Skip to main content

Full text of "Från Tredje Gustafs dagar"

See other formats 


X 


»v- 


Digitized  by  the  Internet  Archive 

in  2010  with  funding  from 

University  of  Toronto 


http://www.archive.org/details/frntredjegusta03schr 


FRÅN 

Tre  dje_G  u  s  t  a  f  s^ 

DAGAR 


ANTECKNINGAR  OCH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  IDLERBETH  '^ 
OCH  G.  M.  ÄRMFELT 

ÅNYO    UTGIFNA    AF    ELOF    TEGNKR 


III. 

GUSTAF   MAIRITZ  ARMFELT 

AF 

ELOF  TEGNÉR 


FÖRSTA    BANDET 


i>  iv*  A 


GUSTAF  MAURITZ  ARMFELT 


EFTER  ARMFELTS  EFTERLEMNADE  PAPPER 


<AMT  ANDKA    H  A.M  >sKli' I  KXA    OCH    THVCKTA    KÄLLOit 


ELOF  TEGNÉR 


ANDRA  UPPLAGAN. 


ARMFELT  OCH  GUSTAF  111. 


^*^i,^Ä 


STOCKHOLM,    F.    <&    G.    BEIJERS    FÖRLAG 


LUND    1893 

11I;RI,IN<",sKA     lioK  ri<V(  KK.UI-     <H1I     SIIH^.JU  TKUI-AK  i  IKUdLAOE'! 


Förord. 


Ur  förordet  till   första  upplagan. 

iVedan  1830  utgaf  Georg  Adlersparre  i  sina  bekanta  »Hand- 
lingar rörande  Sveriges  äldre,  nyare  och  nyaste  historia»  (del.  i, 
2)  en  »Berättelse  om  generalen  baron  Gustaf  Mauritz  Armfelts 
lefnad  och  politiska  öden,  författad  af  hononi  själf»  (till  1797J, 
jämte  några  bref  från  Armfelt  till  utgifvaren  (frän  aren  1805 — 
1808).  Detta  fragment  af  en  själf biografi  eger  väsentligen  ka- 
rakteren  af  en  försvarsskrift:  det  är  skrifvet  under  Armfelts  lands- 
flykt och  under  det  omedelbara  intrycket  af  harm  öfver  den  be- 
handling, han  erfarit  under  sin  högmälsprocess.  I  följd  häraf  är 
det  väsentligen  tilldragelser  under  förmyndareregeringen  efter 
konung  Gustaf  IILs  död,  som  där  vidröras,  ehuru  äfven  en  redo- 
görelse lemnas  för  Armfelts  deltagande  i  offentliga  värf  under 
denna  konungs  sista  regeringsår.  —  Originalet  till  denna  skrift 
synes  nu  vara  försvunnet,  och  forskningar  efter  den  handskrift, 
som  användts  vid  tryckningen,  hafva  icke  ledt  till  nägot  resultat. 
Men  dess  äkthet  torde  icke  kunna  bestridas,  efter  jämförelse  med 
Armfelts  öfriga  skriftliga  qvarlåtenskap  *). 


*)  BeskafFenheteu  af  den  samling,  hvari  denna  själfbiograti  trycktes, 
5amt  tvifvel  att  dess  iitgifvare  pä  rättmätigt  sätt  kommit  i  besittning  af  haud- 
skriften  därtill,  föranledde  en  i  allmänna  tidningar  införd  skarp  protest  mot 
dess  oftentliggörande  från  Armfelts  ende  i  svensk  tjenst  varande  son,  d.  v. 
majoren  baron  M.  Armfelt.  Det  heter  däri  bland  annat:  »Emot  den  aflidnes 
efterlemnade    makas,  barns  och  rättsinnehafvares  vetskap  och   vilja  äro  de  nu 


II 

I  Ridderstads  »Gömdt  är  icke  glömdts»  offentliggjordes  seder- 
mera, mot  slutet  af  1840-talet,  åtskilliga  ganska  vigtiga  bidrag  till 
G.  M.  Armfelts  biografi,  dels  utdrag  ur  hans  brefväxling,  dels 
andra  Armfeltiana.  Såsom  ett  sådant  kan  äfven  anses  den  i 
samma  samling  offentliggjorda  själf  biografien  af  fröken  M.  Ruden- 
schöld.  Äfven  j>De  la  Gardieska  arkivet»,  utg.  af  P.  Wieselgren, 
innehåller  åtskilliga  bref  och  anteckningar  af  intresse  för  skil- 
dringen af  Armfelts  öden  och  personlighet.  I  »Minnen  ur  Sve- 
riges historia,  samlade  af  B.  v.  Schinkeb,  hvarest  Armfelt,  så- 
som naturligt  är,  mångenstädes  omnämnes,  meddelas  äfven  utdrag 
ur  hans  brefväxling  och  dagböcker,  hvilka,  ursprungligen  tillhö- 
rande det  Armfeltska  familjarkivet,  på  okändt  sätt  kommit  i 
denna  samlares  händer  *). 

Inom  den  rika  historiska  memoarlitteratur  frän  det  Gusta- 
vianska tidehvarfvet,  som  under  de  senaste  årtiondena  blifvit  of- 
fentliggjord —  Adlerbeths,  Fersens,  Schröderheims,  Nordins, 
Wallqvists,  L.  v.  Engeströms  och  Ehrenströms  anteckningar,  för 
att  ej  nämna  flera  —  förekomma  bidrag  till  Armfelts  biografi, 
hvilkas  uppgifter  dock,  såsom  dylika  källor  öfver  hufvud,  med 
varsamhet  måste  anlitas,  I  svenska  biografiska  handböcker  — 
Biografiskt  lexikon.  Svenskt  Pantheon,  m.  fl.  —  finnas  mer  och 
mindre  utförliga  lefnadsteckningar  öfver  denne  man,  som  med 
.skäl  kan  räknas  till  vårt  lands  namnkunnigaste;  och  i  de  flesta 
historiska  arbeten,  som  omfatta  Gustaf  Ill:s  och  Gustaf  IV  Adolfs 
regering,  läsas  bidrag  till  hans  historia  och  karakteristik.  —  Äf- 
ven dikten  —  ej  endast  den,  som  i  memoar-litteraturen  framträ- 
der med  anspråk  att  vara  historia  eller  biografi  —  har  i  roman- 
tiserad form  behandlat  Armfelts  öden,  hvilka  i  och  för  sig  er- 
bjuda   rikt    ämne    för   en   romanförfattares  fantasi.     I  nästan  alla 

Btympade  och  vnnstälMa  fraginenterna  iitgifna,  åtkomna  pa  ett  för  hvarje  rätt- 
tänkaiule  människa  fr.immande  sätt».  En  bland  Armfeltska  papperen  befint- 
lig anteckning  af  J.  A.  Ehrenströms  hand  uttalar  den  förmodan,  att  G.  Adler- 
sparres  broder,  kanslirådet  C.  Adlersparre,  som  haft  Armfelts  memoarer  till 
låns,  därnf  i  hemlighet  tagit  afskrifter.  hvilka  kommit  i  utgifvarens  händer. 
•)  Dessa  sistnämnda  papper  hafva  sedermera  återforviirfvats  for  det 
Armfeltska  arkivet  på   .\minrie. 


III 

"historiska  romaner,  noveller  och  skadespel,  som  förlagts  till  Gustaf 
III:s  tidehvarf,  hörer  den  ryktbare  konungagunstlingen  till  de  mer 
eller  mindre  fullständigt  tecknade  figurerna.  I  en  och  annan  fram- 
ställes  han  såsom  en  hufvudperson;  bland  sådana  må  nämnas 
Ridderstads  »Drabanten»  och  s^Furstcn»  samt  pseudonymen  Syl- 
vias  roman  ^Magdalena  Rudenschöld». 

Den  tryckta  litteraturen  visar  sålunda,  att  Armfelt  såsom 
historisk  person  sysselsatt  mångas  pennor;  och  uppgifter,  mer 
och  mindre  tillförlitliga,  rörande  hans  lefnad  finnas  utan  synner- 
lig forskningsmöda.  Likväl  kan  det  väl  sägas,  att  en  pä  kall- 
studier  hvilande  teckning  af  denne  mans  vexlande  öden  af  den 
omfattning,  som  kan  betingas  af  hans  ryktbarhet  och  plats  inom 
Sveriges  historia,  hittills  saknats. 

Det  arbete,  hvars  första  band  här  föreligger,  afser  att  fylla 
denna  lucka  och  att  på  samma  gäng  utgöra  ett  bidrag  till  hi- 
storien om  G.  M.  Armfelts  samtid.  De  källor,  som,  jämte  den 
tryckta  litteraturen,  därvid  tjenat  till  ledning,  utgöras  väsentligen 
af  hans  egna  hittills  otryckta  dagböcker  och  memoar-anteckningar 
samt  vidlyftiga  brefväxling,  hvilket  allt  till  största  delen  förvaras 
på  den  Armfeltska  fideikommiss-egendomen  Aminne  i  Finland. 
Af  de  förstnämnda  finnas  bevarade  fragmentariska  anteckningar 
för  åren  1781 — 84,  af  hvilka  här  meddelas  utförliga  utdrag,  sär- 
skildt  frän  Armfelts  resa  med  Gustaf  III  åren  1783 — 84..  Själf- 
biografiska  anteckningar  i  mera  utarbetad  form,  dels  egenhändiga. 
dels  af  Armfelt  genomsedda,  föreligga  för  Armfelts  ungdomstid 
till  1780,  samt  för  åren  1792 — 97.  Dessa  sistnämnda  ega  i  viss 
mån  samma  karakter  af  försvarsskrift  som  den  ofvannämnda 
tryckta  själfbiografien,  ehuru  i  en  utförligare  form,  samt  äro, 
liksom  denna,  nedskrifna  under  Armfelts  landsflykt;  de  anteck- 
ningar åter,  som  sluta  med  1780,  synas  utgöra  början  till  vid- 
lyftigt anlagda  memoarer,  nedskrifna  under  författarens  senare 
lefnadsär,  men  ej  fortsatta  *j. 


*)  Dessa  memoarer,  liksom  i  allmänhet  Armfelts  handskrifiia  qvarlåten- 
skap,  äro  aftattade  på  franska;  utdragen  meddelas  här  i  öfversättning.  I  for- 
troliga   href  skref  Armfelt   stundom  svenska  och   franska  om   hvartannat.   men 


IV 

Samtliga  dessa  memoar-anteckningar  ega  tvifvelsutan  histo- 
riskt intresse,  framför  allt  såsom  bidrag  till  Armfelts  karakteri- 
stik; men  dels  pä  grund  af  sitt  omfång,  dels  af  andra  anled- 
ningar, lämpa  de  sig  knappast  att  in  extenso  meddelas  ät  en 
större  allmänhet. 

Af  ännu  större  vigt  än  dessa  för  eftervärlden  bestämda  an- 
teckningar är  emellertid  Armfelts  förtroliga  brefväxling,  hvilken 
i  sin  helhet  upptager  icke  mindre  än  14  stora  portföljer  in  4:0  i 
Aminne  arkiv.  För  de  senaste  tvenne  årtiondena  af  hans  lif 
synes  denna  vara  tämligen  fullständigt  bevarad.  Detta  är  där- 
emot ingalunda  fallet  med  brefväxlingen  från  tiden  före  Gustaf 
Iir.s  död  och  under  de  närmast  därpå  följande  tvenne  åren,  till 
en  del  af  den  bekanta  orsaken  att  Armfelts  papper  under 
hans  högmålsprocess  konfiskerades  och  hans  brcf  uppsnappades. 
Fullständigt  bevarad  är  dock  Armfelts  brefväxling  med  Gustaf 
III.  Konungens  bref  till  Armfelt  hafva  blifvit  utgifna  *)  efter 
originalhandskrifterna,  och  Armfelts  talrika  svar  till  konungen 
utgöra  ett  digert  band  af  de  Gustavianska  handskrifterna  i  Up- 
sala  Universitets-bibliotek.  Bada  bilda  tillsammans  en  hufvud- 
källa  för  Armfelts  och  Gustaf  III:s  gemensan)ma  historia,  och 
hafva  såsom  sådan  i  föreliggande  band  flitigt  anlitats.  Af  ovär- 
tlerligt  intresse  för  Armfelts  biografi,  såväl  under  konung  Gustafs 
tid,  .som  ännu  mera  under  den  följande,  äro  hans  talrika  bref  till 
sin  hustru.  De  ega  delvis  allmänt  historiskt  intresse  —  ty  det 
var  ingalunda  blott  det  enskilda  lifvets  angelägenheter,  som  i 
dem  afhandlades  —  men  de  innehålla  ännu  flera  bidrajj  till  rätta 


använde  dock  helst  det  sistnämnda  språket.  Hans  svenska  var,  liksom  andra 
samtid.-is,  starkt  uppblandad  med  franska  ord;  och  svårighet  att  särskilja  hvad 
som  här  anföres  med  hans  egna  ord  från  hvad  som  meddelas  i  öfversättning. 
torde  väsentligen  på  denna  grund  icke  hehöfva  möta  för  en  uppmärksam 
läsare. 

*)  I  Historiska  handlingar,  utgifna  af  Kongl.  Samfundet  for  utgifvande 
af  handskrifter  rörande  .Skandinaviens  historia.  D.  12  (1883).  I  samlingen 
af  Gustaf  HI:s  skrifter  trycktes  redan  1805  ett  urval  af  hans  bref  till  Arm- 
felt, men  i  ett  så  omarbetadt  skick,  alt  dess  värde  såsom  historisk  källskrift 
är  högst   undcrordnadt. 


kännedomen  af  Armfelts  lifliga,  mångfrestande  personlighet,  med 
sina  ständigt  vexlande  stämningar. 

Jämte  brefväxlingen  innesluter  det  arkiv,  som  G.  M.  Arm- 
felt  efterlemnat  pä  familjeegendomen  Aminne,  en  mängd  andra 
handlingar  af  vigt  för  kännedomen  om  hans  lif  och  deltagande  i 
allmänna  värf.  Ordnade  efter  tidsföljd,  förvaras  där  (jämte  »acta 
biographica»  i  egentlig  mening,  såsom  fullmakter,  förordnanden, 
o.  s.  v.)  handlingar  rörande  Armfelts  högmälsprocess,  rörande  de 
honom  uppdragna  krigsbefäl  i  Pommern  och  Norge  1806 — 08,  samt 
angående  Finland  och  Ryssland  under  de  är,  som  förflöto,  sedan 
han  181 1  för  alltid  lemnade  Sverige.  Därtill  komma  uppsatser 
och  utkast  i  politiska  och  vittra  ämnen  af  Armfelts  egen  hand 
samt  handlingar  rörande  ekonomiska  angelägenheter.  Tillsam- 
mans upptaga  dessa  papper,  som  till  en  del  äro  af  officiel  natur, 
10  stora  folioportföljer. 

Ett  samladt  material  har  sålunda  icke  saknats  för  en  utför- 
lig skildring  af  denne  mans  öden:  och  trogen  vård  har  däråt 
egnats  af  efterlefvande  anhöriga,  som  efter  honom  innehaft  det 
Armfeltska  fideikommisset.  —  —  Om  det  genom  föreliggande 
arbete  i  någon  mån  skulle  kunna  lyckas  att  beriktiga  falska  före- 
ställningar och  traditioner,  slägte  efter  slägte  fortplantade,  rörande 
en  af  vår  nyare  historias  ryktbaraste  personer  och  hans  samtid, 
sä  beror  detta  väsentligen  pä  det  stora  tillmötesgående,  hvarmed 
detta  rika  material  varit  mig  tillhandahållet  af  dem,  som  med 
Armfelts  namn  närmast  ärft  omvårdnaden  om  hans  qvarlåtenskap 
och  om  hans  minne. 

Äfven  på  andra  häll  hafva  emellertid  handskrifna  källor  till 
föreliggande  arbete  sökts  och  anlitats,  i  främsta  rummet  i  Kongl. 
Riksarkivet,  Kongl.  Krigsarkivet  och  Kongl.  Biblioteket  i  Stock- 
holm samt  i  Upsala  Universitets-bibliotek.  Afven  enskilda  sam- 
lingar hafva  erbjudit  åtskilliga  bidrag  af  synnerligt  intresse,  hvil- 
ket  härmed  tacksamt  erkännes.  En  af  G.  M.  Armfelts  descen- 
denter,  herr  grefve  Carl  Armfelt  i  Åbo,  har  godhetsfuUt  ställt 
till  mitt  förfogande  en  samling  af  Armfeltska  originalbref;  och 
genom  bemedling  af  herr  kaptenen  m.  m.  V.  Ridderstad  har 
jag    varit    i    tillfälle   att   taga  kännedom  af  åtskilliga  handskrifna 


VI 

Armfeltiana,  hvilkas  väsentliga  del  finnes  offentliggjorda  i  den 
ofvannämnda  vigtiga  samlingen  »Gömdt  är  icke  glömdt^.  Ur 
öfverste  kammarherren  m.  m.  herr  friherre  C.  J.  Bondes  rika 
samlingar  pä  Eriksberg  hafva  mänga  bref,  aktstycken  och  an- 
teckningar, upplysande  för  alla  perioder  af  Armfelts  lif,  tillhanda- 
hållits med  den  kända  beredvillighet,  för  hvilken  vårt  lands  histo- 
riska   forskning    sedan    gammalt  står  i   stora  förbindelser.  —  — 

Stockholm  i  Oktober  1883. 


Till   andra   upplagan. 

Vid  utgifvandet  af  föreliggande  nya  upplaga  bör  erinras, 
att  det  Armfeltska  arkivet  pä  Aminne  under  innevarande  är 
(1893)  af  innehafvaren  af  Aminne  fideikommiss,  grefve  Carl  Arm- 
felt,  blifvit  deponeradt  i  Finlands  statsarkiv,  hvarest  sålunda 
de  väsentligaste  källskrifterna  till  G.  M.  Armfelts  biografi  nu  äro' 
att  söka. 

Bland  källorna  böra  vidare  nämnas  de  originalhandlingar 
rörande  Armfeltska  högmålsprocessen,  hvilka  nyligen  blifvit  frän 
Kongl.  Svea  Hofrätts  arkiv  öfverlemnade  till  Kongl.  Riksarkivet 
jämte  andra  Armfeltiana. 

Dessa  handlingar,  företrädesvis  utgörande  brcf  frän  och  till 
G.  M.  Armfclt,  nu  fördelade  i  sju  fasciklar,  ansägos  vid  tiden 
för  utgifvandet  af  detta  arbetes  första  upplaga  vara  förlorade, 
enligt  hvad  af  hofrättens  d.  v.  arkivarie  pä  därom  gjord  för- 
frågan bestämdt  uppgaf  (se  första  upplagan  II:  170,  not.).  Upp- 
giften visade  sig  emellertid  oriktig;  och  sedan  handlingarna  nu 
kommit  under  Riksarkivets  värd,  hafva  de  vid  utgifvandet  af 
denna  nya  upi)Iaga  kunnat  tillgodogöras.  En  stor  del  af  de  i 
hngmälets  protokoll  åberopade  aktstyckena  finnas  visserligen 
tryckta    i     längre     och     kortare     utdrag.      Dessa     liafva    såsom 


VII 

källa  användts  vid  utarbetandet  af  skildringen  af  denna  vänd- 
punkt i  Armfelts  öden,  sådan  som  den  föreligger  i  andra  delen 
af  arbetets  första  upplaga.  Men  därjämte  innehåller  denna  sam- 
ling en  mängd  otryckta  bref,  som  ej  direkt  beröra  högmälsproces- 
sen,  ehuru  de  delvis  tillhört  Armfelts  hemliga  brefvexling,  hvilka 
äro  i  åtskilliga  afseenden  upplysande  för  hans  personliga  för- 
hållanden särskildt  under  är  1793,  då  han  vistades  i  Italien.  Åt- 
skilliga bidrag  till  Armfelts  biografi  för  denna  tid  hafva  varit 
därur  att  hemta. 

Den  revision,  som  arbetet  i  sin  helhet  vid  utgifvandet  af 
denna  nya  upplaga  undergått,  har  sålunda  för  den  del,  som  om- 
fattar skildringen  af  ifrågavarande  tilldragelser,  bort  blifva  af  en 
mera  omfattande  art. 

Lund  i  Okt.   1893. 

Elof  Tegnér. 


Innehåll. 


I.    Tngliugaår  och  vandringar  1767 — 1780. 

Sid.  1—34- 

Arnifeltska  slägtens  historia,  i.  —  I  föräldrahemmet,  4.  —  Studier  i 
hemmet  och  vid  universitetet,  6.  —  Inträde  på  den  militära  baaan,  7.  —  I 
Karlskrona  och  Östergötland,  8.  —  I  Finland,  10.  —  Nya  framtidsutsigter, 
II.  —  Fänriksår  i  Stockholm,  12.  —  Göran  Magnus  Sprengtporten,  17.  — 
På  resa  i  Finland  och  i  Petersburg,  19.  —  Polen  och  dess  hufvudstad,  22. 
—  Grefve  Stackelberg  och  konung  Stanislaus,  23.  —  Svärmeri  i  Warschau, 
25.  —  I  Berlin,  27.  —  I  Strassburg  och  Paris,  29.  —  Möte  med  Gustaf  Ilf 
i  Spa,  32. 

II.    I  Gustaf  Illts  hof  1780—1783. 

Sid.  35-73- 

Hof  kretsen  i  början  af  1780-talet,  35.  —  Armfelts  inträde  vid  hofvet, 
37.  —  I  den  kungliga  barnkammaren,  39.  —  Gustaf  III  och  Armfelt,  40.  — 
Samtidas  omdömen  om  konungagunstlingen,  43.  —  Ur  Armfelts  dagbok,  1 781 
—82,  45.  —  Tcatemöjen,  48.  —  Armfelts  vittra  författarskap:  »Tillfället  gör 
tjufven»,  50.  —  »Musernas  försök»,  52.  —  Afund  och  befordringar,  54.  — 
Pastoratshandeln,  56.  —  Armfelts  intlytande,  57.  —  Resan  till  Finland  1783, 
37.  —  Missödet  vid  Parola  Malm.  60.  —  I  Fredrikshamu,  62.  —  Ordensband 
och  diplomati,  66.  —  Sommarlif  på  Drottningholm,  69.  —  Hofvets  lustbar- 
hfter.   71.   —   Hedvig  de   la  Gardie,  72. 


III.    På  resa  med  grefven  af  Haga  1783—1784. 

Sid.  74—132. 

Uppbrott  och  resa  genom  Nord-Tyskland  till  Ikaunschweig,  74.  — 
Quedlinburg,  Niirnberg  och  Augsburg,  77.  —  Vid  hofvet  i  Miinchen,  78.  — 
.\nk01n5t  till  Italien,  81.  —  Baden  vid  Pisa;  utflykter,  82.  —  Leopold  af 
Tuscana  och  Gustaf  III,  84.  —  Florens.  86.  —  Grefven  af  Albany,  87.  — 
Kejsar  Josef  II,  91.  —  Resa  till  Rum;  ankomst  pR  julnatten,  93.  —  Josef  II 
i  Rom.  Juldagen  i  l'ctcrskyrkan,  94.  —  l'ius  VI,  96.  —  Armfelts  konststu- 
dier, 98.  —  Sällskn]islif  i  Rom.  Kardinal  de  Bcrnis,  100.  —  Infantinnan  af 
l'arma,    loi.  Ipplirott    från    Rom,    lo2,    --    Ankomst  till  Neapel,   103.  - 


IX 

Neapolitanska  konungahuset,  104.  -  Karnevalsnöjen  i  Neapel,  105.  —  Jag- 
ter,  108.  —  Armfelt  och  drottningen,  109.  —  Återkomst  till  Rom.  iio.  — 
Påskhögtidligheterna.  113.  —  Afsked  från  Rom.  Resa  till  Parma,  114.  — 
I  Venedig,  115.  —  Ilofvet  i  Turin,  119.  —  Resa  till  Frankrike.  Gustaf  111:5 
mottagande,  120.  —  I  Paris.  Visiter,  121.  —  Fester  i  Paris  och  Versailles. 
Teatrar,  124.  —  I  Palais  de  Justice,  125.  —  Peyrons  duell,  127.  —  Utflyk- 
ter,  128.  —  Afresa  från   Paris.     L'ancien   résjime,    130.   —    Hemresa,   132. 


IV.    Hoflif  och  politik  1784—1788. 
Sid.   133— 1 7S. 

Armfelt  och  liofsqvallret,  133.  —  Misstämning  i  landet.  Armfelt  och 
konungen,  134.  —  Gustaf  Ill:s  brefväxliug  med  Armfelt,  130.  —  Armfelts 
bröllop,  137.  —  Äktenskapliga  förhållanden.  140.  —  Magdalena  Rudenschöld. 
143.  —  Schröderheim,  151.  —  Munck,  Ruuth,  Toll,  152.  —  Riksdagen  1786. 
155.  —  Gustaf  III  och  danska  konungafamiljen  1786.  158.  —  Armfelt  teater- 
direktör. 160.  —  Fest  vid  Haga,  161.  —  I  Svenska  akademien.  162.  —  Kell- 
gren. Leopold,  163.  —  Besök  i  Upsala.  Thorild,  164.  —  Armfelts  militära 
befordringar,  106.  —  Besök  i  Köpenhamn  1787,  167.  -  Politiska  underhand- 
lingar i  Köpenhamn,  169.  —  Underhandling  om  ordensdekoratioiier,  170. — 
Armfelt  riddare  af  elefanten,  172.  —  Föreslagen  ambassad  lill  Köpenhamn. 
173.  —  Politisk  brefv.äxling  i  Köpenhamn  och  Berlin,  174.  —  Nedstämniug 
och  farhågor  för  framtiden,   177. 


V.     I  Finlaud  1788. 
Sid.   179  —  223. 

Armfelts  andel  i  krigets  företagande,  179.  —  Hans  uppdrag  i  Finland, 
182.  —  Krigisk  stämning  i  Finland  och  Stockholm,  183.  —  Allmogen  vid 
gränsen.  General  K.  G.  Armfelt,  184.  —  Brister  i  utrustningen,  186.  —  Stäm- 
ningen hos  armébefäl';t.  187.  —  Krigskonselj  i  Helsingfors.  188.  —  Konung- 
ens missnöje.  Krigsrykteuas  osaunfärdighet,  189.  —  Trupprörelser  mot  t^rän- 
sen,  192.  —  Armfelt  vid  Aborrfors,  193.  —  Framryckande  ofver  gränsen  till 
Summa,  igS.  —  Träffningen  vid  Summa,  197.  —  (^)mdömen  om  Armfelts  mi- 
litära duglighet,  199.  —  Krigsrörelser.  200.  —  Missnöjet  inom  arméen,  202. 
—  Armfelt  och  missnöjet  203.  —  Uppträden  vid  Husula.  Företaget  mot 
F"redrikshamn,  204.  —  Krigskonselj  i  Husula,  206.  —  Återtåget  från  Fre- 
drikshamn, 208.  —  Konungens  misslyckade  försök  att  inleda  fredsunderhand- 
lingar, 209.  —  Ryskt  bestickningsförsök.  211.  —  Anjalaförbundet,  213.  — 
Stämningen  vid  Högfors,  214.  —  Armfelt  ocli  Anjalaförbundet,  215.  —  Gene- 
ral Armfelt  och  hans  brorson,  216.  —  Öfverläggning  hos  konungen  vid  Hög- 
fors, 218.  —  Ställningen  förtvitlad.  Daimiarks  krigsförklaring.  220.  —  Försåt 
mot  konungen  i  Finland,  221. 


VI.     Polkväpning-,  riksdag  och  krigsrustningar  1788-1790. 
Sid.  224  —  270. 

Ofverläggningar    om    ständernas    sammankallande,    224.    —   Konungens 
resa    till    Dalarne,    227.    —   Armfelt    och    folkväpningen,    228.    —    Planer  med 


Dalallmogens  frivillige,  229.  —  Armfelt  i  Vermland,  230.  —  Konungen  och 
Armfelt  efter  nederlaget  vid  Qvistrum,  232.  —  Stämningen  i  Vermland  och 
Dalarne,  233.  —  Dalkarlarnas  ifver.  FolkväpniDg  öfver  hela  Sverige,  235.  — 
Krigsiiändelser  ocli  stillestånd.  236.  —  Frikåren  och  stillesfåndet,  238.  — 
Fråga  om  stilleståndets  brytande,  241.  —  Danskarnas  aftåg.  Vermland  skyd- 
(ladt,  242.  —  Dalkarlarna  hemförlofvas.  Armfelts  popularitet,  244.  —  Patrio- 
ternas bitterhet  mot  Armfelt,  246.  —  Armfelt  under  riksdagen  och  i  Dalarne 
17S9,  247.  —  Dal-allmogens  uppstudsighet,  249.  —  På  Drottningholm.  Stri- 
diga känslor,  250.  — ■  Armfelts  medlande  ställning,  252.  —  Hemliga  krigs- 
beredningen, 254.  —  Dess  uppgifter,  255.  —  Truppsändningar  till  Finland, 
258.  —  Stora  flottan  och  tillståndet  i  Karlskrona.  259.  —  Tolls  uppdrag  i 
Karlskrona,  261.  —  Frågan  om  tyska  hjälptrupper,  263.  —  Underhandlingar 
om  etl  preussiskt  penninglån,  265.  —  Stämningen  i  hofkretsarna  och  i  Stock- 
holm, 266.   —   Konungens  finska   fälttåg.   268.  —   Kaffegummans  profetia,    269. 


VII.     Armfelt  och  hans  brigad,  Sept.  1789— Juli  1790. 

Sid.  271—311. 

Öfverfart  till  Finland,  271.  —  Ryssarna  vid  Barösund,  272.  —  Storm- 
ningen af  Elgsö,  273.  —  Ryssarna  fördrifvas.  275.  —  Planer  till  ett  vinter- 
fälttåg  i  Finland,  276.  —  I  Stockholm:  Armfelts  missämja  med  konungen, 
278.  —  Försoning,  280.  —  Grefvinnan  Lantingshausen  och  grefve  Stenbock, 
2S1.  —  Diplomatiska  förhandlingar.  282.  —  Hemliga  underiiandlingar  med 
de  norska  missnöjda,  284.  —  Gustaf  Hl  och  de  norska  frihetsmännen,  286.  — 
Jägarhorns  fälttågsplau,  287.  —  Armfelts  brigad  i  Savolax,  289.  —  Krigs- 
teatern i  Savolax,  290.  —  Kärnäkoskis  öfverrumpling.  291.  —  Armfelts  ställ- 
ning; krigsrörelser  vid  Kymmene,  293.  —  Ryssarnas  framgångar  och  öfver- 
rumplingsfijrsök,  294.  —  Striden  vid  Pardakoski  och  Kärnäkoski  den  30  April, 
296.  —  Jägerhorn  och  Tawast,  298.  —  Brister  i  utrustningen.  299.  —  Arm- 
felts isolering.  300.  —  Anfallsplanen  mot  Savitaipal,  303.  —  Striden  vid  Sa- 
vitaipal,  304.  —  Nederlagets  orsaker,  306.  —  Konungen  och  lians  slagne  vän, 
307.  —  Armfelts  sjukdom  och  bekymmer  öfver  krigets  gång,  308.  —  Arm- 
feltska  brigaden  under  Juni  och  Juli   1790,  309. 

VIII.    Fredsslut  och  diplomatiska  underhandlingar  1790—1791. 

Sid.  312-374. 

Kejsarinnan  Katarina  och  fredsanbuden,  312.  —  Galvez'  underhand- 
lingar i  J'etersburg,  313.  —  Gustaf  llLs  svar.  315.  —  Brefväxling  mellan 
Armfelt  och  Igelströhm.  316.  —  Kyssarnas  uppmärksamhet  mot  Armfelt,  320. 
—  Beramandet  af  etl  förberedande  möte,  322.  —  Tvistepunkter.  Traktat  med 
de  allierade,  323.  —  De  båda  frcdsundcrhandlarna  vid  Verel.i,  325.  —  De 
första  konferenserna,  326.  —  Ömsesidiga  jämkningar,  328.  —  Turkiska  frågan, 
328,  —  Konferensen  den  13  Augusti,  332.  —  Freden  slutes.  Muntliga  löften, 
334-  —  Katarina  1I:S  tillfredsställelse  nu  d  freden,  336.  —  Armfelts  personliga 
ställning  efter  Vercia-fredcn,  337.  —  Armfelts  inflytande,  338.  —  Konungens 
nya  omgifniiig,  340.  —  Taubes  och  .Armfelts  rivalitet.  342.  —  Armfelts  an- 
språksfulla uppt Lidande,  344.  —  Gustaf  lll:s  polska  planer.  Georg  1'otocki, 
346.  —  Planer  på  Norge,  347.  —  Ry.ska  löften  och  svenska  påminnelser,  349. 
Spänning    mellan    Sverige    och    Ryssland,    353.   -     Ryska    farliågor    för    krig. 


XI 

Igelströhm  och  Pahlen,  353.  —  Armfelts  ryska  förbindelser,  355.  —  Gustaf 
III  och  de  allierade,  356.  —  Stackelbergs  ankomst,  357.  —  Katarina  II,  Gu- 
staf III  och   franska  konungadömet,  358.  —  Stackelbergs  trenne  förslag,  360. 

—  Gustaf  111  i  Aachen,  361.  —  Underhandlingar  i  Stockholm,  362.  —  Kata- 
rina II:s  tvetydiga  hållning  och  Gustaf  IIl:s  ifver,  364.  —  Svikna  förvänt- 
ningar. Drottningholmstraktateu,  366.  —  Ändrad  politisk  ställning,  367.  — 
Armfelt  och  den  franska  frågan,  370.  —  Konungens  ifver  dämpad,  371.  — 
Riksdagsfrågan,  371.  —  Samtal  mellan  Gustaf  III  och  Armfelt  samt  fröken 
Rudenschöld  efter  riksdagens  slut,  372. 

IX.    Gefle  riksdag  och  Gustaf  III:s  död  1792. 

Sid.  375—400. 

Gustaf  III:s  indragna  lefnadssätt.  375.  —   Farhågor  för  riksdagen,  376. 

—  Armfelts  utmanande  hållning,  378.  —  Riksdagens  fredliga  förlopp,  380.  — 
Armfelt  och  konungen  efter  riksdagens  slut,  381.  —  Muncks  vredesutbrott, 
förfalskningar  och  katastrof,  383.  —  Den  16  Mars  1792,  386.  —  Frågan  om 
t.  f.  regering,  392,  —  Körningens  testamente,  393.  —  Stämningen  den  17 
Mars:  besök  hos  konungen;  hans  motståndare  vid  hans  sjukbädd,  394.  — 
Upplopp  mot  grefve  Horn,  399.  —  Kronprinsen,  400.  —  Konungens  tillstånd 
försämras,  401.  —  Gustaf  III:s  sista  statshandlingar,  402.  —  Kodicillen  till 
konungens  testamente,  403.  —  Konungens  sista  stunder,  405.  —   Slutord,  408 


I. 

Ynglingaår  och  vandringar. 

(1 757-1 780). 

t^å  Frösön  i  Jcnitland  bodde  under  början  af  1600-talct  en 
bonde  vid  namn  Lars  Eriksson.  Enligt  sägnen  skall  han 
hafva  deltagit  i  den  blodiga  inbördes  fejd  i  I-^inland,  som  i  hi- 
storien är  känd  under  namn  af  klubbkriget.  Frän  denne  Lars 
Eriksson  härstammar  sliigten  Armfelt  *).  Hans  son  Erik  Lars- 
son drog  under  Gustaf  Adolfs  tid  i  fält  och  tjcnte  upp  sig  till 
ryttmästare,  en  tjenstegrad  med  hvilken  ofta,  enligt  tidens  sed, 
följde  adlig  sköld  och  värdigliet.  Han  tog  vid  sitt  adlande 
(1648)  namnet  Armfelt;  till  sköldemärke  erhöll  han  en  väpnad 
arm,  framskjutande  ur  ett  moln  och  hällande  en  pistol,  i  guld- 
fält —  en  symbol  för  visadt  mannamod  pä  slagfältet. 

Erik  Larsson  Armfelts  talrika  efterkonmiande,  de  flesta 
bosatta  i  Finland  och  Ingermanland,  valde  under  mänga  slägt- 
leder  stamfadrens  yrke;  mänga  af  dem  gjorde  heder  ät  krigar- 
namnet  frän  30-äriga  krigets  tider  och  blödde  pä  slagfälten  under 
Karl  X:s,  Karl  XI:s  och  Karl  XII:s  fanor.  Historiskt  blef  dock 
namnet  först  genom  den  tappre  karolinen  Karl  Gustaf  Armfelt. 
Lyckan  följde  väl  icke  alltid  hans  vapen,  men  samtiden  säg  i 
honom  en  skicklig  härf^)rare  och  en  oförskräckt  krigare.  Han 
hörde  icke  till  de  karoliner,  som  fingo  följa  hjältekonungen  pä 
hans  äfventyrliga  färd  mot  östern.  Han  stannade  qvar  inom 
Sveriges    gränser  och  stridde  under   13  är  manligen  för  h^inlands 


*)  Hipping,      Beskrifning   öfver  Perno  socken.     Stamfadrens  nam»  iipp- 
gifves  dar  hafva  varit   Lars   Karlsson. 

Tegnér,     O.  M.  Armfelt.  \ 


—    2    — 

försvar  mot  den  växande  ryska  öfvermakten,  med  skiftande  va- 
penlycka, men  alltid  med  tapperhet,  slutligen  såsom  öfvcrbefäl- 
hafvarc  för  finska  hären.  Det  blodiga  slaget  vid  Storkyro  var 
hans  och  finska  truppernas  sista  ansträngning.  Med  rätta  erhr>ll 
Armfelt  det  vitsord,  att  han  vid  detta  tillfälle  visat  prof  af  »ett 
fullkonimeligit  hjältemod  hos  en  käck  officerare»  *).  Själf  svårt 
sårad,  var  han  en  af  de  sista  som  lemnade  slagfältet,  då  hans 
lilla  styrka  måste  vika  tillbaka.  Under  de  närmast  följande 
åren  skyddade  Armfelt  Sveriges  östra  kust  från  fiendens  Infall 
och  anförde  17 18  den  expedition  mot  Trondhjem,  som  fick  ett 
sä  olyckligt  slut.  Det  var  dock  icke  fienden,  utan  det  härda 
klimatet  i  de  ogästvänliga  gränstrakterna  mellan  Norge  och 
Jemtland,  som  anställde  de  fruktansvärda  härjningarna  inom  hans 
liär.  —  Karl  Gustaf  Armfelt  hann  värdigheten  af  general  af  in- 
fanteriet, blef  chef  för  trupperna  i  Finland  samt  erhöll  173 1  fri- 
hcrrlig  värdighet,  sedan  han  i  53  år  tjenat  fäderneslandet.  Han 
aflcd  1736  och  bars,  enligt  familjetraditionens  uppgift,  till  graf- 
ven  af  sina  tolf  söner,  alla  officerare. 

Den  äldste  af  dessa  söner,  Gustaf  Armfelt,  hade  tidigt  be- 
trädt  krigarbanan  och  var  redan  vid  unga  är  kapten  vid  Ny- 
lands infanteriregemente,  enligt  uppgift  därtill  befordrad  af  Karl 
XII  vid  Fredrikshall  for  visad  mandom.  Gustaf  Armfelt  hann 
dock  icke  längre  på  befordringstrappan  än  till  kaptensgraden, 
enligt  hans  sonsons  förmodan  därföre  att  han  icke  gärna  var 
sedd  af  den  nya  styrelsen  och  ej  kunde  förlika  sig  med  1720 
års  regeringsform.  Äfven  han  var  bofast  i  Finland  och  efter- 
lemnade  en  talrik  åtkomma:  adelns  ättartaflor  upptaga  fem  sö- 
ner och  fem  döttrar,  som  öfverlefde  honom.  Den  andre  i  ord- 
ningen af  sönerna,  Magnus  Wilhelm,  blef  fader  till  Gustaf  Mauritz. 

Magnus  Wilhelm  Armfelt  hade  tidigt  utbytt  fädernehem- 
met mot  militärlifvet  och  deltog,  17-årig,  såsom  fänrik  i  det 
olyckliga  slaget  vid  Villmanstrand.  I  likhet  med  sä  många  andra 
svenska  adelsmän  utan  förmögenhet  vid  denna  tid,  sökte  han  i 
unga  år  sin  utkomst  och  sin  lycka  i  fransk  krigstjenst.  Han 
deltog  under  1740-taIet  såsom  officer  vid  det  franska  regemen- 
tet »Royal  Suéilois»  i  ett  fälttåg  i  Flandern,  under  befäl  af  den 
ryktbare  marskalken  af  Sachsen,  och  följde  till  Skotland  den 
franska  expeditionen  till  pretendenten  Carl  Stuarts  förmån.  För 
Maurice  de  Saxe,  denne  snillrike  representant  af  det  franska 
chevaleriet  under  rococons  tidehvarf,  behöll  han  en  liflig  beund- 
ran, hvilken  gick  i  arf  till  lians  son.     Den  unge  svenske  officern 


•)   Uttryck   i    K.  (J.   Arinfcits  frihorrel.ref. 


-  3  — 

väckte  i  Frankrike  uppseende  för  sitt  vackra  yttre  och  kal- 
lades af  sin  omc;ifninL,f  »le  bcau  SuédoisT..  Denna  hederstitel 
väckte,  enlit^t  G.  M  Arnifelts  berättelse,  själfva  konunj;,^  Ludvij:^ 
XV:s  nyfikenhet,  och  han  önskade  att  personligen  ölvertyi^^a  sii^ 
om  den  vore  förtjent.  Han  lät  i  Metz  för  sig  föreställa  den 
svenske  officern  och  betraktade  honom  noga,  utan  att  säga  ett 
ord,  men  yttrade,  dä  han  gick  sin  väg,  ät  någon  af  sin  omgif- 
ning:  »Il  n'a  pas  la  janibe  aussi  bien  que  moi».  »Om  denna  iakt- 
tagelses  tillägger  berättaren,  »icke  just  var  värdig  en  stor  ko- 
nung, så  var  den  sä  mycket  mer  öfverensstämmande  med  (.k-u 
ställning,  i  hvilken  han  befonn  sig,  omgifvcn  af  en  skara  enfal- 
diga smickrare  och  fullkomligt  öfverlemnad  ät  de  smä  passioner, 
som  tillhöra  ett  hof.» 

Efter  några  års  vistelse  i  Frankrike,  där  han  vunnit  kap- 
tens grad  vid  sitt  regemente,  återvände  M.  W.  Armfelt  till  Sve- 
rige, befordrades  i  svensk  tjenst  efter  hand  till  kapten,  major, 
öfvcrstelöjtnant  och^  öfverste  för  finska  lifdragonerna,  blef  1782 
landshöfding  öfver  Åbo  län  och  erhöll  slutligen  värdighet  af  ge- 
neralmajor. 

Kort  efter  sin  hemkomst  från  Frankrike  hade  Magnus  Arm- 
felt lärt  känna  fröken  Maria  Wennerstedt  och  hemförde  henne 
1756  såsom  sin  brud  till  sitt  kaptensboställe  i  Finland.  Hon 
blef  Gustaf  Mauritz  Armfelts  moder.  Äfven  hon  tillhörde,  så 
väl  på  fädernet  som  mödernet,  krigarslägter.  Hennes  fader,  fri- 
herre Karl  Gustaf  Wennerstedt,  slutade  sin  bana  såsom  presi- 
dent i  Göta  hofrätt,  men  hade  i  sin  ungdom  såsom  dragonkap- 
ten varit  med  vid  Fredrikshall ;  hennes  farfatler,  slutligen  general- 
löjtnant, hade  under  Karl  XI:s  tid  själf  förvärfvat  sitt  adliga 
sköldemärke.  Han  hade  deltagit  i  denne  konungs  skånska  fält- 
tåg och  såsom  öfverste  för  ett  kavalleriregemente  följt  Karl  XII 
på  segertåget  till  Danmark,  Lifiand  och  Polen  samt  till  nederlaget 
vid  Pultava,  där  han  blef  fången.  På  mödernet  härstammade 
Maria  Wennerstedt  från  den  tappre  generalmajoren  Lars  Iljerta, 
som  i  slaget  vid  Helsingborg  värdigt  häfdat  det  krigarnamn,  som 
han  ärft  frän  sin  fader,  Per  Iljerta,  hjälten  från  slaget  vid  Lund. 
Genom  Lars  Hjertas  hustru,  född  Bonde,  kunde  hon  leda  sin 
ättlängd,  utom  till  Bondeätten,  tillbaka  till  flera  andra  af  Sveri- 
ges äldsta  historiska  slägter:  Fleming,  Horn,  Posse,  Soop, 
Sparre  m.  fl.  *) 


*)  Genom  sin  moder  liärslammadc  såliiiida  (j.  M  Armfelt  i  8:de  led 
från  den  ryktbare  krigaren  Henrik  Claes^on  Horn  och  i  7  de  led  frXn  riks- 
kansleren   Erik  .Sparre,  stalsoffret   vid   riksdagen   1600. 


—  4  — 

Denna  slägthistoria  är,  såsom  man  finner,  rik  på  krigiska 
minnen  från  Sveriges  stormaktstid.  Attled  efter  ättled  hade 
Gustaf  Mauritz  Armfelts  förfäder,  både  pä  fädernet  och  mö- 
dernet, stridt  för  sitt  land  och  sina  konungar,  under  tider,  då 
man  ej  älskade  att  så  skarpt  uppdraga  gränsskillnaden  mellan 
bådas  intressen.  Aristokrat  var  han  genom  födseln,  ehuru  hans 
anor  ej  voro  lysande.  Utan  att  stamma  frän  den  mäktiga  hög- 
adel, livars  välde  bröts  genom  Karl  XI:s  reduktion,  kunde  han 
dock  på  mödernet  leda  sina  anor  till  några  af  Sveriges  stor- 
mansslägter;  och  hans  fäderne-ättlängd  hade  åtminstone  ett  hi- 
storiskt berömdt  namn  att  uppvisa. 

I  det  politiska  lifvet  hade  slägten  Armfclt  ej  spelat  någon 
betydande  rol,  och  namnet  förekommer  knappast  i  historien  om 
parti-tidehvarfvets  brytningar.  Krigar-heder,  fosterlandskärlek 
och  konungskhet  kunde  väl  sägas  vara  slägtens  traditioner;  den 
som  hos  sig  förenade  dessa  traditioner,  kunde  väl  känna 

—   »sitt  värde,  och  äfven  sina  fäders», 

utan  att,  såsom  mängden  af  samtidens  aristokrati,  ofta  med  vida 
yngre  anor,  känna  sig  frestad  att  deltaga  i  partistriderna  om 
konungamakten.  Måste  han  deltaga  i  en  sådan  strid,  så  förblef 
han  sina  förfäders  föredönie  trogen,  om  han  fanns  pä  konunga- 
maktens sida. 

Slägten  var  genom  många  leder  af  oblandadt  svenskt  ur- 
sprung; och  den  nordiska  typen  i  det  yttre  hade  hos  många 
af  dess  medlemmar  bevarat  sig  i  sällsynt  renhet,  icke  minst  hos 
den  man.  hvars  öden  här  skola  förtäljas. 


På  Juva  kaptensbostiille  i  S:t  Mårtens  socken  i  Finland, 
några  mil  från  Abo,  föddes  Magnus  Wilhelm  Armfelts  och  Ma 
ria  VVennerstc>(lts  äldste  son  den  31  Mars  1757  *).  Följande  da- 
gen, den  I  Ai)ril,  döptes  han  med  namnet  Gustaf.  Namnet 
Mauritz,  hvilkrt  icke  sällan  —  dock  oriktigt  —  ansetts  vara  det 
fornamn,  med  livilkct  han  benäihndes,  hade  han  såknula  icke 
fått  i  dopc;t.  Han  antog  det  under  senare  tid,  enligt  familje- 
traditionens uppgift,  på  grund  af  beundran  för  Maurice  de  Saxc, 


•)   Enligt   St.    M.lricns  församlings   kyrkobok.      Vaiilij^:i   iippt^ifteii,  Hfvea 
I  rodd   af  ArmfcK   sj.nlf,   .nr   alt    han    var   fudd   don    I    April. 


—  5    - 

den  ryktbare  härförare,  under  hvilken  hans  fader  tjcnat.  *)  I 
fadernelK-iiiniet  och  i  förtrolii:,fa  kretsar  nämndes  han  alltid  Gu- 
staf, länge  i  dess  i^animals venska  form  Gösta. 

Den  yttre  omgifninq-,  i  hvilken  Gustaf  Armfelt  tillhragte 
sina  första  barnaår,  var  längt  ifrän  lysande.  Det  anspråkslösa 
kaptensbostället  i  den  aflägsna  landsbygden,  hvilket  vid  föräld- 
rarnas giftermål  endast  cgde  det  nödvändigaste  bohag,  var  sä 
mycket  som  möjligt  olikt  de  furstliga  boningar,  i  hvilka  lian 
vid  mognare  är  företrädesvis  skulle  känna  sig  hemmastadd, 
h^öräklrarnas  förmögenhetsvillkor  voro  knappa;  och  en  vådeld 
lade  kort  efter  Gustafs  födelse  deras  bostad  i  aska.  Jämte  sin 
moder  tillbragte  han  någon  tid  af  sina  första  är  hos  morföräld- 
rarna i  Sverige. 

Tidigt  utvecklade  sig  den  liflige  gossen,  så  väl  fysiskt  som 
intellektuelt.  Stor  och  stark  för  sina  är,  röjde  han  äfven  en 
snabb  uppfattning,  ett  ovanligt  minne  och  en  liflig  inbillnings- 
kraft. Själf  berättar  han  i  sina  efterlemnade  anteckningar  ett 
prof  pä  denna  sistnämnda,  hvilket  han  ansett  förtjena  bevaras 
ät  eftervärlden.  »Vid  fyra  ars  ålder'>,  berättar  han,  »hade  jag 
en  dröm.  En  fé  uppenbarade  sig  för  mig  och  spådde  mig  lycka 
samt  lofvade  att  de  tre  önskningar,  jag  kunde  uttala,  skulle  gå  i 
fullbordan.  Jag  tvekade  icke  i  valet :  jag  önskade  mig  att 
blifva  älskad  af  alla  som  jag  önskade  vinna,  att  blifva  krigare 
och  slä  ryssarne,  och  slutligen  att  komma  att  stå  högt  i  ynnest 
hos  en  stor  konung.  Feen  lofvade  mig  alla  dessa  förmåner, 
men  gjorde  därjämte  den  visa  anmärkningen  att  verklig  lycka 
hade  föga  gemensamt  med  hvad  jag  utvalt».  —  Såsom  lätt  sy- 
nes, har  denna  uppenbarelse  i  påfallande  grad  likhet  med  ett 
»vaticinium  post  eventum»;  och  de  tre  önskningarna  torde  väl  i 
senare  tid  hafva  fått  sin  bestämda  formulering.  Armfelt  själf 
tillägger,  att  han  icke  sä  noga  kunde  säga,  huru  det  förhöll  sig 
med  denna  dröm  och  dess  detaljer,  men  att  han  länge  tnxlde 
sig  hafva  haft  den.  Hans  moder  ansåg  hela  berättelsen  som 
uppdiktad  och  straffade  honom  strängt  för  att  hafva  ljugit.  '-Jag 
vet  icke»,  säger  Armfelt  skämtsamt,  »om  detta  var  mig  nyttigt 
eller  icke,  ty  tider  hafva  funnits,  dä  andeskådare  hade  stort  an- 


*)  N.Hr  denna  namn föräml ring  skedde,  är  obekant,  liksom  äfven  om  det 
var  C).  Armfelt  själf  eller  lians  fader,  som  först  önskade  på  detta  säU  liylla 
den  franske  krigaren  —  Uppgiften  om  A:s  dopnamn  är  äfven  liemlad  ur  St 
Mårlens  kyrkohok.  l''adilrar  vid  do]H't  voro:  «Notarskan  ifrån  Aho  fru  liriin- 
now,  Lovi.sa  Armfelt,  flygeladjut.intcn  Kelibinder,  fru  IJirg.  Märg.  Cederspavre, 
jungfru  Dltiliana  Armfelt,  herr  lieulenant  Kliek  ifiän  Pojoor.  (Dessa  uppgifter 
äro  benäget    meddelade  af   lieir  kyrkoherden   i  St  Mårten,  A.  Ilildén). 


—  6  — 

seende;  men  säkert  är,  att  jai^  sedan  dess  hvarken  har  sett  nå- 
gon fé,  nägon  ande  eller  nägot  spöke,  ehuru  mänga  dårskaper 
jag  än  gjort  för  att  fä  tillfälle  göra  bekantskap  med  ett  af  dessa 
sistnämnda». 

För  sin  fromma  moder  hyste  Gustaf  Armfclt  den  varmaste 
tillgifvenhet  och  vördnad  och  säg  upp  till  henne  såsom  till  ett 
ädlare  och  renare  väsen.  Det  känslofulla  draget  i  hans  lynne 
och  det  goda  hjärtat  torde  hafva  varit  ett  arf  från  denna  ädla 
qvinna,  vid  hvars  graf  Franzén  sjöng: 

Ja  sällsynt,   sällsynt   är,   bland  låga  som   bland   höga, 

ett  hjärta,  sådant  hennes  var: 

så  öfver  jorden   lyft,   där  änglar  trifvas   föga, 

för  jordens   barn  likväl  så   varmt  till   ålderns  dar.  *) 

Frän  fadern  hade  han  ärft,  utom  det  vackra  utseende,  hvil- 
ket  en  gäng,  såsom  vi  sett,  höll  pä  att  väcka  konung  Ludvig 
XV:s  afundsjuka,  krigarens  mod,  det  häftiga,  lätt  uppbrusande 
lynnet,  värUlsmannens  lätta  ton.  Liksom  Gustaf  Armfclt,  var 
äfven  hans  failer  en  liflig  beundrare  af  qvinliga  könet,  och  den- 
nes ungdomstid,  i  Ludvig  XV:s  Frankrike  och  i  Maurice  de 
Saxe's  skola,  torde  ej  hafva  varit  egnad  att  ingifva  alltför  jKiri- 
tanska  äsigter.  Säkerligen  var  han  ej  heller  mannen  att  bibringa 
sin  son  stränga  moraliska  begrepp  i  fråga  om  familjebandens 
helgd  eller  att  stäfja  de  lidelser,  som  tidigt  rörde  sig  i  yngling- 
ens bröst.  I  läftighetcn  i  bådas  lynnen  —  faderns  var  där- 
jämte ej  siillan  nedtryckt  af  ekonomiska  bekymmer  —  föran- 
ledde sUuulom  brytningar  mellan  far  och  son.  Om  den  unge 
7\rmfelt  luider  up|)v;ixt-ären  var  mera  främmandes  for  sin  fader, 
så  egnade  de  hvarandra  under  senare  år  ömsesidigt  så  mycket 
mera   förtroende. 

Gustaf  Armfelt  hade  till  lärare  i  sitt  föräldrahem,  bland 
andra,  mag.  Karl  Gustaf  Silvius,  sven.sk  till  börden,  en  kunskaps- 
rik man,  som  från  universitetet  i  Abo  gjorde  sin  bana  inom 
Abo  hofrätt,  där  han  slutligen  blef  vice  president  och  adlades 
med  namnet  I''euerstern.  Oaktadt  lärarens  duglighet  och  sin 
snabba  fattningsgåfva,  gjorde  den  unge  Gustaf  ringa  framsteg  i 
sina  studier  och  visade  afgjord  motvilja  för  ansträngande  arbete. 
Det  beriittas  att  Silvius  gifvit  hont)in  det  foga  smickramle  vits- 
ordet, att  han  utan  tvifvel  skulle  bli  en  stor  odåga  med  tiden,  *') 
Under  Silvii  ledning  skickades  den  unge  Armfelt  vid  tretton  års 
ålder    till    universitetet   i   Abo.     »Jag   lärde  där  ingenting  annat 

*)  Franzén,  Sami.    Diklor   111:  jkj. 

*♦)  Riddcr.slad,  (JömdI   är   icke.  glomdl,  VIII:  66. 


-  7  - 

än  pojkstreck^»,  berättar  han  själf,  mOcIi  påminner  mit,'  frän  min 
vistelse  där  ingentin,i,f  märkvärtlij^^t,  annat  än  prins  Henriks  af 
Preussen  i^enomresa  frän  Stockholm  till  retersburi;  (1770).  Prin- 
sens oansenlii^a  fiL,fur,  hans  ovanlit;a  härklädsel,  näi^ra  unj^^a  her- 
rar i  hans  följe,  som  sade  att  jag  var  vacker  som  en  kiirleks- 
gud  —  det  är  allt  som  fäst  sig  i  mitt  minne. !>  —  Frän  vistelsen 
i  Abo  daterar  sig  Armfelts  bekantskap  med  en  nägra  är  äldre 
samtida,  som  längre  fram  jämte  honom,  ehuru  pä  andra  områ- 
den, förvärfvat  ett  oförgätligt  namn  i  Gustaf  lll:s  tidehvarf:  det 
var  Johan  Henrik  Kellgren,  dä  student  i  Abo.  Om  denna  ung- 
domstid har  Kellgren  erinrat  i  följande  verser: 

Ni   mins,   um    Ni   ej   gKlmt   det   redan, 
den  tid,  vi   sågo  först  hvarannj 
det   var  i   Abo,  tolf  år  sedan, 

—  Ni   var  då   pojke   som   en   ann'. 

Vi  slogo  snöboll   iippä   gatan, 
vi  drogo   fingerkrok,   med    mer, 

—  nog   trodde   (Silvius)    stackars  satan, 
en   gäng  få  heder  utaf  er.  *) 

Dä  Gustaf  Armfelts  häg  icke  syntes  ligga  åt  det  litterära 
hållet,  beslöts,  oaktadt  hans  moders  betänkligheter,  att  låta  ho- 
nom ingå  i  sina  fäders  yrke  och  blifva  militär.  En  tillfällighet 
påskyndade  afgörandet.  Vi  låna  hans  egna  ord  för  berättelsen 
härom: 

»Lifdragonerna,  vid  hvilka^  min  far  tjente  som  major,  hade 
sitt  öfningsläger  i  närheten  af  Abo.  Fältmarskalken  h^hrensvärd 
var  regementets  öfverste  och  höll  en  dag  mönstring  med  dess 
manskap.  Jag  var  där,  liksom  alla  andra  pojkar  i  staden,  och 
(ältmarskalken  fäste  uppmärksamheten  vid  mig.  Han  frågade 
efter  mitt  namn  och  om  jag  ville  blifva  militär.  Jag  svarade 
ja;  men  att  min  mor  satte  sig  däremot.  ^Det  gör  ingenting», 
sade  han,  »kom  till  mig  i  qväll».  Jag  aktade  mig  att  försumma 
åtlydandet  af  denna  befallning;  och  sedan  han  sagt  mig  några 
ord  för  att  visa  mig,  att  en  soldats  yrke  vore  något  annat  än 
lek,  befallde  han  att  låta  göra  mig  en  uniform.  Ett  par  dagar 
därefter  kallades  jag  äter  till  Pihrensvärd,  ikläddes  min  uniform 
och  fick  befallning  att  tjenstgöra  .såsom  ordonnans  hos  honom 
under  dagens  lopp.  Han  gick  direkt  till  middagen  hos  mina 
föräldrar,    och    han    dröjde    icke  ett  ögonblick  att  presentera  — 


*)  Ur    poemet    »Till    en    förnäm    herre,  som    skrifvit  ett  teaterstycke» 
(.Sami.  skr.  1860.  II:  191). 


—  8  — 

sin  ordonnans.  Min  mor  var  ingalunda  npjd  härmed,  men  jag 
fick  i  stället  alla  andra  för  mig,  och  fältmarskalken  gaf  mig  en 
indelning  med  ett  förträffligt  boställe». 

Det  unga  krigarämnct  sändes  till  amiralitetsskolan  i  Karls- 
krona och  ställdes  under  särskild  uppsigt  af  en  bland  dess  lärare, 
majoren  Per  Brelin  *),  som  undervisade  honom  i  fortifikation 
och  teckning.  I  Karlskrona  skötte  han  med  framgång  sina  stu- 
dier, men  äfven  sina  nöjen,  och  förvärfvade  inom  kort  en  slags 
anförareplats  bland  sina  kamrater,  oaktadt  de  nästan  alla  voro 
äldre  än  han.  Härför  hade  han,  enligt  sina  egna  ord,  att  tacka 
»sin  lätthet  att  lära,  sitt  öfverdäd,  sin  fysiska  styrka,  ett  mun- 
tert och  uppsluppet  lynne  och  en  ofantlig  uppfinningsrikhet  i 
fräga  om  upptåg  och  pojkstreck».  —  Ett  minne  frän  Armfelts 
vistelse  i  Karlskrona  var  den  uppståndelse,  som  där  väcktes  af 
underrättelsen  om  utbrottet  i  Kristianstad  af  statshvälfningen 
1772.  När  nyheten  att  Hellichius  i  Kristianstad  höjt  upp- 
rorsfanan, ankom  till  Karlskrona,  kallades  alla  under  vapen  för 
att  försvara  den  bestående  ordningen,  och  kadettkåren  utsän- 
des säsom  förtrupp  på  vägen  mot  Kristianstad.  Kadetterna 
brunno  af  begär  att  få  slåss;  men  fälttåget  räckte  ej  längre  än 
tre  dagar,  till  dess  underrättelsen  om  tilldragelserna  i  Stockholm 
den   19  Augusti  hann  anlända. 

I  Maj  1773  aflade  Gustaf  Armfelt  sin  officersexamen  i 
Karlskrona  och  lemnade  därefter  denna  plats.  Det  skedde  ej 
utan  en  hjärtesorg;  ty  den  1 6-årige  kadettens  hjärta  hade  för 
första  gången  råkat  i  brand  pä  fullt  allvar.  Det  blef  förvisso 
icke  den  sista.  Föremålet  var  en  ung  jämnårig  flicka,  dotter 
af  obemedlade  föräldrar;  hon  hade  likväl  nog  förstånd  att  mot- 
stå anljudct  af  den  passionerade   i6-åringens  hand. 

Armfelt  har  själf  utförligt  beskrifvit  sin  resa  frän  Karls- 
krona. Hans  skildring  kan  tjena  som  prof  pä  huru  en  ung 
adelsman  reste  i  Sverige  i  början  af  1770-talet.  Därjämte  kan 
den  förtjena  anföras  såsom  prof  af  framställningssättet  i  de  vid- 
lyftiga själfbiografiska  anteckningar  rörande  hans  ungdom,  som 
ligga  till  grund  för  skildringen  af  hans  lif  före  1780.  Mer  iin 
ett  karakteristiskt  bidrag  till  kännedomen  af  hans  skaplynne  tortk- 
därur  kunna  hemtas. 

»Jag  lemnade  Karlskrona»,  berättar  han,  »med  en  sorg  och 
iMi  smärta,  som  icke  kunna  beskrifvas;  och  det  var  icke  förr  än 
ibland  Smålands  ödemarker  och  bergsknallar,  som  jag  äter  bcir- 

*)  Fadern  (ill  ilcii  luxlcr  senare  lid  bekante  ;uniralen  C.  E.  Hrelin, 
ar!l:ul  orli   h.iron  (/ylicnsköld. 


—  9  — 

jadc  fatta  mod  vid  anblicken  af  ett  slät^te,  som  syntes  mi;:^  ännu 
mera  beklagansvärdt  än  jag-,  ehuru  olyckan  bars  på  ett  annat  sätt. 
Ikfoikningen  i  dessa  ödsliga  trakter  är  vacker,  liflig  och  har 
ett  öppet  lynne.  Dess  ytterliga  fattigdom  har  dock  ej  pä  dem 
tryckt  någon  stämpel  af  elände;  qvinnorna  äro  glada  och  väl- 
växta; allt  detta  gaf  mig  intryck,  som  bidrogo  att  utplåna  smär- 
tan af  skilsmässan  från  Karlskrona.  Min  utrustning  för  resan 
var  ingalunda  lysande.  J;ig  färdades  till  häst;  på  mig  hade  jag 
hela  min  garderob,  i  en  kappsäck  några  böcker  och  litet  linne. 
En  läng  värja,  som  jag  varit  nog  oförsigtig  att  köpa,  hängde 
vid  min  sida;  men  utgiften  för  den  hade  nära  nog  tömt  min 
börs,  som  var  illa  försedd.  Min  kassa  borde  räcka  till  dess  jag 
kom  till  Stockholm;  m^en  knappt  hade  jag  hunnit  in  i  Östergöt- 
land, innan  jag  fann  alt  den  nästan  tagit  slut.  I  Östergötland 
bodde  en  kusin  till  min  mor  *),  rik,  frikostig  och  slägtkär,  men 
af  ett  egendomligt  lynne  Om  jag  skulle  uppträda  hos  honom 
såsom  en  tiggare,  så  skulle  detta  såra  hans  stolthet,  och  detta 
borde  framför  allt  undvikas.  Jag  fann^  att  jag  ännu  hade  nog 
penningar  för  att  hyra  en  vagn  med  två  hästar  och  pä  detta 
sätt  komma  fram  till  min  onkels  egendom  Solberga;  men  då 
-  skulle  jag  också  icke  ega  ett  öre.  Jag  fattade  mitt  beslut, 
gjorde  min  toilett  så  prydlig  som  möjligt,  och  sedan  bar  det  af 
med  en  ljungande  fart.  Olyckligtvis  hade  man  icke  tagit  i  be- 
räkning vagnens  hållbarhet,  och  knappt  hade  jag  tillryggalagt 
en  fjerdingsväg,  innan  den  gick  sönder  och  jag  höll  på  att  bryta 
halsen  af  mig.  Jag  slapp  lyckligtvis  undan  med  en  stark  kon- 
tusion  och  med  att  få  mina  kläder  sönderrifna,  ty  jag  hade  ram- 
1  at  ner  i  ett  dike  bredvid  landsvägen.  Jag  fick  öga  på  en  littn 
vacker  byggnad,  belägen  på  det  mest  förtjusande  sätt  på  en 
höjd  öfver  vägen.  Jag  närmade  mig,  i  hopp  att  möjligen  fa 
läna  en  annan  vagn,  men  huset  tycktes  -vara  tomt.  Men  knap- 
past hade  jag  hunnit  igenom  grinden,  förr  än  en  ung  flicka  meti 
det  gudomligaste  ansigte  kom  mig  till  mötes.  Hon  betraktade 
mig,  förvånad  öfver  det  skick,  i  hvilket  jag  visade  mig,  och  sade 
med  mycket  deltagande:  'Ni  ser- ut  att  hafva  gjort  ett  förfärligt 
fall;  har  ni  gjort  er  illa.^'  —  Hennes  ton,  något,  jag  vet  icke 
livad,  i  sättet  hvarpå  hon  yttrade  dessa  ord,  hiinrycktc  mig, 
och  jag  svarade  henne,  att  jag  efter  detta  ögonblick  skulle  anse 
mitt  missöde  såsom  liöjden  af  lycka.  Samtalet  fortsattes;  jag 
gaf  henne  en  förvirrad  berättelse  om  hvad  som  händt,  uiuler 
det  att  mina  ögon  sade  henne  att  det  ingalunda  var  detta,  scmi 


*)  Kaptenen  Gabr.   Wenncrstcdt,  innehafvarc   af  Solberga  fuleikoninn^s 


—    lO    — 

mest  sysselsatte  mig.  Hon  bad  mig  stiga  in  till  sina  föräldrar, 
hon  frågade  efter  mitt  namn;  och  inom  en  half  timme  sysselsatte 
man  sig  endast  med  mig  i  hela  huset.  De  äldre  ville  plåstra 
pä  mina  skråmor;  de  unga  damerna  skrattade  och  pratade  med 
mig,  och  deras  pappa  åtog  sig  att  betala  skjutsbonden  och  föra 
mig  till  min  slägtinge,  som  var  hans  granne.  Mitt  utseende, 
min  liflighet,  de  infall,  som  framkallades  af  den  unga  damens 
skönhet,  gjorde  sin  verkan.  Man  dukade  upp  för  mig  en  mål- 
tid, och  jag  utmärkte  mig  för  min  matlust.  Önskan  att  få 
samtala  med  den  vackra  U.  räddade  mig  emellertid  från  att 
föräta  mig». 

I  samma  ton  fortgår  skildringen  af  denna  östgöta-idyll, 
hvilken  sedan  fortsattes  i  Skeninge,  dit  den  unge  resanden  följde 
sitt  gästfria  värdfolk,  och  pä  Solberga  hos  hans  slägtingar,  dit 
han  följdes  af  de  unga  damer,  som  så  hastigt  kommit  honom 
att  glömma  sin  hjärtesorg  frän  Karlskrona.  »Dagar  fulla  af 
ungdom,  därskaj)  och  lycka»,  utropar  han,  »ni  räckte  endast  ett 
ögonblick!  Och  likväl  är  minnet  af  sådana  stunder  de  enda  verk- 
ligt goda  här  i  världen». 

Efter  någon  tids  vistelse  i  Stockholm,  sedan  han  leninat 
()stergötland,  återvände  Armfelt  till  sitt  föräldrahem  i  Finland, 
där  han  tillbragte  hösten  och  vintern  1773.  Han  fann  sina  an- 
höriga farligt  sjuka  i  en  epidemisk  rötfeber,  utan  annan  vård  än 
en  gumma  som  gick  på  kryckor.  Han  kom  i  rätt  tid  för  att 
rädda  dem.  »Jag  uijptäckte»,  säger  han,  »att  oaflåtlig  vård  och 
ömhet  kunna  u[jpväga  alla  läkare  pä  modet.  Jag  bar  min  goda 
muder  [)å  mina  armar,  jag  studerade  hennes  smak  och  hemliga 
önskningar.  Hon,  med  sin  änglalika  godhet,  fruktade  att  vara 
till  besvär  och  trötta  ut  tnig.  Hennes  smekningar  och  välsig- 
nelser gjorde  mig  en  outsäglig  glädje».  —  Omsorgerna  kröntes 
med  framgång:  ingen  i  Armfeltska  huset  dog  under  den  här- 
jande sjukdomen,  och  en  månad  efter  Gustafs  hemkomst  voro 
alla  återstiillda. 

i'>ån  denna  vistelse  i  fadernehemmet  —  den  sista  af  längre 
varaktighet  —  förvara  Armfelts  anteckningar  äfven  en  bild  af 
ainiat  sla«^,  helt  motsatt  den  ömhjärtade  sonens,  som  bär  sin 
moder  i)å  starka,  unga  armar.  Den  visar  honom  såsom  den 
obetänksamme  ynglingen,  hvars  sjudande  blod  kom  honom  att, 
om  också  blott  for  ett  ögonblick,  förgäta  sin  sonliga  pligt  mot 
en  fader,  af  hvars  våldsamma  lynne  han  fatt  alltför  mycket  i 
arf.  Han  bekänner  härom  med  ångerfull  uppriktighet:  »Min  far 
gjortle  mig  en  afton  förebråelser  för  min  vårdslöshet,  dels  i  min 
klädsel,    dels    i    mitt    sätt  att  skicka  mig.     Jag  svarade  trotsigt, 


—  II  — 

och  han,  som  var  i  högsta  grad  häftig,  fattade  en  stol  och  mät- 
tade med  den  ett  ursinnigt  slag  mot  mitt  hufvud.  Jag  parerade 
och  sökte  rycka  undan  stolen,  men  han  var  starkare  än  jag  och 
stötte  mig  tillbaka  med  sådan  våldsamhet,  att  jag  blef  sårad  i 
ansigtet.  Ursinnig  störtade  jag  till  mitt  rum,  grep  en  af  nnna 
laddade  pistoler  och  gjorde  mig  redo  att  möta  min  far,  som 
följde  efter  mig.  Han  stannade,  dä  han  såg  mig  färdig  att  lata 
skottet  brinna  af,  och  ropade:  Gif  mig  den  andra  pistolen!  an- 
nars är  det  ett  mord.  —  Jag  lydde  med  blixtens  snabbhet;  och 
så  fort  han  fatt  vapnet  i  hand,  sade  han:  Skjut!  skottet  är  ditt. 
—  Jag  blef  så  slagen  af  hans  lugn  och  pä  samma  gäng  af  tan- 
ken pä  en  duell  med  min  far,  att  jag,  f()rkrossad  af  alla  de  olik- 
artade rörelser  som  i  detta  ögonblick  fyllde  min  själ,  kastade 
frän  mig  min  pistol,  föll  till  min  fars  fötter  och  bönföU  om 
hans  förlåtelse.  Han  lyfte  u[)p  mig  med  godhet,  förliit  inig 
och  sade:  Akta  dig,  min  son!  Ett  ögonblick  som  detta  hade 
kunnat  kosta  dig  hela  ditt  lifs  lugn.  —  Sedan  detta  uppträde 
voro  vi  de  bästa  vänner  och  hafva  sedan  dess  aldrig  haft  nå- 
gon tvists. 

Den  unge  Armfelts  framtidsplaner  voro  ännu  obestämda: 
målet  för  hans  och  hans  fars  önskningar  var  att  kunna  skalia 
honom  en-  officers-fullmakt  vid  det  finska  regemente,  där  han 
stod  inskrifven  såsom  sergeant;  men  de  inskränkta  tillgångarna 
gjorde  svårigheter.  Då  anlände  under  vintern  1773  —  74  till  Abo 
generahnajoren  Jakob  Magnus  Sprengtporten,  ryktbar  såsom 
verkställare  af  1772  års  revolution  i  Finland.  Ännu  var  han  ej 
ohjälpligt  i  fiendskap  med  konung  Gustaf  III  och  bibehöll  ännu 
sin  befattning  såsom  chef  för  lifgardet.  Han  var  en  gammal 
vän  till  den  äldre  Armfelt,  och  till  honom  vände  sig  både  far 
och  son  med  sina  bekymmer  för  den  senares  framtid.  Den  unge 
frilierrlige  underofficerns  person  och  väsen  gjorde  intryck  på 
Sprengtporten.  sjag  ser  på  ditt  ansigte»,  sade  han,  ^att  du  kom- 
mer att  slå  dig  fram  i  världen?.  Han  lofvade  att  taga  sig  af 
saken,  och  han  uppfyllde  sitt  löfte.  I  slutet  af  Februari  1774 
anlände  till  Armfelts  hem  i  Finland  ett  stort  bref:  det  innelioll 
fullmakt  för  Gustaf  Armfelt  att  vara  fänrik  vid  gardet  och 
order  att  inställa  sig  till  tjänstgöring  i  Stockholm.  Han  jub- 
lade;   föräldrarne   mottogo  nyheten  med  betänksamma  sinnen. 

Armfelts  öden  Cnv^o  genom  denna  förflyttning  till  hufvud- 
staden  en  afgörande  vändning.  Hans  sedan  så  lysande  bana 
under  Gustaf  Ill:s  regering  hade  sannolikt  uteblifvit,  om  han. 
enligt  sin  första  plan,  lyckats  vinna  befordran  vid  något  landt- 
regemente    i   det  aflägsna  Finland.     1  lans  i)ersonliga  egenskaper 


—    12    — 

skulle  säkert  äfven  där  snart  nog  hafva  gjort  honom  bemärkt; 
men  konung  Gustafs  öga  hade  icke  träffat  honom,  åtminstone 
icke  sä  tidigt.  Hade  han  qvarstannat  i  Finland,  sä  skulle  han 
måhända  under  kriget  1788  hafva  haft  att  välja  mellan  att  vara 
sina  fäders  konungska  traditioner  trogen,  eller  att  följa  sina  fin- 
ska vapenbröders  exempel  och  underhandla  med  rikets  fiender, 
kanske  i  det  bedrägliga  hoppet  om  ett  själfständigt  Finland. 
Hans  i  grunden  fosterländska  och  ridderliga  tänkesätt  gör  det 
väl  antagligt,  att  han  skulle  förblifvit  sin  konung  trogen :  men 
tvekan  kunde  väl  uppstå  hos  ett  sä  lättrörligt  sinne,  isynnerhet 
dä  han  säg  sin  nära  frände  och  befälhafvare  låna  sitt  namn  ät 
Anjala-männen.  —  Och  den  lysande  världsmannen,  som  vid  sä 
mänga  af  Europas  hof  vann  triumfer  såsom  en  af  samtidens  ridder- 
ligaste och  älskvärdaste  män,  och  som  i  Sveriges  historia  ännu 
gäller  som  själfva  urtypen  af  det  gustavianska  tidehvarfvets  lätta 
och  glada  umgängesbildning  —  hvad  hade  det  väl  blifvit  af  ho- 
nom, om  han  ej  i  unga  är  fått  sin  skola  inom  den  sällskaps- 
krets, som  utgjorde  Gustaf  III:s  hof.»* 

Pä  våren  1774  finna  vi  den  17-årige  gardesofficern  i  Stock- 
holm. Hans  beskyddare  general  Sprcngtporten  hade  kort  förut, 
pä.  grund  af  sin  misshällighet  med  konungen,  lemnat  sitt  befäl 
öfver  gardet,  och  hans  beskydd  var  sålunda  icke  att  påräkna. 
Början  af  Armfelts  bana  i  Stockholm  blef  säkuida  långt  ifrån 
lysande.  Han  var  utan  egna  tillgångar,  utan  lön,  utan  inflyt?else- 
rika  gynnare.  »Jag  var  ofta  i  saknad  af  det  nödvändigaste», 
säger  han  .själf  om  denna  period  i  sitt  lif.  »En  gannnal  piga  i 
Darellis  värdshus  skaffade  mig  stundom  någonting  att  äta  pä 
sin  kredit,  när  jag  saknade  bröd».  Till  olyckskamrat  hade  han 
en  annan  finsk  fänrik,  Gerh.  Georg  von  Rehausen,  åtskilliga  år 
äkhe;  de  l)å(ia  vännerna  följdes  stundom  åt,  enligt  Armfelts  ord, 
»i  h varjehanda  företag,  .som  hungern  gjorde  oundvikliga».  »Oak- 
tadt  allt  detta»,  fortsätter  han,  »sökte  och  fann  jag  tillträde  till 
goda  sälLskapskretsar;  till  belöning  för  mina  lidanden  fick  jag 
ofta  förträffliga  supc^er,  hvarvitl  jag  väckte  beimtlran  genom  min 
goda  aptit.  Man  behandlade  mig  i  allmänhet  med  godhet,  och 
mitt  oskyldiga  och  blygsamma  utseende  gjorde  mig  isynm-rhet 
till  en  stor  gunstling  hos  tle  äldre  damerna». 

Den  unge  Armfelts  samliällsställning  förde  honom  äfven 
lidigt  i  l)cr()ring  med  hofkretsarna  och  följaktligen  äfven  med 
konung  (lustaf  III,  som  dessutom  efter  Sprengtportens  afgäng 
själf  förde  befälet  öfver  gardet  och  såluntla  var  Armfelts  rege- 
mentschef. Konungen  fäste  uppmärksamhet  vid  tk-n  vackre 
ynglingen;  men  denne  var  äniui  för  litet  utvecklad  och  hans  vä- 


sen    hade   för  litet  stadga,  för  att  något  närmande  skulle  kunna 
komma  i  fräga. 

Första  gången,  då  tillfälle  erbjöd  sig  till  en  längre  sam- 
manvaro  mellan  konungen  och  den  sedan  så  inflytelserike  gunst- 
lingen, var  under  Gustaf  III:s  resa  till  Finland  på  försommaren 
1775.  En  Ijten  afdelning  af  gardet  var  beordrad  att  följa  ko- 
nungen till  Åbo,  och  fänriken  baron  Armfelt  utsågs,  såsom  född 
finne,  att  vara  en  bland  truppens  officerare.  »Det  var  med  en 
ganska  lifiig  känsla  af  belåtenhet»,  säger  han,  »som  jag  visade 
riiig  i  uniform  och  i  spetsen  för  en  trupp».  Lustbarheterna  i 
Åbo  tillfredsställde  äfven  pa  annat  sätt  den  unge  fänrikens  få- 
fänga. Han  var  af  alla  den  yngste  i  konungens  följe,  hvilket 
för  öfrigt  till  en  stor  del  bestod  af  niän,  som  under  Gustaf  III:s 
och  hans  efterträdares  tid  spelat  en  rol  i  Sveriges  historia:  ge- 
neral-amiralen  af  Trolle,  Elis  Schröderheim,  U.  G.  Franc  och 
L.  v.  Engeström,  de  sistnämnda  alla  tjenstemän  i  kansliet*). 
»Konungen  gaf  akt  på  mig  under  denna  resa»,  säger  Armfelt. 
»Han  talte  flera  gånger  med  mig  och  fann  mina  svar  lifliga  och 
qvicka;  men  jag  saknade  hållning  och  lefnadsv^ett  och  satte  mig 
öfver  allt  hvad  man  vanligtvis  sätter  värde  pä  i  ett  hof". 

Ett  element  i  Gustaf  III:s  hof  undgick  dock  ej  Gustaf 
Armfelts  hyllning:  det  var  hofvets  skönheter.  Tidigt  började 
de  att  spela  en  rol  i  hans  lätt  antändliga  hjärtas  historia.  Själf 
skildrar  han  på  följande  karakteristiska  sätt  sina  intryck,  dä 
han  såsom  yngling  första  gängen  gjorde  sitt  inträde  i  dessa 
kretsar: 

»Det  är  allmänt  kändt,  huru  lysande  Gustaf  Ill:s  hof  var, 
och  till  hvilken  grad  dess  damer  utmärkte  sig  genom  behag, 
talanger  och  snille.  Jag  påminner  mig  mycket  väl  huru  jag  en 
dag  i  hofcirkeln  räknade  tretton  damer  af  strålande  skönhet, 
utmärkta  både  genom  sitt  utseende  och  sitt  sätt  att  vara.  Jag 
kände  då  ganska  få  af  dessa  skönheter,  knappast  ens  till  nam- 
net; men  efterhand  som  jag  säg  dem  på  närmare  håll,  kände 
jag  det  första  intrycket  så  småningom  förminskas.  Annars 
skulle  jag  hafva  blifvit  tvungen  att  redan  vid  mitt  fiirsta  in- 
träde i  stora  världen  anteckna  mig  för  tretton  olika  flammor  på 
samma  gång». 

»Bland  alla  de  damer,  som  prydde  Gustaf  Ill:s  hof,  säg 
jag  likväl  ingen  skönare,  ingen  mera  i  alla  afscenden  fullkomlig, 
än    grefvinnan   L.  **).     Naturen  hade  så  velat,  att  hennes  ängla- 


•)  L.   v.  Engeströms  Minnen    1:    12. 
"*)  Löweiihjelm,  f..Fersen. 


—   14  — 

lika  karakter  stod  målad  i  hennes  ansigte,  och  att  ingenting, 
vare  sig  i  drägt  eller  yttre  framträdande,  någonsin  förmådde 
minska  det  obcskrifliga  behag,  som  hon  medförde  öfverallt,  där 
hon  visade  sig.  Afgudad  af  männen,  var  hon  till  och  med  högt 
uppburen  af  sitt  eget  kön,  och  man  var  lika  litet  frestad  att 
anställa  någon  jämförelse  mellan  henne  och  någon  annan,  som 
hon  hade  lust  att  göra  sig  det  ringaste  besvär  för  att  få  erkändt 
sitt  företräde  framför  någon,  hvem  det  vara  månde.  Hon  hade 
mycken  qvickhct,  utan  att  någonsin  söka  göra  den  gällande, 
bildning,  utan  att  framhålla  den,  och  talanger,  som  tycktes  sä 
tillhöra  hennes  natur,  att  de  syntes  hafva  uppstått  i  trots  af  en 
viss  förtjusande  maklighet,  som  var,  så  att  säga,  hennes  spiritus 
familiaris.  Jag  såg  denna  qvinna;  och  hon  gjorde  pä  mig  det 
intryck,  att  jag  blef  alldeles  handfallen.  Jag  blef  till  den  grad 
betagen,  att  jag  tror  att  jag  skulle  ha  enleverat  henne,  om  den 
vördnad,  som  hon  ingaf,  icke  hade  varit  ännu  större  än  min 
passion.  Alla  de  dårskaper,  jag  gjorde  för  att  visa  min  kärlek, 
voro  ovärdiga  en  ung  man,  som  likväl  icke  var  alldeles  enfaldig. 
Jag  säg  på  henne,  jag  skref  till  henne,  men  jag  talade  aldrig 
till  henne.  Tvärtom:  om  hon  händelsevis  såg  på  mig  eller  till- 
talade mig,  så  förlorade  jag  bruket  af  alla  mina  sinnen.  Jag 
blef  stum.  Hon  såg  mycket  väl,  att  jag  hade  tappat  hufvudet 
och  att  jag  tillbad  henne.  Utan  att  hafva  den  ringaste  böjelse 
för  mig,  skonade  hon  dock  min  egenkärlek  och  behandlade  mig 
med  godhet.  Jag  har  hela  mitt  lif  igenom  varit  henne  därftir 
tacksam  till  den  grad,  att  jag  aldrig  ens  varit  svartsjuk  pä  dem 
som  varit  —  lyckligare  än  jag». 

»Jag  skulle  icke  tala  om  hela  denna  historia,  som  gör  mig 
föga  heder,  om  det  icke  vore  för  att  berätta  en  obetänksamhet, 
till  hvilkcn  jag  lät  hänföra  mig  och  som  målar  tidens  anda.  Jag 
stod  en  dag  på  vakt.  Grefvinnan  L.  for  till  hofvet  i  en  hof- 
vagn.  Jag  lät  ropa:  i  gevär!  och  slå  trumman  som  för  en 
kunglig  prinsessa.  Majoren  vid  regementet,  en  tvärvigg,  som 
aldrig  egnat  skönheten  någon  hyllning,  frågade  mig,  om  jag 
hade  blifvit  galen.  Jag  svarade,  att  i  mina  ögon  grefvinnan  L. 
uppvägde  alla  världens  drottningar  och  prinsessor.  Därpå  lät 
han  sätta  mig  i  arrcst.  Konungen,  som  fann  att  jag  i  sak  icke 
hade  så  orätt,  utan  endast  i  form,  lät  likväl  strax  sätta  mig  pä 
fri  fot». 

Armfelts  svärmeri  for  grefvinnan  Löwenhjelm  var  dock 
visserligen  icke  det  enda  från  hans  ungdomsår  i  Stockholm  pä 
1770-talet;  och  han  torde  ingalunda  alltid  hafva  inskränkt  sig 
till   stum  beundran  och  chevalereska  obetänksamheter   —   på  af- 


—  15  — 

ständ.  Ingen  af  dessa  förliindclscr,  af  hvilka  en  och  annan  for- 
enades  med  giftcrniälsplanir,  hlef  dock  af  inflytande  pä  Arni- 
fclts  framtid.  De  kunna  i  skiklringen  af  hans  kfnatlsöden  sak- 
löst förbigas,  ehuru  han  pä  äldre  dagar  själf  funnit  nöje  i  att 
nedskrifva  dylika  minnen  trän  en  tid,  dä  han,  enligt  sina  egna 
ord,  var  »ung,  yr  och  tilltagsen?. 

Afven  andra  sällskapskretsar  än  den  förnäma  världens,  där 
den  fattige  fänriken  till  en  början  beundrades  för  sin  goda  aptit 
och  småningom  blef  känd  för  sitt  älskvärda  väsen,  öppnade  sig 
for  honom  under  dessa  första  ungdomsår  i  Stockholm,  fhui 
gjorde  bekantskap  med  Karl  Mikael  Bellman,  som  lät  honom 
pä  nära  häll  fä  se  originalen  till  flere  af  gestalterna  i  sina  sängcr. 
Tre  är  senare  än  Armfelt  flyttade  äfven  hans  vän  frän  Al)o, 
Johan  Henrik  Kellgren,  öfver  till  Stockholm,  och  bekantskapen 
fortsattes.  —  Men  visserligen  var  det  icke  vittra  snillen,  sädana 
som  Kellgren  och  Bellman,  som  utgjorde  Armfelts  hufvudsakliga 
umqänge  vid  denna  tid.  I  främsta  rummet  torde  detta  hafva 
bestätt  af  jämnåriga  kamrater  vid  de  i  Stockholm  förlagda  rege- 
mentena. En  ung  officers  lif  i  Stockholm  under  senare  delen 
af  1700-talet,  helst  om  han  var  utan  egentligt  stöd  af  anhöriga 
och  gynnare,  hade  tvifvelsutan  lätt  nog  att  urarta  till  en  viss 
regellöshet  i  seder.  Man  lefde  dä,  kanske  mer  än  under  bäde 
äldre  och  senare  tider,  för  stundens  nöje;  och  nöjet  var  icke 
alltid  af  ädlaste  slag.  Man  satte  sig  i  skulder  upp  öfver  öro- 
nen, utan  tanke  pä  framtiden,  och  man  var  ständigt  färdig  att 
med  värjan  i  hand  begära  upprättelse  för  hvarje  den  minsta 
oförrätt  *). 

Gustaf  Armfelts  lif  i  Stockholm  under  1770-talct  synes, 
enligt  hans  egna  anteckningar,  icke  hafva  bildat  nägot  undantag 
frän  regeln  i  detta  afseende.  I  hans  eget  skaplynne  fanns  in- 
genting, som  uppreste  sig  mot  det  lättsinne  som  läg  i  tidens 
seder.  Sund  och  stark,  full  af  brusande  ungdomsmod,  lefde  han 
i  ögonblickets  glada  nu.  Oaktadt  sitt  älskvärda  väsen,  som 
gjorde  honom  gärna  sedd  i  olika  kretsar,  stötte  han  genom  sitt 
ungdomliga  öfvcrmod  ofta  äldre  personer  fi^r  hufvudet.  Om 
dessa  voro  män  af  inflytande,  och  om  hans  framtid  af  dem  i 
nägon  mån  kunde  blifva  beroende  —  detta  var  honom,  enligt 
hans    egen    uppgift,  fullkomligt   likgiltigt.     Om  den  vackre  unge 


*)  Åtskilliga  utdrag  ur  den  (Ijörwellska  brefv.äxlingen  (i  Kongl.  Bibi.) 
för  åren  1775 — 79,  meddelade  af  Beskow  i  »Gustaf  111  såsom  konung  och 
m.änniska»  IV:  12  o.  f.,  tjena  att  bestyrka  att  forliållandet  med  gardesoflice- 
rarnas  moral  och  disciplin  vid  denna  lid  icke  var  det  bästa. 


—  i6  — 

gardesofficern  således  icke  egentligen  ansågs  vara  på  afvägar, 
sä  var  dock  hans  lif  vid  denna  tid  säkert  icke  egnadt  att  väcka 
större  förhoppningar.  Konung  Gustaf,  som  fäst  uppmärksam- 
het vid  honom,  var  längt  ifrån  att  betrakta  honom  med  bevågna 
l)lickar. 

Äfven  Armfelt  var  icke  sen  att  gripa  till  värjan  vid  den 
minsta  förolämpning.  En  duell  af  en  obetydlig  anledning  mel- 
lan honom  och  en  annan  ung  officer  vid  gardet,  under  dess  på- 
gående öfning  pä  Ladugårdsgärdet,  synes  —  ehuru  utgången 
ej  blef  olycklig  för  Armfelts  särade  motståndare  —  hafva  rågat 
mättet  af  de  ungdoms-obetänksamhetcr,  med  hvilka  man  ville 
hafva  öfverseende.  Konung  Gustaf  lät  tydligt  förstå  sitt  miss- 
nöje och  tillkännagaf  sin  afsigt  att  förflytta  fänriken  baron  Gu- 
staf Armfelt  till  ett  annat  regemente. 

Detta  medförde  en  vändning  i  Armfelts  öden.  För  att 
undgå  förödmjukelsen  af  den  degradering,  som  en  dylik  förflytt- 
ning skulle  innebära,  skyndade  han  att  begära  tillstånd  att  gä 
i  utländsk  krigstjenst. 

Det  var  år  1778.  Det  vidtutseende  krig  mellan  Preussen 
och  Österrike,  som  höll  pä  att  utbryta  med  anledning  af  tviste- 
frågan om  baierska  arftöljden,  syntes  böra  erbjuda  ett  utmärkt 
tillfälle  att  i  preussisk  tjenst  under  tidchvarfvets  störste  fältherre, 
Fredrik  II,  fä  inhemta  krigarens  yrke.  Utsigtcn  att  pä  samma 
gäng  få  besöka  friimmande  länder  och  folk  kunde  ej  vara  annat 
än  lockande  för  Armfelts  lifliga  sinne;  och  en  utländsk  resa  an- 
sågs dessutom  tillhöra  en  ung  ädlings  uppfostran  under  i8:de 
århundradet.  —  Den  sökta  tjenstledigheten  beviljades,  och  Arm- 
felt anträdde  under  sommaren  1778  den  två-äriga  resa,  som  i 
hans  lif  bildar  gränslinien  mellan  de  stundom  ystra  och  öfver- 
dadiga  ynglingaåren  och  en  mannaålder,  som  tidigt  fördes  in  på 
en  bana  af  historisk  betydelse. 

Det  blef  två  är,  rika  pä  intryck,  minnen  och  lärdomar  — 
vis.serligen  äfven  pä  öfverdåd  och  äfvcntyr,  icke  alltid  af  det 
mest  respektabla  slag.  Ungdomsmodet  och  lättsinnet  funnos  väl 
i  i)ehäll  vid  lians  återkomst  —  och  det  dröjde  länge,  innan  Arm- 
felt i  detta  afseende  åldrades  — ,  men  omplanteringen  i  en 
annan  jordmän  hade  medfört  en  rik  utveckling  af  hans  person- 
lighet. Den  medfödda  lilskvärdlnten  slog  ut  i  sin  fulla  blomning, 
<^)ch  tanken  och  inbillningskraftcn  fylldes  med  andra  ämnen  än 
dem  som  garnisonslifvct  i  Stockholm  erbjudit.  Gustaf  Armfelt 
var,  dä  han  återvände  till  Sverige  efter  en  vidsträckt  utländsk 
resa,    icke  längre  en  outvecklad  yngling.     Hans  ställning  i  yttre 


—  17  - 

afsccndc    undergick    ocksä    hastigt    en    förändring,    livaroni    don 
tjuguårige  fänriken  knappast  hade  drömt. 


Äfven  vid  detta  skede  af  Arnifelts  lif  var  det  en  Sprengt- 
porten,  som  öfvade  ett  i  viss  män  afg()rande  inflytande.  Det 
var  Jakob  Magnus  S[M-cngtportens  yngre  broder,  den  i  h^inlands 
historia  sä  beryktade  Göran  Magnus.  Han  var  vid  denna  tid 
öfvcrste  och  chef  för  Savolaxbrigaden  och  hade  genom  stor  mi- 
litärisk  och  achiiinistrativ  duglighet  samt  genom  den  ifver,  med 
hvilken  han  sörjde  för  östra  Finlands  sättande  i  försvarbart  skick 
och  för  sina  officerares  utbildning,  gjort  sig  i  hög  grad  förtjent 
af  sitt  finska  fäderneslands  tacksamhet.  Längre  än  den  äldre 
brodern  hade  han  äfvcn  behållit  konung  Gustafs  ynnest;  men 
under  aren  1776 — 1778  hade  en  viss  spänning  uppstått  mellan 
monarken  och  den  misstänksamme  öfversten.  Han  trodde  att 
hans  planer  motverkades  af  dem,  som  pä  närmare  häll  hade  ko- 
nungens öra;  förgäfves  hade  han  icke  lyssnat  till  sin  exalterade 
äldre  broders  våldsamma  utgjutelscr  öfver  konungens  otacksam- 
het. Gustaf  III  kunde  frän  denna  tid  äfvcn  räkna  Göran  Mag- 
nus Sprengtporten  till  de  missnöjda.  En  förklaring  egtle  dock 
rum  mellan  konungen  och  Sprengtporten  på  våren  1778,  och 
den  senare  begagnade  sig  af  den  försonliga  stämning,  som  därpå 
följde,  för  att  begära  tillstånd  att  på  statens  bekostnad  fä  göra 
en  utländsk  resa  för  militära  studier  *). 

Frågan  var  ännu  icke  fullt  afgjord,  då  tanken  på  Gustaf 
Arnifelts  utländska  resa  uppstod.  Hans  fader,  en  af  Sprengt- 
portens  vänner  och,  liksom  hela  Finland^  öfvertygad  om  dennes 
utmärkta  personliga  egenskaper,  kunde  icke  tänka  sig  någon 
bättre  mentor  för  sin  son,  då  denne  i  främmande  lam!  skulle 
förkofra  sig  i  sitt  yrke.  Sprengtporten  å  sin  sida,  som  älskade 
att  omgifva  sig  med  unga  officerare  och  var  van  att  pä  dem 
öfva  inflytande,  hade  ingenting  emot  den  unge  Armfelts  ressäll- 
skap. Det  beslöts  att  de  skulle  följas  ät,  för  att  söka  fä  anställ- 
ning i  preussiska  arméen. 

I  slutet  af  Augusti  1778  sammanträffade  de  båda  blifvande 
reskamraterna  vid  S:t  Michel  i  Finland,  hvarest  hela  Savolax- 
brigaden var  sammandragen  till  ett  stort  öfningsläger  under 
Sprengtportens  befäl.  Han  mottog  den  unge  Armfelt  med  väl- 
vilja,   dels    pä    grund    af  äldre  förbindelser  med  hans  slägt,  dels 


*)  Se  härom  Tigerstcill,  G.  M.  Sprengtporten,  i  Finsk  Tidskrift  1878:  168. 
Tcynér,  G.  M.  Aiinfclt,  ^ 


{ 


—  i8  — 

för  hans  personliija  egenskaper.  Såsom  en  af  Sprengtportens 
adjutanter  deltog  Arnifelt  i  Savolaxbrigadens  öfningar,  h vilka 
lifligt  intresserade  honom,  pä  samma  gäng  som  befälhafvarens 
nit  och  de  finska  officerarnas  goda  anda  väckte  hans  lifliga  be- 
undran *).  Sedan  lägret  i  slutet  af  September  var  slut  och  Arni- 
felt bevittnat  Sprengtportens  afsked  frän  sin  brigad,  hvilket  han 
beskrifver  såsom  »verkligen  rörande»,  följde  han  sin  blifvande 
mentor  till  dennes  boställe  Brahelinna,  för  att  därifrån  gemen- 
samt med  honom  anträda  resan  till  utlandet.  Riksdagskallelsen, 
som  utkom  pä  hösten  1778,  höll  på  att  göra  hela  resplanen  om 
intet.  Sprcngtporten  var  nämligen  frestad  att  bevista  riksdagen, 
oaktadt  han,  enligt  uppgift,  varit  den  enda  regementschef,  som 
ej  erhållit  direkt  del  af  kallelsen  till  riksdag.  Konungens  ut- 
tryckliga befallning  till  Sprcngtporten  att  begifva  sig  åstad,  af- 
gjorde  dock  saken;  men  först  i  slutet  af  Mars  1779  anträddes 
resan. 

Armfelt  tillbragte  denna  vinter  pä  Brahelinna  i  Sprengt- 
portens hus  och  under  hans  ögon.  Han  använde  denna  tid  väl. 
till  militära  studier,  hvilka  väl  under  Stockholmsvistelsen  blifvit 
försummade,  men  för  hvilka  han  bibehållit  anlagen  och  intresset, 
ritade  kartor,  begagnade  det  välförsedda  biblioteket  på  J-Jrahe- 
linna  och  —  spelade  schack.  Det  saknar  icke  sitt  intresse,  sä- 
.som  bidrag  till  Sprengtportens  karakteristik,  att  läsa  Armfelts 
skildring  af  sin  vistelse  i  hans  hus  och  af  sitt  intryck  af  hans 
personlighet.  Det  innebär  därjämte  ett  bidrag  till  tidens  sede- 
historia. 

»Göran  Sprengtportens,  säger  Armfelt,  »var  den  yngste  af 
sina  bröder;  han  hade  icke  samma  snille  och  kunskaper  som 
hans  broder  generalen,  som  dog  pä  Biskops-udden,  sedan  han 
under  många  är  inbillat  sig  att  han  höll  på  att  dö.  Men  han 
hade  större  konseqvens  i  sina  planer  och  mera  ihärdighet  i  deras 
utförantle  än  denne.  Mot  sina  underlydande  var  han  frikostig, 
ofta  viinlig  och  glad,  och  var  af  dem  afgudad  såsom  sällan  en 
chef  varit  tiet.  Men  han  var  afundsjuk,  misstänksam,  hetsig  och 
gl(>mde  sig  ofta.  lian  slutade  med  att  fläcka  sin  ära,  då  han 
förde  afvog  sköld  mot  sitt  fädernesland  j)å  grund  af  missnöje 
med  styrelsen  .  .  .  Jag  bevarar  emellertid  med  tacksamhet  min- 
net af  den  första  tid,  jag  tillbragte  tillsammans  med  honom. 
Hans  hu.stru  intresserade  mig  lifligt,  fastän  lion  icke  var  vacker. 


•)  I  cll  l>rcf  frSn  »Icnna  tid  uttalar  Armfelt  sin  .Isigf  att  »konungen  i 
licla  annécii  skulle  liiuia  fH  s!l  kunniga,  inlclligeuta,  »liscipliner.ade  och  väl- 
siiinuile  i)flic(T:ire  stun   i   Savolaxl>riga«len». 


—  19  — 

Mild,  älskvärd  och  bildad,  bar  hon  i  sitt  utseende  och  hållning 
prägeln  af  sitt  olyckliga  förhållande  till  sin  man;  och  Sprcngt- 
porten  var  en  i  alla  afseenden  bra  dälig  make.  —  Ofver  femton 
officerare  voro  dä  stiindiga  gäster  i  Sprengtportens  hus,  utan 
att  räkna  dem  som  regelbundet  gjorde  besök.  Man  lefde  pa 
stor  fot  och  arbetade  mycket.  Han  satte  hela  sin  omgifning 
i  arbete,  än  till  skrifgöromål,  än  till  topografiska  undersökningar, 
hvartill  han  först  i  Finland  tagit  initiativet.  lian  gaf  också  mig 
att  göra,  och  syntes  vara  tillfredsställd  med  min  fattningsgäfva». 

»Jag  .steg  i  hans  ynnest  genom  en  tilldragelse,  som  kunnat 
få  en  olycklig  utgång.  1mi  afton,  dä  det  hos  fru  Sprengtporten 
sjöngs  Ikllmans  visor,  ansåg  en  viss  baron  Z.  att  jag  gjort  narr 
af  honom.  Då  vi  gingo  därifrån,  utmanade  han  mig.  Det  af- 
gjordcs  hastigt,  att  vi  följande  dagen  skulle  slåss  på  pistoler. 
Han  hade  första  skottet.  Han  träffade  icke;  och  då  kom  honom 
hans  raseri  till  den  grad  att  förlora  all  besinning,  att  han  afsköt 
sitt  andra  pistolskott,  hvars  kula  gick  alldeles  under  min  näsa, 
och  därefter  drog  han  värjan  för  att  rusa  på  mig.  Jag  hejflade 
honom  och  satte  pistolen  för  hans  bröst.  Han  lugnade  sig,  er- 
kände sin  oförrätt  och  gjorde  sin  ursäkt.  Jag  hade  slup[)it  un- 
dan för  sä  godt  köp,  att  jag  ej  var  oförsonlig,  och  saken  blef 
sålunda  bilagcl.  Jag  åtog  mig  till  och  med  att  framställa  den 
för  Sprengtporten;  men  lian  kunde  aldrig  fullt  förlåta  baron  Z. 
hans  uppförande.  Denne  baron  Z.  var  likväl  en  tapper  man. 
Han  visade  det,  innan  han  stupade  i  finska  kriget,  hvarest  jag 
hade  tillfälle  att  med  egna  ögon  döma  om  hans  mod». 

Uppbrottet  från  Brahelinna  skedde,  såsom  nämndt  är,  i 
Mars  1779,  och  resan  skedde  ingalunda  med  öfverdrifven  hastig- 
het. En  mängd  ofiicerare  af  Savolaxbrigaden  följde  Sprengt- 
porten öfver  ryska  gränsen  till  Viborg,  dit  vägen  togs  öfver 
Lovisa  och  Fredrikshamn.  Resans  början  liknade  ett  triumftåg. 
Pä  de  nämnda  stiillena  tillät  man  icke  Sprengtporten  och  hans 
ressällskap  att  betala  härbergc  och  lefnadskostnader.  Särskildt 
i  Viborg,  den  första  mera  betydande  ort  på  det  ryska  onn-ådet, 
var  de  resandes  vistelse  en  kedja  af  lustbarheter  och  hyllningar. 
Detta  mottagande,  i  hvilket  de  ryska  myndigheterna  gjorde  ge- 
mensam sak  med  den  gammalfinska  befolkningen  i  (istligastc 
h^inland,  hvilket  gen(Mii  Armfelts  medverkan  trettio  år  senare  pä 
fredlig  väg  åtcreröfrades  från  Ryssland,  var  en  aktningsgänl  åt 
Sprengtportens  stora  anseende  såsom  en  af  Finlands  mest  fram- 
stående "  män.  Måhända  hade  denna  uppmärksamhet  från  rysk 
sida  äfven  sin  grund  i  den  önskan  att  vinna  denne  sä  högt  upj)- 
burne   man  fin    Rysslands    intressen,  hvilkcn  längre  fram,  på  ett 


—    20   — 

för  Sprengtportcn  så  föga  hedrande  sätt,  kröntes  med  framgång. 
I  Viborg  skildes  de  finska  officerarna  frän  sin  chef,  och  till  Pe- 
tersburg ätf(3ljdcs  han  endast  af  Armfelt  och  den  femtonårige 
Johan  Henrik  Tawast,  som  sedermera  under  finska  kriget  stridde 
vid  Armfelts  sida  och  som  under  senare  tider  hann  svenska  ar- 
méens högsta  värdigheter. 

Frän  början  af  Armfelts  resa  med  Sprengtportcn  föreligger 
en  följd  af  bref  från  den  förstnämnde  *),  hvilka  visa  att  den 
skola,  han  genomgått  pä  Brahelinna,  icke  varit  utan  betydelse 
för  hans  utbildning  i  krigarens  yrke,  samt  att  han  anträdt  sin 
resa  med  full  föresats  att  i  främmande  land  noga  taga  kännedom 
om  hvad  därtill  hörde.  Dessa  bref  innehålla  utförliga  beskrif- 
ningar  af  terrängförhållandcn  och  befästningar  af  de  orter,  som 
besöktes,  anteckningar  om  den  militära  organisationen  och  för- 
valtningen i  främmande  länder  o.  s.  v.  Nöjet  hade  ej  mindre 
än  förr  sina  lockelser  för  den  unge  officern,  och  han  njöt  i  rikt 
mått  hvad  som  däraf  erbjöds;  men  det  visar  sig  af  dessa  an- 
teckningar, att  allvarligt  arbete  lika  litet  nu,  som  under  mognare 
år,  var  honom  motbjudande.  Politiska  frågor  synas  däremot 
ännu  föga  hafva  fängslat  hans  intresse. 

I  senare  delen  af  April  anlände  de  resande  till  Petersburg. 
Svenske  ministern  baron  v.  Nolcken  införde  de  bada  svenskarna 
i  Petersburgs  förnäma  värld,  hvars  lustbarheter  nu  stodo  i  fullt 
flor.  Afven  här  mottogos  de  med  den  utsöktaste  artighet  i  en- 
skilda kretsar.  Bland  de  hus,  hvilka  särskildt  stodo  dem  öppna, 
nämnas  fältmarskalken  Galitzins,  grefve  Panins,  den  från  sin  lång- 
variga vistelse  i  Sverige  välbekante  ryske  diplomatens,  samt  öf- 
verhofstall mästaren  grefve  Narischkins.  Den  sistnämndes  dotter, 
den  sköna  Nathalie,  »försäkrade  mig  mer  än  en  gång»,  säger 
Armfelt,  »que  j'étais  joli  gargon»;  men  hon  var  så  omgifven  af 
förnäma  herrar  och  ordensband,  att  jag  aldrig  vågade  närma 
mig  henne».  Däremot  hörde  Sprengtportcn,  enligt  Armfelts  upp- 
gift, till  hennes  ifriga  beundrare,  ehuru  utan  all  framgång.  — 
Om,  såsom  blifvit  [)ästådt,  någon  särskild  uppmärksamhet  visa- 
des Sprengtportcn  från  ryska  hofvets  och  regeringens  sida  för 
att  vinna  honom  för  Rysslands  intresse,  sä  synes  dock  detta 
hafva  skett  hans  unge  reskamrat  ovetande.  Armfelt  omtalar 
visserligen  att  han  och  Sprengtportcn,  anförda  af  baron  Nolc- 
ken,   gemensamt    haft    audiens    på    Zarskoje-Zelo,    dels    hos  den 


*)  Jämte  Armfclfs  i  senare  tifl  nedskrifna  mcmoirfmfjmenf  utgöra  flcssa 
bref,  hvilka  dock  endast  finnas  bevarade  i  afskrift,  hufvudkällan  for  följande 
skildring  af  lians  resa. 


—    21     — 

mäktige  gunstlinijcn  furst  Potemkiti,  dels  hos  kejsarinnan  Ka- 
tarina II;  men  hvad  därvid  föreföll,  vittnade  ej  om  nation 
större  uppmärksamhet  än  som  vanligen  tillkom  resande  främ- 
lingar af  rang. 

Katarina  II  gjorde  pä  den  unge  Armfelt  ett  lifligt  intryck. 
Han  fann  henne  ännu  vid  50  ars  älder  skön  och  intagande;  han 
beundrade  hennes  vackra  hy,  hennes  ovanligt  välbildade  händer^ 
hennes  lifliga  och  genomträngande  blick,  som  pä  ett  egendomligt 
tjusande  sätt  fästes  pä  den,  med  hvilken  hon  talade.  »Hon 
kunde  hafva  varit  en  qvinna  af  folket  och  klädd  i  trasor»  utbri- 
ster han;  »jag  skulle  ända  hafva  ansett  hvarje  ynnest,  hon  kun- 
nat bevisa  mig,  som  en  lycka».  Audiensen  hos  kejsarinnan 
räckte  endast  helt  kort  och  slöts  med  hennes  uppmaning  till 
Potemkin,  som  var  närvarande,  att  visa  de  resande  Zarskojc- 
Zelos  märkvärdigheter. 

Potemkin  gjorde  på  Armfelt  ingalunda  samma  gynnsamma 
intryck  som  hans  stora  herskarinna.  Svenske  ministern  baron 
Nolckcn  och  hans  resande  landsmän  hade  blifvit  mottagna  af 
den  mäktige  gunstlingen  —  i  nattrock;  han  säg  knappast  pä 
dem  och  växlade  icke  många  ord,  oaktadt  Nolcken  tillhörde 
hans  personliga  umgänge,  och  Potemkin  i  allmänhet  föregaf  en 
särskild  välvilja  mot  alla  svenskar.  Han  bjöd  dem  till  sitt  bord, 
men  var  själf  frånvarande  vid  middagen.  Potemkins  utseende 
beskrifves  i  ett  af  Armfelts  bref  sålunda:  »Han  är  längre  än  jag 
—  Armfelt  var  ovanligt  högväxt  — '■  och  mycket  mera  groflem- 
mad,  väl  vuxen,  men  har  en  djäfvulsk  uppsyn,  värdig  en  galg- 
fägel;  till  dessa  vackra  egenskaper  kommer  äfven  att  han  har 
ett  öga  för  litet».  —  »Vi  sprungo  med  den  store  Potemkin  och 
den  lille  Nolcken»,  fortsätter  Armfelt,  »omkring  för  att  beskåda 
Zarskoje-Zelos  märkvärdigheter,  smutsiga  öfver  öronen.  Belägen- 
heten och  omgifningarna  äro  vackra;  slottet  med  sina  förgyll- 
ningar och  sin  gröna  målning  ser  ut  som  en  papegojbur». 

Efter  några  veckors  uppehåll  i  Petersburg  anträddes  resan 
i  midten  af  Maj  öfver  Warschau  till  Schlesien,  där  de  båda  sven- 
ska officerarna  hoppades  få  förena  sig  med  den  preussiska  ar- 
méen.  Från  rysk  sida  utrustades  de  med  rekommendationsbref 
såväl  till  Rysslands  ambassadör  i  Warschau,  grefve  Stackelberg, 
som  till  dess  minister  i  licrlin,  furst  Dolgorucki.  l'"ärden  gick 
öfver  Narva,  Dorpat  och  Riga,  Mitau  och  genom  Lithauen  till 
Polens  jiufvudstad;  och  Armfelt  antecknade  flitigt  hvad  han  i 
dessa  städer  fann  i  militäriskt  afseende  anmärkningsvärtlt. 

Förhällandet  mellan  de  båda  reskamraterna  började  grum- 
las  efter  ett  häftigt  uppträde  i  Narva,  hvilket  höll  på  att  urarta 


—    22   — 

till  handgripligheter.  Med  missnöje  har  Armfelt  antecknat  Sprengt- 
portens  "förtrolighet  nied  ett  par  ryska  generaler,  med  hvilka 
han  sammanträffade  under  resan:  Michelson,  som  sedermera  1788 
blef  Sprengtportcns  vapenbroder  under  kriget  i  Finland,  och 
Drcwitz,  känd  för  den  grymhet  och  rofgirighet,  med  hvilka  han 
farit  fram  i  Polen  under  striderna  med  de  konfedererade.  I  Dor- 
pat,  där  ett  kort  uppehåll  gjordes,  sysselsatte  sig  Sprengtporten 
företrädesvis  med  samtal  med  friherre  Berndt  Otto  Rehbinder,  en 
finsk  adelsman,  kapten  i  svensk  tjcnst,  som  af  missnöje  med  stats- 
hvälfningen  1772  hade  rymt  till  Ryssland,  hvarest  han  sökt  verka 
för  återställandet  af  frihetstidens  statsskick  —  med-  rysk  hjälp. 
Han  var  nu  »Kreisrichter»  i  Lifland  och  hade  af  kejsarinnan  fatt 
det  stora  godset  Waimel  nära  Riga.  Oaktadt  Sprengtportcns 
delaktighet  i  tilldragelserna  1772,  syntes  han  och  Rehbinder  nu 
vara  i  bästa  förstånd.  »Jag  förmådde  icke»,  säger  Armfelt,  »yttra 
ett  enda  ord  till  honom:  till  den  grad  hafva  alltid  personer  af 
detta  slag  varit  mig  motbjudande». 

I  en  by  på  andra  sidan  Grodno  i  Lithauen  mötte  de  re- 
sande en  kurir,  som  medf<>rde  underrättelse  om  afslutandet  af 
freden  i  Teschen  (den  13  Maj  1779).  •^Jag  skall  aldrig  glömma», 
skrifver  Armfelt  i  ett  bref  från  Warschau,  nlen  grämelse  som 
denna  oförmodade  nyhet  förorsakade  mig.  Likväl  blef  jag  nå- 
got tröstad  af  de  ord,  som  kejsar  Josef  skrifvit  till  en  af  sina 
generaler:  La  paix  est  faite,  mais  vous  savez  qu'elle  est  du  genre 
feminin». 

Resan  fortsattes  emellertid  till  Warschau.  Färden  genom 
Lithauen  och  Polen  var  högst  mödosam,  och  tillståndet  i  tletta 
land  viickte  den  unge  svenskens  lifliga  förtrytelse.  »Polackarnas 
frihet»,  skrifver  han,  »är  upprörande  genom  det  missbruk  som 
däraf  göres.  Jag  skulle  hellre  vilja  vara  slaf  än  hafva  medbor- 
garrätt l)land  ett  folk,  som  uppför  sig  pä  ett  sådant  sätt  .  .  . 
Aldrig  kunna  öfverflöd  och  elände  erbjuda  sä  slående  motsatser 
som  här.  Den  polska  aristokratien,  omgifven  af  allt  hvad  asia- 
tisk och  europeisk  lyx  har  förfinadt,  har  vunnit  detta  på  bekost- 
nad af  det  liigre  folkets  slafveri  och  tillintetgörelsc.  Detta  olyck- 
liga folk  är  utsatt  för  alla  möjliga  slag  af  misshandel  och  sär- 
skildt  for  ett  slags  landsplåga,  som  synes  mig  mera  förödmju- 
kande än  allt  annat.  13et  är  judarna,  som  vimla  i  detta  land 
och  som  hafva  förpaktat  allt  möjligt:  broar,  båtkxler,  värdshus 
o.  s.  v.,  och  som  med  sin  medfödda  tjufaktighet  förena  en  sä 
vederstygglig  osnygghet,  att  luften  nästan  f()rpestas». 

Ank-tmsltn  till   Warschau  skedde  den    1    Juni.     Efter  resans 
be.svar!igii<ter    furtfoll  Polens  hufxiidslad  Armfelt  såsom  »ett  pa- 


I 


—  23  — 

radis  pä  jorden».  Öfvcr  hans  skildrini^  af  vistelsen  i  Warschau 
hvilar  ett  skimmer  af  romantik:  det  blef  for  honom  »en  förtrol- 
lad ö»,  frän  hvilken  han  nästan  med  vald  mäste  slitas,  lian  hän- 
gaf  sig  här  ät  ett  svärmeri,  som  höll  pä  att  fä  allvarligare  följ- 
der än  mängden  af  de  mer  och  mindre  romantiska  förbindelser, 
som  tillhöra  hans  Icfnadshistoria.  Berättelsen  därom,  af  honom 
själf  med  förkärlek  framställd  i  hans  efterlemnade  anteckningar, 
kan  här  icke  alldeles  förbigäs. 

l^\)rst  likväl  nägra  minnen  frän  Warschau  af  allmännare  art. 
Ryske  ambassadören  grefvc  Stackelberg,  som  vid  denna  tid  var 
Polens  verklige  regent,  mottog  de  resande  svenskarna,  hviika  till 
honom  medfört  rekommendationsbref,  med  utmärkelse.  I  lan  be- 
handlade dem  säsom  landsmän  och  gamla  vänner  och  införde 
dem  i  Warschaus  förnäma  värld.  Stackelbergs  person  skildras 
pä  följande  sätt  i  ett  af  Armfelts  bref :  sDct  är  en  homme  d'esprit, 
fin,  stolt,  högdragen  och  frikostig,  likväl  mera  fruktad  än  om- 
tyckt, för  öfrigt  ganska  älskvärd,  isynnerhet  när  han  är  vid  godt 
lynne  och  har  lust  att  berätta»,  —  Armfelt  återsåg  Stackelberg 
tolf  är  senare  under  ändrade  förhållanden  i  Stockholm.  Denne 
var  dä  rysk  ambassadör  vid  svenska  hofvet,  och  den  unge  sven- 
ske officern,  som  i  Warschau  njutit  hans  gästfrihet,  hade  dä  ge- 
nom sin  konungs  förtroende  Ijlifvit  en  af  Sveriges  inflytelserika- 
ste män,  ät  hvilken  underhandlingarna  med  främmande  sändebud 
voro  anförtrodda.  En  annan  bekantskap  frän  Warschau  förnyade 
Armfelt  under  senare  tid  och  under  olika  förhallanden:  det  var 
den  ryske  generalen  Igelströhms,  hvars  namn  läses  vid  sidan  af 
Armfelts  i  fredsurkunden  mellan  Sverige  och  Ryssland,  upprättad 
i  Wcrelä,  sedan  de  förut  i  blodiga  duster  pröfvat  hvarandras 
fältherreskicklighet. 

Konung  Stanislaus  Poniatowski,  som  efter  sin  tronbestig- 
ning  spelat  den  förnedrande  rolen  af  vasall  under  Stackelbergs 
mäktiga  herskarinna,  mottog  äfven  med  synnerlig  välvilja  Sprengt- 
porten  och  Armfelt,  och  sade  sig  ega  en  särskild  förkärlek  for 
Sverige  på  grund  af  sin  faders  forna  förbindelser  med  Karl  XII. 
Denne  konungs  porträtt  hängde,  enligt  Armfelts  uppgift,  i  den 
polske  konungens  arbetsrum.  —  Konung  Stanislaus  hade  för 
mänga  personliga  företräden  för  att  icke  intaga  Armfelts  unga 
sinne,  ehuru  denne  visserligen  icke  var  blind  för  det  förnedrande 
i  hans  ställning  och  för  de  olyckor,  denna  dragit  öfvcr  hans  land. 
Pä  följande  siitt  skildrar  han  i  ett  bref  konungen  och  de  kretsar, 
i  hviika  han  rörde  sig:  ^1  lan  är  ganska  rikt  utrustad,  kunskaps- 
rik och  eger  i  ovanligt  mätt  ordets  gäfva,  t.  o.  m.  i  sä  hög  grati, 
att  hans  vältalighet  räddat  hans  lif,  dä  han  bortfördes  af  de  kon- 


—  24  — 

federerade.  Han  talar  latin,  franska,  italienska,  tyska  och  ryska 
såsom  sitt  niodersniäl,  med  samma  lätthet  som  om  han  varit 
uppfostrad  i  alla  dessa  länder.  Hans  minne  är  utomordentlis^t; 
han  svärmar  för  den  sköna  litteraturen,  för  byggnadskonst  och 
målning,  därjämte  för  sköna  qvinnor  och  alla  slag  af  nöjen.  Man 
kan  knappast  tänka  sig  en  älskvärdare  enskild  man.  Men  sä- 
kert är  att  han  icke  är  danad  för  att  bära  en  krona,  och  att  de 
svårigheter  och  olyckor,  som  mött  honom  under  hans  regering, 
äro  följder  däraf.  Konung  sedan  fjorton  år  tillbaka,  utan  att 
någonsin  hafva  regerat,  alltid  styrd  af  en  rysk  ambassadör,  som 
är  färdig  att  med  vapenmakt  genomdrifva  sin  herskarinnas  vilja 
och  utplundra  hans  land,  motverkad  af  undersåtar,  som  äro  af- 
undsjuka  öfver  hans  upphöjelse  —  hvad  vill  ni  att  han  skall 
göra?  Han  har  dock  för  sitt  land  gjort  allt  som  stått  i  hans 
makt». 

»Den  polska  aristokratien»,  fortsätter  Armfelt,  »är  artig  och 
förekommande  mot  främlingar  och  älskar  prakt  och  öfverflöd; 
deras  inbillningskraft  är  liflig  och  riktad  pä  njutningar.  Passio- 
nen för  qvinnor  och  spel  är  isynnerhet  vanlig.  Af  naturen  lätt- 
sinniga och  ombytliga,  gifva  eller  söka  de  ofta  förevändning  till 
äktenskapsskillnad,  något  som  man  har  mycken  smak  för  i  detta 
land.  Jag  var  en  dag  i  ett  sällskap,  hvarest  bland  25  gifta  da- 
mer 14  voro  öfvergifna  af  sina  män.  —  Det  täcka  könet  är  här 
gudomligt;  damernas  bildning  öfverträffar  alla  förväntningar.  De- 
ras toilett  är  gärna  något  vårdslös,  men  posten  går  icke  oftare 
mellan  Paris  och  Warschau  än  fruntimmersmoderna  här  växla. 
De  polska  damerna  äro  af  naturen  behagsjuka  och  förstå  att 
gifva  något  visst  intressant  åt  sitt  väsen,  af  hvilket  äfven  den 
mest  likgiltige  ofrivilligt  fängslas  .  .  .  Med  ett  ord,  jag  skulle, 
för  att  visa  huru  fullkomligt  sannt  allt  detta  är,  gärna  vilja  för- 
klara dem  alla  för  gudomligheter,  om  jag  icke  hade  —  mina  re- 
ligiösa grundsatser» ! 

Målningen  är,  såsom  man  fuiner,  gjord  »con  amore»;  men 
saknar  dock  icke  sin  udd.  Det  är  en  .skildring  i  tidehvarfvets 
anda  och  ton,  .som  visar  förhållandena  i  slutet  af  rococons  glans- 
period, men  med  den  bestämda  egendomlighet,  som  betingats  af 
det  polska  lynnet  och  af  Polens  sjunkande  tillvaro  såsom  ett 
fritt  folk.  Det  var  tiden  mellan  Polens  första  och  andra  delning; 
ännu  voro  polackarna  .stolta  öfver  sin  frihet,  ehuru  den  var  blott 
ett  sken,  och  de  polska  magnaterna  .skickade  sig  såsom  .själf- 
stiindiga  furstnr,  ehuru  en  onåclig  blick  från  Rysslands  ambassa- 
ilör  kundi'  siitta  dem  i  oro.  Vid  konung  Stanislai  hof  fortsattes  de 
yttre  traditionerna  från  hofvet  i  Versailles;  i  umgänget  Inule  man 


—   25   — 

tillctrnat  sig  upplysningstidchvarfvcts  äsigter  och  moral.  I  stora 
världen  var  man  en  »homme  d'esprit»,  om  man  ville  vara  en 
»homme  du  monde»,  och  man  hyste  i  VVarschau  lika  litet  som 
i  Paris,  Stockholm  och  Petersburg  puritanska  äsigter  i  moralen. 
Men  därtill  kom  i  den  polska  hufvudstaden  ett  visst  naivt,  ur- 
sprungligt, half-orientaliskt  element,  som  ät  svärmeriet  för  de 
sköna  kunde  gifva  nägot  af  fantastisk  ridderlighet,  hvilken  tide- 
hvarfvets  glatta  förståndsodling  och  konventionella  former  annor- 
städes Jiade  bannlyst. 

Åtminstone  blef  detta  fallet  med  den  22-ärige,  varmblodige 
Gustaf  Armfelt. 

Det  var  pä  en  fest  i  ett  af  Warschaus  mest  lysande  hus, 
hos  furst  Czartoryski,  som  han  gjorde  bekantskap  med  en  ung 
dam,  hvars  skönhet  och  djupt  sorgbundna  utseende  gjorde  pä 
honom  det  lifligaste  intryck.  Hon  tillhörde  Polens  högsta  ari- 
stokrati; tre  veckor  förut  hade  hon  lemnat  det  kloster,  där  hon 
blifvit  uppfostrad,  och  hade  strax  därefter  blifvit  tvungen  att 
ingå  äktenskap  med  en  grefve  D.,  *)  för  hvilken  hon  hyste  den 
största  afsky.  Hennes  förnamn  var  Adelaide.  Bekantskapen 
öfvergick  hastigt  till  ett  ömsesidigt  ohejdadt  kärlekssvärmeri  och 
till  ett  ömmare  förhällande.  Berättelsen  härom,  sådan  den  före- 
ligger i  Armfelts  efterlemnadc  anteckningar,  är  en  roman  i  det 
i8:de  århundradets  stil,  hvilken  icke  saknar  något  af  de  tradi- 
tionella dragen:  hemliga  möten,  kärleksbiljetter,  framlemnade  af 
gamla  duennor,  en  svartsjuk  äkta  man,  som  reser  pä  jagt  och 
som,  för  att  vara  fullkomligt  säker,  under  sin  frånvaro  insprär- 
rar  sin  hustru  i  ett  kloster  och  som  därigenom  blir  lurad.  Den 
ffirsta  kärleksbiljetten,  hvilken  endast  innehöll  orden:  »Je  ne  serai 
jamais  qu'ä  toi»,  stacks  Armfelt  i  handen  —  i  kyrkan;  karak- 
teristisk för  tidens  polska  seder  var  den  längre  fram  följande 
muntliga  förklaringen  af  den  sköna  grefvinnan,  att  hon  ansåg 
detta  löfte  sä  mycket  heligare  som  det  blifvit  lemnadt  i  Her- 
rans tempel!  Utanför  det  klosters  ogästvänliga  murar,  som  in- 
neslöt den  sköna,  vakade  Armfelt  en  natt  tålmodigt  såsom  en 
trogen  riddare,  men  förgäfves;  men  en  följande,  vid  midnattstid, 
egde  de  älskandes  första  möte  rum  —  i  klosterkyrkan! 

Och  därpå  följde  ett  par  Veckor  af  kärleksyra  och  för- 
villelse. Vid  grefve  D:s  återkomst  yppade  hans  otrogna  maka 
för  honom  förhällandet  och  de  följder  som  däraf  kunde  väntas, 
samt  förklarade  att  hon  begärde  skilsmässa.  P^nligt  gällande 
lagar  i  dylika  fall,  hvilka,  såsom  vi  sett,  icke  hörde  till  sällsynt- 

*)  Endast  initialen  linnes  utsatt  i  Armfelts  anteckningar. 


—    26   — 

heterna,  lemnade  hon  sin  mans  hus  och  kunde  nu  fritt  mottaga 
sin  älskares  besök.  De  båda  älskande  uppgjorde  planen  att 
tillsammans  i  hemlighet  begifva  sig  till  hennes  gods  i  Galizien. 
Hon  var  rik;  endast  hennes  juveler  och  kontanta  förmögenhet 
skulle  i  Sverige  hafva  varit  tillräckliga  för  att  inrätta  sig  pä  en 
lysande  fot.  Den  unge  Armfelt  byggde  luftslott  och  drömde  ej 
endast  om  kärlekens  lycka,  utan  äfven  om  en  lysande  yttre 
ställning. 

Under  dessa  svärmerier  hade  Armfelt  nästan  glömt  bort, 
att  hans  reskamrat  Sprengtporten  fanns  i  Warschau.  Själf  in- 
galunda ett  föredöme  i  frågan  om  goda  seder,  kände  denne  dock 
sina  förpligtelser  att  vaka  öfver  sin  unge  följeslagare  och  hade 
tillräckligt  fast  vilja  för  att  kunna  ingripa  med  vederbörlig  energi. 
Grcfvinnan  D:s  roman  hade  i  Warschau  väckt  ett  uppseende, 
som  var  allt  annat  än  angenämt  för  de  resande  svenskarna,  och 
Sprengtporten  beslöt  att  göra  slut  därpå.  En  vacker  Juli-natt  blef 
Armfelt  under  en  vandring  pä  Warschaus  gator  gripen  af  fyra 
beväpnade  personer,  som  innan  han  hunnit  sätta  sig  till  mot- 
värn, inspärrat  honom  i  en  vagn,  hvilken  i  rask  fart  rullade 
framåt,  under  bevakning  af  tvenne  ryttare,  alltid  färdiga  att  vid 
fångens  minsta  försök  att  komma  undan  hota  honom  med  pisto- 
len i  hand.  Han  trodde  sig  naturligtvis  hafva  fallit  offer  för 
den  förorättade  äkta  mannens  svartsjuka.  Efter  några  timmars 
lärd  stannade  vagnen  i  en  by,  och  Armfelts  öfverraskning  blef 
lika  stor  som  han  förtrytelse,  då  hans  blickar  där  möttes  af  — 
Sprengtj)ortens  välbekanta  resvagn  och  af  honom  själf.  vUnge 
man",  sade  han  allvarligt  och  med  en  ton,  som  ej  tillät  invänd- 
ningar, "jag  har  räddat  dig;  min  vänskap  för  din  far  har  gjort 
det  till  min  pligt.  Du  bör  för  öfrigt  veta,  att  jag  ärnar  använda 
alla  medel  för  att  föra  dig  till  Breslau;  där  får  du  göra  huru  du 
behagar.»  Något  val  fanns  icke;  resan  fortsattes  till  Breslau, 
och  romanen,  i  hvilken  planen  till  enlevering  spelat  en  .sä  stor  rol, 
slöts  med  att  det,  trots  alla  protester,  var  —  älskaren  som  blef 
enleverad. 


"Vi  aflägsnade  oss  natt  och  dag»,  berättade  Armfelt,  "trän 
detta  Warschau,  dit  alla  mina  önskningar  vände  sig  och  där  jag 
var  fäst  med  hela  min  själ.  jag  erinrar  mig  ingenting  af  ilen 
sf)rg]iga  resa  vi  gjorde:  allt  hvail  jag  vet,  är  att  jag  af  .sorg 
och  triitthet  var  sjuk,  då  jag  kom  fram  till  Ikeslau.  Fredrik 
den  store  Ivuk-  kort  forul  lemnat  denna  plats,  freden  var  slu- 
ten; allt  hopp,  afven  att  få  komma  i  krig,  var  ute  for  mig;  jag 


-    27  — 

önskade  ingenting  annat  än  att  fä  dö.»  »T.yckHgtvis'>,  tillägger 
han  —  och  ingen  har  bättre  än  han  själf  vittnat  om  sanningen 
af  dessa  ord  —  »äro  kärlekssorger  icke  långvariga  vid  den  ål- 
dern.» Warschau  förblef  dock  ännu  länge  för  Armfelt  ''paradiset 
pä  jorden»;  han  fann  att  Tysklands  umgängesförhällanden  och 
de  tyska  damernas  behag  ej  voro  egnade  att  vinna  pä  jämfö- 
relsen med  hvad  han  beundrat  i  Polens  hufvudstad. 

Sä  mycket  mera  var  att  lära  för  en  blifvande  krigare  i 
Preussen,  hvilket  nyligen  under  Fredrik  den  store  svingat  sig 
upp  till  Europas  främsta  militärstat.  Med  Sprengtporten  besök- 
tes de  frän  sju-äriga  kriget  ryktbara  slagfälten  i  Breslaus  grann- 
skap. Resan  frän  denna  stad  till  Berlin  företogs  i  båt  utför 
Oderfloden  till  Frankfurt  a.  d.  Öder.  En  af  de  sista  dagarna 
i  Juli  skedde  ankomsten  till  Preussens  hufvudstad. 

Äfven  i  Berlin  öppnade  sig  genom  svenske  ministern  ba- 
ron Zöges  bemedling  den  förnäma  världens  dörrar  för  de  re- 
sande svenskarne.  Framför  allt  önskade  de  dock  att  fä  göra 
sin  uppvaktning  hos  konung  Fredrik  II,  den  store  härföraren, 
till  hvilken  samtidens  krigare  sägo  upp  med  en  beundran,  som  en- 
dast kunde  öfverträffas  af  den  misstro,  med  hvilken  han  betrak- 
tades af  samtidens  statsmän.  Pä  utsatt  dag  befunno  de  sig  i 
Potsdam  ansigte  mot  ansigte  med  den  ryktbare  mannen.  Lif- 
ligt  har  Armfelt  skildrat  intrycket  af  hans  personlighet,  sådan 
som  den  föreföll  under  den  korta  audiens^  som  förunnades  ho- 
nom och  Sprengtporten :  hans  genomträngande  blick,  som  Arm- 
felt på  förhand  bercdt  sig  att  möta,  men  som  kom  honom  att 
glömma  alla  föresatser  med  afseende  pä  sin  hållning;  hans  lif- 
liga  samtal,  rcirliga  och  friska  utseende,  oaktadt  hans  ålder. 
Såsom  en  af  resans  märkligaste  tilldragelser  har  Armfelt  anteck- 
nat, att  han  vid  ett  besök  i  Potsdam  sett  konung  PVedrik  själf 
leda  en  manöver  med  sitt  garde. 

Längre  fram  var  Armfelt  äfven  närvarande  vid  den  stora 
höstmaiiöver  i  Berlins  granskap,  vid  hvilken  den  gamle  fälther- 
ren förde  befälet.  Det  var  dock  såsom  förklädd  åskådare;  ty 
en  anhållan,  vederbörligen  framställd  å  de  båda  svenska  resan- 
des viignar  att  sås^m  främmande  officerare  få  bevista  detta  läro- 
rika skådespel,  hade  af  okäntl  anledning  icke  erhållit  något  svar. 
Sprengtporten  blef  luigst  förtörnad  häröfver  och  beslöt  att  lemiia 
Berlin;  Armftlt  däremot  ville  icke  låta  tillfället  gå  sig  ur  hän- 
derna att,  om  också  på  den  ansjiråklösa  platstii  af  en  vanlig 
iiskådare,  vara  närvarantle. 

Detta  blef  anledningen  till  att  ressällskapet  upplöstes  — 
förmodligen  utan  saknad  å  någondera  sidan.     I  Berlin  haile  där- 


—    28    — 

jämte,  enligt  Armfelts  berättelse,  förefallit  ett  uppträde  mellan 
de  bada  reskamraterna,  hvilket  satte  Spengtporten  i  en  löjlig 
dager.  Denne,  som  i  Warschau  såsom  en  sträng  mentor  lös- 
ryckt sin  unge  reskamrat  från  hans  förvillelse,  hade  i  Berlin 
själf  fallit  offer  för  en  dylik.  Han  hade  förälskat  sig  i  en  preus- 
sisk grefvinna  och  hade,  enligt  Armfelts  ord,  »un  peu  dragonne- 
ment»  gjort  henne  sin  kärleksförklaring,  men  med  så  föga  fram- 
gång, att  han  blef  visad  på  dörren.  Hans  vrede  och  svartsjuka 
vände  sig  mot  den  unge  Armfelt,  som  han,  alldeles  utan  grund, 
enligt  dennes  utsago,  ansåg  hafva  stått  i  vägen  för  sin  lycka. 
Det  var  i  vredesmod  som  Sprengtporten  och  Armfelt  skildes,  för 
att  sedan  först  återse  hvarandra  i  Paris. 

För  öfrigt  var  det  ett  muntert  lif,  som  Armfelt  lefde  i 
Berlin.  Hjärtesorgen  frän- Warschau  var  snart  glömd;  han  var 
gärna  sedd  i  den  preussiska  hufvudstadens  förnämsta  sällskaps- 
kretsar och  han  egnade,  trogen  sin  vana,  de  sköna  flitigt  sin 
hyllning.  I  sällskap  med  några  damer,  tillhörande  den  preus- 
siska aristokratien,  reste  han  på  hösten  1779  öfver  Leipzig  till 
Wörlitz  och  infördes  genom  dem  vid  det  lilla  hofvct  i  VVeimar. 
Han  njöt  i  fulla  drag  af  sitt  glada  reselif,  fritt  frän  Sprengtpor- 
tens  uppsigt,  i  ett  sällskap,  där  man  visade  all  tänkbar  välvilja 
ät  den  älskvärde  unge  svensken,  och  t.  o.  m.  drog  försorg  att 
hans  hopsmälta  reskassa  äter  fylldes. 

Men  detta  lif,  så  njutningsrikt  det  var,  kunde  dock  icke 
vara  ändamålet  med  Armfelts  studieresa;  och  en  vacker  dag 
ofverraskades  han  af  ett  ljungande  brcf  från  sin  fader,  hvilken 
från  S[)rcngtporten  erhållit  mindre  tillfredsställande  underrättelser 
om  det  unga  krigar-ämnets  sätt  att  använda  sin  tid.  Detta  bref 
innehöll  den  stränga  befallningen  att  genast  resa  efter  Sprengt- 
porten och  ånyo  ställa  sig  under  hans  uppsigt;  och  Armfelt 
måste  lyda,  till  sin  egen  och  sitt  älskvärda  ressällskaps  stora 
sorg.  Han  begaf  sig  öfver  Frankfurt  am  Main  till  Strassburg, 
där  han  väntade  att  träffa  sin  mentor.  Sprengtporten  hade 
emellertid  fciii  dagar  före  Armfelts  ankomst  rest  till  Paris;  och 
denne  saknade  medel  att  fortsätta  resan  dit.  Han  fann  i  Strass- 
burg en  frände,  kajitenen  vid  regementet  Royal  Suédois  Erik 
Ludvig  Armfelt,  som  redan  i  tjugu  är  varit  bosatt  i  Frankrike 
och  som  längre  fram,  efter  sin  återkomst  till  Sverige,  umier 
namnet  »den  franske  Armfelt»  blef  känd  såsom  ett  af  den  gusta- 
vianska tidi-ns  originaler.  Dennes  gästfrihet  kom  väl  til!  pass, 
och  Gustaf  Armfelt  stannade  tills  vidare  i  Strassburg.  Han  an- 
vände sin  tid  till  studier,  hvartill  godt  tillfälle  erbjöd  sig,  och 
uppförde  sig,  enligt  egen  uppgift,  »trés-sagement». 


-   29  - 

En  bekantskap  från  denna  vistelse  i  Strassburn-,  livilkcn 
förnyades  under  en  senare  tid  under  mycket  olika  foriiallandcn, 
var  prins  Maximilians  af  Zwei-Briicken,  dä  en  ung  officer  i  fransk 
tjenst,  känd  för  sina  i^lada  upptag,  sina  dåliga  affärer,  sina  äl- 
skarinnor och  sitt  lättsinne,  sedermera  konung  Max  Josef  af 
Baiern.  Beröringen  mellan  den  tyske  prinsen  och  den  svenske 
ofiicern  var  likväl  icke  alltid  af  vänskapligaste  slag,  ehuru  en 
viss  likstänuiiigiiet  i  lynne  icke  torde  hafva  saknats.  Någon 
svartsjuka  å  prinsens  sitla  —  anledningen  var  en  skådespelerska, 
hvilkens  trohet  ej  var  höjd  öfver  allt  tvifvcl  —  och  några  för- 
smädliga yttranden,  som  han  fällt  om  svenska  nationen,  höllo 
pä  att  föra  till  en  duell  mellan  de  båda  unga  brushufvudcna, 
hvilken  endast  bilades  genom  mellankomsten  af  en  bland  Strass- 
burgs  högsta  militära  myndigheter,  »le  Lieutenant  du  Roi».  I  los 
ingendera  qvarlemnade  dock  dessa  ungdomsöfverilningar  någon 
bitterhet;  och  då  7\rmfelt  23  år  senare  såsom  svensk  minister  i 
Wien  uppvaktade  kurfurstca  af  Baiern  *)  skämtade  de  gladt  ()f- 
ver  gemensamma  minnen  från  garnisonslifvet  i  Strassburg  och 
gemensamma  ungdomsdärskaper.  **) 

Alldeles  fritt  från  dårskaper  förflöt  nämligen  icke  Armfelts 
lif  i  Strassburg,  huru  ssagement»  han  än  uppförde  sig.  Tv^isten 
med  prinsen  af  Zwei-Briicken  ansågs  såsom  en  dylik;  en  annan 
var  hans  frieri  till  dottern  af  iicn  ofvannämnde  '»Lieutenant  tlu 
Roi»,  hvilket  höll  på  att  leila  till  ett  enlevcringsförsök,  men  slu- 
tade med  hennes  inspärrande  i  ett  kloster  och  —  en  vänlig  an- 
modan till  Armfelt  att  lemna  Strassburg. 


Han  begaf  sig  till  Paris  tidigt  på  våren  1780.  A  Paris 
glömmer  man  alla  sorger,  när  man  är  23  år  och  kommer  dit 
för  fi^rsta  gången»,  skrifver  han.  »l'aris  f(irenade  den  tiden  allt 
som  kunde  behaga  och  flSrtjusa  en  yngling.  Öfverallt  väl  mot- 
tagen och  ansedd,  ansåg  jag  mig  som  den  lyckligaste  af  män- 
niskor och  tänkte  blott  på  medel  att  fä  qvarblifva  i  ett  lantl, 
som  tycktes  förena  alla  jordiska  förmåner.»  ***)  Svenske  am- 
bassadören grefve  Creutz  mottog  honom  med  synnerlig  välvilja; 

*)   Först   1806   antog   kurfursten   af  Baiern   konungatiteln. 

*  ■■)  Se  anekdoten  hSroui  i  Ridderstads  (Jcimdt  är  icke  glönidt,  VIII:  60. 
Uppgiften  där  om  platsen  för  deras  första  bekantskap  .ar,  s.^soni  af  ofvan- 
stSlende   synes,  oriktig. 

***)  Armfelts  tryckta  själfbiografi,  i  Ilandl.  till  .Sveriges  nyare  liist. 
(utg.   af  Adlcrsparrc)   I.   90. 


-  30  — 

och  under  sin  vistelse  i  Paris  förvärfvadc  Arnifclt  inflytelserika 
£:^ynnare  i  friherre  Malte  Ramel  och  hans  grefvinna,  född  Lc- 
wenhaupt,  då  stadda  på  resa  till  Sverige  frän  Spanien,  hvarcst 
Ramel  varit  svensk  minister.  Förbindelsen  med  dessa,  hvar  på 
sitt  sått,  inflytelserika  personer  blef  af  vigt  för  Armfelts  framtid 
och  synes  hos  honom  hafva  våckt  förhoppningar  att  äter  vinna 
sin  konungs  gunst,  som  han  trodde  sig  hafva  förlorat. 

Att  börja  med  inskränkte  sig  dessa  förhoppningar  till  vin- 
nandet af  konungens  förord  till  anställning  i  fransk  krig.stjenst 
under  kriget  i  Amerika.  Den  expedition,  som  1780  afsändes 
från  Frankrike,  hade  emellertid  redan  afgätt,  innan  någon  an- 
stiillning  vunnits;  och  andra  planer  började  sysselsätta  Armfelts 
rörliga  inbillningskraft.  Än  talar  han  —  i  brcf  till  sin  fader  ") 
—  om  att  f()r  alltid  stanna  i  Frankrike  och  att  aldrig  återvända 
till  Sverige,  »hvars  seder  och  klimat  voro  honom  i  lika  hög 
grad  förhatligas;  än  ärnade  han  företaga  en  resa  i  T^landern  och 
Tyskland  för  militära  studier,  där()fver  utarbeta  en  utförlig  be- 
skrifning,  försedtl  med  kartor  och  planer,  hvilka  han  ärnade  fö- 
relägga konung  Gustaf  såsom  resultatet  af  sina  studieresor  i 
främmande  land.  Han  hoppades  diirigenom  vinna  hans  bevå- 
genhet och  möjligen  få  anställning  såsom  konungens  adjutant.  An 
åter  synes  tanken  på  en  anst.ällning  vid  hofvet  hafva  före- 
sväfvat  honom  såsom  ett  lockande  framtids-persj^ektiv,  då  utsig- 
terna  till  fred  ej  lemnade  honom  tillfälle  att  utmärka  sig  på  den 
militiira  banan.  --  Yttranden  i  hans  bref  frän  denna  tid  göra 
sannolikt,  att  det  var  bekantskapen  med  Creutz,  Ramel  och  gref- 
vinnan  Ramel,  som  hos  honom  väckt  dessa  sistnämnda  framtids- 
tankar. 

Mt'd  Spcngt])orten,  som  iifven  vid  denna  tid  vistades  i  Paris, 
afbröt  Armfelt  all  förbindelse,  enligt  livad  han  i  bref  till  sin  fa- 
der uppgifver,  af  »politiska  skäb,  därförc  att  Sprengtporten,  som 
den  7  Maj  1780  erhållit  afsked  ur  svensk  tjänst,  nu  bestämdt 
räknades  till  de  missnöjda.  Tyngre  än  politiken  torde  väl  hos 
Armfelt  hafva  vägt  den  ömsesidiga  bristen  på  synipati  och 
niiiuict  af  den  gemensamma  resans  konflikter. 

Den  enda  källa  för  historien  om  Armft^lts  Paris-vistelse,  som 
statt  oss  till  Inids,  utgöres  af  några  bref  till  hans  föräldrar.  De 
visa,  huru  stundom,  midt  i  viirldsstadens  brusande  lif  och  oak- 
tadt  alla  framtidsförhopi)ningar,  öfver  honom  smög  sig  en  känsla 
af  vemofl,  någon  gäng  liknande  lefnadstrött  blasering.  Hvem 
.skulle  vänta  att  af  den  lefnad.sglade,  njutningslystne,  23-årige  Gu- 

•)   Kr.ln    1'aris  "/,..  •/,    H^o. 


_  31  - 

staf  Armfclt  frän  Paris,  nöjenas  stad,  fa  höra  den  bekännelsen, 
att  han  »just  ej  hade  inanda  motiv,  som  kunde  i;öra  honom 
lifvet  kärt»;  och  att  han,  pä  grund  af  ett  förmodadt  bröstlickmde, 
väntade  »ett  säkert  annalkande  slut  pä  detta  elände»?  ')  —  Af- 
ven  med  de  sköna  var  han  missnöjd;  för  sin  far  citerar  han  versen: 

<rAu  dedans  ce  n'est  que  malicc, 
Ce  )i'est  que  färd   par  deliors; 
utez-leur  le  färd  et   le  vice, 
Vous  leur  otez  iime  et  corps«; 

och  förklarar,  med  en  världsföraktares  hela  ironi,  att  hans  till- 
kommande far  vara  »enögd,  puckelryggig  och  ful,  endast  hon 
är  rik,  mycket  rik».**)  —  Af  sig  sjalf  ger  han  frän  Paris  föl- 
jande porträtt:  »Nu  fär  min  egen  mamma  se  sin  länge  son,  lika 
fet  och  frodig,  mycket  allvarsam,  kanske  melancolique,  aldrig 
rolig,  tämligen  belefvad,  gärna  ensam,  icke  synnerligen  ordentlig, 
men  13'cklig  nog  att  hafva  den  beskedligaste  kammartjenare  som 
finns.»  —  Detta  själfporträtt  torde,  såsom  de  flesta  dylika,  mera 
hafva  ett  kuriositetens  intresse,  än  likhetens;  och  Gtistaf  Arm- 
felts  mörka  stunder  i  det  glada  Paris  voro,  med  allt  detta,  helt 
säkert  tämligen  öfvergäende. 

I  sällskap  med  baron  Ramel  begaf  sig  Armfelt  frän  Paris 
till  Spa,  för  att  där  göra  Gustaf  III  sin  uppvaktning.  De  an- 
lände dit  i  början  af  Augusti,  medan  den  lysande  »säsongs  som 
den  svenske  monarkens  diirvaro  viisentligt  bidragit  att  framkalla, 
stod  i  sitt  flor.  luiropas  högsta  aristokrati  och  mänga  af  sam- 
tidens märkviirdigaste  —  om  ocksä  ej  utmärktaste  -  personer 
frän  alla  länder  hade  hiir  stämt  möte.  Hertigen  af  Chartres, 
som  dä  reste  under  namnet  grefven  af  Joinvillc  och  som  i  hi- 
storien under  nanmet  Orléans-Egalité  förvärfvat  en  föga  af- 
undsvärd  ryktbarhet,  stickade  här  för  den  sköna  polska  gref- 
vinnan  Sangurska.  Här  sägos  furst  Alexis  Orlow,  revolutions- 
mannen frän  1762,  segraren  vid  Tschesme,  och  hans  gemäl,  som 
väckte  uppmärksamhet  för  sitt  högdragna  v.äsen,  vid  sidan  af 
den  bekante  äfventyraren  prinsen  af  Nassau-Siegen,  som  längre 
fram  i  rysk  tjenst  förde  befiil  i  kriget  med  Sverige.  Konung 
Gustaf  lll:s  väninnor  frän  hans  vistelse  i  Paris  ätta  är  fornt, 
grefvinnorna  Boufflers  och  La  Marek,  sammanträftadc  här  med 
markgrefvinnan  af  Ansbach-l^aireuth,  gift  med  konung  Gustafs 
kusin,  hvilken  täflade  med  dem  att  visa  sin  hände  uppmärksamhet. 


')   A.  till  sia  moder.   Paris  '•"/,   1780, 
*)   Paris   »V,    17S0. 


-  32  — 

Markgrefvinnan  gaf  särskildt  en  fest  för  konungen  till  firande  af 
arsf lagen  af  statshvälfningen  den   19  Augusti.*) 

En  krets  af  damer,  i  hvilken  konung  Gustaf  gärna  trifdes, 
räknade  bland  sig  den  ofvan  nämnda  svenska  grefvinnan  Ramel, 
född  Lewenhaupt;  till  den  hörde  äfven  den  älskvärda  belgiska 
hertiginnan  d'Ahrenberg,  prinsessan  de  Croy,  marskalkinnan  De 
Muy  och  andra  damer  af  den  förnäma  verklen.  Genom  grefvin- 
nan Ramel  hade  Armfelt  blifvit  införd  i  denna  krets  och  i  dessa 
damer  funnit  väninnor  och  beskyddarinnor.  Han  behöfde  ocksä 
deras  beskydd,  ty  oaktadt  alla  sina  förhoppningar  fann  han  sin 
konung  ännu  starkt  intagen  emot  sig.  Det  berättas  att,  dä  ko- 
nungen en  dag,  pä  väg  till  grefvinnan  Ramel,  pä  hennes  bal- 
kong varseblifvit  Armfelt  midt  ibland  ett  hos  henne  samladt 
sällskap,  han  ändrat  sin  kosa  och  farit  den  sköna  grefvinnans 
balkong  förbi,  för  att  undvika  att  räka  Armfelt.  Detta  var  na- 
turligtvis ett  tecken  till  afgjord  onäd  och  vållade  Armfelts  vän- 
innor icke  ringa  bekymmer.  Damerna  lade  sig  emellertid  ut 
hos  monarken  för  sin  älskvärde  riddare,  och  det  dröjde  icke 
länge,  innan  förhällandet  ändrade  sig.**) 

Konung  Gustaf  var,  såsom  konung  af  Sv^erigc,  smickrad  af 
den  utmärkelse,  som  visades  den  unge  svensken  af  sä  många  da- 
mer, tillhörande  de  högsta  umgängeskretsarne  i  Spa.  Han  fann 
snart  att  den  unge  officern,  som  han  förut  ansett  sä  föga  lof- 
vande,  utvecklade  sig  till  sin  fördel,  och  att  en  ung  man  med 
Armfelts  sätt  att  vara,  qvickhet  och  medfödda  älskvärdhet  skulle 
kunna  blifva  en  prydnad  för  hans  hof.  Han  anade  att  han  i 
honom  skulle  finna  en  man  efter  sitt  sinne:  liflig,  fyndig,  med 
en  inbillningskraft  som  kunde  följa  hans  egen.  Därtill  kom  att 
han  var  vacker  som  en  Apollo,  egde  ungdom,  helsa,  gladt 
lynne  —  allt  egenskaper,  som  hos  konung  Gustaf  vägde  tungt  i 
vägskälen. 

Det  blef  nu  ej  längre  fråga  att  placera  fänriken  baron 
Armfelt  på  ett  landtrcgemente  eller  att  undvika  att  samman- 
trJiffa  med  honom  i  societeten.  Tvärtom:  han  skulle  återvända 
till    Stockholm    och    tillhöra    konungens  närmaste   omgifning;  då 


*)  Se  rörande  lifvct  i  Spa  1780  Body,  Gustavc  III  aux  eaux  de  Spa, 
samt  Dalbcrys  bref  till  Scheffer,  Ir.  1  Ahnfelt,  Ur  svenska  hofvels  och  ari- 
stokratiens lif.   IV.  42  o.  f. 

**)  Se  Schinkel,  Minnen  nr  Sveriges  nyare  historia  I:  278.  Till  och 
med  det!  siirmulne  Dalberg  fann  behag  i  den  nnge  Armfelt  vid  hans  första 
ui)i)tr.ädande  i  Spa.  Han  skrifver  till  .Schefler:  «1  iiaron  Ranicls  följe  är  en 
bamn  Armfelt,  vid  gardet,  som  i  2  ä  3  Kr  rest  och  pronv-Hterar  alt  kunna 
göra  siti    f.ldcrnefiland  tjenst,   om  det  skulle   behöfvas.*    (Ahnfelt,    anf.  st.   53). 


-  33  - 

den    späde    kronprinsen    följande    året    skulle   lemnas  ät  manlit^ 
uppfostran,  skulle  Armfclt  blifva  en  af  hans  kavaljerer. 

Allt  detta  blef  beraniadt  i  Spa,  *)  innan  Aniifelt  i  slutet  af 
Aucjusti  17H0,  i  sällskap  med  familjen  Ramel,  lemnade  denna 
plats  och  konun;,^  Gustaf,  hvars  ynnest  han  sä  hastit,^t  förvärfvat, 
för  att  snart  återse  honom  i  Sveric^e. 


Besöket  i  Spa  hade  varit  af  afgörande  betydelse  för  Gustaf 
Armfelts  framtiLl.  Hans  framtidsplaner  hade  taf]^it  bestämdare 
form,  och  det  dr(')jde  ej  läni^c,  innan  han  intog  den  plats  vid  sin 
konungs  sida,  som  i  Sveriges  historia  förenat  Armfelts  namn 
meil  Gustaf  IlLs.  Frän  denna  tid  eger  skildringen  af  hans  lif 
allmännare  historiskt  intresse,  ehuru  det  till  en  början  mera  eg- 
nades  ät  hofvets  nöjen  än  ät  statens  angelägenheter.  Hans  img- 
dom  hade  hittills  förflutit  i  jämförelsevis  obi^märkta  förhällanden; 
•  men  denna  ungdoms  öden,  sädana  de  af  honom  själf  tecknats, 
torde  kunna  lemna  månget  bidrag  till  rätta  förståndet  af  den 
historiske  mannens  personlighet,  metl  sina  lysande  sidor  och  sina 
fel.  I£tt  och  annat  drag  till  tidens  seders  historia  torde  ock 
vara  att  hemta  därur. 

Detta  ungdomslif  hade  varit  rikt  pä  äfventyr  af  hvarje- 
handa  slag,  och  obetänksamheten  hade  i  dem  haft  största  delen. 
Kärleken  —  eller  kanske  rättare,  för  att  begagna  tidehvarfvets 
eget  uttryckssätt,  galanterict  —  hade  tidigt  ingripit  i  detta  skif- 
tesrika lif,  liksom  ännu  längt  efterät.  En  föresyn  i  gotla  seder 
hade  han  visserligen  icke  varit,  den  yngling,  som  vi  med  ledning 
af  hans  egna  anteckningar  följt  frän  Finland  till  Karlskrona, 
frän  Stockholm  till  Warschau  och  Paris.  Men  ingenting  hade 
han  heller  gjort  för  att  dölja  livad  han  i  ungdomsöfvc;rdätl  felat; 
tanken  att  synas  moraliskt  bättre  än  han  var,  förblef  honom 
alltill  främmande.  Han  var  öppen  och  obetänksam  och  följde 
gärna  ögonblickets  ingifvelse.  Men  under  öfverdädet  och  lätt- 
sinnet i  tidens  stil  och  efter  dess  sed  skymta  tidigt  drag  af  rid- 
derligt sinne  och  fosterlanlskänsla.  —  Den  23-ärigc  gardesfän- 
riken hade  sett  mera  af  världen  än  de  flesta  jiunnäriga;  han 
hade  också  på  vissa  omrätlcn  hunnit  en  mognad,   som  var  vida 


*)  Enligt  Armfelts  egen  uppgift.  (Autohiografi,  anf.  st.  I:  91.  Ifr. 
(lock  Sjiarres  "pl^gift  att  flet  var  på  lians  föreställning  om  midvändighelcn 
af  en  tredje  kavalier  lios  konungen  (i  Juli  1781),  som  Armfelt  l)lef  utniimnd 
till  denna  l)cfattning  (Crusenslolpe,  Ilist.  tafla  öfver  Gustaf  IV  Adolfs  första 
lefnadsår,  s.  13). 

Tegnri;   (.'.   il/.  Armfclt.  3 


-  34  - 

öfver  hans  är,  medan  han  pä  andra  ännu  länge  fortfor  att  vara 
yngling.  Hans  brcf  frän  denna  tid  visa  i  många  styc- 
ken ett  klart  förständ  och  en  vaken  iakttagelscförmäga;  och 
månget  af  dem  låter  ana,  att  af  den  yngling,  som  nedskrifvit 
dem,  skulle  blifva  en  man,  som  ej  räddes  att  gå  stora  uppgifter 
till  mötes. 

Vid  sidan  af  Gustaf  Armfelts  ljusa,  ungdomliga  bild  skym- 
tar under  sista  skedet  af  dessa  ynglingaår  i  bakgrunden  Göran 
Sprengtportens  skumma  gestalt:  en  mognad  man,  som  för  felen 
i  sin  enskilda  vandel  icke  hade  ursäkten  af  ungdomligt  lättsinne, 
och  som  —  till  förtrytelse  för  den  unge  reskamraten  med  det 
ridderliga  sinnet  —  smidde  ränkfulla  planer  mot  konung  och 
fosterland  med  ryska  generaler  och  med  landsmän,  som  svikit 
sin  ed.  Fosterlandsförrädarens  bild  kan  ej  verka  tilldragande, 
icke  ens  innan  han  tagit  ut  det  steg,  som  skilde  honom  från  sina 
gamla  förbindelser.  Men  dubbelt  sympatiskt  verkar  vid  hans 
sida  intrycket  af  den  unge  Gustaf  Armfelts  liftulla  personlighet, 
som  i  ungdomsåren,  sä  väl  som  på  äldre  dagar,  huru  växlande 
än  de  intryck  voro,  som  från  främmande  länder  och  omgifning 
trän;^de  sig  på  honom,  dock  i  främsta  rummet  var  svensk  och 
finne,  redo  att  oftVa  allt  för  fosterlandet. 


II. 

I  Gustaf  III:s  hof. 
(17S0-1783.) 

■Listaf  III:s  hof  hade  ännu  vid'  början  af  i/Soitalet  bibe- 
hållit mycket  af  sin  firsta  i;lans.  Hänryckningens  tid 
var  visserlii^en  förbi ;  de  betänksamma  hade  börjat  skaka  pä  huf- 
vudet  öfver  konungens  fi^rmcnta  brist  pä  intresse  fiir  allvarligare 
sysselsättninf]^ar,  och  misshälli^heterna  inom  den  kunglit^a  famil- 
jen hade  för  en  tid  kastat  en  mörk  skui^ga  öfver  det  glada  lif- 
vet.  Men  om  tecken  till  det  annalkande  ovädret  sålunda  icke 
alldeles  saknades,  sä  var  det  ännu  långt  till  dess  utbrott. 

Ännu  var  glädjen  en  hemmastadd  gäst  i  konung  Gustafs 
hof,  där  det  fina  lefnadsvettet  och  det  glada  skämtet  gärna  trif- 
des  tillsammans  med  snillet  och  talangen,  och  konungens  lysande 
personlighet  gaf  sin  egendomliga  prägel  åt  lustbarheter  och  fe- 
ster i  tidehvarfvets  smak.  Oxenstjerna  och  Schrödcrheim,  Kill- 
grch  och  Adlerbeth  stodo  alla  konungens  person  mer  eller  min- 
dre nära;  deras  skaldegåfva  och  fyndighet  gaf  (>kad  glans  ät 
hofvets  fester;  och  Bellmans  yra  skämt  svärmade  vid  mer  än 
ett  tillfälle  i  denna  krets  af  snillen.  —  Stora  världens  skick  och 
seder  uppehöllos  med  värdighet  af  en  och  annan  bland  råds- 
herrarna från  gamla  tider,  en  Ulrik  Scheffer,  en  Karl  Sparre,  en 
Axel  Fersen,  hofvets  ständiga  gäster,  som  dolde  sina  betänklig- 
heter under  förbindliga  maner,  ehuru  de  helst  pa  afståml  I)etrak- 
tade  det  brokiga  lifvet;  samt  af  män,  sådana  som  öfverhofjiig- 
mästaren  Karl  Fersen  och  friherre  F.  \V.  Ridderstolpe,  hvilka 
grånat  i  hoftjensten  och  i  dess  traditioner.  Talrikast  var  dock 
denna  ungdom,  med  hvilken  konungen  älskade  att  omgifva  sig, 
'»konungens  smekungar»  såsom  de  äldre  plägade  benämna  dem, 
och    Tiied    hvilkas    öfverdäd    han    enligt  deras  åsigt  mer  än  till- 


-  36- 

börligt  såg  genom  fingret.  *)  Det  var  en  brokig  skara  af  olika 
gestalter  och  skaplynncn,  denna  ungdom:  den  ridderlige  H.  H. 
von  Essen,  den  energiske  Miinck,  som  gifvit  hofsqvallret  sä 
mycket  att  tala  om,  Bror  Cederström,  den  sedan  sä  bekante  »krigs- 
presidenten», den  älskvärde,  tidigt  fallne  Peyron,  De  Besche,  en 
af  de  mest  bemärkta,  men  ej  därföre  mest  aktade  af  denna  ung- 
domliga skara,  Fabian  Wrede,  sedermera  fältmarskalken,  hof- 
stallmästaren  Claes  Rälamb,  Karl  Borgenstjerna  —  för  ätt  ej 
nämna  flere  af  den  tidens  unga  hofmän.  Det  var  dessa,  som 
under  en  senare  generation  företrädesvis  uppchöllo  de  gustavian- 
ska traditionerna,  de  flesta  ej  utan  heder,  oaktadt  äldre  samtidas 
klander. 

Och  hofvcts  damer  mottogo  ännu  gärna  konungens  och 
hans  vänners  ridderliga  hyllning.  Den  lifliga  hertiginnan  af  Sö- 
dermanland och  hennes  väninna,  den  vackra  Sophic  Fersen, 
grefvinnan  Ramel,  född  Lewenhaupt  —  Armfelts  beskyddarinna 
frän  Spa  — ,  grefvinnorna  Meijcrfelt,  Höpken  och  Löwenhjelm, 
Kellgrens  »gratier»,  förskönade  ännu  hofvet  med  sin  fägring  och 
sitt  lefnadsvett;  och  bland  de  nya  stjärnor,  som  under  1780- 
talcts  första  är  började  lysa  pä  hofvcts  firmament,  märktes  fram- 
för andra  den  sköna  och  lifliga  Magdalena  Rudcnschöld. 

Men  kulisserna  af  det  lysande  skadespelet  hade  äfven  sin 
fränsida.  Oaktadt  de  leende  minerna  och  det  höfviska  skicket 
hos  dessa  herrar  och  damer  med  pudrade  hufvuden  och  lätta 
sidendrägter  fanns  hos  dem  föga  känsla  af  enhet  och  samman- 
hällning.  I  eftervärldens  ögon  ega  dessa  gustaviancr  en  gemen- 
sam, skarpt  utpräglad  tidstyp;  men  sins  emellan  kände  de  sig 
under  Gustaf  liks  tid  föga  solidariska.  Personlig  tiligifvenhet, 
vare  sig  för  dramats  hufvudperson,  den  snillrike  konungen,  eller 
för  de  öfriga  mcdspelande,  hörde  till  undantagen.  Partihatet  frän 
frihetstiden  glimmade  ännu  under  askan,  till  och  med  inom 
hofvets  kretsar.  Dessa  vapen  under  Gustaf  III-.s  tid  voro  sä 
mycket  farligare,  som  de  smiddes  i  hemlighet:  smygande  förtal 
iiade  aflöst  de  bistra  riksdagsdebatterna,  handskrifna  paskiller 
med  de  nedrigaste  insinuationer  trädde  småningom  i  stället 
för  det  ohejdade  utgifvandet  af  stridsskrifter  under  frihetstidens 
sista  är.  Och  unc^ängestonen  hade  betiinkligt  urartat  till  ett 
lättfärdigt    lekande    med  den  närmaste  omgifningens  gotla  namn 


*)  .Själf  har  li.in  i  etl  karaklcristi.skl  yttrande  till  N.  v.  Kosenstciri 
aiilyill  förklariiiysgnuidcn:  «l  Sverige  hehiifver  man  l.^ta  ungdomen  vara  litet 
näsvis.  I''()lkel  iir  tinijjt,  och  det  ar  l>l(>tl  ungdomen,  som  kan  iipplifva  cll 
sällskap.»  (Nordins  daghok  s.  2.10,  tr.  i  I  list.  Handl.  utg.  af  Samf.  f.  Skaml. 
hisl.,   Ny   f..ljd,   (>.) 


-  37  — 

ocli  rykte.  I  hopsmidande  af  kränkande  rykten  e<;de  nian  en 
uppdrifven  färdii,fhet,  och  det  blef  sniäninL,njni  liki^nltii^t,  mot  hvem 
det  lätttardii^^a  talet  vände  .si<j^,  encJast  tillfälle  erbjöds  att  '^öni 
si^  KistiL,^  pä  andras  bekostnatl.  Knappast  näi;on  nnd.<,nck  sin 
jilats  i  dagens  schronique  scandaleuse*.  DaL(boksantecknin<jar 
öfver  sqvallret  hrirde  ock  till  tidens  moder;  och  livar  <jch  en 
aldri^f  sä  litet  skrifkunni<^  ansäg  siij  kallad  att  skrifva  memoarer 
for  eftervärlden  och  att  y;öra  ^porträtter»  af  sin  omgifnini^'  — 
hellre  niälade  »en  laid»  än  »en  bcau».  Denna  »mcdisance»  var 
ett  af  de  fulaste  dragen  i  tidehvarfvets  leende  och  sminkade  an- 
lete. Samtiden  fäste  vid  dessa  rykten  ofta  ej  mer  uppmärk- 
samhet än  de  förtjente,  och  öfverdrifterna  inneburo  genom  sig 
själfva  sitt  korrektiv.  Men  eftervärlden  har  tai^it  för  goda  en 
mängd  af  dessa  berättelser,  som  blifvit  hopspunna  dels  ai  illvilja, 
dels  af  lättsinne.  Fruktansvärdt  har  detta  lyte  i  Gustaf  Ill:s 
tidehvarf  hämnat  sig  genom  den  ännu  mångenstädes  rotfästade 
tron  på  dess  seders  lastbarhet  och  föreställningen  om  en  verklig 
råhet  i  tänkesätten  under  ytans  förfining.  *) 


Sådan  var  den  omgifning,  som  skulle  emottaga  den  unge 
Gustaf  Mauritz  Armfelt,  då  han  på  hösten  1780,  efter  mer  än 
tvenne  års  frånvaro,  återsåg  Sveri^^es  hufvudstad.  llofvet  blef 
under  mer  än  ett  årtionde  den  värld,  i  hvilken  han  lefde.  Han 
säg  under  denna  tid  den  skimrande  byggnatlen  småningom  för- 
lora sin  glans;  han  säg  den  vackla  och  hjäl[jte  sin  konung  att 
hälla  de  rcmnande  spillrorna  tillsammans,  till  dess  han  slutligen 
efter  konung  Gustafs  död,  själf  en  spillra,  slungades  undan,  for 
att  under  nya  skiften  gå  sitt  ödes  växlingar  till  mötes. 


*)  Del,  kan  i  delta  s:iinmanliang  förtjena  erinras  livad  en  af  de  akt- 
iiinjjsvärdastc  män  i  (justaf  lll:s  liof,  kanimarliorren  grefvc  C.  J.  Ekoblad 
(sedermera  landshöfdiny  ucli  yeneralUijtnant),  i  etl  förtroligt  href  1782  skrif- 
vcr  till  sin  hustru,  med  anledning  af  ett  fullkomligt  ogrundadt,  förklenligt 
rykte  rörande  hertig  Carl  och  fröken  Soj)hie  Ferscn,  hvilket  bevisligen  liiir- 
leiMe  sig  frän  en  af  hofvets  missnöjda  damer:  »Accusiitions  récipruques  des 
femmes  (jui  disent  des  horreurs  (rune  de  Tautre,  et  les  projios  lestes  des 
honimes  cjui  s'épuisent  en  mécliancetés  et  en  mauvais  propos  sur  le  tout,  font 
(|u'on  vérilc,  la  sociétc  brillanle  de  la  cour  a  un  ton  si  jiervers  et  si  ennuyeux 
'|u'on  dolt  s'estimer  liien  heureux  d'en  étrc  cloigné»  ('^Ig  1782).  Några  dagar 
törut  hade  han  skrifvit:  «ll.ir  skraUas  åt  allt;  sa  snart  det  har  det  minsta 
air  af  gMlanterie,  iir  allt  förlåtet  af  en  société,  som  i>å  don  sujetten  är  af  en 
i)l)egriplig  logereté/.  (E:s  bref  till  sin  hustru,  i  K.  IJibl.).  I  sina  bref  h:ir 
Ekeblad  dock  mor  än  en  gåny  själf.  utan  att  vilja  det,  skattat  ål  tidens  lyten 
i   tiella  afseonde. 


-  38  - 

Det  dröjde  likväl  ännu  nation  tid,  innan  Armfelt  erhöll  den 
anställnint^  vid  hofvct,  hvarpä  han  kunde  hoppas  efter  sitt  sam- 
manträffande med  konung  Gustaf  i  Spa.  Han  tillbragte  en  del 
af  hösten  1780  hos  sina  vänner  och  beskyddare  frän  vistelsen  i 
Paris,  baron  Ramel  och  hans  grefvinna,  sammanträffade  pä  Ramels 
ef'-endom  Ilvidarp  i  Skåne  med  konungen,  som  tagit  hcmvä- 
o-en  frän  Spa  öfver  Holland,  och  erhöll  hans  befallning  att  in- 
ställa sig  i  Stockholm.  En  allvarsam  förkylning,  ådragen  ge- 
nom oförsigtighet  och  ovana  vid  det  nordiska  klimatet,  höll  ho- 
nom kort  efter  ankomsten  till  hufvudstadcn  länge  vid  sjukbäd- 
den, och  först  i  April  1781  kunde  han  skriiva  till  sin  far  att 
han  vore  återställd  och  hans  bröst  utan  fara.  *)  Före  sjukdomen 
hade  han  fc^r  nägon  kortare  tid  åtföljt  hofvet  till  Gripsholm,  och 
konungens  gryende  vänskap  visade  sig  sedermera  i  talrika  för- 
frågningar om  hans  helsa  och  i  en  viss  otålighet  att  få  se  ho- 
nom vid  hofvet. 

Omsider  i  Juli  1781  erhöll  Armfelt  sin  första  anställning 
vid  hofvet.  Det  var  som  kavaljer  hos  den  två  och  ett  hälft  ar 
gamle  kronprinsen  Gustaf  Adolf,  som  kort  förut  flyttats  ur  frun- 
timrens värd  och  nu  skulle  anförtros  åt  manlig  ui)i)fostran.  Detta 
experiment  i  barn-uppfostran  väcke  icke  utan  skäl  betänklighe- 
ter inom  hofvet:  den  späde  fursten  kunde  i  intet  afseende  sna- 
rare än  andra  barn  af  samma  ålder  anses  böra  undvara  qvinlig 
betjening  af  den  art,  som  förekommer  i  barnkammaren.  Han 
hade,  jämte  barnets  naturliga  älskvärdhet  och  oskuld,  sin  ålders 
alla  olater  och  var  ej  fri  från  dess  oundvikliga  osnygghet.  Upp- 
giften att  deltaga  i  denna  barnkammar-uppfostran  var  sålunda 
hvarken  lätt  eller  angenäm  och  måste  ofta  nog  pröfva  en  mans 
tålamod.     Lyckligtvis  delades  bördan  af  fyra. 

Högsta  ledningen  anförtroddes  åt  riksrådet  baron  Fredrik 
Si)arre,  som  själf  i  yngre  åren  varit  uppvaktande  kavaljer  hos 
konung  Gustaf  i  dennes  späda  barndom,  en  man,  hvars  snille- 
gäfvor  visserligen  icke  gjorde  honom  lämplig  till  ui)pfL)strare  af 
en  ung  furste  vid  mognarc  år,  men  hvars  nit  och  pligttrohet  vid 
uppfylkmdet  af  barnkammar-sysslorna  äro  höjda  öfver  allt  tvif- 
vel.  Med  den  minutiösaste  noggrannhet  har  Sparre  för  hvarje 
dag  antecknat  den  kungliga  barnkammarens  tilUlragelser  och  de 
stormar,  som  föreföllo  vid  den  lilla  höghetens  af-  och  påkliidiiad, 


*)  Unflcr  sitt  tillfrisknaiidc  syssc-lsalto  lian  sig  (enl.  brcf  till  failrcn  "/, 
17S1)  incil  ularhetandc  af  sin  roscjuurnal,  hvilkcn  han  crnadc  utföra  i  tre 
(Icl.ir,  af  livilka  en  skulle  omfatta  vistelsen  i  i'aris.  Denna  journal,  af  hvil- 
kcn m«>jlif,'cn  lic  i)icf  afskrifler,  smui  legat  till  gruml  för  reseskiMringcn  i 
forog.aenile  kapitel,  ulgi<»rl  eU   fragment,   har  ej    Idifvit   bevarad. 


—  39  - 

icke  ens  förglömmande  att  anteckna,  nar  —  beneficium  ventris 
kom  pä  olaga  tid.  Sällan  hafva  väl  utförligare  protokoll  varit 
förda  öfver  mera  alldagliga  händelser ;  säkert  var  deras  offentlig- 
görande såsom  historiska  urkunder  nägot  hvarom  samtiden  icke 
drömde,  knap()ast  ens  författaren.  Det  har  emellertid  skett  — 
om  än  endast  i  utdrag  *);  och  bland  den  samvetsgranne  guver- 
nörens langrandiga  anteckningar  finnes  bevaradt  ett  och  annat 
drag  af  intresse  äfven  för  vår  uppgift.  —  Armfelt  hade  i  Sparre 
sin  chef  under  uppvaktningen  i  barnkammaren,  liksom  tolf  är 
senare,  dä  Sparre  var  rikskansler  och  Armfelt  svensk  minister  i 
Italien.  Deras  första  beröring  medförde  endast  ömsesidig  till- 
fredsställelse, nägot  som  visserligen  icke  kan  sägas  om  den  sist- 
nämnda, som  lägre  fram  skall  visas. 

Armfelts  utnämning  till  kavaljer  hos  kronprinsen  väckte 
uppseende  och  hos  de  äldre  inom  hofvet  betänkligheter,**)  hos 
de  yngre  afund;  —  platsen  var  nämligen  förenad  med  den  jäm- 
förelsevis höga  rangen  af  öfverste.  Medgifvas  mäste,  att  en  24- 
ärig  gardeslöjtnant  syntes  föga  lämi)lig  för  en  plats,  där  tåla- 
modet sä  ofta  mäste  tagas  i  anspråk  och  som  medförtle  syssel- 
sättningar, sä  mycket  som  möjligt  olika  hans  lefnadsvanor.  Hans 
bada  kamrater,  öfversten  baron  C.  A.  W^achtmeister  och  öfverste- 
lojtnantcn  grefve  A.  F.  Stackelberg,  voro  betydligt  äldre;  den 
sistnämnde  hade  därjämte  uppfostrat  egna  barn.  Kavaljererna 
hade  hvardera  vakten  en  vecka  och  aflöstes  i  tur  och  ordning.***) 

Den  nye  kavaljerens  början  såsom  barnskötare  var  foga 
lofvande.  Den  lille  prinsen  var  vid  dåligt  lynne  och  helsade 
.Armfelt  med  ett  slag  vid  örat  redan  första  dagen  af  dennes 
tjenstgöring,  därföre  att  han  ej  blef  —  buren  pä  armen,  säsom 
brukats  af  fruntimmers-uppvaktningen,  samt  visade  de  första  da- 
garna en  afgjord  benägenhet  att  skrika,  spjärna  emot  och  köra 
sin    nye    skötare    pä    dörren.      Småningom  vande  ^Monseigneurs 


*)  I  Crusensiolpes  Historisk  Talla  öfver  konung  Gustaf  IV  Adolplis  for- 
sla lefnadsår,   hvaraf  cle  utt^öra  den   väsentligaste  delen. 

*■)  Se  t.  ex.  Fcrsen,  Ili^t.  skrifter  V:  38.  Hans  yttrande  om  Armfelt 
och  lians  kamrat  grefve  Stackelberg,  att  «de  voro  två  unga  nybörjare  utan 
uppfostran  eller  n.^gon  merit  ocli  af  en  krass  okunnighet»  är  ett  af  de  van- 
liga utbrotten  af  hans  vresiga  lynne  och  skäligen  obefogailt.  Stackelberg 
var  då  38  år  och  hade  i  arméen  hunnit  graden  af  öfvcrstelöjtnant;  med 
Armfelts  kunskaper  torile  det  ingalunda  hafva  varit  sämre  beställdt  än  med  de 
Hesta  samtidas,  snarare  tvärtom,  hvilket  här  ofvan  anförda  utdragen  af  hans 
bref  och  anteckningar  kunna  bevisa. 

***)  De  åt)  (naturligtvis  för  hofvets  räkning)  vid  Sparres  bord,  hvarcst 
eldigt  dennes  anteckning  serverades  «6  fat  om  middagen  och  5  till  aftuncn<r. 
I  penningelön  åtnjöto  kavaljererna  250  r:dr,  guvern  )rcn  1,000  r:dr  sp.  (Cru- 
scnstoli)e,  aaf.  st.  10,  261.) 


—  40  — 

sig  vid  det  nya  behandlingssättet,  till  hvilket  hörde  bestämdhet 
och  lugn,  hotelser  med  riset  och  stundom  handgripliga  tillrätta- 
visningar. Sparre  prisar  i  sina  anteckningar  Armfelt  framför  de 
andra  kavaljererna  för  hans  uppfostringsmetod:  »hans  hurtiga 
och  föga  krusantle  fasoner  med  prinsen  äro  lämpliga  att  bort- 
taga både  klemiyhet,  lättja  och  spotskhet^.  Efter  några  måna- 
der vann  han  det  kungliga  barnets  tillgifvenhet;  hans  egen  ung- 
dom, hans  glada  och  älskvärda  väsen  förnekade  icke  sin  drag- 
ningskraft äfven  pä  detta  späda  sinne.  Själf  kände  han  sig  äf- 
ven  fäst  vid  den  lille  kronprinsen.  I  en  dagboksanteckning  frän 
slutet  af  1781  yttrar  han  sig  med  värme  öfver  Gustaf  Adolfs 
godhet,  lifliga  sinne  och  mogenhet  för  sin  älder.  »Jag  föreställde 
migs,  tillägger  han,  »att  detta  barn  saknade  känslighet,  men  jag 
har  bedragit  mig;  ty  när  man  lär  honom,  att  det  är  hans  skyl- 
dighet att  först  vara  människa  och  sedan  prins,  visar  han  det 
bästa  hjärta  och  det  böjligaste  lynne,  i  stället  för  att  han  aimars 
är  en  enväldsherskande  despot,  ur  stånd  att  erfara  någon  annan 
känsla  än  vreden.» 

Karakteristiken  af  det  tre-äriga  barnet  eger  intresse:  dess 
sista  ord  träffa  in  på  den  till  n)ognare  år  komne  mannen,  som 
under  tidernas  1()[)[j  gl<>nKle  bort  Armfelts  nyttiga  lärdom,  att 
»frirst  vara  människa  och  sedan  prins».  *) 

Äfven  Armfelt  förde,  såsom  nyss  nämndes,  en  dagbok,  af 
livilken  fragmenter,  frän  vintern  1 781— -82  samt  från  delar  af 
åren  1783-84,  äro  bevarade.  Äfven  han  har  antecknat  åtskil- 
liga Ixuiikammar-intericirer,  ehuru  de  ej  på  samma  sätt  utgöra 
hufvudsiiken,  som  i  Sjjarres  dagbok.  Sitt  förnämsta  intresse 
ega  dessa  anteckningar  därigenom  att  de  visa  Armfelt  under 
bcirjan  af  hans  bana  i  Gustaf  lll:s  hof.  Ännu  var  han  blott  den 
älskvärde  unge  mannen,  som  konung  Gust.if  gärna  såg  i  sitt 
grannskap  och  med  hvilken  han  gärna  samtalade,  och  som  ä 
sin  sida  sl<ref  sig  till  minnes  hvarom  samtalen  rört  sig  och  tack- 
samt erinrade  sig  bevisen  på  den  beundrade  nuMiarkens  välvilja. 
»Jag  känner  mig  lycklig*,  skrifver  han  den  9  November  1 78 1, 
vhvarje  gång  konungen  vill  tala  med  mig,  därföre  att  hans  samtal 
alltid  äro  de  mest  lärorika,  jag  känner  .  .  .  Han  öppnar  säl- 
lan munnen  ulan  att  säga  något  förbindlii^t,  och  i  detta  afse- 
ende    har    jag    intet  att  beklaga  mig".     Äfvtn   konungen   fann  ä 


*)  lin  annan  ilagl)uksanlecknini;  från  niiyut  senare  litl  bevarar  cll  ka- 
rnlilcrisliskl  «lra^  fr.ln  Gustaf  IV  Ailolfs  bariidom.  iJct  Iicier  den  22  Maj 
1783:  "Kri^li  I  liniMielsfiirdsda};  ynipaiks  kopporna  lui  II.  K.  II.  kronprinsen, 
siini  iMMlile  sig  liafva  en  inililärisk  Mcssyr  ocii  ansiig  sig  rätt  lycklig  alt 
lilifv.i   forlmnden." 


—  41  — 

sin  sitla  nöje  i  Ariiifclts  lilli^a  svar.  >Kun^t;cn  förnyade  inii^  sina 
försäkrinijar  om  sin  ynnest^  hcttr  det,  »och  pä  samma  L,^äng  om 
son  t^out  pour  la  conversation,  siirtout  quand  il  ne  tnnivait  pas 
des  oui-dä».  Han  ft^reslof^  Armfelt  att  t^emensamt  tillbringa  vin- 
teraftnarna med  läsninij  och  med  samtal  öfver  det  lästa.  *) 

För  gemensam  läsnint^  och  studier  lemnade  det  förströdda 
hoflifvet  föi^a  utrymme,  men  de  förtroliga  samspråken  fortforo; 
och  Armfelts  anteckningar  om  dem  visa  nogsamt,  att  den  njut- 
ningslystne  monarken  och  den  lefnadsglade  unge  iiofmannen  ej 
sällan  afliandlade  iuiinen  af  allvarligare  beskaffenhet,  än  man  pä 
grund  af  gängse  föreställningar  kunnat  vänta.  En  dag  t.  ex. 
diskuterade  man,  enli<^t  denna  dagbok,  länge  frågan  om  kyrko- 
ceremonier: konungen  framhöll,  karakteristiskt  nog,  den  åsigten 
att  predikan  icke  borde  betraktas  såsom  annat  än  bihang  till 
gutlsljensten  i  sin  helhet.  Ofta  föll  talet  pä  historiska  ämnen, 
livarvid  konungen  väckte  förvåning  genom  sitt  utomordentliga 
minne.  Den  praktiska  lefnadsfilosofi,  som  var  ett  älsklingsämne 
för  i8:de  århundradets  tankeutbyten  var  ej  heller  främmande 
för  Gustaf  III:s  och  Armfelts  förtroliga  samtal.  ]''öljandc  an- 
teckning förtjenar  bevaras:  »Samtalet  föll  pä  hämnd  och  däraf 
föranledd  blodsutgjutelse:  konungen  ansåg  att  den  största  synd 
mot  Gud  vore  att  hämnas,  och  att  det  blod,  som  götes  af 
hämndlystnad,  aldrig  förblefve  utan  straff,  enlit.^t  den  'jus  talionis', 
som  genomgår  historien.»  Politiska  frågor  voro  naturligtvis  icke 
heller  uteslutna  från  dessa  samtal;  och  konung  Gustaf  b(.)rjade 
tidigt  gifva  Armfelt  förtroende  af  sina  planer,  ehuru  det  ännu 
driijde  länge,  innan  han  tog  honom  till  rädgifvare.  yXnmärknings- 
värd  är  en  anteckning  (från  November  1781),  att  konungen  un- 
der ett  samtal  om  Danmark  gifvit  Armfelt  del  af  vissa  »idéer, 
som  aldrig  skola  anfiirtros  åt  papperet,  men  som  fyllde  mig 
med  förvåning  öfver  konungens  stora  vyer  och  vidtgående  pla- 
ner.'^ Historien  har  afskijat  hemligheten  och  visat  hvarpå  dessa 
[klaner  gingo  ut. 

Under  dessa  förtroliga  tankeutbyten  och  den  dagliga  sam- 
lefnaden  grundlades  den  ömsesidiga  tillgifvenhet,  som  längre  fram 
blef  af  betydelse  ej  blott  i  de  båda  vännernas  historia,  utan  äl- 
ven i  Sveriges.  Hos  ingen  af  de  bland  Armfelts  jämnåriga,  som 
utLijorde  konungens  (Miigifning,  funnos  i  så  hög  grad  förenade 
lätta  umgängesgåfvor  med  intellektuel  begafning  —  Schröderheim, 
(^xenstjerna  (x-.h  Adlerl)eth  voro  alla  åtskilliga  år  iildre  -  ;  och 
Armfelt    var    sålunda    en    välkommen    tillökning    i    denna  krets, 

*)  Armfelts  dagbok   12,   13  No  v.   1781. 


k 


-  42  — 

hvarest  hans  inflytande  hastigt  växte.  Samtiden  ansåg,  och  un- 
der början  af  Armfelts  bana  helt  säkert  med  rätta,  att  hans 
hufvLidsakliga  uppgift  vore  »att  hälla  kungen  vid  godt  humör»; 
och  mången  beklagade  att  konungen  i  honom  funnit  en  allt  för 
villig  bundsförvandt  i  sin  böjelse  för  flärd  och  nöjen,  liksom 
längre  fram  för  vidtgåendc  politiska  planer.  Tvifvelsutan  hvi- 
lade  dock  deras  inbördes  förhällande  pä  en  djupare  grund  än 
sällskapsnöjenas  och  tidsfördrifvets:  de  förstodo  hvarandra  ej 
mindre  i  allvarets  stunder  än  i  glädjens. 

Det  fanns  mellan  dessa  bada  rikt  begäfvade  män  en  ömse- 
sidig sympati,  som  ej  blott  berodde  därpå  att  de  i  ovanlig  grad 
förenade  tidehvarfvets  företräden  i  frågan  om  yttre  skick  och 
umgängesbildning.  I  mycket  olika,  voro  de  i  det  hela  likstänida  : 
bada  egde  de  till  sitt  förfogande  en  snabb  tanke  och  en  säll- 
synt rörlig  inbillningskraft,  hvilken  helst  riktades  mot  stora  mål, 
ofta  utan  att  taga  svårigheterna  i  betraktande,  stundom  äfven 
utan  att  vara  för  mycket  nogräknad  om  medlen  till  målets  vin- 
nande. Konungen  var  den  äldre  och  erfarnare,  och  Armfelt  fo- 
gade sig  efter  hans  vilja,  stundom  med  betänksamhet,  någon 
gäng  knotande,  men  alltid  med  beundran  för  Gustaf  III:s  snille, 
inför  hvars  öfvcrlägsenhct  han  böjde  sig.  Ingendera,  hvarken 
konungen  eller  gunstlingen,  var  fri  från  personlig  ärelystnad, 
äfven  i  dess  mindre  ädla  form,  fåfängan;  men  ofta  —  visserligen 
icke  alltid  —  sammanföllo  dess  lockelser  med  tanken  på  Sveri- 
ges ära  och  storhet.  Båda  vågade  de  tänka  stort  om  sitt  land 
och  dess  framtill;  båda  voro  de,  med  sina  förvillelser  och  sin 
frnnska  bikini ng,  iikta  söner  af  det  folk,  om  hvilkct  det  fordom 
kunde  sägas,  att  det  var  «för  storverk  fallet».  I  farans  och  be- 
kymrtns  stund,  på  slagfältet  och  i  rädkannnaren,  visade  Arm- 
felt, v]  mindre  än  hans  kunglige  vän,  mannamod,  arbetsamhet 
och  beslutsamhet. 

Redan  nägra  månader  sedan  Armfelt  gjort  sitt  inträde  vid 
hofvct,  hade  man  fäst  ui)pmärksamhet  vid  den  ynnest,  hvarmed 
han  l)cmöttcs  af  monarken;  och  innan  ett  år  fiirflutit,  namnes 
lian  såsom  dennes  förklarade  ^'favorit».  Men  afunden  fojjtle  ko- 
nungagunsten hastigt  i  spåren.  I  början  gärna  sedd  af  alla  for 
sitt  glada,  otvungna  väsen,  blef  Armfelt  snart  fttrcmäl  för  oblida 
omdömen,  då  tlet  skönjdes  att  han  skulle  blifva  en  på  ett  helt 
annat  sätt  inflytelserik  person  hos  konungen  än  den  öfriga  ska- 
ran af  lifpager  och  unga  officerare,  som  utgjorde  dennes  omgif- 
ning.  Den  nye  gunstlingen  erbjöd  mänga  anfallbara  punkter: 
hans  lättsinne,  aldrig  bemantladt,  hans  iirelystnati,  hans  öfver- 
mod,  i  känslan  af  koming.igunst  och  i)ersonliga  företräden.     Der- 


I 


—  43  — 

jämte  var  han  i  höi^^sta  grad  oförsij^fUg:  i  hetta  och  öfvcrihiing 
unilföllo  honom  yttranden,  som  kunde  och  borde  väcka  anstöt. 
Det  kunde  dä  till  och  med  hända  att  han  tillät  sig  utlåtanden 
om  sin  kunglige  vän  och  välgörare,  hvilka  begärligt  u[)i)sna])pa- 
des  och  antecknades  säsom  bevis  pä  otacksamhet;  och  hans  in- 
fall öfver  sin  omgifnings  svagheter  och  löjliga  sidor  voro  ofta 
retsamma  nog. 

Lätom  oss  höra  nägra  af  de  karakteristiker  af  Armfelt  un- 
der hans  gunstlingspcriod,  hvilka  tiden  bevarat.  Främst  bland 
dem  kan  förtjena  anföras  hvad  den  unga  och  spirituella  hertigin- 
nan af  Södermanland  i  sin  dagbok*)  antecknat  redan  i  Juni 
1782,  vid  början  af  hans  bana.  »Jag  tror  att  hans  hjärta  i  grun- 
den ej  är  elakt»,  heter  det,  »men  han  har  ett  väsentligt  fel,  som 
fördunklar  hans  bättre  egenskaper:  det  är  lusten  att  lysa  med 
sin  qvickhet;  för  ett  infall  skulle  hän  kunna  uppoffra  allt,  och 
detta  gör  honom  elak.  Han  har  mycket  briljant  i  sin  qvickhet, 
ger  lifliga  svar,  har  en  lätt  och  behaglig  konversation  och  sak- 
nar icke  kunskaper,  samt  resonnerar  ganska  bra,  fastän  stundom 
som  mängden  af  unga  herrar».  Skarpt  klandrar  hon  den  unge 
gunstlingens  öfvermod  och  anmärker,  att  han  redan  nu  börjat 
taga  en  beskyddarton  såsom  förklarad  favorit. 

I  likhet  nied  hertiginnan  erkände  de  flesta  bland  Armfelts 
samtida,  äfven  hans  personliga  fiender,  hans  älskvärda  umgänges- 
gäfvor;  men  därhän  inskränkte  sig  ock  erkännantiet  hos  mänga. 
Kammarherren  grefve  Adolf  Hamilton,  den  bekante  memoarför- 
fattaren, som  i  Armfelt  säg  »en  ny  Sejanus,  uppväxt  vid  den 
möderne  Tiberii  sida»  (!),  talar  om  hans  »vackra  tigur,  rödlätta 
ansigte  och  öppna  uppsyn»,  hvilken  »dolde  den  ofantligaste  äre- 
lystnad uiider  ett  gladt  och  otvunget  umgängessätt».  **)  Och 
skalden  J.  G.  Oxenstjerna,  som  med  missnöje  tillskref  Armfelts 
inflytande,  att  befattningen  med  utrikesärendena  småningom  un- 
dandrogs kanslipresidenten,  förklarar  den  ynnest,  Armfelt  vunnit, 
genom  dennes  »verkliga  artighet  i  societeten.  hans  röst,  hans  sc] val- 
ler,  hans  infall,  med  dyrkan  hörda  af  nägra  pager».***)  Adler- 
beth  ger  följande  bil  I,  mörkt  färglagd,  men  relativt  opartisk,  af 
Armfelt  under  hans  ungdomsår:  »vacker,  glädtig,  begifven  pa 
nöjen  och  uppfinnare  af  nya,  kitslig,  fåfäng  och  ostadig,  men 
af  godt  hufvud  och  begrepp,  när  han  orkade  använda  det»,  där- 
jämte   »tilltagsen,    vårdslös,  vällustig,  slösaktig,  omättlig  af  pen- 


*)   Eriksborgs  arkiv   (MS.) 
**)  llainilloiis  anckdutcr.     (Ups.  iJibl.,  MS.,  s.  264.) 
***)  Oxcnsljerna,  MiU  minne,  (Ups.  IJibi.,  MS.,  s.  8). 


—  44  — 

ningar,  emedan  han  egde  omättliga  behof».  *)  I  samma  anda 
yttrar  sig  Ekcblad,  som  prisar  hans  snille  såsom  eldigt,  »qvickt, 
satiriskt»  och  hans  »qvicka  geni,  som  supplerade  bristen  pä  stu- 
dier»; men  bittert  klandrar  hans  »fritänkeri,  lika  stort  i  moralité 
som  i  religion»,  för  hvilket  intet  var  heligt,  hans  slöseri  och 
hans  hämndlystnad,  hvilken  sistnämnda  egenskap  han  ansäg  så- 
som ett  hufvuddrag  i  hans  karakter.**)  —  Endast  den  alltid 
missnöjde  Fersen,  som  lika  bittert  hatade  Armfelt  som  Gustaf 
III,  har  icke  ens  ett  berömmande  ord  för  Armfelts  yttre  skick 
och  väsen;  »baron  Armfelt, 'tjock  om  lifvet,  utan  hållning  och 
behag»,  heter  det  om  hans  yttre;  hans  moraliska  karakter  teck- 
nas på  följande  sätt:  »denne  gunstling,  som  med  ett  dåligt 
hjärta,  en  oförskämdhet  utan  allt  återhåll  och  en  djup  okun- 
nighet förenade  ett  naturligt  förstånd  och  hela  lågheten  hos 
en  smickrare,  studerande  alla  sin  herres  svagheter  och  tilleg- 
nande  sig  dem».  ***) 

Dessa  omdömen,  hvilka,  om  de  också  innehålla  nå- 
gon sanning,  dock  ännu  mera  tjena  att  l)estyrka  livad  ofvan 
blifvit  anfördt  om  förtalets  blomstring  i  hofkretsarna  under  Gu- 
staf III:s  tid,  härröra  alla  från  personer,  som  med  missnöje  sett 
konungagunstlingens  hastiga  lycka,  fastän  mer  än  en  af  dem 
räknats  så  väl  till  hans  som  konungens  vänner.  Väl  kan  det 
emellertid  här  förtjena  erinras  hvatl  hertiginnan  af  Söderman- 
land, —  hon  hrtrde  själf  ingalunda,  såsom  vi  sett,  till  Armfelts  vän- 
ner —  yttrar  i  en  dagboksanteckning  från  1783  om  hans  ställning. 
»En  förklarad  gunstling  är  icke  älskad  i  något  land:  det  är  nä- 
stan vn  olycka  att  vara  en  konungs  gunstling;  det  medför  hat, 
och  inan  undgår  ej  smädliga  beskyllningar.  Dä  nu  ingen  af 
dem,  som  konungen  gynnat,  varit  på.  en  så  förtrolig  fot  med  ho- 
nom som  baron  Armfelt,  sä  har  heller  ingen  varit  så  afundad; 
också  utspridas  dagligen  om  honom  kränkande  rykten,  hvilka 
mycket  skada  honom  i  allmänna  omdömet.» 

I  tn  helt  annan  ton  ga  utsa;^or  af  samtida,  hvilka,  fjärran 
Ir.ui  hofvit,  icke  haft  anledning  att  med  missunsamma  blick.ir 
Itetiakla  Arnilelts  framL;ångar,  ocli  som  under  senare  tider  sett  [)rof 


*)  Adlcrhctli,   Historiska  aiitockninjjur    i:    21. 

*')  ICkelilatl,  (Jiistaf  III  ocii  lians  yuiisljinyar,  s.  15—17.  '  >«--m  sist- 
inmn.la  l.cskyllnin{,'<M.,  fur  liaintiliybtiia.l,  t>.nio  kuim.i  1il!l.akavi,a"s -s.^isum  fuH- 
kuiiiliyt   oj^rundad. 

♦♦*)   Kcrscn,  llisl.  Skrifter,  V:    136,    149. 


-  45  — 

af  hans  fosterlandskärlek  och  cUicfandc  kraft.  ^)  Sannt  och  vac- 
kert yttrar  om  Arnifclt  och  konunp-  Gustaf  den  fcirrcs  vajxn- 
brodcr,  den  sedan  sä  ryktbare  Geori:^  Adlersparre:  »Den  oväl- 
dii;a  sanningen  fordrar  det  erkännande,  att  frän  hotkretsen  till 
armécn  utgick  en  man,  soni  \nd  de  i  senare  tider  uppkomna  vå- 
dor visade  sig  cga  ej  allenast  en  orubblig  trohet  mot  sin  väl- 
görare, utan  klokhet,  kraft,  rädighet  och  mod  under  faror  och 
svårigheter.  Äran  att  hafva  till  vigtiga  värf  begagnat  en  gunst- 
ling, hvars  förnämsta  egenskaper  tycktes  vid  första  päsecndit 
utgöras  af  personliga  behag,  qvickhet  och  vitter  biklning,  tillhör 
ostridigt  denne  konung.»  *  ) 


Lätom  oss,  med  anledning  af  det  ofvannämnda  dagboks- 
fragmentet, kasta  en  blick  i  Armfelts  dagliga  lif  vid  hofvt-t  un- 
tler  julen  1781-82,  säledes  i  begynnelsen  af  hans  bana.  higa 
särskildt  minnesvärda  tilldragelser  utmärka  denna  tidpunkt,  sna- 
rare en  viss  frånvaro  af  festlig  anstrykning;  och  anteckningariia 
innehålla  inga  djupsinniga  reflexioner  eller  utarbetade  skildringar. 
r  hast  nedkastade  på  papperet,  äro  de  tvifvelsutan  icke  beräk- 
nade för  främmande  ögon.  De  här  meddelade  utdragen  ***)  kunna 
tjena  säsom  prof  pä  framställningssättet,  pä  .samma  gäng  som 
cle  i  näg(^n    män    äro   upplysande  för  lefnadsvanorna  vid  hofvet. 

JJc;i  32  December  (1781)  .  .  .  Alla  människor  voro  ute  och 
sprungo  efter  julklap[)ar;  kungen  var  ute  pä  bäde  för-  och  efter- 
mitldagen  för  att  köpa  .sädana.  Jag  ät  middag  hos  honom,  .själf 
tredje.  Sedan  vi  stigit  upp  frän  bordet,  talacle  jag  med  honom 
öfver  en  timme.  Vi  voro  icke  alldeles  af  samma  tanke  i  vis.sa 
frågor,  i  .synnerhet  dä  jag  j^ästod,  att  vår  fria  författning  v^ore 
chimerisk  och  att  värt  lands  välfärd  uteslutande  berodde  pä  mo- 
narkens dygder.  Konungen  hade  en  liten  supé,  och  aftonen 
var  mycket  munter. 

Den  2^  December  .  .  .  Konungen  åt  icke  middag  förr  än 
kl.  '/a  4i  hela  dagen  lifligt  sysselsatt  med  att  ordna  attrapper 
och  ett  .synnerligen  vackert  utt.änkt  lotteri.  Vi  voro  vid  suju-n, 
konungen  och  drottningen  inberäknade,  30  personer.  Julklap- 
parna   och    attrapperna  räckte  till  klockan  slagit  ett,  innan  lott- 


*)  Se  t.  ex.  l.r.afod,  Märkviirdighcler,  Risteils  Anekdoter,  'l"orncr!ijeliiis 
"Armfeltiaiia"  i  "G()mdt  är  icke  gliimdt",  H.  8,  m.  11.  Jfr  E.  M.  Arndt.  Scluvc- 
dische  Gescliichfe,  s.  I72. 

**)   Ilrmdl.  rör.   Sveriges   nyare   hist.,   utg.   .af  Adlersparre,    i:   2S. 
***)   I  cifversätlning;  detta  fragment  är  ursprungligen  skrifvet    p.^    franska. 


_  46  - 

dragningen  begynte.  Alla  vunno  någonting,  möbler  eller  nipper; 
för  min  del  fick  jag  en  urkedja  af  vackra  pcrlor.  Vi  skildes 
icke  förr  än  kl.  3,  och  jag  fick  konungens  tillstånd  att  bära  en 
ring  med  kronprinsens  hår,  med  villkor  att  den  återlemnas  i  hän- 
delse af  dödsfall.  Grcfve  Karl  Ferscn  och  hans  grefvinna  fingo 
hvardcra  en  präktig  ring,  och  grefvinnan  Karl  Piper  en  briljan- 
terad medaljong;  Munck  fick  en  del  af  en  silfverservis;  grefvin- 
nan Löwenhjelm,  som  gaf  kungen  en  vacker  present,  erhöll  kung- 
ens porträtt  i  riddardrägt,  något  som  höll  på  att  återupptända 
kriget  mellan  de  tvä  systrarna,  ty  grefvinnan  Höpken  kunde 
knappt  styra  sitt  raseri,  *) 

Dcu  I  Januari  ijSz.  Kanonerna  spelade  från  klockan  8  till 
9,  gardet  lossade  salvor,  alla  officerare  voro  utan  syrtuter  och 
soldaterna  utan  kapprockar,  fastän  det  var  28  grader  kallt. 
Nyärsvisiterna,  ehuru  de  voro  aflysta,  gingo  sin  vanliga  gång; 
men  kungen  stannade  i  sängen,  ursäktande  sig  med  hufvudvärk. 
Jag  åt  middag  rned  honom  vid  hans  säng,  helt  allena,  och  han 
tycktes  vara  vid  godt  lynne.  Dä  jag  lemnat  honom,  bcgaf  jag 
xviv^  till  Börsen,  där  det  var  ganska  kallt  och  mycket  folk;  prin- 
sessorna, som  varit  på  besök  hos  kungen,  kommo  dit  också. 
Före  kl.  8  återvände  jag  till  kungen,  hvarest  Monvel  läste  upp 
sin  »Bayard»;  grefvinnorna  Fersen  och  Klinckowström  voro  där, 
fast  H.  Maj:t  låg  till  sängs.  Midt  i  allt  detta  anlände  drottningen, 
högst  öfverraskad  att  där  finna  dessa  damer,  och  damerna 
icke  mindre  förlägna  att  träfta  henne.  Hon  stannade  emellertid 
qvar  med  det  öfriga  sällskapet,  ända  till  dess  klockan  slagit  10. 
Ffteråt  steg  kungen  upp,  och  vid  supén  voro  endast  grefve 
OxenstjcTiia,  Borgenstjerna  och  jag.  Niir  desserten  var  serverad, 
befallte  kungen  pagerna  att  afträda,  hvareftcr  han  berättade  för 
oss  om  det  aktstycke,  som  rikets  ständer  vid  1756  års  riksdag 
tvungo  konungen  att  underteckna.  Sedan  sprakade  vi  om  hvarje- 
hancla,  och  slutade  med  att  anmärka,  att  enkedrottningen  icke 
hade  skickat  någon  för  att  komplimenttn'a  konungen  vid  det 
nya  årets  början.  Omsider  kl.  2  skildes  vi  ät.  —  Stackelberg 
var  på  vakt  hos  kronprinsen,  som  var  beskedlig  och  stilla. 

Dcu  j;  Januari.  Jag  låg  till  klockan  i,  därförc  att  jag  se- 
dan några  dagar  varit  starkt  förkyld.  Till  middagen  var  jag 
hos  kungen,   som  talte  mycket  om  försoning  med  enkedrottning- 

*)  Etl  par  (lagar  filrnt  hado  Arinfclt  antecknat  om  dessa  l)a(la  firade 
liofdainer:  «On  reniar<nic  ([ue  <lepuis  tjuelquc  lenips  la  comtesse  Ilöpken 
clicrclic  ä  s'aUaclii-r  M:ine  rle  I.iiweiihiclm ;  oii  ne  sait  pas  c^iioi  conclure  de 
celle  union,   mais  Ics  spéciilaleurs  en  craignenl  un  orage.'" 


-  47    - 

en,  om  drottninc^cns  c^rosscss  o.  s.  v.  Efter  niiddaci^cn  hade 
baron  Stierncld  enskild  audiens,  för  att  tala  med  kuni^an  om  en 
vigtig  sak  mellan  riksrådet  (Fr.)  Sparre  och  honom.  Grefvc 
Oxenstjerna  och  jag,  vänner  af  dem  bada,  iiade  gjort  allt  för 
att  afstyra  honom  härifrän;  men  dä  han  vidhöll  sin  föresats 
hade  vi  satt  oss  i  sinnet  att  förebygga  att  saken  finge  en  led- 
sam vändning.  Slutligen  efter  supén  talte  jag  med  kungen  om 
nödvändigheten  att  skydda  sin  sons  guvernör,  säsom  för  öfrigt 
en  ärans  man  .  .  .  lifter  mänga  öfverläggningar  fram  och  till- 
baka beslöts  att  grefve  Oxenstjerna  skulle  underhandla  f()r  att 
göra  slut  pä  tvisten.')  Därefter  talade  kungen  om  ^hlnck  och 
hans  giftermål  i  Alströmerska  slägten,  om  anledningen  h\'arf(>r 
Bielke  icke  ville  hafva  riksmarskalksstafven,  om  riksrådet  Karl 
Sparres  snedsprång  och  om  hans  del  i  den  kallsinnighet,  som 
varit  emellan  kungen  och  prins  Karl,  m.  m.  Slutligen  skildes  vi, 
alla  öfverens  och  kungen  mycket  belåten  med  oss. 

Den  ^  Jmuiari  .  .  .  Vid  bordet  talte  kungt  n  mjxket  om 
olika  politiska  ämnen.  Pä  aftonen  gaf  man  på  franska  spektak- 
let »Turcaret»,  som  mycket  roade  alla  människor.  Sedan  var 
supé  hos  kungen,  hvarvid  inträftade  att  bredvid  kungen  sutto 
till  venster  grefvinnan  Brahe,  till  höger  grefvinnan  Fersen  och 
bredvid  henne  grefve  Brahe,  samt  bredvid  dennes  fru  grefve 
Fersen.  Hvem  skulle  ha  trott  1756,  att  sonen  till  en  konung, 
som  var  tvungen  att  bedja  en  enskild  man  att  få  behålla  sin 
krona,  skulle  sitta  till  bords  med  samme  man,  sedan  denne  ta- 
git hufvudet  af  en  person,  hv^ars  barn  sutto  vid  hans  sida! 

Deii  j  Januari  .  .  .  Kungen  talte  om  drottningens  gros- 
sess   säsom    fullkomligt  säker    och  om  vår  blifvande  Drottning- 


*)  Rörande  misshälligheten  mellan  Fr.  Sparre  och  Stierneld  upplyser 
Fersen  (V:  8l)  att  den  haft  sin  grund  i  det  undvikande  svar,  denne  sist- 
nämnde erliållit  på  sitt  frieri  till  Sparres  myndling,  den  rika  frciken  Adler- 
fehl.  Huru  f<>ga  sannolik  hans  i  sammanhang  därmed  lemnaile  uppgift  är.  att 
Arnifelt  genierisamt  med  Slierneld  uppgjort  en  plan  att  enlevera  den  17  ariga 
damen,  visas  dels  af  Armfelts  här  omförm.ilda  bemiidande  att  ställa  tvisten 
med  Stieineld  till  rätta  till  Sparres  bel.åteniiet,  dels  af  det  vänliga  förluål- 
lande,  hvari  han  länge  fortfor  att  slå  till  denne  sistnämnde.  Det  kan  fiir- 
tjena  nämnas,  alt  Armfeits  anteckningar  upplysa,  att  han  själf  någon  tid  fornt 
haft  planer  på  den  rika  arftagcrskans  hand.  därtill  för.anledd  af  konungens 
ui^pmaningar.  Han  fann  henne  icke  "inexorahle",  men  tlck  undvikande  svar. 
Någon  tid  därefter  synes  emellertid  en  vändning  i  den  skönas  förhålLinde 
till  Armfcdt  ha  inträdt,  möjligen  Hiranledd  af  Sticrnelds  större  framgång,  och 
Arnifelt  uppgaf  sina  giflermålsidaner.  Fniken  Adlerfeld  gifte  sig  1783  nie<l 
hofstullmästaren  frih.  Claes  R.alamb.  —  Fersens  histori.a,  hvilandc  i>ä  los.i 
rykten  och  hofs(ivaller.  visar  sig  sålunda  h.är,  såsom  mångenstädes,  oförenlig 
med  de  fakta,  som  frandäggas  af  trovärdiga  källor. 


-4B  - 

holmsvistelse  i  sommar,  om  M:mc  Boufflers'  stundande  besök  i 
Sveri<Te  o.  s.  v.;  sedermera  vid  middagsbordet  samtalades  om 
Englands  regeringssätt  och  lagar.  Efter  middagen  hade  jag  ett 
långt  samtal  med  grefve  Oxcnstjcrna,  dä  han  redogjorde  för  sin 
underhandling  med  riksrådet  Sparre,  hvarmed  vi,  såsom  jag  för- 
utsagt, alla  voro  nöjda.  Sticrneld  hade  samtidigt  sin  ex- 
plikation  och  han  gick  därifrån  högst  belåten.  Vi  superade  hos 
kungen  och  han  tycktes  vara  vid  godt  lynne,  fastän  H.  Maj:t 
har  börjat  fä  för  mycket  smak  för  nattvak.  Vi  skildes  ej  förr 
än  klockan  slagit  ett.» 


Det  synes  af  dessa  anteckningar,  huru  obetydliga  de  i  sig 
själf  äro,  i  huru  hög  grad  konungen  för  Armfclt  utgjorde  den 
medelpunkt,  kring  hvilkcn  allt  rörde  sig.  I  icke  mindre  grad 
var  detta  fallet  under  perioder  af  ett  mera  festligt  lif  inom  hof- 
krctsarne,  än  den  här  skildrade. 

Bland  hofvets  nöjen  var  det,  som  kändt  är,  företrädesvis 
de  dramatiska,  som  länge  utgjorde  föreningspunkten  mellan  ko- 
nung Gustaf  och  Armfelt;  i  dem  hade  den  senare  tilinUle  att 
visa  sin  uppfinningsgåfva  och  sitt  glada  lynne.  I  det  dramati- 
ska sällskap,  som  konungen  bildat  under  vintern  1781—82  under 
namn  af  »firbättringssällsk-apct  för  svenska  språket»  —  de  miss- 
nöjda kallade  dess  medlemmar  på  spe  »les  savants»  —  blef  Armfelt 
en  bland  de  ifri^aste  deltagarna.  Om  han  egde  skådespelarens 
anlag  i  högre  grad  än  mängden  af  samtida  inom  hofvet,  till 
hvilkas  allmänna  umgängesbildning  i  viss  grad  hörde  teatervana, 
kan  Icmnas  osagdt.  tians  utseende  och  otvungna  väsen  fingo 
väl  ersiitta  hvad  som  brast  i  djupare  uppfattning  och  studium. 
Axel  h^crscn  fann  honom  visserligen  »tafatt»  och  misslyckad;  men 
hans  kritik  var  i  allmänhet  icke  tlen  blidaste.  *) 

Stundom  voro  dessa  teaternöjen  groteska  nog.  h^tt  bref 
från  hertiginnan  af  Södermanland  (i  början  af  Juni  1782)**) 
up|)ly.ser  att  man  vid  en  af  henne,  i  samråd  med  Armfelt,  ar- 
rangerad »fete»  för  konungen  varit  betänkt  -på  att  anförtro  Armfelt 
en  fruntimmersrol,  för  att  kunna  åstatlkomma  någonting  »saillant 
et  conii(iue»,  men  Hirslaget  stannade  mot  svårigheten  att  fuina 
kläder,  som  passade  åt  en  »si  gros  personnage».  Längre  fram 
—  det  var  vid  en  fest  på  Grijjsholm  i  Oktober  17S2  för  prin- 
sessan  Sofia    Albertina,    såsom    blifvande    al)bedissa  af  Quedlin- 


*)  .Se  F(;rscn,  .-inf.  st.  V:    133,   136,   1 54. 
**)    Tryckt    hos  ( Tusciisloliio,   Carl    .KIM   ocli    Ile.lvig  Charlotta  s.   39. 


—  49  - 

burg  —  realiserades  förslaget.  Schröderlieini,  Armfelt  och  rytt- 
mästaren  Jernfeltz,  alla  begäfvade  med  godt  hull  och  resliga  ge- 
stalter, helsade  prinsessan  i  spetsen  för  ett  längt  tag  af  kloster- 
damer, säsom  —  prostinnor  frän  hennes  stift  med  höga  funk- 
tioner. Armfelt  föreställde  »soeur  prieure»  och  Schnxlerheim 
fsoeur  oratrices;  tillsammans  sjöngo  de  en  helsningssäng  till  prin- 
sessan pä  kökslatin,  atbruten  af  oupphörliga  skrattsalvor.*)  Utan 
tvifvcl  bör  abbedissan  hafva  funnit  prostinnornas  välmåga  båda 
godt  för  stiftets. 

Året  1783  var  inom  Gustaf  III:s  hof  särdeles  rikt  pä 
teaternöjen.  Det  var  detta  är  som  konungen,  enligt  Fersens 
ord,**)  »under  tiden  mellan  maltider,  levcer  och  supéer,  dä  ko- 
nungen visade  sig  publikt,  var  innesluten  med  Armfelt,  syssel- 
satt med  författareskap  för  teatern».  Huru  mycket  öfverdrift 
som  ligger  i  detta  påstående,  må  lemnas  därhän;  visst  är  att 
antalet  teaterstycken,  som  detta  är  flöto  ur  konungens  penna, 
var  ovanligt  stort.  »Gustaf  Adolfs  ädelmod»  —  vid  sitt  fi^rsta 
uppförande  kalladt  »Lars  Sparres  och  Märta  Baners  kärleks- 
handel» —  »Helmfelt»,  »Odin  och  Frigga»  samt  »Gustaf  Adolf 
och  Ebba  Brahe»  tillhöra  alla  detta  är.  Gustaf  III  anfc)rtrodde 
gerna  älskarerolerna  i  sina  stycken  åt  sin  nye  gunstling,  som  i 
hög  grad  egdc  alla  yttre  företräden.  Det  kan  förtjäna  erinras, 
att  denne  säsom  Lars  Sparre  i  »Gustaf  Adolfs  ädelmod»,  dä 
stycket  fcSrsta  gängen  uppfördes  den  II  Januari  1783  på  Grips- 
holm, hade  till  motspelare  hofiVöken  Hedvig  de  la  Gardie,  som 
två  år  senare  blef  hans  maka.  I  prologen  till  »Helmfeit»  före- 
ställtle  Armfelt  Apollo. 

Men  det  var  icke  blott  säscmi  medspelande  i  konungens 
och  andras  stycken,  som  Armfelt  egnade  sig  åt  dramatisk  konst. 
Tidigt  började  han  själf  göra  sig  bemärkt  säsom  tillställare  af 
lustbarheter  af  hvarjehanda  slag,  bland  hvilka  det  teatraliska  ele- 
mentet, enligt  tidens  gällande  sed,  ej  kunde  undvaras.  Konung 
Gustaf  säg  gärna  att  hans  omgifning  också  i  sin  ordning  gäfvo 
honom  fester,  äfven  om  kostnatlen  togs  ur  hans  c^^cn  ficka,  och 
uppmuntrade  gärna  hvarje  anlag  för  vittert  författareskap.  »Den 
fest  som  jag  gaf  för  konungen»,  skrifver  Armfelt  till  sin  far  ('/,, 
1782),  »och  som  icke  kostade  mig  ett  öre,  var  rätt  lyckad,  och 
Deras  Maj:ter  yttrade  sitt  välbehag  genom  att  ropa  pä  förfat- 
taren».    Det  synes  sannolikt  att  denne  var  Armfelt  själf. 


*)  Hedvig  Charlottas  dagbok.     (Eriksbergs  arkiv.) 
*)  Anf.  st.   V:  14S. 


Tegnér,  O.  M.  Armfelt, 


—  50  — 

Den  lefnadsglade  uni^e  hofmannen  öfvadc  nämligen  vitter- 
lek, pä  det  sätt  som  tidehvarfvcts  sällskapsbildning  älskade.  Det 
dagliga  samlifvet  med  konungen  och  deltagandet  i  hans  vittra 
sysselsättningar  kunde  ej  annat  än  utveckla  de  anlag  ät  detta 
häll,  som  naturen  jämte  sä  mycket  annat  slösat  pä  konunga- 
gunstlingcn;  och  hans  fyndighet  och  naturliga  smak  ersatte  hvad 
som  felades  i  litterär  bildning  och  poetisk  begäfning.  Dock  vore 
hans  vittra  intressen  visserligen  icke  egnade  att  höja  honom  öf- 
ver  den  spirituelle  dilettantens  ståndpunkt;  och  hans  ärelystnad 
—  huru  höga  mäl  den  eljest  kunde  sätta  sig  —  var  ej  heller 
någonsin  riktad  ät  det  litterära  omrädet.  Bland  Armfelts  pap- 
per, sä  väl  frän  äldre  som  yngre  är,  finnas  likväl  åtskilliga  smärre 
poemer  och  dramatiska  utkast,  dock  mest  i  fragmentarisk  form; 
ännu  flera  omnämnas  i  hans  brcfväxling,  hvilka  tiden  icke  be- 
varat. De  flesta  hafva  sin  upprinnelse  frän  festliga  tillfällen  vid 
hofvet  eller  i  enskilda  kret.sar.  *) 

Ett  af  dessa  tillfällighetsstycken  har,  med  Armfelts  namn 
förenadt,  gått  till  eftervärlden  och  har  till  och  med  gifvit  anled- 
ning till  en  litterärhistorisk  fejd  mellan  forskare  i  våra  vittra  häf- 
der.  Det  är  vaudevillen  »Tillfället  gör  tjufven^,  uppförd  första 
gängen  vid  hofvet  den  8  April  1783.  Armfelts  papper  gifva 
intet  direkt  bidrag  till  kännedomen  om  tillkomsten  af  detta  stycke; 
motsägande  uppgifter  i  samtidas  anteckningar  och  traditioner 
hafva  däremot  bidragit  att  framkalla  tvistefrågan,  om  Armfelt 
verkligen  varit  författare  till  detta  dramatiska  alster,  hvilket,  i 
motsats  till  sä  mänga  af  dess  syskon,  länge  hållit  sig  pä  den 
svenska  .scenen  och  eger  märkvärdigheten  att  vara  ett  af  de 
Rirsta  och  bästa  prof  på  svensk  vaudcvillc-diktning  i  folkton. 

Kändt  är  att  Karl  Israel  Hallman,  författaren  till  »Kaspcr 
och  Dorotea»,  sKorporal  Öll)om»  m.  fl.  burleska  teaterstycken, 
af  mänga  ansetts  såsom  författare  af  »Tillfället  gör  tjufven», 
och  att  stycket  sedan  länge  finnes  upptaget  bland  dennes  sam- 
lade .skrifter.  Betviflas  kan  väl  knappast,  pä  grund  af  Hallmans 
egna  och  andra  samtidas  uppgifter,  att  denne  haft  del  i  styckets 
utarbetande  och  att  han  själf  ansett  sig  som  dess  egentlige  för- 
fattare —  något  som  han  sä  mycket  mindre  brytt  sig  om  att 
dölja,  .som  han  ansåg  sig  hafva  blifvit  mindre  frikostigt  belönad 
iör  sin  möda.  Men  intet  berättigar  dock  till  antagandet  att 
Armfelt,  utan  all  grund,  tillegnat  sig  äran  af  styckets  författande. 
1  lans    andel  i  dess    utarbetande    kan    måhända    hafva  varit  liten 


*)  Se    om   Armfelts  vittra  hcgXfning  u|ips.itscn  "Armfelt   och    LcopoM" 
.if  Elof  Tegnér   i   tiilskriflcn   Samlaren    iSSi. 


-  51  — 

nocf;  men  intet  bevis  har  blifvit  framlagdt  for  att  icke  där- 
vid kan  hafva  egt  rum  ett  samarbete  af  det  slag  som  ofta,  så 
väl  under  konun_f^  Gustafs  tid  som  sedermera,  förekommit  vid  dra- 
matiskt författarskap.  Såsom  festens  lycklige  arrangör,  hvilken 
gifvit  idéen  till  det  hela  och  lagt  hand  vid  större  eller  mindre 
detaljer,  kan  han  väl  själf  hafva  ansett  sig  såsom  det  lilla  teater- 
styckets upphofsnian;  att  han  ej  såsom  sin  medhjälpare  fram- 
ställde en  person,  som  icke  tillhörde  hofkrctscn,  bchöfver  icke 
anses  såsom  afsigtligt  litterärt  bedrägeri.  *) 

Dock  —  här  är  icke  platsen  att  längre  uppehålla  sig  vid 
detta  omtvistade  förf;ittarskap,  öfver  hvilket  litteraturhistorien 
säger  sig  hafva  »fällt  sin  dom»,  än  på  den  ena  sidan,  än  på 
den  andra.  Armfelts  historia  erbjuder  vigtigare  tvistepunkter  än 
denna;  och  säkert  är,  att  han  föga  kunnat  ana  att  denna  fråga 
skulle  blifva  föremål  för  de  lärdas  kontroverser.  Själf  synes  han 
aldrig  hafva  fästat  någon  vigt  vid  »Tillfallet  gör  tjufvcn»,  lika 
litet    som    vid    de   andra   tillfällighetsskämt,  med  hvilka    han  bi- 


*)  Den  fest,  då  »Tillfället  gör  tjufven«  först  uppförd es,  var  ursprung- 
ligen förberedd  till  firande  af  hertiginnans  af  Södermanland  f<)delsi.-dag  den 
22  Mars  1783.  men  blef  till  följd  af  hertigens  af  Småland  död  uppskjuten 
till  den  8  April,  då  den  egde  rum  jiå  Ulriksdal.  På  samma  gång  u])pfördes 
Gustaf  lll:s  "HelmfeU".  "Tillfiillet  gör  tjufven"  trycktes  samma  ar  i  Stock- 
holm anonymt,  med  uppgift  på  de  spelandes  namn  (.Armfclt  utförde  älskarens, 
honddrängen  Pelles  rol,  grefvinnan  Ilamilton  älskarinnans,  J:>ellman  inarkt- 
schreii.-rns,  ryttmästaren  Jcrnfeltz  prustinnans,  o.  s.  v.).  Ryktet  att  Hallman 
vore  dess  författare  spriddes  hastigt  nog  och  finnes  oninämndt  några  dagar 
d.irefler  i  en  dagboksanteckning  af  iiertiginnan  af  Södermanland  (anförd  i  en 
uppsats  af  C.  C:sou  Bonde  i  Nya  Dagl.  Allehanda  187S  ^Z,,).  Stycket  till- 
hörde emellertid  hofvets  repertoir  och  up[ifördes  där  åtskilliga  gånger. 
Först  1788  spelades  det  olTentligen.  Uppgiften  om  Hallmans  författarskap 
synes  emellertid  rätt  snart  hafva  råkat  i  glömska,  och  Armfelt  ansågs  såsom 
författaren,  äfven  af  dem,  för  hvilka  det  borde  hafva  varit  välkommet 
att  kunna  påhörda  hontnn  ett  bedrägeri.  I  de  bekanta  och  ofta  citerade 
»Caractéristiques  de  1788  «heter  det  om  »Sveriges  Antinous',  Armfelt:  «kom- 
l>ilatör  af  en  fars,  har  han  skaffat  sig  rykte  af  bcl  esprit*.  Och  Fersen,  som 
fann  att  stycket  «var  utan  sammanhang,  hoptrackladt  af  bröllop  i  en  by, 
kärleksintrig  mellan  en  bondllicka  och  en  i)ondpojke,  en  marknad  och  task- 
spelare,  alltsammans  slutande  med  en  b^)ndp^)l^ka«,  ocli  som  i  sammaidiang 
med  denna  redogörelse  utlåter  sig  på  det  bittraste  sätt  om  Armfelts  person 
ocii  karakter,  vet  icke  att  berätta  ett  ord  om  det  förmenta  bedrägeriet.  Han 
var  dessutom  så  föga  underrättad,  att  han  uppgifver  Schröderheim  såsom  för- 
fattare af  »Tillfället  gör  tjufven».  Armfelt  uppgifves  såsom  författare  till 
tvänne  andra  stycken,  »Mascpicraden»  och  »KalTehuset*  (Fersen,  V:  151,  179.) 
—  Hela  frågan  om  Arinfolls  författarskap  till  »Tillfälkt  gör  tjufven»  föll 
småningom  i  ghimska,  till  dess  Hammarsköld  och  Stjernstolpe  ett  godt  stycke 
in  på  1800-talet  ifrigt  började  förfäkta  Hallmans  författareskap.  Frågan  fram- 
kallade en  tidningspolemik  1821,  där  d''n  från  båda  sidor  skärskådades.  Se- 
dermera  hafva    C.   W.   Bottiger  i  sitt  »Minne  af  Kellgren»   (Sv.  Akad.    Handl. 


—  52  — 

drog  att  öka  sällskapsglädjen  inom  hoikretsarne.*)  Sannolikt 
hade  hela  saken  också  råkat  i  glömska,  om  icke  i  striden  blifvit 
inblandadt  ett  vida  större  författarnamn  än  både  Armfelts  öch 
Hallmans.  Det  är  Johan  Henrik  Kellgrens.  Dennes  bekanta, 
Armfelt  egnade  poem  »Till  en  förnäm  herre,  som  skrifvit  ett 
teaterstycke»**)  har  nämligen  genom  ett  groft  missförstånd  blif- 
vit ansedt  såsom  en  bitande  satir  mot  konungagunstlingen,  hvil- 
ken  för  öfrigt,  såsom  vi  sett,***)  var  Kellgrens  ungdom  vän.  En- 
dast fullkomlig  obekantskap  med  samtida  förhållanden  eller  af- 
sigtlig  misstydning  kan  förklara  en  dylik  uppf^ittning.  Kellgrens 
hclsningstal  till  Armfelt  i  Svenska  Akademien  vidrör  Armfelts 
författarskap  till  detta  stycke  i  ordalags  som  ej  kunna  misstän- 
kas vara  ironiska;  Kellgrens  medtäflare,  Leopold,  har  efterlem- 
nat  icke  ett,  utan  många  poemer  till  Armfelt,  hvari  dennes  vittra 
författarskap  vidröres,  liksom  i  det  Kellgrenska;  och  ingen  har 
heller  ansett  dem  hafva  varit  skrifna  i  ironiskt  syfte.  Samtiden 
hade  sett  för  många  prof  af  Armfelts  vittra  sällskapstalang,  för 
att  bestrida  den;  och  icke  ens  hans  fiender  hade  nekat  honom 
qvickhct  och  uppfinningsgåfva,  särskildt  i  anordnande  af  teater- 
nöjen. 

I  sammanhang  med  frågan  om  Armfelts  vittra  författarskap 
må  här  beröras  frågan  om  hans  delaktighet  i  ett  annat  litterärt 
företag,  nämligen  i  redaktionen  af  tidningen  »Musernas  försök». 
Fersen  berättar  att  en  i  denna  tidning  införd  »beskymfande  li- 
bell»,  hvilken  genomgått  n:r  3—10  och  var  riktad  mot  öfver- 
ståthållaren  baron  Karl  Sparre,  polismästaren  Sivers,  statssekre- 
teraren Schrötlerheim  och  regeringsrådet  Zibct,  blifvit  hopsmidd 
af  Armfelt    »i  samråd  med  en  sekreterare  Stjerncrantz  och  kor- 


D.  45)  och  G.  Ljunggren  i  «Sv.  Vitterhetens  häfder»  (III:  loo)  bestämdt 
häfclat  Armfelts  författarrätt,  medan  C.  Eichhorn  i  en  uppsats  om  K.  I.  Hall- 
man (Nya  Sv.  Studier,  s.  54  o.  f.)  lika  bestämdt  påstått,  att  denne  vore  för- 
fattaren och  att  Armfelt  h varken  «såsoni  plaidäggarc  eller  i  någon  mån  med- 
arbetare* varit  däri  delaktig.  En  förtjenstfull  utredning,  som  håller  en  me- 
delväg mellan  dessa  påståenden,  hvilken  torde  komma  sanningen  närmast, 
föreligger  i  Warburgs  litteraturhistoriska  studie  »Om  författareskapet  till  «Till- 
fällct  gör  ijufven»  (Göteborgs  Vet.  o.  Vitt.   Samhälles    Ilaiull.,  haft.  16). 

■*)  Ur  ett  bref  från  Armfelt  till  prinsessan  Solia  Albertina  ("/s  '788, 
Eriksb.  arkiv)  knn  förtjcna  anföras  följande:  "i-e  prologuc  (till  Oxenstjernas 
'Les  trois  Sultancs',  kort  förut  uppförd  vid  en  hoffest)  <pie  j'ai  Thonneur  de 
vous  envoyer,  est  d'un  pauvre  autcur  cpii  depuis  'Tillfiillct  gör  tjufvcn'  n'a 
rien  écrit."  Jfr.  med  afseende  på  Armfelts  författarskap  till  denna  prolog 
Flodmark,  Stetd)orgska  skådebanorna,  s,  292.  Ett  samarl)ete  med  skåde- 
Bpelaren  Hjörn,  näml.  af  samma  art  som  med  Hallman,  synes  hafva  egt  rum. 
**)  Kellgrens  Sami.  skr.  (1S60),  II:  190.) 
***)  Se  ofvan,  sid.   7. 


-  53  — 

ncttcn  Ehrcnmalin,  samt  att  komiiiL^cn  hade  läst  och  gillat  dessa 
nedriga  artiklar,  innan  de  skickades  bort  att  tryckas.*)  Dä  sa- 
ken väckt  förargelse,  mäste  Ehrenmalm,  tidningens  utgifvare, 
göra  afbön  hos  dem  han  skymfat  och  blcf  aflägsnad  frän  Stock- 
holm, oaktadt  Armfelt  lagt  sig  ut  for  honom.  Fersens  berät- 
telse är  efter  vanligheten  kryddad  med  några  bittra  utlätelser 
öfver  konungen  och  hans  gunstling  för  deras  deltagande  i  en 
sädan  »infami'»,  slutande  med  den  romerske  talarens  välbekanta 
uttryck  af  sedlig  förbittring:  *o  tempora,  o  mores!» 

Hela  denna  berättelse  är  i  och  för  sig  högst  osaiDiolik;  och 
gör  man  sig  den  mödan  att  taga  kännedom  om  den  ifrågava- 
rande smädeskriften/*)  sä  befinnes  det  att  den  därjemtc  är  osann- 
färdig^, och  ett  nytt  bevis  på  huru  lättvindigt  den  gamle 
[)artiledaren,  med  all  sin  låtsade  sedliga  harm,  plägade  umgås 
med  sanningen.  McSjligen  kan  Armfelt  hafva  haft  någon  person- 
lig bekantskap  med  denna  tidnings  utgifvare,  som  var  född 
finne  och  anställd  vid  ett  finskt  regemente;  och  detta  har  varit 
en  välkommen  anledning  till  scivallret.  Hvarken  Schröderheim 
själf  eller  någon  annan  af  de  gustavianska  memoarförfattarna 
hafva  ett  ord  om  denna  »infami»  af  konungen  och  hans  gunst- 
ling. Det  har  varit  Fersen  förbehållet  att  uppduka  denna  orim- 
liga   dikt,   nämligen  för  eftervärlden.     Samtiden  skulle  väl  knap- 


*)  Fersen,  Ilist.  Skrifter  V:  147,  148. 
**)  Ett  fullständigt  exemplar  af  "Museruas  försök"  (högst  sällsynt)  fin- 
nes i  Kongl.  Biblioteket.  Tidningen  utgiires  i  sin  helhet  af  22  nummer,  af 
h  vilka  del  sista  utkom  åcn  29  Mars  1783.  Dess  innehåll  är  skäl  igen  under- 
haltigt, och  deSÄ  form  röjer  visserligen  intet  understöd  från  konung  Gustafs 
vittra  umgängeskrets.  En  stor  del  liestdr  af  öfversättiiingar  från  franskan  och 
engelskan  af  moraliserande  satirer.  Tonen  är  i  allm;uihet  mycket  konungsk, 
hvilket  väl  i  främsta  rummet  gjort  tidningen  förhatlig  för  konungens  fiender 
och  utan  tvifvel  gifvil  anledning  till  påståendet  att  Gustaf  själf  haft  sitt  fin- 
ger med  vid  dess  redaktion.  Enligt  Fersens  ord  skulle  åtta  af  tidningens 
22  nummer  (n:o  3 — 10)  hafva  innehållit  den  nämnda  skandalskriften.  Nu  be- 
finnes det  emellertid,  att  hvarken  i  n:o  3  —  10  eller  i  något  annat  af  tidning- 
ens numniJr,  tvenne  undantagna,  finnes  ett  enda  ord,  som  kan  tydas  såsom 
hänsyftning  på  någon  af  de  nämnda  personerna.  Först  i  n:o  13  finnes  en 
uppsats  om  <rpolisen  i  Kantons-,  hvarest  mandarinen  As-re-pa's  lastbara  lef- 
nad  och  egennytta  i  bjärta  färger  linnas  afmäladej  och  i  p:o  16  skildras  i  en 
«dröm  om  en  resa  till  Elyseiska  fälten«  huru  denne  mandarin  står  till  rätta 
för  sina  brott  ocli  strängt  dtimes  af  Minos.  Där  får  äfven  en  jesuit  <raf  låg 
börd,  prästson  frän  Cadix  eller  annorstädes  från  södra  delen  af  Spanien»  sin 
stränga  dom,  därfiire  att  han  försnillat  kejsarens,  «den  store  Fohi<;<',  enskilda 
medel.  Vidare  namnes  belackaren  rasi|vinus,  som  »vågat  f()rsmäda  en  re- 
gent,  som  är  förordnad  af  försynen  att  styra  sig  och  de  andra*,  och  en  Brah- 
min,  som  hittat  himmelrikets  nycklar  på  Nyl>rogafaii  i  1'c'king,  men  funnit 
aliiltarlonen  alldeles  icke  krisiligff.  Att  med  mandarinen  As-re-i>a,  Iivars 
många  äfvcntyr   med   det   läcka   könet   på  ett  skandalöst  sätt   framlulllas,  åsyftas 


—  54  - 

past  hafva  trott,  att  Gustaf  III  och  Armfelt  år  1783  —  långt 
innan  de  ömsesidiga  paskillcrnas  blonistringsperiod  åren  1788— 
89  — ■  skulle  hafva  utgifvit  smädeskrifter  om  en  af  konungens 
högste  förtroendeman  och  om  ett  par  af  dem  som  tillhörde  de- 
ras dagliga  omgifning.  Den  gamle  riksdagskampen,  som  hade 
skäl  att  vilja  hämnas  den  behandling,  han  undergick  1789,  hop- 
pades att  eftervärlden,  mindre  kritisk,  skulle  anse  anteckningar 
om  denna  och  andra  sqvallerhistorier  säsom  —  »historiska  skrifter». 
Det  anförda  torde  emellertid  kunna  visa,  att  man  tidigt  i 
det  missnöjda  lägret  kastat  sig  öfver  den  nye  gunstlingen  med 
de  vapen,  som  stodo  till  buds:  sqvallrcts  och  förtalets.  Redan 
sä  tidigt  som  1782  synas  inom  hofvet  försök  hafva  varit  ä  bane 
att  grumla  förhållandet  mellan  honom  och  konungen.  Ryktet 
visste  —  af  okänd  anledning  —  att  berätta,  att  han  förlorat 
konungens  gunst.  Ett  besök,  som  Armfelt  under  sommaren 
1782  gjorde  i  Finland,  uttyddes  säsom  ett  tecken  till  onäd. 
Själf  hade  han  hört  ryktet  därom  och  var,  dä  han  i  Juli  åter- 
vände till  Drottningholm,  oviss  huru  han  skulle  blifva  mottagen. 
»Jag  var  likväh,  skrifver  han  öfvermodigt  nog  till  sin  far  (den 
27  Juli  1782),  »mycket  säker  pä  den  hållning,  jag  borde  iakttaga, 
och  uppträdde  likt  en  Cesar,  fordrande  heilersbetygelser  säsom 
triumfator».  Konungens  mottagande  vederlade  alla  misstankar 
om    onåd:    »han    yttrade»,    berättar    Armfelt,  »man  säger  att  vi 


öfverslåthållaren  baron  Karl  Sparre,  torde  väl  egn  sin  rikliylicl,  och  sainti- 
dcri  känile  väl  aU  denne  i  öfrigt  så  förtjentc  mans  vaiidel  i  deUa  afseende 
icke  var  klanderfri.  Med  rjesuitentf,  som  försnillat  konungens  medel,  "präst- 
sonen från  södra  Spanien",  skulle  möjligen  menas  skåningen  Zibet,  konungens 
handsekreterare;  ocii  "Braliminen",  som  fått  "liiltarlön"  för  "himmelrikets  nyck- 
lar", skulle  syfta  på  Scliröderheims  pastotatshandel.  Um  emellertid  dessa 
hänsyftningar  af  samtiden  förstodos,  så  är  emelleitid  just  deras  hcskaflfenhet 
sådan,  alt  minst  af  alla  konungen  och  Armfelt  borde  kunna  misstänkas  för 
delaktighet  däri.  Att  konungen  personligen  icke  var  utan  missnöje  med 
.Sparre,  hafva  vi  sett  af  det  föregående  (s.  47);  men  föga  kunde  det  vara 
med  regeringsmaktens  intresse  förenligt  att  öka  missnöjet  i  hufvudstaden  mot 
ordningens  stränge  upprälthållare,  lika  litet  som  att  fästa  up[miärksamliel  vid 
pastoratshandeln  eller  all  låta  allmänheten  tro  alt  Ziliet  stal  ur  ilet  kungliga 
schatullet.  Orimligheten  häraf  är  uppenbar.  Lika  litet  kunde  Armfelt,  som 
själf  ej  var  främmande  för  missbruket  med  pastoratshandeln,  vara  angelägen 
om  dess  omtalande;  ocli  Schroderheim  tilliiörde  ännu  lians  personliga  vänner. 
Uet  sistnämnda  kan  man  visserligen  icke  säga  om  riksrådet  Karl  Sparre, 
livilken  i  honom,  åtminstone  någon  gång,  funnit  —  en  rival.  Men  Arm- 
felt hade  mera  än  de  llesta  aide<lning  att  önska  all  forhållanden  af  deima 
iJnilåliga  l)eska(TenluM  ej  vidrördes.  Dessutom  borde  hans  ställning  till  Karl 
Sp.irres  l>r«»der  1'redrik  .Spari-e,  hans  närmaste  förman,  hafva  manat  till  för- 
siglighel.  Att  denne  sislniimnde,  som  stod  sin  broder  myckel  nära,  ännu 
länge  fortfor  all  l)ehandla  Armfelt  med  välvilja,  bevisar  ytterligare  all  han 
ej  anstig  lumom  delaktig    i  smädc.skriften. 


-  55  - 

ej  läni^rc  aro  i^oda  vänner;  for  min  del  vet  jac;"  ingcntini;- diironi'». 
Vi  skrattade  lij;irtlitj;t  ät  alla  tlessa  historier,  och  kunt^cn  för- 
säkrade niit^  om  sin  bevai^enhet,  sin  vänskap  och  om  ilet  nöje 
han  erfor  af  att  äterse  mij^.^  I  lofkretsen,  i  början  tveksam,  blef 
högst  öfverraskad,  dä  konungen,  efter  ett  längt  enskiklt  samtal 
med  Armfelt,  under  hvilket  han  öppenhjärtigt  redogjorde  för 
alla  omständigheter  vid  enkeiirottningens  nyss  timade  död,*)  vid 
utträdet  högt  förklarade  sin  tillfredsställelse  med  Armfelts  åter- 
komst.**) 

Befordringar,  snabbt  följande  hvarandra,  gäfvo  äfveii  ut- 
tryck at  konungens  ynnest.  1782  befordrades  Armfelt  till  kap- 
ten vid  gardet,  följande  aret  till  kammarherre  hos  konungen 
samt  till  öfverstelöjtnant  i  arméen  och  generaladjutant  af  fly- 
geln; denna  sistnämnda  fullmakt  är  daterad  Parola  Malm  i  Fin- 
land den  25  Juni  1783.  Samma  är  fick  den  nye  kammarherren 
värdigheten  af  en  bland  »konungens  sex  öfverste  kammarjunkare», 
vid  instiftandet  af  detta  hofämbete.  Med  Armfelts  plats  vid 
hofvet  var  förenad  rangen  af  generallöjtnant.  Befonlran  är  onek- 
ligen hastig  för  den  som  tre  är  förut  varit  fänrik. 

Dessa  framgångar  kunde  ej  annat  än  öka  den  afund,  som 
redan  var  en  följd  af  gunstlingskapet,  i  synnerhet  som  dessa  ut- 
märkelser   icke  kunde  synas  vara  lämpliga  belöningar  för  Arm- 


*)  Armfelts  utförliga  reilogörelse  härför  (i  bref  till  f.adern)  öfverens- 
siäminer  i  allt  väsentligt  med  de  kända  berättelserna  af  Ekeblad  (Gustaf  111 
ucli  hans  yuiistlinger,  s.  25  o.  f.)  och  i  bilagorna  till  Korsens  skrifter,  D.  t;. 
Rörande  hertig  Karls  salt  att  mottaga  underrättelsen  om  moderns  död  — 
han  erfor  den  först  vid  sin  hemkomst  till  Drottningholm  --  berättar  x\rmfelt, 
att  hertigen  höll  j)S  att  svimma,  dä  han  först  erfor  nyheten,  men  —  "apres 
une  heure  de  conversation  lout  était  ä  merveille,  et  on  riait  bcaucoup  plus 
qu'on  ne  pleurait.  Il  parait,  tillägger  han,  (jue  la  perte  du  duo  irest  pas 
extrémement  grande,  vii  la  maniere  dont  sa  mére  le  traitait  toujours". 

**)  Dylika  rykten  om  plötsligt  iråkad  onåd  upprepades  med  längre 
ucii  kortare  mellanskof  många  gånger  umler  det  återstående  årtionde,  som 
Armfelt  tilll)ragte  i  Gust.if  in:s  liof.  Han  delade  deri  gunstlingars  vanliga 
ode  vid  hof,  där  monarkens  vilja  är  ensamt  heslämmandc.  Själf  kan  lian  un- 
der senare  tid  ofta  hafva  gifvit  aidedning  därtill,  da  han,  såsom  nämndt  är, 
i  uppbrusande  cigonblick  icke  vägde  sina  yttranden  till  och  om  konungen. 
Ryktena  om  Armfelts  förestående  fall  voro  isynnerhet  vanliga  under  de  sista 
åren  af  Gustafs  n-gering.  Karakteristiska  i  detta  afseende  äro  i  synnerhet 
yttranden  i  Nordins  Dagbok  (anf.  st.  177,  183  m.  ti.  st.);  äfvensom  i  Schrö- 
derheims  anteckningar  och  i  bref  från  Schröderheim  till  Ekeblad  1790 
(Från  Tredje  Gustafs  dagar  I:  304.)  Se  äfven  Crusenstolpe,  Carl  S.IU:  243, 
Ml.  11.  Koiningen  själf  skämtar  öfvcr  ett  dylikt  rykte  1784  ( IJref  till  Arm- 
felt, tr.  i  Ilist.  Ilandl.  XII  I.).  Ilaiis  brefväxling  med  Armfelt  visar  i  all- 
mänhet att,  om  furhållandel  någon  gång  varit  grumladt,  konungen  alltid  va- 
rit angelägen  om  vänskapens  bibehållande. 


-  56  - 

felts  sällskapliga  talanger.  Därtill  kom  att  ryktet  berättade, 
och  visserligen  icke  utan  all  grund,  att  han  förstod  att  draga 
äfven  andra  fördelar  af  sitt  gunstiingskap.  Med  konungens  goda 
minne  drefs  af  Armfelt  och  Schröderheim  en  indrägtig  handel 
med  lediga  tjenster,  särskildt  med  pastorater.  Armfelt  har  i  sin 
sjalfbiografi  erkänt  detta  förhällande  och  däraf  lemnat  en  för- 
klaringj  pä  samma  gäng  som  han  erkänt  det  skamliga  i  detta 
missbruk.  »Salig  konungen^,  heter  det,  »var  allt  sedan  revolu- 
tionen omgifvcn  af  en  mängd  unga  karlar,  hvilka  utgjorde  hans 
sällskap,  ätnjöto  hans  godhet,  men  hade  litet  eller  intet  att  lefva 
af,  ehuru  deras  varelse  vid  hofvet  nödvändigt  skulle  förorsaka 
dem  utgifter.  H.  Maj:t  hade  sällan  penningar  och  mycket  pen- 
sionärer m.  m.  att  underhålla;  det  blef  således  en  omöjlighet  att 
af  handkassan  hjälpa  alla  dessa  unga  herrarna.  Schröderheim 
föreslog  medel,  och  de  antogos,  i  början  tacitement,  sedermera 
med  mindre  scrupule.  Pastorater  såldes  nästan  utan  urskiljning 
och  jag,  som  flera  andra,  fick  del  häraf  . . .  Jag  begärde  aldrig 
af  konungen  någon  sådan  grace,  ty  jag  tyckte  det  var  skamligt. 
Men  Schröderheim,  både  mig  med-  och  ovetande,  gjorde  flera 
affärer  i  mitt  namn,  och  jag  stod  i  publiken  pä  samma  lista  som 
han  bland  grace-försäljare.  Mindre  yr  och  oförsigtig,  hade  jag 
förr  kommit  ifrån  denna  stora  och  skadliga  oordning;  men  jag, 
som  syndare  en  general,  sköt  upp  min  förbättring  till  lägligare 
tillfälle.»  *) 

Armfelt,  öppenhjärtig,  lättsinnig  och  öfvermodig  som  han 
var,  aktade  ingalunda  nödigt  att  hälla  dessa  föga  hedrande 
transaktioner  hemliga,  h varken  dem,  h vilkas  vinst  tillföll  honom 
själf,  eller  andra,  och  ryktet  minskade  icke  föreställningarna  om 
utsträckningen  af  missbruket,  helst  som  Armfelts  öfverflödiga  lef- 
nadssätt  syntes  fordra  hemliga  förvärfekällor.  Oviljan  vände  sig 
därföre  i  främsta  rummet  mot  honom,  luiligt  egen  uppgift  var 
det  Armfelt,  som  längre  fram  (efter  1786  års  riksdag)  öfverta- 
lade  konungen  att  göra  slut  på  dessa  missbruk.  **) 

*)  Själfbiogr.,  anf.  st.  II:  106.  Det  iippg.ifs,  alt  en  del  inkomster  af 
pasloratsförsäljninj^en  användes  till  bestridande  af  teateronikostnader.  Hertig- 
innan af  Södermanland  berättar  (Okt.  1783)  ett  infall  af  Armfelt  med  afse- 
ende  härpå,  hviiket  ej  kunnat  undgå  alt  väcka  fiirargelsc:  "Armfelt  a  dil 
tout  haut  un  jour  sur  le  tliéalre,  étant  habillé  pour  la  representation:  Je 
porte  la  dépouille  de  tel  cl  tel  prétre.''  Jfr.  Fersen  V:  175,  b  vars  uppgifter 
dock  icke  torde  böra  tagas  efter  l>okstafven.  —  För  bcstriilande  af  kostna- 
derna for  den  utlämlsUa  resan  1783—84  sades  äfven,  alt  köpesummorna  för 
forsaida  pastoral  r  Idifvil  anslagna. 

**)  Se  dock  (jeijer,  (Justavianska  papperen  111,2  Afd.:  97,  och  Beskow, 
(justaf    III,    Af<l.   II:   200  I),  f.    Korljenstt.n    af    pasloratshandelns    afskalTandc 


—  57  - 

Under  dessa  förhållanden  var  det  emellertid  naturlii^t  att 
Arnifelts  förord  tidigt  började  sökas  i  befordringsangelägenheter. 
Hans  egen  far  anlitade  honom  1782  såsom  underhandlare  hos 
konungen  vid  frågan  om  sin  utnämning  till  landshöfding  i 
Åbo,  sä  väl  som  sedermera  i  en  och  annan  fråga  rörande  finska 
förhållanden  *);  och  konungagunstlingens  beskydd  söktes  från 
många  häll,  redan  under  början  af  hans  bana.  I  allmänhet  lände 
detta  till  föga  fromma  för  hans  personliga  ställning;  inflytandet 
hos  konungen  löntes  ofta  med  otack,  stundom  med  personlig 
ovilja  hos  dem,  som  anlitat  hans  medverkan.  Och  det  öfver- 
mod,  som  var  en  bland  den  unge  gunstlingens  största  svagheter, 
fick  genom  denna  maktställning  en  näring,  som  var  allt  annat 
än  helsosam  för  hans  personliga  utveckling. 

Utöfver  enskilda  angelägenheter  och  befordringar  af  mindre 
vigt  sträckte  sig  emellertid  icke  Armfelts  inflytande  under  större 
delen  af  1780-talet.  I  politiska  frågor  erhöll  han,  såsom  vi  sett, 
tidigt  del  af  konungens  planer;  men  någon  andel  i  deras  utfö- 
rande erhöll  han  först  under  ett  senare  skede. 


Det  minnesvärda  året  1783,  som  medförde  konung-  Gustafs 
historiskt  ryktbara  möte  med  ktjsarinnan  Katarina  i  T^redriks- 
liamn  och  längre  fram  hans  italienska  resa,  h vilken  ansetts  be- 
teckna vändpunkten  i  hans  regering,  var  äfven  för  Armfelt  en 
minnesrik  tid.  Han  åtföljde  sin  konung  pä  den  resa  till  Finland, 
hvars  ändamål  var  mötet  i  Fredrikshamn,  oph  han  utsågs  äfven 
att  deltaga  i  den  utländska  resan.  Något  inflytande  på  de  poli- 
tiska angelägenheter,  som  sammanhängde  med  dessa  resor,  hade 
han  visserligen  icke  och  synes  hafva  varit  tämligen  främmande 
för  konungens  planer.  Men  med  vaket  öga  följde  han  hvad 
som  tilldrog  sig  omkring  honom,  och  har  efterlenmat  dagboks- 
anteckningar   öfver   båda  dessa  resor,  hvilka  ega  allmännare  in- 


torJc  egentligen  böra  tillskrifvas  Nordin.  Jfr.  Crusenstolpe,  Morianen  III:  6, 
livars  insinuatiun  med  anledning  af  ,'\rinfc-lts  lirir  införda  yttrande  synes  föga 
befogad. 

*)  Enligt  A:s  bref  till  sin  fader.  Nägon  gång  förekomma  i  dessa  bref 
aiit)(lningar  om  den  mycket  omtalade  pastoratsföisäljningen.  Det  heter  t.  ex. 
(*/,  1782):  "Carenius  aura  Limmjocki,  mais  il  faut  (jii'il  paye  2,000  dal.  Je 
n'en  veu.x  pas,  un  liard.  Scliröderheim  n'est  pas  seul  pour  jiartager  cette 
somme;  et  si  Carenius  ne  doniie  pas  cet  argent,  on  en  trouvera  <rautres  <|ui 
le  payeront  avec  plaisir," 


-  58  - 

tresse  och  som  redan  blifvit  af  den  historiska  forskningen  upp- 
märksammade. *) 

Kändt  är,  att  konung  Gustaf  väntade  stora  politiska  resul- 
tat af  sin  öfverläggning  med  kejsarinnan  i  Fredrikshamn.  Hans 
planer  voro  vidtgäende:  de  åsyftade  ett  anfall  mot  Danmark, 
hvilket  han  hoppades  skulle  medföra  Norges  eröfring,  och  till 
hvilket  han  ville  utverka  kejsarinnans  samtycke.  Till  gengäld 
ville  han  forbinda  sig  att  i  det  hotande  kriget  mellan  Ryssland 
och  Turkiet  icke  ställa  sig  pä  det  sistnämndas,  Sveriges  gamla 
bundsförvandts,  sida.  Bekant  är  äfven  att  Katarina  afböjde 
Gustaf  III:s  förslag  i  denna  riktning,  och  att  från  mötet  i  Fre- 
drikshamn i  själfva  verket  kan  dateras  den  spänning  mellan  de 
båda  nordiska  monarkerna,  som  slutligen  bröt  ut  i  öppen  fejd."*) 
Den  mest  förekommande  artighet  kunde  icke  alldeles  dölja  bri- 
sten pä  öfverensstämmelse.  Katarinas  följcslagarinna  till  Fre- 
drikshamn, den  ryktbara  furstinnan  Daschkoft",  dömde  rätt,  dä 
hon  om  kejsarinnans  möte  med  Gustaf  III  antecknade:  »Jag  må- 
ste tillstå  att  jag  icke  tror  pä  uppriktigheten  mellan  krönta  huf- 
vuden,  Oaktadt  alla  de  resurser,  som  förstånd,  qvickhet  och 
den  utsöktaste  artighet  erbjuda,  blir  tiden  dock  till  slut  läng. 
Därjämte  måste  politiken  göra  en  dylik  daglig  sammanvaro  ft)r- 
lägen  och  tryckande.^  ***)  Äfven  Armfelt  märkte  nogsamt  [)ä 
konungens  lynne,  efter  sammankomstens  slut,  att  allt  ej  aflupit 
efter  önskan.  —  Eftervärlden  har  genom  den  stora  kejsarinnans 
förtroliga  meddelanden,  i  våra  dagar  offentliggjorda,  inhemtat, 
huru  föga  sympati  hon  hyste  för  sin  kunglige  gäst,  och  huru 
»tråkiga  och  fadda». hon  fann  sina  »tcte-ä-tétcr»  med  honom,  f) 

För  de  politiska  rådslagen  medföljde  till  Fredrikshamn  den 
nyutnämnde  kansli[)residenten  grefve  Creutz,  nyss  hemkommen 
frän  Paris;  och  från  Peti;rsburg  hade  Sveriges  därvarandc  chargc 
d'attaires  baron  d'Albedyhl  skyndat  konungen  till  mötes.  Utom 
dessa  båda  diplomater  och  friherre  E.  Taube  hade  konung  Gu- 
staf till  sitt  möte  med  kejsarinnan  medfört  en  utvald  samling  af 
unga  hofmän:  Armfelt,  Essen,  Peyron  och  F.  Wrede.  Kanske 
smickade  det  hans  fåfänga  att  visa  kejsarinnan  denna  omgifning, 
som  väl,  livad   det  yttre  angick,  kunde  ansetts  som  en  prydnad 


*)  Se  Schiiikol-i;crginaii,    Miiincii    1:    2S7  o.   fulj, 

♦♦)  Se  OfUiiicr,  tliislaf  III  och  Ivalariiui  II  aren  17S3— 84,  i  Nord. 
Tidskrift   1S79. 

••♦)    Ua.sclik.>(T,   Moinoirci.    (Ilamb.    1S57)    II:   62. 

t)  Se  I.cttres  lie  ('athérine  1 1  ä  (jriinin,  tryckta  i  ryska  hisli^riska  s.lllska- 
pets  .irshok  (Sl)ornik)  IM.  X.\III:  28.:,  304-5,  311—12  samt  Ariiclli,  Jo-.c|iIi 
II  n.  Katarina,  s.  209,  217,  220. 


-  59  — 

för  hvarje  hof;  kanske  hopixulcs  lian  äfvcn  att  Katarina,  som 
med  all  sin  statskonst  aklri;^  upphörde  att  vara  qvinna,  med 
vålbehai^  skulle  se  de  unc^a  Apollo-qestalterna.  —  Afven  liiiri 
synes  han  dock  hafva  missräknat  s\<j^,  ehuru  han,  enligt  d'Albe- 
dyhls  berättelse, ")  påstod  s'v^  hafva  märkt,  att  kejsarinnan  eqnat 
en  särskild  uppmärksamhet  ät  Armfelt  och  Wrede.  Om  konun- 
gens följeslat^are,  Creut/.  och  Taube  undantagna,  hade  hon  intet 
annat  att  säga  än  att  »de  äro  mycket,  mycket  unga.»  *') 

Vi  läna  nägra  utdrag  ur  Armfelts  dagbok  sä  väl  för  beskrif- 
ningen  af  vistelsen  i  Fredrikshamn,  som  för  skiUl ringen  af  resan 
dit  och  det  därmed  förknipi)ade  missöde,  hvilket  drabbade  konungen 
pä  Parola  malm  i  i^lnkmd.  Afresan  hade  skett  den  9  Juni:  »Kungen 
var  vid  ett  charmant  liumeur,  vi  rasade  och  rustade  förfasligen», 
heter  det;  och  öfverresan  till  Finland,  besöket  i  Abo  och  resan 
till  öfningslägret  pä  Parola  malm  nära  Tavastehus  aflupo  hastigt 
och  angenämt.  Till  sistnämnda  station  ankom  konungen  den  12 
Juni  kl.  3  pä  morgonen. 

»II.  Maj:t  hade  befallt»,  säger  Armfelt,  »det  ingen  i  lägret 
skulle  oroas  af  hans  ankomst.  Kungens  qvarter  var  i  ett  stort 
pörte  och  svitens  rundt  omkring,  äfvcn  i  porten,  fcist  mindre  fria 
frän  orenlighet.  Kungen  lade  sig  genast,  och  jag  gick  till  mitt 
pörte  för  att  röka  och  låta  skura.  Större  delen  af  oss,  som  i 
anseende  till  vara  platser  vid  hofvet  voro  väl,  lågo  i  slädar  och 
skrindor.  Kungen  hade  sagt  general  Posse,  att  ända  till  efter- 
m i  tidagen  ville  han  vara  inkognito,  och  vid  middagstiden  gick 
han  med  major  Wright  omkring  hela  lägret,  utan  att  nägon 
visste  därutaf.  När  han  kom  hem,  var  jag  just  ditkommen,  och 
garderobsvagnen  var  just  anliind  i  detsamma.  Lakejen,  som 
körtle  den,  skulle  stiga  utaf,  slant  mt;d  foten  och  bröt  glatt  af 
benet  i  var  närvaro.  Vi  förundrades  dä  öfver  den  olyckan,  tro- 
ende ej,  att  den,  som  sedermera  skedde,  var  oss  sä  hardt  när, 
—  Jag,  som  blifvit  cjvar  hos  kungen  till  middagen,  hade  sä  när 
mecl  honom  undergått  det  ödet  att  blifva  utan  mat.  Vara  pro- 
visioner voro  efter,  och  ingenting  fanns  i  lägret.  Det  är  icke 
förlätligt  att  svälla  som  vi  L'jorde;  ändtligen  fingo  vi  nägra 
smulor,  och  II.  ]\Iaj:t  fann  det  dubbelt  sä  roligt  som  en  god 
mitldag;  »car»,  tlit  il,  »premierinient  cela  ne  me  ilonnera  pas  de 
coli([ue,  et  puis  cela  fournit  une  excellente  matiere  pour  conver- 
sation».     Han    klädde    siir    i  sin  granna  militäriska  klädning,  och 


*)  Anteckn.    om   d'A:s  Ijäiistyöring  under  (iustaf  111    rc^j.-lid.  s.   7. 
**)    Katarina    ILs    brcf  till    1'otcmkin  -j^juTf   '783.     t:ital  hus  Odlincr, 
aiif.  si. 


h 


—  6o  — 

när    arméen    stod    på    linien    klockan    5  e.  m.,  satte  han  sig  till 
häst  och  for  dit». 

»Han  red  linien  utförc,  och  sedermera  defilerade  trupperna 
för  honom.  Kungen  var  synnerligen  nöjd  med  dem.  Sedan  de 
kommit  på  linien,  skulle  kanonerna  salutera  med  tvä  gånger  128 
skott,  hvilket  ej  väl  var  börjadt,  förrän  kungens  svit,  hvilka  redo 
okända  och  oridna  hästar,  éloignerade  sig  frän  honom,  för  att 
ej  narra  hans  häst  att  blifva  ostyrig.  Jag,  som  hade  en  trankil 
häst,  men  kände  honom  ej,  red  äfven  bort,  men  när  jag  såg, 
hur  beskedlig  han  var,  red  jag  fram  och  höll  ett  par  alnar  frän 
kungen,  som  frågade  mig,  om  det  var  usagen  att  skjuta  pä  det 
viset  i  en  salut,  hvilket  jag  aldrig  sett  förut.  I  det  samma  vände 
hans  häst  och  han  föll  utaf,  men  så  långsamt,  så  det  [säg  ut] 
som  om  han  somnat  pä  hästen,  men  i  det  han  tog  backen,  sade 
han  med  en  leende  mun:  »Je  crois,  que  j'ai  le  brås  cassé».  Därpå 
sprang  jag  ner,  tog  honom  under  armen  för  att  lyfta  upp  ho- 
nom, då  han  sade  mig:  »non,  non  laisse  moi,  j'ai  réclicment  le 
brås  cassé».  Vår  bestörtning  blef  faslig,  och  alla  de  officerare, 
som  voro  nära,  samlade  sig  omkring  oss.  Kungen  bars  till 
grefve  Posses  matsal  på  en  stol,  och  där  fingo  vi  en  soffa,  där- 
uppä  vi  satte  honom,  ända  tills  assessor  Salomon  kom.  Då  vi 
ännu  voro  i  osäkerhet  om  brottet,  talade  han  med  största  tran- 
quillité,  tog  sina_  arrangementer  om  en  kurirs  skickande  till  kej- 
sarinnan, etc.  Ändtligen  sedan  ärmen  på  rocken  blifvit  uj^p- 
sprättad,  befanns  armen  vara  af  på  snedden  något  ofvanförc 
armleticn.  Han  förbands  genast,  och  under  hela  tiden  lät  H. 
I\hij:t  ej  märka  någon  otålighet,  utan  uppmuntrade  oss  andra, 
soni  alla  voro  nedslagna.  H.  Maj:t  ville  först  blifva  qvar  i  läg- 
ret, men  på  allas  våra  föreställningar  togs  då  det  beslutet,  att 
H.  Maj:t  skulle  flytta  till  Tavastehus.  Utan  att  låta  bära  sig, 
var  (\cn  transporten  ogörlig;  och  kommenderades  af  lifdragoncrna 
450  man  med  en  öfverstelöjtnant  och  därtill  horande  officerare, 
som  turvis  buro  H.  Maj:t  på  en  litierc.  De  hade  ^'^  mil  att  gå. 
hvilket  också  räckte  oss  i  -4  '/i  timma.  Rcgementsofficerare  af 
alla  kor[)ser  entourcradc  marschen,  och  dels  vi,  som  hörde  till 
konungens  person,  dels  ungdom,  som  hört  honom  till  förut,  gingo 
framför  eller  bakom.  Folket  sprang  på  sidan  och  grät.  Solda- 
ten och  officeraren  var  bestört.  Utaf  alla  ledsamma  .saker  jag 
sett,  vet  jag  ingen,  som  gjort  bedröfligare  intryck  än  denna  jko- 
cession.  I*\)r  att  öka  vart  bekymmer,  fick  midt  under  forbind- 
ningen kimgens  kammartjänare  Devouges  konvulsioner;  folk  foli 
omkull  och  bröt  sig;  andra  skrapatle  sönder  ansigten  och  hiinder 
etc.     Utom  en  forlorad   batalj  tror  jag  intet  mera  dcgat  kunnat 


—  6t  — 

vara.  Under  hela  marschen  var  kungen  vid  £;,odt  humeur,  talade 
oni  allehanda  saker  och  tackade  alla  dem,  som  följde  honom. 
Vid  ankomsten  till  landshöfdirgehuset  reste  han  sii,^  själf  af  bå- 
ren,  gick  trapporna  uppföre  in  i  sina  rum,  skref  till  kejsarinnan 
ett  detaljeradt  bref,  däruti  rendez-vous'n  uppsköts  till  den  30, 
skickade  af  med  det  brefvet  ryttmästaren  och  lifpagcn  Peyron 
och  lade  sig  vid  pass  kl.  i,  sedan  han  druckit  litet  buljong.  H. 
Maj:t  hade  mycken  svårighet  att  få  sången  till  lags.  Jag  läste 
for  honom  till  kl.  \\  till  4  om  morgonen,  och  sedermera  sof  han 
bra  nog.» 

Två  och  en  half  vecka  —  till  den  27  Juni  —  måste  konung- 
en och  hans  följe  stanna  i  Tavastehus,  och  först  den  23  Juni 
kunde  han,  stödd  pä  Armfelts  arm,  lemna  sina  rum.  Äfvcn 
denna  första  promenad  i  Tavastehus  höll  pä  att  fä  en  olycklig 
utgång,  enligt  Armfelts  berättelse:  en  skenande  häst  med  en 
sönderslagen  kärra  efter  sig  vara  nära  att  springa  omkull  den 
sårade  monarken.  I  början  af  detta  nödtvungna  uppehåll  tog 
konungen  sitt  missöde  lugnt  nog:  ^han  försäkrade  mig»,  säger 
Armfelt,  s'qu'il  volvait  de  trop  grands  projets  dans  sa  tete  pour 
s'ennuyer.»  Mot  slutet  synes  dock  hans  lynne  stundom  hafva 
varit  nedstämdt  och  retligt,  och  hans  oförsigtighet  och  naturliga 
liflighet  i  sina  rörelser  försvårade  armbrottets  betande. 

Enformigheten  afbröts  genom  mottagande  och  afsändande 
af  kurirer  och  sändebud  frän  och  till  Stockholm  och  Petersburg. 
Kejsarinnan  Katarina  sparade  ej  någon  artighet:  de  båda  sven- 
ska kurirerna  blefvo  i  Petersburg  på  det  utsöktaste  sätt  mot- 
tagna; och  tvenne  sändebud  anlände  kort  efter  h varandra  från 
kejsarinnan  för  att  efterfråga  konungens  befinnande.  Afven  ba- 
ron d'Albedyhl  medförde  goda  nyheter  och  ^stärkte  oss»,  säger 
Armfelt,  »i  vår  öfvertygclse  om  kejsarinnans  impatience».  —  Om 
konungen  var  nöjd  härmed,  sä  var  han  det  så  mycket  mindre 
en  dag,  då  posten  medförde  underrättelsen,  att  det  syntes  ovisst, 
om  något  krig  mellan  Ryssland  och  Turkiet  skulle  blif\'a  af. 
»Göran  Sprengtportens  ankomst»,  heter  det,  »var  ockä  en  mindre 
kär  nyhet,  men  när  jag  råkade  honom,  tycktes  han  vara  båtle 
trankil  och  beskedlig.  Det  är  en  besynnerlig  olycka,  att  en 
karl  med  hans  geni  och  hans  förstånd  ej  kan  passa  till  en  sä 
upplyst  monarks  regeringstid.» 

Den  25  Juni  var  konungen  sä  återstiilld,  att  han,  stödd  på 
hofstallmästaren  Muncks  arm,  medan  denne  bar  hans  värja, 
kunde  visa  sig  för  trup[)erna  och  själf  en  stuntl  fora  befälet. 
Dagen  innan  afresan  anträddes  till  PVeilrikshamn,  lemnatles  före- 


—   62    - 

trade  åt  enskilda  personer  *)  och  alla  gingo  nöjda  ut,  säger  Ariti- 
felt.  »Dä  jag  däröfvcr  betygade  min  hjärtliga  glädje,  sade  ko- 
nungen: »När  man  kommer  sällan  till  ett  land,  bör  man  genom 
godhet  och  välgärningar  och  ej  genom  hårdhet  och  vald  låta 
känna  sin  närvaro».  Jag  fick  äfven  en  supplik  af  en  fattig  gam- 
mal dragon,  som  blifvit  född  1693,  tagen  till  fånga  17 14  vid 
Kyro,  blesserad  och  förafskedad  1741  med  löfte  om  underhåll 
och  i  denna  stund  ej  det  fått,  utan  led  nöd  pä  sina  gamla  da- 
gar. När  jag  berättade  detta  åt  H.  Maj:t,  befallte  han  mig 
gifva  honom  genast  20  r:dr  och  i  Stockholm  påminna  honom 
vidare  om  den  saken.» 

Den  29  Juni  finna  vi  grefven  af  Gotland  —  konungen  hade 
anlagt  detta  inkognito-namn  —  med  sitt  följe  i  Fredrikshamn, 
dit  kejsarinnan  anlände  dagen  förut.  Pä  aftonen  samma  dag  hade 
de  bada  monarkerna  den  första  af  dessa  tcte-å-téter,  som  blefvo 
kejsarinnan  sä  förhatliga.  Konungen  däremot  förklarade  sig 
»ganska  nöjd»  med  detta  samtal  pä  tu  man  hand.*') 

Samvaron  räckte  i  tre  dagar.  Armfclts  dagbok  berättar 
härom: 

^Den  JO  Juni.  Om  morgonen  kom  baron  Cederström  från 
Stockholm.  Grefven  af  Gotland  gick  ensam  öfver  till  kejsarin- 
nan, och  vi  andra  kommo  mot  middagen.  Kejsarinnan  beviste 
oss  en  general  mycken  attention  och  nåd,  men  med  grefve 
Creutz  hade  hon  länga  konversationer.  -  —  Under  middagen 
var  konversationen  mycket  animerad  och  kejsarinnan  skickade 
mig  att  se  pä  en  dosa  med  storfurstens  porträtt.  Om  förmid- 
dagen hade  prins  Bariatinski  varit  för  att  underrätta  sig  om 
grefvcns  af  Gotland  helsa,  och  en  stund  därefter  kommo  alla  de 
stora  herrarna  af  hofvet  äfven  dit.  Jag  gjorde  dem  mycket 
komplimenter,  att  ej  grefven  kunde  taga  emot,  och  då  gaf  Ba- 
riatinski mig  ett  kort  med  påskrift:  »La  baronne  de  Friedrichs- 
hamn  en  personne».  Detta  plaisanterie  af  kejsarinnan  rclevcra- 
des  vid  bordet,  och  hon  frågade  mig,  »si  je  n'étais  pas  bien 
étonnc  de  voir  une  dame  se  presenter  de  cctte  manierc-Iå».  Jag 
svarade  diiruppä,  att  första  momenten  begrep  jag  intet  hvad  det 
skulle  betyda,  och  å  la  suite  af  min  recit  sade  jag  »le  Roi». 
(irefven  af  Gotland,  som  märkte  att  jag  fiirtalt  mig,  sade:  »voilå 
mou    incognito    en    bonne    mainl^^  L'impératrice  repondit:  »Cest 


*)  Äfven  Armfclt  haile  liafl  «cour  af  supplikantcrff,  enligt  anleckniny  "/g. 
**)   U'AIl>C(lyhl,    .-inf.  st.  s.  6.     Jfr  Schinkcl   I:  288,  hv.-ircst  mötet  skil- 
dras   väsentligen    efter   Arnifelts  anteckningar.     I   A:s  daghuk  saknas  anteck- 
ning  fiir  (lon   29  Juni. 


-63  - 

vrai,  m.ais  Monsieur  Annfclt  n'cst  pas  le  seul,  car  jc  me  rappclle 
qud(iu'un,  qiii  hicr  au  soir  jxirlait  du  Roi,  nion  perc.  Kuni^en, 
som  käntlc  ii;en  si-4",  skrattade  tillika  metl  oss  andra,  och  mid- 
dai^cn  slutades  lika  sä  ^ladt,  som  den  var  börjad.  Efter  middai;en 
skildes  alla  ät,  och  kejsarinnan  i^af  grefven  af  Gotland  rendez- 
vous  kl.   5  e.  m.» 

»Grefven  och  jac^  foro  pä  visiter  till  alla  af  kejsarinnans 
suitc,  och  kl.  5  följde  jag  honom  till  kejsarinnan,  dä  tle  voro 
ensamma  ungefär  I  »/^  timme.  När  vi  dä  kommo  in,  sattes  fram 
spelbord  och  speltes  en  stor  berlan,  som  hos  oss  kallas  komet. 
Ehuru  nära  jag  var  att  vinna,  kommo  likväl  pengarna  i  ryska 
händer.  Kejsarinnan  hade  fatt  veta,  att  där  voro  svenskar  in- 
kognito, som  önskade  se  henne,  och  hon  bad  grefven  af  Got- 
land, att  de  mätte  blifva  presenterade.  Vi  sade,  att  de  ej  hade 
kläder,  men  hon  frågade  om  ej  någon  af  hennes  hof,  som  varit 
i  Sverige,  hatle  kUkier  att  låna  dem.  *)  Enfin,  det  är  ingen 
attention,  hon  ej  har,  ty  i  förmiddags  lät  hon  presentera  sig 
de  qvinnor  och  barn,  som  konmiit  frän  s\enska  sidan  för  att 
gapa.  Grefven  af  Gotland  mådde  ej  väl,  sä  [att]  han  superade 
i  sin  säng,  och  kejsarinnan  pä  sin  sida  retirerade  sig  med  Beds- 
borodko  och  Lanskoj.  Jag  ät  hos  kungen  och  skildes  vid  ho- 
nom kl.   12.» 

Den  I  Jidi  kom  Wredcn,  som  blef  skickad  från  Koskis 
till  Sveaborg  för  att  befalla  fartygen  möta  kungen  i  Abo.  Essen 
oc\\  jag  voro  före  middagen  och  sprungo  i  frack.  Baron  Ce- 
tlerström  och  Essen  blefvo  presenterade  för  kejsarinnan,  och  mid- 
dagen var  efter  vanligheten  bittida.  Hotjunkaren  Peyron  hade 
ej  blifvit  admitterad  till  kejsarinnans  bord  förut,  men  efter  en 
konversation,  som  jag  hade  med  prins  Bariatinski,  ät  han  där  i 
dag.  Kejsarinnan  frågade  mig,  hur  det  skulle  gå  med  de  stac- 
kars svenskar,  som  voro  inkognito,  och  jag  sade,  att  jag  hop- 
pades, de  skulle  finna  någon  moyen  att  se  »la  premiere  de  toutes 
les  souveraines».  Hon  sade  mig  några  ord  på  finska,  och  plai- 
santerade  mig  mycket,  för  det  jag  sade,  att  hon  prononcerade 
väl,  sedan  jag  förut  sagt,  att  ju  rudare  man  talte,  ju  mera  vore 
(let  i  språkets  genre.  Vid  middagen  hade  hvar  och  en  af  oss 
tn  ryss,  som  gjorde  les  honneurs:  grefve  Creutz  [hade]  kam- 
marjunkarc  Watkoftski,  baron  Taube  generalmajor  Lanskoj,  ba- 
ron Cederström  grefve  Stroganoff,  lilla  Peyron  lilla  Labanoff, 
Wreden   unga  Narischkin,  baron   Essen  prins  Galitzin  och  jag  h. 


*)   Kejsarinnan    har  i  bref  till   kejsar  Josef  II  omtalat  denna  händelse, 
men  pa  ett  f(irvridet  sätt.     Se  Arncth,  Josef  II  u.  Katarina  II  s.  209. 


k 


-64  - 

exc.  Narischkin.  Middagen  var  munter  efter  vanligheten, 
och  kejsarinnan  hade  tusen  attcntioner  för  alla  af  grefvens 
suitc.  Efter  middagen  skildes  alla  ät  efter  vanligheten.  Kloc- 
kan mot  5  gick  grefven  af  Gotland  till  prinsessan  Daschkoff 
och  därifrån  till  kejsarinnan,  dä  de  voro  allena  en  timme,  och 
sedermera  satte  sig  till  samma  spel  som  i  går.  Supén  var  efter 
vanligheten,  och  konversationen  vid  bordet  singuliérement  ani- 
merad. Kejsarinnan  talte  om  sina  lustslott,  trädgårdar,  bygg- 
nader och  plaisanterade  of  v  er  sina  egna  inrättningar.  Innan  vi 
gingo  till  bords,  hade  kejsarinnan  fått  bref  från  Petersburg, 
och  medan  hon  gick  i  sitt  kabinett  för  att  läsa  det,  fick  grefven 
af  Gotland  se  en  soldat  med  trenne  penningar  pä  bröstet.  Han 
blef  ropad  fram  och  fick  af  grefven  femton  dukater  för  sin  hur- 
tighet. Samma  eftermiddag  hade  Stenbocken  blifvit  presenterad 
framför  fönstret  i  köpmans-habit.  När  vi  kommo,  hem  råkade 
vi  Klingspor  och  Hastfehr,  som  sägo  besatta  ut.  Jag  var  länge 
inne  hos  H.  Maj:t,  se'n  han  tagit  sig  för  att  laga  [till]  en  liten 
instruktion  angående  en  negociation  för  följande  dagen.» 

^Den  2  Juli  om  morgonen  var  vaktombyte,  hvarest  vi  in- 
funno  oss,  mest  alla  svenskar,  oklädda.  Grefve  Bruce  lät  para- 
den exercera  för  oss.  Handgreppen  gick  bra  och  marschen  illa; 
majoren  biel  skickad  i  arrest,  så  mycket  vi  kunde  förstå,  och 
öfverstcn  fick  bannor.  Grefve  Posse  och  Stcdingk  kommo  in- 
nan middagen  och  blefvo  presenterade  för  kejsarinnan.  —  Nu 
till  min  negociation!  I  gär  afton  stod  I.anskoj  bredvid  mig  och 
berömde  synnerligen  nordstjärnan,  som  grefve  Creutz  bar  en 
collier.  Jag  gjorde  äfven,  utan  att  tänka  därpå,  ordens  eloge 
och  i  synnerhet  för  det  han  var  så  rar,  dä  icke  mer  än  en  ut- 
länding  hade  honom.  Vi  skildes  åt;  och  idéen  föll  mig  in,  att 
Lanskoj  ville  ha  den  orden,  h vilket  jag  sade  kungen,  som  fann 
att  det  nog  var  möjligt,  y>v\x  la  fureur  des  rubans,  qu'ils  ont  dans 
ce  pays-ci».  Han  kom  öfverens  om,  att  han  skulle  sonderas, 
och  jag  fick  denna  kommission  tillika  med  en  liten  instruktion. 
Efter  paraden  gick  jag  förbi  hans  hus;  hazarden  gjorde,  att  han 
satt  vid  fönstret  och  klädde  sig.  När  han  fick  se  mig,  kommo 
vi  i  konversation  och  a  la  suite  af  den  gick  jag  in ;  vi  pratade 
om  allehanda  saker  och  slutade  med  att  tala  om  krönta  hufvu- 
dens  reiidez-vous;  vi  talte  om  Mohilcw,  kejsaren  etc.  och  slutade 
med  polska  blå  bandet;  vi  kommo  däraf  på  ordnar  och  i  syn- 
nerhet nordstjärnan,  hvarvid  vi  arreteradc,  och  jag  sade,  att  ej 
mer  än  en  utländing  har  den;  att  hon  vore  lika  så  estimerad 
som  rar,  men  att  om  kungen  i  Sverige  trodde  sig  kunna  göra 
kejsarinnan   en  plaisir,  och  det  vore  hans  önskan,  .sä  kunde  han 


--65  - 

kanske  fä  den.  Glädjen  hos  min  ryss  var  märkelig;  han  spranc^ 
upp  af  stolen,  tackade  mig  för  min  delikatess,  sade  att  kejsarin- 
nan ämnat  därom  be  kung^cn,  men  att  hon  ej  kunnat  komma 
fram  med  sin  önskan,  ty  tiden  hade  synts  henne  för  kort,  och 
dessutom  har  den  ena  suveränen  svårt  att  be<;ära  något  af  den 
andra.  Vi  skildes  åt  de  bästa  vänner  i  världen.  Före  middagen 
satle  kungen  därom  åt  kejsarinnan,  som,  oaktadt  hon  var  myc- 
ket nöjd,  ändå  varit  smä-flat.5> 

5>Middagen  var  munter  och  lång  efter  vanligheten  och  kej- 
sarinnan synnerligen  artig.  Efter  middagen  förde  grefve  Bruce 
oss  till  kosackernas  exercis,  som  är  en  af  de  besynnerligaste 
saker  i  världen;  deras  skrik  uppväckte  kejsarinnans  attention, 
sä  hon  skickade  till  generalen  för  att  fråga  honom  hvad  det 
betydde.  Hans  excellens  blef  illa  till  mods;  och  vi  foro  utan 
honom,  endast  med  Labanofit",  till  infanteriets  läger,  bestående  af 
700  man.  Deras  kamperingssätt  är  besynnerligt;  de  ställde  sig 
upp  i  en  linie,  utan  gevär,  med  hattarna  i  hand,  och  vi  gingo 
lederna  igenom.  Prins  Labanoff  viste  oss  många  hedningar 
ibland  sina  soldater,  hvilka  berömdes  som  särdeles  beskedliga 
och  sågo  bra  ut.  När  vi  kommo  tillbaka,  var  just  spcltimmen 
inne,  och  före  den  skedde  utdelningen  af  presenterna.  Jag  fick 
en  solitaire  af  3,000  rubel,  grefve  Creutz  en  dosa  med  kejsarin- 
nans porträtt  af  7,000  rubel  etc.  Bedsborodko  presenterade  dem, 
och  vi  tackade  den  ene  efter  den  andre  kejsarinnan.  Det  goda 
humeuret  hos  kejsarinnan  hade  ansenligt  tagit  af,  och  det  tyck- 
tes vara  posten  från  Petersburg,  som  därtill  varit  anledning. 
Supén  var  icke  särdeles  briljant  och  efteråt  togs  afsked.  Hon 
sade  mig,  »qu'elle  espérait  me  revoir  ä  Petcrsbourg^^.  Så  snart 
vi  konmio,  dubbades  Lanskoj,  som  var  enchanterad  åt  sin  de- 
koration och  viste  det  på  allt  möjligt  sätt.  Kungen  gick  och 
lade  sig  vid  tämligen  elakt  humeur,  tagande  till  pretext,  att  han 
kl.  9  skulle  vara  hos  kejsarinnan  och  taga  afsked,  men  den  verk- 
liga orsaken  skall  vidare  omtalas.» 

•»Den  j  Juli  gick  grefven  af  Gotland  till  kejsarinnan  för  att 
taga  afsked;  sä  snart  han  kom  tillbaka,  kom  hela  hennes  suitc 
att  göra  grefven  sin  cour;  de  fingo  presenter,  till  större  delen 
magnifikare  än  kejsarinnans,  och  se'n  vi  gifvit  hvarantlra  Jud.-v- 
kyssar  till  höger  och  vcnster,  gingo  tle  till  H.  Kejserl.  Maj:t, 
som  också  skulle  resa,  men  som  väntade  på,  att  kungen  skulle 
fara  först.  Vi  promenerade  emellan  majorer  och  isvoschikar 
som  vid  ankomsten,  och  anlände  till  Lovisa.  Ryske  majoren 
fick  en  gulddosa  och  subalternerna  hvar  sina  50  dukater.  Kungen 
ät    i    sin  säng,  och  jag  tlröjde  hos    honom,  tills  hon  var   12.» 

Tegnér,  G.  M.  ArmjeU.  & 


—  66  — 

■»Den  ^  Juli.  —  —  Nu  kanske  jac^  skall  företaga  baron 
crAlbcdyhls  instruktion  och  orsaken  till  grcfvcns  af  Gotland 
elaka  humeur  den  2  i  Fredrikshamn.  Kungen  hade  fått  en  idé 
att  vilja  gifva  tvcnne  polska  blä  band,  det  ena  åt  Essen,  det 
andra  ät  mig.  Han  hade  därom  låtit  sondera  ryska  hofvet, 
hvarest  de  disponerades,  men  emot  all  förmodan  funnit  svårig- 
heter, dä  pä  andra  sidan  all  möjlig  anledning  gafs  honom  att 
begära  Alexander  Newski-orden,  som  i  anseende  till  flera  om- 
ständigheter är  mera  respektabel;  men  aversionen  för  röda  ban- 
det var  för  stark,  och  H.  Maj:t  märkte  ej,  att  han  begick  en  ohöf- 
lighet  mot  kejsarinnan  och  ett  förakt  mot  hennes  orden,  dä  han 
gick  den  förbi  för  att  vilja  hafva  en  främmande;  därtill  kommo 
omständigheter,  som  ej  voro  bekanta.  Baron  d'Albedyhl  skulle 
nu  ställa  allt  detta  till  rätta  och  ncgociera  det  röda  bandet,  som 
han  kanske  ej  nu  fär,  se'n  det  i  en  mera  agreabel  moment  hade 
kunnat  höra  till  hans  disposition.» 

Sä  långt  dagboken.  Rörande  de  underhandlingar,  som 
följde  i  frågan  om  den  här  omtalta  ordensdekorationen  —  det 
blef  slutligen  endast  frågan  om  en  dylik,  för  Armfelts  räkning 
—  har  baron  d'Albcdyhl  cfterlemnat  dels  en  vidlyftig  berättelse,") 
dels  åtskilliga  konfidentiella  bref  till  konung  Gustaf  III,  skrifna 
från  Petersburg.  Anledningen  till  konung  Gustafs  önskan  att 
prytla  sin  gunstling  med  detta  vedcrmälc  af  kejsarinnans  ynnest, 
var  tvifvelsulan  densamma,  som  några  år  senare  låg  till  grund 
för  hans  ansträngningar  att  skaffa  honom  den  förnämsta  danska 
orden.  Han  ville  att  allmänheten  skulle  ha  ett  synligt  bevis  pä 
att  underhandlingen  aflupit  efter  önskan.  Armfelt  själf,  med  all 
den  fåfänga,  som  tillhörde  hans  ålder  och  hans  lynne,  synes  icke 
hafva  varit  synnerligen  angelägen  om  någondera  af  dessa  ut- 
märkelser, hvilka  i  själfva  verket  voro  för  honom  föga  smick- 
rande. Redan  under  konungens  sjukdom  i  Tavastehus  har  Arm- 
felt antecknat  (16  Juni).  »Bland  mänga  andra  saker  som  vi  ta- 
lade om,  frågade  konungen  mig,  om  jag  ville  hafva  P.  B.  B. 
(polska  blä  bandet),  hvartill  jag  ej  fann  mig  så  alldeles  nöjd 
att  samtycka».  I  samma  dagbok,  ät  hvilken  Armfelt  öppcnhjiir- 
tigt  anförtrodde  sina  hemligheter,  och  .som  fortsattes  till  slutet 
af  Juli,  har  han  icke  vidare  nämnt  hela  saken,  fastän  det  icke 
kunde  vara  honom  obekant,  hvilken  vigt  konungen  fäste  därvid 
och  hvilka  verkliga  bekymmer  det  för  honom  begärtia  ordens- 
baM<let  vållade"  Sveriges  representant  i   Petersburg. 


*)  Tryckt    i    <rAll)eilylils.  Anteckninjjar  s.    lo  o.   f.,   ulfiirligt   rcfererail 
Scliinkcl,  Minnen   I:   291.  ' 


'i 


-6/  - 

Konungen  hade  l)cfallt  baron  crAlbcdyhl  att  vid  denna 
underhandling^  söka  vinna  furstinnan  Daschkoffs  benietlling,  ge- 
nom att  a  konungens  vägnar  erbjuda  henne  —  Vasaordens  stor- 
kors! Utmärkelsen  var  ovanlig,  men  för  en  dam  i  hennes  ex- 
ceptionella ställning,  såsom  president  i  den  ryska  vetenskaps- 
akademien, ansågs  den  böra  vara  smickrande.  Den  lärda  furst- 
innan visade  sig,  enligt  d'Albedyhls  l)ref  till  konungen  ^'j,  Juli, 
yhögst  intresserad»  af  Vasaorden,  lät,  innan  hon  insåg  att  hon 
själf  kunde  blifva  dess  lyckliga  innehafvarinna,  t.  o.  m.  märka 
någon  afundsjuka  öfver  Lanskojs  nordstjcrnedckoration,  samt  ut- 
töjntle  sig  i  loford  öfver  konungen,  såsom  >lc  plus  adorable  des 
princes».  Om  Armfelt  däremot  yttrade  hon  sig  något  kritiskt: 
hon  fann  honom  ännu  sakna  »un  certain  poids,  ou  du  moins  cette 
maturité  que  donnc  un  ccrtain  age«  *).  D'Albedyhl  hade  emel- 
lertid, enligt  sitt  bref  till  konungen,  efter  detta  samtal  de  bästa 
förhoppningar  att  lyckas.  Han  vände  sig  vidare  till  gunstlingen 
Lanskoj,  hvilken  lofvade  det  bästa,  men  sköt  saken  ifrån  sig  på 
statssekreteraren  Bedsborodko.  Denne  sistnämnde  uppsköt  länge 
att  gifva  svar,  men  tillkännagaf  omsider  (i  September  1783),  att 
Alexander  Newski-orden  endast  plägade  gifvas  åt  personer  af 
generallöjtnants  rang.  Oaktadt  d'Albedyhl  skyndade  att  upplysa, 
att  Armfelts  ställning  vid  konungens  af  Sverige  hof  just  med- 
förde denna  rang,  fästes  därvid  intet  afscendc.  —  Innan  (TAlbe- 
dyhl  började  denna  underhandling  om  Alexander  Newski-orden, 
hade  emellertid  den  polska  Stanislai-orden  genom  Polens  sände- 
bud i  Petersburg  Deboli  blifvit  efterskrifven  från  Warschau,  en- 
ligt hvad  denne  medelade  sin  svenske  kollega  "**);  men  afbeställ- 
des  af  kejsarinnan,  då  underhandlingen  om  det  ryska  rötla  l)an- 
det  åter  började.  Kejsarinnan  syntes  sålunda  verkligen  frän 
början  icke  hafva  varit  obenägen  att  gå  konung  Gustafs  önsk- 
ningar   till    mötes,   ehuru   saken  sedermera  intrasslades,  till  stort 


*)  Helt  annorlunda  framställes  saken  i  (rAlbcilyhls  tryckta  anteck- 
ningar (s.  12).  Furstinnan  visade  siij.  enligt  dessa,  «helt  stiitt  öfver  anbudet, 
bedyrande  \iå  det  högsta,  att  hon  ej  drömt  därom,  ännu  mindre  kejsarinnan. 
Denna  brukade  ej  slösa  bort  sina  ordnar.  Sådana  där  herrar  som  Armfelt 
liaile  man  godt  om  i  Ryssland;  hon  hvarken  ville  eller  kunde  befatta  sig 
med  en  så  smutsig  negociatioixt  o.  s.  v.  Antingen  har  (rAlbodyhl  ei  vågat 
f(ir  konungen  framställa  saken  i  sin  rätta  dager,  eller  har  han,  enligt  memoar- 
skrifvarcs  sed,  berättat  saken  så,  som  den  efter  längre  tids  förlopp  framställt 
sig  för  hans  minne,  och  däråt  gifvit  den  färgläggning,  som  passat  i  stycke 
med  hans  allmänna  uppfattning.  Jfr  furstinnan  Daschkofls  egen  boräitelsc 
(anf.   st.    II:  60),  hvilken  tydligen   beror  pä  minnesfel. 

**)  d'A:s   bref  till   konungen   ^S^l     '7^-i-     (^   Kongl.    Hibl.) 


—  68  — 

bryderi  för  den  svenske  diplomat,  som  fatt  denna  riksangelägen- 
liet  om  hand,  och  till  förtrytelse  för  hans  monark. 

Resultatet  af  det  hela  blef  emellertid,  att  Armfel  t  hvarken 
fick  nägot  blätt  eller  rödt  band,  något  som  icke  i  väsentligare 
män  torde  hafva  nedstämt  hans  glada  lynne;  och  den  svenska 
Vasa-ordens  kraschan  hittade  ej  heller  vägen  till  den  lärda  ryska 
furstinnans  bröst. 

Hemresan  till  Stockholm  från  Fredrikshamn  var  mindre 
angenäm.  Konungens  lynne  sjönk  mer  än  en  gång  under  noll- 
punkten. Armfelt  har  en  gång  under  dessa  dagar  (den  5  Juli) 
antecknat  i  sin  dagbok,  vid  ett  utbrott  af  konung  Gustafs  dåliga 
lynne:  »Detta  var  första  gängen  pä  tre  års  tid,  som  H.  Maj: t 
var  ond  pä  mig  till  den  pointen  att  han  sagt  mig  någonting  härdt; 
men  jag  delte  däri  öde  med  alla  de  andra».  Anledningen  var 
någon  obetydlig  förtretlighet  under  resan.  Sjöfärden  frän  Åbo 
fördröjdes  af  motvind.  Likväl  synas  hafsvindarna  hafva,  åtmin- 
stone för  någon  stund,  blast  bort  den  kungliga  misstämningen, 
ty  ett  par  dagar  senare  —  de  resande  befunno  sig  då  på  Ålands 
haf  —  finnes  antecknadt:  »Jag  var  inne  ett  par  timmar  pä  e.  m. 
och  vi  gäfvo  efter  vanligheten  vär  imagination  carrierc:  intet 
projekt  var  sä  stort,  sä  att  det  icke  i  exekutionen  syntes  möjligt. >*) 
—  Tidigt  den  8  Juli  anlände  konungen  och  hans  följe  till  Stock- 
holm. »Konungen  lade  sig  strax*,  berättar  Armfelt,  »samt  be- 
fallte  mig  avertera,  att  hela  den  dagen  skulle  vara  tyst» 

»Den  dagen»,  fortsätter  Armfelt  sin  anteckning,  »som  skulle 
vara  sä  tyst,  tog  en  helt  annan  tournure.  Kl.  Vj  12  reste  jag 
ut  för  att  promenera,  och  fick  bud  efter  mig  kl.  i,  som  sade 
att  H.  Maj:t  ville  hafva  lever,  Te  Deum  och  spektakel  om  af- 
tonen. Effectivement  blef  det  först  lever,  kl.  2  Te  Deum  i  Slotts- 
kyrkan, hvartill  togs  på  gatan  en  prest  från  Clara;  en  haie  af 
gartlet  var  formerad,  som  vid  ingången  till  kyrkan  var  50  man 
och  vid  utgången  loo.  Ingen  människa  af  condition,  utom  hof- 
vct  och  de  som  varit  pä  lever'n,  var  i  kyrkan,  och  franska, 
ryska  och  holläntlska  chargt's-d'affaires,  som  foro  förbi  och  par 
hasard  kommo  dit.  —  Kungen  ät  med  drottningen  och  hofvet. 
Efter  middagen  <;ick  han  till  gamla  operahuset,  hvarcst  de  gäfvo 
för  första  gången  'L'amant  malgré  lui'  af  Monvel,  och  'Le  sage 


*)  Att  konungen,  oakt.idt  han  ej  liade  skäl  att  vara  fullt  nöjd  med 
sina  underhandlingar  i  l"'redrikslianin,  likväl  ingalunda  upiij^ifvit  tanken  på 
sina  stora  forelatj,  synes  bland  annat  af  de  bref,  han  kor!  efter  hemkonisten 
skref  till  sina  fiirlroeiidcniän  i  Hallans  och  arnié.Mis  angelägenheier,  general- 
amiralen af  Trolle  ocli   nfvcrsten    Tull.     Se  Geiier,  Gust.   Tapp.    Ill:  39,  4l. 


-  69  - 

étourdi'.  Till  första  pjesen  voro  lac^da  mycket  komplimcnter, 
rätt  artigt  tourncradc  för  kuiiy,cn;  till  bägge  voro  baletter,  och 
den  nya  dansösen  debuterade^. 

»Lotsjakten    och    Msplandian,  som   höllo  pä  att  förgås,  an- 
lände vid  pass  kl.  6  om  aftonen». 


Sommaren  1783  tillbragte  hofvct  pä  Drottningholm  eller 
rättare  pä  China,  där  man  vistades  hela  dagarna.  Ix-fnadssättct 
hade  sin  vanliga  glada  utsida:  teaternöjen  pä  svenska  och  fran- 
ska, konserter  och  lustharheter  af  hvarjehanda  slag.  Schröder- 
heim  kom  dit  och  ^^berättade  tusen  galenskaper»,  och  det  ^pra- 
tades mycket  tok,  bland  mycket  seriösa  ämnen. i>  *) 

Men  tecken  saknades  icke  att  allt  ej  längre  var  som  förr; 
ty  konungen,  det  helas  medelpunkt,  hade  efter  sitt  besök  i  Fre- 
drikshamn fått  mycket  att  tänka  på.  Hans  lynne  var  ofta 
ojämnt;  ännu  kände  han  smärtor  i  följd  af  sitt  armbrott.  Un- 
derrättelser frän  Ryssland  afvaktades  med  otålighet,  och  dä  de 
kommo,  voro  de  ej  egnade  att  företaga  misstämningen.  Tiden 
blef  stundom  själfva  Arm.felt  läng.  En  dag  har  han  nästan  ve- 
modigt antecknat:  »Det  skrattades  icke  förr  än  vid  supcen». 
Afven  den  glada  hertiginnan  af  Södermanland  fann  stundom  lif- 
vet  enformigt,  och  gjorde  svårigheter  vid  att  uppträda  dansande 
vid  en  hoffest.  **)  Ett  och  annat  uppträde  föreföll  inom  hof- 
kretsarne,  som  visade  att  man  till  och  med  inom  dem  vågade 
ogilla  de  glada  upptågen. 

Ett  af  dessa  uppträden  har  af  hoflifvets  stränge  domare 
Fersen  blifvit  beskrifvet  och  gifvit  honom  en  kärkommen  anled- 
ning att  utgjuta  sig  öfver  hofvets  och  konungens  furdärfvade 
seder.  Han  berättar,  att  en  vacker  sommarnatt  från  trädgården 
vill  Drottningholm  en  sten  blifvit  kastad  genom  fönstret  i  det 
rum,  som  beboddes  af  drottningens  statsfru,  grefvinnan  Wrede, 
född  Sparre.  Hon  misstänkte  någon  af  de  unga  hofherrar,  som 
plägade  svärma  i  Drottningholmsparken  under  de  ljumma  som- 
marnätterna, för  detta  okynne,  och  ställde  till  en  scen  vid  hof- 
vets middagsbord,  som  vallade  en  ordväxling  med  konungen 
och  hade  till  följd,  att  hon  packade  sin  kappsäck  och  reste  sin 
väg  till  Stockholm.     Händelsen   var  i  och  för  sig  högst  obetyd- 


*)  Uttryck   i  Annfclts  dagbok. 
**)  Se  hennes  bref  till  Sopliie  Piper,  tr.  srisoin  bilaga  till   Fersons  Ilist. 
Skr.  V:  291   o.  f. 


-  70  — 

lig;  men  Fersen  är  genast  färdig  med  följande  reflexion:  »Efter- 
världen skall  knappast  kunna  tro,  att  en  konung  vid  38  är  för- 
nedrar sig  till  den  grad  att  nattetid  springa  omkring  med  ko- 
mcdianter  och  offentliga  qvinnor,  för  att  slä  in  fönstren  hos  da- 
merna af  sitt  hof». 

»Eftervärlden»  behöfver  ej  heller  tro  det;  och  samtiden 
gjorde  det  ej  heller^  såsom  synes  af  hertiginnans  af  Södermanland 
bref  till  Ferscns  egen  dotter  *),  hvari  uttalas  den  förmodan,  att 
en  kammarjungfru  varit  anledningen  till  hela  uppständeisen.  Det 
kan  emellertid  ha  sitt  intresse  att  höra  Armfelt  beskrifva  en  af 
dessa  nattvandringar  en  vacker  julinatt,  hvilka  blifvit  sä  uttydda 
till  det  värsta: 

Den  2/}.  Juli  .  .  •  Natten  var  gudomlig,  och  grefve  Eke- 
blad,  kammarherren  grefve  Wachtmeister  och  jag  gingo  i  träd- 
gärden och  promenerade,  dä  vi  decouvrerade  en  cittra,  som  vi 
förde  under  hertiginnans  fönster.  Kungen  kom  själf  ut  i  en 
läng  puderskjorta,  ty  han  kunde  ej  sätta  annat  pä  sig,  och  be- 
rättade oss  markis  de  Pons'  ankomst  till  Stockholm.  Salomon 
var  sjuk,  sä  att  kungen  måste  hjälpa  sig  själf.» 

Värre  gick  det  icke  till  den  gängen;  och  nä^^on  annan  natt- 
promenad i  Örotcningholms  trädgärd  omtalar  ej  Arnifelts  dag- 
bok, i  hvilken  annars  öppenhjärtigt  nog  berättas,  när  man  gick 
ut  att  »göra  boucan».  Konung  Gustaf  III  visar  sig  här  visserli- 
gen icke  i  sitt  kungliga  majestät,  klädd  i  puderskjorta;  men  hans 
ofärdiga  arm  och  sommarhettan  fä  väl  tjena  som  ursäkt.  Frän 
cittran,  som  knäpptes  utanför  hertiginnans  fönster,  och  till  ste- 
nen, som  slungades  mot  grefvinnan  Wredes,  är  det  ganska  längt; 
—  dock  ej  längre  än  att  hofsqvallret  kunde  kombinera  dem  till 
en  pikant  skandalhistoria,  af  hvilken  Fersen  i  sin  ordning  kunde 
fä  anledning  till  ett  bittert  utfall. 

1  los  konungen  var  Armfelt  fortfarande  i  högsta  ynnest. 
Gustaf  III  visade  fortfarande,  huru  gärna  han  säg  honom  i  sin 
omgifning.  »II.  Maj:t  lät  mig  förstå»,  heter  det  en  dag,  »i  ile 
allra  nådigaste  termer,  att  han  ville  skjuta  upp  sin  resa  till 
Karlskrona,  om  jag  ej  liit  lösa  af  mig  i  slutet  [)ä  månaden,  hvilket 
jag  lofvade.  Han  försäkrade  mig  om,  att  han  ej  var  ledsen  viil 
mitt  ansigte,  och  talade  med  mig  om  s  .  .  v  .  .  .  efter  g  .  . 
F  ....  -). 


*)  Tr.  sSsom   liilng.T  (ill  Ferscns  Ilist.  Skr.  V:  297. 
**)  Surviv.inco  i-fiei    ofvorliofiai^miisl.ircii   grefve    K.   {''crscii,  såsom  dinlc- 
tiii    fur   Kongl.  lo.itcin  (i>).     l'\irslagrt  kum  lil!  iiifiir.iiiilc  17SS  efter  I''crseiis  dixl. 


-  71  — 

Framför  allt  förtfor  dock  Arnifclt  att  vara  hofvets  niaitrc 
des  plaisirs,  särskildt  vid  dess  dramatiska  nöjen;  och  hof kröni- 
kan omnämner  frän  är  1783  ännu  en  dramatisk  produkt  af 
Armfelts  penna,  utom  »Tillfället  gör  tjufven».  Det  var  vid  firan- 
det af  årsdagen  af  revolutionen  1772;  festen  firades  dock  icke 
den  19,  utan  den  21  Augusti.  Redan  en  månad  förut  öfverlade 
Armfelt  och  hertig  Karl  om  sättet  att  högtidlighälla  dagen. 
Schröderheim  skref  en  qvick  prolog,  där  hofskaran  passerade 
revy  —  Armfelt  under  namn  af  j>tjocka  baron,  som  alltid  vill 
hälla  kungen  vid  godt  humeur»  —  och  Armfelt  skref  en  cfter- 
pjes,  kallad  »Maskeraden»,  som  uppfördes  efter  Gyllenborgs 
»Sune  Jarl»,  hvilken  var  aftonens  piece  de  rcsistance.  Armfelt 
spelte  i  prologen  en  finsk  köpmans  rol,  i  »Sune  Jarl»  föreställde 
han  Fåle  Bure.  Schröderheims  prolog  finnes  i  handskrift  i  be- 
behäll  (i  Kongl.  Biblioteket);  men  Armfelts  efterpjes  har  icke 
blifvit  bevarad.  Den  synes  emellertid  icke  hafva  gjort  samma 
lycka  som  »Tillfället  gör  tjufven«.*)  Armfelt  har  synbarligen 
ej  själf  fäst  nägon  vigt  vid  detta  alster  af  sin  penna,  eftersom 
någon  antydan  om  detta  tilllfällighetsskämt  ej  förekommer  bland 
hans  papper. 

Under  dessa  lustbarheter,  hvilka  med  oförminskad  ifver  fort- 
gingo  till  slutet  af  September,  uppgjordes  planen  till  konungens 
resa  till  Italien.  Hans  armbrott  tjenade  såsom  förevändning  för 
en  vistelse  vid  baden  i  Pisa,  en  förevändning,  som  dock  efter 
livad  vi  sett  af  Armfelts  dagbok,  icke,  säsom  blifvit  pästädt, 
var    blottad  pä  all  grund.     Planen  hölls  emellertid  i  det  längsta 


*)  En  redogörelse  för  Armfelts  eflerpjes  förekommer  i  ett  bref  från 
grefve  C.  J.  Ekclilad  till  hans  hustru,  hvaraf  framgår  att  »Maskcradone  torde 
liafva  varit  en  lokalisering  af  ett  franskt  stycke,  "Le  bal"  af  Deschamps. 
lUand  styckets  figurer  förekom  en  köpman,  som  i  sitt  tal  ständigt  inblandade 
franska  ord  «i  Stackelljergs  gcnrc<'.  Denna  person,  tillagd  af  Armfelt,  ansågs 
såsom  en  karikatyr  af  en  bekant  Stockliolmsköpman  vid  namn  Dreyer,  Man 
befarade  alt  detta  skulle  väcka  anstöt  hos  horgerskapet  (Ekeblad  till  sin  hu- 
stru '*/,  1783;  Kongl.  iJibl.)  Hertiginnan  af  Södermanland  har  emellertid  an- 
tecknat i  sin  dagbok,  att  denna  figur  jämte  baletten  var  det  enda  som  gaf 
stycket  något  värde.  Hon  fann  att  detta  förlorade  på  jämförelsen  med  Schrö- 
derheims prolog  och  ansåg  på  denna  grund  osannolikt,  att  Armfelt,  såsom  an- 
tydts,  skulle  hafva  varit  med  om  dennas  utarbetande.  Se  äfven  hennes  bref 
till  Sophic  Piper,  tr.  såsom  bilaga  till  Fersen,  Mist.  Skr.,  V:  296.  I  samma 
bref  lemnar  hon  (ur  minnet)  en  redogörelse  för  prologen,  om  hvilken  hon 
med  skäl  säger  att  den  "pétille  d'esprit".  —  Jfr  äfven  Crusenstolpe,  »Moria- 
^^cn«  H:  233,  iivarest  A;s  jijes  karakteriseras  såsom  en  "galimalliias  af  kry- 
stade ordlekar,  platta  kärleksförklaringar,  dåligt  skämt  och  öfvcrdrifvct  smic- 
ker". Se  äfven  1'lodmark,  anf.  st.  s.  292  o.  f.  samt  Schöldström,  Hög  och 
sann  konstnärlig  anda,  s.   172. 


/■^ 


hemlig;  länge  synes  det  äfven  hafva  varit  oafgjordt,  hvilka  som 
skulle  medfölja  pä  resan.  Icke  ens  Arnifclts  deltagande  syntes 
afgjordt  förr  än  kort  tid  före  afresan,  eller  var  åtminstone  icke 
kändt  i  hotkretsarna*).  Han  blef  dock  en  af  de  lycklige;  och 
denna  resa  bildar  en  episod  i  hans  lif,  som  väl  förtjenar  sitt 
eget  kapitel. 


Alldeles  utan  saknad  lemnade  Armfelt  icke  sitt  fädernes- 
land, och  resan  synes  i  själfva  verket  mindre  hafva  lockat  hans 
lefnatlslustiga  sinne,  än  man  skulle  hafva  förmodat.  Han  hade, 
kort  förr  än  denna  resa  beramades,  tagit  ett  steg  för  knytande 
af  en  fcirbindelse,  som  längre  fram  blcf  af  största  betydelse  för 
hans  lif.  Han  hade  friat  till  en  af  hofvets  älskvärdaste  och  mest 
högättade  damer,  fröken  Hedvig  De  la  Gardie,  men  ännu  icke 
fatt  hennes  afgörande  svar.  Tvä  är  senare  hemförde  han  henne 
som  sin  brud,  och  fann  i  henne  en  maka,  som  m.er  än  de  flesta 
visade  att  hon  firstod  att  älska  å  lust  och  nöd»,  och  som  under 
senare  skeden  af  hans  skiftesrika  lefnad  var  honom  ett  stöd  och 
en  föresyn.  Samtida  öfvcrensstämma  alla  i  att  prisa  henne  sä- 
som  en  af  tle  ädlaste  qvinnor  i  Gustaf  III:s  tidchvarf. 

Hoffröken  Hedvig  De  la  Gardie  var  dotter  af  öfverkam- 
marherren  hos  drottning  Lovisa  Ulrika,  grefve  Karl  Julius  De  la 
Gardie,  och  härstammade  i  tjerde  led  frän  den  ryktbare  riks- 
fältherren Jakob  Pontusson  De  la  Gardie,  hjälten  från  Karl  IX:s 
och  Gustaf  Adolfs  ryska  krig.  Hennes  moder  var  grefvinnan 
Magdalena  Stenbock,  sondotter  till  den  tappre  karolinen  Magnus 
Stenbock,  segraren  vid  Helsingborg  och  Gadebusch,  och  till- 
hörde den  gren  af  Stenbock-ätten,  som  var  bofast  i  Lifland. 
Afven  Hedvig  De  la  Gardies  moder  tillhörde  hofvet  säsom  hof- 
mästarinna  vid  prinsessan  Sofia  Albertinas  hof. 

Anorna  och  lefnadsställningen  kunde  sålunda  väl  sägas  vara 
lysande.  Det  sades,  att  konung  Gustaf  ifrigt  önskat  denna  för- 
bindelse mellan  sin  gunstling  och  den  högättaile  unga  damen. 
Det  sades  äfven,  att  Armfelt  utan  egentlig  dju|)are  böjelse  fo- 
gade sig  i  sin  konungs  vilja  och  knöt  denna  förbindelse,  som 
bkf  för  honom  sä  välsignelsebringande.  Mcijligt  är  att  det  för- 
sta svärmeriet  tidigt  nog  öfvergick  till  (^^:\\  lugnare  känsla  af 
dju[)  högaktning,  som  Armfelt,  under  alla   sina  f^irvillelscr,  aldrig 

*)  Kiiligt  Kkcbla.ls  l.rcf  lill  mm  Imslru  »/,  '783  (K.  liibl.).  Själf  v.ir 
Kkulilad  ilS  ännu  oviss,  »in  lian  skulle  hlifva  befalld  .itl  fylja  med,  hvilkel 
han  ingalunda  önskaile, 


—  75  - 

upphörde  att  hysa  för  den  ädla  qvinna,  som  förenade  sina  öden 
med  hans.  Men  frän  den  tid,  da  Armfelt  först  började  eLjna 
den  22-äriqja  Iledvii^  De  la  Gardie  sin  hyllning,  finnas  bevarade 
några  bref,  hållna  i  en  ton  af  erotiskt  svärmeri,  hvilken  visser- 
ligen icke  är  den  konventionella  frieriets.  Särskildt  synes,  att 
döma  af  ett  bland  dem,  afskedet  från  Sverige  i  September  1783 
hafva  känts  påkostande  genom  skilsmässan  frän  henne,  som 
ännu  ej  gifvit  honom  säker  förhoppning  att  lyssna  till  hans  lidel- 
sefulla böner  *). 

Troget  har  Hedvig  De  la  Gardie  gömt  dessa  bref,  så  väl 
som  dem,  hvilka  under  en  lång  följd  af  är,  sedan  hon  blifvit  gref- 
vinna  Armfelt,  skrefvos  till  henne  frän  hennes  make.  Hon  har 
därigenom  ät  eftervärlden  bevarat  en  ovärderlig  källa  för  hans 
biografi  under  olika  perioder  af  sitt  lif.  I  lan  har  i  dem  tecknat 
sig  oförbehållsamt  sådan  han  är,  blottande  sitt  innersta  väsen 
med  dess  fel  och  förtjenster,  och  med  samma  förtroende  afhand- 
lande  allmänna  angelägenheter  som  det  enskilda  lifvets.  Hon, 
som  i  lifvet  offrat  sä  mycket  för  denne  make,  och  utan  hvars 
råd  och  föresyn  hans  oroliga  lif  måhända  mer  än  en  gäng  tagit 
en  olycklig  vändning,  hon  har  genom  den  värd,  hon  egnat 
dessa  bref,  äfven  efter  döden  sörjt  för  skyddandet  af  hans  minne 
mot  åtskilligt  af  den  smädelse,  som  hans  fiender  lemnat  i  arf  åt 
eftervärlden. 

Afven  för  skildringen  af  Armfelts  deltagande  i  den  italien- 
ska resan  äro  hans  bref  till  fröken  De  la  Gardie,  jämte  hans 
resedagbok,  hufvudkällan. 


*)  Ur  Ars  afskedsbiljett  kan  följande  förtjena  anföras,  dels  såsom  be- 
styrkande livad  ofvan  nämnts  rörande  arten  af  lians  känslor  för  sin  tillkom- 
mande, dels  såsom  stilprof:  »Kecevez,  eharmante  Comtesse,  les  adicux  d'un 
liomme  qui  vous  adore  et  (jui  dans  ce  moment- ci  a  le  coeiir  trop  serré  pour 
vous  exprimer  toiU  ce  <iu'il  sent.  Les  larmes  ijui  arrosent  ce  ])apier  sont  des 
téinoins  plus  fideles  que  toiit  ce  que  nion  éloquence  pourrait  imaginer  .  .  . 
Si  jamais  ramour  maiirisa  un  coeur  souverainenient,  e'cst  bien  le  mien.  Kien 
qui  n'est  pas  vous  me  plait;  je  ne  vois  »jue  vous,  je  ne  pense  iiu'a  vous,  le 
reste  de  1'uiiivers  ii'cst  rien  a  cöté  de  vous,  et  je  voudrais  avoir  plus  que  ma 
vie  et  une  fortune  pour  les  sacritier  pour  vous.  Le  don  de  vous  jilairc  ne 
m'a  peut-élre  pas  clé  accordé  par  la  Providcnce;  mais  celui  de  vous  adorer, 
de  vous  parler  de  mon  amour  seront  ma  seule  espérancc  et  i)eut-étre  nion 
uoique  consolation». 


III. 

På  resa  med  grefven  af  Haga. 
(1783- 1784). 

»^J^Jfii  27  September  om  natten  kl.  tre  qvart  till  tolf»  —  har 
C^yt^  Armfelt  antecknat  i  sin  resedagbok  —  »sedan  vi  gifvit 
'Gustaf  Adolf  och  Ebba  l^rahe'  och  mycket  gråtits  vid  siipéen, 
stal  H.  Maj:t  sig  lilla  trapj^an  bort,  och  en  slup,  som  var  befalld 
för  min  räkning,  tog  och  förde  oss  till  Fittja,  hvarifrän  vi  reste 
efter  kl.  2,  sedan  II.  Maj:t  lagt  sig  i  sin  vagn?. 

Genom  natt  och  dag  fortsattes  färden,  hvilken  Armfelt 
fann  mera  »likna  en  flykt  än  en  resa»,  till  Kristianstad.  Dit  an- 
lända under  natten  mellan  den  29  och  30  September,  fingo  de 
resande  där  sitt  första  nattläger.  I  Eksjö  hade  dock  konungen, 
liggande  i  sin  vagn  och  samtalande  genom  dess  nedsläppta  fön- 
ster, tidigt  pä  morgonen  den  29  September  hunnit  med  att 
gifva  cour  ät  »en  quantité  af  ständspersoner>s  som  samlats  för 
att  g<)r:i  honom  sin  uppvaktning. 

I  Ystad  samlades  större  delen  af  det  sällskap,  som  erhål- 
lit konungens  befallning  att  medfölja  pä  den  långväga  färden. 
1  )it  var  en  samling  af  män,  som  väl  kunde  låta  sig  ses  vid  de 
främmande  hof,  som  konungen  ärnade  besöka.  Utom  Armfelt, 
tillhcirde  fyra  af  tle  resande  konungens  hofui)pvaktning:  det  var 
öfverste  kammarjunkaren  friherre  l''wert  Taube,  hofmarskalken 
friherre  liror  (Ådcrstrom,  hofstallmästaren  friherre  H.  11.  von 
l'-ssen  och  kammarjunkaren  K.  IVyron,  alla  män,  scmu  tillhörde 
Gustaf  lll:s  förtroliga  umgänge.     Vox  den  diplomatiska  brefvii.x- 


-  75  - 

lingen  medföljde  expcditionssekretcrarna  Franc  och  G.  G.  Adler- 
beth;  den  sistnämnde  representerade  det  lärda  och  litterära  ele- 
mentet i  konungens  följe  samt  hade  särskildt  uppdrag  att  fcira 
anteckningar  öfver  de  sevärdheter,  som  mötte  under  resan.  De 
bada  sistnämnda,  för  korthetens  skull  af  hofmänncn  kallade  »skrif- 
varna»,  betraktades  icke  säsom  med  dem  fullt  likställda;  ej  heller 
konungens  lifmedikus  Salomon.  Dessa  tre  hade  tillsammans  med 
kammartjenaren  Devouges  afrest  från  Stockholm  den  26  och  in- 
väntade konungen  i  Ystad.  —  Pä  konungens  befallning  tillstötte 
under  resan  i  Tyskland  grefve  Axel  Fersen  (d.  y.),  som  begaf 
sig  dit  frän  Frankrike;  och  först  i  Verona,  där  riksrådet  baron 
K.  Sparre  och  bildhuggaren  Sergel  mötte  konungen,  var  res- 
sällskapet fulltaligt  samladt.  Till  konungens  följe  slöto  sig  för 
kortare  tider  under  vistelsen  i  Italien  några  yngre  officerare, 
Stjernvall,  Möllersvärd  och  Delagrange,  hvilka  blifvit  från  Sve- 
rige afsända  säsom  kurirer  med  bref  från  regeringen. 

Frän  Ystad  fortsattes  resan  vidare  söderut  till  Rostock. 
Sjöfärden  var  genom  motvind  och  stiltje  obehaglig.  »Konungen 
låg  pä  däck  i  sin  vagn  och  sof  mycket,  emellan  det  han  ät  goda 
mäh,  säger  Armfelt.  Först  den  3  Oktober  landstego  de  resande 
i  Rostock,  hvareftcr  ressällskapet  i  två  afdelningar  pä  skilda  vä- 
gar styrde  färden  till  Braunschweig.  Konungen  med  PZssen  for 
öfver  Ludvigslust,  Dömitz  och  Uelzen;  de  öfriga  togo  vägen  öf- 
ver Schwcrin,  Lauenburg  och  Liincburg. 

»Som  man  reser  mycket  långsamt  i  detta  fördömda  land», 
skrifver  Armfelt  till  Hedvig  de  la  Gardie^  »hvarest  vägarna  äro 
lika  dåliga,  som  postiljonerna  äro  oförskämda,  så  fingo  vi  erfara 
obehaget  af  att  på  24  timmar  ofta  ej  hinna  mer  än  8  mil. 
Också  kommo  vi  icke  förr  än  mycket  sent  till  en  liten  stad  vid 
namn  Giistrow,  hvarest  Peyron^  Salomon  och  jag  hvar  i  sin  ord- 
ning blefvo  tagna  för  konungen  af  Sverige.  Man  hade  tingat 
platser  i  fönstren  för  att  se  oss,  och  vi  höllo  pä  att  blifva  ihjäl- 
klämda  af  packet.  Hela  natten  fortsatte  vi  resan  och  konuuo 
vid  middagen  till  Schwerin,  hvarest  Peyron  föreställde  II.  Maj:t 
och  höll  på  att  få  visit  af  den  gamla  prinsessan  af  Mecklenburg. 
Vi  fingo  betala  tjugo  dukater  för  en  dålig  sopi)a,  och  sedan 
Taube  pesterat  duktigt,  afreste  vi,  passerade  Elben  och  kommo 
slutligen,  halfdöda  af  trötthet,  den  8  Oktober  till  Ih-aunschweig, 
dit  konungen  kommit  dagen  förut». 

Dagboken  fortsätter  om  besöket  vid  hofvet  i  Braunschweig: 
»Vi  gingo  på  italienska  operan,  hvarest  de  gåfvo  ett  abomina- 
belt    spektakel,    men  tämligen  täck  musik.     Hela  hofvet  var  här 


-  7(>~ 

en  parade,  och  grefven  *)  gaf  sig  alldeles  samma  air  som  i  sitt 
eget  hof.  Regerande  hertigen  stod  och  han  satt;  han  hclsade 
vid  sin  ankomst  pä  loger  och  parterren  o.  s.  v.  Vi  siiperade 
hemma  hos  oss,  och  som  jag  var  fatigerad  af  resan,  gick  jag 
och  lade  mig,  innan  grefven  kom  hemt, 

^Den  p  Oktober  ...  Vi  skulle  nödvändigt  presenteras, 
hvilket  skedde  vid  middagen  af  grefven  själf.  Det  var  ingen 
sort  höflighet,  som  de  ej  viste  oss.  Den  gamla  enkehertiginnan, 
hvilkens  parti  jag  gjorde  om  aftonen  hemma  hos  henne,  sade 
mig  tusende  obligeanta  saker  och  talte  med  mig  med  all  den 
öppenhjärtighet,  som  hör  till  en  gammal  gumma  af  Branden- 
burgska  huset.  Regerande  hertiginnan,  fastän  ful,  har  ett  agrea- 
belt  och  naturligt  väsen;  hon  säger  uppriktigt  sina  tankar  och 
enoncerar  sig  som  en  engelska.  Regerande  hertigen  är  kanske 
en  af  vara  största  människor  i  detta  sekel;  hans  affektation  att 
vara  particulier  är  litet  öfverdrifven,  ty  vid  bordet,  dä  jag  satt 
bredvid  honom,  måste  jag  alltid  serveras  före  honom  och  genom 
dörrarna  gick  han  alltid  den  siste.  Prinsessan  Augusta,  hans  sy- 
ster, är  en  god  och  behaglig  prinsessa.  Hon  är  väl  litet  tandlös 
och  krokig  i  sin  demarche,  men  jag  har  likväl  sett  henne  göra 
en  ordentlig  passion**).  Arfprinsen  är  nästan  hcbété;  han  häller 
munnen  ständigt  oppe  och  vet  knappt  själf  hvad  han  säger,  lika 
litet  som  den,  med  hvilken  han  talar  .  .  .  Samma  dag  var  en 
depesch  konniien,  som  tycktes  sätta  myror  i  hufvudet;  grefven 
skref  en  depesch  med  c^itw  hand,  tämligen  läng,  och  det  taltes 
f>fver  allt  om  krig  mellan  kejsaren  och  Frankrike.  Det  var  pä 
den  sujetten,  jag  hade  en  intressant  konversation  med  regerande 
hertigen.  När  vi  kommo  hem,  stod  glädjen  upp  i  taket,  och 
sedan  grefven  klädt  af  sig,  bar  det  af  till  sängs  för  något  hvar^. 

Vistelsen  i  Braunschweig  hos  konung  Gustafs  slägtingar 
var  icke  långvarig.  Redan  den  lo  Oktober  bröt  han  ui)p  och 
fortsatte    resan  söderut.     I  förbifarten  aflade  han  ett  besök  i  sin 


*)  Af  Haga.  Konung  Gustaf  reste,  sasom  bekant,  under  detta  namn. 
Kcdan  i  Rostock  liade  dock  Arnifclt  antecknat:  »II.  Maj:t  var  ej  fallen  fur 
zXX.  själf  konservera  sitt  inkognito;  ex.  gr.  .juerellen  med  tullen». 

**)  A.  skrifver  härom  till  Hedvig  De  la  Gardie:  "La  princesse  Auguste, 
soeur  du  duc  rcgnant  et  par  conséquent  cousinc  du  roi,  est  une  bonne  enfant 
de  32  ans,  sans  dents,  un  peu  courbe,  mal  frisée,  mal  tourncc,  mais  inspirant 
avcc  tout  cela  une  passion  fort  vive  ä  nulre  clier  maitrc,  qui  ne  fait  quc  pär- 
lor d'ellc.  II  faut  vous  avertir  ([ue  le  princc  Frédéric  en  était  amourcux  aussi, 
mais  (juV-IIe  lui  ful  refusée  par  Ics  intrigues  de  la  feue  reine.  .S.  M.,  qui 
aimc  les  reparations,  en  a  voulu  faire  une  autlicntiijue,  si  les  lois  du  nuuvcau 
tcstamcnl  ne  le  défcndaient  pas". 


~  n  — 

systers  nyförvärfvadc  besittning",  abbotstiftet  OucdliiibuiL;".  Arm- 
felt  äktc  dit  i  samma  vagn  som  konungen,  »pä  vägar,  där  man 
hvarjc  ögonblick  lopp  fara  att  bryta  halsen  af  sig».  »Vi  besökte», 
skrifver  Armfcit,  »abbedissans  våning,  terrassen,  trädgäidarna, 
vinodlingen  o.  s.  v.;  men  det  var  icke  mycket  som  Rill  II.  Maj:t 
i  smaken.  Utsigten,  parken  och  drufvorna  voro  förtjusande;  men 
det  hela  är  dock  bra  litet  för  en  furstinna,  som  är  uppfostrad 
såsom  en  konungadotter  och  vet  att  sätta  värde  därpå.  Vi  sågo 
vackra  reliker,  nästan  i  samma  smak  som  de,  vi  hade  på  Grips- 
holm vid  festen  för  abbedissan» ''). 

Genom  det  vackra  Thui  ingen,  öfver  Erfurt,  Coburg  och 
Bamberg,  fortsattes  resan  till  Niirnberg,  icke  utan  små  äfvcntyr, 
till  följd  af  konungens  smak  för  att  färdas  hastigt  pä  de  dåliga 
vägarna.  En  gång  af  bröts  tistelstångcn  pä  grefvens  af  Haga 
vagn;  en  annan  ^^^w^  stjiilpte  hans  åkdon.  Länga  sträckor  at 
vägen  måste  tillryggaläggas  till  fots;  och  ett  nattläger  beskrifver 
Armfelt  på  följande  sätt:  »Grcfven  fick  ligga  i  en  förstuga,  hvar- 
igcnom  vär  betjening  alltjämt  passerade,  Peyron  låg  på  en  bil- 
jard och  vi  andra  pä  halm».  I  Erlangen  stötte  grefvc  Axel  Fer- 
scn  d.  y.  till  sällskapet.  Han  hade  frän  Frankrike  blifvit  kallad 
att  åtfölja  konungen  till  Italien.  Fersens  ankomst  —  »han  skall 
pumpas  och  är  ny»,  skrifver  Armfcit  —  gjorde  för  någon  tid 
den  öfriga  uppvaktningens  sällskap  mera  umbärligt  för  konungen ; 
och  planer  uppgjordes  af  dem  att  pä  egen  hand  fö  göra  en  tur 
i  södra  Tysklantl.  Den  15  Oktober  ankommo  de  resande  till 
Niirnberg,  utom  konungen  och  Fcrsen,  hvilka  anlände  en  dag 
senare.  Ryktet  om  den  svenske  konungens  ankomst  hade  spridt 
sig,  och  Armfelt  och  Essen  föreställde,  innan  konungen  anländt, 
skiftevis  »der  Schwedenkönig»  i  de  goda  Niirnbergarnas  ögon. 
»Vi  hafva  3-  till  4,000  människor,  som  gapa  pä  oss  vid  hotellet, 
i  kyrkorna,  o.  s.  v.»,  skrifver  Armfelt  frän  Niirnberg;  »öfverallt, 
hvart  vi  gä,  skynda  uppsyningsmän  och  stadens  funktionärer  att 
visa  oss  dess  sällsyntheter  och  märkvärdigheter;  och  utan  att 
göra  nägot  annat  än  dä  och  då  en  lämplig  rörelse  med  hufvudet, 
g(>ra  vi  staden  Niirnberg  högst  belåten.  Tyskarna  äro  ytterst 
nyfikna».  —  Efter  konungens  ankomst  blef  det  snart  slut  med 
detta  »qui  pro  quo».  Oaktadt  grefven  af  Haga  lätteligen  skulle 
kunna  hafva  bevarat  sitt  inkognito  genom  att  låta  sin  uppvakt- 
ning fortfara  att  spela  hans  rol,  öfverensstämde  detta  icke  med 
hans  smak.  Vid  ett  besök  pä  rådhuset  röjde  han  sig,  och  sedan 
omgafs    han    af   kunglighetens    hela  ståt.     »Sedan  nåera  timmar 


'^■)  Se  ofvan  sid.  4S,  49.     Jfr  Cieijer,  Gustav.  Papperen   III:   77. 


-78- 

äro  vi  i  full  etikett»,  skrifver  Armfclt,  »med  hedersvakt  framför 
dörren;  jag  gar  före,  Ferscn  efter  H.  Maj.t;  Essen  är  med  för 
att  tjena  såsom  stöd». 

I  Augsburg,  hvarcst  äfven  gjordes  ett  par  dagars  uppehåll, 
bevarades  inkognitot  bättre.  Skämtsamt  skrifver  Armfclt :  ^Huru 
gärna  vi  än  här  skulle  hafva  röjt  vårt  inkognito,  så  var  det  full- 
komligt omöjligt.  Dessa  enfaldiga  stackare  saknade  all  nyfiken- 
het och  trodde  att  en  kung  var  skapad  som  andra  människor; 
man  tog  icke  en  gång  hatten  af  för  oss  på  teatern».  —  I  Augs- 
burg upplöstes  ressällskapet  för  några  dagar.  Konungen  med 
Ferscn,  Armfclt  och  Essen  for  till  Miinchen,  de  öfriga  till  Inns- 
bruck. 

Ur  Armfcits  dagbok  låna  vi  följande  skildring  af  vistelsen 
i  Miinchen: 

»Så  snart  vi  ankommit^  S'"SO  kungen  och  jag  omkring  i 
.staden.  När  vi  kommo  tillbaka,  fastän  vi  bodde  infamt  au  troi- 
sicme,  började  likväl  folket  att  tro,  det  kungen  var  kommen 
Vi  foro  på  spektaklet  och  fingo  en  loge  midt  emot  kurfursten. 
Kungen  gaf  mig  högra  hand  och  satte  sig  något  bakom.  De 
gäfvo  en  tysk  komedi  med  en  balett  efteråt.  Midt  under  pjesen 
kom  någon  som  knackade  på  dörren;  jag  lät  upp,  och  det  var 
grcfve  Daun,  som  på  kurfurstens  vägnar  frågade,  om  kungen  i 
Sverige  tillät,  att  han  fick  göra  honom  sin  cour  antingen  i  logen 
eller  hemma  i  qvarteret.  Jag  svarade  däruppå,  att  kungen  i 
Sverige  vore  rest  till  hinsbruck,  att  jag  och  de  andra  herrarna 
fått  tillstånd  att  fara  till  Miinchen,  och  att  ett  sådant  misstag, 
som  han  höll  på  att  göra,  vore  för  betydligt,  för  att  jag  ej  upp- 
riktigt borde  prevenera  honom  därom.  Han  var  envis,  dä  jag 
slutligen  tog  det  parti  att  säga  honom,  »qu'il  devait  lui  suffirc, 
que  jc  lui  disais  que  le  roi  n'y  était  pas»;  han  teg,  men  insiste- 
rade på,  att  kurfursten  skulle  få  göra  kungens  connaissance.  Jag 
plaisantcrade  och  gick  in  i  logen,  berättande  H.  Maj:t  hela  aven- 
turen.  lian  blef  icke  vid  godt  humeur,  ville  taga  allahanda  viva 
partier,  men  lät  slutligen  persuadera  sig  att  låta  mig  gå  till  kur- 
fursten att  göra  honom  en  kompliment,  i  hvilken  jag  kom  fram 
med  kungens  begäran  att  få  blifva  i  den  största  inkognito,  så 
länge  han  .själf  behagade,  på  det  han  kunde  a  son  aisc  fä  se 
alla  de  saker,  som  f^rtjente  uppmärksamhet.  Kurfursten  svarade 
meil  mycken  embarras,  att  kungen  vore  mästare  att  göra  hur 
han  själf  behagade,  och  efter  nlånga  komplimenter  gick  jag  till- 
baka och  gaf  min  grefve  det  svaret,  lian  blef  rätt  nöjd  därmed 
och  supéeu  blef  obeskrifligt  gladt. 


—  79  — 

iDcn  22  Oktober  foro  vi  till  Nymphcnburfr,  hviJkct  vi  hc- 
säcjo  med  den  största  attention;  det  förtjentc  också  all  uppmärk- 
samhet, och  fastän  byq;gnadcn  ej  är  vacker,  är  det  likväl  en 
ibland  de  största  i  Europa;  trädi^ärden  är  charmant  ocli  situa- 
tionen är  ända  au  dcssus  allt  det  andra.  Vi  kommo  ej  till 
Miinchen  förr  än  kl.  3,  äto  middajr  och  klädde  oss.  Grcfve 
Daun  kom  till  mi<:^  och  fräs^adc  mijr,  hur  vara  bägii^e  herrar 
skulle  kunna  tjöra  bekantskap  i  afton.  Jag  svarade  honom  en 
termes  ambiij^iies,  men  fastän  kunf:^en  fick  sin  post,  determinerade 
han  sig;  likväl  att  fara  kl.  6  upp  pä  slottet;  jai^  följde  honom 
ensam.  Kurfursten  var  redan  pä  spektaklet,  dit  vi  foro  äfven. 
H.  Maj:t  gick  in  i  hans  loge,  cmbrasscrade  honom;  de  sade 
hvarandra  några  artigheter,  gingo  in  i  stora  logen,  helsade  pä 
bägge  käringarna  och  sutto  där  till  andra  aktens  slut,  då  han 
gick  in  i  sin  egen  loge.  Kurfursten  kom,  sedan  baletten  v\ar  slut, 
och  bjöd  oss  alla  på  supé;  vi  följde  med  kungen  och  honom 
genom  en  grufligt  läng  korridor  in  i  rummen,  som  voro  af  dt;n 
allra  största  magnificence.  Supcen  blef  strax  serverad,  och  vi 
satte  oss  till  bords,  tio  personer,  inberäknadt  de  bägge  rege- 
rande herrarna.  Hans  öfverkammarherrc  tog  hand  af  mig,  hvil- 
ket  misshagade  grufligen  vår  nådige  herre.  Strax  supéen  var 
all,  skikles  vi  ät,  och  kurfursten  följde  grefven  af  Haga  ända  till 
vagnen.  Här  ser  ut  som  om  grefve  Daun  vore  kurfurste  och 
den  andra  hans  paravents». 

^Den  2j  Oktober  kom  kurfursten  kl.  9  och  afhemtade 
kungen  i  sin  vagn  för  att  föra  honom  till  Schleisshcim.  I  va<'"- 
nen  voro  kungen,  kurfursten,  grefve  Daun  och  jag.  På  viigen 
började  gubben  ge  sig  carriérc  och  talte,  som  en  artig  och  bc- 
lefvad  man,  med  mindre  embarras  än  förut*)  .  .  .  Vid  hemresan 
foro  vi  till  paradplatsen,  hvarcst  hela  vakten  stod  ujijiställd  och 
defilerade  slutligen  med  all  möjlig  appareil.  Han  quitterade  kur- 
fursten och  gick  till  fots  hem  for  att  klä  sig  till  micklagen.  Så 
snart  vi  kommo  till  slottet,  tog  hela  hofvct  med  kurfursten  emot 
grefven  af  Haga  vid  vagnsdörren  och  förde  honom  genom  ett 
galleri    af    porträtter,    där  Karl  X  och  Karl  XII  äfvcn  sutto  *'), 


*)  Följande  anekdot  från  denna  utflykt,  berättad  i  A:S  bref,  kan  fur- 
tjena  bevaras:  »On  pärla  de  ritalie  et  du  voyagc  que  Télecteur  venait  d'y 
faire.  Le  roi  lui  demanda  par  (juclle  raison  il  Tavait  falt:  c'esi  que  cela 
m'amusa,  dit-il,  mais  conune  prétoxte  je  feignis  d'avoir  besoin  des  eaux  de 
Pise.  Je  vous  avuue  que  le  rire  ni'était  dans  le  gosier,  mais  jo  craignis  de 
donnor  a  ce  pauvre  prince  un  épigramme  involontaire*. 

**)  Förmodan  att  Gustaf  III  vore  Karl  XII:s  sonson  och  genom  Tfal- 
ziska    huset    iiärst ammade    från    Wiltelsbachska  ätten,   föranledde  ett  misstag, 


—  8o  - 

till  tresorn,  där  vi  sago  supcrba  juveler,  bland  annat  tio  garni- 
turer  af  la  toison  d'or  .  .  .  Vid  middagen  sattes  jag  bredvid  prin- 
sessan Clenientine;  men  kungen  ville  att  jag  skulle  sitta  hos  kur- 
furstinnan. Det  förtörnade  kungen  sä  härdt^  att  han  ej  åt  i 
början;  men  humeuret  gick  öfver,  och  en  god  tallrik  persikor 
satte  allt  till  rätta  ...  Pä  aftonen  hade  de  pä  slottet  en  académie 
de  musique  och  cour.  Vi  befunno  oss  emellan  nägra  tusen  (!) 
personer,  dels  parerade,  dels  oklädda,  damer  med  juveler  och 
smä  mamseller  med  nattmössor  ...  Kl.  V2  10  gingo  alla  till  su- 
péen.  Kurfurstinnan  retirerade  sig,  och  prinsessan  Clemcntinc 
med  en  käring  voro  de  enda  damer,  som  superade  med  oss. 
Kungen  tog  afsked  af  kurfursten;  mycken  höflighet  och  mycken 
ceremoni.  Vi  kommo  hem  och  funno  en  sorts  bal  hemma  hos 
oss,  hvarest  de  förnämsta  af  hofvct  och  staden  samt  de  sämsta 
af  packet  voro  förblandade.  Kungen  gick  dit,  konverserade  med 
flera  af  de  förnämsta  damerna.  Bland  andra  var  grcfvinnan 
J^aumgarten  där,  som  kurfursten  är  amant  ät,  fastän  hennes  man 
är  30  är  och  vacker,  och  gubben  60  är  och  ful». 

Öfver  Innsbruck  genom  Tyr  ölen  gick  sedermera  färden  till 
Verona.  Tyrolens  pittoreska  landskapsbilder  undgingo  ej  att 
göra  lifligt  intryck  på  Armfelts  lättrörliga  sinne,  lika  litet  som 
de  konstskatter,  som  möta  främlingen  frän  Norden  redan  vid 
första  inträdet  i  Italien.  Flitigt  antecknade  han  i  sin  dagbok 
hvad  som  under  vandringarna  i  natursköna  trakter,  i  de  gamla 
städernas  kyrkor  och  museer  fäste  hans  uppmärksamhet.  Dessa 
anteckningar  vittna  ej  blott  om  hans  raska  uppfattning  och  vakna 
intresse,  utan  ock  om  ett  allvarligare  bemödande  att  öka 
sitt  kunskapsförråd  under  resan,  än  man  måhända  .skulle  hafva 
väntat.  Resehandböcker  göra  i  våra  dagar  dylika  anteckningar 
för  de  flesta  resande  öfverflödiga,  och  för  eftervärlden  hafva 
dessa  slag  af  turistminnen  naturligtvis  underordnadt  intresse. 
Af  mera  historiskt  intresse  i  Armfelts  resedagbok  äro  åtskilliga 
smådrag  från  det  dagliga  samlifvet  med  konung  Gustaf  i  Italien. 
Bidracf  till  kännedomen  om  tidens  seder  och  umgängesförhållan- 


som  framg.år  ur  ett  bref  frUii  Arinfelt  till  Fr.  Sparre:  »Les  Bavarois,  voyant 
iiue  ni  rélecteur,  ni  aucun  de  ses  siiccesseurs  ont  des  enfants  in.ales,  se  sont 
imaginés  ([ue  le  roi  de  Snede  pourrait  bien  un  jour  devenir  leur  souverain, 
et  le  traitaient  avec  une  espfece  d'adoration  chaque  fois  qu'il  sortit  ou  rcnfra 
chcz  lui.  II  y  avait  une  foule  de  nionde  qui  se,  jetant  a  gcnoux,  lui  baisa 
les  mains  et  le  bout  des  habits,  en  disant:  »Uieu,  comme  il  ressemble  h  nolre 
cher  Maximilien!»  .  V.  E.  congoit  aisément  que  cela  ne  <leplut  guére!  (Crn- 
senstolpe,  llist.  Tafl.i,  s.  161).  Jfr  Gustaf  IIl:s  bref  till  Ramel  i  samma  .ämne, 
tr.  i   lians  skrifter  IV:   i86  o,  f. 


\ 


—  Si- 
den   i    detta    land,    sådana    som  do  tedde  si<]^  f(ir  nordbons  öi^a, 
kunna  afven  diinir  lienUas. 

I  Verona  voro,  säsom  nänintlt,  riksrådet  baron  Karl  Sparre 
och  bildhui^i^aren  Sergel  konungen  till  mötes.  De  svenska  re- 
sande bemöttes  där  med  stor  uppmärksamhet  af  »il  capitano 
podestä",  republiken  Venedigs  ståthållare  i  Verona.  Man  inbjöd 
konungen  och  hans  följe  till  en  »convcrsazione»  i  sin  bostad,  ocli 
tillstälkle  för  dem  en  tjurfäktning  i  den  amfiteater  från  Romar- 
tiden^ som  ännu  utgör  Veronas  förniimsta  sevärdhet.  Konungi-n 
iielsades  vid  inträdet  i  amliteatern  med  handklappningar.  —  iJen 
fcirsmak  af  det  italienska  siillskapslifvet,  som  erbjöds  i  Verona, 
behagade  ej  männen  frän  Gustaf  Ill:s  hof.  Armfelt  fann  ^am- 
versazione'n»  hos  »capitano  podestå»  ganska  ledsam,  »medan  man 
åt  glacer  och  konfekt  och  drack  lemonad  ur  buteljer».  Damerna, 
skrifver  han,  »äro  målade  i  hvitt,  rödt  och  svart,  tämligen  illa 
coifferadc  och  chausserade,  men  präktigt  utstyrda  med  många 
diamanter;  för  (ifrigt  artiga  utan  att  vara  älskvärda,  fria  i  sätt 
och  tal,  med  mera  liflighet  än  esprit,  'plus  de  .scns  que  de  rai- 
son';  de  säga  allt  hvad  lie  tänka  och  göra  allt  hvad  som  faller 
dem  in».  Ännu  mindre  funno  ungherrarna  i  Verona  nåd  för 
hans  ögon;  »de  .sottastc  personnager  i  världen,  antingen  svinak- 
tiga eller  utspökade  som  bouftbner  pä  italienska  teatern  — 
betes  å  mänger  du  foin,  hvilka  för  sin  dam  åtogo  .sig  alla  be- 
tjentsysslor  och  behandlades  därefter  så  viil  af  henne  som  af 
främlingar». 

På  .skilda  vägar  re.ste  konung  Gustaf  och  hans  följe  från 
Verona  till  Pisa,  resans  närmaste  mål.  Armfelt  utverkade  sig 
tillstånd  att  i  sällskap  med  »lilla  Pcyron»  taga  vägen  öfver  Man- 
tua,  Modena^  Kologna  och  Florens;  grefvcn  af  Haga  reste  en 
kortare  väg  frän  Modena,  hvarcst  han  gemensamt  med  sin  svit 
besökte  hertigen,  som  man  fann  »rätt  höflig  och  artig».  —  Teat- 
rarna i  Bologna  och  Florens  med  den  italienska  operamusiken 
intresserade  Armfelt  på  det  lifligaste.  Den  ryktbare  sångaren 
Marchesi  väckte  på  det  sistnämnda  stället  hans  liHiga  bc:unilran. 
»Jag  är  säker»,  skrifver  han  till  Hedvig  De  la  Gardie,  »att  i  hela 
världen  icke  finnes  en  sådan  röst,  i  förening  med  ett  utseende 
som  en  ängels  och  en  skädespelartalent  som  Monvels». 

»Under  det  jag»,  fortsätter  han,  »försänkt  i  beundran,  njöt 
af  lyckan  att  hafva  funnit  något  i  Italien,  som  riktigt  föll  mig 
i  smaken,  lemnades  mig  på  teatern  ett  bref  från  konungen,  som 
en  kurir  medfn-t.  Dit  innehöll  befallningen  att  gena<t  begifva 
mig  till  Pisa  för  vigtiga  angelägenheter.  Då  kungen  icke  mådtle 
väl,    när    vi    skildes  åt,  såg  jag  honom  nu  i  min  inbillning  ligga 

Ter/ver,   C.    M.    Ann/i-ll.  G 


—    82    — 

i  dödens  käftar  —  död,  nästan  bcqrafven!  F'örcställ  er  huru  jag 
skyndade  till  Pisa,  .som  ligger  lo  mil  frän  Florens:  att  spränga 
häst  ocli  postiljon  var  mig  en  likgiltig  sak.  Jag  reste  hela  nat- 
ten och  kom  fram  kl.  8  pä  morgonen.  Jag  fann  min  kära  herre 
—  färdig  att  fara  till  staden,  för  att  se  pä  .storhertiginnans  i8:de 
kyrktagning!  —  Detta  förargade  mig  icke  .sä  litet;  och  det  be- 
höfdes  ingenting  ringare  än  kungens  hela  älskvärdhet  för  att 
komma  mig  att  glömma  ett  sä  groft  .skämt.  Hans  lu.st  att 
snart  fa  träffa  mig,  i  firening  med  Ferscns  rad  —  han  tycker 
om  att  göra  dylika  pojkstreck  —  hade  tydligen  gifvit  anledning 
härtilh.  ' 

'^Vi  äro  här«,  heter  det  vidare  i  samma  bref,  »pä  en  half 
mils  afständ  frän  Pisa;  och  om  här  icke  funnes  en  gammal  port- 
vakt och  en  hyrlakej,  skulle  platsen  vara  bebodd  af  endast  sven- 
skar, ty  badterminen  är  slut.  Vi  hafva  här  hvar  sin  cell  med 
bläck  och  penna  —  ni  ser,  älskvärda  grefvinna,  huru  vi  trösta 
oss.  Dä  och  dä  gör  jag  en  promenad  under  cypresserna,  hvil- 
kas  melankoliska  skugga  ger  min  .själ  de  Ijufva.ste  intryck  "). 

Vistelsen  vid  badorten  San  Giuliano  nära  Pisa,  frän  den  4 
till  den  24  November,  var  isynnerhet  i  början  skäligen  enformig 
Sevärdheterna  i  det  närbelägna  tysta,  älderdomliga  Pisa,  dess 
lutande  torn  och  dess  berömda  baptisterium,  kunde  ej  för  längre 
tid  fästa  intresset.  Af  förströelse  erbjöd  .staden  endast  teater- 
föreställningar, som  Armfelt  fann  »infama»,  och  »där  man  icke 
hade  nägon  annan  ressurs  än  att  sofva;  och  dä  salen  icke  var 
upplyst,  hade  Morfeiis  ofta  den  godheten  att  komma  till  var 
iijälp».  Konungen  badade,  promenerade,  gjorde  nä.stan  dagliga 
besök  hos  storhertigen  af  Toscana,  hvilkcn,  säsom  vi  sett,  med 
sin  familj  vistades  i  l^isa,  samt  var  mycket  .sy.sselsatt  med  .sin 
post    och,    enligt  Armfelts  ord,  ofta  »fundersam».     Till  obehaget 


*)  Il.ärpd  följer  en  poetisk  iitgjntclsc  till  ilen  .-iLslvade  i  fjärr.in  norden. 
ur   livilkon    vi   liina  följande: 

J'appclle  amour  cctte  atleintc  profondc. 
LYiiticr  otihli  de  soi-nicme  et   du   nionde, 
Ce  .scntinienl  .sonniis,  tendre,   ingcnii, 
l'rompt,  mais  durahlc,   ardciit,  mais  soutcnn, 
(,)ii'  énieut   la  crainle  et  qiie  l'espoir  endninino, 
Ce  trait  de   feu  ([ui  des  ycux  pa.sse   ;\  1'anie, 
Uc  r.nme  aux  sens;  qui,   fécond   en  désirs, 
Diirc  et  .s*augmciitc  aii  comhle  des  plaisirs. 

H^Mi  slutar:  Etitourés  do  scorpions  el  de  vi[.i''re<;.  nntre  nni<ine  honlienr 
est  de  peiiser  a  la  Suede  au  milicu  <lc  Tltalie  .  .  .  Mais  il  f.iiit  Imir.  (Jue  je 
porto   cnvic   a  ce    papier!      Voiis  l:i    roLjarderez.      <  )u   diahio  soiit   les   fées?   — 


I 


_  c>3  _ 

kom,  att  kölden  i  November  stundom  var  sådan,  att  kommoden 
och  hans  följe  mästc  samlas  i  köket  för  att  värma  sii^  vid  sp\- 
selbrasan.  Näi^on  s^äni;  tillbraejtcs  aftonen  med  att  läsa  hö<;t 
iios  konuni^en. 

