnar, att i taflans bakgrund skönj es en ständigt hotande 
krigsfara. Tiden var full af oro. Sveriges gamla bunds- 
förvant Frankrike fullföljde äfven efter freden i Nimwegen 
en eröfringspolitik, som kränkte Europas frihet, och ville 
på den banan fortfarande draga Sverige med sig. Den 
svenska politiken stod inför en afgörande kris. Att fast- 
hålla vid det franska* förbundet var att kasta det af krigets 
sår ännu blödande riket i nya förvecklingar, att slita det 
var att utsätta sig för Frankrikes hämnd och ställa sig 
isolerad gent emot alla de grannar, som hade eller trodde 
sig hafva gamla oförrätter att beifra. I denna kris har 
Karl XI manligt gjort sitt val. I den djupa känslan af 



Digitized by 



Google 



Karl Xt:8 personlighet och Ufsgårning. 2 1 

att Sverige framför allt behöfde fred har han vändt sig från 
det utmanande Frankrike och närmat sig de makter, som 
representerade fredsintresset. 

Denna yttre utveckling berodde vida mindre än de 
inre reformerna på konungens personliga ingripande. Karl 
XI har hela sitt lif varit tämligen främmande for diploma- 
tiens konst; hans blick var ej nog skarp att kunna genom- 
tränga Europas invecklade maktförhållanden och — vi kunna 
tillägga det — han var nog hederlig att rygga tillbaka för 
den politiska intrigen, hvari den tidens statsmän voro mästare. 
Så har han efter Gyllenstiernas förtidiga död med fullt för- 
troende öfverlämnat de diplomatiska ärendena åt den på detta 
område erfarne Bengt Oxenstierna. Märkligt är att se, huru 
den enväldige konungen, hvars härskarevilja på alla andra 
områden genombryter alla former, under en följd af år tro- 
get instämmer i sin ministers flesta utlåtanden; hans kung- 
liga order äro ofta ordagranna kopior af Oxenstiernas skrif- 
velser i samma ämnen. Äran af och ansvaret för Sveriges 
nya yttre politik tillkommer sålunda icke i främsta rummet 
Karl XI, men som han åt denna gifvit sitt kungliga erkän- 
nande, torde dock äfven detta kapitel af hans historia här 
förtjäna en plats. 

Den uppgift, som Sveriges diplomati denna tid hade 
att fylla, var af tvåfaldig art. Freden måste framför allt be- 
varas, för så vidt Karl XI skulle kunna bringa till fullbor- 
dan sitt omfattande reformarbete i det inre, och Sveriges 
genom kriget rubbade maktställning i Europa måste stärkas. 
Med säker instinkt har Oxenstierna funnit flera svaga punk- 
ter i denna ställning: herraväldet öfver Östersjön — ett lifs- 
villkor för 1600-talets Sverige, hvars område af detta vat- 
ten splittrades i tvenne hälfter, — var efter den svenska 
flottans tillintetgörelse förloradt, de tyska provinserna, dessa 
för moderlandets säkerhet så viktiga förmurar, voro allvar- 
samt hotade af hämndlystna grannar. Då nu Frankrike be- 
redde sig till att bryta freden och för öfrigt i det sista kri- 
get visat sig urståndsatt att gifva Sverige det stöd, som 



Digitized by 



Google 



28 Rudolf Fåhr&us. 



mest tarfvades, stödet af en stark flotta, har Oxenstierna 
sökt andra vänner. Hans blickar vände sig först mot Holland : 
här var en fredsälskande makt och tillika den enda, som 
genom sin flotta kunde stärka Sveriges östersjövälde, om, 
hvilket var att förutse, grannarne skulle visa benägenhet 
att förnya kriget. Så ingicks garantitraktaten i Haag år 
1681. Det har blifvit sagdt, att det fördraget köptes myc- 
ket dyrt: det kostade oss förbundet med Danmark, som, 
rätt vårdadt, hade kunnat gifva fasthet och kraft åt de nor- 
diska kronornas politik, det var en utmaning mot Frank- 
rike, som åstadkom mycken oro. Hvad det första beträffar, 
torde det med fog kunna sägas, att med litet mer tillmötes- 
gående å bägge sidor den svensk-danska enigheten hade 
kunnat bevaras, äfven vid sidan af det holländska förbundet, 
som nog betingades af nödvändigheten. Hvad det senare 
vidkommer, hedrar det förbundets upphofsmän. Frankrike 
har denna tid genom sina beryktade reunioner kränkt be- 
svurna freder; att man ingick ett förbund till dessas vid- 
makthållande, sådant som garantitraktaten, i stället för ett 
vanligt försvarsförbund, visar att man hade förmåga att se 
utöfver det egna landets specialintressen. Härigenom har 
Karl XI gjort sig till målsman för den europeiska jäm- 
viktens och den europeiska fredens bevarande. Förbundet 
har äfven haft allmän betydelse: Ludvig XIV har förmåtts 
att stanna på sin eröfringsbana, om han också ej återgifvit, 
hvad han redan intagit, och det är från denna tid hans makt 
sjunker. 

En statsman har emellertid aldrig rätt att med för- 
summande af det egna landets intressen endast tänka på 
världsdelens. Detta ingick ej heller i Oxenstiernas planer. 
Garantitraktaten gaf Sverige stödet af en sjömakt, dess inne- 
börd var för öfrigt just genom sin antifranska tendens äg- 
nadt att närma Sverige till Tysklands furstar, i främsta 
rummet kejsaren; genom fördrag med dessa erhöll Sverige 
också skydd för sina hotade tyska provinser. Så har midt 
i en orofylld tid Sverige kringgärdats genom ett nät af för- 



Digitized by 



Google 



Karl XLs personlighet och lifsgärning. 29 

drag, som mer än det franska förbundet var i stånd att be- 
vara freden och på samma gång Sveriges maktställning. 
Frontförändringen, skickligt utförd, var emellertid förenad 
med stora faror: mer än en gång trodde man, att Frankrike 
af hämnd skulle egga Danmark och Brandenburg till anfall. 
Farorna, tillika med penningebristen, födde någon gång en 
väl långt drifven försiktighet, som har gifvit anledning till 
en mot Oxenstierna riktad anklagelse för opålitlighet i in- 
gångna förbindelser. Detta är visserligen icke öfverens- 
stämmande med den historiska sanningen — Oxenstierna 
har tvärt om afstått från tillgodoseendet af svenska intressen, 
som hade kunnat ernås genom traktatsbrott — , men för- 
nekas kan dock icke, att det i Oxenstiernas politik saknas 
h varje spår af storslagen djärfhet, h varje entusiasm för 
idéer; här finnes i stället ett stort mått af praktisk klokhet. 
En sådan politik passade just för Karl XLs skaplynne: han 
har också härvid fasthållit, trots mångfaldiga försök gjordes 
att med Oxenstiernas störtande leda konungen in på andra 
banor. 

Vi hafva påpekat en ensidighet i Karl XLs yttre poli- 
tik, den har sin ursäkt i sträfvandet att bevara freden. Man 
har trott sig i denna politik finna en annan ensidighet: 
konungen och hans miniéter hafva icke kunnat höja sig öf- 
ver de nationella fördomar, som skilde Danmark och Sverige 
åt. Vi erkänna, att omdömet äger sin riktighet i hvad som 
gällde den politiska skilsmässa, som blef en följd af det 
holländska förbundet. Men sedan denna ägt rum, fanns 
säkerligen intet annat val än att noga bevaka hvarandra. 
När så Danmark vid denna tid mot Sveriges gamla allierade 
hertigen af Holstein- Gottorp utöfvade våldsamheter tvärt 
emot tro och lofven, i det hertigen förjagades från sitt land, 
har Sverige haft obestridlig rätt att häri se ett intrång i 
sin traktaktsenliga maktställning, ty Holstein- Gottorp var 
vid denna tid att betrakta som ett svenskt biland. Dess- 
utom bör icke förglömmas, att Sverige genom sitt kraftiga 
uppträdande emot Danmark, som mot slutet af 1680-talet 



Digitized by 



Google 



SO Buåolf Fåhrceus. 

höll på att öfvergå till öppna fientligheter, i sin mån bi- 
dragit till bevarandet af Europas frihet. Ty det är alldeles 
tydligt, att Danmark i motsatt fall skulle ha ställt sig till 
Ludvig XIV:s förfogande, h vilket haft oberäkneliga följder. 
I denna ofta så förkättrade holsteiuska strid hafva sålunda 
så val svenska som allmänt europeiska intressen stått på 
spel. Med detta erkännande vilja vi dock icke förneka, att 
icke Karl XI genom större måttfullhet vid den slutliga upp- 
görelsen i Altona kunnat mildra Danmarks fiendskap. Han 
har förvisso genom ett envist fasthållande af abstrakta rätts- 
kraf, såsom hans sedvana var, framkallat ett tillstånd, som 
för hans fiende var outhärdligt, och som därför blef ett frö 
till nya strider mellan Nordens folk. Karl XI har häri- 
genom i sin mån medverkat till utbrottet af det krig, som 
skulle beröfva Sverige dess storhet. 



Den man, som fört till ända detta genomgripande re- 
formarbete i det inre och på samma gång återgifvit Sverige 
själfständighet och anseende inför Europa, hade under årens 
lopp i många stycken blifvit en annan. Det hade kommit 
stål i karakteren, osjälfständighetän hade efterträdts af en 
viljestyrka, som förvånade och förskräckte. Intressena hade 
framför allt blifvit andra. Och dock återfinner man hos 
den mognade Karl XI i det hela de anlag, som utmärkte 
ynglingen, men de hade blifvit utvecklade och skärpta i kri- 
gets pröfvande skola. 

Hans yttre skildras mot slutet af hans regering på 
följande sätt: "Hans figur är välbildad, hans ansikte äfvenså; 
uppsynen visar likväl någon stolthet. Han har mörka ögon 
och hår. Hans klädsel är ganska tarflig, så att man svår- 
ligen skulle komma att särskildt gifva akt på honom, om 
han vore bland andra människor/ Enkelhet är ett drag, 
som i hög grad utmärker Karl XI och som väl står till- 
sammans med hans aldrig fullt öfvervunna blyghet. Ståt 



Digitized by 



Google 



Karl XL'8 personlighet och lifsgärning. 31 

och ceremonier tålde han icke: betecknande i detta hänse- 
ende är hans bröllop. Detta hade han af sparsamhetsskäl 
beslutit fira i Halmstad i all enkelhet utan att ens inbjuda 
sin gemåls höga släktingar, eller, såsom sed var, de ut- 
ländska ambassadörerna, men då den franske ministern en- 
visades att vilja, äfven objuden, närvara, beslöt konungen 
i sista stund att fira det på Skottorp, ett enskildt gods i 
närheten, och i närvaro af endast några få förtrogna. Karl 
XI har under en senare period firat såväl sina barns döpelse 
som deras likbegängelse med vida mindre prakt än enskilda 
personer. Han har under hela sitt lif, så ofta förhållandena 
det tilläto, dragit sig bort från hufvudstadens bullrande 
fester och tagit sin bostad i den lilla rödmålade stugan vid 
Kungsör, i sanning en oansenlig konungaboning. 

Det är denne i det yttre så anspråkslöse och tillbaka- 
dragne, nästan människoskygge man, som genom sin om- 
fattande verksamhet påtryckt tiden sin prägel. Och detta, 
ehuru han i högre mening saknade både begåfning och bild- 
ning. Karl XI var långt ifrån något snille — han är på 
hufvudets vägnar väsentligen underlägsen både sin far och 
sin son — han hade inga storslagna idéer, ingen rik fantasi, 
öfver hufvud taget ingen förmåga af initiativ likasom ingen 
förmåga att genomtränga mera invecklade frågor, men han 
hade ett sundt, praktiskt, nyktert förstånd, som gick rakt 
på sak, och ett tämligen godt minne. Hans okunnighet var 
så stor, att han icke ens kunde stafva sitt eget modersmål 
rätt, något främmande språk utom tyskan var han icke 
mäktig. 

Karl XI:s storartade verksamhet beror alltså mindre 
på hans förmåga och kunskaper än på hans kaYakter. Hvad 
som i denna mest faller i ögonen är fastheten i viljan, som 
till och med öfvergår till hänsynslöshet. Att brottas med 
svårigheter och öfvervinna dem, att aldrig vika från ett före- 
satt mål, förrän det var hunnet, det var Karl XI:s natur. 
Hänsynslösheten kan ingen förneka. Den har stått tillsam- 
mans med en sinnets hårdhet, som var utmärkande för denne 



Digitized by 



Google 



32 Rudolf Få hr oms. 



konung. All vekhet och mildhet voro honom främmande. 
Han har oblidkeligt hemsökt både hög och låg, när det 
gällde kronans rätt, han har varit en hård make — emot 
en maka, som på det mest beundransvärda sätt fyllde sina 
plikter emot honom och emot sitt folk. 

Denna starka, hårda natur framträdde äfven i Earl XI:s 
nöjen. Böjelse för det täcka könet har han aldrig visat, 
bordets njutningar voro honom i det hela likgiltiga, ehuru 
han någon gång af öfverdåd kunde öfverlasta sig i dryck- 
jom. Desto större nöje har han funnit i allsköns idrott, 
särskildt i ridter och jakter. De förra voro esomoftast öf- 
verdådiga, för att icke säga halsbrytande, de hafva flera 
gånger varit nära att kosta konungen lifvet; genom dem har 
han långa tider blifvit nedlagd på sjukbädden. På jakten 
. har konungen visat det oförfärade mod, som utmärkte honom 
under kriget; han har på detta nöje offrat det mesta af den 
tid, som han röfvat från arbetet. 

Karl XLs omutliga rättrådighet gjuter en förmildrande 
dager öfver hans kärfva, hänsynslösa stränghet. Han har 
aldrig handlat af personlig ovilja, utan i den djupa känslan 
af obestridd rätt, han har nedslagit allt motstånd mot sin 
kungliga myndighet, men aldrig förföljt sina motståndare. 
Härpå finnas mångfaldiga exempel. Den oförskräckte leda- 
ren af motståndet mot reduktionen under riksdagarna 1680 
och 1682, Per Sparre, fick sedermera af konungen mottaga 
flera utmärkelser, Lilliehöök och Gyllencreutz, som år 1682 
på det skarpaste uppträdt mot konungens envälde i lag- 
stiftningsfrågor, blefvo befordrade, den förre till president 
— och det kort efter riksdagens slut, den senare till lag- 
man. Konungen har heller aldrig vikit från sina planer 
af något hänseende till personen. Han har vid reduk- 
tionen h varken skonat sin farbroder eller sin fasters man; 
hans kanske förnämste medhjälpare vid denna reduk- 
tion, Klas Fleming, blef hårdt träffad af förmyndar- 
räfsten. Denna rättrådighet har funnit sitt måhända vack- 
raste uttryck i Karl XLs ömhet om hvarje, äfven den 



Digitized by 



Google 



Karl Xl:s personlighet och lifsgårning. 33 

ringaste undersåtes rätt. Han har af denna orsak stun- 
dom upphäft egna befallningar, hans bref till underlydande 
inskärpa ständigt denna grundsats. Så skrifver han till alla 
landshöfdingar och guvernörer 1682: "det är vår nådiga 
vilja och befallning, att I låten alltid finna Eder flitige och 
oförsumlige att höra folkets klagan och hjälpa dem till rätta, 
så att ingen med skäl må klaga sig ohördan och ohulpnan 
i det som rätt och görligt är tf . Dock har Karl XI:s rätts- 
känsla visserligen också haft sin afvigsida, den var liksom 
sonens väl mycket abstrakt och öfvergick stundom till hvad 
man kallat u rätthårdhet". 

Karl XI:s arbetsamhet måste väcka eftervärldens ode- 
lade beundran. Han arbetade hela dagarna och tog stun- 
dom halfva natten till hjälp. Icke ens sjukdom kunde af- 
hålla honom från arbetet: när han år 1682 på grund af ett 
benbrott måst genomgå en svår och plågsam operation^ till- 
kallade han en timme efter operationens slut sin statssekre- 
terare för att. afgöra om allmänna ärenden. De månader, 
som nu följde och under hvilka konungen var bunden vid 
sjuksängen, utmärkas af en mängd åtgärder på rättskipnin- 
gens, försvarsväsendets, finansförvaltningens, näringslifvets 
olika områden; beslut fattades angående kyrkostyrelsen, kom- 
munikationernas förbättrande, om anslag till vetenskapsmän 
och konstnärer. Ingen regent har noggrannare än Karl XI 
öfvervakat sina tjänstemän; han har fordrat mycket af dem 
liksom af sig själf. Han slog ned på hvar och en, som be- 
fanns felaktig eller försumlig, och straffade hårdt; ville 
konungen belöna någon, skedde det merendels i form af 
nya uppdrag, som kräfde ännu mera arbete. En sådan stän- 
dig kontroll möjliggjordes endast genom hans täta besök i 
ämbetsverken och oupphörliga resor. Han såg allt med 
egna ögon. 

Karl XI:s arbetslust har stått tillsammans med ett 
sinne för detaljerna, som måhända hänför sig till begräns- 
ningen i hans begåfning; den har sin innersta rot i en plikt- 
trohet, som hvilade på religiös och sedlig grund. Denna 

Föreningen Fleimdals folkskrifter. 4-\ 3 



Digitized by 



Google 



34 Rudolf Fåhrcbus. 



plikttrohet kom honom äiven att öfvervinna sig själf och 
underordna sina egna tycken under samhällets intressen. 
Karl XI har börjat sin bana såsom en lysande krigare, brag- 
derna under kriget voro hans mannaålders dyrbaraste min- 
nen, att åter få ställa sig i spetsen för dessa "blå gossar", 
som han i likhet med Fredrik Vilhelm i Preussen hade sin 
ständiga lust i att exercera, har hört till hans käraste 
drömmar. Så mycket mer storarfcadt är det då, att han 
offrat denna dröm för fosterlandets skull. Hur mycket högre 
står han icke i detta afseende än Karl XII, hvilkens anlag 
i så många stycken påminna om faderns, men som vid mog- 
nare år förefaller denne så olik. Förklaringen är denna: i 
motgångens skola har Karl XI luttrats till en man, som 
var fullt medveten om sitt konungsliga kalls ansvar, med- 
gången förhärdade Karl XII. Att göra denna jämförelse är 
att göra rättvisa åt Karl XI, den sätter hans karaktersut- 
veckling i full belysning. 

Med fel och förtjänster är Karl XI till. hela sin natur 
föga svensk. Därför hör han också icke till de populäraste 
bland våra konungar. Under sin lefnad var han föremål 
för deras hat, som han krossat, efter sin död har han haft 
många belackare bland dem, som icke förstått honom. Nu, 
när tre århundraden hvila pä hans grift och hatet länge- 
sedan lagt sig till ro, nu bör ett oväldigt omdöme kunna 
fållas om hans personlighet och lifsgärning. Väger man 
fel med förtjänster, torde det icke kunna förnekas, att få 
konungar så ägnat sig helt åt sitt kall och att få på sam- 
hällslifvets alla områden uträttat så mycket till fosterlan- 
dets gagn. 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 43. 



OM 

ARBETAREFÖRSÄKRING 



GENOM 



KONSUMTIONSBESKATTNING 



Föredrag å föreningen »Studenten och arbetare» 
i Stockholm 



I. FLODSTROM. 

AMANUENS I KUNGL. KOMMERSEKOLLEGIUM. 



STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Då detta föredrag, ursprungligen hållet i sept. 1896 å för- 
eningen "Studenter och arbetare" i Stockholm, nu inflyter i en för- 
enings skriftserie, som naturligen icke kan stå bakom hvarje här 
framställdt förslag, och då det för öfrigt långt ifrån är författarens 
mening att vilja förfäkta de framkastade idéerna såsom ens för 
honom själf i hvarje punkt slutgiltiga, vill författaren så väl för 
föreningens skull som för egen räkning betona, att det endast är i 
samband med den bibehållna föredragsformen som den ursprungliga 
affattn ingen oförändrad publicerats. 

Stockholm i april 1897. 

I. Flodström. 



Upsala 1897 
Almqvist & Wiksella Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



Arbetareförsäkringen är ett af våra dagars brännande 
spörsmål. Man har kommit till insikt om att det är en stor 
orättfärdighet, som samhället begår, då det låter kropps- 
arbetaren eller tjänaren slitas ut i dess tjänst och närdetta 
är skedt — kanske redan vid en ålder, hvilken andra be- 
trakta såsom medelålder — lämnar honom åt sitt öde att 
taga sig fram bäst han kan eller på sin höjd hänvisar ho- 
nom till fattigvården, hvars understöd han måste utbedja 
sig som vore det en nåd för honom att få lefva. Man har 
kommit till insikt om det orättvisa häruti, och den insikten 
har banat sig fram hastigt och oemotståndligt. Man har 
funnit, att arbetaren och tjänaren äga en rätt till understöd, 
sedan de blifvit till arbete oförmögna, och att understödet 
bör tillerkännas dem utan ansökan eller begäran, helt enkelt 
såsom deras medborgerliga rättighet. Det är häruti som 
den stora skillnaden ligger mellan arbetarepensionering och 
fattigvård. 

Men likasom andra medborgare äga äfven arbetare och 
tjänare, så vidt som de öfverhufvud vilja anses och behandlas 
såsom fullniyndiga medborgare, skyldighet att, i den mån de 
det kunna, själfva sörja för sin ålderdom. De taga ju lön 
för sina tjänster likasom andra samhällsklasser taga betaldt 
för sitt arbete i samhällets tjänst, och om än deras löner 
äro jämförelsevis små, så kunna dock besparingar göras för 
framtiden af dem som af andra. Och — jag upprepar det 
ännu en gång — vilja arbetarna behandlas såsom fullmyn- 
diga medborgare, så må de ej klaga öfver att äfven från 
dem fordras ett bidrag till den stora arbetarepensioneringen. 



Digitized by 



Google 



I. Flodström. 



De böra snarare anse det som en hederssak att därtill kunna 
bidraga så mycket som möjligt. 

Det är dessa tvenne grundtankar som böra göras gäl- 
lande vid uppställandet af förslag till arbetarepensionering. 
De äro ock de principer, hvarpå hittills gjorda förslag i den 
vägen ytterst hvila. 

Ett bland de bästa — eller rättare sagdt erkändt det 
bästa — af hittills framkomna arbetareförsäkringsförslag är 
det som framlagts i vårt eget land af den s. k. Nya Arbe- 
tareförsäkringskommittéen och som sedan legat till grund för 
regeringens framställning till 1895 års riksdag. Förslagets 
hufvudsakliga innehåll är väl så allmänt kändt, att jag icke 
behöfver ingå på någon redogörelse därför*. 



* Det hufvudsakliga innehållet af Kongl. Maj:ts proposition i ämnet 
till 1895 ars rikadag är följande. 

Försäkringspliktige äro hos arbetsgifvare anställda arbetare, tjänste- 
hjon och biträden; är gift man försäkrad, skall hustrun, äfven om hon 
icke själf är försäkringspliktig, ändock anses försäkrad. De försäkrade 
indelas i tre pensiousklasser, af hvilka den tredje omfattar kvinnor. 

Afgifterna äro pr vecka — efter pensionsklassen — 40 öre, 25 öre 
eller 15 öre, hvaraf arbetaren själf betalar resp. 25, 15 eller 10 öre och 
arbets gif v aren återstoden. Arbetsgifvare, hvilkas bevillning uppgår antingen 
för fastighet till högst 3,000 kr. eller för inkomst till högst 800 kr., äga 
att af statsmedel återbekomma af dem erlagda afgiftsandelar. 

Pensionsafgifterna erläggas genom infästande af pensionsmärken i 
en pensionsbok, hvilket bör ombesörjas af arbetsgifvarne. 

Pension åtnjutes vid inträffad varaktig oförmåga till arbete eller 
vid uppnådd ålder af 70 år och utgår med ett årligt belopp af 50 kr. 
med vissa tillägg, beräknade efter de erlagda (eller tillgodoräknade) af- 
giftemas belopp, så att medelpensionsbeloppet utgör i första pensions- 
klassen 250 kr., i den andra 150 kr. och i den tredje 90 kr. {högst resp. 
820, 185, 104 kr.). Då försäkrad man aflider, utgår uppfostringshjälp 
för hvarje efterlefvande äkta barn under 15 år med 30 kr. för år. 

Ärenden rörande försäkringen handhafvas dels af en pensions- 
styrelse, dels af särskilda pensionsnämnder i orterna, i regeln en inom 
hvarje kommun. 

Med pensionsinrättningen är förenad en lifränteanstalt T där hvarje 
svensk man eller kvinna äger rätt att försäkra sig. 

Den som varit försäkrad minst fem år, får äfven därefter, om han 
öfvergått från försäkringspliktig anställning till annan samhällsställning, 



Digitized by 



Google 



Om arbetareförsäkring. 



Man må erkänna, att det är väl genomtänkt. Dess 
stora fortjänster ligga i upptagandet af invaliditet som for- 
säkringsnorm, i försäkringens utsträckning till såväl gifta 
som ogifta kvinnor, i bestämmandet af uppfostringshjälp for 
faderlösa äkta barn o. s. v. Men det har dock med andra 
hittills framlagda planer till arbetareförsäkring ett gemen- 
samt fel, som jag för egen del anser ganska betänkligt och 
som kanske äfven varit det hufvudsakliga hindret for dess 
antagande. Det använder nämligen fondmetoden, d. v. s. 
förutsätter bildandet af en mycket stor fond, hvars ränte- 
af kastning skall bilda en betydande del — mer än en tredje- 
del, enligt regeringsförslaget t. o. m. två tredjedelar — af 
pensionsbeloppen. De invändningar, som kunna riktas mot 
denna fondmetod, vill jag dock uppskjuta med att framställa 

till längre fram. 

* * 

* 

Enligt Nya Arbetareförsäkringskommittéens förslagsbe- 
räkning skulle, när pensioneringen efter 70—80 år nått sin 

fortsätta försäkringen genom afgifternas erläggande. Däremot äro från 
försäkringen uteslutna bl. a. lösa arbetare, betings- och styckarbetare samt 
jordtorpare, och uppfostringshjälp är icke beräknad för oäkta barn. 

Det är beräknadt, att försäkringen efter hand skulle komma att 
omfatta — under antagande af oförändrad folkmängdsnumerär — om- 
kring 875,000 försäkrade förutom omkring 250,000, som lämnat för- 
säkringspliktig anställning, men dessförinnan förvärfvat rätt till pension. 
Pensionärernas antal beräknas till 250,000. 

När försäkringen efter omkring 80 ar nått sin fulla utsträckning, 
skulle arbetarnes bidrag — under samma antagande som förut i fråga- 
om befolkningens storlek och sammansättning — uppgå till omkring 5 
mill. kr. årligen, arbetsgifvarnes till 3 mill. och statens till 3 mill. kiv 
Dessutom skulle från den under tiden bildade försäkringsfonden, hvars 
storlek borde uppgå till närmare 600 mill. kr., erhållas ett årligt ränte- 
bidrag af 20 mill. kr. 

Beräkningarne äro gjorda under antagande af en räntesats af 3 1 j 2 - 
procent. Pensionsbeloppen skulle, såsom förut nämnts, enligt denna pro- 
centberäkning kunna i medeltal utgå med resp. 250, 150 och 90 kr., men. 
under antagande af endast 3 procents ränta med resp. 210, 130 och 80y 
kr. samt efter 2 J / 2 procent med 185, 110 och 70 kr. 

Not, tillagd vid föredragets tryckning. 