Enformigheten  afbröts  dock  cjenom  utflyi^ter,  särskildt  till 
Livorno,  hvars  opera  ut()fvade  en  stark  draq;ninc;skraft  pä  teater- 
vännen  Armfelt,  som  ej  skydde  att  nattetid  tillryt^f^aliii^^i^a  tUm 
fyra  mil  län^a  vät^^en  mellan  Livorno  och  Pisa  för  att  Ix-söka 
operaföreställnini^arna.  Äfven  konuni^en  besökte  ett  par  ;4"änL;er 
Livorno.  En  dag  (den  ii  Nov.),  har  Armfelt  antecknat,  foro 
»kungen,  Fersen  och  jag  till  Lucca  för  att  se  gonfalonieren  i  sin 
ståt  vid  ceremonien,  som  där  är  pä  S:t  Martini  dag.  Vi  kommo 
nog  bittida  dit  och  gingo  omkring  pä  vallar  och  i  kyrkor  till 
kl.  II,  dä  det  börjades  mässa  och  musik  i  katedralen,  hvarest 
ärkebiskopen  officierade  i  sin  skrud:  hela  kyrkan  klädil  med  rödt 
och  guld.  Gonfalonieren  kom  emellan  tvennc  andra,  precederatl 
af  schweizare  och  mycket  lakejer,  och  satte  sig  på.  sin  tron  midt 
emot  ärkebiskopen  till  venster.  Han  var  klädd  i  rödt  sammet 
och  med  guld,  hans  figur  var  nobel  och  stor,  fastän  han  var 
gammal.  Folket  började  till  slut  doutera  sig  af  att  kungen  var 
där  och  samlade  sig  omkring  oss.  Ceremonien  drog  ut  till  kl. 
I,  dä  vi  fmgo  veta,  att  postiljonerna  kört  sönder  vår  vagn,  hvil- 
ken  Fersen  måste  själf  laga  med  rep.  Jag  följde  kungen  i  folk- 
hopen, och  vi  anlände  till  värt  kloster  middagstimmen,  ICfter 
middagen  flyttade  kungen.  Essen  och  jag  i  nedre  väningen  för 
att  fä  spisar  att  elda  [uti|;  kölden  var  obegripliga^  *). 

En  längre  utflygt  gjordes  en  vecka  senare,  vid  hvilken  ko- 
nungen var  åtföljd  af  Armfelt,  Fersen,  Cederström  och  Es.sen. 
Afsigten  var  att  i  Genua  åse  dogens  kröning;  men  storm  och 
dåligt  väglag  hindrade  färtlens  utsträckning  längre  än  till  den 
lilla  hafsstaden  Lerici  nära  Carrara.  Där  beslöt  man  efter  en 
dags  väntan  att  vända  om,  och  tog  hemvägen  öfver  Carrara. 
I"rån  uppehället  i  Lerici  har  Armfelt  antecknat  följande  anekdot: 
»Bredvid  staden  ligger  ett  gammalt  befäst  slott,  som  har  tolf 
mans  garni.son  och  en  kommendant.  Som  vycn  från  tornet  borde 
vara  vackrare  än  från  vallen,  ville  vi  gä  upp,  men  det  refusera- 
des oss  på  det  strängaste.  Cederström,  som  hade  fått  den  fan 
tasien  isynnerhet,  obligerade  kungen  att  göra  samma  f^irsök  — 
.som  misslyckades  i  början,  fastän  inkognitot  afladcs.     Kommen- 


*)  Se  vidare  om  de  bekymmer,  som  Gustaf  Ilirs  vistelse  i  Liicca's 
grannskap  föranledde  Ik^s  republiken  Luccas  styrelse,  en  korrcspimdénsarlikel 
»Från    Italien»   af  sign.    rellegrino,  i  Sydsv.    Dagbladet,   Febr.    1891». 


-  84  - 

danten,  som,  sedan  han  fått  höra  att  man  ämnade  klaga  för  re- 
publiken, fatt  myror  i  hufvudct,  mötte  oss  i  en  smal  väg,  i  tanke 
att  ge  sig  ut  att  promenera.  Han  blef  dä  alldeles  deconcerte- 
rad,  offrerade  oss  gå  upp  och  gjorde  oss  sä  mycken  höflighct, 
han  ungefärligen  förstod.  Vi  profiterade  därutaf,  gingo  genom 
fasliga  mörka  trappor  högst  upp  i  tornet  och  jouerade  af  den 
gudomligaste  vy  i  världen.  Vår  kommendant  hade  fått  myror 
i  hufvudct;  han  sade,  att  han  fruktade  blifva  hängd,  ty  hans 
ortlres  innehöllo  att  icke  tillåta  någon  gå  in  i  hans  fästning; 
men  att  med  en  kung  var  det  en  sådan  sak,  som  han  icke  visste, 
hur  man  skulle  förhålla  sig;  bad  om  kungens  protektion;  etc. 
Allt  lofvades,  och  kungen  skref  till  sin  konsul  och  gaf  honom 
brefvet». 

Det  tillbakadragna  lif,  som  konung  Gustaf  förde  vid  Pisa- 
badet,  väckte  en  viss  förvåning  hos  Toscanas  storhertig,  Leo- 
pold af  Österrike,  sedermera  kcjsar  Leopold  II.  Han  hade  un- 
der samma  tid  sin  bostad  i  staden  Pisa,  och  ansåg  sig  i  egen- 
skap af  landshcrre  hafva  rätt  att  fordra  särskild  upinnärksamliet, 
ehuru  han  själf  tog  värdskapets  skyldigheter  lätt  nog.  Pä  för- 
hand intagen  tnot  konung  Gustaf  genom  sin  broders,  kejsar  Jo- 
sefs nedsättande  skildringar  *),  var  han  ej  obenägen  att  uttyda 
sin  kunglige  gästs  tillbakadragenhet  såsom  bristande  höflighet. 
I  sina  bref  till  sin  broder  från  denna  tid  skildrar  han  konungens 
stänming  såsom  nedslagen  och  misstrogen,  äfven  mot  sina  följe- 
slagare. Han  uppgifver,  att  Gustaf  låtit  förstå  att  han  helst  ön- 
skade slippa  besök  af  den  storhcrtigliga  familjen  vid  badorten, 
samt  att  han  i  det  längsta  undvikit  att  presentera  sin  uppvakt- 
ning. »Hvarkcn  han  eller  de  komma  någonsin  till  staden  (Pisa), 
de  bese  ingenting,  de  taga  ej  kännedom  om  någonting,  bry  sig 
ej  om  att  göra  några  bekantskaper,  mottaga  inga  besök  och 
låta  ej  presentera  sig  för  någon  **).  I  ett  följande  bref  yttrar 
han  om  Gustaf  III,  efter  några  anmärkningar  öfver  hans  iiöga 
tanke  om  sig  själf  och  hans  öfvcrspända  idéer:  "Hittills  har  han 
ej  gjort  synnerlig  lycka  i  Italien,  lika  litet  som  hans  följe.  Riks- 
rådet Sjjarre,  en  man  af  hufvud,  gör  ingen  hemlighet  af  att  han 
ogillar    konungens    resa    och  uppförande;   och  de  unga  herrarne, 


*)  »L'!lpparition  <hi  rui  de  Sii^dc,  sa  fagon  ilf  se  presenter  annoncenl 
son  orgiieil  insuppcirlalile;  c'est  un  homme  sans  caraclere,  faux  et  qui,  avcc 
un  vernis  cresprit  et  <lc  coiinaissances,  nV-st  quiiii  fanfaroii  et  petil-maitre 
manf|ué*.  Josepli  II  till  Leopold  '»/,,  1783.  (Ariielh,  Josepli  II  11.  Leopold 
v.    Toscana    I:   1 7<)). 

*'")  Leoptdd  till  Joseph  II  '"/,,.  Anf.  st.  I:  17S.  Armfclts  da^hck 
visar  att  dessa  uppgifter  äro  dels  öfverdrifna,  dels  osanna. 


-  85  - 

hans  favoriter,  särskildt  baron  Arnifclt,  hafva  ij^jort  sig  föc^a  om- 
tyckta genom  sitt  högdragna  väsen  och  sitt  sätt  att  vara,  före- 
trädesvis grefve  Fersen,  som  till  och  med  öppet  visar  sin  ring- 
aktning för  konungen»  *). 

Sa  föga  välvilligt  bedömdes  de  resande  främlingarna  frän 
norden  af  den  tyske  fursten  pä  Toscanas  tron!  Föga  anade  ko- 
nung Gustaf  att  det  var  sä  illa  beställdt  med  det  »cordiala»  f()r- 
hällande,  i  hvilket  han  enligt  sina  bref  frän  Pisa  ansäg  sig  stä 
till  storiiertigcn,  som  han  fann  »oändligen  instruerad»  och  »gan- 
ska interessanty,  och  hvilken  han  trodde  sig  gcira  ett  nöje  med 
att  icke  »göra  några  fagoner»  **).  Äfven  Armfelt,  som  ocksä 
fatt  sin  del  af  storhertigens  oblida  omdöme,  var  långt  ifrän  att 
yttra  sig  i  en  ton  af  bitterhet  eller  öfvermod  om  den  toscanska 
furstefamiljen,  ehuru  dess  medlemmar  visserligen  icke  pä  honom 
gjort  nägot  synnerligen  imponerande  intryck.  Pä  följande  sätt 
beskrifver  han  sitt  första  besök  vid  storhertigliga  hofvet: 

Den  i6  November  foro  vi  samtliga  vid  middagstiden  till 
Pisa,  klädda  i  vår  drägt  ***),  för  att  presenteras  för  storhertigen, 
hans  gemål,  infantinnan  af  Parma,  hans  syster,  och  ärkehertig- 
arna, hans  söner.  Han  själf  tyckes  vara  en  ärlig  och  okonstlad 
man,  mer  instruerad  än  qvick,  mycket  pratsam  och  utan  nägon 
synnerlig  dignitc  i  sitt  väsende.  Hon  är  en  god,  beskedlig  och 
ful  gumma,  illa  klädd  med  mycket  juveler,  och  mycket  höflig, 
med  litet  vett.  Infantinnan  af  Parma  är  ännu  af  en  ganska 
briljant  figur  och  mäste  som  ung  varit  obeskrifligt  vacker;  hon 
är  artig,  klok  och  har  lätt  för  att  tala;  det  sägcs,  att  hon  skall 
vara  mycket  fermc  och  karlaktig.  Nog  var  hennes  diskurs  pä 
det  viset,  och  hennes  capitaine  des  gardes,  som  var  a  deux 
usages,    säg    ut    som    en    björn  f).  —   Efter    middagen   gaf  stor- 

*)  Anf.  st.  I:    192. 

*♦)  Se  Geijer,  Giist.  rappercn  III:  88. 
***)  Svenska  nationella  hofdragtcn,  hvilkcii  konungen,  till  fciga  belåten- 
het för  sina  följeslagare,  alltid  önskade  se  använd  vid  högtidliga  tillfällen 
under  resan.  Begagnandet  af  *sven^ka  drägten»  vid  deltagandet  i  de  mera 
enskilda  italien.si<a  sani(jvänien  föranledde  i  början  mycken  öfverläggning. 
Ingen,  icke  ens  konungen,  var  angelägen  att  bära  denna  »maskeraddrägt», 
som  nian  fruktade  skulle  anses  narraktig.  På  följande  sätt  beskrifver  Arm- 
felt denna  *scliisme  i  var  liabiliemcnt»:  »Kungen  yttrade  ej  sin  vilja  precist, 
men  var  små-ond  d'avance  och  kunde  intet  decidera  sig  för  sin  egen  parure  .  .  . 
Det  disputerades  i  två  limmar,  då  ändtligen  hlef  decideradt  att  vi  skulle  bära 
fransyska  kläder,  utom  då  [iresentationer  skedde  vid  något  hof».  I  ett  bref 
från  P'lorens  yttrar  han  den  förmodan,  att  konungen  i  hemlighet  var  bäst  be- 
låten  liärmcd,   ehuru   han  gjort   svårigheter. 

t)  Syftar  på  inf.mtinnans  gunstling,  -St.  Severin,  som  ansågs  såsom  hen- 
nes älskare  och,  enligt  Adlerbeths  anteckning,  var  »den  resligaste  och  star- 
kaste  vid   hennes   iiof».     (Adlerl^eths  reseanteckn.      llandskr.   i   K.   Bibi.). 


—  86  — 

hertigen  i  sin  sal  ett  prof  af  ^il  giuoco  del  ponte»  eller  den  fäkt- 
ning, som  hålles  pa  bron  emellan  tvenne  partier  pisaner,  arme- 
rade de  pied  en  cap  och  med  stora  klubbor.  De  trumfade  hvar- 
annan  grufveligen,  och  leken  säg  ganska  mordisk  ut,  men  den 
slutades  utan  att  nägon  blef  olycklig». 


-!>Omsider«,  skrifver  Armfelt,  »hade  grefvens  af  Haga  arm 
förbarmande  med  oss.  Man  beslöt,  att  baden  i  Pisa  nu  hade 
verkat  tillräckligt,  sä  att  vi  kunde  lemna  skadeplatsen  for  den 
komedi,  som  vi  gifvit  Europa».  Den  24  November  skedde  af- 
resan  frän  Pisa  genom  Toscanas  trädgärd  till  Florens. 

Konstskatterna  i  Mediceernas  stad  var  det  som  där  i  främ- 
sta rummet  fängslade  konung  Gustafs  uppmärksamhet;  Armfelt 
var  vanligen  hans  följeslagare  pä  vandringarna  i  kyrkor  och 
museer.  Båda  voro  outtröttliga;  Armfelt  antecknade  flitigt  hvatl 
han  säg,  stundom  under  uttryck  af  den  högsta  beundran.  Frän 
första  dagen  till  den  sista  —  uppehället  räckte  nära  en  manad 
—  tillbragtcs  tiden  väsentligen  med  beskådande  af  Florens'  märk- 
värdigheter och  mindre  utflygtcr  i  grannskapet.  Frän  sin  första 
morgonvandring  med  konungen  och  Sergel,  omedelbart  efter  an- 
komsten till  Florens,  har  Armfelt  antecknat:  »konungen  själf  vi- 
sade oss  vägen,  ty  stadens  karta  hade  han  redan  i  sitt  hufvud». 
Konungen  besökte  ej  blott  konstsamlingar  och  minnesmärken, 
utan  äfven  målares  och  skulptéircrs  atelicrer;  och  lät  hos  den 
tyske  målaren  Gutenbrunn  måla  sitt  porträtt  i  svenska  drägten  *). 
1^'Iorentinska  konstakademien  hyllade  grefven  af  Haga  genoni  att 
öfverlemna  honom  ett  diplom  såsom  akademiens  ledamot.  Äfven 
inköp  gjordes,  ehuru  det,  såsom  bekant,  taltes  om 

il  conte  di  Haga, 
chi  molto  vede 
e  poco  paga  — . 

I  början  af  sina  vandringar  ådrog  sig  den  nordiske  monar- 
ken ej  ringa  uppmärksamhet  hos  de  goda  (lorcntinarna.  V.n 
gäng  finnes  antccknatlt,  att  konung  Gustaf  och  Armfelt,  för  att 
undgå  deras  påträngande  nyfikenhet,  måste  »springa  upj)  för  en 
trappa    under  arkaderna  i  h^d)brica  degli  Ufli/.j».     Armfelt  fann, 

*)  TvcMne  tyska  konslii.ärer  mod  detta  iiainii  synas  vid  dcDiia  tid  liafva 
vislals  i  llalicn.  lin  af  dcin  sysselsatte  sig  ined  vnxnialning,  Körmudligen 
vai    <|.t  cll   niiniatyrpurträtt,  soin  kungen  l.äl  mala. 


87  - 

att  hans  »penna  var  för  svasj^»  att  Ix-skrifva  all  den  rikedom  af 
skönhet,  som  mötte  dem  i  denna  berömda  konstsamiini;  och  som 
■»vida  öfveri^ick  hans  imai^ination». 

För  ofritt  torde  uppehållet  i  Florens  på  det  hela  hafva 
varit  den  del  af  vistelsen  i  Italien,  då  grefven  af  Mai^a  och  hans 
följe  mest  kunde  inråtta  sit,^  efter  ei^et  behaj^'.  KonunL;ens  lynne 
var  under  denna  tid  förträffli^^t,  enlii^t  Armfelts  antecknini^ar. 
Den  storherti.i;iii;"a  familjen  dröjde  i  Pisa  till  mot  slutet  af  ko- 
nuni^ens  vistelse  i  Florens,  och  hans  följeslas^are  \-akle  fritt  sitt 
umgänge  och  sina  förstrcjelser.  Teatrarna,  hvilka  dock  stångdes 
efter  adventstidens  ingång,  besöktes  flitigt,  och  konungen  och 
Armfelt  täflade  att  beundra  Marcliesis  sköna  stämma.  Sedermera 
deltogo  de  ej  sällan  i  det  sällskapslif,  som  Toscanas  hufvudstad 
erl^jöd,  särskildt  inom  den  engelska  kolonien.  Med  ett  visst  miss- 
nöje omnämna  dock  både  Gustaf  III  *)  och  Armfelt,  att  intet  in- 
liemskt  hus  i  Florens  öppnat  sina  dörrar  för  dem.  Ej  heller 
synas  de  hafva  gjort  stora  ansträngningar  för  att  j)å  närmare 
håll  få  se  något  af  det  inhemska  sällskapslifvet;  och  möjligen 
låg  häri  anledningen  till  den  nyss  anförda  beskyllningen  för  hog- 
dragenhet.  Det  gick  dem,  såsom  det  ännu  går  mer  än  en  främ- 
ling' från  norden  vid  första  inträdet  i  Italien,  att  det  moderna 
folklynnet,  samhällsförhållandena  och  lefnadsvanorna  i  detta  kon- 
stens och  de  stora  minnenas  land  synas  ej  blott  främmande  och 
egendomliga,  utan  ock  föga  motsvarande  den  ideala  bild,  man 
pä  afstånd  uppgjort.  Armfelt  var  icke  någon  vän  af  dessa  »con- 
versazioni»,  där  de  italienska  damerna  alltid  voro  uppvaktade  af 
»minst  en  cavaliere  servente  för  hvar  dam»;  han  fann  samtals- 
tonen högst  »insii)ide».  »Om  juveler  och  väl  klädda  qvinfolk», 
har  han  efter  hemkomsten  frän  ett  dylikt  samqväm  antecknat, 
»kunna  göra  en  societc  agréable,  så  hade  vi  vid  denna  tid  intet 
mera  att  önska;  men  utom  dä  jag  åt,  hade  jag  all  möda  i  värl- 
den att  hålla  ögonen  öppna».  —  Det  var  företrädesvis  engelske 
ministern  Mann  och  den  i  Florens  sedan  läng  tid  bosatte  lord 
Cowjjert  som  visade  de  nordiska  främlingarna  en  gästfrihet,  hvil- 
ken  de;  flitigt  begagnade. 

I  Florens  bodde  vid  denna  tid,  under  namnet  grefve  af 
Albany,  den  landsflyktige  arfvingen  till  Englands  tron,  preten- 
denten Karl  Stuart,  nu  en  63-ärig  gubbe,  hårdt  pröfvad  af  lif- 
vets  motgångar,  lians  hustru,  grefvinnan  Louise  von  Stolberg, 
bekant  genom  den  sviirmiska  hyllning,  som  egnats  henne 
af   den    italienske    skalden  Alfieri,  hade  kort  förut  öfveryifvit  sin 


')  So  Geijer,  (jii.^t.  Papperen   111:  93. 


-  88  — 

make  och  bosatt  sig  i  Rom.  Anledningen  till  det  olyckliga  äk- 
tenskapet ansågs  hafva  varit  grefvens  af  Albany  våldsamma  lynne 
och  benägenhet  för  dryckenskap  *).  Han  hade  icke  förstått  att 
bibehålla  sina  vänner,  ännu  mindre  sina  bundsförvandter,  och 
befann  sig  nu,  kroppsligen  och  andligen  bruten,  i  en  beklagans- 
värd belägenhet.  Ännu  egde  han  dock,  midt  i  sitt  förfall,  något  af 
den  fantastiska  ridderlighet,  som  med  en  romantisk  glans  omgifvit 
hans  äfventyrliga  tåg  till  Skotland  1745,  och  af  den  personliga 
älskvärdhet,  som  tillhörde  hans  ätt  och  som  i  ungdomen  i  hast 
samlat  talrika  anhängare  kring  hans  fanor.  Hans  öden  och  hans 
personlighet  voro  egnade  att  pä  förliand  ingifva  konung  Gustaf 
sympati.  Samtiden  visste  berätta,  att  Gustaf  III  vid  första  an- 
blicken af  grefven  af  Albany  icke  kunnat  återhålla  sina  tårar  **); 
och  det  sätt,  på  hvilket  han  bemötte  den  olycklige  fursten  och 
tog  sig  af  hans  sak,  gjorde  hans  hjärta  heder. 

Det  var  emellertid  icke  blott  längtan  att  göra  hvarandras 
personliga  bekantskap,  som  närmade  den  nordiske  konungen  och 
den  olycklige  pretendenten  till  hvarandra.  I  det  längsta  hade 
denne  bevarat  en  mystisk  tro  pä  framgången  i  sin  rättvisa  sak; 
ännu  i  sin  ålderdom  hyste  han  hoppet  att  plötsligt  blifva  åter- 
kallad till  sina  fäders  tron.  En  profetia,  efter  hans  död  funnen 
bland  hans  papper,  hade  nämnt  konungen  af  Sverige  såsom  en 
af  dem  som  skulle  komma  att  förhjälpa  honom  därtill  '**).  Gustaf 
lll:s  ankomst  till  Florens  kunde  sålunda  icke  vara  honom  likgil- 
tig; och  äfven  konung  Gustaf  ä  sin  sida  hade  en  särskild  afsigt 
med  sitt  besök  hos  grefven  af  Albany.  Uet  var  emellertid  icke 
i    planer    att  [lä  slagfältet  gemensamt  eröfra  Englands  konunga- 


*)  Alfieri  liar  berättat  att  han  räddat  grefvinnan  af  Albany  —  »la 
donna  mia»  —  /xlella  tirannide  d'un  irragionevolc  e  semprc  ubbriaco  padrone», 
ijch  särskildt  bcskrifvit  huru  »le  continue  vessazioni  del  marito  si  tcrmina- 
vani)  hnalnicnte  in  una  viulenta  scena  baccanale  nolla  notte  di  S.  Andrea».  — 
(Vila  di  V.  AHieri  da  Asli.  II:  73;  anf.  af  Klose,  Loben  des  Trinzen  Carl 
Sluart,  Leipzig  1842).  Vid  sidan  af  dcUa  vitlnesin.ål,  som  i  Alheris  mun  kan 
anses  i  någon  män  jäfvigt,  kan  Gustaf  lll:s,  sådant  det  blifvit  antecknadt  af 
en  samtida,  förtjena  iiöras.  lian  yttrade  i  Paris  1784  om  grefven  af  Albany: 
»II  ne  s'enivre  pas  depuis  (iu'il  est  veuf;  il  est  devenu  tres-sobre,  tres-sage 
et  Ircs-scnsé.  (juelque-fois  sculement  sa  tete  s'exalte,  quand  il  parle  de  ses 
niallieurs  et  de  la  fagon  dont  il  fut  iraité  a  Paris  apres  la  paix  de  174S». 
(Se    Kcuillet    de    Conches,    Louis    XVI,    Marie  Antoinette  et  M:me  Elisabeth 

IV:  451)- 

••)  Gorani,  Mémoires  secrötes.  II:  112. 

•'**)  Mahon,  Ilist.  of  England  (III:  559)  beräUar  att  grefven  af  Albany 
i  ^itt  beiryck  ofta  siikle  oeh  faini  en  trdst  i  Nostr.idami  profetior.  En  an- 
teckning, funnen  bland  pretcndenicnn  papper,  bar  nfveiskrif"ten :  ».\  sunnnary 
view    (if    I  lie    propliccies    of    Nixon,  Shipton  and   Nostradamus,  lo  be  ycl  ac- 


-  89- 

krona,  som  de  möttes,  utan  pä  —  frimurcriets  mystiska  område, 
l^ckant  är,  att  konung  Gustaf  hade  för  afsigt  att  med  honom 
inleda  förbindelser,  som  skulle  medföra  ät  konungen  af  Sverige 
en  stor  ställning  inom  det  internationella  frimurar-samfundet.  Den 
siste  ättlingen  af  Stuartska  huset  ansågs  nämligen  innehafva  denna 
ordens  vigtigaste  hemligheter,  och  äfventyraren  Plommenfelts 
förespeglingar  hade  riktat  konungens  lättrörliga  fantasi  ät  detta 
häll.  Resultaten  af  de  öfverläggningar,  som  i  detta  afseende  för- 
des mellan  Gustaf  III  och  grefven  af  Albany,  äro  icke  kända; 
och  om  de  möjligen  egt  nägon  betydelse  i  det  svenska  frimurc- 
riets häfder,  sä  ledde  de  visserligen  icke,  såsom  Gustaf  säges 
hafva  hoppats,  till  några  politiska  följder  *). 

I  dessa  mystiska  förtroenden  synes  Armfelt  icke  hafva  va- 
rit invigd.  Hans  hela  väsen  gjorde  honom  föga  lämplig  för  my- 
stik och  ordensväsende;  och  han  synes,  i  motsats  till  mängden 
af  Gustaf  IILs  omgifning,  hafva  förblifvit  främmande  för  frimu- 
reriet  **).  Emellertid  sakna  hans  anteckningar  rörande  samman- 
träffandet med  ^pretendenten»  icke  sitt  historiska  intresse. 

Armfelts  fader  hade,  såsom  nämndt  är,  stridt  under  Karl 
Stuarts  fanor  i  Skotland  1745;  dennes  nuvarande  belägenhet 
väckte  sonens  medlidande.  ^Under  sin  olycka  har  han  ännu  be- 
varat en  högsinnad  sjäb,  skrifver  han  i  ett  bref  till  fröken  De  la 
Gardie;  och  i  sin  dagbok  har  han  antecknat:  »de  känslor,  som 
han  inspirerade  mig,  voro  nu  inactiva  i  anseende  till  hans  ålder; 


coniplished»,  och  den  första  af  dessa  profetior  hade  följande  lydelse:  *Thc 
kings  of  l*r[ussia]  and  Sw[eden.]  will  at  last  prcvail  upon  Fr[aiice]  to  assist 
the  Trfince]».     (Se   Klose,   anf.  st.  s.   547). 

®)  Se  Schröderheims  uppsats  »Om  frimurerict*  i  föreliggande  samling, 
I:  82.  Enligt  hans  framställning  skulle  Gustaf  III  hafva  hoppats  att  kunna 
aterl)ringa  Litland  under  svenskt  välde,  såsum  arftagare  af  de  forna  här- 
mästarna,  under  antngande  af  irimureriets  nära  sammanhang  med  medeltidens 
andliga  riildarordnar.  »Mästare  af  tempelordens  arkiv»,  säger  Schröderhcim, 
»kunde  man  snart  utreda  korsherrarnes  slägtskap  därmed,  man  kunde  gå  vi- 
dare och  under  korsets  fana  reklamera  Gotthard  Kettlers  arf».  —  Hela  Schrö- 
derheims framställning  synes  dock  knappast  hafva  varit  allvarligt  menad; 
och  i  ett  af  sina  href  till  konungen  yttrar  han  sig  också  i  en  ton  af  persif- 
tlage  om  denna  frimurare-»ncgociation» :  »det  är  hugneligt,  att  den  visaste  va- 
rit nykter,  fast  han  intet  varit  upplyst»  (s.  213).  Schröderheims  framställning 
har  upprepats  i  Schinkels  Minnen  I:  194  o.  f.  och  af  Nielsen,  Krimurcriit  i 
Nonlen  1S82  (s.  54).  —  För  framställningen  i  Scliinkcls  Minnen  (I:  305'!  af 
Gustaf  Ill:s  förhållande  till  grefven  af  Albany  ligga  Armfelts  dagboksan- 
teckningar till  grund.  .Se  äfven  GelTroy,  Gustave  III  et  la  cour  de  France 
II:    14  o,   f. 

**)  Ett  yttrande  i  ett  af  Gustaf  III:s  bref  till  Toll  (Lilliecrona.  J.  C. 
Toll,  Biografisk  tcckuing  II:  3)  synes  antyda  att  A.  stundom  skämtat  öfver 
»ordensmästare». 


—  90  — 

men  intet  i  världen  vore,  [som]  jag  ej  sacrifierat  för  hans  olycka, 
om  någon  gnista  af  hopp  äterstode».  Afven  konungen  visade 
honom  ett  deltagande,  som  icke  torde  hafva  haft  sin  grund  en- 
dast i  egennyttiga  beräkningar.  »Kungen  handterade  honom  all- 
deles som  en  kunglig  person,  och  gubben  själf  hade  en  viss  dig- 
nité,  som  convenerade  för  en  sädan  herre  som  han,  Hans  hus 
var  artigt  nog  arrangcradt,  och  hade  kungen  i  Sverige  och  han 
täflat  om  hvilken  skulle  ge  bästa  middagen,  hade  helt  visst  han 
fatt  preference.  Hans  situation  är  ganska  ömkansvärd;  utom  att 
vara  frusterad  frän  allt  hopp  att  äterfä  sin  tron,  till  hvilken  han 
är  född,  finner  han  sig  i  en  hög  ålder  öfvergifven  af  sin  hustru, 
föraktad  af  en  rik  bror,  sedan  han  förlorat  alla  de  pensioner, 
som  Frankrike,  vSpanien  och  päfven  gifvit  honom,  med  en  usel 
reveny  af  36,000  livrés  och  obligerad  att  göra  elaka  affärer  för 
att  lefva».  —  Med  sina  inskränkta  tillgångar  återgäldade  dock 
grefven  af  Albany  genom  sin  gästfrihet  den  uppmärksamhet,  som 
visades  honom  af  grefven  af  Haga  och  hans  följe;  de  svenska 
resande  voro  ofta  gäster  i  hans  hus.  Efter  ett  besök  hos  honom 
har  Armfelt  antecknat:  »Jag  åt  middag  hos  grefven  af  Albany. 
Vi  voro  icke  mer  än  fem  personer;  middagen  excellent  och  gub- 
ben ganska  intressant.  Han  talte  om  sina  gamla  legender,  och 
i  hans  tal  syntes  lika  mycket  förstånd  som  dristighet;  men  ödet 
hade  varit  emot  honom.  Han  slutade  med  att  säga:  »enfin, 
trompé  par  la  France,  abandonnc  de  TEurope,  trahi  par  mes 
plus  proches,  vous  voycz  ici  un  vieux  soldat  qui  manque  du  pain^. 
—  Den  »exccllenta»  middagen  synes  dock  hafva  bort  utgöra  en 
vederläggning  af  det  sistnämnda  påståendet. 

Kändt  är  att  konung  Gustaf  anslog  en  pension  åt  grefven 
af  Albany  och  se(3ermera  lade  sig  ut  för  honom  vid  franska  hof- 
vet.  En  dagboksanteckning  upj)lyser,  att  det  var  Armfelt,  som 
först  tillstyrkte  utbetalandet  af  denna  pension,  »hvilket  konungen 
ock  gouterade,  men  beklagade  att  han  hade  så  litet  penningar-. 
Några  dagar  förut  hade  han  haft  ett  långt  samtal  med  konungen 
om  pretendenten,  »och  det  gladde  mig  att  se»,  säger  han,  »att 
en  tolf  års  regent  var  ännu  mera  människa  än  kung»  *).  —  En- 
ligt Armfelts  uppgift  utgjorde  pensionen  4,000  r;dr. 


I 


*)  Konungens  välvilja  for  prctcmleiitoa  liin<lraile  Iionom  icke,  eiiliyt 
Armfclls  ord,  all  vid  elt  tijlfällc  »läsa  lagen  för  honom».  Afvcn  i  Rom  ut- 
verkade Ciuslaf  111  .llskilligl  till  j^refvens  af  Albany  förniSn :  atl  lians  skils 
iniissa  fi.^in  sin  liustrii  forklaracles  lagliLj;  atl  lians  ynyre  lirodcr,  liertiijen  af 
NDrk,  ätcrslällde  nXgra  eiij^elska  kronjuveler,  livilka  riitleligen  ans-iijos  till- 
liijra  Karl  Sliiart,  o.  s.  v.  rälvens  hemedling  var  härvid  af  noden,  (Se  Kcuil- 
let  de  Coiiehes,  anf,  si.   IV:  451). 


-  91  - 

Af  större  vigt  än  sammanträffandet  med  grefven  af  Albany 
var  det  möte  mellan  kejsar  Josef  II  och  konung  Gustaf,  som 
äfven  egde  rum  i  Florens.  Vistelsen  därstädes  hade  blifvit  för- 
längd genom  afvaktan  pä  kejsarens  ankomst.  »Grefven  af  Fal- 
kenstein»  var  dock  allt  annat  än  angelägen  att  räka  »grefven  al 
liaga»,  och  han  hade  pä  förhand  beslutat  att  göra  sammanvaron 
sä  kort  som  möjligt ').  Ur  Armfelts  dagbok  läna  vi  beskrifningen 
öfver  de  bada  monarkernas  samvaro  i  Florens. 

y>Den  i8  Deco/ibcr.  —  —  Kungen  var  hos  storhertiginnan, 
men  reste  bort,  dä  hon  sade  att  kejsaren  kom  och  ej  ville  räka 
någon.     Kl.   lO  anlände  II.  Kejserl.  Maj:t  till  Florens». 

^Den  /p  December  vaknade  jag  vid  nouvellen,  att  kejsaren 
och  storhertigen  voro  i  kungens  förmak.  Jag  kastade  pä  mig 
ett,  tu,  tre,  och  kom  dit;  men  dä  var  han  redan  inne  hos  kungen. 
H.  Maj -.t  hade  glömt  att  säga  till  om  väckningen.  Litet  före  9, 
dä  kejsaren  kom,  sprang  Griberg  först  in.  Emellertid  ville  han 
gä  en  annan  väg  in  för  att  taga  kungen  pä  sängen,  men  hyr- 
lakejen  försäkrade,  att  det  ej  var  möjligt;  utan  kejsaren  roade 
sig  med  att  questionnera  honom  om  tiden,  dä  kungen  lade  sig, 
och  om  hela  suiten  läg  lika  länge.  Baron  Taube  sprang  in  till 
kungen  och  determinerade  honom  att  quittera  sängen,  ty  förut 
gjorde  han  fräga  pä  fräga  för  att  draga  ut  tiden.  De  kommo 
ändtligen  in  och  voro  tillsammans  ungefärligen  en  timma.  När 
han  kom  ut,  blefvo  vi  alla  presenterade  och  han  sade  mycket 
höfligheter  ät  riksrådet  Sparre.  Han  är  en  liten  herre,  har  pe- 
ruk, mycket  vif  i  sina  fagoner,  klädd  den  morgonen  i  grön  uni- 
form med  röda  underkläder;  när  han  gick  ut,  hade  hans  lakej, 
som  var  klädd  i  pels  och  stor  luden  mössa,  en  grå  ka[)ott  fodrad 
med  rask,  som  han  satte  pä  sig.  Han  tycktes  ej  vara  nöjd  med 
att  vi  följde  ner  honom  en  cérémonie,  ty  han  var  mycket  atten- 
tiv  pä  att  ej  passera  för  annat  än  grefve  af  Falkenstein,  répc- 
tant  souvent:  je  ne  sais  pourquoi  on  veut  nous  öter  ä  nous  au- 
tres  nos  comtés;  och  vid  presentation  sade  han  ät  storhertigen: 
l)resentez  donc,  je  vous  pric,  aussi  le  comte  de  Falkenstein.  — 
Kungen  gick  sedermera  ut  med  mig,  först  till  målaren,  seder- 
mera till  ett  arbetshus  för  små  flickebarn,  där  de  lära  sy,  bro- 
dera, skrifva,  räkna  och  väfva  silkestyger  och  band.  H.  Maj:t 
måste  skynda  sig  hem  för  att  blifva  klädd  i  tid  och  for  klockan 
I  upp  till  middagen  på  slottet;  efter  middagen  var  casino  eller 
assemblce  pä  hofvet,  i  hvilken,  utom  de  kongl.  personerna,  inga 
andra    voro  än  milady  Cowpert,  milord  Cowpcrt,  miss  Gore,  en 


*)  Se  Arnclli,  Jusepli  II  11.  Lcop.   v.  Toscana,  I:   194  o.  f. 


-  93  — 

gammal  niarquis  Corsi  och  tn  italienare,  hvars  namn  jag  icke 
minnes.     Kungen  kom  bittida  hem».  —  — 

TiDen  20  December  .  .  .  Kungen  och  jag  voro  i  galleriet^ 
dit  kejsaren  och  storhertigen  kommo;  den  förste  i  en  uniform 
med  stöflar  och  värja  i  en  gra  surtout,  den  andre  på  samma 
vis.  De  bägge  krönta  hufvudena  helsade  allt  för  vänligt  pä 
hvarandra  och  gingo  tillsammans  genom  själfva  korridoren  och 
nägra  rum.  Kejsaren  affekterade  att  vara  oändligen  occuperad 
med  statyer  och  taflor,  talte  i  ett  och  questionnerade  direktören 
och  andra  till  galleriet  hörande  custoder_,  säg  mycket  fort  och 
gjorde  helt  korta  reflexioner.  Kungen  och  han  taltes  vid  flere 
gånger,  men  storhertigen  emparerade  sig  honom  slutligen  allde- 
les. Kejsaren  var  så  artig,  att  han  äfven  tvenne  gånger  talte 
med  mig,  men  ämnet  var  så  antikt,  så  jag,  gunås,  var  för  mo- 
dern. Kungen,  som  skulle  äta  där  uppe  pä  slottet,  gick  slutligen 
hem  för  att  kläda  sig.  När  han  sade  det  åt  storhertigen,  sva- 
rade han:  'Mon  Dieu,  est-ce  qu'Elle  a  besoin  de  s'habiller  pour 
nous?  Cela  n'en  vaut  pas  la  peine!'  Han  har  ingen  idé  om  sin 
grandeur,  utan  är  mycket  simpel  och  nästan  för  naturlig  *).  Vi 
gingo  hem  och  sutto  till  bords  kl.  5,  dä  kungen  kom  hem  en 
stund  efteråt.  Han  hade  varit  i  ett  kloster  med  sin  medbroder. 
Om  aftonen  voro  vi  på  conversazione  hos  chevalier  Mann  och 
vakade  länge  efteråt;  vi  pratade  tok  inne  hos  kungen.  Vi  hade 
samtliga  lemnat  kort  hos  grefve  Kinski  för  grefven  af  Falkenstein, 
som  betalte  oss  genast  visiten». 

*/JeJi  21  December  kl.  ^\i  10  vaknade  kungen  med  nou vel- 
ien, att  storhertigen  var  i  hans  förmak.  H.  Maj:t  skyndade  sig 
ur  sängen  för  att  tala  med  honom;  nouvellen,  han  förde,  var 
att  kejsaren  rest  kl.  i  om  natten  till  Rom.  Därom  var  ingen 
question  i  går  afton,  utan  när  vi  voro  i  Palais  Pitti  för  att  lemna 
grefve  r^ilkcnstein  kort,  sågo  vi  väl,  att  hans  vagnar  arrangera- 
des, men  ingen  douterade  sig  af  att  han  skulle  resa,  icke  hans 
brt)r  en  gång,  f  irr  än  han  skickatie  efter  hästar.  Kungens  resa 
blef  deciderad  tills  i  morgon  kl.  5»*'). 


*)  I  ett  bref  till  fröken  Uc  la  Gaidic  yllr.ir  Arinfell  i  s.m.ina  riiniic: 
»f  )ii  iic  pciit  pas  se  faire  uiic  idée  ile  la  sim|)licité  et  du  peu  de  luxe  de 
ccite  inaison  dWulrlclie.  On  les  prcndrail,  .i  leur  accoutrcment  et  h.  leur 
Imriiure,  pour  dos  particulicrs  d'uM  acabil  moyeri,  si  par  3-  a  400, cxx)  liuui- 
uics  ils  lie  dunnercnt   pas  tios  lois  .i  la  nioitié  de  TEurope». 

**)  Huru  frjga  kejsarens  liasliga  afrcsa  kunde  vara  en  öfverraskning  f^r 
siurherligen,  up[>lyscs  af  de  bUda  bnidcrnas  brcfvaxling  fraii  deima  lid  (anf. 
si.  s,  195).  Kejsaren  var  liögsl  angelägen  alt  komma  till  Kom  före  konungen 
af    Sverige    och    hade    fur  vinnande  af  delta  mal  pS  förhand  uppgjort  planen 


-  93  — 

De  bächi  monarkerna  skyndade  sålunda  efter  hvarandra  for 
att  innan  juldat;cn  hinna  till  den  evit;a  staden.  Sedan  vederbor- 
lit^a  afskedsbcsök  blifvit  ijjorda  —  det  sista  giilldc  f^refven  af 
Alban)'  —  sattes  rcsjilanen  i  verkit  den  22   December. 


Rcsedap;boken  förmiiler  Viljande  om  fiirden  till  Rom  och 
de  första  daL^arna  darstädts: 

T>/)en  22  December  reste  vi  frän  Florens  kl.  före  7,  innan 
dai^ningen.  H.  Maj:t,  jj^refve  Fersen,  Peyron  och  jac^  kommo  ej 
förr  än  det  var  helt  mörkt  till  Siena,  som  lii^ger  5  '/j  j-jostom- 
byten  därifrån.  Postiljonernas  u])[)tå[;"  och  de  fördömda  backarna 
satte  värt  tålamod  på  prof.  l.andet  är  mindre  sko^jjrikt  (^ch 
mera  kuperadt,  ju  mera  man  avancerar.  Af  Siena  har  ja_L^  all- 
deles intet  sett,  ut(Mii  stallet  i  posthuset,  där  vi  gjorde  vår  mid- 
dat^  med  en  bit  ost  och  bröd,  under  det  II.  Maj:t  ät  med  all 
sin  tranquillité  sitt  kallkök.  Vi  hade  sedermera  ljus  upptända 
och  fönsterna  uppdragna,  så  vi  höllo  pä  att  qväfvas  af  hetta. 
Jag  fick  par  cjénérosité  själf  skjutsa  min  kammartjenare.  Vårt 
nattqvarter  blef  i  en  infam  håla  vid  namn  Torrenieri,  8  '/.^  poster 
från  Florens». 

T>Den  2j  December  reste  vi  klockan  6  därifrån,  passerade 
Radicofani  mitldapjstiden,  som  lii:^i;"er  på  ett  högt  berg,  och  hvar- 
ifrän  vyen  skall  vara  gudomlig;  men  vi  åkte  hela  denna  dagen 
i  moln,  som  lemnade  ett  fatalt  dugg,  mera  likt  regn.  Vi  passe- 
rade med  dager  Aquapendente,  som  ser  öde  ut,  som  alla  städer 
i  Romagnan,  och  kommo  i  brist  pä  hästar  icke  längre  än  till 
San  Lorenzn  alle  Grotte,  där  vi  lade  oss  kl.  9  för  att  stiga  up[) 
kl.  I  om  natten.  Deras  värdshus  äro  de  fatalaste  i  världen, 
osnygga  och  fattiga.  Denna  stad  är  öde  och  mest  i  ruiner;  diir 
finnes  knappt  50  personer.  Vi  trodde  att  elden  hade  gjort  det. 
men  invånarna  sade,  att  »la  malaria»  hade  förorsakat  emigration'». 
r>Den  2^  December  reste  vi  kl.  2,  passerade  Montefiascone, 
Viterbo  och  Ronciglione,  där  päfvens  kurir  var  emot  oss.  Han 
hade  väntat  på  kungen  i  Radicofani  och  tagit  kejsaren  för  ho- 
nom samt  ridit  förut,  oaktadt  allt  hvad  han  och  hans  general 
kunde  säga  hononi.  Kejsaren  kom  således  till  Rom  utan  att 
vara  känd  af  någon  annan  än  af  en  postiljon,  som  skjutsat 
honom    förra    gängen    han    var  i  Italien.     Hela  väijen  hade  han 


att    i     hemlighet    hegifva  s\g  filtad.     Ilati   lH\i;agna(lc  den  föga  graiiiilaga   ut- 
vägen att   amäiula  fiir  grcfvcn  af  Haga  l>L'st;illila    hästar. 


—  94  — 

således  varit  före  oss  och  passerat  för  kungen;  men  i  Rom  kom 
han  under  sitt  rätta  namn  direkte  till  päfvcn  och  sedermera  i 
mässan  på  knä  bland  populacen». 

»Landet  var  öde,  med  små  insjöar,  kala  backar  och  orm- 
bunkar —  liksom  i  det  kära  fäderneslandet.  Ingenting  är  att 
likna  vid  dessa  vägar;  vi  fastnade  i  ett  hål  mellan  Baccano  och 
I.a  Stortå,  där  vi  sutto  i  två  timmar  utan  att  komma  ur  fläcken; 
lyckligtvis  fingo  vi  mulåsnor,  som  drogo  oss  fram  där  lO  hästar 
gj(>rt  intet.  Fersen  och  jag  voro  ute  i  lorten  ända  till  knäna 
och  gjorde  visst  en  italiensk  miglie  till  fots.  Kl.  1 1  om  aftonen 
kommo  vi  till  Rom  genom  la  Porta  del  Vaticano.  Julgröten 
äts  af  riksrådet  Sparre,  grefve  Fersen,  Peyron  och  mig.  H. 
Maj:t  var  vid  onådigt  humcur,  -och  kardinal  Bcrnis  var  hos  oss 
»in  fiocchi»  och  gjorde  en  visit.  Inqvarteringen  var  ganska  be- 
svärlig» *), 

iiDiu  2^  December  reste  konungen  kl.  '/j  9  och  gjorde  en 
visit  hos  kejsaren;  for  sedermera  till  S:t  Peters  kyrka,  där  jag 
var  med  Peyron  bland  foulen  icke  långt  frän  kejsaren,  som  var 
pä  samma  vis,  men  klädd  i  uniform.  Påfven  officierade  själf 
och  hade  framför  sin  tron  en  kejsare  och  en  kung,  som  föllo  jjå 
knä,  likväl  ej  för  honom.  Vid  hans  promenader  i  kyrkan  boc- 
kade de  sig  för  honom,  och  han  reste  sig  upp  pä  sin  stol  och 
inclineradc  sig  rätt  djupt.  Mässan  räckte  sä  länge,  att  vi  togo 
v;irt  parti  och  gingo  till  damerna  med  h vilka  vi  gjorde  konver- 
sation, till  det  var  allt.  Under  hela  tiden  hade  bägge  suverä- 
nerna stått  tillsammans**);  men  hvar  och  en  gick  pä  sitt  håll 
mot  slutet;  kejsaren  i  en  annan  kyrka  och  kungen  direkte  till 
påfven   i  Vatikanen,   som,  när  han  kom,  stod  och  klädde  af  sig. 


*)  De  resandes  lynne  torde  icke  hafva  varit  det  bästa  under  denna  jul- 
aftonsfärd, att  döma  af  Armfells  yttrande  i  href  till  Hedvig  De  la  Gardie 
("/12)  1783):  »Fersen  et  moi  pestames  commc  des  enragcs  conlre  le  voyagc, 
les  chcmins,  et  Ics  caprices  de  rhomme:  et  je  n'eus  de  consolation  <]ue  dans 
Tidéc  que  i'avais,  ijue  la  charmante  Adélaide  élait  occupée  dans  ce  moment 
mcnie  a  rccevoir  ses  iulklapp's  et  s'amuser,  quand  le  seul  plaisir  qui  m'atten- 
dail  était  un   mauvais  lit  et   un  souper  froid». 

Konungen  och  hans  följe  togo  sin  bostad  i  Palazzo  Correa  invid  Au-  • 
gusli  mausolé,  belägen  nära  Corson.  En  egendomlig  tillfällighet  har  velat,  att 
Ho^nma  hus,  som  hyste  den  förste  svenske  konung,  som  efter  reformationstiden 
gästade  Rom,  på  1860  och  1870-talen  var  samlingsplatsen  för  den  skan<lina- 
viska  föreningen  af  nordiska  konstnärer  och  resande  nordbor,  som  vistades 
i   Kom. 

**)  Den  stora  talla  af  Despre/,  som  finnes  i  Nationalmuseum  i  Stock- 
hiilin,  framställer  denna  i  sitt  slag  märkvärdiga  gudstjcnst.  Den  är  m.^lad 
under  en  ntgot  senare  tid,  pa  beställning  af  konungen.  (Sander,  Nmionnj- 
museum   II:  5,   129). 


—  95  - 

EntrevLien  har  varit  allt  för  artiir;  pafvcn  jjjaf  kun.G^cn  höjder  och 
talte  en  artiLj-  fransyska,  säsom  cict  blcf  m\-^  binittatlt.  Innan 
vi  satt  oss  till  bords,  kom  kejsaren  med  grefvc  Kinsky  till  kund- 
en; de  gins^o  in  i  ett  kabinett  och  sutto  framför  spiseln  och  taltes 
vid  nära  en  timma.  Kardinal  liernis  var  vid  i^^refvens  port  och 
ville  komma  upp;  och  pä  hans  bet^äran  fick  han  ett  rendez-vous 
till  klockan  5  eftermickiagen.  De  foro  dä  tillsammans  pä  näL;'ra 
conversazioncr,  där  II.  i\laj:t  rakade  kejsaren  .  .  .  Kejsarens  con- 
diiite  i  denna  stad  L;ör  allas  förundran  och  visar  hans  tilltajj^scn- 
het  och  vidsträckta  planer.  Vid  ankomsten  c,Mck  han  upp  till 
päfven,  kallade  honom  med  mycken  tendressc  »carissimo  padrcj» 
och  blef  kallad  tillbaka  ^carissimo  figiio».  Sedermera  jjasserade 
han  natten  och  hela  andra  dagen  i  kyrkor,  pä  knä  bland  pöbeln, 
och  lät  som,  par  hasard,  pengar  rinna  ur  sin  ficka.  För  att  visa 
att  han  ej  fruktar  gift  eller  dolk,  gär  han  ensam  [lä  gatorna;  at 
i  gär  pä  ett  viu-dshus  vid  la  Place  d'Espagnc,  diir  han  förut  hv- 
ställde  sin  mat;  slutligen,  han  gör  allt,  som  kan  hos  folket  upp- 
väcka entusiasm  och  förundran». 

De  bada  monarkerna  rakades  hvarje  dag  under  kejsarens 
korta  besök  i  Rom  —  han  reste  redan  den  28  Decemlaer  till 
Neapel  —  dels  i  sällskapsvärldcn,  dels  pä  teatrarna,  där  Josef 
stundom  besökte  den  loge,  som  innehades  af  Gustaf  III.  Armfelt 
fann  att  kejsaren  »sade  roliga  saker  nog»  *). 

Josef  II  var,  säsom  af  dessa  anteckningar  synes,  nära  nog 
ticn  första  märkvärdighet,  som  mötte  de  svenske  resande  pä  jul- 
dagen 1783  i  det  eviga  Rom.  Hans  besök  där  väckte,  oförmo- 
dadt  som  det  var,  lifligt  uppseende  och  var  onekligen  en  histo- 
risk tilldragelse.  Det  var  en  episod  i  historien  om  hans  tvister 
med  den  romerska  curian:  under  formen  af  att  återgälda  det  be- 
sök, som  päfven  ett  par  är  förut  gjort  honom  i  Wien,  hade  han 
för  afsigt  att  häfda  sina  anspräk  i  tvistighcterna  med  curian  om 
de  kyrkliga  förhällandena  i  Lombardiet.  Han  gjorde  det  äfven 
med  framgäng;  och  Pius  VI,  ^il  grande  pcrsuasoro,  som  eljest 
besatt  en  stor  förmåga  säsom  underhandlare,  förmådde  lika  litet 
nu,  som  i  Wien,  att  ändra  den  riktning,  kejsaren  inslagit.  Detta 
hindrade  emellertid  icke  att  denne  iakttog  de  yttre  formerna  af 
vördnad   för  den  kyrka,  hvars  andliga  öfverhufvud  han  gästatle. 


*■)  Från  en  teaterafton  har  Armfelt  antecknat  f>ljande  anekdot:  »Vid 
kungens  ankomst  blef  en  general  a[iplaudissements;  jag  hade  kommit  först 
och  maslo  springa  bort  för  deras  misstag  med  sin  handklappning.  So<lermera 
kom  kejsaren,  livilken  fick  samma  reception,  och  i  strillel  för  att  l)Ocka  sig 
för  paricrren,  apjilåderaile  tillbaka». 


-96  - 

Kejsar  Josef  var,  med  all  sin  hänsynslöshet  i  handling',  en 
man,  som  förstod  att  taga  sina  samtida  pä  deras  svaga  sidor. 
Armfelt  citerar  följande  om  honom  af  den  spirituelle  kardinal  de 
Bernis,  Frankrikes  ambassadör  i  Rom:  »Ni  ser  honom  här  i  Rom 
pä  knä  i  kyrkorna;  i  Neapel  ser  ni  honom  pä  jagt  med  ko- 
nungen, och  pä  paraden  tillsammans  med  konungen  af  Preussen»  *). 
Konung  Gustafs  svaga  sida  tyckes  kejsaren  dock  icke  hafva  lyc- 
kats träffa;  och  de  katolska  formernas  iakttagande  kunde  icke 
besticka  hans  omdöme,  lika  litet  som  den  franske  kardinalens  *^). 
Bristen  pä  sympati  var  ögonskenlig. 

Emellertid  voro  hvarken  konung  Gustaf  eller,  såsom  vi 
nyss  sett  af  Armfelts  anteckning,  hans  omgifning  likgiltiga  för 
den  egendomliga  effekten  af  detta  sammanträffande  inför  S:t  Pe- 
ters altare  i  Rom  mellan  det  heliga  romerska  rikets  öfverhufvud 
och  efterträdaren  till  den  konung,  som  150  är  förut  fallit  säsom 
Roms  störste  och  ärofullaste  motståndare.  Deras  möte  hade  in- 
tet direkt  inflytande  på  P^uropas  öden.  Ett  motstycke  till  detta 
möte  erbjuda  dock  de  bref,  som  växlades  mellan  Gustaf  111  och 
päfven  Pius  VI  rörande  katolikernas  fria  religionsöfning  i  Stock- 
holm,   och    hvilka    det  samtida  Europa  läste  med  förvåning  och 


*)  Crusenstolpe,  Ilist.  Tada  etc,  s.  162. 
**)  Skämtsamt  skrifver  Gustaf  III  till  Scliruderheim  om  sin  ryktbare 
samtiila  (se  SchriKlerlioim,  an*",  st.  s.  2lo):  »Vi  ha  funnits  iliop  på  knä  vid 
foten  af  S:l  Peters  altare,  och  där  har  man  slagit  vad  om  h vilken  af  oss 
vore  mera  catholiipie,  han  eller  jag;  ocli  för  att  säga  sanningen,  tror  jag  mig 
mera  apost'dique  ocli  oss  bägge  lika  catlioliqua,  ty  jag  tror  efter  Upsala  mute, 
och  han  tror  ingenting».  —  Josef  II:s  personlighet  fann  han  »snarare  gjord 
att  uppväcka  skräck  och  undran  än  kärlek;  och  han  hade  sv.årt  att  förlika 
sig  med  de  offentliga  andaktscifningar,  som  förevisades  fcir  den  romerska  po- 
pulaccn  af  den  monark,  som  »nästan  iiisulterat  ji.åfven,  gifvit  sista  stöten  .at 
romerska  väldet  och  undergräft  rcjmerska  lärans  grundval».  —  Konung  Gustaf 
var  emellertid  angelägen  att  bevara  sketiet  af  godt  förstånd  med  kejsaren 
i)ch  har  i  det  l)ref  till  grcfve  Creutz  (Ciust.  1'apperen  111:  114),  hvarur  of- 
vanståi-nde  utdrag  äro  hcmtade,  gifvit  åtskilliga  karakteristiska  foreskrifter  i 
delta  afseende.  Armfelts  dagboksanteckning  öfver  de  båda  monarkernas  sam- 
manträffande hos  prins  Doria,  vid  kejsarens  korta  besök  i  Rom  efter  åter- 
komsten från  Neapel,  öfverensstämmer  dock  föga  med  konungens  beskrifning 
i  nämnda  bref,  ehuru  han  åberopar  Armfelt  som  vittne.  Det  heter  där  kort 
och  godt  (20  Jan.):  ,  .  .  »Efter  middagen  for  jag  med  kungen  till  prins  Doria, 
dit  kejsaren  kom.  De  bägge  suveränerna  råktes  där  och  tycktes  skiljas  ål 
utan  synnerlig  rcgret».  Kejsarens  uj>pträdande  i  Rom  föranleder  Armfelt  till 
följande  mera  spirituella  än  vördnadsfulla  reflexion  i  ett  bref  till  IF.  De  la 
(Jardie  -(^'/(j  1783):  »Avouez  (pie  les  princes  sont  nés  comédiens,  et  quc  la 
<linerence  ipril  y  a  entré  eux  et  les  autres,  ne  consisle  que  dans  l'égard 
•  pie  nous  avons  de  ne  pas  les  sifller  inibli(|ueme:il,  et  d:ins  la  liberté  (pi'ilR 
ont  (le  composer  eux-mémes  les  piéces  qu'ils  veulenl  bicn  nous  donner.  Ce 
qui   esl   certain,  est   (juc  l'enipereur  est    le   Monvel  des  autres». 


—  97  — 

beundran  *).  De  tre  monarkernas  möte  pä  denna  plats  utj^ör  i 
hvarje  flill  en  karakteristisk  illustration  till  upplysnini^rstidchvarf- 
vets  anda,  som  afven  berömde  sii:^  af  att  vara  i\cn  relipjiösa  tole- 
ransens. Det  förebrående  århundradet  skulle  icke  hafva  kun- 
nat bevittna  ett  dylikt  skadesi)cl;  knai)past  det  efterföljande. 
Sällan  torde  under  näi;ot  tidehvarf  pä  en  sädan  plats  hafva  sam- 
manträffat sä  lysande  och  hvar  pä  sitt  sätt  karakteristiska  tyjjcr, 
som  Gustaf  III,  |oscf  II  och  Pius  VI. 

Säsom  billitji^t  var,  cgnadc  Armfelt  äfven  at  denne  .sist- 
nämnde ett  litet  blad  af  sina  romerska  minnen.  Vi  hafva  sett 
att  konungen  renast,  däcken  efter  .sin  ankomst,  .skyndade  att 
f(öra  päfven  sitt  besök.  Nägra  dac^ar  senare  blefvo  hans  följe- 
slagare äfven  föreställda  för  den  helic^e  fadern.  Armfc;lt  har 
härom  antecknat: 

^Dcn  2p  December  blefvo  vi  samtlii^a  presenterade  för  päf- 
ven kl.  '/j  12,  alla  i  svenska  kcstymen.  Vi  kommo  upp  i  Vati- 
kanen, fördes  Igenom  smä  rum  i  en  sorts  t^arderob,  där  träbord 
och  trästolar  voro  de  enda  möblerna  och  hela  bctjenini^en  prc- 
ster.  Riksrådet  Sparre  gick  först  in  och  hade  en  läng  particulier 
audiens;  .sedan  kommo  vi  in,  den  ene  efter  den  andre,  och  for- 
merade en  cirkel  omkring  den  helige  fadern,  hvilken  talte  med 
mycken  aisance,  utan  att  kunna  synnerligen  väl  fransyskan.  lian 
hade  ingen  synnerlig  appui  i  sin  fagon  att  vara,  likväl  oäntllig 
nobless.  Han  stod  just  vid  dörren,  dä  vi  kommo  in,  klädd  i  en 
.slags  hvit  kolt,  igenknäppt  längt  ner,  röda  tofflor,  broderade 
med  guld,  och  små  halfhandskar  af  ull.  Vi  voro  mest  en  half- 
timma  inne;  och  det  var  riksrädet  Sparre,  som  coupcrade  kon- 
versationen. När  vi  gingo  ut,  sä  lik.som  reconduerade  han  oss; 
enhn,  il  avait  la  tournure  d'un  tres-grand  signeur  et  certainement 
pas  d'un  moine^. 

Nägra  dagar  senare  rönte  de  svenska  resande  ett  nytt  prof 
af  Pius  VI:s  uppmärksamhet.  Det  var  nyär.sdagen.  Anteck- 
ningen f()r  denna  dag  lyder: 

^Den  I  Januari  lyS^  reste  vi,  par  ordres  klädda  i  hof- 
drägt,  en  cérémonie  till  la  Chapclle  Sixtine  i  Vatikant-n.  Vi 
höllo  ut,  stående  och  pä  knä,  hela  fördömelsen  i  dörren  af  cn- 
tréen,  gingo  .sedermera  upj)  i  museum  och  gjorde  en  tour  i  de 
rummen,  .som  nuvarantle  [)äfven  läter  .sätta  i  ordning  och  dem 
han    redan  arrangerat.     Som  vi  .skulle  gä  bort,  kom  hans  helig- 


*)   Pius   VI:s  tacks.ägchelircf  til)   Hustaf  III   ocli  flenne.s  sv.ir  <lrir:1  l:i.s:is 

i   Uppfo<;tr.   Sällskapels  Tifln.    178I:  26,  öfvers.  i  Schlozers  Hriefwechsel  hi.stor. 
u.   polit.   Inhalts  Vill:   332. 

Tegnér,  O.  SI.  ArmfM.  7 


-  9!^  - 

het  i  full  marsch  med  prester  och  kors  och  mötte  oss  samt 
följde  kungen  i  egen  person,  som  en  bibliotekarie,  icke  allenast 
i  de  rummen,  där  vi  redan  varit,  utan  ock  igenom  hela  biblio- 
teket, och  viste  oss  allt  hvad  som  var  att  se.  Gubben  var  char- 
mant, och  kl.  3  skildes  vi  ät.»  *) 

I  Rom,  såsom  i  Florens,  var  Armfelt  sin  konung  oftast 
följaktig  under  vandringarna  bland  den  eviga  stadens  märkvär- 
digheter. Flitigt  bcsiiktc  de  kyrkor,  fornlemningar  och  artister, 
ofta  vägledda  af  Sergel,  hvars  omdömen  Armfelt  stundom  teck- 
nade sig  till  minnes  i  sin  dagbok.  De  ströfvade  omkring  pä 
turist-manér  och  pä  egen  hand  bland  ruinerna  pä  Forum  Ro- 
manum,  stego  upp  i  öfversta  spetsen  af  Peterskyrkans  kupol,  i 
sällskap  med  kejsar  Josefs  syster,  infantinnan  af  Parma,  sägo 
»nägra  dussin  lät/rogna-»  krypa  uppför  Scala  Santa  och  hörde  i 
Propagandan  mässan  läsas  pä  sju  olika  spräk,  pä  grekiska,  ar- 
meniska,  etiopiska,  koptiska  o.  s.  v.  Villa  Rorghese  och  Villa 
Doria  Pamfili  voro  ofta  mälet  för  utfärder;  i  Villa  Aldobrandini 
besägs  den  ryktbara  antika  freskomälning  —  nu  i  Vatikanen  — 
som  efter  sin  förre  egare  ännu  benämnes  Aldobrandinska  bröl- 
loi)et.  Armfelt  beundrade  »elegansen^'  i  detta  berömda  konst- 
verks komposition;  men  det  antika  lugnet  var  honom  iör  strängt 
hos  hufvudfigurerna:  han  faini  dem  vara  mera  lika  »offer  än 
ett  par  nygifta  personer». 

För  öfrigt  utbildade  Armfelt  genom  iakttagelser  och  konst- 
studier, pä  sitt  sätt,  det  sinne  för  det  sköna  i  bild  och  färg, 
som  han  i  rikt  mätt  egde.  Hans  skaplynne  och  bildningsrikt- 
ning voro  ej  egnade  att  göra  honom  till  en  konstfilosof,  säsom 
Fhrcnsvärd;  ej  heller  gjorde  han  grundliga  och  lärtia  anteckning- 
ar öfver  hvad  han  säg,  sädana  som  hans  reskamrat  Adlerbetli 
cfttrlcmnat.  Ännu  mindre  kunde  man  af  honom,  mannen  af 
det  i8:de  ärhundradet,  vänta  ett  konstsvärmeri  af  den  art,  S(^m 
tillhörde  de  följande  slägten,  hvilkas  estetiska  bildning  varit  på- 
verkad af  romantikens  världsäskädning.  Han  hade  inga  anspråk 
att  vara  konstkännare  i  egentlig  mening,  nägot,  som  helt  visst 
äfven  hans  snillrike  konung,  med  alla  sina  förtjcnster  om  Sveri- 
ges   konst,    gärna    lemnade    ät    fackmännen.     Men  konstintresse 


*)  D^.'t  är  (lciii)n  v.iiirlriiiy  f^eiiom  V.itik.insk.i  iiuiscels  skiilptur.afdol- 
niiig,  sum  komiinj  (iusl.if  liltit  ulffir.i  i  en  stor  talla  meil  pottr.attlii;iiriT,  livil- 
kcn  1111  pryilcr  N.iticin.ilmiis 'iiin  i  .Stuckliulm.  'r:i(lnn,  iitfiird  af  den  fr.inskc 
iiiahiion  (I.igiuTniix,  hoslällilcs  nf  koiniiigcn  i  Rom  och  .Hr  .signerad  17S5. 
(Sand.r,  anf  st.  II:  5,  122.)  PorlrMtlcrna  .äro  iner  och  mindre  tr.n(Ta<li', 
Armfelt  ig('nk.ännes  s.°i.soni  den  lilnndi-,  lingv.äxte  ynglingen  bakom  konungen 
mot    tallans    hnj^r.i    f<id:i. 


-  99  — 

ei^dc  Armfelt  sä  väl  ^om  konungen.  Han  säc;  mycket,  säfr 
snabbt  och  dömde  i  allmänhet  säkert.  Af  Armfelts  hand  finnes 
frän  denna  tid  bevarad  en  kortfattad  redof^örelse  för  den  sköna 
konstens  tillstånd  i  Rom,  efter  konun<j^  Gustafs  (inskan  uj^psatt  i 
bref  till  riksrädet  Fr.  Sparre.  ")  Den  t^t^jr  i  all  sin  korthet  heder 
ät  hans  sunda  omdöme.  »Styrelsens  liknöjdhet»,  heter  det, 
sbrist  pä  uppmuntran  och  de  enskildas  förskämda  smak  borde 
fi>r  länsj^ese'n  hafva  härifrän  förjagat  allt  som  kallas  skön  konst; 
men  oaktadt  allt  detta,  synes  det  som  om  den  skulle  bibehälla 
sig.  Bildhuggerict  röjer  kanske  mera  smak  och  omväxling  än  i 
forntiden;  men  styrkan  i  uttrycket  är  ingalunda  densamma. 
Apollo  di  Belvedcre,  den  Farnesiske  Herkules  och  den  Medicei- 
ska  Venus  bibehälla  alltid  sitt  utseende  af  gudavarclse,  i  jämfö- 
relse med  moderna  statyer;  här  finnes  icke  ens  en  enda  bild- 
huggare, som  går  upp  mot  vår  Sergel.  Måleriet  odlas  med 
mera  framgång:  en  mängd  unga  fransmän  visa  öfverlägsen  be 
gåfning;  en  viss  Gagneraux,  en  Taraval,  en  Desprez  äro  mindre 
kända  än  förtjenta.  Nägra  engelsmän  bevara  ännu  i  sitt  mäl- 
ningssätt  sanning  och  nationel  kraft;  men  fä  italienare  förtjena 
att  man  talar  om  dem.» 

För  en  af  de  sköna  konsterna  egde  konung  Gustaf  och 
hans  vän  ett  alldeles  särskildt  intresse:  det  var  den  sceniska. 
Teatrarnas  förlofvade  land,  Italien,  erbjöd  dem  rikt  tillfälle  till 
njutningar  pä  dess  område,  hvilka  de  också  dagligen  begagnade. 
Ett  besök  pä  teatern  ingick  i  programmet  för  livarje  dag  under 
vistelsen  i  Rom.  Den  store  sångaren  Marchesi  hänfcirde  Arm- 
felt där,  såsom  i  Florens;  han  kan  ej  nog  uttrycka  sin  beundran 
för  denna  »voix  incroyable»  och  för  hans  rika  musikaliska  bc- 
gäfning.  Då  han  fick  höra  honom,  såg  han  icke  gärna,  att  han 
blef  störd  af  den  italienska  seden  att  genom  besök  i  logerna 
göra  teatern  till  en  umgängeslokal  —  något  som  däremot  synes 
hafva  fallit  den  föga  musikaliske  konung  Gustaf  synnerligt  i 
smaken.  Den  italienska  operamusiken,  företrädesvis  Sartis  och 
Cimarosas,  satte  han  högt',  men  var  stundom  rätt  missnöjd  med 
sina  teateraftnar.  ^»Obegriplig»  föreföll  med  rätta  den  romerska 
seden  att  fruntimmer  icke  fingo  upjiträda  pä  scenen;  likväl  fann 
han  att  ögat  mindre,  än  man  skulle  tro,  »choquerades  af  att  se 
karlar  i  pjesen  och  i  baletterna,  förklädda  till  fruntimmer.»      . 

Det  umgängcsHf,  som  den  Uatolska  världens  hufvudstad 
erbjöd  vid  denna  tid,  var  lysande  nog;  och  de  nordiska  gästerna 
voro  icke  här,  såsom  i  Florens,  anvisade  att  söka  sina  siillskap- 


*)  Tryckt  i  Cnisenslolpes   Ilist.   latla,  siil.    i6S. 


—    lOO  — 

li^a  förströelser  inom  främlins:^skolonien.  Den  romerska  adeln 
visade  konung  Gustaf  och  hans  fö\}c  mycken  uppmärksamhet; 
de  sägos  ofta  pä  fester  och  »conversazioni»  i  dess  förnämsta  hus, 
hos  prinsarna  Doria,  Rezzonico  och  kardinalen  Pallavicini  samt 
hos  prinsessan  Santa  Croce.  Bekantskapen  med  denna  sist- 
nämnda dam,  känd  för  sitt  älskvärda  lynne  och  under  yngre 
aren  för  sin  skönhet,  blef,  säsom  längre  fram  skall  berättas,  un- 
der Armfclts  senare  vistelse  i  Italien  ej  utan  inflytelse  pä  hans 
öden.  —  Minnet  af  kor.ung  Gustaf  och  hans  följeslagare  lefde 
länge  inom  Roms  aristokratiska  kretsar.  Bernh.  v.  Beskow  hörde 
ännu  1820  vid  sitt  besök  i  den  eviga  staden  talas  med  beundran 
om  dessa  lysande  gäster  frän  det  aflägsna  norden.  »Konungen», 
berättar  han,  »hade  gifvit  det  svenska  namnet  en  ny  klang,  och 
mer  än  en  boning  öppnade  sig,  pä  denna  räkning,  gästviinligt 
för  nordens  söner.  Bland  andra,  som  gärna  sägo  svenskar,  var 
kardinal  Cacciapiatti,  hvilken  varit  kammarherre  hos  Pius  VI 
och  af  päfven  anställdes  säsom  uppvaktande  hos  Gustaf  III  un- 
der dennes  vistande  i  Rom.  Kardinalen  var  en  stor  beundrare 
af  konungen  och  upphörde  icke  att  tala  om  honom  och  hans 
älskvärda  hofmän.»  Med  skäl  har  samme  författare  också  an- 
märkt, att  det  »torde  alltid  vara  sällsynt  att  i  ett  ressällskap 
af  ätta  till  tio  personer  finna  snillen  sädana  som  konungen  själf, 
Adlerbeth  och  Sergel,  blandade  med  Apollogestalter  som  Arm- 
felt,  hissen  och  Fersen  och  politiska  män  af  icke  vanligt  slag, 
som  Karl  Sparre,  Franc  och  Taube».*). 

Den  som  utan  jämförelse  förde  det  mest  lysande  hus  i 
Rom,  var  franske  ambassadören,  kardinal  de  Bernis,  en  af  Frank- 
rikes förnämsta  diplomater  och  utmärktaste  män,  äfven  berömd 
for  sin  vittra  bcgäfning.  Sedan  mer  än  ett  årtionde  bosatt  i 
Rom  i  den  höga  st.ällningen  af  »den  allra  kristligaste  konungens» 
representant,  liade  han  gjort  sitt  hus  till  samlingsplats  for  allt 
livad  Rom  egde  utmärkt  och  lysande,  och  samtiden  kunde  icke 
nog  prisa  det  sätt,  hvarpä  han  fyllde  sin  plats.  Man  kallade 
honom  »konungen  i  Rom»;  ck-n  prakt  han  utvecklade  och  det 
ans(;ende  han  ätnjöt,  gjortle  att  denna  titel  syntes  berättigad. 
Sjiilf  sade  han  småleende:  »Jag  häller  värdshus  ä  Frankrikes 
vägnar  vid  en  af  P^uropas  korsvägar».**)  lian  liade  sin  konungs 
siir^skilila  ii|)pdrag  att  göra  den  svenske  konungens  vistelse  i 
Rom  sä  angenäm  som  möjligt  och  sparade  därvid  ingen  möda 
och  kostnad,     lian    betraktade  konunt»   Gustaf  som  sin  särskikle 


')  neskow,  Giist.if  II!,  Afd.   II:  237. 
'*)   Se   Taine,  Origiiics  contcm)>oraiiu>s,   II:    151. 


—   lor  — 

gäst,  och  hans  hus  stod  alla  dagar  öppet,  ej  blott  f()r  konungen 
utan  äfven  för  hans  följesvenncr.  De  begagnade  sig  ocksä,  att 
döma  efter  Arnifelts  anteckningar,  utan  betänkande  af  denna 
storartade  giistfrihet,  för  hvikcii  de  iifven  villigt  erkände  sin  för- 
bindelse. Knappast  nägon  dag  förflöt  utan  besök  i  franska  atn- 
bassadhotellet.  Konungen  ujjpdrog  till  grefve  Creutz  att  hos 
franske  ambassadören  i  Stockholm,  markis  de  Pons,  uttrycka 
sin  tillfredsställelse  öfver  kardinal  de  Bcrnis'  »omtanke».  »lians 
konversation  är  en  helande  balsam,  som  godtgör  all  ledsnaden 
af  R(ims  conver.sazioni.»  *) 

Till  det  ovanligt  lysande  sällskapslifvet  i  Rom  under  vin- 
tern 1783 — 84  bidrog  äfven  närvaron  af  ännu  en  resande  furst- 
lig person,  utom  kejsaren  och  konungen  af  Sverige.  Det  var 
den  förstnämndes  syster,  infantinnan  af  Parma,  den  medlem  af 
österrikiska  kejsarhuset,  för  hvilken  konung  Gustaf  sedan  bekant- 
skapen i  Pisa  hyste  den  största  sympatien.  Han  fann  henne  »oänd- 
ligt älskvärd»  och  hon  ä  sin  sida  öfverhopade  honom,  enligt  hans 
egna  ord,  »med  politesse  och  attentiou'».*")  Hon  hade  konungen 
och  hans  följe  till  gäster  i  sin  bostad  i  Villa  Medici,  och  ko- 
nungen äterbetalte  hennes  artighet  med  en  fest  i  Palaz/.o  Correa. 
Armfelt  berättar  härom,  icke  utan  en  viss  ironi:  ^Dtm  10  Ja- 
nuari .  .  .  Arkehertiginnan  af  Parma,  med  dess  svit,  kardinal 
Bernis  och  chevalier  d'Azara  (spanske  ministern)  superade  hos 
oss.  Anrättningen  var  mediocre,  men  ceremonien  stor:  Peyron 
och  De  la  Grange  pä  nedersta  trappan.  Essen  och  Cederström 
pä  den  andra  och  sist  baron  Taube  och  jag;  grefve  Fersen  och 
kungen  voro  i  dörren.  Efter  supéen  var  bägges  af  kongl.  blo- 
det konversation  mycket  läng  —  allt  stående.»  —  hifantinnan 
reste  den  14  Januari;  vid  afskedet  gjorde  hon  ät  Armfelt,  enligt 
dennes  anteckning,  en  »allt  för  vacker  och  artig  komi)liment-\ 

Till  dessa  fe^^ter,  vid  hvilka  inkognitot,  säsom  vi  sett,  stun- 
dom aflöstes  af  den  styfvaste  etikett,  kom  äfven  deltagandet  i 
karnevalens  nöjen,  hvilka  dock  här  föllo  Armfelt  föga  i  smaken. 
Ofverraskande  är  den  lefnadsglade  hofmannens  bekännelse,  att 
han    om    en    maskeradbal,    som    gafs    af  de  romerska  »principi'^ 


*)  Geijer,  (hist.  Papiicron  III:  103.  Vi  linfva  sett,  att  kanlinak-n  var 
(leii  fiirstc,  som  vid  konmigciis  ankomst  till  Rom  jiilnatti-n  liolsaile  honom 
välkommen,  oeii  att  lian  förnyade  sin  uppvaktning  juldagen.  Köljande  ila- 
goii  gaf  lian  middag  för  konungen  ocli  en  assemblée  uied  konsert  för  600  per- 
soner. Annandag  jul  hade  han  till  middagsgäster  Armfelt,  .Sparre  oeli  Taulie. 
Nyårsdagen  äter  stor  féie.  Armfelt  prisar  hans  förhindiiga  väsen  uch  hans 
cmagidrnpia  soupéerw,  men  fann  stundom  äfven  här.  som  annorstädes  i  Italien, 
alt   soeieleten    var  "fäaktig". 

■*)   Konungen   till  Creul/    '*/,    l7S4._^Geijer,  Gust.   Tapp.    111.    107. 


I02    — 

gratis  för  stadens  innevånare,  icke  har  annat  att  berätta,  än  att 
»salen  var  full  som  ett  ägg  och  damerna  mycket  granna.  Jag 
var  trött,  sä  att  jag  lade  mig  pä  en  stol  och  sof  i  en  loge,  tills 
kungen  for  hem  kl.  4». 

Svenska  hofdrägten  fortfor  äfven  i  Rom  att  vara  ett  tvi- 
steämne mellan  konungen  och  hans  iölje.  Nyårsaftonen  gafs  be- 
fallning j>om  utspökningen  till  följande  dagen,  hvilket  icke  kunde 
annat  än  förorsaka  elak  digestion  af  nyärsgröten»;  och  dä  ko- 
nungen fatt  veta,  att  Armfelt,  Fersen  och  Taube  efter  kyrko- 
ceremonien i  Peterskyrkan  skyndat  att  »kläda  om  sig  pä  euro- 
peiska», för  att  hörsamma  en  inbjudning  till  middag  hos  prins 
Rezzonico,  sblef  H.  Maj:t  grufveligen  onådig  däröfver»,  säger 
Armfelt,  »och  befallde  oss  genast  byta  om  dekoration,  hvilket 
skedde  innan  vi  foro  till  kardinal  Bernis.  Där  blefvo  vi  exami- 
nerade, berömda  hårdt  och  sifflerade  lågt». 

Vistelsen  i  Rom  räckte  något  öfver  en  manad.  Konung 
Gustaf  hade  allt  skäl  att  vara  nöjd  med  det  mottagande,  han 
rönt,  och  med  den  lifliga  up[)märksamhet;  hvarmed  han  fiiljdes 
af  Roms  allmänhet.  Den  officiella  italienska  tidningen  »Diario 
di  Roma»  redogjorde  omständligt  för  hans  besök  bland  konst- 
samlingar och  fornlemningar,  hans  bevistande  af  kyrkoceremo- 
nier o.  s.  v.  *)  Grefven  af  Haga  och  hans  följe  voro  tydligen 
ytterst  populära  pensoner.  Det  var  också  endast  med  motvilja, 
som  konungen  beslöt  sig  för  att  bryta  upp  tlärifrän  till  Neapel. 
De  sista  dagarna  var  han,  enligt  Armfelts  anteckning,  »vid  smut- 
sigt humeur»  med  anledning  af  den  stundande  resan  och  förfrå- 
gade sig  t.  o.  m.,  om  ej  de  redan  beställda  hästarna  kunde  utan 
betalning  fä  kontramandera.s.  Uteblifvandet  af  flera  poster  frän 
Sve;-ige  voro  väl  lika  mycket  anledningen  till  konungens  mindre 
goda  lynne  och  motvilja  för  resan,  som  farhågan  for  de  jagter, 
med  hvilka  konungen  af  Neapel  skulle  komma  att  pläga  honom.**) 
—  Omsiiler  beslöts,  att  en  del  af  sviten  skulle  resa  från  Rom 
den  25  Januari,  medan  konungen  själf  stannade  qvar  några  dagar. 


^licla  naturen  tycktes  andas  glädje»,  var  Armfelts  intryck, 
då  han,  efter  att  hafva  passerat  lH)ndi,  närmatlc  sig  Neapel;  och 
ilå  lian    på    morgonen    den    27     Januari    fian  balkongen  utanför 

*)  I  <lcii  in.iii  suni  iiylictcrna  li;irum  liiiniiu  till  Sverige,  ålcryafvos  <1e 
i  (lo  Sviiibka  {'ost-  och  Inrikcstiiliiingarii;i.  Uttlrag  inodilclas  af  Hcskuw, 
aiif.  si     II:  263. 

**)    Kotiungcii  lill   Crcut^,   "/,■  (Jcijci,  (jiisl,    \'i\\>ii.    Ill:    107. 


—  I03  — 

sitt  fönster  i  !>Albcrgo  Rcalcj>,  dar  tlc  resande  infunnit  de  delicieu- 
saste  sängar  i  världen»,  hade  den  härliga  anblicken  af  den  hläa 
golfen  med  sina  segel  och  Vesuvens  kägla  med  sitt  rökmoln, 
fann  han,  som  sä  mänga  före  och  efter  honom,  att  det  var  ^den 
vackraste  vy  i  världens. 

Vistelsen  i  det  solbegiänsta  Napoli, 

—  «dovc  sorridere 
volle   il   creatotr,   — 

blef  också  för  de  resande  svenskarna  en  tid  af  stormande  lef- 
nadslust  och  glädje,  en  karnevalstid,  efter  ensamheten  i  det  tysta 
Pisa  och  konststudierna  i  det  medeltidsmässiga  Florens  och  i 
det  minnesrika  Rom.  Hemsjukans  toner,  som  dä  och  dä  lätit 
sig  förnimma  i  Armfelts  bref  och  anteckningar  frän  dessa  plat- 
ser, tystnade  här  bland  karnevalens  ysterhet;  och  till  intrycken 
af  naturens  skönhet  och  söderns  sprittande  folklif  kommo  egen- 
domligheterna  af  lifvet  vid  det  neapolitanska  hofvet,  hvarest 
Armfelt  snart  kände  sig  hemmastadd. 

Redan  innan  konungen  anländt,  hade  Armfelt  och  hans 
följeslagare  blifvit  införda  i  den  förnäma  neapolitanska  världen 
genom  ryske  ministern  vid  hofvet  i  Neapel,  grefve  Rasumowski, 
samme  ryske  diplomat,  som  sedermera  i  Sveriges  historia  blef 
känd  genom  1788  ärs  tilldragelser.  Han  hade  nu  kejsarinnan 
Katarinas  befallning  att  visa  den  svenske  konungen  och  hans 
män  särskild  uppmärksamhet;  hans  uppdrag  med  afseende  pä 
dem  kunde  jämföras  med  det,  som  kardinal  de  Bernis  pä  ett  sä 
lysande  sätt  fyllt  i  Rom.  Afven  med  prins  Belinonte,  »maggior- 
duomo  maggiores  vid  sicilianska  hofvet,  hvars  hus  äfvenledes 
under  hela  vistelsen  i  Nea[)el  stod  de  resande  svenskarna  öp[)et, 
hade  de  tidigt  gjort  bekantskap.  Presentationen  vid  hofvet  egde 
rum  dagen  efter  konungens  ankomst.  Armfelt  har  därom  an- 
tecknat: 

y>Di'n  I  Februari.  Vid  middagen  foro  vi  upp  i)a  slottet 
m\  fiocchi'),  i  svenska  kläder.  Riksrådet  Sparre  presenterades 
för  kungen  och  drottningen  i  sängkammaren,  vi  andra  i  galleriet, 
och  gingo  sedermera  strax  till  bords.  Kungen  satt  emellan 
kungen  och  drottningen  af  Neapel,  riksrådet  Sparre  Ijredvid 
henne  och  baron  Taube  bredvid  honom.  lifter  midtlagen  förde 
de  in  alla  sina  barn,  fyra  flickor,  hvaraf  ilen  äldsta  hade  redan 
en  anständig  och  artig  toutnure  och  den  trt-dje  var  ganska  vac- 
ker.    Gossen  hade  mycket  tycke  af  krc^iprinsen.  litet  mindre  än 


—  I04  — 

han,  men  mycket  grace.  *)  Kungen  af  Neapel  förde  oss  seder- 
mera ut  pä  en  terrass,  där  han  skrattade  af  hjärtat  ät  att  se  oss 
frysa.  Han  är  en  ärlig  och  rask  man,  höflig  utan  affektation, 
glad  och  utan  krus,  god  man,  god  far  och  en  välment  och  öm 
kung.  Han  har  fått  en  elak  uppfostran,  men  har  ett  naturligt  geni, 
talar  icke  gärna  fransyska,  men  förstår  det  rätt  väl.  Kungen 
var  ganska  förnöjd  med  honom.  Drottningen  är  mera  affekte- 
rad, mycket  höflig,  något  impérieuse  och  vill  vara  fru  i  sitt  hus. 
Hon  ser  gammal  ut  för  sina  är.» 

Sådana  voro  Armfelts  första  intryck  af  konung  Ferdinand 
och  drottning  Karolina,  ett  herskarpar,  om  hvilket  historien  fällt 
en  dom,  som  ej  är  den  blidaste,  och  hvars  regeringstid  slutade 
med  att  öfver  deras  rike  draga  revolutionstidens  stormar  och 
olyckor.  Personligen  älskvärda  egenskaper  saknade  dock  in- 
gendera. Konungen,  som  af  det  en  gång  sä  lysande  Bourbon- 
ska husets  slägtdrag  endast  syntes  hafva  ärft  dess  passion  för 
jagtens  nöjen,  erkände  själf  att  hade  haft  »educazione  conie  une 
bestia»  och  hade  ytterst  blygsamma  begrepp  om  sin  duglighet 
såsom  regent.  Drottningen,  kejsar  Josef  ILs  energiska  syster, 
var  däremot  .ej  endast,  såsom  Armfelt  säger,  »fru  i  sitt  hus», 
utan  ock  regerande  drottning  i  sitt  rike,  och  blef  det  allt  mera, 
till  föga  fromma  för  sitt  folk,  sedan  hennes  gunstling  Acton 
blifvit  allrådande  minister.  —  Ännu  var  dock  allting  lugnt  och 
leende  i  lazzaronernas  solbeglänsta  stad,  och  konungahusets  fa- 
miljelycka syntes  ogrumlad;  de  lefde,  skrifver  konung  Gustaf, 
si)ä  godt,  borgerligt  vis»  med  hvarandra,  och  äfven  med  sina 
gäster.  Han  tillägger:  »Jag  är  förtjust  i  drottningen  af  Neapel. 
Hon  vinner  att  blifva  känd  och  har  sä  förträffligt  hjärta  .  .  . 
Det  är  s.mnt,  det  var  ej  kejsarinnan  Katarinas  politesse  och  rid- 
derliga belcfvenhet,  som  pä  en  gång  smickrar  och  hänför  er; 
men  det  var  en  bonhommie,  en  hjärtlighet,  som  gör  nöje,  som 
ej  ingifver  vördnad,  men  soiii  vinner  vänskap.»**) 


*)  I  ett    bref  till  den  lille  kronprinsen,  tr,   i  Crusonstolpe,   Ilist.  Tafla, 
s.   167,  skildrar   Annfcll  den   ncapulitanska   konungafamiljens   barn. 

**)  Geijer,  Gusl.  l'app.  Ill:  119.  Början  af  konung  Gustafs  bekantskap 
me>l  drottning  Karolina  lofvade  emellertid  ingalunda  något  vänskapligt  förliill- 
lande.  Grefven  af  Ilaga  oeli  lians  följe  bevistade  en  dominobal  på  slottet. 
»Drottningen  proponerade  grcfvenff,  berättar  Armfelt,  «att  stanna  ijvar  och 
supera  med  3  a  4  af  sin  svit.  Detta  behagade  ej;  utan  sa<le  han  sig  ma 
illa  och  for  hem;  skref  till  mig  en  biljett  med  befallning  att  jag  skulle 
konnna  lii;ni,  ont  de  ocks.1  bjöde  mig  »jvar.  Humeuret  var  el.ikt,  isynnerhet 
nuil  bartin  r[aubc|,  son»  i  deiin;i  saken  hade  minsta  delen.  Jag  hade  i  det 
ämnet  en  l.ang  pouiparlcr  och  sukte  forsvara  honom  sa  godt  jag  kunde  .  ,  . 
Kiksriiilet    .Sj)arri-,    som    blifvil  ijvar,   kom  och  berättade  oss  nytt  frdn  slottet» 


—  I05  - 

Ej  blott  c^rcfven  af  Haga  utan  äfvcn  Arnifclt  blcf  snart  en 
daglig  ^äst  vid  hofvct,  och  karnevalens  lustbarheter  sainnum- 
förde  dem  med  det  sicilianska  kungaparet  pä  teatrar,  maskerad- 
baler och  under  confetti-krigen  pä  Strada  di  Toledo,  hvilket  allt 
hörde  till  ordningen  för  dagen.  Uppmärksamheter  af  alla  slag 
visades  de  resande  främlingarna. 

Om  en  af  de  baler,  som  gäfvos  på  slottet,  har  Armtelt 
antecknat:  »Vi  klädde  oss  pä  svenska  och  foro  pä  balen  hos 
Deras  Majestäter,  hvarest  de  kungliga  barnen  voro  klädda  pä 
svenska;  den  yngsta  dottern  Mimi  var  i  pojkkläder.  Detta  ga- 
lanteri  var  ganska  behagligt  för  kungen,  sä  mycket  mera  som 
drottningen  sade:  »je  vous  présente  des  petits  Sucdois,  qui  en 
auront  certainement  le  coeur.»  Den  lilla  minsta  prinsessan  räckte 
kungen  handen  och  förklarade:  »Je  suis  Suédoise.»  Kungen  blef 
rörd  och  sade:  »Je  le  voudrais  bien,  si  la  religion  ne  rempéchait.» 

Ett  annat  drag  af  drottningens  önskan  att  vara  de  svenska 
gästerna  behaglig,  hemtadt  ur  Armfelts  dagbok,  kan  förtjena 
bevaras. 

Den  ij  Februari.  Jag  följde  grefven  af  Haga  till  Teatro 
Nuovo  för  att  se  Pulcinella  och  därtill  hörande  farser.  Ilofvet 
var  där;  skickade  genast  öfver  en  kammarherre  för  att  fräga 
om  kungen  ville  följa  dem  pä  akademien.*)  Han  gick  öfver  och 
satt  i  deras  loge,  till  dess  spektaklet  var  slut.  Som  grefven 
gick  öfver  allena,  sä  vinkade  drottningen  ät  mig,  att  jag  skulle 
komma  öfver,  och  befallte  mig  sitta  pä  en  stol  bredvid  henne, 
bakom  grefven  af  Haga.  De  följdes  ät  sedermera  till  akade- 
mien ....  Pä  akademien  dansades.  Drottningen  gjorde  höf- 
lighct  ät  alla  fransoser,  som  hittills  ingen  sett  uppä,  och  till 
följe  af  en  ordre  till  premierministern  göres  dem  samma  höflig- 
het  som  andra  utländingar.  Detta  attribuerade  fransoserna  kung- 
en i  Sverige  och  de  sanningar,  han  sagt  drottningen  i  den  vä- 
gen.    Hon    talte  länge  vid  mig,  sade  mig  de  allra  obligeantaste 


alt  dol  varit  myckel  tissel  och  lassc'I.<'  —  Afvcn  AiUerbclii  har  i  sina  haml- 
skrifna  rcseanlecl<niiigar  uinlall  iloUa  konungens  missnöje  kort  efter  sin  an- 
komst ucli  iijipgifvcr,  all  han  iirnal  »genast  resa  frän  Neajiel,  om  han  följt 
sin  första  mouvcmenU.  I  hvatl  män  harun  'l'auhe  varit  inlilandad  i  saken, 
samt  om  (len  beställ  i  något  annat  än  en  elikellsfräga,  upjilysa  inga  oss  till- 
gängliga anteckningar.  Elt  par  dagar  senare  har  Armfell  antecknat,  alt  «<le 
båda  majestälcrna  hafl  en  ordentlig  explikation  ocli  blifvit  de  liiista  vänner 
i    världen." 


sler 
sam([väm 


*)  Ett  slags  adelsklubb,   som  Ivennc  gånger  i   veckan  hade  s.imniankum- 
ed    musik,    dans    och    S|xd.      Svenskarna    bevistade    liera  gånger  dessa 


k 


—   io6  — 

saker  om  kungen,  mig  själf  etc,  berömde  min  kungs  och  kung- 
ens af  Neapel  goda  hjärta,  såsom  en  sällsynt  egenskap  hos 
prinsar,  och  mycket  annat  vackert,  som  ej  sä  noga  kan  speci- 
ficeras.» 

Konung  Ferdinand  synes  hafva  funnit  särskildt  behag  i 
Armfelt.  Med  sitt  raska  ungdomliga  väsen  var  denne  i  vissa 
stycken  en  man  efter  hans  sinne:  med  honom  kunde  han  sam- 
tala pä  italienska;  *)  mot  honom  stridde  han  med  confetti  under 
karnevalsupptägen  pä  Strada  di  Toledo  —  Armfelt  berömmer 
sig  af  att  han  och  grefven  af  Haga  tillsammans  alldeles  »terras- 
serat hans  sicilianska  majestät  ined  dragéer».  Han  fann  i  honom 
en  oförtruten  deltagare  i  de  jagtnöjen,  som  följde  efter  karnevalen, 
och  tillsammans  med  Armfelt  öfvcrlade  han  om  baletter  samt 
bevistade  repetitioner  pä  teatern.  Förtroligheten  gick  slutligen 
sä  längt,  att  konungen  af  de  Bada  Sicilierna  och  hans  svenske 
gäst  mer  än  en  gäng,  i  all  vänskaplighet,  brottades.  Första 
gängen  var  det  efter  en  glad  middag,  dä  »diskurserna  varit  sär- 
deles fria  och  muntra».  »Han  blef  litet  efter  pä  styrkans  väg- 
nar, men  i  vighet  är  han  min  öfverman»,  säger  Armfelt;  och 
konung  Ferdinand  sade  honom  den  artigheten,  ^)qu'il  aimait  mieux 
étre  son  ami  que  son  ennemi».  **) 

Egendomligt  var  i  sanning  hofvets  deltagande  i  karnevals- 
litvet  i  Neapel.  Om  folkgunsten  berodde  pä  oförbehällsamt  del- 
tagande i  folkets  förlustelser,  sä  borde  det  ncapolitanska  ko- 
nungaparet hafva  varit  det  populäraste  i  världen.  Vi  hafva 
nämnt,  att  confettistrider  utkämpades  pä  Strada  di  Toledo  mel- 
lan konungen  frän  ultima  Thule  och  herskaren  öfver  de  Haila 
Sicilierna.  I  en  präktigt  utstyrd  vagn,  dragen  af  hästar  med 
täcken  af  silfvertyg,  färdades  äfven  drottningen  midt  i  det  ystra 
lifvet  bland  sina  larmande  undersätar.  Frän  teatrarna,  som 
hvarje  afton  besöktes,  foro  de  kungliga  personerna  till  offentliga 
maskerader  och  uppträdde  själfva  maskerade.  T^n  afton  »klädde 
drottningen  ut  sig  till  skolmästare»  säger  Armfelt,  »och  intrige- 
rade oss  länge.     Jag    kände    henne  slutligen,  och  sade  henne  så 


*)  Under  sin  vistelse  i  licrlin  1779  liatlo  Armfoll,  enligt  sina  anteck- 
ninj^ar  frän  denna  tid,  tagit  lektioner  i   italienska. 

**  Dessa  lUtsaile  bardalckar  kallade  .\rinfell  att  "rasa".  En  g?ing  har 
11. Ill  antceUnat  all  lian  '"ras.idc"  ined  h.igge  nmnarkerna,  sfi  all  lian  (ick 
.sin  rock  .siimlorsliloii.  Det  synes  af  ditla  och  några  andra  dr. ig  frän  vistel- 
sen i  Neapel,  all  äfven  kunung  (Jii.slaf  d;i  varil  vid  eti  iippsltippel  karnevals- 
lynne. Anekdoten  niii  Annfells  hroltning  med  konungen  af  Neapel  herällas 
i  (^rusenstolpes  i7-'o  1772,  i8uy  ( ::  uppl.):  180,  samt  i  Murianen  (2  upp'. 
III:  80). 


—  I07  — 

mycket  komplinienter,  att  hon  mäste  fly  bort».  —  Under  ma- 
skeraden pä  fettisdai^en,  karnevalens  sista  daij,  utförtles  ett  shifjs 
täflan  i  arti<;het  mellan  neapolitanska  konun<;"a()aret  och  deras 
nordiska  gäster.  Armfelt  liadc  redan  en  vecka  förut  biirjat 
med  förberedelserna  till  en  balett  af  lappar  —  med  björ- 
nar i  stället  för  damer!  —  och  hade  för  detta  ändamål  hemma 
lios  sig  »skräddare,  balettmästare  och  musikanter».  De  bada  ko- 
nungarna tillsammans  skulle  roa  drottningen  med  denna  balett.*) 
Under  förberedelserna  följdes  Armfelt  och  konung  Ferdinantl 
troget  till  repetitionerna  pä  teatern  San  Carlo  för  att  inöfva 
baletterna.  Men  äfven  drottningen  hade  ä  sin  sida  uttänkt  en 
öfverraskning  och  hade  repetitioner  pä  sitt  häll,  ända  till  sjalfva 
fettisdagen.  Sedan  festen  tagit  sin  början,  anlände  drottningen, 
klädd  som  Ceres  och  ätföljd  af  Minerva  (prinsessan  Belmonte) 
och  Mars  (Prins  La  Torella).  Samtidigt  uppträdde  en  kadrilj  af 
neapolitanskt  bondfolk  och  en  annan  af  lappar.  »De  började 
disputera»,  berättar  Armfelt,  »om  hvem  som  skulle  visa  grefven 
af  Haga,  under  hvars  loge  de  formerade  sig,  den  största  glädje- 
betygeisen  och  attentionen.  Gudomligheterna  rangerade  den 
saken,  och  kungen  fick  kransar  och  kupletter.  Idéen  var  artig 
och  väl  exequerad.  Drottningen  var  full  af  grace  och  alltför 
väl  klädd.  De  hade  för  trängsel  sä  nära  aldrig  kommit  fram, 
men  kungen  med  sina  Liparotcr  gjorde  själf  rum  .  .  .  Vär  ba- 
lett reusserade  alltför  väl;  kompositionen  med  björnar,  som  vi 
mäste  hafva  i  stället  för  damer,  säg  ej  ridicule  ut  .  .  .  Vi 
klädde  oss  allihop  i  ett  och  samma  rum;  kungen  af  Neapel  öm- 
sade skjorta  och  var  betjenad  af  skräddare.^ 

Under  dessa  stojande  lustbarheter,  frän  hvilka,  säsom  man 
ser,  all  möjlig  etikett  var  bannlyst,  försummade  dock  grefven 
af  Haga  och  hans  svenskar  icke  att  se  de  märkvärdigheter,  som 
Neapel  och  dess  härliga  omgifningar  i  sä  rikt  mätt  erbjuda  re- 
sande. Pompeji  och  Vesuvius,  grottan  vid  Solfatara,  Hajie  och 
det  gan)la  Cumnj  besägos,  stundom  i  större  sällskap  med  den 
koloni  af  resande  främlingar  af  rang,  som  följt  grefvens  af  1  laga 
exempel  och  frän  Rom  dragit  till  Neapel;  stundom  i  sällskap 
med  en  eller  tvä  utvalda.     Ett  par  dagars  utflykt  öfver  Salerno 


*)  Armfelt  bcskrifver  i  brcf  till  Hedvig  \)c  la  Ganlie  (24  1'cljr.)  pla- 
nen för  denna  lustharliet  ocii  nänuicr  deltagarna  däri:  "Lappar  ucli  skidlö- 
pare l)riiiga  drultningen  presenter  af  björnar,  skånska  liandskar  elc.  och  visa 
henne  landets  niijen.  Skiclloparc  .Tri):  bägge  kungarna,  liertigen  af  Sanieo- 
di»ro,  Don  Onurato  (Jaelano  (kunimgens  favorit),  grefve  Kasiinmwski  ocli  jag. 
Lappar  äro:  Cederslröm,  Love  De  Geer,  De  la  Grange.  hertig  l'o[)uli,  hertig 
Canipolioritu,  cavaliere  Gaetano  Ventimiglia  oci»  prins  Esterhazy," 


—  io8  — 

till  Pgestum,  hvars  ruintempel  pä  Armfelt  gjorde  ett  öfverväl- 
digande  intryck,  förde  de  nordiska  främlingarna  till  den  yttersta 
punkten  i  söder  under  deras  resa. 

Till  utflykterna  hörde  äfven  deltagandet  i  de  hjort-  och 
vildsvinsjagter,  hvilka,  sedan  karnevalen  var  slut,  utgjorde  ko- 
nung Ferdinands  hufvudsakliga  förströelser.  En  dag  besöktes 
Liparotiska  gardets  exercisplats  Astruri,  belägen  norr  om  Lago 
d'Agnano,  hvarest  äfven  funnos  stora  jagtparker.  Hans  sicilian- 
ska majestät  kommenderade  först  »med  habilité»  exercisen  — 
»hvarken  rättning  eller  marsch  var  dock  synnerligen  god»  an- 
märker den  svenske  gardesofficern,  —  och  lät  sedan  sina  kri- 
gare kläda  om  sig  till  jägeribetjening  för  villebrädets  framdrif- 
vande,  hvilket  jagades  till  häst  och  med  lansar.  En  annan  dag 
gjordes  ett  par  dagars  utflykt  till  det  berömda  lustslottet  Ca- 
serta,  hvilken  äfven  var  förenad  med  ett  jagtparti.  Drottningen, 
som  pä  det  älskvärdaste  sätt  gjort  les  honneurs  i  Caserta,  var 
äfven  följaktig.  Armfelt  beskrifver  jagtnöjet  pä  följande  ma- 
lande sätt: 

Den  ^  Mars.  Var  en  jagt  ^/,  mil  frän  Caserta.  Kungen 
hade  farit  dit  förut.  Drottningen  och  grefven  af  I  laga  följde 
efter  kl.  '/j  1 1  om  morgonen.  Jag  äkte  med  dem.  Kungen 
kom  emot  och  gjorde  les  honneurs  af  sin  jagt.  Man  steg  till 
häst,  vär  grefve  mycket  ä  contre-coeur,  och  jagten  börjades.  *) 
Vildsvin,  räfvar,  harar^  hjortar  blefvo  till  stor  myckenhet  dö- 
dade; jag  hölls  ensam  med  ett  vildsvin,  som  jag  slutligen  mas- 
sakrerade. Kungen  af  Sverige  och  baron  Essen  redo  beskedligt 
och  sägo  oss  fara  fram  som  husarer.  **)  Kungen  af  Neapel 
hade  en  vacker  gra  häst^  som  si)rang  utaff — n.     Vi  äto  middag 


*)  Grefven  af  Ilnya  var  stundom  vid  "elakt  humeiir"  öfver  jajjterna, 
eliuru  nöjd  lian  i  allmäniiet  var  med  sin  vistelse  i  Neapel.  En  dag  liar 
Armfelt  antecknat:  "Jag  åkte  (till  jaglpartiet)  med  D.  D.  M.  M.  (af  Neapel 
och  Sverige)  ucli  prins  IJelinuiite.  Konversatiunen  var  ej  synnerligen  anime- 
rad, ty  det  taltes  mest  om  jagt,  liskc  ocli  landtliusliallning.  Kungen  af 
Sverige  somnade,  och  det   var   lians  bästa  råd." 

**)  lin  person  i  (Juslaf  III:s  följe,  som  härvid  särskildt  utmäikle  sig, 
var  den  svenske  ryltinäslaren  De  la  Grange,  hvilken  därigenom  förvätfvade 
konung  l''erdinands  synnerliga  ynnest.  Armfelt  skämtade  gärna  öfver  denne 
reskamrats  ytterliga  okunnighet:  såsom  prof  på  De  la  Granges  hrislaiide 
språkkunskap  berättar  han  i  ett  bref,  alt  denne  jiå  sina  visitkort  gaf  sig  titeln 
"clicval  légcr  du  roi"  (han  var  ofiicer  vid  lätta  dragonerna).  —  l'"ii  anekdot 
om  De  la  Grange  ocii  Armfelt  i  Italien  berättas  i  L.  v.  Kng<ströms  Minnen 
(I:  69):  De  la  Grange  berättade  for  konungen  att  han  sett  ''påfven  Neros 
gra(".  Då  konungen  upplyste,  att  Nero  icke  var  piifve,  ulan  kejsare,  hvi- 
skade  Armfelt  De  la  tiraiige  i  örat:  "stå  jiå  er,  kungen  har  orätt!"  metl  den 
påföljd  .»It    D.,  till  allmän  förlustelse,  envist  försvarade  sin  sats. 


—  I09  — 

i  ett    jan^tqvarter    därbrcdvid,  som  heter  Carditello.     Bordet  var 
parfait,    och    konuiii^en    af  Sicilierna  i  c^anska  f^odt  luimeur.»  — 
ICtt    par    tlaf^ar    senare    var    en  ny  jagt,  som  »höll  pa  sa  länge, 
att  hundar  och  hastar  voro  halfdöda^.     Armfelt  for  ilcnna  gäng 
icke    »fram    som    en    hiisar^    utan    satt  i  drottningens  vagn  och 
räsonnerade,  enligt  sin  uppgift,  om  —   »politik  och  hushållning». 
Untler    dessa    utflykter    liade    Armfelt,    framför   alla  amlra 
sv^enskar,  nästan  blifvit  som  en  vän  i  huset  inom  den  sicilianska 
konungafamiljen.     Drottningen    visade    sig    för   hvarje  dag  mera 
iilskvärd;    och  den  glade  unge  svensken  fann  ocksä  stor  nåd  in- 
for hennes    ögon     under    den     dagliga     .samvaron.     Deras    sam- 
tal   tortle    icke    uteslutande  hafva  afhandlat  ^politik  och  hushåll- 
ning».    Någon    gång,   och  icke  sä  sällan,  synes  en  smula  galan- 
teri    hafva    blantlat    sig    i  spelet,  mellan  maskeraderna  och  vild- 
svinsjagterna.      Armfelt    berättar    huru    han    lustvandrade     med 
drottningen  i  »bosqueternas'  i  Caserta:   »När  de  andra  gingo  upp, 
gaf  jag    armen    åt  drottningen,   som  pä   en  annan  sida  gick  till 
reservoiren  (för  de  stora  kaskaderna).     Hon  sade  mig  tusen  obli- 
geanta    saker:    »quVlle    cspérait    quc    je    ne    Toublierais    pas,  et 
ciu'une  preuve  de  cela  serait  de  revenir  ici;  que  tous  qui  étaient 
Suédois    rintcressaient,    encore  plus  quelqu'un  qu'ellc  connaissait 
aussi    particuliérement».      Hon    gaf   honom    förtroende    om    sina 
barns  sysselsättningar:    de    små    prinsessorna    Teresa    och  Luisa 
måste  för  Armfelt    visa    sin    fingerfärdighet    på  piano;    och  hos 
lilla    prinsessan    Mimi,    som    nyligen    blifvit    ympad,  gjorde  han 
sjukbesök  jäm?-e  Gustaf  III:s  läkare  Salomon.     »Hon  lät  Salomon 
se  på    sina    små    armar    och    hade    det    lilla  koketteriet  att  icke 
vilja  lägga    .sig,  utan  vara  längre  i  vårt  sällskaj);  hon   läste  sina 
böner  och  ömsade  sitt  lintyg  alldeles  a  la  Frangaise.» 

Konung  Gustaf  undgick  icke  att  märka  den  ynnest,  hans 
gunstling  f<)rvärfvat,  och  var  själf,  såsom  vi  .sett,  mycket  nöjd 
med  det  mottagande,  han  rönt  vid  hofvet  i  Neapel,  Från  ett 
förtroligt  samtal  i  Neapel  har  Armfelt  antecknat:  »Kungen  talte 
med  mig  om  en  ambas.sade  extraordiiiaire  till  Neapel  om  tio  år; 
hvilket  alltför  lätt  låter  .säga  sig,  men  kan.ske  ej  så  lätt  låter 
göra  sig.»  Konung  Gustafs  lösa  förslag  kom  likväl,  märkvärdigt 
nog,  till  utförantle;  men  det  var  icke  å  hans  vägnar,  .som  Arm- 
felt kom  till  det  välbekanta  hofvet  i  Neapel,  och  det  var  knap- 
past af  fri  vilja,  som  han  begaf  sig  dit.  Jämt  tio  år  sedan  han, 
.sin  konungs  firade  gunstling,  varit  en  förtrolig  gäst  vid  Neapels 
kungahof,  måste  han,  sedan  hans  lyckas  sol  gått  ned,  såsom 
förföljd  flykting  anropa  dess  hjälp.  Han  bad  icke  forgäfves 
därom;    och    hans  vistel.se  i  Neapel  på  våren   17S4  kom  sålunda 


—  no  — 

att  gifva  en  afgörande  vändning  ät  de  öden,  som  vänta  dehonom 
i  denna  stad  vid  samma  tid  af  året   1794. 

Det  glada  lifvet  i  Neapel  nalkades  emellertid  sitt  slut;  och 
grefven  af  Haga  och  hans  följe  borde  återvända  till  Rom.  Bland 
lustbarheterna  må  endast  till  slut  antecknas  den  fest,  som  gafs 
af  ryske  ministern  Rasumowski.  En  prolog,  författad  till  Gustaf 
III:s  ära  af  den  italienske  opcraforfattaren  Calzabigi,  föreställde 
))Gli  Elisi,  ossia  Tombra  degli  eroi>>.  Det  var  Gustaf  Vasas  och 
drottning  Kristinas  skuggor,  som  uppträdde  i  de  ELlysciska  fäl- 
ten och  »gjorde  komplimenter  åt  Gustaf  III».  Konungen  har 
själf  pä  följande  sätt  beskrifvit  denna  fest:  »Ryske  ministern  gaf 
mig  i  går  afton  en  conversazione  med  en  stor  konsert  och  en 
kantat,  hvari  med  mycket  beröm  upphöjdes  revolutionen  af  den 
ig  Angnsti  och  kejsarinnans  och  min  vänskap.  Jag  anmärker 
detta  såsom  ett  besynnerligt  fenomen  i  en  rysk  ministers  hus. 
Med  nästa  post  skall  jag  skicka  denna  kantat,  som  kunde  öfver- 
sättas  i  något  af  våra  dagblad.  Jag  har  märkt  att  i  vårt  land 
gör  utländingars  beröm  mer  intryck  än  något  annat.»  *) 

Efter  en  jagt  vid  Caserta  togo  de  resande  afsked  af  »den 
hederlige  kungen,  som  just  var  rörd  vid  skilsmässan»;  och  äfven 
drottningen  visade  konungen  »den  största  affection».  Ännu  se- 
dan de  svenska  gästerna  lemnat  Neapel,  njöto  de  af  konung 
In,'rdinands  gästvänlighet:  han  hade  för  dem  betalt  resan  till  sitt 
lands  griins,  liksom  äfven  varit  fallet  vid  resan  //'//  hans  hufvud- 
stad.  *'*) 


Konung  Gustafs  senare  vistelse  i  Rom,  hvilken  räckte  frän 
den  II  Mars  till  (\q.\\  19  April,  var  till  det  yttre  tämligen  lik  den 
törsta.  Samma,  nästan  dagliga  besök  hos  kardinal  de  Hernis, 
som  fortsatte  att  gifva  sina  middagar  och  supéer,  någon  gång 
omviixlandc;  med  kon.serter  och  assembléer;  .sajiniia  vandringar  i 
kyrkor  och  museer  och  bland  Roms  minnesmärken  från  älilre 
och  nyare  tid.  Men  .såväl  konungen  själf,  hvilken  funnit  Neapel 
vara  ett  jordiskt  paradis,  där  de  gamle  med  rätta  ftirlagt  de 
ICly.seiska  fälten,  *)  som  hans  ffiljeslagare,  kände  lifligt  skillnaden 
mellan  det  sprittande  lifvet  i  det  bullrande  Neapel  och  dc>t  gamla 

*)  Stycket  (inncs  tryckt.  Se  Klcinminp,  Svensk  dramat,  litlcratiir,  571 
Se  .äfven    lieskow,  anf.  st.  II:  272. 

**)  Koiuiny  (iiistaf  gaf  pnstilioiienia  drickspenaingar,  som  mulsvarade 
koslnadoi»  för  skjut.sen,  livilkel  icko  liinilra<le  <lcm  all,  efter  ncapolilansk  se<l, 
lieg.nra  mera.     (AiUerbeth,   hand.skrifna   anteckningar.) 

♦♦♦)  Se   haii'*   l)ref  till    Kkeldad   "'j   178»   (Skrifter   IV;   203). 


~  III  — 

Rom,  hvars  minnen  af  förgången  storhet  stundom  lade  sig  tyn- 
gande |)ä  sinnet,  medan  intrycket  af  samtiden  ej  heller  voro  de 
mest  uppmuntrande. 

Allvarsamma  politiska  freigor  sysselsatte  nu  konungens  tan- 
kar, och  stämningen  däraf  undgick  ej  att  meddela  sig  at  dennes 
följeslagare,  äfvcn  om  de  icke  voro  invigda  i  hans  planer.  Det 
var  i  Rom,  som  beslutet  fattades  att  bryta  med  den  politik  med 
afseende  pä  Ryssland,  hvartill  mötet  i  Fredrikshamn  syftat:  i 
Peterskyrkan  i  Rom  hade  konung  Gustaf  pä  påskaftonen  1784 
en  (ifverläggning  med  det  ryska  sän.lebudet  Markoff,  af  kejsar- 
innan skickad  att  bevaka  hennt^s  intressen  hos  den  resande  sven- 
ske monarken.  Att  detta  samtal,  i  en  sä  ovanlig  omgifning, 
icke  ledde  till  nägot  resultat,  kunde  i  viss  män  anses  afgörandc.") 
Resan  till  Paris,  som  här  beslöts  efter  länga  öfverläggningar  med 
kardinal  de  Bernis,  innebar  ett  tillkännagifvande  iör  Europa,  att 
konung  Gustaf  misslyckats  i  sin  afsigt  att  vinna  den  ryska  kej- 
sarinnan för  sina  planer,  nägot  som  gjorde  honom  missmodig.*') 
Underrättelsen  om  den  högt  förtjente  generalamiralen  Trolles 
död  triiffade  konungen  äfven  i  Rom  och  kunde  ej  annat  än  ncd- 
slä  hans  sinne,  helst  som  denna  förlust  i  viss  män  var  en  till- 
dragelse af  politisk  betydenhet.  ***)  Därtill  kom  att  Roms  kli- 
mat ej  heller  verkade  fördelaktigt  pä  de  resandes  helsa;  och  sär- 
skildt  Armfelt  fick  rätt  allvarsamt  göra  bekantskap  med  den 
romerska  febern,  en  åkomma,  .som  hos  de  flesta  nordlior,  som 
besökt  den  eviga  staden,  qvarlemnat  ett  oangenämt  minne. 

En  viss  nedslagen  ton,  helt  olika  den  uppslupj^ia  karnevaKs- 
lustigheten  i  Neapel,  hvilar  sålunda  öfver  Armfelts  meddelanden 
frän  denna  vistelse  i  Rom.  Pä  kardinal  de  liernis'  supéer  har 
Armfelt  en  gång  antecknat,  att  han  »gäspade»,  en  annan  att 
han  fick  sitta  till  bords  semellan  de  tvä  styggaste  markattor  i 
världen».  Man  fann,  att  hvad  man  sagt  om  Italiens  härligheter 
endast    hade    sin   tillämpning    på    Neapel,    ocli   att  vistelsen  där 

*)  Se  Odhiier,  Giist.  III  och  Katar.  II  1783—84.  Nord.  Tidsk.  1879- 
149   o.   f. 

**)  .Se  Cleijer,  Gust.  1'app.  III;  131.  —  Genom  kardinal  de  licriiis  hade 
hofvet  i  Versailles  lillställt  Ciiistaf  III  en  formlig  in])judiniig,  se<lan  det  ge- 
nom de  Hörnis  utforskat  konungens  ståndpuidct  till  <rlcs  qnestions  ])nliti>iues 
du  moment",  och  öfvertygat  sig  om  «la  conformité  de  pensées  de  ce  priiice 
avcc  celles  dn  cahinct  de  Vers.iilles.»  (Feuillet  de  Conches.  anf.  st.  IV:4i().) 
***)  Andra  bref  från  .Sverige  verkade  äfven  ncdst.ämmande  på  konungt-ns 
lynne,  Några  "dumma  spådomai''  i  ett  href  hade  en  gång,  enligt  Armfelts 
anl<-ckniiig,  försatt  konungen  i  en  "dödande  iiviuiétude'',  livilken  fciraidedde 
följande  lu-traktelse  af  Armfelt:  "De  reflexioner,  man  har  tillfälle  att  g.lra  ■'.f- 
vcr  su])erslitionernas  elaka  sniter,  t.  o.  m.  hos  folk  af  det  ypjicrsta  forstånd, 
vore  en   Läxa  biide   för  mig     ocli   ilem  jag  i   framliden   kan   komma   att  educcra." 


—    112   — 

varit  för  kort;  han  oroade  sig  för  det  dröjsmål  med  återkomsten 
till  Sverige,  som  skulle  följa  af  den  nu  beramade  resan  till  Pa- 
ris, och  önskade  sig  mången  gång  att  få  såsom  kurir  återvända 
till  Sverige.  *)  —  Detta  hindrade  emellertid  honom  icke  att  be- 
gagna sina  lediga  stunder  till  utflykter  i  vagn  och  till  häst  i 
Rom  och  dess  omgifningar.  Han  såg  under  ett  dylikt  5>skollofs 
på  egen  hand  kolonnaden  vid  Peterskyrkan  i  månsken  och  fann 
»coup  d'oeuiren  charmant»;  han  besökte  Villa  Albani  och  S:t 
Pictro  in  Montorio  och  »blef  flat,  att  ej  falla  i  beundran  öfver  Ra- 
facls  Transfiguration»,  som  då  förvarades  där.  I  sällskap  med 
konungen  säg  han  påskaftonen  i  Villa  Cinque  »en  staty,  funnen 
för  ett  år  sedan,  föreställande  Endymion:  det  är  en  af  de  yp- 
persta figurer  i  världen  och  kan  kompareras  med  Venus  di  Äle- 
dicis,  Gladiatorn,  ApoUo  di  Belvedere  etc.»  **)  Han  lustvandrade 
med  konungen  i  trädgården  till  Palazzo  Corsini,  där  drottning 
Kristina  hundra  år  förut  haft  sin  bostad,  och  fann  att  konungen 
för  denna  plats  »tagit  en  besynnerlig  affections.  Han  följde  ho- 
nom till  »Propagandan»,  hvarest  utdelades  en  pä  46  språk  tryckt 
kompliment  till  konung  Gustaf  **)  och  till  »Accademia  dcgli  Ar- 
cadi»,  hvarest  grefven  af  Haga  blcf  intagen  såsom  »herdc^.  I 
detta  sistnämnda  vittra  sällskap,  hvilkct,  såsom  bekant,  räknade 
sina  anor  från  drottning  Kristinas  tid,  men  nu  längesedan  sett 
sina  bästa  dagar,  antog  grefven  af  Haga  namnet  Alessandro 
Cheronea,  och  »athörde  sonetter  och  maclrigaler,  som  angingo 
intet  annat  än  hans  beröm». 

Teatrarna  voro  under  fastan  stängda;  men  Italiens  beröm- 
daste sångerska,  »la  celesta  Coltellini»,  lät  nu  höra  sig  i  Rom  på 
konserter  hos  kardinal  liernis  och  annorstädes.  Armfelt  hade 
gjort  hennes  bekantskap  i  Neapel:  hon  fann  i  honom  en  entu- 
siastisk beundrare  och  torde  icke  ogärna  hafva  emottagit  hans 
hyllning.     Genom  henne  infördes  han  i  kretsar,  som  eljest  ej  varit 


*)  Se  Armfelts  bref  till  Sparre,  tr.  hos  Crusenstolpe,  anf.  st,  169. 
**)  I  Nordins  ilaghok  (Mist.  flanell.  VI:  174)  linnes  om  delta  besök  an- 
iccknadt,  att  Sergel  uieblef,  oaktadt  konungen  särskildt  önskat  hans  niirvaro 
med  anledning  af  det  ifrågasatta  inköjiet  af  detta  berömda  konstverk,  hvilket 
nu  utgör  en  af  v.irt  Nationalmusei  förn.imsta  prydnader.  Sergel  hade  biifvit 
fiirargad  (ifvcr  de  strapatser,  han  nyss  förut  i  sällskap  med  körningen  måst 
utst.å  under  en  vandring  i  ruinorna  af  Titi  Thernicr.  "Konungen  saknade 
Sergel  och  blcf  ledsen;  men  Kosenstein  s.adc:  K.  Maj:t  har  ej  genier  fiir 
biittre  pris.  —  Ni  har  rätt  däruti.  sa<le  konungen,  och  l)lef  nöjd.  Fabeln 
lärer:   herrarna  heta:  konungen   god." 

***)  Titelbladet  till  denna  fcslskrifl  jirydes  med  gravyren  af  en  medalj 
me<l  inskrift:  Alter  Ulysses,  qui  mores  hominum  vidit  cl  orbis.  Jfr.  Adler- 
bcth,   Anteckningar  (i   foreliggande  samling)    I:   X,  not. 


-   113  - 

honom  öppna:  »eftermiddagen  passerade  jac:  hos  la  Coltellini  i 
sällskap  med  artister  och  musikanter;  det  var  en  af  de  rolii^aste 
jag  haft  i  Rom».  Han  tog  själf  under  denna  vistelse  i  Rom 
lektioner  i  säng  hos  en  kapellmästare. 

Ik^kant  är  att  konung  Gustaf  lät  sin  öfverhofpredikant,  ba- 
ron Taube,  fi^retaga  den  länga  resan  frän  Stockholm  till  Rom 
enkom  för  att  pä  päskdagen  i  det  lutherska  kapell,  som  konungen 
f(Sr  tillfället  inrättat,  gifva  honom  nattvarden.  Denna  kyrkliga 
akt,  efter  protestantisk  ritual,  gjorde  emellertid  intet  afbrott  i 
beskådandet  af  alla  de  praktfulla  katolska  kyrkoceremonierna  i 
Peterskyrkan.  Armfelt  har  om  långfredagens  och  påskdagens 
högtider  antecknat  följande: 

y>Dcn  p  Ap7-il  skulle  päfven  och  alla  kardinalerna  kyssa 
korset;  jag  kom  ej  till  Capella  Sistina  förr  än  mot  slutet,  dä 
päfven  gick  efter  sakramentet,  som  han  dagen  förut  satt  i  Paulin- 
ska  kapellet.  Kungen  hade  migrän  och  jag  for  med  honom  till 
Kapuciner-kyrkan,  för  att  se  otäcka  samlingar,  de  gjort  af  död- 
skallar och  benrangel.  Där  var  en  vacker  tafla  af  Guido  Reni, 
som  förtjcnar  attention.  Därifrån  reste  vi  till  Villa  Alticri  och 
slutligen  hem.  Kungen,  som  ej  äter  långfredagen,  lade  .sig  att 
sofva.  Efter  middagen  voro  vi  och  hörde  »miserere»,  som  var 
superbt,  och  säg  päfven  gå  ner  i  S:t  Pierre  och  adorera  reliker, 
äfvcn.som  en  kardinal, ')  som  slog  folk  i  hufvudet  med  ett  långt 
spö,  och  en  mängd  pilgrimer,  som  voro  utspökade  som  masker. 
Kyrkan  var  charmant  och  myckenheten  af  folk  obeskriflig". 

^Dcn  II  April  var  stor  ceremoni  i  S:t  Pierre,  dä  päfven 
officierade  i  full  pomp  och  .sedermera  välsignade  världen.  Coup 
d'oeiren  från  Vatikanen  var  superb.  Vi  hade  sedan  vår  guds- 
tjenst,  i  hvilken  en  miingd  utländingar  voro.  Biskopen  baron 
Taube  predikade,  hvarefter  H.  Maj:t  communicerade.  Eftermid- 
dagen voro  vi  litet  på  Cor.son,  .sedermera  hemma  länge,  hos 
prinse.s.san  Altieri,  grefvinnen  Albani  och  superade  hos  Malteser- 
ambassadören.»  — 

Det  synes  häraf,  att  konung  Gu.staf  icke  lät  den  kyrkliga 
högtid,  åt  hvilken  han  velat  förläna  en  särskild  betydelse,  in- 
kräkta på  sitt  deltagande  i  det  romerska  sällskapslifvet  eller  pä 
sin  benägenhet  att  .se  allt  sevärdt. 

Ett  par  dagar  efter  den  stora  på.skhögtiden,  hvilken  afslu- 
tades    med    en   särskild    till    Gustaf  IIP.s  ära  af  päfven  bekostad 

*)  "Kardinalen  stor-penitontiairen  sitter  kl.  5 — 7  e,  m.  i  S:t  1'etcr  p.i 
en  tron  af  trä  och  utdelar  loo  dagars  atlat  åt  dem,  som  p.å  knii  inför  hunum 
göra  sin  syndal>ekännelse,  och  hvilka  han,  till  tecken  af  sin  ahsoliition,  med 
ett  långt  spö  gifver  en  stöt   i  hufvudi-t."     (Adlerheth.    Reseanteckningar,  MS). 

Tegnér,   O.   M.   ArmjcH-  ^ 


--    114  — 

praktfull  illumination  af  Pcterskyrkans  kupol,  följde  Armfelt  sin 
konung  pä  dennes  afskedsbesök  hos  päfven,  »hos  hvilken  ko- 
nungen var  inernot  en  timma  och  som  följde  honom  ända  till 
trappan,  gifvande  honom  höger».  —  Pius  VI  hade  säsom  miii- 
nesgäfva  ät  Gustaf  III  lemnat  fyra  taflor,  tvä  i  mosaik  och  tvä 
i  gobelin,  samt  en  stor  samling  dyrbara  gravyrer  af  Rom.  Sista 
afskcdsbcsöket  i  Rom,  sedan  alla  andra  blifvit  undangjorda, 
gällde,  säsom  billigt  var^  kardinal  de  Bernis,  i  hvars  gästfria  hus 
de  resande  nästan  haft  ett  hem  och  hvarest  konungen  mottagit 
inbjudning  till  det  stundande  besöket  i  Paris  *). 


Den  väg,  som  grefven  af  Haga  från  Rom  anträdde  till 
Paris,  var  ingalunda  den  genaste.  Afvcn  Nord-Italien  ville  han 
lära  känna,  innan  han  lemnade  södern.  Uppbrottet  från  Rom 
skedde  den  19  April,  och  såsom  resans  närmaste  mal  .sattes 
Parma,  hvarest  konung  Gustaf  ville  aflägga  ett  besök  hos  infant- 
innan,  som  i  Rom  sä  intagit  honom,  lin  del  af  sviten  reste 
norrut  öfver  Florens,  konungen  med  de  öfriga  öfver  Ancona, 
längs  Adriatiska  hafvet  till  Ccsena,  samt  öfver  Loretto  till  Bo- 
logna,  hvarest  en  dags  uppehåll  gjordes.  Till  grefvens  af  Haga 
ära  gafs  där  en  lysande  maskeradbal  af  stadens  andlige  styres- 
man, päfvens  legatus  a  laterc,  kardinal  Buoncompagno  Ludovi.si  **). 

Dä  de  resande  den  25  April  pa.sserade  gränsen  till  Parmas 
område,  voro  hertigen  och  hertiginnan  af  l\arma  dem  till  mötes; 
och  det  mottagande,  .som  de  rönte  efter  framkomsten  till  den 
lilla  statens  hufvudstad,  kunde  väl  anses  lysande. 


*)  Konungen  siikte  återgälda  sin  lacksanihclsskiild  genom  att  i  Paris 
rekonimenflera  kardinal  de  Rernis'  förstörda  (inanser  till  konung  Ludvig  XVl:s 
uppni.ärksanihet.  Gustaf  Illts  filrord  blcf  icke  utan  verkan;  ocli  det  bref,  i 
livilket  han  tackar  konungen  af  Frankrike  f<ir  »la  grace  qu'il  a  fait  au  Car- 
dinal de  1'ernis,  a  ma  suUicilation»,  finnes  .ännu  i  helulU.  (Se  Kenillct  de 
Conclies,  anf.  st.  IV:  419). 

**)  Annfclt,  som  fann  att  kar<liiialen  hade  h.lde  »pouvoir  och  attirail 
som  en  kung»,  har  om  honom  antecknat:  »Den  opinion,  kardinal  Huoncom- 
pagno  gifvit  s."i  väl  om  siti  furstånd  som  sin  stora  kapacitet  att  styra  i-tt  land, 
lärer  hlifva  ilct  största  hindret  för  honom  atl  sliga  pri  <lcn  heliga  stolen. 
Men  vore  det  Europas  intresse  att  soutenera  honom,  gifves  ingen  annan  ut- 
väg än  att  sätta  till  hufvud  <lenna  mannen».  Adlerlielh  har  antecknat  en  an- 
nan anekdot  <>m  denne  kyrkofurste,  som  själf  tillhörde  ett  lysande  p.^lligt  hus. 
Kejsar  Josef  I  hade  om  honom  yttrat  till  påfven  »ipi'il  avait  asse/  de  talens 
pour  gouverncr  un  royaumc»;  |).^fvens  ofiirmodadc  svar  Mcf:  »dans  ce  cas, 
jc  vous  en  fals  cadeau». 


—  115  — 

Infantinnan  nf  Parma  var  här  för  våra  resande  hufvud- 
pcrsonen,  likasom  hennes  syster,  drottning  Karolina,  varit  tlct  i 
Neapel.  Hennes  genial,  den  regerande  hertigen  Don  Fernando, 
infant  af  Spanien,  mest  känd  för  sitt  bigotteri  och  förkärlek  för 
jesuiterna,  för  hvilka  han  äter  öppnat  sina  stater,  var  sin  svåger 
i  Neapel  vida  öfvcrlägsen  i  bildning  och  saknade  ej  heller  per- 
sonliga företräden,  samt  c^dc  det  Bourbonska  husets  medfödda 
yttre  värdighet.  Gustaf  III  fann  h(-)nom  n'erkligen  artig  och 
älskvärd»*);  och  Armfclt  fann  att  han  »talte  med  förstånd  och 
rätt  artigt».  Ryktet  om  Armfelts  framgångar  vid  hofvet  i  Nea- 
pel hade  föregått  honom  till  Farma;  och  det  cmottagande,  han 
rönte  af  infantinnan,  som  redan  i  Rom  visat  honom  mycken  väl- 
vilja, borde  öfverträffa  hans  förväntningar.  Han  har  antecknat, 
att  hon  »så  godt  som  embrasserade  mig»,  och  att  han  »pratade 
med  henne  om  incroyabla  saker». 

För  öfrigt  voro  de  lustbarheter,  som  grefvens  af  Haga  be- 
sök i  Parma  foranledde,  af  samma  art  som  annorstädes  i  Italien: 
teaterföreställningar,  maskeradbal,  fester  på  slottet  och  hos  span- 
ska och  franska  ministrarna  vid  det  lilla  furstehofvet  **).  I  stället 
för  de  jagter,  med  hvilka  konung  Ferdinand  roat  sina  gäster, 
bjöd  man  här  på  en  uppvisning  i  den  högre  ridkonsten,  1  hvilkcn 
själfva  infantinnan  deltog  —  »quadriller  till  häst  utfönlc  artiga 
turer,  voro  väl  klädda,  men  redo  illa»,  säger  Armfelt  —  och  på 
kapplöpning  och  exercis  af  det  hertigliga  gardet.  Afven  konst- 
studierna försummades  icke  alldeles  i  Parma,  lurars  förnämsta 
lockelse  ännu  i  dag  utgöres  af  ett  bland  Italiens  mest  lysande 
konstnärsminnen.  Äfven  Armfelt  fann  Corregios  målningar  »su- 
perba».  — 

.  Fem  dagar  räckte  vistelsen  i  Parma,  och  tvä  dagar  färden 
därifrån  till  Venedig,  hvilken  från  Padua  skedde  i  bät  utför 
Brcnta.  Ankomsten  till  Venedig  skedde  kl.  5  e.  m.  den  3  Maj. 
Republikens  regering  hade  skickat  tvcnnc  noljili  att  å  dess  väg- 
nar helsa  konungen  välkommen.  »Strax  efter  ankomsten»,  har 
Armfelt  antecknat,  »blef  väsen  att  fä  sig  maskerad-anstalter;  och 
klockan  '/j  8  voro  vi  som  alla  andra  i  gondoler,  och  foro  till 
S.  Marcusplatsen,  sedermera  till  en  casino,  där  en  sorts  assemblée 
var,  .  .  .  och  sist  på  operan,  där  de  beredt  kungen  en  magnifik 
loge  och  gingo  ut  och  in.     Jag  var  tröttkörd  och  for  heni". 


*)  Geijer,  Gust.  papper,  III.   i:   140. 

**)  Texten  till  opcrnn  '>l.■^  Colonie»,  med  musik  af  Sacchiiii.  finnes 
särskildt  tryckt  med  uppgift  att  ilen  upi>fiirdes  i  grefvens  af  Haga  niirvaro 
vid  den  fest,  som  till  hans  .ira  gafs  af  franske  ministern  i  l'arma  !,'rcfve  de 
Flavigny. 


—  ii6  - 

För  att  roa  grefven  af  Haga  liadc  myndigheterna  i  Vene- 
dig till  tiden  för  hans  väntade  ankomst  framflyttat  den  nya  kar- 
nevalstid,  som  i  denna  maskernas,  nattvandringarnas  och  de  ro- 
mantiska äfventyrens  stad  plägade  ega  rum  vid  tiden  för  Kristi 
Himmelsfärdsdag.  Däraf  blef  en  följd,  att  de  svenska  resandes 
lif  i  Venedig  under  ätta  dagar  fortgick  i  samma  stil  som  den 
första,  ända  till  dess  konungens  sjukdom  och  nyheten  om  pe- 
stens annalkande  gjorde  slut  pä  festligheterna.  Konungen  synes 
hafva  varit  outtröttlig  i  deltagandet  i  dessa  maskerad-nöjen,  ät 
hvilka  den  romantiska,  halforientaliska  omgifningen  förlänade  en 
egendomlig  karakter.  Icke  sä  Armfelt.  Därom  vittna  hans  an- 
teckningar frän  dessa  dagar,  hvilka,  med  utelcmnande  af  de  be- 
skrifningar  öfver  Venedigs  sevärdheter,  som  ännu  i  dag  stå  att 
läsa  i  resehandböcker,  kunna  förtjena  att  här  anföras. 

y>Den  ^  Maj  .  .  .  Efter  middagen  kommo  de  deputerade  af 
republiken  kl.  6,  och  vi  foro  ut  pä  ett  slags  smala  fartyg  till 
coursen  pä  vattnet.  Det  är  ett  af  de  allra  vackraste  skadespel, 
som  fmnes.  Därifrån  på  marknaden  *),  hvarifrån  jag  fiir  träng- 
selns skull  måste  fly  undan  med  kungen.  När  vi  kommo  tillbaka, 
masktTade  vi  oss  och  blefvo  en  liten  stuntl  okända;  gingo  seder- 
mera på  en  ny  casino,  hvarest  vi  gjorde  nya  connaissanccr.  En 
viss  fru  Papafani  var  vacker  och  —  sensible,  sade  hon.  Därifrån 
kl.  I  o  på  spektaklet,  som  räckte  till  öfver  i  om  natten,  slutligen 
pä  promenaden  och  kl.  3  hem,  dä  en  konsert  under  fönsterna 
tog  emot  oss». 

^Dcn  j  voro  Essen  och  jag  med  kungen  i  San  Marcokyr- 
kan,  sågo  några  reliker  och  helgedomar,  sedermera  biblioteket, 
myntc;t,  tornet  o.  s.  v.  .  .  .  Efter  middagen  mäste  jag  ut  med 
honom,  maskerad  med  bahut  och  mask,  och  s[)ringa  i  markna- 
den ett  par  tinmiar.  Så  snart  vi  voro  klädda,  foro  vi  till  Pisa- 
nis  **).  l^>n  sä  stor  fete  hade  jag  aldrig  trott  kunna  gifvas  af 
en  particulier:  af  stor-adeln  140  damer  och  270  karlar;  på  andra 
sidan,  af  bourgeoisien,  öfver  200  personer;  superba,  väl  ekliirc- 
rade  rum,  en  vacker  balsal,  en  magnifik  sou[XT,  hvarest  47  da- 
nur,  alla  ])arerade,  sutto  pä  en  linie;  mycket  attentic^ner  och 
nur  iin  som  kunde  begäras.  Vi  lemnade  ej  sällskapet  förr  än 
kl.  3  om  natten.  Vi  fingo  veta  att  infanten  af  Parma  var  kom- 
men för  att  råka  kungen,  men  var  tnitt  af  sin  resa  ännu". 


"■)    Umlcr    kanicv.akliilcn    fortgick  en  slags  niarknail    på   Marciis]>lnlsL'n, 
hv.ircsl    infiskt:ra'llifvct   fdrelrfidosvis  nirdc  sig. 

**)    \')i\    :if   \'onciligs  iiohili   och   en   af  rc|>iililik('iis   riknslc   miin. 


—  117  — 

•»Den  6  var  jag  med  kungen  i  en  niängd  kyrkor  .  .  .  äfven 
i  S.  MarcOj  för  att  se  trasor  och  reliker,  där  vi  rakade  hertigen 
af  Farnia  .  .  .  Efter  middagen  gjorde  vi  nägra  visiter,  och  kl.  6 
kommo  de  och  förde  oss  pä  vattenpromenaden,  som  var  bril- 
jant. Sedermera  var  kungen  hos  grefve  VVoronzovv  och  markis 
Durazzo,  en  stund  maskerad  pä  marknaden  och  mot  kl.  9  till 
Casino  San  Cazano.  Pä  spektaklet  voro  vi  en  liten  stund  och 
halfva  natten  pä  marknaden.  Grefven  sprang  omkring,  och 
jag  satte  mig  att  sofva  —  förbannande  de  vcnetianska  barnslig- 
heternaj».  —  — 

^Den  (^  voro  vi  i  Gran  Consiglio  för  att  se  dem  ballottera 
till  vissa  tjenster  af  mindre  vigt.  Dogen  satt  i  sin  stol,  röd- 
klädd,  säg  qvick  och  eldig  ut.  Efter  conseilen  var  jag  i  mark- 
naden och  for  efter  middagen  kl.  4  ut  med  kungen  till  San  Spi- 
rito  för  att  se  nuntiens  entrée.  Vi  voro  där  maskerade  i  en 
gruflig  hetta,  sä  väl  i  Guds  hus  som  pä  en  slags  krog.  Där- 
ifrån följde  vi  processionen  ända  in  i  Canale  Grande,  och  foro 
till  spanske  ambassadören,  som  satt  som  ett  lik  i  en  fätölj  och 
hittade  ej  pä  nägon  annan  höflighet  än  att  bjuda  kungen  snus. 
Därifrän  till  markis  Durazzo,  en  impitoyable  storpratare,  som 
f(iljde  H.  Maj:t  till  nuntien.  Hos  honom  var  en  myckenhet  folk, 
dels  maskerade,  dels  omaskerade;  hettan  var  gruflig.  Därifrän 
restes  till  marknaden,  hvarest  jag  lemnade  kungen  pä  c^qx\  hand 
och  gick  på  operan  en  liten  stund.  Vi  reste  hem  bittidare  än 
vanligt  —  och  jag  sätter  denna  dagen  i  litanians.   —  — 

Som  nian  ser,  var  lynnet  ej  alltid  det  bästa;  och  niedgif- 
vas  mäste,  att  äfven  en  lefnadslustig  ung  man  kunde  tröttna  pä 
att  oupi)hörligt  gä  maskerad  i  sommarhettan  och  att  göra  natt- 
liga promenader.  Dock  var  han  visserligen  icke  blind  för  det 
egendomliga  och  praktfulla  i  de  skadespel,  som  Venedig  untler 
dessa  dagar  erbjöd. 

Med  konungen  och  hertigen  af  Parma  åskådade  han  ^Xqw 
nyanlände  päflige  nuntiens  audiens  hos  dogen:  ?det  var  rätt  in- 
tressant att  se  och  hade  en  viss  förnämhet,  som  behagar».  En 
regatta,  som  föranstaltades  till  grefvens  af  I  laga  och  hertigens 
af  Parma  ära,  fann  han  vara  det  »magnirikaste!>  han  sett  och 
skildrar  lifligt  »grannlåten  af  båtarna  och  båtsmännen,  folk  i  alla 
fönster  parerade,  en  quantité  af  gondoler  med  masker  af  alla 
slag  och  musik,  hela  stranden  uppfylld  med  folk  —  enfin,  allt 
som  kan  enchantera  ögat».  — 

Den  starka  värmen  och  det  osunda  klimatet  i  lagunernas 
stad  blefvo  emellertitl  anledningen  till  att  konungen  insjuknade  i 
en  feber,  S(5m  tre  dagar  höll   honom  vid  sängen  och  frän  Inilken 


—   ii8  — 

han  ej  blcf  fri,  förr  än  han  på  vägen  frän  Venedig  passerat  Pa- 
dua,  hvarcst  han  måste  stanna  en  dag.  Äfven  Armfelt  hade  un- 
der resan  frän  Venedig  rätt  allvarsamma  känningar  af  fross- 
feber.  Slutet  af  vistelsen  i  Venedig  blef  sålunda  mindre  gladt 
än  början. 

De  politiska  förhållandena  gåfvo  också  nu  konung  Gustaf 
mycket  att  tänka  pä.  Det  var  i  Venedig  (d.  lo  Maj)  som  han 
mottog  det  bekanta  spetsiga  bref  från  kejsarinnan  Katarina, 
hvari  hon  säger  sig  hafva  fi^rsport  ryktena  om  hans  tillärnade 
planer  mot  Norge  och  Finland,  och  kategoriskt  förklarar  »att 
det  blir  ingenting  af  hvarken  det  ena  eller  det  andra»,  samt  upp- 
ställer den  hånande  jämförelsen  mellan  grefven  af  Haga  och  kej- 
sar  Josef,  hvari  prisas  denne  sistnämndes  »grundliga  snille»,  som 
»alltid  sysselsätter  sig  med  nyttiga  föremal  och  ej  lemnar  ät  fri- 
voliteter  annan  uppmärksamhet  än  den  granskande  och  djupsin- 
nige betraktarens».  Väl  var  detta  bref,  såsom  Geijer  yttrar,  eg- 
nadt  att  »förstöra  bländverkct  af  den  ryska  vänskapen».  Sam- 
tidigt erhöll  konungen  underrättelse  om  den  hvälfning  i  Danmarks 
styrelse,  hvarigenom  den  unge  kronprinsen  gjort  slut  på  dtn 
danska  enkedrottningens  och  den  Guldbergska  ministerens  väkle. 
Konungen  insäg  vigten  af  denna  tilldragelse  äfven  med  afseende 
på  Sveriges  politiska  förhållanden ;  och  emottog  den  sålunda  med 
betänksamhet.  »Detta  förändrar  mycket;  och  det  är  ganska  vä- 
sentligt att  noga  följa  sakernas  nya  skick  och  den  nye  regentens 
karakter»,  skrifver  han  efter  mottagantlet  af  denna  underrättelse; 
och  resan  till  Paris,  hvilken  från  början  betraktats  såsom  ett 
slags  tillkännagifvande  att  konung  Gustaf  återinträdt  i  de  gamla 
förbindelserna  med  sitt  rikes  äldsta  bundsförvandt,  borde  nu  min- 
dre än  någonsin  föranleda  andra  betänkligheter  än  de  rent  eko- 
*nomiska. 

För  påskyndande  af  afresan  talade  äfven  grannskapet  af 
den  (orientaliska  pesten,  som  berättades  vara  ej  mer  än  tvä  post- 
ombyten från  Venedig.  Konungen  trodde  nämligen  icke,  enligt 
sina  egna  ord,  att  de  processioner,  som  man  för  att  mota  den 
fruktade  gästen,  till  omväxling  med  karnevalen,  ärnade  anordna 
i  den  goda  staden,  skulle  blifva  af  stor  verkan  *). 


Den   15   Maj  skedde;  up])brottet  frän  Venedig.     Den  talrika 
sviten  hade  dessförinnan  minskats  genom  Adlerbeths,  Cederstniius, 


♦)  Cicijer,  (Jusl.  l'ai>i>.   Ill,   i:   I3i,    140.   '44- 


—   119  — 

Essens  och  Serc^els  afresa  frän  Venedig  öfver  Wien  till  Sverige  *). 
Färden  togs  öfver  Padua,  Verona,  Bcrganit)  till  Milano,  där  ko- 
nungen gjorde  en  dags  uppehåll,  for  att  därifrån  bcgifva  sig  till 
Turin.  Armfelt,  som  i  Milano  fatt  ett  febcranfall,  lemnades 
qvar,  vårdad  af  konungens  lifmedikus  Salomon,  men  kunde  redan 
efter  en  dags  hvila  fortsätta  färden  till  konungariket  Sardiniens 
hufvudstad,  Turin.  Om  sin  vistelse  och  intrycket  af  det  sardin- 
ska hofvet,  som  under  den  gamle  konung  Victor  Amadeus  III 
var  föga  lysande,  i  jämförelse  med  hofvet  i  Neapel,  har  han  an- 
tecknat följande: 

^Deii  2j  Maj  .  .  .  Om  aftonen  for  jag  ut  oklädd  för  att  se 
promenaden,  som  var  allt  för  vacker  och  briljant  genom  de 
vackra  ekipagerna  och  livréernas  mängd.  Själfva  hofvet,  fastän 
antikt,  har  en  air  de  grandeur.  Jag  sökte  mig  en  plats  pä  ope- 
ran, där  jag  skulle  se  och  vara  osedd.  Anblicken  af  den  illu- 
minerade salen  och  alla  de  parerade  damerna  var  charmant, 
isynnerhet  då  de  kungliga  konniio  in  och  alla  människor  stego 
upp.  Jag  bedrog  mig  i  mitt  hopp  att  få  vara  inkognito:  alla  de 
förnäma  af  hofvet,  prins  Yusupofif**)  m.  fl.,  kommo  upp  till  mig 
och  underrättade  sig  om  min  helsa.  Afven  var  bud  frän  Deras 
Maj:ter.  Jag  retirerade  mig  i  god  tid,  rädd  för  min  feber,  hvil- 
ken  ej  plägade  mig  synnerligen  den  natten». 

^jDen  2^  Maj  kom  grefven  af  Haga  till  mig  om  morgonen 
och  berättade  mig  att  baron  Taube  och  jag  fått  entréerna  i  Hans 
Sardinska  Majestäts  rum  .  .  .  Det  var  gala,  och  våra  herrar  voro 
klädda  pä  svenska,  då  de  foro  upp  för  att  göra  prinsen  af  Pie- 
mont  sin  cour.  Jag  kom  upp  efter  middagen  och  blef  presente- 
rad för  kungen  och  drottningen.  Kungen  presenterade  mig  sina 
söner  och  var  rätt  artig  och  höflig  .  .  .  Han  talte  länge  med  mig 
om  sina  fästningar,  amerikanska  kriget,  kungens  i  Polen  enlévc-* 
ment  o.  s.  v.  Han  tycktes  vara  en  ganska  redig  och  förnuftig 
man.  Gumman  är  döf  och  ser  ut  som  en  trollslända  [sic!l.  Prin- 
sen af  Picmont  är  ful  och  full  med  olater,  hans  hustru  tJDck  och 
beskedlig.  De  hålla  oändligen  af  hvarandra.  De  andra  prin- 
sarna äro  ej  synnerligen  formerade:  stora  hufvud  och  fötter  samt 
elak  pli».  —  — 


*)  Till  FranUrike  följde  saliin<la,  uluin  Arnifcll,  ondast  'raiibo,  Franc, 
Teyron,  Salomon  och  »lilla  Möllersvärd»,  hvilken  som  kurir  stiitl  till  i  Italien. 
Öfverlä^giiinyarna  om  liveni  som  skulle  få  resa  hem  hade  redan  i  Rom  tagit 
sin  början,  sedan  l'ariser-resari  blifvit  besluten,  och  forardedt  allehaiule  »krSiig- 
lerier»,   cidiyt   Armfclts  ord. 

**)   Ryske   miiiislerii   vid   sardinska    hofvet. 


—     I20    — 

^Den  2^  Maj.  Var  hela  f.  ni.  sysselsatt  att  göra  min  post. 
Klockan  7  for  jag  upp  med  kungen  på  hofvet,  fördes  in  till 
de  kungliga  för  att  taga  afsked.  Därefter  satte  man  masken  pä 
sig  och  gick  ut  pä  balen,  som  var  rätt  briljant.  De  proponerade 
oss  att  dansa,  men  Möllersvärd  var  den  ende,  som  kunde  däraf 
draga  parti.  Han  dansade  med  prinsessan  af  Piemont.  —  Kl. 
'/2  II  slutades  balen  och  vi  foro  hem  pä  en  moment  för  att  laga 
oss  till  resan.  Sedermera  till  Yusupoff,  som  hade  imaginerat  en 
vacker  salon  och  en  läng  konsert.  Kungen  for  hem,  och  vi  su- 
perade,  samt  lade  oss  icke,  utan  reste  kl.  '/^  4  om  morgonen 
frän  Turin»  *). 

Sedan  fortsattes  färden  utan  stora  afbrott^  ofta  genom  natt 
och  dag,  till  Paris.  Resan  var  ansträngande  nog,  helst  för  tvenne 
nyss  äterställda  feberpatienter.  I  Genua,  »marmorpalatsernas  stad», 
hvarest  12  timmar  tillbragtes,  förhyrdes  ätta  felucker,  pä  hvilka 
de  resande  gingo  om  bord;  fem  af  dessa  fartyg  förde  resvag- 
narna.  Afsigten  var  att  sjöledes  hinna  till  Toulon,  men  efter 
tre  dagars  sjöresa  landsteg  man  vid  Antibes. 

»En  fatalare  och  svärare  resa  kan  man  ej  imaginera:  hett 
om  dagen^  kallt  om  nätterna  under  bar  himmel,  sjösjuk  och  ex- 
ponerad för  alla  oväder,  utan  nägon  sorts  commodité,  icke  en 
gäng  tillfälle  att  sträcka  ut  sina  ben.  När  man  därjämte  känner 
orsaken  som  fiirt  oss  till  denna  desagrcabla  resa,  dä  vi,  om  vi 
passerat  Mont  Cenis,  varit  i  går  redan  i  Toulon»!  Sä  lyder  Arm- 
felts  missncijda  reseanteckning  den  30  Maj.  Anledningen  till  om- 
vägen var  konunj^ens  önskan  att  se  örlogslunnnarna  i  Toulon, 
dit  han  reste  ensam  **),  medan  sviten  mäste  tillbringa  en  dag  i 
Antibes  till  följd  af  brist  pä  hästar.  —  Efter  tre  dagars  och  nät- 
ters resa  samlades  de  resande  äter  i  Lyon,  hvarest  svenske  am- 
bassadören Stacl  var  konungen  till  mötes. 

Grefven  af  Haga,  som  enligt  sina  egna  ord  »tyckte  sig 
vara  äterkommen  till  fäderneslantlet,  sedan  han  var  i  Frank- 
rike» ***),    »blef   i  Lyon»,  säger  Armfelt,  »parfaitement  väl  emot- 


*)  Eli  utförlig,  pä  italienska  afTattad  samtida  beskrifning  öfvcr  grcf- 
vciis  af  IIa{;a  bcsuk  i   Turin   furvaras  i   Kungl.   Uihliotokct. 

**)  I  laii  fann  att  «dockan  i  Toulon  var  vacker,  men  inj^cnliny;  i  jäm- 
förelse meil   Karlskrona».     Gcijer,  Gusl.   l'a]ip.   III,  i:    145. 

•**)  Geijcr,  nyss  anf.  st.  I  sanmianliang  härmed  ma  erinras  hvad  en 
samtida  fransman  antecknat  om  Gustaf  III:s  yttre  väsen:  »Il  n'a  point  du 
lout  l'air  étranger:  il  aime  un  peu  a  parler,  mals  il  parle  hien,  prononcc 
bien  le  fran(;ais  cl  il  faut  avoir  beaucoup  d'alti'ntiun  pour  s'aiiercevoir  des 
pelile.s  faules  (ju'!!  fail  dans  ijotre  langue».  (Keuillel  de  Conclies,  anf.  st. 
IV:  455). 


—    121     — 

tagen  och  goutcrad.  Straxt  sodan  han  ätit,  tog  han  emot  en 
abbé,  som  lärde  dumba  och  döfva  att  tala»  —  det  var  den  be- 
römde abbé  de  TEpcc,  döfstumundervisningens  grundläggare  — ; 
jsedan  for  han  ut  att  se  en  ballon  volant,  därifrån  pä  spektak- 
let, hvarest  oupphörliga  appkuKJisscments  emottogo  honom.  Han 
su[)erade  hos  ärkebisko[)en  och  reste  om  natten  till  Paris  med 
ambassadören».  Armfelt  kunde  ha  tillagt,  att  konungen  i  Lyon 
uppvaktades  med  verser  af  Andrieux,  i  hvilka  det  bland  annat 
hette: 

»Cest  un  roi,  c'est  plus;  c'est  un  sage. 

O  mon  pays!  ä  ton  hommage 

Quel  miirtel  eut  jamais  tant  de  droits  rcunis.'**) 

Armfelt  följde  något  långsammare  efter  till  Paris.  Oupphörliga 
missöden  med  en  söndrig  vagn  vållade  att  han  måste  tillbringa 
fyra  dagar  på  vägen  dit  från  Lyon. 


Rörande  Gustaf  III:s  besök  i  Paris  under  högsommaren 
1784  hafva  samtida  berättare  vida  mer  att  förtälja  än  om  hans 
italienska  resa.  Hans  mottagande  i  Paris  från  den  stora  allmän- 
hetens sida  var  i  hög  grad  smickrande;  och  besöket  uppfattades 
äfven  i  denna  världsstad,  dit  Europas  furstar  vallfärdat,  såsom 
en  tilldragelse  af  betydenhet.  Den  hyllning,  som  där,  så  väl  som 
i  Italien,  egnades  den  svenske  konungen,  visade  nogsamt  att 
han,  oaktadt  allt  livad  kejsarinnan  Katarina  och  Josef  II  sade 
på  hans  rygg,  allmänt  ansågs  såsom  en  af  Europas  utmärktaste 
furstar.  Man  såg  framför  allt  i  den  svenske  konungen,  hvars 
närvaro  i  Paris  föranledde  det  i  en  berömd  fransk  skriftställares 
mun  smickrande  uttrycket,  att  »fransmännen  äro  söderns  sven- 
skar», en  representant  för  framåtskridandet  i  upplysningstidehvarf- 
vets  anda,  »en  regent,  som  sökte  verkliggöra  den  nya  tidens 
idéer:  religiös  och  politisk  frihet,  för  hvilka  tänkesätten  uppeldats 
af  Voltaire  och  Rousseau  och  encyklopedisternas  skrifter».  Af 
hans  religiösa  tolerans  hade  Europa  under  lians  resa  nyss  sett 
I)rof  genom  hans  förhållande  till  den  katolska  tron  och  dess 
öfverhufvud;  och  i  det  enväldigt  styrda  P"rankrike  kunde  man 
ej  annat  än  med  beundran  se  upp  till  en  konung,  hvilken,  så- 
som en  af  hans  franske  loftalare  anmärkte,  »som  yngling  bort- 
skänkt det  envälde,  hvilket  han  ett  ögonblick  egde  i  sin  hand  '*). 


*)  Tryckta  i  Du  Cmidrays  Voyage  du  Crte  de  Haga  s.  40, 
•'*)  Se  Ueskow,  anf.  st.   II:  298,  9. 


j  22    

Redan  1784  utgaf  den  mängskrifvande  chevalier  Du  Coud- 
ray  sin  sVoyage  du  Comte  de  Haga  en  France»,  innehållande 
h varjehanda  mer  och  mindre  trovärdiga  anekdoter  om  den  sven- 
ske konungen,  tal  och  verser  till  hans  ära  under  vistelsen  i  Frank- 
rike samt  redogörelser  för  de  hyllningar,  som  egnades  honom. 
Grimm  i  sin  »Correspondance»  redogjorde  för  konungens  upp- 
trädande i  franska  akademien  och  hans  besök  på  teatrarna,  hvilka 
för  hans  skull  utvecklade  en  feberaktig  verksamhet;  och  memoar- 
skrifvarna  m:me  Campan  och  Bachaumont  hafva  antecknat  åt- 
skilliga niinnen  frän  hans  besök  vid  hofvet  i  Versailles.  I  fran- 
ska utrikesdepartementets  arkiv  förvaras  en  utförlig  skildring  af 
konung  Gustafs  vistelse  i  Paris,  hvilken  i  senare  tid  blifvit  offent- 
liggjord af  Feuillct  de  Conches  i  dennes  arbete  »Louis  XVI, 
Marie  Antoinette  et  Madame  Elisabeth».  Författaren  anses  af 
denne  utgifvare  vara  M.  de  Tolozan,  »introducteur  des  ambassa- 
dcurs»  *).  Konungens  egna  bref  från  denna  tid  meddelas  i  utdrag 
af  Geijer  i  Gustavianska  Papperen.  En  sammanfattande  fram- 
ställning, hvilande  pä  dessa  samlade  källor,  har  i  senare  tid 
Icmnats  af  Geffroy  i  hans  förtjenstfulla  arbete  »Gustave  III  et 
la  cour  de  France»,  och  äfven  i  Schinkcl-Bergmans  »Minnen 
af  Sveriges  nyare  historia»  har  däråt  cgnats  vederbörlig  upp- 
märksamhet. 

Armfelts  dagbok  frän  denna  tid  innehåller  inga  väsentliga 
tillägg  till  dessa  framställningar;  men  oaktadt  sin  knapphändig- 
het —  den  innehåller  endast  kortfattade  notiser  huru  tiden  till- 
bragtes  —  lemnar  den  en,  sä  att  säga,  omedelbar  inblick  i  det 
röiliga  hvardagslif,  som  grefven  af  Haga  och  hans  närmaste  om- 
gifiiing  förde  i  Paris  och  Versailles.  Man  ser  af  dem,  mer  än 
af  andra  Armfelts  anteckningar,  huru  det  lysande  lifvet  impone- 
rade pä  honom;  han  visade  sig  här  mer  än  annorstädes  framför 
allt  som  hofmannen,  hemmastadd  i  etikettens  fordringar  och 
smickrad  af  hvarje  utmärkelse.  De  politiska  angelägenheterna 
vidröras  icke  i  dessa  anteckningar:  det  var  f()rst  under  en  se- 
nare tid,  som  Armfelt  lärde  att,  liksom  sin  konung,  samtidigt 
räcka  till  för  förströelserna  och  statskonsten.  Detta  oaktadt  sakna 
de  icke  sitt  historiska  intresse,  äfven  sås(jm  en  kulturbild  från 
det  Frankrike  under  »rancien  regime».  som  stod  nära  branten  af 
sin  under<;änfj. 


•)  Redan  innan  Kcuillel  ilc  ('uiiclics'  arbete  utkom  (1866)  liade  utför- 
liga utdrajj  af  dessa  aHtrcknin^ar,  efter  afskrifter  i  franska  ulrikcsdcparte- 
in  iitelfl  arkiv,  vcrksl:iliiia  af  11.  Wie.seiijreii,  meddelats  af  Heskiiw  i  lians  ar- 
bete ufver  (Ju->laf  111  (18O3).  I''raiiske  utrikesministern  Vcrycnnes  uppgifves 
här  säsotn  antecknaren. 


—   123  — 

Dä  Arnifcit  anlände  till  Paris,  befann  sig'  konunjr  Gustaf 
i  Versailles,  där  han  tillbragt  natten,  ehuru  han  hade  valt  sin 
bostad  i  Paris.  P^öljande  dagen,  den  9  Juni,  möttes  han  och 
Armfelt  vid  Tuilerierna,  och  denne  senare  fick  genast  följa  ined 
konungen  på  visiter  till  de  damer  af  den  höga  franska  aristo- 
kratien, som  alltjämt  i  Paris  utgjorde  konungens  käraste  um- 
gänge, och  till  alla  prinsar  och  prinsessor  af  blodet,  som  gjort 
honom  besök.  sM:lle  de  Condé^  berättar  Armfelt,  t>som  hade 
ondt  i  sitt  knä,  satt  i  en  stor  fåtölj  bakom  ryggen  pä  grefven, 
dä  han  kom  in.  Han  tog  en  annan  dam  för  henne  och  bör- 
jade komplimentera  henne.  Den  andra  blef  fasligt  embarrase- 
rad  och  visade  honom  ändtligen  hvar  prinsessan  satt.  Hon 
presenterade  sin  brorsson,  hertigen  af  Enghien,  ett  hjärtans  vac- 
kert barn?. 

P3tt  egendomligt  möte:  Gustaf  III  och  hertigen  af  Enghien, 
fursteynglingen,  som  arkebuserades  af  Bonaparte  och  hvars  död 
Gustafs  son  och  efterträdare  förgäfves  sökte  hämna! 

5>Hertiginnan  af  Chartres»,  fortsätter  Armfelt,  »tog  ej  emot 
oss,  men  m:me  Lamballe  kände  igen  mig  och  gjorde  mig  tusen 
höflighetcr;  prinsessan  af  Conti  var  alltför  artig,  och  hertiginnan 
af  Bourbon  satt  vid  sitt  klaver  helt  oklädd,  dä  vi  kommo  in  .  .  . 
Vi  foro  sedermera  till  'les  Frangais',  där  de  gäfvo  'Le  mariage 
de  P^igaro'.  Pjesen  var  redan  börjad;  men  som  kungen  kom  in, 
blef  en  faslig  auj)plaudissement ;  han  bockade  sig  med  motlcsti 
for  publiken,  och  det  fördubblade  handklappningarna;  äfven  bör- 
jade de  skrika:  qu'on  recommence  de  nouveau!  Pjesen  börjades 
änyo.  Som  maréchal  de  Biron  och  baron  Bretcuil  kommo  i 
logen,  sä  gick  jag  i  den,  som  hör  till  les  premiers  gentilshoin- 
mes  de  la  chambre,  där  jag  blef,  till  dess  kungen  for  till  Ver- 
sailles. Jag  följde  efter,  men  kom  ej  till  m:me  de  Polignac,  förr 
än  soupern  redan  var  börjad.  Grefven  af  Haga  satt  till  bords, 
men  drottningen  var  innanför  i  ett  rum  med  en  hel  hop  karlar. 
Jag  gick  dit,  och  hon  sade  mig  mycket  obligeanta  saker.  P2fter 
soupern  dröjde  vi  länge  och  kommo  ej  till  Paris  förr  än  kl.  3 
oni  morgonen ».  — 

^Dcn  ij  Juni  blef  jag  presenterad  för  kungen  och  drott- 
ningen, samt  var  en  stund  vid  grand-couverten,  som  säg  fatal 
ut.  Därifrån  gjordes  visiter  till  ministrarnas  fruar  och  les  hon- 
neurs,  samt  dinerades  hos  m:me  Polignac  med  drottningen  och 
grefven  af  Artois.  P^fter  middagen  gick  jag  mid  Deras  Maj:ter 
och  säg  Dauphin  samt  Madame  och  reste  med  II.  RIaj:t  till  Pa- 
ris, för  att  se  »La  caravane»,  och  därifrån  au.K  Italiens,  för  att 
se  sista  akten  af  »Le  jugement  de  Midas^.    P2fter  spektaklet  voro 


—    124   — 

vi  hos  niadame  Brionne  och  slutligen  pä  k  bal  de  Topera,  hvar- 
est  där  var  litet  folk,  men  muntert  nog  *).  Jag  kom  ej  hem 
förrän  efter  4». 

•!>Den  14.  Juni  var  kungen  förmiddagen  på  nägra  visiter, 
kom  hem,  ät  som  hastigast  och  reste  med  mig  till  Versailles, 
där  han  gjorde  äfven  nägra  courser.  Jag  räkte  honom  hos  la 
maréchale  de  Beauveau,  hvarifrän  jag  följde  honom  till  kungen 
och  drottningen.  Såsom  varande  med  grefven  af  Haga,  fick  jag 
entréen;  de  följdes  alla  åt  till  spektaklet,  hvarest  pä  karmstolar 
sutto  Deras  Majrter  och  la  princesse  Chimaye  och  bakom  dem 
servicen,  jag  till  höger  och  mellan  mig  och  duc  de  Fleury  le 
prince  de  Poix.  Spektaklet  var  magnifikt,  sista  dekorationen 
imposant  tillika  med  eldregnet;  alla  voro  de  väl  klädda.  Da- 
merna gjorde  också  att  första  coup  d'oeiren  var  frappant.  Ef- 
ter spektaklet  följde  jag  kungen  in  till  drottningen,  dit  äfven 
kungen  af  Frankrike  kom.  Jag  gick  hem  för  att  kläda  om  mig; 
grefven  superade  med  kungliga  familjen,  och  kl.  Va  12  reste  vi 
till  Paris  från  Versailles.  —  Både  kungen  och  drottningen  talte 
vid  mig  —  den  förre  med  embarras,  och  den  senare  med  all 
den  grace,  som  är  henne  så  egen.  —  Operan,  som  gafs^  var 
-»Armide». 

fl  Den  ij  Juni  ...  Kl.  3  foro  vi  på  akademien  för  att  se 
Montesquiou  emottaga  presidiet.  Han  höll  ett  artigt  tal,  hvari 
han  äfven  drog  in  komplinicnter  för  kungen;  efter  honom  talte 
M.  Le  Sueur  allt  för  väl,  med  en  artig  kompliment  för  vår  herre, 
sedermera  La  Harpe  pä  vers  (en  ledsam  rapsodi  med  kompli- 
nicnter för  kejsarinnan),  och  allra  sist  duc  de  Nivernois  de  ar- 
tigaste fabler  i  världen,  d'une  fraicheur  incroyable  **).  Vi  reste 
därifrån  pä  operan  för  att  se  «Iphigenie  en  Aulide»,  som  var 
horrible,  och  ,  .  .  ***),  hvari  M:me  St.  Huberti  spelte  och  som  var 
ganska  agrcable.  Sedermera  till  le  marcchal  de  Richelieu,  hvar- 
est jag  räkte  fröken  La  Salle,  och  slutligen  till  grefvinnan  Bouff- 
lers  i  grefvinnan  Anielies  apartement,  som  är  af  en  obeskrillig 
rccherche.  La  meillcure  compagnie  de  Paris  y  ctait,  excepté  le 
duc  de  Chartres.  Det  räckte  till  '  '^  3,  och  slutligen  voro  vi  fyra 
karlar  och  nägra  och  tjugo  damers. 


*)  LSalcn  var  tillstiilld  mod  anloiliiinj^  :if  grcfvciis  af  llai^a  vistelse  i 
Paris.  »Il  y  ful  aUa>[ué  i:t  tres  coiirlisé  \r\x  Ics  niasciucs».  (l''eiiillct  de  Con- 
clios,  anf.  si.  s.  437). 

**)  Grimm  har  i  sin  Cuncspuiidancc  litlcrairc,  Jiii)i  I7JS-4,  uU\(rligt  l)0- 
.slirifvit  ileiiiia  lysande  séaiice   i   franska  akademien.     (.XIII:   537-    l'aris    1880). 

*'^''j    Tumrum  i  handskriften. 


—  i:>5  — 

T>Dcn  i6  Juni  var  \a.^  förmidda.Lijcn  lios  la  niarquisc  d'A***, 
sedeniicra  au  pctit  Dunkertiuc,  och  ät  niidda_f^  pä  IV-llc-vuc  hos 
Mcsdanics,  med  i:jrcfvcn  af  Hai:;^a,  kuiiLicn  och  ch-ottninj^cn  i 
Frankrike,  Mcnisicur,  le  conitc  d'Artoi.s,  Madame  Klisabetli,  les 
comtcsscs  de  Provence  &  d'Artois,  prince  Condé,  prince  Conti, 
duc  de  Bonrbon  och  allt  hvad  S(^m  hörde  till  deras  service.  Si- 
tuationen af  Belle-vuc  svarar  emot  namnet:  Paris  i  lointainen, 
Seineströmmen,  som  serpentcrar  öfver  hela  fältet,  etc.  Kfter 
middagen  var  en  konsert,  där  drottningen  sjöng,  artigt  nog. 
Middagen  var  god  och  glad,  bägge  kungarna  hade  en  af  Mes- 
dames  emellan  sig  vid  ett  hörn,  drottningen  baron  Taube,  Mon- 
sieur mig,  och  la  comtessc  de  Provence  grefve  Fcrsen.  Monsieur 
är  full  af  förstånd  och  instruktion,  hans  konversation  var  bäde 
artig  och  instruktiv.  Kl.  efter  6  for  grcfven  af  Haga  med  drott- 
ningen aux  Italiens  och  satt  i  hennes  loge  med  oss  andra;  ma- 
dame Dugazon  *)  och  Miolan  spelte  som  änglar,  och  »RIaisc  et 
Babet!)  hade  den  största  succés.  Jag  for  med  grefven  af  Haga 
pä  nägra  visiter  och  slutligen  pä  hertiginnan  de  Croy's  souper, 
som  blef  all,  förr  än  det  plär  ske».  —  — 

^Den  21  passerades  hela  förmiddagen  hemma  [i  Versailles]; 
jag  hann  ej  bli  klädd,  ty  min  coeffcur  hade  ej  hunnit  komma  ifrän 
Paris.  Grefven  af  Haga  ät  middag  hos  madame  Polignac,  och 
klockan  mot  6  for  man  till  Trianon,  hvarcst  gafs  pä  lilla  teatern 
»Le  dormeur  cveillés,  opera  comique,  orden  af  Marmontel,  musi- 
ken af  Piccini,  balletterna  af  Gardel  .  .  .  Tauben,  Fersen  och  jag 
sutto  bakom  drottningen,  och  kungarna  sutto  bakom  damerna  i 
fonden.  P^fter  spektaklet  var  sou[)cr  i  flere  paviljonger;  vi  sutto 
flere  svenskar  vid  ett  bord,  och  drottningen  stotl  bakom  hvar 
och  ens  stol  en  läng  stund  under  soupern  och  talte  vid  honom. 
Efteråt  börjades  promenader  i  trädgarden,  som  var  illuminerad 
med  lampor  pä  ett  artigt  sätt,  som  liknade  en  dekoration.  Den 
coup  d'oeiren  var  gudomlig,  och  kan  ingen  göra  sig  en  idé  om 
vackerheten  af  allt  detta  **).  Vi  reste  därifrån  kl.  3  och  lago  i 
Paris  kl.  4». 

•»Den  22  .  .  .  Om  morgonen  i  parlamentet  och  afhörde  en 
j)lai<loyer  för  grefven  af  Artois  emot  le  marcjuis  de  Courtomer. 
Adv(^katen,  som  plaiderade  för  grefven  af  Artois,  hade  mycken 
vältalighet,    men    var    for   lång;  den  som  svarade  fcir  le  mar(]uis 

*)  Den  berömda  skådespelerskan  visade  sig  vid  detta  tillf.älle  filrsla 
gången  åler  på  scenen  efter  011   farlig  sjukdom,  se  Grimni,   anf.  si.  s.   559. 

**)  Konung  (Ju^taf  liar  själf  litligt  beskrifvit  denna  lysande  föst,  s  )m 
han  fann  vara  ell  '>sk.'idcspcl  af  do  ElyseisUa  fälten».  Se  (lust.  Tnpji.  Ill, 
I:   156. 


—    120    — 

dc  Courtomcr  var  energisk  och  precis.  Bägge  sade  grefven  af 
Haga  artiga  saker,  och  saken  blef  odömd  *).  —  Därifrån  gingo 
vi  till  la  galerie  des  premiers  presidents,  i  la  Sainte  Chapellc,  och 
reste  därifrån  till  Mousse,  hertigens  af  Chartres  engelska  träd- 
gärd. Där  äro  charmanta  saker,  isynnerhet  ett  hus,  som  genom 
sin  extraordinaira  indelning  är  det  narraktigaste  och  det  voliip- 
tueusaste  man  vill  se.  —  Efter  middagen  voro  vi  pä  operan  och 
sågo  !>Atisj>  (superbe  piéce);  soupcrade  hos  la  marquise  de  Pons, 
svenska  ambassadricen,  som  utom  en  ganska  magnifik  souper 
hade  proverber,  i  hvilka  Jeannot  spelte,  och  en  illumination  i  sin 
trädgärd,  med  en  ballon  a  la  Montgolfiere,  som  gick  superbt  i 
luften  och  förde  med  sig  en  liten  ballon  med  fyrverkeri,  som  in- 
diquerade  dess  course.     Kl.  3  kommo  vi  hem  om  natten». 

^Den  2j  foro  vi  f.  m.  till  Versailles  för  att  se  en  Mont- 
golfiere gå  i  luften.  Jag  följde  H.  Maj:t.  Han  var  mot  tvä  tim- 
mar hos  kungen  i  Frankrike  och  gick  sedan  till  la  duchesse 
d'Ossun,  hvarest  vi  voro  bjudna  pä  déjeuner  dinatoire.  Blåsten 
gjorde,  att  de  ej  ville  skicka  hallonen  upp,  men  le  controleur 
general  M.  de  Calonne  sade,  att  för  8000  livrés  borde  man  ej 
privera  sig  af  en  så  artig  expérience  och  se  huru  man  bar  sig 
ät  med  hallöner  i  blåsväder.  Aviscrna  voro  länge  partagerade, 
men  kungen  i  Frankrike  deciderade  att  kl.  \'j  5,  vackert  eller 
fult  väder,  skulle  den  resa  i  luften.  Den  var  mycket  stor  och 
målad  med  kungarnas  af  Sverige  och  Frankrike  namn  inbundna 
pä  ena  sidan,  pä  den  andra  Vasavapnet,  pä  den  tredje  en  arm 
med  ett  armkläde  ""*),  som  höll  en  couronne  civique,  och  pä  den 
fjärde  drottningens  namn.  Två  karlar  stcgo  uti  den,  i  stället 
för  15,  som  ville  fara  upp  absoUimcnt;  och  kl.  5  var  han  redan 
öfver  Paris.  —  Vi  reste  till  la  Comédie  Frangaise,  sägo  sista 
akterna  af  »La  mört  de  César»,  och  »Le  jaloux»;  därifrån  pä 
nägra  visiter  och  slutade  med  souper  hos  m:me  Muy.  Där  gafs 
ock  proverber,  i  hvilka  Dugazon  brilljeradc,  och  kl.  3  kommo 
vi  hem>.  —  — 

»/>;/  2^  for  H.  Maj:t  till  parlamentet  för  att  hora  slutet 
af  den  saken,  som  han  fiirut  hört  plaidcras;  jag  hann  ej  bli  sä 
snart  kl'idd  som  lian  och  kom  således  ej  ut  firrän  en  qvart 
efteråt.     Som  jag  kom  utom  porton,  mötte  mig  en  karl  till  hiist, 


*)  Hcskrifii ingen  af  Grcfvens  af  Haga  högtidliga  mottagande  i  Pa- 
lais  dc  jnstice  läses  i  Du  Cmidray,  anf.  skr.  s.  78.  l>ct  tal,  hvarmed  ko- 
nungen d:\  liclsades  af  den  bekante  gcncral-.-xdvokal  Seguicr,  trycktes  i  sven- 
ska tidningar. 

•*)  "Un  hras  .  .  .  nrné  ilc  lY-chaijHJ  de  la  rév(duti<>r.  de  Suede\  Feuil- 
let  dc  Conches  I\':  438. 


—    127  — 

som  arrétcradc  min  vagn  ocli  frågade,  om  jag  visste  hvar  am- 
bassadören vore.  ty  Pcyron  vore  ihjälstucken,  La  Marek  illa 
blesserad  och  Schwerin  arresterad.  Frapperad  af  denna  fasliga 
nouvelle,  for  jag  upp  i  parlamentet  i  det  fasligaste  tillstånd ;  alla 
utom  kungen  märkte  oräd,  och  efter  mycken  svårighet  fick  jag 
ner  ambassadören,  som  reklamerade  Schwerin.  Kl.  mot  lo  om 
morgonen  hade  de  råkats  i  Rois  de  Boulogne,  vicomte  de  Noail- 
les,  La  Marek  och  grefvc  Schwerin,  Peyrons  sekundant.  I  för- 
sta assauten  hade  I.a  Marek  fått  en  stöt  under  armen,  ganska 
farlig,  och  Peyron  en  stöt  under  ögat,  som  dödade  honom  i 
samma  minut,  utan  att  han  öppnade  mun  eller  rörde  på  sig. 
Schwerin  drog  hans  kropp,  som,  oaktadt  allt  hvad  han  gjorde, 
blef  öfverhöljd  med  blod,  till  ett  värdshus  vid  barriéren,  hvarest 
han  råkade  Forselies,  Cronstedt  och  kungens  lifmedikus,  som 
sade  att  det  var  allt.  Värden  skickade  efter  maréchausscen  och 
alla  blefvo  arresterade,  till  den  momenten,  dä  reqvisition  kom 
från  ambassadören.  Jag  var  så  betagen  af  de  besynnerligaste 
och  vivaste  känslor,  så  jag  ej  kunde  cachera  mig,  utan  bad  om 
lof  att  blifva  hemma;  och  Cederhjelm  följde  grefven  af  Haga  till 
S:t  Denis,  hvarest  han  säg  trésorn  och  hälsade  på  Madame 
Louise.  När  han  kom  hem,  var  Cederhjelm  nog  försigtig  att 
entamera  diskursen  om  dueller  och  gräl,  particulierement  det 
som  varit  mellan  grefve  La  Marek  och  Peyron.  Plan  monterade 
så  kungens  imagination  att,  i  det  han  kastade  ögat  på  Griberg, 
sä  märkte  han  oråd  och  kom  i  sin  sängkammare,  blek  som  ett 
lik  och  darrande.  Jag  ville  rassurera  honom,  men  var  så  kon- 
sternerad af  hans  situation,  sä  att  jag  ej  kunde  fa  fram  ett  ord. 
Han  frågade  mig  om  Peyron  var  blesserad,  hvarpä  jag  svarade 
ganska  illa.  'Ar  han  död'?  sade  han.  Jag  svarade  intet;  men 
han  .såg  att  det  var  gjordt,  föll  sä  baklänges  i  en  fåtölj,  och 
baron  Taube  kom  med  vatten  etc.  Första  momenten  var  han 
alldeles  abandonnerad  till  sin  douleur,  men  den  andra  gjorde  han 
reflexioner,  som  konveneradc  en  filo.sof  och  en  person,  Inilken 
för  väl  känner  point  d'honneur'ns  lagar  för  att  ej  vänta  sig  de- 
ras funesta  suiter.  I  lan  tillstod  då,  att  han  själf  rådt  Peyron 
till  att  slä.ss,  ty  han  käntie  för  väl  Sverige,  för  att  ej  veta  alla 
de  historier,  .som  annars  gjordes  pä  hans  räkning,  att  hans  bra- 
vour  vore  han  försäkrad  om,  men  att  hans  suffrage  ne  suffisait 
jias  a  Topinion  publiqite.  Han  tackade  grefve  Schwerin  för  sina 
soins,  och  viste  vid  alla  tillfallen  de  nol)laste  sentimens  och  det 
önuiiaste  hjärta.  Jag  kunde  ej  underlåta  att  låta  honom  känna 
huru  mycket  det  fägnadc  mig;  —  och  mina  reflexioner  oiver 
kontraster    i  karakterer  blifva  kanske  det  enda  arbete,  jag  kom- 


—    I2S    — 

mer  att  ^e  ut  i  tramtiden.  —  Hvarken  kungen  eller  jag  ät, 
utan  efter  middagen  reste  han  till  la  maréchale  de  Muy,  som 
visste  af  intet,  och  sä  till  j>Le  Mariage  de  Figaro?  och,  en  pas- 
sant,  till  grefvinnan  La  Marek,  för  att  fräga  henne,  huru  hon 
mådde.  Han  soupcrade  hos  Madamc  La  ValHere,  där  en  ona- 
turlig mängd  folk  voro  församlarle.  Jag  reste  hem  och  lade 
mig,  men  kungen  blef  qvar,  kom  sent  hem  och  passerade  en 
orolig  natt». 

^Den  2j  .  .  .  Efter  spektaklet  reste  vi  till  Madame  La 
Valliere  och  Madame  Roufflcrs;  sedermera  till  prins  Condé,  som 
gaf  oss  en  souper  i  sin  pavillon,  som  är  charmant,  med  tre  de 
illustraste  personer  i  I^Vankrike,  genom  sista  kriget,  d'Estaing. 
Rochambeau  och  Suffren.  Efter  soupern  voro  proverber,  och 
vi  reste  hem,  efter  längt  betänkande.  Kungen  sade  at  prins 
Condc,  när  han  steg  in  i  hans  salon:  'Voilä  un  salon  orné  pour 
un  Condé,  entouré  de  héros'.  —  'Oui',  dit  le  princc,  'pour  en 
recevoir  un  du  Nord».  —   — 

y>I)cn  2g  skulle  jag  fara  till  Vensailles  för  att  göra  min 
cour,  men  blef  hemma,  et  cela  avec  grand  plaisir.  Var  förmid- 
dagen hos  Wertmiillcr  *),  Roslin  och  Hall;  hos  Roslin  säg  jag 
en  superb  tafla  pä  draperiets  vägnar.  Jag  ät  middag  hos  fru 
Ahlgrcn  och  reste  sedermera  aux  Frangais  för  att  möta  kungen. 
De  gåfvo  »Adélaide  du  Guesclin»,  som  blef  passabelt  spelt.  Där- 
ifrån reste  vi'  aux  Italiens  för  att  se  »Le  Sabot  perdu»;  första 
akten  var  förbi,  och  publiken  ropade  .sä  länge  »rccommencez»! 
sä  att  pjesen  börjades  igen.  Det  samma  hade  skett  aux  Fran- 
gais förut.  Vi  reste  därifrån  hem,  ty  II.  Maj:t  var  vid  onådigt 
luimeur,  [därföre]  att  jag  ej  hade  emot  mig  mina  kläder,  för  att 
bli  omkliuld  i  vagnen.  Vi  reste  till  la  redoute  Chinoi.se,  som 
var  rätt  artig,  därifrån  till  Palais  Royal;  gingo  sederniera  ett 
stycke  pä  la  Rue  S:t  Ilonoré,  hvarest  jag  lät  H.  Maj:t  remar- 
qucra  sederna».  —  — 

y>Den  jo  .  .  .  Vi  .satte  oss  i  en  vagn  med  posthästar  och 
reste  till  Rambouillet  för  att  .soupcra  med  kungen,  elfva  fransy- 
ska mil.  Vi  kommo  dit  strax  efter  8.  Jagten  var  all,  och 
kungen  promenerade  sig;  han  for  ut  pä  kanalen  med  grefven 
af  1  laga  och  till  en  rocher,  som  var  af  naturen  i)ä  en  liten 
holme;  vi  slutade  med  en  excellent  souper.  Vid  bortlet  voro 
inalles    20    [)ers()ner,  bägge  kungarna  och  Monsieur  inberäknade. 


*)  Det  |ior<r.ält  af  Arinfelt  "i  scliylisk  drägt",  som  pryilcr  nalionnliniisci 
samling.ir,  .Hr  mUladt  af  den  heriiinde  svenske  iiorlrätlmillaren  Wertinulli-r  ef- 
ter utkast  under  detta  A:s  hesok   i   l'aris. 


—    129  — 

Jag  var  Monsieurs  granne,  och  det  dracks  friskt.  Efter  soupern 
lät  kungen  ge  »La  curée  de  chien»,  som  var  ett  otäckt  spekta- 
kel. Vi  reste  till  Versailles  för  att  ligga,  och  höllo  pä  att  köra 
förbi  kungen?'.  — 

■s>Den  I  Juli  var  jag  pä  levern;  kungen  talte  vid  mig  en- 
sam pä  hela  levern.  Grefve  Vergennes  var  två  timmar  hos 
grefven  af  Haga,  och  jag  reste  till  staden  samt  lemnade  Möller- 
svärd hos  grefven,  som  skulle  äta  middag  med  kungen  och 
drottningen.  Efter  middagen  var  jag  hos  Peyrons  olyckliga 
cnka  och  fru  Stegelman,  for  därifrån  aux  Frangais  för  att  räka 
kungen;  de  gäfvo  »»Les  druides»,  uti  hvilken  m:lle  Sainval  spelte 
gudomligt  och  som  är  full  af  vackra  vers;  vi  reste  därifrån  pä 
operan  och  sägo  »Le  ballet  de  la  rosiére».  Soupern  var  hos  le 
duc  de  Brissac,  gouverneur  de  Paris.  Det  var  en  magnifique 
fete,  fyrverkeri,  illumination  i  hans  trädgärd,  en  stor  och  ex- 
ccllent  souper,  samt  parodien  af  »Iphigénie  en  Aulide»,  som 
var  charmant;  m:lle  Gimart  spelte.  Drottningen  var  där  och 
lag  om  natten  för  första  gängen  i  sina  nya  rum  i  Tuilerierna''.  — 
^Den  10  var  jag  pä  levern.  Grefven  af  Haga  gjorde  sina 
politiska  courser  till  le  contröleur  general  etc.  Han  ät  middag 
med  de  kungliga,  och  vi  reste  kl.  3  från  Versailles.  H.  Maj:t 
var  litet  tankfull  och  ville  synas  occuperad  af  bara  lappri;  talte 
med  mig  om  saker,  som  han  alldeles  inte  tänkte  på  *).  Vi  foro 
till  Mesdames  pä  Bellevue,  där  vi  äfven  räkte  M:me  Elisabeth 
och  L-n  stor  societé,  som  voro  occuperade  vid  en  vidlyftig  lotto. 
Därifrån  foro  \'\  hem.  Kungen  fick  tvenne  svenska  poster; 
reste  aux  Frangais  för  att  se  »Iphigénie  en  Taurider  och  jL'im- 
paticnt»,  därifrån  till  grefvinnan  Boufflers,  hvarest  han  fick  veta, 
att  drottningen  var  aux  Italiens;  de  gäfvo  »L'épreuve  villageoise» 
och  vi  sutto  i  drottningens  loge,  där  man  hör  väl  och  ser  illa. 
Därifrån  reste  vi  tillbaka  till  grefvinnan  Boufflers  och  sedan  till 
la    duchesse    de  la  Valliere.     Kungen  for  ut  att  promenera  med 

I^orgenstjerna,  och  jag  var  en  liten  stund  i  Palais  Royal». 

^Den  16  Jiili  var  jag  med  baron  Taube  på  Versailles  f(>r 
att  göra  vår  afskedscour  pä  levern  hos  kungen  och  sedermera 
utan  ceremoni  hos  drottningen.  Vi  reste  bort  kl.  i,  och  efter 
middagen    var   jag    hos    I\I:lle    TEclair    och    M:me    Moulandeau. 


*)  Gustaf  Ill:s  underhandlingar  med  franska  regeringen,  särskildt  med 
fmansministern  Caloune,  om  eriiuUande  af  subsidier  för  Sverige  pågingo  just 
i  dessa  dagar  och  mötte  oväntade  svårigheter.  Se  konungens  bref  den  10  — 
13  Juli  1784  jämte  svar.  och  anmärkningar,  tryckta  hos  Keuillet  de  (onchcS. 
nnf.  st.  IV:  410  '•.  f.  lians  nfvcrläggning  n\ed  Calonue  synes  icke  hafva  af- 
lupit   utan   hcila. 

re<meT,   O.   A/.   Arm/dl.  9 

#" 


—  I30  — 

Jag  for  på  »Iphigénie  en  Tauridej',  som  var  gemen,  och  blcf 
någorlunda  compenserad  af  baletten;  drottningen  kom  på  ope- 
ran och  grefven  af  Haga,  som  varit  till  middagen  i  Versailles^ 
satt  i  hennes  log-e;  jag  var  en  stund  hos  maréchal  Richelieu ') 
och  hörde  sedermera  hos  grefvinnan  Houfflers  Bcaumarchais  läsa 
ett  af  sina  besynnerliga  arbeten^  'Tarare',  fullt  af  eld,  imagina- 
tion  och  satir?. 


Det  var,  såsom  man  finner,  ett  lif  af  omväxlande  nöjen 
och  förströelser,  till  hvilka  vistelsen  vid  de  italienska  hofven  en- 
dast erbjöd  svaga  motstycken.  s^AIan  har  ingenting  sett»»,  säger 
en  fransk  författare  **),  hvars  ungdomsminnen  tillhörde  »rancien 
regime»,  »om  man  icke  sett  ståten  i  Versailles,  till  och  med  se- 
dan det  gamla  'maison  du  roi'  upphört;  Ludvig  XIV  var  där  i 
alla  falU.  »Det  var^,  tillägger  Taine,  som  i  våra  dagar  åskåd- 
ligt skildrat  detta  tidehvarf,  »ett  vimmel  af  livréer,  uniformer, 
drägter  och  ekipager,  lysande  och  växlande  som  en  tafla,  enkom 
gjordt  att  målas,  särskildt  tillställdt  för  att  bereda  ög(-)nfägnad, 
som  en  scen  ur  en  opera.  Huru  skola  vi  i  våra  dagar  kunna 
föreställa  oss  ett  slägte,  för  hvilket  lifvet  var  en  opera>?  — 
Huru  främmande  det  än  må  förefalla  hundra  år  efteråt  —  för 
konung  Gustaf  och  hans  likstämda  samtida  var  det  den  värld, 
hvari  de  fuimo  sig  hemmastadda.  Det  opera- mässiga  i  dess 
yttre  anslog  deras  fantasi;  umgängeslifvet  i  Paris  och  Versailles 
stod  för  dem  såsom  mönstret  i  sällskaplig  bildning  och  skick; 
och  det  franska  kungahofvet,  som  länge  tjenat  till  förebild  f()r 
det    svenska,  blef  det,  om  möjligt,  ännu  mera  efter  detta  Gustaf 


*)  Det  var  om  denne  nära  90-årige  hofmaii  och  krigare,  bekant  for 
sina  galanlcrit-r,  sina  äfventyr  och  sin  tapperhet,  i  många  afseenden  en  typ 
för  1700-talets  Frankrike,  som  konung  Gustaf  vid  ett  tillfälle  under  detta 
Pariscrhesök  yttrade:  "Je  suis  le  quatriéme  descendant  ile  Charles  XII;  je 
Irouve  inlércssant  d'éire  en  société  avec  son  contemporain".  —  Han  såg  me<l 
ett  slags  vördnad  upp  till  mannen  från  Ludvig  XiV:s  tid,  och  yttrade:  "il 
dolt  trouver  le  tun  du  moment  bien  extiaordinaire.  lui  qui  a  vu  la  coiir  de 
Louis  XIV;  car  mui,  <|ui  n'ai  vu  que  celle  de  Louis  XV,  clia(]ue  fois  que  je 
vals  ä  Versailles,  je  n'en  revicns  pas«.  (P"euillet  de  Conches,  I\':  442,  440"'. 
Kichelieu  berättas  i  ett  yttrande  till  Lndvig  XVI  ha  på  följande  säU  karak- 
teriserat de  olika  tidehvatfvens  hotlif:  "sous  Louis  XIV,  on  n'osait  dire  mot. 
sous  Louis  XV,  011  parlait  tout  bas;  sous  V.  M.,  on  parle  tout  haut".  (Taine. 
( »rigines  contempuraines   I:   162). 

**)  Chateaubriaud.     .Se  Taine,  anf.  st.   I:   117. 


—  131  — 

lll:s  andra  besök  i  Paris.  Intrycken  af  de  lysande  festerna  och 
de  ständii:jt  växlande  ncijena  dröjde  länge,  kanske  längre  än  önsk- 
ligt  varit,  sä  väl  i  konungens  som  i  hans  gunstlings  sinne.  De 
l()ckade  till  härmningsförsök  efter  hemkomsten,  hvilka  i  den  kulna 
norden  togo  sig  helt  annorlunda  ut  än  i  parkerna  vid  Trianon, 
i  Versailles'  praktfulla  salar  eller  i  rococosalongerna  hos  de  för- 
niima  frans-ka  damerna. 

Armfelt,  sä  väl  som  Gustaf  III,  kände  sig  mera  hemma- 
stadd i  Frankrikes  hufvudstad  än  annorstädes  utom  fäderneslan- 
dets gränser,  och  hade  sedan  sin  vistelse  där  fyra  är  förut  ät- 
skilliga  vänner.  Tvenne  personer  träffade  han  där,  som  bf)rde 
för  honom  vara  —  ännu  mera  än  vänner.  Under  sitt  första 
besök  i  Frankrike  hade  han  knutit  en  ömmare  förbindelse  meil 
ilvn  franska  skädespelerskan  nv.lle  L'Éclair;  hennes  namn  fram- 
skymtar dä  och  dä  i  hans  dagboksanteckningar.  Han  fann 
henne  nu  icke  ensam  i  den  bostad,  hon  valt  i  Passy:  hon  hade 
vid  sin  sida  en  treärig  pilt,  Maurice,  frukten  af  denna  föregäende 
förbindelse.  Armfelt  var  stolt  öfver  .sin  son:  han  fann  honom 
»rätt  vacker»  och  gjorde  dä  och  dä,  när  tillfället  medgaf,  sina 
besök  i  Passy  hos  honom  och  hans  moder.  En  gäng  har  han 
antecknat,  att  han  —  »reglerade  sin  sons  affärer»,  eller  kanske 
rättare,  betalte  omkostnaderna  för  hans  uppfostran.  Några  är 
senare  lät  han  den  unge  Maurice  komma  till  Sverige  och  där 
up[)fostra  honom  till  svensk  *). 

Till  historien  om  denna  lysande  tid  i  Paris  hör  äfven  dess 
finansiella  sida,  hvilken  för  Armfelt,  som  alltid  var  dälig  iuis- 
hällarc,  var  allt  annat  än  fördelaktig.  Dagen  innan  sin  afresa 
gjorde  Armfelt  ett  öfverslag  af  hvad  vistelsen  i  Paris  kostat  ho- 
nom. »Jag  fann»,  heter  det.  »att  utom  18,000  livrés,  som  jag 
dejienserat  redan,  80  louisd'or(  r  behöfdes,  innan  jag  kunde  komma 
härifrän,  hvilka  läntes  af  Jacobson».  Kostnaden  för  de  dyrbara 
drägter,  i  hvilka  man  mäste  uppträda  vid  hofvet  och  i  den  för- 
näma sällska]:)svärklen,  spelade  härvid  ingen  ringa  rol.  I  bref 
till  Ii.  de  la  Gartlie  lKuk>  han  framhällit  detta  slag  af  kostnader 
säsom  en  af  de  betänkligheter,  som  borde  afhälla  frän  resan  till 
Paris  **). 


*)  I,ängre  fram  gjorde  denne  heder  åt  det  af  föräldrarnas  namn  sani- 
niaiisalta  namnet  Clairfelt  och  hlef  stamfader  för  den  adliga  ätten  af  detta 
namn. 

**)  Armfelt  berättar  själf,  icke  utan  en  viss  ungdomlig  tillfre.lsställelse, 
att    lian    vid   ett   tillfälle   har  en  drägt.  som  kostat   530  r:dr  sp. 


—  132  — 

Den  länga  resan  nalkades  sitt  slut.  Den  19  anträdde  Arm- 
felt  —  en  dag  tidigare  är  konungen  —  hemfärden,  som  liknade 
en  kurirresa  och  frän  hvilken  intet  anmärkningsvärdt  finnes  att 
förtälja.  Armfelts  väg  togs  öfver  Liége,  Aachen,  Hamburg  och 
Wismar,  hvarifrån  öfverfarten  skedde  till  Ystad.  Dåliga  vägar 
och  sönderkörda  vagnar  bidrogo  att  fördröja  denna  färd.  Han 
och  konungen  följdes  icke  ät  pä  denna  resa;  konungen,  som  en 
dag  senare  lemnat  Paris,  var  redan  vid  Dalarö  tvä  dagar  tidi- 
gare än  Armfelt  landstigit  i  Ystad.  Detta  inträffade  de  4  Au- 
gusti  1784;  och  den  minnesrika  färden  var  slutad. 


CÅ 


IV. 

Hoflif  och  politik. 
(1784-1788J. 


ed  baron  Arnifelt  hafva  vi  occuperat  oss»,  hade  Schrö- 
derheim  skrifvit  till  konungen  under  dennes  vistelse  i 
Italien  pä  våren  1784.  »Han  har  många  gånger  varit  hemskic- 
kad, förvist  hofvet,  utnämnd  till  minister,  fått  regemente,  varit 
förlofvad  med  rika  prinsessor,  duellerat  med  baron  Taube  m.  m. 
Men  jag  har  ingen  moment  varit  orolig  för  min  vän;  jag  känner 
hans  tänkesätt,  och  jag  vet,  hvad  hägn  uppriktigt  nit  och  väl- 
mening hos  E.  i\Iaj:t  njuter»  *). 

Schröderheim  hade  rätt:  Gustaf  III-.s  och  Armfclts  vänskap 
hade  under  den  länga  resan  endast  befästats,  och  efter  återkom- 
sten blef  han  med  hvarje  år  allt  mera  konungens  förtrognaste 
sällskap.  I  samma  mån  växte  gunstlingens  sjalftortroendc:  hans 
hållning,  sä  väl  mot  konungen  som  mot  hans  öfriga  omgifning, 
röjde  allt  mera  hans  känsla  af  sin  oumbärlighet.  Men  samtidigt 
började  äfven  hans  förmåga  att  pröfvas  pä  uppgifter  af  större 
vigt  än  hofvets  fester  och  lustbarheter.  Tidrymden  mellan  den 
italienska  resan  och  kriget  1788  förvandlade  hofmannen  och  ko- 
nungagunstlingen småningom  till  en  politisk  person.  Mot  slutet 
af  denna  period  finna  vi  lionom  använd  i  värf,  hvilka  kunna  an- 
ses såsom  förberedelse  till  den  verksamhet  såsom  diplomatisk 
underhandlare,    som    anförtroddes    Armfelt    under   de  båda  sista 


')  Schröderheim,  Skrifter  till  Gustaf  III;s  historia,   i  föreliggande  sam- 
ling, s.  212. 


-    134  - 

åren  af  Gustaf  IILs  regerint^,  sedan  han  dessförinnan    med   heder 
deltagit  i  kriget  mot  Ryssland  och  dess  bundsförvandt. 

Men  icke  mindre  betecknande  är  hvad  Schröderheim  be- 
rättar, att  hofsqvallret  soccuperat  sig»  med  Armfelt,  och  att 
hans  person  gifvit  anledning  till  mer  och  mindre  fantastiska  ryk- 
ten. I  själfva  verket  förblef  detta  fallet,  äfven  sedan  han  äter 
befann  sig  inom  synhåll.  Konungens  förklarade  gunstling,  helst 
när  han  Vjir  en  man  med  Armfelts  skaplynne,  var  ett  naturligt 
föremål  för  den  allmänna  nyfikenheten  och  uppmärksamheten; 
och  i  de  brytningar,  hvilkas  egentliga  början  kan  anses  tillhöra 
senare  hälften  af  1780-talet  och  som  från  hofvet  och  regerings- 
kretsarna spridde  sig  till  alla  samhällets  lager,  måste  han  tidigt 
blifva  en  bemärkt  person.  Långt  innan  han  själf  i  dem  börjat 
spela  en  framträdande  rol,  såsom  sin  konungs  trogne  bundsför- 
vandt, visste  man  berätta  —  oftast  med  orätt  —  att  det  varit 
hans  råd  som  bestämt  konungens  görande  och  låtande  i  den 
ena  eller  andra  riktningen.  Armfelts  egen  obetänksamhet  och 
öfvermod  erbjödo  hans  afundsmän  lätt  tillfällen  till  illvilliga  ut- 
tydningar  och  kränkande  rykten.  Först  un  ler  de  därpå  f(>ljandc 
aren  lyckades  konung  Gustafs  vän  -  om  ock  blott  för  en  kort 
tid  —  att  vinna  den  folkgunst,  för  hvilken  konungagunsten  synts 
vara  ecrentlicfa  hindret. 


Solskensstunderna  i  konung  Gustafs  och  hans  onigifnings 
lif  bkfvo  under  senare  hälften  af  1780-talet  allt  sparsammare. 

Den  allmänna  nöden  i  landet  var  det  första  intryck,  som  mötte 
de  från  kontinenten  hemvändande  resande;  t)ch  det  däraf  alstrade 
allmänna  missnöjet  gaf  sig  tidigt  luft  pa  mångal.anda  sätt.  Det 
var  ej  längre  blott  aristokraterna  från  frihetstiden,  som  klandrade 
konung  Gustafs  regering  och  hofhällning.  Själfva  den  nyss  af- 
.slutade  kostsamma  resan,  som  icke  kunde  betraktas  såsom  annat 
än  en  lustfärd,  var  en  af  klagopunkterna;  och  de  föredömen, 
som  besöken  vid  de  främmande  hofven  gifvit,  bidrogo  ej  att 
minska  konungens  förkärlek  för  de  penningförödande  fester, 
hvilka  redan  förut  varit  föremål  för  så  många  anmärkningar. 
>Utan  att  beräkna  sitt  lands  tillgångar»,  säger  Armfelt  själf  i  en 
anteckning  af  gammalt  datum,  »ville  konungen  föra  ett  hof  så- 
dant som  Ludvig  XIV,  gifva  fester  och  omgiiVa  sig  med  samma 
ståt  som  han.  Den  gamla  adeln,  som  krossades  genom  Karl 
XI,  höjdes  ånyo  till  anseende;  den  kallades  till  rikets  högsta 
viu'(ligheter  ocli  behandlades  med  synnerlig  utmärkelse.  Hvarjc- 
konstnär,  h varje  utmärkt  lärd  var  säker  att  hos  Gustaf  III  fuina 


-    135  - 

icke  blott  beskydd,  men  ynnest  och  förtrolig  vänskap.  Koiuuvjjcn 
sysselsatte  sig  med  ifver  med  regeringsärendcna,  men  med  en 
lätthet,  som  kunde  förefalla  som  lättvindighet  och  kunde  ingifva 
den  föreställningen,  att  Sverige  vore  ett  alldeles  för  litet  land 
för  hans  snille.  Hans  utgifter  vallade  honom  förlägenhet,  och 
han  måste  söka  utvägar  för  att  skaffa  inkomster  utan  att  öka 
skatterna.  Man  föll  dä  pä  den  idéen  att  göra  brännvinet  till  ett 
monopol;  detta  stötte  många  och  väckte  lika  mycken  ovilja  som 
förvåning.  De  lägre  stånden,  som  voro  missnöjda  öfver  att  adeln 
återvunnit  sitt  förlorade  inflytande  och  anseende,  samt  att  alla 
höga  ämbeten  och  utmärkelser  voro  henne  förbehållna,  vände 
sitt  missnöje  mot  konungen;  och  bönderna,  som  ej  längre  själfva 
lingo  tillverka  sitt  brännvin  och  som  häpnade  öfver  det  öfver- 
dåd,  som  tycktes  blifva  allmänt,  blefvo  oroliga.  Gamla  uppvig- 
kire  begagnade  sig  af  ställningen  i  landet,  för  att  gifva  en  sådan 
tolkning  ät  konungens  handlingar  och  regeringsåtgärder,  att  den 
allmänna  kärleken  och  hänförelsen  för  honom  småningom  dun- 
stade bort». 

Skildringen  innehåller,  såsom  man  finner,  ingenting  nytt 
eller  okändt,  men  den  saknar  i  Armfelts  mun  icke  sin  märkvär- 
dighet. Den  visar,  att  stämningen  i  landet  icke  var  någon  hem- 
lighet äfven  för  konungens  omgifning.  Konungen  själf  gjorde 
sig  måhända  icke  fullt  reda  Cör  huru  sakerna  stodo:  han  lefde 
ännu  i  hoppet  att  hans  folk  icke  skulle  hafva  »glömt  1772». 
Men  omisskänneliga  tecken  saknades  icke  —  Armfelts  brefväx- 
ling  bär  därom  mänga  vittnesbörd  —  att  äfven  konung  Gustaf 
hade  en  tydlig  förnimmelse  af  att  ovädret  var  i  annalkande. 
Hans  lynne  var  ojämnt;  en  ständig,  nästan  nervös  oro  föranledde 
oupphörliga  resor,  oupph.örligt  sökande  efter  omväxling  i  syssel- 
sättningar; planer  i  stort  och  i  smått  korsade  hvarandra,  och  — 
de  stötte  som  oftast  på  motstånd.  Gustaf  Ilhs  hof  var  ej  längre 
hvad  det  varit;  och  äfven  de  som  han  räknat  till  sina  vänner, 
började  instämma  i  klandret.  Icke  heller  Armfelt  var,  säsom  vi 
sett,  alldeles  fri  frän  den  allmänna  misstämningen:  det  vore  icke 
svårt  att  ur  hans  förtroliga  yttranden  från  dessa  år  framdraga 
omdömen,  som  snarare  synas  anstå  oppositionsmannen  än  ko- 
nungagunstlingen. Men  hans  och  konungens  ömsesidiga  tillgif- 
venhet  bestod  profvet,  oaktadt  tillfälliga  slitningar  och  stundom 
stormiga  uppträden  —  ty  Armfelt  lade  icke  ens  inför  (lustaf 
band  pä  sitt  häftiga  lynne.  »Han  vågade  motsäga  honom,  t.  o.  m. 
med    hetta»,  säger  en  person,  som  stått  Armfelt  mycket  nära  *), 


")  Magdalena   Rudcnschöld  i  sina  outgifna   nienioirer. 


—  13^  — 

sdä  han  ansåg  att  konungens  vilja  kunde  blifva  skadlig  för  hans 
eget  eller  statens  väl;  men  om  olyckan  eller  fångenskapen  drab- 
bat honom  (såsom  Ludvig  XVI),  så  skulle  han  hafva  låtit  hugga 
sig  i  stycken  för  att  försvara  honom».  Armfelt  var  icke  blind 
för  de  svagheter,  som  vid  sidan  af  så  många  stora  och  lysande 
egenskaper  tillhörde  hans  konungs  skaplynne;  och  äfven  han 
anmärker  såsom  en  bland  de  största  af  dessa  konungens  bö- 
jelse för  och  vana  vid  förställning  *).  Han  hade  dock  mindre 
än  någon  annan  skäl  att  klaga  öfver  att  konungen  icke  visat 
lionom  fullt  förtroende. 

En  ovärderlig  källa  för  kännedomen  om  Gustaf  III:s  och 
hans  gunstlings  inbördes  förhällande  under  de  senare  åren  af 
konungens  regering  utgörcs  af  deras  ännu  bevarade  brefväxling. 
Den  del  däraf,  som  omfattar  konungens  brcf,  finnes  fullständigt 
offentliggjord**).  Den  var  isynnerhet  liflig  under  krigsåren  1788 
— 90,  till  hvilkas  historia  den  lemnar  vigtiga  upplysningar.  Men 
denna  brefväxling  eger  äfven  i  hög  grad  ett  personligt  intresse, 
oförbehållsamt  visande  karakterernas  cgendomligheter  och  stäm- 
ningarnas växling.  A  ömse  sidor  förekomma  ofta  uttryck  af 
varm  personlig  tillgifvenhet.  I  konungens  bref  saknas  de  nästan 
aldrig,  om  de  ock  stundom  återvända  i  nästan  stereotypa  for- 
mer; och  Armfelt  skrifver  i  ett  bref  till  konungen***):  »»Jag  för- 
gäter alltid,  då  jag  talar  och  äfven  när  jag  skrifver  till  E.  Maj:t, 
att  det  är  till  min  konung,  jag  vänder  mig.  Jag  tänker  endast 
på  att  det  är  för  min  bästa,  min  ömmaste  vän,  som  jag  öppnar 
mitt  hjärta;  och  jag  skulle  vilja  se  honom  lyckligare,  seger- 
rikare, mera  älskat!  af  sina  undersåtar  och  mera  fruktad  af  sina 
fiender  än  någon  dödlig  någonsin  varit^^.  Eä  brefväxlingar  mel- 
lan en  konung  och  hans  undersåte  torde  därföre  i  sä  hög  grad 
som  denna  ega  omedelbarhetens  intresse.  Utan  tanke  pä  häfd- 
vunna  former,  ncdskrifva  sä  väl  Armfelt  som  konungen  med 
snabb    liand,    ofta  vårdslöst,  »tout  ce  cjui  passé  par  la  tete»,  för 


*)  "Det  var  furst  mot  slulct  af  sin  Icfnad",  siigcr  Armfcll  i  en  eftcr- 
Icmiiad  anteckning  om  Gustaf  Til,  ''som  lian  vamle  sig  alt  bestämdt  svara  'ja' 
ucli  'nej',  'jag  vill'  eller  'jag  vill  icke'.  Dessförinnan  voro  hans  svar  undvi- 
kande och  utgjordes  af  tvetydiga  och  obestämda  yttranden,  när  del  gällde 
vigtiga  saker.  När  han  önskade  iiUgoniing.  var  det  äfven  den  minsta  pmå- 
sak,  sa  antog  han  gärna  tonen  af  en  formlig  underhandling".  Denna  ko- 
nuiigens  vana  vid  forsiällning  tillskrifvcr  Armfelt  hans  ujipfo^trares,  Tcssins, 
inllylande  och  de  olyckliga  politiska  förh.lllantlen,  till  hvilka  konungen  under 
uppväxten  varit   vituie. 

**)  I  Historiska  handlingar,  iilg.  af  Kongl.  Samfundet  för  utgifvandc 
rtf  handskrifter  nirande  Skandinaviens  historia  D.   XII  (i88j). 

***)  De»  20  Juni   1789-     (Gusl.  mss.  Ups.j, 


—  ^37  — 

att  använda  ett  i  konuncjjcns  bref  ofta  återkommande  uttryck. 
Näiron  tjåns^  röja  visserlifjen  Armfelts  bref  hofmannen,  genom 
smickrande  vändningar  och  öfverdrifvct  prisande  af  konungens 
åtgärder;  men  nästan  lika  ofta  förekomma  i  dem  exempel,  att 
gunstlingen  icke_  dolde  sitt  missnöje,  dä  något  icke  gick  t-fter 
hans  önskan.  Afven  dessa  bref  visa,  i  huru  hög  grad  Armfelt 
var  en  ögonblicksmänniska,  ur  ständ  att  dölja  sin  stämning  eller 
hälla  tillbaka  hvad  som  lag  honom  på  hjärtat.  Konungens  bref 
röja,  såsom  tillbörligt  är,  mera  mognad  och  beräkning;  men 
äfven  han  torde  i  dessa  förtroliga  utgjutelser  hafva  tecknat  sig 
själf  oförbehållsammare  än  annorstädes.  De  blotta  tvifvelsutan 
mer  än  en  af  hans  svagheter  och  kasta  stundom  ett  bjärt  ljus 
öfver  hans  politiska  missgrepp.  Men  man  kan  ej  läsa  dem  utan 
sympati  för  den  snillrike  konungen  med  det  rörliga  sinnet,  den 
lefvande  fosterlandskänslan  och  det  goda  hjärtat.  Den  som  i 
första  hand  mottog  dessa  bref,  gjorde  det  för  visso  icke  heller, 
och  gömde  dem  under  hela  sin  lefnad  såsom  en  dyrbar  skatt. 

I  de  fragmentariska  anteckningar,  som.  Armfelt  bestämt  för 
eftervärlden,  skall  man  förgäfves  söka  motsvarigheter  till  de  ned- 
sättande omdömen  om  konungen,  som  förekomma  i  andra  sam- 
tidas,  såsom  i  Adlerbeths  och  J.  G.  Oxenstjernas  memoarer. 
Konungen  räknade  äfven  dessa  snillrika  män  till  sina  personliga 
vänner  och  kunde  hafva  skäl  att  fordra  deras  tacksamhet,  så  väl 
som  Armfelts.  Det  länder  icke  denne  sistnämde  till  skam,  att 
hans  ujipfattning  af  tacksamhetens  förpligtelscr  var  en  annan  än 
dessa  samtidas,  om  han  ock  stuijdom  varit  af  en  annan  tanke 
än  hans  konung  i  frågor  af  sä  väl  större  som  mindre  vigt.  Han 
har  säkerligen  icke  trott  sig  därigenom  träda  den  historiska  san- 
ningen för  nära  eller  felat  i  uppriktighet.  Ty  på  sin  tillgifven- 
het  för  sm  konung  har  han  ej  blott  i  ord,  men  i  handling  gifvit 
otvetydiga  bevis;  och  efter  konungens  död  förblef  denna  känsla, 
för  att  använda  ett  uttryck  af  en  bland  hans  närmaste,  shelgad 
i  hans  hjärta». 


Hofvets  förströelser  gingo  under  åren  1784 — 87,  oaktadt 
tleltagarnas  lynne  icke  så  ofta  som  förr  var  »couleur  de  rc^e-, 
sin  gång  s;isom  förut;  och  Armfelt  var,  nu  som  förr,  hofvets 
själfskrifne  »maitre  des  plaisirs». 

En  af  de  mest  lysande  fester,  som  gäfvos  i  Gustaf  III:s 
hof,  var  Armfelts  eget  bröllop. 


-  138  - 

Hofifröken  Hedvii^  De  la  Gardie,  med  hvilken  Armfelt,  så- 
som vi  sett,  brefväxlat  under  sin  utländska  resa,  hade  efter  åter- 
komsten lemnat  sitt  ja  till  hans  frieri,  och  efter  någon  tids  för- 
lofning  utsattes  bröllopet  till  den  7  Augusti  1785.  Det  firades 
pä  Drottningholm,  hvarest  hofvet  vistades.  Ur  ett  bref  från  ett 
ögonvittne,  grefve  Stackelberg,  Armfelts  medbroder  såsom  ka- 
valjer hos  kronprinsen,  låna  vi  följande  skildring  *.)  af  bröllops- 
högtidligheterna, ett.  karakteristiskt  bidrag  till  den  gustavianska 
tidens  kulturhistoria. 

»Efter  spektaklet,  heter  det,  begyntes  Armfelts  bröllopsfest 
i  följande  ordning.  Kronprinsen  med  tolf  pager  före  sig  gick 
ned  till  bruden  att  föra  henne  upp  till  drottningen.  Dä  hon 
kom  in.  gaf  han  henne  en  vacker  briljantring  till  souvenir  .  .  . 
Sedan  förde  prinsen  fröken  upp  till  drottningen,  som  påsatte 
henne  kronan  och  gaf  henne  också  en  ring,  men  superb,  af  800 
r:drs  värde.  När  detta  var  gjordt,  gick  öfverste  kammarjunka- 
ren  grefve  Wachtmeister  med  12  pager  och  facklor  efter  brud- 
gummen och  förde  honom  till  kungen,  som  gaf  honom  handen 
och  marscherade  i  procession  till  kapellet,  hvilket  af  lampor  var 
rätt  väl  ekläreradt.  Efter  kommo  drottningen  och  kronprinsen, 
som  gaf  handen  ät  bruden.  Sä  snart  vi  kommo  i  kyrkodörren, 
kom  brudgummen  emot,  tog  sin  brud  och  gick  till  altaret,  dä 
vigseln  begyntes  och  hela  mässan  lästes.  Pellen  höllo  fröknarna 
Cederström  och  Posse,  grefve  Dohna  och  en  tysk  baron  Arm- 
felt. Dä  ändtligen  mässan  var  slut,  gick  brudparet  till  kungen 
att  mottaga  gratulation,  som  dä  under  detsamma  gaf  henne  full- 
makt pä  statsfru  med  full  lön!  Efter  alla  de  kungligas  gratula- 
tioner begyntes  ätermarschen  till  slottet,  där  bruden  uti  galleriet 
gratulerades  och  af  kungen  fick  en  vacker  ring.» 

»Efter  supén,  som  var  i  vanliga  grand-couvert-salen,  där 
ock  min  lille  herre**)  assisterade,  gingo  alla  upp  i  rikssalen,  där 
fackeldansen  begynte.  Dä  vi  hade  slutat  att  dansa  bort  brud- 
ginnmen,  kom  grefvinnan  ilöpken,  vacker  som  en  dag,  klädd 
en  fée,  n^ed  mycken  musik  och  pager,  klädda  en  sauvages,  och 
som  dansade  en  ballet  med  facklor,  hvarefter  grefvinnan  Höp- 
kcn  utmanade  de  kristna  riddarna  till  strid;  sjöng  en  aria  och 
rangerade  sig  pä  sidan,  dä  Mnllersvärd  med  en  faslig  musik  af 
tnmipeter  kom  in  och  a  de  kristnas  vägnar  svarade  pä  utma- 
ningen. Ändtligen  utmarscherade  de  alla  genom  hvar  sin  dörr 
ocii    bruden    dansades    bort,    <iä   fröknarna  Rudenschöld,  Ceder- 

*)   Tryckt  i  rrusciistoli»-,   I  list.    lalla   s.   20I. 
•*)   Kronprinsen. 


-    139    — 

ström  och  Wranoel  fingo  kronan;  äfvcnsä  kronprinsen,  p;cncral 
Mörner  och  Munck.  Detta  förbi,  Icdsai^ade  kroni:)rinsen  bruckn 
äter  ned  till  si*,^». 

Det  brokiga  uppträdet  med  utnianinf^^cn  till  strid,  feen,  rid- 
darna och  pai^^erna,  som  voro  kliidda  »en  sauvages»,  hvilket  så- 
lunda vid  sidan  af  den  kyrklit^a  ritualen  och  den  häfdvunna 
fackeldansen  itrgick  i  bröllopshögtidliqheterna,  utgjorde  inledning- 
en till  den  storartade  karusell,  h vilken  konungen  föranstaltat 
för  att  gifva  ökad  glans  ät  sin  gunstlings  bröllop.  Förberedel- 
serna till  denna  karusell  hade  upptagit  en  stor  del  af  sommaren 
1785;  och  den  tid  och  den  kostnad,  som  därföre  användts,  liade 
hos  dem,  som  ej  voro  direkt  däri  intresserade,  väckt  allvarliga 
bekymmer  och  äfven  missnöje.  *)  Armfelt,  som  under  tiden  när- 
mast före  sitt  bröllop  vistats  vid  Loka  bad,  hade,  säsom  natur- 
ligt var,  ingen  del  i  dessa  anstalter  och  deltog  äfven  endast  sä- 
som äskädare  vid  sin  makas  sida  i  den  låtsade  bardaleken. 

Beskrifningar  öfver  detta  tornerspel,  som  räckte  flera  da- 
gar, äro  lemnade  af  flera  samtida,  särskildt  af  Fersen;  och  det 
tryckta  programmet  visar  dess  beskaffenhet.  Det  aflopp  emel- 
lertid allt  annat  än  lyckligt:  ogynnsamt  väder  vållade  upprepade 
gånger  afbrott  i  ringränningarna;  hertig  Karl  skadade  sitt  ben, 
prinsessan  Sofia  Albertinas  hästar  började  skena,  s:i  att  hon 
måste  kasta  sig  ur  vagnen,  hofherrar  och  hofdamer  föllo  af  hä- 
starna, en  lifpage  omkom  till  följd  af  ett  vådaskott  o.  s.  v.  Det 
var  som  ett  olycksöde  hvilat  öfver  denna  fest:  dess  misslyckande 
kan  anses  förebådande  den  närmast  följande  tiden,  dä  misstäm- 
ningi  n  så  gärna  blandade  sig  i  allt,  äfven  i  nöjet.  — 

Den  glade  och  lättsinnige  hofmanren,  i  hvars  historia  da- 
merna och  kärleken  redan  spelat  och  fortfarande  skulle  komma 
att  spela  en  stor  rol,  var  nu  sålunda  en  gift  man.  Hans  gifter- 
mål hade  gifvit  hofsqvallret  mycket  att  tala  om;  och  det  Ikm-o- 
skop,  som  man  ställde  för  hans  unga,  allmänt  och  med  rätta 
aktade  hustrus  äktenskapliga  lycka,  var  ej  det  mest  lofvande. 
Egendoniligt  skuUe  i  framtiden  de  båda  makarnas  inbördes  för- 
hällande komma  att  gestalta  sig.  Att  det  aldrig  blef  olyckligt, 
kan  väl  sägas  i  väsentlig  mån  vara  hennes  förtjenst;  i  sin  makes 
hjärta  hade  hon  eröfrat  en  plats,  från  hvilken  hon  ej  undan- 
trängdes af  någon  bland  de  många  mer  och  mindre  flyktiga  för- 
bindelser, han  knöt  under  sin  skiftesrika  lefnad.     Armfelts  hustru 

*Så  skiifver  C.  Ekcblad,  som  fur  tillfället  vistades  i  Stuckholm,  till 
sia  hustru  (il.  -*/g  1785:  Tant  iiue  dure  ce  carroiissel  ...  il  ny  apas  muyen 
de  rien  faire  jiour  les  objets  de  inon  voyage.  A  peine  puis  je  trouver  avec 
les  miiiistres  un  quart  d'heure  pour  leur  parler  d'afVaircs. 


—  140  — 

blef  hans  lefnads  goda  genius,  och  han  visste  att  uppskatta 
henne  såsom  sådan.  Man  väntade  från  början  af  hennes  säkra 
takt  och  upplysta  förstånd,  att  hon  skulle  öfva  ett  däm- 
pande inflytande  på  Armfelts  häftiga  lynne  och  öfvermodiga  sätt 
att  vara.  *)  Hon  blef,  när  längre  fram  olyckans  tid  kom,  den 
som  genom  sitt  mod  och  sitt  praktiska  förstånd  väsentligt  bidrog 
till  de  sinas  räddning  ur  bekymren.  Hon  älskade  sin  make  för 
högt  för  att  med  likgiltighet  åse  hans  förvillelser;  men  hon  såg 
hans  fel,  äfven  dem  som  han  begick  emot  henne  själf,  med 
kärlekens  öga  —  den  kärleks,  som  hoppas  allt  och  fördrager  allt. 

Låtom  oss,  med  ledning  af  ännu  bevarade  bref,  kasta  en 
blick  i  de  båda  makarnas  inbördes  lif  under  tiden  närmast  före 
och  efter  deras  bröllop. 

Oaktadt  allt  hvad  samtiden  visste  berätta  att  detta  gifter- 
mal,  tillställdt  af  konungen,  **)  å  Armfelts  sida  helt  och  hållet 
var  ett  smariage  de  raison»  —  å  hennes  sida  däremot  ansåg  man 
att  kärleken  varit  bestämmande  —  så  synas  dock  Armfelts  bref 
från  hans  förlofningstid  otvetydigt  visa,  att  det  svärmeri,  som 
utmärkte  början  af  hans  frieri  och  hvaraf  vi  förut  meddelat  prof 
i  vers  och  prosa,  ingalunda  aflösts  af  likgiltigheten.  Visserligen 
kan  hans  uppgift  i  ett  af  dessa  bref,  att  Ȋnda  sedan  Italien  hans 
valsjjråk  varit:  senza  te  la  vita  per  me  vita  non  é»,  pä  goda 
grunder  betviflas;  och  såsom  någon  öfverdrift  torde  äfven  fä  an- 
ses yttrandet  i  ett  annat,  att  han  var  «novice  dans  Tärt  d'aimer, 


*)  Se  t.  ex.  Nordins  yttrande,  anfördt  hos  Geijer  III,  2:  ii  ;  i  hertig- 
innans af  Södermanland  dagbok  förekomma  uttalanden  i  samma  syfte. 

**)  Se  ofvan  sid.  72,  Hedvig  Cliarlottas  dagbok  m.  fl.  Det  var  mera 
den  förnäma  börden  än  förmögenheten,  som  gjorde  Hedvig  De  la  tiardie  till 
cft  lysande  jiarti.  Det  synes  som  konungen  lioppats  att,  genom  ett  henne  till- 
fallande arf,  hans  gun.stling  såsom  hennes  make  skulle  fått  en  ekonomiskt 
uberocnde  ställning,  men  däraf  blef  intet.  Han  sörjde  dock  frikostigt  for 
deras  inkomster,  bland  annat,  såsom  vi  sett,  genom  bröllopsgåfvan  af  gref- 
vinnan  Armfelts  utnämning  till  statsfru  hos  drottningen.  Det  väntades  där- 
jämte att  Ultuna  kungsgård  skulle  upplåtas  på  lifstid  åt  Armfelt.  (Href  från 
Ekcblad  till  hans  hustru  '^"/h  '7^5-  ^-  l^''''-)  Sveriges  främste  man,  kansli- 
presidenten grefvc  ('reutz,  har  i  ett  ännu  bevaradt  bref  till  konungen  vidlyf- 
tigt lagt  ut  sig  för  Armfelt  i  detta  syfte,  under  erinran  oni  konungens  pligt 
all  skydda  sin  gunstling  från  betryck,  ila  han  icke  förmådde  hindra  alt  han 
genom  sin  ställning  blef  föremål  för  afund.  (CJeijer,  UI,  2  11.)  Detta  för- 
slag kom  ej  till  utförande.  -■  Ät  det  nygifta  jiaret  inreddes  en  präktig 
våning  i  slottet,  hvarest  båda  redan  länge  haft  i)ostad  och  daglig  tjenstgö- 
riiig.  Armfelts  nya  våning  tilhiktcs  genom  ett  par  rum,  som  förut  innehafts 
af  en  afdclning  af  kansliet,  och  hvilka  drotlningen  gjort  sig  räkning  på  all 
få  taga  i  apsjir.åk  för  siua  behof.  Detta  gaf  anle<liiing  till  hvarjelianda  tra- 
kasserier och  var  länge  ett  tvistefrö  mellan  konungen  och  drottningen.  För- 
hållandet  bidrog  icke  att  göra  .\rmfclt  gärna  scdil  af  den  sistnämnda.     (Hed- 


—  141  — 

comnie  jc  le  fais  actuellemcnt».  Men  ä  andra  sidan  var  han, 
enligt  sitt  eget  uttryck-,  en  fästman  nians  les  régles»,  som  pä 
sina  resor  under  förlofningstiden  stundom  skref  tre  bref  om  da- 
gen, i  den  ömmaste  och  förtroligaste  ton.  »La  charmante  com- 
tese»,  såsom  det  hette  i  brefven  frän  Italien,  hade  förbytts  till 
»den  söta  sockerflicka»,  som  »den  tjocka  pojken»  dör  af  längtan 
att  återse;  och  dtn  väntade  äktenskapliga  sällhetens  lycka  är  i 
flera  af  dessa  bref  mälad  med  färger^  som  ingalunda  gifva  stöd 
ät  den  tanken,  att  det  företrädesvis  vant  kall  beräkning,  som 
knutit  förbindelsen,  Själf  yttrar  han  i  ett  af  dem  sitt  djupa 
misstroende  mot  dessa  ^'mariages  de  raison",  som  så  sällan  lyc- 
kas. Anmärkningsvärdt  är  isynnerhet  ett  af  dessa  bref,  skrifvet 
under  fältöfningarna  i  Finland  1785,  säsom  vidrörande  ett  ämne, 
till  hvilket  Armfelt  under  senare  är  ofta  återkom  i  sina  bref  — 
lyckan  af  att  få  draga  sig  undan  hofvet  till  en  undangömd  vrå 
pä  landet.  "Jag  får  stundom  —  skrifver  han  —  en  rasande  lust 
att  blifva  bonde.  Om  en  sådan  håller  af  sin  hustru,  så  får  han 
åtminstone  se  henne,  tala  med  henne  om  sin  kärlek  och  endast 
lefva  för  henne.  Vi  däremot  få  icke  betrakta  hvad  Gud  gifvit 
oss  kärast  såsom  annat  än  ett  'biverk',  ett  tidsfördrif  och, 
framför  allt,  säsom  något  som  måste  uppoffras  för  vår  egen 
ärelystnad  eller  en  furstes  nycker,  för  hvilka  vi  ofta  icke  äro 
annat  än  slafvar  eller  leksaker." 

I  samma  ton  gä  nästan  alla  bref  från  början  af  detta  äk- 
tenskap. Tonen  blir  förtroligare  och  mindre  högstämd,  såsom 
billigt  är  i  brefväxling  mellan  äkta  makar.  "Sockerflickan",  "que 
mon  coeur  adore",  får  af  sin  "tjocka  pojke"  smeknamnet  ''Pum- 
pan"; men  han  förklarar  under-  en  tillfällig  resa  (1786)  att  han 
ger  "alla  vackra  qvinnor  pä  båten,  blott  han  får  igen  sin 
egen."     "Aldrig",  heter  det,  "nej,  aldrig  öfverlefde  jag  den  stun- 


vig  Charlottas  dagbok  Januari  1786;  jfr  Fersen  VI:  58.)  Konungen  använde 
denna  nya  våning  såsom  ett  biliang  till  sin  egen,  och  brukade  ofta  tillbringa 
sina  aftnar  där  i  små  aftonsamqväm,  till  hvilka  drottningen,  prinsessorna  och 
hofkretsens  äldre  medlemmar  icke  voro  bjudna  —  något  soin  icke  undgick 
att  väcka  anstöt.  Om  dessa  aftoncirklar  i  Armfelts  nya  hem  har  hertigin- 
nan af  Södermanland  antecknat  i  sin  dagbok  för  Dec.  1785:  ^Konungen  tyc- 
kes icke  trifvas  annat  än  i  lians  bostad  eller  i  hans  sällskap<f,  och  i  sam- 
manhang därmed  gjort  följande  anmärkning,  hvilken  torde  få  anses  beteck- 
nande för  den  allmänna  stämningen  mot  Armfelt  inom  hofkretsarna:  «Det  är 
onekligt  att  lian  är  älskvärd,  fastän  hans  ton  icke  är  den  bästa;  men  lian 
har  kunskaper  och  ett  slags  jargon,  som  stundom  är  underhållande.  Men 
det  som  isynnerhet  håller  honom  U|ipe  hos  kungen,  är  hans  fiirmäga  att  all- 
tid jiå  ett  eller  annat  sätt  bereda  honum  fötstrcielse,  än  genom  en  déjeuner, 
än  genom  en  utfärd  o.  s.  v.  Koiumgen  älskar  framför  allt  Dmväxliiig:  och 
ingen   har  bättre   studerat  denna  smak  än   Armfelt.» 


—  142    — 

den  dä  jag  skulle  sakna  dig."  —  Efter  ett  par  år  är  den  ömma 
tonen  icke  förändrad;  men  man  märker  att  moln  börjat  upp- 
stiga pä  den  äktenskapliga  himmelen.  Den  lättsinnige  maken 
erkänner,  att  han  "varit  en  bizarr  och  elak  man",  men  ber  att 
den  maka,  mot  hvilken  han  erkände  sig  hafva  felat,  icke  skall 
strängt  gä  till  doms  med  honom.  "Häll  af  mig  litet  och  gör 
som  den  gode  Guden,  som  ej  tillräknar  oss  våra  synder",  heter  det 
i  ett  bref.  I  ett  annat  (frän  slutet  af  1787)  yttrar  han:  "Jag  ser 
tusen  gånger  om  dagen  dina  tårar,  deras  ursprung  och  orsak." 
Han  hoppades,  enligt  sina  ord  i  sistnämnda  bref,  att  ^tiden  skulle 
verka  lösandet  af  den  förtrollning,  som  eftertanke  och  föresatser 
icke  förmätt  bryta.»  Mer  än  en  gäng  tillstår  han,  att  han  »icke  är 
värd  att  hafva  en  sådan  hustru»;  han  skildrar  sig  själf  såsom 
»svag,  inkonseqvent,  en  passionernas  lekboll,  alltid  färdig  att 
duka  under  för  dem,  i  samma  ögonblick  som  han  har  ångrat  sina 
felsteg».  »Himlen  har  skapat  dig  för  min  lycka»,  skrifver  han 
frän  Finland  1788,  »och  för  att  låta  mig  erfara,  att  det  inom  ditt 
kön  finnes  karaktersfasthet  och  dygd  .  .  .  Det  var  endast  din 
godhet,  din  mildhet,  som  kunde  gifva  mig  mod  att  göra  dig 
bekännelsen  om  en  olycksbringande  passion,  som  nedslår  mig 
och  gör  mig  olycklig.»  Han  gjorde  sålunda  icke  nägon  hemlig- 
het af  sina  äktenskapliga  felsteg;  men  lika  uppriktigt  menad  som 
bekännelsen  härom  varit,  var  tvifvelsutan  det  omedelbart  föl- 
jande tillägget:  »Ingen  af  alla  de  passioner, jag  genomlefvat,  kan 
komma  i  jämförelse  med  den  kärlek,  jag  känner  för  dig  —  en 
känsla,  som  icke  har  några  gränser  och  som  skall  följa  mig  till 
grafvcn.» 

Tiden,  som  läker  såren,  .förtog  äfv^en  svartsjukans  bitterhet 
i  den  unga  makans  hjärta.  Hon  fann,  att  det  förtroende  och 
den  aktning,  som  efterträdt  den  första  kärlekens  svärmeri,  och 
hvarom  hon  ej  blott  hade  ständiga  försäkringar,  utan  äfven  be- 
vis, äfven  kunde  vara  något  värda,  särskildt  hos  en  man  som 
Armfclt,  hvars  häftiga  lifielser,  enligt  livad  han  själf  i  en  sorg- 
sen stund  yttrat,  gjorde  att  »hans  hela  person  förtjcntc  mera 
ömhet  och  medlidande    än  ett  noggrannt  (^ch  rättvist  omdöme.»*) 

Ej  sällan  skymtar  i  denna  brefväxling  fram  den  person, 
som  var  förnämsta  anledningen  till  dessa  Armfelts  själfbekännel- 
ser  och  att  den  iiktenskapliga  lyckan  så  tidigt  hotade  att  blifva 
grumlad.     Historien    har    bevarat   hennes  namn,  och  hennes  för- 


*)    I    ett   annat    bref  skrifver   lian:    »Jc   siiis   vif,  tciulre   elscnsil)le;   inais 
iiiu'   cnnsliliilioii   forte   el   sensiiellf   lu;   sr   orri^je   pas  avc  c   la  verlii    uu-iiie». 


—  143  — 

hållande  till  Arnifclt  syne-!  diir  oupplöslifrt  förenadt  med  hans: 
det  var  Mai^dalena  Rudcnschold. 

Kon  niäste  af  dessa  skäl  fä  sitt  blad  i  Arnifelts  Icfnadslii- 
storia.  Deras  förbindelse  tillhör  sedan  snart  ett  århundrade  of- 
fentlii^heten,  och  dess  vidrörande  kan  icke  sägas  vara  att  in- 
tränga på  de  enskilda  förhållandenas  fridlysta  område.  För  dess 
rätta  förstånd  har  det  ock  varit  nödigt  att  lemna  det  blad  ur 
Armfelts  äktenskapshistoria,  som  vi  nyss  meddelat. 

Fröken  Rudenschöld  var,  liksom  Armfelt  och  hans  maka, 
anställd  vid  hofvet.  Dotter  af  en  bland  frihetstidens  mest  an- 
sedda ämbetsmän,  riksrådet  grefve  Rudenschöld  och  hans  maka, 
af  den  i  Sveriges  häfder  sä  berömda  Bielke-ätten,  hade  hon 
tidigt  vunnit  denna  anställning.  Hon  efterträdde,  sjuttonårig,  sin 
syster  Karolina  Rudenschöld  efter  dennas  giftermål  med  hof- 
stallmästaren  friherre  E.  F.  Ehrencrona,  såsom  hofifröken  hos 
prinsessan  Sofia  Albertina.  Det  var  under  konung  Gustafs  och 
Armfelts  frånvaro  i  Italien,  som  hon  gjortle  sitt  inträde  vid  hof- 
V(.'t.  Genom  sin  fägring  och  sitt  lifliga  sinne  blef  hon  snart 
bland  dess  mest  firade  damer;  och  den  hyllning,  som  egnades 
hennes  skönhet,  var  henne  ej  likgiltig,  ehuru  hon  ingalunda  var 
sinnad  att  lyssna  till  de  giftermålsanbud,  som  från  flera  häll 
tidigt  gjordes.  Bekantskapen  med  Armfelt  synes  icke  hafva 
varit  äldre  än  tiden  för  hans  återkomst  från  den  utländska  resan. 
Bekant  är  anekdoten  om  hans  eldiga  utrop  till  prinsessan  Sofia 
Albertina  vid  första  anblicken  af  hennes  nya  hoftVoken:  »Eders 
Kongl.  Höghets  hof  har  blifvit  förskönadtl» 

Kändt  är,  att  fröken  Rudenschöld  efterlemnat  en  autobio- 
grafi,  hvilken  sedan  lång  tid  tillbaka  föreligger  i  tryck.  *)  Den 
är  nedskrifven  under  hennes  senare  lefnadsår.  Hon  visar  sig  där 
såsom  den  ångerfulla  Magdalena,  som  i  from  resignation  begrå- 
ter sin  ungdoms  förvillelser,  och  lemnar  en  detaljerad  skildring 
af  de  olycksöden,  som  drabbat  henne  pä  grund  af  förbindelsen 
med  Armfelt.  Dessa  själtbekännelser  äro  emellertid  tvifvelsutan 
föga  egnade  att  visa  hennes  skaplynne  under  den  tid,  då  denna 
förbindelse  blef  knuten.  Såsom  i  allmänhet  memoar-anteckningar, 
gjortla  sedan  intrycken  förbleknat,  lida  äfven  dessa  af  minnes- 
fel ;  och,  hvad  vigtigare  är,  åren,  lidandet,  möjligen  äfven  själf- 
förebräelsen  hafva  åt  dessa  skildringar  gifvit  en  färgläggning,  som 
;ir  främmande  för  den  soliga  ungdomstid,  hvars  minnen  förtäljas. 

Bland  Armfelts  papper  finnes  ett  hittills  okändt  hiifte.  skrif- 
vet  med  Magdalena  Rudenschölds  lätt  iijenkännliua  handstil  o«:h 


*)  Se  Ridderstads  "Cnimdt  är  icke  glömdt".     Ii.  Ji. 


—  144  — 

med  påskriften  »Mémoires».  Det  är  hennes  anteckningar  om 
sina  lefnadsöden  till  den  tid,  då  hon  blef  ett  politiskt  offer  för 
det  hat,  hon  genom  sin  kärlek  till  Armfelt  ådragit  sig  af  hans 
förföljare.  Äfven  dessa  memoar  anteckningar  sakna  intryckets 
omedelbara  friskhet;  men  deras  nedskrifvande  torde  ligga  åtmin- 
stone halftannat  årtionde  längre  tillbaka  i  tiden  än  den  tryckta 
sjelfbiografiens.  Olikheterna  äro  också  väsentliga.  Hon  skrifver 
ej  här  en  apologi  för  att  anropa  eftervärldens  medlidande:  här 
hafva  minnena  från  de  segrar,  hon  vann  genom  sin  skönhet  och 
sitt  lifliga  väsen,  icke  ännu  förbleknat.  Särskildt  dröjer  hon 
gärna  vid  bilden  af  den  man,  som  kom  att  öfva  ett  sä  afgö- 
rande  inflytande  pä  hennes  öde,  och  om  hvars  karakter  hon  i  sin 
tryckta  själfbiografi  ej  har  något  annat  omdöme,  än  att  han  egde 
»ett  fördärfvadt  hjärta,  som  han  visste  att  dölja,  åtminstone  för 
mig.»  Här  har  hon  med  förkärlek  skildrat  uppkomsten  af  sin 
förbindelse  med  honom.  A  andra  sidan  saknas  i  denna  skild- 
ring åtskilliga  af  de  rörande  anekdoter  som,  hemtade  frän  hen- 
nes senare  autobiografi,  i  den  allmänna  föreställningen  gifvit  ett 
tragiskt  drag  ät  hennes  sällsamma  historia  och  omgifvit  hennes 
minne  med  ett  slags  mai-tyrgloria  redan  frän  början  af  hen- 
nes bana.  *)  Så  mycket  mera  framträder  här  det  utätvämla. 
glädtiga  sinnet,  det  lifliga  och  behagfulla  —  därjämte  ej  sä  litc-t 
behagsjuka  —  väsendet,  som  visserligen  var  egnadt  att  fängsla 
en  sådan  man  som  Armfelt. 

Det  sentimentala  svärmeriet  tillhörde  icke  de  kretsar,  i 
hvilka  Magdalena  Rudenschöld  och  Armfelt  rörde  sig  i  ungdoms- 
åren, lika  litet  som  de  stränga  moraliska  begreppen.  Gustaf  lll:s 
hof  kände  icke  den  förälskade  qvinnotypen  af 

"dessa  sköna, 
som  gå  och  sucka   i  det   gröna, 
en  evig   tränads    konterfej." 

Glädjen  och  ystcrheten  spelade  i  den  tidens  kärleksförbindelser 
tvifvelsutan  större  rol  än  den  grul)blanile  sj;ilfbcsi)eglingen;  och 
det  platoniska  svärmeriet  var  knappast  kilndt  till  namnet.    Tide- 

*)  SS  t.  ex.  anekdoten  om  det  inryck,  hon  vid  fiirsta  aid)licken  gjorde 
j)S  Armfelt,  ocli  uiipgiften  att  lian  kort  diirefter  yppat  sin  kärlek  fiir  lienne; 
så  lierättclsen  om  liennes  .ädla  själfupi)ofl'ring,  då  konungen  föreställde  henne, 
all  hon  slodc  i  vägen  for  Arnifells  lycka;  så  uppgiften  att  hon  viil  lians 
l)roll<»p  måste  hålla  pellen  ofver  brudparet  —  en  uppgift  som  vetlerlägges  af 
den  ofvan  (s.  138)  anförda  herältelscn  af  ett  ogonvitlne,  o.  s.  v.  iJet  kan 
icke  vara  Mött  en  tillfällighet  att  dessa  drag  saknas  i  denna  tidigare  redak- 
tion af  fröken  ku<lcnscholds  själfbiograliska  anteckningar.  Åtskilliga  af  dem 
låta  sig   icke   förena  med  ilär  foieknmmande  uppgifter  och  torde  kunna  betvillas. 


-   '45  — 

hvarfvet  hade  skapat  »le  mot  technique»  for  ömmare  förbindel- 
ser: deras  namn  var  icke  kärleken,  utan  —  t^alanteriet.  Fröken  Ru- 
denschökl  var  i  sin  ungdoms  glada  dagar  för  mycket  »femme 
d'esprit»  för  att  vara  känslosam.  Hon  var  en  dotter  af  sitt  tide- 
hvarf,  kanske  i  ännu  högre  grad  än  Armfelt  var  en  af  dess  sö- 
ner. Med  allt  hans  lättsinne  framlysa  ej  sällan  i  hans  förtroliga 
meddelanden  känslor  af  djupare  natur;  hos  Armfelt  finnes  stun- 
dom drag  af  ett  svärmeri  —  lät  vara  i  det  i8:de  århundradets 
stil  —  som  knappast  tillhörde  den  lefnadsglada  och  njutnings- 
lystna  Magdalena  Rudenschölds  skaplynne.  Karakteristisk  är 
hennes  i  de  ofvannämnda  anteckningarna  uttalade  förvåning  öf- 
ver  den  stränghet,  med  hvilken  hennes  felsteg  blifvit  bedömda 
frän  ett  visst  häll  —   »en  dépit  du  siécle  et  de  la  mode.^*) 

Vi  låna  fröken  Rudenschölds  egna  ord,  i  hennes  ännu 
otryckta  memoarer,  för  skildringen  af  uppkomsten  af  hennes  för- 
bindelse med  Armfelt. 

>^ Konungen  återkom  i  Augusti  1784  från  Italien,  åtföljd  af 
baron  Armfelt.  Alla  som  hafva  sett  och  kännt  denne  man  skola 
instämma  med  mig  däri,  att  han  förenar  allt,  som  kan  fängsla 
äfven  det  flyktigaste  qvinnohjärta.  Mina  drömmars  sköna  ideal, 
som  jag  hittills  fåfängt  sökt,  sägs  hos  honom  förverkligadt.  Ett 
()gonblick  syntes  han  vilja  utmärka  mig  bland  den  mängd  af 
damer  vid  hofvet,  ät  hvilka  han  mer  och  mindre  egnade  sin 
hyllning.  Att  kunna  fängsla  den  vackraste  och  älskvärdaste 
bland  alla  hofvets  herrar,  var  något  som  smickrade  min  få- 
fänga .  .  .  Vid  denna  tid  sysselsatte  sig  Armfelt  ingalunda  med 
statsangelägenheter:  han  arrangerade  hofvets  fester  och  nöjen 
och  egnade  skönheten  sin  hyllning,  öfverallt  hvar  han  fann  den. 
Hans  tycke  för  mig  var  sålunda  endast  helt  öfvergäende  men 
intrycket  däraf  dröjde  i  mitt  hjärta,  och  endast  min  stolthet 
kunde  förmå  mig  att  dölja  det  och  synas  likgiltig,  då  han  trädde 
i  äktenskap  med  grefvinnan  De  la  Gardie,  som  nu  är  hans  hu- 
stru .  .  .  Konungen,  som  ifrigt  arbetade  för  denna  förbindelse, 
var  förtjust  öfver  att  den  kom  till  stånd  och  firade  deras  bröl- 
lopsceremoni med  en  mängd  fester.  Hela  hofvet,  som  vistades 
på  Drottningholm,  inöfvade  en  praktfull  karusell,  som  skulle  Rire- 
ställa  Jerusalems  befrielse,  efter  Tasso.  Hofvets  yngsta  och 
vackraste  damer  skulle  taga  del  i  denna  fest.  Grefvinnorna  Höp- 
ken  och   Löwenhjelm^    kända  f  >r  sitt  behag  och  sin  älskvärdhet, 

•")  Man  jäniföre  dessa  ord  med  uppgiften  i  den  tryckta  själfbiografien 
af  1816,  att  midt  under  hennes  mest  lysande  period  ingen  minut  förgick, 
utan  att  liun  liemlii,'en  fiirobrSdck  sig  sin  kärlek,  ofta  begrät  den!  (Anf.  st. 
..  6.) 

Tej/ntr,   t,'     il.    Arm/elt.  10 


—  146  — 

föreställde  den  muselmanska  härens  skyddsgudinnor  och  ledsa- 
gade konungen,  som  var  deras  riddare.  Jag  föreställde  feen 
Melusina,  som  beskyddade  de  kristna,  och  prins  Fredrik  var 
min'  riddare.  Han  föreställde  Rinaldo,  som  jag  ryckt  undan 
Armidas  förtrollning.  Jag  red  pä  en  utmärkt  vacker,  hvit  häst 
och  var  klädd  som  en  nymf  med  blottad  hals  och  armar,  en 
gördel  blixtrande  af  diamanter,  och  en  hvit  slöja,  som  föll  ned 
öfver  min  häst  säsom  ett  fladdrande  draperi.  Åtföljd  af  Rinaldo, 
red  jag  fram  i  galopp  och  framställde  honom  för  stridsdomarna. 
Mitt  framträdande  gjorde  ett  lifligt  uppseende  hos  alla  äskä- 
darne:  jag  fick  frän  alla  håll  handklappningar,  och  man  försäk- 
rade mig,  att  jag  denna  gäng  hade  varit  vackrare  än  nägonsin.**) 

»Det  som  mer  än  alla  dessa  artigheter  öfvertygade  mig 
härom,  var  det  intryck,  som  mitt  uppträdande  gjorde  pä  baron 
Armfelt  och  som  icke  undgick  min  uppmärksamhet.  Jag  njöt  i 
fulla  drag  af  denna  triumf.  Utan  tvifvel  var  det  orätt,  mycket 
orätt  till  och  med,  att  icke  qväfva  en  känsla,  som  var  brottslig, 
sedan  föremålet  ej  längre  var  fritt.  Men  när  räsonncrar  kärleken 
i  ett  hjärta,  som  är  eldigt  och  ohejdadt?  Och  synas  icke  om- 
ständigheterna någon  gång  bidraga  till  att  leda  oss  till  det  öde, 
som  är  oss  bestämdt?  —  För  att  kunna  glömma  Armfelt,  borde 
jag  hafva  undvikit  att  se  honom  och  att  dagligen  befinna  mig 
i  hans  sällskap.» 

»Redan  några  månader  före  bröllopet  hade  Armfelt  bebott 
en  våning  midt  emot  min.  Fröken  De  la  Gardie  steg  sent  upp; 
jag  hade  tidiga  vanor,  och  under  det  han  gick  och  väntade, 
fördref  han  tiden  med  att  komma  och  prata  vid  fönstret.  Min 
glädtighet  och  hela  mitt  skaplynne  behagade  honom ;  det  fanns 
så  många  beröringspunkter  i  vårt  sätt  att  se  och  tänka  öfver 
världen,  att  jag  fann  ett  verkligt  nöje  i  dessa  morgonkonversa- 
tioner, higen  plats  i  rummet  syntes  mig  sä  behaglig,  som  den 
vid  fönstret;  och  jag  tror  att  han,  fastän  han  aldrig  sade  mig 
det,  tyckte  detsamma,  ty  han  försummade  icke  att  ställa  sig 
där  .  .  .  Hans  bröllop  gjorde  slut  på  dessa  fönster-samtal. 
Han  visadi;  då  en  slags  konstlad  förbehällsamhet  i  sitt  sätt  att 
vara  mot  mig.  Men  detta  öfvertygade  mig  först,  att  jag  icke 
var  honom  alldeles  likgiltig,  och  jag  kände  den  lifligaste  glätlje 
dilröfver.  Mitt  förvillade  förstånd  förcskref  mig  endast  såsom 
en  nridviindighet  att  dölja  denna  känsla  iifven  för  honom,  som 
var  (Uss  föremal.     I''(irm;itna  tanki!     Våra  hjärtan  förstodo  hvar- 

'^)  Jti  KlitciislrDins  llisl.  .\iilei:kiiiiii,Mr  11:  275,  livarcsl  iloiiiKi  scen 
omtalas. 


-    '47  - 

andra  redan;  och  en  enda  blick  var  då  tillräcklig^  för  att  .sapja 
hvad  munnen  ej  vågade  uttala.  Under  ett  helt  är  var  detta  språk 
det  enda  uttrycket  af  våra  känslor.  Före  denna  tid  hade  jaj^, 
f(lad  och  yr  som  jag  var,  funnit  nöje  i  den  hyllning,  som  vi- 
sades mig;  nu  blef  den  mig  tröttande;  artigheterna  tillfredsställde 
ej  längre  min  fåfänga.  Jag  lefde  endast  för  glädjen  att  kunna 
ui:)pfånga  en  enda  blick  frän  hans  öga,  som  sade  mig  att  jag 
var  vacker,  att  jag  var  älskad  af  den,  som  oäterkalleligen  be- 
stämt mitt  öde.  Hvad  denna  första  tid  af  min  kärlek  var  lyck- 
lig!    Ihiru   har  jag  ej  skäl  att  säga  som  Parny: 

Premiérjs  illusions  ne  mes  premiers  beaux  jours, 

Célestes  enchantemens  de  mes  teiulrcs  amours, 

(")   fraicheur   du   plaisir.   o   volupté  supréme! 

Jo  vous  cotimis  jadis   et,  dans  ma  douce   erreur, 

J'osais  croire   que   le  honheur 

Hurait   anlänt   que  lamour   niéme."   —   — 

Den  som  skiklrar  dessa  ungdomsminnen  i  sä  glödande  får- 
ger,  har  ännu  ej  åldrats,  och  ingen  ruelse  har  ännu  kastat  sorge- 
doket öfver  dessa  bilder  af  den  första  kärlekens  lycka,  huru  bit- 
tert dess  förvillelser  än  blifvit  hämnade. 

Orättvist  vore  dock  att  icke  nämna,  att  fröken  Rtidcnschöld 
i  dessa  anteckningar  pä  mer  än  ett  ställe  erkänner  det  klander- 
viirda  mot  Armfelts  hustru  i  det  kärleksförhållande,  som  i  det 
farliga  grannskapet  småningom  utvecklade  sig  från  de  oskyldiga 
morgonkonversationerna  och  ur  beundran  för  den  djärfva  ama- 
zonens skönhet  vid  karusellen.  Sedan  förbindelsen  med  Armfelt 
under  loppet  af  1787  icke  längre  kunde  vara  någon  hemlighet  — 
fr()kcn  Rudcnschöld  up[)gifver  själf,  att  den  först  blifvit  röjd  ge- 
nom hertig  Fredriks  svartsjtika  —  ansäg  hon  det  icke  löna  mö- 
dan att  dölja  den,  icke  ens  af  hänsyn  till  den  förorättade  makan. 
»Det  var  en  obetänksamhet»,  säger  hon,  »för  att  icke  siiga  ett 
brott,  som  knappast  var  förlåtligt,  isynnerhet  som  hon  i  alla  af- 
seenden  f<>rtjenat  detta  hänsyn  och  aldrig  visat  mig  annat  än 
välvilja  .  .  .  Först  under  olyckan  insåg  jag  huru  orätt  jag  haft ; 
vid  denna  tid  var  min  förblindelse  så  stor,  att  jag  knappt  ansåg 
mitt  uppRirande  sont  en  oförrätt». 

Armfelts  och  fröken  Rudcnsclu)lds  förbindelse  blef  såhuida 
snart  en  allmiint  känrl  sak;  och  just  genom  hofsqvallret  vann 
den  en  varaktighet,  som  blef  af  olycksbringande  följder.  Arm- 
felts svärmeri  var  snart  öfver;  att  döma  efter  hans  egna  yttran- 
den, liar  han  tidigt  nog  önskat  att  göra  slut  i)å  detta  forhål- 
lande     Men  det  hade  redan  gått  för  långt.     Det  torde  knappast 


-  148   - 

inoiii  hofkretsarna  hafva  varit  en  hcmlii^hct  att,  da  fröken  Ru- 
denschöld  pä  hösten  1787  följde  prinsessan  Sofia  Albertina  till 
Quedlinburg  och  sedermera  till  J^erlin^  detta  till  nägon  del  skedde 
för  att  dölja  följderna  af  hennes  felsteg.  *) 

Vi  hafva  sett,  att  Armfelt  för  sin  hustru  ej  gjort  någon 
hemlighet  af  sitt  förhällande  till  fröken  Rudenschöld ;  och  han 
hade  det  förtroende  till  sin  makas  goda  hjärta  och  öfverseende, 
att  han  mer  än  en  gä.ng  i  sina  bref  anropar  hennes  deltagande 
för  den  olyckliga,  till  »hvars  förstörda  rykte,  lynne  och  helsa» 
han  villigt  medgaf  sig  hafva  varit  anledningen.  Om  han  ocksä 
anser  sig  böra  tillstå,  att  »sinnena  haft  mera  del  i  denna  lidelse 
än  hjärtat?,  och  om  han  i  sina  bref  till  sin  hustru  icke  alltid 
yttrar  sig  i  de  mest  hänsynsfulla  ordalag  om  »Malins,  »min  s.  k. 
frökens,  »la  petite»  —  så  kan  man  dock  icke  tvifla  pä  uppriktig- 
heten af  hans  yttrande  i  ett  af  dessa  bref:  »Jag  kan  icke  lata 
det  gä  öfver  mig,  att  jag  skulle  förgäta  att  hon  varit  mig  kär, 
och  äfven  om  hon  skulle  hafva  felat  mot  mig,  sä  skulle   jag  al- 


*)  Gustaf  III  gor  en  hälft  skämtsam  antydan  p.å  denna  «muladie  Her- 
linoise«  i  ett  bref  till  Armfelt  '^/,;  1789  (G.  III-.s  bref  till  Arnjfelt,  i  Hist. 
Handl.  XII:  66),  och  själf  har  fröken  Rudenschöld  i  ett  ännu  bevaradt  bref 
frau  Berlin  (Jan,  1788)  till  sin  ungdomsvän  grefve  M.  Stenl^ock,  uttryckt 
sin  farliåga,  att  hon  genom  denna  händelse  skulle  hafva  sjunkit  djupt  i  hans 
aktning:  «han  hade  rätt  att  klandra  henne,  som  ej  förr  velat  lyssna  till  hans 
varningarr.  —  Af  ett  i  Schinkcl-Bergmans  Minnen  (II:  329)  infördt  odateradt 
bref  från  M.  Rudenschöld  till  Armfelt,  framgår  att  hon  gifvit  lifvet  åt  ännu 
ett  barn,  hvars  fader  var  Armfelt.  Förhållandet  bestyrkes  af  andra  bref,  äf- 
ven af  Armfelts  bref  till  sin  hustru.  Han  ber  henne  (i  ett  bref  från  Finland 
1789)  söka  skydda  den  olyckliga  mot  illviljan  och  skandalen,  och  säger  sig 
hoppas  kunna  bereda  henne  en  fristad  i  England  jiå  våren  1790,  dit  hon  äf- 
ven själf  önskade  komma  :  och  en  biljett  upplyser  t.  o.  m.,  att  han  ej  ansett 
sig  böra  vägra  att  vara  närvarande  i  ett  kritiskt  ögonblick,  som  han  trodde 
skulle  lilifva  hennes  sista.  Huruvida  de  biljetter,  som  under  Armfeltska  rät- 
tegången 1794  genom  Reuterholms  försorg  trycktes  under  titel:  j)Den  på 
gamla  kungshuset  fängslade  fröken  Magdalena  Charlotta  Carlsdulters  bref 
till  riksforrädaren,  Som  fordom  kallades  baron  Armfelt,  nu  fågelfri  under 
namn  af  Gustaf  Mauritz  Magnusson,  angående  deras  kärleksäfventyr»,  hvilka 
kasta  en  ytterligare  skugga  på  detta  förhållande,  äro  autentiska,  må  här 
lemnas  oafgjordt.  Armfelt  själf  förnekar  dessa  sistnämnda  brefs  trovärdig- 
het på  det  bestämdaste  (se  hans  själfbiografi,  anf.  st.  II:  1 15);  deras  utgif- 
vande  var  i  hvarje  fall  en  skändlighet.  --  Båda  dessa  frukter  af  Armfelts 
och  fröken  Riulenschölds  förbindelse  torde  hafva  allidit  i  sin  spädaste  ålder. 
Till  ilen  son,  ät  hvilken  hon  gaf  lifvet  1798,  och  som  uppfostrades  under 
namnet  KkmansdoriV,  var  Armfelt  icke  f.ider.  Han  hade  icke  sannnanträflat 
med  sin  forna  älskarinna  sedan  på  sommaren  1792:  och  samtiden  kände  att 
hon,  sedan  förbindelsen  med  Armfelt  genom  hans  landsförvisning  var  ohjälp- 
ligt bruten,  skänkt  sin  ynnest  åt  en  person  i  en  helt  annan  och  underordnad 
samhälls.ställning.  (Se  längre  fram  i  detta  arbetes  2:dra  del;  Jfr  Almfell.  I  r 
Sv.  llMfvcis  och   Aristokratiens  lif  III;  217,   1\':  204,  2O1   o.  fiilj.) 


-  149    - 

(Irig  kunna  glömma,  att  det  är  jag  som  är  första  anledningen  till 
hennes  olycka».  Själfbckännelsen  är  karakteristisk:  att  den  kunde 
göras,  vittnar  om  det  stora  förtroende  till  sin  makas  ädla  hjärta 
och  storsinthet,  som  han  hade  lärt  sig  att  hysa. 

I  sina  själfbiografiska  anteckningar  har  fröken  Rudenschöld 
undvikit  att  vidröra  de  ömtåligaste  sidorna  af  detta  förhällande. 
I  lon  betecknar  dock  sin  vistelse  i  Tyskland  1787 — 88  såsom  en 
bekymrens  tid,  väsentligen  på  grund  af  skilsmiissan  från  sin  äl- 
skare. Hon  återsåg  honom  först  pä  hösten  det  olyckliga  krigs- 
året 1788,  under  förhållanden,  dä  fäderneslandet  och  dess  rädd- 
ning framför  allt  togo  hans  tankar  i  anspråk.  Den  brefväxling 
mellan  Armfelt  och  hans  älskarinna  i  politiska  ämnen,  som  längre 
fram  blef  sä  olycksbringande  för  dem  båda,  hade  redan  under 
denna  första  skilsmässa  tagit  sin  början;  men  f(>rst  under 
det  närmast  fiiljande  året  torde  hon,  på  grund  af  det  förtroende, 
som  visades  henne,  ej  blott  af  Armfelt  utan  äfven  af  hans  kung- 
lige vän,  hafva  egnat  mera  uppmärksamhet  ät  samtidens  politi- 
ska tilldragelser. 

Från  början  omfattades  fröken  Rudenschöld  med  mycken 
nåd  af  konung  Gustaf,  som  för  hennes  älskvärdhet  och  qvickhet 
gärna  såg  genom  fingrarna  med  hennes  förseelser.  Hon  å  sin 
sida  var  en  af  konungens  ifrigaste  beundrarinnor.  och  under  den 
stormiga  tid,  dä  konung  Gustafs  vänner  bland  hans  närmaste 
omgifning  blefvo  allt  tunnsåddare,  var  Magdalena  Rudenschöld 
nästan  den  enda  af  hofvets  damer,  som  icke  gjorde  gemensam 
sak  med  oppositionen.  Konungen  å  sin  sida  var  angelägen  att 
bibehålla  det  goda  förståndet  med  sin  gunstlings  älskarinna,  och 
han  erfor  tidigt,  att  hon  egde  nog  förstånd  och  takt  att  ej  miss- 
bruka vigtiga  förtroenden  rörande  allmänna  frågor.  Långt  ifrån 
att  söka  afbryta  förbindelsen  mellan  Armfelt  och  fröken  Ruden- 
schöld, gynnade  han  den  i  stället,  *)  och  var  angelägen  att  den 
ej  af  bröts,  något  som  tidens  seder  och  de  båda  älska  ndes  skap- 
lynne  ingalunda  syntes  göra  osannolikt.  Enligt  fröken  Ruden- 
schölds  egen  berättelse,  visade  konungen  af  denna  orsak  sig 
stundom  orolig  öfver  hennes  små  koketterier  med  andra  perso- 
ner. Armfelt  visste,  att  dessa  icke  hade  något  att  betyda,  till- 
lägger hon,  därföre  att  han  kände  ^att  denna  svaghet  var  en 
följd  af  hennes  fåfänga  och  hennes  önskan  att  alltid  vara  —  la 
plus  jolic''. 


*)  "Faitcs  bien  des  compliments  a  la  bellc  Madeleine",  skrifvcr  han  '*/, 
1789  till  Armfelt  (anf.  st.  s.  87);  "je  souhaitc  (|u'clle  suit  longtcms  pécheressc 
et  que    vous  ne  la  fassiez  pas  repenlante.» 


—  I50  — 

sjag  gjorde  icke  anspråk  på  något  inflytande  i  statsange- 
lägenheter», säger  M.  Rudenschöld  i  sina  anteckningar,  »och  oak- 
tadt  Armfelts  ömma  tillgifvenhet  var  han  ingalunda  den  som 
skulle  hafva  medgifvit  något  dylikt.  Men  jag  var  i  högsta  grad 
angelägen  att  få  hela  hans  förtroende  och  att  kunna  läsa  i  hans 
hjärta,  hvilket  jag  önskade  kunna  fängsla  genom  en  mera  be- 
stående känsla  än  kärleken,  som  hos  honom  aldrig  var  lång- 
varig. Ingen  har  kunnat  vara  mera  flyktig  än  han;  men  ingen 
har  bättre  förstått  att  vinna  tillgift  för  sin  flyktighet.  Äfven 
det  hjärta,  som  var  djupast  intaget  af  honom,  kände  sig  lyck- 
\\rrt  öfver  gafvan  af  hans  vänskap,  sedan  hans  kärlek  svalnat, 
lian  förstår  att  gifva  en  sådan  värme  åt  sin  vänskap,  att  den 
lemnar  qvar  illusionen  af  hvad  som  varit.  Jag  har  aldrig  känt 
någon  mer  än  honom,  med  hvilken  detta  varit  fallet.» 

Yttrandet  förtjenar  uppmärksamhet,  isynnerhet  från  detta 
häll.  Sanningen  af  denna  iakttagelse  rörande  Armfelts  under- 
bara förmåga  att  bevara  deras  tillgifvenhet,  som  han  en  gäng 
tjusat,  äfven  sedan  han  icke  gjorde  någon  hemlighet  af  att  hans 
flyktiga  sinne  vändt  sig  ät  andra  föremål,  är  på  många  hall 
bestyrkt.  Två  qvinnor  af  de  många,  som  Armfelt  älskat,  hafva 
dock  framför  andra  visat  denna  kärlekens  fördragsamhet:  den 
ena  var  hans  ädla  maka,  som  haft  rätt  att  fordra  hans  tillgif- 
venhet odelad,  som  aldrig  mot  honom  svek  sin  pligt  och  som 
han  aldrig  upphörde  att  betrakta  med  vördnad;  den  andra  var 
Magdalena  Rudenschöld,  som  utan  synnerligt  betänkande  for 
honom  offrade  allt,  och  som  genom  tillgifvenhet  och  trohet  mot 
honom  sökte  återvinna  den  aktning,  hon  i  världens  —  och  kan- 
ske äfven  i  hans  -  ögon  tidigt  förlorat.  Olyckan  satte  dem 
båda  på  hårda  prof;  men  skildringen  tläraf  tillhör  ett  annat  skede 
af  den  lefnadshistoria,  som  här  förtälj  cs. 


Vid  sidan  af  Armfelt  hade  sedan  längre  tid  tillbaka  tre 
män,  alla  hvarandra  mycket  olika,  intagit  platserna  såsom  de 
mest  framträdande  gestalterna  i  konung  Gustafs  omgifning:  det 
var  Elis  Schroderheim,  Adolf  I'Vedrik  Munck  och  Johan  Kri- 
.stofer  Toll.  Med  den  förstnänmde  af  dessa  hade  Armfelt  länge 
statt  i  vänskaplig  täflan  såsom  tillställare  af  liofvcts  nojcn;  med 
de  bada  senare  täflade  han  om  inflytande  hos  konungen  i  ange- 
lägenheter af  större  vigt;  längre  an  någon  af  dem  alla  bibehöll 
han    sin  plats  i  sin  konungs  ynnest  och  hans  fortroende.     Arm- 


—   151  — 

fclts  förhällande  till  dessa  samtida  var  föremal  för  mycken  ui)p- 
märksamhct  och  bör  här  icke  med  tystnad  förbigås. 

Äldst  och  närmast  var  Armfelts  bekantskap  med  Schrö- 
derheim:  den  daterade  sig  från  den  tid,  då  de  båda  följde  ko- 
nung Gustaf  på  hans  resa  till  Finland  1775.  I  många  afs(;en- 
den  syntes  dessa  båda  män,  som  mera  än  de  flesta  i  konung 
Gustafs  hof  förstodo  att  hålla  glädjen  uppe,  äfven  under  mulna 
tider,  röja  likstämmighet  i  lynnen,  böjelser  och  lefnadsvanor;  och 
det  var  icke  blott  inför  konungen,  som  Schröderheim,  enligt 
hvad  vi  sett,  *)  nämnde  konungagunstlingen  sin  vän.  Vid  ett 
tillfälle,  dä  han  ej  kunde  vinna  något  med  att  visa  sig  partisk 
för  Armfelt  —  det  var  inför  Svea  hofrätt  under  rättegången 
mot  Armfelt  1794,  i  hvilken  Schröderheim,  oskyldigt  nog,  blif- 
vit  inblandad  —  har  han  erkänt  att  yagrementen  af  baron  Arm- 
felts geni,  amabiliteten  af  hans  umgänge  gjorde  honom  till  min 
vän,  innan  lyckan  sedermera  samlade  sä  mänga  andra  omkring 
honoms».  För  dem  båda  var  konungen  länge  den  medelpunkt, 
kring  hvilken  de  rörde  sig  i  banor,  som  ofta  tangerade  hvaran- 
dra.  Men  häri  lag  också  vådan  för  vänskapens  bestånd.  Schrö- 
derheim, den  äldre  och  erfarnare,  som  gärna  förenat  sin  qvick- 
het  med  Armfelts  esprit  d'arrangement,  när  det  gällde  hofvets 
nöjen,  och  som  ej  gjort  svårigheter  att  med  honom  dela  inkom- 
sten af  pastoratsförsäljning,  såg  snart  att  Armfelts  inflytande 
sträckte  sig  till  vigtigare  saker;  beroende  som  han  var  af  sin 
konungs  ynnest,  var  han  angelägen  att  ej  därifrån  blifva  ut- 
trängd. **)  Det  lag  sålunda  i  sakens  natur,  att  det  goda  förstån- 
det mellan  Armfelt  och  Schröderheim  ej  skulle  bhfva  långvarigt, 
sedan  den  förres  inflytande  blifvit  öfvermäktigt.  Sin  allvarsam- 
maste stöt  fick  denna  vänskap  genom  Armfelts  förhällande  till 
reformen  i  pastoratshandeln,  h vilket  af  Schröderheim  betraktades 
säsom  en  öfverlagd  plan  af  Armfelt  att  störta  honom.  **'') 

I  den  allmänna  meningen  ställdes  dessa  konung  Gustafs 
bada  vänner  länge  sida  vid  sida;  och  de  ogynnsamma  omdömen, 
som    konungens    fiender    plägade  fälla   öfver  hans  närmaste  om- 


*).Se  ofvan,  sid    133. 

**)  IJetecknande  är  statssekreteraren  v.  Carlsons  yttrande  i  ett  brcf 
till  (jiistaf  III  1784  (Crusenstolpe,  Karakteristiker  i  sanitidas  förtroliga  bref, 
s.  90):  »Scliroderheim  fruktar  all  en  hvar,  som  har  don  nåden  att  omge  K. 
Maj:ts  person,  icke  skall  var  hans  vän.  Han  tror  detta  influera  på  hans 
existens  och  han  känner  för  väl  att  denna  helt  och  hållet  dependerar  af  en 
nådig  eller  onådig  l)lick  från   E.   Maj:t<r, 

***)  Schröderheim,  anf.   st.  s.  30. 


-  152  — 

gifning,  drabbade  företrädesvis  Armfelt  och  Schröderheim.  *)  Om 
den  sistnämnde  mot  slutet  af  sin  bana  hade  färre  fiender  än 
Armfelt,  sä  berodde  detta  väsentligen  på  att  han  ej  sä  länge 
bibehöll  sig  i  konungens  ynnest.  Under  de  senare  åren  af  Gu- 
staf Iir.s  regering  hade  emellertid,  såsom  vi  sett,  förhällandet 
emellan  de  bada  forna  vännerna  förändrats,  och  deras  omdömen 
om  h varandra  voro  icke  de  vänskapligaste.**) 

Om  en  viss  själsfrändskap  icke  från  början  saknades  mellan 
Armfelt  och  Schröderheim,  så  torde  detta  knappast  hafva  varit 
fallet  med  Munck,  Armfelts  finske  landsman,  åtta  år  äldre  än 
han,  hvilken  Armfelt  redan  vid  sitt  inträde  vid  hofvet  fann  så- 
som en  af  dess  mest  bemärkta  personligheter  och  innehafvare 
af  höga  hofämbeten.  Munck  egde  ingenting  af  det  älskvärda 
och  spirituella  väsen  eller  den  lätthet  i  umgänget,  som  tillhörde 
Armfelt  och  Schröderheim.  Hans  begåfning  låg  åt  det  prakti- 
ska häll,  som  dessa  snillen,  efter  sin  konungs  föredöme,  i  viss 
män  ringaktade;  såsom  administratör  egde  han  stor  duglighet 
och  energi,  ehuru  hans  hänsynslöshet  ofta  gaf  anledning  till  kla- 
gomål. Men  brist  på  uppfostran  och  kunskaper  och  en  viss  råhet 
i  hans  sätt  att  vara  gjorde  honom  till  en  från  de  andra  gusta- 
vianerna  skild  typ.  Ett  våldsamt  lynne  bragte  honom  ofta  i 
konflikter,  och  äfven  Armfelts  heta  blod  hade  lätt  att  sjuda  öf- 
vcr.  Ovänskapen  mellan  Armfelt  och  Munck  blef  inom  kort 
en  allmänt  känd  sak;  Schröderheim  berättar,  att  Munck  tidigt, 
redan  i  början  af  1783,  ^^började  taga  ombrage  af  Armfelts  lycka, 
och  deras  hat,  hvari  jag  sedermera  sä  ofta  blef  invecklad,  att 
utbryta».  Han  omtalar  frän  denna  tid  ett  våldsamt  uppträde, 
som  slutade  med  en  utmaning  »i  de  minst  valda  termer»  föran- 
ledd af  en  ordväxling  i  en  likgiltig  sak.***)  Tvisten  bilades  for 
tillfället,  men  förhällandet  fortfor  att  vara  spändt.  Ett  nytt  vre- 
desutbrott   föranleddes    af   Armfelts    befordran    till    öfverste   för 

*)  PR  dem  båda  syftar  påtagligcn  preussiska  sändebudet  Todewils' 
yttrande  i  sin  rapport  (anförd  af  Keskow,  II:  177):  »Man  klagar,  .  .  .  att  nian 
ser  omkring  knnungen  blott  sådana  som  mis-ibruka  lians  ynnest.  Visst  är, 
att  stora  missbruk  hafva  inrotat  sig,  i  synnerliet  i  afseende  p.1  de  ecklesia- 
stika befordringarna.  Man  har  vid  riksdagen  öppet  talat,  att  man  l)ordc 
draga  deras  upphofsmän  till  ansvar,  och  i  synnerhet  anses  l)aron  Armfelt  för 
farligast*.  —  Den  främmande  diplomatens  uppgifti-r  torde  i  alhnänhct  l.^l.i 
.åtskillig  jämkning;  de  anföras  liär  endast  såsom  prof  pil  det  gängse  föreställ- 
ningssättet. 

**)  Se  t.  ex   Sciirödcrheims  skilclring  af  Armfelts  uppträdande   vid  Cu-lle 
riksdag    lanf.    st.    s.     121     o.    f.)    samt    Armfelts  yttrande  oni   S.  till   Nordin   (i 
dennes  dagbok,  anf,  st.   s.   8.) 
♦♦♦)  Anf.  st.  s.  6y,  76. 


-  153  — 

Nylands  infanteri  1787.  Munck  hade  hoppats  på  denna  befor- 
dran och  ville  nu  i  vredesmod  nedlägga  sina  ämbeten  och  lemna 
riket.  ')  De  befordringar  och  utmärkelser,  som  de  närmast  föl- 
jande åren  medförde  för  Munck,  visade  emellertid  nogsamt  ko- 
nungens önskan  att  ej  gifva  honom  anledning  till  klagomal ;  lik- 
som' han  alltjämt  sökte  hindra,  att  ovänskapen  mellan  Munck 
och  Armfclt  utbröt  i  öppen  fejd.  —  Det  bör  dock  nämnas,  att 
de  bada  fienderna  under  krigsåret  1789  cndrägtigl  arbetade  för 
fäderneslandets  bästa,  och  att  Armfclt  var  den  förste  att  er- 
känna Muncks  ovanliga  energi,  "*)  Slutet  af  Muncks  bana  i 
Sverige  utmärkes  af  hans  ursinniga  raseri  mot  Armfelt,  hvilken 
han  ansåg  såsom  en  af  hufvudanstiftarna  af  det  olycksöde,  som 
drabbade  honom.  ***) 

Mera  betydande  såsom  politisk  person  än  både  Munck  och 
Schröderheim  och  äfvcn  vida  farligare  såsom  motståndare,  var 
den  tredje  medtäflaren,  öfversten,  sedern-jera  generalmajoren  Toll. 
Under  loppet  af  1780-talet  vann  han  ett  inflytande  hos  konungen, 
som  för  en  tid  af  tvenne  år  (1786 — 88)  var  öfvermäktigt  alla 
andras,  och  som  äfvcn  kan  anses  hafva  varit  afgörande  i  vida 
vigtigare  frågor  än  de,  som  vanligen  gäfvo  anledning  till  hofvets 
tvister  och  intriger. 

]'Vän  början  hyste  Armfelt  mot  Toll  en  afgjord  motvilja, 
hvilken  icke  minskades  däraf,  att  dennes  insteg  hos  konungen 
väsentligen  syntes  befrämjas  genom  Muncks  inflytande;  och  re- 
dan innan  Armfelt  själf  börjat  i  vidsträcktare  mening  taga  del 
i  oftentliga  angelägenheter,  ansåg  han  att  konungens  förtroende 
till  alla  ToUs  förslag  skulle  leda  till  vådliga  följder.  Sä  skrifver 
han  till  sin  hustru,  straxt  sedan  Toll  blifvit  utnämnd  till  general- 
adjutant för  armécn  (1786):  »Jag  nekar  icke  Tolls  förtjenster: 
lian  har  många  sådana,  men  den  allmänna  omskapning,  han  vill 
införa,  är  lika  förda rflig  för  rikets  författning  som  för  konungen 
själf  under  sakernas  n.  v.  ställning».  På  denna  grund  ansåg 
han  hvar  och  en,  som  var  Tolls  skyddsling,  redan  på  förhand 
såsom  en  misstänkt  person.  »Vore  det  än  min  egen  bror,  så 
skulle  en  sådan  person  vara  mig  motbjudande.»  De  sist  anförda 
orden  hafva  afsecnde  pä  öfversten  friherre  Ruuth,  hvilken  på 
Tolls  förslag,  utan  att  förut  hafva  varit  använd  i  statsvärf,  sam- 
tidigt utsågs  till  statssekreterare  för  finansärenden,  och  hvars 
förnämsta  fel  i  Armfelts  tigon  utgjorde  att  han  var  »en  af  Tolls 


*■)   Barfod,  Märkvärdiglietcr,  s.  27.   Hedv.  Charlottas  daghuk. 
**)  Se  nedan,   kapitlet   VI. 
***)  Se  Schröderheim,  aiif.  st.  s.  1120.   f. 


-  154  - 

skapelser».  *)  —  Armfelt  förblef  under  de  tvenne  år,  som  Tolls 
inflytande  räckte,  hans  förklarade  motståndare,  och  tillskref,  så- 
som längre  fram  skall  visas,  hans  och  Ruuths  förhastade  åtgär- 
der den  olyckliga  början  af  kriget  rned  Ryssland.  Gustaf  III 
blef  sedermera  af  samma  mening  och  gick  längre  än  Armfelt  i 
sin  stränga  dom  öfver  ToU.  **)  Det  hedrar  Armfelts  omdöme  och 
fosterlandskärlek  att  han,  dä  Tolls  tjcnstcr  bchöfdes,  sedan  han 
ohjälpligcn  fallit  i  onåd,  var  den  som  föreslog  konungen  att  äter 
använda  honom,  och  att  han  dä  gjorde  rättvisa  ät  hans  stora 
förmåga.  I  en  efterlemnad  anteckning  har  Armfelt  med  anled- 
ning häraf  yttrat  om  ToU:  »Konungen  har  sina  särskilda  anled- 
ningar till  missnöje  med  honom,  hvilka  ökades  genom  förtal  af 
vissa  personer,  som  önskade  att  få  ärfva  hans  inflytande.  Det 
är  icke  platsen  att  af  handla  denna  fråga;  kanske  föreföll  ToU 
genom  sin  slughet  konungen  för  ärelysten  och  alltför  outgrund- 
lig i  sina  enskilda  syften.  Men  säkert  är  att  Sverige  egt  fä 
personer  med  mera  snille,  genomträngande  förstånd  och  oegen- 
nytta.  Denna  sanning  kan  i  min  mun  sä  mycket  mindre  aases 
misstänkt,  som  general  Toll  alltid  för  mig  hyst  det  afgjordaste 
hat  .  .  .  Det  hände  flera  gånger,  att  konungen  yttrade  till  mig, 


*)  Enligt  WaHqvist-s  uppgift,  anförd  af  Geijer  i  Gustav.  Papperen  III, 
2:  193,  önskade  Armfelt.  i  likhet  med  .Scliruderheim,  att  kommerserådet  ba- 
ron [osias  f^ederliielm  skulle  hafva  öfvertagit  ledningen  af  tmansärendeua. 
medan  Munck  gjorde  gemensam  sak  med  Toll.  Wallqvists  uppgift,  att  .\rm- 
f'.dts  motvilja  mot  Toll  egentligen  härrörde  från  hans  farhåga,  att  konungen 
genom  dennes  planer  skulle  komma  att  vända  sin  håg  från  de  nöjen  och  tids- 
fördrif,  genom  hvilka  Armfelt  fått  så  stort  insteg  i  hans  ynnest,  torde  få 
anses  såsom  ett  af  de  vanliga  uttrycken  af  pnrtil)itterhet  och  afundsjuka.  — 
Riiraiide  partiställningen  i  konungens  onigifning  har  hertiginnan  af  Söder- 
manland i  sin  dagbok  antecknat  (Mars  1787):  Tvenne  partier  strida  om  mak- 
ten: ffTun  est  celui  des  intriguaijts,  (|ui  veulent  ac([uérir  de  la  gloire.  un  nom, 
mais  ou  il  y  a  néanmoins  des  gens  assez  habiles  (Toll,  Munck,  ( )xenstjerna); 
l'autre  a  aussi  des  gens  assez  habiles,  mais  c'est  celui  dt-s  gaspilleurs,  qui  sont 
des  bons  vivans  et  qui  veulent  s'enrichir  et  attrnper  Targent  de  toutes  les 
maniéres,  mais  qui  souvent  les  dépensent  aussitot.  A  la  tete  de  ce  parti  est 
Armfelt;  il  a  pour  adjoints  Schröderheim  et  Carlson.  Armfelt  aime  a  vivre 
grandement,  a  fairc  beaucoup  de  dépense;  aussi  tous  ceux  qui  veulent  avoir 
des  charges,  le  payent  sous  main  pour  les  obtenir.  Mais  comme  il  est  pro- 
digue  ...  il  dépense  fort  vite  ce  qu'il  a  regu.»  —  Ryktena  om  Armfelts 
försäljning  af  ämbet>-n  är  något,  som  i  dessa  dagboksanteckningar  ofta  vidrö- 
res.  Huru  mycken  sanning  som  kunnat  ligga  till  grund  for  dessa  rykten,  må 
Icinnas  osagrlt.  Möjligen  hadi;  de  cnd.ist  till.im])ligliet  ]iå  pastoratshandeln, 
hvilki-n,  så^om  vi  sett.  genom  häfilvunnen  sed  ansågs  hafva  ett  slags  berätti- 
gande; af  dessa  anleckningar  framgår  dock,  att  det  ans.^^gs  alt  denna  inkomst- 
källa  användes  af  Armfelt   i    vidsträcktare  omfattning. 

♦*)  Se  Gustaf  lll;s  brcf  till   Armfelt   "/,   '7^9.  •'»"f-  st.  s.    100. 


—  155  — 

dä  .samtalet  föll  pä  Toll:  'nicn  vet  ni  da  ieke,  att  Toll  är  er 
dödlii^e  fiender'  'Det  hr  niöjliLj^t',  svarade  ydv;,  'men  han  är  K. 
Maj: "is  och  fosterlandets  vän.:^ 

Till  en  följande  del  af  Arnifelts  lefnadshistoria  hörer  fram- 
ställningen af  hans  och  Tolls  inbördes  förhällande  efter  konung 
Gustafs  död,  dä  de  båda  forna  antagonisterna  ansägos  hafva 
gjort  gemensam  sak  i  stäm{)lingcn  mot  den  Reuterholmska  sty- 
relsen. 

En  af  Tolls  och  Armfelts  samtida  har  om  dem  yttrat,  att 
Gustat  III  »af  den  förre  lärt  despotismen,  af  den  senare  lättsin- 
net.» Huruvida  någon  sanning  kan  ligga  i  detta  påstående,  må 
lemnas  därhän:  visst  är,  att  dessa  båda,  hvar  på  sitt  sätt,  märk- 
liga män  synas  representera  tvenne  olika  sidor  hos  den  konung, 
hvars  tillgifna  tjenare  de  båda  voro.  Tolls  förslagenhet  och 
kalla  beräkning,  hans  böjelse  för  att  genom  hemliga  underhand- 
lingar vinna  stora  mål,  hans  fyndighet  att  använda  alla  utvägar, 
en  medfödd,  nästan  oegennyttig  böjelse  för  intrigen*)  —  allt 
detta  fann  många  motsvarigheter  i  konung  Gustafs  skaplynne. 
Icke  mindre  beslägtade  strängar  anslogos  inom  denna  dubbel- 
natur af  Armfelts  egenskaper,  huru  olika  de  än  kunde  förefalla: 
det  lifliga,  lätt  uppbrusande  sinnet,  den  rörliga  inbillningskraften, 
rikedomen  pä  f()rslag.  sällan  fullt  öfvervägda,  ofta  hvarandra 
motsägande,  en  viss  ridderlighet,  hvars  stundom  fantastiska  öf- 
vcrdrifter  ej  sällan  reglerades  af  lyckliga  ögonblicks-ingifvelser  — 
f()r  att  ej  tala  om  yttre  egenskaper  och  likstämmighet  i  lefnads- 
vanor  och  böjelser.  Den  personliga  sympatien  var  dock  afL^jordt 
på  den  sistnämnda  sidan;  och  de  yttre  förhållandena  bidrog(j 
till  att  Armfelt  gick  segrande  ur  striden  med  Toll,  liksom  han 
gent  emot  Schrödcrheim  och  Munck  visat  sig  i  stånd  att  be- 
hälla främsta  platsen  i  konungens  förtroende. 


Kändt  är,  att  Toll  ansågs  såsom  det  egentliga  upphofvet 
till  sammankallandet  af  riksdagen  1786,  hvars  utgång  så  föga 
motsvarade  hans  och  hans  konungs  förväntningar;  och  hans  råd 
i  detta  afseende  betraktades  af  Gustaf  III  under  en  senare  tid 
såsom  enda  orsaken  till  de  oroliga  växlingarna  under  hans  sena- 
ste regeringsår.  »Det  var  han.  har  konungen  yttrat,  som  för- 
ledde mig  att  sammankalla  stäntlcrna  1786,  och  detta  var  den 
enda  orsaken  till  statshviilfningen,  till  spänningarna  inom  hofvct, 

*)  UUryck  af  Gcijer  om  Giist.if  III,     iGust.  Papp.   111,  2:   191.) 


-  156  - 

till  krisi^et  och  till  upplösningen  af  det  högst  angenäma  umgänge, 
i  hvilket  jag  lefde  lycklig.»*)  —  Armfelt  däremot  betraktade 
denna  riksdag  säsom  ett  »lika  onödigt  som  farligt  experiment»; 
och  kände,  säsom  vi  sett,  tillräckligt  stämningen  i  landet  för  att 
hafva  skäl  för  sin  åsigt.  »Om  det  skulle  blifva  mig  pälagdt»^ 
säger  han  i  en  samtida  anteckning,  »att  uppgifva  orsakerna  till 
denna  riksdag,  skulle  jag  stanna  i  ett  så  mycket  större  bekym- 
mer, som,  efter  mitt  sätt  att  se,  alla  giltiga  skäl  till  ständernas 
sammankallande  voro  försvunna.  Brist  pä  bröd  och  penningar 
betog  möjligheten  af  allt  biträde  ä  deras  sida;  och  samma  nöd 
retade  de  enfaldiga  och  gaf  luft  ät  de  regeringssjukas  tadel,  för 
att  genom  allmän  oreda  vinna  ett  outstakadt  föremål.»  **)  Han 
fann  ingen  annan  förklaring  till  den  oväntade  åtgärden,  än  att 
»monarken  själf  sökte  verksamhet»,  samt  att  »han  var  män  att 
visa  Europa  och  sina  undersåtar  sin  aktning  för  folkets  rätt 
och  för  lagarna»,  helst  som  _han  icke  misstänkte  »oenighet  och 
forsat»,  och  ingen  syntes  »tvnfla  pä  konungens  rättigheter». 

Att  Armfelt  icke  varit  okunnig  om  att  riksdagens  samman- 
kallande stod  i  något  slags  sammanhang  med  de  planer  mot 
Danmark  och  Norge,  hvilka  genom  Tolls  förespeglingar  äter 
väckts  till  lif  i  konungens  sinne,  synes  framgå  af  hans  egen  be- 
rättelse, sådan  som  den  anföres  af  en  samtida.  Betecknande  är 
äfven  följande  anekdot,  upptecknad  af  densamme  efter  ett  ytt- 
rande af  Armfelt  själf:  »Dagen  förr  än  riksdagen  1786  kallades, 
.  .  .  frågade  konungen  baron  Armfelt,  hvad  som  nu  sades  i 
.Stockholm  om  riksdagen,  dä  Armfelt  svarade:  patrioterna  äro 
ganska  glada  och  tycka  om  den;  hvartill  konungen  sade:  dä 
har  jag  gjort  en  stor  sottise.  Armfelt  invände,  att  det  ju  kunde 
.ändras.  —  Nej,  sade  konungen,  kallelsen  är  redan  i  förra  vec- 
kan afgängen  till  Finland  och  hela  riket.  Väl  eller  illa,  nu  sä 
måste  det  blifva  därvid.»  ***) 


*)  Gustaf  Jll:s  href  till  Armfelt.  anf,  st.  s.  loi. 
**)  Hertiginnan  af  Södermanland  har  i  sin  dagljuk  (1 786),  med  anfn- 
rande  af  riksdrotset  grefvc  Waclitmeister  sRsom  sagesman,  antecknat  att  Toll 
tillstyrkt  riksdagen  säsom  ett  nödvändigt  medel  för  stäfjandct  af  det  missnöje, 
som  var  radande  i  landet  på  grund  af  missbruken  med  ämlietens  tillsättande, 
slöseriet  och  konungens  smak  för  nöjen  på  regcrings.ärendenas  bekostnad. 
Tolls  egentliga  afsigt  skulle  liafva  varit  att  härigenom  störta  Armfelt,  som 
ansågs  vara  en  af  dem,  som  stodo  i  vägen  för  införande  af  ci»  förbättring  i 
nämnda  hänseenden.  Armfelts  motstånd  mot  riksdagen  skulle  sålunda  egent- 
ligen hafva  varit  själlTörsvar.  —  Uppgiften  förtjenar  afscende,  kanske  dock 
mest  «åsom  prof  på  de  rykten,  som  från  ile  högsta  kretsarna  spriildos  öfver 
landet    och    l)i<lrogo   att   öka   missnöjet. 

***)  Se   Nordins  dagbok   253,  4.     Jfr   Adlerbeth,  Mist.  .\nlcckn.    1:24.  och 
Ucskuw,  anf.  st.  11:  2S. 


—  157  — 

Oaktadt  Arnifclt  säluncia  sakcrlit^cn  icke  liört  till  (.1cm  bland 
konung  Gustafs  omgitning,  som  föranlcdt  sammankallandet  af 
denna  riksdag,  hvilken  konungen  längre  fram  ansåg  säsom  upj)- 
hofvet  till  alla  sina  olyckor  och  bekymmer,  sä  var  det  dock  just 
vid  denna  tid,  som  konungen  mera  började  använda  sin  gunst- 
ling i  allmänna  värf.  »Under  1786  ars  riksdag  hade  min  zele 
gifvit  mig  mera  del  i  konungens  förtroende,  än  min  kännedom 
af  affärerna  det  förtjentc^^,  yttrar  han  i  sin  själtbiografi,  *)  I 
riksdagsförhandlingarna  tog  han  ingen  del;  men  var  på  nära 
häll  i  tilltälle  att  följa  sakernas  utveckling,  samt  användes  väl 
också  nägon  gäng  af  konungen  för  underhandlingar,  som  där- 
med stodo  i  sammanhang.  Något  inflytande  på  ärendenas  gång 
egde  han  dock  säkerligen  icke;  och  konungen  egdc  lika  litet  i 
Armfelt  som  i  någon  annan  af  sin  omgifning  en  person,  ät 
hvilken  han  kunde  anförtro  bevakandet  af  sina  intressen  vid 
denna  riksdag.  Såsom  en  af  orsakerna  till  den  ringa  framgång, 
som  konungen  och  hans  män  vunno  vid  denna  riksdag,  har  en 
af  samtidens  erfarnaste  riksdagskämpar.  Johan  v.  Engeström,  upp- 
gifvit  den  brist  på  plan  och  konseqvens,  som  utmärkte  hofpartiets 
åtgärder.  »Man  hade  underrättelse,  att  Muncken,  Armfelt  och 
Tollen  ständigt  gåfvo  olika  rådslag,  hvilka  följdes  några  timmar 
hvardera;  och  således  blef  där  err  allmän  konfusion»,  har  Enge- 
ström antecknat  i  sin  dagbok.*^)  —  Mindre  än  de  flesta  var 
Armfelt  danad  för  riksdagarnas  intrigspel  och  var  dessutom  all- 
deles obepröfvad  i  dylika  angelägenheter.  Hans  oförsigtiga  in- 
fall gjorde  stundom  skada  åt  den  sak,  han  ville  försvara;  och 
hans  och  konungens  fiender  underläto  ej  att  utsprida  dylika  obe- 
tänksamheter. PLn  bland  dem  uppsnappades  af  ryska  ministern 
Markoff,  hvars  hemliga  intriger  med  de  missnöjda  vid  denna 
riksdag  syntes  förebåda  återinförandet  af  frihetstidens  riksdags- 
seder, och  hvars  hållning  särskildt  väckte  Armfelts  lifliga  f^">r- 
bittring.  Man  berättade,  att  Armfelt  på  Markofts  anmärkning 
att  'ständerna  började  bl ifva  ganska  svårhandterliga',  svarat:  'det 
gör  ingenting;  våren  nalkas;  kungen  skickar  dem  pä  bete'. 
jiDetta  oförsigtiga  svar,  som  blef  allmänt  bekant,  retade  ofant- 
ligen»,  säger  den  antecknare,  som  bevarat  denna  anekdot.***) 


*)  Anf  st.  I:  98. 
**)  Engeström,  Hist.  Anteckn..  utg.  af  Muntan,  s.  Sa. 
'**)  Ehrenstiöin,  Hist.  Anteckn.   1:  48. 


-  158  - 

Kort  efter  riksdagens  slut  anträdde  konungen,  åtföljd  af 
kronprinsen  och  en  talrik  uppvaktning,  bland  hvilka  var  Arm- 
felt,  en  resa  till  öfningslägrct  i  Skåne.  Armfelt  kände  sig  i  läg- 
ret på  ett  helt  annat  sätt  i  sitt  rätta  element  än  under  riksda- 
gen. *)  Ett  särskildt  intresse  fick  denna  vistelse  i  Skåne  genom 
sammanträffandet  mellan  konung  Gustaf  och  den  danska  konunga- 
familjen. Armfelt  har  i  bref  till  sin  hustru  skildrat  sitt  intryck 
af  beröringen  med  sin  konungs  danska  fränder  och  af  det  besök, 
som  hos  dem  gjordes  i  Danmark.  Skildringen,  gjord  n\  la 
houssarde»,  smakar  något  af  lägrets  umgängeston  och  är  icke 
gjord  med  det  välvilligaste  öga;  men  kan  dock  förtjena  bevaras. 

Kronprinsen  Fredrik  af  Danmark,  sedermera  konung  Fre- 
drik VI,  var  då  en  1 8-årig  yngling,  som  redan  i  sin  sinnessvage 
faders  ställe  öfvertagit  Danmarks  regering,  hvars  ledning  han 
behöll  öfver  ett  hälft  århundrade  under  svåra  tider,  utan  att  för- 
spilla sitt  folks  kärlek.  Han  hade  tillkännagifvit  sin  afsigt,  att 
på  lägret  vid  Bonarp  göra  sin  faders  svåger,  konung  Gustaf,  ett 
besök.  Armfelt  skickades  honom  till  mötes  i  Helsingborg  och 
fortfor  att  å  den  svenske  konungens  vägnar  vara  uppvaktande 
hos  den  furstlige  gästen,  som  i  sitt  följe  hade  tvcnne  hertigar 
af  Augustenburg.  Grefvcn  af  Falster  —  så  var  den  danske 
kronprinsens  inkognito-namn  —  vistades  tre  dagar  i  lägret  vid 
Bonarp  och  följdes  vid  återresan  till  Danmark  af  den  svenske 
konungen  till  Helsingborg.  Armfelts  intryck  var,  att  «kronprin- 
scn  uppfört  sig  i:^anska  klokt  under  sin  vistelse  i  Skåne».  Hans 
personlighet  gjorde  på  Armfelt  följande  intryck:  »Han  har  icke 
någon  utmärktarc  begäfning,  har  till  och  met!  trög  fattnings- 
gäfva,  men  eger  karakter,  ofantligt  begär  att  förvärfva  kunska- 
per och  en  ganska  ringa  tanke  om  sin  egen  person.  I  kropps- 
ofningar  är  han  skicklig  och  ofiirskräckt,  har  ett  fult  ansigte,  är 
tafatt  i  sina  rörelser  och  var  illa  klädd.»  Porträttet,  raskt  ut- 
kastadt  som  det  är,  torde  icke  vara  illa  träffadt.  —  Kronprin- 
sen utdelade  frikostigt  presenter.  Armfelt  fick  en  stor  juvelring 
af  i,000  rdr:s  värde  o.  s.  v. 

Gustaf  III  och  hans  följe  stannade  i  Helsingborg  till  den  9 
Juni,  då  ett  återbesök  gjordes  hos  danska  konungafamiljen 
på  Marienlyst.  I  ett  bref  till  sin  hustru,  skrifvct  omedelbart  ef- 
ter återkomsten  från  denna  utflykt  öfver  Örcsunil  til!  ilen  Hir- 
ryckte  konung  Christian  VII:s  f()ga  lysande  hof,  lemnar  Armfelt 
följande  »drastiska»  skildring  af  hvad  han  under  dagin  u])plef\-at. 


*)  L'Uryck   i   Arinfells   l.r.^f  till   sii,   hiistni,  Jmii    17S6. 


-  159  — 

y>Kl.  p  om  aftonen.  Nu  komma  vi  hem  från  vår  visit,  öt- 
verhopacle  af  höfli<:^lieter  och  attcntioncr.  Da  vi  reste  öfver,  var 
vädret  starkt,  sä  att  sUipen  med  värt  folk  och  vara  kläder,  som 
vi  skulle  taga  pä  oss  i  Helsingör,  dref  långt  ut  i  sjön,  men  ge- 
nom precautioncr  voro  vi  likväl  i  full  svensk  habit  kl.  i.  Kron- 
prinsen kom,  dä  de  afhemtade  oss  till  Marienlyst,  där  vi  rakade 
gamla  enkedrottningen :  en  tjc^ck  ful  käring,  full  med  scorbutiska 
häckar  på  armarna,  första  upphofvet  till  drottning  Mathildas 
olycka.  Hennes  hofstat  säg  ut  som  Bileams  brandklippare.  lif- 
ter en  halftimma  kom  den  förryckte  monarken;  innan  de  fingo 
in  honom,  var  det  ett  fasligt  skrapande  i  förstugan.  Han  kom 
ändtligen;  såg  tokig  ut,  helsade  som  om  han  gått  i  sömnen,  och 
sprang  ur  det  ena  rummet  i  det  andra.  Prins  Fredrik  *)  och 
hans  gemål  äro  ett  styggt  par:  hon  sätter  hvitt  —  n.  b.  pudrar 
.sig  —  i  ansigtet;  han  ar  puckelryggig  och  hon  utmagrad.  Lilla 
prinsessan  **)  är  söt  som  en  ängel,  artig,  glad  och  vacker,  väl- 
lustiga maner  och  gracer  i  alla  leder.  Då  vi  kommo  till  bords, 
sutto  vi  med  tvenne  elaka  anrättningar  i  tvä  timmar;  och  som 
desserten  kom  in,  steg  det  galna  majestätet  opp,  och  vi  fingo 
passera  oss  utan  både  körsbär  och  sockerbröd  (—  n.  b.  Malaga - 
vinet  gick  omkring  strax  efter  soppan.)  Under  måltiden  satt 
han  och  grinade  ät  Essen,  som  satt  midt  emot  honom  och  var 
mer  än  illa  kommen;  smakade  på  alla  rätter  utan  att  äta  af 
någon,  och  om  han  åt,  spottade  han  genast  ut  tuggan  under 
bordet,  ryckte  tallriken  från  sin  mor  och  sin  dotter  och  ät  af 
den  mat,  de  hade  för  sig  o.  s.  v.  —  Efter  middagen  reste  vi  in 
fiocchi  ^^  mil  elak  väg  till  ett  gevärsfaktori,  hvarest  en  liten 
festivitet  var  arrangerad  af  franska  herdar  och  herdinnor,  som 
greki.ska  fauner  enleverade  och  preussiska  jägare  med  muskot- 
eld  ätertogo.  Dansen  var  en  beständig  krypning  under  armarna ; 
pantominen  en  stilla  sittning  vid  en  å.  Därifrån  reste  vi  till 
ilesingör  och  embarkerade  oss,  saluterade  af  fästning  och  skepp 
.samt  åtföljda  af  hurrningar.» 

Mot  slutet  af  följande  året  (1787)  skulle  Armfelt  med  sin 
konung  ånyo  komma  att  gästa  danska  konungahofvet.  Frågan 
gällde  då  mera  än  ett  blott  höflighilsbesök;  och  det  var  då,  som 
Armfelt  gjorde  sin  lärospån  så.som  diplomat,  något  hvartill  ko- 
nun«7  Gustaf  sedermera  ansåg  honom  framför  andra  danad. 


*)  Arfprinsen  Fredrik  af  Danm.irk,  konung  Kristian  VII:s  yngre  broiler. 

**)   Prinsessan    Louise   Auj^usta,  kronprinsen   Fredriks  syster,  kort   firnt 
(178O)   t;ifl   ineil  hertig   Fredrik   Kri.stian  af  Aiiguslenburg. 


—  i6o  — 

Eifter  denna  tid  var  Armfelts  verksamhet,  så  länge  konung 
Gustafs  regering  varade,  väsentligen  egnad  ät  statens  angelägen- 
heter, och  dessa  måste  i  skildringen  af  hans  lif  därefter  träda  i 
förgrunden.  Dessförinnan  må  dock  här  egnas  nägon  uppmärk- 
samhet åt  de  sysselsättningar  af  mindre  maktpåliggande  art,  för 
hvilka  Armfelts  mångsidiga  förmåga  togo  i  anspråk. 


Ännu  hade  han  för  politiska  och  militära  angelägenheter 
icke  lemnat  hofvets  och  »snillets  glada  lekar».  På  sommaren 
1786  —  hans  fullmakt  är  daterad  den  i  Juli  —  hade  Armfelt 
efter  den  nyss  aflidne  grefve  Karl  v.  Fersen  blifvit  utnämnd  till 
förste  direktör  för  kongi.  teatern,  något  hvartill  hans  fyndighet 
och  vana  vid  arrangerandet  af  hofvets  teaternöjen,  ej  mindre 
än  hans  trägna  teaterstudier  i  främmande  länder,  syntes  göra 
honom  synnerligen  lämplig.  Konungen  bibehöll  dock  själf,  en- 
ligt hvad  Armfelt  uppgifvit,  *)  öfverinsecndet;  och  Armfelts  åt- 
göranden torde  oftast  hafva  inskränkt  sig  till  att  utföra  hans 
befallningar.  Teaterns  angelägenheter  utgöra  ofta  ämne  för  ko- 
nungens och  Armfelts  brefväxling  efter  denna  tid  och  gifva  ej 
sällan  anledning  till  karakteristiska  uttalanden  af  den  först- 
nämnde. *^)  Pä  ett  nästan  militäriskt  vis  sökte  Armfelt  upp- 
rätthålla ordning  och  disciplin  inom  skådespelartruppen,  h vilket 
ej  alltid  var  det  lättaste,  och  synes  därvid  stundom  hafva  gått 
något  hårdhändt  till  väga:  han  utdelade,  enligt  egen  uppgift, 
stundom  käppslängar  och  örfilar  åt  uppstudsiga  skådespelare. 
Hans  ovanliga  förmåga  att  göra  sig  älskad  af  underhafvandc 
torde  dock  äfven  här  hafva  visat  sig;  stundom  deltog  han  »en 
camarade»  i  teaterpersonalens  upptåg  och  samqväm,  hvilka  ofta 
torde  hafva  varit  af  ganska  uppsluppet  slag.  ***) 

Liksom  konungen,  nitälskade  Armfelt  uppriktigt  för  utbil- 
dandet af  en  svensk  skådespelarkonst;  och  deras  gemensamma 
ansträngningar  kröntes,  såsom  i  svenska  teaterns  historia  kändt 
iir,  med  lysande  framgång.  Största  äran  tillkommer  utan  tvif- 
vcl  konungen;  men  äfven  Armfelt  egnade  åt  det  nationella  i 
teaterns  verksamhet  ett  varmt  intresse.  I  ett  bref  till  prinsessan 
Sofia    Albertina    trån   denna  tid  skrifver  han:   »jag  skall    f<irsöka 


•)  I  ett  bref    till    H.    Ilamilton    1805,    Ilaiidl.  iir   lirinkmaiisk.i  arkivet 
I:  297. 

**)  Se  Gustaf  lll:s  href,  anf.  si.,  passim. 
***)  .Se    Annfells    nyss    citerade    l>ref,   anf.    af    l>:ililgreii   i   Anfcckn.  om 
Stockli:s  teatrar  s.  41J. 


-   i6i   - 

att    på   kongl.  teatern  kunna  visa  i  hvad  grad  svenskan  är  niöj 
lig  af  ett  mildt,  känslofullt  och  naturligt  uttryck»  *). 

Den  nyutnämnde  teaterdirektören  firade  den  19  Augusti 
1786  årsdagen  af  statshvälfningen  1772  med  en  fest  för  konungen, 
hvilken  gjorde  all  heder  åt  hans  uppfinningsförmåga.  Den  torde 
liafva  varit  en  af  de  sista  af  detta  slag,  som  egde  rum  i  konung 
Gustafs  hof,  utan  att  någon  misstämning  blandade  sig  däri.  Det 
var  dä,  som  grundstenen  lades  till  det  slott  vid  Haga.  som  al- 
drig blef  utfördt.  Lunderna  vid  Haga  vimlade  pä  förmiddagen 
af  cykloper  och  skogsnymfer  i  brokigt  upptåg;  verser  afsjöngos, 
till  hvilka  J.  G.  Oxenstjerna  skrifvit  orden  och  abbé  Vogler  — 
(.iå  nyss  anländ  till  Sverige  —  musiken;  en  liten  eskader  af  slu- 
par, anförda  af  storamiralen  hertig  Karl,  mottog  den  lysande 
skaran  till  en  utfärd  pä  Brunnsviken;  och  sedan  intogs  middags- 
maltiden i  det  gröna,  i  Hagaparkens  skuggiga  löfsalar.  Festen 
fortsattes  pä  Drottningholm,  dit  man  mot  aftonen  begaf  sig  i 
vagn  och  pä  hvars  teater  uppfördes  Racines  ^Athalie»  i  Murbergs 
öfversättning  och  med  Voglers  musik.  Parken  vid  Drottning- 
holm var  på  aftonen  illuminerad,  äfvensä  dess  »théåtre  de  ver- 
ilure»;  och  deltagarna  gingo  sannolikt  alla  till  hvila  med  det  in- 
tryck, som  en  bland  dem,  hertiginnan  af  Södermanland  —  för 
öfrigt  icke  bland  dem  som  lättast  voro  tillfredsställda  af  fester, 
tillställda  af  konungen  själf  eller  hans  gunstling  —  antecknat  i 
sin  dagbok  att:  »la  fete  était  jolie  et  agréable»  **). 

Men  detta  var  långt  ifrän  alltid  fallet;  den  tid  nalkades,  då 
det  fordrades  verkliga  ansträngningar  att  uppehålla  nöjets  tradi- 


*i  D.  '',',2  1787  (Eriksb.  ark.).  Ur  samma  bref,  skrifvet  under  prin- 
sessans vistelse  i  Tyskland,  kunna  följande  nyheter  frSn  teatervärlden  förtjena 
antecknas:  «Le  théåtre  de  Stenborg  marche  a  grands  pas;  il  a  donné  une 
]iiéce  appelée  'Kronofogdarne',  qui  selon  moi  est  délicieuse;  il  vient  de  don- 
ner  'Zeniire  et  Azor'  avec  assez  de  succés.  Risteli  se  soutient  aussi.  détesté 
par  la  cour,  adoré  par  la  petite  bourgeoisie  .  .  .  De  Broen,  Tellerstedt,  Schy- 
lander  sonl  des  acteurs  qu'on  ne  peut  se  dispenser  de  voir  avec  plaisir,  mais 
les  femmes  et  les  amoureux  sont  si  mauvais  et  paraissent  enipirer  tous  les 
jours,  que  cela  fait  pitié.  Je  viens  d'établir  un  spectacle  d'enfants  pour  les 
former  au  tliéålre  et  amuser  le  roi  par  une  nouveauté  sans  pretention.  Cetle 
liagatelle  eut  un  succés  dts  plus  étonnans;  on  ne  parle  que  de  cela.  et  je 
riose  me  montrer  pour  ne  pas  étre  étoufte  par  tous  ceux  qui  veulent  avoir 
des  billets».  —  Se  för  öfrigt  »Bref  rörande  teatern  under  (rustaf  111,  utg.  af 
E.  Le\venhaupt'>,  hvarest  linnas  tryckta  .åtskilliga  utdrag  ur  Armfelts  bref- 
vexling  med  Gustaf  III   och  andra,  1788  —  1792. 

**)  Hertiginnans  dagbok,  Aug.  1786.  Jfr  äfven  hennes  bref  till  gref- 
vinnan  -S.  Piper.  tr.  såsom  bilaga  till  Fersens  llist.  skrifter  VI:  169,  och  Eicli- 
horns  uppsats  »Haga»,  i  Svenska  .Stutlier  II:  5.  Se  äfven  Ny  Illustrerad  Tid- 
ning l87t,  n:r  27.  hvarest  tinnes  införd  en  teckning  af  den  lillärna<le  slotts- 
l'ygguaden  vid   Haga. 

Tfijnih-,  Q.  AI.  Annfelt.  11 


^    IÖ2    — 

tioner.  Betecknande  är  livad  Armfelt  härom  skrifver  i  ett  bref 
från  början  af  1788*).  »I  tisdags  hade  vi  maskeradbal,  i  dag, 
fredag,  omigen;  alla  dagar  gifvas  spektakler,  ofta  tvenne  olika. 
Man  skulle  nästan  vilja  svära  på,  att  man  har  roligt,  men  jag 
tror  att  någon  ond  ande  råder  för  allt  det  här,  därföre  att  alla 
människor  se  ut  som  vore  de  pä  begrafning.  Se  här  i  få  ord 
anledningen.  Människorna  utgöras  af  dels  dem  som  hafva  myc- 
ket att  göra,  dels  af  dem  som  icke  ha  något  att  göra,  men  vilja 
få  det;  dels  slutligen  af  dem  som  hvarken  göra,  eller  vilja  göra 
någonting.  För  de  förstnämnda  eger  nöjet  endast  värde  såsom 
hvila  efter  arbetet;  de  andra  i  ordningen  hafva  icke  roligt,  där- 
före att  de  hänga  upp  sig  pä  allting,  kritisera  allting,  finna  all- 
ting dåligt,  som  de  ej  själfva  utfunderat;  den  tredje  klassen  slut- 
ligen gäspar,  sofver,  äter,  frågar  efter  ingenting,  har  icke  roligt 
af  någontings  **). 

Luften  var  tryckande:  det  var  icke  långt  till  stormens  utbrott. 

Redan  innan  Armfelt  utsågs  att  vårda  teaterns  angelägen- 
heter, hade  han  blifvit  kallad  att  intaga  en  plats  i  den  nystiftade 
Svenska  Akademien  och  sålunda  vunnit  ett  slags  officieit  erkän- 
nande såsom  en  af  svenska  vitterhetens  främsta  vårdare.  Hans  lit- 
terära förtjenster  kunde  knappast  berättiga  honom  till  utmärkelsen 
att  vara  den  främste  af  de  fem  ledamöter,  som  valdes  af  de  tretton, 
hvilka  konung  Gustaf  själf  utsett.  Valet  var  tvifvelsutan  en  upp- 
märksamhet mot  konungen,  som  genom  akademiens  stadgar  lem- 
nat  utrymme  för  inväljandet  af  personer,  som  på  grund  af  sin 
samhällsställning  n  allmänna  sammanlefnaden  stadgat  sin  smak''. 
Armfelt  kunde  dock  med  skäl  räknas  till  de  vittra  i  denna  klass 
af  akademister;  och  det  var  icke  blott  smicker,  då  Kellgren  i 
sitt    svar    pä   Armfelts  inträdestal  ***)  talade  om  Armfelts  »glada 

*)  Till  prinsessan  Solia  Albertina  (Eriksb.  arkiv). 

**)  Ur  ett  annat  bref  från  samma  tid  lill  Solia  Albertina  kan  förtjcna 
anftiras  följamle  kuriosum:  '"Notre  reine  est  un  peu  plus  douce  que  l'année 
passéc,  mals  rinnneur  s'en  méle  toujours  un  jieu.  quoique  il  n'y  a  au  fond 
que  les  femmes  de  chambre  qui  en  palissent.  Men  man  handlerar  henne 
som  elt  ruttet  ägg,  et  par  conséiiuent  il  n'y  a  pas  d'occa'iion  (réclater".  -- 
Vidare  i  samma  liref:  "'Le  prince  Charles  fait  les  ballets  de  'Gustaf  Adolf 
et  Ebba  Hrahe';  les  danseurs  se  disputent  avec  lui,  mais  cela  occupe  .  .  . 
Les  assembiées  ä  la  Bourse  sout  tristes,  et  ne  consistent  que  de  fort  j>eu  lie 
nionde;  mais  en  revanche  le   Roi  y  est  plus  souvent". 

***)  \).  "/.,  1786.  Det  innehöll  ett  äreminne  öfver  Guslaf  Wasa,  och 
har  blifvit  strängt  i)ed(Jm(ll,  s.isom  vittnande  om  förfatlarc\s  oförniSga  att 
framl)riiiga  "n.lgonling  af  artistisk  komjiosition  och  estetiskt  värde".  (  \tter- 
l)om,    Sv.  siare  och  skalder.   VJ:    i8o).      Det   nr   lielt   kort  det   upptager  en- 

dast 7  sidor  i  akademiens  Handlingar  (1:  85  o.  f.)  —  samt  (tirde  näppiligen 
li.afva    gjort     ansprrdc     p."\    all    giiiln   s.^som   vällalighelsstycke.      Del    har  en    viss 


—  1 63  — 

snille  och  lätta  hand»,  samt  yttrade,  att  j>allmänlietcn  sett  honom 
i  sällskap  med  sänggudinnorna,  förr  än  hon  såg  honom  uppvakta 
vid  tronen»  *).  »Icke  nöjd  med  att  gifva  sänggudinnorna  er  kär- 
lek», heter  det  vidare,  »har  ni  fortsatt  att  gifva  dem  er  dyrkan 
och  ert  offer».  Såsom  Armfelts  vittra  hederstitel  anföres  sär- 
skildt  hans  dramatiska  begåfning,  hvarigenom  han  riktat  svenska 
vitter  heten  med  en  »ny  art  af  skådespel,  där  allt  är  rörelse, 
verkning  och  sång»  **). 

Armfelt  blef  Svenska  Akademiens  förste  direktör  efter  Kell- 
gren, hvilken  akademiens  först  utnämnda  ledamöter  därtill  utsett. 
Den  förste  nyvalde  ledamot,  som  Armfelt  i  denna  egenskap  hel- 
sade,  var  Leopold,  hvilken  år  1786  gjorde  sitt  inträde  bland 
konung  Gustafs  omj^ifning.  Armfelt  hade  varit  den  som  ä  ko- 
nungens vägnar  mottagit  Leopold  vid  hans  ankomst  till  hufvud- 
staden  frän  Upsala  och  som  infört  honom  till  konungen;  bostad 
erbjöds  Leopold  i  Armfelts  rum  pä  slottet  ***).  Redan  från  denna 
tid  daterar  sig  den  vänskap  mellan  de  båda  nära  jämnåriga 
yngsta  ledamöterna  af  svenska  akademien  —  Armfelt  var  29, 
I.eopold  30  är  —  som  räckte  lifvet  igenom  och  som  funnit 
mänga  uttryck  i  poemer  och  bref,  växlade  mellan  Leopold  och 
Arnifelt  7). 

Om  Armfelt  sålunda  kunde  räknas  till  vitterhetens  vänner 
och  beskyddare  och  i  viss  mån  äfven  till  dess  idkare,  så  synas 
de  lärdas  idrotter  i  den  form,  som  de  framträdde  i  det  samtida 
lifvet  vid  lärdomssätet  i  Upsala,  icke  i  samma  mån  hafva  egt 
hans    sympatier.     Kändt  är,  att  konungen  under  åren    1786 — 88 


uppstyltad  högtidlij^het,  som  onekligen  röjer  brist  på  mognad  och  vana  vid 
framställning  af  detta  slag.  Orättvist  är  dock  helt  visst  att  därefter  bedöma 
Armfelts  vittra  begåfning. 

*)  Hriri  låg  mindre  (ifverdrift.  än  det  måhända  synes.  Armfelt  ansågs 
utan  tvifvel  af  allmänheten  såsom  en  af  hofvets  beaux-esprits;  och  tvisten 
om  författarskapet  till  den  populära  vaudeville,  som  först  gjort  hans  namn 
kändt  inom  litteraturen,  var  ännu  icke  uppfunnen.  (Jfr  ofvan  s.  57,  Ristelis 
.\nekdoter  ni.   fl.  samtida  skrifter). 

**)  Sv.  Akad:s  Handl.  I:  gS,  96.  jfr  om  Kellgrens  tydliga  hänsyft- 
ning på  '"Tillfället  gör  tjufven"  Bottigers  Minne  af  Kellgren  (Sami.  skrifter 
V:  181). 

***)  Se  Beskow,  Minne  af  Leopold  s.   56  (Sv.  Akad:s  Handl.  35). 

t)  Beskow  (Minne  af  Leopold  s.  417)  meddelar  ett  utdrag  af  et;  bref 
från  Armfelt  till  Éhrenström  ^/j  i8fl,  hvarest  yttras  om  Leopold:  "  Fout  ce 
(|ui  vient  de  n  )tre  Apollon  et  tout  ce  que  vous  me  dites  ile  cet  homme  rare. 
fait  du  bien  au  coeur  et  ä  Tesjirit.  11  faut  le  connaitre,  comme  j  ai  appris  a 
le  faire,  dans  ces  temps  désastreux.  pour  l'aimer  avec  admiratiun.  et  ne  sachant 
jamais  pjur  si\r  si  c'est  å.  son  ame  ou  a  son  génie  qu'il  faut  donner  la  pré- 
férencr*".  Se  vidare  rörande  Armfelts  t)ch  Leopolds  förhållande  uppsatsen 
"Armfelt  och   Leopold"  af  E.    legnér  i   tidskriften   "Samlaren"    1881. 


—    164  — 

ofta  plägade  företaga  resor  till  Upsala,  hvars  högskola  för  ho- 
nom syntes  hafva  erhållit  ett  ökadt  intresse,  sedan  den  unge 
kronprinsen  blifvit  utsedd  till  dess  kansler,  och  konungen  i  lians 
namn  själf  åtagit  sig  närmaste  ledningen  af  dess  angelägenheter. 
Han  vistades  där  stundom  längre  tider,  sysselsatt  med  att  åhöra 
föreläsningar,  bevista  disputationsakter  och  pläga  umgänge  med 
universitetets  lärare  och  mera  bemärkta  lärjungar.  Traditionen 
om  dessa  besök  lefde  länge  i  Upsala,  och  de  hafva  ansetts  så- 
som glanspunkter  i  högskolans  historia  *).  Vistelsen  i  Upsala 
synes  dock,  att  döma  efter  Armfelts  beskrifning,  ingalunda  af 
konungens  uppvaktning  hafva  betraktats  med  samma  välvilliga 
ögon.  Armfelt,  som  under  åtminstone  tre  af  dessa  Upsala-besök 
var  konungen  följaktig,  ansäg  Upsala  som  »la  grotte  de  Tennui»  **) 
och  försäkrade  att  alla  i  konungens  följe,  frän  öfverste  kammar- 
junkarna  till  kökspojkarna,  längtade  att  komma  tillbaka  »till  värt 
fädernesland  och  skiljas  vid  detta  elände».  »För  att  roa  oss», 
heter  det  i  ett  af  hans  bref,  »ställer  man  till  disputationsakter, 
hvarest  det  akademiska  pedanteriet  visar  sig  i  all  sin  glans»;  en 
sådan,  som  räckt  i  3  ^j^  timma,  i  sträng  köld  och  drag,  hade 
man  nyss  förut  mast  uthärda. 

Någon  gäng  väckte  dock  dessa  akademiska  öfningar  äfvcn 
den  misslynte  hofmannens  intresse,  huru  litet  han  än  eljest  fann 
det  med  sina  lefnadsvanor  förenligt  att  sä  där  »hufvudstupa  ka- 
sta sig  i  vetenskaperna».  Särskildt  erfor  han  ett  lifligt  intryck 
af  den  berömda  disputationsakt,  dä  Thorild  i  närvaro  af  koniuigen 
och  hans  hof  försvarade  sin  »Kritik  öfver  Montesquieu».  I  ett 
bref  till  prinsessan  Sofia  Albertina  har  han  pä  följande  sätt  skil- 
drat detta  uppträde  ***).  »Sista  dagen  af  vär  vistelse  i  Upsala 
fängslade  en  disputationsakt,  som  räckte  tre  timmar,  up[)märk- 
samheten  hos  400  åhörare  och  beredde  ett  verkligt  nöje.  En 
person  vid  namn  Thorild,  som  i  allt  söker  vara  olik  alla  andra, 
som  har  tillegnat  sig  Ehrensvärds  stil  och  filosofi,  försvarade  en 
afhandling  .  .  .  Hans  snille,  hans  ftiredrag,  hans  vältalighet  och 
den  eld,  som  framlyste  i  hans  blick  och  ätbörder,  väckte  allas 
förvåning.  Härmed  förenade  han  en  saltad  qvickhet  och  sade 
ofta  grymma  epigrammer;  slutligen  kom  han  oss  att  skratta,  sä 
att  vi  fingo  tårarna  i  ögonen.  Själfva  den  tjocke  Schröderheim, 
hvars    qvickhet    annars  sällan  tryter,  blef  slagen  till  marken,  dä 

*)  .Se   Atterhoins  litliga  skildring   '\  .Sv.  siare  och  skalder   IV:   210. 
*♦)  Uttryck   i   bref  till   hans   hustru    "/,,    17X6. 
***)  ''/a    '7^8  (Erikshergs  arkiv,      (fr  Gi-ijt-r  (uist.   raiip.    ill.  z:  1 00,  och 
Attcrbom.  anf.  st.   IV:  23O  ^aml  ( >.    l.evcrtins   u|)psats    Thorilds  disputationsakt 
i  Samlaren    XIII;. 


-  i65  - 

mot  honom  slungades  en  jämförelse  med  —  Venus,  sä  bitande, 
att  Scbröcierheim,  ganska  oförtjent,  nu  för  tiden  för  heta  Venus 
frän  Upsala,  liksom  Venus  di  'Medicis  m.  fl.»  —  Man  finner  af 
denna  skildring,  att  det  icke  blott  var  en  yttring  af  Thorilds  van- 
liga skrytsamhet,  d.i  han  i  ett  bref  till  Pehr  Tham  om  sin  disjiuta- 
tionsakt  berättar,  att  ^Schrcidcrheim  red  af,  hängande  ur  sadeln». 

Uppträdet  var  tydligen  mera  i  Armfelts  stil  än  de  vanliga 
disputationsakterna,  om  hvilkas  akademiska  pedanteri  han  kanske 
icke  hade  sä  orätt  att  tala.  A  konungens  vägnar  besökte  Arm- 
felt,  jämte  ett  lysande  följe  af  andra  hofmän,  samma  dag  den 
segerrike  disputationshjälten  pä  hans  anspråkslösa  studentkam- 
mare. Armfel  t  förde  å  de  öfrigas  vägnar  ordet  ooh  betygade 
honom  konungens  välbehag.  Han  gjorcle  sig  underrättad,  huru- 
vida ryktet  om  Thorilds  tillärnade  resa  till  fingland  vore  sannt. 
och  det  uppgifves,  att  han  med  anledning  af  dennes  jakande 
svar  erinrat  honom,  att  i  Sverige  under  konung  Gustafs  tid  snil- 
lets företräde  vore  erkändt,  samt  att  det  berodde  på  Thorild 
själf  att  personligen  få  erfara  det  *). 

Äfvcn  sedan,  dä  Thorilds  sdoctoral*  misslyckats,  synes 
Armfelt  hafva  stått  i  förbindelse  med  den  snillrike  svärmaren. 
Till  Armfelt  vände  sig  Thorild  med  anhållan,  att  han  hos 
konungen  måtte  upplifva  öfvertygelsen  om  hans  skicklighet, 
hvilket  vore  »hans  enda  meritlista»  för  erhållande  af  en  anställ- 
ning, genom  hvilken  han  kunde  lofva  konungen  och  hans  son 
»lärda  nöjen,  och  att  genom  någon  smak  af  den  brillant  och 
höghet,  som  tillhöra  en  professor,  lifva  upp  hans  bok-orakler  i 
Upsala».  Thorild  vände  sig  till  Armfelt  med  denna  framställ- 
ning, enligt  sina  egna  ord,  därföre  att  denne,  »den  högste  och 
allrahärligaste  af  konungens  serafer»  därjämte  hade  »den  mänsk- 
liga amabilitet,  hvilken  jag  egentligen  förstår  och  därför  egent- 
ligen tillber»  **). 

Till  tjenstgöringen  vid  hofvet  och  teatern  samt  åliggandet 
att  följa  konungen  på  hans  resor,  kommo  äfven  de  militära  plig- 
terna,  hvilka  alltid  lägo  Armfelt  varmt  om  hjärtat.  I  harje  ar, 
efter    återkomsten    frän    den    italienska   resan,  bevistade  Armfelt 

*)  Atterbom,  anf.  st.  s.  245.  Jfr  dock  Ljunggren,  Sv.  Vitt.  Häfder  I: 
373  ö.  f. 

**)  Thorilds  bref  till  Armf  It  finnes  tryckt  i  Portefeuille  II:  130.  Hans 
afsigt  med  denna  "supplik'  var  att  erhålla  survivance  på  en  profession  i  (llo- 
soti  eller  estetik.  Se  Atterbom,  anf.  st.  s.  303,  och  Ljunggren,  s.  3SS;  jfr 
Thorilds  senare  bref  till  Armfelt  med  begäran  om  penninglån,  tr.  i  Samlaren 
V:  116. 


—  i66  — 

öfningslägren  i  Finland.  Kapten  vid  gardet  och  öfverstelöjtnant 
i  arméen  sedan  1783,  hade  han  vid  början  af  1786  blifvit  ut- 
nämnd till  öfverstelöjtnant  vid  Nylands  infanteriregemente;  un- 
der 1787  blef  han  detta  regementes  öfverste  samt  utnämndes 
pä  samma  gäng  till  generaladjutant.  Han  var  dä  nyss  fyllda 
trettio  är. 

Befordringarna  hade  onekligen  gätt  hastigt,  och  mången 
fann  dem  utan  tvifvel  oförtjenta.  Armfelt  hade  dock  den  lyckan 
att  inom  kort  kunna  visa,  att  hoflifvet  icke  gjort  honom  oduglig 
för  krigarens  yrken.  Ett  är  hade  knappast  förflutit  efter  den 
sista  utnämningen,  innan  den  unge  öfversten  hade  allvarsamma 
nappatag  med  ryssarna,  hvilka  han  såsom  anförare  för  svenska 
avantgardet  gätt  till  mötes  i  deras  eget  land.  Af  större  bety- 
delse var  icke  den  framgång,  han  dä  vann;  men  hans  mod.  och 
hvad  vigtigare  var,  hans  heder  sattes  pä  prof,  hvilka  han  bestod 
bättre  än  mängden  af  hans  vapenbröder. 


Såsom  en  förbtredelse  till  krigets  utbrott  1788  iir  att  be- 
trakta den  resa  till  Köpenhamn,  som  konung  (justaf,  ätföljd  af 
Armfelt,  företog  1787.  Underrättelsen  om  Turkiets  krigsförkla- 
ring mot  Ryssland  anlände  till  Stockholm  i  September  samma 
år;  och  ögonblicket  syntes  konungen  vara  kommet  att  hämnas 
de  oförrätter,  han  ansett  sig  lida  af  kejsarinnan,  att  göra  slut 
])å  Rysslands  otillbörliga  ingrepp  i  Sveriges  angelägenheter  — 
Markoffs  uppträdande  vid  1786  års  riksdag  hade  erinrat  om 
nödvändigheten  att  vara  pä  sin  vakt  — ,  och  att  genom  ett 
oväntadt  angrepi)  vid  den  för  Ryssland  mest  olägliga  tidpunkt 
nedslå  det  hotande  väldet  i  öster.  Det  politiska  system,  som 
konungen  för  detta  ändamål  uppgjort,  bestod,  utom  i  samverkan 
med  Turkiet,  i  närmare  anslutning  till  Danmark  och  England 
samt  Preussen,  hvars  nye  konung  han  hoppades  lättare  kunna 
vinna  för  Sveriges  intressen  än  den  gamle,  nyss  bortgänL;ne 
ränksmidarcn  1'Vedrik  II.  Den  bekymmersamma  inre  ställningen 
i  Frankrike  gjorde  det  nödigt  att  lemna  Sveriges  äldsta  bunds- 
forvandt  utom  räkningen.  1mi  hufvuduppgift  var  att  vinna  Dan- 
mark, Rysslands  gamle  bundsförvandt:  Sverige  måste  betryggas 
mot  ett  anfall  i  ryggen,  da  kriget  mot  Ryssland  blcfve  förkla- 
radt.  UnderhandlingcMi  med  danska  regeringen  var  vigtig,  och 
konungen  beslöt  att  pi-rsonligen  utföra  den  i  Kö|ienliamn.  l^ör- 
beredelserna  till  denna  resa  skedde  i  största  hemliglut:  h varken 
niedlemmarna    af  konungens  egen  familj  —  icke  ens  drottningen 


—  167  — 

eller  hertiginnan  af  Södermanland  —  eller  det  talrika  följet,  visste 
hvart  resan  gällde  frän  Karlskrona,  dit  färden  först  ställdes ;  icke 
lieller  hade  Gustaf  i  Köpenhamn  lätit  pä  förhand  tillkännagifva 
sin  ankomst  *). 

Armfelt  var  en  af  de  fä,  som  frän  början  synas  hafva  va- 
rit invigda  i  konungens  krigsplaner  och  som  visste  hvad  resan 
afsäg.  Dock  synes  han  redan  frän  början  endast  med  betänk- 
samhet hafva  betraktat  de  vidtgäende  planerna;  hans  brefväxling 
frän  denna  tid  bär  därom  mångfaldiga  vittnen.  En  vecka  före 
afresan  till  Köpenhamn  uttalade  han  sig  t.  ex.  pä  följande  sätt 
i  bref  till  prinsessan  Sofia  Albertina:  »Alliansen  med  Frankrike 
är  betydelselös,  sedan  det  förlorat  sin  företrädesrätt  och  sitt  in- 
flytande. Att  kasta  sig  i  ett  krig  eller  att  ingripa  i  ett  grann- 
rikes gigantiska  planer,  skulle  vara  att  handla  rakt  emot  sina 
egna  intressen.  Hvad  återstår  då  att  göra?  Att  förhålla  sig  lugn, 
hvarken  förklara  sig  för  eller  emot  någon,  låta  sakerna  sköta 
sig  själfva,  begagna  sig  af  andras  dårskaper  och  förvärfva  för- 
troende och  anseende.  Jag  vågar  icke  påstå,  att  man  alldeles 
delar  min  åsigt  härutinnan;  men  jag  hoppas  att  det  skall  komma 
med  tiden»  **).  —  Dessa  åsigter  kunde  icke  vara  konungen  obe- 
kanta; men  det  oaktadt  synes  hans  val  tidigt  hafva  fallit  på 
Armfelt  att  såsom  underhandlare  främja  hans  syften.  I  Köpen- 
hamn, dit  Armfelt  från  Karlskrona  var  konungen  följaktig,  var 
det  konungen  själf,  som  utförde  själfva  hufvud-underhandlingen, 
men  fråga  var  å  banc  att  därifrån  afsända  Armfelt  till  London, 
för  att  vinna  engelska  hofvets  tillslutning;  och  efter  återkomsten 
frän  Köpenhamn  fortforo  ryktena  om  Armfelts  tillärnade  be- 
skickningar till  än  det  ena,  än  det  andra  af  Europas  hof  ***). 
Dessa  förslag  kommo  icke  till  utförande;  men  den  rol,  som 
Armfelt  kom  att  spela  vid  besöket  i  Köpenhanm,  blef  icke 
obemärkt. 


*)  Se  Odliner,  G,  III:s  besök  i  Köpenhamn  i  Hist.  Tidskr.  18S1,  s.  161 
o.  f.  samt  Koersiier,  Gust.  III:s  yttre  politik,  närmasi  före  ryska  krigets  ut- 
hrou.     Akad.  afli.  Ups.    1882. 

**)  '/lo  "787  (Eriksbergs  arkiv). 
***)  Från  Malmö  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru  C/, q)  om  den  ifråga- 
satta resan  till  London:  »J'en  frémis  par  plus  d'une  raison;  mais  il  faut  toul 
sacrifier  å  la  volonté  du  niaitre*.  Dock  torde  han  icke  hafva  varit  obenägen 
.itt  beträda  den  diplomatislca  banan,  att  döma  af  ett  yttrande  i  ett  aimat  bref 
från  samma  tid  (^Vio)  ^'"  '''"  hustru.  Underhandlingen  i  London  drefs  ge- 
nom svenske  ministern  därstädes,  frih.  G.  A.  v.  Nolcken,  och  dit  afsändes  i 
Jan.  1788  hofjunkaren  Jennings  med  nödiga  instruktioner,  .Se  Koersner,  anf, 
st.   s.  38, 


—  i68  — 

Om  resan  till  Danmark  och  vistelsen  i  dess  hufvudstad 
lemna  Armfelts  bref  några  upplysningar,  som  kunna  förtjena 
antecknas.  Frän  Karlskrona^  dit  konungen,  såsom  nämndt,  först 
begaf  sig  under  förevändning  att  inspektera  flottan,  gick  resan 
öfver  Kristianstad  till  Lund,  »där  biskopen  orerade  öfver  '/j 
timma»  och  till  Malmö,  »där  intet  vankades  ölostvassla  en  gSng». 
För  att  ännu  omedelbart  före  afresan  till  Köpenhamn  leda  den 
allmänna  uppmärksamheten  på  villospår,  beställdes  från  Malmö 
skjuts  till  Ystad,  Ännu,  dä  man  gick  ombord  för  att  fara  öfver 
Öresund,  trodde  mänga  af  konungens  följe,  att  fråga  var  om  en 
utflykt  till  Landskrona;  och  den  svenske  envoyén  i  Köpenhamn 
baron  Sprengtporten  fick  först  veta  konungens  ankomst  en 
timma  innan  den  skedde  *).  Hans  medhjälpare  baron  d'Albedyhl, 
som  kommit  konungen  till  mötes  i  Malmö,  afsändes  för  att  un- 
derrätta Sprengtporten  om  hans  ankomst. 

Om  Armfelt  vid  besöket  på  Marienlyst  sommaren  1786 
funnit  danska  hofvet  föga  egnadt  att  ingifva  vördnad,  sä  synes 
förhållandet  nu  hafva  varit  alldeles  motsatt.  Den  svenske  ko- 
nungen uppträdde  denna  gång  icke  inkognito:  han  mottog  in- 
bjudningen att  bo  pä  slottet,  hvarest  allt  gjordes  för  att  mottaga 
den  kunglige  gästen  med  tillbörlig  etikett.  »Hvarje  dag  gafs 
galamiddag»,  berättar  Armfelt,  »efter  hvars  slut  teaterföreställ- 
ningen började  kl.  5,  sedan  följde  dominobal  eller  'appartement', 
cour  och  konsert.  Allting  egde  hela  värdigheten  af  en  stor  cere- 
moni jämte  en  verklig  prakt;  ståtliga  salar,  en  ordning  och  glans, 
hvaraf  vi  icke  ens  känna  en  skuggbild.  Sällskapstonen  var  icke 
glad;  damerna  fula,  men  bildade  och  artiga».  -  -  Bland  hofvets 
damer  fann  Armfelt  isynnerhet  prinsessan  Louise  Augusta,  gift 
med  hertigen  af  Augustenburg,  intagande;  och  den  vackra  prin- 
sessan mottog,  såsom  det  sades,  icke  med  likgiltighet  den  hyll- 
ning, som  den  svenske  hofmannen  alltid  var  färdig  att  gifva  ät 
skönheten  **), 


*)  Jfr  fl'All)eflyhls  berättelse  i  lians  1  tryckta  men  aMri;^  utgifiia)  »Uc- 
rällclsc  rörande  frili.  G.  d'AlhefIylils  tjeiistgiirin};  under  konung  Gustaf  III :s 
regementstid»,  som  ligger  till  grund  för  Schinkel-Uergmans  skildring  af  be- 
söket i  Köpenhamn  och  äfven  varit  anlitad  af  senare  forskare,  samt  är  om- 
tryckt i  Ahnfelts  Frän  Europas  liof  I. 

*■*)  Enligt  d'Albedyhls  berättelse  var  ett  rykte  gängse  inom  den  ili- 
])lomatiska  världen,  att  jirinsessan  af  Augustenburg  förälskat  sig  i  Armfelt 
och  genom  sitt  inflytande  väsentligen  bidragit  till  den  utmärkelse,  lian  seder- 
mera erhöll  af  danska  hofvet.  lJ'AllH-dyl)l  aiis.lg  Armfeli  själf  iller  Gustaf 
III  säsom  iippliof  till  <lctta  ryklc,  som  han  icke  ilrojdc  aU  iniieiälta  till  ko- 
nungen. Kar.iklerisli>kl  är  (Juslaf  llhs  yttrande  om  Armfelt  i  svaret  till 
d"Albedyhl;    »(,)uanl  ä  M.  d' Armfelt,  il   est  sur  i|u'on   n'a  pas  mal  choisi  pour 


—  169  — 

I  de  politiska  underhancilinq;arna  mellan  konungen  och  dan- 
ske statsministcrrn  grefve  Bernstorft  tog  Arnifclt  ingen  del,  men 
följde  dem,  säsom  naturligt  var,  med  lifligaste  intresse  och  med 
varma  önskningar  om  deras  framgång.  >Vi  möta  här»,  skrifver 
han  (V11)  frän  Köpenhamn,  »ett  betydande  motstånd  af  ryska 
partiet,  i  spetsen  för  hvilket  står  Schack.  Men  man  far  icke 
misströsta  om  framgången  af  en  underhandling,  som  har  till  sin 
uppgift  det  allmännas  välfärd  och  tvennc  staters  ära.  hvilka  ge- 
nom dess  lyckliga  utgång  skulle  kunna  befria  sig  från  en  tryc- 
kande öfvermakt>\  —  Att  dessa  underhandlingar  om  ett  förbund 
med  den  grannstat,  mot  hvilken  konung  Gustaf  för  icke  sa  läng 
tid  tillbaka  hyst  helt  andra  afsigter,  skulle  väcka  förvåning  och 
nyfikenhet  inom  det  svenska  hofvet,  var  själtklart;  och  särskildt 
var  Armfelt  nyfiken  att  fä  veta  hvad  intryck  detta  närmande 
gjort  på  den  svenska  drottningen,  danske  konungens  syster.  Han 
bad  sin  hustru  utforska  drottningens  tanke  härom. 

Kändt  är,  att  konung  Gustaf  icke  vann  sitt  ändamål:  i  stäl- 
let för  en  oft"  och  defensiv  allians  och  ett  familj-fördrag  med 
Danmark,  fick  han  nöja  sig  med  en  förklaring  i  allmänna  (orda- 
lag om  danska  hofvets  vänskapliga  tänkesätt  mot  Sverige  (^ch 
en  försäkran,  att  konung  Gustafs  besök  i  Danmark  uppfattats 
säsom  en  underpant  för  betryggandet  af  lugnet  i  Norden.  Han 
återvände  till  Sverige,  till  utseendet  ncijd  med  resultatet  af  sin 
resa,  och  skyndade  att  från  Helsingborg,  där  han  dröjde  nägra 
dagar,  öfversända  sitt  svar  pä  danska  hofvets  vänskaps-deklara- 
tion samt  att,  till  betygande  af  sin  aktning  och  tillgifvenhet  för 
sina  danska  fränder,  forläna  sin  envoyé  därstädes  baron  Sprengt- 
porten  den  högre  värdigheten  af  ambassadör  *). 

Till  öfverbringare  af  dessa  betygelser  af  konungens  till- 
fredsställelse   med    besöket    i   Danmark  —  till   dem  hörde  äfven 


donner  de  la  vraisemblancc  ä  la  chose.  Cet  airaable  cavalier,  qui  n'a  jainais 
iiégligé  le  service  des  dames  et  (|ui  i)'est  pas  fait  pour  en  étre  maltraitc,  n'a 
pas  maiKjué  de  rendre  liommage  a  la  beauté  aussi  qu'ä  toutes  ies  autrcs  i]ua- 
lités  de  la  plus  aimable  des  princesses  .  .  .  Mais  il  faut  rendre  justice  ä  ^I. 
d'Arnifeli.  11  n'a  pas  nioiiis  de  discrétion  que  de  mérite,  et  s'il  avail  eu  le 
bonheur  de  toucher  le  coeur  de  la  princesse  ma  niéce,  certes.  le  respect  et 
le  mystére  auraient  consacré  une  flamme  si  lielle».  —  Konungen,  som  sade 
sig  först  genom  d'Albedyhls  bref  hafva  erfarit  detta  rykte,  ansåg  att  det 
bllfvit  utspridt  af  det  ryska  partiet  i  Köpt-nhamn,  för  att  skada  Sveriges  och 
.\rmfelts  intressen. 

*)  i  själfva  verket  hade  Sprengtporten  redan  sedan  två  hr  tillbaka  i 
hemlighet  liafl  ett  ambassadörskrcditiv  pä  fickan,  ehuru  danska  hofvets  håll- 
ning ej  förr  än  nu  gifvit  anledning  till  dess  auvänilning.  Se  Odhncr,  anf. 
st.  s.   106. 


—  I/o  — 

särskilda  konipllmentsbref  till  medlemmarna  af  danska  konunga- 
huset och  statsministrarna  —  utsågs  Armfelt.  Han  medförde 
därjämte  ett  annat  uppdrag,  som  rörde  honom  själf  personligen, 
men  vid  hvilket  konungen  af  politiska  skäl  fäste  synnerlig  vigt. 
Nu  liksom  1783,  efter  den  misslyckade  underhandlingen  i  Fre- 
drikshamn med  kejsarinnan  Katarina,  var  konungen  angelägen  att, 
genom  utverkandet  af  något  uppseendeväckande  yttre  tecken  af 
eftergifvenhet  för  hans  önskningar,  i  allmänhetens  ögon  dölja  sin 
missräkning.  Samma  utväg  som  dä  påtänktes  äfven  nu,  och  med 
bättre  framgång:  Armfelt,  konungens  närmaste  förtrogne,  skulle 
dekoreras  med  danska  elefanter-orden.  Sverige  och  Europa  skulle 
däri  se  ett  bevis  pä  den  nära  förbindelse,  som  blifvit  knuten  med 
danska  hofvet  under  besöket  i  Köpenhamn. 

A  sin  sida  ansåg  sig  konung  Gustaf,  dels  genom  Sprengt- 
portens  ambassadörsfullmakt,  dels  genom  öfverlemnandet  af  Sera- 
flmer-orden  till  danske  arfprinsen  Fredrik  samt  genom  att  er- 
bjuda Nordstjerne-ordens  kommendörsgrad  åt  danske  kronprin- 
sens förtrogne,  hofmarskalken  Bulow,  hafva  å  sin  sida  visat  mot- 
svarande artighet.  Genom  ett  personligt  uppträdande  i  Köpen- 
liamn  skulle  nu  Armfelt,  utan  att  egentligen  själf  tala  i  sin  egen 
sak,  göra  framgången  sä  mycket  vissare.  I  sina  bref  till  ko- 
nungen har  Armfelt  redogjort  for  sin  beskickning.  Hans  fram- 
ställning af  dess  förlopp  afviker  i  vissa  detaljer  från  den,  som 
blifvit  lemnad  af  den  svenske  diplomaten  d'Albedyhl,  på  hvars 
lott  det  föll  att  utverka  ordensdekorationen  åt  Armfelt  och  .som 
för  öfrigt  hvarken  var  välvilligt  stämd  mot  konung  Gustaf  eller 
hans  gunstling.  Vid  sitt  företräde  hos  danske  kronprinsen  emot- 
tog  Armfelt,  enligt  sin  berättelse,  de  varmaste  försäkringar  om 
kronprinsens  tillgifvenhet  för  konung  Gustaf  —  »icke  genom  väl- 
taliga fra.ser,  men  genom  en  enkel  och  naturlig  energi  i  uttryc- 
ken. Vi  gjorde  upp  resplaner  till  Norge,  Sverige  och  till  och 
med  Finland,  och  talte  om  en  mängd  föga  vigtiga  saker,  som 
tillhörde  hans  ålder;  men  hans  yttranden  buro  alltid  stämpeln 
af  en  bestämd  karakter».  Samtalet,  som  räckte  en  timme,  af- 
bröts  genom  hofmarskalken  Biilow,  som  brann  af  otålighet  att 
fä  veta  huru  det  skulle  gå  med  hans  Nordstjerne-kraschan,  hvil- 
ken  konung  Gustaf  före  sin  afresa  låtit  hägra  i  ett  lockande  per- 
spektiv. Kronprinsen  var,  pä  grund  af  sin  vänskap  för  Riilow, 
som  gerom  emottaganth^t  af  tlenna  dekoration  skulle  komma  i 
en  obehaglig  ställning  till  det  mäktiga  ryska  partiet,  föga  bena- 
gfu  att  uppmuntra  saken.  »Men  det  kunde  icke  hjälpas:  favo- 
riten önskar  det,  och  han  foredrager  dekorationen  framför  Ryss- 
lands   och    Schack-Rathlaus    ynnest».     Armfelt  trodde  sig  kunna 


—  171  — 

försäkra  konungen,  att  Biilow,  i  samma  ög-onblick  som  lian 
hängde  det  svarta  bandet  om  halsen,  skulle  »afsäga  sig  djäfvulen 
och  allt  hans  anhang»;  han  hade  därom  gifvit  bestämd  försäkran. 
Den  inflytelserike  hofmannen  ansågs  sålunda  vunnen  för  Sveri- 
ges sak ;  och  detta  kunde  icke  anses  såsom  för  dyrt  betaldt  med 
en  ord^ensdekoration. 

Återstod  genomdrifvandet  af  konung  Gustafs  önskan  att 
för  sin  gunstling  erhålla  utmärkelsen  af  det  danska  blå  bandet. 
Saken  mötte  svårigheter,  dä  detta  ordenstecken  endast  plägade 
utdelas  åt  furstliga  personer  och  innehafvare  af  de  högsta  stats- 
ämbeten, helst  som  medlemmar  af  danska  konungafamiljen,  liksom 
äfven  andra  högt  uppsatta  personer  i  Danmark,  ännu  icke  er- 
hållit denna  utmärkelse.  D'Albedyhl,  som  skötte  underhandlingen 
i  frågan  med  grefve  Bernstorff,  erhöll  det  svar,  att  konungens 
önskan  endast  på  grund  af  skriftlig  begäran  kunde  komma  att 
beviljas.  En  kurir  affärdades  till  Helsingborg;  och  konungen 
skyndade  att  därifrån,  i  ett  bref  till  Armfelt,  öfversända  dels 
ett  bref  till  den  danske  kronprinsen,  i  hvilket  han  förklarade  sig 
med  nöje  gå  dennes  önskan  till  mötes  att  öfverlemna  den  ifråga- 
varande dekorationen  till  Bu'ow,  samt  antydde,  att  Armfelt  un- 
derrättat honom  om  kronprinsens  afsigt  att  pryda  honom  med 
elefanten,  i  hvilket  han  med  glädje  skulle  se  ett  nytt  bevis  på 
den  förtroliga  vänskap,  som  förenade  nordens  båda  regcnter  *). 
—  Konungens  bref  var  skrifvet  med  hans  vanliga  diplomatiska 
skicklighet,  men  det  hvilade  på  ett  missförstånd:  det  innehöll 
icke  en  anhållan  om,  utan  en  tacksägelse  för  den  ifrågavarande 
utmärkelsen,  såsom  vore  den  redan  beviljad.  Rrefvet  skickades 
öppet  till  Armfelt  **). 

Då  han  vid  genomläsningen  fann,  att  konungens  framställ- 
ning förmodligen  icke  skulle  leda  till  något  resultat,  beslöt  han 
att  hos  konungen  begära  ett  nytt  bref,  niera  öfverensstämmande 
med  hvad  man  frän  danska  sidan  väntat.  »Kronprinsen  önskade», 
heter  det  i  Armfelts  svar,  »ett  bref,  för  att  kunna  rättfärdiga  sig 
gent  emot  prins  Fredrik,  skrifvet  i  den  uppriktiga  och  naturliga 
ton,  hvarmcd  E.  Maj:t  alltjämt  bemött  honom.  Han  önskar  lif- 
ligt  att  kunna  visa  E.  Ma):t  sin  tillgifvenhet,  men  han  vill  und- 
vika att  stöta  sig  med  sin  familj,  hvilken,  om  E.  Ma:jt  ej  skrif- 
ver    en  biljett  i  ämnet,  kunde  skylla  honom  för  att  bjuda  ut  sin 

*)  Se  G.   lll:s  bref  till   Armfelt,  aiif.  st.  s.  5,  6  (noten). 
**)   Se    konungens    nyss    citerade    bref.  där  det  uttryckligen  sägcs:    "Jo 
vous  envoie   la  leltre  sous  cachet   volant».     D'Albedyhls   upjigift,   upprepad   af 
Schinkel-Bergman   (I:   336),  att    Armfelt   bröt   det  kungliga  sigillet  för  alt   för- 
vissa sig  om  alt  allt  var  riktigt,  är  således  ogrundad. 


—    172    — 

orden  ät  en  främmande  och  neka  den  åt  sin  egen  slägt».  Äfven 
borde  uttrycken  om  kronprinsens  önskan  att  skafta  Biilow  den 
svenska  ordensdekorationen  ändras.  Kuriren  skickades  tillbaka 
—  för  danska  hofvet  föregafs  att  han  pä  vägen  tappat  ett  paket, 
som  mäste  hemtas  —  och  hann  konungen  i  Falkenberg,  på  resa 
till  Göteborg.  Ett  nytt  bref  till  danska  kronprinsen,  affattadt  i 
öfverensstämmelsc  med  Armfelts  önskningar,  afsändes;  och  svaret 
kunde  nu  icke  utfalla  annat  än  jakande.  Armfelt  erhöll  genom 
grefve  Bernstorft'  underrättelse  därom  och  skyndade  {'"/,,)  att 
berätta  konungen,  att  underhandlingen  lyckligt  blifvit  bragt  till 
slut,  och  att  han  vore  riddare  af  Elefanten.  För  att  emellertid 
antyda,  att  det  endast  vore  pä  konungens  uttryckliga  begäran, 
som  denna  orden  utdelades  ät  Armfelt,  och  för  att  icke  ytter- 
ligare stöta  dem  som  satt  sig  emot  saken  —  danske  arfprinsen 
F^redrik  *),  ryske  ministern  och  hälften  af  konseljen  ~  öfverlem- 
nades  icke  dekorationen  till  honom  personligen.  Den  afsändes 
gtnom  Armfelt  i  ett  försegladt  paket  till  konungen,  under  ut- 
trycklig önskan  att  han  mätte  själf  därmed  pryda  den  nye  rid- 
daren, och  att  detta  först  mätte  ske  pä  konungens  födelsedag 
den  21  Jan.  följande  är.  Armfelt  skyndade  hem,  träffade  ko- 
nungen i  Jönköping,  och  fann  honom,  enligt  sina  egna  ord,  »em- 
porté  de  joie»  öfver  att  saken  lyckats.  Gustaf  skyndade,  utan 
att  fasta  afseende  vid  danske  kronprinsens  önskan,  att  hänga  »le 
bel  animal»  om  halsen  pä  sin  gunstling;  och  den  nye  elefanter- 
ridLiaren  måste,  i  bref  till  d'Albedyhl,  bedja  honom  vid  danskci 
hofvet  förklara,  att  denna  brådska  endast  hade  sin  grund  i  ko- 
nungens glädje  öfver  sakens  framgång  **). 

Efter  misslyckandet  af  den  vigtiga  politiska  underhandling, 
som  försiggått  i  Köpenhamn,  hade  sålunda  denna  ordensfräga 
behandlats  såsom  en  statsangelägenhet  af  högsta  vigt.  Utgången 
väckte  uppseend(;  icke  blott  i  Danmark,  utan  äfven  i  Sverige; 
och  afsigten  därmed  torde  i  någon  män  hafva  vunnits.  ToU, 
som  varit  konungen  följaktig  under  resan,  skref  kort  efter  frän 
Heckaskog  ***):  »Utan  tvifvel  lärer  baron  Armfelts  erhållna  de- 
koration göra  både  afund  och  uppmärksamhet.  Den  har  här  i 
landet  gjort  någon  nytta;  ty  man  ville  utsprida,  att  E.  Maj:ts 
resa  ingenting  uträttat,  att  danska  hofvet  afslagit  alla  propo- 
sitioner,  att    det    isynnerhet    icke    kunnat  förmås  att  afgifva   nä- 


*)    Saintidigl     ni  iiäiiyides    iifven   arfprinsen    Krcilriks  iild.sle  son   Kristian 
l''roiiriU   (sedermera   ki)ruirig    ivristian    VIII)  till    elefaiilcrridilarc. 

**)   Armfelts   href  till   d'All)edyhl.   Nov.   1787  (ICriksbergs  arkiv). 
***)  27   November   1788,  se    Lifliecrona,  J.  C.   Tull,   1:    251. 


—   173  — 

got  skriftligt  eller  synbixrt  markera  sin  tillfredssiällelsc  öfver  E. 
Majits  besöka.  Och  afven  frän  rysk  sida  började  man,  om  ock 
blott  för  en  kort  tid,  oaktadt  de  danska  statsmännens  försigtiga 
hållning,  misstänka  att  deras  niedgörlighet  i  detta  fall  kunde 
innebära  någon  djupare  betydelse.  Det  berättades,  att  ryska 
sändebudet  i  Stockholm  Rasumowski  vid  underrättelsen  om 
Armfelts  dekorering  utropat:  »Voilä  le  traité  fait;  on  nous  a 
trompé»  *). 

Armfelt  själf  synes  frän  början  hafva  varit  vida  mindre  an- 
gelägen om  denna  utmärkelse  än  konungen,  om  också  hans  ung- 
doniliga  fåfänga  icke  kunde  undgå  att  känna  sig  smickrad  att 
vara  innehafvare  af  ett  bland  Europas  högsta  ordenstecken.  En- 
ligt sin  egen  uppgift  **)  hade  han  på  förhand  pä  det  bestämdaste 
undanbedt  sig  utmärkelsen;  och  då  saken  mötte  svårigheter  i 
Köpenhamn,  förklarade  han  i  bref  till  konungen  att  han  »icke 
ett  ögonblick  skulle  känna  sig  misslynt  öfver  att  icke  hafva  fått 
en  utmärkelse,  som  eftersträfvas  af  högt  upi)satta  furstar.  I3et 
är  endast  af  E.  Maj:ts  vänskap  och  förtroende,  som  jag  önskar 
att  prydas,  så  länge  jag  lefver;  och  jag  hoppas  att  aldrig  visa 
mig  dem  ovärdig». 

Det  personliga  intryck,  som  Armfelt  gjort  vid  danska  hof- 
vet,  synes,  oberäknadt  den  afund,  som  hans  ordensdekoration 
framkallat,  hafva  varit  synnerligen  gynnsamt.  Han  medförde, 
enligt  den  nye  ambassadören  Sprengtportens  ord,  utom  sin  or- 
densdekoration, »ett  allmänt  bifall  och  H.  K.  H.  kronprinsens 
synnerliga  aktning»  ''**). 

Själf  synes  han  under  den  närmast  följande  tiden  hafva 
varit  angelägen  att  befrämja  det  goda  förståndet  mellan  Sverige 
och  Danmark,  utan  att  dock  sätta  detta  i  sammanhang  med 
brådstörtade  krigsplaner  mot  Ryssland.  Baron  d'Albedyhl,  som 
under  den  åldrige  svenske  ambassadörens  namn  var  den  som  i 
Köpenhamn  egentligen  bevakade  Sveriges  intressen,  önskade  lif- 
ligt,  att  Armfelt  skulle  åtaga  sig  en  beskickning  till  Köpenhamn 
för  att  fortsätta  den  påbörjade  underhandlingen,  och  han  väntade 
sig,  enligt  hvad  han  skref  till  Armfelt,  mycket  af  den  välvilja, 
med  hvilken  denne  omfattades  af  danske  kronprinsen.  D'Albe- 
dyhl  ansåg,  att  man  ingenting  kunde  vänta  af  den  danska  rege- 
ringen till  Sveriges  förmån  annat  än  en  allmän  önskan  att  få 
lefva  i  godt  förstånd  med  detta  grannrike.     ]!)et  vore  därfore  af 


*)    Kucrsiicr,   aiif.  st.  s.  32. 

**)  Anf.  :xf  (VAlbedyhl  s.  31 

***)   Kucrsner,   auf.  si.  s.   30. 


-   174  - 

vigt  att  vinna  den  unge  kronprinsen  personligen  för  Sveriges 
intressen,  elda  hans  håg  för  krigiska  bragder  och  förmå  honom 
att  bryta  med  det  system  af  slapphet  och  beroende,  som  utgjort 
danska  hofvets  politik  under  ett  hälft  århundrade.  För  vinnande 
af  detta  ändamål  yrkade  han  ifrigt^  att  Armfelt  skulle  utnämnas 
till  Sprengtportens  efterträdare  såsom  svensk  ambassadör  i  Kö- 
penhamn: »för  att  vinna  kronprinsen  och  äfven  hans  syster»,  till- 
lägger d'Albedyhl,  »fordras  nödvändigt  en  person,  som  är  ung, 
älskvärd,  verksam,  glad,  tillmötesgående,  storsinnad,  förbindlig»  — 
allt  egenskaper,  hvilka  i  så  hög  grad  tillhörde  Armfelts  väsen, 
att  om  hans  underhandling  icke  skulle  krönas  med  framgång, 
det,  enligt  d'Albedyhls  ord,  helt  säkert  skulle  vara  fruktlöst  för 
hvilken  annan  person  som  helst  att  försöka.  Den  gamle  Sprengt- 
porten  skulle  helt  säkert  icke  göra  svårigheter  att  lemna  sin 
ambassadörsplats  ät  Armfelt;  för  sin  egen  del  hade  d'Albedyhl 
åt  sig  utsett  svenska  sändebudsplatsen  i  Haag,  och  utbad  sig 
Armfelts  förord  till  denna  plats  *). 

Ryktet  att  Armfelt  skulle  utnämnas  till  ambassadör  i  Kö- 
penhamn var  gängse  i  Stockholm  i  början  af  1788.  Herti<j;innan 
af  Södermanland  har  antecknat  det  i  sin  dagbok  för  Januari 
månad  detta  år,  med  tillägg,  att  afsigten  troddes  vara  att  han, 
efter  vunnen  erfarenhet  i  diplomatiska  värf,  skulle  om  ett  eller 
annat  är  återvända  till  Sverige  för  att  blifva  premierminister. 
Det  bör  dock  anmärkas,  att  hon  tviflade  på  denna  sistnämnda 
uppgift,  därföre  att  »le  roi  n'aime  pas  å  avoir  du  premier 
ministre»  "*). 

Själf  hyste  dock  Armfelt  inga  öfverdrifna  föreställningar 
om  sin  förmåga  att  till  Sveriges  förmån  något  uträtta  hos  Dan- 
marks regent,  gent  emot  hans  ministrars  motstånd  och  hans  egen 
obeslutsamhet.  »Den  aktning,  jag  hyser  för  honom»,  skrifver 
han»,  »kan  dock  icke  i  mina  ögon  gifva  honom  det  snille,  som 
fordras  för  att  afkasta  fördomarnas  ok  och  intrycken  af  en 
sträng  uppfostran».  Om  sin  egen  lämplighet  för  detta  diplomati- 
ska värf  yttrar  han  sig  blygsamt:  »jag  är  ung,  oerfaren,  utan  kän- 
nedom af  allt  som  kallas  ministcriella  angelägenheter,  rättfram, 
utan  finhet  och  förställning  och  tycker  om  att  fc)rstöra  penningar. 


*)  D'Albcflyhl  till  Armfell  Vi  1788  (Eriksb.  arkiv).  De  uppmaningar 
i  detta  syfte  och  ile  vänskai)sl)ctygelser,  som  ii'All>eilyl)l  skickade  »len  iiirty- 
lelscrike  koiiungagunstlingen  under  tiden  närmast  efter  lians  besök  i  Ropen- 
hamn,  bilda  en  märklig  motsats  till  den  mot  Armfelt  föga  v.änliga  ton,  som 
genomgår  d'Albcdylds  tryckta   anteckningar. 

**)  Samma  uppgift,  atl  det  vore  meningen  att  .\rmfelt  skulle  blifva 
rikskansli-r,    forekonuner    i  J.  (i.  ( ).xeiistienias  »Mitt   minne»,  s.  S  (Ups.    Hii>l.). 


-  175  - 

Jag  förutser,  uppriktigt  sagdt,  att  jag  kanske  ej  skulle  hafva  va- 
rit länge  i  Köpenhamn,  innan  jag  gjorde  slut  pä  den  goda  tanke 
om  mig,  jag  möjligtvis  där  efterlemnat.  Man  skulle  vara  en  tok, 
om  man  icke  önskade  att  gagna  sitt  fädernesland  och  till  och 
med  att  offra  allt  därför ;  men  man  måste  känna  sina  krafter  och 
beräkna  deras  utsträckning,  samt  icke  glömma  bort  hvad  Vol- 
taire  säger:  tel  brille  au  second  rang  qui  s'éclipse  au  premier». 

I  sammanhang  med  frågan  om  Armfelts  beskickning  till 
Köpenhamn  stod  förslaget  att  han  skulle  företaga  en  rundresa 
till  de  af  Europas  hof,  hvilkas  förbund  under  för  hantien  varande 
politiska  förhålkinden  vore  för  Sverige  af  vigt.  I  främsta  rum- 
met borde  han  dä  besöka  Köpenhamn,  för  att  där  hos  danske 
kronprinsen  tala  Sveriges  sak  gent  emot  Ryssland,  Att  döma 
efter  brefväxlingen  med  d'Albedyhl,  Ön.skade  Armfelt,  om  dessa 
resplaner  komme  till  utförande,  helst  undvika  att  i  Köpenhamn 
uppträda  i  någon  officiel  egenskap.  »Momenten  är  likaså  kritisk^ 
skrifver  han  i  Januari  1788,  »som  nödvändig  att  profitera  utaf, 
och  mitt  hufvudändamål  är  kungens  väl  och  nytta.  Min  parti- 
culiera  gloire  blir  på  det  viset  ingen,  men  jag  kommer  i  den  cas 
att  därigenom  afstyra  mycket  ondt.  Skall  kungen  i  den  vägen 
fä  råd,  skall  det  ske  mycket  indirekte,  och  ämnet  anses  såsom 
en  affaire  particuliére  och  relativ  till  min  och  kronprinsens  per- 
soner». Hvart  denna  nya  underhandling  skulle  syfta,  framgår  af 
Armfelts  ord  om  nödvändigheten,  att  y>då  man  ej  kan  hindra  det 
onda,  söka  att  till  dess  verkningar  hämma  styrkan  och  oförsig- 
tighctep  af  dess  utbrott»  *). 

Äfven  i  Berlin  underhöll  Armfelt  vid  denna  tid  en  politisk 
brefväxling.  Kändt  är,  att  konung  Gustaf  Til  uppdragit  åt  sin 
syster,  prinsessan  Sofia  Albertina,  som  nyss  mottagit  sin  nya 
besittning  Quedlinburg,  att  vid  preussiska  hofvet  söka  verka  för 
Sveriges  intressen  i  den  konflikt,  som  skulle  stunda;  och  vi  hafva 
redan  sett,  att  Armfelt  före  resan  till  Köpenhamn  meddelat  den 
högättade  qvinliga  underhandlaren  sina  tankar  i  ämnet  **).  Frän 
Köpenhamn  skref  han  ett  nytt  bref  till  Quedlinburg  rörande  vig- 
ten  af  att  öfvertyga  den  nye  konungen  af  Preussen  om  fördelen  af 
en  nära  anslutning  till  Sverige,  på  grund  af  dess  jämvigts-ställ- 
ning   i  Norden,   sedan  Danmark,  såsom  man  hoppades,  ställt  sig 


*)  Drir.mot  synes  det  icke  fullt  klart  på  hvad  säit  i)ch  i  l)vad  luän 
underliandliiigeii  i  Köpenliamu  skulle  h.ållas  lienilig  för  koiumtjeii,  hvilket 
åtskilliga  ytlraiidei»  i   Armfcdls   bref  till  d'All)edylil  synas   antyda. 

**)  Se  ofvan  s.  167.  iJen  brefviixling.  som  Armfelt  uiuleriiöll  med 
prinsessans  följcslagerska,  fröken  Rudenscliölil,  var  icke  heller  alldeles  främ- 
mande  f(ir   pidiliken   (se  ofvan   s.    149). 


i 


—   1/6  — 

på  dess  sida;  och  äfven  sedermera  sparade  han  icke  på  uppma- 
ningar att  icke  förlora  ur  sigte  Sveriges  intresse  af  att  förvärfva 
konungen  af  Preussen  till  bundsförvandt.  Om  denne  med  till- 
mötesgående upptoge  dessa  framställningar,  så  vore  konung  Gu- 
staf beredd  att  begifva  sig  till  Berlin  för  att  personligen  under- 
handla. Det  rykte  om  en  tillärnad  resa  till  Berlin,  hvartill  redan 
Köpenhamnsresan  gifvit  anledning,  skulle  sålunda  besannas.  Den 
svenska  prinsessan  borde  vid  hofvet  utforska,  huruvida  hennes 
broders  ankomst  dit  vore  välkommen  *). 

Sofia  Albertinas  ambassad  misslyckades  alldeles:  hon  fick 
icke  tillfälle  att  personligen  samtala  med  sin  kusin,  konung  Fre- 
drik Vilhelm,  förrän  långt  efter  sin  ankomst  till  Berlin;  och  det 
enda  resultatet  af  hennes  försäkringar  om  konung  Gustafs  önskan 
att  träda  i  närmare  vänskapsförbindelser  med  sin  frände,  b' ef 
ett  bref  från  denne  till  Gustaf,  innehållande  betydelselösa  kompli- 
menter  **).  Icke  heller  torde  Armfelt  hafva  väntat  mycket  af 
denna  egendomliga  beskickning,  ehuru  han  i  sina  bref  till  prin- 
sessan, bland  redogörelserna  för  hofvets  och  teaterns  nöjen,  ej 
försummade  politiken. 

Ehuru  Sveriges  yttre  politik,  såsom  man  finner,  sysselsatte 
ej  mindre  Armfelts  än  konungens  tankar,  fortforo  konung  Ciustafs 
vidtsväfvande  planer  att  väcka  hans  betänkligheter.  »Det  ser 
nu  ut,  som  ställningen  i  Europa  skulle  undergå  en  allmän  för- 
vandling», skrifver  han  till  d'Albedyhl  i  Januari  1788.  »Frank- 
rikes uselhet,  Rysslands  utvärtes  makt  och  invärtes  elände,  Eng- 
lands karlaktighet,  Spaniens  hederliga  uppförande,  Hollands  in- 
bördes oroligheter,  Preussens  verkliga  makt,  turkens  oförståndiga 
tapperhet,  kejsarenk  dubbla  vyer  och  behof,  Danmarks  otillräck- 
lighet att  stå  på  egen  botten,  Sveriges  verkliga  styrka,  men 
brist  pä  penningar  —  tyckas  fordra  en  ny  konjunktur  .  .  .  Vår 
kung  ser  allt;  men  ser  somligt  för  stort,  annat  åter  utur  en 
mindre  point  de  vue.  Jag  kan  ej  häröfver  explicera  mig,  som 
jag  ville;  men  min  fruktan  är  att  samma  folk,  som  förr  bedragit 
honom,  bedrager  honom  ännu  till  förhastade  steg».  Och  någon 
tid  efter  uttalar  han  i  bestämdare  ord  sina  bekymmer:  j'Jag  skall 
göra  allt  i  viiriden  för  att  lugna  konungens  otålighet;  han  kan 
icke  förstå,  huru  man  kan  behöfva  besinna  sig,  när  han  i  sitt 
hufvud  har  gjort  upp  en  stor  och  vidsträckt  plan.     Tro  mig,  för 


*)    Armfelts    bref    lill    jiriiisess.ni»    Solia    AllHirlin.i  (i   Eriksber^^s  arkiv) 

"V.M  'V.,,  ''In  niii- 

**)  Tryckt    lios    Kucrsmr.   :mf.  st.   s.  44. 


—  i;;  — 

att  leda  allt  till  det  bästa,  får  man  icke  vara  overksam,  äfvert 
då  man  icke  är  i  stånd  att  öfva  direkt  inflytande». 

Af  den  tillärnade  diplomatiska  rundresan  blef  intet  *).  1 
mer  än  ett  af  de  ofvan  anförda  brefutdra<^en  framlyser  sä  väl 
Armfelts  tvifvel  att  den  politik,  konungen  valt,  skulle  leda  till 
lycklig  utgång,  som  hans  missnöje  med  dem  som  nu  voro  hans 
närmaste  rådgifvarc  Olikheten  i  politiska  äsigter  gjorde  honom 
således  ej  lämplig  till  utförande  af  så  maktpäliggandc  under- 
handlingar. —  Därtill  kom  på  våren  1788  en  tvist  mellan  ko- 
nungen och  Armfelt  i  en  mindre  vigtig  fråga  —  det  var  röranfle 
en  föreställning  af  Gustaf  Ill:s  skådespel  »Siri  Brahe»  —  hvilket 
för  någon  kortare  tid  syntes  hafva  stört  det  goda  förståndet  mel- 
lan de  båda  vännerna.  Då  gunstlingen  och  teaterdirektören  Arm- 
felt utcblef  från  första  representationen  af  »Siri  Brahe»,  under 
föregifvande  af  illamående,  och  under  några  ilagar  icke  syntes 
på  konungens  lever,  fick  hofsqvallret  mycket  att  tala  om.  Men 
hertiginnan  af  Södermanland  kunde  kort  därefter  i  sin  dagbok 
anteckna,  att  »Fesprit  de  baron  Armfelt  est  si  nécessaire  au  roi, 
qu'il  n'a  été  que  quelques  jours  dans  cette  crise»  *'');  och  förhål- 
landet återställdes  snart  på  den  gamla  foten. 

Det  var  under  inflytande  af  den  nedstämning,  som  hos 
Armfelt  framkallades  dels  af  den  politiska  ställningen,  dels  af 
denna  öfvcrgäendc  misshällighet,  som  han  skärtorsdagen  1788 
skref  till  sin  hustru:  »Herre,  du  store  Gud!  Om  jag  vore  väl  på 
Aminne  (Armfeltska  egendomen  i  Finland),  hvad  lugn  för  min 
själ,  hvad  lycksalighet!  Nej,  den  uslaste  fånge  har  ej  längtat  med 
ett  mera  brinnande  begär  efter  sin  förlossning,  än  jag  längtar 
att  komma  hädan»!  —  Dylika  känsloutbrott,  karakteristiska  för 
hans  rörliga  sinne,  förekomma  ej  sällan  i  hans  bref.  De  visa 
oförbehållsamt  hans  ögonblickliga  stämning,  men  få  ej  tolkas  så- 
som uttryck  af  öfverlagda  planer.     Med  gladt  mod  såg  han  vis- 

*)  Redan  i  Februari  1788  aiisåjjs  resjilanen  öfvergifven.  I  Hedvig 
(Charlottas  dagbok  beratt;is,  att  omkostnaderna  for  denna  beskickning  skulle 
bestridas  af  en  viss  lliiltman,  mot  villkor  att  vissa  förmaner  beviljades  denne 
med  afseendc  pä  hans  jarntillverkning.  Mot  konungens  vilja  vägrades  i  kon- 
seljen bifall  till  Ilultmans  ansökning,  till  fnljd  af  Scliröderheims  intlytande. 
och  Ilultman  behöll  de  9,000  plåtar,  som  Armfelt  för  sin  resa  skulle  hafva 
uppl)urit.  Anekdoten  förefaller  föga  sannolik;  den  anfiires  dock  såsom  prof 
pa   hvad  S(jvallret  visste   berätta. 

**)  I  sammanhang  med  anteckningen  om  Gustaf  lll:s  och  Armfelts 
tillfälliga  osämja  har  hertiginnan  berättat,  att  Ue  Hesclie  siikt  ersätta  Armfelt 
såsom  konungens  maltre  des  plaisirs,  men  ulan  framgång.  lian  hade.  enligt 
licnnes  uppgift,  bl.  a.  förmått  konungen  att  deltaga  i  en  slags  ungkarlstill- 
ställning, »011  il  y  avnit  des  fdles,  mais  cette  société  n'était  nullement  de 
sOn   gout.. 

Tefinér,   (i.    M.    Arnifrlt.  12 


-   178  - 

serligen  icke  framtiden  till  mötes.  sMissnöjet  i  landet,  det  ringa 
anseende  Sverige  åtnjuter  i  utlandet,  den  nuvarande  regeringens 
missgrepp»,  utgöra,  enligt  ett  annat  bref  från  samma  tid  *),  före- 
mål för  hans  missmod.  Men  i  samma  bref  förklarar  han  sig 
färdig  att  »uppoffra  allt  för  sin  konung,  sin  vän  och  sitt  fäder- 
nesland. Mina  känslor  för  konungen  fästa  mig  vid  honom  pä 
ett  sätt,  i  hvilkct  hvarken  fåfängan  eller  något  därmed  samman- 
hängande har  någon  del;  de  bära  en  sådan  prägel  af  oantastlig- 
het, att  intet  skall  kunna  minska  dem.  Jag  har  med  afseende 
pä  honom  intet  att  klaga  öfver,  om  det  ej  skulle  vara  att  — 
'la  mariée  est  trop  belle'». 

Snart  skulle  denna  tillgifvenhet  sättas  på  prof.  På  våren 
1788  finna  vi  den  tilltänkte  diplomatiske  underhandlaren  i  Fin- 
land, sysselsatt  med  att  exercera  sitt  regemente  pa  Helsinge 
malm  nära  Helsingfors.  Men  Nylands  regementes  unge  öfverste 
medförde,  då  han  reste  öfver  till  Finland,  uppdrag  af  stor  bety- 
delse; och  det  blef  hans  lott  att  vara  den  förste,  som  i  södra 
Finland  förde  svenska  trupper  in  öfver  ryska  gränsen  vid  början 
af  det  gränskrig  emellan  Sverige  och  Ryssland,  som  utkämpades 
1788—90. 


»)  Till  cl'Albcdyhl  '/,   i; 


v. 

I  Finland  1788. 

^^\//fos^nc  la  cjalcro,  utropar  Arnifelt  i  ett  brcf  till  sin  hustru 
WiW  straxt  efter  sin  ankomst  till  ^"'inland  i  slutet  af  Maj  178S. 
lian  tillägcjer:  »jag  svarar  för  mig  och  de  mina;  men  alla  mina 
landsmän  hafva  icke  samma  äsigt».  Nägra  dagar  senare  skrifver 
han:  »Man  mäste  hälla  god  min  i  elakt  spel  och  betala  med  ef- 
fronterie.  Om  Toll  och  Ruuth  hafva  funderat  ut  det  här  för  att 
förstöra  Finland,  sä  hafva  de  misstagit  sig».  Och  till  den  be- 
kymrade öfverste  Anckarsvärd,  som  pä  närmaste  häll  sett  för- 
hållandena i  Finland,  hade  Armfelt,  dä  invändningarna  mot 
kriget  icke  kunde  bestridas,  icke  annat  svar  än:  »Le  vin  est  tiré, 
il  faut  le  boire»  *).     Detta  angifvcr  hans  ståndpunkt. 

Det  synes  af  dessa,  sä  väl  som  de  ofvan  anförda  utdragen 
af  Armfelts  brefväxling  före  krigets  utbrott,  att  han  ingalunda 
var  nöjd  med  den  vändning  sakerna  tagit;  och  att  han  gjorde 
Toll  och  Ruuth  ansvariga  för  krigets  början.  Armfelts  och  ko- 
nung Gustafs  fiender  voro  dock  angelägna  att  framställa  äfven 
konungens  gunstling  säsom  en  af  krigets  förnämste  ui-)ph(^fs- 
män**);    och  länge  har,  ehuru  fullkomligt  orättvist,  pä  Armfelts 


*)  Anckarsvärd,  Minnen  från  åren   1788 — 90  (tr.   1892). 

**)   Dock  ej   alla:    P^crsen  t.   ex.   har  antecknat   (VIII:    141:    »l>eii   nye  li- 

nansministern    baron   Knuth,  generala<ljntanten  Toll,  stallniäslarcn   Muiick   och 

(len     unyc    löjtiiMiitcii   liaron  Otto   Wred--.   som   fnrrlc   pennan   uti   ofverläi^giiing- 

arne  ,   slyrdc    delta     verk    i    all    lienilii,'hct   med   konungen.      Favoriten   .\rmfell 


—  i8o  — 

syndaregister  varit  uppförd  den  förmenta  andel,  han  haft  i  att 
forma  konungen  till  det  afgörande  steget  mot  Ryssland, 

Anledningar  till  ett  dylikt  antagande  saknades  dock  icke 
helt  och  hållet.  Armfelt  var,  såsom  vi  sett,  en  af  dem  som  tidi- 
gast varit  invigda  i  konungens  syfte,  Hans  oförsigtiga  uttalan- 
den hafva  säkerligen  ofta  gifvit  anledning  till  den  förmodan,  att 
Ipn  härvid  spelade  en  vigtigare  roll  än  det  lydiga  redskapets, 
A  konungens  vägnar  invigde  han  Michacl  Anckarsvärd,  dä  öf- 
verste  vid  arméens  flotta  och  en  af  Sveriges  skickligaste  office- 
rare, i  konungens  krigiska  planer  och  upplyste  honom  om  de 
politiska  förbindelser,  som  med  anledning  däraf  höllo  pä  att  kny- 
tas med  Turkiet,  Preussen  och  England,  Då  Anckarsvärd  var 
obenägen  att  lyssna  till  dessa  framställningar,  uppläste  Armfelt, 
enligt  en  anteckning  af  den  förstnämnde,  »några  reflexioner,  som 
innehöUo  den  fasligaste  målning  öfver  finansernas  ställning,  miss- 
nöjet i  riket,  konungens  ledsnad  och  villrådighet,  hvaraf  han  drog 
den  slutsats:  kriget  är  nödvändigt;  konungen  hade  ingen  annan 
möjlighet  att  draga  sig  ur  sin  labyrint,  ty  att  kalla  ständerna 
och  begära  deras  hjälp  vore  för  humiliant;  men  kunde  man  göra 
en  lycklig  kupp,  nog  finge  man  sedan  pengar».  Han  sökte  därpå 
öfvertala  Anckarsvärd  att  uppgöra  en  krigsplan  och  bad  honom 
»för  all  del.  ej  afstyrka  kriget»*).  —  Då  Armfelt  å  konungens 
vägnar  förde  denna  underhandling  med  öfverste  Anckarsvärd 
(den  6  Mars),  var  kriget  dock  redan  beslutadt,  och  den  hemliga 
krigskonseljen  pä  Haga,  till  hvilken  Armfelt  icke  var  kallad,  hade 
länge  haft  sina  sammankomster.  Det  gällde  nu  icke  mera  frågan 
om  krig  eller  fred,  utan  huru  planen  skulle  utföras;  och  Anckar- 
svärds  medverkan  därvid  var  framför  allt  af  nöden. 

Jämte  Armfelt  var  öfvcrsten  baron  Hastfelir,  .sedermera 
föga  ärofullt  bekant  för  sitt  deltagande  i  de  förrädiska  stämp- 
lingarna  under  kriget,  en  af  de  första,  som  voro  invigda  i  krigs- 
|)lanerna.  Han  visste  på  våren  1788  att  berätta  i  Finland,  att 
Armfelt  var  »moteur»  till  kriget,  hvilket  Hastfehr  .själf  .sade  sig 
ogilla.  »Niir  baron  Armfelt  .sedan  kom  till  Finland,  .sade  han 
rent  uts>,  säger  dock  samrnc  antecknare,  som  bevarat  denna  ujip- 


var  ock  med  i  konunyc-ns  förtroende,  men  afrädde  kriget».  -  Adlerhctli  (1: 
22)  iippgifver  däremot,  att  Armfelt  i  allmaiiliet  gjorde  gemensam  sak  med 
Toll  alt  uriderliSlIa  koiiiuigens  lust  till  krig.  1  i5ri)\vns  skandalskrift  ».Svenska 
hofvet»  (s.  159)  n.nmnes  alt  Armfelt.  s.^som  kei->aiiniiaiis  iicmlige  agmi  och 
i   hennes  iiitn-ssc,  ofvertalat   konungen   lill  den   anfallsplan,  sum   hcslots  (!). 

*)  .Se  om  Armfelts  underhandlingar  med  Anckarsvärd,  livilka  egde  rum 
l>!i  konungens  uppdrag,  Anckarsvärds  Minnen  s.  I,  2.  Utclrag  funnos  fiirut 
tryckta. 


~   i8r  — 

gift,  »att  baron  Hastfehr  voro  den  som  indragit  konungen  i  kri- 
get» *).  Det  är,  som  man  finner,  stämning  och  genstämning  in- 
för  samtitlens  domstol. 

Hekant  och  ofta  citeradt  är  ett  annat  af  Armfelts  yttran- 
den före  krigets  utbrott,  hvilket  ansetts  bevisa,  att  han  tillstyrkt 
dess  företagande:  det  är  antccknadt  af  memoarforfattaren  grefve 
Adulf  Ludvig  Hamilton.  Armfelt  skall,  enligt  denna  källa,  dä 
konung  Gustaf  en  gäng  klagade  öfver  sin  penningforlägenhet, 
hafva  yttrat:  »E.  Maj:t  har  ej  mer  än  tre  sätt  att  komma  ur 
denna  förlägenhet:  antingen  genom  den  största  indragning  i  lef- 
nadssätt  och  den  starkaste  hushällning,  eller  medelst  ett  nytt 
ständernas  sammankallande,  med  formlig  af  bön  för  skedda  miss- 
tag i  finanserna,  eller  slutligen  genom  ett  krig,  i  hvars  kostnaders 
beräkning  de  forna  utgifter  lätt  kunna  bortblandas.  Lyckas 
detta  krig,  sä  är  svenska  nationen  sä  beskaffad,  att  intet  ansvar 
äskas,  intet  understöd  nekas  en  segervinnare;  misslyckas  detta 
företag,  stär  afbön  alltid  öppen,  och  om  dess  föremål  är  en  krigs- 
omkostnad eller  en  misshushållning  i  fredlig  tid,  blifver  förhållan- 
det ä  E.  Maj:ts  sida  och  slutföljden  af  ständernas  enahanda.  De 
knorra,  men  betala'»  '*).  —  Det  berättades  äfven  att  Armfelt 
själf,  efter  krigets  utbrott  i  Finland,  i  mänga  personers  närvaro 
skulle  hafva  omtalat  iletta  samtal  med  konungen;  med  tillägg, 
att  denne,  dä  han  funnit  det  »odräghgt  humiliant  och  ogörligt» 
att  tillgri[)a  de  bada  första  af  de  föreslagna  litvägarna,  i  sam- 
råd med  Toll  vidtagit  den  tredje,  såsom  den  »grundligaste  och 
säkraste»  ***). 

Huru  mycket  sanning  som  ligger  till  grund  för  alla  dessa 
berättelser,  kan  lemnas  därhän.  Det  är  mycket  möjligt  att  sä- 
dana samtal  kunna  hafva  egt  rum,  och  att  dyhka  yttranden  blif- 
vit  falida  af  Armfelt;  men  i  hvarje  fall  kan  däraf  icke  slutas,  att 
han  pä  allvar  tillstyrkt  kriget  eller  att  det  varit  hans  råd,  som 
bestämt  konungens  beslut. 

Själf  var  Armfelt  angelägen  att  rentvå  sig  från  beskyll- 
ningin  att  i  denna  sak  hafva  handlat  gemensamt  med  Toll  och 
Ruuth.  I  en  efterlemnad  anteckning  har  han  omtalat,  huru  han 
på  sina  föreställningar  om  nÖLlvändigheten  att  sörja  för  anskaf- 
fandet af  [)enningar,  af  Ruuth  fatt  det  svar,  att  mm  trupperna 
kunde  äta  pengar,  sä  skulle  ingenting  fattas  dem^'.  Under  olycks- 
dagarna   i    Finland,  -  sedan  kriget  utbrutit,  sände  han  till  sin  lui- 


*)   N'iriliii,  cflor  Porlliaris   bcräUclso,   anf.   i   N:s  (l:igl>ok,   -;.   7. 
**)   Aiif.   ;if   Beskow,  (Just.    III.     D.  III:  415,  IvNorsiicr,  aiif.  si.  s.  6,  m.  11. 
***)    Ilcml.   Ilaiidl.    1:   [)(>  (|fr  s.  92);  Nur<lins  aa-l.i)k  s    ^<J. 


—    I82   — 

stru,  för  att  af  henne  förvaras,  sin  brefväxling  med  konungen, 
hvilken  innehöll  bevisen  för  hans  ställning  till  frågan,  och  bad 
henne  sörja  för  att  det  ej  lyckades  Ruuth  att  genom  en  »discul- 
pationsact  kasta  skulden  för  sä  väl  kriget,  som  dess  utgång, 
början  m.  m.  pä  kungen  och  andra»  *). 

Med  allt  det  inflytande,  som  Armfelt  mä  hafva  egt,  är  det 
icke  sannolikt  att  konungen  pä  grund  af  hans  föreställningar 
skulle  hafva  ändrat  sin  mening.  Sedan  saken  var  afgjord,  åter- 
stod det  för  honom,  såsom  för  andra,  endast  att  gä  skyndsamt 
och  energiskt  tillväga.  Icke  heller  Toll  och  Ruuth  torde  rättvi.s- 
ligen  kunna  göras  ansvariga  för  beslutet  om  kriget,  ehuru  ko- 
nungen i  frågan  om  förberedelserna  och  utförandet  lyssnade  till 
deras  råd,  och  ehuru  han  länge  tillskref  den  förstnämndes  anstal- 
ter krigets  olyckliga  utgång  "*).  Obestridligt  är  att  Gustaf  III 
själf,  oberoende  af  andra,  fattade  sitt  ödesdigra  beslut. 


Armfelts  uppdrag  i  Finland  var  icke  inskränkt  till  att  öfva 
den  trupp,  som  stod  under  hans  befäl,  i  vapen  och  tlymedelst 
göra  sina  soldater  skickliga  till  den  stundande  bardaleken.  Han 
skulle  därjämte  förbereda  sina  finska  landsmän  på  krigets  utbrott 
och  lemna  konungen  uncJerrättelse  om  stämnin<^en  i  landet.  Där- 
jämte skulle  Imn,  enligt  konungens  uppdrag,  söka  öfvertyga  sä 
väl  soldater  och  officerare  som  allmogen  icke  blott  om  den  fara, 
som  hotade  Sverige  och  Finland  från  Ryssland,  utan  äfven  om 
kejsarinnans  afsigt  att  gå  anfallsvis  till  väga.  Uppdraget  att 
framkalla  en  krigisk  stämning  mötte  i  början  inga  synnerliga 
svårigheter,  oaktadt  från  rysk  sida  de  mest  otvetydiga  tecken 
gåfvos  om  önskan  att  förblifva  i  fred  och  grannsämja  med  Sve- 
rige. Armfelts  första  bref  till  konungen  (^*,j)  berättade,  att  han 
funnit  stämningen  inom  sitt  regemente  ypperlig.  »Tanken  på 
krig  har  satt  allas  sinnen  i  jäsning,  och  jag  vågar  försäkra  E. 
Maj:t,  att  8000  ryska  tartarer  eller  kosacker  icke  skola  förmå 
Er  fi^rtrujip  att  vika  .  .  .  Det  må  hända  livad  som  helst,  så  skola 
mina  tapjira  landsmän  icke  ett  ögonblick  jäfva  den  goda  tanke, 
hvarmed  E.  Maj:t  hedrat  dem».  I  ett  följande  bref  yttrar  han, 
att    soldaterna    endast    längtade  att  fä  komma  öfver  gränsen,  ty 


♦)  Armfelt  till  sin  hustru   «/«.  '/«   1788. 
*•)    Äfveii    Toll    liailc    före    krigels  början  sökt  trygga  sig   for  ansv.iret 
att    liafva  lillslyrkl    ilel.     Se   Nunlins  ilaglK>k   s.  261,   Uc  la  (Jardieska  arkivet 
XVIII:     14;    jfr  Lilliecrona,  Toll,   IJiogr.  teckning    I:   35  o.   f.,  och   II.   Wiescl- 
i^rcn,   I  11  inliga  krigskonseljen  i>a   Ilagn.      Akad.   Af  Ii.   Lund    1856. 


—  i83    - 

på  ryska  s\dan  ansågo  de  si^r  skola  träffa  -^ett  Kanaans  land» '). 
Endast  uppskof  med  krigets  början  kunde  blifva  inenlii,ft  för  vid- 
makthållandet af  truppens  och  allmogens  krigiska  mod;  »ty  detta 
folk  är»,  enligt  Armfelts  ord,  »lika  sä  lätt  nedslaget,  som  hän- 
fördt».  Armfelt  rädde  därföre  att  smida  medan  järnet  var  varmt, 
och  lata  kriget  bryta  löst  så  snart  som  möjligt,  sedan  man  bör- 
jat förberedelserna  med  sä  mycken  ifver. 

Äfven  konungen  å  sin  sida  såg  med  glädje  den  fosterländ- 
ska hänförelse,  som  vid  ryktena  om  ett  tillärnadt  ryskt  anfall 
gripit  sinnena  i  Stockholm.  Rådets  enhälliga  bifall  till  kriget 
väckte  hos  honom  lifhg  tillfredsställelse:  »Jag  har  i  dag  gätt  öf- 
ver  Rubicon»,  skrifver  han  till  Armfelt  den  29  Maj,  »eller  rättare, 
senaten  har  lätit  mig  gä  öfver;  jag  skulle  aldrig  hafva  trott  att 
dessa  gubbar  kunde  vara  sä  beslutsamma  och  modiga».  Men 
han  tillägger  följande  föreskrift  —  och  här  blottar  han  hela  fore- 
tagets svagaste  sida:  »spela  öfverraskad  öfver  att  man  kunnat 
förmå  mig  till  detta  beslut,  och  låtsa  tro  att  det  måste  hafva 
varit  en  tvingande  nödvändighet,  som  kunnat  öfvervinna  mina 
betänkligheter  mot  att  taga  detta  steg»**jl  —  Konungens  bref 
inskärpte  hos  Armfelt  oupphörligt  vigten  af  att  Ryssland  i  Sve- 
riges och  Europas  ögon  framställdes  såsom  den  angripande,  och 
han  (mskade  lifligt  att  någon  rysk  postering  måtte  börja  »krakel» 
pä  gränsen.  »Om,  dä  de  svenska  retirera  sig  en  combattant,  sä 
att  de  ryska  passera  gränslinien,  en  enda  koja  itändes,  då  äro 
ju  ryssarne  aggresseurer  och  då  äro  vi  det  intet;  men  då  är  kri- 
get börjadt».  Dock  tillägger  konungen  sin  önskan,  att  första 
sammanstötningen  med  ryssarna  ej  mätte  ske  genom  någon  po- 
stering af  Armfelts  regemente,  »ty  nylänningarne  och  jag  kunna 
nu  anses  för  detsamma;  men  det  som  skall  ske,  bör  ske  snart»  ***). 

Kejsarinnans  fredliga  förklaringar  vållade  emellertid  både 
konungen  och  hans  förtrogne  a /Ivarliga  bekymmer.  »Fru  Kata- 
rina», skrifver  konungen   (^-/J,  vill  således  icke  ha  krig,  men  det 


*)  Till  sin  hustru  hade  han  ett  j)ar  dagar  förut  skrifvit:  Soldaterna 
säga:  »alltid  måtte  vi  kunna  få  det  hiittre  än  vi  ha  det,  och  dö  af  hunger 
skola  vi  alltid  nästa  år»  —  på  grund  af  den  totala  missväxt,  som  detta  är 
hotade  Fiidand. 

**)  Samtiden  visste  att  berätta,  att  konungen  i  följande  ordalag  skrifvit 
till  Armfelt  om  rådets  samtycke:  »J'avais  mes  poches  remjilies  de  paperasses 
pour  convaincre  ces  tetes  ä  pcrruque;  je  n'en  ai  falt  aucun  usage.  je  n'en  eus 
pas  besoin».  (Fersen,  anf.  st.  VIII:  25,  Ileml.  Ilandl.  II:  iSi).  Såsom  synes  af 
koniniLjens  äi\nu  bevarade  originalljref  liil  Armfelt,  voro  dessa  utl.itelser  upp- 
diktade. I  seuLire  tider  har  denna  <likl,  jämte  många  amlra.  blifvi  ånyo  upp- 
repad i   Fryxells    liidrag  till   Sv.   I  list.  efter   1772,  s.    112. 

**')  Se  (;u>t.ir  III-^  bief  liil  .\rmfclt  23  Maj      13  Juni;  anf.  st.  s.  lo     20. 


-   i84  - 

skall  dock  gä  därhän ;  tro  mig,  man  undgår  icke  sitt  öde».  Före- 
vändningen gafs,  säsom  af  historien  kändt  är,  genom  den  i  för- 
sonlig anda  hållna  not  frän  ryskc  ministern  i  Stockholm  grcfve 
Rasumovvski,  hvari^  enligt  konungens  eget  uttryck,  T>lyckligtvis 
influtit  ett  uttryck,  som  syntes  skilja  konungens  sak  från  na- 
tionens». 

Armfelt  ställde  sig  med  ifver  sin  konungs  föreskrifter  till 
efterrättelse:  han  sparade  inga  förevändningar  för  att  uppreta 
stämningen  mot  ryssarna,  och  det  måste  medgifvas,  att  han  här- 
vid icke  var  nogräknad  med  medlen.  Kejsarinnan  och  de  ryska 
myndigheterna  afgäfvo  försäkringar  om  sitt  fredliga  tänkesätt; 
bönderna  på  ryska  sidan  förbjödos  att  bära  vapen;  ryska  gräns- 
posteringar indrogos.  Förgäfves:  alla  dessa  åtgärder  uttyddes 
säsom  listiga  försök  att  insöfva  befolkningen  i  Finland  i  säkerhet. 
För  att  förekomma  att  den  krigiska  stämningen  i  Finland  blefve 
dämpad  genom  fredliga  underrättelser  från  ryska  sidan,  föreslog 
Armfelt  konungen  att  vid  gränsen  låta  hejda  alla  ryska  kurirer. 
Rykten  utspredos,  att  de  finska  soldaterna  skulle  få  slåss  med 
tartarer  och  hedningar.  Till  och  med  den  rådande  penninge- 
bristen i  arméen  begagnades  såsom  medel  att  uppreta  sinnena 
mot  Ryssland:  det  föregafs,  att  det  sannolikt  vore  ryske  mini- 
stern Rasumowski,  som  plundrat  posten  med  krigskassan;  upp- 
giften troddes,  och  —  »det  har  gjort  godt»,  säger  Armfelt. 

Den  diktande  folkfantasien  kom  Armfelt  sedermera  till  hjälp 
för  att  vitlmakthålla  den  uppretade  stämningen.  »I  Finland  äro 
roliga  rykten»,  skrifver  han  till  konungen  från  Lappträsk,  »llvita 
sten  har  talat  och  sagt,  att  svenska  gränsen  skulle  blifva  vid 
Systerbäck;  alla  råttor  från  Fredrikshamn  hafva  gått  till  Vi- 
borg» ').  Och  i  ett  bref  till  sin  hustru  från  samma  tid  berättar 
han  ytterligare  om  de  »tusen  dumma  historier,  som  hafva  dels 
encouragerat,  dels  retat  befolkningen.  Bland  annat  att  kejsar- 
innan har  klädt  ut  30,000  käringar  för  att  jaga  bort  dem.  De 
äro  sä  fulla  i  den  tron,  sä  att  vid  fcirsta  affär  vi  fa,  lär  det  blifva 
fysiska  visitationer  pä  valplatsen».  Bönderna  i  gränstrakterna 
väpnade  sig  med  yxor  och  björnspjut,  tiggde  gevär  i  det  sven- 
ska lägret  och  begärde  endast  bröd  for  att  få  följa  med  och 
slåss  mut  ryssarna.  Rusthallarna  vid  Nylands  dragonregemente 
lofvade    sina  ryttare  att,  om  de  folie  i  kriget,  försörja  diras  lui- 


*)  Äfven  Sleilinyk  bcrätlade  i  Ijrcf  till  koiuiinjcn  samma  folksägen  om 
(len  g.inila  yränsstonfii.  iJcn  skulle  ha  ropat :  »Sveiiycs  gr.aiis,  Sveriges  griins! 
Kejsarinnan  skulle  damfver  liafvi  Mifvil  sa  förgryninuul,  att  lion  lät  somler- 
krossa  <leii  i  tusen  bitar,  men  då  ropade  i  stället  livarjc  bit:  Sveriges  gräns»! 
(.Se   Hcskow,  Gufilaf  III,  Afd.  Ill:  396). 


-   185  - 

strur  och  barn.  »Med  ett  ord,  espriten  ar  olorlikiieliy;»,  sayer 
Arnifelt,  »men  varar  ej  länge;  jag  känner  mina  kmdsmän  .  .  . 
Om  det  snart  ville  smälla,  blefve  det  roligare,  ty  med  vara  truj)- 
per  kan  man  gä  i  afgrunden  och  ut  igen.  De  äro  som  lejon 
och  brinna  af  lust»  '). 

Allt  syntes  sålunda  inom  den  truppstyrka,  som  ställdes  un- 
der Armfelts  befäl,  och  bland  allmogen  pä  gränsen  bada  godt 
för  krigets  början.  Därtill  kom  soldaternas  och  befolkningens 
förtroende  för  den  nyutnämnde  öfverbefalhafvaren  för  den  armé- 
kär, som  samlades  under  förevändning  af  gränsens]  f)rsvar. 
Det  var  G.  M.  Armfelts  farbroder,  generalmajoren  och  landshöf- 
dingen  i  Nylands  och  Tavastehus  län,  baron  K.  G.  Armfelt,  en 
allmänt  aktad  man.  Han  bar  därjämte  det  namn,  som  enligt  en 
samtidas  anteckning  **)  «i  Finland  ifrån  dess  farfaders  tid  varit 
mest  älskadt  och  vördadt  ibland  alla  öfriga  finska  slägter;  och» 
tillägger  antecknaren,  »denna  slägten  är  därjämte  den  talrikaste^. 
Den  64-arige  mannen  hade  »med  gladt  mod»  **"),  skrifver  hans 
brorson,  »tagit  befälet,  sägande:  'jag  skall  dä  fa  dö  såsom  jag  ön- 
skat, sedan  jag  var  åtta  år  gammal'.  Han  är  fullkomligt  sä- 
ker på  att  lyckas,  och  det  utomordentliga  förtroende,  som  trup- 
perna hysa  för  hans  person,  skall  helt  säkert  komma  att  uträtta 
stora  ting».  —  Ett  bref  frän  den  gamle  Armfelt,  skrifvet  pä  vå- 
ren 1788  med  anledning  af  en  frän  konungen  gjord  förfrågan, 
hade  ingifvit  tlenne  en  hög  tanke  om  den  finske  landshöfdingens 
patriotiska  tänkesätt.  Armfelt  hade  däri  yttrat,  att  Finlands 
nuvarande  gräns  mot  Ryssland  icke  innebure  något  skydd,  och 
att  en  konungs  första  pligt  vore  att  sörja  för  sitt  lands  trygghet 
och  lugn,  sä  väl  i  militäriskt  som  politiskt  afscende.  Under  för- 
utsättning att  de  påräknade  bundsförvandterna  icke  sveke,  och 
att    underrättelserna  frän  Ryssland  vore  sanna,  vore,  enligt  hans 


*)  Armfelts    brcf  till  sin  hustru  'Vg,  *°/g-     J^i'  Malmancn,  Anial;if(..rhun- 
det  sid.  Qo.  1 

**)  Ilemlijja  Haiull.  I:  173. 
***)  Uenna  stiimning  bus  <k-n  gamle  Armfelt  synes  dock  liafva  varit 
ofvergaende.  Själf  liar  K.  G.  Armfelt  yttrat  i  ett  bref  till  brorsonen,  den  12 
Aug.  17S8:  -»Jag  spädde  mig  oändlig  vedermöda  och  olycka,  när  jag  V)alan- 
cerade  att  emottaga  det  befäl,  som  K.  Maj:t  mig  nädigsi  uppdrog».  (  Krigs- 
r.ittens  protokoller  s.  297);  och  redan  den  14  Juni  hade  han  i  ett  bref  till 
konungen  (Gust.  MSS,  vol.  47)  uitryckt  sin  misslröstan  att  gil  i  land  med  siU 
ansvarsfulla  up]idrag.  i>å  grund  af  sin  »bräckliga  kropp  och  försvagade  själs- 
krafter». Han  hade  aldrig  förr  fcirt  själfständigt  högre  befäl  och  ville  gärna 
ställa  sig  under  en  annans  ordres,  om  konungen  s.å  ville.  G.  M.  .Armfelt  har 
■ifven  längre  fram  up[)gifvil,  att  det  var  genom  hans  ofvertalningar,  simi  hans 
farbroder  förmåddes  aU  icke  utidanbedja  sig  uppdraget,  hvilkcl  konungen  if- 
rigi  önskade  att    han  skulle  mottaga. 


—    I»Ö    — 

åsigt,  nu  ögonblicket  inne  att  trygga  Sveriges  själfständighet  och 
äter  upprätta  dess  vapenära  *).  Konungens  val  af  K.  G.  Arm- 
felt  till  öfverbefälhafvare  i  det  stundande  fälttaget  var  lätt  för- 
klarligt: han  var  icke  van  att  frän  Finland  höra  uttalanden  i  denna 
tonart;  och  den  redlige  ämbetsmannens  allmänna  anseende  i  Fin- 
land kunde  ej  annat  än  styrka  Gustaf  III  i  tron,  att  han  i  honom 
funnit  rätta  mannen  för  främjande  af  sina  syften.  Något  sidoinfly- 
tande frän  G.  M.  Armfelts  sida,  i  afsigt  att  skaffa  farbrodern  en 
betydande  stälhiing,  behöfver  sålunda  icke  antagas  hafva  egt  rum. 
Äfven  den  yngre  Armfelt  vann,  liksom  farbrodern,  solda- 
ternas och  allmogens  tillgifvenhct  och  förtroende,  understödd  at 
namnets  stora  popularitet  och  sin^  egen  sällsynta  förmåga  att 
hastigt  vinna  människors  hjärtan.  Ännu  sjöngs  af  de  finska  sol- 
daterna en  visa  om  hans  farfars  far,  Finlands  tappre  försvarare 
under  »den  stora  ofreden» :  han  kallades  i  soldatvisan  »valkia  rinda» 
—  hvita  bröstet  — ;  och  hans  afkomling  i  tredje  led  ärfde  i  sol- 
daternas mun,  enligt  sin  egen  berättelse,  detta  namn  **). 

Men  medaljen  hade  äfven  sin  frånsida.  Med  ett  nit,  som 
besegrade  alla  andra  betänkligheter,  hade  Gustaf  Armfelt  visser- 
ligen följt  sin  konungs  bud  att  uppelda  den  finska  befolkningens 
stridslust,  och  med  tillfredsställelse  hade  han  inberättat,  att  hans 
bemödanden  krönts  med  framgång.  Men  å  andra  sidan  hade 
han  icke  dolt,  att  förhållandena  i  andra  afseenden  voro  egnade 
att  ingifva  allvarsamma  bctänklii^heter.  Redan  i  sitt  första  bref 
till  konungen  från  exercisplatsen  Helsinge  malm,  tlen  24  Maj, 
talar  han  om  den  allmänna  nöden  i  landet,  till  följd  af  ile  före- 
gående årens  missväxt:  »Jag  vet»,  säger  han,  »att  E.  Maj:ts  mi- 
nistrar icke  kunnat  vidtaga  några  kraftiga  anstalter  för  att  före- 
bygga denna  olycka;  men  det  har  sett  ut,  som  om  man  ej  frå- 
gade därefter,  och  detta  folk  är  känsligt  med  afseende  på  dylika 
åtgöranden  ...  Vi  sakna  alla  lifsmedel,  och  landet  kan  icke 
skaffa  sådana  mot  allt  Perus  guld.  Från  Sverige  skulle  sådana 
kunna  skaffas:  det  är  så  litet  som  behdfs  for  en  soldat,  som  är 
van    att    lefva    i    fattigdom***),     (^ch    några  dagar  senare  (^''J 

•)  Enligt   AimfelLs  anmärkniiitJ  till   konuuyeus   bref  <len    12   Nov.  17S8. 
**)    Enligt    .Vnnfelts    bref    till    sin    luislru   "  ,..'     .Xnledningcn   till   (lenn;i 
bcii.ämning    var,    enligt     Armfelts    uril,    alt    han   jjl.igade   hafva  nniformsrocken 
iippkn.ip|il,  s.å  att  linnet  syntes. 

**♦)  Äfven  Stcdingk  skref  i  samma  anda  fr.^in  Savi)lax:  »la  faim  ote  au 
peuple  Ics  forccs  et  1-  conrage;  il  est  vagalvnd,  pillard,  fain(^anl  et  plus 
Kussc  .jiie  Siiedois-'.  ("  ,;  1 78S,  .Stedingk,  ^Méinuires  I:  93;  jfr  Malmanen, 
Anjalaf.irbundet  s.  78).  Armf<-"ltS  bref  till  sin  hustru  innehålla  ufta  skildringar 
af  nnilen  i  landet. 


_  i87  - 

klagar  han  öfvcr  penningebristen  vid  utrustningen  i  FK  Isingfors: 
»15,000  r:dr  äro  ett  intet,  när  ingenting  ar  i  ordning;  man  niastc 
köpa  åtminstone  1,500  hästar;  artilleriet  är  i  ett  beklagligt  skick; 
i  ränteriet  finnes  icke  ett  öre  .  .  .  Jag  säger  som  Villars»,  heter 
det  vidare,  »utan  att  hvarken  hafva  hans  skicklighet  eller  vara 
lika  girig:  det  fordras  tre  saker  i  krig:  pengar,  pengar  och  äter 
pengar.  Om  detta  land  icke  vore  sä  oerhördt  utarmadt,  sä  vore 
det  ingen  fara;  men  nu  kan  man  icke  lemna  något  ät  en  lycklig 
slump  eller  öfvcrlemna  sig  åt  lösa  förhoppningar,  då  det  är  fråga 
om  att  vinna  seger».  Och  på  följande  sätt  redogör  han  ('Ve)  ^^^ 
ett  samtal  med  sin  farbror,  generalmajor  Armfelt.  »Jag  talte  med 
honom  om  att  gå  anfallsvis  tillväga,  och  han  svarade:  'ja!  nog 
böfveln  går  det  bra;  men  maten,  hur  skall  man  få  den?  Finnen 
gör  ej  godt  utan  full  mage'.  Vid  provianteringarna  möta  ona- 
turliga svårigheter;  de  kunna  knappast  baka  och  mala  för  dag- 
liga behof,  ty  rågen,  vi  fått,  skall  torkas  först». 

Ännu  mera  bekymmersam  än  bristen  på  proviant,  krigs- 
kassa och  utrustning,  var  likväl  den  anda  och  stämning,  som 
rådde  hos  befälet  för  de  trupper,  hvilkas  stridslust  Armfelt,  dö- 
mande efter  dem  som  stodo  under  hans  eget  befäl,  med  så  myc- 
ken tillfredsställelse  skildrat.  I  synnerhet  i  Helsingfors,  på  Svea- 
borg och  på  den  där  stationerade  flottan  var  andan  allt  annat 
än  krigisk.  Där  var  man,  enligt  Armfelts  bref  till  konungen,  i 
en  stämning  af  oro  och  feghet  med  anledning  af  krigsfaran,  som 
öfvergick  alla  föreställningar.  Hustrurna  öfvergåfvo  sina  män 
för  att  flykta  till  Sverige  *).  Särskildt  skildrar  han  befälhafvande 
generalen  grefve  Posse  såsom  »tragi-komisk»  genom  sin  klen- 
modighet  och  förskräckelse  för  det  väntade  anfallet  af  ryssarna; 
och  stormiga  uppträden  synas  hafva  förefallit  mellan  honom  och 
den  unge  öfversten  för  Nylands  regemente,  hvilken  från  dess 
mötesplats  ofta  besökte  Helsingfors,  för  att  enligt  konungens  be- 
fallning söka  väcka  den  krigiska  stämningen.  lian  ansåg  tonen 
i  Helsingfors  så  dålig,  att  han  förbjöd  sina  officerare  vid  rege- 
mentet att  besöka  staden. 

På  följande  dramatiska  sätt  beskrifver  Armfelt  det  besök, 
han    gjorde    i    Helsingfors    omedelbart  efter  emottagandet  af  ko- 

*)  Med  anledning  af  Armfelts  beräUclse  härom  befallde  konungen  be- 
fälhafvande generalen  grefve  Posse,  att  antyda  alla  dessa  damer  all  lemna 
fästningen,  »afin  quc,  dans  le  cas  que  rennemi  dut  venir  attaijiier  Sveal)org, 
il  u'y  ait  dans  cette  place  des  bouches  inuliles».  Se  konungens  bref  till 
Posse,  anf.  af  Ikskow,  anf.  st.  IV:  48.  Se  äfven  konungens  bref  till  Anckar- 
svärd  ■'/„  1788,  tydligen  fiiranledt  af  Armfelts  rapporter  (därsamniastädes  s. 
47).  Jfr  dock  Anckarsvärds  berättelse,  anf.  st.,  s.  9,  hvarest  uppgifvcs  att 
»ingen  af  fruarna  llytlaile». 


-    i88  — 

nungens  bref  af  d.  22  Maj  1788,  hvari  denne  underrättat,  att 
han  «öfvcrgätt  Rubicon»  och  att  kriget  vore  nära  förestående. 
Samtidigt  hade  dit  ankommit  konungens  ordres  till  general  Posse 
med  anledning  af  det  stundande  kriget  *),  »Generalen  väntade 
migs,  säger  Armfelt,  »med  den  största  otålighet.  Man  höll  där 
ett  slags  krigsråd.  Posse  grät,  svor,  talade  om  att  skjuta  sig 
för  pannan  o.  s.  v.  Anckarsvärd  teg  länge  stilla;  slutligen  sade 
han:  mitt  lif  och  min  heder  tillhöra  min  konung;  h varpå  han 
begaf  sig  till  Sveaborg.  Mannerskantz  bedyrade,  att  60,000  man 
icke  skulle  kunna  intaga  Sveaborg,  om  man  hade  tillräckligt  med 
lifsmedel  och  trupper  att  servera  kanonerna.  Piper  försäkrade 
att  man  led  brist  på  allting;  öfverste  Essen  höll  ett  långt  tal, 
som  visade  mod,  men  var  sä  oredigt,  att  det  icke  gjorde  någon 
verkan.  Jag  ansåg  det  nödigt  att  bryta  min  tystnad,  ehuru  ung 
och  oerfaren  jag  var,  och  jag  vände  mig  till  generalen  och  sade: 
'Edert  uppförande  förvånar  mig.  Ni  har  bestämda  ordres:  de 
måste  lydas  noggrannt  och  ofördröjligen.  Om  ni  tror  att  vi 
skola  blifva  slagna  af  ryssarna  —  så  mycket  värre  för  er!  Om 
det  i  mitt  läger  funnes  en  soldat,  som  hade  denna  tanke,  sä 
skulle  jag  köra  bort  honom.  Blifva  vi  anfallna,  så  måste  vi  för- 
svara oss  —  par  tous  les  diables;  och  vilja  vi  gå  anfallsvis  till- 
väga, så  måste  vi  sätta  oss  i  ordning  därtill.  Tomma  räsonne- 
menter  tjena  till  ingenting;  feghet  skadar  vart  eget  anseende  lika 
mycket  son^.  konungens  sak.  Jag  förklarar  er,  mina  herrar,  att 
det  icke  finnes  någon  utväg  nog  djärf,  nog  våldsam,  att  jag  dra- 
ger i  betänkande  att  använda  den,  om  jag  ser  att  man  ännu  ett 
(igonblick  tvekar  om  hvad  som  är  att  göra.  Det  regemente,  jag 
kommenderar,  lyder  mig  blindt.  Jag  kan  mista  mitt  lif,  men 
aldrig  skall  jag  glömma  hvad  jag  är  skyldig  min  konung  och 
min  ära'.  —  Posse  tog  mig  afsides,  och  ännu  häftigare  ex[)lika- 
tioner  följde  ytterligare;  slutligen  skildes  man,  och  befallning  gafs 
så  väl  att  sätta  artilleriet  i  stånd  .som  att  köpa  hästar»'. 

Det  anf()r(la  upptriidet  från  krigskonseljen  i  Helsingfors  är 
betecknande  for  de  tidsförhållanden,  som  tva  månader  senare 
buro  sin  frukt  i  Anjalaförbundet.  Vid  öfverläggningarna  rörande 
fälttåget  torde  Armfelt  mer  än  en  gång  hafva  varit  nästan  en- 
sam i  sin  asigt,  att  det  vore  krigan.Mis  pligt  att,  sedan  svärdet 
var  draget,  lyila  de  befallningar  .som  gåfvos,  vare  sig  till  anlall 
eller  försvar.  Ännu  en  gång  återfinna  vi,  såsom  längre  fram 
.skall  berättas,   Armfelt  i  en  krigskonselj   under  det  olyckliga  fält- 

*)  Tryckt  Ims  Koin,  Krij^ci  i  ImmI.ukI  i  7SS,  s.  5*)  (i  r.iilrag  ull  kaimc- 
i|«tm   mil   l'"inlanils  natur  och   fnlU,   II.  3). 


—  i89  — 

tajTct  17S8,  yttrande  sicj  1  samiiui  anda.  Plans  ord  forklinij^adc 
icke  ohörda;  men  sakerna  hade  redan  dä  ta^^it  en  v.indnin;^,  som 
han  icke  lyckades  ändra. 

Nu  förfelade  hans  energiska  uppträdande  icke  alldeles  .sm 
verkan.  Det  blef  mera  drift  i  försvarsanstalterna  pa  Sveabori,^ 
och  sedan  Armfelts  farbroder,  <ycneralmajor  Armfelt,  kort  efter 
kri_q;skonseljen  i  Helsint^fors  kommit  till  tals  med  ;^refvc  Posse, 
kuntle  den  yngre  Armfelt  berätta,  att  denne  fatt  nytt  mod,  och 
att  man  gjorde  allt  hvad  göras  kunde  för  att  skaffa  förstärk- 
ningsmanskap och  hästar  för  artilleriet  och  trossen,  o.  s.  v.  — 
Troget  stod  under  dessa  tider  öfverste  Anckarsvärd,  oaktadt 
sina  betänkligheter  mot  kriget,  pä  konungens  bästa  *)  och  Arm- 
felt prisar  i  sina  brcf  hans  skicklighet,  nit  och  verksamhet.  Men 
äfven  Anckarsvärd  gjorde  det  icke  med  gladt  mod;  han  insäg 
med  oro  huru  mycket  .som  fattades  i  utrustningen.  Armfelt  ön- 
skade, att  denne  utmärkte  man  hatle  haft  en  annan  sinnesart 
under  de  dåvarande  förhållandena.  »Jag  kan  icke  törmä  honom 
att  blifva  en  smula  fanfaron  eller  litet  uppmuntrande»,  skrifver 
han,  karakteristiskt  nog.  »Det  gamla  riddarlifvet  visar  oss  att 
det  kan  vara  nödvändigt»  **). 

Armfelt  .själf  hade,  dels  af  naturlig  böjelse,  dels  för  att  lyda 
sin  konungs  bud,  tvifvelsutan  icke  lätit  någon  uraktlåtenhet  i 
sistnämnda  afseende  komma  sig  till  last.  Men  å  andra  sidan 
binde  konungen  genom  hans  bref  vara  fcirberedd  pä  alt  allt 
icke  var  .som  det  borde  vara  i  Finland.  Des.sa  underrättelser 
voro  ingalunda  välkomna:  konung  Gustaf  säg  ej  gärna,  att  hin- 
iler  mötte  för  det  hastiga  utfcMandet  af  den  plan,  som  han  med 
sin  viljas  hela  kraft  och  sin  fantasis  liflighct  omfattat.  Oerfaren 
i  krigiska  värf  och  föga  danad  för  att  egna  uppmärk.samhet  ät 
administrationens    detaljer,    fä.stade    han   ringa  vigt  vid  underrät- 


*)  I  sina  bref  till  konungen  på  våren  1788  hade  Anckarsvärd  icke 
gjurt  någon  hcmligliet  af  sina  tvifvclsmäl  om  krigets  framgång.  1  sina  rap- 
purtcr  hade  han,  enligt  sina  egna  ord  i  ett  af  dessa  bref  (,'''';,,),  siikt  fore- 
komma  »procipiterade  steg.  så  långe  han  egde  en  gnista  af  hopp,  atl  E.  Maj:ts 
klokhet  skulle  kunna  af  höja  ett  krig,  hvilket  jag  alltid  fruktat  och,  ju  när- 
iiiare  ju  mer,  fruktar,  torde  för  E.  Maj:t  .sjålf,  for  hela  dess  rike  . .  .  medf  Ta  de 
Ulra  olycklig:iste  följder».  Det  oaktadt  utvecklade  han  stor  drift  i  anstal- 
terna för  skärgårdstlottans  utrustning  och  nekar  i  ett  följande  bref  ("/.,)  '^t-'- 
stänidt,  alt   Jiespriti-n»   inom  denna  corps  vore  dålig. 

**)  Armfelt  till  konungen  27-31  Maj  178S.  Jfr  Anckarsvärds  lu-ral- 
telse,  anf.  st.  s.  7,  enligt  hvilken  han  hade  haft  en  »explikation  med  Armfelt, 
med  anlcdnir)g  af  dennes  bref  till  konungen,  hvarefter  de  skiljts  som  »goda 
vänner.'.  Anckarsvärd  hade  också  i  själfva  verket  ingen  anledning  alt  vara 
missnöjd  med   Armfelts  omdömen   om   hans   verksamhet. 


telser  af  det  slag,  som  ingingo  frän  Armfelt,  och  äfven  från 
Anckarsvärd.  Han  mottog  dem  med  otålighetens  missmod, 
såsom  uttryck  antingen  af  klcnmodighet  eller  militäriskt  pedan- 
teri. För  hans  rörliga  inbillningskraft  sväfvade  bilder  af  lysande 
bragder  och  krigisk  ära:  han  skulle  återställa  sitt  lands  forna 
storhet  och  hämnas  Rysslands  oförrätter;  han  skulle  återupprätta 
det  ottomaniska  väldet;  hans  namn  skulle  blifva  kändt  utanför 
Europas  gränser,  i  Asien  och  Afrika  *).  Han  gick  ombord  pä 
sin  flotta  med  operamässig  ståt,  fylld  af  dessa  vidtsväfvande  för- 
hoppningar; bittert  fick  han,  sedan  föga  mer  än  en  månad  för- 
flutit, lära  känna  deras  bcdräglighet. 

I  Gustafs  talrika  bref  till  Armfelt  från  denna  tid  söker 
man  likväl  förgäfves  spär  af  det  missnöje,  som  han  erfor  af  den- 
nes allt  för  uppriktiga  skildringar  af  tillståndet  i  Finland.  Ett 
vittnesbörd  därom  föreligger  dock  i  en  anteckning  af  en  person, 
som  stod  både  Armfelt  och  konungen  mycket  nära:  det  var 
Magdalena  Rudenschöld. 

Såsom  vi  erinra  oss,  hade  hon  jämte  prinsessan  Sofia  Al- 
bertina under  det  sista  halfåret  vistats  i  Tyskland.  De  skyndade 
till  Sverige,  sedan  kriget  var  afgjordt,  och  ankommo  omedelbart 
sedan  konungen  midsommaraftonen  1788  gått  till  segels  med 
trupperna.  Medan  flottan  för  vindstilla  låg  till  ankars  i  skärgår- 
den, gjorde  fröken  Rudenschöld  i  prinsessan  Sofia  Albertinas 
följe  ett  afskedsbesök  hos  konungen.  Då  anförtrodde  han  henne, 
att  han  var  mycket  missnöjd  med  Armfelt  på  grund  af  dennes 
bref  från  Finland,  hvari  han  underrättat  om  arméens  dåliga  ut- 
rustning och  oredan  i  alla  förhållanden.  »Konungen  älskade», 
säger  fröken  Rudenschöld  i  sina  otryckta  memoarer,  n  sina  stora 
företag  icke  att  uppehålla  sig  vid  allt  för  minutiösa  detaljer,  och 
betraktade  baron  Armfelts  föreställningar  såsom  hjärnspöken  och 
såsom  yttringar  af  hans  benägenhet  för  de  lustbar heter,  som 
han  nyss  med  saknad  lemnat  och  till  hvilka  han  längtade  att 
återvända.  Jag  blef  lifligt  berörd  af  det  missnöje,  som  konimgen 
visade  mot  honom,  och  gjorde  det  omöjliga  för  att  rättfärdiga 
honom,  förtviflad  öfver  att  det  syntes  vara  fåfängt.  Jag  tillskref 
konungens  missnöje  general  Toll,  som  då  syntes  täfla  om  konung- 
ens ynnest  med  Armfelt,  hvars  fiende  han  var  .  .  .  Jag  insåg  icke 
dä,  i  huru  hög  grad  de  tilldragelser,  som  följde  på  krigets  öpp- 
nande, skulle  gifva  Armfelt  rätt  i  sak». 

Armfelt    kunde    icke   drabbas  af  den  anklagt-lse,  som  inne- 
bars   i    konungens  bekanta  ord,  dä  han,  ankommen  till  h^inlanti, 


♦)  .Se  Gusl:if   lll:s    bref  till    ArmtVK,   aiif.  st.  s.   23. 


fann  att  allt  icke  g^ick  efter  önskan:  »on  m'a  troinpé".  Men  vis- 
serlii^en  var  Arnifelts  förhållande  i  Finland  untler  den  tid,  som 
närmast  föregick  fälttagets  öppnande,  ingalunda  fritt  frän  klan- 
der. Han  hade  lånat  sin  medverkan  ät  ett  företag,  som  han  i 
grunden  ogillade,  och  han  hade  offrat  sin  öfvertygelsc  för  sin 
personliga  tillgifvenhet  för  konungen,  kanske  äfvcn  för  sin  äre- 
lystnad. Han  hade  sin  dryga  del  i  utspridandet  af  de  osanna 
ryktena  om  det  hotande  anfallet  frän  Ryssland.  Icke  ens  sin 
närmaste  chef  och  sin  nära  frände,  generalmajor  Armfelt,  hade 
han  upplyst,  huru  därmed  egentligen  förhöll  sig;  och  i  bref  till 
konungen  talar  han  om  »den  komedi»,  som  han  spelat  med  den 
gamle  mannen,  för  att  uppelda  hans  stridslust  *).  Ännu  mindre 
nogräknad  hade  han  varit  med  andra.  Den  krigiska  stämningen 
hade  blifvit  framkallad  genom  osanna  uppgifter:  den  som  bidra- 
git till  dessas  utspridande,  var  det  äfven  pä  befallning  och  i  af- 
sigten  att  främja  fosterländska  planer,  delade  äfven  ansvaret  för 
de  motgångar,  som  följde,  da  sanningen  kom  i  dagen.  De 
vrängda  framställningarna  blefvo  ett  vapen  i  deras  hand,  .som 
längre  fram,  under  brinnande  krig,  sökte  sak  med  konungen,  i 
stället  för  med  hans  fiender  —  ett  vapen,  fruktansvärdare  än 
landets  utblottade  belägenhet  och  bristerna  i  utrustningen.  Dyrt 
fick  konung  Gustaf  umgälla,  att  hans  statskonst  gått  dessa  sling- 
rande vägar,  som  tidens  politiska  moral  var  allt  för  benägen  att 
tillstädja.' 

Olyckorna  kunde  dock  ej  annat  än  fastare  tillknyta  bandet 
emellan  konungen  och  dem,  .som  i  farans  och  bekymrens  .stund 
förbi efvo  honom  trogna. 


Händelserna    under  fälttåget  i  Finland  under  sommarmåna- 
derna  1788  äro  af  historien  kända  och  mången.städes  beskrifna  *'). 


*)  Armfell  var  orolig  att  rlctta  hedr.äc^eri  i  förtid  skulle  bli  uppenbart 
och  bad  Anckarsvärd  »för  all  del»  ej  gifv.i  farbrodern  anledning  .ntt  t  vi  Ha  p.i 
uppgiften    att    .Sverige    hotades    med    anfallskrig.     (Anckarsvärd,  anf   st.  s.   5). 

**)  De  senare  svenska  framställningarna  äro:  Rein,  Kriget  i  Kirdand 
1788  (i  Bidrag  till  kännedom  af  Fiid.mds  natur  ocli  folk,  h.  3,  1.S60);  Man- 
kell,  Anteckningar  rörande  finska  arméens  och  Finlands  krigshistoria  I:  332 — 
371  (1S70);  Beskow,  Gustaf  III  såsom  konung  och  människa  IV  (1867).  samt 
Tigerstedt,  G.  M.  Sprengtporten,  i  Finsk  Tidskrift  (187S-82);  andra  mera 
kortfattade  framställningar  att  förtiga.  ~  Dorpater-profcssorn  A.  Hriickner 
har  i  liera  skrifter,  dels  p.å  tyska,  dels  på  ryska,  och  med  anlitande  af  ryska 
källor,  behandlat  detta  ämne,  senast  i  sin  aKatharina  II»,  (Oncken,  Allg. 
Gesch.  in   Einzcldarstellungen,  70,  71). 


—   192  — 

Samtidigt  sattes  trupper  i  rörelse  mot  ryska  gränsen  frän  Savo- 
lax  och  från  södra  Finland,  under  det  att  flottan  gjordes  redo 
for  att,  enligt  den  af  Toll  upjtgjorda  falttägsplanen,  landsätta 
den  svenska  hären  i  Ingcrmanland  vid  Oranienbaum,  och  där- 
ifrån, understödd  af  de  båda  arméfördelningarna  i  östra  Finland, 
hvilka  skyndsamt  borde  tåga  öfver  gränsen,  hota  Rysslands 
hufvudstad.  Planen  var  djärf;  och  i  början  syntes  allt  lofva 
framgång. 

Generalmajoren  K.  G.  Armfelt  hade  den  31  Maj,  såsom 
nämndt  är,  blifvit  utnämnd  till  bcfälhafvare  öfver  de  trupper, 
sonj  voro  afsedda  för  inbrottet  öfver  gränsen  i  sydost.  Med 
den  i  närheten  af  Helsingfors  förlagda  arméfördelningen  bröt 
han  upp  mot  gränsen  den  7  Juni.  Han  inträffade  den  12  Juni 
i  Klimä,  där  högqvartcret  togs  tills  vidare.  Till  hans  kår  hörde 
äfvcn  G.  M.  Armfclts  regemente,  af  hvilket  likväl  400  man,  för 
att  minska  svårigheterna  vid  transport  af  tross  m.  m.,  fördes 
om  b(or(l  på  arméens  flotta.  De  användes  sedermera  till  för- 
stärkning af  garnisonen  pä  Svartholmen  vid  Lovisa.  Den  8  Juni 
afreste  G.  M.  Armfelt  mot  gränsen  frän  Helsingfors,  för  att  i 
Lappträsk,  beläget  två  mil  från  Rlimä,  närmare  kusten,  taga 
befälet  öfver  fördelningens  högra  flygel  *).  Han  var  där  i  grann- 
skapet af  gränsen  mot  Ryssland,  och  han  och  hans  trupper 
brunno  af  begär  att  få  gå  öfver  Kymmcne  clf  Men  de  ryska 
ficndtligheterna  läto  vänta  pä  sig;  och  man  ansåg  sig  äfven  böra 
afvakta  konungens  länge  bebådade  ankomst,  innan  något  afgörande 
steg  togs.  Den  23  juni,  midsommaraftonen,  samma  dag,  som 
konungen  gick  om  bord  i  Stockholm,  dctacheradcs  G.  M.  Arm- 
felt med  första  bataljonen  af  Nylands  regemente  jämte  Kymmenc- 
gårds  sqvadron,  64  man  af  Elimä  jägare  och  tvcnne  kanoner 
till  Lilla  A1)borrfors,  omedelbart  vid  gränsen,  på  svenska  sidan 
af  Kymmcne  elf  Hans  lilla  förde  Ining  utgjorde  där  den  svenska 
härens  längst  framskjutna  förtrupp;  och  han  var  beredd  att  börja 
.  operera  pä  ci^cn  hand,  sä  fort  signal  gafs  till  anfall.  »Oerfaren 
och  ung,  som  jag  är»,  skrifver  han  till  hustru  midsommardagen 
1788  (rån  Lilla  Abborrfors,  »vill  jag  undvika  att  visa  mig  osäker 
och  söker  i  stället  att  vara  sä  mycket  mera  verksam.  Någon 
känsla  af  fruktan  finnes  icke  i  mitt  hjärta  —  jag  har  ransakat 
det;  men  begiiret  att  visa  mig  så.som  en  bcfälhafvare  med  dug- 
litrlKt  Icmnar  mig  ingen  ro». 


•)    Samma    <lrig    skrcf    lian  till    konimircn :    »Man   ar   ralt    l>cl!\tcn  all  se 
mig   rc"^a    liiirifrnn:   mitt    (^raiinska|i    liar  icke  varit   anfjei\nint  fi>r  vis^a  personer». 


-    193  — 

Väntan  och  ovcrksamheten  gjorde  tiden  läng  för  den  unge 
krigaren  under  den  tid  af  nära  tre  veckor  —  till  den  i  i  Juli  — 
som  han  niäste  stanna  vid  Lilla  Abborrfors.  Med  afund  förnam  han, 
att  chefen  för  Savolaxbrigadcn,  öfverste  Hastfehr,  redan  den  29 
brutit  in  öfvcr  gränsen  frän  Savolax,  sedan  det  bekanta  --  dik- 
tade eller  verkliga  —  anfallet  frän  ryska  sidan  vid  Puumala  egt 
rum  den  26  Juni.*)  lian  sysselsatte  sig  emellertid  med  att  in- 
hemta  underrättelser  om  förhällandena  pä  ryska  sidan  och  lem- 
nade  konungen  redogörelser  rörande  den  fiendtliga  styrkan,  som 
småningom  samlades  pä  gränsen.  Han  berättade,  att  kossack- 
postcringarna  plundrade  det  land,  de  voro  kallade  att  försvara, 
samt  att  svenska  lägret  med  anledning  däraf  öfversvämmades  af 
öfverlöpare  af  gränsbefolkningcn  i  ryska  Finland.  Skott  växla- 
des mellan  posteringarna  '");  men  det  dröjde  länge  med  befallnin- 
gen att  bryta  in  pä  ryska  området.  Dröjsmälet  tillskref  han 
Tolls  och  Ruuths  fördärfliga  anstalter,  af  hvilka  han  spädde  de 
mest  olycksbringande  följder.*^*)  För  egen  del  var  han  besluten 
att,  då  det  gällde,  »payer  de  ma  personne:  det  är  allt  som  man 


*)  »Hastfehr  slåss  i  Savolax  allt  hvad  han  orkar<r,  skrifver  han  (*/,), 
<>nicn  här  glo  vi  på  hvarandra  och  säga  intet.»  Det  har  uppgifvits,  alt  Hast- 
felir  genom  Armfelt  fått  föreskrifter  huru  detta  låtsade  anfall  skulle  verkstäl- 
las; och  att  ett  bref  från  lionom  i  ämnet  funnits.  (Se  Fryxells  Hidrag  s.  1 1  5.) 
Bland  Armfelts  papper  linnes  dock  ingen  antydan,  att  han  varit  medveten  om 
ett  dylikt  anslag;  icke  heller  gifva  lians  talrika  bref  till  konungen,  hvilka  sy- 
nas vara  fullständigt  bevarade  bland  Gustaf  lll:s  papper,  något  stöd  åt  detta 
Iiåslående. 

**)  Rörande  dessa  skottväxlingar  visste  illviljan  berätta,  att  de  bestått 
däri  att  några  af  Armfelts  eget  folk  «om  mörkapte  natten  smögo  sig  öfver 
strömmen  och  därifrån  sköto  några  skott  med  löst  krut  i)å  våra,  och  sedan  i 
liast  försvunno».     (Ileml.   Ilandl.  I:  76.) 

***)  Armfelts  yttranden  om  Toll  i  hans  enskilda  bref  frän  denna  tid  sy- 
nas gifva  stöd  åt  den  allmänna  föreställningen,  att  Armfelt  haft  väsentlig  del 
i  det  missnöje,  som  konungen  redan  i  Helsingfors  visade  mot  1\)11  och  h var- 
om yttranden  i  hans  bref  till  Armfelt  bära  vittne.  »De  kloka,  som  regera*, 
skref  denne  till  sin  hustru  redan  i  början  af  Juni,  »hafva  lemnat  detta  land  i 
ett  grufligt  tillstånd  och,  hvad  som  värre  är,  försatt  armén  i  obrukbart  stånd. 
.  .  .  Kavalleriet  är  utan  furage,  artilleriet  utan  hästar  och  trosskuskar,  allde- 
les inga  anstalter  om  penningar,  men  stränga  ordres.  Går  allt  väl,  tystnar 
allt  klander;  går  det  illa,  som  man  nästan  kan  se  förut,  hoppas  jag  galgen 
skall  löna  dessa  Achitophels  descendenter.  Om  but'cn  är  att  sacrifiera  några 
cuuragcusa  personer,  så  är  han  vunnen,»  (Jfr  [Creutz]  Malmanen.  Anjalaförb. 
s.  8l.)  —  «Om  det  misslyckas,  skall  Sverige  gå  under  eller  återföras  till  sin 
gamla  regeringsform»,  skrifver  han  till  sin  hustru  ('"/„).  Han  förutsåg,  atl 
Tolls  inflytande  på  grund  af  de  svårigheter,  som  visat  sig  att  fa  allt  i  gång, 
icke  skulle  blifva  långvarigt.  «'1\j11  är  nu  på  höjden  af  sin  ära»,  skrifver 
han  (*/,),  »och  hela  världen  ligger  för  hans  fötter.  Men  M.  de  Noailles  bru- 
kar säga:  Je  suis  toujours  un  proche  parent  du  ministre  qui  rJ;gne;  quand  il 
est  chassé,   il   n'est   plus  un   homme  de  ma  connaissancc.» 

Tegnér,  G.  M.  Armfell.  \i 


—  194  — 

kan  begära  af  mig.  En  gäng  måste  man  dö:  det  är  dä  bäst 
att  göra  det  som  en  tapper  soldat;  och  är  det  mitt  öde  att 
vegetera  längre,  sä  kostar  det  ingenting  att  hafva  trotsat  döden».*) 
Yttranden,  liknande  detta  sistnämnda,  förekomma  ofta  i 
Armfelts  bref  till  sin  hustru.  De  voro  icke  endast  »fanfaronnader»: 
han  hade  i  hög  grad  krigarens  mod  och  visade  vid  mänga  till- 
fällen, att  äran  och  bragden  för  honom  gällde  mera  än  lifvct.**) 
Han  var  fallen  för  djärfva  och  vägsamma  företag;  att  sätta  sin 
egen  person  i  säkerhet  var  det  som  han  minst  tänkte  pä,  och 
detta  var  ett  ständigt  föremal  för  hans  kunglige  väns  bekym- 
mer.***) Af  personlig  tapperhet  egde  han  vida  mera  än  af  här- 
förarens lugna  beräkning.  Oaktadt  han,  säsom  vi  sett,  icke 
var  utan  teoretis'kt  militäriska  studier,  hade  han  dock  ingen  syn- 
nerlig aktning  för  hvad  han  kallade  »taktiska  generaler».  Själf 
var  han  framför  allt  »le  general  soldat».  Dock  egde  han  stor 
duglighet  och  energi  i  allt  som  rörde  förvaltningen  och  förstod 
i  hög  grad  att  säsom  chef  vinna  underlydandes  förtroende.  En 
samtida  har  pä  följande  sätt  karakteriserat  Armfelt  säsom  kri- 
gare: »Med  geniets  blick  för  det  stora,  orienterade  han  sig  snart, 
likväl  alltid  under  inbrott  af  ett  mod,  som  kunnat  vara  tamare. »f) 


Den  2  Juli  ankom  konungen  till  Helsingfors,  erhöll  där 
underrättelse  om  tilldragelserna  i  Savolax,  samt  att  Hastfehr 
ryckt  in  [)ä  det  ryska  omrädet.  Han  ansäg  således  kriget  bör- 
jadt;  men  dröjsmålet  med  flottans  ankomst  och  de  svårigheter 
med  afseende  på  utrustning  och  lifsmedel,  som  han  snart  erfor, 
vållade    att   det  dröjde  ännu  någon  tid,  innan  han  ansåg  de  kri- 


*)  A.  till  sin  hustru  (7,), 
**)  I  ett  bref  från  denna  tid  ('],)  till  jjeneralmajor  Armfelt  yttrar  han: 
<tVous  sentcz  hien  que,  dans  mon  cas,  il  est  naturel  ile  vouloir  se  distiiiguer 
non  sculement  comme  un  jeune  humme,  qui  fait  voir  <|uelque  courage,  mais 
comine  ofiicicr  qui.  quoique  abruti  par  la  vie  indolente  irunc  cuur,  n'a  poiiit 
absolmnciit  ])errlu  le  peu  de  connaissanccs  (juMl  a  voulu  s'acquérir,  en  oinpl»- 
yant  toute  sa  jeunessc  a  Tétude  du  métier«.     (L)e  la  Gärd,  Arch.  XV:   194.) 

***)  Se  konungens  bref  under  kriget  1788  —  90,  livilka  nästan  alla,  så 
länge  .Armfelt  var  i  fält,  inneh.^Ua  förmaningar  .att  ej  för  mycket  bluttställa 
sin  person.  —  Vackert  och  värdigt  hade  Armfelt  under  trumlivirllarnas  Ijuil, 
medan  trupperna  brnto  upj)  från  Lappträsk  den  II  Juni,  skrifvit  till  sin  hu- 
stru: ».Skulle  jag  ijlomma  dig  och  mina  iiarn  fnr  alt  med  frimodighel  gå 
läran  till  m(>tes,  s.i  skedde  det  aldrig.  Nej,  min  vän,  jag  beluifver  ej  glömma 
någ(jt:  tvärtom,  jag  kommer  ihåg  dig,  dem,  mina  skyldigheter  mot  kung  och 
fädernesland  och  äran.     Det  inå  sedan  hända  hvad  (idet  förelagt.» 

\)  Tornérhjclm,  Se  Ridderslads  »Gömdt  är  icke  glönidt*  V:   1. 


-   195  — 

giska  rörelsernii  i  södra  1^'inland  kunna  förctajras.  Hans  första 
bref  till  Armfelt  efter  ankomsten  till  Helsingfors  (*/,)  innehåller 
därföre  förmaningen  att  tillsvidare  förhälla  sig  stilla  och  ej  bryta 
in  öfver  gränsen,  innan  han  fatt  bestämda  order.  Armfelt,  som 
med  anledning  luiraf  lofvade  att  vara  »from  som  ett  lam»,  be- 
sökte konungen  i  Helsingfors  några  dagar  efter  hans  ankomst. 
Kort  därefter  gjorde  konungen  en  resa  till  gränsen.  Han  träf- 
fade Armfelt  i  Lovisa  den  lo  Juli;  och  omsider  den  ii  gaf  han 
den  länge  efterlängtade  befallningen  till  den  svenska  förtruppen 
att  gå  anfallsvis  tillväga.  Armfelt  skulle  »genast  gä  öfver  och 
intaga  i)asset  vid  Pyttis  samt  repoussera  fienden  pä  andra  sidan 
Högfors,  för  att  hindra  honom  att  härja  och  förstöra  lantlet»  *). 
Den  svenska  förtruppens  rörelse  skulle  skyddas  frän  sjösidan  ge- 
nom en  eskader  af  skärgårdsflottan  under  öfverstelöjtnant  Tör- 
ning,  hvilken  stod  under  Armfelts  befäl.  Samtidigt  erhöll  ge- 
neralmajor Armfelt  order  att  vid  Anjala  slå  en  bro  öfver  Kym- 
mene  älf  för  att  därifrån  tåga  in  på  det  ryska  området. 

Samma  dag,  som  konungen  utfärdat  denna  befallning  till 
G.  M.  Armfelt,  satte  denne  sig  i  rörelse.  En  liten  fördelning  af 
30  man  öfverrumplade  ryska  gränsposteringen  vid  Stora  Abborr- 
fors;  med  hufvudstyrkan  gick  han  samma  natt  vid  Strömfors 
öfver  älfven  och  framryckte  den  12  till  Pyttis.  Den  ryska  poste- 
ringen, till  antalet  vida  underkigsen,  flydde  utan  .svärdslag;  tvä 
officerare  och  tolf  soldater  togos  till  fånga,**)  men  framträng<'in- 
det  till  Högfors  hindrades  för  några  dagar  därigenom  att  rys- 
sarna förstört  bron  vid  Kymmene.  I  det  bref  till  konungen,  i 
hvilket  Armfelt  meddelade  underrättelsen  om  sitt  inryckande  pä 
det  ryska  området,  berättade  han  att  befolkningen  mottagit  sven- 
skarna såsom  »skyddsänglar».  Endast  en  pre.st  hade  sökt  in- 
verka på  allmogen  i  svcnsk-fiendtlig  riktning.  Armfelt  afsatte 
lionom  från  sitt  ämbete  och  lät  i  kyrkorna  uppläsa  en  kungö)- 
relse  af  innehåll,  att  de  svenska  truppernas  afsigt  icke  vore  att 
fara  fram  som  fiender;  befolkningens  medborgerliga  rättigheter 
skulle  skyddas;  för  de  leveran.ser  af  matvaror  och  foder,  som 
lemnades,  skulle  kontant  betalning  erläggas  o.  s.  v.  ***)  Mans 
första    åtgärd    var    ntt    återställa    till   en  kyrka  dess  kassaki.sta, 


*)  Gustaf  I  Urs  bref,  .inf.  st.  s.  26. 
**)   Vid     l'yttis    »coiKiiicteradc   Armfelt   prosten  och   n.igra  tulll)etjeiiter«, 
säger  Anjalamanncn   Mnntgomcry   li.ånfuUt.     (I list.   Handl.   I:   335.) 

***)  Kungörelsen,  affattad  hådo  j)^  svenska  och  finska,  förvaras  i  afskrift 
i  Glist.  M.SS,  vol.  47,  Den  är  undertecknad  »Gustaf  Magnusson  Armfelt,  fri- 
herre till  Äminne,  konungens  öfverstekaminarjunkare,  generaladjutant,  öfver- 
ste,  ridilarc   af  elefanten   m.  m.  och   chef  för  denna   avantcorps  af  arni(5cn«. 


—    IQÖ   

hvilkcn  ryska  officerare  bcmaktij^at  sig  och  som  vid  deras  flykt 
fallit  i  Armfelts  händer;  och  han  förklarade  sin  afsigt,  till 
konungens-  stora  tillfredsställelse,  att  pä  allt  sätt  genom  skon- 
sanihct  vinna  befolkningens  tillgifvenhet.  *)  —  Till  Armfelts 
förstärkning  anlände  frän  hufvudarméen  en  bataljon  af  Fle- 
mings  regemente  och  en  sqvadron  af  Nylands  dragoner,  sä  att 
den  svenska  förtruppens  styrka  uppgick  till  omkring  900  man. 
Sedan  bron  vid  Kymmene  blifvit  färdig,  fortsattes  natten 
mellan  den  17  och  18  Juli  framryckandet  till  Högfors,  hvarest 
föreföll  en  skärmytsling,  vid  hvilken  ryssarna  i  döda  och  särade 
förlorade  17  man,  och  därifrån  till  Summa,  '^j^  mil  frän  Fredriks- 
hamn, hvilket  skulle  bli  det  närmaste  målet  för  den  svenska  ar- 
mccns  anfall.  Summa  blef  för  den  närmaste  tiden  Gustaf  Arm- 
felts högqvartcr. 

Samtidigt  inträffade  utanför  Fredikshamn  den  svenska  eska- 
dern under  Törning  och  borttog  det  där  stationerade  ryska  vakt- 
skeppet jämte  några  handelsfartyg.  Samma  dag,  den  18  Juli, 
tågade  äfven  svenska  hufvudarméen,  vid  hvilken  konungen  för 
tillfället  befann  sig  —  han  återvände  sedan  till  Helsingfors  — 
under  generalmajor  Armfelt  öfver  gränsen  vid  Anjala.  För  att 
skydda  sin  brorsons  långt  framskjutna  ställning  vid  Summa  — 
af  de  missnöjda  uppgafs  att  denne  ryckt  fram  dit  emot  order'") 
—  framträngde  general  Armfelt  de  närmast  följande  dagarna 
öfver  Likala  ända  till  Husula,  en  half  svensk  mil  norr  om  Fre- 
drikshamn. General  Armfelt  slog  där  läger  den  20  Juli;  han 
hade  genom  denna  ställning  afskurit  den  närmaste  kommunika- 
tionen mellan  de  ryska  fästningarna  Fredrikshamn  och  Villman- 
strand;  afständet  frän  Husula  till  Summa  var  närmaste  vägen 
omkring    en    svensk    mil.  —  Den     17    Juli  hade  svenska  örlogs- 


•)  Armfelt  till  konungen  »2/,,  ^^j./,  Gustaf  lll:s  bref  till  A.  s.  28. 
Oaktadt  dessa  grundsatser,  hvilka  Armfelt  säkert  bemödade  sig  att  följa, 
förtäljde  hans  belackare  om  det  »gudlösa  grasserande»,  han  tillåtit  sig  på  det 
af  honom  besatta  området.  (Ileml.  Handl.  T:  Ii6).  Dock  kan  nöden  längre 
fram  hafva  foranledt  mindre  ömsinta  åtgärder.  Armfelt  skrifver  till  konungen 
d.  2  Aug.:  «L'arm6e  manque  de  subsistance.  Voilå  le  premier  mal  .  .  .  Sor- 
tens de  nos  principos  et  laissons  å  un  temp.<;  plus  propic<"  Ics  moycns  de  Ics 
réparer.  Låt  oss  ur  detta  land  indrifva  alla  kreatur,  allt  hö,  all  lialm  som 
finnes;  fattas  penningar,  kan  man  ge  betalningsscdlar  och  likasom  en  beskatt- 
ning pålägga  hvarl  hemman  att  leverera  vissa  qvantum  af  våra  bchof.  Detta 
är  ledsamt,  åtföljd!  af  mycket  inconvénients.  men  inga  svarande  mot  alt  låta 
truppen  svälta.«r  Reträtten  från  Fredrikshamn  egde  rum  tre  dagar,  sedan  dessa 
råd  blifvit  gifna,  och  de  hunno  sålunda  icke  att  i  vidsträcktare  mån  bli  f()ljda. 
Att  dagen  före  reträtten  proviant  indrefs,  torde  icke  kunna  anses  innebära 
att  Armfelt  öfvergifvit  de  humanitctsgrundsatser,  han  i  krigets  början  uppställt. 
**)  Se    Montgtnnerys  berättelse,  anf.  st.  s.  337. 


-   197  - 

flottan  mätt  sina  krafter  med  den  ryska  i  det  berömda  slaget 
vid  I  Ioj4kind,  som.  ehuru  oafgjordt  och  till  sina  följder  inL,Mluntla 
fordela ktii,'^t  för  Sverige,  betraktades  säsoni  en  seger,  iivilken  fi- 
rades med  Te  Deum.  Samtidigt  spred  sig  ryktet  att  Hastfehrs 
anfall  frän  Savolax  mot  Nyslott  krönts  med  framgång. 

Pa  alla  [)unkter  syntes  sålunda  ryssarna  hafva  vikit  tillbaka 
efter  knap[)ast  nämnvärdt  motstånd,  och  det  ansågs  att  en  pa- 
nisk  förskräckelse  bemäktigat  sig  deras  sinnen.  Armfelt  hoppa- 
des, enligt  hans  bref  till  sin  hustru,  att  den  svenska  armcen  i  Sep- 
tember skulle  vara  i  Petersburg.  *) 

Omedelbart  efter  ankomsten  till  Summa  föreföll  den  för- 
sta allvarsamma  traffningen  mellan  Gustaf  Armfelts  fördelning 
och  den  ryska  besättningen  i  Fredrikshamn.  »Den  utföll  till 
vår  heder»,  säger  Armfelt  i  sin  själfbiografi.**)  iHvarken  jag 
eller  den  som  kommenderade  ryssarna  kunde  berömma  oss  af 
några  mästerliga  dispositioner;  god  vilja,  men  ingen  erfarenhet 
var  pä  min  sida ;  officerarnas  och  truppernas  tapperhet  samt  lyc- 
kan gjorde  allt.» 

Förloppet  härvid  var  i  korthet  följande,  Armfelt,  som  ge- 
nom den  framgång,  som  nyss  vunnits  af  den  Törningska  eska- 
dern, hade  styrkts  i  sitt  antagande  att  besättningen  i  Fredriks- 
hamn vore  ytterst  fåtalig,  var  icke  främmande  för  den  djärfva 
tanken  att  med  sin  lilla  styrka  anfalla  fästningen,  utan  att  af- 
vakta  ankomsten  af  den  svenska  hufvudstyrkan.  **')  Han  företog 
på  eftermiddagen  den  1 8  Juli  en  rekognoscering,  åtföljd  af  åt- 
skilliga officerare,  och  vågade  sig  ganska  nära  de  fiendtliga  bat- 
terierna. Plötsligen  hördes  trumhvirfiar  från  fästningen,  kano- 
nerna började  spela,  och  en  afdelning  ryska  jägare  rusade  fram 
från  ett  bakhåll;  en  liflig  strid  uppstod.  De  svenska  office- 
rarna, till  hvilkas  skydd  manskapet  frän  Armfelts  läger  skyn- 
dade fram,  lyckades  slå  sig  igenom,  dock  icke  utan  manspillan : 
två  tillfångatogos,  bland  dem  en  i6:ärig  baron  Armfelt.  Den 
svenske    befälhafvaren,    som    utanpå  uniformen  bar  sitt  blåa  ele- 


*)  Den  II  Juli.  I  samma  anda  yllrar  han  sig  i  ett  bref  till  sin  far- 
broder, generalmajor  Armfelt  '^/, :  «ma  célérilé  est  un  coup  de  foudre  pour 
eux  et  si  j'aurais  lOOu  liomnies  encore,  Fredriksliamn  scrait  a  moi  demaiii* 
(De  la  Gar<licska  Arcli,   XV:   199). 

**)  Anf.  st.  I:  100. 


—  198  — 

fanterband,  *)  var  särskildt  utsatt  för  faror  i  handgemäncfet : 
hans  lif  räddades  af  hans  bctjent  Fagelin,  som  dödade  tvenne 
kossackcr.  —  Skottväxlingcn  tystnade  mot  skymningen;  och  Arm- 
felt  hade  pä  aftonen  begifvit  sig  pä  väg  till  det  nära  liggande 
Bredskall  för  att  där,  enligt  order,  möta  sin  farbroder  och  chef. 
Dä  hörde  han  bakom  sig  »un  feu  d'enfer!>,  säsom  det  heter  i 
hans  bref  till  konungen ;  han  skyndade  tillbaka  och  fann  att  fien- 
den under  nattens  mörker  med  en  styrka  af  öfver  900  man 
sökte  öfverrumpla  hans  läger  vid  Summa.  Angreppet  skedde, 
enligt  Armfelts  ord,  »med  mera  råge  än  intelligens»;  striden  blef 
häftig  och  räckte  i  tre  timmar,  hvarefter  ryssarna  i  dagningen 
drogo  sig  tillbaka  till  fästningen,  qvarlemnande  pä  platsen  och  i 
de  angränsande  skogarna  ätskilliga  döda  och  särade.**)  Arm- 
felt,  som  först  hann  fram  till  stridsplatsen,  sedan  striden  var  i 
full  gäng,  berömmer  mycket  den  tapperhet,  hvarmed  Nylands 
och  Flemings  bataljoner  tillbakaslogo  anfallet;  bland  officerare, 
som  utmärkte  sig,  nämner  han  i  sitt  bref  till  konungen  majo- 
rerna liergensträhle  och  Gripenwaldt  samt  kaptenen  Tawast. 
^Hedern  af  denna  affär  var  officerarnas  och  truppernas  käckhet, 
och  icke  min»,  säger  Armfelt  i  en  efterlemnad  anteckning.  ***)  — 
Pä  svenska  sidan  stupade  artilleribefälhafvaren,  kaptenen  Schultz, 
samt  fyra  soldater;  2  officerare  och  12  man  särades,  f)  I 
Schultz'  ställe  tog  hans  son,  dä  endast  underofficer,  genast  befä- 
let och  utmärkte  sig,  hvarföre  han  pä  Armfelts  förord  befordra- 
des till  officer. 

Den    oförsigtighet,    som    Armfelt    vid    detta    tillfälle    visat, 
föranledde    emellertid    oblida    omdömen  om  hans  militära  skick- 


*)  Konungen  skrcf  virl  underrättelsen  om  trälTningen:  «Au  lieu  de  vous 
louer,  i  faut  que  je  vous  gronde.  Cest  a  votre  cordon  bleu  que  vous  devez 
toute  cettc  aubade.  On  vous  a  pris  siireinent  pour  moi  ou  pour  mun  frere». 
—  Han  bad  honom,  i  vänskapens  namn,  undvika  att  utsätta  sig  för  dylika 
faror.     (Gustaf  III;s  bref,  s.  30,  31.) 

**)  Enligt  en  uppgift  48  man,  enligt  en  senare  (i  Armfelts  Itref  till  ko- 
nungen 'Vi)  nära  400  man,  enligt  en  tredje  (af  Ehrenström,  i  Gust.  MSS.  vol. 
47)   2oO.      Därjämte   qvarlemnades  åtskilliga   vapen  och  uniformspersedlar. 

*'*)   Ett   samtida  bref  (dat.   Lovisa  "/,,  tr.   i   Ilcml.   Haiidl.    1:    12)  ger  ho- 
nom det    vitsord,  »att  han  själf  gjort  allt   hvad  af  en  anförare  kan  begäras». 

f)  Rörande  sitt  intryck  af  att  första  gången  liafva  varit  i  eldon,  skrif- 
ver  Armfelt:  »Det  är  icke  för  att  skryta;  nion  den  som  säger,  att  förstasalf- 
van  är  ryslig,  l)orde  icke  tala  i  genertla  termer,  ty  p.å  mig  gjorde  den  ingen 
impression».  Detta  hindrade  dock  icke,  att  han  fann  kulornas  iivinande  »dia- 
blement  discordantc»;  och  han  hade  ett  för  känsligt  sinne  för  att  icke  finna 
sin  »mélicr  triste»  i  <le  ögonblick,  da  lian  hörde  de  s.åradcs  jnmmerrop  och 
s5g    de    fallna    jordas.     »Je  suis  siir  de  mon  couragc»,  säger  han,  »mais  peu 


—  T99  — 

lighct.  Hans  liastiga  framryckande  öfvcr  gränsen  betecknas  af 
cicn  hondill  obenägne  grefve  J.  G.  Oxenstjerna,  hvilken  följt  ko- 
nungen till  Helsingfors,  säsoni  »galenskaper.  Det  är  en  obegrip- 
lig lycka,  att  lian  med  hela  sin  kär  ej  blifvit  alla  stunder  bort- 
tagen; eller  bevisar  det  hos  fienden  den  klokhet  att  ej  låtsa  göra 
något  motstånd,  för  att  draga  honom  i  faran  och  kungen  själf 
därefter,  som  de  veta  följa  Armfelts  råd.»  Hans  stridslust  an- 
sägs  af  samme  antecknare,  hvilken  i  icke  ringa  mån  var  påver- 
kad af  det  rådande  missnöjet,  såsom  begär  att  »förhäfva  sig»: 
»om  han  kan  tjcna  någon  människa  med  att  skryta,  sä  vet  jag 
ingen^  som  så  nitiskt  uppfyller  vänskap  och  pligter.»  Armfelts 
räddning  från  öfverrumplingen  vid  Summa  föranledde  följande 
ironiska  anteckning  af  Oxenstjerna:  »Således  lefver  Armfeit  ännu, 
till  operans  glädje,  Tollens  fördärf  och  alla  pastoraters  beskatt- 
^  ning».  *) 

Dessa  omdömen  voro  lika  orättvisa,  som  föga  välvilliga. 
Den  svenska  förtruppen,  som  man  hoppats  att  genom  öfver- 
rumpling  fördrifva,  hade  genom  ett  tappert  försvar  lyckats  be- 
hålla sin  fördelaktiga  ställning  i  P^redrikshamns  omedelbara  grann- 
skap. Den  förstärktes  kort  därpå  genom  ankomsten  af  de  kano- 
ner, som  blifvit  qvarlemnade  vid  Abborrfors,  samt  genom  tvennc 
bataljoner  svenska  trupper  (af  enkedrottningens  lifregemente, 
samt  Nerike  och  Vermlands  regemente),  hvilka  dels  öfverför- 
des  med  en  eskader  af  armcens  flotta,  dels  anlände  landvägen 
frän  Helsingfors.  Afven  till  hufvudstyrkan  vi(i  Husula  ankom- 
mo  förstärkningar,  särskildt  af  artilleri.  Hela  armékårens  styrka 
uppgick  till  mellan  4-  och  5,000  man,  af  hvilka  den  yngre  Arm- 
felts fördelning  utgjorde  nära   1,300.**) 

Hittills  hade  allt  gått  väl  vid  de  svenska  arméfördelningar, 
som  ryckt  in  öfver  gränsen,  och  befälhafvaren  för  den  kår, 
som  vid  Summa  väntade  på  befallning  att  angripa  Fretlriks- 
hamn,  var  full  af  stridslust  och  hopp.  Annorlunda  förhöll  det 
sig  visserligen    vid  den  fördelning,  som  från  Husula    skulle   ope- 


maitre  de  nia  sensibilité«.  f.Vnnfelt  till  sin  hustru  >"/„  *'/,,  "/,.)  [  href  Ull 
prinsessan  Sofia  Albertina  från  samma  tid  (i  Eriksbergs  arkiv)  skrifver  Arm- 
felt;  <rlleureux  celui  qui.  en  joriissant  d'un  avantage  rempurté  sur  rennemi, 
pent  fermer  son  coeur  aux  cris  décliiraiits  de  la  douleur,  au  speclacle  révol- 
tarit  que  préscnfent  les  tourments,  la  råge  et  les  souffrances,  ponr  ne  parler 
point  de  ceiix  qu'un   sort   plus   lieureux   a  anéantis.» 

*)   «Milt    minne*,    haixlskr.   i   Upsala    uiiiv.    bibi.,  s.   SS,   129,    145.     (Jfr 
Beskow,  anf.  st.  IV;   180,  noten.) 

**)  Enligt  förslag  af  dessa  truppers  styrka  i  slutet   af  Juli   17SS,  i  (Just. 
MSS.  vol.  47. 


—    2ÖO    — 

rera  gemenseimt  med  honom;  och  det  var  icke  utan  protester, 
som  general  Armfelts  kär  tägat  c)fver  gränsen.  Ännu  hade  dock 
missnöjet  endast  i  tysthet  gifvit  sig  tillkänna. 

Men  bladet  vände  sig.  Nedslående  underrättelser  ingingo: 
oförutsedda  svårigheter  med  afseende  pä  truppernas  utrustning 
fördröjde  deras  uppbrott  till  krigsskådeplatsen;  afdelningar  fun- 
nos,  »som  saknade  skodon,  benkläder  och  kappor,  eller  buro  sä- 
dana, som  voro  utdömda  redan  1786»  *);  oreda  och  förvirring 
herskade  i  allt  hvad  till  utredningsväsendet  hörde.  ToUs  dug- 
lighet och  energi  neutraliserades  dels  af  hans  och  krigets  mot- 
ståndare, dels  af  ogynnsamma  väderleksförhållanden,  bristande 
tillförsel  och  penningebrist.  Ryktet  att  Nyslott  vore  intaget 
med  storm,  visade  sig  vara  falskt:  det  lilla  fästet  var  i  stället 
blockeradt  af  Hastfehrs  brigad.  En  afdelning  af  Savolax-trup- 
perna  under  öfverstelöjtnant  Ehrnrooth  hade  den  22  Juli  vid 
Kärnäkoski  blifvit  anfallen  af  ryssarna  och  efter  tappert  försvar 
måst  draga  sig  tillbaka.  Det  befanns,  att  flottans  tillstånd  efter 
den  förmenta  segern  vid  Högland  var  sådant,  att  den  ej  kunde 
utgå  af  brist  på  ammunition  och  utrustning.  *')  —  Planerna  mot 
Petersburg  måste  uppgifvas:  i  stället  skulle  hufvudanfallet  rik- 
tas mot  Fredrikshamn  af  de  förenade  svenska  och  finska  trup- 
perna. De  sistnämnda  voro,  såsom  vi  sett,  vid  Summa  och 
Husula  redan  i  fästningens  omedelbara  grannskap;  de  förra,  om- 
kring 6,000  man,  skulle  från  Helsingfors  och  Sveaborg  fciras  dit, 
sedan  de  af  brist  på  utrustning  länge  legat  overksamma.  PLn 
afdelning  under  generallöjtnant  Meijerfelt  skulle  tåga  landvägen ; 
en  annan  fördes  ombord  pa  den  förenade  svenska  och  finska 
skärgårdsflottan.  Dessa  sistnämnda  truppers  befälhafvare  var 
den  gamle  generallöjtnant  Siegroth;  flottans  rörelser  leddes  af 
öfverste  Anckarsvärd.  **) 


*)  Konungens    bref    till    iitredniiigskommissiunen    '•'/.    1788    (Registr.  i 
krigsår.,  Riksark.);  Anckarsvärd  till  Siegroth  (Gusl.  MSS.  vol.  47.) 

**)  Dagen  efter  slaget  skref  Toll  fr.an  Helsingfors  till  konungen,  alt 
hertig  Karl  ämnade  nedlägga  befälet  ufver  tloltan.  och  att  lusleii  att  mäta 
sina  krafter  med  ryska  lluttan  förgalt,  sedan  man  af  de  vid  Högland  lagiia 
priserna  öfvertygat  sig  om  dess  öfverlägsenhet  i  utrustning.  (Gust.  MSS.,vol.  19.) 
***)  I  det  sammanträde  med  rikets  råd  den  2  Sepf.  178S,  hvari  konungen 
straxi  efier  sin  ankomst  till  Stockholm  redogjorde  för  händels'rria  i  Finbind, 
upjigaf  han,  att  anledningen  till  alt  svenska  ocli  finska  trupperna  förlades  i  olika 
läger,  varit  hans  omsorg  alt  »dymedelst  mota  smittan  af  orolighets-,  ledsnads- 
och  missnöjes  andan*,  hvilken  konungen  genast  efter  sin  ankomst  märkt  hos 
de  tinska  trupperii.i.  (Hcml.  protokoll  i  r.^det  '/,j  1788.  Riksark.)  —  Enligt 
ett  af  Toll  underlecknadl  forslag.  dal.  '*/,  1 788,  utgjorde  den  svenska  styr- 
kan onibonl  pX^llottan  vid  Helsingfors,  inberäknadi  sjötruppcrna,  1 1,482  man. 
Därtill   korn   lamltarméen   i   läger   meil   7,506  man.     (Gust.   MSS.,   vol.  47.) 


—    20I    — 

Dä  omsider  i  Helsingfors  den  23  Juli  order  i^afs  till  upp- 
brott mot  Fredrikshamn.  enlis^t  denna  plan,  visade  det  si^,  livil- 
ken  demoraliserande'  inverkan  det  län^a  dröjsmålet  liaft  i)a  sin- 
nena. Officerarna  inlemnade  i  man^^d  sina  afskedsansöknini,'ar; 
man  talade  öppet  om  krigets  orättmätighet  och  olaglighet,  och 
man  sökte  intala  soldaterna  att  vägra  att  gä  fram.  —  Med  be- 
kymmer säg  konung  Gustaf,  som  den  24  Juli,  sedan  order  blif- 
vit  gifna  om  uppbrottet  frän  I  lelsingfors,  begaf  sig  mot  gränsen 
och  tog  sitt  högqvarter  i  Husula,  framtiden  till  mötes. 

Lika  litet  i  Husula  som  i  Helsingfors  kunde  konung  Gu- 
staf vänta  att  mötas  af  tillfredsställda  ansigtcn.  Samma  anda 
rädde,  såsom  nämndt  är,  inom  den  del  af  finska  arméen,  som, 
ehuru  redan  inne  pä  det  fiendtliga  området,  ej  fatt  mäta  sina 
krafter  med  fienden.  För  nägra  inflytelserika  män  inom  finska 
hären  —  om  också  inc^alunda  för  flertalet  —  hägrade  därjämte 
hoppet  att  genom  begagnandet  af  denna  stämning  åvägabringa 
Finlands  lösslitande  frän  Sverige.  General  Armfelt  hade  i  sina 
bref  till  konungen  tidigt  bcirjat  klaga  öfver  bristen  på  lifsmedej ; 
redan  dagen  efter  sin  ankomst  till  Husula  hade  han  begärt  sitt 
afsked,  pä  grund  af  bruten  helsa.  Endast  genom  ett  hastigt  in- 
tagande af  Fredrikshamn  med  dess  magasiner,  kunde  trupperna 
uthärda,  »ty  landet  är  alldeles  tomt»  hade  han  skri fv it  den  21  Juli; 
och  tvenne  dagar  senare  hade  han  pä  det  ifrigaste  förnyat  sin 
anhållan,  att  anfallet  frän  sjösidan  pä  Fredrikshamn  mätte  ske 
med  det  allra  snaraste,  »dä  en  vigoureux  eld  i  nägra  timmar 
bör  bringa  den  fästningen  i  E.  Maj:ts  vald,  genom  dagtingan 
eller  storm».  Om  man  icke  snart  finge  Fredrikshamns  magasi- 
ner i  sitt  våld,  vore  all  »subsistance  omöjlig»  och  »ingen  annan 
ressurs  än  en  skamlig  reträtt,  som  betoge  soldaten  och  hela 
nationen  allt  mod  och  hopp,  hvarigenom  allt  vore  förloradt, 
hvilket  jag  önskar  aldrig  öfverlefva».  *) 

Afven  Gustaf  Armfelt,  efter  ankomsten  till  Summa  sä  se- 
gerviss och  full  af  förhopi)ningar,  b(>rjade  nu  ana  hvart  det  skulle 
bära.  hiom  sin  egen  kär  upi)eh()ll  han  tlen  krigiska  anda,  som 
från  början  besjälat  dem  som  blifvit  ställda  under  hans  befäl; 
och  de  nästan  dagliga  skärmytslingar,  som  föreföllo  vid  Summa, 
medan  den  öfriga  arméen  höll  pä  att  samlas,  bidrogo  till  dess 
upprätthällande.  Men  äfven  till  honom  trängde  ryktet  om  miss- 
nöjet såväl  i  den  svenska  som  finska  hären  och  om  de  politiska 
öfverläggningar    om    krigets  laglighet,  hvilka  sysselsatte  befälets 

*)  K.  G.  Armfclts  bref  lill  Gustaf  III  "/,— '^^^  17S8  (Gust.  MSS  , 
vul.  47.) 


—    202    — 

sinnen,  i  stället  för  afhjälpandct  af  bristerna  vid  utrustningen. 
Om  dessa  sistnämnda  hade  han  själf  öfvertygat  sig ;  och  vi  hafva 
sett  att  han,  med  rätt  eller  orätt,  gjorde  sin  gamle  motståndare 
ToU  ansvarig  därför. 

Malande  för  Armfelts  stämning  äro  de  bref,  som  han  under 
dessa  dagar  skref  dels  till  sin  hustru,  dels  till  konungen. 

»Nu  är  man  pä  väg»,  skrifver  han  till  den  förstnämnda 
frän  Summa  den  28  Juli,  »att  mista  lif,  egodelar  och  medborger- 
ligt anseende.  Nu  börjar  man  osa  luntan.  Sedan  Toll  mot  alla 
människors  rad  intalat  konungen  att  gä  hit  med  denna  s.  k. 
armé,  sedan  han  gjort  sä  många  rodomontadcr  för  att  bevisa, 
att  allt  var  i  den  bästa  ordning  och  ingenting  fattades,  sedan 
han  kastat  åtlöje,  för  att  ej  säga  vanheder,  öfver  klokt  folk  och 
gamla  militärer,  som  satte  sig  däremot  eller  gjorde  svårigheter, 
sedan  han  skickat  mig  öfver  gränsen  och  här  lemnat  mig  utan 
undsättning  under  åtta  dagar,  —  sedan  han  gjort  allt  detta,  sä- 
ger han  till  konungen,  att  han  misstagit  sig  i  sina  beräkningar, 
att  oförutsedda  olyckor  bragt  allt  i  oordning  och  gjort  freden 
nödvändig,  samt  att  vi  tillfölje  af  brist  pä  lifsmedel  och  ammu- 
nition gingo  vår  fullständiga  undergång  till  mötes.  Konungen 
är  såsom  träffad  af  ett  åskslag  och  tillintetgjord,  nedslagenhet 
har  fattat  truppen  och  officerarna.  Vi  kunna  icke  göra  fred, 
och  vi  se  ingen  utväg  att  nä  detta  mål,  utan  vänta  det  ögon- 
blick, då  man  faller  öfver  oss  för  att  krossa  oss  —  eller  dä  en 
qvarlefva  af  mod  åtminstone  odödliggör  oss  genom  att  stupa. 
Detta  (sistnämnda)  är  mitt  sätt  att  se  saken,  som  jag  ingifvit 
mina  trupper  för  att  visa  världen  och  våra  efterkommande,  att 
min  tacksamhet  har  öfvervägt  alla  andra  hänsyn.» 

Några  dagar  senare  —  det  var  den  i  Augusti  —  skref 
han  till  sin  hustru,  att  »utsigterna  att  med  ära  sluta  detta  krig 
vore  nästan  fortviflade».  Dock  misströstade  han  icke  alldeles 
om  att  allt  ännu  kunde  lyckas,  si  anseende  till  de  superba  trup- 
per vi  hafva  —  n.  b.  om  ej  svenska  regementena  rebellera,  som 
det  tros.  De  trupper,  jag  kommemlerar,  skola  nog  gä  fram; 
det  har  ingi;n  fara.  Men  general  Siegroths  division  är  snarare 
lik  en  riksdag  än  en  arme.  *)  Gubl)en  är  sämre  landtmar- 
skalk  ;in  salig  Rudbecken,  och  I'al)ian  Wrede,  Klingspor  m.  fl. 
hafva  incren  röst». 


*)  I  CM  efterlciniiad  antcckniny  skrifver  han  om  auilan  inom  befälet: 
«l'er.sonne  ne  V(jiil;iil  plus  cijinl)iinre,  ni.nis  tuiis  croyaienl  imitcr  Ics  Kox  et 
les  Siieriilan,  vouinnt  CL-nsiirer  el  Corrigcr  les  ahus  crantorilé  et  comiuérir  la 
Iil)crlc«. 


—   203    - 

Arnifclt  insäg  dock,  att  det  framför  allt  gällde  att  hindra 
att  konungen,  som  nu  befann  sig  midt  i  den  missnöjda  finska 
armcen  vid  Ilusula,  läte  påverka  sig  af  den  där  radande  stäm- 
ningen. Konungens  bref  till  Arnifclt  under  de  sista  dagarna  i 
Juli  hade  burit  vittne  oni  hans  dju|)t  netlslagna  stämning.  Han 
önskade  fred;  han  förklarade  visserligen  att  till  dess  denna  kunde 
vinnas,  borde  nian  vara  fast  som  J>hällel)erget5;  men  i  sanmia 
ögonblick  utropade  han,  citerande  den  franske  skaldens  ord: 

Ileureux  qui,   content  de  son  humblc  fortune, 

loin  de  l'éclat  oxi  je  suis  attaché, 

vit  dans  l'état  obscur  oii  le  ciel  l'a  placé!  *) 

För  att  upprätta  konungens  sjunkande  mod,  skref  Armfelt 
frän  Summa  den  i  Augusti  ett  bref,  hvilket  icke  saknar  sin 
märkvärdighet.  Han  erinrade  om  vigten  att  fora  det  päbegynta 
företaget  till  slut.  »Sexton  ärs  ärofull  regering»,  säger  han, 
•»skola  icke  kunna  uppväga  ett  ögonblicks  svaghet.  Det  sätt, 
hvarpä  E.  Maj:t  slutar  detta  krig,  skall  afgöra  det  öde,  som 
väntar  Eder  son  och  Edert  rike,  samt  bestämma  det  nanm  i 
historien,  som  E.  Maj:t  alltid  synts  sä  angelägen  att  bevara. 
Förlät  mig,  min  älskade  herre,  om  den  Hfliga  känslan  af  min 
tillgifvenhet  förleder  mig  att  öfverskrida  tillbörlighetens  gränser  I 
Världen  bör  icke  fä  veta,  att  Ni  är  förrådd,  att  man  intalat 
Eder,  att  allt  var  färdigt  och  i  fullständigaste  ordning  —  något 
som  E.  Maj:t  trott  så  säkert,  att  E.  Maj:t  försäkrat  äfven  mig 
därom  —  och  att  detta  vidt  utseende  och  storsinta  foretag  i 
hela  sin  vidd  varit  byggdt  på  förutsättningen  om  en  grundval, 
som  saknades  .  .  .  Den  ton,  som  herskar  bland  officerarna  och 
hos  soldaterna  vid  somliga  regementen,  är  ledsam,  men  fruktan 
för  ett  värre  öde  kan  endast  hjälpa  mot  denna  smitta;  och  hvem 
vill  ej  hellre  slåss  som  en  tapper  svensk  än  gifva  sig  till  rysk 
fånge?  En  stor  del  af  öfverstarna  skola  vara  missnöjtla;  men 
hvarken  vet  jag  hvilka,  eller  orsaken.  Dessa  partikulariteter  äro 
af  ingen  betydenhet  f<Jr  E.  Maj:t,  som  är  van  att  vinna  människor. 
«...  Jag  vet  att  E.  Maj:t  i  djupet  af  sitt  hjärta  längtar  efter 
freden;  men  jag  skulle  önska,  att  munnen  aldrig  yppade  denna 
hemlighet.  Det  enda  sättet  att  draga  oss  ur  denna  klämma,  är 
att  världen  aldrig  får  känna  vår  belägenhet.» 

Man  kan  tvifla  på  att  de  råd,  som  här  gåfvos,  kunnat  än- 
dra sakernas  gång,  men  knappast  pä  det  ridderliga  sinne,  hvaraf 
de  förestafvats    midt  under  egna  frätande  bekymmer.     Armfelts 

*)  Konungens  bref  "/i   '788,  anf.  st.  s,  34. 


—    204  — 

brtf  bildar  en  slående  motsats  till  de  råd,  som  samma  dag  — 
det  var  den  minnesvärda  i  Augusti  1788  —  gäfvos  konungen  i 
Husula. 

Under  de  sista  dagarna  af  Juli  hade  de  svenska  trupper, 
som  gätt  landvägen  under  Meijerfelt,  anländt  till  Forsby,  nio 
mil  frän  Fredrikshamn,  där  de  stannade  tills  vidare;  skärgärds- 
flottan  med  landstigningstrupperna  under  Siegroth  hade  den  29 
Juli  hunnit  fram  till  en  ö  utanför  Fredrikshamn,  benämnd  Lilla 
Svärtan.  Siegroth  och  Anckarsvärd  begäfvo  sig  genast  i  land 
vid  Summa  och  därifrån  till  Husula,  för  att  öfverlägga  med 
konungen  om  anfallsplanen  mot  Fredrikshamn.  Den  krigskonselj, 
hvari  konungen  deltog  och  företagets  närmare  detaljer  bestäm- 
des, hölls  i  Summa  hos  Armfelt.  «General  Siegroth»,  säger  han,*) 
^skulle  göra  en  dcscente  emellan  Viborg  och  Fredrikshamn,  och 
H.  Maj:t  från  Husula,  samt  jag  i  och  med  detsamma  frän  Sum- 
ma rycka  fram  för  att  bemäktiga  oss  de  utanverk,  som  voro 
nyligen  anlagda  och  tämligen  illa  sins  emellan  soutenerade.» 
Planen  tillstyrktes  af  Anckarsvärd;  och  ingen  tviflade  att  den 
skulle  lyckas.  —  Ihållande  motvind  fördröjde  emellertid  Sieg- 
roths  landstigning  ända  till  den  3  Augusti;  och  under  tiden 
hade  missnöjet  i  konungens  läger  vid  Husula  utbrutit  formligt 
myteri. 

På  morgonen  den  i  Augusti  hade  soldaterna  i  Abo  läns 
och  Björneborgs  regementen  börjat  sia  ner  sina  tält,  utan  direkt 
utgifna  order,  men,  enligt  hvad  sedermera  utreddes,  pä  grund  af 
befälets  up[)viglingar,  och  beredde  sig  att  marschera  tillbaka  till 
Anjala.  Dessa  båda  regementens  chefer,  öfverstarna  Hästesko 
och  v.  (])tter,  hade  dagen  förut  infunnit  sig  hos  konungen  och 
yrkat,  att  han,  i  anseende  till  bristen  pä  lifsmedel  ,)ch  det  hos 
soldaterna  rådande  missnöjet,  måtte  anbefalla  reträtt.  Konungen, 
som  den  i  Augusti  fick  en  underrättelse  att  Siegroth  landstigit 
—  den  visade  sig  sedermera  oriktig  **)  —  beslöt,  möjligen  stäl- 
satt  genom  Armfelts  nyss  anförda  bref,  att  genast  anfalla ;  och 
de  bada  nämnda  officerarna  voro  äfven  af  den  tanken,  att  land- 
stigningstrup[)erna  ej  borde  lemnas  i  sticket.  Han  ville  dock 
dessförinnan,    med    anledning    af    de   framställningar,  som  blifvit 


*)  Armfelts  siälfhiugrafi  anf.  si.  s.  101.  Jfr  Anckarsvärd,  anf.  st.  s.  24, 
**)  Det  iippj^nfvcs  att  denna  falska  nyhet  kuminit  frSii  Armfelt.  (Se 
Montyomcrys  berättelse,  anf.  st.  s.  341)!  Delta  motsäyes  af  konungeus  bref 
till  Armfelt  den  1  Augusti,  livaraf  synes,  att  det  i  stallet  var  kotuingcn,  som 
skyndade  att  meddela  .\rmfell.  att  Siegroth  silsom  en  «deus  ex  machinaff 
upjilrädt  i  riilta  ögonldicket  för  att  s.Hlta  i  gSng  de  finsk^  trupperna  —  «<iui 
avaient  le  diable  au  corps».     (Gustaf  Ill:s  bref,  s.  34.) 


—    205    — 

jTJorda  af  de  båda  missnöjda  (ifvcrstarna,  själf  turvissa  sii;  om 
soldaternas  stämnint^.  Han  red  fram  för  de  uppställda  regemen- 
tenas front  och  licill  ett  kort  tal,  hvari  han  frät^adc,  om  de  ville 
»f()lja  honom  i  lif  och  död  och  strida  iindcr  hans  baner»;  — 
och  de  svuro  '»att  ej  öfvergifva  honom,  så  läni^e  han  förde  sitt 
svärd  mot  fienden».  *)  Befälets  hotelser  och  öfvertalninj^ar  hade 
sålunda  icke  lyckats  fcirvilla  manskapets  sinnen.  Men  de  till- 
dragelser, som  följde,  vi.sade  nocjsamt,  hvilken  anda  som  radtlc 
inom  denna  armés  befäl. 

Landstigninjj^sarmcen  afhordes  emellertid  ej;  och  den  an- 
fallsrörelse, som  n,cd  Husula-trupperna  företogos  mot  Fredriks- 
hamn natten  mellan    i   och  2  Au<^usti,  blef  utan  all  verkan. 

När  omsider  de  Siej^rothska  truppernas  landsti^nins^  skedde 
den  3  y\u<^usti  pä  mort^onen  vid  Braxby  sydost  om  Fredriks- 
hamn, ryckte  Armfelt,  som  i  Suinma  med  otalii:jhet  förbidat 
händelsernas  utgång^,  medan  man  i  Husula  sökt  höja  upprors- 
fanan, genast  ut  med  sin  kär,  för  att  enligt  den  uppgjorda  pla- 
nen frän  vester  anfalla  Fredrikshamn  samtidigt  med  Husula- 
armcens  anfall  frän  nordvest.  Men  denna  sistnämnda  förblef 
orchlig.  Den  officer,  öfverstelöjtnant  Rosenstein,  som  general 
Siegroth  afsäntit  till  konungen  med  underrättelse  om  sin  landstig- 
ning, återvände  nied  nya  order  till  Siegroth,  att  om  han  icke 
vore  säker  att  den  natten  intaga  Fredrikshamn,  skulle  han  ge- 
nast äter  inskeppa  sig,  »ty  arméen  hade  endast  proviant  för  föl- 
jande dagen*.  Siegroth  såg,  såsom  naturligt  var,  i  dessa  order 
signal  till  återtåg  och  inskeppade  sig  efter  någon  skärmytsling 
ånyo;  Anckarsvärd,  som,  enligt  sina  egna  ord,  ej  begrep  någon 
anlctining  att  anbefalla  reträtten,  gjorde  pä  eget  bevåg  med  sina 
kanonslupar  ett  låtsarlt  anfall  mot  fästningen,  hvilket  blef  an- 
ledning att  därifrån  i  förskräcl<elsen  gafs  befallning  om  f(>rsta- 
dens  up[)brännande.  **)     Befallningen  till  Siegroth  meddelades  äf- 


*)  Se  Heml.  Handl.  I:  205,  hvarest  talet  finnes  tryckt,  och   Tigerstcdt 
anf,  st.  Finsk  Tidskrift  VI:  102  och  följ, 

**)  Enligt  Anckarsvärds  försvarsskrift  till  konungen,  dat.  DroUning- 
holm  den  8  April  1789  (Gust.  MSS.  Vol,  47),  Förstadens  uppbr.ännande 
tjenade  i  en  officicl  berättelse  (befintlig  därsammastädes,  skrifven  nie<l  J.  A. 
Ehrenströms  hand)  såsom  förevändning  för  återtåget.  Det  heter  där:  «l).å 
kommendanten  i  Fredrikshamn  lät  sätta  eld  p.å  förstaden  under  fästningen, 
där  magasinerna,  det  hufvudsakliga  föremålet  af  denna  expc<lilion,  bcfiinnos, 
var  general  Siegroth  föranl.åten  att  draga  sig  tillbaka<r.  Konungens  återtåg 
följande  dagen  bcskrifvcs  i  följande  «förblonimerade«  ord:  »Konungens  armé 
gjorde  en  rörelse,  hvarigenom  dess  venstra  flygel  kastade  sig  pä  Likal.i  och 
den  hiigra  på  Högfors.     Brist  på  furagc  gjorde  denna  rörelse  nödvändig.» 


—  2o6  — 

ven  åt  Armfelt,  och  medförde  nödvändigheten  för  honom  att 
draga  sig  tillbaka  till  sitt  läger.  Hans  reträtt  var  icke  utan 
fara,  tillfölje  af  brist  pä  hästar  för  transport  af  kanonerna.  Han 
äterk(Mn  dock  till  lägret  utan  stor  förlust,  men  med  förtvif- 
lan  i  hjärtat.  Vi  låna  hans  egna  ord  för  skildringen  af  de  föl- 
jande tilldragelserna. 

»I  mitt  läger»,  säger  han,  svoro  redan  före  mig  utskickade 
från  Husula-arméen,  som  skulle  förvilla  hufvudet  pä  mina  offi- 
cerare: de  sade  att  vi  voro  tagna  i  ryggen  af  12,000  man  rys- 
sar, som  marscherade  frän-  Villmanstrand;  att  20,000  kommo 
frän  Petersburg,  och  att  fred  tillböds,  och  med  stora  fcirdelar, 
sä  snart  vi  vore  inom  vår  gräns.  Jag  haile  i  mina  händer  allt  hvad 
som  behöfdes  för  att  bevisa  motsatsen;  ty  order  till  kommen- 
danten i  Fredrikshamn  voro  gifna  att  kapitulera,  sä  snart  han 
säg  oss  göra  allvar,  och  med  allt  hvad  han  kunde  af  trupper, 
kanoner  och  ammunition  begifva  sig  till  Viborg.  Dessa  order 
voro  sä  nära  att  blifva  exeqvcrade,  sä  att,  om  man  ej  frän  Ihi- 
sula  underrättat  kommendanten,  hade  han  lemnat  sin  fästning 
och  tändt  eld  pä  staden  (hvarmed  början  redan  var  gjord)  nat- 
ten efter,  sedan  general  Siegroth  dragit  sig  tillbaka  på  skärgärds- 
flottan.  Sä  snart  jag  var  återkommen  pä  min  post  vid  Summa 
och  ungefär  fått  en  idé  om  hvad  som  förefallit  vid  Husula,  be- 
gaf  jag  mig  dit.  Min  ankomst  behagade  ej  vederbörande,  och 
jag  dolde  ej  heller  mitt  tänkesätt.  Skulle  man  tro  att  förvir- 
ringen och  modlösheten  var  sä  stor,  att  jag  omkring  konungen  ej 
fann  en  enda  af  dem  som  verkligen  voro  honom  tillgifna,  hvil- 
kcn  ej  talte  om  reträtt,  fred,  förestående  olyckor  m.  m.?  Jag 
fruktar  ej  besvärja  denna  assertion,  i  fall  någon  vore,  som  utan 
att  rodna,  skulle  vilja  neka  sanningen  däraf.  I-^öljderna  komma 
ännu  mer  att  bestyrka  den.  För  att  ej  hafva  air  af  en  smilare, 
som  vill  göra  sig  till,  begärde  jag  att  II.  Maj:t  genast  ville  sam- 
mankalla en  krigskonselj.  Detta  skedde.  Jag  framdrog  då  alla 
.skäl  och  bevis,  jag  hade,  för  att  vederlägga  dem,  som  ej  alle- 
nast funno  farligt  att  attackera  Fredrikshamn,  utan  ä(ven  låt- 
sade frukta  eller  verkligen  fruktade  att  blifva  tagna  i  ryggen. 
Mot  sanningen  blifva  alltid  fegheten  och  förräderiet  stumma,  och 
man  tycktes  komma  öfverens,  att  ännu  göra  ett  försök  med 
mera  enighet  och  ordning  än  det  foregående.  Jag  begärde  att 
tiden  skulle  tletermineras,  f)rderna  skrifvas  m.  m.,  ocli  sedan  jag 
trodde  mig  vara  väl  säker  om  att  se  allt  verkställas,  återvände 
jag    till    mitt  läger,   som    Ihisula-arméens  utskickade  till  en  liten 


—    207    — 

del  hunnit  smitta.  *)  —  Hvcm  skulle  kunna  tro  att,  tolf  timmar 
efter  ett  sä  solenndt  beslut,  ja^^  skulle  få  en  biljett  frän  konuni^en, 
i  hvilken  han  metl  den  lifliujaste  sorc^  och  ftirtviflan  berättar  mit;, 
att  han  är  nödsakad  retirera  till  Hösj;fors!  Mitt  svar  härpå  var 
mitt  afskedsmeniorial ;  men  denna  lilla  häftighet  å  min  sida  blef 
förvandlad  i  ett  lifligt  beslut  att  uppoffra  mii^^  då  H.  Maj:t  sjålf 
kom  till  mig  och  så  godt  som  med  tårar  i  ögonen  berättade 
förloppet  af  allt  som  händt,  sedan  jag  var  borta  från  Husula. 
Ar  det  en  tröst  att  i  olyckan  utgjuta  sitt  hjärta  i  en  väns  sköte, 
så  var  det,  som  konungen  själf  både  munlligen  och  skriftligen 
sade  mig,  den  enda  lyckliga  moment  han  på  länge  haft.»  **) 

Bittert  kände  den  unge  krigaren  icke  blott  att  hans  dröm- 
mar om  framgång  så  blifvit  svikna,  utan  ock  tlen  vanära,  som 
detta  återtåg  skulle  kasta  öfver  hela  arméen  och  den  fara,  det 
kunde  medföra  för  rikets  själf  bestånd.***)  »Store  Gud!»  utropar 
han  i  en  biljett  till  konungen,  »h vårföre  eger  jag  icke  det  anse- 
ende och  den  förmåga,  som  behöfvas  för  att  rycka  med  mig  de 
svaga  och  misströstande!  Kanske  skulle  det  aldrig  vara  mig 
så  nödvändigt,  som  i  detta  ögonblick!»     Pä  samma  eäng  uttalar 


*)  I  en  annan  anteckning  berättar  Armfelt  om  denna  krigskonselj :  «Jag 
fann  ifrån  den  första  generalen  till  den  minsta  adjutanten  ingen,  som  ej  skrek 
på  reträtt  till  Högfors.  II.  Maj:t  ville  det  ej.  Det  föregafs,  att  proviant  fela- 
des; jag  åtog  mig  att  skaffa  den  för  liera  dygn.  Alla  tystnade  och  det  blef 
beslutadt  att,  så  länge  den  räckte,  skulle  vi  stå  qvar.  Samma  natt  afsändc 
jag  provianten,  som  blef  indrifven  i  fiendens  land.  Dagen  därpå  hiirdcs  en 
kanonad  från  eskadern;  det  var  för  att  betäcka  general  Sicgrotlis  reträtt, 
sum  kanonsluparna  besköto  Fredrikshamn.  Förstaden  utanför  blef  påtänd  af 
ryssarna  själfva,  som  förmodligen  ej  antändt  sina  magasiner  m.  m..  om  de 
tänkt   blifva  qvar.« 

**)  Armfelts  själfLiograli.  anf.  st.  s.  io2 — 105.  Jfr  Tigerstedt,  G.  M. 
Sprengtporten,     Finsk    tidskrift   VI;   104  o.  f.  samt  Gustaf  III:s  bref  s.  35. 

***)  1  ett  bref  till  sin  hustru,  skrifvet  omedelbart  sedan  återtåget  blifvit 
anbefalldt,  har  han  på  följande  ohäjdade  sätt  gifvit  luft  ät  sin  grämelse.  »Kå- 
seriet och  förtvillun  hafva  bemäktigat  sig  min  själ,  sä  att  min  helsa  lider  däraf. 
ToUs  oförsvarliga  beteende  att  lemna  oss  utblottade  på  allt,  sedan  han  f(irt 
oss  hit,  våra  generalers  feghet,  och  slutligen  truppernas  myteri,  tvinga  oss 
att  göra  en  skamlig  reträtt,  sedan  vi  öfverallt  haft  framgång  —  d.  v,  s.  den 
kår,  som  jag  kommenderar  .  ,  ,  Nu  drager  kungens  armé  sig  tillbaka  högst 
förtjust,  min  gråter  och  är  ursinnig;  jag  själf  är  tillintetgjord  af  sorg,  och 
förutser  all  deti  olycka,  som  skall  drabba  oss,  därföre  att  fredsutsigter  endast 
kunde  byggas  jiå  den  höga  tanken  om  vårt  krigiska  lynne.  Jag  rirl)annar 
det  ögonblick,  då  jag  valde  krigarens  yrke  .  .  .  Jag  önskar  att  fa  stupa,  for 
att  icke  öfverlefva  den  stund,  då  riket  går  under  och  konungen  på  samma 
gång  faller  ofier  för  sitt  fortroende.  Dn  och  mina  barn  skola  därpå  ingen- 
ting förlora.  Då  jag  faller  med  värjan  i  hand,  skall  jag  därigenom  fiir  eder 
nnropa  mina  medborgares  medlidnndc  ocli  kanske  äfvcn  väcka  till  lif  ädlare 
känslor  hos  dem.« 


—    208    — 

han  sin  oro  för  konun.c;ens  personliga  säkerhet  och  omtalar,  att 
han,  dä  han  lemnat  konunj^en  i  Ilusula,  hade  haft  att  utstä 
»une  attaque  violcnte»  af  Husula-arniéens  officerare,  som  sökt 
öfvertyga  honom  att  ingen  framgång  vore  att  vänta,  och  för- 
säkrat att  soldaterna  komme  att  nedlägga  sina  vapen.  Hans 
farbror,  hvilken  han  ännu  hoppades  hafva  pä  sin  sida^  hade  del- 
tagit i  dessa  föreställningar  om  reträttens  nödvändighet.  *) 

Redan  den  4  Augusti  vidt(igGS  förberedelser  till  återtaget 
frän  Ilusula.  Konungen  anlände  den  5  pä  eftermiddagen  till 
Summa,  där  han  träffade  sin  nedslagne  vän,  till  hvilken  han 
samma  dags  förmiddag  afsändt  ett  bref,  som  är  målande  för 
bådas  stämning.  Han  ger  däri  luft  ät  sin  djupa  bedröfvelse, 
men  formanar  Armfelt  att  lägga  band  pä  sin  ifvcr:  »kom  ihäg, 
att  tnan  med  ståndaktighet  mäste  bära  motgången  .  .  .  Såsom 
min  och  statens  vän,  kan  ni  icke  annat  än  med  smärta  deltaga 
i  värt  öde;  men  säsom  enskild  person  bör  ni  känna  den  till- 
fredsställelsen, att  ni  varit  den  ende  af  hela  landtarméen,  som 
haft  någon  framgång,  behållit  sin  ställning  och  gjort  fienden 
skada.»  **)  —  Konungen  var,  enligt  en  anteckning  af  Armfelt, 
vid  detta  sammanträffande  i  Summa  »obeskrifligt  nedslagen»; 
han  anade  att  något  förräderi  vore  ä  färde,  men  var  i  dot  läng- 
sta benägen  att  lita  pä  sina  officerares  större  erfarenhet  och  in- 
sigter,  och  anse  de  föregående  dagarnas  tilldragelser  säsom  ound- 
vikliga följder  af  sakernas  utveckling. 

Konungen  fortsatte  frän  Summa  marschen  till  Högfors  och 
Kymmenegård,  där  han  stannade  tills  vidare.  Armfelt  fick  be- 
fallning att  betäcka  återtåget,  och  han  gjorde  det  med  heder. 
Frän  Fredrikshamn  utsändes,  så  snart  reträtten  var  börjad,  kos- 
.sacker  och  jägare,  som  underhiillo  en  beständig  eld  mot  den 
tillbakatägande  Armfeltska  kåren,  ända  till  Tavastilla,  halfviigs 
mellan  Summa  och  Högfors,  hvarest  Armfelt,  enligt  sin  egen 
berättelse,  »låtit  inrätta  en  badstuga  vid  vägen  och  maskera 
några  kanoner,  som  med  druf hagel  togo  fienden  i  flanken  och 
deconcerterade  dem,  sä  att  de  vände  om  tillbaka».  Den  Arm- 
feltska kåren  och  de  trupper,  som  atf()ljt  konungen  till  Högfors***) 


*)  Odal.  biljett,  .skrifven  natten  melLin  ilon  3  och  4  Aug.  i  Sunim.i. 

**)  (iust.-if  III:s   bref,  sid.  35. 

•♦*)  cl  Högfors  var  ställningen  bedröflig»,  berättar  Armfelt,  »vid  min 
ankomst;  allt  artilleriet  och  hagaget  stod  i  den  liöga  backen  vid  s;igen, 
trosshästarna  li)ssla|ppta,  trosskarlarna  borta;  de  trupper,  som  voro  ankomna, 
förlagda  efter  behag  riindtomkring  i  byarna,  utan  fältvakter  —  icke  en  gXng 
b.agngc-vakter.     Från    denna  dvala  bjöd  Jag  till  .att  draga  vederbörande;  och 


—  209  — 

och  Kymmenes^åixl,  ställdes  nu  under  generallöjtnant  Plåtens  be- 
fäl. Den  öfriga  delen  af  Husula-hären  drog  sig  norr  ut  till  Li- 
kala  samt  därifrån  till  Anjala;  den  tillärnade  landstigningsarnicen 
under  Siegroth  landsattes  till  en  mindre  del  vid  Högfors  samt 
förlades  sedermera  i  skilda  afdelningar  vid  Finlands  södra  kust. 
Generalmajor  Armfelt  inlemnade  sin  afskedsansökan  och  förblef 
tjenstförrättande  befälhafvare  för  sin  fördelning,  endast  till  tless 
den  nyutnämnde  chefen,  generallöjtnant  Meijerfelt  hunnit  anliinda 
till  Anjala. 

Konungens  stämning  under  dessa  dagar  synes  hafva  växlat 
mellan  djup  nedslagenhet  och  förhoppningar  att  ännu  med  vapen 
i  hand  rädda  åtminstone  äran,  eller  ock  att  kunna  öppna  freds- 
underhandlingar. Samma  dag  som  han  lemnade  Husula,  utta- 
lade han,  i  det  nyss  anförda  brefvet  till  Armfelt,  den  djärfva  för- 
hoppningen att  kunna  flytta  krigsteatcrn  ända  fram  till  Villman- 
strand  och  där  erbjuda  den  ryska  hären  under  general  Michelson 
en  drabbning  *).  sBlifva  vi  slagna,  återstår  åtminstone  värt  an- 
seende för  tappcrhet,  och  efter  en  vunnen  seger  kan  jag  åtmin- 
stone med  heder  föreslå  freden  och  utan  l^lygscl  visa  mig  i  Stock- 
holm». Men  följande  dagen  —  han  var  då  vid  Högfors  —  öf- 
versände  han  till  Armfelt  ett  utkast  till  ett  brcf  till  ryske  befäl- 
hafvaren  i  Fredrikshamn,  brigadieren  Labanoff,  hvilkct  skulle  af- 
sändas  i  Armfelts  namn  och  hvari,  under  fireväntlning  af  en 
öfvcrenskonniHlse  om  utväxling  af  fångar,  gjordes  antyiiningar 
om  önskvärdheten  af  fredens  återställande  **).  Konungen  hop- 
pades, enligt  sina  ord  i  den  biljett,  som  ledsagade  detta  utkast, 
att  detta  skulle  blifva  uppslaget  till  en  underhandling,  som  kunde 
leda  till  fred. 

•  Armfelt  fullgjorde  uppdraget,  men  erhöll  intet  svar  på  sitt 
bref  ***).     Kejsarinnan  hoppades  mera  af  den  för  hennes  afsigter 


sedan  jay  gjort  en  tjcnst,  som  icke  hörde  mig  till,  lilef  både  läger  uppslaget, 
trctsseii  förd  pä  sina  ställen,  artilleriet  till  sin  park  och  fältvakter  utsaUa. 
Detta  senare  tycktes   vara  sä  mycket  nödigare,  som  H.  M.  låg  i  Kymmenegärd». 

*)  Se  Gustaf  III:s  bref  s.  35.  Ett  utdrag  ur  detta  bref  ha<le  af  Arm- 
felt varit  meddeladt  den  bekante  franske  diplomaten  grefve  Ségur  och  linnes 
tryckt  i  Ménioires  du  c:te  de  Ségur  III:  387,  388. 

**)  Gust.  Ill:s  bref,  s.  35,  36  noten.  Se  Tigerstcdt.  Sprengtporten, 
Finsk  Tidskrift   Bd.   VI;   105. 

***)  Konungens  önskan  alt  inleda  fredsunderhandlingar  och  sakernas 
förtvinade  läge  kunna  hafva  föranledt  de  yttranden  af  Armfelt  till  Anckar- 
svärd  (den  6  -Vug.)  om  nödvändighcton  af  att  skafta  fred,  hvilka  omformälas  i 
dennes  Minnen,  s.  29  samt  i  Schinkel  liergmans  Minnen,  11:  25,  och  som  pä 
annat  håll  anförts  såsom  stöd  för  den  orimliga  sagan,  att  ile  finska  officerar- 
nas därpå  följande  underhandlingar  med  kejsarinnan  i  hemlighet  varit  till- 
ställda af  konungen  genom  Armfelt.  (.Se  Crusenstolpe.  Carl  XIII  och  lled- 
Tegnéty  G.    AI.   Arm/el  t.  H 


—    2IO    — 

gunstiga  stämningen  hos  det  upproriska  armébefälet  än  af  en 
underhandling  med  den  förrådde  konungen.  Hennes  glädje  öfver 
den  svenska  härens  oförmodade  återtåg  var  stor;  i  konung  Gu- 
stafs motgång  säg  hon  »Guds  finger»;  och  med  afseende  på  den 
ifrågasatta  underhandlingen  skref  hon  till  sin  gunstling  Potemkin : 
»det  är  svårt  att  ingå  i  några  bestämda  underhandlingar  med 
löftesbrytaren ;  men  när  Finland  affaller  från  honom,  och  sven- 
skarna församla  sig  till  riksdag,  då  kan  man  klippa  vingarna  pä 
den  irrande  riddaren^  så  att  han  framdeles  flyger  lägre»  *).  Hon 
byggde  således  sitt  hopp  på  Sveriges  inre  oenighet.  Erfaren- 
heten hade  lärt  Rysslands  statskonst  att  däri  se  sin  mäktigaste 
bundsförvandt;  och  redan  innan  kriget  utbrutit,  hade  kejsarinnan 
gifvit  sitt  sändebud  i  Stockholm  instruktioner  i  denna  riktning. 
Han  hade  nu,  ehuru  motsträtvigt,  lemnat  Sverige;  men  kejsar- 
innan hoppades  dock^  såsom  af  hennes  ord  synes,  att  hennes  in- 
tressen utan  hans  bemcdling  skulle  tillgodoses. 

Efter  återtåget  till  Högfors  förblef  Armfelt  i  konungens 
omedelbara  grannskap,  och  deras  brefväxling,  som  under  de 
närmast  föregående  månaderna  så  lifligt  afhandlat  krigets  till- 
dragelser, utbyttes  mot  de  förtroliga  samtal,  under  hvilka  ko- 
nungen utgöt  sina  bekymmer  i  vänskapens  sköte.  Armfelt  var 
af  hans  omgifning  den  som  stod  honom  närmast;  på  hans  trohet 
kunde    konungen  med  visshet  räkna.     Den  sattes  äfven  pä  prof; 


vig  Charlotta  s.  114).  Tydligare  kan  denna  icke  vederläggas  än  genom 
Arinfclts  egna  ord  i  ett  odateradt  bruf  till  konungen  från  Aug.  17S8:  »Les 
personnes  qui  se  croient  fins,  sont  ici  dans  la  persuasion  que  la  confédération 
est  votre  ouvrage,  et  on  croit  ménie  que  rimpératrice  en  est  pcrsuadée,  au 
point  de  ne  pas  vouloir  répondre  aux  projiosilioiis  de  ccs  niessieurs».  Om  också 
Armfelt  under  dessa  villrådiglietens  tider  kan  liafva  fällt  något  ord  om  önsk- 
värdheten att  någon  i  arméens  namn  begärde  fred  af  kejsarinnan,  sS  vittna 
alla  hans  bref  och  anteckningar  från  denna  tid,  att  han  med  lika  stor  be- 
störtning och  grämelse  som  konungen  erfor  underrättelsen  om  de  följande 
tilldragelserna  i  Likala  och  Anjala.  —  De  biljetter  under  Juni  och  Juli  må- 
nailer  från  G.  Armfelt  till  hans  farbroder,  som  äri>  tryckta  i  De  la  Gärd. 
Arch.  XV:  189,  o.  f.,  visa  äfven  alt  han  ingalunda  var  medveten  om  de  hem- 
liga stämplingarna  i  dennes  armé. 

*)  Anf.  af  Tigerstedt,  Finsk  Tidskrift,  VI:  371,  2  (jfr  V:  471).  Dock 
gaf  Armfelts  bref  anlcilning  lill  »ifvcrläggningar  inom  ryska  regeringen;  men 
deima  fann  att  fredsunderliandlingar  med  konungen  skulle  kunna  iiafva  <len 
menliga  följden  »att  hålla  tillbaka  danskarna  och  kanske  äfven  de  inre  oro- 
lighetcrna».     1   Chrapowitskis  dagbok,  hvarest  detta  yttrande  förekommer  (för 

2U  Juli  30  .Iiili 

den  y^^^j,   finnes  för  [^^^     antccknadt:    »Ännu    ett  bref  har  ankommit  från 

Armfelt  till  Giintzell  angående  benägenhet  för  fred  och  att  han  tager  denna  sak 
på  sig».  Armfelts  och  Gusiaf  IIl:s  juipper  lemna  ingen  bekräftelse  på  denna 
uppi,'ift,  h vilken  möjligen  kan  gälla  den  ählre  Armfelt.  (Chrapowitskis  Dag- 
bok, öfvers.  af  C.  Silfverslolpc  s.   19,  20). 


—    211     — 

och  det  sätt  livarpä  nian  härvid  t^ick  till  väc^^a,  är  ett  upplysande 
exempel,  huru  man  frän  rysk  sida  fortfarande  litade  pä  drt  kor- 
ruptionssystem, som,  utbildadt  under  frihetstiden,  hos  Sveri^^es 
offentliga  män  sä  länge  gällt  mera  än  fosterlandets  själfständighet 
och  ära. 

Genom  en  bonde  från  Fredrikshamn  Icmnades  den  7  Au- 
gusti till  Armfclt  ett  bref,  innehållande  en  växel  pä  20,000  r:dr 
specie.  I  brefvet  nämndes  ingenting  om  växeln,  men  innehållet 
förklarade  afsigten  med  dess  öfverlemnande.  Det  gick  nämligen 
ut  pä  att  öfvertala  Armfelt,  att  ingå  en  öfverenskommelse  med 
de  ryska  befälhafvarna,  för  att  »med  gemensam  öfverläggning 
söka  styra  krigslyckan  till  den  sidan  som  är  freden  närnjast»; 
samt  försäkrade  om  »den  djupaste  tystlåtenhet  och,  i  händelse 
af  upptäckt,  om  den  mäktigaste  protektion  af  den  monarkinna, 
som  så  utmärkt  visat  svenska  nationen  sin  ynnest».  I  en  läng 
politisk  inledning  yttrades  bland  annat:  »Den  som  olyckligtvis 
rädt  till  kriget  har,  jämte  det  han  gjort  det  våldsammaste  in- 
brott på  svenska  nationens  ömmaste  rättighet,  äfven  söndrat 
bandet  konungen  och  nationen  emellan;  och  patrioten,  som  sät- 
ter kärleken  till  fosterlandet  främst,  finner  ingen  förbindelse  till 
lydnad  i  lagbrott,  hvilket  utom  det  brottsliga  äfven  medförer  det 
olyckliga  fäderneslandets  undergång».  Öfvertygad,  att  Armfelt 
icke  tillrådt  kriget,  vädjar  brefskrifvaren  till  hans  bekanta  patrio- 
tiska nit.  Svar  begärdes,  ställdt  till  »En  V^älment  Finne»,  inlagdt 
i  en  lärftspåse  vid  foten  af  tredje  verststolpen  från  Fredrikshamn. 
Det  var  icke  den  första  och  blef  icke  heller  den  sista 
gången,  som  ry.skt  guld  lagts  i  vågskålen,  då  det  gällt  krig  eller 
fred  mellan  de  båda  grannrikena.  Men  Gustaf  Armfelt  var  icke 
den  man,  som  ville  »styra  krigslyckan»  efter  öfverenskommelse 
med  den  fiende,  mot  hvilken  han  dragit  svärdet;  »det  gyllne 
krutet»,  med  hvilket  ryssarna  tjugo  är  senare  cröfradc  Sveaborg, 
förfelade  denna  gång.  sin  verkan;  och  hvarken  med  det  u])prori- 
ska  urmébefälet  eller  med  dem  som,  förledda  af  förrädaren 
Sprengtporten,  svärmade  för  ett  själfständigt  Finland,  ville  Arm- 
felt göra  gemensam  sak  *).  Han  lemnade  brefvet  till  konungen 
—  det  förvaras  ännu  bland  Gustavianska  papperen  i  Upsala  — 
och  afsände  följamle  svar: 


*)  Ett  yttr.inde  af  Armfelt  rörande  det  finska  själfständighelspartiet, 
som  kan  förtjeiia  bevaras,  .är  följande,  ur  ett  l)ref  till  N.  v.  Roseiistein  '*|,, 
178*»  (tips.  l>il)I.):  iiFinland  blir  livad  det  är  —  en  provins  luirande  under 
Sverige,  om  12  ä  15  personer  slraftas;  men  Finland  existerar  ej  om  fem  år, 
i  händelse  af  en  verklig  pardon  för  de  brottsliga,  ty  konspirationens  rötter 
hafva  varit  djupa». 


—   212 

sDen  välmente  Finnen»,  som  adresserat  mig  ett  bref  af 
den  5  Aug.,  har  misskänt  mitt  tänkesätt.  Som  god  svensk 
och  trogen  undersäte  och  min  konung  förbunden  som  välgörare, 
kan  jag  icke  inga  hvarken  i  underhandHngar  eller  öfverens- 
komma  om  krigsoperationer  med  en  puissance,  jag  anser  som 
fiende.  Mina  önskningar  äro  för  freden;  men  till  den  stunden 
är  mitt  val  icke  mera  fritt:  dö  eller  segra.  Jag  återsänder  ett 
papper,  som  af  en  händelse  lär  inkommit  i  brefvet.  Min  lycka 
och  föremal  är  att  bibehålla  ett  lika  rent  samvete,  som  rena 
afsigter»  *). 

Konungen  och  Armfelt  med  sina  trupper  tillbragte  vid  Hög- 
fors och  Kymmenegärd  tre  bekymmersamma  veckor  i  Augusti. 
Ett  par  skärmytslingar  mot  ryska  ströftrupper  voro  det  enda 
af  brottet  i  overksamheten.  En  af  dem  föreföll  vid  en  furagerings- 
expedition,  som  Armfelt  anförde  och  hvari  konungen  deltog, 
oaktadt  han  lilifvit  afrådd;  den  höll  på  att  få  en  olycklig  vänd- 
ning. Konungen  var  nära  att  bli  tillfångatagen  af  den  ryska 
trupp,  som^  oförmodadt  anföll,  men  räddades  genom  Armfelts 
rådighet.  Äfven  dä  konungen  var  omgifven  af  de  sina,  ansåg 
han  sig  icke  säker  till  sin  person:  han  vistades  om  nätterna  pä 
sin  jakt  Amphion  med  landgången  indragen.  —  Ett  rykte  spreds 
att  en  fiendtlig  styrka  af  7,000  man  vore  i  antågande  **).  »Vi 
få  se  huru  det  aflöper»,  skrifver  Armfelt  den  11  Aug. ;  »bättre 
slåss,  än  ligga  så  här  och  förtära  oss  å  petit  feu^».  Detta  rykte 
befanns  ogrundadt;  men  underrättelser  ingingo  dels  från  arméen 
i  Savolax,  dels  frän  lägret  vid  Anjala,  hvilka  voro  i  ännu  vida 
högre  grad  oroande.  Det  kunde  icke  längre  betviflas,  att  myte- 
riet vid  Husula  utvecklat  sig  till  förrädiska  stämplingar  mot 
konungen. 


•)  Jfr  Tigerstedt,  Sprengtporten,  Finsk  Tidskrift  VII;  356,  Barfod, 
Märkvärdigheter,  s.  99.  Ordalydelsen  af  Armfelts  svar  är  n.lgnt  olika  det  re- 
ferat, som  alleiniiades  till  rädsiirotokollet  i  September.  Det  meddelas  här  ef- 
ter en  afskrift  i  Aminne  arkiv.  »Den  välmente  ]'"inncns»  bref  i  original  för- 
varas i  vol.  48  af  Gustavianska  MSS.  i  Upsala;  dess  datum  är  icke  d.  5  Aug., 
såsom  i   Armfelts  svar   uppgifves,  utan  d.  .  .  .  Juli  (siffran  icke  utskrifven). 

**)  Denna  ogrundade  underrättelse  hade  ingått  fr.^n  general  Armfelt  i 
Likala  (bref  (ill  konungen  "/,).  Första  anfallet  väntades  vid  Likala.  För  att 
undvika  detta,  ärnade  general  Armfelt  retirera  till  Anjala,  0(h  han  förmo<lade 
att  ticnden  därefter  skulle  vända  sig  mot  Högfors.  Från  Anjala  iidierättade 
han  följande  dag  rykten  om  ryska  llutlans  ol>eliindrade  framsteg,  och  gaf  på 
följande  sätl  ti!li<änna  den  stämning,  som  herskadc  inom  hans  trupper:  »Med 
offensiva  vapen  lärer  föga  kunna  uträttas,  om  ej  V..  M.njtt  politifjiiement  kan 
)itlinna  någon  utväg,  som  jag  anser  numera  för  endaste  ressurs,  sedan  don 
första  entusiasmen  och   hettan  är  försvunnen  och  kolnad»  (Gust.  MSS.  48). 


r 


—  213  — 

Historien  bar  bevarat  dessa  tilldragelser  ').  Här  niä  endast 
tor  saninianliangets  skull  erinras  om  följande  händelsernas  för- 
lopp. Majoren  Jäijerhorn  hade  frän  Likala  den  9  Augusti  be- 
gifvit  sig  till  Petersburg,  medförande  en  skrifvelse  till  kejsarin- 
nan, undertecknad  af  sju  högre  officerare  och  främst  bland  dem 
generalmajor  K.  G.  Armfelt,  hvari  ä  nationens  vägnar  framställ- 
des önskan  om  fred  och  förfrågan,  huruvida  kejsarinnan  ville 
underhandla  med  ständerna,  om  de  i  laga  ordning  sammankalla- 
des. Ungefär  samtitligt  hade  ryske  guvernören  i  Viborg  gene- 
ral Giint/.ell  sökt  ft>rmä  öfverste  Hastfehr  vid  Nyslott  att  göra 
gemensam  sak  med  de  öfriga  finska  cheferna.  Giintzells  bref 
ofversändes  af  Hastfehr  till  konungen  och  öppnade  först  dennes 
ögon  för  beskaftenheten  af  de  stämplingar,  som  egt  rum  vid  den 
numera  vid  Anjala  förlagda  armékåren.  Konungen  öfversände 
Hastfehrs  och  Giintzells  bref  till  Anjala  och  begärde  förklaring 
öfver  de  däri  förekommande  uppgifter.  Han  erhöll  bekräftelse 
därå  genom  den  upproriska  förklaring  af  den  12  Augusti,  som 
är  att  anse  säsom  Anjala-förbundets  hufvudakt.  Det  exemplar 
af  denna  skrift,  som  af  general  Armfelt  med  en  bonde  afsändes 
till  konungen,  säsom  svar  pä  konungens  bref,  var  icke  under- 
skrifvet,  men  ett  annat  cirkulerade  för  underskrift  och  underteck- 
nades af  tillsammans  113  officerare.  Konungen  torde  icke  förr 
än  den  14  Augusti  hafva  erhållit  del  af  Anjalamännens  skrift; 
och  det  dröjde  till  den  19,  innan  han  därå  lemnade  sitt  svar, 
hvilket,  med  villkor  af  deras  skriftliga  afbön,  försäkrade  de  upp- 
roriska om  tillgift.  Href  frän  den  nye  befalhafvaren  general 
Meijerfelt  ingingo  under  de  närmaste  dagarna  och  lemnade  yt- 
terligare redogörelser  för  ställningen  i  Anjala  **). 

Den  villrådiga,  stundom  nästan  förtviflade  stämning,  som 
herskade  i  lägret  vid  Högfors  och  hos  den  förrådde  monarken 
under  dessa  kritiska  tider,  åskådliggörcs  j^å  ett  målande  sätt  ge- 
nom följande  utdrag  ur  Armfelts  bref  till  sin  hustru. 


*)  Under  pseudunymen  Maunu  Malmanen  har  grefve  Creutz  gjort  An- 
jalaförbundct  till  föremål  för  eu  särskild  monografi  (Stockli.  1848);  en  aniiau, 
delvis  11  vilande  på  ryska  källor,  är  lemnad  af  Driiekner  (Baltisclie  Munat- 
schrift  1870).  Uen  senaste,  på  noggranna  forskningar  livilande  framställ- 
ningen af  Anjalaforbundets  historia  läses  lios  Tigerstedt,  anf.  st.  (i  Finsk 
Tidskrift  VI 1:  356  o.  f.). 

**)  Meijerfelts  bref  13 — 25  Aug.  från  Anjala  förvaras  säsom  bilagor 
m11  det  hemliga  rådsi)rutokollet  d.  '/j  17S8  (i  Riksarkivet).  Konungen  upp- 
i^ifver,  att  han  beslöt  att  dröja  med  svaret  på  den  »så  underligt  med  en  bonde 
rtfsända»  skrifvelsen  af  d.  12  Aug.,  för  att  sätta  dess  författare  i  ovisshet  om 
den  kommit  fram  och  gifva  honom  tillfälle  att  ångra  sig». 


—    2l4  — 

Den  8  Aug.  »Allt  fattas  och  blir  med  hvar  dag  värre. 
Kungen  vet  ej  hvad  han  vill,  arméen  är  desperat  och  revolten 
säker,  om  vi  ej  snart  fä  gä  hän  eller  i  vinterqvarter.  Har  man 
någonsin  sett  en  förfärligare  belägenhet?  —  Jag  hade  förutsagt 
det,  men  ToU  anklagade  mig  för  poltroneri.  För  att  bevisa 
motsatsen,  har  jag  gjort  mer  än  hela  den  öfriga  arméen  .  .  . 
Försök  att  genom  allt  klokt  folk,  genom  riksdrotset,  få  under- 
stöd ät  det  råd,  jag  nyss  gifvit  konungen,  att  sammankalla  stän- 
derna, tillstå  för  dem  sitt  misstag  och  de  oriktiga  beräkningar 
och  falska  uppgifter  som  han  fått,  visa  dem  sin  önskan  att  sluta 
fred  och  att  genom  deras  hjälp  sätta  sig  i  aktning  hos  denna 
öfvermodiga  furstinna,  som  söker  att  göra  hans  tron  vacklande. 
Jag  förstår  nog,  att  han  skulle  utsätta  sig  för  förödmjukelser; 
men  det  är  bättre  att  röna  sädana  af  sitt  eget  folk,  än  af  Eu- 
ropa. Vi  stå  icke  att  rädda,  om  denna  angelägenhet  icke  be- 
handlas med  klokhet.  Men  han  är  så  vacklande,  att  ingen  kan 
räkna  pä  att  han  med  noggrannhet  skulle  följa  ett  sä  helso- 
samt  råd». 

Den  g  Aug.  »Kejsarinnan  har  förstått  skilja  konungen  frän 
nationen,  och  regeringsformen  är  det  mål,  mot  hvilket  hennes 
krigiska  operationer  äro  riktade.  Vi  blifva  icke  vidare  anfallna, 
om  vi  draga  oss  tillbaka  öfver  vår  gräns;  och  de  penningar, 
som  konungen  utgifvit  för  detta  krig,  äro  strödda  för  vinden. 
Alla  äro  nu  ense  om  återtåget;  men  kungen  vill  slåss  och  slåss 
med  fbrtviflans  mod». 

Den  II  Aug.  »Min  Gud,  hvad  detta  är  eländigt!  —  Den 
stackars  kungen  är  i  denna  moment  mera  gjord  att  inspirera 
pitié  än  hat.  Han  talar  endast  om  att  abdikera  och  tänker  blott 
pä  medlen  att  kunna  göra  det,  utan  att  svälta  ihjäl». 

Den  i^  Aug.  »Hvad  vill  du  man  skall  göra  med  en  armé, 
hvarest  icke  finnes  en  enda  människa,  som  förenar  de  nödvändiga 
egenskaperna  för  att  föra  befälet!  Om  en  har  mod,  så  saknar 
han  fc)rsigtighet  och  kunskaper;  och  andra,  .som  ha  dessa  egen- 
skaper, sakna  djärf heten.  Inga  anstalter,  hvarken  magasiner, 
spioner,  eller  pengar;  en  ytterlig  oreda,  trupperna  utan  kläder 
och  skodon!  —  T>ägg  nu  härUll  att,  till  följd  af  omständigheterna 
och  hemliga  uppviglingar,  Abo  läns  och  Hjorneborgs  regemen- 
ten, Nylands  dragoner,  Vestmanlanningar,  Sörmlänningar  och 
nästan  alla  Smålänningar  hafvn  rest  sig,  att  de  tre  förstnämnda 
vändt  sig  till  kejsarinnan,  och  —  detta  trilintetgör  mig  for  alltid! 
—  att  min  farbror,  denna  vördnadsvärde  gubbe,  är  i  spetsen  for 
denna    infernaliska    konfeck^ration !   —   Detta    är  ännu  icke  kändt ; 


-    215    — 

kungen  har  fatt  veta  det  genom  mig  *).  Jag  förbannar  min  fö- 
delsestund, därfire  att  det  hårdaste  af  alla  slag  skulle  träffa  mig 
och  tillintetgöra  mig,  dä  det  utplanar  hos  mig  tron  pä  att  det 
kan  finnas  människor,  värda  var  aktning  och  förtroende,  utom 
vid  ett  eller  annat  tillfälle.  Kejsarinnan  har,  för  att  trösta  mig, 
gjort  mig  de  mest  lysande  anbud  och  komplimenterat  mig  för 
mina  militäriska  talanger.  Men  jag  har  föraktat  allt,  sagt  nej 
till  allt,  till  och  med  försakat  de  känslor,  som  ännu  hos  mig 
talade  till  förmän  för  denne  man,  som  jag  älskade  högre  än  min 
egen  far;  och  jag  ft-)redrager  landsflykten  med  en  olycklig  ko- 
nung, som  jag  har  att  tacka  för  allt,  framför  en  hög  ställning, 
som  endast  skulle  kunna  kännas  som  en  börda,  och  en  rikedom, 
som  jag  endast  vunnit  genom  otacksamhet  .  .  .  Den  kår,  jag 
kommenderar,  har  svurit  att  följa  mig  i  döden;  men  den  utgör 
icke  öfver  2,000  man.  Jag  skall  rada  till  att  arrestera  general 
Armfelt  och  ställa  honom  inför  rätta;  men  ingenting  försäkrar 
mig,  att  icke  ett  borgerligt  krig  däraf  blir  följden».  — 

Djupt  kände  Armfelt,  säsom  af  dessa  bref  synes,  det  för- 
ödmjukande i  utgången  af  det  med  sä  stora  förhoppningar  bör- 
jade fälttåget,  om  hvilket  en  samtida  hånfullt  kunde  anmärka, 
att  svenska  trumpetare,  som  tjenstgjort  vid  de  oupphörliga  par- 
lamenteringarna hos  fienden  och  vid  besöken  mellan  svenska  och 
finska  officerare,  gjort  lika  mycken  tjcnst  som  soldaterna  **). 
Härtill  kom  den  vanheder,  som  drabbade  hans  namn  genom  den 
ställning,  som  hans  farbroder  intagit  till  Anjala-männen.  Han 
var  fästad  vid  honom  ej  blott  med  slägtskapens  band,  utan  med 
den  personliga  tillgifvcnhctens,  och  hade  en  obegränsad  aktning 
för  sin  farbrors  personliga  karakter.  »Han  var»,  säger  Gustaf 
Armfelt  i  en  efterlemnad  anteckning,  »en  af  dessa  sällsynta  män- 
niskor, som  hvarken  passionen  eller  någon  enskild  fördel  skulle 
kunna  locka  från  dygdens  och  hederns  väg;  han  var  saktmodig, 
lugn,  gudfruktig  och  älskade  uppriktigt  sin  konung,  sitt  fädernes- 

*)  Denna  uppgift  öfverensstämmer  icke  med  berättelsen  i  Armfelts  själf- 
biografi  (aiif.  st.,  s.  io8).  att  det  var  konungen,  som  fiirst  underrättade  Arm- 
felt om  Anjalaförbundet.  General  ^rmfelt  hade  samtidigt  med  afsändandet 
af  brefvet  till  konungen  (den  I2  Aug.,  se  Krigsrättens  protokoller  s.  297) 
underrättat  sin  brorson  om  det  steg  som  var  taget;  och  detta  bref  kan  möj- 
ligen hafva  kommit  i  Armfelts  händer  tidigare,  än  konungen  erhöll  sitt.  Det 
biter  ock  tänka  sig  alt  ryktet  g.itt  brefvet  i  förväg  och  kommit  till  G.  Arm- 
felts öron.  Det  behöfver  knappt  erinras,  alt  han  ej  kunnat  pröfva  riktigheten 
af  de  underrättelser,  han  i  'detta  bref  meddelar,  och  att  de  sålunda  ej  få  ta- 
gas efter  bok^stafven  eller  han  göras  ansvarig  för  deras  öfverdritter.  (Jfr 
Tigerstedt,   anf.  st..   Finsk   Tidskrift   VII:   367  o.   f.). 

**)   I5nickner.   anf.  st.   s.  336. 


—    2l6    — 

and  och  sina  medborgare.  Det  allmänna  bästa  och  de  enskildas 
väl  voro  föremal  för  alla  hans  omsorger  .  .  .  'Själfva  afunden,  en 
i  Sverige  epidemisk  sjukdom,  kunde  icke  förebrå  honom  hvarken 
hofgunst  eller  rikedom». 

Rörande  farbroderns  deltagande  i  Anjalaförbundet  fortsätter 
han  i  samma  anteckning:  »Sedan  han  blifvit  lemnad  ensam  i 
händerna  pä  de  upproriska  vid  Anjala,  samtyckte  han,  förledd 
af  sin  mag,  att  ställa  sig  i  spetsen  för  en  skara  officerare,  som 
bådo  fienden  om  fred.  Hans  afsigt  var  att  rädda  konungen  och 
staten  genom  denna  åtgärd:  han  insåg  hvarken  det  vanhederliga 
däri  eller  dess  olycksbringande  fiiljder,  och  genomträngd  af  denna 
olyckliga  tanke,  skref  han  till  konungen  och  till  sin  brorson 
länga  bref,  för  att  bevisa  dem,  att  detta  vore  det  säkraste  me- 
del att  draga  sig  ur  den  svåra  belägenhet,  hvari  man  befann 
sig  ,  .  .  Konungen  gjorde  skillnad  pa  de  öfrigas  onda  uppsåt  och 
den  gamle  general  Armfelts  rena  afsigter;  dennes  ursäkt  låg  i 
en  svag  karakter,  och  han  hade  den  sorgen  att  se,  huru  själfva 
dygden,  då  den  ej  misstror  brottet,  kan  tjena  detta  till  stöd  *). 
En  man  utan  sinnesstyrka  är,  då  han  användes  i  statens  ange- 
lägenheter, farligare  än  en  stark.  Han  är  blott  en  nolla,  säger 
man;  ja  väl,  men  plus  antalet  af  alla  de  illasinnade,  som  hafva 
inflytande  på  honom.  Det  mest  fördärfliga  af  alla  gifter  är  det, 
hvars  verkningar  icke  alltid  låta  sig  bestämmas;  det  väcker  icke 
till  samma  försigtighet  som  de  gifter,  om  h vilkas  farlighet  ej  är 
tvifvel». 

Riktigheten  af  denna  karakteristik  af  general  Armfelt  be- 
styrkes af  samtidas  vittnesbörd  och  af  forskningens  resultater. 
Karl  Gustaf  Armfelt  var  en  hederlig  man,  men  svag  och  obe- 
slutsam: »homme  å  perruque  blonde,  sans  physionomie»,  säger 
en  samtida  anteckning  **).  Missledd  genom  falska  uppgifter,  sär- 
skildt  af  en  person,  som  han  ansåg  stå  konungen  nära  ***),  ur 
stånd  att  motstå  den  påtryckning,  som  utöfvades  af  mindre  rätt- 
sinnade, men  mera  viljekraftiga  vapenbröder,  lånade  han  sitt 
namn  åt  de  sammansvurna,  i  den  uppriktiga  öfvertygelsen,  att 
tleras  åtgärd  skulle  medHira  fosterlandets  och  konungens  rätld- 
ning,  och  att  denne  sistnämnde  skjille  helsa  den  med  tacksamhet. 
Sedan    han    en  gång  fattat  sitt  beslut,  vidhöll  han  emelkrtiti  sin 

*)  Enligt  det  hemliga  r.^dsprutokollet  Yj  '788  yttrade  koiuiiijjcn,  att 
general  Armfelts  ^eiifaldighcl»  var  lionum  bekant,  och  att  lian  såsom  hrefvcis 
fijrfattare  gonast   igenkänt   lians   mag   majoren   Klick. 

*•)  Caraclerisli.iues  de   lyJSS,  se    iJe   la  (Jard.   Arcli.   XVIII:   56. 
•**)    Ofverstelqjlnantcn    baron    Klingspor.     Se  K.  G.  Armfelts  bref  och 
därofver  lemnad  förklaring  i   Krigsrättens  protokoller  s.  300,  305. 


—    21/    — 

ståndpunkt  och  var  beredd  att  pätatj^a  sit,^  ansvaret.  Det  finnes 
i  de  svaromål,  som  K.  G.  Armfelt  afl^af  inför  den  kriy^srätt,  som 
efter  länt;  tids  förlopp  kom  att  ransakti  öfver  Anjalaförbundet, 
män^^a  drag  af  en  viss  ridderlig  öppenhet,  som  icke  undgår  att 
ingifva  sym[)ati,  helst  som  f;t  motsvarigheter  därtill  finnas  i  hans 
medbröders  yttranden. 

Då  ransakningens  dag  omsider  kom,  kunde  och  ville  Gustaf 
Armfelt  —  såsom  vi  sett  af  hans  bref  till  sin  hustru  —  icke 
råda  konungen  att  låta  nåd  gå  för  rätt,  icke  ens  med  afseende 
pä  den  vilseledde  farbrodern;  och  mer  än  en  gång  har  han  ut- 
talat den  äsigt,  att  »konungens  lugn,  landets  väl  och  arméens 
ära  fordrar  att  man  straffar  förrädarna  *).  Men  dock  var  han 
angelägen,  att  hans  frände  icke  skulle  synas  brottsligare  än  han 
var.  Medan  rättegängen  mot  generalmajor  Armfelt  och  de  öf- 
riga  Anjala-männen  pågick,  inlemnades  af  Gustaf  Armfelt  en  till 
justitiekanslern  ställd  inlaga,  hvari  han  —  under  uttryckande  af 
sin  djupa  bedröfvelse  däröfver,  att  rättegångshandlingarna  syntes 
visa,  att  den  svåraste  skulden  stannade  på  hans  »vördade  och 
älskade  farbroder»,  och  att  denne,  »öm  att  ej  sänka  mänga  an- 
dra i  en  lika  djup  olycka,  erkänner  och  åtager  sig  den  hel  och 
hällen»  —  till  förklaring  af  farbroderns  förh.ållande  öfverlemnade 
några  bref,  skrifna  dels  under  de  kritiska  dagarna  i  Finland,  dels 
på  hösten  1788.  Af  dessa  enskilda  bref  ansåg  han,  och  med 
rätta,  att  det  framgick,  att  »mera  ålderdomssvaghet,  förvirrelse 
och  lätthet  att  bedragas,  än  verklig  ovilja  och  förrädiska  uppsåt 
mot  konung  och  fädernesland  drifvit  honom»  **).     De  visa,  dessa 


*)  »Arméen  kan  aldrig  få  eti  geiierel  amnesti  utan  rikets  åtminstone 
militära  undergång.  Min  farbror,  faslän  oskyldigast,  bör  exemplaritcr  straf- 
fas. Jag  råder  aldrig  till  hårdhet,  men  jag  drager  aldrig  värjan  för  trupp 
med  folk,  som  jag  anser  för  canaille.  Milt  hjärta  blöder,  då  jag  tänker  på 
en  farbror,  som  jag  älskat  mera  än  min  far,  på  vänner  och  flera  nära  .  .  .*). 
på  mitt  namns  vanära.  Men  jag  är  ej  skild  ännu  från  mina  ämbeten,  och 
jag  ansåge  mig  som  förrädare,  om  jag  tillät  mig  annat  än  ömma  [för]  deras 
olycka»  —  skrifver  Armfelt  till  N.  von  Rosenstein  '^/,,  1788  (Roscnst.  I5ref- 
vä.\l.  Ups.  Bibi.).  Och  till  konungen  själf  hade  han,  under  första  intrycket 
af  nyheten  om  Anjala-förbundet,  skrifvit :  »Vous  serez  obligé  (bien  malgré 
vous,  bien  malgré  moi)  ä  un  acte  de  force  et  de  rigueur.  Mais  l'instant  n'est 
poiut  arrivé;  il  ne  faut  point  comprometlre  votre  dignité,  quand  il  ne  s'agit 
de  rien  de  muins  que  de  votre  couronne,  peut-etre  davantage.  Je  vous  scr- 
virai,  l'ame  décliirée  de  chagrins,  j'aiderai  votre  brås  vengeur  ä  écraser  unc 
famille  chérie,  mais  qui  lons  S')nt   plus  ou   moins  coupables». 

**)  Så  väl  G.  M.  Armfelts  1)ref  till  justitiekanslern  ('"/<,  1789,  som  far- 
broderns bref  till  honom  (^^t.  "/$'  "/si  "/lo  '7S8)  finnas  tryckta  i  Krigsrät. 
tens  protokoller  s.  296  o.  f. 

")  [anförvaudter?]  (bortrifvel  i  origiualliaudskriften). 


'■  —    2l8    — 

bref,  den  redlige  mannens  själsstrider,  innan  han  kunnat  förmå 
sig  att  inlåta  sig  i  det  farliga  företaget.  Hvad  som  isynnerhet 
smärtade  honom,  var  enligt  hans  egna  ord  i  brcfvct  den  '^|g 
1788,  tanken  att  han  skulle  »passera  för  ingrat  eller  kanske 
traitre;  likväl  är  jag  hvarken  det  ena  eller  andra;  ty  de  som 
äro  konungen  attacherade,  hafva  förmätt  mig  att  med  sig  gå  in 
för  att  sauvera  kungen  frän  en  större  olycka».  Emellertid  var 
han  —  med  erkännande  af  sin  förbindelse  för  brorsonens  goda 
mening  —  sedan  saken  gått  sä  långt,  ingalunda  benägen  att 
medgifva,  att  denne  haft  rätt  att  såsom  förmildrande  omständig- 
heter åberopa  hans  »ålderdom  eller  sinnens  svagheter».  Han 
yttrade  inför  sina  domare:  »Om  jag  själf  skulle  vidkännas  någon 
sådan,  med  den  sinnesstyrka  jag^,  Gud  vare  lof,  än  inbillar  mig 
ega,  så  tror  jag  det  icke  skulle  kunna  förenas  med  min  heder, 
som  jag  alltid  aktat  mer  än  lifvet;  hvarför  jag  långt  hellre  vill, 
genom  Guds  nåd  och  bistånd,  bjuda  till  att  tjena  min  brorson 
till  efterdöme  af  ståndaktighet  i  olyckan  ...  än  af  en  vanhed- 
rande feghet;  som  det  vore^  därest  hopp  om  mildring  eller  ur- 
säkt verkade  ett  sådant  vidgående».  Han  begärde  också,  ehuru 
förgäfves,  att  dessa  bref,  såsom  af  enskild  natur,  icke  skulle  of- 
fentliggöras. Gustaf  Armfelts  åtgärd  ledde  icke  till  något  fri- 
kännande, och  han  hade  väl  knappast  hyst  någon  förhoppning 
därom.  General  Armfelt  blef,  såsom  de  öfriga  hufvudmännen  i 
förbundet,  dömd  att  mista  lif,  ära  och  gods;  men  konungen  för- 
vandlade dödsstraffet  til!  lifstids  fängelse  —  »lindrigt  och  anstän- 
digt» —  på  Malmö  fästning,  i  anseende  »till  hans  förut  gjorda 
trogna  tjenster  samt  förda  ostraffliga  vandel,  med  flere  mildrande 
omständigheter»  *). 


Vi  återvända  frän  skildringen  af  Gustaf  Armfelts  förhål- 
lande till  sin  farbroder,  genom  hvilken  vi  gått  händelserna  i  för- 
väg, till   (let  svt'nska  lägret  vid  Högfors. 

Da  konungen  erhållit  Anjalamännens  skrifvelse,  hölls  på 
Högfors  en  öfverläggning,  som  bevistades  af  G.  Armfelt,  baron 
Iwert  Taube,  baron  Fabian  Wrcde  och  gnfve  Axel  Ferscn  (den 
yngre),  alla  tillhörande  konungens  närmaste  omgifning  och  män, 
])å  hvilkas  trohet  han  kunde  lita.  Armfelt  berättar  om  denna 
öfverläggning:  »Deras  förundran  och  imlignation  var  naturligtvis 
stor,  men  ingen  ville  våga  att  råda.  Jag  föreslog  dock  slutligen 
H.    Maj:t    att    genast    befalla    cheferna    för   kt)nspirationin,  att  i 


*)   K.   M;ij:(s  utslag   "/,    1790,  Ir.   i   KiiysiäUciis  protokoll   s.  1699. 


—   219  — 

Husula  infinna  sig,  där  låta  arrestera  dem  och  afsända  dem  till 
Stockholm.  Möjligheten  att  utföra  denna  coup  d'autorité  existerade: 
i:o)  hade  de  ej  vägrat  infinna  sig,  i  hopp  att  man  skulle  hafva 
aktning  för  deras  anhang,  och  för  att  ej  visa  fruktan,  utan  tvärt 
om  frimodighet;  2:o)  hade  bestörtningen  i  Husula  blifvit  sä  stor 
bland  deras  vänner,  sä  intet  motstånd  varit  att  befara,  dä  ko- 
nungen talade  ur  den  ton,  som  honom  af  Gud  och  naturens  rätt 
tillhörde.  H.  Maj:t  betänkte  sig  en  stund,  och  vi  bibehöUo  den 
största  tystnad;  ändtligen  sade  han:  sNon,  il  faut  dissimuler. 
Peut-étre  dans  Tembarras  ou  est  la  Russie,  conscntc-t-on  a  une 
paix  honorable,  et  alors  j'en  profiterai;  si  non,  la  voic  de  la 
sévérité  m'est  toujours  ouverte^  *).  Man  tycktes  gifva  bifall  ät 
denna  tanke.  Jag  allena  sade:  »il  est  rare,  Sire,  que  dans  ces 
sortes  d'affaires  les  mezzi  termini  réussissent^.  Samma  eftermid- 
dag blef  Lantingshausen  skickad  till  Anjala,  som  gaf  tillkänna 
vid  sin  återkomst,  att  konfederationen  var  allvarsamt  etablerad, 
och  att  öfverste  Hästesko,  som  var  dess  verkliga  hufvud,  höll 
general  Armfelt  och  öfverste  v.  Otter  nästan  under  bevakning, 
för  att  de  ej  skulle  kunna  visa  sitt  rätta  tänkesätts. 

Han  fortsätter:  »Det  vore  för  vidlyftigt  att  här  anföra  de 
mänga  och  långa  samtal,  jag  hade  med  konungen  under  denna 
bedröfliga  epok:  ett  vill  jag  endast  omtala,  som  visar  denne  fur- 
stes stora  snille.  En  afton,  dä  vi  voro  gångna  ända  till  förpo- 
sterna, så  sade  jag,  under  det  vi  gjorde  reflexioner  öfver  våra  miss- 
öden:   Gud  gifve  jag  hade  E.  May.t  väl  härifrån!    'Det  är  ej  att 


*)  I  sitt  anförande  till  det  svenska  riksrådels  protokoll  har  konungen 
utförligt  redogjort  för  skälen  härtill:  farliågan  att  genom  strängliet  framkalla 
ännu  »violentare  steg»,  konungens  obekantskap  med  finska  språket,  svårighe- 
ten att  hålla  krigsrätt  »midt  i  arniéen  under  flygande  fanor»  samt  nödvändig- 
heten aU  genom  en  i  lugn  företagen  noggrann  ransakning  utröna,  i  hvad 
mån  afsigten  om  Finlands  skiljande  från  Sverige  inginge  i  Anjala-förbundet. 
I  jämförelse  med  de  finska  själfständiglietsplanerna  vure  Anjala-männens  un- 
derhandling med  kejsarinnan  »dock  i  grunden  mindre  groft  tilltagen»,  sägir 
konungen,  »när  den  hos  dem  regerande  enfaldighet  märktes,  att  de  kunde 
tro  sig  hafva  väl  gjort».  —  Riksrådet,  som  förmodade  framgång  af  »de  lin- 
drigare och  mera  läkande  medlen»,  tillstyrkte  konungen,  att  med  anledning 
af  det  villkorliga  löftet  om  tillgift,  tills  vidare  uppskjuta  med  en  förtjent  be- 
straffning. Man  kunde  då  hoppas  på  de  affälligas  återbringande  till  sin  skyl- 
dighet; laglig  aktion  skulle  endast  medföra  ökad  bitterhet  och  missnöje  i 
Finland,  hvarest,  enligt  en  af  rädsherrarnas  (Rosens)  erfarenhet,  svenskarna 
voro  föga  älskade;  vådliga  följder  för  riket  kunde  däraf  uppstå.  Konungen 
fann  sålunda  sitt  förfarande  gillad!  af  riksrådet,  samt  förklarade,  att  han  ve- 
lat höra  dess  tanka,  för  att  undvika  att  \)å.  eget  bevåg  vidtaga  åtgärder, 
hvilka  kunde  »förevitas  såsom  svaghet»;  han  trodde  dessutom  icke,  att  det 
varit  möjligt  att  låta  lagen  i  sin  stränghet  tillämpas.  (Ofvannämnda  protokoll 
d.  2  och  3  Sept.    17SS,   Riksark.). 


—    220   — 

tänka  pä,'  svarade  mig  konungen.  ']ag  kan  på  flera  vis  om- 
komma, det  finner  jag,  men  aldrig  skall  jag  deshonorera  mig: 
rymma  undan  dessa  förräddare,  vore  en  låcheté  och  skulle  öka 
deras  mod.  Nej,  en  enda  ressurs  gifves,  min  vän,  för  oss:  det 
är,  om  dansken  förklarar  oss  krig.  Då  hafva  vi  en  orsak  att 
fara  härifrän,  för  att  försvara  vår  vestra  gräns;  och  hela  natio- 
nen, som  dä  blir  upplyst  af  faran,  skall  tjena  mig  att  försvara 
både  fäderneslandet  och  mig  själf:  hos  oss  behöfvas  starka  slag 
för  att  göra  effekt'.  Långt  ifrån  att  inse  sanningen  af  denna 
uträkning,  sä  tänkte  jag,  att  olyckan  förorsakade  en  slags  för- 
tviflan,  som  i  den  momenten  visade  sig  under  en  politisk  färg  *). 
Utan  att  vidare  tala  härom,  kommo  vi  till  högqvarteret,  hvarest 
flera  rykten  om  fiendtligt  anfall  samma  afton  gäfvo  anledningar 
till  åtskilliga  rörelser  och  contenancer  [sic.].  Detta  var  natten 
emellan  den   19  och  20  Augusti». 

Det  var  årsdagen  af  konung  Gustafs  stora  bedrift,  1772 
års  revolution,  hvilken  inom  hans  hof  blifvit  högtidlighållen  med 
sä  många  lysande  fester!  Samma  dag  hade  Armfelt  skrifvit  till 
sin  hustru:  »Konungen  är  ganska  nära  sin  untlergång.  Det  åter- 
står, enligt  alla  de  personers  mening,  som  vilja  honom  väl,  for 
honom  ingen  annan  utväg  än  att  kasta  sig  i  nationens  arniar 
och  ärligt  erkänna,  att  han  misstagit  sig»  **). 

Men  samma  dag  hade  också  den  afgörande  förklaringen, 
att  Danmark  ärnade  med  vapenmakt  uppträda  på  Rysslands 
sida,  blifvit  öfverlemnad  af  danske  utrikesministern  Bcrnstorff 
till  Sveriges  sändebud  i  Köpenhamn;  och  fastän  denna  förklaring 
icke  nådde  konung  Gustaf  förr  än  9  dagar  senare  i  Åländska 
skärgärden,  sä  ingingo  dock  under  de  närmast  R^ljande  dagarna 
sädana  underrättelser,  att  det  danska  anfallet  kunde  anses  så- 
som säkert. 

Konungen  beslöt  att  resa  tillbaka  till  Sverige;  och  den 
f(jrnedringstid,    han    genomgått    under    Augusti    månad,    var  till 


*)  Enligt  Aillcrsparres  berättelse  (Ilandl.  rör.  Sv.  nyare  liist.  I:  52) 
skall  .\.nnfi.lt,  ilä  han  liurdo  konungens  furliopiming  alt  ilct  danska  infallet 
skulle  nicdlora  hans  r.addning,  enligt  sin  egen  uppgift,  inom  sig  hafva  tänkt: 
»nu  är  du  l)lifven  galen;  men  utgången  visade»,  tillade  han,  »att  han  var 
klokare  än   jag». 

**)  Jfr"  II.  A.  v.  Ferscns  bref  till  sin  fader  >'/^  (tr.  såsom  bilaga  VII 
till  V.  A.  v.  Fersens  llistor.  skrifter  VIII:  161).  Om  Armfelt  yttrar  han:  »II 
n'y  a  que  le  baron  Armfelt  (|ui  suutienne  [le  roi],  et  tout  le  mon<le  le  jalouse. 
Les  propos  <|u*on  tient  et  la  manierc  dont  on  est  avec  le  roi,  font  dresser  les 
chevcux». 


—   221    — 

ända  *).  Redan  den  20  Augusti  utfärdades  tillkännagifvande  till 
landshöfdingarna  i  Finland  om  konungens  afrcsa  och  hertig  Karls 
öfvertagande  af  befälet;  och  sedan  konungen  den  25  brutit  upp 
frän  Kynimencgärd  och  samma  dag  i  Lovisa  med  stolthet  afvisat 
Anjala-miinnens  sändeman,  baron  Leijonhufvud,  under  förkla- 
ringen: »jag  underhandlar  icke  med  rebeller»,  afreste  han  skynd- 
samt öfver  Helsingfors  och  Abo  till  Stockholm. 

Konungens  hastiga  afresa  frän  Finland  var  en  tilldragelse, 
som  de  sammansvurna  knappast  förutsett  **).  Det  uppgifves 
också  frän  flere  häll,  att  försök  i  sista  stunden  skulle  hafva  gjorts 
att  hindra  konungen  att  resa,  genom  att  bemäktiga  sig  hans 
person.  Armfelt  ansäg  det  säsom  säkert,  att  dylika  anslag  varit 
ä  bane,  och  betraktade  det  säsom  ett  underverk,  att  konungen 
undgick  att  blifva  tillfångatagen  vid  Svenskby  i  Finland.  En 
samtida  antecknare  ***.)  har  härom  berättat,  efter  Armfelts  egna 
uppgifter,  följande  detaljer:  »Vid  konungens  återresa  ifrån  Finland 
1788  voro  forsat  ställda  pä  honom  af  ryssarna  vid  Svenskby, 
där  hans  hästar  blefvo  anfallna.  Ryssarna  hade  gått  upp  i  vi- 
ken därstädes,  där  de  anföllo  hästarna.  Konungen  och  baron 
Armfelt  bytte  skjuts,  så  att  konungen  for  öfre  vägen  och  Arm- 
felt med  konungens  skjuts  for  den  nedre,  men  hade  intet  anfall. 
En  Norberg  ...  dä  underofficer,  men  genom  Armfelts  förord 
utnämnd  till  fänrik,  kom  till  Armfelt  och  bekände,  att  han  varit 
indragen  såsom  hufvudverkställarc  af  konungens  undanrödjande, 
och  han  yppade  konungens  fara  af  resan  genom  Svenskby». 
Det  är  svårt  att  af  denna  anteckning  bilda  sig  en  klar  föreställ- 
ning om  arten  af  detta  anslag,  som  de  missnöjda  i  arméen  skulle 


*)  Länge  dröjde  dock  såväl  i  hans  som  hans  väns  sinne  minnet  af  dess 
bitterhet.  Se  t.  ex.  yttrandet  i  hans  bref  till  Armfelt  '"/,  1789:  »Je  vous 
écris  de  cette  méme  chambre  ou  noiis  avons  passé  des  jours  si  tristes»;  och 
Armfelt  svarade  (i''/,):  »J'cspére  qiie  V.  M.  ne  restera  pas  longtemps  dans  cette 
maiidite  cliambrc  de  Högfors.  EUc  esi  faite  pour  porter  malheur.  Je  n'oiiblie 
jamais  l'instant  fatal  ou  j'appris  la  confédération  de  Likala  et  le  deshonneur 
de  mon  nom». 

**)  Att  den  skedde  så  hastigt,  var  äfveu  i  Petersburg  en  obcliaglig 
nfverraskning.  Enligt  Chrapowitskis  dagbok  (anf.  st.,  s.  25)  hade  kejsarinnan 
d.  '^/j,  Aug.  underrättelser  genom  en  viss  löjtnant  Scherve(?)  att  »konungen 
med  sina  trupper  om  två  veckor  skall  draga  sig  tillbaka  från  våra  gränser, 
emedan  hela  Sverige  är  i  uppror».  Denna  nyliet  hade  Sclierve,  som  enligt 
Chrapowitski  «i  7  veckor  vistats  hos  fienden»,  hört  af  »konungens  favorit 
Armfelt».  Konungen  var  redan  på  väg,  då  denna  underrättelse  lemnades; 
innan  de  nämnda  två  veckorna  gått,  hade  han  börjat  organisera  den  folkväp- 
ning  i  Sverige,  som  tilldragelserna  i  Finland  framkallade  i  stället  för  det 
uppror,  på   Inilket    man   liopp.ides  i   Petersburg. 

***)   Noidin;  se  lians  dagbuk,   anf.  st.,  s.   257. 


—   222   — 

hafva  planlagt  gemensamt  med  ryssarna;  och  uppgiften  torde 
knappast  vara  riktigt  antecknad.  Det  torde  dock  emellertid 
däraf  framgå,  att  Armfelt  erhållit  underrättelse,  att  någon  fara 
hotade  konungen,  och  att  resplanen  blifvit  uppgjord  sä,  att  denna 
undveks. 

Armfelts  uppgifter  i  sin  själfbiografi  öfverensstämma  här- 
med. »Jag  fick  lyckligtvis  precisa  underrättelser»,  heter  det,  »och, 
utan  att  gifva  konungen  direkte  del  däraf  (emedan  hans  karak- 
ter merendels  alltid  förde  honom  att  gä  faran  till  mötes)  sä  på- 
skyndade jag  hans  resa,  sä  att  alla  uträkningar  och  projekter 
skulle  slä  felt,  sä  i  anseende  till  tid,  som  ort».  Han  fortsätter: 
»Ett  stort  bevis  af  den  presomption,  med  hvilken  konspiratörerna 
gjort  sin  plan,  är  att  ^/^  timma  innan  H.  Maj:t  körde  in  pä  Ul- 
riksdals borggård,  slog  en  viss  kapten  af  gardet  vad  med  n.  v. 
öfverstekammarjunkaren  Karl  Bonde,  att  aldrig  Gustaf  III  skulle 
komma  till  Sverige»  *). 

Det  är  möjligt,  att  oron  för  konungens  säkerhet  förledt 
Armfelt  att  fästa  större  uppmärksamhet  vid  framställningar  af 
denna  art,  än  de  förtjenat;  och  de  »originala  dokumenter»  med 
afseende  pä  dessa  stämplingar  mot  konungens  person,  som  Arm- 
felt i  sammanhang  härmed  omtalar  säsom  befintliga,  hafva  ännu 
icke  blifvit  framdragna.  Bland  hans  egna  pap[ier  finnes  intet, 
som  tjenar  att  gifva  ytterligare  stöd  ät  dessa  rykten  **).  Men 
säkert  är,  att  afresan  frän  Finland  genom  trakter,  som  dels  voro 
lätt  tillgängliga  för  ryssarna,  dels  höllos  besatta  af  de  missnöjda 
inom  armcen,  hvilka  hade  anledning  att  icke  släppa  konungen 
ur  sitt  våld,  var  ett  företag,  som  väl  kunde  föranleda  oro  hos 
konungens  vänner. 


*)  Armfelts  själf biogr.ifi  anf.  st.  s.  112,  113. 
**)  Att  de  varit  allninnt  gängse,  bestyrkes  frSn  Hera  håll.  Nordin  npp- 
gifver,  att  konungen  .sj.älf  sagt,  att  (nii  lian  dröjt  6  timmar  liingrc,  hade  han 
blifvit  arresterad.  Den  som  skulle  utföra  detta  dåd,  var  ofverstclojinanten 
Erik  Tersmcden,  »men  han  blef  uppfångad  genom  liaron  Armfelt  medelst 
liifte  om  regemuntc».  (Dngb.  s.  120).  Eidigt  en  annan  up]igift,  af  öfverste- 
löjtnant  'rorncriijeim,  skulle  majoren  baron  v.  Kothen  haft  uppdrag  att  arre- 
stera konungen.  (Ridderstad,  GömkU  är  icke  glömdt,  V:  5);  och  enligt  ett 
vittnesmål  inf(>r  krigsrättens  protokoll  på  Kredrikshof  1 789,  skulle  en  öfver- 
läggning  hafva  egt  rum  i  lägret  hos  öfverste  Ilästeskoom  denna  sak,  hvarvid 
öfverslcn  grefve  Lejonstedt  yrkat  konungens  arrestering.  (De  tryckta  proto- 
kollen, S.  976  o.  f.,  och  Heskow.  anf.  st.  s.  194  o.  f.,  m.  11).  Den  sen.aste 
framställarcn  af  dessa  tilldragelser,  Tigcrstedt  (Kinsk  Tillskrift,  IX:  167),  an- 
ser dock  samtliga  dessa  berättelser  oni  stämjdingar  mot  konungens  frihet  och 
lif  ogrundade  och  förmodar  att  de  först  uppstått,  sedan  Anjala-männen  insett 
sitt  fel  att  ej  hindra  konungens  afresa. 


I 


—    223    — 

I  Sverige  förstod  konung  Gustaf,  understödd  af  en  folk- 
stämning, helt  olika  den  som  besjälat  hans  armébefäl  i  Finland, 
att  gifva  sakerna  en  annan  vändning  än  den  som  Anjala-niän- 
nen  hoppats.  Han  gick  nu  beslutsamt  den  väg,  som  syntes  ho- 
nom den  rätta  till  Sveriges  räddning  undan  den  hotande  faran. 
Den  var  icke  densamma,  som  konungens  vänner,  mindre  förtrö- 
stansfulla och  mindre  klarseende  än  han,  velat  utstaka:  den  var 
farlig  och  hade  mänga  stötestenar,  som  måste  undanrödjas;  mot- 
stånd mötte,  som  måste  besegras,  och  lugnet  blef  aldrig  till  fullo 
återställdt,  äfvcn  sedan  målet  var  hunnet. 

Konung  Gustafs  närmaste  förtrogne,  som  i  olyckans  stun- 
der i  Finland  troget  stått  vid  hans  sida,  följde  honom  äfven  pä 
den  nya  bana,  han  inslagit,  och  bidrog  väsentligen  till  fram- 
gången af  hans  åtgärder.  Men  med  gladt  mod  såg  Armfelt 
icke  framtiden  till  mötes;  därom  vittnar  den  sista  biljett,  han 
den  22  Augusti,  sedan  afresan  från  F^inland  blifvit  besluten,  frän 
Högfors  skref  till  sin  hustru:  »då  jag  ser  allt  gä  för  f-n  i  våld, 
hoppas  jag  endast  att  fa  slåss  nägonstädes,  med  ryssar,  danskar 
eller  landsmän.  Döden  är  alltid  en  god  sak,  när  den  träffar  oss 
med  värjan  i  hand». 


VI. 

Folkväpning,  riksdag  och  krigsrustningar. 

(Sept.   17S8— Aug.   1789). 


^4^}cn  2  September  1788  anlände  konun£^  Gustaf  till  sitt  rikes 
<^:5ö^^  hufvudstad,  förödmjukad  genom  motgäni^arna  i  Finland, 
men  besluten  att  uppbjuda  all  sin  kraft  för  fäderneslandets  rädd- 
ning. Bekymmersamma  öfverläggningar  väntade  honom  i  Stock- 
holm. Han  bestormades  af  vänner  och  fiender,  af  »rojalister»  och 
»patrioters»,  med  böner  om  sammankallande  af  riksdag  och  af- 
slutandc  af  fred.  Äfven  Gustafs  närmaste  vänner  yrkade  med 
ifver  pä  riksdag.  Öfverläggningarna  i  rådet  under  den  vecka 
(2 — 10  Sept.),  som  konungen  tillbragte  i  Stockholm,  voro  föga 
egnade  att  uppmuntra  honom  till  de  energiska  åtgärder,  hvilka 
öfverensstämde  med  hans  uppfattning  af  Sveriges  ära  och  själf- 
.ständighct. 

Riksrådet  Karl  Sparre,  den  rådsherre,  som  tillika  varit  leda- 
mot af  utredningskommissioncn  för  kriget,  lemnacle  inför  ko- 
nungen i  rådet  en  redogörelse  för  de  försvarsanstalter,  .som  blif- 
vit  vidtagna  vid  rikets  vestra  gräns,  hvilka  han  dock  ansåg 
vara  »i  militäri.skt  hänseende  totalt  verklösa».  Han  gjorde  i 
.sammanhang  h.ärmed  en  hop|)lös  skildring  af  rikets  värnlösa  be- 
liigenhet.  Afsigten  var  den  under  dcs.sa  dagar  vanliga:  att  förmå 
konungen  till  beslut  om  fred  och  rikstlag.  Konungen  svarade 
med  tillkännagifvantkt,  att  han  själf  ärnade  bcgifva  sig  mot  vc- 
.stra  gränsen  till  någon  plats  mellan  Skåne  och  Göti^borg.  ftir 
att  därifrån  ordna  försvarsanstalterna;  han  uttalade  iliirjämte  sin 
förhoppning  om   framgången  af  de  friuiuua nde  makternas  under- 


—    225   — 

handlincjar;  särskiUlt  väntade  han,  att  det  enero;iska  uppträdandet 
af  lMi_i,dand.s  sändebud  i  Köpenhamn,  Sir  Hugh  Elliot,  icke  skulle 
vara  föri^äfves  *). 

Bland  dein  soni  med  ifver  yrkade  pä  sammankallande  af 
riksdag,  var  äfven  Armfelt.  Vi  hafva  sett,  att  han  redan  frän 
Finland  enskildt  uttalat  den  åsigt,  att  den  enda  räddningen  för 
konungen  och  riket  stode  att  finna  däri,  att  han  kastade  sig  i 
nationens  armar  och  inför  dess  representanter  erkände,  att  han 
misstagit  sig,  dä  han  börjat  kriget.  Samma  spräk  förde  han 
äfven  efter  återkomsten  till  Sverige;  och  han  behöfde  icke  söka 
efter  anhängare  för  denna  äsigt.  Särskildt  understöddes  han  af 
de  qvinliga  medlemmarna  af  kongl.  familjen.  En  samtida  an- 
tecknare **)  har  berättat,  att  prinsessan  Sofia  Albertina  med  tå- 
rar ocli  knäfall  besvurit  sin  broder  konungen  att  gifva  efter  för 
rådets  önskningar  om  riksdags  sammankallande.  Armfelt  skall 
dä  hafva  förenat  sina  böner  med  hennes  och,  enligt  berättarens 
uppgift,  förklarat^  att  han  »skulle  fä  ett  slaganfall»,  om  konungen 
fortfore  i  sin  blinda  vägran.  Och  äfven  hertiginnan  af  Söder- 
manland, med  hvilken  Armfelt  samtalat  i  samma  ämne,  uttryckte 
i  bref  till  sin  gemål  sitt  gillande  af  hans  åsigter  i  denna  fräga  *"). 
Tanken  att  den  ifrigt  önskade  riksdagen  äfven  borde  medföra  en 
ändring  af  författningen,  synes  icke  heller  hafva  varit  främmande 
for  Armfelt  f).  Och  äfven  sedan  konungen  förklarat,  att  fråga 
om  riksdag  först  borde  uppstå,  sedan  rikets  själfständighet  ej 
var  i  fara,  hade  hans  närmaste  förtrogna  svårt  att  släppa  riks- 
dagsplanerna ur  hågen.     Ät  sina  förhoppningar  i  denna  riktning 


*)  Heml.  rådsprotokollet  ^/g  1788  (Riksark.);  se  vidare  Barfods  Märk- 
värdigheter s.  99,  Nordins  Dagbok  s,  16  —  18,  Schinkels  Minnen  II:  48 — 50 
och  där  anförda  källor,  Iloclischilds  anteckningar  (anf.  af  Beskow,  Gust.  III, 
Afd.  IV:  216).  Ännu  sedan  konungen  lemnat  hufvudstaden.  förföljdes  han  af 
fureställningarna  om  riksdag.  Rådets  skrifvelse  härom  träffade  honom  i  Fa- 
lun, och  det  var  därifrån,  som  han  i  sitt  svar  erinrade  om  de  faror,  som  hota 
riket  ^Miiera  af  invärtes  stämplingar,  regerings-sjuka  och  fiendens  förförelser, 
än  af  den  makt,  han  väpnat  emot  oss»;  och  lät  förstå,  att  en  riksdag  först 
kunde  sammankallas,  när  rikets  själfständighet  ej  längre  var  i  fara.  (Gust. 
III:s  bref  till  Wachtmeister,  s.  31). 

**)  Hochschild,  nyss  anf,  st. 
***)  Se  Crusenstolpe,  Carl  XIII  och  Hedvig  Charlotta,  s.  127.  Hon 
tillägger  i  samma  bref:  »Armfelt  har  talat  till  mig  om  affärerna  i  allmänhet, 
men  nämnde  ej  ett  ord  om  arméen.  Han  ljög  ej  för  mig;  men  Ruuth  påstår, 
att  allt  står  bra  till,  och  att  ni  liar  öfverskott  af  förråder  ,  ,  .  Jag  inser  nog 
att  man  vill  ljuga,  men  konungen  själf  tiger;  han  är  förlägen  och  säger  lielt 
högt,  med  bcdröfvad  ton:  »jag  har  ingenting  gjort». 

f)  Se  Nordins  Dagbok,  s.  16.  A.  föreslog  vid  ett  samtal  med  Nordin, 
att  borgare-  och  bondestånden  borde  få  privilegier,  hvilket  denne  afstyrkte, 
for  att  ej  ytterligare  uppreta  adeln. 

Tegnér,  O.  M.  Armfelt.  I 


—    220   — 

har    Armfelt    oförbehållsamt  gifvit  luft  i  sina  bref  till  sin  hustru 
under  den  närmaste  tiden. 

Vistelsen  i  Stockholm  hade  tydligen  icke  heller  lemnat  ho- 
nom oberörd  af  farhågorna  för  följden  af  adelns  missnöje.  Sön- 
dringen mellan  konungen  och  aristokratien  hade  redan  låtit  sig 
förnimma  i  umgängesförhällandena;  och  Armfelt  hade  lifligt  er- 
farit obehagen  däraf.  Han  tvekade  ej,  huruvida  han  borde  för- 
blifva  sin  konung  trogen;  men  hans  förtroliga  bref  frän  denna 
tid  visa  dock,  att  han  fann  det  smärtsamt  att  inom  de  kretsar, 
hvilka  han  och  hans  hustru  tillhörde  genom  samhällsställning  och 
slägtförbindelser,  —  det  var  de,  som  framför  andra  älskade  att 
benämna  sig  j>patrioter»  —  behandlas  med  misstroende,  såsom 
den  där  satte  den  blinda  lydnaden  för  konungens  hugskott  fram- 
för fosterlandets  väl  *).  Han  synes  stundom  hafva  gjort  gemen- 
sam sak  med  dem  af  konungens  vänner,  som  under  sitt  yrkande 
på  riksdag,  enligt  Wallqvists  ord,  voro  »färdiga  att  uppoffra 
konungens'  tänkesätt  och  föresatser,  för  det  villkoret  att  han 
skulle  förbi ifva  konung»  **).  —  Dylika  stämningar  voro  dock  hos 
Armfelt  öfvergående. 


*)  I  bref  till  sin  hustru  (^^s  '7^^)  beklagar  han  sig  särskilflt  öfver 
familjen  Fersens  orättvisa  omdömen  och  öfver  att  han  af  dem  ställdes  på 
samma  linie  som  Toll.  För  att  utverka  riksdag,  skrifver  han  i  samma  bref, 
och  undvika  borgerligt  krig,  ville  lian  nedlägga  alla  sina  ämbeten.  Och  n.ågra 
dagar  senare  (^''/g)  skrifver  han:  »Omständigheterna  äro  sådana,  att  jag  icke 
utan  feghet  kan  öfvergifva  min  konung,  min  vän  och  välgcirare.  Men  om 
någonsin  lugnet  blir  återställdt  och  om  han  äter  sitter  tryggad,  med  större 
eller  mindre  myndighet,  på  sina  förfäders  tron,  så  har  jag  betalt  min  gärd 
åt  tacksamheten,  och  min  själ  skall  trängta  efter  lugnet  och  tillbakadragen- 
heten». Äfven  i  bref  till  prinsessan  Sofia  Albertina  under  hösten  lySiS  ('"/,„. 
^''/jj;  Eriksb.  arkiv)  omtalar  Armfelt  ofta  sin  önskan  att  draga  sig  tillbaka 
till  ett  lugnare  lif,  sedan  faran  vore  öfver.  Karakteristiskt  är  ett  uttalande  i 
ett  af  dessa  l;ref  (*Vio))  ''^*'  ''^"  hoppades  på  »une  retraite  qui,  en  m'éloi^nant 
des  hommes  en  place,  m'en  cachera  les  défauts  it  les  erreurs.  V.  A.  R.», 
tillägger  han,  »se  rappellera  cependant  quelque  fois  un  ancien  serviteur; 
j'oserai  vous  écrire  et,  qui  plus  est,  j'oserai  vous  parler  en  philosophe:  — 
pas  comme  ces  anciens  j)édants  qui  condamnent  les  plaisirs,  les  charmes  de 
la  société  et  celles  du  coeur,  mais  comme  un  hommc  passionné  pour  tout  ce 
qui  est  grand,  illustre,  l)cau,  digne  d'étre  admiré,  mais  qui  déteste  Tombre 
jetée  sur  cc  tableau  par  la  jalousie,  la  haine,  le  patriolisme  pervers,  le  goiit 
de  la  faction,  les  principes  despoiiques  ou  aristocraticpies  etc.  Ouand  vous 
serez  bien  isolée  h  Queillinbourg,  j'y  viendrai  vous  faire  ma  cour,  ciianter, 
joner  la  comédic,  danser,  entin  tout  ce  (iu'il  faudra  faire  pour  oublier  que  rien 
est  si  cnnuyeux  ipic  (rcxisler».  —  Konungen  fäste  foga  afseende  vi<l  Armfejls 
önskningar  att  draga  sig  tillbaka:  de  voro,  oakladt  de  tid  efter  annan  Ster- 
kommo,  utan  tvifvel  mera  att  anse  såson»  uttryck  af  öfvergående  stämningar 
än   hvilande   på  lugn  i)fverläggning. 

*•)  Se  Tham,  Riksdagen   1789,  s.  15. 


—    227   — 

Till  Sveriges  lycka  blcfvo  föreställningarna  om  nödvändig- 
heten af  fred  och  riksdag,  om  hvilkas  ärliga  mening,  åtminstone 
hos  Armfelt,  intet  tvifvel  kan  rada,  utan  verkan.  Konungen  var 
nära  att  gifva  vika;  men  fann  understöd  i  föreställningar  af  fran- 
ske ambassadören  markis  de  Tons  *).  Gustaf  Ill:s  mod  och  för- 
tröstan till  sitt  folk  segrade  öfver  de  betänkligheter,  som  fram- 
ställdes mot  krigets  fortsättande;  och  han  insåg  därjämte,  att  en 
riksdag  skulle  medföra  större  vådor  än  en  ärlig  strid,  äfven  med 
underlägsna  krafter,  mot  den  nye  fienden.  Han  beslöt,  att  i  en 
folkväpning  söka  de  medel  till  rikets  försvar  och  ordningens 
uppehållande,  som  ej  annorstädes  stodo  till  buds;  och  han  dröjde 
ej  att  gripa  verket  an.  Han  begaf  sig  till  Dalarne  för  att,  enligt 
sina  egna  ord,  »uppmuntra  dalkarlarna,  som  pä  visst  sätt  hafva 
genom  gammal  häfd  rätt  till  rikets  värn  mot  danskarna,  att  upp- 
rätta en  kär,  som  skulle  skickas  ned  till  Göteborgs  försvar»  **). 


Oaktadt  sina  önskningar  om  fred  och  riksdag,  hvarom  Arm- 
felt  icke  gjort  någon  hemlighet,  var  han  af  konungen  bestämd 
att  spela  en  hufvudrol  i  de  åtgärder  till  fosterlandets  försvar, 
som  nu  företogos.  Nu,  som  vid  krigets  början,  böjde  sig  Arm- 
felt  för  konungens  energiska  vilja  och  öfverlägsna  snille;  och 
med  ifver  utförde  han  det  värf,  som  konungens  förtroende  an- 
visat honom. 

Uppdraget  var  vigtigt.  Sedan  konung  Gustaf  i  Dalarne 
själf  genom  sitt  personliga  uppträdande  kallat  befolkningen  i 
dessa  minnesrika  bygder  till  vapen,  skulle  det  frivilliga  manskap, 
som  i  Dalarne  och  Vermland  kinide  samlas  under  fanorna,  stäl- 
las under  Armfelts  befäl;  med  dem  skulle  han  dels  försvara  Verm- 
land och  Dalsland,  Sveriges  vigtigaste  gränsprovinser  mot  Norge, 


*)  Se  berättelsen  härom  i  Ehrenströms  Anteckningar  I:  163. 
**)  Gustaf  III  till  C.  A.  Waclitmeister  d.  18  Sept.  1788,  s.  30.  Konung- 
ens resa  föranledde  allvarliga  varningar  äfven  af  dem  som  voro  honom  till- 
gifna.  Nordin,  som  ansåg  Dalresan  ocii  upprättandet  af  frikårer  hafva  varit 
lieslutna  redan  före  afresan  från  Finland,  säger  sig  hafva  varnat  för  »att  all- 
mogen ej  borde  få  tillfälle  alt  svärma,  ty  sådana  saker  stanna  ej  där  de  be- 
gynna» (anf.  st.  s.  18).  Äfven  Roscnstein  varnade  för  att  »i  inrikos  saker 
nyttja  allmogen,  h vilken  alltid  blir  farlig  för  den  som  brukat  densamma» 
(Rosenst.  Sami.  skrifter  III:  31S).  Äfven  konungen  själf  hade  i  början  ej 
varit  utan  farliågor  för  att  bevara  liiinderna,  såsom  »mer  än  orådligt  både  för 
rikets  invärtes  lugn  och  adelns  enskilda  säkerhet».  (Till  C.  A.  Waclitmeister, 
"/,  1788,  anf.  st.  s.  26). 


—   228    — 

dels,  om  så  funnes  nödigt,  komma  konungen  till  undsättning,  om 
krigsteatern  förflyttades  till  landskapen  längre  söderut. 

Valet  af  Armfelt  till  detta  värf  visar  ej  blott  det  förtroende, 
konungen  hade  för  sin  gunstlings  duglighet;  det  vittnar  äfven 
om  hans  vanliga  skicklighet  i  valet  af  redskap  för  sina  syften. 
Utom  Gustaf  III  själf  fanns  måhända  ingen  i  Sverige,  som  i  den 
grad  som  Armfelt  genom  personliga  egenskaper  kunde  vinna 
människors  hjärtan;  under  det  olyckliga  kriget  i  Finland  hade 
Armfelt  varit  nästan  den  enda  högre  befälhafvarc  till  lands,  som 
utmärkt  sig  i  öppen  strid  genom  personlig  tapperhet;  sin  konung 
hade  han  förblifvit  obrottsligt  trogen,  oaktadt  de  lockelser  och 
anbud,  som  frän  rysk  sida  blifvit  honom  gjorda  och  om  hvilka 
ryktet  visste  att  förmäla.  Ung,  liflig,  brinnande  af  begär  att  fä 
föra  sina  trupper  i  striden  mot  fienden,  var  han  rätte  mannen  att 
rycka  folket  med  sig;  och  han  var  därjämte,  med  all  sin  konunga- 
trohet, tillräckligt  vän  af  rikets  första  stånd,  hvilket  han  själf  till- 
hörde, för  att  ej  tillåta  uppviglingsförsök  mot  adeln.  Själf  hänfördes 
han  dock  under  tidens  lopp  af  den  lust  att  «slå  juten  pä  hufvudet», 
som  han  sä  väsentligt  bidragit  att  framkalla  hos  sina  frivilliga; 
och  då  det  visade  sig,  att  striden  med  Danmark  väsentligen 
skulle  komma  att  utkämpas  pä  underhandlingens  väg,  var  hans 
stridslust  nära  att  komma  i  konflikt  med  konungens  statsklokhet. 
—  Från  början  hade  Armfelt  deltagit  i  öfverläggningarna  om 
den  frivilliga  bondehärens  bildande.  Bland  konungens  papper 
finnes  en  promemoria  af  Armfelts  hand  rörande  uppsättande  af 
en  frikär  i  Dalarne,  hvilken  synes  hafva  legat  till  grund  för  ko- 
nungens åtgärder.  Han  tillstyrker  däri  att  frikårer  socknevis 
uppsättas  och  inöfvas,  att  aftal  med  de  frivilliga  ingås  genom 
landshofdingeämbetct,  att  nationaldrägten  bevaras  såsom  uniform 
o.  s.  v.,  och  väntar  isynnerhet  framgång  genom  dalkarlarnas 
stolthet  och  hederskänsla:  »Efter  det  begrepp»,  heter  det,  »jag 
har  om  dalkarlens  högfärd  och  våra  moyens,  torde  heder  och 
en  chimerique  belöning  blifva  första  driftjädrarna» ;  .  .  .  »de  i 
denna  kär  formerade  dalkarlar  böra  sättas  i  den  författning,  att 
de  tro  sig  ensamt  hafva  bidragit  till  E.  Maj-.ts  och  rikets  försvar 
och  säkerhet»  *). 

Armfelts  ifver  visade  sig  redan  frän  början  sä  liflig,  att 
den  behöfde  stäfjas  af  konungen.  Sedan  denne  afrcst  till  Dalarne, 
afsände  Armfelt  till  honom  i  hemlighet  under  många  försigtig- 
hetsmått  ett  bref  med  förslag  att  åvägabringa  hvad  han  kallar 
»une    situation    prononcée»    genom    ett  »parti  hardi».     »Ingenting 


*)  Bland  Armfelts  bref  till  konuDgen,  udat. 


—   229   — 

kan  vara  af  större  vigt»,  heter  det,  »än  E.  Maj:ts  vistelse  i  Da- 
larne. Om  Ni  leninar  det  utan  att  vara  herre  i  Edert  land,  sä 
fordras  det  'des  nioyens  moins  reconnus'  för  att  nägon  gäng 
blitva  det».  Konungen  atböjde  förslaget,  som  han  fann  vara  »allt 
för  farligt,  ehuru  möjligt  att  i  yttersta  nödfall  använda»;  han 
anförtrodde  Armfelts  hemliga  bref  ät  lågorna*).  —  Ilvari  Arm- 
felts  farliga  råd  bestätt,  kan  ej  med  visshet  utrönas.  Dock  sy- 
nes det  sannolikt,  att  det  afsett  en  plan  att  med  dalkarlarna  taga 
till  Stockholm  och  att,  med  eller  utan  sammankallande  af  riks- 
dag, åvägabringa  en  statskupp.  Rykten  att  konungens  resa  till 
Dalarne  vore  företagen  i  en  dylik  afsigt  voro  gängse  i  Stock- 
holm, med  tillägg  att  banken  skulle  plundras  och  staden  sköflas, 
o.  s.  v.  —  Armfelt  kan  måhända  i  någon  mån  själf  hafva  gifvit 
anledning  till  dessa  rykten.  En  dagboksanteckning  af  hertigin- 
nan af  Södermanland  upplyser,  att  han  dagen  före  sin  afresa, 
under  ett  samtal  med  henne  och  prinsessan  Sofia  Alliertina,  upp- 
gifvit  att  han  hade  förseglade  order  i  fickan,  h vilkas  innehall 
han  icke  kände,  samt  frågat  hvad  det  kungliga  husets  damer 
ärnade  göra,  för  den  händelse  att  konungen  med  sina  dalkarlar 
tågade  på  Stockholm.  Vid  hertiginnans  svar,  att -hon  ärnade 
förhälla  sig  stilla  och  gifva  dalkarlarna  mat  och  brännvin  för 
att  fa  vara  i  fred,  hade  Armfelt  försäkrat,  att  om  konungen  be- 
slöte  sig  för  ett  sä  våldsamt  steg,  skulle  han  säkert  ställa  sä 
till,  att  medlemmarna  af  hans  familj  icke  komme  att  stanna  i  de 
missnöjdas  händer  '*). 

Hade  Armfelt  med  detta  samtal  för  afsigt  att  hos  prinses- 
sorna och  deras  missnöjda  omgifning  injaga  en  helsosam  skräck, 
eller  blott  att  utforska  deras  stämning  med  afseende  pä  detta 
förslag,  hvilket  han  synes  hafva  uppgjort  på  egen  hand?  —  Ko- 
nungens ärenden  gick  han  icke,  ty  denne  ansåg,  enligt  sina  egna 
ord,  ■^att  man  borde  undvika  att  framkalla  fruktan  och  oro  i  det 
ögonblick,  dä  rikets  försvar  mot  den  utländske  och  erkände  fien- 
den är  det  enda,  som  bör  synas  sysselsätta  mig»  ***). 

Nu  gällde  det  att  skydda  gränsen  mot  fiendens  inbrott  och 
att  samla  bondehären.  Armfelt  lemnade  hufvudstaden  några  da- 
gar senare  än  konungen,  för  att  begifva  sig  till  Vermland.  I  lan 
tog    vägen    öfver    ()rebro    till  Karlstad.     Under  resan  hade  han 


*)  Se  Gustaf  III;s  svar  till   Armfelt   »'l^   1788,   anf.  st.  s.  39. 
**)   Eriksbergs  arkiv.     Jfr   hertiginnans  bref  till  sin  gemål  */,(,    1788,  tr. 
i  Crusenstolpes  Carl   XIII,  s.    129. 

♦**)  Gustaf  111:5  bref  lill  Armfelt  'V,  17SS,  anf.  st.  s.  37.  llau  till- 
lägger dock:  »Avec  tout  cela,  je  crois  également  conforme  ä  la  sagesse  el 
a  la  pruilcncc  de  ne  rien  négliger  pour  eu  imposer  aux    factienx». 


—    230   — 

tillfälle  att  göra  sig  underrättad  om  stämningen  i  landsbygden. 
»Sådan  som  jäsningen  nu  är,  har  den  aldrig  varit»,  skrifver  han 
till  konungen  frän  Örebro  *),  och  i  ett  bref  till  sin  hustru  ^*)  be- 
rättar han,  att  han  hos  de  missnöjda  funnit  »une  tournure  fana- 
tique»  mot  konungen.  Hos  bönderna  och  presterna  hade  han 
däremot  förmärkt  en  alldeles  motsatt  ton;  men  ansåg  att  deras 
uppretade  stämning  mot  adeln  företrädesvis  hade  sin  grund  i 
egennyttiga  beräkningar.  »Under  min  resa  till  Kristinehamn», 
berättar  han,  »blef  min  vagn  vid  alla  skjutsombyten  omringad 
af  bönder,  hvilka  togo  emot  mig  nästan  som  om  jag  vore  en 
gud.  De  sade  mig,  att  de  visste  att  jag  var  en  tapper  man, 
min  konungs  och  folkets  vän,  'intet  ryskt  sinnad',  och  att  jag 
kom  dit  för  att  sätta  deras  land  i  försvarstillstånd,  samt  att  jag 
blott  behöfde  säga  ett  ord,  sä  skulle  de  gä  man  ur  huse.  De 
erbjödo  sig  att  draga  min  vagn,  att  följa  mig  pä  ögonblicket 
och  slå  ihjäl  alla  dem  som  i  själen  voro  ryssar»  Äfven  i  Kri- 
stinehamn och  Karlstad  blef  Armfelt  mottagen  som  en  landets 
räddare.  Likväl  funnos  i  dessa  bygder  en  mängd  af  dem,  som 
han  kallar  »frondeurs  enragés». 

Hans  föresats  var  »att  göra  allt  hvad  en  människa  kan 
göra  för  att  skaffa  gränsen  försvar».  »Allmogen  är  bra  och 
duglig»,  skrifver  han,  »och  kan  jag  fä  vapen,  sä  ha  vi  ungefär 
6,000  duktiga  bönder,  som  äro  järpskyttar,  hvilka  skola  knäppa 
juten  pä  hufvudet».  »Hvad  kan  man  frukta»,  säger  han  i  ett 
annat  bref  till  sin  hustru  —  hon  hade  i  dessa  osäkra  tider  fram- 
för alla  andra  hans  förtroende  —  »dä  man  gör  sin  pligt  och 
följer  de  grundsatser,  som  tillhöra  en  man  af  heder?  Intet.  Jag 
går  med  jämna  steg  mot  målet  för  mina  sträfvanden,  nämligen 
konungens  och  fäderneslandets  lycka  och  lugn.  Om  jag  for 
ett  ögonblick  icke  far  tänka  pä  hvad  som  är  kärast  för  mitt 
hjärta  ...  så  är  det  icke  för  att  söka  hvarkcn  ära,  rykte  eller 
rikedomar,  utan  för  att  fylla  min  uppgift.  Bör  jag  dä  börja 
med  att  anklaga  himlen  för  orättvisa  eller  frukta  olycksbringandc 
följder?»  ***) 

Det  var  under  resor  i  den  vidsträckta  provinsen,  på  härads- 
och  sockenstämmor,  som  Armfelt  genom  sitt  personliga  uppträ- 
dande med  framgång  fr)rstod  att  verka  för  sin  ui)[)gift.  Med 
berättigad  sjäifkänsla  kunde  han  redan  den  26  Sipt.  frän  lula 
skans    skrifva,   att  han  pä  åtta  dagar  uträttat  mera  för  sitt  värf 


♦)  Den  16  Scpt. 
♦•)  Den  1 8  Sept. 
♦♦♦)   Armfclls  bref  till  sin  liuslru   20—:6  Scpt.    178S. 


—  231    — 

än  generalauditören  H.  af  Låstbom  under  de  fjorton,  som  han 
för  samnia  ändamål  tillbrat^t  i  Vcrmland  *).  sÄlIa  bundi^^ubbar 
och  bond<4ummor  gråta»,  fortsätter  han,  »sä  fort  jag  öpi)nar  mun- 
nen. Häromdagen  pä  en  häradsstänuna,  dä  jag  talade  med  all- 
mogen i  Gillbergs  härad,  sade  jag  åt  en  bonde  med  grå  rock 
och  svart  kalott:  'Ack,  min  vän,  om  jag  finge  byta  rock  med 
dig:  huru  glad,  huru  högfärdig  skulle  jag  icke  vara!'  Alla  bör- 
jade att  gråta;  applikation  gjordes  efter  hvars  och  ens  imagina- 
tion,  och  jag  fick  i  stället  för  loo  rekryter,  jag  begärde,  275. 
Folket  kallar  mig  'den  vackra  generalen',  och  när  jag  reser,  sä 
fråga  de  hvem  som  skall  fä  skjutsa  —  nb.  jag  kör  i  smått  lunk»! 

I  Karlstad  sammanträffade  Gustaf  III  och  Armfelt  den  24 
Sept.  Danska  arméens  inbrott  egde  rum  samma  dag;  kriget 
kunde  sålunda  anses  börjadt  och  konungen  själf  torde  väl  knap- 
past ha  väntat  något  af  det  personliga  möte  med  prinsen  af 
Hessen,  hvarom  han  frän  Karlstad  den  24  Aug.  väckte  förslag 
genom  svenske  generalkonsuln  i  Kristiania  Martinau  **).  —  Ko- 
nung Gustafs  vistelse  i  Karlstad  medförde  åtskilliga  regerings- 
handlingar af  vigt  vid  försvarets  ordnande.  En  utredningsdepu- 
tation,  som  gemensamt  med  Armfelt  och  den  nyssnämnde  Låst- 
bom  skulle  ordna  gränsförsvaret,  tillsattes  omedelbart  efter  ko- 
nungens ankomst  till  Karlstad.  Armfelt  blef  dess  ordförande; 
ledamöter  voro  14  af  provinsens  framstående  män,  officerare, 
tjenstemän  och  bruksegare.  Och  några  dagar  senare,  den  29 
Sept.,  utfärdade  konungen  sin  märkliga  kungörelse  »angående  de 
stämpl ingår,  rikets  fiender  företaga,  att  söndra  svenske  män  och 
förleda  dem  från  den  trohet,  de  konungen  och  riket  skyldige 
äro».  Det  var  denna  kungörelse,  som  i  de  mest  skilda  lands- 
ändar kallade  folket  i  vapen;  den  är  att  anse  såsom  ett  mani- 
fest från  Sveriges  konung  till  dess  folk  mot  rikets  yttre  och  inre 
fiender. 

Samma  dag,  som  detta  manifest  utfärdades,  erhöll  Armfelt 
formligt  förordnande  dels  att  vara  brigadchef  för  den  i  Dalarne 
upprättade  frikåren,  dels  att  rekognoscera  Vcrmlandsgränsen  och 


*)  Genuin  kongl.  bref,  utfärdadt  Kymmeneg.ird  den  23  Aug.,  hade 
Låstbom  blifvit  förurdnad  att  sörja  för  uppsättaiide  af  nya  trupper  mut  norska 
gränsen,  jämte  honom  skulle,  enligt  förordnande  af  samma  dag.  kaptenen 
vid  Nerikcs  och  Vermlands  regemente  Rappolt  organisera  en  jägarekär  af 
100  man  i  Vcrmland.  Rappolt  afsändcs  för  detla  ändamål  från  Finland. 
(Kegistrat.   i  krigsår.,    Riksark.). 

**)  Se  Nielsen,  Guslaf  lll:s  norske  politik  (Norsk  Hist.  Tidskrift,  2 
Rxkke,  I:  155).  Martinau  träffade  prinsen  i  Uddevalla,  men  (lek  bestämdt 
afslag  pä  sia  framställning. 


—    232    — 

föra  befäl  öfver"  de  där  förlagda  trupper  samt  »vidtaga  sädana 
försvarsanstalter,  hvartill  omständigheterna  kunna  föranleda»  *). 
Hans  myndighet  utsträcktes  genom  ett  nytt  kongl.  bref  (den  2 
Okt.)  till  att  själf  konstituera  officerare  vid  de  under  hans  beläl 
stående  trupper;  och  den  först  utsedde  befälhafvaren  för  frikåren 
frän  Dalarne,  kaptenen  Tersmeden,  kort  därefter  befordrad  till 
öfverstelöjtnant,  anbefalldes  att  ställa  sig  under  Armfelts  befäl  **). 
—  I  sällskap  med  Armfelt  gjorde  konungen  frän  Karlstad  en 
utflygt  till  Eda  skans  och  Morast,  som  Armfelt  börjat  sätta  i 
försvarbart  skick.  Invånarna  i  trakten  hade  själfmant  erbjudit 
sig  att  där  utföra  nödiga  arbeten. 

Den  29  September  lemnade  konungen  Karlstad.  Han  är- 
nade  öfver  Venersborg  resa  till  Göteborg  och  hade  sent  på  af- 
tonen begifvit  sig  åstad,  då  han,  sedan  han  hunnit  ',',  mil  utan- 
för Karlstad,  hejdades  af  en  kurir  frän  general  Hjerta,  som 
meddelade  honom  underrättelsen  om  de  svenska  truppernas  ne- 
derlag vid  Qvistrum,  genom  hvilket  vägen  öfver  Venersborg 
var  afskuren.  Konungen  var  dä  nödsakad  att  vända  om,  Rir 
att  taga  den  längre  vägen  öfver  Mariestad.  Han  var,  dä  han 
återkom  till  Karlstad,  i  ett  synnerligen  upprördt  tillstånd.  »Han 
steg  ur  vagnen»,  berättar  Armfelt,  som  skyndat  honom  till  mö- 
tes, »utan  att  säga  ett  ord;  hans  ansigte  var  något  förställdt, 
och  dä  han  tog  mig  i  hand,  kramade  han  mig  med  ovanlig  häf- 
tighet. Min  bestörtning  och  förundran  var  lika  stor:  ändtligen 
kommen  i  kammaren  och  allena  med  Ekeblad,  landslK)fdingen  i 
det  angränsande  Skaraborgs  län,  som  rest  konungen  till  mötes  i 
Karlstad,  sade  han:  'Tout  est  perdu;  lisez!'  —  och  kastade  pä 
bordet  ett  stort  dokument».  Det  var  den  nyssnämnda  rapporten 
om  olyckan  vid  Qvistrum. 

Nu  följde  en  öfverläggning  af  bekymmersamt  slag.  Ko- 
nungen var  uttröttad  af  ansträngdt  arbete  och  befann  sig  i  ett 
tillstånd  af  fysisk  och  moralisk  nedstämdhet,  som  för  ögonblicket 
syntes    alldeles    hafva    förlamat    hans    kraft.     Armfelt  föreställde 


*)  Armfelt  blef  genom  denna  vidsträckta  fullmakt  i  själfva  verket  pro- 
vinsens styresman.  Af  dess  t.  f.  landlliöfdiiig.  frih.  J.  G.  Uggla,  ansåg  man 
sig  ej  kiinni  vänta  energiska  åtgärder.  Armfelt  fann  sig  nSgDn  gäng  föran- 
låten att  olTentligcri  tillrättavisa  kroiuibctjcningen,  livilken  li.in  ansiig  hafva 
förfarit  cg^-tnnäkligt  mot  allmogen  i  sanimanliang  mcil  landtvärncts  uppsät- 
tande. I  en  kungörelse,  dat.  30  Okt.  1788,  försäkrailc  han  allmogen,  att 
missbruken  med  skjutsningspalagor.  furagering  o.  d.  skulle  upphöra,  och  han 
skaffa  rättvisa  hos  k<jnungen.  Därjämte  gaf  han  ett  vackert  vitsord  om  verm- 
läniiingarnas  mann.imod  och  offervillighet.  (Kungörelsen  är  tr.  i  Gjörwclls 
Allmänna  tidn.  1788,  III:  268). 

♦♦)  Reg.  i  krigsirenden  "/..  '/lu,  Vto  'T^S-     (Riksark.). 


—  233  — 

konunc^en,  att  genom  skyndsanilict  allt  ännu  kunde  räddas  och 
Göteborg  sättas  i  försvarbart  skick.  Konungen  svarade  smed 
humeur»,  och  Armfelt,  »van  att  med  uppriktighet  tala  ni.ed  en 
konung,  som  handterade  honom  mera  som  vän  än  undersate», 
vågade  svara,  att  Gustaf  Vasa  och  Gustaf  Adolf  skulle  hafva 
föredragit  döden,  framför  att  vitt  ett  sådant  tillfälle  förblifva 
overksamma.  Konungen  reste  sig  i  vredesmod  och  sade:  »Ni  vill 
att  jag  skall  dö,  och  ni  skall  få  er  önskan  ujjpfylkb,  hvarfia 
han  ögonblickligen  befallde  att  hans  vagn  skulle  köra  fram;  han 
reste  utan  att  säga  farväl  till  Armfelt.  —  De  fiUjande  tilklra- 
gelserna  visade  att  modfälldheten  icke  räckte  länge,  lika  litet  som 
den  nervösa  uppretningen ;  redan  från  Kristinehamn  sände  han  en 
vänlig  helsning  till  Armfelt,  och  intet  spär  af  misstämning 
märktes  i  den  följande  lifliga  brefväxlingen  under  dessa  oroliga 
dagar  *). 

Gustaf  III  skyndade  till  Göteborg,  och  hans  verksamhet  där 
för  försvaret  af_  Sveriges  vestra  landskap  är  ett  ärofullt  bhul  i 
hans  historia.  Afvcn  Armfelt  hade  all  heder  af  det  sätt,  hvarpä 
han,  understödd  af  befolkningens  fosterländska  hänförelse,  fylkle 
sitt  värf  i  Vermland  och  Dalarne. 

I  »utredningsdeputationen»  i  Karlstad  arbetades  flitigt  under 
Armfclts  ordförandeskap,  och  dess  ledamöter  gåfvo  ett  vackert 
föredöme  af  offervillighet.  Alldeles  utan  betänklighet  för  farorna 
af  att  sätta  vapen  i  hand  på  en  oöfvad  och  odisciplineratl  all- 
moge var  väl  icke  en  och  annan  bland  dem;  och  dei)utationens 
högst  uppsatte  man,  öfversten  K.  G.  Löwenhjelm,  höll  före,  att 
upprättande  af  ett  landtvärn  utan  stöd  af  reguliera  trupper  skulle 


*)  Armfelts  sjalfbiograli;  aaf.  st.  I:  iiS;  jfr  hans  »Notes  liistoriiiues» 
Ull  konungens  bref.  —  Konungens  nedslagenhet  gjorde  äfven  Armfelt  fiir 
någon  tid  misströstande  om  Gustaf  III:s  förmåga  att  uträtta  något  till  Sveriges 
rädtlning.  Till  sin  hustru  skref  han  den  2  Oktober;  »La  premiére  nouvelle 
que  nous  aurons,  sera  probablenient  la  prise  de  Gothembourg.  J'ai  conseillé 
le  roi  trailer  ä  son  armée,  s'il  peut  rassembler  une,  de  ne  point  risquer  une 
affaire  dccisive,  mais  de  tacher  par  ses  manoeuvres  de  couvrir  Gothembourg 
et  d'empécher  que  la  place  soit  coupée  de  ses  vivres.  Mais  consciller  un 
prince  qui  n'a  ni  talens  militaires,  ni  fermeté  politique,  c'est  crier  ä  un  sourd. 
—  Je  suis  ici  sur  le  qui-vive,  mais  dans  peu,  s'ils  ne  se  jettent  sur  moi  avec 
6,000  hommes,  comme  on  Fassure,  ils  auront  beau  faire;  mais  Tavantage  de 
leur  coté  ne  sera  point  remanpiable.  Chatjue  pouce  de  terrc  tprils  avance- 
ront,  leur  coutera  du  sang».  I.änge  dröjde  efter  den  ofvann.ämnda  onlvax- 
lingen  med  konungen  i  Armfelts  sinne  ett  beslämdt  misstroende  till  konung- 
ens militäriska  omdöme  ocli  till  fastheten  af  hans  politiska  hållning,  hvilket 
ofta  ger  sig  luft  i  A:s  förtroliga  bref.  Men  det  bör  sägas  till  hans  heder, 
att  hans  nit  för  sin  konungs  tjenst  och  landets  försvar  därigenom  ingalunda 
minskades. 


—  234  — 

reta  fienden  till  plundring  och  framkalla  »ett  slagtande»  mellan 
allmogen  pä  gränsen.  Han  varnade  för  öfverdrifvet  nit  och 
okunnighet  om  rätta  medlen,  samt  slutade  med  att  åberopa  45 
J^  regeringsformen,  hvari  stadgades,  att  konungen  ej  eger  pålägga 
»krigshjälper,  gärder  och  utskrifningar»  utan  rikets  ständers  sam- 
tycke. Ärmfelt,  såsom  ordförande,  blef  honom  icke  svaret  skyl- 
dig: han  hotade,  att  om  deputationens  medlemmar  vore  af  samma 
mening,  att  det  »vore  farligare  att  söka  försvara  landet  än  lemna 
det  till  fiendens  discretion»,  genast  marschera  med  sin  styrka  till 
annan  ort,  där  den  mera  kunde  behöfvas.  —  Oppositionsmannen 
Löwenhjelm  förblef  visserligen  »oryggeligen  vid  45  ^»;  men  öf- 
verläggningen  synes  sedan  hafva  aflupit  i  all  endrägt,  och  leda- 
möterna täflade,  att  döma  af  deras  tryckta  anföranden,  i  patrio- 
tisk ifver. 

Redan  den  10  Oktober  kunde  deputationen  inberätta  till 
konungen  i  Göteborg  *),  att  frän  Filipstads^  Nordmarks,  Jösse, 
Gillbergs,  Fryksdals  och  Elfdalens  härad  vore  anskaffad  en 
styrka  af  800  man,  att  inträda  i  tjenstgöring.  Frän  bergslagen, 
hvarest  manskap  ännu  ej  blifvit  uppsatt,  erbjödos  penningebidrag; 
och  invånarna  i  Fryksdals  härad,  icke  nöjda  med  att  hafva  lem- 
nat  sin  kontingent  till  landtvärnet,  skickade  i  slutet  af  Oktober 
själfmant  en  deputation  till  Karlstad,  med  anhållan  att  fä  bilda 
en  frikär  af  samma  art  som  dalkarlarnas,  och  ville  lemna  hus 
och  hem  för  att  strida  mot  landets  fiender  **).  —  Borgerskapet 
i  Karlstad  bildade  ett  ordenssällskap  under  namn  af  »Svenska 
borgersmän»,  hvars  medlemmar  förbundo  sig  att  upprätthälla  ko- 
nungens myndighet,  hålla  vakt  ölver  att  lasteligt  tal  eller  stämp- 
lingar  mot  konungen  ej  finge  förekomma,  samt  att  vid  valen  till 
den  stundande  riksdagen  arbeta  i  hans  intresse***). 

Sedan  åtgärderna  för  u[)psättningen  af  det  vermländska 
landtvärnet  hunnit  afslutas  under  första  veckan  af  Oktober,  be- 
gaf  sig  Armfclt  till  Dalarne,  (qr  att  öfvertaga  befälet  öfver  den 
därstädes    af   den    nitiske    Tersmeden  bildade  frikären  f ).     I  Da- 


*)  Rcgislralur  i  krigsiireiiden  "/,„  178S  (Riksarkivet). 
**)  Med  tillfrcilsställelse  öfver  denna  franigXng  skref  Anufeil  den  '/,„ 
till  sill  hustru:  »Ma  commission  a  si  bien  réussi  que  j*ai  eu  Soo  soldats  ha- 
billés  et  nourris  et  7000  r:dr,  ijue  le  Bergslag  a  fourni  au  roi.  (Nl>.  celte 
province  ost  celle  sur  lai]uelle  Tupposition  a  compté  le  plus).  Aussi  les  gcn- 
lilslioninies  n'oiil-ils  pas  la  gloirc  il'avoir  contriljué  å  tout  ceci  que  par  craintc 
(Vétre  assoinniés  par  los  payans,  qui,  joints  aux  prctres,  se  croyent  plus  puis- 
saiits  (jut;  le  grand   Mogol». 

***)  Sällskapets  stadgar,  dat.  d.  I   Okt.   1788,   fninas  i  Gust.  MSS.  I).  46. 

t)    Kr.^n    Falun    hade    Tersmeden  för  det   vernil.nndska  manskapets  ut- 
rustning   afsändt    till  Arnifelt  ammunition  och    1000  r:<lr  i  penningar  (rai>port 


.—  235  - 

lame  fann  lian  en  cntusia.sni  och  en  ifver,  som  öfvcrträffade  hans 
förväntningar.  »Folket  liknar  de  gamle  romarna»,  skrifver  han 
till  sin  hustru  (Vi o)»  "^^h  man  gör  sig  ingen  föreställning  därom 
i  andra  delar  af  Sverige  .  .  .  Ack,  om  man  genast  kunde  stöta 
pä  fienden!  Segern  vore  otvifvelaktig.  Men  40  mils  marsch 
stämmer  ner  modet  betydligt.  Jag  reser  i  morgon  till  Tuna,  i 
öfvermorgon  till  Leksand,  därpå  till  Mora  o.  s.  v.,  alltjämt  i 
bonddrägt  —  det  tar  hjärtat  ur  dem».  Äfven  konungen  hade 
under  sin  resa  i  Dalarne  anlagt  provinsens  drägt,  och  up[)trädtle, 
enligt  sina  egna  ord,  som  en  Mora-bonde  med  blå  bandet  *). 

Frän  Gagnefs  prestgärd  ger  Armfelt  följande  lifliga  skil- 
dring af  stämningen  i  landet:  »En  kapten  Tiellman,  possessionat, 
nu  6']  år  gammal,  går  ut  med;  en  löjtnant  Hörling,  71  är,  som 
fick  pension  (17)53,  S^r  äfven  med  oss  och  hafva  vigör  som 
ungt  folk  **).  De  förnämsta  och  rikaste  bönderna  göra  pä  samma 
sätt,  och  emulation  är  mellan  far  och  son,  hvem  .som  skall  fä 
den  äran  att  gä.  Värst  är  att  hela  skaran  är  oexercerad  och 
att  de  ej  låta  styra  sig,  då  de  komma  i  ifver.  Vid  kyrkan  sade 
en  bonde  åt  mig:  'Hör  du,  laga  att  officern  går  på,  ty  annars 
sätta  vi  kulan  i  ryggen  pä'n,  om  han  ej  är  trogen'.  Döm  hur 
roligt  det  blir  att  fä  sådana  bestar  att  lyda,  dä  reträtt  blir  nö- 
dig» "•**).  —  Och  till  konungen  inberättar  Armfelt  frän  Tuna: 
»Jag  har  tillbragt  sex  timmar  med  att  ordna  en  enda  bataljon. 
Mina  officerare  äro  antingen  fir  gamla  för  att  lära  eller  for  unga 
att  ha  kunskaper;  men  alla  utan  undantag  dela  min  tanke,  att 
väga  lifvet  för  den  bäste  kung  och  det  otacksammaste  fädernes- 


till  konunyen  '/lo  tiust.  MSS.).     Han   berättar  i  samma  bref,  att  han  varit  uf- 
verlupen  af  personer,  som  iinskat  blifva   officerare   vid   kåren. 

*)  l'å  den  daldrägts-iiniform,  som  Armfelt  anlagt  —  jacka,  rund  filt- 
liatt,  rimdskuret  hår  och  silfverring  pä  fingret  —  bar  han  stundom  sitt  blåa 
elefantcrband,  som  var  de  frivillige  en  nagel  i  ögat.  »11  faudra  l'empoclier 
])our  leur  plaire»  skrifver  han.  Ett  par  gånger  hade  han  likväl  burit  deinia 
dekoration  .»parcc  que  c'était  nccessaire  d'en  imposer*.  Hans  afsigt  var  dock 
alt,  efter  första  vunna  framgång  mot  danskarna,  skicka  tillbaka  denna  året 
förut  erhållna  orden.     (A.  till   kgn    'V, o   17SS). 

**)  Barfod,  Märkvärdigh,  s.  lo3,  nämner  ett  par  andra  frivilliga  vete- 
raner, kaptenerna  Fröberg  och  Wallencrona,  som  nära  80-åriga  grepo  till 
vapen. 

***)  "/lo  '788.  Samma  anekdot  berättas  i  ett  såsom  llygskrift  1788 
tryckt  »Bref  från  en  Lcksandsbo»,  med  tillägg,  alt  Armfelt  svarat,  alt  de 
skulle  få  så  många  som  möjligt  af  sina  egna  landsmän  till  officerare,  och 
att  han  själf  skulle  »såsom  en  redlig  svensk  general»  vara  den  främsic  i  fa- 
ran. Delta  rörde  så  myckel  de  kringstående,  all  de  »omriiigaile  A.,  upphöjde 
hoDom  på  sina  axlar  och  under  ett  fröjdefuUt  hurra  betygade  siu  innerliga 
glädje,  tacksamhet  och  erkänsla». 


—  236  — 

land».  Han  tillägger  med  afseende  pä  de  bada  ofvannärnnda 
veteranerna,  som  erbjudit  sin  tjenst:  5>Jag  nekar  icke,  att  dessa 
aktningsvärda  gubbar  med  sitt  b  vita  bär  kommo  mig  att  rodna 
öfver  mitt  tidchvarfs  anda  och  förkasta  denna  litteratur,  hela 
denna  filosofi,  som  ej  är  värd  ett  öre».*) 

Det  manskap^  som  sålunda  socknevis  blifvit  samladt  och 
under  Tersmcdens  egen  uppsigt  —  »för  att  akta  dem  för  elaka 
rad  och  rykten»  —  blifvit  fördt  till  mötesplatsen  Tuna,  mönstra- 
des där  af  Armfelt  den  15  Oktober  och  uppbröt  den  16,  för  att 
under  Tersmedens  befäl  marschera  till  Vermland.  Styrkan  upp- 
gick till  inemot  3,000  man  med  nödig  utrustning;  enligt  öfver- 
enskommelse  medförde  hvarje  frivillig  själf  munförråd  för  14 
dagar.  Gefle  stad  hade  frivilligt  försett  kåren  med  artilleri, 
och  åtskilliga  af  denna  stads  patriotiska  borgare  hade  låtit  in- 
skrifva  sig  vid  frikåren.  Alla  voro  de  lifvade  af  den  bästa  anda, 
färdiga  att  hälla  det  löfte,  som  de  och  deras  befälhafvare  ömse- 
sidigt gifvit  hvarandraj  att,  »innan  snö  fallit  på  marken,  se  dan- 
skarna utkörda  ur  landet»  eller  ock  själf  aldrig  komma  tillbaka.  — 

Liknande  yttringar  af  fosterländsk  offervillighet  förspordes 
öfver  allt  i  landet,  frän  landskapen  under  polcirkeln  till  de  for- 
dom danska  provinserna  i  sydligaste  Sverige.  **)  Hvad  man  än 
mä  tänka  om  dessa  friskarors  stridsduglighet,  om  den  kommit 
att  pröfvas  på  allvar  —  visst  är  dock,  att  skådespelet  af  denna 
folkväpning  i  nödens  stund  är  i  sitt  slag  upplyftande. 

Det  var  emellertid  endast  för  det  under  Armfelts  betäl 
stående  manskapet  från  Dalarne  och  Vermland,  som  tillfälle  syn- 
tes erbjuda  sig  att  fä  mäta  sina  krafter  med  fienden;  de  öfrigas 
deltagande  i  rikets  försvar  inskränkte  sig  till  vapenöfningar  i 
hemorten. 

De  yttre  krigshändelserna  under  danska  härens  korta  fält- 
tåg i  Sverige,  liksom  de  diplomatiska  fcirhandlingarna  i  sina  all- 
männa drag,  äro  allmänt  kända.  12,000  man  under  befäl  af 
prins  Karl  af  Hessen  hade  —  icke  såsom  krigförande  å  Dan- 
n)arks  vägnar,  utan  säsorn  ryska  hjälptrupper  ***)  —  den  24  Sep- 


*)'V.o.'788. 
**)  Se  vidare  härom  uppsatsen  »Folkväpningen  i  Sverige  1788*  af  Elof 
Tegnér  i  I  list.  Tidskrift  1881.  Den  ofvan  införda  framställningen  af  Arm- 
felts andel  i  åv.ägabringandct  af  denna  folkrörelse,  i  dess  organisering  ocli 
ledningen  af  den  under  hans  befäl  stixende  k;^ren  är  hemtad  frSn  nämnda 
uppsats. 

***)  En  följd  af  denna  af  l);tnmark  noga  faslh.^llna  grundsats  var,  att 
iiiigon  krigsförklaring  "\  Danmarks  vägnar  ieke  utfärdades,  oeh  att  de  dijilo- 
miiiska  förbindelserna  mellan  Sverige  och  Danmark  ej  voro  afbrutna.  Sveri- 
ges   generalkonsul   i    Kristiania,    Martinau,    vistades  t.  o.  m.  under  en  del  af 


-  237  — 

tembcr  tägat  öfver  gränsen  vid  Krokstad,  och  efter  träffningcn 
vid  Qvistrum  obchindradt  fortsatt  vägen  mot  Göteborg  genom 
Bohuslän.  Prinsen  af  Hessen  hade  den  i  Oktober  besatt  Utlde- 
valla,  generahiiajor  Mansbacli  den  3  Oktober  Vcnersborg  och 
gcnerahiiajor  Dyring  ISohus  fästning  och  Elfsborg.  Konung 
Gustafs  oförmodade  ankomst  till  Göteborg,  dagen  innan  staden 
uppfordrades  att  gifva  sig,  den  ifver,  med  hvilken  försvaret  ord- 
nades under  konungens  ledning,  och  den  engelske  diplomaten 
Sir  Hugh  Elliots  energiska  medling  gjorde  slut  pä  danskarnas 
framryckande  och  föranledde  afslutandet  af  ett  stilleständ  pä  åtta 
dagar,  räknadt  frän  den  9  Oktober.  Enligt  öfverenskommelse 
skulle  de  danska  trupperna  under  denna  tid  fä  behålla  Bohuslän 
till  Göta  elf,  Venersborg  och  Åmål,  eller  i  allmänhet  det  omrädc, 
som  vore  besatt  af  danskarna  och  hvarest  inga  svenska  poste- 
ringar funnes;  ön  Hisingen  skulle  däremot  anses  som  neutral. 

De  senare  af  dessa  tilldragelser  egde  rum,  medan  Armfelt 
var  i  Dalarne,  sysselsatt  med  ordnandet  af  sin  bondehär.  Han 
erfor  med  glädje,  att  Göteborg  blifvit  räddadt  genom  vapenhvi- 
lan,  och  skyndade  tillbaka  till  Vermland,  för  att  vara  närmare 
händelsernas  skådeplats.  1  Filipstad  möttes  han  af  konungens 
bref  den  12  Oktober  med  underrättelse  att  fråga  vore  om  stille- 
ständets  förlängning,  samt  befallning  att,  innan  vapenhvilan  ut- 
gått, besätta  alla  platser  i  Vermland  mellan  Åmål  och  Glafsfjo- 
len  (i  Nordmarks  och  Gillbergs  härad),  som  kunde  vara  af  vigt; 
konungen  beredde  honom  därjämte  på  att  fiendtligheterna  kunde 
komma  att  börja  pä  nytt.  *)  Armfelt  skyndade  att  med  skjuts- 
kärror afsända  små  posteringar  —  han  uppgifver  själf  tre  man 
och  en  korporal  —  till  olika  häll  inom  det  nämnda  området, 
hvilket  därigenom  kunde  påstås  vara  besatt  af  svenska  trupper. 
Genom  denna  skyndsamhet  blcf  hela  det  vermländska  området 
skyddadt  från  inqvartering  eller  genomtågande  af  de  fiendtliga 
trupperna;    men    från    dansk  sida  betraktades  dessa  operationer 


fälttåget  i  prinsens  af  Hessen  högqvarter.  (Nielsen,  anf.  st.  s.  153).  —  En- 
gelska sändebudet  Elliot  lyckades,  med  stöd  af  den  af  Danmark  uppställda 
folkrättsliga  skiliiaden  mellan  »partic  intégrante«  och  «parlie  auxiliaire»,  öf- 
vertala  Gustaf  111  att  mcdgifva,  att  Danmarks  uppträdande  icke  betraktades 
såsom  casus  belli  (Elliot  till  HernstorlT  i  Okt.  17S8.  Se  Holm,  Danm.  Poli- 
tik 1788—90  s.  4r.)  —  I  folkmedvetandet  inträngde  dock  ingalunda  denna 
distinktion:  "juten"  betraktades  nu  som  förut  som  den  gamle  arfliemlen ;  och 
konungen  och  hans  lillgifna  gjorde  visserligen  intet  för  att  minska  förbittring- 
en mot  Danmark  eller  inskärpa  alt  dess  trupper  icke  handlade  å  egna  vägnar. 

*)  Gustaf  ni:s  bref,  anf.  st.  s.  47. 


-  238  - 

med  mycken  ovilja  *)  och  utgjorde  länge  en  tvistepunkt  vid  de 
följande  underhandlingarna. 

Full  af  ifver  att  omedelbart  efter  stilleståndets  slut  (den  17 
Oktober)  fa  gå  offensivt  till  väga,  skyndade  Armfelt  till  Karl- 
stad, för  att  därifrån  rikta  sitt  anfall  mot  Åmål,  hvilket  den  1 5 
Oktober  blifvit  besatt  af  den  danske  öfversten  Stricker.  Samti- 
digt med  anfallet  till  lands  skulle  ett  par  galerer,  bemannade 
med  bönder  och  försedda  med  kanoner,  frän  Venern  angripa 
staden,  och  genom  att  rifva  Köpmannebro  skulle  den  danska 
styrkan  i  Amäl  afskäras  från  förbindelsen  med  Venersborg.  **) 
»Ögonblicket  är  kommet»,  skref  Armfelt  till  konungen  frän  Karl- 
stad (den  16  Oktober),  »då  E.  Maj:ts  vapen  skola  återvinna  sin 
forna  ära;  fienden  är  uttröttad,  och  E.  Maj:ts  trupper  brinna  af 
begär  att  få  utmärka  sig  och  hämnas  det  brytande  af  tro  och 
lofven,  som  man  anser  ha  egt  rum.»  Hans  enda  farhåga  var 
att  någon  eftergift  skulle  göras  danskarna.  »Om  en  tumsbredd 
jord  lenmas  genom  stillestånd  eller  någon  slags  öfverenskom- 
melse,  skall  allmogens  förtröstan  till  E.  Maj:t  omintetgöras. 
Allt  hvad  de  hafva  gjort  till  sitt  försvar,  på  grund  af  mina  upp- 
maningar och  af  förtroende  till  mig,  skall  tjena  som  vapen  mot 
oss  själfva.  Vi  skola  blifva  misstänkta  att  hafva  förrådt  deras 
intressen,  bedragit  dem  på  de  penningar,  de  lemnat  för  att  upp- 
sätta trupper,  och  drifvit  gäck  med  dessa  hederliga  bönders  nit». 

Stricker  hade  låtit  sina  förtrupper  rycka  fram  till  Lunke- 
krog, V4  niil  norr  om  Amäl.  Armfelt  betraktade  detta  såsom 
ett  kränkande  af  stilleståndets  öfvcrcnskommclsc.  Med  sin  lilla 
.styrka  hadc^han  den  18  Oktober  hunnit  till  Afvelsäter  i  grann- 
skapet af  Åmål;  han  hade  redan  börjat  drifva  t'llbaka  fiendens 
förposter  samt  var  färdig  att  sätta  sin  ofvan  omtalta  plan  i  ver- 
ket. Då  ankom  underrättelse  om  stilleståndets  förnyelse  och 
konungens  befallning  att  upphöra  med  fiendtligheterna.  Kort  där- 
efter erhöll  Armfcl^  en  skrifvclse  frän  ()fvcrste  Stricker,  den  danske 
kommendanten  i  Åmål,    med  uppmaning  att  draga  tillbaka  sina 


*)  .Se  Nielsen,  anf.  st.  172.  »Prinsen  af  Ilesscn  var  ganska  missnöjd 
med  denna  komeili"  säger  Armfelt.  (Notes  liistoriques  till  Gustaf  lll:s  l)rcf.) 
**)  Från  Karlstad  (Vio)  o'^''  Tuna  ('*/,„)  hade  Armfelt  afs.an<lt  utför- 
liga redogörelser  for  sin  blifvaudc  fältt.^gsplan,  sodan  Am.11  fallit  i  hans  hän- 
der. Han  skulle  vända  sig  mot  lioluislän  ocli  Uterl.aga  de  af  danskarna  ocku- 
pcr.adc  städerna.  lian  var  full  af  förhojipningar  att  denna  plan  skulle  lyc- 
kas: «rius  une  entrcjirisc  csl  hardie,  plus  olle  est  censée  réussir*  .  .  .  «Mon 
projet,  inconccval)le  pour  un  poltron,  trop  téméraire  pour  un  pedant,  pendablc 
dans  les  yeux  des  patriotcs,  ira  ä  merveille*. 


—  239  — 

postentifTar    från   trakten  mellan  Amäl   och    Glafsfjolen,    hvilken 
genom  vapenhvilan  skulle  hafva  blifvit  inrymd  ät  danskarna. 

Dessa  bref  mottogos  af  friskarornas  stridslystne  befälhaf- 
vare  med  ett  missnöje,  som  tydligt  gaf  sig  luft  i  hans  bref  till 
konungen.  »Några  och  tjugo  timmar»,  börjar  han  sin  rapport 
frän  Afvelsäter  den  i8  Oktober,  »innan  efter  allt  mänskligt  ut- 
seende de  förlagde  norske  trupper  i  Amäl  varit  E.  Maj:ts  fiui- 
gar,  om  vår  plan  fått  utföras  och  deras  dumhet  och  feghet  ej 
blifvit  förvandlad  i  säkerhet,  kom  stallmästaren  Stockenström 
med  underrättelse  om  stilleständet,  hvilket  af  hela  min  kär  blef 
bekant,  men  med  mycken  olikhet  i  anseende  till  rörelser  emot- 
taget».  Han  slutar  sin  rapport  med  att  begära  afsked  frän  sitt 
befäl,  »i  händelse  af  order  att  quittera  de  poster,  jag  intagit  och 
kan  försvara».  Den  frän  dansk  sida  framställda  fordran  att  ut- 
rymma det  omtvistade  området  i  vestra  Vermland,  som  han 
nyss  med  sä  stor  raskhet  besatt,  väckte  i  synnerhet  hans  lifliga 
harm.*) 

Konungen  vidhöll  sin  äsigt  om  Sveriges  rätt  att  behålla  de 
redan  besatta  platserna  och  det  åt  danska  hären  anvisade  om- 
rådet i  Vermland  —  något  som  dessutom  var  uttryckligen  stad- 
gadt  i  den  nya  konventionen  af  den  1 8  Oktober.  **)  EUiot  skyn- 
dade att  uppmana  prinsen  af  Hessen  att,  för  undvikande  af 
sammanstötning  med  Arnifelts  frivilliga,  ej  söka  intränga  i  an- 
dra trakter  än  de  som  redan  voro  besatta  af  danska  trupper. 
Och  prinsen  af  Hessen,  —  som  efter  underrättelsen  om  Preus- 
sens och  Englands  hot  att  låta  en  armé  rycka  in  i  Holstein, 
icke  just  hade  annat  val  än  att  så  fredligt  som  möjligt  draga  sig 
tillbaka  —  fann  för  godt  att  lemna  i  fred  de  af  Armfelt  besatta 
platserna  i  vestra  Vermland,  under  föregifvande  att  han  toge 
för    afgjordt,    att  det  frivilliga  manskapet  själfmant  skulle  draga 


*)  Lifligt  målar  sig  Armfelts  förtrytelse  i  följande  bref  till  konungen, 
med  öfversfindande  af  Strickers  ofvannämnda  skrifvelse:  "Si  cela  est  vrai, 
mon  cher  Maitre,  si  vous  voulez  que  je  sois  ä  jamais  regardé  comme  traitrc 
et  menteur  par  toute  cette  province  —  faitcs-moi  du  moins  la  grace  de 
m'6ter  le  commandement,  de  me  renvoyer.  Je  me  brulerai  la  cervelle  plutot 
que  d'ordonner  la  retraite  ä  des  troupcs  coinme  celles  que  je  commande, 
d'abandonner  des  i)ostes  qui  m'ont  coiité  tant  de  peine  h  fortificr.  Si  dans 
le  coeur  de  V.  M.  il  existe  pour  moi  un  grain  de  cette  ancienne  amilié  dont 
vous  mMionorates,  otez-nioi  d'ici,  rayez  moi  de  toute  cspécc  de  service,  et  que 
ce  coup-ci  soit  le  dernier  qu'on  me  porte  par  haine  ou  par  jalousie!  Au 
moins,  il  ne  m*arrivera  plus  de   vouloir  servir  la  patrie  ä  ce  prix-lå".  . 

**)  Art.  4:  .  .  Le  prince  de  Hcsse  contimicra  de  jouir  du  district  déja 
occupé  par^  les  troupcs  sous  son  commandement  et  oii  il  ne  se  trouve  atuun 
pöste  suédois.     Le  Glafsfjol  en  sera  la  limitc  etc. 


—  240  — 

s\g  tillbaka.  *)  Armfelts  begäran  att  få  nedlägga  befälet  föran- 
ledde sålunda  ingen  åtgärd;  och  konungen  svarade  icke  ens  pä 
hans  bref,  hvilka  han  väl  ansåg  såsom  ett  af  de  utbrott 
af  sin  gunstlings  häftiga  lynne,  vid  hvilka  han  icke  var  så  allde- 
les ovan. 

Nedslagen  och  misströstande  återvände  Armfelt  till  Karl- 
stad, Han  möttes  där  af  sina  dalkarlar,  som  under  tiden  hun- 
nit fram  till  Vermland  och  hvars  fyra  bataljoner  af  Armfelt  för- 
lades i  södra  och  vestra  Vermland.  En  bataljon,  »Svenska  krigs- 
lydnaden» kallad,  inqvarterades  i  Karlstad  och  exercerades  flitigt 
under  Armfelts  egen  ledning.**)  Dalkarlarnas  patriotism  hade 
under  marschen  icke  lidit  något  atbräck,  men  stilleståndet  var 
dem,  liksom  Armfelt,  ett  streck  i  räkningeUj  och  den  moraliska 
verkan,  som  underrättelsen  därom  medförde,  var  icke  den  bästa, 
»Jag  talade  i  går  med  de  äldsta  dalkarlarna  om  stilleståndet», 
skrifver  Armfelt  den  23  Oktober  till  konungen.  »De  svarade 
misf,  att  de  skulle  inhemta  sina  kamraters  tanka  om  saken,  om 
det  ej  vore  ett  knep  af  oss  officerare  att  bedraga  vår  goda 
kung,  som  vi  ha  lofvat  att  slåss,  till  hvilket  vi  ej  behöfva  rädda 
officerare  och  söndriga  gevär.  Jag  förbannade  mig  på  att,  sä 
"snart  det  tilläts  mig,  eller  sist  den  13  November  kl.  i,  gä  med 
dem  emot  fienden,  om  de  nu  ville  tro  och  lyda  mig;  och  afvak- 
tar  med  inquiétude  deras  svar,  som  jag  skulle  få  i  dag  kl.  12 
och  ännu  ej  fått.»  I  samma  ämne  skref  han  den  25  Oktober  till 
sin  hustru:  »Jag  är  i  en  dödlig  ängest,  att  mina  dalkarlar  skola 
bryta  stilleståndet.  De  äro  liksom  rasande  och  anse  oss  alla 
för  fega  —  en  naturlig  följd  af  deras  okunnighet  i  politiken. 
Medgif  mig  att  denna  är  lycklig!  Hvad  borde  icke  vår  kung 
ha  velat  ge,  om  finska  arméen  varit  försänkt  i  samma  okunnig- 
hetstillstånd.» Några  dagar  senare:  »Dalkarlarna  tala  ur  en  hög 
ton  och  säga,  att  de  vilja  hafva  fred  inom  och  utom  riket,  och 
att  en  kung  skall  vara  kung  och  förrädare  straffas.»  Han  till- 
lägger med  afseende  pä  den  allmänna  stämningen  i  Vermland: 
»Jiitterheten  hos  de  ofrälse  mot  adeln  är  här  sa  gruflig,  att  man 
vågar    nästan    ej    gifva  sig  ut  för  grefve  eller  baron.     Det  talas 


♦)  Gustaf  IIIis    bref,  anf.  st.  s.  49;  Charles  de  Hesse,  Mémoires,  s.  95 
o.  bil.   17. 

**)  De  (ifriya  bataljonerna  voro  den  7  Nov.  p.l  följande  sätt  fördelade 
(A:s  rapi»jrt  till  ki)nungcn,  (iiist.  Mss.  I),  46):  "Svenska  krigsäran"  (bcfälhaf- 
vare  major  Kiiorring)  vid  Ugglcsälor,  nära  Seflle  ;  "Själfsländighetcn"  (major 
'rirllman)  vid  Nysater  (i  C>illl)ergs  liärad,  söder  om  Glafsfjolen);  och  "Red- 
ligheten", (majnr  Tornandei)  vi<l  Lilluor  och  Lillerud  (n.ira  bron  öfver  Nors- 
älfvcii,  på  vägcD  till  Karlstad). 


I 


—    241    — 

ej  mindre  om  än  att  mörda  och  utrota  sådant  byke.  Gud  hjälpe 
oss  ur  denna  konfusion!  Men  efter  all  apparans  blir  sista  villan 
värre  än  den  första.  Men  utan  blod  slutar  säkerligen  ej  detta 
kalaset^  och  något  bör  rinna,  men  ej  öfverflödigt».*) 

Ställningen  ingaf  sålunda  Armfelt  allvarliga  bekymmer. 
I  lans  lifliga  inbillning,  i  förening  med  missnöjet  att  ej  hafva  fått 
utföra  en  vapenbragd,  kom  honom  väl  att  måla  i  svart  mera 
än  nödvändigt  var.  Själf  delade  han  den  allmänna  förbittringen 
mot  danskarna  och  lemnade  villigt  öra  ät  de  gängse  berättel- 
serna om  deras  utpressningar.  Alldeles  utan  grund  voro  likväl 
icke  Armfelts  farhågor  för  RSljderna  af  att  länge  hälla  de  upp- 
retade skarorna  under  vapen,  utan  tillfälle  att  använda  dem;  lika 
litet  som  ryktena  om  befolkningens  lidanden  i  Bohuslän  och 
Dalsland,  huru  öfverdrifna  de  än  voro  och  huru  mycket  de  än 
torde  hafva  begagnats  för  att  underhålla  den  uppretade  stäm- 
ningen mot  fienden. 

Utan  inflytande  pä  konung  Gustafs  hållning  blefvo  ej  hel- 
ler dessa  föreställningar  från  Armfelt  och  den  allmänna  förbitt- 
ringen; konungen  gjorde  sig  beredd  att  bryta  stilleståndet. 
Han  afsände  den  24  Oktober  till  prinsen  af  Hessen  ett  hotande 
bref,  hvari  med  skärpa  framhöllos  befolkningens  klagomål  öfver 
de  danska  truppernas  utpressningar.  Mot-klagomål  framställdes 
från  dansk  sida  öfver  uppbringandet  af  en  dansk  proviant-flotta  af 
25  fartyg  samt  af  tvenne  jakter,  lastade  med  de  vid  Qvistrum 
eröfrade  kanonerna,  efter  afslutandet  af  den  första  vapenhvilan. 
Det  syntes  sålunda  i  slutet  af  Oktobei  1788  ovisst,  om  ej  fiendt- 
ligheterna  ånyo  skulle  komma  att  utbryta.  Konungen  höll  krigs- 
konseljer i  Göteborg  om  planen  att  gä  oftensivt  till  väga;  be- 
fallning aftardades  till  landshöfdingarna  i  Skaraborgs  och  Jön- 
köpings län  om  anskaftandet  af  frivilligt  manskap,  enär  det  vore 
ovisst,  om  stilleståndet  komme  att  förnyas.  —  Armfelts  hotande 
ställning  i  Vermland  föranledde  äfven  att  e^n  dansk  styrka  af- 
sändes  till  öfverste  Strickcrs  fi^rstärkning  i  Åmål,  dit  äfven  ge- 
neralmajor Mansbach  beonlradcs  från  Venersborg. 


*)  I  samma  tonart  gå  alla  A:s  bref  frSn  denna  tid.  lian  ansSg  stille- 
ståndet för  en  olycka,  förebrådde  konungen  att  han  icke  på  förhand  låtit 
förstå,  att  "meningen  vore  att  dagtinga  i  stället  för  alt  slåss'',  samt  vidhöll 
sill  begäran  att  få  nedlägga  bef.älet :  "Alors  je  viendrai  un  instant  me  jeter  ä 
vos  pieds,  vous  dire  que  cette  derniöre  bonté  était  prcsque  aussi  grande  que 
toutes  celles  qui  Tönt  précédéc ;  et  a.  Tinstant  qu'on  me  rend  complétement 
inactif,  je  redcviens  ce  méme  Armfelt,  si  gai,  si  fou,  si  porté  vers  la  société, 
les  plaisirs,  les  femmes  et  les  belles-lettres,  mais  néanmoins  le  plus  zélé  des 
sujets  et  des   amis."     ('■"/,„   1788). 

Tcgncr,  O.  M.  Armfelt-  IC 


—  242  — 

»Hoppet  att  snart  se  stillcståndet  brutet»,  skrifver  Armfelt 
den  24  Oktober  till  konungen,  »och  den  ifver,  med  hvilkcn  vi 
vänta  detta  lyckliga  ögonblick,  i  förening  med  förnyelsen  af  be- 
fallningen till  mig  att  ej  lemna  någon  af  mina  ställningar,  hafva 
återgifvit  mig  lifvet,  helsan  och  munterheten.»  Han  skyndade 
till  Fryksdalen,  för  att  där  mönstra  det  frivilliga  manskap,  som 
genom  en  deputation  hos  honom  anhållit  att  blifva  organiseradt 
till  en  frikår  liknande  dalkarlarnas.  Ännu  stadd  pä  resa  i  Fryks- 
dalen, emottog  Armfelt  konungens  bref  af  den  6  November,  i 
hvilket  han  uttalar  sin  ovisshet  om  stilleståndets  förnyelse,  upp- 
gifver  att  prinsen  af  Hessen  börjat  tala  ur  en  högre  ton,  under- 
rättar att  en  norsk  kär  samlades,  för  att  öfver  Vingcr  inbryta  i 
Vermland,  samt  anbefaller  Armfelt  att  hälla  sig  färdig  att  ome- 
delbart efter  stilleståndets  utgång  börja  gä  anfallsvis  till  väga. 
Armfelt  gaf  fryksdalingarna  det  vackraste  vitsord  för  mod  och 
fosterländsk  anda,  besökte  gränsfästena  vid  Eda  och  Morast,  och 
tillstod  »i  förtroende»  för  konungen,  att  han  »på  sina  knän»  bad 
Gud  gifva  prinsen  af  Hessen  lust  att  anfalla  honom.  »Detta 
är  icke  öfvermod  från  min  sidaj>,  tillägger  han,  »ty  jag  trotsar 
den  mest  klenmodiga  människa  att  se  och  höra  dessa  trupper 
utan  att  varaöfvertygad  om  vår  öfverlägsenhet.»  Fulla  af  strids- 
lust motsågo  sålunda  Armfelt  och  hans  frivilliga  den  13  Novem- 
ber, dä  de  väntade  »den  himmelska  glädjen  att  fa  bädda  pä 
juten». 

Men  äfven  nu  voro  Sir  Hugh  EUiots  bemedling,  Preussens 
och  Englands  hotelser  mot  Danmark  och  prinsens  af  Hessen 
foglighet  dem  i  vägen;  och  Armfelt  med  sina  dalkarlar  och 
vermlänningar  måste  behålla  svärdet  i  skidan.  Det  nya  stillcstån- 
det afslöts  på  sex  månader,  och  konungen  skyndade  att  därom 
underrätta  Armfelt  frän  Göteborg  den  12  November.  Redan 
dessförinnan  hade  de  danska  trupperna  utrymt  de  af  dem  be- 
satta områdena;  den  i  November  hade  Stricker  lemnat  Åmål 
och  tågat  till  Qvistrum,  och  Bohuslän  utrymdes  under  de  föl- 
jande veckorna,  så  att  hela  den  ficndtliga  styrkan  den  13  No- 
vember var  öfver  gränsen.  Prinsen  af  I  lessen  erhöll  sistniimnda 
dag  underrättelse  frän  P^lliot,  att  konung  Gustaf  undertecknat 
stilleständskonventionen;  och  Dalsland  och  Bohuslän  besattes  ånyo 
af  svenska  trupper. 

Ännu  en  gäng  höll  dock  en  konflikt  pä  att  uppstå  mellan 
den  danske  befälhafvaren  och  brigadchefen  i  Vermland:  det  var 
då  denne  sistnämnde,  sedan  fiendtligheterna  slutat,  pä  det  be- 
stämdaste motsatte  sig,  att  någon  enda  afdclning  af  den  danska 
hären  finge   anträda  återtåget  genom  Vermland.     Armfelt  berät- 


I 


—  243  — 

tar  härom:  *)  »Denna  provins  hade  gjort  för  stora  sacrificcr,  för 
att  ej  blifva  befriad  frän  olägenheterna  af  en  fiendtlig  diirch- 
marsch,  och  jag  kunde  ej  med  bibehållande  af  att  ega  tro  och 
ära  lata  danskarna  passera,  sä  länge  jag  hade  befälet.  Stille- 
ständs-förbundet  var  utan  förbehåll  i  den  vägen.  H.  Maj:ts  or- 
der, med  hvilka  prinsen  af  Hessen  försett  sig,  dä  han  sista 
gängen  skickade  mig  sin  adjutant  för  att  begära  durchmarschen, 
gjorde  min  belägenhet  ganska  svär.  Jag  tog  dä  det  sista  parti, 
som  blef  mig  öfrigt,  nämligen  att  säga  prinsen  af  Hessen,  det 
de  svårigheter  jag  gjort  vore  för  hans  bästa  och  ej  en  inven- 
tion  af  mig.  H.  K.  H.  kunde  ej  vara  okunnig  om  att  jag  kom- 
menderade en  armé,  som  mest  bestod  af  allmoge,  odisciplinerad 
och  af  sin  natur  litet  fallen  för  att  begripa  traktater,  som  ej 
vore  till  deras  fördel;  att  denna  allmoge,  beredd  att  anfalla  fien- 
den, sä  snart  han  visade  sig  på  dessa  trakter,  säkerligen  ej  stod 
att  tillbakahällas;  och  slutligen  att,  sedan  jag  lemnat  H.  K.  H:ts 
adjutant  full  frihet  att  underrätta  sig  om  sanningen  af  allt  detta, 
stod  det  honom  fritt  att  komma  in  i  Vermland  med  sina  trup- 
per, där  jag  i  dylikt  fall  ej  ärnade  föra  befälet.  Detta  gjorde 
sin  verkan,  och  jag  hade  den  glädjen  att  befria  Vermland  frän 
att  bäde  under  krigslägan  och  efter  stillestände*  se  danska  trup- 
per inom  sina  gränser.»  **) 

Sedan  fienden  lemnat  det  svenska  området,  fanns  ingen  an- 
ledning att,  såsom  en  månad  förut,  befara  uppstudsighet  mot 
stilleständet  hos  de  stridslystna  frivilliga.  Med  ifver  hade  emel- 
lertid dessa  blifvit  öfvade  i  vapen,  och  Armfelt  var  stolt  öfver 
sina  bondesoldaters  skicklighet  i  vapenföring.  »Dalkarlar  och 
landtvärn  exercera  som  dockor»,  skref  han  den  13  November 
och  han  längtade  att  fä  visa  sitt  manskap  för  konungen.  Den 
24  November,  sedan  Gustaf  III  och  Armfelt  sammanträffat  i 
Åmål,  tog  konungen  bataljonen  »Själfständigheten»  af  Dal-fri- 
kären  i  ögonsigte.  Han  gaf  allt  erkännande  åt  de  frivilligas 
skicklighet  och  goda  hållning  och  utnämnde  befälhafvarcn  till 
riddare  af  Svärdsorden.  Dalkarlarna  förklarade  dock  att  de 
fortfarande  ville  stå  under  Armfelts  och  ingen  annans  befäl,  och 
att  de  ej  ville  gä  ut  nästa  är,  om  ej  han  finge  föra  dem  — 
ett    vackert    bevis    pä  den  tillgifvenhet,  han  förstått  vinna,  men 


*)  Själfbiografi,  anf.  st.  I:  124.  Jfr  den  senaste  framställningen  af 
dessa  tilldragelser  i  Hlangstrup*s  "liegivenhederne  i  Efteraaret  1788"  (Kbha 
1889),  hvarest  Ulligt  erkännande  skänkes  åt  betydelsen  af  Armfelts  uppträ- 
dande i  Vermland. 

**)   I    hrcf  till    N.   von   Ro^enstein    "/,,   (Ups.   Bihl.)     uttalar    äfven   Arm- 
felt den  åsigl  att,  om   han  gifvit  vika,   en  "massacre"  ej   kunnat   undg.ls. 


—  244  — 

som,  enligt  Armfelts  tanke,  gjorde  honom  misstänkt  i  konungens 
ögon.  *) 

Disciplinen  hos  dessa  improviserade  krigare  lemnade  dock 
åtskilligt  att  önska,  och  det  var  med  motvilja  som  de  återgingo 
till  fredligare  yrken.  Betecknande  för  deras  stämning  var,  att 
de,  sedan  ofreden  med  Danmark  var  slutad,  enligt  Armfelts  ord, 
ville  gä  till  Stockholm  och  göra  »en  räfst»  med  konungens  fien- 
der. »Men  jag  ville  icke»,  tillägger  Armfelt,  »och  därför  blir  det 
ingenting  af,  utan  de  fä  vackert  gä  hem  till  sig  för  ett  par  må- 
nader.» **)  Myteri  höll  pä  att  uppstå  hos  de  frivilliga  från  He- 
demora och  Tuna,  dä  gevären  affordrades  dem  före  afmar- 
schen  från  Karlstad.  Det  lyckades  dock  utan  svårighet  att  åter- 
ställa ordningen. 

I  slutet  af  November  och  de  första  dagarna  af  December 
återtågade  Dal-frikåren  till  sina  hemvist,  och  det  egendomliga 
fälttåget  kunde  anses  slutadt.  Så  lifligt  än  både  truppen  och 
dess  befäl  önskat  fä  mäta  sina  krafter  i  allvarsamma  nappatag 
med  fienden,  sä  hade  däraf  blifvit  intet.  Utan  betydelse  eller 
inflytande  på  krigets  gång  hade  dock  visserligen  icke  dessa  mi- 
litäriska  demonstrationer  af  de  Armfeltska  frikärerna  varit. 
Utom  den  moraj^ska  verkan,  som  de  utöfvat  såväl  inom  de 
svenska  gränslandskapen  som  inom  den  fiendtliga  hären,  hade 
den  Armfeltska  frikåren  skyddat  Vermland  frän  hvarje  hemsö- 
kelse  af  fiendchand.  Den  aktningsvärde  »annalisten»  Gjörwcll 
yttrade  om  Armfelts  förhällande  vid  denna  kritiska  tidpunkt,  att 
det  »länder  hans  minne  uti  rikets  och  Gustafs  historia  till  stör- 
sta heder.»  ***)  Konung  Gustafs  vän  och  gunstling  hade  i  de  af- 
lägsna  landsbygderna  förvärfvat  en  popularitet,  som  bildade  en 
bjärt  motsats  till  den  bitterhet,  som  nu  mer  än  någonsin  jäste 
mot  honom  inom  de  missnöjda  kretsarna  i  hufvudstaden.  En  af 
tidehvarfvets  vittcrlekare,  regementspastorn    vid    Dal-frikårcn  G. 


*)  Armfelt  Ull  sin  hustru  *'|,,.  I  ett  annat  bref  skildrar  han  silt  sätt 
att  umgSs  med  dot  styfsinta  och  odisciplinerade  manskapet:  "Il  est  nécessaire 
d'imposer  ä.  ces  miitins,  qiii  ne  savent  puint  obéir  eiauxquels  il  faiit  toujours 
parier  ou  en  ami  ou  en  suuverain,  souvent  de  toutcs  ces  deux  maniöres  ilans 
l'espace  d^ine  hcure.  Aussi  ai-je  un  pouvoir  si  pen  limité,  quo  des  «]uc  je 
dis:  "så  skall  det  ske",  ils  mc  répondent:  "som  du  vill":  et  apres  nous  redc- 
venons  intimesc  (°/|,).  —  1  sina  l)ref  till  konungen  klandrar  A.  oftn  sina  offi- 
cerares «tyska«  sätt  alt  bohandla  lru]ipen,  och  ansilg  att  don  borde  lagas  med 
v.Hidi),'het  och  bestämdhet  på  samma  gång.  A:s  sällsynta  förmåga  alt  vinna 
undcrlydandcs  tillgifvenhet  är  från  andra  tider  på  måugfahligt  sätt  intygail. 
•♦)  A.  till  sin  hustru  'V,,  1788. 
**•)   Allmänna   Tidn.   1 789.      1:    57. 


—  245  — 

Engzcll,    liar    egnat  Armfclt    ett  »ode»  i  högstämda  toner.     Det 
heter  däri  bl.  a.: 

Med  ditt  mod  kan  åter  ur  förakt 

det  glömda  Svears  namn  till  ärans   himlar   ryckas, 

och  hån  och   spotskliel  undertryckas, 

och   världen  känna   Gustafs  makt. 

An  utaf  nitet   följd   till   fjällarna  du   ilar, 

där  hundra   vintrars  snö  än   hundra   vintrar   hviiar; 

ApoUo  lydt  dig  förr,   Bellona  lyder   nu, 

och  hjältar  väckas  upp,  så  modiga  som   du. 

Din  röst   af  äran   återskallar ; 

och  (iinies  någon   dygdig  än, 

som  ej   i  Gustafs  vän  sin  egen  får  igen 

och   icke  lyder,   dä  han  kallar? 

Men  dalkarlarnas  skald  utropar  äfven  —  och  hans  ord  äro 
betecknande  för  den  rådande  stämningen: 

Du  främja   Gustafs  sak!     Du   lätta  Gustafs  börda! 

Ack!    mellan  törnen  gro  de  lagrar,  du   vill   skörda. 

Se  hämnden   vakande  förfölja  dina  fjät, 

se  hatet  resa  sig!     Hur  vill  du  krossa  det.'  — 

Du  räds  ej  ?    —  Nej  det  är  en   hjältes  lott 

att  vara  stor  i  mod  och  makt  att  störta  brott.  ' ) 


höfter  ett  kortare  besök  i  Goteborg  återvände  Armfelt,  lik- 
som konungen,  till  hufvudstadcn  i  December  1788.  Vigtiga  po- 
litiska tilldragelser  stundade:  riksdagskallelsen  var  utfärdad  frän 
Göteborg;  och  Armfelt,  som  bidragit  att  befästa  sin  konungs 
tron  i  striden  mot  yttre  fiender,  mäste  sta  vid  hans  sida,  dä 
hufvuddrabbningen  mot  de  inre  skulle  utkämpas.  Han  gjorde 
det  med  vida  mindre  gladt  mod;  han  tillstår  själf  mer  än  en 
gäng,  att  riksdagarnas  intrigspel  foga  passade  för  hans  begaf- 
ning.  I  förhandlingarna  pä  riddarhuset  ville  han  icke  deltaga; 
men  »konungens  myndighet  ville  han  upprätthälla,  om  ^  erfor- 
drades, i  spetsen  för  1 5  ä  20,000  man».  »Jag  vill»  —  skrifver  han  — 
»att  konungen  skall  skipa  rättvisa,  och  att  han  skall  följa  dini 
väg,  han  för  sig  utstakat;  men  man  skall  icke  väga  att  anfalla 
lians  person  eller  försöka  att  anklaga  honom  för  de  fel,  han  be- 
gått. Jag  hoppas  att  han  skall  bättra  sig;  och  om  han  ej  gör 
det,  sä  skall  jag  upi^höra  att  taga  hans  parti.»  **) 


*)  Engzel,  Nyare  arbeten   (1790)  s.  41. 
**)  Armfelt  till  sin  hustru   'V,,    1788. 


—  246  — 

Då  Arnifelt  nedskref  dessa  sistnämnda  ord  i  ett  förtroligt 
bref  till  sin  hustru,  hade  han  säkerligen  för  afsigt  att  lugna  hen- 
nes farhågor  för  att  han  skulle  gä  för  långt  i  sitt  konungska 
nit;  men  han  ville  på  samma  gång  bestämdt  häfda  sin  ståndpunkt. 
Grefvinnan  Armfelt,  genom  slägtskap  och  personliga  förhållan- 
den noga  förbunden  med  den  svenska  högadeln  i  hufvudstaden, 
hade  icke  undgått  att  taga  intryck  af  den  förbittring,  som  i 
dessa  kretsar  rådde  mot  konungen.  Hon  hade  äfven  erfarit,  att 
hennes  make  däraf  drabbats  i  ännu  högre  grad  än  tillförene, 
sedan  han  väsentligen  bidragit  att  bringa  folket  i  vapen.  Att 
dessa,  sedan  fienden  lemnat  landet,  skulle  komma  att  riktas  mot 
de  politiskt  missnöjda,  därom  tviflade  ingen.  Uttrycket  om  nöd- 
vändigheten att  »knäcka  herrarna»  hade  från  de  frivilliga  ska- 
rorna spridt  sig  såsom  ett  slagord  öfver  land  och  rike  och  inja- 
gade skräck  hos  »patrioterna»,  hvilka  i  den  fosterländska  rörel- 
sen endast  sågo  uppviglingar  af  en  »kunglig  demagog»  och  af 
hans  blinda  verktyg.  *) 

Om  den  lysande  konungagunstlingen  hittills  företrädesvis 
haft  sina  vedersakare  bland  dem  som  afundats  hans  lycka,  ogil- 
lat hans  lättsinne  eller  känt  sig  särade  af  hans  öfvermod,  sä  blcf 
han  efter  de  hvälfningar,  som  timade  under  hösten  och  vintern 
17S8 — 89,  ansedd  för  en  politiskt  farlig  person,  i  stånd  till  hvarje 
våldsamhet;  och  han  blef  inom  »patrioternas»  kretsar  föremål 
för  det  bittraste  hat,  hvilket  ej  hade  någon  möda  ospard  att 
svärta  hans  karakter  och  handlingssätt.  Till  och  med  hans  för- 
hållande i  Finland  uttyddes  till  det  värsta:  det  sades,  att  han 
mottagit  det  honom  erbjudna  ryska  guldet  och  sedan  inför  ko- 
nungen spelat  den  obesticklige ;  under  aftären  vid  Summa  —  en 
hjältedat,  med  hvilken  han  sades  skryta  i  tid  och  otid  -  hade 
han  hållit  sig  undan.  **)  Man  visste  att  han,  oaktadt  sin  slägt- 
skap med  den  förnämste  af  Anjala-männcn,  yrkat  att  rättvisa 
skulle  skipas  utan  försköning,  och  att  han  tillstyrkt  nedsättandet 
af  en  krigsrätt  för  ransaknihg  öfver  den  olyckliLja  Qvistrums- 
affären.j^  Det  utspreds,  att  han  vore  författare  till  en  af  de  mot 
adeln  riktade  stridsskrifter,  som  i  hög  grad  bidrogo  att  förbittra 


*)  Lictccknaiulc  för  stämningen  är  följande  anteckning  i  hertiginnans 
af  Soilernianland  dagbok  från  slutet  af  1788.  »Folket  är  för  konungen,  och 
deras  raseri  mot  allt  som  de  kalla  "herrarna"  är  förfärligt.  Jag  är  icke  ruja- 
list,  tillhör  icke  heller  oppositionen,  som  intrigerar  till  konungens  skada  — 
något  som  jag  anser  orätt;  men  jag  är  ännu  mindre  öfverraskad  öfver  att 
hvarje  rättsinnad   människa  är  U|)prörd  öfver  hvad  som  sker  för  närvarande.,, 

**)  Hedv.    Charlottas  dagbok,   Dec.   1788.     Dock  tillade  hon:  «man  gör 
honom  möjligen  orätt». 


—     247  — 

sinnena.  *)  Betecknande  är,  att  Schröderheini  i  ett  bref  till 
konun<;en  (redan  i  September  1788)  omtalar  den  allmänna  bit- 
terheten mot  Armfelt,  hvilken,  enliji^t  Schröderheims  ti^na  ord, 
cjrämde  honom,  samt  uttrycker  sin  önskan  att  Armfelt  icke  finge 
nägon  befattnings  hvarken  i  Vermland  eller  annorstädes;  **)  och 
att  den  uppriktige  fosterlandsvännen  L.  v.  Engcström  frän  VVar- 
schau  ansåg  sig  böra  uppmana  honom  att  söka  beskickningen  i 
Dresden,  för  att  icke  genom  sin  närvaro  i  Sverige  »hindra  det 
goda  verk,  enighetens  återställande,  hvaruppå  hvar  redlig  svensk- 
borde  arbeta».  ***) 

Ryktet  berättade  äfven,  då  riksdagen  stundade,  att  konungen 
utsett  Armfelt  till  landtmarskalk,  för  att  genom  honom  styra 
adelns  öfverläggningar;  och  fastän  detta  icke  besannade  sig  —  ko- 
nung Gustaf  insåg  nog,  att  Armfelt  med  sitt  uppbrusande  lynne 
och  sin  fullkomliga  ovana  vid  offentliga  förhandlingar  skulle  kun- 
nat blifva  honom  till  mera  skada  än  gagn  —  hade  man  icke  de- 
sto mindre  mycket  att  förtälja  om  hans  inblandning  i  riksdags- 
a  n  gelägenheter  na . 

Fullkomligt  ogrundade  voro  visserligen  icke  dessa  sist- 
nämnda rykten.  I  synnerhet  under  riksdagens  början  användes 
han  af  konungen  för  att  pä  enskild. väg  söka  vinna  motsträf- 
viga  folkrepresentanter  för  konungens  sak.  Sammankomster 
med  riksdagsmännen  egde  rum  under  Armfelts  auspicier,  hvarest 
de  ifrigt  bearbetades  af  honom  själf  och  andra,  f)  Han  sades 
flitigt  besöka  de  ofrälse  ståndens  klubbar  för  att  vinna  dem  för 
sina  syften,  ff)  Med  konungens  vänner  inom  presteståndet,  Nor- 
din och  VVallqvist_,  hade  han,    enligt  bådaderas  anteckningar,  öf- 

*)  <rFöretal  till  1789  års  riksdag»,  se  Heml.  Handl.  11:55,  Jfr  Tliain, 
anf.  st.  s.  18,  och  Beskuw,  anf.  st.  IV:  361.  Författaren  var  prosten,  sedan 
biskopen  Waller.  Ett  af  de  hätskaste  paskiller.  som  utspredos  af  motpartiet, 
var  riktadt  mot  Armfelt  och  hade  rubriken:  »Baron  Armfelts  julklapp  1788». 
Det  innehöll  beskrifningen  på  ett  »historie-  och  landskapsstyckcor,  i  hvars 
midt  syntes  turkisko  storvisiren  med  en  penningpung  i  handen;  bredvid  ho- 
nom Gustaf  111  med  Carl  Xll:s  långa  värja,  samt  framför  honom  «i  en.jobscen 
ställning«  gunstlingen  Armfelt.  Pä  taflan  syntes  äfven  Svea,  hållande  ett 
pergament  med  inskrift:  ffSöndersiit  det  förskräckliga  band,  som  fäster  folket 
vid  regenten  och  blindheten,  och  sänd  oss  frihet  och  säkerhet*.  (Jfr  De  la 
(jard.  ArcJj.  XX:  31.) 

**)  Se  Skrifter,  s.  262.. 
***)  L.  v.  Engeslröm,  Minnen  1:  280.  I  bref  till  v.  Asp  motiverar  lian 
ytterligare  detta  råd  därmed  att  Armfelt  och  ToU  voro  allmänt  förliatade 
CVii  178S,  s.  281).  Armfelts  obestridliga  förljenster  om  folkväpningen  vi- 
sade, liuru  föga  välbetänkta  dessa  råd  voro,  om  också  deras  välmening  var 
otvifvelaktig. 

t)  En  anekdot   härom  berättas  i  Ehreuströms  Antecku.  I:   182. 
tt)  Ilertiginnaus  af  Södermanland  dagbok. 


—  248  — 

verläggningar  rörande  riksdagens  angelägenheter.*)  Lagman 
Stenhoff,  en  af  konungens  ifriga  agenter,  en  man  af  tvetydigt 
rykte,  föreståndaren  för  »rojalisternas»  klubb  inom  adeln,  ansågs 
mottaga  sina  ingifvelser  genom  Armfelt;  och  särskildt  uppgafs, 
att  denne  vore  det  egentliga  up[)hofvet  till  Stenhoffs  vid  riksda- 
gens början  gjorda  motion  om  Sprengtportcns  uteslutande  frän 
riddarhuset  såsom  förrädare  och  förande  afvog  sköld  mot  sitt 
fädernesland.  Motionen  hade  i  för  sig  ingenting  orimligt  och  må- 
ste förefalla  hvarje  oförvilladt  sinne  fullt  befogad;  men  den  und- 
gick icke  att  reta  »patrioternas»  sinnen  och  framkallade  en  het- 
sig diskussion  på  riddarhuset.  '*)  Fersen  har,  till  råga  på  Arm- 
felts  syndaregister  under  riksdagen,  antecknat,  att  öfverläggning- 
en  om  statskuppen  den  20  Februari,  då  adelns  ledare  arreste- 
rats, hölls  natten  förut  »i  öfverstekammarjunkaren  Armfelts  rum, 
vid  punsch-  och  bischoffsbålar».  "*) 

Skada  blott  att  värden  själf  icke  fick  deltaga  hvarken  i 
rådplägningen  eller  välfägnaden:  han  var  nämligen  vid  nämnda 
tid  —  i  Dalarne. 

På  konungens  befallning  hade  han  begifvit  sig  dit,  för  att 
åter  samla  en  del  af  de  friskaror,  som  några  månader  förut  un- 
der hans  befäl  varit  så  ifriga  att  försvara  konungens  sak,  ej  blott 
mot  »juten»,  utan  äfven  mot  »herrarna».  Till  uppehållande  af 
ordningen  i  Stockholm  under  den  kritiska  tid,  som  stuntlade. 
fanns  knappast  någon  annan  militärisk  styrka  än  borgerskapets 
infanteri  och  kavalleri;  och  detta  skulle  —  för  att  begagna  Arm- 
felts ord  —  »icke  hafva  motstått  ett  anfall  af  1,000  dristiga 
adelsmän,  mera  vana  vid  värjan  än  dessa  handtverksmän».  Re- 
guliera  trupper  funnos  ej  på  nära  håll  att  tillgå;  och  uppbådet 
af  dalkarlarna  under  för  handen  varande  förhållanden  kunde  an- 
ses såsom  en  nödvändig  försigtighetsåtgärd,  på  samma  gång  som 
det  var  en  demonstration,  hvilken  icke  förfelade  sin  verkan. 
Dalkarlarna  skulle  emellertid  icke  inqvartcras  i  Stockholm,  utan 
på  Drottningholm;  men  deras  blotta  grannskap  var  tillräckligt 
för  att  sätta  skräck  i  dem  bland  hufvudstadens  innevånare,  som 
tillhörde  oppositionen.  Farhågorna  för  våldsamheter  af  dessa 
halfvilda  skaror  minskades  i  »patrioternas»  ögon  icke  däraf,  att 
till    deras    befäl hafvare    var    utsedd  en  så  afgjord  »rojalist»,  som 


•)  Nordin,  anf.  st.  s.  22;   Beskow,  anf.  st.  IV:  205. 
**)  Det    uppgafs,    alt  konungen  befallt   att  motionen  icke   skulle  frani- 
lemnas,     men    att    Arinfelt,  som  skulle  uiulerr.itta  StenhofT  om  konungens   be- 
fallning —  försofvit  sig!     Se  Ädlerbctli,  anf.  st.   I:   71. 
**•)  Ilist.  skrifter,  VIII:  114. 


—  249  — 

Armfclt.  Man  tviflade  ej  mindre  på  hans  vilja  att  hålla  dem  i 
tygeln,  än  pä  hans  förmåga.  *) 

Uppdraget  att  begifva  sig  till  Dalarnc  leninades  i  största 
hemlighet;  konungens  cgenhändiga  order  af  den  15  Februari 
1789  innehöll  endast  den  knapphändiga  föreskriften  for  brigad- 
chefen baron  Armfelt,  att  med  »1,200  man  af  dalkarlarnas  fri- 
kår genast  hit  marschera  och  taga  qvarter  pä  Drottningholm».**) 
Armfelt  afreste,  men  mötte  oförväntade  svårigheter. 

Stämningen  i  Dalarne  hade  under  vintermånaderna  under- 
gått en  hastig  förändring.  De  missnöjda  i  landet  hade  funnit 
understöd  i  de  officerare,  som  från  arméen  i  Finland  hemkom- 
mit på  permission  under  vintern;  och  dessa  hade  gjort  allt  för 
att  framställa  konungen  såsom  den  ensamt  skyldige  till  de  timade 
olyckorna,  och  hade  icke  utan  framgång  arbetat  på  att  söndra 
de  sinnen,  som  den  fosterländska  hänförelsen  kort  förut  förenat.***) 

Frän  Falun,  dit  Armfelt  först  begifvit  sig,  utsände  han  of- 
ficerarna vid  kåfen  för  att  i  socknarna  hopsamla  sitt  manskap ; 
men  de  återkommo  med  oförrättadt  ärende,  några  af  dem  t.  o.  m. 
efter  att  hafva  undergått  misshandling.  sFaran  att  misslyckas», 
säger  Armfelt,  '»var  för  stor,  för  att  jag  icke  skulle  göra  en 
yttersta  ansträngning.  Jag  begaf  mig  själf  till  Mora.  Jag 
höll  tal  till  allmogen  och  erinrade  dem  om  deras  förfäder,  som 
gjorde  Gustaf  Vasa  så  stora  tjenster,  om  deras  forntida  ära  och 
deras  nuvarande  pligter.  Deras  uppstudsighet  var  ytterlig;  fast- 
än jag  börjat  mitt  tal  så  vackert,  vågade  de  säga  mig  att  jag 
var  en  bedragare.  Besluten  att  våga  allt,  svarade  jag  helt  djärft 
med  hotelser,  som  vid  hvarje  annat  tillfälle  skulle  varit  löjliga: 
jag  nämnde  den  mest  närgångne  af  bönderna  vid  hans  dopnanm 
och  lofvade  att  hänga  honom  i  klockstapeln.  Då  började  alla 
de  andra  att  byta  om  ton  och  gjorde  sina  anbud,  samt  slutade 
med    att    erbjuda    sig    gå    man    ur  huse,  om  jag  så  påfordrade. 


*)  Från  Vermland  hade  spridt  sig  ryktet,  att  Armfelt  hade  svart 
alt  hålla  dalkarlarna  i  tygeln,  och  man  tvilladc  på  att  han  verkligen  försökt 
alt  göra  det  på  fullt  allvar.  (Iledv.  Cliarlottas  dagbok.) 
**)  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s,  56  (noten). 
***)  Redan  på  hösten  1788  började  man  hysa  farhågor  i  detta  afseende. 
Annfelt  h.ide  skrifvit  till  konungen  från  Karlstad  *'|,,:  «•!  Ualarne  går  det 
alldeles  rasande,  om  ej  E.  Maj:t  befaller  hertigen  alt  ej  gifva  någon  officer 
af  Dalregementet  permission.  De  som  hemkommit  hafva  förgiftat  en  del  af 
landet  ...  Då  jag  kommer  hit,  skall  processen  med  sådana  lierrar  blifva 
kort,  som  i  landet  utprida  lögner  och  falska  rykten.  Men  nu  .är  t.  o.  m. 
Ueck-Friis  små  ängslig."  Äfven  Tcrsmedcn  skref  till  konungen  i  samma  anda 
och  nämner  särskildt  kaptenen  Ilertzenhielm  såsom  en  bland  dem  som  mest 
utspridt  «horrcurs«  bland  allmogen.     (Gust.   MSS.,  Ups.   Bibi.) 


—  250  — 

Jag  svarade  därpå,  att  min  tanke  aldrig  varit  att  begära  af  dem 
livad  de  ej  utan  sin  skada  kunde  göra,  och  att  450  nianbara 
karlar  vore  tillräckligt.  Om  en  timma  voro  dessa  inskrifna  och 
fordelta  samt  samma  natt  affärdade  till  Falun  med  fjorton  da- 
gars matsäck.  I  Leksand  behöfde  jag  samma  dag  blott  visa  mig, 
för  att  vinna  mitt  ändamål;  och  i  Rättvik,  där  de  synnerligen 
misshandlat  en  af  mina  officerare,  fann  jag  hela  allmogen  samlad, 
för  att  bedja  om  förlåtelse  och  visa  sin  välvilja.  I  de  öfriga 
socknarna  var  pä  24  timmars  tid  allt  lika  hastigt  i  ordning,  och 
genast  efter  det  alla  voro  församlade  i  Falun,  begaf  jag  mig 
med  denna  massan  på  slädar  och  genom  natt  och  dag  till  Drott- 
ningholm. Pä  hela  vägen  voro  vi  mottagna  och  handterade  som 
skyddsänglar,  och  det  var  oftast  rätt  svårt  att  tillbakahälla  det 
nit,  med  hvilket  allmogen  i  bergslagen  och  Upland  önskade  följa 
dalkarlarnas  exempel.»  *) 

Dessa  »obändige  tronens  försvarare»  upphörde  icke,  sedan 
de  anländt  till  Drottningholm,  att  göra  sin  befälhafvare  bekymmer 
och  fordrade  noggrann  uppsigt;  och  det  var  tydligen  ej  blott 
för  att  finna  en  förevändning  att  slippa  att  deltaga  i  den  stor- 
miga riksdagens  hemliga  spel,  som  Armfelt  frän  början  anhöll 
att  fä  stanna  pä  Drottningholm  och  personligen  hålla  dem  i  ty- 
geln. Grannskapet  med  Stockholm  verkade  i  viss  mån  demora- 
liserande; t.  o.  m.  det  konungska  tänkesättet  synes  hafva  växlat, 
och  Uj)pträden  föreföllo  mellan  dessa  bondsoldater  och  deras  be- 
fäl, hvilka  satte  brigadchefens  tålamod  pä  härda  prof.  **)  Han 
erkänner,  att  då  riksdagen  var  slut  och  de  hemförlofvades,  var 
hans  »glädje  lika  stor  att  se  oss  skilda  vid  rikets  ständer  och 
dem.» 


*)  Armfelts  själfbiografi,  anf.  st.  II:  29,  och  hans  Notes  historiiiues  till 
Gustaf  III;s  bref.  Armfelts  brcf  till  konungen  uiuler  denna  resa  vittna  äf- 
vcn  om  de  svårigheter,  han  mött.  Om  den  genom  hans  uppträdande  åstad- 
komna plötsliga  förändringen  i  dalallmcigens  stamning  yttrar  lian  i  ett  af  dessa 
bref,  att  den  var  «un  de  ces  niiracles  (iu'on  ne  s.iurait  ealculer:  an  lieu  de 
trouver  des  difficultés  ä  faire  marcher  les  dalécarliens,  il  fallait  relenir  leur 
fougue,  et  malgré  cela,  j'arrive  cependant  plus  fort  (jue  je  devais  étre.» 

**)  Det  gick,  enligt  en  handskrifven  anteckning  af  Armfelt,  så  långt, 
att  i  hans  rum  på  Uruttningholm  inträngde  uppstudsiga  soldater,  hvilka  han 
handgripligen  måste  köra  ut;  hans  officerare  gingo  alltid  med  laddade  ]iisto- 
ler  iich  hade  befalhiing  att  vid  hvarjc  försök  lill  uppstudsighet  skipa  sum- 
marisk rättvisa.  Kn  viss  Hjörk-I lenrik  namnes  i  ett  bref  från  Armfelt  till 
konungen  såsom  den  egentlige  orostiftaren.  —  En  dagboksanteckning  af  her- 
tiginnan af  Södermanland  i  April  1789  u])pgifver,  att  200  af  dessa  soldater 
undertecknat  en  skrift  till  konungen  med  anhall.an  nit  blifva  hemförlofvadc 
icli  innehållaude  en  varning  till  konungen  mot  att  forgripa  sig  på  adeln. 


—    251    — 

Det  var  likväl  icke  emlast  i  dalkarlarnas  uppstiulsii^het,  som 
Annfelt  sät^  faran:  lian  var  äfven  an^eläLjen  att  torebyt^sj^a,  att 
denna  odisciplinerade  skara  kotnnie  att  användas  till  nätj^ot  annat 
än  att  hälla  hufvudstadens  missnöjda  i  en  helsosam  skräck  — - 
pä  afständ.  Konungen  ville  gä  längre.  I  sitt  strafftal  till  adeln 
pä  rikssalen  den  17  Februari  erinrade  han  om  att  de  funnes  i 
grannskapet,  ehuru  han  försäkrade  om  sin  fredliga  afsigt  med 
deras  ditkallande.  *)  Men  en  annan  dag  —  det  var  kort  där- 
efter, den  16  Mars,  då  förenings-  och  säkerhetsakten  skulle  före- 
dragas vid  adelns  plenum  —  hade  han  för  afsigt  att  själf  föra 
den  fruktade  skaran  i  Stockholms  omedelbara  grannskap.  Han 
misstänkte,  att  Armfelt  icke  skulle  vara  benägen  att  deltaga  i 
denna  demonstration,  och  nämnde  för  honom  ingenting  om  sin 
afsigt;  och  i  den  biljett,  hvari  han  samma  dags  morgon  under- 
rättade om  sin  önskan  att  karen  vore  uppställd  vid  hans  an- 
komst till  Drottningholm,  tillrådde  han  Armfelt,  som  var  plä- 
gad af  reumatism,  att  för  tillfället  lemna  befälet  till  dennes  när- 
maste man,  öfverstelöjtnant  Tersmeden.  Armfelt  genomskådade, 
enligt  sin  egen  berättelse,  genast  konungens  hemliga  tanke;  han 
■»steg  till  häst,  oaktadt  de  mest  stickande  smärtor,  lät  dalkar- 
larna marschera  konungen  till  mötes,  deployerade,  sä  godt  han 
kunde,  sina  kolonner,  och  gjorde  konungen  ännu  en  gång  före- 
ställningar, pä  samma  gäng  som  han  helt  och  hållet  under- 
kastade sig  hans  vilja,  i  händelse  beslutet  vore  oäterkalleligen  fat- 
tatlt.  Konungen  var  icke  synnerligen  belåten  att  träffa  Armfelt, 
ännu  mindre  att  se  sig  genomskådad;  men  lät  slutligen  fullstän- 
digt öfvertyga  sig  om  sanningen.»  **) 

Denna  anekdot,  som  bestyrkes  af  andra  samtitlas  berät- 
telser***) visar,  att  ^den  nye  Sejanus»  ingalunda  vid  alla  tillfällen 


*)  <rÄro  de  ej  svenska  män<r,  utropar  konungen  om  dalkarlarna,  «.som 
ej  för  penningelystnad,  men  frivilligt  väpnat  sig  till  min  och  rikets  tjenst? 
Aro  de  ej  kommenderade  af  svenska  infödda  män,  både  af  frälse  och  ofrälse 
ståndet?  livad  kan  förebrås  mera,  kan  man  då  rälina  dem  för  lika  med  så- 
dana främmande  besoblade  trupper,  som  konungarna  i  unionstiden  lofvade  att 
ej  införa;  är  det  endast  tillfyllest  att  de  synas  vara  mig  fullt  tillgifna,  för  att 
lie  skola  anses  för  farliga?»  .  .  .  Han  tillade  dock  rörande  ändamålet  med 
deras  kallande  till  hufvudstaden :  »dessa  trupper  komma  att  freda  staden,  då 
eldsvådor  fordra  borgerskapets  hjälp,  i  en  tid  då  sinnena,  upprörda  på  alla 
sidor,  kunna  med  skäl  hota  allmänna  säkerheten;  men  de  skola  ej  inkomma 
i  staden  förr  än  nödefef  tränger.»     Gust.  Ill,  Skrifter  (1806)  I:   139. 

**)  Se  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s.  58.  och  Armfelts  anmärkning  i 
noten.     Jfr  Adlerbeth,   I:    112,  och   Tham,  s.   239. 

***)  Hertiginnan  af  Södermanland  omtalar  denna  tilldragelse  i  sin  dag- 
bok, med  det  för  den  uppretade  stämningen  mot  Armfelt  betecknande,  sä- 
kert Ogrundade,  tillägget,  att  hans  önskan  att  afvända  den  tilltänkta  marschen 


—  252  — 

var  ett  viljelöst  redskap  åt  »Tiberius».  *)  I  själfva  verket  var 
det,  med  all  konungatrohet,  icke  utan  stridiga  känslor,  som  Arm- 
felt  bevittnade  tilldragelserna  1789.  Hans  talrika  bref  till  sin 
hustru  frän  denna  tid  vittna  om  den  konflikt,  i  hvilken  han  be- 
fann sig,  mellan  tacksamheten  och  den  personliga  tillgifvenheten 
för  sin  konung,  samt  farhägan  att  denne  skulle  »förstöra  allt  ge- 
nom en  illa  beräknad  hårdhet»,  känslan  af  att  stundom  »konungen 
var  i  sin  tort»,  sympatien  för  slägtingar  och  ståndsbröder,  frän 
hvilkas  krets  han  kände  sig  utesluten,  och  slutligen,  icke  minst, 
bekymmer  öfver  att  splitet  äfven  hotade  att  tränga  in  i  hans 
egen  familj.  Det  fanns  ögonblick,  dä  han  »förbannade  sin  sä 
mycket  afundade  gunst,  som  tvingade  honom  att  lida,  icke 
blott  för  sig  själf,  utan  äfven  för  andra».  I  bevekande  ordalag 
skrifver  han  mer  än  en  gång  till  sin  hustru,  för  att  förmå  henne 
att  åtminstone  icke  öppet  visa  konungen  sitt  missnöje  och  att 
icke,  såsom  andra  damer  af  den  förnäma  världen,  upphöra  att 
visa  sig  på  hofvet.  Han  erinrar  henne,  att  konungen  varit  äf- 
ven hennes  välgörare  och  besvär  henne  »pä  sina  knän»,  att  icke 
af  hänsyn  till  sin  mors  och  sina  väninnors  äsigter  visa  sig  otack- 
sam. »Man  har  rättighet  att  icke  älska  den  man  är  skyldig  att 
vörda,  men  det  är  absolut  nödvändigt  att  icke  sätta  sig  öfver 
de  yttre  formernas  anständighet.» 

Från  Mora  i  Dalarne  hade  han  skrifvit  (den  23  Febru- 
ari). »Ingenting  i  världen  kan  skaka  mina  grundsatser.  Jag 
vill  vara  regerad  af  en  enda;  jag  vill  att  lagarna  och  konungen 
ätlydas,  jag  vill  att  staten  räddas  —  eller  ock  må  jag  krossas 
untler  den  allmänna  omstörtningen.  Några  enskilda  personers 
existens  har  intet  inflytande  på  det  hela;-  och  skulle  det  vara 
nödvändigt,  att  jag  utgöte  min  fars  eller  min  sons  blod,  fordras 
det  ett  blodigt  offer  —  något  som  jag  fruktar  —  .sä  är  min 
arm  lyftad,  och  jag  slår  till.  Mitt  samvete  är  rent:  jag  har 
velat  försona  allt;  man  har  visat  mig  förakt,  jag  skall  veta  att 
skaffa  mig  aktning.»  —  Men  några  vecken  senare,  sannolikt  vid 
samma  titi,  tlä  han  lyckades  afstyra  demonstrationen  mot  Stock- 
holm med  dalkarlarna,  är  han  betänksammare  vid  tanken  på  de 
»bloiliga  scener»,  som  kunna  förestå.  »Kungen»,  heter  det  i  ett 
odateradt  bref,  »är  nu  i  sin  tort.  Men  hvem  har  börjat?  Hvcm 
har  icke  velat  freden,  då  den  ännu  kunde  näs,  dä  jag  predikade 


]>.^  Stuckliolin  hade  .sin   gruiul   i   personlig  fruktan:    man  hade   nämligen   hotat 
honom    med    döden,    om  dalkarlarna    kommc  lill  Stockholm,   och    hans  »bra- 
voure  n'est  ijue  dans  les  p.irolcs«'  (!). 
*;  Se  ofvau,  s.  43, 


—  253  — 

och  erbjöd  den?  Dixi  et  salvavi.  Hvarken  jag  eller  näfron 
dalkarl  skall  väl  våldföra  människor  eller  opinioner,  därpå  en- 
.q^acj^erar  jag  min  heder.  Vilja  de  godvilligt  underteckna  före- 
ningsakten, skall  jag  tiga  och  samtycka;  vilja  de  det  ej,  ser  jag 
det  med  all  möjlig  tranquillité.  Vare  jag  vanärad,  och  förban- 
nad den  stund,  jag  gör  ett  steg  stridande  mot  mina  förbindelser, 
mot  min  öfvertygelse!  Dä  frågan  är  att  optera  emellan  en  eller 
flera  tyranner,  väljer  jag  helst  en;  men  dä  jag  kan  fä  lefva  fri, 
då  oordning  och  själftagen  makt  hållas  tillbaka,  är  jag  nöjdast.» 
Under  denna  tid  af  inre  strider  och  bekymmer  längtade 
Armfelt  med  otålighet  efter  den  tid,  dä  han  skulle  få  tillstånd 
att  draga  sig  undan  alla  offentliga  angelägenheter.  I  ett  bref 
till  konungen,  hvari  han  försäkrar  honom  om  sin  redobogenhet 
att  uppoffra  allt  för  dennes  personliga  säkerhet  och  ära,  besvär 
han  honom  att,  sedan  lugnet  blifvit  återställdt,  såsom  den  enda 
belöningen  anvisa  honom  en  fristad,  där  han  kunde  lefva  undan- 
gömd i  anspråkslösa  villkor.  Och  då  förhållandena  utvecklade  sig 
därhän,  att  tvenne  statsfångar,  Anckarsvärd  och  Stierneld,  stäl- 
dcs  under  Armfelts  bevakning  på  Drottningholm  —  den  sist- 
nämnde dock  endast  för  att  vidare  sändas  till  ett  annat  fängelse 
—  sä  var  det  icke  utan  knöt,  som  han  lydde.  Han  förklarade 
visserligen  att  konungens  föreskrifter  skulle  punktligt  blifva  åt- 
lydda, men  erinrade,  att  dylika  uppdrag  vore  fullkomligt  5>odiösa'>, 
och  syntes  vara  afsedda  att  göra  hans  ställning  till  sina  likar 
ännu  svårare.  Särskildt  för  Stierneld,  som  enligt  konungens  be- 
fallning genom  Armfelts  försorg  *)  skulle  afsändas  till  Karlstens 
fästning,  lade  han  sig  ut  med  ifver,  men  utan  framgång.**)  Med 
glädje  omtalar  han  äfven  i  ett  bref  till  sin  hustru  att  han,  sedan 
Anckarsvärds  oskuld  till  delaktigheten  i  Anjala-stämplingarna 
blifvit    ådagalagd,'**)    kunnat  kmna    honom  fri  i  sin  makas  ar- 


*)  Se  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s.  57. 
**)  I  ett  bref  till  konungen  skildrade  han  Stiernelds  förkrosselse.  «Son 
état  est  un  triomphe  parfait  pour  V.  M.,  surtout  en  me  rapellant  que  Cinna, 
apres  avoir  obtenu  sa  grace,  était  un  des  meilleurs  sujets  d'Auguste.  Je 
connais  trop  bien  moii  ]ieu  de  crédit,  pour  öser  Vous  parler  sur  un  autrc 
ton,  quand  tant  de  personiies  de  niar(]ue  ont  cchoué".  Efter  segern  vid  Val- 
kiala  följande  året  återfick  Stierneld  friheten.  Se  Gust.  III:s  bref,  anf.  st.  s 
I36. 

****)  Se  Ehrer.ström,  llist.  Anteckningar  I:  193.  Se  vidare  Anckar- 
svärds Minnen  s.  95  o.  f.  Anckarsvärd  hade  under  vinterus  lopp  upprejiade 
gånger  vändt  sig  till  Armfelt  med  framställningar  rörande  finska  förhållanden 
(anf.  st.  s.  67,  79,  80).  Det  oaktadt  var  Armfelt  från  början  mycket  intagen 
mot  Anckarsvärd,  då  denne  fördes  såsom  fånge  till  Drottningholm,  men  lät 
med  glädje  öfvertyga  sig  om  hans  oskuld  och  blef  sedan  en  af  hans  närma- 
ste  vänner  samt  bidrog   väsentligen   till   mildrandet  af   Drottningholmsarrestens 


—  254  — 

mar:  »Jag  har  sålunda  kunnat  bidrag^a  till  några  människors 
lycka!»  utropar  han.  I  ett  bref  till  konungen  prisar  han  Anckar- 
svärd  såsom  »den  bäste  af  alla  äkta  män  och  familjefäder.» 

Det  är,  såsom  man  ser,  ingalunda  den  fanatiske  partiman- 
nen, som  talar  i  dessa  ord,  lika  litet  som  de  kunna  anses  hafva 
flutit  ur  cgcnnyttiga  beräkningar.  De  hårda  omdömen,  hvilka 
fälldes  om  Armfelt  af  adels-oppositionen,  därföre  att  han  icke  i 
stormens  tid,  som  så  mänga  andra,  Icmnade  sin  kunglige  vän 
och  välgörare,  kunna  visserligen  förklaras  af  stämningens  bitter- 
het. Säkert  ar  dock,  att  få  uppriktigare  än  Armfelt  önskade 
att  kunna  intaga  en  medlande  ställning  och  afvända  partisplitets 
olyckor,  sä  vidt  i  hans  förmåga  stod.  ') 

Riksdagen  afslöts  den  27  April  1789;  och  all  uppmärk- 
samhet vändes  på  förberedelserna  till  det  stundande  frilttågct  i 
Finland.  Armfelt  fick  en  ny  och  ansvarsfull  verkningskrets,  ät 
hvilken  han  kunde  egna  sig  med  mera  ifver  och  inre  tillfreds- 
ställelse. 


Konung  Gustaf  hade  den  16  Maj  1789  till  Haga  samman- 
kallat de  män,  hvilka  hans  förtroende  utsett  att  utgöra  den 
hemliga    krigsberedningen    för  det  stundande  fälttåget.     Af  dess 


obehag  och  till  försoningen  med  konungen.  Anckarsv.ird  prisar  A:s  «hii- 
manité  och  attentionc.  (Se  Minnen,  s.  113 — 118.)  Äfven  för  en  annan  af 
statsf.-lngarna,  von  Gertten,  lade  Armfelt  sig  ut,  enligt  en  samtidas  uppgift 
(Crusenstolpe,  Carl  XIII,  s.    190). 

*)  En  annan  af  konungens  män,  den  snillrike  Wallqvist.  äfven  en  vän 
af  moderata  åtgärder,  har  i  ett  par  bref,  skrifna  vid  tidpunkten  för  riksdagens 
afslutande,  vittnat  om  Armfelts  ståndpunkt.  Han  rådde  konungen  till  fcirsig- 
tighet  vid  riksdagens  afslutning  och  bad  honom,  «vid  allt  heligt,  att  riksda- 
gen mätte  slutas  med  allra  minsta  bruit,  som  är  möjligt.  Jag  vet»,  säger 
Wallqvist,  «att  E.  K.  M.  har  allt  skäl  att  tro  baron  Armfelt,  och  förleden 
söndag  hörde  jag  inför  E.  K.  Maj:t  honom  vara  af  samma  tanke«.  Och 
samma  dag  skref  Wallijvist,  oroad  öfvcr  planen  till  det  vågsamma  steg,  hvar- 
mcd  konungen  förberedde  den  märkvärdiga  riksdagens  afslutning,  till  Arm- 
felt ett  bref,  hvari  han  gaf  luft  åt  sina  bekymmer.  (Walhjvist,  Minnen  och 
bref,  utg.  af  Montan  s.  117,  118.).  Armfelt  öfversände  Wallqvists  bref 
utan  att  yttra  sig  i  ämnet;  men  ett  annat  l)ref  från  honom  till  konungen,  från 
samma  tid,  fäster  uppmärksamheten  på  de  ofrälse  ståndens  vacklande  stäm- 
ning i  fråga  om  beviliningcn,  ocli  adelns  därpå  grundade  förlioppningar  om 
lieras  stöd  för  sin  vägran.  Han  slutar  dock:  «en  tout  oas,  il  faudra  bicn 
linir,  d'une  ou  d*autre  maniére;  et  ä  mon  particulier,  j'ai  la  confiance  la  plus 
illimitée  aux  lumiércs  et  a  lexpérience  de  V.  M."  Konungen  fullbordade, 
såsom  bekant,  sin  statshvälfning  genom  sitt  energiska  upplrä<lande  på  riddar- 
husc-t  di.n  27  April  17.S8.  då  han  så  godt  som  med  maktspråk  tvapg  arleln 
aU  gå  in  på  den  äskade  beviliningcn,  pS  obestämd  tid.  (Se  Adlerbeth  I: 
156  o.  f.,  Ehrenslröin   1:   17S,    Tham  s.  482  o.  f.) 


—  255  — 

medlemmar  voro  vid  detta  första  möte  närvarande  presidenten 
j^refve  Mimek,  statssekreteraren  v.  Carlsson,  öfverstekamniarjun- 
karen  baron  Armfelt  och  öfverstcn  Anckarsvärd.  Ät  de  bada  sist- 
nämnda, såsom  generaladjutanter,  voro  de  egentligen  militära  detal- 
jerna anförtrodda.  Dessa  förtroendemän  borde  nära  samverka 
med  den  sedan  föregående  är  Ix^stäende  utredningskommissionen. 
Den  under  konungens  irånvaro  tillförordnade  regeringen,  i  hvi!- 
ken  äfven  Munck  var  ledamot,  fick  befallning  att  låta  verk- 
ställa alla  de  föreskrifter  rörande  krigsaustaltcr,  som  kunde  kom- 
ma frän  denna  beredning.  Vid  detta  krigsberedningens  första 
sammanträde,  öfver  hvilket  fördes  ett  protokoll,')  fördelades  ar- 
betet mellan  ledamöterna.  Statssekreteraren  baron  Ruuth  och 
landshöfdingen  Lilljehorn  togo  sedermera  plats  i  beredningen, 
den  sistnämnde  såsom  generalintendent. 

Af  dessa  ledamöter  var  Armfelt  den  som  stod  konungen 
[)ersonIigen  närmast  och  till  hvilken  han  satte  det  största  för- 
troendet. I  beredningen  ansåg  han  honom  framför  andra  repre- 
sentera sina  intressen,  såsom  »un  homme  entiérement  ä  moi», 
och  det  var  i  främsta  rummet  Armfelts  föreskrifter  i  alla  militära 
frågor,  som  borde  bestämma  den  tillförordnade  regeringens  åt- 
gärder, **)  Det  var  därföre  som  han  ansåg  honom,  sä  länge 
ännu  någon  fara  hotade  Sverige  frän  vester,  eller  truppkärer 
återstode  att  utrusta,  kunna  göra  större  gagn  i  Stockholm  än  i 
spetsen  för  sitt  regemente  i  Finland. 

Sedan  konungen  den  3  juni  afrest  till  krigsskådeplatsen  i 
h^inland,  var  det  också  med  Armfelt,  som  han  i  främsta  rum- 
met .skriftligen  meddelade  sig  rörande  militäriska  angelägenheter. 
Konungens  och  Armfelts  bref växling  under  sommaren  och  hö- 
sten 1789  var  synnerligen  liflig  och  utgör  en  icke  ovigtig  källa 
för  historien  dels  om  detta  tälttåg,  dels  om.  den  verksamhet  till 
dess  befrämjande,  som  egde  rum  i  Stockholm.  De  officiella  bref- 
ven  till  konungen  från  krigsberedningen,  utredningskommissionen 
och  t.  f.  regeringen  äro  långt  ifrån  att  lemna  den  åskådliga 
bild  af  denna  verksamhet,  som  Armfelts  talrika  enskilda  bref 
frän  samma  tid.  ***) 

•)  Gust.  Mss.,  vol.  44. 

**)  Gust.  III:s  bref,  anf.  st.  s.  86,  90.  —  Armfelts  motst.^ndare  ansågo 
(lock  hans  qvarstannande  i  Stockholm  såsom  bevis  att  konungen  "misstnxldc 
hans  skicklighet  i  stora  saker".  (HochschiUl,  Ant.  Il:  317,  handskr.  i  Urs. 
Hil.l.) 

***)  Rörande  utredningskommissionen  och  dess  officiella  skrifvelser    ytt- 
rade Armfelt  skämtsamt,  att  "den  skrifver  in  folio  och  tiinker  ia  octavo." 


—  256  — 

Af  den  hemliga  krigsberedningens  öfriga  ledamöter  voro 
tvenne  sedan  gammalt  Armfclts  motståndare:  det  var  Ruuth  och 
Munck.  Det  bör^  till  heder  för  dem  alla,  icke  lemnas  onämndt, 
att  de  nu  arbetade  endrägteligen  tillsammans  för  det  gemen- 
samma mälet;  och  Armfelt,  som  framjör  alla  andra  hade  till- 
fälle att  enskildt  yttra  sina  tankar  för  konungen,  har  icke  annat 
än  vänliga  ord  för  sina  kolleger,  hvilkas  nit  och  verksamhet  han 
i  sina  bref  mycket  prisar.  Afvcn  ordföranden  i  den  tillförord- 
nade regeringen,  riksdrotset  Wachtmeister,  far  af  honom  varma 
lotord,  såsom  »un  homme  incomparable  et  unique»,  hvars  upp- 
förande fyllt  honom  »med  vördnad  och  beundran».  *)  —  I  all- 
mänhet torde  denna  kommitté  icke  ensamt  fortjena  loford  för  sin 
enighet,  utan  äfven  för  en  mer  än  vanlig  ifver  och  verksamhet. 
Icke  minst  gäller  detta  Armfelt,  om  hvilken  konungen  säger,  att 
han  utfört  »Herkules-arbeten».  Hans  verksamhet  vid  truppernas 
utrustning  för  fälttågen  1789  och  1790  är  ett  värdigt  motstycke 
till  hans  organisation  af  gränsförsvaret  1788  och  till  hans  senare 
krigiska  bragder  i  Finland  och  tillhör,  jämte  dem,  de  vackraste 
bladen  i  hans  historia.»  **) 

De  anspråk,  .som  ställdes  på  krigsberedningen,  voro  icke 
ringa:  nya  trupper  skulle  anskaffas,  dels  i  Sverige,  dels  i  Tysk- 
land, utrustas  och  provianteras  samt  sedan  öfversändas  till  Fin- 
land, medan  ryssarna  voro  herrar  i  Finska  viken;  hären  i  Fin- 
land skulle  förses  med  alla  förnödenheter,  som  icke  där  kunde 
anskaffas;  och  slutligen  skulle  stora  flottans  behof,  hvilka  syn- 
tes vara  omättliga,  genom  dess  försorg  tillgodoses.  För  den 
händelse  att  Danmark,  efter  utgången  af  det  på  sex  månader 
afslutna  stilleståndet,  skulle  börja  ficndtligheter,  skulle  beredning- 
en äfven  draga  försorg  om  vestra  gränsens  försvar.  Oroande 
underrättelser  från  Vermland***)  gjorde  nämligen,  att  man  under 


*)  Armfelts  bref  till  konungen  »»Z^,  "/,,  '^Z,  1789. 
**)  Wallqvist  yttrar  i  ett  bref  till  konungen  den  '"Z?  {^^f-  st.,  s.  140), 
att  han  tackar  Gud,  att  konungen  hade  «drotsen  och  Armfelt  q  var  i  Stock- 
holm. De  göra  sannerligen  hvad  kloke  och  ärlige  män  kunna  uträtta».  — 
Annorlunda  jjedömdes  dock  visserligen  krigsberedningen  af  dem,  hos  iivilka 
.ännu  glödde  oviljan  öfver  riksdagens  tilldragelser.  Hertiginnan  af  .Siider- 
manland  säger  i  en  dagboksanteckning  (Juli  1789):  »Munck,  avec  Armfelt, 
et  la  colcre  tramiuille,  mais  vindicativc  de  Ruuth  font  un  triumvirat  ijui  ne 
fait  que  des  horreurs«.  Särskildt  ans.åg  hon  Armfelt  olämplig,  p.^  grund  af 
hans  förmenta  brist  pa  administrativ  förmJiga  och  ordningssinne.  (Därsam- 
mast.  Maj.) 

**•)  Rapporter  ingingo  on\  stora  truppsamlingar  i  Fredrikshall  och 
Kongsvinger;  en  länsmansraiiporl  berätt.ado  "s-l-som  en  alldeles  säker  nyhet" 
alt  den  i  l'"re<lrikshall  samlade  styikan  "utan  minsta  ui)peli.all  skulle  genom 
Sverige  afmaiscliera  till  Ryssland",     ((iust.  MSS.,  Vol.  44.) 


-  257  — 

början  af  sommaren  icke  var  utan  farhågor  för  ett  nytt  anfall 
vester  ifrän,  ehuru  de  lyckligtvis  visade  sig  ogrundade.  I  bör- 
jan af  Juli  erhölls  officiel  förklaring  om  Danmarks  neutralitet. 

Till  allt  detta  skulle  penningar  anskaffas;  och  häri  låg  en 
af  de  förnämsta  svårigheterna.  Redan  före  fälttågets  början 
hade  Armfelt  föreställt  konungen  nödvändigheten  af  att  med 
allvar  och  i  tid  tänka  på  att  afhjälpa  detta  behof,  för  att  ej 
helt  tvärt  nödgas  afbryta  päbegynta  operationer.  »Vi  måste 
strida»,  skrifver  han :  »det  är  nödvändigt  för  det  allmänna  bästa, 
för  E.  Maj:ts  ära,  att  denna  kampanj  föres  med  kraft  och  fram- 
gång. Men  utan  pengar  skulle  Villars  hafva  fbrtviflat,  och  den 
store  Fredrik  tagit  sig:  lika  slätt  ut  som  vår  krigsminister  i  Hel- 
singfors  i  fjol.»  *)  Konungen  själf  klagar  i  sina  bref  till  Arm- 
felt, sedan  han  ankommit  till  Finland,  oupphörligt  öfver  pen- 
ningebristen och  otillräckligheten  af  de  gjorda  sändningarna. 
Liknande  klagomål  hade  uttalats  af  de  befälhafvare,  som  före 
honom  funnos  i  Finland,  generallöjtnant  Meijerfelt  och  öfverste 
Stedingk,  hvilken  sistnämnde  med  utmärkelse  öppnat  årets  fält- 
tåg: officerarna  vid  Stedingks  kår  hade  icke  fått  sin  lön  sedan 
sex  månader,  och  soldaterna  icke  sedan  fem ;  kött  bestods  endast 
på  helgdagarna,  och  soldaterna  i  Savolax  lefde  på  vatten  och 
bröd.  **) 

För  afnjälpande  af  dessa  olägenheter  funnos  nu  dels  medel 
i  den  af  riksdagen  lemnade  bevillningen,  dels  måste  de  genom 
lån  anskaffas.  Ruuth,  krigsberedningens  finansman,  gjorde  enligt 
Armfelts  ord  det  omöjliga  för  att  skaffa  penningar  och  använde 
till  och  med  sin  enskilda  kredit  för  statens  räkning,  hvilket  lik- 
väl hotade  att  undergräfva  bådas.  Underhandlingar  pågingo 
emellertid  med  Preussen  rörande  anskaffande  af  penningförsträck- 
ningar,  och  förskottsvis  hade  redan  en  del  af  det  ifrågasatta 
länet  erhållits.  I  dessa  underhandlingar  hade  Armfelt  väsentlig 
del,  såsom  längre  fram  skall  visas. 

Mindre  svårigheter  än  anskaffandet  af  penningar  gjorde 
uppsättningen  af  nytt  manskap.  Ännu  dröjde  qvar  i  folkets 
sinne  något  af  den  patriotiska  stämning,  som  året  förut  kallat 
dem  i  vapen.  Frivilligt  uppsattes  förstärkningsmanskap  eller 
vargering  vid  Dala,  Helsingc,  Elfsborgs  och  Vestgötadals  rege- 
menten,***) och  de  öfriga  behofven  fylldes  genom  värfning  ända 
till  Augusti.     Dä    fann    krigsberedningen,  med  anledning  af  den 


*)  Odat.  bref,  Maj   1789. 
**)  Stedingk  */;   17S9;  Mémoire<;  pnsthumes.  I:   167. 
**«)  Gust.  MSS.,  vol.  44;  Kriysber.  till   K.  Maj:t  '"/g 

Tegnér,  O.  M.  Armfelt. 


—  258  — 

starka  afgångcn  af  manskap  vid  flottan,  rädligt  att  lata  utgå 
ett  påbud  om  uppsättande  af  allmän  vargering,  dock  tills  vi- 
dare endast  till  halfva  styrkan  och  med  rust-  och  rotchällares 
frivilliga  och  otvungna  medgifvande. 

I  midten  af  Juli  hade  man  hunnit  sä  långt,  att  den  första 
förstärkningen  af  konungens  armé  i  Finland  kunde  afgä  under 
generalmajoren  Ev.  Taube's  befäl,  pä  ii  galerer  och  39  trans- 
portfartyg/) I  slutet  af  samma  månad  afsändes  pä  9  galerer 
och  32  transportfartyg  en  ny  förstärkning,  utgörande  2,808  man 
under  befäl  af  generalmajor  Pollet.**) 

Armfelt  hade  gjort  sig  noga  underrättad  om  andan  och 
hållningen  inom  samtliga  dessa  olika  regementen,  och  afsändc 
till  konungen  kortfattade  karakteristiker  öfver  befäl  och  trupp, 
oförbehållsamma  nog  i  sina  stundom  klandrande  omdömen,  men 
tydligen  icke  gjorda  i  afsigt  att  orättvist  skada  någon  i  konung- 
ens ögon.  —  Ännu  en  truppsändning  kunde  krigsberedningen 
genom  sin  verksamhet  under  sommaren  1789  verkställa;  den  ställ- 
des under  Armfelts  eget  befäl.  Dessa  trupper  afgingo  den  25 
Augusti  från  Gefle  och  utgjordes  till  en  väsentlig  del  af  det  fri- 
villiga förstärkningsmanskapet  från  Dalarne  och  Helsingland.***) 
Förtjensten  af  upprättandet  af  vargeringsmanskapet  i  Dalarnc 
och  Helsingland  hade  Armfelts  medhjälpare  sedan  föregående 
året,  öfverstelöjtnanten  E.  A.  Tersmedcn;  Armfelt  själf  företog 
en  resa  till  Gefle  för  att  mönstra  manskapet  och  uttryckte  vid 
sin  återkomst  sin  synnerliga  tillfredsställelse  med  dessa  rekryter.f) 


*)  Den  bestod  af  Skaraborgs  regemente,  en  bataljon  Kronobergs,  en 
af  Jönköpings  regemente,  Sandels'  och  Torncrhjelms  värfvade  bataljoner 
samt  fyra  sqvadroner  lätta  dragoner.  Dessa  trupper  hade  fått  sin  lön  lill 
slutet  af  Augusti  och  voro  provianterade  till  den  15  Septenilier  (Krigsberedn:s 
skrifvelser  ^"/j,  ''I,,  Armfelt  till  konungen  "I,.)  Först  den  25  Augusti  atikom 
Taubes  med  otålighet  väntade  kår  till  ryska  gränsen.  Armfelt  beklagar  sig 
i  nämnda  bref  öfver  Taubes  längsamhet:  "Il  ne  manque  ni  d'esprit,  ni  de 
talens,  ni  de  zéle,  mais  il  a  deux  faiblesses :  sa  maitresse  et  ses  dragons. 
Cela  ne  parait  pas  compatible,  mais  comme  il  est  jaloux  de  la  premiöre  et 
craint  d'exposer  au  feu  les  autres,  il  se  trouve  une  espöce  de  rapport  dans 
ces  sentiments".  Armfelt  berättar  också,  att  han  själf,  för  att  få  det  med- 
följande artilleriet  färdigt,  den  dag  då  Taubes  trupper  embarkcrade,  hade 
måst  personligen  vara  närvarande  på  artillerigården  från  kl.  5  på  morgonen. 
**)  Drottningens  lifregemente,  Psilanderhjclms  reg:te,  en  bataljon  af 
Vestgötadals,  en  af  Elfsborgs  regite  samt  en  af  Jcnitlands  jägare. 

***j   De    öfriga    truiiporna    voro:    två  bataljoner     Ncrikc  och   Vermlands 

reg:te,    två    dito    Jemtlands   reg:te;  en  bataljon  af  hvardcra  af  Boluisläns  (af- 

suttna)  dragoner,  samt  100  man  lifkosacker,  tillsammans  något  öfver  2,400  man. 

t)  E.    A.    Tersmedcn    till    Armfelt  '»|,   1789  (bland  Armfelts  bref  till 

Gust.  111)  samt  Armfelt  till  konungen  ^|g 


—  259  — 

Hela  antalet  af  de  trupper,  som  genom  krigsberedningens 
försorg  under  sommaren  1789  hunnit  utrustas  för  att  deltaga  i 
fcilttäget  i  Finland,  utgjorde  mellan  8  ä  9,000  man,  *}  Därtill 
kom  det  manskap,  som  anskaffades  för  flottans  räkning. 

Stora  flottan  i  Karlskrona  gjorde  krigsberedningen  större 
bekymmer  än  allt  annat.  Sä  väl  dess  officiella  skrifvelser  till 
konungen  som  Armfelts  enskilda  bref  upptogos  till  en  god  del 
af  klagomal  öfver  omöjligheten  att  fä  någon  ordning  i  flottans 
angelägenheter.  Redan  i  den  första  skrifvelse,  som  krigsbered- 
ningen aflät  till  konungen,  **)  yttrades  tvifvelsmål  om  stora  flot- 
tan under  året  skulle  kunna  komma  att  utlöpa ;  och  Armfelt 
skref  till  konungen  den  23  Juni:  »Flottan  gör  mig  mer  bekym- 
mer än  allt  det  öfriga;  hon  ensamt  har  kommit  mig  att  önska, 
att  isen  vore  återkommen  och  att  vi  vore  i  Januari  månad;  dä 
kunde  det  åtminstone  ej  bli  frågan  om  att  kombinera  sina  rörelser 
med  hennes»,  —  I  själfva  verket  vore  förhållandena  i  Karlskrona 
egnade  att  hindra  framgången  af  den  uppgjorda  fälttågsplancn ; 
de  motverkade  dessutom  bestämdt  i  hög  grad  krigsberedningens 
öfriga  arbeten.  Flottan  »slukade  allt,  som  en  Moloch».  P2n  stor 
procent  af  de  trupper,  som  ditsändes,  väntades  af  det  hårda  ödet 
att  inqvarteras  pä  sjukhusen  och  omkomma  af  van  värd;  och  ett 
vanligt  förbehåll  vid  antagandet  af  krigstjenst  blcf  att  slippa 
skickas  till  Karlskrona.  Storamiralen  hertig  Karl  begärde  oupp- 
hörligt nytt  manskap  och  nya  penningesändningar.  Han  ville 
för  flottans  räkning  lägga  beslag  pä  trupper,  bestämda  att  öf- 
versändas  till  Finland;  han  gaf  befallningar,  som  korsade  bered- 
ningens åtgärder;  han  föreslog  slutligen  att  på  engelskt  sätt 
pressa  matroser  till  örlogstjenst  från  handelsfartyg.  Det  si.st- 
nämnda  afstyrktes  pä  det  bestämdaste  af  beredningen,  ***) 

Dock  var  det  icke  storamiralen  hertig  Karl,  som  i  främ- 
sta rummet  gjordes  ansvarig  för  oordningarna  i  Karlskrona, 
»Denne  furste»,  skrifver  Armfelt  till  hans  broder  konungen,  »har 
många  goda  egenskaper;  han  skulle  blott  lefva  bland  hederligt 
folk»;  och  han  återkommer  i  sina  bref  oupphörligt  till  klagomål 
öfver  de  »odugliga  gökar»,  som  omgäfvo  honom,  f)  I  Karls- 
krona fortsattes  nämligen  —  alla  samtida  vittnesbörd  tala  där- 
om —  samma    militäriska    politik    som    året    förut  i  Helsingfors 


*)  Se  vidare  härom  Mankell,  Finska  arméens  krigshistoria,  s.  434,440. 
**)  Gust,  MSS.,  vol.  44. 
***)  Därsammastädes. 
t)  Armfelt    till    konungen    '^/g,  ^\,  '*/g   1789.     I  högsta  förbittring  ut- 
brister han  en  gång:    ''.Si    le  diable  pouvait  emporter  tous  ceux  qiii  inspirent 
au  prince  de  faire  Ics  choses  a.  rebours"! 