Digitized by 



Google 



/. Flodström. 



fulla utsträckning, hela den årliga försäkringssumman med 
antagande af oförändrad befolkningsnumerär komma att 
uppgå till omkring 33 mill. kr., hvaraf arbetarna själfva 
finge betala 6 mill., arbetsgifvarna lika mycket, staten 8 
mill., och återstående 13 mill. skulle fyllas genom räntor å 
den under årens lopp samlade pensionsfonden. Den kungliga 
propositionen gjorde häruti den ändring, att totalbeloppet, 
minskadt till 31 mill., skulle fyllas medelst 5 mill. kr. från 
de försäkrade, 3 från arbetsgifvarna, 3 från staten och 20 
mill. från fondens ränteafkastning. De årliga pensionsbe- 
lopp, som vid inträffad varaktig oförmåga till arbete eller 
vid uppnådda 70 års ålder kunde utbetalas till män och 
kvinnor — gifta eller ogifta — ur arbetsklassen, skulle då 
utgöra i medeltal 250 kr. (med variation från 76 till 320 kr.) 
i första pensionsklassen, 150 (63 a 185) kr. i andra klassen 
och 90 (55 å 104) kr. i tredje klassen, hvilken sista om- 
fattar kvinnor. Dessutom skulle vid försäkrad mans från- 
fälle lämnas för h varje efterlef vande äkta barn 30 kr. om 
året såsom uppfostringshjälp. 

Åtta millioner kronor i årligt statsbidrag — såsom 
kommittéen föreslog — kan ju synas vara ganska frikostigt 
tilltaget. Man har dock anmärkt, att då tullarna å spann- 
mål, mjöl, fläsk m. fl. lifsförnödenheter fullt uppgå till samma 
belopp, och då det i väsentlig mån är just arbetarna som 
få sätta till penningar för betalningen af dessa tullbelopp, 
så är det i verkligheten arbetarna själfva som få betala en 
stor del äfven af det s. k. statsbidraget. 

Det är just denna tanke som jag upptagit och tänkt 
ut ända till slutet, men icke förkastat såsom olämplig och 
orättvis, utan tagit till princip för arbetareförsäkringen. 
Hvarför skulle icke hela det behöfliga pensionsbeloppet år- 
ligen kunna upptagas genom konsumtionsbeskattning? Skat- 
ten blir på detta vis endast ett slags sparbössa. Man läm- 
nar beloppet helt enkelt åt statskassan till förvaltning. Och 
staten förvaltar dessa medel så, att den icke sparar dem 



Digitized by 



Google 



Om arbetare för säkring. 



till kommande tider, utan utdelar dem nu, omedelbart, till dem 
som äro i behof däraf, förutsättande att kommande släkten 
på samma vis skola sörja för dem, som nu betala, men icke 
ännu själfva äro i behof af understöd. Och när arbetaren 
kommer och vill köpa och finner sina varor fördyrade med 
några ören och klagar däröfver, så kan köpmannen svara 
honom : betala du utan knöt ; de ören du nu erlägger i öfver- 
betalning får du flerfaldigt igen, när du inte mer orkar ar- 
beta och alltså behöfver dem vida bättre än nu. 

Jag vill dock här anmärka — och därtill framhålla 
såsom ett uttryckligt villkor för ett dylikt system — att skulle 
en sådan konsumtionsbeskattning för pensioneringsändamål 
genomföras, så måste den gå under en särskild skattetitel, 
icke såsom vanlig "bevillning" utan såsom u försäkringsbevill- 
ning u eller någonting dylikt. Detta blir nödvändigt för redo- 
visningens skull, men är ju endast en bokföringsfråga. 



För att nu först se om tanken på konsumtionsbeskatt- 
ning för försäkringsändamål är utförbar, må vi till gransk- 
ning upptaga de indirekta skattekällor, som vi kunna ha att 
tillgå. 

Främst bland dessa står då brännvinet. En sup bränn- 
vin (43.5 °/o alkohol) om 5 centiliter kostar här i Stockholm 
8 öre; en mindre sup (3 3 /4 centiliter) kostar 6 öre. Om 
man nu skulle betala 1 öre mer för den mindre supen och 
1 */» öre mer för den större, så vore det ju icke så särdeles 
kännbart. Och 1 öre borde man kunna afsätta för ålder- 
domen hvar gång man tar en sup. Tillverkningsskatten å 
brännvin skulle härigenom ökas med 30 öre pr liter, d. 
v. s. från 50 till 80 öre. I Norge utgör den 2, 4 o kronor 
pr liter af 100 °/o alkoholhalt, motsvarande 1,2 o kronor pr 
liter af 50 °/o alkoholhalt (den i Sverige brukliga normal- 



Digitized by 



Google 



/. Modstrom. 



halten). — Och hur mycket skulle den där ettöringen för 
brännvinssupen göra i statskassan om året? Jo, ungefär 
9 ruill. kronor. 

Vidare hafva vi maltdryckerna, förnämligast ölet. Malt- 
dryckskommittéen föreslog en beskattning å malt, som skulle 
uppgå till ungefår 0,8 öre pr butelj öl, 2, 5 o kr. pr hekto- 
liter. Denna skatt skulle inbringa ungefar 3 mill. kronor. 
Under antagande nu att dessa 3 mill. äro behöfliga för 
andra statsändamål än arbetarepensionering, kunna vi väl 
tänka oss en förhöjning i priset på ölbuteljen af 2 öre, 
12 öre i stället för nu gällande pris 10 öre. Jag tror, att 
man kunde stå ut därmed utan att kunna anses bli utpinad. 
Detta skulle göra 6 kr. pr hektoliter, under det Norge har 
5,7o kr. och Danmark 7,19 kr. — Till statskassan skulle 
härigenom inbringas 7 V 2 niill. kr., däraf för arbetare- 
pensionering 4 l /2 mill. och för andra ändamål 3 mill. kr. 

En tobaksrulle, Kockums "Sweetcent", om 38 gram 
kostar 25 öre. Ett hektogram snus u ettan" kostar 20 öre 
och "tvåan" 19 öre. Ville vi nu betala dessa med 10 °/o 
högre pris, d. v. s. höja priset på tobaksrullen med 2 1 ja 
öre och på snuset med 2 öre, så skulle detta till staten in- 
bringa ungefår 1 3 /4 mill. kronor. — Pr kg. rulltobak skulle 
skatten utgöra 95 öre. Nuvarande tullsats å samma vara 
är 1,20 kr. I Norge är tullen 2,io kr., i England om- 
kring 8 kr.* 

-Om nu männen skola släppa till så mycket penningar 
på brännvin, öl och tobak, så böra äfven hustrurna kunna 
bidraga en smula, t. ex. genom ökad tull på kaffe. Nuva- 
rande tullsats är 12 öre pr kg. Skulle vi höja den till 25 
öre, såsom den varit för några år sedan, så erhålles ytter- 
ligare 2 mill. kr. till pensioneringen. Nuvarande pris å 
kaffe höjes endast med 8 a 9 procent, och vår 25-öres tull 



* Här anförda tullsatser fr&n främmande länder gälla året 1890. 
Nyare uppgifter har jag för tillfället icke kunnat förskaffa mig. 



Digitized by 



Google 



Om arbetareförsäkring. 



motsvaras af Danmarks 25 öre, Englands 27, Norges 30 öre 
och Frankrikes 1,12 kr. 

Varor, genom hvilkas beskattning hela hushållet kun- 
de bidraga till pensioneringen, äro socker, koksalt och fotogen. 
Med 7 öre på 1 kg. socker (nuv. pris omkring 65 öre, så- 
lunda föga mer än 10 procents förhöjning) finge man ihop 
öfver 4 mill. kronor. Tillverkningsskatten å råsocker skulle 
därigenom höjas till omkring 17 öre från 11 l J2 öre, och 
tullen å raffinad från 33 till 40 öre. Norges tullsats å socker 
är 40 öre, Frankrikes 52 öre. 

1 liter koksalt kostar 5 eller 6 öre. Ett öres förhöj- 
ning pr liter skulle göra omkring 1 mill. kr.; tullsatsen 
å 100 kg. koksalt komme att uppgå till 1 kr. — 1,39 kr., 
under det den i Danmark utgör 1,67 — 2,09 kr., i Frankrike 
1,73—2,38 kr. 

1 liter fotogen, billigaste sort, kostar ungefår 15 öre. 
Med 3 öres förhöjning samlade man i statskassan 1 l \i mill. 
kronor. Tullen pr kg. blefve omkring 3 1 /2 öre — i Dan- 
mark är den 8., i Norge 10, i Frankrike 15 öre. 

Ville vi nu slutligen träffa arbetsgif varna särskildt med 
en dylik indirekt beskattning, så finner jag ingen annan 
därtill lämplig vara än möjligen stenkol. Med en tullsats, 
som motsvarade en tiondedel af varans värde, skulle samlas 
mer än 3 mill. kronor. 

I sparbössan skulle på detta vis hopbringas samman- 
lagdt omkring 27 mill. kronor. Inkomsterna äro beräknade 
efter den nuvarande konsumtionens storlek. Då det emel- 
lertid kan antagas, att prisförhöjningarna, huru obetydliga 
de än äro, skola medföra någon minskning i konsumtionen, 
torde summan böra minskas något. Som prisförhöjningen 
uppgår till 10 ä 20 °/o, torde man ej behöfva frukta större 
minskning i konsumtionen än högst 20 °/°> och efter afdrag 
däraf återstår 21 X J2 mill. kronor. 

Få vi nu härtill lägga de 8 mill. kr., hvarmed staten 



Digitized by 



Google 



10 /. Flodström. 



enligt kommittéens förslag skulle hafva bidragit och som 
hopbringas genom tullar å spannmål, mjöl, fläsk och lik- 
nande varor, så ha vi nu ett årligt kapital af 29 l \* mill 
ir. att disponera öfver. 

Men det skulle ju vara 33 (eller åtminstone 31) milli- 
oner? — Ja, härom vill jag nu anmärka, att skulle någon 
brist visa sig, så är det ju den enklaste sak i världen att 
öka en eller annan af försäkringsskatterna en smula. Att 
de väl kunde tåla vid en höjning, om så behöfdes, har jag 
visat genom deras jämförelse med skattebeloppen å samma 
varor i närgränsande länder, där dock dessa höga skatte- 
belopp icke användas till ajbetarepensionering. Men jag tror 
icke att en höjning — åtminstone för närvarande — är nö- 
dig. Det är nämligen att märka, att Arbetareförsäkrings - 
kommittéens och regeringens förslag upptar tre pensionsklas- 
ser, en för kvinnor och två för män. Men skulle pensions- 
afgifterna upptagas på det sätt jag föreslagit, kan naturligtvis 
icke en högre och en lägre pensionsklass bland männen fä 
förekomma. För dem som för sin ålderdom skulle önska 
högre pension än den normala finnes ju tillgång till fri- 
villiga besparingar i lifränteanstalter, sparkassor och spar- 
banker. Den högre pensionsgraden skulle alltså ur den all- 
männa pensioneringen bortfalla eller rättare sagdt samman- 
falla med den lägre. Härmed vinnes en besparing, som un- 
gefärligen torde motsvara den skillnad som nyss beräknats. 
— Å andra sidan äro i kommittéens och regeringens förslag 
bland pensionstagare räknade äfven sådana personer, som 
väl en gång hört till arbetsklassen, men ur denna öfvergått 
till andra samhällslager. Dessa pensionstagare skulle utgöra 
en högst betydande del af hela antalet (jämför noten un- 
der sid. 5). Vid den här föreslagna pensioneringen kunde 
och behöfde ju icke till denna sort af pensionstagare tagas 
hänsyn. Detta åter medger pensioneringens utsträckning 
till sådana befolkningsklasser, som i det kungliga förslaget 
uteslutits, nämligen jordtorpare, löse arbetare, sömmerskor 



Digitized by 



Google 



Om arbetarförsäkring. * 11 



och tvätterskor samt kanske äfven till oäkta barn. Den 
kunde alltså med samma kostnad göras vida fullständigare. 



I fråga om konsumtionsskatternas belopp torde någon 
kunna vilja anmärka, att de skulle drabba konsumenterna 
tyngre än med just det eller de ören, som beräknats i skatt. 
Detaljhandlarne skulle — kunde man antaga — taga sig 
anledning af skatteförhöjningen att göra sig en extra vinst, 
som naturligtvis också komme att drabba konsumenterna. 
Jag tror dock, att detta härvid icke är att befara. Bränn- 
vinshandeln är i de flesta fall öfverlåten åt bolag, som icke 
hafva personligt intresse af prishöjning. Kaffe, socker, salt 
och fotogen tillhöra de s. k. stora artiklarna, och det är en 
känd sak, att handlande nöja sig med en minimal vinst å 
dessa varor och i många fall sälja dem rent af utan for- 
tjänst endast för att få behålla sin kundkrets. Det är på 
mångfalden af andra artiklar som de förtjäna. Tobak och öl 
åter äro föremål för specialförsäljning, och den alltid vakna 
konkurrensen torde knappast tillåta handlande med dessa 
Taror att göra sig extra förtjänster genom uppdrifna priser. 



Huru skulle nu försäkringsskatterna komma att träffa 
de skilda samhällslagren? — Först och främst skulle de träffa 
arbetarna. Jag har med afsikt valt företrädesvis sådana 
skatteobjekt, som just speciellt höra till arbetarnas konsum- 
tion, och jag anser detta vara riktigt. Ty om, såsom jag 
förut nämnt, arbetarna icke vilja låta sig behandlas helt och 
hållet såsom oansvariga omyndlingar i samhället, så böra 
de vara måna om att själfva, så långt i deras förmåga står, 
bidraga till sin egen pensionering. — Men arbetarna äro 
långt ifrån hela samhället, icke ens hälften däraf, och de 



Digitized by 



Google 



12 I. Flodström. 



finge därför äfven från andra samhällsklasser, som ju också 
äro konsumenter, en betydande bisträckning. 

Bland dessa öfriga samhällsklasser utgöres nu största 
delen af arbetsgifvare i större eller mindre utsträckning» 
Bönderna hafva sina arbetare och sitt tjänstefolk, handt- 
verkarne likaså, fabrikanterna äfvenledes. Och att arbets- 
gif varna äga särskild skyldighet att sörja för sina arbetare» 
och tjänares framtid, torde ej af någon kunna bestridas. 

Hvad nu särskildt bland arbetsgif varna fabrikanter och 
större industri idkar e beträffar, så är den arbetarepersonal 
de sysselsätta vida större än andra arbetsgifvares, hvarför 
de äfven i större utsträckning än genom på dem personligen 
fallande konsumtionsskatter böra bidraga till arbetarepensio- 
neringen. Jag har försökt träffa dem genom stenkolsskatten. 
Huruvida detta hugg är så särdeles väl måttadt, må vara 
osagdt. För tillfället finner jag emellertid icke något annat 
praktiskt sätt, som med tillbörlig verkan och säkerhet kun- 
de utlocka deras bidrag. 

Men samhället består ju icke endast af arbetare och 
arbetsgifvare? Det finns ju andra samhällsklasser, lön- 
tagare o. s. v., och af dem vore det väl dock orättvist att 
fordra, att de skola deltaga i arbetarepensioneringen? Inga- 
lunda. — Utom det att flertalet väl äger tjänare, h vilkas 
arbetskraft de tillgodogöra sig, är det härvid att märka r 
att arbetarepensioneringen kommer att medföra en högst 
afsevärd lindring i fattigvårdsbördan. Denna lindring är af 
Nya Arbetareförsäkringskommittéen beräknad till ej mindre 
än omkring 40 procent. Häraf få samtliga skattebetalande 
sålunda draga fördel, och då är ej heller annat än rättvist,, 
att de i stället få bidraga till pensioneringen. 

Konsumtionsskatternas tryck skulle sålunda bli någor- 
lunda rättvist fördeladt öfver samhället. Jag är emellertid 
villig att erkänna, att i denna fördelning några svaga punkter 
kunna uppvisas. Härom vill jag dock anmärka, att hvad de 
indirekta skatterna i allmänhet beträffar — och kanske äfven 
delvis de direkta — så låter det sig väl göra att säga hvilka 



Digitized by 



Google 



Om arbetarefur säkring . 13 



som i första hand träffas af dem, men att utreda hvem som 
i sista hand betalar dem tilltror jag knappast någon. Och 
det är dock detta som är hufvudsaken. — Och för öfrigt: 
missförhållanden torde kunna uppletas i hvilket försäkrings- 
system som helst. Har man blott ögonen öppna för dem, 
så skola de väl på ett eller annat sätt kunna afbjälpas. 

Hårdast skulle väl konsumtionsskatterna träffa smärre 
jordägare eller andra yrkesidkare och löntagare, som själfva 
ej kunna erhålla pensionering och som dock få bidraga där- 
till utan att i afsevärd grand exploatera legda arbetare eller 
tjänare. Måhända kunde någon ersättning tilldelas dem i 
den form, att inkomster och fastighet under vissa fastställda 
belopp helt och hållet befriades från direkt beskattning till 
staten. Den minskning i inkomster, som härigenom tillskyn- 
dades staten, skulle ej bli stor och kunde mer än väl fyllas 
genom ett fixeradt undantagsbelopp från försäkringsbevill- 
ningen. 



Till sist ber jag nu att få i korthet angifva de syn- 
punkter, irån hvilka jag tror, att den sålunda föreslagna för- 
säkringsmetoden vore att föredraga framfor tidigare förslag. 

1) Upptagandet af af gif terna blir ofantligt mycket enk- 
lare och billigare och kan på långt när icke väcka så myc- 
ken ond blod, h varken hos arbetsgifvare eller arbetare, som 
vid direkt inbetalning af afgifterna vore att befara. 

2) Fördelningen af pensionsbeloppen kunde öfverlämnas 
åt kommunerna. Hela det årligen inflytande skattebeloppet 
skulle nämligen kunna fördelas kommunerna emellan efter stor- 
leken af deras folkmängd, hvilket synes vara mig en tämligen 
rättvis fördelningsgrund, och en stor och dyr pensionsanstalt 
kunde därigenom undvaras. — Jag förutsätter naturligtvis, 
att kommunerna icke finge godtyckligt handskas med pen- 
sionsmedlen, utan att de skulle ha en lag att följa. 



Digitized by 



Google 



14 I. Flodström. 



3) Man slipper taga någon hänsyn till räntefotens möj- 
liga förändringar i framtiden. Kommittéens beräkningar för- 
utsätta en räntefot af 3 */* procent. Detta synes mig redan 
i och för sig vara mycket vågadt. Men vågspelet förökas 
än ytterligare i betraktande af den stora fondbildning, som 
förslaget förutsätter. Om åttio år skulle vi ha en fond på 
nära 400 millioner kronor eller enligt regeringens förslag 
på nära 600 millioner, oafsedt den tillväxt som blir följden 
af folkmängdens tillväxt. Jag skall i dessa frågor, i stället 
för att försöka utveckla mina egna åsikter, anföra några ut- 
talanden från 1895 års riksdag af män, som väl få antagas 
äga insikt och erfarenhet i dylika frågor. 

Riksbanksfullmäktigen lektor Törnebladh yttrade : u Hvad 
nu beträffar fondbildningen, har därom visserligen blifvit 
sagdt, att en likadan bildning af besparingar fortgår och 
länge fortgått inom vårt land, oberoende utaf den nu före- 
liggande frågan. — Det är fullkomligt riktigt. Men långt- 
ifrån att det utgör ett argument för denna fondbildning, ut- 
gör det tvärt om det starkaste argument emot en sådan, i ty 
att den fond, som nu skall börja att operera och skaffa sig 
räntebärande papper, kommer att möta konkurrensen af alla 
de fonder, som hafva blifvit bildade och som hålla på att, 
redan nu, genom sin konkurrens inbördes sänka räntefoten. * 

Och från Andra Kammaren må höras de båda försäk- 
ringsdirektörerna herr Palme och friherre Lagerbring. Den 
förre yttrade: "En af de väsentligaste anledningarna till 
den låga kapitalräntan är, att den starka utveckling och om- 
skapning inom samhällslifvet, som på sin tid framkallat den 
höga räntan, allt mera nått sin fullbordan; att därigenom 
större delen af behöfligt kapital redan är använd och att. 
det kapital, som ytterligare kan därför användas, icke kan 
finna så hög af kastning som förut. Järnvägarne t. ex. hafva 
nått en så storartad utveckling att, där nya byggas, de i 
regeln, såsom torde vara allmänt bekant, måste åtnöja sig 
med en betydligt lägre afkastning. Hvad ångbåtsflottan 



Digitized by 



Google 



Om arbetare försäkring. 15 



beträffar, var det for några tiotal år sedan den storartade 
revolutionen skedde, då man öfvergick från segelfartyg 
till ångfartyg. Något större kapital i jämförelse med hvad 
där förut är nedlagdt kan icke numera nedläggas, åt- 
minstone icke till närmelsevis samma afkastning som förut. 
Förädlingsindustriens ombildning efter nutidens fordringar 
har till väsentlig del fullbordats. Inom jordbruket åter- 
stående nyarbete kan mångenstädes icke längre verkställas 
med den påräknade afkastning som under en föregående 
tid. Där gäller det samma som inom industrien, där vi, 
såsom en bekant ekonomisk skriftställare, doktor Arnberg, 
säger, hafva att "för framtiden sysselsätta oss med detalj- 
arbete, som visserligen fordrar mindre kapital, men också 
är mindre lönande". Därtill kommer, att behofvet af euro- 
peiskt kapital till utomeuropeiska länder icke synes hafva 
någon tendens för att stiga. I Nordamerikas förenta stater 
t. ex. lämna förstklassiga järnvägsobligationer i närvarande 
ögonblick icke högre ränta än 4 procent, och motsvarande 
aktier lära icke kunna beräknas gifva högre utdelning än 2 
å 2 l J2 procent. Vid sådant förhållande finner man lätt en 
förklaring därtill, att nordamerikanskt kapital allt mera bör- 
jar uppträda såsom konkurrent till europeiskt kapital. Vis- 
serligen kan man tänka sig, att någon storartad teknisk upp- 
finning skulle helt och hållet eller delvis omskapa materielet 
för någon industri. Men jag föreställer mig, att sannolik- 
heten därför icke är så synnerligen stor, och dessutom ligger 
det uti det redan för produktivt ändamål fastlästa kapitalet 
en betydligt återhållande kraft gent emot en dylik nyhet.. 
Visserligen kunna förödande krig uppstå, och nutidens krig 
kunna helt visst vara lika förödande som forntidens, men 
de vara sannolik fc betydligt kortare tid, och föga sannolikt 
är, att vi skola få bevittna ens närmelsevis en sådan ränte- 
stegring som till följd af de stora krigen i slutet af förra 
seklet. Visserligen vet man icke, hvilken inverkan händel- 
serna i det fjerran östern kunna hafva på det europeiska 



Digitized by 



Google 



16 L Flodström. 



kapitalet, men någon afsevärd längre tidsperiod varande 
ränteökning kan väl knappast därigenom tänkas uppstå. — 
De flesta nationalekonomiska författarne i vårt land och 
utlandet anse därför i hög grad sannolikt, att räntan vis- 
serligen kommer att framgent såsom hittills ömsom höjas 
och sänkas, men att vi i allmänhet, d. v. s. i stort sedt, 
torde kunna emotse en afgjord sänkning. — I nära sam- 
manhang med denna räntefråga står den mycket omtalade, 
mycket fruktade och mycket klandrade fondberäkningen. 
För min del hyser jag ingen som helst fruktan för denua 
fondberäkning, h vilken jag ur försäkringsteknisk synpunkt 
anser vara för förslagets genomförande nödvändig. Äfven 
om man måste bortse från det skäligen naiva teoretiska 
exempel, som kommittéen anfört, eller att man- kunde i 
vidsträckt mån göra placeringen af fondmedlen genom de- 
positioner i våra banker, så föreställer jag mig emeller- 
tid, att en så pass långsamt skeende fondbildning, som 
denna, icke bör kunna utöfva någon förryckande inverkan 
på affärslifvets sunda utveckling. Däremot synes det mig 
vara alldeles uppenbart, att detta stora fondbelopp, som in- 
kastas på den svenska penningemarknaden, sökande efter 
de möjligast bästa och säkraste placeringsobjekter, skall i 
icke ringa mån bidraga därtill, att den allmänna räntefoten 
å just sådana första klassens säkerheter måste nedgå. Denna 
min åsikt tror jag delas i allmänhet af våra affärsmän 
trots den uppfattning, som herr statsrådet och chefen för 
civildepartementet och kommittéen därom kunna hafva. — 
Jag har berört fondbildningen, icke därför, såsom jag nyss 
nämnde, att jag fruktar den, utan jag har velat anföra den- 
samma såsom en ytterligare anledning till att räntan med 
all sannolikhet icke skall kunna hålla sig så hög som till 
3 l J2 procent. Ä 

Och friherre Lagerbrings uttalande i samma sak lydde : 
"Jag anser det vara en i hög grad betänklig sak att bygga 
en försäkring och därtill en tvångsförsäkring på afkastningen 
af kapital af sådan storlek, att man ej kan vara säker på 



Digitized by 



Google 



Om arbeta re försäkring. 17 



att kunna placera ett sådant kapital inom vårt land. Jag 
vill icke påstå, att det är omöjligt, men denna fråga for- 
drar en ytterst noggrann och omsorgsfull utredning. Man 
bör akta sig för att med dessa försäkringsafgifter, upptagna 
med tvång, för att icke säga med våld, resa upp en bygg- 
nad, som kanske sedan kommer att närmast likna en koloss 
på lerfötter, hvilken sammanstörtar genom sin egen tyngd 
på grund af det klena underlag, som uppbär den. Den ut- 
redning som i detta afseende förekommer i kommittéens och 
Kongl. Maj:ts förslag tillfredsställer icke mig. Där har på- 
pekats den synnerligen stora kapitalbildningen genom depo- 
sitioner i bankerna, men man synes ha förbisett, att de 
pengar, som så hopsamlas, söka sig ut till den lånesökande 
allmänheten mot papper, som mycket väl försvara sin plats 
i en bankinrättning, men icke böra finnas i en riksförsäk- 
ringsanstalts portfölj. Man bör i detta afseende vända sig 
till landets mest erfarne finansmän, och egendomligt är, att 
i förarbetena till detta förslag, till hvilka man kallat skick- 
lige försäkringsteknici och framstående socialpolitici, man 
helt och hållet saknar spår af finansmannens medverkan. 
Det är kanske litet hvar bekant, att det redan nu är myc- 
ket svårt för vår postsparbank, som kommit upp till en fond 
på endast 30 millioner, att på ett tillfredsställande sätt efter 
gällande bestämmelser placera dessa medel. Herr civilmini- 
stern talade nyss om de enskilda försäkringsbolagen, som 
placera 4 millioner om året och att det icke skulle möta 
någon stor svårighet. Jo, det möter för närvarande mycket 
stora svårigheter, och man kan också se det på de stora 
fastighetsköp, försäkringsbolagen på senare tider ansett sig 
tvungna att göra, men det är en väg, som en riksförsäkrings- 
anstalt ej torde böra inlåta sig på.* 

4) Man behöfver icke taga någon hänsyn till penning- 
värdets möjliga förändringar. De 90 kronor, som skulle ut- 
göra lägsta medelpensionsbeloppet, hvem vet huru mycket 
de kunna vara värda om 80 år och sedan allt framgent? 
Huru mycket de äro värda nu, det veta vi på öret. 

Föreningen Heimdals folkskrifter. 43. 2 



Digitized by 



Google 



18 JT. Flodström. 



5) Man behöfver icke vänta i 70 —80 år på att pensio- 
neringen skall uppnå sin fulla utsträckning. Den kan medde- 
las i sin fulla utsträckning redan från första stund. 

6) Fördelningen af pensionsbeloppen blir långt rättvi- 
sare, ty grundsatsen blir : lika åt alla. Enligt kommitté- och 
regeringsförslaget skulle pensionen utgå med större eller min- 
dre belopp, beroende på antalet veckor, for hvilka hvarje 
försäkrad inbetalat sina premier. Detta innebär en stor 
orättvisa mot de yrken, hvari arbetarna tidigt slitas ut*, 
och det råder ju häri mellan olika yrken en ofantlig skillnad. 
De mera ansträngande och hälsofarliga yrkenas arbetare 
finge enligt kommittéens förslag en afsevärdt lägre pension 
än andra yrkens. Enligt nu framställda plan skulle däremot 
pensionsbeloppet bli det samma, vare sig man slites ut vid 
30 års ålder eller vid 70. 