—    200   — 

och  utanför  Fredrikshamn,  endast  ännu  mera  hänsynslöst,  på 
grund  af  mindre  tillsyn.  Det  politiska  missnöjet  ansågs  nu- 
mera hafva  sitt  stamhåll  bland  flottans  befäl;  och  dess  overk- 
samhet jämte  den  oerhörda  vårdslösheten  i  förvaltningen  synes 
hafva  haft  sin  grund  ej  blott  i  bristande  skicklighet  och  drift 
hos  ledarna,  utan  äfven  i  enskild  hämndkänsla,  som  satte  sig 
öfver  fosterlandets  väl,  till  trots  för  det  namn  af  »patrioter»,  hvar- 
med  konungens  motståndare  älskade  att  benämna  sig.  Förhäl- 
landet var  icke  okändt  för  konungen;  och  äfven  han  hyste  ett 
afgjordt  misstroende  till  dem  som  hade  ledningen  af  denna  del 
af  krigsmakten.  Redan  vid  fälttågets  början  uttalade  han  öp- 
pet detta  misstroende;*)  och  det  kunde  icke  annat  än  ökas  genom 
de  underrättelser^  som  alltjämt  ingingo.  I  sina  förtroliga  bref 
till  Armfelt  röjde  han  ofta  den  yttersta  otålighet  öfver  flottans 
overksamhet,  och  har  en  gång  gifvit  luft  ät  sin  vrede  mot  en 
af  hertigens  rådgifvare  i  det  starka  uttrycket,  att  han  önskade 
att  denne  vore  i  hafvets  djup.  *')  Konungen  var  därjämte  sär- 
skildt  missnöjd  med  sin  broder  storamiralen.  »Han  förtjenar», 
yttrade  han  en  gång  i  vredesmod,  »att  jag  skickar  honom  att 
vara  storamiral  på  Rosersberg.»  ***)  Hans  missnöje  yttrade 
sig  äfven  i  officiella  skrifvelser  till  den  tillförordnade  regeringen. 
I  ett  af  dem  yttrar  han  t.  ex.:  »Som  vi  ej  kunna  bruka  mot 
vår  broder  den  militäriska  stränghet,  som  kräfvcs,  sä  hafva  vi 
ålagt  kontreamiralen  Nordenskjöld  att  personligen  ansvara,  om 
ej  våra  ordres  efterkommas».  I  ett  följande  yrkar  han  lagligt 
tilltal  mot  »de  höge  och  läge,  som  mot  min  befallning  vallat  upp- 
skof»  med  äterlemnande  af  tagna  priser,  f) 

Utgången  af  flottans  sjötäg  1789  rättfärdigade  dessa  miss- 
tankar. Endast  en  gäng  mätte  den  sina  krafter  med  fiendens 
i  det  oafgjorda  sjöslaget  vid  Oland,  hvilket,  om  det  ock  aflopp 
utan  nederlag  för  de  svenska  vapnen,  dock  öfver  dem  kastade 
den  vida  mera  vanärande  skuggan  af  misstanke  om  förräderi,  ff) 


*)  Se  bref  till  Armfelt  den   15  Juni   1789;  anf.  st.  s.  66, 
*•)  Gustaf  III.s  bref  till  C.   A,  Wachtmcistcr  '/j,;   anf.  st.  s.  47.     Jfr  iians 
bref  till  Armfelt,  anf.  st.  s.   102. 

•**)  Ehrenström,  anf.  st.  1:  212, 

t)  Bref  till  Wachtmeistcr,  anf.  st.  s.  48,  61. 
\X)  Liljehorn,  den  säsom  vice  landtmarskalk  vid  riksdagen  bekante  ami- 
ralen, straffades  s^som  förrädare.  Konungen  var  dock  benägen  all  anec  för- 
räderiet hafva  legat  hos  hans  vapenbroder,  h vilka  ville  den  förhatade  'rojali- 
stcns"  undergång;  och  haii  var  icke  ensam  om  denna  mening.  (Se  konung- 
ens bref  lill  Armfelt  "Ig  1789,  anf.  st.  s.  94,  samt  hans  märkliga  bref  i  sam- 
ma   ämne  till    C.  A.    Wachtmeistcr    "/,  och  ",5,  anf.  st.  s.  50,  62;  jfr  kfven 


\ 


—  261  — 

Fälttåget  i  Finland  fick  genom  flottans  overksanihet  en  ofördel- 
aktig vändning:  ryska  flottan  höll  under  hela  sommaren,  ostörd 
af  den  svenska,  Porkkala  udde  i  närheten  af  Helsingfors  besatt 
och  hindrade  därigenom  sjöförbindelserna  och  tillförseln  pä  Fin- 
lands södra  kust.*) 

Oredorna  i  Karlskrona  föranledde  slutligen  krigsberedningen 
och  den  t.  f.  regeringen  att  företaga  utomordentliga  åtgärder. 
Grefve  Munck,  såsom  ledamot  af  bådadera,  afsändcs  i  slutet  af 
Juli  till  Karlskrona  för  att  taga  kännedom  om  förhållandena. 
Han  återkom  den  1 1  Augusti  och  afgaf  en  berättelse  öfver  till- 
ståndet, hvilken  väl  kan  sägas  innehålla  »otroliga  horreurer»  **). 
På  förslag  af  Armfelt  beslöts  då  att  afsända  till  Karlskrona  ge- 
neralmajoren Toll,  såsom  intendent  för  flottan  och  ordningens 
upprätthällare.  Denne  förtjente  man,  som  i  Augusti  1788  från 
Helsingfors  afsäiides  till  Skåne  under  tydliga  tecken  till  onåd, 
och  hvars  åtgärder  för  förra  årets  olyckliga  fälttåg  så  bittert 
klandrats,  icke  minst  af  hans  gamle  motståndare  Armfelt,  var 
nu  den  ende,  till  hvars  administrativa  duglighet  man  litade. 

Det  bref  till  konungen,  hvari  Armfelt  underrättar  om  denna 
åtgärd  (den  13  Aug.),  saknar  icke  sin  märkvärdighet.  Han  tager 
till    »text»  för  sin  framställning  orden:  »pour    les  grands  maux  il 


Ehrenströms  Anteckningar,  I:  210.)  Armfelt  däremot  ansåg  Liljehorn  skyl- 
dig och  trodde  att  österrikiska  ministern  Stadion  bestuckit  honom.  Med  kän- 
nedom af  Liljehorns  ytterliga  penningebegär  och  med  minnet  af  den  under- 
handling, som  Armfelt  å  konungens  vägnar  fört  med  honom  vid  början  af 
riksdagen  —  han  hade  då  för  sina  tjenster.  enligt  konungens  egna  ord,  "or- 
dentligen  marchanderat  och  betingat  sig  icke  mindre  än  nio  gracer"  —  ansåg 
han  IiJiiom  fal  för  den  högstbjudande.  Han  tillägger:  "Det  som  är  värre  än 
allt  annat,  är,  att  det  troligen  kommer  att  visa  sig  att  äfven  andra  personer 
haft  för  afsigt  att  förråda  hertigen  och  flottan."     (Armfelts  bref  till  konungen 

\,  "i,   '789.) 

*)  Det  var  under  missnöjet  häröfver,  som  Armfelt  längre  fram  från  Fin- 
land, då  ryssarna  hotade  med  en  landstigning,  skref:  "Stora  flottan  är  skuld 
till  allt.  Det  hade  varit  hundra  tusen  gånger  bättre,  om  hon  blifvit  upp- 
bränd i  Karlskrona,  då  hade  hon  åtminstone  ej  kostat  pengar." 

**)  Uttryck  i  Muncks  bref  till  G.  A.  Reuterholm  '1^  1789,  tr.  i  Schin- 
kels  Minnen  II:  290.  Hans  rapport  (Gust.  MSS,  vol.  44)  afsändes  till  ko- 
nungen; följande  utdrag  torde  här  få  anföras.  Han  fann  i  Karlskrona  brist 
på  allt:  läkare,  fältskärer,  sjukvakterskor,  kläder,  linne  och  föda.  I  sjukhu- 
sen inrymdes  om  hvarandra  patienter  af  olika  slag,  så  att  lidande  af  yttre 
åkommor  lades  i  samma  sängar,  där  andra  nyss  aflidit  af  smittosamma  sjuk- 
domar; döda  uppstaplades  i  högar  pa  sjukhus-gårdarna;  då  de  omsider  för- 
des till  begrafningsplatsen,  lemnades  kistorna  ofvan  jord.  Ett  sjukhus  för 
1,000  personer  fann.s  inrättadt  bredvid  svinhus  och  slinkande  polar;  medika- 
menter  förfalskades  (apotekaren  var  född  dansk);  intet  marketenteri  fanns  i 
staden,  ej  heller  polis,  o.  s.  v.  Munck  fann  det  vara  ett  underverk,  att  nå- 
gon enda  kommit  tillfrisknad  från  denna  pesthärd,  —  Sedan  Munck  gjort  en 


—    202    — 

faut  des  remcdes  vioknts».  För  att  af  hjälpa  oordningarna  i 
Karlskrona,  af  hvilka  han  leninar  en  kortfattad  skildring,  vore 
det  nödvändigt  »att  finna  en  person,  som  i  sin  befattning  för- 
enade fleras  myndighet,  som  genom  sina  insigter  och  sin  oför- 
skräckthet  kunde  trotsa  alla  förevändningar,  och  som,  därföre 
att  han  redan  pä  förhand  vore  förhatad,  icke  hade  nägot  att 
förlora  genom  att  stöta  sig  med  alla  människor  och  angifva  de 
brottsliga  och  illasinnade,  hvarhelst  han  träffade  dem».  »Han 
har  fatt  en  instruktion,  skrifven  af  min  hand»,  tillägger  Armfelt, 
»hvilken  sätter  honom  i  stånd  att  blanda  sig  i  flottans  angelä- 
genheter, d.  v.  s.  sädana  som  icke  nödvändigt  sammanhänga 
med  sjukhusen  och  polisuppsigten  i  Karlskrona».  ToU  fick  så- 
lunda regeringens  befallning  att  genast  lemna  sitt  befäl  i  Skåne 
och  bcgifva  sig  till  Karlskrona;  och  till  hertigen  skrefs  ett  bref, 
hvari  framhölls,  huru  angeläget  det  vore,  att 'han  där  egde  en 
»kunnig,  driftig  och  tillgifven  man»,  som  »kunde  motstå,  veder- 
lägga och  undanrödja  skadliga  vanor,  skapade  efter  maklighet 
och  rotade  under  fredslugnet»  *). 

Konungen  gillade  på  det  högsta  åtgärden  och  skref  till 
Armfelt  det  märkvärdiga  bref  rörande  sitt  förhällande  till  Toll, 
hvari  han  klagar  öfver  att  hafva  följt  dennes  olycksbringande 
råd  och  på  honom,  orättvist  nog,  kastar  skulden  för  alla  olyckor 
och    vedervärdigheter,    som    drabbat    konungen    och  riket  sedan 


hastig  resa  till  Finland  för  att  samtala  med  konungen,  återsändes  han  i  Sep- 
tember till  Karlskrona,  hvarest  han  fann  tillståndet  om  möjligt  ännu  sämre, 
oakladt  de  vid  hans  förra  besök  lemnade  välbetänkta  föreskrifter,  hvilka  an- 
tingen alldeles  icke  eller  blott  lamt  efterlefts.  Sjuknumren  steg  nu  till  ofver 
7,000  man.  Hans  uppgifter  bestyrktes  af  de  båda  läkare  från  Stockhulin, 
Ribbon  och  Hedin,  som  nedsändes.  I  sin  berättelse  öfver  denna  senare  resa, 
införd  i  Krigsberedningens  protokoll  "Ig  (Gust.  MSS,  anf.  dol.)  anför  Munck 
följande  slående  bevis  på  oredan  i  flottans  förvaltning,  hvilket  visar  huru 
fruktlösa  alla  bemödanden  hade  varit  att  på  afstånd  aflijälpa  svårigheterna. 
Han  hado  hos  storamiralens  adjutanter  och  '"andra,  som  det  känna  borde", 
sökt  upplysning  om  antalet  af  det  manskap,  som  under  året  ankommit  till 
Karlskrona  för  tlottans  behof.  Omsider  hade  han  å  landsk.msliet  fått  U])p- 
lysning,  att  antalet  uppginge  till  icke  mindre  än  21,109  man.  Med  förut  där 
varande  styrka  bonle  hela  summan  uppgfi  till  2{>,275  man.  Eficr  beräkning- 
ar af  antalet  döda  och  frånvarande  ni.  m,  samt  af  den  effektiva  styrkan  för 
flottans  besättning,  enligt  amiralens  upi)gifl,  upptäcktes  att  icke  niindre  än 
10,617  man  —  saknades!  "Antingen  skulle  således  dessa  10,617  man  ound- 
gängligen fordras  till  garnisonerna,  sedan  flottan  utgått  .  ,  .  eller  också  hafva 
de  bortsvunnit,  utan  att  någon  vel  huru  eller  på  hvad  sätt."  Det  var  icke  att 
undra  på,  att  m:in  fann  detta  memorial,  med  sina  afslojanden,  "onaturligt  ovet 
ligt".     (Uttryck  af  Schrödcrheim.) 

s)  Giisl,   MSS.,  vol.  44. 


—   203    — 

den  olyckliga  riksdag^cn  1786.  Pä  samma  gäng  uttalar  han  sin 
förvåning  öfver  att  det  var  Armfelt,  som  ånyo  ville  framdraga 
Toll  och  räcka  en  beskyddande  hand  ät  den  man,  som  hela 
Sverige  ansäg  för  hans  störste  fiende.  Han  fann,  att  detta  vore 
?en  Ijuf  hämnd»,  enkom  gjord  för  hjärtan  som  Armfelts  och  ko 
niingcns  eget  *).  Armfelts  ätgörande  härvid  var  förestafvadt  af 
insigten  om  fosterlandets  kraf  och  innebar  tvifvelsutan  icke  mer 
än  rättvisa;  men  kan  i  nägon  män  tjena  att  försona  de  obilliga 
omdömen  öfver  den  forne  medtäflarcn^  i  hvilka  Armfelt  alltför 
ifrigt  instämt  under  nedslagenheten  öfver  motgångarna  i  Finland. 

Hertig  Karls  bestämda  förklaring,  att  han  icke  en  dag  ville 
behålla  sitt  befäl,  om  Toll  ankomme  till  Karlskrona,  vallade  att 
t.  f.  regeringen  efter  en  vecka  fann  nödigt  att  återkalla  förord- 
nandet för  Toll.  Men  två  månader  senare  gaf  konungen  själf 
befallning  om  dess  förnyande;  **)  och  Toll  skötte  under  vintern 
1789 — 90  med  vanlig  drift  och  skicklighet  det  honom  anförtrodda 
värfvet  såsom  generalintendent  för  flottan.   — 

I  konung  Gustafs  planer  för  krigets  fortsättande  ingick  äf- 
ven  att  därvid  använda  utländska  trupper.  Att  anskaffa  sådana 
borde  icke  möta  hinder,  om  penningar  kunde  upplänas.  Enligt 
gällande  sed  i  Tyskland  såldes  nämligen  af  furstarna  i  de  min- 
dre tyska  staterna  de  trupper,  som  af  dem  underhöllos,  till  den 
högstbjudande.  Underhandlingar  om  ett  dylikt  köp  för  Sveriges 
räkning  hade  pågått,  långt  innan  konungen  afreste  till  Finland, 
genom  holländske  generalen  van  der  Borch.  Armfelt  tog  under 
våren  liflig  del  i  dessa  underhandlingar,  och  öfverenskommelse 
träffades  med  v.  d.  Borch  att  uppgöra  aftal  med  dessa  tyska 
»Seelenverkäufer».     Fråga    var  att  anskaffa  ända  till  7,000  man. 

I  händelse  af  ett  nytt  anfall  frän  Norge  —  man  var,  så- 
som vi  sett,  ej  alldeles  säker,  att  ett  sådant  skulle  uteblifva  — 
skulle  denna  köpta  armé  hafva  användts  till  försvarande  af 
Sveriges  vestra  gräns  i  förening  med  de  preussiska  hjälptrupper, 
om  hvilka  äfven  underhandlingar  pågingo;  ***)  i  annat  fall  önskade 
konungen,  att  de  skulle  öfverföras  till  Finland.  »Ryssarna  skulle 
taga    dem    för    preussare^,  och  detta,  antog  han,  skulle  göra  en 


*)  Se  konungens  bref  *^\g  17S9,  anf.  st.  100  o.  f.;  jfr  ofvan  s.  154  o.  f. 
**)  Gust.  MSS.,  vol.  44;  bref  till  Wachtmeister,  anf.  st.  s.  65.  Vid  si- 
dan af  Toll  ställdes,  enlii^t  sistDämiula  bref,  ijrefve  Munck.  Denna  kommittés 
arbeten  började  i  December  1788.  <'Je  sais  bien  quc  cela  fachera  mon  frere», 
skrifver  konungen,  som  gifvit  denna  befallning,  sedan  llottan  utlupit  under 
hertigens  Ijcfäl,  «mais  voila  la  llolte  sortic;  quaud  elle  rentrera,  la  campagne 
sera  fmie,  et  dans  Tespace  avanl  rouvcrlure  de  la  prochainc,  S.  A.  R.  aura 
le  temps  de  se  défaclier.» 

*)  Se  Gustaf  III:s  bref  till  Armfelt,  s.  68  (noten). 


***\ 


—  264  — 

god  effekt.  *)  Saken  strandade  emellertid  på  finansiella  stöte- 
stenar. De  växlar,  som  Ruuth  för  ändamålet  utställde^  proteste- 
rades i  Berlin.  Tvä  särskilda  gånger  voro  tyska  legotrupper 
marschfärdiga  till  Sverige;  men  då  penningar  uteblefvo,  stan- 
nade de  qvar  i  ro  hos  sina  herrar,  till  stor  harm  för  dessa,  som 
sågo  tillfället  gå  sig  ur_  händerna  till  en  inbringande  affär  genom 
denna  handelsvara.  Ännu  i  början  af  Augusti  hoppades  emel- 
lertid Armfelt,**)  att  penningetransaktionerna  i  Berlin  skulle  lyc- 
kas, och  att  trupperna  skulle  ankomma;  men  någon  tid  därefter 
uttalade  konungen  den  äsigt,  att  om  de  ej  före  September  må- 
nads slut  vore  anlända,  saken  finge  hvila  till  nästa  år,  dä  frågan 
om  ett  penningelån  af  preussiska  regeringen  vore  uppgjord.  ***) 
Denna  sistnämnda  fråga  sammanhängde  nämligen  på  det 
närmaste  med  köpet  af  de  tyska  hjälptrupperna;  och  lifliga  skrift- 
växlingar därom  pågingo  mellan  Stockholm  och  Berlin.  Preus- 
sens sändebud  i  Stockholm,  grefve  Borck,  underhandlade  där 
med  statssekreteraren  Franc  och  med  Armfelt,  medan  envoyén 
Caristien  i  Berlin  samtidigt  i  samma  syfte  verkade  hos  preussi- 
ske utrikesministern  grefve  Hertzberg.  Resultatet  af  dessa  un- 
derhandlingar på  olika  platser  hade  blifvit  två  olika  förslag  till 
länekonventioner:  det  ena,  uppgjordt  i  Berlin,  om  erhållande  af 
ett  lån  af  preussiska  statskassan  å  733,000  rd:r  sp.  mot  5  pro- 
cents ränta;  det  andra,  aftaladt  på  Drottningholm,  om  ett  län 
af  två  millioner  mot  3 \'2  procents  ränta  och  pant  af  hertigdömct 
Pommern.  Redan  innan  någon  af  dessa  öfverenskommclser  blif- 
vit stadfästad,  hade  frän  Preussen  förskottsvis  utbetalts  400,000 
rd:r.  Konungen  önskade  utverka  Preussens  antagande  af  Drott- 
ningholms-konventionen, såsom  den  fördelaktigaste,  under  det 
hemliga  hopp  att  han  skulle  kunna  förebygga  Ponmierns  öfver- 
lemnande  såsom  pant  genom  att  uppnegociera  samma  summa 
pä  annat  håll,  i  England  eller  hos  landtgrefven  af  Hessen,  innan 
Preussen  finge  besätta  det  pantsatta  området.  Han  antog,  att 
den  sistnämnde  ogärna  skulle  se  Preussens  maktutvidgning.  Re- 
sultatet blef  emellertid,  att  det  var  Berlinerkonventionen  ä  det 
mindre  lånet,  som  ratificerades.-]-) 


*)  Gustaf  III:s  bref  till  Armfelt  s.  90.     Armfelt  ansfig  däremot  att  dessa 
främlingar    bättre    borde    kunna  användas  i  Sveriije  (till  konungen   '"I,   17S8). 
")  liref  till  konungen  M,    1789. 
'")    Konungens  bref  till   Armfelt,   anf.   st.  s.  97. 

f)  .Se  VValireiiberg,  IJidrag  till  historien  om  Gustaf  III:s  sc-dnasli"  re> 
gcringsår,  i  Uergsicdls  Tidskrift  fiir  Litteratur  iS5t,  s.  336  o.  f.  och  Gustaf 
TII:s   bref  till    VVaclitmcistcr  ocli    Franc,  s.  97  o.   f. 


I 


—  265  — 

Att  på  det  fördclaktitjastc  sätt  uppgöra  denna  fråija,  samt 
att  i  allmänhet  söka  vinna  preussiska  regeringen  för  Sveriges 
intressen  —  detta  var  den  uppgift,  som  vid  sidan  af  de  militära 
och  administrativa  förelåg  Armfelt  under  sommaren  1789.  Hans 
brefväxling  med  konungen  lemnar  vidlyftiga  redogörelser  för 
samtalen  med  grefve  Borck  i  dessa  ämnen.  Han  ansåg  sig 
hafva  vunnit  denne  diplomat  för  Sveriges  intressen,  och  han 
kunde,  med  och  utan  dennes  vetskap,  meddela  konungen  inne- 
hållet af  de  föreskrifter,  som  från  hofvet  i  Berlin  lemnades  dess 
representant  i  Stockholm.  Tyvärr  voro  de  föga  egnade  att  in- 
gifva  förhoppningar  om  något  verksannnare  bistånd  af  detta 
hof,  hvars  vacklande  hållning  ofta  var  föremål  för  konungens 
och  hans  gunstlings  tankeutbyte.  Borck  fick  af  preussiske  ut- 
rikesministern grefve  Hertzbcrg  uppbära  allvarsamma  förebråelser 
för  sina  åtgöranden  vid  afslutandet  af  Drottningholms-konventio- 
nen. Försök  gjordes  att  stämma  Hertzberg  fördelaktigare  för 
Sveriges  intressen  genom  presenter,  hvilkas  mottagande  tidens 
sed  medgaf  vid  afslutandet  af  internationella  öfverenskommclser,*) 
men  fruktlöst.  Armfelt  hotade  grefve  Borck  med  att  konung- 
Gustaf  skulle  afbryta  hela  underhandlingen  med  Preussen  och 
skynda  sig  att  sjuta  fred  med  Ryssland.  Den  preussiske  under- 
handlaren yttrade  sig  en  gång,  enligt  Armfelts  berättelse,  något 
odiplomatiskt  om  sin  ^regerings  dumhet,  som  bringat  konungen  i 
Sverige  i  denna  förlägenhet»;  samt  uttryckte  sin  fruktan  för  en 
snar  fred  och    sammanslutning  mellan  Sverige  och  Ryssland.  **) 

Underhandlingarnas  resultat  blef  ej  det  åsyftade;  men  så 
väl  den  improviserade  diplomaten  Armfelt  som  hans  medbroder, 
yrkesmannen  Franc  skötte  dem  till  konungens  belåtenhet.  Skämt- 
samt skrifver  Gustaf  III  till  den  förre  ***)  med  anledning  af  den- 
nes   svar    pä    en  promemoria  af  grefve  Borck  rörande  en  even- 


*)  Ärligheten    besv.irades    med  en  gåfva  af  3,000  mk    Ilamb.  b:co  till 
Armfelt  från  konungen   af  Preussen    (enl.   Armfelts  bref  till  sin  hustru). 

**)  Konungens  och  Armfelts  omdömen  om  ledarna  af  Preussens  politik 
voro  ej  de  vänligaste.  Armfelt  yttrade  sig  i  sina  bref  till  konungen  ganska 
vanvördigt  om  "ce  pauvre  roi  de  Prussc",  som  syntes  honom  "cajiable  de 
rien",  och  som  uppförde  sig  "comme  un  gros  gargon  bien  mal  élevé";  och 
konungen  karakteriserar  i  ett  bref  till  Franc  grefve  Hertzberg  s^som  "jiédant, 
petit  et  pusillanime.  Il  veut",  tillägger  han,  'que  son  mailre  fassc  la  guerre. 
et  il  ne  peut  en  saisir  les  momens;  il  veul  que  ce  prince  soit  médiateur,  il 
ne  fait  pas  assez  pour  captiver  la  confiance  toujours  farouche  de  la  Pwrio; 
il  en  fait  trop  puur  ne  pas  cxciter  le  ressentiment  de  la  Kussie,  et  cctle 
puissance  est  un  tigre  qu'il  faut  cajoler  ou  assommer."  (Bref  till  W.ichtmei- 
ster  och  Franc,  anf.  st.  s.  107.) 
*•*)  Anf.  st.  s.  67. 


-  266  — 

tuel  preussisk  truppsändning:  »Grefve  Oxenstjerna  —  nb.  den 
nye  —  skulle  icke  kunnat  göra  sin  sak  bättre;  och  den  gamle 
skulle  hafva  gillat  det».  Anniärkningsvä'rda,  om  också  ej  ovän- 
tade för  den  som  känner  konungens  och  hans  gunstlings  själs- 
frändskapj  äro  hans  ord  i  ett  följande  bref,  med  afseende  pa  en 
hithörande  fräga,  h vilken  Armfelt  karakteriserat  säsom  »épineuse»: 
»Jag  förvånar  mig  alltid  öfver  att  våra  tankar  mötas.»  *) 

Afven  mindre  allvarliga  ämnen  än  politiska  och  militära 
detaljer  afliandlades  i  Armfelts  bref  från  denna  tid.  Till  dennes 
åligganden  såsom  konungens  förtrolige  korrespondent  hörde  äf- 
ven  att  förse  honom  med  nyheter  från  hofvet  och  sällskaps- 
världen. De  voro  föga  tillfredsställande.  Konungens  närmaste 
anhöriga,  prins  Fredrik,  prinsessan  Sofia  Albertina  och  hertigin- 
nan af  Södermanland,  fortsatte  det  hemliga  krig  mot  konungen 
och  hans  män,  som  de  börjat  under  riksdagen ;  och  den  för- 
näma världens  damer,  ännu,  säsom  Armfelt  säger,  »endiablées 
par  Topposition»,  hade  i  deras  krets  sitt  närmaste  stamhåll.  Där 
var  man  så  öfvertygad  om  orättfärdigheten  af  alla  konungens 
åtgärder,  ätt  man  icke  ens  gladdes  åt  de  tunnsådda  framgångar 
under  1789  års  fälttåg,  som  kunde  sägas  häfda  de  svenska  vap- 
nens ära.  Konungen  själf  beklagar  sig  upprepade  gånger  **)  öf- 
ver att  hans  närmaste  ej,  sedan  han  lemnat  Sverige,  på  något 
sätt  uttryckt  sitt  deltagande  hvarken  vid  hans  framgångar  eller 
vid  de  faror,  för  hvilka  han  varit  utsatt. 

På  sitt  lifliga  sätt  beskrifver  Armfelt  i  sina  bref  stämningen 
vid  hofvet.  Han  hade  t.  ex.  midsommarafton  varit  pä  Ulriks- 
dal hos  drottningen,  hvarest  rådde  en  liflig  oro  för  konungens  väl- 
befinnande; och  han  fann  kronprinsen  i  en  entusiastisk  stämning, 
med  anledning  af  den  sammandrabbning  med  ryssarna,  som  for- 
modatles  hafva  egt  rum.***)  Annorlunda  förhöll  det  sig  på 
Karlbergs  slott,  dit  Armfelt  bcgaf  sig  samma  dag  för  att  göra 
sin  uppvaktning  hos  prinsessan  Sofia  Albertina.  »Där»,  säger 
han,  »tycktes  man  ha  reda  på  bra  mycket  mer  än  på  Ulriksdal : 
den  förlust  vi  lidit  uppskattades  till  1,300  man,  våra  fördelar 
voro  chimcriska;  och  för  att  sluta  i  samma  stil,  så  sysselsatte 
man  sig  mycket  med  krigets  olyckor  och  med  fredens  välsignelser. 
Prinsessan-abbedissan  hade  förrättat  sin  andakt  vit!  detta  tillfälle; 
men    trädgården   på   Karlberg  tjenar  snarare  till  tempel  för  Ve- 


*)  Konungen  till  Armfelt   »"/.,    1789,  unf.  sf.  s.  80. 
•*)  Se  hans  bref  till  Armfelt,  s.  8j,  87. 
•*")  1   ett    följande  bref  ("/,)   heter  det:    «La  reine  est   parfaitemcnt ;    ses 
cntours  irosent  pas  politinuer  en  sa  présence.« 


—   207    — 

nus  än  för  Janus.  —  De  förnäma  damernas  ton  är  ohyp^cjlifr, 
nb.  när  de  våg^a  att  utc^juta  si^;  de  yngre  äro  vida  frommare 
än  de  som  hälla  pä  att  åldras.  Men  den  tid  skall  komma,  da 
alla  dessa  värdinnor  skola  känna  sig  lyckliga  öfver  att  fa  en 
blick  af  E.  Maj:t..  *) 

En  af  hofvets  damer  stod  troget  pä  konungens  sida  miilt 
i  denna  uppretade  omgifning.  Det  var  Magdalena  Rudenschöld. 
Hon  tog,  enligt  sina  egna  anteckningar,  stundom  djärft  nog  till 
orda  till  konungens  försvar  mot  alla  de  beskyllningar,  till  hvilka 
hon  inom  hotkrttsen  måste  vara  vittne.  Prinsessan  Sofia  Al- 
bertina, som  förut  varit  hennes  beskyddarinna,  blef  henne  gramse; 
och  för  att  undgä  obehagliga  uppträden,  mäste  fröken  Ruden- 
schöld, dä  hennes  förmögenhetsvillkor  ej  tilläto  henne  att  lemna 
sin  plats  säsom  hoffröken,  sä  mycket  som  möjligt  undvika  att 
sammanträffa  med  den  öfriga  kretsen  af  förnäma  damer.  För 
dem  hade  hon  föga  sympatier.  »De  ville»,  heter  det  i  M.  Ru- 
denschölds  otryckta  memoarer,  sspela  rolen  af  hjältinnor,  utan 
att  hvarken  hafva  en  utpräglad  ståndpunkt  eller  en  bestämd 
hållning.  Huru  föga  förstodo  de  att  hysa  denna  ädla  och  varm- 
hjärtade hängifvenhet,  denna  själfuppoffring,  detta  mod,  som  ut- 
märkte de  franska  qvinnorna  under  revolutionen!  De  få  damer, 
hvilkas  män  voro  arresterade,  aktade  sig  noga  för  att  dela  de- 
ras fängelse.  De  mottogo  hemma  hos  sig  talrika  sällskap.  Det 
hade  blifvit  modernt  att  tillbringa  aftnarna  hos  dem.  Men  er- 
bjöds dem  en  titel  eller  en  pension,  sä  förstodo  de  att  försona 
sina    äsigter    med    sina    intressen,    och    sade  aldrig  nej   .  .  .  Sä 


*)  Oförsonligast  föreföll  prinsessan  Sofia  Albertina,  och  Armfelt  berät- 
tar CVt)  ^tt  han  funnit  sig  föranlåten  att  säga  henne  sanningen  '"un  pcu  de 
ma  maniere";  fuljden  hade  varit  "tärar  och  vaporer".  Enligt  fröken  Riiden- 
schölds  uppgift  (i  hennes  otryckta  memoarer)  förbjöd  prinsessan  därefter  för 
en  tid  Armfelt  tillträde  till  sitt  hof.  Något  längre  fram  (lygo"»  gör  Armfelt 
i  bref  till  sin  hustru  följande  reflexioner  öfver  prinsessans  uppförande:  "(Juc 
serait  donc  Sofia  Albertina  avcc  toute  sa  graisse,  si  son  frére  ne  serait  plus 
roi  de  Suéde,  mais  vasalle  de  Russie?  .  .  .  Cette  pauvre  sotte  fait,  par  haino 
contre  un  frére,  ce  qu'elle  ne  devait  jamais  faire  pour  son  propre,  honneur,  ni 
son  intérét.  Je  désire  la  paix  extérieure  et  intérieure.  Je  veux  y  contrihuer, 
en  donnant  ma  vi.-  et  mon  sang,  niais  que  diable  dcviendrons  nous,  si  on 
continue  a  clabauder  et  a  aigrir  Ics  esprits!"  —  Under  dessa  förhållanden 
var  det  icke  underligt,  om  konungens  vänner  med  ett  vjsst  misstroende  följile 
den  hemlighetsfulla  resa,  som  prins  Kredrik  under  lånadt  namn  företog  till 
Vestcrgötland  under  sommaren  1789,  helst  som  ryktet  förtäljde  att  han  sam- 
lade de  missnöjda  "par  pelotons".  (Se  Gustaf  Ill:s  bref  s.  63  noten.)  Än- 
<lamålet  med  resan  var  ej  politiskt  —  det  gällde  inköpet  af  en  landtegeiidom; 
och  någon  fråga  att  försäkra  sig  om  hans  person,  såsom  hertiginnan  af  Sö- 
dermanland berättar  i  sin  dagbok  (Juli  1787)  torde  väl  knappast  hafva  varit 
väckt  på  allvar. 


—  268  — 

gjorde  alla  damerna  vid  drottningens  hof,  hvilka  enstämmigt 
liade  beslutat  att  lemna  hofvet  —  grefvinnan  Löwenhjelm  ensam 
undantagen». 

Helt  annorlunda  var  stämningen  inom  de  borgerliga  kret- 
sarna. Uppriktigt  gladde  sig  Stockholms  befolkning  öfver  konung- 
ens framgångar  vid  Uttismalm  och  Högfors;  och  sdess  glädje», 
skrifver  Armfelt,  *)  »bildade  en  intagande  motsats  till  de  andra 
herrarnes  och  damernas  länga  ansigten».  De  därpä  följande 
motgångarna  gåfvo  dock,  enligt  Armfelts  ord,  snart  »les  crieurs 
et  crieuscs»  mod  att  äter  höja  sin  ton. 

Ingen  hade  emellertid  med  lifligare  intresse  än  Armfelt 
följt  fälttågets  gång  i  Finland,  ingen  kunde  uppriktigare  glädjas 
öfvcr  de  små  framgångar,  som  vunnos.  Konungen  försummade 
icke  att  lemna  honom  täta  underrättelser  om  krigets  tilldragel- 
ser, huru  föga  händelserika  de  voro.  Gustafs  lifliga  fantasi  och 
sangviniska  lynne  gåfvo  ofta  i  dessa  bref  åt  segrarna  större  be- 
tydelse, än  de  egde,  och  förledde  honom  stundom  att  underskatta 
nederlagen.  Armfelt  sparade  i  sina  svar  icke  på  entusiastiska 
loford  öfver  konungens  militäriska  bedrifter,  stundom  i  öfver- 
drifvet  smickrande  uttryck.  **)  Han  uppmanade  honom  att  ener- 
giskt upprätthålla  ordningen  i  arméen,  att  gå  anfallsvis  till  väga 
och  ej  fästa  för  mycket  afseende  vid  de  råd,  som  gåfvos  af  de 
gamla  generalerna  Meijerfelt  och  Plåten,  öfver  hvilkas  långsam- 
het konungen  ofta  i  sina  bref  beklagade  sig.  Krigskonseljer 
borde  hållas  så  sparsamt  som  möjligt;  de  vore,  säger  Armfelt, 
»i  högsta  grad  onyttiga,  för  att  icke  säga  farliga».  Man  ser  att 
minnena  frän  Helsingfors  och  Husula  året  förut  icke  bleknat 
hos  den  unge  rådgifvaren.  —  Med  full  rättvisa  kunde  han  i  ett 
af  sina  bref  uttrycka  sin  beundran  för  Gustafs  förmåga  att  ha- 
stigt vänja  sig  vid  krigets  mödor  och  snabbt  sätta  sig  in  i  hvad 
som  hörde  till  krigarens  yrke;  men  hofmannen  framträder  mer 
än  tillbörligt  i  hans  tillägg:  »Jag  har  tusentals  gånger  förut- 
sagt, att  det  endast  behöfdes  att  tillfälle  erbjöd  sig,  för  att  E. 
Maj:t  skulle  bli  en  fältherre,  och  att  konungen  af  Sverige  skulle 
göra  underverk,  när  han  en  gäng  ställde  sig  på  soldatens  stånd- 
punkt.» ***) 

*)  Till  konungen  "/,  1789. 
**)  lian  skrifver  t.  ex.  i  nyssnämnda  bref  efter  den  obetydliga  affären 
vill  II()gfors:  "Vous  faites  une  ouvcrture  de  cainp.agne  digne  du  grand  Fré- 
déric,  des  Turennc  et  des  Condé;  vous  rétablissez  r<»rdre,  vous  inspircz  h 
cette  armée  déja  sur  les  bords  du  précipicc,  un  auiour  pour  la  gloirc  et  un 
désir  de  vous  plairc",  o.  s.  v.  Konungen  kallar  i  sitt  svar  ('/,)  dcUa  bref  fur 
"la  plus  galante  et  la  plus  agréable  cjue  vous  ni'avez  écritc". 
*♦♦)  Armfelt  till  konungen   '"/,   1789. 


—  269  — 

Tyvärr  voro  storverken  under  fälttaget  lätt  räknade; 
och  efter  den  under  konungens  ögon  vunna  segern  vid  Uttis- 
nialm,  som  han  försummade  att  fullfölja,  föreföll,  oberäknadt 
den  nästan  oblodiga  träffningen  vid  Högfors,  nästan  intet 
af  betydenhet  vid  den  armé,  som  stod  under  konungens  eget 
befäl.  Han  stannade  en  hel  manad  vid  Kymmenegärd  under 
afvaktan  på  de  förstärkningar,  som  väntades  frän  Sverige,  och 
bevittnade  från  ett  berg  i  grannskapet  det  olyckliga  sjöslaget 
i  Svensksund,  h vilket  hans  otålighet  väsentligen  bidragit  att 
framkalla.  —  Ärofullare  var  pä  det  hela  det  fälttåg,  som  Ste- 
dingk  utkämpade  i  Savolax:  striderna  vid  Porosalmi  och  Park- 
kumäki  gjorde  all  heder  ät  de  svenska  vapnen. 

Stridsbullret  pä  andra  sidan  Bottenhafvet  kunde  emellertid 
hos  en  man  af  Ärmfelts  eldiga  lynne  icke  annat  än  väcka  lu- 
sten att  få  vara  med.  Otåligt  begärde  han  gång  pä  gång  att 
fa  komma  öfver  till  Finland  och  strida,  i  stället  för  att  nedtyn- 
gas af  administrativa  detaljer  och  bekymmer  öfver  mötande  svå- 
righeter. »Sedan  man  slåss  i  Finland,  har  jag  ingen  ro  här», 
skrifver  han  en  gång.  »Ni  slåss  såsom  Karl  XII  och  lemnar 
mig  här;  det  gör  mig  förtviflad.»  *)  —  Konungen  ansåg  honom 
dock  tills  vidare  omistlig  i  Stockholm  och  afböjde  pä  det  mest 
smickrande  sätt  hans  anhållan.  **) 


*)  Armfelt  till  konungen  'Ig  1789. 
**)  Se  konungens  bref  *^|,  1789,  s.  86.  Konungen  synes  hafva  häften 
viss  farhåga  för  Ärmfelts  deltagande  i  årets  finska  fälttåg.  Anledningen  därtill 
var,  egendomligt  nog,  en — spådom  af  den  bekanta  mamsell  Arfvidson.  llvcm 
skulle  hafva  trott,  att  dennas  mystiska  gestalt  skulle  framskymta  i  hrefväxlingen 
mellan  tveniie  män,  båda  på  höjden  af  sin  tids  bildning,  och  att  det  skulle 
vara  den  snillrikaste  och  mest  öfverlägsne  af  dem  båda.  som  fäst  afscendc 
vid  hennes  fantastiska  profetior!  Armfelt  synes  emellertid,  i  motsats  till  ko- 
nungen, hafva  fattat  saken  frän  den  skämtsamma  sidan;  i  allmänhet  var  my- 
stik och  vidskepelse  fullkomligt  främmande  för  hans  skaplynne.  Kort  efter 
konungens  afresa  —  besöket  hos  spåqvinnan  synes  hafva  egt  rum  omedelbart 
förut  —  skrifver  han:  "Notre  inquiétude  et  nos  consultations  chez  kaftegum- 
man  font  pleurer  et  rire".  Och  äfven  sedermera  besöktes  "kaffegumman", 
på  konungens  befallning,  dels  af  Armfelt  ensam,  dels  af  honom  i  sällskap 
med  Ruuth  och  Munck.  Med  en  viss  ironi  lofvar  han  en  gång,  att  sätta 
upp  ett  jirotokoll  öfver  hennes  ord  och  öfversända  det;  men  ursäktar  sig  att 
han  måste  försumma  henne  för  att  öfvervaka  truppernas  inskeppning.  En 
annan  gång  berättar  han  att  hon  förespått  allehanda  "bétises":  Fredrikshamns 
intagande,  ett  stort  slag  den  27  Juli,  kejsarens  af  Österrike  död  o.  s.  v.  — 
Konungen  skrifver  den  '*!,:  'Je  souhaite  bien  de  vous  voir,  mais  je  crains 
la  maudite  prophélie  que  vous  savez"  (anf.  st.  s.  90).  Ärmfelts  svar  (den  i 
Aug.)  är  kar.akteristiskt:  "ta  prophétie  n'est  rien.  Je  dois  bättre  les  Russes, 
c'est  prédit:  si  je  meurs,  la  gloire  et  les  services  rendus  h  ma  patrie  me 
rcstent.     Pourquoi    vivons    nous,    si   ce  n'est  pour  mourir,  ou  pour  l'honneur, 


I 


—    270   — 

Omsider,  mot  sommarens  slut,  slog  den  timma,  då  Armfclt 
kunde  hoppas  att  fä  sin  önskan  uppfylld.  Krigsrustningarna 
för  aret  voro  afslutade;  och  den  sista  truppsändningen,  hvilken 
stod  under  Amfelts  befäl,  var,  såsom  nämndt  är,  omsider  den  25 
Augusti  färdig  att  afgä  till  Finland.  Hans  förhoppningar  att  fä 
slåss  kommo  icke  pä  skam;  och  den  del,  som  han  tog  i  fälttå- 
gen i  Finland  1789  och  1790,  har  beredt  den  Armfeltska  briga- 
den ett  namn  i  Sveriees  krigshistoria. 


ou  pour  le  plaisir?     Mais    je  vivrai;    mon  coeur  m'assure  que  mon   maitre  et 
son  directeur  des   spectacles  arrangeront  eucore  quclquc   fete  ensemble." 


91 


VII. 

Ärmfelt  och  hans  brigad. 

(Sept.  1789— Juli  1790). 


agen  innan  den  Armfeltska  brigaden  afseglade  från  Sve- 
(3^^  rige,  hade  i  Finland  varit  en  af  de  mest  minnesvärda  un- 
der detta  års  gränskrig.  Den  24  Augusti  1789  hade  svenska 
skärgårdsflottan  vid  Svensksund  blifvit  i  grund  slagen  af  den 
ryska.  En  följd  däraf  blef,  att  den  svenska  armékär,  som  in- 
tagit ställningen  vid  Högfors,  måste  draga  sig  tillbaka  öfvcr 
gränsen.  Konungen,  som  länge  haft  sitt  högqvartcr  i  Kymmene- 
gård  i  närheten  af  Högfors,  uppslog  det  den  2  September  i  Lo- 
visa, den  närmaste  gränsstaden  pä  svenska  sidan.  —  Äfven  till 
sjös  medförde  nederlaget  vid  Svensksund  olycksbringande  följder. 
Den  ryska  flotta  förstärktes,  som  en  stor  del  af  sommaren  bc- 
herskat  Porkkala  udde  vester  om  Helsingfors,  till  stort  förfång 
för  tillförseln  till  denna  stad  och  till  den  svenska  armécn  vid 
gränsen.  Den  intog  en  hotande  ställning  mot  den  underlägsna 
svenska  eskader,  som  var  förlagd  vid  Barösund  i  Nyländska 
.skärgården,  ungefär  midt  emellan  Helsingfors  och  Hangö  udde, 
och  som  afsåg  att  hindra  en  fiendtlig  landstigning  pä  kusten 
samt  skydda  de  svenska  förråden  vid  Ingo. 

Detta  tilldrog  sig,  medan  Ärmfelt  och  hans  trupper  voro 
pä  öfverfarten  frän  Gefle  till  Finland.  Denna  färd  var  långvarig 
och  besvärlig.  Ihållande  motvind  och  storm  fördröjde  transpor- 
tens   ankomst    till    Hangö    udde    ända    till    den  9  September  *). 

*)  Till  sällskap  under  denna  resa  hade  Ärmfelt  skalden  Leopold,  som 
enligt   konungens  önskan  begaf  sig  till  hans  högqvarter  i  Lovisa,  för  att  där 


■ —  272  — 

Armfelt  mottogs  där  af  konungens  befallning  att  ofördröjligen 
begifva  sig  till  gränsen,  för  att  där  operera  pä  venstra  flygeln 
af  konungens  armé  *).  Han  satte  sina  trupper  i  marsch  mot 
Helsingfors,  sä  snart  de  med  sin  utrustning  hunnit  landsättas, 
hvilket  ytterligare  fördröjdes  genom  svära  stormar. 

Han  hade  själf  den  16  September  hunnit  till  Bemböle,  ett 
par  mil  frän  Helsingfors,  dä  han  upphanns  af  ett  ilbud  från 
den  tillfällige  befälhafvaren  för  svenska  eskadern  vid  Barösund, 
kaptenen  Sjöman.  Denne  underrättade,  att  ett  anfall  af  ryska 
flottan  vore  omedelbart  förestäende,  och  anhöll  enträget,  att 
förstärkning  till  det  fätaliga  manskapet  pä  de  svenska  fartygen 
mätte  afsändas  frän  Armfelts  brigad.  Följande  dag  träffade 
denne  amiralen  baron  Rayalin,  som  bekräftade  att  ett  anfall  vore 
att  förutse  och  som  själf  skyndade  till  Barösund.  Armfelt  vå- 
gade icke,  i  strid  mot  konungens  bestämda  order,  afbryta  bri- 
gadens marsch  mot  gränsen,  men  skyndade  att  underrätta  ko- 
nungen om  ställningen.  Det  befarade  anfallet  egde  rum  den 
18  September;  den  ryska  öfvermaktcn  tvang  de  svenska  galc- 
rerna  och  kanonsluparna  att  lemna  Barösund  och  draga  sig  un- 
dan till  angränsande  fjärdar.  Underrättelsen  härom  näddc  Arm- 
felt den  19;  han  hade  dä  emellertid  hunnit  till  Helsingfors  och 
var  beredd  att  fortsätta  färden  till  Borgå.  Han  erfor  då  äfven, 
att  man  befarade  en  rysk  landstigning  vid  Ingo  nära  Barösund, 
och  att  tanken  härpå  utbredt  en  allmän  förskräckelse  i  landet. 
Armfelt  skyndade  att  begära  konungens  förhåilningsorder,  in- 
seende vigten  af  att  skydda  kusten  och  de  svenska  förråden 
från  att  falla  i  fiendens  händer,  och  förklarade  sig  beredd  att 
återvända  till  Ingo  för  detta  ändamål.  Konungen  gaf  honom 
samma  dag  befallning  att  skyndsamt  återvända  och  hindra 
fiendens  landstigning;  och  den  20  var  Armfelt  äter  på  väg  vc- 
ster  ut.  Han  längtade  efter  ett  nappatag  med  ryssarna  och 
tvifladc  icke  på  att  han  skulle  lyckas  fördrifva  dem,  om  de 
försökte  en  landstigning,  Den  21  tog  Armfelt  sitt  högqvarter 
i  Ingo  kyrkby  **). 

arbeta  på  skådespelet  Orlen.  Skaldens  lynne  l.Hr  under  den  besvärliga  öfver- 
fartcii  icke  hafva  varit  det  bästa,  och  Armfelt  sl<yndade  aU  vid  första  lämp- 
liga tillfälle  landsätta  iionom,  för  att  landvägen  fortsätta  resan  till  konungen. 
Armfelt  skref  den  8  Scpt.  till  konungen:  »Mon  poiite  se  porte  bien ;  il  dc- 
barque  ä  Tvärminnc.  De  tout  mon  transport  c'cst  lui  (]ui  exige  une  atten- 
tion  non  iiiterrompue».  Se  vidare  uppsatsen  »Armfelt  och  Leopold»  i  Sam- 
laren  1 88 1,  s.  6. 

*)  Gust.  IIl:s  bref;  anf.  st.  s.   108. 
**)  Clust.    ni:s  och    Armfelts   brefväxling   uixlcr  dessa  dagar. 


—  VI  — 

Under  tiden  hade  ryssarnas  styrka  i  Rarösund  ökats  till 
21  större  och  mindre  farty^q^;  och  pä  Elgsö,  pä  södra  sidan  af 
Barösund,  anlade  fienden  ett  ansenligt  batteri,  hvarifrän  Nyländ- 
ska  kusten  hotades  och  förbindelsen  till  sjös  betydligt  försvara- 
des. Ankomsten  af  Armfelts  trupper  gjorde  dock  ett  hastigt 
slut  pä  fiendens  planer  att  gä  oftensivt  tillväga;  ett  par  skär- 
mytslingar  töreföUo  vid  deras  landstigningsförsök  i  närheten  af 
Ingo,  hvarvid  ryssarna  tillbakaslogos  af  mindre  svenska  fördel- 
ningar. 

Emellertid  var  den  Armfeltska  brigadens  belägenhet  icke 
utan  sina  vädor.  Den  utgjorde  visserligen  nära  4,000  man,  men 
måste  splittras  i  smärre  fördelningar  pä  en  läng  kuststräcka  för 
dess  skyddande.  Enda  utvägen  syntes  vara  att  genom  ett  ha- 
stigt och  oförmodadt  anfall  pä  den  ryska  ställningen  söka  göra 
slut  pä  detta  osäkra  tillstånd  *). 

Ett  sådant  utfördes  äfven  med  lika  mycken  tapperhet  som 
framgång.  Anfallet  borde  riktas  mot  det  ofvannämnda  ry.ska 
batteriet  pä  Elgsö,  hvilket  syntes  vara  ämnadt  till  en  hufvud- 
saklig  stödjepunkt  för  ryska  flottans  operationer.  Armfelt  beslöt 
att  söka  taga  det  genom  öfverrumpling,  sedan  han  gjort  sig 
förvissad  att  besättningen  icke  öfversteg  några  hundra  man. 
»Nödvändigt  var  det»,  skrifver  han  i  ett  enskildt  bref,  »att  köra 
ryssen  från  land,  ty  eljest  hade  vi  haft  att  befara  ständiga  för- 
sök pä  våra  magasiner  och  en  jämn  oro  pä  kusterna.  Hvad 
var  att  göra.f'  Väga  litet  för  att  vinna  mycket;  grunda  sitt  be- 
slut pä  möjligheter,  och  sedan  det  var  taget,  icke  tillbakahällas 
af  något  om  och  vien.  Det  brukas  ej  i  min  trupp,  ty  jag  har 
i  mitt  högqvarter  ingen  general,  knappt  någon  som  tror,  att  han 
på  50  år  kan  blifva  det.     Gifve  Gud,  det  vore  så  allestädes!» 

Det  sätt,  pä  hvilket  denna  djärfva  bragd  utfördes,  var  just 
i  Armfelts  något  äfventyrliga  stil.  Han  utsåg  ur  sin  brigad  500 
man  af  olika  regementen  (300  bohuslänningar,  lOO  vermlän- 
ningar  och  100  dalkarlar),  inskeppade  sig  med  dem  natten  mel- 
lan 29  och  30  September  på  den  svenska  eskaderns  fartyg  och 
landsteg  på  Elgsö  kort  efter  midnatt.  I  daggryningen  ankom 
han  till  den  fiendtliga  redutten  med  200  man  —  den  öfriga  styr- 
kan, som  gått  vilse  i  skogen,  hann  icke  fram  i  rattan  tid;  en 
annan  afdelning  hade  vid  en  förhuggning  vid  stranden  stött  på 
fienden    och   där  blifvit  uppehållen.     Han  beslöt  dock  att  genast 


*)  Armfelt  skrifver  till  sin  hustru  ^*/g:  »Ton  tjock.a  pojke  fera  le  Don 
Quichotte  avec  un  bataillon  de  200  draijons  pour  les  empécher  de  faire  une 
descente.     Mais  —  vogue  la  galére»! 

TtgnéTy  O.  il.   Armfelt.  18 


—  274   — 

anfalla  och  stormade  med  bajonetten  det  fiendtliga  batteriet. 
Själf  var  han  en  af  de  första,  som  där  inträngde.  Den  ryska 
besättningen,  som  utgjorde  440  man,  jagades  ur  förskansningen 
utför  berget,  dödades  och  tillfångatogs  eller  drunknade.  I  det 
ryska  batteriet  gjordes  byte  af  kanoner,  gevär  och  proviant. 
Striden  var  blodig:  det  var  en  strid  man  mot  man,  där  den 
personliga  tapperheten  hade  tilltälle  att  göra  sig  gällande.  Sven- 
skarna hade  intet  artilleri,  utan  vunno  sin  seger  med  bajonetten. 
»Officerarna  gingo  på  som  enfants  perdus»,  skrifver  Armfelt  till 
sin  hustru,  »och  soldaterna  följde  efter.  De  flesta  blessyrcr  äro 
värj-  och  bajonettstygn». 

Lifligt  har  Armfelt  i  ett  bref  till  Leopold  *)  beskrifvit  denna 
blodiga  träffning.  »Den  var  het»,  säger  han,  »kanske  hetare  an 
någon,  som  pä  flera  tider  förefallit  i  krigshistorien.  En  höjd, 
pä  hvilkens  spets  man  finner  en  förskansning  af  tvenne  förhugg- 
ningar, en  rad  spanska  ryttare,  en  vall  beklädd  med  åtta  grofva 
kanoner,  väl  palissaderad,  är  redan  fruktansvärd,  då  han  be- 
strykcr  alla  punkter  på  en  half  fjärdingsväg.  Jag  har  sagt,  att 
i  den  voro  300  man,  men  vet  nu  med  visshet,  genom  desertörer 
och  fångar  samt  specifikation,  att  där  voro  440 :  350  af  Molskois 
regemente  och  90  jägare.  En  flankerande  eld  af  tvenne  linie- 
skepp  betäckte  approchen  till  detta  lilla  Gibraltar;  —  och  detta 
oaktadt  stormas  det  af  200  svenska  soldater,  anförda  af  femton 
officerare,  som  sökte  och  visste  vägen  till  äran!  Skulle  man  ej 
tro,  att  det  var  hjältemodigt,  kanske  alltför  vägsamt?  —  Nej, 
dristigheten  af  företaget  var  grunden  till  vår  framgång;  och  när 
man  gjort  första  steget  mot  döden,  känner  man  aldrig  mer  fruk- 
tan för  en  förvandling,  man  tänker  ej  heller  på  ära  eller  ett 
stort  namn.  Ty,  om  man  tänker,  är  det  endast  på  de  detaljer, 
som  förefalla  kring  ens  person  eller  höra  till  den  plan,  man  förut 
gjort  sig».  —  Vid  Armfelts  sida  stridde  hjältemodigt  den  tappre 
Ernst  v.  Vegesack,  då  kapten  vid  Dalvargeringen,  som  sedan 
under  följande  årets  fälttåg  i  Savolax  blef  hans  trogne  vapen- 
broder. Det  berättas,  att  Vegesack,  då  hans  manskap  i  det  af- 
görande  ögonblicket  började  vika,  ställde  sig  i  vägen  för  sin 
trupp,  hotade  med  döden  enhvar  som  vågade  rygga,  och  med 
egen  hand  nedlade  två  soldater,  som  det  oaktadt  sökte  und- 
komma. Detta  gjorde  tillbörlig  verkan,  och  intet  kunde  sctlan 
hejda  de  stormaiule  dalkarlarna.  Andra  svenska  officerare  ut- 
miirkte    sig    vid  samma  tillfälle  för  oförvägen  tapperhet.     En  of- 


*)    "/,j   1789.     Leopold  hade  med  anledning  af  segern  lyckönskat  Arm- 
felt   i    ctl   poem.     Se    den   iiyssniinimla  uppsatsen  i   »Samlaren*    i8Si,  s.  6  o.  f. 


—  275  — 

ficcr  vid  Bohusläns  regemente,  löjtnant  Holmdorff,  rusade  fram 
mot  en  fiendtlig  kanon  i  samma  ögonblick,  som  skottet  skulle 
påtändas,  och  lyftade  kanonen  med  axeln  sä  högt,  att  skottet 
gick  öfver  hufvudet  pä  det  svenska  manskapet,  hvilket  i  samma 
ögonblick  inträngde  i  förskansningen. 

Förlusten  a  svenska  sidan  var  icke  obetydlig:  fyra  office- 
rare sårades  svårt;  manskapets  förlust  i  döda  och  sårade  upp- 
gick till  omkring  60  man.  Afvcn  Armfelt  fick  en  kontusion  öf- 
ver bröstet,  hvars  följder  under  hela  fälttåget  plågade  honom. 
A  ryska  sidan  var  manfallet  vida  större;  öfver  200  man  ned- 
gjordes  i  handgemänget,  och  Armfelt  själf  berättar  med  mycken 
förtörnelse,  att  hans  vildsinta  dalkarlar  föröfvat  onödig  grymhet, 
sedan  batteriet  var  taget.  De  anträffade  en  flyende  rysk  trupp, 
som  gömt  sig  i  skogen:  »dessa  tigrar  gäfvo  ingen  pardon,  utan 
höggo  dem  i  stycken  för  att  få  nöjet  att  plundra  dems  *). 

Ryssarnas  fördrifvande  från  Elgsö  blef  ett  afgörande  hinder 
för  deras  tillärnade  landstigning  på  Nyländska  kusten;  och  den 
svenske  befälhafvarens  tapperhet  hade  ingifvit  dem  aktning.  Då 
den  ryske  amiralen  Trevenen  efter  stridens  slut  skickade  en  par- 
lamentär  för  att  hemta  två  ryska  officerares  lik,  gaf  han  sitt 
erkännande  åt  Armfelts  tapperhet  genom  att  förklara,  att  han 
skulle  önska  freden,  om  icke  för  annat,  så  för  att  dä  få  göra 
bekantskap  med  en  så  djärf  krigare.  Landstigningsförsöken 
upphörde:  »Den  fruktan,  ryssarna  nu  hafva  för  att  sätta  foten  i 
land»,  skrifver  Armfelt  några  dagar  senare,  »är  löjlig»  **). 

Elgsö  förblef  i  svenskarnas  händer,  och  befästningen  där- 
städes   förstärktes;    ett    nytt  svenskt  batteri  anlades  vid  inloppet 


*)  Se  vidare  om  affären  vid  Elgsö  v.  Schantz,  Historia  öfver  kriget 
1788 — 90  I;  203  o.  f.,  Mankell,  anf.  st.  s.  440,  441,  samt  Montgomery,  Bio- 
grafi öfver  Vegesack  s.  8  o.  f.  (1827). 

*■•')  Armfelts  framgåug  vid  Elgsö  väckte  hans  vänners  och  i  främsta 
rummet  hans  makas  lifiiga  glädje  och  stolthet.  Han  skrifver  i  sitt  svar  på 
hennes  lyckönskan  ("/,(,):  »Du  är  således,  min  kära  Pumpa,  mycket  belåten 
med  din  tjocka  pojkes  framgång!  Jag  är  det  också,  därföre  att  denna  kupp 
har  befriat  mig  från  deras  landstigningsförsök».  Konungen  gaf  honom  varma 
loford  för  denna  bedrift,  som  han  fann  »belle,  hardie,  brillante  et  heureuse*; 
men  förmanade  honom  därjämte  att  iakttaga  större  försigtighet  för  sin  egen 
person,  och  erinrade  om  den  spådom,  som  länge  hållit  honom  i  fruktan  för 
Armfelts  öde.  (Se  ofvan,  s.  269;  Gust.  ni:s  bref,  sid.  113).  —  Äfven  ko- 
nungens och  Armfelts  fiender  i  Stockholm  erkände  den  sistnämndes  tapperhet 
vid  ifrågavarande  tillfälle,  men  förringade  vigten  af  träffningen.  Det  berät- 
tades därjän\te,  utan  all  grund,  alt  Armfelt  på  grund  af  fiendens  eld  måst 
ånyo  lemna  det  eröfradc  batteriet,  och  alt  de  i  Stockholm  så  fruktade  och 
förhatade  dalkarlarna  vid  detta  tillfälle  tagit  till  llykten  vid  första  kanon- 
skottet (hertiginnans   af  Södermanland  dagbok,  Okt.  1789). 


—    2/6    — 

till  Ingo,  och  förberedelser  gjordes  för  anläggande  af  ett  mörsar- 
batteri  pä  Jakobs  Ramsö,  midt  emot  Elgsö  på  andra  sidan  om 
Barösund.  Ryssarna  fortforo  dock  att  nägon  tid  kryssa  i  far- 
vattnen och  hälla  sundet  besatt,  och  Armfelt  fann,  att  han  och 
fienden  voro  »conime  Arlequin  et  Scapin  ä  nous  braver  de  loin»  *). 
Ankomsten  af  några  svenska  kanonslupar,  länge  uppehållna  af 
storm  och  motvind,  i  fcirening  med  försvarsanstalterna  till  lands, 
gjorde  den  24  Oktober  slut  pä  den  ryska  blockaden  af  Barösund ; 
och  Finlands  sydvestra  kust  hade  äter  fri  sjöförbindelse,  sedan 
äfvcn  den  ryska  hufvudstyrkan  kort  därpå  lemnat  Porkkala.  — 
Medan  den  ryska  flottan  ännu  innehade  Porkkala,  hade  det  lyc- 
kats Armfelt  att  utan  strid  undan  de  ryska  kanonerna  rädda 
ett  danskt  fartyg,  som  var  lastadt  med  proviant  för  svensk  räk- 
ning och  som  haft  det  missödet  att  sätta  på  grund  utanför 
nämnda  udde.  Han  skickade  en  pärla mcntär  till  den  ryska  eska- 
derns chef  och  anhöll,  att  det  svenska  manskap,  som  han  ärnade 
utsända  till  detta  neutrala  fartygs  bistånd,  icke  mätte  ofredas. 
Detta  beviljades;  fartyget  blef  loss  och  inlopp  till  Helsingfors 
med  proviant  **). 

Under  tiden  hade  alla  krigsrörelser  hvilat  vid  gränsen. 
Konungen  hade  från  Lovisa  gjort  en  resa  inåt  Savolax  under 
senare  delen  af  Oktober,  för  att  lära  känna  den  krigstcater  i 
detta  landskap,  hvarest  han  ärnade  låta  följande  årets  fälttåg 
taga  sin  början.  Efter  sin  återkomst  tog  konungen  sitt  hög- 
qvarter  i  Borgå.  Armfelt  begaf  sig,  efter  väl  uträttadt  värf  vid 
Ingo,  honom  till  mötes. 

Fråga  var,  att  Armfelts  brigad  redan  nu  pä  senhösten 
skulle  förläggas  till  södra  Savolax,  mellan  S:t  Michel  och  Go- 
rengo.  I  den  plan  för  det  kommande  fälttåget,  som  blifvit  fram- 
lagd af  majoren  vid  Savolax  regemente  Jägerhorn,  och  som  i 
nägon  män  kom  att  följas,  ingick  nämligen  att,  sä  vidt  möjligt 
vore,  låta  anfallet  börja  under  vintern ;  och  Armfelt  med  sin  fördel- 
ning var  utsedd  att  från  Savolax  göra  första  inbrottet  i  fiendens 
land,  i  förening  med  generalmajor  Stedingk,  som  med  den  egentliga 
Savolaxbrigaden  var  förlagd  längre  norrut.  —  Dessa  förslag 
funno  till  en  början  en  afgjord  motståndare  i  Armfelt.  Man 
misstänkte  att  de,  så  vidt  det  rörde  honom  själf,  hade  sin  grund 
i  »hofkabaltjr»,  och  förmodade  skämtsamt,  att  han  i  Savolax 
skulle  komma  att  »plocka  tallkottar  i  stället  för  lagrar».  I  lan 
träffade  konungen  i  Borgå  och  fann  honom  synnerligen  benägen 


*)  Armfelt   till  »in  hustru   "/m   '789- 
**)  Armfelts  rapport  till   konungen   '"/,q    1789. 


—  277  — 

för  att  själf  qvarstanna  i  Finland  och  under  vintern  fortsatta 
fälttaget,  oaktadt  klimatets  svårigheter  och  de  sjukdomar,  som 
redan  börjat  härja  sä  väl  i  Armfelts  brigad,  som  ibland  de  andra 
trupperna. 

Att  konungen  till  en  början  med  så  mycken  ifver  omfat- 
tade detta  förslag,  synes  till  ej  oväsentlig  del  hafva  haft  sin 
grund  i  hans  motvilja  mot  att  återvända  till  Stockholm.  Han 
gjorde  själf  ingen  hemlighet  däraf,  att  han  i  krigets  mödor  och 
bedrifter  sökte  ersättning  för  det  angenäma  umgängeslif  inom 
sitt  hof,  hvarpå  han  satte  sä  högt  värde,  men  som  genom 
statskuppen  1789  syntes  för  alltid  vara  upplöst.  »Sedan  riks- 
dagen befinner  jag  mig  ä  couteau  tiré  med  hela  min  societet», 
skrifver  han;  och  dä  han  icke  längre  kunde  hoppas  pä  att  njuta 
af  ett  lif  med  nöje  och  trefnad^  sä  ville  han  sträfva  att  slefva 
med  ära  i  historien»  *).  Skämtsamt  yttrade  Armfelt  i  ett  bref 
till  sin  hustru  från  denna  tid  om  denna  konungens  motvilja  för 
att  återvända  hem:  »Han  är  rädd  att  qvinnfolken  i  Sverige  göra 
som    qvinnfolken  i  Paris  och  gä  pä  honom    med  fälld  bajonett». 

Armfelts  inflytande  vållade  emellertid,  att  vid  de  öfverlägg- 
ningar,  som  höllos  i  Borgå  de  första  dagarna  i  November,  pla- 
nerna till  ett  fortsatt  vintertälttåg  i  egentlig  mening  uppgafvos. 
I  stället  skulle  det  börja  så  mycket  tidigare  på  våren  **).  Ännu 
var  det  dock  oafgjordt,  om  Armfelt  själf  skulle  fä  komma  till- 
baka till  Sverige  öfver  vintern:  om  Savolaxbrigadens  chef  Ste- 
dingk  önskade  aflosning,  så  skulle  Armfelt  i  hans  ställe  taga 
befälet ;  i  annat  fall  skulle  han  fä  för  någon  kortare  tid  återvända 
till  Stockholm***).  Det  senare  inträffade:  Armfelts  brigad  gick 
för  någon  tid  i  vintcrqvarter  på  Nyländska  kusten  och  anför- 
troddes under  Armfelts  frånvaro  åt  generalmajoren  baron  Kling- 
spors  befäl.  Anstalter  vidtogos  för  att  hålla  tru[)pen  marsch- 
färdig  till  Savolax  redan  i  Februari  manad  följande  året,  dä 
fälttåget  tidigt  pä  våren  frän  denna  sida  skulle  öppnas. 


*)  Gustaf  III  till  N.  Gyldenstolpe  "/,,  17S9;  citat  i  Ehrenslröms  An- 
teckningar I:  231. 

**)  Arinfolt  till  sin  hustru  ^/,,:  »Hier  au  conseil  de  guerre  j'ai  gagné 
la  bataille  contre  tous  les  projots  pour  unc  canipagne  dMiiver». 

***)  »Det  säges,  att  hela  Stedingks  brigad  begärt  afsked:  de  äro  ra- 
sande på  lionom  och  vilja  ej  tjena  under  hans  l)ef.äl.  Det  kan  ej  begiipas, 
huru  en  s.å  doux  och  höflig  människa  kunnat  göra  sig  sS.  liatad;  men  finnen 
har  och  har  alla  tider  haft  krusiga  hufvuden»  —  skrifver  Armfelt  till  sin 
hustru  2"/,5   1789. 


—  278  — 

Vintermånaderna  December  1789 — Mars  1790,  som  Arm- 
felt  jämte  konungen  tillbragte  i  Stockholm,  gingo  icke  sysslolöst 
förbi.  Med  ifver  arbetades  pä  krigsrustningarna.  Armfelt  gjorde 
fortfarande  tjenst  säsom  krigsminister,  under  titel  af  general- 
adjutant. Genom  honom  gingo  alla  anstalter  för  landtruppernas 
utrustning  under  det  stundande  fälttaget  i  Finland;  Ruuth,  Munck 
och  Anckarsvärd,  »krigsberedningenss-  hufvudmän,  deltogo  äfvcn 
nu  i  öfverläggningarna  med  konungen  i  dessa  ämnen.  —  Munck 
afsändes  dock  snart,  i  December  1789,  till  Karlskrona  för  att 
där  vid  sidan  af  Toll  verka  för  återbringande  af  ordning  i  det 
förfallna  amiralitetet. 

Det  är  från  denna  tid,  kort  efter  konungens  hemkomst, 
som  samtida  antecknare  bevarat  minnet  af  ett  stormigt  uppträde 
mellan  Armfelt  och  Gustaf  III,  hvilket  synts  bebåda  gunstling- 
ens blifvande  fall.  De  olika  versionerna  af  denna  »cause  celebre» 
inom  hofkretsarna  äro  upplysande  exempel  på  dylika  berättel- 
sers otillförlitlighet. 

En  samtida  brefskrifvare  från  Stockholm,  lagmannen  baron 
G.  Reuterholm,  visste  att  berätta,  att  tvisten  frän  början  gällt 
svårigheten  att  anskaffa  penningar  för  krigets  fortsättande,  hvar- 
vid  Munck  och  Ruuth  yttrat  sig  med  skärpa  mot  konungen ; 
Armfelt  hade  i  sammanhang  med  frågan  om  krigets  fortsättande 
talat  till  förmån  för  de  pä  Fredrikshof  fängslade  officerare,  som 
deltagit  i  stämplingarna  1788,  h varvid  konungen  vredgad  utbru- 
stit: »De  och  ni  äro  struntar  allihop».  —  »Det  skall  tusan  dj-r 
vara»,  svarade  Munck  *). 

Mindre  »drastisk»  i  sina  detaljer,  men  något  trovärdigare 
förefaller  hertiginnans  af  Södermanland  anteckning  om  samma 
sak.  Öfverläggningen  gällde  nästa  års  fälttag  och  blef  stormig. 
»Dä  konungen  icke  ville  taga  skäl  och  ingen  är  i  stånd  att  styra 
hans  sinne,  stötte  han  sig  med  alla  dessa  herrar  .  .  .  Man  vet 
att  dispyten  var  liflig  och  att  Munck  gick  ut  i  raseri.  Ruuth 
är  för  slug  för  att  vilja  riskera  att  stöta  sig  med  konungen,  .  .  . 
men  det  är  icke  pä  samma  sätt  med  Armfelt,  som  gick  sin  väg 
ursinnig  och  under  nier  än  fjorton  dagar  var  på  spänd  fot  mcti 
konungen»  **).  —  Afven  Schröderheim  berättar  i  ett  cnskildt 
bref,  att  ett  stormigt  uppträde  egt  rum,  hvarvid  konungen  »farit 
ut  ganska  strängtj"  mot  de  nämnda  rådgifvarna,  »afkliidt  tiem 
all  merit,  sagt  dem,  att  de  skulle  fä  vända  till  det  smuts,  hvar- 
ifrån    de    vore  komna,  och  försäkrat  dem,  att  de  ej  skulle  styra 


•)  Crusciistuliic,  Karl  XIII  ocli   Hedvig  Cli.irlotl.i  s.  243. 
**)  Hedvig  Ciiarlutlas  dagbok.  December   17S9. 


-   279  — 

honom,  hvaraf  de  ville  göra  parad»;  och  det  var  kanske  icke 
utan  tillfredsställelse,  som  Schröderheim  tillade:  »med  Armfelt 
blir  det  aldrig  som  det  varit;  kom  viil  ihäg  att  jag  sagt  det». 
Och  ännu  i  ett  följande  bref  uttalar  han  i  förtroende  den  äsigt, 
att  »baron  Armfelt  sjunger  pä  sista  versen»  *). 

Men  Schröderheim  och  andra^  som  väntat  att  fä  se  Arm- 
felts  sol  gä  ned,  misstogo  sig.  En  annan  antecknare,  som  nog- 
grannare och  efter  konungens  egna  uppgifter  redogjort  för  denna 
tvist,  fick  äfven  hans  uppdrag  att  mäkla  fred  med  den  uppre- 
tade gunstlingen.  Anledningen  till  ordväxlingen  var  konungens 
och  iVrmfelts  olika  äsigt  om  lämpligheten  att  utnämna  Anckar- 
svärd  till  chef  för  skärgårdsflottan,  något  som  Armfelt  lifligt 
yrkade,  men  som  bestriddes  af  konungen,  emedan  han,  under 
erkännande  af  Anckarsvärds  administrativa  duglighet,  tviflade 
pä  hans  krigiska  mod.  Armfelt  yrkade  dock  upprepade  gånger 
härpå,  men  fick  bestämdt  afslag.  Han  framkom  det  oaktatlt 
slutligen  med  förslaget  i  konseljen.  Konungen  afbröt  förargad 
öfverläggningen;  och  Armfelt  gick  sin  väg  i  vredesmod  samt 
upphörde  att  visa  sig  vid  hofvet,  under  föregifvande  af  illamå- 
ende. För  att  nu  blidka  den  vredgade  Achilles,  vidtalade  ko- 
nungen, alltid  redo  att  godtgöra  sina  öfverilningar,  sekreteraren 
i  kabinettet  J.  A.  Ehrenström,  som  under  årets  fälttåg  varit 
konungen  följaktig  i  Finland  och  vunnit  hans  förtroende  och 
hvars  Öden  sedermera  blefvo  nära  förenade  med  Armfelts,  att 
söka  ställa  saken  till  rätta.  Uppdraget  var  af  grannlaga  art, 
men  mötte  inga  synnerliga  svårigheter.  Ehrenström  berättar, 
huru  han  vid  sitt  besök  hos  Armfelt  i  hans  rum  på  slottet  — 
»de  voro  öppna  och  tomma»,  säger  han,  »ty  lycksökarna  hade 
känt  lukten  af  någon  disgråce  och  således  dragit  sig  tillbaka»  — 
funnit  honom  »civilt  klädd  i  kulört  Irack,  brokig  väst,  strumpor 
och  skor»,  en  drägt,  som,  enligt  hvad  han  anmärkte,  föga  an- 
stod »en  tjenstgörande  generaladjutant  under  brinnande  krig». 
Armfelt  började  beklaga  sig  öfver  konungens  orättvisa  och  talade 
om    sin    önskan    att   fä  draga  sig  undan  hofvct  och  statstjensten 


*)  Till  yrefve  C.  Ekeblad  Vi  i  '*/2  >790  (se  Schruilerheim,  Skrifter,  304, 
306;  jfr  äfven  s.  105).  Äfven  Hochschild  i  sina  anteckningar  (II:  317,  liand- 
^krift  i  Ups.  bibi.),  berättar  viillyfligl  om  detta  uppträde  och  anför  konungens 
strafftal  till  hvar  och  en  särskildt.  Till  Armfelt  skulle  han  liafva  yttr;it: 
i-Min  käre  Armfelt!  Så  länge  du  blott  var  sysselsatt  ined  mina  ncijcn,  var 
du  älskaiisvärd;  men  du  vill  äfven  inblanda  dig  i  regeringen,  du  vill  visa 
Kuropa,  att  du  leder  mig  efter  ditt  tycke.  Intet  annat  har  förmått  dig  att 
sätta  Tollen  uti  den  i  Karlskrona  förordnade  kommissionen;  men  jag  däremot 
vill  visa  att  du  bedragit  dig,  och  att  jag  regerar  själf».  (Jfr  äfven  Anckar- 
svärd,  aaf.  st.  s.  131). 


—  28o  — 

o.  s.  v.;  men  då  Ehrenström  omtalat  ändamålet  med  sitt  besök 
och  föreställt  honom  faran  af  oenighet  i  dessa  kritiska  tider, 
^svalnade»  snart  Armfelts  hetta:  han  motsatte  sig^  icke  den  di- 
plomatiske underhandlarens  slutförklaring,  att  denne  ärnade  svara 
konungen,  att  »Herr  Baron  innan  kort  är  äter  frisk  och  återta- 
ger sin  tjenstgöring».  *) 

Några  dagar  efter  denna  missämja  var  allting  äter  pä  den 
gamla  foten.  Armfelt  var  åter  framfor  alla  andra  konungens 
förtrogne  i  stora  som  i  små  saker;  deras  ännu  bevarade  bref- 
växling  visar,  huru  biljetter  —  ofta  i  vigtiga  ämnen  —  växlades, 
då  tillfällen  till  muntliga  samtal  uteblifvit;  och  det  synes  nästan 
som  om  hertiginnan  af  Södermanland  haft  rätt,  då  hon,  med  af- 
seende  på  denna  tillfälliga  spänning,  antecknat  att  Armfelts  in- 
flytande efter  dylika  små  tvister  tycktes  snarare  vara  i  tillr 
tagande.  —  Såsom  ett  bidrag  till  kännedomen  om  de  båda  vän- 
nernas inbördes  förhållande  och  skaplynne,  har  denna  anekdot, 
som  på  så  mångfaldigt  sätt  sysselsatt  samtida  antecknare,  kunnat 
förtjena  här  anföras,  ehuru  den  visserligen  i  och  för  sig  icke 
varit  af  större  vigt.**) 

Genom  Schröderheims  bref  till  Ekeblad  ***)  äro  åtskilliga  in- 
teriörer frän  konung  Gustafs  hvardagslif  vid  denna  tid  bevarade, 
som  tjena  både  att  förklara  hans  motvilja  för  att  återvända  till 
Stockholm  från  Finland  och  att  visa,  att  hans  hjärta  icke  var 
oberördt  vid  följderna  af  den  statskonst,  vid  hvilken  han  ansett 
sig  böra  döfva  sina  personliga  tycken.  Så  berättelsen  om  ko- 
nungens vemodiga  utbrott  af  saknad  af  sina  gamla  vänner  efter  en 
glad  middag,  som  några  af  hotkretsen,  bland  dem  Armfelt,  gif- 
vit  honom.  Så  äfven  anekdoten  om  grefvinnan  Jeanna  Lantings- 
hausens,  f.  Stockenström,  förvisning  frän  hofvet  genom  polismä- 
staren. En  biljett  från  konungen  till  Armfelt  upplyser,  att  fråga 
förut    varit   att  låta  formliLjen  utvisa  grefvinnan  Lantingshauscn 


*)  Ehrenström,  Anteckningar  I:  s.   2^7  o.  f. 

**)  Frågan  om  befälet  öfver  skärgårdsflottan  föraiilecMe  ännu  en  gång 
under  denna  vinter  en  tvist  mellan  konungen  och  Armfelt,  vid  hvilken  den 
förstnämnde,  enligt  dennes  ord,  hade  "une  bonne  dose  dMiumeur",  och  Arm- 
felt "une  encore  plus  copieuse".  Enligt  en  not  af  Armfelt  till  det  brcf 
frän  konungen,  i  hvilket  dessa  ord  förekommo,  hade  Armfelt  sökt  ofvertala 
konungen  att  själf  i  det  stundande  fälttåget  taga  bef.iLt  öfver  skärg.årdsllot- 
lan.  Körningen  invände  sin  okunnighet  i  sjömansyrket;  en  ordväxling  u]i[)- 
slod,  hvarunder  Armfelt,  enligt  sina  egna  ord,  "oublia  par  zéle  le  respect 
qui  convient,  en  (juittant  avec  luuneur  le  conseil".  Konungen  ullryckte  i 
den  anförda  biljetten  pa  det  älskvärdaste  sätt  sin  önskan  att  tvisten  mutte 
vara  glömd,  och  Armfelt  har  därvid  antecknat:  "Le  Coeur  de  Gustaf  III 
s'est  bien  peint  dans  ce  billet".     Se  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s    I2i. 

'")  .Se  .Schrödcrheim,  anf.  st.  s.  301   o.   f. 


—    28l    — 

frän  en  assemblé  pä  Börsen,  därföre  att  hon  brustit  i  den  vörd- 
nad, hon  vore  konungen  skyldig.  Men  Armfelt  afradtie  denna 
åtgärd:  :5konungen^  sade  han,  >skulle  af  en  Megära  göra  en 
martyr  och  pä  visst  sätt  skada  sin  egen  värdighet».  *)  Her- 
tiginnan af  Södermanland  lade  sig  vidlyftigt  ut  för  sin  väninna, 
den  onådiga  grefvinnan,  men  förgäfves.  I  ett  längt  och  tillrätta- 
visande bref  till  sin  svägerska  redogjorde  konungen  för  sin  ställ- 
ning till  frågan;  och  saken  hade  sin  gång.  Grefvinnan  Lan- 
tingshausen  ansågs  såsom  en  martyr;  och  de  som  i  Gustafs  åt- 
gärder 1789  sett  despotens  hänsynslöshet,  styrktes  ännu  mera  i 
sin  uppfattning.  **)  Men  för  framtiden  iakttogo  den  förnäma 
världens  damer  mera  försigtighet  i  sina  utlätelser;  och  denna 
konungens  åtgärd,  som  för  en  man  med  hans  ridderliga  artig- 
het mot  damerna  måste  hafva  varit  högst  motbjudande,  forblef 
ensam  i  sitt  slag. 

Vi  hafva  sett,  att  Armfelt  denna  gäng  sökte  afvända  en 
förhastad  åtgärd  af  konungen  till  förmän  för  en  medlem  af  den 
krets,  i  hvilken  icke  han  själf  mindre  lastades  än  hans  monark. 
En  annan  gång  erhöll  han  ett  uppdrag  af  liknande  slag.  hvilket 
knappast  torde  hafva  varit  honom  mera  behagligt.  Bland  de 
officerare,  som  under  kriget  tagit  afsked  på  grund  af  politiskt 
missnöje,  var  kavaljeren  hos  prinsessan  Sofia  Albertina,  grefve 
Gustaf  Stenbock,  en  slägting  på  längt  häll  till  Armfelts  hustru. 
Afskedet  ur  krigstjensten  vägrades  icke;  men  det  medförde  en 
tillrättavisning  af  skarpaste  art.  I  ett  bref  till  Armfelt,  dat.  den 
3  December  1789,  befallde  konungen  honom  att  genom  sin  svär- 
moder,  grefvinnan  De  la  Gardie,  som  var  öfverhofmästarinna 
hos  prinsessan  Sofia  Albertina,  underrätta  grefve  Stenbock,  att 
han  icke  längre  inom  konungens  och  drottningens  hof  komme 
att  betraktas  såsom  tillhörande  prinsessans  uppvaktning,  samt 
att  han  icke  längre  borde  synas  vid  hofvet.  Hertiginnan  af 
Södermanland,  som  i  sin  dagbok  antecknat  denna  tilldragelse 
och  i  afskrift  bevarat  konungens  bref  till  Armfelt,  ***)  ansåg  att 


*)  Gust.  III:s  bref,  anf.  st.  5.  119,  not.  Armfelt  varnade  henne  dock 
vid  Börs-assembléen,  men  fick  ett  trotsigt  svar.  (Se  Nordins  dagbok,  anf.  st. 
s.  42)  ^ 

'*)  Det  ansågs,  att  konungen  ytterligare  velat  hämna?  pä  samma  gref- 
vinna  genom  en  figur  i  komedien  "Födelsedagen",  som  uppfördes  vid  firandet 
af  freden  med  Ryssland.     Se  Adlerbeth,  anf.  st.  s.  220. 

*")  Originalet  saknas  bland  konungens  bref  i  .-Vnnfclts  p.ippcr.  Dol  liar 
1  å  denna  grund  ej  kommit  att  intlyta  i  den  tryckta  samlingen  af  dessa  bref, 
men  torde  få  här  in  extenso  meddelas  efter  hertiginnans  af  Suilermanland 
afskrift,  helst  som  det  i  och  för  sig  är  ett  aktstycke,  som  icke  saknar  in- 
tresse.    Det  lyder  som  följer: 


—    2«2    — 

detta  steg  ä  konungens  sida  mera  vore  riktadt  mot  hans  miss- 
nöjda syster  Sofia  Albertina,  än  mot  hennes  kavaljer.  Hertig- 
innan anmärker  —  och  anmärkningen  hedrar  hennes  förstånd, 
hvilket  var  mindre  förvilladt  af  partiandan  än  hennes  omgifnings 
—  att  5>de  officerare,  som  tagit  afsked,  i  själfva  verket  haft  orätt, 
och  att  deras  uppförande  icke  kunde  ursäktas.^ 

* 

Konungen  sökte  sin  tröst  mellan  hvilostunderna  i  en  an- 
strängd verksamhet.  Ej  blott  förberedelserna  till  det  stundande 
finska  fälttåget  upptogo  hans  tid.  I  ännu  högre  grad  syssel- 
sattes han  af  de  diplomatiska  underhandlingarna  för  vinnande  af 
understöd  i  kriget  mot  Ryssland,  hvars  slut  under  denna  vinter 
syntes  mera  aflägset  än  någonsin.  *)  Armfclt  var  den  som  nu 
framför  alla  andra  erhöll  del  af  konungens  afsigter  äfven  i  den 
yttre  politiken,  och  han  fortsatte  de  underhandlingar  med  Preus- 
sens och  Englands  sändebud,  hvilka  under  konungens  vistelse  i 
Finland  varit  honom  anförtrodda.  Ingen  af  dessa  makter  före- 
föll benägen  att  pä  allvar  uppträda  till  Sveriges  förmån:  deras 
ändamål  syntes  vara  att  genom  obestämda  förhoppningar  söka  för- 
må Sverige  att  fortsätta  kriget.  Konungen  uppgaf  dock  ej  hop- 
pet att  vinna  dessa  bundsförvandter;  men  äfven  utan  deras  hjälp 
ville  han  fortsätta  kriget.  Han  uppställde,  enligt  sina  ord  till 
Armfclt,**)  såsom  grundsats:  nngcn  fred;  ty»,  tillägger  han, 
»skulle  jag  också  förlora  min  tron,  så  gör  jag  icke  fred,  förrän 
jag  antingen  är  segrare  eller  besegrad;  och  hittills  är  jag  ingen- 
dera». 

En  hemlig  underhandling  af  annat  slag  än  de  diplomatiska, 
men  som  i  ännu  högre  grad  än  tlessa  fordrade  försigtighet  oc\\ 
tystlåtenhet,  anförtroddes  tidigt  på  våren  1790  åt  Armfclt,  kort 
före  hans  afresa  till  arméen  i  h^inland.  Den  utgör  en  episod  i 
dennes    politiska    lif,    som  icke    bör    med  tystnad  förbigås,  huru 


Comme  je  ne  puis  sans  peinc  voir  ciiruiic  persoiine,  qui  portc  un  nom 
illustre  par  des  héros,  s'oublie  au  puiiit  de  (piitler  le  service,  au  moment 
que  riionncur  de  son  propre  nom  Tappelait  ä  marcher  contre  les  ennemis  de 
la  patric.  j.e  ne  vcux  pas  que  le  comte  Gustavc  Sienhock  jouisse  chez  moi, 
ni  chez  la  reine,  du  droit  des  tjcntilshomnics  dMionneur  des  princcsscs.  Cest 
l)ourquoi  vous  avertirez  votre  hcllc-mcre  de  le  préveiiir  (]u'il  s'al>sentc  dans 
tous   les  occasions.     Cc  3   Dec.   1789.  Guslave. 

linlitjt  en  senare  daghoksaiileckning  af  herUginnan  sökte  Armfclt  (i 
Augusii  1791)  utverka  uppliiifvandct  af  detta  fiirbud  for  grefve  Stcnl)ock  ati 
visa  sig   vi<i   hufvct,  men   konungen   forhlef  uljcvcklig. 

')  Se    Walircnherg,    Hidrag    till    liistorien    um  Gustaf  lll:s  sista  rege- 
ringsår, anf.  st.  s.  340,  Scliinkcl,  il:    108  ocii  Eliren  .ttiim.   Ant.   I:  235. 
**)  "/u   '78^1  anf.  st.  s.   119. 


-  283  — 

mänga  skäl  hans  konung  än  hade  att  dölja  den  för  samtidens 
blickar. 

Kändt  är,  att  konung  Gustaf  ända  sedan  sin  tronbcstigning 
haft  tankarna  riktade  pä  Norge;  möjligheten  af  detta  lanels 
lösryckande  frän  Danmark  syntes  vara  gifven  genom  det  miss- 
nöje med  den  danska  styrelsen,  som  tid  efter  annan  gaf  sig  där 
tillkänna.  Den  svenske  generalkonsuln  i  Kristiania  Martinau  hade 
särskildt  sin  uppmärksamhet  riktad  pä  alla  tecken  till  inre  oro- 
ligheter i  Norge  och  inberättade,  sin  instruktion  likmätigt,  flitigt 
till  konungen  hvad  han  därom  försporde.  I  slutet  af  17^9  och 
början  af  1790  hade  denne  svenske  agent  omtalat,  att  stämning- 
en i  Norge  voro  böjd  för  en  förening  med  Sverige,  samt  att 
förslaget  härom  vunnit  anhängare  bland  åtskilliga  af  landets 
framstående  män.  Därjämte  redogjorde  han  för  oroligheter,  som 
utbrutit  bland  järnverksarbetarne  i  Kongsberg  och  Röras  samt 
tillrådde,  att  från  svensk  sida  underhälla  jäsningen  mot  Dan- 
mark genom  utsända  emissarier.  *) 

Dessa  skildringar  voro  dels  oriktiga,  dels  öfverdrifna;  och 
hvarken  konungen  eller  Armfelt  torde  hafva  trott,  att  ögonblic- 
ket vore  inne  för  vinnande  af  det  åsyftade  ändamålet.  Så  skrif- 
ver  Armfelt  i  en  biljett  till  konungen:**)  »Frän  Köpenhamn  för- 
säkras, att  norrmännens  missnöje  där  är  ganska  bekant,  men  att 
vår  vanmakt  är  det  icke  mindre,  och  att  man  gör  narr  af  den 
själfständighet,  soiii  eftersträfvas  af  en  lös  skara  utan  ledare, 
utan  understöd  och  utan  medel  att  kunna  fortsätta  en  resning». 
Emellertid  kunde  saken  anses  vara  af  den  vigt,  att  däråt  borde 
egnas  särskild  uppmärksamhet,  under  det  att  likväl  den  största 
försigtighet  borde  iakttagas,  för  att  undvika  Sveriges  inbkunl- 
ning  i  ett  nytt  krig,  innan  freden  med  Ryssland  vore  vunnen. 
Inre  oroligheter  inom  den  danska  monarkien  kunde  däremot  icke 
annat  än  bidraga  till  trygghet  mot  ett  danskt  öfverfall  från  ve- 
ster,  hvarom  rykten  dä  och  dä  uppdöko. 

Ett  sådant  rykte  om  ett  tillärnadt  infall  af  danska  trupper 
från  Norge  omtalas  af  Armfelt  i  ett  annat  brcf  till  konungen 
från  denna  tid.  Han  berättar  där,  att  han  af  sina  kLUiskajxire 
från  olika  håll  hört  berättas,  att  de  norska  trupperna  redan  vore 
pä  väg  mot  Vermländska  gränsen,  och  att  Danmark  genom 
denna  demonstration  mot  Sverige  hade  för  afsigt  att  bidraga  till 
antagandet  af  Kysslands  vid  samma  tid  framställda  fredsförslag.***) 
Armfelt    betviflade    visserligen,    pä    goda    skäl,  dessa  uppgifters 

*)  Se  Nielsen,  auf.  st.  s.  224  u.  f. 
**)  Uen  21    Januari   1790. 
***)  Odaleradt  brcf,  i  början  af  Mars   1 790. 


—  284  — 

sannfärdightt  och  han  uttryckte  den  förmodan,  att  dessa  ryk- 
ten härledde  sig  från  de  norska  missnöjda.  Men  så  mycket  af- 
scende  fastades  dock  därvi(j,  att  föreskrifter  affärdades  med  ilbud 
rörande  gränsens  försvar.  Armfelt,  som  redan  inkigt  sä  stor 
förtjenst  om  Vermlands  försvar,  skyndade  efter.  Utskrifning  af 
trupper  för  det  stundande  finska  fälttåget  skulle  äfven  ega  rum 
i  Vermland.  Anledningar  af  rent  militärisk  beskaffenhet  sakna- 
des således  icke  för  den  tjenstgörande  general-adjutanten  för  ar- 
méen  att  begifva  sig  till  denna  gränsprovins. 

Därjämte  hade  han  det  hemliga  uppdraget  att,  genom  ett 
personligt  möte  med  några  af  ledarna  för  det  norska  själfstän- 
dighetspartiet,  göra  sig  underrättad  om  dettas  stämning  och  af- 
sigter.  Under  resan  erhöll  han  underrättelse  att  »en  okänd»  vän- 
tade honom  vid  Kola,  nära  norska  gränsen,  och  tvenne  andra 
norrmän  hos  en  viss  Juel,  en  norsk  flykting,  förut  »Zahlcasserer» 
för  Norge,  som  nu  var  bosatt  i  Vermland.  Denne  sistnämnde 
torde  hafva  varit  den  som  förberedt  detta  möte,  af  hvilket  de 
norska  själfständighetsmännen  synas  hafva  väntat  sig  vigtiga 
följder.  För  att  ytterligare  erhålla  underrättelser  om  förhållan- 
dena i  Norge  och  Danmark,  hade  den  bekante  politiske  äfven- 
tyraren  Ingman-Manderfeldt,  som  länge  vistats  i  Norge,  blifvit 
anmodad  att  från  Köpenhamn,  hvarest  han  nu  uppehöll  sig, 
begifva  sig  Armfelt  till  mötes  i  Karlstad. 

Utan  att  i  nämnda  stad  afvakta  hans  ankomst,  begaf  sig 
Armfelt  till  norska  gränsen,  hvarest  han  med  fyra  af  de  norska 
missnöjda  hade  en  öfverläggning,  för  hvilken  han  i  ett  bref  till 
konungen  den  1 1  Mars  lemnat  en  vidlyftig  redogörelse.  Han 
fann  snart,  att  de  fyra  norrmännen  ingalunda  vore  män  efter  hans 
sinne:  en  af  dem  fann  han  hafva  hufvudet  fullt  af  filosofiska  sofis- 
mer  och  entusiastiska  frihetsidéer,  en  annan  liknade  de  svenska 
»skrikhalsarna»,  en  tredje  tänkte  endast  pä  att  afskudda  det 
danska  oket;  endast  den  fjerde,  rådmannen  Moestue  frän  Kri- 
stiania, fann  han  »plus  adriot  et  plus  fin».  För  dem  alla  var 
det  naturligtvis  i  främsta  rummet  fråga  om  Norges  frigörelse 
frän  Danmark  och  om  erhållandet  af  en  fri  författning.  Metl  if- 
vcr  omfattade  norrmännen  tanken  på  att  England  och  Sverige 
i  förening  skulle  understödja  och  erkänna  Norges  själfständighet, 
och  tviflade  icke  på  att  allt  skulle  lyckas  genom  bistånd  af  en 
engelsk  flotta  och  vissa  förklaringar  ifrån  svensk  sida.  Armfelt 
erinrade  dem  under  samtalets  gång,  huru  de  österrikiska  Neder- 
län<k  rnas  nyss  timade  själfständighetskrig  i  detta  afseende  kunde 
tjtna  till  ett  varnande  exempel;  i  stället  för  ntt  förena  sig  mcil 
Holland    och  därigenom  förvärfva  en  bundsforvandt  till  sitt  för- 


I 


—  285  — 

svar,  hade  de  endast  tänkt  på  att  gifva  sig  en  ny  författning, 
och  detta  hade  blifvit  deras  olycka.  —  Med  afsecnde  pä  verk- 
ställigheten af  den  påtänkta  resningen  stannade  de  norska  frihets- 
männen vid  följande  plan:  missnöjet  bland  bergsverksarbetarna 
skulle  underblåsas;  i  trakten  af  Kristiania  och  Frcdrikshall  skulle 
däremot  »lugnet  införas  eller  effekteras»,  för  att  därigenom  in- 
söfva  danska  regeringen  i  säkerhet  och  förmå  den  att  i  fästning- 
arna behålla  de  norska  garnisonerna;  man  väntade  niimligen 
ankomsten  af  »die  Geworbene»,  värfvade  tyska  trupper.  På  en 
bestämd  dag  skulle  nu  fästningarnas  kommendanter  arresteras, 
trupperna  förmås  att  aflägga  ed  på  att  icke  längre  tjena  konung- 
en af  Danmark,  och  fästningsportarna  stängas.  —  Armfelt  gaf 
de  norska  frihetsmannen  hopp  att  vid  utförandet  af  denna  stats- 
kupp »få  låna  härifrån  tilltagsna  personer».  Ytterligare  besked 
rörande  utförbarhcten  af  dessa  planer  väntade  Armfelt  att  inom 
kort  få  i  Karlstad  genom  »en  af  dessa  figurer»,  som  skulle  in- 
ställa sig  där  hos  honom. 

Som  man  ser,  hade  Armfelt  iakttagit  en  väl  behöflig  för- 
sigtighet  i  denna  underhandling.  Icke  ens  den  förhoppning  om 
»tilltagsna»  svenskars  medverkan,  som  han  låtit  framskymta,  in- 
nebar någon  förbindelse  till  någon  som  helst  medverkan  af  sven- 
ska regeringen.  Hans  försigtighet  gillades  äfven  af  konnngen, 
som  emellertid  uttalade  sin  önskan,  att  alldeles  inga  svenskar 
inblandades  i  det  tilltänkta  statsstrecket.  »Framgången  är  oviss», 
skref  konungen,  »och  dylika  förslag  böra  vara  lyckligt  genomförda, 
för  att  man  skulle  kunna  tillstå  sig  hafva  varit  med  om  dem.»*) 

Armfelt  återvände  till  Karlstad,  vidtog  där  anstalter  för 
utrustandet  af  1,500  man,  hvilka  i  Maj  skulle  vara  färdiga  att 
afgå  till  Finland,  och  skref  till  konungen,  att  han  i  landsorten  fun- 
nit borgerskapet  och  bönderna  vara  helt  och  hållet  för  konungens 
sak.  I  Karlstad  sammanträffade  han  äfven,  efter  några  dagars 
väntan,  med  den  ofvannämnde  Manderfeldt,  hvars  förmåga  och 
kännedom  om  förhållandena  han  erkände,  men  som  han  dock 
icke  ansåg  sig  böra  inviga  i  de  missnöjdas  hemliga  planer 
eller  upplysa  om  hvad  han  själf  af  dem  erfarit.  I  stället  öfver- 
enskoms,  att  Manderfeldt  ä  sin  sida  för  konungens  räkning 
skulle  uppgöra  en  plan  för  vinnande  af  Norges  förening  med 
Sverige.  En  sådan  uppgjordes  äfven  och  öfversändes  till  ko- 
nungen, som  likväl,  öfvertygad  som  han  var,  att  Manderfeldt 
var  en  »fourbe  fourbissime»,  icke  fäste  afseende  därvid,  lika  litet 


')  Gust.   IILs  bref,  anf.  st.  s.   122;  jfr  Nielsen,  anf.  st.  259  o.  f. 


—  286  — 

som  vid  de  mänga  skrifvelser  från  Köpenhamn,  hvarmed    denne 
tvctydige  qvasi-diplomat   sökte  visa  sitt  nit  för  Sverige.  *) 

Afven  öfverläggningen  med  de  norska  missnöjda  blef  utan 
resultat.  Gustaf  III  insåg  vådorna  att  under  Sveriges  då  va- 
rande förhållanden  inlåta  sig  med  målsmännen  för  dessa  själf- 
ständighetssträfvanden ;  och  tanken  att  i  Norge  skapa  en  själf- 
ständig  stat  med  en  fri  författning  kunde  icke  tilltala  honom. 
Han  ansåg  önskvärdt  att  oroligheterna  ökades;  men  hvarje  res- 
ning borde  undvikas,  till  dess  man  i  lugn  kunde  se  händelserna 
utveckla  sig.  Det  voro  allt  hvad  som  behöfdes  för  att  hålla 
danskarna  i  oro.  **)  —  De  norska  revolutionsmännen  uppgåfvo 
emellertid  icke  genast  hoppet  om  svensk  hjälp  för  att  vinna  sina 
syften.  Till  Finland  anlände  i  Maj  1790,  under  brinnande  krig, 
en  af  deras  utskickade  med  underrättelse,  att  »frukten  vore  mo- 
gen», och  att  det  snart  skulle  bryta  löst.  Konungen  svarade 
undvikande,  att  han  skulle  gynna  deras  förehafvanden,  för  sä 
vidt  det  ankomme  på  honom,  så  vida  han  icke  därigenom  ådroge 
sig  ett  nytt  krig;  och  han  ansåg  att  ett  dylikt  däraf  nödvändigt 
borde  blifva  följden.  ***)  Den  norske  underhandlaren  skickades 
från  konungen  till  Armfelt  i  Savolax  för  att  erhålla  vidare  be- 
sked; men  fick  af  denne  det  rådet  att  förhålla  sig  stilla,  då  intet 
bistånd  från  svensk  sida  för  närvarande  vore  att  påräkna.  Arm- 
felt berättar  för  öfrigt,  att  han  vid  en  rekognoscering  mot  fien- 
den låtit  den  norske  emissarien,  som  han  beskrifver  såsom  »assez 
cntété  et  violent»,  medfölja;  och  då  denne  sett  en  liten  profbit 
af  kriget  på  nära  häll,  packade  han  sin  kappsäck  och  reste 
åstad,  sedan  han  flera  gånger  försäkrat  Armfelt,  att  denne  valt 
en  dålig  ställning  för  sina  trupper  —  allt  för  nära  fienden!»}-) 


*)  Äfven  Armfelt  var  af  samma  mening.  Han  skref  till  konungen  den 
'I4  1790:  "MandcrfeJrlt  veut  aller  vite,  comme  V.  M.  le  veria  par  ses  jirojets; 
mais  sans  nnire  ä  son  plan,  sans  lui  faire  jicrdrc  l'espoir  h  venir  a  son  bul, 
il  faut,  si  j'(iBe  dire  mon  avis,  éliider  la  iiuestion,  svinka  undan  och  draga 
ut  \i?\  liden,  mais  cmploycr  Ics  talens  et  le  crédit  de  rambiticux". 
")  Gustaf  lll:s  bref  till  Armfelt,  s.  124. 
"")  Gustaf  ni:s  bref  "1^,  "|,.  1790,  s.  13S  o.  f.  lian  tillägger  dock: 
"Si  celle-ci  (n.äml.  kriget  me<l  Ryssland)  était  linie  au  moment  de  l'évöne- 
mcnt,  je  ne  serais  pas  embarrassé ;  car  avec  toute  la  marchandisc  <rici  on 
poiirrait  faire  une  visite  aussi  imprévuc,  mais  plus  tiombrcuse  <]ue  la  dernierc, 
ä  mon  cher  bcau-frérc,  et  qui  déciderait  de  toutj  mais  ccla  n'est  pas  la  cas 
du   moment". 

t)  Armfelts  not  till  Gustaf  lll:s  bref  *|,  1790,  aaf.  st.  s.  135. 


—  28;  — 

Det  var  i  Savolax  pä  Saimcns  isar,  som  falttåt^ct  1790 
skulle  taga  sin  början.  Planen  härtill  var,  säsom  nänindt  är, 
redan  pä  hösten  fbregäcnde  är  uppgjord  af  majoren  vid  Savolax 
regemente  Göran  Jägerborn.  Han  var  en  af  finska  arméens 
utmärktaste  officerare,  som  i  Sveriges  tjenst  tillgodogjorde  den 
noggranna  kännedom  om  östra  Finlands  natur-  och  terrängför- 
hällanden,  han  under  Spengtportens  ledning  förvärfvat.  Genom 
sitt  välförhållande  under  finska  fälttaget  återupprättade  han  nam- 
nets heder,  som  lidit  genom  hans  aflägsne  slägtinges,  majoren 
Jan  Anders  Jägerhorns  landsförrädiska  stämplingar.  Hans  plan 
till  ett  infall  i  ryska  Finland  tidigt  pä  aret  1790  hade,  såsom  vi 
sett,  föranledt  lifliga  öfverläggningar  i  Borgå  pä  senhösten  1789; 
men  det  afgörande  beslutet  om  dess  utförande  fattades  icke  förr 
än  vid  nyåret  1790,  dä  Jägerhorn  vid  ett  besök  i  Stockholm 
erhöll  konungens  stadfästelse  pä  denna  plan.  *)  Den  afsäg  att, 
genom  begagnande  af  de  lättade  kommunikationer,  som  de  till- 
frusna sjöarna  erbjödo,  och  fiendens  förmenta  säkerhet  for  ett 
anfall  under  vintern,  pä  öfverrumplingens  väg  bemäktiga  sig  de 
punkter,  som  af  dem  höUos  besatta  vid  gränsen,  samt  om  lyc- 
kan vore  god,  fästningarna  Villmanstrand  och  Viborg,  hvilka, 
omgifna  af  isar  pä  alla  häll,  vore  lätt  tillgängliga.  Detta  inbrott 
borde  ske  i  Februari  eller  senast  i  Mars.  Innan  fienden  hunnit  samla 
sina  stridskrafter,  skulle  svenskarna  hafva  fattat  fast  fot  i  landet, 
och  svenska  flottan  skulle  tidigt  pä  våren  kunna  börja  sina  ope- 
rationer i  Finska  viken. 

En  hemlig  instruktion  utfärdades  den  17  Januari  1790  för 
Jägerhorn  att  skyndsamt  och  i  djupaste  hemlighet  vidtaga  alla 
nödiga  anstalter  till  detta  fälttåg.  »Lönliga  rykten»  borde  ut- 
spridas, för  att  afvända  fiendens  uppmärksamhet  frän  de  rust- 
ningar och  trupprörelser,  som  företogos.  Den  väsentligaste  af 
dessa  sistnämnda  var  den  i  Borgå  i  November  1789  sä  lifligt 
omtvistade  förflyttningen  af  den  Armfeltska  brigaden  den  länga 
vägen  frän  Nyländska  kusten  till  trakten  af  S:t  Michel  i  södra 
Savolax.  En  särskild  paragraf  i  instruktionen  innehöll  nu,  att 
Armfelts  brigad  vore  utsedd  att  göra  det  första  infallet  i  fien- 
dens land.     Konungen    ville    med  dessa  trupper  själf  öppna  tält- 


*)  Jägerhorn  öfverlemnade  den  i  Januari  1790  en  uppsats  kallad  "Re- 
flexioner öfver  1789  ärs  fälttåg'*  till  konungen,  som,  "då  han  kastade  ngonen 
på  rubriken  af  skriften,  nådigt  och  niildt  yttrade  sig:  Det  har  gått  med  njig 
som  med  Fredrik  II  i  l'reussen;  livar  gång  han  följde  sina  generalers  råd, 
fick  han  stryk".  (Jägerhorn,  Beskrifning  öfver  1788 — 90  års  campagiie  i  Sa- 
volax, handskr.  i  Kongl.  Krigsarkivet.) 


—   288  - 

tåget  och  önskade  att  genom  ilbud  genast  blifva  underrättad, 
när  allt  vore  färdigt  till  anfall. 

Jägerhorn  skyndade  tillbaka  till  Finland  och  öfverlade  med 
generalintendenten  Klingspor  om  truppernas  proviantering  samt 
med  Savolax-brigadens  chef,  generalmajor  Stedingk,  om  det 
stundande  infallet  pä  det  ryska  området.  *)  Den  Armfcltska 
brigaden  tågade  under  Februari  månad  mot  norr,  pa  afstånd 
frän  gränsen,  midt  igenom  landet,  f^r  att  ej  väcka  fiendens  upp- 
märksamhet. Rykten  utspredos  i  Finland,  att  ingenting  vore 
påtänkt  från  svenska  sidan  förr  än  fram  mot  sommaren,  och 
att  man  ärnade  att  väsentligen  förhålla  sig  defensivt.  Till  S:t 
Michel  afsändes  konungens  adjutant  Otto  Wrede,  för  att  på  nära 
häll  följa  dessa  krigsförberedelser.  Han  kunde  den  lo  Mars 
berätta,  att  magasinerna  hade  proviant  för  tre  månader  såväl 
för  Armfelts  som  för  Stedingks  brigad;  äfven  andra  förnöden- 
heter funnes  tillräckligt.  AUa  trupper  skulle,  enligt  samma  bref, 
finnas  samlade  kring  S:t  Michel  och  Kristina  omkring  den  24 
Mars.  **) 

Till  Jägerhorns  ursprungliga  plan  hörde  äfven,  att  brigad- 
chefen Armfelt,  »känd  för  sin  bravur  och  nit  för  sin  konung  och 
fädernesland,  älskad  af  dess  landsmän  och  underhafvande»,  med 
yttersta  skyndsamhet  skulle  begifva  sig  till  Savolax.  Armfelt 
själf  längtade  att  komma  ästad  så  fort  som  möjligt;  men  de 
politiska  underhandlingarna,  dels  i  Stockholm,  dels  i  Vcrmland 
lade  hinder  i  vägen;  och  äfven  konungens  afrcsa  fördröjdes  af 
samma  skäl.***) 


*)  Stedingk  synes  dock  icke  hafva  från  början  gillat  Jägerliorns  plan. 
(Se  hans  bref  till  konungen  '*|,j  1789,  '"i^  1790.,  Mém.  posthumes  I:  228, 
o.  f.)  Öfverhiifviul  synes  förhållandet  mellan  Stedingk  och  J.agerhorn  icke 
hafva  varit  det  bästa,  och  Stedingk  förblef  under  hela  1790  ars  fältt.^g  täm- 
ligen overksam,  hvilket  väl  till  n.ågon  dei  kan  tillskrifvas  den  J.agerhornska 
planen.  —  Jägerhorns  ofvan  anfcirda  berättelse  är  en  vigtig  källa  för  histo- 
rien om  delta  fälttag,  men  framhäller  nog  ensidigt  författarens  egen  andel  i 
dess  framgångar.  En  annan  handskrifven  skildring  af  kriget  detta  år,  som 
synes  vara  skrifven  under  intlytelse  från  Stedingk,  är  Ilenschens  "Mémoircs 
sur  la  campagne  de   1 790"  (i   Kongl.    Biblioteket j. 

**)  Jägerhorns  ofvannämnda  berättelse  (i  Krigsarkivet)  och  hans  bref 
till  konungen  '*|j  1790,  äfvensom  Wredcs  ofvannämnda  bref.  (Gust.  MSS., 
vol.  52)- 

***)  Armfelt  skrifvar  till  Jägerhorn  (Jägerhrs  papper,  i  Kgl.  Bibi.)  '1^ 
1788:  "Jag  är  färdig  och  längtar  att  komma  hädan.  Kungen  kan  ej  resa  sit 
hastigt  af  politiska  skäl,  men  hindrar  mig,  fattig  f — n  .  .  .  Hjälp  mig  hädan 
med  (Wredes)  kurir:  säg  att  dalkarlarna  ej  vilja  lyda  andra  än  den  chef,  de 
fått  .af  kungen,  att  utan  mig  de  mutincra,  etc,  och  laga  att  jag  f.ar  med 
fart  komma  till  Eder". 


—  289  — 

Frän  norska  gränsen  skyndade  Armfclt  emellertid,  sä  fort 
tillfället  medgaf,  öfver  till  Finland  och  var,  redan  innan  Mars 
månad  gått  till  ända,  pä  finsk  botten.  Ungefär  samtidigt  med 
honom  hade  konungen  anländt  till  Abo;  där  skildes  deras 
vägar.  Konungen  begaf  sig  till  Helsingfors,  Armfelt  öfver  Ta- 
vastehus  till  S:t  Michel  i  södra  Savolax,  för  att  där  öfvertaga 
befälet  öfver  sin  brigad.  Han  anlände  till  S:t  Michel  den  5 
April.  Han  fann  sina  trupper  samlade,  men  insåg,  efter  öfver- 
läggning  med  Jägerhorn,  att  det  redan  var  för  långt  lidet  pä 
våren  för  att  fullfölja  den  ursprungliga  planen  mot  Villman- 
strand;  och  han  skyndade  att  därom  underrätta  konungen.  *) 
Tillståndet  bland  de  trupper,  som  tillbragt  vintern  i  Savolax, 
sä  väl  bland  dem  som  skulle  förenas  med  Ärmfelts  brigad,  som 
de  som  tillhörde  den  egentliga  Savolaxbrigaden  under  Stedingk, 
ingaf  honom  allvarliga  bekymmer.  Han  fann  de  anstalter,  som 
af  krigskommissariatet  blifvit  gjorda  i  S:t  Michel,  »barbariska»: 
»bristande  sjukhus,  inga  madrasser,  inga  täcken,  otillräckliga 
medikamenter,  otjenlig  föda  och  brist  pä  underfältskärer  hade 
mördat  400  man  af  Jönköpings  regemente».  I  den,  rapport  till 
konungen,  hvarest  förekommer  denna  skildring  af  det  föga  krigs- 
dugliga skick,  hvari  han  funnit  sin  brigad,  anhåller  han  att  fä 
nedlägga  sitt  befäl,  om  ej  dessa  förhållanden  genom  anstalter 
frän  Helsingfors  snart  blefve  ändrade. 

Det  var  icke  sista  gången,  som  Armfelt  inior  konungen 
uttryckte  sitt  lifliga  missnöje  med  krigsförvaltningen  i  Finland, 
hvilken  synes  hafva  varit  ett  motstycke  till  anstalterna  aret  förut 
i  Karlskrona.  ^*)  Emellertid  var  Armfelt  ingalunda  fallen  for  att 


*)  D.  ^k  »790- 

**)  Jfr  Henil.  Haadl.  I:  262,  hvarest  uppgifves,  att  af  Jöaköpings  rege- 
mente, som  på  hösten  varit  fulltaligt,  i  April  månad  återstodo  föga  mer  än 
200  man  krigsdugliga;  på  sjukhusen  lågo  '"soldater  döda  2  ä  3  dagar  bland 
sina  sjuka  kamrater,  utan  att  detta  observerades,  hvarken  af  läkare  eller  be- 
fälet vid  sjukhusen''.  I  ett  bref  till  sin  hustru  C*'t^)  ger  Armfelt  på  följande 
sätt  luft  åt  sin  förtrytelse  öfver  den  försumlighet  och  oärlighet,  som  han  ansåg 
råda  inom  den  militära  förvaltningen.  "Det  är  obegripligt,  huru  man  be- 
handlar kronans  affärer,  huru  man  stjäler  och  plundrar  pengar,  under  föregif- 
vande  att  allt  är  i  ordning,  fastän  i  själfva  verket  allt  saknas  .  .  .  Hvad  jag 
bygger  upp  med  en  hand,  rifva  dessa  personer  ner  med  den  andra".  Det  var 
general  Klingspor,  den  från  1808 — 09  års  krig  så  olyckligt  ryktbare  '"fältmar- 
skalken", nu  arméens  tjentförrättande  generalintendent,  som  Armfclt  gjorde 
ansvarig  för  dessa  brister;  och  den  allmänna  meningen  delade  hans  åsigt  om 
de  underslef,  som  bedrefvos  vid  det  finska  krigskommissariatet.  Ärmfelts 
förhållande  till  Kling>|)  ir  förhlef  länge  spändt;  hertiginnan  af  Söderman- 
land berättar  i  sin  dagbok,  att  Armfelt  och  Klingspor  voro  "ennemis  jurés", 
och  att  Armfclt    inför  konungen  uttalat  deu  åsigt,   att  Klingspors  försvarsan- 

Tegnéf,  G-    il.   Artii/eit.  19 


—  290  — 

råda  till  overksamhet.  Om  ej  den  större,  på  fälttågets  gäng 
i  det  hela  inverkande  planen  kunde  utföras,  sä  erbjöd  sig  på 
närmare  häll  utsigt  att  kunna  väga  ett  företag  mot  fienden, 
hvilket  borde  lyckas. 

Den  icke  obetydliga  kyrkobyn  S:t  Michel,  kring  hvilken  den 
Armfeltska  styrkan  nu  var  samlad  och  hvarest  funnos  nödiga 
förråder  för  det  stundande  fälttåget,  är  belägen  vid  en  af  Sai- 
mens  otaliga  vikar.  Därifrån  löper  en  väg  i  sydostlig  riktning, 
som  vid  Kyrö  går  öfver  ryska  gränsen  och  öfver  öar,  dels  i 
Saimen,  dels  i  den  genom  smala  sund  därmed  sammanhängande 
sjön  Kuolimonvesi  fortsätter  i  sydost  till  Villmanstrand.  På  dessa 
öar,  Suomenniemi  och  Ratasalo,  samt  vid  Savitaipals  kyrkoby, 
söder  om  Kuolimonvesi  invid  landsvägen,  hade  en  rätt  ansen- 
lig rysk  styrka  fattat  posto  och  uppkastat  förskansningar,  för 
att  hindra  hvarje  försök  att  på  denna  väg  intränga  i  ryska  Fin- 
land. Det  vigtigaste  passet  utgjordes  af  sunden  vid  Pardakoski 
och  Kärnäkoski,  öfver  hvilka  landsvägen  från  Suomenniemi  till  Sa- 
vitaipal  ledde  på  tvenne  broar,  båda  på  östra  sidan  af  ön  Ra- 
tasalo.  Om  den  Armfeltska  brigaden  lyckades  därifrån  fördrifva 
ryssarna,  så  vore  att  förutse,  att  deras  postering  vid  Suomen- 
niemi, af  fruktan  att  blifva  innesluten,  skulle  skyndsamt  draga 
sig  tillbaka;  och  vägen  till  Savitaipal  vore  dä  öppen.  Mot 
denna  plats  borde  det  följande  anfallet  riktas:  kröntes  detta  med 
framgång,  så  kunde  man  hoppas  att  utan  synnerlig  svårighet 
bemäktiga  sig  de  ryska  magasinerna  i  det  söderut  belägna  Da- 
vidstad, och  under  framträngande  i  sydlig  riktning  kunna  ope- 
rera gemensamt  med  den  svenska  armé,  som  öfver  Kymmene- 
älf  skulle  inrycka  på  det  fiendtliga  området.  Sedermera  kunde 
rörelserna  kombineras  med  den  svenska  flottans  anfall  mot  den 
ryska  kuststräckan  vid  Finska  viken. 

Sådan  var  den  plan,  som  Armfelt  och  Jägerhorn  i  förening 
förelade-  konungen  vid  hans  ankomst  till  S:t  Michel  den  7  April. 
I  krigskonseljen  deltog  äfven  generalmajor  Stcdingk,  som  frän 
sin  fördelning  längre  mot  nordost  begifvit  sig  till  konungens 
möte.  Han  yrkade  ä  sin  sida  pä  att  få  hedern  att  med  sin 
brigad  börja  leken,  genom  ett  anfall  på  Puumala,  hvarest  han 
hoppades  kunna  slå  6,000  ryssar,  eröfra  50  kanoner,  magasiner 
o.  s.  v.  Konungen  var  icke  obenägen  att  lyssna  till  Stctlingks 
framställning;  men  det  beslöts  dock  att  först  göra  ett  försök 
mot  Parda-  och  Kärnäkoski.     Om  detta  lyckades,  så  skulle  Arm- 


stalter  i  Finland    väsentligen    vore    afsedda    att    rikta  lians  egen  kassa  (Sept. 
1790).     Klingspor  fortfor  dock  att  iitnjuta  konnngens  bevågenhet. 


—  291  — 

felt  med  2,000  man  förstärka  Stedingk  vid  hans  diversion  mot 
Puumala.  *)  Förslaget  att  anfalla  Puumala  kom  dock  icke  till  utfö- 
rande. Armfelt  behöfde,  oaktadt  de  framgångar  som  vunnos, 
sjalf  sina  trupper;  och  följden  blef  att  Stedingks  fördelning  för- 
blef  relativt  overksam  under  hela  fälttåget.  Pardakoski,  Kärnä- 
koski  och  Savitaipal  skulle  väsentligen  komma  att  utgöra  den 
föga  utsträckta  krigsteatern  inom  det  Savolaxska  området. 

Det  första  anfallet  riktades  sålunda  mot  den  ryska  ställ- 
ningen vid  Pardakoski  och  Kärnäkoski;  det  kröntes  med  framgång. 
Det  utfördes  under  Armfelts  befäl  och  under  konungens  egna 
ögon,  efter  en  plan,  som  i  sina  detaljer  blifvit  uppgjord  af  Jä- 
gerhorn.  De  i  närheten  af  S:t  Michel  förlagda  trupperna  sam- 
mandrogos  och  satte  sig  oförmärkt  i  rörelse  öfver  gränsen.  Till 
ön  Himalansaari  i  Saimen  ankom  konungen  med  hufvudstyrkan 
den  15  April  tidigt  på  morgonen;  och  från  denna  ö  företogs  nu 
öfver  Saimens  is  anfallet  mot  den  ryska  ställningen.  Konungen 
bivuakerade,  oaktadt  det  vinterliga  klimatet,  tvä  nätter  under 
bar  himmel.  Armfelt  hade  legat  sjuk  i  feber  ända  till  den  13 
April,  men  hade,  enligt  sina  egna  ord,  »nog  stark  konstitution 
för  att  kunna  vara  allestädes,  hvar  min  skyldighet  det  fordrade», 
och  framgången  verkade  "bättre  än  Salomons  (konungens  läkares) 
pulver».  **) 

Frän  Himalansaari  och  trakten  däromkring  tågade  den 
svenska  styrkan  i  tre  fördelningar:  avantgardet  under  Jägerhorn, 
hufvudkolonnen  under  Armfelt,  samt  eftertruppen  under  kapte- 
nen Reutercrona.  Den  förstnämnda  fördelningen,  utgörande  om- 
kring 750  man  med  fyra  kanoner,  färdades  på  slädar  öfver  isen, 
i  tvenne  rader,  6  man  i  hvarje  släda;  och  dä  det  långa  tåget 
mot  middagstiden  den  15  April  upptäcktes  af  de  ryska  kosack- 
förposterna,  och  dessa  i  sporrstreck  skyndade  till  Pardakoski, 
följdes  de  hack  i  häl  af  den  anfallande  styrkan.  Det  svenska 
avantgardet  ankom,  tillfölje  af  denna  kapplöpning  på  isen,  nästan 
samtidigt  med  de  ryska  förposterna  till  fiendens  läger. 

Öfverrumplingen  blef  fullständig.  Segern  afgjordes  genom 
angreppets  snabbhet  och  fiendens  öfverraskning.  Det  var  ma- 
joren v.  Vegesack,  Armfelts  vapenbroder  frän  stormningen  af 
Elgsö,  med  sina  oförvägna  dalkarlar,  som  härvid  isynnerhet  ut- 
märkte sig.  Från  Pardakoski  fördrefs  den  ryska  posteringen  re- 
dan vid    första  stormningen  och  drog  sig  tillbaka  mot  Kärnäko- 


*)  llerischcn,    Mom.    sur    la    campagnc  de  179».  Stedingk,   Méni.  pust- 
humes  I:  248  o,  f, 

•*)  Armfelts  själf biografi,  anf.  st.  II:  38. 


—  292  — 

ski,  utan  att  kunna  försvara  sina  kanoner  eller  hinna  tillgodo- 
göra sig  fördelen  af  sitt  fåltvcrk.  Äfven  frän  Kärnäkoski  för- 
drefvos  ryssarna  genom  Vegesack  och  Tawast,  Armfclts  forne 
reskamrat  till  Ryssland  1779,  numera  hans  brigadadjutant,  och 
flydde  öfver  isen  till  Savitaipal.  En  rysk  fördelning,  som  varit  för- 
lagd pä  ön  Kuivastensaari,  anfölls  af  major  Fahnehjelm  och  reti- 
rerade äfven  mot  Savitaipal.  Hufvudstyrkan  under  konungens 
och  Armfelts  befäl^,  som  tägade  till  fots,  kom  endast  till  en  min- 
dre del  att  deltaga  i  striden,  oaktadt  den,  såsom  det  heter  i  en 
samtida  berättelse,  »genom  den  mest  forcerade  marsch  sökte 
hinna  nog  tidigt  fram,  för  att  enligt  sin  brinnande  ähäga  dela 
lika  fara  och  ära  med  sina  raska  krigskamrater».*)  Framgången 
var  i  det  väsentligaste  afgjord  genom  det  åkande  avantgardets 
tapperhet,  innan  hufvudkolonnen  hann  fram.  En  ny  strid  upp- 
stod dock  mot  aftonen  kring  Kärnäkoski,  mellan  en  del  af  den 
svenska  hufvudstyrkan  och  den  frän  Kuivastensaari  flyktande 
ryska  fördelningen,  som  här  ånyo  samlat  sig.  Den  blef  likväl 
ej  långvarig,  och  fienden  retirerade  till  Savitaipal. 

Klockan  8  på  aftonen  var  allt  slut.  Armfelt  hade  för  af- 
sigt  att  framtränga  ända  till  Savitaipal  och  bemäktiga  sig  där- 
varande  magasiner;  men  sex  mils  marsch  pä  hal  is  och  en  lång- 
varig strid  hade  uttröttat  hans  trupper,  så  att  han  måste  nöja 
sig  med  den  redan  vunna  framgången.  Den  var  icke  utan  be- 
tydelse, Innehafvandet  af  passen  vid  Parda-  och  Kärnäkoski 
var  vigtigt,  ej  blott  såsom  utgångspunkt  för  kommande  rörelser, 
utan  äfven  som  skydd  mot  ett  infall  af  fienden  i  Savolax.  Rys- 
sarnas förlust  utgjordes  af  14  döda  och  39  fångar;  vigtigare 
var  det  byte,  som  utgjordes  af  två  kanoner,  den  ryska  krigs- 
kassan, utgörande  omkring  12,000  rubel,  en  mängd  mundering- 
ar och  vapen,  ammunitions-  och  trossvagnar,  en  silfverservis 
m.  m.,  för  att  icke  nämna  den  moraliska  vinsten  af  denna  fram- 
gång vid  fälttågets  öppnande.  Bland  bytet  var  äfven  en  betyd- 
lig mängd  bräder  frän  sågverken  vid  Pardakoski,  hvilka  kommo 
svenskarna  väl  till  pass  vid  uppbyggande  af  baracker.**)  Pardako- 
ski blef  under  de  närmaste  veckorna,  enligt  Armfelts  ord,  för- 
vandladt  till  »en  liten  stad  af  brädkojor,  där  lust  och  glädje  och 
vaksamhet  regera».  ***) 


*)  Gjörwell,  Allmänna  tidningar   1790.     Bihang  s.  239. 
•')   Affären  vid   Pardakoski  finnes  l)eskrifven   i   Armfclts  rapport  27  April 
1790  (i   Krigsarkivet  ocli   Gust.   MSS.,   vol.   52);  Gjörwell,   Allm.iinna  tidningar, 
anf.  st.;   von  Schantz,  Historia,   II:  II  o.  f.;  Mankeli,  anf.  st.  I:  4S3;  Jiigerhorns 
och  Henscliens  anförda   handskrifna  herättcl^cr. 

•")  Rapport  till  konungen  "/^  (Gust.   MSS  ,  vol.  52). 


—  :^93  — 

Sedan  ryssarna  lemnat  sin  ställning  vid  Parda-  och  Kärnä- 
koski,  följde  snart  och  utan  synncrli<3rt  motstånd  utrynniiandct  af 
Suomennienii.  Ett  missförstånd  af  den  befälhafvare,  major  Fah- 
nehjelm,  som  frän  Pardakoski  afsändts  mot  Suomennienii  natten 
till  den  i6:de,  fördröjde  emellertid  intagandet  af  denna  plats  och 
gaf  ryssarna  tillfälle  att  i  lugn  medföra  sina  förråder.  Den  i8 
April  besattes  dock  Suomennienii  af  svenskarna;  och  Armfelt 
tog  där  sitt  högqvartcr.  Därifrån  gjorde  han  dock  ständigt  re- 
sor, dels  till  S:t  Michel,  med  livars  förråd  det  var  nödvändigt 
att  underhålla  förbindelsen,  dels  till  den  nyvunna  ställningen  vid 
Parda-  och  Kärnäkoski. 

Konungen  lemnade  efter  denna  strid  Savolax  och  bcgaf 
sig  söderut,  för  att  leda  trupprörelserna  vid  Kymmene-älf.  Afven 
på  denna  krigsteater  utmärktes  fälttågets  början  af  en  framgång. 
Det  var  vid  Valkiala,  där  konungen  själf  förde  befälet  och  slog 
den  ryska  styrkan  under  Denisoff  samt  bemäktigade.  sig  dess 
magasiner.  Ofverrumplingen  af  Pardakoski  hade  bidragit  till  se- 
gern vid  Valkiala,  därigenom  att  fienden  måst  splittra  sina  kraf- 
ter: en  del  af  de  ryska  trupperna  hade  nämligen  skickats  till 
Savitaipal  för  att  hindra  Armfelts  vidare  framträngande.  P"ör 
att  hindra  ett  fiendtligt  inbrott  pä  det  finska  området  frän  Men- 
tyharju  och  underhålla  förbindelsen  med  den  svenska  armékå- 
ren vid  Valkiala,  lät  Armfelt  de  sista  dagarna  af  April  genom 
en  mindre  afdelning  under  fänrik  Charpentier  besätta  Valdola 
nära  gränsen.  Denne  fördref  den  därvarande  kosackafdelningen, 
och  Armfelt,  som  med  sin  hufvudstyrka  var  för  aflägsen  för  att 
kunna  understödja  denna  långt  framskjutna  förpost  af  sin  fördel- 
ning, hoppades  att  detta  skulle  ske  från  den  under  konungens 
befäl  stående  arme'en.  Genom  framgången  vid  Valkiala  öppna- 
des öfver  Valdola  en  förbindelse  mellan  Valkiala,  hvarest  ko- 
nungen qvarstod  under  en  vecka,  och  Pardakoski.  —  Afsig- 
ten  var  nu  att  göra  ett  kombineradt  anfall  på  Davidstad, 
hvarest  fienden  egde  betydliga  magasiner.  Detta  skulle  förbere- 
das antingen  genom  ett  gemensamt  anfall  af  konungens  och 
Armfelts  kårer  pä  Savitaipal,  eller  ock  skulle  den  förstnämnda 
rycka  mot  Davidstad,  och  Armfelt  pä  egen  hand  storma  Savi- 
taipal, hvars  besättning  han  antog  skulle  minskas  genom  nöd- 
vändigheten att  skydda  Davidstad.  Genom  en  låtsad  rörelse 
mot  Villmanstrand  sk-ulle  Armfelt  sedan  afleda  uppmärksamhe- 
ten från  sitt  tåg  mot  Davidstad,  där  han  skulle  Rirena  sig  med 
konungen.  *)     Redan  före  slaget  vid  Valkiala  hade  Armfelt  varit 


')  (Justaf  lll:.s  brcf,  anf.  st.  s.  131,  Armfelts  svar  '1^   1790. 


—  294  — 

beredd  att  ensam  göra  sitt  framryckande  söderut;  och  han  var 
nu  säker  att  lyckas.  »Bäde  befäl,  officerare  och  soldater  brinna 
af  samma  åhäga  att  räka  fienden,  som  gjorde  våra  förfäder  för 
ett  sekel  sedan  till  Europas  förundran»,  skrifver  han  från  Parda- 
koski  den  22  April  till  konungen.  — 

Men  utgången  rättvisade  icke  •  dessa  förhoppningar.  Rys- 
sarna gjorde  energiska  försök  att  hämnas  öfverrumplingen  vid 
Pardakoski  och  nederlaget  vid  Valkiala,  och  riktade  sitt  anfall 
så  väl  mot  Armfelts  och  Stedingks  fördelningar  i  Savolax,  som 
mot  Kymmene.  Det  lyckades  den  ryske  generalen  Numsen  att 
på  tvenne  ställen,  vid  Anjala  och  Hirvenkoski,  intränga  öfver 
Kymmene-elf  på  det  svenska  området;  och  den  nyss  intagna, 
icke  understödda  posten  vid  Valdola,  vigtig  för  förbindelsen 
mellan  de  båda  här-afdelningarna,  måste  den  8  Maj  åter  utrym- 
mas, hvarigenom  vägen  öfver  Mentyharju  till  Savolax  stod  fienden 
öppen,  och  Armfelts  kår  var  utsatt  för  faran  att  blifva  tagen  i 
ryggen  öfver  Kristina.  —  Under  hela  Maj  månad  fortsattes  stri- 
derna långs  åt  Kymmene-älf  med  skiftande  vapenlycka.  A  sven- 
skarnas sida  fördes  befälet  af  generalerna  Plåten,  Pollet,  Haniil- 
ton  och  Pauli.  Först  vid  månadens  slut  hade  det  lyckats  att 
tillbakadrifva  fienden  från  det  svenska  området.  Men  kriget  till 
lands  hade,  från  att  vara  ett  anfalls-,  blifvit  ett  försvarskrig;  och 
redan  i  början  af  månaden  måste  man  uppgifva  tanken  på  sam- 
verkan med  trupperna  i  Savolax  för  anfall  mot  Davidstad  eller 
Villmanstrand.  Konung  Gustaf,  som  fann  att  han  måste  ofver- 
gifva  sin  ursprungliga  fälttågsplan,  satte  sin  förhoppning  pä  en 
anfallsrörelse  med  flottan  mot  Petersburg.  Han  beslöt  att  själf 
leda  kriget  till  sjös,  och  lemnade  sina  befälhafvare  vid  gränsen 
att  hvar  för  sig  strida  mot  fienden. 

Med  större  framgång  än  de  svenska  befälhafvarna  vid  Kym- 
mene-älf stridde  Stedingk  vid  Pirttimäki  den  5  Maj,  dä  han  ef- 
ter fyra  timmars  förbittrad  strid  tillbakaslog  ett  nattligt  ryskt 
öfverfall;  och  några  dagar  förut  den  Armfeltska  brigaden  vid 
Pardakoski  under  Jägerhorn. 

Denna  sistnämnda  strid  var  en  af  de  mest  betydande,  son^. 
tilldrog  sig  vid  den  under  Armfelts  befäl  stående  brigaden,  och 
var  kanske  den  mest  ärofulla  under  hela  årets  fälttag  till  lamis. 
Striden  var  afgjord,  innan  brigadbefälliafvaren  hann  fram  i  elden ; 
men  den  har  äfven  bidragit  att  kasta  glans  öfver  Armfelts  krigar 
namn,  och  kan  pä  denna  grund  förtjena  att  här  något  utförli- 
gare omnämnas. 

För  att  kunna  försvara  den  nyvunna  ställningen  vid  Parda- 
och    Kärnäkoski,    för    hvars  befästande  man  ifrigt  arbetat,  hade 


I 


—  295  — 

den  Armfeltska  brigaden  blifvit  förlagd  dels  på  den  lilla  ön  Ra- 
tasalo,  vid  hvars  östra  sida  de  nämnda  sunden  med  sina  bryg- 
gor voro  belägna,  dels  pä  ön  Kuivastensaari,  tlcls  i  Suomennic- 
mi,  beläget  halfannan  mil  frän  Pardakoski.  Brigadbefälhafvaren, 
hvilken  själf,  säsoni  nämndt  är,  hade  sitt  högqvarter  i  Suomen- 
niemi,  hade  anförtrott  befälet  i  Pardakoski,  den  vigtigaste  och 
därföre  mest  hotade  punkten,  ät  Göran  Jägerhorn,  numera  öf- 
verstelöjtnant;  och  vid  sin  sida  hade  denne  vaksamme  man  den 
tappre  major  v.  Vegesack.  Pä  ön  Kuivastensaari,  belägen  nord- 
ost om  ön  Ratasalo,  hade  major  Fahnehjelm  befälet.  Hela  den 
svenska  styrka,  som  kunde  påräknas  för  ställningens  försvar,  i 
händelse  af  en  öfverrumpling,  utgjorde  omkring   1,400  man. 

Ryssarna  hade  icke  glömt  nederlaget  pä  samma  plats  den 
15  April  och  ärnade  betala  med  samma  mynt.  Frän  flera  häll 
samlades  under  slutet  af  April  månad  ryska  trupper  till  det  när- 
belägna Savitaipal,  och  vid  månadens  slut  utgjorde  den  där  för- 
samlade ryska  styrkan,  enligt  uppgift,  ända  till  6,500  man,*) 
hvilkas  anfall  nu  riktades  mot  de  till  antalet  vida  underlägsna 
svenskarna  vid  Pardakoski  och  i  dess  grannskap.  Ställningen 
borde  återtagas,  liksom  den  förlorats,  genom  öfverrumpling;  och 
en  plan  uppgjordes  att  nattetid  från  tre  sidor  anfalla  ön  Rata- 
salo  och  de  under  Jägerhorns  befäl  stående  trupperna.  Den 
ryske  befälhafvaren,  general  Igelströhm,  hade  delat  sin  styrka  i 
tre  kolonner,  af  hvilka  den  första,  under  general  Bajkow,  skulle 
anfalla  Pardakoski  från  norr,  sedan  den,  skyddad  af  öarna  i 
Saimen,  på  isen  kringgått  hela  ställningen;  den  andra,  under 
generalerna  Anhalt  och  Suchtelen,  skulle  direkt  från  Savitaipal 
anfalla  Kärnäkoski  söder  ifrån;  tredje  kolonnen,  under  general 
Berchmann,  skulle  på  Kuolimonvesis  is  kringgå  ställningen  och 
landstiga  pä  öns  västra  sida,  vid  en  inskjutande  vik  af  nämnda 
sjö,  for  att  understödja  anfallen  från  norr  och  söder.  Samtidigt 
skulle  med  en  mindre  fördelning  en  demonstration  göras  mot 
Suomenniemi,  ft)r  att  hindra  den  svenske  öfvcrbefälhaf^varen  att 
med  sina  där  förlagda  trupper  skynda  till  Pardakoskis  undsätt- 
ning. —  Framgången  af  denna  plan  syntes  böra  vara  gifven; 
och  man  väntade  sig  i  Petersburg  sä  mycket  mera  af  anfallet, 
som  man  där  förmodade,  att  konung  Gustaf  ännu  befann  sig  vid 
den    Armfeltska    brigaden.")     Men    man    bedrog   sig,  tack  vare 


*)  Mankell,   anf.  st.   I:  460,  anser  denna  siffra  öfvcrdrifvon,  ocli   beräk- 
nar den  ryska  styrkan  hafva  varit   högst  4  å  5,000  man. 

'*)  Se  Chrapovitskijs  dagbok,  anf.  st.  s.  94. 


—  296  — 

den  svenske  befälhafvarens,  öfverstelöjtnant  Jägerhorns  vak- 
samhet.*) 

Redan  då  den  första  ryska  kolonnen,  tvä  timmar  efter 
midnatten  den  30  April,  framkom  till  Pardakoski,  fann  han  sven- 
skarna färdiga  att  möta  anfallet.  Fördubblade  fältvakter  och 
särskildt  utsända  patruller  hade  redan  vid  midnattstiden  genom 
sina  rapporter  gjort  allarm  i  lägret;  och  dä  striden  i  dagbräck- 
ningen började  mellan  general  BajkoAvs  fördelning  och  de  tvä 
bataljoner  vermlänningar,  som  med  två  kanoner  skulle  försvara 
ställningen  vid  Pardakoski,  visade  det  sig,  att  denna  ingalunda 
skulle  kunna  tagas  genom  öfverrumpling.  Ett  ryskt  stormnings- 
försök  afslogs,  och  fienden  måste  söka  skydd  pä  den  midt  emot 
Pardakoski  belägna  holmen  Kotkasaari,  hvarifrän  den  under  flera 
timmar  underhöll  artilleri-  och  jägareld  mot  de  svenska  trup- 
perna, hvilka  därunder  ledo  ej  obetydlig  manspillan.  En  gäng 
höllo  vermlänningarna  pä  att  vika,  men  hejdades  af  Jägerhorn, 
som  under  denna  strid  synes  hafva  varit  allestädes  närvarande. 
Förstärkning  till  svenskarna  vid  Pardakoski  anlände  under  ma- 
jor Gahn  från  Kuivastensaari.  Ryssarna  försökte  en  ny  storm- 
ning, men  mottogos  med  drufliagel;  deras  befälhafvare  general 
Bajkow  måste  svårt  särad  föras  ur  striden,  och  deras  återtåg 
mot  Savitaipal  började  klockan   5  på  morgonen. 

Anfallet  mot  Kärnäkoski,  under  prinsen  af  Anhalt  och 
Suchtelen,  började  något  senare  och  mottogs  icke  mindre  kraf- 
tigt. Här  var  det  förnämligast  dalkarlar  och  helsingar  under 
Vegesack,  som  manligen  stridde  mot  den  ryska  öfvermak- 
ten.  Ryssarnas  artilleri  dundrade  tvärt  öfver  sundet  mot  det 
svenska  fältverket  vid  bryggan  öfver  Kärnäkoski,  under  det  att 
öfvergången  skedde  öfver  Kuolimonvesis  is  frän  Savitaipal  längre 
söderut.  Fm  där  posterad  svensk  tältvakt  med  en  kanon  blcf 
tillbakadrifven,  och  kanonen  togs.  Vegesack  med  dalkarlarna, 
förstärkta  med  en  bataljon  af  Jönköpings  regemente,  framryckte 
nu  med  vanlig  oförskräckthet,  tillbakadref  fienden  pä  alla  punk- 
ter, återtog  den  svenska  kanonen  _  och  tvang  ryssarna  att  in- 
skränka sitt  anfall  till  artillerield.  Äfven  här  föll  den  tyske  bc- 
fälhafvaren,  prinsen  af  Anhalt,  dödligt  sårad,  och  efter  några 
timmars    kanonad    retirerade    äfven  denna  kolonn  till  Savitaipal. 


*)  Hvarken  Armfelt  i  Suomcnuiemi  eller  hans  förste  adjutant  Tawast, 
som  under  de  närmaste  dagarna  förut,  under  Jägerhorns  tillfälliga  fr.lnvaro, 
fört  befälet  i  Pardakoski,  synes  hafva  väntat  n.lgol  aitfall.  Ännu  dagen  furul 
skrcf  Armfelt  till  konungen:  "Vi  icfva  liär  i  fullkomligt  lugn;  jag  endast 
väntar  alt  l'ollcts  afdclning  rycker  något  närmare,  för  att  i  min  ordning 
kunna  anfalla  Savitaipal." 


—  297  — 

Ett  par  af  dess  kanoner  togos  under  reträtten  med  fälUl  bajo- 
nett af  svenskarna.     Bristen  pä  kavalleri  hindrade  förföljandet. 

Den  tredje  ryska  anfallskolonnen  under  Berchmann,  frän 
vester,  förblef  under  dessa  strider  tänilii;en  overksam.  Den  qvar- 
stod  på  isen  i  viken  midt  emot  Pardakoski  och  landsatte  endast 
tvä  kanoner,  hvilka  besköto  svenskarnas  ställning  vid  sistnänimla 
plats.  Sedan  anfallen  vid  Parda-  och  Kärnäkoski  blifvit  tilll)aka- 
slagna,  ryckte  majorerna  Gahn  och  Fahnehjelm  mot  Berchmanns 
fördelning:  da  ryssarna  hörde  de  framstormande  svenskarnas 
hurrarop,  retirerade  de.  Klockan  lo  på  förmiddagen  var  allt 
lugnt. 

Innan  underrättelsen  om  det  nattliga  anfallet  mot  Parda- 
koski hunnit  till  brigadchefens  högqvarter,  det  halfannan  mil 
därifrån  belägna  Suomenniemi,  hade  Armfelt  där  hört  kanon- 
dundret. Klockan  \'j  3  pä  morgonen  rapporterades  honom,  att 
fienden  syntes  på  isen  framför  Suomenniemi  och  att  skott  hör- 
des från  Ra tasalo- hållet.  Armfelt  red  genast  ned  på  isen  for  att 
rekognoscera :  han  insåg  att  ryssarnas  uppträdande  framför  Suo- 
menniemi endast  vore  en  demonstration;  och  anstalter  fogades 
genast  att  med  en  bataljon  vermlänningar  skyndsamt  tåga  Jäger- 
horn  till  undsättning,  medan  öfverstelöjtnant  Gripenberg  med  en 
bataljon  qvarlemnades  till  Suomenniemis  försvar.  Under  förbe- 
redelserna härtill  ankom  rapport  från  Ratasalo^  att  Jägerhorn 
blifvit  anfallen,  hvilket  ytterligare  påskyndade  uppbrottet  frän 
Suomenniemi.  I  hastig  marsch  ankom  Armfelt  med  sin  batal- 
jon till  Pardakoski  klockan  Va  9  pä  morgonen.  Striden  var  dä 
i  det  närmaste  afgjord,  och  han  hann  endast  att  gifva  befall- 
ning åt  en  bataljon  af  Jönköpings  regemente  att  förfölja  den  till- 
bakavikande  fienden. 

Förlusten  å  ömse  sidor  under  denna  strid  var  i  förhållande 
till  truppernas  antal  icke  obetydlig.  Svenskarna  förlorade  i  döda 
och  sårade  8  officerare  och  214  man;  en  officer  och  16  man  till- 
fängatogos.  *)  Ryssarnas  förlust  af  döda  på  sIaG;fältet  utgjordes 
af  194  man,  hvarjämtc  tvenne  generaler  dödligt  sårades;  91 
man  blefvo  svenskarnas  fångar.  De  sårade  ryssarnas  antal  upp- 
gick till  285  man.'*) 


*)  Enligt  Armfelts  rapport,  ^\^   1790  (Krigsark.).     Se  vidare    om  ilenna 
träfTning  Mankeli,  nyss  auf.  st.,  och  Jagerhorus  handskrifna  borätteiso. 

")  Enligt  den  ryska  officiella  berättelsen,  efter  Ilamburgcr  Corrcspon- 
de.itc:i.  anförd  i  Gjörwclls  Alini.  Tidn.  1790,  Hiliang,  s.  335  o.  f.  Nederlaget 
tillskrifves  där  svenskarnas  -.tora  öfverinakt.  Armfelts  hela  styrka  »ippgifvcs 
hafva  stigit  till  omkring  lo,ooo  man;  och  den  förstärkning,  som  anlände  fr.in 
Suomenniemi  —  vi  hafva    sett    att    den    utgjordes  af  en  bataljon    —   och  som 


—  298  — 

Armfelt  var  stolt  öfver  sina  truppers  hjältemodiga  försvar, 
och  skyndade  att  lemna  konungen  underrättelse  därom  i  en  bil- 
jett, hvari  han  yttrade,  att  man  i  denna  strid  gifvit  prof  af  en 
tapperhet,  som  öfvergått  Aes  plus  hauts  faits  héroiques»;  men 
pä  samma  gång  förklarade,  att  Kärnäkoskis  tappre  försvarare 
icke  behöft  hvarken  hans  eller  den  bataljons  hjälp,  med  hvilken 
han  skyndat  frän  Suomenniemi.  Konungen  lyckönskade  honom 
dock  såsom  brigadbefälhafvare  till  segern;  och  med  skäl  är  Arm- 
felts  minne  förenadt  äfven  med  denna  träffning,  som  bidrog  att 
göra  hans  brigad  till  en  af  arméens  mest  bemärkta  och  af  den 
allmänna  meningen  högst  uppburna  afdelningar  *). 


Besittningen  af  de  vigtiga  passen  var  afgjord  genom  de 
båda  segerrika  striderna  den  15  och  30  April.  Något  ytterli- 
gare anfall  försöktes  icke  af  ryssarna;  och  platsen  förblef  ända 
till  fälttågets  slut  i  svenska  händer.  Ännu  den  1 1  Juni  uttalade 
Armfelt    till    konungen   den  äsigt,  att  »posten  vid  Kärnäkoski  ej 


säges  hafva    afgjort  andra  ryska  kolonnens  nederlag  vid  Kärnäkoski,  uppgif- 
ves  hafva  bestått  af  2,000  man  (!). 

*)  Äran  af  framgången  tillhörde  utan  Ivifvel  i  främsta  rummet  Jäger- 
horns  vaksamhet  och  Vegesacks  tapperhet.  Den  officiella  rapport,  som  å 
Armfelts  vägnar  afgafs  den  5  Maj  och  som  infördes  i  «Allinänna  tidningar», 
var  författad  af  hans  förste  adjutant  Tawast,  som  varit  närvarande  under  stri- 
den och  i  sin  berättelse  därom  tillagt  sig  stor  heder.  »Som  min  förste  adju- 
tant*, låter  han  Armfelt  säga  i  denna  rapport,  »sökte  Tawast  alla  ställen, 
där  han  kunnat  gagna  så  väl  genom  sina  kunskaper  som  sitt  mannamod. 
Han  anförde,  uppmuntrade,  ulgaf  ordres,  allt  som  han  fann  nödvändigt  och 
deciderade  våra  vapens  öde  på  Kotkasaari-sidan».  Jägerliorn  har  i  sin  be- 
rättelse öfver  denna  affär  protesterat  mot  dessa  uppgifter,  och  bestämdt  på- 
stått, alt  Tawast  under  hela  tiden  ej  syntes  och  först  uppträdde,  då  tienden 
var  i  full  reträtt,  lian  tillägger,  »att  baron  Armfelts  godhet  och  legérelé 
att  ej  nogare  göra  sig  underrättad,  har  själf  sedan  haft  samma  vederniälen»  (f) 
—  Härpå  syfta  Armfelts  ord  i  hans  tryckta  själfbiograli  (H:  39),  om  personer, 
som  orättniätigt  »tillagt  sig  belöningar  för  deiuia  affär,  utan  att  ha  varit  med». 
Med  anledning  häraf  berättar  denna  själfbiogralis  utgifvare,  Georg  Adler- 
sparre,  som  själf  deltagit  i  fälttåget,  att  Armfelt,  då  han  efter  krigets  slut 
blifvit  upplyst  om  forhållandet,  såsom  en  »varm  älskare  af  sanning  och  rätt- 
visa, oförsonlig  hatarc  af  det  oförskämda  och  Kijliga  försöket  att  tillegna  sig 
en  annans  förtjenst,  befallt  alla  ofiicerare  af  Nerike  och  Vermlands  rege- 
mente, som  vi.stades  i  Stockliolm,  att  afgifva  en  gemensam,  af  dem  alla  un- 
dertecknad berättelse  om  rätta  förhållandet.  Denna  berättelse  innehöll,  att 
de  un<lcr  den  långvariga  och  blodiga  träffningcn  ej  hört  eller  sett  någon  an- 
nan befälhafvare  än  (1.  v.  majoren,  sedermera  generalen  Jägerhorn,  och  att 
den  man,  som  i  den  sedermera  kungjorda  rapporten  var  nämnd  såsom  an- 
förare, varit  för  dem  under  hela  striden  alldeles  os)'ulig». 


—  299  — 

bör  utan  en  liten  armé  kunna  intagas».  Han  ansåg,  och  som 
det  synes  med  rätta,  att  »fienderna  göra  mig  den  äran  att  vara 
rädda  för  mig»;  deras  styrka  vid  Savitaipal  minskades  äfven  till 
följd  af  trupprörelser  ät  andra  häll.  Svenskarna  och  ryssarna 
fbrblefvo  emellertid  vid  Kärnäkoski  och  Savitaipal  i  hvarandras 
grannskap  under  mer  än  en  manad,  utan  att  något  anmärknings- 
värdt  föreföll. 

Armfelt  tillbragte  dock  ingalunda  denna  tid  i  overksamhet. 
Målet  för  hans  önskningar  var  att  kunna  fördrifva  fienden  frän 
Savitaipal,  och  krigsrörelserna  längre  söderut  gjorde  det  ytter- 
ligare nödigt.  Men  förhållanden,  hvilka  hans  ifver  ej  kunde  be- 
segra, lade  hinder  i  vägen.  Den  sena  nordiska  våren  anlände 
omsider  äfven  till  dessa  trakter:  Saimen  och  Kuohmonvesi  af- 
kastade  sina  isbryggor  i  Maj,  och  det  blef  nödvändigt  att  hafva 
en  liten  flotta  af  kanonjollar  i  den  förstnämnda  sjön.  Ryska  far- 
tyg i  Saimen  kunde  eljest  afskära  förbindelsen  mellan  Armfelts 
brigad  och  svenska  gränsen  vid  S:t  Michel  samt  hindra  alla 
transporter  och  trupprörelser.  En  dylik  flottilj  hade  utlofvats 
frän  finska  krigsförvaltningen;  och  dess  uteblifvande  föranledde 
många  påminnelser  från  brigadchefen  i  hans  bref  till  konungen. 
Anskaffandet  af  kanonjollar  blef  i  dessa  bref  nästan  ett  »delenda 
Carthagos,  på  hvilket  stundom  yrkades  i  uppretade  ordalag  *). 
Ur  en  af  hans  rapporter  **)  låna  vi  följande,  dels  såsom  beteck- 
nande för  hans  stämning  och  fria  skrifsätt,  äfven  i  officiel  stil, 
dels  såsom  upplysande  den  belägenhet^  hvari  han  befann  sig  med 
sin  tappra  brigad. 

»Om  kanonjollarna  vore  färdiga  och  ej  med  vilja  ur  stånd 
satta  att  på  långliga  tider  blifva  det,  skulle  jag  göra  en  betyd- 
lig diversion  med  den  lilla  styrka  af  14-  a  1500  man  jag  cger 
under  gevär.  Men  nu  kan  jag  väl  en  front  attaquera  Savitaipal, 
där  2^000  man  retrancherat  sig,  men  detta  är  också  det  enda, 
hvartill  mina  operationer  bornera  sig.  Lyckas  det,  så  kan  lik- 
väl ej  posten  behållas,  ty  icke  mer  än  en  sida  är  säker;  lyckas 
det  ej,  så  blir  jag  satt  au  niveau  med  alla  andra,  som  fatt  stryk 
af  ryssarna.  Min  egenkärlek  eger  ej  rum,  då  fråga  är  om  E. 
Majits  tjenst;  således  skola  omöjligheter  ej  existera  hos  mig,  ty 
lydnad  är  bättre  än  offer.  —  Jag  skall  nu  åter  börja  samla  sä 
kallade  kanonhästar,  hvilka  olyckligtvis  ej  så  hastigt  kunna  ragla 


*)    »Je    suis    d'huineur»,    skrifver    han    t.  ex.    '"'j,  »de  donner  tous  vos 
ämbetsmän    et    tous    vos    généraux    au    diable».     Se  vidare  Armfelts  bref  den 

'..    Vs.    Vs.    "/s    1790. 

**)  Dat.  S;t  Michel  »''/j   1790  (Gust.  MSS.  vol.   52). 


—  300  - 

sig  fram  frän  S:t  Michel  till  Pardakoski  .  .  .  E.  Maj:t  tager  ej 
onådigt  upp,  att  jag  för  allra  sista  gängen  i  min  lifstid  talar  om 
dessa  fördömda  kanonjollar,  till  hvilka  mig  fattas  dref,  kanoner, 
master,  segel,  plankor_,  tjära  och  beck,  sjöfolk,  officerare,  under- 
officerare, skott,  järn  m.  m.  Orsakerna  till  dessa  brister  lemnar 
jag  till  framtiden  att  upplysa;  men  kan  ej  undgå  att  i  under- 
dånighet prevenera  E.  Maj:t,  att,  då  ryska  skärgårdsflottan  all- 
deles obehindradt  får  gå  i  Saimen,  min  flank,  mina  transporter 
äro  osäkra  och,  det  som  värre  är,  jag  alldeles  couperad,  om  de 
göra  sin  skyldighet  och  känna  min  position.  På  det  att  de  per- 
soner, hvilka  med  sina  omdömen  sätta  färg  på  livar  och  en 
sak,  ej  måtte,  i  händelse  af  den  olycka,  att  jag  med  hela  min 
brigad  blir  sacrifierad  af  dessa  calculerade  anstalter,  begagna  sig 
häraf,  tager  jag  mig  i  underdånighet  den  friheten  att,  innan  hän- 
delsen inträffar,  lägga  orsaken  och  verkningarna  under  E.  Maj:ts 
ögon  och  fritager  därigenom  min  heder  och  den  reputation,  jag 
har,  hvilka  alltid  blifva  mig  kärare  än  lifvet». 

Till  svårigheten  med  transportinedel  började  äfven  komma 
knappheten  på  lifsmedel.  Den  förut  öfverklagade  bristen  på 
fältskärer  hade  ännu  icke  blifvit  afhjälpt;  betänkliga  misstag  vi- 
sade sig  med  afseende  på  utrustningen  med  ammunition  — -  man 
hade  t.  ex.  skaffat  mörsare  af  så  liten  kaliber  att  kulorna  icke 
kunde  användas  —  trosshästarna  voro  utsvultna,  trosskuskar 
saknades;  stämningen  hos  allmogen  var  icke  god.  »Bönderna», 
skrifver  Armfelt  till  sin  hustru  C''®/,),  »hafva  för  sina  transporter 
icke  fått  ett  öre  sedan  1788;  jag  finner  det  obehagligt  att  öfva 
stränghet  mot  medborgare,  som  hafva  rätten  på  sin  sida»  *). 

Något  verksammare  understöd  var  icke  att  påräkna  från 
de  svenska  fördelningar,  som  jämte  Armfelt  voro  förlagda  i  nord- 
östra Finland:  Stedingks  i  Savolax  samt  Carpelans  och  Fabian 
VVredes    ännu    längre    mot    norr    i  Karelen.     Konungen  befallde 


*)  I  ett  följande  bref  till  sin  hustru  omtalar  Armfelt,  att  ryssarna  hade 
ett  utveckladt  spionerisystem,  som  b.fränijades  genom  gamla  ijenare  hos 
Sprengtporten,  hvars  forna  boställe  Bralielinna  låg  i  närheten.  Armfelt 
hade  uppsnapi)at  nägra  bref,  skrifna  på  svenska,  undertecknade  »En  ärlig 
man  i  S:t  Michel«,  som  afsSgo  att  Icmna  fienden  underrättelser  om  Armfells 
kår.  Misstänksamheten  hos  hans  linska  trupper  var  stor;  allt  som  var  skrif- 
vet  jiå  svenska  väckte  misstanke  om  förräderi.  »Allt  pack,  alla  bönder,  våra 
finska  soldater  tro  oss  ej  pa  ett  hår,  och  man  skulle  ej  tro,  att  här  fordras 
mer  försiglighet  för  att  ej  blifva  skylld  för  förräderi,  än  för  att  ej  få  stryk 
:if  ryssarna  (^"/s-  ~"  ■'^•^som  ett  bidrag  till  Armfelts  karakteristik  kan  i  detta 
sammanhang  anföras,  från  ett  annat  bref  (""'/.),  ^^tl  '»an  boklagar  sig  öfvcr 
nödvändigheten  alt,  efter  krigsarliklarnus  bud,  låta  hänga  ryska  spioner.  »La 
discijiline  et  la  rigucur  sont  cousins  germains;  il  est  beau  d'i.ii  parlcr,  mais 
ä  Ics  voir  de  prcs,  cUcs  sout  des  méchanlcs  caroguca». 


—    301    — 

visserligen  den  förstnämnde,  sedan  han  afslagit  anfallet  vid  Pirtti- 
niäki  den  5  Maj,  att  förstärka  Armfclts  kär,  för  ätt  niöjliyjgöra 
dennes  framträngande  öfver  Savitaipal;  i  sin  ordning  skulle  äter 
Stedingk  förstärkas  af  trupperna  frän  Karelen  *).  Armfelt  an- 
säg  dock,  att  Stedingk  af  sin  fördelning  icke  kunde  komma  att 
afstå  mer  än  2  ä  300  man,  dä  han  vore  tvungen  att  bevaka 
gränspasset  vid  Puumala.  —  Underrättelserna  frän  arméen  vid 
Kymmene  voro  ej  heller  egnade  att  väcka  förhoppning  om  snar 
samverkan  med  dem  för  framträngande  på  det  ryska  området. 

Till  dessa  motgångar,  dubbelt  nedslående  för  en  sådan 
sMarschall  Vorwärts»  som  Armfelt,  kom  äfven  en  häftig  och 
plågsam  sjukdom;  och  äfven  han  hade  ögonblick,  dä  han  miss- 
tröstade om  framgången  och  talte  om  att  lemna  sitt  befäl  till 
Stedingk.  För  honom  hyste  han  stort  förtroende  och  yttrade  i 
ett  bref  till  konungen,  att  »hans  person  helt  säkert  är  lika  myc- 
ket värd  som  en  armé».  Han  hoppades  att  Stedingk  skulle 
kunna  fortsätta  hvad  han  själf  börjat.  Men  konungen  var  af  en 
annan  tanke.  Han  ville  alldeles  icke  höra  talas  om,  att  Armfelt 
lemnade  befälet  ät  någon  annan:  det  var  på  hans  verksamhet, 
som  han  i  främsta  rummet  räknade.  »Stedingk  är  general»,  skref 
konungen**),  »det  vill  säga  att  han  slåss  bra  för  att  försvara  sig; 
men  att  han  icke  vågar  handla.  Jag  har  befallt  honom  att  från 
sin  kår  afsända  förstärkning  till  er,  just  därför  att  jag  visste  att 
det  skulle  vara  onyttigt  a|;t  försöka  få  honom  att  verksamt  upp- 
träda, och  att  ni  skall  handla». 

Frågan  förföll.  Stedingk  förblef  i  stillhet  vid  Pirttimäki; 
och  äfven  Armfelt,  som  eljest  i  sina  enskilda  uttalanden  under 
denna  tid  berömmer  hans  förhållande  och  endast  beklagar  att 
han  icke  förstått  att  göra  sig  älskad  af  sina  underlydande,  ut- 
tryckte ej  sällan  i  sina  bref  till  konungen  sitt  missnöje  med  Ste- 
dingks  brist  på  företagsamhet  ***). 

Emellertid  hoppades  Armfelt  i  midten  af  Maj  kunna  göra 
det  mångomskrifna  anfallet  mot  Savitaipal.  Mctl  otroligt  besv^är 
hade  han  fått  tvä  kanonbätar  färdiga  och  låtit  släi)a  dem  öfver 
land  till  Saimen,  då  han  upptäckte  att  fienden  där  hade  en  hel 
eskader    och    hotade    hans  ställning  med  ett  anfall  från  sjösidan 


*)  Stedingk,  Mémoires,  I:  261. 
**)  ^Vs  '79*^'  ä"f-  st.  s.  139,  jämte  noten. 
***)  »Han  begär  af  mig  förstärkningar,  i  stället  för  att  skicka  sätlana; 
han  vill  att  jag  skall  vi<ltaga  åtgärder  för  att  skydda  hans  magasiner  etc. 
etc.»  (Armf.  till  könungen  '"/,.  1790).  lian  ansåg  att  det  länge  omlalta  an- 
fallet mot  ruumala  l)«rde  hafva  utförts  af  Stedingk,  men  ».satan  har  makt 
med  hans  rådgifvarc»,  (Armf.  till  sin  hustru  "/j). 


—   302  — 

åt  norr.  Isarna  voro  försvunna;  och  i  stället  för  anfall,  måste 
man  först  tänka  på  att  skydda  brigadens  venstra  flygel  genom 
uppkastande  af  ett  fältverk  på  ön  Liansaari,  hvilket  beskyddades 
af  de  två  kanonjollarna.  Först  när  de  öfriga  —  åtta  dylika  behöf- 
des  —  omsider  blefve  färdiga,  kunde  anfallet  med  mera  trygghet 
påtänkas.  —  Under  tiden  skärmytslades  i  Mentyharju  vester  om 
Saimen  emellan  ryska  trupper  och  fördelningar  af  Armfelts  bri- 
gad, hvilka  sökte  återtaga  Valdola,  borttogo  ryska  transporter  och 
gjorde  vägarna  till  Davidstad  osäkra.  Genom  anställande  af  en 
skogseld  vid  Savitaipal  sökte  Armfelt  äfven  att  försvaga  fiendens 
ställning,  och  hoppades  god  nytta  af  denna  »illumination  för  rys- 
sarna» *).  Dä  det  syntes  ovisst  om  någon  samverkan  med 
Kymmene-arméen  vore  att  påräkna,  var  han  emellertid  betänkt 
på  att  frän  Savitaipal  vända  sig  mot  Villmanstrand,  i  stället  för 
mot  Davidstad.  Denna  sistnämnda  rörelse  kunde  nämligen  skyd- 
das med  kanonbåtarna  från  sjösidan  **). 

Konungens  framgång  vid  Fredrikshamn  den  15  Maj,  som, 
om  den  rätt  begagnats,  borde  kunna  hafva  medfört  fästningens 
utrymmande,  kunde  icke  annat  än  gifva  ökadt  lif  åt  Armfelts 
stridslust.  Han  hoppades  ånyo  att  från  det  aflägsna  Savolax 
kunna  få  samverka  vid  de  förestående  rörelser,  som  man  hoppa- 
des skulle  blifva  afgörande.  På  framgången  tviflade  han  icke. 
Ännu  hade  han,  i  motsats  till  de  flesta  öfriga  befälhafvare,  icke 
lidit  någon  motgång  under  kriget:  hans  trupper  hade  gått  seg- 
rande ur  striden,  han  hade  tagit  byte,  fångar  och  troféer,  hans 
förluster  af  manskap  voro  ej  betydliga.  För  fienden  hyste  han 
föga  aktning:  »general  Igelströhm»,  skref  han  ironiskt  till  sin 
hustru,  »som  kommenderar  emot  mig,  är  en  beskedlig  man,  hvil- 
kcn  har  både  höflighet,  mänsklighet  och  tranquillité».  Den  ry- 
ske  generalens  närmaste  man,  general  Suchtelen,  under  senare 
tid  nogsamt  känd  i  Sveriges  historia,  hade  yttrat  sig  om  sin 
svenske  motståndares  militäriska  skaplynnc  pä  ett  sätt,  som  nä- 
stan lät  som  en  varning,  ehuru  det  ingalunda  sä  uppfattades. 
Han  hade  sagt  till  en  af  Armfelts  adjutanter  —  förmodligen  vid 
något  besök  af  denne  såsom  parlamentär  i  fiendtliga  lägret  — 
att  han  hyste  mycken  aktning  för  Armfelt;  men  att  han  trodde 
att  denne  litade  för  mycket  på  sin  lycka  och  för  mycket  ring- 
aktade fienden  ***). 


*)  Armfelt  till  sin  hustru   ^'/i    '790' 
**)   Armfelt  till   konungen  ''I,   1790. 
***)  Enligt   Armfelts  egen   her.ittelse  i   bref  till   konungen  *'|j    1790. 


—  303  — 

Utgången  af  den  strid,  som  sä  länge  stått  för  dörren,  skulle 
bekräfta  denna  utsago;  och  Armfcltska  brigadens  hittills  seger- 
rika fälttag  skulle  slutas  genom  ett  nederlag. 


De  första  dagarna  af  Juni  bestämdes  för  det  länge  bebå- 
dade anfallet  på  Savitaipal,  efter  samråd  med  generalerna  Plåten 
och  Pauli.  Armfelt  skulle  därigenom  draga  en  del  af  fiendens 
styrka  frän  Kymmene-älf ;  han  hoppades  att,  efter  ryssarnas  för- 
drifvande  frän  ställningen  vid  Savitaipal,  kunna  förena  sig  med 
de  svenska  fördelningarna,  hvilka  därigenom  skulle  kunna  fram- 
tränga till  Davidstad,  som  med  lätthet  borde  kunna  tagas.  För- 
hoppningen att  kunna  vidare  framtränga  till  Villmanstrand  öpp- 
nade utsigten  att  verksamt  bidraga  till  framgången  af  konungens 
operationer  med  skärgårdsflottan.  Företaget  borde,  om  det  lyc- 
kades —  sä  var  Armfelts  djärfva  tanke  —  leda  till  intagandet 
af  Viborg;  i  hvarje  fall  borde  det  föranleda  en  för  de  öfriga 
svenska  stridskrafterna  fördelaktig  diversion  genom  splittring  af 
den  ryska  styrkan.  Armfelt  ansåg  icke  nödigt  att  invänta  an- 
komsten af  F.  Wredes  kår,  som  från  det  öde  Karelen  bör- 
jat draga  sig  söderut  —  den  anlände  i  själfva  verket  först  mot 
månadens  slut  till  S:t  Michel;  och  han  lät  den  af  Stedingk  lem- 
nade  upplysningen,  att  betydande  förstärkningar  anländt  till  Sa- 
vitaipal, icke  inverka  på  sin  plan.  Att  fienden  var  honom  nära 
dubbelt  öfverlägsen,  visste  han:  till  konungen  skref  han  den  27 
Maj,  att  han  uppskattade  fiendens  styrka  vid  Savitaipal  till 
3,000  man,  och  hans  egen  uppgick  knappast  till  1,800.  Men 
för  ättlingen  af  en  bland  Karl  XII:s  hjältar  innebar  detta  intet 
afskräckande. 

Anfallsplanen  var  följande.  Enligt  tidens  taktiska  regler, 
hvilka  äfven  af  ryssarna  vid  deras  anfall  mot  Pardakoski  hade 
tillämpats,  skulle  den  anfallande  styrkan  delas  i  tre  kolonner, 
och  angreppet  ske  frän  tre  olika  håll.  Armfelt  själf  med  hufvud- 
kolonnen  skulle  frän  Kärnäkoski  framrycka  på  stora  landsvägen 
söderut  till  Savitaipal;  österut  skulle  en  afdelning  under  öfverste- 
k^jtnant  Tawast  genom  skogarna  göra  en  kringgående  rörelse 
och  angripa  fienden  i  ryggen  från  Villmanstrand-sidan;  och  på 
pråmar  skulle  den  tredje  kolonnen  under  öfverstelöjtnant  Gripen- 
berg från  Suomenniemi  föras  öfver  sjön  Kuolimonvesi  till  den 
väg,  som  från  Savitaipal  ledde  i  sydvestlig  riktning  mot  David- 
stad, samt  därifrån  börja  sitt  anfall.  Samtliga  dessa  afdelningar 
skulle  vid  middagstiden  den  4  Juni  sammanträfla  vid  Savitai[)al, 
som  då  borde  falla  för  deras  förenade  angrepp.    Samtidigt  skulle 


—  304  — 

tvenne  kanonbåtar  under  majoren  Dubordieu  oroa  ryssarna  frän 
sjösidan;  för  att  vända  deras  uppmärksamhet  från  anfallskolon- 
nerna till  lands  och  väcka  farhågan  för  en  landstigning,  voro 
dessa  båtar  talrikt  bemannade  —   med  konvalescenta  soldater. 

Planen  borde,  enligt  sakkunniga  samtidas  åsigu,  hafva  lyc- 
kats, om  utförandet  icke  förfelats  pä  nästan  alla  håll.  På  utsatt 
tid  på  aftonen  den  3  Juni  satte  sig  de  båda  sido-kolonnerna  i 
marsch;  men  de  framkommo  dock  ingalunda,  såsom  beräknadt 
var,  samtidigt  med  hufvudkolonnen,  som  sålunda  ensam  fick  ut- 
kämpa striden  emot  en  mångdubbel  öfvermakt.  Den  östra  för- 
delningen under  Tawast  blef  fördröjd,  såsom  det  uppgifves  i  den 
officiella  rapporten,  genom  dåliga  vägvisare;  den  vestra  kolonnen 
stötte  i  skogen  mot  Davidstads-vägen  på  en  afdelning  ryska  jä- 
gare, som  hindrade  framryckandet.  Armfelt,  som  beräknat  att 
dessa  kolonner  borde  vara  framme  tidigt  på  förmiddagen,  hann 
själf  fram  med  hufvudstyrkan  klockan  half  11.  Då  samtidigt 
kanondundret  hördes  åt  sjösidan  från  Dubordieus  kanonbåtar, 
beslöt  han  utan  långt  dröjsmål  att  anfalla,  under  det  oriktiga 
antagandet  att  äfven  de  andra  anfallskolonnerna  vore  i  närheten. 

Terrängen  var  i  hög  grad  ogynnsam  för  ett  dylikt  isolc- 
radt  anfall.  Ryssarnas  läger,  beläget  framför  Savitaipals  kyrka, 
var  skyddadt  af  en  inskjutande  vik  af  Kuolimonvesi,  kring  hvil- 
ken  landsvägen  från  Kärnäkoski  krökte  sig  längs  stranden,  samt 
befästadt  genom  ej  mindre  än  sju  fältverk,  h vilkas  kanoner  fram- 
ifrån, midt  öfver  viken,  och  på  sidan  beströko  den  väg,  som 
svenskarna  skulle  passera  och  som  icke  erbjöd  något  skydd. 
För  att  undgå  den  förfärliga  eld,  som  fienden  var  i  stånd  att 
rikta  mot  Armfelts  anfallskolonn,  hade  han  bort  lemna  lands- 
vägen, uppföra  sitt  artilleri  på  höjderna  bakom  densamma  samt, 
i  skydd  af  dem,  tåga  vidare  och  genom  skogen  söka  förena  sig 
med  Tawasts  österitrån  kommande  kär*). 

Detta  var  emellertid  för  omständligt  för  en  man  med  Arm- 
felts eldiga  lynne.  Han  säges  från  början  hafva  antagit  att  fien- 
den, ehuru  till  antalet  vida  öfverlägsen,  saknade  artilleri;  själf 
medförde  han  sju  kanoner,  af  hvilka  han  hoppades  god  verkan. 
Då  han  snart  nog  kom  i  erfarenhet  af  att  fienden  var  väl  för- 
sedd med  detta  vapen,  ansäg  han  det  for  sent  att  ändra  den 
ursprungliga  planen.  Han  förde  sina  trupper  rakt  mot  fienden, 
hvars  förp(wter  veko  tillbaka,  sedan  de  ujiprifvit  en  mintire  bro, 
hvilket    en    stuntl    fördröjde    sven.skarnas  anlopp.     Snart  befunno 


*)   Enligt  Jägerhorns  Ssigt  (anf.  st.),  upprepail  .if  M.-\nkcll,  .inf.  st.  I:  500. 


—  305  — 

de  anfallande  sisf  dock  i  närheten  af  Savitaipal  och,  utan  tillfälle 
till  något  slags  skydd  genom  terrängförhällanden,  utsatta  för  den 
mördande  elden  frän  fiendens  fältverk.  Manfallet  under  fram- 
ryckandet blef  stort,  isynnerhet  bland  officerarna.  Trupperna 
kommo  snart  i  oordning,  oaktadt  all  ståndaktighet.  En  kanon- 
servis nedsköts :  Armfelt  steg  själf  af  sin  häst  och  serverade  ka- 
nonen. Biträdd  af  major  Vegesack,  öfverstelöjtnantcrna  Axelson 
och  Friesendorff,  gjorde  han  otroliga  ansträngningar  för  att  äter 
ordna  de  vikande  trupperna.  Det  lyckades  till  en  del,  och,  skrif- 
ver  Armfelt,  »sedan  jag  säg  mig  i  elden  och  fienden  nästan  för- 
undrad öfver  vår  envishet  att  ej  lemna  fältet,  oaktadt  dess  dj— a 
eld,  så  väntade  jag  något  af  lyckan  och  företagets  dristighet, 
då  jag  ärnade  storma  det  högsta  batteriet»  *).  Han  satte  sig 
själf  i  spetsen  för  lifbataljonen  af  Nerike  och  Vermlands  rege- 
mente och  stormade  fram  mot  den  fiendtliga  ställningen,  oaktadt 
det  fruktansvärda  regnet  af  kulor,  bomber  och  granater.  Dä 
träftades  han  af  en  kula  i  axeln;  han  föll,  och  trupperna  började 
vika.  En  allmän  flykt  följde.  Armfelts  lif  räddades  af  hans 
adjutant  Meijerhelm,  som  i  kulregnet  fatt  tre  hästar  skjutna  un- 
der sig;  han  hjälpte  brigadchefen  sanslös  på  en  häst  och  förde 
honom  ur  elden. 

Ehuru  svårt  sårad,  återfick  Armfelt  efter  en  stund  tillräck- 
liga krafter  att  ånyo  samla  sina  flyende  trupper  och  pä  en  half 
fjerdingsvägs  afstånd  från  den  plats,  där  återtåget  börjat,  intaga 
en  ny  ställning,  för  att  afvakta  de  båda  andra  afdelningarnas 
ankomst.  Då  de  icke  afhördes,  anträddes  återtåget  i  god  ord- 
ning. Vid  Nurmipauni  gjordes  under  två  timmar  ett  uppehåll 
för  att  göra  front  mot  fienden,  i  händelse  försök  till  förföljande 
skulle  göras.  Detta  inträffade  dock  ej:  —  »ryssarna  voro  så 
glada  att  ej  hafva  fatt  stryk»,  säger  Armfelt  **),  »att  general 
Kruschkoff  ej  skickade  en  enda  kosack  att  förfölja  oss  utom 
kanonhåll  från  förskansningen».  Krafterna  sveko  nu  Armfelt,  sä 
att  han  måste  föras  till  Pardakoski;  och  trupperna  samlades  där 
på  aftonen,  fruktansvärdt  decimerade.  Förlusten  uppgick  till 
nära  en  tredjedel  af  hela  den  anfallande  styrkan :  icke  mindre  än 
26  officerare,  15  underofficerare  och  331  man  voro  döda  och 
särade.  —  Sedermera  äterkommo  Tawast  och  Gripenberg  med 
sina  kolonner,  hvilka  icke  lidit  någon  förlust,  då  de  efter  huf- 
vudkolonnens  nederlafj  äfven  anträdt  återtåget. 


•)  Till  Jägerhorn   ^|,   1790,  i   Kongl.   Ribliotoket. 
♦♦)  Själf  biografi,   nnf.  st.   fl:  43. 
Tegnér,   O.    M.    Armfelt. 


I 


—  3o6  — 

Så  slutade  denna  blodiga  träffning,  om  hvilken  krigets  hi- 
storieskrifvare  v.  Schantz  *)  yttrat,  att  »svenska  hjältemodet  kan- 
hända allt  sedan  konung  Karl  Xllrs  fälttåg  icke  varit  satt  på 
ett  vådligare  prof».  Anförarens  och  hans  truppers  tapperhet  och 
dödsförakt  gjorde  själfva  nederlaget  ärofullt.  Afven  denna  gäng 
var  det  dalkarlarna  och  vermlänningarna,  de  förra  under  Vege- 
sack,  den  tappraste  bland  de  tappre,  som  hedrade  de  svenska 
vapnen.  —  Mot  Armfelts  oförvägna  ledning  hafva  anmärkningar 
blifvit  framställda,  hvilka  visserligen  icke  kunnat  drabba  hans 
krigiska  mod,  men  sä  mycket  mera  hans  fältherre-blick  och  be- 
sinning. Själf  ansåg  Armfelt,  att  han  »ej  förtjenat  denna  mili- 
täriska  motgång»,  och  att  hans  framgång  varit  säker,  om  han 
»i  rätt  tid  blifvit  understödd  efter  öfverenskommelse».  Till  Jäger- 
horn  skref  han :  »Jag  är  en  fattig  människa,  och  sådana  äro  lätt 
bedragna  både  på  sina  gelikar  och  i  sakernas  lopp  .  .  .  Mitt  sam- 
vete förebrår  mig  intet.  Har  jag  felat  i  mina  dispositioner,  sä 
säg  mig  det  som  en  vän.  Jag  har  alltid  ansett  er  som  en  per- 
son, af  hvilken  man  ej  bör  blygas  att  taga  avis  uti  militäriska 
operationer.  Har  jag  burit  mig  rätt  ät  i  min  disposition,  sä  exi- 
gerar  jag  af  er  vänskap  att  ni  justifierar  mig,  då  vissa  personer 
hålla  på  att  skära  heder  och  ära  af  mig,  både  hos  H.  Maj:t  och 
här  vid  arméen»  **). 

Jägerhorn,  Pardakoskis  tappre  försvarare,  var  utan  tvifvel 
af  alla  den  mest  kompetente  att  framställa  saken  i  sin  rätta  da- 
ger. Han  har  i  sin  beskrifning  öfver  denna  träffning  uttalat  det 
omdöme,  att  anfallsplanen  var  »väl  grundad  och  anlagd,  fastän 
något  vidsträckt».  Rörande  Armfelts  förhällande  under  striden 
yttrar  han:  »Bcfälhafvarens  stora  bravur,  öfvcrdrifna  nit  och  hans 
hetta,  blandad  kanske  med  förakt  för  fienden,  förorsakade  hans 
olycka».  Han  anser  äfven  på  goda  grunder,  att  tillräcklig  för- 
klaring öfver  de  båda  sidokolonnernas  uteblifvande  i  det  afgö- 
rande  ögonblicket,  hvilket  hade  till  följd  att  den  ursprungliga 
planen  icke  kunde  verkställas,  icke  blifvit  Icmnad  ***). 

*)  Anf.  st.  II:  76.  Se  vidare  Mankell  ocli  Jägerhorn,  nyss  anf.  st. 
**)  En  samtidas  anteckning,  anförd  i  Hemliga  Handlingar  I:  265,  be- 
styrker att  denna  farhåga  ej  var  ogrundad.  Det  heter  d.ar  om  Armfelts  led- 
ning af  denna  strid:  »För  en  sUdan  tillstiillning  i  en  annan  armé  hade  Arm- 
felt kanhända  blifvit  arkebuserad,  men  han  var  konungens  favorit,  och  allt 
var  v.äl  gjordti>.  Samme  antecknares  trovärdighet  visas  i  öfrigt  af  hans  upp- 
gift, att  fienden  cgde  10,000  man  infanteri  och  40  kanoner  samt  aU  vid  pass 
hälften  af  det  svenska  befälet  och   manskapet   blifvit  nedskjuten  och  blcsserad. 

***)  Äfven  Armfelt,  som  i  sin  officiella  rapport  anfört  de  förklarings- 
grunder, hvilka  uppgifvits  af  CJripeidierg  och  'l'awast  för  deras  uteblifvande 
frän  striden,   har  i   ett   ciiskildt   brcf  på   följande  sätt  antydt,  att   han  ans.^g  de- 


—  307  — 

Med  den  lifligaste  oro  erfor  konung  Gustaf  den  9  Juni  — 
han  hade  dä  med  sin  skärgärdsflotta  hunnit  till  Björkösund  nära 
Viborg  —  att  hans  vän  blifvit  farligt  särad;  men  mottog  pä 
samma  gäng  den  oriktiga  underrättelsen,  att  Savitaipal  fallit  i 
hans  händer.  Han  skyndade  att  samma  dag  sända  honom  tvä 
bref,  det  ena,  hället  i  allmänna  ordalag,  genom  ryske  kommen- 
danten i  Viborg,  general  Saltikov;  det  andra  pä  annan  väg.  I 
det  sistnämnda  brefvet  uttrycker  han  på  det  lifligaste  sätt  sin 
oro,  hvilken  i  Gustafs  fantastiska  sinne  icke  minskades  genom 
minnet  af  den  olycksspädom,  som  under  förra  året  sä  ofta  varit 
pä  tal  i  hans  bref*);  samt  underrättar  att  han  utnämnt  den  sä- 
rade hjälten  till  generalmajor  och  riddare  af  svärdsordens  stora 
kors.  »Ni  får  dessa  utmärkelser»^  skrifvcr  konungen,  »såsom  en 
gärd  af  rättvisa  ät  edra  militäriska  bedrifter  och  de  tjenster,  ni 
gjort.  Om  jag  gifvit  dem  förr,  så  skulle  man  hafva  tillskrifvit 
dem  min  vänskap,  men  nu  har  ni  kommit  afunden  att  förstum- 
mas; och  därmed  är  ett  stort  steg  taget»**).  Armfelt,  som  i 
sitt  svar  lifligt  uttryckte  sin  tacksamhet  för  konungens  delta- 
gande i  hans  öde,  förklarade,  att  han  för  ingen  omtalat  konungens 
afsigt  att  hedra  honom  med  de  nämnda  utmärkelserna,  enär  de 
berodde  pä  den  oriktiga  underrättelsen,  att  han  gått  segrande 
ur  striden,  och  att  han  icke  ansåge  sig  berättigad  att  emottaga 
dem.  Han  begagnade  emellertid  tillfället  att  för  konungen  fram- 
ställa den  åsigt,  som  han  äfven  i  sina  efterlemnade  anteckningar 
uttalat,  att  stormningen  af  Savitaipal  säkert  skulle  hafva  lyckats, 
om  icke  han  själf  särad  måst  föras  ur  striden.  —  Konungen 
fann  dock  icke  skäl  att  återtaga  sina  ynnestbevis.  Han  ansåg, 
enligt  ett  följande  bref,  att  hans  slagne  vän  ärligt  förtjcnt  dessa 
hedersbetygelser:  »Sedan  ni  var  särad»,  heter  det,  »har  ni  fört 
befäl,  ni  har  äter  samlat  edra  trupper  och  åter  fört  dem  mot 
fienden».     Han  tillägger:  »Jag  har  skickat  eder  svärdsordens  stora 


ras  försumlighet  hafva  väsentligen  bidragit  till  olyckan:  »En  olycklig  aflar*, 
skrifver  han  om  träffningen  vid  Savitaipal  till  Leopold  ('^|g  I79i).  »som  i 
den  mest  kritiska  ställning  vi  kommit,  kunnat  (ifall  omständigheter  ej  niellan- 
kummit)  förändra  reträtten  ur  Viborgska  viken  till  ett  segertåg  i  Viborg. 
Detta  bevisar,  att  stora  händelser  bero  af  små  orsaker.  Öfvcrstelöjtnant  Gri- 
poiibergs  långsamhel,  förknippad  med  en  god  frukost,  som  ofverstolöjtnant 
Tawast  tick  lios  Carpelan  vid  Savitaijial,  gjorde  att  Sverige  förlorade  14  linie- 
skepp,  konungen  den  seger,  som  ett  dristigt  företag  förtjenar,  och  jag  frukten 
af  mycket  arbete,  min  ann  och  min  helsa». 
*)  Se  ofvan  s.  307. 
**)  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s.   149,  150. 


—  3o8  — 

kors  på  grund  af  fiendens  eget  vittnesbörd;  det  är  endast  opar- 
tiskheten, som  dikterat  deras  lofords  *). 

Konungens  vänskap  kunde  icke  annat  än  verka  som  he- 
lande balsam  pä  den  särade  och  slagne  krigaren.  Den  aye  ge- 
neralmajorens belägenhet  förtjente  dock  mera  deltagande  än  afund. 
Hans  blessyr  var  lika  plågsam  som  allvarsam.:  kulan  hade  trängt 
genom  bröstet  och  högra  axeln,  och  länge  måste  han  bära  ar- 
men i  band;  Armfelts  starka  kropps-konstitution  fick  genom 
denna  olycka  en  ohjälplig  knäck.  Från  Pardakoski,  dit  han  för- 
des efter  stridens  slut  den  4  Juni  på  aftonen,  transporterades 
han  efter  några  dagar  till  det  närbelägna  Husteri,  och  vidare 
därifrån  —  alltjämt  på  bår  —  mot  slutet  af  månaden  till  S:t 
Michel,  hvarifrän  han,  sjuk  och  lidande,  på  konungens  befallning 
i  midten  af  Juli  bcgaf  sig  mot  södra  Finland. 

Till  de  kroppsliga  lidandena  kommo  äfven  bekymren  öfver 
krigets  gäng.  I  bref  till  sin  hustru  klagar  han  som  oftast  öfver 
olyckan  att  ligga  sjuk  i  fiendens  närhet  och  hvarje  ögonblick  fä 
underrättelser  om  deras  framgångar,  utan  att  vara  i  tillfälle  att 
drifva  dem  tillbaka.  Isynnerhet  var  han  orolig  öfver  konungens 
äfvcntyrliga  belägenhet  under  samma  tid.  Gustaf  III:s  djärfva 
framträngande  i  l^^inska  viken  slutade,  såsom  bekant,  med  hans 
inspärrande  vid  Viborg  jämte  hela  svensl<a  flottan  och  föranledde 
den  våg.samma  genombrytningen  af  fiendens  linie  den  3  Juli  med 
de  betydliga  förlusterna  af  trupper  och  krigsfartyg.  Några  dagar 
sedan  Armfelt  erhållit  underrättelse  om  denna  sistnämnda  tilldra- 
gelse, hvilken  han  ansåg  borde  hafva  kunnat  förebyggas,  om 
företaget  mot  Viborg,  såsom  ämnadt  var,  kunnat  understödjas 
från  landsidan,  skref  han  till  konungen:  »Ilvarfor  har  jag  icke  i 
stället  fått  dö  på  Viborgs  vallar,  i  samma  ögonblick  som  jag 
lemnat  E.  Maj:t  fästningens  nycklar!  Det  är  grymt  att  icke 
kunna  utföra  hvad  man  vill,  då  ens  afsigtcr  äro  goda  och  nyt- 
tiga». Och  i  ett  bref  till  sin  hustru  från  samma  tid  utropar  han: 
»Nej,  jag  skall  icke  öfverlefva  så  många  olyckor.  Mitt  hjärta  är 
för  mycket  fästadt  vid  denna  torfva,  som  sett  mig  födas,  för  att 
jag  icke  skulle  önska  att  störta  samman  med  henne»  **). 

Vid  Armfelts  egen  brigad  föreföllo  inga  synnerligen  an- 
märkningsvärda händelser  efter  det  misslyckade  anfallet  pä  Savi- 


*)  Anf.  st.  s.  152.  —  Armfelts  nyssnämnda  bref  var  dateradt  Husteri  "/g. 
**)  Ej  alla  Armfelts  bref  till  sin  Inistrii  under  denna  tid  —  anmärk- 
ningsvärda för  den  mer  än  vanliga  ton  af  hjärtlighet  och  limhel,  som  genom- 
gir  dem  —  gä  dock  i  denna  dystra  tonart.  1  allmänhet  söker  han  lugna 
hennes  farhågor  och  taga  saken  fr.ln  den  glada  sidan.  l'"öre  den  svenska 
öfvernimplingen  af  Kärniikoski  skrcf  han:  *Eiuellcrtid  är  svärdet  draget,  och 


—  309  — 

taipal.  Med  samma  bref  från  konungen,  hvari  han  utnämnde 
sin  särade  vän  till  generalmajor  och  riddare  af  svärdsordens  stora 
kors,  följde  hans  befallning  till  brigadadjutanten  öfverstelojtiiant 
Tawast  att,  till  dess  öfversten  baron  VVrede  hunne  ankomma 
norr  ifrån  med  sin  Karelska  brigad,  leda  den  Armfeltska  briga- 
dens rörelser  mot  Davidstad  och  Villmanstrand,  samt  därifrån 
till  Viborg.  Denna  föreskrift  berodde  naturligtvis  på  den  orik- 
tiga förutsättningen,  att  Savitaipal  vore  i  svenskarnas  händer,  och 
kunde  icke  utföras.  Först  i  slutet  af  Juni  ankom  Wrede,  uppe- 
hållen genom  svårigheten  att  verkställa  trupptransporter  genom 
ett  land,  hvars  egentliga  beståndsdelar,  för  att  anföra  hans  egna 
ord,  >äro  stenrösen  och  kärr,  hvarigenom  löpa  gångstigar,  omöj- 
liga för  artilleri  att  genomträngas  *);  och  fälttåget  började  dä 
lida  mot  sitt  slut.  Före  Wredes  ankomst  hade  ryssarna,  nägra 
dagar  efter  träffningen  vid  Savitaipal,  gjort  en  rekognoscering 
mot  Kärnäkoski,  som  tappert  blifvit  tillbakaslagen  af  svenska 
jägare;  och  svenska  posteringar  inrättades  vid  Mentyharju  för 
att  skydda  landet  för  kringströfvande  kosacker. 

Från  sitt  sjukläger  uppgjorde  Armfelt  fortfarande  planer  för 
sina  truppers  rörelser.  Ännu  den  21  Juni  hade  han  icke  upp- 
gifvit  tanken  på  en  kombinerad  rörelse  mot  Villmanstrand, 
hvarvid  han  dock  ansåg  Stedingks  och  de  öfriga  befälhafvarnas 
medverkan  nödvändig.     »Hittills  hade  de  slumrat  på  sina  lagrar?», 


segern  slår  i  Herrens  hand.  Gör  nu,  min  söta  Hedda,  som  fru  Reihn,  hvil- 
ken  l.åg  pä  knä,  dä  hennes  man  skref  ordres,  och  bad  Gud,  att  han  ej  skulle 
skrifva  galet».  —  Rörande  i  all  sin  korthet  är  följande  biljett  till  grefvinnan 
Armfelt.  skrifven  kort  efter  striden  vid  Savitaipal,  med  darrande,  nästan  uläs- 
1ig   hand  : 

D.  6  Juni. 
Oroa    dig  ej,   min  lilla  Hedda.     Jag  är  blesserad  i  högra  axeln,  men 
mår  braf.     Ruuthen  skall  säga  dig  resten. 

Din  tjocka  pojke, 
med  venster  hand. 
Nägon  gång  skämtar  han  öfver  sin  föga  angenäma  omgifning  i  S:t 
Michel:  *Denna  Kalypsos  ö,  där  vägglössen  äro  nymfer,  och  konserter  exe- 
qvcras  af  kuku.  fyra  svin,  tre  luuular  och  fem  gäss  alla  nätter:  zefirerna 
hafva  tagit  skapnad  stundom  af  torrakor,  ofta  af  bromsar»,  och  uttalar  den 
åsigt  att,  fastän  han  befunne  sig  pä  en  plats,  som  han  ansåge  »förbannad  af 
skaparen  och  inrättad  för  skärselden*,  mau  »borde  taga  det  glada  af  hvar 
sak  och  söka  därmed  lätta  sitt  bekymmer  och  andras  ledsnad».  Sjukdomens 
verkningar  på  hans  utseende  skildras  stundom  skämtsamt  nog.  En  gäng  — 
det  var  sedan  tillfrisknandet  gått  så  långt,  att  det  var  tal  om  hemresa  — 
beskrifver  han  sig  själf  sålunda:  »Usel,  matt,  mager,  gulblek,  insjunkna  ögon, 
en  arm  i  band,  en  lu>gst  infam  tigur.  Gud  läte  dig  ej  fä  ondt  i  magen  och 
göra  som  grefvinnan   H.!» 

*)   Wrede  till   konungen  (Gust.  MSS.   52). 


—  310  — 

menade  han  *).  Förslaget  kom  icke  till  utförande.  —  Någon 
tid  efteråt  uppgjorde  han  och  Wrede  gemensamt  planen  till  ett 
företag  mot  Davidstad,  som  skulle  ega  rum  den  9  Juli.  En  del 
af  brigaden  besatte  Valdola  —  denna  ställning  förblef  därefter 
till  fälttågets  slut  i  svenska  händer  —  och  en  afdelning  af  om- 
kring 300  man  under  befäl  af  ryttmästaren  Adlersparre,  den  se- 
dan sä  ryktbare  revolutionsmannen,  framryckte  mot  Davidstad. 
Afsigten  var  att  söka  bemäktiga  sig  därvarande  magasiner,  hvilka 
man  antog  vara  svagt  försvarade.  Häri  hade  man  emellertid 
misstagit  sig :  ryssarna  hade  nyss  fatt  förstärkningar  af  trenne 
regementen.  Adlersparre  med  sin  styrka  måste  sålunda,  efter 
en  skärmytsling  framför  Davidstad,  hvarvid  några  ryska  fångar 
togos,  retirera  till  Niveri;  där  hoppades  han  möta  en  svensk 
fördelning  under  landshöfdingen  och  generalmajoren  S.  Carpelan, 
hvilken  hade  befallning  att  därifrån  understödja  Adlersparres  före- 
tag. I  stället  för  Carpelan  funno  emellertid  svenskarna  i  Niveri 
en  rysk  fördelning,  som  skyndat  dit  från  Valkiala,  för  att  afskära 
dem  återtåget.  En  strid  uppstod,  som  slutade  med  att  Adler- 
sparre efter  tappert  motstånd  blef  tillfångatagen  jämte  tre  af 
sina  officerare  och  med  förlust  af  en  del  af  sitt  manskap;  en  stor 
del  räddade  sig  dock  genom  skogarna.  Detta  företags  misslyc- 
kande tillskref  Armfelt  helt  och  hållet  general  Carpelan,  en  be- 
fälhafvare,  hvars  långsamhet  ofta  under  detta  krig  varit  föremål 
för  skarpa  utlåtelser  i  konungens  och  Armfclts  brefväxling  **). 
Han  ansåg  att,  om  Adlersparres  fördelning  hunnit  fram  till  Da- 
vidstad sex  timmar  förr,  företaget  borde  hafva  lyckats. 

Armfelt  insåg  emellertid  att,  då  han  icke  personligen  kunde 
deltaga  i  de  krigiska  rörelsernas  ledning,  hans  närvaro  i  S:t 
Michel    vore    af   föga  gagn.     Kärnäkoski  forsvarades  af  Wrede; 


*)  Armfelt  till  konungen  ^*/|.   1790. 

**)  Carpelan  hörde  på  en  half  mils  afstånd,  enligt  Armfelts  uppgift  i 
bref  till  konungen,  skottväxlingen  vid  Niveri,  men  förblef,  oaktadt  tre  g.lnger 
upprepade  order,  orörlig  och  höll  krigskonselj,  hvari  beslöts  att  ej  rycka 
fram.  »Le  désespoir  dans  le  coeur,  ne  pouvant  y  aller  moi-mcme,  jc  lui  écris 
des  injures,  en  finissant  par  lui  donncr  au  diable»  skrifvcr  Armfelt  från  llei- 
nola  den  "/,  till  konungen.  —  Med  anledning  af  detta  Carpelans  ujipförando, 
hvilket  gifvil  anledning  till  misstankar  alt  denne,  såsom  äldre,  ej  ville  ställa 
sig  under  generalmajoren  Paulis  befäl,  skickade  Armfelt,  d\  kort  därefter 
ett  ytterligare  förelag  mot  Davidstad  påtänktes  under  Paulis  ledning,  m.ijoren 
Vegesack  med  befallning  att  arrestera  Carpelan  i  konungens  namn,  »om  han 
icke  lydde  ordres,  utan  hölle  krigskonselj».  —  Dock  tillskref  han  icke  Car- 
pelans uppförande  förrä<liska  afsigler:  »Je  dis  de  notrc  clier  gouverneur  Car- 
pelan, comme  l'ontcnelle  disait  h  son  confesseur  de  S:t  l'aul:  vutre  S:t  Paul 
n'ost  pas  mon  homme.  Il  a  beaucoup  de  bonne  volonté,  mais  plus  encore 
de  lenteur  et  d'ineptie».     Jfr  Armfelts  själfbiografi,  anf.  st.   Il:   44. 


—  311  — 

genom  Vegesack  och  Jägcrhorn  hoppades  Armfelt  åstadkomma 
en  förening  mellan  sin  brigad  och  general  Paulis  fördelning  vid 
Kymmcne.  Han  gjorde  således  inga  svårigheter  att,  på  ko- 
nungens uppmaning,  begifva  sig  till  den  nya  verksamhet,  som 
hans  konungs  förtroende  och  hans  egna  personliga  förhållanden 
under  de  senaste  månaderna  för  honom  anvisat. 

Den  tappre  krigaren  från  Summa,  Elgsö,  Kärnäkoski  och 
Savitaipal  skulle  nu  blifva  fredsunderhandlare;  samme  man,  som 
pä  konung  Gustafs  befallning  1788  först  ryckt  öfver  Kymmene- 
älf,  blef  också  den,  som  tjente  konungen  till  redskap  vid  afslu- 
tandet  af  freden  i  Verelä  tvenne  är  senare. 


VIII. 

Fredsslut  och  diplomatiska 

underhandlingar. 

(1790— 1791). 


''fvermodigt  hade  Rysslands  herskarinna  besvarat  de  antyd- 
ningar om  konung  Gustafs  benägenhet  att  sluta  fred,  som 
genom  neutrala  makters  representanter  blifvit  gjorda  pä  hösten 
och  vintern  17S9 — 90  i  Petersburg  och  Berlin.  Spanske  mini- 
stern pä  det  förstnämnda  stället,  chevalier  de  Galvez,  hade  fatt 
till  svar,  att  det  icke  kunde  blifva  fräga  om  fred,  förr  än  ko- 
nungen i  ett  handbref  till  kejsarinnan  gjort  sin  ursäkt  för  krigets 
börjande;  och  preussiske  ministern  i  Stockholm,  grefve  Borck, 
kunde  å  sin  regerings  vägnar  i  början  af  är  1790  meddelat  ko- 
nung Gustaf,  att  Katarina  II  i  Berlin  tillkännagifvit,  attjion 
af  honom  fordrade  bekräftelse  af  frederna  i  Nystadt  och  Abo, 
amnesti  för  Anjala-männen  och  infckande  i  regeringsformen  af 
ett  bestämdt  förbud  för  konungen  att  börja  krig  utan  ständernas 
bifall. 

Konung  Gustaf  var  icke  sinnad  att  lyssna  till  dessa  föröd- 
mjukande framställningar,  och  han  kunde,  dä  han  lät  i  svenska 
tidningar  offentliggöra  det  frän  Berlin  ankomna  svaret  *),  päräkna, 
att  hans  förtrytelse  öfver  kejsarinnans  öfvermod  skulle  delas  af 
hans  folk.  h'örliällanden  inträffade  ocksä  snart,  hvilka,  redan 
innan  kriget  äter  började  pä  vären  1790,  gjorde  henne  mera 
benägen  att  lyssna  till  fredsförslag  och  slutligen  föranledde  henne 
att    gä    konung    Gustaf    till    mötes  —  pä  mer  än  halfva  vägen. 


*)  Allmänna  tidningar  ''/,   1790. 


—  313  — 

Rysslands  enda  bundsförvandt  mot  Turkiet,  kejsar  Josef  II,  aflcd 
i  Februari  1790;  hans  efterträdare,  kejsar  Leopoki,  var  ej  böjd 
att  fortsätta  kriget  mot  turkarna,  Preussen  afslöt  den  24  Janu- 
ari 1790  ett  förbund  med  Porten,  hvarigenom  dess  besittning  af 
Krim  garanterades;  och  ett  förbund  mellan  Preussen  och  Polen, 
riktadt  mot  Ryssland,  ingicks  den  29  Mars  1790.  Sveriges  sän- 
debud i  Warschau,  L.  v.  Engeström,  var  synnerligen  verksam 
vid  den  sistnämnda  underhandlingen;  *)  och  den  politiska  ställ- 
ningen syntes  inom  kort  skola  utveckla  sig  därhän,  att  mellan 
Sverige,  England,  Preussen  och  Polen  formliga  aftal  träffades, 
riktade  mot  den  gemcnsamme  fienden.  Redan  1789  i  Juli  hade 
ett  förbund  afslutats  mellan  Sverige  och  Porten,  och  underhand- 
lingar hade  i  Stockholm  länge  pågätt  om  förbund  med  Eng- 
land och  Preussen.  Den  liga,  som  sålunda  på  alla  håll  var  på 
väg  att  bilda  sig  mot  Ryssland,  kunde  väl  vara  egnad  att  stäm- 
ma ner  modet  på  »Rysslands  stolta  fru». 

Vägen  att  öppna  underhandlingar  genom  spanska  sände- 
buden i  Stockholm  och  Petersburg  stod  fortfarande  öppen;  och 
konungen  beslöt  att  begagna  sig  af  det  anbud,  som  i  detta  hän- 
seende blifvit  honom  gjordt  af  den  förstnämnde,  chevalier  de 
Corral.  Den  kurir,  som  den  15  Mars  afsändes  från  denne  till 
hans  kollega  i  Petersburg,  medförde  äfven  ett  bref  frän  konung 
Gustaf,  hvari  föreslogs  dels  frigifvande  af  några  förnämligare 
fångar  ä  ömse  sidor,  dels  ett  utväxlingsfördrag  mellan  de  krig- 
förande makterna.  Under  Galvez'  förhandlingar  med  ryska  ka- 
binettet rörande  denna  framställning  kunde  tillfälle  erbjuda  sig 
att  utforska  kejsarinnans  stämning  med  afseende  på  freden  samt 
att,  om  det  syntes  löna  mödan,  öppna  fredsunderhandlingar. 

Ungefär  en  månad  sedan  den  spanske  kuriren  lemnat 
Stockholm,  kunde  Galvez  afsända  sitt  svar  till  konungen,  som 
då  anländt  till  krigsskådeplatsen  i  Finland.  Den  spanske  diplo- 
maten hade  meddelat  sig  med  ryska  regeringen;  och  hans  fram- 
ställning hade  rönt  en  oväntadt  hastig  framgång.  Han  under- 
rättade, att  kejsarinnan  icke  blott  utan  något  utväxlingsfördrag 
på  hedersord  frigifvit  två  fängna  grefvar  VVachtmeister,  utan 
ock  att  hon,  på  hans  framställningar,  förklarat  sig  beredd  att 
afsluta  fred  utan  andra  villkor  än  glömska  af  det  förflutna,  åter- 
ställande af  gränserna  före  kriget  och  amnesti  åt  dem  som  varit 
invecklade  i  Anjalasaken.  **)     Omslaget    i  kejsarinnans  stämning 


*)  Se  hans   Minnen  och  anteckningar,    I:    157  o.   f. 
**)    Enligt    konungens    egen    berättelse    om    freden    (Schruderheim,   anf. 
st.    s.    160    o.    f.)    hade    kuriren    dock    befallning    att    muntligcu  tillsäga,  att 


-  314  — 

tillskref  Galvez  grefve  Ostermanns  inflytande,  som  «förfårad  öf- 
ver  den  storm,  som  syntes  hota  Jlyssland,  hade  uppbjudit  alla 
sina  krafter  för  att  ändra  kejsarinnans  beslut».  *)  Detta  bref 
afsändes  frän  Petersburg  den  27  April  med  Galvez'  sekreterare 
Don  Luis  de  Castello  till  general  Igelströhm  i  Villmanstrand. 
Denne,  som  kände  att  konungen  under  slaget  vid  Kärnäkoski 
den  15  April  uppehållit  sig  vid  Armfelts  brigad,  sände  Don 
Luis  med  en  parlamentär  till  Armfelt  under  anhållan  om  hans 
vidare  befordran  till  konungen,  hvilken  han  antog  vistades  i  Sa- 
volax;  och  den  22  April,  under  förberedelserna  till  slaget  vid 
Valkiala,  nådde  Galvez'  utskickade  konungen  i  Sackjärvi. 

Samtidigt  med  den  spanske  kurirens  afresa  från  Petersburg 
underrättades  Ingelströhm  genom  bref  från  kejsarinnans  sekre- 
terare Bedsborodko,  att  Galvez  ärnade  råda  konungen  att  öppna 
underhandlingar,  samt  att,  om  detta  följdes,  kejsarinnan  önskade 
sluta  freden  »fort  och  stilla»  och  att  hon  utsett  Igelströhm  att 
härom  underhandla  och  underskrifva  traktaten.  På  samma  gång 
anbefalldes  dock,  att  krigsoperationerna  —  det  gällde  särskildt 
det  tilltänkta  anfallet  mot  Pardakoski  den  30  April  —  icke  finge 
af  brytas  under  väntan  på  svar:  »Om  man  känner  konungen  af 
Sverige,  måste  man  anse  det  sannolikt,  att  han  efter  ett  lidet 
nederlag  skall  visa  sig  ännu  mera  medgörlig».  **) 

Den  spanske  fredsmäklarens  bref  väckte  konungens  lifliga 
öfverraskning.  »Jag  kan  ej  för  er  dölja  min  förvåning  och 
öfverraskning  öfver  så  oväntade  nyheter»,  skrifver  han  till  bro- 
dern, hertig  Karl;  »ingenting  kan  jämföras  därmed,  om  ej  den 
förlägenhet,  hvari  jag  befinner  mig  i  förhållande  till  de  makter, 
med  hvilka  jag  är  förbunden.  Att  göra  en  hemlighet  ftir  dem 
häraf  och  öppna  underhandlingar  utan  dem,  syntes  mindre  he- 
derligt och  omöjligt  ...  A  andra  sidan  såg  jag  freden  nästan 
i  mina  händer,  en  ärofull  fred,  om  ock  icke  så  lysande,  som 
tidsomständigheterna  synas  mig  lofva.»     Han  begagnade  tillfället 


detta  sistnämnda  tillägg  «rendast  voro  pro  forma,  men  att  därom  ej  skulle 
blifva    någon    fråga.»     Galvez'    bref    åtföljdes  af  en  i  fredlig  ton  hållen  ofh- 

22  Mars 
ciel    skrifvelse  från  ryska  rikets  vice  kansler  grefve  Ostermann,  dat.    y~]^pfjf 

utgörande  svar  på  Galvez'  föreställningar  om  önskvärdiiclen  af  fred,  hvar- 
jämte  denne  sistnämnde  öfversämle  ryska  kabinettets  förslag  till  fredsprelimi- 
närer  i   7   punkter.     (Riksarkivet,   Handl.  rör.   freden   i   Verelä). 

*)   Konungens  i)rLf  till   hertig  Karl   "l^   1790,   tryckt    i  Bihang  till  Schin- 
kols  Minnen   I:  75. 

**)     i'>edsborudkos    bref    till     Igelströhm    ,",-  och    -,,    April     1790,    i    utdrag 
ocii  öfvorsättning  meddelade  i  Ilist.  Tidskrift   1882:  303. 


—  315  — 

att,  såsom  han  uttrycker  sig,  »sätta  preussiska  hofvet  pä  det 
hala»  och  begagna  det  gjorda  fredsanbudet  för  att  tvinga  Preus- 
sen till  ett  bestämdt  afgörande  af  de  långvariga  underhandling- 
arna om  förbund.  En  preussisk  diversion  mot  Lifland,  betyd- 
liga subsidier  och  en  garanti  att  Sverige  skulle  återfå  sin  grhns 
mot  Ryssland,  sådan  som  den  bestämdes  genom  freden  i  Nystad 
—  detta  var  det  pris  för  sitt  fortsättande  af  kriget,  som  konung 
Gustaf  uppställde  i  bref  till  sin  frände,  konung  Fredrik  Vil- 
helm af  Preussen.  Linan  svar  hunne  ankomma  —  det  begärdes 
inom  en  månad  —  skulle  han  söka  draga  ut  pä  tiden  med  freds- 
underhandlingarna. *) 

Den  spanske  kuriren  qvarhölls  tills  vidare  under  hvarje- 
hända  förevändningar  —  han  vistades  i  Borgå  i  konungens 
handsekreterare  Ehrenströms  sällskap  —  och  först  den  7  Maj 
afgaf  konungen  sitt  svar  till  chevalier  de  Galvez.  Det  var  sedan 
han  vunnit  slaget  vid  Valkiala  och  sedan  det  ryska  anf^iUct  mot 
Kärnäkoski  med  heder  blifvit  tillbakaslaget;  han  kunde  sålunda 
med  ökad  styrka  framställa  sina  anspråk  för  öppnandet  af  en 
underhandling.  De  gällde  i  främsta  rummet,  att  Portens  intres- 
sen icke  lemnades  ur  sigte  —  »hedern  och  uppriktigheten  fordra, 
att  jag  ej  glömmer  dem».  **)  Han  föreslog  därföre  att  blifva 
antagen  till  medlare  vid  blifvande  freden  mellan  Ryssland  och 
Turkiet  eller  ock  att  erhålla  sä  fördelaktiga  villkor  för  en  sepa- 
rat fred,  att  de  kunde  tjena  honom  till  rättfärdigande  inför  hans 
bundsförvandt.  En  sådan  fördel  vore  vinnandet  af  en  militäriskt 
hållbar  gräns  mot  Ryssland  genom  utvidgandet  af  det  svenska 
området.  På  det  bestämdaste  vägrade  han  att  gå  in  på  den  at 
kejsarinnan  föreslagna  amnestien  för  de  svenska  förrädarna. 
»Isynnerhet»,  heter  det,  »vid  en  tidpunkt,  då  de  band,  söm  för- 
ena folken  med  sina  suveräner,  i  mer  än  ett  land  hålla  på  att 
upplösas,  är  det  i  alla  suveräners  intresse  att  icke  tillåta  dylika 
exempel;  och  jag  vädjar  i  denna  fråga  till  kejsarinnans  stor- 
sinta  tänkesätt.  Säkerligen  föraktar  hon  i  botten  af  sitt  hjärta 
dessa  förrädare  för  mycket,  för  att  icke  lemna  dem  åt  sitt  för- 
tjenta  öde,  eller  för  att  åtminstone  icke  fasthålla  vid  en  punkt, 
som  är  emot  vårt  gemensamma  intresse.» 


*)  Gustaf  III  till  Carisien  '■'-/i  1790  (Gust.  MSS,  vol.  6).  Wahrenberg, 
aaf.  st.  s.  340,  noten. 

**)  Uttrycket  förekommer  i  det  af  konungens  tvenne  bref  till  Galvez, 
som  var  afsedt  att  visas  for  ryska  regeringen;  det  andra  utgjorde  ett  en- 
skildt  bref,  hvari  konungen  bestämdare  uttryckte  sina  ('mskningar.  Det  sist- 
nämnda finnes  i  öfversättning  tryckt  i  Hihang  till  Schinkels  Minnen  I:  70. 
Konungens  egenliäadiga  koncept  till  dem  båda  förvaras  i  Gust.  MSS,  vol.  6. 


—    2l6   — 

Detta  sistnämnda  vädjande  till  Katarina  II:s  känsla  af 
krönta  hufvudens  solidaritet  under  franska  revolutionens  tid  är 
anmärkningsvärdt.  *)  Det  synes  icke  hafva  förfelat  sin  verkan ; 
och  frågan  om  amnestien  förföll  under  de  följande  underhand- 
lingarna. Däremot  blefvo  Turkiets  angelägenheter  och  frågan 
om  en  utvidgad  gräns  längre  fram  de  tvistefrön,  pä  hvilka  freds- 
underhandlingen höll  på  att  stranda. 

Otåligt  väntade  konung  Gustaf  under  den  närmaste  tiden, 
sedan  han  framträngt  i  närheten  af  den  ryska  hufvudstaden,  **) 
svar  på  detta  bref  till  Galvez;  men  något  sådant  af  hördes  icke. 
Lyckan  gynnade  ännu  de  svenska  vapnen  vid  sjöslaget  utanför 
Fredrikshamn  den  15  Maj,  men  syntes  eljest  under  Maj  och 
Juni  månader  hafva  vändt  sig  till  förmån  för  Ryssland.  Stri- 
derna till  lands  pä  gränsområdet  vid  Kymmene,  Armfelts  neder- 
lag vid  Savitaipal  och,  framför  allt,  de  svenska  flottornas  in- 
stängning i  Viborgs  hamn  syntes  äter  aflägsna  utsigterna  till  en 
för  Sverige  fördelaktig  fred.  —  Men  det  visade  sig  ändock,  huru 
angelägen  den  ryska  kejsarinnan  var  att  ej  underhandlingarnas 
tråd  afklipptes.  Då  skriftväxlingen  mellan  kor.ung  Gustaf  och 
den  spanske  diplomaten  i  Petersburg  ej  längre  kunde  fortsättas, 
lät  kejsarinnan  den  af  henne  från  början  utsedde  fredsunderhand- 
laren,  general  Igelströhm,  öppna  en  dylik  med  befälhafvaren  för 
den  svenska  styrka,  som  nyss  med  så  mycken  mandom  fattat 
fast  fot  inom  det  ryska  gränsdistrikt,  hvilket  Igelströhm  var  satt 
att  försvara.  Mellan  honom  och  Armfelt  uppstod,  under  hvarje- 
handa  förevändningar  af  den  förstnämnde,  en  skriftväxling,  som 
slutligen  ledde  till  fredens  afslutandc. 

Vi  låna  Armfelts  egna  ord,  i  ett  bref  till  konungen  ***)  rö- 
rande öppnandet  af  dessa  underhandlingar. 

»General  Igelströhm»,  skrifver  han,  »med  hvilken  jag  lefvat 
rnycket    tillsammans    så    väl    i  Petersburg  som  i  Warschau,  har 


*)  Gustaf  111:5  formodan  att  hon  i  grund  uch  botten  föraktade  de  fin- 
ska ofiicerarc,  som  svikit  sin  plikt,  visas  af  en  anteckning  af  hennes  sekrete- 
rare Ciirapovitski.  Med  anledning  af  Hastfehrs  förhållande  utropade  hon: 
allvilka  förrädare!  Om  icke  kungen  vore  en  sådan,  skulle  han  förtjäna 
medlidande,  men  livad  skall  man  göra?  Man  måste  begagna  sig  af  omstän- 
digheterna.«■  fChrap.  anf.  st.  s.  37.  Tigerstedt,  Sprengtporten,  Finsk  tid- 
skrift  1881,  II:  273.) 

**)  Kyska  kabinettet  ursäktaile  uteblifvandet  af  svar  på  konungens 
framslälliiing  genom  Galve/  därigenom,  att  krigsrörelserna  frän  svensk  sida 
oafbrutet  fortgått,  hvilket  icke  syntes  vitinu  om  fredliga  afsigter.  (Ostcrmann 
till  Gustaf  III  den   \l   Juli,  afskr.  i   Riksarkivet). 

***)  Den    25    Maj   från   l'ardakoski.   tryckt  i  Gust.if  IIIis  bref,  anf.  st.  s. 
140  o.  f.  noten. 


-  317  — 

under  tusen  förevandninf,rar  oupphörligt  skickat  mig  parlamcntä- 
rcr;  under  förmodan  att  detta  skedde  för  att  spionera,  har  jag 
alltid  behandlat  dem  med  all  möjlig  försigtighet  och  artighet. 
Efter  träfifningen  den  30  (April)  mångdubblades  detta  med  an- 
ledning af  de  döda  och  särade.  Våra  bref  innehöllo  kompli- 
mcnter  och  skämt,  ända  till  dess  att  Igelströhm  den  14  Maj  ä 
propos  des  bottes  skickade  mig  en  ambassad  af  fem  officerare 
med  ett  bref  till  Kärnäkoski.  Jag  befann  mig  dä  i  S:t  Michel; 
och  för  att  undvika  att  tala  om  min  fränvaro  för  dessa  herrar, 
hittade  man  icke  pä  nägot  bättre  än  att  göra  mig  sjuk  och 
uppgifva,  att  jag  därföre  icke  kunde  mottaga  parlamentärcrna. 
Detta  bref  frän  Igelströhm  talade  mycket  om  kejsarinnans  fred- 
liga afsigter,  om  alla  människors  aktning  för  E.  Maj:ts  höga 
egenskaper,  om  ryssarnas  önskan  att  den  gamla  förbindelsen 
kunde  återknytas  mellan  tvennc  monarker,  sä  värda  hvarandras 
vänskap  och  att  njuta  af  freden;  och  slutligen  säger  han:  »Och 
eder,  herr  baron,  som  i  sä  hög  grad  förtjenar  eder  herres  väl- 
vilja, edert  fäderneslands  tacksamhet  och  edra  fienders  aktning, 
eder  tillkommer  det  att  fullborda  det  stora  verk,  i  hvilket  jag 
af  hela  mitt  hjärta  skulle  vilja  taga  del,  efter  som  vår  belägen- 
het pä  de  platser,  hvarest  vi  ömsesidigt  befinna  oss,  synes  bi- 
draga därtill.» 

Detta  bref  var  således  det  första  direkta  steg  till  åväga- 
bringande af  fred,  som  kejsarinnan  vidtog  genom  sin  redan  en 
månad  förut  utsedde  underhandlare.  Armfelt,  som  icke  kunde 
hafva  någon  aning  om  det  uppdrag,  som  väntade  honom  vid 
fälttågets  slut,  men  som  däremot  hade  i  friskt  minne  de  förslag 
i  samma  syfte,  som  gjorts  honom  frän  rysk  sida  1788,  och  de 
underhandlingar,  som  fosterlandsförrädarna  drifvit  på  egen  hand, 
var  nära  att  lemna  brefvet  åt  föraktets  tystnad,  dä  han,  enligt 
sina  egna  ord,  icke  tilltrodde  sig  att  kunna  göra  det  i  höfliga 
ordalag.  —  Konungen  hade  emellertid  skyndat  att  antyda  för 
Armfelt  hvad  den  spanske  kuriren,  som  passerat  hans  läger, 
hade  medfört.  *)  Skäl  funnos  sålunda  att  antaga,  att  Igelströhms 
afsigt  ej  vore  att  fiska  i  grumligt  vatten.  Själf  önskade  Arm- 
felt lifligt  freden  och  har  i  sina  förtroliga  bref  till  sin  hustru 
frän    denna    tid    ofta  uttalat  sin  äsigt  om  dess  nödvändighet.*') 


*)  Se  konungens  bref  från  Sackjärvi  ^^/^   1790.  anf.  st.  s.   127. 

**)  *J''g  hoppas»,  heter  det  i  ett  af  dessa  bref,  «nied  alla  mina  fred- 
liga önskningar,  att  uppföra  mig  såsom  jag  gjort  hittills,  om  kriget  varar; 
men  jag  tvillar  att  någon  'patriot',  till  och  med  af  de  allra  fegaste,  med  sS 
mycken  ifver  längtar  efter  slutet  på  dessa  händelser,  hvilkas  förlopp  är  lika 
så  sorgligt   som    föga  inbringande. « 


-  3i8  — 

Han  beslöt  därföre  att  svara  på  Igelströhms  bref  och  begagnade 
tillfället,  dä  han  den  20  Mai  i  sitt  läger  ärnade  utföra  ett  Te 
Deum  med  anledning  af  slaget  vid  Fredrikshamn  den  15  Maj, 
och  afsände  en  parlamentär  till  Savitaipal  för  att  underrätta,  att 
den  öfliga  kanonsaluten  icke  hade  något  fiendtligt  att  betyda. 
Armfelts  svar  var  höfligt,  men  kort:  det  innehöll  försäkran,  att 
konungen  ej  sträfvade  efter  annat  än  en  ärofull,  säker  och  be- 
ståndande fred,  men  att  kejsarinnans  afsigter  syntes  vara  allt 
annat  än  fredliga,  ehuru  hon  tillät  sina  generaler  att  tala  om 
fred.  Han  slutade:  »Huru  vill  ni  då,  herr  baron,  att  konung- 
en, min  herre,  skulle  kunna  låta  sitt  hjärta  följa  de  känslor  af 
aktning  och  vänskap,  som  han  alltid  bibehållit  för  eder  hcr- 
skarinna?  Visa  mig  ett  sätt  att  blifva  öfvertygad  om  att  edert 
hof  hyser  de  känslor,  hvarom  ni  försäkrar  mig;  och  jag  skall 
vara  sä  mycket  mera  glad  däröfver,  som  detta  skall  bereda  mig 
fördelen  att  fä  förnya  bekantskapen  med  denne  baron  Igelströhm, 
som  förr  så  mycket  tyckte  om  bordets  nöjen,  vackra  flickor  och 
glada  lag,  men  som  nu  finner  nöje  i  att  natt  och  dag  plåga  mig 
för  att  förmå  mig  att  lemna  detta  ställe,  hvilket  jag  finner 
tusen  gånger  intressantare  än  Vinterträdgården  och  Sachsiska 
palatset.» 

På  detta  något  spetsiga  bref  följde  efter  tvenne  dagar  ett 
svar  från  Igelströhm,  dat.  Villmanstrand  den  23  Maj,  hvilket 
Armfelt  med  skäl  fann  bära  för  tydliga  spår  af  att  vara  en 
ämbetsskrifvelse  ä  det  ryska  kabinettets  vägnar  och  hållet  i  en 
allt  för  allvarsam  ton  för  att  kunna  afspisas  pä  samma  sätt  som 
det  första.  Han  skyndade  att  öfversända  det  till  konungen. 
Tgclströhm  försäkrar  i  detta  bref  pä  det  bestämdaste  om  kejsarin- 
nans afsigt  att  skyndsamt  göra  slut  på  kriget,  så  vidt  hon  funne 
konungen  af  Sverige  därtill  benägen;  han  uttrycker  sin  önskan 
att,  om  en  underhandling  komme  till  stånd  och  anförtroddes  ho- 
nom, den  finge  utföras  af  Armfelt  på  Sveriges  vägnar,  dä  han 
vore  förvissad,  att  målet  lättare  skulle  vinnas  i  samverkan  med 
honom  än  med  någon  annan;  och  han  förklarar,  att  det  endast 
beror  pä  konung  Gustafs  beslut,  när  en  fredsunderhandling  kunde 
taga  sin  början.  »Jag  slutar  med  att  anropa  himlen»,  heter  det 
till  slut,  »att  han  måtte  ingifva  konungen,  eder  herre,  i  mänsk- 
lighetens namn,  samma  grundsatser  och  samma  känslor,  som 
besjäla  kejsarinnan.  Sä  snart  ni  underrättat  mig  om  att  ko- 
nungen hyser  dessa  i  sä  hög  grad  önskvärda  tänkesätt,  skall 
jag  skyndsamt  låta  det  komma  till  min  regerings  kunskap,  och 
man  skall  ä  vår  sida  vara  angelägen  att  bidraga  till  de  snabba- 


-  319  — 

ste  och  verksammaste  åtgärder  för  att  bringa  till  fullbordan  ett 
sä  välsignelserikt  verk.»  *) 

Konung  Gustaf  skyndade  att  underrätta  Armfclt,  att  Igel- 
ströhm  vore  den  af  kejsarinnan  utsedde  fredsundcrhandlarcn,  samt 
att  något  närmare  redogöra  för  sin  brcfväxling  med  Galvez,  om 
hvilket  allt  Armfelt  i  det  undangömda  Savolax  endast  erhållit 
knapphändiga  underrättelser,  samt  lemnade  denne  sitt  tillstånd 
att  svara  i  samma  fredliga  ton.  Antydningar  borde  i  hans  svar 
göras,  att  man  fruktade  att  sidoinflytelser  skulle  inverka  på  kej- 
sarinnans fredliga  afsigtcr,  och  att  andra  makters  intressen  kunde 
komma  att  inverka  störande ;  samt  om  förhoppningen  att  de  för- 
delar, som  Ryssland  kunde  erbjuda  Sverige,  kunde  komma  att 
motsvara  dem  som  från  andra  håll  vore  att  förvänta.  Såsom  en 
sådan  skulle  särskildt  nämnas  erhållandet  af  en  naturlig  och  mi- 
litärisk  gräns.  För  öfrigt  borde  Armfelt  förklara,  att  han  här- 
vid talte  som  den  blinde  om  färgen,  då  han  icke  egde  kunskap 
om  de  diplomatiska  underhandlingarna,  och  hans  brefväxling  pä 
den  aflägsna  plats,  där  han  befann  sig,  endast  rört  krigets  an- 
gelägenheter. **) 

Konungen  ville,  såsom  häraf  synes,  icke  stänga  den  väg 
till  fredsunderhandling,  som  från  rysk  sida  blifvit  öppnad  med 
Armfelt;  men  han  hoppades  ännu  dels  på  framgången  af  Gal- 
vez' verksamhet  i  Petersburg  för  samma  mål,  dels  på  en  lycko- 
sam utgång  af  flottornas  framträngande  i  Finska  viken.  Tanken 
att  uppdraga  den  egentliga  fredsunderhandlingen  åt  Armfelt  sy- 
nes från  början  hafva  varit  honom  fullkomligt  främmnnde  och 
förblef  det  ännu  länge. 

Detta  konungens  bref,  skrifvet  till  segels  pä  Amphion  i  när- 
heten af  Viborg,  tvenne  dagar  före  olycksdagen  vid  Savitaipal, 
träffade  Armfclt,  medan  han  svårt  sårad  låg  fjättrad  vid  sjuk- 
bädden; och  utgången  af  företaget  till  sjös  hotade  ända  till  de 
första  dagarna  i  Juli,  då  genombrytningen  från  Viborg  skedde, 
att  gifva  en  helt  annan  vändning  åt  fredsfrågan  än  den,  som 
Armfelts  brefväxling  med  Igelströhm  gifvit  anledning  att  hoppas. 
Under  mer  än  en  månad  förekommer  i  Armfelts  och  konungens 
brefväxling  icke  ett  ord  om  fredsunderhandlingarna.  Först  ef- 
ter slaget  vid  Svensksund  är  det  som  detta  ämne  åter  börjar 
blifva  hufvudsaken.***) 


*)  Se  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  s.  145,  noten. 
**)  Gustaf  Ill:s  bref,  anf.  st.  s.   143. 
***)   Dajjen    förut    hade    dock   konungen  i   bref  till   Armfelt   gifvit   luft   at 
sin   längtan    efter    fred    i  följande  ord:   "Jag  önskar   freden  så  ifrigt,  :ill.  med 
undantag    af  punkten  om   tillgift  för  upprorsmännen  och   af  allt  soni  kan   för- 


—   320  — 

Under  tiden  hade  Igelströhm  och  det  ryska  kabinettet  låtit 
sig  angeläget  vara  att  icke  tillsluta  den  väg  för  underhandling- 
ar, som  de  öppnat  genom  Armfelt.  Oaktadt  krigslyckan  syn- 
tes hafva  vändt  sig  ät  ryska  sidan,  var  dock  kejsarinnans  ön- 
skan att  vinna  fred  ej  mindre  uppriktig  än  konungens.  Det 
gällde  att  förekomma  Sveriges  anslutning  till  förbundet  emellan 
Preussen  och  England,  hvilket  ofelbart  skulle  hafva  medfört 
dessa  makters  väpnade  uppträdande  mot  Ryssland.  Armfclts 
sjukdom  erbjöd  tillfälle  att  underhälla  den  vänskapliga  förbindel- 
se med  honom,  som  man  varit  angelägen  att  knyta,  medan  han 
ännu  befann  sig  i  spetsen  för  sina  trupper.  Generalerna  Igel- 
ströhm i  Villmanstrand  och  Saltikov  i  Viborg  skyndade  att  visa 
den  särade  svenske  befälhafvaren  all  upptänklig  artighet:  de  er- 
bjödo  honom  läkarehjälp,  de  påtrugade  honom  förfriskningar, 
»apelsiner,  citroner  och  legumer»,  och  visade  sig  synnerligen  an- 
gelägna att  bemöta  särade  och  fängna  svenska  officerare  af  hans 
kär  pä  det  mest  förekommande  sätt.*)  Själf  fick  Armfelt  af 
sin  motståndare,  general  Igelströhm,  i  ett  bref  frän  denna  tid 
det  smickrande  vitsord,  att  han,  om  man  ännu  lefvat  under  riddar- 
tiden,  skulle  hafva  bort  bära  Bayards  bekanta  valspråk.") 

Underrättelser  om  krigets  gång  och  fredsutsigterna  lemna- 
des  i  de  artiga  bref,  som  åtföljde  dessa  ryska  sändningar.  Sä 
kunde  Armfelt  t.  ex.  den  2  Juli  i  bref  till  sin  hustru  underrätta, 
att  general  Saltikov  skrifvit  från  Viborg  den  27  Juni,  att  sedan 
man  ej  längre  hyste  förhoppning  om  fred,  stora  tilldragelser 
ansäges  förestående  —  en  tydlig  hänsyftning  på  prinsens  af  Nas- 
sau  ankomst  till  Viborg,  hvilken  afsåg  tillintetgörandet  af  den 
där  innestängda  flottan  och  föranledde  sjöslaget  den  3  Juli.  1 
ett  annat  bref  ett  par  dagar  förut  hade  Armfelt  berättat,  att 
han  genom  sina  relationer  med  generalerna  i  Viborg  kanske  en- 
sam kände  »fredssakerna»,  i  hvilka  han  på  grund  af  de  ryska 
underrättelserna  ansåg,  att  konungen  iakttog  en  »particulicr'* 
hållning."*)  Om  någon  fredsunderhandling  på  egen  hand  mellan 
Armfelt  och  de  ryska  generalerna  kunde  dock  icke  blifva  fråga, 
innan  han  därtill  erhållit  sin  konungs  förnyade  befallning. 

nnlcla  Rysslands  iiil)lfin(lning  i  mitt  rikes  inro  .ingclägenheter,  jag  I.  o.  m. 
skulle  nöja  mig  med  den  afsky värda  gräns,  som  vi  ega".  (Anf.  st.  s.  153). 
*)  Armfclts  rapport  till  konungen  "|g.  (Gust.  M.SS.  52).  Anbudet  om 
Iäkarehjäl|)  hade  afiiöjts;  däremot  hade  "samvetslöst  (sic)  mottagits  refraichis- 
sementer  och  legumer". 

'*)    "Sans    pcur  et   sans  roproche"   (Igelströhm  till   Armfelt    ,^  Juli  1790). 
'")   Armfelt  till  sin   hustru   '"/(. 


—    321    — 

Detta  skedde,  säsom  nämndt  ar,  först  sedan  de  svenska 
vapnens  ära  blifvit  återupprättad  genom  den  lysande  segern  vid 
Svensksund  den  9  Juli.  Då  är  det,  som  konung  Gustaf  med 
all  kraft  arbetar  pä  att  vinna  freden;  och  han  skyndar  att  un- 
der de  närmast  följande  dagarna  vända  sig  dels  till  Armfelt  med 
befallning  att  återknyta  underhandlingarna  med  Igelströhm.  dels 
direkt  till  ryska  rikets  vice  kansler  grefve  Ostermann. 

Äfven  nu  var  det  svenska  officerares  fångenskap,  som  er- 
bjöd förevändningar  för  en  brefväxling,  hvilken  syntes  kunna  leda 
till  det  åsyftade  målet.  En  ung  grefve  Rudenschöld,  broder  till 
Magdalena  Rudenschöld,  hade  råkat  i  rysk  fångenskap,  men 
på  grund  af  Armfelts  anhållan  hos  Igelströhm  blifvit  på  det  ut- 
märktaste  sätt  behandlad  och  kort  därefter  frigifven  på  kejsarin- 
nans befallning.')  I  det  tacksägelsebref,  som  Armfelt  med  an- 
ledning häraf  borde  skriiva  till  Igelströhm,  skulle  han,  enligt  ko- 
nungens befallning,**)  begagna  tillfället  att  ånyo  försäkra  om 
konungens  fredliga  tänkesätt,  erbjuda  hans  medling  i  kriget 
emellan  Ryssland  och  Turkiet  samt  erinra  om  nödvändigheten 
att  skyndsamt  afsluta  freden,  innan  de  främmande  makter,  som 
egde  intresse  af  dess  förhindrande,  hunne  blanda  sig  däri.  Där- 
jämte borde  han   beklaga,  att  den  utväg  till  fredsunderhandling- 


*)  Säkerligen  har  Armfelts  kända  förhållande  till  fröken  Rudenschöld 
i  ej  ringa  grad  medverkat  till  de  ryska  myndightternas  tillmötesgående  här- 
vid. Konungens  inflytelserike  gunstling,  hvars  bevågenhet  man  redan  pä  så 
mångfaldigt  sätt  sökt  vinna,  skulle  därigenom  ytterligare  stämmas  gynnsamt 
för  freden.  —  Ett  annat  försök  att  genom  en  artighet  mot  hans  älskarinna 
vinna  honom  för  Rysslands  intressen  gjordes  äfven  under  fredsunderhandling- 
garna.  enligt  hvad  fröken  Rudenschöld  själf  i  sina  otryckta  memoarer  förtäl- 
jer. Kejsarinnaii  lät  genom  Armfelt  tillbjuda  henne  ett  diamant-garnityr ; 
men  han  vägrade  a  hennes  vägnar  att  mottaga  det.  "Aldrig  har  jag  rönt 
något  bevis  af  hans  vänskap,  som  varit  mig  kärare",  säger  fröken  Ruden- 
schöld med  anledning  häraf.  —  I  sammanhang  härmed  kan  omtalas,  att 
fröken  Rudenschöld,  enligt  sin  egen  berättelse,  äfven  från  annat  håll  var  ut- 
satt för  korruptionsförsök,  i  afsigt  att  medelbarligen  inverka  pä  Armfelt.  Då 
freden  med  Ryssland  syntes  nära  förestående,  vände  sig  Englands  och  Preus- 
sens ministrar  i  Stockholm,  hvilka  hade  sina  hofs  uppdrag  att  förebygga  dess 
afslutande,  till  fröken  Rudenschöld  med  lysande  penninge-anbud,  om  hon  ville 
i  deras  intressen  göra  sitt  intlytande  gällande  hos  Armfelt.  Hon  afvisade  an- 
budet med  förakt  och  kände  sig  förolämpad  öfver  ait  blifva  tagen  för  en 
"intriguante  de  cour,  en  egenskap,  som  jag  alltid  ansett  vara  vida  under  hvad 
som  var  det  förnämsta  i  mitt  lif:  att  älska  Armfelt  utan  afseende  på  hans 
ställning  och  inflytande".  —  Anbud  af  detta  slag  äro  nedslående  bevis  pä 
tidehvarfvets  moraliska  förfall.  Frihetstidens  korruptionsväscn  hade  i  Europa 
för  läng  tid  rotfästat  tron  på  hela  svenska  nationens  falhet.  Till  sä  mycket 
större  heder  länder  det  dem  som,  huru  mycket  de  än  skattat  åt  tidens  svag- 
heter, visste  att  sätta  fosterlandets  väl  högre  än  det  främmande  guldet. 
**)  Gustaf  Ill-.s  bref.  anf.  st.  s.  154. 
Jegnér,  G.  M.  Armfelt.  ^1 


—    322    — 

ars  öppnande,  som  konungen  erbjudit  genom  spanska  sände- 
budet i  Petersburg,  forblifvit  obegagnad,  oaktadt  konungens  när- 
het till  den  ryska  hufvudstaden,  dä  han  med  sin  flotta  lag  vid 
Björkö,  borde  hafva  erbjudit  tillfälle  till  en  direkt  underhand- 
ling. —  Genom  en  rysk  fänge,  en  tjensteman  i  ryska  kansliet 
vid  namn  Muller,  afsände  konungen  snart  därpå  ett  kort  bref 
till  grefve  Ostermann,  hvari  han,  under  förevändning  att  utbedja 
sig  dennes  omvårdnad  om  en  fangen  svensk  officer,  den  unge 
grefve  Karl  Löwenhjelm,  lät  inflyta  nägra  ord  om  sin  tacksam^ 
het  för  Ostermanns  omsorg  om  fredens  återställande  och  sitt  be- 
klagande, att  brefvet  till  Galvez  sä  länge  forblifvit   utan  svar/) 

Armfelt  skyndade  att,  enligt  konungens  föreskrift,  afsända 
en  3>billet-doux»  till  Igelströhm  (den  13  Juli)  och  begaf  sig  där- 
efter pä  väg  mot  södra  Finland.  I  Lovisa  erhöll  han  den  23 
det  svar  frän  det  ryska  kabinettet,  som  kan  anses  hafva  med- 
fört fredskonferensernas  öppnande.  I  detta  bref  frän  Igelströhm**) 
föreslogs  nämligen  ett  personligt  möte  mellan  honom  och  Arm- 
felt, såsom  mest  egnadt  att  befrämja  målets  vinnande.  Detta 
anbud  blef  äfven  afgörande  för  Armfelts  rol  i  det  stundande 
fredsverket:  konungen  medgaf,  att  han  finge  hörsamma  Igel- 
ströhms  inbjudning,  ***)  och  den  naturliga  följden  blef,  att  Armfelt 
blef  Sveriges  fullmäktig. 

Detta  bref  från  Igelströhm  —  Armfelt  och  konungen  för- 
modade på  grund  af  dess  ton,  att  dess  egentlige  författare  vore 
ryska  kabinettets  chef  Markoff  —  var  dock  i  öfrigt  icke  egnadt 


*)  Konungens  bref  finnes  tryckt  såsom  bilaga  till  hans  bref  till  Franc 
i  "Gustaf  III:s  bref  till  C.  A.  Wachtmeister  och  U.  G.  Franc.  utg.  af  G,  An- 
dersson", s.  131.  Ytterligare  kommentarier  till  detta  bref  lenmades  St  den 
nämnde  Muller,  som  konungen  säger  sig  hafva  "bien  endoctriné"  före  afresan. 
**)  Dateradt  Viborg  den  11  Juli  1790,  tryckt  såsom  bilaga  till  Gustaf 
III:s  bref  till  Franc,  anf.  st.  s.   135. 

***)  Gustaf  III:s  bref  ^*l^,  s.  160.  Armfelt  föreslog  Verelä  eller  Kuovola 
såsom  mötesplats,  och  Igelströhm  skyndade  att  förklara,  att  han  med  glädje 
mollis  anbudet  af  "cetle  entrevue  amicale",  samt  begaf  sig  till  Kuovola,  för 
att  <^lär  närmare  öfverenskomma  om  mötesplatsen.  Han  erinrade  i  sitt  nyss- 
nämnda bref  om  vigten  af  att  saken  hölles  hemlig.  Kejsarinnan  var  härom 
synnerligen  angelägen;  men  hemlighetsmakeriet  höll  på  att  få  oangenäma 
följder.  Hon  berättar  själf  (i  ett  bref  till  Grimm  "V,  1791.  anf.  st.,  XXIII: 
506)  *t>  igelströhms  besök  vid  Verelä  väckt  de  ryska  vakternas  misstankar, 
och  att  några  kosacker  en  natt  ärnade  gripa  den  förmente  förrädaren,  dä  fre- 
den i  detsamma  bekantgjordes.  Prinsen  af  Nassau  förberedde  ännu  den  17 
Aug.,  sedan  freden  var  sluten,  ett  anfall  på  svenska  tlollan  vid  Svensksund, 
under  foregifvande  att  han  ej  fått  kejsarinnans  befallning  att  inställa  liendt- 
ligheterna;  och  endast  hennes  uttryckliga  order  förmådde  hejda  lionom.  (Gu- 
staf HI:s  bref  till   Diiben  *»'^.  Riksarkivet.) 


att  stärka  konungens  fredsförhoppningar.  ')  Det  var  hållet  i 
stolt  och  högdragen  ton,  hvilkcn  ingalunda,  såsom  konung  Gu- 
staf väntat,  röjde  den  besegrades  förödmjukelse.  Kejsarinnan 
ville  freden,  hette  det,  och  dess  afslutande  berodde  endast  på 
konungen  af  Sverige;  men  denne  hade  ej  att  påräkna  nägon 
förändring  i  sitt  rikes  landområde  före  kriget.  Kejsarinnan  for- 
drade ingen  landaftradelse,  men  ärnade  äfven  ä  sin  sida  vägra 
bifall  till  hvarje  svenskt  anspråk  i  denna  riktning;  hon  erbjöd 
glömska  af  det  förflutna,  men  i  brefvet  omnämndes  dock  de 
oförrätter,  hon  lidit,  och  orättmätigheten  af  Sveriges  anfall.  — 
Svaret  pä  konungens  ofvannämnda  bref  till  Ostermann  lät  länge 
vänta  på  sig,  och  dä  det  omsider  anlände,  efter  mer  än  14  da- 
gars dröjsmål,  **)  var  det,  ehuru  höfligare  i  tonen,  föga  tillfreds- 
ställande: äfven  här  vägrades  hvarje  landafträdelse.  Konung 
Gustaf  å  sin  sida  var  fast  besluten  att  göra  en  förbättrad  gräns 
till  villkor  för  freden;  och  utsigterna  därtill  syntes  alltså  långt 
aflägsna. 

Svärdet  syntes  sålunda  ånyo  kunna  komma  att  fälla  utsla- 
get, och  nya  strider  vid  Svensksund  och  Fredriksh^imn  syn- 
tes förestå.  I  det  svar  pä  grefve  Ostermanns  bref,  som  konungen 
afgaf  frän  Peipola  den  30  Juli,  vidhöll  han  sina  fordringar  för 
sin  egen  och  Portens  räkning,  samt  tillkännagaf  sin  afsigt  att 
fortsätta  fiendtligheterna,  till  dess  att  fred  på  dessa  villkor  kunde 
vinnas.  '**)  Ställningen  var  kritisk,  oaktadt  den  från  rysk  sida 
begärda  konferensen  med  Armfelt  var  nära  förestående.  »An- 
tingen», skrifver  konungen  den  3 1   Juli.  7)    »skola  Igelströhm  och 


*)  I  ett  bref  till  sia  hustru  den  ^'{,  skrifver  han:  "Om  jag  kan  skafta 
er  fred,  skulle  jag  hafva  lust  att  säga  som  den  gamle  Simeon.  Jag  har  fått 
Igelströhms  bref  angående  mina  sista  fredsförslag;  han  begär  en  konferens 
med  mig  och  försäkrar,  att  kejsarinnan  önskar  freden,  men  utan  att  med- 
gifva  några  afträdelser,  utan  gränsen  skall  blifva  in  statu  quo.  Jag  skickar 
i  natt  detta  bref  till  konungen  ocli  väntar  hans  order  för  att  svara.  Om  han 
icke  går  in  på  delta  tillmötesgående,  så  är  jag  snart  pä  väg  till  Stockholm; 
jag  har  då  gjort  allt  hvad  på  mig  ankommer.  Om  däremot  underhandling- 
arna skola  taga  sin  början,  så  skall  jag  begifva  mig  till  någon  ö,  Gud  vet 
hvilken.  i   Kymmene-älf  . 

**)  Svaret  anlände  den  28  Juli.  Konungen  fann  att  detta  dröjsmål  var 
''tres-impoli  et  ne  prouve  pas  un  grand  désir  de  se  raccommoder".  (Till 
Franc,  anf.  st.  s.  135.)  Det  upplystes  sedermera,  att  orsaken  var,  att  den 
ofvannämnde  Miiller  lillbragt  536  dagar  på  resan  till  Petersburg,  och  man 
ansåg  detta  dröjsmål  såsom  tillställdt  af  prinsen  af  Nassau,  som  ville  hindra 
fredens  afsliitning,  inn.an  han  hämnats  nederlaget  vid  Svensksund.  (Till  den- 
samme, s.  141.) 

'**)   Konungens  egenhändiga  koncept.     Gust.  MSS.  vol.  6. 
t)  Till  Franc,  anf.  st.  s.   141. 


-  324  - 

Armfelt  komma  öfverens,  sedan  de  grälat  i  tvä  dagar,  och  dä 
kan  freden  vara  undertecknad  om  fem  eller  sex  dagar;  eller 
skola  de  icke  komma  öfverens,  och  då  skall  ett  redan  förberedt 
anfall  ske  på  alla  punkter.» 

Det  var  dock  icke  endast  till  vapnen,  som  konungen  kunde 
vädja;  äfven  till  de  främmande  makter,  med  hvilka  underhand- 
ling om  gemensamt  förbund  mot  Ryssland  så  länge  pågått.  Nu 
var  det  vigtigare  än  någonsin,  att  dessa  underhandlingar  förde 
till  något  resultat.  Det  borde  ligga  i  Englands  och  Preussens 
intresse  att  genom  en  formlig  traktat  hindra  Sverige  från  att 
sluta  fred  med  Ryssland;  och  å  andra  sidan  kunde  farhågan  för 
en  dylik  traktat  icke  annat  än  göra  Ryssland  mera  tillmötes- 
gående mot  Sveriges  anspråk.  Konungens  brefväxling  med  dem 
af  hans  ministrar,  som  underhandlade  med  Preussens  och  Eng- 
lands representanter  i  Stockholm,  grefve  Borck  och  Liston,  samt 
med  den  holländske  generalen  v.  d.  Borch,  *)  visar  nogsamt  den 
vigt,  han  fäste  vid  afslutandet  af  denna  traktat.  Blotta  tillvaron 
af  en  dylik  var  i  detta  ögonblick  af  högsta  vigt  för  Sverige, 
och  konungen  nedsatte  i  själfva  verket  sina  anspråk  för  dess 
undertecknande  till  en  mindre  subsidii-summa.  Hufvudsaken  för 
honom  var  —  för  att  använda  hans  egna  ord  —  att  vid  freds- 
underhandlingen med  Ryssland  kunna  »fiérement  säga  åt  den 
ryske  plenipotentiairen:  om  ni  ej  vill  sluta  en  hederlig  fred,  sä 
se:  här  har  jag  en  allians,  som  jag  ratificerar,  h vilken  ger  mig 
krafter  att  underhålla  kriget;  och  ni  får  dubbelt  fiender  emot  en, 
som  ni  med  en  förnuftig  fred  kan  slippa».  **) 

Ryktet  om  Armfelts  och  Igelströhms  beramade  samman- 
komst bidrog,  såsom  konungen  beräknat,  att  påskynda  förbunds- 
traktatens  afslutande.  Detta  egde  omsider  rum  i  Stockholm  den 
23  Juli.     Engelska  sändebudet   hade  redan  dessförinnan  besvurit 

*)  Skämtsamt  kallar  Gustaf  III  i  ett  href  till  Franc  (anf.  st.  s.  134) 
dessa  diplomater  för  "les  trois  Graces,  Euphrosync  et  Thalie  Borck  et  Aglaé 
Liston''. 

**)  Se  konungens  bref  till  Riiuth,  dat.  Svensksund  den  25  Juli  17QO,  tr..  så- 
som bilaga  till  konungens  bref  till  Franc  s.  d.,  anf.  st.  s.  139.  Hans  otålig- 
het öfver  dröjsmålet  med  afslutandet  af  denna  traktat,  hvilket  han  tillskrcf 
Ruuth  och  H"ranc,  röjer  sig  i  lians  bref  till  Armfelt  ^^/,,  anf.  st.  s.  160,  samt 
i  ett  bref  till  Franc  omedelbart  före  fredsko!iferensens  öppnande  vid  Verelä, 
i  hvilket  han  på  det  ifrigaste  yrkar  att  traktaten  afslutas :  »Concluez  donc. 
car  si  les  conférences  se  rompent,  et  que  je  n'ai  pas  de  convention,  je  m'en 
prendrai  h  vous  deux  (Ruuth  ocii  Franc)  qui,  dans  l'idée  de  me  forcer  .1  la 
j)aix  malgré  moi,  n'avez  pas  pressé  la  négociution».  Hellre  än  att  under- 
teckna en  fred,  hvartill  hans  ministrar  tvungit  honom,  oskuUc  han  låta  döda 
sig«.     (Anf.  st.  s.  142.) 


i 


—  325  — 

konungen  att  icke  sluta  en  separatfred,  ocli  såväl  han  som  preus- 
siska ministern  yrkade  nu  ifrigt  pä  traktatens  skyndsamma  ra- 
tificerande, sedan  den  med  ilbud  afgätt  till  Finland. 

Detta  var  emellertid  ingalunda  konungens  afsigt:  förbundet 
med  de  allierade  makterna  var  endast  en  nödfallsutväg,  som  först 
skulle  användas,  sedan  allt  af  den  svenske  underhandlaren  frukt- 
löst varit  försökt  säsom  medel  att  nedstämma  Rysslands  anspråk 
under  fredskonferensen.  Traktaten  ankom  ett  par  dacjar  sedan 
denna  börjat.  Den  blef  aldrig  ratificerad,  men  användes  vid 
underhandlingen  till  Sveriges  förmän. 


Konungen  vistades  till  de  sista  dagarna  af  Juli  pä  flottan 
vid  Svensksund,  och  Armfelt,  ännu  svårt  lidande  af  sin  blessyr, 
uppehöll  sig  några  dagar  i  Lovisa.  Den  27  sammanträftadc  han 
i  nämnda  stad  med  konungen,  som  därifrån  begaf  sig  före  ho- 
nom till  Verelä,  den  plats  vid  Kymmene-älf,  som  genom  de 
fredsunderhandlingar,  hvilka  nu  förbereddes,  skulle  erhålla  ett 
historiskt  namn.  Ryssarna  innehade  ännu  bron  öfver  älfven  — 
stora  landsvägen  gick  därifrån  till  Villmanstrand;  men  pä  andra 
sidan  hade  den  svenske  generalmajoren  Paulis  arn.ékår  sitt  läger. 
Platsen  emellan  de  båda  lägren  ansågs  som  neutralt  område, 
ehuru  den  tillhörde  Sverige  —  den  utgjordes  af  ödelagda  sädes- 
fält, som  tillhörde  den  under  förra  året  afbrända  byn  Verelä  — 
och  hade  därföre  af  konungen  blifvit  utsedd  till  plats  för  under- 
handlingarna.» *) 

Sedan  konungen  tagit  sitt  högqvarter  i  det  svenska  lägret, 
begaf  sig  Armfelt  pä  väg  från  Lovisa,  och  erhöll  i  Peipola  den 
30  Juli  konungens  muntliga  förhållningsorder  för  det  blifvande 
sammanträftandet  med  general  Igelströhm.  Armfelt  skref  därifrån 
samma  dag  till  sin  hustru,  att  han  hela  dagen  skulle  arbeta  med 
konungen:  »i  morgon  bittida  reser  jag  mot  den  ryska  freds- 
ängeln. Sjuk  är  jag  förb— dt;  men  själens  styrka  och  eld  gifva 
kroppen  krafter,  hitet  nytt  vet  jag,  annat  än  en  allmän  önskan 
om  fred». 

De  båda  fullmäktiga,  som  skulle  mäta  sina  krafter  med 
hvarandra    i    underhandlingen,    sedan    de    förut    mötts  i  striden, 

*)  Konungpn  var  angelägen  att  de  ej  skulle  ega  rum  på  ryska  områ- 
det: om  den  svenske  underhandlaren  uppsökt  den  ryske  på  andra  sidan  grän- 
sen, skulle  det  liafva  s-tt  ut,  som  om  han  sökt  freden  hos  segraren.  .Se  hans 
bref  till  Armfelt,  anf.  st.  s.   162.  hvarest  föreskrifter  i  detta  afseende  meddelas- 


—  3-6  — 

hade  bada  i  viss  män  tillfälligheten  att  tacka  för  det  vigtiga  värf^ 
som  var  dem  anförtrodt.  I  öfrigt  var  deras  ställning  väsentligen 
olika;  och  fördelen  var  onekligen  på  den  svenske  nnderhandla- 
rens  sida.  Ett  vittnesbörd  därom  föreligger  från  en  af  kejsarin- 
nan Katarinas  närmaste  förtrogne,  den  ofvannämnde  Markoff, 
och  förtjenar  uppmärksamhet.  »Baron  Armfelt?',  yttrade  han 
några  månader  efter  fredens  afslutande,  under  ett  allvarsamt  po- 
litiskt sam.tal  med  Sveriges  sändebud  i  Petersburg,  »hade  ett 
stort  öfvertag  i  jämförelse  med  baron  Igelströhm;  den  förre  är 
en  man  af  värld  och  begäfvad  med  mycken  qvickhet  samt  var 
dessutom  fullt  underrättad  om  sin  konungs  afsigter.  Hos  den 
senare  finnes  ingen  af  dessa  egenskaper;  händelsen  hade  så  fogat, 
att  han  i  Verelä  fatt  ett  vigtigt  uppdrag;  han  fick  sin  ledning 
härifrän;  han  har  ej  sagt  ett  ord,  som  ej  blifvit  honom  före- 
stafvadt».  *) 

Igelströhm,  ehuru  vida  äldre  än  Armfelt,  var  i  jämförelse 
med  honom  en  >'novus  homo»  i  fråga  om  förtroende  hos  den 
som  hade  ledningen  af  statens  angelägenheter:  hans  stjärna,  som 
efter  fredens  afslutande  hastigt  var  i  stigande,  slocknade  snart, 
och  historien  har  därefter  föga  om  honom  att  förtälja.  Armfelt 
egde,  personliga  egenskaper  och  politisk  betydenhet  oberäknade, 
vid  Verelä  den  väsentliga  fördelen  framför  Igelströhm,  att  han 
vid  alla  underhandlingens  detaljer  i  sitt  omedelbara  grannskap 
egde  till  rädgifvare  sin  konung,  en  mästare  som  fä  i  tidens  di- 
plomatiska konstgrepp,  hvilken  med  lika  skicklighet  förstod  att 
föra  det  skrifna  ordets  vapen  som  det  muntliga  föredragets. 
De  befallningar,  som  ryska  kabinettet  sände  sitt  ombud  vid  Ve- 
relä genom  general  Saltikov  i  Viborg,  måste  i  jämförelse  med 
konung  Gustafs  nästan  dagliga  föreskrifter  till  Armfelt  förefalla 
torftiga  nog  och  kunde  icke  lämpas  efter  förhandlingarnas  gäng. 
A  andra  sidan  kan  icke  nekas,  att  den  ryske  underhandlaren 
genom  bestämdheten  af  dessa  på  afständ  meddelade  föreskrifter 
nödsakades  att  frän  början  iakttaga  en  fastare  hållning,  än  den 
som  dagligen  kunde  inhemta  nya. 

Söndagen  den  i  Augusti  möttes  de  båda  generalerna,  hvar- 
dera  åtföljda  af  några  officerare,  under  bar  himmel  pä  den  ut- 
sedda platsen.  Sammanträdet  var  helt  kort  och  egde  en  väsent- 
ligen formel  karakter;  men  den  ryske  underhandlaren  skyndade 
att    strax  därpå  afsända  en  kurir  med  underrättelse  att  det  fun- 


*)  Stedingks  depesch  den  ^^  Februari  1791,  tr.  såsom  bilaga  E.  till 
L.  Manderströms  presidiital  i  K.  Vet.  Akad..  «Om  Gustaf  Ill:s  yttre  politik 
under  de  tvä  senaste  åren   af  hans  regering*,  s.   37. 


—  0-^/    — 

nes  s>hopp  om  fred».  *)  Följande  dagen,  sedan  tvenne  tält  blifvit 
uppslagna,  togo  öfverläggningarna  sin  början;  de  höllos  pä  grund 
af  Armfelts  sjuklighet  i  hans  tält,  hvilket  lär  varit  en  present  af 
general  Igelströhni.  *')  Ännu  egde  de  dock  en  konfidentiel  ka- 
rakter, och  inga  protokoll  fördes  öfver  förhandlingarna.  En  mera 
omedelbar  inblick  i  deras  förlopp  än  officiella  protokoll  lemna 
dock  Gustaf  III:s  ännu  bevarade  bref  och  biljetter  under  dessa 
dagar,  skrifna  dels  till  Armfelt,  dels  i  hans  namn  till  Igelströhm, 
jämte  tillhörande  hemliga  instruktioner.  ***) 

Oaktadt  Igelströhm  efter  sitt  första  sammanträffande  med 
Armfelt  hade  uttalat  sin  förhoppning  om  fred,  började  genast 
svårigheterna  att  yppa  sig.  Tvistepunkterna  voro  pä  förhand 
gifna.  Lika  bestämdt  som  konung  Gustaf  förklarat  sin  fordran 
pä  en  utvidgad  gräns  mot  Ryssland,  lika  bestämdt  hade  kej- 
sarinnan befallt  sin  representant  att  förklara,  att  hon  ej  ärnade 
afstä  en  fotsbredd  jord,  utan  fordjade  att  gränserna  lemnades  i 
samma  skick  som  efter  freden  i  Abo.  Och  nägon  Sveriges  in- 
blandning i  Rysslands  krig  med  turkarna  —  konung  Gustaf 
hade,  såsom  nämndt  är,  framställt  anspråk  pä  att  antagas  så- 
som fredsmedlare  —  ville  kejsarinnan  lika  litet  tillstädja:  om 
frän  svensk  sida  yrkanden  i  detta  syfte  framställdes.,  skulle  för- 
handlingarna genast  afbrytas,  under  förklaring  att  man  ärnade 
vädja  till  vapnen. -f- ) 


*)  Historisk  Tidskrift   1S82.  s.  30S. 
**)  Se  Ehreiiströms  Anteckningar,  1:  318.     Den  där  berättade  anekdoten 
om  Armfelts  vredesutbrott  öfver  ett  regnväder,  som  en  natt  genomblött  hans 
läger,   är  karakteristisk    för    hans   häftiga  lynne,  men   visar  ännu  mer  att  han 
var  sjuk  och  lidande. 

***)  De  svenska  källorna  för  historien  om  dessa  förhandlingar  utgöras  i 
öfrigt  dels  af  det  af  Ehrenström  förda  protokollet  öfver  den  formliga  konfe- 
rensen och  hans  kortfattade  redogörelse  för  de  föregående  konrulentiella  sam- 
talen (i  Riksarkivet  och  Ups.  Bibi.),  dels  af  konungens  utförliga  berättelse, 
med  tillhörande  bilagor,  till  riksrådet  grefve  Diiben,  dat,  -"/g  1790  (i  Riks- 
arkivet), hans  egenhändiga  koncept  till  depesch  till  Sveriges  ombud  i  Kon- 
stantinopel, Heidenstam  och  Brentano  (Gust.  MSS,  vol.  6).  samt  af  den  redo- 
görelse, som  konungen  lemnade  till  hemliga  utskottet  vid  1792  ars  riksdag 
(anf.  st.  Schröderheim,  s.  163  o.  f.).  Därtill  komma  äfven  enskilda  bref  — 
bland  hvilka  Armfelts  till  sin  hustru  ej  sakna  intresse  —  och  samtida  an- 
teckningar. Afveu  ur  den  ryske  underhandlarens  baron  Igelströhms  papper 
hafva  upplysningar  vunnits,  hvilka  i  senare  tid  tillgodogjorts  för  den  histo- 
riska forskningen  i  N.  Grigorovitsch's  biografi  öfver  ryske  kanslern  Beds- 
borodko,  hvaraf  en  afdeluing  är  egnad  .'it  freden  i  Verelä.  Utdrag  af  denna 
framställning  hafva  meddelats  af  E.  llild, brand  i  Historisk  Tidskrift  1SS2,  s. 
295   o.  f. 

I)   Kejsarinnans   hemliga  skrifvelser    till     Saltikov     .^''.^    Juli,    3;   Juli;  se 
Historisk  Tidskrift,  anf.  st.  s.  307. 


-   328  ~ 

Bada  fredsunderbandlarna  medförde  till  konferensen  den 
2  Augusti  hvar  sitt  förslag.  I  det  svenska*)  yrkades  en  form- 
lig förbindelse  af  Ryssland  att  icke  inblanda  sig  i  Sveriges  inre 
angelägenheter,  ömsesidigt  utlcmnande  af  politiska  och  andra 
förbrytare,  ny  gränsreglering  i  öfverensstänm:ielse  med  den  i 
Nystadska  freden  fastställda  gräns,  samt  Gustaf  III:s  antagande 
såsom  medlare  mellan  Ryssland  och  Turkiet,  hitet  af  allt  detta 
fanns  omnämndt  i  det  ryska  motförslag  i  8  punkter,  hållet  i  all- 
männare ordalag,  som  framlades  af  general  Igelströhm.  Genom 
Armfelt  erhöll  konungen  samma  dags  afton  del  af  det  ryska 
förslaget,  hvilket  ingalunda  vann  hans  bifall.  Han  skyndade  att 
i  Armfelts  namn  skrifva  ett  bref  till  Igelströhm,  **)  hvari  han 
framhöll,  att  Sverige  behöfde  för  de  stora  uppoffringar,  kriget 
kostat,  erhålla  någon  ersättning,  särskildt  genom  en  tryggad  gräns, 
samt  vidlyftigt  uppehöll  sig  vid  frågan  om  freden  med  Turkiet, 
hvilken  icke  vidrörts  i  det  ryska  förslaget,  under  upprepande  af 
sin  fordran  att  blifva  antagen  till  fredsmedlare.  »Konungen», 
skref  han,  »skulle  säkert  ingifva  kejsarinnan  en  bra  dålig  tanke 
om  sin  trovärdighet,  om  han  åsidosatte  sin  bundsförvandts  in- 
tressen.» 

Igelströhm  fann,  enligt  sina  egna  ord,  *")  dessa  konung  Gu- 
stafs fordringar  tyda  på  allt  annat  än  försonlighet;  han  vågade 
icke  ens,  säger  han,  meddela  dem  åt  sin  herskarinna,  ännu  min 
dre,  i  strid  med  sina  bestämda  instruktioner,  inlåta  sig  pä  något 
medgifvande.  Följden  blef  att  öfverläggningen  vid  den  följande 
konferensen  blef  allt  annat  än  fredlig,  och  att  denna  tvärt  af- 
bröts.  Kejsarinnan,  som  genom  general  Saltikov  i  Viborg  er- 
hållit kännedom  om  detta  uppträde  och  om  de  »orimliga  och 
förödmjukande»  villkor,  som  föreslagits  af  Gustaf  III  och  hans 
»mignon»,  fann  att  Igelströhm  därvid  handlat  »en  franc  et  loyal 
chevalier».  f)  Men  redan  följande  dag,  innan  han  erhållit  denna 
uppmuntrande  skrifvelse  från  sin  herskarinna,  hade  Igelströhm 
skyndat  att  i  ett  bref  till  Armfelt  tjöra  ett  slags  ursäkt  för  sin 
öfverilning  och  anhållit  om  ett  nytt  möte,  för  att  ytterligare 
förklara  sig  och  börja  att  »lägga  handen  vid  verket».  Och  ko- 
nung   Gustafs   oro  öfver  »ce  grabuge»  målar  sig  icke  mindre  lif- 


*)  Ea  renskrift  af  Armfelts  hand  af  detta  förslag  finnes  i   Riksarkivet. 
*•)  Den  2  Aug.  kl.  6  e.   m.,  egenhänd.  koncept  i  Riksarkivet. 

2\i  Juli 
*•'*)  I  en  biljett    till    Armfelt,  dat.  Kuovola     3  j^„„.    >  79°. 

25  .liili 
■j-)  Kejsarinnans  bref  "j  ^u'    f""ies    tryckt    i  Scliilders  up[)5ats  .rjekate- 

riiia  11«   i   »Riisskaja  Starina^    1S76,  s.  42S. 


—  329  — 

ligt  i  en  biljett  till  Armfelt,  hvari  han  yttrar,  att  han  haft  freden 
i  perspektiv  och  icke  kunde  finna  sig  vid  att  äter  ft^rlora  den  ur 
sigte. ') 

Man  var  sålunda  angelägen  ä  ömse  sidor.  »Det  var»,  sade 
kejsarinnan,  »med  denna  fred,  liksom  vid  ett  bröllop;  bada  par- 
ternas samtycke  behöfdes5>;  **)  och  målet  vanns  ej  utan  ömse- 
sidiga eftergifter.  Utan  tvifvel  var  det  den  svenske  underhand- 
laren, som  måste  göra  de  flesta  medgifvandcna;  men  det  var 
också  Sverige,  som  framställt  de  flesta  anspråken.  Det  blef  det 
ryska  förslaget,  som  väsentligen  lades  till  grund  för  fredstrak- 
tatens ordalydelse;  men  konung  Gustafs  fintlighet  och  hans  un- 
derhandlares nit  gäfvo  ät  sakerna  en  sådan  vändning,  att  de, 
det  oaktadt,  snarare  kunde  anses  hafva  vunnit  en  diplomatisk 
seger  än  ett  nederlag. 

Konferenserna  började  ånyo.  Utom  de  stora  tvistepunk- 
terna borde  fredstraktaten  vidröra  många  lättlöstare  frågor  af 
större  och  mindre  vigt;  och  dessa  företogos  till  en  början,  me- 
dan Igclströhm  väntade  på  återkomsten  af  de  kurirer,  som  skyn- 
dade mellan  Petersburg  och  Kuovola,  och  under  det  att  konung 
Gustaf  några  dagar  vistades  vid  Svensksund,  med  anledning  af 
ett  befaradt  anfall  af  prinsen  af  Nassau.  Den  8  Augusti  åter- 
kom konungen,  och  samma  dag  erhöll  Igelströhm  från  Peters- 
burg genom  den  utsedde  ryske  sekreteraren,  assessor  Kuder,  nya 
instruktioner. 

De  resultat,  som  vunnits,  innan  konung  Gustaf  efter  sin 
återkomst  äter  ingrep  i  forhandlingarna,  voro  emellertid  icke 
obetydliga  och  visa  nogsamt,  att  de  båda  underhandlarna  varit 
angelägna  om  vinnandet  af  det  föresätta  målet.  Den  i  det  sven- 
ska fredsförslagct  framställda  fordran,  att  Ryssland  skulle  afstå 
frän  all  rätt  till  inblandning  i  Sveriges  inre  angelägenheter,  till- 
godosågs därigenom,  att  man  kom  öfverens  att  i  fredstraktaten 
icke  nämna  frederna  i  Nystad  och  Abo,  hvilka  syntes  kunna 
gifva    anledning    till   en   dylik  inblandning.     Deras  bestämmelser 

■■■)  Gustaf  1II:S  bref,  anf.  st.  s.  164,  jämte  noten.  Armfelt  skref  ^/g  till 
sin  hustru:  «Här  ligger  jag  och  grälar  med  den  ryske  pleniputentiairen  om 
fred.  Men  svårt  ser  det  ut.  Likväl  är  här  visserligen  .'igg  eller  ungar  om 
fem  dagar.  Jag  bäfvar  för  att  gumman  är  för  stark.  Herre  Gud  hvad  jag 
vore  lycklig,  om  jag  med  olivbladet  i  munnen  (inge  nalkas  Stockholm !<'  — 
Följande  dagen  tillägger  han:  «Jag  har  satt  mina  ryssar  på  tinnarna  af  temp- 
let. De  hafva  på  mitt  ultimatum  skickat  kurirer  till  Heimes  Maj:t,  min  nå- 
diga protectrice,  och  om  fredags  afton  är  saken  därhän  bragt,  att  vi  hafva 
fred  eller  krig,  utan  hjälp  eller  barmhertighet.  Gud  den  alhahögste  gifve 
det  förra!* 

*")  Hist.  Tidskrift,  anf.  st.  s.  307. 


—  330  — 

kunde  sålunda  anses  upphäfda;  och  detta  mål,  i  själfva  verket 
det  vigtigaste  af  alla,  var  därigenom  vunnet.  Afven  med  afse- 
ende  pä  gränsfrågan  hade  man,  enligt  uppgift,  från  ryska  sidan 
framställt  ett  förslag  till  svårighetens  kringgående,  hvilket  man 
frän  svensk  sida  hoppades  skulle  medföra  dess  lösning  till  Sve- 
riges fördel.  Den  lO  Augusti  kunde  Armfelt  i  bref  till  sin  hu- 
stru med  en  viss  stolthet  berätta,  att  följande  fördelar  för  Sve- 
rige kunde  anses  vunna:  Rysslands  inflytande  i  Sveriges  inre 
angelägenheter  vore  slut;  frederna  i  Nystad  och  Abo,  hvilkas 
stipulationer  kunde  erbjuda  Ryssland  förevändning  att  blanda 
sig  i  frågor  rörande  Sveriges  författning,  vore  upphäfda,  och 
dess  nu  gällande  regeringsform  kunde  i  följd  häraf  anses  betryg- 
gad från  detta  håll;  och  en  öfverenskommelse  vore  träftad  rö- 
randa gränsreglering  genom  särskilda  kommissarier. 

Dessa  resultat,  ehuru  de  icke  funno  bestämda  uttryck  i 
fredstraktaten,  voro  i  själfva  verket  ganska  vigtiga.  De  torde 
sannolikt  icke  hafva  vunnits,  om  icke  Europas  allmänna  politi- 
ska läge  måst  mana  Ryssland  att  icke  spänna  bågen  för  högt. 
Den  nyssnämnda,  ännu  icke  ratificerade  svenska  traktaten  med 
Rysslands  fiender  var  ett  vapen,  som  Armfelt,  enligt  sin  egen 
uppgift,  icke  underlät  att  begagna.  Kejsarinnan,  som  tidigt  er- 
hållit underrättelse  om  dess  afslutande,  ansåg  att  hela  fredsun- 
derhandlingen å  konung  Gustafs  sida  vore  ett  gyckelspel,  till- 
ställdt  för  att  utpressa  penningar  af  de  allierade  genom  farhågor 
för  Sveriges  separatfred  med  Ryssland.  Hon  betraktade  så- 
lunda med  yttersta  misstroende  de  pågående  underhandlingarna 
och  varnade  Igelströhm  för  svenskarnas  brist  på  sfranchise  et 
cordialité».  *)  Under  dessa  dagar  ankom  äfven  underrättelse 
från  kongressen  i  Reichenbach,  att  kejsar  Leopold  slutit  fred 
med  Porten  och  förbundit  sig  att  till  denna  makt  återställa  alla 
sina  eröfringar,  samt  utlofvat  att  vara  neutral  i  kriget  mot 
Ryssland.  Visserligen  liade  Preussens  och  Polens  maktutvidg- 
ningsplaner strandat  vid  samma  kongress;  och  sedan  ett  krig 
syntes  hota  nK^llan  England  och  Spanien,  var  den  liga.  som  vid 
årets  början  synts  färdig  att  anfalla  Ryssland,  mindre  fruktansvärd. 
Men  kejsarinnan  hade  dock  mistat  sin  enda  bundsförvandt;  Tur- 
kiet och  Sverige  stodo  ännu  stridsfärdiga,  och  det  sistnämnda 
kunde  genom  den  nya  traktaten  med  Preussen  och  England  på- 
räkna den  »nervus  rerum  gerendarum»,  som  synts  vara  det  egent- 
liga hindret  för  krigets  fortsättande. 

Frukten  af  Armfelts  och  Igelströhms  öfvcrläggning  under 
den    fiirsta    veckan    i  Augusti    förelåg  i  ett  förslag,  som  låg  ko- 

•)  Schilders  ofvannänmrla  uppsats  i   Riisskaja  Starina.  s.  42S. 


-  331  — 

nungen  till  mötes  vid  hans  återkomst  frän  sin  resa  till  kusten. 
Han  skyndade  att  i  ett  bref  till  Armfelt,  skrifvct  samma  datj 
(den  8  Aug.)  och  pätagligen  afs.edt  att  meddelas  Igelströhm, 
med  synnerlio-  skärpa  framhålla,  att  det  vore  med  hans  ära  och 
förpligtelsc  oförenligt  att  sluta  fred,  utan  att  tillgodose  Turkiets 
intressen.  De  öfriga  sväfvande  frågorna  komme  i  andra  rummet: 
han  nämner  bland  dem  gränsfrägan  och  utlemnandet  af  öfver- 
löpare  och  förrädare.  Synnerlig  fördel  hade  han  icke  haft  af 
förbindelsen  med  Turkarna,  »ces  marabouts»,  såsom  han  näm- 
ner dem;  »men»,  säger  han,  »jag  vill  hellre  att  man  en  dag  i 
framtiden  skall  säga:  Gustaf  III  blef  öfvergifven,  t.  o.  m.  för- 
rådd af  sin  bundsförvandt,  sedan  han  gjort  allt  för  honom,  än 
att  man  säger:  Gustaf  III  satte  sitt  lif  och  sin  tron  pä  spel  för 
Porten,  innan  han  var  därtill  förbunden  med  ett  fördrag;  men 
sedan  han  gifvit  sitt  ord,  lemnade  han  turkarna  åt  sitt  öde.» 
I  samma  bref  fästes  uppmärksamheten  pä  den  våda  för  Ryss- 
land, som  den  nya  traktaten  n>ellan  Sverige  och  Preussen  inne- 
bure:  Sverige  vore  därigenom  fullkomligt  i  stånd  att  fortsätta 
kriget.  *)  —  Igelströhm  mottog  denna  framställning  med  ett  be- 
kymmer, som  lifligt  målar  sig  i  hans  bref  till  Armfelt  den  ^^^  ^" ' 
hvari  han  besvär  honom  att  utverka  att  konungen  afstode  från 
artiklen  om  Turkiet  —  »un  peuple  barbare,  qui  remplit  de 
mauvaise  grace  ses  engagements»  —  och  gör  några  anmärknin- 
gar vid  de  öfriga  punkterna  i  fredsfördraget,  hvilka  redan 
kunde  anses  vara  i  väsentlig  mån  afgjorda.  Samma  dag  afsände 
konungen  ett  nytt  bref  i  samma  ämne,  denna  gång  till  Igel- 
ströhm, men  i  Armfelts  namn.  Han  skrifver  i  de  mest  be- 
vekande ordalag  och  använder  all  den  framställningskonst,  hvaraf 
han  var  mäktig,  samt  låter  förstå,  att  på  det  afseende,  som  fä- 
stes vid  dessa  önskningar,  berodde  fredens  afslutande  eller  un- 
derhandlingarnas atbrott.  '**) 

'*)  Se    Gust.    II [:s    bref,    anf.  st.  s.   165.     Igelstrohms  svar  till  Armfelt 
liiitics  i    Riksarkivet. 

**)  «U  ne  reste  —  låter  han  Armfelt  säga  —  donc  que  Tarticle  le  plus 
délicat,  1'article  qui  regarde  la  sainteté  des  obligations  du  Roi  envers  son 
allié,  ä  regler;  et  je  fais  des  voeux  sincéres  que.  par  les  soins  de  V.  E.,  on 
parvienne  a.  arranger  ce  point  important,  puisque  de  lui  dépeiid  la  conclusion 
et  la  rupture.  Le  Roi,  qui  va  par  cette  paix  renouveller  de  nouveau  Tan- 
cieime  et  tendre  amitié  qui  l'a  uni  si  longtemps  avec  rimpératrice,  qui  se 
flatte  de  la  voir  tous  les  jours  resserrer  davantage,  ne  croit  pas  pouvoir  lui 
donner  une  preuve  plus  convainquante  de  sa  bonne  foi,  de  la  sainteté  de  sa 
parule,  de  la  Constance  de  ses  engagcmens.  qu'en  résistant,  méme  dans  ce 
moment,  a,  ses  plus  chers  désirs.  ä  Timpatience  de  voir  accélérer  le  rétablis- 
scnient    de    Tamitié  et  la  paix  ...  11  croit  convaiiicre  par  la  Tunivers  et  S. 


I 


—  332  — 

Trenne  dagar  senare,  den  13  Augusti,  skulle  den  konferens 
ega  rum,  hvarvid  den  omtvistade  punkten  om  Portens  angelä- 
genheter skulle  företagas  till  afgörande.  Armfelt  hade  nu  fatt 
en  hemlig  instruktion,  *)  hvari  föreskrefs,  att  han  skulle  drifva 
saken  till  sin  spets:  om  baron  Igelströhm  icke  ville  lyssna  till 
hans  föreställningar,  skulle  han  af  bryta  förhandlingarna  och  lemna 
sammanträdet.  Hade  ej  heller  detta  åsyftad  verkan,  sä  skulle 
dock  Armfelt  återvända  och  förklara  sin  afsigt  att  ännu  en  gång 
inhemta  konungens  mening,  innan  underhandlingarna  definitivt 
afbrötos.  Den  hemliga  instruktionens  sista  punkt  inskärpte 
ytterligare,  att  afbrottet  endast  skulle  ske  på  försök,  och  att  en 
»rupture    entiére    des    négociations»  framför  allt  borde  undvikas. 

vSammanträdet  den  13  Augusti  kunde  sålunda  blifva  af- 
görande och  torde  å  ömse  sidor  hafva  motsetts  med  en  viss 
spänning.  Igelströhms  föreskrifter  voro  för  bestämda  för  att 
tillåta  honom  att  direkt  medgifva  konungens  fordran:  Armfelt 
hade  endast  att  följa  sin  konungs  anvisningar,  och  han  kunde 
vara  viss,  att  dennes  fyndighet  i  hvarje  fal!  skulle  finna  utvägar. 

Sådana  hade  i  själfva  verket  erbjudits  frän  rysk  sida. 
Grefve  Ostermanns  svar  på  konung  Gustafs  bref  af  den  30  Juli 
hade  anländt  till  Verelä  den  9  Augusti.  Ostermann  hade  däri 
å  sin  herskarinnas  vägnar  försäkrat,  att  freden  med  turkarna 
vore  nära  förestående,  och  att  dessa  skulle  erhålla  de  mest 
gynnsamma  fredsvillkor.  Konungens  medling  vore  sålunda  icke 
af  behofvet  påkallad.  Underrättelse  om  detta  bref  hade  äfven 
afgått  till  Igelströlim,  och  Armfelt  hade  uppdrag  att  af  honom 
begära  ytterligare  förklaring  däröfver. 

Vi  låna  konungens  egna  ord  *'*)  för  skildringen  af  denna 
märkvärdiga  sammankomst  och  dess  följder.  Under  samtalets 
gång»,  skrifver  Gustaf  III,  »föreställde  baron  Igelströhm  Armfelt, 
att  det  vore  underligt,  att  jag  ville  afbryta  förhandlingarna  för 
Portens    skull,    dä    kejsarinnan    hade    beslutat    att  återlemna  allt 


M.  Imp.  elle-méme  de  la  confiance  que  sa  parole  doit  inspirer,  et  faire  juger 
ä  cette  grandc  princesse  ce  qu'il  ferait  pour  sur  a  qui  le  sang  et  radmiration 
le  lie,  s'il  se  voyait  uni  avec  elle,  lorsqu'il  sacrifie  ses  plus  chers  désirs  aux 
devoirs  sévéres  de  bonne  foi  eiivers  unc-  puissance  éloignée.  J'attends  avec 
confiance  a  la  niagnanimité  de  rimpératrice  ce  qu"elle  diclera  sur  ce  sujet  ä 
V.  E.,  et  je  me  flatte  que  S.  M.  Imp.,  désirant,  comme  le  Roi  mon  maltre, 
sincerement  la  paix,  a]dai)ira  des  diflicultés,  qui  sans  cela  la  reiidraient  im 
possible.«     (Orig. -koncept  i  Gust.  MSS.,   vol.  6.) 

*)  Se    Gustaf    Iil:s  bref,  anf.  st.  s.   167.     (Datum  angifves  diir  oriktigt 
den   12.) 

••)  1  den    ofvannämnda    skrifvelsen    till  lleidenstam  och   Brentaim.     Jfr 
Schröderlieim,  anf.  st.   164. 


(n.  b.  sedan  Oczakow  och  Bender  blifvit  raserade),  att  hon  t.  o. 
m.  skulle  ätergifva  Krim  det  oberoende,  som  blifvit  det  tillför- 
säkradt  genom  freden  i  Kainardge,  ...  att  det  vore  förvånande, 
att  jag  för  ett  ords  skull  ämnade  hindra  fredens  afslutande;  att 
han  icke, kunde  betrakta  denna  brytning  såsom  annat  än  början 
till  ett  nytt  krig,  hvilket  gjorde  målets  vinnande  så  mycket 
ovissare,  som  min  begäran,  långt  ifrån  att  påskynda  den  sak, 
jag  önskade,  tvärtom  skulle  fördröja  den;  och  att  kejsarinnan 
kunde  hafva  rätt  att  fordra,  att  jag  hyste  mera  förtroende  till 
hennes  ärlighet,  än  jag  visat.  Dessa  anmärkningsvärda  ord  anså- 
gos  emellertid  icke  å  vår  sida  såsom  tillfyllestgörande;  och  baron 
Armfelt,  som  hade  befallning  att  utröna,  om  detta  verkligen  vore 
Rysslands  sista  ord,  afbröt  konferensen,  tog  afsked  af  den  ryske 
fullmäktige  och  steg  upp  i  sin  vagn.  General  Igelströhm  gjorde 
på  samma  sätt;  och  man  gjorde  sig  redan  i  ordning  att  slå  ner 
tälten,  dä  baron  Armfelt,  som  hade  fått  sina  föreskrifter,  åter 
steg  ner,  som  om  han  ytterligare  öfvertänkt  saken,  och  åter 
gick  in  i  sitt  tält,  hvarest  baron  Igelströhm,  då  han  säg  hans 
rörelse,  äfven  infann  sig.  Baron  Armfelt  visade  honom  sin  sorg 
öfver  att  för  en  ordstrid  se  ett  så  välsignelserikt  verk  af  brytas; 
och  efter  en  timmas  samtal  öfverenskommo  de,  att  baron  Igel- 
ströhm skulle  skrifva  honom  ett  bref,  i  hvilket  han  skulle  upp- 
repa en  del  af  hvad  han  sagt  muntligen,  och  att  baron  Armfelt 
skulle  använda  detta  bref  för  att  se,  om  han  kunde  öfvertala 
mig  att  gifva  efter». 

Igelströhms  bref  anlände  den  13  pä  aftonen.  Det  började 
med  orden:  »Je  regarde  donc  nos  conférences  comme  rompues?-. 
och  utgör,  enligt  Igelströhms  egna  ord,  icke  en  diplomatisk  skrif- 
velse,  utan  en  »effusion  de  coeur*,  hvari  under  »vänskapens  språks 
på  det  lifligaste  beklagas,  att  underhandlingarna  icke  fört  till 
något  mål.  Vidlyftigt  föreställer  han  Armfelt,  huru  föga  som  för 
Sverige  stode  att  vinna  af  Turkiet,  och  att  en  förbindelse  med 
Ryssland  vore  ojämförligt  »plus  sure,  plus  solide  et  plus  respec- 
tables.  Hans  herskarinnas  bestämda  förbud  tilläte  honom  icke 
att  ernottaga  anbudet  om  Gustaf  III:s  »bona  officia>  för  freden 
med  turkarna.  Han  slutar  med  att  tillkännagifva,  att  denna 
vore  färdig  att  afslutas:  konungens  medverkan  skulle  redan  nu 
vara  öfverflödig. 

Konungen  skyndade  att  genast  i  Armfelts  namn  besvara 
detta  bref  på  följande  sätt: 

»Nej,  min  bäste  baron,  våra  konferenser  äro  icke  afbrutna. 
Konungen  önskar  uppriktigt  freden;  han  önskar  ännu  ifrigare 
att  vinna  kejsarinnans  personliga   vänskap;   och  om  hans  grann- 


—  334  — 

lagenhet  länge  har  förmätt  honom  att  motsätta  sig  allt,  som 
kunde  se  ut  såsom  ett  öfvergifvande  af  sin  bundsförvandt,  sä 
vill  H.  Maj:t,  sedan  han  blifvit  öfvertygad,  säsom  jag  sökt  visa 
honom,  genom  vice  kanslerens  bref  och  genom  E.  Exc:s  yttrande 
under  dagens  öfverläggning,  att  Porten  skall  blifva  tillfredsställd, 
och  att  kejsarinnan  ärnar  uppoffra  sina  fördelar  till  förmån  för 
det  allmänna  lugnet,  --  äfven  gifva  ett  prof  på  sitt  förtroende 
genom  att  åsidosätta  den  grannlagcnhet,  som,  om  vi  också  anse 
den  såsom  öfverdrifven,  likväl  är  icke  mindre  berömvärd».  *) 

Saken  kunde  efter  detta  bref  anses  afgjord;  och  de  båda 
fullmäktiga  sammanträdde  följande  dagen  till  sitt  första  och  sista 
officiella  sammanträde,  hvarvid  protokollet  fördes  ä  svenska  si- 
dan af  kongl.  sekreteraren  Ehrenström,  å  den  ryska  af  assessor 
Kuder.  Den  turkiska  frågan  var  genom  konungens  medgifvande 
utesluten  från  fredstraktaten;  men  konungen  var  ej  sinnad  att 
låta  därvid  bero.  För  att  trygga  sig  mot  beskyllningen  att  ej 
hafva  tillgodosett  sin  bundsförvandts  intressen,  lät  han  Armfelt 
till  protokollet  diktera  en  förklaring,  hvarest  Ostermanns  och 
Igelströhms  ofvannämnda  bref  angående  det  snart  förestående, 
för  Turkiet  fördelaktiga  fredsslutet  åberopades  såsom  skäl,  hvar- 
före  han  ansåg  sin  bundsförvandts  öde  tryggadt.  »H.  Maj:t», 
heter  det  till  slut,  »har  för  stort  förtroende  till  kejsarinnans 
gifna  ord,  för  att  icke  betrakta  detta  såsom  en  lika  bestående 
försäkran  som  det  skrifna  ordet  i  de  mest  högtidliga  traktater.»**) 
Igelströhm  protesterade  och  sökte  undanflykter;  Armfelt  hotade, 
enligt  konungens  ord,  att  »rompera.  om  en  sä  oerhörd  sak 
hände,  att  ej  intaga  en  deklaration  i  protokollet».  »Den  först- 
nämnde var  ej  nog  hemma  i  ministcriella  ärenden  för  att  känna 
styrkan  i  ordasätten»,  och  måste  låta  därvid  bero;  »och  som 
detta  var  första  oeh  sista  konferensen,  blef  deklarationen  utan 
svar»."*)  I  sin  berättelse  om  freden  till  hemliga  utskottet  vid 
Gefle  riksdag,  hvarur  vi  hemtat  dessa  sistnämnda  ord,  tillägger 
konungen:  '»Hemliga  utskottet  kan  finna  af  allt  detta,  att  jag 
nogsamt    uppfyllt    mina  förbindelser  med  Turkarna  .  .  .  och  att 


*)  Koncept,  egenhändigt  af  konungen,  Gust.  MSS.,  vol.  6;  Igelströhms 
bref  ,\   Aug.  i    Riksarkivet  bland  Handl.  rör.  freden  i  Verelä. 

*'*)  Gustaf  lll:s  bi  ef,  anf.  st.  s.  i68.  Jfr  Schröderheim,  s,  164. 
*♦♦)  I  den  berättelse  om  fredsslutet,  som  konungen  afsäode  från  Verelä 
den  20  Augusti  till  grefve  Duben,  berättar  han  pä  följande  sätt  förlojipet 
härvid;  »Igelströhm  märkte  väl  att  något  läg  härunder,  men  kunde  ej  genast 
hnna  sig,  hvad  han  skulle  svara;  och  baron  Arinfelt.  begagnande  sig  af  detta, 
under  sken  af  dess  svaga  helsa,  påskyndade  så  rcnskrifningen  af  fredsiustru- 
mentet  ,  ...  att  han  icke  lemuade  fredskonferensen  förr  än  traktaten  var  un- 
derskrifven.»     (Riksark.) 


—   003  — 

jag  ej  heller  bedragit  Preussen  och  England,  då  jag  förekommit 
dem  om  min  föresats,  långt  innan  den  fullbordades». 

Freden  undertecknades  i  Armfelts  tält  vid  Verelä  den  14 
Augusti  kl.  half  4  e.  m. 

Konung  Gustaf  hade  i  allt  väsentligt  måst  böja  ?ig  för 
kejsarinnans  vilja  med  afseende  pä  traktatens  ordalydelse.  Men 
han  hade  förstått  att  åt  den  länge  omtvistade  frågan  om  den 
turkiska  fredsunderhandlingen  gifva  en  vändning,  som  antydde 
att  han  gått  obesegrad  ur  den  diplomatiska  fejden.  Äfven  i 
fråga  om  gränsens  förändring  hade  Ryssland  vägrat  att  göra 
något  medgifvande:  fredsfördragets  2  5  innehöll,  att  »gränsskill- 
naden ä  ömse  sidor  skall  förblifva  som  den  varit  före  utbrottet 
eller  början  af  innevarande  krig».  Men  under  hand  hade  den 
ryskc  fredsunderhandlaren  lofvat,  att  en  gränsreglering  efter  vän- 
skaplig öfverenskommelse  skulle  företagas,  sedan  freden  blifvit 
sluten,  hvarigenom  undvekes  allt  sken  att  landafträdelsen  blifvit 
Ryssland  aftvungen.  I  fördragets  /rde  artikel  inflöt  en  antydan 
härom^  genon^  orden  att  man  ej  medhunnit  att  »reglera  åtskil- 
liga punkter  och  föremål,  bidragande  till  att  stadga  och  befästa 
en  god  grannsämja  och  fullkomligt  lugn  pä  gränsen^;  dessa  oaf- 
gjorda  frågor  skulle  efter  vänskaplig  öfverenskommelse  regleras 
af  de  ambassadörer  eller  plenipotentiära  ministrar,  som  genast  efter 
fredsslutet  skulle  ä  ömse  sidor  afsändas.  —  Muntligen  gafs  äf- 
ven försäkran  om  beviljandet  af  penninge-understöd  och  uttala- 
des förhoppning,  att  den  återställda  goda  grannsämjan  skulle 
leda  till  afslutandet  af  ett  förbund  mellan  de  båda  makterna. 

Själf  hade  konungen,  såsom  vi  sett,  skriftligen,  ehuru  ej 
personligen,  deltagit  i  underhandlingen;  de  framgångar,  som  vun- 
nes, måste  väsentligen  tillskrifvas  hans  skicklighet.  Men  äfven 
Armfclt,  som  med  sitt  vanliga  nit  och  trohet  bevakade  sin  ko- 
nungs och  sitt  lands  intressen,  hade  gjort  sig  väl  förtjent  af  bå- 
das tacksamhet.  Utgången  hade  kunnat  blifva  helt  annorlunda, 
om  ej  konungen  vid  sin  sida  haft  en  man  med  Armfelts  person- 
liga egenskaper  och  snabba  uppfattning.  Därjämte  gjorde  han 
allt  hvad  han  kunde  för  att  styrka  konungen  i  sina  fredliga  af- 
sigter, ')    och    samtiden    ansåg,    att    hans    inflytande  härvid  icke 


'")  Til  !^in  hustru  skrifver  han  "/g:  <tLe  roi  est  raisonnable.  mais  c'est 
tant  que  je  le  tiens  b.  coté  de  moi ;  s"il  en  écliappe,  adieu  panier*.  I  gläd- 
jen öfyer  att  allt  lyckats,  skrifver  han  med  stolt  själfkänsla  *%:  <rJ'ose  dire 
que.  si  la  nation  Suédoise  était  capable  de  réconnaissance,  que  j'y  avais  des 
droits;  mais  je  me  contente  du  sulTrage  impartial  de  la  poslérité». 


—  33Ö  - 

varit  ringa. ')  Hertiginnan  af  Södermanland,  som  icke  var  ko- 
nungen och  Armfelt  synnerligen  bevägen,  har  antecknat:  »Man 
far  göra  Armfelt  den  rättvisan  att  erkänna,  att  freden  utan  ho- 
nom kanske  aldrig  kommit  till  stånd,  ty  konungen  ville  hafva 
stora  fördelar;  och  enligt  fredstraktatens  ordalydelse  är  den  in- 
galunda lysandes. 

Kejsarinnan  Katarina  skildrade  i  ett  af  sina  bref  till  Grimm 
pä  följande  något  skrytsamma  sätt  de  båda  fredsunderhandlarnas 
inbördes  ställning:  .  .  .  »Två  baroner,  af  hvilka  den  ene  var  i 
stånd  att  säga  till  den  andre:  jag  slår  ihjäl  dig,  baron,  om  du 
icke  gär  rakt  pä  saken,  som  jag  vill;  och  den  andre  baronen 
hade  för  mycket  förstånd  för  att  icke  inse  sakens  tvingande 
nödvändighet  och  den  förtjenst,  som  han  därigenom  skulle  in- 
lägga gent  emot  sina  landsmän.  Han  har  därigenom  minskat 
det  hat,  som  de  hyste  mot  honom,  därföre  att  de  ansägo  ho 
nom  säsom  en  af  upphofsmännen  till  det  förödande  kriget».  **) 
Den  stora  kejsarinnans  uppgifter  både  om  Igelströhms  öfverläg- 
senhet  och  Armfelts  andel  i  krigets  början  voro,  såsom  vi  sett 
af  det  föregående,  ogrundade;  och  hennes  tillfredsställelse  öfver 
fredens  afslutande  vittnar,  att  hon  med  bekymmer  skulle  hafva 
sett  kriget  fortsättas.  Potemkin  skref  till  sin  herskarinna,  att 
han  sof  med  mera  lugn,  sedan  han  visste  att  freden  var  åter- 
ställd ;  och  hon  svarade,  tre  veckor  efter  fredens  afslutande :  »Jag 
skall  berätta  dig  huru  det  gått  med  mig:  sedan  år  1784  hafva 
mina  kläder  alltid  varit  vida,  men  under  dessa  tre  veckor  hafva 
de  börjat  blifva  för  tränga,  och  mitt  lynne  är  mycket  gladare».'") 
Katarina  II  förblef  efter  Verelä-freden  Armfelt  mycket  bevägen ; 
och  den  förbindelse,  han  därigenom  kom  att  knyta  med  ryska 
hofvet,  kom  längre  fram  att  öfva  ett  afgörande  inflytande  på 
hans  öden.  Nu  visade  kejsarinnan  sin  tacksamhet  med  frikostiga 
gäfvor:  en  dyrbar  briljantcrad  dosa  med  hennes  porträtt  och 
stora    penningsummor,  f)    hvarjämte     såväl    Armfelt    som    Igel- 

*)  Se  t.  ex.  Nordins  dagbok,  auf.  st.  sid.   116, 

**)  Vio  ^79°'  °-^^-  ^*-  -^^JII:  501- 
***)  Ssolowjew,    Polens    fall,    s.    202—203,  citat   hus  Briickner,  Kath.  II: 
399.      Se    .nfven    Uedsborodkos    bref    till    Igelströhm    ■^'.    Aug.     1790,     anf.     i 
Hist.  Tidskr.    1882  s.  312. 

t)  Ehrenström,  sekreterare  vid  fredsslutet,  uppgifver  att  .A.rinfclt  er- 
hållit 3000  diikater  (anf.  st.  I:  317).  Af  ett  i  Hist.  Tidskrift  (anf.  st.  sid  311) 
anfördt  bref  synes,  alt  därjämte  en  hemlig  viixel  pl  lo.uoo  diikater  afsändes 
från  Tctersburg  ,"',  Aug,  Att  Armfelt  erhållit  belöningar  vida  utöfver  de 
öfliga  gr.itifikatioiierna  vid  dylika  tillfällen,  var  k.ändt  af  samtiden.  Ehren- 
ström lick  i,50<j  dukater,  .äfvcnledes  ett  belopp  vida  öfverstigande  det  van- 
liga för  en  underordnad  tjensteman.     Han  erhöll  konungens  tillstånd  alt  emot» 


—  VoJ  — 

ströhm  pryddes  med  S:t  Andreas-orden.  Äfven  det  svenska  bläa 
bandet  tillföll  dem  båda  under  årets  lopp. 

De  improviserade  högtidligheter,  med  hvilka  fredstrakta- 
terna, som  den  19  Augusti  ratificerats  af  konungen,  den  20 
utväxlades  —  i  ett  för  tillfället  uppfördt  endrägtens  tempel, 
prydt  med  blommor  och  grönt,  medan  trupperna  sköto  glädje- 
salfvor  å  ömse  sidor,  hvarefter  följde  festliga  samqväm  i  de  bada 
lägren  —  äro  allmänt  kända.  Armfelt  skyndade  efter  fredens 
formliga  afslutande  från  Verelä,  var  redan  den  24  Augusti  i 
Borga,  och  begaf  sig  därifrån  öfver  Åbo  till  Stockholm,  hvarest 
han  inträffade  den  2  September. 

Det  blef  äfven  där  en  af  hans  hufvudsakliga  uppgifter  att 
fortsätta  de  underhandlingar  med  Ryssland,  som  föranleddes  af 
de  frågor^  hvilka  vid  fredens  afslutande  lemnats  sväfvande.  På 
samma  gäng  intog  han  äfven  i  andra  statens  värf  en  ännu  mer 
betydande  plats  än  före  utbrottet  af  det  nu  slutade  kriget. 


Det  ärofulla  sätt,  hvarpå  Armfelt  deltagit  i  de  finska  fält- 
tagen, och  hans  förtjenst  om  freden  i  Verelä  gjorde  den  pä  så 
många  häll  förtalade  konungagunstlingen  för  en  tid  till  en  hos 
den  stora  mängden  af  Sveriges  folk  högst  populär  person.  »Han 
var  dä»,  säger  en  samtida  antecknare,  *)  n  sin  högsta  apogée  af 
ä"ra,  lycka  och  framgång. s  »Han  utgjorde  hela  fäderneslandets 
beundran»,  säger  en  annan,  kanske  mindre  opartisk  samtida.  "*) 


taga  denna  gåfva;  och  säkerligen  har  äfven  Armfelt  ej  eniottagit  den  betyd- 
liga penningsumman  konungen  ovetande.  Hertiginnan  af  Södermanland,  som 
i  sin  dagbok  antecknat,  att  Armfelt  i  hemlighet  erhållit  penninggåfvor  af 
kejsarinnan,  uttalar  den  förmodan,  att  konungen  därvid  varit  "complice  de 
son  favori,  pour  renrichir".  —  Tidehvarfvets  politiska  moral  tillät  motta- 
gandet af  dylika  gåfvor:  och  när  de  utdelades  såsom  belöning  för  visade 
tjenster,  kunde  vid  dessa  vara  mindre  att  anmärka,  än  då  de  gällde  deras 
köpande.  Men  visserligen  skulle  det  för  Armfelts  minne  hafva  varit  bäst, 
om  han  i  detta  afseende  nu  och  framgent  ställt  sig  på  en  annan  ståndpunkt 
än  den  samtida  moralens.  Hans  afundsmän  fingo  därigenom  anledning  till 
kränkande  beskyllningar,  såsom  längre  fram  skall  visas. 
*)  Ehrenström.  anf.  st.  I:  370. 
**)  Fröken  Rudenschöld  i  sina  otryckta  anteckningar.  Hon  tillägger, 
att  hon  var  «stolt  att  ega  en  sådan  mans  hjärta*.  —  Om  besittningen  af  det 
sistnämnda  var  hon  dock  icke  alltid  säker,  såsom  synes  af  fiiljande  anekdot, 
hemtad  ur  hennes  egna  anteckningar.  Då  Armfelt  vunnit  segern  vid  Kärnä- 
koski,  underrättade  han  fröken  R.  därom  med  en  biljett,  adresserad  »a  celle 
'[ue  mon  coeur  adore«.  Så  <rstolt  och  smickrad  lion  än  var<r.  kunde  hon 
Tegnér,   O.  M.  Armjelt.  22 


00*^    — 

Armfelts  personliga  ställning  under  den  korta  tid^  som  åter- 
stod af  konung  Gustafs  regering  efter  freden  med  Ryssland,  har 
få  motstycken  inom  Sveriges  historia.  Kring  honom  samlade 
sig  en  stor  del  af  deras  tacksamhet,  som  i  konungens  ära  och 
den  kungliga  myndighetens  vidmakthållande  sett  fosterlandets 
räddning ;  de  flesta  af  konung  Gustafs  anhängare  voro  äfven 
Armfelts  vänner,  om  de  nämligen  icke  ansägo  honom  stå  i  vä- 
gen för  sitt  eget  inflytande.  Hans  älskvärda  och  lysande  per- 
sonlighet hade  i  mängas  ögon  fått  ett  nytt  intresse,  och  äfven 
utanför  de  offentliga  angelägenheterna  intog  han  fortfarande  en 
af  de  främsta  platserna  vid  hofvet  och  i  um.gängeslifvet.  Han 
var  fortfarande  de  skönas  riddare,  mindre  trogen  än  ridderlig; 
hans  sjukdom  och  lidande  utseende  —  han  bar  armen  länge  i 
band  på  grund  af  sin  blessyr,  och  hans  helsa  var  bruten  — 
gjorde  honom  endast  mera  fängslande  i  deras  ögon.  Det  um- 
gängeslif  inom  hofkretsen,  som  blifvit  sprängdt  under  de  oroliga 
åren  1788—90,  återknöts  småningom;  och  det  var  Armfelt,  som 
mer  än  en  gäng  trädde  medlande  emellan  konungen  och  de 
qvinnliga  medlemmarna  af  hans  familj.*)  Han  samlade  hofkretsen 
åter  till  fester  i  den  välbekanta  stilen;  och  om  det  stundom  ännu 
spridde  sig  ett  skimmer  af  lefnadslust  och  glädje  öfver  konung 
Gustafs  sista  Icfnadsår,  så  var  det  väsentligen  den  mans  förtjenst, 
som  nyligen  visat,  att  han  dugde  till  något  vida  mer  än  att 
^^behålla  konungen  i  lekar  och  nöjen».  **) 

Vigtigare  var  dock  det  inflytande  på  allmänna  angelägen- 
heter, som  Armfelt  genom  sin  konungs  förtroende  visserligen 
egt  före  och  under  kriget,  men  som  under  de  följande  åren  fram- 
trädde mera  ohöljdt.  Tilldragelserna  1788 — 90  hade  kommit  ho- 
nom att  växa  ett  hufvud  högre.  Han  betraktades  efter  dem, 
enligt  hertiginnans  af  Södermanland  ord,  af  alla  såsom  »favori 
en  titre»;    hans    ord  ansågs    väga  tungt  i  vågskälen  i  stora  som 


dock  ej  underlåta  alt  svara  med  den  spetsiga  frågan,  huruvida  detta  icke 
vore  «une  lettre  circulaire<r,  och  i  hvems  händer  hon  borde  lemna  det. 
Armfelt  blef  förargad:  «il  avait  la  pretention  de  m'aveugler  sur  le  nombre  de 
ses  intidélitésof,  tilliigger  hon. 

*)  Själfva  prinsessan  Sofia  Albertina,  som  stängt  sin  dörr  för  Armfelt 
1789,  anlitade  nu  hans  förord  hos  konungen  i  ekonomiska  angelägenheter. 
(Hertiginnans  af  Södermanland  dagbok.  Maj  179I;  Armfelt  till  konungen  ',',, 
1791.) 

**)  Denna  gamla  beskyllning,  återupprepad  af  Wallqvist  (Minnen  och 
bref,  sid.  2),  var  under  denna  period  skäligen  obefogad.  1  Armfelts  och 
Gustaf  lll:s  brefväxling  spela  »lekar  och  nöjena  en  ganska  ringa  ro!  i  jäm- 
förelse med  statens  allvarsamma  värf,  ehuru  han  under  konungens  resa  1791 
stundom  lät  de  politiska  chifterbrefven  åtföljas  af  mindre  vigtiga  nyheter 
från   hofvet  och  sallskapsvärlden    —   au  clair. 


—  339  — 

smä  saker;  och  hans  person  sysselsatte  mer  än  någonsin  den 
alUnänna  uppmärksamheten.  Konungagunstlingen,  hofvets  smaitre 
des  plaisirs»,  hade  mognat  till  statsmannavärf.  Utan  att  ega  nå- 
gon annan  civil  tjenstebefattning  än  värdigheten  af  öfverste-kam- 
marjunkare  och  direktör  för  Kongl.  Maj:ts  hofkapell  och  teater 
samt  kansler  för  universitetet  i  Abo  (sedan  Aug.  1791),  ansågs 
Armfelt  i  själfva  verket  såsom  ett  slags  premierminister,  vid  si- 
dan af  regeringens  främste  man^  riksdrotset  grefve  Wachtmei- 
ster.  Arméens  angelägenheter  gingo  genom  hans  händer;  äfven- 
sä  i  väsentlig  män  förhandlingarna  med  utrikes  makter,  hvilka 
under  dessa  är  spelade  en  stor  rol  i  Sveriges  historia.  Redan 
kort  efter  hans  hemkomst  i  September  1790  troddes  det,  att 
Armfelt  skulle  fä  »det  ämbete,  som  svarar  mot  kanslipresident»;"*) 
och  de  täta  öfverläggningar,  som  egdc  rum  mellan  honom  och 
konungen,  gäfvo  stöd  åt  den  förmodan,  att  »summa  rerum  skulle 
tillfalla  Armfelt»,  samt  att  han  vore  »den  förste  och  den  siste  i 
allt».  **)  Äfven  till  rikets  inre  förvaltning  syntes  hans  inflytande 
sträcka  sig:  förändringar  i  regeringspersonalen,  tillsättande  af 
tjenster,  sammankallandet  af  finansriksdagen  1792,  allt  tillskrefs 
—  stundom  med,  stundom  utan  skäl  —  Armfclts  råd.  Dä  ko- 
nungen i  Maj  1 791  anträdde  sin  utländska  resa,  innehade  Arm- 
felt en  plats  i  den  tillförordnade  regeringen,  hvars  sammansätt- 
ning han  ansågs  hafva  bestämt.  *'*^) 

De  yttre  förhållandena  hade  bidragit  till  att  bereda  Arm- 
felt denna  inflytelserika  ställning.  Enväldets  införande  1789  hade 
medfört  den  förändring,  att  regeringsärendena  behandlades  af 
rädgifvare,  som  konungen,  mer  och  mindre  tillfälligt,  valde  bland 


*)  Han  skulle  då,  troddes  det,  komma   att  flytta  i  Persiska  huset,  som 
af  konungen   varit   hyrdt  åt  grefve  Creutz   (Nordin,   anf.  st.   sid.  91). 

**)  Nordin,    s,    99,   Wallqvist.  s.    14.     Hertiginnan   af  Södermanland  har 
antecknat  (Dec.   1790),  att  Armfelt  en  gång  i  veckan  gaf  audienser  ät  suppli 
kanter,    tjenstsökande    eller    personer,  som   hade  något   att   andraga  inom   för- 
valtningens olika    grenar.     Han   bemötte  alla,  säger  hon,   med   smickrande   ar- 
tighet: men  på  hans  löften  var  icke  att  lita. 

***)  Den  tillförordnade  regeringens  ordförande  blef,  på  Armfelts  råd, 
den  13-årige  kronjirinsen,  hvilket,  enligt  en  anteckning  af  Magdalena  Ru- 
denschöld.  af  hertig  Karl,  som  själf  väntat  denna  heder,  ansågs  säsom  en 
förolämpning,  liksom  äfven  att  Armfelt  under  samma  tid  bk-f  kommendant  i 
hufvudstaden.  Regeringens  medlemmar  voro,  enligt  hertiginnans  af  Söder- 
manland dagbok,  »gens  faibles,  qui  suivront  les  avis  d"Arnifelt<f,  hvilken  så- 
lunda skulle  utgöra  hufvudpersonen.  Riksdrotset  WaclUmeister.  grcfvarna 
Bonde  och  Oxenstjerna,  Ruuth,  Franc  och  Håkansson,  hvilka  jämte  Armfelt 
utgjorde  den  tillförordnade  regeringen,  förtjente  dock  visserligen  icke  alla 
detta  ringaktande  omdöme;  och  de  ärenden,  som  där  handlades,  voro  mest 
af  löpande  beskaffenhet. 


-  340  — 

sina  politiska  vänner.  Ingen  fanns  bland  uppkomlingarna  efter 
1789,  ej  heller  bland  konungens  gamla  omgifning,  som  kunde 
göra  Armfelt  platsen  pä   allvar  stridig  i  hans  förtroende. 

Hans  gamle  motståndare  Toll  var  ohjälpligen  fallen  i  ko- 
nungens ögon;  dennes  »skapelse»,  finansministern  Ruuth,  hade 
ej  lyckats  att  till  konungens  belåtenhet  fylla  de  stora  anspråk,  som 
kriget  ställt  pä  statskassan,  lika  litet  som  han  i  sina  underhand- 
lingar med  de  allierade  makternas  ministrar  om  subsidier  ansågs 
hafva  visat  tillräcklig  fasthet  och  skicklighet.  *)  Munck  hade, 
genom  våldsamheten  i  sitt  lynne,  hvilket  föranledde  oupphörliga 
tvister,  och  sina  omättliga  anspråk  allt  mera  blifvit  konungen 
obehaglig,  och  denne  var  nöjd  att  han  med  honom  gjort  sin 
»äktenskapsskillnad'^  samt  hade  ingen  lust  att  förnya  »ce  mariage- 
lå».  **)  Schröderheim  hade,  redan  före  riksdagen  1789,  upphört 
att  vara  pä  den  gamla  foten  med  sin  konung,  och  hans  håll- 
ning under  dess  strider  hade  ej  bidragit  att  återställa  det  forna 
vänskapsförhållandet.  ***}  Ej  heller  Rosenstein  och  Adlerbeth 
räknades  efter  denna  kritiska  tidpunkt  till  konungens  vänner. 
Om  alla  dessa  personer,  som  jämte  Armfelt  en  gång  under  lug- 
nare tider  stått  konungen  nära,  nu  ogärna  sågo  Armfelt  intaga 
främsta  platsen,  sä  hade  deras  ord  intet  att  betyda,  f) 

Af  dem  bland  konungens  gamla  omgifning,  som  ännu  togo 
del  i  allmänna  angelägenheter,  qvarstodo  sålunda  nästan  endast 
ämbetsmän  till  yrket,  sädana  som  riksdrotset  Wachtmeister  och 
statssekreteraren  Franc,  eller  hofmän,  hvilka  tillfälligtvis  kommit 
att  bekläda  höga  ämbeten,  såsom  grefve  J.  G.  Oxenstjerna. 
Den  sistnämnde  hade  aldrig  egt  inflytande  i  politiska  frågor;  de 
förstnämndas  hade  väsentligen  varit  begränsadt  till  de  ärenden, 
som  tillhörde  deras  ämbetsförvaltning,  och  förbkf  det  äfven  se- 
dermera, ehuru  konungen  visserligen  alltid  med  förtroende  lyss- 
nade till  dessa  förtjenta  mäns  råd.  —  Endast  i  öfverste-kam- 
marjunkaren  och  generallöjtnanten  frih.  Ev.  Taube,  som  länge 
stått  konungen  mycket  nära  och  vid  denna  tid  började  få  infly- 
tande i  frågor  rörande  den  yttre  politiken,  kunde  Armfelt  be- 
fara en  medtäflare. 


*)  Se  konungens  bref  till  Armfelt.  s.   118,    160. 
■**)  Uttryck  i  konungens  bref  till  Armfelt,  s.   192. 
***)  Se  Schröderheim.  anf.  st.  s.  99,    J06   m.  fl.     Nordin    ansåg,  att  »ko- 
nungen föraktar  Sciirixlurheim,   men   är  road   af  honom»   (anf.  st.  s.  83). 

I)  Nordins  anteckning  (nyss  anf.  st.),  att  «de  stridande  makterna,  Arm- 
felt ä  ena  samt  Schrfklcrhcim  ocli  Rosenstein  S  andra  sidan,  .nnnu  soka  störta 
hvarandra,  men  konungen  li.iller  jämnano,  är  ett  af  dessa  on  dit  s,  som  för- 
tjena  fuga  afseende.  En  täflan  mellan  nämnda  personer  kunde  vid  denna  tid 
näppeligen  komma  i  fråga. 


—  341  — 

Hvälfningen  1789  hade,  säsom  nämndt  är,  medfört  Gustaf 
IIIs  förbindelse  med  åtskilliga  politiska  fcirmägor  af  annat  slag 
än  de  nämnda:  de  bada  presterna  biskop  Wallqvist  och  prosten 
Nordin,  båda  män  af  hufvud  och  duglighet  i  det  allmänna,  ehuru 
de  voro  hvarandras  ifriga  motståndare;  den  sistnämndes  broder, 
landshöfdingen  af  Nordin,  underståthållaren  Ahlman,  lagman 
Håkansson,  revisionssekreteraren  Lästbom  o.  s.  v.  V^id  ingen  af 
dessa^  biskop  Wallqvist  måhända  undantagen,  var  konungen  lik- 
väl personligen  fästad;  och  de  voro  icke  egnade  att  i  det  dag- 
liga samlifvet  fylla  tomrummet  efter  äldre  förbindelser,  higen 
af  dem  kunde  rubba  Armfelts  personliga  ställning  hos  konungen; 
hans  världsvana,  hans  nära  enskilda  bekantskap  med  konungen, 
hans  pä  många  olikartade  områden  pröfvade  förmåga,  allt  må- 
ste gifva  honom  ett  obetingadt  företräde  framför  dessa  nykom- 
lingar. Konung  Gustaf  var  glad  att  kunna  sätta  sin  gunstling 
i  spetsen  för  dem,  med  hvilkas  råd  han  styrde  sitt  rike  efter  1789. 

Likväl  var  han  långt  ifrån  att  tillstädja  honom  ett  afgö- 
rande  inflytande  på  ärendena.  Gustaf  III  var  afundsjuk  om  sin 
makt;  och  det  var  icke  utan  missnöje,  som  han  erfor  att  Arm- 
felt  ansågs  ega  ett  afgörande  inflytande  på  hans  regeringshand- 
lingar—något, som  dennes  stolta  hållning  och  oförsigtiga  yttran- 
den ofta  gåfvo  anledning  att  tro.  Konungen  protesterade  mot  att 
någon  »favorit-regeringj»  cgde  rum.  Han  förklarade  för  Leopold 
redan  1790,  att  han,  om  Armfelt  dog  —  dennes  vacklande  helsa 
ingafvid  denna  tid  farhågor,  att  hans  bana  snart  skulle  slutas  — 
icke  ärnade  så  nära  förena  sig  med  någon;*)  och  han  ville  bi- 
behälla  honom  i  den  beroende  ställning,  han  hittills  intagit.  **) 
Häraf  förklaras  en  viss  ojämnhet  under  dessa  år  i  förhällandet 
mellan  de  båda  vännerna,  hvilken  gaf  hofsqvallret  mycket  att 
tala  om. 

Armfelt  trädde  i  nära  förhållande  till  flere  af  männen  från 
1789.  Särsklldt  var  detta  fallet  med  lagman  Håkansson,  en 
skicklig    ämbetsman,    som  under  riksdagen   1789  i  borgarståndet 


*)  Nordin,  Dagbok,  s.  120. 
**)  Upplysande  i  detta  afseende  är  en  anteckning  af  von  Asp  rörande 
ett  samtal,  som  han  haft  med  konungen.  Denne  yttrade:  «Jag  skall  väl  en 
gäng  tänka  på  att  tillsätta  en  minister  för  utrikes  ärenden.  Jag  ledsnar  vid 
att  ständigt  hafva  den  befattningen  själf.  Men  hvem  skall  jag  taga  därtill :« 
—  v.  Asp:  Baron  Armfelt  har  redan  länge  haft  E.  Maj:ts  fortroende  i  dessa 
ämnen,  och  jag  har  trott  honom  vara  därtill  ämnad  förr  eller  senare.  — 
Konungen:  wNej.  han  bar  varit  på  för  mycket  familier  fot  med  mig,  för  att 
ej  ofta  göra  hvad  han  vill  och  icke  hvad  jag  vill.»  <  Handskr.  i  Ips.  Hiblio- 
tek,  bland  Handl.  rörande  Sv.  politiska  historia  1788 — 92.) 


—  342  — 

gjort  konungen  tjenster.  Det  var  Armfelts  inflytande,  som  gjorde 
att  Håkansson  erhöll  ledningen  af  finansärendena,  dä  Ruuth  af- 
gick  i  Oktober  1790;  och  Håkansson  torde  ock  hafva  varit  den 
i  regeringskretsarna,  som  fortfor  att  stå  Armfelt  närmast.  Till 
Wailqvist  däremot  synes  han  hafva  stått  i  mindre  godt  förhäl- 
lande, sannolikt  pä  grund  däraf,  att  Wailqvist  var  missnöjd  med 
att  den  nämnda  förtroendeposten  anvisades  Håkansson.  *)  När- 
mare stod  Armfelt  s-riksprosten»  Nordin,  som  i  sina  dagboks- 
anteckningar bevarat  många  af  hans  förtroliga  yttranden  frän 
denna  tid,  och  som  yttrar  sig  om  honom  utan  ovilja.  Ahl- 
man  och  Låstbom  arbetade  äfven  gemensamt  med  Armfelt  och 
Håkansson  och  ansägos,  jämte  riksdrotset  grefve  Wachtmeister, 
af  deras  motståndare  Wailqvist  utgöra  en  '»liga»,  som  misstänk- 
tes hafva  för  afsigt  »att  sätta  sig  i  possession  af  styrelsen»  och 
att  »insensiblement  föra  kungen  hvart  man  ville».  **)  —  Denna 
»liga»  hade  sina  motståndare.  En  af  dem  var  Wailqvist,  såsom 
vi  hafva  sett;  till  dem  räknades  äfven  Ruuth,  Munck  och  Schrö- 
derheim,  ***)  hvilkas  ord  hos  konungen  likväl  vid  denna  tid.  så- 
som nämndt  är,  gällde  föga.  Med  dem  förenade  sig,  för  en  tid 
åtminstone,  den  ofvannämnde  baron  Ev.  Taube. 

Han  var  en  af  dem.  som  inom  det  gamla  hofvet  stått  ko- 
nungen närmast;  han  hade,  såsom  visett,  följt  konungen  pä  hans 
utländska  resa  1783 — 84,  och  i  hans  sällskap  företogs  äfven  re- 
san till  Aachen  1791.  Under  brytningstiden  1788—89  hade  han 
förblifvit  konungen  obrottsligt  trogen  och  vid  hans  sida  deltagit 
i  fälttåget  i  Finland.  Konungen  fann  i  denne  man.  som  bevarat 
traditionerna  från  lyckligare  tider,  en  varm  anhängare  af  de  vidt 
sväfvande  politiska  planer,  för  hvilka  längre  fram  skall  redogö- 
ras. Det  förtroende,  som  konungen  hyste  för  Taube,  synes  verk- 
ligen  hafva  varit  nära  att  blifva  farligt  för  Armfelt;  och  dennes 


*)  Med  anledning  af  den  öfverläggning  p^  Drottningholm  rörande  ti- 
nansäreiidena  på  hösten  1790.  som  medförde  Ruuths  afgång,  inlemnade  Wail- 
qvist en  vidlyftig  finansplan,  som  emellertid  icke  följdes.  Den  afsåg  icke 
Ruuths  afgång,  men  det  «diréktorium  for  tinans.ärendena*.  som  Armfelt  enligt 
Wallqvists  ord  «imaginerat«,  från  hvilket  Wailqvist  fann  sig  utesluten  och 
hvars  främste  man  blef  Håkansson,  mi.sshagade  Wallijvist  på  det  högsta. 
Däraf  torde  i  någon  mån  kunna  förklaras  den  mot  Armfelt  fiendtliga  ton. 
somge:iomgår  Wallqvists  anteckningar  (Se  Walhivists  Minnen  och  bref  s.  2. 
14,  20,  22  m.  fl.  st.).  Armfelts  yttranden  om  Walhivist  voro  ej  heller  de 
väldigaste  (se  Nordins  dagbuk  s.  69,  157).  Nordin  ansåg  dock,  strax  efter 
Armfelts  hemkomst,  Wailqvist  för  hans  «factolum«  och  trodde,  att  äfven  den 
sistnämnde  arbetade  på  Ruuths  störtande  (sid,  109). 
**)  Wailqvist,  anf.  st.  s.  20. 
**•)  Nordin,  anf,  st.  s.   177. 


:)4j  — 

motståndare  sökte  att  däraf  begagna  sig  för  att  bereda  gunst- 
lingens fall.  Det  var  efter  konungens  och  Taubes  återkomst 
från  den  nyssnämnda  resan  till  Aachen.  Armfelt  gjorde  ingen 
hemlighet  af  att  han  tviflade  på  framgången  af  de  planer  mot 
Frankrike,  som  vid  denna  tid  sysselsatte  konungens  sinne;  Taube 
däremot  var  deras  ifrigaste  förespråkare,  hvilket  icke  kunde  vara 
annat  än  konungen  behagligt.  I  stället  understödde  Armfelt  den 
plan  till  sammankallande  af  riksdag,  som  den  nye  finansmini- 
stern Håkansson  framställt  under  konungens  vistelse  i  utlandet, 
och  mot  hvilken  denne  hyste  allvarliga  betänkligheter.  Det  an- 
sägs  af  Armfelts  motståndare  såsom  ett  bevis  på  konungens  an- 
nalkande onåd,  att  han  efter  öfverståthållaren  baron  Karl  Spar- 
res död  icke,  såsom  man  väntat,  vid  konungen?  återkomst  i  Au- 
gusti utnämndes  till  hans  efterträdare,  utan  i  stället  för  någon 
tid  aflägsnades  frän  hufvudstaden,  under  förevändning  af  mili- 
tära mönstringar.  »Detta  skedde»,  säger  Wallqvist,  ")  »under  så 
god  min  af  konungen,  att  Armfelt  icke  ens  misstrodde  sin  egen 
ställning,  då  han  reste;  men  då  han  kom  tillbaka,  skall  han 
hafva  funnit  konungen  mera  kall  och  förbehållsam  med  sig, 
Taube  däremot  hög  och  nöjd;  hela  hofvet  villrådigt  och  varsamt, 
och  de  lismare,  som  förut  fyllt  Armfelts  förmak,  numera  flyttade 
till  Taubes.»  Det  berättades,  att  baron  Taube  yrkade  på  åter- 
kallandet af  Armfelts  gamle  fiende  Toll  —  liksom  det  förut 
sagts,  att  Armfelt  yrkat  Taubes  förflyttande  till  Pommern  — 
samt  att  konungen  pä  flera  dagar  icke  talat  med  Armfelt.  Detta 
allt  gaf  hofvets  politiska  väderspämän  mycket  att  tala  om. 

Ovädret  drog  denna  gå.n^  förbi.  Armfelt  förstod  att  hålla 
sig  qvar,  utan  att  öfvergifva  sin  åsigt  hvarken  i  frågan  om  kri- 
get eller  riksdagen.  Konungen  behöfde  så  väl  hans  som  Hå- 
kanssons biträde,  och  de  finansiella  svårigheter,  som  den  sist- 
nämnde ej  underlät  att  framhålla,  syntes  gifva  dem  rätt.  Taube 
var  ej  mannen  att  ersätta  någondera.  Redan  i  September  var 
allt  på  den  gamla  foten;  och  konungen  gaf  Armfelt  det  bevis 
på  sitt  fortfarande  förtroende,  att  han  själf  underrättade  honom, 
att  en  »kabal»  mot  honom  och  de  med  honom  förbundna  äm- 
betsmännen varit  å  färde.  Han  säges  dock  hafva  tillagt:  »ka- 
balen  är  ännu  icke  ställd  direkte  pä  eder  person,  utan  på  lag- 
man Häkans.son,  den  de  vilja  slå  ur  brädet».  »Detta  torde  dock», 
tillägger  den  antecknare,  som  bevarat  denna  anekdot,  »ehuru  för- 
troligt,   böra    anses  såsom  en  admonitionsgrad  för  Armfelt,  som 


*)  Wallqvist,  anf.  st.  s.   20. 
♦♦)  Se  Nordin,  anf.  st.  s.   177.    iSS.   189. 


—  344  — 

ofta  torde  vara  nog  oförsigtig  att  väcka  jalousie  genom  en  viss 
frihet  att  utlåta  sig  hastigt  om  saker,  som  bero  af  konungen 
och~dess  behag.»  ') 

Oaktadt  dessa  varningar,  ät  hvilka  samtiden  stundom' torde 
hafva  tillmätt  större  betydelse,  än  de  i  själfva  verket  egde,  var 
Armfelts^^personliga  ställning  tillräckligt  lysande  för  att  kunna 
tillfredsställa  hans  ärelystnad.  Framgången  synes  dock  icke  i 
allo  hafva  varit  af  helsosamt  inflytande;  och  den  popularitet, 
som  omgifvit  hjälten  från  Savolax  och  fredsunderhandlaren  vid 
Verelä,  hotade  genom  hans  eget  förvällande  att  blifva  af  kort 
varaktighet.  Den  stolthet,  som  redan  frän  början  af  hans  ly- 
sande bana  skaftät  honom  ovänner,  framträdde  nu  allt  mera  ohöljd. 
Ej  blott  hans  hänsynslösa  infall  och  obetänksamma  yttranden, 
som  hastigt  spriddes  och  till  det  värsta  uttyddes,  skaffade  honom 
fiender:  ännu  mer  det  högdragna  väsen,  bakom  hvilket  den  na- 
turliga älskvärdheten  stundom  syntes  försvinna.  Han  fordrade 
företrädesrättigheter,  hvilka  ej  alltid  villigt  medgåfvos.  Han  ta- 
lade om  sin  makt  och  sitt  inflytande  ur  en  ton,  som  föga  an- 
stod en  undersåte;  hans  slösande  lefnadssätt  och  den  nästan 
furstliga  ståt,  hvarmed  han  mot  slutet  af  denna  storhetstid  äl- 
skade att  omgifva  sig,  väckte  anstöt  och  gaf  anledning  till  tan- 
ken pä  hemliga  förvärfskällor,  med  hvilkas  upptäckande  sqvall- 
ret  var  ifrigt  sysselsatt.  Vid  riksdagen  i  Gefle  1792  väckte  det 
uppseende  och  förargelse  att  han.,  utom  en  talrik  betjening,  ad- 
jutanter och  ordonnanser,  hade  till  sitt  förfogande  en  kär  af 
drabanter,  som  utgjorde  ett  slags  lifvakt  och  buro  en  särskild 
uniform,  samt  att  han  såsom  en  skyldig  hyllning  mottog  under- 
ordnade personers  öfverdrifna  vördnadsbetygelser.  Man  var  i 
Sverige  ej  van  att  se  en  enskild  man  uppträda  med  dylika  later, 
och  man'  ansåg  att  han  hemtat  sina  förebilder  från  det  stora 
grannlandet  i  öster,  hvars  intresson  han  ansågs  bevaka.  Man  kal- 
lade honom,  enligt  hertiginnans  af  Södermanland  anteckning, 
»den  lille  Potemkin»  och  påstod,  att  han  ville  i  Sverige  införa 
orientalisk  träldom.  Konungen  själf,  sades  det,  fann  stundom, 
att  det  gick  för  långt.  Det  berättades,  att  han  en  gång  vid 
anblicken  af  den  talrika  uppvaktning,  med  hvilken  Armfclt  lät 
bära  sig  i  porte-chaise,  utropat:  »Men  hvad  är  Armfelt  för  en 
narr!  Han  bär  sig  ju  åt  som  en  turkisk  pascha.  Jag  räds  för 
att  ordspråket  sannas,  som  säger  att  högmod  går  för  fall».  ") 


*)   Dersamniastädcs  s,    183. 
**)  Schinkel,     Minnen   II;   s    196.     Jfr  Schröderhcim,  anf.  st.  sid.    121    o. 
f.,  Adlerheth,  .\nleckn.   I:  253,   Ehrcnströin,  .-Vnicckn.   I:  370  in.  il. 


-   345  — 

Mycket  af  dessa  uppgifter  kan  skrifvas  pä  räkningen  af  den 
partianda,  som  ännu  var  iängt  ifrån  qväst  och  som  ej  hunnit 
glömma  tilldragelserna  1788  och  1789;  mycket  är  dikteradt  af 
den  afund,  som  vid  alla  hof  följer  gunstlingskapet  i  spåren,  i 
synnerhet  dä  detta  därjämte  framträder  med  herskaranspråk  och 
utmanande  åthäfvor.  Älen  visserligen  icke  allt.  Med  sin  konung 
hade  Armfelt  den  egenskapen  gemensam,  att  ej  utan  öfvermod 
kunna  bära  medgängen;  men  han  egde  ej  Gustafs  mognare  be- 
sinning, ännu  mindre  förställningsgäfvan.  De  förhållanden,  i 
hvilka  han  lefvat,  hade  bidragit  att  utveckla  den  medfödda  böjel- 
sen för  skrytsamhet,  hvars  oäkta  förgyllning  missprydde  den 
ridderliga  bilden. 

Den  olycksspådom,  som  konung  Gustaf  säges  hafva  fällt 
om  sin  vän  mot  slutet  af  deras  gemensamma  bana,  gick  i  full- 
bordan tidigare  än  någon  af  dem  kunde  ana.  Förödmjukelsen 
följde  hastigt  pä  den  svindlande  lycka,  som  stundom  syntes  hafva 
kommit  Armfelt  att  förgäta  sin  ställning.  Hvad  han  i  yttre  af- 
seende  felat,  fick  han  dock  genom  långa  ars  undangömd  lands- 
flykt försona.  — 

Dessa  antydningar  om  Armfelts  rent  personliga  ställning, 
med  dess  lysande  och  dess  svaga  sidor,  hafva  icke  bort  saknas 
i  skildringen  af  hans  öden.  Men  historien  har  dock  vida  mera 
att  förtälja  om  honom  och  hans  verksamhet  under  de  båda  sista 
åren  af  Gustaf  lll.s  regering  än  minnena  af  ett  stundom  vack- 
lande gunstlingskap  och  lätt  i  ögonen  fallande  yttre  svagheter. 
Armfelts  deltagande  i  statens  värf  under  denna  tid,  hvilket  i  rikt 
mätt  upplyses  af  hans  efterlemnade  papper,  förnekar  ej  den  fo- 
sterlandskärlek och  den  stora  begåfning,  som  utmärkte  hans  fö- 
regå ende  bana. 


Det  är  bekant,  att  Gustaf  III:s  bada  sista  regeringsår  voro 
synnerligen  fruktbara  på  politiska  planer  rörande  Sveriges  för- 
hällande till  utlandet,  stundom  af  ganska  äfventyrlig  art.  Föga 
eller  intet  af  de  många  förslag,  som  under  denna  tid  korsade 
hvarandra  i  konungens  uppfinningsrika  hufvud,  ledde  till  åsyf- 
tadt  resultat;  men  den  lifliga  politiska  brefväxling,  hvartill  de 
gåfvo  anledning,  och  det  nära  sammanhang,  i  hvilket  de  stodo 
med  de  stora  världshändelserna,  göra  dessa  år  till  en  period  af 
stort  intresse  i  Sveriges  diplomatiska  historia. 

Det  var,  såsom  nämndt  är,  under  större  delen  af  denna 
tid    Armfelt,    som  i  frän^sta  rummet  hade  konungens  förtroende 


—  346  — 

rörande  de  utrikes  angelägenheterna;  och  hans  brefväxHng  med 
konungen  lemnnr  månget  bidrag  till  kännedomen  om  de  förslag, 
som  voro  å  hane. 

Ett  bland  dem  som  först  uppdyka  efter  freden  med  Ryss- 
land, är  Gustaf  IILs  bekanta  plan  att  uppträda  såsom  medtäf- 
lare  om  Polens  konungakrona.  Tanken  härpå  säges  först  hafva 
blifvit  väckt  genom  grefve  Johan  Potocki,  polska  republikens 
sändebud  i  Paris,  hvilken  nämnt  hertig  Karl  såsom  en  lämplig 
kandidat  till  polska  tronen.  j^Det  ingaf  konung  Gustaf  III  tan- 
ken att  själf  blifva  konung  i  Polen»,  säger  L.  v.  Engeström, 
Sveriges  då  varande  sändebud  i  Warschau,  »och  jag  fick  befall- 
ning att  verka  för  att  vinna  detta  mål.»  *)  Redan  i  början  af 
Oktober  1790  tog  skriftväxlingen  i  detta  ämne  med  Engeström 
sin  början  och  fortgick,  under  dennes  stora  bekymmer,  till  vå- 
ren 1 79 1.  Engeström  afstyrkte  på  goda  grunder  hela  planen, 
och  frågan  förföll,  sedan  förslaget  likväl  blifvit  kändt  både  i  Sve- 
rige och  utlandet,  samt  konungen  och  hans  omgifning  gifvit  en 
viss  fart  åt  ryktet  därom  genom  att  vid  samma  tid  antaga  pol- 
ska moder  i  klädedrägt.  **)  ^ 

Polens  sändebud  i  Stockholm,  grefve  Georg  Potocki,  den 
nyssnämnde  Johan  Potockis  broder,  bidrog  genom  sina  yttran- 
den att  rikta  konungens  lättrörliga  fantasi  åt  detta  häll.  Arm- 
felt  användes  att  utforska  honom,  hvilket  icke  mötte  synnerliga 
svårigheter,  ty  den  polske  grefvens  diplomatiska  bcgåfning  var 
mycket  ringa  —  äfven  hans  vän  Engeström  erkände  detta  — ; 
och  Armfelt  yttrar  sig  i  sina  biljetter  till  konungen  ofta  med 
ringaktning  om  denne  egendomlige  diplomat,  som  gärna  skötte 
glaset  och  korten,  föga  känd'^  den  försigtiga  regeln  att  hafva 
»tand  för  tunga»,  och  hvars  »qualité  de  béte>,  for  att  begagna 
Armfclts  ord,  »passa  les  réglcs  préscrites».  Armfelt  berättade 
i  November  1790,  att  Potocki  talat  med  honom  »trés-clairement» 
om  polska  kronan,  hviiket  föranledde  konungen  till  den  belåtna 
anmärkningen,  att  polackarna  bättre  än  någon  annan  insåge  sina 
intressen»  och  att  de  lyckats  finna  en  utväg  att  undgå  ryskt 
förtryck  och  preussisk  egennytta.  ***)     Och  i  Januari   1791   redo- 


*)  Engeström,  Minnen  och  Anteckningar  I:  169  samt  Bilaga  VII;  se  vi- 
dare Raphael,  Bidrag  till  historien  om  Gustaf  III:.s  planer  i>å  Tolen  och  där- 
med sammanhängande  underhandlingar  1788 — 91,  Schinkels  Minnen  II:  175 
o.  f.,  m.  fl. 

**)  Se    Schinkel,    nyss    anf.    st.,    m.  fl.     Äfven  Armfelt   hade,  enligt  en 
anteckning  af  Barfod,  »lagt  sig  till  en  galonerad  polsk  rock  och  dito  mössa, 
hvilken  prydliga  habit  ganska  väl  klädde  hans  ansenliga  tigur«. 
**♦)  Gustaf  III:s  bref,  s.   172. 


-  347  - 

gjorde  Armfelt  i  en  biljett  till  konungen  pä  följande  ironiska  sätt 
för  ett  samtal  med  samme  man:  »Han  tillstod,  att  han  skrifvit 
till  sin  bror,  att  konungen  af  Sverige  skulle  vara  den  konung, 
som  Polen  behöfde.  Denna  fras,  som  pä  hans  vanliga  vis  led- 
sagades af:  hi,  hi,  hi!  var  icke  sä  illa  hopsatt;  hvarför  jag  trodde 
mig  göra  rätt  i  att  förklara  honom,  att  hans  begäfning,  uppfo- 
stran och  omdöme  vore  lika  upphöjda  som  hans  börd.  Han 
skakade  pä  det  ömmaste  min  hand  och  begaf  sig  till  spelbordet 
för  att  som  vanligt  förlora».  Den  ton  af  »persifflagej»,  som  ge- 
nomgår detta  bref,  synes  antyda,  att  Armfelt  ej  egde  synnerligt 
förtroende  för  hela  saken.  Detta  bestyrkes  af  hans  yttrande  i 
en  eftcrlemnad  anteckning:  »En  politisk  chimére,  lika  outförbar 
som  farlig,  kan  för  ett  ögonblick  äfven  för  det  bästa  hufvud 
visa  sig  i  lifliga  och  lockande  färger.  Tanken  att  aldrig  sam- 
tycka till  Polens  delning,  sä  länge  man  kunde  hindra  den,  var 
fast  och  beständande  hos  Gustaf  III;  men  om  denna  delning 
dock  konmiit  att  ega  rum  under  konungens  lifstid,  sä  är  det 
icke  endast  sannolikt,  utan  visst,  att  säkra  fördelar  däraf  skulle 
kunna  hafva  beredts  inom  en  del  af  det  enda  område,  som  pas- 
sar för  Sverige.» 

De  sista  orden  syfta  tydligen  på  konungens  planer  pä 
Norge,  h vilka  fortfarande  sysselsatte  hans  sinne.  Det  norska 
frihetspartiet,  som  föranlcdt  Armfelts  resa  till  Vermland  före 
öppnandet  af  1790  års  fälttåg,  synes  ännu  på  hösten  samma  är 
hafva  statt  i  förbindelse  med  honom  och  begärt  hans  medver- 
kan för  sina  syften.  *)  Dä  deras  anspråk  äfven  sträckte  sig  till 
penninghjälp  frän  Sverige  fann  Armfelt,  som  väl  kände  Gustaf 
IILs  finanser,  att  —  »ces  betes  ont  le  diable  au  corps».  Om 
någon  ny  resa  till  norska  gränsen  kunde  icke  blifva  fråga,  pä 
grund  af  Armfelts  ännu  vacklande  helsa:  »Eda  skans  är  för  mig 
som  Kanaans  land,  hvilket  Moses  endast  såg  i  perspektiv»,  skref 
han  till  konungen.  —  De  hemliga  underhandlingarna  upphörde; 
men  något  närmande  till  Danmark  egde  icke  rum.  I  stället 
fortfor  ett  ömsesidigt  misstroende,  oaktadt  de  försök,  som  voro 
å  bane  för  vinnande  af  en  närmare  anslutning  mellan  de  nordiska 
länderna  —  försök,  hvarvid  den  bekante  Manderfelt  ifrigt  sökte 
erbjuda  sina  tjenster.  **) 

*)  Bref  till  konungen  *^/,n  1790.  Jfr  Nielsen,  anf.  st.  s.  268.  Upp- 
giften att  Armfelt  i  Sept.  1790  besökt  Vermland  är,  såsom  synes  af  detta 
bref,  ogrundad. 

**)  Se  Nielsen,  anf  st.  s.  269  o.  f.  och  Ilellstenius.  Gustaf  Illts  dan- 
ska politik,  i  Nord.  Univ.  Tidskr.  1861  li.  4:  42.  Jfr  Gustaf  III:s  bref,  anf. 
st.    17S,    jämte    noten.      «Notre    homme*  som  i  början  af  detta  bref  omtalas, 


-  348  - 

Hos  konung  Gustaf  dröjde  alltjämt  planen  att  pä  Dan- 
marks bekostnad,  under  en  eller  annan  form,  vinna  den  utvidgade 
maktställning,  som  han  hoppats  genom  kriget  förvärfva.  Under 
de  tvister  rörande  gränsregleringen  i  Finland,  hvartill  freden  i 
Verelä  gaf  anledning,  antydde  ryska  kabinettet,  att  ersättning 
för  ödemarkerna  i  Finland  möjligen  stode  att  vinna  »åt  andra 
sidan»;  och  konungen  framställde  för  kejsarinnan  Katarinas  re- 
presentant i  Stockholm,  ehuru  förgäfves,  förslaget  att  erhålla  en 
del  af  Norge,  mot  det  att  Ryssland  såsom  ersättning  till  Dan- 
mark afstode  alla  anspråk  på  Oldenburg  och  Delmenhorst  *). 

Upplysande  för  de  högtflygande  förhoppningar  och  politi- 
ska tanke-experiment  —  Norge  spelade  i  dem  alltjämt  en  huf- 
vudrol  —  hvarom  Armfelt  erhållit  konungens  förtroende,  är  föl- 
jande dagboksanteckning  frän  December  1790  af  hertiginnan  af 
Södermanland: 

»Armfelt  talte  länge  med  mig  om  Europas  närvarande  be- 
lägenhet, och  särskildt  om  Sverige,  för  hvilket  det,  som  han 
sade,  skulle  vara  lyckligt  att  kunna  förvärfva  Norge.  —  Ni  har 
rätt,  sade  jag,  men  jag  fruktar  att  detta  icke  är  möjligt  utan 
genom  förräderi,  ty  med  vapenmakt  är  det  en  ganska  oviss  sak 
och  kan  lätt  slutas  med  att  vi  förlora  Göteborg.  —  »Det  skulle 
icke,  svarade  han,  kosta  en  droppe  blod.  Om  det  skall  vara 
möjligt  att  förvärfva  Norge,  så  måste  detta  ske  genom  Danmarks 
frivilliga  afstäende».  —  Jag  trodde"  då  han  hade  slutat  denna 
mening,  att  han  hade  blifvit  tokig,  och  jag  smålog.  —  »Ni  skrat- 
tar,   sade    han,   men  se  här  ett  förslag,  som  icke  skulle  vara  så 


är  Manderfeldt.  Bland  Armfelts  papper  finnas  några  bref  från  denne  äfven- 
tyrare  från  åren  1790 — 91  —  ännu  flera  finnas  i  riksarkivet  —  hvilka  äro 
upplysande  för  dennes  verksamhet  i  Köpenhamn.  Han  äflades  där  att,  med 
undanträngande  af  den  svenska  beskickningen,  blifva  erkänd  såsom  Sveriges 
egentlige  diplomatiske  agent.  Dessa  bref  visa  äfven,  att  föga  afseende  fästes 
vid  hans  många  politiska  profetior.  —  Armfelts  hållning  till  Danmark  skil- 
dras på  följande  sätt  af  danske  ministern  Rewentlow :  »Il  proteste  toujours 
que  son  opinion  politique  tend  a  la  réunion  avec  lo  Danemark  et  que  tous 
ses  efforts  prés  du  roi  y  tendent  .  .  .  Cependant  il  me  parait  rester  toujours 
encore  de  rétiuivocjue  dans  le  caractére  de  M.  d'Armfelt,  et  mes  doutes  pour 
lui  ne  seront  éclaircies  entiérement  fiu'avcc  le  temps,  ou  i  son  avaijtage,  ou 
ä  son  désavantage.  D'ailleurs,  de  certaincs  iiiclinations  favorites  de  son  maltre, 
il  est  bien  forcé  de  les  suivre,  serait-il  méme  contre  son  opinion  personcUe, 
aussi  longtemps  qu'il  ne  peut  parvenir  entiérement  a  lui  faire  adopter  la 
sienne».  (Rewentlows  depesch  "/j  179',  afskrift  meddelad  af  A.  W.  Ahnfell'. 
—  I  Norge  fruktade  man  under  loppet  af  1791  allvarsamt  för  ett  anfall  från 
Sverige  och   gjor<lL-    iivarjelianda   försvarsanstalter  (se   Nielsen,  s.    1S8  o.  f.). 

*)  Se  CederstrSiile.  Bidrag  till  kännedom  om  underliandliiigarna  efter 
freden  i  Verelä,  s.  10,  och  Manderström,  Om  Gustaf  Ill:s  yttre  politik  under 
de  två  senaste  åren  af  dess  regering,  sid.  07. 


—  349  — 

illa.  Det  behöfvcs  först  och  främst,  att  Polen  helt  och  hållet 
styckas,  att  det  delas  mellan  Ryssland  och  Preussen,  som,  dä 
de  bada  gjort  denna  betydliga  landvinning,  till  Sverige  skulle 
afstä  de  gamla  provinser,  som  vi  förlorat  genom  de  sista  krigen 
i  Finland.  Danmark  pä  andra  sidan  skulle  hällas  skadeslöst  för 
Norge,  hvilkct  det  skulle  afträda  till  Sverige,  genom  provinserna 
Bremen  och  Verden,  hvilka  konungen  af  Preussen  borde  lemna, 
och  genom  nägon  annan  ersättning,  som  kunde  anses  motsva- 
rande». —  Ni  delar  icke  illa  för  Sverige,  sade  jag,  dä  ni  förökar 
dess  område  pä  tvä  häll;  men  jag  tviflar  att  en  dylik  plan  nå- 
gonsin kan  lyckas,  ty  jag  tror  icke  att  en  sä  fullkomlig  öfverens- 
stämmclse  kan  vinnas  mellan  de  olika  makter,  som  skulle  vara 
intresserade  i  denna  uppgörelse.  —  Men  baronen  tycktes  vara 
mycket  intagen  i  sitt  förslags». 

Hertiginnan  hade  goda  skäl  att  anse  denna  djärfva  kom- 
bination för  ett  outförbart  fantasifoster.  Säsom  ett  sådant  torde 
det  äfven  böra  bedömas  och  ingalunda  säsom  en  verklig  plan. 
Den  torde  dock  snarare  hafva  upprunnit  i  konungens  hjärna 
än  i  Armfelts,  ehuru  den  föga  syntes  lata  sig  förena  med  Gustaf 
III:s  samtidiga  planer  pä  polska  kronan  och  med  Armfelts  upp- 
gift, att  konungen  aldrig  ärnat  samtycka  till  Polens  delning. 

Dessa  mer  och  mindre  löst  utkastade  planer  och  tillfälliga 
hugskott,  hvilka  sysselsatte  konungens  lifliga  inbillning  och  med- 
delades hans  närmaste  vän,  ega  i  själfva  verket  mera  psykolo- 
giskt än  historiskt  intresse.  Den  rol,  som  Armfelt  därvid  spe- 
lade, var  tvifvelsutan  mera  iakttagarens  än  verkställarens.  Verk- 
sammare kom  han  att  ingripa  i  politiska  underhandlingar  med 
Ryssland,  som  egde  bestämda  mål  och  som  upptogo  större  de- 
len af  året   1791. 


Freden  i  Verelä  hade,  säsom  vi  sett  af  det  föregående,  till 
framtida  närmare  öfverenskommelser  hänskjutit  åtskilliga  punkter, 
rörande  hvilka  man  tills  vidare  nöjt  sig  med  muntlig  försäkran. 
Armfelt  hade  före  sin  afresa  frän  Finland  ■*)  pä  det  ifrigaste  lagt 
sin  ryske  kollega  i  Verelä  baron  Igelströhm  pä  hjärtat  att  be- 
främja dessa  löftens  uppfyllande;  och  han  hyste  i  detta  afscende 
de  bästa  förhoppningar.  De  gällde,  såsom  vi  erinra  oss,  i  främ- 
sta rummet  åstadkommandet  af  en  för  Sverige  fördelaktig  gräns ; 
och  den  öfverenskommelse  om  utnämnandet  af  ömsesidiga  sände- 


*)  Enligt  hans  bref  till  konungen  ^'*/g   1790. 


—  350  — 

bud,  som  fredstraktatens  7  ^  innehöll,  borde  äfven  leda  till  afslu- 
tandet  af  en  allians  mellan  Sverige  och  Ryssland;  därtill  knöto 
sig  —  »last,  not  least»  —  äfven  förhoppningarna  om  erhållande 
af  penningeunderstöd  frän  sistnämnda  land. 

Redan  frän  början  visade  det  sig  emellertid,  att  det  ryska 
kabinettet  icke  ärnade  brådska  med  uppfyllandet  af  dessa  löften, 
hvilkas  obestämda  form  medgaf  h varjehanda  undanflykter.  Ge- 
neralmajor Stedingk  afsändes  från  Finland  direkt  till  Petersburg 
i  särskild  beskicknings  och  han  kunde  redan  den  22  September 
berätta,  att  han  pa  ett  smickrande  sätt  blifvit  mottagen  af  kej- 
sarinnan. Men  den  ryska  beskickning,  som  samtidigt  borde 
hafva  afgätt  till  Stockholm,  befann  sig  vid  Stedingks  ankomst  i 
god  ro  i  Petersburg.  Först  i  slutet  af  Oktober  ankom  baron 
v.  d.  Pahlen  såsom  tillfälligt  ryskt  sändebud  till  Stockholm;  och 
icke  ens  då  afhördes  något  rörande  de  löften,  som  Armfelt  er- 
hållit i  Verelä,  vid  hvilka  hans  konung  fäste  synnerlig  vigt  och 
hvilkas  uppfyllande  han  med  otålighet  afvaktade.  Ingen  stod 
närmare  att  härom  påminna  det  ryska  kabinettet  än  den  svenske 
fredsunderhandlaren;  och  redan  den  4  Oktober  hade  han  genom 
Stedingk  afsändt  ett  bref  till  general  Igelströhm,  hvari  han  ut- 
tryckte sin  förvåning  och  missnöje  öfver  detta  dröjsmål  och 
däröfver    begärde    förklaring  *).     Igelströhms     svar    af -I'',.  ^'    — 

t5  fc>      y  fc)  6  Nov. 

egenhändigt  korrigeradt  af  kejsarinnan  —  innehöll  i  allmänna 
ordalag  försäkran  att  gå  konungens  önskan  till  mötes;  men 
gjorde  samtliga  de  sväfvandc  frågorna  beroende  af  ömsesi- 
dig utnämning  af  ambassadörer  —  Stedingk  och  Pahlen  voro 
endast  tillfälliga  sändebud  utan  diplomatisk  rang  —  samt  an- 
tydde, att  penningfrågan  kunde  afhandlas,  först  sedan  ett  för- 
bundsfördrag blifvit  slutet.  Då  ett  sådant  vunnits,  skulle  kejsar- 
innan »göra  sig  ett  nöje  af  att  underlätta  konung  Gustafs  finan- 
siella förlägenhet»  *''). 