7) Grunderna för bestämmandet af pensionsbeloppen 
kunna, om så kräfves, när som helst förändras, hvilket icke lå- 
ter sig göra med den af kommittéen föreslagna metoden, som 
tvärt om fullständigt binder nationen för en obestämd och 
oberäknelig framtid. — I förbigående må i sammanhang 
härmed anmärkas, att med pensioneringen kunde, om och 
när man så ville, vare sig nu eller i framtiden, kombineras 
en arbetslöshetsförsäkring efter samma grunder. Härpå vill 
jag för närvarande ej närmare inlåta mig. 

8) Slutligen vill jag såsom en omständighet, hvilken åt- 
minstone enligt min egen uppfattning talar för en på kon- 
sumtionsbeskattning grundad arbetareförsäkring, anföra föl- 
jande. Vårt statsverk kommer alltjämt att se sig om efter 
nya inkomstkällor för betäckandet af utgifter af allehanda 



* Bent finansiellt och försäkringstekniskt sedt vinna dessa visser- 
ligen en fördel på andra försäkringstagares bekostnad, i det en viss del 
af pensionen — 50 kronor — skulle utgå lika till alla, oberoende af för- 
säkringsidéns längd. Men det är en så att säga social orättvisa de lida, 
bestående däruti att deras yrkes beskaffenhet ej tillåter dem att göra be- 
sparingar lika länge som andra, hvarför också de pensionsbelopp de kunna 
erhålla alltid bli mindre än andras. 



Digitized by 



Google 



Om arbetareförsäkring. 19 



slag. Då nu våra konsumtionsskatter å de varor jag här 
föreslagit till beskattning ingalunda, kunna kallas höga i 
jämförelse med andra länders och särskildt våra närmaste 
grannars, kan det väl hända, att man förr eller senare kan 
få dem i åtanke. Det kan sålunda en vacker dag hända, 
att vi ha lika höga konsumtionsskatter som de här före- 
slagna, men icke någon arbetareförsäkring. Såsom ett exem- 
pel på, huru det kan gä till, vill jag erinra om att i Frank- 
rike kaffe tullen uppgår till vida mer än 100 mill. francs 
årligen. Med ensamt detta tullbelopp skulle Frankrike alltså 
kunna bestrida omkring en tredjedel af en arbetareförsäkring, 
motsvarande den här föreslagna. Men Frankrike har ännu 
ingen arbetareförsäkring. Tullbeloppet går till andra ända- 
mål, och det är dock i den allmänna rösträttens land som 
detta sker. — Vore nu konsumtionsskatterna redan på för- 
hand reserverade till "försäkringsskatter", så skulle härige- 
nom ett mäktigt hinder vara rest mot deras tillgripande för 
andra ändamål, som mindre direkt afsåge den stora konsu- 
merande massans intressen. Härigenom skulle alltså "för- 
säkringsbevillningen" komma att verka såsom sådan i dubbel 
bemärkelse. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r 44. 



1 EN RESA GENOM SVERIGE 



ÅR 1586 




STOCKHOLM 

F. & G. BEIJERS BOKFÖBLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



€psala 1897 
Almqvist & Wikfiells Boktr.-Aktteb. 



Digitized by 



Google 



Förord. 

År 1586 företog en förmögen borgare i Ulm, Samuel 
Kiechelj en resa genom södra Sverige upp till Stockholm 
och Uppsala, och den reseskildring som han författat, synes 
vara af så stort intresse, att den bör göras allmänt bekant. 
Kiechel reste genom flera af Europas länder samt i Pale- 
stina och Egypten och fick därigenom en öppen blick för 
säregna karaktersdrag hos olika folk och människoklasser; 
han berättar enkelt och rättframt, och hans uppgifter bära 
sanningens prägel. Det är ju dock klart, att han stundom 
förleddes af enstaka iakttagelser till allmänna omdömen, 
men denna svaghet vidlåder de flesta resenärer, och hans 
sträfvande är tydligen att i hvarje fall inhämta och med- 
dela säkra uppgifter. 

Hans skildringar äro skrifna på schwabiskt landsmål 
och trycktes i Stuttgart år 1866. En öfversättning af den 
del som angår vårt land, meddelades i Historisk tidskrift 
för år 1892, och aftryckes här med benäget tillstånd af 
nämnda tidskrifts redaktion. Några förklarande noter äro 
ytterligare bifogade utöfver där förefintliga. 

Resan ägde rum under Johan IILs regering. Ar 
1570 hade det nordiska sjuårskriget afslutats, och landet 
återhämtade sig långsamt efter alla förödelser och förluster 
i människolif och penningar. Hela Småland och stora delar 
af Västergötland och Östergötland hade härjats af danskar- 
ne, och ännu syntes bråtar i de stora skogarne. Några år 
efter fredsslutit började konungen syssla med kyrkliga frå- 
gor och trädde älven i underhandlingar med påfven och 



Digitized by 



Google 



4 Fr* rörd. 

med katolska makter. Rykten spredos utomlands, att ko- 
nung och folk skulle återgå till den katolska kyrkoläran, 
och inom landet jäste det i sinnena af oro eller förbittring. 
Det hade dock snart blifvit slut med Johans närmande till 
Rom, men kyrkoceremonierna hade ändrats genom den nya 
liturgien. 

Södermanland innehades af Johans broder Karl (sedan 
konung Karl IX) såsom hertigdöme, och förhållandet mel- 
lan bröderna var tidtals spändt. Tronföljaren Sigismund 
var uppvuxen till yngling, och fadern spanade efter tillfälle 
att skaffa honom Polens krona för att göra Sverige mäkti- 
gare, hvilket äfven lyckades år 1587. 

Dessa korta antydningar om Sveriges dåtida historia 
äro ju allmänt kända, men hur det stod till i landet bland 
bönder och borgare är mindre bekant. Ett och annat där- 
om finner man i Kiechels framställning. 

Resan verkställdes på vintern, och från Helsingör tog 
Kiechel vägen genom det danska Skåne och därifrån norrut 
in i Småland. Han hade i ressällskap två lybska köpmän. 
— Och härmed lämna vi ordet åt honom själf. 

K. H-d. 



Digitized by 



Google 



År 1586 den 9 februari träffade oss en synnerlig 
lycka, då ett fartyg kom från andra sidan af sundet öfver 
till Helsingör, med h vilket vi kommo öfver detsamma; vin- 
tertiden måste man nämligen ofta ligga stilla 3 till 4 dagar, 
innan något fartyg kan passera den enda milen för is, som 
utan att tillfrysa lägger sig emellan, ty då vinden blåser 
utåt hafvet, så drifver han isen utåt, blåser vinden från 
hafvet så drifver han den tillbaka, och där är sällan all- 
deles lugnt väder. Vi hade besvär nog, innan vi kommo 
öfver, drogo seglet upp och rodde samt kunde med möda 
få fartyget genom isen. På andra sidan fanns en by, kal- 
lad Helsingborg invid ett fast slott högst upp på ett berg 
byggdt likt en klippa, som svarar emot Helsingör ty de 
ligga alldeles emot hvarandra, så att intet skepp utan 
stor fara kan gå emellan dem, emedan man kunde skjuta 
från det ena slottet på det andra. Nu skall likväl en 
gång ett skepp med fulla segel lupit igenom sundet, men 
vill ej råda till att det blir bekant och att det kommer till- 
baka* i Sundet, ty det kan kosta det dyrt. I Sundet ligga 
ock om sommaren konungens skepp med kanoner och sol- 
dater, för att natt och dag passa på om något sig tilldra- 
ger, så att ej något fartyg utan att stanna eller oförtulladt 
lätteligen går genom nämnda Sund. 

Sedan vi frukosterat, fingo vi 2 slädar, för den ena 
två och för den andra en häst, ty det var djup snö och 
obanade vägar; dessa slädar tingades för två mil, hvarefter 
vi bekommo en annan, som förde oss vidare två mil, och 
voro vägarna ofta så obanade, att. hästarna hade svårt att 
draga de tomma slädarne. Vi kommo mot natten till några 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige av 1586. 



hus, som kallades "Ruy" och ännu voro belägna i Danmark 
samt lågo öfver natten hos en bonde, hos hvilken vi hade 
ett magert härberge, litet att äta och dåligt vatten. Vi förde 
dock med en kantin med dryckesvaror. Då vi skulle 
sofva, redde vi vår sängplats på golfvet; icke allenast 
männen med hustru och barn ligga vintertiden i stugan, 
utan ock hundar och kattor, samt ungboskap, såsom lam, 
kalfvar, getter och dufvor finnas därinne, och, hvad som är 
olustigast, unga grisar, som gifva en stark lukt från sig 
och gemenligen hålla till midt i stugan, komma om natten 
och slicka en i ansiktet, så att för elak smak och stank 
man förr blir mätt för en ringa penning än af den bästa 
måltid. Från Helsingör och hit är 5 mil. 

Den 10 foro vi med dagen härifrån och behöfde godt 
5 timmar för att fara 2 mil, ty ju längre vi kommo in i 
landet, desto ymnigare och djupare var snön, och var vägen 
obanad, då härifrån finns föga samfärdsel med Danmark. 
Då vi tillryggalagdt dessa 2 mil, kunde vi ej få nya hästar, 
och vår förra skjutsbonde ville icke köra oss längre, ty 
hans hästar orkade ej draga vidare. Nu voro vi redan i en 
svensk by, som endast bestod af 3 hus, och gåfvo oss ut 
att vara konungens tjänare, för att vi skulle desto förr 
komma vidare. Så är ordningen i konungariket Sverige, 
att det på halfannan eller två mils afstånd, vanligen från 
den ena socknen till den andra, finns en gästgifvare — detta 
lands mil likna i längd schweitziska mil — , hvilken skall 
lämna främlingen vare sig en köpman eller någon annan 
härberge, mat och dryck; måltiden för 2 rundstycken, eller 
4 kreutzer i vårt mynt, och skall han ock lämna den re- 
sande efter tidens lägenhet häst eller släda till nästa gäst- 
gifvare, och skall han för hvarje mil hafva i betalning 2 
rundstycken l . Men då någon reser i konungens ärenden, 

1 Den första förordningen om gästgifvorier är af år 1561, och den 
som gällde vid tiden för Kiechels resa af år 1584. Där heter det bl. a.: 
"Och skole de, som till gästgifvare satte blifva, vara förpliktede att 
skaffe sig gott förråd, både på maat och dryck, teslikest hästefoder, så 



Digitized by 



Google 



En reaa genom Sverige Ar 1586 



brukar han medföra konungens vapen, hvilket bönderna ge- 
nast känna igen, och skola de icke allenast för intet gifva 
honom mat och dryck utan och genom dag och natt hjälpa 
honom med hästar, så att han kommer vidare; men om där- 
emot det kommer en främmande, som gärna ville betala 
dubbelt upp — hvilket var fallet med oss — är det icke 
så lätt att få dem att hjälpa en, äfven om de hade hästar i 
stallet, ty hvad man ej kan med goda ord åstadkomma, 
kan man ännu mindre uppnå med trots och pock. Slutligen 
fingo vi efter långvarig bönfallan 3 eländiga hästar och 2 
slädar samt spände de två svagaste tillsamman och den 
tredje ensam för den andra släden. Nu var det sent på 
dagen, och hade vi att resa två mil, men vi kommo på en 
bättre väg, än vi haft tillförene; på vägen öfver ett dike 
brast isen, och båda hästarne föllo intill buken ned i vatt- 
net jämte släden; en af oss, som satt på släden blef jämte 
alla våra saker mycket våt. Jag var likvisst icke med på 
denna släde utan gick till fots. Vi hade mycket göra, in- 
nan vi fingo hästarne, våra saker och släden ur vattnet. 
Nu öfverföll oss natten, och hade vi ännu långt att fara, 
innan vi kommo till en by, hvilket ej väl bekom vår res- 
kamrat, ty det var mycket kallt och han genomvåt. Vi 
kommo sent till en by Ulfsbäck i Småland, i h vilken fanns 

att vägfarande folk som till dem lite, måtte för vedergäldning få theris 
välfordran och nödtorft. The skole och icke dyrere sälie them vägfa- 
rendom hvad the hafue behof, an so"m skäl kan vara, och mage tho 
tage för en måltid mat och öl thertill, sådan som bonden dagligen spi- 
sar, två öre, men de som vele hafve väl tillredt och tilpyntedt med 
flere rätter, såsom är färskt oxe-, kalf-, får- och lamkött, gäss, höns, 
Åg^^ hvete- eller skrädt rågbröd, då skall sådant vederläggias efter som 

det gäller i nästa köpstad. — Dock skall ingen hafve makt att 

tvinga af gästgifvarne någon then del, som han icke hafver, eller och 
bättre öl, än som han äger, utan then bättre dryck vill hafva eller och 
maten med krydder och annet sådant tillredt, då må han thet före med 
sig eller vare sådant förutan till theas han kommer till köpstäderna, ther 
sådant ar tillfånga." — Gästgifvare fick såsom ersättning af kronan för 
sina åtagna skyldigheter ett års fullständig skattefrihet, samt sedan fri- 
het från "gärder, körslor, dagaverken, utskrifningar och annan småhjälp M . 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586 



den första kyrkan i Sverige och som låg afsides från vägen. 
Vi togo in hos kyrkoherden, ty den, som reser i Sverige 
och vill äta eller dricka efter landets lägenhet, tage in hos 
fogden eller prästen; oaktadt de ej hafva gästgifveri, så ute- 
stänga de dock ej gärna en ärlig gäst. Kyrkoherden här- 
städes bevisade oss all vänlighet, gaf oss mat, dryck och 
bädd enligt sin förmåga samt ett eget rum, så att vi kunde 
torka våra saker. Ved sparades ej, då det fanns i öfverflöd. 
Då jag ej kunde tala med herr kyrkoherden, och prästerna 
vanligen äro lärde, så drog jag med mycken möda fram 
mitt latin, som i 10 år varit skåplagdt. Vill någon vara väl- 
kommen i dessa trakter, så skall han förära husmödrarna 
muskat, nejlikor, kanelbark, ingefåra och dylikt samt bar- 
nen mässingsringar, speglar, knifvar eller andra leksaker, 
hvilket gläder dem mycket och är ganska välkommet. Den- 
na dag hade vi rest 4 mil. 

Den 11 dennes foro vi om morgonen härifrån i ett 
öde bergland, här och där en bondby eller gård, belägen i 
en vildmark eller dalgång dit under åratal] väl ej någon 
främmande och ännu mindre några tiggare kommit inom 
dörren. Denna dag foro vi 3 håll, och då vi togo de 
sista hästarne, så skickade bonden blott med oss 2 små 
gossar om 7 eller 8 år, som skulle föra hästarne tillbaka. 
Natten öfverraskade oss, vi togo miste om vägen och foro 
väl tvä timmar omkring, innan vi kommo till folk; till slut 
kommo vi till en kvarn, bredvid hvilken lågo 3 eller 4 
bondgårdar, af hvilka en gästgifvare, som var ganska miss- 
nöjd, emedan vi kommo så sent; vi blefvo här öfver nat- 
ten; platsen hette Åby belägen 7 mil från den prästgård, 
h var ifrån vi reste om morgonen. 

Den 12 reste vi tidigt före dagningen härifrån och 
kommo till 5 håll, ty vägen var tämligen banad och sjöarna 
tillfrusna, samt gingo vägarna vintertiden mest öfver dem. 
Då vi fingo de sista hästarne, var det redan afton, och hade 
vi ännu 3 långa mil att fara öfver höga berg; ännu kunde 
man se i nejden de största furor, som svenskarne nedhuggit, 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586. 



då danskarne ryckte in i landet, och förskansade sig bakom 
dem med gevär och andra vapen. 

Strax efter midnatt kommo vi till en liten stad i Små- 
land Jönköping kallad. Vi lågo där hos borgmästaren och 
hade den dagen rest hela 11 mil. 

Den 13 lågo vi där stilla till middagen, ty det var 
fastlagssöndag, på hvilken invånarne mycket höllo ; och ko- 
kas på en gång så mycket kött, skinkor, svinhufvuden, rökt 
kött, tungor, fläsk och dyl., som länge håller sig, att efter 
en månad, ja väl sex veckor efter framsättes af samma kött, 
liksom det under vägen framsättes för oss sådant kött, som 
blifvit kokt till julen. Då vi hos nämnde borgmästare in- 
tagit en tämligen grundlig frukost, — ty vi förde med oss 
en kantin med 9 stora glasflaskor, som ofta kom oss väl 
till pass, ty på många ställen kunde hvarken vin eller öl, 
allenast dåligt vatten erhållas — reste vi vidare, och ehuru 
stadens ligger flackt, kommo vi snart igen upp i bergen, 
där ännu fanns tämligen mycket snö, så att vi för två mil 
hyrde oss slädar, och har man till vänster en insjö, som är 
1 mil bred och 18 mil lång 1 . Då vi skickade hästarne till- 
baka och fingo andra, erhöll jag en liten modig och pigg 
häst; en gång uppehölls jag och blef efter, då ilade min 
häst efter de andra med en sådan fart, att jag ej kunde 
hålla in honom; släden stötte då mot en sten samt själpte, 
och jag föll ur. Hästen fortfor att springa framåt med 
släden, och i denna fördes den omnämnda kantinen, som 
där var fastbunden med ett rep, i hvilket han släpade efter; 
till slut gick repet af och då föllo 3 fulla flaskor ut och 
sönderslogos, så att allt utan nytta flödade bort, hvilket 
bekom oss alla mycket illa; så snart hästen upphunnit de 
andra, stannade han. Kl. 1 på natten kommo vi till en by 
kallad Grenna, som ligger 4 mil från Jönköping, där vi 
hade en mager fastlag. 

Den 14 reste vi tidigt före dagningen och hade ännu 
till vänster den ofvannämnda långa sjön. Det var ganska 

1 Vättern. 



Digitized by 



Google 



10 En resa genom Sverige år 1586. 

kallt och fullt upp med snö, då vägen gick mellan bergen. 
Vid frukostdags kommo vi till en ståtlig kyrkherre, som 
vid denna fest hade andra präster till gäster; äfven vi in- 
bjödos och blefvo, enligt detta landets sed, ärligen och väl 
trakterade, att vi därefter väl värjde oss för kylan. Mot 
aftonen kommo vi bort från rätta vägen, påträffade ett 
vattendrag, öfver hvilket vi dock icke funno någon bro och 
vågade, då det redan börjat skymma, icke öfverfarten med 
hästarne och slädarne. Vi hörde likväl genast på andra si- 
dan af vattnet hundskall, hvilket angaf att ett hus eller en 
by fanns i närheten. Efter långt farande fram och tillbaka, 
som drog ut till kl. 3 på natten, ty det var ganska mörkt, 
kommo vi slutligen till bron ; icke långt därifrån låg en by, 
i h vilken vi lågo öfver natten hos en bonde. Vi foro af 
vägen och kommo en mil för långt till höger om den sam- 
ma; det är svårt för en främling, som icke känner vägen, 
om han också kan språket, ty mycket sällan följer själfva 
bonden eller hans dräng med, utan vanligen en så tunn- 
klädd pojke eller ett litet barn, att det förvånat mig, att 
de ej omkommit af den förfärliga kölden. Vi reste denna 
dagen 9 mil. 

Den 15 reste vi tidigt vidare och jag fick för min 
släde en liflig häst. Då vi kommo i en hålväg, for släden 
på hasorna på honom, och han satte af i full fart utför 
berget, så att synen .förgick mig, ty jag kunde ej hoppa 
ur. Nedanför berget var en sjö, på hvilken jag lät hästen 
löpa ut. En knapp fjärdedels mil därifrån kom jag på en 
krokig väg till en bro; fann för godt att glida ur släden, 
ty jag fruktade att eljest hästen skulle sprungit med mig i 
vattnet. Han skenade också af, slog sönder släden, så att 
jag icke mer kunde begagna den, och det var väl, att jag 
icke hade kantinen på min släda, ty då hade vi förlorat 
allt vårt vin. Före kl. 1 på dagen kommo vi till en liten 
stad Linköping, belägen icke mer än en mil från det ställe, 
hvarifrån vi om morgonen reste ut. Hade vi icke dagen 
förut varit på afvägar, så hade vi således kommit hit före* 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586. 11 

gående natt. Sedan foro vi denna dag ännu fem mil, koni- 
mo i god tid till en öppen köping eller liten stad, Sö- 
derköping, belägen vid en arm af Östersjön, på hvilken 
invånarne pläga skeppa säd till Liibeck. 

Oafsedt att detta land är mycket kallt, rått, ringa be- 
byggdt, bergigt och klippigt samt mycket skogbeväxt, od- 
las mycket säd och rotfrukter, icke allenast till eget behof 
utan därifrån utskeppas äfven stora massor, bl. a. särdeles 
utmärkt spannmål, som är mycket mera härdig än den från 
Polen och Litauen, och därföre står högre i pris, samt läm- 
par sig bättre för att lägga på lager och utskeppa 1 . 

Den 16 och den 17 till eftermiddagen lågo vi stilla, 
emedan mitt sällskap hade affärer att uträtta. Senare på 
eftermiddagen foro vi därifrån till en icke mer än en mil 
aflägsen annan liten stad Norrköping, där vi öfvernattade 
hos en af deras bekanta. Staden har ett härligt laxfiske, 
ty strax därinvid ligger en insjö, hvilken är 28 mil lång 
och på sina ställen 2—3 mil bred, samt har vid nyssnämnda 
stad sitt utlopp, och bildar tämligen höga vattenfall, hvilka 
drifva några kvarnar. Fallen tränga igenom klipporna, så 
att de jämte andra småbäckar bilda en vacker flod, som 
slutligen utfaller i Östersjön, från hvilken laxen går upp i 
sötvattensströmmen, tills han kommer under fallen, där han 
fångas; enligt utsago skickas årligen till andra orter några 
hundra centner. 

Den 18 omkring kl. 1 på dagen foro vi därifrån. Då 
vi nu farit en half mil, påstod den ena karlen, som rådde 
om den ena släden och en häst, att vi åkte för fort. Nu 
påträffades en bondgård, där vi hoppades bekomma andra 
hästar, hvilket dock icke var förhållandet, och de skjuts- 
bönder vi redan hade, ville icke fara längre. Då bond- 
gårdens ägare bistod dem, måste vi vända om till Norrkö- 
ping för att beställa andra hästar och slädar. Denna dag 

1 Denna uppgift är vilseledande, i det att spannmål i mycket 
ringa grad utskeppades under 1500-talet. utförseln bestod hufvudsakli- 
gen af järn, ladugårdsprodukter m. ra. 



Digitized by 



Google 



12 En resa genom Sverige år 1586. 

hunno vi alltså icke längre än 3 mil till en liten by a Bir- 
lingstau*. 

Den 19, före dagningen, foro vi till största delen öf- 
ver en sjö; 2 mil därifrån var en koppargrufva belägen, 
tillhörig hertig Karl. Mot middagen kommo vi till Nykö- 
ping, där bemälte hertig höll sitt hof. Han är konungens 
af Sverige broder och gift med en grefvinna från Heidel- 
berg 1 . Huset, i hvilket han bodde, var ännu icke färdigt 
samt var till det yttre fult. För öfrigt ligger staden öp- 
pen, är som andra städer i detta land icke innesluten af 
murar och är i sanning belägen i en olustig trakt, samt vill 
jag tro att icke många furstar eller främmande herrar komma 
att hemsöka den. En arm af Östersjön går fram till staden. 

Efter middagen foro vi härifrån. Då vi lämnat de 
första hästarna, drog det så länge om, innan vi fingo andra, 
att vi, då vi icke följde landsvägen, måste resa hela natten 
och kommo vid tretiden till en bondgård, 4 mil från Ny- 
köping, Önnersta kallad, hvars ägare icke var mycket glad, ef- 
ter vi väckte den goda mannen ur hans sömn, och är det på 
dessa orter så beskaffadt, att om någon vill ligga på en bädd, 
måste han föra den med sig eller sticka fjäderdunet på hatten. 

Den 20 tidigt på morgonen foro vi härifrån, nästan 
halfva dagen öfver den frusna sjön, och kommo vid mid- 
dagstiden till Strängnäs, 4 mil från den by, hvarifrån vi af- 
reste på morgonen; det är en liten öppen stad och har ett 
ärkebiskopssäte 2 , där det just nu var årsmarknad, som bru- 
kar hållas på isen, och var just hertig Karl, hvilken inne- 
har denna stad, själf närvarande, och jag såg honom fara 
därifrån dagen därpå. Bemälte hertig gick omkring på plat- 
sen, där krämarne höllo till, och uppmanade folket att i 
handel och vandel vara ärliga mot hvarandra. En gammal 
bonde — sådana får man se på en 100 år och därutöfver 3 



1 Gift 1579 i Heidelberg med Maria af Pfalz, f. 1561, d. 1589. 

2 Strängnäs var då liksom nn säte for biskop, icke for ärkebiskop. 

3 Detta undantagsvis; lifalängden var under 1500-talet i medeltal 
kortare än nu. 



Digitized by 



Google 



En rena genom Sverige år 1586. 13 

— som bar två vackra mårdskinn, gick efter hertigen och 
förärade honom dessa, hvilka äfven mottogos af honom; 
därefter fortfor bonden att följa efter nämnda herre. Slut- 
ligen då en af dennes följe frågade, hvarföre han icke gick 
sin väg, trädde han åter fram för hertigen, upprepade an- 
budet af de tvenne mårdskinnen och bad, att hans furstliga 
nåde för dem skulle skänka honom en häst, hvarvid herti- 
gen skrattade och sade, att bonden någon gång skulle kom- 
ma hem till hertigen, hvilket jag nu icke förstod, emedan 
han talade svenska, men det öfversattes för mig på tyska. 
Hertigen är icke det minsta högfärdig, ty jag har hört, att 
han ofta tillbringar en half dag hos någon gammal bonde, 
som har god reda på landets bruk, för att med honom sam- 
tala om dagens händelser. 

Den 21 och 22 stannade vi, ty mitt sällskap hade af- 
färer, då allahanda handelsmän, synnerligen många från 
Stockholm, komma dit; äfven voro ditförda till salu många 
starka och härdiga hästar. Om somrarna rides här mycket 
litet, ty för de djupa vägarna och sumpiga träsken är det 
svårt att komma fram till häst, hvilket jag sedermera vid 
min hemresa fick erfara. Man påträffar väl 8 å 9 års gamla 
hästar, som ännu aldrig burit sadel, då de merendels varit 
brukade för slädar, och då dessa uppnått 9 å 10 år, äro 
de bäst, emedan de ej brukas före sitt 5 år, hvilket mycket 
stärker deras lemmar. 

Den 23, kl. 1 på dagen, afreste jag och den ene köp- 
mannen, med hvilken jag rest från Köpenhamn, jämte andra 
i fem slädar, på en djup obanad väg, ty det hade snöat på 
natten. Hästen och släden tillhörde en stockholmare, som 
för att få sälja dem, lämnade oss dem på försök under en 
dagsresa, hvilken gick öfver sjön. Jag antager att vi på hela 
dagen icke foro öfver en half mil på land. Mot aftonen 
koramo vi till Stockholm, som ligger 7 mil från Strängnäs. 



Digitized by 



Google 



14 • En rena genom Sverige ar 1586. 

Stockholm är konungariket Sveriges hufvudstad, där 
ock hans kungliga majestät har sin hofhållning. Den lig- 
ger på en ö, rundtomkring omgifven af vatten, har två por- 
tar och öfver vattnet en bro till fasta landet; de hus, som 
ligga vid stranden nära sjön, äro alla byggda på pålar; sta- 
den har ock en så djup hamn, att stora lastade skepp kunna 
lägga till invid stranden. Skeppen hafva 18 mil att segla, 
innan de komma till öppen sjö, mellan klippor och berg 1 , 
där vägen icke är mer än en mil bred. Denna stad är icke 
stor och ej befäst, har inga vallar, utan endast dåliga mu- 
rar rundtomkring 1 . Slottet skyddas mot staden af en graf 
och ligger alldeles invid sjön, samt är väl försedt med ka- 
noner. Staden har ock ett kloster, som ligger på en sär- 
skild ö, kallad Munkholmen 2 , till hvilken man kommer från 
staden på en brygga. Här har förr en biskop haft sitt säte ; 
stipendiater underhållas nu därstädes. 