Till  svensk  ambassadör  var  redan,  pä  Armfelts  inrådan  ***), 
utsedd    generallöjtnanten    Ev.  Taube;  från  ryska  sidan  var  Igel- 


*)  Armfelts  bref  finnes  omnäinndt  i  Historisk  Tidskrift,  anf.  st.  s.  315. 
Själf  yttrar  han  i  ett  bref  till  konungen  {''/,,  1790):  *}  ai  plaidé  avec  aigreur 
Tarticle  des  front iéres  et  de  Targent,  comme  des  choses  auxquelles  ou  ne 
portait  pas  asscz  irattentioii  solon  les   promesses  données». 

**)  Se  Maiulerström,  anf.  st.  s.  26,  hvarest  Igelströhms  bref  finnes  tryckt 
i  öfversättniiig,  såsom   bil.   D. 

***)  Se  Nordin,  anf.  st.  s.  99.  Uppgiften  att  Armfelt  varit  anledning 
till  Stedingks  sändande  till  Petersburg,  för  att  därigenom  allägsna  ett  vittne 
till  sina  under  kriget  begångna  misstag  (Schinkel,  Minnen  11:  150),  är  säkert 
ogrundad.  Det  torde  böra  iJiSgkommas,  att  det  bref  från  Stedingk,  hvari 
denna  illvilliga  uttydning  förekommer,  är  skrifvet  till   Reuterholm  efter  Arm» 


—  351  — 

ströhm  bestämd  till  ambassadör.  Taubes  sjukd(jm  förhindrade 
emellertid  hans  mottagande  af  denna  befattning;  och  icke  heller 
Igelströhm.  som  pä  kejsarinnans  namnsdag  den  5  December  ut- 
nämndes till  ambassadör  i  Stockholm,  kom  någonsin  dit.  An- 
ledningen var,  att  han  icke  mäktade  åstadkomma  uppfyllandet 
af  de  i  Verelä  gifna  löftena. 

De  diplomatiska  förhandlingar,  hvartill  dessa  gafvo  anled- 
ning, syntes  i  stället  pä  våren  1791  antaga  karakteren  af  häftiga 
kontroverser. 

I  slutet  af  November  1790  afgick  ett  nytt  påminnelsebref 
från  Armfelt  till  Igelströhm,  på  hvilket  denne  i  Januari  följande 
året  svarade,  äfven  nu  i  allmänna  och  undvikande  ordalag*); 
och  det  ryska  sändebudet  i  Stockholm,  baron  Pahlen,  hck  från 
sitt  hof  instruktioner  att  »söka  lugna  konungen  och  Armfelt?»  *'). 
Det  ryska  kabinettet  ville  vinna  tid,  för  att  slippa  vidröra  dessa 
ömtåliga  frågor,  och  sökte  länge  undanflykter,  som.  afsågo  att  för- 
ringa värdet  af  de  muntliga  löften  af  Igelströhm,  på  hvilkas  upp- 
fyllande så  ifrigt  yrkades. 

Men  konung  Gustaf  ville  icke  låta  saken  därvid  bero.  Vin- 
nandet af  en  ny  gräns  var  den  tanke,  som  frän  krigets  början 
föresväfvat  honom;  och  hans  medgifvande  af  freden  hade,  såsom 
vi  sett,  i  väsentlig  mån  gjorts  däraf  beroende.  I  ännu  högre 
grad  hade  erhållandet  af  subsidier  blifvit  en  hufvudfräga,  sedan 
det  visat  sig,  att  krigets  kostnader  utarmat  landet,  och  dä  det  frän 
Preussen  erhållna  penningelånet  skulle  betalas.  —  Gustaf  III  ansåg 
sig  hafva  rätt  att  fordra  denna  ersättning  för  de  förmåner,  han 
afstätt  genom  att  ej  ratificera  fördraget  med  England  och  Preus- 
sen. Då  Ryssland  syntes  vilja  undandraga  sig  uppfyllandet  af 
sina  förpligtelser,  togo  underhandlingarna  med  de  nämnda  allie- 
rade   hofven,    hvilka    fortfarande    stodo  på  spänd  fot  med  Ryss- 


felts  fall  och  under  hans  landsflykt,  då  det  hörde  till  den  rådande  tonen  att 
smäda  honom. 

*)  Ett  utdrag  af  detta  Igelströhms  bref  är  tryckt  hos  Cederstråhle, 
anf.  st.  s.  25. 

**)  Se  Hist.  Tidskr.,  anf.  st.  sid.  317,  noten.  Han  tyckes  också,  att 
döma  af  ett  (odateradt)  bref  frän  .armfelt  till  Gustaf  III.  i  detta  afseende 
hafva  gjort  sitt  bästa,  och  säkerligen  vi'.'a  mer  än  hans  hof  önskat.  Han  hade 
förtrott  Armfelt.  att  kejsarinnan  personligen  vore  högst  intresserad  för  upp- 
fyllandet af  de  muntliga  löftena  med  afseende  på  gränsen;  den  väntade  am- 
bassadören skulle  dels  i  växlar,  dels  i  värdepapper  medföra  den  äskade  pen- 
ningelijälpen ;  kejsarinnan  önskade  lifligt  att  få  underhandla  med  konungen 
direkt  o.  s.  v.  —  Föga  vördnadsfullt  yttrar  sig  Armfelt  i  en  annan  biljett 
om  ambassadörsfrågan:  »La  vieille  cousine  paratt  fort  tentée  d'avoir  un  am- 
bassadeur  ä  sa  cour  et  d'étaler  vis-å-vis  de  V.  M.  toute  sa  coquetterie». 


—  352  — 

land,  ny  fart.  Samtidigt  med  de  af  fredsslutet  föranledda  under- 
handlingar, som  fördes  i  Petersburg  genom  Stedingk,  fortgingo 
sålunda  förhandlingar  i  Stockholm  med  Englands  minister  Liston 
och  med  preussiske  envoyén  Borcks  efterträdare  Brockhausen. 
De  sistnämnda  fördes  till  väsentlig  del  genom  Armfelt  *). 

I  generalmajoren  Stedingk  egde  Sverige  en  representant 
vid  ryska  hofvet,  hvilken  väl  förstod  att  bevaka  sitt  lands  in- 
tressen. Hans  skildringar  af  de  samtal,  som  egde  rum  n:ellan 
honom    och  kejsarinnan  Katarina,  furst  Potemkin,  Igelströhm  m. 


*)  I  Chrapovitskis  Dagbok  (anf.  st.,  s.  104)  finnes  antecknadt  (^jj  1 791) 
att  kejsarinnan  yttrat,  att  konung  Gustaf  »uttryckligen  sagt  baron  v.  Pahlen 
att  vi  skola  besluta  oss  och  icke  tvinga  honom  att  taga  ett  parti,  som  är 
honom  obehagligt.  Armfelt  har  samtalsvis  nämnt,  att  engelsmännen  inverka 
på  konungen,  för  att  han  skall  l:o  rusta  sig  emot  oss,  eller  2:0  låta  sina  skepp 
förenas  med  dem,  eller  j^:o  lemna  dem  sin  örlogshamn,  och  för  allt  detta  skola 
de  betala  kontanla  penningar».  —  Ett  bref  från  Armfelt  till  Pahlen  från  ny- 
året 1791  (i  arkivet  i  Moskwa,  afskrift  benäget  meddelad  af  C.  T.  Odhner) 
synes  utvisa,  att  dessa  hotelser  föregåtts  af  anbud  om  en  svensk  allians  med 
Ryssland  mot  England,  hvilken  borde  biträdas  af  Danmark.  Armfelt  säger 
sig  vara  i  tillfälle  att  utlofva,  att  Sverige  i  det  krig,  som  hotade  alt  utbryta 
mellan  de  allierade  makterna  och  Ryssland,  skulle  uppträda  med  lS,ooo  man 
hjälptrupper,  mot  det  villkor  att  Ryssland  betalade  deras  utrustning  och  un- 
derhåll samt  förmådde  Danmark  att  energiskt  uppträda  på  samma  sida.  Om 
kejsarinnan  önskade  ett  dylikt  förbund,  så  ansåge  han,  att  frågan  om  gränsen 
och  subsidierna  borde  blifva  af  föga  vigt.  Han  yttrar  följande  ord,  hvilka 
föga  synas  öfverensstämma  med  hans  uttalanden  i  brefven  till  Igelströhm  och 
med  det  språk,  som  konungen  själf  och  hans  ombud  i  Petersburg  förde  på 
våren  1791:  »Il  n'est  pas  question,  comme  j'ai  eu  1'honneur  de  vous  dire,  ni 
de  la  frontiére,  ni  d'argent.  J'espére  que  l'lmpératrice  et  le  c:te  Redsbo- 
rodko  auront  vu  ces  affaires  sons  leur  vrai  point  de  vue,  et  qu'on  aura  senti 
que  le  premier  artide  est  une  faniaisic  de  la  part  de  mon  cher  maltre,  ou 
il  n'a  aucun  avantage,  surtout  en  perdant  Puumala,  et  que  le  second  n'est 
fondé  sur  aucune  bonne  raison,  (en  parlant  vrai  et  sans  gazes)  que  la  généro- 
sité  de  rimpératrice  et  les  besoins  de  son  ami  et  de  son  parent».  Han  tilläg- 
ger: »Sans  une  parfaite  connaissance  des  sentimens  du  Roi,  je  n'aurais  pas 
compromis  mon  honneur  et  mon  existence  par  ces  deux  propositions».  —  I 
ett  följande  bref,  hvars  ton  röjer  missräkningen,  beklagar  han  sig  emellertid, 
att  något  afseende  icke  fästats  vid  dessa  förslag,  uch  att  lian  icke  från  rysk 
sida  blifvit  understödd  i  sin  afsigt  att  motverka  Englands  intresse.  »Ko- 
nungen hedrar  mig  med  namn  af  dupe.  Kejsarinnan  skall  erfara  af  sina 
ministrar,  »que  je  suis  une  bonne  bete,  mais  je  ne  le  serai  (|u'une  fois  de  ma 
vie,  et  cela  toujours  en  aimant  les  interéts  de  mon  souverain  et  rempli  d'ad- 
miration  et  de  zéle  pour  la  grande  Catherine».  -  .\rmfelt  hade  tydligen  för 
liögt  uppskattat  Rysslands  angelägenhet  om  förbund  med  .Sverige  vid  deiuia 
tid;  i  sin  ifver  för  iless  vinnande  t<jrde  han  hafva  gått  längre  i  sina  under- 
handlingar med  I'ahlen,  an  koinmgen  önskat;  och  i  den  ministeriella  href- 
växliiigen  föres  kort  tid  efteråt  ett  helt  annat  språk.  Jfr  C.  llamiltons  An- 
teckningar (Hist.  Meniuirebibl.  1855,  s.  45),  hvarest  uppgifves,  att  Armfelt  af 
konungen  fått  förebråelser  för  sin  öppenhjärtighet  mot  Pahlen,  hvarigenom 
han  visat  sig  »omogen  i  di|>lomatiken». 


-  353  — 

fl.,  utgöra  intressanta  aktstycken  i  Sveriges  diplomatiska  liisto- 
ria  *).  De  visa,  huru  det  ryska  kabinettets  högdragna  likgiltig- 
het småningom  pä  våren  1791  aflöstes  af  en  åtminstone  sken- 
bar ifver  att  undanrödja  don  misstämning,  hvarom  konung  Gu- 
stafs bref  till  Stedingk  och  dennes  hotande  språk  syntes  vittna. 
I  den  män  som  Europas  politiska  förvecklingar  gjorde  det  vig- 
tigt  att  bibehålla  grannsämjan  med  Sverige,  blef  det  äfven  af 
vigt  för  Ryssland,  att  alliansfrågan  fortfarande  hölles  öppen. 
Den  stolta  kejsarinnan  och  hennes  omgifning  syntes  på  våren 
1 79 1  ej  längre  likgiltiga:  konung  Gustafs  sändebud  behandlades 
med  den  största  utmärkelse  —  «som.  ett  helgon,  hvilket  aldrig 
så  mycket  tillbedes,  som  när  man  vill  göra  sig  himlen  bevågen», 
skrifver  Stedingk  **).  Man  visade  i  Petersburg  den  lifligaste  oro, 
att  Gustaf  III  skulle  göra  gemensam  sak  med  England  och  Preus- 
sen; man  sökte  att  sätta  sig  i  försvarstillstånd  pa  finska  gränsen; 
men  framför  allt  ville  man  söka  afvända  faran  genom  afslutan- 
det  af  det  länge  omtalta  fördraget  med  Sverige.  Kejsarinnan 
afsände  för  detta  ändamål  en  af  Rysslands  skickligaste  diploma- 
ter, Rysslands  mångbepröfvade  representant  i  \Varschau_,  grefve 
Stackelberg,  till  Stockholm  i  början  af  Maj  1791.  Han  skulle, 
om  konung  Gustaf  i  denna  egenskap  ville  mottaga  honom,  blifva 
ambassadör  vid  svenska  hofvet. 

Om  Igelströhm,  den  utnämnde,  men  icke  afsände  ambassa- 
dören, var  icke  längre  fråga:  han  ansågs,  enligt  Potemkins  ord 
till  Stedingk,  »hafva  ställt  illa  till  för  sig»  i  Stockholm ;  och  Arm- 
felts  bref  hade  gifvit  anledning  till  förmodan,  att  han  icke  där 
skulle  blifva  välkommen  ***).  Igelströhm,  som  spelat  en  slät  fi- 
gur under  alla  dessa  långa  diplomatiska  samtal,  i  hvilka  han 
ömsom  försäkrat,  att  hans  löften  skulle  blifva  uppfyllda,  ömsom 
i  vredesmod  förnekat,  att  de  blifvit  gifna  7),  hade  äfven  hos  kej- 
sarinnan förlorat  den  gunst,  hvarmed  han  omhuldades  efter  fre- 
den i  Verelä.  Något  formligt  förnekande  af  dessa  löftens  giltig- 
het hade  ännu  icke  egt  rum  frän  rysk  sida;  men  man  hade  för- 
stått   att    mot    deras    uppfyllande    sätta    ett    passivt    motstånd. 

*)  En  stor  del  af  hans  depescher  och  konungens  svar  från  denna  tid 
äro  tryckta,  dels  i  hans  Mémoires  pasthumes  I:  289  o.  f.  och  såsom  bilagor 
till  Manderströms  ofvannämnda  tal  och  till  Cederstråhles  afhandling.  dels  i 
Bihang  till  Schinkels  Minnen.   I. 

-2  Apr. 

**)  Stedingks  depesch  .^  jj^:  >  Manderström,  anf.  st.  s.   s,6. 

'**)  Stedingks  depesch  -.,  April,  Manderström,  sid.  52.  Enligt  samma 
depesch  (sid.  55)  var  Stackelbergs  afresa  redan  besluten,  innan  Igelströhm 
visste  något  därom. 

t)  Se  Cederstråhle,  anf.  st.,  sid.  25.   Manderström,  sid.  49. 
Tegntr,   a.  M.  Armfdt.  23 


—  354  — 

Äfven  den  nye  ambassadörens  kufvuduppgift  skulle  blifva  att 
så  mycket  som  möjligt  förringa  deras  betydelse.  Stedingk, 
som  likväl  ansåg  Stackelbergs  afsändande  såsom  en  diplomatisk 
seger  och  som  fortfarande  förde  ett  stolt  och  hotande  språk, 
väntade  emellertid  det  bästa  af  hans  beskickning  och  antog  för 
crifvet,  att  åtminstone  de  i  Verelä  gifna  löftena  skulle  komma 
att  uppfyllas  *). 

Medan  detta  diplomatiska  krig  pågick  i  Petersburg,  visade 
man  från  rysk  sida  all  möjlig  uppmärksamhet  mot  Armfelt,  som 
medelbarligen  varit  dess  upphof.  Kejsarinnan  betygade  för  Ste- 
dingk sin  »aktning  för  baron  Armfelt,  hvars  uppförande  hon 
måste  gilla»  oaktadt  hans  upprepade  påminnelser;  Markoff,  chef- 
en för  utrikesafdelningen  i  ryska  kabinettet,  yttrade  sig  om  ho- 
nom i  smickrande  ordalag.  Själfva  baron  Igelströhm  gillade, 
enligt  Stedingks  berättelse,  »Armfelts  dåliga  lynne  och  sade,  att 
detta  vore  bevis  på  hans  fintlighet»  **);  och  det  ryska  sändebudet 
ad  interim  i  Stockholm,  general  v.  der  Pahlen  hade  från  början 
kejsarinnans  uttryckliga  befallning  att  i  allt  rätta  sig  efter  Arm- 
felts  anvisningar  och  söka  göra  sig  honom  bevagen  ***). 

Baron  von  der  Pahlen  tillhörde  en  lifländsk  adlig  slägt, 
som  under  Karl  XI  erhållit  friherrlig  värdighet  på  svenska  rid- 
darhuset;  hans  farfader  hade  såsom  svensk  generaladjutant  blifvit 
förd  i  rysk  fångenskap  under  Karl  XILs  tid.  Han  ansåg  sig 
därföre  såsom  svensk  och  visade  från  början  mycken  ifver  att 
tjena  Sveriges  intressen.  Han  var  liksom  Armfelt  militär  och 
synes,  liksom  denne,  hafva  älskat  att  erinra  därom,  att  han  ej 
vore  diplomat  af  yrket.  Sä  mycket  lättare  var  det  för  ryska 
kabinettet  att  vid  förefallande  behof  förringa  vigten  af  hans  ut- 
talanden: furst  Potemkin  lät  Stedingk  förstå,  att  denne  tillfållige 
representant  för  den  ryska  kejsarinnan  vore  tämligen  främmande 
för  den  högre  politiken  f).  Då  man  fann,  att  han  hade  varit 
mera  eftergifvande  för  Sveriges  fordringar,  än  man  önskade  i 
Petersburg,  behöfde  man  därföre  icke  ikläda  sig  något  ansvar. 
—  Konung  Gustafs  bevågenhet  lyckades  Pahlen  emellertid  vinna, 
och  konungen  önskade,  att  han  blefve  utsedd  att  underteckna 
den  blifvande  traktaten  ff). 

*)  Stedingks  depesch    ^  ^  •',  Mandtrström,  anf.  st.,  sid,  62. 

**)  Depescher   ,\    Febr.    7;^  Mars,  Manderström.  anf.  st.  s.  33,  49. 
♦♦•)   Enligt    Armfelts  egen  uppgift  i  en  biljett  till  konungen  '"/,„   1790, 
strax  efter  v.  d.  1'ahlens  ankomst. 

f)  Stedingks   depesch    ,3   April,  Manderström.  anf.  st.  s.  33. 
\\)  Bref  till  Stedingk  "/,   1791,  Manderström,  anf.  st.  s.  45. 


—  .•>:5ri  — 

Mellan  Armfelt  och  v.  cl.  Pahlen  uppstod  ett  synnerligen 
vänskapligt  förhällande.  Likheter  i  lynne  och  lefnadsvanor  för- 
enade dem;  Armfelt  ansåg  därjämte  Pahlen  säsom  en  uppriktig 
vän  af  Sverige  och  önskade  honom  till  ambassadör,  hvilket  äf- 
ven  synes  hafva  varit  Pahlens  hemliga  önskan.  »Han  skulle 
gärna  sträcka  sin  hand  i  elden  för  var  skuld»  skrifver  Armfelt 
en  gäng  om  honom  *).  Pahlens  omdömen  om  Armfelt  torde 
hafva  varit  lika  fördelaktiga;  och  däri  har  man  i  nägon  män 
att  söka  förklaringen  till  det  hänsynsfulla  sätt,  hvarpä  denne,  sä- 
som nämndt  är,  bemötts  af  ryska  kabinettet.  Kejsarinnan  an- 
säg,  att  Armfelt  vore  den  ende,  som  i  Sveriges  val  mellan  för- 
bund med  England  och  Preussen  eller  med  Ryssland  vore  pä 
det  senares  sida  **). 

*)  Möjligen  öfverskattade  Armfelt  baron  Pahlens  svenskvänligliet.  Sam- 
tiden betraktade  icke  utan  misstro  hans  »simplicité»  och  »familiarité»,  som 
ansågos  aftekterade.     Se  Schröderheim,  s.  104. 

**)  Chrapovitskis  dagbok,  anf.  st.  s.  105:  »jNIunck  och  Franc  äro  be- 
stuckna af  engelsmännen,  endast  Armfelt  är  på  vår  sida».  —  Armfelt  själf 
berättar,  att  engelske  premicrministern  Pilt,  under  det  England  och  Preussen 
på  våren  1 791  sökte  vinna  Sveriges  förbund,  för  att  uppehålla  eller  hinilra 
alliansen  mellan  Sverige  och  Ryssland,  erbjudit  honom  iStrumpebandsorden 
och  en  stor  ärlig  pension.  Offerten  äivensom  mitt  svar  däruppå  blefvo  lagda 
under  konungens  ögon,  hvilken  fann  den  förra  likaså  platt  och  gemen,  som 
det  senare  värdigt  en  rättskaffens  undersåte*.  (Armf.  Själf  biografi,  anf.  st.  Il: 
50,  jfr  ofvan  s.  321,1.  —  Adlerbeth  uppgifver  (anf.  st.  I:  235),  att  Armfelt 
skulle  ha  mottagit  io,oco  i!  st.  från  England,  men  att  ^ryssarna  lära  bjudit 
öfver  och  dispnuerade  efter  behag  denne  gunstling,  som  gjorde  stora  depenser 
och  köpte  Aminne  och  Nynäs  egendomar  för  kontanta  penningar  på  fäder- 
neslandets bekostnad».  Beskyllningen  är  gruf  och  förtjenar,  hvad  angår 
England,  knappast  någon  vederläggning.  Beträffande  de  penningsummor, 
som  Armfelt  mottog  frdn  Ryssland,  må  i  detta  sammanhang  erinras,  hvad 
därom  är  oss  bekant.  Ofvan  (s.  336)  är  nämndt,  att  han  vid  Verelä-freden, 
utom  den  vanliga  gratilikationen,  erhöll  en  penninggåfva  af  10,000  dukater.  Då 
ryske  ambassadören  Stackelberg  på  sommaren  1 791  underhandlade  med  Arm- 
felt om  förbundet  med  Ryssland,  synes  han  a  kejsarinnans  vägnar  hafva  gifvit 
honom    löften  om  en  frikostig  gåfva  efter  traktatens  afslutande.     Stackelberg 

24  .luni 
skrifver  "^~j„if  (depesch    i  Moskwa-arkivet,  meddelad  af  C.  T.  Odhner),  »att 

baron  Armfelt  blef  rörd  öfver  kejsarinnans  godhet  mot  honom:  han  förklarade 
helt  naivt,  att  han  ber  E.  Maj:t  icke  gifva  honom  diamanter,  utan  pengar; 
han  hoppas  visst  på  samma  belopp,  som  han  lick  vid  freden».  Då  omsider 
traktaten  ratificerades  i  No  v.  1 791,  skickades  af  kejsarinnan  stora  summor 
till  de  svenska  fullmäktige:  dessa  voro,  utom  Armfelt.  riksdrotset  grefve 
Wachtmeister,  general  Taube,  statssekreteraren  Franc  och  lagman  Håkansson, 
hvilka  hvardera  erhöllo  6,000  rubel.  Kejsarinnan  ville  därjämte,  skrifver 
ryske  vicekansleren  Ostermann  till  Stackelberg  (arkivet  i  Moskwa},  visa  baron 
Armfelt  sin  personliga  välvilja  och  gaf  honom  särskildt  en  gratifikation  af 
3,000  dukater.  —  Dessa  gåfvor  egde  formen  af  belöningar  af  det  slag,  som 
vid  dylika  öfverenskommelser  voro  ötliga;  att  de  tillföllo  Armfelt  i  rikare 
mått  än   hans  medbröder,  kan  förklaras  af  hans  ställning.    Tidehvarfvets  åsig- 


—  356  — 

Armfelts  nära  förbindelser  med  rysl<a  sändebudet  undgingo 
icke  att  väcka  uppmärksamhet.  Han  ansågs  såsom  Rysslands 
svurne  anhängare;  och  ryktet  förtäljde,  att  han  därvid  tillgodo- 
såg äfven  sina  enskilda  intressen.  Otvifvelaktigt  är,  att  han  if- 
rigt  önskade  beståendet  af  den  fred,  som  nyss  genom  hans  med- 
verkan blifvit  sluten;  sannolikt  är  äfven,  att  den  frikostighet, 
med  hvilken  kejsarinnan  belönat  hans  tjenster,  icke  förfelat  att 
stämma '  honom  gynnsamt  för  ett  förbund  med  Ryssland;  och 
ryska  kabinettet  ansåg  honom  som  sin  förespråkare.  Men  den 
del  af  hans  brefväxling,  som  varit  oss  tillgänglig,  synes  dock 
ådagalägga,  att  han,  särskildt  under  den  långvariga  underhand- 
ling, som  han  ä  sin  konungs  vägnar  förde  om  afslutandet  af  det 
ifrågasatta  förbundet  med  Ryssland,  ej  fullföljde  annat  än  foster- 
ländska syften  och  noggrannt  följde  konungens  föreskrifter.  Gu- 
staf III  var  själf  högst  angelägen  om  vinnandet  af  en  uppgörelse 
med  Ryssland;  och  Armfelts  ryssvänliga  politik  fördes  sålunda 
icke  på  egen  hand.  Nu,  såsom  vid  Verelä-freden,  användes  de 
anbud,  som  gjordes  från  England  och  Preussen,  väsentligen  så- 
som medel  att  vinna  Rysslands  bifall  till  de  svenska  fordringarna. 
Gustaf  III:s  misstroende  till  de  allierades  vacklande  politik,  sär- 
skildt till  den  preussiske  ministern  Hertzbergs  —  »ce  pedant 
charlatan»,  som  han  nämner  honom  i  ett  bref  från  denna  tid  *) 
—  var  alldeles  för  stort,  för  att  han  på  allvar  skulle  hafva  tänkt 
på  att  närmare  inlåta  sig  med  dem  **).  Säkert  var  det  sin  ko- 
nungs   åsigt,    Armfelt    uttalade,    då    han    i   en  biljett  till  honom 


ter  voro  i  detta  afseende  föga  grannlaga;  men  en  skugga  undgick  ej  all  falla 
öfver  dem,  som  i  hemlighet  mottogo  gåfvor  från  en  främmande  makt,  och 
misstanken  låg  nära  till  hands  att  anse  dessa  som  belöning  för  hemliga  tjen- 
ster. Om  någon  egentlig  bestickning  var.  såsom  häraf  synes,  icke  fråga:  och 
Armfelts  hållning  under  öfverläggningarna  om  traktaten  medgifver  ingalunda 
den  åsigt,  att  han  »efter  behag  disponerades»  af  Ryssland.  —  Beträffande  de 
af  Adlerbeth  omnämnda  egentlomsköpen  må  erinras,  att  Aminne  /cÅ\'  inköptes 
af  G.  M.  Armfelt,  utan  tillhörde  hans  fader,  som  däraf  stiftade  ett  fideikom- 
miss och  som  (cnligl  Armfelts  liref  till  sin  hustru  ^"/g  1 790)  genom  sin  kloka 
hushållning  betalt  all  skuld  pä  denna  egendom  samt  därjämte  egde  kontant 
förmögenhet.  Däremot  inköpte  G.  M,  Armfelt  Nynäs'  egendom,  för  hvilken 
han  ännu  i  Mars  1792  var  skyldig  betydliga  summor,  samt  de  mindre  egen- 
domarna Lindnäs  och  Ogesta,  for  hvilka  han  äfven  vid  samma  tid  ännu  häf- 
tade i  skuld.  Den  redogörelse  för  Armfelts  aflarsställning  (i  ett  bref  till  hans 
far  '/j  1792),  h varur  dessa  uppgifter  äro  hcmtade,  vittnar  visserligen  om  det 
kända  faktum,  att  Armfelt  var  dålig  hushållare;  men  synes  icke  gifva  vid 
handen  att  han  egt  inkomster  af  större  belopp. 
*)  Till  Armfelt,  anf.  st.  s.  181. 
*•)  Se  t.  ex.  hans  bref  lill  svenske  ministern  i  Berlin,  Carisien  •'/,  1791, 
tr.  hos  Cederstråhle,  anf.  st.  s.  26. 


—  357  — 

skref:  »Dä  den  store  Fredrik  dog,  synes  han  liafva  ta_i,nt  med 
sig"  i  grafven  den  ära  och  viljekraft,  den  militäriska  och  politiska 
styrka,  hvars  skapare  han  var  och  hvarigenoni  han  af  en  sam- 
hng  af  småstater  bildade  en  nation,  som  under  hans  regering 
blef  fruktansvärd  nog»  *).  Han  tillägger  med  afseende  pä  under- 
handlingarna i  Ryssland,  h vilka  just  vid  denna  tid  syntes  nära 
en  kris,  att  han  därifrån  icke  väntade  sig  »någonting  förnuftigt. 
E.  Maj:ts  kusin  är  lycklig  och  stolt;  hon  är  aldrig  svårare  att 
styra  än  just  i  det  ögonblick,  dä  hennes  undergång  synes  gif- 
ven».  I  ett  följande  bref  skätntar  han  på  ett  karakteristiskt,  men 
föga  vördnadsfullt  sätt  öfver  den  stolta  kejsarinnans  inställsamma 
förklaring  till  Stedingk,  under  oron  öfver  den  hotande  krigsfaran, 
att  hon  »älskade  konungen  af  Sverige  och  bad  honom  skänka 
henne  sin  vänskap»  **),  »Kejsarinnan  är  förförisk»,  säger  han, 
»och  hvad  mera  är,  man  tror  gärna,  att  en  så  stor  furstinna  icke 
kan  säga  annat  ån  hvad  hon  tänker.  Emellertid  —  om  det  vore 
tillätet  att  jämfjra  regerande  personer  med  andra  människor  — 
skulle  jag  vilja  säga,  att  hennes  ton  bra  mycket  liknar  ett  gam- 
malt fruntimmers,  som  har  en  kraftfull  älskare,  som  hon  icke 
vill  förlora,  men  hvars  förtjenster  äro  så  stora,  att  hvarken  den 
skönas  penningar  eller  andra  uppoffringar  förmå  tillräckligt,  för 
att  han  icke  skulle  ha  lust  att  kokettera  en  smula  med  andra. 
Förlåt,  E.  Maj:t,  om  min  filosofiska  penna  söker  exempel  bland 
oss  för  att  måla  halfgudars  handlingar  eller  täflingsstrider»! 


Grefve    Stackclberg   betraktades  vid  sin  ankomst  icke  utan 
ett    visst    misstroende    sä    väl    af  Gustaf  III  ***)  som  af  Armfelt. 


*)  D.  ^^/,  179'-  Bland  Armfelts  bref  till  konungen  finnes  en  prome- 
moria, dat.  "/j  1791,  rörande  de  villkor,  pä  hvilka  han  ansåg  en  allians  med 
Preussen  och  England  kunna  antagas.  I  händelse  af  krigsrustningar  till  de- 
ras förmån  borde  de,  inberäknadt  de  turkiska  subsidierna,  inbetala  10  ni.ll. 
r:dr  sp.  första  året  och  7  miil.  de  följande;  i  händelse  af  fred  borde  ce  för 
konungens  antagande  af  deras  förbund  på  en  gång  betala  3  mill.  r:dr  samt  i 
10  år  500,000  r:dr  årligen.  »Det  gifves  då  sådana  medel  att  hushålla,  att 
E.  Maj:t  skall  hafva  till  sin  particuliera  disposition  i  */.j  mill.  r:dr,  för  hvilka 
riksgäldskontoret  skall  betala  intresse  ä  6  proc. 
22  Apr. 

**)   Stedingk  yjj^  ^791,  Manderström,  anf.  st.  s.  59. 

***;  Se  konungens  bref  till  Armfelt,  sid.  176:  »L'envoi  de  Stackelberg 
ne  me  plait  pas;  ami  de  la  Russie,  il  m'est  trop  savant;  ennemi,  il  pourrait 
bien  me  jouer  le  röle  de  Razumowski».  Armfelt  uttrycker  i  ett  bref  till  ko- 
nungen d\)  sin  mi^.«!tro  att  med  framgång  kunna  underhandla  med  en  så 
gammal  oclj  öfv.id  diplomat,  livars  »fiuesse  et  connaissances»  voro  kända. 
Något  senare  (",,.   1791)  skrifvcr  han  dock  om  samme  man,  under  erkäi  uande 


-  358  - 

Det  var  icke  utan  skäl:  i  själfva  verket  lyckades  han  att,  enligt 
sin  herskarinnas  befallning,  ät  dessa  underhandlingar  gifva  en 
vändning,  som  gjorde  deras  slutliga  resultat  sä  föga  fördelaktigt 
som  möjligt  för  Sverige.  De  politiska  förhällandena  i  Europa 
och  konung  Gustafs  egna  personliga  sympatier  gynnade  äfven 
det  ryska  kabinettets  plan  att  kasta  underhandlingens  tyngd- 
punkt utanför  de  mellan  Sverige  och  Ryssland  sväfvande  frägorna. 

Frankrikes  angelägenheter  och  äterupprättandet  af  det  fran- 
ska konungadömet  hade  länge  sysselsatt  konung  Gustafs  tankar; 
och  i  början  af  1791  hade  han  i  Petersburg  genom  Stedingk 
framställt  förslag  om  ett  gemensamt  uppträdande  af  de  nordiska 
makterna  i  frägan  om  erkännande  af  den  nya  franska  flaggan: 
genom  en  gemensam  not  borde  svenska,  ryska  och  danska  ham- 
nar förklaras  stängda  för  fartyg  med  denna  flagga  *).  Kejsar- 
innan afböjde  detta  förslag,  men  visste  sedermera  att  skickligt 
begagna  sig  af  sin  grannes  förbittring  mot  franska  revolutionen. 
Hon  förstod  att  hos  honom  underhälla  tanken  pä  ett  gemensamt 
uppträdande  till  franska  konungadömcts  försvar,  och  framställde 
i  detta  afseende  förslag  af  vida  mera  omfattande  beskaftenhet 
än  den  ifrägasatta  demonstrationen  mot  franska  trikoloren.  Det 
blef  ocksä  planerna  mot  Frankrike,  som  i  underhandlingarna  mel- 
lan Sverige  och  Ryssland  1791  togo  lejonparten  af  konung  Gu- 
stafs intresse. 

Katarina  II  var  genom  sina  personliga  tycken,  såsom  en- 
väldsherskarinna,  utan  tvifvel  en  lika  afgjord  motståndare  till  re- 
volutionen och  dess  idéer,  som  Gustaf  III.  Men  hennes  stats- 
konst hade  intet  af  det  ridderligt  äfventyrliga,  som  Gustaf  III:s; 
slugt  beräknade  hon  de  fördelar,  som  hon  skulle  skörda  i  Polen 
genom  att  pä  annat  håll  sysselsätta  sina  grannar.  I  sina  förtro- 
liga yttranden  gjorde  hon  ingen  hemlighet  häraf.  »Jag  är  glad, 
att  jag  tills  vidare  kan  sysselsätta  konungen  af  Sverige  med  de 
franska  affärernas,  yttrade  hon  i  Juli  1791.  Hon  berättar,  att 
hon  »eggat»  den  svenske  konungen,  så  väl  som  hofven  i  Berlin 
och  Wien,  för  hvilkas  inblandning  i  de  franska  angelägenheterna 


af  hans  skicklighet:  »Mon  homme  a  deux  passions,  dont  on  peut  tirer  parli: 
vanité  et  amour-propre,  joiiites  ä  une  paresse  au  de-lä  de  tout  ce  qu'on  jieut 
imaginer.  Il  est  poli  envers  ceux,  dont  il  croit  avoir  besuin,  il  rebute  et  se 
nioque  des  autres.  Cest  encore  un  elTet  salutaire  de  la  vanité  et  de  Tindo- 
lence».  Skämtsamt  nämner  han  honom  stundom  i  dessa  bref  »le  gros  Pata- 
pouf»,  och  i  allmänhet  synes  Armfelts  höga  tanke  om  Stackelberg  småningom 
hafva   förminskats. 

•)  (Justaf  III  till  Stedingk  ^'/,   1791;    se   IJihang  till  Schinkcls  Minnen 
I:   105. 


—  359  — 

hon  ifrigt  arbetat ;  och  sade  i  slutet  af  December  samma  är  rent 
ut:  »je  veux  les  engagcr  dans  les  afifaires  pour  avoir  les  coudées 
franches»  *).  Under  tiden  skref  hon  till  konung  Gustaf  vidlyftiga 
egenhändiga  bref  med  försäkringar  om  sin  vänskap,  sitt  varma 
intresse  för  återställandet  af  ordningen  i  Frankrike  och  sin  afsigt 
att  energiskt  ingripa,  då  hon  funne  att  tiden  därtill  vore  kom- 
men; hon  uppgjorde  en  operationsplan  för  en  europeisk  koalition, 
som  hon  kringsände  till  nästan  alla  Europas  hof**).  Hennes 
sändebud  —  icke  minst  det  i  Stockholm  —  förde  samma  språk  ***). 
Konung  Gustafs  svaga  sida  var  funnen.  Allt  for  lätt  öf- 
verlemnade  han  sig  åt  de  skimrande  drönnnar,  som  häraf  alstra- 
des. Han  skulle  rädda  Frankrike,  Sveriges  gamla  bundsförvandt, 
från  undergång;  han  skulle  göra  slut  på  den  revolutionära  rö- 
relse, som  frän  Paris  hotade  att  sprida  sig  öfvcr  Europa,  och 
främst  af  Europas  suveräner  försvara  deras  rättigheter;  såsom  en 
återställare  af  den  samhällsordning,  som  hotade  att  upplösas, 
skulle  han  förvärfva  ett  odödligt  namn  i  historien.  Och  vid  hans 
sida  ställde  sig  nu  den  stora  Katarina,  Europas  mäktigaste,  mest 
ansedda  monark,  med  hvilken  han  kort  förut  utkämpat  ett  krig, 
som  utfallit  till  hans  heder,  och  om  hvilken  han,  redan  innan  det 
var  slutadt.  utropat:  »Ack,  om  hon  hade  varit  konung  af  Frank- 
rike, hvilka  stora  ting  skulle  vi  icke  hafva  uträttat  tillsammans!»  ~) 
För  det  stora  världshistoriska  mål,  som  de  gemensamt  skulle 
eftersträfva,  borde  tvisterna  om  några  ödemarker  i  Finland  och 
om  subsidiebelopp  förefalla  som  rena  obetydligheter;  den  tjenade 
bäst  det  allmännas  intresse,  som  gjorde  minst  svårigheter  vid 
dessa  tvistepunkters  uppgörelse. 


*)  Chrapo\Yitski.  anf.  st.  s.  109,  11 1,  112. 
**)  Se  Bihang  till  Schiukels  Minnen  I:  142. 
***)  Armfelt  berättar  t.  ex.  i  bref  till  konungen,  att  den  ryske  ambassa- 
dören leninat  honom  en  del  af  ett  bref  från  kejsarinnan,  hvarest  uttalades 
hennes  åsigt  att  man  framför  allt  borde  återupprätta  konungamakten  i  Frank- 
rike. Ur  ett  bref  frän  hennes  gunstling  Suboff  hade  Stackelberg  meddelat 
följande:  »Des  qu*elle  fut  sure  de  la  paix.  sa  tete  et  son  imagination  ont  tra- 
vaillé  nuit  et  jour  pour  former  un  plan  dans  cette  aflaire  ...  A  present  notre 
souveraine  ne  jure  que  par  le  roi  de  Suéde.  et  clle  nous  repéte  cent  fois  par 
jour  que,  depuis  qu'il  pense  comme  elle  sur  les  aflTaires  de  France,  tout  ira 
au  gré  de  ses  désirs;  qu'enfin  il  existait  donc  encore  un  prince  capable,  non 
seulement  d'un  grand  et  väste  projet,  niais  aussi  rempli  de  tous  les  talens 
nécessaires  pour  1'exécution:  que  le  roi  serait  son  chevalier,  pour  lequel  elle 
ferait  les  voeux  les  plus  ardents  et  les  démarches  les  plus  efficaces  pour 
l'aider  å  parvenir  a  son  but».  Det  var  i  början  af  underhandlingen  i  .Stock- 
holm ('/g  1 791),  som  Armfelt  fick  detta  tvetydiga  förtroende,  hvars  afsigt  att 
stegra  entusiasmen  i  konung  Gustafs  lättrörliga  sinne  är  uppenbar. 

t)  Se  hans  bref  till   Armfelt,  anf.  st.  s.    157, 


-  36o  — 

Sä  tedde  sig  saken,  åtminstone  under  någon  tid,  för  konung- 
Gustaf;  det  bestyrkes  af  det  sätt,  pä  hvilket  han  frän  början 
gick  till  väga  vid  denna  underhandling. 

Med  allt  varmare  intresse  och  allt  djupare  deltagande  hade 
han  följt  händelsernas  utveckling  i  Frankrike;  och  genom  grefve 
Axel  Fersen  d.  y.,  som  vistades  i  den  franska  konungafamiljens 
närhet,  samt  dennes  vän  friherre  Taube  hade  han  erhållit  del  sä 
väl  af  konungahusets  olyckor  som  af  de  planer,  som  på  våren 
1 791  uppgjorts  till  dess  räddning*).  Han  hade  på  förhand  för- 
säkrat om  sin  afsigt  att  lemna  sitt  bistånd  till  den  yttre  politik, 
som  Ludvig  XVI  ansåg  böra  följas  för  återvinnandet  af  den 
kungliga  myndigheten,  om  den  under  lång  tid  förberedda  flykten 
från  Paris  lyckades.  Själf  hade  han  beslutat  att  pä  våren  be- 
gifva  sig  till  baden  i  Aachen,  för  att  vara  närmare  händelsernas 
skådeplats  och  genom  personlig  beröring  med  de  emigrerade 
fransmän,  som  höllo  sig  samlade  vid  Frankrikes  östra  gräns,  lära 
känna  sakernas  ställning  **).  —  Tiden  för  hans  afresa  instundade,, 
dä  omsider  det  ryska  sändebudet  den  17  Maj  1791  anlände  till 
Stockholm.  Samma  dag  skref  konungen  till  baron  Breteuil, 
Ludvig  XVI:s  förtroendeman  rörande  utrikes  angelägenheterna, 
ett  bref,  hvari  han  uttalade  sin  afsigt  att  aktivt  uppträda  till  det 
franska  konungadömets  försvar.  Han  vore  beredd  att  ställa 
16,000  svenskar  i  fält  och  hoppades  att  kunna  med  dem  förena 
åtminstone  8,GOO  ryssar.  Öfverbefälet  i  det  väntade  fälttåget 
mot  franska  nationalförsamlingen  ville  han  förbehålla  sig;  span- 
ska hofvet,  hoppades  han,  skulle  förskjuta  de  oundgängliga  kost- 
naderna, hvilka  efter  företagets  framgång  lätt  skulle  ersättas  af 
Frankrike  ***). 

Grefve  Stackelberg  medförde  till  Stockholm  förslag  dels  till 
en  förbundstraktat  mellan  Sverige  och  Ryssland_,  dels  till  en  hem- 
lig konvention  om  den  hjälp,  som  konungen  af  Sverige  borde 
lemna  Ryssland  i  händelse  af  ett  anfall  frän  Preussen,  och  om 
de  subsidier,  som  därför  skulle  erläggas,  dels  slutligen  till  en 
tredje  öfverenskommelse,  hvilken  äfven  borde  hållas  hemlig,  rö- 
rande   gemensamt   uppträdande   för  återställandet  af  franska  mo- 

'"']  vSe  Le  comte  de  Fersen  et  la  cour  de  France,  piibl.  par  Kliiickow- 
ström   I:  82  o.  f. 

'"*)  Utan  farhåga  för  konungens  sammanträffande  med  dessa  rojalismens 
*enfants  terribles»  samt  för  konungens  egen  oförsigtighet,  var  man  icke  i 
Paris;  och  Fersens  förtrogne,  baron  Taube,  erhöll  uppdrag  att  varna  honom, 
dä  han  ej  kunde  hindra  denna  resa.  (Se  Fersen  et  la  cour  de  France,  I: 
102,    117). 

***)  Se  Geffroy,  Guslavc  III  el   la  cour  de  France,   II:    132. 


—  301   — 

narkien.  Af  dessa  forslas^  mötte  det  andra  i  ordningen  i  början 
inga  svårigheter;  det  första,  som  icke  vidrörde  de  sä  mycket 
omskrifna  frågorna  om  gränsreglering  och  penningchjälp,  skulle 
däremot  komma  att  kräfva  vidlyftiga  öfverläggningar,  och  ett 
utförligt  motförslag  behöfde  utarbetas.  Det  af  Stackelberg  med- 
törda  utkastet  till  hemlig  konvention  rörande  de  franska  ange- 
lägenheterna vann  icke  heller  i  sina  detaljer  konungens  gillande; 
men  det  visade  sig,  att  detta  framför  allt  låg  honom  om  hjärtat. 
Innan  han,  några  dagar  senare,  lemnade  Stockholm,  hade  han 
därvid  gjort  sina  anmärkningar  och  uppsatt  ett  motförslag,  som 
skulle  läggas  till  grund  för  underhandlingen  i  ämnet.  Denna  an- 
förtroddes ät  Armfelt,  konungens  närmaste  fortrogne,  med  hvil- 
ken  han  under  resan  oförbehållsamt  i  enskilda  bref  kunde  m.ed- 
dela  sina  tankar.  För  behandlande  af  de  båda  öfriga  förslagen 
förordnades  den  19  Maj  fyra  kommissarier,  bland  hvilka  äfven 
var  Armfelt.  Väsentligen  genom  honom,  biträdd  af  den  bepröf- 
vade  gamle  statssekreteraren  Franc,  gingo  sålunda  underhand- 
lingarna i  sin  helhet  under  konungens  vistelse  i  utlandet  *). 


Den  lifliga  brefväxling,  som  under  denna  tid  fördes  mellan 
Armfelt  och  konungen,  visar  åskådligt  skiftningen  i  konungens 
stämning.  I  början  är  han  ännu  ej  fullt  besluten  för  förbundet 
med  Ryssland;  han  yttrar  sig  med  misstroende  om  ryska  rege- 
ringens »bakslughet»  och  är,  dä  Armfelt  inberättat,  att  penning- 
frågan redan  från  början  mött  svårigheter,  ännu  beredd  att  i 
nödfall  mottaga  de  allierades  subsidier.  Till  dess  han  hunnit  fä 
visshet  rörande  förhållandena  i  Frankrike,  ville  han  framför  allt 
vinna  tid;  om  han  fann  omöjligheten  af  att  återställa  den 
gamla  ordningen  därstädes,  och  om  Ryssland  gjorde  svårigheter, 
sä  vore  det  ännu  ej  för  sent  att  ansluta  sig  till  Englands  allians- 
system **). 

Men  annorlunda  låter  det  efter  ankomsten  till  Aachen  och 
besöket  i  Spa.  Konung  Gustaf  sammanträffade  med  Ludvig 
XVI:s  broder,  grefven  af  Artois,  samt  omgafs  snart  af  hundra- 
tals emigranter,  till  en  del  tillhörande  Frankrikes  mest  lysande 
ätter,  och  han  visade  dem  kunglig  gästfrihet.  Tillsammans  med 
dem    afbidade    han    med    ängslan  utgången  af  franska  konunga- 


*)  Se  Francs  depesch  till  Stedingk  "/j    '79',  Manderström,  anf.  st.  sid. 

63.  Cederstråhle,  aiif.  st.  sid.  11  o.  f. 

**)  Gustaf  III:s  bref,  anf.  st.  sid.  i8i.  Svar  p;\  Armfelts  chitTerdepesch 
="/,,  91   (Riksark.). 


—  302  — 

familjens  flykt  och  deltog  med  dem  i  sorgen  öfver  dess  misslyc- 
kande, hvilket  öfverändakastade  alla  pä  förhand  uppgjorda  pla- 
ner. Efter  den  olyckliga  dagen  vid  Varennes  samlade  sig  de 
franska  rojalisternas  förhoppningar  kring  Gustaf  III;  han  blef 
kontra-revolutionens  hjälte,  föremal  för  alla  emigranters  smick- 
rande hyllning.  Grefven  af  Artois  jämförde  honom  med  »Gustaf 
Vasa,  fäderneslandets  befriare,  och  Gustaf  Adolf,  tyska  rikets 
försvarare.  En  ännu  större  ära  vore  förbehållen  Gustaf  III.  Se- 
dan han  stadgat  sin  egen  vacklande  tron,  skulle  han  blifva  alla 
regentcrs  hämnare.  Säsom  en  trofast  bundsförvandt,  en  stor- 
sinnad  vän,  skulle  hans  namn  sta  ristadt  i  hvarje  fransmans  hjärta, 
och  tacksamheten  mot  honom  skulle  blifva  det  dyrbaraste  arf, 
som  de  kunde  lemna  sina  efterkommande»  *). 

Sädana  yttranden  öfverensstämde  för  mycket  med  Gustaf 
IILs  stolta  framtidsdrömmar  för  att  förfela  sin  verkan  på  ett  så 
lättrörligt  sinne.  Han  utvecklade  i  Aachen  en  feberaktig  verk- 
samhet: han  uppgjorde  tillsammans  med  den  från  amerikanska 
kriget  ryktbare  markis  de  Bouillé  en  plan  för  det  stundande  fält- 
tåget, enligt  hvilken  de  nordiska  makternas  härar  skulle  landstiga 
i  Qstende  och  frän  Flandern  rycka  fram  mot  Frankrikes  nord- 
gräns. Han  skref  till  konungen  af  Spanien  och  uppmanade  ho- 
nom att  ej  blifva  overksam ;  han  afsände  grefve  Fersen  till  Wien 
för  att  inverka  på  kejsar  Leopold  och  anställde  baron  Oxen- 
stjerna  i  en  särskild  beskickning  hos  de  franska  prinsarna,  å  hvil- 
kas  vägnar  konungen  erhöll  en  formlig  fullmakt  att  handla.  '  Han 
underhandlade  med  kurfursten  af  Pfalz  och  landtgrefven  af  Hes- 
sen **).  Framför  allt  skref  han  bref  pä  bref  till  Rysslands  kej- 
sarinna, hvars  medverkan  för  utförandet  af  dessa  planer  nu  syn- 
tes oumbärlig.  I  underhandlingen  med  henne  trädde  nu  det  ge- 
mensamma uppträdandet  mot  Frankrike  pä  det  afgjordaste  sätt 
i  förgrunden. 

Flitigt  hade  Armfelt  och  ?>anc  inberättat  sina  politiska 
samtal  med  den  ryske  ambassadören  och  förloppet  af  de  väx- 
lande utsigter,  han  låtit  hägra  för  dem.  Genast  i  början  af  un- 
derhandlingen rörande  den  franska  frågan  mötte  Armfclts  kost- 
nadsberäkningar   för   underhäll  af  ryska  trupper  i  det  stundande 


*;  Gust.  MSS.  vol.  i6  (4:0);  se  Geffroy.  anf.  st.  II:  462.  Det  anförda 
yttrandet  af  grefven  af  Artois  ar  visserligen  af  ii:\got  senare  datum  */,,  1791  K 
men  torde  kunna  anses  Ijetecknande  för  det  spr.lk,  som  fördes  af  dennes  om- 
gifning  af  emigranter. 

**;  S-  Mémoires  de  Bouillé  (1797)  II:  105  o.  f . ;  Gustaf  III:s  bref  till 
Armfelt,  s.    190;  Geffroy,  anf.  st.  II:   172  o.  f.     Hland  konungens  papper  (Gust. 


-  363  - 

kriget  den  ryske  diplomatens  motstånd:  »han  krusade»,  säger 
Armfelt,  »och  ansåg  som  omöjligt  att  gifva  ut  sä  grofva  pen- 
ningsummor, isynnerhet  som  det  ej  var  sä  godt  om  pengar,  som 
man  gjorde  sig  stor  till»  *).  Kort  därpå  hade  han  dock  försäk- 
rat, att  konventionen  rörande  Frankrike  snart  skulle  kunna  upp- 
göras; och  Armfelt  berättade,  att  »le  gros  Patapouf»  började 
tala  ur  en  mindre  hög  ton.  Därpå  följde  kejsarinnans  ofvan  om- 
nämnda protestationer  genom  Stackelberg  om  hennes  entusiasm 
för  Frankrike,  och  hennes  afsändande  af  general  Pahlen  till 
Aachen  såsom  kurir  med  ett  vidlyftigt  bref  i  detta  ämne.  Pä 
samma  gäng  lät  hennes  ambassadör  framskymta  förhoppningen 
om  afträdandet  af  Nyslott  i  Finland  och  beviljandet  af  penninge- 
understöd "*').  Men  kort  därefter  (d.  17  Juni)  inberättar  Arm- 
felt, att  kejsarinnan  bestämdt  förbjudit  Stackelberg  att  ingå  på 
någon  minskning  af  Rysslands  område  vid  gränsregleringen,  och 
med  afseende  på  penningfrågan  förklarat,  att  hon  icke  ville  ha 
någonting  att  göra  med  Sveriges  finanser  eller  statsskuld.  »Sve- 
rige borde  med  glädje  betala  fördelen  af  att  äter  räknas  bland 
Europas  stormakter»,  hette  det  hånfullt.  I  det  kejsarinnans  bref 
till  Stackelberg,  som  denne  meddelat  Armfelt,  hade  hon  dock 
yttrat  sin  lifliga  önskan  att  samverka  med  konung  Gustaf  och 
garanterat  Danmarks  neutralitet  i  händelse  af  ett  krig  mot  Frank- 
rike, utan  att  dock,  lika  litet  som  i  sitt  med  Pahlen  afsända  bref, 
bestämdt  förklara,  i  hvad  män  Rysslands  aktiva  deltagande  där- 
vid vore  att  påräkna.  — Armfelt  misströstade  med  anledning  häraf 
stundom  om  sin  framgång  såsom  underhandlare.  »Edert  förbund 
blir  aldrig  afy,  skrifver  han  till  konungen,  ».-lävida  icke  Gu.staf 
och  Katarina  kunna  komma  att  personligen  underhandla»  ***). 
I  ett  följande  bref  (^^'g)  uttalar  han  den  förhoppning,   att  någon 


MS.S.,    vol.    6)    finnes    äfven    ett    egenhändigt   utkast  till  manifest  till  franska 
folket  i   hans  namn,   hvilket  torde  förskrifva  sig  från  denna  tid. 
*)  Armfelts  depesch  ^V.    1791   (i  Rik-sarkivet). 
*■■)  Armfelt  till  konungen  'V,,,  ^c   I79i- 
***  )    Förslaget    härom    omnämnes  af  Armfelt   i   ett  bref  till  Stackelberg: 
»Jag   vill  absolut  att  konungen  reser  till   Petersburg  eller   Peterhof;  och  vore 
traktaten  sluten,  skulle  säkerligen  ingenting  hindra  honom  därifrån».  —  Lika- 
som   Stackelberg    visat    Armfelt  kejsarinnans  bref,  sa  meddelade  Armfelt  ho- 
nom   stundom    konungens    och    lemnade    honom  t.  o.   m.   någon  gång  afskrift 
däraf.     Äfven  en  not  från  de  allierade   meddelade   han  Stackelberg  och  skref 
därom:  *Je  vous  envoie,  mon   cher  comte,  l'armée   Prussienne  et  la  flotte  Ang- 
laise,    qu'ils    ont    eux-mémes   parodiées  sans  secours  étranger.     Voilå  de  bons 
enfants,    qui    savent    se  rendre  justice  et  qui  counaissent  du   moins  assez  leur 
néant    pour    étre    aux  pieds  de  la  grande  Catherine».     (Stackelbergs  depesch 
2.,  Juli,  i  arkivet  i  Moskwa,  benäget  meddelad  af  C.  T.  Odhneri. 


—  364  — 

öfverenskommelse  ända  möjligen  kunde  träffas  rörande  gränsen; 
men  ansäg,  att  Ryssland  säkert  skulle  göra  större  svårigheter 
med  afseende  på  penningunderstödet  än  de  allierade  och  Tur- 
kiet. Några  dagar  senare  kunde  han  meddela  nya  underrät- 
telser om  kejsarinnans  varma  intresse  för  Frankrike  och  uttala 
förhoppningar  att  erhålla  Suttula  och  Nyslott,  mot  afstående  af 
alla  anspråk  pä  Kärnäkoski  och  Valkiala.  Hela  kejsarinnans 
penningunderstöd  för  rustningarna  till  Frankrikes  förmän  konime 
dock  att  inskränka  sig  till  500,000  rubel.  —  I  allmänhet  var 
detj  enligt  Armfelts  bref,  endast  penningfrågan,  som  syntes  ut- 
göra hindret  för  fullbordandet  af  den  hemliga  öfverenskommelsen 
rörande  Frankrike. 

Det  var,  såsom  man  finner,  en  växling  mellan  bedrägliga 
vänskapsbetygelser  och  beräknad  kallsinnighet.  Armfelt  bekla- 
gar sig  mer  än  en  gäng  öfver  de  resultatlösa  öfverläggningarna 
med  Stackelberg  och  öfver  ^det  moskovitiska  högmodet,  som 
fordrar  att  man,  endast  för  äran  af  en  förbindelse  med  Ryss- 
land, skall  öfvergifva  det  politiska  system,  som  man  förut  om- 
fattat» *). 

Men  för  konungen  gällde  det  vid  denna  tid  framför  allt  att 
hastigt  fä  saken  klar,  för  att  kunna  sätta  i  gång  de  stora  pla- 
nerna. Fullkomligt  blind  var  han  visserligen  icke  för  det  tve- 
tydiga i  kejsarinnans  hållning,  äfven  med  afseende  pä  de  franska 
angelägenheterna  **),  men  så  mycket  angelägnare  var  han  att  un- 
danrödja  alla  hinder  för  vinnandet  af  hennes  bestämda  samver- 
kan. sDet  tillkommer  eder»,  skrifver  han  den  10  Juli  från  Aachen 
till  Armfelt  och  Franc,  »att  påskynda  afslutandct  af  traktaterna 
med  Ryssland,  och  om  nödigt  penningeunderstöd  lemnas,  bör 
man  icke  gräla  om  Valkiala  och  Kärnäkoski;  likväl  bör  man  för- 
söka att  behålla  dem.  Men  om  man  lemnar  så  mycket  pen- 
ningar, som  bchöfves,  samt  trupper  för  Frankrikes  bistånd,  så 
böra  vi  vara  lika  frikostiga  som  kejsarinnan  och  uppoffra  några 
klippor  för  att  komma  ett  förtryckt  konungahus  till  hjälp.  Huf- 
vudsakcn  är  att  komma  till  ett  slut  och  att  någon  gång  fä  ljus 
i  denna  ani^elägenhet»  ***).  Mer  än  någonsin  längtade  han  efter 
ett  förbund  med  sden  herskarinna,  som  ensam  uppbar  do  krönta 
hufvudenas  ära»,  och  hvars  »stora  själ»  nu  hade  tillfälle  att  gifva 


•)  Armfelts  depescher  till  konungen  ''l^'  ^'1  ('   Riksarkivet). 

•*)  Från  Aachen  skrifver  han  '|,  till  Stedingk  om  kejsarinnans  me.l 
Pahlen  afsända  mémoire  i  ämnet,  att  den  synes  vara  uppsatt  »pour  me  don- 
ner  un  but  d'occupation  i|ui  m'éluignåt  des  affaires  du  Nord.  ou  jc  pourrais 
étre  embarrassant».     CederstrShle,  anf.  st.  s.   19,  not. 

'■**)  Se  Gustaf  III  s  bref,  s.   190 


—  365  — 

sig  tillkänna  *).  Till  henne  själf  öfversände  han  i  Juli  frän 
Aachen  fälttägsplanen,  hvari  upptogs  en  rysk  kär  af  6,000  man, 
h vilken  jämte  16,000  svenskar  redan  i  Augusti  borde  landstiga  i 
Ostende.  Slutorden  i  hans  bref  lydde:  »Tiden  skyndar;  konung- 
ens och  den  kungliga  familjens  fara  tilltager,  och  årstiden  fram- 
skrider. De  Katarina  II  värdiga  besluten  böra  skyndsamt  tagas, 
och  de  skola  dä  äfven  skyndsamt  verkställas.  Lyckan,  van  att 
följa  hennes  företag,  skall  ej  öfvergifva  henne  uti  det  rättvisaste, 
det  ädlaste  och  det  mest  oegennyttiga»  **). 

Konungens  illusioner  delades  dock  icke  af  dem,  som  sägo 
sakerna  pä  närmare  häll.  Stedingk  beklagade  sig  i  ett  bref  till 
Armfelt  ***)  öfver  det  ryska  kabinettets  egennytta  och  likgiltighet 
för  de  franska  angelägenheterna  samt  försäkrade,  att  kejsarinnans 
personliga  sympati  för  Bourbonerna  hade  intet  att  betyda.  I  ett 
följande  bref  uttryckte  han  den  önskan,  att  Armfelt  »vore  af  is, 
för  att  kunna  temperera  konungens  hetta»  f ).  Förslaget  om  ett 
personligt  möte  mellan  de  bada  nordiska  monarkerna  ff )  för  att 
bringa  underhandlingarna  till  slut,  afböjdes  genom  Stedingk,  un- 
der erinran  om  mötet  i  Fredrikshamn,  som  så  föga  motsvarat 
förväntningarna.  —  Äfven  Armfelt,  som  under  början  af  under- 
handlingen med  Stackelberg  med  vanlig  ifver  talat  Frankrikes 
sak,  och  på  grund  af  hvars  uppgifter  rörande  disponibla  trup- 
per fji"),  konungen  byggt  sina  sangviniska  förhoppningar  att  re- 
dan i  Augusti  kunna  uppträda  i  spetsen  för  en  armé,  varnade, 
mot  slutet  af  konungens  vistelse  i  utlandet,  för  förhastade  åtgär- 
der. Han  uttryckte  sitt  misstroende  till  de  franska  prinsarnas 
parti  och  ansåg,  att  någon  trupptransport  först  i  slutet  af  Ok- 
tober borde  kunna  komma  att  ega  rum.  »E.  Maj:ts  egen  per- 
son», tillägger  han,  »skall  utan  tvifvel  göra  en  underbar  verkan; 
men  våra  dagars  filosofi  har  skapat  egoister,  som  säkrare  följa 
de  fördelar,  som  tiden  synes  erbjuda,  än  den  hjältes  hvita  hjälm- 
buske, som  anför  dem»  *-|-).  — 


*)  Uttryck    i    konungens    bref  till   Armfelt  *'  g,  ^^|p   1791    (s.   186.    187). 
**)  Schinkel,  Minnen  II:  302. 
***)  Den  Yi   J"^'-  ^^  Bihang   till  Schinkels  Minnen,  I:  121. 
I)  Den   j^  Aug.   1791.     Bihang  till  Schinkels  Minnen  I:  124. 
ti)  Se    ofvan   s.  363.     Armfelt  hade  framkastat  tanken  på  att  ett  dylikt 
lämpligen    kunde    ega    rum    i    Reval    vid    konungens  återresa  från  Tyskland. 
Stedingk  förmodade  att  detta   förslag  vore  en  uppfinning    af  Stackelberg.    An- 
stalter voro  dock  fogade  att  mottaga  konungen  i  Reval.     Jämf.    Chrapoviiski, 
anf.  st.  s.  108. 

ttt,)  Se   hans  depesch  ^'/j   1791    (Riksarkivet). 
*t)  Armfelt  till  konungen  "/j   1791- 


-  366  - 

Öfverläggningarna  emellan  Armfelt  och  Stackelberg  om  den 
hemliga  konventionen  rörande  Frankrike  hade^  såsom  vi  sett,  ej 
undgått  att  ingripa  i  den  underhandling,  som  samtidigt  fördes 
rörande  det  defensiva  förbundet  med  Ryssland,  subsidierna  och 
regleringen  af  finska  gränsen,  Stackelbergs  förslag  till  allians- 
traktat hade  framkallat  ett  motförslag,  efter  konungens  från  Ro- 
stock lemnade  anvisningar;  öfverläggningarna  härom  hade  dock 
icke  ledt  till  något  resultat  ännu  vid  konungens  återkomst  i  bör- 
jan af  Augusti  *).  Svaret  på  det  svenska  motförslaget  afgafs 
först  i  September  från  Petersburg,  oaktadt  många  påminnelser 
af  Stedingk  och  de  svenska  kommissarierna;  och  det  tillfreds- 
ställde endast  i  mindre  väsentliga  punkter  de  från  svensk  sida 
uppställda  fordringarna. 

Kejsarinnan  hade  dä  i  det  närmaste  slutat  kriget  med  Tur- 
kiet; förhållandet  till  England  och  Preussen,  hvilket  under  början 
af  året  ingifvit  henne  så  mycken  oro,  hade  åter  blifvit  vänskap- 
ligt. Det  var  ej  längre  nödigt  att  underhålla  vänskapen  med 
Sverige  genom  skenbara  utsigter  till  eftergifvande  för  dess  önsk- 
ningar; och  den  tid  var  inne,  da  de  långa  underhandlingarna 
utan  fara  för  Ryssland  kunde  afslutas  så  som  kejsarinnan  beha- 
gade. Gränsfrågan,  om  hvilken  så  lifligt  brefväxlats,  var  i  det 
ryska  förslaget  till  förbundstraktat  alldeles  utelemnad  —  under 
öfverläggningarna  hade  man  omsider  formligen  tillkännagifvit, 
att  Igelströhm  i  Verelä  öfverskridit  sin  befogenhet  —  och  de 
årliga  subsidierna  inskränktes  till  300,000  rubel,  i  stället  för 
de  500,000,  till  hvilka  de  svenska  anspråken  slutligen  blifvit 
nedsatta. 

Pä  dessa,  af  ryska  kabinettet  framställda  grunder,  afslöts 
emellertid  d.  19  Okt,  1791  det  bekanta  defensivförbundet  mellan 
Sverige  och  Ryssland,  som  är  kändt  under  namn  af  Drottning- 
holmstraktatcn. 

Den  hemliga  konventionen  rörande  Frankrike  förblef  där- 
emot oafgjord;  och  endast  den  obestämda  utsigtcn,  att  genom 
dess  följder  vinna  ersättning  för  de  svikna  förhoppningarna  rö- 
rande landvinningar  och  större  subsidier  från  Ryssland,  qvarstod 
ännu.  Med  framgång  hade  kejsarinnan  användt  denna  lockelse, 
för  att  till  sin  fördel  få  de  sväfvande  frågorna  afgjorda;  hon  fort- 
for att  göra  det  under  de  månader,  som  ätcrstodo  af  Gustaf  lll:s 
regering,  för  att  förebygga  att  hans  politik  toge  en  annan  vänd- 

*)  Se  härom  Cederstråhlc,  anf.  st.,  s.  15  o.  f.:  Francs  bref  till  Stedingk 
'I,  1791  (Bil.  Litt.  1'.  till  Manderström?  ofta  anförda  tal),  Gustaf  lll:s  bref 
till  Armfelt    179,   180,  190,   194,  m.   fl.  st. 


—  36;  — 

ning,  mindre.  fördelaktJL;-  för  hennes  intressen.  Bref  växlades  fort- 
farande mellan  Gustaf  och  Katarina.  Han  framställde  nya  för- 
slag om  ett  gemensamt  företag  i  Mars  1792  samt  uttryckte  sina 
bekymmer  öfver  kejsar  Leopolds  långsamhet  *)  och  oenigheten 
bland  de  ganska  rojalisterna;  hon  rådde  till  försigtighet,  visade 
omöjligheten  af  att  under  vintern  börja  fälttåget  och  framställde 
motförslag,  hvari  hon  undvek  att  nämna  Rysslands  deltagande, 
på  samma  gång  som  hon  utlofvade,  att  denna  ^försigtighet  icke 
skulle  urarta  till  svaghet»  och  sanningen  likmätigt  försäkrade, 
att  hennes  diplomater  vid  alla  hof  verkade  för  att  upprätthålla 
intresset  för  Frankrikes  sak  **). 


Konung  Gustaf  fick  icke  upplefva  utbrottet  af  det  krig,  som 
på  våren  1792  förklarades  —  icke  af  de  koaliserade  makterna, 
utan  af  franska  nationalförsamlingen;  men  redan  dessförinnan 
hade  han  kunnat  förmärka,  att  den  lysande  rol,  hvarom  han 
drömt  under  sin  vistelse  i  Aachen,  glidit  honom  ur  händerna. 
Kejsar  Leopold  hade,  långsamt  men  säkert,  bemäktigat  sig  led- 
ningen af  företaget  mot  Frankrike;  och  hvad  som  möjligen  kun- 
nat vinnas  1791,  förlorades  ohjälpligt  1792.  Konung  Gustaf 
kunde  icke  längre  betvifla,  att  de  bundsförvandter,  han  påräk- 
nat, hvarken  skulle  unna  honom  främsta  platsen  eller  själfva 
handla  med  synnerlig  ifver;  och  om  han  äfven  under  sina  sista 
dagar  sysselsatte  sina  tankar  med  dessa  frågor  —  ännu  den  3 
Mars  skref  han  till  Stedingk  i  detta  ämne  —  så  betraktade  han 
säkerligen  icke  detta  äfventyrliga  företag  med  samma  ögon  som 
i  den  första  hänförelsen  ***). 

Ej  blott  de  yttre  politiska  förhållandena  torde  härtill  hafva 
bidragit,  äfven  ställningen  inom  landet  och  dess  allmänna  me- 
ning. Mot  de  röster  för  kriget,  som  höjts  från  de  franska  emi- 
granternas läger  och  genom  deras  ifrige  anhängare,  baron  Ev. 
Taube,  hade  efter  konungens  hemkomst  andra  låtit  sig  förnimma, 
hvilka  lika  bestämdt  afstyrkte  det  vågsamma  företaget.  Bland 
dem  var  äfven  Armfelts,  som  haft  närmare  förtroende  än  någon 
annan  rörande  dessa  angelägenheter  och  som  vid  deras  behand- 
ling   spelat  en  så  betydande  rol;  och  vi  hafva  sett,  att  han  där- 


*)  »Florentinarens  karakter  är  lika  svag  som  falsk»,  skrifver  han  i 
vredesmod  till  Stedingk  ^',2   '79'-     (Bihang  t.  Schinkel,  1:  137). 

**)  Delar  af  denna  högst  intressanta  brcfväxling  under  hösten  och 
vintern  1791 — 92  linnas  tryckta  dels  hos  Manderström,  anf.  st.,  s.  74 — S5,  dels 
i   Bihang  till  Schinkel,  I:  138  o.  f. 

***)  Jfr  Schinkel,  Minnen  II:   182  o.  f. 


-  368  - 

igenom  lopp  fara  att  i  konungens  förtroende  undanträngas  af 
Taube  *). 

Liksom  Gustaf  III  hade  Armfelt  frän  början  med  lifligt  in- 
tresse följt  tilldragelserna  i  Frankrike;  liksom  konungen,  hade 
han  känt  sig  i  sitt  innersta  upprörd  öfver  den  förödmjukelse, 
som  öfvergätt  det  lysande  hof  i  Versailles,  hvilket  han  en  gäng 
sett  i  all  sin  glans.  Hans  tänkesätt  var  för  mycket  monarkiskt, 
för  att  han  ej,  liksom  hans  konung,  i  den  nationalförsamling, 
som  sträckte  sina  händer  efter  de  kungliga  perogativen^  skulle 
se  en  »röfvarekula» ;  och  hans  personliga  sympatier  följde  obe- 
tingadt  dem,  som  beredde  sig  att  med  vapen  i  hand  taga  hämnd 
pä  upprorsmännen.  I  den  revolutionära  »propagandans-  och  i 
»filosofernas»  deklamationer  säg  han  fruktansvärda  faror  för  sam- 
hällets beständ.  Tvenne  fransmän,  som  under  konungens  från- 
varo anländt  till  Stockholm  och  plägat  umgänge  med  de  sven- 
ska missnöjda  samt  fällt  vanvördiga  yttranden  om  konungen  af 
Frankrike,  ansägos  af  honom  säsom  »propagandans  apostlar»  och 
erhöllo  genom  hans  ätgärd  befallning  att  inom  24  timmar  lemna 
Stockholm.  Hans  uppgift  var,  säger  han,  att  förfölja  dylika 
»précheurs  de  liberté»  **).  I  ett  bref  till  sin  hustru  frän  denna 
tid  gjorde  han  följande  politiska  bekännelse:  »Hvad  jag  skulle 
vara  lycklig,  om  jag  hade  30,000  man  pä  tio  mils  afständ  frän 
Paris!  Hvad  har  jag  icke  alltid  sagt  dig  om  denna  olycksaliga 
frihet!  Det  är  endast  ett  ord;  och  dä  det  slutligen  visar  sig  som 
en  verklighet,  så  är  det  —  mord,  fasor  och  tygellöshet».  Han 
gör  följande  vemodiga  tillägg:  »I  själfva  verket  är  det  pä  samma 
sätt  med  lyckan:  man  talar  därom,  man  tror  därpå;  där  finnas 
narrar,  så  kallade  lärda,  som  beskrifva  den  i  böcker  —  men 
visa  mig  den  människa,  som  funnit  henne»! 

Men  med  allt  detta  lät  han  dock  icke  i  denna  fråga  sina 
personliga  tycken  helt  och  hållet  bestämma  sina  åsigter  om  hvad 
fosterlandets  intressen  kräfde.  Då  det  pä  allvar  syntes  gälla 
Sveriges    indragande    i    stormen,    blcf   han  betänksam  till  mods. 

*)  Se  ofvan  s.  342.  Armfelts  befarade  onäd  omnäimies  .afven  af  Stac- 
kelberg  i  dennes  depesch  ^j  Sept.  Han  uppgifver,  att  hans  fiender  begag- 
nade konungens  missnöje  öfver  dröjsmålet  med  den  ryska  traktaten  för  att 
störta  lionom,  samt  att  de  anklagade  honom  att  liafva  varit  för  eftergifvande 
för  Rysslands  önskningar.  Armfelt  var,  enligt  Stackelbergs  uppgift,  sjiilf  oro- 
lig för  sitt  öde,  om  traktaten  ginge  om  intet:  »au  cas  contraire.  il  serait  le 
maltre,  en  remplissant  les  grandes  charges  par  ses  créatures  et  en  rép>)ndant 
de  tout,  convaincu  que  le  salut  de  sa  patrie  dépendait  d'unc  harmonie  par- 
faite  avcc  la  Rus^sie*.    (Arkivet  i  Moskwa,  utdrag,  meddeladt  af  C.  T.  Odhner). 

")   Href  till  konungen   "I,   179' • 


—  309  — 

Med  gladt  mod  hade  han  åtagit  sig  underhandlingen  med  det 
ryska  sändebudet;  och  de  svårigheter,  som  tycktes  möta,  synas 
i  början  endast  hafva  eggat  hans  verksamhet.  Men  i  samma 
mån  som  den  politiska  ställningen  blef  honom  klarare,  fann  han, 
huru  ringa  utsigter  som  funnos  för  en  samverkan  till  det  stora 
målet;  och  vi  hafva  sett,  att  han,  redan  innan  konungen  åter- 
vändt  från  sitt  triumftåg  till  Aachen,  i  försigtiga  ord  manat  till 
besinning.  Han  gjorde  det  bestämdare  efter  konungens  åter- 
komst, sedan  de  politiska  tilldragelserna  i  Europa  syntes  gifva 
honom  rätt  i  farhågorna  för  att  Sverige  skulle  komma  att  stå 
ensamt  i  den  stora  striden. 

Bland  Armfelts  papper  finnes  bevaradt  ett  fragmentariskt 
utkast  från  denna  tid,  sannolikt  bestämdt  att  läggas  under  ko- 
nungens ögon,  hvari  han  sammanfattat  sina  åsigter  rörande  ut- 
sigterna  för  åvägabringandet  af  den  tilltänkta  koalitionen.  Det 
saknar,  i  all  sin  korthet,  icke  sitt  intresse  såsom  bidrag  till  kän- 
nedomen om  Armfelts  politiska  begäfning  och  gör  all  heder  at 
hans  insigter  om  den  allmänna  ställningen  i  Europa. 

»Kejsaren^,  heter  det,  »har  aldrig  velat,  vill  icke  och  kom- 
mer icke  att  någonsin  vilja  använda  sin  makt  för  att  åt  Frank- 
rike ätergifva  dess  forna  styrka.  Han  kan  icke  undandraga 
sig  att  deltaga  i  den  förening,  till  hvars  själ  man  velat  göra 
honom  såsom  den  franska  drottningens  broder  och  tyska  rikets 
öfverhufvud.  Men  hans  afsigter  äro  rakt  motsatta  allt  hvad  han 
har  sagt  och  förklarat.  Jnlans  italienska  sätt  att  se  och  bedöma 
förhållandena  har  icke  kunnat  förändras  genom  en  kejsarkrona. 
Omständigheterna  tvinga  oss  ofta  att  ändra  formerna;  men  hjär- 
tat och  karakteren  qvarstå  oförändrade  .  ,  .  Däraf  följer,  att  kej- 
saren, under  det  han  låtsar  vara  verksam,  genom  långsamhet 
och  onyttiga  försigtighetsmått  skall  göra  företaget  skada;  och 
han  skall  icke  handla  förr  än  i  det  ögonblick,  då  han  ser  andra 
makter  färdiga  att  beröfva  honom  äran  och  fördelarna  af  ett 
kraftfullt  uppträdande.  —  Konungen  af  Spanien  skall,  med  de 
bästa  afsigter  och  det  ärligaste  hjärta,  icke  kunna  uträtta  något, 
ty  man  har  förmätt  honom  att  föreställa  sig  konungens  af  Frank- 
rike belägenhet  så  förskräcklig,  att  han  såsoni  tillgifven  anför- 
vandt  fruktar  att  skada  honom  i  stället  för  att  göra  honom  en 
tjenst;  och  Florida  Blanca  har  i  botten  af  sitt  hjärta  demokrati- 
ska grundsatser,  om  han  också  icke  eger  Neckers  inbilskhet. 
Konungen  af  Sardinien  skall  följa  de  andras  exempel  och  kan 
icke  gå  anfallsvis  till  väga  utan  att  vara  understödd  af  Spanien. 
—  Det  återstår  sålunda  blott  Ryssland  och  Preussen  att  räkna 
på.     Jag    är  öfvertygad  om  kejsarinnans  känslor  och  om  de  be- 

7V.'/H<V,    G.    M.    Armf.lt.  24 


—  370  — 

mödanden,  till  hvilka  hennes  storsinta  och  upphöjda  karakter 
skola  förmå  henne.  Men  hon  är  redan  till  åren  och  vilseledes 
ofta  af  sina  ministrars  smicker  och  förespeglingar.  De  äro  alla 
afgjordt  emot  henne  i  denna  sak  *)  och  skola  draga  ut  pä  tiden 
och  i  hemlighet  motverka  henne.  På  samma  sätt  förhäller  det 
sig  med  Preussen.     Alltså  återstår  endast»  .  .  . 

Fragmentet  slutar  här  midt  i  meningen.  Sammanhanget 
gör  det  lätt  att  supplera  det  felande  ordet:  Sverige.  Framställ- 
ningen är^  oafsedt  dess  syfte,  såsom  man  finner,  hållen  i  en  hof- 
sam  ton,  som  icke  borde  kunna  stöta  konungen  eller  för  skarpt 
framhålla  bedrägligheten  af  den  stora  kejsarinnans  löften.  —  Af 
dessa  åsigter  gjorde  Armfelt  ingen  hemlighet,  och  hans  motstånd 
mot  krigsplanen  var  allmänt  kändt.  Hertiginnan  af  Söderman- 
land har  därom  antecknat**):  ^ Armfelt  säger  helt  öppet,  att  om 
kriget  blir  af,  så  är  det  mot  hans  önskan;  till  andra  personer 
har  han  dock  sagt,  att  han  icke  vill,  att  det  eger  rum  i  höst, 
men  väl  på  våren.  Kanske  tänker  han,  att  »den  som  vinner  tid, 
vinner  allt»,  och  hoppas,  att  om  det  icke  bryter  ut  i  höst,  ingen- 
ting blir  af  —  något  som  i  själfva  verket  vore  det  lyckligaste 
för  oss».  —  Gent  emot  konungen  själf  synes  han  dock  länge 
hafva  iakttagit  en  viss  försigtighet  i  sina  uttalanden.  Fröken 
Rudenschöld  berättar  därom:  »Armfelt  gillade  icke  konungens 
planer  mot  Frankrike.  Han  ansåg,  att  Sverige  icke  kunde  ut- 
härda ett  nytt  krig.  Han  hoppades,  att  Gustaf  III  skulle  öfver- 
gifva  dessa  planer,  och  anförtrodde  inig  sina  bekymmer  öfver 
dem,  men  motsade  icke  konungen  öppet».  Hon  tillägger,  att 
konungen  likväl  ofta  för  henne  beklagat  sig  öfver  att  Armfelt 
motverkade  hans  afsigter,  och  att  hon  sökt  förekomma  att  kall- 
sinnighet efterträdde  den  forna  vänskapen. 

Slutligen  i  Nov.  1791  yttrade  konungen  till  Armfelt  själf 
sitt  missnöje  öfver  att  han  och  hans  vänner,  Håkansson,  lands- 
höfding  Nordin  och  Ahlman,  lade  sig  emot  företaget  mot  Frank- 
rike. Armfelt  svarade  då,  enligt  en  samtidas  anteckning:  »Om 
vi  alla  talat  så,  så  hafva  vi  alla  menat  E.  Maj:t  väl.  Vill  E. 
Maj:t  fullfölja  sina  tankar  härvid,  sä  må  E.  Majtt  ej  tro,  att  nå- 
gon af  oss  vägar  sätta  sig  däremot;  men  om  E.  Maj:t  vill  hälla 
riksdag,  så  är  det  olyckligt  att  kalla  ständer,  dä  de  skola  förese 
ett    nytt    krig,    hvars  utgång  alla  frukta.     Vore  riksdagen  gjord 


*)  Stedingk  hade  redan  i  Juli  1791  iiiberättat,  att  Potemkin  var  afgjordt 
einot  hvarje  inblandning  i  P'rankril<es  angelägenheter  och  aldrig  talte  därom 
utan  en   axelryckning.     Se  GeflVoy,  anf.  st.  s.   17O. 

**)  Hennes  dagbok,  September   1791. 


-  17^  - 

för  finansernas  hjälpande,  huru  skulle  folket  vilja  gripa  sig  an, 
när  det  såge  i  franska  expeditionen  nya  anledningar  till  finan- 
sernas oordning?»  —  Denna  förklaring  undgick  icke  att  väcka 
konungens  missnöje,  men  synes  dock,  i  förening  med  ryske  am- 
bassadörens samma  dag  fällda  yttrande,  att  stämningen  i  Ryss- 
land vore  mot  en  expedition  mot  Frankrike,  hafva  medfört  ett 
bestämdt  omslag  i  konungens  mening.  Följande  dag  tillstod  han 
i  förtroende  för  Armfelt,  att  han  funnit,  att  denne  och  hans  vän- 
ner hade  rätt  och  ville  hans  väl:  sdet  vore  orimligt,  om  jag 
skulle  söka  att  återbringa  lugn  i  franska  nationen,  med  förstö- 
rande af  detsamma  i  min  egen».  Svårigheten  vore  dock,  att 
konungen  redan  gått  för  långt,  och  att  han,  såsom  orden  an- 
föras, yhade  baron  Taube  på  sig».  Samtalet  slutade  med  att 
Armfelt  fick  uppdrag  att  genom  Håkansson  söka  omstämma 
denne  sistnämnde;-  hvilket  äfven  lyckades  genom  kraftiga  före- 
ställningar om  nödvändigheten  af  finansernas  reglerande  genom 
en  riksdag.  Taube  »försäkrade  då,  att  han  aldrig  skulle  till- 
styrka expeditionen,  förr  än  han  såge  hela  krigskostnaden  i  ko- 
nungens händer».  »Detta  fägnade  oss  alla  mycket»,  tillägger 
Nordin,  ur  hvars  dagbok  för  30  Nov. — 2  Dec.  1791  *)  denna 
framställning  är  hemtad;  och  han  fann  äfven  sedermera,  att  »her- 
ren svalnat  i  franska  affärerna»,  och  att  i  stället  riksdagsfrågan 
nu  på  allvar  sysselsatte  hans  tankar. 

Pä  det  närmaste  sammanhängde  sålunda  frågan  om  riks- 
dag med  afstyrandet  af  inblandningen  i  de  franska  angelägen- 
heterna; och  det  var  ingen  ringa  förtjenst  att  hafva  vändt  ko- 
nungens uppmärksamhet  åt  tanken  pä  Sveriges  inre  angelägen- 
heter och  dess  behof  af  yttre  och  inre  lugn  efter  de  skakningar, 
det  nyss  genomgått.  Förslaget  till  sammankallande  af  riksdag 
framställdes  först  af  den  nye  finansministern  Håkansson  under 
konungens  resa.  Armfelt  yttrade  sig  i  början  därom  med  en 
viss  tvekan.  I  ett  af  hans  bref  till  konungen  heter  det  om  Hå- 
kanssons förslag:  »Jag  förstår  allt,  jag  beundrar  allt,  men  jag  är 
som  de,  hos  hvilka  åskan  slagit  ned  :  de  rycka  alltid  på  hufvu- 
det,  dä  de  se  blixten,  och  dessutom  har  man  alltid  1,200  gal- 
ningar att  bringa  till  förnuft  eller  förstöra»  **).  Sedermera,  efter 
konungens  hemkomst,  använde  han  dock,  såsom  vi  sett,  hela  sitt 


*)  Anf.  st.  s.  201   o.  f. 

**)  Se  Gustaf  Ill:s  bref,  s.  193  noten.  Jfr  äfven  Armfelts  bref  till  ko- 
nungen d.  29  Juli  1 791  (i  chiffer  bland  Armfelts  bref  i  (just.  MSS.,  löst  och 
i  öfversättning  tryckt  i  Schiukels  Minnen,  II:  328). 


—  372  — 

inflytande  för  att  utverka  hans  bifall  till  förslaget  *).  —  Konung- 
ens vänner  hyste  den  förhoppning,  att  sysselsättningen  ined  riks- 
dagens angelägenheter  skulle  afvända  hans  uppmärksamhet  frän 
de  vidtsväfvande  krigsplanerna.  Lyckades  försöket,  hvilket  vis- 
serligen icke  var  utan  sina  vådor,  visade  det  sig  att  den  miss- 
nöjda adeln  icke  längre  bestämdt  motsatte  sig  konungens  önsk- 
ningar, och  att  reda  kunde  bringas  i  Sveriges  förvirrade  finan- 
siella förhållanden,  sä  kunde  en  lyckosammare  framtid  väntas  för 
Sverige  inom  dess  egna  gränser,  än  de  lysande,  men  ovissa 
framgångar,  som  ett  vidt  omfattande  krig  kunde  erbjuda. 

Att  Armfelt  och  de,  som  jämte  honom  yrkat  på  riksdag, 
icke  alldeles  misstagit  sig  i  beräkningen  att  riksdagens  fredliga 
förlopp,  åtminstone  för  tillfället,  skulle  leda  konungens  tankar  i 
denna  riktning,  därom  föreligger  ett  vittnesbörd  i  Armfelts  otryckta 
memoarer,  hvilket  icke  saknar  sitt  historiska  intresse.  Han  be- 
rättar följande: 

»Samma  dag,  som  vi  slutade  riksdagen  (i  Gefle),  sade  ko- 
nungen mig  ordagrannt  följande  ord:  »Le  mieux,  mon  ami,  est 
souvent  Tennemi  du  bien.  Ett  krig  mot  fransmännen  skulle  kan- 
hända ännu  en  gång  bringa  mig  på  branten  af  min  undergång, 
under  det  att  jag  endast  behöfver  bevara  freden  för  att  lefva 
lyckligt.  För  öfrigt  hafva  vi  inga  penningar,  och  ingen  lär  gifva 
oss  några.  Så  tänker  jag  och  så  bör  jag  tänka  såsom  konung; 
såsom  adelsman  och  tapper  riddersman  skulle  jag  nog  hafva 
lust  att  deltaga  med  min  egen  person;  och  kanhända  ger  jag 
mig  åstad  för  att  såsom  enskild  person  fresta  lyckan >.  —  Jag 
skakade  på  hufvudet  utan  att  svara  någonting;  jag  inskränkte 
mig  till  att  erinra  honom,  att  hans  person  vore  för  väsentlig, 
för  nödvändig  för  hans  lands  lugn  och  välfärd  för  att  företaga 
en  dylik  korsriddarfärd  och  sätta  sitt  lif  på  spel  ...  Vi  afhand- 
lade  ännu  en  gång  samma  ämne  vid  ett  annat  tilltälJe,  dä  han 
yttrade  sig  i  samma  anda  och  försäkrade  mig,  att  jag  med  godt 
samvete    kunde    lugna   dem,  som  voro  oroliga  för  ett  nytt  krig, 


*)  Bland  riksdagens  motståndare  var  Wallqvist,  som  berättar,  att  Arm- 
felt med  hotelser  sökt  afvända  honom  från  alt  afstyrka  dess  sammankallande. 
Såsom  ett  bevis  på  *favoritens  oförskämdhet*  anför  han,  att  Armfelt  till  lio- 
nom  yttrat  under  ett  samtal  om  riksdagcMi:  »Hvad  vill  ni  då,  att  jag  skall 
göra  med  kungen?  Då  måste  jag  skicka  honom  till  Petersburg»  (Minnen,  s. 
22).  Uttrycket,  om  det  blifvit  fälldt,  är  visserligen  ej  synnerligen  valdt;  men 
det  behöfver  icke  innebära  något  annat  än  bekymmer  för  den  tinansiella  för- 
lägenhet, som  endast  genom  en  riksdag  kunde  afhjälpas;  den  cnd:\  återstå- 
ende utvägen  vore  eljest  att  kasta  sig  i  Rysslands  armar  för  att  erhålla  dess 
subsidier.  Vi  hafva  sett,  att  Armfelt  hoppats  att  ett  ])crsonligt  sammanträf- 
fande mellan  Gustaf  och  Katarina  skulle  medföra  gynnsamma  resultat. 


^  »7  ">      

O/J 

ty  hans  undersåtars  lycka  vore  den  främsta  af  alla  hans  önsk- 
ningar. Han  tillade:  !>Jag  kan  likväl  icke  låta  bli  att  tala  med 
hetta,  då  därtill  anledning  gifves,  mot  de  brottslingar,  som  stör- 
tat Frankrike,  och  oförbehållsamt  visa  min  ovilja  emot  dem, 
som  upplöst  samhällsbanden  i  detta  vackra  land,  samt  öfver 
deras  hufvud  nedkalla  alla  regenters  hämnd;  men  de  tider  äro 
förbi,  dä  en  konungs  vrede  gällde  detsamma  som  en  krigsför- 
klaring». 

I  fullkomligt  samma  anda  yttrade  han  sig  vid  samma  tid 
till  fröken  Rudenschöld,  som  äfvcn  åtnjöt  konungens  förtroende. 
I  sina  otryckta  anteckningar  har  hon  bevarat  minnet  af  ett 
samtal  med  konungen,  som  äfven  i  detta  sammanhang  förtjenar 
anföras. 

»Dagen  efter  återkomsten  från  Gefle  riksdag»,  berättar  hon, 
»hade  konungen  prinsessorna  hos  sig  till  supé  på  Haga.  Han 
tog  mig  afsides  och  sade:  »Nå,  fröken  Rudenschöld,  denna  riks- 
dag, som  ni  fruktade  så  mycket  och  hvaraf  jag  själf  icke  vän- 
tade mig  något  godt  —  den  är  nu  lyckligen  öfver  och  på  det 
lyckligaste  sätt  i  världen!  En  stor  del  af  adeln  har  återvändt 
till  mig  och  har  till  och  med  varit  vid  min  cercle.  Jag  är  myc- 
ket nöjd  däröfver.  Icke  sannt,  ni  följer  ju  icke  med  min  syster 
till  Quedlinburg?  Jag  hoppas  att  ni  gjort  upp  med  henne,  att 
ni  får  stanna  hemma.  I  så  fall  skola  vi  tillbringa  sommaren  på 
Haga.  Jag  skall  endavt  hafva  en  helt  liten  société,  endast  några 
få  damer,  och  vi  skola  roa  oss  på  bästa  sätt».  —  Jag  svarade, 
helt  förvånad:  »Hurur  E.  Maj:t  talar  om  fester  och  nöjen,  på 
samma  gång  som  E.  Maj:t  går  att  ånyo  utsätta  sig  för  krigets 
faror  i  spetsen  för  koalitionen».  —  »Tyst»,  svarade  han,  »man 
talar  ofta  om  saker,  som  man  sedan  vidhåller  för  att  rädda  ske- 
net. Men  man  sätter  dem  icke  alltid  i  verket;  och  jag  försäkrar 
er,  att  jag  är  sä  nöjd  med  mina  ständer,  att  jag  icke  har  någon 
lust  att  kasta  mig  i  nya  vidlyftigheter.  För  öfrigt  tvingar  mig 
ingenting  att  gripa  till  vapen,  förr  än  Ryssland  börjar,  enligt 
min  öfvercnskommelse  med  kejsarinnan.  Hon  har  god  lust  att 
låta  de  andra  makterna  börja,  för  att  förströ  deras  uppmärk- 
samhet». 

»Det  är  möjligt»,  tillägger  fröken  Rudenschöld,  »att  ko- 
nungen i  detta  ögonblick  icke  menade  hvad  han  sade,  och  i  så 
fall  misstager  jag  mig;  men  om  han  talte  uppriktigt,  såsom  jag 
har  anledning  att  förmoda  —  ty  hvartill  skulle  det  tjena  att  be- 
draga en  qvinna,  som  han  alltid  behandlat  med  vänskap.''  —  så 
har    jag    anledning    att    påstå,    att  nationen  utan  grund  och  allt 


—  374  — 

för  hastigt  öfverlemnat  sig  ät  farhågor,  hvilka  oppositionspartiet 
gjort  allt  möjligt  för  att  underhälla». 

Dessa  vittnesbörd  af  tvenne  personer,  som  statt  konung 
Gustaf  nära,  synas  tala  för  att  de  djärfva  framtidsplanerna,  tills 
vidare  åtminstone,  varit  lagda  åt  sidan.  Utan  missmod  syntes 
han  vilja  i  det  afvaktande  lugn,  som  bäst  anstod  hans  rikes  be- 
lägenhet, iakttaga  världshändelsernas  förlopp,  utan  att  uppträda 
pä  deras  stora  skådeplats.  Han  hoppades  på  fred  och  försoning 
med  sina  motståndare  inom  riket.  Hvad  som  icke  kunnat  vinnas 
under  riksdagen  i  Gefle,  öfver  hvars  lyckliga  utgång  han  kände 
en  liflig  tillfredsställelse,  skulle,  så  trodde  han,  småningom  vinnas, 
sedan  det  blifvit  klart,  att  —  såsom  hans  ord  till  Armfelt  föllo 
—  »hans  undersåtars  lycka  vore  den  främsta  af  alla  hans  önsk- 
ningar». 

Den  i6  Mars  1792  gjorde  ett  plötsligt  slut  på  dessa  för- 
hoppningar. 


IX. 

Gefle  riksdag  och  Gustaf  Ill.-a  död. 

(Januari  — Mars  1792). 

jrvA  edan  de  stora  planerna  i  utrikes  politiken  småningom  af- 
4^gs:  löstes  af  tankarna  pä  den  stundande  riksdagen  i  Gefle, 
lefde  konung  Gustaf  under  vintern  1791 — 92  ett  mera  indraget 
lif  än  nägonsin  tillförene  under  sin  regeringstid^  krigsåren  1 788 — 
90  oräknade.  »Hans  lefnadssätt  vid  denna  tid>,  säger  Armfelt  i 
sina  efterlemnade  memaor-anteckningar  från  år  1792,  hvilka  för 
denna  tid  tjena  till  ledning  för  vår  framställning,  »var  mycket 
olikt  hans  första  utträde  i  världen,  då  de  största  samqväm  och 
de  mest  bullrande  och  omväxlande  nöjen  icke  voro  honom  nog. 
Om  himlen  förunnat  Gustaf  III  ännu  några  års  lugn,  skulle  vi 
pä  Haga  hafva  återfunnit  filosofen  på  Sans-Souci  midt  ibland 
sysselsättningar,  som  anstodo  en  stor  man  och  en  vitterhetens 
idkare.  Jag  har  aldrig  sett  en  större  förändring  än  den,  som 
konungens  uppförande  undergick  från  1788  ända  till  hans  död. 
Olyckorna  hade  varit  honom  till  stort  gagn;  och  jag  kan  för- 
säkra, att,  om  han  någon  gäng  kunde  synas  söka  förströelser, 
så  kostade  detta  honom  ansträngning  för  att  öfvervinna  sig  själf, 
och  att  hans  sinnen  och  tankar  voro  frånvarande  midt  ibland 
nöjena.  Jag  påminner  mig  icke,  att  jag,  ända  sedan  kriget,  midt 
i  alla  fester  och  förströelser,  någonsin  haft  med  honom  ett  sam- 
tal, som  icke  rört  sig  kring  allvarsamma  ämnen;  och,  om  hän- 
delsevis ett  skämt  eller  ett  infall  blandat  sig  däri,  så  liknade 
detta  snarare  ett  citat  från  främmande  håll  än  ett  utbrott  af 
glädtighet.'^ 


-  37'^ 

Pä  följande,  mera  detaljerade  sätt  beskrifver  Armfelt  ko- 
nungens hvardagslif  under  samma  tid,  då  han  vanligen  tillbragte 
hälften  af  hvarje  vecka  i  Stockholm  och  hälften  pä  sitt  kära 
Haga.  »Han  begaf  sig  till  staden  på  måndags  morgon  för  att 
gifva  sin  lever,  hvilken  alltid  var  talrikt  besökt.  Konseljer  och 
audienser  .sysselsatte  honom  alltid  till  fram  emot  klockan  4,  då 
han  begaf  sig  till  operahuset  för  att  äta  middag.  Efter  mid- 
dagen gäfvos  nya  audienser  ända  till  operans  början,  och  under 
denna  förekomimo  ofta  öfverläggningar  i  hans  loge.  Slutligen 
satte  en  ofantligt  talrik  supé,  vid  hvilken  alla  hofstaterna  infunno 
sig,  kronan  pä  dagens  vedermödor.  På  tisdagarna  var  det 
leVer,  konselj  och  franskt  spektakel  och  en  ganska  liten  supé 
för  herrar;  onsdagarna  lever,  konselj  och  svensk  teater,  likaså 
på  torsdagarna^  dä  det  gafs  franskt  spektakel.  Efter  dess  slut 
begaf  sig  konungen  till  Haga,  hvarest  en  liten  utvald  société 
var  inbjuden  till  supé.  De  damer,  som  tillhörde  sällskapet,  voro 
grefvinnan  Adolf  Piper,  grefvinnorna  Ulla  och  Augusta  Fersen, 
M:m.e  de  S:t  Priest  och  fröken  Rudenschöld;  herrarnas  antal 
var  något  större,  men  en  gång  för  alla  bestämdt.  Ryske  am- 
bassadören Stackelberg  var  där  alltid,  äfvensom  baron  d'Escars, 
grefve  de  S:t  Priest  och  jag,  fastän  min  klena  helsa  tvingade  mig 
att  återvända  hem,  när  man  satte  sig  till  bords.  Fredagen, 
lördagen  och  söndagen  tillbragte  konungen  nästan  ensam  pä 
Haga.  Ingen  fick  komma  dit,  utan  att  vara  tillsagd  eller  skrift- 
ligen hafva  erhållit  tillstånd.  Jag  var  icke  underkastad  detta 
förbehåll,  därföre  att  jag,  af  grundsats,  så  väl  som  af  böjelse,, 
aldrig  missbrukat  den  lätthet,  jag  hade  att  nalkas  konungens 
person.» 


I  detta  jämförelsevis  lugna  lif  gjorde  nu  riksdagen  i  Gefle 
ett  afbrott,  som  dock  visserligen  icke  var  egnadt  att  öka  för- 
ströelsernas antal. 

Med  oro  hade  konung  Gustaf  sett  riksdagen  nalkas,  och 
vi  hafva  sett,  att  han  i  början  på  det  bestämdaste  motsatt  sig 
dess  sammankallande,  innan  frågan  om  uppträdandet  mot  F^rank- 
rikc  vore  afgjord.  Den  bitterhet,  som  1789  års  tilldragelser 
qvarlcmnat  hos  rikets  första  stånd,  var  honom  ingen  hemlighet 
och  smärtade  honom  djupt.  Anmärkningsvärda  äro  hans  ord 
till    Armfelt  i  ett  brcf  frän  Aachen,  *)    att  han  nästan  funne  den 

•)  Anf.  st.  sid.  194. 


—  377  — 

olycklige  konung  Ludvig  XVI:s  belägenhet  afundsvärd,  då  han 
såg  den  franska  adelns  tillgifvenhet  och  trohet  emot  en  konung, 
som  jämförelsevis  för  den  gjort  så  litet.  I  samma  bref  yttrade  han 
med  afseende  på  förslaget  om  riksdag:  ^Utgången  af  ett  fält- 
slag är  oviss,  men  dä  man  modigt  kämpar,  sä  kan  till  och  med 
ett  nederlag  blifva  ärofullt.  Det  fiirhåller  sig  annorlunda  med 
detta  slags  krig;  och  oaktadt  min  seger  1789  —  den  köptes  bra 
dyrt,  pä  bekostnad  af  mitt  enskilda  lugn  och  trefnaden  i  mitt 
umgängeslif  —  sä  brinner  ännu  elden  från  1786;  .  .  .  och  för 
öfrigt,  så  länge  Jakobiner  finnas  till,  kan  man  icke  räkna  på  nå- 
gonting annat  än  på  alla  möjliga  bemödanden  för  att  omstörta 
allt.»  —  Vi  hafva  äfven  sett,  att  Armfelt  under  senare  delen  af 
179 1,  med  fara  att  mista  konungens  ynnest,  oförtrutet  arbetade 
pä  att  omstämma  honom,  och  att  han  slutligen  lyckades  öf- 
vertyga  konungen  om  vigten  af  att  genom  ständernas  hjälp  fä  ri- 
kets finanser  ordnade.  *) 

Konungen  syntes  dock,  sedan  han  fattat  sitt  beslut,  icke 
blott  befara  motstånd  af  adeln,  utan  fruktade  lika  mycket,  att 
hans  vänners  ifver  skulle  omöjliggöra  den  försoning  med  gamla 
motståndare,  som  han  så  ifrigt  önskade.  Rykten  voro  gängse, 
att  Armfelt  och  de  honom  tillgifna  männen  af  1789,  hviika  nu 
tillhörde  regeringskretsarna,  hade  för  afsigt  att  ytterligare  fram- 
kalla en  statskupp,  riktad  mot  adeln.  Dessa  rykten  hade  sitt 
ursprung  frän  Armfelts  fiender  och  saknade  all  grund:  han  så- 
väl som  hans  vänner  önskade  lika  uppriktigt  som  konungen  den 
inre  fredens  återställande.  Tanken  på  en  ny  statskupp  synes 
dock  hafva  väckt  konungens  oro;  och  han  lär,  enligt  Armfelts 
egna  uppgifter,  upprepade  gånger  hafva  frågat  honom,  om  icke 
någon  dylik  plan  i  hemlighet  vore  påtänkt.  **)  Med  lugnt  sam- 
vete kunde  denne  därtill  svara  nej,  och  hans  förtroliga  yttran- 
den från  denna  tid  visa,  att  han  icke  önskade  något  högre,  än 
att  allt  måtte  aflöpa  så  fredsamt  som  möjligt. 

Uppkomsten  af  dessa  rykten  var  till  någon  del  att  söka  i 
Armfelts  egen  oförsigtighet.  Han  kände  lifligt  medvetandet  af 
det  ansvar,  han  åtagit  sig  genom  yrkandet  pä  riksdagens  sam- 
mankallande: att  dess  utgång  skulle  svara  mot  konungens  önsk- 
ningar, ansåg  han  äfven  som  en  hederssak  för  sig  själf  Han 
var  därföre  beredd  att,  om  motståndet  skulle  visa  sig  öfvermäk- 
tigt,  utan  betänkande  tillråda  energiska  ätgärder.  Hans  stäm- 
ning  mot  konungens   motståndare,  hvilkas  afvoghet  i  så  \äsent- 


*)  Se  ofvan  sid.  343,  371  ;  jfr  Nordins  dagbok  s.  200-203.  205. 
**)  Se  Nordins  dagbok  218,  232;  jfr  Wallqvist,  anf.  st.  s.  22. 


-  378  - 

lig  grad  drabbat  honom  själf,  hade  nu  intet  af  den  tveksamma 
försigtighet,  som  under  riksdagen  1789;  konungens  makt  skulle 
upprätthållas  och  motståndet  qväsas  till  hvarje  pris.  På  sitt 
vanliga  obetänksamma  sätt  gaf  han  luft  åt  denna  stämning  i 
yttranden,  som  under  dessa  oroliga  tider  helst  borde  hafva  varit 
osagda.  Det  berättades  t.  ex.,  att  han  före  riksdagen  yttrat: 
»Om  de  ej  veta  hut  och  göra  hvad  man  vill  i  Gefle,  skall  byket 
i  höst  dansa  till  Tomeå.»  *)  Det  sades  äfven,  att  han  för  ko- 
nungen förklarat  sig  beredd  att,  om  riddarhuset  vidhöll  sin  håll- 
ning från  1789,  »låta  skjuta  skarpt  på  adeln.»**)  Dessa  hotel- 
ser, om  de  blifvit  fällda,  voro  tvifvelsutan  ingalunda  att  anse 
såsom  annat  än  tillfälliga  vredesutbrott  af  en  man,  som  aldrig 
lärde  att  väga  sina  ord;  och  konungen  själf  var,  såsom  vi  sett, 
ingalunda  benägen  till  våldsamma  åtgärder.  Men  visserligen 
röjde  denna  utmanande  hållning  föga  statsmannaklokhet  och 
bidrog  att  öka  den  bitterhet,  som  konungens  motståndare  sedan 
gammalt  hyste  mot  hans  .vän,  som  1788  organiserat  folkväpning- 
en  och  året  därpå  fört  de  fruktade  friskarorna  från  Dalarne 
till  hufvudstadens  omedelbara  närhet. 

Det  uppdrag,  som  under  riksdagen  anförtroddes  åt  Armfelt, 
var  egnadt  att  väcka  de  misstänksammas  farhågor  för  våldsamma 
åtgärder.  Han  utsågs  till  tjenstgörande  generaladjutant  under 
riksdagen  och  förde  såsom  sådan  befälet  öfver  de  i  och  om- 
kring Gefle  sammandragna  trupper,  ***)  samt  hade  några  dagar 
före  riksdagens  början  begifyit  sig  dit  för  att  öfvertaga  detta 
befäl.  Detta  syntes  antyda,  att  man  vore  beredd  att  med  våld 
genomdrifva,  hvad  ej  med  godo  kunde  vinnas.  Själf  synes  Arm- 
felt, oaktadt  han  tillstyrkt  riksdagen,  ingalunda  hafva  hoppats, 
att  den  skulle  aflöpa  fredligt,  och  var  ej  blind  för  de  vådor,  som 
en  sammanstötning    kunde    medföra  för  honom  själf:    han  insåg, 


*)  Schröderheim,  s.  127. 
**)  Arllerbeth  I:  253.  Motsycken  till  dessa  yttranden  förekomma  i 
Armfelts  förtroliga  bref  till  sin  hustru  från  Gefle.  «Foi  de  gentilliomme,  si 
je  frappe  doucement,  si  leur  mauvaise  conduite  me  force  d'employer  la  force. 
Je  veux  la  paix  et  la  tranquillité,  j'en  ai  douné  de  fortes  preuves;  niais  si 
on  n'est  pas  de  mon  avis  pour  rester  tranquille<t,  så  —  —  —  (•*'j  1791) 
Det  kunde  nästan  synas,  som  om  han  nu  i  rikets  första  stånd,  hvilket  han 
själf  tillhörde,  sett  samhällets  farligaste  fiende.  «Afunden  vore  dess  utmärk- 
ande karaktersdrag«,  skrifver  han  en  gång  från  Gotle.  En  annan  gång  heter 
det:  »Quand  on  å  faire  a  un  ordre  qui  ai)précie  Thonneur  aussi  bien  que  la 
noblesse  de  Suödc,  ou  rougit  presque  de  porter  le  blason.» 

*♦*)  De  utgjordes  af  afdelningar  af  lifgardet  och  lätta  dragonerna,  samt 
j)Osteringar  utom  staden  af  Ilelsinge  regemente;  dessutom  var  Gefle  stads 
borgerskap  under  vapen,  indcladt  till  kavalleri,  infanteri  och  artilleri.  (Wall- 
qvist,  anf.  st.  s.   104). 


I 


—  379  — 

att  »hela  hans  existens  därigenom  sattes  pä  spel»,  och  trodde 
sig  genom  detta  vägstycke  hafva  förvärfvat  nya  anspråk  på  ko- 
nungens erkänsla.  *) 

Till  Armfelts  oförsigtiga  utlåtelser,  hvilka  syntes  innebära 
ringaktning  för  ständernas  öfverläggningsfrihet,  kom  äfven  det  öf- 
vermodiga  sätt,  hvarpä  han,  säsom  nämndt  är,  uppträdde  i  Gefle.  **) 
A  konungens  vägnar  och  såsom  föreställande  hans  person  höU 
han  under  riksdagen  en  taftel  —  den  största  och  yppigaste  jämte 
landtmarskalkens  —  hvarest,  enligt  en  samtidas  anteckning, 
»prakt,  vällust  och  högfärd  voro  förenade.  Han  inviterade  till 
sig  ämbetsmän  och  ledamöter  ur  alla  stånd;  mottog  dem  med 
en  förnämhet,  som  var  nästan  kunglig,  satte  sig  själfalltid  främst 
och,    just  som  kungen,  kallade  dem  han  ville  till  sina  grannar.»***) 

Afsigten  med  denna  kungliga  gästfrihet  var  den  under 
dessa  tider  vanliga:  att  under  enskilda  samqväm  bereda  fram- 
gång åt  regeringens  önskningar,  innan  de  i  stånden  föredrogos. 
Pä  enskild  väg  kunde  sålunda  konungens  förtroendeman  inverka 


*)  Schröderheim,  sid.  149. 
**)  Se  ofvan,  sid.  344. 
***)  Wallqvist,  sid.  105.  Han  fortsätter:  <rFör  honom  själf  var  serveradt 
med  ett  litet  saltkar  af  guld,  samt  sked,  knif  och  gaffel,  förgylda.  Till  taf- 
felmusik  hade  han  åtta  tyskar,  klädda  på  det  präktigaste  med  breda  silfver- 
galoner  i  alla  sömmar.  När  han  talade^  var  det  att  göra  nåd  eller  narr  åt 
någon.»  —  Han  tillägger  följande  anekdot,  såsom  Bevis  pä  de  «ledsamheter«, 
hvarför  Armfelt  stundom  blef  utsatt.  «När  biskop  Krogii  dödsfall  blef  be- 
kant, var  biskop  Gadolin  en  dag  hos  general  Armfelt  till  middagen.  Gene- 
ralen sade  då:  <fHvem  kommer  nu  hit  i  Krogii  ställe  från  Borgå  stift .'«  — 
Gadolin  svarade:  «Det  vet  jag  icke*.  —  Generalen  nämnde  dä  en,  som 
skall  hetat  Stockman  (ni  fällor),  och  sade:  »Jag  undrar  om  han  icke  kom- 
mer. Det  är  en  qvick  karl  och  en  förbannad  skälm,  så  att  han  nog  duger 
till  biskop,  eller  hvad  tycker  ni.><r  sade  han  till  Gadolin.  —  »Jo  jo,  men», 
sade  gubben.  «De  äro  sådana  de  mesta,  som  komma  sig  upp  i  alla  stånd.» 
Generalen  skall  llatuat.  men  man  har  skrattat  högt  öfver  bordet. «  —  Äfven 
Schröderheim  har  mycket  att  berätta  om  Armfelts  tafTel  (sid.  122  o.  f.).  Det 
väckte,  enligt  honum,  adelns  förargelse,  att  han  tillsammans  med  de  förnäm- 
sta af  adeln  bjöd  icke  allenast  några  prester  och  borgare  —  bland  de  sist- 
nämnda den  ifrige  rojalisten  Westman,  som  nyligen  från  borgerskapets  klubb 
utkört  en  adelsman,  som  han  (och  äfven  Armfelt,  enl.  bref  till  hans  hustru  ^'/,), 
ansåg  för  en  af  oppositionsmännens  utskickade  —  utan  äfven  «3  å  4  de  otäc- 
kaste och  svinaktigaste  bönder».  Dessa  sistnämnda  kysste  hans  hand  efter 
måltiden.  —  Såsom  bevis  på  den  ringa  aktning,  som  Armfelt,  oaktadt  sin  ly- 
sande ställning,  skall  hafva  åtnjutit  bland  adeln,  anför  Adlerbeth  I:  254,  att 
åtskilliga  af  dess  ledamöter  vägrade  att  hörsamma  hans  bjudningar.  —  Samt- 
liga dessa  antecknare  tillhörde  Armfelts  fiender;  och  mycken  öfverdrift  torde 
l'gg^  i  deras  skildringar.  De  visa  emellertid  den  rådande  stämningen  mot 
Armfelt  inom  vissa  kretsar,  samt  att  hans  utmanande  hållning  icke  undgått 
att  framkalla  ovilja.     (Jfr  äfven  Ehrenström,  anf.  st.  s.  370.) 


—  38o  — 

pä  ärendenas  behandling;  men  i  förhandlingarna  inom  adehi  del- 
tog han  lika  litet  nu  som  1789.  Ryktet  hade  dock,  liksom  då 
och  med  lika  liten  grund,  före  riksdagens  början  nämnt  Armfelt  så- 
som utsedd  till  landtmarskalk.  *)  Om  tilldragelserna  på  riddar- 
huset  var  han  likväl  noggrannt  underrättad  **)  och  följde  med 
uppmärksamhet  sakernas  gång,  samt  deltog  i  de  öfverläggningar 
rörande  riksdagsangelägenheterna,  som  egde  rum  i  konungens 
konselj. 

Ärmfelts  talrika  bref  till  hans  hustru  frän  Gefle  vittna  om 
hans  lifliga  tillfredsställelse  och  ej  mindre  om  hans  förvåning 
öfver  att  sakerna  togo  en  så  fredlig  vändning.  Han  visste 
knappt,  skrifver  han  en  gång  under  riksdagens  lopp,  »om  han 
skulle  tro  sina  ögon  och  öron»;  själfva  oppositionens  ledare  un- 
derstödde konungens  sak.  Han  vågade  knappast  hoppas,  »att  de 
verkligen  tagit  sitt  förnuft  till  fånga»,  och  befarade  någon  hem- 
lig plan.  En  annan  gäng  skrifver  han  om  adeln:  »Riddarhuset 
är  inom  sig  ganska  splittradt.  De  välsinnades  klass  är  på  spänd 
fot  med  dem  som  äro  ursinniga;  de  som  skälla,  veta  icke  till 
hvilken  gudamakt  de  skola  vända  sig;  och  de  tre  lägre  stån- 
den blifva  med  hvarje  dag  mera  öfvertygade  om  den  fördel, 
som  de  hafva  af  att  förena  sig  med  konungen.  Jag  bedyrar,  att 
han  skulle  kunna  göra  hvad  som  helst  och.  erhålla  deras  sam- 
tycke utan  öfvcrläggning.»  Landtmarskalken  baron  Ruuth  pri- 
sas ofta  i  dessa  bref;  hans  tal  på  rikssalen  vid  riksdagens  öpp- 
nande »var  värdigt  Demosthenes».  heter  det,  ***)  och  han  hade 
förstått  att  vinna  adelns  tillgifvenhet.  Då  grefvinnan  Armfelt 
berättat,  att  i  Stockholm  bland  den  förnäma  världens  damer  — 
»det  femte  ståndet»,  såsom  Armfelt  skämtsamt  kallar  dem  — 
berättats  åtskilliga  »horreurer»  frän  riksdagen,  försäkrar  han,  att 
ryktet  härom  vore  fullkomligt  ogrundadt;  och  tillägger  i  ett  föl- 
jande bref,  att  lugnet  vore  sä  fullkomligt,  att  »sedan  världens 
skapelse  en  sådan  enformighet  aldrig  funnits,  som  under  denna 
riksdag.» 


*)  Se  Adlerbeth,  I:  252.  Utan  tvifvel  var  han,  med  sin  ovana  vid  och 
bristande  aktning  för  parlamentariska  former,  därtill  föga  lämplig.  Wall- 
qvist  berättar,  att  Armfelt  vid  elektorsvalet  skickat  upp  en  af  sina  adjutan- 
ter med  sin  röstsedel,  men  att  denna  kastades  under  bordet,  då  den,  enligt 
gällande  ordning,  bort  personligen  aflemnas. 

**)  Nordin,    anf.  st.  s.  270.  berättar  att  Armfelt   sjalf  omnämnt,  att   han 
hade  en  hemlig  kunskapare,  hvars  namn  dock  icke  uppgifves. 

***)  Det  lärer  dock  hafva  varit  forfattadt  af  .Schroderheim,  so  Wall<|vist, 
s.  54- 


\ 


-  381  - 

Såsom  riksdagens  resultatet  har  Armfclt  med  tillfredsstäl- 
lelse antecknat,  att  medel  blefvo  anskaftade  för  bestridande  af 
alla  ordinarie  statsutgifter;  konungens  makt  vore  förstärkt  och 
hade  vunnit  stadga,  och  han  kunde  hoppas  vinna  allas  förtro- 
ende, hvilka  icke  af  grundsats  tillhörde  oppositionen.  Med  de 
ryska  subsidierna,  huru  obetydliga  de  voro.  kunde,  efter  finan- 
sernas ordnande,  stora  flottan  småningom  återuppbyggas  samt 
arméen  och  skärgårdsflottan  hällas  vid  makt. 

Riksdagens  slut  skulle,  enligt  öflig  sed,  medföra  åtskilliga 
utmärkelser  ät  dem,  som  därvid  innehaft  förtroendeposter  eller 
pä  ett  eller  annat  sätt  utmärkt  sig.  Frågan  härom  gaf  anled- 
ning till  hvarjehanda  öfverläggningar  och  sqvaller;  och  särskildt 
synes  frågan  om  livad  som  skulle  falla  pä  Armfelts  lott  hafva 
föranledt  åtskilliga  samtal  mellan  honom,  konungen  och  Schrö- 
derheim.  Den  sistnämnde  har  därom  lemnat  en  utförlig  redo- 
görelse, starkt  färglagd  af  den  ovilja,  som  han  under  slutet  af 
Gustaf  III:s  regering  hyste  mot  sin  forne  vän;  och  konungens 
yttranden  gåfvo  honom  anledning  att  återkomma  till  sitt  favorit- 
ämne —  Armfelts  stundande  onåd  och  fall.  *)  I  hufvudsak  lata 
Schröderheims  uppgifter  dock  förena  sig  med  Armfelts  egna. 
Dennes  förtjenster  bestodo  icke  i  deltagande  i  riksdagens  öfver- 
läggningar eller  direkt  inflytande  pä  dess  gång;  men  såsom  den 
där  företrädesvis  bestämt  konungen  för  dess  sammankallande 
och  därigenom  bidragit  till  vinnande  af  dess  lyckliga  resultat, 
kunde  han  väl  ega  anspråk  på  någon  utmärkelse.  Det  ansvars- 
fulla uppdraget  att  upprätthälla  ordningen  under  riksdagen,  nå- 
got som  hvarken  han  själf  eller  konungen  före  dess  början  torde 
hafva  ansett  vara  utan  vådor,  borde  äfven  väga  i  vågskälen. 


*■)  Se  anf.  st.  sid.  145,  149  o.  f.  Enligt  hans  berättelse  skulle  både 
konungen  och  Armfelt  ömsesidigt  hafva  för  honom  beklagat  sig  öfver  hvar- 
andra;  den  sistnämnde  skulle  t.  o.  m.  sökt  öfvertala  Schröderheim  att  hos 
konungen  utverka  hans  utnämning  till  öfverståthållare,  hvarvid  Schröderheim 
svarat  att.  om  Armfelt  <rräknat  honom  bland  kanonerna  på  sina  batterier, 
vore  han  bland  dem,  han  själf  förnaglal<r.  Efter  riksdagens  slut  skall,  enligt 
samma  källa,  Armfelts  önskan  hafva  varit  på  tal  under  ett  samtal  mellan  ko- 
nungen och  Schröderheim,  som  drjnne  lilligt  skildrat.  Konungen  hade  då 
visat  ett  bref  från  Armfelt,  skrifvet  från  Gefle.  hvari  denne  sökt  nedsätta 
Schröderheim  i  konungens  ögon.  — ■  Huru  mycket  som  bör  tagas  efter  orden 
af  de  hithörande  anekdoter,  som  Armfelts  gamle  medtäfiare  antecknat  på  sitt 
vanliga  qvicka  och  lekande  sätt,  må  Icmnas  osagdt.  Det  kan  iörtjena  an- 
märkas, att  något  sådant  bref  från  Armfelt,  som  det  nyssnämnda,  icke  finnes 
bland  dennes,  såsom  det  synes,  fullständigt  bevarade  bref  till  konungen.  Upp- 
giften om  den  kallsinnighet,  som  konungen  visat  Armfelt  efter  afshitandet  af 
Gefle  riksdag,  synes  icke  låta  sig  förenas  med  dennes  ofvan  införda  skiklring 
af  sitt  förhållande  till  konungen  under  de  sista  veckorna  af  hans   lif. 


—  382  ~ 

Armfelt  berättar  härom,  sedan  han  omnämnt,  att  konungen 
vid  detta  tillfälle  visat  sig  mindre  frikostig  med  utmärkelser  än 
vanligt:  »Konungen  ville  göra  mig  till  grefve  och  sörja  för  be- 
talandet af  mina  skulder;  jag  bad  honom  afstä  därifrån.  Grefve- 
värdigheten  smickrade  mig  icke,  och  huru  angenämt  det  än 
kunde  hafva  varit  för  mig  att  fä  mina  skulder  betalta,  sä  ansåg 
jag  dock  icke,  att  det  vore  rätta  ögonblicket  att  visa  en  dylik 
tjenst  åt  en  enskild  person,  dä  sparsamheten  borde  utgöra  grund- 
valen för  det  nya  regeringssättet  och  vore  oundgängligen  nöd- 
vändig för  att  gifva  förtroende  och  stadga  ät  det  system,  som 
man  nyss  antagit  .  .  .  Konungen  fäste  afseende  vid  mina  före- 
ställningar och  nöjde  sig  med  att  öka  mina  inkomster  genom 
en  årlig  gratifikation,  så  att  hela  inkomsten  af  alla  mina  ämbe- 
ten steg  till  6,500  rd:r  eller  3,250  hoU.  dukater.  *)  Jag  ansåg 
mig  icke  böra  säga  nej  till  denna  välgärning,  da  mina  penning- 
affärer voro  i  så  dåligt  skick,  att  en  för  långt  drifven  grannia- 
genhet  skulle  kunna  hafva  gifvit  mina  fordringsegare  skäl  att 
anklaga  mig  för  bedräglighet  eller  dårskap.» 

5>Ett  ögondlick  efteråt,  dä  jag  höll  på  att  lemna  H.  Maj:t, 
sade  han  mig:  »Men  säg  uppriktigt,  är  det  ingenting,  som  ni 
önskar?  Tala  om  det  utan  förbehåll;  jag  vill  och  jag  bör  vilja 
göra  er  till  nöjes.»  I  grund  och  botten  önskade  jag  blifva  öfver- 
ståthållare  i  Stockholm;  men  jag  visste,  att  konungen  hade  sina 
skäl  för  att  icke  bevilja  mig  denna  plats,  hvilken  ensam  var  till- 
räcklig att  sysselsätta  en  människa.  Jag  beslöt  därföre  att  icke 
säga  något  därom,  för  att  ej  göra  konungen  emot;  och,  liksom 
om  jag  kunnat  förutse  framtiden,  fick  jag  den  ide'en  att  förbe- 
reda mitt  afskedstagande  och  bestämma  tiden  därför.  »Nå  väl», 
sade  jag,  »eftersom  E.  Maj:t  nödvändigt  vill  det,  skall  jag  till- 
stå mina  önskningar,  men  jag  begär  pä  forhand  E.  Maj:ts  he- 
dersord, att  intet  hinder  skall  läggas  i  vägen.»  —  Konungen 
hade  gått  för.  långt,  för  att  draga  sig  tillbaka;  och  fastän  han 
tycktes  vara  missnöjd  med  tanken  på  att  han  därigenom  kunde 
förbinda  sig  att  göra  mig  till  ståthållare  i  Stockholm,  räckte 
han  mig  sin  hand  utan  motvilja  och  sade:  »Se  där  min  hand, 
min  vän!  Ni  har  mitt  löfte.»  Jag  svarade  genast:  »E.  Maj:t 
vill  då  visa  mig  den  nåden  att  underteckna  ett  litet  papper,  som 
i  fä  ord  innehåller  följande:  enär  baron  Armfelt  tjenat  mig  med 
nit  och  trohet,  så  samtycker  jag  till  hans  begäran,  att  ar  1794 
få  draga    sig    tillbaka    från  alla  tjenstebefattningar;    och  pä  det 


*)  Konungens    bref    härom,    bcfrntligt  l)lanrl  .\rnifclts  papper,  är  date- 
racU  d.    14   Mars   1792  och   tillf(irsäkrar  Armfelt  en   .^rlig  pension  af  3,000  rd:r. 


I 


-  383  - 

man  icke  ma  kunna  tillskrifva  denna  begäran  något  slags  miss- 
nöje ä  ena  eller  andra  sidan,  har  denna  af  min  hand  underteck- 
nade försäkran  i  dag  blifvit  till  honom  öfverlemnad.»  Man  kan 
icke  föreställa  sig  den  förvåning,  som  detta  förslag  väckte  hos 
konungen.  Han  började  emellertid  att  skratta  och  ville  vända 
bort  saken  i  skämt;  men  jag  erinrade  honom  om  hans  löfte. 
Då  svarade  han:  »Ni  här  rätt:  jag  skall  egenhändigt  skrifva  hela 
denna  försäkran,  och  jag  skall  tillägga  tvä  rader  af  innehåll, 
att  edra  platser  skola  förblifva  obesatta  under  tvä  år,  så  att, 
om  ni  finner  edi'a  landtliga  och  filosofiska  sysselsättningar  trå- 
kiga, ni  kan  återtaga  dem,  som  i  alla  afseenden  passa  er  bättre.» 
Vi  talade  sedan  om  hans  gamla  ide'er  att  afsäga  sig  kronan  och 
draga  sig  undan  o.  s.  v.;  och  jag  insåg  nog^  att  han.  åtminstone 
lika  mycket  som  jag,  beherskades  af  tanken  att  någon  gång 
blifva  fri  från  statsaffärerna.» 


En  tilldragelse,  som  nästan  samtidigt  med  riksdagens  sam- 
manträdande började  fängsla  den  allmänna  uppmärksamheten, 
var  upptäckten  af  presidenten  grefvc  Muncks,  den  en  gång  så 
inflytelserike  gunstlingens,  förfalskningsbrott.  Han  hade,  såsom 
bekant,  till  ett  stort  belopp  låtit  förfärdiga  falska  s.  k.  Pahne- 
hjelmska  sedlar,  hvilka  han  genom  en  jude  försökt  sätta  i  om- 
lopp i  Finland.  *)  Saken  väckte  ett  allmänt  uppseende  och  myc- 
ken förtrytelse,  icke  minst  hos  konungen.  Afven  Armfelt  de- 
lade denna  stämning;  och  de  förhållanden,  i  hvilka  han  sedan 
gammalt  stod  till  Munck,  gjorde  honom  icke  benägen  att  döma 
honom  blidare.  Han  förklarade  i  ett  bref  till  sin  hustru  **)  detta 
brott  därigenom,  att  penningbegäret  hos  Munck  vore  mäktigare 
än  hvarje  annan  passion,  och  yttrade,  att  hans  fel  vore.  att  han 
aldrig  »förmått  höja  sitt  tänkesätt,  men  väl  tvärtom.»  I  ett  föl- 
jande bref  tillade  han :  »Han  måtte  ha  en  ytterlig  smak  för  att 
vanhedra  sig,  då  han  söker  alla  medel  att  göra  det.» 

Armfelt  hade  vid  denna  tid  sina  särskilda  anledningar  till 
missnöje  med  sin  gamle  motståndare.  Han  berättar  därom  föl- 
jande: 

»Några    dagar    före    min    afresa    till    Gefle  erhöll  jag  säker 
underrättelse,    att   grefve  Munck  hade  öfverlemnat  till  konungen 


'")  Handlingarna    i    det    Munckska    nialet    finnas  tyckta  i  Adiersparres 
Handl.  rör.  Sv.  hist.   I:    126  o.   f.,  II:   122   o.  f. 
**)  Från  Gefle  -j^   1792. 


—  384  — 

ett  memorial,  skrifvet  på  hans  vis,  i  hvilket  han  anklagade  mig, 
såväl  som  andra  personer,  med  hvilka  jag  likväl  icke  hade  nå- 
got gemensamt,  att  bedraga  konungen  och  ständerna.  *)  Jag 
föste  föga  uppmärksamhet  vid  denna  galenskap:  —  man  kan 
knappast  gifva  ett  annat  namn  ät  denne  mans  ofta  upprepade 
otidigheter,  hvilka  för  det  mesta  endast  voro  följder  af  gräl  i 
hans  hem,  elaka  drömmar  eller  spådomar  af  den  beryktade 
mamsell  Arfvidsson,  som  i  en  kopp  kaffe  förutsåg  människors 
öden.  Då  jag  emellertid  icke  gjort  Munck  något  ondt,  utan 
tvärtom  handlat  mot  honom  såsom  hederlig  karl  och  vän,  utan 
att  någonsin  vara  den  förste  att  bryta  de  osäkra  fredsför- 
drag, som  han  ofta  slutit  med  mig,  så  var  jag  litet  förargad  öf- 
ver  hans  uppträdande.  Vid  middagen,  tillsammans  med  några 
vänner  samma  dag  som  jag  reste,  omtalade  jag  detta  nya  an- 
fall af  Munck  såsom  en  löjlighet,  i  synnerhet  vid  en  tid,  då  det 
vore  nödvändigt  att  konungens  vänner  slöte  sig  tillsammans.  Sam- 
talet uppehöll  sig  endast  ett  ögonblick  vid  detta  ämne;  och  jag 
gaf  icke  akt  på  att  den  gamle  öfverstelöjtnant  Armfelt,  min  af- 
lägsne  slägting  .  .  .  hade  fästat  större  uppmärksamhet  vid  denna 
obetydlighet,  än  som  varit  att  önska. 5» 

»Jag  hade  icke  förr  lemnat  hufvudstaden,  än  Armfelt  gick 
och  sökte  upp  major  Gedda  vid  andra  lifgardet  och  förmådde 
honom  att  följa  med  till  grefve  Munck,  som  han  utmanade  till 
duell,  därför  att  denne,  såsom  han  sade,  uppfört  sig  illa  mot 
hans  slägtinge  och  vän.  higenting  var  mindre  i  sin  ordning  än 
denna  åtgärd;  och  utan  Geddas  klokhet  skulle  den  kanske  ha 
kunnat  iörorsaka  mig  allvarsamma  olägenheter.  Han  lugnade  den 
första  hettan  genom  undanflykter;  och  baron  Essen,  som  följande 
dagen  tillkallades  såsom  Muncks  sekundant,  fullbordade  sakens 
biläggande.  Detta  skedde  sä  mycket  lättare,  som  grefve  Munck 
lyckligtvis  icke  i  allmänhet  var  någon  van  af  dueller.  Man  skref 
till  mig  om  denna  sak,  och  Gedda  berättade  mig  alla  biomstän- 
digheterna vid  detta  besynnerliga  och  okloka  uppträde.  Jag 
blef  högst  förtretad,  och  om  icke  ett  brcf  från  Munck  hade 
kommit,  som  satte  mig  i  tillfälle  att  uppriktigt  förklara  mitt  tänke- 
sätt och  erbjuda  honom  min  vänskap,  så  var  jag  beredd  att  of- 
fentligen desavouera  Armfelts  uppförande.     I  sitt  blinda  nit  hade 


■)  Aiiklagolse.ikten,  s^jin  enligt  Schröderheims  ord,  var  «ridikyl«. 
gällde  utom  Armfelt,  äfven  Ruuth.  Klingspor  och  Schruderlieim,  Se  vidare 
härom  den  sistnämndes  skrifter,  s.  itz  o.  f.  Konungen  ansilg  deUa  memo- 
rial, säsom  billigt  var,  icke  förtjeiia  nSgon  uppmärksamhet. 


( 


-  3^5  - 

han  icke  märkt  den  skugi^a-.  han  ycnoni  ett  dylikt  uppträdande 
kunde  kasta  pä  mig.»  *) 

»Konungen  ä  sin  sida,  som  samma  dag  han  anlände  till 
Gcfle,  talte  med  mig  om  denna  sak,  var  i  viss  grad  missnöjd 
med  Muncks  fogligliet  och  framför^  allt  med  det  sätt,  hvarpä 
han  dragit  sig  ur  spelet.  Jag  gjorde  allt  hvad  pä  mig  ankom, 
för  att  ursäkta  och  rättfärdiga  honom;  men  det  var  förspilld 
möda  hos  en  person  af  konungens  ridderliga  karaktcr.»  — 

Armfelt  var  emellertid,  oaktadt  han  hade  denna  färska  er- 
farenhet af  Muncks  hänsynslösa  uppfarande,  angelägen  att  icke 
synas  hafva  bidragit  till  den  ofärd,  som  syntes  hota  honom, 
sedan  hans  brott  blifvit  upptäckt.  Han  hade  all  möda  ospard 
för  att  förmå  konungen  att  lemna  honom  tillfälle  att  förklara 
sig,  och  det  var  pä  Armfelts  tillstyrkan,  som  Munck  pä  ett  sä 
grannlaga  sätt  som  möjligt,  genom  sin  egen  bror,  underrättades, 
att  man  vore  hans  förfalskningar  pä  spären.  Frän  Gefle  skref 
han,  säsom  vi  sett,  ett  försonligt  bref,  oaktadt  hvad  som  nyli- 
gen förefallit,  **)  och  utverkade  konungens  löfte,  att  Munck  skulle 
fä  personligen  inför  konungen,  efter  dennes  återkomst  till  Stock- 
holm, förklara  sitt  uppförande.  —  Munck  dröjde  emellertid  att 
inställa  sig,  och  Armfelt  begaf  sig  dä  själf  till  honom  och  gjorde 
honom  föreställningar  om  hvad  saken  gällde.  »Han  syntes»,  be- 
rättar Armfelt,  »rörd  af  mina  skäl;  men  beklagade  sig  mycket 
öfver  konungens  kallsinnighet  och  orättvisa.  Omsider  kommo 
vi  till  det  resultat,  att,  dä  han  finge  audiens,  skulle  han  anför- 
tro konungen  hela  hemligheten,  sä  väl  med  afseende  pä  denna 
sak  som  andra  af  större  vigt;  men  att  konungen  med  lugn 
skulle  höra  honom.  —  Detta  samtal  egde  ocksä  rum  den  6  eller 
7  Mars;  men  störtade  Munck  helt  och  hället  i  konungens  ögon. 
Denne  sade  mig  därom  följande  ord:  »Ett  samtal  pä  fem  timmar 
räckte  icke  till  för  att  bringa  saken  därhän,  att  vi  förstodo  hvar- 
andra,  därföre  att  han  aldrig  ville  säga  hvad  jag  ville  veta,  och 
jag  icke  ville  höra  saker,  som  icke  hörde  dit.  Den  mannen  vill 
sin  egen  undergäng,  och  jag  är  trött  pä  att  söka  rädda  honom 
mot  hans  egen  vilja.»     Konungen  var  verkligen  högst  förtörnad, 


*)  Schröderheims  försmädliga  citat  ur  Hellman : 
«Gud  iiåde  den  som,   dn.  han   flickati  ser, 
ej  gär  själf,  men  skickar  en  kamrer,» 
under  ett  samtal  i  detta  ämne  med  G.  M.  Armfelt,  kunde  icke  annat  än  såra 
en  man  med   hans  ömtåliga   hederskänsla.     (Schröderh.,  s.   Il6.) 

**)   Munck    skref  till  Schröderheim  om  detta  .armfelts  bref  från  Gefle,  att 
denne    aburit    sig    åt    som  en  förnuftig  människa  och  afbrutit  all  den  blods- 
utgjutelse, oskyldiga  människor  kunde  dragas  uti.«     (Schröderheim.  s.   iiS.) 
Jegnér,  G.  M.  Armfelt.  2ö 


-  386  - 

till    den    grad    att    det    ofta  undföll  honom  härda  yttranden  rö- 
rande denna  sak,  som  utgjorde  hela  hufvudstadens  samtalsämne.» 


Det  led  mot  slutet  af  konung  Gustafs  dagar.  Muncks  ka- 
tastrof var  den  sista  tilldragelse  efter  riksdagens  slut,  som 
fängslade  den  allmänna  uppmärksamheten,  innan  konungens  ly- 
sande och  skiftesrika  bana  sä  oväntadt  slutades.  Mars  månad, 
för  hvilken  konungen  alltid  hyst  en  viss  aningsfull  motvilja, 
var  inne;  och  mordplanen  hade  hunnit  mogna.  Den  i6  inträf- 
fade den  ödesdigra  opera-maskeraden^  på  hvilken  dådet  verk- 
ställdes. 

Armfelt  var  iclce  tillstädes,  då  mordgärningen  skedde,  men 
anlände  strax  därefter,  och  vek  sedan  knappast  från  sin  konungs 
dödsbädd  under  de  dagar,  han  ännu  hade  att  lefva.  Troget  be- 
varade han  i  sitt  minne  de  sista  tilldragelserna  under  konung 
Gustafs  lif.  Han  har  däröfver  efterlemnat  anteckningar,  hvilka 
förtjena  att  här  i  all  sin  utförlighet  meddelas. 

»Torsdagen  den  1 5  Mars»,  heter  det  i  Armfelts  otryckta 
memoarer,  »dagen  innan  konungen  mördades,  var  jag  jämte  hans 
vanliga  sällskap  på  Haga.  Innan  vi  satte  oss  till  bords,  hade 
konungen  tagit  plats  i  en  soffa  mellan  ryske  ambassadören  och 
mig.  Vi  talte  om  hvarjehanda  ämnen,  bl.  a.  om  det  sätt,  på 
h vilket  konungen  skulle  gått  till  väga,  om  det  vid  riksdagen 
funnits  någon  viss  person,  hvars  afsigt  skulle  hafva  varit  att 
motverka  regeringens  afsigter.  Resultatet  af  samtalet  var,  att 
vi  insågo,  att  han,  uppfostrad  som  han  var  under  riksdagarnas 
oroligheter,  noga  kände  alla  deras  finter;  och  då  han  lemnade 
oss  för  att  sätta  sig  till  bords,  sade  grefve  Stackelberg  till  mig: 
»Det  var  rätt  lyckligt  för  er,  att  ni  icke  hade  att  göra  med  en 
sådan  man  som  konungen  bland  oppositionspartiet.»  —  Jag  re- 
ste, då  man  satte  sig  till  bords;  men  grefve  de  S:t  Priest  har 
berättat  mig,  att  under  hela  supén  samtalet  endast  rörde  sig 
kring  berättelser  om  mord,  och  särskildt  om  mordförsöket  mot 
konungen  af  Portugal.  Konungen  bad  mig  mer  än  en  gång, 
innan  jag  begaf  mig  bort,  att  komma  på  maskeradbalen  föl- 
jande dag.  Jag  lofvade  det,  under  förutsättning  att  jag  finge 
stanna  endast  en  kort  stund.  Jag  hade  nämligen  lofvat  danske 
ministern  grefve  Rewentlow  att  komma  pä  lians  supé,  någonting 
som  alltid  skulle  tvinga  mig  att  vara  uppe  längre  än  vanligt  och 
senare  än  min  helsas  dåliga  tillstånd  tillät.» 


-   387  - 

»Den  olyckliga  fredagen  den  i6  Mars  var  ett  stort  slädparti, 
hvari  deltogo  nästan  alla  ledamöterna  af  den  s.  k.  oppositionen. 
Jag  erinrar  mig  icke,  om  nägra  af  de  sammansvurna  voro  bland 
dem,  som  tillställt  denna  lilla  fest.  H.  Maj:t  hade  också  farit  ut  i 
släde,  för  att  åse  hela  cortégen,  som  for  nedanför  Haga  pä 
Brunnsviken.  På  morgonen  hade  riksdrotset  varit  hos  konungen 
för  Muncks  sak,  hvilken  redan  börjat  handläggas  vid  kämncrs- 
rätten.  Man  har  sagt  mig,  att  konungen  denna  dag  var  vid 
ovanligt  nedstämdt  lynne  och  att  han  talat  om  Idus  Martii,  mot 
hvilken  han,  liksom  Julius  Caesar,  hade  en  särskild  motvilja.  Jag 
ärnade  resa  till  Haga  och  äta  middag,  men  grefvinnan  .  ,  .'s 
sjukdom  förmådde  mig  att  ändra  mitt  beslut;  för  öfrigt  var  jag 
rätt  nöjd  att  kunna  egna  nägra  stunder  åt  vänskapen  och  mina 
enskilda  angelägenheter,  ät  hvilka  jag  nästan  aldrig  hade  tid  att 
offra  m.era  än  nägra  minuter  .  .  .  Konungen  kom  pä  aftonen 
på  spektaklet  och  begaf  sig  att  supera  i  operahuset  med  sitt 
vanliga  sällskap.  Jag  ämnade  också  begifva  mig  dit,  sä  snart 
som  man  lios  grefve  Rewentlow  gått  till  bords;  jag  skulle  t.  o.  m. 
ha  kunnat  resa  därifrån  förr,  men  den  aktning  och  vänskap, 
som  jag  hade  för  denne  aktningsvärde  man,  gjorde  att  jag  an- 
säg  mig  vara  honom  skyldig  all  uppmärksamhet.  1  samma 
ögonblick,  som  jag  skulle  gä,  hejdades  jag  af  baron  J.  v.  Dii- 
ben,  en  af  riksgäldskontorets  revisorer,  som  länge  talte  om  en 
angelägenhet  vid  denna  revision.  Slutligen  ryckte  jag  mig  lös 
från  detta  ledsamma  samtal  och  skyndade  hem  för  att  påtaga 
min  maskeraddrägt.» 

5>Då  jag  kom  hem,  blef  jag  förvånad  öfver  att  finna  min 
våning  tom  och  ingen  betjening,  men  allt  i  ordning,  som  jag 
behöfde  pä  balen.  Som  det  redan  var  sent,  ville  jag  skynda 
mig  för  att  kunna  hinna  träffa  konungen,  innan  han  slutat  sin 
supé;  och  utan  att  vänta  eller  fråga  efter  mitt  tjenstefolk,  klädde 
jag  mig  i  min  venetianska  domino  och  begaf  mig  till  operahu- 
set. När  jag  kom  dit,  märkte  jag  ingenting  ovanligt.  Andra 
lifgardet,  hvars  sekundchef  jag  var,  hade  vakt  den  dagen.  Dä 
jag  steg  uppför  trappan,  för  att  genom  stora  salen  gå  in  i  ko- 
nungens rum,  tänkte  jag  endast  på  att  se  efter  truppens  håll- 
ning och  prydliga  skick.  Jag  hade  gjort  mig  otroligt  besvär 
därmed,  för  att  den  icke  skulle  blifva  sedd  öfver  axeln  af  hof- 
folket  och  föraktas  af  oppositionen,  som  hade  särskilda  anled- 
ningar att  ej  tåla  denna  trupp.»  *) 

*)  Konungen  hade  själf  förbehållit  sig  att  vara  regementets  öfverste, 
men    Armfelt    var   dtss    chef.     Han    berättar,  alt  dä  regementet  efter  krigets 


-   388  - 

rDa.  iag  kom  till  ingångsdörren,  sade  portvakten:  »Herr 
generalen  har  rättighet  att  gä  in,  men  icke  att  komma  ut  igen.» 
Jag  trodde,  att  han  mistat  förståndet  och  låtsade  icke  förstå 
honom  samt  öppnade  själf  dörren.  Dä  närmade  han  sig  till 
mig  och  sade;  »Kungen  är  särad  af  ett  pistolskott,  och  ingen 
fär  gä  ut,  ty  man  vill  gripa  mördaren.»  Jag  blef  så  häpen  öf- 
ver  denna  förskräckliga  nyhet,  hvilken  likväl  föreföll  mig  osan- 
nolik, att  mina  tankar  förvirrades;  och  utan  att  alldeles  tro  pä 
hvad  denne  man  berättat  mig,  tog  jag  en  annan  väg  för  att 
komma  in  i  konungens  våning.  Knappt  hade  jag  gått  några 
steg,  förr  än  mina  krafter  syntes  svika  och  mina  knän  ej  längre 
ville  bära  mig.  higen  fanns  i  förstugan;  matsalen  var  endast 
upplyst  af  ett  enda  ljus,  och  där  fanns  endast  en  liten  page, 
som  satt  och  grät  vid  kakelugnen.  Jag  frågade:  Hvar  ar  kung- 
en? —  I  divanen,  svarade  han  snyftande.  —  Särad  ?  frågade 
jag.  —  Ja.  —  Jag  störtade  genom  salongen  och  kabinettet,  men 
erinrar  mig  icke  h vilka  som  voro  där;  allt  hvad  jag  därom  vet, 
är  att  där  voro  några  få  personer  och  att  där  herskade  en  ovan- 
lig tystnad.  Några  dagar  förut  hade  konungen  lätit  inreda  sin 
våning  i  operahuset,  så  att  han  bakom  sitt  stora  kabinett  hade 
en  divan  och  ett  litet  enskildt  rum,  allt  i  öfverensstämmelse  med 
den  nyss  färdiga  inredningen  på  Haga.  Från  balsalen  hade  H. 
Maj:t  blifvit  buren  till  divanen.» 

sjag  stiger  in,  helt  förfärad;  jag  vill  minnas,  att  spanske 
ministern  chevalier  Corral  och  preussiske  ministern  baron  Brock- 
hausen  *)  också  voro  där,  jämte  några  pager  och  kammartje- 
nare.  Så  snart  kungen  fick  se  mig,  sade  han:  »Min  vän.  skulle 
ni  någonsin  hafva  trott,  att  jag  skulle  bli  sårad  bakifrån  .?t  — 
Han  räckte  mig  därpå  handen  och  smålog,  samt  sade  med  an- 
ledning af  den  obeskrifliga  bestörtning,  hvari  jag  befann  mig : 
»Var  icke  så  förskräckt,  min  kära  Armfelt;  ni  vet  hvad  det  är 
att  vara  särad.  Det  här  är  ingenting,  det  gör  icke  alls  ondt.» 
Under  tiden  säg  jag  huru  blodet  strömmade  och  färgade  den 
gråa  mantel,  som  kungen  hade  svept  kring  nedre  delen  af  krop- 
pen, samt  öfverdraget  på  softan.     Jag  hade  hjärtat  så  beklämdt 


slut  upprättades,  afsigten  var  att  till  dess  officerare  befordra  personer,  som 
icke  tillhörde  adeln,  men  som  utmärkt  sig.  »Konungen  ville  ilärigenom.  sä- 
ger Armfelt,  bilda  en  motvigt  mot  andan  inom  det  första  gardesregementet. 
Detta  väckte  uppseende  och  missnöje  bland  adeln,  som  gjorde  narr  af  det 
nya  gardesregementet.» 

*)  IJrockhauseiis  depesch  till  sitt  hof  rörande  detta  uppträde  linnes 
tryckt  i  första  uppla^^an  af  Scliröderheims  Antecknitigar,  s.  185,  Hans  be- 
rättelse öfverensstämmer  i  allt  väsentligt  med  Armfelts. 


•  -  389  -- 

och  sinnet  sä  bedöfvadt,  att  jag  icke  kunde  få  fram  tio  ord  i 
stöten.  Sjuk  och  svag,  som  jag  var  efter  min  blessyr,  sveko 
mig  mina  krafter.  H.  jMaj:t  lät  mig  sitta  ner,  och  chevalier 
Corral  bjöd  mig  ett  glas  vatten.  ■ —  Under  tiden  säg  jag  folk 
springa  hit  och  dit,  utan  att  just  veta  hvad  de  gjorde.  Jag 
frågade,  om  man  skickat  efter  Theel  eller  Acrel;  man  svarade 
nej.  Upprörd  öfver  att  ingen  gjort  hvad  som  borde  göras  vid 
ett  dylikt  tillfälle,  samlade  jag  hela  återstoden  af  min  fysiska 
och  moraliska  kraft,  för  att  gå  ut  och  träffa  anstalter,  dä  kung- 
en tog  mig  i  handen  och  hviskade  mig  i  örat:  »Skicka  hem 
till  La  Perriere  och  se  efter  om  han  icke  är  här;  jag  tror,  att 
jag  kände  igen  honom  helt  nära  mig.»  (La  Perriere  var  en 
fransk  skådespelare,  bekant  för  sina  jakobinska  tänkesätt,  tämli- 
gen dålig  aktör;  han  spelade  vanligtvis  giibbroler.)  Jag  utförde 
ögonblickligen  befallningen,  och  man  kom  och  sade  mig,  att 
han  helt  lugnt  låg  i  sin  äkta  säng.  På  samma  gång  gick  jag 
ut  i  balsalen,  för  att  skicka  åstad  några  officerare  och  gardister, 
dels  för  att  skaffa  läkare  och  fältskärer,  dels  lör  att  underrätta 
hofvets  mest  framstående  personer  om  olyckan. 

De  som  befunno  sig  i  salen  och  som  där  rörde  sig,  dels 
med,  dels  utan  masker,  hade  bra  olika  slags  uppsyn.  Från 
några  hörde  jag  suckar  och  utrop  af  smärta  och  förtviflan;  från 
dessa  var  det  lätt  att  skilja  den  hycklade  känslan  hos  dem,  som 
hoppades,  att  konungen  skulle  vara  dod  inom  24  timmar.  Be- 
fallning var  gifven  att  icke  låta  någon  slippa  ut;  och  jag  tror 
att  den  punktligt  efterlefdes,  så  snart  första  ögonblickets  förvir- 
ring var  öfver,  därföre  att  det,  såsom  jag  näm.nt,  var  andra  gar- 
det, som  var  på  vakt  den  dagen;  och  detta  regementes  åsigter 
och  intressen  voro  helt  olika  första  gardesregementets,  pä  hvil- 
ket  mördaren  och  de  sammansvurna  hade  byggt  sina  största  för- 
hoppningar. *)  Knappt  hade  jag  komn^.it  in  i  salen,  förr  än  jag 
blef  omgifven  af  alla  människor  och  öfverhopades  med  frågor, 
på  h vilka  jag  svarade  fåordigt  och  kort,  ty  jag  var  angelägen 
att  blifva  dem  qvitt.  Men  grefve  Horn  och  grefve  Ribbing  — 
den  sistnämnde  gjorde  mig  den  äran  att  kalla  mig  »kusin»  — 
väckte  min  uppmärksamhet  genom  det  ömma  och  personliga 
deltagande,  som  de  nu  voro  angelägna  att  visa  för  en  konung, 
mot  hvilken  de  alltid  uppträdt  såsom  motståndare.  Jag  läste 
ofrivilligt  i  djupet  af  deras  själ  deras  verkliga  känslor;  och  jag 
yttrade,  dä  jag  åter  gick  in  i  konungens  rum,  till  nåc^onafmina 

')  Den  i  konunganiordet  invecklade  ofverstelöjtiianten  rontiis  Lilje- 
horn  var  detta  retrementes  chef. 


_  390  — 

närmare  bekanta,  att  jag  skulle  vilja  svära  pa,  att  dessa  båda 
herrar  voro  med  i  komplotten.  Baron  Kurck,  som  sedan  fri- 
kändes, kom  med  de  andra  och  bad  mig  tillåta  honom  komma 
ut,  för  att,  som  han  sade,  ga  och  lugna  sin  fästmö ;  och  jag  be- 
viljade det  utan  närmare  besinnande,  af  den  vana,  som  jag  all- 
tid haft,  att  icke  säga  nej  till  personer,  hvilka  endast  tycktes 
hafva  redbara  och  tillbörliga  afsigter.  Tjenstgörande  general- 
adjutanten, general  Klingspor,  var  i  yttersta  oro  och  förberedde 
redan  inom  sig  planer  för  sitt  uppförande,  sä  vida  konungens 
sår  medförde  döden,  utan  att  han  likväl  försummade  någonting 
af  förställningskonsten  hos  en  gammal  hofman,  hvilken  under 
skenet  af  ärlighet  och  uppriktighet  och  genom  ett  viss  sätt  att 
skicka  sig  vet  att  dölja  ett  förtorkadt  hjärta.» 

»Då  jag  återkom  till  konungen,  fann  jag  hans  båda  bröder, 
riksdrotset,  hela  corps  diplomatique  o.  s.  v.  församlade,  och 
rummen  fulla  af  personer  af  alla  samhällsklasser.  Då  jag  under- 
rättade H.  Maj:t,  att  La  Perriére  var  i  lugn  hemma  hos  sig, 
sade  han:  »Sä  mycket  värre!  Det  är  då  en  svensk;  men  lät 
oss  icke  tala  därom  nu.  Se  här  någonting,  som  ni  skall  läsa!^' 
Han  stack  då  i  handen  på  mig  den  bekanta  biljett,  skrifven 
med  blyertspenna,  som  Liljehorn  författat,  och  som,  i  stället  att 
hindra  konungen  att  begifva  sig  på  balen,  tvärtom  bestämt  ho- 
nom för  att  begifva  sig  dit.» 

»Konungen  var  icke  af  naturen  modig.  Han  hade  en  med- 
född rädsla,  som  han  bevarade  under  hela  sitt  iif  —  i  småsaker; 
men  detta  hindrade  icke,  att  han  i  alla  vigtiga  ögonblick,  då 
det  behöfdes  att  visa  mod  och  bestämdhet,  var  en  öfverlägsen 
man  och  detta  med  en  oändlig  ledighet  och  behag.  De  som 
icke  kände  honom  nära,  beundrade  honom  såsom  en  man,  född 
till  hjälte;  de  som  däremot  kände  hans  svagheter,  så  väl  de 
medfödda  som  dem,  som  voro  följder  af  hans  uppfostran,  sågo 
i  honom  någonting  ännu  högre  än  en  hjälte  .  .  .  Han  ansåg 
detta  olycksaliga  bref  såsom  en  list  eller  en  liten  intrig;  kanske 
betraktade  han  det  t,  o.  m.  såsom  en  utmaning,  för  att  sätta 
hans  mod  på  prof.  Oaktadt  baron  Essens  böner  —  för  honom 
hade  han  visat  biljetten,  strax  sedan  han  mottagit  den  —  skyn- 
dade han  därföre  att  begifva  sig  till  balen  och  gick  ner  i  salen, 
så  fort  klockan  slagit   ii,  något  som  han  aldrig  brukat  göra.» 

»Jag  utclcmnar  här  alla  detaljerna  rörande  mordet;  eftersom 
styrc-lsens  afsigt  under  första  tiden  efter  detta  brott  ännu  icke 
var  att  beskydda  och  belöna  konungamördarna,  hafva  offentliga 
skrifter  därom  lemnat  en  tämligen  noggrann  redogörelse.  Sedan 
jag    läst    det    ofvannämnda    brefvet,  tänkte  jag   ötver,  hvad  som 


—  391    - 

vore  att  göra  för  att  hindra  verkställigheten  af  den  plan.  som 
tycktes  v^ara  härmed  sammanlänkad;  ty  om  den  endast  inskränkte 
sig  till  att  döda  konungen,  sä  borde  den  nödvändigt  misslyckas. 
I  följd  häraf  gaf  jag  hemliga  befallningar  till  olika  personer  och 
lät  andra  gardet  ga  i  vapen  och  ladda  skarpt.  Jag  vet  icke, 
om  det  var  detta,  som  skyddade  oss  frän  vidare  blodsutgjutelse; 
men  säkert  är,  att  första  gardesregementet,  med  undantag  af 
chefens  och  baron  Bennets  kompanier,  förhöll  sig  stilla  och  att 
allt  aflopp  utan  buller.» 

»Läkarna  och  kirurgerna  anlände  efter  hand  och  gjorde  allt 
hvad  som  borde  göras,  enligt  hvad  deras  tryckta  berättelse  gif- 
ver  vid  handen.  Man  beslöt  därpå,  att  H.  Maj:t  genast  skulle 
föras  till  slottet,  och  lät  hans  vagn  köra  fram.  Konungen  steg 
upp  och  tog  t.  o.  m.  tio  eller  tolf  steg;  därefter  sattes  han  i 
en  stol  och  bars  ända  till  vagnen,  hvari  endast  baron  Essen  och 
jag  medföljde.  Alla  personer  af  rang  och  samhällsställning  följde 
vagnen  bredvid  vagnsdörrarna.  Folkmassan,  som  småningom 
samlat  sig  vid  ryktet  om  denna  olyckliga  tilldragelse,  stod  pä 
ömse  sidor  om  vägen,  och  från  dem  hördes  endast  suckar  och 
klagorop.  Vägen,  så  kort  den  var,  föreföll  läng.  Konungen 
led  mycket  af  vagnens  skakning;  men  dä  han  kommit  fram  till 
foten  af  den  höga  trappan  till  gården,  hvarest  man  återigen 
skulle  börja  bära  honom,  antog  han  en  glaii  och  lugn  uppsyn, 
helsade  och  tackade  alla  människor  med  vänlighet  och  talade 
med  alla,  som  kommo  i  hans  närhet,  med  den  godhet  och  det 
behag,  som  han  så  väl  förstod  att  använda,  då  han  ville  väcka 
deltagande  eller  hänförelse.  Alla,  som  befunnit  sig  i  hans  vå- 
ning i  operahuset,  gingo  in  i  hans  sängkammare,  tillsammans 
med  folk  frän  gatan,  så  att  konungen  kläddes  af  och  lades  nä- 
stan offentligen;  och  öfverstekammarjunkarna  betjente  honom 
såsom  på  stora  ceremonidagar.  Sedan  han  blifvit  lagd  till  sängs, 
samtalade  han  med  alla  de  personer,  som  hade  något  angeläget 
att  säga  honom  med  anledning  af  de  närvarande  omständighe- 
terna. Mer  och  mindre  länge  talte  han  med  livar  och  en  af 
de  främmande  ministrarna  —  längst  med  ryske  ambassadören 
grefve  Stackelberg  och  engelske  ministern  Liston.»  —  — 

»Den  mängd  människor,  som  uppfyllde  sängkammaren  och 
hela  våningen,  var  ofantlig;  hettan  blef  besvärlig,  och  luften  där- 
städes började  blifva  ganska  osund.  Läkarna  begärde  dä,  att 
hela  massan  skulle  utvisas,  så  att  H.  Maj:t  finge  vara  i  ro  och 
njuta  någ^on  hvila  Konungen  afskedade  på  det  nådigaste  sätt 
hela  samlingen  och  syntes  hvarken  känna  smärtor  eller  oro. 
Några  af  dem,  som  hade  fritt  tillträde  och  tillhörde  hans  förtro- 


—  392  — 

liga  umgänge,  stannade  qvar;  och  dä  allt  var  stilla,  kallade  H, 
Maj:t  mig  till  sin  säng  och  sade,  efter  några  ögonblicks  efter- 
sinnande: »Lät  oss  icke  hoppas  för  mycket;  detta  kan  bli  gan- 
ska allvarsamt.  I  hvarje  fall  kommer  jag  alltid  att  bli  sämre 
än  nu,  och  därföre  behöfs  det  att  en  regering  tillförordnas,  sä 
att  ärendena  kunna  hafva  sin  gäng,  utan  att  man  hvarje  ögon- 
blick behöfver  fräga  mig.»  Detta  syntes  mig  också  nödvändigt:, 
svarade  jag:  »men  huru  skall  man  sammansätta  denna  regering, 
om  E.  Majrt  vill  till  den  öfverlemna  hela  sin  makt?»  —  »Det  är 
icke  min  afsigt»,  svarade  konungen.  »Samma  instruktion  skall 
gälla,  .som  vid  min  afresa  till  Aachen;  och  det  är  endast  med 
afseende  pä  den,  som  gjort  mordförsöket,  som  jag  vill  att  man 
skall  handla  utan  att  därom  tala  med  mig,  icke  en  gäng  före- 
lägga mig  domen  till  min  stadfästelse.  Jag  skulle  hela  mitt  lif 
önska  att  vara  okunnig  om  denna  sak,  om  svenska  händer  äro 
fläckade  af  mitt  blod.»  Här  stannade  han  ett  ögonblick.  Sedan 
tillade  han:  »Om  sä  är,  så  är  det  i  hvarje  fall  Jakobinerna,  som 
hafva  planlagt  det.  Nationen  är  hvarkcn  nog  lägsint  eller  nog 
fördärfvad,  för  att  ännu  hafva  uttänkt  något  dylikt.  Hvad  be- 
träffar den  t.  f  regeringen»,  fortsatte  han,  »sä  vill  jag  däri  en- 
dast ha  drotset,  Oxenstjerna,  Taube,  er  och  Håkansson  samt 
Lagerbring  såsom  protokollsförande;  Taube  skall  dessutom  en- 
sam hafva  bestyret  med  utrikes  angelägenheterna,  och  ni  befälet 
öfver  trupperna  och  dessutom  hvad  som  kan  ingå  i  edra  gamla 
instruktioner  rörande  allt,  som  måste  ske  hastigt  och  med  kraft.» 

»Jag  bör  nämna,  att  under  kriget  och  konungens  resa  till 
Aachen  hade  jag  fullmakter  in  blanco,  .som  satte  mig  i  stånd 
att  utföra  allt,  som  jag  ansåg  nödigt  för  konungens  tjenst.  Det 
kan  förefalla  besynnerligt,  att  jag  aldrig  gjort  nägot  bruk  af  dem, 
och  ännu  mera,  att  jag  efter  konungens  död  ref  sönder  dem  i 
närvaro  af  några  bland  mina  vänner.  Men  jag  hade  dä  allt 
skäl  att  frukta,  att  om  jag  lemnade  dem  frän  inig,  jag  icke  hos 
alla  skulle  finna  samma  grannlagenhet,  som  den  jag  användt.» 

»Sedan  konungen  gifvit  mig  del  af  sina  önskningar,  lät  jag 
honom  första  min  förvåning  öfver  att  det  vid  frågan  om  den 
t.  f.  regeringen  icke  var  tal  hvarken  om  kronprinsen  elter  her- 
tigen af  Södermanland.  »Min  son»,  svarade  han,  »skulle  få  be- 
vittna ett  skådespel,  som  vore  alldeles  för  ohyggligt  och  blodigt, 
för  att  jag  skulle  kunna  besluta  mig  att  låta  honom  taga  del  i 
edra  öfverläggningar,  åtminstone  innan  allt  hvad  som  rör  min 
egen  sak  är  förbi.  Man  bör  icke»,  fortsatte  han,  »gifva  blodiga 
lärdomar  nt  en  furste  vid  hans  ålder,  som  en  gång  skall  regera: 
man  får  olyckligtvis  snart  nog,  med  eller  mot  sin  vilja,  att  göra 


-  393  — 

med  dylikt;  och  don  vana,  som  man  fatt  därvid,  när  man  är  ung-, 
kan  urarta  till  likgiltighet  —  något  som  är  oändligen  farligt, 
när  det  gäller  att  afgöra  en  människas  lif».  —  »Men,  invände 
jag,  hertigen  af  Södermanland  är  rikets  laglige  regent,  om  vi 
hafva  den  olyckan  att  förlora  E.  Maj:t;  och  med  hvilka  ögon 
skall  han  betrakta  en  t.  f.  regering,  hvarifrån  han  vid  detta  till- 
fälle är  utesluten?»  —  5>Nej,  nej!»  sade  konungen,  »det  duger 
icke,  jag  vill  det  bestämdt  icke;  och  jag  tänker  icke  dö  sä  snart 
—  det  ingår  åtminstone  icke  i  mina  beräkningar.»  —  Då  jag 
såg  att  min  anmärkning,  som  kanske  var  obetänkt,  huru  natur- 
lig den  var,  obehagligt  berört  honom,  sade  jag:  »I  morgon  bit- 
tida skall  E.  Maj:t  gifva  sina  befallningar;  nu  behöfves  hvila 
och  vi  böra  lemna  E.  Maj:t.!>  Han  räckte  mig  sin  hand,  tryckte 
den  med  värme  och  sade:  »Oroa  er  icke,  min  käre  vän,  jag  mår 
bättre,  än  ni  tror.» 

»Jag  gaf  ännu  några  föreskrifter  för  upprätthållandet  af  ord- 
ningen och  lugnet.  Jag  skulle  först  följande  måndag  emottaga 
kommandot  öfver  trupperna ;  men  då  jag  var  i  stånd  att  göra  hvad 
jag  ansåg  nyttigt  och  tillbörligt  och  var  mindre  angelägen  om 
att  synas  taga  första  platsen  i  statens  angelägenheter,  än  att 
för  det  allmänna  bästas  skull  bevara  harmonien  och  lugnet  inom 
den  kungliga  familjen,  vidhöll  jag,  då  jag  lemnade  konungen, 
fortfarande  min  afsigt  att  tala  med  riksdrotset  och  Håkansson, 
för  att  bereda  hertigen  plats  i  regeringen.  Ty  jag  förstod  lätt, 
om  jag  satte  mig  i  denne  furstes  belägenhet,  att  han  borde 
känna  sig  sårad  af  att  hos  sin  broder  finna  sä  föga  förtroende,  i 
synnerhet  vid  ett  tillfälle,  då  den  allmänna  uppmärksamheten 
öfverallt  sökte  att  upptäcka  ursprunget  till  denna  lika  ohyggliga 
som  bedröfliga  händelse,  och  då  alla  tänkande  personer  ville 
däri  se  något  annat  mål  än  ett  mord,  rätt  och  slätt.  Jag  hade 
verkligen  också  följande  dagen  en  öfverläggning  i  samma  ämne 
med  dessa  herrar,  i  följd  hvaraf  vi  lyckades  öfvertala  H.  Maj:t 
att  följa  värt  råd  med  afseende  på  hans  bror,  för  att  icke  gifva 
anledning  till  enskild  missämja,  hvilken  endast  allt  för  ofta  har 
inflytande  pä  vigtigare  angelägenheter. 

Samma  dag  talte  konungen  med  mig  om  sitt  testamente, 
och  detta  för  första  gängen  i  sitt  lif,  fastän  det  var  två  år  se- 
dan han  upprättat  det.  Han  uttalade  sig  icke  fullt  tydligt  rö- 
rande beskaffenheten  af  den  förmyndareregering,  som  han  däri 
velat  förordna.  Alla  sväfvade  i  fullkomlig  okunnighet  därom, 
därföre  att  ingen  sett  detta  aktstycke,  som  var  helt  och  hållet 
skrifvet  med  konungens  egen  hand,  försegladt  och  deponeradt  i 
Svea  hofrätt.     >Min  sons  myndighetsålder,  sade  han,  är  bestämd 


—  394  — 

till  1 8  är.»  —  »För  Guds  skull,  E.  Maj:t,  inföll  jag,  ändra  denna 
punkt,  dä  E.  Maj:t  vet  huru  utveckladt  förstånd  och  omdöme, 
som  denne  unge  furste  har;  och  bestäm  tiden  till  16  år  i  stället!» 
—  »Nej»,  svarade  konungen;  »ty  om  han  har  sä  mycket  hufvud, 
att  han  själf  kan  regera^  så  skall  han  vid  den  åldern  vara  lika 
mäktig,  som  om  han  uppnätt  myndighetsåldern,  och  man  skall 
icke  sätta  sig  emot  honom,  för  att  icke  två  år  senare  blifva 
utan  inflytande.  1  motsatt  fall,  om  han  är  svag  och  liknöjd,  sä 
kan  man  icke  för  länge  utsträcka  förmynderskapet  öfver  honom. 
Men  det  behöfves  en  förändring  af  ett  annat  slag,  hvarom  vi  skola 
tala  en  annan  gäng.»  —  Vi  blefvo  nu  afbrutna  af  konungens 
båda  bröder,   som  i  samma  ögonblick  inträdde.» 

»Jag  återkommer  till  hvad  som  rör  mig  personligen.  Se- 
dan jag  pä  natten  lemnat  konungens  sängkammare  och  mot  kl. 
5  pä  morgonen  kom  hem  till  mig,  fann  jag  en  mängd  männi- 
skor, som  väntade  mig  och  voro  i  liflig  oro  öfver  de  faror,  som 
hotade  oss.  Några  visade  sina  farhågor  för  den  allmänna  olycka, 
som  hotade,  om  konungen  dog;  andra,  hvilkas  synkrets  var 
trängre  och  egentligen  omfattade  deras  egna  intressen,  syntes 
endast  sysselsatta  med  mig  —  d.  v.  s.  med  sig  själfva,  där- 
före  att  mitt  fall  skulle  medfrira  deras.  Dessa  sistnämnda  gäfvo 
mig  de  ifrigaste  —  och  pä  goda  grunder  stödda  —  råd,  för  att 
förmå  mig  att,  medan  ännu  var  tid,  tänka  pä  mig  själf.  Jag 
var  allt  för  gripen  af  afsky  och  smärta,  för  att  icke  önska  att 
ett  ögonblick  få  vara  ensam;  och  jag  gjorde  allt  hvad  jag  kunde 
för  att  blifva  fri  från  dem  alla,  genom  att  låtsa  mig  ega  mera 
lugn  och  hopp,  än  mitt  hjärta  verkligen  kände.  Jag  klädde  af 
mig  och  kastade  mig  på  min  säng;  men  det  var  icke  möjligt 
att  tillsluta  ögonen  under  de  två  timmar,  som  jag  låg,  och 
hvilka  syntes  mig  bra  långa.» 

»Jag  steg  upp  och  begaf  mig  till  konungens  våning,  för  att 
höra  hur  det  stod  till.  Man  syntes  där  vara  lugn.  Läkarna 
och  fältskärerna,  med  undantag  af  Acrel,  ansågo  såret  såsom 
föga  lifsfarligt,  fastän  det  kunde  medföra,  att  konungen  blefve 
krympling.  H.  Maj: t  låg  inslumrad  och  hade  icke  jämrat  sig. 
Kl.  9  skulle  man  sondera  och  undersöka  såret,  o.  s.  v.  Folket 
samlades  i  små  hopar  på  gator  och  torg;  alla  gingo  mot  slottet 
och  kyrkorna.  De  båda  borggårdarna  i  slottet  voro  fyllda  af 
människor,  hvilkas  bekymmer  öfver  konungens  tillstånd  och  för- 
bannelser mot  hans  fiender  gjorde  ett  oerhördt  intryck  på  de 
personer,  af  två  olika  slag  med  vidt  skilda  tänkesätt,  som  voro 
tvungna  att  passera  igenom  denna  folkmassa.» 


—  395  - 

»En  stund  efteråt  begaf  jag  mig  äter  till  konungen,  hvarest 
alla  läkare  och  kirurger  voro  samlade.  H.  Majrt  tycktes  vara 
lugn  och  t.  o.  m.  glad;  han  skämtade  öfver  huru  illa  jag  tagit 
vid  mig,  då  jag  första  gången  säg  honom,  sedan  han  blifvit  så- 
rad. »Huru  skulle  man  kunna  beherska  sig  vid  en  sådan  tanke!» 
sade  jag.  —  »Och  isynnerhet»,  återtog  konungen,  »var  det  mig 
omöjligt  att  tro,  att  jag  skulle  bli  sårad  bakifrån:  det  skulle  for- 
dras lönnmördare  därtill!»  —  Dessa  sista  ord  sades  med  mer 
hetta,  än  han  vanligen  visade,  då  han  talte  om  sin  olycka.  Dä 
konungen  slutat  att  tala  med  oss,  inträdde  läkarna  och  man  bör- 
jade sondera  såret.  Denna  operation  borde  kännas  bra  smärt- 
sam; Theels  hand  stacks  nämligen  nästan  hel  och  hållen  in  i 
såret,  hvarifrån  han  likväl  endast  kunde  uttaga  några  små  spik- 
nubbar,  därföre  att  återstoden  trängt  djupare  in.  Under  hela 
denna  plågsamma  operation  höll  konungen  mig  i  handen,  hvil- 
ken  han  då  och  då  hårdt  tryckte.  Några  gånger  förvreds  hans 
ansikte,  men  intet  skrik,  ingen  klagan  undslapp  honom.  Alla 
sakkunniga,  med  undantag  af  de  äldsta,  syntes  fulla  af  hopp; 
och  dä  man  gärna  tror  hvad  man  önskar,  så  smickrade  vi  oss 
med  tanken  att  allt  skulle  gå  bra,  oberäknadt  smärtan  och  de 
olägenheter,  som  kunde  blifva  följder  af  olyckan.» 

»Då  jag  lemnade  konungens  rum,  därföre  att  jag  kände 
mig  illamående  genom  det  våld,  jag  måst  göra  på  mig  själf  för 
att  vara  närvarande  vid  denna  långa  och  plågsamma  operation, 
kom  en  kammartjenare,  skickad  af  drottningen,  för  att  bedja 
mig  komma  till  henne.  Jag  begaf  mig  genast  dit,  och  jag  fann 
henne  i  sitt  toilettrum,  högst  orolig  och  bedröfvad.  Hon  frågade 
mig  med  mycken  ifver  allt  hvad  hon  kunde  önska  att  veta  rö- 
rande konungens  tillstånd,  och  sade,  att  hon  lifligt  önskade  att 
få  se  honom.  Jag  svarade,  att  jag  skulle  gå  och  underrätta 
honom  och  se  om  han,  efter  de  plågor  han  nyss  utstått,  vore  i 
stånd  att  taga  emot  någon.  —  Konungen  hade  efter  operatio- 
nens slut  verkligen  önskat  ett  ögonblicks  hvila,  och  alla,  som 
icke  voro  tjenstgörande,  hade  lemnat  honom.  Jag  gick  emel- 
lertid helt  tyst  in  i  hans  sängkammare,  i  afsigt  att  där  afvakta 
hans  befallningar;  men  sä  snart  han  märkte  mig  komma  in, 
kallade  han  mig  fram  till  sängen  och  gjorde  mig  några  frågor, 
om  hvad  attentatet  hade  gjort  för  intryck  på  folket.  Jag  sade 
honom  hvad  jag  hade  sett  och  erfarit:  att  folket  vore  mycket 
uppretadt  mot  hans  fiender,  och  att  vissa  personer,  då  de  sägo 
folkets  upphetsning,  fruktade  en  olycklig  utgång  lika  mycket 
som  de  konungen  tillgifna,  ehuru  af  en  helt  olika  anledning. 
Därefter   framförde  jag  drottningens   uppdrag.     Dä  befallde  mig 


—  596  - 

konungen  att  öppna  sidodörren  till  konseljrummet  och  att  genast 
släppa  in  Hennes  Maj:t  den  vägen.  Jag  gick  att  söka  drottning- 
en, följde  med  henne  och  stannade  jämte  henne  hos  konungen. 
Hennes  smärta  syntes  liflig;  hon  frågade  honom  tvä  eller  tre 
gånger  med  den  innerligaste  ömhet,  om  han  icke  led  mycket. 
Hennes  besök  räckte  en  qvart,  under  hvilken  tid  hon  oupphör- 
ligt höll  konungens  hand  tryckt  mellan  sina  och  flera  gånger 
utropade,  vändande  sig  till  mig:  »Huru  afskyvärdt!  hvilken  grym 
nedrighet!»  Konungen  lugnade  henne  och  sade :  »För  öfrigt  böra 
de  grundsatser,  som  äro  pä  modet,  göra  oss  förtrogna  med  till- 
dragelser af  samma  slag  som  den,  som  nu  träfifat  mig.»  Han 
tystnade  för  ett  ögonblick  och  sade  sedan  med  en  gladare  ton: 
»Har  ni  sett  vår  son?  Jag  skulle  vara  nyfiken  att  veta  hvad 
intryck  detta  har  gjort  på  honom;  men  kanske  är  det  bäst,  att 
han  icke  får  veta  något  därom.»  Jag  anmärkte  för  H.  Maj:t, 
att  detta  vore  omöjligt,  och  att  det  vore  bättre  att  underrätta 
honom  därom,  än  att  gifva  honom  anledning  att  fråga  personer, 
som  af  missförstådt  nit  eller  andra  anledningar  kanske  icke  iakt- 
toge  den  nödiga  grannlagenheten.  Drottningen  godkände  min 
tanke;  men  konungen  svarade  ingenting  och  lät  oss  därigenom 
förstå,  att  \'ärt  besök  varit  långt  nog.*  Drottningen  Icmnade 
honom  med  smärta  och  oro.  Hon  sade  mig,  då  jag  följde  henne 
till  hennes  våning:  »Jag  besvär  er,  baron  Armfelt,  att  sä  ofta 
som  möjligt  låta  "mig  veta,  huru  det  är  med  konungen,  och 
framför  allt  att  aldrig  för  mig  dölja  sanningen». 

»Då  jag  återkom  till  konungen,  träffade  jag  drotset  och 
Schröderheim.  Denne  sistnämnde  fick  de  nödiga  befallningarna 
för  att  sammankalla  den  t.  f.  regeringen,  och  kallelsen  med  åt- 
följande instruktion  expedierades  så  snabbt,  att  vi  redan  samma 
dag,  den  17  Mars,  pä  eftermiddagen  höllo  värt  första  samman- 
träde. —  Konungen  mottog  samma  dag  hertiginnan  af  Söder- 
manland, sin  syster  prinsessan,  hofvets  damer  o.  s.  v.  Under 
detta  besök  syntes  han  synnerligen  liflig  och  förbindlig,  så  att 
samtalet  blef  allmänt  och  räckte  en  god  halftimme;  men  dä  alla 
gått,  sade  han  till  oss:  »Det  blir  för  tröttsamt;  jag  vill  icke 
mera  taga  emot  sä  stort  sällskap,  så  länge  jag  är  sjuk.»  — 
Grefvinnan  Klinckowström ,  med  hvilken  han  icke  varit  pä 
bästa  fot,  kom  något  efter  de  andra.  Han  sade  till  henne:  »Lät 
oss  vara  vänner,  grefvinna,  och  glömma  det  förflutna!»  Hon 
lemnade  honom  med  mycken  rörelse;  men  bibehöll  dock,  sä 
länge  hon  lefde,  en  viss  ovilja  mot  konungen,  pä  grund  af  lien- 
nes  faders,  grefve  Axxl  PVrsens  arrestering  1789...  I  samma 
ögonblick,    som    hon    gick  ut,  frågade    konungen:   »Ar  det  ännu 


—  397  — 

näg^on  därute,  som  vill  se  mit^r»  —  Ja,  E.  Maj:t,  svarade  jag, 
flera  personer.  —  »Hvilka  där»  frågade  han.  —  Jag  nämnde 
flera,  bland  andra  Pontus  Liljehorn,  en  af  de  ännu  ej  upptäckta 
sammansvurna,  densamme  som  hade  skrifvit  den  ofvannämnda 
biljetten  med  blyerts.  Denne  man  hade  varit  pagc  och  var 
uppfostrad  under  konungens  ögon  samt  erfor  dessutom  dagligen 
konungens  välgärningar.  Konungen  hade  mycken  välvilja  för 
denne  usling;  han  befallde  mig  därföre  att  låta  honom  komma 
in.  Dä  han  säg  honom,  räckte  han  honom  handen:  »Är  det 
icke  förskräckligt,  Pontus,  att  sedan  jag  under  ett  Modigt  krig 
undgått  farorna,  en  lönnmördares  kula  skall  lägga  mig  till 
sängs?»  —  Pontus  tycktes  vara  rörd,  kysste  konungens  hand, 
började  utösa  förbannelser  öfver  den  skurk,  som  varit  nog  ne- 
drig att  föröfva  ett  dylikt  brott,  och  drog  sig  sedan  tillbaka 
med  den  säkraste  hållning  i  världen.» 

»Förmiddagen  tillbragtes  pä  detta  sätt  med  att  taga  emot 
olika  personer,  af  h vilka  några  drogos  dit  genom  nyfikenhet, 
andra  af  deltagande  för  konungen.  Samma  förmiddag  kom  po- 
lismästaren och  berättade  mig,  att  mördaren  var  upptäckt,  och 
att  det  var  Ankarström,  som  man  äfven  trodde  ega  trådarna 
till  denna  nedriga  sammansvärjning.  Jag  underrättade  H.  Maj:t 
därom.  Han  sade:  »Det  är  två  månader,  sedan  jag  räddade 
honom  från  en  rättegäng,  som  man  ärnade  anställa  mot  honom 
på  Gotland.  Känner  man  några  flerf»  —  Nej,  E.  Mai:t,  men 
många  misstänkas.  —  »Så  mycket  värre!»  svarade  han;  »jag  vill 
icke  känna  deras  namn,  och  ingen  får  hädanefter  tala  med  mig 
därom  eller  om  något,  som  därmed  står  i  sammanhang;  det  är 
endast  revolutionsplanen,  som  jag  en  dag  skulle  vilja  lära  känna, 
för  att  se,  om  den  innehåller  något  förnuftigt.»  —  Efter  detta 
tillfälle  aktade  sig  alla  att  vidröra  någonting,  som  samman- 
hängde med  mordgärningen;  och  två  eller  tre  dagar  efteråt  ville 
konungen  icke  höra  talas  om  något  slags  allmänna  angelägen- 
heter utom  Frankrikes,  hvilka  lifligt  lågo  honom  om  hjärtat. 
Baron  Taube  hade  emellertid  mycken  omtanke  att  dölja  allt, 
som  kunde  uppröra  honom,  så  att  han  t.  ex.  aldrig  fick  veta 
kejsar  Leopolds  död.» 

»Konungen  fortfor  ännu  fyra  eller  fem  dagar  att  mottaga 
personer,  som  icke  till  följd  af  sin  ställning  eller  personliga  till- 
gifvenhet  tillhörde  hans  dagliga  omgifning.  Så  mottogos  t.  ex. 
grefven  och  grefvinnan  Fersen,  grcfve  Brahe,  ryske' ambassa- 
dören, baron  d'Escars,  den  unge  "grefve  Bouillé,  o.  s.  v.  —  H. 
Maj:t  hade  varit  pä  spänd  fot  med  grefvinnan  P^ersen  för  hennes 
mans  skul.     Denna  dam,    lika    vördnadsvärd  genom  sin  karakter 


—  398  — 

som  genom  sin  börd,  hade  dragit  sig  ifrån  hofvet  och  träffade 
icke  längre  konungen,  som  likväl  alltjämt  värderade  och  högak- 
tade henne.  De  blefvo  vid  detta  tillfälle  försonade,  till  synnerlig 
tillfredsställelse  för  konungen.  —  Grefve  Brahe,  för  hvilken  ko- 
nungen hyste  välvilja  af  grundsats  och  af  böjelse,  hade,  oaktadt 
allt  hvad  H.  Maj:t  gjort  för  honom,  trott  sig  vara  förbunden 
att  kasta  sig  in  i  oppositionen  och  visa  missnöje  mot  hofvet  och 
regeringen.  Han  var  af  naturen  god  och  redbar,  och  den  sven- 
ska adelns  dårskap  att  strida  mot  konungamakten  var  en  sak, 
som  knappast  öfverensstämde  med  hans  hjärta.  Ingen  klok  män- 
niska kunde  utan  smärta  se  den  vidunderliga  föreningen  af  de 
gällande  filosofiska  lärorna  för  dagen  med  den  oligarkiska  smitta, 
som  fordom  beredt  Sverige  så  många  olyckor.  Grefve  Brahe 
begärde  att  fä  se  konungen;  och  H.  Maj:t  sade,  så  snart  han 
fick  se  honom,  under  det  han  utsträckte  armarna  för  att  om- 
famna honom:  »Kom,  min  kära  grefve,  jag  skall  icke  längre 
tänka  på  det  förflutna;  och  jag  är  bra  lycklig,  om  min  olycka 
återgifver  mig  mina  vänner».  De  hade  ett  samtal  på  en  half- 
timme,  hvarefter  grefven  gick  ut  med  ögonen  badande  i  tårar. 
Jag  var  i  kabinettet,  då  han  gick  därigenom;  han  tog  min  hand, 
tryckte  den,  och  utropade:  »Ett  sådant  hjärta,  sädana  känslor! 
Nej,  detta  glömmer  jag  aldrig!»  Jag  kände  mig  rörd,  dä  jag  af 
honom  själf  fick  höra  hvad  som  tilldragit  sig,  och  svarade:  »Det 
är  bra  sorgligt,  att  man  å  ömse  sidor  misskänt  hvarandra;  i  an- 
nat fall  hade  denna  olycka  icke  inträffat». 

»De  tretton  dagar,  som  konungen  ännu  lefde,  d.  v.  s.  ända 
till  den  29  Mars,  erbjödo  icke  någonting  vidare  anmärkningsvärd!, 
ty  jag  talar  icke  om  sjukdomens  symptomer,  hvilka  allt  jämnt 
höllo  oss  i  ängslig  uppmärksamhet.  Kronprinsen  samt  herti- 
garna af  Södermanland  och  Östergötland  kommo  regelbundet  alla 
morgnar  för  att  underrätta  sig  om  konungens  helsa.  Det  yttre 
rummet  var  beständigt  fullt  med  folk;  men  ganska  fä  personer 
gingo  in  till  konungen,  sedan  han  upphört  att  vilja  samtala.  Han 
tillbragte  hela  timmar  med  att  höra  lilla  Hjortsberg  läsa.  Jag 
försummade  icke  att  två  eller  tre  gånger  om  dagen  gifva  drott- 
ningen underrättelse  om  konungens  tillstånd.  H.  Maj:t  ville  icke 
längre  mottaga  besök  af  damer,  därföre  att  suppurationcn  af 
hans  sär,  oaktadt  alla  möjliga  försigtighetsmätt,  spred  ett  slags 
obehaglig  lukt  i  rummet;  och  fastän  hans  hjärta  alltid  var  fritt 
från  alla  slags  kärleksintriger,  t.  o.  m.  från  alla  lätt  öfvergåcnde 
tycken,  kan  man  väl  säga,  att  ingen  var  mera  uppmärksam  och 
artig  mot  det  täcka  könet  än  lian.  Utom  de  som  tillhörde  upp- 
vaktningen,   såsom    öfverstekammarjunkarna    och    hofvets  ka  val- 


—  399  — 

jerer,  voro  följande  personer  nästan  oupphörlisjt  hos  konunc^en: 
baron  Taube,  grefve  Gyldenstolpc,  grefvc  Oxenstjerna,  Schröder- 
heim  och  jag.  Mellan  de  stunder,  dä  det  lästes  högt,  pratade 
vi  vid  hans  säng  om  gamla  historier  frän  flydda  tider,  men  al- 
drig om  livad  som  händt  sedan  tio  är  tillbaka.  Han  sade  dä 
och  dä  ett  ord;  någon  gång  af  bröt  han  oss,  sägande:  Tyst,  tyst! 
—  därföre  att  bullret  af  värt  samtal  plägade  honom». 

»Den  18  Mars  hade  konungen  velat  taga  kommendants- 
käppen frän  Klingspor  för  att  gifva  den  åt  mig;  men  denne  syn- 
tes sä  bedröfvad  däröfver  och  bad  mig  sä  ifrigt  att  icke  mot- 
taga den,  att  jag  öfvertalade  H.  Maj:t  att  låta  honom  fä  hafva 
den  i  behåll,  och  lofvade  att,  om  det  blefve  nödigt,  hjälpa  ho- 
nom, dä  konungen  tycktes  tro,  att  Stockholms  befolkning  hade 
större  förtroende  för  mig  än  för  Klingspor.  Fä  dagar  därefter 
visade  sig  detta  verkligen.  Man  upptäckte  dag  för  dag  nya 
sammansvurna.  Dä  den  unge  grefve  Claes  Fredriksson  Horn 
blifvit  arresterad  såsom  en  bland  dem,  trodde  folket,  att  hans 
far,  som  drifvit  oppositionsandan  ända  till  ett  slags  fanatisk  ga- 
lenskap, icke  vore  utan  andel  i  det  attentat,  som  blifvit  begånget 
mot  konungens  person.  Folket  var  således  uppretadt  mot  den 
gamle  Horn,  som  hade  blifvit  öfverhopad  med  hedersbevisningar 
och  välgärningar  af  konungen;  och  begaf  sig  i  sitt  raseri  till 
hans  hus  och  ville  rifva  ner  det.  Man  skickade  dit  gardet  och 
lätta  dragonerna;  polismästaren  var  där  personligen,  baron  Kling- 
spor med  sin  kommendantskäpp  begaf  sig  också  dit,  men  allt 
var  fruktlöst;  i  stället  för  att  upploppet  lugnades,  syntes  det  i 
stället  sä  mycket  mera  hotande.  Slutligen  måste  jag  begifva 
mig  dit.  Då  jag  kom  fram,  lyckades  jag  med  tillhjälp  af  Abra- 
ham Westman  att  lugna  den  uppretade  folkmassan  och  att  föra 
grefve  Horn  väl  behållen  till  slottet,  hvarest  han  qvarstannade 
ända  till  konungens  död,  och  t.  o.  m.,  efter  hvad  jag  tror,  några 
dagar  efteråt.  *)  Hans  sak  ansågs  sedermera  icke  vara  nog  all- 
varsam för  att  behöfva  dömas  af  hofrätten,  ty  hertigen-regenten 
påstod,  att  han  endast  haft  sin  sons  förtroende,  och  att  man  icke 
kunde  begära  att  han  skulle  förråda  honom».  —  — 

5>Dä  jag  återkom  frän  denna  expedition,  inträdde  jag  klädd 
i    stöflar  i  konungens  rum.     H.  Maj:t  var   icke  van  att  se  mig  i 

*j  Man  jämföre  härmed  Adlerbelhs  uppgift  (I:  270),  alt  »trovärdiga 
personer  sett  huru  general  Armfelt,  som  beledsagade  grefve  Horn  upp  på 
slottet,  vinkade  åt  den  stojande  pöbelskaran  att  följa  tätt  efter  vagnen»  (?) 
Uppgiften  behöfver  ingen  vederläggning.  —  Adlerbeth  uppgifver  därjämte, 
att  det  var  bryggaren  Westman  jämte  skådespelaren  de  Broen,  som  tillställt 
upploppet. 


—  400  — 

uniform  och  med  stöflar  och  trodde  att  något  ovanligt  inträffat, 
samt  frågade  mig  två  gånger:  »Hvad  står  på?  Hvarföre  har  ni 
varit  ute  till  häst?»  —  Jag  svarade,  att  behofvet  af  frisk  luft  och 
min  lust  att  se,  huru  ordningen  uppehölles  i  staden,  hade  för- 
anledt  mig  att  tidigt  rida  ut,  och  att  jag  sedan  haft  så  mycket 
att  göra,  att  jag  ej  haft  tid  att  kläda  om  mig.  Han  fixerade 
mig  ett  ögonblick,  som  om  han  velat  läsa  sanningen  i  mina  ögon, 
och  sade:  »Jag  vill  ingenting  veta;  likväl  är  det  icke  lång  stund, 
sedan  jag  hörde  bullret  af  en  kavalleritrupp».  I  själfva  verket 
hade  också  en  afdelning  dragoner  af  misstag  passerat  under  ko- 
nungens fönster».  —  — 

»Sedan  den  dagen  erinrar  jag  mig  icke,  att  H.  Maj:t  ett 
enda  ögonblick  syntes  sysselsätta  sig  med  hvad  som  tilldrog  sig 
omkring  honom,  utom  att  han  5  eller  6  dagar  före  sin  död  frå- 
gade mig,  hvad  hans  son  sade.  Jag  svarade,  att  jag  vore  öfver- 
tygad,  att  han  vore  djupare  upprörd  än  man  trodde;  och  detta 
var  äfven  fallet.  Den  unge  fursten  talte  nästan  icke  och  gick 
oupphörligt  fram  och  tillbaka  med  en  dyster  och  bedröfvad  upp- 
syn. Jag  tror  nog,  som  alla  människor  sade,  att  han  var  miss- 
nöjd med  att  han  icke  var  ordförande  i  regeringen,  liksom  under 
konungens  resa  till  Aachen,  helst  som  han  äfven  eljest  visat  sig 
i  alla  afseenden  vida  framför  sin  ålder.  Men  det  som  vida  mera 
upprörde  hans  känslor,  var  det  trolösa  och  grymma  sätt,  hvarpä 
man  behandlat  hans  fader.  Detta  väckte  hans  ovilja  till  den 
grad,  att  han  öfverlade  med  sig  själf,  om  han  borde  besluta  sig 
för  att  regera  öfver  ett  folk,  som  sudlat  sig  med  ett  dylikt  brott. 
Detta  uttryck  är  af  honom  själf:  en  dag,  då  han  utgöt  sitt  hjärta 
öfver  denna  sorgliga  tilldragelse,  undföllo  honom  dessa  ord,  oak- 
tadt  hans  vanliga  försigtighet  och  grannlagenhet». 

»Regeringen  sysselsatte  sig  ända  till  den  29  Mars  endast 
med  löpande  ärenden.  Man  lät  hälla  offentliga  förböner  för  ko- 
nungens återställande,  kyrkorna  voro  fulla  af  folk,  och  man  säg 
tårar  rinna,  som  icke  kommo  af  lågt  smicker  eller  af  egennyt- 
tiga  beräkningar.  Polismästaren  afgaf  två  gånger  om  dagen  sin 
rapport  och  fick  allt  bemyndigande  och  all  hjälp,  som  voro  nöd- 
vändiga för  att  handla  med  kraft;  —  ty  man  hade  då  icke  ännu 
tagit  sitt  parti  att  beskydda  konungamördarna.  Oaktadt  min 
helsas  dåliga  skick,  vakade  jag  ofta  och  ansträngde  mig  mycket. 
Vid  händelser  af  detta  slag  uppträda  alltid  beskäftiga  personer, 
som,  för  att  göra  sig  oimibärliga,  sätta  ihop  tusentals  dikter. 
Sä  öfvcrtygad  jag  än  var,  att  Ijcfolkningen  var  välsinnad  och 
att  de,  som  önskade  en  allmän  omstörtning,  vore  ängsligare  än 
vi,    så    trodde   jag    mig  likväl,  för  att  utsträcka  vaksamheten  så 


—  40I   — 

långt  som  möjligt,  böra  göra  nägra  ströftäg  om  nätterna;  men 
jag  säg  aldrig  något  spär  af  rörelse.  Allt  inskränkte  sig  till 
ofta  förekommande  arresteringar  af  personer,  som  misstänktes 
såsom  delaktiga  i  brottet,  med  anledning  af  den  tanke,  som  man 
någon  tid  hyste,  att  mordförsöket  sammanhängde  med  en  vid- 
sträckt plan»  *).  —  — 

»Den  28  på  aftonen  föreföll  konungen  mig  något  bättre, 
ty  en  slags  hosta,  som  ansågs  såsom  ett  dåligt  tecken,  hade  upp- 
hört. Dä  jag  själf  kände  mig  illamående  och  uttröttad,  gick  jag 
tidigare  än  vanligt  till  hvila,  och  skref  till  drottningen,  att  jag 
funnit  II.  Maj:t  litet  bättre;  nästan  alla  läkarna  begäfvo  sig  lugnt 
hem.  Jag  lade  mig,  öfvertygad  om  att  vär  olycka  icke  vore  sä 
öfverhängande;  men  min  sömn  blef  afbruten  kl.  ','34  genom  en 
biljett  frän  tjenstgörande  öfverstekammarjunkaren  grefve  Wacht- 
meister,  som  underrättade  mig,  att  konungen  endast  hade  nägra 
timmar  qvar  att  lefva.  Jag  störtade  ur  sängen  med  en  känsla 
af  oro  och  fasa,  som  jag  dittills  aldrig  känt,  och  skyndade  sä 
hastigt  som  möjligt  i  audiensrummet,  hvarest  jag  säg  läkarnas 
bestörtning  och  fann,  huru  litet  n)an  kan  räkna  pä  deras  korist, 
när  fara  verkligen  är  på  färdc.  Jag  träffade  där  endast  baron 
Taube,  som  kommit  dit  något  före  mig;  men  inom  en  qvart 
voro  alla  människor  samlade.  Dä  det  var  fråga  om  att  genast 
undersöka  och  anlägga  förband  pä  såret,  ville  man,  att  jag  skulle 
gä  in;  men  dä  jag  icke  .sedan  första  dagen  varit  närvarande  vid 
denna  operation,  ville  jag  icke  göra  det  nu,  för  att  icke  själf 
hafva  den  sorgen  att  vara  den  förste,  som  värxle  konungens 
tanke  på  den  öfverhängande  faran,  för  den  händelse  att  han  icke 
visste  därom.  Baron  Taube  gick  in.  Jag  gick  och  klädde  mig, 
för  att  genast  underrätta  drottningen;  sedan,  mot  kl.  7,  gick  jag 
in  till  konungen,  som  jag  fann  sittande  i  en  länstol,  med  hufvudct 


*)  Armfelts  vaksamhet  och  de  talrika  arresteringar,  for  hvilka  man 
gjorde  honom,  Ahlman  och  Låstbom  ansvariga,  gåfvo  anledning  till  illvilliga 
rykten.  Det  sades,  att  dessa  personer  uppgjort  listor  på  hundratals  pers.nier 
såsom  misstänkta,  och  det  uppgafs,  att  Armfelt  yrkat,  att  kronprinsens  all- 
mänt aktade  lärare  Rosenstein  skulle  arresteras  (Adlerbeth  I:  270^  Armfelt 
skulle  hafva  velat  begagna  den  nyss  timade  olyckan,  för  att  genom  sitt  nit 
och  förföljelser  återvinna  sitt  inflytande;  han  skulle  hafva  utspridt  rykten,  att 
de  sammansvuriias  plan  vore  att  sätta  eld  på  hufvudstaden,  tillsätta  en  pro- 
visorisk styrelse,  hänga  konungens  anhängare  vid  lyktpälarna  o.  s.  v.  Därjämte 
skulle  han  hafva  underhållit  konungens  misstankar  mot  hertig  Karl  (Schinkel, 
II:  237,  3401.  Armfelts  egen  framställning,  som  i  allt  bär  prägeln  af  trovärdig- 
het, vederlägger  dessa  ujipgifter,  hvilka  i  sig  själfva  voro  lika  orimliga  som 
smädliga  och  på  sin  höjd  kunna  antagas  liafva  haft  någon  grund  i  ett  eller 
annat  nöfverlnj^df  yttrande  under  Armfelts  upprörda  sinnestillstånd. 

Tegnér,   ii.   il.   Arm/tit.  aU 


I 


—    402    — 

lutadt  mot  en  kammartjenares  hand,  som  understödde  det.  Hans 
ansigte  var  mycket  förvandladt  till  följd  af  de  ansträngningar^ 
han  gjort  för  att  blifva  af  med  det  slem,  som  höll  pa  att  qväfva 
honom.  Man  hade  sagt  mig,  att  såret  var  torrt  och  att  kall- 
brand kommit  däri;  och  min  uppsyn,  dä  jag  trädde  in  till  ko- 
nungen, var  sådan,  som  kunde  väntas  af  en  person  i  det  ögon- 
blick, då  han  känner,  att  det  är  slut  med  hans  lycka  och  hans 
lif.  Han  tog  emot  mig  med  en  glad  min  och  räckte  mig  handen, 
sägande:  »Det  är  snart  slut  med  mig;  kom  ihåg  er  gode  vän, 
när  han  icke  längre  är  till!» 

»En  dyster  tystnad  herskade  i  hela  rummet.  Jag  säg  för 
första  gängen  under  konungens  sjukdom  bergsrådet  Dalberg, 
konungens  f  d.  lifmedikus,  en  man  af  stora  teoretiska  kunskaper. 
H.  ivlaj.-t  tyckte  icke  om  honom,  på  grund  af  en  viss  anspråksfullhet 
i  hans  väsen,  som  kunskaper  och  skicklighet  stundom  ofrivilligt 
gifva  ät  de  redbaraste  män  med  de  bästa  afsigter.  Men  dä 
smärtorna  under  natten  till  ytterlighet  ökats,  hade  han  skickat 
efter  honom.  Dalberg  kom  klockan  fyra  pTi  morgonen,  och  se- 
daif  han  gjort  hvad  han  kunnat  för  att  linJ.ra  plågorna,  sade 
han:  »E.  Maj:ts  tillstånd  är  alldeles  icke  tillfredsställande».  — 
»Är  det  farligt?»  frågade  konungen.  —  >Ja,  E.  Maj:t»,  svarade 
Dalberg,  »mitt  samvete  och  min  heder  tillåta  mig  icke  att  dölja 
det».  —  »Huru  många  timmar  kunna  återstå  mig.?»  frågade  ko- 
nungen. —  »Fem  eller  sex  timmar»,  sade  Dalberg;  »och  jag  be- 
svär E.  Majrt  att  använda  dem  för  att  tänka  på  sin  själs  välfärd 
och  sitt  rikes  lugn,  om  ännu  några  befallningar  återstå  att  gifva». 
—  Genast  vände  sig  konungen  till  dem,  som  voro  närvarande, 
och  sade:  »det  skulle  således  vara  slut  kl.  \,j  ii>;  samt  skickade 
genast  efter  statssekreteraren  Schröderheim.  Denne  höll  redan 
pä  att  skrifva,  dä  jag  inträdde,  ty  allt  detta  hade  tilldragit  sig, 
innan  man  undersökt  och  förbundit  såret.  Konungens  befall- 
ningar till  Schröderheim  hade  blifvit  gifna,  utan  att  någon  kunde 
höra  dem.  Han  satt  och  skref  vid  ett  spelbord  i  ett  hörn  af 
rummet,  ställdt  så,  att  H.  Maj:t  hade  honom  under  ögonen.  Ba- 
ron Taube,  grefvarna  Gyldcnstolpe,  Oxcnstjerna  och  jag,  i  hvil- 
kas  närvaro  detta  tilldrog  sig  och  som  stannade  qvar  ända  till 
slutet,  voro  alla  i  en  obeskriflig  bedröfvelse.  Dä  statssekretera- 
ren slutat  att  skrifva,  gaf  H.  Maj:t  oss  tecken  att  komma  när- 
mare och  sade:  »Jag  ber  er,  laga  att  jag  får  dö  i  lugn,  och  att 
ingen  får  komma  in,  utan  att  jag  begärt  det,  utom  ni  och  min 
bctjoning.  Jag  kan  icke  glömma  huru  konung  Fredrik  dog: 
hans    sängkammare    var    som    en  oflfentlig  plats».     ]-?aron  Taube 


—  403  — 

meddelade    denna   befallning'  ät  dem  som  voro  i  audiensrummet, 
och  ingen  försökte  att  bryta  mot  konungens  vilja». 

»Innan  konungen  underskref  de  aktstycken,  som  statssekre- 
teraren Schröderheim  uppsatt  efter  hans  befallning,  läste  och 
granskade  han  dem  uppmärksamt.  Det  första  angick  hans 
sons  uppfostran  och  den  uppvaktning,  som  skulle  omgifva  ho- 
nom. Det  föreskrefs  där  bland  annat,  att  hans  guvernör  och 
lärare  icke  finge  ombytas,  och  att  uppvaktningen  pä  särskildt 
föreskrifvet  sätt  skulle  delas  mellan  dem,  tjcnstgörande  öfverste- 
kammarjunkaren  och  de  öfriga  hofherrarna  o.  s.  v.  Detta  blef 
sedermera  Hka  litet  iakttaget  som  allt  det  öfriga.  —  Den  andra 
handlingen  lemnade  ät  baron  Taube  ledningen  af  de  utländska  an- 
gelägenheterna; denne  ville  nämligen  icke  hvarken  antaga  den 
rang  eller  lön,  som  tillhörde  denna  befattning.  Utgången  visade 
kort  efteråt,  att  han  handlat  ganska  klokt  däri,  och  att  han  var 
mera  försigtig  än  ärelysten.  —  Den  tredje  var  en  fullmakt  för 
mig  att  vara  öfverståthållare  i  Stockholm,  med  alla  förmåner, 
som  tillhörde  denna  plats,  sedan  man  därifrån  skilt  befattningen 
med  polisen  och  kongl.  slottet,  med  det  tillägg,  att  jag  därjämte 
skulle  behålla  alla  de  ämbeten,  jag  innehade». 

»Sedan  H.  Maj:t  slutat  genomläsningen,  tillkallade  han  grefve 
Gyldenstolpe  och  lät  honom  läsa  hvad  som  rörde  honom,  äfvensä 
baron  Taube;  sedan  kallade  han  mig  och  sade:  »Se  där  är  er 
fullmakt  att  vara  öfverståthållare  i  Stockholm;  är  ni  nöjd?  Jag 
har  för  alltid  velat  fästa  er  i  tronens  grannskap  och  stadga  ert 
inflytande».  Jag  svarade  nästan  intet;  jag  kan  icke  erinra  mig, 
att  jag  i  detta  ögonblick  erfor  någon  annan  känsla  än  den  lifli- 
gaste  smärta.  Jag  kysste  konungens  hand,  som  jag  fuktade  med 
mina  tårar,  och  utropade:  »Hvarför  kan  jag  icke  med  uppoffring 
af  mina  dagar  förlänga  E.  Maj:ts»!  —  Konungen  tryckte  min 
hand  och  fick  just  i  samma  ögonblick  ett  qväfningsanfall,  som 
kom  oss  alla  att  tro,  att  han  skulle  uppgifva  andan». 

»I  det  ögonblick,  dä  den  Ijerde  handlingen,  hvarom  jag 
ännu  icke  talat,  skulle  undertecknas,  stjälpte  Schröderheim  bläck- 
hornet öfver  den  —  af  misstag,  såsom  jag  vill  tro,  sä  att  den 
fick  skrifvas  om  helt  och  hållet.  Personer,  som  äro  benägna  att 
spåra  listig  beräkning  eller  elakt  uppsåt  i  vissa  handlingar,  i 
synnerhet  dä  den  handlande  personen  är  något  klenmodig  och 
därjämte  slug,  skola  kanhända  säga,  att  detta  skedde  med  afsigt 
och  för  att  vinna  tid.  Jag  lemnar  åt  andra  att  döma  därom  och 
inskränker  mig  att  omnämna  faktum.  Denna  handling,  som  öf- 
versköljdes  af  bläck,  var  kodicillen  till  konungens  testamente. 
H.    ]\Iaj:t    hade    ämnat    låta  uppsätta  (.len  ända  sedan  första  da- 


—  404  — 

garna  af  sin  sjukdom;  men  då  vi  voro  benägna  att  göra  oss 
blinda  för  faran,  sä  hade  han  icke  förr  än  samma  morgon  dik- 
terat den  för  statssekreteraren.  Efter  allt  detta  kan  man  väl 
antaga,  att  konungens  svaghetstillstånd,  otydligheten  i  hans  röst, 
ökad  genom  de  qväfningsanfall,  som  förebådade  dödens  ankomst, 
hade  hindrat  Schröderheim  att  rätt  uppfatta  hans  sista  vilja  och 
verkliga  mening;  och  att  H,  Maj:t  själf,  fastän  han  ögnade  igenom 
hela  akten,  innan  han  underskref  den,  och  oaktadt  det  såg  ut, 
som  om  han  därvid  fäste  hela  sin  uppmärksamhet,  icke  längre 
var  i  stånd  att  riktigt  reda  och  samla  sina  tankar.  Huru  här- 
med nu  förhåller  sig,  så  är  det  ganska  säkert,  att  kodicillen  var 
illa  uppsatt  och  kunde  tydas  på  flera  sätt.  Styrelsen  var  näm- 
ligen därigenom  under  konungens  minderårighet  uppdragen  ät 
den  för  tillfället  tillförordnade  regeringen  på  samma  fot  som  den 
nu  egde  bestånd,  utan  att  likväl  det  första  testamentets  föreskrift 
i  denna  punkt  var  upphäfd»  *).  —  — 

^Då  denna  kodicill  ändtligen  var  underskrifven.  äfvensom 
den  handling,  som  innehöll  föreskriften  om  tronföljarens  upp- 
fostran och  uppvaktning,  förseglades  båda  och  skickades  till  Svea 
hofrätt.  Baron  Taube  och  jag  mottogo  de  papper,  som  angingo 
oss  personligen.  Konungen  förstod  ännu  i  dödsstunden  att  gifva 
ökadt  värde  ät  dessa  bevis  pä  sin  ynnest  och  sitt  förtroende  ge- 
nom den  nåd  och  den  förbindlighet,  som  han  under  alla  om- 
ständigheter så  väl  förstod  att  använda.  Konungen  sade  oss 
också  några  ord  om  kodicillen,  vid  hvilka  vi  i  detta  ögonblick 
icke  fäste  uppmärksamhet,  och  sedan  tillade  han:  »Utan  att  min- 
ska min  brors  makt  under  hans  förmynderskap,  har  jag  funnit 
en  utväg  att  antyda  utsigten  till  en  framtida  ansvarighet,  med 
hvilken  hedern  lika  mycket  som  hans  egen  fördel  är  förbunden». 
Jag    trodde    i  början,  att  det  vore  något  bref  eller  någon  annan 


*)  Anmärkningsvärdt  är,  att  Schröderheim,  som  efterlämnat  en  utförlig 
berättelse  om  konungens  sista  sjukdom  och  död,  hvari  han  äfven  redogjort 
för  förloppet  af  de  här  skildrade  händelserna  vid  hans  dödsbädd,  alldeles 
förtiger  det  uppdrag,  han  erhöll  att  uppsätta  dessa  vigtiga  statshandlingar. 
lians  göromäl  skulle,  enligt  hans  framställning,  hafva  inskränkt  sig  till  att 
uppsätta  »den  bekanta  öfverståthållare-fullmakten»  för  Armfelt.  Schröderhcims 
berättelse  har  tydligen  varit  afsedd  att  läggas  under  hertig  Karls  ögon  och 
röjer  mycken  underdånighet  mot  honom.  Att  de  delar  af  konungens  yttersta 
vilja,  som  icke  voro  hertigen  beliagliga,  här  förtegats,  kan  icke  vara  en  blott 
tillfällighet  och  bidrager  icke  att  öka  framställningens  trovärdighet.  (Se 
Schröderheims  Anteckn.  s.  175  o.  f.).  —  Äfven  Ehrenström  har  efterlcmnat 
en  berättelse  om  konungens  död  (Anteckn.  s.  396),  hvilken,  såsom  en  jäm- 
förelse lätt  utvisar,  är  delvis  ordagrannt  hemtad  ur  Armfelts  här  anförda  skil- 
dring,   hvilken  s.åhmda   varit    hononi   tillgänglig. 


—  405  — 

skrift,  som  konungen  tillställt  hertigen  och  som,  i  betraktundc 
af  den  vördnad,  som  man  vanligen  visar  en  döendes  sista  önsk- 
ningar, borde  medföra  den  verkan,  pä  hvilken  konungen  syntes 
räkna.  Men  sedan  jag  efteråt  sett  kodicillen  och  efter  ett  samtal 
med  en  fullt  ärlig  person,  som  härom  erhållit  konungens  förtro- 
ende, blef  det  n)ig  lätt  att  förklara  afsigten  därmed  hos  en  ko- 
nung, som  hade  ett  sä  ljust  förstånd  och  sä  väl  förstod  att  be- 
döma människor,  dä  han  gjorde  det  med  lugn».  —  — 

»Under  dessa  sista  omsorger,  som  vår  konung  egnade  ät 
fäderneslandet,  erinrade  Dalberg  honom,  att  han  äfven  borde 
tänka  pä  sin  själs  välfärd  och  skicka  efter  en  prest  med  natt- 
varden. Genast  frågade  konungen,  om  någon  fanns  i  rummet 
utanför.  Någon  nämnde  ärkebiskopen.  »Nej»,  sade  konungen, 
»jag  behöfver  icke  hans  hjälp,  han  har  aldrig  tjenat  mig  med 
glädje :  kalla  hit  biskopen  i  Vexiö».  Jag  hade  redan  dragit  för- 
sorg om  att  underrätta  denne  biskop,  så  att  allt  var  i  ordning,  dä 
han  fick  tillsägelse  att  komma  in  i  konungens  rum.  Under  tiden 
tog  H.  Maj:t  afsked  af  alla  dem  som  omgäfvo  honom,  tackade 
dem  för  deras  tjenster  och  sade  några  vänliga  ord  till  enhvar. 
Under  detta  smärtsamma  och  rörande  uppträde  glömde  han 
icke  den  ringaste  af  sin  betjening.  Då  jag  närmade  mig,  kände 
jag  mig  nästan  tillintetgjord,  och  mina  krafter  syntes  alldeles 
öfvergifva  mig:  utom  min  långvariga  sjukdom  hade  jag  ända 
sedan  katastrofen  den  i6  Mars  haft  ständiga  blodförluster,  så  att 
jag  kunde  hoppas  att  snart  få  följa  min  vän  och  välgörare  i 
grafven.  Alla  dessa  rörelser  i  mitt  inre  undföllo  honom  icke; 
och  sedan  han  ömt  omfamnat  mig  och  med  värme  tackat  mig 
för  min  tillgifvenhet  och  mina  tjenster,  hvilkas  betydelse  han  i 
detta  ögonblick  öfverskattade,  sade  han  mig  med  hög  röst  och 
med  stor  lifhghet:  »Lofva  mig,  att  aldrig  lemna  min  son,  att 
aldrig  öfvergifva  honom,  att  tjtna  honom  med  samma  trohet, 
samma  nit  och  samma  tillgifvenhet,  som  ni  alltid  haft  för  mig!» 
—  »E.  Maj:t,  svarade  jag,  det  hehöfs  icke  att  jag  ger  ett  sådant 
löfte,  ty  skulle  jag  någonsin  glömma  Eder  vilja,  utan  att  vara 
ett  vidunder  af  otacksamhet  och  nedrighet!  Men  att  aldrig  lemna 
Eder  son  —  skall  detta  alltid  bero  af  mig?  Omständigheter,  som 
man  icke  kan  förutse,  skola  kanske  aflägsna  mig  från  honom 
mot  min  vilja». 

»Det  var  en  besynnerlig  aning,  som  lade  mig  dessa  ord  i 
munnen;  ly  dä  syntes  det  visserligen  icke  vara  någon  utsigt,  att 
man  skulle  behandla  mig  så  som  man  gjorde,  och  att  jag  en 
dag  skulle  falla  offer  för  de  känslor,  hvilka  Gustaf  III  gjort  till 
min  helifjaste  lae». 


—  4o6  — 

s>Mitt  svar  syntes  nedslå  konungen,  som  sade  mi^^:  ^Det 
skall  icke  hända;  jag  har  förebyggt  det.  Man  skall  aldrig  kunna 
skilja  er  ifrån  min  son.  Lofva  mig  endast,  att  stanna  q  var  i 
tjenst,  till  dess  han  sitter  tryggad  pa  sin  tron!»  —  Jag  kunde 
dä  icke  längre  tillbakahälla  mina  snyftningar;  och  det  var  mig 
icke  möjligt  att  få  fram  ett  enda  ord.  Han  sade  mig  ännu  några 
ord,  som  jag  ej  förstod,  fastän  hans  kammartjenare  Robert,  som 
stödde  hans  hufvud,  trodde  sig  kunna  förklara  dem;  och  där- 
med slutade  detta  rörande  uppträde,  som  för  evigt  står  ristadt 
i  min  sjäb. 

»Konungens  krafter  mcdtogos  af  alla  dessa  sorgliga  afsked, 
och  han  kände  sitt  slut  allt  mer  nalkas.  »Jag  känner  ett  stort 
behof  af  att  sofva;  ett  ögonblicks  lugn  skulle  göra  mig  godt; 
jag  vill  lägga  mig».  Man  lade  honom  i  sängen,  och  han  tyck- 
tes där  finna  sig  vida  beqvämligare.  Kort  efter  bad  han, 
att  biskopen  i  Vexiö  skulle  inkallas,  och  han  kom  genast  med 
sakramentet.  H.  Maj:t  gjorde  sin  syndabekännelse  och  därefter 
sin  trosbekännelse  med  hög  röst  och  anammade  nattvarden. 
Denna  ceremoni  var  synnerligen  uppbygglig,  efter  hvad  bisko- 
pens tryckta  berättelse  utvisar.  Dä  ingen  tid  var  att  förlora, 
sysselsatte  jag  mig  under  denna  stund  jämte  baron  Taube  med 
att  försegla  konungens  nycklar  och  åtskilliga  papper,  hvilka  hans 
gamle  och  hederlige  kammartjenare  Griberg  lemnade  oss,  för  att 
undvika  att  oordning  uppstodc  genom  tillströmningen  af  männi- 
skor och  oredan  strax  efter  dödsfallet»-'. 

»Jag  anser  lämpligt  att  här  omnämna  ett  enskildt  samtal, 
som  jag  en  gäng  hade  med  konungen  om  religionen  i  allmänhet, 
vid  en  tid,  dä  ingen  af  oss  gick  i  dödstankar,  och  dä  det  endast 
var  nyfikenhet,  som  föranledde  att  jag  tog  mig  friheten  fråga 
honom  om  hans  åsigter  i  denna  fråga,  »Jag  svarar»,  sade  han, 
»liksom  Simonides  svarade  Hicro:  ju  mer  jag  forskar  i  dessa 
hemligheter,  desto  mera  finner  jag  dem  öfver  mitt  förstånd.  Men 
religionen,  eller  åtminstone  vördnaden  för  något  slags  gudsdyrkan 
är  oundgängligen  nödvändig  för  samhällets  och  den  allmänna 
ordningens  upprätthållande.  Vidare,  om  det  finnes  en  Gud,  så- 
dan som  han  blifvit  för  oss  framställd  och  som  jag  tror,  så  kan 
en  god  och  rättskaffens  människa  icke  underlåta  att  vara  honom 
behaglig;  i  annat  fall,  om  en  sådan  icke  finnes,  så  skola  en 
människas  goda  handlingar  icke  kunna  lända  henne  till  skaria. 
Alltså,  om  vi  endast  hålla  oss  vid  denna  sida  af  saken,  min  vän. 
sä  lät  O.SS  icke  öfva  värt  skämt  pä  religionens  bekostnad,  och 
lät  oss  icke  med  for  stor  nyfikenhet  söka  intränga  i  saker,  som 
vi  böra  betrakta  med  vördnad». 


i 


—  407^— 

»Jag  har  trott  mig  böra  anteckna  detta  för  eftervärlden, 
för  att  visa  de  äsigter,  som  hystes  af  denne  snillrike  furste  i  ett 
ämne,  pä  hvars  bekostnad  några  stora  män  pä  ett  allt  för  öfver- 
modigt  sätt  velat  lysa  med  sitt  snille». 

»Sedan  nattvarden  blifvit  utdelad  och  biskopen  gifvit  ko- 
nungen den  sista  välsignelsen,  aflägsnade  han  sig,  och  vi  närmade 
oss  konungens  säng.  Han  betraktade  oss  med  en  min  af  godhet 
och  ömhet,  men  utan  att  säga  någonting.  Jag  tog  en  af  hans 
händer  och  kysste  den  flera  gånger;  konungen  tryckte  svagt 
min  hand  och  frågade  Dalberg,  som  då  och  då  kom  och  kände 
på  pulsen:  »Huru  tycker  ni  att  det  är»?  —  Jag  mins  icke  hvad 
han  svarade,  men  jag  frågade  just  då,  om  H.  Maj:t  icke  tillät 
mig  att  gå  och  hemta  drottningen,  hans  son  och  hans  anhöriga. 
Han  sade  strax  ja,  men  ändrade  sig  genast  och  återtog:  »Det 
är  i  alla  fall  bäst  att  vänta;  jag  är  sömnig,  och  ett  ögonblicks 
hvila  skulle  göra  mig  godt». 

»Jag  drog  mig  tillbaka,  för  att  kasta  mig  i  en  länstol  vid 
brasan.  Knappt  hade  jag  hunnit  dit,  förr  än  Dalberg  kallade 
pä  mig  och  sade:  »Det  är  skit».  Alla  störtade  fram,  och  vi  sägo 
ingen  förändring  i  konungens  ansigte,  utom  att  hans  ögon  voro 
slutna.  Då  sade  jag  till  Dalberg;  »Han  sofver».  —  »Ja»,  svarade 
denne,  »den  eviga  sömnen».  —  Jag  stack  min  hand  under  täcket 
för  att  känna,  om  hans  fötter  voro  varma.  De  voro  alldeles 
icke  kalla,  och  jag  yttrade  då:  »Det  är  blott  en  svimning».  Dal- 
berg lyfte  pä  ett  af  ögonlocken,  utan  att  svara,  och  visade  oss 
ögat,  hvars  glans  redan  var  fullkomligt  slocknad».  —  —  — 


sDär  läg  ett  skimmer  öfver  Gustafs  dagar^, 
fantastiskt,  utländskt,  flärdfullt,  om  du  vill; 
men  det  var  sol  däri»  —  — 

Sol^  men  äfven  skugga;  och  skuggorna  hade  fallit  allt  tyngre 
mot  slutet  af  konung  Gustafs  dagar.  Äfven  den  man,  hvars 
öden  vi  följt  under  en  tid,  dä  de  voro  sä  nära  sammanlänkade 
med  hans  konungs,  fick  sin  dryga  del  af  skuggan,  liksom  han 
äfven  hört  till  dem,  som  framför  andra  solat  sig  i  ljuset. 

Gustaf  Mauritz  Armfelt  var  mer  än  nägon  annan  en  känne- 
tecknande typ  för  Gustaf  lll:s  tidehvarf;  han  var  i  själfva  verket 
den  egentlige  gustavianen.  Ty  ingen  af  dem,  som  längre  fram 
älskade  att  mottaga  denna  hederstitel  af  senare  slägten,  hade 
stått  konung  Gustaf  personligen  sä  nära.  Ingen  hade  så  tillegnat 
sig  tidens  yttre  skick;  dess  älskvärdhet,  dess  qvickhet  och  dess 
lättsinne,  dess  öfverdåd  i  lefnadssätt  och  ytliga,  men  storsinta 
världsåskådning,  dess  franska  bildning  och  ridderliga  tänkesätt 
synas  hos  Armfelt  samlade  i  en,  så  att  säga,  kristalliserad  form. 
Framför  alla  andra  hade  han  därjämte  med  aldrig  svikande  tro- 
het stått  vid  sin  konungs  sida  i  motgångens,  som  i  mcdgång- 
ens  dagar. 

Lysande  hade  hans  bana  varit.  Vid  ännu  ej  fyllda  35  är 
—  hans  36:te  födelsedag  inföll  två  dagar  efter  hans  konungs 
död  —  hade  han  beklädt  statens  vigtigaste  förtroendeplatscr,  och 
mot  slutet  af  sin  bana  otvifvelaktigt  af  mänga  betraktats  såsom 
Sveriges  främste  man,  näst  konungen.  Af  krigarens  mod  hade 
han  gifvit  vackra  prof,  liksom  äfven  af  diplomatens  fintlighet; 
och  hans  tjenstcr  hade  blifvit  frikostigt  belönade.  Samtiden  liade 
tillmätt  hans  inflytande  pä  statens  angelägenheter  afgörandc  vigt, 
och  konung  Gustaf  hade,  sä  trodde  mången,  af  honom  hcmtat 
ingifvclser  i  stort  som  i  smått. 

Samtiden  har  tvifvclsutan  öfverskattat  Armfelts  inflytande 
pä  konung  Gustafs  [loliiiska  planer.  Vi  hafva  sett  att  konungen 
vid  ryska  krigets  början,  vid  statshviilfningen  1789,  vid  planen 
till    krigsföretaget    mot  T^rankrikc  ingalunda  tog  råd  af  Armfelt, 


—  409  — 

som  tvärtom  med  bekymmer  erfor  konungens  afsigter.  Endast 
med  afseende  pä  det  sistnämnda  af  dessa  stora  företag  lyssnade 
han  till  Armfelts  afstyrkande  rad,  åtminstone  för  tillfället;  men 
han  gjorde  det  ingalunda  sä,  som  den  där  vore  van  att  föras  i 
ledband  af  sin  gunstling.  I  Gustaf  III:s  historia  skall  Armfelt 
likväl  allt  jämt  förblifva  en  af  de  mest  framträdande  gestalterna, 
och  detta  ej  blott  såsom  en  representant  för  Gustafs  tidehvarf 
med  dess  svagheter  och  fbrtjenster.  På  mänga  områden  har 
hans  verksamhet  under  de  förhållanden,  som  konungens  stats- 
konst framkallat,  varit  af  betydelse.  Men  det  är  icke  såsom  ko- 
nungens inflytelserike  rådgifvare,  åtminstone  icke  i  vigtigare  fall, 
som  han  förvärfvat  sin  plats  i  hans  historia:  det  är  såsom  den 
nitiske  och  oförfärade  verkställaren  af  hans  planer,  såsom  en 
kämpe  för  sin  kunglige  väns  myndighet  och  för  hvad  som  han 
ansåg  såsom  fosterlandets  ära.  Han  var  därvid  lika  litet  som 
konungen  nogräknad  om  medlen  för  målets  vinnande,  men,  lik- 
som han,  alltid  beredd  att  sätta  sin  egen  person  i  sticket.  Mer 
än  någon  annan  af  konungens  män  ådrog  han  sig  under  oroliga 
tider  uppmärksamheten;  och  han  ställde  sig  ingalunda  själf  i 
skuggan.  Oförsigtighet,  öfvermod  och  öfverdrifven  själfuppskatt- 
ning  gjorde  hans  stundom  utmanande  hållning  ännu  mera  i  ögo- 
nen fallande  och  samlade  kring  hans  person  mycket  af  motstån- 
darnas hat  och  hämndkänsla. 

Häraf  förklaras  många  af  de  stränga  domar,  som  samtiden 
fällde  öfver  Gustaf  IILs  gunstling,  och  mycket  af  den  smädelse, 
som  riktades  mot  honom  ej  blott  af  personliga  afundsmän,  utan 
äfven  af  politiska  motståndare  och  af  dem,  som  efter  konung 
Gustafs  död  funno  sin  räkning  vid  att  deltaga  i  förföljelsen  mot 
hans  fallne  och  biltoge  vän.  Han  gjordes  ansvarig  för  den  äf- 
ventyrliga  statskonst,  som  hotat  Sveriges  yttre  och  inre  lugn, 
och  det  fanns  knappast  någon  nedrighet,  som  ej  tillades  hans 
personliga  karakter:  skrytsam  feghet  och  blodtörstig  grymhet, 
gudlöst  lättsinne,  sniket  penningebegär  och  förrädiska  stämp- 
lingar  med  Sveriges  fiender. 

Under  skildringen  af  Armfelts  och  Gustaf  III:s  gemensamma 
lif  hafva  icke  dessa  anklagelser  blifvit  fördolda.  Denna  skildrings 
uppgift  har  icke  varit  att  vederlägga  dem,  lika  litet  som  att  dölja 
de  Armfelts  felsteg  och  svagheter,  h vilka  dels  följde  af  tide- 
hvarfvets,  dels  af  hans  eget  skaplynne  och  ofta  gåfvo  klandret 
sitt  berättigande.  Men  det  är  icke  mer  än  historisk  rättvisa  att 
hafva  erinrat,  att  mycket  af  hvad  mot  honom  taltes  och  skrcfs 
af  illvilliga  samtida,  till  den  grad  bar  partibitterhetens  prägel, 
att  det  knappast  förtjenar  vederläggas,  samt  att  en  stor  del  af 
legrér,  O.  M.  Armfelt.  2" 


—  410  — 

de  anklagelser,  som  kunnat  ligga  inom  sannolikhetens  område, 
genom  studiet  af  samtida  handlingar,  särskildt  af  Armfelts  bref- 
växling,  hafva  visat  sig  ogrundade. 

Armfelt  hann  icke  att  under  konung  Gustafs  dagar  växa 
till  statsman  i  jämnbredd  med  de  vigtiga  värf,  som  tidigt  an- 
förtroddes honom  —  knappast  att  mogna  till  jua^i.  Han  var 
och  förblef  länge  en  yngling,  med  ungdomens  hänförelse  och 
älskvärdhet  och  med  mer  än  önskligt  varit  af  dess  obeständig- 
het och  öfverilningar;  men  en  ridderlig  yngling,  »sans  peurs,  om 
också  icke  »sans  reproche».  I  de  förtroliga  bref  till  sin  konung 
och  sin  maka,  i  hvilka  han  pä  sitt  oförbehållsamma  sätt  gifvit 
luft  åt  sina  växlande  känslor,  träder  oss  till  mötes  en  eldig  och 
högsinnad  själ,  med  varma,  om  också  ej  på  djupet  gående  käns- 
lor. Såsom  historisk  person,  äfven  under  sin  lysande  ungdoms- 
tid, förtjenar  Gustaf  Armfelt,  med  sina  förvillelser,  i  mänga  styc- 
ken eftervärldens  aktning,  i  några  dess  beundran.  I  sin  helhet 
sedd,  är  han  värd  den  sympati,  som  den  omedelbara  inblicken  i 
en  rikt  utrustad  personlighets  lif  väcker  hos  hvarje  ädelt  sinne. 


Gustaf  III:s  död  betecknade  ej  blott  sen  slutad  lefnnd». 
Den  medförde  icke  blott  ett  regentombyte  med  ändrade  politi- 
ska förhållanden  och  styrelsegrundsatser:  det  var  ett  tidehvarf, 
som  med  honom  gick  i  grafven.  Sådant  hade  hans  inflytande 
varit  pä  den  värld,  som  omgifvit  honom,  i  den  grad  hade  han 
utgjort  medelpunkten  i  sina  samtidas  lif  —  vare  sig  att  dessa 
gått  med  eller  mot  honom  —  att  hans  död  medförde  en  för- 
vandling, som  sträckte  sig  till  nästan  alla  områden  af  samhällets 
yttre  och  inre  lif. 

Lifligt  och  omedelbart  kändes  detta  af  alla,  som  stått  ko- 
nung Gustaf  nära;  djupast  och  bittrast  måhända  af  den  man, 
som  trognast  följt  honom  under  hans  lefnads  sista  årtionde,  och 
i  hvars  lif  hans  konungs  död  bildade  gränsstenen  mellan  den  sol- 
beglänsta  medgångens  dagar  och  olyckans,  förföljelsens  och  glöm- 
skans molnhöljda  skiften. 


FRÄN 

Tredje  Gustafs 

DAGAR 


ANTECKNINGAR  OCH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  IDLERBETH 
OCH  G.  M.  ÄRMFELT 

ÅNYO    UTGIFNA    AF    ELOF    TEGNÉR 


XXX. 

GUSTAF   MAURITZ  ARMFELT 

AF 

ELOF  TEGNÉR 


ANDRA    BANDET 


GUSTAF  MAURITZ  ARMFELT 


EFTER  ARMFELTS  EFTERLEMNADE  PAPPER 

SAMT  ANDRA   HAXPSKKIFXA   OCH   TRYCKTA  KÄLLOR 


AF 


ELOF  TEGNÉR 


ANDRA    UPPLAGAN. 


II. 
ARMFELT    I     LANDSFLYKT. 


STOCKHOLM,    F.    A    G.    BEIJERS    FÖRLAG 


LUND, 

>1KRT.IN<^.SKA    IIOKTRYCKKRI-   OCH    S  riLGJUTKRI-AKTIEBULACF.l ,    1894. 


Innehåll. 

I.    System- förändring  1792. 

Sid.  1—56. 

Uen  29  Mars  1792,  i.  —  Uppträden  efter  Gustaf  III:s  död,  2.  —  Her- 
tigen-regenten  och  kodicillen  till  testamentet,  3.  —  Hotande  folktumult,  4.  — 
Armfelt  och  hertigen-regenten,  5.  —  Det  kongl.  likets  bisättning,  7.  —  ToU 
återkallas,  8.  —  Armfelt  och  konungamördarna,  9.  —  Liljensparre,  11.  — 
Konungamördarnas  behandling,  12.  —  Gustavianerna,  13.  —  Förändringar  i 
utrikespolitiken,  14.  —  Triumviratet.  15.  —  Spänning  mellan  Armfelt  och 
hertigen-regenten,  16.  —  Förslag  om  Armfelts  utländska  resa,  18.  —  Resa 
till  Vermland,  20.  —  Fröken  Rudenschöld  och  nyheter  från  hofvet,  21.  — 
Gustaf  IV  Adolf,  Armfelt  och  Katarina  II,  22.  —  Afsked  från  den  unge  ko- 
nungen, 23.  —  Föregifven  plan  att  tillställa  upplopp.  25.  —  Afskedsuppvakt- 
ning  hos  enkedrottningen,  26.  —  Reuterholms  tryckfrihetsförordning,  27.  — 
Afsked  från  lÄitigen-regenten  och  afresa,  28.  —  Iakttagelser  under  resan  ge- 
nom Sverige,  30.  —  Hjertas  spionrapporter  rörande  Armfelt,  31.  —  Reuter- 
holms tillträde  till  makten,  32.  —  Hans  tidigare  förhållande  till  Armfelt,  33. 
—  Liljensparre  utnämnd  till  underståth.ållare,  34.  —  Armfelts  framtidsplaner: 
generalguvernementet  i  Pommern.  35.  —  Fröken  Rudenschöld  och  hertigen- 
regenten,  37.  —  Deras  underhandlingar  om  Armfelts  framtid,  38.  —  Herti- 
gens brutna  hedersord;  Armfelts  utnämning  till  minister  i  Italien,  40.  — 
Dennes  missnöje,  42.  —  Ekonomiska  bekymmer,  44.  —  Smädelser  mot  Arm- 
felt, 46.  —  Missaktning  mot  Gustaf  Ill:s  minne,  48.  —  Konunganiördarnas 
lindriga  dom,  49.  —  Bekymmer  för  den  unge  konungen;  Rcsenstein,  50.  — 
Franska  revolutionen  och  »jakobinismen»,  53.  —  Dystra  framtidsdrömmar,  54. 

En  svensk  emigrant  (Juli  1792— Dec.  1793). 

Sid.  57—154. 

Resa  genom  Nordtyskland,  57.  —  I  Trier,  59.  —  Konungen  af  Preussen, 
60.  —  I  preussiska  lägret,  62.  —  De  franska  emigranterna,  65.  —  Uppvakt- 
ning   hos    de    franska    prinsarna,    68.   —    Prinsen  af  Nassau,  69.  —  Sverige  i 


II 

den  utländska  pressen,  70.  —  I  Aachen,  71.  —  Utflykt  till  Hulland  och  Bel- 
gien, 73.  —  Flykt  frän  Bryssel  till  Aachen,  78,  —  Ressällskap  från  Aachen: 
familjen  Menschikoff,  d'Héral  m.  fl.,  80,  —  Resa  i  Tyskland:  Gotha,  8^.  — 
I  Dresden,  85.  —  Nyheter  från  Sverige,  86,  —  Armfelts  «Prospectus<r  89.  — 
Kurfursten  af  Sachsen,  94.  —  Uppbrott  från  Dresden,  96.  —  I  Wien  97.  — 
Reuterholms  misstankar  med  anledning  af  «Ebelska  upploppet»',  99.  —  Riks- 
kanslerens  bref  till  Nolcken  och  skrapa  till  Armfelt,  loi.  —  Resa  till  Ita- 
lien, lo4.  —  I  Venedig  och  Rom,  104,  105,  —  Sofia  Albertina,  Piranesi  och 
Lagersvärd,  106  —  Andra  bekantskaper  i  Rom,  108.  —  I  Florens  no.  — 
Medborgaren  La  Flotte,  lli.  —  Lord  Hervey  och  Toscanas  neutralitet,  112. 
—  Armfelt  i  Genua,  117.  —  Sällskapslif  i  Florens,  Pisa  och  Lucca,  120.  — 
Bekymmer,  122.  —  Växlande  framtidsplaner,  123.  —  Utsigter  i  Ryssland, 
124.  —  Abbe  d'Hérals  resa  till  Ryssland,  127.  —  Piranesis  spioneri,  129.  — 
Sparres  hotelsebref  med  anledning  af  Armfelts  «Prospectus«,  131.  —  Armfelts 
svar,  134.  —  D'Hérals  arrestering,  137.  —  Piranesis  verksamhet,  138.  — 
Pappersstölden  i  Florens,  141.  —  B.  Mori  i  Neapel,  144.  —  Umgängeslif  i 
Neapel.  146.  —  Konungen  och  drottningen  af  Neapel,  150.  —  Corps  diplo- 
maiique,  152.   —  Sidney  Smith,    153. 

III.     Armfelts  hemliga  brefväxling  1792—1793. 

Sid.  155—213. 

Hans  egenskaper  såsom  korrespondent,  155.  —  Hemliga  korresponden- 
ter: den  unge  konungen,  158;  Gyldenstolpe  160;  Franc,  162:  Ehrenström, 
163;  fröken  Rudenschöld,  164.  —  Hertigen-regenten  och  fröken  Rudenschöld, 
166.  —  Hennes  umgäiigesförhållanden,  168.  —  Mamsell  Arvidsons  spådom, 
169.  —  Rojalisterna  och  Ryssland,  171.  —  Operationsplan  för  den  befarade 
riksdagen,  173.  —  Rojalisterna  och  fröken  Rudenschöld,  175.  —  Armfelts 
hemliga  bref  till  konungen,  176.  —  Betänkligheter  med  afseende  på  Ryss- 
land, 178.  —  Förhoppningar  och  farhågor,  180.  —  Aminofts  föreslagna  resa  till 
Petersburg,  182.  —  Ehrenströms  bref  till  Aminoff,  183.  —  Armfelts  bref  till 
Katarina  II,  185.  —  Bref  till  ToU  med  «revolulionsplanen«,  185.  —  cMé- 
moireoc  till  kejsarinnan,  187.  —  Tolls  och  Ehrenströms  svar,  lå8.  —  Fröken 
Rudenschöld  och  Stackelberg,  191  —  Katarina  II  och  »revolutionsplanen*, 
192.  —  Andra  projekter:  budkaflen  till  dalkarlarna,  194:  riksdag  i  Falun, 
196;  konungens  bortförande,  196.  —  Ehrenströms  och  Rudenschölds  förslag, 
198.  —  Planerna  öfvergifvas.  199.  —  Dunkla  yttranden  misstänkas,  202.  — 
Bref  till  Aminoff,  204.  —  Schröderheim,  204,  —  Lagerbring  och  kodicillen, 
206.  —  Bref  till  Sparrschöld,  J.  G.  Oxenstjerna,  Fersen  m.  ft.,  208.  —  Sar- 
kasmer  mot   Reuternolm.  211. 


IV.     Förföljelse  och  flykt  1794. 

Sid.  214 — 261. 

Underrättelse  om  arresteringarna  i  Stockholm,  214.  -~  Åtgärder  för 
Armfelts  gripande,  217.  —  Grefvinnan  Armfelts  afresa,  219.  —  Armfelts  för- 
klaringar, 220.  —  Palmqvists  ankomst  till  Neapel,  222.  —  Flykten  från  Nea- 
pel, 224.  —  På  slottet  Montesarchio,  226.  —  Det  föregifna  mordanslaget,  227. 
—  Återkomst  till  Neapel,  230.  —  Armfelts  beskyddarinnor,  230.  —  Hans  för- 
svarsskrift,   231.    —  Sympatier  för  Armfeli,  234.  —   Lagersvärds  beskickning, 


III 

235.  —  Piranesi  efter  Armfelts  llykt,  237.  —  Resa  till  Ryssland.  23S.  —  An- 
komst till  Petersburg.  240.  —  Serra  Capriola  och  Bedsborodko.  241.  —  Mar- 
koft",  243.  —  Förvisning  till  Kaliiga  245.  —  Stenbocks  beskickning.  246.  — 
Reuterholms  politiska  kombinationer,  246.  —  Kejsarinnans  hållning,  249.  — 
Reuterholms  förföljelse-anstalter.  251.  —  Grefvinnan  Armfelts  resa.  254.  — 
Hennes  förvisning  från  Sverige,  258.  —  Peyrons  och  Bräudströms  förvisning, 
259.  —   Återseende  i  Kaluga,  261. 

V.    Högmålsprocessen  179é. 

Sid.   262—290. 

Processen  före  d.  9  April,  262.  —  Papperens  ankomst,  265.  —  Fröken 
Rudenschöld  och  Ehrenström  inför  rätta,  267.  —  Aminoflf,  278.  —  De  ankla- 
gades högsinthet,  269.  —  Mineur  och  Forster;  aktörs  påståenden.  270.  — 
Hofrättens  dom,  273.  —  De  anklagades  försvarsskrifter,  zTA-  —  Slutdomen 
och  dess  utförande,  275.  —  Smädeskrifter  mot  Armfelt,  276.  —  Skymf  mot 
fröken  Rudenschöld,  280.  —  Förföljelse  mot  Armfelts  öfriga  korrespondenter, 
282.  —  Den  s.  k.  konspirationens  beskaffenhet,  284.  —  Armfelt  och  ryska 
kejsarinnan,  287.  —  Planernas  omfattning  och  löslighet,  289. 

VI.    I  Kaluga  1794-1797. 

Sid.  290  —  327. 

Kalugas  yttre.  291.  —  Ankomst  dit.  292.  —  Armfelts  sysselsättningar, 
294.  —  Familjelif.  295.   —  Ekonomiska  förhållanden  och  social  ställning.   296. 

—  Ryska  förhållanden  och  folkseder,  299.  —  Underrättelser  från  Sverige, 
302.  —  Förmodade  förfalskningar  af  rättegångshandlingarna.  305.  —  Planer 
till  rättfärdigande,    306.  —  Mörka  utsigter:  framtidsplaner  och  lockelser.  308. 

—  Tronskiftet    i    Ryssland,    313.  —   Grefvinnan  Armfelt   lemnar  Kaluga,  315. 

—  I  Petersburg:  Stedingk  och  Klingspor,  316.  —  Armfelt  och  furst  Repnin. 
318.  —  Bittra  stämningar;  familjesorg.  321.  —  Grefvinnan  Armfelt  i  Sverige, 
323.  —  Vändning  i  Armfelts  öde,  325.  —  Uppbrott  från  Kaluga  och  åter- 
seende, 327. 


VII.    Utan  hem  1798—1802. 

Sid.  32S— 431. 

Armfelts  kringirrande  lif,  32S.  —  Social  ställning.  329.  —  Missmod, 
330.  —  I  Berlin  1798—99,  332.  —  Rehabilitation,  333.  —  Tillstånd  att  åter- 
vända, 342.  —  Förödmjukelse  och  missnöje.  343.  —  Politiska  förhållanden. 
344.  —  Planer  att  antaga  främmande  tjenst,  345,  —  I  Karlshad  1799,  349-  — 
Svenskar  i   Karlsbad,  350.   —  Hertiginnan   af  Kurland  och   hennes  familj,  353. 

—  Löbichau,  354.  —  Armfelts  förbindelse  med  kurländska  hertigfamiljen. 
356.  —  Prinsessan  af  Sagan-Rohan,  35S.  —  Brytning  och  slut  på  idyllen, 
362.  —  Suworow  och   Armfelt   i   Prag,   364.   —  Arkehertig   Karl;   Nelson.  370. 

—  Besök  i  Wien  iSoo.  371.  —  Drottning  Karolina  af  Neapel  i  Schönbrunn. 
374.  —  Dottningens  själf bekännelser,  378.  —  Höstmanövern  vid  Potsdam, 
379-  —  Armfelt    och  Kalkreuth,  380.  —  I  Hamburg,  3S1.  —  Resa  till  Ryss- 


IV 


land;  Paul  l:s  regeriugssätt.  382.  —  Paul  Ls  mord,  3S3.  —  Alexander  I  och 
Armfelt,  384.  —  Det  nya  ryska  kabinettets  politik,  387.  —  Armfelt  i  Finland, 
390.  ■ —  Möten  i  Stockholm:  konungen  och  Ehrenström,  391.  —  Fröken  Ru- 
denschöld  i  förnedringstillstånd,  393.  —  Armfelt  i  Stockholm  och  vid  Gustaf 
IV  Adolfs  hof,  396.  —  Resor  under  senare  halfåret  I801,  398.  —  Bonaparte 
och  samtiden  399.  —  I  Paris  1802,  400.  —  Armfelt  och  Bonaparte,  403.  — 
Uppbrott  frän  Paris;  sommarresor  1802.  406.  —  I  Dresden,  407.  —  Ut- 
nämning till  minister  i  Wien,   408. 


System-förändring. 

(•792). 

*"Fl'^''  j>v?/tr;-  —  den  eviga  söi>men>,  hade  läkaren  förklarat 
j'i  för  dem  som  voro  församlade  kring  konung  Gustaf  III:s 
dödsbädd.  Länge  herskade  dödens  tystnad  i  den  kungliga  säng- 
kammaren. Ingen  yttrade  ett  ord,  ingen  gjorde  nägon  rörelse; 
under  en  läng  stund  syntes  smärtan  hafva  bedöfvat  alla  sinnen. 

»Slutligen»,  berättar  Armfelt,  »bröt  läkaren,  Dalberg,  tyst- 
naden: Vi  måste,  sade  han,  underrätta  hertig  Karl.  Grefve 
Oxenstjerna  gick  genast  ut,  för  att  meddela  honom  hvad  som 
händt.  Hertigen  befann  sig  jämte  en  mängd  människor  i  audiens- 
rummet, helt  nära  ingången.  Han  kom  genast  in,  som  jag  vill 
minnas,  åtföljd  af  hertigen  af  Östergötland,  hvilken  genast  blef 
illamående.  Hertigen-regenten  uppgaf  höga  klagorop,  tog  in 
medikamenter  och  lät  sina  tårar  rinna.  Han  sade  oss  de  öm- 
maste saker,  omfamnade  oss,  tröstade  oss,  och  bad  baron  Taube 
och  mig  att  bistå  honom  med  våra  råd  och  våra  tjenster.  Efter 
en  qvarts  timma  lemnade  hertigen  konungens  sängkammare, 
hvarest  efter  hand  flera  personer  samlats,  och  begaf  sig  till  audiens- 
rummet. Där  tillkännagaf  han,  att  jag  var  utnämnd  till  öfver- 
ståthållare  i  Stockholm  och  att  baron  Taube  hade  sig  anförtrodd 
ledningen  af  de  utländska  angelägenheterna,  samt  upprepade  hvad 
han  nyss  förut  sagt  oss;  han  skickade  till  hofrätten  efter  sin 
broders  testamente  och  påskyndade  så  mycket  som  möjligt  af- 
läggandet  af  trohetseden  till  den  unge  konungen.  Han  själf, 
jämte  hertigen  af  (istcrgötland,  aflade  den  genast.  Jag  var  vittne 
till    den    entusiasm,    meti    hvilken    alla  de  närvarande  gjortle  sin 

Tfjner,   t,'.    M.    Arm/tit.  I 


—   2    — 

ed,  och  särskildt  anmärkte  jag  den  ifver,  som  nägra  af  opposi- 
tionens medlemmar  lade  i  dagen^  dä  de  besvuro  Säkerhetsakten : 
nägra  höjde  rösten  för  att  göra  sig  bemärkta,  andra  stege  upp 
pä  stolar  och  bänkar  för  att  synas.  Slutligen  gick  man,  utöfver 
det  vanliga  formuläret,  åWen  ed  pa  att  testamentet  och  konung- 
ens sista  vilja  skulle  följas» "). 

För  ingen,  den  unge  konungen  undantagen,  som  enligt  ett 
ögonvittnes  ord,  mottog  trohetseden  »förkrossad,  med  konvulsi- 
viska ryckningar  i  ansigtet,  ögonen  uppsvällda  af  gråt  och  med 
en  uppsyn,  som  förrådde  motvilja  att  mottaga  hyllningen»  **), 
kändes  slaget  sä  tungt,  som  för  Armfelt,  Gustaf  IILs  närmaste 
vän  och  förtrogne.  Hans  krafter  sveko  honom  efter  det  i>yss 
skildrade  uppträdet,  och  han  måste  föras  till  sin  egen  bostad  i 
slottet.  Här  mottog  han  besök  af  andra  konung  Gustafs  djupt 
bedröfvade  vänner.  Ehrenström,  hvars  öden  under  den  närmaste 
tiden  blefvo  så  nära  förenade  med  Armfelts,  fann  honom  för- 
dränkt i  gråt;  Ehrenström  svor  där  en  evig  trohet  åt  Gustaf 
Iir.s  minne  och  tiligifvcnhet  åt  hans  tröstlöse  vän.  Nordin  in- 
ställde sig  äfven  hos  honom  och  berättar  om  sitt  besök:  »Vid 
min  inkomst  låg  baron  Armfelt  på  en  softa  gråtande,  tog  mig  i 
famn  och  kysste  mig  mänga  gånger,  helsade  mig  in  specie  ifrån 
salig  konungen,  som  nämnt  mig  flera  gånger  under  sjukdomen  . .  . 
Ibland  det  sista  salig  konungen  sagt  till  Armfelt  var  ock:  helsa 
alla  mina  trogna  vänner  och  tjcnare,  och  tacka  dem  för  deras 
trohet»  ***).  Afven  lagman  Håkansson  var  bland  dem,  som  sågo 
den  djupa  sorg,  hvari  konungens  död  försänkt  hans  vän,  och 
sökte  gemensamt  med  Nordin  att  återbringa  honom  till  fattning 
och  att  lugna  de  olycksbådande  framtidstankar,  som,  enligt  Arm- 
felts egen  berättelse,  redan  nu  fyllde  hans  sinne. 

»Upprepade  budskickningar,  fortsätter  Armfelt,  kallade  mig 
till  det  rum,  där  den  tillförordnade  regeringen  samlats.  Så  fort 
jag  kom,  bad  mig  hertigen  på  det  mest  förbindande  sätt,  att 
för  det  allmänna  bästa  och  af  vänskap  för  honom  underkasta 
mig  den  ansträngningen  att  begifva  mig  ut  for  att  lugna  folk- 
massan   och    taga   cdrn  af  borgerskapet  på  rådhuset.     1  samma 


")  Jämför  Nordins  berättelse,  aiif.  st.  s.  22ö,  som  företer  några  smärre 
olikheter,  och  Ehrenstriiins  Anteckningar  fl:  399  o.  f. )  om  förloppet  slra\ 
efter  konungens  död.  öfven-nsstämmande  med  Armfelts  framställning.  1  all- 
mänhet visar  en  jämförelse  mellan  Armfelts  otryckta  memoarer  fiir  denna  liil 
och  l'>hrenströms  Anteckningar,  att  de  forstiKimnila  af  lilircnström  flitigt  an- 
litats säson»  källa.  Han  hade  dem  länge  i  forvar.  i jfr  ofvan  1:  402». 
**)  Ehrenström,  aiif.  st.  I:  .(oi. 
***)  Nordin,  anf.  st.  s.   227, 


ögonblick  kom  rikstlrotset  med  alla  de  handlingar,  som  innehöllo 
konungens  sista  vilja.  De  öppnades  den  ena  efter  den  andra  af 
hertigen  och  riksdrotset;  jag  stod  under  denna  tid  och  talte  med 
grcfve  Oxenstjerna  och  Håkansson.  Plötsligen  kallade  hertigen 
oss  fram,  med  en  orolig  och  missnöjd  min,  och  sade,  i  det  han 
visade  oss  kodicillen  till  testamentet*):  tHvad  vill  detta  säga? 
Det  är  alldeles  obegripligt:  å  ena  sidan  upphäfver  icke  denna 
kodicill  den  artikel  i  testamentet,  som  tillerkänner  mig  förmyn- 
derskapet;  a  den  andra  uppdrager  den  rikets  styrelse  under 
minderårighetcn  ät  den  nuvarande  regeringen,  pä  samma  fot  som 
den  nu  eger  bestånd.  Ni  insen  således,  mina  herrar,  att  det  är 
en  förmyndareregering,  som  hvarken  är  gjord  för  er  eller  för 
mig,  och  att,  om  vi  skola  följa  kodiciUens  ordalydelse,  ingenting 
kan  görass.  —  Jag  yttrade  dä  några  ord,  för  att  förklara  den 
verkliga  mening,  som  jag  ansåg  att  detta  aktstycke  innebar.  — 
»Det  är  godt  och  väl,  svarade  hertigen,  men  antingen  måste 
man  hålla  sig  lill  ordalydelsen  eller  också  helt  och  hållet  annul- 
lera  denna  handling.  Jag  kan  icke  vara  regent  på  detta  sätt, 
och  jag  skall  därom  afgifva  min  förklarings. 

»Alla  började  då  taga  till  orda  för  att  lugna  hans  häftig- 
het, utom  baron  Taube  och  jag.  Jag  vet  icke  hvad  denne  tänkte. 
Hvad  mig  angår,  så  kunde  jag  icke  ogilla  H.  K.  H:s  tankegång, 
men  jag  ville  se  hvad  de  andra  skulle  säga  därom  och  hvad 
hertigen  önskade  fatta  för  beslut.  Slutligen,  efter  åtskilligt  tal, 
som  icke  ledde  till  något  resultat,  föreslog  jag  hertigen  att  fatta 
det  beslut,  som  bäst  skulle  öfverensstämma  med  salig  konungens 
verkliga  och  kända  önskningar,  med  hertigens  eget  intresse  och 
statens  väl,  att  nämligen  icke  fästa  sig  vid  kodiciUens  bokstaf, 
utan  vid  dess  anda,  och  icke  betrakta  den  såsom  något  annat 
än  en  förklaring  eller  en  modifikation  af  testamentet ").  Han 
afbröt  mig  och  sade;  »Nå  väl,  mina  herrar,  om  I  viljen  gå  in 
på  det  förslag,  som  jag  vill  göra  eder,  så  skall  allting  mycket 
viil    kunna    reda   sig,  och  jag  skall  vara  så  belåten  därmed  som 


")  Se  detta  arbete,  I:  403. 
**)  l'å  ett  anuat  ställe  har  Annfelt  på  följande  sätt  närmare  förklarat 
meningen  med  denna  kodicill,  hvars  form  innebar  en  så  gifven  motsägelse 
med  konungens  testamente:  »Det  var  icke  konungens  mening  att  minska 
sin  brors  makt,  utan  endast  att  gifva  honom  en  ständigt  beståndande  konselj, 
hvari  han  ensam  skulle  hafva  beslutande  rätt  .  .  .  Dess  medlemmar  skulle 
icke  ha  någon  annan  rättighet  än  att  göra  regenten  föreställningar  och  af- 
gifva  utlåtanden,  h vilka  de  kunde  låta  inflyta  i  protokollen;  och  dessa  skulle 
en  dag  läggas  under  den  unge  konungens,  kanske  äfven  under  ständernas 
ögon*.  ' 


—  4  — 

möjligt.  Vi  skola  anse  kodicillen  såsom  om  den  aldrig  funnits 
till,  därför  att  den  endast  kunnat  göra  oreda  och  svårigheter  i 
regeringsärendenas  gäng;  men  jag  skall  i  stället  lemna  er  en 
egenhändigt  undertecknad  handling,  genom  hvilken  jag  förbinder 
mig  att  bibehålla  er  såsom  mina  rädgifvare  och  att  icke  afgöra 
någonting,  innan  jag  dessförinnan  inhemtat  eder  mening». 

»Detta  förslag  föreföll  ganska  fördelaktigt  och  innebar  nä- 
stan allt  hvad  salig  konungen  önskat.  Dä  likväl  bestämda  grän- 
ser, huru  klokt  de  än  må  vara  utstakade,  stundom  blifva  farliga, 
när  de  äro  för  inskränkta  och  förefalla  aftvungna^  ansåg  jag  mig 
böra  fästa  hertigens  uppmärksamhet  pä  att  det  syntes  mig,  som 
om  han  iklädde  sig  en  allt  för  vidsträckt  förbindelse  och  lofvade 
mer  än  han  kunde  hålla.  »Vi  äro  utan  tvifvel  högst  smickrade 
af  att  E.  K.  H.  ville  hedra  oss  med  sitt  förtroende  i  en  sådan 
utsträckning;  men  det  kan  endast  vara  i  saker  af  vigt,  som 
E.  K.  H.  kan  böra  föreskrifva  sig  själf  den  lagen  att  inhemta 
våra  råd.  Man  bör  undvika  att  sätta  sig  i  den  belägenhet,  att 
man  ängrar  en  dylik  åtgärd,  lika  väl  som  man  bör  undvika  att 
direkt  eller  indirekt  svika  sina  förbindelser».  Hertigen  gjorde 
mig  en  mängd  komplimenter  och  bedyranden,  och  Lagerbring 
uppsatte  aktstycket  efter  hans  diktamen.  Hertigen  undertecknade 
det  och  försäkrade,  att  han  aldrig  skulle  glömma  detta  ögon- 
blick; han  hade  nu  sett,  att  alla  andra  hänsyn  hade  vikit  för 
kärleken  till  ordningen,  lugnet  och  det  allmänna  bästa.  Detta 
gaf  anledning  till  handkyssningar,  omfamningar  och  åter  upp- 
repade bedyranden.  I  sin  glädje  hade  hertigen  glömt  att  sön- 
derrifva  kodicillen  till  konungens  testamente.  Lagerbring  tog 
den  och  hade  den  länge  i  förvar»  *). 

»Under  tiden  skockade  sig  folkmassan  allt  mer  och  mer 
och  gjorde  mycket  buller.  Hertigen  besvor  mig  att  gä  ut  och 
lugna    dem    och    att    begifva    mig  till  rådhuset.     Jag  begaf  mig 


*)  Hertiginnan  af  Södermanland  iippgifver  i  sin  dagbok,  att  liertigen 
genom  Schröderhcim  på  förliand  varit  underrättad  om  kodicillens  tillvaro  — 
den  var,  enligt  hennes  förmodan,  ett  verk  af  Armfelts  öfvertalningar  hos  den 
döende  konungen.  I  samråd  med  drotset  hade  nu  hertigen  i)å  förhand  he- 
slutit  dess  annuUerande,  under  föregifvande  af  namnteckningens  oläslighct; 
och  han  söndcrref  också  —  enligt  denna  källa  —  dokumentet,  hvilket  så- 
lunda aldrig  skulle  hafva  kommit  i  Lagerbrings  händer.  Däremot  tog  denne 
i  förvar  hertigens  i  utljyte  gifna  försäkran.  Afven  IChrenström,  som  var  mod- 
vetande  om  hemligheten  med  kodicillen,  trodde  att  originalet  blifvit  fiirslördt 
af  hertigen,  och  att  Lagerbring  ingalunda  hade  detta  ]iap]ier.  (Se  .Svea  llof- 
rätts  Protokoller  i  Armfeltska  målet  s.  262,  Ehrs  brcf  till  Arnif.  '^'/t  '793}- 
Dessa  uppgifter  äro  oviktiga,  såsom   längre   fram  skall   iierättas. 


i 


—  5  — 

åstad  i  vagn,  ätföljil  af  mina  adjutanter  och  andra  personer^  som 
voro  mig  särskildt  tiilgifna;  men  en  ofantlig  massa  männisi<or, 
som  dels  samlat  sig  pä  borggårdarna  till  slottet,  dels  på  ga- 
torna, gjorde  att  jag  endast  långsamt  kunde  komma  fram.  Alla 
täflade  dock  om  att  visa  mig  det  lifligaste  deltagande  i  min 
sorg.  Välsignelser  öfver  mig  Ijödo  frän  alla  häll:  det  var  en 
rörande  och  pä  samma  gång  smickrande  hclsning.  »Det  är  vår 
gode  konungs  trogne  vän,  sade  några;  himlen  liar  bevarat  ho- 
nom; förrädarna  skola  icke  kunna  förstöra  oss».  »Lefve  den 
unge  konungen»!  ropade  andra.  »Gud  bevare  honom  och  Arm- 
felt!    Då  äro  vi  icke  alldeles  förlorade». 

»Dä  jag  slutligen  hann  fram  till  rådhuset,  mottog  mig  en 
deputation  af  magistraten  nedanför  trapporna.  Sedan  jag  kom- 
mit upp  i  stora  samlingsrummet,  äskade  jag  ljud  och  höll  ett 
tal  angående  mitt  uppdrag.  Jag  var  så  genomträngd  af  min 
lifliga  smärta,  att  jag  icke  mins  ett  ord  af  hvad  jag  sade;  men 
mina  vänner  och  mina  fiender  öfverensstämde  i  att  säga,  att 
mina  ord  voro  rörande,  kraftfulla  och  cgdc  den  vältalighet,  som 
tillfället  kräfde.  Ingenting  var  på  förhand  öfvertänkt.  Mina 
vänners  föreställningar,  hvilka  från  öfvermåttet  af  min  smärta 
hade  återkallat  mig  till  min  pligt,  jag  skulle  nästan  kunna  säga, 
återgifvit  mig  lifvet;  de  växlande  intryck,  som  jag  nyss  erfarit; 
min  önskan  att  vinna  enighet,  frid  och  samdiägt,  allt  detta  hade 
verkat  som  en  tändande  gnista  i  min  själ  och  förlänat  styrka 
och  känsla  åt  mina  uttryck.  —  Eden  aflades  under  höga  rop 
af:  lefve  konungen!,  hvilka  tre  gånger  upprepades;  frän  allas 
ögon  strömmade  tårar.  Jag  återvände  till  slottet  på  samma  sätt 
och  helsad  med  samma  rop,  som  då  jag  for  därifrån.  Då  jag 
steg  ur  vagnen,  bad  jag  den  folkhop,  som  trängde  sig  omkring 
mig,  att  lugnt  gä  hem  och  upphöra  med  alla  sammanskockningar. 
Jag  skickade  mina  adjutanter  att  säga  detsamma  åt  alla  dem 
som  samlat  sig  i  gathörnen  och  på  de  gator,  som  förde  till 
slottet;  och  inom  en  halftimma  .syntes  icke  flera  än  vanliga  förbi- 
gående!>. 

»Så  snart  regenten  fatt  höra  min  berättelse,  huru  jag  tagit 
eden  af  borgerskapet,  oinfamnade  han  mig  och  sade:  »Jag  vet 
redan,  att  tvä  ord  af  er  varit  nog  för  att  lugna  folkmassan. 
Jag  skall  aldrig  glömma  den  tjenst,  som  ni  gjort  så  väl  staten 
som  mig,  särskildt  i  (ietta  kritiska  ögonblick».  — 

Hertigen  hade  utan  tvifvel  skäl  till  tacksamhet  mot  sin 
nyss  aflidne  broders  vän,  hvilken  han  ingalunda  var  van  att  be- 
trakta såsom  sin  egen.  Ej  endast  hade  Armfelt  genom  det 
blotta    inflytandet    af   sin    personlighet    lyckats   att  besvärja  den 


—  6  — 

storm,  som  syntes  vara  nära  att  utbryta  bland  den  uppretade 
folkmassan,  hvars  hållning  icke  varit  den  vänligaste  mot  den 
nye  regenten:  genom  sitt  uppträdande  under  öfverläggningarna 
om  kodicillen  hade  han  äfven  beredt  hertigen  en  angenäm  öfver- 
raskning.  Frivilligt  hade  han  afstätt  de  anspråk  pä  ett  nog- 
grannt  uppfyllande  af  den  bortgångne  konungens  vilja,  hvilka 
man  i  främsta  rummet  väntat,  att  han  skulle  framställa.  Det 
var  ett  drag  af  Armfelts  rättskänsla  och  hans  monarkiska  grund- 
satser, som  förtjente  allt  erkännande:  han  ansåg,  att  dessa  oklara 
föreskrifter  skulle  förlama  regeringens  kraft  och  väcka  misstro- 
ende mellan  regenten  och  de  rådgifvare,  som  blifvit  honom  på- 
tvingade. Härtill  kom  väl  äfven  önskan  att  vinna  regentens  för- 
troende genom  denna  eftergift  och  att  därigenom  behälla  en  in- 
flytelserik ställning  nära  regentens  person.  Ingen  ser  gärna 
makten  glida  sig  ur  händerna  utan  att  söka  qvarhälla  den. 
Armfelt  hade  dessutom  några  timmar  förut  gifvit  sin  döende 
konung  det  högtidliga  löftet  att  troget  stå  vid  hans  sons  sida; 
och  utvägen  härtill  syntes  lättare  kunna  vinnas  genom  efter- 
gifvenhet  för  hertigens  önskan  än  genom  vidhållandet  af  kodi- 
cillens  bokstaf.  Hans  meningsfränder,  de  ifriga  rojalisterna,  klan- 
drade emellertid  skarpt  denna  medgörlighet,  hvarigenom  »första 
exemplet  gafs  af  missaktning  för  konungens  yttersta  vilja  och 
dörren  öppnades  för  nya  rådgifvare,  hvilka  redan  då  förmodades 
stå  färdiga  att  begagna  sig  af  hertigens  kända  svaghet»  *).  Själf 
skulle  Armfelt  inom  kort  fä  erfara  att  han  missräknat  sig  på 
följderna  af  sin  eftergifvenhet. 

Pä  aftonen  af  denna  minnesvärda  dag,  hvars  tilldragelser 
Armfelt  så  lifligt  skildrat,  hade  han,  under  det  att  regeringens 
öfriga  ledamöter  sysselsatte  sig  med  löpande  ärenden  af  mindre 
vigt,  ett  långt  politiskt  samtal  med  hertigen-regenten.  Denne 
begärde  hans  råd  med  afscende  pä  den  allmänna  ställningen  sä_ 
väl  inom  landet  som  i  förhällande  till  utlandet,  samt  önskade 
höra  hans  mening  om  åtskilliga  mera  f  nskilda  förhållanden  och 
personer.  Armfelt  svaratle,  enligt  sina  anteckningar,  öppet  och 
oförbehållsamt  på  alla  dessa  frågor:  han  tillstyrkte  att  framför 
allt  arbeta  på  afbetalandet  af  statsskulden,  medan  flotta  och 
armé  hölles  i  godt  stånd.  Med  afseende  på  den  yttre  politiken 
tillrådde  han  uppehållandet  af  förbindelsen  med  Ryssland  och 
närmande  till  Danmark;  i  de  franska  oroliohcterna  ansåg  han, 
att    Sverige    icke    borde    inblantlas,    och    uttalade    den   äsij^t  att 


*)  Ehreiiström.  anf.  st.    I:  404. 


—  7  — 

Gustaf  III  icke  iklädt  sig"  någon  förbindelse  därtill;  i  stallet  att 
bekämpa  revolutionen  med  väpnad  arm,  borde  man  genom  vak- 
samhet och  noggrann  uppsigt  hindra  den  revolutionära  smittans 
utbredande  inom  landet.  Han  redogjorde  för  den  arbetsordning, 
som  konung  Gustaf  följt  vid  behandlingen  af  regeringsärendena, 
och  han  slutade  med  att  tillråda  hertigen-förmyndaren  att  kalla 
den  unge  konungen  till  deltagande  i  regeringskonseljens  öfver- 
läggningar.  Hertigen  hörde  honom  uppmärksamt  och  tycktes  i 
allmänhet  gilla  dessa  åsigter.  Endast  i  frågan  om  Frankrike 
uttalade  han  en  bestämdt  afvikande  mening:  det  vore  omöjligt 
att  förblifva  blott  åskådare  till  det  stundande  kriget  mellan  Frank- 
rike och  den  kontra- revolutionära  koalitionen;  och  han  utgöt  sig 
i  förbannelser  öfver  de  franska  kannibalerna  och  konungamör- 
darna —  uttryck,  som  Armfelt  fann  vara  »rodomontader»  i  her- 
tigens mun.  I  sjelfva  verket  motsvarades  de  f:3ga  af  hans  föl- 
jande politik,  såsom  af  historien  kändt  är. 

Det  var  äfven  på  grund  af  detta  samtal,  som  hertigen  be- 
slöt att  låta  sin  myndling,  den  unge  konungen,  i  egen  person 
mottaga  truppernas  hyllning  den  följande  dagen.  ^Konungen 
var  till  häst  vid  sidan  af  sin  farbror,  berättar  Armfelt;  öfverallt 
rönte  han  de  omisskänneligaste  bevis  på  det  allmänna  deltagan- 
det. Jag  mottog  H.  M:t  i  spetsen  för  andra  lifgardesregementet 
och  borgerskapets  militärkår.  Denna  promenad,  från  ena  ändan 
af  staden  till  den  andra,  räckte  länge;  och  den  unge  konungen, 
huru  nöjd  han  än  var  att  få  visa  sig  till  häst  och  klädd  i  sin 
blå  syrtut  å  la  Karl  XII,  var  ganska  trött,  då  han  kom  hem. 
Likväl  hade  ingenting  undgått  honom,  och  på  eftermiddagen  be- 
rättade han  mig  åtskilliga  små  uppträden,  som  jag  icke  gifvit 
akt  på,  sä  väl  bland  folkmassan,  som  rörande  hertigen,  h vilken 
mot  honom  visat  en  vördnadsfull  hållning». 

Några  dagar  senare  egde  det  kungliga  likets  bisättning 
rum:  ett  egendomligt  öde  ville,  att  den  konungs  döda  kropp, 
som  otilrat  så  mycket  af  sin  rika  begåfning  åt  ceremoniväsen, 
vid  detta  tillfälle  behandlades  med  så  föga  varsamhet,  att  det 
föreföll  stötande,  och  att  hela  ceremonien  höll  på  att  misslyckas. 
Locket  till  likkistan  var  för  litet  och  kunde  icke  skrufvas  fast; 
då  den  skulle  bäras  utför  trapporna  till  katafalken,  var  det  nära 
att  den  fallit  till  golfvet,  och  den  döda  kroppen  höll  på  att  ramla 
ur  kistan.  Dröjsmål,  oreda  och  buller  störde  såväl  denna  cere- 
moni, som  den  högtidliga  begrafningen,  hvilken  egde  rum  några 
ilagar  senare.  Armfelt,  såväl  som  andra  samtida,  funno  dessa 
uppträden    högst   störande:  de  tillskrefvos  i  någon  män  den  nye 


—  8  — 

riksmarskalken  grefve  J.  G.  Oxenstjernas  oerfarenhet  och  brist 
på  praktiskt  sinne.  »Han  var,  säger  Armfelt,  en  man  af  mycket 
snille  och  nära  fästad  vid  konungen,  men  mera  hemmastadd  med 
Virgilius  och  Horatius  än  med  etiketter  och  ceremonier».  —  All- 
män uppmärksamhet  ådrog  sig  Armfelt  genom  sin  djupa  sorg 
vid  dessa  tilltällen.  Dä  kistan  vid  bisättningen  nedsattes  i  graf- 
koret,  »kastade  han  sig  öfver  den,  utbristande  i  tårar  och  klago- 
rop, samt  var  nära  att  qväfvas  af  sin  sorg.  Icke  utan  svårighet 
kunde  man  slita  honom  därifrån»,  berättar  ett  ögonvittne  *). 


En  bland  förmyndareregeringens  första  åtgärder,  hvilken 
väsentligen  var  att  tillskrifva  Armfclts  inflytande,  var  återkallan- 
det af  general  Toll  till  ledningen  af  de  militära  angelägenheterna. 
Vi  hafva  sett,  att  Armfelt  och  Toll  under  Gustaf  Ill:s  tid  länge 
betraktats  såsom  oförsonliga  fiender,  men  äfven  att  den  först- 
nämnde förstod  att  göra  rättvisa  åt  Tolls  obestridliga  förtjenster, 
och  att  han,  sedan  Toll  förlorat  konungens  förtroende,  yrkat  på 
hans  användning  i  maktpaliggande  värf**).  Under  den  nya 
styrelsen  efter  Gustaf  III:s  död  ansåg  han,  att  det  vore  af  vigt 
att  kunna  draga  fördel  af  Tolls  administrativa  duglighet  och 
kända  oegennytta ;  och  redan  samma  dag  som  konungen  afled, 
afsändes  å  hertigens  vägnar  underrättelse,  att  Tolls  tjcnster  skulle 
komma  att  tagas  i  anspråk.  Någon  tid  efteråt  erhöll  han  från 
hertigen  själf  anmodan  att  begifva  sig  till  Stockholm  för  att 
öfvertaga  ledningen  af  ett  tillärnadt  »general-öfverintendents- 
ämbete»,  hvilket  skulle  aflösa  det  gamla  krigskollegiet  ***).  Toll 
afrcste  i  början  af  Maj  till  Stockholm  och  tog  till  en  början,  till 
allmänhetens  stora  förvåning,  sin  bostad  i  öfverstäthällarehuset 
hos  sin  gamle  motståndare  Armfelt.  Så  hade  tiderna  förändrats: 
gammalt  groll  och  afundsamhct  hade  försvunnit  inför  tanken  pä 
fosterlandets  bekymmersamma  belägenhet  och  nödvändigheten 
att    skydda    den    unge    konungens    tron  f).     Den    påtänkta    för- 


*;  Ehreiiström,  .inf.  st.   1 :  409. 
**;  Se  detta  arbete,   1 :   262. 
***)   Lilliecrona.  Fällmnrskalken  J.  C.   Toll,   I:   57. 

+)  Åtgärden  att  Sterkalla  Toll  skedde  eidigl  Armfelts  uppgift  efter 
öfverenskommelsc  ined  Lagcrhring  och  HSkaiisson,  och  hade  därjemtc  for 
afsigt  att  hindra  generaladjutanten  Kiiiigspors  inflytande,  hvars  oegennytta 
man  hade  grundade  sk.äl  att  hetvifla.  Man  begagnade  tillfället  att  utföra 
planen,  dä  Klingspur  afrest  till  Petersburg  i  upp<lrag  att  notificcra  konun- 
gens död. 


-  9  — 

ändringen  af  krigskollegium  kom  icke  till  stånd,  men  Toll  blcf 
dess  president,  med  säte  i  konseljen  för  krigsärenden. 

Äfven  i  frågan  om  andra  befordringar  följde  den  nye  re- 
genten  under  de  första  veckorna  efter  konung  Gustafs  död  de 
råd,  som  gäfvos  af  dennes  förtrogne.  På  Armfelts  och  Taubes 
råd  utnämndes  Lagerbring  i  enlighet  med  den  aflidne  konungens 
vilja  till  statssekreterare  för  krigsärenden  efter  v.  Carlsson,  som 
förflyttades  till  presidentstolen  i  Vasa  hofrätt;  och  regeringsrådet 
Zibet,  känd  säsom  en  ifrig  gustavian,  blef  statssekreterare  för 
utrikes  ärenden.  Till  den  unge  konungens  guvernör  kallades 
hans  bortgångne  faders  personlige  vän,  grefve  Gyldenstolpe. 
Äfven  i  andra  afseenden  lät  hertigen  förstå,  att  han  ärnade  följa 
samma  regeringsgrundsatser,  som  förut  varit  radande.  Med  till- 
fredsställelse antecknade  Nordin  ').  att  »hertigens  system  syntes 
nu  vara  fattadt  att  bibehålla  salig  konungens  styrelsegrunder, 
men  tillika  i  allt  söka  förena  sinnena».  Han  ansåg,  att  regenten 
»hedrade  sin  salig  broders  ord»,  då  han  godkände  alla  dennes 
löften  i  ecklesiastika  frågor,  så  snart  Nordin  kunde  åberopa  hans 
bifall;  och  han  fann  mer  än  en  gång,  att  hertigen  i  regerings- 
angelägenheterna visade  sen  utmärkt  rättvisa  och  försigtighet». 
I  sitt  lefnadssätt  och  arbetsfördelning  införde  iiertigen  enkelhet 
och  ordning;  vid  sina  dagliga  audienser  hade  han  i  början  länga 
och  allvarsamma  öfverläggningar  med  den  nye  öfverstäthällaren 
i  Stockholm. 

Till  Armfelts  åligganden  säsom  öfverstäthällare  hörde,  att 
följa  och  deltaga  i  ransakningen  öfver  konungamordet  och  att 
vaka  öfver  de  sammansvurnas  bestrafthing.  Han  var  ofta  när- 
varande vid  förhören  och  gjorde  äfven  besök  hos  de  fängslade. 
En  af  dessa,  kongl.  sekreteraren  Joh.  v.  Engeström,  har  i  sina 
efterlcmnade  anteckningar  utförligt  beskrifvit  ett  af  de  samtal, 
han  i  fängelset  hade  med  öfverstäthällaren  ").  higen  kunde  undra 
öfver  dennes  förbittring  mot  konungamördarna,  och  ryktet  hade 
redan  haft  mycket  att  berätta  om  Armfelts  blodtörstiga  hämd- 
planer  *").  Vare  sig  nu  att  Armfelt  varit  öfvertygad  om  Enge- 
ströms  oskuld,  eller  att  han  hoppats  genom  en  oväntad  foglighct 
aflocka  honom  bekännelse:  visst  är,  att  det  samtal,  som  den  17 
April  cgde  rum  emellan  dem  båda,  ingalunda  syntes  röja  något 
öfvermod  eller  maktmissbruk  frän  den  förstnämndes  sida.  Det 
rörde    sig    kring    allmänna   ämnen,  om  ^patrioternas»  och  Gustaf 

")  T)    I    Maj   1792,  ai)f.  st.  s.  250. 
■**)  J.  v,  Engeströms  Anteckningar,  sid.   170. 
***j  Se  detta  arbete,  1;  399,  401. 


—    lO    — 

Ill:s  planer,  om  anledningarna  till  missnöjet  o.  s.  v.,  och  Arm- 
felt  synes  hafva  helt  öppenhjärtigt  meddelat  sig  med  den  ifrige 
partimannen,  t.  o.  m.  i  vissa  delar  hafva  gifvit  honom  rätt. 
Han  gaf  äfven  befallning  om  beredande  af  större  beqvämlighet 
ät  v.  Engeström. 

Afven  mot  konung  Gustafs  mördare,  Ankarström,  visade 
Armfelt  prof  på  en  mänsklighet,  som  gör  hans  hjärta  heder,  sä 
mycket  mera  som  han  i  honom  måste  se  den,  som  framför  andra 
bragt  olycka  ej  blott  öfver  Sveriges  rike,  utan  öfver  honom  själf 
personligen.  Han  besökte  honom  flera  gånger  i  fängelset  och 
sökte,  då  han  säg  hans  ånger,  att  mildra  hans  öde.  Dä  konwnga- 
mördaren,  efter  att  tre  dagar  å  rad  hafva  schavotterat  och  slitit 
spö  på  hufvudstadens  torg,  fördes  till  afrättsplatsen,  gaf  han  en 
af  de  prester,  som  bcredt  honom  till  döden,  i  uppdrag  att  tacka 
Armfelt  för  den  mildhet,  han  visat  honom  i  fängelset  och  eljest: 
Armfelt  hade  nämligen  skickat  Ankarström  en  sjubbskinnspels, 
som  han  begagnade  vid  schavotteringen.  »Han  gaf  ock  tillkänna, 
säger  den  antecknare,  som  af  prestens  egen  mun  förnummit 
denna  helsning,  att  han  icke  skyllde  Armfelt,  utan  general  Kling- 
spor  för  den  härda  spöslitningen,  den  han  sista  dagen  beskref 
såsom  öfverstigande  den  tanke,  han  gjort  sig  om  höjden  af 
mänskliga  plågor»  *).  Dock  tillhörde  Armfelt  visserligen  icke 
dem,  som  önskade  att  de  öfriga  i  mordanslaget  inblandade  skulle 
leninas  strafiflösa;  och  den  mildhet,  som  i  själfva  verket  visades 
dem  alla,  utom  Ankarström,  väckte,  såsom  vi  snart  skola  se, 
hans  rättmätiga  harm. 

Det  var  endast  en  kort  tid,  knappast  tre  månader,  som 
Armfelt  utöfvade  sitt  nya  ämbete;  och  hans  verksamhet  såsom 
sådan  kan  knappast  sägas  hafva  éfterlemnat  några  spär  i  Stock- 
holms stads  historia.  Vid  hans  sida  stod  såsom  underståthållare 
den  ifrige  gustavianen  Ahlman,  som  länge  under  ledigheten  efter 
den  berömde  öfvcrståthällaren  i)aron  Karl  Sparre  skött  detta 
ämbete.     Af  Ahlmans  erfarenhet   vid  allmänna  ärendens  behand- 


*)  Nordin,  sid.  274.  Della  vitsord  kan  knappast  nekas  trovjinligliot 
framfor  de  rykten,  soui  uppgSfvo  att  Armfelt  tvärtom  visat  onödig  grymhet 
mot  den  dömde  förbrytaren.  Enligt  dem  skulle  han,  såsom  öfverstäth.Tllarc 
närvarande  vid  spöslitningen,  hafva  uppmanat  bödelsknekten  att  sl.^  hårdare 
iich  låtit  soldater  af  andra  gardet  tränga  sig  inom  sjietsgården  och  skymfa 
delin(iventen.  (.Se  .A(Ileri)eth,  I  list.  anteckningar,  II;  y,  och  Ahnfeit,  Ur  .Sv. 
hofvets  och   aristokratiens  lif.    VI:   75). 


—  II   — 

ling-    kiiiide    Armfclt    draga    nytta.     Till    honom   stod  han  i  det 
bästa  förhällande  och  lyssnade  gärna  till  hans  råd  *). 

Mindre  fredligt  aflopp  hans  samarbete  med  Liljensparre, 
polismästaren,  som  under  de  sista  åren  af  Gustaf  lll:s  regering 
blifvit  en  inflytelserik  man  och  som  genom  sina  hemliga  kun- 
skapare  gjort  den  styrande  makten  väsentliga  tjenster.  Han 
ville  fortfarande  uppträda  med  en  myndighet,  som  icke  behagade 
hans  chef,  den  nye  öfverstathällaren,  hvilken  med  stolthet  gjorde 
sina  rättigheter  gällande  **).  Första  anledningen  till  osämja  gäfvo 
några  anstalter,  som  Armfelt  pä  hertigen-regcntens  befallning 
gjort  den  dag,  dä  konungens  bisättning  egde  rum.  Han  hade 
låtit  nedrifva  några  åskädareläktare,  dem  Liljensparre  gifvit  till- 
stånd att  uppföra,  och  utan  dennes  hörande  låtit  gifva  befallning- 
om  krogarnas  stängande  samma  dag  kl.  3  eftermiddagen  '**). 
Liljensparre  inställde  sig  följande  dag  hos  Armfelt  och  prote- 
sterade i  hög  ton  mot  åtgärden,  sägande,  att  han  icke  vore  van 
att    sä    handteras.     En  ordväxling  uppkom,  som  lärer  hafva  ur- 


*)  Bland  de  tryckta  kungörelser  och  påbud,  som  vi  funnit  underteck- 
nade med  Armfeits  namn  såsom  öfverståthållarc  —  från  -'"/j  till  '/g  '79^  — 
linnes  endast  ett  af  allmännare  intresfe.  Det  är  en  d.  25  April  utfärdad 
varning  att  i  stillhet  och  utan  utbrott  och  öfverilning  afbida  lagens  verkan 
mot  konungamördarna. 

**)  Bland  Reuterholmska  papperen  i  Riksarkivet  (förut  i  utrikesdepar- 
tementets arkiv)  tinnes  en  promemoria  af  Armfelt  såsom  öfversiåthållare  i 
Stockholm,  hvilken  äfven  är  upplysande  för  hans  förhållande  till  Liljensparre. 
Den  är  ställd  till  Iiertigen-regenlen  och  rör  organisationen  af  polisens  spioneri- 
väsende i  Stockholm,  hvilket,  såsom  liekant.  under  Liljensparres  ledning  nått 
en  hög  utveckling  och  som  för  öfrigt  enligt  tidens  åsigt  betraktades  såsom 
nödvändigt  för  ordningens  upprätthållande.  Armfelt  ogillar  emellertid  liär 
Liljensparres  system:  «Hans  spionrapporter  innehålla  endast  hvad  fulla  per- 
soner s.Tga  på  gator  och  krogar».  I  stället  borde  Stockholm  indelas  i  lo  ä 
12  distrikter  under  uppsigt  af  särskilda,  under  pDlismäslarcn  lydande  kom- 
missarier. Dessa  borde  framför  allt  söka  vinna  domestikerna  i  «ministerliusen 
och  hos  frihetsandarti-,  för  att  lära  känna  hemliga  företag.  Därjämte  skulle 
alla  hollakejer  och  krogvärdar  m.  fl.  o-höra  under  polismästarens  fukteU. 
Från  öfverslåthållarens  ämbete  skulle  enligt  Armfells  förslag  emellertiil  skil- 
jas all  befattning  med  spionväsendet;  och  Armfelt  fick  kort  efter  sitt  tillträde 
af  ämbetet  hertigens  särskilda  föreskrift  att  ej  befatta  sig  därmed,  hvilket 
äfven  var  i  öfverensstämmelse  med  ett  af  konung  Gustaf  111  fattadt  beslut. 
•  Se  Nordin,  Dagbok,  s.  231). 

"■ -■)  Den  förstnämnda  af  dessa  åtgärder  uppgafs  hafva  vidtagits  på  grund 
af  farhåga  för  att  ett  mordattentat  mot  hertigen  och  Armfelt  skulle  kunna 
verkställas  från  denna  läktare.  En  anonym  biljett  hade  härom  innehållit  en 
varning.  Liljensparre  utspridde  ryktet,  alt  denna  så  väl  som  andra  anonyma 
bref  och  på  offentliga  jjlatser  utspridda  pajiper,  som  afsågo  att  hålla  allmän- 
hclen  i  ängslan  för  mordanslag  och  revolutioner,  härledde  sig  från  Armfelt 
själf.  (Se  Adlerbeth,  Anteckningar,  II:  8;  jfr  Liljensparres  berättelse,  tr. 
Ridderstads  Gömdt  är  icke  glömdt,  XII:   19,  och   Nordin,  Dagbok,  s.  230). 


—    12   — 

artat  till  handgripligheter  ä  Armfelts  sida  —  han  kallar  det 
själf  nme  petite  scéne  militaire».  Den  vredgade  polismästaren 
ville  genast  begifva  sig  till  hertigen-regenten  för  att  begära  sitt 
afsked,  men  saken  bilades  för  tillfället  genom  underståthållaren 
Ahlmans  mellankomst  *).  Förhållandet  blef  emellertid  ingalunda 
bättre:  till  den  enskilda  harmen  ä  ömse  sidor  hos  de  båda  het- 
lefrade  männen  kom  olikhet  i  äsigter  rörande  vigtigare  ämnen. 

Liljensparre,  som  straxt  efter  konungamordet  utmärkt  sig 
för  ifver  att  efterspana  de  hemliga  anläggningar,  som  därmed 
stodo  i  sammanhang,  ändrade  efter  regentombytet  sin  hållning. 
Han  märkte  snart,  att  stränghet  mot  de  anklagade  och  miss- 
tänkta ingalunda  var  den  nya  styrelsen  behaglig,  och  skyndade 
att  ställa  sig  till  efterrättelse  de  hemliga  vinkar,  han  från  högsta 
ort  erhållit.  Befallningar  gåfvos,  enligt  I.iljensparres  egen  be- 
rättelse, i  hemlighet  af  hertigen  att  gä  varsamt  tillväga  och  upp- 
höra med  efterforskningarna;  stundom  fick  han  mellan  fyra  ögon 
föreskrifter,  som  återkallade  officiella  påbud  *').  Härmed  följde 
också  ett  omslag  i  de  fängslades  behandlingssätt.  Innan  ännu 
ransakningen  var  afslutad,  beviljades  dem  ganska  mycken  frihet: 
de  mottogo  besök  af  sina  slägtingar  och  vänner  och  af  hvar- 
andra  inbördes;  nle  hade,  berättar  Armfelt,  gemensamma  mid- 
dagar och  supéer,  där  det  gick  muntert  till,  och  grefvarna  Horn 
och  Ribbing  visade  sin  qvickhet  genom  att  skrifva  verser.  Polis- 
mästaren själf»,  tillägger  han,  »deltog  pä  ett  vänskapligt  sätt  i 
dessa  orgier  och  var  mera  smickrad  af  att  vid  dessa  tillfällen 
få  bjuda  grefvinnan  Ribbing  armen  och  föra  henne  till  bords, 
än  af  att  göra  sin  pligt».  Allmän  förargelse  väckte  det,  att  det 
längre  fram  tillstaddes  fångarna  att  resa  en  majstång  pä  fängelse- 
gården och  under  dans  och  sång  på  det  muntraste  sätt  fira 
midsommarsaftoncn. 

Med  stigande  förtrytelse  erfor  Armfelt  dessa  åtgärder.  Han 
kunde  icke  tvifla,  att  de  berodde  på  föreskrifter  från  den  sty- 
rande makten  och  pä  regeringsgrundsatser,  hvilka  stridde  emot 
dem,  som  offentligen  uttalats  och  som  under  den  första  tiden 
efter  konungamordet  ingifvit  förhojipning  om  endrägtigt  sam- 
arbete mellan  konung  Gustafs  män  och  hertigen-regenten.  INIed 
sitt  lynnes  hela  häftighet  uttalade  Armfelt  sig  nu  och  framgent 
emot  dessa  åtgärder.  Han  såg  däri  en  skymf  mot  sin  saknade 
konungs  minne  och  väntade  ingen  välsignelse  af  den  sinnenas 
förening,    som    skulle  kunna  uppstå  genom  att  lemna  förbrytare 

*)  Nordin,  .inf.  st.  s.  242. 
**)  Liljensparre,  anf.  st.  s.  18. 


_   13  — 

ostraftadc,  därförc  att  de  tillhörde  den  samhällsklass,  som  för- 
bittrat konuiif^  Gustafs  sista  regeringsår.  Armfelts  politik  var 
en  helt  motsatt:  han  ansåg,  att  mordgerningcns  gräslighet  borde 
för  alltid  göra  slut  på  den  adliga  oppositionens  inflytande;  en- 
dast genom  att  fullständigt  slå  den  till  marken,  skulle  den  unge 
konungen  kunna  befästas  pä  sin  tron.  Enskildt  och  offentligt 
förebrådde  han  Liljensparre,  att  han  svikit  konungens  sak  och 
öfvergått  till  hertigens  parti.  Polismästaren  fann  sig,  enligt  sina 
egna  ord,  »ställd  liksom  mellan  tvenne  eldar;  han  måste  lyda 
rcgentens  bud  och  befallningar  och  tillika  omedelbarligen  sta 
under  en  förman,  som  syntes  opponera  sig  mot  samma  befall- 
ningar» *).  Han  hämnades  pä  Armfelts  hetta  genom  att  fram- 
ställa honom  såsom  upphofsmannen  till  rykten^  afsedda  att  för- 
skräcka allmänheten,  slutligen  äf\'en  till  stämplingar,  vådliga  för 
di-n  allmänna  säkerheten. 


Det  var  icke  blott  på  grund  af  dessa  till  allra  största  de- 
len uppdiktade  rykten,  hvilka  härledde  sig  från  Liljensparre  och 
hans  spioner,  som  den  nye  öfverståthållaren  af  mången,  särskildt 
af  hertigen-rcgenten,  började  betraktas  såsom  en  farlig  person. 
Man  fruktade  för  hans  popularitet  hos  den  stora  massan  af  huf- 
vudstadens  befolkning,  h  vilken  delade  hans  förbittring  öfver 
konungamordet  och  mildheten  mot  de  sammansvurna;  man  för- 
argade sig  öfver  hans  djärfva  och  hänsynslösa  yttranden,  och 
man  fann,  att  hans  antccedentia  under  Gustaf  lll:s  regering  icke 
i  längden  syntes  kunna  låta  sig  förena  med  den  nya  styrelsens 
grundsatser,  lika  litet  i  den  yttre  som  den  inre  politiken.  Hans 
nära  förhållande  till  den  unge  konungen  betraktades  af  dennes 
förmyndare  med  misstänksamma  blickar:  hertig  Karl  hade  icke 
glömt,  att  han  vid  konung  Gustafs  utländska  resa  1791  på  grund 
af  Armfelts  råd  måst  stå  tillbaka  för  den  13-årige  gossen,  då 
en  tillförordnad  regering  utsågs  **). 

Härtill  kom.  att  Armfelt  på  grund  af  sin  personliga  ställ- 
ning ansågs  såsom  den  själfskrifne  ledaren  för  konung  Gustafs 
män.  Oaktadt  all  undfallenhet,  som  under  fiirmyndarestyrelsens 
första  månader  visades  dem,  var  det  ej  utan  misstro,  som  denna 
betraktade  dessa  ifriga  gustavianer,  hvilka  efter  kcMiungens  död 
drefvo    en    slags    svärmisk    kult    med    hans  minne  och  upphöjde 

")  Anf.  st.  s.  19. 
**)  Se  detta  arbete,  I:  339. 


—  14  — 

hans  regering  pä  den  närvarandes  bekostnad.  Kring  Armfelt 
samlades  dessa  män  till  förtroliga  samqväm.  »Våra  samtal,  sä- 
ger Armfelt,  rörde  sig  vanligen  om  det  förflutna  med  saknad, 
om  det  närvarande  med  oro,  och  om  det  tillkommande  med 
mera  fruktan  än  hopp.  Dessa  samqväm  voro  för  öfrigt  ingen- 
ting mindre  än  stridande  mot  regentens  intressen,  och  de  förslag, 
som  där  väcktes,  hade  inga  andra  ändamål  än  konungens  tjenst 
och  statens  väb.  Deltagarna  voro  män,  som  längre  fram  alla 
i  mer  och  mindre  grad  blefvo  föremål  för  förmyndarestyrelsens 
förföljelser:  Gyldenstolpe,  Lagerbring,  Zibet,  Håkansson,  bröderna 
Nordin,  Ahlman,  J.  Fr.  Am.inoff  m.  fl.  *).  Äfven  Ehr^nström, 
som  beskrifvit  en  af  dessa  sammankomster  **),  var  någon  gång 
inbjuden.  Ofta  var  ryske  ambassadören  grefve  Stackelberg  del- 
tagare i  dessa  sam.qväm,  och  hans  hus  stod  ständigt  öppet  f<ir 
Armfelt  och  hans  vänner. 

I  förbindelsen  med  Rysslands  sändebud  låg  en  ytterligare 
anledning  till  misstanke  om  hemliga  afsigter  hos  dessa  gusta- 
vianer,  eller,  såsom  de  längre  fram  älskade  att  benämna  sig 
själfva,  ^rojalister».  Under  iakttagande  af  alla  yttre  vänskaps- 
och  höflighetsbetygelser  efter  konung  Gustafs  död,  bctraktatle 
Rysslands  stora  herskarinna  och  Sveriges  nye  regent  hvarandra 
med  ett  ömsesidigt  misstroende,  som  grefve  Stackelberg  inga- 
lunda var  mannen  att  utjämna.  Han  hade  redan  den  29  Mars, 
samma  dag  som  konungen  dog,  enligt  Armfelts  berättelse,  var- 
nat honom  för  hertigens  dubbla  spel  och  förutsagt  stundande 
förändringar  i  hans  politiska  system ;  han  fruktade  för  Drottning- 
holmstraktatens bestånd,  pä  grund  af  vissa  förebud  till  ett  när- 
mande mellan  revolutionsmänncn  i  Frankrike  och  Sveriges  nya 
styrelse  ***). 

Det  saknades  ej  skäl  att  misstänka,  att  ett  omslag  i  Sve- 
riges yttre  politik  vore  förestående.  Redan  innan  den  sedermera 
sä  mäktige  Reutcrholm  anländt,  och  innan  afgörande  steg  blif\'it 
tagna,  hade  hertigen-regenten  trädt  i  nära  förbindelse  med  den 
frän  Paris  nyss  hemkomne  svenske  ambassatlören  baron  Stael 
von    liolstein,    känd   såsom  en   ifri<j"  anhängare  af  tle  franska  re- 


-)  Det  var  efter  ett  af  dessa  samqväm,  som  denne  sistnämnde,  i  ett 
utbrott  af  entusiasm  fcir  Gustaf  I[I:s  niiime,  inför  Armfelt  aflade  eu  ed  att,  sa 
vidt  i  hans  makt  stud,  hamna-,  ko.iungens  dud  ucli  uppeliXlia  hans  sons  r.iit- 
tigheter,  om  han  också  skulle  ilu  pä  schavotten  --  ett  yttrande,  som  antyddes 
i  eU  href  fr.ln  Armfelt  till  Aminoff,  hvilket  ådrog  sig  uppmärksamhet  under 
Armfelts  högmålsprucess.  (Se  Svea  Hofr.  Protokoll,  s.  331). 
**)  Anteckningar,  1:  421. 
***)  Se  Ehreuslröm,  nyss  aiif.  st.  och   1:  400. 


—  '5  - 

volutionsidéerna,  därjenite  en  stor  frinuirart.'  och  mystiker  *}.  Kort 
derefter  hade  anläiidt  abbc  Verninac  de  S:t  Maur,  en  utskickatl 
frän  de  franska  rcvolulionsniännen,  hvars  uppdrai;"  var  att  inleda 
förbindelser  med  Sverige  Han  blef  icke  mottagen  såsom  sände- 
bud, men  tillbragte  i  Sverige  en  del  af  sommarmånaderna  1792 
och  plägade  flitigt  umgänge  med  sin  beskyddare  baron  Stael, 
och  det  glunkadcs  äfvcn  om  att  iiertigen-regenten  hade  hemliga 
öfverläggningar  med  honom.  Stael  blef  emellertid  snart,  for  kort 
tid,  en  bland  Sveriges  inflytelserikaste  män.  Jämte  honom  bildade 
Bonde  och  efter  några  veckor  Rcuterholm,  alla  ifriga  frimurare 
och  anti-gustavianer,  till  fram  pä  hösten  1792  kretsen  af  regen- 
tens  närmaste  förtrogna.  De  kallades  af  Armfelt  och  hans  vän- 
ner »triumviratet»  och  »styrde»,  enligt  en  samtidas  ord  **),  »en  tid 
verkligen  Sverige»,  till  dess  att  småningom  Reutcrholms  infly- 
tande blef  öfvermäktigt,  och  han  såsom  allena  styrande  öfvertog 
ledningen  af  sä  väl  regentcn  som  Sveriges  rike.  —  På  räkningen 
af  deras  inflytande  skrefs  af  de  harmsna  »rojalisterna»  sä  väl 
mildheten  i  »konungamördarnas»  behandling,  som  den  förändrade 
hållningen  i  Sveriges  yttre  politik,  hvilken  stod  i  sä  bjert  mot- 
sats till  hertigen  regentens  strax  efter  Gustaf  III:s  död  yttrade 
afsky  för  de  franska  »kannibalerna»  ***), 

I  denna  krets  blef  man  allt  mera  angelägen  att  blifva  qvitt 
det  besvärliga  arfvet  af  Gustaf  Ill:s  förtroendemän,  hvilkas  främste 
man  var  Armfelt.  »Denna  present  af  salig  konungen,  skrifver 
hertiginnan  af  Södermanland  i  sin  dagbok,  är  en  af  de  obe- 
qvämaste,  som  kunna  tänkas.  Såsom  öfverståthållare  kan  han 
göra  tusen  saker,  soiii  skada  den  som  har  makten  i  sin  hand>\ 
Han    vore,    skrifver  hon  pä  ett  annat  ställe,  »enragé  au  fond  de 


*)  Det  var,  egendomligt  nog,  genom  Arnifelts  bemedliug  lios  hertig 
Karl  som  baron  Stael  fått  tillstånd  alt  komma  till  Stockholm.  Gustaf  111 
hade  haft  för  afsigt  att  ställa  honom  inför  kanslirätt  för  olydnad  mot  de 
föreskrifter,  han  gifvit,  och  hertigen  ville  ohörd  förvisa  honom  från  hufvud- 
staden,  men  bevektes  genom  Armfelts  föreställning,  att  detta  icke  varit  den 
aflidne  konungens  mening.  Länge  fann  Staöl  alla  dörrar  slutna,  till  dess  det 
omsider  lyckades  liononi  att  genom  baron  K.  G.  Bonde,  sedan  gammalt  her- 
tigens förtrogne,  få  ett  cnskildt  samtal  med  regenten.  Detta  medfcirde  ett 
fullkomligt  omslag;  det  bli-f  ej  frågan  livarken  om  förvisning  eller  kanslirätt. 
**)  L.  von  Engeström,  Minnen,  I:  189.  Ryske  ambassadören  kallade 
ilem,  enligt  Engeströms  berättelse,  «les  truis  fakardin-;».  Armfelt  ansåg  denna 
ffregeriDgscli(jue«  i  början  föga  farlig.  I  ett  bref  från  denna  tid  skrifver  han : 
»Okunniga,  dumma  eller  ridicula,  blifva  de  slutligen  victimer  af  sin  galen- 
skap att  vilja  styra  ett  rike  som  ett  ordenssällskap  och  bereda  dess  framtida 
händelsei  efter  ingifvelser  och  uppenbarelser»?.  (Till  Lagerbring  '^""/^  1792. 
Ups.  Bibi.). 

*■■*)  Se   ufvan  sitl.   7. 


—  i6  — 

son  coeur*  mot  hertigen,  och  »chef  de  la  cabale»  mot  honom. 
Likväl  fördes  han  i  ledband  af  andra.  Utan  att  egentligen  vara 
en  elak  människa,  vore  han  genom  sitt  lättsinne,  sin  omättliga 
ärelystnad  och  sitt  slösande  lefnadssätt  så  beskaffad,  att  man 
icke  kunde  lita  pä  honom.  Särskildt  vore  det  fara  värdt,  att 
han  kunde  vinna  den  unge  konungens  förtroende,  hos  hvilkcn 
han  flitigt  sökte  ställa  sig  in  *). 

Sä  lydde  omdömena  om  Armfelt  bland  hertigen -regentens 
förtrogna.  Föga  vänligare  torde  dessa  sistnämnda  hafva  bedömts 
inom  Armfelts  krets;  och  ömsesidigt  hade  man,  innan  ännu  nå- 
gon brytning  inträdt,  känslan  af  ett  spändt  förhållande.  An- 
strängningar gjordes  tidigt  af  Armfelts  vänner,  för  att  före- 
komma öppen  söndring  och  »helande  af  dessa  refvor»  **);  brö- 
derna Nordin  och  Ahlman  sparade  icke  pä  föreställningar  i  detta 
syfte,  så  väl  hos  Armfelt  som  hos  hertigen.  På  de  förstnämndas 
tillskyndelse  egde  också  vid  ett  tillfälle  en  ^'explikationy  rum 
mellan  dem  båda,  hvilken  syntes  hafva  slutat  till  ömsesidig  be- 
låtenhet och  hvars  resultat  väckte  liflig  tillfredsställelse  hos  det 
beståendes  vänner*"").  Dessa  förhoppningar  voro  dock  föga  att 
bygga  på.  Visserligen  fortfor  hertigen  att,  så  länge  Armfelt 
vistades  inom  synhåll,  i  alla  yttre  afseenden  iakttaga  en  hållning 
af  vänlighet  och  förtroende  mot  honom,  medan  denne  allt  mer 
och  mer  aflägsnades  från  ärendena  och  utsattes  för  förödmjukel- 
ser af  hvarjehanda  slag.  Lämpliga  förevändningar  till  de  senare 
saknades  ingalunda:  de  förnämsta  hemtades  frän  det  befäl  öfver 
andra  lifgardet,  som  Armfelt  fortfarantle  utöfvade,  ehuru  han 
icke  var  dess  chef,  utan  i  stället  var  öfverste  för  Nerikes  och 
Vcrmlands  regemente  -j-). 

De  militära  angelägenheternas  detaljer  sysselsatte  lifligt 
hcrtigen-regenten.     Af  Armfelt,  liksom  af  andra  gustaviancr,  an- 


*)  Hertiginnans  dagbok,  Maj— Juli   1792,  spridda  ställen  (Eriksli.  arkiv). 
**)  Nordin,  anf.  st.  s.  238. 

"■■*)  Se  Nordin,  aiif.  st.  s.  250,  258  o.  f.  «Jag  är  ganska  glad.  säger 
Nordin,  att  Armfelt  far  något  fast  under  föitcrna.  ty  med  hans  totala  fall 
liaili;  mycket  af  gamla  styrkan  varit  förlorad,  sa  vida  det  inneburit  en  schism 
inom  konungahusets  upiiriUliga  vänner  .  .  .  Hlefve  baron  A.  skild  från  her- 
tigen, så  vore  sådant  en  grundläggning  till  missforst.ind  mellan  hertigen  och 
unge  konungen,  och  därför  bör  hvar  redlig  undersåte  önska  stillhet  och  lugn 
mellan  de  två  herrarna*.  Då  Ahlman  föreställt  hertigen,  alt  Armfelt  hade 
»nit  och  välmening,  fastän  han  ännu  icke  kunde  hafva  nog  köhU,  utlät  sig 
hertigen  «med  all  benägenhet  om  Armfelt*  (anf.  st.  s.  241). 

f)  Från  öfverstebeställningen  vid  Nylands  infanteriregemente  hade  Arm- 
felt den  29  Mars  1791  erhållit  transport  till  enahanda  beställning  vid  Nerikes 
och   Vermlands. 


—    17    — 

märktes,  att  lian  sökte  gifva  sitt  hof  ett  militäriskt  utseende  ge- 
nom att  där  införa  bruket  af  uniformer,  sablar^  stöflar  och  spor- 
rar o.  s.  v.  *).  De  oordningar,  som  förefallit  vid  Ankarströms 
schavottering,  dä  andra  gardet  bildade  spetsgärd,  gäfvo  första 
anledningen  till  de  förebråelser  och  oupphörliga  trakasserier,  som 
drabbade  detta  regementes  officerare.  ''Deras  enda  fel,  säger 
Armfelt,  var  att  de  stodo  under  mitt  befäl,  och  att  där  rådde 
en  helt  annan  ton  än  den  som  började  blifva  herskandc.  Det 
ma  vara  nog  att  säga,  att  krigsrätter  och  arresteringar  före- 
kommo  så  ofta  i  detta  regemente,  att  jag  slutligen  tog  mitt 
parti  att  begära  en  förklaring  af  generaladjutanten  Klingspor  **). 
Han  slingrade  sig  undan  med  komplimenter  och  protestationer; 
•men  sedermera  talte  jag  med  Lagerbring,  som  var  statssekre- 
terare för  krigsärendena,  och  han  hade  den  ärligheten  att  säga 
mig,  att  hertigen  lifligt  önskade  att  jag  afsade  mig  detta  be- 
fäl .  .  .  Jag  svarade  I^agerbring,  att  jag  icke  begärde  bättre, 
och  att  sedan  regementet  blifvit  mönstradt,  H.  K.  H.  kunde 
Jemna  befälet  åt  hvem  han  ville.  —  Mönstringen  egde  rum  den 
26  Maj,  och  Liljehorn,  bror  till  en  af  dem  som  varit  invecklade 
i  konungamordet,  utnämndes  till  dess  chef  Officerare  och  sol- 
dater togo  afsked  af  mig  med  tårar  i  ögonen;  och  vid  den  mid- 
dag, som  jag  gaf  för  de  förstnämnda,  drogo  de  icke  i  betän- 
kande att  högt  förklara  så  väl  sin  saknad  öfver  min  afgäng 
som  sitt  missnöje  öfver  den  present,  som  regenten  gifvit  dem  i 
den  nye  chefens  person». 

Kort  förut  (den  15  Maj)  hade  Armfelt  erhållit  värdigheten 
af  generallöjtnant,  en  befordran,  om  hvilken  han  dock  missnöjd 
anmärker,  att  den  skedde  n  sällskap  med  personer,  som  knap- 
past dragit  sin  värja». 

Afven  andra  små  misshälligheter  mellan  Armfelt  och  her- 
tigen yppade  sig,  hvilka  småningom  visade  hvad  klockan  var 
slagen.  Hertigen  lät  t.  ex.  förstå  sitt  misshag  öfver  att  Armfelt 
såsom  öfverstäthällare  hade  adjutanter,  hvilka  buro  en  särskild 
uniform.  Dessa  fingo  befallning  att  tjenstgöra  vid  sina  regemen- 
ten ***).  —  En  annan  kontrovers  föranleddes  af  Armfelts  motstånd 
inom  ordenskapitlet  mot  att  hertigen  finge  dubba  den  af  Gustaf  III 


*)  Se    Ehrenström    I:    416.     Sparsamlietshäiisyn    ansågos   dock,   kanske 
med  rätta,  liafva  varit  anledning  till  dessa  förändringar.    (Jfr  Adlerbetli,  II:  12). 
**)  Klingspor    ansågs    för    den    egentlige    upphofämannen    till  depsa  åt- 
gärder och  var  sedan  gammalt  en  af  Armfelts  vederdelomän.    Se  Ehrenström. 

J:  4«3-  "" 

***     Nordin,  s.   238:    Ehrenström   I:   416. 

Tegnér.   (/.    il.    Annfelt.  2 


—   i8  — 

utnämnde  serafimerriddaren  grefve  Ruuth.  Armfelt  jämte  gref- 
varna  Falkenberg  och  Posse  samt  baron  Taube  ansågo  näm.- 
ligen  att,  enligt  gällande  stadgar,  endast  en  fullmyndig  konung 
egde  denna  rättighet.  Ordenslaipitlets  pluralitet  afgjorde  dock  sa- 
ken till  hertigens  förmän.  —  En  ytterligare  anledning  till  missämja 
gaf  frågan  om  uppförande  af  en  ny  stallbyggnad  för  enkedrott- 
ningen.  Armfelt  hade  säsom  öfverståthällare  i  samråd  med 
Ahlman  gifvit  utlåtande  om  platsen,  där  denna  byggnad  borde 
uppföras;  men  erfor,  att  hertigen-regenten  gifvit  helt  andra  före- 
skrifter. Armfelt  protesterade  genom  ett  bref  hållet  i  uttryck, 
som  han  sjelf  fann  »vördnadsfulla»,  men  som  pä  det  högsta 
misshagade  regenten.  Saken  kom  emellertid  af  ekonomiska  skäl 
ej  till  utförande. 

Såsom  öfverste  och  chef  för  Neri]<es  och  Vermlands  rege- 
mente borde  Armfelt  i  slutet  af  Maj  lemna  hufvudstadcn  för  att 
leda  dess  vapenöfningar  vid  Kristinehamn.  En  anledning  till 
hans  aflägsnande  frän  hufvudstadcn,  åtminstone  för  någon  kor- 
tare tid;,  var  därmed  gifven;  och  försök  gjordes  äfvcn  att  fä 
hans  frånvaro  utsträckt  till  längre  tid.  Redan  innan  konungens- 
död  var  det  en  öfverenskommen  sak,  att  Armfelt  tidigt  på  vären 
för  vården  af  sin  förstörda  hälsa  skulle  företaga  en  resa  till  en. 
utländsk  badort  *).  Konungamordet  och  de  händelser,  som  därpä 
följt,  hade  hindrat  verkställigheten  af  denna  plan;  Armfelts  vän- 
ner hade  under  för  handen  varande  förhållanden  afrådt  honom 
att  företaga  denna  resa,  hvilken  äfven  hans  finansers  tillstand 
syntes  komma  att  förbjuda.  Frågan  härom  var  sålunda  tillsvi- 
dare uppskjuten, 

»Då  inträdde  en  dag,  berättar  Arnifelt,  grefve  Ruuth  — 
han  hade  tidigt  sällat  sig  till  dem,  som  sökte  vinna  regen- 
tens  ynnest  —  till  mig,  innan  jag  ännu  var  uppstigen;  han  ta- 
lade om  hvarjehanda  saker,  bland  annat  om  sina  känslor  för 
mig.  Sedan  sade  han :  'Men  tänker  du  då  inte  på  din  hälsa, 
som  synbarligen  försämras,  och  är  förslaget  att  resa  till  Aachen 
alldeles  öfvergifvet.^'  —  Jag  svarade,  att  jag  visserligen  icke 
alldeles  öfvergifvit  tanken  därpå,  och  att  jag  allt  mer  kände,  hur 
nödvändig  en  badkur  skulle  vara  för  mig,  men  att  jag  qvarhölls 
dels    af    mina    vänner,    dels    af   tanken    på  kostnaden.    —  'Hvad 


')  I  sammaiiliang  därmed  liade  ock  varit  frSga,  att  lian  skulle  »gå. och 
beskåda«  föreslagna  tronföljaregeniåler:  en  rysk.  en  jireu.ssisk  och  en  engelsk 
prinsessa.     (Nordin,  se  anf.  st,  s.  263). 


—   19  — 

kostnaden  bcträfiar,  invände  han,  sä  får  n">an  icke  tänka  därpå, 
när  det  gäller  att  uppehålla  lifvet;  och  hvad  dina  vänner  angår, 
så  inser  jag  icke,  hvad  de  kunna  hafva  för  skäl  att  lägga  sig 
häremot.  Ty  hvad  vinner  du  nicd  att  stanna  här,  vid  den  tid, 
dä  alla  dina  motgångar  oupphörligt  erinra  dig  om  den  stora  för- 
lust, som  vi  lidit,  och  om  det  ohyggliga  brott,  som  föranledde 
den;  och  dä  afundsjukan  och  illviljan  i  hvarjc  ögonblick  bereda 
dig  oändliga  obehag?  Om  du  i  stället  aflägsnade  dig  för  tre  eller 
fyra  månader,  sä  skulle  du  förströ  din  smärta  och  afvända  dina 
fienders  ovilja». 

»Jag  hade  sedan  nägon  tid  märkt  pa  hertigen-regenten,  att 
min  närvaro  var  honom  obeqväm,  och  misstänkte,  att  denne 
skulle  kunna  ha  föranledt  Ruuths  framställning.  Jag  inlät  mig 
icke  vidare  pä  saken,  men  samma  dag  efter  hertigens  lever  för- 
sökte jag  att  utforska  hans  mening  i  ämnet.  Van  vid  förställ- 
ning som  han  var,  förekom  han  min  tillärnade  anhållan  om 
tjenstledighet  genom  att  bedja  mig  icke  tänka  på  att  lemna 
honom  vid  en  så  kinkig  tidpunkt,  och  innan  han  själf  vore  van 
vid  statsangelägenheterna;  som  vanligt  gjorde  han  mig  en  mängd 
komplimenter  och  slösade  med  sina  ömhetsbetygelser.  Ruuth 
hade  icke  lyckats  narra  mig;  men  hertigen  lyckades  till  den 
grad,  att  jag  icke  vidare  tänkte  på  att  sätta  min  resa  i  verket, 
huru  nödvändig  den  än  var.  Detta  var  dock  ingalunda  herti- 
gens uträkning,  ty  han  hade  sä  enträget  bedt  mig  att  stanna 
qvar,  endast  för  att  hos  mig  väcka  sä  mycket  större  lust  att  be- 
gifva  mig  åstad;  och  det  var  nära,  att  hans  list  vändt  sig  emot 
honom  själf». 

Någon  tid  efteråt,  sedan  Armfelts  sjukdom  förvärrats,  och 
då  de  små  obehagliga  konflikter  med  regenten,  hvartill  hans 
tjenstebefattningar  gåfvo  upprepade  förevändningar,  syntes  stän- 
digt tilltaga,  beslöt  han  emellertid  att  företaga  den  nämnda  re- 
san. Han  berättar  därom,  att  han,  efter  en  något  häftig  »expli- 
kation»  med  hertigen  angående  nägon  regeringsåtgärd,  som  han 
ansåg  vara  olämplig,  begärt  tjenstledighet  för  fyra  eller  fem 
månader.  »Dä  svarade  H.  K.  H. :  'Nä  väl,  efter  ni  nödvändigt 
vill,  sä  ger  jag  er  tre  månader,  men  icke  en  dag  längre,  och  med 
villkor  att  ni  ger  mig  ert  hedersord  på,  att  ni  icke  under  nägon 
förevändning  skall  begära  förlängning'.  —  Jag  tänkte  pä  ingen- 
ting mindre  än  att  hertigen  i  detta  ögonblick  använde  list,  och 
begärde  fyra  månader,  såsom  hela  tiden  för  min  frånvaro.  — 
'Godt,  sade  regenten,  vi  skola  vidare  tala  därom  en  annan  gäng 
och  vidtaga  anstalter,  så  att  ingenting  går  sönder  under  er  från- 
varo.    Gif  mig  emellertid  skriftligen  edra  tankar  härom,  och  när 


20 


ni  kommer  tillbaka  frän  eder  resa  [till  Vermland],  skola  vi  tillsam- 
mans vidare  Öfvenskomma  härom?. 


Kort  efter  dessa  samtal,  hvilka  blefvo  af  ödesdiger  bety- 
delse för  Armfelt,  begaf  han  sig  pä  den  resa  till  Vermland,  som 
var  honom  föreskrifven,  för  att  där  öfva  sitt  regemente.  Den 
nye  generallöjtnanten  och  öfverstäthållaren,  som  med  sä  mycken 
heder  fört  sin  brigad  under  finska  kriget,  skulle  såsom  öfverste 
för  ett  regemente  i  en  aflägsen  landsort  underkastas  inspektion 
af  hertig  Fredrik  af  Östergötland  och  öfversten  baron  Bror 
Cederström,  bada  föga  kända  i  krigshistorien  för  några  hjälte- 
dater,  men  så  mycket  mera  bekanta  för  den  lust  att  »capo- 
raliser»,  som  från  preussiska  armén  spridt  sig  till  de  nordiska 
länderna  och  som  utgjorde  ett  af  de  förnämsta  lytena  i  tidehvarf- 
vets  militära  skick. 

Nerikes  och  Vermlands  regemente  hade  lidit  mycket  under 
kriget;  och  vigtigare  värf  hade  hindrat  Armfelt  att  under  det  år, 
han  innehaft  chefskapet,  sörja  för  dess  rekrytering  och  utbild- 
ning. Han  ansåg  därföre,  att  meningen  nu  vore  att  alldeles 
»förstöra  hans  anseende  såsom  militär»  *,  och  visste  med  sig,  att 
hans  starka  sida  ej  låg  i  de  detaljer  med  afseende  på  handgrepp 
i  exercisen,  uniformspersedlarnas  snitt  och  härpiskornas  längd, 
hvari  den  fredlige  fältmarskalken  hertig  Fredrik  såg  krigaryrkets 
främsta  hemlighet.  Med  ifver  arbetade  han  emellertid  på  sitt  re- 
gementes utbildning  under  den  del  af  Juni  månad;,  som  han  till- 
bragte  i  Kristinehamn;  den  fruktade  inspektionen  aflopp  lyckligt, 
och  sä  väl  hertig  Fredrik  som  baron  Cederström  betygade  sin 
tillfredsställelse  och  visa(3e  en  oväntad  höflighet  **. 

I  början  af  Juli  återvände  Armfelt  till  Stockholm  för  att 
vidtaga  anstalter  för  sin  stundande  utländska  resa.  Han  var  full- 
komligt främmande  för  tanken,  att  den  skulle  komma  atl  ut- 
sträckas öfver  de  fyra  månadernas  tjenstlcdighet,  och  tog  sina 
anstalter,  så  väl  såsom  ämbetsman  som  enskild  person,  i  öfver- 
ensstämmelse  därmed.  —  Vid  sin  återkomst  fann  han  hofvet  bo- 
satt på  Drottningholm;  Reuterholm  var  anländ,  ehuru  han  ännu 
vistades  i  Stockholm,  hvarest  han  ofta  hade  besök  af  hertigen- 
regenten.     Gustaviancrnas    sinnen    voro    fyllda    af  bekymmer  öf- 


*)   .'Vnnfclt  till   sin   hustru    •'/„    1792. 
'*)  «Uu  c'est  politesse,  ou   je  dis  comme  dans  Tode  de  riro»:  Ce  héros 
n'est  pas  un  aigle»,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru  ^"  ^  om   hertig  Fredrik. 


—    21    — 

ver  att  baron  Taube,  som  pä  konung  Gustafs  dödssäng  mottagit 
ledningen  af  de  utländska  angelägenheterna,  kort  förut  afsagt 
sig  detta  förtroende  och  nedlagt  sina  militära  ämbeten  *).  Där- 
jämte hade  ryktena  om  den  milda  behandling,  som  visades  de 
fängslade  sammansvurna,  ej  undgått  att  befästa  tanken  pä  en 
stundande  systemförändring,  hvars  närhet  syntes  bestyrkas  ge- 
nom Staéls  stigande  inflytande  och  Verninacs  fortfarande  vistelse 
i  Stockholm. 

Närmare  underrättelser  om  förhållandena  i  regentens  när- 
maste omgifning  lemnades  Armfelt  af  fröken  Rudenschöld,  som 
vistades  vid  hofvet  på  Drottningholm.  Hon  hade  mycket  att  be- 
rätta om  de  förändrade  förhållanden,  som  inträdt,  och  afradde  be- 
stämdt  resan  till  Aachen.  Redan  under  Armfelts  vistelse  i  Verm- 
land  hade  hon  hållit  honom  »au  courant»  med  tilldragelserna  och 
särskildt  gifvit  honom  förtroende  om  den  efterhängsna  uppmärk- 
samhet, som  vid  denna  tid  började  visas  henne  af  hertig  Karl  **), 
Denna  hyllning  väckte  nu  endast  hennes  oeh  Armfelts  löje;  men 
fröken  Rudenschölds  förhällande  til!  hertigen,  hvilket  äfven  se- 
dermera utgjorde  föremålet  för  hennes  bref  till  Armfelt  under  den- 
nes vistelse  i  utlandet,  hade  ett  olycksbringande  inflytande  pä 
hennes  framtid.  Det  var  en  kärlekshistoria,  skrifver  Armfelt,  »som 
på  samma  gäng  var  komisk  och  tragisk:  den  började  nu,  och 
slutade  —  med  schavotten». 

Pä  Drottningholm  vistades  under  uppsigt,  för  att  icke  säga 
under  bevakning,  af  sin  farbroder  hertigen-regenten,  sin  guvernör 
grefve  Gyldenstolpe  och  sin  lärare  Rosenstein  den  unge,  snart 
14-årige  konungen.  Han  var  föremålet  för  Armfelts  och  de  an- 
dra gustavianernas  beständiga  omsorger  och  äfven  för  deras 
lifliga    oro.     På    Gustaf  Adolf  hade  de  öfverflyttat  all  den  svär- 


*)  Armfelt  hade  härom  skrifvit  till  Lagerbring  -'/,.  1792:  »Gud  late 
honom  ej  lemna  allt,  ty  då  är  en  betydande  stolpe  för  regeringssystemet  borta, 
och  en  mindre  af  dem,  som  satans  anhanget  fruktar  De  taga  med  hertigen 
samma  marche  som  med  salig  konungen,  narra  honom  in  i  en  labyrint,  hvar- 
ifrån  han  ej  utreder  sig  utan  att  sacritiera  konungamakten  eller,  om  han  ej 
det  vill,  lifvetff.     (LTps.  Bibi.) 

**)  »Han  säger  mig  tjugo  gånger  i  timmen  att  jag  är  vacker,  heter  det 
i  ett  af  dessa  bref  CU);  hans  gunstlingar  frukta  tydligen,  att  han  skall  få 
höra  sanningen*.  En  gång  hade  hon  haft  ett  långt  samtal  med  hertigen  om 
Armfelt,  hvari  den  förstnämnde  förklarat,  att  hans  afsigt  hvarken  vore  att  skicka 
bort  Armfelt  ffir  längre  tid  eller  beröfva  honom  något  af  hans  ämbeten,  men 
på  samma  gäng  tillstått,  att  han  varit  högst  förtörn  ad  på  Armfelt.  därlöre  att 
denne  i  tvisten  om  uppförandet  af  hofstallet  (se  ofvan,  s.  18)  skrifvit  ett  bref 
i  opassande  ordalag  samt  försummat  att  insända  rapport  från  Vermland.  Då 
fröken  Rudenschöld  visade  sin  oro  häröfver,  slutade  samtalet  med  att  han,  så- 
som hennes  ord  föUo,  «m'embrassa,  cajola  et  plaisanta»  (^Vb)- 


—    22    — 

miska  tillgifvenhet,  som  de  hyste  för  hans  faders  minne;  och  ti- 
digt började  de  misstänka  onda  anslag  mot  honom  af  dem  som 
nu  hade  makten.  Fröken  Rudenschöld  hade  meddelat  Armfelt 
oroande  underrättelser  om  konungens  nedslagna  lynne,  hans  miss- 
troende mot  sin  omgifning,  missnöje  med  hertig  Karl  och  hans 
gemål,  hvilka  visat  honom  för  liten  uppmärksamhet,  och  sär- 
skildt  hans  sorg  öfver  Taubes  aflägsnande:  han  ansåg  nämli- 
gen, att  denne  vore  ett  offer  för  sin  tillgifvenhet  för  Gustaf  III:s 
minne.  Ojämnheter  i  lynnet,  spasmodiska  ansigtsryckningar  och 
ett  stundom  återkommande  nervöst  skratt  ingäfvo  äfven  i  det 
yttre  farhågor  för  konungens  hälsa  och  sinnesförfattning  *).  — 
Då  nu  hertigens  närmaste  förtrogne,  Staél,  »denne  store  apostel 
för  humaniteten»,  som,  enligt  fröken  Rudenschölds  uttryck  »icke 
syftade  till  något  annat  än  konungadömets  totala  undergång», 
ansågs  yrka  de  sammansvurnas  lösgifvande,  så  kunde  ett  så  lif- 
ligt  och  lättrörligt  sinne  som  Armfelts  icke  undgå  att  känna  de 
dystraste  farhågor  för  sin  konung  och  sitt  land.  »Om  man  för- 
stode  att  rätt  behandla  den  unge  konungen,  skref  han  från  Verm- 
land,  sä  skulle  allt  gä  bra^  ty  hans  hjärta  och  hufvud  äro  icke 
dåliga,  alldeles  tvärtom.  Men  jag  förmodar,  att  den  liga  af 
hans  faders  mördare  och  bofvar,  som  omger  honom  och  hvilka 
man  särskildt  beskyddar,  skola  draga  försorg  om  att  förslöa 
honom,  eller  åtminstone  att  utsprida  att  han  är  det.  Måtte  f — n 
taga  dem»!  '*). 

Redan  från  början  af  förmyndareregeringen  hade  Armfelt, 
på  grund  af  sitt  högtidliga  löfte  vid  Gustaf  III:s  dödsbädd,  an- 
sett sig  stå  i  ett  alldeles  särskildt  ansvarighetsförhållande  för 
hans  sons  framtid.  Han  hade  äfven  lyckats  vinna  ynglingens 
förtroende  framför  någon  annan  af  dennes  omgifning;  och  redan 
tidigt  hade  en  viss  hcmlighetsfullhet  omgifvit  Armfelts  samtal 
med  honom.  Uppdrag,  lemnadc  genom  ryske  ambassadören 
grefve  Stackelberg,  hvilken,  såsom  vi  sett,  med  afgjordt  miss- 
troende betraktade  förmyndareregeringen,  hade  bidragit  till  denna 
hemlighetsfullhet.  I  början  af  Maj  hade  denne  frän  kejsarinnan 
fått  ett.  bref,  som  i  hemlighet  borde  meddelas  den  unge  ko- 
nungen: det  innehöll  försäkringar  om  hennes  afsigt  att  vaka  öfver 
hans  rättigheter  och  vara  honom  ett  moderligt  stöd.  På  samma 
gäng  gjordes  genom  .Stackelberg  enskilda  anbud  till  Armfelt, 
om  han    skulle    vilja   lemna  Sverige  under  förmynriarcregcringen 

*)   RudenschöJd    till    Armfi;lt  '"/j,    ''jj,    **/,;    1792.     Det  förstnämuda  af 
dessa  bref  är  tryckt  i  öfvers.ittninij  hos  Schinkcl,  anf.  st.   IlF:  309. 
*^)   Armfelt   till  sin   hustru   '"/,.    1792. 


och  gä  i  rysk  tjenst.  Dessa  anbud  afböjdes;  men  Armfelt  åtog 
sig  att  i  hemlighet  lemna  konungen  kejsarinnans  bref.  »Det 
skedde  samma  dags  afton,  berattar  Armfelt.  Sedan  konungen 
lagt  sig  och  alla  människor  gått  till  hvila,  gick  jag  in  i  hans 
sängkammare,  lät  honom  läsa  brefvet  och  öfverenskom  med  ho- 
nom om  svaret.  Ingen  mer  än  kammartjenaren  Wacklin  visste 
om  hemligheten».  Dä  ett  svar  skulle  skrifvas  till  kejsarinnan, 
hvilket  ret^enten  och  hans  omgifning  fingo  se,  gafs  däråt,  i  samråd 
med  Armfelt  och  Stackelberg,  en  lydelse,  som  kunde  tjena  säsom 
svar  äfven  pä  det  hemliga  brefvet  *). 

Den  unge  konungens  naturliga  skygghet  och  hans  misstro- 
■ende  mot  sin  omgifning  vid  denna  tid  gjorde  honom  äfven  be- 
nägen för  hemliga  samtal  med  den,  hvilken  han  framför  andra 
betraktade  som  sin  faders  och  sin  personlige  vän.  Armfelt  har 
antecknat,  att  konungen  Vid  hans  första  besök  på  Drottnin<^holm 
efter  återkomsten  från  Vermland,  dä  deras  samtal  föll  på  Taubes 
aflägsnande,  hvilket,  såsom  vi  sett,  djupt  upprört  honom,  gaf 
Armfelt  en  varning  att  icke  tala  sä  högt,  därföre  att  Rosenstein 
vore  i  närheten.  En  annan  gång  —  det  var  vid  Armfelts  sista 
besök  före  sin  afresa  till  utlandet  —  fick  han  ett  varnande  ögon- 
kast af  den  unge  konungen,  dä  deras  förtroliga  samtal  afbröts 
af  den  blifvande  hofkansleren,  L.  v.  Engeström,  hvilken,  pä 
grund  af  sina  slägtskapsförbindelser  med  två  af  de  i  konunga- 
inordet  inblandade,  ansågs  tillhöra  anti-gustavianerna. 

Vid  det  sista  förtroliga  samtal,  som  Armfelt  hade  med  den 
unge  monarken,  gjordes  enligt  Armfelts  berättelse  mellan  dem 
följande  öfverenskommelse:  »i)  Under  min  frånvaro,  skrifver  han, 
skulle  vi  brefväxla,  hvarvid  konungen  såsom  sekreterare  skulle 
använda  Ehrenström,  som  därför  skulle  erhålla  en  liten  pension 
af  handkassan;  och  denne  skulle  förvara  chiffren.  2)  Hvilka 
oförutsedda  händelser,  som  än  tilldroge  sig,  sä  skulle  konungen 
låtsa,  som  om  han  ej  brydde  sig  därom,  utom  (öv  det  fall  att 
hertigen  ville  sammankalla  ständerna,  då  konungen  icke  skulle 
genom  sin  närvaro  eller  genom  något  slags  medgifvande  däråt 
gifva  helgd.  3)  Om  fräga  blefve  om  giftermål,  skulle  han  icke 
anse  något  val  säsom  gällande  eller  något  förslag  såsom  antag- 
ligt före  sin  myndighetsålder.  Jag  uppehöll  mig  länge  vid  denna 
sistnämnda  punkt,  under  det  att  vi  promenerade  i  parken  efter 
middagen,    och    han   svarade   med  dessa  ord:    »Huru  skulle  man 


*)  Armfelts  tryckta  själfbiografi,  anf.  st.  Il:  74,  jämförd  med  hans  hand- 
skrifna  memoarer.  Jfr  Schinkel  III:  65.  Att  kejsarinnans  bref  skrifvils  pH 
A:s  begäran,  framgår  icke  af  det  där  åberopade  citat. 


—    24    — 

kunna  vilja  att  jag,  sä  länge  jag  stär  under  ett  förmynderskap, 
som  i  intet  afseende  lemnar  mig  frihet  öfver  mig  själf  och  mina 
handlingar,  skulle  erbjuda  en  prinsessa  att  dela  mitt  öde:»  .  .  . 
Af  detta  samtal  gaf  Armfelt  i  konungens  närvaro  del  åt  ryske 
ambassadören,  hvilken  länge  samtalade  i  samma  ämne  med  den 
unge  konungen. 

Sitt  slutliga  afsked  från  konungen  beskrifver  Armfelt  på 
följande  sätt:  »Efter  supén  gick  jag  ned  till  konungen,  som  höll 
på  att  lägga  sig,  och  dä  han  gått  till  sängs,  tog  jag  afsked  af 
honom.  Han  grät  och  snyftade,  dä  han  säg  mig  färdig  att  resa. 
Jag  var  icke  mindre  rörd  än  han;  mitt  hjärta  liksom  förutsade 
mig  en  del  af  de  olyckor,  som  skulle  skilja  m.ig  frän  denne  fur- 
ste, som  jag  hade  sä  mänga  anledningar  att  älska». 

I  dessa  här  skildrade  uppträden  mellan  Armfelt  och  den 
unge  konungen,  vid  hvilka  den  ryske  ambassadören  skymtar  i 
bakgrunden,  ser  man,  så  att  säga,  in  nuce  de  hemliga  förehaf- 
vanden,  som  längre  fram  stämplades  med  namnet  den  Arm- 
feltska  konspirationen.  Ytterst  hvilade  dessa  på  en  djup  misstro 
till  den  styrelse,  som  syntes  vilja  leda  Sveriges  öden  i  helt  andra 
banor  än  dem,  som  Gustaf  III  utstakat.  För  den  unge  konun- 
gens person  hade  den  stora  Katarina  visat  ett  lifligt,  om  också 
ej  oegennyttigt  intresse;  hans  giftermål  med  hennes  sondotter, 
storfurstinnan  Alexandra,  låg  henne  redan  nu  om  hjärtat.  Där- 
före  önskade  Stackelberg  —  och  Armfelt  var  af  samma  tanke 
—  att  genom  den  unge  konungen  kunna  i  hemlighet  underhålla 
den  förbindelse  mellan  Sverige  och  Ryssland,  som  förmyndare- 
styrelsen syntes  vilja  kasta  öfver  bord,  för  att  i  stället  närma 
sig  det  revolutionära  Frankrike.  Den  kunglige  ynglingen,  hvars 
hjärta  ännu  var  fullt  af  sorg  öfver  fadrens  död  och  af  förtrytelse 
öfver  att  dennes  vänner  aflägsnadcs,  för  att  efterträdas  af  dem^ 
som  varit  hans  motståndare  och  som  nu  syntes  vilja  skydda  hans 
mördare,  lyssnade  i  början  gärna  till  dessa  råd.  —  Men  förhål- 
landena ändrade  sig;  misstron  äfven  mot  de  forna  vännerna  be- 
mäktigade  sig  Gustaf  Adolfs  af  naturen  förbehällsamma  sinne, 
och  den  hertiliga  förbindelsen  med  Armfelt  afbröts,  såsom  längre 
fram  skall  berättas. 

I  de  nya  förslag,  hvilka  korsade  hvarandra  i  Armfelts  upp- 
finningsrika hufvud,  ingick  dock  alltid  denna  hemliga  förbindelse 
mellan  konungen  cch  Ryssland  såsom  ett  hufvudmomcnt. 


De    sista    dagar,    Armfelt    tillbragtc    i    Sverige,    utmärkte 
sig    genom    åtskilliga    f(ir    honom   betydelsefulla  tilldragelser,  för 


—  25    — 

hvilkas    skildring^    vi    låna    hans    egen    framställning    i    förkortad 
form. 

»Mångahanda  göromål  upptogo  min  tid  och  föranledde, 
att  jag  sällan  var  vid  hofvet  och  t.  o.  m.  sällan  hos  min  familj, 
som  vistades  på  landet.  Fröken  Rudenschöld  kom  däremot  ofta 
till  staden  och  hjälpte  mig  att  ordna  en  del  af  mina  vigtigare 
papper.  Under  dessa  dagar  var  öfverstäthållarehuset  icke  till- 
gängligt för  några  andra  än  nära  förtrogna,  hvilkas  namn  min 
portvakt  kände.  Torsdagen  den  12  Juli  pä  e.  m.  sökte  polis- 
mästaren Liljensparre  att  fä  tala  med  mig;  men  det  svarades  ho- 
nom, att  jag  icke  vore  hemma.  Det  är  att  märka,  att  en  timme 
förut  några  af  mina  vänner  lemnat  mig,  och  att  fröken  Ruden- 
schöld ännu  var  qvar,  omgifven  af  mina  papper,  äfvensom  en 
fransman  vid  namn  Felix,  som  gjorde  några  afskrifter.  Först 
följande  dag  fick  jag  veta  Liljensparres  ärende,  då  underståt- 
hållaren Ahlman  helt  orolig  kom  och  sade  mig,  att  Liljensparre 
upptäckt  en  komplott  i  afsigt  att  bortföra  konungamördarna  och 
sätta  eld  på  staden,  och  att  han  beklagat  sig  för  honom  öfver 
att  jag  dagen  förut  icke  mottagit  honom,  dä  han  velat  afge  sin 
rapport  däröfver.  Jag  kunde  icke  låta  bli  att  skratta,  då  jag 
såg  den  godtrogenhet,  med  hvilken  Ahlman  berättade  mig  denna 
foregifna  upptäckt,  och  sade:  »Kom  ihåg,  min  vän,  att  de  som 
vilja  rädda  konungamördarna,  icke  under  närvarande  omständig- 
heter behöfva  göra  några  hemliga  öfverenskommelser.  Men  här- 
under ligger  något  annat,  som  vi  nog  skola  snart  få  veta,  fastän 
i  förvriden  forni'-.  I  samma  ögonblick  inträdde  en  af  mina  ad- 
jutanter, som  berättade  mig,  att  man  förstärkte  vakterna  vid 
fängelserna  och  att  man  körde  fram  kanoner. 

Såsom  öfverstäthållare  och  ännu  närvarande  pä  platsen,  blef 
jag  förargad  öfver  att  man  företog  sig  allt  detta  utan  att  säga 
mig  till,  så  mycket  mera  som  Stockholms  befolkning  ingenting 
mindre  önskade,  än  att  de  vidunder,  som  velat  mörda  sin  ko- 
nung, skulle  förblifva  ostraftade.  Jag  skyndade  till  Drottning- 
holm, erhöll  af  tjenstgörande  generaladjutanten  baron  Pa«lmqvist 
underrättelse  att  hertigen  själf  pä  Liljensparres  anmälan  befallt 
dessa  åtgärder,  samt  begärde  omedelbart  företräde  hos  herti- 
gen. Han  sökte  till  en  början  öfvertyga  mig,  att  folket  ville 
bemäktiga  sig  konungamördarna.  Jag  svarade  kallt  och  rakt 
pä  saken:  'J'^^^"  känner  icke  mer  än  ett  fall,  E.  K.  H.,  då  Stock- 
holms befolkning  skulle  kunna  förledas  till  tn  dylik  väldsamhtt: 
det  vore,  om  den  trodde,  att  E.  K.  H.  hade  för  afsigt  att  rädda 
dessa  brottslingar.  Då  kunde  det  hända,  att  man  sökte  gripa 
dem,    för   att  af  deras  personer  göra  ett  offer  åt  sin  hämnd  och 


—    26    - 

smärta'.  Jag  föreställde  honom,  att  alla  hoppades,  att  han  i  sitt 
eget  och  i  konungadömets  intresse  skulle  skipa  rättvisa  öfver 
sin  broders  mördare;  de  som  kunde  tänka  annorlunda,  vore  an- 
tingen den  aflidne  konungens  fiender,  mördarnas  vänner  eller 
anarkister.  Jag  kunde  således  på  min  ära  försäkra,  att  Liljen- 
sparres  rapport  var  falsk  och  saknade  all  grund.  'För  öfrigt, 
fortsatte  jag,  säg  mig  klart  och  tydligt,  om  det  är  E.  K.  H:s 
mening  att  lemna  dessa  brottslingar  ostrafifade'?  —  Äh,  min  Gud, 
nej,  svarade  han.  —  'Men,  tillade  jag,  sedan  de  blifvit  strängt 
dömda,  kan  E.  K.  H.  låta  dem  undkomma  och  skjuta  skulden 
på  bevakningen,  så  att  man  icke  skall  kunna  säga,  att  någon 
upprorsmans  skrik  har  haft  större  inflytande  pä  Eder  mildhet, 
än  Eder  broders  blod  pä  Eder  rättvisa'.  Vid  dessa  ord  fixerade 
han  mig  en  stund  under  tystnad;  sedan  sade  han  med  en  be- 
räknad min:  Nej,  äfven  om  jag  skulle  vilja,  sä  kan  jag  dock 
icke  gifva  dem  nåds. 

Dessa  Armfelts  djärfva  yttranden  bidrogo  utan  tvifvel  att 
hos  hertigen  stadfästa  den  tro,  att  Liljensparre  haft  rätt  i  sin 
angifvelse,  att  Armfelt  velat  ställa  till  ett  upplopp,  för  att  låta 
pöbeln  skipa  summarisk  rättvisa  öfver  de  fängslade  samman- 
svurna;  vid  den  hemliga  sammankomst,  som  föranledde,  att  Lil- 
jensparre funnit  hans  dörr  stängd,  skulle  planen  härtill  hafva  blif- 
vit uppgjord.  Ryktet  härom,  huru  orimligt  det  än  var,  utsprid- 
des  allmänt  och  var  ofta  på  tal  i  Armfelts  följande  brefväxling 
pä  ett  sätt,  som  vittnar,  att  det  saknade  all  grund.  Det  var  en 
af  de  lögner,  som  utspriddes  för  att  gifva  sken  af  rättvisa  åt 
hans  aflägsnande  *). 

»Under  de  få  dagar,  som  återstodo  mig,  fortsätter  Armfelt, 
gjorde  jag  uppvaktningar  hos  enkedrottningen,  en  gång  jämte  en 
deputation  af  borgerskapet,  som  öfverlemnade  en  medalj,  en  an- 
nan gäng  för  att  taga  afsked.  Den  biljett,  i  hvilken  jag  begärde 
min  afskedsaudiens,  misshagade  hennes  öfverstemarskalk,  seder- 
mera rikskanslern  baron  Sparre,  därföre  att  de  däri  förekom- 
mande *  uttryck  stötte  denne  hofherre,  hos  hvilken  det  var  den 
bästa  rekommendation  att  hafva  glömt  salig  konungen  **).     Lik- 


**)  Under  ett  samtal  med  hertigen-regenten  hade  fröken  Rudenschöld 
ett  par  månader  senare  tillf.iUe  alt  öfvertyga  denne,  alt  Armfelt  pS  den  dag, 
då  delta  upplopp  skulle  hafva  egt  rum,  haft  helt  andra  sysselsättningar.  Hon 
tillstod,  att  hon  under  dessa  dagar  i  hemlighet  vistats  i  öfverstStluHUarehuset, 
och  erbjöd  sig  att  med  vittnen  styrka,  att  de  ingalunda  förehaft  några  poli- 
tiska stäm|)lingar,  utan  tillbragt  tiden  »dans  les  brås  de  raniour«-.  <rl,c  duc 
en   parut   frappé»,  tillägger   hon   (R.   t.  Armf.  "/g    1792). 

♦*)   Biljetten    linnes    tryckt    iios    Crusenstolpe,  Hist.  tafla.  s.  242.     Med- 
gifvas    måste,    att    den    var  hällen  i  en  bitter  ton.     Det  förutsattes,  att  enke- 


—    27    — 

väl  mottog  enkedrottningen^  mig  väl  och  bemötte  mig  artigt. 
Bl.  a.  frågade  hon  mig:  'Ar  det  således  sannt,  att  ni  lemnar 
oss  för  fyra  är'?  —  Nej,  E.  Maj:t,  svarade  jag,  endast  för  fyra 
månader,  åtminstone  efter  hvad  jag  tror.  Tydligen  hade  hennes 
dä  varande  öfverkammarherre,  sedermera  h.  exc.  baron  Rcuter- 
holm,  sagt  henne,  att  man  tänkte  pä  att  aflägsna  mig  under  hela 
minderärighetstideny.  —  — 

»Sedan  jag  tagit  afsked  af  alla  mina  vänner,  begaf  jag  mig 
till  landet,  hvarest  min  hustru  befann  sig;  och  söndagen  den  15 
Juli  kl.  8  reste  jag  därifrån  till  Drottningholm.  Där  var  den 
dagen  grand  couvert  och  cour.  Det  var  då,  som  baron  Reu- 
terholm  första  gången  visade  sig  offentligt  efter  sin  hemkomst. 
Jag  bemötte  honom,  såsom  om  jag  ej  hade  anledning  att  vara 
missnöjd  med  honom,  fastän  jag  redan  hade  i  min  ficka  ett  ta- 
lande bevis  på  hans  politiska  fanatism  och  onda  afsigter,  hvil- 
ket  underståthållaren  Ählman  lemnat  mig.  Regentcns  mäktige 
gunstling,  som  ville  gifva  tillkänna  sin  ankomst  genom  nägon 
glänsande  bedrift,  hade  nämligen,  med  hela  den  sotistiska  och 
svulstiga  vältaligheten  hos  dagens  politiska  nyhetskrämare,  sam- 
m.ansatt  en  förordning  om  tryckfrihet,  som  han  låtit  H.  K.  H. 
underteckna,  jämte  befallning  till  presterskapet  att  utan  uppskof 
läsa  upp  den  i  alla  kyrkor  i  riket.  Känd  såsom  en  förklarad 
motståndare  till  salig  konungen  och  till  hans  regeringsgrund- 
satser, hade  han  funnit,  att  ögonblicket  vore  gynnsamt  för  att 
förvärfva  sig  alla  tidningsskrifvares  och  missnöjdas  ynnest  och 
för  att  sedermera  beqvämligen  kunna  tillverka  smädeskrifter  mot 
den  gamla  styrelsen.  Men  det  måste  ske  i  hemlighet,  ty  man 
var  rädd  att,  om  jag  finge  aning  därom,  jag  genast  skulle 
föreställa  hertigen  vådan  af  en  dylik  åtgärd.  Denna  förordning 
eller  förklaring  trycktes  därföre  inom  stängda  dörrar  och  i  stör- 
sta hemlighet;  och  man  begagnade  sig  af  dagen  för  min  afresa. 
hvilken,  såsom  sagdt,  skedde  söndagsmorgonen  den  15  Juli,  för 
att  tillställa  den  åt  understäthållaren  med  befallning  att  ofördröj- 
ligen  låta  uppläsa  den  i  alla  Stockholms  kyrkor.  Ingen  minut 
var  att  förlora,  ty  gudstjensten  var  börjad  nästan  öfverallt.  Ähl- 
man expedierade  emellertid  den  erhållna  befallningen  och  satte 
sig  därpå  genast  i  vagnen,  för  att  söka  mig  på  Drottningholm 
och  redogöra  för  hvad  som  händt.  Sedan  jag  genomläst  detta 
aktstycke,  och    da    jag   visste   huru  man  ställt  till  för  att  hindra. 


drottningen  icke  skulle  vilja  taga  emot  iionom  —  «n'aimaut  peut-étre  pas  ä 
voir  des  figures  de  deuil  coninie  la  mieime  au  milieu  d"une  cour  plus  gaie 
et  plus  aimable  que  janiais». 


—    28    — 

att  jag  skulle  kunna  sätta  mig  emot  denna  vanvettiga  och  våd- 
liga åtgärd,  tvifiade  jag  icke  ett  ögonblick,  att  hertigen  snart 
helt  och  hållet  skulle  vara  i  frihetspredikanternas  och  anarki- 
sternas våld.  Jag  tog  några  af  mina  vänner  afsides  och  före- 
ställde dem,  med  hvilka  faror  det  allmänna  lugnet  hotades  ge- 
nom denna  förordning.  Alla  voro  slagna  med  förvåning  däröf- 
ver,  men  de  ville  knappast  tro^  att  faran  var  så  stor,  som  jag 
utmålade  den.  Zibet  syntes  mera  öfvertygad  därom  än  de  an- 
dra; då  han  läste  en  fras,  i  hvilken  författaren  kallat  nationen 
att  samlas  omkring  fredens  altare,  sade  han:  det  är  utan  tvifvel 
guillotinen  som  här  menas  med  detta  altare»  *). 

På  följande  sätt  beskrifver  Armfelt  sin  afskedsaudiens  hos 
hertigen-regenlen:  sHan  hade  haft  tid  att  förbereda  sig  på  den 
komedi,  som  han  gjorde  mig  den  äran  att  spela  med  mig.  H. 
K.  H.  nöjde  sig  icke  med  att  upprepa  alla  de  smickrande  ut- 
tryck, som  han  förut  haft  om  min  resa,  hvilken  han  med  smärta 
såge  företagas,  om  min  återkomst,  den  han  bad  mig  påskynda, 
om  alla  de  tjenster,  jag  gjort  honom  och  som  han  ännu  väntade 
af  mig.  Därtill  kommo  omfamningar,  ömhetsbetygelser  och  de 
mest  smickrande  och  rörande  yttranden;  men  jag  lät  icke  lura 
mig.  Jag  insåg  mycket  väl,  att  hela  denna  konstlade  hållning 
endast  var  för  att  hindra  mig  att  tala  om  tryckfriheten;  han 
visste,  att  jag  hade  förordningen  i  fickan.  Dä  jag  nu  såg,  att 
han  alldeles  icke  ville  höra  sanningen,  så  fritog  jag  mig,  ehuru 
ogärna,  frän  att  föreställa  honom  de  olyckor,  som  jag  ansåg  böra 
blifva  följden  af  den  nya  förordningen.  Jag  skyndade  med  be- 
klämdt  hjärta  att  lemna  honom.  'Må  himlen  beskydda  E.  K. 
H.,  sade  jag,  och  må  de  tänkesätt,  som  E.  K.  H.  haft  godheten 
att  visa  mig,  vara  lika  uppriktiga  och  beständande,  som  de 
välgångsönskningar,  som  jag  aldrig  skall  upphöra  att  hysa  för 
konungen,  fäderneslandet  och  för  E.  K.  H.,  hvars  intressen  aro 
med  dem  oskiljaktigt  förenade»! 

»Ännu  en  gång,  vid  hofvets  supé  samma  dags  afton,  hade 
jag  ett  tämligen  långt  samtal  med  regenten.  hvarunder  han  bland 
annat  yttrade:  'Skulle  ni  icke  kunna  resa  till  1'jigland  för  att  se 
de  engelska  prinsessorna  och  utvälja  en  för  vår  unge  konung' r 
—  Jag  svarade:  'Huru  lifligt  jag  än  önskar  att  göra  E.  K.  H. 
till  viljes,  sä  kan  jag  icke  åtaga  mig  ett  dylikt  uppdrag,  därföre 
att  jag   har  för  mycken  vördnad  för  salig  konungens  planer  <-»ch 

♦)  Ehrenström  (1.  427)  berättar  denna  anekdot  sålunda,  att  Zihet,  dh 
Ehrenström  undrat  hvar  detta  endrägtens  altare  m.^inde  vara  beläget,  svarat: 
«Jag  vet  icke,  om  ej   vid  Skanstull  (afrättsplatsen). 