Stadsinvånarne bruka beta sina kreatur, såsom hästar, 
kor, får, svin, utom staden, ty utanför båda portarne ligga 
malmar. Dessutom är det ganska besvärligt att i husen — 
reverenter att säga — inga hemlighus finnas, utan måste 
man gå bakom porten eller andra därtill inrättade ställen, 
och äro de belägna gent emot hvarandra, särskildt för mans- 
personer och för kvinnfolk, hvilket jag en gång fick erfara, 
då jag blef ganska illa försmädad af en gumma (jag förstod 
dock ej hvad hon sade), därföre att jag gått på kvinnornas 
sida, hvilket jag som främling ej visste. 

För öfrigt är det vintertiden ondt om nöjen i staden, 
emedan alla sjöar äro tillfrusna och skeppen infrusna. Man 
ser äfven några ganska stora fartyg, som kallas örlogsskepp 
hvilka konungen begagnat mot Danmark, då båda ko- 
nungarna krigade med hvarandra. Bland dessa kallas 
det största den Stora Draken, ett starkt och fast fartyg, 

1 Torn och murar funnos pfi. Stadsholmen, Helgeands- och Rid dar - 
holmarma, samt pa Södermalm nere vid strömmen. 

2 Biddarholmen. Munkarna fingo draga bort på Gustaf Vasas tid ; 
någon biskop har aldrig residerat där. 



Digitized by 



Google 



ftn r**a genom Sverige år 1586. 15 

som har flera däck öfver hvarandra, och hvilket, enligt be- 
rättelse, skall mellan båda skeppsborden vara fylldt med 
"osnmndt", d. v. s. malm, sådan den kommer ur bergen, 
så att skyttet studsar tillbaka därifrån och ej lätteligen går 
igenom fartyget eller tillfogar det skada. 

På andra sidan om kanalen eller vattnet är en djur- 
gård, i hvilken finnes flera sorter vildt, såsom hjortar med 
ganska breda horn, hvita hjortar, älgar, renar från Lapp- 
land, och ännu andra mindre sorter af hjortsläktet, med 
spräcklig hud. I landet finnes det lodjur, samt svarta räf- 
var, hvilkas skinn skattas mycket högre än sådana af lodjur 
och sobel. Det finnes ock mycket älgar, hvilka fångas på 
den tid, då snön börjar smälta, för hvilken jakt konungens 
broder hertig Carolus har stor passion. Man äter köttet, 
ehuru det är hårdt och groftrådigt. 

I detta land är det för öfrigt billigt, och man lefver för 
godt pris; men det finnes icke ordentliga härbergen eller värds- 
hus ', utan man måste inackordera sig hos någon borgare, dal- 
man för 1 riksdaler eller 5 ort i veckan får god kost, dryck 
och husrum. Rapphöns och annan fågel kommer ofta på bor- 
det; men icke vin, utan blott öl, framsättes, ty då vin i vårt 
land kostar 4 kreutzer, så gäller här måttet en fjärdedels 
riksdaler. Här drickes merendels rhenskt vin — fruktar 
blott att under vägen kommer mycket vatten däri. I lan- 
det brygges tämligen godt öl, men har man dessutom ut- 
ländskt sådant, såsom från Liibeck, Danzig o. s. v., liksom 
finskt och litauiskt mjöd, hvilka sorter svenska kvinnorna 
gärna dricka. Alla utländska drycker äro mycket dyra för 
de stora tullarne. 

Jag bodde hos en Jacob Loorman 2 från Liibeck, hvil- 
ken bodde i Stockholm och var därstädes gift, där jag be- 
talte fem "ort riksdaler" i ett för allt i veckan, hvarför jag 

1 Stadslagen bestämmer att två ta vem are skulle finnas i hvar 
stad för att till v äg far an de sälja mat och öl och hästfoder, men påbudet 
synes ej iakttagits. Värdshus inrättades i Stockholm först genom en k. 
förordning år 1602. 

2 Loorman var handlande i Stockholm och tyska kyrkans före- 
ståndare. 



Digitized by 



Google 



En resa genom Srertgp år 1586. 



blef ärligt och mer än till nödtorft trakterad, samt fick en 
god bädd. Där hafva de äfven den sed, att vid dryckeslag 
eller samkväm dricker man vanligen bordet rundt om, så 
att en dricker sin närmaste granne till, och i det man räc- 
ker honom dryckeskärlet, kannan eller glaset, bjuder man 
handen till lyckönskan. Om en man uppstår från bordet, 
endast för att gå utom dörren, så räcka alla, då han å ny o 
satt sig vid bordet, honom handen och hälsa honom väl- 
kommen; hvilket brukas icke allenast i Sverige, utan äfven 
i Danmark, till en del i sjöstäder, liksom i Litauen och 
Lifland, hvilket bruk skall hafva den innebörd, att man icke 
bär någon afund eller agg mot den man räcker handen. 

I svenska krönikor läser man, att schweizarne skola 
härstamma från Sverige; härmed må vara hursomhelst, så 
likna icke allenast landen h varandra, utan äfven folken. 
Ty först hvad konungariket Sverige angår, så är det upp- 
fylldt med berg, sjöar och branta klippor, så att det är 
både svårt och besvärligt att resa därstädes. Beträffande 
folket, så finnas där starka, arbetsamma och groft byggda 
män, hvilkas kraftiga och sunda natur icke lätteligen be- 
höfver någon medicus. De komma till en hög ålder och 
äro tarfliga ock gammalmodiga i sin klädedräkt, i synner- 
het bondfolket; de hafva ett sträft uttal, äro mycket trot- 
siga i sin fattigdom, hålla mycken boskap och göra väldigt 
stora ostar, af hvilka somliga väga många pund. I de om- 
nämnda sjöarna finnes mycken fisk, men inga karpar finnas 
i hela landet, utan måste ditföras från andra orter; men 
gäddor finnas så många, att de torkade i stor mängd föras 
till andra trakter, och, som man ofta sagt mig, men jag ej 
själf sett, göras så stora ostar, att två personer hafva svårt 
att bära dem. Då en adelsman håller bröllop, vill han visa 
sin rikedom genom antalet af sina bönder: alla underhaf- 
vande måste till en sådan sin herres fest låta mjölka alla 
sina kor och på en gång hembära mjölken, hvaraf göres en 
ost. Härigenom visar han sin prakt och makt. 

Konungen af Sverige äger ännu andra land såsom Fin- 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586. 17 



land, h vilket gränsar mot Sverige i norden, ett furstendöme 
med särskildt språk, och till detta gränsar Lappland, h vil- 
ket merendels är bebodt af vilda folk, som lämna skatt åt 
tre herrar, konungen af Danmark, Moskoviten och konun- 
gen af Sverige; dock skall svensken ha två tredjedelar däraf 
och de andra blott en tredjedel, och har detta landet ingen 
ände; de ha ett eget språk och ett djur, som är mindre än 
en hjort och som man kallar ren, med hvilket invånarne 
om vintern fara på släde. Man kan få se dessa djur i Sve- 
rige, synnerligast på Djurgården i Stockholm. De äro spräck- 
liga, liksom kalfvar, och springa mycket hastigt. Af ren- 
hudar gör man i Sverige handskar, stöflar och skor, som 
man kallar lappskor och som äro utmärkta mot kylan. Då 
man för den förfärliga kylans skull ofta på resa begagnar 
4 a 5 par strumpor ofvanpå hvarandra, så lär man det oak- 
tadt frysa, men har man på sig ett par strumpor med lapp- 
skor där ofvanpå, så fryser man icke. Ju kallare det är, 
dess mer värme lämnar detta skinn ifrån sig, blott det icke 
blir vått; går man med det i vatten, så tränger detta tvärt 
igenom, och måste den håriga sidan vändas utåt och den 
glatta inåt. För öfrigt skola de flesta lappar vara troll- 
karlar, och har jag hört mycket talas därom af trovärdiga 
personer, men emedan jag har det af hörsago och själf icke 
sett något, afhåller jag mig från att skrifva därom. 

Jag vistades här från den 23 februari till den 7 mars, 
och afreste då på släde jämte en nederländsk fru, hvars 
man var guldsmed, och är det besynnerligt att se, hur man 
här vintertiden skjutsar kvinnor, ty slädarne äro särskildt 
gjorda härtill, så att kvinnorna kunna ligga helt och hållet 
betäckta med undantag af ansiktet. För resten äro slädarne 
öfverdragna med tillbundna fållar, så att de åkande ligga 
som barn i vaggan. Stjälper slädan eller om hästen ske- 
nar, kunna de åkande icke hjälpa sig själfva, ty äfven hän- 
derna äro inlindade. Somliga betäcka ock ansiktet, hafva 
ett litet glasfönster, h varigenom de skydda sig mot den 
starka kylan. Och finnes på hvarje kvinnosläde en särskild 

Föreningen Heim dals folkskrifter. 44. 2 



Digitized by 



Google 



18 En resa genom Srerige år 15S6. 



körsven, som står bakpå. På det sättet foro vi denna dag 
5 mil och togo in hos en fogde, som är styresman öfver 
en köping "Riisburg", och han trakterade oss mycket väl 
med mat och öl. 

Den 8 kl. 1 pä morgonen foro vi därifrån, och hade. 
jag med frun ännu en mil gemensam, men obanad och djup 
väg, så att hästarna på flera ställen sjönko ner till buken; 
vi kommo till en annan fogde, där bemälta fru hade något 
att uträtta, och hon stannade där. Efter frukosten, och 
sedan min häst fodrats, for jag ensam därifrån och hade 
ännu en mil till Uppsala, hvilken väg tog två och en half 
timme, för den djupa snöns och den obanade vägens skull, 
så att jag först framkom sent på eftermiddagen, oaktadt 
afståndet från den by, hvarifrån jag på morgonen utfor, 
icke var mer än 2 mil. På åtskilliga ställen hade min häst 
mycken möda att komma igenom snön; hade jag haft en 
lat häst, tror jag, att han fastnat. 

Uppsala är en öppen stad, liksom nästan alla i ko- 
nungariket Sverige, och har omkring sig en tämligen flack 
trakt, h vilket sällan ses här i landet, ty man kan annars 
icke resa en half mil, utan att fara backe upp och backe 
ned. Här finnes ett kungligt slott, som anses för en fäst- 
ning, men är mera byggdt till lust. Det ligger tämligen 
högt på ett berg, omgifves af en betydlig ringmur, och 
skall på detsamma byggts i 24 år, men är ännu icke på 
långt när färdigt. Åtminstone är mycket arbete därpå ned- 
lagdt, och inredas sköna, konstnärligt prydda rum, hvilka 
äro mycket höga, hvälfda och med stor kostnad försedda 
med bilder och konstverk, präktigt målade med färger, men 
kommer det ej att hafva något bestånd, ty då det ena rum- 
met eller gemaket är färdigt, remna väggarna på det andra, 
så att man måste oupphörligt bygga och lappa. Jag för- 
modar att dylikt beror på den förfärliga kölden; just då jag 
var där, byggde man på slottskyrkan, hvilken redan var 
taklagd och försedd med fönster, och däri brändes dagligen 
en stor stockeld, för att murbruket icke skulle frysa och 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1 586. 19 



folket kunna uträtta sitt arbete med mura och annat. I 
bemälta stad finnes äfven ett ärkebiskopssäte, och efter lan- 
dets art en skön domkyrka, som jag ej väntat att här få se. 
I densamma hafva konungen och drottningen af Sverige sin 
grafplats, och finnes öfverst i koret ett särdeles skönt epi- 
tafium öfver konung Gustavus i hvit alabaster. Konungen 
ligger där, uthuggen i kroppsstorlek. Strax bredvid detta 
epitafium finnes på vänster hand ett stort silfverskrin, i 
hvilket St. Eriks kvarlefvor skola ligga; enligt hvad mig 
sades, skall skrinet förut varit i samma storlek af godt guld, 
men blifvit uppsmält under kriget och förvandlat sig till 
silfver, och vill jag väl tro, att om folket icke hållit så 
mycket af St. Erik, som lär hafva byggt kyrkan och inrät- 
tat ärkebiskopsdömet, så hade ett sådant skrin varit för- 
vandiadt till trä före detta. 

Den 9 låg jag stilla och tillbragte denna dag med att 
bese kyrkan och slottet, och var slottsbyggmästaren en schle- 
sier 1 , som visade mig mycken vänlighet och bjöd mig till 
gäst hos sig. 

Den 10 for jag i dagningen från Uppsala jämte en 
annan tysk, som åkte med i min släde, och kom på aftonen 
tillbaka till Stockholm. Vägen är 7 mil och är dels myc- 
ket backig, dels far man öfver sjöar, h vilka alla om 
vintertiden äro hårdt tillfrusna. Det är lustigt att se, huru 
bönderna denna årstid fiska under isen; de hugga nämligen 
i isen flera hål, icke större än de kunna få ned noten, och 
rikta den samma från ett hål till ett annat så långt, som 
noten räcker. Då den varit länge nog i vattnet och de 
vilja draga upp, hjälpa de hvarandra, så att ofta mer än 
40 å 50 personer samla sig. De taga ett starkt tag och 
fånga mycken fisk, på vissa ställen en fisk, som kallas 
strömming mer än hälften så stor som en sill, hvilken de 
torka, och sedan äta rå. 



1 Mäster Anton Watz från Breslan hade vid denna tid ledning af 
byggnadsarbetet i Uppaala. 



Digitized by 



Google 



20 En resa genom Sverige år 1586. 

Nu stannade jag 4 dagar i Stockholm och sökte lägen- 
het att återkomma ur landet, då jag redan var mätt på det 
samma, emedan det erbjöd så få nöjen. Hur det är här 
om sommaren vet jag icke, men enligt all anledning kan 
man endast spatsera ett stycke utanföre den ena eller andra 
porten mellan berg och klippor. 

Jag köpte en häst, som jag haft med på prof till Upp- 
sala, for 9 riksdaler T och träffade en dansk, som för skuld 
lämnat Nar va, h vilket jag då likväl icke visste; denne ville 
resa hem. Den, som icke på vinterföre kommer ur landet, 
kan knappt för isens skull göra det före pingst. Då föret 
började gå bort, var det icke skäl att dröja. Dansken och 
jag kommo öfverens; han hade på kredit köpt en häst med 
släde och tillbehör af en liibsk köpman, som därföre troli- 
gen väl icke fått mycket betaldt. # 

Vi reste den 12 mars ungefär kl. 2 på e. m. från 
Stockholm och hvar och en hade sin egen häst och släde. 
Vi hade icke kommit mer än en half mil från staden, förrän 
vi redan foro vilse, emedan vi höllo för långt åt vänster, 
ty föret var mycket dåligt, så att man kunde inse, att det 
vore omöjligt att länge fortsätta på släde. Vi foro sålunda 
långt in på natten, tills vi slutligen kommo till en by, där 
vi hos kyrkoherden anhöllo om härberge, hvilket han en 
lång stund icke ville bevilja, men till slut tillät han oss 
sätta in hästarna i stallet (min reskamrat såg så törstig ut, 
att jag själf icke hade trott honom allt för väl). Jag tänkte 
för mig själf, om det så nära staden händer att man icke 
vill härbergera oss, hur skola vi då komma ur landet, när 
vi hafva 80 eller 90 mil att resa, och jag hade nästan i 
sinne att dagen därpå fara tillbaka till staden, då byn, som 
hette Botkyrka, icke ligger mer än 2 mil därifrån. 

Den 16 dennes foro vi tidigt före dagningen härifrån 
måna om att icke dröja, emedan snön mestadels smält bort 
på vägen, och isvattnet på somliga ställen gick in i släden. 
För öfrigt var det ej så farligt att isen snart skulle brista, 
emedan isarna ännu voro öfver en aln tjocka; om också 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1536. 2 1 

regnväder infaller under åtta dagar, så bryta isarna ändå 
icke så snart upp. Ofta inträffar stor olycka, då människor 
för sent på året begifva sig öfver, och isen brister under 
dem, då häst och karl drunkna, liksom ock då om hösten 
folk för tidigt vågar sig öfver sjön, innan den ännu är sä- 
kert tillfrusen. Vi reste vidare och kommo vid middags- 
tiden till en gästgifvaregård, där vi fodrade våra hästar, 
och foro straxt därifrån, men råkade åter vilse, så att det 
var långt in på natten, innan vi åter kommo in på banad 
väg, och det var så mörkt, att vi icke kunde se hvarandra. 
Till slut såg jag på en från landsvägen aflägsen kulle ljus- 
sken från en usel koja, i hvilken bodde en fattig bonde, 
som vi väckte, och bådo, att han ville härbergera oss, hvil- 
ket ock skedde efter många böner. Han hade blott ett li- 
tet stall, i hvilket han hade fyra eller fem kreatur och 
hvars dörr var så låg, att min kamrats häst icke kunde 
komma in i stallet; min häst var däremot så liten, att den 
kunde hafva godt af detsamma, under det att min kamrats 
fick stå utanför på gården. Med svårighet erhöllo vi litet 
korn för hästarna, men för oss själfva, ehuru vi hade gan- 
ska god aptit, kunde vi af bonden för penningar få hvarken 
bröd eller annat, kanhända han själf ej hade mycket i hu- 
set, ej heller vatten eller mjölk till att dricka, och hellre 
än jag ville dricka snövattnet, lade jag mig därföre på golf- 
vet och sof öfver hunger och törst ; detta ställe heter Läst- 
ringe och är 7 mil från den plats vi lämnade i morse. 

Den 17 dennes vaknade vi i god tid, gjorde oss snart 
färdiga härifrån, ty hungern dref oss; på sjön stod vattnet 
högt, och på land fanns, utom i skogarna, ingen snö, så att 
vi mer gingo till fots än åkte; jag tänkte emellanåt att fort- 
sätta vägen ridande och lämna släden, men ville icke gärna 
göra detta, dessutom hade jag ingen sadel. Efter långt 
sträfvande kommo vi vid middagstiden till Nyköping, som 
jag förut beskrifvit, och där hvilade vi, ty vi voro helt 
trötta. Nu blef min kamrats häst halt, så att han beslöt 
att stanna i staden och byta ut sin släde och seldonen mot 



Digitized by 



Google 



22 En resa genom Sverige år 1586. 



en sadel, hvilket ock skedde; roen jag ville icke stanna där 
utan önskade begifva mig till Söderköping 6 mil därifrån, 
emedan den ene köpmannen, med hvilken jag rest från Kö- 
penhamn, ännu var kvar där. För att få vara med förtro- 
get folk lämnade jag min kamrat, som dessutom föga hade 
mitt tycke, och begaf mig vid middagstiden därifrån, oak- 
tadt jag icke kände vägen och var mycket okunnig i språ- 
ket, jagade alltså på, så snart jag var på en sjö, för att 
icke blifva försenad. På vägen kom jag till en liten sjö, 
där min häst genast trampade ned sig ända till buken, 
och vattnet strömmade in i släden, måste alltså vända om 
och fara rundt omkring sjön. Nu kom jag senare på efter- 
middagen till den hafsarm, genom hvilken fartygen om som- 
rarne måste segla, då de vilja till eller från Söderköping. 
Hafsarmen, som utgör en del af Östersjön, ett vildt haf, är 
en god half mil bred, och vägen däröfver var så dålig, att 
vattnet gick nära upp till knäna, hvarjämte funnos många 
hål, gjorda af fiskare, hvilka, som ofvan beskrifvits, fångat 
strömming. Men jag satte i Guds namn öfver denna sjö. 
Jag blef visserligen ganska ängslig, emedan på isen funnos 
så stora råkar, att en häst lätteligen kunde träda ned foten 
däri. Jag kom mot aftonen till en bonde, hos hvilken jag 
jämte min kamrat legat vid uppresan, hvarför kan kände 
mig och ville tala mycket vid mig, som jag dock ej förstod 
och ännu mindre kunde svara på. Stället hette " Biierling" , 
tre mil från Nyköping. Denne gode man gaf mig mat och 
dryck efter sin förmåga, liksom foder åt min häst, och tillät 
icke att jag sof på golfvet, utan visade mig den äran att 
låta mig sofva på en bänk. Han lade ock för mig en tung 
silfversked för att därmed äta mjölk eller soppa. Jag måste 
berätta, att det i Sverige är en vanlig sed, att om man 
kommer till en fattig bonde, har han dock sina silfverske- 
dar, åtminstone för sig och sin hustru, om han ock icke 
har någon bädd i huset. Och hvad förmögna och ansedda 
bönder beträffar, skola många äga 50, flere eller färre, 



Digitized by 



Google 



Ert resa genom Srerigc år 1X86. 23 

tunga silfverskedar, som de akta för sin skatt. Jag förmo- 
dar, att de icke, om de få penningar, tro sig mäktiga att 
sköta desamma. Om de fått in penningar, som de kunna 
undvara, låta de göra sig en silfversked, icke till köps utan 
så tung, att han väger omkring 3 eller 4 riksdaler 1 . Och 
det har mig berättats, att före kriget, då folket varit myc- 
ket förmögnare och bönderna stundom haft del i bergver- 
ken, funnos de, som ägt en half tunna full med silfverske- 
dar. Så berättade för mig konungens myntmästare, en ne- 
derländare, att han kände en bonde, som ännu ägde en half 
tunna silfverskedar, ehuru kriget tämligen smält det till- 
samman för dem. Dock funnos de, som ägde någon liten 
förmögenhet, så att på flera ställen under vägen lades så- 
dana skedar för oss på bordet, hvari bönderna sätta sin 
stolthet. 

Den 18 dennes tog jag afsked af bonden och begaf 
mig tidigt i väg därifrån; ju längre jag kom, dess mindre 
snö och dess djupare vatten hade jag. Efter 2 mil kom 
jag till en rinnande bäck eller graf, jag ville fara öfver, 
men då jag kom på midten, brast isen under min häst, så 
att han sjönk ned ända till bröstet och slädan efter; jag 
hoppade ur och isen brast äfven under mig, sä att jag till 
hälften stod i vattnet. Nu ville jag icke lämna remmarne 
på släden, var rädd att min häst skulle skena i väg, va- 
dade alltså efter densamma, till dess jag kom öfver. Vid 
stranden stodo två hjul, där två personer nyligen blif- 
vit afrättade, emedan de begått mord. Därifrån hade jag 
ännu en god mil till Söderköping, som jag till största de- 
len sprang till fots, och dock kunde jag knappt värja mig 
för kylan, emedan jag var alldeles våt in på bara kroppen. 
Jag kom före frukostdags till staden, och hade jag då rest 
tre mil från mitt nattläger. 

Denna dag liksom den följande den 19 låg jag därstä- 
des stilla för att torka mina tillhörigheter, värma upp mig 
och låta min häst hvila sig. 

1 En riksdaler beräknas motsvara 4 kronor i vårt mynt. 



Digitized by 



Google 



24 En resa genom Sverige år 1586. 

Den 20, som var söndagen Judica 1 , bad mig den förut 
omtalade köpmannen från Liibeck, med hvilken jag rest till 
detta land och här åter träffade, att jag skulle följa honom 
till ett slott, som låg två mil därifrån, och med hvars fogde 
han hade affärer. Han satt jämte sin tjänare i en släde, 
och jag for ensam med min häst och släde, oaktadt föret 
på landbacken var alldeles borta. Slottet ligger på en klippa 
midt i en arm af Östersjön, hvilken de skepp passera, som 
segla till Söderköping, och är på alla sidor kringflutet, samt 
måste alla fartyg, som går in eller ut, där erlägga tull. 

Vi hade en mycket besvärlig öfverfart, ty det var 
mycket vatten på isen, som var på många ställen mycket 
sprucken, emedan tövädret varat i åtta dagar; det var nu 
14 dagar före påsk. Då vi kommo fram, åto vi frukost 
med fogden, som var en adelsman. Detta slott heter Stege- 
borg, på h vilket nu regerande konung Johannes är född. 
Efter måltiden förde fogden oss omkring, bland annat i 
stallet för att bese hans hästar, och köpmannen tillhand- 
lade sig en af dem. Härefter togo vi afsked och foro i 
våra slädar åter ut på sjön, men köpmannens dräng red ef- 
ter på den nyförvärfvade hästen. Då han var några steg 
ifrån oss, brast isen under hans häst, han själf föll på si- 
dan, och hästen höll sig med stor möda med framfötterna 
öfver isen. Häröfver förskräcktes vi mycket, vi vågade ej 
genast att med våld draga upp hästen, ty vi fruktade, att 
isen skulle gå ännu mer sönder. Slutligen reste sig hästen 
efter långt sprattlande. Därefter åkte vi på långt afstånd 
från h varandra, och drängen ville icke rida utan ledde hä- 
sten. Jag var mycket rädd, innan vi kommo öfver, ty 
sagda sjö är två timmars väg lång, och isen på långa styc- 
ken delvis sprucken, så att jag sannerligen icke skulle velat 
göra resan tillbaka, om jag äfven fått adelsmannens bästa 
häst till skänks. Vi kommo om aftonen åter till Söderkö- 
ping, och var detta min sista slädfärd på detta år. Nämnda 
småstad är den förnämsta orten i Östergötland. Strax invid 

1 Judica = femte söndagen i faatan. 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586. 25 

densamma ligger en klippa, som är så brant som en mur, 
och h vilken heter Ramsberg; ingenting växer därpå eller 
däromkring. 

Den 21 och 22 låg jag stilla härstädes, tills jag fått 
utbyta min släde och seltyg mot en sadel, men kunde i hela 
staden ej få köpa en sådan. Till slut förbarmade sig min 
värd öfver mig och gaf mig för släden med tillbehör en 
träsadel som man kallar klöfsadel, utan läder, bukgjord och 
stigbyglar, och jag måste till och med tacka därför. 

Den 23 kommo konungens myntmästare och en annan 
nederländare jämte min förra reskamrat, som jag lämnat i 
Nyköping. De ämnade resa till Kalmar, där Kungl. Maj:t 
för närvarande befann sig. Oaktadt vägen för mig var hälf- 
ten längre, beslöt jag, då jag ej hade sällskap på den raka 
vägen ur landet, att följa med. Jag for således från Söder- 
köping med nämnda personer; vi afreste vid aftontiden, och 
visade sig min häst alldeles ovan vid ridt och sadel, ville 
hellre gå baklänges än framåt, och jag trodde först, att jag 
icke skulle få honom fram. Denna afton redo vi endast 1 
mil och kommo till byn Hella. 

Den 24 redo vi ut i god tid om morgonen på en ovan- 
ligt svår och obanad väg, ty här i landet reser man mycket 
litet annat än om vintern, då det ej finnes ordentliga vägar. 
Vi redo på den dagen icke mer än 3 mil och stannade i 
byn "Degree". 

Den 25 foro vi om morgonen härifrån, och funno på 
åtskilliga ställen djupt snövatten, som runnit ned mellan 
bergen, men hvilket väl åter snart bortflyter. Min häst 
tycktes allt bättre vänja sig vid ridning, jag fick också 
stigbyglar och bortbytte den halmsäck jag lagt på sadeln 
mot en dyna för att sitta mjukare. På aftonen kommo vi 
till byn Nygård, 4 mil från förra nattlägret. 

Den 26 dennes foro vi tidigt därifrån och reste 5 mil 
till en by, Wy, där vi blefvo öfver natten. 

Den 27 redo vi öfver 5 mil till en gästgifvaregård, 
som hette "Auaby". 



Digitized by 



Google 



20 Kn resa genom Rvevige år 1586. 



Den 28 voro vi tidigt i väg och kommo om aftonen 
till byn "Cadry" (5 mil), där vi öfver natten togo in hos 
fogden, som trakterade oss efter förmåga. 

Den 29 reste vi i dagningen därifrån och hade en 
mycket djup och dålig väg och mycket vatten; under vä- 
gen anträffade vi en stenig, häftigt strömmande bäck, 
som nästan kullkastade min häst, ty vattnet gick ho- 
nom öfver buken. • På aftonen kommo vi till en by Aby, 
sex mil. 