-    29  — 

känner,  att  en  del  af  nationen  lifligt  önskar,  att  vårt  förbund 
med  Ryssland  vinner  styrka  genom  en  giftermälsförbindelse'. 
Hertigen  skämtade  häröfvcr  och  sökte  visa,  att  dylika  förbin- 
delser i  våra  dagar  föga  betydtle;  konungen  af  England  vore  rik, 
och  penningar  vore  af  vida  mera  vigt  än  stora  planer  och  ly- 
sande utsigter,  hvilka  oftast  icke  realiseras.  Jag  ville  ej  motsäga 
honom,  dä  han  i  själfva  verket  hade  ganska  rätt  i  sin  äsigt,  utan 
nöjde  mig  med  att  säga:  '^a^  tror,  att  våra  förslag  i  denna  fräga 
äro  något  för  tidigt  väckta;  när  det  blir  fräga  om  att  fatta  ett 
afgörande  beslut,  blir  det  nödvändigt  att  höra  konungens  böjelse, 
och  man  gör  mycket  klokt  i  att  härvid  lernna  honom  fullkomlig 
frihet'.  Hertigen  fixerade  mig  och  teg.  Kort  efter  sade  han: 
'Jag  har  lust  att  lemna  er  en  chiffre,  som  vi  kunde  begagna  vid 
vår  brefväxling',  hvarpä  han  gick  bort,  som  om  han  ärnade  be- 
gära en  dylik  i  kansliet.  Detta  blef  emellertid  icke  af,  och  jag  var 
ganska  nöjd  därmed».  —  — 

»För  att  undvika  att  återvända  till  Stockholm,  hade  jag 
beställt  en  af  hofvets  roddslupar  för  att  direkt  från  Drottning- 
holm fara  till  Fittja.  Tvä  officerare  af  hvita  gardet  följde  mig 
till  den  plats,  där  jag  skulle  sätta  mig  i  båten.  Just  då  jag  steg 
i,  kastade  jag  en  blick  pä  slottet.  Alla  hade  gått  till  hvila  utom 
hertigen,  som  hade  hållit  sig  vaken  af  otålighet  att  se  min  affärd. 
Han  syntes  i  ett  fönster  i  sin  sängkammare,  med  en  lång  pipa 
i  munnen  och  uppmärksamt  betraktande  hvad  som  tilldrog  sig 
vid  sjöstranden.  Jag  gjorde  en  djup  bugning,  hvikcn  han  besva- 
rade, och  jag  steg  ombord». 

Länga  är  skulle  förflyta,  innan  Armfelt  fick  återse  den  ko- 
nungaborg, frän  hviken  han  nu  pä  Mälarens  vågor  aflägsnade 
sig  i  den  ljusa  sommarnatten,  och  inom  hvars  murar  han  under 
Gustafs  dagar  genomleft  sä  många  stunder  af  glädje  och  yster- 
het, men  äfven  under  senare  tider  af  allvarliga  bekymmer  och 
träget  arbete.  Den  sista  människovarelse,  som  mötte  hans  af- 
skedsblick  på  det  för  honom  så  minnesrika  Drottningholm,  var 
hertigen-regentcns  skumma  gestalt  —  en  hotande  påminnelse,  att 
det  icke  nu  var  som  förr,  och  att  välgångsönskningar  hvarken 
följde  den  forne  konungagunstlingen  på  hans  färd  eller  skulle  möta 
honom  vid  hans  återkomst. 

Hvad  han  under  dagens  lopp  upplefvat,  var  icke  egnadt 
att  göra  hans  afskedsbetraktelser  glada.  På  följande  sätt  har 
han  beskrifvit  den  stämning,  som  hans  afsked  frän  hertigen  in- 
gifvit:  »Ar  det  verkligen  möjligt,  tänkte  jag,  att  min  konungs 
ocli    mitt   fosterlands  öde  är  lemnadt  i  händerna   på  en  furste,  sä 


—  30  — 

svag  och  ur  stånd  att  själf  styra,  en  furste,  som  skall  blifva  en 
lekboll  för  lågsinta  gunstlingars  och  trolösa  rädgifvares  lidelser, 
hvilkas  enda  mal  är  att  gifva  luft  ät  sitt  hat  mot  den  aflidne 
konungens  minne  och  att  omstörta  den  styrelseform,  som  han 
grundlagt,  en  person  slutligen,  som  omgifver  sig  med  män,  hvil- 
kas hatfulla  karakter,  fåfänga  och  oskicklighet  öfvergä  all  be- 
skrifning»!  —  För  sitt  eget  öde  hade  Armfelt  ej  ännu  skäl  att 
hysa  egentliga  farhågor,  huru  fullt  hans  sinne  än  var  af  bit- 
terhet mot  sina  motståndare;  men  sä  mycket  mera  oroade  han 
sig  för  sin  unge  konungs  och  fosterlandets  öde.  »Under  dessa 
dystra  stunder,  säger  Armfelt,  var  jag  nästan  färdig  att  förbanna 
den  stund,  dä  jag  företog  denna  resa,  som  skulle  blifva  mig  sä 
olycksbringande». 

Armfelts  väg  gick  från  Fittja,  hvarest  hans  resvagn  vän- 
tade, direkt  till  hans  egendom  Lindnäs  i  Östergötland,  nära  Me- 
clevi,  ett  ställe,  vid  hvilket  han  pä  grund  af  dess  natursköna 
läge  var  lifligt  fästad,  och  hvarest  han  för  ekonomiska  ange- 
lägenheter gjorde  ett  par  dagars  uppehåll.  Under  sin  vistelse  i 
Östergötland  träffade  han  tvenne  personer,  hvilka  liksom  han 
haft  konung  Gustaf  att  tacka  för  sin  lycka  och  nu  begräto  hans 
död:  biskop  Lindblom  och  skalden  Leopold,  hvilken  dragit  sig 
tillbaka  till  Linköping.  Rörande  sitt  samtal  med  denne  sist- 
nämnde har  Armfelt  antecknadt,  att  han  yttrat:  jDå  hvarken 
snillet  eller  smaken  eller  talangerna  längre  kunna  lefva  i  sällskap 
med  så  mänga  narrar,  klädda  i  stöf^ar  och  utstyrda  som  teater- 
hjältar, sä  har  jag  beslutat  att  draga  mig  tillbaka  till  en  vrå  af 
världen  under  minderårigheten''^.  —  Öfver  Jönköping  och  Vexiö 
fortsattes  resan  frän  Lindnäs  ulan  af  brott  till  Ystad,  öfverfarts- 
orten  till  Stralsund.  Ett  par  dagar  tillbragte  Armfelt,  under 
väntan  på  sjölägenhet,  på  den  Piperska  egendomen  Krageholm 
i  närheten  af  Ystad.  Där  träffade  han  en  annan  af  Gustaf  III:s 
förtroendemän,  baron  E.  Taube;  och  hos  grefve  Karl  Piper, 
som  äfven  tillhört  hofvet,  tillbragte  dessa  gustavianer  angenäma 
stunder.  »Hela  dagen  taltes  om  salig  kungen^,  skrifver  Armfelt 
till  sin  hustru,  och  man  gjorde  sig  lustig  öfver  hertig  Karls  so- 
cietet  pä  Drottningholm,  hvarest  man,  enligt  Pipers  ord,  >nu  för 
tiden  såg  doublerna  pä  scenen». 

Under  så  väl  denna  resa  som  under  öcn  nyss  förut  före- 
tagna färden  till  Vcrmland,  hade  Armfelt  tillfälle  att  studera 
stämningen  i  de  landskap,  han  besökte.  I  bref  till  sin  hustru 
har  han  meddelat  sina  iakttagelser.  Han  f^inn  i  allmänhet  sin- 
nena ännu  uppretade  öfver  konungamordet  och  jäsningen  stark 
mot    adeln    och    dem,    .som    troddes    skydda    de    sammansvurna. 


—      ^I 


»Gud  läte  vederbörande  bära  si^  klokt  ät  med  de  brottsliga, 
annars  tager  f — n  vid  allt;  espriten  är  ej  sä  söt  som  i  Stock- 
holm», skrifver  han  frän  Vesteräs  ('*/c)-  Nägra  dagar  senare, 
frän  Kristinehamn  (''/gi:  »Ack,  hvad  vederbörande  i  Stockholm 
misstaga  sig"  pä  langagen  i  landsorten  I  Med  ett  ord  och  en  enda 
dristig  anförare  vore  alla  soupgonncrade  adelsmäns  gärdar  upp- 
brända och  de  hängda»  *).  I  Östergötland  fann  han  »jäsningen 
gruflig»  och  förespädde  olyckor;  och  frän  Brösarps  gästgifvare- 
gärd  i  Skäne  skrifver  han  den  20  Juli  med  rörelse  om  sin  er- 
farenhet af  folkets  sorg  öfver  konung  Gustafs  död:  »Nej,  det  är 
omöjligt  att  se  en  dödlig,  som  mera  saknas  än  Gustaf  III  af 
nationens"  bättre  och  egentliga  del.  Man  behöfver  endast  tala 
om  honom  för  att  fa  hela  byn  att  gräta.  Känslorna  ät  mot- 
satta hället  äro  icke  mindre  lifliga:  man  vill  utrota  allt  som 
stöter  pä  mördare  och  förrädare,  och  kanske  räknar  man  dessa 
i  allt  för  stort  antal,  ehuru  det  tyvärr  visst  icke  är  litet». 
—  I  dessa  skildringar  läg  sannolikt  icke  sä  liten  öfverdrift: 
Armfelts  upprörda  sinnesstämning  gjorde  honom  tvifvelsutan 
föga  skickad  att  objektivt  bedöma  förhällandena.  Men  hans 
skildring,  som  ej  var  afsedd  att  komma  för  andra  ögon  än 
hans  hustrus,  vittnar  om  den  oro,  med  hviken  han  gick  att  lemna 
sitt  fädernesland. 

Föga  anade  emellertid  Armfelt,  att  han  under  sin  resa 
följdes  af  en  bland  Reuterholms  spioner,  som  skulle  noga  be- 
vaka hans  steg  och  utforska  hans  yttranden  till  allmogen.  Sä 
ängslig  var  den  skuggrädda  styrelsen  öfver  Armfelts  uppretade 
sinnesstämning,  att  det  misstänktes,  att  den  utländska  resan  blott 
vore  en  förevändning  för  att  i  landsorten  uppvigla  allmogen  och 
kanske  med  en  bondehär  taga  m,ot  Stockholm.  Den  spion,  som 
af  Reuterholm  fick  uppdraget  att  följa  Armfelt  i  spåren,  var  en 
i  Sveriges  historia  och  litteratur  sedermera  ryktbar  person,  ba- 
ron Hans  Hjerta  (sedan  Järta),  dä  en  i8:ärig  yngling,  tjenste- 
man  i  kansliet.  Hans  ungdom  fär  hos  dem,  som  hälla  hans  minne 
i  helgd,  tjena  till  ursäkt  för  att  han  lånat  sig  ät  dylika  värf 
eller  utfört   dem  på  det  sätt,  som  hans  ännu  bevarade  rapporter 


*)  I  bref  till  Lagerbriug  ett  par  dagar  senare  skrifver  han:  «Här  r 
Vermland  är  folket  öfverdrifvet  galna  och  uppbragta:  jag  tror,  att  min  när- 
varo och  mina  raisonnemenis  med  dem  calmerat  ansenligt,  efter  de  k.^nde 
mig  som  rättsinnad  och  ej  »falsk  mot  konungalnisetfl-,  som  här  är  en  terme 
a  la  mode.  Emellertid  hafva  innan  min  ankomst  grutliga  scener  passerat 
mellan  officerare  och  bönder,  hvilka  till  en  del  äro  bilagda.  andra  äter  af 
den  natur,   att  lagen   måste  dem  bilägga   eller  straffa».     (Ups.    Bibi.) 


j-^ 


utvisa ').  Han  hade  under  sina  samtal  med  gästgifvare  och 
bönder  i  de  trakter,  där  Armfelt  farit  fram,  i  afsigt  att  ut- 
röna, om  denne  fört  politiska  samtal  eller  fällt  upproriska  ytt- 
randen, ställt  sig  såsom  »Armfelts  panegyrist».  Det  oal<tadt 
hade  han  icke  lyckats  komma  under  fund  med  något  förgrip- 
ligt. I  motsats  till  Armfelt  hade  Hjerta  öfverallt  funnit  myc- 
ken »tranquillité»,  och  ansåg,  heter  det  smickrande,  att  »verk- 
ningarna af  en  god  och  stadig  regering  redan  hafva  spridt  sig 
till  landsorten»  **). 

Det  visade  sig  sålunda  att  man,  sä  fort  som  möjligt,  gjorde 
sig  redo  att  följa  Gustaf  IILs  förhatlige  gunstling  i  spåren.  Det 
spionsystem,  som  var  ett  sä  utmärkande  drag  i  den  Reuter- 
holmska  styrelsen,  nådde  sin  höjdpunkt  med  afseende  pä  Arm- 
felt under  dennes  vistelse  i  främmande  land.  Sä  angelägen  var 
man  att  finna  giltig  anledning  till  den  förföljelse,  som  man  frän 
början  beslutat  anställa  mot  honom. 

Han  drog  själf,  med  vanlig  oförsigtighet,  försorg  om  att 
förevändningar  ej  kommo  att  saknas. 


Friherre  Gustaf  Adolf  Reuterholm,  den  blifvande  »stor- 
visiren»,  hade,  såsom  vi  sett^  första  gången  visat  sig  vid  hertigen- 
regentens  hof  samma  dag,  som  Armfelt  reste.  Det  var  icke 
endast    genom    den    nya    tryckfrihetslagen,    som  han  betecknade 


*)  Reuterholms  papper  (R.  A.) 
**)  D.  31  Juli  1792  till  Reuterholm.  Äfven  till  Dalarna  afsändes  Hjerta 
i  Augusti  samma  år,  för  att  lära  känna  stämningen  med  afssende  på  den 
nyss  fällda  domen  öfver  konungamördarna  och  söka  utforska,  huruvida  ett 
besök,  som  majorerna  Peyron  och  Brändström,  Armfelts  vänner,  gjort  hos 
den  gustavianskt  sinnade  landshöfdingen  i  Falun,  Nordin,  kunde  hafva  något 
att  betyda.  Man  fruktade,  att  dessa  ofticerare  af  nya  gardet  hade  för  afsigt 
att  med  Nordin  öfverlägga  om  «sättet  att  upphjälpa  dess  instiftares  (Armfelts) 
fallna  höghet«,  och  tänkte  sig,  alt  Nordin  skulle  «finna  sin  uträkning  vid  att 
åter  uppbygga  Armfelts  tronc  Emellertid  fann  Hjerta  äfven  nu  ingen  anled- 
ning till  farhågor  och  inberätlade,  att  Nordin  vore  utan  allt  inllytande.  Öfver 
mildheten  mot  de  brottsliga  fann  han  en  allmän  hänryckning:  H.  K.  H:s 
"milda  tänkesätt  kräfva  samtidens  och  eftervärldens  beundran<r.  Dock  tillägger 
han  ironiskt:  «Den  delen  af  vårt  folk.  som  ännu  känner  denna  nyhet,  tycker 
väl,  att  de  landsflyktiga  förtjent  ett  hårdare  straff,  men  den  så  djupt  inrotade 
vördnaden  för  högstsalig  konungen  förbjuder  dem  att  ogilla  dess  sista  befali- 
nhii;.  De  tycka  väl.  alt  han  varit  för  nådig,  men  det  var  emellertid  Gustaf 
III  som  befallt,  och  man  måste  lyda».  Man  ser,  att  Hjerta  var  medveten  om  att 
berättelsen  om  konung  Gustafs  förböner  för  de  samniansvurna  på  dödsbädden 
var  diktad.  —  Samtida  kinde,  att  Hjerta  vid  denna  tid  användes  af  Reuter- 
holm såsom  spion.     (.Se   Liljensparres  berättelse,  anf.  st.  s.  24). 


—  33  — 

sitt  tillträde  till  rik-cts  styrelse.  Med  en  brådska  och  hänsyns- 
löshet, som  i  den  svenska  administrationens  historia  knappast 
eger  någon  motsvarighet,  företogos  förändringar  i  den  högre 
förvaltningens  personal.  Själf  skaffade  sig  Reuterholm  såsom 
president  i  kammarrevisionen  ett  otium  ciim  dignitate.  L.  v. 
Engeström,  broder  till  två  af  de  i  Gustaf  III:s  mord  invecklade, 
fick  såsom  hofkansler  ledningen  af  de  utländska  angelägenheterna, 
och  öfver  honom  sattes  såsom  en  statsdekoration  den  enfaldige 
Fr.  Sparre,  egentligen  känd  för  sina  pekorala  ämbetsskrifvelser, 
med  värdighet  af  rikskansler.  Ahlman  entledigades  frän  sin 
undcrstäthallarebefattning.  och  till  hans  efterträdare  utsågs  polis- 
mästaren Liljensparre.  Detta  allt  skedde  redan  dagen  efter  Arm- 
felts  afresa.  Inom  nä  gra  veckors  förlopp  hade  listan  pä  afskcd 
och  förflyttningar  för  konung  Gustafs  vänner  ytterligare  ökats: 
SchrÖderheim  hade  aflägsnats  såsom  landshofding  till  Upsala, 
Lagerbring  till  Nyköping,  Låstbom  till  Heinola;  Cronstedt  var 
-skild  från  befattning  med  sjöärendena  och  Wallqvist  från  eckle- 
siastikförvaltningen; Nordin  hade  fått  befallning  att  ofördröjligen 
begifva  sig  till  Hernösand  och  sköta  sitf:  lektorat  *).  Allt  detta 
ilade  inträffat  före  slutet  af  Augusti   1792. 

Endast  pä  grund  af  Armfelts  frånvaro  hade  man  uppskjutit 
att  tillkännagifva  hvad  beslut  man  ärnade  taga  med  honom, 
gustavianernas  ledare,  den  hänsynslösaste  af  alla  »rojalister».  Hans 
aflägsnande  var  dock  endast  en  tidsfråga.  Hertigen  hade  redan 
länge  i  hemlighet  önskat  det;  hans  »samvete  och  pligt»  bjödo 
honom  att  afiägsna  Armfelt,  skref  han  till  kejsarinnan  Katarina 
och  till  sin  minister  vid  hennes  hof:  Armfelt  vore  nämligen  den, 
som  framför  alla  bidragit  till  de  oordningar,  missbruk  och  den 
oenighet,  som  hertigen  ville  afskaffa;  genom  hans  hemliga  ränker 
hindrades  hvarje  ögonblick  regeringens  planer  *'). 

Reuterholm,  regentens  allsmäktige  gunstling,  kunde  icke 
hafva  något  emot  att  aflägsna  Gustaf  Ill:s  vän  och  förtrogne. 
Personligen  synas  dock  Armfelt  och  Reuterholm  före  denna  tid 
icke  hafva  stått  i  något  ovänligt  förhällande.  Båda  födda  i  Fin- 
land och  nästan  jämnåriga  —  Reuterholm  var  endast  ett  år 
äldre  —  hade  de  tidigt  gjort  hvarandras  bekantskap.     De  kunde 


*)  Ahlman,  hvilken  såsom  reträttplats  fått  sig  aiivisadt  att  vara  vice 
president  i  Vasa  hofrätt,  skrifver  till  Armfelt  ''/^  1792:  »Nordin  lick  skriftlig 
befallning  att  resa  till  Hernösand;  då  han  dröjde  ett  par  veckor,  förstandiga- 
des  han  af  Liljensparre  att  innan  kl.  6  e.  m.  förliden  måndag  vara  ur  statien. 
Jag  lurar  om   samma  öde   förestår  migc 

**'!  Se  hertigens  bref  i  Aug.  1792,  tryckta  i  öfversattning  hos  Schinkel. 
III:  343  o.  f. 

Trgitér,   <i.    M.    Armfelt.  -i 


—  34  — 

äfven  räkna  ett  slags  skyldskap:  Reuterholms  moster,  Maria 
Gyllenstjerna,  var  gift  med  Armfelts  farfader  i  dennes  andra  gifte, 
Armfelts  fader  var  visserligen  född  i  första  giftet,  men  de  bada 
finska  familjerna  kunde  dock  räkna  slägt  *).  Vid  hofvet  hade 
de  bada  »kusinernas  vid  unga  år  vunnit  anställning.  Ännu  be- 
varade bref  frän  Reuterholm  till  Armfelt  ""*)  frän  deras  ungdomsår 
röja  en  viss  förtrolighet  mellan  »min  söta  Gösta»  och  hans  »trogne 
tillgifnaste  vän»;  och  ännu  1791  vände  sig  Reuterholm  från  Wien 
till  Armfelt,  såsom  sin  »ungdomsvän»,  med  begäran  att  denne 
måtte  hos  konungen  utverka  ett  löneförskott  för  honom  för  att 
kunna  fortsätta  sin  resa  till  Italien.  Han  tillägger  i  detta  bref, 
tydligen  i  afsigt  att  därigenom  återvinna  Gustaf  lll:s  bevågenhet, 
hvilken  han  genom  sitt  uppträdande  vid  1789  års  riksdag  hade 
förverkat,  att  han  hoppades  öfvertyga  konungen,  »huru  långt 
det  vore  från  hans  tänkesätt  att  någonsin  vilja  deltaga,  än  mindre 
profitera  af  de  tillställningar  eller  tillfällen,  som  genom  idéernas 
växlande  omlopp  möjligen  hemma  kunna  förefalla,  hvaraf  han 
redan  för  sin  lilla  del  tacklost  haft  öfver  nog»;  och  slutar  med 
att  bedja  Armfelt  att  »sätta  detta  i  sin  rätta  dager»  ***). 

Det  sätt,  på  hvilket  Armfelt  behandlades,  sedan  Reuter- 
holm kommit  till  styret,  röjde  emellertid  föga  af  den  »ungdoms- 
vänskap», som  han  året  förut,  medan  Armfelt  ännu  var  den. 
mäktige  konungagunstlingen,  hade  i  så  lifligt  minne. 

Ahlmans  afskedande  samt  Liljensparres  utnämning  till  un- 
derståthållare och  Armfelts  vikarie  under  hans  frånvaro,  utan  att 
denne  därom  blifvit  tillspord,  var  i  själfva  verket  en  grof  skymf 
mot  öfverståthållareplatsens  innehafvare,  helst  då  Liljensparre 
var    Armfelts    personlige    fiende;    och    det  sätt,  på  hvilket  detta 


*)  I  Armfelts  brefväxling  namnes  Reuterholm  på  denna  grund  som 
oftast,  hälft  ironiskt,  <rkusin<r.  —  1  alldeles  samma  skyldskapsförhållande  stod 
Armfelt  till  ToU,  hvars  moder,  iifven  född  Gyllenstjerna,  var  Keuterliolms 
moster.  R.  och  Toll  voro  således  köttsliga  kusiner.  —  Så  väl  Reutcrhohn 
som  Armfelt  härstammade  dessutom  från  den  olycklige  rikskansleren  Erik 
Sparre,  Reuterholm  i  6:e,  Armfelt  i  7:e  led. 
^"■^I  Reuterholms  papper  (R.  A.). 

"**j  Det  äldsta  af  Reuterliolm^  bref  till  Armfelt  (1782)  är  karakteristiskt 
och  kan  förtjena  liär  anföras.  Det  innehåller  begäran,  alt  Armfelt  skulle  in- 
tressera Schröderheim  för  hans  broder  Axel  Reuterholms  befordran  i  Vasa 
hofrätt.  Han  råder  honom  att  därvid  »prelextera  inleréten  för  adeln  i  deti 
provinsen,  alt  få  den  otäcka  ofrälse  klumpen  i  hofrätten  mera  utspädd:  och 
den  raisonen  tror  jag  äfven  kan  blifva  gudkänd  på  högre  ort».  Kändt  är. 
att  Axel  Reuterho'm  erhöll  den  önskade  befordran,  vare  sig  att  det  skedde 
på  de  af  hans  broder  anf()rda  skäl,  eller  andra.  Från  vice  korporal  vid  lif- 
drabanterna  i)ch  löjtnant  i  arméen  förflyttades  han  1 783  till  adjungerad  leda- 
mot i   hofrätten! 


-  35  — 

skedde,  dagen  efter  hans  afresa,  mildrade  icke  intrycket  däraf. 
Armfelt  erhöll  underrättelsen  härom,  dä  han  var  färdig  att  stiga 
ombord  i  Ystad,  och  slaget  förfelade  icke  sin  verkan.  Frän 
Stralsund  skref  Armfelt  till  Schröderheim :  »Af  Liljensparres  ut- 
nämning till  understäthållare  ser  jag  hvad  klockan  är  slagen, 
och  att  man  vill  genom  dégoijter  och  chagriner  köra  mig  f-n  i 
våld;  ty  utom  örfilar  har  hertigen  aldrig  kunnat  mera  humiliera 
mig  än  med  Liljensparres  befordran  till  min  närmaste  man,  då 
jag,  säsom  mindre  bekant  med  lagar  och  författningar,  ser  mig 
a.  la  merci  af  hans  bofstreck  eller  hans  nåd»  *).  I  samma  anda 
yttrar  han  sig  i  bref  till  sin  hustru  och  berättar  med  liflig  för- 
trytelse, huru  hertigen-regenten  vid  afskedet  varit  »ganska  nädig 
och  dolt  avariien  med  Liljensparre  som  ett  mord»,  I  sin  vanliga 
häftighet  var  Armfelt  genast  färdig  med  hvarjehanda  förslag: 
»Vi  mäste  nolens  volens  taga  värt  parti  och  antingen  tigga  eller 
expatriera  oss»,  skrifvcr  han  till  sin  hustru,  och  förklarar  i  första 
hettan:  »Om  konungen  af  Preussen  eller  kejsarinnan  vilja  taga 
mig  i  tjenst,  sä  är  jag  färdig».  Han  ansåg,  att  hans  tid  i  Sve- 
rige vore  ute,  och  säg  i  de  mörkaste  färger  både  sin  egen  och 
fosterlandets  framtid:  han  väntade  att  fä  ett  »lettre  de  cachet»: 
^Allt  kunna  dessa  jakobiner,  som  ensamma  styra  den  stackars 
hertigen,  tillåta  sig:  mord,  gift,  alla  slag  af  våldsamheter  äro 
småsaker  för  sä  upplysta  och  för  den  allmänna  välfärden  nitiska 
personer».  Helst  skulle  han  önska,  att  fä  draga  med  de  allie- 
rades armé  in  i  Frankrike:  »kanske  vill  himlen  ännu  unna  mig 
den  lyckan  att  fä  jaga  en  kula  genom  pannan  pä  en  jakobin, 
t.  o.  m.  om  han  skulle  vara  efter  det  gällande  modet  i  Sverige»**). 

I  Stralsund  syntes  dock  erbjuda  sig  en  lösning  af  frågan 
om  Armfelts  framtid  under  minderårigheten.  Genom  furst  Hes- 
sensteins  afgäng  hade  generalguvernörsämbetet  i  Pommern  blifvit 
ledigt.  I  Pommerns  hufvudstad  egde  Armfelt  en  slägtinge,  den 
gamle  generallöjtnanten  Fromhold  Armfelt,  hans  grandonkel,  i 
livars  hus  han  var  gäst  under  sin  vistelse  där.  Dei"uic  frändes 
uppmaningar  be.stämde  Armfelt,  dä  han  ansåg  gifvet  att  hans 
aflägsnande  var  beslutadt,  att  göra  ett  försök  att  få  utbyta  sitt 
öfverståthällareskap  mot  gcneralguvernörskapet  i  Pommern.  Han 
vände  sig  egendomligt  nog  till  Schröderheim,  en  af  dem  hvilkas 
sol  liksom  hans  egen  var  i  sjunkande,  och  bad  honom  verka 
lör    saken    hos    dem    som    han    antog    hafva  inflytande:  Sparre, 


*)•  D.  24  Juli   1792  (Reuterholms  papper,   R.  A.). 
*)  Armfelt  till  sin  hustru  ^','7?  Vs   '792- 


-  36- 

Ruuth  och  Klingspor.  ;> Vinsten  för  hertigen  är,  tillägger  han, 
att  fä  en  öfverstäthällare,  som  han  vill  hafva,  och  en  ny  direc- 
teur  des  spectacles;  för  mig  att  blifva  skild  vid  Sverige,  som  i 
denna  moment  är  för  mig  politiquement  mer  än  vådligt,  ty  alla 
missnöjda  och  galningar  tro  sig  kunna  löpa  till  mig,  som,  fastän 
ingalunda  approbateur  af  allt,  blir  beständigt  konungahuset  och 
riket  trogen  och  tillgifven». 

Till  de  politiska  skäl,  som  anfördes  i  detta  bref  till  Schrö- 
derheim,  kommo  ekonomiska  —  och  möjligen  ä(ven  andra,  som 
stodo  i  sammanhang  med  de  obestämda  förhoppningar  och  pla- 
ner pä  en  stundande  hvälfning  i  Sverige,  hvilka  vid  denna  tid 
började  sysselsätta  Armfelts  tankar.  Pommerns  land  och  folk, 
sädana  som  han  vid  sitt  besök  lärt  känna  dem,  behagade  honom, 
och  såsom  reträttplats  var  generalguvernörskapet  fördelaktigt 
nog.  Platsen  var  dessutom  förenad  med  en  hög  rang  och  vär- 
dighet, för  hvilken  Armfelt  ingalunda  var  likgiltig.  Han  önskade 
sålunda  lifligt,  dä  han  insåg  att  han  skulle  på  ett  eller  annat 
sätt  aflägsnas,  att  Schröderheim  skulle  lyckas  i  sin  underhandling. 

Den  kröntes  emellertid  icke  med  framgång  och  fick  en 
helt  annan  vändning,  än  Armfelt  beräknat.  Schröderheim  fram- 
ställde saken  sä  oförsigtigt,  att  Armfelts  bref  uttyddes  såsom 
om  han  önskade  blifva  entledigad  från  sitt  öfverståthållareämbete, 
något  som  ej  kunde  annat  än  vara  välkommet  för  hertigen- 
regenten  och  Reuterholm  *).  Men  att  gifva  honom  det  begärda 
ämbetet  i  Pommern  ingick  däremot  icke  i  deras  planer;  han  var 
såsom  sådan  ännu  inom  svenska  väldets  gränser,  och  planen  att 


")  Armfelt  var  mycket  missnöjd  med  Scliröderlieims  beteeude  härutin- 
nan.  (Se  Francs  bref  till  A.  '*/o  ^79^1  tr.  i  Ridderstads  Gömdt  är  icke  glömdt, 
VII:  9,  och  ransakningsprotokoUen  i  Armfeltska  högm.ålet.  s.  109).  Ett  se- 
nare bref  från  Franc  meddelade,  att  Schröderheim  (»Tjocker  från  Upsala») 
fått  del  af  Armfelts  missnöje,  hvilket  föranledde  dennes  försök  till  rättfärdigande 
i  ett  bref  till  Armfelt  (^'/^  1793).  Han  försäkrade  där,  att  han  med  glädje 
velat  tjena  Armfelt  i  denna  fråga,  och  att  det  varit  rikskansleren  och  hof- 
kansleren,  som  missbrukat  hans  förtroende.  Själf  hade  han  enligt  sin  åsigt 
fallit  offer  för  sin  förbindelse  med  Armfelt.  Lijjensparre.  som  ej  fått  se 
dennes  bref,  hade  gjort  äfven  Schröderheim  misstänkt,  och  hans  förflyttning 
till  Upsala  hade  då  beslutits.  —  Ett  visst  misstroende  till  Scliröderlieims 
karakter  röjer  sig  dock  hos  Armfelts  öfriga  korrespondenter,  särskildt  hos 
Franc  och  fröken  Rudenschöld.  Armfelt  förklarade  i  elt  följande  bref  ('/s 
1793,  Reut.  papper),  att  han  icke  trodde,  att  Schröderheim  velat  skada  lio- 
nom  genom  sitt  åtgörande.  Ironiskt  frågar  han  i  samma  bref.  i  medvetande 
af  huru  föga  han  själf  var  persona  gråta  hos  de  maktegande:  »Huru  vågar 
du  skrifva  mig  till?  Ilar  ej  Rosenstein  varnat  dig  som  mina  andra  bekanta, 
att  ej  skrifva  till  en  aristokrat  som  jag.'  Kära  bror,  akta  dig,  att  de  ej 
flytta  dig  till  Straisund.   Vasa  eller  Kuopiolc 


-  37  - 

ytterligare  aflägsna  honom  var  redan  uppgjord.  Vm  ifrig  mot- 
ståndare till  förslaget  att  erhålla  det  ifrågavarande  ämbetet  i 
Pommern  blef  afven  en  af  dem,  hvilkas  medverkan  Armfelt  på- 
räknat i  sitt  bref  till  Schröderheim.  Grefve  Runth  ästundade 
själf  lifligt  denna  plats  och  tillskref  Armfelt,  redan  innan  dennes 
bref  hunnit  fram  till  Stockholm,  en  uppmaning  att  skyndsamt 
begära  att  blifva  svensk  minister  i  Italien.  Han  stödde  denna 
uppmaning  på  hertigens  till  honom  uttalade  önskan  att  kunna 
disponera  Armfelts  öfverståthällare-ämbete.  Han  tillade:  »men 
skynda  dig  för  allting,  ty  jag  är  förvissad  att  du  skall  bort»  *). 

Ryktet  om  Armfelts  blifvande  förflyttning  till  Pommern 
spridde  sig  emellertid  hastigt.  Tyska  tidningar  omtalte  den  så- 
som en  afgjord  sak.  I  Sverige  synes  ryktet  därom  hafva  varit 
allmänt  kort  efter  hans  afresa  och  redan  innan  han  hunnit  att 
därom  framställa  någon  begäran.  Det  väckte  bekynuiier  hos 
Armfelts  vänner  **).  Frågan  lemnades  emellertid  en  tid  oafgjord 
och  blef  i  själfva  verket  föremål  för  en  långvarig  underhandling 
mellan  hertigen-regenten  och  fröken  Rudenschöld,  hvilken  fram- 
för andra  nitiskt  sökte  främja  Armfelts  intressen.  Såsom  ett 
bidrag  till  den  mans  karakteristik,  som  efter  Gustaf  IILs  död 
skulle  leda  Sveriges  öden,  kan  denna  egendomliga  underhandling 
förtjena  en  närmare  redogörelse,  helst  som  den  på  det  närmaste 
berörde  Armfelts  öden. 

Vi  hafva  redan  sett  ***),  att  hertigen-regenten,  innan  Arm- 
felt ännu  lemnat  Sverige,  börjat  sucka  för  hans  älskvärda  och 
varmt  hängifna  väninna,  fröken  Rudenschöld.  Efter  Armfelts 
afresa  syntes  hertigens  kärlek  vara  i  ständigt  tilltagande;  före- 
målet därför  beklagade  sig  i  sina  bref  till  Armfelt  oupphörligt 
öfver  regentens  enträgna  närgångenhet  och  öfver  det  sqvaller, 
hvartill  denna  gaf  anledning,  samt  afvisade  med  bestämdhet  denna 
henne  motbjudande  hyllning.  Den  furstlige  älskaren  var  »svart- 
sjuk pä  hvarje  karl»,  som  talte  med  fröken  Rudenschöld;  mest 
och    företrädesvis    dock    på    Armfelt,    som   framför  andra  stod  i 


*)  ^V:  1792.  Armfelt  erhöll  detta  bref  i  Koblentz  och  blef  högligen 
förtömad  däröfver.  Han  skyndade  att  öfversanda  det  till  sin  hustru.  En  af- 
skrift  sändes  till  fröken  Rudenschöld,  som  visade  det    för  hertigen-regenten. 

"")  Grefve  Stackelberg  rådde  honom  alt  vägra  mottaga  detta  ämbete: 
Gustaf  III  hade  gjort  honom  till  öfverståthSllare;  endast  genom  afsättning 
borde  han  förmås  att  lemna  denna  plats,  och  ej  i  stället  mottaga  en  annan 
fröken  Rudenschöld  till  Armfelt  ^'  ,  1792).  Att  hans  aflägsuande  skulle 
göra  hans  älskarinna  framför  andra  bedröfvad,  var  att  förutse,  och  hennes 
bref  innehålla  ofta  utbrott  af  hennes  sorg  däröfver. 
'***)  Se  ofvan,  sid.  21. 


-  38  - 

vägen  för  den  lycka,  efter  hvilken  han  tränade.  Han  sökte  ned- 
sätta honom  i  hans  älskarinnas  ögon:  Armfelt  vore  henne  otro- 
gen, sade  han,  och  ovärdig  hennes  kärlek;  hennes  trohet  väckte 
endast  medlidande,  hette  det.  Hon  vände  den  furstlige  tillbed- 
jaien  stolt  ryggen  och  svarade  med  hetta,  äfven  pä  de  ankla- 
gelser rörande  Armfelts  förhållanden  såsom  offentlig  man,  hvilka 
han  icke  underlät  att  framställa.  Hertigen  ändrade  dä  sin  ton: 
han  förklarade,  att  denna  rörande  tillgifvenhet  för  Armfelt  vid 
en  tid,  dä  alla  andra  öfvergifvit  honom,  ökat  hans  egen  beundran 
för  fröken  Rudenschölds  karakter  och  hans  önskan  att  vinna 
hennes  vänskap;  och  han  lofvade  att,  om  hon  ville  intressera 
sig  för  honom,  intet  skulle  vederfaras  Armfelt,  som  skulle  kunna 
vara  denne  obehagligt.  Han  skulle  icke  lyssna  till  hans  fiender 
utan  att  lemna  honom  tillfälle  att  rättfärdiga  sig.  Med  ogillande 
och  förakt  yttrade  han  sig  om  dem,  som  talte  illa  om  den  man, 
som  de  under  hans  gunstlingsperiod  täflat  att  hedra;  och  sär- 
skildt  uttryckte  han  sitt  ogillande  af  grefve  Ruuths  förhällande 
mot  Armfelt.  Han  tillkännagaf  därjämte,  att  han,  med  anled- 
ning af  Armfelts  genom  Schröderheim  framställda  anhållan,  ut- 
sett honom  till  generalguvernör  i  Pommern  *). 

Dessa  försäkringar,  hvilka  skyndsamt  inberättades  till  Arm- 
felt, kunde  icke  annat  än  inge  honom  förhoppningar  att  få  sin 
önskan  uppfylld;  och  äfven  fröken  Rudenschöld  ansäg  sig  kunna 
väga  ett .  afgörande  steg  till  hans  förmån,  utan  att  därför  för- 
nedra sig  till  antagande  af  den  högt  uppsatte  tillbedjarens  villkor. 
Lifligt  har  hon  själf  skildrat  de  uppträden,  som  däraf  följde. 

jiFörst  visade  jag  hertigen,  skrifver  hon  till  Armfelt,  den 
afskrift  af  Ruuths  bref,  som  du  öfversändt;  därefter  sade  jag: 
'Mitt  parti  är  taget.  Det  säges  om  mig  saker,  som  jag  icke 
ärnar  fördraga.  Jag  h varken  är  eller  vill  blifva  Eder  älskarinna; 
likväl  hafva  grefve  Ruuth  och  hans  mäg  i  går  i  societeten  på- 
stått detta.  Jag  vill  göra  plötsligt  slut  härpå  genom  att  nästa 
vecka  resa  till  landet.  Men  jag  ber  E.  K.  H.,  att  såsom  under- 
pant pä  alla  de  vänskapsbetygelser,  som  gjorts  mig,  bestämma 
öfver  Armfelts  öde,  innan  jag  reser,  ty  under  min  frånvaro  är 
E.  K.  H.  endast  omgifven  af  hans  fiender,  som  svurit  hans 
undergång.  Om  Ni  medgifver,  att  han  får  behälla  alla  sina 
platser  och  får  återvända,  när  hans  tjenstledighet  är  slut,  eller 
om  han  i  stället  får  generalguvernörsämbetct  i  Pommern,  med 
bibehållande  af  sin  pension,  sitt  regemente,  sin  öfverstekammar- 
junkare-syssla  —  så    har    E.    K.    H.   förvärfvat  anspråk  pä  min 

*)   RudLMiscliöld  till  Aimfelt  ^'g.   "/,.  "/«.  ".V  V,    "792. 


—  39  — 

vänskap,  som  jag  skall  bevara  lifvet  igenom.  Men  om  E.  K.  H. 
tvärtemot  detta  skickar  honom  i  landsflykt  eller  ger  honom  be- 
skickningen i  Italien,  så  säger  jag  Eder  farväl  för  alltid.  Jag 
skall  söka  upp  honom,  vore  det  än  vid  världens  ända,  och  oak- 
tadt  allt  Edert  hat  skall  ni  icke  lyckas  göra  honom  fullkomligt 
olycklig,  sä  länge  som  jag  delar  hans  öde,  och  i  stället  för  att 
i  mig  förvärfva  en  vän,  skall  Ni  fä  alldeles  motsatsen». 

»Ett  askslag  har  aldrig  kunnat  krossa  en  dödlig  till  den 
grad,  som  han  blef  det  vid  denna  förklaring.  Han  smälte  i 
tårar,  tog  mig  i  bada  händer  och  besvor  mig  att  hafva  med- 
lidande med  det  tillstånd,  hvari  han  befann  sig;  han  sade,  att 
han  öfverlemnade  ät  mig  att  bestämma  öfver  ditt  öde,  som  jag 
själf  ville;  han  kunde  endast  tänka  pä  det  förskräckliga  i  att  ej 
mer  fä  se  mig;  han  skulle  lofva  att  aldrig  mer  tala  med  mig, 
om  hans  ögon  endast  finge  skåda  mig.  Hans  tillstånd  var  sä 
upprördt,  att  jag  nog  insåg,  att  jag  icke  skulle  kunna  få  ett 
förnuftigt  svar  af  honom,  utan  måste  afvakta  ett  lugnare  ögon- 
blick. Jag  bad  honom  därföre  att  gå  ner  i  sin  våning  för  att 
sansa  sig  något,  hvilket  han  också  gjorde.  Ett  ögonblick  efter 
kom  han  igen,  alltjämt  i  samma  tillstånd.  Han  sade  mig,  att 
sedan  jag  afgjort  hans  olycksöde,  så  gaf  han  riket  och  förmyn- 
derskapet  på  båten  (au  diable);  och  han  önskade  t.  o.  m.,  att 
du  skulle  komma  tillbaka,  på  det  att  jag  dä  åtminstone  icke 
skulle  ha  anledning  att  hata  honom.  Jag  svarade:  'Sä  länge 
Eiljensparre  är  underståthållare,  skall  Armfelt  aldrig  kunna  göra 
någonting  utan  att  röna  motsägelser.  Jag  ger  E.  K.  H.  tid  att 
tänka  på  saken,  ty  jag  har  icke  det  lynne,  att  jag  låter  narra 
mig  af  sväfvande  löftenj'  '*). 

Hertigens  tillstånd  var  så  upprördt,  att  han  fick  feber  och 
låg  till  sängs  ett  par  dagar  efter  detta  samtal.  Under  det  han 
låg  och  lugnade  sina  upprörda  känslor,  erhöll  han  ett  bref  frän 
den  obevekliga  sköna,  som  vågade  tala  ett  så  stolt  språk  till 
Sveriges  regent.  Hon  beklagade  visserligen  det  häftiga  uppträde, 
som  föregått,  men  upprepade  sina  fordringar  att  hertigen  skulle 
uppfylla  sitt  till  henne  gifna  löfte  med  afseende  på  Armfelts  be- 
fordran, under  försäkran  om  dennes  lojala  tänkesätt.  Hon  be- 
gärde att  fa  bestämdt  svar,  innan  hon  för  någon  tid  lemnade 
hofvet  för  att  pä  landet  undgå  afundsjukan  och  sqvallrct;  samt 
slutade  med  önskan  att  vid  sin  återkomst  finna  hertigen  botad 
för  sin  passion  för  henne  **). 

*)  Rudenschöld  till  Armfelt   *j^  1792. 
**)  Brefvet   är  tryckt  i  Schinkels  Minnen.  III:  37S.     Datum  bör  ej   vara 
Juli  utan  September. 


—  40  - 

^»Triumviratet»  —  Reuterholm,  Staél  och  Bonde  — ,  till' 
hvilka  nu  sällade  sig  grefve  Ruuth,  hade  emellertid  denna  gång- 
större inflytande  pä  den  älskogskranke^  regenten  än  fröken  Ru- 
denschöld,  helst  som  hon  icke  gifvit  honom  någon  förhoppning 
att  lyssna  till  hans  böner.  Med  oro  hade  hertigens  omgifning 
sett  hennes  inflytande  hos  honom  och  befarat,  att  han  skulle 
förmås  att  låta  Armfelt  stanna  qvar*).  De  beslöto  således  att  be- 
gagna tillfället  till  ett  afgörande  steg.  Under  de  dagar  regenten 
låg  till  sängs,  beslöts,  att  —  Ruuth  skulle  bli  generalguvernör  i 
Pommern    och  Armfelt  svensk  minister  vid  de  italienska  hofven.. 

Hertigen  underrättade  fröken  Rudenschöld  därom  i  en  bil- 
jett, h vilken  af  henne  besvarades  i  ordalag,  som  oförtäckt  röjde 
hennes  förtrytelse  **).  En  muntlig  sexplikation»  egde  sedermera 
rum,  hvari  hertigen  för  henne  uppgaf  de  nämnda  personerna  så- 
som anledningen  till  beslutet;  men  gaf  sitt  hedersord  på,  att 
Armfelt  skulle  fä  fritt  välja  mellan  beskickningen  till  Italien  eller 
bibehållande  af  sina  ämbeten  i  Sverige.  Ett  par  dagar  senare 
anträdde  fröken  Rudenschöld  sin  resa  till  landet;  hertigen  var 
upplöst  af  sorg,  suckade  och  grät  som  ett  barn  hela  dagarna, 
och  utgöt  efter  fröken  Rudenschölds  afresa  sina  känslor  för  iienne 
i  glödande  kärleksbref,  af  hvilka  tiden  bevarat  några  ***). 

Men  sauima  dag  som  regenten  gaf  sitt  hedersord  på  att 
Armfelt  skulle  fritt  fä  välja  mellan  att  stanna  qvar  i  Sverige 
eller  gä  till  Italien,  afsände  han  det  bref,  i  hvilket  han,  under 
föregifvande  att  Armfelt  uttryckt  sin  önskan  att  lemna  sitt  öfver- 
ståthållare-ämbete  —  en    plats,    som    han    nog    insåge   ej  kunde 


*)  Tragi-komisk  är  den  skiklring,  som  grefvinnan  Armfelt  i  ett  bref 
lill  sin  man  ger  af  hertigens  beteende:  «Det  är  för  besatt,  hvad  de  gått  åt 
honom  för  den  aniouren.  Ordentliga  bannor  vankades;  när  lian  satt  etablerad 
vid  hennes  arbetsbord,  så  skickade  de  bud  pä  bud  efter  honom,  och  när  det 
icke  hjälpte,  så  kommo  de  själfva  och  begärde  få  tala  vid  honom  .  .  .  (Man 
sade;:  Hur  i  Herrans  namn  skall  ilctta  gå?  Om  han  tar  henne,  så  är  allt 
förloradt.    då  få  vi   luf  att   abandonnera  honom;  det  blir  omöjligt  att   bli   qvar 

o.  s.   v.«     ('"/n    '792)- 

**)  Hon  yttrade  däri,  att  hon  fann  sig  »detrompée  sur  ses  plus  belles 
espérancesff.  »Vous  attribuez,  tillägger  hon,  la  promesse  que  vous  avez  daigné 
me  donner,  å  une  faiblesse,  dont  j'étais  seule  la  cause.  Je  ne  crois  pas  avoir 
abusé  de  rattachement  que  V.  A.  m'a  témoigné,  en  hn  arrachant  cette  pro- 
messe .  .  .  Monseigneur  retrouvera  ä  cuup  siir  plus  d'agrénicnt  dans  le  com- 
merce  d'une  autre  femme,  plus  adroite  ä  se  plicr  aux  circonstances  et  a 
réussir  dans  les  vastts  projets  de  tout  gouverner  par  Tempire  que  Tamour  lui 
donné».    (Reutcrholms  papper,  R.  A.). 

***)  Fröken  Rudenschöld  öfversände  dem  genast  till  Armfelt,  som  fann 
dem  krypande  «sum  en  lakejs».  —  Ett  finnes  tryckt  i  Gömdi  är  icke  glömdt, 
VIII:  26. 


I 


—  41  — 

vara  honom  behaglig  — ,  och  att  gtncralguvcrnementct  i  Pom- 
mern varit  lofvadt  åt  Ruuth,  innan  Armfelts  begäran  daroin 
hunnit  fram,  tillkännagaf,  att  han  utnämnt  honom  till  minister  i 
Itahen.  Sä  föga  gällde  som  kungsord,  hvad  Sveriges  regent 
lofvade!  Samma  dag  som  detta  bref  skrefs  (d.  7  Sept.),  beslöts 
i  konseljen  Armfelts  utnämning  till  minister  i  Italien  och  utfärda- 
des de  nödiga  kreditiven.  All  möjlighet  för  den  svage  regenten 
att  ytterligare  ändra  sig  var  sålunda  afskuren. 

För  öfrigt  skedde  denna  förvisning  —  ty  så  måste  denna 
regeringsåtgärd  betraktas  —  under  de  höfligaste  former  och  un- 
der beviljande  af  sådana  löneförmåner,  att  det  skulle  vara  svårt 
att  vägra  att  gä  in  därpå').  Huru  mycket  än  förmyndare- 
styrelsen skröt  med  sin  sparsamhet,  sä  kände  den  inga  betänk- 
ligheter med  afseendc  pä  kostnaden  för  beredandet  af  platser  åt 
dem  som  skulle  aflägsnas;  och  Armfelt  var  icke  den  ende  af 
gustavianerna,  från  hvars  närvaro  man  genom  ^.dyrt  aflönta  onö- 
diga tjenstebefattningar  ville  köpa  sig  fri.  At  Toll  och  Zibet 
m.  fl.  byggdes  äfven  >\gyllene  bryggor»,  för  att  begagna  rcgen- 
tens  eget  uttryck,  vid  deras  aflägsnande.  —  Med  hertigens  bref 
och  ministerkreditiven  afsändes  såsom  kurir  majoren  Uggla,  som 
under  Armfelts  utrikes  re.sa  hade  vården  om  hans  ekonomiska 
angelägenheter.  I  ett  bref,  skrifvet  några  dagar  senare,  förstän- 
digades  Armfelt  att  genast  efter  slutad  badkur  anträda  resan 
till  Italien,  j>hvarest  Herr  Barons  verksamhet  och  drift  i  konungens 
och  rikets  höga  värfs  nitiska  skötande  kräfvess  **). 

På  vägen  korsade  den  afsände  kuriren  ett  bref  från  Arm- 
felt till  hertigen,  hvari  den  förre,  okunnig  om  den  timade  för- 
ändringen, direkt  anhöll  om  generalguvernörsplatsen  i  Pommern, 
under  åberopande  dels  af  hertigens  löfte  till  fröken  Rudenschöld;, 
dels  af  det  bref  från  Ruuth,  hvari  denne  underrättat  om  hertigens 
önskan,  att  han  skulle  lemna  öfverstäthållareskapct.  En  vecka 
senare    hade    Armfelt    att  svara  pä  den  skrifvelse  frän  hertigen, 


*)  I    sitt    egenhändign    bref    i    detta  ämne  ('/g   1792)   liade  hertigen  pS. 
följande  sätt  uträknat  Armfelts  blifvande  inkomster: 

Ministertraktamente r:dr     7000. 

Ofverstekammarjiuil<arelön <r        1000. 

Inkomst  af  Armfelts  regemente «        2000. 

Ärlig  pension «        3000. 

Summa  r:dr   13000. 
Därjemte    hade    han    lofvat  ekiperingspenningar  med  3000  r:dr  Ov.h  er- 
bjudit   resersättning    i  förskott.     (Jfr  Schiukel,  anf.  st.  Ill:  377.   hvarist  detta 
bref  meddelas  i  en  föga  trogen  öfversättning  med  hvarjehanda  uteslutningar). 
**)  Sparre  till  Armfelt  '*,,,   1792. 


—  42  — 

som  gjorde  slut  pä  dessa  förhoppningar.  Han  gjorde  det  i  ett 
vidlyftigt  bref*).  som  innehåller  mänga  karakteristiska  uttalan- 
den, och  hvari  han  i  underdåniga  ord  erinrar  om  sina  monarkiska 
tänkesätt  och  antyder,  att  han  just  för  dem  vore  förföljd.  ».Sedan 
E.  K.  H.  låtit  mig  känna  sin  vilja,  heter  det,  har  jag  icke  ett 
ord  att  säga.  Född  undersäte,  vet  jag  att  lydnaden  är  min 
första  pligt,  och  under  alla  omständigheter,  hvari  jag  kan  be- 
finna mig,  skall  jag  aldrig  beträdas  med  att  genom  mina  grund- 
satser eller  mitt  uppförande  hafva  förnekat  den  trosbekännelse, 
som  jag  tillämpat  under  Eder  odödlige  broders  regering  och  midt 
ibland  de  ränker,  den  upprorsanda  och  yra,  som  söndrade  fäder- 
neslandet». Han  beklagar  sig  öfver  den  orättfärdiga  beskyllningen 
att  han  velat  ställa  till  upplopp,  men  nekar  icke,  att  hans  natur- 
liga liflighet  kommit  honom  att  gifva  luft  åt  sin  smärta  öfver 
hertigens  synbart  minskade  förtroende.  Under  erkännande  af 
frikostigheten  af  penninganbuden,  begär  han  försäkran  att  ej  un- 
der tre  eller  fyra  år  blifva  återkallad  från  beskickningen,  och 
lofvar  att,  om  detta  beviljas,  hertigen  aldrig  skall  få  höra  talas 
om  honom,  »utom  då  någon  föga  intressant  depesch  föredrages». 
—  I  ett  officielt  bref  till  sin  nye  chef,  rikskansleren  Sparre,  yttrade 
han  sig  äfven  i  vördnadsfulla  ordalag,  ehuru  han  ironiskt  ut- 
talade sitt  misstroende  om  sin  duglighet  för  »ett  så  betydande 
värf»  **). 

Under  den  underdåniga  formen  framsticker,  som  man  fin- 
ner, Armfelts  uppbrusande  sinne.  I  bref  till  sin  hustru  gaf  han 
luft  däråt.  Han  fann  det  förödmjukande  att  lemna  »en  så  ly- 
sande ställning,  för  att  börja  ett  kringirrande  lif  och  en  ärelös 
bana».  Värdigheten  af  minister  vid  de  italienska  hofven  anstod 
icke  »un  des  premiers  seigneurs  de  la  Suéde»;  det  hade  icke 
kostat  regenten  mera  att  gifva  honom  en  ambassadörs-titel,  skrif- 
ver  han  både  till  sin  hustru  och  till  fröken  Rudenschöld  omedel- 
bart efter  mottagandet  af  hertigens  bref. 

Bitterheten  var  både  förklarlig  och  ursäktlig,  ty  slaget  var 
hårdt  och  oväntadt.  Ministerplatsen  i  Italien  var  en  ringa  er- 
sättning för  den  plats  i  regentens  konselj,  som  denne  efter  öfver- 
läggningarna  om  kodicillen  till  Gustaf  III:s  testamente  högtidligen 
och  skriftlitifcn  tillförsäkrat  Armfelt.    Hvad  förtroende  kunde  man 


")  Från  Aachen  ^*',j  1792.     (Reuterholms  papper). 
**)  "Va    '792    (R-    A-)-     ^^^    uttalar    därjämte    sin    önskan    att    få  ho  i 
Neapel,    ej    i    Genua,    »där    man    lefver  beständigt  med  peni)ingekarlar«,  och 
gör    den    uppriktiga    l)ekännelsen,    «att    den  sortens  folk   alltid  bringat  mig  i 
olycka   vid   de   riegociati<jner   iag   med  dem   liaft<r. 


—  43  — 

sätta  till  en  regent,  som  hyste  så  föga  betänkligheter  att  bryta 
sina  löften?  Ej  blott  den  utlofvade  platsen  i  regeringen  och 
öfverståthällareplatsen,  de  vigtigaste  af  Arnifelts  ämbeten,  blefvo 
honom  fråntagna,  under  den  falska  forevändning  att  han  själf 
så  önskat.  Äfven  andra  fbrtroendeämbeten,  som  Armfelt  inne- 
haft, besattes  skyndsamt  med  personer,  som  voro  den  nya  sty- 
relsen behagliga.  Åbo  universitets  konsistorium  skyndade  att 
skrifva  afskedsbref  till  sin  i  onåd  fallne  kansler  och  valde  i  stället 
baron  C  A.  Wachtmeister,  en  af  Armfelts  forna  kamrater  i  den 
kungliga  barnkammaren,  frän  1789  års  riksdag  känd  såsom  en 
ifrig  medlem  af  den  adliga  oppositionen.  Direktionen  öfver  Kongl. 
Maj:ts  hof kapell  och  spektakler,  hvilken  Armfelt  behållit  under 
sina  finska  fälttåg  och  växlande  samhällsställningar,  anförtroddes 
äfven  åt  annan  person.  Det  var  på  grund  af  dessa  erfarenheter, 
som  Armfelt  i  ett  följande  bref  skref  till  sin  hustru:  »Det  är 
rätt  löjligt,  att  man  fräntager  mig  mina  ämbeten  utan  någon 
form  af  hvarken  afsked  eller  dom.  Det  är  blott  af  andras  be- 
fordran, som  jag  märker,  att  jag  icke  har  den  eller  den  sysslan. 
P'ormen  är  ny,  men  beqväm.  Vi  ve  les  principes  de  liberté  et 
de  la  philosophie  möderne»!  *). 

Emellertid  ansåg  han,  att  den  orättvisa  han  lidit  borde 
skaffa  honom  sympatier.  »Exilé  en  Italie,  je  suis  trés-interes- 
sant»,  skrifver  han  i  ett  bref  till  fröken  Rudenschöld,  i  hvilket 
han  vidlyftigt  utvecklar  de  skäl,  som  föranledde  honom  att  ej 
vägra  beskickningens  mottagande.  Han  kunde  i  hvarje  fall  in- 
nan konungens  myndiga  ålder  intet  uträtta,  menade  han  '"). 
Men  Armfelt  var  ingalunda  sinnad  att  genast  tillträda  sin  nya 
befattning.  Redan  innan  frågan  var  afgjord,  hade  han  yttrat 
sin  afsigt  att  begära  ett  års  tjenstledighet,  >om  jag  blir  minister 
i  Italien  eller  Monomotapa.  eller  hvar  de  göra  af  mig»;  och  han 
begärde,  sedan  utnämningen  skett,  af  helsoskäl  ytterligare  nio 
månaders  tjenstledighet  efter  den  15  November,  då  hans  redan 
beviljade  ledighet  tilländalöpte.  Därjämte  framställde  han  i  en 
ganska  bestämd  ton  fordringar  på  uppfyllandet  af  hertigen-regen- 
tens  anbud  med  afseende  på  respenningar  och  traktamente,  om 
hvilka  rikskansleren  icke  syntes  vara  fullt  underrättad,  och  hotade 
längre    fram  att  begära  afsked,  dä  beviljandet  af  dessa  förmåner 


*)  "/,o  »792. 
**)  Till  Rudensch.  (»',„  1793,  delvis  tr,  i  Protokoll,  s.  494,  R.  A.). 
Anmärkningsvärdt  är  följande  yttrande  oin  ryske  ambassadurea:  »Stackelherg 
aiine  ä  avoir  attachés  a  son  char  des  grands  seigneurs,  sur  lesquels  il  peut 
appuyer  ses  airs  de  vice-roi,  Tout  cela  ne  me  convient  pas,  et  quand  il 
sera  temps,  je  saurais  paraitre  comme  il  faut,  sans  chaperon.  ni  guidee. 


—  44  — 

dröjde  *).  Tjenstledighetsansökan  beviljades,  enligt  bref  från  riks- 
kansleren  Sparre  (^^/,o  ^79^)-i  dock  under  uttalande  af  den  för- 
modan, att  Armfelt  själf  »af  önskan  brinna  lärer»  att  kunna  så- 
som minister  i  Italien  uppvakta  prinsessan  Sofia  Albertina,  som 
skulle  tillbringa  vintern  i  detta  land  **).  För  öfrigt  försäkrade 
rikskanslern  pä  sitt  egendomliga  språk,  att  »så  länge  H.  K.  H. 
sitt  höga  förmyndarekall  utöfvar,  skall  Herr  Baron  aldrig  befara 
saknad  af  vedermälen  af  den  ömma  och  nådiga  välvilja  och 
verkliga  bevågenhet,  hvarmed  högbemälte  furste  ständigt  om- 
fattat och  oföränderligen  Herr  Baron  omfatta  vill,  öfvertygad  att 
ock  i  Herr  Barons  person  alltid  å  sin  sida  tillbakars  igenfinna 
icke  mindre  en  trogen  och  redlig  samt  fäderneslandet  älskande 
undersåte,  än  en  personlig,  tillgifven  och  pålitlig  vän  mot  sig». 
I  ett  handbref  försäkrades  därjämte,  att  Armfelt  i  Italien  egde 
fullständig  frihet  att  bosätta  sig  hvar  helst  han  önskade,  och 
uttalades  den  förmodan,  att  han  där  säkerligen  skulle  få  det  vida 
angenämare  än  i  Pommern  j  och  då  rikskanslerens  ekonomiska 
arrangementer  visat  sig  icke  vara  till  Armfelts  belåtenhet,  be- 
viljades i  ett  följande  bref  särskilda  tillskott,  »pä  grund  af  ut- 
märkt kongl.  nåd  och  gunst»,  för  att  visa  »med  hvad  huldhet 
H.  K.  H.  Regenten  varit  mån  att  rundligen  och  till  pricka  upp- 
fylla sina  löften»  ***).  Obestridligt  är.  att  man  gjorde  mer  för 
att  förgylla  de  bäska  pillerna  åt  Armfelt,  än  man  kunnat  vänta 
af  den  hänsynslöshet,  som  ledde  förmyndare-regeringens  åtgärder 
i  öfrigt.  Man  var  ännu  angelägen  att  bevara  åtminstone  skenet 
af  godt  förstånd  med  den  farlige  mannen,  så  länge  han  ej  var 
på  längre  afstånd  från  fäderneslandet. 

Till  förändringen  i  samhällsställning  och  politisk  betydenhet 
kommo  yttre  obehag  och  ekonomiska  bekymmer  af  hvarjehanda 
slag,  hvilka  ej  kunde  annat  än  öka  den  bitterhet,  hvaraf  Arm- 
felts sinne  redan  var  fylldt.  Hans  hustru,  som  nyligen  inflyttat 
i  öfverstäthållarehuset  och  först  tre  veckor  efter  Armfelts  ut- 
nämning till  minister  i  Italien  erhöll  underrättelse,  att  han  ej 
längre  var  öfverståthållare,  fick  befallning  att  inom  en  månad 
utrymma  bostaden,  som  skulle  tagas  i  besittning  af  den  nye 
öfverståthållarcn,    amiral    Modée   —   något    som    Armfelt    ansåg 


*)  <rltilemnandet  af  afskedsmeinorialet  skall  blifva  den  sista  grAce,  jag 
af  E.  E.  skall  begära»,  skrifver  han  i  en  förolämpad  toa  till  rikskansleren 
'/,,    1792  (R.  A.). 

**)  Sparre  till   Armfelt  '"/,,  1792. 
***)  D.  *^/,,   1792. 


-  45  - 

såsom  en  våldsåtgärd  och  en  skymf  *).  Af  öfverståthållarelönen 
fick  han  icke  uppbära  ett  öre,  ehuru  han  faktiskt  ett  hälft  ar 
innehaft  detta  ämbete,  till  hvilket  han  måst  lösa  en  dyr  fullmakt. 
Vistelsen  i  främmande  land,  äfven  med  ett  frikostigt  anslag, 
kunde  icke  annat  än  bringa  ytterligare  oreda  i  Armfelts  redan 
tillräckligt  intrasslade  enskilda  affärer. 

En  väsentlig  del  i  den  lifliga  brefväxlingen  mellan  Armfelt 
och  hans  hustru,  under  denna  vistelse  i  utlandet,  rör  i  följd  häraf 
ekonomiska  ämnen.  Till  hennes  klokhet  och  rädighet  hyste  han 
med  skäl  det  största  förtroende.  »Hushålla  med  dina  och  mina 
pengar,  som  du  vill,  skrifver  han,  det  blir  aldrig  du,  som  ruine- 
rar mig».  Hans  egna  planer  i  dessa  frågor  röja  ett  oroligt  och 
missnöjdt  sinnes  hela  oreda.  Hans  föreskrifter  voro  ofta  hvar- 
andra  motsägande  och  bevisade  på  ett  slående  sätt  det  berätti- 
gade i  hans  misstro  till  sin  »esprit  financier».  Än  ville  han  sälja 
sina  egendomar  Nynäs  och  Ogesta  och  i  stället  köpa  en  större 
egendom  i  Holstein;  än  endast  göra  en  fingerad  försäljning  af 
förstnämnda  egendom,  för  den  händelse  att  en  lycklig  vändning 
inträftade  i  Sverige;  längre  fram  ville  han  använda  Nynäs,  som 
borde  bebyggas,  till  residens  för  sin  hustru.  På  sina  egendomar 
ville  han  införa  mjölkhushållning  och  boskapsskötsel  efter  Hol- 
steinskt  mönster.  Än  föreslog  han  att  för  ett  mindre  kapital 
sälja  det  pensionsbref,  han  erhållit  af  Gustaf  III;  än  att  hans 
hustru  skulle  sälja  sin  rättighet  att  bo  på  slottet  såsom  statsfru, 
än  han  själf  sina  juveler.  »Allt  fast  borde  förvandlas  i  pen- 
ningar», heter  det  en  gång,  »bättre  fly  än  illa  fakta»,  ty  Frank- 
rikes öde  väntade  Sverige.  Någon  tid  därefter  väcktes  fråga  om 
upptagande  af  ett  penninglån,  för  att  i  Mecklenburg  köpa  en 
större  egendom  **).     F"rågan  om  en  resa  till  England  frän  Aachen 


*)  Den  brefväxling,  som  med  anledning  häraf  egde  rum  mellan  riks- 
kansleren  Sparre  och  grefvinnan  Artnfelt,  finnes  tryckt  i  Crusenstolpes  Hist. 
Tafla   af  Gustaf  IV  Adolfs  första  lefnadsår,  s.   244. 

•"*)  En  af  Armfelts  under  vistelsen  i  utlandet  förvärfvade  vänner,  den 
tyskfödde  mnjoren  von  Hess,  skulle  användas  såsom  ombud  vid  detta  egen- 
domsköp. Till  major  C.  V.  Uggla,  som  under  Armfelts  frånvaro  var  hans 
kommissionär  i  Sverige,  skref  han  en  mängd  bref  frdn  samma  tid  rörande 
ekonomiska  angelägenheter:  de  finnas  bevarade  i  Upsala  univ.  bibliotek. 
Ugglas  svar  finnes  bland  de  Armfeltska  papperen  i  Riksarkivet.  Denna 
brefväxling  lemnar  en  föga  tilltalande  bild  af  Armfelts  sätt  att  sköta  sina 
affärer  och  mälar  hans  oroliga  sinnesförfattning  vid  denna  tid  och  hans  lyn- 
nes ojämnheter.  —  Uggla  misstroddes  af  fröken  Rudenschöld  och  Armfelts 
öfriga  vänner.  Den  förstnämnda  kallade  honom  »plus  coquin  que  béte«. 
Schröderheim  undrade  öfver  Armfelts  förtroende  till  tlenne  man,  »utgån- 
gen af  ToUenom*.  Själf  bedyrade  Uggla  att  han  aldrig  skulle  förgäta  sina 
förbindelser    till   Armfelt:   det   vore  en  infami   att   glömma   sin    välgiirare.      Han 


-  46  - 

stod  i  sammanhang  med  denna  finansspekulation.  —  Af  alla  de 
många  ekonomiska  förslag,  som  voro  å  bane,  var  det  dock  en- 
dast ett,  som  kom  till  verkställighet:  det  var  försäljningen  af 
Nerikes  och  Vermlands  regemente  till  Armfelts  närmaste  man  i 
befälet,  grefve  Leijonstedt,  mot  en  ackordsumma  af  10,000  rdr 
rgs.  Armfelt  erhöll  sålunda  mot  detta  ackord,  som  af  hertigen 
godkändes,  afsked  frän  regementet  *). 


Det  var  likväl  ej  blott  den  politiska  degradationen  och  de 
ekonomiska  angelägenheterna,  som  förbittrade  Armfelts  sinne. 
Kort  sedan  underrättelsen  om  Liljensparres  utnänniing  träffat 
honom,  inberättades  frän  Sverige,  att  fråga  varit  om  Armfelts 
arrestering  i  Stralsund,  på  grund  af  Liljensparres  angifvelse,  att 
han  haft  för  afsigt  att  ställa  till  upplopp  i  Stockholm.  Ryktet 
om  arresteringen  var  tvifvelsutan  lika  ogrundadt  som  uppgiften 
om  upprorsplanen;  men  bada  voro  kränkande  för  ett  så  öm- 
tåligt sinne  som  Armfelts  **).  Han  erfor  därjämte  frän  många 
håll,  att  han  genom  svenska  regeringens  agenter  bevakades  så- 
som en  misstänkt  person.  Tidigt  erhöll  han  varningar  att  hans 
och  hans  korrespondenters  bref  öppnades:  så  väl  hans  hustru 
som  andra  vänner  uppmanade  honom  enständigt  att  vara  för- 
sigtig  i  sina  utlåtelser  i  tal  och  skrift,  emedan  man  följde  honom 
i  spåren.  Frän  en  af  sina  vänner,  den  tyske  majoren  v.  Hess, 
hvars  bref  till  Armfelt  äro  fulla  af  anathemer  mot  konunga- 
mördare och  spioner,  erhöll  han  varning  för  anslag,  som  vore 
ä  bane  mot  hans  lif:  man  hade  skickat   honom  till  Italien,  hette 


synes  hafva  uppmuntrat  Armfelts  ekonomiska  förslag  i  Sverige,  och  prisar, 
oförtjent  nog.  Armfelts  finansiella  och  praktiska  förstånd.  Detta  smicker,  som 
för  öfrigt  förenades  med  en  viss  frihet  i  tonen,  ökar  ej  förtroendet  för  denne 
kommissionär.  Politiska  frågor  vidröras  ej  i  Ugglas  bref,  men  väl  i  Armfelts 
till  honom.  Anmärkningsvärdt  är,  att  ej  Uggla  längre  fram  blef  inblandad  i 
högmålsprocessen. 

*)  Däremot  fick  han  ej  den  pension  sås  Dm  sårad  officer,  som  han  där- 
jämte gjort  till  villkor  för  sitt  afskedstagande.  Detta  vägrades  på  den  grund 
att  han  ej  kunnat  styrka,  att  han  för  framtiden  vore  till  krigstjenst  oduglig. 
Detta  väckte  Armfelts  lifliga  förtrytelse:  »Pensionen  var  en  condition.  utan 
hvilken  jag  ej  kunde  taga  afsked,  ej  ville  hafva  afsked,  och  ej  borde  få  af- 
sked.     Det    är    ett    verkligt    röfveri«r,    utropar    han.     (Armfelt    till    sin  hustru 

",'4   1793)- 

■^*)  Gyldenstolpe  skref  "/,o  '792  till  Armfelt,  att  han  visserligen  fann 
detta  rykie  otroligt;  «mais  je  ne  puis  jurer  de  rien,  les  tr.lraes  et  menées 
sourdes,  quoique  inconnues  ä  moi,  n*existent  malheureusement   pas  moins». 


—  47  —  . 

det,  därföre  att  där  vore  rätta  platsen  att  Icga  banditer  för  pen- 
ningar *).  —  Dylii<a  varnin<j;ar,  dels  befogade,  dels  obefogade^ 
endast  ökade  Armfelts  förbittring:  han  föraktade  sina  motstån- 
dare och  trotsade  dem  i  ord  och  liandling. 

Äfven  andra  underrättelser  frän  Sverige  voro  egnade  att 
väcka  Armfelts  förtrytelse  och  oro.  Redan  före  sin  afresa  frän 
Sverige  hade  han  i  Skåne  pä  Krageholm  erfarit,  att  den  för- 
olyckade grefve  Munck  utspridt,  att  icke  han,  utan  Armfelt 
och  Taube  voro  de  egentligen  skyldiga  till  förfalskningen  af  de 
fahnehjelmska  sedlarna,  samt  att  Munck  i  Reuterholm  funnit  en 
inflytelserik  beskyddare.  Att  detta  osannfärdiga  rykte  verkligen 
var  gängse,  bekräftades  sedermera  genom  bref.  I  ett  förtroligt 
bref  till  sin  hustru  gaf  Armfelt  luft  åt  sin  harm  öfver  denna 
»infami»  och  öfver  det  hemlighetsfulla  förfarandet  vid  rättegången 
mot  Munck.  Afsigten  därmed  kunde,  menade  han,  ej  vara  nå- 
gon annan  än  alt  kasta  skugga  öfver  Gustaf  IlLs  minne  eller 
göra  »hederligt  folk  misstänkta?").  Det  berättades  äfven  att 
i  den  svenska  pressen  förekommit  »libeller?  mot  Armfelt  ***). 
Den  statsutredning,  som  i  Augusti  förordnades,  framställdes  för 
Armfelt  såsom  afsedd  att  i  främsta  rummet  schikanera»  honom 
'och  andra  Gustaf  III:s  förtroendemän  f).  Rykten  utspriddes,  att 
Armfelt  inträdt  i  den  armé,  som  tågade  mot  Frankrike  ff). 

Mera  sårande  än  alla  dessa  mer  och  mindre  grundlösa 
rykten,  hvilka  konmio  till  Armfelts  kunskap,  voro  dock  de 
yttranden,  som  fälldes  pä  hans  rygg  inom  det  hof,  där  han  sä 
länge  varit  firad  och  mäktig.  De  drabbade  icke  blott  honom 
utan  ock  hans  konungs  minne,  till  hvars  försvarare,  äfven  efter 
hans  död,  han  ansåg  sig  framför  andra  kallad.  Det  var  i  syn- 
nerhet fröken  Rudenschöld,  som  med  mycken  ifver  till  honom 
inberättade    anekdoter    af  detta  sla^.     En  af  dem  torde  fä  anses 


*)   v.  Hess  till  Armfelt  "/, ,,  '"^/jj   1792. 
**)   Armfelt  till  sin   hustru   ^"';.    1792. 

""*)  Fröken  Rudenschöld  till  Armfelt  */j  1792.  Kellgren  skulle  hafva 
varit  författaren.  1  Stockholms-Posten,  Kellgrens  tidning,  förekommer  dock 
vid  denna  tid  intet,  som  kan   anses  syfta  på  Armfelt. 

t)  Rudenschöld  till  Armfelt  '^9  '792.  Hon  visste,  att  Armfelt  hade 
konungens  décharge  för  sin  förvaltning  under  krigsåren,  och  ansåg,  alt  han 
intet  hade  att  frukta.  Han  var  emellertid  sa  säker,  att  han  hade  förföljelser 
att  vänta,  att  han  i  bref  till  sin  hustru  bad  henne  slå  ett  bläckhorn  öfver 
räkningarna,  så  att  utgiftsposterna  ej  syntes  —  han  var  ej  viss  om,  att  veri- 
fikationerna funnes  till  dem  alla  —  men  så,  att  summan,  konungens  décharge 
och  statssekreteraren   Lagerbrings  påskrift   ej   doldesl 

tt)  I  den  franska  Moniteuren  visste  man  t.  o.  m.  att  berätta,  att  han. 
stupat  i  en  duell  (Le   Moniteur  1792,  n:o  352). 


-  48   - 

såsom  betecknande  och  förtjenar  att  här  anföras.  Hertig  Fre- 
drik hade,  skrifver  hon,  en  gäng  vid  hofvets  middagsbord,  då 
talet  föll  pä  Armfelt,  yttrat,  att  det  mätte  vara  underligt  för 
honom  att  vara  reducerad  till  alldeles  intet,  men  att  han  väl 
förtjent  det  för  sin  högfärd.  Fröken  Rudenschöld,  alltid  färdig 
att  modigt  träda  inom  skrankorna  för  sin  älskare,  svarade  ge- 
nast, att  en  man  med  Armfelts  karakter  och  snille  kunde  sätta 
sig  öfver  hvilka  dumheter,  som  sades  om  honom.  Hans  an- 
seende vore  befästadt  öfver  hela  Europa,  efter  hvad  som  syntes 
af  det  smickrande  mottagande,  han  rönt  öfverallt.  »Så  mycket 
bättre  för  honom»,  svarade  hertigen  ironiskt,  xijag  för  min  del 
är  rätt  nöjd,  att  den  regering  är  slut,  dä  gunstlingarna,  med 
konungens  samtycke,  satte  alla  tjenster  i  riket  pä  auktion,  higen- 
ting  respekterades  pä  den  tiden;  inga  offentliga  kassor,  icke  ens 
enkors  och  faderlösas  medel  voro  skyddade.  Gud  ske  lof  att 
den  tiden  är  slut!  Har  jag  icke  rätt,  fröken» .^^  tillade  han  hån- 
fullt. —  »Det  återstår  endast,  att  E.  K.  H.  gör  ett  loftal  öfver 
Ankarström»,  svarade  hon  bittert. 

Dylika  rykten  och  smädelser  kunde  icke  annat  än  gå  Arm- 
felt  till  sinnes.  Men  visserligen  var  det  icke  endast  de  personliga 
obehag,  han  erfor,  som  vållade  bitterheten  hos  den  förr  sä  lef- 
nadsglade  och  handlingskraftige  mannen.  Hans  vänners  öde 
grämde  honom  djupt,  och  han  var  orolig  för  alla  nyheter  från 
Sverige  *).  Med  djup  bedröfvelse  mottog  han  underrättelse,  huru 
konung  Gustafs  minne  i  tal  och  i  handling  nedsattes,  och  att 
det  nästan  ansågs  som  ett  brott  att  hafva  stått  i  nära  förhällande 
till  honom.  »Det  är  nog  mycket  begärdt»,  skref  Gustafs  trogne 
vän  Franc  till  Armfelt  om  konungamordet,  »att  man  skall  komma 
ihåg  en  liten  accident,  timad  för  hela  sju  månader  sedan.  Också 
har  man  ej  att  göra  den  förebråelsen  åt  många;  ty  om  den  lilla 
händelsen  hade  tilldragit  sig  1692,  sä  kunde  han  ej  vara  mindre 
ihägkomm.en  än  den  det  nu  är,  så  i  tal  som  i  skrift»  **).  Den 
periodiska  press,  som  under  den  nya  tryckfriheten  blomstrade, 
hade  endast  loftal  för  den  nya  styrelsen  —  »ett  rättvisans  tempel, 
hette  det  i  en  tidning,  vid  hvars  altare  pä  hö<:;ra  sidan  san- 
ningens fackla  upplyser  med  en  helig  låga,  och  hoppet  på  den 
venstra  visar  eder  en  uppgående  sol».  I  jämförelse  därmed  er- 
inrades om  den  tid,  dä  »orättfärdigheten  skyldes  under  purpurns 
glans,    och    klagan    tystades    med  dessa  mäktiga  ord:  konungen 

*)   wTre    dagar    kunna    omöjligt    g.^    fiirbi,    skrifver   h.in  till  sin    luistru, 
utan    au    de    utmärkas    genom  n;\gon   ny   betecknande  styrelseåtgärd:  smd   in- 
triger, små  passioner,  lirist  på  fasthet,  y>K  konsetiveiis,  på  system*.     Aug.  1792). 
*"■;  Gömdl  ar   icke   glöindt,    VII:   28. 


-  49  - 

befallde  det>  *  i.  Lustbarhcterna  vid  hcrtigen-regcntcns  hof  fort- 
gingo,  ostörda  af  kungssorgen.  Vid  dess  middagsmåltider  an- 
vändes någon  gäng  såsom  taffeimusik  begrafningsmusiken  vid 
konung  Gnstafs  likfärd:  de  få,  som  förblifvit  hans  minne  trogna, 
åhörde  den  med  tårade  ögon,  men  blefvo  föremål  för  de  andras 
atlöje  **).  »Man  vill  begrafva  den  bortgångnes  minne  i  glöm- 
ska», klagade  hans  sons  guvernör  grefve  Gyldenstolpe  ***),  »och 
försöker  roa  sig  som  förr.  Men  själfva  hufvudföremålet  saknas, 
och  jag  kan  ej  beskrifva  den  tomhet,  som  vår  aflidne  herre  lem- 
nat  efter  sig».  —  »Nej,  vi  kunna  icke  se  sakerna  för  mycket  i 
svart»,  skref  Armfelt  själf  till  sin  hustru  efter  dylika  underrät- 
telser.- »Salig  konungen  kände  noga  sitt  folk;  den  motvilja,  han 
alltid  hyste  mot  dem,  som  nu  spela  en  rol,  är  anmärkningsvärd. 
Store  Gud,  hvilken  konung  var  det  icke!  Med  alla  sina  fel,  är 
jag  säker  på  att  vi  om  någon  tid  skulle  vilja  återköpa  honom 
med  vårt  blod»  7)! 

Till  alla  dessa  små  styng  mot  ett  älskadt  minne  kom  den 
lindriga  domen  öfver  de  i  konungamordet  inblandade.  Mot 
regentens  och  rikets  främste  juridiske  ämbetsmans,  riksdrotset 
Wachtmcisters  vilja,  lyckades  Reuterholm  genomdrifva,  att  de 
af  de  sammansvurna,  hvilka  bort  straftas  med  döden,  i  stället 
skickades  i  landsflykt  under  föregifvande,  att  detta  vore  ett 
strängare  3traft'77).  Hertigen-regenten  förmåddes  att  i  ett  dik- 
tamen till  protokollet  den  15  Aug.  1792  tillkännagifva,  att  denna 
dom  berodde  på  konung  Gustafs  pä  dödsbädden  hos  honom 
uttalade  önskan,  att  endast  Ankarströms  hufvud  skulle  falla,  och 
■att  alla  de  öfriga,  som  voro  invecklade  i  mordgärningen,  skulle 
fä  behålla  lifvet.  •  I  den  döende  konungens  mun  lades  ett  långt 
tal,  hvari  detta  utvecklades;  och  hertigen  uppgaf,  att  han  »vid 
sin  broderliga  kärlek  och  furstliga  ära  tillsvurit»  den  döende 
konungen  att  villfara  denna  »hans  sista  bön,  hvilken»,  enligt  her- 
tigens ord,  »satte  Gustaf  IILs  ädelmod  och  hjärta  i  den  vackraste 
dag  och  bättre  än  Svensksunds  seger  förevigade  dess  minne».  Ta- 
let, som  syntes  röja  Reuterholms  blomstrande  vältalighet,  trycktes 
i  tidnin<7arna. 


*)  Patrioten,  1792,  n:o  16,  17.  Enligt  ett  bref  från  Ehrenström  (^"/^ 
1792)  hade  den  från  Gustaf  Ilirs  tid  bekante  pamlleltisten  major  Lund  fått 
uppmaning  att  skrifva  mot  Gustaf  III:s  regerint^.  men  svarat,  att  han  »ansåge 
fur  en  infami   att  ofreda   hans  stofto-. 

*•*)    Rudenschöid  till   Armfelt   ' ^.    1792. 
**••)  Till  Armfelt  '/^   1792. 

t)   Vi    1793- 
tt)  Se  L.   von  Engeströms  Minnen  och  anteckningar,  I:   194. 

Tfjnér.   (i.    M.    Arm/til.  i 


—  so  — 

Ingen  kände  bättre  än  Armfelt,  som  nästan  oafbrutet  vi- 
stats vid  Gustaf  IILs  dödssäng,  huru  sanningslös  hela  denna  fram- 
ställning var,  och  förloppet  upprörde  honom  och  andra  gusta- 
vianer  i  deras  innersta.  »Visst  är,  att  salig  kungens  tal  på 
sotsängen  tyckes  vara  nog  långt  för  en  agonisant^^,  skref  Franc 
ironiskt  till  Armfelt,  ^^men  också  måste  konsidereras,  att  en  döen- 
des  ord,  ehuru  få  de  ock  äro,  förtjena  att  utförligare  utbredas^ 
då  de  göra  en  döende  sä  stor  heder,  större  än  segern  i  Svensk- 
sund .  .  .  Emellertid  måste  man  admirera,  tillägger  han  i  samma 
ironiska  ton,  huru  väl  hemligheten  blifvit  förvarad;  det  hade  ock 
ej  varit  bra,  om  de  brottsliga  i  förtid  fått  veta  däraf»  *).  Frö- 
ken Rudenschöld,  alltid  obetänksam  i  sina  uttalanden,  dristade 
vid  hertigens  hof,  då  tryckfrihetsförordningen  prisades,  yttra: 
sja,  men  dessutom  finnes  det  Jiiordfrilicten,  som  är  lika  bra  skrif- 
ven,  och  hvari  göres  till  villkor,  att  endast  mörda  kungar,  väl- 
görare och  anlörvandters^.  Ej  blott  Gustaf  IILs  vänner  funno  sin 
rättskänsla  upprörd  genom  denna  mildhet  mot  förbrytare  af  detta 
slag,  helst  som  den  byggdes  på  en  osannfärdig  uppgift;  »däri 
instämde  hela  den  opartiska  delen  af  nationens'  **). 

Djupare  än  dessa  ämnen  för  sorg  och  förtrytelse  samt  all- 
männa farhågor  för  fosterlandets  öde  kändes  bekymren  för  den 
unge  konung,  som  Armfelt  lemnat,  omgifven  dels  af  sin  faders 
fiender,  dels  af  dem  som,  enligt  hans  åsigt,  ville  undcrgräfva  monar- 
kiens bestånd.  Med  särskild  misstro  betraktade  han  kronprinsens 
lärare,  den  aktningsvärde  Rosenstein.  Denne  ansågs  af  »rojalisterna» 
såsom  en  af  dessa  filosofiska  svärmare,  hvilkas  samhällsvådliga 
läror  vore  upphofvet  till  revolutionen.  En  af  Armfelts  korrespon- 
denter. Franc,  nämnde  honom  i  sina  bref  miedborgaren  Franklin- 
Rosenstcin»  och  yttrade  ironiskt,  att  han  genom  sin  skrift  »om 
upplysningen»  visat  sig  som  ett  »uppenbart  bloss  bland  sina 
blinda  landsmän».  Rosenstein  stämplades  såsom  »jakobin»  och 
ansågs  hos  den  unge  konungen  inj)Ianta  revolutionära  idéer,  for 
hvilka  han  äfven  annorstädes  gjorde  propaganda;  han  vore  så 
mycket  farligare,  som  han  försåg  det  styrande  »triumviratet»  med 
»den  esprit,  som  de  själfv^a  saknade»,  sades  det  ***).  Det  sade.s 
äfven,  att  Rosenstein  klandrat  Drottningholmstraktaten  med 
Ryssland    och    förordat    förbund   med   franska   republiken  f);  och 


*)  Anf.  st.  s.  9. 
**)  Se  Acllerl)elli,'anf.  st.  II:  3S. 
***)  RudensclioW  till  Armfelt   ''Z:   '792<   '^/u    '792,   '■*(,    1793,   Ehrcnstruin 
till   Armfelt  ^"y,   1792. 

\)   Franc  t.   Armfelt,   anf.  st.   s.   51. 


—  5'   - 

fröken  Rudenschöld  berättade  i  ett  af  »sina  bref,  att  Rosenstein  en 
gång,  da  talet  föll  pä  jakobinismcn,  jämfört  denna  benämning 
med  namnet  »svenska  ryssart  under  kriget.  »De  som  skreko  värst 
mot  jakobinerna  voro  de,  som  nu  helst  skulle  vilja  åstadkomma 
en  hvälfning  till  sin  fördel;  liksom  de,  som  mest  talat  om  »sven- 
ska ryssar»,  just  voro  de,  som  genom  en  skamlig  fred  velat 
bringa  Sverige  under  ryskt  ok».  Dylika  underrättelser  kunde  ej 
stämma  Armfelt  blidare  mot  den  gamle  vännen  frän  konung 
Gustafs  dagar  *). 

Redan  före  sin  afresa  hade  Armfelt,  såsom  vi  sett,  varit 
högst  orolig  för  Gustaf  Adolfs  öde;  de  underrättelser,  han  seder- 
mera   erhöll  om   koniingens   nervösa  sjukdom,  hvilken  gaf  anled- 


")  Armfelt  tillmätte  Rosenstein  ett  inflytande,  som  denne  icke  egde. 
Hertigen-regenten  talte  sällan  med  honom;  Rosenstein  liknade  «ces  temples 
qii'on  estime.  a  cause  de  leurs  ornements  intérieurs,  mais  qu'on  ne  fréquente 
pas,  puisqu'!!  n'y  a  pas  de  culte«,  skrifver,  spirituelt  nog,  Arnifelts  blifvande 
legationssekreterare  Lagersvärd  (^7io  '792).  Armfelts  förbittring  mot  Rosen- 
stein kom  emellertid  till  dennes  kunskap;  och  han  sökte  i  tvenne  märkliga 
bref  (''V',,  1792,  **;,  1793)  till  Armfelt  att  förklara  sin  ståndpunkt  och  häfda  sin 
tacksamhet  för  gamla  förbindelser.  Han  ville  vederlägga  ryktet  alt  han  vore 
jakobin:  «C'est  ä  present  Taccusation  favorite  de  certaines  gens.  J'ai  approuvé 
plusieurs  des  principes  de  la  premiére  assemblée,  et  je  Tai  dit  hautement. 
J'ai  détesté  et  je  déteste  les  jacobins  de  tous  les  pays.  Il  y  en  a  chez  nous. 
Ce  sont  ceux  qui  auraient  joué  en  France  le  role  des  Robespierre  et  des 
Péthion,  de  uiéme  que  ceux-ci  auraient  joué  le  leur  en  Suéde.  —  Je  crois 
remplir  mon  devoir  en  donnant  au  roi  des  principes  juetes,  et  tels  que  la  con- 
joncture  actuelle  les  préscrit.  Ce  n'est  pas  par  des  déclamations,  encore 
moins  par  des  actes  de  rigueur,  que  les  souverains  peuvent  espérer  de  prévenir 
des  revolutions,  semblables  a  celle  de  France;  c'est  par  lajustice.  par  l'économie, 
par  le  choix  des  persoiines  qu'ils  employent.  Au  reste,  je  ne  lui  inspire  aucune 
prédilection  pour  quelqu'un  des  partis  qui  ont  divisé  la  patrie.  Je  lui  pré- 
sente  comme  modéle  ce  grand  roi,  dont  il  porte  le  nom,  et  qui  a  su  réunir 
tous  les  esprits».  —  Armfelt  har  till  dessa  bref  gjort  niarginalanteckningar, 
som  visa  huru  föga  han  trodde  pä  deras  uppriktighet;  och  i  en  af  dem  ka- 
rakteriseras Rosenstein  såsom  ahonime  d'esprit,  grand  ami  de  Condorcet  et 
admirateur  et  sectataire  de  la  revolution  Frangaise,  dont  il  inocule  lente- 
ment  et  sourdement  les  principes*.  Bland  Armfelts  papper  (i  R.  A.)  finnes  ett 
med  abbé  d'Hérals  hand  skrifvet  vidlyftigt  koncept  till  svar  på  Rosensteins 
bref.  Det  innehåller  ett  slags  rojalistisk  trosbekännelse  och  häftiga  utfall 
mot  filosofien  och  ffTesprit  faciieux*.  Följande  ord  syfta  direkt  på  Rosen- 
steins ställning:  »11  est  déplorable  que  les  académies,  que  celle  d'Upsal, 
comblée  dans  son  ensemble  et  dans  ses  membres  des  bontés  du  feu  roi,  se 
soit  laissée  aller  ä  la  provocation  la  moins  mesurée  de  cette  liberté  fatale». 
--  Detta  svar,  hvilket  Armfelt  synes  hafva  tillmätt  en  viss  vigt,  skickades 
af  honom  i  afskrift  till  fr.  Rudenschöld,  som  lät  det  circulera  bland  gusta- 
vianerna,  af  hvilka  det  mycket  beundrades.  Abbé  d'lléral  torde  hafva  varit 
dess  egentlige  författare. 


—    5^    — 

niiiL^  att  frukta  för  hans  föi*itänd,  om  läkarnas  konsultationer  ')  o. 
s.  v.,  voro  icke  egnade  att  ingifva  gladare  förhoppningar.  Hans 
förtroliga  bref  äro  rika  pä  rörande  utbrott  af  tillgifvenhet  för 
Gustaf  IILs  son  och  af  bekymmer  för  hans  öde.  »Aldrig,  nej 
aldrig  skola  vi  få  se  detta  barn  pä  tronen»,  skrifver  han  till  sin 
hustru  kort  efter  sin  ankomst  på  främmande  botten.  »Och  äf- 
ven  om  Gud  låter  honom  komma  dit,  sä  komma  de  utsigter  mig 
att  darra,  som  våra  tider  och  de  personer,  som  beherska  her- 
tigen, låta  betara».  —  Någon  tid  senare:  »Ack  den  stackars 
kungen!  När  jag  tänker  pä  detta  barn,  sönderslites  mitt  hjärta 
af  sorg.  Må  himlen  bevara  honom  för  det  olycksöde,  som  drab- 
bat konungen  af  Danmark!  Men  enligt  det  nya  systemet  är  en 
kung,  som  man  mördar,  eller  en  kung,  som  man  beröfvar  förstån- 
det, i  lika  män  ofter  åt  friheten».  —  Af  »de  frihetsprinciper,  som 
nu  styra  Sverige  genom  Gustaf  Adolf  ReuterJwbn^^  väntade  han 
intet  godt.  »Gud  läte  den  Gustaf  Adolf  få  lefva,  som  skall  suc- 
cedera  honom,  sä  får  man  väl  tala,  att  det  nu  går  f — n  i  våld». 
»Gud  den  allrahögste  bevare  konung  och  rike,  utbrister  han; 
då  ville  jag  gärna  vara  ett  offer,  om  min  välfärd  därtill  kunde 
bidraga»  **).  Farhågorna  rörde  således  intet  ringare  än  den  unge 
furstens  lif,  hans  förstånd  och  hans  krona;  och  de  sysselsatte 
oupphörligt  Armfelts  sinne.  Frän  Sverige  berättades  därjämte, 
att  det  ansågs  som  säkert,  att  minderårigheten  skulle  förlän- 
gas, riksdag  sammankallas  och  regeringsformen  af  1720  åter- 
införas ***).  I  den  ^utländska  pressen  uppgafs  icke  långt  därefter, 
att  den  unge  konungen  redan  kunde  betraktas  såsom  afsatt,  och 
i  November  1792  berättades  i  en  Frankfurtertidning,  att  konungen 
vore  död  -j-). 

Armfelt  var  t;ndast  alltf()r  benägen  att  sätta  tro  till  alla 
dessa  rykten.  Hans  sinnesförfattning  medgaf  icke  ett  kritiskt  pröf- 
vande  af  deras  trovärdighet,  och  hans  själ  intogs  af  föreställ- 
ningar af  dystraste  slag.  Det  var  efter  denna  tid,  som  han 
talte  och  skref  om  att  man  gifvit  kungen  »aqua  tofana»,  det  be- 
kanta långsamt  tärande  italienska  giftet  fy).    Han  bad  sin  hustru 


*)  .Se  Protokoll,  liållet  inför  hcrtigeii-regeiiten  i  konungens  guvernörs 
rum  på  DroUningliolins  slott,  d.  20  Aug.  1792.  tr.  i  Crusenstolpes  Porte- 
feuille.  II:   131. 

**)   Armfelt   till  sin   hustru   '/s-    '7si   ''10   '792- 
*♦*)   Ehreiiström   till   Armfelt  '»/,,   =•"/-    1792. 

tj   v.   Helands  depesch  från  Dresden  "/j   1793.     (R.  A.) 
It)  Armfelt    till    Rudenschöld    '/lo'  'Vto  *792,  tryckt  i   Utdrag  af  hand- 
lingar rörande  Armfeltska  högmSlet,  s.  2,  3.     Pä  grund  af  dessa  Armfelts  löst 
uttalade    misstankar    har    uppvuxit    en  saga,  huru  Armfelt  räddade  konungens 


noga  iakttaga  allt  som  rörtlc  Gustaf  Adolf:  äfven  det  som  före- 
fölle  mest  otroligt,  vore  möjligt  i  dessa  tider  och  —  'ingen  rök 
utan  eld»:  Sveriges  regering  fhadc  upphört  att  kunna  rodna  för 
sina  Jiandlin(rart>. 


Den  måttstock,  efter  hvilken  Armfelt  under  sin  vistelse  i 
utlandet  bedömde  tilldragelserna  i  Sverige,  röjde  allt  mer  och 
mer  att  han  lefde  i  fjärran  land,  under  intryck  af  djupt  upp- 
skakande beskaffenhet  och  i  en  omgifning,  som  bidrog  att  öka 
hans  upphetsning. 

Den  fruktansvärda  omstörtning  i  Frankrike,  som  så  lifligt 
sysselsatt  Gustaf  IlLs  tankar  under  hans  sista  lefnadsär,  nådde 
under  tiden  frän  sommaren  1792  till  sommaren  1794  sin  höjd- 
punkt. Det  franska  konungadömets  fall  efter  d.  10  Augusti 
1792,  September-morden  kort  därefter,  Ludvig  XVI:s  och  hans 
gemåls  afrättning.  Dantons,  Marats  och  Robespierres  olika  skräck- 
välden, allt  visade  samhällsupplösningen  och  fanatismen  i  en 
ständigt  stigande  yrsel,  ända  till  dess  att  den  9  Thermidor 
syntes  medföra  en  återgång  till  någon  sansning.  Europa  i  sin 
helhet  liknade  under  dessa  år  en  af  dessa  Rembrandts  taflor, 
där  ljuset  faller  skarpt  och  klart  på  en  punkt,  medan  allt  det 
öfriga  synes  höljdt  i  ett  mörker,  hvilket  endast  skingras  af  re- 
flexerna från  medelpunktens  ljus.  Men  återskenet  af  franska 
revolutionens  brand  sträckte  sig  vida  omkring:  till  Petersburg 
och  Madrid,  till  Stockholm  och  Neapel.  Öfverallt  är  det  i  vä- 
sentlig mån  tilldragelserna  i  Paris,  som,  medelbarligen  eller  ome- 
delbarligen,  gifva  sin  färg  ät  statskonstens  och  folkstämningens 
växlingar. 

En  skarp  reflex  af  denna  samhällsbrand  hade  med  blodigt 
skimmer  upplyst  äfven  det  aflägsna  Sverige,  och  konung  Gustafs 
död  hade,  såsom  vi  sett,  ingifvit  hans  vänner  de  lifligaste  far- 
hågor för  utbredandet  af  de  revolutionära  lärorna  och  deras  prak- 
tiska tillämpning.  De  sammanfattade  båda,  såsom  vi  sett  af  de 
ofvan  anförda  utdragen  af  deras  brefväxling,  under  namnet  »ja- 
kobinism».  Jakobinismen  blef  i  Sverige  såsom  annorstädes  för  dem, 
som  önskade  samhällets  bevarande,  det  jröda  spöket»  under  sista 
årtiondet  af  1700-talet.     Afven  här  stämplades  man  antingen  som 


lif  genom  att  i  Florens  utbyta  giftvatlnet  mot  två  flaskor  källvatten,  o.  s.  v. 
Med  många  detaljer  finnes  denna  legend,  som  saknar  all  trovärdighet,  anförd 
i  Gömdt  är  icke  glömdt,  VIII:  62. 


--  54  - 

»jakobins»  eller  »rojalists:  benämningarna  och  begreppen  voro  hem- 
tade  frän  Frankrike,  men  man  gaf  ät  dem  bada  här  vidsträck- 
tare betydelse.  Under  dessa  namn  skilde  man  länge  i  tvenne 
skaror  dem  som  uppträdde  pä  den  politiska  vädjobanan :  och 
mellan  dem^  som  följde  det  gamla  konungadömets  eller  den  nya 
folkfrihetens  fanor,  syntes  under  lång  tid  intet  närmande  kunna 
ega  rum. 

Om  Armfelts  plats  vid  denna  fördelning  hade  ingen  tve- 
kan kunnat  uppstå.  Hans  föregåenden,  hans  personliga  förhål- 
landen, hans  lefnadsvanor  och  hans  äsigter,  allt  hade  bestämt 
hans  plats  pä  »rojalisternas^^  högra  flygel.  Motgången^  hans  egen 
och  hans  meningsfränders,  dref  honom  endast  till  allt  längre  yt- 
terligheter och  ökade  hans  hat  mot  de  »jakobiner»,  som  efter 
konungamordet  bemäktigat  sig  Sveriges  styrelse.  Armfelt  blef 
omsider  under  denna  del  af  sitt  lif  ett  slags  rojalismens  »enfant 
terrible»,  som  genom  sin  oförsigtighet  drog  olycka  öfver  sig  själf 
och  sina  vänner.  Väsentligen  berodde  detta  äfven  på  de  för- 
bindelser, han  under  sina  resor  i  utlandet  knöt  med  dem.  som 
i  ännu  högre  grad  än  han  hade  anledning  att  betrakta  »jakobi- 
nismen»  med  afsky  och  önska  hämnas  lidna  oförrätter.  Han 
hörde  dagligen  under  sin  vistelse  pä  Europas  kontinent  och  un- 
der omedelbara  intryck  af  revolutionens  blodscener  de  franska 
emigranternas  jämmer  och  säg  deras  lidanden;  länge  dröjde  det 
icke,  innan  han  gjort  deras  tankegäng  till  sin  och  betraktade  äf- 
ven svenska  förhållanden  med  den  franske  emigrantens  ögon. 
Tvifvelsutan  var  det  ock  deras  föredöme,  som  gjorde  att  han, 
den  i  botten  fosterlandsälskande  mannen,  åtminstone  under  någon 
tid  icke  ryggade  tillbaka  för  tanken  att  genom  bistånd  af  främ- 
mande härsmakt  återställa  den  gamla  ordningen  i  det  fädernesland, 
hvilket  han  ansåg  prisgifvet  ät  samhällsomstörtare  och  fantaster. 

Aldrig  van  att  lägga  band  på  sitt  häftiga  lynne,  gaf  han 
luft  ät  sin  förbittring  i  de  dystraste  framtidsspådomar  och  i  vilda 
paradoxer.  »Frankrikes  öde,  men  en  miniature,  skrifver  han  till 
sin  hustru,  förestår  oss:  vi  hafva  att  vänta  antingen  ett  inbördes 
krig  samt  gamla  regeringssättets  återinförande  och  slutligen  slaf- 
veri  under  Ryssland,  eller  också  ett  sådant  slags  aristokratisk 
despotism,  som  i  förföljelser,  inqvisitioner  och  bitterhet  öfvergär 
allt»*).  Sverige  ville  han  i  dessa  dystra  stunder  aldrig  återse: 
»detta  land,  som  infekteras  af  lastens  och  djäfvulens  foster.      Jag 


*)  Han  tillägger:  «Jag  kan  döma  därom  af  herr  Lodes  tillsättande 
till  justiliekansler.  som  är  af  alla  dödlige  den  elakaste  och  bittraste  männi- 
ska. (»/,   1792). 


—  55  - 

väntar  mig  att  se  hela  asscmblée  nationalc  och  alla  sansculotter 
i  Sverige,  sä  snart  de  blifva  körda  ur  Frankrikc'>.  Särskildt  för- 
hatligt var  honom  den  Rcutcrholmska  politikens  närmande  till 
Frankrike:  »Verninac,  heter  det,  blir  säkerligen  pä  god  fot  i 
Stockholm:  han  har  gjort  mord,  calomnierat,  visat  falska  bref, 
fört  falskt  vittnesmål  m.  m.  —  allt  det  där  bör  utgöra  en  ut- 
märkt minister  för  Frankrike»  *).  Han  visste  att  berätta  det  orim- 
liga ryktet,  att  svenska  ambassadricen  fru  Staél  med  egen  hand 
pä  gatan  mördat  en  aristokrat,  endast  därföre  att  han  fällt  tärar 
öfver  I^Vankrikes  olyckor.  Med  anledning  af  Septembermorden, 
»dä  nästan  hvar  tredje  dag  slagtades  några  tusen  människor»,  gör 
han  den  betraktelsen,  att  »alla  tyranners  regering  tillsammans  ej 
kostat  sä  mycket  blod,  som  dessa  fyra  frihetsårens  regering  i 
Paris»,  Han  beklagade  filosofiens  och  upplysningens  framsteg: 
»som  barbarer  voro  människorna  både  rättvisare  och  bättre» ;  och 
på  följande  sätt  ger  han  luft  ät  sin  fbrtviflan  öfver  det  infly- 
tande, som  tidehvarfvets  filosofiska  läror  utöfvat:  »Du  himmelske 
Gud,  utbrister  han,  skola  då  ej  de  uppvakna,  som  den  falska  fi- 
losofien insöfver!  Jag  blir  sä  galen  och  arg,  när  jag  tänker  pä 
allt  detta,  så  jag  ber  Gud  att  åter  fä  se  Neros,  Caligulas,  Kri- 
stian Tyranns  och  Karl  IX:s  tider.  Åtminstone  blir  mängden 
af  ofter  ej  så  stor  som  i  detta  upplysningens  tidehvarf.  —  Nej, 
min  son  skall  blifva. en  barbar;  han  skall  uppfödas  utan  kunska- 
per om  annat  än  en  Gud  och  en  kung,  och  all  filosofi,  all  meta- 
fysik, alla  vackra  frastr  af  dygd  och  ära,  som  nu  äro  masken, 
infamien  påklädt  sig,  skola  för  honom  blifva  en  suite  af  den  en- 
faldighet, med  hvilken  hans  förstånd  omfattar  det  hela>\  Han 
fortsätter  med  ständigt  stigande  upphetsning:  »Läsa  och  skrifva 
skall  aldrig  min  son  lära,  sä  länge  jag  lefver,  men  lyda,  säga 
sannt,  slåss  på  alla  maner,  söka  hata  och  förfölja  filosofer,  lärda, 


*)  Att  Armfelt  hade  rätt  i  sin  förmodan,  att  de  franska  jakobin ernås 
sändebud  Verninac,  om  också  ej  på  de  af  honom  anförda  yrunder,  skulle  om- 
fattas med  välvilja  af  Reuterholm,  bestyrkes  af  dennes  afskedsbref  vid  Ver- 
ninacs  afresa  från  Stockholm  i  Sept.  1792.  lian  försäkrar  däri,  att  han  »se- 
dan första  ögonblicket*  känt  för  Verninac  «d'une  maniere  non  équivoque  des 
rapports  de  sympathie  la  plus  parfaite»,  och  kallar  sig  «nn  ami,  qu'un  seul 
instant  a  suffi  ä  vous  douner«.  (Egenhänd.  koncept,  Reuterh.  papp.  R.  A.). 
—  Emellertid  förklarade  svenska  kabinettet  formligen  inför  det  ryska,  att 
Verninac  icke  vore  erkänd  såsom  minister  och  att  hans  steg  bevakades 
af  polisen.  (Depesch  till  Stedingk  '^~'l^  1792,  ir.  i  Bihang  till  Scliinkels 
Minnen,  I:  160;  jfr.  Sturzen-Becker,  Reuterholm,  145.  Se  vidare  om  Ver- 
ninacs  beskickning  den  utförliga  framställningen  af  Boethius  i  »Gustaf  IV 
Adolfs  förmyndareregering  och  franska  revolutionen»  (Hist.  Tidskr,  1S88  s. 
102  o.  f.)) 


och  dem  som  göra  fraser,  samt  näst  Gud  dyrka  sin  kung.  Kropps- 
öfningar  äro  nyttiga  och  de  enda  nödvändiga,  efter  ingenting  an- 
nat än  en  extreme  barbarism  kan  frälsa  Europa  frän  undergäng. 
—  Du  tror  jag  är  galen,  min  söta  Pumpa,  men  reflektera  till 
grunden  för  alla  våra  olyckor,  och  säg  om  jag  har  orätt '^^j. 

Orättvist  vore  det  tvifvelsutan  att  taga  dessa  våldsamma 
utgjutelser  efter  orden.  Men  de  äro  betecknande  för  den  upp- 
rörda sinnesförfattning,  i  hvilken  Armfelt  lefde;  och  för  rätta  för- 
ståndet af  de  följande  tilldragelserna  är  det  nödigt  att  här  hafva 
låtit  honom  med  egna  ord  i  förtroliga  bref,  hvilka  aldrig  varit 
beräknade  för  offentligheten,  måla  de  dystra  framtidsbilder,  som 
fyllde  hans  rörliga  sinne. 

Han  stannade  icke  vid  att  i  stillhet  grubbla  öfver  tidehvarf- 
vets  ondska,  öfver  fosterlandets  och  sina  egna  olycksöden;  hans 
tankar  rufvade  äfven  på  sättet  att  genom  kraftigt  ingripande 
handling  åter  leda  allt  på  den  rätta  stråten.  Det  låg  icke  inom 
området  för  Armfelts  politiska  begåfning,  ännu  mindre  tillstadde 
hans  sinnesstämning  under  dessa  oroliga  tider  att  härför  uppgöra 
någon  bestämd,  konseqvent  fasthållen  plan;  men  mångahanda 
voro  de  hugskott,  som  alstrades  i  hans  ständigt  arbetande  huf- 
vud.  Hans  växlande  idéer  till  ändring  af  sakernas  skick  skola  i 
ett  .sammanhang,  med  ledning  af  hvad  som  finnes  bevaradt  af 
den  hemliga  brefväxling,  som  drog  olyckan  öfver  hans  och  hans 
vänners  hufvud,  framställas  i  en  följande  afdelning. 

Först  må  dock  i  ett  särskildt  kapitel  förtäljas  hans  resor 
och  lefnadsöden,  frän  hans  afresa  från  Sverige  till  dess  han  halft- 
annat  är  senare  i  Neapel  måste  flykta  undan  Reuterholms  förföl- 
jelse. Ytterligare  bidrag  till  kännedomen  om  den  stämning,  som 
framkallade  hans  omhvälfningsförslag,  skola  därvid  Icmnas  ur  de 
källor  till  hans  biografi,  som  ej  tillhöra  hans  hemliga  brefväxling. 


*)  Ur  Armfelts  bref  till  sin   hustru,  Aug.  — Nov.   1792. 


II. 

En  svensk  emigrant. 

(Juli  1792  — Dec.    1793). 

"^JTy  n  resa  pä  Europas  kontinent  under  en  sä  upprörd  tid,  sont 
'<^^^->  början  af  de  franska  revolutionskrigens  år,  måste  för  en- 
hvar  ega  mycket  af  intresse.  För  en  man  med  Armfelts  sam- 
hällsställning; världsvana  och  europeiska  rykte  erbjödo  sig  äfven 
tillfällen  till  iakttagelser  och  knytande  af  förbindelser  med  sam- 
tidens högtstående  personer.  Hans  reseanteckningar  ochbrefega 
därföre,  utom  det  biografiska,  ej  sällan  ett  allmännare  intresse 
och  kunna  i  någon  mån  tjena  såsom  bidrag  till  kännedomen  om 
den  väldiga  brytningsperioden,  sådan  som  den  från  hans  poli- 
tiska ståndpunkt  uppfattades. 

Resan  gällde,  såsom  vi  erinra  oss,  ursprungligen  baden  i 
Aachen,  och  dess  ändamål  var  från  början  intet  annat  än  att  där 
söka  återvinna  en  hälsa,  som  redan  vid  unga  år  syntes  vara 
bruten.  Men  en  vistelse  i  Rhentrakterna  erbjöd  just  vid  denna 
tid  ett  skådespel,  som  måste  locka  en  man  som  Armfelt.  Från 
Aachen  var  det  lätt  att  dels  göra  ett  besök  i  Koblentz,  hufvud- 
qvarteret  för  den  krigiska  franska  emigrationen,  hvilken  samlat 
sig  kring  de  franska  prinsarna,  dels  att  i  Trier  söka  få  bevittna 
den  preussiska  arméens  uppbrott,  då  den  under  konungens  af 
Preussen  och  hertigens  af  Braunschweig  befäl  ryckte  in  i  Frank- 
rike. Till  dessa  platser  ställde  Armfelt  också  genast  sin  resa; 
ingalunda  i  något  politiskt  syfte,  men  drifven  af  sin  varma  sym- 
pati för  det  franska  konungadömets  upprättande,  väl  äfven  af 
den  militäre  yrkesmannens  intresse.  Han  som  så  många  andra 
var  öfvcrtygad,    att    det  fälttåg  i  Frankrike,  som  förbereddes  af 


-   58  - 

Preussens  och  Österrikes  förenade  arméer,  skulle  blifva  ett  kort, 
men  lysande  segertåg;  det  skulle^  sä  hoppades  han,  inom  en  eller 
annan  månad  sluta  med  Paris'  intagande  och  Ludvig  XV'I:s  in- 
sättande i  sina  rättigheter. 

Färden  gick  frän  Ystad  till  Stralsund,  hvarest  Armfelt, 
såsom  nämndt  är,  i  generallöjtnanten  Fromhold  Armfelt  egde  en 
anförvand  t  och  i  hans  son,  Karl  Armfelt,  en  ung  officer  i  svensk 
tjenst,  fann  en  reskamrat  till  Rhentrakten.  Till  den  trefnad,  som 
han  erfor  i  Stralsund,  bidrog  väsentligen,  enligt  hans  egen  upp- 
gift, att  han  fann,  att  man  i  Pommern,  så  väl  som  annorstädes 
i  norra  Tyskland,  talade  med  vördnad  om  Gustaf  Ill:s  minne  *). 
Öfver  Wismar  —  som  syntes  honom  »likna  presidenten  (i  Wismarska 
tribunalet,  baron  Klinckowström)  och  säg  malätet  ut»  —  gick 
vägen  till  Hamburg,  hvarest  med  postdirektören  Bregard  träf- 
fades de  anstalter  rörande  postförbindelser  till  och  frän  Armfelt, 
som  sedermera  skulle  blifva  af  sä  olycksbringande  följder.  I 
Hamburg  såg  han  på  afstånd  grefve  Munck,  som  nu  i  utlandet 
under  namnet  Bringson  dolde  sin  vanära.  Armfelt  fann,  att 
denna  tillfällighet  icke  var  »de  bonne  augure?.  Öfver  Harburg 
fortsattes  resan  till  Hannover  **),  Kassel  och  Koblentz,  allt 
under  kortare  uppehåll,  nödiga  på  grund  af  Armfelts  medtagna 
krafter,  de  dåliga  vägarna  och  de  talrika  trupptransporterna  mot 
gränsen,  —  Han  reste  »en  grand  seigneur»,  på  det  sätt,  som 
han  ansåg  tillkomma  sin  rang,  åtföljd  af  egen  bctjening  och 
egen  läkare;  ressällskap  egde  han  därjämte  i  sin  unge  slägting 
frän  Stralsund  och  den  ofvaniiämnde  pommerske  majoren  v. 
Hess,  i  svensk    tjenst***),   som  i  Kassel  slöt  sig  till  den  svenska 


*)  «Pomerink.aina<f  fann  Armfelt  vara  välmäemle  folk,  som  förstodo  att 
göra  sig  lifvet  augeticimt:  «Mau  frukosterar  med  25  rätter,  skref  han  till  siii 
hustru  (^^'.  1792),  och  man  äter  middag  med  50.  Det  är  kanske  något  öfver- 
drifvet,  tillägger  han  försigtigtvis,  men  icke  mycket». 

**)  I  Hannover  gjorde  Armfelt  ett  besök  hos  en  preussisk  grefvinna  v. 
Wangenheim,  en  bekantskap  frän  hans  vistelse  i  Berlin  1779.  Enligt  ett  bref 
till  sin  hustru  presenterade  han  sig  för  denna  dam,  da  hon  icke  syntes  igen- 
känna honom,  med  följande  ord:  »Connaitriez-vous,  Madame,  quelqu'un  que 
vous  vites  il  y  a  13  ans?  —  Ma  foi,  Monsieur,  je  vous  avoue  qu'il  y#i  des 
traits,  qui  me  rapellent  un  bien  bel  homme.  qui  tournait  la  tete  aux  femmes 
<le  Berlin  dans  ce  temps-lä,  mais  ce  ne  peut  pas  étre  lui.  —  Le  compliment, 
Madame,  n'est  pas  flatteur,  mais  il  semit  trés-possible  que  cela  (ut  cepen- 
dant.  —  Ah,  me  dit-elle,  Armfelt  I  Au  nom  de  Dieu.  esi-ce  vous  on  votrc 
ombre?«  (^8   17921. 

***)  Se  ofvan  sid.  45.  Att  döma  af  dennes  uttalanden  i  bref  till  Arm- 
felt frän  hösten  och  vintern  1792—93,  var  han  en  ifrig  kontra-revolutionär. 
Han    skref    pä    sin  brutna  tysk-svenska,  att  han  kunde  «intet  bli  glad,  förrän 


—  59  — 

karavanen.  —  Karakteristisk  är  följande  anekdot,  berättad  i  ett 
bref  frän  sistnämnda  plats.  Arnifelt  besökte  landtgrefvens  af 
Hessen  lustslott  Weissenstein,  beläget  i  närheten  af  det  lilla  ri- 
kets hufvudstad.  För  sin  räknini^-  lät  Armfelt  vattenkonsterna 
spela,  mot  en  afgift  af  tvä  dukater.  Hela  staden  strömmade  dit 
för  att  se  pä  —  »mais  pas  une  seule  jolie  femme!;),  tillägger  han 
beklagande.  ■^'Cest  une  fete  que  ma  munificcncc  a  donnée,  et 
aussi  en  a-t-on  fait  dos  grandes  réve'rences». 

Anländ  till  Koblentz  d.  i  Augusti,  fann  Arm.fclt,  att  de 
franska  prins"?irna  med  sin  emigrant-armé  brutit  upp  till  Trier, 
hvarest  betydliga  truppsammandragningar  egt  rum  och  som  skulle 
blifva  utgångspunkten  för  det  stundande  fälttåget.  Kriget  upp- 
tog nu  allas  intressen,  och  ett  rörligt  lif  rädde  i  dessa  gräns- 
trakter. »Det  liknar  belägringen  af  Tröjas,  skref  Armfelt  nägot 
ironiskt  frän  Koblentz  till  sin  hustru.  ■»Gud  läte  dem  ej  behöfva 
tio  år  att  förstöra  denna  filosofiska  afguden,  sjalfsväld  och  brott 
under  namn  af  frihet»! 

Armfelt  skyndade  till  Trier.  I  sina  otryckta  memoarer  har 
han  lemnat  en  liflig  skildring  af  sitt  besök  där.  Den  är  pä  sitt 
sätt  ett  sidostycke  till  Goethes  bekanta  skildring  i  början  af  hans 
"Campagne  in  Frankreich». 

»Trier  och  dess  omgifningar,  berättar  han,  vimlade  af  män- 
niskor. Stora  torget  och  stadens  gator  voro  fulla  af  hundratals 
emigrerade  franska  officerare.  Jag  kunde  ej  undgå  att  märka, 
att  de  preussiska  officerarna  behandlade  dem  tämligen  ohöf- 
ligt^  och  att  den  vaktpost,  som  uppehöll  ordningen,  visade  dem 
föga  uppmärksamhet.  Där  var  sä  fullt  öfverallt,  att  jag  måste 
stanna  några  timmar  pä  torget  utan  att  kunna  finna  tak  öfver 
hufvudet.  Slutligen  blef  jag  tvungen  att  vända  mig  till  den 
preussiske  general,  som  var  stadens  kommendant,  och  jag  lyc- 
kades bli  inqvarterad  i  en  stor  sal  hos  borgmästaren,  en  man 
som,  ehuru  han  var  nägot  stolt  öfver  sitt  ämbete,  likväl  lät  tala 
med  sigs-. 

»En  ung  preussisk  officer,  med  hvilken  jag  under  min  vän- 
tan pä  torget  kommit  i  samtal,  inträdde  till  mig,  strax  sedan 
jag  tagit  min  stora  sal  i  besittning,  för  att  säga  mig,  att  dä 
H.    M:t    konungen    af  Preussen    fått    veta  min  ankomst,  han  ut- 


frantzoserna  fått  totaliter  striickor,  och  han  tänkte  på  att  gå  i  preussisk  tjenst 
mot  Frankrike.  Frän  Hamburg,  hvarest  v.  Hess  erfarit,  att  koimngamördarna 
Ehrensvärd  och  Liljehorn  uppehöllo  sig,  skref  han  längre  fram,  alt  han  fana 
det  «horrible<t  att  »andas  i  samma  stad  med  tacka  canailler». 


—  6o  — 

talat  den  önskan,  att  jag  genast  skulle  begifva  mig  till  hans  hög- 
qvarter.  Konungen  bodde  i  ett  karthusianerkloster  en  half  mil 
från  Trier.  Jag  hade  all  möda  i  världen  att  fä  mina  kapp- 
säckar öppnade  och  att  kläda  mig,  för  att  ej  komma  för  sent, 
ty  klockan  hade  nyss  slagit  6.  Emellertid  fick  min  officer 
icke  vänta  länge;  han  red  framför  min  vagn  och  gjorde  ett  för- 
färligt larm  för  att  få  vägen  fri.  Han  visade  därvid  ganska 
liten  uppmärksamhet,  t.  o.  m.  mot  franska  generalspersoner,  som 
kommo  oss  i  vägen.  Jag  uttryckte  min  förvåning  däröfver, 
och  han  svarade  med  en  tysk  kötted:  »Man  fär  lära  dem  folk- 
vett; de  där  kalla  oss  sina  hjälptrupper^  fastän  de  utan  oss  skulle 
sakna  allting^)! 

^Dä  jag  kom  fram  till  konungens  högqvarter,  mötte  jag 
ingen  människa.  H.  M:t  stod  vid  sitt  fönster,  när  jag  gick  öf- 
ver  gården;  officern,  som  ledsagat  mig,  visade  mig  den  trappa, 
där  jag  borde  stiga  upp,  och  en  kammartjenare  öppnade  dörren 
för  mig.  Konungen  mottog  mig  med  en  utsökt  vänlighet  och 
kom  ihåg,  att  han  sett  mig  1779  i  Berlin  och  Potsdam,  dä  jag 
uppvaktat  honom,  pä  den  tiden  då  han  endast  var  kronprins 
och  strängt  hållen  af  konungen.  Vi  talte  länge  och  mycket  om 
Gustaf  III.  Jag  berättade  honom  nägra  detaljer  om  mordgär- 
ningen och  om  konungens  död,  äfvensom  om  riksdagen  i  Gefle. 
Han  visade  mycket  deltagande  öfver  dessa  sorgliga  tilldragelser 
och  sade:  Det  är  att  önska  att  hans  son  må  undslippa  hans 
öde;  ty  ni  vet  väl  att  de  sammansvurna  icke  skola  straffas r  — 
Är  det  möjligt.  E.  M:t,  utropade  jag,  att  man  tillåter  sig  en 
dylik  skandal,  för  att  icke  säga  någonting  värre!  —  Det  är  en- 
dast allt  för  sannt,  tillade  H.  M:t;  jag  har  nyss  fått  tillförlitliga 
underrättelser  därom  från  Stockholm '),  hvilka  äfven  säga  mig, 
att  Ni,  min  kära  general,  kommer  att  förlora  er  plats  såsom  öf- 
verståthållare  i  Stockholm.  —  Hvad  det  sistnämnda  beträffar, 
svarade  jag,  sä  har  jag  haft  en  liten  notis  därom,  innan  jag  re- 
ste från  Koblentz  till  Trier  **).  —  I  hvarje  fall,  återtog  konungen 
med  godhet,  är  ni  icke  en  man,  som  bör  komma  att  sakna  an- 
ställning, om  ert  fädernesland  förskjuter  er.  —  Oförmärkt  åter- 
vände samtalet  på  den  unge  konungen  och  på  de  goda  förhopp- 
ningar, som  man  redan  kunde  fästa  vid  honom.  Konungen  syn- 
tes i  hög  grad  intagen  till  hans  fördel.  Jag  aktade  mig  natur- 
ligtvis noga  att  förminska  denna  goda  tanke;  men  jag  dolde  icke 


*)  Domen  öfver  de  sammansvurna,  hvars  mildhet  väckte  alla  »rojalisters» 
lifliga    förtrytelse,    afkunnades  dock  först  den   15  Augusti.     Jfr  ofvan  sid.  49- 
'  *)  Genom  Ruuths  bref.     Se  ofvan  sid.  37. 


—  6i  — 

min  fruktan,  att  hans  faders  mördare  skulle  göra  allt,  som  be- 
rodde pa  dem  och  som  vore  i  deras  intresse,  för  att  förqväfva 
denne  furstes  goda  anlag  eller  åtminstone  beröfva  honom  de 
medel,  genom  hvilka  han  skulle  kunna  göra  dem  välsignelse- 
bringande  för  sitt  land.  Konungen  hörde  mig  med  mycken  upp- 
märksamhet, och  dä  jag  slutat,  sade  han  med  den  mest  be- 
slutsamma ton:  »Det  är  otvifvelaktigt,  att  man  icke  far  lemna 
ur  sigte  en  sä  vigtig  sak,  och  att  alla  regenter  i  detta  ögonblick 
borde  förena  sig  för  att  ömsesidigt  understödja  hvarandra  och 
hindra  de  illasinnade  i  alla  länder  att  vinna  sina  mäU. 

»Jag  begagnade  tillfället  att  betyga  konungen  af  Preus- 
sen min  vördnad  för  den  hjälp,  han  sä  ädelmodigt  lemnade  det 
olyckliga  huset  Bourbon.  Han  svarade  mig  med  ett  uttryck  af 
uppriktighet  och  innerlig  öfvertygelse,  att  en  dylik  hållning  icke 
blott  vore  i  sin  ordning,  utan  nödvändig  för  Europas  förnämsta 
makter  —  en  uppriktighet,  som  likväl,  det  måste  medgifvas, 
kunde  förefalla  problematisk,  om  man  endast  ville  döma  efter 
hans  följande  uppförande,  dä  han  drog  tillbaka  sina  trupper  och 
slöt  sin  separatfred  med  fransmännen.  Den  saks  beskaffenhet, 
som  han  skulle  försvara,  kom  honom  att  hoppas  pä  en  fram- 
gång, hvilken  borde  blifva  sä  mycket  snabbare,  som  den  preus- 
siska arméens  anseende  borde  göra  ett  kraftigt  intryck  på  hop- 
rafsade och  illa  organiserade  skaror.  Konungen  sade  mig  dock 
bland  annat:  'Det  är  likväl  märkvärdigt,  huru  långt  dessa  gal- 
ningar drifva  sin  revolutionära  fanatism.  Jag  har  nyss  fått  en 
rapport  af  prinsen  af  Hohenlohe  frän  Sierk,  hvilket  han  intagit. 
Han  säger  mig,  att  äfven  qvinnorna  hafva  skjutit  pä  vara  sol- 
dater; och  de  fångar,  som  man  fört  hit,  bestå  nästan  endast  af 
gubbar  och  barn». 

sH.  M:t  fortfor  en  ganska  läng  stund  att  samtala  med  mig 
om  hvarjehanda  ämnen  och  förblef  alltjämt  stående,  fastän  han 
hela  dagen  \-arit  i  rörelse  och  uppe  redan  kl.  3  på  morgonen. 
Jag  fruktade  att  missbruka  hans  godhet  och  vågade  att  erinra 
honom,  att  det  vore  sent,  och  att  jag  skulle  vara  ledsen  öfver 
att  ett  enda  ögonblick  hindra  den  man  att  njuta  hvila,  som  själf 
ville  skänka  ro  åt  Europa.  —  Han  gjorde  ytterligare  några  frågor 
om  salig  konungen  och  om  vårt  sista  krig  med  Ryssland.  Då 
detta  sistnämnda  ämne  icke  var  synnerligen  egnadt  att  från  min 
sida  framkalla  komplimenter  för  hans  preussiska  majestät,  så 
uppehöll  jag  mig  endast  flyktigt  vid  hvad  som  rörde  den  hjälp- 
kär,  som  han  lofvat  Sverige,  och  den  diversion,  som  den  skulle 
göra;  men  jag  gjorde  all  rättvisa  åt  grefve  Borcks  nit.  —  Slut- 
ligen sade  konungen :  'Jag  måste  likväl  nu  säga  Er  farväl ;  arméen 


-    62    — 

sätter  sig  i  marscli  i  morgon,  och  kl.  2  i  morgon  bittida  skall 
jag  vara  till  häst.'  Jag  sade  honom^  huru  gärna  jag  skulle  ha 
velat  tåga  under  hans  fanor,  om  mina  blessyrer  tillätit  det.  Ko- 
nungen svarade  härpå  i  smickrande  och  förbindliga  ordalag  och 
tillade:  När  er  hälsa  blir  återställd,  sä  kom  och  hälsa  pa  mig! 
—  Jag  svarade:  Jag  hoppas,  att  det  måtte  bli  i  Paris.  —  Gud 
gifve  det!  utropade  han;  åtminstone  skall  jag  göra  därför  allt 
hvad  på  mig  ankommer.  • —  Jag  lemnade  konungen,  och  han 
ropade  själf  pä  en  kammartjenare,  för  att  lysa  mig  i  korridoren». 

Då  Arm.felt  efter  sitt  besök  hos  konungen  skulle  begifva 
sig  tillbaka  till  Trier  —  klockan  var  då  ii  på  aftonen  —  träf- 
fade han  en  officer  i  preussiska  generalstaben,  en  baron  d'Albedyhl, 
som  varit  i  Sverige.  Denne  öfvertalade  honom  att,  dä  armiéen 
följande  morgon  bröte  upp,  inställa  sig  i  högqvarteret  och  så- 
som åskådare  i  konungens  svit  följa  marschen  några  mil.  Arm- 
felt  trodde,  att  denna  uppmaning  gjordes  på  grund  af  uppdrag 
från  högre  ort:  förslaget  föll  honom  i  smaken  och  mottogs  med 
tacksamhet.  —  Tiden  var  sä  långt  framskriden,  att  någon  upp- 
vaktning hos  arméens  generalissimus,  hertigen  af  Braunschweig, 
icke  kunde  komma  i  fråga.  Armfelt  återvände  till  Trier,  skref 
ett  långt  bref  om  sitt  samtal  med  konung  Fredrik  Vilhelm  II 
till  den  unge  konung  Gustaf  Adolf,  och  var  efter  ett  par  tim- 
mar ånyo  i  nattens  mörker  på  väg  till  högqvarteret,  hvarifrån 
man  skickat  hästar  honom  och  hans  följeslagare,  den  unge  Arm- 
felt och  major  von  Hess,  till  mötes. 

sDet  var  så  mörkt,  fortsätter  Armfelt,  att  om  icke  en 
husar,  som  medfört  liästarna,  ridit  framför  mig,  jag  omöjligen 
skulle  hafva  hittat  vägen.  Då  jag  kom  fram  till  konungens  hög- 
qvarter,  funnos  där  endast  några  af  bctjeningen  och  bagaget. 
Konungen  hade  nyss  rest,  sade  man.  Jag  måste  således  skynda 
mig  för  att  hinna  fram  till  honom,  och  detta  midt  i  ett  läger, 
som  iag  alldeles  icke  kände  och  hvarest  jag  icke  kunde  urskilja 
någonting  utom  några  eldar  på  afstånd.  Vi  redo  åstad  på  den 
stora  landsvägen,  som  förde  till  en  bro  öfver  Mosel,  dä  plötsligt 
en  mängd  ryttare  kommo  oss  till  mötes,  och  en  af  dem  ropade: 
werda?  Husaren,  som  red  förut,  svarade  något,  och  jag  på- 
skyndade af  nyfikenhet  min  häst.  En  slump  gjorde,  att  jag 
plötsligt  befann  mig  ansigte  mot  ansigte  med  hertigen  af  Braun- 
schweig. Han  lät  mig  förstå,  med  all  den  höfiighet,  hvaraf  han 
var  mäktig,  att  han  var  förvånad  att  midt  i  en  armé.  som  han 
kommenderade,  träffa  en  främmande  officer  af  generals  rang, 
.som  icke  en  gång  låtit  honom  veta,  att  han  ärnade  komma  dit. 
Jag    insåg    nog,  att  jag  i  hans  ögon  måste  synas  hafva  uppfort 


—  03  — 

mig  oskickligt,  och  skyndade  att  förklara  honom,  att  jag  vid 
den  sena  aftontimme,  dä  jag  skildes  frän  H.  M:t,  icke  kunnat 
göra  hertigen  min  uppvaktning,  samt  att  jag  själf  skulle  anse 
mig  hafva  begått  en  obetänksamhet,  om  jag  icke  trott,  att  ko- 
nungen på  sätt  och  vis  gifvit  sitt  tillstånd  därtill.  —  'I  hvarje 
fall  är  jag  mycket  glad  att  träffa  Kr,  herr  general;  rid  litet  längre 
fram,  så  träffar  Ni  H.  M:t'!  Han  talade  nu  visserligen  ur  en 
mildare  ton,  men  jag  märkte  väl,  att  han  var  stött,  ocli  att  den 
del  af  mitt  svar.  hvari  jag  velat  stödja  mig  på  konungens  auk- 
toritet, alldeles  icke  behagat  honom.  Han  lemnade  mig  i  sporr- 
sträck, och  vi  redo  fram  i  sakta  mak'>. 

»Ett  ögonblick  därefter  kom  baron  d'Albedyhl  fram  till 
mig  och  sade:  Då  jag  icke  sag  Er  komma,  trodde  jag  att  Ni 
var  i  lägret;  låt  oss  nu  skynda  oss,  tillade  han,  att  hinna  fatt 
H.  M:t,  som  nyss  passerat  bron  med  prinsen  af  Nassau.  —  Det 
är  godt  och  väl,  svarade  jag,  men  Ni  vet  kanske  icke,  att  jag 
nyss  mött  hertigen  af  Braunschweig,  som  syntes  högst  förvånad 
och  t.  o.  m.  missnöjd  öfver  att  finna  mig  här.  —  För  tusan! 
sade  han,  jag  skyndar  att  underrätta  konungen.  —  I  så  fall, 
svarade  jag,  skall  jag  icke  brådska  med  att  komma  längre  fram. 
—  Han  red  åstad,  kom  snart  tillbaka  och  sade,  att  hertigen  be- 
klagat sig  hos  H.  M:t  öfver  min  obetänksamhet,  och  att  det  säg 
ut,  som  om  han  icke  funnit  mina  skäl  antagliga.  —  Då  saken 
står  så  till,  svarade  jag,  sä  tillåt,  att  jag  ensam  i  Hans  Durch- 
lauchts  ögon  får  bära  skulden  för  ett  steg,  som  kanske  varit 
oregelbundet.  Jag  ber  Er,  herr  baron,  att  lägga  mig  för  H.  M:ts 
fötter  och  .säga  H.  M:t,  att  det  ögonblick,  då  jag  skulle  kunna 
få  uppvakta  honom,  skulle  vara  mig  dyrbart;  men  att  jag  tror^ 
att  jag  snarare  visar  honom  min  djupa  vördnad  genom  att  ej 
nalkas  honom,  än  genom  att  synas  hafva  hans  tillstånd  att  göra 
något,  som  vore  misshagligt  för  hertigen  af  Braunschweig». 

»Baron  d'Albedyhl  lemnade  mig,  helt  belåten  att  vara  mig 
qvitt,  och  jag  tänkte  på  att  begifva  mig  tillbaka  till  Trier,  utan 
att  hafva  sett  mer  än  en  skugga  af  den  preussiska  arméen,  som 
jag  varit  sa  nyfiken  att  fä  se  manövrera.  Då  dagen  började 
gry,  och  flera  regementen  redan  svängde  upp  för  att  bilda  ko- 
lonner, stannade  jag  likväl,  för  att  pä  långt  håll  se  huru  lägret 
bröt  upp.  Hertigen  af  Braunschweig  red  omkring  i  fullt  språng 
med  några  få  följeslagare  och  syntes  mycket  lägga  sig  i  alla 
detaljer  och  i  den  ordning,  som  borde  iakttagas.  Likväl  ville 
olyckan,  att  det  fanns  regementen,  hvilkas  artilleri  icke  kom  i 
tid,  och  andra,  hvilkas  tross  kommit  bort  i  oredan,  och  .som,- 
ätminstone  i  första  ögonblicket,  tagit  miste  om  vägen.     Jag  säg 


-  64  - 

genast  denna  lilla  oordning,  som  icke  undgick  att  hafva  infly- 
tande på  högra  kolonnens  framryckande.  Kavalleriet,  som  gick 
öfver  Mosel  pä  pontoner  omkring  1400  alnar  ofvanför  bron, 
tågade  med  sä  mycken  ordning  och  snabbhet,  att  det,  innan  en 
tredjedel  af  infanteriet  hunnit  öfver,  var  uppställdt  och  hade  tagit 
sin  plats  i  téten  för  den  kolonn,  som  tågade  mot  Sierk.  Ko- 
nungen var  nästan  hela  tiden  vid  förtruppen». 

»Under  det  jag  roade  mig  med  att  stå  och  göra  dessa 
iakttagelser,  hade  jag  den  äran  att  ännu  en  gång  stöta  pä  her- 
tigen af  Braunschweig,  som  mycket  artigt  och  med  den  mest 
förekommande  min  i  världen  uppmanade  mig  att  söka  upp  H. 
M:t.  Jag  gjorde  det  likväl  icke,  utan  red  i  stället  omkring  öfver- 
allt,  där  någon  oordning  syntes.  Detta  behagade  just  icke  Hans 
Durchlaucht,  men  jag  stod  redan  allt  för  illa  hos  honom  för  att 
tänka  på  att  göra  mig  honom  bevågen,  åtminstone  för  tillfället. 
Denna  envishet  ä  min  sida  gjorde,  att  jag  blef  vittne  till  åtskilliga 
ganska  häftiga  uppträden  med  generalerna  och  till  stränga  till- 
rättavisningar, som  de  fingo  tåla  af  den  högste  befälhafvaren ; 
men  dessa  häftiga  utbrott  af  generalissimus  förmådde  dock  ej 
helt  och  hållet  återställa  ordningen,  och  man  lemnade  lägerplatsen 
sä  godt  man  kunde». 

»Vid  arriére-gardet  säg  jag  krigsfångarna.  Dessa  frihets- 
hjältar togo  sig  icke  synnerligen  väl  ut;  men  de  visade  ett  trots 
utan  like  och  betraktade  med  en  föraktfull  uppsyn  alla,  som 
stannade  för  att  beskåda  dem.  Preussarna  uppförde  sig  också 
mycket  illa  mot  dein  och  sparade  icke  något  slags  förolämp- 
ningar mot  dessa  besegrade  fiender». 

»Preussiska  arméen  befann  sig,  då  jag  lemnade  den,  i  ett 
utmärkt  godt  skick,  i  synnerhet  kavalleriet;  och  jag  märkte,  att 
andan  hos  manskapet  var  oändligt  mycket  bättre  än  den,  som 
rådde  i  högqvarteret  och  hos  flertalet  af  dem,  som  rörde  sig 
i  konungens  närhet.  De  yttranden,  som  jag  här  och  där  hörde 
fällas  af  dessa  sistnämnda,  gäfvo  mig  anledning  till  förmodanden, 
som  ingalunda  voro  till  deras  fördel». 

Det  är,  som  man  finner,  i  denna  målande  skildring  af  en 
i  och  för  sig  obetydlig  episod  ur  det  preussiska  fälttåget  mot 
franska  republiken,  icke  ondt  om  små  drag,  uppfångade  af  ett 
ögonvittne,  hvilka  kunna  sägas  förebåda  den  snöpliga  utgången. 
Den  spänning  och  afundsjuka  mellan  konungen  af  Preussen  och 
hertigen  af  Braunschweig,  af  hvilken  äfven  den  resande  främ- 
lingen erfor  obehag,  verkade  från  början  förlamande  på  den 
preussiska  arméens  operationer;  och  hertigen  af  l^raunschweig, 
•en  representant   fcjr   den  metodiska  krigskonsten   från  äldn;  tider. 


-  65  - 

var  genom  sitt  militära  pedanteri  icke  rätte  mannen  att  föra  ett 
fälttåg  mot  de  entusiastiska  skaror,  som  under  Kellermann  och 
Dumouriez  mötte  vid  franska  gränsen.  Ödesdigert  hade  dröjs- 
målet med  preussiska  arméens  uppbrott  visat  sig:  ett  oupphörligt 
regnande  pä  hösten  gjorde  framryckandet  pä  de  uppblötta  vä- 
garna i  östra  F^rankrikc  synnerligen  mödosamt,  och  företagets 
högst  stående  ledare,  koalitionens  Agamc^mnon  i  detta  trojanska 
krig,  blef,  såsom  en  af  denna  tids  skildrare  uttrycker  sig,  »TAga- 
memnon  retenu  dans  la  boue»  *).  Utan  nederlag,  men  också 
utan  ära,  utfördes  det  preussiska  fälttåget  i  Frankrike  pä  hösten 
1792:  Longwy  och  Verdun,  som  strax  i  början  fallit  i  preussar- 
nas händer,  utrymdes  ånyo;  kanonaden  vid  Valmy  blef  utan 
resultat.  I  slutet  af  Oktober  hade  den  stolta  preussiska  arméen 
äter  tågat  tillbaka  öfver  gränsen;  underhandlingar  om  fred  pä- 
gingo  mellan  revolutionsgeneralen  Dumouriez  och  den  preussiske 
konungen,  som  sä  förhoppningsfullt  velat  taga  direkt  pä  Paris; 
hans  gcneralissimus,  hertigen  af  Braunschweig,  som  sett  sina 
lagrar  från  sju-åriga  kriget  blekna,  understödde  dessa  fredsförslag 
pä  det  ifrigaste. 


Om  Armfelt,  oaktadt  alla  sympatier  för  den  sak,  som 
väpnat  Preussen  och  Österrike  mot  Frankrike,  icke  utan  en  viss 
känsla  af  sviken  förväntan  bevittnade  de  här  skildrade  uppträden 
i  fälttågets  början,  sä  voro  de  intryck  och  känslor,  som  anblic- 
ken af  de  franska  emigranterna  väckte  hos  honom,  icke  mindre 
blandade. 

Vi  hafva  sett,  att  han  med  smärta  och  öfverraskning  för- 
nummit, att  de  franska  ädlingar,  som  gingo  att  strida  för  den 
»skönaste  och  ädlaste  sak»,  och  hvilka  året  förut  i  sä  hög  grad 
förstått  att  väcka  hans  konungs  ridderliga  deltagande,  ingalunda 
betraktades  med  samma  sympati  af  dem,  som  på  närmare  håll 
kunnat  iakttaga  deras  görande  och  låtande.  I  början  var  han 
benägen  att  se  orsaken  härtill  i  de  revolutionära  idéer,  som  gripit 
omkring  sig  äfven  i  Tyskland;  men  han  fann,  ehuru  ogärna,  att 
de  franska  prinsarna  och  deras  omgifning  ej  voro  utan  sin 
skuld  däri. 

Strängt  har  en  stor  del  af  saintiden,  ännu  strängare  hi- 
storien   dömt  den  franska  emigrationen,  särskildt  under  de  första 


*)  Forneron,  Les  emigrés,  I:  354. 
Tegnir,  O.  M.  Armfelt. 


-  66  - 

åren  efter  revolutionens  utbrott,  icke  minst  den  del  däraf,  som 
blifvit  kallad  »rémigration  brouillonne»  och  som  i  Koblentz  sam- 
lat sig  kring  de  franska  prinsarnas  hof,  hvarest  man  under  olyc- 
kans tid  fortsatte  traditionerna  från  Versailles,  med  samma  an- 
språk som  under  det  oantastade  konungadömets  välmaktsdagar, 
men  utan  handlingskraft  och  beslutsamhet ").  »Huset  brinner,, 
och  Koblentz  sitter  och  håller  rådplägningar»,  skrifver  en  sam- 
tida rojalist;  »Koblentz,  du  måste  sätta  dig  i  gäng,  eller  jag  skall 
inviga  dig  ät  alla  franska  hjärtans  förakt  och  harm»  ")I  Och 
hvad  som  ändå  vida  mer  än  obeslutsamheten,  lättfärdigheten  och 
det  pockande  öfvermodet  hos  dessa  män,  om  hvilka  det  ännu 
efter  årtionden  sades,  »att  de  ingenting  lärt  och  ingenting  glömt», 
förverkat  dem  eftervärldens  sympatier,  det  var  den  ifver,  med 
hvilken  de  kallade  främmande  makters  härar  in  i  sitt  olyckliga 
fädernesland.  Det  var  detta,  som  påskyndade  det  franska  ko- 
nungadömets fall  och  gaf  upphofvet  till  blodscenerna  i  Paris. 
Det  öppnade  visserligen  ett  nytt  historiens  blad  för  den  franska 
krigar-äran.  Men  det  var  revolutionens  söner,  det  franska  foster- 
landets tappra  försvarare,  som  där  skrefvo  sina  namn,  och  icke 
ättlingarna  af  det  gamla  franska  ridderskapet,  huru  mycket  de 
än  talte  om  »rancienne  chevalerie»  och  om  det  nya  korståg,  som 
de  i  rättvisans  namn  ginge  att  företaga.  Dessa  möttes  endast 
af  förödmjukelser  och  vanära  och  fingo  dyrt  plikta  för  det  lätt- 
sinne, med  hvilket  de  lemnat  sitt  fädernesland  och  mot  det  väp- 
nat Europa. 

För  de  samtida,  hvilka  ej  förutsägo  denna  utgång,  gestal- 
tade sig  dock  saken  annorlunda.  Älven  bland  det  gamla  ko- 
nungadömets anhängare  funnos  visserligen  många,  som  insågo 
det  olycksbringande  af  den  främmande  invasionen;  men  för  mäng- 
den tedde  det  sig  icke  sä.  De  utländska  härarna  voro  i  deras 
ögon  den  enda  lagliga  maktens  hjälptrupper;  och  då  de  franska 
prinsarna,  sedan  konungen  blifvit  beröfvad  sin  frihet,  voro  de 
som  i  hans  ställe  utöfvade  den  konungsliga  myndigheten,  sä  var 


^•)  Se  t.  ex.  Forneron,  anf.  st.  I:  328:  «Dans  deux  niois  nous  termine- 
rons la  belle  saison  au  inilieu  de  nos  vassaux.  chacun  le  dit;  chacun  dépense 
autant  qu'å  Paris;  on  fait  venir  de  I'aris  des  couronnes  de  roses  pour  un  bal. 
»Madame  Berlin,  écrit  une  émigrée,  étail  auprés  de  nous,  et  nous.  vendait 
chéremeiit  ses  chilTons  et  ses  talents  ...  On  nous  présenta  au  roi  de  Priisse; 
je  lappelai  Achille,  Aganiemnou.  Quatre  jours  de  suite  avaient  eniployé 
quatre  robes  (iiie  j'avais  fait  faire«.  —  Den  senaste  skildringen  af  förhållan- 
dena vid  de  franska  jirinsarnas  hof  är  Daudel's  Histoirc  de  Téniigration. 
Coblentz  1789— 1793.  Paris  1890.  (Jfr.  ."^v.  Histor.  Tidskr.  189I). 
**)  Suleau ;  citat  hos   Daudet,   Les  conspirations  royalistes,  119. 


-  6;  - 

det  hvarje  laglydig  undersätes  pligt  att  ställa  sig  under  deras 
befäl,  när  det  gällde  konungens  befrielse.  Bakom  dylika  uttryck 
af  lojala  tänkesätt  dolde  nu  visserligen  mänga,  kanske  de  flesta 
af  emigranterna  egennyttiga  beräkningar  och  förhoppningar,  och 
efterföljansvärda  föredömen  erbjödos  allra  minst  af  de  franska 
prinsarnas  onigifning.  Där  säKle  man  pä  förhand,  viss  om  se- 
gern, titlar  och  indrägtiga  beställningar  i  det  olyckliga  fädernes- 
landet, som  man  med  främmande  hjälp  hoppades  eröfra.  Men 
allt  detta  kunde  icke  förringa  värdet  af  den  heroiska  konunga- 
troheten hos  dem,  som  oegennyttigt  gingo  att  ofitra  sitt  lif  för 
den  sak,  de  säsom  franska  riddersmän  i  främsta  rummet  ansägo  sig 
pligtiga  att  försvara.  Det  var  dock  söner  af  franska  rikets  äd- 
laste ätter,  som  buro  musköten  i  emigrationens  leder;  en  sädan 
man,  som  den  vördnadsvärde  Malesherbes,  konung  Ludvigs  för- 
svarare under  rättegängen,  rädde  åtminstone  en  tvehägsen  ädling 
att  ställa  sig  under  de  franska  prinsarnas  fanor.  Det  var  vi- 
comte  de  Ciiateaubriand.  den  sedan  sä  ryktbare  författaren,  kort 
förut  återvänd  frän  Amerika.  Malesherbes,  Rousseau's  vän,  bad 
honom  icke  tveka  i  valet  mellan  offrens  sak  och  bödlarnas;  han 
ansäg,  att  en  man,  som  kunde  draga  svärdet,  icke  borde  under- 
låta att  följa  den  olycklige  konungens  bröder,  dä  det  gällde  hans 
befrielse.  De  amerikanska  frihetsmännen  hade  med  främmande 
hjälp  slutat  sitt  ärofulla  krig,  och  deras  sändebud  Benjamin 
Franklin  hade  i  Frankrike  blifvit  hyllad;  hvarföre  skulle  ej  de 
franska  emigranterna  kunna  vända  sig  till  Europas  furstar  med 
samma  anspråk  för  sitt  fädernesland,  som  republikanen  på  andra 
sidan  världshafvet  *)r 

Af  främlingen  frän  det  aflägsna  Norden,  som  på  grund  af 
hela  sin  personliga  ställning  pä  förhand  måste  vara  intagen  till 
deras  förmän,  kunde  man  icke  vänta  ett  fullt  opartiskt  omdöme 
om  dessa  frivilliga  landsflyktiga,  i  hvilkas  krets  han  sedermera 
länge  skulle  komma  att  lefva,  och  hvilkas  åskådningssätt  i  myc- 
ket blef  hans  eget.  Det  saknar  dock  icke  sitt  intresse  att  höra, 
hvad  Armfelt  berättar  om  sitt  besök  i  emigranternas  läger 
eller  kanske  rättare  hof,  omedelbart  efter  preussiska  arméens 
uppbrott. 

»Då  jag  kom  tillbaka  till  Trier,  skrifver  han.  träftåde  jag 
baron  O.xenstjerna,  svenske  ministern  hos  de  fran.ska  prinsarna  **). 

*)  Chateaubriand,  Mémoires  d'oiitre  tomhe  (1849)  ^^^-  ^8  o.  f.  Cha- 
teaubriand  lydde  rådet  och  deltjg  i  fälttåget  1792,  under  hvilket  han.  sjuk 
och  lidande,  höll  på  att  omkomma  af  vanvård. 

'''*)  Deras    sändebud  i  Stockholm    baron    d'Escars,    till    hvilken  .Armfelt 
stått  i  nära  förhållande,   hade   på  förhand  underrättat  om  hans   ankomst. 


-  68  — 

Jag  följde  med  honom  för  att  göra  min  uppvaktning.  Monsieur, 
grefven  af  Provence,  mottog  mig  mycket  väl  och  öfverhopade 
mig  med  bevis  pä  välvilja;  men  grefven  af  Artois,  som  borde 
ha  känt  mig  lika  väl  som  hans  bror^  hedrade  mig  icke  med  nå- 
gon uppmärksamhet,  förr  än  man  sagt  honom,  att  jag  i  någon 
mån  hade  rätt  att  fordra  det,  i  anseende  till  det  uppdrag,  jag 
under  Gustaf  III:s  tid  haft  med  afseende  på  de  franska  angelä- 
genheterna, och  det  slags  militära  anseende,  jag  förvärfvat  ge- 
nom mitt  betäl  under  sista  kriget.  Det  var  prinsen  af  Nassau, 
som.  hade  den  godheten  att  fästa  H.  K.  Höghets  uppmärk- 
samhet på  allt  detta.  Efter  middagen  samtalade  Monsieur  länge 
med  mig  om  Frankrikes  offentliga  angelägenheter  och  om  de 
tilldragelser,  som  föregått  revolutionen.  Denne  furste  har  myc- 
ket kunskaper  och  talar  med  behag  och  lätthet.  Han  yttrade 
sig  härom  så  förståndigt,  att  jag  ansåg  såsom  förtal  allt  hvad 
jag  hört  om  de  franska  prinsarnas  klandervärda  åtgärder  och 
uppförande»  *). 

j>Jag  lemnar  åt  historien,  som  säkert  icke  skall  med  tyst- 
het förbigå  dessa  minnesvärda  händelser,  att  redogöra  för  det 
fälttåg  i  Frankrike,  som  egde  rum  denna  höst.  Här  vill  jag  en- 
dast göra  några  anmärkningar  om  prinsarnas  armé,  som  följde 
efter  den  preussiska.  Denna  armé,  huru  illa  organiserad  den  än 
var,  erbjöd  likväl  med  afseende  på  sin  sammansättning  det  mest 
rörande  och  det  mest  aktningsbjudande  skådespel.  Gamla  of- 
ficerare med  mänga  blessyrer  och  prydda  med  ordenstecken 
tjente  där  såsom  simpla  ryttare  eller  infanterister  och  uthärdade 
med  ett  heroiskt  tålamod  och  oförskräckthet  alla  de  vedermödor, 
som  kriget  medförde,  i  synnerhet  ett  sådant  krig  som  detta,  i 
hvilket  de,  då  de  gingo  att  strida  för  den  skönaste  och  äd- 
laste sak,  voro  nödsakade  att  bero  af  sina  hjälpares  god- 
tycke och  uthärda  deras  nycker,  ofta  t.  o.  m.  deras  förolämp- 
ningar. Konungen  af  Preussen,  som  aflönade  denna  kår,  hade 
såsom  generalintendent  hos  prinsarna  anställt  en  viss  general  Schön- 
felt,  som  förut  anfört  belgiska  patrioterna  under  nederländska 
upproret.  Denne  man  saknade  hvarken  skicklighet  eller  begåf- 
ning,  men  han  afskydde  hela  detta  krigsföretag  och  syntes  föga 
benägen  att  tjena  emigranternas  sak.  Också  är  det  omöjligt  att 
föreställa    sig,    hvad    man  lät  sä   många  tappra  män  utstå,  män 


*)  Entusiastiskt  skrifver  Annfelt  från  Koblentz  till  sin  hustru  om  sitt 
mottagande  hos  de  franska  prinsarna:  »Les  sentiments  qu'ils  portent  a  la 
mémoire  du  feu  roi,  les  ont  rendus  bieu  chers  a  mun  coeur,  et  si  mes  ser- 
vices leur  étaient  nécessaires,  n>on  brås,  quoique  aftaibli  par  les  blessures, 
porterail  encore  Tépée  contre  les  cnnemis  du  repos  de  tout  Tuniversf, 


-  69- 

som  så  ädelt  uppoftrade  sig  för  sitt  lands  väl  och  sin  koniinj^s 
sak.  Illa  beväpnade,  illa  utrustade  och  i  brist  på  det  nödvän- 
digaste för  ett  fälttåg  *),  bildade  de  den  mest  slående  motsats 
mot  prinsarnas  följe,  dessas  lefnadssätt  och  utrustning,  hvilket  allt 
var  ingenting  mindre  än  lämpadt  efter  den  olyckliga  belägenhet, 
hvari  deras  finanser  befunno  sig.  Lägg  härtill  det  oanständiga 
slöseri,  som  herskade  vid  prinsarnas  hof,  hvarest  intrigörer  af 
båda  könen  onyttigt  kastade  bort  penningar,  hvilka  kunnat  bättre 
användas,  och  där  M:me  de  ***  [Polastron]  ensam  under  en 
vecka  för  sin  räkning  förslösade  kanske  lika  mycket  som  kost- 
naden för  300  officerare  i  fält  under  en  månad». 

j^Med  ett  ord,  de  franska  prinsarnas  omgifning  bildade,  till- 
sammans med  deras  lilla  armé,  en  samling  af  hvad  som  pä  en 
gång  var  nyttigast  och  skadligast  för  framgången  af  ett  stort 
företag;  och  om  verkligen  deras  sak  har  blifvit  förrådd  eller 
uppoffrad  för  enskilda  intressen,  sä  kunna  de  till  en  del  tillräkna 
sig  själfva  och  sin  omgifning  skulden  därför.  Det  är  sannt.  att 
de  mötte  hinder  och  obeskrifliga  svårigheter  från  fransk  sida, 
därföre  att  det  var  omöjligt  att  känna  konungens  och  drott- 
ningens verkliga  vilja,  då  de  voro  fångna;  men  det  mäste  också 
medgifvas,  att  fall  gifvas,  då  ett  aktningsbjudande  uppförande 
och  ett  bestämdt  handlingssätt  besegra  alla  hinder  och  icke  lemna 
spelrum  för  intriger.  Jag  var  sorgsen  öfver  att  se  så  mycket, 
som  icke  kunde  annat  än  blifva  fördärfligt  för  den  goda  saken 
och  erbjuda  illviljan  tillfälle  att  skada  den;  men  jag  yttrade  in- 
genting därom  hvarken  i  mitt  bref  till  hertigen- regenten  eller 
till  konungen.  Jag  ökade  icke  antalet  af  dem,  som  föllo  herr 
Calonne  besvärliga  eller  som  _  beundrade  honom;  han  var  nu 
föremål  för  allas  hyllning.  Än  öfverlemnade  jag  m.ig  ät  de 
dystraste  framtidstankar  rörande  det  arma  Frankrikes  öde,  i 
betraktande  af  alla  hinder  för  den  urgamla  monarkiens  återstäl- 
lande. Än  säg  jag  saken  i  en  mera  trösterik  dager:  lyckan, 
tänkte  jag,  gynnar  ofta  mera  djärfheten  än  försigtigheten  och 
beräkningen;  och  de  tappra  emigranter,  som  med  så  heroiskt 
mod  underkasta  sig  de  härdaste  försakelser,  kunna  komma  att 
upplifva  minnena  från  den  gamla  riddartidenn 

I  Trier  befann  sig,  såsom  vi  hafva  sett.  den  bekante  prinsen 
af  Nassau,    och    det    var    denne    konung    Gustafs    tappre,  ehuru 


*)  Ur  ett  bref  från  denna  tid:    «Ces  pauvres  gens,  officiers  distingués, 
chevaliers    de    S:t    Louis,    souvent    trés-vieux    et    cassés,  sont  couchés  sur  la 


-  70  - 

något  äfventyrlige  motståndare  frän  finska  kriget,  som  hos  de 
franska  prinsarna  fäste  uppmärksamheten  pä  att  Armfelt  med 
ära  deltagit  däri.  Om  sitt  samtal  med  honom  berättar  Armfelt: 
»Prinsen  af  Nassau  talte  mycket  med  mig  om  kriget  mellan  Sve- 
rige och  Ryssland  och  om  de  orättvisa  omdömen,  för  hvilka 
hans  uppförande  mot  salig  konungen  varit  utsatt.  Han  gjorde 
också  en  ursäkt  för  sitt  beryktade  bref  till  Gustaf  III,  som  tryck- 
tes i  alla  tidningar  och  som  var  sä  föga  passande  gent  emot  en 
regerande  monark.  Han  gjorde  nu  denne  konung  all  den  rätt- 
visa, som  han  förtjente,  talte  med  deltagande  och  smärta  om 
hans  död  och  visade  det  lifligaste  intresse  för  den  unge  konungen 
samt  tillade,  att  han  t.  o.  m.  med  uppoffring  af  sitt  lif  skulle  ha 
velat  visa  hans  fader  all  den  vördnad  och  tillgifvenhet,  som  han 
alltid  hyst  för  honom.  Vi  kommo  småningom  att  tala  om  sa- 
kernas nuvarande  ställning  i  Sverige,  och  jag  lofvade  honom  att 
inom  kort  lemna  honom  en  öfversigt  af  dessa  förhållanden  i  en 
skriftlig  uppsats,  som  han  kunde  använda  sä,  som  han  funne 
lämpligt.  I  själfva  verket  kastade  jag  också  ned  pä  papperet 
mina  tankar  härom,  sä  fört  jag  konmiit  hem,  och  skickade  min 
uppsats  till  prinsen  af  Nassau,  som  följande  dagen  eller  samma 
afton  sade  mig,  att  han  skulle  använda  den». 

Pä  hvad  sätt  denna  uppsats  blifvit  ^använd»  är  obekant; 
antagligen  i  någon  af  tidens  rojalistiska  ströskrifter  eller  tid- 
ningar *).  I  den  utländska  pressen  uppdöko  nämligen  tid  efter  an- 
nan notiser  om  Sverige,  mest  i  »jakobiniskt»  intresse,  hvilka  borde 
framkalla  gensagor  från  »rojalisterna».  Den  franska  »Moniteu- 
ren»,  jakobinernas  officiella  organ^  hade  länge  i  höga  toner  prisat 
den  sakernas  nya  ordning,  som  inträdt  i  Sverige  under  hcrtigen- 
rcgcntcns  och  Reutcrholms  visa  styrelse:  dess  uppgift  vore  att 
godtgöra  alla  orättvisor,  som  begåtts  af  Gustaf  III,  ■»ce  despot 
chevaleresquc»,  och  dess  afsigt  vore  att  återställa  regeringsfor- 
men,   sådan    den    varit    före    1772    års    revolution,   hvilken    vore 


terre    avec    uii   peu   de   paille,   med  en   löf-koj.a   eller  hytta   öfver  hufvudet  och 
utan  annan   föda  nästan   än   potatis  och  surt  bröd   med  litet  salt<r. 

*)  I  »Journal  de  Paristr  förekommo  under  hösten  1792  artiklar  rörande 
Sverige,  riktade  mot  förmyndareregeringen.  Armfelt  misstänktes  hafva  där- 
till lemnat  materialier;  ocli  detta  lades  till  hans  syndaregister,  ehuru  obe- 
visadt.  Äfven  hans  brefväxling  med  major  v.  Hess  synes  antyda,  att  denne 
haft  i  up]xlrag  att  sprida  n.^igoii  skrift,  for  hvars  tillkomst  Armfelt  icke  varit 
främmande.  Hess  hade  fatt  10  exemplar  af  denna  onämnda  skrift;  ur- 
sprungliga meningen  syneS  hafva  varit  att  genom  Klingspor  skicka  dem  till 
hertigen  regcnten,  men  sedermera  iofvade  v.  Hess  att  själf  «dem  väl  em- 
jiloyera».     i  v.    lless  till    Armfelt   '/,,,  "/ij   '792). 


-  71    - 

den  egentliga  anledningen  till  missnöjet  *.  Dessa  framställningar 
väckte  naturligtvis  gustavianernas  lifliga  harm.  I  en  annan  rikt- 
ning gingo  uttalanden  i  den  engelska  pressen,  ehuru  de  lika  litet 
kunde  vara  tillfredsställande  för  de  svenska  »rojalisterna?.  Där 
visste  man  vid  samma  tid  att  berätta,  att  den  unge  konungen  af 
Sverige  vore  sä  godt  som  afsatt;  att  hertigen-regenten  hade  för 
afsigt  att  själf  bemäktiga  sig  tronen  genom  att  sammankalla  stän- 
derna och  förklara  den  unge  konungen  för  bastard;  ett  borgerligt 
krig  förmodades  dock  häraf  skola  blifva  följden,  om  ej  ryska  kej- 
sarinnan understödde  hertieen  **). 


Från  Trier,  hvarest  Armfelt,  såsom  vi  sett,  genom  de  här 
skildrade  tilldragelserna  fått  ett  litligt  intryck  af  att  befinna  sig 
i  de  stora  världshändelsernas  omedelbara  närhet,  återvände  han 
utför  Rhen  till  Köln  och  begaf  sig  därifrån  till  Aachen,  hans 
resas  egentliga  mål  för  den  närmaste  tiden.  Han  skulle  där 
för  sin  badkur  tillbringa  en  tid  af  sex  veckor.  Hans  hälsas 
tillstånd  hade  länge  gjort  en  dylik  nödvändig,  och  han  hade 
lika  litet  lärt  att  hushälla  med  henne,  som  med  någonting 
annat*;*). 

Afven  i  Aachen  lefde  Armfelt  midt  uppe  i  dagens  politik, 
och  det  var  här,  som  han  knöt  närmare  förbindelser  med  mänga 
af  den  franska  emigrationen.  Den  krets,  som  slagit  sig  ned  i 
Aachen,  utgjordes  dock  företrädesvis  af  damer  af  den  höga  fran- 
ska adeln  och  af  prester:  det  stridbara  manskapet  af  deras  an- 
höriga var  till  största  delen  i  fält.  I  början  behagade  detta  säll- 
skap honom  föga.  »Societeten  här,  skref  han  kort  efter  sin  an- 
komst   skämtsamt    till    sin    hustru,    består  af  tusen  gamla  damer 


*)  Se  Le  Moniteur  1792,  n;o  240,  251,  294.  Det  var,  säsom  nänindt.  i 
n:o  352  af  samma  tidning  som.  enligt  uppgift  af  Franc,  följande  notis  lästes: 
On  assure  que  I  e  fameux  baron  Armfelt  a  été  tué  en  clucl  d'un  coup  de  pi- 
stolet   par    le    c:te   de   Munchen.     Il  était  en   Italien. 

**)  Tlie   Public  Ledger,    The  Times,  Okt  1792.     (Utdrag  anföras  i  Cru- 
. senstolpe,   Morianen   IV:   187). 

***!  Själf  skrifver  han  till  sin  hustru  efter  någon  tids  vistelse  i  Aachen, 
att  han  »dépérit  de  jour  en  jour« ;  hans  hen  vore  så  svullna,  att  han  hvarken 
kunde  begagna  knäbyxor  eller  störtar;  «nu  går  jag  i  bussaronger:  det  är  rätt 
vackert''!  utropar  han.  —  Hans  vän  Franc  skildrar  honom  sås  )m  en  30  ars 
jätte  med  ett  ansigte  såsom  en  Ädonis,  men  hvars  utseende  bar  spår  af  att 
han  illa  hushållat  med  sina  krafter,  samt  uppmanar  honom  i  hans  vänners 
namn  att  icke  »storma  på  sin  hälsa,  utan  konservera  sig  till  afundsmäns  och 
fienders  förtreta.     (Gömdt  är  icke  glömdt,  VII:   18). 


—  72  - 

pä  två  unga,  och  af  tusen  abbéer».  Där  taltes  icke  om  annat  än 
om  de  olyckliga  tilldragelserna  i  Frankrike:»  De  äro  förskräck- 
liga nog  i  sig  själfva,  men  nu  komma  därtill  klagovisor  af  dem, 
som  blifvit  lidande,  och  ledsnaden  af  att  oaflätligt  höra  talas 
därom».  Aftnarna  tillbragtes  vanligen  hos  någon  emigrant,  »där 
man  bjöds  pa  dåligt  thé,  tårtor  och  en  omelett,  kryddad  med 
mänga  komplimenter"  *).  Nyheterna  om  Septembermorden  fram- 
kallade i  denna  qvinnliga  omgifning  den  djupaste  bedröfvelse:  fran- 
ska damer  i  Aachen  hade  vid  detta  blodbad  förlorat  vänner,  släg- 
tingar,  barn  och  föräldrar. 

Dessa  bedröfliga  förhållanden  kunde  dock  ej  undgå  att  be- 
fästa den  lifliga  medkänsla,  som  Armfelt  från  början  hyste  för 
dessa  olyckliga  landsflyktiga,  af  hvilka  han  känt  några  under 
helt  andra  förhållanden.  Den  umgängeston,  som  ännu  i  olyckans 
dagar  rådde  i  dessa  kretsar,  erinrade  honom  lifligt  om  det  forna 
Paris  och  Versailles,  hvilka  han  en  gång  sett,  enligt  hans  egna 
ord,  såsom  »medelpunkten  för  fin  belefvenhet,  odlad  smak  och 
umgängets  nöjen».  Och  det  var  icke  heller  endast  sorgliga  ny- 
heter som  ingingo  till  Aachen:  de  framgångar,  som  utmärkte 
början  af  det  preussiska  fälttåget,  fyllde  för  en  kort  tid  alla  sinnen 
med  lysande  förhoppningar.  Sedan  preussarna  intagit  Verdun^ 
ansåg  man  för  gifvet,  att  de  omkring  den  15  Sept.  skulle  rycka 
in  i  Paris.  »Jag  påminner  mig  en  afton  hos  hertiginnan  af  Har- 
court,  berättar  Armfelt.  Man  politiserade  förtvifladt.  och  för  att 
icke  nödgas  motsäga  dem,  som  med  några  fraser  och  med  en 
öfverlägsen  ton  tyckte  sig  kunna  utjämna  alla  svårigheter,  tog 
jag  mitt  parti  och  satte  mig  till  spelbordet.  —  I  synnerhet  bi- 
skopen af  Ärras,  som  ansågs  vara  en  man  af  en  viss  begåfning, 
gaf  sig  en  ton,  som  om  han  vore  en  Richclieu;  och  då  vi  skulle 
lemna  samqvämet  sade  han  mig:  »Nu  är  allting  på  rätta  vägen 
igen,  herr  general.  Om  det  fortfar  så,  som  jag  hoppas,  så  skola 
vi  genast  taga  ihop  med  Sverige  och  återföra  allting  där  på  den 
rätta  .stråten».  Jag  svarade:  »Edra  afsigter  äro  värdiga  en  god 
prelat,  som  i  allt  detta  ej  har  annat  än  det  allmänna  bästa  för 
ögonen  och  hoppas,  att  Gud  skall  göra  hvad  som  icke  står  i 
människomakt».  —  Äfven  Armfelt  delade  i  det  längsta  sin  om- 
gifnings  förhoppningar  om  preussiska  härens  seger;  men  att 
återställa  allt  på  den  gamla  foten  i  Frankrike  ansåg  han  omöj- 
ligt.     »Nationen    är    förstörd    till    esprit    och    principer,    skrifver 

*)  «Mitt  humeur  blir  ej  égayeradt  af  initt  rhonibrc-p.Trti  ined  gref- 
vinnan  d'Escars  och  ahbé  .  .  .  som  göra  minst  lunulra  Xr  tillsamniai  s  och 
.spela  om  runstycken',  skrifver  han  i   ett  annat  bref  i''/,   1792). 


—  71   - 

\\z\^,  och  det  ett  är  gör  för  att  operera  sådana  olyckor,  kan  ej 
ett  sekel  reparera»  *). 

Det  var  under  denna  vistelse  i  Aachen,  som  Armfelt  er- 
for, att  han  blifvit  skild  från  sina  ämbeten  i  Stockholm,  hans 
hustru  måst  utrymma  bostaden  i  öfverståthällarehuset.  och  att 
han  själf  skulle  skickas  i  en  hederlig  landsflykt  till  Italien.  Han 
ansåg,  sjuk  och  lidande  som  han  var,  att  denna  länga  resa  un- 
der en  ogynnsam  årstid  skulle  blifva  en  »convoi  funébre»,  och 
förmodade,  att  afsigten  vore  att  »döda  mig  pä  landsvägen,  ef- 
ter man  ej  utan  orätt  och  förbannelser  kunnat  fä  mig  på  scha- 
votten». 

Såsom  nämndt  är,  brådskade  han  icke  med  att  anträda  re- 
san söderut.  Han  valde  den  långa  omvägen  öfver  Wien  för  att 
komma  till  Italien,  enligt  sin  egen  uppgift  för  att  undvika  krigs- 
oroligheterna  i  de  länder,  som  gränsade  till  Frankrike.  Dessför- 
innan gjorde  han  dock,  efter  slutad  badsejour,  i  början  af  Oktober 
en  utflygt  till  Holland  och  Belgien,  åtföljd  af  sin  ofta  nämnde 
reskamrat,  major  v.  Hess.  Ett  löst  förslag  att  därifrån  begifva 
sig  till  England  och  i  Bath  fortsätta  badkuren  var  äfvcn  ä  bane, 
men  afråddes  från  Sverige  och  förföll  *'). 

Äfven  i  Xcderländcrna  lefde  man  under  ^jordskalfvet  af  fran- 
ska revolutionen'»;  äfven  här  vimlade  det  af  emigranter,  och  man 
tänkte  och  talte  endast  om  Frankrike.  Nederländerna  blefvo 
också  kort  därefter  den  krigsteater,  där  revolutionens  armé  under 
Dumouriez  vann  sin  första  afgörande  seger. 

Öfver  Maestricht,  där  Armfelt  säg  franska  prester,  som  ef- 
ter d.  10  Augusti  flytt  från  Frankrike,  gä  omkring  och  tigga, 
och  hvarest  han  redan  vid  första  inträdet  i  Nederländerna  tyckte 
sig  finna,  att  landet  var  ?fullt  af  jakobiner?^,  begaf  han  sig  i  Ok- 
tober till  Amsterdam.  Han  sammanträffade  där  med  en  lands- 
man, baron  v.  Ungern-Sternberg,  blef  genom  honom  införd  i 
kretsen  af  den  stora  handelsstadens  rika  patricier,  och  njöt,  sä 
godt  hans  hälsa  tillät,  af  den  storartade  holländska  gästfriheten 
i  mat  och  dryck:  »frukostar,  middagar,  supéer,  skrifver  han,  af- 
löste  hvarandra  sä  flitigt,  att  jag  knappast  hann  se  något  af  sta- 
dens märkvärdigheter».  —  I  det  närbelägna  Haag,  arfstathällarens 
residens,  tråftade  Armfelt  en  af  sina  forna  kamrater,  majoren  och 
legationssekreteraren  v.  Rehausen,  som  genom  hans  inflytande 
kommit   in   pä  den  diplomatiska  banan.     Rehausen,  under  en  se- 


*)  Armfelt  till  sin  hustru  'f' ,   1792. 
**)  Jfr    ofvan  s.  51.     »Denna    resa    fkulle    säkert    illa    upptagas^-,    skref 
grefvinnan  Armfelt  i  November  till  sin  man. 


—  74  — 

nare  tid  en  af  Sveriges  utniärktaste  diplomater,  tillhörde  nu  dem, 
som  voro  missnöjda  med  den  Reuterholmska  styrelsen,  och  yttrade 
sig  i  den  brefväxling  med  Armfelt,  som  följde  pä  detta  samman- 
träftande,  pä  ett  sätt,  som  visade  att  den  gamla  vänskapen  nu 
understöddes  af  gemensamhet  i  äsigter. 

Armfelt  presenterades  vid  det  Oraniska  hofvct  och  mot- 
togs med  mycken  utmärkelse.  Arfstäthällaren  skyndade  att  fråga 
Armfelt:  »Huru  kommer  det  sig,  att  man  är  sä  noggrann  i  att 
uppfylla  den  aflidne  konungens  önskan  med  afseende  på  de 
mot  honom  sammansvurna,  dä  man  föraktade  hans  sista  vilja 
med  afseende  pä  hans  trognaste  vän?  Det  var  ju  en  timma  före 
sin  död,  som  han  undertecknade  er  öfverstäthällarefullmakt'>.  — 
Jag  blef  något  förlägen  öfver  denna  fräga,  skrifver  Armfelt,  men 
föredrog  att  ge  ett  skämtsamt  svar  i  stället  för  ett  allvarligt 
och  kinkigt,  och  svarade:  Det  är  därföre,  att  man  hav  bättre 
öron  än  ögon.  Häråt  skrattades  mycket,  och  det  blef  ej  vidare 
tal  därom»  *). 

Arfstäthällaren,  den  i  Nederländernas  historia  föga  berömde 
Vilhelm  V  af  Oranien,  som  ej  längt  därefter  skulle  tillhöra  an- 
talet af  de  furstar,  hvilka  revolutionen  jagat  i  landsflykt,  gjorde 
på  Armfelt  intrycket  af  att  vara  en  man,  som  icke  saknade  kun- 
skaper och  begäfning,  men  var  obeslutsam  och  nu  hemfallen  ät 
en  sömnsjuka,  som  antydde  att  hans  kraft  var  bruten.  Om  denna 
egendomliga  sjukdom  har  Armfelt  antecknat  följande  anekdot: 
y>]a.g  hade  visserligen  hört  sägas,  att  han  rätt  ofta  helt  plötsligt 
insomnade,  men  jag  skulle  aldrig  ha  föreställt  mig  att  något  så- 
dant kunde  inträffa,  som  hände  en  gång,  dä  jag  satt  bredvid 
honom  vid  spelbordet  hos  den  engelske  ambassadören.  Vi  spra- 
kade, och  jag  hann  knappast  vända  hufvudet  mot  hans  son- 
hustru, som  satt  pä  andra  sidan,  innan  han  insomnat,  sä  att  han 
snarkade.  Jag  blef  högst  förvånad;  men  de  öfriga  personerna  i 
sällskapet  blefvo  icke  alls  öfverraskade  och  sade,  att  en  q  vart 
brukade  vara  tillräcklig  för  hans  slummer,  och  att  man  kunde 
fortsätta  spelet  och  hoppa  öfver  honom  vid  gifningarna,  till  dess 
han  vaknade.  Inom  en  qvart  vaknade  också  Hans  Höghet  och 
egnade  sig  ät  oss  hela  den  återstående  aftonen».  —  »Hans  gemål, 
fortsätter  Armfelt,  är  i  motsats  till  honom  mycket  vaken,  mycket 
stolt  och  mycket  svag  för  sin  värdighet.  Hon  är  föga  omtyckt 
och  var  delvis  orsaken  till  de  oroligheter,  som  några  år  förut  egt 
rum  i   I  lolland». 


*)   Armfelt    till     sin    hustru    ^"'  ^    1792.     Infallet   syft.adc  n.itiirligtvis  p.i 
Gustaf  III:s   fmger.afle  tal   jki  dödsbädden.     Se  ofvan  s.  49. 


—  75  — 

Ett  besök  i  Bryssel  borde  blifva  af  större  intresse  än  en 
vistelse  i  Haa^^,  hvarest  man  visserligen  ifrigt  diskuterade  frågan 
om  de  vådor,  som  hotade  frän  Frankrike,  men  med  en  obe- 
griplig likgiltighet  såg  dem  nalkas.  Ofver  Rotterdam  och  Ant- 
werpcn  begaf  Armfelt  sig  till  de  österrikiska  Nederländernas 
hufvudstad.  Antwerpen  gjorde  på  honom  ett  lifligt  intryck: 
han  fann,  att  det  egde  »en  prägel  af  ålderdomlighet  och  storhet, 
som  imponerade»,  och  Rubens'  berömda  »nedtagning  frän  kor- 
set» 1  katedralen  fann  han  vida  öfverträffa  allt  hvad  därom  blif- 
vit  sagdt. 

Det  hade  sina  svårigheter  att  i  Bryssel  finna  tak  öfver  huf- 
vudet,  dä  Armfelt  en  af  de  sista  dagarna  i  Oktober  1792  an- 
lände dit.  »Emigrerade  och  retirerade  fransoser  fylla  upp  hus, 
lador,  stall,  krogar^  landsvägar  o.  s.  v.i>,  skrifver  han  i  en  slags 
komisk  förtviflan  till  sin  hustru  strax  efter  sin  ankomst.  Bryssel 
var  nämligen  vid  denna  tid  hufvudsätet  för  den /örfuvna  iranska. 
emigrationen,  »rémigration  fäte»,  i  motsats  till  »rémigration  brouil- 
lonne»  i  Koblentz.  Här,  som  i  Aachen,  var  det  företrädesvis 
damerna  af  den  förnäma  världen,  som  utgjorde  emigrationens 
kärna;  men  många  syntes  här,  mera  än  annorstädes,  hafva  räd- 
dat något  undan  det  allmänna  skeppsbrottet.  Här  fans  därjämte 
kring  ärkehertiginnan-ståthällarinnan  och  hennes  gemål,  hertigen 
af  Sachscn-Teschen,  ett  slags  hof,  omgifvet  af  en  stor  del  af  de 
främmande  diplomater,  som  från  Paris  flyktat  till  hufvudstaden 
i  de  österrikiska  Nederländerna.  Det  var  i  dessa  kretsar  af  för- 
näma flyktingar,  hvilka  här  afvaktade  sakernas  utveckling,  som 
Rivarol  lyste  med  sin  qvickhet  och  markisinnan  de  Coigny  ge- 
nom sin  älskvärdhet").  Det  var  här  som  det  franska  konunga- 
parets förtrogna,  Breteuil,  Mallet  du  Pan,  Mercy  d'Argenteau 
och  Axel  Fersen,  hade  sitt  högqvarter,  hvarifrän  de  iakttogo 
händelsernas  gäng;  det  var  härifrån,  som  på  den  sistnämndes 
anstiftan  utgått  det  af  markis  de  Limon  författade  manifest  mot 
Frankrike,  i  hertigens  af  Braunschweig  namn,  som  sä  lifligt  bidra- 
git att  öka  de  franska  revolutionärernas  förbittring  mot  emigra- 
tionen och  dess  främmande  hjälptrupper  *'), 

Grefve  Axel  Fersen  vistades  i  Bryssel  såsom  ett  slags 
svensk  minister,  pä  afstånd  anställd  hos  det  franska  konunga- 
paret,   men    var,    såsom    andra    emigranter,    reducerad  till  högst 


*;  Se    om    lifvet  i  Brvssel:    Lecluze,    Rivarol    et    la   société   Fraii^aise, 
s.  186. 

**)  Se    Le  comte  de  Fersen   et  la  cour  <le  France,  piibl.  par  Klinckow- 
ström,  T,  II:  24,  338. 


-^6  ~ 

inskränkta  beqvämligheter.  »Plan  bor^  skrifver  Armfelt,  pä  en 
vindskammare;  äter  pä  näd  hos  en  engelsman,  och  tillbringar 
sina  dagar  hos  M:me  de  Mabignon»  *).  »Huru  kall  och  för- 
sigtig  än  grefve  Fersen  är»,  har  Armfelt  på  ett  annat  ställe  an- 
tecknat, 3>sä  fällde  vi  tillsammans  tårar  öfver  Gustaf  III:s  minne; 
och  han  kunde  icke  dölja  för  sig,  att  hertigen-regentens  och 
hans  rädgifvares  afsigter  voro,  om  icke  rent  af  dåliga,  så  åt- 
minstone i  mänga  afseenden  föga  välbetänkta.  Men  han  kände 
icke  sä  bra  som  jag  dem,  som  skulle  komma  att  visa  sig  på 
skådeplatsen,  och  därföre  hoppades  han  ännu,  att  tid  och  erfa- 
renhet skulle  medföra  en  förbättring».  Afven  andra  svenskar  träf- 
fade Armfelt  i  Bryssel:  Brelin  (sedermera  amiral  Gyllensköld), 
Morian,  en  af  Gustaf  IILs  vänner,  Fersens  legationssekreterare 
Dalman  m.  fl. 

Vistelsen  i  Bryssel  blef  helt  kort  och  tog  en  ända  med  för- 
skräckelse. Sedan  den  preussiska  hären  anträdt  sitt  återtåg, 
hade  Dumouriez  i  slutet  af  Oktober  vändt  sig  mot  Belgien  och 
ryckte  under  de  första  dagarna  af  November  med  öfverlägsen 
styrka  mot  dess  hufvudstad,  alltjämt  drifvande  framför  sig  den 
österrikiska  här,  som  under  hertigen  af  Sachsen-Teschen  och  ge- 
neral Clairfait  skulle  försvara  landet.  Nederlaget  vid  Jemappes 
den  6  November  afgjorde  Belgiens  öde;  några  dagar  därefter  höll 
Dumouriez  segrande  sitt  intåg  i  Bryssel;  och  emigranterna") 
skingrades  som  agnar  för  vinden. 

Af  dessa  tilldragelser  har  Armfelt  lemnat  en  liflig  skildring 
i  sina  otryckta  memoarer.  Han  hade,  i  motsats  till  sin  omgif- 
ning,  icke  fästat  några  förhoppningar  vid  den  lilla  österrikiska 
armé,  som  nu  var  det  enda  hindret  för  Dumouriez'  framträngande, 
och  misstrodde  på  goda  grunder  hertigens  af  Sachsen-Teschen 
fältherreskicklighet. 

»Alltså,  skrifver  han,  antog  jag,  att  Dumouriez  inom  kort 
skulle  drifva  oss  ur  Bryssel,  och  brydde  mig  icke  om  att  lata 
presentera  mig  i  den  förnäma  societeten.  Jag  umgicks  hos  M:me 
.Sullivan,  M:r  Crawfords  väninna,  hos  hvilken  många  af  de  be- 
märkta personerna  samlades,  bl.  a.  Simolin,  Mercy-d'Argenteau, 
Jketeuil;    jag    träffade    också  någon  gäng  baron  v.  Rcch.  Preus- 


*■)   Armfelt    till    sin     hustru    ^';,„    1792.      M:me    de   Mabignon   var   baron 
Breteuils  spirituella  dotter,  vida  bekant  i  de  emigrerades  kretsar. 

**)  Sådana  funnos  till  större  antal  i  Bryssel  än  annorstädes.  Armfelt, 
som  i  sin  otålighet  stundom  lin^^kade  »que  le  diable  les  cmporte».  fann  att 
de  liknade  »de  egyptiska  gräshopporna»,  och  beskrifver  huru  de  i  Bryssel, 
Liége  och  Aachen  uppfyllde  l.idor  och  stall,  där  de  iSgo  på  halmen. 


-  n  ~ 

sens  envoyé,  en  af  mina  gamla  bekantskaper.  Jag  gjorde  också 
ganska  ofta  min  uppvaktning  hos  M:me  de  Brionne,  som  Icfdc 
högst  indraget,  och  nägra  andra  franska  emigranter». 

»Styrelsen  i  Bryssel  var  icke  utan  farhågor;  men  ingen  an- 
såg faran  sä  öfverhängande,  som  den  verkligen  var,  och  alla  de; 
förslag,  som  man  gjorde  den  regerande  ärkehertiginnan,  att  hon 
skulle  söka  vinna  ständerna  i  Brabant  genom  att  återgifva  dem 
deras  privilegier,  blefvo  utan  verkan.  Mot  detta  pris  samtyckte 
t.  o.  m.  ständerna  att  ställa  60,000  man  i  vapen  för  landets  för- 
svar, något  som  icke  var  utan  sin  vigt.  Men  »la  joyeuse  entrée» 
tillkännagafs  icke  förr  än  samma  dag  som  ärkehertiginnan  blef 
tvungen  att  lemna  Bryssel;  och  fransmännens  framgångar  hade 
i  någon  mån  gjort  alla  den  kejserliga  regeringens  åtgärder  miss- 
tänkta och  gagnlösa.  Jag  hörde  hos  fru  Sullivan  alla  aftnar  un- 
der hela  den  tid,  jag  var  i  Bryssel,  baron  Bretcuil,  som  varit 
fransk  inrikesminister,  grefve  Metternich,  som  varit  kejsarens  am- 
bassadör i  Paris,  och  flcre  andra  framstående  personer  samtala 
om  den  närvarande  krisen;  men  ingen  kunde  komma  öfverens 
om  medlen  att  draga  sig  därur.  Från  Paris  fingo  vi  ganska 
färska  och  på  samma  gång  högst  nedslående  underrättelser  om 
det  olyckliga  konungaparets  fasansfulla  belägenhet.  Alla,  som 
ännu  icke  afsvurit  hvarje  känsla  af  rättvisa  och  mänsklighet,  voro 
mera  oroliga  öfver  de  faror,  som  hotade  dessa  högtstående  olycks- 
offer,  än  öfver  dem,  som  omedelbart  hotade  dem  själfva.  —  Du- 
mouriez  höll  just  på  att  tränga  in  i  Brabant  i  spetsen  för  en 
armé  af  80,000  man  med  en  ofantlig  massa  kanoner,  som  han 
medfört  från  de  eröfrade  gränsfästningarna.  General  Clairfait 
insåg  nog,  att  det  var  omöjligt  att  med  15  till  20.000  man  be- 
hälla och  försvara  höjderna  vid  Jemappes,  hvarest  prins  Albert 
intagit  sin  ställning,  och  Clairfait  var  af  den  åsigt,  att  man  icke 
borde  där  invänta  fienden.  Men  alla  hans  föreställningar  voro 
onyttiga;  man  envisades  att  vilja  behålla  denna  ställning.  Jag 
befann  mig  hos  M:me  de  Brionne,  dä  hennes  son,  prinsen  af  Lam- 
bese,  berättade  henne,  att  man  beslutat  att  hålla  fast  vid  denna 
position.     Det  var  d.  5  November  pä  aftonen». 

»Den  6  var  jag  på  stadens  allmänna  promenadplats,  hvar- 
est alla  mäniskor  stodo  och  lyssnade  och  tydligt  hörde  en  fruk- 
tansvärd kanonad.  Ännu  var  man  dock  ganska  lugn,  och  det 
var  icke  förr  än  mot  aftonen,  när  man  fick  veta  de  kejserligas 
nederlag,  som  bekymmer  bemäktigade  sig  alla  sinnen,  som  icke 
voro  jakobinska.  Neapolitanska  ambassadören  återkallade  ögon- 
blickligen sin  inbjudning  till  en  stor  middag  följande  dagen;  man 
tänkte  icke   på  annat  än  fly.     Arkehcrtiginnan-regcntinnan,  prins 


-  78  - 

Alberts  gemål,  lemnade  sitt  residens,  sä  fort  hon  fått  veta  ne- 
derlaget, och  använde  alla  hästar  som  funnos,  för  att  flytta  möb- 
ler och  grytor  frän  lustslottet  Laeken  och  frän  sitt  palats.  Hon 
tänkte  icke  pä  hvad  som  kejsaren  tillhörde,  nämligen  af  vapen 
och  ammunition,  eller  pä  de  mänga  emigranterna,  bland  hvilka 
en  stor  del  voro  qvinnor,  som  blefvo  utsatta  för  faran  att  falla  i 
händerna  pä  sina  bödlar». 

Medan  Dumouricz'  kanoner  dundrade  vid  Jemappes,  skref 
Armfelt  ett  flera  gånger  afbrutet  och  äter  fortsatt  bref  till  fröken 
Rudenschöld  '),  som  visar  hans  växlande  stämningar  under  dessa 
kritiska  dagar.  I  början  af  slagets  gäng  talar  han  om  sin  afsigt 
att  i  sällskap  med  Fersen  begifva  ut  och  rekognoscera  slagfältet, 
och  synes  ej  hafva  varit  utan  förhoppningar  om  en  lycklig  ut- 
gång. Men  snart  kom  underrättelsen  om  nederlaget,  och  till  pä 
köpet  hördes  röster  bland  »populacens  ropa:  Vive  la  France!  — 
»Det  är  patrioter!  utropar  Armfelt  i  högsta  förbittring.  Sacre 
Dieu !  Hade  jag  blott  5000  man,  sä  skulle  jag  icke  ge  mig  här- 
ifrän sä  snart.  Man  kan  bli  alldeles  ursinnig.  Det  finnes  ingen 
anledning  att  vara  sä  förskräckt;  kanonerna  höras  ännu  på  gan- 
ska långt  afständs'. 

Men  huru  än  krigarblodet  svallade,  sä  blef  det  dock  en  nöd- 
vändighet att  göra  som  emigranterna.  Armfelt  fortsätter  sin  be- 
rättelse. »Det  är  omöjligt  att  beskrifva  det  upprörande  skåde- 
spel, som  villervallan  i  Bryssel  erbjöd  frän  morgonen  den  7  till 
den  10  Nov.,  dä  jag  själf  lemnade  staden.  Alla  vägar  voro  fulla 
af  flyktingar^  nägra  till  fots,  andra  till  häst  eller  i  vagn;  man 
hörde  frän  alla  häll  icke  annat  än  klagorop  och  suckar.  De  som 
icke  hade  egna  hästar,  hade  icke  kunnat  fä  sädana  för  all  värl- 
dens guld,  och  de  som  hade  hästar,  skulle  velat  lasta  pä  dem 
allt  hvad  de  egde,  med  fara  att  låta  dem  störta  pä  vägen. 
Också  såg  man,  i  synnerhet  pa  vägen  frän  Bryssel  till  Tirle- 
mont,  en  oafbruten  rad  af  vagnar  af  alla  slag,  lastade  med  män- 
niskor och  möbler  ända  upp  pä  taket,  hvilka  långsamt  släpades 
fram  af  uthungrade  och  uttröttade  hästar.  På  ömse  sidor  om 
detta  bedröfliga  tåg  gingo  till  fots  personer  med  de  mest  lysande 
namn:  här  såg  man  förnäma  damer,  föga  danade  för  ansträng- 
ningar, som  dignade  under  bördan  af  sina  barn,  hvilka  de  buro 
pä  armarna;  där  gamla  S:t  Ludvigs-riddare,  som  själfva  släpade 
pä  kappsäckar  och  ränslar  —  den  sorgliga  återstoden  af  deras 
forna  rikedom». 

*)  '|„  1792  (R.  A.) 


79  — 

'>|ag  ville  invänta  posten  från  Hamburg  och  återkomsten 
af  en  kurir,  som  jag  skickat  till  Aaclicn,  och  lemnade  därföre 
icke  Bryssel  förr  än  den  lo  pä  morgonen*).  Hvad  som  rågade 
mättet  af  de  olyckliga  flyktande  emigranternas  olycka,  var  den 
ovärdiga  och  barbariska  behandling,  som  de  rönte  af  de  revolu- 
tionerade innevånarna  i  Brabant.  Dessa  uslingar  nöjde  sig  icke 
med  att  göra  narr  af  och  förolämpa  de  olyckliga  flyktingarna; 
de  gingo  ända  därhän  att  stena  åtskilliga  till  döds.  Jag  var 
själf  vittne  till  en  dylik  scen  i  Louvain;  i  Antwerpen  blefvo  flere 
emigranter  plundrade  och  illa  misshandlade.  Själfva  hertigen  af 
Bourbon,  som  kommit  från  Licge  för  att  erbjuda  ärkehertiginnan 
sina  tjenstcr,  undgick  endast  genom  ett  par  minuters  försprång 
en  skymf,  som  några  illasinnade  tillärnat  honom  midt  på  stora 
landsvägen  vid  hans  återresa.  —  Då  jag  reste  med  egra  hästar, 
måste  jag  fara  långsammare  än  om  jag  haft  posthästar,  och  jag 
var  därigenom  mera  utsatt  för  otidigheter  af  denna  pöbel,  som 
dä  den  kände,  att  dess  beskyddare  voro  i  närheten,  visade  sig 
sådan  den  var.  Vare  sig  nu  emellertid  att  den  första  hettan 
lugnat  sig,  eller  kanske  snarare  att  mina  betjenter,  hvilka  alla 
voro  väl  beväpnade,  ingåfvo  en  viss  respekt  för  ögonblicket;  jag 
erfor  icke  af  dem  något  af  det  öfvervåld,  soni  de  filläto  sig 
mot  andra>^. 

»Midt  ibland  de  bedröfligaste  tilldragelser  stöter  man  nå- 
gon gång  på  saker,  som  genom  sin  sällsamhet  skulle  kunna  gifva 
en  viss  anstrykning  af  munterhet  ät  uppträdet,  om  man  icke 
kände  hjärtat  fyllas  af  smärta  vid  åsynen  af  de  olyckliga,  som 
äro  offren.  Jag  påminner  mig,  att  jag  emellan  Tirlemont  och 
Tongres  bland  andra  olyckliga,  som  släpade  sig  fram  på  lands- 
vägen och  för  hvilka  jag  icke  just  kunde  göra  något,  träftade 
pä  en  gammal  markisinna,  som  gick  till  fots,  uppskörtad,  med 
en  liten  hund  på  armen  och  i  handen  en  bur  med  en  pape- 
goja. Jag  var  till  häst  och  kunde  endast  erbjuda  mig  att  dela 
hennes  börda  genom  att  antingen  hålla  hunden  eller  papegojan. 
»Nej,  min  herre,  svarade  hon,  vi  äro  oskiljaktiga.  Den  som  ta- 
ger dem,  får  taga  mig  med;  jag  skiljer  mig  icke  från  dem  för 
loo  louisdorer».  —  Dessa  båda  djur  måtte  vara  Er  mycket  kära 
under  er  olycka,  sade  jag,  och  deras  sällskap  måtte  göra  Er 
mycken    glädje,    eftersom  Ni   med  sä  mycket  besvär  släpar  dem 


*;  Till  sin  hustru  skrifver  han  {'/,2  1792):  »Pour  quelqu'un  qui  ii'aime 
pas  les  retraites,  il  est  cruel  d'étre  chassé  par  des  coquins  qu'oii  déteste*. 
Han  sökte  dock  lugna  hennes  farhågor  för  att  han  skulle  trotsa  farorna 
och  stanna  qvar:  <<Dés  qu'il  y  a  du  danger,  je  me  sauvc  comme  un  véritable 
general  ä  la  modew. 


—  8o  — 

med  Er.  —  »Ja,  svarade  hon  häftigt,  i  synnerhet  då  man  nä- 
stan icke  längre  i  världen  träffar  något  annat  godt  än  dju- 
ren». Jag  såg  att  markisinnan  var  vid  ett  bistert  lynne  och 
lemnade  henne,  innan  hon  fick  tid  att  göra  flera  reflexioner  i 
samma  ■  syfte.  Olyckan  gör  människor  bittra,  däri  ligger  in- 
genting öfverraskande;  men  att  denna  gamla  dam,  som  saknade 
tak  öfver  hufvudet,  utsatte  sig  för  att  omkomma  af  trötthet 
och  hunger  af  kärlek  till  sin  hund  och  papegoja,  var  i  sanning 
förvänansvärdt'>. 

Resan  tillbaka  till  Aachen,  hvarifrän  den  länga  färden  till 
Italien  skulle  anträdas,  var  under  dessa  förhållanden  ingen  lust- 
resa. Då  Armfelt  omsider  anlände  till  Aachen,  fann  han  där 
knappast  mindre  förvirring  och  förskräckelse  än  i  Belgien.  »Ack, 
min  Gud,  skrifver  han  till  sin  hustru,  hvad  här  är  för  jämmer 
och  elände!  Det  kan  ingen  tro  och  ingen  penna  med  sanning 
beskrifva.  Uselheten  går  öfver  all  idé.  De  förnämsta  fransyska 
fruar,  som  egt  flera  millioner,  hafva  ej  att  äta  själfva  eller  att 
gifva  en  bit  bröd  ät  sina  smä  ungar,  sedan  de  sålt  utaf  sig  allt, 
utom  det  de  bära  pä  kroppen»  *).  Alla,  som  hade  någon  ut- 
väg att  komma  ifrån  det  farliga  grannskapet  af  belgiska  grän- 
sen, skyndade  därifrån,  och  Armfelt  fann  sina  vänner  från  sin 
föregående  vistelse  stadda  i  uppbrott.  Faran  ansågs  öfverhäng- 
ande;  Armfelt  sökte  lugna  sina  uppskrämda  väninnor,  men 
förgäfves,  ty.  anmärker  han,  »ingenting  är  så  smittosamt  som 
fruktan». 

Tillfälle  erbjöd  sig  emellertid  att  på  färden  genom  Tysk- 
land, hvars  vägar  under  vintertiden  gjorde  en  resa  högst  mödo- 
sam och  långvarig,  erhålla  ett  angenämt  sällskap.  I  Aachen 
hade  Armfelt,  utom  med  de  franska  emigranterna,  gjort  nära 
bekantskap  med  en  rysk  furst  Menschikoff  och  med  damer,  till- 
hörande hans  familj,  hans  gemål,  född  Galitzin,  hans  niéce,  fur- 
stinnan Helenc  Menschikoft',  och  grefvinnan  Schcrbiuin.  Innan 
Armfelt  var  färdig  att  efter  sin  återkomst  ånyo  begifva  sig  från 
Aachen,  flyktade  denna  krets  till  Diisseldorf.  »Dessa  ryska  da- 
mer, säger  Armfelt,  hade  väsentligt  bidragit  att  göra  vistelsen 
i  Aachen  angenäm:  för  att  med  få  ord  göra  deras  porträtt, 
må  det  vara  tillräckligt  att  säga,  att  dessa  damer  frän  den  yt- 
tersta norden  i  intet  afseende  kunde  misspryda  en  samling  af 
hvad  Frankrike  egde  älskvärdast,  skönast  och  mest  bildadt». 
En    annan    samtida,    baron    Fr.    Nolcken,  som  i  Wien  någon  tid 

*)   L).   15  Nov.   1792. 


-   8i   — 

efter  såg  familjen  Menschikoff  i  Armfelts  sällskap,  beskrifver  på 
följande  sätt  dessa  damer:  »Furstinnan  Menschikoff  är  förtju- 
sande, högst  älskvärd  och  mild;  hon  sjunger  som  en  näktergal. 
Niecen,  furstinnan  Helene,  skulle  visserligen  icke  hvarken  kunna 
gifva  anledning  till  ett  nytt  trojanskt  krig  eller  till  ett  episkt 
poem,  men  gör  likväl  mycket  buller  af  sig;  hon  är  i  högsta  grad 
munter».  Han  tillägger:  »Armfelt  gjorde  sin  cour  för  den  äldre 
af  furstinnorna  och  han  tycktes  icke  blifva  ogint  behandlad»*). 
Nolckens  iakttagelse  var  riktig:  mellan  Armfelt  och  den  äldre 
furstinnan  Menschikoft"  uppstod  under  resan  till  Italien  ett  öm- 
mare förhällande;  och  hon  kom  pä  väsentligt  sätt  att  ingripa  i 
hans  historia. 

Under  sin  vistelse  i  Aachen  hade  Armfelt  äfven  gjort  be- 
kantskap med  tvenne  emigrerade  franska  abbéer,  Bonneval  och 
d'Héral,  bada  män  af  kunskaper  och  begafning,  hvilka  varit  med- 
lemmar af  den  första  franska  nationalförsamlingen.  Den  sist- 
nämnde hade  titeln  af  »grand-vicaire  de  Bordeaux»  och  hade  mäk- 
tiga gynnare.  Han  åtnjöt  en  pension  från  de  franska  jirinsarna 
■och  hoppades  att  genom  baron  Breteuils  bemedling,  sä  snart  sa- 
kerna tagit  en  gynnsammare  vändning,  erhålla  franska  beskick- 
ningen i  Genua.  Redan  under  Armfelts  första  vistelse  i  Aachen 
hade  fräga  väckts,  att  d^Héral  skulle  i  hans  sällskap  resa  till 
Italien.  Resplanen  öfverensstämde  med  d'Hérals  förslag  och  egna 
framtidsförhoppningar,  och  mannen  förklarade  för  Armfelt,  att 
han  vore  »touche  d'abord  de  la  beauté  de  votre  åme,  de  votre 
projet,  et  du  ciel,  sous  lequel  vous  allez  vivre».  Efter  återkom- 
sten frän  Bryssel  fann  emellertid  Armfelt  d'Hérals  framtidsför- 
hoppningar krossade,  hans  inkomster  reducerade  till  intet;  och 
den  blifvande  franske  ministern  i  Genua  var  tacksam  att  på  gref- 
vinnan  d^Escars'  förord  fä  åtfölja  Sveriges  minister  därstädes  sä- 


*)  Nolcken  till  Stenbock  ''/j  1793  (Eriksb.  ark.).  Afveii  Piranesi.  som 
i  Rum  såg  furstinnan  Catherine  Menschikoff,  beskref  henne  såsom  "bella  di 
viso,  d'un  carattere  grandioso,  biancha,  non  molto  älta,  giustaa-  (V,  till  Reu- 
terh.  ^'/,^  1793)-  1'iranesi  ansåg  henne  dock  äldre  än  hon  var;  han  förmodar 
att  hennes  ålder  var  35  år;  hon  var  dock  endast  27.  Fursten,  hennes  gemål, 
var  giktbruten  och  svag:  <fun  malanno  peccatore,  faccia  di  01andese<»,  skrif- 
ver  Piranesi.  Därjämte  skildras  han  såsom  synnerligen  stark  hushållare.  — 
En  mängd  bref  från  furstinnan  Menschikoff  finnes  i  behåll,  dels  från  1793 
(nu  i  R.  A.)  dels  från  senare  tid  (i  Armfeltska  arkivet),  visande  arten  af 
hennes  och  Armfelts  förbindelse,  hvilken  för  samtiden  tyckes  hafva  varit  all- 
mänt känd.  Äfven  hennes  niece,  på  skämt  kallad  «CéIiante«-  och  föga  älskad 
af  sin  nära  jämnåriga  tant,  synes  för  någon  tid  hafva  med  svartsjuka  sett  Arm- 
felts förbindelse  med  henne.  —  Furst  Menschikoft"  kallas  i  brefväxlingen  «ho- 
spodaren«  och  förefaller  som  en  typ  för   1700-talets  bedragna  äkta  män. 

Teynér,   G.    M.    Anii/ilt.  6 


—    82   — 

som  hans  handsekreterare  *).  Armfelt  beslöt  att  taga  sig  af  sä 
väl  honom  som  af  ett  slags  kammartjenare  vid  namn  Vignes, 
som  var  i  hans  följe.  Denne  sistnämnde  anställdes  såsom  hof- 
mästare  och  skrif-  och  resebiträde.  —  Äfven  med  abbé  Bonneval 
underhöll  Armfelt  länge  förbindelser  under  deras  gemensamma 
vistelse  i  Italien,  dit  äfven  denne  emigrant  styrde  färden.  Samt- 
liga dessa  personer  —  grefvinnan  d'Escars  undantagen;  hon  stan- 
nade, modigare  än  de  flesta,  tills  vidare  i  Aachen  —  kommo 
att  under  den  närmast  följande  tiden  pä  ett  eller  annat  sätt  in- 
gripa i  Armfelts  öde:  det  skulle  komma  att  visa  sig,  att  det  in- 
galunda var  i  en  lycklig  stund,  som  denne  till  ressällskap  antagit 
d^Hérål  och  Vignes. 

Utom  de  nämnda  personerna  slöto  sig  for  kortare  tid 
ätskilliga  andra  resande  till  sällskapet;  och  den  jskaravan»,  som  i 
slutet  af  November  1792  bröt  upp  frän  Diisseldorf,  utgjorde  en 
brokig  blandning  af  nationaliteter  och  personer.  Utom  den  sven- 
ske generalen  och  ministern,  som  var  expeditionens  hufvudper- 
son,  de  ryska  damerna  och  furst  Menschikoff,  den  emigrerade 
franske  abbéen  och  resebiträdet  Vignes,  utgjordes  sällskapet, 
skrifver  Armfelt,  af  »en  rysk  major,  som  gjorde  silhouettcr  och 
hette  Haak,  en  schweizisk  baron,  som  hette  Grandcour,  kallad 
för  sina  ridiculer  marquis  de  Tulipano,  mäkta  rik,  samt  grefve 
Otto  Stackelberg.  Detta  sällskap  och  en  god  kock  skola  göra 
tyska  vägarna  supportabla».  Franska  emigranter  stötte  tillfäl- 
ligtvis till  under  vägen,  och  Armfelt,  såsom  egandc  diplomatisk 
rang,  kunde  någon  gång  vara  dem  till  beskydd.  De  tyska  små- 
staterna började  nämligen,  af  fruktan  att  blifva  invecklade  i  obe- 
hagliga tvister  med  franska  republiken,  att  vägra  de  franska 
emigranterna  fristad  inom  sina  områden j  och  i  Minister,  som 
Armfelt  med  sitt  följe  passerade,  blcf  han  vittne  till,  att  några 
af  dessa  olyckliga  landsflyktiga  höllo  pä  att  gripas  af  poli- 
sen. »Mitt  hjärta  var  så  upprördt  häröfver,  säger  Armfelt,  att 
tanken  att  genom  en  krigslist  rädda  dem  ögonblickligen  upp- 
stod hos  mig.  Jag  ropade  nämligen:  Huru  vågar  ni  arrestera 
mitt  folk!  —  Polisbctjeningen  trodde  verkligen,  att  de  voro  i 
min  tjcnst,  och  släppte  dem  lösa.  En  af  dessa  emigranter  hette 
vicomte  de  Flcury.  För  att  bespara  honom  liknande  uppträden 
i  framtiden,  gaf  jag  honom  ett  pass  till  Italien,  såsom  tillhörande 
mitt  följe». 


*)  d'Héral    till    Armfelt  ^V,    1793.     I  sainina   ijref  beg.är   han  den  blyg- 
samma lönen  af  5  louisdorer  i   månaden. 


-  83  - 

Långsamt  tågade  nu  denna  »karavan»  genom  mellersta 
Tyskland  till  Dresden,  hvarest  ett  längre  uppehåll  gjordes.  Vä- 
garna voro  halsbrytande,  och  oupphörliga  äfventyr  med  sönder- 
brutna resvagnar,  snöhinder  o.  s.  v.  gjorde,  att  man  pä  vägen 
dit  frän  Diisseldorf  öfver  Paderborn,  Kassel  och  genom  Thiirin- 
gen  tillbragte  nära  en  månad.  Några  dagars  uppehåll  gjordes  i 
Kassel,  och  i  Gotha  aflades  ett  besök  vid  den  högt  ansedde 
hertig  Ernst  lll:s  lilla  hof.  Armfelt  berättar  om  detta  sistnämnda 
i  sina  otryckta  memoarer: 

»Under  värt  uppehåll  i  Gotha  blefvo  vi  inbjudna  till  hof- 
vet.  Oaktadt  alla  ursäkter  och  invändningar,  ville  man  se  oss  i 
våra  resdrägter.  Hofekipager,  omgifna  af  fackelbärare,  kommo 
och  hemtade  oss  pä  aftonen  till  ett  samqväm,  som  kan  förtjena 
omtalas.  Fastän  det  kanske  icke  i  Europa  finnes  några  hof,  hvar- 
est etiketten  är  sä  sträng  som  hos  Tysklands  små  suveräner,  så 
var  man  dock  nog  god  att  fritaga  oss  från  alla  dessa  ceremo- 
nier, pä  hvilka  vi  icke  syntes  förstå  oss  synnerligen.  Vår  pre- 
sentation gick  rätt  enkelt  till,  och  sedan  satte  man  sig  att  spela. 
Den  regerande  hertigen  spelade  icke;  hertiginnan  spelte  ett  parti 
whist  med  furstinnan  Menschikoft",  en  hoiherre  och  mig;  men 
Hennes  Höghet  sysselsatte  sig  så  mycket  med  politiska  diskus- 
sioner under  hela  partiet,  att  hon  nästan  icke  lemnade  någon 
uppmärksamhet  åt  spelet.  Hennes  beundran  för  franska  revolu- 
tionen hade  stigit  till  en  sådan  entusiasm,  att  hon  icke  kunde 
styra  sin  vrede  öfver  dem,  som  vågat  sätta  sig  emot  de  filoso- 
fiska nyhetskrämare  och  upprorsmakare,  som  vändt  upp  och  ned 
pä  Europas  vackraste  konungarike.  —  Jag  gjorde  ingen  hem- 
lighet af,  att  jag  också  förtjente  hennes  vrede  pä  grund  af  de 
önskningar,  som  jag  hyste  emot  Frankrikes  pånyttfödare;  och 
under  en  skämtsam  ton,  hvilken  ofta  tillåter  att  saga  rätt  skarpa 
saker,  försökte  jag  att  visa  henne,  att  hennes  politiska  åsigter 
vore  farliga  för  det  allmänna  lugnet,  därfc^ire  att  de  moderna 
samhällslärornas  sätt  att  omskapa  staterna  skulle  medföra  oupp- 
hörliga strider  emellan  de  fattigare  samhällsklasserna  och  dem, 
som  egde  något.  Och  för  öfrigt,  sade  jag,  hvad  äro  dessa  nya 
principer,  dessa  upptäckter,  som  man  påstår  vara  gjorda  i  värt 
århundrade,  annat  än  filosofiska  abstraktioner,  vidunderliga  kom- 
binationer, genom  hvilkas  hjälp  man  inbillar  sig,  att  man  kan 
förena  hvad  man  kallar  frihet  med  den  myndighet,  som  är  nöd- 
vändig för  att  uppehålla  ordning  och  laglydnad.-  —  Jag  fort- 
satte i  samma  anda,  men  mina  resonnementer  fbrblefvo  utan  ver- 
kan, och  hertiginnan  svarade  helt  kort:  »Ni  skall  en  dag  ändra 
åsigter,    herr    general,    ty   förr  eller  senare  skall  rättvisan  trium- 


-  84  - 

fera  och  människorna  återtaga  sina  naturliga  rättigheter».  — 
Eders  Höghet  skall  i  sådant  fall,  svarade  jag,  utan  att  klaga  se 
sig  sjunka  ned  till  att  vara  medborgarinna  i  Gotha  rätt  och  slätt 
eller  kanske  t.  o.  m.  att  inhysas  i  en  af  förstäderna  eller  i  en 
bondkoja?  —  Det  kan  väl  hända,  svarade  hon;  men  filosofien 
har  utvägar,  som  högheten  icke  känner». 

»Supén  serverades,  och  vi  satte  oss  till  bords;  och  det  blef 
icke  mera  fråga  om  politiken.  Den  regerande  hertigen  superade 
icke;  han  ställde  sig  bakom  min  stol  och  talte  med  mig  sä  länge 
som  måltiden  räckte.  Han  föreföll  att  hafva  ganska  kloka  åsig- 
ter,  men  kände  ej  synnerligen  mycket  till  hvad  som  ej  direkt 
rörde  Tyskland  eller  England.  Han  var  en  stor  beundrare  af 
regeringssättet  i  detta  sistnämnda  land,  hvars  förnämsta  orden 
han  innehade;  med  många  detaljer  redogjorde  han  för  ceremo- 
nierna vid  dess  mottagande.  Vi  talte  om  den  aflidne  konungen 
af  Sverige,  till  hvars  beundrare  han  ingalunda  hörde;  jag  för- 
sökte att  förmå  honom  ändra  sin  mening  genom  att  noggrannt 
redogöra  för  ät.skilliga  förhållanden,  som  blifvit  för  honom  fram- 
ställda på  ett  oriktigt  sätt,  vanställda  af  illviljan  eller  också  helt 
och  hållet  förvridna  af  smädelsen»  *j.  — 

Af  Weimar,  som  äfven  passerades  —  där  regerade  då  Karl 
August  af  Sachsen-Weimar,  hvars  hof  blifvit  världsberömdt  ge- 
nom minnena  af  Goethe,  Schiller,  Wieland  och  Herder  —  såg 
Armfelt  intet  annat  än  den  vackra,  af  Goethe  besjungna  slotts- 
parken. I  den  gamla  universitetsstaden  Jena  hade  han  all  möda 
att  förmå  de  resande  damerna  att  uppehålla  sig  sä  läng  tid, 
som  behöfdes  för  att  äta  middag  —  »till  den  grad  väckte  blotta 
namnet  student  deras  förskräckelse»,  säger  Armfelt  **).  Med 
vördnadsfulla  och  vemodiga  känslor  stannade  han  på  slagfältet 
vid  LiJtzen,  där  Sveriges  störste  konung  föll,  och  uttrycker  sin 
förvåning  öfver  att  intet  monument  då  ännu  därstädes  beva- 
rade hågkomsten  af  denna  minnesvärda  händelse.  Öfver  Leip- 
zig   fortsattes    färden    till    Dresden,    dit  ankomsten  skedde  strax 

*)  I  ett  brefkoncept  blaad  Annfelts  papper  (i  R.  A.),  skrifvet  med 
d'Hérals  haad,  skildras  dea  hertigliga  familjen  på  följande  drastiska  sätt: 
«La  duchesse  est  démagogue  avec  une  eflVonterie,  qui  semble  apparteiiir  au 
délire ;  le  prince  liéréditaire  avec  une  insipide  naiveté,  qui  déuonce  un  sot. 
Le  duc  regnant  est  le  plus  coupal)le  ä  mon  gré,  parce  que  n'étant  ni  fol  ni 
sot,  il  tolére  autour  de  lui,  avec  le  calme,  le  silence  et  le  sourire  d'appro- 
bation,  ces  atroces  calomnies<r. 

**)  I  ett  bref  till  Gyidenstolpe  (i  Koiigl.  Biblioteket)  anmärker  Armfelt 
spetsigt,  att  man  vid  detta  förr  så  berömda  universitet  nu  i  stället  för  «le 
droit  Romain»  och  »le  droit  Germauique»  studerade  oLes  droits  de  riiomme», 
den  bekanta  revolutionsskriften. 


-  cS5  — 

före   Julen    1792.     Uppehället  i  Sachsens  hufvudstad  räckte  nära 
en  månad. 


I  Dresden  förnyade  Arnifelt  strax  vid  sin  ankomst  en  gam- 
mal bekantskap:  det  var  med  Sir  Hugh  Elliot,  densamme  som 
1788  gifvit  Sverige  ett  så  kraftigt  handtag  vid  den  frän  Dan- 
mark hotande  krigsfaran,  nu  Englands  minister  vid  det  kurfurst- 
liga hofvet.  Minnena  frän  denna  oroliga  tid  erbjödo  mänga  ge- 
mensamma beröringspunkter;  och  Elliot  anhöll,  pä  grund  af  gam- 
mal vänskap,  att  fä  vara  den  som  presenterade  den  svenske 
resanden  vid  det  sachsiska  hofvet.  Samma  anbud  gjordes  emel- 
lertid af  ryske  ministern  Messmaker,  och  etiketten  fordrade,  att 
denne  sistnämnde,  såsom  representant  för  en  med  Sverige  för- 
bunden makt,  fick  detta  uppdrag.  Sverige  representerades  endast 
af  en  chargé  d'aftaires,  den  gamle  v.  Heland,  hvars  rang  icke 
medgaf  utförandet  af  en  dylik  ceremoni  vid  det  lilla  tyska  hofvet, 
hvarest  etikett  och  kurialier  strängt  iakttogos  *). 

Vid  nyårskuren  på  det  kurfurstliga  hofvet  mottogs  emel- 
lertid Armfelt  med  synnerlig  utmärkelse  af  kurfursten  af  Sach- 
sen,  Fredrik  August  III,  en  af  Tysklands  anseddaste  furstar,  se- 
dermera Sachsens  förste  konung,  bekant  för  den  trohet,  med 
hvilken  han  under  Napoleons  krig  fullgjorde  sina  förpligtelser 
mot  denne.  Han  styrde  genast  sina  steg  mot  den  anspråkslösa 
plats,  som  Armfelt  valt  bakom  den  öfriga  corps  diplomatique, 
och  öppnade  ett  politiskt  samtal  angående  svenska  förhållanden, 
som  kan  förtjena  bevaras.  Strax  förut  hade  till  Dresden  an- 
kommit underrättelse,  att  hertigen-fömyndaren,  med  anledning  af 
de  rykten,  hvartill  den  bekanta  konsultationen  rörande  den  unge 
konungens  hälsotillstånd  gifvit  anledning,  utfärdat  sin  bekanta  »Var- 
ning till  allmänheten  att  icke  låta  förleda  sig  af  falska  rykten 
och  ogrundade  omdömen?.  Däri  förklarades,  att  hertigens  afsigt 
vore  att  »med  oskrymtad  trohet,  nit  och  ömhet»  vårda  den  unge 
konungens  »person  och  uppfostran»,  upprätthålla  grundlagarna 
o.  s.  v.  **).     Det    låg    nära    till    hands,    att    på  denna  förklaring, 


*)  Själfva  Armfelt,  som  vuxit  upp  i  Gustaf  III:s  liof.  fann  det  sach- 
siska hofvets  ceremonier  mödosamma.  »Maken  till  kurialier  hafva  aldrig  exi- 
sterat i  världen»,  skrifver  han  i  ett  bref  om  det  salt,  pa  hvilket  nyårsdagen 
firades.  ^Kl.  9  om  morgonen  börjas  de  och  slutas  kl.  12  om  natten.  Kur- 
fursten och  dess  gemål  äro  juvelbesmidda  och  hela  hofvet  i  hvita  kläder 
med  guldgaloner». 

*•)  Utfärdad  den  ^*/,,   1792:  jfr  Ehrenströnis  Anteckn.   1:  462. 


—  86  - 

hvilken  lärer  ha  flutit  ur  Liljensparres  penna,  tillämpa  ordspråket 
"qui  s'excuse,  s'accuse».  Med  skäl  väckte  det  äfven  i  utlandet 
förvåning,  att  regenten  kunde  anse  nödigt  och  tillständigt  att 
inför  nationen  rentvå  sig  för  misstanken  att  han  försummat  sina 
pligter  mot  konung  och  fädernesland;  och  det  kunde  icke  annat 
än  gifva  stöd  ät  förmodan,  att  det  icke  stode  sä  alldeles  rätt  till 
med  samhällsordningen  i  ett  land,  där  ett  dylikt  vädjande  till 
allmänheten  kunde  ega  rum.  I  denna  anda  yttrade  sig  äfven 
kurfursten  af  Sachsen  till  Armfelt.  5>Det  visar,  sade  han,  att 
förmyndareregeringen,  eller  åtminstone  några  af  dess  ledamöter 
anse,  att  antingen  den  allmänna  meningen  eller  deras  motstån- 
dare —  visserligen  utan  bestämda  bevis  —  misstänka  dem  för 
att  icke  vara  fullkomligt  oskyldiga  i  det  ledsamma  tillstånd,  hvari 
konungens  hälsa  befinner  sig;  och  den  offentlighet,  som  man 
gifvit  häråt,  kan  tydligen  icke  hafva  något  annat  ändamål,  än 
att  undanrödja  dessa  misstankar»  *).  Den  ifver,  med  hvilken 
kurfursten  yttrade  sig,  röjde  hans  lifliga  intresse  för  Sveriges 
unge  konung,  och  han  erinrade  med  oro  om  det  öde,  som  i  ung- 
domsåren drabbat  den  olycklige  danske  konungen,  Gustaf  Adolfs 
morbroder  **). 

Äfven  andra  underrättelser  bidrogo  att  i  Dresden  nedslå 
Armfelts  sinne.  Han  sammanträffade  där  med  baron  d'Escars, 
som  frän  Stockholm,  hvarest  han  varit  de  franska  prinsarnas 
ombud,  var  på  väg  till  Wien  och  som  ända  till  Berlin  haft  res- 
sällskap med  Toll,  nu  aflägsnad  frän  styrelsen  och  pä  väg  till 
sin  beskickning  i  Warschau.  D'Escars,  en  man  af  hufvud  och 
omdöme,  sedan  lyckligare  tider  förbunden  med  Armfelt,  var  nu 
mera  än  någonsin  i  politiskt  afseende  hans  meningsfrände.  Han 
tog  in  på   samma    hotel    som  Armfelt  —  genom  särskild  ynnest 


*)  Franc  skrifver  till  Armfelt  -^/,j  1792  i  samma  syfte  med  sin  van- 
liga ironiska  ton:  «I  lördags  utgaf  hertigen  i  sitt  namn  en  art  af  apologi 
öfver  sin  administration.  Han  berömmer  där  den  unge  konungens  förstånd 
och  säger  sig  skola  med  nöje  om  fyra  år  lemna  honom  regeringen.  Tacka 
honom  f — n  för  det!,  sade  en  tjock  man,  som  på  Maja  Lisas  kaffehus  satt  och 
läste  skriften  i  min  sagesmans  åsyn.  Emellertid  bör  en  så  högtidlig  deklara- 
tion betaga  all  farhåga,  om  den  existerat,  i  afseende  på  hertigens  afsigter 
med  konungen  samt  tillintetgöra  de  absurda  och  fasliga  rykten,  som  lupit  om 
den  sistnämndes  sinnesförfattning*  (anf.   st.,  s.  60). 

**}  Jfr  Armfelts  tryckta  själfbiografi,  anf.  st.  II:  83.  Han  berättar  där, 
att  han  svarat  kurfursten:  'Je  ne  sais,  Monseigneur,  quel  peut  étre  Téiat  de 
la  santé  du  roi;  mais  pour  de  l'csprit  et  du  sens,  il  en  a  mille  fois  plus  que 
ceux  qui  gouvernent  aujourcVhui".  —  Ett  ögonkast,  tillägger  han,  averter.ide 
mig  att  ej  hazardera  någon  starkare  exprcssion,  och  fann  jag  verkligen,  att 
gamle  Heland  ej   var  långt  ifrån  mig*. 


_  87  - 

tillämpades  icke  pä  crEscars  i  hela  sin  stränfj^het  förbudet  för 
franska  emigranter  att  vistas  i  Sachsen  —  och  berättade  en 
mängd  mer  och  mindre  tillförlitliga  nyheter  från  Sverige,  dels 
sorgliga,  dels  cgnade  att  kasta  ätlöjc  öfver  de  styrande.  Frän 
Armfelts  vänner  i  Stockholm  ingingo  ocksä  underrättelser  af  ned- 
slående art:  jakobinerklubbar,  som  arbetade  inom  slutna  dörrar, 
florerade  i  Stockholm,  skref  Franc,  som  äfven  berättade,  ehuru 
med  reservation  mot  trovärdigheten,  att  det  sades,  att  Ankar- 
ströms skål  där  druckits  med  entusiasm  ').  Khrenström,  som  äf- 
ven hade  att  förtälja  om  »jacoquinerietss>  grundsatser  i  Sverige, 
skref  ungefär  vid  samma  tid:  ^Om  Gustaf  IV  Adolf  ej  far  be- 
stiga sina  fäders  tron,  om  hertigen  ej  lyckas  stäfja  den  jako- 
binska andan,  så  återstår  för  oss  intet  annat  än  att  aflägsna 
oss  från  en  jord,  som  ännu  ryker  af  den  mördade  konungens 
blod,  och  att  annorstädes  söka  ett  nytt  fädernesland,  vore  det 
än  vid  Volgas  öde  stränder  eller  djupt  inne  i  Sibirien  ").  Och 
fröken  Rudenschöld  inbcrättade,  att  förmyndareregeringen,  innan 
1792  gått  till  ända,  ökat  antalet  af  sina  förvisningar  af  konung 
Gustafs  vänner  genom  att  förbjuda  Lagerbring  och  Lästbom  att 
vistas  i  hufvudstaden '").  Det  uppgafs  såsom  skäl,  att  man 
visste,  att  deras  afsigt  vore  att  i  förening  med  jakobinerna  ställa 
till  ett  upplopp  för  befrämjandet  af  sina  syften.  Garnisonen  hölls 
under  gevär  under  förevändning  af  upproriska  stämplingar,  men, 
skref  fröken  Rudenschöld,  egentligen  för  att  förbereda  en  stats- 
kupp till  införande  af  1720  års  regeringsform,  hvilken  af  Reuter- 
holm  sä  högt  älskades. 

Zibets  öde  —  han  förvisades,  såsom  bekant,  till  Pommern, 
men  mötte  länge  med  trots  regeringens  befallning  om  aflägsnandet 
—  var  ofta  på  tal  i  Francs  och  fröken  Rudenschölds  bref.  Den 
förstnämnde  skref  om  den  behandling,  som  vederfarits  Zibet,  att 
den  utgjorde  »ett  memento  för  hvar  och  en  af  högstsalig  konungens 


*)  Franc  till   Armfelt  *"/,j  1792,  anf.  st.  sid.   50. 
**)  Ehrenström  till  Armfelt  V,j   1792. 
***)  Till  de  förvista  hörde  äfven  en  ung  ofticer  PoUet,  känd  såsom  ifrig 
rojalist;    han    hade    skickats   till    Pommern.     Enligt  fröken   Rudenschölds  ord 
var  han    hertigen    förhatlig,    dels   därföre  att  han  ofta  besökt  ryske  ambassa- 
dören Stackelberg,    dels    därföre  att   han  på  ett  i  ögonen  fallande  och  buller- 
samt sätt   applåderat  följande  ord  i  operan   »Gustaf  Vasa«: 
oElt  blod  som   ropar   hämnd, 
ett  blod,  ännu  ej   hämnadt«r. 
En  skämtare  hade  med  anledning  af  de-sa  <tletlres  de  cacliet*  och  makt- 
missbruk   yttrat,   att  hertigen  borde  sammankalla  en  ny  riksdag  för  att  få  en 
ny  säkerhctaakt,  <rdärföre   att  han  på   6  månader  slitit  upp  den  gamla*.     (Rud. 
t.  A.  'I,  1793.     R.  A.) 


—  88  — 

tjenare.  Törhända  får  Herr  Baron  inom  kort  se  mina  bref  da- 
terade Stralsunds,  tillägger  han,  och  gör  i  sammanhang  härmed 
den  anmärkning  att  »utom  den  alhnänna  utvägen,  döden,  synas 
vissa  genvägar  från  sysslor  till  ledighet  ha  kommit  i  modet» '). 

Icke  ens  de  restriktiva  åtgärder^  som  i  slutet  af  1792  vid- 
togos  af  den  Reuterholmska  styrelsen  med  afseende  pä  tryckfri- 
heten, Thorilds  rättegäng  o.  s.  v.,  och  hvilka  beteckna  vänd- 
punkten i  förmyndareregeringens  i  början  sä  »jakobinska^  politik, 
ansågos  bada  godt  för  framtiden  hos  de  förskräckta  rojalisterna. 
I  dem  säg  fröken  Rudenscliöld  endast  bevis  pä  att  en  statshvälf- 
ning  i  nämnda  syfte  nu  påtänktes:  »den  inkonseqventa  klick,  som 
frän  början  understödt  jakobinismen»,  började  nu  anse  den  vådlig 
för  sina  intressen.  »Visiren,  skref  hon,  säg  redan  råds-talaren  pä 
väg  att  slitas  ur  sina  händer.  Sedan  jakobinismen  väl  kommit 
i  gång,  så  är  det  för  den  lika  kärt  att  störta  regeringsformen 
af  1720  som  den  af  1772,  och  dä  —  farväl  med  riksråd  och 
riksdagar!  Om  visiren  icke  gör  sig  till  folktribun,  så  är  har^ 
återförd  till  intet».  —  «(^a  ira,  ga  ira,  skref  hon  i  ett  annat  bref,  blir 
det  allmänna  skränet  i  vårt  stackars  fädernesland:  aristokrat- 
jakobinerna  göra  dess  olycka».  —  Det  språk,  som  i  de  svenska 
tidningarna  länge  opåtaldt  hade  förts,  innan  tryckfriheten  in- 
skränktes, var  äfven  egnadt  att  bestyrka  tron,  att  revolutionen 
i  Sverige    stode    för    dörren  **).     Den    utländska  pressen  medde- 


*)  Vs  '793  (^'  ^■)-  Redan  på  hösten  1792  hade  Armfelt  i  ett  bref 
pä  följande  sätt  yttrat  sig  om  Zibet  och  de  Reuterholmska  personalföränd- 
ringarna. f<L'anii  Zibet  vit  donc  eiicore!  Je  le  croyais  envoyé  å  S:t  Barthé- 
lemy,  mais  cela  ne  tardera  pas,  s'il  ne  prend  pas  le  parti  de  se  mettre  aux 
pieds  du  vizir.  Depuis  qu'on  a  gagné  Ehrensvärd  par  la  place  qu"on  lui  a 
donnée,  comme  le  seul  homme  digne  d'un  veritable  patriotisme,  s'étant  fait 
bättre  dans  une  guerre  anti-constitutionelle,  il  n'y  a  plus  de  faiseur  de  ca- 
ricature«.     (Till  fr.   Rudenschöld,   R.   A.) 

**)  »Patrioten*,  Philipsons  tidning,  meddelade  uppsatser,  som  väckte 
Armfelts  lifliga  förbittring,  och  de  »Tankart^,  som  uttalades  i  ett  af  Franc 
öfversändt  nummer  af  tidningen  »Medborgarens,  kunde  väl  af  personer  med 
mindre  oroligt  lynne  än  hans  anses  revolutionära.  Det  taltes  där  om  de 
wbofvar,  som  skapade  af  metall  Gud  och  en  krona,  dem  de  gjorde  allvisa, 
allseende,  allsmäkliga.  Sedan  sade  dc:  hopen  bör  hafva  tro:  med  dessa 
namn  skola  vi  regera  i  mörkret  —  och  de  regerade».  Det  hette  äfven:  »Att 
gå  ifrån  ett  sämre  tillstånd  till  ett  bättre,  hör  till  den  förädlade  naturens  ord- 
ning, uch  därföre  vore  det  berättigadl  att  ena  dagen  af  öf\ertygelse  försvara 
monarkien,  men  den  andra  af  öfvertygelse  försvara  rejuiblikenw.  Frän  en 
monarkisk  ståndpunkt  kunde  följande  tirad  icke  anses  såsom  annat  än  ett 
godkännande  af  konungamord:  «0m  en  människa  skulle  finnas  i  ett  sam- 
hälle, som  trodde  sig  för  sina  gärningar  vara  ingen  dödlig  ansvarig  utan 
Gud  allena,  då  kunde  någon  till  äfventyrs  svara  en  sådan:  Ni  är  icke  gjord 
för    människor,   och   därföre   vilja   vi  skicka   er   ur   världen».     P"örfattaren   lärer 


å 


-  89  - 

lade  rykten  i  denna  riktning-.  Den  franska  Moniteuren  jub- 
lade *)  öfver  att  nian  kunde  anse  revolutionen  i  Sverige  vara  i 
gäng,  och  prisade  regenten,  som  långt  ifrån  att  hafva  lagt  hin- 
der i  vägen  för  folkviljan,  icke  varit  utan  del  i  äran  att  hafva 
gifvit  väckelse  åt  revolutionära  rörelser. 

Armfelt  erfor  i  Dresden  alla  dessa  tilldragelser  pä  afständ, 
och  genom  rykten  och  enskilda  framställningar  förstorade.  Mans 
rörliga  inbillning  och  upphetsade  stämning  gjorde,  att  han  icke 
tviflade  på  att  Sverige  nu  vore  hemfallet  åt  anarkien,  den  unge 
konungen  störtad  från  sin  tron  och  han  själf  bragt  till  tiggar- 
stafven  eller  nödsakad  att  i  främmande  tjenst  söka  sin  berg- 
ning.  Stockholm  var  i  hans  ögon  en  härd  för  revolutionen; 
han  ansåg  vådligt  för  sin  hustru  att  behålla  det  vackra,  i  dess 
grannskap  belägna  Frescati,  som  plägat  vara  familjen  Armfelts 
sommarbostad:  nu  vore  det  en  »coupe-gorge»  menade  han.  På 
den  sista  dagen  af  det  sorgliga  året  1792  klagade  han:  »Mitt 
hjärta  är  fullt  med  grämelse,  min  själ  är  bedröfvad  och  förviss- 
nad .  .  .  För  Italien  har  jag  en  bestämd  motvilja,  och  ju  mera 
jag  närmar  mig  dit,  desto  mera  blir  det  mig  motbjudande  att 
veta,  att  jag  där  skall  blifva  omgifven  af  mördare  och  af 
bofvar  af  min  egen  nation,  hvilka  njuta  regeringens  beskydd^. 
En  annan  gång  heter  det:  »Om  regenten  behållit  sin  salig 
brors  ämbetsmän  och  dess  principer,  vore  vi  ej  nu  kastade  i 
olyckor,  som  äro  incalculabla.  Gud  bevare  konungen  och  de 
få  personer,  som  intressera  mig;  sedan  må  de  få  supa  ut  det 
de  kokat»**). 

Under  denna  stämning,  som  särskildt  under  vistelsen  i  Dres- 
den grep  Armfelts  sjuka  sinne,  var  det  som  de  lösa  politiska 
förslag,  som  länge  sysselsatt  honom,  togo  bestämdare  form. 
Rysslands  bistånd  började  från  denna  tid  spela  en  öfvervägande 
rol  i  hans  planer,  såsom  längre  fram  skall  visas  vid  redogörelsen 
för  Armfelts  hemliga  brefväxling.  Ett  för  oftentlighetcn  be- 
räknadt  företag,  som  blef  ödesdigert  för  Armfelt,  började  han 
redan  här  «ätta  i  verket.  Det  var  utgifvandet  af  den  bekanta 
skriften:  »Prospectus  d'un  ouvrage,  ayant  pour  titre  Histoire  de 
la  vie  et  de  Tadministration  de  Gustave  III,  röi  de  Suédc». 


hafva  varit  C.  F.  Nordenskjöld  (Medborgaren,  n:o  31.     Se  Franc  till  Armfelt. 
anf.  st.,  s.  57). 

*)  I  Jan.   1793,  n:o  18,  23. 
**)  Armfelt  till  sin  hustru  ^'/',j.  ''/,2   1792,   'Vi    1793- 


—  90  — 

Tanken  att  genom  en  historisk  skrift  rentvå  Gustaf  JII:s 
minne  frän  de  beskyllningar,  ät  hvilka  systemförändringen  efter 
hans  död  skulle  gifva  ny  fart,  hade  redan  kort  efter  konunga- 
mordet uppstått  hos  Armfelt.  Själf  ansåg  han  sig  knappast 
skickad  att  författa  detta  arbete  —  och  med  fullt  skäl,  ty  där- 
till fordrades  anlag  och  studier  af  annan  art  än  dem  han  egde. 
Ingen  kunde  dock  mera  än  han  vara  i  tillfälle  att  därtill  lemna 
materialier  af  hvarjehanda  slag,  på  grund  af  insigt  i  sakernas 
gång  under  de  sista  åren  af  konungens  lif  och  nära  personlig 
förbindelse  med  denne.  I  sin  brefväxling  med  den  aflidne  ko- 
nungen egde  Armfelt  därjämte  vigtiga  aktstycken  till  hans  hi- 
storia. Såsom  medarbetare  härvid  påräknade  han  åtskilliga  af 
sina  och  konung  Gustafs  vänner,  i  främsta  rummet  Ehrenström, 
sin  mycket  skrifkunnige  vän  frän  fredsunderhandlingarna  i  Verelä, 
och  fröken  Rudenschöld,  hvars  goda  hufvud  och  lätthet  att  i 
skrift  uttrycka  sig  gjorde  henne  skicklig  till  hvilket  uppdrag  som 
helst,  som  hennes  afgudade  älskare  kunde  anförtro  henne.  Hon 
omtalar  i  ett  af  sina  bref  till  Armfelt,  att  hon  vore  sysselsatt 
med  att  göra  anteckningar  rörande  Gustaf  III,  och  Ehrenström 
meddelar  redan  i  Maj  1792,  att  han  höll  på  att  samla  mate- 
rialier till  memoarer  öfver  Gustaf  III:s  tid.  För  detta  ändamål 
hade  han  länge  i  förvar  konungens  bref  till  Armfelt.  Armfelt 
synes  hafva  önskat,  att  prosten  Nordin,  som  af  Gustaf  III  be- 
traktades såsom  historiker  ex  professo,  skulle  till  ett  samman- 
hängande helt  utarbeta  de  materialier,  som  af  andra  gustavianer 
kunde  samlas;  och  Ehrenström  berättar,  att  han  därom  vidtalat 
Nordin.  Denne,  försigtig  såsom  alltid,  hade  emellertid  afböjt  för- 
slaget härom,  föregifvande  att  han  ansäge  det  vådligt  *).  Saken 
förföll  således;  men  innan  Armfelt  lemnade  Sverige,  hade  han 
gjort  ett  utkast  till  den  »Prospectus»  till  det  ifrågasatta  arbetet, 
hvilken  sedermera  skulle  göra  så  mycket  buller. 

Bland  hans  papper  finnes  en  skrift  med  titel  ?>Aux  admira- 
teurs  des  grands  hommes»,  skrifven  med  fröken  Rudenschölds 
handstil  och  försedd  med  Armfelts  anteckning  på  baksidan,  att 
den  är  uppsatt  efter  hans  diktamen  —  således  före  deras  skils- 
mässa den  14  Juli  1792,  och  förmodligen  en  frukt  af  det  ge- 
mensamma arbete  med  Armfelts  papper,  som  sysselsatte  dem 
•dagarna    före   hans  afresa  **).     Denna  uppsats,  som  innehöll  dels 

'■*)  Ehrenström  var  emellertid  beredd  att,  om  han  finge  afsked  från 
sin  tjenst.  (»trotsa  koiuingamördarnas  vrede  och  m.TJa  dem  efter  naturen». 
(Ehrenström   till   Armfelt   '^/j    1792). 

**)  Se    ofvan    sid.    25.     Att    Ehrenström    äfven    haft    iiRgoii    del  i  skrif- 
tens   utarbetande,    synes    emellertid    framg.1    af  fröken   Rudenschölds  yttrande 


—  91  — 

ett  förhärligande  af  Gustaf  III:s  minne,  dels  bittra  beskyllningar 
mot  dem,  som  varit  hans  motståndare,  är  till  större  delen  öf- 
verensstämmande  med  början  af  den  sedermera  tryckta  utför- 
ligare »Prospectus»  ').  Afsigten  med  denna  adress  till  ^store  mäns 
beundrare»  vore,  heter  det,  att  underrätta  dem  om  det  påtänkta 
företaget  att  skildra  konung  Gustafs  regering.  »Om  de  känna 
en  författare,  som  genom  sin  begäfning  och  insigter  vore  lämplig 
att  utföra  den  uppgift,  vi  föresatt  oss,  och  som  vore  därtill  villig, 
sä  må  de  genom  tidningar  och  offentliga  skrifter  anvisa  oss  ho- 
nom, och  vi  skola  afstä  ät  honom  äran  att  fullborda  det  arbete, 
som  vi  företagit».  Till  en  sådan  man  skulle  gärna  de  samlade 
materialierna  anförtros. 

I  abbé  d'Héral,  som  varit  Armfelts  följeslagare  från  Aachen, 
trodde  han  sig  nu  hafva  funnit  rätte  mannen  att  utföra  detta 
arbete  pä  ett  sätt,  som  pä  samma  gäng  det  gjorde  rättvisa  ät 
konung  Gustafs  minne  inför  hans  landsmän,  äfven  inför  Europa 
anvisade  honom  en  hedersplats  bland  samtidens  store  män  och 
det  rättas  beskyddare  **).  Under  den  långa  resan  mognade  emel- 
lertid planen  att,  innan  det  påtänkta  historiska  arbetet  kunde 
blifva  färdigt,  utsända  en  »Prospectus»,  som  angaf  dess  plan  och 
syfte  och  som  pä  samma  s;ång  kunde  tjena  såsom  ett  inlägg  i 
tidens  politiska  litteratur,  hvilken  öfverflödade  af  flygskrifter  för 
och  mot  revolutionen.  I  Dresden  hade,  pä  grundvalen  af  Arm- 
felts första  utkast,  arbetet  med  denna  skrift  kommit  så  långt,  att 
fråga  uppstod  om  dess  tryckning. 

Armfelt  berättar  härom  följande:  »Jag  ville  i  Dresden  låta 
trycka  min  »Prospectus»  till  Gustaf  III:s  historia,  en  skrift,  som 
sedermera  föranledde  mycket  buller ;  abbé  d'Héral  skulle  ombe- 
sörja detta.  Men  det  blef  icke  af.  Kurfursten  fick  del  af  upp- 
satsen, fann  att  den  innehöll  för  skarpa  utlätelser  om  förmyn- 
darestyrelsen i  Sverige    och    önskade    undvika    hvarje  anledning 


vid    ransakningen    inför    Svea    Hofrätt.     Se'  dess    protokoll  i  Armfeltska  hög- 
målet, sid.   I02. 

*)  Slutet  af  detta  första  utkast  företer  dock  väsentliga  olikheter,  be- 
roende af  ändrade  tidsförhållanden.  Det  innehåller  en  varning  mot  för  stor 
mildhet  mot  konungens  mördare,  och  en  hyllning  —  antagligen  föga  upp- 
riktigt menad  —  åt  hertigen-regentens  fasta  grundsatser,  upphöjda  tänkesätt 
och  hans  vördnad  för  sin  broders  minne  samt  en  erinran  om  den  del,  han  haft 
i  de  ärorika  minnena  af  Gustafs  regering. 

**)  Redan  från  Aachen  liade  han  i  bref  till  Ehrenström  uttryckt  sin 
tillfredsställelse  öfver  att  i  den  franske  abbéen  hafva  gjort  detta  «fynd«;  och 
Ehrenström  lyckönskade  honom  därtill,  pä  samma  gång  som  han  tillkännagaf, 
att  han  icke  vågade  skicka  de  materialier,  han  samlat,  till  utlandet.  .^Ehren- 
ström till  Armfelt  'Vio    '792). 


—  92  — 

att  pä  denna  grund  få  nägot  slags  obehag  af  svenska  rege- 
ringen; han  motsatte  sig  således  att  tryckningen  finge  ega  rum 
i  hans  rike.  Genom  en  af  sina  ministrar  lät  han  fråga  mig,  om 
det  vore  mitt  arbete.  Jag  nekade  icke  alldeles  därtill,  men  gaf 
ett  i  någon  mån  undvikande  svar,  och  frågade  själf,  om  kurfur- 
sten hade  däri  funnit  något,  som  han  ansåg  anstötligt.  Mini- 
stern svarade,  att  det  verkligen  innehölle  saker,  som  icke  kunde 
undgå  att  misshaga  regenten,  att  upphöjandet  af  den  föregående 
regeringen  vore  detsamma  som  att  nedsätta  den  närvarande  sty- 
relsen, hvilken  förändrat  flera  af  dess  vigtigaste  anordningar, 
samt  att  det  vore  nödvändigt  att  vara  så  försigtig  som  möjligt 
vid  en  tid,  då  hela  Europa  befunne  sig  i  oro.  För  öfrigt  hade 
Sveriges  chargé  d'affaires  genom  boktryckaren  fått  nys  om  det 
tilltänkta  arbetet  och  gjort  föreställningar  *).  Jag  svarade  på  allt 
detta,  att  jag  icke  kunde  annat  än  godkänna  sachsiska  regeringens 
skäl  mot  att  tillåta  arbetets  tryckning;  men  att  jag  å  min  sida, 
då  jag  ingenting  hade  att  hoppas  af  förmyndareregeringen,  hvil- 
ken tvärtom  syntes  hafva  beslutat  min  undergång,  ansäge,  att 
jag  utan  betänkande  borde  uppoffra  mig  själf  i  sanningens  in- 
tresse, genom  att  gifva  en  oflentlig  och  formlig  hyllning  åt  min 
konungs,  min  välgörares  och  min  väns  skugga». 

Tryckningen  inställdes  alltså  tills  vidare.  I  stället  skulle 
den  ega  rum  i  Prag,  dit  de  resande  begåfvo  sig  från  Dresden, 
och  en  upplaga  trycktes  verkligen  också  därstädes  under  abbé 
d'Hérals  ögon;  han  qvarstannade  nämligen  där,  medan  Armfelt 
fortsatte  resan  till  Wien  **).  Denna  upplaga  var  emellertid  så 
beskaffad,  att  den  såsom  »oläsbar»  kasserades  och  en  ny  på- 
tänktes. Först  i  Italien  kom  em.ellertid  förslaget  till  utförande; 
och  det  var  under  sommaren  1793,  som  denna  skrift  i  sin  de- 
finitiva form  trycktes  i  Lucca.  Den  spriddes  endast  i  ett  fåtal 
exemplar  ***),  men  gaf,  såsom  längre  fram  skall  berättas,  an- 
ledning till  mycken  oro,  bekymmer  och  kostnader  för  den  Reu- 
terholmska  styrelsen. 


*)  Chargé  d'affaires  v.  Helands  i  riksarkivet  förvarade  depescher  frSn 
Dresden,  i  hvilka  redogöres  för  Armfelts  vistelse  i  nämnda  stad,  innehålla 
dock   intet   rörande   detta   ämne. 

**)  Redan  den  ^^|^  1793  skickade  han  ett  par  exemplar  till  Armfelt. 
***)  Denna  skrift  är  nu  högst  sällsynt.  Om  något  exemplar  af  den  kas- 
serade upplagan  blifvit  Vjevaradt,  är  okändt;  äfven  den  senare  är  ytterst 
sällsynt.  Ett  exemplar  finnes  i  Kongl.  Biblioteket  i  Stockholm.  Exemplar 
af  första  upplagan  ofversändes  lill  kejsarinnan  Katarina  il  —  hon  talar  i  ett 
bref  till  Armfelt  ("/j  '793)  om  »Touvrage  dont  vous  m'avcz  envoyé  le  plan» 
—  och  till  ToU  i  Warscliau;  ett  lemnades  äfven  till  ryske  ambassadören 
Rasumowski  i   Wien. 


—  93  — 

Denna  »Prospectusj,  sädan  den  tryckt  och  fullt  utarbetad 
föreligger,  röjer  minst  lika  mycket  den  franske  emigranten,  hvil- 
ken  ombesörjt  utgifningen,  som  Armfelt,  det  första  utkastets 
författare,  och  gör  i  sin  helhet  snarare  intrycket  att  vara  för- 
fattadt  af  en  utländing  än  af  en  svensk.  Ungefär  hälften  upp- 
tages af  allmänna  betraktelser  i  kontra-revolutionärt  syfte,  hållna 
i  en  högst  retorisk  stil  och  egande  sin  tillämpning  pä  Europas 
allmänna  förhållanden.  Faktiska  uppgifter  rörande  Sverige  före- 
komma sparsamt;  det  är  endast  i  de  skarpa  utlåtelserna  öfver 
den  »faktion»,  som  förbittrat  Gustaf  IILs  lif,  varit  vållande  till 
hans  död  och  sedermera  sökt  nedsätta  hans  minne,  som  man 
igenkänner  skriftens  svenska  upphof.  Afsigten  att  därigenom 
nedsätta  förmyndare-styrelsen  var  visserligen  obestridlig;  men  en- 
dast för  den,  som  ville  göra  denna  solidarisk  med  konung  Gu- 
stafs fiender,  kunde  den  sägas  vara  uppenbar.  I  och  för  sig 
borde  dess  innehåll  knappast  erkännas  såsom  förgripligt  af  re- 
geringen, sä  vida  den  ej  ville  anse  sig  träffad  genom  utfallen 
mot  konungamördarna  och  s>faktionen».  Direkta  anfall  pä  för- 
myndareregeringen söker  man  förgäfves,  ehuru  visserligen  äfven 
de  artigheter  mot  hertigen-regenten,  som  förekommo  i  första 
utkastet,  äro  uteslutna  *).  —  Det  litterära  värdet  af  denna  skrift 
är  skäligen  underordnadt  och  är  icke  egnadt  att  bestyrka  Arm- 
felts  höga  tanke  om  dess  redaktörs,  abbé  d'Hérals,  skriftstäl- 
laretalang. 

Det  arbete,  som  i  denna  »Prospectus»  annonserades,  ut- 
kom aldrig;  och  det  torde  knappast  hafva  varit  pä  allvar  för- 
beredt.  Meningen  var,  enligt  hvad  i  inbjudningen  namnes,  före- 
trädesvis att  lemna  bidrag  och  materialier  till  Gustaf  III-.s  historia 
och  att  däri  offentliggöra  konungens  enskilda  bref  —  utdrag 
ur  ett  dylikt,  nedsättande  för  adeln,  meddelades  redan  i  «Pro- 
spectus»  **)  —  uppsatser    af  hans   hand,  hemliga  aktstycken,  ge- 

*i  De  skarpaste  tillmålen,  som  kunde  anses  innebära  en  hänsyftning  på 
förmyndareregeringen,  förekomma  s.  lo — 13.  Där  klandras  de,  som  nedsätta 
Gustaf  IILs  minne,  aflägsna,  förfölja  och  anklaga  hans  vänner  och  ändra 
hans  bestämmelser.  Särskildt  framhälles  det  oberättigade  att,  såsom  sed  vore, 
ogilla  alliansen  med  Ryssland,  och  härvid  sparas  icke  pä  skarpa  ord  mot 
konungens  fiender  («haine  outréec,  »barbares»,  »mains  brutales»).  Fördelarna 
för  Sverige  af  en  förbindelse  med  det  mäktiga  Ryssland,  sedan  Sverige  ge- 
nom kriget  återvunnit  dess  aktning,  skildras  vidlyftigt.  »Gustave  III.  heter 
det,  voulut  conquérir  pour  lui  et  pour  les  siens  Testime  de  TEurope  et  de 
Catherine.  Il  Pobtint;  mals  combien  peu  de  personnes  con^uivent  ces  su- 
blimes convenances  qui,  sortant  de  la  mesure  ordinaire  des  formes,  rapprochent 
les  grandes  ames  et  allient  Elisabeth  et  Henri  IV,  Catherine  et  Gustave!» 

**)  Ur    Gustaf  III  s  bref  '*/,   1791   från  Aachen,  tr.  i  samlingen  af  hans 
bref  till  Armfelt,  anf.  st.  s.   191   o.  f. 


—  94  — 

nom  hvilka  hans  fienders  ränker  och  maktlystnad  skulle  uppen- 
baras, o.  s.  v.  Men  äfven  om  Armfelt  haft  i  sina  händer  dessa 
materialier,  så  måste  deras  ordnande  och  komplettering  i  främ- 
mande land  möta  oöfverstigliga  svårigheter.  Detta  hindrade  na- 
turligtvis icke  att  Armfelt,  obekant  som  han  var  med  detta  slag 
af  arbeten,  ansåg  förslaget  lätt  utförbart  och  verkligen,  åtmin- 
stone någon  tid,  hade  för  afsigt  att  sätta  det  i  verket.  Far- 
hågan för  offentliggörandet  af  bref  och  papper,  hvilka  kunde 
anses  komprometterande,  var  väl  också  egentliga  anledningen  till 
den  ifver,  med  hvilken  svenska  regeringen  längre  fram  spanade 
efter  så  väl  »Prospectuss»  som  det  däri  bebudade  arbetet. 

Vi  återvända  från  Armfelts  »Prospectus»  och  därmed  sam- 
manhängande omständigheter,  hvilka  i  ett  sammanhang  bort  be- 
handlas, till  skildringen  af  hans  vistelse  i  Dresden  och  fortsätt- 
ningen af  hans  resa. 

Hans  sinnesstämning  gjorde  honom  föga  egnad  att  njuta 
af  umgängeslifvet  i  Dresden,  Han  fann  det,  skref  han  till  sin 
hustru,  »ledsamt  utaf  f — n;  fula  och  dumma  qvinnfolk,  och 
allt  [skall  ske  precist]  på  minuten.  Jag  har  sett  kurer,  féter, 
baler,  opera  m.  m.,  som  jag  tagit  för  kyrkoceremonier.  Men 
detta  oaktadt,  tillägger  han,  skall  aldrig  någon  furste  kunna 
våga  jämföra  sig  med  kurfursten  af  Sachsen  såsom  sitt  folks 
faders. 

Denne  furstes  aktningsvärda  egenskaper  gjorde  på  Arm- 
felt ett  lifligt  intryck.  Öppnandet  af  de  sachsiska  ständernas 
sammanträde,  hvilket  Armfelt  bevistade,  fann  han  erbjuda  ett 
sällsynt  skådespel  af  förtroende  mellan  regenten  och  hans  un- 
dersåtar; och  han  medförde  från  sin  vistelse  i  Dresden  det  in- 
tryck, att  den  vördnad,  hvarmed  Fredrik  August  III  betrak- 
tades af  sitt  folk,  »öfvergick  all  beskrifning?.  Han  fann  i\(ven 
i  honom  en  ifrig  beundrare  af  Gustaf  III:s  snille:  »under  de 
många  enskilda  samtal,  skrifver  Armfelt,  som  jag  hade  med  ho- 
honom,  lät  han  mig  alltid  förstå,  att  han  ansåg  Gusaf  III  så- 
som en  af  sitt  tidehvarfs  skickligaste  statsmän,  och  att  han,  äf- 
ven då  han  förvånat  sig  öfver  den  djärfhet,  med  hvilken  denne 
konung  ofta  kastat  sig  i  företag,  som  öfvcrstigit  hans  krafter,  icke 
kunnat  undgå  att  beundra  det  snille,  som  ingifvit  honom  dessa 
vidsträckta  planer,  och  det  oförfärade  mod,  med  hvilket  han 
sökt  genomföra  dem». 

I  en  punkt  väckte  dock  kurfurstens  förfarande  Armfelts 
förvåning  och  förtrytelse:  det  var  i  frågan  om  de  franska  emi- 
granterna,   hvilka    lian    förvisat    från    sina    stater.     Armfelt    liar 


-  95  - 

om  ett  samtal,  som  han  i  detta  ämne  haft  med  kurfursten,  an- 
tecknat följande: 

»Om  upphofsmännen  till  revolutionen,  hvilken  uppenbart 
hotade  hvarje  latjlig  myndighet,  talte  kurfursten  såsom  det  an- 
stod en  regerande  furste  och  en  frände  till  Ludvig  XVI  .  .  .  Men 
dä  det  blef  fråga  om  emigranterna,  yttrade  han :  'Deras  olycka 
är  stor,  det  kan  icke  bestridas;  men  det  är  deras  egen  skuld. 
Sättet  att  rädda  konungen  och  fäderneslandet  bestod  icke  i  att 
öfvcrgifva  dem,  såsom  de  hafva  gjort.  Det  var  fruktan,  frans- 
männens naturliga  lättsinne  och  brist  pä  eftertanke,  som  var 
egentliga  grunden  till  att  större  delen  af  dessa  olyckliga  gingo 
i  landsflykt.  Bland  dem  finnas  visserligen  personer,  som  varit 
nödsakade  att  lemna  Frankrike,  för  att  undvika  det  förbittrade 
folkets  raseri,  sedan  uppviglare  utpekat  dem  såsom  de  förnämsta 
anledningarna  till  sina  olyckor  och  på  samma  gång  såsom  de 
där  i  främsta  rummet  lade  hinder  i  vägen  för  återställandet  af 
lyckligare  förhållanden.  Men  antalet  af  dylika  personer  är  icke 
nog  stort,  för  att  kunna  fylla  dessa  otaliga  skaror,  som  nu  öfver- 
svämma  Europa,  som  anse  sig  såsom  offer  för  revolutionen,  som 
klandra  allting,  som  öfverallt  väcka  oro,  där  det  förut  var  lugnt'. 
Efter  detta  skarpa  yttrande  insäg  jag,  fortsätter  Armfelt,  att  kur- 
fursten, huru  klok  och  betänksam  han  än  är,  lika  litet  som  de 
flesta  andra  tyska  furstar  kände  franska  revolutionens  verkliga 
orsaker,  och  att  han  delade  nästan  alla  de  fördomar,  som  okun- 
niga eller  illasinnade  personer  lyckats  utbreda  i  hela  tyska  riket 
mot  ett  ridderskap,  som  ville  göra  de  största  offer  för  sin  ko- 
nung och  för  konungadömets  uppehållande,  fastän  utgången 
varit  emot  dem.  Jag  ansåg  det  emellertid  vara  min  skyldighet 
att  försvara  dessa  olyckliga  ädlingar,  ehuru  tillfället  —  sam- 
talet egde  rum  pä  en  bal  —  var  föga  passande  att  inlåta  sig  pä 
en  sä  vigtig  och  omfattande  fråga,  och  ehuru  kurfursten  föreföll 
mig  ingenting  mindre  än  lätt  att  öfvertyga.  Han  hörde  likväl 
pä  mig  några  ögonblick,  men  ombytte  plötsligt  samtalsämne, 
pä  grund  af  någon  obetydlighet,  som  tilldrog  sig  i  andra  ändan 
af  balsalen».  — 

Man  ser  huru  föga  sympati,  som  i  själfva  verket  äfven 
hos  de  mest  upplysta  samtida  var  att  påräkna  för  den  franska 
emigrationen.  Det  ändrade  dock  icke  den  »svenske  emigran- 
tens» ståndpunkt;  det  endast  ökade  hans  förbittring  mot  revolu- 
tionen, att  han  fann  huru  fruktlöst  det  var  att  göra  sig  till  emi- 
granternas riddare  inom  det  land,  som  de  närmast  liemsökte. 
1  Italien,    dit    Armfelt    nu    ställde    färden,   skulle   förhållandena  i 


I 


-  96  - 

■detta    afseende,    åtminstone  i  de  kretsar,  där  han  rörde  sig,  visa 
sig  gynnsammare. 

Armfelt  och  hans  ressällskap  lemnade  Dresden  d.  1 5  Ja- 
nuari 1793  och  anlände,  efter  en  genom  starka  snöfall  fördröjd 
resa,  d.  28  till  Wien.  Han  fann  kejsarstaden  midt  uppe  i  kar- 
nevalens nöjen  och  försummade  icke  att  jämte  sitt  ryska  res- 
sällskap deltaga  i  den  förnäma  världens  förströelser  och  göra  de 
bekantskaper^  som  för  en  person  i  hans  ställning  erbjödo  sig. 
Ur  hans  anteckningar  frän  Wien,  hvarest  »Fancien  régime»  i 
alla  sociala  förhållanden  ännu  herskade  i  all  sin  tyngd,  medan 
det  allmänna  tänkesättet  där  som  annorstädes  ej  förblifvit  obe- 
rördt  af  de  nya  idéerna,  låna  vi  följande^  som  eger  allmän- 
nare intresse. 

s>Alla  samqväm  i  de  stora  husen  i  Wien  ega  ståten  af  små 
hofcirklar;  värdighet,  ceremonier,  rangförhållanden  — ■  allt  iakt- 
tages  på  det  noggrannaste.  Värdinnan  i  huset  sitter  vanligtvis 
till  höger  i  soffan;  det  skulle  endast  vara  för  en  prinsessa  af 
kejserliga  huset,  som  hon  skulle  lemna  denna  plats.  Artigheten 
är  uträknad  efter  samma  grunder,  någonting  som  jag  for  min 
del  fann  rätt  tråkigt.  Men  som  alla  andra  personer  af  rang  del- 
tog jag  rätt  ofta  i  ledsamheten».  — 

»hman  jag  blifvit  presenterad  på  hofvet,  såg  jag  kejserliga 
familjen  pä  en  stor  bal,  som  gafs  hos  furst  Colloredo.  Det  var 
just  samma  afton,  som  man  emottog  den  ohyggliga  underrät- 
telsen om  Ludvig  XVI-.s  afrättning.  Jag  var  en  af  de  första, 
som  fingo  veta  den;  och  jag  säg  icke  utan  smärta  och  t.  o.  m. 
ett  slags  förbittring,  att  man  icke  underrättade  kejsaren  därom 
och  icke  genast  afbröt  balen.  Jag  tog  mig  friheten  att  säga  till 
en  af  societetens  damer,  att  detta  syntes  mig  opassande,  och  att 
furst  Colloredo  borde  meddela  underrättelsen,  så  förkrossande  den 
än  var,  åt  H.  Kejserl.  Maj:t.  Hon  svarade:  'Låt  dessa  barn  roa 
sig!  Hvarföre  göra  sä  mycket  väsen  af  en  konungs  död!  Är  det 
icke  en  människa,  som  vi  andra?'  —  Jag  blef  så  häpen  öfver 
detta  svar,  hvilket  jag  sä  föga  kunnat  vänta,  att  jag  länge  stod 
förstummad  *).     Det    är    för    öfrigt    en    sanning,    att    ingenting  i 

*)  Egendomligt  nog  egde  ett  liknande  förhållande  rum  i  Stockholm. 
Kongl.  familjen  och  hofvets  societet  voro  församlade  på  en  bal  hos  ståthål- 
laren JJe  liesche  samma  afton  som  underrättelsen  om  Ludvig  XVI:s  död  an- 
lände. Balen  fortsattes  det  oaktadt.  (Se  Adlcrlxth,  II:  53  m.  Il)  Armfelt, 
som  genom  bref  från  sin  hustru  fått  vetskap  härom,  äfvensom  att  sällskaps- 
lifvet  i  Stockholm  denna  vinter,  oaktadt  kungssorgen  och  revolutionen  i  Taris. 
vore  lidigare  än  vanligt,   gaf  på  följande  Fält  luft  åt  sin  ovilja:  «Est-il  possible 


-  97  — 

societeten  i  Wien  behandlades  sä  föga  vördnadsfullt  som  hofvet, 
och  friheten  i  utlätelser  var  obegränsad». 

»Jag  träffade  i  Wien  en  af  mina  gamla  bekanta,  hertig- 
innan De  Croy,  född  prinsessa  Salm.  Jag  ätersäg  M:me  de 
Brionne,  som  här  hade  tagit  titeln  prinsessa  af  Lothringen.  Ännu 
hade  icke  mänga  emigranter  kommit  till  Wien  eller  visat  sig  i 
större  sällskap.  Likväl  hade  furst  Kaunitz  alltid  några  vid  sina 
aftonmottagningar.  Dessa  sistnämnda  samqväm,  betraktade  så- 
som tillhörande  en  enskild  mans  stat,  voro  det  egendomligaste 
i  världen.  Det  hände  ganska  ofta,  att  fursten  icke  satte  sig  till 
middagsbordet  f^^rrän  kl.  9  på  aftonen;  kl.  7  började  man  komma 
pä  hans  mottagning.  Han  stannade  dock  vid  sitt  bord  till  fram 
emot  midnatt,  stundom  längre,  allt  efter  som  samtalet  blef  mer 
eller  mindre  lifligt,  eller  furstens  lynne  var  mer  eller  mindre 
godt.  Hans  födelsedag  inträftade  medan  jag  var  i  Wien,  och 
jag  begaf  mig  omkring  kl.  8  pä  aftonen  till  hans  bostad,  som 
jag  fann  fylld  med  en  oräknelig  mängd  af  hufvudstadens  förnäm- 
sta personer.  Middagen  slutade  emellertid  icke  förrän  kl.  12,  och 
vi  måste  vänta  till  dess.  Dä  fursten  omsider  utträdde  i  sin  vå- 
ning, gjorde  han  en  böjning  med  hufvudet  och,  sedan  han  sagt 
tvä  eller  tre  ord  till  den  unge  furst  Karl  Liechtenstein  och  grefve 
Tchernicheft",  som  stod  vid  ingångsdörren,  gick  han  rakt  pä  sin 
länstol,  utan  att  fråga  efter  hvarken  de  förnäma  herrar  eller  de 
damer  af  högsta  rang,  som  stodo  i  hans  väg,  och  satte  sig  där 
att  spraka  med  några  af  sina  närmaste». 

Oaktadt  den  ryktbare  statsmannens  egenheter  och  otill- 
gänglighet, lyckades  Armfelt  att  vinna  hans  bevågenhet  och  mot- 
togs af  honom  med  välvilja.  »Han  frågade  mig  en  dug,  berät- 
tar Armfelt,  med  anledning  af  något  offentligt  aktstycke,  som 
svenska  regeringen  låtit  utgå:  'Hvem  är  det  som  nu  skrifver  åt 
er  regentr'  —  Jag  vet  icke,  svarade  jag,  men  det  är  förmod- 
ligen hans  kansli.  —  'I  så  fall,  sade  han,  duger  det  icke  mycket 
till,  och  man  skulle  vara  frestad  att  tro,  att  salig  kungen  låtit 
begrafva  med  sig  alla  dem  som  voro  skrifkunniga  i  ert  land'. 
Jag  svarade  ingenting  på  detta  utfall,  fastän  jag  fullkomligt  er- 
kände   dess    befogenhet.     Samtalet    föll    sedermera   på  de  sköna 


qu'on  s'aveugle  au  point  de  ne  pas  voir  a  quel  degré  la  porte  du  malheur 
est  ouverte  pour  tous  ceux  qui  régnent!  Cest  en  trailaiit  tout  legéremeat 
qu'on  parvient  a  étre  victime  du  crime.  —  Méprisez  la  religion,  les  moeurs, 
rhumanité,  admirez  les  horreurs,  les  infamies,  ne  punissez  que  la  vérité,  ne 
persécutez  que  ceux  qui  vous  servent;  —  et  bientot  le  jugement  foudroyant. 
qui  vous  conduira  sur  récbafaud,  va  étre  prononcé  sans  appel».  (A.  till  sin 
hustru,  frän   Bologna  "/^   1793). 

Tegnér,      (i.    il.    Armfelt.  7 


-  98  - 

konsterna,  hvilket  var  ett  af  furstens  favoritämnen.  Han  hade 
en  vacker  tafvelsamling,  hvars  värde  han  själf  omåttHgt  upp- 
höjde; han  sade  inig  ofta,  att  han  vore  en  af  Europas  förnämste 
tafvelkännare  och  dess  förnämste  ryttare.  Jag  aktade  mig  för 
att  motsäga  honom,  utan  sökte  i  stället  förmå  honom  att  tala^ 
för  att  själf  höra  pä^. 

Bland  diplomatiska  kåren  i  Wien  återfann  Armfelt  en 
bekant  frän  Stockholm,  hvilken  han  där  betraktat  med  högst 
oblida  ögon.  Det  var  ryska  sändebudet  grefve  Rasumowski. 
Förhållandena  hade  nu  ändrat  sig:  de  forna  motståndarna  hade 
en  »explikation»,  som  åtföljdes  af  försoning  och  en  viss  förtro- 
lighet *).  Armfelt  gjorde  ofta  besök  i  Rasumowskis  hus,  liksom 
hos  hans  landsman  furst  Galitzin,  en  nära  anförvandt  till  Arm- 
felts  reskamrat  och  väninna,  furstinnan  Menschikoff.  Dtnna  sist- 
nämnda blef  en  af  Wienersocietetens  stjärnor  under  denna  vin- 
ter. Rasumowski,  den  gamle  fältmarskalken  Lascy  äfvensom  den 
från  sitt  besök  i  Sverige  för  Armfelt  välbekante  emigranten  ba- 
ron d'Escars  hörde  till  hennes  beundrare.  Afven  Armfelt  hörde 
till  de  mest  uppmärksammade  främlingarna  i  Wien  *').  Hans  nära 
förbindelse  med  ryssarna  i  \\'ien  var  en  naturlig  följd  af  förtro- 
ligheten med  familjen  Menschikoff;  men  sammanhängde  äfven 
med  de  tankar  på  att  Sveriges  räddning  från  anarki  skulle 
komma  frän  Ryssland,  hvilka  redan  i  Dresden,  såsom  nämndt  är, 
börjat  taga  fastare  form.  Armfelts  förtrolighct  med  ryska  sän- 
debudet väckte  uppmärksamhet  och  inberättades  till  svenska 
regeringen.  Svenska  legationssekreteraren  i  Wien  Bildt  med- 
delade i  enskilda  bref,  att  det  sades,  att  j^ryssarna  i  Wien 
gjorde  mycket  cas  och  féterade  baron  Armfelt  öfver  måttan». 
»De  tala  ej  om  annat  än  den  oförrätt  han  lidit,  men  att  tre 
år  snart  förflyta.  En  del  finna  anledning  att  göra  jämförelse 
mellan  Armfelt  och  den  i  Polen  för  närvarande  så  betydande 
Potocki»  ***). 


*)  Någon  synnerlig  v<iiiskap  hyste  han  dock  icke  för  den  ryske  diplo- 
maten, ehuru  han  ykrifver  till  sin  hustru,  att  «vi  äro  rätt  väl  tillsammans». 
»Mais  flit-il  mon  ami  intime,  je  ne  lui  donnerais  jamais  1'éloge  d'avoir  ni  de 
l'e?prit,  ni   de   conduite<r,   tillägger  han   ("/j    1793). 

*♦)  P^urstiiinan  Menscliikoff  s'<ref  till  honom  efter  hans  afresa:  «Tout  le 
monde  parle  de  loi,  les  femmes  surtout.  Elles  auront  beau  t^aimer,  je  les 
défie  de  t'aimer  autant  quc  moi  (R.  A) 

***)  I  IJildts  bref  redogöres  utförligt  för  Armfelts  uppförande  i  Wien, 
hans  utspridande  af  förkleniiga  rykten  om  de  styrande  o.  s.  v.  De  uppgifter 
rörande  svenska  förhållanden,  som  Bildt  säger  Armfelt  hafva  utspridi,  öfver- 
en^stämma  med  hvad  som  till  ho  )om  inberättat=i  frSn  Sverige  genom  fröken 
Rudenschöld.    F"ranc   och    Gyldenstolpe.  efter  hvad  deras  bref  utvisa.     Om  de 


—    99    — 

Reuterholms  regering  behöfde  icke  genom  sina  agenter  i 
utlandet 'varnas  för  Armfelts  åtgärder.  Dess  misstänksamliet  mot 
honom  var  redan  spänd  till  det  yttersta,  särskildt  genom  de 
tilldragelser,  som  timat  i  Stockholm  i  Januari  1793.  Det  s.  k. 
»Ebelska  upploppet?  hade  försatt  hertigen-regenten  och  hans  »visir» 
i  den  yttersta  förskräckelse.  Det  egde,  såsom  kändt  är,  ingen- 
ting mindre  än  politisk  betydelse  och  var  i  själfva  verket  endast 
en  demonstration  mot  några  officerares  och  polisens  öfvcrmod. 
Men  i  Reuterholms  ögon  var  det  frukten  af  »upproriska  och  för- 
rädiska stämplingar»,  och  han  lät  hertigen  utfärda  en  i  stor  stil 
författad  proklamation  och  en  kungörelse  *),  hvilka  visade,  att 
faran  for  revolution  ansågs  öfverhängande.  Upphofvet  till  dessa 
stämplingar  kunde,  enligt  styrelsens  äsigt,  icke  vara  något  annat 
än  de  förhatliga  ^rojalisterna»;  särskildt  Armfelt  och  ryske  am- 
bassadören ansågos  —  naturligtvis  utan  all  grund  —  hafva  haft 
sitt  finger  med  i  spelet.  Hemliga  spionrapporter  meddelade,  att 
denne  sistnämnde  utdelade  penningar  och  att  han  vunnit  på  sin 
sida  —  polismästaren  Liljensparre!  Att  utröna,  i  hvad  män  Arm- 
felt, hvilken  ansågs  såsom  »den  ende  kapable  att  återställa  den 
försvunna  konjunkturens,  medverkat  vid  den  förmenta  komplot- 
ten, blef  därföre  redan  nu  föremålet  för  förmyndare-styrelsens 
ifriga  omsorger  **). 

Samma  dag,  som  Armfelt  ankom  till  Wien,  anlände  dit 
en  kurir,  medförande  hemliga  depescher  till  svenska  ministern  vid 
kejserliga  hofvet  baron  Nolcken,  hvari  uttalades  misstanken,  att 
Armfelt  i  samråd  med  andra  gustavianer  och  ryssvänner  haft 
sitt  finger  med  i  de'  senaste  oroligheterna  i  Stockholm.  Man 
trodde  sig  äfven,  enligt  detta  bref,  vara  på  spåren  en  vidt  utgre- 
nad komplott,  hvars  hufvudman  vore  Armfelt.  Nolcken,  i  yngre 
dagar  känd  såsom  en  skicklig  diplomat,  ännu  eftersökt  såsom  en 


voro  ogrundade  —  Engeström  vederlägger  åtskilliga  af  dem  —  och  öfver- 
drifna,  så  var  sålunda  Armfelt  icke  ensam  skyldig  till  deras  utspridande.  Se 
L.  v.  Engeströms  Minnen  I:  20t>  o.  f . ;  jfr  Schinkel,  Minnen  III:  206. 
*)  D.  '-|,  1703,  tryckl  i  Adl.-rbeths  Hist.  anteckningar  II:  48. 
**)  Se  polisrapporten  i  Jan.  1793,  tryckt  i  Schinkels  Minnen  III:  356. 
Jfr  Francs  bref  till  Armfelt.  anf.  st.  s.  72.  hvarest  visas  orimligheten  af  miss- 
tanken mot  Stackelberg:  <ralla  skratta  därät,  som  höra  den  omtalas<r.  I  en 
spionrapport  af  justiekansleren  Lode  till  Reuterholm  '"  ^  1793  (Reut.  Rapp. 
R,  A.)  uppgifves  att  Stackelberg  om  nätterna  plägade  resa  till  «fru  Totiies 
malmgård  och  där  hafva  sammankomster  med  sin  bekanta  liga»,  m.  m.  an- 
gående ryska  st.implingar  och  tillärnade  rojalistiska  revolutionsplaner.  Sa- 
gesman till  dessa  otroliga  rykten  var  en  viss  kapten  Bratt.  —  Ännu  orimli- 
gare var  det  att  misstänka  Armfelt:  hans  förtroliga  brefväxling  visar  nogsamt 
lians  sorg  öfver  de  förmodade  revolutionära  rörelserna  i  Sverige. 


—    lOO    — 

älskvärd  umgängesman,  var  en  af  Gustaf  III:s  vänner,  men  icke 
Armfelts.  Redan  innan  denne  anländt  till  Wien,  hade  4ian  med 
oro  emotsett  hans  ankomst,  därföre  att  han  visste,  att  Armfelt 
i  Sverige  var  en  misstänkt  person  *).  Och  sedan  han  erhållit 
det  nämnda  officiella  brefvet,  ansåg  han  sig  skyldig  att  gifva 
del  af  dess  innehall  ät  prinsessan  Sofia  Albertina,  som  frän  Wien 
kort  förut  begifvit  sig  till  Italien,  hvarest  hon  skulle  samman- 
träffa med  Armfelt.  Men  pä  samma  gäng  som  han  redogjorde 
för  de  misstankar,  som  af  svenska  regeringen  uttalats  mot  Arm- 
felt, anmärkte  han  dock,  att  han  icke  lyckats  upptäcka  något, 
som  antydde  Armfelts  delaktighet  i  de  nämnda  anslagen,  och 
tillade:  »Då  jag  pä  grund  af  mitt  ämbete  fått  det  olyckliga  upp- 
draget att  observera  misstänkta  landsmän,  sä  hoppas  och  ön- 
skar jag,  att  icke  upptäcka  nägot  rörande  denne  man,  som  kan 
läggas  honom  till  last».  Så  ridderligt  tänkte  icke  andra  sven- 
ska regeringens  ombud  i  utlandet;  särskildt,  såsom  vi  hafva 
sett,  icke  Nolckens  egen  legationssekreterare.  —  Den  Reuter- 
holmska  styrelsen  underlät  icke,  när  den  Armfeltska  katastrofen 
inträffade,  att  äfven  söka  sak  med  Nolcken  för  hans  förhällande 
till  honom. 

Den  kurir,  som  till  .Sveriges  sändebud  i  Wien  medförde 
denna  hemliga  depesch,  en  länk  i  kedjan  af  den  Reuterholmska 
styrelsens  långa  spioneri  på  Armfelt,  var  en  af  Armfelts  nära 
förtrogna,  major  Uggla,  densamme  som  till  honom  öfverlemnat 
hertigens  bref  med  anbudet  af  beskickningen  till  Italien.  Under 
förevändning  att  öfverbringa  den  kungliga  familjens  julklappar  till 
prinsessan  Sofia  Albertina  i  Italien,  hade  han  afrest  frän  Stock- 
holm kort  efter  det  »Ebelska  upploppet».  Att  en  af  Armfelts 
vänner  hade  blifvit  utsedd  till  kurir,  väckte  uppmärksamhet;  och 
då  förevändningen  ansågs  obetydlig,  föranledde  detta  allehanda 
gissningar.  En  bland  dem  var,  att  hertigen -regentcn  genom 
Uggla  önskade  återkalla  Armfelt  till  Sverige,  för  att  i  dessa  oro- 
liga tider  återtaga  sitt  öfverstäthällare-ämbete.  Den  ändring  i 
förmyndarestyrelsens  inre"  politik,  som  egde  rum  vid  samma  tid, 
kunde  synas  göra  det  sannolikt,  att  man  ånyo  ville  förbinda  sig 
med  en  man  af  Armfelts  kända  politiska  grundsatser.  Ryktet 
härom  inberättades  till  Armfelt,  dels  af  hans  hustru,  dels  af  frö- 


•)  Till  G.  Stenbock  skref  Nolcken  "/i  '793-  "J^S  '^^"  ^J  beskrifva 
dig.  huru  mycket  den  tjocke  e.\-gunstlingens  hitkomst  är  mig  emot.  Jag  gSfve 
gärna  loo  dukater,  om  han  tagit  en  annan  väg.  Allt  det  onda,  han  gjort  i 
allmänhet  och  cnskildt  emot  mig,  ehuru  höljdt  med  en  sminkad  vänskap,  har 
längesedan  gjort  mig  honom  odräglig».     (Eriksbergs  arkiv.) 


—    lOI    — 

ken  Rudcnscliöld.  Han  gjorde  sig  dock  inga  illusioner  härom; 
han  fann  dessa  rykten  orimliga  * ). 

Den  skrifvelse  frän  höga  vederbörande,  som  Uggla  med- 
förde till  Armfelt,  visade  ögonskenligt,  i  huru  hög  grad  dessa 
rykten  voro  grundlösa.  Hittills  hade  de  styrande  i  Sverige  ge- 
nom iakttagande  af  de  mest  förbinfiliga  yttre  former  sökt  blidka 
Armfelts  förtrytelse  öfver  förvisningen  till  Italien.  Det  var  först 
i  Wien,  som  han  erfor,  att  tonen  i  rikskanslerns  ämbetsskrifvelscr 
ändrat  sig.  Han  erhöll  där  frän  denne  sin  höge  förman  ett  bref, 
innehållande  en  formlig  skrapa  för  långsamheten  af  sin  res-a,  och 
befallning  att  ofördröjligen  begifva  sig  till  Italien  för  att  där  upp- 
vakta prinsessan  Sofia  Albertina  under  hennes  vistelse  i  detta 
land.  Vigtigarc  uppdrag  än  detta  voro  knappast  förenade 
med  denna  beskickning;  och  regeringen  kunde  icke  hafva  nå- 
gon annan  anledning  att  påskynda  den  nye  ministerns  resa, 
än  önskan  att  sä  fort  som  möjligt  veta  honom  vara  pä  andra 
sidan  Alperna. 

Denna  påminnelse  väckte  Armfelts  lifliga  förtrytelse  och 
föranledde  en  skriftväxling  mellan  honom  och  rikskanslern  Sparre, 
som  visade,  att  Armfclt  icke  glömt  sin  forna  maktställning  och 
ännu  egde  sitt  stolta  sinne  i  behäll.  Resans  längsamhet  till- 
skref  han  i  sitt  svar  dels  de  svära  vägarna,  dels  sin  hälsas 
beskaffenhet  och  försäkrade,  att  hans  samvete  vore  rent.  »Den 
som  \inder  en  stor  konungs  immediata  befallningar  hvarkcn  fått 
eller  förtjent  förebråelser»,  heter  det  i  ett  af  dessa  bref,  hand- 
terades  nu  utan  grund  såsom  »olydig,  uppstudsig  och  brottslig». 
Äfven  till  htrtigen-regenten  vände  han  sig  direkt  med  vädjande 
till  dennes    rättskänsla,    hvilken    borde    skydda    honom    från   ett 


*)  Arinfelt  till  sin  hustru  '"/,  1793.  Ur  samma  bref  förtjenar  följande 
att  anföras:  «•!  alla  fall  hade  jag  ej  kommit  till  Sverige,  om  äfven  jag  blif- 
vit  rappellerad.  Jag  känner  för  väl  mitt  folk  för  att  vara  dupe,  och  bräiidt 
barn  fruktar  elden.  Om  heder,  löften,  parole  d'lionneur,  försäkringar  och. 
det  som  mer  är,  eget  intresse  ej  betyda  någct,  där  må  aldrig  en  klok  karl 
bjuda  till  att  inffira  eller  bibehålla  system  och  energi.  Tro  ej,  hvad  rykten 
som  gå,  eller  hvad  miner  som  göras,  att  jag  kommer  till  Sverige  lefvande, 
förrän  Gustaf  Adolf  är  på  tronen,  utan  regenter  etc.  etc.  Hvad  galenskaper, 
som  förefalla,  blir  jag  alltid  i  mina  principer,  som  äro  att  lyda  och  vörda 
liögsta  makten,  så  länge  ej  frågan  är  om  att  sacrifiera  min  heder,  och  då 
blir  ändå  aldrig  min  rol  att  under  allehanda  falska  sken  upphäfva  mig  till 
tribun  du  peiiple.  —  Häng  Liljensparre,  exilera  10  ä  12  elaka  sujeter  i  so- 
cieteten,  som  äro  jakobiter,  straffa  exemplariter  efter  lagarna  den,  som  förer 
ordet,  och  bruka  ej  trupperna,  utan  att  det  behöfs  för  att  låta  känna  le 
pouvoir  exécutif,  så  lofvar  jag,  att  leken  skall  vara  snart  slut.  Jag  hade  så 
när  glömt  att  tillägga,  det  en  6  ä  7  damer  böra  skickas  pd  spinnhuset*. 


I02    -— 

dylikt  behandlingssätt,  hv^arig-enom  »hatet,  smädelsen,  afunden 
och  politiska  beräkningar,  sedan  de  beröfvat  mig  allt  i  mitt  fä- 
dernesland, söka  att  förfölja  mig  äfven  .i  fjärran  land.»  *)  Frän 
denna  tid  lefde  Armfelt  under  en  tid  af  ett  år  pä  ett  slags 
krigsfot  med  sin  närmaste  förman  baron  Sparre,  och  hans  sä  väl 
som  hans  vänners  enskilda  bref  öfverflöda  af  sarkasmer  mot  den 
för  sitt  höga  ämbete  sä  föga  danade  rikskanslern,  **)  »den  lilla 
figuren»,  skref  fröken  Rudcnschöld,  som  högfärden  nu  blåst  upp, 
men  som  för  ett  är  sedan  kröp  för  dina  fötter»,  —  »le  petit  grand- 
chancelier»,  som  Armfelt  älskade  att  benämna  honom,  »la  plus 
grande  tete  de  TEurope»,  såsom  han  lär  ha  karakteriserat  ho- 
nom inför  drottningen  af  Neapel.  Den  lille  mannen  med  det 
stora  hufvudet  sades  i  ett  af  Armfelts  bref  hafva  skaffat  sig  en 
tjenstehäst,  för  den  händelse  att  han,  liksom  rikskanslerer  under 
forna  tider,  skulle  komma  att  kommendera  i  fält;  han  hade  dä 
förskrifvit  den  frän  —  Öland  **''),  »Han  skrifver,  heter  det  i  ett 
annat  breff),  i  det  Delfiska  oraklets  stil,  men  med  hela  det  be- 
hag, den  qvickhet  och  vältalighet,  som  karakteriserar  vår  höge 
chef».  I  ett  följande  skämtar  han  öfver  rikskanslerns  befallnin- 
gar att  påskynda  resan:    »Han  har  säkert  mera  studerat  Figaro 


*)   Armfelt    till    Sparre    "/,,    "/j    1793    och    till  hertig    Karl  ^^\^   1793. 
(Riksarkivet). 

*'■')  Till  sin  hustru  skrifver  han  förbittrad  från  Wien  i  första  harmen 
om  Sparre:  «Celte  åne  å  grosse  tete  a  oublié  que  les  favoris,  quoique  déchus 
de  places  et  de  faveurs,  conservent  toujours  un  coeur,  de  la  fierté  et  les 
moyens  de  couper  les  oreilles  a  des  impertinents<r.  Äfven  grefvinnan  Arm- 
felt har  i  sina  bref  gifvit  luft  åt  sin  förtrytelse  öfver  «Riksrofvan»,  med  hvil- 
ken  hon  å  Armfelts  vägnar  ofta  hade  samtal.  «Han  lofvar  allt  hvad  man 
begär,  och  dessemellan  så  är  han  ovettig  och  arg<r,  skrifver  hon  (^*/i,  1792). 
«Hvad  vill  du.  att  man  skall  göra  med  rackare,  som  själfva  ej  veta  hvad  de 
vilja,  som  aldrig  ha  courage  att  säga  nej,  utan  endast  lofva  och  ljuga«.'  — 
Med  anledning  af  de  förebråelser,  som  så  lifiigt  upprört  Armfelts  sinne,  hade 
grefvinnan  Armfelt  talat  med  hertigen,  som  förklarat  sig  okunnig  därom,  och 
med  Sparre,  som  uppgifvit  att  de  gjorts  —  på  hertigens  uttryckliga  befall- 
ning! C^li,  '*/,,  1793).  Armfelt  hade  genom  sin  hustru  förnyat  sin  begäran 
att  få  hertigens  skrifttiga  löfte  att  ej  blifva  återkallad  från  beskickningen  på 
fyra  år.  Sparre  hade  lofvat  sitt  förord  och  hertigen  förklarat  sig  villig  att 
sända  denna  försäkran  direkt  till  Armfelt.  Intetdera  realiserades,  och  gref- 
vinnan Armfelt  gör  med  anledning  däraf  följande  reflexion:  «Det  är  mig  obe- 
gripligt att,  då  man  ej  vill  en  sak,  man  då  ej  kan  säga  rent  ut;  ,/^f  vill  jag 
,-j  eller  det  kan  jag  eji  men  den  procedéen  är  för  simpel  och  för  ärlig  för  att 
brukas  i  dessa  tider  .  .  .  Jag  tillstår  uppriktigt,  att  jag  nästan  så  gärna  tiggde, 
som  jag  dependerade  af  detta  kongl.   huset*.     (Reuterh.  papper,  R.  A.) 

*••)  Se     Adlerbeth,     Hist.     ant.    II:    76.      Jfr    Ehrenström,    Anteckn.    II: 

1)  Till   Lagersvärd  ''•^   '793.     (Reuterh.  papp,   R.  A.) 


—   103  — 

än  Grotius,  efter  han  vill  göra  oss  till  kabinettskurirer»  *).  Hans 
qvicka  infall  vid  Sparres  död:  »Elle  n'existe  donc  plus,  cette 
tete,  qui  avait  tout  du  hallon,  hors  la  faculté  de  s'élever»  **), 
erinrar  äfven  om  den  bitterhet,  som  dessa  förolämpningar  qvar- 
lemnat  i  Armfclts  sinne. 

Emellertid  återstod  efter  denna  påminnelse  intet  annat  val 
än  att  förkorta  vistelsen  i  Wien  och  anträda  resan  till  Italien. 
Han  gjorde  det  med  ytterligare  bedröfvadt  sinne.  Hvad  han  i 
Wien  erfarit,  hade  icke  bidragit  att  öka  hans  förhoppningar  om 
en  lycklig  utgång  af  den  kris,  som  Europa  genomgick.  Den 
oväntade  likgiltighet,  med  hvilken  underrättelsen  om  Ludvig 
XVI:s  guillotincring  mottagits,  hade  djupt  upprört  honom;  af 
Wienerhofvets  franska  politik  ansåg  han  intet  godt  vara  att 
vänta.  »Allt  hvad  man  gör  från  dessa  kanter  till  att  förstöra 
Frankrike;  skref  han  från  Wien  till  sin  hustru  (^/j),  är  ej  stort  att 
skryta  med.  Ej  för  det  att  makt  och  penningar  fattas,  men  för 
att  här  finnes  ingen  plan,  intet  system,  ingen  point  central  för 
affärer,  högfärd,  misstro  och  alls  ingen  homme  de  tete,  sedan 
Kaunitz  lemnat  a!l  befattning.  Jag  är  mycket  väl  ansedd,  myc- 
ket repanderad,  och  man  talar  med  mig  tämligen  tydligt  och 
gärna;  men  sanningen  att  säga.  gör  det  ej  på  mig  annan  effekt 
än  bedröfvar  min  själ  och  bevisar  mig,  att  konungar  och  mi- 
nistrar nästan  öfver  hela  Europa  gräfva  sig  själfva  den  graf,  i 
hvilken  de  skola  störtas».  —  Och  några  dagar  senare  (''/o)  ut- 
talar han  ännu  skarpare  sina  bekymmer  öfver  Europas  och"  Sve- 
riges öde  och  sin  misströstan  om  att  koalitionens  krig  under  året 
skulle  kunna  något  uträtta.  »Här  bära  de  sig  åt  som  syndare; 
Frankrike  är  ej  möjligt  att  sätta  pä  gamla  foten,  sedan  alla  ri- 
ken, alla  arméer  och  alla  ministrar  äro  mer  och  mindre  förtrol- 
lade af  filosofi  och  poltroneri.  Men  detta  hindrar  icke,  att 
det  landet  om  fem  år  icke  existerar  hvarken  som  monarki 
eller  republik.  Inbördes  oroligheter  och  oordningar  skola  göra 
mer  än  allt  annat.  Rikens  fall  uti  konsideration  och  värde  gä 
fort.  Skulle  någon  dödlig .  trott  den  15  Mars  1792,  att  den 
15  Mars  1793  Svea  rike  skulle  stå  pä  samma  linie  som  Dan- 
mark, och  att  dess  politiska  influence  och  konsideration  hängde 
pä  en  enda  människas  lif?  Ack,  min  bästa  Pumpa,  Gud  läte 
mig    kunna    glömma    vår    forna    ära    och    allt    hvad   elen   kostat 


*)  Till  densamme  "j,   1794, 
'*)  Se   v.   Engeströms  Minne   I:   189. 


—  I04  — 

oss,    för    att    vänja     mig    som    svensk    att    tåla    vår    nuvarande 
förnedring»!  *). 


Den  17  Febr.  lemnade  Armfelt  Wien,  åtföljd  af  abbé  d'He'ral 
och  Vignes  samt  en  ung  svensk  baron  G.  Klingspor,  men  denna 
gäng  utan  sitt  ryska  sällskap.  Han  återsåg,  dock  ett  par  må- 
nader senare  familjen  Menschikoff  i  Italien.  Öfver  Triest  begaf 
han  sig  till  Venedig ;  han  borde  såsom  Sveriges  minister  där 
aflemna  sitt  kreditiv  hos  republikens  doge.  Hans  afsigt  var  dock 
ingalunda  att  där  uppehålla  sig,  och  någon  diplomatisk  verk- 
samhet för  en  svensk  minister  erbjöd  sig  lika  litet  pä  denna  plats 
som  i  Rom,  Florens  och  Neapel,  dit  Armfelt  äfven  medförde 
kreditivbref.  Något  annorlunda  var  förhållandet  i  Genua,  hvar- 
est  han  äfven  var  ackrediterad  på  grund  af  Sveriges  penning- 
transaktioner med  de  genuesiska  bankirhusen.  —  Armfelts  instal- 
lation såsom  minister  i  Venedig  skedde  utan  synnerlig  cere- 
moni. »Den  egde  rum,  skrifver  han,  utan  att  jag  behöfde  lemna 
min  bostad.  Jag  fick  af  svenske  konsuln  Bovo  veta,  att  det  en- 
dast behöfdes  att  skrifva  till  dogen  och  den  höga  republiken  för 
att  tillkännagifva  min  ankomst  och  bifoga  afskrift  af  kreditiv- 
brcfvet.  Jag  gjorde  sä,  och  man  skickade  till  mig  en  herre  i 
ämbctsdrägt  med  en  stor  peruk  tör  att  mottaga  originalet  och 
göra  några  komplimenter.  Sedan  vi  sprakat  en  halftimme,  ätit 
glacer  och  intagit  förfriskningar,  följde  jag  honom  ut  till  trappan 
—  och  sedan  var  jag  minister  i  Venedig».  Svenske  konsuln  där- 
städes Bovo  har  i  ett  bref  till  Armfelt  pä  ett  smickrande  sätt 
omtalat  det  intryck,  Armfelts  uppträdande  gjort  hos  republikens 
styrelse.  Den  skrift,  han  lemnat  jämte  sitt  kreditiv,  hade,  säger 
Bovo,  blifvit  »extremamente  lodata». 

*)  Grefviniian  Armfelts  svar  pa  dessa  dystra  utgjutelser  kan  icke  annat 
än  öka  aktningen  för  hennes  ädla  hjärta  och  sunda  omdöme.  Hon  skrifver: 
«Fais  tout  ce  qui  dépend  de  toi  pour  dissiper  tes  noires  idées  .  .  .  Tu  nous 
es  nécessaire  par  mille  raisoiis.  Ne  t'abandonne  pas  ä  ta  mélaiicolie;  tes 
chagrins  sont  cruels.  mon  ami,  je  dirai  plus.  ils  soni  justes:  niais  ils  ne  seront 
pas  éteri.els.  Un  jour  viendra,  ou  tu  pourras  jouir  en  paix  du  fruit  de  tes 
peines  et  travaux.  Je  veux  te  consoler,  je  voudrais  te  dire  que  le  danger 
n'est  pas  si  grand  que  tu  Vt  l'imagines:  mais  tu  vois  sans  doute  niieux  que 
moi.  Cependant,  souviens-toi  que  Ton  volt  plus  noir  de  loin  que  de  prés, 
que  des  mensonges  se  répandent  toujours  et  empirent  tout:  tachez  doiic.  mon 
bon  et  tendre  ami,  de  ne  pas  tant  t'affecter!  Je  t"en  conjure.  Sois,  s'il  se 
peut,  plus  tranquillo,  et  ne  laisse  pas  ton  imagination  faire  tant  de  chi- 
méres!  Que  Tespérance  revienne  dans  ton  coeur!  Pumpej  t"en  supplie*.  ("  3 
1793.     Reut.  Papp.,   R.  A.) 


-  105  — 

Öfver  Padua,  Bologna  och  Ancona  fortsattes  resan  till 
Rom,  under  npplifvande  af  hälft  bleknade  minnen  af  konst  och 
natur  frän  det  feregående  besöket  i  Italien  —  dess  emellan  un- 
der dystra  nutidsbetraktelser,  hvilka  togo  sin  form,  dels  i  en- 
skilda förtroliga  bref  *),  dels  i  politiska  planer  och  utkast.  Några 
af  de  aktstycken,  som  framdeles  blefvo  af  afgörande  betydelse 
vid  Armfelts  högmälsprocess  och  för  hvilka  i  ett  f()ljandc  kapitel 
skall  redogöras,  leda  sitt  ursprung  just  frän  hans  vinterresa  med 
abbé  d'Héral  frän  Wien  till  Rom. 

Han  anlände  till  den  eviga  staden  d.  19  Mars,  och  skyn- 
dade att  där  göra  sin  uppvaktning  hos  den  svenska  prinsessan, 
som  frän  sitt  Quedlinburg  denna  vinter  gjort  en  utflykt  till  Ita- 
lien. »Grefvinnans  af  Vasa»  vistelse  där  hade,  såsom  vi  sett, 
tjenat  till  förevändning  för  påskyndandet  af  Armfelts  resa:  såsom 
svensk  minister  i  Italien  borde  han  synas  i  hennes  följe  och  bi- 
draga att  göra  hennes  vistelse  angenäm.  För  ingendera,  hvarken 
för  prinsessan  eller  ministern,  var  dock  detta  förtroendeuppdrag 
välkommet.  sMin  person  är  henne  ej  synnerligen  agréable»,  skrif- 
ver  Armfelt  kort  efter  sin  ankomst  till  Rom;  »och  vore  hon  ej 
af  kungligt  blod,  sä  sade  jag  detsamma  om  henne».  Vi  erinra 
oss,  att  Armfelt  fått  uppbära  sin  dryga  del  af  det  spända  för- 
hällandet emellan  Gustaf  III  och  hans  syster  under  de  sista  åren 
af  konungens  regeringstid;  och  af  sin  hustru  hade  han  blifvit 
formligen  uppmanad  att  iakttaga  den  största  forsigtighet  i  sitt 
uppförande  mot  prinsessan,  som  vore  hans  »ennemie  implacable». 
Hon  ä  sin  sida  hade,  såsom  vi  sett,  från  Wien  nyss  erhållit  ett 
slags  varning  mot  Armfelt,  och  hertigen-regentens  bref  till  henne 
gingo  ut  på  att  framställa  den  minister,  som  han  anställt  till 
hennes  uppvaktning,  i  det  svartaste  ljus  **).  De  betraktade  hvar- 
andra  således  med  ömsesidigt  misstroende^  under  det  att  likväl 
alla  yttre  höflighetsformer  iakttogos.  I  början  märkte  visser- 
ligen Armfelt,  att  prinsessan  ^affekterade  att  vara  ond  på  ho- 
nom som  en  riksförrädare?^,  men  saken  aflopp  dock  vida  bättre 
än   man    förmodat.     Prinsessan    fann,    enligt    hennes  bref  till  sin 


*)  Kort  efter  framkomsten  till  Rom  skref  han  till  sin  hustru  (^"/^  1793): 
«(Jm  Liijensparre  och  Munck  komma  tillbaka  och  efterhand  mördarna,  så 
kunna  vi  hoppas  att  åter  få  se  Sveriges  lyckliga  tider  genom  ett  national- 
konvent,  som  ej  skulle  gifva  det  franska  efter  i  förstånd,  ära  och  dygdr^.  — 
Några  dagar  senare  {^,\)'.  «Van  vid  att  vara  bedragen,  förrådd  och  aldrig  se 
annat  än  otack  och  falsk  vänskap,  så  blir  man  sådan,  som  jag  nu  är:  soup^on- 
neux,  bitter,  hård  och  osäker  om  ej   alla  människor  vilja  mig  ondt<r. 

**)  Se    utdrag    af  hans  bref  till  Sofia  Albertina,  tryckta  i  förf:s  upjsats 
<r Armfelt  i  Neapel   1794»   i  Hist.  Tidskrift  1883. 


—   io6  — 

broder  regenten  *),  att  hon  icke  haft  någon  anledning  att  be- 
klaga sig  öfver  Armfelt:  »hans  uppförande  under  vistandet  i  Rom 
har  varit  ganska  godt,  skrifver  hon,  och  jag  kan  ej  annat  än 
berömma  det».  Han  synes  också  hafva  iakttagit  en  for  honom 
ovanlig  försigtighet  i  sina  utlätelser  till  henne  om  svenska  för- 
hållanden **).  Emellertid  var  det  en  tillfredsställelse  för  båda 
parterna,  att  Armfelt,  dä  prinsessan  frän  Rom  afreste  till  Neapel, 
undgick  att  vara  henne  följaktig,  under  förevändning  att  hon, 
såsom  åtföljd  af  endast  en  underordnad  diplomatisk  tjensteman, 
lättare  skulle  bevara  sitt  inkognito,  och  att  Armfelt  ännu  ej  hun- 
nit sä  etablera  sig,  som  det  anstode  en  minister  vid  ett  kungligt 
hof  ***).  I  stället  skulle  de  äter  sammanträffa  i  Florens,  dit  Arm- 
felt längre  fram  skulle  begifva  sig. 

I  Rom  träffade  Armfelt  tvenne  personer,  som  skulle  komma 
att  djupt  ingripa  i  hans  öde  i  Italien.  Det  var  svenske  konsu- 
laragenten  i  Rom  Francesco  Piranesi  och  legationssekreteraren 
Claes  Lagersvärd,  hvilken  sistnämnde  såsom  chargé  d'affaires  un- 
der Armfelts  resa  förestått  beskickningen. 

Piranesi  hade  som  konstnär  och  konstkännare  —  han  till- 
hörde en  ansedd  kopparstickareslägt  —  under  Gustaf  lll:s  tid  an- 
vändts  vid  inköp  af  konstsaker  och  genom  de  tjenster,  han 
dä  gjort  Sverige,  förvärfvat  sin  ställning  såsom  svensk  agent  i 
Rom  -j-).  Han  var  en  förslagen  man,  en  äkta  italienare,  hem- 
mastadd i  sin  nations  hemliga  konstgrepp  och  icke  nogräknad 
om  medlen,  då  det  gällde  att  vinna  ett  mal,  helst  af  för  honom 
själf  inbringande  slag.  Han  synes  äfven  hafva  tillhört  något  af 
de  mystiska  samfund,  som  utöfvade  en  så  underbar  dragnings- 
kraft på  Reutcrholms  sinne;  och  denne  hade  under  sina  besök  i 
Rom  knutit  en  nära  förbindelse  med  Piranesi  samt  stod  med  ho- 
nom i  en  liflig  brefväxling.     Reuterholm  ansäg  sig  i  honom  hafva 


*)  Tryckt  i  Cruseiistolpes  Carl  XIII  och  Hedv.  Charloltn,  s.  407. 
*♦)  I  enskilda  bref  tog  han  skadan  igen  och  y,ttrade  sig  ofta  ironiskt 
ofver  «la  chére  abbessec,  «den  söta  juvelen«,  som  var  sä  oförtruten  att  se 
alla  Roms  märkvärdigheter,  att  hon  uttröttade  alla  människor  och  af  tid- 
ningarna benämndes  »iiistancabile»  —  «ett  namn  som  vore  bättre  för  en  liten 
Herkules  än  för  en  liten  aldrakärahte  prinsessa*.  (Armfelt  till  sin  hustru  ^  j 
ijg^).  —  Äfven  hans  väniinia  fröken  Rudeuschöld,  prinsessan^  hoffröken,  som 
ej  fått  följa  med  pä  resan,  yttrade  sig  i  sina  bref  till  Armfelt  med  stor  van- 
vördnad om   «rabbesse<f. 

*♦*)   Armfelt    till    hertigen-regenten    ^',3   1793  (R.  A.),  prinsessans  ofvan- 
nämiula  bref,  anf.  st.  s    407. 

t)  Se  om  Piranesi  Sanders  monografi  »Francesco  Piranesi,  svensk  konst- 
agent och  minister  i  Rum«,  Ii  vilken  pä  samma  gäng  utgör  ett  vigtigt  bidrag 
till   historien   om   .\rmfclls   vistelse   i   Italien. 


—   107  — 

funnit  rätte  mannen  att  bevaka  en  så  misstänkt  person  som  den 
nye  svenske  ministern.  Ännu  hade  han  dock  icke  t^ifvit  Piranesi 
bestämda  föreskrifter  i  detta  afseende. 

Lagersvärd,  Armfelts  legationssekreterare,  ett  är  äldre  än 
han  själf,  hade  aldri<j^  haft  något  synnerligen  maktpäliggande  värf 
sig  anförtrodt  på  den  diplomatiska  banan;  endast  hans  förhäl- 
lande till  Armfelt  har  gifvit  honom  ett  slags  historisk  märkvär- 
dighet. Från  andre  sekreterare  i  utrikeskabinettet  hade  han 
1789  blifvit  befordrad  till  kommissionssekreterare  vid  beskick- 
ningen i  Italien  och  sedan  dess,  med  ett  kortare  afbrott,  vistats 
i  detta  land,  anställd  såsom  sekreterare  hos  Armfelts  företrädare, 
baron  Wrangel,  till  hvilken  han  stått  i  ett  högst  fiendtligt  för- 
hållande. Pä  grund  af  sina  förbindelser  med  franska  beskick- 
ningen i  Genua  ansågs  Lagersvärd  såsom  »jakobin»,  och  Arm- 
felt och  hans  vänner  betraktade  honom  icke  utan  ett  visst  miss- 
troende. Själf  hade  dock  Lagersvärd  jublat  öfver  att  få  stanna 
qvar  i  Italien  och  tjena  under  en  sådan  chef  som  Armfelt  — 
»jag  vet  ingen  chef,  som  jag  hellre  kunde  önska  m\gy>,  skref  han 
kort  efter  dennes  utnämning').  —  Längre  fram,  sedan  Lager- 
svärd i  Italien  sammanträffat  med  sin  nye  förman,  märkte  han 
snart,  att  Reuterholm  utsett  honom  att  bevaka  Armfelt:  och 
det  bör  icke  lemnas  osagdt,  att  han  lifligt  uttryckte  sin  motvilja 
mot  detta  spionuppdrag.  I  bref  till  Reuterholm  och  till  hof- 
kanslern  Engeström  förklarade  han  upprepade  gånger,  att  det 
vore  honom  motbjudande  att  spela  rolen  af  angifvare.  Han  ön- 
skade slippa  att  vistas  i  Armfelts  omedelbara  grannskap  för  att 
undgå  detta  förhatliga  uppdrag.  »Jag  vill  ej  vara  spion  pä  den 
jag  lefver  med  och  hvilken  visar  mig  en  mängd  af  höfligheterr, 
heter   det  i  ett  af  dessa  bref**).     Dessa  grundsatser  oaktadt^  in- 

*J  **/io  ^792  till  Armfelt.  Det  omtalades  emellertid  i  den  utländska 
pressen,  att  man  »pour  tempérer  Taristccratie  de  M.  dArmfelt*  gifvit  honom 
till  sekreterare  Lagersvärd,  «démocrate<r,  och  det  ansågs  frän  början  att  den- 
nes egentliga  uppgift  vore  att  öfvervaka  sin  förman.  Lagersvärd  själf  om- 
talar i  bref  till  Armfelt  C*/,  1793)  dessa  rykten  under  lifliga  protester:  något 
sådant  förslag  hade  aldrig  blifvit  hos  honom  framställdt,  och  hans  karakter 
skulle  förbjuda  honom  att,  under  hvilken  styrelse  det  än  månde  vara,  låna 
sig  åt  någonting  dylikt.  Armfelt  å  sin  sida  var  dock  föga  belåten  med  sin 
sekreterare,  hvars  förbindelser  med  Staél  och  andra  »jakobiner*  voro  af  ho- 
nom kända:  »rDepuis  qu'il  voyage  avec  Staél  et  qu'il  est  bien  vu  de  la  cliiiue. 
så  hade  jag  sä  gärna  tagit  emot  en  polisbetjent  till  legationssekreterare».  (A. 
till  sin  hustru  '/ii   '792). 

**(  'V;  1793  (Eriksb.  arkiv)  och  bref  till  Reuterholm  (Reut.  papp.  R. 
A.).  Han  önskade  att  få  stanna  på  sin  gamla  plats  i  Cienun,  medan  Armfelt 
slog  sig  ned  i  Neapel,  hvarest  denne  gjorde  »minst  skada<T,  enligt  hans  för- 
menande.    Lagersvärd    ville    hvarken    vara   »témoin   de  ses  soltises  et  de  son 


—   io8  — 

berättade  Lagersvärd  i  hemlighet  åtskilligt  rörande  Armfeits  för- 
hällande i  Italien,  hvilket  icke  kunde  annat  än  göra  denne  ytter- 
ligare misshaglig  i  regeringens  ögon ;  och  dä  man  längre  fram 
trodde  sig  kunna  beslä  honom  med  högförrädiska  stämplingar,  gaf 
Lagersvärd  föga  efter  för  sin  yrkesbroder  Piranesi  i  nit  att  bc- 
speja  hans  ätgöranden  *). 

Den  nye  svenske  ministern  ställde  sig  frän  början  på  en 
vänskaplig  fot  med  sina  underordnade.  »Jag  bemötes  med  den 
mast  upptänkliga  vänskap  och  höflighet»,  skrifver  Lagersvärd. 
Och  Piranesi  berättar  '*)  kort  efter  Armfeits  ankomst,  att  denne 
talte  med  honom  »di  cuore  apertos,  och  fann  därjämte  att  han 
föreföll  rätt  lugn  och  sansad.  Ännu  icke  fullt  underkunnig  om 
Reuterholms  afsigter  och  stämning  mot  Armfcit,  tillägger  han 
i  samma  bref  om  denne:  »Fastän  jag  aldrig  har  tyckt  om  ho- 
nom, högaktar  jag  honom  dock  för  clen  fasthet,  som  han  visar 
så  väl  i  motgångens  som  medgängens  dagar»  —  ett  föga  för- 
tjent  beröm,  som  Piranesi  förmodligen  vid  närmare  besinning  helst 
velat  hafva  osagdt. 

I  Rom  återsåg  Armfelt  mer  än  en  af  sina  bekanta  frän  är 
1783.  I  främsta  rummet  gällde  hans  besök  kardinal  de  Bernis, 
som  ä  sin  konungs  vägnar  visat  konung  Gustaf  och  hans  följe 
en  så  lysande  gästfrihet,  nu  åldrad,  betryckt  och  bekymrad  öf- 
ver  sitt  fäderneslands  öde,  men  ännu  liflig  och  spiritucl.  Han 
fällde   tårar  vid  tanken  på  Gustaf  IILs  minne.     Prinsessan  Santa 


dérangemenf,  ni  rester  en  sa  maison  comme  espion,  ni  eiUendre  décliirer  ceux 
que  je  respecte,  que  j'aime  et  auxquels  je  dois  de  la  récunnaissance.  (^'/, 
1793  och  odat.  bref,  Rent.  papp.). 

*)  Armfeits  vän  Franc,  som  sedan  länge  kände  «den  pilten»  Lager- 
svärd, kallar  honom  «ej  elak^,  utan  »en  god  slarf«,  nion  uppmanar  Armfelt 
redan  i  December  1792  att  vara  försigtig  i  sina  utlåtel.ser  och  med  sina  bref. 
I  början  af  1793  skrifver  han:  «0m  nu  Lagersvärd,  antingen  efter  ordres  eller 
för  att  ställa  sig  iii,  skulle  meditera  att  bortsnappa  de  bref,  Herr  Karon  här- 
ifrån erhållit  och  erhåller,  för  att  skicka  dem  hit,  i  så  fall  vore  det  onödigt 
att  befrämja  dess  uppsåt  och  vara  dupe  af  hans  förställnings.  (Anf.  st.  s. 
45,  65).  <'Icke  tror  jag  honom,  heter  i  ett  annat  bref  ('^\,  1793),  a  Tépreuve 
af  frestelsen  alt  här  kunna  göra  sin  cour  för  att  bereda  sin  lycka  och  skaffa 
sig  större  moyens  att  roa  sig<?.  I  själfva  verket  var  Lagersvärd  en  föga  be- 
tydande personlighet,  som  dock  icke  torde  hafva  saknat  sina  älskvärda  sidor 
och  icke  utan  lätthet  förde  sin  penna,  ehuru  han  visserligen  icke  blef  någon 
diplomat  af  högre  ordning.  Hans  förhållande  i  den  Armfeltska  saken  in- 
bragte  honom  lika  litet  heder  som  fördelar;  i  stället  verkade  det  länge  häm- 
mande på  hans  framtid.  Han  blef  för  sina  återstående  dagar  bofast  i  Italien, 
länge  i  den  anspråkslösa  ställningen  af  chargé  d'atTaires,  efler  någon  tid  med 
titel  af  kai. slirad.  Omsider  befordrad  till  envoyé,  slutade  han  först  nära  80-årig 
sin  bana  under  Karl    Johans  regering. 

**j  Till   Reutcrholm  ''\',,   1793  (K.  A.) 


—  109  — 

Croce,  en  af  de  förnäma  romerska  damer,  som  öppnat  sitt  hus 
för  den  svenske  konungen  ocli  hans  män,  mottog  Armfelt  såsom 
en  gammal  vän  *),  Han  fann  henne  vara  lika  »originale»  som 
förr;  och  hon  blef,  dä  farorna  längre  fram  hotade,  i  tillfälle  att 
göra  Armfelt  åtskilliga  tjenster.  —  Till  dem,  som  erinrade  om 
lyckligare  tider,  hörde  äfven  de  franska  prinsessorna,  Ludvig 
XVI:s  fastrar,  '»Mesdamcs  cie  France»,  som  tagit  sin  tillflykt  till 
Rom  undan  revolutionen  och  som,  jämte  kardinal  de  Bernis, 
utgjorde  ett  slags  medelpunkt  för  den  franska  emigrationen. 
En  ibland  dess  ryktbaraste  män,  abbé  Maury,  sedermera  kar- 
dinal och  ärkebiskop  af  Paris,  känd  såsom  rojalisternas  talang- 
fullaste kämpe  i  tal  och  skrift,  hörde  äfven  till  dem,  hvilkas  be- 
kantskap Armfelt  med  tillfredsställelse  erinrat  sig  frän  detta  be- 
sök i  Rom. 

Päfven  Pius  VI,  som  Armfelt  på  juldagen  1783  vid  S:t  Pe- 
terskyrkans altare  sett  förrätta  mässan  i  närvaro  af  Gustaf  III 
och  Josef  II,  hade  ännu  ej  inom  kyrkostaten  erfarit  revolutionens 
fruktansvärda  omstörtningar,  men  med  bedröfvelse  sett  dess  följ- 
der annorstädes.  Under  den  audiens,  som  Armfelt  hade  hos 
den  gamle  kyrkofursten  med  det  vördnadsbjudande  utseendet, 
gaf  denne  sina  bekymmer  fritt  lopp.  :»Han  talte  med  en  syn- 
nerlig ifver  mot  dessa  filantropiska  nyhetskrämare,  som  vändt 
upp  och  ner  pä  det  sköna  Frankrike,  störtat  tronen  och  altaret, 
begått  ett  juridiskt  mord  på  nationens  öfverhufvud,  den  fromme 
Ludvig  XVI,  slagtat  hans  trognaste  undersåtar  och  en  del  af 
kyrkans  tjenare,  h vilka  förblifvit  trogna  sina  pligter  och  sitt  sam- 
vetes bud,  samt  drifvit  återstoden  ut  i  främmande  länder  utan 
andra  utkomstmedel  än  barmhertiga  människors  medlidande». 
»Likväl,  tillägger  Armfelt,  hade  han  ännu  ej  förlorat  modet:  han 
var  till  och  med  full  af  förhoppningar  att  få  se  lugnare  dagar 
följa  pä  denna  fruktansvärda  storm».  Pius  VI:s  förhoppningar 
slogo  fel.  Han  fick  ej  se  lugnet  återvända.  Under  sin  lefnads 
sista  är  fick  han  bevittna  en  fransk  armés  intåg  i  Rom  under  re- 
volutionsgeneralen   Berthier;   själf  skulle  han,  skymfad  och  miss- 


*)  Piranesi  skrifver  till  Renterholm  ^^/.  1793,  att  hon  ville  spela  «la 
galante»;  med  den  svenske  ministern.  Prinsessan  S:ta  Croce  var  dock  nu 
ganska  bedagad  och  hade  förmodligen  slutat  sina  »galanta*  .afventyr.  om 
hvilka  samtiden  haft  mycket  att  berätta.  Hennes  bref  till  Armfelt  frän  denna 
tid  visa  hennes  lifliga  intresse  för  Europas  politiska  tilldragelser,  äfven  för 
förhållandena  i  Sverige.  Hon  ville,  skrifver  hon  till  Armfelt,  «fra  le  vostre 
amiche  in  Italia  aver  il  primo  luogoc;  men  någon  ömmare  ton  röja  icke 
hennes   bref. 


—   no  — 

handlad    kort    därefter,    öfver    åttioärig,    sluta    sina    dagar   i   ett 
franskt  fängelse. 

Det  var  såsom  enskild  man.  som  Armfelt  hade  detta  sam- 
tal med  päfven  —  icke  såsom  svensk  minister,  ehuru  han  med- 
fört kreditivbref  såsom  sådan.  Sverige  hade,  liksom  andra  pro- 
testantiska stater,  icke  förut  haft  någon  minister  vid  den  påfliga 
stolen ;  och  denna  ansåg  sig  icke  kunna  emottaga  en  represen- 
tant för  det  kätterska  Sverige,  utan  att  äfven  emottaga  en  dylik 
för  Ryssland.  Preussen,  England  och  —  värst  af  allt  —  det  re- 
volutionära Frankrike.  Den  påfiige  statssekreteraren  afböjde  sa- 
ken i  höflig  form,  och  frågan  vidrördes  icke  vid  Armfelts  audiens 
hos  påfven.  Detta  var  onekligen  ett  nederlag  för  den  regering, 
sorn  utfärdat  Armfelts  kreditiv.  Han  själf  hade  inga  obehag  däraf, 
men  ansåg  att  saken  berodde  på  en  intrig  af  Piranesi_,  som  icke 
ville  ha  en  svensk  minister  till  sin  förman  i  Rom  *).  Saken  in- 
verkade på  intet  sätt  på  Armfelts  sysselsättning,  sociala  ställ- 
ning eller  resplaner.  I  Rom  qvarhölls  han  endast  sä  länge,  som 
prinsessan  Sofia  Albertina  vistades  där:  han  hade  aldrig  ärnat 
taga  sin  bostad  därstädes. 

Äfven  vid  toskanska  hofvct  i  Florens  borde  Armfelt  af- 
lemna  sina  kreditiv.  Han  anlände  dit  i  midten  af  April  1793 
och  vistades  där  omkring  sex  veckor,  till  början  af  Juni.  Längre 
fram  på  sommaren  1793  uppehöll  han  sig  företrädesvis  vid  ba- 
den i  Pisa  och  Lucca,  men  gjorde  åtskilliga  längre  och  kortare 
besök  i  Florens.  Statsvärf  kunde  lika  litet  här  som  i  Rom  och 
Venedig  möta  den  svenske  ministern;  men  vistelsen  i  Florens 
ställde  honom  i  nära  beröring  med  åtskilliga  politiska  personer 
och  gaf  honom  tillfälle  att  lägga  i  dagen  sitt  intresse  för  fram- 
gången af  den  europeiska  kontrarevolutionära  politiken.  Hans 
förhällande  var  emellertid  icke  egnadt  att  stämma  förmyndare- 
regeringen, hvars  underhandlingar  om  förbund  med  franska  re- 
publiken vid  denna  tid  som  bäst  pågingo  *^),  blidare  mot  den  oför- 
bätterlige anhängaren  af  det  gamla  konungadömet. 

Han  började  med  en  demonstration  i  etikettsväg,  som 
gjorde  uppseende  och  väckte  hans  legationssekreterare  Lager- 
svärds   lifliga    bekymmer    och    protester.      I   franska   republikens 


*)  Piranesi  liar  i  bref  till  Reuterholm  vidlyftigt  redogjort  för  det  sätt, 
hvarpä  denna  angelägenhet  beliaudlade.s.  Utgången  innebar  i  och  för  sig 
intet  förvSnande;  och  d.\  Piranesi  sj.älf  ett  .ir  senare  utn.imndes  till  minister- 
resident,  blef  ej   heller  han  i  denna  egenskap  erkiind. 

**;  Se  härom  Poethius,  anf.  afhandling  i   Hist.  Tidskr.  (1S88). 


—   1 1 1  — 

minister  vid  toskanska  hofvet,  medborgaren  La  Flotte,  hade 
Lagersvärd  en  personlig  vän^  livars  förtjenster  han  i  sina  skrif- 
velser  till  svenska  hofvet  ofta  prisade  *).  Armfelt  däremot  såg 
med  hela  föraktet  af  j>rancicn  régime»  ned  pä  detta  slag  af  mi- 
nistrar »de  fabrique  nouvelle»  och  hade  beslutat  att  icke  med  dem 
hafva  någon  beröring.  Han  gjorde  således,  oaktadt  alla  Lager- 
svärds föreställningar,  ingen  visit  hos  La  Flotte  '*),  under  förc- 
gifvande  att  bruket  vid  toskanska  hofvet  fordrade  att,  sedan  en 
nyankommen  minister  aflemnat  sina  kreditiv,  förut  pä  platsen 
varande  ministrar  först  gjorde  honom  sin  visit.  Emellertid  an- 
sägs  saken  sä  vigtig,  att  Armfelt  ansäg  nödigt  att  förklara  den 
i  en  depesch  till  rikskanslern  ***).  Päflige  nuntien  och  La  Flotte 
hade  icke  gjort  Armfelt  något  besök;  och  förevändningen  att 
slippa  göra  den  sistnämnde  den  officiella  visiten  var  sålunda  lätt 
gifven.  Den  republikanske  diplomatens  svar  med  afseende  på 
denna  etikettsfräga,  sådant  som  det  af  Armfelt  framställdes 
i  hans  depesch,  var  karakteristiskt.  Han  hade  förklarat,  att 
»han  ansäge  visiter  onödiga,  då  han  ej  umginges  med  någon 
af  corps  diplomatique  och  läge  här  för  affärer,  ej  för  fåfäng  re- 
presentation» j). 

*)  Till  Sparre  '/j,  '';',  1793  (R.  A.).  I  det  sistnämnda  brefvet  föreslog; 
Lagersvärd  t.  o.  m.  att  La  Flotte  skulle  blifva  fransk  minister  i  Stockholm. 
lian   hade  tjent   vid   Royal  Suédois  och  kände  många  svenskar. 

**)  I  bref  '-°/5  1793  uppmanade  Lagersvärd  Armrelt,  «pour  l"aniour  de 
IJieu».  alt  ej  visa  La  Flotte  denna  ohöfiighet,  och  försäkrade,  att  hans  egna 
instruktioner  ginge  i  motsatt  anda;  och  till  kabinettet  skref  Lagersvärd  långa 
klagomål  öfver  Armfelts  förhållande  i  denna  sak.  (L.  '^\.,  1792.  Eriksb.s 
arkiv). 

•**)  D.  25  Maj   1793  (R.  A.). 

f)  Armfelt  berättar  själf,  att  han,  da  prins.ssan  Sofia  Albertina  i  Juni 
vistades  i  PMorens.  gifvit  luft  åt  sin  motvilja  mot  franska  republikens  repre- 
sentant på  ett  sätt,  som  icke  kunde  förefalla  annat  än  stötande.  Vid  ett  sam- 
qväm,  där  grefvinnan  af  Vasa  befann  sig  tillsammans  med  La  Flotte,  hade 
Armfelt.  under  förevändning  alt  han  icke  kände  Frankrikes  minister,  öfver- 
lemnat  ät  Lagersvärd  att  presentera  honom  för  den  svenska  prinsessan.  Detta 
väckte,  såsom  naturligt  var,  de  kringstäendes  förvåning;  och  Armfelt  ökade 
bestörtningen  genom  att  helt  högt  med  en  ironisk  ton  förklara,  att  han  vore 
hr  Lagersvärd  mycket  förbunden,  som  åtagit  sig  ett  uppdrag,  hvilket  han  ej 
pjälf  velat  ulföra.  «Man  väntade,  berättar  Armfelt,  ett  allvarsamt  uppträde 
mellan  den  tappre  medborgaren  och  mig.  Men  han  visade  mera  lugn,  och 
med  rätla,  än  jag.  Prinsessan  afbröt  emellertid  genast  sitt  samtal  och  be- 
gärde fram  sin  vagn.  —  Jag  tillstår,  tillägger  Armfelt,  att  jag  hade  bort 
spara  mig  denna  öfverilning,  som  var  så  mycket  mindre  på  sin  plats,  som 
min  ålder  och  samhällsställning  gjorde  den  föga  ursäktlig.  Men  fästad  som 
jag  från  barndomen  varit  vid  Frankrike  och  det  gamla  Frankrike,  så  gri- 
pes  jag  af  fasa.  när  jag  tänker  ])å  de  vidunder,  som  liopat  alla  slag  af  olyc- 
kor   öfver    detta    land:    och    när    jag    träftar    någon    af  dess  föregifna  pånytt- 


—    I  12    — 

■Af  större  vigt  än  denna  etikettsfräga  var  den  nära  förbin- 
delse, som  Armfelt  i  Florens  knöt  med  engelske  ministern  där- 
städes lord  Hervey,  en  af  Frankrikes  ifrigaste  motståndare,  som 
vid  denne  tid  ifrigt  ansatte  det  svaga  toskanska  hofvet  för 
att  förmå  det  att  lemna  sin  neutrala  ställning  under  den  eu- 
ropeiska koalitionens  krig  mot  franska  republiken.  Den  di- 
plomatiska notväxling  mellan  lord  Hervey  och  toskanske  pre- 
mierministern markis  Manfredini,  hvilken  egde  rum  under  som- 
maren 1793,  ådrog  sig  inom  diplomatiska  kretsar  mycken  upp- 
märksamhet, och  Armfelt  följde  den  med  intresse  och  pä  när- 
maste häll,  pä  grund  af  sin  ständigt  växande  förtrolighet  med 
den  förstnämnde. 

Om  de  politiska  förhållanden,  som  vid  denna  tid  sä  lifligt 
sysselsatte  alla  sinnen  i  Italien,  har  Armfelt  antecknat:  »Det 
krig,  som  Europas  koaliserade  makter  förde  mot  Frankrike,  satte 
flera  af  de  italienska  staternas  politiska  list  på  hårda  prof.  Un- 
der en  låtsad  neutralitet  gynnade  de  dock  i  mer  eller  mindre 
grad  franstnännen.  Detta  var  i  synnerhet  fallet  med  Genua. 
Toskana  följde  ungefär  samma  politik,  fastän  lord  Hervey  oaflät- 
ligen  arbetade  pä  att  förmå  storhertigen  att  inträda  i  koalitio- 
nen; men  Manfredini*)  höll  stadigt  emot  och  gaf  först  vika  till 
följd  af  en  panisk  förskräckelse,  säsom  längre  fram  skall  be- 
rättas. Venedig  sökte  undflykter  och  afvaktade  händelsernas 
utveckling,  innan  det  beslöt  sig.  Hvad  beträffar  påfven,  så  var 
han  fransmännens  naturlige  fiende,  därföre  att  de,  sedan  revo- 
lutionens början,  hvarken  visat  aktning  för  hans  rättigheter  eller 
hanb  person  i  sina  deklamationer  och  skrifter  .  .  .  Omsider  hade 
hofvet  i  Neapel  förklarat  .sig  emot  dem.  Medborgaren  Mackaus 
oförskämdheter  hade  endast  med  några  veckor  påskyndat  dessa 
händelser,  ty  konungens,  drottningens  och  general  Actons  kända 
karakterer  —  huru  försigtig  än  den  sistnämnde  är  —  skulle  icke 
längre  kunnat  medgifva,  att  den  neapolitanska  regeringen  under- 
höUe  någon  förbindelse  med  Frankrikes  styrelse^.  — 


födare,   kanj  jag   endast    med  yttersta  möda  afhålla  mig  frän   att  låta  min  bit- 
terhet träda  i  dagen». 

*)  Denne  minister  som.  enligt  Armfelts  ord,  var  »factotum»  i  Toskana, 
skildras  på  följande  siitt:  «ITan  är  en  äkta  italienare,  som  under  ett  yttre, 
som  anstår  en  TartuftV,  döljer  en  omätlig  .nrelystnad.  De  franska  revolutio- 
närerna hafva  till  den  grad  omringat  honom,  genom  att  smickra  hans  få- 
fänga hafva  de  så  fått  honom  i  sina  liändcr  och  så  förvridit  hans  hufvud, 
att  lian  inbillar  sig  duga  till  att  skota  hela  Europas  angelägenheter.  Jag 
hade  ofla  ganska  häftiga  förhandlingar  med  honom  angående  dagens  hän- 
delser; men  om  jag  också  kunde  öfverbevisa  honom,  så  lyckatles  jag  aldrig 
att  öfvertyga  honom*. 


I 


—  113  — 

• 

»Under  detta  sakernas  tillstånd  visade  sig  plötsligt  en  en- 
gelsk eskader,  under  befäl  af  lord  Hood,  i  Medelhafvet.  Alla, 
de  engelska  ministrarna  sjalfva  icke  ens  undantagna,  sä  väl  som 
alla  andra  engelsmän,  som  befunno  sig  i  Italien,  väntade»  att 
amiral  Hood  skulle  göra  slut  pä  den  föregifna  neutraliteten  och 
helt  och  hållet  tillsluta  Genuas  och  Livornos  hamnar  för  frans- 
männen. Utförandet  svarade  icke  mot  dessa  förväntningar.  Lik- 
väl var  det  obestridligt,  att  det  vid  denna  tid  endast  skulle  ha 
berott  pä  engelsmännen,  hvilka  kunde  påräkna  kejsarens  under- 
stöd, att  förmä  Italien  att  tjena  koalisationens  gemensamma  in- 
tresse. En  betydande  fördel  skulle  hafva  vunnits  genom  ett  dylikt 
handlingssätt,  om  det  också  i  någon  mån  varit  en  tvångsåtgärd, 
därföre  att  det  skulle  hafva  beröfvat  Frankrike  hvarje  undsätt- 
ning och  tillförsel  frän  Italien,  och  därföre  att  man  därigenom 
skulle  hafva  hindrat  dem.  som  gjorde  revolutionär  propaganda, 
att  där  utbreda  sina  idéer.f 

»Den  motvilja,  som  jag  alltid  känt  för  allt,  som  sträfvar 
till  samhällets  upplösning  och  lugnets  förstörande,  tillät  mig  icke 
att  förblifva  helt  och  hållet  overksam  under  dessa  omständig- 
heter. Jag  betjenade  mig  af  alla  medel,  som  stodo  mig  till  buds, 
för  att  göra  slut  pä  detta  olycksbringande  neutralitets-system. 
En  handskrifven  uppsats  med  titel  »Coup  d'oeil  sur  la  neutralité 
dans  la  guerre  actuelle  *),»  som  jag  lät  gå  ur  hand  i  hand,  blef 
rätt  välvilligt  mottagen  —  till  och  med  sä  väl,  att  jag  aldrig 
fick  den  tillbaka.  Jag  hade  ocksä  bildat  ett  slags  parti  för  mina 
-åsigter;  men  i  politiken  betyda  skäl,  äfven  om  de  äro  grundade 
pä  de  mest  oomkuUkastliga  sanningar,  föga,  såvida  de  icke  un- 
derstödjas af  kanonernas  vördnadsbjudande  makt.  Det  var  ocksä 
vid  denna  tid,  som  jag  skickade  abbé  d'Héral  till  Lucca  för  att 
där  ånyo  ombesörja  tryckningen  af  »Prospectus»  till  det  histori- 
ska arbetet  öfver  salig  konungen.  Han  hade  åtskilliga  svårig- 
heter att  besegra,  men  slutligen  vann  han  sitt  mål,  och  tryck- 
ningen lyckades  rätt  bra.  Jag  meddelade  detta  arbete  endast  ät 
några  fä  personer  '*). 


*)  Möjligen  författad  af  d'IIérals  vän,  den  franske  emigranten  abbé 
Bonneval,  hvars  bekantskap  Armfelt  gjort  under  sin  resa,  nu  bosatt  i  Rom. 
Armfelts  afsigt  var  att  låta  trycka  denna  lilla  skrift  i  I.ivorno;  Bonneval 
hade  sina  betänkligheter  och  fruktade  att  blifva  röjd  som  författare.  (Bonnev. 
t.  Armf.  \— '3  ^   1793,  R.   A). 

**)  Lord  Hervey,  som  stod  i  förtrolig  brefväxling  med  Armfelt  rörande 
politiska  rimnen  och  i  sina  bref  ofta  gaf  luft  åt  sin  f(3rbittring  mot  «Jakobi- 
nerna«r  och  Manfredini,  anlitade  Armfelts  biträde  för  att  i  Lucca  låta  trycka 
två  politiska  broschyrer,  acomme  ce  petit  ouvrage  que  vous  avez  faitec 
.(A:s  ppr  i  R.  A.). 

Tegnér,   G.    il.    Arm/elt.  ti 


—  114  — 

Längre  fram  på  sommaren,  sedan  Toulon  gifvit  sig  ät  der» 
förenade  engelska  och  spanska  flottan,  syntes  sakerna  närma  sig 
ett  afgörande  i  den  riktning,  som  Armfelt  sä  lifligt  önskade. 
IDetta  blef  för  honom  en  anledning  till  ett  förnyadt  uppehåll  i 
Toskanas  hufvudstad,  sedan  han  slutat  sin  badsejour  i  Pisa  och 
Lucca,  och  till  nya  öfverläggningar  med  Englands  sändebud. 
»Mina  nära  förbindelser,,  säger  Armfelt,  med  lord  Hervey,  hvil- 
ken  snart  borde  framträda,  om  man  omsider  ville  göra  slut  pä 
de  italienska  småstaternas  neutralitet,  samt  det  hufvud-intresse,  som 
de  koaliserade  makterna  borde  fästa  därvid  och  som  med  hvarje 
minut  synes  blifva  af  större  vigt,  gjorde  att  jag  dag  för  dag 
uppsköt  min  afresa  . .  .  Det  ögonblick  nalkades,  dä  man  skulle 
tvinga  Toskana  att  förklara  sig;  lord  Hervey  väntade  hvarje 
stund  sin  regerings  föreskrift  i  detta  afseende,  och  vi  försökte 
det  omöjliga  för  att  utverka  att  man  frivilligt  fattade  sitt  beslut 
härutinnan.  Men  Manfredini  liknade  de  teaterhjältar,  som  äro 
tappra,  sä  länge  faran  ännu  är  långt  borta,  och  gjorde  ett  envist 
motstånd.  Slutligen  anlände  en  dag  kl.  9  pä  f.  m.  genom  lord 
Hood  Hans  Storbritanniska  Majestäts  bestämda  befallning;  och 
en  qvart  efteråt  steg  lord  Hervey  upp  i  sin  vagn  för  att  begära 
audiens  hos  storhertigen.  Qvällen  förut  hade  han  sagt  mig:  jag^ 
svarar  för,  att  om  jag  får  de  ordres,  som  jag  väntar,  saken  skall 
vara  afgjord  inom  24  timmar.» 

»Genom  en  rätt  egendomlig  tillfällighet  kom  markis  Man- 
fredini till  mig  just  i  samma  ögonblick,  som  engelske  ministern 
farit  till  Palazzo  Pitti  för  att  underrätta  storhertigen  om  inne- 
hållet af  de  depescher,  som  han  fatt  från  sin  chef.  Jag  låg  ännu;, 
vi  sprakade  en  timmas  tid  om  hvarjehanda  ämnen  —  bland  an- 
nat huruvida  lord  Hervey  skulle  komma  att  göra  det  steg,  som 
han  i  samma  ögonblick  höll  pä  att  utföra,  men  hvarom  vi  ännu 
voro  okunniga.  Manfredini  sade,  att  detta  icke  skulle  betyda 
någonting:  endast  våldet  skulle  förmå  Toskana  att  öfvergifva  sia 
neutralitet,  men  han  trodde  icke,  att  man  pä  allvar  ville  bruka 
våld  emot  en  broder  till  kejsaren,  som  man  hade  intresse  af  att 
behandla  med  grannlagenhet,  samt  att  däraf  för  öfrigt  icke  kunde 
följa  någon  synnerlig  fördel  för  de  allierade,  men  sä  mycket 
större  olycka  för  Toskana.  Manfredini  hade  just  lemnat  mig 
och  jag  stigit  upp  ur  sängen,  dä  lord  Hervey  .steg  in  i  mitt  rum. 
Han  var  klädd  i  uniform,  och  jag  frågade  genast:  Er  kurir  är 
sålunda  kommen  och  ni  är  pä  väg  till  liofvet.'*  —  »Jag  kommer 
därifrån,  svarade  han;  ärendet  är  uträttadt,  man  har  lofvat  mig 
svar  inom  tolf  timmar.  .Storhertigen,  tillade  han,  visste  sig  in- 
gen   råd,   när  jag  tillkännagaf  för  honom,  att  konungen  af  Eng- 


-   115  — 

land  bestämdt  fordrade  att  få  veta,  antingen  han  skulle  anse 
honom  säsom  vän  eller  fiende,  och  att  i  förstnämnda  fallet  all 
förbindelse  och  samfärdsel  med  Frankrike  borde  upphöra  inom 
24  timmar;  i  det  senare  skulle  lord  Hood  börja  operera  mot 
Livorno,  sä  fort  han  fatt  min  depesch. j>  Jaj;^  berättade  det  sam- 
tal, jag  nyss  haft  med  Manfredini,  för  lord  Hervey;  vi  tillbragte 
dagen  tillsammans  och  gingo  slutligen  pä  teatern  —  allt  under 
väntan  pä  storhertigens  svar.» 

»Det  anlände  omkring  kl.  10  på  aftonen  och  utföll  så  som 
lord  Hervey  önskat.  Han  afifardade  pä  natten  sina  kurirer;  föl- 
jande dagen  inlemnade  han  en  not,  som  uppfordrade  regeringen 
att  affärda  franska  ministern  med  sitt  följe  och  att  lata  borttaga 
franska  republikens  sköld,  som  denne  uppsatt  vid  sin  bostad. 
Man  gick  in  pä  allt  detta;  men  toskanska  regeringen  begagnade 
sig  af  den  förevändning,  som  erbjöds  genom  franska  sändebudets 
fördrifvande  pä  engelska  ministerns  begäran,  för  att  utsträcka 
förvisningen  äfven  till  de  stackars  franska  emigranterna.  Detta 
förargade  lord  Hervey;  han  påstod,  att  man  endast  bort  följa 
proskriptionslistan.  Detta  hedrade  visserligen  hans  hjärta,  men 
innebar  ett  öfverskridande  af  de  föreskrifter  hän  fått.  Han  borde 
hafva  inskränkt  sig  till  att  spela  rolen  af  medlare  hos  toskan- 
ska hofvet,  sedan  det  nu,  ehuru  mot  sin  vilja,  vikit  för  Englands 
fordringar.» 

Det  är,  säsom  man  finner,  en  »interiör»  ur  de  politiska  för- 
hållanden, som  revolutionen  framkallat;  det  visar  därjämte  det 
öfvermodiga  sätt,  pä  hvilket  En!:^dand,  enligt  sin  häfdvunna,  al- 
drig öfvergifna  politik,  ansåg  sig  kunna  behandla  svagare  makter. 
Den  blomstrande  lilla  staten  vid  Arno  hade  ingen  anledning  att 
prisa  sin  eftergifvenhet  för  Englands  bud  och  sin  anslutning  till 
koalitionen.  Den  engelska  flottan  i  Medelhafvet  förmådde  icke 
gifva  en  ny  vändning  ät  revolutionskriget.  Toulon  föll  ånyo  i 
de  franska  republikanernas  händer,  och  Toskana  blef  den  första 
af  alla  stater,  som  slöt  fred  med  Frankrike,  så  snart  det  syntes 
möjligt.  Lord  Hervey,  som  sä  öfvermodigt  uppträdt  ä  Englands 
vägnar,  rappellerades  kort  därefter  frän  sin  beskickning  och  afled 
tvä  år  senare  pä  engelska  flottan  i  Medelhafvet.  — 

Något  direkt  inflytande  på  dessa  tilldragelser  hade  visser- 
ligen icke  Armfelt  kunnat  utöfva;  men  det  anförda  visar  dock 
icke  blott,  huru  oförbehållsamt  han  ställt  sig  pä  den  sida,  dit 
hans  sympatier  förde  honom,  utan  äfven  det  sätt,  pä  hvilket  han 
deltog  i  diskussionen  öfver  den  europeiska  politiken.  Såsom 
svensk  minister  egde  han  ingen  befogenhet  att  mot  Frankrike 
göra    gemensam   sak   n:ed  Englands  sändebud,  ty  Sverige  uppe- 


—  ii6  — 

höll  strängt  sin  neutralitet,  sedan  det  påtänkta  förbundet  med 
franska  republiken  icke  kommit  till  stånd.  Det  språk,  han  förde, 
kunde  med  skäl  vara  svenska  regeringen  misshagligt,  om  också 
å  andra  sidan  de  utlåtelser,  han  såsom  enskild  man  fällde  i  Ita- 
lien, voro  utan  betydelse  för  Sveriges  politiska  ställning. 

Afsigtligt  undandrog  emellertid  förmyndareregeringen  sin 
minister  i  Italien  all  befattning  med  politiska  ärenden.  Månader 
förflöto,  utan  att  han  fick  något  bref  eller  någon  depesch  från 
regeringen;  dessa  gingo  i  stället  till  legationssekreteraren  Lager- 
svärd, hvilken,  sedan  prinsessan  Sofia  Albertina  lemnat  Italien, 
återvände  till  Genua  och  där  mottog  svenska  regeringens  upp- 
drag. Ur  ämbetsskrifvelserna  sände  han  till  sin  förman  mini- 
stern de  utdrag,  han  fann  lämpliga*).  Armfelt  gjorde  sig  å  sin 
sida  ingen  synnerlig  möda  att  spela  rolen  af  en  nitisk  diplomat 
inför  den  regering,  som  pä  goda  grunder,  i  betraktande  af  hans 
uppträdande  mot  dess  politik,  visade  honom  så  föga  förtroende. 
Hans  depescher,  förvarade  i  riksarkivet,  äro  ytterst  knapphän- 
diga och  fätaliga,  samt  hållna  i  en  stil,  som  är  lika  fattig  pä 
»kurialier,»  som  rikskanslern  Sparres  däraf  öfverflödade;  de  ny- 
heter, som  däri  meddelades,  voro  af  det  slag,  som  stodo  att 
läsa  i  allmänna  tidningar  **).  Ej  sä  fa  bref  insändes  dock  till 
Arm.felt  från  de  svenska  konsulerna  i  Italien  —  Bovo  i  Venedig, 
Holmberg  i  Genua,  André  i  Neapel  —  under  den  tid,  då  de  i  ho- 
nom   sägo    sin    närmaste  förman.    Delvis  rörde  de  beskicknings- 


*')  Ironiskt  skrifver  Armfelt  med  anledning  häraf  till  rikskanslern  *''/j 
1793  (R,  A.):  »Fast  jag  ej  på  2  '/,  månad  fått  någon  depesch  eller  bref  från 
kabinettet,  har  chargé  d'affaires  Lagersvärd  af  particiilier  godhet  meddelat 
mig  de  skrifvelser  och  ordres,  han  fått.  Jag  har  liäröfver  ej  tillåtit  mig 
någon  annan  oro  än  den,  att  mina  ganska  litet  intressanta  depescher  ej 
framkommit.» 

**)  Lagersvärd  ansåg  sig  böra  klaga  öfver  Armfelts  allmänna  hållning 
och  hans  förhållande  till  engelske  ministern.  Han  skrifver:  «För  ett  neu- 
tralt hofs  minister  passar  det  sig  ej  alt  till  handsekreterare  hafva  en  fransk 
emigré  . . .,  att  i  Rom  umgås  med  en  bof  såsom  abbé  Maury  och  i  P^lorens 
ej  vilja  sända  ett  kort  till  en  fransk  minister,  som  uti  de  mest  kritiska  om- 
ständigheter behållit  reputation  af  en  honnéle  homme  och  toskanska  hofvets 
aktning.  T.  o.  m.  förnuftiga  aristokrater  här  hafva  klandrat  baron  Armfelts 
ridicula  förhällande  i  Florens.»  Särskildt  detta  sistnämnda  framiiålles  ofta  i 
Lagersvärds  bref.  Ilerveys  öfvermodiga  uppförande  gjorde  honom,  såsom 
naturligt  var,  mindre  väl  sedd  hos  toskanska  hofvet;  att  Armfelt  slöt  sig  till 
honom,  väckte  därföre  mycken  uppmärksamhet.  Att  prinsessan  Sofia  Alber- 
tina vid  sitt  besök  i  Florens,  på  Armfelts  tillskyndelse,  bevistade  en  bal  hos 
Hervey,  samt  alt  Armfelt  uppmanade  svenska  resande  att  undvika  de  sällskap, 
där  franska  republikens  minister  kunde  träffas,  föranledde  Lagersvärds  litiiga 
bekymmer.  (L.  till  RosLMihane  (i  Ups.  bibi.),  Reuteriiolm,  v.  Engestrom,  Juni 
— Sept.    1793.) 


-    117  - 

angelägenheter  och  allmänna  ämnen ;  till  en  stor  del  äfvcn  en- 
skilda uppdrag  for  Armfclts  räkning. 

Ett  tillfälle  att  offentligen  uttala  sina  äsigter  erbjöd  sig  för 
Armfelt,  dä  han  mot  slutet  af  sommaren  skulle  högtidligen  öf- 
verlemna  sitt  kreditivbref  säsom  Sveriges  minister  hos  republiken 
Genua.  Han  begagnade  därvid  tillfället  att  yttra  sig  om  revo- 
lutionens faror  pä  ett  sätt,  som  väckte  uppseende.  Själf  berät- 
tar han  därom  följande:  »Jag  anlände  till  Genua  d.  21  Aug., 
begärde  min  audiens,  och  d.  26  öfverlemnade  jag  till  dogen  mitt 
kreditivbref*).  Det  tal,  som  jag  vid  detta  tillfälle  höll  till  Hans 
Höghet,  blef  bekant,  beundradt,  klandradt,  berömdt  och  fördömdt 
i  hela  Genua  inom  mindre  än  fem  timmar.  Jag  hade  själf  nöjet 
att  samma  afton  höra  ifriga  tankeutbyten  om  detta  ämne.»**) 

Detta  tal  föranledde  emellertid  ett  samtal  med  republikens 
doge,  hvilket  äfven  förtjenar  anföras.  Strax  efter  sin  ankomst 
hade  Armfelt,  som  rest  till  Genua  i  sällskap  med  furst  Menschi- 
koff,  knutit  en  nära  förbindelse  med  ryskc  chargé  d'affaires  i 
Genua,  Lizakewitz,  medan  han  här,  liksom  i  Florens,  undvikit 
franska  republikens  representant.  Armfelt  förmodade,  och  san- 
nolikt ej  utan  skäl,  att  hans  egen  legationssekreterare  Lagersvärd 
häraf  tagit  sig  anledning  att  i  Genua  utmåla  honom  säsom  en 
ifrig  ryssvän.  '^Utan  tvifvel  var  det  pä  grund  af  dylika  yttran- 
den af  Lagersvärd,  skrifver  Armfelt,  och  i  någon  män  för  att 
straffa  mig  för  djärfheten  i  mitt  tal,  som  dogen,  efter  den  hög- 
tidliga   audiensens    slut,  samtalsvis  yttrade :  'I  sanning,  ingenting 

*)  Armfelts  företrädare,  Wrangel.  liade  varit  ackrediterad  såsom  e.  o. 
envoyé  hos  Genuesiska  republiken.  Denna  diplomatiska  rang  medförde,  en- 
ligt hvad  Armfelt  erfarit  och  enligt  gällande  sed,  rättigheten  till  en  gäfva 
från  republiken  af  800  dukater.  hvilka  borde  vara  välkomna  för  en  man  med 
Armfelts  finanser.  Han  hade  därföre  först  genom  sin  hustru  (bref  '"/,  1793), 
sedan  själf  (till  Sparre  ^^,5  '793:  R-  A.)  hos  vederbörande  i  Sverige  anhållit 
om  tillägget  af  denna  titel  i  sitt  kreditivbref  för  Genua;  men  till  hans  stora 
förtörnelse  hade  intet  afseende  därvid  fästats. 

**)  Talet  finnes  tryckt  i  Svea  Hofrätts  Protokoll  rör.  Armfeltska  hög- 
målet, s.  594.  Det  är  helt  kort  och,  såsom  tillfället  kräfde.  hållet  i  allmänna 
ordalag.  Han  prisar  där  koalitionen:  «le  noble  concert  des  plus  puissants 
auspices  pour  éteindre  les  feux  déstructeurs  de  Tanarchie*-,  samt  republiken 
Genuas  visa  lagar  och  samhällsordning,  «qui  pour  le  bonheur  des  peuples  a 
senti  qu'il  ne  fallait  que  la  multitude  gouverne,  et  qui,  n'exchiant  personne, 
a  pris  les  moyens  les  plus  réfléchis  pour  que  tous  ne  fussent  pas  admis.»  — 
Till  Ehrenström  skref  Armfelt  ^'/'u  1793:  »Mitt  tal  har  i  Genua  fått  en  vogue. 
och  om  jag  frän  Stockholms  kabinett  får  baiinor,  kan  jag  från  tre  betydliga 
riken  i  Europa  visa  de  regerandes  approbation  och  kompliment*  (Sv.  Hofr. 
Protokoll,  s.  595).  Ehrenström  däremot  förmodade  att  följden  af  delta  tal 
skulle  blifva  «ett  foudroyant  bref  af  rikskanslern,*  kanske  äfven  <ren  rappel, 
med  ordres  alt  vistas  utrikes. <r     (Därsamraast.  s.  678). 