Den 30 foro vi därifrån och hade icke mer än 2 mil 
till Kalmar, men vi använde 6 timmar på denna väg, ty 
det hade frusit under natten och bar icke, så att hästarne 
jämt trampade djupt ned sig; steg man af hästen, så hjälpte 
det icke heller. Våra häster togo under denna halfva dags- 
resa mer skada än under de föregående åtta dagsresorna. 
Vi kommo sent på eftermiddagen till Kalmar, då jag drog 
.af mig stöflarne, som jag icke haft af fötterna på åtta da- 
gar. Jag kunde icke få något stall åt min häst, h varför 
det stackars djuret måste stå på gatan till om aftonen, och 
all vägsmuts frös fast på honom. Till slut fick jag för 
min och min kamrats häst hyra ett kök på nedre botten i 
en murares hus, och där ställde vi in våra hästar. 

Staden Kalmar är den förnämsta orten i Småland, li- 
ten, men befäst, och skulle befästningen lätteligen kunna 
göras mycket. stark och försvarbar, enär den ligger på en 
slätt och på andra sidan alldeles invid Östersjön. Där fin- 
nes äfven ett kungligt slott, väl befäst och omgifvet af en 
stark vall, späckad med kanoner. Oaktadt sjön är på ena 
sidan, går dock vallen rundt omkring slottet. 

Jag låg under den heliga påskfesten stilla och gick 
om morgonen, påskdagen den 3 april, till slottet för att 
höra predikan, som lästes på svenska i en stor sal; Kunglig 
Majestät med gemål och fröken höllo sig i ett särskildt 
rum, så att allmänheten ej fick se dem. Och midt emot 
den nämnda salen låg ett annat stor rum, där hertig Sigis- 



Digitized by 



Google 



En rena genom Sverige år .1586. 27 

mundus for sig lät läsa mässa 1 . Efter middagen gick jag 
dit på aftonen, då man där uppförde skön musik, och hade 
nämnde hertig i sitt sällskap sex jesuiter. 

Den 4 blef jag af en adelsman, till hvilken jag hade 
ett rekommendationsbref, insläppt i matsalen, då jag såg 
Kunglig Majestät sitta vid taffeln och äta. Nämnde konung 
satt vid öfre ändan af ett långt bord, till vänster hans ge- 
mål, drottningen 2 , till höger hans son, hertig Sigismund, 
bredvid honom fröken, konungens dotter 3 , därefter hertig 
Magnus' gemål, hvilken var konungens syster och en vacker 
ung herre, den omnämnde hertig Magnus' son, ungefär 12 å 
13 år gammal 4 . Bredvid drottningen sutto hennes ogifta 
systrar 5 , stora skönheter, liksom drottningen, med hvilken 
konungen gift sig för hennes skönhets skull, då hennes far 
endast var adelsman eller riddare där i landet. 

Bemälte konung har ett vackert, gult, ända ned på 
bröstet räckande skägg, sådant som jag nästan aldrig sett 
på någon vare sig hög eller låg person, och som klädde 
honom mycket väl. 

Midt emot Kalmar öfver sjön ligger en liten af Öster- 
sjön kringfluten ö, som skall vara en half mil bredd och 
18 mil lång och kallas for Oland. Den har många byar 
och några socknar, och där uppfödas mycket hästar, som 
utföras; de äro små, men uthålliga och billiga. 

Under tiden sökte jag efter lägenhet att komma ur 
landet, ehuru jag ännu hade 40 mil kvar till Köpenhamn, 
och om jag skulle rest sjövägen, hade jag väl måst dröja 

1 Sigismund hade uppfostrats i den katolska läran och katolikerna 
hoppades att med hans hjälp åter vinna inflytande öfver den svenska 
kyrkan. 

2 Johans andre gemål, Sigismnnds s ty fm or, Gunilla Bjelke. 

3 Prinsessan Anna. 

4 Prinsessan Sofia, g. m. hertig Magnus af Sachsen-Lauenburg, 
och hennes son Guytaf. 

5 Gunilla Bjelkes systrar Elsa, sedan gift med Klas Bjelke (fri- 
herre till Vik), och Brita, sedan gift med Sten Gustafsson, grefve 
till Bogesund. 



Digitized by 



Google 



28 fin resa genom Sverige år 1586. 

åtminstone en månad, innan isen alldeles gått bort. Samma 
afsikt hade ock min förra kamrat, med hvilken jag frän 
Stockholm rest till Nyköping. 

Den 5 dennes vid middagstiden lämnade vi Kalmar 
och redo samma eftermiddag 4 mil på en mycket djup och 
vattenfylld väg, ty landet är tämligen slätt, så att vattnet 
fördelar sig vida omkring; på aftonen kommo vi till en 
kyrkoherde, hos hvilken vi tillbringade natten; stället heter 
Söderåkra. 

Den 6 dennes foro vi tidigt härifrån, och kommo vid 
frukosttiden till en liten stad, kallad Avaskär, 3 mil från 
vårt nattläger; där gränsa till hvarandra de båda konunga- 
rikena Danmark och Sverige, och tillhör denna stad Dan- 
mark. Detta landskap heter Blekinge. Landskapet från 
Kalmar och hit är tämligen flackt och har man Östersjön 
på vänster hand. På eftermiddagen foro vi därifrån, och 
gick vägen genom en svår, stenig och obanad bergstrakt 
och kommo vi om aftonen till byn Nättraby, som ligger 
4 mil från förenämnda stad. I Nättraby åto vi frukost. 

Den 7 foro vi därifrån på en krokig, obanad och myc- 
ket bergig väg och kommo vid middagstiden till en öppen 
liten stad, Ronneby kallad, som är den förnämsta orten i 
Blekinge, och låg två mil från vårt nattläger. Efter mål- 
tiden foro vi därifrån öfver vilda, steniga berg och klippor, 
som på somliga ställen voro så glatta och jämna, att man 
kunnat tro dem vara gjutna eller konstslipade ; det är både 
farligt och obehagligt att rida däröfver. 

På \ägen skildes jag och min reskamrat från hvar- 
andra, men stötte åter tillsamman en mil därifrån, redo där- 
efter länge vilse under natten, innan vi påträffade folk. 
Slutligen kommo vi till en präst och bådo herren om här- 
berge mot betalning, men erhöllo intet. Till slut begärde 
vi att allenast få ställa in våra hästar i hans stall; vi skulle 
nog hjälpa oss hos hästarna; men äfven därtill nekade han, 
och vi måste fara vidare. Ej långt därifrån kommo vi till 
en gammal tysk krigsman, som mottog både 0S9 och hä- 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sxevige Civ lf>86. 29 



starne, men den gode mannen hade livarken mat åt oss eller 
foder åt hästarna, hvilka måste nöja sig med hö. Prästen 
önskade vi sjukan, ty vår värd sade oss, att han var rik, 
men mycket snål; orten heter Hästaryd och ligger 3 mil 
från ofvanbemälda stad (Ronneby). 

Innan jag nu lämnar landet, måste jag nämna något 
om de båda landskapen, Småland, som tillhör konungen af 
Sverige, och Blekinge, som lyder under danska kronan, om 
deras hushållning, seder och bruk. 

Att börja med äro husen vanligen byggda i fyrkant 
af med knut försedda otimrade stockar, och icke högre än 
en våning, och taken likformigt betäckta med bjälkar. Rum- 
men äro icke brädfodrade och mellan stockarna bestrukna 
med lera eller kogödsel. Hustaken äro i allmänhet betäckta 
med grästorf, och på dem föda sig om sommaren till en 
stor del får och getter och bildar taket öfre delen af stu- 
gan. På taket brukar finnas ett enda litet fönster, en half 
aln i fyrkant, det är öfverdraget med pergament eller glas. 
Flera ljusgluggar eller fönster bruka de icke ha. Dörrarna 
till rummen äro så låga, att man måste djupt bocka sig för 
att komma in. Däremot är tröskeln så hög, att den är 
svår att komma öfver. Detta är för den uppväxande ung- 
boskapens skull, hvarom mer här nedan. I stugan hafva 
de ett bord, vanligtvis så långt som stugan är bred. Kök, 
kammare, sofrum samt allt hvad till hushållet hörer, allt 
inrymmes om vintern i detta rum, och i stället för spis 
bruka de bakugnen; i densamma uppgöres eld en tre tim- 
mar före dagen, så att detta rum hela dagen är så varmt, 
att hustrun, barnen och tjänstfolket, som icke har utgöra, 
hela vintern gå i bara linnet, äfven om det utom hus är så 
kallt, att ungboskapen kunde förfrysa i stallen. 

Hvad sängställen beträffar, har livar och en sin sär- 
skilda plats; bredvid bordet är vanligen en sängplats, fylld 
något med sängkläder, men till största delen med halm. 
Densamma är afsedd för bonden och hans hustru. Omkring 
bakugnen, där det är varmt och godt, ligga barnen; de, 



Digitized by 



Google 



30 En resa genom Sverige år 1586. 

som ännu äro så unga, att de hållas i vagga, ligga i en li- 
ten rund kista, i ett stycke urholkad af ett träd; denna 
kista är bunden vid ett rep, som är fast upptill vid en bjälke 
och sväfvar ungefår en aln öfver. marken, den gungar man 
fram och tillbaka. 

På bänkarna, som äro täckta med halm, sofva drängar 
och pigor, främmande gäster ligga på golfvet; men vill 
värdfolket visa dem särskild ära, så låter man dem sofva 
på bordet. 

Jämte hundar, kattor, höns och dufvor, som ingenting 
betyder, hålla de äfven i rummet kalfvar, lamm, getter och 
så grisar, som vanligen hafva sin plats i midten af stugan, 
och slicka en i ansiktet nattetid, då man sofver. Då såle- 
des människor och kreatur vistas i samma rum, kan man 
föreställa sig, h vilken angenäm doft där måste vara, då 
lukten ingenstädes går ut, om man ej öppnar dörren, och 
en främling blir af den dåliga lukten mättare än af den 
bästa måltid. 

Vidare plägar husbonden alltid vara den förste vid 
bordet och sitta ofvantill, hans hustru vid sidan, och har 
han rättighet att under måltiden gifva ifrån sig en stark 
rapning eller flera sådana efter hvarandra, liksom hans hu- 
stru och barn. Jag tror att det är för att roa främmande 
gäster i stället för att tala till dem. Då någon har till- 
räckligt mat och dryck med sig för att själf äta, och äfven 
bjuda sin värd, är han välkommen; dessutom förstå bön- 
derna att begära af en gäst muskott, kanel, nejlikor, inge- 
fära o. d.; men att få något af dem äfven för penningar 
händer ej ofta. Deras dryckeskärl, som de sätta på bordet, 
består af en stor, vid trästånka, som man måste lyfta med 
bägge händerna. — Kvinnorna äro af naturen sköna, fin- 
bildade och hvithylta, och hålla sig i klädedräkten renliga, 
snygga och "adeliga"; jag vill tro, en kan ofta ett fjärde- 
dels år bära samma lintyg om halsen; eljest i medfödda 
seder, dygder och skönhet icke olika sigenerskorna. Detta 
rör bondfolket, som bor här och hvar i skogarna och öde- 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1586. 31 

markerna och aldrig kommer därifrån ; för öfrigt är det icke 
utan att det äfven i städerna finnes vackra kvinnor. 

På skog hafva dessa båda landskap ingen brist, och 
fullt upp med berg och klippor. Om vintern är det fullt 
upp med snö och is, att man undrar på, hvad folket lefver 
af, då man ser, att allt omkring dem är liflöst. Nog nu 
därom. 

För att återkomma till min resa, så red jag i dagnin- 
gen från Hästaryd. Vi färdades denna dag på en mycket 
bred väg, som förde oss ut ur landet. På vägen gjorde 
hästen med mig ett farligt fall, dock utan att vi skadades. 
Vi kommo om aftonen till en obefäst, välbebyggd stad, Ahus, 
belägen i ett särskildt landskap, Skåne, ett slätt, bättre od- 
ladt och fruktbarare land samt bebodt af ett i klädedräkt 
och hushållning renligare folk. Vi hade denna dag rest 9 
mil, och låg staden vid en arm af Östersjön. 

Den 9 reste vi i dagningen därifrån, och hade en täm- 
melig väg, foro igenom ett väl odladt land samt kommo 
till en präst, hos hvilken vi åto frukost; där måste jag om 
igen bruka min latin och framleta de glosor jag glömt, ty 
den gode herren ville fråga mig om allt möjligt. Då vi 
redo därifrån, hade vi under vägen ett ganska bredt vad, 
så att vi måste länge rida i djupt vatten, innan vi kommo 
öfver. Då vi voro en half mil nära den by, där vi blefvo 
öfver natten, mötte vi en bonde, som var på hemvägen ifrån 
marknaden och hade för sin tomma vagn två hästar, af 
hvilka den ene var ung och vacker, samt till storlek och 
färg alldeles liknande den jag red. Jag lät min reskamrat 
fråga bonden, om hästen var till salu, och fick till svar, att 
den var fal för 13 riksdaler. Jag öfverenskom med honom 
om närmare beseende, om han ville vända om en half mil 
tillbaka till vårt nattläger, och köpte jag hästen af bonden 
för 12 riksdaler, med villkor att han morgonen därpå skulle 
rida med oss till en stad Lund, där han skulle få sin be- 
talning, ty jag tänkte probera hästen, men då han icke hade 
någon sadel, lät jag bonden rida hästen, men såg honom 



Digitized by 



Google 



32 En resa genom Sverige år 1586. 



dock icke oin morgonen sitta upp. Byn, där vi lågo öfver 
natten, hette Veberöd i Skåne, 7 mil från Ahus. 

Den 10 dennes på morgonen foro vi därifrån och om- 
förmälde bonde red med ända till staden Lund, där jag be- 
talade honom hans häst, som jag nu öfvertog. På efter- 
middagen redo vi därifrån och hade ännu två mil kvar till 
nattlägret. Så snart vi hade kommit ungefår en half timme 
utanför porten, förde jag den nyköpta h&sten vid tygeln; 
i detsamma slet han sig lös från mig och sprang bort öfver 
faltet; jag kunde icke följa honom med min häst, ty denne 
var trött, och jag tänkte att jag sett hästen för sista gån- 
gen. Sedan jag länge ridit omkring, kom på en annan väg 
åkande en vagn, som tog af in på vår väg, och bredvid 
hans hästar sprang äfven min häst lös; jag kunde likväl 
icke fånga honom, ty han slet sig lös för andra gången, 
men följde likväl godvilligt efter, till dess vi kommo till 
Malmös stadsport, då fick jag fatt honom och förde honom 
vid tygeln till härberget. Vi hade nu rest 4 mil från vårt 
förra nattläger. 

Malmö är hufvudstad i Skåne, en liten men tämli- 
gen befäst stad, belägen tätt intill sjön. Staden har förut 
haft god handel, beroende på den sillfångst, som där varit, 
men som nu drifs i Marstrand i Norge; ännu fångas något 
litet sill, men intet jämförligt med fordom; det är ett sär- 
skildt Guds straff, att sillen gått förlorad. I Malmö måste 
jag ligga stilla i tre dagar, ty det var motvind att komma 
öfver till Köpenhamn, som ligger 4 sjömil därifrån. För 
att fördrifva tiden beslöt jag probera min nya häst och 
rida ut på fältet. Då jag nu fört honom sadlad ur 
stallet, kunde jag icke sitta upp ensam, utan måste man 
hjälpa mig. Innan jag satt riktigt i sadeln, började hästen 
springa, så att jag icke kunde hålla in honom. Han sprang 
upp på en gödselhög och gick öfver med mig, så att jag 
störtade på nacken, hvilket jag väl lär känna i flera dagar; 
det var en min lycka, att jag fallit så mjukt. Nu hade jag 
nog af hästen, och var det den första och sista gången, 



Digitized by 



Google 



En resa genom Sverige år 1.586. 33 



som jag satte inig upp på honom, emedan han var alldeles 
vild och otämd, som hästarna i Danmark pläga vara. Han 
var likväl ett vackert exemplar till häst. 

Den 13 blef vinden så god, att åtskilliga fartyg afseg- 
lade. Jag och min kamrat inskeppade våra hästar, och un- 
der det jag gick upp till tullhuset för att betala tull för 
hästarna samt innan jag hann till hamnen, hade fartyget 
afseglat. Jag trodde nu att jag förlorat båda mina hästar, 
liksom jag förut trodde att jag var af med den ena, då han 
slet sig lös på fältet, ty nämnda kamrat var utan pengar 
och jag hade försträckt honom 5 riksdaler; dessutom hade 
han rymt för skuld; dock visade han sig i denna sak ärli- 
gare än jag trott honom. På ett annat fartyg kom jag i 
sällskap med 30 personer, bestående dels af kvinnor, dels 
af män, hade en mycket god vind och kommo på mindre 
än 3 timmar till Köpenhamn. Där hade jag länge att leta, 
innan jag träffade min kamrat med hästarne. Så snart jag 
funnit de senare, sålde jag dem till en köpman, som köpte 
dem af mig för 24 riksdaler eller lika mycket, som jag 
gifvit för dem, och hade jag ridit eller åkt med den ena 
väl 120 mil. 



Föreningen Tleimdals folkskrifter. 44. 3 

/ Google 



Digitized by ^ 



Digitized by 



Google 



Föreningen Heimdals Folkskrifter. — N:r Al 



DEN SVENSKA FOLKHÖGSKOLAN 



TEODOR HOLMBERG 

FÖRFSTÅNDARE FÖR TÄRNA FOLKHÖGSKOLA I VÄSTMANLAND 






STOCKHOLM 
F. & G. BEfJERS BOKFÖKLAGSAKTIEBOLAG 



Digitized by 



Google 



Upaala 1897 
Almqvist & Wiksella Boktr.-Aktieb. 



Digitized by 



Google 



2)en svenska folkhögskolan. 

(Under rubriken "Die schwedische Volkahochschule" införd 1896 i "Deut- 
sche Zeitschrift fur aualändisches Unterrichtswesen".) 



I. 

Inledning. 

Nicolai Fredrik Severin Grundting (född 1783, död 
1872), den frejdade danske biskopen, psalmdiktaren, siaren, 
häfdaforskaren, skalden och talaren, är den nordiska folk- 
högskolans främsta och största namn. Han är folkhögsko- 
lans fader, hans väldiga ande fyller och behärskar hennes 
undervisning, hans lärjungar blefvo de ledande männen inom 
den äldsta — den danska — folkhögskolan, och de kretsar, 
som af honom påverkats i religiös riktning, blefvo de nya 
skolornas bästa stöd, liksom de gåfvo dem deras första och 
flesta lärjungar. Han är genom sin religiösa väckaregär- 
ning vorden en det danska kyrkolifvets reformator, och ge- 
nom sin andliga skapelse, folkhögskolan, är han i vidsträckt 
mån vorden en det nordiska folklifvets reformator och på- 
nyttfödare. 

Hvad ville Grundtvig och hvad gömmes i hans skol- 
tanke? Till en början får jag då erinra om, att han i vårt 
århundrades första decennier uppträdde mot hela den på hans 
tid inom kyrka och skola allmänt rådande rationalistiska 
uppfattningen. Han fann, att från universitet och semina- 
rier många präster och lärare utgingo med en bildning, 



Digitized by 



Google 



Tendnr JMmhevq 



som hvarken var äkta kristlig eller äkta folklig och som 
därföre måste betraktas som farlig för det danska folkets 
andliga hälsa. Bildningens tomhet sä på djupt kristlig som 
på sant nationell anda dref Grundtvig att uppträda med yr- 
kande, att hela skolsystemet skulle hvila på evangelisk och 
nationell i stället för på klassisk-humanistisk grund. De 
klasser, som fingo sin bildning i statsskolorna, syntes honom 
ofta äga en falsk och osund bildning, eftersom de både ge- 
nom sin kalla rationalism och sin okunnighet om Nordens 
forntid, fornspråk och hela andliga karakter samt genom 
sin stela byråkratiska klasskänsla med höga skrankor skil- 
des från och främmandegjordes for folkets flertal, de kropps- 
arbetande och näringsidkande klasserna. Han ansåg vidare, 
att de lärda skolorna alltför uteslutande betonade det rent 
formella, att akta lärjungarna för att begå "fel i formen 
och bockar i stilen", medan man glömde att vårda om lif- 
vets friska kärna. Minnet öfvades ensidigt och belastades 
öfver dess bärförmåga, men hvarken känsla eller vilja et- 
höllo näring och sporre, hvarföre skolan icke heller främ- 
jade karaktersutveckling, danandet af utpräglade personlig- 
heter, snarare liksom Tarquinius topphögg och nivellerade 
alla samt genom sin abstrakta uppfattning uttorkade poesi- 
ens, religionens och hela den naturliga ingifvelsens friska 
källsprång. Latinskolan var för honom en död skola, "den 
svarta skolan". Ett af de svåraste felen i hela skolbild- 
ningen var, menade Grundtvig, att man glömt taga i be- 
traktande "skillnaden mellan årstiderna i människolifvet", 
hvarföre skolan icke heller rätt kunde tilltala vare sig barn- 
domen eller den vuxna ungdomen. Hon kväfde alltför ofta 
barndomens lif, stäckte kraften, blekte kinderna, så att 
"lifvet aldrig kom att blomstra i ungdomsfullhet och kraf- 
tens flöde aldrig att rinna öfver i mandomens dagar". Glo- 
sor, läxor, examen och pappersmeriter blefvo skolans allt i 
allom, och därmed gaf man de unga stenar i stället för 
bröd. Det hela blef en drifbiinkskultur, hvarken sund eller 
glädjande. Och detta framkallade en falsk uppfattning af 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 



hela lifvets mål för människan. Ty människorna lärde sig 
att framför allt söka en anställning i statens tjänst, lika 
godt hvilken, för att få ett säkert "lefvebröd", i stället för 
att på allvar söka först ett mål, en gärning att lefva för, 
som kunde blifva ett lifsbröd för deras inre. — Först och 
sist borde därföre för ett nordiskt och kristligt folk en hög- 
skola grundas, ett folkligt universitet, som hvilade på nor- 
disk och kristen grund och där hvarken klassiska eller mo- 
derna språk sutto i högsätet, utan folkets eget tungomål 
med all den rika bildning detta kan meddela. Denna stora 
högskola ville Grundtvig hafva förlagd till det skönt belägna, 
historiskt minnesrika Sorö i Själland. 

Att den första folkhögskolan i världen kom till, skedde 
på följande sätt. Det var år 1844, då mellan det danska och 
tyska folkelementet i Slesvig en språkstrid utkämpades och 
de båda nationaliteterna mätte sina krafter mot hvarandra. 
Det var den spänningstid, som föregick utbrottet af den för- 
sta fejden om Slesvig, 1848—50. För en så varm patriot 
som Grundtvig, så hängifven allt som kunde lifva och stärka 
hans folks kraft, var det tydligt, att han med ifver skulle 
sluta sig till den danskt nationella rörelsen. Så kom den 4 
juli 1844, en högsommardag, då flera tusen danska män 
hade samlats till en s. k. " språkfest " å den höga utsikts- 
rika Skamlingsbacken tätt invid Lilla Balt på Slesvigs öst- 
sida, helt nära den gräns, som 1864 uppdrogs mellan tyskars 
och skandinavers land. Det var vid detta tillfälle, som Grundt- 
vig uppträdde med ett flammande tal, däri han framlade nöd- 
vändigheten af att för folkets djupa led och för dess vuxna 
söner en folklig högskola upprättades, där Nordens ande i 
och genom modersmålet oinskränkt härskade. Med detta 
tal, kan man säga, fick folkhögskolan dopet af Grund t vi gs 
eldiga snille, och fyra månader efter den dagen stod den 
första folkhögskolan i Rödding fram, färdig att som sina 
lärjungar mottaga unga nordslesvigska bondesöner *. 

* Den 7 sept. 1894 voro representanter för hela den nordiska folk- 
högskolan samlade i Askovs högskola nere i sydligaste Jutland, sven- 



Digitized by 



Google 



Teodor Holmberg 



Så var då ett nytt och lofvande frö till en sund folk- 
upplysnings utveckling nedlagdt, och om det än var litet så 
har dock ett hälft århundrades historiska utveckling intygat 
sanningen af en skalds ord: 

»Det minsta frö, som plantas ut, 
kan varda likt ett träd till slut: 
dess rot står gömd i jordens grus, 
men of van stoft och mörker 
dess krona sträcks mot himlens ljus. 

II vart ord, som här med kärlek sås 

i unga bröst, skall ej förgås; 

det växa skall, så är vår tro, 

oo ii himlaburna tankar 

som fåglar bygga där sitt bo.» 

Ja, i sanning vuxit! Man kan säga, att det dröjde om- 
kring 20 år, innan den nya inrättningen tog riktig fart i 
Danmark. Men efter 1864 års krig kom en tid af mäktig 
och snabb utveckling för den unga folkhögskolan ; de stora, 
tunga förlusterna utåt måste motvägas af tillväxt inåt. Män, 
nationellt väckta af krigets pröfningar samt religiöst värmda 
och lysta af Grundtvigs på en gång djupt kristliga och för 
allt sant mänskligt deltagande åskådning, lämnade alla offi- 
ciella lefnadsbanor, å hvilka deras höga universitetsbildning 
och ovanliga begåfning förutbestämt dem till en lysande 
karriär, och ägnade sig åt landtbefolkningens väckelse och 
fosterländska upplysning. Inom kort grundades snart sagdt 
i alla landets delar den ena "ungdomsskolan" • efter den an- 
ska, norska, finska och danska lärare och lärarinnor. Huru' gärna hade de 
icke velat i samlad skara göra ett kort besök i llödding, en helig mark i 
nordiska folklärares ögon, lärare, som känna och uppskatta den djupa 
och värmande frändeskapen med det till en lycklig enhet samlade Tysk- 
lands ädla folk! Det kändes därför särskildt för svenskar och finnar 
smärtsamt, dä de af sleavigska myndigheter nekades alt trampa Slesvigs 
jord, samma dag — d. 7 sept. — dä deras förfäder 2fi3 år föra t p& 
Breitenfelds mark göto sitt blod för luthersk tro och germanisk själf- 
ständighet. 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 



dra, dit ynglingar vintertiden, flickor sommartiden talrikt 
flockades. 20 år efter freden funnos i Danmark öfver 70 
dylika folkhögskolor med mer än 4,500 elever årligen, de 
flesta ur landtmännens klass. I Askov, strax ofvanför grän- 
sen mot Slesvig vid Kongeå, har till och med ett lyckligt 
försök gjorts under Ludvig Schröders ledning att så små- 
ningom forverkliga Grrundtvigs ursprungliga tanke på ett 
enda stort folkuniversitet, som skulle varda en medelpunkt 
för ett både omfattande, grundligt och folkligt upplysnings- 
arbete utan att nedsjunka till en examensanstalt för utbil- 
dande af ämbetsmän. 

Grundtvigs skoltanke var dock alltför innehållsrik, ägde 
alltför stor inre spännkraft, for att den skulle kunna stanna 
blott inom skolväggarna. Den har drifvit sina vänner att 
skapa nya former för ett godt och kraftigt folklif, och på 
så sätt hafva en mängd föredragsföreningar på land och i 
stad, gymnastik- och skyttegillen, läraremöten och höstmö- 
ten för gifta (mest gamla elever), s. k. folkhögskole- och 
soldathem i flera städer m. m. uppkommit — idel vittnes- 
börd om det lef vande ordets makt, ty därur har allt innerst 
vuxit, icke institutionsmässigt igångsatt ofvanifrån af myn- 
digheter. Men det är framför allt genom de tusentals goda 
hem, hvilka forna manliga och kvinnliga elever byggt upp, 
som folkhögskolornas ungdom — och det gäller i alla Nor- 
dens länder — blifvit landsbygdens bästa kärna och salt, 
såsom det mångfaldiga gånger vitsordats af både höga och 
låga, lärda och olärda. En och annan har förmenat, att 
folkhögskolan skapar onyttiga svärmare med obetydligt inne- 
håll, och man kan ju gärna medgifva, att också från folk- 
högskolorna utgår understundom någon elev, som måste be- 
traktas som ett misslyckadt exemplar. Men det betyder 
blott, att skolan icke mäktat omintetgöra inflytelsen från 
ett dåligt hem, den föregående tidens onda vanor och säll- 
skap eller medfödda dåliga inre anlag. Och dessutom, hvil- 
ken skola i vida världen lämnar väl ifrån sig idel vällyc- 
kade produkter? Utgå icke från själfva universiteten under- 



Digitized by 



Google 



Teodor Holmberg 



stundom unge män med skämda seder eller med böjelse för 
för opraktiskt svärmeri eller med lust för samhällsomstör- 
tande planer och principer? — 

1864 öfverfördes folkhögskolan till Norge. Trots mot- 
stånd från olika håll slog den nya saken så småningom rot 
flerestädes i dal och vid fjord, och den vuxna ungdomen 
visade sig äfven här högligen mottaglig för den lifsupplys- 
ning, som, under starkt inflytande från Grundtvigs ande och 
Danmarks folkhögskola, bjöds densamma af flera rikt ut- 
rustade, kraftigt utpräglade personligheter. Tyvärr är det 
oförnekligt, att den norska folkhögskolan stannat i växten, 
där den icke rent af själf gått tillbaka. Skulden härför drab- 
bar den politiska partistridens sugning, som icke lämnat ung- 
domsskolans heliga mark oberörd och som beröfvat henne 
mången duglig ledare. — 

1868 föddes de 3 första svenska folkhögskolorna, hvar- 
om mera längre fram. 