—   ii8  — 

är  beklagligare  än  Europas  nu  varande  tillstånd.  Uppror,  oro- 
ligheter, olyckor  och  krig  öfverallt.  Se  detta  stackars  Polen, 
som  Ryssland  änyo  ärnar  förstöra  och  sönderstycka!  Denna 
makts  ärelystnad  borde  sannerligen  väcka  hela  Europas  upp- 
märksamhet'. Jag  svarade  genast:  'Europa  synes  mig  ha  nog 
med  att  sätta  sig  emot  följderna  af  franska  revolutionen,  hvilken 
bringar  alla  staters  författning  i  fara  och  som  sträfvar  att  öfver- 
allt  utbreda  oro  och  bryta  alla  samhällsband.  Om  Ryssland  nu 
ingriper  i  Polens  planlösa  och  vacklande  handlingssätt,  under 
antagande  att  Polen  vill  utbreda  anarki  och  jakobinskt  tyranni, 
sä  gör  Ryssland  ingenting  annat  än  hvad  alla  större  makter 
borde  göra,  för  att  sätta  de  mindre  ur  stånd  att  motverka  den 
politik,  som  man  vill  genomföra  till  mänsklighetens  bästa  *).' 
Dogen,  som  antingen  säg,  att  min  politik  var  något  olik  hans 
egen,  eller  icke  ville  låta  samtalet  gå  längre,  ombytte  ämne, 
och  vi  talte  ännu  några  ögonblick  om  likgiltiga  saker,  hvarefter 
jag  lemnade  honom  med  öfliga  ceremonier. » 

»Jag  skall  icke  här,  fortsätter  Armfelt,  i  detalj  redogöra  för 
de  häfdvunna  bruk  och  ceremonier,  som  böra  iakttagas  af  en 
främmande  minister,  hvilken  kommer  för  att  ackreditera  sig  hos 
genuesiska  regeringen.  Det  må  vara  tillräckligt  att  nämna,  att 
det  som  gjorde  mig  mest  bryderi,  var  tvånget  att  under  trenne 
på  hvarandra  följande  dagar  efter  min  högtidliga  audiens  mot- 
taga hela  Genuas  adel  och  bjuda  dem  på  konfekt  och  förfrisk- 
ningar.  Jag  hade  nämligen  ännu  icke  någon  egen  bostad.  Lyck- 
ligtvis   visade   sig  general  Wrangel,  Sveriges  förre  minister,  som 


"*)  Af  de  polska  patrioternas  motstånd  mot  Ryssland  väntade  Armfelt 
ingen  framgång  och  uttalade  sig.  efter  hvad  hans  anteckningar  utvisa,  i 
denna  anda  till  många  polska  flyktingar,  som  han  under  denna  tid  råkade  i 
Italien.  Huru  lian  än  utlät  sig  om  Ryssland  inför  dem  och  dogen  i  Genua, 
så  ogillade  han  dock  i  sitt  hjärta  den  våldsbragd,  som  begicks  mot  det 
olyckliga  Polen.  »Ingen  människa  har  med  större  smärta  än  jag,  skrifver  han, 
kunnat  se  Polens  delning  vid  en  tidpunkt,  då  alla  regenters  intresse  mera 
än  någonsin  borde  hafva  lärt  dem  en  klok,  på  heder  och  rättvisa  grundad 
politik.  Äldre  tiders  historia  visir  intet  motstycke  till  denna  statspiundring, 
och  Ryssland  i  synnerhet  begick  ett  misstag  genom  att  uppoflfra  de  fordelar, 
som  det  egde  i  grannskapet  till  Polen  och  i  sitt  inllytande  där,  för  besitt- 
ningen af  några  ödemarker  till  eller  af  sköflade  länder,  som  göra  det  till 
granne  med  Preussen  jch  Österrike  och  därigenom  skola  hindra  dess  utvidg- 
ningsplaner och  kanske  en  dag,  när  dess  makt  försvagas,  bereda  dess  under- 
gäng. Jag  är  öfvertygad,  att  den  dag  skall  komma,  då  Jiysslands  beher- 
skare,  i  förening  med  stater  och  personer,  som  äro  nog  klart  seende  och 
rättvisa  för  att  cinska  Polens  pånyttfödelse,  skola  slräfva  alt  understödja 
detta  land  och  skaffa  det  en  politisk  tillvaro,  som  är  nödvändig  och  oefter- 
giflig  för  Europas  jämnvigta. 


-  119  - 

man  fråntagit  hans  ämbete  för  att  mot  min  vilja  lemna  det  till 
tnig,  såsom  en  god  landsman  genom  att  låna  mig  sitt  hus  ocii 
en  stor  del  af  sin  betjening.  Jag  har  all  anledning  att  berömma 
hans  uppförande.  Kan  visade  mig  flera  brcf  frän  vår  utmärkte 
rikskansler  Fredr.  Sparre:  de  voro  värdiga  hans  snille  och  hans 
penna,  i  synnerhet  de  som  hade  afseende  pä  sqvallerhistorier, 
hvilka  ledde  sitt  upphof  frän  lilla  Lagersvärd,  som  varit  WVan- 
gels  legationssekreterare,  liksom  han  blifvit  min.»  *) 

»Under  de  tre  dagar,  dä  jag  mottog  den  genuesiska  nobles- 
sen, hade  jag  tillfälle  att  iakttaga,  att  många  af  dessa  herrar 
voro  män  med  hufvud  och  kunskaper,  men  att  större  delen  voro 
anhängare  af  franska  revolutionen,  och  att  de  t.  o.  m.  icke 
gjorde  någon  hemlighet  däraf.  Då  och  då  träffade  jag  pä  en 
och  annan,  som  var  mindre  fanatisk;  men  det  var  sådana,  som 
hade  mindre  penningar  i  de  franska  statslånen  och  hvilkas  pen- 
ningeintresse icke  var  .så  nära  förbundet  med  detta  lands  kredit. 
Jag  hade  flera  samtal,  alla  i  största  lugn,  med  de  ifrigaste  an- 
hängarna af  franska  systemet;  och  om  jag  ocksä  icke  kunde  gå 
in  på  den  grundval,  hvarpå  de  byggde  sina  grundsatser,  sä  kan 
jag  å  andra  sidan  icke  annat  än  erkänna  den  skicklighet,  med 
hvilken  de  förstodo  att  försvara  en  ganska  dålig  sak.  Mitt  tän- 
kesätt var  alltför  väl  kändt ;  jag  uttalade  mig  så  öppet  och  dolde 
sä  litet  af  mitt  handlingssätt,  att  jag  icke  kunde  hoppas  att  undgå 
att  vara  ogärna  sedd  vid  denna  tidpunkt.  Likväl  lyckades  jag 
genom  en  obegriplig  slump  att  stå  rätt  väl  hos  alla  människor, 
icke  ens  jakobinerna  undantagna.  Man  var  alltid  nöjd  med  mig 
utan  att  vara  nöjd  med  mina  principer.  Lizakewitz,  som  icke 
njöt  af  denna  förmån,  talte  med  förvåning  därom  med  mig  före 
min  afresa.  Jag  blef  lika  förvånad  som  han;  och  då  vi  tillsam- 
mans undersökte,  hvad  som  kunde  vara  orsaken  till  detta  besyn- 
nerliga sätt  att  bemöta  två  personer,  hvilkas  åsigter  öfverens- 
stämde,  trodde  vi  oss  hafva  funnit  den  i  en  nyck  —  hos  damerna, 
som  beskyddade  mig:  de  hade  slagit  an  denna  ton  för  ögon- 
blicket, och  man  vet  att  fantasien  hos  dem  ofta  beherskar  för- 
ståndet». 


*)  Lagersvärd  försummade  icke  att  inberätta  Armfelts  förtrolighet  så 
väl  med  Wrangel  som  med  Lizakewitz.  Den  förstnämnde  hade  yttrat,  att 
Armfelts  enda  fel  vore  att  han  varit  konung  Gustaf  III:s  vän.  —  Franc  var- 
nade Armfelt  upprepade  g?inger  för  Lagersvänl  såsom  en  »nitisk  conlroleur 
general  des  discours,  des  faits  et  des  gestes  de  certain  baron  Braschamp, 
triple  cordon  bl^ifu,  å  qui  on  veut  ici  beaucoup  de  bien.« 


—    I20   — 

Det  var  icke  endast  i  Genua,  som  damerna  »beskyddades 
den  älskvärde  främlingen.  Ännu  hade  han,  oaktadt  sjukdom,  be- 
kymmer och  motgångar,  behållit  den  tjusarförmäga  och  det  lätta 
sinne,  som  gjort  honom  så  bem,ärkt  vid  Gustaf  III:s  hof;  och  i; 
kretsen  af  de  sköna,  som  täflade  om.  hans  gunst,  kunde  han 
kasta  det  politiska  grubblet  öfver  bord  och  frän  en  bitter  pessi- 
mist förvandlas  till  deras  lefnadsglade  och  älskvärde  riddare. 
Redan  i  Rom  hade  han  gjort  bekantskap  med  åtski]h'ga  damer 
af  den  engelska  aristokratien,  stadda  pä  resa  i  Italien;  särskildt 
med  lady  Anne  Hatton,  född  Gore,  »donna  bellissima»  *),  som 
genast  började  svärma  för  Armfelt.  I  Florens,  hvarest  han  åter 
träfiade  sitt  ressällskap  från  Tyskland,  furst  Menschikoff  »med 
sin  seraglio»,  såsom  han  i  bref  skämtsamt  uttrycker  sig,  fortsattes 
bekantskapen  med  den  engelska  kolonien  i  lord  Herveys  hus; 
och  Armfelt  var  snart  hemmastadd  i  den  krets  af  förnäma  en- 
gelska resande,  som  där  hade  sin  mötesplats.  Han  har  själf 
yttrat  om  sällskapslifvet  inom  den  engelska  kolonien  i  Florens 
på  våren  1793,  att  det  skulle  kunna  hafva  gjort  denna  tid  till 
en  af  de  angenämaste,  han  tillbragt,  om  ej  den  politiska  ställ- 
ningen varit  så  förtviflad.  Frän  Florens,  där  Armfelt  bott  till- 
sammans med  familjen  Menschikoff,  begaf  han  sig  till  baden  i 
Pisa,  hvarest  han  lifligt  deltog  i  badsäsongens  nöjen,  och  äfven 
hade  tillfälle  att  utöfva  sitt  värdskap  mot  prinsessan  Sofia  Alber- 
tina, som  där  tillbragte  några  dagar.  Han  gaf  två  baler  för 
den  oaktadt  sin  ålder  och  korpulens  högst  danslystna  prinsessan;, 
själf  deltog  han  också  i  dansnöjena.  Hans  bekantskap  med  fa- 
miljen Menschikoft"  föranledde,  att  han  ansågs  vara  ryss.  **) 

Mot  slutet  af  Juli  ankom  till  Pisa  Armfelts  hustru,  medfö- 
rande deras  båda  barn  efter  en  lång,  dyr  och  besvärlig  resa,  som 
räckt  två  månader.***) 

*)   Piranesi  till  Reuterholm   '■/,   1793. 
*")  En  af  riranesis  mindre  väl  underrättade  spioner  berättade,  att  i  Pisa 
funnits  en  rysk  baron   Armfelt,  ^che   ballava  bellissimo.» 

***)  Ända  sedan  hösten  1792  liade  grefviniian  Armfelts  resa  oupphörligt 
varit  föremål  för  öfverläggning  i  de  båda  makarnas  brefväxling;  och  olika 
förslag  oin  den  väg,  som  därvid  skulle  väljas,  liade  varit  å  bane.  Ett  af  de 
senaste  hade  varit,  att  grefvinnan  Armfelt  med  sina  barn  skulle  från  Stock- 
holm taga  vägen  öfver  LiHand,  hvarifrån  hon  möjligen  skulle  göra  ett  besök 
i  Petersburg.  I  sina  bref  hade  Armfelt  ofta  uttryckt  sin  längtan  efter  hustru 
och  barn:  ur  ett  af  dem  torde  såsom  ett  kuriosum  få  anföras  följande  före- 
skrift med  afseende  på  den  husliga  trefnaden:  »Laga  atl  det  qvinfolket,  du 
tager  med  dig,  kan  baka  pannkakor,  grädda  våfflor  och  göra  sju-skinnsgröt: 
för  Guds  skull  låt  perfectionera  henne  häruti;  och  midt  i  Italien  skall  man 
fira  Sveriges  välluster!«  (^^/i  '793-^  t)ct  är  ett  naivt  drag,  som  man  knap- 
l>asl    skulle    hafva    väntat  af  en  gustavian  med  fransk  bildning.   —   Emellertid 


—    121    — 

Ännu  gladare  än  sällskapslifvet  vid  Pisa-badet  var  det,  som 
fördes  vid  Lucca,  hvarest  Armfelt  jämte  sin  familj  tillbragte  en 
del  af  Augusti.  »Där  njöt  man,  berättar  han,  pä  samma  gäng 
af  ett  angenämt  umgängeslif  och  af  landtlifvets  behag.  Vi  roade 
oss  tappert,  dansade  om  nätterna  midt  i  parken,  omgifna  af 
bondfolk,  som  vi  drogo  in  bland  oss  och  förmådde  att  taga  del 
i  våra  danser  och  upptåg.  Noblessen  i  Lucca  tog  däraf  sådan 
anstöt,  att  man  gjorde  oss  formliga  föreställningar,  och  vi  upp- 
förde oss  därefter  mera  försigtigt.»  —  Bland  dem,  som  deltogo 
i  nöjena  i  Lucca,  nämner  Armfelt  prins  August  af  England, 
hvars  bekantskap  han  gjort  vid  Pisa-baden,  lady  P^lisabeth  Monck, 
>en  bland  de  vackraste  qvinnor  i  Europa,»  och  hennes  syster, 
den  nyssnämnda  lady  Anne  Hatton,  lady  Spencer,  lady  Bess- 
borough  och  lady  Hervey.  Med  flera  af  dessa  damer  fortsattes 
förbindelsen  sedermera  under  vintern  i  Neapel;  och  de  sköna 
visade  sig  i  det  kritiska  ögonblicket  icke  sina  riddare  otrogna. 
I  Neapel  återfann  han  äfven  en  af  de  damer,  som  bidragit  att  göra 
hans  vistelse  i  Genua  angenäm,  den  vackra  fru  de  Surian,  född 
Arfvedsson,  gift  med  en  fransk  emigrant  från  Marseille,  h vilken 
användt  Armfelts  bemedling  för  att  från  Genua  få  öfverflytta  till 
Neapel  *). 


var  det  grefvinnan  Armfelt,  som  själf  afgjorde  frågan  om  resan.  Armfelt 
synes  icke  hafva  varit  beredd  på  de  därmed  förenade  kostnaderna  —  hon 
åtföljdes  af  ej  mindre  än  fyra  domestiker  — ,  och  ger  i  bref  till  Uggla  (Ups. 
bibliotek)  på  vanligt  liänsynslöst  sätt  luft  åt  sin  farhåga,  «att  f-n  tager  allt 
ihop,  ty  hon  aktar  pengar  som  hon  fört  en  million  i  mitt  hus.«  Äfven  i 
sina  bref  till  fröken  Rudenschöld  yttrar  Armfelt  sig.  otacksamt  nog,  med 
missnöje  öfver  sin  hustrus  resa  och  vistelse  i  Italien.  Hans  uttryck  kunna 
förklaras  af  hans  önskan  att  dämpa  sin  älskarinnas  ständigt  vakna  svartsjuka; 
men  kunna  ej  försvaras.  Lyckligtvis  behöfva  de  ej  tagas  efter  bokstafven 
och  vederläggas  på  mångfaldigt  sätt  i  hans  andra  bref. 

*)  Det  var  förmodligen  om  denna  dam,  som  Armfelt  skref  till  sin 
hustru,  att  hon  vore  «bien  plus  dangereuse,  plus  mesurée  dans  sa  conduite, 
mais  du  fond  bieu  plus  folie»  än  ett  par  af  de  engelska  damerna,  ehuru  en 
af  dem,  lady  Anne  Hattou,  plägade  underteckna  sina  bref  till  Armfelt  med 
signaturen  »la  petite  folle<r,  «lilla  tokan. <r  Då  och  då  omnämnas  i  Arm  felts 
brefväxling  med  hans  hustru  under  vistelsen  i  Italien  så  väl  de  engelska  som 
de  ry.ska  väninnorna.  Grefvinnan  Armfelt  fann  (bref  till  Armfelt  från  Lucca 
'*/^),  att  lady  Bessborough  och  »tokan»  voro  «ett  par  extraordinaira  männi- 
skor; den  sistnämnda  from  som  ett  lam,  men  oförsigtig»  —  ett  omdöme,  som 
ej  jäfvas  af  dennas  ännu  bevarade  bref  till  Armfelt.  «S:te  Anne,  la  tleuv  des 
miladis,»  såsom  hon  nämndes  i  ett  bref  till  Armfelt,  torde  icke  hafva  gjort 
skäl  för  helgonnamnet;  Armfelt  hade  tydligen  alldeles  förvridit  hennes  huf- 
vud,  som  det  synes  nästan  mot  sin  vilja.  «Milady  Anne,  tillägger  grefvinnan 
Armfelt,  vous  aime  de  tout  son   coeur;   elle  m'a  chargé   de  vous  le  dire  et  va 


—    122    — 

Den  politiska  ställningen  i  Europa  och  ovissheten  om  fä- 
derneslandets och  Armfelts  egen  framtid  kastade  dock,  dessa 
sällskapsnöjen  oaktadt,  fortfarande  en  mörk  skugga  öfver  hans 
vistelse  i  Italien.  Härtill  kommo  ekonomiska  svårigheter,  ur 
hvilka  han  i  det  aflägsna  landet  hade  föga  utsigt  att  reda  sig. 
Han  var  alltid  främmande  för  hvarje  tanke  pä  penningars  värde, 
sä  länge  ännu  någonting  fanns  qvar  i  kassan,  och  under  den  länga 
resan  var  han  ännu  mindre  än  eljest  i  ständ  att  inskränka  sina 
utgifter.  Hos  konstnärer  gjorde  han  beställningar  af  taflor  och 
porträtter;  beställde  af  den  italienske  bildhuggaren  Grossi  kopior 
i  marmor  af  Apollo  di  Belvedere  och  Venus  di  Medici  i  origi- 
nalens storlek,  och  porträttbyster  af  Sergel  i  Sverige,  o.  s.  v.  — 
i  en  skala  som  skulle  hafva  förutsatt  stora  tillgängar.  Till  och 
med  hans  beundrarinna  furstinnan  MenschikofT  ansåg  sig  böra 
varna  honom  för  ett  dylikt  oförståndigt  slöseri. 

Vid  slutet  af  sommaren  1793  befann  sig  emellertid  Arm- 
felt  i  en  betänklig  penningförlägenhet  och  skref  till  sin  hustru, 
att  han  visste  sig  »ingen  rad».  1  ett  annat  bref  frän  samma  tid 
gaf  han  sin  skyddsling  och  handsekreterare,  abbé  d'Héral,  föl- 
jande hälft  skämtsamma,  hälft  vemodiga  helsning:  !>Jag  tror  att 
vi  bli  tvungna  att  tänka  på  något  annat  slags  utkomst  än  åter- 
upprättandet af  franska  monarkien. *  Ett  lån  af  looo  dukater, 
som  Armfelt  lyckades  erhålla  i  Genua  vid  sitt  besök  därstädes, 
räddade  honom  dock  för  tillfället,  och  han  var  för  en  tid  äter  i 
stånd  att  fortsätta  sitt  lefnadssätt  som  »grand  seigneur,»  —  nå- 
got som  han  ansåg  oundgängligt,  då  han  på  hösten  1793  skulle 
begifva  sig  till  Neapel,  Italiens  förnämsta  hof,  för  att  där  repre- 
sentera   Sverige.     Han    hvrde   i  denna  stad  för  vintermånaderna 


j'espére,  arriver  ici  pour  confirmer  ce  que  je  viens  d'écrire.  Elle  ne  pense 
qu'ä  vous  et  ne  parie  que  de  vous,  enfin,  c'cst  au  point  que  le  siége  de 
Valenciennes  ne  la  touche  plus;  Giamboni  lui-méme  n'a  plus  de  charmes  a 
ses  yeux.  Elle  est  un  peu  plus  folie  que  de  coutume,  mais  sa  folie  est  char- 
mante et  ne  fait  jamais  tort  å  personne.»  —  «Då  du  ser  ryskorna,»  skrifver 
Armfelt  under  sin  resa  till  Genua  —  han  var  då  utan  dam-sällskap  —  «så 
säg  dem,  att  var  resa  ej  är  så  rolig,  som  då  Hans  Durchlauchtighet  Men- 
schikofT förde  sin  seralj  med  sig.«  På  goda  grunder  hlef  emellertid  förhål- 
landet mellan  furstinnan  MenschikofF  och  grefvinnan  Armfelt  längre  fram  ej 
så  vänlig',  som  vid  badet  i  Lucca,  hvarest  alla,  sedan  grefvinnan  Armfelt 
blifvit  införd  i  den  engelska  societeten,  enligt  Armfelts  ord,  «l)öllo  ofantligt 
af«  hans  hustru.  —  «Jag  begriper  väl  och  mycket  bättre,  tillägger  han,  att 
den  sentimenten  är  du  gjord  att  inspirera,  just  ej  på  24  timmar,  men  en 
revanche  för  all  evighet*  (frän  Genua  *'/,  1793)  —  ord,  som  icke  sakna  sin 
betydelse  i  makarna  Armfelts  egendomliga  äktenskapshistoria.  Till  denna 
äro  de  ofvanstående  notiserna  om  hans  beundrarinnor  i  Italien  ärnadc  att 
tjena  såsom  bidrag. 


—   123  — 

en  präktit::  bostad.  Innan  han  leninade  Toskana,  för  att  bcgifva 
sig  till  Neapel  —  det  skedde  i  oktober  1793  -  beställde  han  i 
Florens  bland  andra  konstverk  äfven  sitt  porträtt,  hvarä  han  fram- 
ställdes betraktande  tvennc  byster  af  »martyrkonungarna»  Ludvig 
XVI  och  Gustaf  III  *). 

Armfelts  politiska  och  ekonomiska  ställning  var  emellertid 
sädan,  att  de  mänga  planer  att  välja  en  ny  lefnadsbana,  som 
sysselsatt  honom,  ända  sedan  han  lemnade  Sverige,  togo  ny  fart, 
särskildt  under  vistelsen  i  Italien  **).  An  var  det  fråga  om  att 
han  skulle  gå  i  spansk  tjenst,  för  att  strida  mot  franska  repu- 
bliken: han  skulle  där  blifva  generallöjtnant  och  ville  förbehålla 
sig  själfständigt  befäl  och  ett  kapital  af  75,000  rdr.,  deponeradt 
såsom  pension  för  hustru  och  barn,  i  händelse  af  hans  fränfälle. 
»Jag  tillstår,  att  sä  usel  den  spanska  militären  är,  så  bäfvar  jag 
för  att  få  med  den  att  göra;  men  för  att  ej  dö  af  hunger,  får 
man  lof  att  se  sig  om»,  skrifvcr  han  härom  till  sin  hustru.  Un- 
derhandlingarna ledde  dock  icke  till  något  resultat.  —  An  väck- 
tes vidtsväfvande  förslag  att  inlåta  sig  i  handelsspekulationer  för 
att  förbättra  finanserna:  penningar  voro  billigare  i  Italien  än  i 
Sverige,  skref  han  i  Augusti,  och  »adliga  privilegierna  gifva  oss 
stora  fördelar  i  den  vägen.  Rikskanslern,  den  store  Axel  Oxen- 
stjerna,  hade  ett  handelskontor  i  Stockholm».  ***)  Oftare  om- 
talar   han    i    sina    bref   till   anhöriga  sin  önskan  att  få  nedlä^ea 


*)  Detta  porträtt  finnes  på  Aminne.  Se  Sander,  anf.  st.  s.  14,  livarest 
efter  Piranesis  spionrapporter  redogöres  för  ytterligare  beställningar,  bland 
hvilka  namnes  ett  annat  porträtt  af  Armfelt,  framställd  till  häst  såsom  kom- 
menderande general.  Äfven  i  Dresden  hade  han  låtit  måla  sitt  porträtt.  Jfr. 
Ehrenström,  Anteckn.  II:  445. 

**)  Ur  ett  bref  från  Florens  "/j  1793  till  Armfelts  hustru  förtjenar  föl- 
jande att  anföras,  såsom  målande  för  hans  mörka  sinnesstämning:  »Dans  un 
siécle  comme  celui-lå,  ou  les  honnétes  gens  n'ont  ni  asyle,  ni  siireté,  ni  pro- 
tection,  dans  un  gouvernemer.t  comme  le  notre,  oii  toute  espéce  de  pillage 
est  permise,  toute  injustics  autorisée,  des  qu'elle  attrape  un  honnéte  homme, 
il  est  permis,  dis-je,  de  songer  aux  moyens  de  se  mettre  ä  couvert.  Au 
reste,  c"est  pour  toi  et  pour  mes  enfants  que  je  pense.  Ne  crois  pas  que 
seul  j'aurais  demandé  un  obole  au  régent,  ni  craint  d'étre  victime  de  ses 
violencesi  Au  contraire,  ma  gloire  aurait  été  compléte,  si  j'aurais  pu  braver 
la  conduite  calomniatrice  et  défendre  mon  ami,  mon  roi  et  mon  bienfaiteur 
méme  au  dela  du  tombeau.  L'échafaud  vaut  bien  un  lit,  si  on  y  porte  sa 
tete  avec  houneur.c 

***)  Till  Uggla  '"'.,  1793,  frän  Bologna  (Ups.  Bibi.).  Äfven  från  Nea- 
pel skref  han  till  samme  man  om  möjligheten  att  genom  handelsspekulationer, 
såsom  det  synes,  i  italienskt  vin.  aförtjena  mynt,  och  torde  hända  det  lyckas 
...  Premierministern  här  gör  allt  hvad  jag  vill  i  handelsvägen*  (^'/,o  '793'- 
Detta  var  naturligtvis  idel  lösa  hugskott:  allraminst  såsom  finansman  kunde 
Armfelt   hoppas  likna  den  ofvannämnda  förebilden,   den  store   rikskansleren. 


• —    124   — 

sina  ämbeten,  så  snart  det  vore  honom  ekonomiskt  möjligt, 
och  slå  sig  ner  på  landsbygden  i  Sverige  eller  i  Finland  för 
att  där  lefva  i  obemärkthet  *).  Oftast  återkom  han  dock  till 
tanken  på  att  i  Ryssland  söka  sin  fristad  och  sitt  uppehälle, 
åtminstone  så  länge  förmyndare-regeringen  varade;  och  förslaget 
härom  är  det  enda,  som  kan  sägas  hafva  varit  något  mera  än 
ett  löst  hugskott. 

Anbud  i  detta  syfte  hade  genom  kejsarinnan  Katarinas 
representant  i  Stockholm  grefve  Stackelberg  blifvit  gjorda  Arm- 
felt  kort  efter  konung  Gustafs  död,  men  afböjts.  Vi  hafva  sett 
att  Armfelt,  i  första  hettan  efter  underrättelsen  om  Liljensparres 
utnämning  till  underståthållare,  i  bref  från  Stralsund  talat  om 
att  genast  gå  i  rysk  eller  preussisk  tjenst,  *)  men  frågan  förföll 
då,  på  grund  af  de  bedrägliga  utsigterna  till  generalguvernör- 
skåpet  i  Pommern.  Förslaget  att  bero  af  Ryssland  var  dock 
till  en  början  motbjudande  för  Armfelts  i  grunden  fosterländska 
och  ridderliga  sinne,  huru  ifrig  anhängare  han  än  var  af  en  ryss- 
vänlig politik  och  af  förbundet  med  ryska  kejsarinnan.  Om  sin 
gamle  vän  Stackelberg  skrifver  han  i  ett  förtroligt  bref  till  sin 
hustru:  »Om  den  s — s  gubben  icke  vore  ryss,  så  kunde  jag 
mycket  med  honom  och  employerade  honom  gärna  att  hos  hans 
fru  utverka  mig  det  hon  skriftligen  lofvat  mig  .  .  ,  Men  det 
ryser  i  mig  att  i  sådana  ämnen  förtro  mig  till  en  ryss.»  ***)  — 
Men  förvisningen  till  Italien  besegrade  dessa  betänkligheter.  Re- 
dan i  slutet  af  Oktober  1792  har  Armfelt  skrifvit  till  Sveriges 
ambassadör  i  Petersburg,  Stedingk,  och  bedt  honom  hos  kejsa- 
rinnan förhöra  sig  om  en  anställning  i  Ryssland  f);  och  i  början 


*)  Han  ärnade,  skref  han  till  sin  far,  »laga  Lindnäs  i  ordning  för  min 
retraite  och  där,  på  detta  vackra  strille  sluta  mina  dagar  i  lugn  och  med  en 
måttlig  inkomst.»  (^^/^  1793)  ^^  någon  dylik  plan  syftade  också  helt  sä- 
kert Armfelts  yttrande  i  ett  bref  till  fröken  Rudenschöld  ^',„  1793:  <rEhuru 
du  ej  är  angelägen  att  återse  mig,  skall  du  likväl  ej  länge  kunna  undvika 
det.  Kom  ihng  dessa  i  Perugia  skrifna  ord  och  hvarpä  hela  Sverige  ännu  i 
åtta  månader  skall  tvifia.*  Under  Armfeltska  processen  ville  man  häri  se  en 
antydan,  att  Armfelt  inom  den  nämnda  tiden  ärnade  begifva  sig  till  .Sverige 
för  att  höja  upprorsfanan,  och  detta  bref  från  Perugia  citerades  ofta  i  rätte- 
gångshandlingarna, såsom  längre  fram  skall  berättas.  (Se  Utdrag  ur  de  huf- 
vudsakl.  bandi.  etc.  s.  68.) 
**  Se  ofvan  sid.  35. 
*"*)  Frän  Aachen  ^"/^  '792. 
I)  Enligt  Stcdingks  svar  till  Armfelt  (i  Reut.  Papp.),  hvari  det  heter: 
«Vous  me  verrez  toujours  prc-t  ä  vous  rendrc  tous  les  services  qui  dépendent 
de  moi  dans  un  pays,  ou  vous  étes  chéri  et  estimé.»  Stedingk  låter  dock 
i  detta  bref  Armfelt  förstå,  att  han  borde  vara  nöjd  med  beskickningen  i 
Italien. 


—    125    — 

af  December  skrifver  lian  till  sin  hustru:  »Jag  har  länjre  tvekat 
om  en  viss  atgard;  jag  kommer  kanske  ytterligare  att  tveka, 
men  jag  måste  till  slut  afgöra  saken.»  Han  tillägger:  »Utom 
Ryssland  finnes  intet  land,  som  ej  snart  har  konvulsioner  att 
förvänta  i  större  eller  mindre  grad.  Italien  börjar  nu,  och  jag 
ser  mig  i  perspektiv  flyktande  frän  den  ena  staden  till  den  an- 
dra». Med  de  hemliga  politiska  planerna,  som  i  Dresden  och 
Wien  togo  bestämdare  form,  följde  äfven  uttalanden  om  önskan 
att  finna  en  fristad  i  Ryssland,  sä  vida  sakernas  skick  ej  kunde 
ändras  i  Sverige.  *)  »Frän  den  stunden,  skref  Armfclt  från  Wien 
till  kejsarinnan  Katarina  II,  dä  äfven  det  passiva  bibehållandet 
af  hvilken  beställning  som  helst  skulle  synas  innebära  ett  sam- 
tycke frän  min  sida  till  mitt  lands  olyckor  och  vanära,  skall  jag 
skynda  att  skilja  mig  från  allt  och  bönfalla  hos  E.  Kejs.  Maj:t 
att  låta  mig  finna  en  fristad  uti  dess  stater.»  **)  Han  hoppades, 
enligt  bref  till  sin  hustru,  att  genom  denna  formliga  anhållan 
hafva  så  arrangerat»,  att  han  och  hans  familj  blefve  skadeslösa 
mot  »persckutionen.»  ***)  Först  i  Juni  1793  erhöll  Armfelt  i  F"lo- 
rens  kejsarinnans  svar,  hvari  hon,  i  försigtiga  men  förbindliga 
ordalag,  uttryckte  sin  förhoppning  att  ingenting  skulle  tvinga 
honom  att  lemna  sitt  lands  tjeast;  men  försäkrade  att,  om  hans 
öden  förde  honom  till  Ryssland,  han  där  skulle  finna  ett  motta- 
gande, som  skulle  ytterligare  bekräfta  hennes  gynnsamma  tänke- 
sätt om  honom  f").  Kejarinnans  sändebud  i  \\'ien  Rasumowski 
öfversändc  detta  bref  och  meddelade  ytterligare  å  hennes  vägnar, 
att  hon  med  nöje  förnummit  Armfelts  planer  och  vid  tillfälle 
skulle  begagna  sig  af  hans  nit  för  hennes  person  och  intressen. 
Han  berättade  äfven,  att  hon  ålagt  honom  att  underhålla  en  jämn 
brefväxling  med  Armfelt,  samt  uttryckte  hennes  missnöje  med 
förhållandena  i  Sverige:  kejsarinnan  hade  dock  vidtagit  åtgärder 
för  att  förebygga  den  dåliga  regeringens  följder  -j-f). 


")  Från  Dresden  uppmanade  han  sin  hustru  att  för  Stackelberg  fram- 
ställa familjen  Armfelts  ekonomiska  svårigheter  och  möjligheten  att  han  funne 
sig  nödsakad  att  lemna  sin  beskicknitig.  Stackelberg  skulle  därigenom  för- 
förmås att  kraftigt  understödja  Armfelts  ansökan  i  Ryssland  (^Vi2  '792).  Ett 
liknande  uppdrag  erhöll  fröken  Rudenschöld,  som  dock  förklarade,  att  Stac- 
kelberg på  grund  af  Armfelts  kostsamma  resa  och  praktälskande  uppträdande 
icke  ville  tro,  att  han  befunne  sig  i  penningforlägenhet.  Se  Rudenschölds 
bref  till  Armfelt  ^"/e  '793'  tryckt  i  Utdrag  ur  de  hufvudsakligaste  handlingar 
etc.  sid.  23. 

**)  Svea  Hofrätts  protokoll  i  Amifeltska  högmålet,  s.  587. 
"**)  Från  Triest  "/^  1793. 

t)   Brefvet  är  tr.  i   Hist  Tidskrift   1883,  s.  22. 
tt)   R.  t.  Armf.  'V„   1793  (R.  A.). 


—    126   

Armfelt  ansåg  dessa  bref  såsom  en  synnerlig  uppmuntran 
och  gjorde  efter  denna  tid  ingen  hemlighet  af  sina  förhopp- 
ningar att  hos  den  mäktiga  kejsarinnan  finna  beskydd  och  en  ly- 
sande framtid.  Om  svenska  regeringen  fortforc  att  tala  ur  samma 
ton  som  under  den  sista  tiden,  kunde  han  befara,  att  hans  be- 
skickning ej  skulle  blifva  långvarig.  Men  det  oroade  honom 
icke  synnerligen.  »Jag  har  säker  förhoppning  att  man  skall  mot- 
taga mina  tjenster  i  ett  land,  hvarest  man  förstår  att  uppskatta 
hedern  och  troheten»,  skref  han  i  oktober  1793  *);  och  en  manad 
senare  förklarade  han  bestämdt  i  ett  bref  till  sin  moder  från 
Neapel:  »Blir  jag  rappellerad.  sä  reser  jag  genast  till  Petersburg 
och  gar  i  rysk  tjenst,  men  etablerar  min  hustru  och  familj  i 
Reval.»  Hvar  han  af  Rysslands  herskarinna  skulle  komma  att 
användas,  lemnade  han  helt  och  hållet  åt  framtiden.  Utsigterna 
till  krig  mellan  Ryssland  och  Turkiet  syntes  erbjuda  tillfälle  till 
militärisk  verksamhet  i  sydöstra  Europa.  »Om  sex  månader 
torde  mina  bref,  utan  att  ändra  latitud,  dock  ändra  adresser», 
skref  han  till  Franc  i  början  af  November;  men  några  veckor 
senare  uttryckte  han  den  förhoppnings  att  han,  sedan  han  när- 
mat sig  norden,  skulle  få  tillfälle  att  mäta  sina  krafter  med  sina 
kolleger,  »den  lysande  franska  republikens  galérslafs-generaler».  **) 
—  Till  de  ryska  planerna  och  förhoppningarna  medverkade  sä- 
kerligen äfven  förbindelsen  med  furstinnan  Menschikoff,  som  i 
sin  hängifvenhet  för  Armfelt  ej  kunde  annat  än  önska  att  fästa 
honom  vid  sitt  fädernesland  och  därigenom  vid  sin  person.  ***) 

Och  dock  var  han  ännu  alldeles  icke  utan  betänkligheter  att 
öfvergifva  sitt  fäderneslands  och  sin  unge  konungs  tjenst.  I  ett 
bref  till  grefve  Gyldenstolpe,  hvari  han  omtalar  sin  önskan  att 
lemna  sin  anställning  i  Sverige,  utan  att  dock  angifva  sina  planer  på 
Ryssland,  förklarar  han,  att  hans  heder  bjöd  honom  att  hålla  fast 
vid  det  löfte,  han  i  dödsstunden  gifvit  Gustaf  III  att  ej  öfvergifva 


*)  Till  IJzakewitz.  Äfveii  till  den  italienske  markisen  och  kammar- 
herren Giamboni,  hvars  bekantskap  han  gjort  vid  Lucca-baden,  skref  han  i 
samma  syfte.  Båda  dessa  bref  blefvo  uppsnappade  af  Piranesi  och  kommo 
icke  adressaterna  tillhanda.  Lagersvärd  inberättade,  att  Armfelt  i  Genua 
mycket  skrutit  med  sina  ryska  förhoppningar  och  besvarat  Lagersvärds  var- 
ningar att  iakttaga  större  försigtighet  i  sina  uttalanden  om  den  politiska  ställ- 
ningen med  yttrandet,  att  om  han  hlefve  rappellerad  för  en  så  ädel  sak,  så 
skulle  han  icke  komma  att  sakna  hjälp.     (Reut.  Papp.  R.  A.) 

**)  A.  till  Franc  Vn    '793  (•''vea  Hofr.  protokoll  i  Armfeltska  högmålet 
s.  86);  till   Ehrenslröm   ^7ii    '793   (därsanim:ist.  s.  65'. 

'**)  Hon  uppgifver  själf,  att  deras  förbindelse  var  känd  i  Ryssland  och 
att  man  där  påstod  att  Armfelt  för  hennes  skull  reste  omkring  i  Italien, 
«et  que  tu  veux  entrer  au  service  de  la  Russie  pour  mes  beaux  yeux«.  Hon 
visste   bäst    själf,   att  båda   uppgifterna   voro  oriktiga. 


—    127   — 

hans  son,  utan  tjena  honom  sä  som  lian  tjenat  hans  fader.  Arm- 
felt  ansåg  visserligen  att  hertigcn-regenten  till  en  del  löst  honon> 
frän  detta  löfte;  men  bad  Gyldenstolpe  att  hos  den  unge  ko- 
nungen utverka  en  formlig  förklaring,  att  det  ej  längre  ansågs 
bindande.  Han  tvifladc  icke,  att  konungens  omgifning  skulle  un- 
derstödja en  dylik  anhållan.  »Jag  ar  en  allt  för  hederlig  karl, 
en  för  mycket  tillgifven  vän  och  trogen  undersäte  för  att  ej 
vara  misstänkt  af  personer,  som  dagligen  gräfva  en  graf  for 
monarkien»  tillägger  han;  han  ville  ej  »tjena  en  regering,  som  i 
alla  afseenden  vore  honom  förhatlig  och  en  skamfläck  för  det 
svenska  namnet».  *j 

Då  Armfelts  reskamrat  och  handsekreterare,  abbé  d'Héral, 
skulle  begifva  sig  till  Ryssland  för  att  där  söka  en  fördelakti- 
gare ersättning  för  den  anställning,  som  Armfelt  icke  längre 
kunde  gifva,  ville  han  emellertid  begagna  tillfället  att  bevaka 
sina  intressen.  Han  medsände  ett  brcf  till  kejsarinnan  Katarina 
och  gaf  d"Héral  instruktioner  för  att,  utom  sin  egen,  äfvcn  tala 
Armfelts  sak.  Abbé  d'HéraI  hade  själf  uppsatt  detta  bref  **), 
hvilket  egentligen  innehöll  en  rekommendation  för  honom  själf 
hos  kejsarinnan.  Sedan  den  bekanta  »Prospectus»  var  tryckt, 
hade  d'Héral  nämligen  knappast  tillräcklig  sysselsättning  såsom 
Armfelts  handsekreterare;  hans  kunskaper  och  ursprungliga  sam- 
hällsställning syntes  ock  kunna  berättiga  till  anspråk  pä  en  större 
verkningskrets.  Han  hade  äfven  sett  Armfelts  penningförlägen- 
het och  ansåg  honom  genom  sitt  slösande  Icfnadssätt  svårligen^ 
kunna  undgå  fullständig  ruin. 

De  tacksamhetsbctygelser  och  den  skenbara  tillgifvenhet, 
hvarmed  denne  emigrant  lyckats  förvärfva  Armfelts  bevågenhet 
och  förtroende,  hade  inga  djupare  rötter.  På  Armfelts  fram- 
tid i  Sverige  tviflade  han:  han  ansåg,  att  alla  partier  vore  emot 
honom,  och  han  hade  snart  funnit,  att  Armfelt  saknade  bestämd- 
het och  följdriktighet  i  sina  planer  och  ihärdighet  i  deras  utfö- 
rande ***).     Den    franske    emigranten    ansåg    sålunda   tiden  vara 


*)  Till  Gyldenstolpe  '*/»  '793  (R-  A.).  Gyldenstolpes  svar  afrådde 
från  att  lemna  Sveriges  tjenst:  «Votre  engagement  et  votre  conscience  s'y 
opposent  . .  .  Quand  une  fois  on  a  pris  le  parii  de  servir  le  fils  de  la  maniére 
convenue  et  obligatoire  avec  le  pére,  il  faut  se  mettre  au-dessus  des  dégouts<r. 
(G.  till  A.  '/,j).  —  I  sitt  svar  (*7i  I794j  uttalade  Armfelt  sin  önskan  att  stå 
qvar  såsom  konungens  öfverstekammarjunkare,  men  att  blifva  befriad  från 
den  italienska    beskickningen. 

**)  Se    Svea    Hofrälts    protokoll,    s.    588,  och  Utdrag    af  de  hufvudsakl. 
handlingar  etc,  s.  93,   hvarest  detla  bref  finnes   tryckt  efter  dMlérals  koncept. 
***)   I    det    bref    från    d'Héral   till   hans  vän   Donneval,   hvari   denna  fram- 
ställning af  Armfelts  belägenhet   förekommer,    gifves  äfven    följande  kaiakteri- 


—    128    — 

inne  att  lenina  det  sjunkande  skeppet.  Genom  furstinnan  Men- 
schikoff,  hvars  förtroende  han  äfven  förstått  att  vinna,  lät  han 
Armfelt  förstå  sin  önskan  att  söka  sin  lycka  i  Ryssland;  och 
denne  qvarhöll  honom  icke,  helst  som  d'Héral  icke  underlät 
att  framhålla,  att  han  pä  afstånd  skulle  kunna  tjena  sin  beskyd- 
dares sak.  Han  styrkte  Armfelt  i  dennes  planer  att  träda  i  rysk 
tjenst.  »Det  är  det  enda  sättet,  skref  han  till  Armfelt,  att  för- 
skaffa Er  en  ställning,  som  medgifver  Er  att  i  lugn,  pä  ett  vär- 
digt och  gagneligt  sätt  afvakta  konungens  myndighetsålder». 
Han  önskade  vida  mer  för  Armfelts  skull,  hette  det,  än  för  sin 
egen,  att  kunna  företaga  sin  resa  till  Ryssland,  och  han  var  oro- 
lig öfver  att  Armfelt  med  en  viss  likgiltighet  syntes  behandla 
sina  egna  intressen  i  detta  land.  Afven  i  Sverige,  menade  han, 
skulle  inträdet  i  rysk  tjenst  och  deltagandet  i  Europas  allmänna 
politik  betrygga  hans  ställning.  »Det  är  omöjligt,  skrifver  d'Héral, 
att  man  skulle  väga  en  förföljelse  mot  Eder,  om  man  i  Er  måste 
se  ett  redskap  för  alla  Europas  monarkers  välbetänkta  rådslag 
och  för  deras  intressen».  Omtanken  om  hans  beskyddares  för- 
tviflade  ekonomiska  ställning  hindrade  dock  icke  den  franske 
abbén  att  begära  betydliga  penningeförskott  för  företagandet  af 
denna  resa  *). 

Med  d'Héral  följde  hans  följeslagare  och  skrifbiträde  Vig- 
nes,  en  person,  som  icke  i  samma  grad  som  d'Héral  lyckats  till- 
vinna sig  Armfelts  förtroende  och  ej  heller  förtjenade  det.  Såsom 
hofmästare  bestal  han  sin  husbonde,  och  såsom  d'Hérals  följe- 
slagare säges  han  hafva  förrädt  den  man,  på  hvars  bekostnad 
han  lefvat  nära  ett  år. 

Det  var  frän  Florens,  en  af  de  första  dagarna  i  Oktober 
1793,  som  abbé  d'Héral  anträdde  sin  resa.  Af  dem  som  beva- 
kade Armfelts  åtgärder,  ansågs  denna  resa  vara  en  beskickning 
ä    dennes    vägnar,  innebärande  vigtiga  statshemligheter,  och  ste- 

stik  af  Armfelt:  «Le  general  est  un  étourdi,  qui  ii'est  ni  bon,  ni  niauvais, 
mais  qui  n"a  aussi  ni  dignité,  ni  force,  ni  calcul,  ni  moyens».  Själfva  Pira- 
nesi,  som  uppsnappat  deUa  bref.  fann  att  d'Héral,  då  han  däri  nedsatte 
«il  suo  protetlore  e  amicoc,  visade  sig  som  en  «birbante«-.  I  brefven 
till  Armfelt  rådde  en  annan  ton.  Följande  tirad  kan  förtjena  sin  plats  vid 
sidan  af  nyss  anförda  karakteristik:  «Les  moments  que  j'ai  passés  [irés  de 
vous  ne  s'efraceront  jamais  de  mon  coeur  et  serent  dévoués  a  tous  les  eftorts 
que  je  croirai  propres  ä  vous  réplacer  dans  une  situation  plus  digne  de  Télan 
de  votrc  ame,  de  son  besuin  d'activité  et  de  la  premiére  el  brillante  partie 
de  votre  vie«.     f'''/.,   1793,  R.  A,). 

*)  d'Héral  till  Armfelt  'V9,  "/lo  1793:  se  äfven  Armfelts  bref  till  d'Héral 
"/loi  *''•  '  Svea  Hofr.  l'rotokoU  s.  592  o.  f.  Armfelts  där  förekommande  vän- 
liga yttranden  till  d'Héral  visa  det  förtroende,  han  hyste  för  denne  tvety- 
<lige  vän. 


—    129   — 

grade  ytterligare  deras  misstankar.  I  själfva  verket  var  dock 
ingenting  naturligare,  än  att  denne  franske  emigrant,  som  sä 
mänga  andra,  sökte  sitt  bröd  hos  den  mäktiga  kejsarinnan;  icke 
heller  innebar  det  något  förvänande,  att  en  motståndare  till  för- 
myndareregeringens politiska  system,  hvilken  hvarje  ögonblick 
kunde  vänta  att  se  sin  bana  afklippas  genom  ett  beslut  frän 
denna  regering,  äfven  där  sökte  en  fristad.  Armfelts  svenska 
sinne  hade  upprest  sig  däremot;  men  i  hans  önskan  att  vinna 
anställning  i  Ryssland  lag  i  och  för  sig  icke  något  brottsligt 
eller  klandervärdt.  Ryssland  var  en  m.ed  Sverige  förbunden 
makt;  och  omtanken  för  egen  och  anhörigas  framtid  kunde  in- 
nebära en  lockelse  att  under  för  handen  varande  förhållanden 
göra  gällande  den  personliga  ställning,  hvarpä  fredsundcrhand- 
laren  vid  Verelä  och  den  främste  kommissarien  vid  Drottning- 
holmstraktatens afslutande  borde  kunna  göra  anspråk  hos  Ryss- 
lands stora  herskarinna. 

Det  oväder,  som  länge  hängt  öfver  Armfelts  hufvud,  var 
nu  ej  långt  frän  sitt  utbrott. 

hinan  ännu  d'Héral  hunnit  afresa,  var  redan  en  skrifvelse 
från  rikskansleren  Sparre  till  Sveriges  minister  i  Italien  på  vä- 
gen, hvari  denne  formligen  hotades  med  afsättning  från  sitt  äm- 
bete. Anledningarna  härtill  voro  mångahanda.  Den  missnöjde 
svenske  ministerns  hänsynslösa  utlätelser  hade  icke  förblifvit  nå- 
gon hemlighet  för  Reuterliolm,  tack  vare  v.  Bildt,  Piranesi  och 
Lagersvärd.  Nu  hade  därtill  kommit  nya  upptäckter,  hvilka 
kommit  vederbörandes  tålamod  att  jäsa  öfver. 

Medan  Armfelt  vistades  i  Florens  och  vid  baden  i  Pisa 
och  Lucca  skötte  sin  hälsa  och  sina  nöjen,  hade  Piranesi  från 
Reuterholm  erhållit  bestämda  föreskrifter  att  bev^aka  Armfelt  och 
söka    utspeja    hans    hemliga    förehafvanden  *).     Det  var  ett  upp- 


I 


'^)  Reuterholms  bref  härom  var  af  den  20  Juni;  Piranesis  svar  af  den 
17  och  22  Juli.  —  Därjämte  hade  Piranesi  i  uppdrag  att  bevaka  Munck, 
Armfelts  gamle  medtäflare  om  konung  Gustafs  gunst,  under  Muncks  vistelse 
i  Rom.  Med  honom  hade  han  långa  samtal,  hvilka  inberättades  till  Reuter- 
holm, och  begagnade  därvid  tillfället  att  äfven  skaffa  upplysningar  om  Arm- 
felts person  och  antecedentia.  Muncks  yttranden  om  hans  gamle  motståndare 
voro  betecknande ;  de  visade,  att  olyckan  icke  förmått  honom  att  glömma 
»médisancens»  traditioner  frän  Gustaf  III:s  hof.  Han  berättade  för  Piranesi, 
att  Armfelt  vore  en  man  af  «poco  talenti»,  pensionerad  af  Ryssland  och  all- 
deles icke  tåld  i  Sverige,  hvarest  han  dock  kunde  blifva  farlig  genom  att 
utdela  ryska  penningar:  hans  ryssvänlighet  berodde  på  hans  önskan  att  rädda 
sina  i  Finland  belägna  egendomar,  då  Ryssland  komme  att  eröfra  delta  land. 
1  ryska  kriget  hade  han  aldrig  varit  sårad,  men  för  att  skryta  burit  armen  i 
Tegnér,   U.   il.   Armfelt.  :' 


—  I30  — 

drag,  som  han  ätog  sig  utföra  »con  amore».  Oförtrutet  satte 
han  sina  kunskapare  i  gäng  och  erhöll  sedermera  under  loppet 
af  ett  hälft  är  frän  sina  hemliga  agenter  i  Armfelts  eller  hans 
bekantas  närhet  rapporter,  hvilka  nästan  postdagligen  inberätta- 
des till  Reuterholm.  »Bastå  pazienza,  sentiremo  le  nostre  ma- 
schere»,  skref  han  förhoppningsfullt  till  Reuterholm  i  det  bref^ 
livari  han  först  försäkrade  om  sitt  nit  i  det  hemliga  uppdraget. 
Det  första  af  större  vigt,  som  han  hade  att  inberätta  om  Arm- 
felt,  hvilken,  enligt  hans  uppgift^  i  Florens  ansågs  såsom  »Russo 
neir  anima»  pä  grund  af  sina  ryska  förbindelser  *),  var  nyheten 
att  Armfelts  »Prospectus:»  vore  tryckt,  och  att  ett  exemplar  blif- 
vit  afsändt  till  Rom  till  monsignore  Bernis,  en  brorson  till  kar- 
dinalen. Piranesi  visste  att  förskaffa  sig  en  afskrift  af  detta 
exemplar,  hvilken  han  redan  den  17  Augusti  insände  till  Reuter- 
holm **).  Han  erfor  äfven,  att  ett  mindre  antal  exemplar  af  3>Pro- 
spectus»  genom  Armfelts  och  d'Hérals  vän  abbé  Bonneval  hade 
blifvit  öfversändt  till  Rom  för  utdelning  till  olika  personer  ***). 
Piranesi  inställde  sig  nu  hos  Bonneval  och  anhöll,  under  föregif- 
vande  att  han  med  mycket  intresse  redan  läst  denna  skrift,  att 
för  egen  räkning  fä  ett  öfverblifvet  exemplar.  Den  franske  abbén 
anade  intet  ondt,  helst  som  han  visste,  att  den  svenske  konsuln 
hade  Gustaf  III  att  tacka  för  sin  anställning;  han  lemnade  ett 
exemplar    och    upplyste    därjämte,    att    en    upplaga  var  tryckt  i 


band,  o.  s.  v.  (Pir.  till  Reut.  ^,\^,  '-/lo  '793-'  —  Munck  undvek  att  sam- 
manträffa med  Armfel  t  i  Italien,  Armfelt  skrifver  med  anledning  häraf: 
«Te  suis  un  véritahle  clias?e-coquins  en  Italie.  En  Suéde  ils  é'aient  plus 
forts  que  moi;  ainsi  c'était  moi  qui  fut  chassé«  (A,  till  Rudenschöld  "/,,,  1793). 
En  person,  som  stått  Munck  nära  och  samtidigt  med  honom  och  Armfelt 
varit  i  Italien,  var  dansösen  Giovanna  Bassi.  Vid  sin  återkomst  till  Sverige 
på  sommaren  1793  h<'i<le  hon  åtskilligt  att  berätta  om  Armfelts  förbindelser,, 
hans  ryska  planer  o.  s.  v.,  samt  bidrog  genom  sitt  sqvaller  utan  tvifvel  till 
den   skärpta  bevakningen. 

*)  I  ett  senare  bref  (^'  ,(,  1792)  uttryckte  Piranesi  den  förmodan,  att 
furstinnan  Mcnschikoff.  ffArmfelts  älskarinnaff.  äfven  vore  <rla  mczzana  di 
qualche  gran  cosa<f,  som  förehades  mellan  Armfelt  och  ryska  hofvet.  I  all- 
mänhet ville  man  i  alla  Armfelts  förbindelser,  icke  minst  med  damerna,  vädra 
politiska  intriger. 

**)  I  samma  bref  omtalar  han  sin  plan  att  genom  att  besticka  Armfclls 
beljening  i  Florens  skaffa  i  Reuterholms  h.Hndcr  Armfelts  papper,  ocarte 
autentichc»  (Piranesi  till  Reuterholm  '7,^  i793)-  I^cn  i  Florens  anställde  spi- 
onen .skulle  erhålla  en  scudo  om  dagen  i  traktamente.  sanU  därjämte  taffel- 
penningar  för  att  öfva  gästfrihet  mot   Armfelts  betjening  ("'g). 

''**)  Se    kardinal    de    IJcrnis'  tacksägelsebrcf  till   Armfelt,  tr.   i   Utdrag   af 
de  hufvudsakligaste  handliiigar  etc.  sid.  93. 


—  131  — 

Tyskland,  utan  att  dock  namngifva  författaren  ').  Pirancsi  skyn- 
dade att  g\Wdi  ReLiterholni  del  häraf,  och  han  nöjde  sig  icke 
härmed:  längre  fram,  sedan  svenska  regeringen  förklarat  boken 
vara  af  förgriplig  beskaffenhet,  angaf  han  abbé  l?onneval  hos 
päfliga  regeringen,  därföre  att  han  utspridt  dc.nl  En  stor  del 
af  Piranesis  följande  vidlyftiga  brefväxling  med  Rcuterholm  ut- 
göres  af  redogörelse  for  hans  forskningar  rörande  »Prospectus» 
och  det  däri  bebådade  arbetet  **). 

Ankomsten  af  Piranesis  bref  med  den  förgripliga  skriften, 
som  han  ansåg  för  ett  så  vigtigt  fynd,  rågade  nu  mattet  af 
Armfelts  skuldregister  hos  Reuterholms  styrelse.  Omedelbart 
därefter,  i  senare  delen  af  September,  afsändes  under  Lager- 
svärds adress  en  till  Armfelt  ställd  depesch,  med  befallning  till 
Lagersvärd  att  ofördröjligen  från  Genua  såsom  kurir  begifva 
sig  till  Armfelt  och  egenhändigt  öfverlemna  den  *"*).  Lager- 
svärd skyndade  till  Florens,  men  fann  att  Armfelt  redan  afrest 
till  Neapel  och  tagit  vägen  öfver  Rom,  Lagersvärd  uppnådde 
honom  i  sistnämnda  stad;  och  den  19  Oktober  öfverlemnade  han 
den  vigtiga  skrifvelsen. 

Den  innehöll,  såsom  det  heter,  »ord  och  inga  visor».  Man 
hade,  hette  det  på  rikskansleren  Sparres  vidunderliga  språk,  följt 
Armfelts    »rusande    framfart»    under    hela    hans  resa,  och  funnit, 


*)  Piranesi  till  Keulerholm,  IJounevals  bref  till  Armfelt  och  hans  för- 
klaring till  påfliga  statssekreteraren  öfver  Piranesis  anklagelse  (*/, ,  1793). 
Bouneval  yttrar  i  nämnda  skrift,  att  han  icke  anat,  att  den  i  boken  uttalade 
monarkiska  ståndpunkten  kunde  vara  svenska  regeringen  misshaglig.  (Reu- 
terholms Papp.  R.  A.) 

*")  Han  gjorde  sig  en  otrolig  möda  för  att  utröna,  hvar  boken  vore 
tryckt,  hvar  exemplar  funnes,  upplagans  elle^-  upplagornas  storlek,  beskaffen- 
het o.  s.  v.  Han  afsände  en  spion,  gravören  Brunetti,  i  särskild  beskickning 
till  Florens  och  åtskilliga  städer  i  norra  Italien  för  att  komma  dess  upphof 
på  spåren.  Hvarjehanda  uppgifter  ingingo:  att  «Prospectus<r  vore  tryckt  i 
Tyskland  och  sjöledes  införd  i  Livorno;  alt  Armfelt  haft  för  afsigt  att  på  en 
svensk  fregatt  insmuggla  hela  upplagan  i  Sverige  o.  s.  v.  Slutligen  uppdaga- 
des det,  att  boken  vore  tryckt  i  Lucca;  att  ett  fåtal  exemplar  genom  Armfelt 
blifvit  utdelade  till  hans  vänner  i  Florens  och  Rom,  samt  slutligen  att  hela  rest- 
upplagan,  omkring  370  ex.,  medförts  till  Neapel.  Lagret  på  sistnämnda  ställe 
inventerades  och  beskattades  i  hemlighet  genom  Armfelts  förrädiske  betjent 
Antonio  Zamparelli,  som  gått  i  Piranesis  eller  hans  utskicKades  sold.  (Pira- 
nesis bref,  Sept. —  Dec.  1793).  Ett  slags  vittnesintyg,  antecknadt  på  ett  af  de 
stulna  exemplar,  som  förvarats  i  en  garderob  bland  smutsigt  linne  och  vin- 
buteljer, samt  undertecknadt  af  A.  Zamparelli  och  B.  Mori  d.  '"/ii  '793>  "PP" 
lyser,  alt  dä  ännu  funnits  en  uutdelan  restupplaga  af  281   exemplar. 

,  ***)  Någon  tid  därefter  fick  Lagersvärd  befallning  att  söka  förekomma 
spridandet  af  wProspectus»;  och  på  grund  af  denna  föreskrift  anhöll  Lager- 
svärd hos  de  italienska  regeringar,  där  han  varit  ackrediterad,  officielt  om 
skriftens  konfiskering.     L.  till  Sparre  '/,,    1793  (R.  A.). 


—  132  — 

att  hans  uppförande  varit  »en  verkan  af  dess  upphetsade  harm 
öfver  att  tro  sig  vara  i  mistning  för  alltid  satt  af  lustens  förnö- 
jande att  i  regementsstyret  influera  och  däri  ensam  likasom  mest 
betyda,  en  förlust,  som  bloden  i  jäsande  försatt^».  Därtill  hade 
nu  kommit,  att  Armfelt  låtit  utgifva  »Prospectus»,  och  man  fann 
»det  vara  i  världshistorien  ännu  ohördt,  att  en  produktion  af 
slik  art  kunnat  utflyta  ur  en  penna,  i  hvars  frambringande  foster 
H.  K.  H:s  egen  ackrediterade  minister  vid  flera  hof  conniverat 
åtminstone,  om  han  ock  icke  samma  penna  fört».  Det  tillkänna- 
gafs,  att  Armfelt  ofördröjligen  skulle  blifva  rappellerad  från  sin 
beskickning  och  ställas  till  ansvar,  sä  vida  icke  »alla  handskrifna 
och  tryckta  exemplar  genast  konfiskerades  och  öfversändes  till 
Sverige». 

Armfelt  yttrar  om  denna  »fulminanta»  depesch:  »Visiren 
Reuterholm,  ursinnig  öfver  att  man  vågade  anfalla  konungens 
mördare  och  nedkalla  mänsklighetens  förbannelser  öfver  dem,  som 
börjat  de  oordningar,  hvilka  nu  skaka  alla  Europas  stater,  ro- 
pade pä  öfver  våld;  han  skrämde  upp  sin  myndling  regenten,  be- 
fallde den  enfaldige  rikskansleren  att  gifva  mig  en  skrapa,  och 
denne  skref  till  mig  allt  som  hans  lågsinnade  och  häftiga  karak- 
ter kunde  ingifva  honom».  »Min  hustru,  skrifver  Armfelt  vidare, 
blef  mycket  mera  upprörd  än  jag  öfver  den  förbittring,  med 
hvilken  man  förberedde  sig  att  förfölja  mig,  och  för  att  afvända 
stormen,  ville  hon,  att  jag  genast  skulle  skicka  in  min  afskeds- 
ansökan.  Jag  kunde  icke  besluta  mig  för  denna  åtgärd,  ty  jag 
skulle  därigenom  hafva  förlorat  alla  medel  att  kunna  subsistera, 
t.  o.  m.  pä  kredit.  Jag  förstod  visserligen,  att  man  kunde  be- 
röfva  mig  mina  löneinkomster,  såsom  också  skedde  kort  däref- 
ter; men  jag  ville  icke  själf  vara  orsaken  till  den  kassabrist, 
hvartill  detta  skulle  fört  mig». 

Lagersvärd  hade  befallning  att,  pä  samma  gång  som  han 
öfverlemnade  detta  bref,  yrka  på  att  Armfelt  skulle  bosätta  sig 
i  Genua,  enär  hans  vistelse  i  Neapel  vore  öfverflödig.  Afven 
detta  var  en  obehaglig  öfverraskning  för  Armfelt,  då  alla  anstal- 
ter för  att  tillbringa  vintern  i  Neapel  voro  gjorda,  och  han  dess- 
utom kunde  åberopa  hertigens  bestämda  löfte,  att  han  efter  be- 
hag finge  välja  hvilken  som  helst  af  Italiens  residensstäder  till 
sitt  uppehåll  *). 

*)  Från  Florens  hade  Armfelt  också  i  href  till  rikskansleren  Sparre 
(Vio  '793>  ^-  ^•)  åberopat  detta  löfte,  hvaraf  följde,  att  om  (Genua  behagar 
mig,  jag  äfven  får  där  fixera  mig  för  längre  tid».  Uärföre  skulle  han  på 
våren  1794  resa  dit:  men  nu  vore  han  på  väg  till  Neapel,  hvarest  han  «för 
6    månader    fått    en  vacker  och  anständig  logement».     Han  tillägger  ironiskt, 


T    1   ->  

—    OO 

Genast  efter  Arnifelts  ankomst  till  Rom,  dit  han  ätföljdcs  af 
sin  familj^hade  Piranesi  inställt  sig  hos  honom,  trogen  sitt  hemliga 
uppdrag;  redan  dä  hade  han  såsom  spion  hos  honom  anställt  den 
man,  som  sedermera  under  tre  månader  följde  honom  såsom  en 
»spiritus  familiaris»,  »ständigt  på  sin  vakt,  såsom  en  korsikansk 
hund'^,  enligt  Piranesis  egna  uttryck.  Det  var  Renedetto  Mori, 
en  romersk  arkitekt  och  gravör,  som  arbetat  på  Piranesis  atelier 
och  var  af  honom  känd  sedan  25  år.  Med  Piranesi  hade  Arm- 
felt  åtskilliga  samtal;  han  mottog  honom  vänligt,  men  hade,  en- 
ligt Piranesis  uppgift,  »en  betryckt  och  melankolisk  »uppsyn»: 
man  säg  för  första  gången,  säger  han  ironiskt,  Armfelts  »vackra 
himmelsblå  ögon  fördunklade  och  hans  rödlätta  kinder  bleka  af 
fruktan  *).  I  Armfelts  tillfälliga  bostad  i  Rom  upptäckte  Pira- 
nesis spejareögon  ett  exemplar  af  »Prospectust  och,  hvad  vig- 
tigare  var,  han  kunde  inberätta,  att  Armfelt  själf  uppgifvit,  att 
det  däri  bebådade  arbetet  öfver  Gustaf  III:s  historia  skulle  ut- 
komma redan  i  November,  och  att  han  redogjort  för  dess  plan, 
i  hvilken  inginge  en  utförlig  skildring  af  frihetstiden  med  dess 
aristokratvälde  och  korruption.  »I  Pisa,  sade  Armfelt,  enligt 
Piranesis  berättelse,  har  jag  mycket  arbetat  på  ordnandet  af  mina 
rika  matcrialicr  och  jag  har  förvissat  mig,  att  trän  rysk  sida 
inga  hinder  skola  möta  för  offentliggörandet  af  vissa  aktstycken, 
hvilka  sannolikt  skola  ådraga  mig  stor  ovänskap  i  Sverige,  sär- 
skildt  inom  aristokratiens.  —  För  Lagersvärd  förklarade  Arm- 
felt, att  det  vore  honom  omöjligt  att  nu  ändra  sin  resplan;  be- 
fallningen att  vistas  i  Genua  hade  kommit  för  sent,  och  han  är- 
nade  icke  ätlyda  den  **). 


att  Lagersvärd  i  Genua  «sa  vist  arrangeradt  allt,  att  därvid  på  flera  månader 
intet  är  att  göra». 

*i  Se  Piranesis  Lettera  al  generale  Acton.  s.  ^i.  Karakteristiskt  för 
skrifsättet  i  denna  skandalskrift  är  tillägget:  «Né  furono  bastanti  a  calmar 
le  sue  smanie  e  le  sue  palpitationi  i  conforti,  di  cui  gli  fii  liberale  la  tenera 
Menzikoflf  e  le  cortesie  di  una  rispettabile  e  sempre  amabile  principessa  Ro- 
mana» (Santa  Croce). 

**)  Lagersvärd  till  Sparre  ^'^10  1793  (R.  A.)  och  Tirauesi  till  Reuterli. 
'V105  *''/io'  ^^/lo'  '"/lo  '793-  Enligt  Piranesis  uppgift  hade  Armfelt  försökt 
öfvertala  Lagersvärd  att  föregifva,  att  han  ej  uppluinnit  Armfelt  förrän  när- 
mare Neapel,  hvilket  skulle  tjena  till  ytterligare  ursäkt  för  hans  uraktlåtenhet 
att  hörsamma  befallningen  att  bosätta  sig  i  Genua.  L:s  depescher  innehålla 
intet  därom,  ehuru  han  ingalunda  underlät  att  rapportera  hvad  som  för  Arm- 
felt kunde  vara  förklenligt,  och  så  väl  för  Sparre  som  för  Reuterholm  be- 
skärmade sig  öfver  att  Armfelt  understått  sig  att  wmoquera-r  sig  öfver  befall- 
ningen. Förut  hade  Lagersvärd  ifrigt  yrkat  på  att  Armfelt  blefve  stationerad 
i  Neapel,  och  att  han  själf,  oberoende  af  ministern,  finge  i  Genua  och  Tos- 
kana  sköta  "de  verkliga   affärernaf'.     «I"'riherre  Armfelts  geni  och  talenter  äro 


—  134  — 

Frän  Capua,  hvarest  Armfelt  uppehöll  sig  en  dag  på  vä- 
gen till  Neapel  —  han  lemnade  Rom  den  22  Oktober  —  af- 
sände  han  ett  vidlyftigt  svar  på  rikskanslerens  stränga  skrif- 
velse  **).  Han  följde  däri  prima  regula  juris:  nega.  Han  bestred 
helt  kategoriskt,  att  han  haft  nägon  del  i  Prospectus  »och  än 
mindre  i  dess  kringspridning»,  eller  att  han  i  Dresden  och  Wien 
sökt  tryckare,  förläggare  och  försäljare,  eller  att  något  sådant 
arbete  öfverhufvud  vore  tryckt  i  Italien.  Däremot  redogör  han 
vidlyftigt  för  sitt  tillärnade  stora  arbete  öfver  Gustaf  III,  hvilket 
delvis  sWulle  vara  utarbetadt  och  hvartill  materialier  i  stor  mängd 
förefunnes  i  egenhändiga  uppsatser  och  bref  af  Gustaf  III.  Han 
lofvar  dock,  att  icke,  sä  länge  han  vore  i  rikets  tjenst,  offent- 
liggöra några  af  honom  samlade  eller  författade  papper.  Om 
hertigen-regenten  yttrar  han  sig  i  vördnadsfulla  ordalag,  ehuru 
han  erinrar,  att  H.  K.  H.  ej  »velat  sätta  hans  tacksamhet  pä 
härda  prof?,  samt  tillägger  med  anledning  af  beskyllningen  i 
Sparres  bref,  att  han  »fläckat  medborgares  ära»,  att  han  aldrig 
skulle  kunna  »väga  bland  deras  antal  räkna  dem,  som  sträfvat 
efter  tronens  fall  eller  den  regcrandes  lif».  Han  erinrar  herti- 
gen, såsom  bevis  att  han  ej  varit  en  »regeringssjuk  eller  hög- 
modig  undersäte»,  om  den  brydsamma  »deliberationen  i  sammets- 
rummet strax  efter  sedan  salig  konungens  kodicill  och  testamente 
voro  upplästa»,  och  slutar  med  att,  såsom  vanligt,  betyga  sina 
nionarkiska  grundsatser,  för  hvilka  han  ansåg  sig  hafva  blifvit 
förföljd,  därföre  att  de  stodo  i  strid  mot  de  herskande  frihets- 
idéerna. »Mätte  jag  få  öfverlefva  den  dag,  då  H.  K.  H.  vunne 
den  öfvertygelsen,  att  jag  anser  dess,  konungens  och  rikets  in- 
tressen och  välgång  som  gemensamma  och  oskiljaktiga,  samt  att 
jag  utan  regeringssjuka  och  ärelystnad  är  färdig  att  för  dem  upp- 
offra mitt  lif,  min  välfärd  och  alla  de  efemera  fördelar,  som  af 
ett  annat  tänkesätt  nu  för  tiden  tillflutit  dem,  som  omkuUkastat 
en  af  Europas  största  monarkier». 

Anmärkningsvärdt  är,  att  Armfelt  i  denna  skrifvelse,  på 
samma  gäng  som  han  nekar  sin  delaktighet  i  »Prospectus»  — 
denna  osannfärdiga  uppgift  ansåg  han  förmodligen  berättigad  så- 
som själffbrsvar  —  söker  att  leda  vederbörande  på  villospår  med 
afscende  på  det  tilltänkta  stora  historiska  arbetet,  och  att  han 
i  samma  syfte,  såsom  vi  nyss  sett,  äfven  yttrat  sig  till  Piranesi. 
Antagligen  var  hans    afsigt  att  injaga  en  hälsosam  förskräckelse 


äfven  så  mycket    känd.n,  som   hans  sätt   .att  haiultera  smärre  detaljer  äm  indif- 
ferenta».     (Lag.  till  Sparre   'V,.  '^',o   1793.     K.  A.) 

**)  "i,o  ^m-   (R.  A.) 


-   135   - 

hos  sina  förföljare  f;enom  att  lata  dcni  första,  att  han  i  de  hem- 
liga aktstycken,  han  sade  sig  hafva  samlat,  egde  i  sina  händer 
farliga  vapen.  Partitidens  korruptionsväsen  var  en  skamfläck, 
som  mänga  af  samtidens  offentliga  män  eller  deras  anförvandter 
egde  giltig  anledning  att  söka  dölja;  och  det  var  sannolikt,  att 
konung  Gustafs  bref  och  papper  i  Armfelts  ego  vore  kompro- 
metterande för  dem,  som  nu  sutto  vid  styret.  —  Piranesi  fann 
genast,  att  detta  arbete  skulle  blifva  en  »libro  scandaloso»,  och  rik- 
tade all  sin  uppmärksamhet  pä  att  utforska  hvar  dess  handskrift 
befunnt  sig;  och  förmyndareregeringens  ifver  att  komi^ia  i  be- 
sittning af  Armfelts  papper  torde,  såsom  redan  nämndt  är,  minst 
lika  mycket  hafva  föranledts  af  önskan  att  hindra  gamla  syn- 
ders uppenbarande,  som  af  dess  föregifna  fruktan  för  hans  hem- 
hga  stämplingar.  Armfelts  krigslist  förfelade  sålunda  sin  afsigt: 
spioneriet  och  förföljelsen  endast  ökades,  och  han  själf  fick  bittert 
lida  för  sin  falska  uppgift. 

I  fråga  om  ^Prospectus»  bibehöll  Armfelt  äfven  infor  sina 
närmaste  vänner  i  Sverige  en  viss  hemlighet^fullhet.  Till  Franc 
skref  han,  att  denna  skrift  vore  honom  endast  sä  till  vida  be- 
kant, »att  den  skulle  innehålla  ett  beröm  för  salig  kungen  och 
en  sortie  mot  alla  factieux,  novateurer,  assassiner  och  galningar 
i  all  genre».  Icke  ens  fröken  Rudcnschöld  fick  klart  besked  an- 
gående Armfelts  förhållande  till  denna  skrift.  Ryktet  därom  hade 
väckt  hennes  nyfikenhet,  och  sedan  några  exemplar  kommit  till 
Sverige  på  hösten  1793,  var  den  ofta  pä  tal  i  Armfelts  brefväx- 
ling.  Han  lät  sin  väninna  endast  veta,  att  denna  skrift  icke  vore 
densamma,  som  hon  renskrifvit  före  hans  afresa  från  Sverige  *) : 
omöjligen  hade  någon  illasinnad  däraf  gjort  en  förfalskning,  som 
han  ej  ville  kännas  vid».  För  öfrigt  hemställde  han  om  »Pro- 
spectus»  verkligen  kunde  anses  som  en  »smädeskrift  mot  hertigen 
eller  mot  någon  annan,  som  ej  i  sitt  innersta  känner  samvets- 
förebråelser öfver  att  hafva  medverkat  till  Gustaf  III:s  mord». 
Med  nöje  citerade  han  i  ett  annat  bref  ett  yttrande  af  päfven 
med  anledning  af  svenska  regeringens  spaningar  efter  denna  för- 
gripliga skrift:  »I  Sverige  frukta  de  nu  lefvande  att  man  talar 
om  de  döda,  därföre  att  dessa  hafva  mer  lif  än  de  själfva». 

Men  om  Armfelt  röjde  en  oväntad  försigtighet  i  fretga  om 
»Prospectus»  och  om  han  i  brefven  till  sina  förtrogna  efter  den 
öppna  brytningen  med  de  styrande  oftare  än  förr  försäkrade  om 
sina  lojala  tänkesätt  mot  hertigen,  så  voro  Reuterholm  och  Sparre 
fortfarande  föremål  för  hans  hänsynslösa  och  bittra  skämt.    •»Om 


*)  Se  ofvan  sid.  90. 


-  136  - 

Prospectus  skulle  vederläggas,  sä  kan  författaren»,  skrifver  han 
med  tydlig  hänsyftning  på  Reuterholms  vältalighet,  "vänta  sig 
att  bli  bekämpad  med  sublima  fraser,  att  man  nedfaller  inför  al- 
taret och  tager  det  Högsta  Väsendet  till  vittne  om  sina  ädla  af- 
sigter  och  sitt  nit  för  det  allmänna  bästa,  då  man  smädar  en 
stor  konungs  minne?.  Ej  mindre  vanvördigt  yttrar  han  sig  om 
rikskansleren  och  hans  sépitres  spasmodiques  et  suftbquantes. 
»Om  jag  någonsin  träffar  pä  hans  lärare  i  retoriken,  skall  jag 
hänga  honom».  Och  vidare:  »Om  man  ville  låta  förfärdiga  en 
brefställare  i  genre  af  Rabener,  som  skulle  innehålla  ovett,  otyd- 
lighet, platta  och  oändliga  fraser,  sä  känner  jag  en  man  i  Sve- 
rige, som  har  nog  stort  hufvud  att  accouchera  af  ett  sådant 
opus.  Mitt  parti  är  taget;  men  victime  af  mina  sentiments  för 
min  salige  herre,  kan  jag  ej  gå  ett  steg  tillbaka.»  *) 

Det  synes  af  dessa  och  andra  yttranden,  att  den  erhållna 
skrapan  på  det  högsta  upprört  Armfelts  sinne.  I  länga  skrif- 
velser,  afsända  dagarna  närmast  efter  dess  mottagande,  till  de 
flesta  af  sina  korrespondenter  —  fröken  Rudenschöld,  Franc,  Gyl- 
denstolpe,  major  Uggla  —  utgöt  han  sin  harm.  >>Jag  skall  aldrig 
handla  förrädiskt»,  skref  han  till  fröken  Rudenschöld,  »aldrig  glömma 
att  jag  varit  undersåte  och  vän  till  en  stor  och  olycklig  furste, 
min  konungs  fader.  Men  jag  är  skyldig  mig  själf  och  denne 
olycklige  monarks  minne,  att  icke  låta  mig  vanhedras  eller  att 
utan  förtrytelse  tåla  de  bittraste  smädelser  och  den  nedrigaste 
förföljelse».  Han  bad  Gyldenstolpe  erinra  hertigen  om  sina  kända 
monarkiska  tänkesätt,  hvilka  väl  borde  utgöra  ett  hinder  för  att 
han  skulle  hafva  velat  visa  Sveriges  regent  vanvördnad.  Och 
till  Gyldenstolpe  sä  väl  som  till  Franc  förklarade  han  sin  ön- 
skan att  lemna  det  lands  tjenst,  där  man  blefve  sä  behandlad. 
»Man  kan  med  min  karaktär  ej  vänja  sig  vid  vissa  former  och 
humiliationer,  injusticer  och  dumt  ovett.»  *")  Och  några  veckor 
senare  förklarade  han,  att  om  han  i  dödsminuten  skulle  vittna 
om  sitt  förhållande  till  hertigen  ända  till  d.  15  Juli  1792,  sä 
visste  han.  med  sig,  att  han  med  nit,  ifver  och  vänskap  bidragit 
till  allt,  som  kunde  tjena  till  hans  välgång,  så  väl  som  till  fäder- 
neslandets. »Och  efter  denna  tid  har  jag  icke  varit  inkonseqvent; 
men    häftig,    retlig,    föga    van    vid   det   ovärdiga  behandlingssätt 


*)  Till    franc    '•'/,„.    >";,,:    till  fr.    Rudenschöld    ^V„,  =<»,',,,  '■/,!,  "/,, 

1793- 

**i  Till     fr.    Rudensch<jld     och    till     Franc    d.     "/lo-    ^'''     Gyldenstolpe 


—  ^1,7  — 

jag    rönt,    har    jag    dock    aldrig    hatat   hertigen ')   men  väl  ofta 
känt  förakt  och  förargelse.?» 

Vi  återvända  till  Piranesi  och  hans  verksamhet  i  Reuter- 
holms  tjenst. 

Från  Florens  hade  till  Piranesi  ingått  underrättelse,  att 
d'Héral  och  Vignes  afrest  till  Tyskland,  försedda  med  pass 
för  6  månader,  hvilket  endast  genom  Armfelts  personliga  mel- 
lankomst  och  med  svårighet  utv^erkats  af  toskanska  myndighe- 
terna. Ett  bref  från  d'Héral  till  Armfclt  från  Roveredo,  hvari- 
genom  upplysning  erhölls  om  Armfelts  ryska  framtidsplaner,  föll 
kort  därpå  i  Piranesis  händer.  Såsom  författare  och  utspridare 
af  «Prospectusx,  menade  nu  Piranesi,  borde  d'Héral  gripas  un- 
der resan;  och  då  man  därjämte  ansåg  sig  hafva  skäl  att  för- 
moda, att  den  franske  abbcns  egentliga  uppgift  vore  att  i  Tysk- 
land ombesörja  tryckningen  af  det  arbete,  som  utlofvats  i  »Pro- 
spectus»,  så  ansåg  Piranesi  ingen  tid  vara  att  förlora.  Han 
sände  genast  en  kurir  till  svenske  ministern  i  Regensburg  baron 
Schultz  v.  Ascheraden,  med  uppmaning  att  lata  arrestera  de  re- 
sande fransmännen,  hvilka  varit  i  Armfelts  tjenst  och  om  hvil- 
kas  resplan  han  lemnade  underrättelse.  För  att  äfven  från  Tysk- 
land erhålla  tillförlitliga  spionrapporter,  gaf  Piranesi  anvisning 
på  en  bankir  i  Diisseldorf  **),  hvarest  han  visste  att  d'Héral 
skulle  lyfta  penningar  på  Armfelts  räkning.  Spioneriet  lycka- 
des: d'Héral  och  Vignes  anhöllos  i  Diisseldcrf  d.  22  Jan.  1794 
genom  en  af  Reuterholms  utskickade,  majoren  Piper,  som  var 
försedd  med  ett  uppdiktadt  bref  till  Armfelt  från  fröken  Ru- 
denschölds  broder,  afsedt  att  locka  d'Héral  i  fällan.  d'Hérals 
papper  utlemnades,  då  de  ej  syntes  honom  innehålla  något 
förgripligt;  han  lyckades  dock  förstöra  den  medförda  chiflVen 
för  sin  brefväxling  med  Armfelt,  och  flydde  därefter  öfver  Hol- 
land till  England***). 

*)  «2i86ff:  den  siffra,  hvarmed  hertigen  i  chifferskriften  betecknades. 
•*)  Hans   namn   var   Beckendorff.     Afskrift  af  brefväxlingen  med  honom 
finnes  bland  Reuterholms  papper. 

**")  Det  diktade  brefvet  med  tillhörande  bilagor  är  tryckt  i  Crusenstolpes 
Morianen  IV:  256.  —  Enligt  d'Hérals  bref  till  Armfelt  (^Vj  1800)  uppträdde 
Piper  med  «la  ceinture  bardée  de  pistolets,  la  fureur  sur  les  lévres  et  la 
fraude  dans  les  yeux«.  Armfelts  bref  utlemnades.  enligt  d'Hérals  uppgift,  först 
efter  öfverläggning  med  Armfelts  vänner,  ärkebiskopen  af  Tours,  grefve  d"Es- 
cars  och  maréchal  de  Castries,  hvilka  ansågo  Armfelts  oskuld  därigenom  be- 
visad. I  bref  till  Sparre  protesterade  d'Héral  energiskt  mot  Pipers  uppträ- 
dande, och  afgaf  en  utförlig  berättelse  om  förloppet  till  ryska  ministern  Nes- 
selrode  {K,  A.)  —  d'HéraIs  följeslagare  Vignes  sades,  i  motsats  till  d'Héral 
hafva  mot  betalning  biträdt   Reuterholms  utskickade. 


-  138  - 

Reuterholm  blef  besviken  i  de  stora  förväntningar,  som  Pi- 
ranesis  bref  ingifvit  honom  om  d'Hérals  papper.  Det  väntade 
stora  fyndet  bestod  blott  i  Armfelts  bref  till  kejsarinnan,  hvilket 
visserligen  i  någon  män  var  komprometterande  för  Armfelt; 
några  papper  till  Gustaf  IILs  historia  funnos  däremot  icke.  Ej 
heller  kunde  någon  upplysning  därur  hemtas  rörande  någon  till- 
ärnad  sammansvärjning,  hvars  ledare  skulle  vara  Armfelt.  Icke 
ens  det  löfte,  som  genom  rikskansleren  Sparre  sedermera  gjor- 
des den  franske  abbén  om  frikostig  betalning,  kunde  aflocka  ho- 
nom någon  ytterligare  uppgift  om  Armfelts  hemliga  förehafvan- 
den  —  af  det  enkla  skäl,  att  några  stämplingar  af  den  natur,  som 
Reuterholms  styrelse  antog,  aldrig  egt  rum.  d'Héral  afvisade 
såsom  »gentilhomme  et  ecclésiastique  Frangais»  med  värdighet 
penninganbudet  och  försäkrade,  att  han  aldrig,  icke  ens  i  Arm- 
felts mest  upprörda  ögonblick,  fått  hans  förtroende  om  några 
förgripliga  planer,  men  väl  ofta  hört  utbrott  af  sorg  och  bitter- 
het samt  uttryck,  hvilka  antydde,  att  han  vore  förföljd  och  hade 
fiender,  som  sökte  skada  honom  i  regentens  ögon  *). 

Piranesi  var  emellertid  verksam  äfven  pä  andra  håll.  I 
Armfelts  spår  afsände  han  den  ofvannämnde  Benedetto  Mori, 
hufvudpersonen  i  det  spiondrama,  som  i  Neapel  utspelades  kring 
Armfelts  person.  I  Rom  bevakade  Piranesi  oaflåtligt  abbé  Bon- 
neval genom  en  mängd  spioner;  bland  dem  var  en  »monsignorc» 
vid  namn  Marini.  Bonnevals  brefväxling  med  Armfelt  upp- 
snappades, hans  papper  kopierades  eller  bortstulos;  Piranesi  själf, 
som  fann  »la  casa  di  Bonneval»  vara  »un  ottimo  fonte»,  inven- 
terade under  dennes  frånvaro  hans  skritbord  och  gömmor.  Det 
framgick  af  dessa  fynd,  dels  att  Bonneval  icke  varit  främmande 
för  tillkomsten  af  »Prospectus»,  dels  att  Armfelt  haft  till  genom- 
seende en  af  Bonneval  författad  politisk  uppsats,  hvilken  Pira- 
nesi lyckades  stjäla  **).  Hos  kardinal  Bernis  och  abbé  Maury 
spanade  Piranesi,  ehuru  utan  framgång,  dels  själf,  dels  genom 
andra  efter  »Prospectus»  och  det  däri  anmälda  arbetet'");  vär- 
den  på   det    hotell,    der    Armfelt   bott  i  Florens,  utforskades  om 


*)  d'Héral  till  Sp.irre  "/,   1794.     (Reut.  l'app.) 
**)  Armfelt  till  Konneval  ^V^,  2'/,^,  n/^^,  'V^^    1793.    (Reut.  Papper).  Jfr 
ofvan  sid.  113. 

*■"■")  Den  yngre  Hernis,  «il  monsignore«-,  hade  för  Piranesi  tagit  i  försvar 
Armfelts  lillärnade  arbete  och  sagt,  att  hertigen-regenten  borde  vara  glad  att 
det  utkomnie,  sH  att  det  syntes,  alt  han  icke  beskyddade  sin  broders  fiender. 
«e  poi  fara  come  il  fratollo  defunto<f.  Piranesi  till.igger  salfvelsefullt:  »Inorri- 
disco  a  dover  parlar  cosi  del  niio  principe,  ma  in  questo  momenio  non  sono 
che  un  mero  relatore».     (Piranesi  till  Reuterholm  "/,2,  1793)- 


—  139  — 

hans  yttranden,  hans  umgänq-c  o.  s.  v,  Alla  bref  till  och  från 
Armfelt  i  Neapel^  hvilka  passerade  Rom,  gingo  genom  Piranesis 
händer;  några  uppbrötos  och  afsändes  till  Sverige,  om  de  inne- 
höllo  något  misstänkt;  andra  fingo  passera,  men  brcfskrifvarnas 
namn  antecknades  och  redogörelse  sändes  till  Rcuterholm.  Ett 
par  bref  —  bland  dem  det  ofvan  nämnda  till  Lizakewitz  i  Ge- 
nua —  ansågos  vara  af  den  vigt,  att  Piranesi  med  dem  afsände 
en  särskild  kurir  till  Stockholm,  nämligen  sin  broder,  abbé  Pietro 
Piranesi.  Denne  medförde  äfven  till  Sverige  Armfelts  svar  på 
rikskanslerens  bref.  Emigrerade  fransmäns  korrespondans  med 
Ryssland  bevakades  äfven,  för  att  därigenom  få  spaning  pä  dem, 
som  voro  medvetna  om  d'Hérals  planer. 

Särskild  uppmärksamhet  egnades  åt  en  viss  Sources,  en 
fransman  med  något  äfventyrliga  öden.  Armfelt  hade  påträffat 
honom  i  Eivorno:  mannen  var  Ärm.felt  bekant,  sedan  han  vista- 
des i  Sverige,  där  han  varit  skådespelare  (jch  åfvcn  deltagit  i 
ryska  kriget.  I  handelsuppdrag  för  svenska  handelshuset  Schön 
&  Co.  hade  Sources  ankommit  till  Neapel  ett  par  månader  före 
Armfelt;  efter  dennes  ankomst  hade  han  snart  blifvit  en  ofta  fö- 
rekommande gäst  i  hans  hus.  Spionen  Mori  hade  från  Neapel 
mycket  att  förtälja  om  Sources'  och  Armfelts  täta  öfverlägg- 
ningar,  hvilka  troddes  gälla  dels  handelsförmåner,  som  Sources 
hoppades  genom  Armfelt  utverka,  dels  hemliga  politiska  före- 
hafvanden  —  ^grandi  affari  di  consequenzai>.  Och  då  det  genom 
Mori  spordes,  att  denne  Sources  skulle  resa  till  Sverige  och 
Ryssland,  att  Armfelt  natten  före  hans  afresa  med  honom  haft 
ett  hemligt  samtal  och  i  sista  stunden  genom,  en  biljett,  som  dock 
uppsnappades  af  hans  förrädiske  betjent  Antonio  Zamparelli,  velat 
varna  honom  för  Piranesi  vid  deras  stundande  sammanträffande, 
då  Sources  skulle  passera  Rom  —  då  var  Piranesi  säker  att  hos 
honom  finna  den  vigtiga  statshemligheten.  Han  visste,  att  Sour- 
ces medförde  ett  antal  exemplar  af  »Prospectus»  '),  och  sökte, 
dä  denne  uppehöll  sig  i  Rom,  att  genom  tjufknep  få  dem  i  sitt 
våld,  äfvensom  den  ofvan  nämnda  handskriften  af  Bonneval,  h vil- 
ken Sources  medfört  frän  Armfelt.  Han  förmodade,  att  Sources' 
uppgift  i  främsta  rummet  vore  att  i  Tyskland  gemensamt  med 
d'Héral  arbeta  på  det  mångomskrifna  historiska  arbetet,  och 
att  han  för  detta  ändamål  medförde  ett  manuskript  från  Arm- 
felt Han  anställde  tre  spioner,  bland  dem  en,  som  namnes  »il 
vecchio  biancho»,  till  bevakning  af  Sources  under  de  dagar,  då 
denne    vistades  i  Rom,    och   vid  sitt  personliga  sammanträffande 


\ 


Zampareni's  ofvan  nämnda  antecknjng  uppgaf  12  exemplar. 


—  140  — 

med  honom  sökte  Piranesi,  säger  denne  själf,  med  sin  vanliga 
fintlighet  (»solita  destrezza»)  aflocka  honom  hans  resplan  och  hem- 
ligheten af  Armfelts  förehafvanden.  Det  lyckades  dock  föga: 
hvarken  erhöll  Piranesi  »Prospectus»-paketet  eller  kunde  han  till- 
fyllest förklara  afsigten  med  Sources'  resa.  Men  han  skyndade 
att  till  vederbörande  afsända  underrättelse,  att  Sources  vore  på 
väg  genom  Tyskland  och  att  han  såsom  misstänkt  borde  gripas. 
Så  skedde  ock:  Sources  anhölls  genom  svenske  postdirektören 
Bregard  i  Hamburg  och  befanns,  liksom  dTIéral,  innehafva  några 
bref  från  Armfelt,  hvilka  dock  icke  inneburo  de  väntade  bevisen 
för  statsbrottslighet. 

För  öfrigt  visade  Piranesi  sitt  nit  genom  att  framställa  alla 
underrättelser,  som  ingingo  från  honom,  såsom  upptäckter  af 
största  vigt.  Han  berättar  t.  ex.^  att  Ärmfelt  yttrat,  att  her- 
tigen-regenten  borde  vara  försigtig,  för  att  icke  blifva  förrådd; 
och  utropar  med  anledning  häraf  i  ett  bref  till  Reuterholm:  »E. 
Exc.  ser  hvilken  låga,  som  är  färdig  att  utbrista  i  Sverige! 
Detta  är  en  vigtig  sak  och  förtjenar  noga  eftertanke».  Med 
sina  ansträngningar,  »pene  e  fatiche  a  tutte  ore  per  le  spie», 
skröt  han  gärna  i  sina  bref  till  Reuterholm,  men  inskärpte  också, 
att,  om  han  arbetade  »come  un  disperato»,  så  bure  också  hans 
arbete  frukt  *).  Oförtjent  var  visserligen  icke  detta  själfberöm 
i  allo ;  men  medgifvas  måste,  att  de  resultater,  som  vunnos  ge- 
nom Piranesis  spioneri  under  året  1793  och  som  svenska  rege- 
ringen dyrt  fick  betala,  icke  voro  synnerligen  betydliga.  Upp- 
gifterna om  utgifvandet  af  »Prospectus»  och  om  d^Hérals  samt 
längre  fram  Sources'  resa  i  hemliga  uppdrag  för  Armfelts  räk- 
ning voro  i  själfva  verket  de  enda,  som  kunde  synas  ega  nä- 
gori  vigt  för  att  bringa  Armfelt  på  fall.  Men  därjämte  hade 
Piranesi,  utom  en  mängd  intresselösa  detaljer,  inberättat  icke 
så  få  uppgifter,  hvilande  på  lösa  misstankar  eller  förvridningar 
af  fakta  **). 

*)  Salfvelsefullt  yttrar  lian  i  ett  af  sina  bref.  att  han  »oflåtligt  upp- 
sändt  böner  till  Gud  för  den  lyckliga  utgängen  af  denna  sak«.  <'Jag  har 
sett,  tillägger  han,  verkliga  underverk  ske,  hvarhelst  jag  haft  mina  händer 
med<r.  <rVi  måste  hoppas  på  Guds  försyn,  heter  det  i  ett  annat  bref:  för 
honom  är  ingenting  svårt*.  Det  var  när  Piranesi  rustade  sig  att  utföra  det 
skamliga  tjufknep,  som  i  början  af  1794  satte  kronan  på  hans  spionverk.  som 
han  på  detta  sätt  anropade  Försynens  bistånd.    (Piranesi  till  Reuterholm  "/,,, 

"/n   '793,  'V,   '794).  ■         ^-t^-    ,       k  c  % 

**)  Sädana  voro  t.  ex.  de  flesta  som  angingo  d  Heral  och  bources,  så- 
dana de  mångfaldiga  uppgifterna  om  tryckningen  af  Armfelts  arbete;  en  gång 
sades  det  såsom  säkert,  att  den  pågick  —  i  Palermo!  Ogrundade  voro  äfven 
de   genom    Piranesi    inberältade    ryktena,    att    .\rmfclt   >kulle   gå  än   i   neapoli- 


-    141   — 

Först  i  början  af  1794  kröntes  Piranesis  bemödanden  med 
en  framgång,  som  väl  kunde  sägas  från  hans  ståndpunkt  vara 
lysande,  om  den  också  af  den  allmänna  rättskänslan  måste 
stämplas  såsom  en  vanhederlig  stöld :  det  var  då  han  lyckades 
att  i  Florens  bemäktiga  sig  Armfelts  hos  lord  Hervey  depone- 
rade papper. 

Det  var  ett  fynd,  som  i  sjelfva  verket  borde  öfverträffa 
Piranesis  förväntningar.  Han'  förmodade,  då  han  fick  spaning 
om  att  ett  paket,  innehållande  Armfeltska  papper,  befunne  sig 
i  lord  Herveys  förvar,  att  det  innehölle  de  bref  och  handlingar 
till  Gustaf  IILs  historia,  med  hvilkas  offentliggörande  Armfelt 
hotat  i  sin  ^Prospectus»;  och  lioppet  att  få  i  sina  händer  hvad 
han  så  länge  efterspanat,  försatte  honom,  enligt  hans  egna  ord, 
»in  una  smania».  »Hvem  vet,  tillade  han,  kanske  finnes  däri  äf- 
ven  någon  revolutionsplan»  *)?  Han  lyckades  i  själfva  verket 
att  skafta  i  Reuterholms  händer  icke  blott  ett  papper,  som  af 
Armfelts  egen  hand  var  försedt  med  påskriften  »revolutions- 
plan»,  utan  äfven  en  mängd  andra  aktstycken,  som  vida  mera 
än  handlingarna  till  Gustaf  Ilirs  historia  egde  ^aktualitetens  in- 
tressej*  och  kunde  tjena  såsom  vapen  mot  Armfelt.  Det  var 
nämligen  hela  samlingen  af  de  bref,  denne  emottagit  under  större 
delen  af  sin  vistelse  i  Italien,  och  därjämte  en  mängd  koncepter 
af  hans  egen  hand  till  hemliga  skrifvelser  i  politiska  ämnen.  — 
Vid  sin  afresa  från  Wien  hade  Armfelt  hos  furst  Galitzin  depo- 
nerat de  bref,  han  under  sin  vistelse  i  Tyskland  erhållit;  och  pä 
samma  sätt  hade  han  i  förvar  hos  lord  Hervey  i  Florens  lemnat 
sin  brefväxling  från  tiden  mellan  Februari  1793,  dä  han  lemnade 
Wien,  och  Oktober  samma  år,  då  han  begaf  sig  till  Neapel.  Den 
förstnämnda  samlingen  undgick  visserligen  att  falla  i  förföljarnas 
händer  och  återställdes  sedermera  af  furst  Galitzin  till  Armfelt;  **) 
men  den  sistnämnda  innehöll  tillräckligt  af  komprometterande  be- 
skaftenhet,  för  att  fyndet  skulle  helsas  med  jubel  af  Piranesi  och 
Reuterholm. 


tansk,  än  i  engelsk  tjeust;  att  han  skulle  blifva  rysk  minister  i  Neapel: 
farhågan  att  han  skulle  ställa  till  ett  giftermål  mellan  den  unge  ko- 
nungen af  Sverige  och  en  prinsessa  af  Neapel,  för  att  därigenom  åter- 
vinna sitt  inflytande  o.  s.  v.  (Piranesis  bref  till  Reuterholm  under  Novemb. 
— Decemb.   1793). 

*)  Piranesi  till  Reuterh.  Vi   1794- 

•**■)  Genom  furstinnan  Menschikoft',  som,  då  hon  på  resa  till  Ryssland 
från  Italien  på  våren  1794  passerade  Wien,  för  Armfelts  räkning  hemtade 
dessa  papper  och  medförde  dem  till  Ryssland. 


I 


—    142   — 

Det  sätt,  på  hvilket  Piranesi  lyckades  utföra  stölden  af 
dessa  Armfeltska  papper,  var  följande*).  Uppsnappade  bref, 
växlade  mellan  Armfelt  och  hans  väninna  i  Florens,  lady  Anne 
Hatton^,  hade  upplyst  Piranesi  om  tillvaron  af  ett  hos  lord  Her- 
vey  befintligt,  Armfelt  tillhörigt  paket;  och  spionen  Mori  hade 
från  Neapel  inberättat,  att  han  erfarit,  att  lord  Hervcy  skulle 
lemna  Florens  och  bosätta  sig  i  Neapel  ''*).  Äfven  lady  Anne 
skulle  pä  nyåret  begifva  sig  dit,  ock  Armfelt  hade  anmodat  henne 
att  i  lord  Herveys  ställe  öfvertaga  paketets  förvaring  ***).  Pira- 
nesi insåg,  att  det  brådskade  att  få  skatten  i  sina  händer,  innan 
den  flyttades  från  lord  Hervey  eller  fördes  från  Florens;  och  han 
skyndade  i  början  af  Februari  att  dit  afsända  tvenne  förfarna  män, 
sin  handsekreterare  Vincenzio  higlesi  och  sin  medhjälpare  vid 
spioneriet  i  »casa  Bonneval:»,  Andrea  Giuliani,  för  att  pä  bästa  sätt, 
helst  i  hemlighet,  bemäktiga  sig  detta  paket.  Expeditionen  med- 
förde äfven,  för  att  i  nödfall  användas,  bref  dels  till  lord  Hervey 
själf,  dels  till  toskanske  premierministern  Serristori,  hvari  Arm- 
felts  papper  officielt  reklamerades.  Afven  till  Lagersvärd  i  Genua 
afsändes  en  skrifvelse,  hvari  han  anmodades  att  såsom  svensk 
chargé  d'afifaires,  ackrediterad  i  Florens,  hos  vederbörande  myn- 
digheter, om  så  skulle  anses  nödigt,  understödja  denna  rekla- 
mation. Den  officiella  vägen  behöfde  dock,  tack  vare  Piranesis 
nitiska  agenter,  icke  anlitas;  och  han  hade  den  tillfredsstäl- 
lelsen att  se  dem  utan  främmande  bemedling  utföra  sin  be- 
drift. Orolig  var  han  för  utgången  af  sin  expedition  —  icke 
af  samvetsbetänkligheter,  utan  af  fruktan  att  saken  skulle  röjas^ 
och  Armfelt,  därigenom  varnad,  skulle  få  rådrum  att  sätta  sin 
person  i  säkerhet  j), 

Omkring  en  månad  förflöt,  innan  Piranesis  ovisshet  sking- 
rades; men  tiden  användes  väl  af  de  värdiga  stallbröderna  Giu- 
liani och  Inglesi  i  Florens.  Den  förstnämnde  inledde,  under  före- 
vändning att  söka  tjenst  hos  lord  Herveys  blifvande  efterträdare, 
bekantskap  med  en  af  hans  tjenare,  italienaren  Giuseppe  Merci; 
och  vid  en  festlig  måltid,  till  hvilken  denne  inbjöds,  lyckades  det 
Giuliani  och  Inglesi  utan  svårighet  att  utforska,  att  det  ifrågava- 
rande  paketet,    försedt  med  Armfel ts  adress  och  sigill,  verkligen 


*)  Se  Sander,  anf.  st.  s.  26  o.  bil.  iko  i,  hvarest  efter  Piranesis  href- 
växling  denna  fräga  först  blifvit  utredd  och  hvarjehanda  oriktiga  uppgifter 
rättats. 

***)  Mori  till    Piranesi   ^*/,j    1793. 
***)  I  bref  '•'''/, .^    '793.    hvilket  af  Piranesi   uppsnappades  och  aldrig  kom 
fram.  (Reulerh.  Papp.). 

•[•)  Piranesi  ttll   Reuterholm  */,   179^. 


—  143  — 

funnes  i  förvar  i  lord  Hervcys  egen  sängkammare.  De  lyc- 
kades äfven,  mot  löftet  af  loo  scudi  och  försäkran  om  beskydd 
af  »regerande  personer»,  utan  synnerlig  möda  öfvertala  sin  nye 
vän  att  medverka  till  deras  lofvärda  syfte  att  stjäla  detta  pa- 
ket. Mcrci  flyttade  det  till  en  början  till  ett  doldt  ställe  nära 
utgångsdörren,  men  vågade  icke  att  skafta  det  vidare,  af  fruk- 
tan för  en  svart  betjent  —  '^un  moro  schiavo»  —  som  var  lor- 
den fullkomligt  trogen  och  alltjämt  stod  pä  vakt  vid  dörren. 
Häri  låg  nu  svårigheten.  Piranesis  utskickade  gjorde  allt  för 
att  öfvervinna  den:  deras  föreställningar,  upprepad  välfägnad 
och  penningar  förmådde  slutligen  den  värde  Giuscppc  att  med 
sig  förena  en  lika  aktningsvärd  medbroder,  Pasquale  Martignani, 
för  att  gemensamt  utföra  hjältebragden.  Afven  dennes  betänk- 
ligheter behöfde  dock  häfvas  genom  en  spranzo»  och  hvarje- 
handa  »gentilezze»  ä  Giulianis  och  Inglesis  sida,  förnämligast  dock 
genom  löftet  att  öka  arfvodet  till  1 50  scudi.  Det  beramades  då, 
att  sedan  lord  Hervey  d.  2  Febr.  afrest  till  Livorno,  dådet  skulle 
utföras;  och  den  3  på  morgonen  lyckades  det  de  båda  »mo- 
diga?  florentinarna  *)  att  föra  paketet  till  Giulianis  bostad.  Här 
behandlades  det  med  iorsigtighet  och  skicklighet  af  honom  och 
Inglesi:  det  öppnades  och  befanns  inom  ett  stort  försegladt  yt- 
teromslag  af  vaxduk  innehålla  fyra  mindre  paketer,  inlagda  i 
papper.  Dessa  uttogos;  i  stället  inlades  makulaturpapper  af 
motsvarande  kubikinnehåll,  hvarefter  vaxduksomslaget  återställ- 
des, och  paketet,  till  utseendet  oförändradt,  aterbars  till  sin  förra 
plats.  Så  skickligt  hade  denna  operation  verkställts,  att  ingen 
i  lord  Herveys  hus  hade  någon  misstanke  att  paketet  varit  öpp- 
nadt.  Lord  Hervey  själf  skrcf  omkring  ett  är  senare  till  Arm- 
felt:  »Det  som  Ni  anförtrott  mig,  är  i  säkerhet  och  står  när  som 
helst  till  edert  förfogande»  **).  Och  då  Armfelt  flera  år  efteråt 
hos  lord  Herveys  enka  gjorde  en  förfrågan  rörande  dess  öde, 
försäkrade  hon,  att  hon  ännu  hade  allt  i  godt  förvar  och  i  orub- 
badt  skick.  Hennes  förvåning  blef  utomordentlig,  då  hon  pä 
Armfelts  anmodan  öppnade  paketet  och  fann  det  —  yfylldt  med 
papper,  som  varit  nyttjade  under  bakelser  och  pastejer,  på  hvilka 
aldrig  en  bokstaf  varit  tecknad»  ***). 


*)  irCorragiosi  ambedue  noi,  quantunque  il  palazzo  fosse  ben  guar- 
datoor,  säga  de  i  sin  berättelse  om  denna  bedrift,  hvilken  på  snnima  gång 
utgör  ett  qvitto  öfver  mottagandet  af  det  lofvade  arfvodet.  Se  Sander,  aiif. 
st.  s    61. 

**;  D.  "'3  1795- 
***J  Se  Armfelts  tryckta  själf biograti,  anf.  st.  II:  98. 


—   144  — 

Giuliani  skyndade  till  Rom  med  det  dyrbara  fyndet  och 
mottogs  med  öppna  armar  af  Piranesi.  Denne  ögnade  på  dess 
innehall  och  afsände  det  genast,  stolt  öfver  det  storverk  han 
utfört,  i  flera  paketer,  dels  under  hertigen-regentens,  dels  Reu- 
terholms  adress  till  Stockholm  *).  Piranesis  långa  spioneri  hade 
således  omsider  krönts  med  framgång;  med  Hflig  själfkänsla 
kunde  han  skrifva  till  Reuterholm,  att  han  gjort  yun  gran  bene 
alla  Suezia,  particolarmente  in  questo  momento».  Sändningen 
var  välkommen  i  Stockholm,  kanske  i  högre  grad  än  Piranesi 
själf  anade:  den  förutan  hade,  såsom  vi  skola  se,  den  redan  bör- 
jade högmälsprocessen  sannolikt  måst  nedläggas.  Belöningen  för 
Piranesis  välförhållande  uteblef  icke  heller:  den  svenska  förmyn- 
dareregeringen blygdes  icke  att  därigenom  erkänna  sig  med- 
brottslig  i  det  skändliga  dåd,  som  på  dess  vägnar  blifvit  utförda 
i  Italien  af  dess  lydiga  redskap. 

Medan  Piranesi  satt  i  Rom,  lik  spindeln  i  nätets  innersta, 
och  vaktade  sitt  rof,  sökte  Benedetto  Mori  att  i  Armfelts  ome- 
delbara grannskap  i  Neapel  alldeles  omsnärja  honom  med  sitt 
spioneri.  Frän  denne  agent  ingingo  till,  Piranesi  täta  rapporter, 
hvilka  lades  under  Reuterholms  ögon  såsom  bilagor  till  dennes 
egna  bref.  Dessa  bilagor  ega  sitt  intresse,  ehuru  de  icke,  lika 
litet  som  Piranesis  rapporter  under  det  första  halfåret  af  hans 
spionverksamhet,  meddela  några  upptäckter  af  vigtiga  statshem- 
ligheter. De  åskådliggöra  endast,  till  hvilken  grad  alla  den  föga 
omtänksamme  Armfelts  steg  voro  bevakade.  Piranesi  skröt  själf 
offentligen  med,  att  han  i  denne  Mori  gifvit  Armfelt  en  hemlig- 
hetsfull följeslagare,  hvilken  följde  honom  som  skuggan  kroppen 
och  aldrig  ett  ögonblick  skildes  från  hans  sida,  som  bevakade 
såsom  en  skatt  hans  ord  och  antydningar,  som  smög  sig  med 
honom  vid  hans  toilett  och  följde  honom  i  spåren  vid  hans  be- 
sök »nelle  talame  di  tante  principesse  c  milady,  che  per  lui  so- 
spiravano»  **).  Häri  ligger  nu  visserligen  betydlig  öfverdrift;  ty 
huru  noggrannt  Mori  än  bespejade  alla  enskildheter  i  Armfelts 
lif,  så  var  det  mycket  sällan,  som  han  lyckades  uppfånga  några 
»ord  och   antydningar»  af  honom ;  och  de  iakttagelser,  han  med- 


*)  Samma  dag,  d.  8  Febr.,  afsäiides  till  Reuterholm  bref  jämte  redo- 
görelse för  f()rloppet.  För  att  göra  bedrägeriet  fullkoniligt  fcJrsSgos  de  tre 
sändemän,  som  1'iranesi  ansåg  sig  böra  skicka,  med  diktade  namn:  kurirpass 
utfärdades  af  honom  for  Inglesi  under  namn  af  grefvc  Alessandro  Rinaldi, 
för  Giuliani  under  namnet  Luigi  Francesco  Friginccci ;  den  tredje  kuriren, 
betjenten  Felice  Saleri,  nämndes  Giovanni  Brunaldeschi  (Sander,  anf.  st.  s.  28). 
—  Frikostigt  belönades  sändemännen  och  tjufvarna  af  svenska  regeringen. 
**)  Lettera  al  generale  Actun,  s.   32,  33, 


—   145  - 

delade,  voro  i  allmänhet  af  rent  yttre  art.  Men  äfven  dessa 
ei^a  ett  kuriositetens  intresse.  Mori  förde  da^"  för  dag,  timme 
för  timine,  protokoll  öfver  hvad  han  frän  utsigtspunkter  i  grann- 
skapet af  Armfelts  bostad  eller  i  hans  kök  genom  samtal  med 
hans  tjenstefolk  kunde  erfara;  han  redogjorde  för  de  besök,  som 
sil  barone»  gjorde  eller  mottog,  för  de  bref,  som  ankommo  eller 
afsändes  med  posten,  stundom  äfven  för  den  uppsyn,  med  hvil- 
ken  de  mottogos,  för  lefnadssättet  och  den  växlande  stämningen 
i  huset  samt  för  förhällandet  till  Armfeitska  familjens  reskam- 
rater och  grannar  i  samma  hus,  familjen  Menschikoff. 

Under  förevändning  att  utföra  några  ritningar  för  ett  landt- 
hus,  hvilka  Armfelt  under  ett  samtal  i  Rom  med  Piranesi  sagt 
sig  behöfva,  iiade  denne  introducerat  sin  tjensteande  i  hans  hus 
i  Neapel.  Mori  synes  dock  hafva  blifvit  tämligen  afvisande  mot- 
tagen och  fann  till  sin  förvåning,  att  den  villa,  för  hvilken  han 
skulle  utföra  ritningar,  endast  existerade  i  Armfelts  fantasi  och 
förmodligen  aldrig  komme  att  byggas.  Något  arbete  erhöll  han 
således  icke;  för  de  utkast,  han  medfört,  blef  han  frikostigt  be- 
tald, men  något  samtal  med  Armfelt  lyckades  han  icke  vidare 
erhålla*).  En  förevändning  var  emellertid  gifven:  för  det  itali- 
enska tjenstefolket  uppgaf  han  sig  vara  såsom  arkitekt  anställd 
hos  »il  barone»  och  ansågs  därför  af  dem  tillhöra  huset  samt 
gick  där  ut  och  in,  utan  att  någon  därvid  fäste  uppmärksamhet. 
Hastigt  förstod  han  att  skaffa  sig  vänner  bland  Armfelts  betje- 
ning,  och  särskildt  vann  han  på  sin  sida  genom  kontant  betal- 
ning tvenne  af  hans  lakejer:  Antonio  Zamparelli  och  Stefano 
Setola.  För  husbondfolket  hyste  Mori  en  viss  rädsla  och  und- 
vek så  mycket  som  möjligt  att  blifva  sedd  af  Armfelt  själf,  hvil- 
ken han  misstänkte  hafva  någon  aning  om  sina  förehafvanden. 
Misstanken  var  icke  heller  ogrundad,  ty  Armfelt  visste  mycket 
väl,  att  Mori  var  af  Piranesi  skickad  till  Neapel  för  att  spionera 
på  honom.  Redan  i  midten  af  December  skref  han  till  fröken 
Rudenschöld,  att  han,  som  dittills  ansett  Piranesi  som  shonnéte 
et  borné»,  nu  upptäckt  att  han  vore  anställd  som  besoldad  spion; 
det  vore  han  som  till  »visiren»  inberättade  alla  lögner,  som  ut- 
spredos  om  Armfelt,  liksom  han  äfven  uppsnappade  hans  bref. 
En  vecka  senare  berättar  Armfelt,  att  hans  svenske  jägare  upp- 
lyst honom  om  Moris  förehafvanden  och  att  han  låtit  jaga  bort 
honom  »ä  coups  de  cannes».     Armfelts  sorglöshet,  oaktadt  dessa 

*)  Såsom  ett  sädaiit  kan  icke  anses  att  Armfelt,  dä  han  en  gång  oför- 
inodadt  stötte  på  Mori  i  sitt  hus,  tvärt  frågade  hvad  han  hade  där  att  göra 
och  om  liaa  icke  fält  betaldt. 

Teyiiér,   G.    il.    Armfelt.  Iw 


—  146  — 

upptäckter,    är    karakteristisk;  men  den  visar  äfven  att  han  icke 
ansåg  sig  hafva  något  att  dölja  för  Reuterholms  spioner. 

Detta  oaktadt  fortfor  Mori  sitt  umgänge  med  Armfelts 
tjenstefolk  och  behandlades  med  största  förtrolighet  af  »tutta  la 
fämiglia»,  nämligen  det  italienska  tjenstefolket,  och  rapi)orterade 
allt  sqvaller,  som  i  deras  krets  förekom  *).  Han  inbjöds  af  dem 
till  de  fester,  som  grefvinnan  Armfelt  med  svensk  älskvärdhet 
och  patriarkalism  tillställde  för  att  låta  tjenstfolket  fira  sina  namns- 
dagar och  juldagen:  dä  upplåts  ät  dem  en  sal  i  palatsets  stora 
våning,  glädjen  stod  högt  i  tak  och  husbondfolket  lemnade  dem 
ostörda,  »per  non  guastare  le  allegria  **).  Mori,  som  vid  dessa 
fester  satt  som  det  onda  samvetet  och  fruktade  att  se  n\  barone» 
inträda,  var  å  sin  sida  frikostig  med  gästabud  för  sina  nya  vän- 
ner. För  dessa  fester  insände  han  räkningar  till  Piranesi,  som  i 
sin  ordning  gjorde  sig  betald  af  svenska  staten  ***). 


Den  bostad,  i  hvilken  detta  spionsystem  blomstrade  och 
där  Armfelt  med  sin  familj  slagit  ner  sina  bopålar  från  slutet  at 
Oktober  1793,  i  afsigt  att  där  qvarstanna  till  April  följande  år, 
var  »un  bel  palazzino»,  beläget  vid  Chiajan  nied  utsigt  öfver 
Villa  Reales  lundar  och  den  blåa  golfen.  Han  var  där  inrättad 
med  den  prakt,  hvarmed  han,  sina  dåliga  finanser  oaktadt,  äl- 
skade att  omgifva  sig;  en  talrik  betjening  i  rikt  utstyrda  livréer -|-) 

*)  Med  den  svenska  betjeningen  synes  han  liafva  stått  på  mindre  för- 
trolig fot,  särskildt  med  Armfelts  kammartjenare  Haglund  (<fM.  Aglön»),  om 
hvilken  han  dock  i  ett  bref  säger,  att  lian  börjat  «umanizzarsi«.  Jägaren 
Lundgren  («Lucren«)  hörde  till  dem,  som  gärna  deltogo  i  de  dryckeslag,  som 
Mori  tillställde  för  att  ytterligare  lösa  tungornas  band,  men  var  såsom  vi  sett, 
den  som  angaf  Moi-i  såsom  spion. 

**)  Hånfullt  skrifver  rirauesi  i  Lettera  al  generale  Acton  (s.  34):  «Egli 
(il  barone)  era  ben  lontano  dal  sospettare  che  fra  il  fumo  degli  arrosti  e  il 
iiurro  dei  maccaroni  i  suoi  famigliari  coU'  emetico  della  bottiglia  vomitassero 
i  suoi  secretiff. 

***)  För  hvarje  månad  upprättade  Mori  detaljerade  räkningar  öfver  sina 
utgifter  för  egen  och  andra  spioners  aflöning,  taffelpenningar  o.  s.  v.  på  ej 
så  alldeles  obetydliga  belopp.  För  December  månad  t  ex.  uppgingo  Moris 
enskilda  kostnader  till  omkring  50  scudi;  Antonio  Zamparelli  hade  betingat 
sig  15  scudi  i  måna<len  o.  s.  v.  —  Någon  gäng  finnes  antecknadt:  «si  hebbe 
moltissimo,  rum,  rosoglio  et  altro»;  och  att  Antonio  eller  «Lucren«  varit  <fub- 
briaco«.  Till  undfiignadcn  hörde  äfven  stundom  andra  <'menus  plaisirs*,  icke 
af  det  mest  moraliska  slag,  hvilka  svenska  regeringen  lick  betala. 

•(■)  Armfelt  liade,  enligt  Moris  rapport,  låtit  göra  tre  olika  livréer,  med 
olika  grador  af  praktfullhet,  till  alla  sina  tjenare.  Dessa  synas  hafva  upp- 
gått   till     15    ä    20    jicrsoner.  —   Karakteristiskt    är    följande  yttrande   i   ett   a* 


-   J47  - 

förde  där  ett  dagdrifvarlif,  som  underlättade  Moris  korruptions- 
försök; dyrbara  hästar  och  vagnar  hörde  också  till  utstyrseln. 
I  samma  hus,  väningen  under,  bodde,  såsom  nämndt  är,  furst 
Menschikoffs  familj;  en  lönntrappa  underhöll  förbindelsen  mellan 
de  båda  våningarna,  och  betjeningens  sqvaller  visste  berätta,  att 
den  flitigt  begagnades  ^).  Frikostigt  utdelte  Armfelt  drickspen- 
ningar, i  rikare  män  än  hans  kolleger  de  utländska  ministrarna 
—  någon  gång  anmärker  Mori,  att  »hela  Neapeb  därföre  skrat- 
tade åt  honom;  på  teatrarna  depenserades  mycket,  o.  s.  v.  Detta 
oaktadt  märktes  det  stundom,  enligt  samma  källa,  att  det  ej  var 
sä  alldeles  helt  med  de  ekonomiska  tillgångarna;  någon  gäng 
erhöll  betjeningen  icke  sin  lön,  och  det  hela  antog  en  bekym- 
mersam  uppsyn  **). 

Penningeangelägenheterna,  huru  förtviflade  de  än  i  själfva 
verket  kunde  se  ut,  kunde  dock  ej  i  främsta  rummet  nedstämma 
ett  sådant  sinne  som  Armfelts.  Ovissheten  af  hans  framtida  öde 
bekymrade  honom  vida  mer.  Den  erhållna  skrapan  och  hans 
olydnad  med  afseende  pä  valet  af  vistelseort  kunde  icke  annat 
än  göra  det  sannolikt,  att  svenska  regeringen  snart  skulle  låta 
det    slag    falla,  hvarmed  den  hotat  ***),     Länge  måste  det  dröja, 


Armfelts  bref  till  sin  hustru  ( '^/^  1793):  "Jag  har  ännu  aldrig  kunnat  resig- 
nera mig  att  hafva  illa  klädda  lakejer.  Den  ekonomien  finner  jag  ej  conve- 
nable  och  därtill  resignerar  jag  mig  intet.  Pack  må  säga  hvad  de  vilja,  så 
conserverar  jag  vissa  former  af  en  stor  herre  och  blir  hvarken  filosof  i  tän- 
kesätt eller  ett  oanständigt  sätt  att  vara<r. 

*)  Piranesi  har  i  «Lettera  al  generale  Acton«  gjort  sig  ett  nöje  att 
omtala  «la  scaletta  secreta,  che  conduceva  immediatamente  alla  camera  dell' 
amicaff.  Mori.  som  befarade  att  upptäckten  af  denna  trappa  skulle  vålla  «tor- 
bide«  mellan  makarna  Armfelt,  tillägger  dock  med  afseende  derpå:  «Ma  io 
credo  che  [la  baronessa]  userä  prudeiiza,  come  Tusa  in  taiite  altre  cosec  1 
allmänhet  omtalas  i  spionrapporterna  grefvinnan  Armfelt  sällan,  men  alltid 
med  aktning. 

'■■*)  Moris  rapporter  Nov.,  Dec,  1793.  Armfelt  själf  utgöt  sig  i  sina  bref 
till  Sverige  ofta  öfver  sin  penningförlägenhet  i  Neapel.  Till  abbé  d'Héral 
skref  han  redan  från  Rom,  att  försäljningssumman  af  hans  juveler  bor'.'e  räcka 
till  Uecember,  och  »därefter  befinner  jag  mig  med  hustru  och  barn  utan  en 
styfver«  (Svea  Hofrätts  protokoll  s.  593);  och  fcir  Sources  omtalade  han  i  De- 
cember, att  han  fcirgäfves  sökt  att  få  låna  4000  dukater,  samt  tillägger:  »jag 
blir  i  Januari  månad  en  rätt  vacker  pojke,  om  en  viss  förnäm  dam  lemnar 
mig  utan  undsättning,  och  Ni  ej  kan  skaffa  kredit  för  denna  summa*  (där- 
sammast.  s.  298).  Den  «förnänia  damen«  var  naturligtvis  kejsarinnan  af  Ryss- 
land, hvars  hjälp  syntes  så  mycket  mer  nödvändig,  som  Armfelts  ställning  i 
Sverige  var  högst  oviss. 

"■**)  Till  Franc  skref  Armfelt  d.  ^''/jj!  «Jag  är  ännu  i  af  vaktan  af  mitt  öde 
ocli  hoppas  blifva  rappellerad.  Hvad  orsak  vederbörande  vilja  gifva  denna  nya 
våldsamhet,  är  mig  indifferent.  Dock  skulle  den  af  en  viss  «Prospectus«r  vara 
mig  beMtegligasl*  (Svea    Hofrätts  protokoll   etc.  s.  S2). 


—   148  — 

innan  svar  kunde  ingå  frän  d'Héral  eller  Sources  rörande  utsig- 
terna  i  Ryssland;  men  Armfelt  hoppades  dock,  att  våren  1794 
skulle  medföra  stora  förändringar  i  hans  ställning,  och  hans  af- 
sigt  var,  såsom  nämndt  är,  att  om  inga  oförutsedda  händelser  in- 
träffade, stanna  i  Neapel  till  denna  tid.  Han  gjorde  sig  dock 
beredd  pä  att  från  Neapel  begifva  sig  till  Venedig  i  egenskap 
af  svensk  minister,  och  anmodade  svenske  konsuln  därstädes  Bovo 
att  skaffa  en  bostad.  Likväl  var  ingenting  afgjordt:  de  ryska 
planerna  växlade  fortfarande  med  önskan  att  få  draga  sig  i  lugn 
tillbaka  på  svenska  landsbygden  *),  måhända  äfven  med  förhopp- 
ningen, att  allt  skulle  gä  sin  jämna  gäng.  och  svenska  rege- 
ringen, efter  det  stora  utbrottet  af  sin  vrede,  upphöra  att  egna 
någon  uppmärksamhet  åt  sin  missnöjde  representant  i  det  af- 
lägsna  landet.  I  själfva  verket  syntes  rikskansleren  och  kabi- 
nettet för  utrikes  brefväxlingen  hafva  för  afsigt  att  tills  vidare 
blott  hämnas  genom  att  alldeles  ignorera  Armfelts  tillvaro  — 
en  hämnd,  hvaröfver  denne  ej  hade  anledning  att  beklaga  sig. 
Hertigen-regenten  sades  t.  o.  m.  hafva  förklarat  för  konun- 
gens guvernör  grefve  Gyldenstolpe,  att  han  alldeles  icke  tänkte 
återkalla  Armfelt  frän  beskickningen  —  tvärtom,  han  ärnade 
qvarhälla  honom  mot  hans  vilja  **). 


*)  Den  II  Nov.  skrifver  Armfelt  till  sin  far:  »Nästa  sommar  bor  jag 
icke  i  Italien,  och  hoppas  jag,  det  någon  regerande  person  tinnes,  som  tager 
med  nöje  emot  en  karls  tjenst,  som  ej  har  någon  annan  crime  på  sin  räkning 
än  att  hafva  tjent  sin  konung  och  silt  fädernesland*.  I  samma  bref  redogör 
han  dock  för  hvarjehanda  planer  med  afseende  på  egendomarna  Aminne. 
Nynäs  och  Lindnäs;  han  ville  bli  landtman  och  draga  sig  ur  världen.  (Reut. 
Papp.)  Ännu  så  sent  som  i  Februari  1794  skrifver  han  till  von  Hess,  att  i 
Juli  samma  år,  om  ej  förr,  ville  han  lemna  sin  tjenst  och  söka  en  annan, 
«på  ett  ställe,  där  man  ej  dagligen  chicaneras*.  T.  o.  m.  det  gamla  försla- 
get att  köpa  egendom  i  Mecklenburg  uppdyker  i  samma  bref.  «0m  tio  år, 
säger  han,  är  Europa  ej  annat  än  en  ödemark,  där  man  bland  ruiner  får  leta 
efter  troner  och  altaren  och  välja  mellan  guillotinen  och  infamien».  Han 
trodde  dock,  att  i  Tyskland  vore  »mindre  godi  om  galningar»,  och  ville  där- 
före  att  v.  Hess  skulle  hjälpa  honom  att  bli  bofast  i  nämnda  land.  —  Till 
fr.  Rudenschöld  skref  Armfelt  ("/i  I794j,  att  han  från  Stockholm  erfarit,  alt 
regeringen  hvarken  ärnade  rappellera  honom  eller  bevilja  honom  tjenstledig- 
het.  Nu  ärnade  han  begära  ledighet  d.  i  Juli:  vägrades  detta,  så  skulle 
han  begära  afsked.  (Reut.  Papp.)  Rätt  förhoppningsfullt  säg  han  sakerna 
i  ett  bref  till  sin  kommissionär  major  Uggla  (^7io  '793>  ^^'  ■^0'  '^^r  följande 
uttryck  förekomma:  «Om  du  får  höra,  att  f-n  skall  taga  mig,  så  låt  ej  för- 
bluffa dig.  Den  f-n  vill  taga  på  ett  ställe,  sluter  en  ängel  i  famnen  på  ett 
annat,  och  våra  gripar  i  Sverige  få  nöja  sig  med  att  bjuda  till  att  göra  ondt; 
ty  hvar  och  en  gör  som   han  är  karl  till». 

*•)  Rudenscliöld    till    Armfelt    '^/,,    1793.     Då    detta    utlåtande    fälldes, 
voro  dock  åtgärder  redan   vidtagna  för  Armfelts  arrestering. 


—  149  — 

Dessa  bekymmer  oaktadt,  Icfde  Armfclt  ett  rätt  ange- 
nämt lif  pä  denna  plats,  där  han  i  ungdomen,  dä  han  med  ko- 
nung Gustaf  gästade  Ferdinands  och  Karolinas  hof,  funnit  att 
»allt  andades  glädje»,  och  hvars  härliga  natur  och  milda  klimat 
ännu  verkade  uppfriskande  bäde  pä  hans  oroliga  sinne  och  lians 
ömtåliga  hälsa.  Några  politiska  planer  sysselsatte  honom  säker- 
ligen icke  i  Neapel,  ehuru  han  såsom  vanligt  med  vaket  intresse 
följde  händelsernas  gäng,  städse  lika  förbittrad  mot  de  franska 
—  och  svenska  —  jakobinerna.  I  stället  hade  han  tillfälle  till 
det  angenämaste  sällskapslif:  hans  resande  vänner  och  väninnor 
frän  Rotn,  Pisa  och  Lucca  hade  äter  samlats  i  Neapel.  Lady 
Elisabeth  Monck,  den  skönaste  af  dem  alla,  intog  i  Neapel  en 
inflytelserik  ställning  genom  sin  förtrolighet  med  drottning  Karo- 
lina af  Neapel.  Kring  lady  Monck  samlades  den  engelska  kolo- 
nien; hennes  syster  lady  Anne  Hatton,  som  anlände  mot  slutet 
af  Armfelts  vistelse  där,  familjerna  Mansbery  och  Spencer,  lady 
Bessborough  m.  fl.  fortforo  att  här,  som  förut,  täfla  om  den 
älskvärde  svenske  ministerns  gunst.  Furstinnan  Menschikoft'  med 
sin  familj  hade  i  hans  allra  närmaste  grannskap  slagit  ner  sina 
bopålar.  Till  Neapel  anlände  äfven,  såsom  nämndt  är,  i  början  af 
1794  M:me  de  Surian,  en  af  Armfelts  bekantskaper  frän  besöket 
i  Genua*).  Gamla  vänner  från  besöket  i  Neapel  1784  hade 
ännu  den  älskvärde  hofmannen  i  friskt  minne;  och  nya  förbin- 
delser knötos  inom  den  förnäma  verld,  som  här  samlat  sig. 

Kretsen  af  Armfelts  vänner  i  Neapel  ökades  ytterligare  i 
Januari  1794  med  tvenne  landsmän  och  yngre  vapenbröder,  ma- 
jorerna Peyron  och  Brändström,  hvilka  tjenat  under  Armfelts 
befäl  vid  andra  gardet  och  för  honom  hyste  mycken  personlig 
tillgifvenhet.  Afven  de  tillhörde  de  med  förmyndareregeringen 
missnöjda;  Peyron  hade  på  hösten  1792,  som  sa  många  andra 
gustavianer.  blifvit  aflägsnad  frän  Stockholm  och  i  ett  slags  för- 
visning skickats  till  Stralsund  samt  hade  sedan  denna  tid  under- 
hållit brefväxling  med  Armfelt.  Nu  voro  dessa  båda  officerare 
efter  erhållen  tjenst ledighet  pä  en  turistresa  i  södra  Europa^ 
hvilken  genom  deras  förhållande  till  Armfelt,  såsom  vi  skola  se^ 
tog  en  egendomlig  vändning.  Armfelt  mottog  dem  med  öppna 
armar:  platser  vid  hans  bord  voro  alltid  öppna  för  dessa  lands- 
män, hans  loge  i  San  Carlo-teatern  stod  till  deras  disposition,  och 


*)  Enligt  Moris  och  Piranesis  berättelser  rådde  stor  svartsjuka  mellan 
några  af  <lessa  damer  för  Armfelts  skull.  Särskildt  var  furstinnan  Menschi- 
koff  svartsjuk  pä  Lady  Elisabeth  Monck.  som  af  denna  anledning  aldrig  förr 
än  i   farans  stund   besi;kte   palatset    vid  Chiajan.  och   på   M:nie  de   Surian. 


—  ISO  — 

han  gjorde  allt  för  att  göra  dessa  vänners  vistelse  i  Neapel  sä 
ani^enäm  som  möjligt  *). 

Ur  Armfelts  egna  anteckningar  läna  vi  följande  rörande 
vistelsen  i  Neapel:  »Jag  öfverlemnade  mina  kreditivbref  den  i 
November.  Deras  majestäter  konungen  och  drottningen  mottogo 
mig  pä  det  bästa  sätt.  Det  helsningstal,  som  jag  höll,  var  helt 
kort,  men  uttryckte  de  känslor,  hvaraf  mitt  hjärta  var  fullt. 
Drottningen  befann  sig  i  ett  långt  framskridet  hafvandeskap,  och 
jag  kunde  ej  annat  än  anse  min  aadiens  hos  henne  säsom  en 
synnerlig  ynnest,  ty  danske  ministern,  som  anlände  vid  samma 
tid,  fick  icke  företräde.  —  Af  mina  gamla  bekantskaper  bland 
hofvets  damer  träffade  jag  endast  prinsessan  Belmonte,  som  bi- 
behållit sin  plats  och  som  ännu  nästan  var  densamma,  utom  att 
hon  var  skild  frän  sin  man  och  hade  en  erkänd  älskare,  polack 
till  nationen.  Bland  herrarna  voro  flera  qvar,  och  större  delen 
hade  bibehållit  de  värdigheter  och  ämbeten,  som  de  innehade 
under  min  förra  resa.  General  Acton,  som  dä  endast  var  marin- 
minister, hade  dock  nu  stigit  till  premierminister:  Don  Gaétano, 
konungens  förre  gunstling,  hade  endast  ökat  sina  inkomster». 

»Drottningen  blef  förlöst  en  af  de  första  dagarna  i  Decem- 
ber. Några  ciagar  förut  hade  ankommit  underrättelsen  om  den 
olyckliga  drottningens  af  Frankrike  aflifvande.  Det  var  pä  San 
Carlo-teatern,  som  denna  ohyggliga  nyhet  meddelades  general 
Acton  i  hans  loge,  hvarest  jag  befann  mig.  Deras  majestäter 
voro  i  sin  lilla  loge.  Detta  nya  mord  slog  oss  med  en  sådan 
bestörtning,  och  vi  talte  därom  med  en  så  förfärad  uppsyn,  att 
vi  hade  anledning  att  frukta,  att  drottningen,  hvars  farhågor 
öfver  hennes  systers  öde  lifligt  sysselsatte  hennes  inbillningskraft, 
skulle  märka  något,  ty  hon  hade  i  samma  ögonblick  noga  be- 
traktat oss.  Vi  togo  därföre  värt  parti  att  icke  vidare  under 
hela  föreställningen  tala  med  hvarandra,  för  att  icke  oroa  henne. 
Våra  farhågor  voro  icke  utan  grund:  Hennes  Maj:t  sade  mig  se- 
dan, att  hon  i  detta  ögonblick  i  mitt  ansigte  sett  en  förvandling, 
som  hon  antog  härröra  frän  dåliga  nyheter.  Drottningens  mod 
och  upphöjda  karakter  gjorde,  att  hon  bättre,  än  man  kunnat 
förmoda,  utstod  denna  grymma  pröfning».  — 

»Min  hustru  hade  äran  att  blifva  föreställd  fur  drottningen; 
konungen  träffade  hon  endast  pä  landet.  Han  har  ett  jagtslott 
helt  nära  Avernersjön,  kalladt  Carditello,  och  dit  inbjöd  han  oss 
på    en    vildsvinsjagt  ^*j     Vid    frukosten  fick   min  hustru  äran  att 

*J  Peyrons  handskrifna  memoirer  (i  Aminne  arkiv). 
*•)  1    ett    href  till  fröken  Ruclenschöld  klagade  Armfelt  dock  öfver  det 
tröttsamma    i    dessa    nöjen:    »les    sangliers  ne  donncnt  pns  de  l'csprit.<r     Med 


-   151   — 

<jöra  konungens  bekantskap;  han  visade  henne  all  tnöjlii^f  u[)p- 
märksamhet  och  öfverhopade  henne  ined  artic,diet.  Efter  malti- 
den besågo  VM  alla  ekonomiska  detaljer  vid  detta  lilla  landtgods, 
och  konungen  sade  oss  dä:  'Ni  ser  livad  som  utgör  mitt  största 
nöje  och  min  verkliga  njutning;  jag  tror  icke,  att  jag  vill  någon 
människa  annat  än  godt,  och  jag  föreställer  mig  icke,  att  mina 
undersåtar  hafva  anledning  att  beklaga  sig  öfver  mig.  Men  om 
det  är  Guds  vilja,  att  alla  regenter  skola  utrotas  på  grund  af 
folkyran,  sä  återstår  oss  endast  vårt  goda  samvetes  vittnesbörd 
och  modet  att  åtminstone  dö  med  ära.  Han  uttalade  dessa  sista 
ord  med  en  så  rörande  resignation,  att  jag  länge  kände  mig  upp- 
rörd däraf.  Konungens  omgifning  var  vid  dylika  tillfällen  föga 
talrik,  men  glädjen  herskade  där,  och  man  hade  bannlyst  allt 
etikettvång». 

»Hela  konungens  sinne,  fortsätter  Armfelt,  afspeglar  god- 
heten och  ärligheten  hos  en  Henrik  IV,  och  man  skulle  kanske 
utan  öfverdrift  kunna  påstå,  att  han  bland  alla  denne  hjältes 
efterkommande  var  den,  som  i  alla  afseenden  skulle  hafva  kom- 
mit att  likna  honom  mest,  om  han  haft  samma  hinder  att  besegra 
för  att  vinna  sin  tron,  och  om  svåra  förhållanden  nödgat  honom 
att  mera  egna  sig  åt  allvarsamma  sysselsättningar  och  att  stu- 
dera menniskor.  —  Hvad  drottningen  beträffar,  så  kan  mitt  om- 
döme kanske  anses  jäfvigt  på  grund  af  den  eviga  tacksamhet, 
som  jag  är  henne  skyldig  . .  .  Men  jag  säger  ändå,  att  det  är  en 
furstinna,  höjd  öfver  allt  beröm.  Jag  vet  väl,  att  hennes  allt 
för  stora  öppenhjärtighet,  kanske  också  för  mycken  liflighet  i 
tycken  och  förbindelser  af  ganska  oskyldigt  slag,  öppnat  ett  vid- 
sträckt fält  för  några  italienska  qvinnors  svartsjuka  och  för  nå- 
gra karlars  sqvaller,  hvilka  pä  svaga  yttre  grunder  älska  att 
kasta  skugga  öfver  de  mest  oförvitliga  personers  uppförande. 
Jag  vet,  att  otacksamheten  t.  o.  m.  försökt  att  gifva  en  ogynn- 
sam färgläggning  åt  hennes  enskilda  lif;  men  dessa  skuggor  för- 
svinna snart  i  deras  ögon,  som  varit  i  tillfälle  att  verkligen  lära 
känna  hennes  uppförande  såsom  maka  och  moder». 

Den  välvilja,  med  hvilken  Armfelt  omfattades  af  konunga- 
paret i  Neapel,  blef  af  stor  betydelse  för  hans  öden.  Historiens 
dom  har  icke  i  allo  sammanfallit  med  de  loford,  som  tacksam- 
heten förestafvat  Armfelt,  då  han  nedskref  sina  anteckningar, 
särskildt    icke    hvad    angår  drottning  Karolina  *);  men  de  kunna 


liflig    tacksamhet    omtalar    han    likväl  det  synnerligen  förekonimande  sätt.  pi 
hvilket  han  mottogs   vid   liofvet. 

*)  1  senare   tid    hafva   dock   genom   den  österrikiske  författaren  v.  Hel- 
ferts    arbeten    åtskilliga    beskvllningar    mot    drottning  Karolina  blifvit  vcder- 


—     152    — 

icke  annat  än  göra  heder  ät  hans  hjärta.  Ännu  mänga  år  ef- 
teråt, under  ändrade  förhållanden,  brefväxlade  Arnifelt  med  sin 
kungliga  välgörarinna,  som  alltid  för  honom  bibehöll  sin  vänskap. 
^■Engelske  ministern,  fortsätter  Armfclt,  Sir  William  Hamil- 
ton  var  den  äldste  i  corps  diplomatique  under  min  vistelse  i 
Neapel;  han  var  en  hederlig  man  med  ett  angenämt  sätt  att  vara. 
Hans  kunskaper  i  mer  än  en  riktning,  hans  intresse  för  forsk- 
ningar och  i  synnerhet  på  det  område,  som  Neapel  och  Sicilien 
erbjuda,  göra  att  man  gärna  söker  hans  sällskap.  Hans  maka, 
som  med  den  antika  skönhetens  klassiska  fulländning  förenar  allt 
det  tjusande,  som  alla  sekler  kunnat  uppvisa,  har  talanger,  sä 
mycket  mera  förvånande  som  naturen  ensam  synes  hafva  lärt 
henne  dem.  Hennes  man  älskar  henne  med  passion;  man  skulle 
dock  kunna  säga,  att  om  det  funnes  något,  som  i  hans  hjärta 
kunde  uppväga  kärleken  för  hans  hustru,  så  vore  det  —  etrus- 
kiska vaser,  hvaraf  han  eger  en  präktig  samling  *).  Danske 
ministern,  herr  von  Bourke,  egde  mycken  begåfning  och  den 
utsöktaste  takt  samt  förenade  därmed  en  intagande  blygsamhet; 
med  ett  ord,  allt  hos  honom  röjde  en  man,  som  vore  skickad 
att  fylla  de  mest  maktpåliggande  värf.  Grefve  Skavronski,  Ryss- 
lands envoyé,  var  sjuk,  dä  jag  kom  till  Neapel,  och  dog  någon 
tid  efteråt.  Hans  enka,  känd  under  namnet  »den  vackra»,  syntes 
mig  också  ega  den  bästa  karakter  och  tusen  andra  egenskaper 
för  att  göra  en  make  lycklig.  Chevalier  Italinski,  som  efter  grefve 
Skavronskis  död  var  chargé  d'afifaires,  var  en  lärd  och  djupgå- 
ende och  på  samma  gång  mycket  hederlig  man  **). 


lagda.  Hans  senaste  skrift  »Maria  Karolina,  Erzherzogin  v.  Oesterreich,  Kö- 
iiigin  v.  Neapel  u.  Sicilien'/  (1^584)  är  en  formlig  »Ehreiirettung*.  I  samma 
riktning  som  Helferts  arbete  går  Jeaffreson's  irThe  queen  of  Naples  and  Lord 
Nelson.  An  historical  biograiiliy»  (1889).  Jfr.  äfven  sanimo  förf;s  »Lady 
Hamilton  and   Lord   Nelson«   (iSSii). 

*)  I  Hamiltons  sällskap  gjorde  Armfelt  ofta  utflykter  i  Neapels  onigif- 
ningar  och  var  en  intresserad  åhörare  till  dennes  meddelanden  om  de  arkeologi- 
.'^ka  undersökningarna  i  Neapels  omnejd.  Hans  täta  besök  hos  engelska  mi- 
nistern inberättades  flitigt  af  Mori  ocli  Piranesi.  Kort  förut  hade  Sir  William 
och  hans  gemål  i  förening  utverkat  det  förbund  mellan  England  och  Båda 
Siciliema,  hvilket  blef  så  olycksbringaiide  för  det  sistnämnda  riket.  —  Den 
sköna  lady  Hamilton,  som  frän  samhällets  allra  lägsta  klasser  ujipstigit  till  en 
af  dess  bemärkta  platser  och  sedan  till  en  politiskt  betydande  person,  blef 
för  sitt  äfventyrliga  lif  och  sin  följande  förbindelse  med  den  engelske  sjö- 
hjälten lord  Nelson  lika  världsberyktad,  som  hennes  make  var  världsljerömd 
såsom  arkeolog  och  samlare.  Armfelt  egnade,  såsom  af  honom  var  att  vänta, 
lady  Hamiltuns  skönhet  sin  hyllning;  men  synes  icke  hafva  tillhört  den  när- 
maste kretsen  af  hennes  mänga  beundrare, 

**)  På    grund    af  särskild   foreskrift  från   Reuterholm  egnades  en  speciel 
uppmärksamhet  åt   .Vrmfelts   umgänge  ej    blott   med   den   ryska,  utan  äfven  med 


—  153  — 

jjag  var  mycket  förvånad  att  i  Neapel  icke  finna  na<jon 
utmärkt  artist  och  mycket  fa  litterära  personer.  Jag  träftade  i 
denna  stad  en  gammal  bekantskap,  som  gjorde  mig  stort  nöje; 
det  var  abbé  Labdan,  en  from,  kunnig  och  angenäm  man,  som 
hade  varit  guvernör  för  den  unge  hertigen  af  Richelieu.  Franska 
revolutionen  hade  förjagat  honom,  som  så  många  andra,  frän 
hans  fädernesland.  Han  hade  haft  den  lyckan  att  finna  en  fri- 
stad i  Neapel,  hvarest  han  åtnjöt  regeringens  beskydd  —  jag 
säger  lyckan,  ty  regeringen  gjorde  ganska  mycket  svårigheter 
att  mottaga  emigranter,  hvilkas  seder  och  grundsatser  icke  voro 
väl  kända». 

»Ett  sammanträttånde,  som  jag  var  långt  ifrån  att  vänta 
och  som  var  mig  en  bra  angenäm  öfverraskning,  var  mötet  med 
en  gammal  vapenbroder,  commodor  Sidney  Smith,  som  åtföljt 
Gustaf  III  under  sista  finska  fälttåget  och  någon  tid  efter  freden 
i  Verelä  begifvit  sig  till  Turkiet,  i  förhoppning  att  kunna  uträtta 
något  för  detta  lands  flotta.  Under  mer  än  tvä  år  hade  han 
förargat  sig  öfver  turkarnas  envishet  och  fasthängande  vid  gamla 
vanor,  och  slutligen  gått  ombord  i  Smyrna  på  ett  helt  litet  far- 
tyg med  12  ä  i6  mans  besättning  samt  landstigit  i  Neapel  mot 
slutet  af  November  1793.  Hamilton  underrättade  mig  om  Smiths 
ankomst^  och  jag  begaf  mig  till  honom;  vi  råkades  ganska  ofta 
under  hans  vistelse  i  Neapel.  Hvilka  smärtsamma  känslor  ingaf 
oss  icke  minnet  af  hvad  som  en  gång  varit  och  tanken  på  hvad 
som  nu  var!  • —  Sidney  Smith  begaf  sig  kort  därefter  till  Tou- 
lon,  hvarifrån  han  lemnade  mig  underrättelser.  Aftonen  före  hans 
afresa  tillbragte  vi  fyra,  fem  timmar  tillsammans.  Efter  många 
tankeutbyten  öfver  allmänna  angelägenheter,  hvarvid  jag  icke 
underlät  att  uttala  min  öfvertygelse,  att  det  vid  sakernas  nuva- 
rande läge  vore  omöjligt  att  behålla  Toulon,  talte  jag  öppen- 
hjärtigt om  mina  egna  förhållanden,  om  mina  framtidsplaner  och 
om  mina  åtgöranden  med  afseenden  härpå.  Han  uttryckte  sitt 
gillande  af  allt,  för  så  vidt  jag  icke  lemnade  ä  sido  hvad  vi 
kallade  vår  stora  plan.  Jag  skall  icke  vidare  uppehålla  mig  vid 
den  politiska  drömbild,  som  föresväfvat  oss  i  Sverige  vid  en  tid- 
punkt, då  vi  icke  kunde  förutse  alla  de  olyckor,  som  sedermera 
härjat  Europa?. 

>Det  var  Sidney  Smith,  som  i  Toulons  hamn  uppbrände 
flera    franska  fartyg  och  satte  eld  på  varfven,  dä  republikanerna 


den  danska  beskickningen:  och  Mori  synes  för  detta  ändamål  hafva  anställt 
särskilda  spioner.  Danske  ministern  var  den  medlem  af  corps  diplomatique, 
som,  när  olyckans  tid  kom,   längst  underhöll   förbindelsen  med   Armfelt. 


—  154  — 

höUo  pä  att  bemäktiga  sig  hamnen;  men  dessa  lyckades  släcka 
branden,  innan  den  gjort  stora  framsteg.  Denna  motgång  ned- 
slog de  allierades  mod,  vallade  tvedrägt  mellan  engelsmännen 
och  spaniorerna  och  ökade  i  stället  fransmännens  förtroende  och 
djärthet.  Det  var  under  December  månad,  som  denna  olyckliga 
tilldragelse  egde  rum». 

Den  världshistoriska  bakgrunden  saknas,  såsom  man  ser, 
ingenstädes  i  Armfelts  personliga  minnen  från  denna  upprörda 
tid,  huru  liten  del  han  än  själf  kom  att  taga  i  de  stora  händel- 
ser, som  han  följde  med  sä  lifligt  intresse.  Sidney  Smiths  stjärna 
bleknade  vid  Toulon  för  den  unge  Bonapartes,  som  där  gjorde 
sin  första  stora  vapenbragd;  Armfelts  egen  syntes  vara,  om  ej 
för  alltid  nedgången,  dock  höljd  i  mörka  moln. 

Hvari  bestod  den  »stora  plan»,  om  hvilken  Armfelt  och 
Sidney  Smith  en  gång  drömde  under  lyckligare  tider?  Ingen 
anteckning  upplyser  därom  något  närmare;  och  det  kan  betvif- 
las,  att  den  varit  något  annat  än  en  fantasibild  af  det  slag, 
hvarpä  Armfelts  hufvud  var  så  rikt.  I  något  sammanliang  med 
de  förslag  af  senare  datum,  i  hvilka  Reuterholms  styrelse  så 
gärna  ville  se  landsförrädiska  planer  af  den  fordom  så  mäktige 
konungagunstlingen,  synes  den  icke  hafva  stått.  Äfven  dessa  voro, 
såsom  vi  skola  se,  hugskott,  hastigt  fostrade  af  en  rörlig  inbiil- 
ningskraft  och  ett  brinnande  hjärta,  och  lika  hastigt  öfvergifna. 


III. 

Ärmfelts  hemliga  brefväxling. 
1792— 1793. 

''j|(yi^\  '"  ^J^^  sitter  alltid  i  spetsen  pa  inin  penna,  som  pa  mina 
=^^^  läppar»,  har  Armfelt  om  sicj  själf  yttrat.  Ini^en  kunde  i 
själfva  verket  vara  mindre  egnad  att  föra  en  brefväxling  om 
hemliga  statsangelägenheter  än  den  man,  hvars  öden  vi  följa; 
ingen  tidpunkt  kunde  vara  mindre  lämpad  därför,  än  den  svenska 
förmyndareregeringens,  för  hvilken,  säsom  vi  sett,  inga  betänk- 
ligheter funnos  mot  användande  af  alla  medel,  äfven  de  mest 
vanhederliga,  för  att  komma  sina  motståndares  hemligheter  pä 
spåren. 

Vi  känna  redan  tillräckligt  Ärmfelts  sätt  att  i  tal  och  skTift 
meddela  sig  med  sina  vänner.  Hans  skaplynnc  var  ögonblicks- 
människans: intet  slags  hänsyn,  ingen  försigtighet,  ingen  beräk- 
ning kunde  lägga  band  på  den  tillfälliga  stämning,  som  beher- 
skade  honom,  om  den  var  af  upprördare  slag.  Han  gaf  sig  själf 
utan  förbehåll,  sådan  som  han  var  i  hvarje  ögonblick,  då  näm- 
ligen hans  känslor  kommit  i  svallning;  och  han  egde,  såsom  en 
af  Runebergs  hjältar,  i  yttersta  grad 

stolt  själ  och  lättrördt  hjärta 
och  brinnande  hetsigt  blod. 

I  denna  oförbehållsamhet,  denna  ohejdade  naturlighet  låg 
väl  i  väsentlig  grad  hemligheten  af  den  tjusmakt,  som  tillhörde 
hans  personlighet.  Men  visserligen  kunde  denna  egenskap  äfven 
blifva  olycksbringande  för  en  man  i  hans  ställning,  i  synnerhet 
då    de    n\otgängar,   som  hejdat  hans  så  länge  lysande  bana.  för- 


-  156  - 

bittrade  hans  sinne.  »Ingen  betänklighet,  säger  en  af  hans  sam- 
tida, som  själt  blef  ett  ofter  för  Armfelts  oförsigtighet  *),  afhöU 
honom,  då  humöret  brusade  upp,  att  slunga  sina  pilar  mot  vän- 
ner och  fiender,  likasom  han  uppsätligen  velat  öka  de  sistnämn- 
das antal».  Om  det  någonsin  gällt  om  yttranden  i  enskilda  bref, 
att  de  med  försigtighet  måste  begagnas  såsom  historisk  källa,  sä 
gäller  det  om  Armfelts:  hans  omdömen  om  personer  och  till- 
dragelser voro  så  långt  ifrån  att  vara  historiens  domslut,  att  de 
icke  ens  för  honom  själf  länge  blefvo  beståndande.  Ej  ens  hans 
allra  närmaste  anhöriga  och  vänner  skonades,  långt  mindre  hans 
verkliga  eller  inbillade  motståndare;  dessa  sistnämnda  töraktade 
han  och  fann  ett  slags  nöje  i  att  trotsa  deras  vrede  genom  att 
sätta  sig  öfver  alla  varningar  till  försigtighet.  För  de  bittra  in- 
fall, de  kränkande  omdömen,  de  äreröriga  beskyllningar,  som  i 
dylika  uppretade  ögonblick  utslungades,  egde  Armfelt  till  sitt 
förfogande  en  öfverdadig  qvickhet  och  en  rörlig  inbillningskraft; 
och  under  en  tid,  då,  såsom  vi  sett,  yttre  förhållanden  gjorde 
den  exalterade  bitterheten  snarlik  en  kronisk  sjukdom  hos  den 
förr  så  lefnadsglade  mannen,  blef  han  en  farlig  korrespondent, 
farligare  för  sig  själf  och  för  sina  vänner  än  för  sina  mot- 
ståndare. 

Till  oförsigtigheten  i  Armfelts  utlåtelser  kom  äfven  en  an- 
nan egendomlighet,  som  väsentligen  bidrog  att  draga  ofärd  öfver 
dem,  som  deltogo  i  denna  brefväxling.  Ordningssinnet  hörde 
visserligen  icke  till  hans  dygder,  och  han  hade  tvifvelsutan 
sina  papper  i  tämligen  oordentligt  skick.  Men  i  stället  hade  han 
den  egenheten  att  aldrig  vilja  förstöra  bref,  äfven  om  brefskrif- 
vafen  därom  anhållit  —  en  egenhet,  som  för  öfrigt  icke  är  så 
alldeles  ovanlig,  och  som  hos  en  och  annan  synes  sammanhänga 
med  ett  slags  vidskeplig  känsla.  Han  bevarade  allt,  från  bref 
med  politiska  hemligheter  till  de  obetydligaste  biljetter  och  bref- 
lappar,  hvilka  stundom  kunde  vara  komprometterande  nog  för 
brefskrifvaren  eller  —  för  brefskrifvarinnan.  Biografen  hundra 
år  efteråt  har  icke  skäl  att  beklaga  sig  öfver  att  detta  material 
blifvit  bcvaradt,  om  han  ock  stundom  därvid  känner  »rembarras 
de  richesset;  men  så  mycket  mera  de,  hvilkas  hemligheter  däri- 
genom röjdes,  i  synnerhet  om  det  skedde  inför  en  samtid,  som 
var  benägen  att  tyda  allt  till  det  värsta. 

Själf  var  han  därjämte  i  högsta  grad  fallen  för  att  skrifva 
bref  och  synes  hafva  satt  en  viss  heder  i  att  vara  en  punktlig 
och  underhållande  korrespondent.     Det  beröm,  som  ofta  cgnadcs 


*)  Ehrenstrum,  .^iiteckn.    11:   133. 


—  157  — 

Armfelts  'style  epistolaire'  af  hans  korrespondenter  —  visserligen 
stundom  val  förtjcnt  —  minskade  icke  hans  brefskrifnini^slust. 
»Af  ett  slags  kitslighet,  skref  han  i  Augusti  1793  frän  Genua*) 
har  jag  inlåtit  mig  i  korrespondans  pä  alla  häll  i  Kuropa.  Detta 
gör,  att  jag  t.  ex.  i  Lördags  med  egen  hand  skref  33  bref,  hvar- 
till  konsul  Holmberg  är  mitt  vittne». 

Armfelt  hade  all  anledning  att  förmoda,  att  hans  brefväx- 
ling  bespcjades.  Redan  vid  början  af  vistelsen  i  utlandet  mot- 
tog han,  såsom  vi  hafva  sett,  af  sina  korrespondenter  i  Stock- 
holm oupphörliga  och  väl  bchöfliga  uppmaningar  till  försigtighet 
med  sina  yttranden  i  bref.  Fröken  Rudenschöld  visste  redan  i 
Augusti  1792  att  berätta,  att  svenske  postdirektören  i  Hamburg 
Bregard  hade  befallning  att  noga  bevaka  Armfelts  bref  och  öppna 
dem,  som  syntes  misstänkta;  hon  sade  sig  genom  yttranden  af 
hertigen-regenten  hafva  kunnat  sluta  till,  att  denne  läst  förtroliga 
bref,  växlade  mellan  henne  och  Armfelt.  Någon  gäng  kunde 
Armfelt  uttrycka  sin  oro  öfver  dylika  nyheter;  men  i  regeln  satte 
han  sig  öfver  alla  försigtighetsmätt  och  uppmanade  till  och  med 
nägon  gäng  sin  nyssnämnda  korrespondent  att  skrifva  »ouverte- 
ment,  en  dépit  des  curieux».  »Det  fägnar  mig,  skrifver  han  en 
gäng,  att  de  bryta  upp  mina  bref,  ty  det  sättet  är  det  säkraste 
att  låta  vederbörande  veta  mina  tankar,  hvilka  jag  gör  mig  en 
ära  att  upptäcka  för  hela  världen.»  **)  Chiffre  begagnades  af 
Armfelt  endast  vid  af  handlandet  af  rent  politiska  förehafvanden ; 
»au  clair»  skref  han,  såsom  vi  till  en  del  redan  hafva  sett,  saker, 
som  voro  i  hög  grad  egnade  att  skärpa  vederbörandes  misstan- 
kar och  ovilja. 

Emellertid  gingo  de  bref,  som  Armfelt  växlade  med  sina 
närmare  svenska  vänner,  under  öfverpostdirektören  Francs  ku- 
vert, hvilken  äfven  själf  tillhörde  hans  korrespondenter;  de  synas 
därigenom  verkligen  hafva  till  en  tid  varit  bättre  skyddade,  än 
man  kunnat  fö/moda  ***).  I  själfva  verket  var  det  först  pä  hösten 
1793,  som  öppnandet  af  Armfelts  bref  systematiskt  började  be- 
drifvas  af  Bregard  i  Hamburg  f),  ehuru  visserligen  långt  dessför- 
innan enstaka  bref  torde  hafva  uppsnappats  och  förgripliga  ytt- 
randen   med    begärlighet  citerats.     Piranesis  verksamhet  härutin- 


*)  Till  Elircnström  ,  R.  A.). 
**)  Till  Uggla  *  ,   1794  (R.  A.). 

***)  Franc  själf  var  icke  utan  oro  för  att  man  kunde  hafva  hemlig  be- 
fallning catt  bära  händer  på  våra  bref»,  men  säger  sig  i  början  af  1793  *cke 
hafva  märkt  spår  därtill.     (Gömdt  är  icke  glömdt,   VII:  68,) 

1)  Se  härom  Schinkel  III:  388  och  Sturzen-Becker,  Reuterholm  s.  179 
öppningen  uch  afskrifningen  inskränkte  sig  ej  endast  till  Armfelts  bref. 


-   158  - 

nan  är  redan  omnämnd;  genom  hans,  Bregards  och  Lagersvärds 
förenade  bemödanden  lyckades  Reuterholm  att  följa  hela  Arm- 
felts  brefväxling  och  fä  i  sina  händer  dels  afskrifter,  dels  origi- 
naler  af  hans  brcf  under  de  bada  sista  månaderna  af  1793  och 
Januari  1794.  Först  senare,  efter  den  stora  pappersstölden  i 
Florens,  kom  brefväxlingen  från  större  delen  af  1793  honom 
tillhanda.  —  Brefven  från  1792  och  början  af  1793  undgingo, 
såsom  nämndt  är,  med  få  undantag  att  falla  i  främmande  hän- 
der. Om  den  brefväxling  i  politiska  ämnen,  som  Armfelt  förde 
under  detta  första  halfår  efter  sin  resa  från  Sverige,  såsom  hans 
vänner  förmodade,  äfven  varit  vederbörande  bekant,  så  hade  det 
säkerligen  icke  dröjt  nära  halftannat  är,  innan  anklagelsen  för 
högförrädiska  stämplingar  framställdes;  *)  och  det  skulle  väl  kunna 
sägas,  att  bevisen  därför  med  mindre  möda  skulle  hafva  sökts 
där,  än  i  de  bref  från  slutet  af  1793,  som  först  föranledde  den 
Armfeltska  högmälsprocessen. 

En  öfversigt  i  tidsföljd  af  Armfelts  brefväxling,  sådan  som 
den  finnes  bevarad  dels  bland  hans  papper,  dels  i  de  handlingar, 
som  i  de  tryckta  protokollen  åberopas,  skall  visa  hans  växlande 
förslag,  deras  utveckling  och  huru  de  småningom  öfvergäfvos. 
Någon  utförlighet  är  härvid  af  nöden,  helst  som  en  del  af  denna 
brefväxling  hittills  varit  okänd  så  väl  för  Armfelts  domare,  som 
för  forskningen,  och  ingen  framställning  af  detta  förlopp  kan  sä- 
gas fylla  ens  de  enklaste  anspråk  pä  trovärdighet,  opartiskhet 
och  fullständighet. 

Främst  bland  dem,  med  hvilka  Armfelt  vid  sin  afresa  frän 
Sverige  öfverenskommit  om  förandet  af  en  hemlig  brefväxling, 
bör  nämnas  den  unge  konungen,  som  med  sä  mycken  saknad 
sett  sin  faders  vän  draga  bort  i  främmande  land.  Vi  erinra  oss, 
att  sekreteraren  i  utrikes  kabinettet  Alb.  Ehrenström,  som  med 
nit  och  skicklighet  tjenat  Gustaf  III  såsom  handsekreterare,  nu 
skulle  såsom  sådan  användas  af  hans  fjortonårige  son  vid  bref- 
växlingen med  Armfelt;  och  att  en  särskild  chiffre  för  detta  än- 
damål skulle  förvaras  af  Ehrenström  **).     Armfelt  skref  under  de 


')  Jfr.  ofvan  sid.  141.  Armfelts  brefväxling  från  sommaren  1792  till 
slutet  af  Januari  J793  är,  såsom  det  synes,  fullständigt  bevarad  (i  Aminne 
arkiv)  och  har  knappast  varit  i  orätta  händer.  Den  innehåller  icke  mindre 
än  75  bref  från  fröken  Rudenschöld,  44.  från  Franc,  14  från  Ehrenström.  17 
från  Gyldenstolpe  u.  s.  v.  Pen  enda  större  samling  af  bref  från  denna  lid, 
som  fallit  i  Reutcrholms  händer,  är  grefvinnan  Armfelts  bref  till  hennes 
make,  hvilka  Armftdt  skilt  från  den  öfriga  samlingen,  som  i  Wien  deponera- 
des hos  Galitzin.  Han  hade  medfört  dem  till  Italien,  och  de  bortstnlos  i  Flo 
rens  jämte  lians  öfriga  papper  i  Februari   1794. 

**;  Se  ofvan  sid.  23  och  Ehrenstr.  Ant.   1:  429. 


—   159  — 

första  veckorna  af  sin  utländska  resa  nä<^ra  brcf  till  Gustaf  Adolt 
i  allmänna  politiska  ämnen;  men  brcfväxlingen,  i  hvars  hemlig- 
het äfven  konungens  guvernör  grefve  Gyldenstolpe  måste  invi- 
gas, afstannade  snart  eller  öfvergick  till  betydelselösa  kompli- 
menter').  Gyldenstolpe  fann  snart  nödigt  att  utöfva  censur  öfver 
Armfelts  bref,  innan  de  förelades  konungen.  Guvernören  erkände 
själf  i  bref  till  Armfelt,  att  han  icke  vägat  visa  allt  hvad  denne 
skrifvitj  i  anseende  till  det  nedslagna  tillstånd,  hvari  »notre  petit> 
befann  sig,  och  uppmanar  honom  att  till  konungen  endast  skrifva 
^sostensibia»  bret:  andra  meddelanden  kunde  ske  i  bref  till  Gyl- 
denstolpe, ur  hvilka  denne  skulle  meddela  hvad  han  fann  lämp- 
ligt. Han  för:>äkrade  dock,  att  han  såsom  konungens  guvernör 
skulle  hos  honom  bevara  de  politiska  grundsatser,  hvilka  Gustaf 
III:s  vänner  gemensamt  bekände,  afvensom  att  konungen  fortfa- 
rande vore  Armfelt  mycket  bevågen  '*). 

Detta  var  icke  hvad  Armfelt  önskat;  icke  heller  utföll 
konungens  svar  sä  som  han  väntat.  Det  innehöll  t.  o.  m.  upp- 
maningen att  »icke  skrifva  så  ofta,  under  det  Armfelt  dricker 
brunn»,*"*)  och  inskränkte  sig  till  allmänna  vänskapsförsäkringar 
och  små  nyheter  i  den  form,  som  kunde  väntas  af  den  fjorton- 
årige  gossen,  hvilken  visserligen  föga  var  danad  för  underhållan- 
det af  en  politisk  brefväxling.  Huru  Armfelt  sökte  att  på 
andra  vägar  än  genom  den  uppskrämde  guvernören  fa  direkt 
meddela  sig  med  konungen  i  de  politiska  frågor,  som  lägo  ho- 
nom om  hjärtat,  och  huru  detta  misslyckades,  skall  längre  fram 
berättas.  Här  må  endast  nämnas,  att  Armfelt,  utom  det  nyss- 
nämnda brefvet  i  Sept.  1792,  under  hela  denna  period  af  sitt  lif 
endast  erhöll  trenne  bref  af  den  unge  konungen,  hvars  närmaste 
förtrogne  han  så  gärna  ville  vara.  Konungens  hållning  väckte 
hans  bekymmer  och  hans  förtrytelse,  och  han  begärde  på  våren 


*)  I  bref  till  Gyldenstolpe  öfversäade  Armfelt  ('^/^  1793)  en  skildring 
af  sin  resa  från  mellersta  Tyskland  till  Italien,  hvilken  utan  tvifvel  var  atsedd 
att  föreläggas  konungen.  Armfelt  kallar  denna  skildring  «un  petit  journals, 
och  den  innehåller  väsentligen  allmänt  hållna  anteckningar  om  rese-intryck, 
de  olika  ländernas  natur  o.  s.  v.,  kryddade  med  anekdoter  af  hvarjehanda 
slag.  Dock  göras  stundom  ströftåg  på  det  politiska  området,  företrädesvis 
rörande  Europas  allmänna  politiska  belägenhet.  Förbittringen  mot  revolu- 
tionen ger  sig  luft  äfven  här:  «Måtte  förr,  heter  det,  barbariets  natt  öfver- 
hölja  Norden,  än  en  sådan  upplysning  taga  öfverliand,  hvilken  gifver  lof  och 
uppmuntran  at  alla  laster,  alla  brott,  alla  oordningar  och  uppreser  filoso- 
fien altaren  och  iireportar  genom  guillotiner,  lanterner  och  écliafauder!» 
iKongl.  iJibl.) 

**)  Gyldenstolpe  till  Armfelt  '  j,  '/„   1792. 
*'■-]    -  .,   1792.     Se  Gönult  är  icke  glömdt,  VIII:  29. 


—  i6o  — 

1793  genom  sin  hustru  en  formlig  förklaring,  huruvida  konungen 
vore  missnöjd  med  honom.  Till  svar  erhöll  han  följande  ky- 
liga försäkran:  »Jag  ber  Armfelt  alltid  vara  öfvertygad  om  min 
vänskap:  dess  kärlek  och  tillgifvenhet  kunna  ej  annat  än  upp- 
väcka hos  mig  tacksamhet  däröfver.»  *)  Genom  Gyldenstolpe 
erhöll  Armfelt  i  Juli  s.  ä.  en  vänlig  helsning.  »Han  är  ännu  för 
uppriktig  för  att  glömma  sina  vänner,  skrifver  guvernören.  Om 
någon  skymning  visar  sig  ibland,  sä  klarnar  det  väl  opp  igen».  **) 

Det  märktes  likväl  nogsamt,  innan  många  månader  förflu- 
tit efter  Armfelts  afresa,  att  Gustaf  III:s  förtrogne  icke  längre 
var  den  misstrogne  och  förbehällsamme  Gustaf  IV  Adolfs,  och 
att  de  förhoppningar,  som  Armfelt  byggt  pä  dennes  tillgifven- 
het för  att  återvinna  sin  forna  ställning,  hade  föga  utsigt  att 
förverkligas. 

Grefve  Gyldenstolpe,  konungens  guvernör,  liksom  Armfelt 
en  af  Gustaf  III:s  vänner,  en  i  grunden  hederlig  och  rättsinnad 
man,  tillhörde  äfven  genom  sin  ställning  på  sitt  sätt  Armfelts 
hemliga  korrespondenter,  ehuru  förtroendet  tidigt  grumlades,  och 
ehuru  brefväxlingen  äfven  i  sina  yttre  former  ej  cger  förtrolig- 
hetens karaktär.  Han  var  ej  rätte  mannen  att  invigas  i  hemliga 
politiska  planer;  hans  kraft,  som  aldrig  varit  synnerligen  stor, 
var  nu  bruten,  till  en  del  genom  ymnigt  njutande  af  Bacchi 
håfvor;  han  kände  sig  under  Reuterholms  styrelse  bevakad  och 
misstrodd.  »Hur  i  all  världen  skola  vi  bära  oss  åt  med  den 
stackaren  Gyldenstolpe  och  hans  butelj?»  —  utbrister  Armfelt  i 
ett  bref***).  Hans  ofvan  omtalta  förhållande  till  Armfelts  och 
Gustaf  Adolfs  brefväxling  hade  icke  sin  grund  i  politisk  menings- 
skiljaktighet med  den  förre,  utan  i  medvetandet,  att  så  väl 
kungen  som  »son  premier  surveillant»  vore  i  högsta  grad  »surveil- 

*)  I  bref  till,  Gyldenstolpe  ^'/g  '793  ytlrar  Armfelt  om  detta  bref,  att 
det  «icke  i  hvad  mening  som  helst  var  af  någon  betydelse.  Han  bemöter 
mig  däri  med  en  köld,  på  hvilken  han  där  och  hvar  synes  göra  något  våld, 
och  för  öfrigt  samma  stil  som  dess  far,  då  han  var  tvungen  svara  en  person, 
hvilken  han  alldeles  icke  ville  säga  något.  Jag  är  skyldig  Ers  Excellens 
denna  sanning,  tillägger  han,  men  önskar  det  konungen  mätte  vara  försäkrad, 
att  jag  är  rätt  tillfredsställd  med  dess  bref«.  (Uidr.  ur  de  hufvudsakl. 
handl.  etc,  s.  68.)  Till  grefvinnan  Armfelt,  som  kort  före  sin  afresa  till  Ita- 
lien på  våren  1793  begärt  konungens  uppriktiga  svar  om  hans  stämning  mot 
hennes  make,  hade  Gustaf  Adolf  samtidigt  skrifvit;  «Den  tillgifvenhet.  Er 
man  alltid  visat  min  salig  far,  har  jag  äfven  tyckt  honom  vi^a  mig;  då  vore 
det  otacksamt,  om  jag  ej  älskade  honom  tillhakars  «  —  Äfven  fröken  Kuden- 
schöld  bad  Gyldenstolpe  utforska  konungens  stämning  mot  Armfelt  och  mana 
godt  för  honom.     (Svea  Ilofr.  protokoll,  s.  407.) 

**)  Gyldenstolpe  till   Armfelt   7,    1793  (R.  A.). 
■**«')  Till  fröken   Kudenschöld  ^^^^   1792  (R.   A.). 


—   i6i   — 

lésj  *),  och  i.  en  försigtightt,  som  dock  båtadc  lionoin  föfja.  Hans 
nämn  namnes  oita  i  samtida  bref  frän  Armfelts  ö^iga  vänner, 
ej  sällan  med  en  viss  misstro,  ickt!  sä  mycket  till  hans  goda 
vilja  som  till  hans  kraft  och  karaktcrsstyrka.  Ehrenström,  sä  väl 
som  fröken  Rudenschöld,  säger  uttryckligen,  att  han  ansåg  Gyl- 
denstolpe  säsom  skuld  till  att  Armfelt  och  han  själf  ej  längre 
hade  konungens  förtroende  **). 

I  sina  bref  till  Armfelt  utgöt  Gyldenstolpe  sig  i  förbannel- 
ser öfver  »la  maudite  philosophie»,  som  »till  människoslägteté 
olycka  krupit  fram  ur  sin  hala»;  han  hatade  tryckfriheten  och 
jublade  öfver  de  inskränkningar,  som  man  omsider  säg  sig  tvun- 
gen att  göra  däri.  Reuterholm  och  Liljensparre  skonades  icke 
i  hans  bref,  och  han  skildrade  gärna  det  missnöje,  som  följde 
styrelsens  despotiska  åtgärder  i  spåren.  Sin  vän  Zibets  förvis- 
ning till  Pommern  beklagade  han  säsom  en  våldsåtgärd.  »Af 
Stralsund  vill  man  göra  ett  Sibirien»,  utbrister  han.  Att  ryske 
ambassadören  Stackelberg  blifvit  rappellerad,  väckte  hans  lifliga 
bekymmer,  och  han  förklarade  sig  ej  kunna  inse,  hvarför  kejsa- 
rinnan visat  denna  eftcrgifvenhet.  Genom  fröken  Rudenschöld 
skickade  han  Armfelt  åtskilliga  varningar  med  afseende  pä  hans 
brefväxling,  hvars  bespejand'"  var  honom  bekant.  Han  rådde 
till  försigtighet  och  varnade  för  förhastade  steg,  i  förhoppning 
att  »fjällen  snart  skulle  falla  från  deras  ögon,  som  hade  huf\'ud- 
rolen.»  Han  önskade,  att  Armfelt  återvände  till  Sverige,  för  att 
där  i  lugn,  t.  o.  m.  utan  hvarje  ämbete,  afbida  att  sakerna  hunne 
till  sin  mognad,  hvilket  icke  kunde  dröja  länge  ***). 

Grefve  Gyldenstolpe  tillhörde  sålunda  de  missnöjda,  men 
de  passiva:  han  skulle  hafva  gladt  sig  ät  en  förändring  i  saker- 
nas läge,  men  visserligen  icke  varit  sinnad  att  därtill  bidraga. 
Tanken  att  använda  honom  för  något  annat  ändamål  än  som 
mellanhand  för  att  vinna  tillträde  till  den  unge  konungen  samt 
för  att  hos  denne  motverka  hertigens  och  Reuterholms  inflytande 
var  också  för    Armfelt  t\'ifvelsutan  främmande.     Oförsigtiga  ytt- 

-)  Gyldenstolpe  till  Armfelt   ^  g   1792. 

**)  ''%   «793.     (K-  A.) 

*-)  Gyldenstolpe  till  Armfelt  *l^.  '/g,  -"',0  1792,  -'/,  -"/^  ^"l-,  '793-  Ett 
af  Gyldenstolpcs  bref  omnämiies  i  Armfelts  tryckta  själfbiografi  (anf.  st.  II: 
84).  Det  kom  honom  tillhanda  i  Wien  och  betecknas  såsom  »besynnerligt* 
och  innehållande  «föreningsprojekten<r  mellan  de  nu  styrande  och  salig  kun- 
gens samt  tronens  vänner».  Det  skulle  hafva  bidragit  till  att  Armfelt  fattade 
sitt  beslut  att  framställa  dtt  motförslag,  som  han  i  en  olycklig  stund  be- 
nämnde <trcvolutionsplan«.  Detta  bref  synes  icke  hafva  blifvit  bevaradt,  hvar- 
ken  bland  de  Armfeltska  papper,  som  ej  föllo  i  främmande  händer,  eller  bland 
•dem,  som  under  rättegången  åberopades. 

Tegnér,   G.    M.    Armfelt.  11 


—    1 62    — 

randen  rörande  Gyldenstolpes  verksamhet  i  detta  sistnämnda  af- 
seende  citerades  i  ett  bref  frän  fröken  Rudenschöld  till  Armfelt 
och  blefvo  den  väsentliga  anledningen  till  att  Gyldenstolpe  an- 
sägs  ,  brottslig.  Det  hette  nämligen  där:  ^Gyldenstolpe  har  för- 
säkrat mig,  —  —  —  att  när  han  söker  väcka  misstroende  hos 
konungen  till  hertigens  uppriktighet,  blir  konungen  missnöjd  och 
motsäger  honom».  *) 

Statssekreteraren  och  öfverpostdirektören  U.  G.  Franc  stod 
genom  äldre  personliga  förbindelser  Armfelt  vida  närmare  än 
grefve  Gyldenstolpe.  Pa  grund  af  sitt  ämbete  var  > gubben 
Franc»,  såsom  den  57:ärige,  nägot  epikureiske  och  satiriske  äm- 
betsmannen plägade  att  benämna  sig,  i  stånd  att  lemna  hasti- 
gare underrättelser  om  politiska  nyheter  från  Sverige  och  utlandet 
än  någon  annan;  han  gjorde  äfven,  såsom  vi  sett,  Armfelt  den 
viktiga  tjensten  att  under  sitt  kuvert  emottaga  bref  till  och  frän 
honom.  Såsorn  nyhetskorrespondent  var  Franc  högst  utmärkt: 
punktlig,  sakrik,  kortfattad  och  —  hvad  ingen  annan  var  — 
försigtig  i  sina  yttranden,  hvilket  icke  hindrade  satiriska  anspel- 
ningar och  ett  direkt  angifvande  af  den  utprägladt  gustavianskt- 
rojalistiska  ståndpunkt,  som  han  delade  med  Armfelt.  Af  sin 
motvilja  för  Reuterholm  gjorde  han  ej  heller  någon  hemlighet. 
Otaliga  äro  de  ironiska  yttranden,  hvartill  dennes  uppblåsta  stolt- 
het gifvcr  Franc  anledning.  »Herr  Barons  mycket  förnäma  frän- 
de,  Hans  Högfriherrlige  Excellens  syntes  i  går  pä  konungens 
souper,  radiant  och  nådig,  men  kom  sent  och  öfverlemnade 
sig  ej  länge  till  allas  ödmjuka  vördnadsbetygelser,  hvilka  för- 
modligen trötta  dess  oförlikneliga  blygsamhet»,  skrifver  han  i 
Maj  1793.  »Storvisirens  ädla  stolthet»,  heter  det  i  ett  annat 
bref,  »behagar  ej  alla.  En  missnöjd  skall  med  anledning  däraf 
nyss  hafva  yttrat:  A""  (Armfelt)  var  ändå  höflig,  han.»  Karak- 
teristiskt är  följande  om  de  svenska  »sansculotterna»  och  deras 
föregifna  beskydd:  »En  mauvais  plaisant  säges  hafva  till  öfver- 
flödskommittéen  inlemnat  det  förslag  att  förbjuda  byxors  bruk 
öfver  hela  Svea  land.  Han  finner  i  byxor  en  farlig  lyx,  eme- 
llan alla  karlar  gärna  ega  flera  par  **). 

Bland  det  högst  betydliga  antal  bref,  hållna  i  en  ganska 
förtrolig  ton,  som  Franc  under  den  ifrågavarande  perioden  afsändc 
till  Armfelt  —  de  utgöra  tillsammans  öfver  100  —  och  som  utan 
undantag  beröra  allmänna  imuicn  under  en  mer  än  vanligt  upp- 
rörd   tid,    fanns    intet,   som  kunde  i  väsentligare  grad  gifva  stöd 

*)  Utdrag  etc.  sid.   17. 
-*)  Till  Armfelt   "j.,,  ^V,   1793  (!<•   A.) 


—   i63  - 

åt  de  misstankar  om  Francs  delaktiL^hct  i  nai^ra  hcnili,c;a  före- 
hafvanden,  som  man  så  gärna  ville  se  bekräftade.  Att  lian  var- 
nat Armfelt  för  oförsigtighet  i  sin  brcfväxling  och  vid  förvaran- 
det af  sina  papper,  samt  att  han  för  Armfelts  räkning  missbrukat 
sin  fribrefsrätt  —  det  var  det  enda,  som  kunde  läggas  Franc 
till  last.  Mot  det  omsorgsfulla  valet  af  ordasätt  i  hans  bref  stran- 
dade alla  för.sök  att  finna  sak  med  den  gamle  diplomaten.  »Gar- 
dez  les  deiix  b^  skref  alltid  riksrådet  Löwenhielm  till  sin  son 
Fredrik»,  heter  det  i  ett  af  Franc's  bref.  "Med  les  deux  d* 
ville  han  beteckna  la  bouclie  et  la  hourse.  Som  jag  kan  vara 
Hr.  J^arons  far  —  att  icke  säga  farfar  —  sä  kan  det  förlåtas,  om 
jag  grälar  litet  med  min  son.»  —  Varningen  till  Armfelt  var  tä- 
fäng,  men  Franc  själf  hade  den  för  ögonen.  Hans  hundra  bref, 
af  hvilka  62  lades  fram  för  hans  domare,  vederlade  Richelieus 
bekanta,  af  en  annan  bland  Armfelts  k<^rrespondenter  citerade 
uttryck,  »att  några  rader  af  en  persons  hand  öfver  hvad  ämne 
som  helst  vore  tillräckliga  för  att  därpå  grunda  en  anklagelse 
och  en  dödsdom».  Att  en  sådan  man  icke  lät  sig  komma  till 
last  uraktlåtenheten  att  förstöra  de  af  honom  mottagna  bref. 
som  han  ansåg  på  ett  eller  annat  sätt  vådliga,  behöfver  knap- 
past nämnas. 

Om  Franc  sålunda  icke  kunde  beträdas  med  att  hafva  haft 
Armfelts  förtroende  om  några  hemliga  planer,  så  var  detta  där- 
emot så  mycket  mer  fallet  med  tvenne  andra  personer,  hvilka 
framför  andra  voro  Armfelts  egentliga  hemliga  korrespondenter, 
och  pä  hvilkas  medverkan  för  sina  förslag  han  ansåg  sig  kunna 
räkna.  Det  var  kongl.  sekreteraren  Albert  Ehrenström  och  frö- 
ken Malin  Rudenschöld. 

Med  Ehrenström  hade  Armfelt  brefväxlat  under  finska  kri- 
get, då  denne  befann  sig  i  konungens  omedelbara  närhet  och 
kunde  gifva  nyheter  från  högqvarteret  och  om  konungens  per- 
son; med  fröken  Rudenschöld  hade  Armfelt  växlat  en  nästan 
otalig  mängd  bref  och  biljetter  under  tiden  för  deras  lånvariga 
förbindelse.  Han  kände  den  förstnämnde  såsom  en  man  med 
skarpt  förstånd  och  vaken  iakttagelsegåfva,  som  med  skicklighet 
förstod  att  föra  sin  penna;  därjämte  såsom  en  af  dem,  som  med 
den  varmaste  hängifvenhet  voro  fastade  vid  konung  Gustafs 
minne.  Skulle  något  uträttas  i  Sverige  till  förändring  af  de  be- 
stående förhållandena,  så  var  Ehrenström  mer  än  de  flesta  danad 
att  verka  i  hemlighet:  han  var  en  förslagen  man,  med  i  Gustafs 
tjenst  förvärfvad  erfarenhet  i  politiska,  äfven  hemliga  värf.  Under 
ett  kallt  och  tillbakadraget  väsen  dolde  han  en  liflig  förbittring 
mot    dem,    som  efter  konungamordet  beherskade  Sverige;  sedan 


—  104  — 

gammalt  hyste  han  särskildt  personlig  ovilja  mot  Reuterholm. 
Ehrenström  hade  under  förmyndareregeringen  själfmant  lemnat 
sin  tjänst  i  utrikeskabinettet  och  lefde  nu  såsom  tjenstfri  med  en 
liten  pension  pä  sin  egendom.  Djurö  i  Stockholms  skärgärd,  men 
stod  i  förbindelse  med  åtskilliga  af  Armfelts  vänner  i  Stockholm, 
hvilka  han  icke  sällan  besökte.  Hela  antalet  af  de  bref,  som  han 
under  åren  1792  och  1793  sände  Armfelt,  var  40.  af  hvilka  dock 
endast  26  föllo  i  orätta  händer.  Deras  innehåll  var  nästan  ute- 
slutande politiskt  och  erbjöd  rikt  material  för  dem  som  ville 
komma  hemliga  stämplingar  på  spåren. 

Fröken  Rudenschöld,  som  för  Armfelt  redan  oftrat  allt, 
hyste  för  honom  fortfarande  den  blindaste  tillgifvenhet  och  fann 
sin  lycka  i  att  kunna  tjena  honom.  Hon  lemnade  postdagligen 
underrättelser  frän  Sverige  ej  blott  om  sina  enskilda  angelägen- 
heter, utan  äfven  om  de  offentliga,  samt  var  outtröttlig  i  att  ut- 
föra Armfelts  uppdrag.  Icke  mindre  än  148  bref,  af  hvilka  73 
blefvo  bevisningsmaterial  mot  henne  och  Armfelt,  finnas  i  behåll 
från  den  tid  af  ej  fullt  halftannat  år,  h varom  nu  är  fråga.  Såsom 
naturligt  var,  spelade  dock  de  enskilda  förhållandena  i  hennes 
bref  en  väsentlig  rol:  det  var  lika  mycket  en  ^»correspondance 
amoureuse»  i  tidens  stil,  som  en  politisk  brefväxling  *).  Fröken 
Rudenschöld  var  sä  långt  ifrån  att  betrakta  det  såsom  sin  huf- 
vuduppgift  att  i  Sverige  bevaka  politiska  intressen  och  göra  tjenst 
såsom  Armfelts  kunskapare,  att  hon  i  stället  i  de  flesta  af  sina 
bref  från  början  af  denna  tid  ifrigt  sysselsatte  sig  med  planen  att 
lemna  fäderneslandet  och  uppsöka  sin  älskare  i  främmande  land  **). 

*)  «Que  mUmporte  le  bieo  public?  skrifver  hon  i  Augusti  1792.  Je 
n'ai  janiais  aspiré  qu'au  bonheur  d'étre  constamment  ton  amante.» 

"*'*)  Fantastiska  och  öfverspända  voro  de  förslag,  som  hon  i  detta  afse- 
ende  framställde.  Än  ville  hon  följa  honom  på  hans  resnr  under  namn  af 
hans  kusin,  hans  syster,  t.  o.  m.  hans  tjenarinna  (Rud.  till  Armfelt  -^,.  1792); 
än  väckte  hon  förslag  att  begifva  sig  till  England  i  sällskap  med  engelske 
ministern  Liston,  för  att  där  sammanträffa  med  Armfelt  —  vi  minnas  att  fråga 
var,  att  han  från  Holland  skulle  begifva  sig  dit  på  hösten  1792.  «Nou velie 
Angélique,  utropar  hon  ("/g  1792),  je  veu.x  courir  par  monts  et  par  eau.\  pour 
suivre  tes  tracesfr,  och  hennes  förhoppningar  gingo  någon  gäng  ul  på,  att 
Armfelt,  såsom  minister  i  Italien,  skulle  kunna  skaffa  henne  anställning  så- 
som iioffröken  vid  hofvet  i  Neapel.  I  sitt  svar  (^^z,)  uttalade  Armfelt  den 
åsigt  att  detta  lätt  nog  kunde  låta  sig  göra,  om  hon  endast  hade  »quelque 
simulacre  de  inari<r,  och  en  sådan  kunde  nog  skaffas  i  Tyskland(!).  Förslag 
framställdes  i  samma  bref,  att  fröken  Rudenschöld  skulle  hos  Sofia  Al- 
bertina begära  att  få  begifva  sig  till  Quedlinburg,  för  att  undgå  hertigens 
kärleksförföljclser  (*[;,).  Slutlig'en  stadgade  sig  dessa  planer  därhän,  att  hon 
skulle  i)Osätta  sig  i  Schweii:,  hvarest  hon  kunde  hoppas  att  då  och  då  få 
mottaga  besök  af  Armfelt.  Medel  till  inköp  af  en  liten  egendom  där  skulle 
anskaffas    genom    att  i  utbyte  mot  den   pension,  som  hon  uppbar  efter  Gustaf 


-   i65   - 

Hennts  förhällande  till  Arnifcit  hade  längesedan  upphört  att  vara 
en  hemlighet  inför  världen;  och  hon  hade  ingen  betänklighet  att 
däråt  gifva  hvilken  otientlighet  som  helst,  endast  hon  finge  för- 
blifva  i  hans  närhet.  Svartsjukan,  dels  mot  den  ädla  qvinna. 
som  ensamt  hade  rättighet  att  dela  Armfelts  öden,  dels  mot  de 
nya  förbindelser  i  utlandet,  som  fröken  Rudenschöld  befarade  skulle 
uttränga  henne  ur  hans  hjärta,  hade  sin  väsentliga  del  i  dessa 
planer  och  gaf  stundom  åt  hennes  bref  en  lidelsefull   färg.  *) 

Fröken  Rudenschöld  var  icke  blott  en  älskande  qvinna; 
hon  egde  därjämte  ett  vaket  förstånd  och  en  lekande  inbillnings- 
kraft. Men  i  hennes  skildringar  märker  man  äfven,  huru  hennes 
kärlek  till  Armfelt  förmådde  henne  att  se  allt  med  hans  ögon. 
Hans  farhågor  och  hans  fördomar  voro  äfven  hennes;  hon  skref 
framför  allt  för  att  vara  honom  till  behag,  och  föga  kunde  han 
vänta  att  af  henne  fa  opartiska  meddelanden  rörande  förhållan- 
dena i  fäderneslandet.  Fröken  Rudenschölds  nära  bekantskap 
med  Armfelts  vänner,  den  särskilda  tiligifvenhet,  som  under  den 
närmaste    tiden    efter    tronskiftet   visades   henne  af  den  unge  ko- 

III,  förvärfva  brukningsrätten  af  kronojord.  för  hvilken  rättighet  hon  seder- 
mera skulle  erhålla  en  afträdessumina.  Underhandlingar  härom  påginj^o  länge 
mellan  henne  och  liertigen,  och  vidlyftiga  redogörelser  härfor  lemnades  i 
hennes  bref.  Frågan  om  denna  penningtransaktion  förföll  emellerlid  på  grund 
af  det  spända  förhällandet  till  regenten,  och  därmed  äfven  denna  emigrations- 
plan.  Sedermera  väckte  fröken  Rudenschöld  förslag  att  i  den  ryska  grefvin- 
naii  DiwofTs  sällskap  pä  vintern  1793  begifva  sig  till  kontinenten  och  råka 
Armfelt  i  Tyskland.  Reseprojekten  kulminerade  genom  hennes  i  Januari 
1793  framställda  förslag  att  i  Armfelts  ärenden  resa  —  till  Petersburg.  Se 
längre  fram,  —  Armfelt  synes  icke  hafva  direkt  afböjt  dessa  förslag,  men 
torde  icke  heller  hafva  synnerligen  uppmuntrat  dem.  Emellertid  var  han  så 
beredd  på  att  hans  älskarinna  skulle  lemna  Sverige,  att  han  lät  iibbé  d'Héral 
uppsätta  koncept  till  afskedsbref  från  henne  till  konungen  och  hertigen-re- 
genten.  Det  sistnämnda  är  en  vidlyftig  politisk  afhandling  rörande  tryckfri- 
hetens och  jakobinismens  vådor  i  allmänhet  och  särskildt  för  Sverige;  anled- 
ningen till  fröken  Rudenschölds  resa  uppgafs  vara  hennes  sorg  öfver  Sveriges 
dåvarande  tillstånd:  <'J"aime  trop  ma  patrie  et  ce  qu'elle  a  de  plus  précieux 
et  de  plus  vénérable  pour  ne  pas  la  fuir  dans  uiie  crise,  qui  compromet  ä 
la  fois  elle  et  ses  chefs<'.  heter  det.  —  Koncepten,  af  d'IIérals  hand  med 
Armfelts  rättelser,  hafva  funnits  bland  den  senares  papper:  de  hafva  sannolikt 
aldrig   biifvit   afsända. 

*)  Äfven  inför  andra  gaf  hon  luft  åt  sin  svartsjuka.  Armfelts  förre 
kammartjenare  Mineur,  som  för  öfrigt  fann,  att  fröken  Rudenschöld  var  «en 
Guds  ängel  på  jorden»  och  att  hon  «endast  lefde  för  nådig  Generalen»,  skref 
^'/,,  1792  till  Armfelt:  «Nu  ha  de  inbillat  henne,  att  Generalen  reser  i  stort 
sällskap  af  ryska  prinsessor;  hvad  det  nu  är  för  en  grät  och  jaIousie!<r  — 
Mineur  hade  för  öfrigt  i  uppdrag  att  under  Armfelts  frånvaro  sörja  för  «/rö- 
kt'ns«  ekonomiska  angelägenheter.  Armfelts  bref  till  honom  vi^a  hans  om- 
tanke och  ömhet  om  henne:  öfverraskande  är  den  fria  ton,  med  hvilken 
Mineur   i   sina   bref  yttrar  sig  om   <'den  söta,  lilla,   nådiga<'    fröken. 


—  i66  — 

nungen  —  det  sades  vid  denna  tid  skämtsamt  inom  hofkretsen, 
att  hon  skulle  blifva  hans  första  kärlek  — ,  den  frihet,  med  hvil- 
ken  hon^  en  för  sin  tid  ovanligt  emancipcrad  qvinna,  rörde  sig 
i  alla  kretsar  —  allt  detta  gjorde  henne  dock  i  Armfelts  ögon 
framför  andra  lämplig,  ej  blott  att  inhemta  underrättelser,  utan 
äfven  att  utföra  uppdrag,  som  ej  kunde  anförtros  ät  någon  annan 
än  den,  pä  hvars  tillgifvenhet  han  så  fullkomligt  kunde  lita. 

Hennes  bref  innehålla,  utom  hvad  som  är  af  intresse  för 
kännedomen  af  de  politiska  planer,  hvilka  omsider  vallade  hennes 
och  Armfelts  ofärd,  åtskilliga  bidrag  till  tidens  och  de  handlande 
personernas  karakteristik.  Ett  och  annat  bland  dessa  kan  för- 
tjena  att  bevaras,  i  främsta  rummet  hvad  som  rör  fröken  Ru- 
denschölds  förhällande  till  hertigen-regenten  och   hans  omgifning. 

Vi  minnas  huru  den  älskogskranke  furstens  enträgna  hyll- 
ning pä  hösten  1792  med  stolthet  blifvit  afvisad,  och  huru  svag- 
heten i  hans  karakter  röjde  sig  sä  väl  genom  de  löften  med  af- 
seende  pä  Armfelt,  hvilka  han  gaf  dennes  älskarinna,  som  i  det 
sätt,  på  hvilket  han  fogade  sig  i  hans  motståndares  vilja.  Man 
skulle  hafva  trott,  att  hertigens  svikande  af  sitt  löfte  skulle  hafva 
medfört  en  fullständig  brytnii^  ä  ömse  sidor.  Men  detta  blef 
långt  ifrån  fallet.  Ehuru  fröken  Rudenschöld  alltid  var  färdig 
med  spetsiga  och  afvisande  svar,  upphörde  hertigen  icke  under 
hela  året  1793  med  sin  efterhängsenhet,  hvilken  stundom  tog 
formen  af  direkta  kärleksförklaringar,  nästan  offentliga,  i  hela 
hofcirkelns  närvaro.  Fröken  Rudenschöld  gjorde  sig  i  sina  bref 
ofta  lustig  öfver  denna  »belle  passion»;  hon  berättar,  huru  regen- 
ten  brukade  spassera  förbi  hennes  fönster  tre,  fyra  gånger  om 
dagen  och  höll  pä  att  vrida  af  sig  halsen  för  att  titta  in»;  men 
också  huru  hon  tagit  sitt  parti  att  visa  en  »froideur  ä  toute 
outrance»  *j. 

I  början  syntes  hertigen  ha  försökt  att  vinna  den  stolta 
skönas  ynnest  genom  att  tala  väl  om  Armfelt.  »Gud  gifve», 
sade  han  en  gäng  till  henne,  »att  Armfelt  velat  vara  min  vän, 
hvilket  jag  var  den  förste  att  bedja  honom  om  efter  salig  ko- 
nungens död!  Då  skulle  jag  aldrig  bchöft  aflägsna  honom».  — 
»Säg  snararc),  blef  svaret,  »om  E.  K.  H.  aldrig  lyssnat  till  fal- 
ska angifvelser,  så  hade  Armfelt  varit  oskyldig  i  Edra  ögon^.  — 

*j  Rud.  t.  Armf.  '1^  ^/.,  '^/j.  "/^  1793  m.  fl.  1 R.  A.)  Följande  i  sii;  själf 
obetydliga  anekdot  är  målande  nog.  P"röken  R.  berättar  C*  j\  att  liertigen 
en  afton  i  hofkretsen  satt  sig  vid  spelbordet  bredvid  henne.  Hon  hade  tur 
och  vann.  Han  sade  »med  en  menande  min :  'Medgif  att  jag  har  lyckan  med 
mig'.  —  'Nej,  jag  bedyrar",  utbrast  jag  häftigt,  'att  det  endast  är  i  boston". 
Hertigen   gick   sin    väg,   blossande  af  vrede». 


-   16;  - 

En  annan  gäns^  visste  hon  att  berätta,  att  hertigen,  utlecisen  på 
sin  omgifning,  utropat:  »Herre  Gud!  Om  Arnifelt  icke  nödvän- 
digt velat  vara  min  fiende,  sä  skulle  ingen  i  världen  bättre  ha 
passat  mig  hvarken  i  fråga  om  regeringens  angelägenheter  eller 
för  n)itt  dagliga  umgänge».  Men  han  sades  äfven  hafva  tillagt: 
>Nu  hafva  vi  kommit  därhän,  att  Arnifelt  icke  kan  komma  till- 
baka i  riket  utan  med  fara  för  sitt  lif,  eller  därigenom  att  jag 
störtas»  *). 

Föröken  Rudenschöld  insåg  mycket  väl,  huru  föga  upprik- 
tigt hertigens  föregifna  saknad  af  Armfelt  var  menad,  och  hade 
också  att  förtälja  yttranden  af  alldeles  motsatt  art.  Kn  dag 
hade  han  n  ett  utbrott  af  vrede  förklarat,  att  hvad  som  än  månde 
hända,  Armfelt  aldrig  skulle  fä  återse  Sverige».  Under  ett  be- 
sök i  Göteborg  pä  sommaren  1793  hade  ett  rykte  om  Armfelts 
död  nätt  hertigens  och  äfven  den  unge  konungens  öron.  Herti- 
gen skulle  då,  enligt  fröken  Rudenschölds  berättelse,  hafva  visat 
en  »vildsint  glädje^^  och  begagnat  tillfället  att  utgjuta  sig  i  smä- 
delser  mot  Armfelt.  Uppträdet  skildras  vidare  på  följande  sätt: 
»Konungen  sl(\g  ned  ögonen,  Gyldenstolpe,  Horn  och  Rosen  tego, 
men  de  öfriga  instämde  med  hertigen  som  lumpna  lakejer'>.  **)  — 
Hon  visste  ocksä,  att  hon  själf  var  en  högst  förhatlig  person  för 
hertigens  vänner  och  att  denne  mycket  val  kände,  att  hon  ge- 
nom sina  förbindelser  med  ryska  beskickningen  och  de  missnöjda 


••)  Rud.  till  Armf.  %,  '^/^  1793.  Följande  redogörelse  för  ett  samtal 
mellan  fröken  Rudenschöld  och  hertigen  må  här  anföras,  äfven  såsom  prof 
på  hennes  lediga  brefstil,  frånsedt  de  språkliga  inkorrektheterna  ('/j  1793). 
Hertigen  hade  under  ett  samtal  med  fröken  Rudenschöld  vid  ett  af  hofvets 
aftonsamqväm  yttrat,  att  envishet  vore  hennes  enda  fel.  Med  afseende  på  sig 
själf  yttrade  han,  enligt  hennes  berättelse:  <rje  confesse,  quand  je  me  suis 
fait  une  idée,  je  n'en  démorde  pas  et  je  suis  fermement  mon  parti*.  — 
»Grand  Dieu,  Monseigneur,  que  ne  suivez-vous  vos  idées,  au  lieu  de  vous 
abandonner  å  celles  des  autres.  qui  vous  sont  si  funestes.'*  —  »Comment», 
dit-il,  ffvous  croyez  donc  que  je  ne  suis  pas  en  tout  ma  propre  volonté.'  En 
ce  cas.  vous  vous  trompez  fort,  Mademoiselle». —  «Non,  Monseigneur,  je  suis 
peisuadée  qu'avec  vos  lumiéres.  Tesprit  et  le  caractére  que  vous  avez,  vous 
conduiriez  les  affaires  mieux  tout  seul,  que  guide  par  des  conseils  pervers. 
Pardonuez-moi,  Monseigneur.  si  je  vous  parle  avec  celte  vérité,  qui  vous  of- 
fense  peut-étre.  Mais  j'ai  voulu  avoir  le  coeur  net  la-dessus,  et  c'est  pour 
la  derniére  fois  que  je  prends  cette  liberier.  Il  parut  un  instant  interdit, 
mais  se  remettant  tout  de  suite,  il  le  tourna  en  plaisanterie,  disant  qu'il  ne 
devait  pas  s'en  rapporter  ä  une  juge  partiale  comme  moi.  ((ui  lui  en  voulait 
toujours  pour  avoir  éloigné  mon  amant,  et  finit  la  conversation,  qui  lui  deve- 
nait  importune,  en  me  cajolant  avec  fadaise». 

**)   Rud.    till  Armf,  ^^j^,  ^  5    1793.     Gyldenstolpe  hade  äfven   berättat,  alt 
hertigen  under  denna  resa  ofta  yttrat  sig  med  bitterhet  om  Armfelt. 


—   i68  — 

gustavianerna    sökte    motverka    hans,    eller    rättare   Reuterholm.s 
politik*). 

Gustavianerna  Franc,  Zibet,  Aminoff,  Ehrenströni  ni.  fl. 
gjorde  dä  och  dä  sina  besök  hos  fröken  Rudenschöld,  som  utom 
i  hofcirkeln  företrädesvis  syntes  i  kretsen  af  de  förnäma  ut- 
ländingar,  som  vistades  i  Stockholm  —  grefve  de  St.  Priest, 
ryske  ambassadören  Stackelberg  m.  fl.  Hon  fick  genom  gusta- 
vianerna nyheter  af  allmännare  intresse,  hvilka  hon  skyndade 
att  inberätta;  men  bland  dem  betraktade  hon  ej  utan  misstro 
Ehrenström  och  Taube,  liksom  grefve  Gyldenstolpe.  »Hvilken 
skada»,  skrifver  hon  om  Ehrenström,  »att  en  person  med  ett  sä 
godt  och  utmärkt  hufvud  har  ett  så  lumpet  hjärta>\  Den  all- 
männa meningen  hos  samtiden  om  denne  man  torde  icke  hafva 
väsentligt  afvikit  frän  denna  uppfattning.  Hon  ansåg,  och  kan- 
ske med  ratta,  att  hvarken  han  eller  Taube  någonsin  tillhört 
Armfelts  vänner,  och  att  de  i  själfva  verket  vore  föga  ange- 
lägna att  se  honom  återvinna  sin  forna  maktställning.  Ehren- 
ströms  försigtighet  förargade  henne.  När  han  en  gäng  fore- 
gifvit  säsom  skäl  att  han  sällan  skref  till  Armfelt,  att  han  ansåg 
sig  ej  böra  skada  honom  i  hertigens  ögon,  dä  han  visste  att  han 
själf  vore  hertigen  förhatlig,  skref  hon:  »Liksom  han  skulle  vara 
nog  farlig  för  att  bli  hatad,  när  man  känner  svagheten  af  hans 
karakter!>^  Likväl  varnade  hon  Armfelt  för  att  bryta  med  Eh- 
renström, därföre  att  denne  skulle  kunna  missbruka  hans  för- 
troende **). 

För  öfrigt  innehålla  fröken  Rudenschölds  många  bref  till 
Armfelt,  jämte  utbrott  af  lidelse  och  svartsjuka  och  redogörelser 
för  mer  eller  mindre  förflugna  enskilda  framtidsplaner  samt  med- 
delanden frän  hofvet  och  sällskapslifvet,  åtskilliga  ganska  kloka 
och  väl  behöfliga  råd  och  förmaningar  till  lugn  och  försigtig- 
het. Hennes  förhoppningar  om  framgången  af  de  politiska  före- 
hafvanden,  i  hvilka  Armfelt  gjort  henne  till  sin  förnämsta  för- 
trogna och  för  hvilka  nu  skall  redogöras,  voro  ringa  nog.  Ej 
utan  medkänsla  skall  man  läsa  följande  bekännelse,  hemtad  från 
ett  brcf,    sedan   de  stora  planerna  voro  lagda  ät  sidan:  »Jag  har 


*)  <flci  on  me  hait  jolimeiit»,  skref  hon  ^*  ^  I79j,  "inais  je  ne  in'eri 
porte  ijue  mieux.  l'our  un  mauvais  propos,  je  rends  trois,  et  je  reste  quitte«. 
Hon,  som  Armfelt,  satte  e;i  heder  uti  att  trotsa  de  maklegande  och  ansäg 
detta  såsom  en  skyldighet  mot  Gustaf  III  s  minne.  »Ils  me  verront  plutöt 
la  tete  sur  l'échafaud  que  changer  une  seule  fois  la  conduiie,  ni  cesser  de 
manifester  tout  haut  mon  adoration  pour  la  mémoire  de  Gustave  III  et  mon 
idolatrie  pour  toiff.     ('*!,   1793). 

**     Rud.   till    Armf.  '  ,,    •;,,   '.,   1793. 


—   1 69  — 

aldrig  sett  framtiden  i  rosenrödt  med  afsecnde  pä  de  politiska 
angelägenheterna.  Vid  alla  dina  uppdrag  har  jag  alltid  insett 
deras  vädor,  men  jag  har  intet  ögonblick  tvekat  att  uträtta  dem, 
sa  vidt  det  berott  pä  mig.  Till  den  grad  har  jag  varit  afund- 
•sjuk  om  att  fä  bevara  dina  hemligheter  och  att  vara  den,  som 
framför  alla  andra  egde  ditt  förtroendes. 

Olycksbädande  voro  redan  de  första  meddelanden  rörande 
utsigterna  för  framtiden,  som  Armfelt  efter  sin  afresa  erhöll  frän 
fröken  Rudenschöld. 

Hon  var,  enligt  hennes  egna  ord  i  ett  bref  till  Armfelt, 
»superstitieuse^  och  trodde  pä  drömmar  och  uppenbarelser.  Hen- 
nes älskare  var  det  visserligen  icke  i  allmänhet;  men  då  han  stod 
färdig  att  under  en  orolig  tid  lemna  fäderneslandet,  synes  han 
hafva  uppmanat  sin  älskarinna  att  besöka  den  bekanta  spåqvin- 
nan  mamsell  Arvidsson,  för  att  hos  henne  söka  lyfta  en  flik  af 
den  förlät,  som  dolde  den  ovissa  framtiden.  I  ett  bref,  skrifvet 
fyra  dagar  efter  Armfelts  afresa,  har  fröken  Rudenschöld  redo- 
gjort för  sitt  besök  hos  profetissan,  hvars  förutsägelser  försatt 
henne  i  den  lifligaste  oro.  De  sakna  icke  sin  märkvärdighet  och 
gingo  till  en  stor  del  i  fullbordan.  Egde  hon  verkligen  siargäf- 
van,  eller  var  hon  på  förhand  underrättad  om  de  hemliga  poli- 
tiska förehafvanden,  till  hvilkas  redskap  Armfelt  ville  använda 
sin  älskarinna?  Späqvinnans  blick  synes  dock  hafva  sträckt  sig 
långt  i  fjärran;  och  hon  förutsade  tilldragelser^  som.  intet  skarp- 
sinne kunnat  beräkna  *). 

Mamsell  Arvidsson  förkunnade:  att  den  man_,  pä  h vilken 
fröken  Rudenschöld  tänkte  (Armfelt),  nyss  afrest,  mera  än  nå- 
gonsin upprörd  af  afskedet  frän  henne  och  från  ett  barn  (ko- 
nungen). Han  hade  hufvudet  fullt  af  planer,  men  som  ännu 
syntes  oklara;  »de  skola  först  bli  bestämda  efter  ett  långt  samtal, 
som  han  får  med  en  högt  uppsatt  korpulent  dam  med  en  krona, 
som  ej  är  kunglig,  pä  hufvudet  (kejsarinnan  Katarina).  Hon 
önskar  träffa  honom,  och  innan  han  återser  fröken  Rudenschöld, 
skall  han  besöka  denna  dam.  Hans  öfvercnskommelser  med 
henne  skola  vålla  mycken  oro  hos  en  liten  man,  mot  hvilken  han 
för  närvarande  är  mycket  uppretad  (hertigen-regenten),  äfvensom 
hos  en  tjock  herre  med  svarta  ögonbryn,  nyligen  återvänd  från 
en  resa»    (Reuterholm).     Den    resa,    som    Armfelt    nyss    anträdt. 


*)  Något  tvifvel  om  detta  märkliga  brefs  autenticitet  kan  icke  ega  rum. 
Det  har  legat  förvaradt  i  samlingen  af  de  fröken  Rudenschölds  bref  till 
Armfelt,   hvilka  icke  varit   i   främmande  händer. 


—    I/o   — 

skulle  bli  farlig",  och  han  skulle  lefva  i  en  ständig  oro  och  ej  lyc- 
kas att  hämnas,  såsom  han  nu  önskade.  Han  hade  mänga  fien- 
der, som  lade  forsat  för  honom;  han  skulle  skrifva  mänga  bref 
i  förtäckta  ordalag,  och  den  lille  mannen  skulle  alltid  lemna  fram 
hans  bref  Det-  barn,  för  hvilket  han  nu  intresserade  sig,  skulle 
sluta  med  att  blifva  honom  otacksamt,  oaktadt  alla  tjenster.  — 
Om  den  unge  konungen,  det  ybarn»,  som  sä  mycket  läg  Armfelt 
om  hjärtat,  förutsade  spåqvinnan  följande,  som,  med  undantag 
af  profetian  om  hans  älder^  på  ett  märkvärdigt  sätt  gick  i  full- 
bordan: »Han  skall  icke  lefva  länge,  men  innan  han  dör,  skall 
han  lemna  landet  och  irra  omkring  i  t  ammande  land.  Om  nå- 
gon tid  härefter  skall  han  göra  en  oförmodad  resa.  Han  skall 
icke  bli  mer  än  han  är,  men  mänga  personer  finnas,  som  skulle 
vilja  göra  honom  till  intet.  Snart  skall  han  bli  sjuk,  och  man 
skulle  gärna  vilja  begagna  sig  däraf  för  vissa  planer,  hvilka  dock 
skola  misslyckas.  Han  skrifver  ocksä  till  denne  frånvarande 
man,  men  antingen  har  han  förlorat  ett  bref,  eller  kommer  han 
att  förlora  ett,  om  han  ej  aktar  sig,  och  detta  skall  gifva  anled- 
ning till  mycket  buller.»  *) 

»Sedan,  berättar  fröken  Rudenschöld,  fixerade  hon  katte- 
koppen, säg  orolig  ut,  och  förklarade,  att  hon  ej  ville  säga  mera. 
oaktadt  alla  böner».  Hon  förutsade  dock,  att  förföljelser  och 
sorger  väntade  fröken  Rudenschöld,  samt  att  man  skulle  försöka 
ett  slags  förförelse  för  att  förmå  henne  röja  en  hemlighet,  som 
rörde  hennes  frånvarande  vän;  hon  rådde  till  försigtighet,  gen(^m 
hvilken  utgången  kunde  blifva  ärofull.  En  liten  tjock  herre  skref 
ofta  om  henne  till  den  förutnämnda  höga  damen**).  Hon  borde 
vara  försigtig  vid  sina  samtal  med  den  förstnämnde,  ty  hon  vore 
noga  observerad.  —  En  och  annan  småsak,  som  äfven  förutsa- 
des, hade  redan  slagit  in  och  bidragit  att  öka  oron  i  brefskrif- 
varinnans  lättrörliga  sinne. 

Anmärkningsvärdt  i  denna  profetia,  hvilken  till  en  del  vis- 
serligen kunde  hvila  pä  hemliga  polisrapporter  och  gängse  ryk- 
ten, är  i  synnerhet  allt  hvad  som  rör  förhällandet  till  Ryss- 
land. Däri  läg  nämligen  den  egentliga  hemligheten  af  de  Arm- 
feltska  planer,  som  riktigt  betecknats  såsom  »oklara^.  Var  man 
redan  på  spåren  de  öfverenskommelser  mellan  Armfelt,  den  unge 
konungen  och  ryskc  ambassadören,  som  förcgingo  den  först- 
nämndes afresa.^  Och  visste  man,  att  fröken  Rudenschöld  ä  Arm- 
felts  vägnar    skulle    underhålla    förbindelsen   med  grefve  Stackel- 


*)  Se  nedan.     S.   176  o.   f. 
**)    Ryske  ambassadören   Stackelberg  lill    Kalnrina   II. 


-  171  — 
• 
berj^,  för  att    genom    honom  söka  finna  ett  stöd  för  de  gustavi- 
anska »rojalisterna»? 

Ett  chifterbref  till  Armfclt  frän  Ehrenström,  skrifvet  un- 
gefär samtidigt  med  ofvan  anförda  href  (den  20  Juli  1792),  upp- 
lyser, att  intrigerna  med  grefve  Stackelberg  redan  voro  i  gäng. 
Denne  sistnämnde  hade,  skrifver  Ehrenström,  fatt  »den  anonyma 
biljetten»  (frän  Armfelt  eller  Eiirenström?).  och  fräga  var  att  hos 
den  unge  konungen  utverka,  att  en  skrifvelse  i  hans  namn  aflätes 
till  kejsarinnan  genom  Stackelberg.  Författandet  af  en  dylik 
skrifvelse  eller  smémoire»  synes  hafva  varit  u[)pdraget  ät  Ehren- 
ström, som  likväl  pä  goda  grunder  tviflade,  att  konungens  gu- 
vernör grefve  Gyldenstolpe  skulle  kunna  förmas  att  härtill  läna 
sin  medverkan.  Den  försigtige  Ehrenström  torde  sjäif  hafva  varit 
mindre  benägen  att  härvid  tjena  såsom  mellanhand  och  vägrade 
bestämdt  att  villfara  fröken  Rudenschölds  anhållan  att  för  Stac- 
kelbergs  räkning  lemna  henne  del  af  den  chiffre,  som  han  egde 
för  brefväxlingen  med  Armfelt  *). 

Detta  vållade  tidigt  den  redan  omtalta  misstämningen  mel- 
lan Armfelts  båda  närmaste  förtrogna,  Ehrenström  och  fröken 
Rudenschcld;  och  den  förres  försigtighet,  som  dessutom  genom 
varningar  af  hvarjehanda  slag  oupphörligt  gaf  sig  luft  i  hans  bref 
till  Armfelt,  föranledde,  att  denne  i  sina  bref  gaf  honom  namnet 
>Poltron  n:o  n>  —  ett  omdöme,  som  visserligen  var  oförtjent, 
ehuru  de  ständiga  variationerna  i  Ehrenströms  bref  pä  samma 
försigtighets-tema  väl  kunde  göra  en  man  som  Armfelt  otålig. 
Ehrenström  visade  sedermera  i  farans  stund,  att  han  med  all  sin 
försigtighet  icke  saknade  personligt  mod. 

Då  detta  försök  att  vinna  Ehrenströms  medverkan  syntes 
hafva  strandat,  vände  sig  Armfelt  själf  direkte  till  konungen 
med  ett  bref  under  Ehrenströms  adress,  hvilket  genom  Gylden- 
stolpe skulle  öfverlemnas;  men  brefvet  undertrycktes,  såsom  vi 
sett,  åtminstone  delvis,  af  denne  sistnänuide.  Gyldenstolpe  lät 
därjämte  genom  fröken  Rudenschöld  helsa  Armfelt,  att  han  icke 
kunde  samtycka  till  att  de  ifrågavarande  brefven  till  kejsarinnan 
och  hennes  ambassadör  —  det  var  nämligen  nu  fräga  om  flera 
—  blefve  skrifna  **). 

*)  Rudenschölds  bref  till  Ehrenström  ''/t  1792.  Se  Svea  Hofrätts  pro- 
tokoll i  Armfeltska  högmälet,  s.  211,  och  Ehrenströms  Anteckningar  I;  478. 
Längre  fram  ändrade  Ehrenström  åsigt  härutinnaii  och  var  beredd  att  lemna 
Stackelberg  del  af  chiffern  eller  upprätta  en  ny.     (Protokoll,  s.  268). 

♦*)  Ehrenström  till  Armfelt  *''/,  och  Rudenschöld  till  Armfelt  */,„  1792. 
Ehrenström  förutsade  frän  början,  att  saken  skulle  fa  denna  utgäng;  fröken 
Rudenschöld  fann.  alt  Gyldenstolpe.  liksom  Ehrenström,  vore  en  »poltron* 
och   att  af  honom   intet    vore  att   lioppas. 


—     1/2    — 

Hvad  skulle  nu  vinnas  med  dessa  bref,  och  hvad  var  an- 
ledningen till  att  Arnifelt  och  hans  vänner  sä  ifrigt  vände  sina 
blickar  mot  Ryssland:  Armfelts  och  Ehrenströms  brcfväxling  un- 
der sommaren  och  hösten  1792  ger  åtskilliga  antydningar  härom. 
Den  sistnämndes  bref  meddelade  såsom  högst  sannolikt,  att  en 
riksdag,  tvärt  emot  föreskriften  i  konungens  testamente,  vore  nära 
förestående;  att  den  adliga  oppositionen  från  1789,  som  då  hop- 
pades komma  till  makten,  hade  för  afsigt  att  omgifva  den  unge 
konungen  med  »antirojalister»  och  att  fira  hans  tronbestigning 
med  införandet  af  1720  års  regeringsform.  ^'Triumvirerna»,  som 
styrde  hertigen,  hade,  enligt  Ehrenströms  åsigt,  fullkomligt  »ja- 
kobinska» tendenser;  om  också  den  del  af  svenska  adeln,  som 
ville  se  frihetstidens  statsskick  åter  upplifvadt,  icke  gillade  franska 
revolutionens  läror,  sä  vore  deras  syften  icke  mindre  vådliga  för 
sakernas  gång  i  Sverige.  yRojalisterna?»  borde  icke  taga  emot 
den  hand  till  försoning,  som  sträcktes  dem  från  en  del  af  dessa 
gamla  motståndare. 

»I  den  närvarande  situationen,  skrifver  Ehrenström  i  Sept. 
1792,  är  det  endast  kejsarinnan,  som  kan  ingripa.  Utom  hennes 
personliga  storsinthet  och  hennes  tillgifvenhet  för  Gustaf  III:s 
minne,  bör  hennes  och  hennes  rikes  eget  intresse  förmå  henne 
att  med  allvar  uppträda  i  denna  angelägenhet,  ty  det  gäller 
att  i  födseln  qväfva  jakobinismen  i  hennes  grannland.  I  hvarje 
fall  är  det  säkert,  att  våra  »Jacoquinst  äro  högst  ängsliga  för 
ett  anfall  från  detta  häll,  och  jag  är  öfvertygad,  att  endast 
skymten  af  en  allvarsam  demonstration  af  ryska  hofvet  skulle 
försätta  dem  i  den  yttersta  förskräckelse  och  bestörtningj»  *). 
Den  ryske  diplomaten  Diwoft",  som  jämte  Stackelberg  repre- 
senterade kejsarinnan  hos  förmyndareregeringen,  hade  till  Ehren- 
ström yttrat,  att  hans  herskarinna  vore  fast  besluten  att  vaka 
öfver  upprätthållandet  af  Gustaf  III;s  testamente**);  och  det  var 

*)  Ehrenström  ^"Z- ,  ^';,,,  '^,,,  ^^Z,  1792,  Bland  dem  af  adelsopposi- 
tionen, som  nu  syntes  vilja  göra  gemensam  sak  med  <trojalisternar.  nämnas 
dock  Duwali,  C.  De  Geer.  Stjerngranat,  Fr.  Rosen.  Den  förstn.imnde  hade 
t.  o.  m.  förklarat  sitt  förtroende  för  Toll,  Lagerbring  och  Håkansson;  De 
Geer,  ToUs  gamle  fiende,  hade  besökt  honom,  talat  om  Gustaf  111  «så  som 
om  han  vore  en  rojalist»  och  t.  o.  m.  gillat  arrestationerna  1789.  —  Phi- 
lipsons  «Patrioten<r  hade  väckt  aristokraternas  lifliga  förbittring.  Till  för- 
skräckelse för  jakobinismen  kom  hos  dem  äfven  harmen  öfver  att  nu  mera 
ingenting   betyda. 

**l  I  en  biljett,  skrifven  kort  efter  konung  Gustafs  död,  hade  Stackel- 
berg a.  sin  herskarinnas  vägnar  bedt  .^rmfelt  skafta  honom  en  afskrift  af 
konungens  testamente.  (Keut.  Papp.  (K.  A.).  Det  bör  här  nämnas,  att  nå- 
gon direkt    politisk    Ijrefväxling    mellan    Slackelljerg    och.    Armfelt,  sedan  den 


I 

I 
I 


—  173  - 

ej  nägon  hemlighet,  att  den  l:)refvaxling,  som  under  senaste  tid 
pågått-  mellan  svenska  och  ryska  hofven,  icke  varit  af  allra  vän- 
skapligaste art  *). 

Armfelts  gamla  fiendskap  mot  oppositionsmännen  af  1789. 
försvararna  af  frihetstidens  statsskick,  hade  endast  ökats  genom 
hans  beröring  med  den  franska  emigrationen,  som  i  det  konsti- 
tutionella konungadömets  anhängare  —  »les  monarchiens",  som 
de  benämndes  —  såg  ännu  vådligare  sumhällshender  än  i  de 
egentliga  republikanerna.  För  honom  gällde  det  sålunda  att,  om 
en  riksdag  komme  till  stånd,  vara  beredd  att  möta  hvarje  för- 
sök till  omstörtning;  och  sedan  oredan  stigit  till  sin  höjd,  borde 
kejsarinnan  förmas  att  afgifva  en  förklaring  till  förmån  för  konun- 
gamakten. Inför  hennes  '»quos  egO'>  skulle  —  sä  menade  han  — 
alla  stormar  lägga  sig.  Att  af  kejsarinnan  utverka  en  sådan  för- 
klaring, var  sålunda  säkerligen  ändamålet  med  dessa  bref,  som  i 
hemlighet  skulle  tillställas  henne  genom  ryske  amba.ssadören.  De 
vore  så  mycket  mera  nödiga,  som  Stackelberg  icke  själfmant 
syntes  vilja  göra  någonting  i  detta  syfte. 

Armfelt  var  snart  färdig  med  utkastet  for  en  operations- 
plan för  riksdagen;  den  afsändes  till  Ehrenslröm,  dock  endast  så- 
som ett  utkast  af  en  »premiére  idée»,  hvaraf  Elirenström  skulle 
behålla  for  sig  själf  »hvad  som  icke  dugde  däraf».  —  Det  var 
utan  tvifvel  det  mesta,  för  att  icke  säga  allt. 

Den  var  af  följande  lydelse:  »Utan  att  synas  ingå  i  någon 
förbindelse  med  den  gamla  oppositionen,  borde  rojalisterna  med 
dem  i  hemlighet  öfverenskomm.a  om  en  plan,  i  händelse  af  riks- 
dag —  en  sak,  som  jag  anser  såsom  gifven  och  nödvändig,  ef- 
ter hvad  man  känner  om  triumvirernas  åsigter.  Man  skulle  dä 
låtsa  sluta  sig  tillsammans  med  feuillanterna  eller  monarkisterna 
för  att  tillintetgöra  jakobinerna.  Dessa  båda  partier  komme  att 
förena  sig  om  att  ställa  i  utsigt  hertigens  afsättning  frän  förmyn- 
derskapet,  därföre  att  han  brutit  konungens  testamente;  hans 
rättigheter  till  förmynderskapet  berodde  numera  endast  på  natio- 
nens majoritet.  För  att  bringa  saken  därhän,  skulle  man  låtsa 
att  utan  gensägelse  gå  in  på  den  plan,  som  oppositionen  hyste 
efter  konungamordet.  Denna  plan  var  visserligen  fullkomligt 
stridande  mot  folkets  anda,  men  man  skulle  nu  lugna  sinnena 
och  spara  entusiasmen  till  det  stora  slaget.  Så  snart  som  man 
syntes    vilja    rubba    den    högsta    m.akten,    skulle   då   jakobinerna 


sistnämnde  lemnat  Sverige,  icke  synes  hafva  egt  rum,  att  döma  efter  oss  till- 
gängliga källor. 

*'  Se  Schinkel.  Minnen  III:  343.  346.  347.     D:o   Bihang  I:   löo,  162. 


—    174  — 

förena  sig  med  oppositionen,  och  triumvirerna  skulle  icke  hafva 
mera  kredit  hos  denna  klass  af  dåliga  medborgare  och  goda  fi- 
losofer^  än  La  Fayette,  Barnave  med  fl.  hafva  haft». 

»Det  är  vid  denna  tidpunkt,  som  kejsarinnans  förklaring 
bör  komma  fram,  hvari  hon  bör  tillkännagifva,  att  hon  i  hela 
dess  vidd  garanterar  testamentet,  genom  hvilket  hertigen  var 
förbunden  att  behälla  den  af  den  aflidne  konungen  tillsatta  kon- 
selj, hvilken  han  kunde  öka,  men  icke  minska,  o.  s.  v.  Roja- 
listerna  borde  genast  gripa  detta  tillfälle  för  att  upphöja  hertigen 
och  slå  ner  på  jakobinerna  och  pä  samma  gång  låta  honom  för- 
stå, huru  mycket  han  vanärat  sig  genom  sin  svaghet,  samt  huru 
den  gamla  oppositionen,  som  gjort  hans  brors  olycka,  skulle 
med  glädje  behandla  honom  på  samma  sätt.  —  Vissa  personer 
di  dem,  som  salig  konungen  gaf  plats  i  konseljen,  borde  dock 
afsäga  sig^  att  återvända  dit.  Endast  Taube  och  Håkansson 
borde  behållas  där.  Drotsen  och  Oxenstierna  kunde  få  vara  hvar 
de  vilja.  Hvad  angår  mig  själf  som  har  för  afsigt  att  få  konungen 
i  mina  händer,  så  vore  det  nödigt,  att  jag  alltid  hölles  på  af- 
stånd  från  angelägenheterna,  så  att  min  ocgennytta  och  opar- 
tiskhet vore  öfver  allt  tvifvel"  *). 

Det  är,  som  man  finner,  en  plan  till  ett  intrigstycke,  när- 
mast i  stilen  af  den  så  mycket  afskydda  frihetstidens  riksdagar, 
men  som  man  under  revolutionens  tidsålder  äfven  skulle  kunna 
kalla  för  en  revolutionsplan.  Säkerligen  hade  den  blifvit  så 
stämplad,  om  den  fallit  i  Reuterholms  händer,  och  med  samma 
skäl  som  de  många  senare  utkast  i  samma  syfte,  till  hvilka 
detta  kan  anses  vara  det  första  uppslaget.  —  Riksdagsryktena 
besannades  icke,  och  den  tillärnade  operationsplanen  kom  icke 
till  användning,  utan  aflöstes  af  hvarjehanda  andra  förslag.  Men 
tanken  på  kejsarinnan  Katarinas  uppträdande  såsom  garante  af 
konung  Gustafs  testamente  återkom»  sedermera  ofta  hos  Armfelt; 
att  genom  ett  bref  från  Gustaf  Adolf  förmå  henne  därtill,  syntes 
honom  länge  vara  det  verksammaste  medlet  för  ändamålets  vin- 
nande och  utgjorde,  såsom  vi  skola  se,  ofta  ämnet  för  hans  hem- 
liga brefväxling. 

Icke  mindre  än  IChrenström  gaf  fröken  Rudenschöld  i  bref- 
ven  till    Armfelt    luft    åt    sina   farhågor  och  sin  förbittring  öfver 


*)  Apostille  från  Armfelt  till  Ehreiiström,  i  slutet  af  Ang.  dier  biirjan 
iif  Sept.  1792,  i  odateradt  concept,  korrigeradt  af  Armfeits  hand:  bland  .\rm- 
felts  papper.  Originalet  har  hört  till  de  bref.  som  af  Ehrensiröm  uppbrändes; 
och  hela  aktstycket  har  hittills  varit  okändt. 


—   175  — 

sakernas  läy,e.  ^Det  är  endast  en  total  förändring,  som  kan 
ätergifva  äran  ät  vårt  land»,  skrcf  hon  i  Sept.  1792.  > Antingen 
bör  nian  låta  dem  fortsätta  att  göra  dumheter  till  den  grad,  att 
hertigen,  när  han  fastnat  i  gyttjan  och  icke  kan  krafla  sig  upp 
genom  sina  gunstlingars  råd,  öppnar  ögonen  och  af  öfverty- 
gelse  kastar  sig  i  våra  armar,  eller  —  —  — .» *)  »Rojalisterna» 
ansägo,  att  hon,  bättre  än  någon  annan,  hos  rcgenten  kunde 
bevaka  deras  intressen,  och  bestormade  henne  med  böner  att 
ej  afvisa  den  furstlige  älskaren;  lycksökarna  i  hertigens  omgif- 
ning.  som  förut  Ix^handlat  henne  såsom  >une  brébis  galeuse», 
lågo  till  en  tid  för  hennes  fötter,  medan  de  i  hemlighet  på  allt 
sätt  sökte  motarbeta  hennes  inflytande.  Bland  de  förstnämnda 
utmärkte  sig  i  synnerhet  Toll  för  den  ifver,  med  hvilken  han 
rädde  henne  att  lata  hertigens  passion  komma  den  goda  saken 
tillgodo:  hon  borde  ingifva  regenten  sväfvande  förhoppningar 
för  framtiden,  undvika  politiska  samtal,  till  dess  hon  såge  honom 
hafvu.  tröttnat  på  ^-triumviratet*:  då  skulle  hon  begagna  sin  ställ- 
ning, för  att  sfrapper  le  grand  coup»  och  aflägsna  alla  miss- 
tänkta personer.  Fröken  Rudenschöld,  med  all  sin  aktning  for 
Tolls  öfverlägsna  förstånd,  fann  dock  dessa  förslag  motbjudande. 
Hennes  stolthet  uppreste  sig  emot  att  spela  en  dylik  intrig,  hvi- 
lande  på  förställning;  och  vi  hafva  sett,  att  hon  för  Armfelts 
skull  helt  tvärt  bröt  med  hertigen.  För  sitt  förhällande  fick  hon 
emellertid  uppbära  förebråelser  af  Toll  och  Stackelberg,  som  an- 
sägo henne  hafva  uppoftVat  vigtiga  statsintressen  för  romaneska 
griller.  För  henne  var  det  tvifvelsutan  af  vida  större  vigt,  att 
hon  vann  Armfelts  bifall  **). 

I  sin  hängifvenhet  för  sin  älskade  tviflade  fröken  Ruden- 
schöld  icke,  att  han  vore  den  ende.  som  förmådde  rädda  Sve- 
rige ur  dess  förnedring;  han  behöfde  ingen  hjälp  genom  en  lum- 
pen intrig  af  detta  slag.  Hennes  råd  —  säkerligen  icke  alldeles 
oegennyttigt  af  en  älskande  q  vinna  —  var  att  Armfelt  icke  skulle 

*)  Meningen   icke  fortsatt.     (Rudenschöld  till  Armfelt  "^/g   I792j. 
**)  Rudenschölds    bref    till    Armfelt    '■^i^,    »l^,    "  ,,    ",^     ,7^2.      I    sina 
utryckta  memoarer,  hvarest  en  redogörelse  lemnas  för  dessa  förhållanden,  be- 
klagar  hon  sig  öfver,   att  ingen   ville  tro,   alt   hennes  karakter  vore  tillräckligt 
simple    et    naif,    pour    ne   vuuhnr   entrer    dans    aiicune    intrigue  galante  et   ne 
ouer    aucun     role    q«e    celui    de    Tamante    tendre    et    l'aniie    tidéle  du   baron 
\rnifelt«.   —   Anmärkningsvärdt    är    att    dylika  uppmaningar  framställdes  ännu 
fv^r  ett  år  senare.     Hon  berättade  i  Nov.   1793,  att  Reuterholm  vore  så  all- 
mänt hatad,  att  hon  äfven  af  icke-gustavianer  mottagit  uppmaningar  att  <'s'ein- 
arer    du    régent«    för    att  störta    'visir<^n'.     De    ville    iiellre,    hade    de    sagt, 
-'.yras  af  en  qvinna  än  af  en  person  som  vore  ff^uperstiticux,  faible  et  vision- 
aire<.       R.  t.   A.   •'  ,,    1793). 


—  1/6  — 

för  långt  aflägsna  sig  från  Sverige,  utan  i  tysthet  bida  det-  af- 
görande  ögonblicket,  dä  han  skulle  framträda  och  säkerligen 
komina  att  spela  den  förnämsta  rolen.  »Om  en  revolution  sker 
till  förmån  för  konungen,  skrifver  hon,  sä  är  det  klart,  att  det 
inflytande,  som  du  har  pä  hans  sinne,  det  anseende,  du  åtnjuter 
hos  de  tre  lägre  stånden,  din  egenskap  af  att  hafva  varit  salig 
konungens  gunstling  och,  framför  allt  annat,  den  älskvärdhet, 
med  hvilken  du  förstår  att  vinna  folkets  hjärtan,  samt  ditt  vidt 
skådande  snille  skola  bereda  dig  en  gifven  öfverlägsenhet  framför 
alla  andra»  *). 

Såsom  nämndt  är,  rörde  sig  Armfelts  planer  tills  vidare 
kring  den  förberedande  åtgärden  att  förmå  konungen  att  skrifva 
ett  bref  till  kejsarinnan  i  det  ofvan  antydda  syftet  att  förebygga 
den  väntade  riksdagens  vådor.  Ehrenström  och  Gyldenstolpe 
hade  icke  kunnat  eller  icke  velat  tjena  honom  härutinnan:  må- 
hända skulle  det  bättre  lyckas  fröken  Rudenschöld. 

Då  den  kurir,  som  till  Aachen  öfverförde  Armfelts  utnäm- 
ning till  minister  i  Italien,  major  Uggla,  återvände  till  Sverige, 
öfversände  Armfelt  under  fröken  Rudenschölds  adress  ett  utkast 
i  chiffre  till  ett  bref,  som  han  hoppades  att  den  unge  konungen 
skulle  kunna  förmås  att  skrifva  till  kejsarinnan;  längre  fram  skic- 
kades under  samma  adress  ett  bref  i  samma  ämne  från  Armfelt 
till  konungen.  Det  förstnämnda  utkastet  dechiffrerades  och  ren- 
skrefs  af  fröken  Rudenschöld,  och  frågan  var  nu,  huru  hon  skulle 
lyckas  att  bringa  det  i  konungens  händer,  utan  att  det  märktes 
af  dem  som  öfvervakade  honom,  eller  hvem  i  hans  närhet,  som 
skulle  kunna  förmås  att  vara  därtill  behjälplig.  »Poltronerna» 
Gyldenstolpe  och  Ehrenström  ville  och  kunde  ej  därmed  taga 
befattning;  men  i  kammarjunkaren  Möllersvärd  och  baron  Munck, 
båda  anställda  vid  konungens  hof,  hoppades  Armfelt  i  stället 
finna  hjälpare,  utan  att  dock  inviga  dem  i  själfva  hemligheten  **). 
Men  innan  detta  hemlighetsfulla  bref  framlemnades,  borde  det 
enligt  Armfelts  önskan  underställas  Håkansson,  Gustaf  III:s  siste 
finansminister,  den  af  de  få  ännu  i  Stockholm  qvarvarande  gu- 
stavianerna,  för  hvilken  Armfelt  hade  största  förtroendet.  Så 
skedde:  Håkansson  genomläste  det  två  gånger  uppmärksamt, 
berättar  fröken  Rudenschöld,  men  afräddc  bestämdt  dess  fram- 
lemnande,  åtminstone  sä  länge,  som  konungen  vore  sä  noggrant 


*)  Rudenschöld  till   Armfelt   '■',,    1792. 
**)  «Möllersvärfls     tacksamhet    mot     hans    välgörare     Gustaf    III     l)Ordo 
göra    liuiiom     benägen     liärför,    likasom   Muiicks   personliga   hat   mot   hertigcn- 
regenteiiÄ.     Armfelt    till     Rudenschöld    ■''^^     1792.     (Koncept    i    chifter    l)laad 
Ars  papper). 


^ 


—  177  — 

observerad  och  hans  guvernör  stode  under  Reuterholms  upp- 
sin;t.  Armfelt  förnyade  likval  sin  begäran  att  fröken  Ruden- 
schökl  mätte  draga  försorg  om  dess  framlemnande;  och  det  blef, 
sedan  förslaget  att  anlita  Möllersvärd  eller  Munck  öfvergifvits, 
hon  ensam  som  fick  väga  försöket*). 

Detta  visade  sig  icke  vara  det  lättaste.  Misstänksamt  va- 
kade Gyldenstolpe  öfver  alla  försök  till  närmande  mellan  Arm- 
felts  väninna  och  konungen,  och  denne  syntes  äWcn  börja  att 
undvika  henne*').  Hon  bar  emellertid  ständigt  det  farliga  pap- 
peret på  sig,  för  att  begagna  första  lägliga  tillfälle  till  dess  öf- 
verlemnande.  Omsider  lyckades  hon  att  i  enrum  fä  tala  med 
den  unge  monarken  om  detta  bref.  Hon  skrifver  om  sitt  samtal 
med  konungen:  '>Jag  fick  ändtligen  lägligt  tillfälle  att  säga  ko- 
nungen, att  jag  ville  lemna  honom  ett  papper;  men  hans  svar 
ville  alldeles  förkrossa  mig.  Får  jag  icke,  frågade  han,  visa  det 
för  Gyldenstolpe?  —  Nej;  jag  önskar,  att  E.  M:t  ej  visar  det 
för  någon.  —  I  så  fall,  svarade  han  och  skakade  pä  huf- 
vudet,  bör  jag  kanske  icke  mottag-a  det.  —  E.  M:t  kan  göra 
som  E.  M:t  vill;  men  det  svar,  jag  nyss  fått,  utmärker  elt 
misstroende,  som  lika  mycket  förödmjukar  mig,  som  det  gör 
mig  bedröfvad,  och  som  baron  Armfelt  säkert  icke  skulle  ha 
väntat.  —  Dä  rodnade  han  ända  upp  i  h vitögat,  men  sva- 
rade icke!»  ***). 

Frågan  förföll  således  för  denna  gång,  men  brefvet  be- 
varades troget,  och  frågan  om  dess  framlemnande  förblef  ett 
stående  ämne  i  Armfelts  och  fröken  Rudenschölds  brefväxling 
flera  månader  efteråt.  Förslag  voro  ä  bane  att  därför  intres- 
sera än  en,  än  en  annan  af  gustavianerna,  t.  ex.  Taube  eller 
Zibet.  Äfven  ryske  ambassadörens  medverkan  var  i  fråga,  och 
t.  o.  m.  Gyldenstolpe  hoppades  man  kunna  beveka.  Det  miss- 
lyckades emellertid  alldeles:  de  nämnda  personerna  voro  för 
försigtiga  att  därpå  inlåta  sig,  och  det  mångomskrifna  papperet 
blef  genom  Taubes  tillskyndelse  skitligen  förstördt.  Fröken  Ru- 
denschöld  berättar  därom,  att  denne  en  afton  i  hofcirkeln  rådt 
henne  att  förstöra  alla  Armfelts  papper,  pä  grund  af  öfverhän- 
gande  faror.     Hon  skyndade  hem  från  slottet:   på  hemvägen  säg 

*)  Armfelt  fann  vid  underrättelsen  härom,  att  Håkansson  nog  kunde 
hafva  rätt,  men  fruktade  att  dröjsmålet  med  brefvets  framlemnande  kunde 
hafva  farliga  följder,  icke  minst  för  hans  egen  personliga  ställning  i  den  unge 
konungens  ögon.     ( Armfelt  till   Rudenscliöld  i  nyssnämnda  bref). 

**)  Konungen    var    så    noggrannt    bevakad,    skref    hon,    alt    han  endast 
Icmnades  ensam  i  de  ögonblick,  ^quand  il  va  a  la  garderobe«  (''/^   1793). 
***)  Svea  Hofrätts  protokoller  i   Armfeltska  målet,  sid.   225. 
Tegnér.      <i.    M.    Armfelt.  12  / 


-   I/S  - 

hon  sin  bostad  upplyst;  hon  tänkte  genast,  att  en  husvisitation 
genom  hertigens  utskickade  där  päginge,  och  sönderrefdä  i  för- 
skräckelsen det  olycksbådande  papperet  i  tusen  bitar.  Det  var 
emellertid  falskt  alarm:  den  som  tändt  ljus  i  hennes  våning,  var 
Armfelts  förre  kammartjenare  Mineur,  hvilken  dock  äfven  hade 
varningar  att  meddela  *). 

Detta  utkast,  som  varit  föremål  för  så  mycket  bekymmer 
och  som  sä  ifrigt  afhandlats  i  den  hemliga  brefväxlingen,  torde 
sålunda  icke  ha  kommit  under  andras  ögon  än  fröken  Ruden- 
schölds  och  Håkanssons.  Armfelt  har  uppgifvit  **),  att  kejsa- 
rinnan väntade  att  fä  ett  dylikt  bref  från  den  unge  konungen; 
det  vore  nödigt,  för  att  förmå  henne  att  mera  rådfråga  sin  ära 
och  sin  vänskap  för  den  unge  konungen  än  sitt  eget  intresse. 
En  närmare  antydan  om  innehållet  föreligger  i  fröken  Ruden- 
schölds  förklaring,  att  afsigten  därmed  varit,  att  konungen  skulle 
försäkra  kejsarinnan,  att  »han  vore  öfvertygad  om  baron  Arm- 
felts attachement  för  sin  person,  ansäge  honom  for  sin  vän  och 
approberade  hvad  baronen  hos  H.  M:t  kejsarinnan  kunde  ut- 
verka.»***) Det  skulle  sålunda  hafva  utgjort  ett  slags  fullmakt  in 
blanco  för  Armfelt  att  å  den  omyndige  konungens  vägnar  un- 
derhandla med  Rysslands  herskarinna  j). 

Dock  var  med  detta  bref  ingalunda  någon  bestämd  plan 
gifven  till  en  förändring  af  de  bestående  förhållandena.  Ögon- 
blick funnos,  sedan  det  var  afsändt  till  Sverige,  då  Armfelt  jäm- 
förde Sveriges  öde  med  Polens,  ehuru  han  hoppades  på  kejsa- 
rinnans ridderlighet.  »Om  man  ej  ändrar  systemet,  skrifver  han 
i  Okt.  1792,  efter  den  utgång  franska  afiärerna  tyckas  taga,  blifva 
vi  alldeles  förstörda  och  ett  nytt  Polen,  därigenom  att  1720  års 
regeringsform  upplifvas.  Kejsarinnan  vill  ej  göra  det,  ty  hon  har 
lofvat  konungen  sitt  bistånd;  men  hennes  ministrar  tänka  ej  på 
annat    än    bringa  Sverige  i  oreda  och  anarki.     Den  stora  Kata- 


*)  Fröken  Rudenschölds  otryckta  memoarer  och  hennes  bref  till  Arm- 
felt vintern  1792 — 93.  delvis  tryckta  i  ransakningsprotokoUen.  Enligt  sin 
egen  uppgift  vågade  hon  aldrig  yppa  för  Armfelt,  att  detta  bref  icke  längre 
existerade,  och  hon  uppgaf  t.  o.  med,  att  uppdraget  vore  rikligt  uträttadt  (Rud. 
t.  Armf.  "5  1793;  Utdrag,  s.  23).  Armfelt  liade  själf  uppmanat  henne  till 
försigtighet  med  sina  papper.  Mineur  fick  ock  lienncs  tillsägelse  om  nedgr.äf- 
vande  af  en  del  papper  på  Lindnäs.  (Armf.  till  Rud.,  *  ,,  1792.  se  Utdrag 
s.  3;  R.  till  Mineur  (R.  A.  . 

**)  1  bref  till  Ehrenström  '"  3   1793.  se  Protokoll,  sid.  447. 
***j  Protokoll,  sid.  226. 

t)  Att  Armfelt  själf  ansåg,  att  han  därmed  spelat  ett  högt  spel,  synes 
af  hans  råd  i  bref  till  fröken  Rudenschöld,  att  om  kuriren  Uggla,  med  hvil- 
ken det  afsändis,  blefve  anhållen  och  hans  papper  undersökta,  «hoM  icke  hade 
annat  att  göra  än   fly*.     (Enligt  Ehrcnströms  l)ref  till   Armfelt   "  ,„   1792). 


~  179  — 

rina  är  ej  mera  densamma  som  förr:  sinnesstyrkaii  och  verksam- 
heten förlora  si.^  med  ären.>  *) 

Fröken  Rudenschökl  var  ännu  mera  tvifvclsam,  att  något 
gagn  kunde  vinnas  af  förbindelsen  med  Ryssland.  Hon  miss- 
trodde den  ryske  ambassadören,  af  hvilkcn  hon  dock  behand- 
lades med  synnerlig  utmärkelse  och  i  hvars  hus  hon  var  en  ofta 
sedd  gäst,  till  följd  af  sin  intima  förbindelse  med  den  nyss- 
nämnde ryske  diplomaten  Diwofifs  hustru.  »Komme  en  riksdag 
till  ständ^  så  skulle  Stackelberg  behandla  oss  som  polackar«. 
skref  hon.  Hon  ansåg  honom  ega  föga  inflytande  och  försäk- 
rade, att  han  i  Stockholm  vore  så  allmänt  hatad,  att  intet  godt 
vore  att  vänta  af  en  samverkan  med  honom.  Och  längre  fram, 
dä  Armfelt  fortfarande  syntes  sätta  sin  lit  till  Ryssland,  skref 
hon  följande  politiska  betraktelser,  hvilka  göra  all  heder  ät  hen- 
nes förstånd:  »Att  förena  sig  med  Ryssland  är  något  i  nationens 
ögon  så  förhatligt,  att  följden  lätt  skulle  kunna  blifva,  att  mäng- 
den, af  fruktan  för  det  ryska  oket,  helt  och  hållet  kastade  sig 
på  hertigens  sida;  ty  man  skall  aldrig  få  dem  att  tro,  att  kejsa- 
rinnan handlar  ärligt  i  konungens  intressen  och  att  hon  icke  vill 
uppsluka  oss  som  Polen»  **). 

Det  väsentligaste  af  Armfelts  hemliga  brefväxling  till  slu- 
tet af  1792  torde  härmed  vara  anfördt,  för  så  vidt  den  rörde 
den  förändring  i  Sveriges  yttre  och  inre  politik,  som  han  ansåg 
nära  förestående  och  nödvändig.  Men  huru  och  när  detta  skulle 
ske,  hade  ännu  icke  blifvit  klart  för  honom;  att  det  icke  skulle 
dröja  länge,  innan  sfrukten  blef  mogen^  synes  han  dock  hafva 
väntat.  Då  fråga  var  att  Armfelt  skulle  blifva  generalguvernör 
i  Pommern,  ansåg  han  att  detta  skulle  medföra  den  fördel,  att 
han  >i  det  ögonblick,  då  det  gällde  att  understödja  sin  konung 
och  hans    rättigheter,    kunde    vara    herre    öfver   en   fästning  och 

*)  Utdrag  af  de  hufvudsakl.  handlingarna  etc,  sid.  3. 
**)  Hon  tillägger  dock  en  ursäkt,  att  hon  vågat  göra  denna  invändning, 
jämte  förklaring,  att  hon  hade  ett  blindt  förtroende  till  Armfelts  insigter  och 
snille  och  alltid  vore  färdig  att  lyda  hans  vilja.  (Rudenschöld  till  Armfelt 
*  >,'  '^'ii'  ^^  t2  ^792»  "1  '793-  I  sammanhang  härmed  kan  förtjena  anföras 
följande  anekdot,  berättad  af  fröken  Rudenschöld  i  bref  *  ,,  1792.  Vid  hof- 
vets  bord  hade  baron  Hjerta,  med  anledning  af  en  uppgift  i  en  tidning,  att 
kejsarinnan,  sedan  hon  tagit  Tolen,  ärnade  vända  sig  mot  Sverige.  frSgat 
fröken  Rudenschöld  —  möjligen  med  hänsyftning  på  Armfelt:  Tror  ni,  att 
vi  äro  nog  olyckliga  att  ega  någon  svensk  Potocki.-  —  Hvarfor  inte:  blef 
svaret.  De  som  kunna  mörda  sin  kung,  kunna  sälja  sitt  land  ät  utländsk 
makt<r.  —  Stackelberg  fann  denna  replik  så  bra,  att  han  förklarade  sig  ärna 
berätta  den  för  Katarina  II. 


—  i8o  — 

4000  man  goda  trupper  och  en  krigskassa».  Säsom  sådan  skulle 
han  kunna  göra  mera  nytta  än  såsom  öfverstäthällare  i  Stock- 
holm. Där  skulle  han,  om  han  sökte  afvända  utbrottet,  endast 
afvända  folkets  sinnen  *).  —  Att  en  hvälfning  under  denna  om- 
störtningens  tid  snart  förestode  i  Sverige,  därom  tviflade  han  så- 
ledes icke.  Ansvaret  därför  skulle  drabba  de  samhällsomstör- 
tande  »jakobiner»,  som  nu,  med  Reuterholm  i  spetsen,  ansägos 
stå  efter  den  unge  konungens  lif  eller  åtminstone  efter  den  makt, 
som  hans  faders  regering  tillförsäkrat  honom.  Men  om  man 
tåligt  skulle  afvakta  detta  utbrott,  genom  att  lemna  »ett  fritt 
fält  åt  illviljarnas  blindhet,  ncdrigheter  och  förföljelseanda»,  så 
att  »nationens  enda  önskan  blefve  att  se  Gustafs  son  återställa 
sakerna  i  sitt  forna  skick»,  eller  om  man  borde  påskynda  det 
genom  att  öka  förvirringen,  genom  ett  kraftigt  motstånd,  eller 
ock  genom  att  själf  sätta  sig  i  spetsen  för  en  hvälfning  —  därom 
var  Ärmfelt  ännu  långt  ifrån  ense  med  sig  själf.  »På  25  må- 
nader kan  ingen  revolution  till  förmän  för  konungamakten  ega 
rum»,  skrifver  han  i  September  till  fröken  Rudenschöld,  nära 
nog  samtidigt  med  afsändandet  af  det  mångomskrifna  brefvet  till 
konungen;  »och  den,  som  man  ärnar  göra  för  dess  tillintetgö- 
rande, kan  till  den  tiden  icke  möta  något  annat  hinder  än  i  kej- 
sarinnans person;  och  hvilka  skulle  följderna  däraf  blifva.^  Sve- 
riges fullkomliga  undergång,  därför  att  dess  frukt  skulle  blifva 
så  väl  utländskt  som  inhemskt  krig.  Jag  talar  icke  om  den 
plågsamma  rol,  som  jag  då  skulle  komma  att  spela,  och  hvartill 
jag  alltid  kommer  hem  för  tidigt,  ty  jag  tillber  mitt  folks  själf- 
ständighet  och  ära»  *"). 

Allting  var  sålunda  ännu  oklart  och  obestämdt.  Tanken 
på  tålig  förbidan  växlade  ännu  under  den  första  tiden  af  Arm- 
felts  utländska  resa  med  begäret  att  träda  de  svenska  »jako- 
binerna»  till  mötes,  om  det  så  skulle  erfordras,  i  ett  inbördes 
krig;  än  syntes  kejsarinnans  ingripande  vara  honom  en  oaf- 
vislig  nödvändighet,  än  uppreste  sig  däremot  känslan  för  foster- 
landets »själfständighet  och  ära».  Den  stämma  i  Armfelts  inre, 
som  varnande  höjde  sig  mot  att  anropa  Rysslands  bistånd  i 
denna  strid  mellan  landsmän,  nedtystades  dock  småningom  vid 
tanken  på  att  dess  mäktiga  herskarinna,  hvars  förbund  med 
Sverige  han  varit  med  att  besegla,  hade  lofvat  att  hålla  i  hclgd 
konung  Gustafs  lagar  och  föreskrifter.  I  hennes  person  såg  Ärm- 
felt motståndet    mot   revolutionen   förkroppsligadt;  och  de  lärdo- 


*)  Armfelt  till   Rudenschuld.  odat.  chifterkoucept;  Sepl.   1792. 
**)  Protokoll,  sid.  495. 


—   iSi    - 

mar  förfelade  icke  sin  vtrkaii,  som  han  inhemtat  af  sina  vänner 
bland  de  franska  emigranterna,  att  för  upprätthållandet  af  monar- 
kiens intressen  friimmande  hjälp  icke  borde  försmås. 

Därtill  kom  —  och  för  visso  icke  i  sista  rummet  —  person- 
ligt missnöje,  önskan  att  hämnas  lidna  oförrätter,  hoppet  att  åter- 
vinna en  inflytelserik  ställning. 


Det  var  under  början  af  år  1793  och,  såsom  vi  sett,  till 
följd  af  de  underrättelser  från  Sverige,  hvilka  i  Dresden  och 
Wien  kommo  Armfelt  tillhanda,  som  hans  önskningar  om  en  för- 
ändring i  Sveriges  förhållanden  togo  formen  af  bestämdare  pla- 
ner. Han  såg  revolutionen  i  Sverige  för  dörren,  Drottning- 
holmstraktaten med  Ryssland  nära  att  brytas,  förbindelser  med 
Rysslands  arffiende  Turkiet  och  med  franska  republiken  på  väg 
att  inledas.  Samtal  med  ryske  ministern  i  Wien  Rasumowski 
syntes  bekräfta  dessa  farhågor.  ^Grefve  Rasumowski  kommu- 
nicerade med  mig  alla  sina*depescher  och  underrättelser  i  detta 
ämne,  berättar  Armfelt;  och  jag  var  flere  dagar  en  suspens  livad 
langage,  som  konvenerade  mig  att  hålla  med  denne  man,  som 
jag  vant  mig  vid  att  anse  ej  allenast  som  Sveriges,  men  också 
som  min  enskilde  fiende» ').  På  grund  af  dessa  samtal  och  till 
en  del  på  Rasumowskis  anmodan,  beslöt  nu  Armfelt  att  göra 
politik  pä  egen  hand.  Förslagen  härtill  sysselsatte  under  resan 
från  Wien  till  Rom  —  under  Februari,  Mars  och  April  måna- 
der 1793  —  lifligt  hans  sinne.  Det  är  under  denna  tid,  som 
hans  hemliga  brefväxling  antager  den  karakter,  att  han  och  de, 
som  däri  deltogo,  kunde  stämplas  såsom  upprorsmän,  de  där  ville 
omstörta  den  bestående  ordningen  med  främmande  härsmakt. 
Efter  denna  tid  lades  dessa  stora  planer  småningom  å  sido  eller 
aflöstes  af  enskilda  framtidsplaner. 

Tanken  att  Rysslands  stora  herskarinna  skulle  blifva  Sve- 
riges räddande  ängel,  hade  allt  mer  blifvit  rotfäst  hos  Armfelt. 
Då  det  vänskapliga  förhållandet  mellan  Sverige  och  Ryssland 
syntes  vara  på  väg  att  brytas,  då  var  Armfelt  beredd,  att  ge- 
nom anropande  af  kejsarinnans  ädelmod  i  konungamaktens  in- 
tresse förekomma  en  brytning  och  pä  samma  gång  vinna  en  för- 
ändring i  Sveriges  styrelse.  Då  var  han  angelägnare  än  någon- 
sin, att  genom  ett  ord  från  Gustaf  Adolf  till  Katarina  för  sina 
förslag  fä  en  auktoritet,    som  hans  uppträdande  i  strid  mot  Cör- 

*)  A:s  själfbiografi,   anf.  st.   II:  S4. 


-    182    - 

myndareregeringen  eljest  skulle  sakna.  Dessa  försök  misslycka- 
des, såsom  vi  hafva  sett.  Konungens  hållning  mot  Armfelt  blef 
allt  mera  afvisande;  och  häri  låg  en  väsentlig  anledning,  kanske 
den  allra  väsentligaste,  att  dennes  hemliga  planer  att  med  rysk 
hjälp  åstadkomma  en  förändring  blefvo  af  så  kort  varaktighet  *}. 

Med  dessa  planer  sammanhängde  ett  i  brefväxlingen  mellan 
Armfelt  och  hans  vänner  omnämndt  förslag,  hvarigenom  en  man, 
som  icke  tillhörde  Armfelts  hemliga  korrespondenter,  blef  inveck- 
lad i  hans  högmälsprocess.  Denna  episod  i  brefväxlingen  för- 
tjenar  på  denna  grund  en  särskild  redogörelse. 

Mannen  var  öfversten  för  Björneborgs  regemente  Johan 
Fredrik  Aminofif,  finne  till  börden,  nära  jämnårig  med  Armfelt, 
länge  hans  kamrat  vid  lifgardet  och  sedermera  hans  tappre  vapen- 
broder under  finska  kriget,  en  af  Gustaf  IILs  varmaste  beundrare. 
Han  var  äfven  en  af  fröken  Rudenschölds  vänner;  och  hans  vän- 
skap var  pä  väg  att  öfvergå  till  en  ömmare  känsla,  hvilket  stun- 
dom vållade  föremålet  för  hans  hyllning  bekymmer.  Hon  pri- 
sade ständigt  i  sina  bref  till  Armfelt  hans  ståndaktighet  och 
varma  hängifvenhet  för  den  gemensamma  saken,  men  ansåg  där- 
jämte, att  hans  häftiga  lynne  och  ytterligheten  af  hans  åsigter 
gjorde  det  omöjligt  för  honom  att  förvärfva  något  inflytande, 
samt  beklagade,  att  han  icke  med  sitt  nit  och  sin  oförskräckthet 
förenade  en  ekonomiskt  oberoende  ställning  och  snillets  vid- 
sträckta synkrets.  Afven  Armfelt  hyste  varm  sympati  for  denne 
ridderlige  gustavian.  som  var  nästan  lika  oförsigtig  och  uppbru- 
sande som  han  själf**). 

Till  Grefve  Stackelberg  stod  Aminoff,  såsom  de  flesta  gu- 
stavianer,  i  nära  förhållande.  Då  det  syntes  möta  svårigheter 
för  fröken  Rudenschöld  att  uträtta  uppdraget  med  konungens 
bref  till  kejsarinnan,  och  då  vid  midvintern  1792 — 93  fråga  upp- 
stod att  Aminoff  skulle  företaga  en  resa  till  Petersburg,  så  låg 
det  nära  till  hands  att  framkasta  förslaget,  att  denne,  såsom 
Armfelts    ombud,    skulle    söka    stämma    kejsarinnan  gunstigt  för 


*)  Till  fröken  Rudenschöld  skref  Armfelt  i  Mars  1793:  »La  lettre  du 
Roi  å  1'Impératrice  ayant  manqué,  jc  ne  puis  agir,  ne  pouvaiit  plus  m'adres- 
ser  ä  elle  directement.  Cest  avec  raison  qu'on  me  prendra  en  Russie  pour 
un  hoinme  sans  aveu  et  un  brouillon,  si  les  événements  ne  me  justifieront 
pas.«     (Protokoll,  sid.  437.) 

*^)  Rudenschöld  till  Armfelt  '/,  1793.  —  Om  ett  bref,  som  Aminoft" 
skrifvit  till  Armfelt,  skrifver  denne  sistnämnde,  att  han  fann  det  verkligen 
rörande  och  «d'ui)  style  parfait:  ses  sentiments  pour  le  feu  roi  et  son  amitié 
pour  moi  y  sont  marqués  h.  trait  de  tiamme.  Cest  un  bien  honnéte  garqon ; 
que  n'a-t-il  regu  une  éducation  plus  soignéelc  (Armfelt  till  RudcnschöM 
"/i   »794.; 


i83  - 

hans  person  och  politiska  planer.  Aminoft"  skulle,  sä  aftalades 
mellan  honom  och  fröken  Rudenschöld,  pä  sommaren  1793  be- 
gära ett  års  tjenstledighet;  i  utlandet  sammanträfta  med  Armfelt 
—  till  mötesplats  bestämdes  Picmont  —  och  efter  öfverlägg- 
ningar  med  honom  begifva  sig  till  Ryssland.  Han  hoppades  att 
dä  vara  försedd  med  ett  brcf  frän  konungen  till  kejsarinnan, 
hvilket  han  ansåg,  att  Armfelt  genom  en  direkt  anhållan  hos 
konungen  lättast  skulle  utverka.  —  Dä  emellertid  förhällandet 
mellan  Sverige  och  Ryssland  under  vintern  1792—93  syntes  an- 
taga en  karakter,  som  gjorde  det  sannolikt,  att  hela  Aminofts 
beskickning  skulle  komma  för  sent  för  att  afvända  faran,  erbjöd 
sig  fröken  Rudenschöld  själf,  att  i  början  af  är  1793  anträda 
den  långa  resan  till  Petersburg.  I  sällskap  med  grefvinnan  Di- 
woft"  skulle  hon  lenina  Sverige,  i  Tyskland  sammanträffa  med 
Armfelt,  i  Warschau  med  ToU  samt  i  Petersburg  uppvakta  kej- 
sarinnan och  för  henne  framställa  Armfelts  äsigter  *). 

Hvarken  Aminoffs  eller  fröken  Rudenschölds  ryska  beskick- 
ning kom  någonsin  till  utförande,  och  något  annat  än  lösa  för- 
slag voro  de  icke  heller,  ehuru  de  längre  fram  gäfvo  anledning- 
till  sträng  ransakning.  Aminoff  lemnade  Stockholm  och  begaf 
sig  till  Finland  samt  vistades  därefter  under  senare  delen  af  aret 
1793  helt  fredligt  i  Stralsund  hos  sin  svärfader,  generalguver- 
nören Ruuth.  Fröken  Rudenschöld  stannade  i  Stockholm  och 
gjorde  ingen  längre  utflykt  än  till  Armfelts  egendom  Lindnäs, 
hvarest  hon  under  sommaren   1793  gjorde  ett  kort  besök. 

Men  äfven  från  annat  häll  hade  uppmaningar  gjorts  Ami- 
noff i  liknande  syfte,  hvilka  icke  heller  ledde  till  något  resultat. 
men  dock  bidrogo  till  att  han  ansågs  delaktig  i  Armfelts  stämp- 
lingar.  Ehrenström  ansåg,  att  Aminofts  nära  förbindelse  med 
ryske  ambassadören  borde  kunna  gagna  rojalisternas  sak,  och 
gjorde  honom  det  förslag  iitt,  innan  han  lemnade  Stockholm,,  för 
grefve  Stackelberg  förklara,  »att  intet  kunde  tjena  till  att  när- 
mare fästa  oss  vid  Ryssland  och  komma  oss  att  mera  tillbedja 
dess  stora  herskarinna,  än  den  utomordentliga  tjensten  att  befria 
oss  frän  en  lika  oduglig  som  brottslig  styrelse».  Därmed  skulle 
så  tillgå,  att  konungen  skulle  förklaras  myndig  och  omgifvas 
med  den  af  hans  fader  tillsatta  konseljen:  kejsarinnan  skulle  ge- 
nom en  af  hennes  ambassadör  utfärdad  förklaring  »vid  revolu- 
tionens utbrott»  däråt  gifva  sin  sanktion.  P^ör  öfrigt  var  det  bref, 
hvari  detta  förslag  framställdes,  fylldt  med  skildringar  af  jakobi- 


*)  Rudenschöld    till    Armfelt   ^''  ,    1793,  se  Protok.  sid.  212  o.  följande. 
Jfr  ofvan  sid.   165. 


—  i84  — 

nismens  framfart  i  Sverige,  det  allmänna  missnöjet^  regeringens 
ryssfiendtliga  politik  o.  s.  v.*)  Afskrift  af  brefvet  till  AminofT 
öfversändes  af  Ehrenströni  till  Armfelt:  det  var^  säsom  vi  se, 
byggdt  pä  samma  grundtanke,  som  redan  på  hösten  1792  blifvit 
af  Armfelt  framställd  for  Ehrenström,  h vilken  ocksä  i  det  bref, 
som  ledsagade  denna  afskrift,  tillerkänner  honom  äran  af  dess 
j^uppfinning:?.  **)  »Jag  föreställer  mig,  min  baron,  tillägger  han, 
att  Ni  under  Ert  vistande  i  Wien  lätt  kunde  öppna  underhand- 
lingar härom  med  ryska  hofvct  genom  vår  vän  Rasumowski. 
Jag  erkänner,  att  det  är  en  svär  ytterlighet  att  pågä,  men  nöd- 
vändigheten gör  det  oundvikligt,  och  mina  motiver  urskulda  mig.» 
Ehrenström,  så  väl  som  Aminoff,  hyste  stor  vördnad  for  Stac- 
kelberg,  därföre  att  denne  oförställdt  gaf  sin  hyllning  ät  Gustaf 
Iir.s  minne:  hans  inflytande  skulle,  sä  trodde  de,  skydda  Sverige 
mot  den  ryska   politikens  traditioner  inom  Rysslands  regering  ***). 

Linan  detta  bref  hann  Armfelt  i  Wien,  hade  han  emeller- 
tid knutit  den  förbindelse  med  Rasumowski,  hvartill  Ehrenström 
uppmanat  honom,  och  vidtagit  anstalter  för  realiserandet  af  de 
planer  till  motverkande  af  förmyndare-regeringens  politik,  hvilka 
sä  lifligt  sysselsatte  honom  och  som  redan  förmätt  hans  korres- 
jjondent  i  Stockholm  att  börja  verket  på  egen  hand. 

En  förevändning  att  direkt  vända  sig  till  kejsarinnan  Kata- 
rina erbjöds  genom  öfversändandet  af  den  beryktade  ^Prospec- 
tus»,  hvars  första  upplaga,  säsom  vi  sett,  på  vägen  till  Wien 
trycktes  i  Prag.     iXrmfelt  afsände  d.  8  Febr.  frän  Wien  ett  bref 


")  Se     Protokoll,    187,    Ehrenströms    Anteckningar    11:    97.      Jfr    ofvaii 
sid.    172  o.  f. 

•■■■•■•)  Aminoft"  nekade  alt  brefvet  kommit  honom  tilllianda;  men  hans  för- 
troende till  Elirenströms  skicklighet  var  så  stort,  att  han  i  ett  senare  bref  till 
fröken  Rudenschöld  i  politiska  ämnen  förklarade,  att  Ehrenström  vore  rätte 
mannen  att  såsom  hemlig  underhandlare  begifva  sig  till  Ryssland,  för  att 
upplysa  kejsarinnan  om  ställningen  och  hindra  grefve  Stackclhergs  återkal- 
lande, Jivilket  kort  förut  blifvit  begärdt  af  hertigen-regenten.  (Aminoff  till 
Rud.  2*/3  1793.     Tröt.,  sid  396.) 


var  fri 
fel  t 


••■*)  Ehrenström  till  fröken  Rudenschöld  '"/^  1793.  Att  Elirenström  icke 
i  från  cgennyttiga  beräkningar,  framgår  af  hans  brefväxling  med  Arm- 
För    Ehrenström    hägrade    hoppet,    att    genom  sin  nära  förbindelse  med 


, .j,.....V.         .IV^J^/J^^l,        .»..        j^^.. —      —      -^ ... v.      

Armfelt,  ryske  ambassadören  och  ryska  hofvet  kunna  erhålla  en  rysk  pension, 
nllufvudsakcn  för  mig  är  att  icke  förgås  af  svältff,  skref  han  till  Armfelt. 
då  han  (ifversände  sitt  ofvannämnda  bref  till  Aminoft",  och  han  önskade  taga 
Armfelts  medverkan  i  ansjiräk  för  erhållandet  af  denna  pension,  som  han  an- 
såg ffkejsarinnan  nog  rik  för  att  bestå  at  den.  som  haft  äran  konfrasignera 
Vereläfreden«.  Dock  skulle  det  icke  ske  utan  konungens  medgifvandc.  (Ehren- 
ström  till   Armfelt   ^'/,,   '"/„  ^\'.,,    1793:   Utdrag  etc.   s.   30,  31.  35.). 


-    i85  — 

till  kejsarinnan,  hvari  han  i  allmänna  ordala^,  men  i  de  mörkaste 
färger,  skildrade  tillståndet  i  Sverige.  Han  bedyrar  i  detta  bref, 
att  hans  enda  önskan  med  afseende  pä  sitt  olyckliga  fädernes- 
land vore  »återställandet  af  lugnet,  tronens  befästande  och  det 
närmaste  vänskapsförbund  med  Ryssland».  Han  erinrar,  att  han 
»frän  början  af  våra  olyckor  vägat  besvärja  H.  Kejs.  Majestät 
vid  hela  dess  storsinthet  och  snille,,  att  ådagalägga  sitt  intresse 
och  sin  makt  till  förmän  för  en  ung  konung,  som  för  henne  hy- 
ser en  sonlig  vördnad,  till  förmän  för  ett  folk,  som  blindt  rusar 
mot  anarkien,  till  förman  för  regenten,  hvars  undfallenhet  eller 
svaghet  man  skickligt  begagnar,  under  afvaktan  pä  det  ögon- 
blick, dä  hans  första  handling  af  motstånd  och  viljekraft  skall 
vändas  mot  honom  själf  Alla  brännbara  ämnen  äro  samlade, 
utbrottets  ögonblick  synes  mig  nära  förestående.  Rysslands  her- 
skarinnas  försyn  —  ty  försyn  bör  man  kalla  en  sådan  förening 
af  högsinthct  och  makt  —  har  aldrig  varit  åkallad  för  en  mera 
fruktansvärd  och  hotande  sakernas  belägenhet.»  »Genom  fram- 
ställande af  dessa  böner,  uppfyller  jag  —  heter  det  vidare  — 
en  helig  pligt  mot  min  konung.  Om  det  är  mitt  fosterlands 
olyckliga  öde  att  störta  samman,  om  det  skall  lemnas  till  offer 
och  rof  för  upprorsmän  och  sofister,  sä  skall  jag  icke  anse  något 
offer  för  stort.»  Han  slutar  med  att  anropa  kejsarinnan  om  en 
fristad  i  hennes  rike,  för  den  händelse  att  dessa  farhågor  be- 
sannades *). 

En  vecka  senare,  äfven  frän  Wien,  d.  i6  Febr.,  är  det  som 
Armfelt  i  ett  bref  till  sin  gamle  motståndare  Toll  —  numera 
liksom  Armfelt  aflägsnad  i  hederlig  förvisning,  hade  Toll  nyligen 
intagit  sin  plats  såsom  minister  i  Warschau  —  för  första  gän- 
gen uttalat  de  förslag  rörande  åvägabringandet  af  en  hvälfning 
i  Sverige,  hvilka  betecknats  såsom  hans  egentliga  »revolutions- 
plan».  Han  skildrar  i  detta  bref  Sveriges  politiska  ställning  och 
den  vada  för  ett  krig  med  Ryssland,  som  uppstått  genom  sven- 
ska regeringens  intriger  i  Konstantinopel,  dess  underhandlingar 
med  franska  republiken,  Danmark  och  de  polska  missnöjda  samt 
hvarjehanda  krigiska  demonstrationer.  För  att  afvända  denna 
fara  ansåg  han,  att  det  vore  »lofhgt  att  skilja  konungen  och 
nationen  frän  det  rådande  partiet  och  nyhetskfämarna».  Kejsa- 
rinnan skulle  förmås,  att  i  stället  för  att  hemsöka  Sverige  med 
krig,  h vartill  hon  kunde  hafva  anledning,  afgifva  en  förklaring, 
att  oaktadt  förbundet  från  svensk  sida  blifvit  brutet,  hon  endast 
ville  tillräkna  detta   regentens  rädgifvare,  »som  förleda  honom  till 

•■)   Protokoll,    sid.  584. 


—   i86  — 

beständiga  misstag,  ohelga  hans  furstliga  tro  och  förmå  honom 
att  brista  i  sina  pligter,  sina  löften  och  den  vördnad,  han  är 
skyldig  sin  broders  minne».  Hon  skulle  därföre  i  denna  förkla- 
ring, för  att  rädda  konungen  af  Sverige  och  afböja  alla  fiendt- 
liga  försök  mot  sitt  eget  rike,  fordra  en  genomgående  förändring 
i  rikets  styrelse-personal.  Ett  detaljeradt  förslag  härtill  bifoga- 
des: det  var  detsamma,  hvars  concept,  af  Armfel ts  egen  hand 
försedt  med  rubriken  tv  evolutions f  lam  ^  ådrog  sig  sä  mycken  upp- 
märksamhet, då  det  anträffades  bland  hans  papper*).  Det  inne- 
höll väsentligen  följande:  Att  konungen,  ehuru  utan  att  förkla- 
ras myndig  före  i8  års  ålder,  borde  bevista  alla  rådslag;  att 
hans  konselj  skulle  bestå  af  följande  personer:  riksdrotset  grefve 
Wachtmeister,  grefve  Gyldenstolpe,  baron  Armfelt,  general  Toll, 
en  utrikesminister  —  därtill  skulle  Taube  utnämnas  — ,  en  kof- 
kansler  —  Zibet  eller  Beres  —  och  en  president  i  statskontoret, 
Håkansson.  Armfelt  skulle  åter  blifva  öfverstäthällare,  Toll  pre- 
sident i  krigskollegium,  Nordin  och  Lagerbring  statssekreterare, 
grefve  Axel  Fersen  generaladjutant  med  käppen  samt  J  F.  Ami- 
nofif  öfverste  vid  Göta  garde  samt  chef  för  lifdrabanterna.  Sedan 
denna  personalförändring  inom  den  högre  administrationen  verk- 
ställts, »skulle,  heter  det,  lugnet  i  Sverige  vara  återställdt  och 
jakobinismen  utrotad». 

Det  är,  såsom  man  finner,  en  ministérförändring  till  förmån 
för  de  af  förmyndareregeringen  skymfligt  aflägsnade  gustavia- 
nerna,  som  kejsarinnan  enligt  denna  plan  skulle  fordra  af  regen- 
ten,  »vänligt,  men  i  ganska  befallande  ton».  Men  hon  skulle 
göra  ännu  mer:  för  att  gifva  styrka  ät  denna  underhandling 
skulle  hon  sända  en  —  »liten  rysk  flotta  vid  höjden  af  Stock- 
holm, till  dess  allt  vore  i  ordning».  »Detta  ser  väl  förskräckligt 
ut,  tillägger  Armfelt;  men  mot  svåra  sjukdomar  fordras  kraftiga 
läkemedel,  och  då  man  vill  ändamålet,  måste  man  vilja  medlen. 
Jag  känner  väl,  att  tusen  olägenheter  kunde  i  landet  uppkomma 
frän  denna  påtryckning;  men  utom  det  att  en  regering,  klok, 
stadgad  och  säker  i  sina  steg,  öfvervinner  allt,  så  behöfs  blott 
att  förvisa  en   1 5   personer,  och  hela  .Sverige  skall  blifva  lugnt.» 

Det  var  den  sista  dagen  af  Armfelts  vistelse  i  Wien,  som 
denna  operationsplan,  hvilken  där  erhållit  sin  form,  afsändes  till 
Toll.  I  Triest,  där  Armfelt  gjorde  ett  kort  uppehåll  pä  resan 
söderut,  afsändes  den  22  Febr.  till  fröken  Rudenschöld  ett  bref 
af   liknande    innehåll.     Men   däri   framställdes  därjämte  ett  annat 

•)  Tryckt  i  Utdrag  sid.  81.  Med  skäi  kallar  Ehrcnström  denna 
nil)rik   »löjlig». 


-  i87  - 

förslag  till  åvägabringandet  af  den  önskade  förändringen.  Kej- 
sarinnan borde  förmas  att,  innan  »flottan  pä  höjden  af  Stock- 
holm» användes  såsom  ultima  ratio  för  att  gifva  eftertryck 
ät  hennes  fordringar,  söka  vinna  hertigen-regenten  genom  pen- 
ningar; och  fröken  Rudenschöld  skulle  härom  meddela  sig  med 
ryske  ambassadören.  '■Ingen  kände  bättre  än  jag,  säger  Armfelt 
i  sina  otryckta  memoarer,  hvad  guldet  förmädde  öfver  denne 
furstes  tänkesätt  och  känslor,  därföre  att  jag  alldeles  bestämdt 
visste,  att  salig  konungen  köpte  honom  den  19  Febr.  1789,  nägra 
timmar  innan  han  skulle  gä  till  rikssalen.  Han  höll  dä,  till  oppo- 
sitionens stora  förväning,  ett  tal  i  den  anda,  som  konungen  ön- 
skade, och  alldeles  tvärt  emot  de  öfverenskommelser,  som  han 
förut  ingätt  med  partiets  medlemmar.  Fruktan  hade  någon  del 
i  denna  plötsliga  omkastning,  men  penningebegäret  var  det  af- 
görande  motivet ').  Jag  hade  sålunda  pä  säkra  grunder  byggt 
mitt  förslag  till  underhandling  och  till  ändring  af  det  bestående, 
och  jag  tror  ännu,  att  det  endast  berodde  pä  Ryssland  att  be- 
gagna sig  af  det  råd  i  denna  riktning,  som  jag  genom  mina  vän- 
ner i  Stockholm  lät  gifva  den  ryske  ambassadören.» 

Ännu  ett  aktstycke  —  det  sista  af  större  vigt  -  till  hi- 
storien om  dessa  förslag  till  rysk  inblandning  i  vSveriges  ange- 
lägenheter säg  dagen  under  Armfelts  resa  frän  Wien  till  Rom. 
Det  var  den  8  Mars,  som  han  frän  Bologna  till  Rasumowski  i 
Wien  afsände  en  -nnémoire»  till  ryska  kejsarinnan  af  väsentligen 
samma  innehåll  som  det  nyss  anförda  brefvct  till  Toll.  Denna 
skrift  var,  enligt  Armfelts  egen  uppgift,  utarbetad  efter  anmodan 
af  Rasumowski.  Däri  yrkades  afgifvandet  af  en  förklaring  till 
regenten  —  ordalagen  af  dess  föreslagna  innehåll  äro  nästan  de 
samma  som  i  brefvet  till  Toll  —  hvilken  borde  understödjas  af 
en  rysk  flott-demonstration,  till  dess  förändringen  försiggått. 
»Hertigen-regenten,  försäkrade  Armfelt  här,  skall  i  hemlighet 
känna  sig  glad  öfver  en  dylik  skenbar  våldsamhet,  som  skall  för 
ögonblicket  och  för  all  framtid  medföra  hans  räddning  frän  det 
förakt  och  de  faror,  för  hvilka  han  utsatt  sig.»  Förslaget  moti- 
verades äfven  här  med  en  skildring  af  Sveriges  olyckliga  belä- 
genhet: detta  land  vore  en  härd  för  revolutionen,  som  borde 
särskildt  ådraga  sig  Rysslands  uppmärksamhet;  förmyndarerege- 
ringens politik,  fiendtlig  mot  Rysslands  intressen,  hade  ej  kunnat 
undgå  att  göra  faran  för  ett  utbrott  öfverhängande.  Genom  att 
skona  Sverige  frän  krig  samt  med  foglighet  och  mildhet  bemöta 
förmyndare-regeringens    uppförande,    skulle    nu    kejsarinnan  vara 


*)  Jfr  Schinkel,   II:  86.     Talet   hulls  d.   21    Febr. 


—   i88  — 

i  tillfälle  att  »höja  glansen  af  sina  segrars  och  eröfringars  ära: 
de  senare  vittna  om  hennes  snille;  det  förra  om  hennes  ädla 
karaktery.  »Hon  skall,  fortsätter  Armfelt  förhoppningsfullt,  anse 
sig  själf  värdigt,  att  icke  öka  sin  makt  genom  att  gynna  Sveri- 
ges inre  oroligheter  och  dess  försvagande;  utan  genom  sitt  mäk- 
tiga inflytande  öfverlemna  riket  osöndradt  och  räddadt  från  sin 
yra  at  den  unge  monark,  för  hvilken  hon  lofvat  vara  en  moder. ■^  *) 

Hvad  som  skulle  göras  i  Sverige,  borde  sålunda  ske  pä 
det  sätt,  att  Ryssland  »började  dansen»,  och  att  de  svenska  ro- 
jalisterna  begagnade  sig  af  tillfället.  Till  dess  borde  emellertid 
allt  förblifva  lugnt:  »himlen  bevare  oss  från  något  slags  revolu- 
tion, som  skulle  begynnas  hos  oss  och  verkställas  af  svenskar!» 
utropar  Armfelt  i  ett  bref  till  Ehrenström,  hvarmed  han  öfver- 
sände  en  afskrift  af  denna  »mémoire».  »Tänk  pä  att  bereda  och 
vänja  folkets  sinnen  vid  tanken,  att  revolutionen  är  nödig  och 
oundviklig,  men  förena  med  alla  partiets  rörelser  stillhet,  tåla- 
mod och  en  karakter,  som  gör  oss  fruktade  af  våra  fiender,  om 
vi  eljest  ej  kunna  alldeles  insöfva  dem.»  **) 

Sådana  voro  i  sina  hufvuddrag  de  förslag  och  framtidsför- 
hoppningar, som  af  Armfelt  framställdes  och  som  afsågo  rysk 
inblandning.  Det  är  härom,  som  hans  hemliga  brefväxling  rör 
sig  under  en  kort  tid,  till  dess  frågan  om  deras  realiserande  små- 
ningom lägges  ä  sido,  på  grund  dels  af  mellankommande  hinder, 
dels  af  deras  egen  lösliga  beskaffenhet.  Deras  enda  resultat  var 
—  den  Armfeltska  högmålsprocessen. 

Pä  olika  sätt  bedömdes  dessa  förslag  af  de  personer,  som 
däraf  fingo  del,  allt  efter  deras  olika  skaplynnen.  Försigtigast 
förhöll  sig  Toll,  mannen  med  det  kloka,  beräknande  förståndet. 
Armfelt  kunde  ha  anledning  att  tro,  att  Toll  utan  betänkligheter 
skulle  instämma  i  hans  planer.  Tonen  i  Tolls  bref  är  en  gam- 
mal väns:  den  gamle  motståndaren  försäkrar  om  sin  vänskap, 
högaktning  och  erkänsla.  Den  chifferdepesch,  hvari  »revolutions- 
planen» öfversändes,  utgjorde  svar  pä  ett  bref  från  Toll  ***),  hvari 


*)  Protokoll  sid.  273  o.  f. 
**)  Utdrag  etc.  s.  62.  I  samma  syfte  och  i  en  högst  lojal  ton  skref 
Armfelt  till  Peyron  ^^1^  1793-  Rojalisterna  borde  tåligt  vänta?  »Le  respect 
que  les  royalistes  doivent  avoir  pour  la  mémoire  du  feu  roi.  doit  écarter  tou- 
tes  les  idées  de  le  mettre  sur  le  throne  avant  qu'il  n'a\t  ses  18  ans  .  .  . 
Rappelons-nous  que  la  véritable  m.iniére  de  servir  la  patrie,  c'est  de  respec- 
ter  le  pouvoir  supréme,  les  lois  et  ne  pas  dénicntir  la  pr(jfession  de  foi  qu'on 
a  faite.ff 

*■''*)   FrXn   Warschau   '■"■  ,    1793. 


—  iSg  — 

denne  försäkrat,  att  »ingentint^,  hvad  helst  det  vara  iiiä,  skall 
kunna  väcka  kallsinnighet  emellan  dem,  som  alltid  med  blödande 
hjärta  begråta  en  välgörare,  och  sätta  ingen  skyldighet  framom 
den  att  mot  hans  son  visa  trohet,  erkänsla  och  tacksamhet  in  i 
döden.  Lika  i  detta  tänkesätt,  igenkänna  vi  oss  bättre,  än  de 
som  nyttja  illuminerade  hieroglyfer.»  Ej  endast  silluminaten» 
Reuterholm,  äfven  rikskansleren  —  »lilla  gubbens  med  stora  huf- 
vudet  trånga  peruks-  —  omtalas  med  van  vördnad.  Med  afseende 
på  farhågan  för  införandet  af  1720  års  regeringsform  hade  Toll 
skrifvit:  »Kejsarinnans  intresse  är  nu  lika  med  alla  ordentliga 
regeringars,  och  det  är  snörrätt  mot  både  aristokrati  och  repu- 
blikanism.»  Men  i  Tolls  svar  på  Armfelts  ofvannämnda  bref 
låter  det  annorlunda.  Han  bestrider  visserligen  icke  riktigheten 
af  Armfelts  skildringar  af  Sveriges  kritiska  läge  och  hans  för- 
hoppningar pä  kejsarinnans  storsinthet.  »Men,  tillägger  han, 
tillåt  mig  att  fästa  uppmärksamheten  pä,  att  man,  pä  samma 
gäng  som  man  använder  de  föreslagna  medlen  för  att  åstad- 
komma en  förändring,  skulle  en  gäng  för  alla  öppna  portarna 
för  Ryssland  att  direkt  inblanda  sig  i  våra  inre  angelägenheter, 
att  efter  sitt  behag  af-  och  tillsätta  personer.  Skulle  det  icke 
vara  att  använda  ett  läkemedel,  hvars  följder  vore  svårare  än 
sjukdomen  själfr»  —  Enligt  sin  uppgift  i  samma  bref,  hade  Toll 
under  samtal  med  Rysslands  representant  i  Warschau  förklarat, 
att  den  ömsesidiga  misstro  mellan  Sverige  och  Ryssland,  som 
hvarjehanda  trupprörelser  syntes  antyda,  lätteligen  skulle  kunna 
häfvas  genom  att  kejsarinnan  helt  enkelt  begärde  en  öppen  för- 
klaring at  hertigen-regenten:  huru  vilseförd  han  än  månde  vara 
genom  sin  omgifning,  skulle  hans  ögon  säkert  öppnas  och  det 
goda  förhållandet  lätt  återställas. 

I  de  följande  bref,  som  Toll  under  våren  1793  skrcf 
till  Armfelt,  undvek  han  försigtigt  att  vidröra  denna  kinkiga 
fråga*),  och  i  Juli  1793  skref  han:  »Efter  allt  hvad  jag  kan  ju- 
gera,  bör  man  endast  ligga  på  årorna.  Sannerligen  är  icke  allt 
så  hoprördt  och  konstigt,  att  alla  steg  äro  äfventyrliga».  Han 
tillägger  äfven,  att  enligt  enskilda  underrättelser  frän  Sverige, 
»jakobinska  ligan  får  knäcken»,  samt  att  en  annan  ordning  i  sa- 
kerna snart  vore  att  förvänta.  Dylika  yttranden  kunde  ej  inne- 
bära annat  än  en  varning  till  Armfelt  att  icke  förhasta  sig.  —  Toll 


*)  Se  Lilliecrona,  J.  C.  Toll,  I:  194 — 200.  1  ett  af  dessa  bref  (-'  ., 
'793)  heter  det:  «Jag  är  ännu  icke  i  ständ  att  svara  dig  i  de  ämnen,  som 
skola  skrifvas  med  varsamhet,  ty  ett  par  knutar  måste  först  upplösas:  men 
jag  skulle  förlora,  om  jag  ej  med  detta  gjorde  mig  pSmint:  du  kunde  tro 
att  jag  vore  lam  eller  ljum,  men  jag  hvarken  är  eller  blir  någondera.» 


—  I90  — 

hade  för  öfrigt  bland  Armfelts  korrespondenter  utan  tvifvel  den 
sundaste  uppfattningen  om  betydelsen  af  hans  företag.  I  sina  för- 
klaringar öfver  sitt  förhällande  till  Armfelt  karakteriserar  Toll 
fullt  korrekt  dennes  utlätelser  såsom  »oroliga  tankar»,  »inquiétuder 
och  idéer  om  ändring  i  ministéren»,  och  försäkrar  att  han  trodde 
dem  vara  snart  öfvergifna  *). 

Helt  annorlunda  förhöll  sig  Ehrenström,  hvilken,  såsom  vi 
sett,  samtidigt  börjat  på  egen  hand  och  med  liknande  medel 
verka  för  en  förändring  i  samma  syfte.  Skräckbilden  från  till- 
dragelserna i  Polen,  h vilka  länge  och  ofta  gjort  äfven  Armfelt 
tvehågsen  att  inlåta  sig  i  förbindelse  med  Ryssland,  betraktades 
med  mera  likgiltighet  af  Ehrenström.  »Det  enda  och  rätta  med- 
let att  nyttja  vid  slika  tillfällen,  hade  han  skrifvit  till  Aminoff, 
är  den  hastighet,  hvarmed  kejsarinnan  utfört  sitt  värf  i  Polen. 
Vi  befinna  oss  i  samma  tillstånd  som  denna  republik,  och  ingen 
annan  än  kejsarinnan  kan  frälsa  oss».  Han  tillägger  dock  visli- 
gen:  »likväl  på  ett  något  skiljaktigt  sätt».**)  Han  försäkrade 
Armfelt  genast  efter  mottagandet  af  den  »märkvärdiga  apostil- 
len»  af  den  22  Febr.,  som  innehöll  förslaget  att  vinna  regenten 
med  penningar,  att  den  väckt  hans  största  tillfredsställelse,  och 
att  han  för  sin  del  af  själ  och  hjärta  antoge  dess  innehåll.  I  ett 
förut  afsändt  bref  hade  Ehrenström  visserligen  föreslagit  något 
olika  medel  —  bl.  a.  konungens  myndighetsförklaring  —  men, 
heter  det  nu,  »alla  vägar  föra  till  Rom,  våra  uppgifter  leda  till 
ett  ändamål,  och  man  bör  blott  välja  den  säkraste,  som  Eder 
tyckes  vara,  och  den  som  skyndsammast  befordrar  ett  godt  slut». 
Ehrenström  begagnade  därjämte  tillfället  att  fälla  ett  godt  ord 
för  utverkandet  af  sin  ryska  pension.  Sammaledes  fann  han 
»memoiren»  till  kejsarinnan  »förträfflig»;  »det  hufvudsakliga  är, 
att  konungen  inträder  i  konseljen,  som  åter  bör  rensas  från  alla 
jakobiner»,  skrifver  han,  och  »den  genaste  utvägen  därtill  skulle 
vara  den  af  Er  föreslagna  att  vinna  hertigen  med  penningar».  ***j 

Fröken  Rudenschöld,  som  tillsammans  med  Ehrenström  »på 
alla  sidor  granskade»  det  öfversända  förslaget  f),  fann  det  äfven 


*)  Toll  till  rikskansleren  "jj  1794  och  förklaring  till  Svea  Hofrätt 
(R    A.). 

*")  Anf.  st.  sid.   189. 
***)  Ehrenström  till  Armfelt  ^V,,  "/^   1793,  Protokoll  s.  259,  261. 1 

■']■)  Äfven  Gyldenstolpe  synes  hafva  haft  del  af  hemligheten.  «Jag 
kände  honom  på  pulsen,  skrifver  fröken  Rudenschöld  '"/^  1793,  för  att  höra 
hans  tankar,  antingen  Ryssland  skulle  med  makt  eller  penningar  verka  för- 
ändring i  ministéren,  ocli  han  antog  genast  den  senare  utvägen*  och  föreslog, 
att    man    till  en  början  skulle  söka   —  muta  Reulcrhulni.     (Utdrag  etc.  s.   17.) 


—     ICJI     — 

klokt  och  utförbart;  men  tvifladc  dock,  åtniinstonc  till  en  början, 
att  något  annat  än  »våldsamma  medel»  skulle  kunna  medföra  åsyf- 
tad verkan:  »ett  bref  (med  pennint^anbud)  från  kejsarinnan  skulle 
genast  blifva  uppvist  för  någon  af  hertigens  omgifning  och  för- 
fela sitt  ändamål».  *)  Någon  tid  efteråt  meddelade  hon  dels 
att,  på  grund  af  det  växande  missnöjet,  tiden  vore  inne  att  utföra 
hvad  som  Armfelt  föreslagit,  dels  att  hon  uträttat  hans  uppdrag 
att  hos  grefve  Stackelberg  framställa  förslaget  om  hertigens  be- 
stickning.  Dennes  penningenöd  gjorde  det  nu  sannolikt  att  för- 
söket skulle  lyckas,  helst  om  man  kunde  »fånga  honom»  under 
en  tillstundande  resa  med  konungen,  då  han  vore  fri  från  Reu- 
terholms  inflytande  **). 

Stackelberg  hade  dock  ingalunda  varit  hågad  att  förorda 
ett  så  lindrigt  medel  som  penningeanbud:  »han  tycktes  föredraga 
våldsamma  steg,  då  han  med  detsamma  finge  släcka  sitt  enskilda 
hat  och  sin  hämd  mot  hertigen».  ***)  Han  förklarade  såsom  sin 
åsigt,  att  hertigen  skulle  taga  emot  kejsarinnans  penningar,  men 
ändå  bedraga  henne,  samt  att  ingenting  borde  företagas  förr  än 
om  två  år,  då  kejsarinnan  skulle  understödja  en  revolution,  för 
hvilken  konungen  själf  kunde  ställa  sig  i  spetsen.  Fröken  Ruden- 
schöld  ansåg  på  denna  grund,  att  kejsarinnans  samtycke  till 
Armfelts  korruptionsplan  borde  utverkas  genom  ett  direkt  bref 
till  henne.  —  För  öfrigt  uttalar  hon  mer  än  en  gäng  det  miss- 
troende mot  Ryssland,  som  från  början  föran ledt  hennes  invänd- 
ningar mot  Armfelts  uppdrag.  »Blott  att  Ryssland  ej  ville  för 
uppenbart  blanda  sig  i  våra  angelägenheter,  skrifver  hon  en  gång, 
ty  i  anseende  till  Polens  öde,  som  gjort  mycket  intryck  {)å  alla 
sinnen,  skulle  hertigen  då  få  ett  betydande  parti. >^  Konungens 
uppenbara  missnöje  med  Stackelberg  och  med  dem,  som  troddes 
vara  Rysslands  vänner,  förmodade  hon  härleda  sig  från  en  obe- 
stämd fruktan  för  att  det  kunde  gå  Sverige  som  Polen  f). 

Och  kejsarinnan,  den  stora  Katarina,  pä  hvilken  man  byggde 
så  stora  förhoppningar,  huru  förhöll  hon  sig  till  dessa  hemliga 
förslag,  som  hennes  representanter  i  Wien  och  Stockholm  ej  un- 
derläto    att    inberätta    och  (Mii  hvilka  hon  genom  Armfelts  Miié- 


"•)  Rudenschöld  till  Armfelt  ^'■','„    1793.     Prot.  sid,  221. 
**)  Rudenschöld  till  Armfelt  ''/i,   'Vi    '793-     Utdrag  etc.  s.  13,   14. 
***)  Rudeiiscliöld  till   Armfelt   '"/,    1793.  Utdrag  s.    15,  jfr  Prot.   241. 
t)   Rudenschöld  till  Armfelt  =»/,,    "/^,,    '\',,    ^^/^    1793.     Utdrag  etc.  sid. 
15—19.     Omedelbart    efter  det  ofvaiinämnda  yttrandet  om   Polens  öde,  tilläg- 
ger   hon    dock:    <tjag   önskade    for  min  del,  att  din   plan  blef  antagen,  såsom 
den  enda,    hvilken    ej    skulle  blottställa  den  själfständighel,  den  store  Gustaf 
lll:s  snille  förskaffat  oss«  (?). 


—  192  — 

iiioire»  erhöll  direkt  upplysning?  Om  hon  därvid  fäste  något  af- 
seende  eller  betraktade  dem  såsom  hjärnspöken,  därom  tiger 
Armfelts  brefväxling,  så  väl  som  ransakningsprotokoUen.  I  den 
brefväxling,  som  längre  fram  egde  rum  mellan  henne  och  herti- 
gen-regenten  med  anledning  af  Armfeltska  högmålet,  har  hon 
pä  det  bestämdaste  förnekat,  att  hon  varit  medveten  om  någon 
5>konspiration»,  och  i  ett  enskildt  bref*)  förklarar  hon  stolt:  ^Om 
jag  velat  blanda  mig  däri  och  om  en  sådan  värkligen  funnits,  så 
lofvar  jag,  att  den  skulle  hafva  lyckats».  Frän  Wien  skref  vis- 
serligen grefve  Rasumowski  ett  bref**)  till  Armfelt,  hvari  han 
berättade,  att  han  till  kejsarinnan  afsändt  hans  »excellent  mé- 
moire».  och  uttryckte  den  förmodan,  att  »tiden  just  vore  inne,  då 
man  från  rysk  sida  borde  tänka  på  de  svenska  angelägenhe- 
terna», och  bref  i  politiska  ämnen  växlades,  såsom  vi  sett,  mel- 
lan honom  och  Armfelt  under  den  senares  vistelse  i  Italien  ***). 
Men  kejsarinnan  själf  synes  icke  hafva  velat  inlåta  sig  på  dessa 
frågor.  I  det  egenhändiga  bref  af  den  11  Maj  1793,  hvari  hon 
tackar  för  öfversändandet  af  »Prospectus»  och  det  därmed  föl- 
jande brefvet  af  den  8  Febr.  samt  försäkrar  Arnifelt,  att  han 
i  hennes  rike  skulle  finna  ett  välvilligt  mottagande,,  inskränker 
hon  sig  till  uttalandet  af  den  förhoppning,  att  den  unge  konungen 
mätte  undgå  verkningarna  af  de  gängse  »vidunderliga  meningar», 
hvilkas  tid  snart  synes  vara  ute.  -f-). 

Förutsättningarna  för  ett  direkt  hänvändande  till  kejsarin- 
nan Katarina  voro  oriktiga,  ehuru  det  icke  kan  betviflas,  att 
Armfelt  var  öfvertygad  att  de  förelågo.  Något  fredsbrott  mel- 
lan Sverige  och  Ryssland  var  icke  förestående;  grefve  Stackel- 
berg,  hvars  qvarhållande  pä  sin  plats  såsom  rysk  ambassadör  i 
Stockholm  önskades  af  gustavianerna,  äfvcn  såsom  ett  tecken 
till  kejsarinnans  ovilja  mot  hertigen-regenten,  hvilken  begärt  hans 
återkallande,    blef   rappcllerad  ff );    och    med    skäl    sågs  i  denna 

*)  Till  Grimm  '"/^  1794.  Se  Rvska  lust.  sällskapets  årsskrift.  XXIII:  62S. 

**)  ^"h,   1793- 

■•■•"*)  Se^ofvau  s.  125,  Jfr.  Protokoll,  s.  5S7.  591. 
•j-)  I  sin  tryckta  själfbiografi  omtalar  Armfelt  ett  annat  bref  fr.an  kejsa- 
rinnan af  ^/,  1793,  hvilket  synes  hafva  inneburit  ett  mera  direkt  svar:  hon 
ville  göra  allt  hvad  möjligt  var  fcir  den  unge  konunijjen,  men  ej  med  krig 
eller  vHIdsamheter  fcirsvaga  en  makt,  hon  ville  stärka  (anf.  st.  II:  88).  Uet 
synes  sannolikt  atl  här  föreligger  ett  minnesfel,  och  att  kejsarinnan  icke  skrif- 
vit  något  annat  bref  såsom  svar  på  Armfelts  af  d.  8  Febr.  än  det  ofvan- 
nämuda  af  d.  11    Maj   1793. 

tt)  Se    brefväxlingcn    därom,    i    ufversättn.    trvckt  hos   Schinkel,  Minnen 
III:  361   o.  f. 


—   «93  — 

undfallenhet  ett  tecken  till  kejsarinnans  önskan  att  behålla  fred 
och  grannsämja  med  den  svenska  förmyndare-regeringen.  Det 
Ebelska  upploppet,  som  utmålats  såsom  begynnelsen  till  en  re- 
volution, snarlik  den  franska,  fc^ljdcs  icke  af  några  oroligheter, 
för  hvilkas  lugnande  hennes  ingripande  skulle  behöfvas.  Förgäfves 
väntades  utbrott  af  det  missnöje  med  Rcuterholnis  styrelse,  som 
otvifvelaktigt  rådde  ej  blott  hos  gustavianerna,  utan  äfven  hos 
frihetsmannen,  hvilka  började  märka,  att  de  liberala  grundsatser, 
som  förkunnats  med  den  Reuterholmska  vältaligheten,  efterträdts 
af  en  farhåga  för  sjakobinismen»,  som  ej  stod  tillbaka  för  den, 
som  hystes  af  anhängarna  till  >4'ancien  régime.»  Ej  heller  besan- 
nade sig  de  rykten  om  sammankallande  af  riksdag,  som  sä  flitigt 
inberättats  af  Armfelts  vänner  och  som  från  början  ingifvit  ho- 
nom farhågor  om  afsigten  att  omstörta  Gustaf  III:s  verk,  ej  blott 
förenings-  och  säkerhetsakten  af  1789,  utan  äfven  regeringsfor- 
men af  1772. 

Ännu  mindre  än  dessa  yttre  förutsättningar,  hvilka  under 
Armfelts  vistelse  i  främmande  land  för  hans  fantasi  gestaltat  sig 
på  ett  helt  annat  sätt  än  i  verkligheten,  förefanns  den  inre  förut- 
sättning, hvarförutan  han  icke,  utan  att  uppgifva  sina  grundsat- 
ser och  Sveriges  själfständighet,  kunde  hafva  framställt  sina  för- 
slag. Rysslands  stora  herskarinna  dref  icke,  såsom  han  synes 
hafva  velat  intala  sig  själf,  någon  känslopolitik.  Hennes  vän- 
skap för  Gustaf  III  och  hennes  moderliga  ömhet  för  hans  son 
hörde  till  de  vackra  talesätt,  som  den  förstnämnde  infört  i  de 
nordiska  monarkernas  ömsesidiga  språk.  Om  hon  också  ej  längre 
önskade  återupplifvandet  af  det  statsskick,  hvars  tillintetgörelse 
i  början  af  Gustafs  regering  vållat  hennes  lifliga  harm,  så  var 
det  ingalunda  hennes  intresse  att  förebygga  inre  oroligheter  i 
Sverige:  den  regering,  som  slutade  den  29  Mars  1792,  hade  vål- 
lat henne  mera  oro  än  dess  efterföljare.  Hennes  nitälskan  mot 
den  revolutionära  smittan  var  mindre  vidskeplig  än  andra  sam- 
tida monarkers  och  kringirrande  emigranters:  hennes  uppträ- 
dande i  Polen  visade,  huru  föga  upprätthållandet  af  den  monar- 
kiska principen  i  andra  stater  än  hennes  egen  låg  henne  om 
hjärtat  *). 


*)  Armfelt  har  själf,  både  i  sin  tryckta  själfbiografi  (II:  loi)  och  i  sina 
otryckta  memoarer,  på  det  bestämdaste  förnekat,  att  han  någonsin  väckt  för- 
slaget om  den  ryska  flott- demonstrationen.  Han  hade  därjämte  förklarat,  att 
•en  sådan  åtgärd  skulle  hafva  varit  lika  dåraktig  soni  gagnlös:  han  skulle, 
säger  han,  därigenom  hafva  förtjenat  kejsarinnans  »förakt,  icke  allenast  såsom 
förrädare,  utan  såsom  officer  och  statsman*.  Ehrenström,  som  haft  del  af 
Armfelts  bref  till  fröken  Rudenschöld  af  d.  22  Febr.  och  af  hans  mémoire 
Tegnér,   G.   il.   Armfelt.  13 


—   194  — 

Vid  sidan  af  själfva  hufvudförslaget,  nämligen  att  genom 
Rysslands  biträde  åstadkomma  en  förändring  i  Sveriges  styrelse- 
personal och  politik  och  att  finna  medlen  för  dess  utförande^ 
uppdöko  tid  efter  annan  i  Armfelts  brefväxling  planer  af  hvarje- 
handa  slag,  än  framställda  af  honom,  än  af  hans  förtrogna,  oftast 
föga  genomtänkta  och  egande  sin  grund  i  lösa  rykten  eller  stun- 
dom i  rena  tilliälligheter. 

Ett  sådant  var  t.  ex.  frågan  att  låta  utgå  en  slags  bud- 
kafle  till  Dalallmogen,  hvilken  Armfelt  kallat  till  vapen  1788,  för 
att  kunna  påräkna  dess  bistånd  till  konungamaktens  försvar,  om 
något  utbrott  skulle  inträfta.  Tanken  härpå  var  utan  tvifvel  för- 
anledd af  en  notis  i  grefvinnan  Armfelts  bref  d.  19  Febr,  1793 
af  följande  lydelse:  »I  söndags  voro  här  två  dalkarlar  af  Lek- 
sandsboarna,  som  pä  hela  församlingens  vägnar  frågte  efter  dig. 
De  ville  ha  reda  pä,  om  du  verkligen  var  minister,  och  om  du 
inte  snart  komme  hem».  *)  Denna  notis  satte  Armfelts  lifliga 
inbillning  i  rörelse.  :fDalkarlarnes  visit  var  kuriös^,  skref  han 
genast  tillbaka  frän  Rom  d.  23  Mars.  »Råkar  du  några  sådana, 
sä  helsa  dem  frän  mig  och  säg,  att  jag  alltid  är  densamme,  lika 
trogen  min  kung  som  mitt  tädernesland».  Och  några  dagar  se- 
nare C 1 3)  afsände  han  genom  sin  forne  kammartjenare  Mineur, 
numera  kamrerare  vid  operan,  ett  öppet  bref,  som  denne  .skulle 
lemna  till  fröken  Rudenschöld  för  att  med  henne  rådgöra  om 
dess  afsändande.  Det  var  ett  slags  cirkulär,  In^ari  Armfelt,  enligt 
fröken  Rudenschölds  uppgift,  erinrade  dalkarlarna  om  gemen- 
samma bedrifter  och  uttryckte  den  förhoppning,  att  de  bibehöUe 
sin  tillgifvenhet  för  sin  forne  befälhafvare.  Afven  Ehrenström 
erhöll,    fröken    Rudenschöld  ovetande,  del  af  detta  bref,  men  af- 


till  kejsarinnan,  försäkrar  äfven,  att  han  ej  kunde  erinra  sig,  att  däri  varit 
tal  om  en  rysk  flotta  (anf.  st.  11:  Il6).  Fröken  Rudenschöld,  som  med  myc- 
ken fintlighet  försvarade  både  sig  och  Armfelt  under  rättegången,  har  där- 
emot inför  sina  domare  erkänt,  att  Armfelt  varit  betänkt  pä  att  under  vissa  för- 
utsättningar utverka.  «att  en  rysk  flotta  borde  sändas  hit  åt  Sverige  i  afsigt  att 
understödja  H.  M:t  konungen»  (Prot.  s.  223).  I  ett  af  Armfelts  bref  till  frö- 
ken Rudenschöld  (7.-,  1793,  I'r->tokoll  s,  497),  förekommer  också  följande: 
ffRomanzofl"  avec  de  l'argent  comptant,  de  la  fermeté  et  uiie  flotte  bien  cqiiipte 
vaudra  mieux  que  toute  espéce  de  finesse  quelconque.»  —  Dock  är  det  ju 
visserligen  möjligt,  att  detta  förslag  icke  influtit  i  hans  originalbref  till  kejsa- 
rinnan eller  Rasumowski.  fastän  det  ingår  i  de  ined  Armfelts  egen  hand 
skrifna  koncept,  som  föllo  i  Reuterholms  händer.  Det  låter  äfven  möjligen 
tänka  sig,  att  denna  detalj,  huru  vigtig  den  än  var,  fallit  ur  Armfelts  minne 
bland  mängden  af  andra  hugskott. 
")   Reuterholms  Papp. 


-   195  — 

rådde  genast  dess  afsändande  '■').  Fröken  Rudenschöld  lofvade 
däremot  att  ombesörja  saken,  ehuru  hon  icke  visste  genom  hvem 
brefvet  skulle  kunna  kringspridas,  och  erbjöd  sig  att  själf  mefl 
förvänd  stil  utskrifva  det  **).  Hos  Stackclberg  hade  hon  pä 
Armfelts  begäran  inskärpt  det  stora  förtroende,  som  denne  egde 
hos  dalkarlarna.  Emellertid  blef  brefvet  icke  afsändt;  det  qvar- 
stannade  i  fröken  Rudenschölds  händer  och         uppbrändes. 

Att  kammartjenaren  Mineur,  som  af  Armfelt  åtnjöt  stort 
förtroende,  haft  i  uppdrag  att  till  fröken  Rudenschöld  framlemna 
denna  'budkafle',  föranledde,  såsom  vi  skola  se,  hans  inblandning 
i  högmälsprocessen.  Följande  yttranden  ur  ett  af  A:s  bref  till 
Mineur  ***)  kunna  i  detta  sammanhang  förtjena  anföras,  såsom 
bevis  pä  Armfelts  önskan  att  meddela  sin  uppfattning  äfven  ät 
andra  än  dem,  som  tillhörde  hans  egen  samhällsklass.  '»Nu  får 
Ni  dagligen  vackert  sällskap  i  Sverige:  alla  kanaljer  och  bofvar, 
landsförvista  för  uppror  och  förräderi  under  sista  kriget,  komma 
igen,  och  efterhand  lära  vi  väl  få  se  mördarna  äfven.  Tanken 
lär  vara  att  göra  sig  ett  stort  parti  af  kanaljer.  Vet  folket  utaf, 
att  då  hederligt  folk  köres  ur  riket,  dä  de  som  klä(it  blodig 
skjorta  för  fäderneslandet  förföljas,  så  få  alla  pultroner,  förrädare, 
mördare,  skälmar  och  rackare  belöning  och  nåd?   Jag  tycker,  att 


*)  Armfelt  till  Elirenström  ^'/s  ^793  (Protokoll  s.  445).  Han  förklarade 
dock,  att  det  skulle  bli  atrés-sage,  trés-simpleo-.  «Je  regarde  comme  trés-utile 
de  me  rapeller  å  leur  souvenir,  de  leur  parler  du  roi,  de  leur  fidélité,  de  nos 
travaux,  pour  pouvoir  en  oas  de  besoin  mettre  å  profit  l'amitié,  qu'ils  m'ont 
témoignée  et  que  je  veux  conservei.»  —  Ehreuström  svarade  (^'',  17931: 
<rPour  ce  qui  est  de  votre  épitre  circulaire  aux  Dalécarliens,  elle  puurrait  étre 
utile,  mais  elle  ne  laisserait  pas  en  niéme  temps  d'étre  dangereuse  pour  vous, 
parce  quelle  donnerail  occasion  a  vos  eniieniis  de  vous  faire  regarder  comme 
faiseur  de  «budkafle«.  Votre  inaction  absolue  ne  vaut-elle  pas  mieux  pour 
quelque  temps  encore,  du  moins  rélativement  aux  atTaires  de  Tintérieur.'* 
(Protok.  s.  262.)  Jfr  Armfelts  tryckta  själfbiogratl,  anf.  st.  II;  102.  Åtgär- 
den torde  hafva  varit  tämligen  oskadlig,  om  den  kommit  till  utförande,  och 
afsåg  säkerligen  icke  att  vara  ett  revolutionsmanifest.  Så  uppfattades  det 
emellertid  af  Armfelts  motståndare,  som  ännu  hade  förskräckelsen  för  Armfelt 
och  hans  dalkarlar  från  1788  och  1789  i  friskt  minne.  Hertiginnan  af  Söder- 
manland har  i  sin  dagbok  (Eriksb.  Arkiv)  antecknat  om  Armfelt:  «Sa  con- 
duite  en  Dalécarlie,  au  temps  de  la  diéte  de  1789,  prouve  assez  combieu  il 
savait  s'emparer  non  seulement  de  leur  suffrage,  mais  aussi  de  leur  conhance.^ 
Hon  tillägger:  «I1  ne  fit  pas  moins  de  progrés  chez  les  petits  bourgeois  et 
prétres  dans  plusieurs  autres  provinces;  ce  qui  fait  qu'il  a  plus  de  partisans 
qu'on  ne  pouvait  le  croire.  a  cause  de  sa  hauteur.» 

**)  Rudenschöld  till  Armfelt  "/i,  "/a-  7:  1793-  (Utdrag,  s.  19.  20,  25.) 
Hon  bad  upprepade  gånger  Armfelt  om  uppgift  på  någon  person,  till  hvilken 
detta  cirkulär  till  dalallmogen  skulle  kunde  sändas;  men  synes  icke  hafva 
fått  svar,  förmodligen  därföre  att  Armfelt  ej  kunde  uppgifva  någon  adress. 

"**)  'V-.  1793  (R.  A.) 


—  196  — 

man  i  alla  provinser  borde  fägna  nationen  med  sä  glada  tid- 
ningar». 

Ett  annat  lösligt  förslag  var  tanken,  att  den  unge  ko- 
nungen skulle  utlysa  en  riksdag  i  Falun,  h vilken  borde  bevistas 
af  ryske.  ambassadören,  och  hvarvid  genom  hans  påtryckning 
den  önskade  förändringen  skulle  genomdrifvas.  Någon  bestämd 
uppgift  om  tiden,  dä  detta  förslag  framställdes,  eller  dess  när- 
mare beskaffenhet  sökes  emellertid  förgäfves  i  Armfelts  nu  be- 
varade brefväxling.  Att  Armfelt,  i  strid  mot  sin  eljest  bestämdt 
uttalade  motvilja  för  riksdag,  någon  gäng  haft  denna  förflugna 
idéj  synes  dock  antagligt,  på  grund  af  hvad  som  under  rätte- 
gängen upplystes. 

Mera  öfverensstämmande  med  Armfelts  vanliga  tankegäng 
var  förslaget  att,  om  hertigen  verkligen  gjorde  allvar  af  en  riks- 
dags sammankallande,  något  som  Armfelts  korrespondenter  i 
Sverige  ständigt  försäkrade  *),  bringa  sakerna  till  sin  spets  genom 
att  förmå  konungen  att  —  fly  till  Petersburg,  eller  att  låta  ho- 
nom bortföras.  Ett  egenhändigt  utkast  till  denna  högst  äfven- 
tyrliga  plan,  hvilket  dock  synes  hafva  undgått  det  öde,  som 
drabbat  Armfelts  öfriga  papper,  och  aldrig  torde  hafva  kommit 
under  främmande  ögon,  har  återfunnits  bland  Armfelts  brefväx- 
ling. Det  har  förmodligen  varit  afsedt  att  öfversändas  till  Ehren- 
ström  eller  fröken  Rudenschöld.  Tiden,  dä  detta  koncept  ned- 
kastades på  papperet,  låter  sig  ej  med  visshet  bestämma;  san- 
nolikt torde  det  dock  vara,  att  det  tillkommit  i  Dresden  före 
uppgörandet  af  de  i  Wien  utarbetade  planerna,  de  enda,  som 
längre  tid  qvarhöllos  inom  Armfelts  rörliga  hufvud.  Ett  utdrag 
bör  här  anföras:  »Ni  vet,  att  jag  icke  velat  påskynda  en  revolu- 
tion i  Sverige,  och  att  jag  t.  o.  m.  önskat  afvakta  en  mognare 
älder  hos  konungen.  Men  om  hertigen  sammankallar  ständerna, 
får  man  icke  tveka,  och  för  att  förekomma  en  större  olycka, 
får  man  utsätta  sig  för  ett  nödvändigt  ondt.  Om  man  också 
kunde  räkna  på  de  tre  lägre  stånden  och  deras  tillgifvenhet  för 
konungen  och  konungadömet,  skulle  dock  en  riksdag  endast  med- 
föra ett  borgerligt  krig  .  .  .  Oinständigheterna  äro  sådana,  att 
tre  veckors  riksdag  skulle  vara  tillräckliga  för  att  omstörta  tro- 
nen, göra  slut  pä  konungens  tillvaro  och  tillintetgöra  Sverige. 
För  att  förekomma  de  olyckor,  som  redan  kunna  beräknas  blifva 
följden  af  ständernas  sammankallande,  bör  konungen  fly  eller 
bortföras    af   två    eller    tre  säkra  personer.     Detta  bör  ske  efter 


*)  Ännu    i    Juni    och  Juli  1793  uppgåfvo  Ehrenström  och   fröken  Ruden- 
schöld, att  riksdag  vore  förestående.     Se  Utdrag  etc,  sid.  25,  423, 


—  197  — 

öfverenskommelse  med  kejsarinnan,  och  så  snart  hertigen  har 
'låtit  riksdagskallelse  utgå,  sä  bör  konungen  föras  till  Petersburg, 
hvarest  man  i:o  skall  fira  hans  förlofning  med  storfurstinnan 
Alexandra,  för  att  kunna  vara  viss  pä  att  Ryssland  fortfarande 
vill  lemna  sitt  bistånd,  2:o  utfärda  ett  manifest,  hvarigenom  han 
upphäfver  allt  hvad  regenten  förordnat  och  förklarar  sig  myndig 
o.  s.  v.  Dä  vi  hunnit  dit,  återstår  mycket  att  göra,  men  fram- 
gången är  icke  längre  tvifvelaktig.  Det  är  endast  med  afseende 
på  konungens  afresa,  som  svårigheter  kunna  möta,  men  det  har 
ingen  fara,  om  man  går  till  väga  med  klokhet  och  mod,  och 
om  de  personer,  som  man  använder,  icke  tappa  hufvudet.  Jag 
anser,  att  man  endast  helt  lösligt  bör  gifva  konungen  del  af 
dessa  idéer,  ända  till  dess  han  skrifvit  det  ifrågavarande  brefvet 
till  kejsarinnan.  Detta  är  så  nödvändigt  för  att  passa  in  med 
de  åtgärder,  som  jag  om  några  dagar  ärnar  vidtaga,  att  ko- 
nungen icke  kan  underlåta  att  göra  det,  utan  att  i  högsta  grad 
kompromettera  mig  och  skada  sig  själf.^ 

I  samma  utkast  omnämnes  nödvändigheten  att  för  utfär- 
dande af  ett  manifest  ega  tillgång  till  tvenne  handlingar,  hvilka 
Lagerbring  eller  Håkansson  skulle  kunna  skatta,  nämligen  dels 
den  undertryckta  kodicillen  till  konungens  testamente,  dels  den 
försäkran  om  bibehållandet  af  den  i  kodicillen  tillförordnade  kon- 
seljen, som  lemnades  i  stället.  Afven  af  andra  skäl  önskade 
Armfclt  att  fä  dessa  papper  i  sina  händer,  och  frågan  härom 
föranledde,  såsom  vi  skola  se,  att  Lagerbring  ofta  var  på  tal  i 
Armfelts  brefväxling. 

Hela  detta  förslag  öfvergafs  lika  hastigt,  som  det  uppgjor- 
des;   men    tanken    att,    om    en    riksdag    blefve  sammankallad  af 
hertigen-regenten,    kunna    korsa    styrelsens  beräkningar  och  mot 
dessa    uppställa    ett    starkt    gustavianskt    parti,    var   något,  som 
ända    sedan    hösten    1792,  såsom  vi  sett,  lifligt  sysselsatte  Arm- 
felts   sinne.     I  de  tre  ofrälse  stånden  hoppades  han  i  sådant  fall 
vinna  anhängare  för  sitt  parti,  och  gaf  fröken  Rudenschöld  upp- 
drag   att    sätta    sig    i   förbindelse  med  Buren,  Wallqvist,  Nordin 
och    Håkansson.     Särskildt    skulle   hennes   operationer  gälla  bon- 
deståndet   och    hvarjehanda    rykten  utspridas  till  förmän  for  det 
gustavianska  partiet.     I  hvad  riktning  dessa  bearbetningar  af  den 
allmänna    meningen    borde    gå,    upplyses  genom  ett  af  Armfelts 
bref:    >I    allmänhet    bör    man    förlöjliga  och  förnedra  det  närva- 
^      rande,    väcka   fruktan  för  det  tillkommande  och  göra  jämförelser 
K     mellan    vår    belägenhet    och   vår  forna  storhet .  .  .  Ungdomen  är 
V     lätt    att    uppelda    och    hänföra:    lät    oss  begagna   oss  däraf,  och 
B      måtte    det,    som    ej    är    helt    och    hållet    förskämdt,    elektriseras 

L 


—  igS  — 

genom  [tanken  pä]  den  store  mans  snille,  som  ej  längre  är  till. 
Men  hans  öfverlägsna  begäfning  skall  ej  dö,  och  hans  vänner  och 
beundrare  skola  däraf  vinna  styrka  och  anseende,  i  samma  män 
som  Frankrikes  angelägenheter  gå  för  f-n  och  vår  regering  gör 
dumheter.»  *) 

Det  låg  i  sakens  natur,  att  en  ung  hoftröken  icke  kunde  vara 
rätta  personen  att  utföra  uppdrag  af  detta  slag.  Om  hon  också 
i  hufvudstadens  umgängeskretsar  kunde  utsprida  rykten,  så  kunde 
hon  dock  näppeligen  användas  till  att  uppvigla  bönderna  i  lands- 
orten. Hon  rådgjorde  emellertid  samvetsgrannt  med  Ehrenström, 
som  själf,  efter  hvad  han  uppgifvit  i  bref  till  Armfelt  **),  verkat 
i  den  antydda  riktningen  bland  allmogen  i  sin  hemort.  Hans 
svar  blef,  såsom  var  att  förmoda,  att  detta  på  intet  sätt  anstode 
fröken  Rudenschöld,  och  han  uttryckte  sin  förvåning  öfver  att 
ett  dylikt  uppdrag  kunnat  lemnas.  Frågan  förföll  således,  och 
på  goda  skäl. 

Armfelt  var  icke  ensam  om  att  framkasta  förslag,  mer  och 
mindre  outförbara,  till  åtgärder  för  vinnande  af  dessa  syften.  Äfven 
frän  Ehrenström  och  fröken  Rudenschöld  kommo  d5'-lika.  Ett 
sådant  var  t.  ex.  Ehrenströms  ofvannämnda  uppmaning  till  Ami- 
noff  att  sätta  sig  i  förbindelse  med  Stackelberg;  ***)  ett  annat 
försök  var  hans  samtal  med  bryggaren  Westman,  en  af  bor- 
gerskapets  gustavianer,  hvilket  dock,  enligt  hans  egen  förklaring, 
egentligen  gick  ut  på  att  lära  känna  stämningen  inom  den  sam- 
hällsklass, Westman  tillhörde  f ).  Hit  hörde  äfven  Ehrenströms 
på  våren  1793  framställda  förslag  att  begagna  sin  ställning  såsom 
qvasi-handsekreterare  hos  den  unge  konungen  för  att  till  honom 
aflemna  en  »mémoire»,  innehållande  »en  uppriktig  målning  af  re- 
geringens afsigter^  en  tafla,  så  väl  af  dess  egen,  som  alla  dess 
medhällares  belägenhet».  Afsigten  därmed  skulle  vara  att  åter- 
vinna konungens  förtroende,  hvilket  »hertigens  smicker,  jämte 
deras  bekymmerslöshet  eller  förräderi,  som  omgifva  konungens 
person,    samt    grcfve    Gyldenstolpes    svaghet»    beröfvat  Armfelt 


*)  Armfelt    t.    Rudenschöld,    odat.    (ProtokoH    sid.   438);  Rud.  t.  Armf. 
'''5.    'Ve;-    ^Z;    ^793  (Utdrag  etc.  s.   1 8,  24,  25).     I  ett  bref  Q^l-J  säger  hon  sig 
visserligen   hafva  «i  det  inre  af  landet  befordrat  omloppet  af  de  begrepp  och 
tänkesätt,    som    hon   fått   i   uppdrag  att  kringsprida»,   men   detta  obestämda  på- 
ståeiule    torde    snarare   hafva   tillkt)mmit   för  att  öfvertyga  Armfelt   om   liennes 
nit  och  lydnad  för   hans   befallningar,   än   hvila  pä   någon   verklighet. 
**)   '^j    '793'  s<^   Utdrag  etc.  s.  31. 
***)  Se  olvan,  si<I.    182. 
f)  Se  Ehrenströms  bref  till  Armfelt   ''/j   1793  lUtdrag,  sid.  311  och  hans 
Anteckningar   I:  468,   II:    151. 


—  199  — 

och  hans  anhängare.  Förslaget  afstyrktes  af  fröken  Rudenschöld, 
pä  den  grund  att  en  dylik  skrift,  enligt  konungens  löfte  till  Gyl- 
denstolpe,  nödvändigt  mäste  gä  genom  dennes  händer*). 

Ett  annat  förslag,  framställdt  af  fröken  Rudenschöld,  var 
att  kejsarinnan,  för  att  lyckas  att  med  penningar  vinna  hertigen- 
regenten,  skulle  förmas  att  hitsända  en  hemlig  underhandlare, 
som  vore  förut  känd  säsom  hög  frimurare.  Armfelt  fann  visser- 
ligen denna  idé  förträfflig:  »man  hade  till  utförandet  af  var  plan 
ej  kunnat  önska  bättre  än  finna  en  frimurare,  en  annan  Plom- 
menfelt» ;  men  han  ansåg,  dels  att  frågan  vore  för  sent  väckt, 
dels  antog  han,  att  kejsarinnan  »icke  hade  förtroende  till  nägon, 
som  hunnit  sä  långt  i  de  mystiska  hemligheterna;  hon  föraktar 
dem  lika  väl  som  de  personer,  som  bekänna  dessa  läror.»  Sido- 
hugget till  hertig  Karl  och  Reuterholm  är  karakteristiskt  **). 

Det  dröjde  icke  länge,  innan  x^Lrnifelt  fann,  att  hans  och 
hans  vänners  många  projekt  icke  skulle  leda  till  något  resultat. 
Grefve  Stackelbergs  återkallande  uppfattades,  såsom  nämndt  är, 
af  dem  alla  såsom  ett  tecken,  att  kejsarinnan  Katarina  icke  hade 
nägon  lust  att  söka  strid  med  den  svenska  förmyndareregeringen, 
samt  att  det  element  bland  hennes  rådgifvare  kommit  till  makten, 
som  önskade  Sveriges  återförande  till  vanmakt  genom  återupp- 
lifvandet  af  frihetstidens  statsform  ***).  Dess  hufvdman  ansågs 
vara  Markoff,  föga  fördelaktigt  känd  från  den  tid,  då  han  sä- 
som Rysslands  sändebud  i  Sverige  vid  1786  års  riksdag  sökte 
återupplifva  traditionerna  frän  tiden  före  1772.  »Jag  kan  ingen- 
ting vidare  uträtta  för  initt  fädernesland  och  mina  principer, 
klagar   Armfelt  redan  i  början  af  Maj    1793,  och  jag  tänker  själf 


*)  Ehrenström  till  RudenscliöKl  -'•/:,.  till  Armfelt  '■',,;  1793:  Rudensch. 
till  Armf.  "^^j.  1793.  Med  anledning  häraf  föreslog  Ehrenström  i  nyssnämnda 
bref,  att  Armfelt  i  bref  till  kejsarinnan  skulle  skildra  den  unge  konungens 
belägenhet  såsom  lika  med  den  olycklige  Ludvig  XVI:s,  hvar  ocgärningar  icke 
härflöto  från  dess  egen  fria  vilja*.  I  stora  drag  har  Ehrenström,  sedan  han 
likväl  ansåg  att  all  förlioppning  om  framgång  vore  slut,  utkastat  planen  till 
€n  revolution  u/an  Rysslands  medelbara  deltagande.  «Man  hade  då.  skrifver 
han  ('^'Ig  1793),  ^o'"'  tillvinna  sig  konungens  förtroende  och  bemästra  sig  dess 
person.  Begge  Westmiinnerna  i  spetsen  för  det  mindre  borgerskapet  i  Stockholm 
samt  några  blå  band  omkring  konungen,  som  dä  bort  vara  till  häst.  hade 
varit  alldeles  tillräckligt  för  denna  operation.  Morgonen  därpå  hade  man 
låtit  utgå  ett  manifest,  hvaruti  man  upprepat,  att  det  skett  för  att  undvika 
krig  med  de  makter,  som  voro  missnöjda  med  den  nuvarande  styrelsen,  och 
—  för  andra  sinon^  tusen  orsaker,  som  konungen  själf  velat  mottaga  Jtyrel- 
sew.     (Utdrag,  s.  21,  39.  42,  44.) 

'*)   Rud.  till   Armf    '-/.,   Armf.  till   Rud.  '/,   1793   (Prot.  221,  497). 
***)  Se  härom  Ehrenströms  yttrande  inför  Svea  Hofrätt  (Protokoll,  s.  462). 


—    200   — 

draga  mig  tillbaka,  för  att  ej  blifva  tvungen  att  tjena  en  konung- 
utan  myndighet  och  ett  fosterland  utan  ära.»  Han  fruktade, 
hette  det  kort  därefter,  »att  det  till  var  olycka  redan  är  afgjordt, 
att  vi  skola  återföras  till  1720  års  regeringsform;  det  är  att 
förstöra  oss  med  våra  egna  galenskaper.  En  lycklig  förändring 
hos  oss  bör  verkställas  inom  24  timmar;  om  det  icke  kan  ske, 
är  ej  annan  utväg  än  ett  inbördes  krig;  och  detta  sä  olyckligt 
det  än_  månde  blifva,   är  dock  förmånligare  än  1720  års  anarki.»  *) 

Afven  Ehrenström  ansåg,  efter  Stackelbergs  rappel,  att  »vi 
äro  förstörda  utan  hopp;  intet  annat  återstår,  än  att  med  resig- 
nation vänja  sig  vid  den  tanken,  att  Gustafs  mördare  lyckats 
bygga  sitt  välde  på  oomkullstötliga  grunder.»  »Ryssland  var  den 
enda  makt,  som  kunde  hjälpa  oss:  när  kejsarinnan  öfvergifver 
oss,  d.  v.  s.  så  fort  hon  visar  sig  eftergifven  eller  snarare  benä- 
gen för  det  parti,  som  utgöres  af  konungamördarna,  så  hafva 
våra  fiender  fullkomligt  vunnit  fältet,  och  det  skall  sedan  ej  för- 
undra mig  att  se  dem  allt  mera  närma  sig  ryska  makten  och 
förbinda  sig  den  genom  allsköns  eftergifvenhet.»  Om  Ryssland 
såsom  pris  för  sin  eftergifvenhet  i  frågan  om  Gustaf  III:s  testa- 
mente och  återinförandet  af  1720  års  regeringsform,  skulle  be- 
gära Finlands  och  Göteborgs  afträdande,  sä  skulle  förmyndare- 
regeringen säkert  icke  göra  några  svårigheter.  Så  angelägna 
vore  de  att  få  njuta  frukten  af  sitt  brott,  konungamordet.  Nu  mera 
kunde,  på  grund  af  ryska  ministérens  kända  verksamhet,  en  för- 
bindelse med  Ryssland  icke  blifva  annat  än  vådlig.  En  revolu- 
tion hade  varit  önskvärd  och  lätt  att  verkställa:  nu  borde  man 
ej  längre  tänka  därpå:  hvarje  åtgärd  kunde  blifva  farlig  för  ko- 
nungens person.  »Tiden  för  dessa  drömmar  är  förbi,  för  att  al- 
drig mera  återkomma».  **) 

Sin  politiska  ståndpunkt  efter  denna  tid  har  Armfelt  själf 
på  följande  sätt  karakteriserat  i  ett  bref  till  fröken  Rudenschöld, 
skrifvet  en  af  de  sista  dagarna  af  det  upprörda  året  1793:  »Jag 
vill  ha  en  konung,  som  kan  råda  öfver  allt  utom  öfver  min  egen- 
dom, och  jag  vill  att  endast  förtjensten  skall  få  njuta  af  de  före- 
träden, på  hvilka  nu  göres  anspråk  af  de  usla  stackare,  som  ärft 
sina  namn,  men  icke  några  dygder,  af  våra  hjältar  i  forntiden  .  .  . 
Det  är  därföre,  som  jag  skulle  önska  att  kunna  samla  kring  den 
tron,  som  innehafvcs  af  Gustaf  III:s  son,  alla  hans  faders  vänner, 
alla    de  personer,  som  älska  fäderneslandet  och  dess  ära.     Rätta 


")  Armfelt  till   Rudenschöld  '/j,  "/j  1793  (Protokoll,  s.  439,  497). 
**)  Ehrenström  till  Armfelt  "/j,  ''/„,   ^Vs   ^793  (Utdrag  etc.  sid.  41,  jämte 
tillägg  ur  där   icke   irifurda  delar  af  samma   liref. 


—    201     — 

sättet  att  understödja  honom  är  att  icke  ställa  till  nägon  oreda 
under  den  nuvarande  regeringen,  ty  slutet  pä  dylika  rörelser  är 
oberäkneligt .  .  .  Låt  oss  resignera  oss  och  uthärda  denna  för- 
myndare-regering som   man  föredrager  missväxtär!» 

Resignationen  är  uppenbar:  de  växlande  planerna  voro  nu 
fullständigt  öfvergifna,  och  —  det  mäste  medgifvas  —  pä  goda 
grunder. 

Dröinuiar  —  sä  betecknades,  såsom  vi  sett,  de  planer,  som 
Armfelt  och  hans  vänner  under  månader  förut  sä  ifrigt  sökt  rea- 
lisera. I  själfva  verket  var  benämningen  riktig:  qvalfuUa  dröm- 
mar, framkallade  af  revolutions-fruktans  mara.  Det  var  ej  stats- 
mannens pröfvande  förstånd,  som  uttänkt  dessa  olikartade  kom- 
binationer: de  bref,  som  skulle  växlas  mellan  konungen  och  kejsa- 
rinnan Katarina,  riksdagsplanerna,  dalkarls-budkaflen,  konungens 
flykt  till  Petersburg,  kejsarinnans  förklaring,  understödd  af  en 
rysk  flotta  —  allt  var  foster  af  en  upphetsad  inbillning  och  en 
oroligt  arbetande  hjärna. 

Upprörda  personliga  känslor  hade  stor  del  i  dessa  planers 
tillkomst,  och  Armfelts  bitterhet  mot  dem^  som  störtat  honom 
och  så  många  af  konung  Gustafs  vänner  från  makt  och  anseende, 
var  bland  dem  en  af  de  kraftigast  verkande.  Ärelystnaden  och 
vinstbegäret  voro  säkerligen  ej  heller  främmande  hvarken  för 
Armfelt  eller  Ehrenström  vid  framkastandet  af  dessa  planer:  om 
det  senare  var  i  nägon  mån  bestämmande  för  mannen  i  den 
blygsammare  samhällsställningen,  sä  spelade  den  förra  en  så 
mycket  större  rol  hos  den,  som  en  gång  stått  på  höjden  af  makt 
och  ära.  Att  återvinna  denna  ställning,  att  infria  sitt  vid  Gustaf 
III:s  dödsbädd  gifna  löfte  att  ej  öfvergifva  hans  son,  genom  att 
intaga  platsen  vid  hans  förmyndares  sida  såsom  hans  främste 
rådgifvare,  detta  var  tvifvelsutan  en  grundtanke  hos  Armfelt 
bakom  alla  dessa  kombinationer.  På  rättmätigheten  af  sina  egna 
anspråk  härvid  tviflade  han  icke.  Men  lika  litet  tviflade  han  pä 
behofvet  af  en  förändring  i  Sveriges  styrelse,  för  att  undvika 
anarki  och  konungadömets  fall:  de  här  meddelade  utdragen  af 
hans  brefväxling  styrka  detta  till  fullo.  Då  han  formligen  vände 
sig  till  Rysslands  själfherskarinna  om  hjälp,  skildrade  han  till- 
ståndet i  Sverige  i  de  mörkaste  färger;  men  han  talte  därvid 
icke  mot  bättre  vetande  eller  uteslutande  för  egen  vinning. 
Gränsen  mellan  fosterlandets  intresse  och  sin  egen  fördel  hade  han 
icke  utstakat  för  sitt  medvetande;  men  orättvist  vore  det  dock 
att  påstå,  att  endast  hersklystnad  och  personligt  missnöje  före- 
stafvat    Armfelts    handlingssätt.     Hans    brefväxling,    sä    väl   den 


—    202    — 

hemliga  i  politiska  ämnen,  som  den  förtroliga  och  enskilda,  öfver- 
•flödar  af  bevis,  att  Sveriges  ära  och  välgång  oaflätligt  syssel- 
satte hans  tankar,  äfven  dä  han  syntes  följa  själfviska  mal,  be- 
redd att  använda  m.edel,  som  mäste  anses  klandervärda.  Öf- 
verdrifna  föreställningar  om  de  faror,  som  hotade  Sverige,  och 
vistelsen  i  främmande  land  närmare  revolutionens  skådeplats  un- 
der »rannée  terrible»  förvillade  hans  omdöme.  Men  fosterlandets 
återupprättande  ur  vanmakt,  dess  räddande  ur  revolutionens  ho- 
tande faror  samt  återupplifvandet  af  konung  Gustafs  politik  och 
af  vördnaden  för  hans  minne  voro  dock  ledstjärnor,  som  icke 
upphörde  att  skimra  för  vandrarens  öga,  äfven  då  han  pä  villande 
stigar  syntes  följa  förgängliga  irrbloss. 


Brefväxlingen  fortsattes,  äfven  sedan  de  politiska  '»dröm- 
marna» voro  slut.  Rörande  den  del  af  Armfelts  hemliga  bref- 
växling,  som  tillhörde  senare  hälften  af  1793,  kunna  vi  fatta  oss 
kortare.  Visserligen  vidröras  ännu  politiska  ämnen  med  förkär- 
lek, men  framtidsplanerna  ega  en  väsentligen  enskild  karaktcr. 
För  Armfelts  mångskiftande  förslag  rörande  hans  egen  framtid 
hafva  vi  ofvan  redogjort  *).  Äfven  i  dem  bland  dessa,  som  syf- 
tade pä  Ryssland,  fanns  intet  förgripligt.  Men  tonen  i  hans 
bref,  särskildt  sedan  han  i  Rom  mottagit  rikskanslern  Sparres 
stränga  hotelsebref,  var  fortfarande  bitter  mot  de  styrande,  och 
hotfulla  uttryck  undföllo  honom  ofta  i  hans  enskilda  bref  un- 
der denna  tid.  Såsom  vi  sett,  öppnades  en  stor  del  däraf  genom 
Reutcrholms  spioner.  Det  var  dylika  bref,  som  spände  den 
Reuterholmska  styrelsens  misstänksamhet  till  det  yttersta.  Sär- 
skild uppmärksamhet  fästes  vid  dunkla  uttryck,  som  antydde 
att  Armfelt  ärnade  närma  sig  Norden.  När  han  från  Perugia 
skref  till  fröken  Rudenschöld,  5>att  hon  snart  skulle  återse  ho- 
nom, ehuru  SverigCj  ännu  i  åtta  månader  skulle  tvifla  därpå»; 
eller  från  Rom,  att  han  väntade  att  »se  följderna  af  hertigens 
vrede»,  att  »händelser  snart  förestodo,  som  fordrade  courage^  att 
»svärdet  redan  vore  draget  ur  skidan»;  och  när  det  sedan  hette, 
att  den  unge  konungen  borde  beredas  på,  att  hans  faders 
vän  blefve  »tvungen  att  fatta  ett  förtvifladt  beslut»,  eller,  ännu 
värre,  att  »en  människas  lifstid  afgör,  när  vi  åter  få  förenas»  **) 
—  dä  var  man  genast  färdig  med  de  fruktansvärdaste  ankla- 
gelser.   Armfelt    vore    saker    ej    blott    till    en    sammansvärjning 


*)  Se    ofvan    sid.   123  o.  följ. 

*)  Armfelt  till  KuclenschöhJ   7,„,  >'/,„,  »/,,  1793    (se  Utdray,  s.  6S  u.  f.). 


—    203    — 

till  störtande  af  samhällsordningen,  utan  äfv^en  till  mordan- 
slag mot  regenten.  De  förbindelser  med  Ryssland,  som  dessa 
bref  antydde,  syntes  äfven  i  dunkla  ord  utvisa,  att  fråga  vore 
om  något  långt  mera  vidtgäende  än  att  utbyta  Sveriges  tjenst 
mot  Rysslands  *). 

Ehrenström  var  sedan  midten  af  år  1793  djupt  nedslagen 
och  hade  uppgifvit  alla  tankar  pä  annat  än  att  lefva  i  lugn  pä 
landet  och  sörja  öfver  tidens  ondska;  men  fröken  Rudenschöld 
gjorde  i  sina  bref  då  och  då  ännu  ströftäg  på  det  politiska  om- 
rådet och  synes  hafva  funnit  behag  i  att  fortfarande  uppehålla 
den  politiska  brefväxlingens  traditioner  och  omtala  sina  förbin- 
delser. Med  Stackelberg  stod  hon,  sedan  han  lemnat  Sverige, 
i  en  brefväxling,  h vilken  dock  ej  torde  hafva  varit  af  politisk 
betydelse;  men  hans  efterträdare  Romanzow  underhöll  hon  där- 
emot ingen  förbindelse,  enligt  Armfelts  därom  pä  förhand  ut- 
tryckta önskan  **).  Med  Lagerbring  hade  hon  samtal  rörande 
Armfelt,  hvilka  hon  meddelade  i  sina  bref  pä  ett  sätt,  som  gjorde 
äfven  den  förre  misstänkt  för  medvetenhet  om  en  konspiration  **'). 
Svårligen  kunde  dock  några  bestämda  bevis  på  hemliga  anslag 
framdragas  ur  denna  brefväxling. 

Utom  dessa  båda  korrespondenter,  hvilka  Armfelt  under 
en  tid  äfven    syntes    vilja   använda   såsom  redskap,  hade  han  en 


*)  På  Armfelts  enskilda  framtidsplaner  att  lemna  Sveriges  tjeiist  syf- 
tade dock  utan  tvifvel  alla  dessa  dunkla  uttryck;  om  de  läsas  i  samman- 
hang, kan  intet  tvifvel  uppstå  därom.  Att  »svärdet  vore  draget  ur  skidan* 
betydde  t.  ex.  intet  annat,  än  att  svenska  regeringen  genom  Sparres  bann- 
bref  syntes  hafva  för  afsigt  att  afgjordt  bryta  med  Armfelt;  vigten  för  Arm- 
felt af  «en  persons  lifstid»  syftade  pä  bevarandet  af  den  unge  konungens  lif 
och  ingalunda,  såsom  det  uttyddes,  på  afsigten  att  taga  hertigen-regen- 
tens,  o.  s.  v. 

**)  Se  Rudenschöld  till  Armfelt  ^7,,  1793  och  Armfelt  till  Ruden- 
schöld */t  '794  (Utdrag,  s.  29,  71),  I  det  sistnämnda  brefvet  heter  det 
om  den  nämnde  ryske  diplomaten:  «Han  vill  stifta  partier  i  Sverige.  Jag 
vet,  att  han  har  ett,  och  att  man  ej  kan  utrota  fröet  därtill.  Men  det  parti, 
för  hvilket  ryske  ambassadören  är  chef,  anstår  icke  min  person,  som  själf 
kan  styra  ett  sådant». 

***)  Hon  uppgaf,  att  Lagerbring  bedt  henne  råda  Armfelt  att  lemna 
Italien  och  närma  sig  Sverige:  om  regeringen  beginge  mot  honom  den  orätt- 
visan att  fråntaga  honom  allt,  «så  att  de  i  hela  Europas  ögon  hafva  tort 
emot  honom»,  så  skulle  hans  ställning  ej  därpå  blifva  lidande.  När  revolu- 
tionen i  Sverige  utbrote  — •  och  det  kunde  icke  Innge  dröja,  på  grund  af  sin- 
nenas upphetsning  — ,  så  borde  Armfelt  finnas  i  närheten  och  hejda  jakobi- 
nismens  framfart.  Förr  än  i  det  kritiska  ögonblicket  borde  han  dock  icke 
återkomma,  emedan  hertigen-regenten  kunde  vara  sinnad  att  begå  våld- 
samma steg  mot  honom.  (Rudenschöld  till  Armfelt  ^'^t,,,  ^°,,  1793,  Utdrag, 
sid.  28,  29). 


—    204   — 

mängd  andra,  mer  och  mindre  tillfälliga.  I  hans  brefväxling 
hafva  vi  i  början  af  1793  sett  framskymta  den  ifrige  gustavia- 
nen  J.  F.  Aminoffs  ridderliga  gestalt.  Själf  stod  han  dock  icke 
i  brefväxling  med  Armfelt,  och  det  var  först  nyheten  om  ut- 
gifvandet  af  den  bekanta  »Prospectus»,  som  i  slutet  af  1793  för- 
anledde honom  att  vända  sig  till  Armfelt  med  begäran  att  fa 
ett  exemplar  af  denna  skrift.  Armfelt  öfversände  den  lilla  skrif- 
ten under  maning  till  försigtighet,  dä  den  vore  förbjuden^  samt 
lät  denna  sändning  åtföljas  af  ett  bref,  som  väsentligt  bidrog 
att  inblanda  Aminoff  i  den  Armfeltska  högmälsprocessen.  Han 
omtalade  däri  sin  afsigt  att  lemna  sin  beskickning  —  »den  kon- 
venerar  mig  ej;  jag  är  för  litet  skicklig  att  under  så  stora  män 
bekläda  ett  så  vigtigt  ämbeto  -t-  samt  föreslog  Aminofif  ett 
möte  vid  Finska  viken  på  sommaren  1794,  då  Armfelt  ärnade 
vara  i  Petersburg.  Detta  möte,  i  förening  med  uppmaningen 
till  Aminoff  att  i  Maj  ej  försumma  att  inställa  sig  vid  sitt  fin- 
ska regemente,  väckte  föreställningar  om  hemliga  förehafvan- 
den  till  befrämjande  af  en  revolution  med  rysk  hjälp;  och  oför- 
sigtiga  yttranden  i  ett  likaledes  uppsnappadt  bref  från  Aminofif 
till  fröken  Rudenschöld  gåfvo  ytterligare  stöd  ät  dessa  miss- 
tankar. Denne  hade  däruti  utgjutit  sig  öfver  Sveriges  olyck- 
liga belägenhet,  regeringens  inkonseqvens,  »faktionernas»  välde 
och  de  ruinerade  finanserna,  samt  slutade  sina  dystra  betrak- 
telser med  förklaringen:  »utan  vår  väns  verksamma  hufvud  för- 
tviflade  jag».  Syftningen  pä  Armfelt  var  tydlig;  att  Aminofif 
var  ett  af  hans  redskap,  ansåg  Reuterholms  styrelse  härigenom 
vara  ådagalagdt  *). 

Äfven  med  Schröderheim,  den  gamle  medtäflaren  om  ko- 
nung Gustafs  gunst^  växlade  Armfelt  några  bref.  Schröder- 
heim hade,  såsom  redan  är  berättadt  **),  kort  efter  Armfelts 
aflägsnandc  frän  Sverige  i  viss  grad  fatt  lida  for  sin  för- 
bindelse med  honom,  men  de  brefväxlade  dock  sedermera,  del- 
vis i  penning-affärer.  Den  älskvärde  gustavianen,  som  fortfa- 
rande höll  Gustafs  minne  i  helgd,  var  dock  en  af  dem  som 
hellre  böja  sig  än  brytas.  Han  böjde  sig  —  så  ansägo  de  öf- 
riga  gustavianerna  —  djupare  för  Reuterholm  och  hertigen^ 
regenten,  än  som  varit  nödvändigt.  Och  —  han  gjorde  det  för- 
gäfves:  om  han  ej  saknade  enstaka  bevis  pä  den  välvilja  hos  de 


*)  Se  Aniinoffs  bref  lill  Rudenschöld  ^Vn  '793,  och  Armfelt  till  Ami- 
iiofT  '*/,  1794  (protokoll,  s.  329,  331).  Misstydningen  var  för  öfrigt  lätt  för- 
klarlig; men  det  föreslagna  mötet  var  säkert  ingenting  annat  än  ett  oskyl- 
digt reseprojekt. 