Sist kom Finland, där 1889 i Kangasala en kvinnlig* 
folkhögskola börjades, men redan nu äro omkring 20 dels 
svenskspråkiga, dels finskspråkiga folkhögskolor upprättade. 
I detta land blef den nya saken strax en folkets sak. För- 
eningen med det väldiga tsarriket i öster ställer höga och 
svåra kraf på Finlands folk och ledande män: det gäller 
att häfda sitt nationella jag på alla områden, det gäller att 
i tid mot Ii varje försök till förryskning sätta en stark och 
själsvaken nationalanda. Men en kraftig häfstång härtill 
är ungdomsskolan, som på sitt egendomliga sätt hos de 
djupa samhällslagren blåser fosterlandskärlekens och med- 
borgarandans gnista upp till en klar och kraftig låga. Sär- 
skildt har Helsingfors' universitet gått i spetsen för folkhög- 
skolesakens omplantering på finsk mark och på själfständigt 
sätt. Dess lärare och studenter hafva varit utomordentligt 
verksamma att hålla föredrag och utgifva skrifter till upp- 
lysning om den nya skolan, att insamla penningmedel ge- 
nom utsända teckningslistor, konserter, folkfester, basarer 
o. s. v., framför allt genom att efter slutade universitets- 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 



studier studera sig in i folkhögskolans idé och arbete genom 
vistande vid danska och svenska folkhögskolor och genom 
att som lärare ägna sig åt detta nya skoluppslag inom 
Finlands högre folkupplysning. Finlands folkrepresentation, 
landtdagen, har fullt visat sig i stånd att uppskatta folk- 
högskolan och anslog för treårsperioden 1891 — 94 därtill 
en icke obetydlig summa penningar — 30,000 mark — 
men detta beslut blef icke godkändt af generalguvernören, 
den ryska generalen grefve v. Heyden, och förföll således. 
Nåväl, så har det enskilda initiativet och den enskilda offer- 
villigheten fått träda så mycket kraftigare fram, ock så har 
äfven skett. Dock kan äfven numera statsbidrag fås, men 
för att blifva delaktiga däraf få de finska folkhögskolorna 
uppträda i landtbruksskolans skyddande förklädnad! 

Efter denna korta historiska öfversikt och dessa min- 
dre systematiska än lösbrutna stycken af Grundtvigs skolidé 
öfvergår jag att skildra den svenska folkhögskolans upp- 
komst, organisation, undervisningsmetod, uppfattning af sko- 
lans mål o. s. v. 



II. 
Hur den svenska folkhögskolan blef till. 

Sedan urminnes tider är Sveriges folk ett sig själf 
styrande folk, och lång öfning, pröfvad erfarenhet hafva 
gifvit det en förmåga att taga praktiskt grepp i saker och 
ting, hvilken icke så lätt öfverträffas eller så fort och tidigt 
finnes hos andra folk. Aldrig har bonden varit träi eller 
lifegen i Sverige. Åtskilliga gångar har han visserligen varit 
mycket nära att komma under en mäktig, begåfvad och 
ofta hänsynslös adelsklass, men han hade den frie mannens 
blod i sina ådror och tillräcklig kraft att värja sig. Hjälp 
af stora ledande personligheter fick han också: af en Engel- 



Digitized by 



Google 



10 Teodor Holmberg 



brekt, Sturarne, Gustaf Vasa, de två "bondekonungarne" Karl 
IX och Karl XI. Allt sedan 1435, då riksdagen blef till och 
snart utträngde "herredagen", har bonden såsom ett särskildt 
riksstånd haft sätt och stämma där till 1865, då tvåkammar- 
systemet genomfördes. Sedan den dagen hafvå bönderna — 
de små landtbrukarne, icke de stora godsägarne — utgjort vårt 
inflytelserikaste politiska parti, "landtmannapartiet", bland 
hvars medlemmar mer än en kunnat sägas äga statsmanna- 
blick och en ovanlig insikt i det svenska samhällets utveck- 
ling, byggnad och lifsvillkor. Det torde ej blifva lätt att i 
något lands riksdag finna småbönder så talrikt represente- 
rade, så politiskt dugande och inflytelserika. Men så äro 
också Skandinaviens bönder i socialt hänseende högt aktade. 
Denna öfning i och förmåga af praktisk politik är grundlagd 
och närd dels af den obligatoriska folkupplysning, som allt sedan 
1842 års folkskolelag vuxit upp i Sverige och ställt dess folk 
i allra främsta ledet bland bildade nationer, dels af de kom- 
munallagar, som 1862 kommo till och gåfvo ökadt uppsving 
åt den urgamla själfstyrelsen samt utgöra den fasta grund- 
valen för 1866 års riksdagsordning. Klart är också, atfc 
den förbättrade ekonomiska ställningen, den allmänna "upp- 
ryckning" det nittonde århundradets i allt ingripande kom- 
munikationsväsen medfört samt tidningspressens väldiga ut- 
bredning äfven nere i de djupaste folklagren mäktigt bi- 
dragit att höja allmogens intelligens och öppna blicken för 
nödvändighet af en medborgerlig bildning, som väl hvilar 
på folkskolan, men går vidare än dennas och fördjupar sitt 
innehåll genom att vara riktad på den vuxna ungdomen. 
Det är bland dennas åldersklasser, 18 — 25 år, som den 
svenska folkhögskolan — i likhet med hvad fallet är i 
grannländernas folkhögskolor — finner sina flesta lärjungar. 
Första tanken eller första aningen om folkhögskolor 
vaknade 1867 samtidigt på tre ställen. I Skåne var det i 
Bara härads landbruksklubb och i Kristianstads läns lands- 
ting, och å båda ställena var det två högt begåfvade och 
mycket framstående riksdagsmän ur landtmännens led, Ola 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 11 

Andersson i Burlöf och Sven Nilsson i Efveröd, som ut- 
talade sig för "inrättandet af en skola, där allmogens vuxne 
söner kunde få tillfälle att inhämta ett större kunskapsför- 
råd än det, den vanliga folkskolan kunde meddela". Både 
som blifvande landtbrukare, kommunalman och medborgare 
i staten behöfde ynglingen mera utbildning. Han behöfde 
dessutom uppfriska hvad han en gång som barn i folkskolan 
lärt, men sedan i betydande mån glömt bort. Han borde få en 
upplysning, som ej droge honom från kroppsarbetet, utan en 
som tvärt om återgåfve honom åt det, men med stärkt lust 
och ökad intelligens. På landet och icke i staden borde en 
sådan skola ligga, ty lärjungarne borde icke läras att utbyta 
sina vanliga lefnads villkor i hemmen mot stadsvanor. Sko- 
lans mera allmänna syfte borde vara att bidraga till klass- 
motsatsernas utjämnande. Men huru detta allt skulle reali- 
seras och huru skolan pedagogiskt skulle ordnas, låg ännu 
för männen i Skåne i det oklara. Vägledning och ljus i 
detta stycke kommo från det tredje hållet, där folkhögskole- 
idéen hos oss trädde fram i dagen. 

Det var i Stockholms "Nordiska Nationalförening", där 
I):r August Sohlman — den liffulle, framstående redaktören för 
det frisinnade " Aftonbladet " — väckte förslag om inrättande 
af "bondehögskolor", och härom kom en synnerligen sakrik 
och entusiastisk diskussion att föras. D:r Sohlman hade 
dessförinnan utsändt en vän, skriftställaren D:r Alund, att 
i Danmark studera den grundtvigska skolan, och det var 
icke minst dennes bref till "Aftonbladet" som lämnade stoff 
till nyssnämnda diskussionsmöte, hvars förhandlingar trycktes 
och medföljde denna tidning. Hvad "Aftonbladet" på detta 
sätt bragte i dagen lästes i rätta stunden af ofvannämnde 
män i Skåne samt af andra ifriga vänner till en högre folk- 
bildning, och på så sätt fingo de reda på de danska folk- 
högskolorna. Nu blefvo dessa på ort och ställe studerade 
äfven af enkom härför utsände kunnige män, och genom 
detta lyckliga samarbete mellan representanter för arbetets 
och den högre bildningens män tillkommo Sveriges trenne 



Digitized by 



Google 



12 Teodor Holmberg 



första folkhögskolor, alla upprättade hösten 1868: Hoilan 
och Önnestad i Skåne samt Herrestad i Östergötland. Den 
senare skolan grundades af D:r Alund och riksdagsmannen 
Jonas Andersson. Men det blef föreståndaren för Hviians 
folkhögskola, docenten i geologi vid Lunds universitet D:r 
Leonard Holmström, förbehållet att från den dag skolan 
stiftades till den dag i dag, i högre grad än hvad som 
gäller om någon annan, stå fram som banbrytare och ton- 
gifvande ledare för den svenska folkhögskolan. 

Spörj es det, hvad det var som förmådde D:r Sohlman 
att intressera sig för högre skolor för vuxne söner af landets 
kroppsarbetande klasser, så hade det sin grund i ett D:r 
Sohlmans sammanträffande med en framstående dansk man, 
etatsrådet C. Flor, som under resor i Sverige tyckte sig 
bafva funnit, att den svenska allmogen med hänsyn till 
fosterländskhet och vaken medborgaranda icke motsvarade 
hvad man haft skäl fordra af ett folk med så urgammal 
frihet. Antingen ville det till, att en stor nationeli fara 
väckte folket, eller att samma resultat nåddes genom folk- 
upplysningens höjande och fördjupande. Det var det senare 
som Sohlman, den klarsynte och varmhjärtade patrioten, 
valde. Mera vakna och medvetet fosterländska tänkesätt, 
än hvad som måhända rådde hos det äldre släktet, skulle 
inympas hos ungdomen, och på så sätt skulle sönerna godt- 
göra fädernas försummelse. 

Sedan 1868 och till nuvarande tid hafva inalles 28 
manliga och omkring 17 kvinnliga ännu i gång varande 
folkhögskolor upprättats och snart finnas de i hvarje län, i 
somliga län till och med två ä tre. 1896 öppnades en ny 
folkhögskola vid Boden i Norrbottens län, och därmed har 
Sveriges folk realiserat Grundtvigs idé äuda uppe vid pol- 
cirkeln bland den glesa svenska befolkning, som vid Ryss- 
land-Finlands gräns håller vakt för västeuropeisk kultur. 

Det skulle blifva för långt att i detalj redogöra för 
de senare folkhögskolornas tillkomst. De hafva i korthet 
bildats ungefär som de tre äldsta: genom förslag och motioner, 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 13 

som af i bygderna aktade och kände män och folkupplysnings- 
vänner framlagts i landsting, på folkmöten, i hushållnings- 
sällskap o. s. v. Gemensamt snart sagdt för alla är, att 
både enskilda personer, kommuner och länsmyndigheter 
varit högligen beredvilliga att göra uppoffringar för att fä 
sådana skolor till stånd. Inom några få år samlades t. ex. 
i Västmanland mer än 40,000 kr., och i närvarande stund 
äga åtminstone hälften af skolorna egen tomt och egna hus. 
De andra äro inhysta i för tillfället hyrda lokaler. Folk- 
högskolans vänner och gynnare räknas inom alla klasser, 
framför allt hos allmogen. Framhållas bör, att flera af 
Sveriges mest betydande och vidtskådande män varit omhul- 
dare af den nya saken, och många äro t. ex. de landshöf- 
dingar, som ställt sitt inflytande och sin erfarenhet till sko- 
lornas tjänst och fungerat som ordförande i deras styrelse. 

Elevernas antal vid svenska folkhögskolor är hvarken 
absolut eller relativt taget så stort som vid de danska. I 
medeltal blir det årligen 1100 å 1200 manliga och kvinn- 
liga elever inalles. Sedan 1868 hafva omkring 22,000 elever 
utgått från de svenska folkhögskolorna. Sverige är ett mycket 
större land än Danmark, och folket bor glest. Afstånden 
äro stora, om ock järnvägsnätet är det största i världen i 
proportion till folkmängden. Förmögenheten är icke heller 
så stor som i Danmark, och våra skolor äro vida färre och 
hafva verkat en vida kortare tid. Därtill kommer, att Sve- 
riges folk alltsedan Finlands förlust 1809 och Napoleons- 
krigen 1813—14 icke skakats af någon sådan yttre hän- 
delse, som känts genom hela nationen, något som däremot 
var fallet med Danmark genom 1864 års krig. Ej heller 
har Sveriges folk genomströmmats af en sådan kraftig, folk- 
lig, lifsglad och allt humant och nationellt lif så befruktande 
religiös väckelse som den danska grundtvigianisraen. 

Vår svenska kyrka äger bland sina ledare många be- 
tydande krafter, kunskapsrika, talangfulla, varmhjärtade 
män, men förnekas kan det icke, att man ofta ställt sig 
väl kylig mot kulturrörelser, som framvuxit af fritt initiativ 



Digitized by 



Google 



14 Teodor Holmberg 



och som icke direkt fallit inom prästerskapets intressesfär. 
Dock har folkhögskolan rönt kraftig hjälp äfven af många 
präster, och den profetian torde vägas, att mellan kyrkans 
och folkhögskolans män samarbetet skall växa i en framtid. 
— Hvad den frikyrkliga rörelsen i vårt land beträffar, så 
har den tvifvelutan tillfört vårt folk ett betydande tillskott 
af fromhet och religiös lifaktighet, men pietismen, som 
gärna fördjupar sig i det subjektiva känslolifvet, har i 
alla tider haft svårt att med surdegens kraft genomsyra 
det rent mänskliga lifvets olika områden samt att i läng- 
den vinna och bevara ungdomens sympati. Dock måste 
den svenska folkhögskolan erkänna, att äfven från det 
hållet ökadt intresse for hennes verksamhet förmärkes samt 
att hon från frikyrkliga hem mottagit många utmärkta 
elever. 

Hvad Norges folkhögskola angår, har hon i viss mån 
haft ett särskildt gynnsamt underlag för att åtminstone forfc 
växa upp och få grepp i folket. Norrmännen voro som be- 
kant ända till 1814 Danmark underlydiga. Deras politiska 
frihet är af ungt datum, men har så mycket lifligare och 
ungdomsfriskare omfattats af det kärnsunda folket. En hög- 
stämd nationell diktning har från Norge burits ut öfver 
den bildade världen af skalder som Ibsen, Björnson, Lie; och 
dessa diktares tankar och syner hafva gått djupt ned i 
nationen. I Norge var således på mer än ett sätt den folk- 
liga jordmånen väl beredd för en ungdomsskola, hvars syfte 
var de unges väckelse till tänkande människor och med- 
borgare. 

Vår svenska folkhögskola växte emellertid äfven den 
ur en djup och stark rot: ur vårt medborgarelifs kraf, ur 
samhällets nya kommunala lif, ur allmogens lyftning genom 
ståndsförfattningens fall, ur det allmännare kända behofvet 
af "mera ljus", det är: kunskaper, själsodling. 

Sundt och sant här hela den nordiska folkhögskolan 
vuxit upp: ur små begynnelser, ur enskilda initiativ, ur 
folkets egen själf styrelse, vuxit med ett ord nerifrån uppåt 



Digitized by 



Google 



Dfin svenska folkhögskolan 15 



Den har icke gått den motsatta vägen, icke på konstladt 
sätt tillkommit som en teoretiskt framkonstruerad institution 
vara sig genom regeringspåbud eller riksdagslagar. Nej — 

">Ur folkets hjärta den tanken gått 
Och dädan har den sin värme fått.» 

Sin lifskraft har folkhögskolan icke minst bevisat däri- 
genom, att hon efterhand och i växande grad förmått eröfra 
ät sig moraliskt förtroende och ekonomiskt understöd från 
snart sagdt alla vare sig lokala eller statsmyndigheter. 
Härom något mera längre fram. 

De danska skolorna hafva uppstått genom initiativ af 
enskilda män, föreståndarne för desamma. De äro således 
enskilda företag och enskild egendom, fast de åtnjuta stort 
statsunderstöd. I Sverige åter hafva de väl uppkommit på 
förslag af vanliga enskilda medborgare, men de ägas och 
underhållas af lokala korporationer eller lokala myndigheter. 
De hafva allt ifrån början samt både i sin yttre gestalt 
och i sitt inre lif en egendomlig nationell och själfständig 
prägel, h varm ed ingalunda skall förnekas den stora tack- 
samhetsskuld, Sveriges folkhögskola står till den äldre danska, 
ty genom denna har en rikare och mera liffull uppfattning 
af hela folkhögskolans uppgift vunnit insteg hos målsmännen 
för Sveriges ungdomsskola; många lärdomar hafva vi mot- 
tagit från det lilla, men andevakna frändefolket bortom 
Öresund och Kattegatt. Jag tror också, att den svenska 
folkhögskolan gifvit åtskilligt tillbaka, t. ex. högre värdering 
af det rent praktiska, hvardagsnyttiga vetandet. Hvart och 
ett lands skola gifver det bästa hon har. Finnes blott lif 
i roten och en pedagogiskt bärande tanke genom skolan, 
må hon sedan skapa sig sina egna former, passande för 
folkets och landets förhållanden. Och möjligheten för att 
folkhögskolan kunde dana sig sin egen form låg däri, att 
hon uppstod på initiativ af enskilda krafter, i olika delar af 
landet samtidigt, att man utarbetade skolreglementen obero- 
ende af hvarandra, att inga myndigheter häri ingrepo för 



Digitized by 



Google 



16 Teodor Holmberg 



att åstadkomma en abstrakt, ofruktbar likformighet, att 
ekonomien i början grundades på enskild offervillighet och 
elevafgifter, icke på statsunderstöd. Detta kan icke nog be- 
tonas, ty, fri från tvång och falsk yttre enhet växte den 
svenska, hela don nordiska folkhögskolan, upp i frihetens 
stärkande, ljusa och glada luft och den enhet, som trots 
allt ändå genomgår hela hennes arbete, alla hennes olika 
grenar, är äfven den en frihetens skapelse, en inre enhet, 
den andliga frändskapens enhet i främsta rummet. Att de 
senare uppkomna skolorna i sin organisationsplan tagit till 
modell de äldre, är klart, och på så sätt har äfven i mycket 
en stor yttre enhet framväxt. Men allt på den pedagogiska, 
frihetens mark! 



III. 
Organisation. 

När en skola för den vuxna ungdomen skulle ur talens 
och debatternas förberedande stadium föras ut i synlig form 
och taga en fast lifsexistens, måste en något så när betryg- 
gande organisation gifvas henne. Vanligen bildade då ett 
antal folkupplysnings vänner och framstående män i byg- 
den en s. k. garanti- eller folkhögskoleförening, ur hvilken 
en styrelse af 5 å 7 personer utgick, i hvars händer skolans 
verkställande makt blef lagd: att skaifa lokal, välja före- 
ståndare, sköta ekonomien o. s. v. 

I fall t. ex. landsting och hushållningssällskap iklädt 
sig ekonomisk garanti för skolan under en viss period, van- 
ligen for 5 år i sänder, så sammansattes skolstyrelsen från 
tre håll: garantiföreningen, hushållningssällskapet och lands- 
tinget. Så var det t. ex. vid Tärna folkhögskola i Väst- 
manland. Nyssnämnda principaler utsago hvardera 2 raed- 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 17 

lemmar i styrelsen, valda för en tid af 2 år i sänder, och 
som ständig medlem i styrelsen var alltid föreståndaren 
själfskrifven med talan och rösträtt som h varje annan med- 
lem. Dessutom är han styrelsens sekreterare. Ordförande, 
vice ordförande och skattmästare utses inom styrelsen. Proto- 
koll föres vid hvarje sammanträde, och hvarje år utger före- 
ståndaren i styrelsens namn en kort redogörelse för skolans 
verksamhet, hvilken tillställes skolans samtliga principaler, 
eleverna, rikets öfriga folkhögskolor, ecklesiastik- departe- 
mentet, regeringen, länets tidningar och riksdagsmän o. s. v. 
Spörjes, ur hvilka samhällsklasser styrelsemedlemmar tagas, 
kan man svara: så godt som ur alla. I Tärna folkhögskole- 
styrelse hafva under de gångna 20 åren suttit : landshöfding, 
militärer, godsägare, bönder, präster, industriidkare, juridiska 
ämbetsmän, en elementarläroverksrektor, en förutvarande 
professor o. s. v. 

De stadgar, som gälla till efterrättelse för hvarje skola 
och som äro antagna och fastställda af garantiföreningen 
eller af landstinget, ofta efter ett utkast eller förslag af den 
blifvande föreståndaren, äro hvarandra i det väsentligaste 
rätt lika och af handla: skolans ändamål, undervisnings- 
ämnena, styrelsens sammansättning och funktion, lärarnes 
allmänna skyldigheter och rättigheter, lärjungarne m. m. 

Angående folkhögskolans ändamål och syfte heter det 
för Tärna i dess något vidlyftiga § 1 så här: 

"Folkhögskolans ändamål är 

att bland den mognade ungdomen inom länet verka en 
sann gudsfruktan, en lefvande, på kännedom om Sveriges 
natur och historia grundad fosterlandskärlek och en tillför- 
litlig kunskap om det svenska folkets rättigheter och skyl- 
digheter, 

samt att gifva denna ungdom en förädlande inblick i 
skapelsens sammanhang, i naturens former, krafter och verk- 
samhet och i det lagbundna sätt, hvarpå en hvar rättast 
och bäst till eget gagn och fosterlandets fromma kan arbeta 
i sin kallelse. 

Föreningen Heimdals folkskrifter. 45. 2 



Digitized by 



Google 



18 Teodor Holmberg 



Folkhögskolans undervisning skull vara allvarlig, flärd- 
lös och lättfattlig samt åsyfta att skärpa förståndet, höja 
iuhillningskraften, värma hjärtat, utbilda karakteren både 
till ödmjukhet och fasthet, utveckla ynglingen till mogen 
mandom och göra honom till en duglig arbetare samt kun- 
nig och framåtsträf vande medborgare. * 

Om lärarne lyder en paragraf på detta sätt: "De böra 
vara väl vitsordade för kunskaper, hvar i sina ämnen, och 
bör den, som undervisar i de under första gruppen samman- 
förda läroämnen (de humanistiska), helst äga universitets- 
bildning, samt den, som undervisar i andra gruppens läro- 
ämnen (de naturvetenskapliga), helst hafva genomgått landt- 
oruksinstitut, bergsskola eller högre tekniskt läroverk.* 4 

Utom minst två ordinarie lärare finnes alltid åtskilliga 
biträdande lärare. Regel är, att alla lärare utses af styrel- 
sen efter föreståndarens förslag. Styrelsen kan icke vid 
föreståndarens sida sätta en person, med hvilken denne icke 
vill eller kan med glädje och tillit samarbeta. Detta är en 
viktig sak att aktgifva på. Folkhögskolan är för sin fram- 
gång och utveckling kanske i högre grad än någon annan 
skola byggd på lärarens hela personlighet och karakter, och 
så mycket som de hafva att göra med hvarandra, så hän- 
visade de äro till hvarandra ute på den ofta ensamma lands- 
bygden, är det nödvändigt, att de ställts vid hvarandras sida 
icke genom ett rent objektivt val efter blott pappersmeriter. 
Nej, de måste känna och högakta hvarandra, sympatisera 
med hvarandra. Först då blir det verklig helhet och enhet 
i det dagliga skolarbetet, med glädje och frihet kan h\arje 
lärare sätta hela sin personlighet in på sin lifsgärning. 
Lifsgäming, ja, ty ve den lärare, som blef det utan 
"andens inre kallelse", utan lust, blott af ekonomisk be- 
räkning. 

En föreståndare utses icke på lifstid, utan blott för den tid, 
under hvilken en skola är ekonomiskt garanterad af lokala 
myndigheter och föreningar, och det är icke för mer än 5 
år åt gången. Men vinner skolan anklang och förtroende, 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 19 

så står hon också ekonomiskt säker, vinner förnyad garanti 
och läraren omväljes. Grundsatsen är: skolan är icke till 
för läraren, utan tvärt om. Låt vara, att genom denna an- 
ordning hans ställning är ömtålig, låt vara, att i politiskt 
upprörda tider politiska motståndare kunna frestas att för- 
söka väcka en opinion mot föreståndaren i syfte att aflägsna 
honom till förmån för en, som delar deras egen, kanske 
tillfälliga och fort nog växlande partitrosbekännelse : icke dess 
mindre har denna anordning mycket godt med sig. Lära- 
ren blifver mindre bekväm, bjuder mera upp sina pedago- 
giska och inre personliga tillgångar, vaktar sig för slentrian 
och lär sig att bygga sin framtids säkerhet ^på sin egen 
duglighet, Guds försyn och samvetets renhet i stället för 
på själfva positionens orubblighet, hvilken kan så lätt fresta 
till krass materialism. Och ännu icke har systemet i Sverige 
burit dålig frukt; ännu har icke på allvar förfäktats, långt 
mindre praktiserats, att en ungdomens lärare skulle alltid 
befinna sig i samklang med majoritets vindarne, sådana de 
för' tillfallet blåsa genom press, landsting eller riksdag. Men 
sant är, att denna i yttre mening ovissa ekonomiska ställ- 
ning, som en svensk folkhögskoleföreståndare sålunda riske- 
rar, understundom kan sätta hans själfständighet och karak- 
tersfasthet på rätt allvarsamt prof. 

Vid våra folkhögskolor är föreståndarens kontanta lön 
i regeln omkring 3,000 kronor samt bostad — 5 a 6 rum 
— och vedbrand. Är med den manliga skolan en särskild 
sommarkurs för unga flickor förenad, tillkommer ytterligare 
cirka 500 kr. Någon pension efter ett visst antal tjänsteår 
eller förmåner för änkan i fall af mannens död förefinnas 
icke inom folkhögskolans lärarekår. Af vikt är därföre, att 
lönen sättes någorlunda hög, så länge den innehafves, af 
vikt för läraren, men ej mindre för institutionen, om den i 
längden skall kunna vid sig fästa fullt dugliga krafter. Hvad 
lönen för öfriga lärare angår, växlar den något vid olika 
skolor, men uppgår för andre läraren till cirka 1,500 kr.; 
för tredje läraren och biträdande lärare kan ingen bestämd 



Digitized by 



Google 



20 Teodor Holmberg 



medelsiffra angifvas. Fri bostad och vedbrand följer dess- 
utom, och så finns tillfälle till extra inkomster under sommar- 
halfåret. Somliga äro då lärare vid kvinnliga folkhögskolor, 
äro anställda vid geologiska undersökningar, vid fältmät- 
nings- eller afdikningsföretag o. s. v. 

Med hänsyn till eleverna gäller, att de i regeln icke 
mottagas förrän vid 18 års ålder, enär de, utan den inre 
mogenhet, som en högre ålder medfört, icke kunna tillgodo- 
göra sig undervisningen, arbeta på egen hand m. m. Deras 
medelålder är vid Tärna: för ynglingar 21—22 år, för flic- 
kor 17 — 18 år. Icke sällan komma vida äldre personer. 
Tillträde står öppet för sökande från hela riket, men de 
flesta elever tillhöra det län, inom h vilket skolan ligger och 
som upprättat samt understödjer henne. 

En manlig elev erlägger en inträdesafgift, en skolafgift, 
som är olika fastställd i olika län, från 80 kr. till 50, 40, 
20 kr. o. s. v. Vid flickskolorna, hvilkas kurs vanligen en- 
dast omfattar de 3 sommarmånaderna 1 maj — 1 augusti, är 
skolafgiften vida mindre. 

Obemedlade elever kunna antagas till hel- eller half- 
frielever, och båda dessa samt andra, om icke just fattiga, 
så dock mindre bemedlade elever kunna erhålla statsbidrag, 
som kan uppgå till högst 80 kr. för h varje behöfvande. 
Dessa bidrag utdelas och fördelas af styrelsen på förslag af 
föreståndaren och sökes årligen hos regeringen före den 1 
febr. Riksdagen har för detta ändamål alltsedan 1883 an- 
slagit ett årligt belopp af 15,000 kronor, som vid 1897 års 
riksmöte höjdes till 20,000 kr. Detta bidrag är af synner- 
lig vikt för folkhögskolan. I Danmark erhålla obemedlade 
elever vida högre understödsbelopp, 100 kr. och därutöfver. 
Dessutom erhålla folkhögskolorna i och för sig själfva äfven 
statsbidrag, hvilket för skola med ettårig kurs är högst 2,000 
kr., för skola med tvåårig kurs högst 3,000 kr., allt under 
förutsättning, att skolans öfriga inkomster uppgå till minst 
lika belopp. 

För en ettårig folkhögskola — med den manliga läro- 



Digitized by 



Google 



Den ftnenska folkhögskolan 21 

kursen beräknad under vinterhalfåret 1 No v.— 1 Maj — 
ställa inkomster och utgifter sig ungefär på detta sätt: 

Inkomster: 

Statsmedel kr. 2,000: — 

Anslag af Landsting » 2,000: — 

» » Hushållnings-sällskap » 1,000: — 

Elevers kursafgifter cirka. . . . » 1,000: — 

Elevers hyresafgifter etc » 700: — 

S:ma kr. 6,700: — 

Utgifter : 

Lärarelöner och arfvoden .... kr. 5,000: — 

Ved, koks, belysning » 700: — 

Städning, bokföring » 200: — 

Annonser, tryckningskostnad . . » 150: — 

Inventarier, skolmateriel » 300: — 

Skatter, post, frakter, diverse . » 350: — 

S:ma kr. 6,700: — 

De kvinnliga folkhögskolorna erhålla äfven bidrag af 
stat, landsting och hushållningssällskap, fast till mindre be- 
lopp. Deras inkomst- och utgiftsstat slutar ungefär på en 
årlig siffra af 1,500 kr. Mindre bemedlade kvinnliga elever 
erhålla, äfven de, statsbidrag. 

Ehuru således de svenska folkhögskolorna erhålla stats- 
bidrag, äro de dock icke ställda under någon statsinspektion. 
Så vidt jag vet, har från statsmyndigheters sida aldrig någon 
sådan heller påyrkats, men väl har vid ett par tillfällen i 
riksdagen uttalanden gjorts, som gått ut på att framhålla 
vikten af att folkhögskolorna i frihet må få utveckla sig 
och att icke från statens sida försök göres att insnöra dem 
i något likformighetens reglemente ; de borde icke gå i uni- 
form. I Danmark finns emellertid en af regeringen förord- 
nad inspektör för folkhögskolorna, och däraf har ingen våda 
uppstått för skolornas frihet. Tvärt om hade de vid en kri- 
tisk period för några år sedan ett mycket godt och verk- 
samt skydd i inspektörens objektivt sakliga vitsord gent 
emot ett försök att beröfva dem statsunderstöd, på grund 



Digitized by VjOOQIC 



22 Teodor Holmberg 



af att flere föreståndare i sin rent medborgerliga åskådning 
tillhörde en annan riktning än den, som representerades af 
den Estrupska regeringen. I Danmark kan också en dylik 
inspektion, såsom ett slags konsekvens af statsunderstödet, 
vara vida mera motiverad än i Sverige, enär i det förra 
landet skolorna äro rent privata inrättningar. I Sverige 
åter äro de ju på ett eller annat sätt organiserade, ledda 
och understödda af lokala myndigheter — i synnerhet där- 
igenom att landstingen vanligen insätta några medlemmar i ' 
skolstyrelsen — och statsmyndigheterna finna tillräcklig ga- 
ranti just i detta förhållande, så mycket mera som lands- 
höfdingeämbetet, genom hvilket statsanslaget går, plägar 
afgifva yttrande, när skolstyrelsens ansökan om statsbidrag 
insändes till regeringen. 

Den bästa inspektionen öfvas emellertid af allmänheten 
själf, af folket. Folkhögskolan är icke, som den gamla 
latinskolan, statsläroverket, en afstängd värld för sig, inom 
hvars område "profanum vulgus a icke gärna intränger utom 
på de officiella examensdagarna. Folkhögskolans salar där- 
emot stå öppna för hvilken intresserad besökande som helst 
och när som helst, och hennes föreståndare lägga starkt an 
på att få så att säga allmänhetens, gärna äfveh tidnings- 
pressens, kontroll öfver sitt rent hvardagliga arbete och 
öfver hela skolans anda. Vi, ungdomens lärare, vilja, att 
folkhögskolan och befolkningen på så många punkter som 
möjligt skola känna sig stå i andlig rapport med hvar- 
andra. 

Folkhögskolans frihet är ofta i denna uppsats betonad, 
och till denna frihet hör äfven, att folkhögskolans män icke 
äro vänner af alltför vidlyftiga och detaljerade reglementen, 
t. ex. med hänsyn till förhållandet mellan styrelsen och före- 
ståndaren, uppsikten öfver eleverna o. s. v. Beträffande 
styrelse och föreståndare äger i allmänhet dem emellan en 
klok arbetsfördelning rum. Den förra sköter vanligen eko- 
nomien och hvad därmed står i sammanhang samt öfvar 
inseende öfver skolans allmänna anda, men föreståndaren är 



Digi-tized by 



Google 



T)?n svenska folkhögskolan 23 

själfständig i hela undervisningens anordning och har ut- 
rymme for sin personlighet. Något minimum så att säga 
kan icke i statuter bestämmas for hans verksamhet; den 
lärare, som endast gjorde bokstafligen det arbete, som ur 
stadgarne kunde framgå, blefve alltför bekväm och oduglig 
till en den vuxna ungdomens handledare. Den, som skrif- 
ver detta, har i många år samarbetat ined styrelsemedlem- 
mar af ej blott olika klasser, men med mycket olika åsikter 
rörande både politik, religion och undervisning. Aldrig har 
osämja rådt vid ett enda styrelsemöte, alltid har fullständigt 
förtroende härskat, ömsesidig hänsyn har tagits, och därför 
har också samarbetet varit det bästa. Det stöd, som dan- 
ska folkhögskolor nyss sades hafva haft i sin statsinspektör, 
har mången svensk folkskoleföreståndare med glädje känt 
sig äga inom styrelsen. 



IV. 
Metod och undervisning. 

För en skola är metoden den yttre form, i hvilken 
hennes lif i det hvardagliga arbetet uppenbarar sig. Allt 
lefvande skapar sig sin egen gestalt, och ju kraftigare lifvet 
pulserar, dess tydligare utpräglar det sig i karakteristiska 
former. Nytt vin bör slås på nya flaskor, till sitt eget må} 
går folkhögskolan sin egen väg, och det är således icke 
något oriktigt, att hon i så mycket afviker från den dräkt, 
i hvilken de flesta andra skolor uppträda. 

Hvari ligger då olikheten? Till en början t. ex. i detta: 
folkhögskolan tager emot sina lärjungar utan inträdesexamen, 
lämnar dem ifrån sig utan afgångsexamen, utdelar inga be- 
tyg, använder icke läxor och systematiska förhör och sätter 
icke sitt pedagogiska mål i att inlära noga bestämda läro- 
kurser i ett noga bestämdt antal läroämnen. 



Digitized by 



Google 



24 Teodor Holmberg 



Från början till slut; bygger folkhögskolan på frivillig- 
hetens grund. Att öfverhufvud taget en ung nian eller 
kvinna vill komma, vill söka sig mera ljus öfver lifvet är 
den bästa inträdesansökningen, det bästa beviset på inre 
mogenhet. Ty den som törstar må man gifva att dricka, 
men hvarför tvinga vatten i den, som icke har någon törst 
att släcka? De unga komma icke på kommando, h varken 
från föräldrar eller från någon lag om obligatorisk skol- 
gång, och just därför är det ganska visst, att de icke skulle 
vilja underkasta sig någon inträdesexamen, i hvilken kanske 
en yngling med godt minne, men med slapp vilja blefve 
approberad, medan kanske en annan med god vilja, brin- 
nande af hunger och törst, blefve underkänd, därföre att 
han glömt för mycket af hvad han som barn lärde i folk- 
skolan, men som han under det åt strängt kroppsarbete 
vigda skedet, 14—18 — 21 år, icke haft tid och tillfälle att 
vidmakthålla och uppfriska. En skola för vuxen ungdom 
af den kroppsarbetande klassen må vara så anlagd, att en 
yngling med god vilja må kunna slå sig fram och bemäktiga 
sig en upplysning för och om lifvet, äfven om hufvudet är 
mindre godt, ty för den förra bär man ansvar, men icke 
för det senare. 

Afgångsexamen brukas heller icke. Ty hvartill skulle 
den väl egentligen tjäna? Man kan icke tvinga eleverna 
att underkasta sig den; de hafva icke kommit till skolan 
"för att taga examen", icke för att efter slutad kurs välja 
sig nya lefnadsbanor. Nej, måhända gå de till någon viss 
fackskola, eller — och detta är regel — återvända de i all 
stillhet till hemmets arbete, till det faderneärfda yrket, 
vanligen landtbruket, dit medtagande den större mognad, 
de ökade insikter, den mera skärpta känslan af lifvets vikt 
och värde, som de vunnit såsom en frukt af skolans arbete. 
Tydligt är också, att med den olikhet, som råder i ålder, 
förkunskaper och fattningsgåfvor, samt då undervisningen 
alls icke åsyftat att genom läxor och förhör bibringa vissa 
reglementerade läroboksknrser, en examen såsom kontroll 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 25 



öfver elevernas inhämtade kunskaper och skolans arbete 
vore nästan otänkbar och afgjordt vilseledande. Examen 
lämnar i de flesta fall vid svenska skolor ingen verklig och 
tillförlitlig ledning för allmänhetens omdöme. Den kontroll 
folkhögskolan bjuder är reell och går i två riktningar: vi 
vilja hafva kontroll oupphörligt af allmänheten under det 
hvardagliga arbetet, och vi tro, att endast elevernas hela 
lif efter skolgången kan kontrollera arten och andan af sko- 
lans undervisning. Ty folkhögskolans mål är icke blott 
ljus (kunskaper), men äfven värme, icke blott upplysning, 
men äfven uppfostran. En blott abstrakt, formell skolupp- 
fattning frestar till att man glömmer den stora regeln: vi 
lära för lifvet och icke för skolan. — Afslutningsdagen vid 
en folkhögskola är icke ordnad som till en examen, men 
till en folkfest. Från flaggstången vajar Sveriges flagga, 
skolsalen är prydd med svenska, norska och danska flaggor, 
vapensköldar, granar. Högtidsklädda människor af båda 
könen och af alla klasser fylla den; unisona fosterländska 
sånger afsjungas af elever och församlingen, foredrag hållas 
och afskedsord till eleverna uttalas, hvarefter en enkel mål- 
tid samlar styrelsemedlemmar, föräldrar och mera framstå- 
ende skolvänner inne i föreståndarens bostad. 

Betyg, sade vi, utdelas icke heller. Ty ett sådant 
lockar läraren att betona minneskunskapen, lärobokskursen 
i främsta rummet, och det skulle införa bland eleverna en 
falsk äregirighet samt gifva de med goda minnen begåfvade 
ett oberättigadt företräde framför dem, som måhända både 
som människa och medborgare i verkligheten tillägnat sig 
mera af skolans bästa och djupast gående undervisning, fast 
de i en examen sämre än den minnesstarke skulle kunnat 
lägga fram sitt vetande. "Lifs upplysning", för att begagna 
ett ord af Grundtvig, är mera än examensvetande, och sam- 
vetskultur är större än kunskapskultur! Den som fått ett 
betyg, vill också hafva en titel, vill söka sig en plats — 
och därmed skulle skolan locka de unga bort från den en 
gång i hemmet lagda och till dettas gamla yrke knutna lef- 



Digitized by 



Google 



2 C Teodor IJolmherg 



nadsbanan. Naturligtvis: vi vilja ingen kinesisk afspärrning 
och tänka ej på att främja något kastväsen. Många elever 
passa ej för föräldrarnes yrke och sakna lust därför, men 
kunna göra gagn på annat håll. Vi hjälpa dylika ynglingar 
med muntliga och skriftliga rekommendationer — men som 
regel gäller, att de unga återgå till det fädemeärfda kallet, 
och folkhögskolan vill härtill medverka. 

En läsordning för Tärna folkhögskola bifogas här, och 
må på grund af denna några ord sägas om ämnena och metoden. 

H varje arbetsdag är så sammansatt, att två grund- 
element ingå i arbetet: det medborgerliga och allmänt själs- 
bildande å ena sidan, det rent praktiskt nyttiga å den andra. 
Vidare omväxla föredrags timmar med sådana lektioner, där- 
under eleverna själfva aktivt arbeta. Under de förra måste 
de höra, väckas, värmas. Föredragsmetoden användes i 
historia, geografi, naturlära, kommunallagar och statskun- 
skap. Lärarens muntliga ord är där hufvudsaken. Böcker 
användas att hänvisa eleverna till, och i dem hafva de väl 
ett stöd för minnet, men inga läxor eller reglenients- • 
enligt fastställda kurser. Ofta öfvergår föredraget till ett 
samtal, då läraren frågar och eleven svarar, och med anled- 
ning däraf fortgår utvecklingen vidare. Läraren förvissar 
sig genom frågor alltid om, att hans ord fattats. Torsdags- 
aftonens s. k. "fria föredrag" är i regeln af etisk-religiös 
innebörd, och författaren af denna skrift begagnar då till- 
fället att, med utgångspunkt i någon lefnadsbild ur bibeln, 
kyrko- eller profanhistorien, ur något diktverk o. s. v., föra 
eleverna något djupare in i det mänskliga individuella eller 
sociala lifvet, visa vägarne till en helgjuten karakter, orsa- 
kerna till en moraliskt förolyckad existens m. m. och äfven 
på detta sätt sporra dem till ett lif, värdigt en sann med- 
borgare af Sveriges stat och Kristi kyrka. Kanske någon 
invänder mot hela denna metod, att den är subjektiv.^ Jag 
medgifver gärna befogenheten af denna anmärkning, men 
svarar att en dylik metod passar bäst i en folkhögskola, 
som fullt afsiktligt vill både upplysning och uppfostran. Jag 



Digitized by 



Google 



i 

5© 


Diverse: 
sång, uppläs- 
ning o. 8. v. 


Diverse: 
enskild hand- 
ledning, upp- 
läsning 


6—7,30 
Diskussion 


to 

eä 
JU 


6—7,30 

Kommunal- 
stämma 


'ej 
-u 

s . 

oj 

CO 


t© 

1 


tC 

c 

"B 
m 


-3 c '•« 
O to ^3 


te 

C 

"S 


to 


to 

P3 




1 

eo 


te 


to 

.5 

03 
C 
sO 
^4 
03 


to 

c 

o 


to 
"C 

sO 
O 


e8 

B 

o3 




90 
1 

T 

»o 


c s » 

g s 

93 


£3 

"3 
3 


1 

to 
o 
© 


Sol S 
° c "3 

i-- 3 , ^ 

B to" ' *» 
^ * os J 




1 

.2 1 ? 

w ! o 


08 

O 
OJ 

B 


08 

'C 


93 

ä 


"C 


09 

E 


tp 

»3 
00 


T 

o 


to 
_c 


to 

.Oj 

c» 


to 

c 

J3 

03 

G 
sO 

CO 


to 

c 

I 

OD 

tO 

03 


to 


'ÖS 

S 

o3 

CO 


o 

7 

os 


s 


1 

to 

C 

c 

JA 
:o3 
« 


os oe 
'S TI 

B ö 

"08 "os 


S 


to 
"S 


1 1 
Dag 7,30—7,45 7,45—8,45 

1 1 


e3 -m 

•* 2 

a, ** 
> o* 


- o ! o 
Q t Q 

1 


O 


ca 
s-. 

to 

O 
a» 


O 

Q 


p n n i h a u o g 


1 11 £ « "B 
i8 S 1 £ £ 3 



Digitized by VjOOQIC 



28 Teodor Holmberg 



tror; att det blir fuskverk att inom denna läroanstalt använda 
en strängt objektivt "professorsinetod", som bar sitt spel- 
rum vid universiteten och i den stränga vetenskapen. Per- 
sonlig själfständighet är visserligen det mål, man med hän- 
syn till lärjungarna bör sätta för sitt upplysningsarbete, 
men vägen dit går icke genom opersonliga kompendier och 
läroböcker, om än så fulla af fakta; den går genom kraf- 
tigt utpräglade, sin sak varmt hängifna, ideellt tänkande 
lärarepersonligheter, som så att säga gifva sig själfva, sitt 
bästa jag i sin dagliga skolgärning. 

Detta faller sig lättast och naturligast inom de ämnen, 
som kunna sägas höra till skolans humanistiska afdelning, 
för att nu icke tala om de många tillfällen till osökt väckelse 
och lärdom, som följa däraf, att folkhögskolans arbete rör 
sig i så mycket i ett hems former, enär eleverna bo på 
skolan, ofta äro inne i föreståndarens familj o. s. v. 

Vid Tärna folkhögskola undervisar förf. i geografi, 
historia, kommunallagar och statskunskap, och det synes 
mig riktigt att söka få ett inre helt, ett samladt resultat 
af samtliga dessa ämnen. De få icke sönderfalla i olika, 
från hvarandra skilda kunskapsgrenar; nej, de böra stödja 
h varandra, öka den medborgerliga åskådningens rikedom; 
de gifva olika slags byggnadsmaterial, men det är ett hus, 
som medelst dem skall i ungdomens tanke, vilja, känsla och 
fantasi uppbyggas: fäderneslandet. De skola samverka i 
att utbilda en svensk medborgare, en kunnig, vaken och 
rättänkande sådan, som både i någon mån förstår samhällets 
uppgift i och för sig samt sin egen ställning i och till det- 
samma. Det är speciellt historiens uppgift att öppna de 
ungas ögon för själfva det lefvande, arbetande, kämpande 
folket, på det att de må fyllas af den ande, den samhörig- 
hetskänsla, h vilka ensamma äro i stånd att besjäla de lagar 
och forfattningar, som läsas, de former, i hvilka medborgare- 
lifvet rör sig. Utan denna anda varda både lagar och 
former blott material för yrkespolitikerns fiffighet och ad- 
vokatyr, den ensidige partimannens ränkspel, som icke nog 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 29 



skymines af hans håltömnia, oiu än så patriotiska fraser och 
slagord. Jag vill t. ex., att historien skall grundlägga en 
social uppfattning och tankegång, förstående af olika syn- 
punkter och partiställningar, på det att eleverna må er- 
hålla en grundval för att en gång förstå och uppskatta 
vare sig politiska eller kyrkliga motståndare. Ett motgift 
mot ensidig partianda må i skolan gifvas; solida tänkesätt 
må i ungdomen inympas. Detta är, hvad jag kallar, "folk- 
högskolans ideala uppgift" : att öppna de ungas ögon för 
de grundvalar, på h vilka hem, arbete, samhälle, seder och 
religion hvila. Man födes icke med begrepp om detta; 
sådant måste läras i ungdomsår. Och hur skall man väl 
kunna vinna detta syftemål, utan att fosterlandets natur, 
folkets minnen och historiska utveckling, dess diktning och 
sång, dess lif i kommun, stat och kyrka göres till föremål 
för en lefvande undervisning? De konservativt tänkande, 
stämpla icke sällan just och företrädesvis denna ideala under- 
visning onyttig och opraktisk, åtminstone när den bjudes de 
kroppsarbetande klasserna; men de besinna icke, att just de 
själfva genom sin blindhet hjälpa till att bryta breda vägar 
för en flack, kosmopolitisk, samfundsupplösande radikalism. 
De samverka med de krasst oandliga, icke betänkande, att den, 
som icke i ungdomen lär sig att uppbygga, så mycket lättare 
en dag lär sig att nedrifva. Om man för de kroppsarbe- 
tande klassernas vuxna ungdom — och ingen skola utom 
folkhögskolan vänder sig till denna — tillstoppar den med- 
borgerliga och humana folkbildningens rikaste och bästa 
källor, har man då rätt att klandra arbetare och landtmän 
för bristande allmän anda? Tror man, att den kommer fly- 
gande af sig själf? Men just på dessa klasser hvilar ju i 
så mycket ett lands framtid. Må då i dem tankar och öfver- 
tygelser utsås, som kunna befästa kärleken till den jämna, 
lugna, historiska utvecklingen! Ett engelskt ordspråk säger : 
"tarfligt lefnadssätt, högt tänkesätt", och jag menar, att den 
lärdomen må grundligt befästas i lärjungarnas innersta, icke 
minst genom folkhögskolans humanistiska ämnesgrupp. 



Digitized by 



Google 



30 Teodor Holmberg 



Till denna hör äfven sången, som alltid spelat en be- 
tydande roll i folkskolan. Det är icke konstsång, men god 
folksång vi vilja hafva, och vi äro angelägna att inlära en 
mängd vackra sånger af alla möjliga slag, ett motgift mot 
de i mer än ett hänseende usla slagdängor, hvilka såsom 
ett moraliskt ogräs spridt sig vida omkring. Sång förekom- 
mer icke blott under särskilda lektionstimmar, utan med en 
lämplig sång börjas och slutas vanligen äfven historiska, 
geografiska och fria föredrag. Alltid en-, högst tvåstämmig 
sång, aldrig kvartett. 

En gång i veckan hållas diskussioner vanligen öfver 
af eleverna själfva uppställda ämnen, och syftet är att öfva 
dem i muntligt anförande, men vid dessa meningsutbyten 
gifvas också många osökta tillfållen att bibringa dem lär;- 
domar och upplysningar af vikt och värde för deras fram- 
tida lif. 

* Kommunalstämmor" hållas också en gång i hvarje 
vecka och åsyfta att efterhärma den verkliga gången af det 
offentliga lifvet i en svensk landskommun. Då tankes elev- 
skaran bilda en kommun, som rådplägar och förhandlar 
samt bestämmer öfver kommunens finanser, verkställer val 
till de kommunala ämbetena o. s. v. Afsikten är att prak- 
tiskt inöfva kommunallagarna och skänka ny näring åt med- 
borgareåndan. Såväl stämmor som diskussioner — där ele- 
verna aktivt uppträda, gifvande skäl och tagande skäl — in- 
tressera dem mycket. Icke sällan infinna sig vid dessa till- 
fallen personer af den kringboende befolkningen såsom åhö- 
rare eller deltagare. 

Somliga kvällar förekommer högtläsning, då någon af 
lärarne uppläser vackra och lämpliga berättelser, skisser och 
dikter af berömda nordiska författare samt till dessa stycken 
knyter upplysningar och fingervisningar. Såväl härigenom 
som genom de å läsordningen utsatta litteraturtimmarne vill 
man gifva smak för god och förädlande läsning. Vi vilja 
flytta ned till menige man våra bästa skalders och författa- 
res bästa alster. 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 31 

Två timmar i veckan (lördag) förekomma "samtal* 
då eleverna fritt få framställa frågor till läraren öfver något, 
som direkt eller indirekt står i samband med veckans under- 
visning och öfver hvilket de önska sig fullständigare för- 
klaring. 

Kristendom förekommer icke å läsordningen såsom 
något särskildt läroämne, men i regeln äro alla folkhögskolor 
i Norden varmt intresserade för, att en kristen anda skall 
genomgå undervisningen och möta de unga såsom lifsåskåd- 
ning, såsom skolans dagliga atmosfär så att säga. I de s. 
k. "fria föredragen" framträder denna kristna och religiösa 
tankegång mera direkt, men dylika förekomma icke vid alla 
folkhögskolor, enär vid dem den principen med rätta gäller, 
att på det religiösa området läraren icke skall försöka "gifva 
annat, än hvad han själf äger och därför också med godt 
samvete och öfvertygelsens anda kan gifva". Bön och psalm- 
sång börja och sluta arbetsdagen vid alla folkhögskolor. 

Om jag så tillägger, att historiska minnesdagar — 
t. ex. den 31 okt. (reformationens början), 6 nov. (Gustaf II 
Adolfs dödsdag), 30 nov. (Karl d. XILs dödsdag), 4 nov. 
(Unionens ingående mellan Sverige och Norge), konungens 
namnsdag o. s. v. — firas med flaggning, tal och sång, så 
har jag i det närmaste, om också i all korthet, sagt 
allt hvad som rör folkhögskolans medborgerliga och rent 
humana undervisning. Vårt valspråk rörande denna är: för 
folket är endast det bästa godt nog. 

Af hvad jag här i korthet anfört torde framgå, att den 
svenska folkhögskolan allt från början energiskt betonat 
ett idealt moment i sitt undervisningsprogram. Man kan 
säga, att det är detta som är själen och den dr if vande 
kraften i det hela, den varma anda, som tillvunnit folkhög- 
skolan så mycken uppriktig, stödjande, offervillig kärlek 
från ädla män och kvinnor ur olika samhällsklasser. Men 
lika visst är, att hon med endast idealism icke i längden 
skulle kunnat bestå, ej heller vinna säkert insteg särskildt 
hos den praktiskt anlagde, nyktert tänkande svenska landt- 



Digitized by 



Google 



32 Teodor Holmberg 



mannen. Man måste ge de unga till resekost genom lifvet 
icke blott etisk-religiös väckelse, human och fosterländsk 
lifsåskådning, utan äfven direkt nyttigt praktiskt vetande för 
hvardagslifvets och yrkets tjänst. Och folkhögskolan har 
strax förstått denna viktiga uppgift samt så ordnat den dag- 
liga undervisningstiden, att veckans flesta lektionstimmar 
ägnas åt just praktiska samt naturvetenskapliga ämnen. 
Vid Tärna ställer sig ämnesfördelningen vanligen sålunda: 
åt praktiska ämnen (svenska språket, räkning, ritning, af- 
vägning och fåltmätning, bokföring, välskrifning) 59°/ , åt 
allmänt bildande ämnen (historia, geografi, kommunallagar, 
statskunskap, fria föredrag, sång) 30°/ , åt naturvetenskap 
11 °/ . I dessa praktiska ämnen är föreläsnings metoden (utom 
i fysik och kemi) icke den förhärskande såsom med hänsyn 
till de s. k. "allmänt bildande". Läroböcker användas och 
genomgås noga, frågor, samtal och framför allt en mängd 
skriftliga öfningar och uppgifter, hufvudsakligen att lösas 
mellan ordinarie lektionstimmar, träda starkt i förgrunden, 
och skolan sträfvar allvarligt efter att noga och säkert med- 
dela pålitlig nyttig kunskap. I och för detta använder hon 
i vidsträckt mån undervisningsmaterial — hvarje folkhög- 
skola äger dylikt (fysikaliska instrumenter, kemikalier, kartor, 
geologiska, botaniska och zoologiska väggtaflor m. m.) till 
ett värde af åtskilliga tusen kronor — och hon stödes i 
främsta rummet af elevernas mogna ålder, utmärkta flit, 
deras lust att draga största möjliga valuta af den tid och 
penningar de oifra, deras goda nervsystem, som icke tröt- 
tats af ett föregående flerårigt skolarbete o. s. v. Ty de 
komma ju i regeln från det friska arbetet i skog och mark 
och till detta återvända de med godt mod efter deras inten- 
siva vinterhalfårsstudium vid folkhögskolan. 

Här är icke plats att detaljeradt redogöra för hvarje 
särskildt läroämne. Några få korta antydningar må göra 
till fyllest! 

I räkning få eleverna hinna så långt livar och en det 
förmår, men icke få medhinna af algebra lösning af Lsta 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 33 

och ILdra gradens ekvationer. Detta ämne intresserar yng- 
lingarne i hög grad, men tvärt emot mycket litet flickskolans 
elever. 

Afvägning och fältmätning genomgås först teoretiskt 
efter lärobok, men när snön smultit bort från marken, få 
yn^lingame några dagar gå ut i det fria med tub och kanal- 
våg, med korstafla och kedja, och så få de å skolrummet 
rita dikesprofiler, karta öfver det uppmätta fältet (ca. 30 
hektar vanligen), uppgöra täckdikningsförslag o. s. v. Man 
väljer sådana fält, att eleverna lära sig å kartan inlägga 
samt med olika färg beteckna åker och äng, bäckar och 
backar, skog och byggnader o. s. v. 

Ritningen omfattar, utom ofvannämnda kartor och af- 
vägningsprofiler, geometriska konstruktionsritningar, ritning 
af klotsar med transponering i olika plan och genomskär- 
ning, möbler, redskap, analystabeller samt framför allt bygg- 
nadsritningar (bostäder, stallar, ladugårdar o. s. v.) och träd- 
gårdsritning, allt först såsom kopior efter planscher, sedan 
såsom själfständiga förslag. 

Bokföring : enkla räkningar, kommunalbokföring, ladu- 
gårdsjournaler samt sist en fingerad bokföring för en mindre 
landtegendom. Somliga elever lära sig handelsbokföring. (De 
kvinnliga eleverna lära sig efter ett enkelt system bokföring för 
husmödrar samt några efter fritt val äfven affärsbokföring.) 

Svenska språket — som icke är så lätt att lära ens 
af svenskar! — omfattar: språklära, läsning, öfversättning 
från danskan och norskan, uppsättande af formulär och 
affärshandlingar, författande af bref och uppsatser m. m. 

Dessa praktiska ämnen äro viktiga äfven därför, att 
de mera än de humanistiska gifva eleverna många och 
olikartade tillfällen till direkt själfarbete, hvarigenom de 
bereda en nyttig omväxling mellan föredragstimmarna, då 
deras uppmärksamhet, eftertanke och inbillningskraft mera 
strängt tagas i anspråk. De äro äfven lämpliga derför, 
att. i dem kunna eleverna uppvisa för föräldrar och anhöriga 
efter slutad kurs synliga resultat af undervisningen, hvad 

Föreningen Heim dals folkskrifter. 45. 3 



Digitized by 



Google 



84 Teodor Holmberg 



ju ej går för sig i t. ex. historia, geografi o. s. v. Klart 
är det också, att skolan måste vinna kredit i bygderna, då 
det syns, att den unge mannen lärt att hjälpa sin fader med 
kommunala räkenskaper, offentliga handlingars och inlagors 
uppsättande, bokföring, en plan till en nybyggnad, en karta 
öfver ett åkerfält med dräneringsförslag o. s. v. En fara 
och en frestelse kunna understundom infinna sig, nämligen 
om dessa direkt praktiska ämnen så starkt betonas, att 
skolan får prägel af att vara en s. k. "praktisk skola", en 
räkne- och bokhålleriskola. Men folkhögskolan får ej om- 
stöpas till en fackskola, hon får ej undanskjuta det ideella, 
hon måste komma människoandens och medborgaresinnets 
bästa behof och önskningar till mötes, och där dessa slumra, 
måste hon arbeta på att väcka och framkalla dem, ty hon 
är satt att ute på landsbygden bland dess sträfsamma be- 
folkning vara missionär för ett förädladt folklif, för en för- 
djupad och medveten nationalanda. Därför får hennes ideella 
hufvudsyfte icke stå tillbaka för en driftig lärares ifver att 
meddela vissa mera mekaniska "färdigheter. "Endast om 
folkhögskolans arbete är af den art, att det värmer hjärtat 
på gamla och unga, förmår den tillvinna sig kärlek och till- 
gifvenhet." (L. Holmström.) 

Det är dessutom att märka, att de rent praktiska äm- 
nena knyta tanke och sinne väl mycket, ofta uteslutande, vid 
det egna jaget, dess nytta, ekonomiska fördel o. s. v.; men 
det är ytterst farligt att låta ensamt denna sida framträda i en 
skola som folkhögskolan: människans högre natur hopsnör- 
pes, anden kan uttorkas, förmågan af stora och ädla tankar, 
uppoffrande handlingar kan dödas. Härtill kommer, att 
skolor för blott yrkesmässig utbildning framhålla endast det, 
som åtskiljer människor, men man måste aktgifva äfven på 
det, som binder dem samman och ställa dem under samma 
pliktuppgifter: den religiöst-sedliga och den medborgerliga. 
I dessa mötas vi alla, och för dessa kraf bör folkhögskolan 
utbilda den vuxna ungdomens mottaglighet. Sådant inne- 
fattas i det ideella af undervisningen, och detta har en 



Digitized by 



Google 






Den svenska folkhögskolan 35 

mycket stor förmåga att uppfostra de unga, tygla hjärtats 
drifter, sätta högre mål för tanke och arbete, harmonisera 
kamratlif och hemlif, motverka nationell loj het. Nyktert 
förstånds vetande ensamt förmår icke detta. 

Såsom af läsplanen synes, ingår i folkhögskolans under- 
visning äfven naturkunskap. Som de flesta eleverna tillhöra 
jordbrukarnes klass, läses detta ämne med stark tillämpning 
på landtbruket och öfvergår, efter en kort framställning af 
fysikens, kemiens och geologiens grundsanningar, till jord- 
bruks- och husdjurslära. — I den kvinnliga lärokursen be- 
handlas af naturkunskapen framför allt, ej sällan uteslutande, 
fysiologien med starkt framhäfvande af hälsolära, hemmets 
hygien och " kökets kemi". För en blifvande maka och moder 
anse vi det framför allt vara nödvändigt, att hon lär sig 
hälsans grundlagar, betydelsen af snygghet i hemmet, krop- 
pens renhet, ren luft och rent vatten, späda barns vård 
p. s. v. Detta ämne läses vid flickskolan af en kvinna, som 
lättast och bäst kan lära kvinnor hvad i dessa stycken är 
att iakttaga. 

"Men hvad kan väl medhinnas på så kort tid?" H vil- 
ken fråga framställer sig väl naturligare, då man talar om 
folkhögskolan och hvad henne tillhör! Ett hälft år — det 
är en ringa tid. Ja, det är sant. Denna skoltid vore där- 
för också af mindre värde, om bildning förnämligast be- 
stode i minneskunskaper, examensvetande. Men om bildning 
är i främsta rummet karakterens förädling och själsmeka- 
nismens igångsättande snarare än faktiskt vetande (om 
också naturligtvis äfven det senare är en integrerande 
beståndsdel och ingalunda skall underskattas), om folkhög- 
skolan, såsom nämndt är, sträfvar att ej blott undervisa, 
men att väcka och uppfostra, om den egendomliga metod 
folkhögskolan använder, om elevernas mogna ålder, om det 
friska otvungna samlifvet mellan lärare och lärjungar, om allt 
detta gör, att mycket af verkligt och varaktig värde för 
lifvet kan på jämförelsens kort tid medhinnas, så följer 
däraf, att man icke bör falla en för hastig dom öfver folk- 



Digitized by 



Google 



86 Teodor Holmberg 



högskolans arbete eller underskatta dettas resultat. Ganska 
många elever återvända ett andra år till folkhögskolan och 
vid flera svenska folkhögskolor har en särskild andra års 
lärokurs, en s. k. "landtmannaskola", blifvit anordnad huf- 
vudsakligen med landtbruksäumen, men äfven ett och annat 
humanistiskt ämne (t. ex. världshistoria och nationalekonomi) 
ingår i programmet. Man må betänka, att man har att 
göra med vuxen ungdom, "som redan lärt känna något af 
lifvet och dess kraf, som börjat tänka själfständigt öfver 
lifvet, som känner en trängtan, väl ännu oklar och sväf- 
vande, men ändå stark, att få material för och ledning 
vid sitt tänkande, vinna vidsträcktare utsikt och se samman- 
hanget i naturens och människolifvets företeelser". (Haus 
Emil Larsson.) 

Jag vill påpeka tvenne högst betydande rörelser i det 
svenska folklifvet, som båda vunnit stor utbredning och 
fängslat icke minst många unga mäns och kvipnors intresse : 
nykterhetsarbetet och den frireligiösa rörelsen. Jag uttalar 
mig icke öfver dessa företeelser i och för sig, men påstår blott, 
att de i stor skala väckt befolkningen upp ur dvala samt 
gifvit en stöt framåt i ideell riktning, som bildat ett ofta 
mycket godt underlag för folkhögskolans verksamhet och 
hulpit henne i hennes ideella syfte, hvilket äfven så kan ut- 
tryckas: hon vill — jag upprepar det än en gång — främja 
samvetskultur och icke blott kunskapskidtur. Ty har icke 
det rent intellektuella öfver skattats, och har icke intelli- 
gensens utbildning utan etisk-religiös ballast drifvit många 
människor ur de rätta spåren? Dessa antydningar torde 
förklara påståendet, att folkhögskolans korta lärokurs verk- 
ligen kan gifva de unga en solid lifsbehållning. 

Härmed är också i det väsentligaste en beskyllning 
vederlagd, som ofta utslungats mot folkhögskolan: hon gör 
eleverna half bildade. Man kunde fråga: hvilken skola med- 
delar helbildning? Styckeverk blir ju allt mänskligt verk. 
Andligt högmod, för hög själfuppskattning prägla i regeln 
icke folkhögskolans elever. De få ju inga betyg och titlar 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 37 



och aflägga icke någon examen, som berättigar att söka en 
viss plats, utan de gå i de flesta fall helt lugnt tillbaka 
till det anspråkslösa dunkel, hvarifrån de kommo, och just 
på grund häraf saknar folkhögskolan några af de orsaker, 
som mest främja halfbildningen, hvilken karakteriseras af 
inre högmod, öfversitteri. Upptäckes icke ofta nog detta 
lyte hos t. ex. den nyssblifne studenten, ingeniören, officeren? 
Och dock hafva ju dessa genomgått mångåriga statsskolor. 

I sammanhang härmed vill jag citera ett yttrande af 
vår store häfdaforskare och tänkare Erik Gustaf Geijer: 
"Ack, många törsta. Gif dem den läskande drycken! De 
skola vara tacksamma äfven för en droppe däraf." 

En annan farhåga har uttalats: folkhögskolans elever 
kunde frestas att "blifva herrar" y att förakta kroppsarbetet, 
undandraga sig detta. Detta är ett fullständig misstag. 
Folkhögskolans hela undervisning åsyftar att återskänka de 
unga åt hemmet och dess arbete, utbilda och lifva dem för 
detta och för de medborgerliga plikter i kommun och stat, 
som med detta stå i samband. Folkhögskolan vill lägga 
vakenhet och intelligens i arbetet. Hon vill öka aktningen 
äfven för det tarfligaste och hårdaste arbete. Ocjj om hon 
ej lyckats häri, om hon verkligen dragit de unga bort från 
kroppsarbetet, så skulle hon för länge sedan varit död. Nu 
har det i stället visat sig, att son efter son, dotter efter 
doJbter kommit till folkhögskolan från samma hem, att hon 
år. -efter år vinner elever från den bygd, där hon en gång 
vunnit insteg, idel vittnesbörd, att Sveriges nyktert pröf- 
vande och besinningsfulla landtbefolkning funnit andan i 
och frukten af hennes undervisning sunda och goda. 

En och annan har förmenat, att folkhögskolans hela 
undervisning "sväfvar i det blå 4 *. Det är icke så. Hon har 
uppkommit af tydliga och bestämda historiska orsaker ; hon 
är fullt klar både om sitt mål och sina medel; hon har en 
plats att fylla i kedjan af vårt lands upplysningsanstalter, 
som ingen annan än Jhon fyller och kan fylla, samt till och 
för hvilken hon rustat sig med på ett egendomligt sätt 



Digitized by 



Google 



38 Teodor Holmberg 



fattade läroämnen, lärometod och äfven läroböcker, för att 
icke tala om många hennes lärarepersonligheter, hvilka ofta 
på ett bestämdt sätt utvecklat sig under inflytande och 
påverkan af deras egendomliga kall, fritt, gladt, betydelse- 
fullt som det är. Och det är ingen i obestämda konturer 
sv äf vande uppgift, den att bjuda kropparbetets söner och 
döttrar, icke estetiska, men etiskt-religiöst färgade, praktiskt 
realiserbara lifsideal för deras hem och arbete, för hela 
deras medborgerliga ställning i allmänhet. 

Samma erfarenhet som i Danmark föreligger äfven i 
Sverige — om också i mindre omfång, på grund af att dess 
folkhögskolor äro färre och icke så starkt besökta som de 
danska — nämligen, att dessa skolors elever mycket ofta blifva 
både som arbetare och medborgare föredömen och före- 
gångsmän för andra samt med lifligt och vaket intresse 
omfatta såväl upplysningssträfvanden som nya uppslag till 
den materiella kulturens främjande. Icke förgäfves hafva 
Nordens folkhögskolor sökt att påverka de ungas inre, sökt 
af den dana en kärntrupp af goda människor och medbor- 
gare, låtit dem mötas af en religiös, sedlig och fosterländsk 
anda oq\ tankegång. Det är vår härliga skoluppgift att 
år efter år ute å Sveriges vida landsbygd söka verka för folk- 
lifvets lyftning och pånyttfödelse; vi vilja arbeta för att få 
folkhögskolorna till att varda ljusstakar, medelpunkten härför. 
Ett väl behöfligt arbete! Ty om folkhögskolan icke gör 
det — hvem gör det då i hennes ställe? Nog hafva vi 
allahanda fackskolor för bestämda yrken, men endast i folk- 
högskolorna inrättningar med det syfte, som här antydts. 
Och när man betänker, att de stormdigra, af alla möjliga 
religiösa, politiska och sociala problem uppfyllda tider, den 
civiliserade världen går till mötes, för dessas lyckliga lösning 
vädja icke blott till några, men till alla klasser, vädja icke 
blott till människors kunskapsrika hufvuden, men än mera 
till deras karakter och lifsåskådning, så skall folkhögskolans 
hela uppgift i folklifvet, sedd äfven mot denna bakgrund, 
synas allt annat än onödig och sv äf vande. — — 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 39 



Folkliögskoleidéens vidare utveckling. Slutord. 

Folkhögskolans såväl direkta som indirekta verksamhet, 
ehuru naturligtvis först och främst och hufvudsakligast riktad 
på hennes manliga och kvinnliga elever, sträcker sig dock 
längre. 

Långt ifrån betydelselösa äro de skolfester, som pläga 
2 — 4 gånger årligen anordnas vid hvarje folkhögskola och 
som blifvit folkfester i allra bästa mening. Då hållas före- 
drag, utföras enkla musikstycken, sjungas sånger och hållas 
diskussioner, deklameras o. s. v. Lokalerna äro prydda med 
granar, vapensköldar och flaggor, och hundratals män och 
kvinnor ur alla klasser, från land och stad, infinna sig. Vi vilja 
gärna då gifva de besökande med sig som behållning från 
festen något ord af inre vikt och värde, tankar och väckel- 
ser af religiös, sedlig, human eller fosterländsk innebörd. 

Vid de flesta folkhögskolor äro elevförbund organise- 
rade, bestående af forna manliga och kvinnliga elever, hvilka 
samlas på skolan till en årsfest för att upplifva gamla min- 
nen och vidmakthålla förbindelsen med lärare och med h var- 
andra. 

Den förnämsta utvidgning, som folkhögskolan åstad- 
kommit, var, då hon lät en lärokurs för unga kvinnor följa 
på den manliga vinterkursen. Båda dessa lärokursers syfte 
är i allt väsentligt det samma, blott med den förändring, 
som naturligtvis elevernas olika kön medför. Programmet 
upptager sålunda hvarje dag allmänt bildande och praktiskt 
nyttiga ämnen, och bland de senare intaga alla slags hand- 
arbeten och gammalnordisk konstväfnad ett framstående rum. 
Förut är sagdt, att fysiologi, hälsolära och hemmets hygien 
kraftigt betonas. Mycken sång förekommer och hvarje 
kväll högtläsning, då någon lärare eller lärarinna föredrager 
något vackert, allvarligt eller skämtsamt. Dessa tre sommar- 



Digitized by 



Google 



40 Teodor Holmberg 



månader, så rika på godt och gladt kaniratlif och med ett 
arbete, anlagt på att utveckla de unga flickorna till kvinnor, 
varmhjärtade och svensksinnade, vakna och husliga kvinnor, 
äro för en stor mängd af eleverna deras lifs kanske bästa och 
ljusaste minne. Och icke minskas hågen för kroppsarbete 
af denna upplysning. Själf har jag haft i många år flera 
af mina forna kvinnliga elever som tjänarinnor i mitt hus 
och har icke haft annat än god erfarenhet däraf. 

Mycket ofta inträffar, att forna manliga och kvinnliga 
elever ingå äktenskap med hvarandra, förenade äfven genom 
gemensamma, om också ej samtidiga, glada skolminnen samt 
framför allt genom en likstämmighet i lifsåskådning, som 
ofta blifvit en följd af folkhögskolans inflytande, och visst 
är, att härigenom ett mera förädladt hemlif framspringer, 
ett arbete framväxer, styrdt af en mera uppöfvad tanke- och 
iakttagelseförmåga. 

Ungdomen är framtidens bärare, ock ju allsidigare för- 
kofran den njuter, dess större framtidslycka skall för landet 
affödas — se där hvad vi tänka och tro och äfven kunna 
skönja. I en af våra folkhögskoiedikter talar en yng- 
ling så: 

»Om blott jag hemma går och vankar 

i gamla vanors nötta spår 

och tänker blott de gamles tankar 

och ingen stöt i själen får, 

då blir jag aldrig rätt mig själf, 
men blott en spån på tidens älf.» 

Detta inses alltmera både af ungdomen och det äldre 
släktet. — 

Föredrags- och diskitssionsföreningar hafva här och där 
på landsbygden organiserats af forna elever, och folkhög- 
skolans lärare resa ofta ut för att, när deras tid så med- 
gifver, hålla föredrag i bygderna. Liknande företag vinna 
mer och mer efterföljd i Sverige och kunna erhålla kontant 
understöd från staten och i åtskilliga län äfven af lands- 
tingen. I detta fall har särskildt landstinget i det län Tärna 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 41 



folkhögskola tillhör på ett synnerligen vackert sätt gått i 
spetsen. I sammanhang härmed kan nämnas, att den rörelse 
för "utsträckt universitetsbildning * (university extension), som 
alltsedan sommarkurserna i Uppsala 1893 med sådan ifver 
omfattas i Sverige, ja, i hela Norden, äfven funnit anknyt- 
ning vid åtskilliga svenska folkhögskolor. 

En icke ringa litterär verksamhet knyter sig till folk- 
högskolan. Hon har haft sina egna organ, en mängd större 
och mindre uppsatser rörande henne hafva sett dagen, läro- 
böcker särskildt med hänsyn till hennes pedagogiska upp- 
gift hafva utgifvits af personer inom hennes lärarekår, och 
dessutom hafva icke få arbeten inom poesi och litteratur- 
kritik, historia och naturvetenskap till författare lärare och 
lärarinnor vid svenska folkhögskolor. 

Om landtmannaskolors förening med folkhögskolor är 
förut taladt. 

Svenska och nordiska folkhögskolemöten hafva flera 
gånger hållits. Det dröjde rätt länge, innan Sveriges folk- 
högskolemän funno vägen till Danmarks och Norges ; liksom 
tvärt om. Missförstånd rörande h varandras uppfattning af 
den gemensamma saken rådde, ett visst misstroende spärrade 
porten. Allt detta är nu borta. Initiativet till allmänt 
nordiska folkhögskolemöten togs från dansk sida af ledarne 
för Testrups berömda folkhögskola i Jutland, D:r J. Nörre- 
gård och Teol. Cand. Chr. Bågö. Det var 1883. Sedan 
hafva dylika möten hållits 1885 vid Sagatun i Norge, 1890 
vid H vilan i Sverige samt 1894 vid Asko v i Danmark, då 
folkhögskolans halfsekelsfest firades. Vid de båda sista^ 
mötena har äfven den finska folkhögskolan varit repre- 
senterad. 

Vid dessa möten hafva lärarnes hustrur, som alltid så 
lifligt tagit del i deras mäns arbete, mycket talrikt infunnit 
sig, med intresse understundom tagit del i förhandlingarna 
eller efteråt i tidningar och tidskrifter lämnat vackra och 
lifliga referat. Dock må ingen tro, att dessa sammankomster 
endast varit pedagogiska möten för lärarne. Nej, i förbin- 



Digitized by 



Google 



42 Teodor Holmberg 



delse med dem hafva samtidigt fester anordnats för allmän- 
heten, så att skolmötena förvandlats till verkliga folkmöten 
af ädlaste art, burna af anda och lefvande intresse. Vid 
1894 års möte i Asko v voro 3 a 4000 personer närvarande 
en eftermiddag, då föredrag höllos under bar himmel. Det 
är oförnekligt, att den nordiska folkhögskolan blifvit en 
folkets sak och förstått att i de djupa leden utså ett växt- 
kraftigt utsäde af andlig art. 

* 
Jag har i korthet visat, att folkhögskolan har en upp- 
gift och en betydelse, som icke låta innestänga sig blott 
inom skolväggarna. En af hennes förnämsta uppgifter allt 
från hennes första dag har varit att hjälpa särskildt den 
talrika klassen af landtmän att häfda sin ställning till landets 
gagn och till egen lycka samt icke i strid mot, utan i vän- 
ligt samförstånd med andra klasser. Vårt rådande svenska 
statsskick har gifvit åt denna klass mycken makt, sonTpå- 
tagligen kräfver mycket ansvar. Man kan säga, att vårt 
svenska samhälle hvilar på trenne olika, fast därför icke 
motsatta folkklasser, som utgöra dess bärande pelare, och 
att bland dessa är den besuttna hemmansägareklassen genom 
sitt antal, sina solida egenskaper och sin jämförelsevis tryg- 
gade ekonomiska ställning väl kallad att vara vårt samhälles 
starka midtpelare. Denna klass har nämligen en rätt talrik 
och äfven mera skolbildad klass öfver sig, men den har en 
ännu vida talrikare under sig både i stad och på land. 
Hvad är då naturligare och riktigare, än att dessa landtmän 
räcka en hand uppåt och en nedåt, icke till slag mot, men 
till fast handtag i både herremanna- och arbetareklassen? 
Detta så mycket mera, som nyssnämnda jordbrukareklass 
gifver så många af sina söner och döttrar som tillskott till 
båda de andra klasserna. På sä sätt vågar jag mena, att 
alla samhällsklasser kunna och böra hjälpa h varandra till 
inbördes lyftning, och kan folkhögskolan — hvad jag lifligt 
tror och hoppas — i någon ringa mån vidga blicken och 
värma sinnet för denna rörelse, så hjälper hon i och med 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 43 



detsamma till att mildra och afkyla den hetsiga sociala 
klasskamp, i hvilken många skåda något lyckligt och stort 
i och for sig, ehuru den ju endast är ett inbördeskrig och 
bär med sig dettas förbannelse. 

Jag tror, att den svenska folkhögskolan i all anspråks- 
löshet — ty ännu är, så att säga, hennes kvantitativa verk- 
ningsförmåga icke så stor — kan och bör hos den ungdom, 
som samlas i hennes lugna och fredliga salar, ingjuta den 
anda och det sinnelag, som väl är ett osynligt, men likväl 
starkt skyddsvärn för lifvets och samhällets uppehållande 
krafter, och som bredvid den ofta skräckfulla kamp för till- 
varon, som alltid pågått i världen, sätter en annan, vida 
mera hugnesam lifsyttring: det broderliga samarbetet för 
tillvaron. 

Jag tillåter mig att här citera några ord, som jag vid 
ett annat tillfälle yttrat. u Folkhögskolan skall lära de unga 
att uppsöka beröringspunkterna; hon skall gjuta olja på 
de fräsande partiböljorna; hon skall visa de olika samhällsmed- 
lemmarnes betydelse för statskroppen; hon skall göra sig 
till tolk for vidgade sociala synpunkter och tänkesätt, så 
att t. ex. kroppsarbetarn e lära sig att skatta och högakta 
andra klassers arbete; hon skall, framför allt med historiens 
hjälp, visa vårt samhälle såsom frukt af en lång historisk 
utveckling, hvaraf de må lära sig att se historiskt på tin- 
gen, se dessas förutsättningar och dymedelst lära sig respekt 
för just denna historiska lagbundenhet i utvecklingen, hvil- 
ken manar till tålamod, varsamhet, försynthet. Eleverna 
må se, att samhällsträdet växer i årsringar sakta och säkert, 
men att det icke går för sig att först upprycka det med 
rötterna och sedan plantera det i luften!" 

Endast i denna mening och på detta sätt har folkhög- 
skolan en politisk uppgift. Från all direkt sysslan med da- 
gens många olika stridsfrågor bör hon klarligen hålla sig 
fri och icke göra sig skyldig till något, som med rätta kan 
betecknas som agitation, ty hennes elever böra under sin 
korta skolkurs dväljas i ren luft, fri från uppjagade damm- 



Digitized by 



Google 



44 Teodor Holmberg 



moln, men mättad af idealism, som kan blifVa till kött och 
blod för deras inre människa. 

Och må så med några rader af gamle Grundtvig, g folk- 
högskolans fader", denna uppsats slutas: 

»Och gäller det än minsta strå, 

som vardt till näring gifvet, 

upplysning kär oss vara må, 

men kärast den om lifvet; 

den födes fram ur folkets kraf, 

så snart ur sömn det väckes, 

och nedgång vet den icke af, 

förr'n folkets stjärna släckes.» 



Några källskrifter rörande den nordiska folkhögskolan 

torde äfven böra nämnas: 

Danska: N. F. S. Grundtvig: Småskrifter om den histori- 
ske höjskole. L. Schröder: Skoler for voxne. J. Nörre- 
gård: Höjskolen i Sorö. Ernst Trier: 25 års skole- 
virksomhed. Otto Möller: Den danske höjskole i Sorö. 
Fr. Nygård: Kristen Köld. M. Steenstrup : Anklagerne 
mod höjskolerne. u Höj skolebladet. u 

Norska: Chr. Brunn: Folkelige grundtanker. Fr. Hansen: 
Folkehöj skolen og Almendannelsen. 

Svenska: L. Holmström: Om folkhögskolan i Bara härad; 
Om clen nordiska folkhögskolan. (7. A. Bergman: Om 
de danska folkhögskolorna jämförda med de svenska 
högre folkskolorna. P. A. Gödecke: I folkhögskolans 
tjänst. T. Holmberg: Folkhögskola och folkupplysning; 
Folkhögskolans ideala uppgift; Huru skall undervisning 
i historia göras fruktbärande för lifvet? " Folkhögskole- 
bladet» 1884—86 (utgifvet tillsamman med H. Odh- 
ner). Cecilia Bååth- Holmberg : Den kvinnliga folkhög- 
skolan. J. P. Veländer: l:sta svenska folkhögskole- 
mötet i Jönköping 1877. H. Odhner: Den nordiska 



Digitized by 



Google 



Den svenska folkhögskolan 45 



folkhögskolan (berättelse om det nord. folkhögskole- 
mötet å Hvilan 1890). "Folkhögskolan 1868—1893" 
(Minnesblad med anledning af Svenska Folkhögskolans 
25-års-jubileum utgifvet af "Folkskolans Vän*, Göte- 
borg). Arsredogörelser från folkhögskolorna. 
Finska: Kansanopisto. — Om folkhögskolan. (Tre uppsat- 
ser af Ernst Lagus, P. Nordmann, O. Grotenfelt.) 



4 ©r **10HWA** 

OCT 19191? 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google