**)  Se  ofvan.   sid.  36. 


—  2o;  — 


styrande,  som  han  eftersträfvade,  sä  stod  han  dock  fortfarande, 
sedan  han  blifvit  aflägsnad  till  Upsala,  på  proskriptionslistan;  och 
de  yttre  förhållanden,  i  hvilka  han  lefdc,  blefvo  allt  bekymmer- 
sammare *).     I  fröken   Rudenschölds   bref    till   Armfclt  är  Schrö- 


*)  Följande  utdrag  ur  ett  af  de  Schröderheims  bref  till  Armfelt, 
som  föUo  i  Reuterholms  händer,  må  här  finna  en  plats,  ehuru  det  är  mera 
upplysande  för  Schröderheims  än  för  Armfelts  biografi.  Af  i  förordet  (I:  VI) 
anförda  skäl  har  det  emellertid  ej  kunnat  inflyta  på  sin  rätta  plats  i  Bd  I  af 
föreliggande  samling.  —  Han  skrifver  (hösten  1793):  »Jag  berättade  dig  de 
conditioner,  som  gjordes  mig,  när  jag  flyttade  hit.  Jag  erinrade  därom  förliden 
vår,  då  jag  var  i  Stockholm,  och  då  projektet  var  att  achevera  min  ruin 
igenom  flyttning  till  Jönköpings  hofrätt.  Jag  blef  dä  illa  mottagen  och  äf- 
ven  i  lägret,  dä  jag  infann  mig  dagen  före  midsommardagen:  men  af  hvad 
raison  har  jag  aldrig  kunnat  begripa.  När  jag  vid  länets  gräns  på  Nyqvarns 
bro  emottog  konungen  och  hertigen,  var  min  reception  af  den  senare  brillant , 
äfven  i  Enköping.  Pä  Ekolsund  hade  jag  arrangerat  middagen.  När  her- 
tigen kom  in,  blef  han  rörd  genast,  entamerade  med  mig  en  conversation,  som 
började  med  gamla  saker,  men  gick  snart  in  på  de  nya,  animerades  under 
hans  anatemer  öfver  hofcancelleren,  öfver  philosophien  m.  m.  och  slöts  un- 
der mycken  och  verkl.  den  ömmaste  sinnesrörelse  å  ömse  sidor.  Du  var  ej 
glömd.  Du  kan  väl  tänka,  att  man  försvarar  hvad  man  gjort,  men  enfin, 
termerna  voro  märkl.  förändrade.  Jag  satt  hos  konungen  om  middagen,  re- 
genten  på  andra  sidan.  All  conversation  var  med  mig  och  vid  slutet  af 
måltiden  proponerades  mig  att  stiga  upp  i  vägen  på  Järfva  och  taga  raff^rai- 
chissement  och  göra  sin  toilette.  Det  skedde,  jag  bods  till  afton  hos  hertig 
Friedrich,  m.  m.  Ifrån  den  stund  har  jag  blifvit  bemött  med  mycken  vän- 
skap. Jag  blef  tillsagd  att  komma  ofta  till  Drottningholm  och  att  komma 
obuden,  och  dä  jag  infann  mig  vid  en  dejeuner,  blef  jag  ytterligare  tillsagd 
att  Ufva  med  oss  som  en  gammal  vän  af  huset.  Under  denna  tiden  gjordes 
freden  med  Gyldenstolpe  och  Oxenstjerna,  så  vida  att  man  tål  och  talar  vid 
dem,  handterar  dem  med  honneteté  och  vänskap.  Förtroende  har  väl  ingen  af 
oss,  och  det  skulle  vi  icke  heller  kunna  begagna.  Jag  nyttjade  denna  mo- 
ment att  begära  mitt  afsked,  som  gör  min  enda  längtan  och  åstundan,  ty  du 
kan  aldrig  föreställa  dig  min  dégout  för  affairer,  mitt  lidande  här  och  huru 
violent  min  förändring  varit  mig:  men  det  afslogs,  åtminstone  uppsköts  till 
det  nu  ingående  årets  slut,  och  jag  fick  en  lettre  de  retenue,  pä  12000  r:dr, 
payable  till  innehafvaren  vid  min  afgäng  från  länet,  pä  hvad  sätt  det  sker. 
Efter  många  försök  att  få  göra  mig  detta  papper  nyttigt,  har  jag  ändtl.  funnit 
en  vän,  som  i  Mars  månad  förskjuter  mig  däruppå  8000  r:dr,  hvarmed  jag 
arrangerar  mig  och  vivoterar  sedan  af  min  lön.  —  —  —  Under  Drottning- 
holmssejouren  arrangerade  jag  pä  konungens  begäran  en  prolog  pä  hertigens 
födelsedag.  Jag  vet  att  våra  vänner  skrifvit  dig  därom  och  att  de  gjort  rätt- 
visa ät  min  soin  att  framsätta  däruti  den  som  eljest  synes  glömd,  men  hvars 
minne  följer  mig  och  som  gör  mig  Drottningholm  odrägl.  Jag  har  ej  satt 
min  fot  inom  trädgårdsporten.  Jag  låter  skrifva  af  detta  divertissement  med 
fin  stil  pä  postpapper  och  skall  sända  dig.  Jag  ville  sä  gärna  communicera 
dig  några  reflexioner  och  idéer,  som  kanske  icke  alla  voro  så  föraktliga, 
men  ehuru  hvarken  du  eller  jag  stämpla  revolutioner,  eller  önska  de  vio- 
lencer,  hvilka  i  närvarande  tiders  esprit  aldrig  aflöpa  utan  pä  bekostnad  af 
constitution,    och    den    kärlek,    jag    alltid    hyst  för  lugn  och  sämja,  äfven  en- 


—    206   — 

derheim  ofta  på  tal:  hon  ansåg  att  han  afsigtligt  undvek  att 
sammanträffa  med  henne,  och  har  i  ett  bref  (frän  sommaren 
1793)  lifligt  beskrifvit  hans  häHnjng^  då  han  en  gång  mötte  henne 
vid  ett  hofsamqväm.  Hon  gjorde  honom  vänliga  förebråelser 
att  han  ej  besökt  henne,  men  märkte  att  han  svarade  med  en 
besvärad  ton;  hon  vände  sig  om  och  fick  se  —  »viziren»,  som 
nalkades  Schröderheim  med  beskyddande  min.  Hon  lemnade 
dä  genast  sin  plats, 

Schröderheims  förbindelse  med  Armfelt  hade  på  senare 
tider  ej  varit  synnerligen  vänskaplig;  men  tonen  i  deras  brel- 
växling  röjer  dock,  att  de  under  yngre  är  stått  hvarandra 
nära.  Ej  mindre  bära  Schröderheims  yttranden  vittne  om  den 
solidaritetskänsla,  som  under  de  nya  förhållandena  förenade 
Gustaf  III:s  män.  All  försigtighet  oaktadt,  var  detta  till- 
räckligt för  att  göra  Schröderheim  misstänkt  och  att  söka  sak 
med  honom. 

Ej  direkt,  men  genom  ombud  brefväxlade  Armfelt  med 
Lagerbring,  en  af  Gustaf  IILs  dugliga  ämbetsmän,  nu  liksom 
Schröderheim  aflägsnad  till  en  landshöfdingeplats.  Frågan  gällde, 
såsom  vi  hafva  sett,  tvänne  vigtiga  papper,  hvilka  Lagerbring 
haft  i  sina  händer  och  som,  om  de  kommo  i  dagen,  i  viss  mån 
kunde  tjena  till  Armfelts  rättfärdigande:  det  var  dels  den  kodicill 
till  Gustaf  IILs  testamente,  hvarigenom  styrelsen  uppdrogs  åt 
den  under  konungens  sjukdom  tillförordnade  regeringen,  dels  den 
försäkran,  hvarigenom  hertig  Karl  förband  sig  att,  mot  vilkor  af 
kodicillens  upphäfvande,  såsom  sina  rådgifvare  bibehålla  de  af 
konung  Gustaf  däri  näm.nda  personerna.  Hertigen  hade  helt 
obesväradt  brutit  detta  löfte;  kodicillen,  som  fanns  i  behäll,  kunde 
då  anses  hafva  åter  inträdt  i  gällande  kraft,  och  Armfelt  och  de 
andra  gustavianerna,  som  blifvit  så  hårdhändt  behandlade,  i  viss 
män  ega  anspråk  att  betraktas  som  Sveriges  lagliga  regering, 
enligt  Gustaf  III:s  sista  vilja.  I  hvarje  fall  kunde  dessa  försäk- 
ringar gifva  ett  vigtigt  moraliskt,  om  ej  statsrättsligt  stöd  ät 
Armfelts  planer. 

Det  var  Lagerbring,  som  tagit  dessa  papper  i  förvar,  och 
det  gällde  nu  att  få  dem  ur  hans  händer,  för  att  däraf  göra  det 
bruk,  som  förhållandena  kunde  kräfva.  Fröken  Rudcnschöld  och 
Ehrenström   skulle   därvid  vara  behjälpliga,  och  båda  gjorde  sitt 


trerar  uti  dem,  samt  de  följaktligen  skulle  kunna  äfven  meddelas  andra,  bör 
jag  dock  icke  exponera  mig  för  hiindelser,  hvaruti  min  välmening  kunde 
förtydas.  —  — 

Hans  Nåd  aktar  illa  sina  papper,  tror  jag,  och  litar  kanske  litet  för  myc- 
ket på  sin  betjening  af  alla  klasser.»   (R.  A.) 


I 
I 


—  207  — 

bästa  för  att  forma  Lagerbrini^  att  utlcmna  hvad  lian  hade;  nicn 
förgäfves.  »Jag"  trotsar  all  mänsklig  makt,  skref  fröken  Ru- 
denschöld  *)  att  pressa  af  honom  dessa  papper.  Den  lilla  billet 
ä  la  Chåtre  **)  som  hertigen  gifvit,  har  han  tagit  ifrän  Lagerbring, 
sä  att  han  icke  ens  har  en  afskrift  däraf.  Väl  däremot  pro- 
tokoll, men  som  icke  äro  justerade  och  som  han  icke  törs  be 
att  justera,  af  fruktan  att  mista  dem  helt  och  hållet.  Hvad  äter 
angår  det  andra  papperet  (kodicillen),  så  har  han  det  i  sitt  våld, 
men  ingen  Icfvande  själ  vet  därom,  utom  jag,  som  fått  veta  hem- 
ligheten, och  han  ger  dig  sitt  hedersord,  att,  om  omständighe- 
terna göra  det  nödvändigt,  icke  ett  ögonblick  tveka  att  lemna 
det  åt  dig.  Men  nu  skulle  han  hellre  låta  taga  sitt  lif  än  detta 
papper,  endast  af  fruktan  att  någon  skulle  misstänka  att  ett 
dylikt  existerar».  Och  längre  fram  angaf  hon  såsom  .skäl  för 
Lagerbrings  vägran,  att  han  fruktade,  att  i  detta  dokument  i 
Armfelts  händer  kunde  blifva  farligt,  på  grund  af  hans  lätt- 
sinne och  oförsigtighet  ***),  Visserligen  hade  han  senare,  då 
han  erfor  Armfelts  missnöje,  förklarat  sig  villig  att  lemna  ifrån 
sig  papperen,  om  denne  ovillkorligen  fordrade  det:  men  saken 
stannade  därvid. 

Ehrenström,  som  vändt  sig  till  Lagerbring  i  samma  syfte, 
fick  intet  svar  pä  sina  bref,  och  tviflade  på  att  han  egde  de 
vigtiga  papperen  -[).  För  öfrigt  förklarade  Ehrenström  Lager- 
brings oginhet  genom  hans  afvoghet  mot  Ryssland  och  hans  fruk- 
tan för  att  Armfelt  skulle  vilja  göra  bruk  af  dessa  papper  vid 
sina  underhandlingar  med  kejsarinnan.  —  Tvifvelsutan  var  Lager- 
brings försigtighet  grundad,  ehuru  Ehrenström,  som  särskildt  vän- 
tade räddningen  frän  Ryssland,  fann  det  svårt  att  »justifier  sa 
conduite».  Fröken  Rudenschöld  gjorde  honom  längre  fram  mera 
rättvisa,  och  satte  honom  främst  bland  Armfelts  förtrogna  i  Sve- 
rige för  sitt  förstånd  och  kloka  uppförande.  Armfelt  ansåg  äf- 
ven  Lagerbring  för  en  »brave  et  honnéte  homme»,  men  kunde 
ännu  i  början  af  1794  ej  underlåta  att  gifva  luft  ät  sitt  miss- 
nöje med  hans  envishet  och  ansåg  att  han  saknade  begåfning 
för  större  värfff). 

*)  'U  1793-     (R.  A.) 
**)  Försäkran,  afsedd  alt  brytas.    Uttrycket  var  gängse  i  Frankrike  och 
syftar  på  en  fransk  ädlings  med  detta  namn  till  ordspråk  blifna  otillförlitlighet. 
***)  Det  låter  nästan  som  en  ironi,    när  fröken   R.  tillägger:  oje  tis;  mon 
possible  pour  détniire  une  crainte  uussi  mal  fondce<i. 

t)  Se  Protokoll  s.  262;  i  ett  senare  bref  -V^  1793  (uteslutet  ur  proto- 
kollet 1  yttrar  han  sig  mera  vidlyftigt   i  frågan,  vidhållande  sina  tvifvel. 

tt)  A.    till    Rud.    *i,    1794.     Därvid    visade    han    eidigt    A:s   ord  endast 
«une  plate  finesse  d'avocat,  dont  Oii  fit  usage  il  y  a  100  ans.<f 


—    208    — 

Den  olycksdigra  »Prospectus»  blef  äfven  anledningen  till  att 
en  af  Armfelts  yngre  vänner  blef  misstänkt  såsom  delaktig  i 
hans  stämplingar.  Det  var  hofjunkaren  Sparrschöld,  en  ung 
man,  som  under  Armfelts  ledning  af  kongl.  teatern  haft  anställ- 
ning vid  dess  kansli  och  som  för  sin  forne  chef  hyste  mycken 
tillgifvenhet,  enligt  hvad  åtskilliga  bref,  förvarade  bland  Reuter- 
holms  papper,  gifva  vid  handen.  I  ett  bref  hade  han  yttrat  sig 
öfver  »Prospectuss>  och  om  den  stora  verkan,  som  denna  skrift 
skulle  medföra  »sur  Tesprit  de  la  bourgeoisie».  I  sitt  svar  ne- 
kade Armfelt,  egendomligt  nog,  i  ett  anfall  af  försigtighet  sin 
delaktighet  i  skriften  —  den  vore  »une  contrefaction  et  un  vol»; 
men  i  ett  par  föregående  bref  hade  han  föreslagit  Sparrschöld 
att,  dä  den  ofvan  omtalte  Sources  snart  skulle  komma  till 
Sverige  pä  väg  till  Ryssland,  gä  honom  tillhanda  med  hans 
svenska  brefväxling  och  i  hans  sällskap  begifva  sig  till^  utlandet, 
för  5>att  se  världen,  utan  att  det  skulle  kosta  något».  Äter  miss- 
tankar om  hemliga  syften  med  dessa  helt  oskyldiga  och  väl- 
menta förslag,  misstankar,  som  denna  gäng  visade,  att  förföljelse- 
nitet  öfvergick  skarpsinnet. 

Med  många  af  männen  från  konung  Gustafs  dagar  väx- 
lade Armfelt  under  denna  tid  bref,  hvilka  visserligen  icke  inne- 
höllo  politiska  hemligheter,  men  ä  andra  sidan  ingalunda  voro 
afsedda  att  komma  inför  främmande  ögon.  Den  älskvärde  grelve 
J.  G.  Oxenstjerna  skref  dä  och  dä  spirituella  bref  till  sin  med- 
broder  frän  Gustaf  IILs  hof  —  och  hans  jämförelser  mellan  förr 
och  nu  voro  icke  egnade  att  smickra  förmyndarestyrelsen.  Han 
var  Armfelts  hyresgäst  pä  Frescati  vid  Stockholm  och  gjorde 
sin  skämtsamma  hyllning  ät  Armfelt,  såsom  ^suzerain».  Midt 
emot  Frescati  pä  andra  sidan  Brunnsviken  ligger  Haga,  och 
där,  i  »gamla  paviljongen»  hade  Reuterholm  sin  sommarbostad  ''). 
»Ni  minSj  skref  Oxenstjerna  till  Armfelt,  att  Haga  synes  från 
Frescati;  men  Brunnsviken,  som  förr  var  så  liten,  är  nu  för  mig 
större  än  oceanen»  **). 


*)  Att  Reuterholm  iiiqvarterat  sig  där,  aiisåcjs  af  alla  Gustafs  III:s 
vänner  som  en  särskild  oförsynthet.  Ehrenström  skrifver  därom  (*/g  1793. 
R.  A.):  «rAf  alla  senare  tiders  händelser  har  nästan  ingen  retat  mig  mera  än 
kusin  Gustaf  Adolfs  impudeiice  att,  i  brist  af  annat  sommarställe,  logera  sig 
uti  salig  kungens  lilla  trädbyggnad  på  Haga  och  där  signera  sina  platta  in- 
famier,   ländande   att   deshonorera  den  store  monarkens  minne«. 

♦*)  Ett  bref  från  Oxenstjerna  till  Armfelt  är  tryckt  i  Schinkels  Min- 
nen, Bihang  I:  170;  ett  annat  finnes  bland  Reuterliolms  Papjter.  Ur  det 
sistnämnda  torde  följande  utdrag  försvara  sin  plats:  «Pour  la  littérature,  elle 
est  morte,  ou  du  moins  ä  Tagonie.  On  n'écrit  plus  rien.  Point  de  piéccs 
nouvclles,  ni  de  concours.     Tout  est  fmi  avec  le  Roi,  qui  seul  cntretint  dans 


—   209   — 

Väsentligen  af  j)olitiskt  innehåll  voro  de  bref,  som  väx- 
lades mellan  Armfelt  och  grefve  Axel  Fersen,  en  svensk  emi- 
grant liksom  Armfelt,  ehuru  af  mycket  olika  skaplynne.  De  in- 
nehöllo  dock  företrädesvis  nyheter  rörande  Europas  allmänna 
läge;  och  endast  undantagsvis  af  handlades  svenska  angelägen- 
heter. Men  stundom  gaf  äfven  Fersen  luft  ät  sitt  missnöje  pä 
ett  sätt,  som  ej  kunde  vara  hertigen  och  Reuterholm  behagligt. 
Baron  Staels  hemliga  underhandlingar  ä  förmyndareregeringens 
vägnar  med  franska  republiken  väckte  liflig  förbittring  hos  det 
olyckliga  franska  konungaparets  väns.  Om  han  också  kan  skafta 
oss  millioner,  skrifver  han,  sä  tycker  jag,  att  det  är  att  sälja  sin 
ära  för  billigt  pris  och  för  ögonblickets  intresse  uppoffra  kan- 
ske flere  århundradens».  »Vara  kusiner  i  Sverige  äro  galna, 
min  kära  baron»,  tillägger  han.  I  ett  annat  bref  förklarar  han 
hertigen-regentens  omgifning  vara  »ovärdig  att  bära  svenska 
namnet»,  och  utbrister  en  gång:  »Jag  talar  icke  om  vårt  olyck- 
liga fädernesland,  ej  heller  om  den  rol,  som  vi  spela.  Jag 
skulle  önska  att  kunna  upphöra  att  tänka  därpå,  ty  minnet 
däraf  är  mig  alltför  smärtsamt».  Han  gladde  sig  för  konung 
Gustafs  skull,  att  få  läsa  det  arbete  till  hans  historia,  hvarmed 
Armfelt  uppgifvit  sig  vara  sysselsatt  *).  Rörande  är  den  vörd- 
nad, med  hvilken  Fersen  talar  om  Gustaf  lll:s  minne.  Han  var 
rojalist  framför  allt,  och  om  han  i  någon  män  delat  sin  faders 
bitterhet  mot  konungen,  sä  synes  dennes  död  hafva  fullkomligt 
utplånat  den. 

Zibet,  som  lefde  i  tillbakadragenhet  i  Skåne,  sedan  för- 
myndareregeringen aflägsnat  honom,  yttrade  i  bref  till  Armfelt, 
att  hans  »disgråce  vore  en  hederstitel  hos  allt  hederligt  folk» : 
»när  förföljarna  velat  förödmjuka  mig,  hafva  de  smutsat  ner  sig 
själfva»,  förklarade  han  **). 

Med  tvenne  svenska  diplomater  i  utlandet,  hvilka  liksom 
Armfelt  tillhörde  dem  som  förmyndareregeringen  helst  hade  på 
afstånd,  stod  han  äfven  i  en  brefväxling,  hvilken  berörde  all- 
männa förhållanden  pä  ett  sätt,  som  väckte  vederbörandes  miss- 
liag.     Det    var    Armfelts    ofvannämnde    ungdomsvän,    legations- 


ce  pays  de  neioje  ces  productions  des  cliinats  plus  doux.  J'ai  toujours  re- 
gardé  les  belles-lettres  dans  ce  pays-ci  comme  ces  plantes  des  Indes,  qui  ne 
sauraient  vivre  ici  que  par  la  présence  du  soleil  et  qu'une  seule  nuit  suffit 
pour  géler,  et  Texpérience  prouvera  la  vérité  de  mon  sentiment.  Kellgren 
se  traine  comme  une  ombre,  et  Leopold  n'est  guére  mieux». 

*)  Fersen  till    Armfelt    'Vä  >    */g»  "-'jj   '°/s  '793-     (Reuterholms  Papper, 

-TR.  A.) 

•■■*)   Reuterliolms  Papper. 
Tfoner,   (1.    M.    ArmfcH.  ii 


—    210    — 

sekreteraren  i  Haag  Rehausen,  och  baron  Fredrik  Nolcken,  som 
i  Wien  i  början  betraktat  Armfelt  med  misstroende,  hvilket 
han  dock  hastigt  nog  synes  hafva  öfvervunnit.  Den  förstnämnde 
stod  pä  förtrolig  fot  med  Armfelt  och  skref  ganska  ofta  till 
honom  i  politiska  ämnen.  Han  var,  som  de  öfriga,  en  ifrig 
gustavian:  »Gustafs  minne  skall  aldrig  utplanas,  där  det  är  fä- 
stadt  genom  kärlek  och  vördnad,  och  ju  mer  man  vill  svärta 
honom,  desto  högre  stiger  han  i  mina  ögon».  Vanvördigt  ut- 
tryckte han  sig  däremot  om  hertigen-regenten  och  Reuterholm. 
Den  bekanta  »Varningen»  *)  väckte  hans  ätlöje.  och  han  bekla- 
gade, att  Sveriges  regent,  svag  och  lättledd  som  han  var,  >lem- 
nat  sitt  förtroende  till  en  man,  som  i  allt  hvad  han  gör  endast 
synes  ledas  af  personlig  hämndlystnad,  kanske  en  följd  af  hans 
karakter,  men  ännu  mer  af  löjlig  fåfänga»  **).  —  Försigtigare  ut- 
tryckte sig  Nolcken  om  höga  vederbörande;  men  såsom  gammal 
svensk  minister  i  Petersburg  och  ryska  hofvets  vän  var  han  lifligt 
intresserad  af  bevarandet  af  förbundet  med  Ryssland.  »Det  vore 
höjden  af  dårskap,  om  vi  ställde  oss  illa  med  Ryssland,  .skref 
han.  Allt  manar  oss  att  nära  förena  oss  med  denna  fruktans- 
värda granne,  och  jag  är  säkert  öfvertygad,  att  en  sådan  för- 
bindelse kunde  göras,  och  det  utan  att  vi  förlorade  en  hårsmän 
af  vår  själfständighet»  ***). 


•')  Se  ofvan  sid.  85. 
**)  Rehausen    till    Armfelt    ^''[^^  1792,    "i,  1793,    'Vs   '793  1  Reuterholms 
Papper). 

***!  Nolcken  till  Armfelt  ''/^  1793.  Han  fruktade  att  blifva  från  Wien 
förflyttad  till  presidentstolen  i  Göta  Hofrätt,  en  plats,  som  kort  därefter  till- 
föll hans  äldre  broder,  envoyén  i  London  G.  A.  von  Nolcken,  och  förkla- 
rade i  samma  bref,  att  han  för  att  undgå  denna  förvisning  ärnade  begära 
en  fristad  hos  kejsarinnan  af  Ryssland,  «dont  je  me  flatte  d'avoir  mérité 
l'estime  et  la  bienveillance.  Et  loin  de  rougir  du  bienfait,  je  m'en  glori- 
fierais.  Il  ne  serait  pas  le  prix  d'une  cabale  et  je  ne  Taurais  pas  aclieté 
par  le  sacrifice  d'aucun  de  mes  devoirsc.  (Reuterli.  Papper}.  För  öfrigt 
synes  den  gamle  diplomaten  hafva  varit  ostadig  i  sitt  omdöme  om  Arm- 
felt —  «den  tjocke  ex-gunstlingen«  —  med  hvilken  han  likväl  i  Wien 
återknöt  en  gammal  förbindelse.  I  början  af  det  Armfeltska  högmålet  skref 
han  till  Sofia  Albertina  ^/^  1794)  om  Armfelt:  «Son  égarement  m'a  causé 
une  profonde  douleur,  car  j'ai  été  lié  avec  lui  depuis  prés  de  30  ans:  il  m'a 
donné  mille  preuves  d'amitié  ...  Je  connaissais  ses  faiblesses,  mais  en  les 
plaignant,  je  Taimais^.  Men  en  månad  senare  ('Vg)»  '^^  erkännandet  af  hvarje 
förbindelse  med  Armfelt,  vare  sig  från  äldre  eller  nyare  datum,  syntes  våd- 
ligt, skref  han  till  samma  person:  «-Je  n'ai  jamais  estimé  le  baron  Armfelt, 
et  comment  un  honnéte  homme  aurait-il  pu  lui  accurder  ces  sentiments.* 
J'ai  du  encore  le  hair,  puisqu'il  ma  indignement  trompé  pendant  sa  faveur». 
(Eriks,  arkiv),  livilketdera  af  dessa  yttranden  som  skulle  ega  vitsord,  fick 
prinsessan  själf  afgöra.     ijfr  ofvan,  s.    100). 


—    211    — 

Att  alla  dessa  personer  vågade  hysa  så  kätterska  me- 
ningar rörande  Sveriges  politiska  belägenhet  och  dess  styrelse,  och 
att  hafva  uttalat  dem,  äfven  om  det  endast  var  i  enskilda  brcf 
—  detta  stod  i  Reuterholms  ögon  pä  gränsen  af  statsförbry- 
telse. Alla  fingo  de  ock  hvar  på  sitt  sätt  del  i  den  ofärd,  som 
drabbade  Armfelt. 

Vid  sidan  af  de  politiska  förslagen,  som  utgjorde  hufvud- 
saken  i  den  hemliga  Ärmfeltska  brefväxlingen,  gick,  såsom  vi 
hafva  sett,  en  fortlöpande  kritik  öfver  den  svenska  riksstyrel- 
sen; och  sä  väl  Armfelts  som  hans  korrespondenters  bref  öf- 
verflödade  af  infall  och  sarkasmer,  särskildt  mot  »viziren»,  h.  exc. 
sCagliostro-Reuterholm^.  och  hans  skugga,  rikskansleren  Sparre. 
Några  af  Armfelts  infall  om  den  sistnämnde  hafva  vi  redan  an- 
fört, och  antalet  skulle  lätt  kunna  ökas.  I  Reuterholms  förlöj- 
ligande synes  Armfelt  och  fröken  Rudenschöld  hafva  funnit  ett 
särskildt  nöje,  och  det  var  ej  blott  i  deras  hemliga  brefväx- 
ling,  som  den  mäktige  mannen  pä  ett  ohöfviskt  sätt  begabba- 
des. Reuterholms  högtärd  och  mysticism  erbjödo  rika  tillfällen 
härtill.  »Man  bör  vara  ledsen  att  icke  kunna  åter  uppväcka 
Ankarström  ur  grafven,  för  att  kunna  gifva  honom  några  in- 
drägtiga  ämbeten?,  skrifver  Armfelt  en  gång  i  sitt  sinnes  bit- 
terhet *),  och  tillägger  med  tydlig  hänsyftning  på  Rcuterholm : 
^Fä  se  livad  illuminaterna  kunna  göra  likväl:  å  force  af  [att] 
visa  andar,  sä  kan  man  realisera  especen^^.  Till  Schröderheim 
uttalade  Armfelt  denna  förmodan:  »H.  exc.  Cagliostro  och  hans 
prseceptor  Lode  torde  ärna  hemkalla  alla  1788  års  gökar,  som 
blifvit  hängda  in  effigie,  samt  de  ad  interim  landsförvista  ko- 
nungamördarnas'  **).  Då  Reuterholm  en  gång  var  sjuk,  berät- 
tade fröken  Rudenschöld  i  bref  till  Armfelt  att  »nos  fins  cour- 
tisans»  gjorde  sjukvisiter  och  antecknade  sina  namn  i  hans  bo- 
stad. Bulletiner  utgåfvos:  »Baron  och  Presidenten  mår  något 
bättre  i  dag,  sedan  Baron  och  Presidenten  haft  ro  att  sofva 
i  natt.  Likväl  har  Baron  och  Presidenten  stark  feber  ännu». 
»Det  mäste  medgifvas  att  Baron  och  Presidenten  stöter  pä 
det  löjliga?,  tillägger  hon.  »Och  vill  man  öfvertyga  mig,  att 
denne  comte  de  la  Touffiére  vill  införa  jämlikheten!  Nej,  han  är 
vida  längre  därifrån  än  vi:    det  är   1720  års  regeringsform,  som 


•)  Till  sin  hustru  "^,  1793). 
**)  Reut.  Papp.  ('"  5  ^793/-  1  samma  bref  uttalade  han  den  skämt- 
samma förmodan,  att  Schröderheim,  på  grund  af  sin  brefväxling  med  Arm- 
felt, kunde  komma  att  i  irenighetens,  rättvisans  och  frihetens  namn  mista 
sitt  ämbete  och  svälta  ihjäl,  en  naturlig  och  snart  sagdt  oundviklig  belöning 
för  alla,  som  troget  tjent  Gustaf  lll«. 


—    212   — 

lockar  hans  fåfänga:  han  nöjer  sig  icke  med  mindre  an  han 
blir  riksråd»  ''). 

Fröken  Rudenschölds  karakteristik  af  Reuterholms  politiska 
ståndpunkt  är  utan  tvifvel  riktig.  En  annan  teckning  af  samme 
man,  utkastad  af  Armfelts  hand  i  ett  bref  till  en  af  hans  vän- 
ner frän  baden  vid  Lucca,  kammarherren  markis  Giamboni,  är 
följande,  som  icke  saknar  sitt  intresse**):  »Personen  i  fråga  är 
en  kabbalist,  en  illuminat,  en  skrymtare,  ett  dumhufvud,  en  gal- 
ning med  ett  ord,  som  fastän  han  kan  göra  ondt,  t.  o.  m.  pä 
ett  hårdt  och  högdraget  sätt,  hvarken  är  en  elak  människa  eller 
en  skälm,  ty  han  saknar  beräkning  och  fintlighet  för  både  det 
ena  och  det  andra.  Jag  skulle  icke  vilja  hans  undergång,  om 
någon  förändring  inträffade  i  Sverige,  men  jag  skulle  icke  låta 
något  tillfälle  gå  mig  ur  händerna  att  göra  honom  till  föremål 
för  gyckel  och  åtlöje,  ty  han  förtjenar  allt  i  den  vägen,  som 
kan  upptänkas').  —  Reuterholms  5>rhétorique»,  hvarigenom  han 
gjorde  sig  till  »svenska  folkets  marktschreier»  är  ofta  på  tal. 
»Att  han  får  utveckla  sin  vältalighet,  det  är  hufvudsaken;  resten 
går  som  visan  »Qa  ira,  ga  ira»,  heter  det  med  anledning  af  hans 
bekanta  lyxförordning  ***).  Hans  åtgärder  i  brännvinsfrågan  fann 
Armfelt  vara  »ett  verk  af  dessa  ypperliga  illuminerade  skallar, 
för  hvilka  en  nation,  full  och  yr,  synes  vara  lycklig  och  lättare 
förd  än  den,  som  man  håller  från  laster  och  missbruk,  och  som, 
styrd  af  sundt  förnuft,  kunde  fälla  kloka  omdömen  och  göra  re- 
marquer  på  galningar  och  fän».  —  I  ett  annat  bref  heter  det: 
»Man  afskyr  honom  i  Sverige;  i  utlandet  är  han  föraktad,  men 
hans  öde  att  tjena  hela  världen  till  åtlöje,  skall  göra  hans  namn 
odödligt»  f). 

Reuterholm  hade  vidtagit  sädana  anstalter,  att  dylika  ut- 
gjutelser,  till  föga  uppbyggelse  för  honom  själf,  lades  under  hans 
egna  ögon  I  Och  Armfelt,  den  öfvermodige  skämtaren,  lade  ej  ens 
inför  Reuterholms  egen  förtroendeman  band  pä  sin  spetsiga  penna : 
han  skref  till  Lagersvärd,  att  Sveriges  utrikes  politik,  sedan  den 
duglige  och  redlige  L.  y.  Engeström  måst  lemna  hofkanslers- 
befattningen,  »förmodligen  toge  gestalten  af  en  hermafrodit,  som 
närsynt  går  på  tå;  ty  jag  imaginerar  mig,  att  baron  Reuterholms 


♦)  RudenschÖld  till  Armfelt  '*/i2  ^792- 
**)  **/,o   1793  (Reuterhrs  Papp). 
***)  Armfelt  till  sin  huätni  2'/,    1793. 

f)  Armfelt    till    sin     far    "/,,     1793,    till    fr;     RudenschÖld     '*,,,     1793, 


(R.    A.). 


—    213    - 

och  storkanslerens    hufvud    tillsammans  måste  accoucliera  af  ett 
sådant  monstre»  *). 

Om  Reuterholm  var  hämndlysten,  såsom  Armfelt  ansåg,  — 
och  han  var  det,  efter  livad  Armfelt  bittert  skulle  fä  erfara  — 
så  hade  han  visserligen  anledning  att  söka  sak  med  sin  forne 
»ungdomsvän»,  hvilken  han  nu,  enligt  sina  bref  till  Lagersvärd, 
ansåg  såsom  »sin  störste  fiende>.  Han  dröjde  icke:  långt  innan 
någon  politisk  hemlighet  af  förgriplig  art  var  upptäckt,  hade  han 
sträckt  sin  hämnande  arm  efter  den,  som  så  djärft  vågade  trotsa 
hans  myndighet,  och  inför  hela  Europa  låtit  larmtrumman  ljuda 
och  förkunnat,  att  Armfelt  och  hans  vänner  vore  landsförrädare, 
som  umgingos  med  mordplaner  mot  Sveriges  regent. 


*)  ^Is  '793>  (f^-  A.).  Rörande  v.  Engeström,  hvilken  Armfelt  förut 
på  grund  af  hans  slägtskapsförbindelser  räknat  bland  fjakobinerna»,  hade  han 
ändrat  mening,  »rll  a  un  véritable  talent,  de  la  probité  et  du  caractére», 
skref  han  till  Lagersvärd,  och  i  ett  annat  bref  heter  det:  «Den  karlen 
har  en  verklig  mérite,  fastän  han  är  extreme  och  violent.  Men  han  är  god 
svensk  och  har  suite  i  sina  principer  och  sin  conduileo-,  (A.  till  sin  hustru 
"4   1793)- 


IV. 

Förföljelse  och  flykt.  *) 
(1794). 


^  n  afton,  sedan  vi  druklt  té  hos  grefvinnan  Armfelt,  onigif- 
ven  af  sin  familj  och  ett  helt  litet  sällskap»  —  berättar  i 
sina  efterlemnade  anteckningar  major  L.  Peyron,  som  under  sin 
vistelse  i  Neapel  blifvit  en  daglig  gäst  i  Armfelts  hus  —  »inburos 
de  tyska  tidningarna,  och  jag  läste  högt  ur  dem  som  vanligt. 
Min  förvåning  blef  otrolig,  dä  jag  under  rubriken  Stockholm 
fann,  att  man  upptäckt  en  sammansvärjning,  som  afsåg  ingenting 
mindre  än  att  mörda  regenten  och  omstörta  regeringsformen,  att 
flera  personer  voro  arresterade,  och  att  man  nämnde  baron  Arm-' 
felt  såsom  hufvudman  i  denna  konspiration.  Baronens  öfverrask- 
ning  blef  lika  stor  som  min  och  de  öfriga  närvarandes. >  **) 

Det    dröjde   länge,    innan    nyheter  den  tiden  hunno  spridas 
från  Sveriges  hufvudstad  till  konungariket  Båda  Siciliernas.    Den 


*)  Delar    af  detta   kapitels  böljan    äro  först   tryckta  i  förf:s  uppsats  «G. 
M.  Armfelt  i  NeapeU  (Hist.  Tulskrift   1883). 

**)  Ur  Peyrons  anteckningar  förtjenar  följande  att  i  sammanhang  här- 
med anföras:  «Under  hela  min  vistelse  hos  baron  Armfelt  kunde  jag  icke 
undgä  att  finna,  att  han  var  högst  missnöjd  med  svenska  regeringen,  och  att 
han  var  i  yttersta  oro  för  Gustaf  Adolfs  lif,  da  dennes  omgifning  utgjordes 
af  personer,  som  hatat  hans  fader  och  som,  långt  ifrån  att  önska  konunga- 
maktens upprätthällande,  hade  lifliga  sympatier  för  de  franska  jakobinerna 
eller  för  1720  års  svenska  mångvälde.  Men  aldrig  undföll  honom  ett  ord  om 
att  han  ärnade  anställa  en  revolution  i  Sverige,  eller  inkalla  en  utländsk 
flotta,  eller  göra  något  försök  mot  regentens  lif,  eller  någon  af  dessa  galen- 
skaper eller  absurditeter,  för  hvilka  han  sedermera  beskylldes,  donides  och 
förföljdes.» 


—  215   — 

omtalta  »upptäckten»  af  den  sammansvärjning,  livars  hufvudman 
skulle  vara  Armfelt,  hade  redan  i  slutet  af  November  1793  ^^r- 
anledt  hvarjehanda  åtgärder  af  den  Reuterholmska  regeringen. 
Natten  mellan  den  17  och  18  Dec.  hade  denna  styrelse  ansett 
statens  väl  och  regentens  personliga  säkerhet  fordra  att  lata  ar- 
restera ett  par  af  Armfelts  vänner  och  hemliga  korrespondenter, 
samt  andra  personer,  med  hvilka  han  antogs  underhälla  förbin- 
delser af  samhällsvädlig  beskaffenhet:  fröken  Rudenschöld,  kongl. 
sekreteraren  Ehrenström,  den  sistnämndes  broder,  öfverstelöjt- 
nanten  Ehrenström,  öfverstelöjtnanterna  Sandels  och  frih.  Lilje 
samt  källarmästaren  Forster.  Några  dagar  senare  följde  arreste- 
ringen af  Armfelts  förre  kammartjenare  Mineur  och  handelsbe- 
tjenten  Signeul,  känd  såsom  »jakobin».  Större  delen  af  dessa 
personer  blefvo,  såsom  kändt  är,  häktade  på  blotta  misstankar 
och  frigäfvos  sedermera.  Men  deras  antal  var  egnadt  att  ingifva 
föreställningen  om  en  vidtutgrenad  sammansvärjning,  omfattande 
samhällets  alla  klasser.  Naturligtvis  ansågs  den  vara  af  »jako- 
binskt» ursprung  och  ställdes  i  sammanhang  med  tilldragelserna 
i  Frankrike,  hvadan  de  svenska  tidningarna  samtidigt  förbjödos 
att  intaga  notiser  frän  detta  land.  Sammansvärjningens  ändamål 
var,  sä  berättades  t.  ex.  i  den  vidt  spridda  tyska  tidskriften 
»Minerva»,  utgifven  af  Archenholz  i  Hamburg,  h vilken  mottog 
sina  ingifvelser  direkt  frän  Reuterholm,  att  bringa  Sveriges  »äl- 
skade regent»  om  lifvet,  äfvensom  dennes  »nitiske  medarbetare» 
Reuterholm;  dådets  utförande  skulle,  enligt  hvad  som  framginge 
af  Armfelts  och  fröken  Rudenschölds  brefväxling,  hafva  varit 
tillärnadt  under  den  närmaste  framtiden,  och  de  personer,  som 
voro  invecklade  i  komplotten,  bestodc  af  »skurkar,  spetsbofvar 
och  för  dåliga  seder  beryktade  varelser,  med  hvilkas  namn  pap- 
peret ej  borde  smutsas».  *) 

Det  var  först  i  slutet  af  Januari,  soni  nyheterna  om  tilldra- 
gelserna i  Stockholm  i  midten  af  December  genom  den  utländ- 
ska pressen  nådde  Neapel.  Att  de  väckte  Armfelts  och  hans 
omgifnings  lifliga  förvåning,  var  helt  naturligt.  Det  var  omöjligt 
att  i  dessa  uppgifter  igenkänna  någon  sanning;  Armfelt  visste 
bäst  själf,  att  han  icke  i  politiska  ämnen  brefväxlat  med  mer  än 
två  af  de  anklagade,  och  att  flera  af  dessa  voro  honom  fullkom- 
ligt obekanta.     Tanken  att  i  förening  med  »jakobinerna»  våldsamt 


*)  1  elt  bref  från  Stockholm  d.  23  Dec.  1793,  infördt  i  «Minervas<r 
första  häfte  1794,  s.  74.  I  samma  tidskrift  infördes  äfven  s.  S.  en  serie  «Hi- 
storische  Briefe  iib.  d.  jetzigen  Zustaud  von  Sch\veden«,  förf.  af  C.  Fr.  Nor- 
denskiöld, en  bland  de  smutsigaste  och  lögnaktigaste  smiideskrifter  mot  Gustaf 
111   och   hans   vän.   som  då  ännu    blifvit   trvckta. 


—    2l6    — 

röja  regenten  ur  vägen  hade  aldrig  kunnat  uppstå  hos  de  franska 
konungamördarnas  svurne  fiende,  Hans  hemh'ga  sträfvanden  hade 
icke  gått  ut  pä  att  vinna  en  förändring  i  Sveriges  statsskick, 
utan  i  dess  styrelsepersonal  och  regeringsgrundsatser.  De  dunkla 
uttryck  i  hans  brefväxling,  som  väckt  svenska  styrelsens  miss- 
tankar, hade  han  ej  haft  anledning  att  lägga  på  minnet;  och  hela 
anklagelsen  föreföll  honom  därför  endast  förklarlig  såsom  uttryck 
af  hans  fienders  hat,  hvilket  icke  skytt  att  begagna  sig  af  lög- 
nens och  smädelsens  vapen  för  att  bereda  hans  fall. 

Alldeles  oförberedd  träftades  han  dock  icke  af  dessa  under- 
rättelser. Redan  länge  hade  han,  såsom  vi  sett,  vetat,  att  han 
var  utsatt  för  bevakning  af  hvarjehanda  slag;  och  antydningar 
hade  icke  saknats  därom,  att  något  särskildt  nu  förehades  mot 
honom  och  hans  vänner.  Själf  hade  han  mer  än  en  gång  i  sina 
bref  uttalat  den  förmodan,  att  han,  om  han  återvände  till  Sve- 
rige, skulle  mötas  af  en  rättegäng,  hvarvid  köpta  vittnen  skulle 
komma  att  användas.  Ä  andra  sidan  afvaktade  han  regeringens 
ytterligare  förföljelseåtgärder,  skref  han,  »med  hela  det  lugn,  som 
heder  och  samvete,  rena  grundsatser  och  oförvitligt  uppförande 
ingifva.»  *) 

»Då  de  första  dagarna  af  Januari  1794  förflutit»,  berättar 
Armfelt  i  sina  anteckningar,  »utan  att  jag  fått  bref  frän  fröken 
Rudenschöld,  började  jag  att  känna  mig  orolig,  och  min  oro 
växte,  då  jag  den  20  i  samma  månad  plötsligt  fann  min  post 
öfver  Hamburg  uteblifva,  sä  att  jag  icke  ens  fick  mina  tidningar. 
Det  sista  bref,  som  jag  fått  från  fröken  Rudenschöld,  var  date- 
radt  den  6  Dec.  och  innehöll  ingenting,  som  kunde  komma  mig 
att  ana  den  tillärnade  katastrofen;  men  Franc  syntes  i  ett  bref 
af  den  10  genom  en  något  invecklad  fras  vilja  antyda,  att  han 
'  förutsäg  någon  olycka  **).  Danske  ministern,  som  jag  träffade 
hos  lady  Spencer  pä  aftonen  samma  dag  som  tyska  posten  kom- 
mit utan  att  medföra  något  för  mig,  berättade  att  sista  numret 
af    Altonaischer    Mercur   omtalade  en  sammansvärjning  mot  her- 

*)  Armfelt  till  Rudenschöld  '•'!,,,  "/,,  1793. 
**)  I  bref  till  Lagersvärd  ocli  fröken  Rudenschöld,  bada  skrifna  den  il 
Jan.  1794  (Reut.  Papp.),  uttrycker  Armfelt  sin  oro  öfver  uteblifvaiidet  af  bref, 
I  det  sistnämnda  antytler  han,  alt  han  visste,  att  Piranesi  haft  befallning  att 
öppna  hans  bref;  han  säger  sig  hafva  tillskrifvit  Piranesi  och  bedt  honom 
skynda  sig  att  taga  afskrift  af  hans  bref,  efter  han  därtill  hade  Reuterholms 
uppdrag,  men  icke  qvarhälla  det,  ty  ilet  läge  utom  hans  befogenhet.  Ät  sin 
misstro  mot  Piranesi  gaf  han  några  dagar  senare  luft  i  ett  bref  till  abbé 
Bonneval:  «Je  vous  promets  ipie  M.  Piranesi  me  remlra  conipte  de  ses  co<iui- 
neries.  Je  lui  dois  une  petite  recei)tion  å  maniére  soldatesfjue  en  revenant  a. 
Rome."     ("/,    1793.     Se   Piranesis  Lettera,  s.  XXIlI.i. 


—    217   — 

tigen-regenten,  och  att  det  vore  fråga  om  förgiftning,  mordbrand 
o.  s.  V.s 

Att  man  ej  nöjt  sig  med  arresteringarna  i  Stockholm,  utan 
mattat  slaget  äfven  mot  konspirationens  föregitne  hufvudman, 
skulle  han  snart  fä  erfara.  I  själfva  verket  hade  man  allra  först 
vidtagit  åtgärder  för  att  försäkra  sig  om  Armfelts  person.  Redan 
i  November  hade  till  bcfälhafvarcn  på  svenska  örlogsskeppet 
»Tapperheten»,  generaladjutanten  baron  Palmqvist,  stadd  pä  sjö- 
expedition i  Medelhafvet,  afgått  ett  bref  frän  hertigen- rcgenten, 
afsedt  att  förbereda  Palmqvist  pä  det  uppdrag  att  gripa  Armfelt, 
hvarom  kort  därefter  utfärdades  befallning ;  och  den  5  December 
daterades  de  bref  till  neapolitanska  regeringen  med  begäran  om 
Armfelts  utlemning,  hvilka  öfversändes  genom  Palmqvist  *).  Att 
Palmqvist  hade  befallning  att  från  Genua  begifva  sig  till  Nea- 
pel, i  hvars  hamn  han  låg  med  sitt  fartyg,  visste  en  af  Armfelts 
korrespondenter  i  förstnämnda  stad  att  berätta  i  bref  till  Armfelt 
redan  den  10  Jan.;  nägra  dagar  sennre  skyndade  hans  vän,  en- 
gelske ministern  i  Florens  lord  Hervey  att  underrätta,  att  La- 
gersvärd i  Genua  öppet  omtalat,  att  Palmqvist  hade  befallning 
att  locka  Armfelt  om  bord  på  sitt  fartyg  och  där  arrestera  ho- 
nom; och  äfven  frän  andra  håll  ingingo  dylika  varningar**). 
Palmqvist  gjorde  sig  emellertid  ej  synnerligt  brådtom:  skeppets 
proviantering  och  motvind  fördröjde  hans  afresa,  och  för  storm 
måste  han  inlöpa  i  Livornos  hamn  med  fregatten,  för  att  därifrån 
med  örlogskuttern  »Assistance»  fortsätta  färden  till  Neapel***). 

Till  dessa  underrättelser  kommo  äfven  nyheterna  att  abbé 
d^Héral  och  Vignes  samt  Sources  på  svenska  regeringens  befall- 


*)  Hertigen-regentens  båda  bref  till  Palmqvist  äro  tryckta  i  Crusen- 
stolpes  Carl  XIII  och  Hedvig  Elisab.  Charlotta,  s.  406  o.  f. ;  brefven  till  ko- 
nungen af  Neapel  och  general  Acton  bland  bilagorna  till  Piranesis  wLettera 
al  generale  Actonor.  III,  IV,  Såsom  skäl  för  den  anbefallda  åtgärden  anfördes 
den  visshet,  man  egde  om  Armfelts  stämplingar.  och  nödvändigheten  att  före- 
komma det  utbrott,  som  de  måste  medföra. 

*■')  Flera  dylika  bref  tinnas  i  behåll  bland  Armfelts  papper.  En  bland 
dem,  som  underrättade  Armfelt  om  Palraqvists  afresa  till  Neapel,  var  Arm- 
felts företrädare  baron  Wrangel.  bosatt  i  Genua. 

***)  Lagersvärd,  som  gaf  Palmqvist  hela  skulden  för  misslyckandet  af 
det  företag,  som  han  och  Piranesi  förberedt,  angifver  «l'ascendance  de  deux 
beaux  yeux*  såsom  anledning  till  Pahnqvists  dröjsmål:  «Génes  est  devenu 
une  ile  de  Calypso  pour  M.  de  P.,  dont  il  aura  peut-étre  lieu  de  se  répentir*. 
(L.  till  prinsessan  Sofia  Albertina  "'/,  1794,  Eriksb.  arkiv.)  —  I  samma  anda 
skref  Lagersvärd  äfven  till  Reuterholm;  upprepade  gånger  (*'*,,  *'/,.  Vj  '794) 
klagar  han  öfver  Palm<]vists  försumlighet.  Af  lord  Herveys  ofvan  anförda  bref 
synes,  att  äfven  Lagersvärds  oförsigtighet  hade  sin  del  i  att  Pahnqvists  före- 
hafvandc   blef  i   förtid   kändt. 


—    2l8    — 

ning  blifvit  arresterade  och  deras  papper  dem  fråntagna.  Genom 
bref  från  prinsessan  Santa  Croce  i  Rom  fästes  äfven  Armfelts 
uppmärksamhet  pä  Benedetto  Moris  spioneri  och  upplystes,  att 
denne  var  Piranesis  utskickade. 

Alla  dessa  olycksposter,  ankomna  i  senare  delen  af  Janu- 
ari 1794,  fyllde  Armfelts  själ  med  bestörtning  och  ökade  hans 
bitterhet  mot  sina  förföljare  *).  Mori,  deras  representant  i  hans 
omedelbara  närhet,  kördes  genast  ur  huset.  Denne  qvarstannade 
dock  i  Neapel  och  lefde  sedermera,  efter  hvad  hans  bref  till 
Piranesi  utvisa,  i  en  ytterlig  förskräckelse  för  sin  personliga  sä- 
kerhet: han  ömsade  bostad,  skaffade  sig  en  förklädnad  såsom 
abbé,  ärnade  köpa  sig  ett  par  pistoler  for  att  skydda  sitt  lif 
o.  s.  v.  Dels  genom  nya  spioner,  dels  genom  förbindelser  med 
Armfelts  förrädiska  betjenter  Antonio  Zamparelli  och  Stefano 
Setola,  underhöll  Mori  dock  fortfarande  sitt  spioneri  i  palatset 
vid  Chiajan,  dit  han  själf  nu  endast  undantagsvis  vågade  smyga 
sig  **).     Han  var  sålunda  i  stånd  att  inberätta  de  åtgärder,    som 


*)  Lifiigt  målar  sig  hans  upprörda  stämning  i  ett  bref  till  Lagersvärd, 
hvilket  denne  insände  till  Reuterholm.  Armfelt  skrifver,  att  han  hade  «rage 
et  désespoir  dans  le  coeur«.  Han  väntade  blodiga  uppträden  och  jämförde 
Reulerholms  uppträdande  med  Tegels  vid  Linköpings  riksdag  1600.  <rMais 
Tegel,  säger  han,  ce  favori  de  Charles  IX,  ne  savait  pas  encore  donner  les 
apparences  de  la  justice  au  despotisme  le  plus  inquisitoire  et  mettre  le  nom 
de  Dieu  et  de  la  liberté  sur  les  enveloppes  des  lettres  de  cachet.<r  För  egen 
del  ville  han  hellre  dö,  än  bära  «les  couleurs  de  Tinfamiecr.  Fröken  Ruden- 
schöld  vore  liflig  och  oförsigtig,  men  säkerligen  ur  stånd  att  deltaga  i  någon 
sammansvärjnings-  eller  förgiftningsplan,  och  bröderna  Ehrenström  vore  vis- 
serligen män  af  hufvud,  men  saknade  mod  att  inlåta  sig  på  utförandet  af  nå- 
got dylikt  (^*  ,    1794.  Reut.  Papp.). 

*)  Moris  bref  till  Piranesi  -' ,  1794  o.  följ.  Åtskilliga  af  dessa  "bref 
äro  tryckta  i  P:s  Lettera  al  gen.  Acton  s.  XXIV  o.  f.,  men,  efter  hvad  en 
jämförelse  med  originalen  utvisar,  i  väsentlig  män  förfalskade.  Ett  tillägg, 
hvilket  alldeles  saknas  i  originalet  och  är  riktadt  mot  prinsessan  Santa  Croce, 
är  t.  ex.  följande  groteska  skildring  af  Armfelts  försigtighetsmått:  «(La  Santa 
Croce)  scrisse  che  si  guardasse  bene  da  chi  gli  stava  attorno,  e  da  questo 
avviso  in  poi  il  baroue  va  dicendo  d'aver  intorno  degli  assassini;  e  ciö  é 
tanto  vero,  che  tutte  le  sere,  quando  torna  a  casa  a  notte  avanzata,  lui,  l'us- 
sero,  e  il  cacciatore  colla  sciabola  sfoderata  vanno  cercando  il  diavolo,  che 
se  Ii  porti  in  tutt'  i  buci,  anche  nei  cacatori.  Guardate  che  co  . .  .,  e  che  bel 
corraggio  di  quella  bella  signora  di  far  passare  i  galantuomini  per  assassinic 
(*/j  1794.  Lettera,  s.  XXVII).  —  Karakteristisk  är  äfven  följande  »redak- 
tionsförändringff  i  ett  föreg.  bref  (^Vn  s.  XXV):  Moris  original  har:  «A  pr-mzo 
Aglo  (Haglund)  turno  a  dire  in  tavola,  che  io  era  una  s])ia  e  che  lei  (Pira- 
nesi) era  un  Giacobi)ino,  come  il  Duca  di  Sudermanio,  c  che  io  facevo  ogni 
casa  per  suo  ordine,  perö  potevo  spargere  largamente.»  I  den  tryckta  te.xten 
heter  det;  <rll  barone  jeri  in  tavola  disse  che  io  era  un'  esploratore,  e  che  il 
cavaliere    Piranesi    ed    il    duca    di  .Sudermania  erano  due  Giacnbbini«  o.  s.  v. 


I 


—  219  — 

Armfelt  vidtagit  med  anledning  af  de  underrättelser,  han  erhållit. 
I  främsta  rummet  utgjordes  dessa  af  förberedelser  till  afresa. 
underhandlingar  med  vetturiner  och  öfverläggningar  om  resplanen. 
Genom  dessa  nyheter  väckte  Mori  lifliga  farhågor  hos  Piranesi, 
att  det  skulle  lyckas  Armfelt  att  genom  en  hastig  flykt  und- 
komma. Förberedelserna  gällde  dock,  såsom  det  visade  sig,  icke 
Armfelts  egen  resa,  utan  hans  hustrus  och  barns,  hvilka  han  ville 
bringa  i  säkerhet,  medan  han  själf,  redo  till  flykt,  i  Neapel  af- 
vaktadc  händelsernas  utveckling.  Men  Reuterholms  nitiska  om- 
bud Piranesi  utvecklade  en  feberaktig  verksamhet,  för  att  fä  den 
farlige  mannen  att  »cadere  nelle  sue  reti».  Han  skref  till  Lager- 
svärd i  Genua  och  öfverlade  med  honom  om  sättet  att  pä  diplo- 
matisk väg  fä  Armfelt  i  sina  händer  vid  hans  blifvande  resa  ge- 
nom Kyrkostaten;  han  vände  sig  själf  säsom  svenskt  sändebud 
till  päfliga  curian  med  anhållan,  att  Armfelt  mätte  gripas,  om 
han  komme  inom  dess  område;  till  Neapel  afsände  han  till  Moris 
hjälp  nya  »persone  brave»  för  Armfelts  ytterligare  bevakande  *). 
Grefvinnan  Armfelts  afresa  egde  rum  den  7  Februari:  hon 
begaf  sig,  oaktadt  ett  långt  framskridet  hafvandeskap,  pä  den 
länga  färden  frän  Neapel  till  de  ryska  Östersjöprovinserna,  hvar- 
est  hon  hos  sin  där  bosatta  moder  grefvinnan  De  la  Gardie 
med  sina  barn  ärnade  söka  en  fristad  till  lugnare  tider.  Med 
henne  följde  säsom  beskyddare  under  den  länga  resan  major 
Peyron,  hvilken  genom  denna  ridderliga  tjenst,  som  innebar  en 
verklig  uppoftring,  icke  blott  af  hans  ursprungliga  resplan,  pä 
ett  ädelt  sätt  visade  sin  tillgifvenhet  för  sin  forne  chef  och  hans 
familj.  Peyrons  reskamrat,  major  Brändström,  stannade  qvar 
hos  Armfelt  i  Neapel,  beredd  att  dela  dennes  öde.  —  Afskedet 
emellan  Armfelt  och  hans  familj  var  under  dessa  omständigheter 
djupt  smärtsamt.  »Han  tryckte  sin  son  flera  gånger  i  sina  armar, 
innan  de  reste,  omfamnade  sin  hustru  och  grät  förtvifladt,  medan 
han  följde  henne  utför  trapporna.  Alltjemt  gråtande  följde  han 
henne  till  vagnen,  kysste  henne  änyo,  och  sedan  talte  han  under 
tio  minuter  sakta  i  örat  pä  sin  dotter,  hvarefter  hon  började 
gråta  öfverljudt,  och  afresan  skedde.»  Sä  skildras  detta  afsked 
af  ett  ögonvittne,  Piranesis  spion  **),  som  icke  utan  rörelse  synes 
hafva  åsett  det.     Men  då  Armfelt  i  öfvermåttet  af  sin  smärta  en 


Till  spionens  och  inbrottstjufvens  färdigheter  lade  svenska  regeringens  ombud 
således  äfveu  förfalskarens. 

"I   Piranesis  och   Lagersvärds  brefväxling   '•  , — *  ,   (Reut.   Papp.  u:0  igj! 
P:s  bref  till   -Mori    ',,    1794. 

**)  Jfr    Piranesis    fria    bearbetning    af    detta  uppträde  i  hans  Lettera,  s. 
XXV  111. 


—    220   — 

stund  efteråt  beställde  en  vagn,  för  att  skynda  efter  de  bortfa- 
rande  och  ännu  en  gång  utanför  stadens  murar  säga  dem  ett 
sista  farväl  —  då  trodde  Mori,  att  hans  afsigl  vore  att  fly  med 
dem,  och  skickade  hack  i  häl  efter  honom  två  nya  spioner.  De 
återvände  dock  snart,  så  väl  som  den  djupt  bedröfvade  Armfelt; 
och  Moris  farhåga,  att  denne  skulle  undgå  honom,  var  för  till- 
fället häfd. 

Med  afseende  på  sin  yttre  ställning  i  Neapel  vidtog  Arm- 
felt åtskilliga  förändringar.  Han  upphörde  att  hålla  hushåll  — 
han  och  Brändström  voro  i  stället  dagliga  gäster  hos  furstinnan 
Menschikoff,  som  bodde  i  samma  hus  — ,  afskedade  en  del  af 
sitt  tjenstfolk*)  samt  lät  inpacka  och  till  en  stor  del  inskeppa 
sina  saker.  Redan  innan  Armfelts  familj  lemnat  Neapel,  hade 
han  hos  svenska  regeringen  begärt  sitt  återkallande  från  sin  be- 
skickning och,  utan  att  afvakta  svaret  på  denna  ansökan,  hos 
neapolitanska  hofvet  anmält,  att  han  ej  längre  ansåge  sig  vara 
svensk  minister.  I  följd  häraf  afbröts  hans  umgänge  med  större 
delen  af  de  utländska  diplomaterna  i  Neapel. 

I  det  bref  till  rikskansleren  Sparre,  med  hvilket  Armfelt 
öfversände  sin  rappels-ansökan  **)  förklarade  han,  att  han  ansåg 
det  »mot  all  princip  af  heder  att  bekläda  ett  ämbete,  som  är 
representativt  vid  ett  främmande  hof,  då  man  i  alla  papper  är 
anfallen  som  mördare  och  konspiratör».  I  samma  bref  sade  han 
äfven  rent  ut,  att  han  förmodade  sitt  »egentliga  fel  hafva  varit 
att  tala  med  ett  slags  afguderi  om  salig  kungen,  med  den  öm- 
maste känsla  om  vår  unge  konung,  med  humeur  och  förakt  mot 
mina  ovänner,  som  mig  hos  H.  K.  H.  regenten  svärtat  och  för- 
följt, samt  med  en  farhåga  för  allt,  som  kunde  åstadkomma  för- 
ändring i  regeringssättet». 

Samma  dag  afsände  han  äfven  till  hertigen-regenten  en 
vidlyftig  skrifvelse,  hvilken  är  att  anse  såsom  den  första  af  de 
försvarsskrifter  i  olika  form,  hvarmed  Armfelts  penna  under  den 
närmast  följande  tiden  var  ifrigt  sysselsatt.  Han  erinrade  där 
om  de  tjenster,  han  gjort  konung  Gustaf  och  fäderneslandet  un- 
der sin  37-åriga  lefnad,  och  om  de  bevis  på  hertigens  förtro- 
ende, hvarmed  han  förr  varit  hedrad ;  han  hade,  efter  att  hafva  stil- 


*)  Icke  mindre  än  sex  af  Armfelts  tjenare  stannade  dock  qvar,  enligt 
Moris  rapport.  Bland  dem  var  den  af  Mori  aflönade  spionen  Stefano  Setola, 
SOM1  sedermera  inblandades  i  processen  om  det  fciregifna  mordanslaget  mot 
Armfelt.  Den  andre  förrädaren,  Antonio  Zanijiarelli,  hade  rest  med  grefvin- 
nan  Armfelt,  som  han  följde  till  \'enedig,  hvarest  han  afskedades. 
**)  %  »794. 


—    221    — 

lat  ett  hotande  utbrott  i  hufvudstaden  strax  efter  Gustafs  död, 
frivilligt  afstätt  den  plats  i  styrelsen,  som  varit  honom  anvisad 
genom  kodicillen  till  konungens  testamente;  utan  invändning 
hade  han  mottagit  den  föga  hedrande  befattning  i  fjärran  land, 
som  blifvit  honom  anvisad,  sedan  hans  ansvarsfulla  platser  i 
Sverige  blifvit  honom  fråntagna.  Han  fortsätter:  »Efter  dessa 
allmänt  kända  fakta  är  det  nu,  som  jag  blifvit  för  allmänheten 
framställd  såsom  hufvudman  för  en  sammansvärjning,  hvari  en 
ung  hofdam,  två  landtbor  utan  betydenhet,  några  dåliga  med- 
borgare och  en  jakobin,  hvilken  jag  själf  bortkört  frän  Sverige 
(och  hvilken  nyligen  blifvit  dit  återkallad),  skola  spela  hufvudrol- 
lerna  samt,  såsom  man  i  Stockholm  påstår,  styras  af  mina  råd 
och  ingifvelser  från  Neapel.  Nej,  min  nådige  herre.  Ni  kan 
omöjligt  sätta  tro  till  dessa  orimligheter,  och  jag  är  i  djupet  af 
edert  hjärta  lika  oskyldig  som  inför  mig  själf.  —  I  fall  min  bref- 
växling  med  fröken  Rudenschöld  blefve  bekant,  skulle  man  otvifvel- 
aktigt  däri  finna  bittra  anmärkningar  öfver  allt  nyhetsmaken,  taflor 
och  porträtter,  ingalunda  egnadc  att  behaga  dem  som  däri  skulle 
känna  igen  sig.  Men  ganska  bestämdt  skall  man  däri  ej  finna 
något  brottsligt,  ty  helt  visst  är  det  ej  brott  att  älska  Gustaf 
lllts  minne,  att  vara  hans  son  trogen  och  att  hysa  fruktan  — 
måhända  alltför  skarpt  uttryckt  —  för  att  se  de  lagar,  han  stif- 
tat, undergå  samma  öde,  som  alla  det  öfverlägsna  snillets  ska- 
pelser, hvilka  endast  kunna  ega  bestånd  genom  människors  tack- 
samhet och  den  vördnad,  som  borde  dem  egnas.»  *) 

Af  väsentligen  samma  innehåll  var  den  kortfattade  förkla- 
ring, som  Armfelt  kort  därefter  lät  införa  i  åtskilliga  italienska 
tidningar.  Han  framhöll  äfven  här,  att  han  efter  Gustafs  död 
frivilligt  afstätt  den  plats  i  förmyndareregeringen,  som  varit  ho- 
nom bestämd;  beskickningen  till  Italien  hade  han  emottagit  en- 
dast i  afsigt  att  visa,  att  han  satte  lydnaden  öfver  ärelystnaden 
och  minnet  af  sitt  forna  inflytande.  Denna  förklaring  undgick 
icke  att  väcka  uppseende;  och  afslöjandet  af  hemligheten  med 
kodicillen  till  Gustaf  IILs  testamente  väckte  hertigen-regentens 
lifliga  förtrytelse  **). 

*)  Brefvet  finnes  i  sin  helhet  tryckt  i  öfversättning  i  Schinkels  Minnen 
III:  375  o.  f,  Armfelt  fäste  vid  denna  skrift  mycken  vigt;  afskrifter  togos 
och  sändes  till  åtskilliga  af  hans  vänner  och  beskyddare.  Kardinal  Bernis 
lät  helsa  honom,  att  han  däri  funnit,  att  Armfelt  talat  sanningens  och  oskul- 
dens språk.      (Furstinnan   Menschikoff  till  Armf.   '■'  3    1794.) 

**)  En  italiensk  språklärare,  som  biträdt  Armfelt  med  öfversättning  och 
utskrifning  af  denna  förklaring,  hade  mot  betalning  lemnat  ett  exemplar  till 
B.  Mori,  som  öfversände  den  till  Piranesi  (M:s  bref  *!,  1794).     Anstalter  gjor- 


Sedan  dessa  bref  skrifvits,  och  då  Armfelt  ansäg  sig  skild 
från  Sveriges  tjenst,  vände  han  sig  till  sin  mäktiga  beskydda- 
rinna  i  Ryssland  och  anropade  henne  om  en  fristad  för  sin  fa- 
milj, som  redan  begifvit  sig  pä  väg  till  Katarina  II:s  rike,  samt 
erbjöd  henne  sina  egna  tjenster.  »För  E.  Kejserl.  Maj:t,  heter 
det  i  detta  bref,  behöfver  jag  icke  hvarken  rättfärdiga  eller  för- 
klara mig.  E.  M:t  vet,  att  Gustaf  III:s  son  icke  har  en  trog- 
nare undersåte  än  den,  som  denne  konung,  hvars  minne  jag  äl- 
skar ända  till  dyrkan,  öfverhopat  med  välgärningar.  E.  M:t 
vet  äfven,  att  jag  har  älskat  mitt  fädernesland  lika  högt  som 
min  konung,  och  att  det  största  bevis,  jag  ansett  mig  kunna 
gifva  därpå,  har  varit  att  hos  konungen,  min  herre,  söka  in- 
prägla de  grundsatser,  som  betrygga  förbundet  med  E.  M:t  — 
ett  förbund,  lika  nyttigt,  lika  oundgängligt  för  Sverige,  som 
ärofullt  och  passande  mellan  världens  båda  mest  lysande  mo- 
narker. Det  var  fordom  min  enda  förtjenst;  det  är  nu  mitt 
enda  brott.»  *) 

Länge  dröjde  det  icke,  innan  det  kritiska  ögonblick  inträf- 
fade, på  hvilket  Armfelt  gjort  sig  beredd.  »På  aftonen  den  9  Fe- 
bruari, skrifver  han  i  sina  otryckta  memoarer,  kom  man  och 
berättade  mig,  att  en  svensk  kutter  inlupit  från  Genua.  Bränd- 
ström, som  var  lika  nyfiken  som  jag  pä  alla  nyheter  frän  Sve- 
rige, begaf  sig  genast  till  hamnen,  för  att  se  huru  det  förhöll  sig, 


des  genast  för  att  hindra  dess  tryckning,  hvilka  äfven  lyckades  i  Florens, 
hvarest  rvske  chargé  d'affaires  Mocenigo  förgäfves  försökte  få  den  införd  i 
tidningarna,  och  i  Genua,  hvarest  Lagersvärd  korsade  Armfelts  vän  Lizake- 
witz'  bemödanden  i  samma  syfte.  Det  lyckades  dock  denne  sistnämnde  att  få 
Armfelts  förklaring  tryckt  i  «-Gazeta  di  Lugano«,  på  schweiziskt  område  (La- 
gersvärds bref  till  Sparre  och  Reuterholm  '-'/j  1794,  (R.  A.)  Lagersvärd  skyn- 
dade att  i  genuesisUa  tidningar  införa  en  amper  vederläggning  af  Armfelts 
«Dichirazione<r,  särskildt  af  punkten  om  Gustaf  III  testamente.  (Afskrift  i 
Eriksbergs  arkiv,  bilagd  L:s  bref  till  Sofia  Albertina.)  Äfven  till  norra  Eu- 
ropas tidningspress  trängde  skriftväxlingen  härom.  Hamb.  Correspondenten 
innehöll  såväl  Armfelts  förklaring  (Altona  2S  P>br.)  som  vederläggningen 
(Stockh.  II  Mars).  Af  svenska  regeringen  gjordes  anstalter  för  att  hindra 
tidningsutgifvarna  i  Altona  att  vidare  intaga  bref  eller  aktstycken  från  Arm- 
ftdt.     (Se  Schinkel,  Bihang  1:   186). 

*)  Efter  konceptet  bland  Armfelts  papper.  Äfven  detta  bref  finnes  i 
öfvers.  tryckt  i  Schiiikels  Minnen  ITL  380.  Mori.  som  inrapporterade,  att 
Armfelt  skr#  detta  bref  till  kejsarinnan   samma  afton  som  hans  familj  afreste 

—  «han  var  .sysselsatt  därmed  till  kl.  11  och  af  bröt  stundom  skrifvandet  för 
alt  tänka,   medan    lian  lutade  hufvudet  mot  handen»,  heter  det  i  hans  rapport 

—  och  att  han  ärnade  afsända  det  genom  ryska  legationssekreteraren  Italin- 
ski,  hade  fått  den  ofvannämnde  språklärarens  löfte  att  få  äfven  detta  bref  i 
sina  händer.     Det  lyckades  emellcrlid  icke  (Mori  till   Pirancsi  "j  1794). 


om  det  verkligen  vore  ett  af  de  fartyg,  som  han  hade  sett  i 
Genua  eller  i  Livorno,  ty  han  var  säker  att  i  detta  fall  igenkänna 
dess  officerare  och  besättning.  Jag  bad  honom  att  i  sådant  fall 
bjuda  dem  till  middag  hos  mig  följande  dagen,  och  i  synnerhet 
att  söka  af  dem  utforska,  sä  vidt  det  vore  möjligt,  huru  det 
hängde  tillsammans  med  den  beryktade  komplotten.  Brändström 
träffade  mig  mot  kl.  8  på  aftonen  hos  furstinnan  Menschikoff; 
han  berättade,  att  kutterns  befälhafvare  vore  en  kapten  Holm, 
men  att  dess  officerare  vore  honom  nästan  okända;  att  ingen  af 
dem  tycktes  känna  till  den  ifrågavarande  saken,  och  att  man 
för  öfrigt  hade  mottagit  honom  väl.  Han  tillade,  att  Holm  upp- 
gifvit,  att  han  kommit  till  Neapel  för  att  eskortera  svenska  han- 
delsfartyg, som  lågo  där.  att  han  endast  tänkte  stanna  tre  eller 
fyra  dagar,  och  att  han  skulle  hafva  äran  komma  att  äta  mid- 
dag hos  mig  dagen  därpå.  I  allt  hvad  denne  kapten  sagt,  miss- 
tänkte vi  emellertid  intet  bedrägeri,  och  jag  tillbragte  natten  i 
största  lugn,  utan  att  ha  den  minsta  aning  om  hvad  som  skulle 
hända.»  *) 

Under  det  major  Brändström  sprakade  med  det  svenska 
skeppets  föregifne  befälhafvare,  låg  baron  Palmqvist  gömd  nere 
i  lastrummet.  Genom  ISrändströms  meddelande  till  Holm  fick 
Palmqvist  veta  grefvinnan  Armfelts  afresa,  de  förändringar  hen- 
nes make  vidtagit  i  sitt  hushåll  o.  s.  v.;  och  beslöt  att  till  föl- 
jande dagen  uppskjuta  utförandet  af  sina  order.  *K1.  9  på  mor- 
gonen den  10  Febr.,  berättar  Palmqvist**),  begaf  jag  mig  för- 
klädd till  statskansliet  för  att  direkt  vända  mig  till  premiermini- 
stern. Han  syntes  mig  mena  ärligt  och  vara  benägen  att  vara 
mig  till  hjälp  för  utförandet  af  mitt  uppdrag.  Han  hade  t.  o.  m. 
godheten  att  genast  skaffa  mig  ett  hemligt  samtal  med  själfva 
Jmfvudpersonen  ***\  hvilket  dock  blef  helt  kort,  dä  denne  var 
färdig    att    stiga    upp    i    vagnen  för  att  fara  till  Portici.     Under 

tiden  hade  — s -j-)  spioner  varit  verksamma:  jag  tror  att  hon 

hade  sädana  uppe  i  själfva  kansliet,  hvarest  jag  icke  kunde  undgå 
att  bemärkas   såsom  främling.     Jag  vet,  att  hon  kl.   10  skref  en 


*)  Armfelt  skref  samma  dag  till  sia  hustru  med  uppmaning  att  söka  få 
reda  på  hvart  de  svenska  orlog.sf;irtygen  i  Livorno  voro  destinerade.  Kut- 
terns ankomst  kände  han,  men  ingenting  vidare;  dock  skrifver  han:  <rje  sui& 
sur  mes  gardes:  je  crois  que  non  seulement  la  police,  mais  encore  d"autres 
personnes  veillent  sur  mon  existence.« 

^*)   Palmqvists    enskilda    bref    till    Lagersvärd    från    Livorno    -^  j     1794 
(Eriksbergs  arkiv). 

***)  Konungen  af  Neapel. 
t)  Drottningens. 


—    224   — 

biljett  till  lady  Monck,  för  att  låta  fågeln  genast  flyga  sin  kos; 
denna  lät  spänna  hästarna  för  sin  vagn;  och  kl.  5  pä  e.  m.  var 
han  borta.  Jag  skulle  ej  förr  än  vid  denna  timma  få  något  svar 
från  Jmfviidf  er  sonen,  och  därmed  dröjdes  ända  till  l-cl.  7  pä  af- 
tonen; och  då  förebar  man  under  många  komplirnenter  två  eller 
tre  dåliga  skäl  för  sin  vägran  att  utlenma  fågeln:  att  det  t.  ex. 
saknades  en  formlig  ansökan  därom,  att  brefvet  icke  var  upp- 
satt i  en  viss  form  o.  s.  v.  Korteligen,  jag  såg  tydligt,  att 
qvinnorna  hade  de  karlar,  med  hvilka  jag  hade  att  göra,  i  sitt 
våld,  och  att  de  visat  dem  tänderna;  och  Ni  känner  hvad  däraf 
följer,  om  männen  ej  stå  på  sig.» 

Palmqvist  hade  rätt:  det  var  damerna  som  räddade  Arm- 
felt,  enkannerligen  drottning  Karolina  och  hennes  väninna  lady 
Elisabeth  Monck  *).  Armfelt  var  ännu  qvar  i  lugn  i  sin  bostad 
vid  middagstiden,  då  han  såg  denna  sistnämnda  inträda.  Hen- 
nes man  hade  nästan  burit  henne  upp  för  trapporna;  hennes 
svaga  hälsa,  i  förening  med  sinnesrörelsen,  tillät  henne  knappast 
att  gä.  Men  faran  var  öfverhängande,  och  hon  trotsade  alla  svå- 
righeter. Den  biljett  från  drottningen,  som  hon  erhållit,  innehöll 
afskriffcer  af  de  bref  till  konungen  af  Neapel  och  premiermini- 
stern general  Acton,  som  Palmqvist  framlemnat,  underrättelse 
att  en  utomordentlig  konselj  skulle  ega  rum  samma  dags  efter- 
middag med  anledning  af  begäran  om  Armfelts  utlemnande,  sam.t 
uppmaning  att  ej  försumma  tiden  att  sätta  denne  i  säkerhet. 
Lady  Monck  åtog  sig  att  skaffa  ett  pass  under  ett  lånadt  namn; 
andra  vänner  skyndade  att  sända  penningar  **)  för  att  underlätta 
flykten;  och  allting  gick  med  en  sådan  snabbhet,  att  Armfelt, 
åtföljd  af  Brändström,  redan  kl.  3  kunde  begifva  sig  till  lady 
Monck,  i  hvars  vagn  de  kl.  5  genom  obemärkta  gator  lemnade 
Neapel.  Hon  och  hennes  man  följde  flyktingarna  utom  stadens 
gräns,  och  dessa  fortsatte  sedan  färden  mot  Manfredonia,  den  van- 
liga öfverfartsorten  åt  Adriatiska  hafvet.  Någon  bestämd  res- 
plan hade  ännu  icke  blifvit  uppgjord. 

■■•■)  ffL'amour  et  l'aniitié  veillentf,  skrifver  furstinnan  Mcnschikoff  vid 
denna  tid  till  Armfelt. 

**)  Målande  beskrifver  Armfelt  i  ett  bref  till  sin  hus'ru  dessa  bevis  af 
den  vänskap,  han  förvärfvat:  »Den  dag  jag  reste  från  Neapel,  kommo  pengar 
till  mig  från  alla  håll:  milady  Anne,  lady  Monck,  lady  Bessborough,  lilla 
grefvinnan  Skavronski;  Helene  (Menschikoff)  pantsatte  sina  örhängen,  lilla 
gumman  (Catherine  Menschikofif)  alla  sina  äkta  perlor.  Gubben  själf  (furst 
M.)  tog  fram  sina  små  pungar,  som  liknade  dem  Vävare  lusar  fram  på  teatern. 
Mycket  är  återburet,  men  det  vill  ingen  kännas  vid.  Det  kom  så  mycket 
mera  till  pass,  som  min  bankir  nekade  tout  court  att  gifva  inig  en  styfver, 
fast  jag  på  mit  krcditbref  iiade  8000  flor,<r 


—    225    — 

Aftonen  blef  kylit(,  och  de  resande  beslöto  sig  for  att  stanna 
öfver  natten  i  ett  dåligt  värdshus  i  Marigliano  helt  nära  Neapel. 
Enligt  Armfelts  berättelse  bidrog  detta  väsentligen  till  hans  rädd- 
ning: pä  morgonen  erforo  de  nämligen,  att  personer,  utsända  till 
hans  förföljande,  förklädda  som  tiggare,  kl.  3  pä  morgonen  gått 
förbi  Marigliano  pä  väg  till  Manfredonia.  De  väntade  icke,  att 
flyktingen  skulle  hafva  vägat  stanna  i  Neapels  omedelbara  grann- 
skap *).  Detta  blef  anledningen,  att  Armfelt  beslöt  för  nägra 
dagar  söka  en  fristad  i  ett  närbeläget  franciskanerkloster,  till 
dess  de  ytterligare  anstalter  hunnit  vidtagas,  pä  hvilka  han,  med 
kännedom    af   sin  mäktiga  beskyddarinnas  välvilja,  kunde  räkna. 

Hos  de  fromma  fäderna  funno  de  resande  ett  gästvänligt 
cmottagande,  ehuru  Armfelt  fann  »kosthället  ganska  skralt». 
PVån  klostret  afsändes  Brändström  följande  dagen  till  Neapel  för 
att  utforska,  med  hvad  framgäng  Pahnqvist  skött  sitt  värf.  Midt 
i  natten  återvände  han;  de  nyheter,  han  medförde,  voro  tillfreds- 
ställande. Visserligen  hade  han  märkt,  att  spioner  voro  honom 
1  hälarna  hvart  han  gick,  och  han  hade  äfven  förnummit  det 
omedelbart  efter  Armfelts  resa  uppdykande  ryktet,  -att  man  lejt 
mördare,  for  att  fä  flyktingen  i  sina  händer  —  död,  om  man  ej 
kunde  fä  honom  lefvande.  Men  den  neapolitanska  regeringens 
afböjandc  svar  till  Palmqvist  **)  lugnade  farhågan  att  Armfelt 
skulle  utlemnas  i  hans  händer.  Vidare  berättade  Rrändström, 
att  officerarna  pä  den  svenska  kuttern,  åtföljda  af  svenske  kon- 
suln André,  på  aftonen  efter  Armfelts  afresa  infunnit  sig  i  hans 
bostad,  under  förevändning  att  göra  sin  uppvaktning,  men  att 
hans  betjening  spärrat  vägen  för  dem.  För  öfrigt  medförde  Bränd- 
ström bref  och  helsningar  i  mängd  frän  de  vänner,  som  gladde 
sig  ät  att  Armfelt  undgått  den  öfverhängande  faran  ***). 

Två  dagar  vistades  flyktingarna  inom  klostrets  fridlysta 
murar.     »På    morgonen   den    13  P^ebr.  anlände,  berättar  Armfelt, 


*)  Denna  uppgift  torde  dock  hafva  varit  förhastad.  Åtminstone  har 
icke  Piranesi,  som  noggrannt  beskrifvit  alla  anstalter  till  Armfelts  förföljande, 
något  att  förtälja  om  afsändandet  af  dessa  spårhundar  i  tiggarkläder  redan 
(len  10  Febr.  (Se  hans  Lettera  al  gen.  Acton.)  Den  här,  efter  Armfelts  och 
Palmqvists  sammanstämmande  berättelser,  meddelade  framställningen  af  till- 
dragelserna i  Neapel  den  lo  Febr.  afvikcr  i  åtskilliga  detaljer  från  Tiranesis 
och  B.  Moris.  Deras  uppgifter  måste  anses  ega  vitsord  i  hvad  som  rör  dem 
själfva. 

**)  Tryckt  såsom  bilaga  till  Piranesis  bref  till  Acton,  s.   V. 
***)   Furstinnan   Menschikoff  berättar  ("j.^   1794',  att   André  under  de  när- 
mast   följande    dagarna  sökt  att  genom  Armfelts  svenske  kammartjenare  Hag- 
lund   utspionera    hans    vistelseort,  men  förgäfves,  samt  att  han  försulct  få  tala 
med  general  Acton,  men  ej  blifvit  mottagen. 

Tetniér,   G.    il.    Arm/,  It.  lö 


—    226   — 

en  liten  man,  som  medförde  tvä  små  neapolitanska  vagnar  och 
ett  bref,  i  hvilket  man  uppmanade  mig  att  låta  honom  visa  mig 
vägen  till  en  säker  plats,  där  jag  kunde  stanna  i  lugn;,  till  dess- 
baron  Palmqvist  hunnit  afresa,  och  man  kommit  på  det  klara  med 
de  planer  mot  mitt  lif,  som  man  upptäckt .  .  .  Jag  betalte  rätt 
frikostigt  min  vistelse  i  klostret,  och  de  vördiga  fäderna  öfver- 
hopade  mig  med  välsignelser,  då  jag  reste.  Vår  vägvisare  förde 
oss  under  oatbruten  tystnad  på  smala  skogsvägar.  Tre  eller 
fyra  gånger  foro  vi  öfver  större  vägar;  och  efter  fyra  timmars 
färd  stannade  vi  vid  Montesarchio,  ett  gammalt  slott,  som  till- 
hör markis  Del  Vasto.  Dess  belägenhet  inger  redan  på  afständ 
romantiska  föreställningar.  Det  är  beläget  på  ett  berg,  som  be- 
herskar  en  vidsträckt  och  fruktbar  slätt;  dess  ålderdomliga  bygg- 
nadsstil framkallar  för  inbillningen  riddartidens  fantastiska  äfven- 
tyr.  En  liten  stad  med  några  kloster,  belägen  vid  foten  af  detta 
gamla  slott,  och  en  riddarborg,  till  hälften  i  ruiner_,  som  i  bak- 
grunden reste  sina  murar  från  en  hög  klippa,  bidrog  att  göra 
belägenheten  högst  pittoresk.» 

Man  ser,  att  äfventyret  lifligt  anslagit  Armfelts  fantasi. 
Han  fann,  att  Montesarchio  var  ett  verkligt  »palais  d'Azors,  ett 
förtrolladt  slott;  drottningen  af  Neapel  —  ty  de  voro  här  hen- 
nes gäster  —  var  den  goda  fé,  som  här  »produisait  des  miracles 
enchanteurs»;  han  själf  och  hans  kamrat  föreföllo,  enligt  hans 
ord  i  ett  bref  till  hans  hustru,  såsom  »de  forna  chevaliers  errants^ 
hvilkas  framtidsutsigt  var  att  få  skoja  omkring  världen».  Några 
af  det  gamla  slottets  ödsliga  salar  fann  han  omskapade  till  be- 
qväma  boningsrum  för  sig  och  sin  reskamrat;  förträffligt  vin  och 
läckra  måltider  gjorde  ensamheten  och  förvisningen  mindre  en- 
formig; och  vännerna  i  Neapel  sökte  förkorta  flyktingens  tid 
genom  att  sända  honom  böcker. 

Nyheter  från  Neapel  ingingo  ständigt.  De  rörde  nästan 
uteslutande  ryktena,  att  Piranesi  ä  svenska  regeringens  vägnar 
skulle  hafva  lejt  mördare  för  att  bringa  Armfelt  om  lifvct,  ryk- 
ten som  försatt  dennes  vänner  i  liflig  oro.  Innan  man  fått  mör- 
darna inom  lås  och  bom,  och  innan  deras  medbrottsling  baron 
Palmqvist  lemnat  Neapel,  måste  Armfelt  förblifva  på  sitt  göm- 
ställe, för  att  ej  utsätta  sig  för  de  största  vådor.  Detta  utgör 
det  ständiga  temat  i  de  nästan  dagliga  bref  och  biljetter,  som 
kpmmo  honom  tillhanda  från  de  damer  i  Neapel,  som,  huru  de 
än  täflat  om  Armfelts  gunst,  nu  endrägtigt  arbetade  för  hans 
räddning.  Den  energiska  lady  Elisabeth  Monck  var  genom  sin 
ställning  hos  drottningen  nära  underrättad  om  myndigheternas 
åtgöranden  med  afsecnde  pä  Armfelt,  och  såväl  hon  som  hennes. 


—    22/    — 

syster,  lady  Anne  Hatton,  lemnade  fliticrt  underrättelser  därom. 
Furstinnan  Menschikoff,  som  bodde  i  det  hus  i  Neapel,  som 
Armfelt  så  brädstörtadt  måst  lemna,  hade  vården  om  hans  där 
qvarlemnade  tillhörigheter  och  meddelade  nyheter  t)m  hvad  som 
tilldragit  sig  i  huset  sedan  hans  afresa.  Hon  berättade  i  ett  bref 
bl.  a.,  att  hon  lemnat  de  papper,  som  Armfelt  anförtrott  henne, 
i  lady  Bessboroughs  vård,  af  farhåga  för  en  visitation  äfven  i 
sin  bostad  *). 

Piranesis  föregifna  mordanslag  mot  Armfelt  blef  genom 
dessa  damers  och  de  neapolitanska  myndigheternas  åtgöranden 
en  »cause  celebre^  i  Neapel,  och  bidrog  väsentligen  till  att  samla 
allmänhetens  sympatier  kring  den  med  en  sådan  ifver  förföljde 
svenske  ministern.  Piranesi  beryktades  öfver  hela  Italien  såsom 
en  illgärningsman,  den  där  för  betalning  röjde  personer  ur  vä- 
gen;**) och  en  mörk  skugga  kastades  äfven  öfver  svenska  rege- 
ringen, som  förnedrat  sig  till  användande  af  dylika  medel  och 
egde  en  så  beskaffad  förtroendeman.  Den  smälek,  som  drabbade 
Armfelts  förföljare,  var  i  själfva  verket  ett  rättvist  straff  for 
det  sätt,  på  hvilket  man  gått  till  väga  för  att  bringa  honom  i 
förderfvet,  ehuru  anklagelsen  för  mordanslag  visade  sig  vara 
ogrundad. 

Piranesis  ofta  citerade  »Lettera  al  generale  Acton»  utgör 
en  försvarsskrift  mot  den  nämnda  anklagelsen;  och  förhållandet 
med  det  föregifna  mordanslaget  är  där  framställdt  på  ett  sätt, 
som  väl  i  sina  hufvuddrag  torde  vara  riktigt.  Det  kan  genom 
denna  skrift  sägas  vara  ädagalagdt,  att  de  föregifna  mördarnas 
uppdrag  från  Piranesi  endast  bestått  i  att  söka  gripa  den  flyk- 
tande svenske  ministern  på  hans  väg  till  Manfredonia  och  att 
bemäktiga  sig  hans  papper.  Redan  i  Januari  hade  Piranesi,  så- 
som vi  sett,  sökt  utverka  påfvens  tillstånd  att  gripa  Arm- 
felt, för  den  händelse  han  skulle  lyckas  frän  Neapel  undkomma 
pä  Kyrkostatens  område.  Frågan  behandlades  i  en  »kongrega- 
tions"  den  7  Febr.,  men  svaret  utföll  här,  som  i  Neapel,  afbö- 
jande  ***).     Så    mycket    vigtigare    blef   det    då,    att    så  fort  som 


*)  Dessa  papper,  omfattande  Armfelts  brefväxling  sedan  han  kommit 
till  Neapel,  medfördes  af  lady  Ressborough  till  England  och  synas  icke  liafva 
blifvit  återlämnade  till  Armfelt. 

**)  Prinsessan  Santa  Croce  var  i  synnerhet  förbittrad  på  Piranesi;  hon 
skrifver  till  Armfelt  ('^/^  1794):  »Avevo  preparato  una  giusta  vendetta  o  pena 
per  Piranesi,  chc  gli  darä  il  noslro  governo,  quando  verra  il  processo  dell' 
asäassino.Ä 

***)  Curian  vidhöll  den  åsigt,  att  det  skulle  strida  mot  folkrätten  att 
utlemna  en  person  i  Armfelts  ämljetsställning  på  en  begäran,  framställd  af 
Piranesi.     Endast  om  svenska  regeringen  formligen  vände  sig  direkt  till  påf- 


—    228   — 

möjligt  på  annat  sätt  få  den  förföljde  statsbrottslingen  i  sitt  våld. 
Sä  snart  Armfelts  flykt  från  Neapel  blef  känd,  hade  Benedetto 
Mori  fogat  anstalt  om  hans  förföljande,  och  för  detta  ändamål 
vidtalat  sin  broder  Vincenzo  Mori,  afsigkommen  handlande  i 
Neapel,  och  en  gammal  man  vid  namn  Pietro  Pasquini.  Dessa 
skulle  följa  Armfelt  i  spåren;  och  dennes  löpare,  Stefano  Setola, 
som  jämte  andra  tjenare  stannat  qvar  i  Neapel  och  som  redan 
förut  varit  i  Moris  sold,  åtog  sig  att  upptäcka  Armfelts  vistelse- 
ort. Planen  blef  emellertid,  enligt  Piranesis  berättelse,  röjd  just 
genom  denne  Setola,  som  vid  närmare  besinnande  fann  rådligast 
att  yppa  saken  för  general  Acton  *).  Följden  blef  att  sä  väl 
Setola  som  de  båda  öfriga  handtlangarna,  Vincenzo  Mori  och 
Pasquini,  blefvo  fängslade.  —  Den  mera  förslagne  Benedetto  Mori 
undgick  rättvisans  klor  och  räddade  sig  slutligen  ombord  på  den 
svenska  kuttern.  Bref  från  Piranesi  till  B.  Mori,  hvilka  upp- 
snappades, tjente  ytterligare  till  bevis,  dels  att  man  hade  ondt  i 
sinnet  mot  Armfelt,  dels  att  Piranesi  handlat  å  den  svenska  re- 
geringens vägnar  sä  väl  genom  det  långvariga  spioneri,  han  för- 
anstaltat, som  genom  sina  förberedelser  till  flyktingens  gripande. 
Dessa  upptäckter  sattes  genast  i  sammanhang  med  Palmqvists 
uppträdande  i  Neapel,  och  ryktena  om  mord  fingo  snart  full  fart. 
Palmqvist  och  Piranesi,  svenska  regeringens  förtroendemän,  ut- 
pekades säsom  dådets  anstiftare;  och  drottningen  af  Neapel  samt 
hennes  minister  Acton  dröjde  icke  att  begagna  sig  af  den  all- 
männa oviljan  till  sin  skyddslings  förmån. 

Utan  tvifvel  voro  så  väl  svenska  regeringen  som  Piranesi 
och  baron  Palmqvist  oskyldiga  i  detta  föregifna  mordanslag;  och 
det  saknar  i  och  för  sig  all  sannolikhet,  att  de  skulle  hafva  velat 
tillgripa    dylika    medel.     Sä    tedde    sig  emellertid   icke  saken  för 


liga  curiati,  kunde  saken  tagas  under  öfvervägande.  Piranesi  försökte  muta 
kardinalsekreterarens  och  i)äfvens  kammartjenare  med  löfte  om  belöning  af 
looo  scudi  åt  hvardera,  om  de  kunde  utverka  tillåtelsen  att  arrestera  Armfelt 
(Piranesi  till  Lagersvärd  ^/j,  '72'  °^^  *'^1  Reuterholm  ^/j,  'Vi'  Vs  1794)-  ^^n 
uppgifver,  att  prinsessan  Santa  Croce  och  kardinal  Bernis  motverkat  alla  hans 
försök  hos  pafven  —  kardinalen  hade  i  detta  ändamål  haft  särskild  audiens 
hos  Hans  Helighet.  Enligt  hvad  furstinnan  Menschikotf  i  bref  till  Armfelt 
CJj  1794)  berättar,  skall  påfven  hafva  enskildt  förklarat,  att  han  för  Armfelt 
hyste   mycken  aktning  och   aldrig  skulle   hafva  medgifvit   hans  utlemnande. 

*)  Enligt  Piranesis  uppgift.  Armfelts  berättelse  afviker  i  någon  mån: 
där  namnes  icke  Setola  som  upptäckaren  af  anslaget.  1  stället  uppgifver  han, 
att  nyheten  härom  burits  fram  direkt  till  drottningen  genom  en  bland  hofbe- 
tjeningen,  hvars  broder,  en  sockerbagare,  som  tillfälligtvis  uppehållit  sig  i 
Neapel,  af  Armfelts  tjenslefolk  erfarit  de  föregifna  mordiska  planerna.  Drott- 
ningen tillkallade  då  general  Acton  och  polismästaren  Medici,  och  uppsnap- 
pandet af  Piranesis  bref  till  Mori  ledde  till   vidare  upptäckter. 


—    229. — 

dc  lättrörliga  Neapolitanerna  och  för  Armfelts  uppskrämda  be- 
skyddarinnor.  Det  kan  knappast  bctviflas,  att  säväl  Armfclt 
själf  som  de,  som  stodo  honom  nära,  åtminstone  till  en  början 
varit  fullt  öfvertygade  om  dessa  ryktens  sanning.  De  bref,  som 
han  erhöll  under  vistelsen  pä  Montesarchio,  och  de  nyheter,  som 
hans  kunskapare  Rrändström  medförde  frän  sina  besök  i  Neapel, 
kunde  ej  annat  än  öfvertyga  honom,  att  hans  lif  vore  i  fara; 
och  dessa  ännu  bevarade  bref,  säväl  som  dc  han  själf  samtidigt 
skref  till  sin  hustru,  tjena  att  gifva  en  föreställning  om  beskaf- 
fenheten af  dessa  sensationsrykten.  I  ett  skriftligt  vittnesmål, 
längre  fram  afgifvet  inför  domstolen  i  Neapel,  sedan  den  lång- 
variga ransakningen  med  de  föregifna  mördarna  tagit  sin  början, 
har  Armfelt  själf  gifvit  en  sammanfattning  af  hvad  som  kommit 
till  hans  kunskap  om  de  mot  honom  tilltänkta  illbragderna.  Det 
var  fruktansvärda  saker:  en  af  hans  betjening  hade  haft  i  upp- 
drag att  gifva  honom  förgift  i  en  kopp  kafte,  en  annan  att  mörda 
honom  i  sömnen,  men  båda  hade  i  det  afgörande  ögonblicket 
saknat  mod.  Piranesi  hade  från  Rom  afsändt  42  exemplar  af 
Armfelts  graverade  porträtt,  för  att  göra  honom  lätt  igenkänne- 
lig  för  mördarna;  sä  väl  han  som  baron  Palmqvist  hade  utdelat 
mycket  penningar  för  att  få  honom  röjd  ur  vägen.  Denne  sist- 
nämnde hade  förklädd  uppehållit  sig  i  staden  och  umgåtts  med 
Benedctto  Mori;  och,  dä  dennes  företag  upptäcktes,  hade  Palm- 
qvist erbjudit  svenske  fartygskepparen  Berg  6000  dukater,  för 
att  bringa  Armfelt,  död  eller  lefvande,  ombord  pä  kuttern. 

Man  kan  sannerligen  icke  undra,  att  Armfelts  vänner  an- 
sägo  den  största  försigtighet  vara  af  nöden! 

Emellertid  afseglade  Palmqvist,  efter  att  några  dagar  hafva 
legat  vid  Capri;  de  tre  »mördarnas»  sutto  inom  läs  och  bom,  och 
spaningarna  efter  deras  medbrottslingar  hade  icke  ledt  till  något 
resultat.  Då  ansågs  tiden  vara  inne  att  befria  Armfelt  frän  för- 
visningen pä  Montesarchio;  och  han  återvände  den  26  Febr.  till 
Neapel,  för  att  vidtaga  förberedelser  för  sin  blifvande  länga  resa 
till  Ryssland,  samt  för  att,  innan  han  lemnade  den  plats,  där 
hans  vistelse  v^ckt  sä  mycket  buller,  författa  en  utförlig  försvars- 
skrift mot  de  beskyllningar,  som  gjorts  honom  från  Sverige  *). 


*)  Omedelbart  efter  sin  återkomst  öfversände  Armfelt  till  chargé 
d'affaires  Lagersvärd  legationens  papper  jämte  ett  bref,  som  är  ett  mästerstycke 
i  ironisk  stil.  Han  prisar  däri  L:s  «finesse,  délicatesse,  et  les  bons  procédés 
qui  vous  rendent  si  digne  de  la  confiance  hoiiorable»;  han  skämtar  öfver 
l'almi[vis!s  hemlighetsfulla  uppträdande  i  Neapel  och  kallar  lionom  »le  seul 
masque  du  carnevaU.  Med  afseende  på  de  öfversäiida  diplomatiska  papperen 
uttalar  iian  den   önskan,    att  det   måtie  vara  honom  tillåtet   att   behålla  ett   par 


—  _230    — 

Det  lif,  han  förde  under  denna  senare  vistelse  i  Neapel, 
liknade  ingalunda  en  biltog  landsförrädares.  Han  återvände  så- 
som en  triumfator  och  mottog  de  ovedersägligaste  bevis  på  akt- 
ning och  sympati  *).  Själf  har  Armfelt  lemnat  följande  skildring: 
»Jag  fick  min  bostad  i  markis  Del  Vastos  hotel,  hvarvid  alla 
tänkbara  försigtighetsmätt  iakttogos,  för  den  händelse  att  några 
af  mina  mördare  skulle  finnas  gömda,  eller  svenske  konsuln  André 
skulle  hafva  vägat  att  lega  nya.  Vid  ingångsporten,  så  väl  som 
vid  trappan,  var  posterad  vakt  af  polisen,  hvilken  hade  befall- 
ning att  icke  släppa  in  någon  obekant.  Mina  måltider  tillagades 
af  bepröfvadt  folk,  tillhörande  drottningens  betjening;  innan  jag 
fick  smaka  drycker  och  bakverk, undersöktes  de  af  pålitliga  per- 
soner. Med  ett  ord,  det  var  omöjligt  att  lefva  i  större  trygg- 
het efter  de  faror,  för  hvilka  jag  kort  förut  varit  utsatt . . .  Mina 
vänner  och  bekanta  besökte  mig  ofta,  så  att  jag  alla  aftnar  såg 
hos  mig  stadens  förnämsta  societet.  Jag  hade  dessutom  till  mitt 
förfogande  ett  utsökt  bibliotek,  och  det  var  pä  ett  så  förekom- 
mande sätt  sörjdt  för  all  tänkbar  beqvämlighet  och  trefnad,  att 
jag  icke  ens  hade  tid  att  önska  mig  något.  Af  omtanke  för  min 
säkerhet  hade  man  förmätt  mig  att  lofva  att  ej  gå  ut  efter  skym- 
ningen; men  på  förmiddagen  gick  eller  åkte  jag  ofta  ut  att  be- 
söka mina  vänner.» 

Armfelts  brefväxling  med  sina  beskyddarinnor  och  vänin- 
nor frän  den  tid,  dä  han  vistades  undangömd  i  grannskapet  af 
Neapel,  tjenar  i  väsentlig  mån  att  belysa  hans  personliga  ställ- 
ning, hvilken  var  anledningen  till  alla  dessa  omsorger.  Man  såg 
i  honom  i  främsta  rummet  den  älskvärda  personligheten  och  före- 
ningen af  alla  manliga  fullkomligheter,  hvilken  tydligen  satt  de 
flesta  damernas  hjärtan  i  brand:  »le  cher  petit»  —  det  vanliga 
smeknamnet  i  dessa  bref  pä  den  ovanligt  högväxte  Armfelt  — 
var  därjämte  i  deras  ögon  en  martyr  för  sina  ridderliga  tänke- 
sätt och  sin  heder.  »Kan  man  se  Armfelt  eller  tala  med  honom 
och  tvifla  pä  att  han  är  en  man  af  ära?»  —  utropade  drottning 
Karolina    vid    första  underrättelsen  att  han  skulle  hafva  varit  in- 


af  rikskansleren  Sparres  bref  såsom  ^souvenir  précieux  de  ses  bontés  pour 
moi  et  de  la  grace  énergique  de  son  style«(!)  Denna  sistnämnda  sarkasm  är 
utesluten  vid  tryckningen  af  detta  bref  bland  bilagorna  till  Tiranesis  »Let- 
tera» (s.  XXI). 

•)  Skämtsamt  skrifver  han  till  grefvinnan  Armfelt  ('/j  1794),  att  han 
gaf  formlig  cour:  «Mon  appartement  ne  se  déseniplit  pas,  et  je  suis  plus  em- 
barrassé  de  répondrc  comme  il  faut  aux  tendres  inlércts  et  å  la  politesse 
qu'on  me  témoigne.  que  je  ne  serais  de  regarder  mes  infames  persécuteurs 
en   face.« 


—   231    — 

blandad  i  en  sammansvärjning  *>  Man  hoppades,  såsom  det 
heter  i  ett  af  dessa  brcf,  att  '»himlen  skulle  skydda  en  hjälte,  en 
värdig  och  rättskaffens  riddersman,  som  förtjente  att  lefva  i  en 
bättre  tid?. 

Markis  Del  V^asto^  hos  hvilken  Armfclt  njöt  denna  storar- 
tade gästfrihet  under  sin  senare  vistelse  i  Neapel,  var  öfverhof- 
marskalk  hos  drottningen;  och  det  var  i  främsta  rummet  till 
henne,  som  Armfelt  stod  i  förbindelse,  ej  blott  för  sin  räddning 
ur  faran  den  lo  Febr.,  utan  ock  för  sedan  visad  välvilja  och 
och  frikostighet.  Hon  lemnade  honom  slutligen  en  rundlig  res- 
kassa af  10,000  dukater  och  sörjde  för  att  Armfelt  under  sin 
resa  skulle  röna  ett  välvilligt  emottagande  hos  alla,  som  stodo  i 
förbindelse  med  neapolitanska  hofvet  **).  Såsom  tillbörligt  var, 
egnade  Armfelt  henne  tillbaka  sin  varma  tacksamhet.  Han  såg 
i  henne  »en  välgörande  gudomlighet,  som  alltjämt,  med  upp- 
offring af  sitt  eget  lugn,  endast  tänkte  pä  hvad  som  kunde  be- 
reda andras  glädje  och  lycka».  Af  grannlagenhetsskäl  ansåg  han 
sig  böra  undvika  att  raka  konung  Ferdinand,  hvilken  dock,  lik- 
som hans  gemål,  var  öfvertygad  om  Armfelts  oskuld;***)  men 
träffade  flera  gånger  drottningen  och  andra  medlemmar  af  ko- 
nungafamiljen. Till  henne  lemnade  han  ett  af  de  först  färdig- 
skrifna  exemplaren  af  sin  »mémoire  justihcatif»;  i  det  afskedsbref. 
hvari  drottningen  försäkrade  honom  om  oföränderligheten  af  sitt 
intresse  för  hans  »digne  personne»,  erbjöd  hon  sig  att  draga  för- 
sorg om  dess  oftentliggörande. 

Denna  utförliga  försvarsskrift,  daterad  den  16  Mars  1794, 
på  årsdagen  af  Gustaf  III:s  mord,  hade  liksom  den  ofvannämnda 
förklaringen  i  italienska  tidningar  och  brefvet  till  hevtigen-regenten 
till  ändamål  att  vederlägga,  hvad  som  genom  den  utländska  pres- 
sen kommit  till  Armfelts  kunskap  om  den  mot  honom  gjorda 
anklagelsen  för  planer  mot  hertigens  lif  och  omstörtning  af  Sve- 
viges  författning.  Med  fullt  skäl  kunde  han  afvisa  dessa  orim- 
liga  beskyllningar  såsom  smädelser,  härrörande  af  hat  och  miss- 

"I  Enligt  en  (odat.  1  biljett  af  lady  Monck  till  Armfelt. 
**)  Armfelts  förföljare  föreslogo  bland  andra  medel  att  göra  slut  pä  det 
mäktiga  beskydd  han  åtnjöt,  att  söka  muta  drottningens  väninna  M:me  San 
Marco  <rpar  une  grosse  somme  d'argent''.  (Lagersvärd  till  Reuterholm  '', j 
1794).  Äfven  om  man  lyckats  vinna  den  nämnda  damen  för  saken,  torde 
hennes  försök  näppeligen  hafva  krönts  med  framgång. 

***)  Armfelt  citerar  i  ett  bref  till  sin  hustru  ett  yttrande,  som  konungen 
fällt  om  honom:  «C'est  une  victime  (jue  la  haine  veut  immoler  ä  ses  faveurs. 
et  le  baron  Palmqvist,  qui  était  veiiu  pour  l'arréter,  avait  Tair  d'un  coquin, 
qui  veut  tuer  un  galant  homme.« 


—    232    — 

tro.  ')  Det  skulle  dröja  åratal,  innan  han  erfor,  att  hans  förföljare 
längre  fram,  vid  närmare  undersökning,  funnit  skäl  att  lata  dessa 
anklagelser  falla,  medan  de  i  stället  framställt  andra,  hvilande  pä. 
bevis,  som  Armfelt  hade  svårare  att  jäfva.  At  sin  förklaring 
ärnade  Armfelt  nu  gifva  den  största  möjliga  offentlighet:  den 
borde  utkomma  pä  alla  Europas  språk,  i  Neapel,  Wien  och  Lon- 
don **).  Den  falska  anklagelsen  hade  gått  igenom  hela  Europas 
press:  försvaret  borde  också  blifva  kändt  ej  blott  i  Sverige.  För- 
slaget därom  kom  dock  icke  till  utförande;  och  först  57  år  ef- 
teråt blef  denna  skrift  offentliggjord  ***). 

Oaktadt  denna  skrift  sålunda  utgör  ett  försvar  mot  en  an- 
klagelse, som  icke  blifvit  fullföljd,  saknar  den  dock  icke  sitt  in- 
tresse i  Armfelts  historia.  Mycket  af  dess  innehåll  är  gemensamt 
med  de  ofvannämnda  förklaringarna  till  hertigen-regenten  och  i 
de  italienska  tidningarna;  men  tonen  är  djärfvare,  och  försvaret 
öfvergår  pä  sina  ställen  till  anklagelse.  Armfelt  lemnar  en  re- 
dogörelse för  sitt  offentliga  lif  och  det  sätt,  pä  hvilket  han  blif- 
vit behandlad  af  svenska  regeringen,  hvarvid  han  icke  underlåter 
att  vidröra  den  ömtåliga  punkten  om  kodicillen  till  Gustaf  Ill:s 
testamente;  han  häfdar  sin  monarkiska  ståndpunkt  och  söker  visa, 
att  hans  förföljare  bekände  sig  till  konungamördarnas  läror  och 
beskyddade  dem.  Reuterholm  skildrar  han  såsom  »en  visionär» 
hycklare  och  äfventyrare,  med  ett  brinnande  hämndbegär,  en 
man,  som  med  en  omattlig  ärelystnad  förenar  ett  ytterligt  själf- 
förtroende  och  under  en  mask  af  underdånighet  döljer  den  mo- 
derna filosofiens  samhällsförödande  afsigter».  Han  klagar  öfver 
den  smädelse,  som  blifvit  utspridd  i  Europas  press:  den  Reuter- 
holmska  styrelsen  hade  på  samma  gäng  gjort  sig  till  hans  »bak- 
talare, anklagare,  förfalskare  och  domarej>.  »Sedan  mer  än  fyra 
månader,  heter  det,  hafva  de  omgifvit  mig  med  försåt  af  alla 
slag,  och  väpnat  skurkar  för  att  beröfva  mig  friheten  och  lifvet; 
utskickade  frän  Sverige  förklara  mig  vid  de  italienska  hofven 
skyldig  till  högförräderi;    de  döma  mig  således,  medan  jag  ännu 


")  «Inga  andra  än  fän  och  kanaljer  kunna  tro  mig  delaktig  i  en  kon- 
spiration i  Stockholm  på  den  distancen  och  så  dumt  tillställd,  tvärt  emot  mina 
principer»,  skref  Armfelt  från  Neapel  till  sin  hustru. 

**)  Armfelt  till  sin  hustru  ",'3  •794-  NUgra  dagar  senare  (''/j).  då  haa 
till  sin  hustru  ufversände  handskriften,  föreskref  han  dock,  att  den,  endast 
om  han  blefve  mördad  eller  fängslad,  skulle  befordras  till  trycket;  i  annat 
fall  ville  han  afvakta  processens  utgång.  Han  ville,  att  denna  skrift  skulle 
utgöra  <rett  testamente  för  mina  barn,  som,  om  det  ej  ger  dem  kontanter,  be- 
visar deras  fars  vandel,  principer  och  heder*. 

***)   I    Gömdt    är    icke    glömdt,    h.    VIII,    i   öfversättning.     originalet   är 
skrifvet   på  franska. 


endast  är  anklagad,  och  vanära  micr,  innan  jag  blifvit  öfverbevi- 
sad  om  något  brott.'»  Det  vore  i  främsta  rummet  honom,  ej  de 
i  denna  föregifna  sammansvärjningen  invecklade'),  som  man  ville 
förfölja,  ty  befallning  om  hans  arrestering  vore  gifven,  långt  förr 
än  sammansvärjningen  skulle  blifvit  upptäckt.  Brottsliga  afsigter 
kunde  icke  tillvitas  honom,  men  väl  skarpa  och  bittra  uttryck  af 
missnöje.  »Ack,  huru  vore  det  väl  möjligt,  att  jag  ej  skulle 
känna  missnöje?  Jag  har  i  mitt  land  sett  rotfastas  grundsatser, 
som  förstöra  samhällsordningen.  Jag  har  sett  dessa  grundsatsers 
bekännare  bemäktiga  sig  sakernas  ledning,  genomföra  de  mest  ge- 
nomgripande förändringar,  vända  upp  och  ner  på  alla  ämbeten, 
äterupplifva  onödiga  befattningar,  förbereda  nya  vådliga  anord- 
ningar af  alla  slag  och  uppväcka  oroande  och  misstänkta  rörel- 
ser, med  välgärningar  och  hedersbevisningar  öfverhopa  alla  dem, 
som  under  förra  regeringen  visade  sig  såsom  förrädare  och  upp- 
rorsmän, och  förfölja  alla  dem,  som  förblefvo  trogna.  Jag  har 
sett  —  store  Gud,  är  det  möjligt!  —  Gustafs  mördare  frikända 
och  nästan  belönta,  utan  att  man  aktat  nödigt  att  vid  utöfvan- 
det  af  denna  förvånande  mildhet  iakttaga  nägon  måtta  för  att 
till  någon  del  bemantla  skandalen.» 

Det  är,  som  man  finner,  snarare  anklagaren  inför  Europas 
domstol,  än  den  anklagade,  som  här  talar.  Han  går  ännu  längre 
genom  följande  bittra  antydan:  »Man  vet  alltför  väl,  att  jag  ej 
är  brottslig,  och  att  jag,  långt  ifrån  att  vilja  kullstörta  min  ko- 
nungs myndighet,  med  glädje  skall  gjuta  återstoden  af  mitt  blod 
for  dess  befästande.  Man  vet  mycket  väl,  att  mitt  lif  icke  kan 
vara  till  skada  för  hans  makt;  men  min  undergång  är  måhända 
nödvändig  för  utförandet  af  hans  fienders  anslag;  och  det  är  utan 
tvifvel  för  att  lättare  vinna  detta  mål,  som  man  anfaller  alla 
Gustafs  gamla  och  trogna  tjenare.» 

»Jag  har  hitintills  endast  lyft  på  den  slöja,  som  döljer  sä 
många  nedrigheter,  under  afvaktan  pä  att  omständigheterna  skola 
tillåta  mig  att  helt  och  hållet  sönderrifva  den.  Men  om  jag  träf- 
fas af  mördarens  dolk,  så  angifver  jag  på  förhand  min  död  så- 
som en  signal  till  ett  ännu  större  brott.» 

Uppsatsen  slutar  med  ett  vältaligt  anropande  af  Gustaf  Ilhs 
skugga    och    ett    högtidligt    förnyande    af   den  ed,  som  Armfelt 


*)  Af  dem  lemnas  i  förbigående  kortfattade  karakteristiker,  afsedda  att 
visa  deras  oskuld.  Armfelt  begagnar  tillfället  att  erinra  om  hertigens  före- 
gående förhållande  till  fröken  Rudenschöld:  hennes  obenägenhet  att  lyssua 
till  hans  Ikoner  hade  nu  framkallat  hämndbegär  och  svartsjuka. 


—  234  — 

aflagt    vid    sin    konungs    graf,    att    vara   trogen  hans  minne  och 
hans   arftagare  *). 


Ej  blott  Armfelts  vänner  och  väninnor  i  Neapel  skänkte 
honom  bevis  af  sitt  deltagande  och  sin  uppmuntran.  Afven  från 
andra  häll  ingingo  dylika.  Ett  bland  de  anmärkningsvärdaste 
var  ett  bref  frän  grefve  Axel  Fersen,  som  förklarade,  att  han 
icke  trodde  pä  tidningarnas  rykten  orn  Armfelts  delaktighet  i  en 
sammansvärjning.  Fersen  kände  för  väl  Armfelts  tillgifvenhet 
för  sitt  fädernesland  och  lör  Gustaf  IILs  minne,  skref  han,  för 
att  kunna  anse  honom  i  ständ  därtill;  i  stället  skulle  Armfelt 
säkerligen  hafva  hindrat  detta  afskyvärda  anslag,  om  det  kom- 
mit till  hans  kunskap  **).  Den  ryske  diplomaten  Lizakewitz 
skyndade  att  till  sitt  hof  inberätta,  att  Armfelt  vore  alldeles 
okunnig  om  den  omtalta  sammansvärjningen  och  fullkomligt  värd 
kejsarinnans  välvilja.  Genom  furstinnan  Menschikoff,  som  någon 
tid  efter  Armfelt  lemnade  Neapel,  erhöll  han  vänliga  hälsningar 
från  högtstående  personer,  päfven  och  kardinal  de  Bernis  i  Rom, 
prinsessan  af  Lothringen  i  Wien  m.  fl.  Bland  dem  var  äfven 
den  för  sin  qvickhet  och  älskvärdhet  bekante  prinsen  af  Ligne, 
under  växlande  tidsomständigheter  länge  känd  såsom  en  ridderlig 
typ  för  samtidens  europeiska  aristokrati  *'*). 

Armfelts  engelska  vänner  arbetade  ocksä  i  hans  intresse; 
och  fråga  var  å  bane  att  i  England  bereda  honom  en  fristad, 
hvilket    dock  därifrån   afböjdes  f ).     I  allmänhet  blef  Armfelt  ge- 


*)  Såsom  ett  tillägg  till  denna  försvarsskrift  kan  anses  Armfelts  veder- 
läggning af  svenska  regeringens  i  tyska  tidningar  införda  svar  på  hans  i 
Neapel  offentliggjorda  «Dichiarazione«.  —  Denna  skrift,  kallad  »Lettre  de 
Naples  ce  13  Avril»,  författades  af  Armfelt  under  hans  resa  genom  Ungern 
och  Galizien  till  Ryssland  och  öfversändes  af  honom  till  neapolitanska  sän- 
debudet i  Wien  markis  del  Gallo,  som  drog  försorg  om  dess  offentliggörande 
(se  Courrier  du  Bas-Rhin  den  17  Maj  1794.).  Däri  framhålles,  utom  redan 
förut  nämnda  skäl,  att  Armfelt,  sedan  anslaget  mot  hans  lif  upptäckts,  haft 
fuUgiltig  anledning  att  rädda  sig  genom  flykten.  Hans  afsigt  hade  eljest  va- 
rit att  bcgifva  sig  till  Sverige  för  sitt  rättfärdigande,  men  Palmqvist  hade 
icke  delgifvit  Iionom  någon  befallning  därom,  o.  s.  v. 
*'■)  Fersen  till  Armfelt  ^7,  1794. 
»♦*)  Menschikoff  till  Armfelt  '^/j,  '•',   1794. 

t)  Bland  Armfelts  papper  finnes  ett  odatcradt  och  oundertccknadt  bref, 
skrifvet  af  en  bland  de  engelska  damerna,  hvari  hon  underrättar,  att  hon  på 
lady  Moncks  begäran  <irsondcrat«  en  medlem  af  den  engelska  regeringen,  hu- 
ruvida Armfelt  vore  välkommen  till  England,  men  fått  till  svar  »que  Tarrivée 
du   petit    en    Angloterre    ne    ferait   pas    plai-iir.     Et   ipiand  je  Tai   demandé  s'il 


nom  sina  fienders  förföljelse  en  ryktbar  och  i  det  anti-revolutio- 
nära  Europa  högt  uppburen  person.  Han  ansågs  såsom  en  mar- 
tyr för  »la  bonne  cause»,  och  Sverige  under  Reuterholms  styrelse 
betraktades  såsom  hemfallet  under  jakobinismen.  Sårskildt  hade 
Armfelt  förvärfvat  de  franska  emigranternas  sympatier:  »efter 
deras  tanke  borde  Armfelt  regera  oss»,  skref  Sveriges  sändebud 
L.  v.  Engeström  från  London  samma  år  *). 

Förtröstansfullt  vände  Armfelt  emellertid  sina  tankar  till 
kejsarinnan  Katarina  II,  hvilken,  såsom  vi  erinra  oss,  skriftligen 
försäkrat  honom  att,  om  oförutsedda  händelser  skulle  föra  honom 
till  hennes  rike,  »han  där  skulle  röna  ett  mottagande,  som  skulle 
bekräfta  hennes  gunstiga  stämning»;  **)  och  då  tiden  (ör  Arm- 
felts  afresa  från  Neapel  tillstundade,  var  det  till  Petersburg,  som 
han  styrde  sin  färd,  full  af  förhoppningar  om  en  lysande  framtid 
i  den  stora  kejsarinnans  tjenst. 

Hans  afresa  från  det  gästvänliga  Neapel  påskyndades  ge- 
nom den  väntade  ankomsten  af  Sveriges  chargé  d'afifaires  Lager- 
svärd, afsänd  för  att  å  svenska  regeringens  vägnar  göra  neapo- 
litanska hofvet  föreställningar  med  afseendc  på  dess  förfarande 
mot  Armfelt  och  ryktena  om  det  föregifna  mordanslaget,  —  Un- 
der vägen  hade  Lagersvärd  haft  audiens  vid  toskanska  hofvet  i 
Florens  och  hade,  enligt  sina  egna  ord,  lyckats  betaga  storher- 
tigen alla  »skrupler»  med  afseende  på  Armfelt,  »och,  säger  han, 
hoffolket  följde  snart  detta  exempel»  ***).  1  Rom  däremot  hade 
han  funnit  den  allmänna  meningen  afgjordt  till  Armfelts  förmån, 
på  grund  af  ryktena  om  mordförsöken,  samt  därföre,  säger  La- 
gersvärd, att  Armfelts  »uppsåt  att  skada  en  prins,  som  ej  var  af 
de  koaliserade,  anses  såsom  mera  förlåtligt». 

Armfelt  skyndade  undan,  några  dagar  innan  Lagersvärd 
anländt,  men  innan  vi  följa  honom  på  hans  länga  färd  till  Ryss- 
land, bör  i  korthet  erinras  om  det  sätt,  hvarpå  den  Armfeltska 
fejden  i  Neapel  fortsattes  efter  hans  afresa. 

Det  mottagande,  som  Lagersvärd  rönte  under  tjugo  dagars 
vistelse  i  södra  Italiens  hufvudstad,  var  föga  uppmuntrande.  Han 
fann  hela  Neapel  på  förhand  intaget  mot  »Sverige  och  dess  agen- 

courrait  risque    de    se  voir  livrer,  il  m'a  dit,  qu'on  pourrait  bien  le  prier  de 
partir.<r 

*)  v.  Engeström,  Minnen  I:  245. 

**)  Katarina  II:s  bref  till   Armfelt,   "/j   1793.     Se  ofvan  sid.   125. 

***)  Till  Reuterholm  '^^   1794. 


—  236  — 

ter»  *).  x\llmänheten  sysselsatte  sig  icke  längre  med  frågan  om 
Armfelts  föregifna  högmälsbrott,*  endast  med  grymheten  hos  den 
regering  eller  dess  organer,  som  uppgjort  planen  till  hans  mord. 
Den  förnäma  världens  dörrar  voro  honom  nu  stängda  —  såsom 
prinsessan  Sofia  Albertinas  ledsagare  hade  Lagersvärd  året  förut 
där  varit  en  välkommen  gäst:  ^jag  fann,  att  t.  o.  m.  lakejerna 
voro  invigda  i  politiken,  ty  mitt  namn  betraktades  som  kontra- 
band: det  hann  aldrig  längre  än  i  antichambren.»  **)  Detta  skedde 
pä  drottningens  befallning:  redan  innan  Armfelt  reste  från  Nea- 
pel, underrättade  han  sin  hustru,  att  detta  öde  skulle  drabba  — ■ 
»den  lille  rackarn».  Bittert  klagar  Lagersvärd  i  bref  till  Reuter- 
holm,  att  han  behandlades  i  Neapel  såsom  »pestiféré»  och  und- 
veks af  alla  bekanta.  Han  öfverlemnade  en  note  till  general 
Acton,  i  hvilken  han  medgaf,  att  Piranesis  åtgärder  mot  Armfelt 
kunde  betraktas  såsom  härrörande  från  öfverdrifvet  nit,  men  pro- 
testerade mot  de  smädelser,  som  ohejdadt  fått  spridas  mot  sven- 
ska regeringen,  samt  begärde,  att  handlingarna  i  ransakningen 
med  de  föregifna  mördarna  skulle  sändas  till  Stockholm.  Han 
mottogs  höfligt,  men  kallt,  af  general  Acton,  fick  ett  slags  löfte 
att  ransakningshandlingarna  skulle  utlemnas,  men  därjämte  an- 
tydan om  neapolitanska  styrelsens  önskan  att  Piranesi  skulle 
ställasdll  ansvar  "***). 

Ännu  en  gång,  ett  par  månader  senare,  uppträdde  Lager- 
svärd inför  neapolitanska  hofvet  å  sin  regerings  vägnar  med  fö- 
reställningar i  samma  syfte.  Han  inställde  sig  dock  icke  person- 
ligen; hvad  han  hade  att  framföra,  gjorde  ett  personligt  upp- 
trädande   knappast    möjligt.     Det    var    då    han    öfversände    den 

*)  På  vägen  till  Neapel  mölte  han  i  Velletri  furstinnan  Menschikoff, 
som  enligt  hennes  bref  till  Armfelt  ("/^  1794)  vid  anblicken  af  «ce  scélérat, 
ce  miserable,  ce  gueux<r  kände  sig  gripen  af  »horreurc  Hos  prinsessan  Santa 
Croce  hade  Lagersvärd  i  Rom  gjort  besök,  hvarvid  han  försökt  framställa 
sig  såsom  oskyldig  till  förföljelsen  mot  Armfelt,  hvars  vän  han  sade  sig  vara. 
Han  blef  snäft  mottagen  af  den  romerska  damen,  som  enligt  ett  uttryck  i 
ofvan  nämnda  bref  »gjort  det  omöjliga  och  satt  himmel  och  jord  i  rörelse  för 
Armfelts  räddning*.  Naivt  nog  skrifver  Lagersvärd  till  Reuterholm  (''I3), 
att  han  nog  skulle  efter  befallning  »pronera  Armfelts  brottslighets,  ehuru  han 
ej   visste  omständigheterna  af  densamma. 

**)  Lagersvärd  till  Soha  Albertina  (Eriksbergs  arkiv). 
***)  I  en  depesch  till  rikskanslern  (^''/.,  1794)  har  Lagersvärd  skildrat 
svårigheten  af  sin  ställning.  Han  kunde  icke  officielt  lägga  sig  ut  för  de 
häktade  spionerna,  af  fruktan  att  därigenom  kompromettera  svenska  regeringen, 
hvilken  i  hvarje  fall  borde  frukta  deras  vittnesmål  vid  processen.  Om  Pira- 
nesi yttrar  han:  «Något  oförsigtig  iiar  han  v.nrit  af  zéle,  och  det  synes  att 
neapelska  hofvet  vill  bereda  lio.iom  ledsamheter.  Man  förtryter,  att  han  va- 
rit så   väl   underrättad   om   hvail    här   liändt.»     (Riks- Ark.) 


—  237  — 

vredgade  svenska  styrelsens  bekanta  skrifvelse  till  hofvet  i  Nea- 
pel, i  hvilken  dettas  uppförande  i  Armfeltska  saken  förklarades 
ovärdigt  »en  hyfsad  rejjjering»  och  tillkännagafs,  att  alla  förbin- 
delser med  detta  hof  vore  afbrutna,  »till  dess  det  behagat  Hans 
Sicilianska  Majestät  att  gifva  Hans  Svenska  Majestät  en  satis- 
faktion,  lika  uppenbar  som  det  sätt,  h  var  på  han  honom  förorät- 
tat». Hans  Sicilianska  Majestät  blef  icke  svaret  skyldig;  och 
Europas  tidningar  för  år  1794  hade  mycket  att  förtälja  om  det 
pennkrig,  som  utfördes  mellan  de  båda  hofven  i  ultima  Thule 
och  vid  Medelhafvet. '). 

Ännu  större  obehag,  än  Lagersvärd  enfarit  i  Neapel,  mötte 
Piranesi  i  Rom.  Svensl-ca  regeringen  hade  till  belöning  för  hans 
tjenster  i  Maj  1794  utnämnt  honom  till  ministerresident  i  nämnda 
stad,  men  det  lyckades  honom  icke  att  af  den  helige  fadern 
blifva  erkänd  säsom  sådan.  Han  fick  visserligen  en  audiens  hos 
påfven,  men  såsom  enskild  person.  Den  skugga,  som  hvilade 
öfver  hans  namn  på  grund  af  hans  förhållande  i  den  Armfeltska 
saken,  stängde  för  honom  ohjälpligt  de  aristokratiska  kretsar,  i 
hvilka  det  var  målet  för  hans  ärelystnad  att  intränga.  Icke  ens 
nordstjerneordens  riddarkors,  hvarmed  han  hugnades,  förbättrade 
hans  ställning.  **). 


*)  Skriftväxlingen  trycktes  i  siu  helhet  såsom  bilaga  till  Piranesis  ofta 
citerade  bref  till  Acton. 

**)  Sedan  Gustaf  IV  Adolf  bestigit  tronen,  återkallades  Piranesi  från  sin 
beskickning  i  Jan.  1798  samt  återsände  sitt  obrutna  kreditivbref  och  sin  nord- 
stjerneorden.     Om  hans  senare  öden  se  Sander,  anf.  st.,  s.  55  o.  f. 

De  vidlyftiga  efterräkningar  för  spinoerikostnader  m.  m..  med  hvilka 
Piranesi  uppvaktade,  hade  redan  under  förmyndare-regeringen  gjort,  att  han 
af  denna  betraktades  med  mindre  välvilliga  ögon.  I  Sept.  1794  begärdes  af 
Piranesi  för  alla  manliga  och  qvinliga  spioner  runda  summor  i  gratifikation 
och  därjämte  titlar  af  h varjehanda  art;  och  Piranesi  fortsatte,  enligt  egen 
uppgift,  att  göra  utbetalningar  till  sina  agenter,  äfven  sedan  han  erhållit  an- 
tydan att  upphöra  därmed.  Detta  skulle  nämligen  kunnat  blifva  vådligt  för  så 
väl  svenska  regeringen  som  för  Piranesis  eget  lif,  skrifver  han:  general  Ac- 
ton skulle  ha  användt  de  afskedade  agenterna  för  sina  intressen.  —  Ännu  i 
början  af  1796  insände  Piranesi  en  lång  lista  nå  belöningsanspråk  åt  perso- 
ner, som  han  användt  i  Armfelts  sak:  för  B.  Mori,  som  hållits  dold  i  Pirane- 
sis hus  öfver  ett  år  och  blifvit  sinnesrubbad  af  fruktan,  betaltes  fortfarande 
måuadtligen  30  scudi  —  därutöfver  begärdes  nu  en  gratifikation  af  400 ;  åt 
Pietro  Pasquini,  en  af  de  föregifne  «mördarna«,  som  ännu  satt  fängslad  i 
Neapel,  12  scudi  i  månaden;  för  Antonio  Zamparelli,  som  fruktade  att  blifva 
upptäckt,  begärdes  gratifikation;  likaledes  för  den  qvinliga  spionen  Raponi  och 
för  en  hemlig  korrespondc-nt  frän  kabinettet  i  Neapel  o.  s.  v.  F«r  sin  broder, 
som  i  November  1793  gjort  kurirresan  till  Sverige,  begärde  Piranesi  titel  af 
konsular-agent  eller  legationssekreterare  (P.  till  Reuterholm  ^/j  1704,  ^'"■/i  '796). 


-  238  - 

Planen  för  Armfelts  resa  till  Ryssland  var  uppgjord  af  lady 
Monck  och  drottningen  af  Neapel  i  förening;  och  äfven  sedan 
han  lemnat  Neapel,  sörjde  denna  sistnämnda  ej  blott  för  hans  kassa, 
utan  ock  för  hans  säkerhet.  Hennes  öfverhofmarskalk  markis 
Del  Vasto  utöfvade  ä  hennes  vägnar  gästfrihet,  så  länge  Arm- 
felt  ännu  var  pä  Italiens  jord^  och  i  Wien  och  Petersburg  hade 
hennes  ministrar  befallning  att  på  allt  sätt  understödja  honom. 
Vid  midnattstiden  den  i6  Mars  lemnade  Arm.felt  Neapel, 
åtföljd  af  major  Brändström.  Vägen  togs,  under  iakttagande  af 
alla  försigtighetsmätt  och  med  undvikande  af  de  stora  stråk- 
vägarna, öfver  Troya,  Lucera  och  Termoli  till  slottet  och  staden 
Vasto,  den  ofvannämnde  neapolitanske  hofmannens  stamgods. 
Därifrån  skedde  öfverfarten  öfver  Adriatiska  hafvet  till  Porto  Ré 
i  Dalmatien.  Motvind  och  storm  hindrade  framkomsten  ända  till 
den  2  April.  Genom  Kroatiens  otillgängliga  bergstrakter,  öfver 
Agram  och  Varasdin  fortsatte  Armfelt  resan  till  Pressburg  i 
Ungern,  medan  hans  reskamrat  gjorde  en  afstickare  till  Wien, 
för  att  där  erhålla  pass  till  Ryssland  och  spana  efter  nyheter 
från  Sverige. 

Brändström  vände  sig  i  Wien  till  neapolitanske  ministern 
markis  Del  Gallo,  och  denne  meddelade  sig  med  ryska  sände- 
budet grefve  Rasumowski.  Del  Gallo  skyndade  att,  medan  Arm- 
felt i  Pressburg  väntade  pä  sin  reskamrat,  underrätta  honom  om 
resultatet  af  de  båda  diplomaternas  öfverläggningar.  Rasumow- 
ski hade  icke  erhållit  några  instruktioner  med  afseende  på  Arm- 
felt och  kände  icke  kejsarinnans  afsigter,  men  ansåg  sig  dock 
kunna  försäkra,  att  Armfelt  personligen  skulle  finna  en  fristad  i 
Ryssland,  om  också  kejsarinnan  icke  öppet  komme  att  taga 
honom  i  försvar.  Pass  utfärdades  af  Rasumowski  för  Armfelt 
under  namnet  Brandt,  och  »M.  Frédéric  Brandt,  voyageur  Suisse», 
erhöll  äfven  af  samme  minister  ett  i  vänliga  ordalag  aftattadt 
rekommendationsbref  till  ryske  generalen  Saltikow,  som  kom- 
menderade en  rysk  härafdelning  i  Polen  *). 

Armfelt  mottog  under  den  närmast  följande  tiden  åtskilliga 
bref  från  den  ofvannämnde  neapolitanske  ministern  i  Wien  Del 
Gallo,    som    på    allt    sätt    sökte   vara   honom  till  nytta  **).     Han 

Bland  utgifterna  för  svensk  räkning  upptager  Piranesi  äfven  i  sistnämnda 
bref  kostnader  för  tryckning  af  «Lettera  al  generale  Acton»  och  för  öfver- 
sättningen  af  Armfelts  brefväxling  m.  m.  —  Dessa  fordringar  torde,  åtmin- 
stone till  större  delen,  hafva  lemnats  utan  afseende,  d.1  man  fann  att  Pira- 
nesis  tjenster  redan   blifvit  för  dyrt  betalta. 

*)  Brefvet  blef  icke  allemnadt  och  tinnes  i   Aminne  arkiv. 
**)  Ett    af    Del  Gallos  bref  C/,   1794)  uppsnappades  och  föll  i  svenska 
regeringens    liänder.     Den    dröjde    icke  att  göra  bruk  däraf:  det  offentliggjor- 


—  239  - 

Icmnade  honom  underrättelser  om  de  åtgärder,  som  svenske  mi- 
nistern i  Wien  baron  Nolcken  vidtagit  för  att  komma  flyktin- 
gen pä  spåren :  Nolcken  hade  nämligen  utspionerat  Brändström 
under  dennes  vistelse  i  Wien  och  utforskat,  att  resekreditiv 
hos  bankirer  uttagits  för  Lemberg.  Moskwa  och  Petersburg  *). 
Därjemte  hade  Nolcken  begärt  österrikiska  regeringens  medver- 
kan för  Armfelts  häktande.  Under  föregifvande^  att  denna  an- 
hällan  måste  föreläggas  kejsaren,  h vilken  vistades  i  Nederlän- 
derna, undveko  dock  de  österrikiska  myndigheterna  att  härä 
gifva  något  svar.  Dessa  underrättelser,  som  bekräftades  af  Bränd- 
ström, då  han  efter  ett  par  dagar  träftade  Armfelt  i  Pressburg, 
syntes  visa,  att  Armfelt  kunde  påräkna  skydd  under  resan  ge- 
nom den  österrikiska  monarkien. 

Genom  Ungern  och  Galizien,  öfver  Eperies  och  Lemberg" 
fortsattes  färden  till  Polen  på  dåliga  vägar  och  under  hvarje- 
handa  mödor.  Vid  framkomsten  till  Lemberg  var  Armfelt  så 
trött,  berättar  han,  att  han  sof  i  24  timmar.  I  Polen,  hv'arest 
frihetskriget  som  bäst  rasade,  mötte  nya  äfventyr.  Kriget  hade 
gjort  alla  förhållanden  osäkra;  men  judiska  vägvisare  förde  de 
resande  på  aflägsna  vägar  genom  öde  skogstrakter  lyckligt  till 
det  ryska  området.  Vägen  togs  öfver  Brody  och  Jampol  till 
gränsstaden  mot  Ryssland,  Wasilkow,  i  närheten  at  Kiew.  Till 
sistnämnda  stad  hunno  de  den  27  April,  och  de  voro  sålunda  nu 
i  den  ryska  kejsarinnans  rike,  hvarest  de  ansågo  sig  skyddade 
för  förföljelse. 

Äfven  här  var  det  dock  nödigt  att  behålla  inkognitot,  till 
dess  kejsarinnan  bestämt  öfver  Armfelts  öde;  och  ^herr  Fredrik 
Brandtj),  som  medförde  de  förnämsta  ryska,  svenska  och  dan- 
ska ordnarna,  hade  svårt  nog  att  vid  tullvisitationen  vid  ryska 
gränsen  förklara,  hvarför  så  många  blå  band  befunno  sig  i  hans 


des  i  utläadska  tidningar  jämte  svenska  regeringens  klagoskrift  mot  neapo- 
litanska hofvet,  såsom  bevis  på  detta  hofs  försök  att  skydda  Armfelt.  Ett 
bref  från  Reuterholm  till  Sparre  (^^/g  1794,  Eriksb.  arkivj  upplyser,  att  den 
förres  vän  C.  Fr.  Nordenskiöld  ombesörjt  oftentliggörandet  af  dessa  aktstyc- 
ken.    Sedermera  infördes  de  i  Piranesis  Lettera  (sid.  XVIII). 

*)  Han  trodde  sig  äfven  veta,  att  Armfelt  själf  varit  i  Wien  och  bott 
hos  neapolitanske  ministern,  samt  underlät  icke  att  inberätta  detta  till  sitt  hof. 
Reuterholm  var  dock  icke  nöjd  med  att  Nolcken  icke  lyckats  få  Armfelt 
fast.  Furstinnan  Menschikoff,  som  i  slutet  af  April  passerade  Wien,  berät- 
tade, alt  Nolcken  sökt  af  henne  få  veta  Armfelts  resplan,  under  föregifvande 
af  sin  gamla  vänskap  för  Armfelt.  Han  liade  vid  samma  tillfälle  anförtrott 
henne,  att  haii  med  afsigt  långsamt  bedrifvit  efterspaningarna,  (M.  till  Arm- 
felt ^''1^  1794).  Till  prinsessan  Sofia  Albertina  skref  dock  Nolcken  C*l^  1794), 
att  han   »gjort  allt  hvad  pligten  fordrade».     (Eriksb.  arkiv. 


—  240  — 

kofifert.  Han  räddade  sig  med  att  uppgifva,  att  de  tillhörde 
general  Igelströhm,  för  tillfället  rysk  befälhafvare  i  Warschau, 
och  att  han  ärnat  begifva  sig  till  nämnda  stad,  ehuru  omstän- 
digheterna tvungit  honom  att  taga  en  annan  väg.  I  Kiew  rönte 
Armfelt  gästfrihet  hos  tvenne  högt  stående  ryska  ämbetsmän, 
furstarna  Kavanski  och  Daschkow;  den  sistnämnde,  broder  till 
den  lärda  furstinnan,  hvars  bekantskap  Armfelt  gjort  i  Fredriks- 
hamn 1783,  utforskade  snart  hemligheten  af  det  falska  namnet. 
Upptäckten   ökade  dock  endast  hans  förekommande  artighet. 

Dåliga  vägar  föranledde  att  vägen  till  Petersburg  togs  öf- 
ver  Moskwa,  dit  de  resande  anlände  d.  7  Maj.  Några  dagars 
uppehåll  gjordes  i  Rysslands  gamla  hufvudstad,  och  efter  hvar- 
jehanda  missöden,  bland  hvilka  äfven  var  det  att  blifva  igen- 
känd af  en  svensk  värdshusvärd  i  Twer,  ankom  Armfelt  öfver 
nyssnämnda  stad  och  Nowgorod  med  sin  reskamrat  till  Peters- 
burg den  20  Maj. 

Öfver  två  månader  hade  sålunda  användts  till  resan  från 
Neapel.  Längre  uppehåll  hade  ingenstädes  gjorts;  nödig  försig- 
tighet  hade  visserligen  gjort  omvägar  nödiga,  men  resans  lång- 
samhet i  öfrigt  måste  skrifvas  på  räkningen  af  tidens  outveck- 
lade kommunikationsmedel,  särskildt  i  denna  del  af  östra  Europa. 
Äfven  nu,  då  Armfelt  såsom  en  förföljd  flykting  sökte  skydd 
i  det  aflägsna  Ryssland,  reste  han  såsom  en  person  af  rang  och 
förmögenhet.  Han  medförde  större  delen  af  sin  svenska  betje- 
ning,  hvilken  hade  tillsyn  öfver  den  del  af  hans  vidlyftiga  ba- 
gage, som  icke  inskeppats  i  Neapel  och  som  nu  under  en  flytt- 
ningsresa, som  räckte  två  månader,  fördes  på  vagnar  genom  en 
stor  del  af  Europa. 

Med  otålighet  väntade  Armfelt  att  i  Petersburg  fä  återse 
sin  familj,  från  hvilken  han  länge  saknat  alla  underrättelser,  och 
skickade  en  af  sitt  tjcnstcfolk  i  förväg  till  Petersburg  for  att  in- 
hemta  dylika  och  där  skafla  honom  en  bostad.  Denne  kom 
Armfelt  till  mötes  på  vägen,  men  endast  för  att  upplysa,  att 
han  icke  lyckats  få  veta  något  om  grefvinnan  Armfelt,  och  att 
han  i  svenska  ambassadhotellet,  där  han  gjort  förfrågningar,  blif- 
vit  mottagen  med  skymford  mot  Armfelt,  i  stället  för  svar. 

Underrättelserna  voro  oroande  och  nedslående,  äfven  med 
afseende  pä  ovissheten  om  Armfclts  eget  framtida  öde,  åt  hvil- 
ket  han  hoppats,  att  hans  hustru  genom  framlemnande  af  brcf- 
vet  till  kejsarinnan  skulle  hafva  lyckats  gifva  en  gynnsam  vänd- 
ning.     Han    hade    byggt    stora    förhoppningar    på    kejsarinnans 


—    241    — 

välvilja,  och  han  ansäj^  si^  hafva  rätt  till  hennes  tacksamhet. 
I  hennes  tjenst  hoppades  han  fä  använda  sina  insigtcr  och  sin 
erfarenhet.  Han  var  beredd  att  såsom  krigare  följa  hennes  fa- 
nor till  Polen,  till  Orienten  eller,  om  Katarina  bcslöte  sig  för 
att  ingripa  i  kriget  mot  de  franska  »jakobinerna»,  mot  Frank- 
rike; och  han  räknade  pä  ansvarsfulla  uppdrag  och  höga  befäl. 
Eller  ock  skulle  han  i  politiska  värf  säsom  diplomat  eller  högt 
uppsatt  ämbetsman  kunna  vara  den  mäktiga  herskarinnan  till 
gagn.  1  hennes  tjenst,  så  hoppades  han,  skulle  han  återvinna 
en  ställning,  liknande  den  han  måst  lemna  i  sitt  fädernesland. 
I  hvarje  fall  trodde  han  sig  kunna  räkna  pä  hennes  energiska 
medverkan  för  återupprättelse  från  dec  orättvisa,  som  vederfarits 
honom  i  Sverige. 

Men  han  bedrog  sig.  I  Petersburg  fick  han  veta  sitt  öde: 
det  förde  ej  till  den  ryska  statens  äreställen,  utan  till  förvisning 
och  glömska.  Ur  Armfelts  anteckningar  låna  vi  följande  om  det 
sätt,  hvarpå  denna  sorgliga  visshet  meddelades  honom. 

»Strax  efter  min  ankomst,  berättar  han,  skref  jag  en  bil- 
jett till  neapolitanske  ministern,  hertigen  af  Serra  Capriola.  Han 
svarade,  att  han  skulle  komma  till  mig,  och  att  jag  till  dess 
med  anledning  af  för  handen  varande  förhållanden  borde  stanna 
hemma  och  uppföra  mig  med  försigtighet.  Otålig  öfver  att  fä 
en  förklaring  öfver  dessa  ord,  hvilkas  mening  jag  icke  förstod, 
tog  jag  genast  en  vagn  och  begaf  mig  till  honom.  Han  mot- 
tog mig  pä  det  utmärktaste  sätt  och  förklarade  mig  åtskilliga 
gåtfulla  omständigheter.  Sedan  sade  han,  att  han  ämnade  gå 
och  söka  Markoff  för  att  underrätta  honom  om  min  ankomst 
samt  bad  mig  att  återvända  till  min  bostad,  hvarest  jag  borde 
vänta  honom.  —  Markoff  rådde  mig  att  samma  afton  göra  ett 
besök  hos  grefve  Redsborodko  på  hans  landställe  vid  Nevan, 
hvilket  var  beläget  tre  eller  fyra  werst  frän  staden.  Jag  gick 
in  därpä,  och  han  skickade  mig  en  liten  förseglad  biljett,  som 
jag  skulle  lemna  till  grefven,  för  att  undvika  möjliga  svårigheter 
att  blifva  mottagen,  om  han  gått  till  sängs,  och  för  att  slippa 
säga  mitt  namn.  Hertigen  af  Serra  Capriola  Icmnade  mig  en 
af  sina  vagnar,  förspänd  med  sex  hästar,  och  lät  sin  kusk  följa 
med.  —  Det  var  redan  öfver  midnatt,  då  vi  kommo  till  Beds- 
borodkos  villa.  Alla  sofvo,  utom  några  af  tjenstfolket  och  en 
kammartjenare.  Denne  ville  alldeles  icke  vid  denna  sena  timma 
gå  in  till  sin  herre  med  den  ofvannämnda  biljetten  och  väcka 
honom,  samt  uppgaf  att  grefven  var  illamående.  För  att  öf- 
vervinna  hans  motstånd,  sade  jag  att  jag  vore  en  kurir,  som 
medförde  vigtiga  depescher,  och  att  han  borde  kunna  se  på 
Tegnér,  O.  M.  Armfelt.  It; 


—    242   — 

min  drägt,  att  jag  nyss  stigit  ur  resvagnen.  Han  beslöt  sig 
då  att  gå  in  till  sin  herre,  och  två  minuter  efteråt  öppnade 
grefven  själf  en  sidodörr  och  bad  mig  stiga  in.  Han  var  klädd 
i  nattrock,  men  med  håret  friseradt,  så  att  jag  icke  kan  tro  att 
han  legat». 

»Vi  hade  ett  samtal,  som  räckte  nära  en  timma  och  under 
hvilket  det  egentligen  var  jag,  som  hade  ordet,  ty  med  undan- 
tag af  några  frågor,  som  han  gjorde  helt  sparsamt  och  som  gåfvo 
mig  anledning  att  tala,  sade  han  mig  just  ingenting  annat  än 
några  af  vanlig  höflighet  förestafvade  ord  om  mina  olyckor.  Se- 
dermera tillade  han,  att  han  följande  dagen  skulle  inhemta  sin 
herskarinnas  vilja.  Jag  l^nde,  sade  han,  hennes  rättvisa  och 
välvilliga  tänkesätt  mot  mig;  men  han  ansåg  sig  böra  förbereda 
mig  på,  att  jag  kanske,  på  grund  af  förhållandena,  skulle  blifva 
nödsakad  att  för  några  veckor  aflägsna  mig  från  Petersburg  och 
ännu  någon  tid  behålla  det  namn,  som  jag  under  resan  antagit. 
Om  jag  följande  morgon  kl.  lo  ville  infinna  mig  i  hans  bostad 
i  staden,  skulle  han  meddela  mig  kejsarinnans  vilja.  —  Hvad  som 
förvånade  mig  mest,  var  att  jag  icke  af  honom  kunde  fä  veta 
något  om  min  hustrus  öde,  utom  att  hon  vore  i  Lifland  och  att 
hennes  förlossning  gått  lyckligt.  Då  han  meddelade  mig  detta, 
antog  han  därjemte  tonen  af  en  person,  som  endast  ryktesvis 
hört  detta  omtalas». 

»Jag  lemnade  honom,  med  hufvudet  fullt  af  dystra  tan- 
kar .  .  .  Jag  har  glömt  att  nämna  att,  fastän  mitt  pass  blifvit 
uppvisadt  i  polisen,  man  några  timmar  efter  min  ankomst  låtit 
säga  mig,  att  jag  kl.  7  följande  morgon  borde  inställa  mig  hos 
polismästaren.  Som  detta  ingalunda  anstod  mig,  och  jag  dess- 
utom var  trött  och  illamående,  hade  jag  bedt  grefve  Bedsbo- 
rodko  att  slippa  denna  formalitet.  Han  medgaf  det;  men  kl. 
6  följande  morgon  kom,  tydligen  för  att  gifva  mig  en  fö- 
reställning om  polistjenstemännens  grannlagenhet,  en  dylik  tjen- 
steman  och  väckte  mig  för  att  säga,  att  jag  —  icke  be- 
höfde  gå  till  polismästaren.  Han  hade  egentligen  förtjent,  att 
jag  kastat  ut  honom  genom  fönstret;  men  jag  började  inse, 
att  det  skulle  blifva  nödvändigt  att  finna  mig  vid  obehag  och 
förödmjukelser». 

»Mot  kl.  10  samma  dag  kom  en  gammal  fransk  betjent 
hos  grefve  Bcdsborodko  för  att  säga  mig  att  hans  excellens  vän- 
tade mig,  och  att  han  själf  hade  befallning  att  visa  mig  vägen 
uppför  lilla  trappan.  Jag  var  tärdig  och  begaf  mig  genast  åstad 
i  ett  simpelt  åkdon  med  tvä  åkarhästar.  Bctjenten  mottog  mig 
vid  en  liten  ingångsdörr  och  förde  mig,  utan  att  någon  säg  mig, 


—  243  — 

in  i  ett  kabinett,  hvarest  jag  mottogs  af  grefvcn  och  Markoff. 
Begge  voro  de  i  galadrägt  med  ordensband,  som  om  de  redan 
varit  eller  vore  pä  väg  till  hofvet.  Grefve  Markoff  omfamnade 
mig  med  sin  vanliga  uppsyn  af  falsk  vänlighet;  jag  trodde  mig 
visa  tillräcklig  höflighet  tillbaka  genom  att  komplimentera  ho- 
nom for  hans  friska  färg  och  ungdomliga  utseende.  Sedan  satte 
vi  oss  och  började  tala  om  mina  angelägenheter.  Det  var  Mar- 
koff, som  nu  egentligen  förde  ordet.  Sedan  han  gjort  mig  åt- 
skilliga frågor  angående  livad  som  föranledt  det  buller,  som  för- 
myndareregeringen i  Sverige  nu  gjorde,  sökte  han  bevisa  mig, 
att  originalen  eller  koncepten  till  de  papper,  som  uppgäfvos  vara 
tagna,  vore  i  regentens  händer,  äfvensom  åtskilliga  bref  från  Ra- 
sumowski  rörande  mina  planer.  Jag  försökte  först  att  visa  ho- 
nom, att  detta  till  största  delen  måste  vara  ogrundadt,  och  vi- 
dare, att  äfven  om  det  vore  sannt,  ingen  kunde  vara  mera  i 
stånd  att  göra  mig  rättvisa  än  ryska  regeringen,  som  fullkom- 
ligt borde  känna  innehållet  och  afsigten  af  de  förslag,  för  hvilka 
jag  nu  behandlades  säsom  en  förrädare  i  Sverige.  Detta  ganska 
enkla  svar  gjorde  Markoff  något  förlägen,  ty  han  syntes  hafva 
stor  lust  att  bevisa  mig,  att  jag  icke  vore  mycket  bättre  än  An- 
jalaförbundets  män.  Han  var  likväl  nog  billig  att  medgifva, 
att  min  oskuld  icke  kunde  betviflas,  dä  man  kände  de  äsigter, 
till  hvilka  jag  bekant  mig  under  den  tid,  jag  haft  inflytande  på 
de  allmänna  angelägenheterna;  »men  det  är  likväl  säkert,  tillade 
han,  att  edra  fiender  hafva  i  sina  händer  fruktansvärda  vapen 
emot  Er,  hvilka  de  med  fördel  kunna  använda».  —  Ja,  svarade 
jag,  denna  fördel  är  sä  mycket  större,  som  de,  för  att  skada 
mig,  kunna  stödja  sig  på  den  högsta  myndigheten  och  vända 
upp  och  ned  på  statens  visaste  inrättningar  utan  att  utsätta  sig 
för  något  ansvar.  —  »Men  säg  mig,  invände  han,  hvad  tror  Ni 
dä  att  man  borde  göra  med  afseende  på  Sveriges  allmänna  an- 
gelägenheter? Den  närvarande  regeringsformen  tjenar  i  regen- 
tens hand  endast  att  bereda  svenskarnas  olycka  i  stället  för 
välgång,  och  att  hota  grannrikenas  lugn».  —  Man  måste,  sva- 
rade jag,  afvakta  konungens  myndighetsålder  och  under  tiden 
följa  den  politik,  hvartill  freden  i  Verelä  gaf  uppslaget.  — 
Markoff  afbröt  mig  och  sade:  »Hvem  svarar  Kr,  herr  general, 
för  den  unge  konungens  karakter  och  för  hans  lifr  För  min 
del  är  jag  öfvertygad,  att  det  endast  är  genom  regerings- 
formen af  1720,  som  I  kunnen  hålla  er  uppe.  Det  borde  vara 
en  uppgift  för  Er:  äterinför  denna  styrelseform,  och  kejsarin- 
nan skall  gifva  Er  sitt  mäktiga  beäkydd  och  sitt  understöd  vid 
detta  företag'^. 


—  244  ~ 

sjag  studsade  vid  detta  förolämpande  förslag.  Men  jag 
beherskade  mig  och  svarade  helt  enkelt,  att  jag  hoppades  att 
Försynen  skulle  vaka  öfver  den  unge  konungens  dagar,  och  att 
hans  rättigheter  och  makt  vore  mig  för  dyrbara,  mina  önsk- 
ningar med  afseende  på  opinionen  om  mina  äsigter,  mina  in- 
tressen^  min  heder  och  mitt  anseende  sammanhängde  därmed  för 
nära,  för  att  jag  genom  en  illa  beräknad  hämndkänski  skulle 
vilja  bidraga  till  en  dylik  åtgärd.  För  öfrigt  vore  konungens 
karakter,  hurudan  den  än  kunde  blifva  —  ännu  vore  det  för 
tidigt  att  döma  därom  —  säkerligen  gynnsammare  för  en  granne 
och  bundsförvandt,  än  en  hop  partigängare,  som  vore  mera  an- 
o-elägna  att  bevaka  sina  egna  intressen  än  statens.  »I  själfva 
verket,  tillade  jag,  måste  en  konung,  huru  likgiltig  han  än  ma 
förefalla,  betrakta  sitt  rike  såsom  ett  arf  och  sin  enskilda  lycka 
såsom  oskiljaktig  från  det  allmännas  väl;  om  dessa  känslor  icke 
läggas  i  dagen  under  en  tillförordnad  regering,  hvars  inflytelse- 
rikaste medlemmar  äro  genomträngda  af  de  politiska  nyhetskrä- 
marnas förderfliga  grundsatser^  så  beror  detta  pä  tillfälliga  om- 
ständigheter och  öfvergående  orsaker.  I  våra  dagar,  kanske 
mer  än  någonsin,  fordrar  en  ärlig  och  sund  politik,  att  man  ak- 
tar sig  för  att  begagna  sig  af  det  svaghetstillstånd,  hvari  ett 
modigt  och  storsint  folk  nedsjunkit,  för  att  påtvinga  det  lagar, 
som  skulle  kränka  dess  själfständighet  eller  skymfa  dess  ära. 
Det  skulle  vara  att  söka  qväfva  en  eld,  hvars  utbrott  i  en  fram- 
tid skulle  blifva  så  mycket  fruktansvärdare.  Gustaf  III  företog 
det  sista  blodiga  kriget  mot  Ryssland,  endast  därföre  att  han 
trodde,  att  hans  heder  och  hans  kronas  ära  och  själfständighet 
kräfde  det;  och  jag  hoppas,  herr  grefve,  att  Ni  erinrar  Er,  att 
jag  i  min  konungs  tjenst  gjutit  mitt  blod  för  mitt  fäderneslands 
ära  och  själfständighet,  samt  att  den  politiska  tro,  som  jag  här 
bekänner,  har  varit  så  väl  grunden  till  mitt  handlingssätt,  som 
resultatet  af  min  erfarenhet». 

»Sedan  vi  ännu  en  stund  diskuterat  detta  ämne,  tog  grefve 
Bedsborodko  till  ordet  för  att  försäkra  mig  om  kejsarinnans  verk- 
hga  deltagande  i  mitt  öde.  Han  tillkännagaf  vidare,  att  Hennes 
Maj:t  ville  skydda  mig  för  mina  fienders  förföljelse,  men  pä  samma 
gäng,  så  vid  t  det  berodde  pä  henne,  med  omsorgen  för  min 
säkerhet  och  välgång,  hvilka  låge  henne  om  hjärtat,  förena  po- 
litiska hänsyn  af  grannlaga  och  ömtålig  bcskalienhet,  som  hon 
vore  tvungen  att  iakttaga;  hon  hade  därföre  beslutat,  att  jag 
skulle  draga  mig  undan  till  Kaluga  under  afvaktan  pä  gynn- 
sammare förhållanden,  hvilka  icke  kunde  dröja  länge;  och  att  jag 
där  skulle  fa  det  ganska  bra». 


—  245  — 

»Huru  föga  angenämt  än  detta  budskap  föreföll  mig  — 
iag  betraktade  det  genast  säsom  en  förvisningsdom  —  sä  mot- 
tog jag  det  dock  med  tystnad  och  utan  att  däröfver  beklaga 
mig.  Men  dä  Markoff  en  stund  efteråt  sade:  »Kanske  Ni  hellre 
skulle  hafva  stannat  i  Neapel?»  —  svarade  jag:  »Ja,  helt  säkert, 
och  det  är  endast  af  grannlagenhet,  som  jag  icke  velat  begagna 
mig  af  den  välvilja,  man  där  visade  mig,  och  den  rättvisa,  som 
jag  där  erfor.  Jag  skulle  t.  o.  m.  gärna  återvända,  om  H.  Kejs. 
Maj:t  tillåter  det,  med  fara  att  blifva  gripen  under  vägen  eller 
mördad  af  hertigen-regentens  utskickade».  Jag  var  något  mera 
upprörd,  än  jag  skulle  ha  önskat  att  visa,  men  höll  för  öfrigt 
tämligen  god  m.in,  då  jag  mottog  denna  ödesdigra  dom;  och 
grefve  Bedsborodko  sade  med  vänlighet:  »Hennes  Majits  vilja  är, 
att  Ni  i  lugn  stannar  qvar  i  Ryssland,  efter  Ni  kommit  hit, 
ända  till  dess  Ni  med  heder  och  tillfredsställelse  kan  återvända 
till  edert  fädernesland». 

Förvisning  till  en  undangömd  landsortsstad  var  således  det 
öde,  som  väntade  den  biltoge  man,  hvilken  med  så  stort  förtro- 
ende vändt  sig  till  Rysslands  stora  herskarinna.  Domen  sattes 
genast  i  verket.  Redan  samma  dag  som  det  ofvannämnda 
samtalet  egde  rum,  erhöll  Armfelt  sitt  pass  till  Kaluga,  och 
den  följande,  d.  22  Maj  1794,  afreste  han  dit,  åtföljd  af  en  tjen- 
steman  i  furst  Zuboffs  kansli.  Den  28  var  Armfelt  ankommen 
till  sin  förvisningsort,  hvarest  han,  till  en  början  under  polisbe- 
vakning, skulle  tillbringa  långa  och  bekymmerfulla  år. 

En  förklaring  öfver  denna  oväntade  behandling  lemnades 
Armfelt  redan  i  Petersburg  genom  hans  neapolitanske  beskyd- 
dare, hertigen  af  Serra  Capriola,  hvilken  framgent  under  Arm- 
felts  vistelse  i  Ryssland  blef  den,  som  i  första  hand  bevakade 
hans  intressen.  Han  underrättade  Armfelt,  att  en  svensk  under- 
handlare, grefve  M.  Stenbock  för  tillfället  vistades  i  Petersburg 
för  att  söka  åvägabringa  det  länge  omtalta  giftermålet  mellan 
konung  Gustaf  Adolf  och  storfurstinnan  Alexandra,  samt  att 
förm.yndareregeringen  nu  ifrigt  bemödade  sig  att  vinna  Rysslands 
bevågenhet.  Kejsarinnan  hade  gunstigt  upptagit  dessa  framställ- 
ningar, sade  Serra  Capriola,  och  man  fruktade,  att  underhand- 
lingen skulle  afbrytas,  om  öppet  skydd  lemnades  åt  en  person, 
som  vore  f(3remål  för  hertigen-regentens  lifliga  ovilja.  »Jag  sva- 
rade, berättar  Armfelt,  att  jag  icke  kunde  betrakta  grefve  Sten- 
bocks beskickning  och  den  åt  honom  uppdragna  underhand- 
lingen säsom  något  annat  än  ett  bedrägligt  spel  af  regenten. 
Det  kunde    endast    vara    ett    medel   att  lättare  utverka,  att  man 


—  246  — 

vägrade  mig  en  fristad,  kanske  att  man  utlemnade  mitt  huf- 
vud.  Den  svenska  styrelsens  förbindelser  med  dem,  som  nu 
styrde  Frankrike,  och  öfverensstämmelsen  mellan  Reuterholms 
och  de  franska  demagogernas  grundsatser  vore  för  mycket  kända, 
för  att  man  vid  någon  eftertanke  kunde  tro,  att  förmyndarere- 
geringen verkligen  med  allvar  skulle  vilja  knyta  en  förbindelse, 
som  vore  sä  främmande  för  dess  politiska  åsigter». 

Armfelt  misstog  sig  icke  alldeles,  ehuru  han  tillmätte  Reu- 
terholms utrikespolitik  större  konseqvens,  än  den  förtjente,  och 
öfverskattade  hans  jakobinska  sympatier.  Giftermålsförslaget  i 
Ryssland  skulle,  enligt  Reuterholms  egna  ord  i  instruktionen  för 
underhandlaren,  nyttjas  »som  opium,  att  vid  alla  tillfällen  söfva 
gumman  (kejsarinnan)  med»;  och  förmyndareregeringens  när- 
mande till  Ryssland  berodde  pa  tillfälliga  anledningar,  bland 
hvilka  upptäckten  af  den  s.  k.  Ärmfeltska  konspirationen  var  en 
af  de  väsentligaste. 

Reuterholms  äsigter  i  den  inre  politiken  hade,  sedan  han 
funnit  nödigt  att  befästa  sitt  välde,  gjort  en  betydlig  svängning 
till  höger;  och  författaren  till  den  liberala  tryckfrihetsordningen 
af  1792,  var,  såsom  redan  nämndt  är,  nu  lika  uppskrämd  för 
jakobinismen  som  trots  någon  rojalist.  Afven  i  utrikespolitiken 
röjde  sig  denna  fruktan.  Den  långvariga  underhandlingen  med 
franska  republiken  var  för  tillfället  nedlagd,  ehuru  det  visserligen 
icke  dröjde  länge,  innan  den  åter  upptogs.  Republiken  hade 
öfvermodigt  kränkt  Sveriges  neutralitet,  och  låtit  pä  ett  för- 
olämpande sätt  företaga  en  visitation  i  svenska  ambassadhotellet 
i  Paris.  »Jakobinismen»  var  pä  väg,  sä  fruktade  Reuterholm,  att 
under  grefvc  Bernstorfifs  styrelse  allt  mera  utbreda  sig  i  Dan- 
mark, och  stora  hvälfningar  syntes  där  vara  förestående.  Till 
ryktena  om  jakobinska  omstörtningsplaner  i  Danmark  koinmo 
äfven  dylika  om  ryska  sjörustningar,  hvilka  antogos  vara  re- 
sultatet af  Armfelts  försök  att  uppvigla  Ryssland  mot  Sverige; 
och  sammanhanget  mellan  alla  dessa  oroväckande  tilldragelser 
och  Armfelts  hemliga  stämplingar  syntes  uppenbart  för  Reu- 
terholms uppskrämda  inbillning.  Utomordentliga  medel  måste 
tillgripas  för  Sveriges  räddning  undan  dessa  faror,  och  det  säk- 
raste syntes  honom  för  tillfället  vara  att  kasta  sig  i  Rysslands 
armar.  Därmed  kunde  äfven  hämnd  vinnas  pä  den  orolige  man, 
som  ansågs  hafva  iirnat  draga  hela  denna  olycka  öfver  Sverige 
och  dess  regering. 

Såsom  lockbete  för  kejsarinnan  skulle  nu  framhållas  den 
giftermälsförbintlelse  mellan  de  nordiska  furstehusen,  si>m  man 
visste,    att    hon    så    ifri^t    önskade.     Till  sreneald  skulle  hon  in- 


—   247  — 

ställa  de  krigsrustningar,  hvilka  antogos  vara  riktade  emot  Sve- 
rige, erkänna  Sveriges  neutralitet  och  utbetala  de  innestående 
subsidier,  hvartill  Ryssland  i  Drottningholmstraktaten  förbundit 
sig.  Härtill  lades  äfven  säsom  en  väsentlig  fordran,  att  Armfelt 
icke  skulle  inom  hennes  stater  finna  beskydd.  Anledningen  till 
öppnandet  af  hela  denna  underhandling  uppgå fs  i  det  bref  frän 
hertigen-regentiMi  till  kejsarinnan,  som  utgjorde  grefve  Stenbocks 
kreditiv  vid  hans  hemliga  underhandling,  vara  den  ^förhatliga 
stämpling,  anlagd  af  fosterlandsförrädare  och  jakobiner»,  som  blot- 
tat Armfelts  »äregiriga  och  djäfvulska  planer»  och  »hans  brotts- 
liga afsigt»  att  därigenom  »kunna  pä  samma  gäng  åstadkonmia 
oenighet  mellan  de  bada  nordiska  länderna.»  *) 

Samtidigt  med  hertigens  bref  erhöll  Stenbock  en  vidlyftig 
instruktion,  uppsatt  af  Reuterholm  i  ett  förtroligt  bref,  innefat- 
tande 17  punkter,  af  hvilka  en  inskärpte,  att  »kejsarinnan  pä 
intet  sätt  finge  protegera  Armfelt».  »Beskrif  härvid,  hette  det, 
hans  svarta  uppförande,  huru  allmänt  detesterad  han  är  i  natio- 
nen, samt  att  var  lille  kung  äfven  hatar  honom  och  säkert  aldrig 
låter  styra  sig  af  honom.  Han  ensam  var  upphofvet  till  hela 
sista  kriget,  salig  kungens  död  och  olycka  m.  m.,  som  du  väl 
vet  att  förtälja.»  **) 

Denna  beskickning  var  afsänd  af  Reuterholm  och  regen- 
ten,  utan  att  vare  sig  den  unge  konungen,  hvars  giftermål  skulle 
vara  priset  för  Sv^eriges  lugn,  eller  rikskansleren  Sparre  visste 
därom.  Ett  par  veckor  efter  Stenbocks  afresa  fann  man  dock 
för  godt  att  upplysa  dem  om  detta  förehafvandc.  En  öfver- 
läggning  hölls  inför  den  unge  konungen,  h varvid  Sveriges  be- 
kymmersamma läge  framhölls,  och  det  föreställdes  honom  att, 
säsom  det  hette  i  rikskanslerens  vidunderliga  protokollstil,  »in- 
tet säkrare  medel  kunde  tillgripas,  att  verka  illviljares  missräk- 
ning på  rysk  makts  och  stöds  vinnande  ifrån  den,  enär  vidto- 
gos  hopps  gifvande  åt  kejsarinnan  om  benägenhet  hos  vår  ko- 
nung till  äktenskaps  stiftande  båda  regerande  husen  emellan 
och  sä  medelst    hennes    ärelystnad    flatterades    och   hon   själf  in- 


*)  Se     hertigens     href    till     kejsarinnan,     tr.    i    Schinkels  Minnen,    III: 
s.  390. 

**)  Brefvet  {'/i  1794)  finnes  tryckt  i  Ahnfelts  Ur  sv.  hofvets  och  ari- 
stokratiens lif,  IV:  s.  230  o.  f.  —  I  en  särskild  apostill  föreskrefs  äfven.  att 
Stenbock  skulle  hos  kejsarinnan  såsom  belöning  för  detta  tillmötesgående  från 
svensk  sida  söka  utverka,  dels  åt  hertigen-regenten  successionen  af  hertig- 
dömet  Kurland  eller  ock  en  större  penninggåfva,  dels  åt  Reuterholm  en  (.god 
receptions  och  en  briljanterad  orden.  Stenbock  afsändes  under  förra  delen  af 
Januari   1794,  således  kort  efter  arresteringarna  i  December. 


—   248  — 

tresserader  gjordes  i  Sveriges  väb.  Den  unge  konungen  insåg 
nödvändigheten  att  något  afgörande  steg  toges,  och  förklarade 
sig  villig  att  till  farans  afvändande  inga  giftermål  med  den  ry- 
ska prinsessan  *). 

En  särskild  uppmärksamhet  egnades  i  motiveringen  till  detta 
förslag  ät  den  nyupptäckta  s.  k.  konspirationen,  hvars  offer  en 
månad  suttit  fängslade  i  Stockholm,  medan  dess  föregifne  huf- 
vudman  ännu  ostörd  vistades  i  Neapel.  Framställningen  af  det 
föregifna  innehållet  i  den  upptäckta  brefväxlingen  är  anmärk- 
ningsvärd, såsom  läggande  i  dagen  de  farhågor,  hvilka  man  an- 
säg"  sig  hafva  skäl  att  hysa,  och  är  ett  mästerprof  af  hårdragen 
tydning.  Utom  ssmädefulla  ordasätt^  mot  regenten  och  hans 
ämbetsmän  lades  Armfelt  till  last,  att  han  stode  i  hemligt  för- 
stånd med  ryska  kabinettet;  och  intet  annat  bevis  härför  kunde 
dä  ännu  åberopas,  än  att  han  i  ett  bref  till  Ehrenström  yttrat, 
att  han  genom  att  visa  honom  ett  visst  papper  skulle  kunna 
förklara  afsigten  med  Rysslands  rustningar.  i)et  vore  ådaga- 
lagdt,  att  Armfelt  ärnade  återkomma  till  Sverige  »i  en  helt  an- 
nan gloire»,  därigenom  att  han  från  Perugia  skrifvit  till  fröken 
Rudenschöld,  att  han  snart  hoppades  återse  henne.  I  hemlighet 
till  Sverige  afsända  personer  —  d'HéraI  och  Sources;  vi  känna 
ändamålet  med  deras  resor  —  skulle  till  hans  vänner  medföra 
7.de  importantaste  instruktioner,  papper  och  undervisningar,  som 
dem  för  preparerade  planers  utförande  nödiga  voro».  Då  Arm- 
felt uppmanat  sin  unge  vän  Sparrschöld  att  öfva  sig  att  skrifva 
franska,  hade  detta  skett  för  att,  när  sakerna  genom  en  revolution 
finge  en  ny  vändning,  kunna  bereda  honom  »emploj  vid  hem- 
liga departementet  i  den  framgena  styrelsen»  o.  s.  v.  Resultatet 
af  denna  undersökning  blef,  såsom  vi  sett,  att  j^högst  vidtutseende 
planer»  vore  på  färde. 

Personligt  hat  och  hämndlystnad  hade  naturligtvis  stor  del 
i  dessa  tydningar  af  uttryck,  som,  efter  hvad  i  det  föregående 
är  ådagalagdt,  ingenting  mindre  åsyftade  än  hemliga  stämplingar 
och  som  voro  fällda  längt  efter  den  tid,  då  tanken  på  dylika 
rörde  sig  i  Armfelts  hufvud.  Men  man  eger  ingen  rätt  att 
antaga,  att  icke  Reuterholms  uppskrämda  inbillning  verkligen 
vid  denna  tid  såg  dylika  spöken.  Till  de  ogrundade  upp- 
gifter om  Armfelts  mordanslag  mot  hertigen  och  Reuterholm 
och  planer  till  förändring  i  statsskicket,  hvilka  man  skyndat 
att    utsprida,    hade    man    sålunda    nu,    innan    några    nya    bevis 

*)  Se    Protokull    hailet    pä  Stockholms  slott  fl.  20  Jan.  1794,  tr,  i  Porte- 
feuillc   I:   168  o.  följ. 


—  :249  — 

kommit  i  dagen,  hunnit  lägga  anklagelsen  för  en  politisk  kom- 
bination af  det  mest  omfattande  slag;  att  »jakobinism»  och  »ro- 
jalism»,  ryska  rustningar  och  danska  omstörtningsplaner  däri 
voro  på  ett  vidunderligt  sätt  sammanväfda,  mäktade  icke  rubba 
Reuterholms  tro  pä  ofelbarlieten  af  sin  upptäckt.  Sä  mycket 
större  skulle  hedern  bli  för  hans  skarpsynthct,  om  lian  lyckades 
afvända  faran. 

Kejsarinnan  Katarina  mottog  den  afsände  underhandlaren 
med  välvilja  och  visade  sig  lifligt  intresserad  för  giftermålsför- 
slaget. I  sitt  svar  pä  hertigen-regentens  skrifvelsc*)  uttryckte 
hon  sin  tillfredsställelse  häröfver  och  yttrade  sig  oförbehållsamt 
om  de  politiska  frågor,  som  hertigen  vidrört.  Beträftande  Arm- 
felt  iakttog  hon  dock  en  reserverad  hållning:  hon  uttryckte  sina 
tvifvelsmål,  att  »en  person,  som  fordom  hedrades  med  salig  ko- 
nungens allra  största  förtroende,  som  öfverhopades  af  hans  väl- 
gärningars och  som  förvärfvat  sig  hennes  egen  välvilja  genom 
den  ifver,  hvarmcd  han  synts  nitälska  för  återknytandet  af  vän- 
skapsbanden mellan  Sverige  och  Ryssland,  verkligen  skulle  kunna 
påtänka  någon  brottslig  plan.  Därjämte  fritog  hon  denne 
»orolige  och  kanJuinda  upproriske»  man  från  allt  ansvar  för 
det  misstroende,  som  varit  rådande  mellan  Sverige  och  Ryss- 
land, hvilket  hon  tillskref  den  svenska  regeringens  hållning  till 
Frankrike  och  Turkiet.  —  Stenbock  samtalade  med  kejsarin- 
nans mäktige  gunstling  Zuboff  om  den  Armfeltska  frågan  och 
sparade,  trogen  sina  instruktioner,  icke  pä  beskyllningar  mot 
Armfelt.  Han  erhöll  det  svar,  att  kejsarinnan  vore  skyldig  ho- 
nom sitt  beskydd  på  grund  af  de  tjenster,  han  gjort  henne  un- 
der Gustaf  III:s  regering,  men  tillika  den  försäkran,  att  hon, 
sedan  Armfelt  genom  sin  dom  i  Sverige  icke  längre  kunde  be- 
traktas såsom  en  offentlig  person,  med  honom  skulle  af  bryta  all 
förbindelse  **). 

Ryska  regeringens  ståndpunkt  med  afseende  på  den  poli- 
tiske flyktingen  var  härmed  antydd,  och  de  nya  förhållanden, 
som  snart  därpå  inträdde,  medförde  ingen  förändring  härutinnan. 
Under  inga  förhållanden  ville  kejsarinnan  utlemna  en  man,  som 
gjort  henne  tjenster  och  vädjat  till  hennes  beskydd;  men  å  an- 
dra sidan  kunde  hon  icke  öppet  uppträda  till  hans  försvar,  sä 
länge  han  i  sitt  fädernesland  icke  var  frikänd  frän  en  vanärande 
anklagelse,  allra  minst  om  ät  hennes  beskjald  kunde  gifvas  fär- 
gen af  medvetenhet  om  förrädiska  anslag. 


*)  Tryckt  ho.s  Schinkel,  III:  393. 
**)  Se  Schinkel,  III:   119. 


—    250   — 

Svenska  regeringen  syntes  hafva  för  afsigt  att  kasta  en 
dylik  misstanke  pä  den  stolta  kejsarinnan.  Reuterholm  hade 
nämligen  låtit  oftentliggöra  protokollet  vid  det  sammanträde 
pä  Stockholms  slott  d.  9  April,  som  föranleddes  af  ankomsten 
af  de  i  Florens  stulna  Ärmfeltska  papperen  och  som  började 
det  nya  skedet  i  den  Ärmfeltska  processen.  Däri  hade  influtit 
uttryck  om  Armfelts  hemliga  stämplingar  »med  en  främmande 
maktj>  och  antydningar  om  kejsarinnans  medvetenhet  om  hans 
förehafvanden.  Innan  ännu  Armfelt  anländt  till  Petersburg,  hade 
detta  protokoll  kommit  till  kejsarinnans  kunskap  och  väckt  hen- 
nes lifliga  förbittring.  Hon  skref  till  hertigen  ett  ljungande  bref, 
hvari  hon  förklarade,  att  det  vore  under  hennes  värdighet  att 
försvara  sig  mot  falska  beskyllningar  af  detta  slag:  »Detta  ligger 
redan  i  min  personliga  karakter,  som  öfverallt  är  känd,  och  i 
min  makt,  som  fritager  mig  frän  nödvändigheten  att  taga  min 
tillflykt  till  dolda  och  hemliga  medel.»  *)  Kejsarinnans  vrede 
väckte  det  tillfälliga  svenska  sändebudets  förskräckelse;  Stenbock 
uppmanade  hertigen  att  söka  blidka  henne  **),  men  hans  beskick- 
ning kunde  efter  denna  tilldragelse  anses  säsom  förfelad,  och 
giftermålsfrågan  uppsköts  på  obestämd  tid. 

Detta  förbättrade  emellertid  icke  i  väsentligare  mån  Arm- 
felts öde.  Oftentligheten  af  denna  beskyllning  giorde  det  nöd- 
vändigt att  undvika,  att  gifva  sannolikhet  däråt  genom  att  öp- 
pet taga  Armfelt  i  försvar;  äfven  den  mäktiga  kejsarinnan  var 
skyldig  denna  hänsyn  till  Europas  allmänna  mening.  Förtör- 
nelsen  öfver  hertigen-regentens  och  Reuterholms  beteende  kunde 
dock  icke  annat  än  öka  Katarinas  sympati  för  deras  offer;  och 
i  ett  bref  till  sin  korrespondent  i  Paris,  Grimm.  har  hon  gifvit 
luft  åt  bådadera  '**). 


*)  Brefvet  är  tryckt  i  Bihang  till  Schinkels  Minnen,  1:  193. 
**)  Se  Bihang  till  Schinkels  Minnen,  I:  191. 
*»«■)  Tryckt  i  Ryska  hist.  sällskai5ets  Årsbok,  XXIII:  628.  Hon  för- 
klarar där,  att  anledningen  till  att  Armfelt  efter  Gustaf  ni:s  död  aflägsnades, 
icke  varit  någon  annan  än  att  han  vore  «un  royaliste  zélé»  och  måst  lemna 
plats  åt  <'iia  lieffé  jacobin,  le  S:r  ReuterhoIm<r.  «Toute  sa  passion,  heter  det 
vidare  om  Armfelt,  pour  son  ancien  maitre  se  tourna  en  faveiir  du  jeune  roi ; 
il  savait  que  le  feu  roi  m'avait  recommandé  en  mourant  son  fils  ...  Il 
voyait  que  tout  ce  que  faisait  le  régent,  était  contraire  aux  principes  du  feu 
roi  et  rintérét  du  jeune  roi:  il  partit  de  Suéde  et  continua  une  correspoa- 
dance  indiscréte  avec  ses  amis  et  connaissances  et  parents  en  Suéde.  A  cela 
se  joignait  une  jalousie  personelie  du  régent:  il  roule  dans  le  raonde  deux 
lettres,  écrites  de  la  propre  main  du  régent,  extrémement  passionnécs,  ä  la 
demoiselle  Rudenschold.  maitrcsse  d"Armfelt,  que  le  régent  a  voulu  faire 
fouetter    et    qu"il    a    fait    mener    sur    1'échafaud,    ajiparemmcnt    parce    qu'elle 


—   251    — 

Underhandlingarna  om  giftermålsförslaget  upptogos  änyo 
efter  någon  tid,  sedan  harmen  ä  ömse  sidor  hunnit  lägga  sig, 
genom  svenske  ambassadören  i  Petersburg  Stedingk.  Enligt 
hvad  hans  depescher  utvisa,  blef  frågan  om  Armfelts  utlem- 
nande  äfven  dä  ett  stående  tvisteämne.  Stedingk  beklagade, 
trogen  sina  instruktioner,  att  Armfelt  funnit  en  fristad  i  Ryss- 
land, förklarade  att  detta  måste  anses  såsom  ett  gillande  af 
hans  brottsliga  planer,  och  yrkade  hans  utlemnande  såsom  vill- 
kor för  underhandlingarnas  framgång.  Men  kejsarinnans  högt- 
betrodde  män,  Zubofif  och  Markoff,  svarade  upprepade  gånger, 
att  Armfelts  vistelseort  vore  okänd  —  att  söka  honom  i  Ryss- 
land 5>vore  som  att  söka  ett  halmstrå  i  en  höknippa»,  sade  Zu- 
boff  —  och  att  kejsarinnan,  äfven  om  hon  beviljat  honom  en 
fristad,  icke  kunde  göra  sig  skyldig  till  den  grymheten  att  öf- 
verlemna  honom  till  det  dödsstraff,  som  väntade  honom  i  Sve- 
rige. Om  detta  uppställdes  såsom  vilkor,  så  måste  således  hela 
underhandlingen  förfalla  *). 

Reuterholms  styrelse  var  emellertid  för  mycket  angelägen 
att  fa  Armfelt  i  sitt  våld,  för  att  ncija  sig  med  att  anlita  den 
officiella  eller  half-ofhciella  diplomatiska  vägen,  hälst  sedan  detta 
visat  sig  fruktlöst  hos  den  mäktiga  kejsarinnan.  Sedan  Arm- 
felt genom  en  oftentlig  stämning,  hvilken  infördes  i  in-  och  ut- 
ländska tidningar,  blifvit  kallad  att  inställa  sig  till  ansvar  inför 
Svea  hofrätt  och  den  12  Mars  förklarats  vara  afsatt  frän  sin 
beskickning,  »dä  intet  tvifvel  är,  att  han  är  delaktig  i  högmåls- 
brottet^  sattes  ett  pris  af  3000  rdr  specie  på  hans  hufvud  — 
innan  stämningstiden  var  förliden  eller  någon  dom  kunnat  fäl- 
las! Genom  ett  cirkulärbref  från  rikskansleren  Sparre  anbefall- 
des Sveriges  ministrar  i  utlandet,  att  i  de  länder,  där  de  vi- 
stades, genom  tidningarna  bekantgöra  utfästandet  af  detta  pris. 
Detta  vägrades  i  Ryssland  och  Neapel  **) ;  men  personer  sakna- 
des dock  icke,  som  ville  visa  sitt  nit  vid  förföljelsen  och  förtjena 
den    utlofvade    belöningen.      Armfelts    och    Reuterholms    papper 


préférait  Armfelt  ä  S.  A.  R.  Outre  cela,  M.  le  régent  voit  des  conspira- 
teurs  partout,  mais  il  lui  est  impossible  de  prouver  des  conspirations<r.  (Jfr 
ofvan;  sid.   192). 

*)  Stedingks  depescher    |;   Nov.  1794,    1^  Jan,.  '^-^^   1795,  se  Bihang 
till  Schinkel,  I:  213,  224,  232. 

**)  Serra  Capriola  t.  Armfelt  '*/'g  1794.  Lagersvärd  berättar  i  en  ofh- 
ciel  depesch  '■'/,,  1794.  att  stämningsakten  mot  Armfelt  var  af  honom  lemnad 
till  införande  i  neapolitanska  tidningar  och  uppsatt  i  korrektur,  men  ströks 
af  censuren.     (R.   A.). 


—    252    — 

innehålla  åtskilliga  upplysningar  om  de  efterspaningar,  som  gjor- 
des, och  om  vederbörandes  lättrogenhet.  Några  anteckningar 
härom  kunna  förtjena  bevaras. 

Tron  på  att  Armfelt  ärnade  smyga  sig  hem  och  höja  upp- 
rorsfanan föranledde,  att  vissa  gränsorter  noggrannt  bevaka- 
des och  alla  ankommande  fartyg  noga  undersöktes  *).  En  om 
förhållandena  så  underkunnig  man  som  justltiekanslern  Lode  ut- 
talade i  bref  till  Reuterholm  i  Maj  1794  den  förmodan,  att 
Armfelt  öfver  Norge  ärnade  begifva  sig  till  Dalarna  och  Verm- 
land  och  där  uppvigla  sina  gamla  vapenbröder  från  krigets  tid. 
Landshöfdingen  i  Åbo  Willebrand  förmälte  redan  i  April  1794, 
att  en  länsmansrapport  ingått  med  underrättelse  att  Armfelt  vi- 
stades hos  sin  fader  på  Aminne  i  Finland;  och  äfven  senare,  i 
Aug.  samma  är,  förnyades  dessa  uppgifter.  Noggranna  visita- 
tioner  och  vidlyftiga  efterspaningar  anställdes,  men  utan  fram- 
gång. Andra  spionrapporter,  äfven  förvarade  bland  Reuter- 
holms  papper,  lika  falska,  berättade,  att  Armfelt  vistades  i  Pe- 
tersburg och  natt  och  dag  arbetade  i  politiska  syften  tillsam- 
mans med  general  Sprengtporten,  att  han  frikostigt  underhölls 
af  kejsarinnan  och,  på  hennes  bekostnad  samt  åtföljd  af  hennes 
adjutanter,  som  grand  seigneur  i  åkdon  med  sex  hästar  färdades 
omkring  i  Ryssland,  Östersjöprovinserna  och  ryska  Finland.  I 
sistnämnda  land  hade  han  besökt  Viborg,  sades  det  **). 

I  Petersburg  hade  Armfelt  i  sin  där  qvarlemnade  kammar- 
tjenare  Haglund  en  kunskapare,  som  äfven  inberättade,  att  dylika 
rykten  voro  gängse;  genom  umgänge  med  betjeningen  hos  sven- 
ske ambassadören]  hade  han  uppsnappat  dem.  Han  upplyste 
därjätnte,  att  åtskilliga  misstänkta  personer  besökt  Petersburg, 
tydligen  i  afsigt  att  förtjena  den  utlofvadc  summan  genom  att 
upptäcka    Armfelts    vistelseort.     Bland    sådana    namnes    en    viss 


*)  En  anekdot  med  anledning  häraf  berättas  af  Ehrenström  (II:  308) 
rörande  den  vid  Dalarö  stationerade  sergeanten  Segerstorm,  en  af  Anjala- 
männen,  som  varit  dömd  till  döden,  men  blifvit  benådad.  T  stället  för  Arm- 
feltska  papper,  efter  hvilka  han  spanade,  fann  han  i  en  till  Dalarö  anländ 
sjökaptens  koffert,  genom  ett  elakt  skämt  af  denne,  ett  exemplar  af  sin  egen 
tryckta  dödsdom. 

**)  Bref  till  Reuterholm  fr.  Willebrand  och  Wibelius  samt  anonyma 
rapporter  (Reut.  Papp.j.  Med  afseende  p;\  Armfelts  föregifna  besök  på  Aminne 
berättar  Reuterholm  själf  i  bref  till  Fr.  Sparre  ("/\,  I794  Kriksb.  arkiv),  att 
»den  bofven  Armfelt  med  en  rysk  sluj)  från  deras  llolta  förklädd  hemkommit 
till  sin  far  och  dröjt  där  24  timmar<r.  Han  tillägger:  »Det  tyckes,  som  han 
snart  vore  mogen,  då  han  kan  vara  sä  djärf*.  En  artillerist  lär  i  Finland 
hafva  blifvit  gripen  under  förmodan,  att  han  vore  Armfelt,  skymfad  med  hugg 
och  slag  samt   förd  till   Stockholm,   där   han   frigafs. 


—  253  — 

»Sundberg,  som  snodde  ikring  som  den  onde  anden»  och  som 
äfven  besökt  Haglund,  samt  en  baron  Koskull^  som  under  nam- 
net NoskuU  vistades  i  Petersburg  och  underhöll  hemliga  för- 
bindelser med  ambassadören  Stedingk.  Frän  Östersjöprovin- 
serna berattades  till  Armfelt,  att  en  Bennet  och  efter  honom 
tvenne  svenska  officerare,  Gyllenram  och  Vitelius,  i  samma 
ärende  varit  i  Reval.  Den  sistnämnde  hade  t.  o.  m.  haft  den 
djärfheten  att,  under  förevändning  af  att  behöfva  penningunder- 
stöd, besöka  grefvinnan  Armfelts  morbror  grefve  K.  Stenbock 
på  hans  egendom  Kolck,  medan  hon  vistades  därstädes.  Ryktet 
hade  nämligen  berättat,  att  Armfelt  dolde  sig  under  hennes  föl- 
jeslagares, major  Pcyrons  namn.  *)  En  major  Klick  och  en  kap- 
ten Hasenkampf  sades  pä  regeringens  bekostnad  hafva  genom- 
ströfvat  nästan  hela  Ryssland  för  att  bemäktiga  sig  Armfelts 
person  död  eller  lefvande,  men  fåfängt.  **) 

Synnerligen  länge  dröjde  det  emellertid  icke,  innan  Arm- 
felts tillflyktsort  blef  känd,  huru  hemlighetsfullt  det  än  hölls  i 
början;  redan  i  Juli  1795  talar  Stedingk  i  en  depesch  om  hans 
vistelse  i  Kaluga,  såsom  en  bekant  sak.  På  grund  af  kejsarin- 
nans bestämda   hållning   i   utlemningsfrågan  hade  likväl  redan  då 


*)  Haglunds  och  Peyrons  bref  till  Armfelt  1794.  För  kuriositetens 
skull  må  ytterligare  följande  rykten  från  Sverige  rörande  den  s.  k.  Armfelt- 
ska  konspirationen  anföras,  sådana  de  af  Armfelts  kammartjenare  Haglund 
sqvallervägen  försports.  (Han  vistades  nämligen  länge  för  Armfelts  ärenden 
i  Petersburg,  underhållen  och  beskyddad  genom  Serra  Capriola.  Hemlig- 
heten af  Armfelts  vistelseort  var  till  en  början  icke  ens  känd  af  Haglund. 
Dennes  bref  gingo  genom  den  neapolitauske  diplomatens  försorg).  När  frö- 
ken Rudenschöld  skulle  arresteras,  skref  Haglund  bland  annat,  sades  hon 
hafva  satt  sig  till  motvärn  som  en  lejoninna,  skjutit  och  försvarat  sig  med 
en  värja,  men  blifvit  <)fvermannad,  sedan  värjan  sönderbrutits.  Dalkarlarna 
voro  i  Stockholm:  man  hade  tändt  eld  på  Storkyrkan,  och  afsigten  hade  varit 
att  skjuta  hertigen  under  eldsvådan:  en  pistol  vore  nämligen  funnen  på 
kyrkogårdend).  Borgerskapet  i  Stockholm  hade  varit  samladt,  när  det  till 
Armfelts  fängslande  utsända  fartyget  återkom,  i  förmodan  att  han  vore  om- 
bord och  i  afsigt  att  befria  honom.  ToU  vore  flyktad,  liksom  Armfelt,  och 
lefde  nu  tillsammans  med  honom  hos  Sprengtporten;  Munck  vore  återkallad, 
de  kongl.  personerna  hade  lemnat  Stockholm,  o.  s.  v.  —  Ännu  långt  senare 
blef  den  Armfeltska  processen  anledning  till  hvarjehanda  orimliga  rykten; 
och  hans  namn  inblandades  af  ryktet  oförskyldt  i  nästan  alla  på  något  sätt 
oroväckande  tilldragelser.  Så  skrefs  det  t.  ex.  med  afseende  på  det  «Ne- 
therwoodska  skottet»,  som  uppskrämde  sinnena  på  hösten  1795.  att  <ranläg- 
garen  till  hela  djäfvulskapct  har  visserligen  ej  varit  någon  annan  än  den 
fördömde  Gustaf  Maur  itz«:.(Ahnfelt,  anf.  st.,  III:  15).  Netherwood  liade.  så- 
som bekant,  själf  mot  sin  rockärm  afios>at  ett  pistolskott,  hvilket  föregafs 
hafva  varit  ärnadt  regenten;  N:s  afsigt  var  att  såsom  belöning  för  den  fore- 
gifna  faran  vinna  befordran. 

**)  Se  Ahnfelt,  auf.  st.,  IH:  9. 


—  254  — 

alla  efterspaningar  ansetts  fruktlösa.  Armfelt  kunde  sålunda  tills 
vidare  vara  trygg  för  sitt  lif  i  det  undangömda  Kaluga,  huru 
bittert  det  än  kändes  att  lefva  där  under  det  obskura  namnet 
Brandt  och  såsom  »civiliter  mortuus». 


Ensam  vistades  han  där,  skild  frän  sin  familj,  under  det 
första  halfåret.  Hans  hustru  och  barn  erhöllo  nämligen  först  i 
Oktober  1794  tillstånd  att  begifva  sig  dit  från  Östersjöprovin- 
serna, hvarest  de  vistats  sedan  April  månad.  En  kort  redo- 
görelse för  deras  öden  efter  det  hjärtslitande  afskedet  i  Neapel 
d.  7  Febr.  och  till  återseendet  i  Kaluga  i  December  1794,  hem- 
tad  ur  familjens  väns  och  ledsagares,  major  Peyrons  reseanteck- 
ningar, kan  här  förtjena  en  plats. 

Afven  grefvinnan  Armfelt  reste,  enligt  husets  vanor,  såsom 
en  dam  af  rang  och  rikedom;  i  en  vagn,  förspänd  med  sex  hä- 
star, åkte  hon,  major  Peyron  och  hennes  två  barn;  i  andra  fär- 
dades en  talrik  tjenstepersonal ')  och  bagaget.  Vägen  togs  öf- 
ver  Rom,  Florens  och  Venedig  till  Wien.  Faror  hotade  väl  icke 
i  egentlig  mening;  men  utan  farhågor  var  man  dock  icke  för 
hvad  Piranesi  kunde  hafva  i  sinnet.  Det  sades,  att  han  begärt 
tillstånd  att  låta  arrestera  grefvinnan  Armfelt;  och  prinsessan 
Santa  Croce  uppgifver  i  ett  bref  till  Armfelt,  att  hon  jämte  span- 
ske ministern  i  Rom  Azara  räddat  hans  hustru  från  en  dylik 
»barbarisk  behandling.»**)  Under  vistelsen  i  Rom  (10 — 12  Febr.) 
bevakades  hon  af  Piranesis  spioner,  hvilka  dock  icke  fingo  något 
anmärkningsvärdt  att  inberätta.  Piranesi  visade  sig  föga  tillmö- 
tesgående med  afseende  pä  vissa  förmåner  vid  tullvisitationen  af 
grefvinnans  saker,  om  hvilka  dels  Armfelt,  dels  Peyron  anhål- 
lit;***) möjligen  trodde  han,  att  några  hemliga  papper  genom 
visitationen  skulle  komma  i  dagen. 

Från  hertigen-regenten  hade  emellertid  chargé  d'affaires 
Lagersvärd  fått  befallning  att  underlätta  grefvinnan  Armfelts 
resa,  dä  hennes    belägenhet    vore    ömmande,    samt  att  tillhanda- 


*j  Af  dem  afskedades  dock  en  del  i  Venedig.  Ända  till  Wien  med- 
fördes dock  II  hästar.  (Bref  från  Piranesi  till  Reuterholm  och  från  Nolcken 
till  Solia  Albertina). 

**)  Santa  Croce  till  Armfelt  "/a   1794. 
***)  Detta    föranledde   en  spetsig  biljett  från  denne  sistnämnde  under  vi- 
stelsen  i    Rom    och    en    ordväxling;    Piranesi    beklagar    sig   i    bref   öfver    att 
Peyron  behandlat  honom  ^con   arroganza».     (Piranesi  till  Reuterholm  "/j  1794. 
Se  Sander,  anf.  st.,  sid.  30). 


—  -:>3  — 

hälla  henne  ett  innehållet  qvartal  af  Armfelts  ministcrlön.  I 
Venedig  erhöll  hon  Lagersvärds  bref  med  underrättelse  härom 
och  dennes  erbjudande  af  sina  >bona  officia^.  Hon  svarade  stolt 
och  af  böjande:  hon  ville  icke  mottaga  något  »beskydd  af  dem, 
som  sökte  nedsvärta  hennes  make  med  anklagelser  för  de  förfär- 
ligaste brott  och  pä  allt  sätt  sökte  förgöra  lionom».  Till  her- 
tigen ville  hon  icke  sta  i  förbindelse:  »han  hade  hittills  icke  vant 
henne  vid  att  stå  i  tacksamhetsskuld».  *)  Det  var  icke  öfverflöd 
pä  tillgångar,  som  föranledde  detta  stolta  svar.  Redan  i  Florens 
hade  grefvinnan  Armfelt  måst  anlita  en  bankirs  kredit  för  att 
kunna  fortsätta  resan ;  i  Wien  mäste  hon  genom  svenske  ministern 
Nolckens  bemcdling  pantsätta  en  del  af  sina  juveler  hos  en  jude 
för  att  fä  ett  län  af  1,700  flor.  för  resans  fortsättande;  och  längre 
fram,  i  Warschau,  mäste  hon  af  Sveriges  representant  därstädes 
ToU  upptaga  ett  nytt  lån. 

Ankomsten  till  Wien  skedde  den  1 1  Mars.  Hon  mottogs 
med  synnerlig  välvilja  sä  väl  af  baron  Nolcken,  hvilken  med 
henne  räknade  slägt,  som  af  ryska  sändebudet  grefve  Rasu- 
mowski.  Den  sistnämnde  försåg  henne  med  pass  till  Riga  och 
bad  henne  gifva  sin  man,  som  ännu  var  qvar  i  Italien,  det 
rådet  att  resa  under  främmande  namn  och  undvika  alla  or- 
ter, där  Sverige  hade  »någon  minister  eller  annat  djur,  som 
kunde  göra  honom  förfång.»  **)  På  denna  grund  iakttog  gref- 
vinnan Armfelt  den  största  försigtighet  med  baron  Nolcken  och 
föregaf,  att  hon  ärnade  begifva  sig  till  Sverige.  Först  genom 
Rasumowskis  oförsigtighet  fick  Nolcken  veta,  att  hennes  resplan 
gälde  ryska  wstersjöprovinserna,  och  dröjde  icke  att  inberätta 
detta  till  Sverige  ***). 

*)  Lagersvärd  till  grefvinnan  Armfelt  **,2  och  hennes  svar  (i  kon- 
cept) ^"2  1794.  Utöfver  sina  föreskrifter  intresserade  sig  Lagersvärd  äfven 
sedermera  för  grefvinnan  Armfelt.  Enligt  gällande  sed  hade  Armfelt,  så- 
som f.  d.  minister  i  Venedig,  rätt  till  en  afskedsgåfva.  L.  föreslog,  att  denna 
skulle  för  grefvinnan  Armfelts  räkning  reklameras.  Från  svenska  rege- 
ringen fick  han  dock  det  svar,  att  man  ej  utan  att  fela  mot  anständigheten 
kunde  begära  någon  gåfva  åt  en  sådan  person  som  Armfelt,  med  tillägg,  att 
»grefvinnan  Armfelts  angelägenheter  ej  äro  Tit.  uppdragna».  (Lag.  till  Reut. 
'^/,   1794,  Reut.  Papper). 

**)  Cirefvinnan  Armfelt  till  sin  man  "3  1794. 
***)  I  bref  till  prinsessan  Sofia  Albertina  och  liennes  stallmästare  G. 
Stenbock  har  Nolcken  vidlyftigt  redogjort  för  grefvinnan  Armfelts  uppträ- 
dande i  Wien.  (13,  14,  27  Mars  1794  Eriksb.  arkiv,).  «Je  fus  agréablement 
surpris  de  trouver  mon  infortunée  parente  infiniment  plus  tranquille  que  je 
ne  In'/  étais  attendu,  pour  ne  pas  dire  dans  une  assiette  d'esprit,  en  appa- 
Kr'     rence  des    plus    calmes,    jointe  å  un    air    de   santé,  tel  que  je  ne  lui  en  avais 


—  256  — 

Från  \Vien  styrdes  färden  under  många  besvärligheter  och 
äfventyr  genom  det  insurgerade  Polen  till  dess  hufvudstad  War- 
schau.  Ryska  truppafdelningar  passerades  och  äfvensä  skaror 
af  polska  frihetsmän:  hos  de  sistnämnda,  under  Madalinskis  be- 
fäl, fick  ett  gammalt  latinskt  pass  från  svenska  kansliet  tjenst- 
göra  i  stället  för  Rasumowskis  ryska  pass.  I  Warschau,  hvar- 
est  Igelströhm,  Armfelts  medarbetare  vid  Vereläfredens  afslu- 
tande,  nu  förde  befälet  och  från  hvars  bostad  den  ryska  dubbel- 
örnsflaggan svajade,  mottogos  de  resande  med  utsökt  artighet 
så  väl  af  honom  som  af  svenske  ministern  ToU.  Den  sistnämnde 
frågade  ifrigt  efter  det  öde,  som  träffat  Armfelts  papper,  och 
förstärkte,  såsom  vi  sett,  grefvinnan  Armfelts  medtagna  reskassa; 
Igelströhm  erbjöd  henne  eskort  af  ett  kosackdetachement  på 
resan  genom  Littauen  och  lemnade  ett  rekommendation sbref  till 
Liflands  generalguvernör  fältmarskalken  Repin.  Han  försäkrade 
därjämte,  att  Armfelt  med  säkerhet  skulle  kunna  räkna  på  en 
fristad  i  Ryssland. 

Hos  major  Peyrons  syster,  gift  med  ryske  ministern  i  Kur- 
land Ruckman,  förut  rysk  legationssekreterare  i  Stockholm,  njöto 
de  resande  några  dagars  hvila  i  Mitau,  efter  lyckligen  slutad  färd 
genom  Polen  och  Littauen.  Tack  vare  Igelströhms  anstalter 
hade  den  aflupit  utan  äfventyr. 

Grefvinnan  Armfelts  belägenhet  —  tiden  för  hennes*  för- 
lossning syntes  vara  omedelbart  förestående  —  gjorde  det  önsk- 
ligt  att  påskynda  färden  till  Reva),  för  att  där  träfta  hennes 
moder.  Knappt  hade  hon  emellertid  i  Riga  tagit  den  bostad  i 
besittning,  som  stadens  guvernör  baron  Pahlen,  Armfelts  vän 
sedan  åren  1790 — 91  i  Stockholm,  ställt  till  hennes  förfogande, 
förr  än  hon  gaf  lifvet  åt  en  son  (den  18  April),  och  hennes  resa 
därigenom  för  längre  tid  blef  afbruten.  —  Den  nyfödde  sonen, 
som  sett  dagen  under  så  ovanliga  omständigheter,  döptes  till 
Alexander:  han  blef  sedermera  såsom  finsk  minister-statssekre- 
terare   en    af  Finlands  välgörare  och  har  en  ärofull  plats  i  dess 


et  lui  sus  un  gré  infini  de  la  discrétion,  avec  laquelle  elle  traitait  cette  ma- 
tiére,  se  bornant  å  me  dire  qu'elle  n'avait  aucune  nouvelle  de  son  mari, 
depuis  qu'elle  avait  quitté  Naplcs,  qu'elle  ignorait  absolument  011  il  avait 
porté  ses  pas,  et  que  cétait  par  d'autres  relations,  qu'elle  avait  laissées  å 
Naples,  qu'elle  avait  été  instruite  de  ce  qui  s'y  était  passé».  Då  Nolckcii 
efter  sitt  samtal  med  Rasumowski  ställde  henne  till  ansvar  för  den  falska 
uppgiften  om  hennes  resplan,  uppgaf  hon  såsom  ursäkt  sin  förmodan,  att 
Nolckens  instruktioner  frän  regeringen  möjligen  kunde  lägga  iiinder  i  vä- 
gen för  att  tillåta  henne  resa  till  Ryssland.  —  Egentliga  skälet  var  natur- 
ligtvis, att  ej  leda  Armfelts  förföljare  i  hans  spår,  då  äfven  han  ärnade  bc- 
gifva  sig  till  Ryssland. 


—  257  — 

historia.  Hans  fader  säg  honom  först  flera  år  efteråt,  ty  under 
sina  första  är  uppfostrades  detta  barn  hos  grefvinnan  Ärmfelts 
slägtingar  i  de  Baltiska  provinserna. 

Hos  dessa  slägtingar,  så  väl  sotn  hos  furst  Repnin  och  ba- 
ron Pahlen,  de  förnämsta  ryska  ämbetsmännen  i  Lifland,  rönte 
den  landsflyktiga  familjen  mycken  välvilja ;  men  det  dröjde  länge, 
innan  någon  underrättelse  om  Ärmfelts  öde  nådde  dem. 

Först  sedan  Armfelt  i  Petersburg  genom  J^edsborodko  fått 
veta  sin  lott  för  den  närmaste  framtiden,  återknöts  den  länge 
af  brutna  brefväxlingen  mellan  de  båda  biltoga  makarna.  Det 
var  ArmfelLs  följeslagare  major  Brändström,  som  i  slutet  af  Maj 
1794  till  Riga  medförde  nyheter  från  honom.  Med  bestörtning 
erfor  grefvinnan  Armfelt  det  kyliga  mottagande,  hennes  make 
rönt  i  Petersburg;  och  så  snart  som  omständigheterna  medgåfvo, 
väcktes  frågan  att  familjen  skulle  återförenas  i  Kaluga.  Härvid 
mötte  likväl  det  oväntade  hinder,  att  från  Petersburg  ingick  ett 
formligt  förbud  för  grefvinnan  Armfelt  att  resa  dit.  Anledningen 
var  sannolikt  endast  fruktan  för  att  hemligheten  med  Ärmfelts 
vistelseort  därigenom  skulle  röjas. 

I  de  båda  makarnas  brefväxling  afhandlades  äfven  försla- 
get att  grefvinnan  Armfelt  skulle  trotsa  sin  mans  förföljare  och 
begifva  sig  till  .Sverige,  för  att  där  tala  hans  sak  och  ombe- 
sörja familjens  angelägenheter.  Armfelt  hyste  i  början  sangvi- 
niska  förhoppningar  att  därmed  skulle  kunna  något  uträttas, 
hvilka  dock  icke  delades  af  hans  hustru.  »Jag  är  väl  ej  myc- 
ket rädd  af  mig  och  i  synnerhet  ej  för  att  bli  inblandad  i  nå- 
gon konspirationshistoriaj,  skref  hon  från  Riga;  men  hon  ansåg 
det  för  »en  bassesse»  att  bedja  sin  mans  förföljare  om  något: 
»det  skulle  hafva  air  af  en  grace,  och  det  är  justice,  du  bör 
hafva».  I  ett  annat  bref  uttalade  hon  den  åsigt,  att  det  skulle 
blifva  omöjligt  att  undan  förföljelsen  rädda  något  af  familjens 
egendom.  »Att  bedja  därom,  dä  jag  ej  kan  bevisa  för  hela  värl- 
den din  oskuld,  skulle  rebutera  mig  och  dig  med,  därpå  är  jag 
säker.  Jag  vill  långt  hellre  tigga,  än  att  hertigen  satt  oss  i  obli- 
gation». Armfelt  fann  också  sedermera,  att  denna  resa  kunde 
hafva  sina  vådor:  »Jag  kan  ej  likna  ditt  företag,  då  du  far  till 
Sverige,  vid  annat  än  att  gå  mot  ett  batteri»,  skref  han  pä  som- 
maren  1794  från  Kaluga*). 

Vederbörande  i  Sverige  afgjorde  dock  snart  denna  fråga 
genom    att    uttryckligen    förbjuda    grefvinnan    Armfelt    att    åter- 


*)  Grefvinnan    Armfelt    till    A.    */j,    ''I;  1794;    Armfelt  till  grefvinnan 
A.   "/,  1794. 

Tegnér.     G.   il.   Armfelt.  17 


I 


-  258  - 

vända  till  Sverige.  I^ början  af  Augusti  utfärdades  befallning" 
till  landshöfdingen  i  Åbo  län,  hvarest  Armfeltska  egendomen 
Aminne  var  belägen,  att  genast  utvisa  henne  ur  landet,  om  hon 
skulle  anlända  dit*);  och  frän  rikskansleren  Sparre  och  gref- 
vinnan  Armfelts  slägtingar,  grefvarna  Jakob  De  la  Gardie  och 
Mäns  Stenbock,  ingingo  bref  med  antydan  att  hon  vore  lands- 
förvist.  Såsom  skäl  härför  uppgafs,  att  bland  Armfelts  papper 
funnits  bref  frän  henne,  innehållande  bittra  uttryck  mot  re- 
genten  och  styrelsen  **).  Pä  denna  grund  ansåg  sig  förmyndare- 
regeringen hafva  rätt  att  låta  en  qvinna,  som  icke  varit  tilltalad 
för  brott,  utan  dom  och  ransakning  drabbas  af  landsförvisnings- 
straffet, hvilket,  enligt  Reuterholms  vid  frågan  om  de  samman- 
svurna  vid  konungamordet  uttalade  åsigt,  vore  härdare  än  döds- 
straff***). Äfven  följande  året  förnyades  förbudet  för  Armfelts 
hustru  att  återkomma.  —  Grefvinnan  Armfelt  svarade  på  denna 
underrättelse  genom  att  hos  rikskansleren  Sparre  begära  att 
återfå  de  ifrågavarande  brefven,  om  hertigen  icke  uppbränt  dem, 
och  tillade  i  sanniia  bref:  »Han  lärer  utan  tvifvel  ej  finna  un- 
derligt eller  nytt,  att  jag  ej  däri  sjungit  hans  lof.  Jag  hade 
därtill    ingen     orsak,    hvarken    för    min    egen    eller    min    mans 


*)  Bref  från  Lode  till  Willebrand  (Reut.  Papp.). 
**)  Se  ofvan  sid.  102.  Brefven  finnas  ännu  bland  Reuterholms  papper. 
*"*)  Såsom  bevis  på  hertigen-regentens  ädelmod  anfördes  dock  i  J.  De 
la  Gardies  bref,  att  hertigen  icke  allenast  icke  ämnade  hämnas  för  dessa 
missfirmliga  uttryck,  utan  äfven  tillät  henne  att  behålla  sin  pension  såsom 
f.  d.  statsfru  hos  drottningen.  Hela  pensionen  utgjorde  400  rdr  och  var  en 
laglig  inkomst,  som  endast  genom  domstol  kunde  henne  fråndömas.  1  det 
officiella  bref,  hvari  svenske  ambassadören  i  Petersburg  Stedingk  öfversände 
resolutionen  härom  och  löftet  om  pensionens  bibehållande  för  lifstiden,  till- 
kännagafs  därjämte,  «att  denna  pension,  såsom  H.  K.  Höghets  egna  ord  lyda, 
blifvit  henne  tillagd  med  det  uttryckliga  villkor,  att  hon  i  närvarande  om- 
ständigheter håller  sig  stilla  i  Lilland  hos  sina  därvarande  slägtingar  och 
icke  begifver  sig  till  fäderneslandet,  emedan  Vi  beslutit  att  henne  icke  emot- 
tagae  (Stedingk  till  grefvinnan  Armf.  ii  Aug.  1794).  Någon  tid  efteråt 
indrogs  dock  —  hälften  af  detta  belopp,  under  förevändning  att  innehaf- 
varinnan  ej  längre  vistades  i  Litland.  Uä  grefvinnan  Armfelts  kommissionär 
i  Sverige,  major  Uggla,  gjorde  föreställningar  häremot,  resolverades,  att  om 
hon  ville  «inkomma  med  en  undcydänig  böneskrift»,  skulle  saken  ånyo  tagas 
i  öfvervägande.  Grefvinnan  Armfelt  underkastade  sig  ej  denna  förödmju- 
kelse: hon  hade,  såsom  vi  sett,  förut  afvisat  större  anbud,  därför  att,  säger 
hon  i  ett  bref  till  sin  man,  «jag  ej  kan  tåla  den  idén,  att  han  (hertigen)  skall 
ge  mig  pengar,  då  han  ej  har  någon  infami  ospard  för  att  förfölja  dig. 
Han  dömer  utan  tvifvel  andra  efter  sitt  eget  lumpna  hjärta».  ('•/,  1794)- 
Ryktet  berättade,  att  hon,  under  förevändning  att  liqvidera  med  sin  mans 
kreditorer,  ärtiade  medföra  en  större  summa  ryska  pengar,  bestämda  för  kor- 
ruption! (Se  Ahnfelt.  anf.  st.  Hl:  6). 


—  259  - 

skull»  *).  Ej  heller  senare  förödmjukade  hon  sig  genom  att  för 
sig  eller  sin  make  bedja  om  något  hos  dem,  som  hon  i  djupet 
af  sin  själ  föraktade. 

Sådan  var  Armfelts  hustru:  stolt  och  oförfärad,  med  ett 
klart  och  skarpt  förstånd,  reda  och  praktisk  klokhet,  och  un- 
der olycksdagarna  höll  hon  modet  uppe  både  för  sig  själf  och 
sin  olycklige  make.  Honom  var  hon  varmt  tillgifven,  och  hen- 
nes rättskänsla  uppreste  sig  mot  det  sätt,  på  hvilket  han  blifvit 
behandlad.  Af  hans  hemliga  brefväxling  hade  hon  säkerligen 
föga  haft  del,  men  med  visshet  kände  hon,  att  Armfelt  aldrig 
gjort  sig  skyldig  till  de  mord-  eller  omstörtningsplaner,  för  hvilka 
han  anklagats.  Midt  under  den  olycka,  som  äfven  drabbat 
henne,  bibehöll  hon  sin  värdighet  och  sitt  lugn,  vida  bättre  än 
hennes  make.  Hon  hade  ej  heller,  som  han,  några  själfföre- 
bråelser  att  göra  sig. 


Grefvinnan  Armfelt  var  icke  den  enda,  som  utan  dom  och 
ransakning  drabbades  af  landsförvisning  för  förbindelser  med 
Armfelt.  Den  19  Juli  tillkännagaf  justitiekanslern  Lode  i  Svea 
hofrätt,  att  Kongl.  Maj:t  funnit  för  godt  att  entlediga  majo- 
rerna Peyron  och  Brändström  från  rikets  tjenst;  och  genom 
vederbörande  myndigheter  i  utlandet  tillkännagafs  dem,  att  de 
ej  finge  återvända  till  fäderneslandet.  Såsom  skäl  härtill  an- 
fördes att  de,  .sedan  Armfelts  förrädiska  stämplingar  blifvit  upp- 
täckta, umgåtts  med  honom  på  ett  förtroligt  sätt;  att  Peyron, 
enHgt  hvad  åtskilliga  bref  sades  utvisa,  haft  kunskap  om  hans 
anslag;  och  att  Brändström  varit  honom  följaktig  frän  Italien  **). 
—  Till  den  grad  satte  Reuterholms  styrelse  sig  öfver  lagen, 
att  någon  stämning  inför  rätta  icke  utfärdades,  och  att  intet  slag 
af  »beneficia  juris»  förunnades  någon  af  dessa  Armfelts  olycks- 
kamrater i  utlandet,  oaktadt  någon  delaktighet  i  hans  brott  icke 
kunde  dem  tillvitas. 

Hårdast  drabbade  slaget  Peyron,  hvilken  icke.  såsom  Bränd- 
ström, egde  enskild  förmögenhet.  Olyckan  tillknöt  dock  endast 
fastare  Peyrons  förbindelse  med  familjen  Armfelt.  Han  blef  de- 
ras ledsagare  i  den  ryska  landsflykten  och  var  dem  till  säll- 
skap och  bistånd  under  bekymmersamma  tider.  Armfelt  bjöd 
honom  att  dela    sitt  knappt  tillmätta  bröd  i  Kaluga,  under  för- 

*)  Grefvinnan  Armfelt  till  Sparre,  Reval  '^'5   1794.  (Eriksb.  ark.). 
**)  Svea  Hofrätts  Protokoll  etc,  s.  725. 


—  26o  — 

klarande,  att  »en  sådan  privation,  om  den  sä  kan  kallas,  är  en 
vällust  i  vår  cas,  då  vi  äro  Er  mer  skyldiga  än  vi  någonsin 
kunna  acquittera  genom  de  mistningar  och  chagrins,  Ni  lidit  för 
oss»  ').  —  Brändström,  som  följt  Armfelt  till  Petersburg,  lemnade 
honom  där  och  begaf  sig  sedermera,  efter  nära  ett  ärs  vistelse  i 
Östersjöprovinserna  och  Ryssland,  till  England.  Han  begärde 
snart  nog  att  få  återvända  till  Sverige,  hvilket  äfven  bevil- 
jades**); men  Peyron  kom  icke  tillbaka  förr  än  med  grefvinnan 
Armfelt,  på  den  resa,  som  omsider  medförde  upphäfvandet  af 
Armfelts  förvisning  till  Kaluga  ***). 

Omsider,  sedan  länga  månader  gått,  under  hvilka  flykting- 
arna uppehållit  sig  dels  i  Riga,  dels  på  landtgods  hos  gref- 
vinnan Armfelts  anförvandter,  grefve  Karl  Stenbock  på  Kolck 
och  hennes  moder  grefvinnan  De  la  Gardie  på  Sireck,  dels  i 
Reval,  kom  i  slutet  af  Oktober  1794  kejsarinnans  tillstånd  för 
grefvinnan  Armfelt,  hennes  barn  och  major  Peyron  att  begifva 
sig  till  Kaluga.  I  bref  till  grefve  Bedsborodko  hade  grefvinnan 
Armfelt  formligen  anhållit  därom.  Glädjen  var  obeskriflig.  I  ett 
bref,  som  tydligt  röjde  den  glada  sinnesrörelsen,  underrättade 
hon  sin  make  härom  och  utropade:  »Gud  välsigne  kejsarinnan!» 
—  Så  fort  som  möjligt  satte  sig  den  landsflyktiga  familjen  i 
gäng,    qvarlemnande    den    i   Riga    födde    ättlingen.      Grefvinnan 


*y  Armfelt  till  Peyron  j'j  Juni  1796. 
**)  Ett  bref  från  Stedingk  till  Reuterholm  ^,,**  Maj  1795  (nu  i  Aminne 
arkiv)  upplyser,  att  Brändström  ansåg  sig  tillräckligt  hafva  vedergällt  Arm- 
felts välgärningar  under  äldre  tider  genom  att  hafva  följt  honom  under  flyk- 
ten, samt  att  han  förklarat  för  Stedingk,  att  han,  på  grund  af  misstankar 
mot  Armfelt,  så  fort  som  möjligt  skilts  från  honom.  Sedan  Brändström  fått 
veta  det  brott,  för  hvilket  Armfelt  dömdes,  hade  han,  säger  Stedingk,  «de  la 
haine  de  la  trahison  passé  a  la  haine  des  traitres».  Brändströms  yttranden 
afsågo  tydligen  att  vinna  den  mäktige  Reuterholms  nåd  och  få  tillstånd  att 
återkomma.  En  anekdot  om  Brändströms  och  Reuterholms  återseende  be- 
rättas i  Crusenstolpes  Morianen,  IV:  238  o.  f, 

***)  Peyrons  bref  till  Armfelt  under  denna  tid  visa  honom  såsom  en 
ung  man  med  högsinta  tänkesätt  och  varm  tillgifvenhet  för  Armfelt,  som 
han  alltjämt  äfven  efter  den  olycka,  som  denne  ofrivilligt  bragt  öfver  hans 
hufvud,  kallade  sin  »välgörare».  «Det  är  svårt,  skrifver  han  med  tanken  på 
Anjalamäunen  af  178S,  hvilka  liksom  Peyron  och  Armfelt  nu  lefde  i  lands- 
flykt, att  se  sig  bortblandad  med  de  hundsvottar,  som  lemnat  sina  fanor  för 
att  gå  (ifvcr  till  tienden«.  Anbud  gjordes  honom  att  gå  i  rysk  tjenst  efter 
hans  landsförvisning,  «men,  säger  han,  den  gröna  uniformen  rebuterar  mig 
hiskligt».  Hellre  ville  han  söka  tjenst  i  neapolitanska  armén.  Endast  om 
Armfelt  finge  någon  anställning  i  Ryssland,  ville  han  utan  betänkande  följa 
sin  gamle  chef,  "ty,  heter  det,  tjenar  jag  då  icke  mitt  fädernesland,  så  följer 
jag  åtminstone  den,  som  trognast  tjcnat  Gustaf,  säker  att  jag  då  ej  gör  annat 
än  som  äran  billigar»  (jy  Okt.   1794). 


—    201    — 

Armfelt  hade  enligt  föreskrift  antagit  det  namn,  som  hennes  man 
för  tillfället  bar,  och  Peyron  kallades  Barthelemy  —  en  förvrid- 
ning  af  det  Peyronska  slägt-förnamnet  Bartholonié. 

För  öfrigt  skedde  resan  med  all  beqvämlighet.  Kejsarin- 
nan hade  föreskrifvit,  att  guvernören  i  Reval  skulle  erbjuda 
eskort  och  sörja  för  att  all  uppmärksamhet  visades;  därjämte 
hade  hon  ställt  en  reskassa  af  500  dukater  till  grefvinnan  Arm- 
felts  förfogande.  Den  sena  årstiden  gjorde  dock,  att  resan  icke 
saknade  sina  besvärligheter  och  vädor;  men  omsider  i  början 
af  December  1794  anlände  de  resande  till  den  gemensamma  för- 
visningsorten. 

Ar  skulle  förflyta,  innan  den  lemnades. 


v. 

Högmålsprocessen. 

j^/Åeåan  Armfelt  och  hans  närmaste  flyktade  undan  förföljelsen 
^^^=&S^  och  omsider  efter  växlande  öden  återförenades  i  det  af- 
iägsna  Kaluga,  pågick  och  afslutades  i  Stockholm  rättegängen 
mot  dem,  som  ansågos  hafva  varit  delaktiga  i  hans  brott,  och 
afkunnades  domen  öfver  honom  själf,  »sammansvärjningens»  huf- 
vudman. 

Vi  hafva  sett  de  farhågor,  som  studiet  af  Armfelts  bref- 
växling  under  hösten  1793  väckte  hos  Reuterholm,  äfvensom  att 
de  till  största  delen  voro  alster  af  hans  uppskrämda  inbillning. 
Någon  sammansvärjning  mot  regentens  eller  hans  förtroendemans 
lif  hade  aldrig  funnits,  lika  litet  som  någon  plan  att  ändra  re- 
geringsformen. Dunkla  uttryck  i  enskilda  bref  hade  genom  ill- 
villiga tydningar  gifvit  anledning  till  dylika  antaganden.  Men 
med  godt  samvete  kunde  fröken  Rudenschöld,  Ehrenström,  Franc 
och  sedermera  Aminoff  inför  hofrätten  i  Stockholm,  under  de 
mänga  och  långa  förhör,  som  med  dem  anställdes  under  de 
första  månaderna  af  år  1794,  förklara  sig  fullt  oskyldiga  till 
dessa  anklagelser. 

Förloppet  med  denna  ransakning  är  kändt  af  historien  och 
flerstädes  berättadt,  *)  mer  och  mindre  troget,  efter  de  vidlyftiga 
protokollen  inför  Svea  hofrätt;  men  en  kortfattad  redogörelse 
bör  här  för  sammanhangets  skull  icke  saknas. 

*)  Se  Adlerbeth,  Anteckn.,  II:  70  o.  följ.,  Schinkel,  III:  loi  o.  följ., 
Sturzeii-Hecker.  Reuterholm,  s.  180  o.  f„  m.  fl.  Senast  och  utförligast  hafva 
dessa  tilldragelser  skildrats  i  andra  bandet  af  Ehrenströms  memoarer,  hvilkel 
jämte  rättegångshandlingarna  alltid  m.lste  förblifva  en  hufvudkälla  för  histo- 
rien om  denna  episod   af  den  Reuterholmska  styrelsen. 


-    203    - 

Efter  halfannan  månads  arre.st  och  åtskillic^a  förberedande 
förhör  inför  öfverståthällaren  inställdes  fröken  Rudenschöld  inför 
Svea  hofrätt  den  30  Januari  1794.  Några  andra  bevis  än  de 
bref,  som  genom  Reuterholms  försorg  uppsnappats  och  som  in- 
gått under  tiden  efter  den  17  December,  hade  icke  anträffats; 
ty  redan  ett  par  dagar  före  arresteringen  hade  fröken  Ruden- 
scliöld  uppbränt  alla  Armfclts  bref  och  öfriga  papper,  som  hon 
hade  i  sitt  förvar,  med  undantag  af  klaven  till  chifferskriften, 
hvilken  hon  dock  efter  arresteringen  lyckades  oförmärkt  förstöra  *). 
Anledningen  till  denna  försigtighet  uppgaf  hon  själf  hafva  varit 
den  »utmärkta  onåd^,  som  hertigen- regenten  vid  ett  aftonsam- 
qväm  visat  henne  och  som  låtit  henne  ana,  att  fara  vore  ä 
färde.  Åtta  särskilda  gånger  stod  fröken  Rudenschöld  till  svars 
inför  hofrätten  under  Januari,  Februari  och  Mars  månader;  vitt- 
nen hördes,  konfrontationer  med  medanklagade  egde  rum.  Hon 
försvarade  sig  med  fyndighet  och  försigtighet,  och  intet  an- 
nat framgick  af  dessa  långvariga  förhandlingar,  än  att  hennes 
brefväxling  med  Armfelt  innehållit  uttryck  af  politiskt  missnöje, 
att  fråga  varit  om  dennes  återvändande  till  fäderneslandet  och 
att  detta  syntes  stå  i  sammanhang  med  hvarjehanda  planer  och 
förberedelser  i  Ryssland.  Ur  minnet  förklarade  hon  en  del  af 
chiffer-beteckningarna  i  de  uppsnappade  brefven,  för  att  visa,  att 
fråga  ej  varit  om  någon  sammansvärjning. 

Hennes  förklaringar  gäfvo  emellertid  anledning  till  att  lands- 
höfdingarna  Lagerbring  och  Schröderheim  redan  nu  inblandades 
i  rättegången.  Af  brefväxlingcn  framgick  nämligen,  att  Lager- 
bring samtalat  med  henne  i  politiska  ämnen  och  rådt  Armfelt 
att  återkomma  *'),  .samt  att  Schröderheim  äfven  underhållit  för- 
bindelse med  henne  och  omtalats  såsom  en  af  Armfelts  vänner, 
ehuru  han  i  stället  afrådt  honom  att  i  förtid  återvända  hem. 
Ingen  af  dem  kunde  emellertid  öfverbevisas  att  hafva  gjort  eller 
öfverlagt  om  något  förgripligt.  Lika  litet  lyckades  det  med 
statssekreteraren  J^Vanc,  hvars  försigtiga  uttryckssätt,  sä  väl  i 
hans  enskilda  bref  som  i  svaromålen  inför  rätta,  trotsade  alla 
aktörs  bemödande  att  finna  sak  med  honom. 

Ej  heller  Ehrenström,  som  först  den  6  Febr.,  efter  nära  två 
månaders  fängelse,  kallades  till  förhör  inför  hofrätten,  kunde  öf- 
verbevisas   om    någon    brottslighet.     De   frågor,   .som  ställdes  pä 


*)   Se    om    förloppet    härvid   Rudenschölds  tryckta  själfbiograli,   anf.  st. 
s.    9.    10.     Anmärkas    bör    dock,    att    en  chifTerklav    finnes  i  behåll  bland  de 
papper  rörande  Armfeltska  rättegången,  som  nu  förvaras  i  Kongl.  Riksarkivet. 
**)  Ss  ofvan  s.  203. 


—    204   — 

honom,  rörde  dels  hans  bref*),  dels  samtal  mellan  honom  och 
fröken  Rudenschöld,  hvarom  dennas  yttranden  inför  rätta  gifvit 
upplysning-  och  som  sedan  föranledde  en  konfrontation  dem  emel- 
lan. Intet  förekom  dock,  som  icke  kunde  pä  ett  tillfredsställande 
sätt  förklaras.  Han  försvarade  sig  med  skicklighet  och  skarp- 
sinne och  gaf  stundom  sä  spetsiga  svar,  att  hofrättens  ledamöter 
och  aktör  själf  skrattade.  Denne  sistnämnde,  advokatfiskalen 
Örbom,  förklarade  enskildt  t.  o.  m.,  att  ingen  ansäge  Ehren- 
ström  skyldig  till  någon  konspiration.  Den  anklagade  höjde  to- 
nen inför  sina  domare:  han  fordrade  att  blifva  satt  på  fri  fot 
samt  ingaf  slutligen  den  20  Mars  en  skrift  till  hofrätten,  hvar- 
est  han  i  ett  stolt  spräk  beklagade  sig  öfver  det  honom  öfver- 
gångna  våldet  och  vederlade  påståendet,  att  någon  konspiration 
egt  rum.  Den  vore  endast  »en  chimére  och  fabel»,  och  den  rätte 
konspiratören  vore  »den  nedrige  calomniateur,  som  uppspunnit 
och  frambragt  de  förhatliga  misstankar»,  pä  grund  af  hvilka  H. 
K.  H.  anbefallt  arresteringen  den  18  December,  en  åtgärd,  så 
beskaiifad,  »att  H.  K.  H.  skall  rysa  för  det  bruk  H.  K.  H.  gjort 
af  sitt  namn  vid  undertecknande  af  orderna  till  värt  oförtjenta 
arresterande».  Denna  inlaga  »flög  i  otaliga  afskrifter  omkring 
stad  och  land  och  verkade  ett  slags  öfvertygelse  om  Ehren- 
ströms  oskuld»  **). 

I  själfva  verket  hade  på  våren  1794  inträdt  ett  omslag  i 
den  allmänna  meningen  till  förmån  för  de  anklagade.  De  för- 
färliga brotten  hade  befunnits  vara  fantasi-foster,  och  förskräckel- 
sen för  revolution  och  mordgärningar  hade  aflösts  af  harm  öfver 
den  ovärdiga  behandling,  som  de  fängslade  undergått.  Det  syn- 
tes icke  osannolikt,  att  hofrätten  verkligen  vore  beredd  att  för- 
klara, att  ransakningen  icke  gifvit  vid  handen  någon  brottslig 
afsigt  hos  de  anklagade,  om  ock  otillständiga  och  oförsigtiga 
uttryck  varit  använda  i  deras  enskilda  bref.  Två  af  de  arreste- 
rade, öfverstelöjtnanterna  Ehrenström  och  Sandels,  sattes  på  fri 
fot  i  Mars,  sedan  de  i  tre  månader  suttit  i  fängelse,  utan  att 
någonsin  hafva  varit  inför  rätta.  —  Mot  Armfclt,  den  omtalade 
konspirationens  hufvudperson,  hade,  sedan  Palmqvists  expedition 
i  Neapel  misslyckats,  ingen  annan  åtgärd  kunnat  vidtagas  än  ut- 
färdandet af  en  stämning,  att  inom  tre  månader,  räknade  från 
den    I    April,  inställa  sig  till  svaromål  för  hofrätten.     Hvad  som 


*)  De    anmärkningar,    som    gjordes,    fann    han    «icke    värda   fyra  öre*. 
(Anteckn.,  II:  34  ) 

**)  Adlerbeth,  II:   77.    Ehrenslröms  vidlyftiga  skrift  finnes  tryckt  i  hof- 
rättens jirotokoll,  s.  150 — 161:  utdr.ng  nied<lelns  i  lians  Anteckningar,  II:  57  o.  f. 


—   205   — 

under  ransakningcn  genom  hans  bref  kommit  i  dagen  *)  hade 
ock  kunnat  förklaras  på  ett  sätt,  som  aflägsnade  tanken  på 
brottsliga  planer. 

Ej  blott  »aktör  och  domare  begyntc  varda  förlägne»,  så- 
som en  samtida  uttryckte  sig  **).  För  hela  Rcuterholms  styrelse 
syntes  ställningen  bekymmersam:  att  beslås  med  att  inför  hela 
Europa  på  grund  af  personlig  ovilja  hafva  fört  en  falsk  ankla- 
gelse mot  oskyldiga  personer,  skulle  hafva  känts  djupt  föröd- 
mjukande för  den  stolte  man,  som  hoppats  på  hämnd  för  all 
den  smädelse,  han  fått  läsa  om  sig  själf  i  de  bref,  han  låtit  upp- 
snappa. Knappast  kunde  hans  förfarande  bemantlas;  och  »visi- 
rens»  ställning  skulle  säkerligen  genom  den  allmänna  rättskäns- 
lans protester  hafva   fått  en  betänklig  stöt. 

Då  kom  räddningen  en  af  de  första  dagarna  i  April  1794, 
genom  den  dyrbara  sändning  från  Piranesi,  som  var  vinsten  af 
hans  utskickades  bedrift  i  lord  Herveys  hus  i  Florens  och  som 
nu  öfverfördes  af  hans  kurirer,  grefve  Alessandro  Rinaldi  och 
herrarna  Friginecci  och  Brunaldeschi  —  alias  sekreteraren  Ing- 
lesi,  spionen  Giuliani  och  resebetjenten  Saleri  ***). 

Fångsten  af  Armfelts  papper  var  för  Reuterholm  ovärder- 
lig: »han  trodde  sig  nu  kunna  för  nationen  ådagalägga,  säger 
Ehrenström,  att  ehuru  han  hittills  ljugit  för  henne  om  en  kon- 
spiration, som  skulle  utbryta  i  slutet  af  1793,  en  sådan  dock 
varit  ä  färde  1792  samt  i  början  af  det  följande  året»  7).  Glädjen 
var  stor:  högtidligt  betygade  hertigen-regenten  sin  tacksamhet 
mot  »Försynens  synnerliga  nåd  och  skickelse»,  genom  hvilken 
dessa  »egenhändiga  bref  och  handlingar»  fallit  i  hans  händer. 
Försigtigtvis  förteg  han  dock,  att  Piranesi  genom  sitt  tjufknep 
varit  det  synliga  redskap,  hvaraf  »Försynen^'  betjenat  sig. 

Det  var  vid  det  sammanträde  på  Stockholms  slott  den  9 
April,  som  föregick  öfverlemnandet  till  Svea  hofrätt  af  den  stora 
pappersfångsten,  och  hvars  protokoll  dels  särskildt  trycktes,  dels 
infördes  i  alla  tidningar,  som  hertigen  i  ett  tal,  uppsatt  af  Reu- 
terholm, höjde  denna  fromma  tacksägelse  till  Försynen.    I  samma 


*)  Åtskilliga    bref    från  hoaom  till   fröken   Rudenschöld  anlände,  sedar> 
hon    blifvit    fängslad.     I    ett    af  dem  (**/,)  förekom   följande,  som  icke  syntes 
tyda    på    någon    omstörtningsplan.-    <irj"aime   le  roi,  pour  lui  et  pour  son  pére, 
et  je  sens  que  je  lui  sacrifierais  volontiers  tout,  exceplé  mon  repos,  quand  une 
fois    il    est  raffermi  sur  le  thrune  de  ses  péres.     Que  le  Ciel  puisse  le  conser- 
ver  et  rendre  son  ame  et  son  esprit  aussi  pur  d'atteinte,  que  la  justesse  et   la 
droiture  de  son  caractére  doivent   le  faire  espérerla     (Reuterliolms  Tapper.) 
♦*)  Adlerbeth,   II:  77. 
***)  Se  ofvan  sid.    144. 
•(•)  Anteckningar,  II:  90. 


—  266  — 

tal  framställdes  äfven  följande  anklagelsepunkter  mot  Armfelt  i 
stället  för  dem,  om  hvilka  så  mycket  förtäljdes  i  December  1793: 
att  han  »varit  så  förgäten  af  sin  ära,  att  han  velat  inkalla  i  riket 
utländsk  makt,  i  ändamål  att  öfverändakasta  rikets  lagliga  sty- 
relse och  uppoffra  medborgare,  för  att  själf  kunna  få  deltaga  i 
regeringen,  samt  således  för  egna  omåttliga  och  förderfliga  af- 
sigter  beröfva  sitt  fädernesland  dess  urgamila  själfständighet  och 
frihets.  En  rysk  flotta,  hette  det,  »skulle  ankra  i  hjärtat  af  riket, 
för  att  i  dess  hufvudstad  med  våld  utföra  hans  brottsliga  an- 
slag» o.  s.  v.  —  Att  fröken  Rudenschöld  och  sekreteraren  Ehren- 
ström  m.  fl.  varit  delaktiga  i  dessa  planer,  tillkännagafs  äfven  i 
samma  tal. 

Det  var  äfven  vid  detta  sammanträde,  som  en  annan  af 
Armfelts  hemliga  korrespondenter,  grefve  G)ddenstolpe.  på  grund 
af  bref,  funna  bland  Armfelts  papper,  genast  fick  sin  dom.  Han 
inkallades  inför  konseljen  och  hotades  med  all  lagens  stränghet, 
men  det  tillkännagafs  honom,  att  hertigen  af  gunst  och  nåd  och 
pä  grund  af  hans  särskilda  ställning  till  den  unge  konungen 
ville  inskränka  hans  straff  till  afsättning  från  guvernörsämbetet 
och  förvisning  från  hufvudstaden.  Förskräckt  öfver  detta  hot, 
förklarade  den  gamle  mannen  sig  härmed  nöjd  och  underteck- 
nade sedermera  en  skrift,  hvari  han  erkände  sig  vara  brottslig. 
Grefve  Gyldenstolpes  namn  indrogs  sålunda  icke  i  ransakningen 
inför  Svea  hofrätt,  men  Reuterholm  drog  forsorg  om  att  förhäl- 
landet i  allmänna  tidningar  bekantgjordes,  och  tillkännagifvande 
härom  gjordes  till  hofrätten  samt  intogs  i  dess  protokoll.  Gyl- 
denstolpes brottslighet  skulle  hafva  bestått  i  medvetandet  om 
Armfelts  och  fröken  Rudenschölds  hemliga  anslag,  och  i  hans 
bemödanden  att  i  deras  intresse  stifta  oenighet  mellan  hertigen- 
regenten  och  den  unge  konungen.  Detta  sistnämnda  bestyrktes 
af  ett  bref  frän  fröken  Rudenschöld  till  Armfelt  *). 

Samma  dag  öfverlemnades  till  hofrätten  de  funna  papperen 
jemte  en  omständlig  förteckning  **).  Det  skedde  med  stor  hög- 
tidlighet: riksdrotset  for  i  stor  gala,  med  vagnen  omgifven  at 
stånddrabanter***),  till  hofrätten  för  att  öfvcrlemna  regentens 
skrifvelse  om  riksförräderiet  och  befallning  att  påskynda  ärendets 
behandling.     Ransakningen    tog    ny    fart;    och    under   April  och 

■■)  Se  ofvan  sid.  162. 
**j  Intagen   i   protokollet,  sid.  181.     Papperen  voro  fördelade  i  konvolut 
Litt.  A — Q;  antalet   bref  till  Armfelt  utgjorde  icke  mindre  än  7S3.  utom  hvar- 
jehanda  koncepter,  memorialer  och   andra  skrifter. 
■**)  Se  Ehrenströms  Anteckn.,  II:  92. 


-  26;  - 

Maj  månader  1794  sysselsatte  sig  domstolen  med  all  flit  med 
läsning  af  handlingarna  och  förhör  med  de  anklagade. 

Redan  samma  dag,  den  9  April,  inkallades  Ehrenström  och 
fröken  Rudenschöld,  och  underrättelse  meddelades  dem  om  de 
nya  vapen,  man  fått  i  händerna;  och  sedermera  undergingo  de, 
dels  hvar  for  sig,  dels  konfronterade,  många  och  länga  förhör. 
Ransakningen  fördes  nu  som  förut  med  noggrannhet  och  skarp- 
sinnighet af  aktör  advokatfiskalen  Örbom.  De  svarandes  ställ- 
ning var  ej  längre  så  fördelaktig  som  under  rättegångens  början, 
men  ingen  af  dem  förnekade  sin  fintlighet  vid  svaren.  I  början 
iakttogo  sä  väl  fröken  Rudenschöld  som  Ehrenström  samma  håll- 
ning som  förut  och  nekade  medvetenhet  om  hvarje  slags  stämp- 
ling;  men  dä  alla  bref  lades  i  dagen,  som  skrifvits  under  början 
af  1793,  den  tid,  då  Armfelts  ryska  projekter  nådde  sin  höjd- 
punkt, afgaf  fröken  Rudenschöld  en  utförlig  och  sanningsenlig 
bekännelse  (den  19  och  22  April).  *)  Bekännelsen  gjordes,  heter 
det  i  protokollet,  ^under  synbar  sinnesrörelse  och  tårars  utgju- 
tande». I  vissa  delar  innehöll  fröken  Rudenschölds  bekännelse 
mera,  än  hvad  som  framgick  af  brefväxlingen  —  t.  ex.  upp- 
giften om  den  föreslagna  riksdagen  i  Falun  och  projektet  att  låta 
konungen  resa  till  Finland  och  Ryssland.  **) 

Ehrenström  nekade  i  början  envist  att  erkänna  sina  bref, 
ehuru  han  icke  kunde  dölja  sin  häpenhet,  dä  det  bekanta  bref- 
vet  till  Aminoft"'**)  den  9  April  upplästes  för  honom;  och  ännu 
sedan  fröken  Rudenschöld  bekant  innehållet  af  sin  politiska  bref- 
växling  med  Armfelt,  vidhöll  Ehrenström  sitt  nekande.  Han 
hotades  då  (den  23  April)  med  svårare  fängelse;  och  dels  oviss- 
heten om  förmågan  att  uthärda  »den  art  af  tortyr»,  hvarmed  han 
hotades,  dels  obehaget  af  »den  förhatliga  rol  att  ljuga»,  dels  frö- 
ken Rudenschölds  föredöme  föranledde,  att  han  plötsligt  beslöt 
att  erkänna  alla  sina  bref.  »De  voro  så  mycket  svårare  att  för- 
neka, säger  Ehrenström  själf,  som  de  icke  allenast  voro  egcn- 
händiga,  utan  ock,  genom  baronens  vanliga  försigtighet,  chittVen 
dechiffrerad  i  själfva  brefven.»  -|-) 

Mängden  af  bref  och  handlingar  gjorde  dock  att  vidlyftiga 
förhör  följde  äfven  efter  dessa  bekännelser,  mindre  för  att  utröna 
fröken  Rudenschölds  och  Eh  renströms  egna  brott,  än  vidden  af 
Armfelts  förehafvanden.     Såsom  svar  på  den  under  ransakningen 


*)  Protokoll,  sid.  223  —  247. 
"*)  Se  ofvan.  sid.  196.     Protokoll,  s.  230,  234. 
**)  Se  ofvan,  sid.   183. 

t)  Ehrenström,  Anteckn..   Il;  iii,  i2o,  Protokoll,  s.  272. 


—  268  — 

framställda  frågan,  af  hvad  anledning  Ehrenström  önskat  för- 
kortandet af  konungens  minderårighet,  ingaf  han  den  19  Maj  en 
vidlyftig  skrift,  hvilken'  egentligen  är  en  politisk  afhandling  rö- 
rande ledningen  af  Sveriges  angelägenheter  efter  Gustaf  III:s  död 
och  en  motivering  af  det  missnöje,  som  gifvit  sig  luft  i  Armfelts 
och  hans  vänners  brefväxling.  Det  var  en  trotsande  kritik  af 
Reuterholms  förvaltning,  och  dess  följd  kunde  icke  blifva  annat 
än  ökandet  af  dennes  hat.  ■»Af  alla  mina  under  denna  rättesfåne 
författade  skrifter,  säger  också  Ehrenström,  var  det  ingen,  som 
mera  retade  baron  Reuterholm  än  denna  .  .  .  Också  kände  hans 
förbittring  inga  gränser.  För  min  del  trotsade  jag  den,  ty  jag 
hade  icke  mera  någon  välfärd  att  förlora,,  och  jag  ville  innan 
mitt  slutliga  fall  åtminstone  njuta  den  ära,  att  frimodigt  hafva 
yttrat  sanningen  om  mina  förtryckare  och  att  för  nationen  hafva 
karakteriserat  deras  styrelse-principer.»  *) 

Det  var  således  ett  slags  testamente  till  eftervärlden  af  en 
man^  som  ansåg  sitt  öde  på  förhand  afgjordt  och  ville  hafva  ut- 
talat sin  protest  mot  Reuterholms  styrelse  af  Sveriges  öden,  in- 
nan hans  hufvud  föll  eller  han  lefvande  begrafdes  i  fängelse. 
Denna  skrift  är  obestridligen^  med  alla  ensidigheter  och  öfver- 
drifter,  ett  historiskt  aktstycke  af  intresse,  såsom  utvisande  i 
sammanfattad  form  den  tankegäng,  som  låg  bakom  de  gustavian- 
ska rojalisternas  förehafvanden  och  önskningar,  samt  är  skrifven 
med  Ehrenströms  vanliga  klarhet  och  skärpa. 

Den  30  April  uppträdde  inför  hofrätten  en  ny  anklagad: 
det  var  öfversten  J.  Fr.  Aminoff,  som  inkallats  på  grund  af  de 
besvärande  omständigheter,  hvilka  mot  honom  förekommit.  Han 
tillämpade  under  hela  ransakningen,  liksom  Armfelt  gjort  med 
afseende  på  sin  »Prospectus»^  jprima  regula  juris:  nega».  Han 
nekade  till  allt:  det  ofvannämnda  komprometterande  brefvet  från 
Ehrenström  hade  han  aldrig  emottagit,  sade  han;  planer  af  den 
art,  som  i  brefven  omförmäldes,  vore  honom  fullkomligt  obe- 
kanta. Någon  resa  till  Petersburg  eller  Piemont  i  politiska  än- 
damål hade  han  icke  påtänkt.  Med  ifver  bedyrade  han  i  sina 
svar  sin  konungatrohet  och  sitt  hat  mot  alla  konspiratörer  och 
talte  om  sin  »odödliga  vördnad,  tillgifvenhet  och  erkänsla  för  en 
konung,  som  han  ansett  för  sin  välgörare  och  hvars  stoft  han 
till  sitt  sista  skulle  fukta  med  sina  tårar»^  '*). 

På  grund  af  hvad  som  förekommit  under  förhören  med 
fröken    Rudenschöld  och  Ehrenström,  anställdes  en  konfrontation 


*)  Ehrenström.  Anteckningar,  III:  135  o.   f.  samt  Prolokoll,  s.  426. 
**)  Protokoll,  s.  312  o    f. 


—  269  — 

mellan  dem  och^Aminoft'  den  22  Maj,  hvarvid  denne  vidhöll  sin 
ståndpunkt  och  yttrade  till  Ehrenström,  att  denne  skulle  vara 
honom  »ansvarig  inför  Guds  ansigte  för  allt  hvad  han  kunde 
lägga  honom  till  last  med  afseende  pä  medvetenhet  om  brottsliga 
anläggningar».  Armfelt  har  om  protokollet  öfver  denna  kon- 
frontation yttrat,  att  s-det  är  verkligen  rörande.  Aminoff,  säger 
han,  hade  tagit  sitt  parti  att  neka  blindvis  till  allt,  och  de  med- 
olycklige,  som  nämnt  honom,  begära  ej  bättre  än  att  ensamt 
påtaga  sig  alla  beskyllningar.  Hade  här  varit  fråga  om  ett  verk- 
ligt brott,  sä  hade  man  ej  sett  så  mycken  täflan  om  heder  och 
ömhet:  en  niding  är  likaså  samvetslös  som  utan  känsla».*) 

I  allmänhet  kan  det  icke  nekas,  att  förhören  med  dessa  an- 
klagade visa  ridderliga  sidor  af  deras  personliga  karakter.  Långt 
ifrån  att  söka  lindra  domen  öfver  sig  själfva  genom  att  kasta 
ansvaret  pä  hvarandra  eller  pä  den  frånvarande  man,  som  genom 
sin  oförsigtighet  beredt  deras  ofärd,  eller  om  honom  fälla  ned- 
sättande omdömen,  sökte  de,  oaktadt  alla  lockelser,  **)  i  stället 
att  framställa  de  medanklagades  förhällande  i  det  bästa  ljus. 
Ehrenström  förklarade,  att  han  »gärna  ville  vara  som  det  offrade 
djuret  i  öknen  och  åtaga  sig  ensam  alla  synderna,  sä  vida  han 
därigenom  möjligen  kunde  frälsa  dem,  om  hvilkas  oskuld  han 
vore  fullkomligt  öfvertygad.»  '**)  Ehrenström  visade  särskildt 
i  förhållande  till  Armfelt  en  verklig  högsinthet,  såsom  snart 
skall  berättas. 

Ej  fullt  så  ridderligt  förhöllo  sig  Schröderheim  och  Lager- 
bring,  Iwilka  ånyo  inkallades  till  förhör  med  anledning  af  den  i 
Florens  stulna  brefväxlingen,  samt  baron  Evert  Taube,  som  äf- 
venledes  inställde  sig  inför  rätta.  För  dem  alla  var  ingenting 
angelägnare  än  att  blifva  från  målet  skilda  och  att  ej  misstänkas 
för  förtrolighet  med  en  sä  brottslig  man  som  Armfelt.  Ingenting 
förekom  heller  af  graverande  beskaffenhet  mot  dessa  gustavianer, 
hvarföre  de  ocksä  ej  vidare  hördes  -]-). 


*)  Själfbiograti,  anf.  st.,  II:  iii;  se  Protokoll,  sid.  445  o.  f. 
**)  Sådana  saknades  ingalunda.  Man  sökte  väcka  fröken  Rudenscliölds 
svartsjuka  genom  att  visa  henne  bref  från  Armfelt,  där  han  talat  om  henne 
med  ringaktning:  hon  svarade  stolt,  att  hon  ansåg  det  förfalskadt.  (Se  hennes 
tryckta  själf biografi,  anf.  st.  s.  16.)  Ett  bref  från  Edman,  Reuterholms  sekre- 
terare, till  fröken  Rudenschölds  biktfader  Petrejus  med  öfversändande  af  hvar- 
jehanda  »extracter*  af  detta  slag  för  att  beveka  henne  till  ånger  öfver  förbin- 
delsen med  Armfelt  (^'/^  1794),  finnes  i  K.  Bibl:s  autografsamliug. 
*"♦)  Protokoll,  sid  451. 

I)  Se    deras  yttranden  i  protokollet;  Lagerbrings,  sid.  52,  91,  333,  och 
Schröderheims,    sid.    108,   293;  om  Taube  sid.  490.     Jfr  med  afs.  på  den  sist- 


—    2/0   — 

Den  19  Juni  ansågs  ransakningen  med  de  anklagade  Ru- 
denschöld^  Ehrenström  och  Aminoff  afslutad,  och  aktör  afgaf 
mot  dem  sitt  slutpästående  *).  Det  lydde  för  dem  alla,  såsom 
förrädare  mot  konung  och  fädernesland,  på  förlust  af  adelskap, 
lif,  ära  och  gods,  med  den  skärpning  för  Ehrenström,  att  han 
med  anledning  af  förgripliga  uttryck  mot  hertigen-regenten  i  en 
af  sina  till  hofrätten  ingifna  skrifter  **)  måtte  mista  högra  handen 
och  steglas. 

Följande  dagen  afgafs  yrkande  mot  tvenne  personer,  som 
spelat  en  underordnad  rol  i  detta  drama,  kamreraren  Mineur  och 
källarmästaren  Forster,  hvilka  båda  stått  i  brefväxling  med  Arm- 
felt.  Den  förstnämnde  var  sedan  gammalt  Armfelts  förtroende- 
man i  ekonomiska  angelägenheter  och  hade  särskildt  uppdrag 
att  under  Armfelts  frånvaro  tillse  att  intet  fattades  fröken  Ru- 
denschöld,  med  hvilken  han  fördenskull  ofta  stod  i  beröring, 
och  hvars  namn  ofta  nämndes  i  de  bref,  som  växlades  mellan 
Armfelt  och  Mineur  ***).  Några  politiska  hemligheter  voro  dock 
icke  på  tal  i  denna  brefväxling,  ehuru  Armfelt  äfven  i  dessa 
bref,  såsom  vi  sett,  gaf  luft  ät  sitt  missnöje.  Det  enda  som 
kunde  förevitas  Mineur,  var  att  han  mottagit  och  till  fröken  Ru- 
denschöld  aflemnat  det  beryktade  brefvet  till  dalkarlarna,  hvilket 
han  äfven  haft  i  uppdrag  att  söka  vidare  befordra.  ■ —  Källar- 
mästaren på  operakällaren  Forster,  personlig  vän  till  Mineur, 
hade  under  dennes  frånvaro  från  Stockholm,  mest  pä  Arm- 
felts egendom  Lindnäs,  hvars  förvaltning  var  honom  uppdragen, 
varit  hans  kommissionär  i  Stockholm  och  försträckt  honom 
och  fröken  Rudenschöld  penningar,  när  dylika  tröto.  Med  den 
sistnämnda,  som  han  i  sina  bref  kallade  »min  vis-å-vis»,  hade  han 
'stått  i  hvarjehanda  beröring.  De  bref  af  hans  hand  till  Mineur, 
som    förelägo,    rörde    mest    enskilda    uppdrag,  men  innehöllo  ett 


nämnde    bref    från    honom    och  Sophie  Piper  till  A.  Fersen  (tr.  i   Bihang  till 
Schinkel,  I:   189,  195). 

*)  Det  var  författadt  under  Reuterholms  ögon  af  hans  privatsekreterare 
expeditionssekreteraren  Edman.  Örbom,  som  var  aktör  i  målet,  hade  uppsatt 
ett  annat  jiåstående,  som  dock  befanns  för  lindrigt  och  af  Reuterholm  med 
ovilja  kasserades  och  sönderrefs.  Edmans  skrift  undertecknades  af  Örbom. 
Se  Ehrenström,  II:    161;  Protokoll,  s.  512  —  532. 

**)  Att    hertigen    skulle    rysa    för  att  hafva  undertecknat  arresferingsor- 
dern.     (Se  ofvan  sid.  264.) 

***)  Anmärkningsvärd  är  den  föga  vördnadsfulla  ton,  med  hvilken  Arm- 
felts forne  kammartjenare  i  sina  bref  tillät  sig  att  omtala  »fröken».  Det 
samma  var  förhällandet  med  Armfelts  andra  hjälpreda  i  Sverige,  major  Uggla; 
denne  misstroddes  af  fröken  Rudenschöld  och  Mineur,  samt  angafs  af  Mineur 
såsom  köpt  af  Reuterholm. 


—    2/1    — 

och  annat  glåpord  om  refrentcns  »visa  anstalter».  Oförsigtiga 
muntliga  yttranden  hade  föranledt,  att  Forster  i  Oktober  1793 
varit  uppkallad  till  öfverståthällaren  Modée  och  erhållit  en  var- 
ning att  »hälla  sin  mun»;  och  kort  därefter  hade  han  i  ett  bref 
till  Armfelt,  hvaraf  afskrift,  tagen  i  Hamburg,  skickades  till  Rcu- 
terholm,  med  anledning  häraf  föllt  vanvördiga  utlätelser  och  kla- 
gat öfver,  att  hertigen  icke  hållit  sitt  löfte  till  honom  att  bevilja 
förlängning  af  kontraktet  pä  källarrörelsen.  I  detta  bref  hade 
han  utlåtit  sig:  »Ack,  hvilken  justice!  Blott  för  att  man  talat 
hvad  man  tänker,  så  blir  man  genast  uppkallad  och  förmant  att 
tiga».  —  Detta  var  allt  som  kunde  läggas  Mineur  och  Forster 
till  last.  Någon  bekännelse  hade  de  icke  vidare  att  afgifva; 
men  aktör  yrkade,  att  de  tills  vidare  skulle  hällas  i  säkert  fängs- 
ligt  förvar ''). 

Mot  baron  Lillje,  Sources  och  Signeul,  hvilka  alla  under 
ransakningen  suttit  fängslade,  nedlades  talan,  hvaremot  med  af- 
seende  pä  statssekreteraren  Franc  hemställdes**),  att  han  måtte 
dömas  till  ansvar  för  missbruk  af  sin  fribrefsrättighet  vid  befor- 
drandet af  Armfelts  brefväxling  med  fröken  Rudenschöld  och 
Ehrenström. 

Mot  Armfelt  framställdes  aktörs  slutpästäende  den  7  Juli, 
sedan  den  utsatta  stämningstiden  af  tre  månader  gått  till  ända. 
Hufvudsumman  af  hans  brott  angafs  sålunda,  att  han,  »jämte  de 
straffbaraste  tillvitelser  emot  nu  varande  regering  samt  det  svå- 
raste tadel  ä  dess  för  rikets  väl  och  säkerhet  vidtagna  författ- 
ningar, gått  sä  långt  i  förgätenhet  af  ära  och  trohet  mot  sin  öf- 
verhet  och  fosterland,  att  han,  för  att  tillfredsställa  egen  rege- 
rings-, vinnings-  och  hämndlystnad,  velat  och,  dels  själf,  dels 
genom  andra,  hvilkas  tillgifvenhet  för  honom  han  listigt  förstått 
att  begagna,  ifrigt  arbetat  därhän,  att  på  bekostnad  af  medbor- 
gares sällhet  och  rikets  själfständighet  med  utländsk  härsmakt 
kunna  åstadkomma  ändring  uti  Sveriges  styrelse  och  regements- 
författning».     Såsom    stöd    för  denna  anklaeelse  anfördes  väsent- 


*)  Protokoll,  s.  535 — 538.  Karakteristiskt  för  ransakniogssättet  är  föl- 
jande tolkning  af  ett  af  Forsters  bref  till  Mineur.  Det  heter  där:  »Fröken 
har  fått  bref  med  sista  posten. <r  {Ny  sida,  ny  mening:)  »Angående  försigtig- 
heten,  har  Du  hört  gamla  ordspråket:  den  som  dör  af  hot,  skall  man  bota 
med  en  lort<^  Däraf  gjordes  nu  den  för  Forster  graverande  anklagelsen  alt 
han  varit  medveten  om  hemliga  förehafvanden:  han  hade  »berättat  alt  fröken 
med  posten  fått  bref,  som  orden  lyda,  ai  gående  försigtigheten<t(I)  Förvrid- 
ningen  är  uppenbarligen  af  rättvisans  skipare  gjord  med  elak  afsigt.  Yttran- 
det um  «försigtighetcn«  syftar  på  den  kort  förut  erhållna  varningen  af  öfver- 
ståthållaren. 

♦*)   D.   23  Juni.     Prot.,  s.  545-548. 


—    272    — 

ligen  följande  omständigheter,  hvilka  dels  genom  Armfelts  bref- 
växling,  dels  genom  vittnesmål  kommit  i  dagen:  att  han  väckt 
förslag  om  hällande  af  riksdag  i  Falun,  om  konungens  resa  till 
Finland  och  Ryssland  samt  om  Aminoffs  beskickning  till  kejsa- 
rinnan; hans  plan  att  genom  hertigen-regentens  bestickning  åstad- 
komma en  förändring  i  ministéren  och  att  förmå  kejsarinnan  att 
hota  med  en  flott-demonstration;  hans  »mémoire»  till  kejsarinnan, 
hans  s.  k.  revolutionsplan  och  depeschen  till  Toll,  alla  i  samma 
syfte  *).  Därjämte  lades  Armfelt  till  last,  att  han  genom  fröken 
Rudenschöld  och  Ehrenström  sökt  i  landet  utbreda  missnöje  med 
förmyndareregeringen  och  uppelda  folkets  sinnen  för  den  unge 
konungen;  hans  försök  att  genom  fröken  Rudenschöld  och  Stac- 
kelberg  förmå  konungen  att  skrifva  ett  bref  till  ryska  kejsarin- 
nan, sförfattadt  i  sädana  uttryck,  att  H.  M:t  gillade  hvad  baron 
Armfelt  kunde  förehafva  och  hos  kejsarinnan  utverka»;  hans  bud- 
kafle  till  dalkarlarna  och  uppmaningen  att  bland  ofrälse  stånden 
utsprida  vissa  rykten  i  händelse  af  riksdag.  **)  —  Att  Armfelt 
ärnat  snart  använda  de  »krafteliga  läkemedel»,  hvarom  han  i  ett 
bref  talat,  och  att  antingen  åstadkomma  utländskt  eller  inbördes 
krig,  sades  vara  bevisadt  genom  hans  i  bref  till  fröken  Ruden- 
schöld och  Aminoff  uttalade  afsigt  att  återvända  till  Norden,  och 
genom  hans  bref  till  kejsarinnan  och  Rasumowski,  hvilka  inne- 
hölle  falska  framställningar  af  förhållanden  i  Sverige.  Härtill  la- 
des äfven  Armfelts  tal  i  Genua  ***),  hvilket  icke  anstått  en  neu- 
tral makts  minister,  och  utgifvandet  af  »Prospectus». 

På  dessa  grunder  yrkade  aktör,  att  Armfelt  skulle  dömas 
förlustig  adelskap  och  riddarvärdighet,  lif  och  gods,  hvarjämte, 
då  han  flytt  undan  lagens  näpst,  hemställdes,  att  han  blefve  för- 
klarad fridlös  inom  Sveriges  landamären  och  att  hans  namn  på 
skampålen  uppspikades-}-). 

Öfver  aktörs  yrkanden  afgåfvo  de  tilltalade,  med  undantag 
af  Armfelt,  hvilken  såsom  frånvarande  måste  dömas  »in  contu- 
maciam»,  sina  förklaringar,  bland  hvilka  Ehrenströms,  såsom  var 
att  vänta,  var  den  mest  anm.ärkningsvärda  både  genom  sin  be- 
skaftenhet  och  sin  utförlighet.     Den  upptager,  jämte  sina  bilagor, 


*)  Se  ofvan  sid.  184  o.  f.  För  denna  sistnämnda,  som  tydligt  sades 
ådagalägga  hans  »fasansfulla  föresats  att  med  utländsk  iiärsmakt  befordra 
framgången  af  sina  förrädiska  stämplingar»,  lemnas  i  slutpaståendet  en  utförlig 
redogörelse. 

**)  Se  ofvan  sid.   197. 
***)  Se  ofvan  sid.   117. 

fj  Aktörs  pästilende  jämte  bilagor  är  tryckt  i  I'rotokoll,  s.  573 — 595. 


—  273  — 

i  hofrättens  tryckta  protokoll  icke  mindre  än  74  qvartsidor,  och 
är  författad  pä  den  otroligt  korta  tiden  af  fyra  dagar  *). 

Försök  hade  gjorts  genom  Reuterholms  utskickade  att 
stämma  Ehrenström  ogynnsamt  mot  Armfelt,  öfver  hvars  oför- 
sigtighet  han  hade  sä  mycken  grund  att  beklaga  sig  '*).  Det 
oaktadt  tog  han  i  denna  skrift  pä  det  bestämdaste  Armfelts  för- 
svar. Han  förklarade,  att  han  i  dennes  bref,  »ehuru  författade 
med  den  legcreté,  som  tillhör  hans  snille»,  aldrig  funnit  ett  enda 
ord,  som  utmärkt  det  onda  uppsåtet  att  förrädiskt  stämpla  mot 
konungen  och  riket,  och  framdrager  bevis  på  Armfelts  fruktan 
för  revolutionen  och  hans  tillgifvenhet  för  konungen.  Därjämte 
gifver  han  en  förträfflig  karakteristik  af  Armfelts  sätt  att  bref- 
växla,  hvars  sanning  skall  vitsordas  af  en  hvar,  som  känner 
Armfelts  egendomlighetcr.  Pä  samma  gång  innebär  den  äfven 
förklaringen  och  ursäkten  för  hans  vågade  utlåtelser,  djärfva 
förslag  och  dristiga  omdömen.  »Hans  fruktsamma  imagination, 
heter  det  bl.  a.,  födde  bref  pä  bref,  och  i  de  påföljande  glömde 
han  ofta  själf  de  idéer,  projekter  och  omdömen,  som  han  haft  i 
de  föregående.  Under  denna  ebb  och  flod  af  motsägelser,  stri- 
dande afsigter  och  föresatser,  var  det  mig  omöjligt  att  hos  baron 
Armfelt  sluta  till  något  uppsåt  om  förräderi,  myteri  eller  för- 
ändring i  regeringen.» 

Den  22  Juli  föll  hofrättens  dom  öfver  samtliga  de  ankla- 
gade. Hofrätten  ansåg  Armfelt  vara  »fulleligen  förvunnen  att 
hafva  i  de  mest  egennyttiga  afsigter,  icke  n)indre  med  inländska 
personer  på  åtskilliga  sätt  stämplat,  än  äfven  sökt  uppmana  ut- 
ländsk makt  och  sätta  den  i  harnesk,  för  att  med  väpnad  hand 
befordra  ändring  i  rikets  närvarande,  på  antagna,  edeligen  be- 
svurna lagar  och  högtsalig  H.  M:t  konung  Gustaf  IILs  upprät- 
tade testamentariska  förordnande  grundade  styrelse  och  rege- 
iiientsförfattning.».  På  denna  grund  lydde  domen  pä  förlust  af 
lif,  ära  och  gods  samt  fridlöshet,  dock  —  emot  aktörs  yrkande 
—  utan  det  vanärande  straffet  af  namnets  uppspikande  på 
skampålen. 

Äfven  med  afsecnde  pä  Ehrenström  biföll  hofrätten  icke  i 
allo  aktörs  påstående:  Ehrenström  dömdes  till  döden,  men  högra 
handens  afhuggande  och  stegling  nämndes  icke  i  domen.  Denna 
grundades  pä  hans  medvetenhet  om  Armfelts  anslag  och  de  där- 
för afsedda  medlen,  hans  därtill  gifna  bifall  samt  hans  i  samma 
syfte  framställda  egna  förslag.     Fröken  Rudenschöld  dömdes  äf- 


*)  Se  Ehrenström,   Anteckn.,   II:   179. 
**)  Se  härom  Ehrenströms  Anteckn.,  II:   171   o.  följ. 
Tagne r,  G.    M.    Armfelt. 


—  274  — 

ven  till  döden  genom  halshuggning,  pä  grund  af  medvetenhet 
om  de  tillärnade  anslagen  och  de  för  dessas  framgång  föreslagna 
åtgärderna:  det  ifrågasatta  brefvet  frän  konungen  till  kejsarin- 
nan, cirkulärbrefvet  till  dalkarlarna^  riksdagens  sammankallande 
till  Falun,  den  ryska  flottdemonstrationen  samt  hennes  anbud  att 
resa  till  Ryssland.  Däremot  ställdes  Aminoff  under  framtiden, 
då  han  mot  sitt  nekande  icke  kunde  anses  vara  öfverbevisad  att 
hafva  egt  säker  och  fullständig  kunskap  om.  Armfelts  förslag, 
ehuru  mänga  besvärande  omständigheter,  dels  genom  hans  egna, 
dels  genom  fröken  Rudenschölds  och  Ehrenströms  bref  ansägos 
hafva  mot  honom  förekommit.  Mineur,  Forster,  Sources,  Lillje 
och  Signeul  frikändes,  äfvensom  Franc;  den  sistnämnde  dock 
med  lemnande  af  öppen  talan  med  afseende  på  felaktighet  i  tjen- 
sten  genom  missbruk  af  fribrefsrätten. 

De  lifdömdes  straff  stöddes  pä  Missgärningsbalkens  4  kap. 
I — 3  §^,  hvari  förlust  af  lif,  ära  och  gods  stadgas,  ej  blott  för 
förrädiska  stämplingar,  äfven  om  »de  ej  gitta  skada  göra»,  utan 
ock  för  deras  befrämjande  »med  bref,  råd  och  hjälp  eller  med- 
vetenhet därom,  utan  att  dem  afvärja  eller  upptäcka». 

Reutefholm  förgrymmades  emellertid  öfver  att  hofrätten  ej 
ansett  sig  böra  bifalla  aktörs  yrkanden  i  all  deras  stränghet*); 
ock  denne  sistnämnde  förmåddes  att  anföra  besvär  öfver  hofrät- 
tens  dom,  hvari  han  vidhöll  sina  yrkanden  om  de  anklagades 
dömande  till  vanärande  straff**).  Ändring  och  nåd  söktes  af 
fröken  Rudenschöld,  Ehrenström  och  Aminoff***);  och  till  de  an- 
klagades förklaring  utställdes  aktörs  besvär  öfver  hofrättens  dom. 

Ehrenström  afgaf  den  8  Sept.  med  anledning  af  aktörs  yr- 
kande om  skärpning  af  hofrättens  dom  den  sista  af  de  märkliga 
försvarsskrifter,  som  under  rättegången  flöto  ur  hans  snabba  och 
skickliga  penna.  Dess  slutord  förtjena  anföras;  de  innehålla  en 
slående  karakteristik  af  hela  det  sätt,  hvarpå  man  vid  högmålets 


*)  I  bref  till  .Sparre  (Eriksb.  arkiv  ^^/^  1794)  uttrycker  han  sin  harm 
öfver  »hofrättens  skandalösa  uppförandes,  hvilket  han  hoppas,  att  högsta 
domstolen   skall  rätta. 

**.;  Äfven  denna  skrift  var  på  Reuterholms  tillskyndelse  uppsatt  af  Ed- 
man i  Örboms  namn  (se  Ehrenström,  II:  21 7j. 

***)  Deras  skrifter  äro  tryckta  i  Protokoll,  s.  767:  därjämte  skref  fröken 
Rudenschöld  enskildt  en  i  ödmjuka  och  smickrande  ordalag  aflattad  böne- 
skrift till  hertigen,  i  hvijken  hon  bl.  a.  förklarade,  att  den  grymma=ite  af  hen- 
nes sorger  vore,  att  hon  ädr.ngit  sig  hertigens  misshag.  »Aveuglée  par  la 
passion  qui  maltrisa  mon  åme,  je  ne  suivis  que  la  seule  route  qu'ellc  me  dic- 
tait,  sans  préter  mon  attentio'i  aux  suites  funestes  et  conséqucntes  (jui  en  ré- 
sultaient;  mais  rendue  enfin  ä  moi-méme,  j'en  vois  toute  l'étendue,  en  gémis- 
sant  sur  le   passé.»     (Egenhänd.  skrift,  nu  i  Aminne  arkiv.) 


275  — 

behandlintj  gått  till  väga.  »Herr  advokatfiskalens  stora  tafla  af 
en  griiflig  sammansvärjning  mot  E.  K.  M:t  och  riket,  som  han 
förfärdigat  i  en  afsigt,  ät  hvilken  hans  eget  samvete  en  dag  ma 
gifva  dess  rätta  namn,  ocli  pä  hvilken  hans  grofva  pensel  målat 
mig  och  mina  medfängslade  såsom  de  värsta  förrädare,  missdå- 
dare  och  ogärningsmän,  som  någonsin  funnits,  förekommer  mig  i 
öfrigt  som  föreställningen  af  en  vild  och  ohygglig  öken  pä 
en  teater.  Hvart  enda  föremål  är  där  förskräckande;  ögat  ser 
ej  annat  än  nakna  klippor,  stora  branter,  mörka  klyftor  och  rys- 
liga kulor.  Allt  detta,  om  det  skall  göra  det  åsyftade  intryck, 
får  dock  icke  betraktas  utan  på  ett  visst  afständ,  blott  pä  en 
sida,  frän  en  viss  synpunkt,  icke  vid  en  naturlig  dag,  utan  ett 
med  besvär  och  kostnad  tillskapadt  sken  af  hundrade  lampor. 
Går  åskådaren  upp  pä  teatern  och  granskar  närmare  de  ämnen, 
som  förfärat  hans  inbillning,  så  försvinner  illusionen;  artistens 
konst  och  färger  äro  förspillda:  af  hela  den  fasliga  öknen  är  intet 
annat  qvar  än  —    mäladt  papper.»  *) 

Äfven  Aminofts  förklaring  utmärkte  sig  för  skarpa  tillmå- 
len mot  advokatfiskalen  och  hans  påståenden,  hvilka  karakteri- 
serades såsom  »utskum  af  galla  och  gift  i  hätskhet  och  smädelse», 
hvari  de  anklagade  »med  calomniens  svartaste  färger»  vore  af- 
målade. 

Reuterholms  inflytande  i  högsta  domstolen  var  så  mäktigt, 
att  dess  ledamöter,  tvärt  emot  hvad  som  varit  att  vänta,  hem- 
ställde om  skärpning  af  hofrättens  dom.  Ej  blott  Armfelt,  Ehren- 
ström  och  fröken  Rudenschöld  dömdes  frän  lif,  ära  och  gods, 
utan  äfven  Aminoff;  hvarjämte  för  Ehrenström  och  fröken  Ruden- 
schöld stadgades  schavotteringsstraff,  och  aktörs  yrkande  om 
uppslåendet  af  Armfelts  namn  på  käken  bifölls. 

Omsider  afgjordes  saken  i  hertigen-regentens  konselj  sä, 
att  högsta  domstolens  hemställan  angående  Armfelt  bifölls;  **) 
Ehrenström  dömdes  till  schavottering  och  att  pä  afrättsplatsen 
utföras,  men  där  benådas,  samt  till  lifstidsfängelse  och  skulle 
han  icke  kunna  under  något  pardonsplakat  inbegripas.  Fröken 
Rudenschöld  dömdes  till  schavottering  och  inspärrande  pä  spinn- 
huset.    Förgäfves  hade  rikskanslern  Sparre  sökt  fä  straftet  skärpt 


*)  Se  Protokoll,  s.  793. 

**)  Dock  tillkänuagafs,  att  Kongl.  Maj:t  »på  grund  af  den  nådiga  öm- 
het och  vårdnad  om  sina  trogna  undersåtars  rätt,  som  ej  tillåter  att  en  för- 
rädares namn  må  kunna  med  någon  annan  redlig  mans  bortblandas<r,  förord- 
nat, att  tillnamnet  uteslöts  i  den  nesliga  inskriften,  som  sålunda  skulle  lyda: 
•  Gustaf  Mauritz,  sitt  fäderneslands  förrädare,  fridlös  öfver  allt  Sveriges  rike 
och  underlydande  länder.* 


—    2/6   — 

därhän  att  hon  skulle  ofifentligen  risas,  ett  yrkande,  hvarigenom 
han  förvärfvat  det  bekanta  spenamnet  riskanslern  *).  Aminofifs 
dom  lydde  pä  lifstidsfängelse;  Mineur  och  Forster  skickades  i 
arrest  till  Malmö,  hvarifrån  de  sedermera  deporterades  till  S:t 
Barthelemy. 

Straffet  sattes  genast  i  verkställighet:  den  23  Sept.  upp- 
spikades Armfelts  namn  pä  kåken;  samma  dag  schavotterade 
Ehrenström  och  utfördes  den  8  Okt.  till  afrättsplatsen ;  där  upp- 
lästes för  honom  benädningsplakatet,  hvarefter  han  genast  afitordes 
till  Karlstens  fästning.  Dit  hade  redan  förut  öfverste  Aminofif 
blifvit  förd.  Fröken  Rudenschöld  schavotterade  den  24  Sept.  och 
fördes  sedan  till  spinnhuset. 


Härmed  var  således  den  Armfeltska  högmälsprocessen  af- 
slutad.  Vid  sidan  af  den  juridiska  proceduren  och  bestraffningen 
hade  emellertid  Reuterholm  dragit  försorg  om,  att  de  anklagade 
i  den  allmänna  meningen  sä  djupt  nedsattes,  att  intet  straff  kunde 
anses  för  härdt.  En  hel  tryckt  litteratur  framkallades,  utom  de 
vidlyftiga  hofrättsprotokoUen,  hvilka  efter  hand  trycktes  och  ut- 
göra en  qvartvolym  af  mellan  8  och  900  sidor.  Först  kom  her- 
tigen-regentens  tal  den  9  April,  hvarest  domen  kan  sägas  vara 
fälld  redan  före  ransakningen;  sedan  utfärdades  den  22  April 
skrifvelse  till  domkapitlen  i  riket  **)  med  befallning  att  i  alla 
rikets  kyrkor  låta  anställa  högtidlig  tacksägelse  för  »Försynens 
underbara  nåd  och  mäktiga  beskydd»,  som  räddat  Sverige  ifrån 
den  öfverhängande  faran.  I  Maj  1794  utgafs  genom  justitie- 
kanslerns  försorg  ett  »Utdrag  af  de  hufvudsakligaste  handlingar» 
i  det  pågående  högmålet,  försedt  med  en  inledning,  hvari  de  an- 
klagade, särskildt  Armfelt,  utmålades  pä  det  värsta  sätt:  »om- 
gifven  med  all  förräderiets  fasa»,  såsom  ett  »samhällets  missfoster, 
ett  brottets  vidunder»  och  »den  mest  utlärde  upprorsstiftare», 
»äreförgätnaste  niding»,  »utspridare  af  nedriga  och  nidingsfulla 
lögner»;  »vårt  modersmål,  hette  det,  saknar  uttryck  att  namn- 
gifva  hitintills  bland  oss  oerhörda  och  bottenlösa  nedrigheter  och 
förräderier».  I  denna  inledning  påstods  det  vara  ådagalagdt,  att 
»de    sammansvurna»    under    sommaren   1794  ärnat  låta  revolutio- 


*j  Se  härom  Ehrenström,  II:  255.  Ilaii  anser  att  Sparre,  på  Reuter- 
liolms  uppmaning,  gjort  detta  yrkande:  denne  ville  därigenom  vinna,  att  äf- 
ven  Ehrenströms  straff  skulle  skärpas  till  spö-straff. 

*■")  Konceptet    till    denna    skrifvelse,    med    Reuterholuis    rättelser,  tinnes 
bland  hans  papjier. 


—  277  — 

nen  utbrista.  »Påtagliga»  uttryck  i  brcfväxlingen,  såsom  att 
svärdet  vore  draget  ur  skidan,  att  allenast  pä  en  människas  lifstid 
ankomma,  när  Armfelt  och  fröken  Rudenschold  finge  räkas,  o. 
s.  v.,  hade  redan  vid  jultiden  1793  visat,  att  »crisis»  vore  nära 
för  handen,  och  foranledt  arresteringen. 

Denna  illvilliga  tolkning  af  ur  sitt  sammanhang  lösryckta 
meningar,  hvilkas  rätta  innebörd  ej  kunde  vara  vederbörande 
obekant,  visar  den  grad  af  sanningskärlek,  med  hvilkcn  man  gick 
till  väga  Dessa  »Utdrag»  kunna  delvis  anses  såsom  vilseledande 
förfalskningar;  genon)  afsigtliga  stympningar  hafva  yttranden  i 
likgiltiga  ämnen  framställts  såsom  förgripliga.  Vi  hafva  sett  ett 
exempel  i  frågan  om  ett  bref  från  källarmästaren  Forster  *). 
Ett  annat,  ej  mindre  karakteristiskt,  må  här  anföras  —  många 
skulle  kunna  tilläggas.  Ett  af  fröken  Rudenschölds  bref,  tryckt 
i  »Utdragen»**)  slutar  där  med  orden;  »Händelserna  tyckas  nu 
sammanstöta  för  att  utveckla  det  kaos,  hvari  vi  befinna  oss»  — 
ord,  som  synas  häntyda  pä  en  i  Sverige  snart  förväntad  kata- 
strof. Forsätter  man  läsningen  i  originalbrefvet,  så  finner  man 
att  de  hafva  afseende  pä  de  för  franska  republikens  motståndare 
gynnsamma  underrättelser  om  Europas  allmänna  politiska  ställ- 
ning, som  frän  Bryssel  inberättats  af  grefve  Fersen! 

Att  den  Reuterholmska  styrelsen  ej  var  hågad  att  oftent- 
liggöra  för  mycket  af  det  bittra  klander  och  åtlöje,  hvarmed 
den  behandlats  i  Armfelts  brefväxling,  var  förklarligt  nog:  detta 
hade  kunnat  skada  dess  anseende.  Man  gick  därföre,  med  af- 
seende bäde  pä  hvad  som  intogs  i  de  tryckta  protokollen  och  i 
»Utdragen»,  tillväga  med  prisvärd  försigtighet,  utan  att  hysa  små- 
aktiga samvetsbetänkligheter  med  afseende  pä  noggrannheten. 
När  Ehrenström  t.  ex.  i  ett  bref***)  hade  skrifvit:  »Hvad  skall 
man  väl  döma  om  en  regering,  som  börjar  med  att  tillåta  tryckfri- 
heten vid  en  tidpunkt,  då  alla  andra  potentater  finna  sig  nödsa- 
kade att  inskränka  den»  —  så  aktade  man  sig  visligen  att  fort- 
sätta meningen:  »och  som  efter  sex  månader  ser  sig  tvungen  att 
helt  och  hållet  göra  om  detta  sköna  verk».  Hvad  som  kunde 
anses  personligen  komprometterande  för  hertigen  eller  hvad  som 
rörde  kejsarinnan  Katarinas  stämning  mot  honom,  blef  på  goda 
grunder  uteslutet;  men  äfven  t.  ex.  hvad  som  rörde  den  mängmo- 
skrifna  kodicillen  till  Gustaf  III:s  testamente.  Att  komma  i  dess 
besittning    utgjorde,    såsom    vi    sett,    en  hufvudpunkt  i  Armfelts 


*)  Se  ofvan  sid.  271. 
**)  "/,   '793,  s.  15. 
***)  "/.    1793,  "■.   i   Utdrag,  s.  30. 


—  278  — 

planer.  Men  onekligen  hade  det  haft  sina  vädor  att  låta  all- 
mänheten fä  kännedom  om  tillvaron  af  ett  sä  farligt  aktstycke  *). 

Om  sålunda  det  väsentligaste  af  hvad  som  finnes  förgrip- 
ligt i  Armfelts  och  hans  vänners  brefväxling,  kan  sägas  vara 
offentliggjordt  i  »Protokollen»  och  i  »Utdragen»,  sä  är  bädaderas 
värde  såsom  historisk  källa  ringa,  efter  hvad  en  jämförelse  med 
originalhandlingarna  ådagalägger.  Anmärkningsvärd  är  därjämte 
den  ringa  öfverensstämmelsen  mellan  dessa  båda  publikationer. 
I  »Utdraget»  har  man  upptagit  stycken  af  bref,  som  ej  finnas 
omnämnda  i  protokollet,  och  tvärtom.  Sitt  intresse  ega  de  för- 
nämligast såsom  åskådliggörande  rättsbegreppen  hos  de  män, 
som  under  Reuterholms  regering  skipade  rättvisan  i  Sverige. 

»Utdragen»  utgåfvos  sedermera  i  tysk  öfversättning  med 
en  inledning  och  vidlyftiga  anmärkningar,  hållna  i  en  ton,  som 
om  möjligt  öfverträffade  den  ofvannämnda  berättelsen  i  bitterhet, 
medan  i  samma  skrift  vid  hvarje  tillfälle  rökoffer  tändes  för  Reu- 
terholm.  Denna  smädeskrift  författades  af  C  F.  Nordenskjöld 
på  svenska,  öfversattes  pä  tyska  af  en  viss  Mandorff,  som  där- 
för af  regeringen  belöntes  **),  och  utgafs  först  i  Stralsund  under 
namnet  »Gustav  Moritz  Armfelts  Landesverrätherey»,  samt  seder- 
mera på  svenska  med  titel  »Gustaf  Mauritz,  sitt  fäderneslands 
förrädare».  Afven  pä  italienska  utgåfvos  och  öfversattes  dessa 
utdrag  genom  Lagersvärds  och  Piranesis  försorg  och  pä  svenska 
regeringens  bekostnad. 

Den  bekanta  skriften  »Lettera  al  generale  Acton»,  som  först 
anonymt  utgafs  i  Siena,  och  sedermera  omtrycktes  under  Pira- 
nesis namn,  var  naturligtvis  afven  till  sitt  väsentliga  innehåll  en 
smädeskrift  mot  Armfelt  och  väckte  stort  uppseende.  Piranesi 
hade  till  denna  skrift  lemnat  materialierna;  men  den  sedan  sä 
berömde  italienske  författaren  Vincenzo  Monti  hade  gifvit  skriften 
dess  form,  hvilken  genom  sin  qvickhet  och  skärpa  är  vida  öfver 
den  halfbildade  Piranesis  litterära  förmåga.  Den  finnes  intagen 
bland  Montis  »Operc  inedite».  ***) 


*)  I  Svea  hofrätts  protokoll,  s.  262,  finnes  visserligen  i  ett  bref  från 
Ehrenslröm  en  kodicill  omnämnd,  men  pa  ett  sätt  som  ej  var  egnadt  att  fästa 
uppmärksamheten   på  detta  aktstyckes  innebörd. 

**)  Vår  lilla  öfversättare  af  Armfcltska  äreminnet  fick  såsom  vederlag 
för  dess  möda  och  risque  med  detta  scabreusa  arbete  survivance  på  licent- 
förvoltaresysslan  i  Slralsund«,  skrifver  Reuterholm  till  Sparre  *'|,  1795. 
(EriUsb.  arkiv.) 

***)  Piranesi  skrifver  därom  själf  till  Gjörwell  (Gjörvv.  brefväxl.,  K.  Bibi.) 
i  Febr.  1795;  «La  mia  strada  e  divenuta  un  cjrso,  e  da  domenica,  che  la 
pubblicavo,  se  ne  erano  andati   piii  di  500  esemplari.» 


—  279  — 

Äfven  en  fransk  öfversättning  af  de  till  Armfelts  process 
hörande  aktstyckena  utarbetades  längre  fram.  men  blef  icke  ut- 
gifven,  och  manuskriptet  stannade  slutligen  bland  Armfelts  pap- 
per *).  I  England  utkom  prosjjekt  till  en  skrift  om  Armfelts 
lefnadsöden,  livilken  skulle  utgifvas  pä  alla  språk  och  innehöll 
de  gröfsta  smädelser  *").  De  redan  omtalade  »Historische  Briefe> 
i  Archenholz'  Minerva  böra  ej  heller  lemnas  onämnda  bland  de 
frän  Reuterholm  utgångna  anti-Armfeltiana  ***). 

Vidare  trycktes  och  utdelades  särskildt  aktörs  besvär  öfver 
hofrättens  lindriga  dom,  det  aktstycke  under  processen,  hvarest 
anklagelserna  pä  det  skarpaste  framhöllos  och  de  mest  kränkande 
omdömen  fälldes  om  de  sammansvurna.  Sedan  domen  fallit  och 
straffet  blifvit  verkställdt,  utgafs  ännu  ytterligare  ett  särskildt 
»Sammandrag  af  handlingar,  protokoller  och  utslag  uti  det  mot 
Gustaf  Mauritz  m.  fl.  upptäckta  och  afdömda  högmäb,  hvilket 
jämte  en  kungörelse  i  samma  ämne  skulle  frän  predikstolarna 
uppläsas.  I  denna  sistnämnda  förkunnades  till  svenska  allmogens 
uppbyggelse,  att  '^dc  förrädiska  anslags,  som  nu  lyckligt  bhfvit 
upptäckta  och  straftade,  måst  föranleda  antingen  »blodigt  och 
förödande  in-  och  utvärtes  krig»  eller  förspilla  Sveriges  ära  och 
själfständighet.  »Vi  skulle  tvingas,  hette  det,  att  mottaga  före- 
skrifter   och    befallningar    frän    ett    främmande  hof,   och  svenska 


*)  Armfelt  skrifver  härom  till  sin  hustru  ^'5  i8oo  frän  Dresden:  »Lilla 
Heland  var  hos  mig  och  presenterade  mig  min  process,  öfversatt  på  fransyska, 
som  han  inköpt  för  ett  par  år  sedan  för  6o  rdr.,  på  det  man  ej  skulle  trycka 
den.  Hade  han  ansett  saken  som  jag,  så  hade  han  låtit  trycka;  nu  kostar 
hans  enfaldiga  välmening  mig  60  rdr.<' 

**)  Se  Barfods  anteckningar,  tryckta  hos  Ahnfelt,  anf,  st.,  VI:  76.  Däri 
utlofvades  en  kort  teckning  af  Armfelts  ohyggliga  förbrytelser,  hvilka  han 
förberedt  genom  de  skamligaste  gärningar.  Såsom  dylika  förberedelser  nämn- 
des, att  han  vunnit  konung  Gustafs  gunst  genom  att  vara  förrädare  mot  sin 
vän  och  reskamrat  Sprengtporten,  hans  försäljning  af  ämbeten,  hvarvid  han 
»försäkrade  alla  tjenstesökande  om  hjälp  och  tog  pengar  af  allesamman? :  att 
han  utgifvit  boken  «om  den  politiska  jämnvikten,  som  innefattade  skamlösa 
förs  111  ädelser  mot  den  stora  kejsarinnan  af  Ryssland*.  Vid  fredens  afslutande 
med  Ryssland  hade  han  bortsålt  siit  fädernesland;  sedermera  hade  han  för- 
bundit sig  med  »förrädare  och  sitt  fäderneslands  afskrap,  så  att  regeringen 
förgick  sig  så  till  vida,  att  den  tilldelade  honom  ett  af  de  vigtigaste  ställen  i 
diplomatiska  vägen»;  genom  sina  stämplingar  vore  han  »utstött  ur  mänskliga 
samfundet,  mot  hvilket  han  aldrig  visat  den  ringaste  rättskaffenhet,  men  som 
tvärtom  med  vedervilja  måste  anse  honom  för  ett  vederstyggligt  kadaver*. 

***)  Se  ofvan.  s.  215.  På  någon  dylik  skrift  syftar  sannolikt  följande 
yttrande  i  ett  bref  från  Reuterholm  till  Sparre  (Eriksb.  arkiv)  ^*,..  1795:  »Det 
senast  sända  abbéns  vackra  arbete  har  jag  genast  skickat  till  Hamburg  att 
införas,  hvarom  Nordenskjöld  fått  ordres  att  besörja,  dock  med  iakttagande 
af  all  möjlig  försigtighet,  så  att  ingen  dödlig  må  falla  på  den  idén,  att  det  är 
kommet  från  oss  .själfva.» 


-  28o  - 

folket  att  styras  af  personer^  som  inträngde  i  vår  konselj  och 
emot  vår  fria  vilja  och  goda  samtycke  både  njuta  skydd  af  i 
vapen  uppbragta  fiender  och  utländsk  makt.»  I  samma  kungö- 
relse inskärptes  åliggandet  att,  om  Armfelt  skulle  komma  inom 
Sveriges  gränser,  gripa  och  till  närmaste  kronohäkte  införa  ho- 
nom, och  utlofvades  en  belöning  af  4000  rdr  ät  den,  som  häri 
lyckades. 

Reutcrholms  stora  förjenster  om  rikets  räddning  framhöJlos 
vid  alla  tillfällen:  pä  det  mest  i  ögonen  fallande  sätt  vid  hans 
dubbning  till  serafimerriddare  samma  är.  Den  unge  konungen, 
som  dä  för  första  gängen  bevistade  ordenskapitlet,  höll  ett  tal, 
hvari  han  prisade  dennes  »mod  och  ståndaktighet,  genom  hvil- 
ken  den  afskyvärda  konspirationen  mot  mig,  min  farbror  och 
hela  mitt  fädernesland  så  lyckligen  blef  upptäckt,  och  vi  alla  i 
rattan  tid  frälsade  från  de  svåraste  öden,  samt  de  obetaleliga 
bevis  af  denna  riksförrädiska  tillställning  i  Italien  blifvit  eröfrade 
och  hitskickade».  *) 

Såsom  en  yttring  af  enskild  hämnd  måste  anses  den  skymf^ 
som  utöfver  det  nesliga  schavotteringsstrafifet  tillfogades  fröken 
Rudenschöld.  Vid  den  visitation,  som  företogs  på  Armfelts  egen- 
dom Lindnäs  i  Östergötland,  hade  nämligen  jämte  andra  papper 
anträffats  åtkilliga  bref  från  fröken  Rudenschöld  till  Armfelt, 
skrifna  under  den  tid  före  1792,  som  deras  kärleksförbindelse 
varade.  Antalet  af  dessa  bref  och  biljetter  uppgick  till  öfver  tu- 
sen, ty  Armfelt  syntes  icke  hafva  kunnat  förmä  sig  att  förstöra  ens 
den  obetydligaste  lapp  bland  dem.  Af  dessa  gjordes  nu  ett  ur- 
val —  resten  stannade  i  Reuterholms  förvar  —  af  bref,  hvilka 
syntes  vara  af  särskildt  komprometterande  beskaficnhet  för  den 
stolta  sköna,  efter  hvars  ynnest  Sveriges  regent  så  länge  fåfängt 
suckat.  De  voro  nämligen  skrifna,  under  det  hon  väntade  att 
blifva  moder  till  ett  barn,  hvars  fader  var  Armfelt,  och  syntes 
antyda  att  hon  varit  betänkt  på  att  förgöra  fostret.  Med  hög- 
målsprocessen  hade  dessa  biljetter,  skrifna  under  tillstånd  af  sjuk- 
dom och  beklämdhct  och  egnade  att  framkalla  medlidande  i 
stället  för  skadeglädje,  naturligtvis  intet  att  göra,  lika  litet  som 
de  bref  till  Armfelt  frän  andra  personer  af  äldre  datum  än  som- 
maren   1792,    som    pä   samma   ställe  funnos  och  till  större  delen 


•)  Ehrenströin  berättar  dl:  311),  att  allmänheten,  med  anledning  af 
delta  uttryck,  «iuKler  en  läng  tid  benämnde  vanliga  tjufnader  med  ordet  eröf- 
ring.  U.1  någon  frågade;  livad  har  den  tjufven  stulit?  svarade  en  annan: 
Han   har  oöfrat  ett   fickur,   en   silfversked   eller  något   annatc 


—    28l     - 

stannade  i  Reuterholms  ego.  Emellertid  öfverlemnades  det  nämnda 
urvalet  af  fröken  Rudenschölds  bref  till  hofrätten  med  tillkänna- 
gifvande,  att  Kongl.  Maj:ts  nådiga  vilja  vore,  att  dessa  bref  i 
hofrättens  protokoll  ord  för  ord  intoges,  men  att  fröken  Ruden- 
schöld  genom  sin  biktfader  d:r  Petrejus  skulle  däröfver  enskildt 
'höras.  Med  vidrigt  hyckel  tillades,  sedan  denna  föreskrift  var 
gifven,  att  undersökningen  skulle  stanna  härvid,  »för  att  icke 
med  uppdagande  af  vanära  blottställa  en  hederlig  slägt  och  för- 
dubbla hennes  sörjande  och  ålderstigna  moders  smärta»  —  sedan 
ät  saken  gifvits  all  möjlig  oftcntlighet  genom  brefvens  tryckning 
i  hofrättens  protokoll!  Man  nöjde  sig  icke  ens  med  tryckningen 
i  protokollen,  utan  lät  öfversätta  och  utgifva  dessa  biljetter  — 
de  voro  alla  skrifna  pä  franska  —  samt  på  gatorna  genom  kol- 
portörer  försälja  öfversättningen  under  titel:  ^Den  pä  kungshuset 
fängslade  frökens,  nu  Magdalena  Charlotta  Carlsdottcrs,  och  riks- 
förrädarens, som  fordom  kallades  baron  Armfelts,  bref  angående 
deras  kärleksäfventyr.» 

Den  olyckliga  Magdalena  Rudenschöld,  en  gång  en  af  de 
mest  firade  damer  i  hufvudstadens  förnämsta  kretsar,  hade  icke  sak- 
nat förespråkare.  Så  väl  hertigen-regenten  som  Reuterholm  hade 
emottagit  de  bevekligaste  föreställningar  om  hennes  försköning 
frän  prinsessan  Sofia  Albertina,  och  hertigens  egen  gemål  hade 
med  hennes  böner  förenat  sina.  Hertiginnan  åberopade  regentens 
löfte,  gifvet  i  flera  personers  närvaro,  att  han  skulle  försöka  att 
rädda  fröken  Rudenschöld  från  dödsstratiet;  och  prinsessan  Sofia 
Albertina,  som  i  själfva  verket  åtnjutit  föga  verklig  tillgifvenhet 
af  sin  hoffröken,  erinrade  sin  broder,  att  denna  länge  varit  med- 
lem af  hennes  hof  och  varit  hennes  väninna  under  tio  är.  I  ett 
långt  bref  till  Reuterholm  nedlät  sig  den  godhjärtade  prinsessan 
att  vädja  till  »visirens»  goda  hjärta,  hans  ädla  och  högsinnade 
tänkesätt  samt  förklarade  sig  villig  att  ensam  bära  hela  ansva- 
ret för  benådningen:  om  regeringen  af  statsskäl  ansåge  sig  böra 
lata  rättvisan  ha  sin  gång,  så  ville  hon  gärna  bära  det  allmänna 
missnöjet;  hennes  förböner  kunde  få  åberopas  såsom  anledning 
till  att  nåd  finge  gä  för  rätt.  »Jag  ensam,  skrifver  hon,  skulle  i 
det  allmänna  omdömet  anses  skyldig  till  för  mycken  svaghet». 

Reuterholm  var  smickrad  af  den  höga  supplikantcns  bref, 
och  i  sitt  svar  lät  han  henne  veta,  att  det  vore  oändligt  makt- 
paliggande  för  hans  hjärta  att  kunna  rädda  lifvet  på  en  person, 
som  velat  taga  hans;  men  erinrade  också  om  »de  olyckor,  som 
skola  följa  på  denna  förlåtelse,  och  det  oskyldiga  blod,  som  en 
dag  skall  flyta  i  strömmar,  för  att  hafva  räddat  en  gudlös  brotts- 
ling».    För    hertiginnan    uppgaf   han,    med   skrymtad  högsinthet, 


—    282    — 

att  han  användt  mycken  möda  för  att  få  den  komprometterade 
frågan  om  de  ofvannämnda  brefven  rörande  fosterfördrifningen 
nedtystad  i  hofrätten.  Han  hade  därigenom,  sade  han,  velat 
»hämna  sig  med  välgärningar» !  —  Vi  känna  pä  hvad  sätt  hans 
högsinthet,  särskildt  i  denna  fråga,  yttrade  sig. 

Hertiginnan  hoppades  i  det  längsta,  att  dessa  förböner  skulle 
verka;  men  dä  den  olyckliga  Magdalena  Rudenschölds  öde  gick 
i  fullbordan,  skref  hon  till  sin  svägerska:  »Om  jag  vetat,  att  Mag- 
dalena i  stället  att  mista  lifvet  skulle  fått  en  sä  förfärlig  bestraff- 
ning, sä  skulle  jag  helt  visst  icke  hafva  sökt  blanda  mig  i  denna 
affär  för  att  rädda  henne;  jag  är  till  och  med  förtviflad  öfver 
att  hafva  gjort  det.»  *) 

Af  all  den  lågsinta  hämnd,  hvarpä  Reuterholm  och  her- 
tigen-regenten  under  denna  tid  frässade,  var  detta  den  mest  för- 
aktliga. Skammen  återföll  i  allmänhetens  ögon  på  dem^  som 
uppträdde  såsom  den  hämnande  rättvisan. 

Ej  blott  de  i  domen  nämnda  personerna  drabbades  af  Reu- 
terholms  hämnd.  ToU  ställdes  följande  året  inför  rätta,  därföre 
att  han  genom  Armfelts  under  rättegången  så  ofta  citerade  bref 
blifvit  underkunnig  om,  men  ej  angifvit  hans  stämplingar;  han 
dömdes  på  denna  grund  till  tvä  års  fästning.  Franc  skildes 
från  sitt  öfverpostdirektörs-ämbete,  Lagerbring  och  Schröderheim 
entledigades  mot  ackorder  från  sina  landshöfdingebeställningar. 

Äfven  åtskilliga  andra  af  Armfelts  andra  korrespondenter 
fingo  genom  hans  eller  sin  egen  oförsigtighet  umgälla  sin  för- 
bindelse med  den  farlige  mannen.  Den  fromme  grefve  J.  G. 
Oxenstjerna  fick  ett  strängt  bannbrcf  af  hertigen-regenten,  för 
åtskilliga  uttryck  i  det  ofvan  **)  omnämnda  brefvet.  Han  svarade 
i  ödmjuka  ordalag,  erkände  sin  förseelse  och  tackade  för  hertigens 
nåd  att  det  oaktadt  icke  förbjuda  honom  tillträde  till  hofvet***). 


*)  Hertiginnans  och  prinsessan  Sofia  Albertinas  hrefväxling  i  denna 
fråga  finnes  på  Eriksb.  arkiv.  Tr.  i  Ahnfelt,  Ur  Sv.  hofvets  o,  aristokr.  lif 
IV:  212  ff.  En  i  samma  samling  (IV:  210)  införd  anteckning  af  TroUe-Wacht- 
meister  uppgifver  såsom  ytterligare  anledning  till  Reuterholms  hämndlystnad 
att  fröken  Rudenschölds  far,  riksrådet  R.,  varit  anledning  till  att  hans  mor- 
broder, frih.  J.  Gyllenstjerna,  för  politiska  stämplingar  1741  måst  schavottera. 
**)  Sid.  208. 
***)  Ur  svaret,  förvaradt  bland  Reuterholms  papper,  må  följande  an- 
föras. Han  fcSrklarar  sitt  förhållande  såsom  <.un  délirc  ingrat  d'un  jour.  Au 
milieu  d'une  foule  de  ch.igrins  el  de  maux,  qui  m'environnent,  qui  me  sont 
jiarticuliers  et  qui  m'oppriment  en  silence,  une  tete  accablée  a  mille  fois  dé- 
raisonné.  Souvent,  dans  mes  impatiences,  j'ai  critiqué  jusqu'aux  voies  du  Ciel. 
Mais  toujours  rappelé  ä  mes  devoirs,  la  fiévre  ne  dé-^cetidit  jamais  h  mon 
coeur.  A  ce  portrait  de  mui-méme.  V,  A.  R.  refuserait-Elle  de  distinguer  la 
fante    du    crime,    et    l'indiscrétion  des  principes  d*une  ame  corromjiue.'*   —   1 


-  283  - 

I  en  vida  säkrare  ton  svarade  grefve  Axel  Fersen,  som  fatt  upp- 
bära förebråelser  för  sina  yttranden  till  Armfelt  om  iherti^i^ens 
omgifning-.s  *)  Han  förklarade,  att  han  aldrit^  statt  pä  fortroli^^ 
fot  med  Armfelt  och  ofta  ogillat  hans  uppförande.  Hans  yttran- 
den i  enskilda  bref  hade  ej  varit  afsedda  att  komma  till  främ- 
mande kännedom  och  voro  icke  skrifna  i  något  särskildt  syfte. 
Hans  slutord  ma  anföras:  »Hvad  beträffar  det  förtroende,  som 
E.  K.  H.  har  ansett  sig  böra  undandraga  mig,  sä  begär  jag  icke 
att  återfå  det,  huru  nedslående  än  denna  förlust  är  ffir  mig.  Jag 
vet,  att  det  är  en  känsla,  som  gifves  själfmant  och  som  man  ej 
ber  om;  och  jag  skall  hoppas  på  dess  återkomst  af  tiden,  som 
bättre  än  allt,  hvad  jag  kan  säga,  skall  visa  E.  K.  H.,  att  jag 
aldrig  varit  dess  förtroende  ovärdig  och  aldrig  svikit  det,  lika 
litet  som  de  känslor  af  tillgifvenhet,  vördnad  och  tacksamhet, 
som  jag  egnat  E.  K.  H.»  **)  Någon  annan  åtgärd  än  betygandet 
af  regentens  onåd  mot  grefvarna  Fersen  och  Oxenstjerna  vid- 
togs  dock  icke. 

Men  baron  Nolcken  i  Wien,  som  dels  utlåtit  sig  van- 
vördigt om  regeringens  politik  med  afseende  pä  Ryssland,  dels 
ansågs  hafva  varit  försumlig  vid  efterspaningen  af  Armfelt,  då 
denne  befann  sig  i  hans  närhet,  rappellerades.  Afvenså  lega- 
tionssekreteraren Rehausen,  som  på  det  mest  ångerfulla  sätt  an- 
ropade hertigen-regenten  och  rikskanslern  om  öfverseende  ***). 

Så  strängt  höll  Reuterholm  pä  helgden  af  sitt  majestät  så- 
som Sveriges  verklige  regent,  att  förklenande  omdömen  om  ho- 
nom ej  undgingo  ofhciel  näpst,  äfven  om  de  hviskats  i  förtrolig- 
lighet.  »Le  crime  léze-Reuterholm»,  såsom  samtiden  uttryckte  sig, 
var  ett  brott,  som  endast  med  det  strängaste  straff  kunde  för- 
sonas. Hela  den  Armfeltska  processen  erhöll  sin  egentliga  ka- 
rakter på  grund  af  Reuterholms  ohejdade  begär  att  hämnas, 
därföre  att  hans  person  och  hans  styrelse  varit  föremål  för  hän 
och  nedsättande  omdömen,  och  att  planer  varit  smidda  för  hans 
aflägsnande.  Huru  uppskrämd  han  än  på  hösten  1 793  må  hafva 
varit    för   den  befarade  konspirationen,  så  kunde  han,  sedan  han 


en    annan    ton    går    brefvet  till  C.  A.  Ehrensvärd.  tr.   i  inledningen  till  J.  G. 
Oxenstjernas  Dagboksanteckningar,  utg.  af  Stjernström,  Il  o.  f. 
*,!  Se  ofvan,  sid.  209. 

**)  Fersen  till  hertigen  *'J5  1794.  (Reut.  Papp.) 
***)  Reuterholms  Papper.  Reliausens  kref  till  hertigen  '*  .  1794  åtfölj- 
des af  förböner  af  hans  clief  i  Bryssel,  envoyén  grefve  Löwenhielm,  som  be- 
tygade hans  ånger.  Rehausen  hade  vistats  i  Stockholm  1793  och  stundom 
träffat  fröken  Rudenschöld,  i  hvars  bref  till  Armfelt  han  ofta  varit  på  tal 
såsom  det  nya  systemets  afgjorde  motståndare. 


—  284  — 

fullständigt  genomgått  handlingarna  i  målet,  —  och  det  bör 
erinras,  att  han  såg  dem  fullständigare  än  någon  annan,  ty  en 
mängd  papper  stannade  i  hans  enskilda  gömmor  —  icke  tro  på 
någon  verklig  fara  för  den  svenska  staten,  som  skulle  kunna 
hafva  följt  af  dessa  växlande  förslag,  om  något  af  dem  kommit 
till  utförande,  ej  heller  på  befintligheten  af  någon  »sammansvärj- 
ning». Han  måste,  då  han  så  framställde  sakep,  hafva  handlat 
mot  bättre  vetande. 

Men  Armfelts  brefväxling  innehöll  i  öfverflöd  förevänd- 
ningar för  den  mäktige  »visiren»  att  tillfredsställa  sin  enskilda 
hämnd  genom  att  låta  den  utföras  af  statens  straffande  rättfär- 
dighet; och  han  visste  så  styra  rättvisans  gång,  att  lagens  bok- 
staf  tilllämpades  på  det  sätt,  som  uttalas  i  satsen  »summum  jus, 
sum.ma  injuria». 


Den  allmänna  karakter  af  förföljelse  och  hämnd,  som  ut- 
märkte alla  dessa  åtgärder,  medförde  rätt  snart  ett  omslag  i  den 
allmänna  meningen.  Man  fann,  att  den  fara,  hvarur  Sverige 
blifvit  räddadt  genom  den  nye  serafimerriddaren  Reuterholms 
»hjältemods-  och  vaksamhet,  i  själfva  verket  icke  varit  sä  öfver- 
hängande;  och  äfven  de^  som  icke  tviflade  på,  att  en  »samman- 
gaddning»  verkligen  egt  rum,  måste  finna,  att  den  röjt  »mera 
bitterhet  och  precipitation  än  klokhet»,  *)  och  följaktligen  tvifla, 
att  den  haft  utsigt  att  blifva  af  någon  betydenhet,  om  planerna 
kommit  till  utförande. 

Likväl  kan  det  icke  nekas,  att  Reuterholms  styrelse  lyckats 
att  åt  denna  tilldragelse  gifva  en  färg,  äfven  i  eftervärldens  ögon, 
som  ingalunda  är  den  rätta.  Genast  då  ryktena  om  mordan- 
slagen utspriddes  i  December  1793,  gafs  åt  Armfelts  och  hans 
vänners  förbindelse  namnet  »sammansvärjnings;  och  denna  rubrik- 
bibehölls  sedermera  under  högmålets  gäng,  äfven  sedan  den  första 
anklagelsen  måst  uppgifvas,  och  oaktadt  ransakningen  icke  för- 
mådde lägga  i  dagen,  att  någon  sådan  existerat.  1  domen  och 
i  de  många  officiella  och  halfofficiella  skrifter,  som  utgåfvos  till 
de  anklagades  förklenande,  inskärptes  ytterligare  vådorna  af  denna 
»sammansvärjning»;  och  under  benämning  af  den  ^Armfcltska 
konspirationen?  har  denna  tilldragelse  gätt  till  eftervärlden  och 
blifvit,  så  att  säga,  ett  begrepp  i  vår  historia. 

*)  Adlerbeth.   anf.  st.  II:  85. 


-  285  - 

Den  öfversigt  af  Armfelts  hemliga  brefväxling,  som  vi  lem- 
nat  i  det  föregående,  bör  hafva  till  fullo  ådagalagt,  att  någon 
sammansvärjning  i  ordets  egentliga  mening  ingalunda  egt  rum. 
Någon  annan  öfverenskommelse  mellan  Armfelt  och  hans  med- 
anklagadc  än  om  en  gemensam  brefväxling  fanns  icke;  och  huru 
endrägtiga  de  öfverläggningar  voro,  som  förekommo  i  denna 
brefväxling,  så  voro  de  dock  icke  annat  än  ett  tankeutbyte  i 
politiska  ämnen  mellan  personer,  som  befunno  sig  pä  samma 
politiska  ståndpunkt  och  hyste  djupt  missnöje  med  det  bestående 
samt  misströb^tade  om  framtiden.  Det  var  naturligt,  att  pä  samma 
gång  som  dessa  känslor  gäfvo  sig  luft,  förslag  skulle  väckas  om 
svårigheternas  afhjälpande.  Armfelts  »verksamma  hufvud»,  upp- 
hetsadt  som  det  var,  födde  i  oafbruten  följd  det  ena  förslaget 
efter  det  andra  till  åstadkommande  af  en  förändring  i  sakernas 
läge.  Fröken  Rudenschöid,  Ehrenström  och  Aminofif  böjde  sig 
gärna  för  Armfelts  »génie»  och  uppfinningsförmåga.  Deras  upp- 
gift i  den  föregifna  sammansvärjningen  skulle  sålunda  egentligen 
hafva  kommit  att  bestå  i  att  vara  verktyg  för  Armfelts  planer, 
när  dessa  en  gång  komme  till  utförande. 

Men  de  kommo  knappast  ens  till  förberedelserna;  och  någon 
synnerlig  ifver  att  befrämja  dem  kan  icke  hos  Armfelts  vänner 
påvisas,  åtminstone  icke  utöfver  åtgärder,  hvilka,  för  sa  vidt  de 
skulle  utföras  i  Sverige,  måste  betraktas  såsom  fullt  berättigade 
under  upprörda  och  osäkra  samhällsförhållanden  och  icke  kunde 
sägas  innebära  några  landsförrädiska  syften.  Det  bifall,  som  eg- 
nades  åt  Armfelts  förslag,  äfvensom  de  löften  att  befrämja  dem, 
som  gåfvos,  synas  hos  fröken  Rudenschöld  och  Ehrenström  mera 
än  en  gång  hafva  haft  sin  grund  snarare  i  önskan  att  svara  ho- 
nom till  behag,  än  i  föresats  och  öfvertygelse. 

Att  Armfelts  vänner  i  det  gustavianska  partiets  intresse 
sökte  verka  för  hans  återvinnande  af  sin  ställning  och  motar- 
beta Reuterholm  och  »jakobinerna»,  var  i  och  för  sig  intet  poli- 
tiskt brott,  allraminst  i  deras  ögon,  som  ansågo  att  de  därigenom 
arbetade  i  den  unge  konungens  intressen.  De  utvägar,  som  där- 
vid skulle  användas  i  Sverige,  voro  inga  andra  än  de,  som  under 
stormiga  partitider  i  alla  länder  tillämpats:  bearbetning  af  den 
allmänna  meningen  och  försök  att  vinna  vissa  inflytelserika  per- 
soner genom  användning  af  de  medel,  som  ansågos  verka  kraf- 
tigast. Någon  omstörtning  af  rikets  grundlagar  och  författningar 
åsyftade  icke  dessa  förslag,  tvärtom:  från  början  ville  man  en- 
dast sätta  sig  i  försvarstillstånd  mot  de  planer  till  förändring  at 
rikets  författning,  med  hvilka  man,  med  rätt  eller  orätt,  antog 
att  Sveriges  mäktisfaste  man  umgicks.     Armfelt  och  hans  vänner 


—  286  — 

fordrade  aktning  för  den  döende  konungens  sista  vilja,  uttryckt 
i  kodicillen  till  hans  testamente,  hvilken  hertigen-regenten  skrift- 
ligt, ehuru  ej  offentligen,  förbundit  sig  att  hålla. 

En  förändring  i  rikets  styrelsepersonal  eller,  som  Toll  rik- 
tigt uttryckte  saken,  åstadkommandet  af  en  ministérförändring  *) 
var  det  närmaste  målet  för  deras  sträfvanden;  det  var  Armfelts 
oförsigtighet  och  Reuterholms  sårade  stolthet  förbehållet  att  ät 
förslagen  i  denna  riktning  gifna  namnet  revolutionsplan.  Revo- 
lutionens namn  bars  under  denna  stormiga  tid  mera  än  eljest 
på  tungan.  Franska  revolutionens  tilldragelser  hade  med  denna 
benämning  mera  än  förr  förknippat  tanken  på  blodiga  dåd,  fän- 
gelsehålor och  schavotter;  och  ett  kraftigare  handtag  kunde 
Armfelt  icke  gifva  sin  fiende,  dä  denne  ville  mot  honom  stämma 
Sveriges  allmänna  mening,  än  dä  han  ofvanför  planen  till  sin 
ministérförändring  tecknade  ordet:  revolutionsplan. 

Med  afseende  pä  Armfelts  förslag  att  vinna  sina  syften 
genom  Rysslands  hjälp  måste  hans  medanklagades  rol  af  natur- 
liga skäl  hafva  förblifvit  skäligen  passiv:  förslagen  att  företaga 
resor  till  Petersburg  i  början  af  1793,  hvarvid  nämndes  både 
Aminoffs,  Ehrenströms  och  fröken  Rudenschölds  namn,  voro  löst 
utkastade  ord,  hvilka  icke  medförde  något  slags  politiska  följder. 
Så  vidt  de  rörde  fröken  Rudenschöld,  stodo  de,  såsom  hon  själf 
erkände,  i  närmaste  sammanhang  med  hennes  personliga  önskan 
att  i  utlandet  fä  sammanträffa  med  sin  älskare,  och  kärleken 
spelade  däri  större  rol  än  politiken.  —  Vigtigare  voro  fröken 
Rudenschölds  försök  att  skaffa  Armfelt  konungens  hemliga  fullmakt 
hos  kejsarinnan ;  men  uträttandet  af  detta  uppdrag  var  knappast 
i  och  för  sig  något  brott,  och  dess  misslyckande  gjorde  det  oskad- 
ligt. Hennes  politiska  samtal  med  ryske  ambassadören  torde,  att 
döma  af  hennes  bref  till  Armfelt,  icke  hafva  varit  af  djupgående 
beskaffenhet  eller  egnade  att  främja  hans  syften,  helst  som  hon 
hyste    ett    afgjordt  misstroende  till  den  gamle  ryske  diplomaten. 

I  Sverige  kan  Armfelt  sålunda  knappast  sägas  hafva  haft 
medbrottsl ingår  i  någon  konspiration.  Den  Reuterholmska  sty- 
relsen gjorde  allt  för  att  öfvertyga  världen,  att  han  haft  sådana, 
icke  blott  i  sitt  fädernesland,  utan  äfven  i  Ryssland;  och  faran 
för  Sveriges  själfständiyhet  och  ära  genom  inblandning  »med 
främmande  härsmakt»  i  Sveriges  regering  framställdes  såsom  öf- 
verhängandc.  Det  mångomskrifna  yttrandet  i  den  bekanta  »re- 
volutionsplancn»:  »P^ör  att  gifva  styrka  åt  denna  underhandling 
med  hertigen  erfordrades  en  liten  rysk  flotta  vid  höjden  af  Stock- 


*)  Se  ofvan,  sid.   190. 


—   28/  — 

holnu,  var  det  förnämsta  af  alla  vapen,  som  Armfelts  oförsig- 
tighet  lemnat  hans  motståndare  i  händerna.  Det  var  ett  tema, 
som  i  alla  anklagelser  och  i  tacksägelserna  för  den  undgångna 
faran  upprepades  i  oändliga  variationer  för  den  svenska  menig- 
heten. Det  fick  ej  blott  vara  fråga  om  en  flottdemonstration  för 
att  understödja  en  diplomatisk  påtryckning.  Minnena  af  den 
ryska  fejden  17 19  uppbesvuros;  den  främmande  härsmaktcn  skulle 
tankra»  i  hjärtat  af  Sverige,  och  »förstöra  dess  hufvudstad;  och 
Sverige  skulle  upphöra  att  räknas  till  de  själfständiga  staternas 
antal». 

Med  förvåning  och,  såsom  vi  hafva  sett,  med  ovilja  hörde 
Katarina  II  omtalas  dylika  framställningar  af  planer,  för  hvilka 
hon,  Rysslands  stora  själfhcrskarinna,  ej  borde  vara  främmande, 
dä  de  afsågo  att  med  vapenmakt  ingripa  i  Sveriges  öde  och  göra 
Sverige  till  ett  ryskt  lydrike.  Om  hon  verkligen  tagit  närmare 
del  af  Armfelts  »mémoire»,  sä  hade  hon  däri  visserligen  funnit 
ett  förslag  att  till  regenten  afgifva  en  energisk  förklaring  i  en 
viss  angifven  riktning;  men  yttrandet  om  »flottan  vid  höjden  af 
Stockholm»,  som  borde  uppehålla  sig  där,  till  dess  allt  vore  full- 
komnadt,  hade  hon  knappast  behöfc  betrakta  såsom  ett  förslag 
om  härtåg  mot  Sverige  —  om  också  verkligen  Armfelts  ord  i 
den  skrift,  som  kom  henne  till  hända,  så  fallit  sig,  som  de  i  de 
tryckta  rättegångshandlingarna  infördes.  Vi  minnas,  att  hon  i 
sitt  svar  pä  Armfelts  brcf  icke  vidrörde  hela  hans  förslag;  möj- 
ligen har  hon  däråt  icke  egnat  större  uppmärksamhet,  än  åt 
mänga  andra  politiska  uppsatser,  som  insändes  genom  hennes 
ministrar.  Någon  fara  af  nämnda  beskaftenhet  hade  sålunda  icke 
genom  Armfelts  förbindelse  med  kejsarinnan  Katarina  och  hennes 
minister  i  Wien  hotat  Sverige.  Det  var  under  dessa  förutsätt- 
ningar han  dömdes. 

]\Ien  visserligen  minskar  detta  icke  eftervärldens  befogenhet 
att  döma  om  rättmätigheten  och  den  politiska  klokheten  af  Arm- 
felts åtgärd  att  vända  sig  till  det  mäktiga  grannlandet  i  öster, 
för  att  gifva  en  ny  vändning  ät  Sveriges  yttre  och  inre  politik 
och  åt  sina  egna  öden,  vare  sig  att  detta  skulle  ske  pä  under- 
handlingens väg  eller  genom  en  krigisk  demonstration.  Domen 
kan  icke  blifva  annat  än  ogillande;  hans  förhållande  kan  förkla- 
ras, men  icke  försvaras. 

Sällsam  var  den  villa,  som  gjorde,  att  Armfelt  icke  säg  eller, 
kanske  rättare,  icke  ville  se  vådan  af  den  föreslagna  förbindelsen 
med  Ryssland.  Han,  som  framför  allt  fruktade  införandet  af  fri- 
hetstidens statsskick,  med  dess  inblandning  af  främmande  makter 
i    Sveriges    inre    angelägenheter    och    dess  korruption,  hvari  det 


—  288   - 

ryska  guldet  haft  sä  stor  del,  ville  nu  i  enväldsmaktens  intresse 
öppna  vägen  för  Ryssland  till  en  dylik  inblandning.  Gustaf  lILs 
förenings-  och  säkerhetsakt,  som  aflägsnade  all  tanke  pä  rege- 
rande riksdagar,  innebure  i  sig,  menade  Armfelt,  ett  skydd  för 
Sveriges  själfständighet;  och  äfven  om  Ryssland  för  nägon  kortare 
tid  ensamt  finge  ett  öfvermäktigt  inflytande  pä  Sveriges  politik, 
sä  vore  vådan  däraf  vida  mindre,  än  om  man,  genom  äterupp- 
lifvandet  af  1720  ärs  regeringsform,  änyo  gjorde  Sverige  till  en 
tummelplats  för  andra  makters  intriger  och  korruptionsförsök. 
Härtill  kom  den  bedrägliga  illusionen,  att  Rysslands  statskloka 
herskarinna  af  ridderligt  ädelmod  och  moderliga  känslor  för  den 
svenske  konungen  skulle  uppgifva  sin  politiks  traditioner. 

Äfven  under  den  tid,  dä  Armfelts  planer  bestämdast  visade 
mot  Ryssland,  var  han  väl  icke  alldeles  blind  för  vådorna  af  en 
dylik  förbindelse;  men  hans  fyndighet  saknade  icke  utvägar  att 
döfva  dessa  tankar,  om  de  uppstodo  hos  honom  själf  eller  väcktes 
af  andra.  »Jag  döljer  icke,  skref  han  till  Toll,  *)  att  min  farhäga 
för  ryska  kabinettets  inflytande,  sedan  det  en  gäng  fatt  blanda 
sig  i  våra  inre  angelägenheter,  länge  motvägt  min  önskan  att 
genom  kejsarinnans  biträde  fä  se  ordning,  myndighet  och  lugn 
hos  oss  återställda».  Och  till  Ehrenström  skref  han  i  ett  bref,  i 
hvilket  han  på  det  ifrigaste  afstyrkt,  att  en  revolution  skulle 
börjas  af  svenskar,  och  uttryckt  den  åsigt,  att  »Ryssland  måste 
begynna  dansen»:  »Däraf  skall  väl  följa,  att  vi  pä  visst  sätt  komma 
att  bero  af  Ryssland:  men  i:o  kunde  det  ej  räcka  längre  än  till 
kejsarinnans  död;  2:0  sedan  konungen  blifvit  myndig,  skulle  vi 
väl  veta  att  draga  oss  därifrån,  ty  man  borde  nyttja  missnöjet 
mot  Danmark  för  att  erhålla  Norge.  England,  som  förut  arbe- 
tat däremot,  har  väl  nu  ingått  förbund  med  Ryssland,  men  skulle 
likväl  ej  ogärna  se,  att  Sverige  blefve  i  stånd  att  en  dag  upp- 
väga denna  makt.»  **)  Till  dessa  invändningar  lades  andra  stor- 
politiska och  högtflygande  förhoppningar.  Konung  Gustafs  pla- 
ner pä  Norge  framskymta,  såsom  vi  nyss  sett,  däribland.  Armfelt 
nämner  dem  såsom  ett  aftal  mellan  Gustaf  III  och  kejsarinnan; 
planerna  skulle  realiseras  genom  ett  familjföredrag  och  Danmarks 
aflägsnande  frän  Ryssland.  Ännu  vidare  sväfvade  Armfelts  tankar: 
»Jag  tror,  heter  det,  att  det  äfven  skulle  finnas  utvägar  att  be- 
gagna   sig    af  slutet  af  den  stora  Katarinas  regering,  for  att  be- 


♦)  Odateradt  fProtokoU,  sid.  589). 
*•)  Armf.  till  Elirenstr.  "/,    1793  (Protokoll,  s.  446). 


—  289  — 

reda  sig  att  draga  fördel  af  de  oundvikliga  och  redan  förberedda 
oredor,  som  uppstå,  dä  det  blir  fråga  om  efterträdare. >  *) 

Det  synes,  att  Armfelt  icke  förgäfves  gått  i  konung  Gustafs 
skola,  när  det  gällde  uppgörandet  af  politiska  tankespel.  Det 
var  lyckligare  och  bättre  tider,  dä  han  såsom  sin  konungs  vän 
med  ungdomens  mod  och  handlingskraft  utförde  hans  befall- 
ningar och  striddc  för  hans  och  fosterlandets  ära,  äfven  dä  han 
hyste  betänkligheter  vid  Gustaf  IILs  högt  flygande  planer.  Nu 
var  det  Armfelt,  som  pä  egen  hand  rörde  sig  med  politiska  fram- 
tidsbilder, vidt  sväfvande  som  hans  konungs  och  i  mänga  styc- 
ken erinrande  om  dem.  Men  det  som  kunde  vara  tillåtet  för 
Sveriges  konung,  som  egde  rätt  och  pligt  att  leda  dess  öden, 
det  var  det  icke  för  en  enskild  man,  helst  om  han  ville  vända 
sig  fiendligt  mot  den  regering,  som,  af  honom  själf  erkänd,  med 
laglig  rätt  styrde  Sverige  i  den  unge  konungens  namn.  Den 
själftagna  myndighet,  med  hvilken  Armfelt  sökte  öppna  ett  slags 
underhandling  om  dess  öden  med  en  främmande  makt,  syntes  i 
hans  ögon  ega  sitt  berättigande  genom  de  faror^  af  hvilka  foster- 
landet ansågs  hotadt.  Hans  uppträdande  var  utan  tvifvel  på- 
verkadt  af  de  skakningar,  som  förnummos  i  hela  Europa.  Sä 
hade  tidehvarfvets  omstörtningar  förryckt  synpunkterna  och  gjort 
rättsbegreppen  vacklande  äfven  hos  eljest  klarseende  och  foster- 
landsälskande män;  så  nya  och  främmande  voro  förhållandena, 
att  alla  medel,  äfven  de  mest  äfventyrliga,  syntes  goda  för  sam- 
hällets bevarande,  därföre  att  man  ansäg  sig  kunna  vänta  alla 
gräsligheter  af  dem,  som  syntes  sträfva  till  samhällets  upplösning. 

Men  annorlunda  ter  sig  saken  för  eftervärldens  lugnare 
åskådning;  om  den  än  ej  kan  instämma  i  ropen  pä  landsförräderi 
och  sammansvärjning,  sä  förblifver  dock  denna  period  med  de 
hemliga  stämplingarna  den  mörka  punkten  i  G.  M.  Armfelts  hi- 
storia. Utom  enskilda  oförrätter,  hvilka  ropade  på  hämnd,  före- 
lågo  endast  lösa  rykten  såsom  förevändning  till  den  strid,  han 
var  beredd  att  utkämpa  mot  Sveriges  regering,  visserligen  från 
början,  enligt  hvad  han  antog-,  till  försvar  för  den  bestående 
samhällsordningen,  men  i  och  för  sig  och  till  sina  följder  dock 
ytterst  vådlig  för  dess  bestånd.  De  medel,  som.  därvid  skulle 
användas,  voro  ännu  mera  betänkliga.  Han  kunde  hafva  kom- 
mit att  spela  ett  högt  och  farligt  spel  om  Sveriges  själfständighet 
och    ära;    och    hade  hans  planer  satts  i  verket,  sä  hade  Sverige 


*■)  Det  ofvannämnda  brefvet  till  Toll.  Han  räknar  dessa  sistnämnda 
fraa.tidstankar  till  de  till.itna  illusionerna:  tl\  est  perniis  ä  Tesprit  humain  de 
*ie  faire  des  illusions  dans  ce  genre»,  heter  det, 

Tegnér,  G.    il.   Arm/elt.  19 


—    290    — 

svårligen    undgått    att    ryckas    med    i    strömmen  af  de  omhvälf- 
ningar  och  olyckor,  som  under  denna  tid  hemsökte  Europa. 

Lyckligtvis  —  och  häri  ligger  den  förmildrande  omstän- 
digheten, om  den  också  ej  är  smickrande  för  Armfelt  såsom 
statsman  vid  denna  tid  —  voro  dessa  planer  sä  föga  bestämda 
och  utförbara,  i  så  hög  grad  alster  af  en  upprörd  sinnesstäm- 
ning, att  de  stannade  inom  den  enskilda  brefväxlingens  område. 
Dessa  utgjutelser  af  vrede  och  förbittring  och  dessa  mångahanda 
projekter,  som  vi  följt  i  förtroliga  bref,  växlade  under  ett  år  mel- 
lan Armfelt  och  hans  meningsfränder,  hunno  ej  längre  än  till  de- 
ras gömmor,  där  de  ej  offrades  åt  lågorna.  »Revolutionsplanen»,  så 
väl  som  s>memoiren5)  till  kejsarinnan  rubbade  icke  Sveriges  lugn, 
medan  världsstriden  rasade  i  Europa.  Oui  något  af  dessa  för- 
slag kommit  i  fråga  att  utföras,  är  det  omöjligt  att  afgöra,  huru 
Armfelt  och  hans  vänner  skulle  hafva  skickat  sig  i  den  stund, 
då  de  sett  att  frågorna  voro  förflyttade  från  öfverläggningarnas 
sväfvande  område  till  den  afgörande  verklighetens. 


% 


'I 


VI. 

I  Kaluga. 

j  794— 1797). 

ijlp  hjärtat  af  Ryssland,  160  werst  (omkrint^  16  svenska  mil)  frän 
^^f~>  Moskwa,  ligger  vid  stranden  af  Oka  staden  Kaluga,  hufvud- 
orten  i  guvernementet  af  samma  namn.  Vidsträckta  slätter,  od- 
lade fält  och  grönskande  betesmarker  omgifva  staden;  landthus 
och  parkanläggningar  gifva  omväxling  ät  landskapet,  och  på  den 
segelbara  floden  råder  en  liflig  rörelse.  I  närheten  ligger  den 
helige  Laurentii  kloster,  en  vidsträckt  byggnad  med  höga  sten- 
murar. I  dess  parker,  under  skuggan  af  urgamla  ekar  rörde 
sig  vid  tidpunkten  för  vår  berättelse  och  rör  sig  kanske  ännu  i 
vår  tid  på  kyrkliga  högtidsdagar  ett  brokigt  folklif,  karakteri- 
stiskt för  den  slaviska  racen  i  dess  egendomliga  naivetet. 

Kaluga  var  år  1794  en  stad  med  omkring  17,000  innevå- 
nare. Den  var,  såsom  alla  ryska  städer,  byggd  så  vidsträckt, 
att  ett  mångdubbelt  större  innevånareantal  där  kunde  rymmas. 
Tjugufem  kyrkor  med  sina  kupoler  och  torn  stucko  upp  ur  mas- 
san af  låga  trähus,  och  gåfvo  en  ansenlig  och  på  samma  gång 
pittoresk  anblick  åt  denna  stad,  helst  pä  afstånd  betraktad. 
Främlingen,  som  nalkades  Kaluga  och  på  några  wersts  afstånd 
blickade  fram  öfver  slätten,  såg  staden  kanske  ej  utan  angenäm 
öfverraskning  —  äfven  om  det  var  en  förvisningsort.  >På  af- 
stånd sedt,  har  en  samtida  antecknare  skrifvit,  föreföll  Kaluga 
ingalunda  som  en  plats,  där  man  måste  leds  ihjäl.»  *) 


*)  Peyrons  handskrifna  memoirer  (Åminne). 


—  292  — 

Innanför  stadens  murar  säg  det  mindre  inbjudande  ut.  Af 
de  nära  fyra  tusen  hus,  som  rymdes*  inom  dess  vidsträckta  om- 
krets, voro  endast  något  öfver  två  hundra  byggda  af  sten;  resten 
var  låga  gråa  trähus,  iner  och  mindre  bofälliga.  Till  och  med 
en  af  kyrkorna  var  en  träbyggnad  *).  Gatornas  renhållning  och 
stenläggning  lemnade  mycket  öfrigt  att  önska;  och  i  fråga  om 
snygghet,  en  egenskap,  som  ännu  i  vara  dagar  icke  kan  sägas 
tillhöra  ryssarnes  nationela  dygder,  utmärkte  sig  säkerligen  icke 
Kaluga  framför  andra  platser  i  Katarina  II:s  vidsträckta  rike. 
»Ett  hus  är  monteradt  på  Kalugiska,  skref  en  gång  grefvinnan 
Armfelt,  med  talg  och  smuts,  dä  det  är  som  allra  bäst.»  De 
bostäder,  som  Kaluga  erbjöd,  voro  icke  lika  solida  som  rymliga. 
»Hvarje  gång  en  vindstöt  kommer,  så  skakas  träpalatset  — 
heter  det  i  ett  annat  bref  frän  samma  person  —  och  bortföres 
en  del  af  taket;  och  man  löper  fara  att  for  hvarje  steg,  man 
tager  på  de  ruttna  golfbräderna,  ramla  ner  i  källaren.» 

Sådan  var  den  yttre  omgifning,  som  väntade  Armfelt,  då 
han  efter  en  besvärlig  resa  i  slutet  af  Maj  1794  anlände  till  sin 
förvisningsort;  ett  hälft  år  senare  fick  han,  såsom  vi  sett,  där 
mottaga  sin  hustru,  sina  barn  och  familjens  trogne  vän  Peyron, 
som  delade  deras  landsflykt. 

Början  af  Armfelts  vistelse  i  Kaluga  var  icke  synnerligen 
lofvande.  Första  natten  tillbragte  han  pä  en  halmbädd,  och  sä 
väl  den  politiske  flyktingen  som  hans  ryske  ledsagare,  en  tjenste- 
man  från  kansliet  i  Petersburg,  fingo  gä  fastande  till  hvila.  En 
bättre  bostad  bereddes  dock  redan  följande  dagen.  Kalugas  gu- 
vernör, Obleonkoff,  hade  i  uppdrag  att  sörja  för  Armfelts  be- 
qvämligheter  och  —  bevakning.  Under  förevändning  att  tjena 
såsom  tolk,  hade  nämligen  en  polistjensteman  fatt  befallning  att 
öfverallt  följa  Armfelt  **)  t>il  dennes  stora  förargelse.  Den  kej- 
serliga ukasen  rörande  Armfelts  förvisning  till  Kaluga  föreskref, 
att  han  finge  vistas  i  staden  och  guvernementet  Kaluga  samt 
dess  grannskap.  Men  guvernören  ansåg  sig  befogad  att  förbjuda 
Armfelt  att  utan  särskildt  mcdgifvande  resa  ur  staden;  han  be- 
vakade Armfelts  brefväxling,  förbjöd  honom  stundom  att  skrifva 
med    posten  o.  s.  v.     En  del  af  dessa  åtgärder  voro  en  följd  af 


*)   Dessa  notiser  äro  liämtade  ur  Heym's  Eucyclopädie  d.   Russ.  Reichs 
0796). 

**)  Mannen  hette  Alexander  Iwanowitsch.  En  af  Armfelts  betjenter 
döpte  om  honom  till  Alexandre  Evangeliste,  hvilket  föranledde  Armfelt  att  i 
bref  lill  sin  hustru  göra  den  anmärkningen,  att  denne  man  vore  »plutot  falt 
pour  servir  d'embléme  ix  1'évangeliste  Luc,  qu'a  faire  son  r61e<r. 


—  293  — 

omsorgen  för  Armfelts  personliga  säkerhet,  hvilken  de  ryska 
myndigheterna  i  början  —  och,  såsom  vi  hafva  sett,  icke  utan 
grund  —  ansägo  hotad  af  svenska  regeringens  utskickade.  Denna 
omsorg  gick  sä  långt,  att  Armfelts  reskamrat  frän  Italien,  Bränd- 
ström,  som  begifvit  sig  till  Moskwa,  icke  erhöll  tillstånd  att  där- 
ifrån göra  Armfelt  ett  besök  i  Kaluga.  Det  misstänktes,  att  han 
kunde  hafva  ondt  i  sinnet  mot  Armfelt,  och  stora  försigtighets- 
mått  vidtogos  för  att  hindra  honom  att  komma  i  dennes  grann- 
skap. Mellan  Kalugas  guvernör  och  Armfelt  rådde  emellertid 
på  grund  af  den  förres  bristande  grannlagenhet  ett  spändt  för- 
hållande; och  den  sistnämnde  lät  ofta  sina  sarkasmer  spela  mot 
den  ryske  ämbetsmannen.  Han  umgicks  dock  i  Obleonkoffs  hus 
såsom  en  främling  af  rang  och  gjorde  genom  honom  bekantskap 
med  de  umgängeskretsar,  som  staden  och  orten  erbjödo.  *) 

Ett  par  månader  efter  Armfelts  ankomst  gjorde  general- 
guvernören i  provinsen  general  Kaschkin  från  sitt  residens  Tula 
ett  besök  i  Kaluga,  och  Armfelt  erhöll  genom  hans  välvilja  mera 
frihet:  polisbevakningen  upphörde,  brefväxlingen  fick  obehindradt 
gå  sin  gång,  och  rättighet  medgafs  att  frän  Kaluga  göra  ut- 
flykter i  grannskapet.  Så  långt  som  till  Moskwa  fick  Armfelt 
dock  icke  sträcka  sina  resor,  men  åtnjöt  eljest  full  frihet.  Såsom 
ett  »bevis  af  kejsarinnans  synnerliga  välvilja»  erhöll  Armfelt  längre 
fram,  på  våren  1796,  genom  hertigen  af  Serra  Capriola  tillstånd 
att  utsträcka  sina  utflykter  utöfver  Kaluga-guvernementets  om- 
råde, och  guvernören  fick  uttrycklig  befallning  att  på  allt  sätt 
underlätta  dessa  resor. 


*)  Det  vanliga  smeknamn,  som  i  familjen  Armfelts  förtroliga  brefväxling 
gafs  åt  guvernören,  hvilken  fcirbittrade  deras  tillvaro,  var  «trähästen<f.  På 
följande  karakteristiska  sätt  skildrar  Armfelt  i  bref  till  sin  hustru  en  nyårs- 
mottagning hos  Kalugas  högste  ämbetsman,  kort  efter  grefvinnan  Armfelts 
afresa  från  Kaluga,  då  guvernören  gjort  svårigheter  att  lemiui  henne  respass. 
Skildringen  kan  anses  såsom  en  huslig  interiör  från  en  högt  uppsatt  rysk 
ämbetsmans  lif  vid  denna  tid  i  en  af  det  stora  rikets  provinsstäder.  «Sa 
femme,  skrifver  Armfelt,  était  couchée  sur  son  canapé  dans  le  salon,  chiftbn- 
née  de  la  maniére  la  plus  sale,  avec  un  mouchoir  autour  de  la  tete.  Les 
jupes,  qui  s'étaient  raccourcies  par  sa  position,  firent  voir  une  jambe  maigre, 
avec  un  bas  troué  et  malpropre.  et  des  pantoufles,  qui  quadraient  au  reste. 
Son  cher  époux  était  ivre  et  disait  comme  å  l'ordinaire  des  sottises;  entré 
autres  il  me  dit  qu'il  avait  écrit  h.  la  cour  pour  se  plaindre  de  la  maniére 
dont  nous  Tavions  joué,  puisque  tu  ne  devais  aller  de  Moscou  ä  son  insu, 
et  que  s'il  aurait  cru  que  tu  irais  plus  loin,  il  aurait  écrit  au  p:ce  Dolgo- 
roucki  de  te  faire  arréter.  Je  lui  dis  avec  un  sangfroid  admirable  et  en 
mauvais  Russe,  qu'il  était  fort  heureux  pour  nous  de  ne  pas  dépendre  de  lui, 
et  trés-heureux  pour  lui  que  notre  bon  esprit  Taurait  empéclié  de  faire  un 
dourachestvo.fc 


—  294  — 

I  början,  i  synnerhet  sedan  inisshälligheterna  me'd  guver- 
nören blifvit  afhjälpta,  och  medan  Armfelt  ännu  lefde  i  förhopp- 
ning att  förvisningen  snart  skulle  upphöra,  synes  det  som  om 
han  med  resignation  funnit  sig  i  sitt  öde.  »Jag  är  här  i  Kaluga 
rätt  väl,  skrifver  han  pä  sommaren  1794  till  sin  hustru;  c'est  ä 
dire,  jag  njuter  all  möjlig  höflighet,  kan  sofva  och  äta  sä  mycket 
jag  vill;  spela  kort  om  runstycken  och  tala  med  ingen  männi- 
ska, hvarföre  jag  också  har  en  rysk  spräkmästare.  Societet  är 
här  ingen;  grufligt  fula  människor  af  alla  slag;  och  mitt  hum.ör 
med  allt  detta  bättre  än  jag  kunnat  tro,  ty  jag  ockuperar  mig 
beständigt  och  har  ett  godt^  ett  rent  och  frimodigt  samvete,  hvilket 
förebrår  mig  intet,  hvarken  som  undersåte^  medborgare  eller  vän.» 

Armfelt  var  en  man  med  stort  verksamhetsbegär: 

«S'occuper,   c'est  savoir  jouir; 
L'oisiveté  pése  et  tourmente, 
L'äme  est  un  feu  qu'il  faut  nourrir. 
Et  qui  s'éteint,  s'il  ne  s'augmente  — <f 

är  en  af  honom  citerad  sentens,  som  han  hade  mera  för  ögonen, 
än  man  skulle  hafva  förmodat  hos  en  man,  i  hvars  lif  förströel- 
serna spelat  en  så  stor  rol.  Han  följde  i  detta  afseende  konung 
Gustafs  förebild.  Vid  sitt  skrifbord,  bland  sina  böcker  och  pap- 
per älskade  Armfelt  att  tillbringa  sin  dag;  hans  rörliga  tanke 
och  lifliga  inbillningskraft  tilläto  honom  aldrig  att  försjunka  i 
dådlös  likgiltighet.  Då  tillträde  till  det  oftentliga  lifvet  under 
förvisningen  i  Kaluga  var  honom  stängdt,  började  han  i  ensam- 
heten med  ifver  och  intresse  egna  sig  åt  studier  på  mer  än  ett 
kunskapsområde,  hvilka  han  äfven  fortsatte,  sedan  han  ombytt 
vistelseort.  Det  bullersamma  lif,  han  hittills  fört  på  den  stora 
världens  skådeplats,  hade  icke  lemnat  mycken  tid  öfrig  ät  teo- 
retiska studier,  men  icke  minskat  den  snabba  uppfattningen,  om- 
dömeskraften och  det  säkra  minnet.  Han  började  äter  läsa  sina 
romerska  författare,  Horatius,  Tacitus  och  Vergilius,  och  drömde 
om  att  någon  gång  med  de  klassiska  auktorerna  i  hand  åter  fa 
besöka  Italien  i  sällskap  med  sin  dotter.  Han  studerade  ryska: 
till  hans  förfogande  stod  ett  litet  ryskt  bibliotek,  som  furst  Zuboft" 
skänkt  honom.  Längre  fram,  sedan  Armfelt  lemnat  Ryssland, 
började  han  att  studera  filosofi,  och  han  har  t.  o.  m.  en  gång 
roat  sig  med  att  ncdskrifva  en  sammanträngd  framställning  af 
—  Kants  »Kritik  der  rcinen  Vernunft».  Hvad  som  mest  af  allt 
intresserade  honom,  var  dock  historiens  studium,  och  hans  in- 
sigter    i  detta    ämne  voro,   liksom  Gustaf  Ill:s.  mera  än  vanliga. 


—  295  -r 

Sä  väl  utlandets  som  Sveriges  historia  studerade  han:  Humes 
engelska  historia  har  han  under  landsflykten,  enligt  egen  upp- 
gift, genomläst  fyra  gånger. 

Jämte  dessa  studier  utgjorde  nedskrifvandet  af  de  vidlyftiga 
memoarer  för  åren  1792 — 97,  hvilka  jämte  Armfelts  brefväxling 
äro  hufvudkällan  för  denna  del  af  hans  lefnadshistoria,  en  väsent- 
lig sysselsättning  under  vistelsen  i  Kaluga. 

Kärare  än  allt  annat  var  dock  för  Armfelt  omsorgen  om 
hans  dotter  Augustas  uppfostran.  Vid  ankomsten  till  Kaluga 
var  hon  ett  åttaårigt  barn,  för  sin  ålder  tidigt  utvecklad  och 
med  ett  lyckligt  arf  af  sin  faders  snabba  fattningsgåfva.  Han 
fann  i  sin  dotter  en  ifrig  och  uppmärksam  lärjunge  och  egnade 
sig  med  synnerlig  ifver  åt  hennes  utbildning.  Hon  utgjorde  hans 
käraste  sällskap,  och  då  han  efter  något  mera  än  fyra  års  ge- 
mensamt arbete  till  sin  stora  saknad  skildes  från  »mon  Auguste», 
så  var  hon,  ehuru  till  åren  ännu  ett  barn,  i  besittning  af  allde- 
les ovanliga  kunskaper,  hvilkas  bibehållande  och  förkofran  lägo 
hennes  fader  ömt  om  hjärtat,  då  hon  följde  sin  moder  till  Sverige, 
det  land,  där  »fruntimmer  icke  kunde  fä  andra  lärare  än  för  lilla 
katekesen»,  som  det  heter  i  ett  af  Armfelts  bref.  Hon  förstod 
och  talade  då,  vid  ännu  ej  fyllda  13  år,  på  grund  af  studier  och 
praktisk  öfning,  franska,  tyslsa  och  ryska  språken  samt  hade  läst 
italienska  och  latin;  för  hennes  räkning  var  det  som  Armfelt  i 
bref  öfversände  den  nyssnämnda  sammanfattningen  af  Kants  filo- 
sofi; och  i  sina  bref  talar  han  till  henne  på  ett  sätt,  som  anty- 
der, att  han  hos  henne  väntade  en  mognad  och  ett  omdöme  vida 
öfver  hennes  år.  *) 

Olyckan  och  ensamheten  sammanslöt  den  biltoga  familjen 
närmare  än  förr.  De  bref  från  dessa  är,  som  under  tillfälliga 
skilsmässor  växlades  mellan  de  båda  makarna,  utmärka  sig  för 
en  ton  af  ömhet  och  förtrolighet,  som  visserligen  aldrig  fullt 
saknats,  men  ej  heller  så  oförbehållsamt  gifvit  sig  luft.  Den  flyk- 
tige  världsmannen  blef  en  öm  familjefader.  »Sedan  mina  barns 
education    blir    deras    enda    rikedom,    skref  han  en  eåncf  till  sin 


*)  Skämtsamt  skrifver  han  själf  härom  till  ciotiern  ('/^  1799):  o-Méta- 
physique,  guerre,  sophismes,  aussi  un  peu  de  déisme  —  et  tout  cela  pour 
une  demoiselle  qui  ii'a  pas  eiicore  13  ans  I  Ah,  si  ma  bonne  mére  savait 
cela,  elle  me  rénierait.»  —  Oaktadt  allt  detta,  blef  Augusta  Armfelt  icke  nå- 
got olärdt  fruntimmer»-.  Sedan  hon  lemnat  sin  faders  vård,  fortsattes  icke 
hennes  studier  i  samma  riktning:  Sverige  var  vid  denna  tid  icke  rätta  platsen 
därför.  Från  utlandet  fortfor  dock  Armfelt  att  i  sina  bref  ifrigt  sysselsätta 
sig  med  frågan  om  dotterns  framsteg  i  studier.  Att  lians  föreskrifter  härvid 
ej  alltid  följdes,  gaf  stundom  anledningar  till  förebråelser,  hvilkas  beskaffen- 
het visar,  att  tålamodet  näppeligen  hört  till  hans  pedagogiska  dygder. 


■5-  296  — 

hustru,  så  måste  man  söka  att  på  allt  vis  soignera  den.  Min 
dotter  har  i  sin  mor  ett  stort  exempel  och  bevis,  att  millionerna 
icke  göra  en  man  sä  lycklig,  som  en  stor  karakter  och  godt 
förstånd».  Sin  ädla  hustrus  stora  egenskaper  lärde  sig  Armfelt 
under  olyckans  dagar  till  fullo  uppskatta.  Det  var  hennes  sin- 
nesstyrka, hennes  mod,  hennes  praktiska  duglighet  och  förstånd, 
som  väsentligen  hjälpte  honom  att  bära  det  tunga  lifvet  under 
förvisningen;  det  var  också  dem,  som  han  hade  att  tacka  för  att 
förvisningen  omsider  —  om  också  vida  senare  än  han  från  början 
väntat  —  bragtes  till  ett  lyckligt  slut. 

Familjen  tillväxte  under  landsflykten.  Den  i  Riga  1794  födde 
sonen  uppfostrades,  såsom  nämndt  är,  i  Lifland  hos  grefvinnan 
Armfelts  slägtingar,  och  till  Kaluga  medfördes  i  December  1794, 
utom  den  ofvannämnda  åttaåriga  dottern,  sonen  Gustaf,  som, 
ännu  icke  tre  år  gammal,  med  sin  mor  och  syster  gjort  resan 
från  Stockholm  till  Neapel  och  frän  Neapel  Öfver  Lifland  till 
Kaluga.  I  Kaluga  föddes  ännu  en  son,  som  erhöll  namnet  Con- 
stantin  och  blef  sin  faders  synnerliga  älskling.  När  förvisnings- 
tiden led  mot  sitt  slut,  föddes  ytterligare  en  son:  det  skedde 
i  Petersburg  under  den  resa,  som  grefvinnan  Armfelt  företagit  i 
ändamål  att  söka  utverka  en  förändring  i  familjens  öde.  Han 
döptes  till  Magnus  Wilhelm.  Innan  hans  fader  fick  se  denne  sin 
yngste  ättling,  hade  han  haft  den  sorgen  att  i  Kaluga  få  jorda 
den  där  födde  sonen  Constantin.  Detta  barns  död  utgjorde  i 
hans  ögon  rågan  på  de  olyckor,  som  under  denna  tid  så  hårdt 
pröfvade  honom  och,  såsom  vi  skola  se,  under  sista  året  af  hans 
vistelse  i  Kaluga  bragte  honom  till  förtviflans  gräns. 

De  förhållanden,  under  hvilka  Armfelt  och  hans  närmaste 
lefde  i  Kaluga,  voro  anspråkslösa  i  jämförelse  med  deras  lefnads- 
vanor  under  lyckligare  tider.  Men  huru  små  tillgångarna  än 
voro  —  de  kontanta  medlen  bestodo  till  en  början  endast  af 
qvarlefvan  af  den  reskassa,  hvarmed  den  goda  drottningen  af 
Neapel  så  frikostigt  utrustat  Armfelt  —  har  man  icke  att  före- 
ställa sig  att  fattigdomen  i  egentlig  mening  tryckte  sin  prägel 
på  deras  lif.  Armfelt  bröt  icke  tvärt  med  de  vanor  af  »en  stor 
herre*,  som  en  gång  blifvit  hans:  han  hade  fortfarande  en  rätt 
talrik  betjening,  rid-  och  vagnshästar  o.  s.  v.  Han  var  van  att 
draga  växel  på  framtiden  och  anlita  krediten  samt  misströstade 
sällan  af  ekonomiska  grunder.  Han  hoppades,  att  hans  vänner 
i  England  och  Italien  i  nödens  stund  gärna  skulle  stå  honom  till 
tjcnst:  ^af  vänskapen  rodnar  jag  icke  att  taga  nägot,  har  han  en 
gäng  skrifvit,  ty  i  mina  välmaktsdagar  älskade  jag  att  dela  med 
mig. 5     Så    långt    bort   behöfdc  Armfelt  dock  icke  söka  sitt  eko- 


—  297  — 

nomiska  stöd.  Han  lyckades  i  Kaluga  förvärfva  vänner,  som 
bistodo  honom,  och  han  har  i  sina  anteckningar  tacksamt  erkänt 
denna  välvilja  *).  När  bättre  tider  kommo,  inlöstes  dessa  heders- 
skulder. Dels  hoppet  pä  en  förändring,  dels  familjens  tillgångar 
i  Sverige  —  Armfelt  väntade  nämligen,  och  med  rätta,  såsom 
utgången  utvisade,  att  hans  hustru  skulle  fä  behålla  familjens 
egendom:  n  alla  fall,  skrifver  han,  fick  fru  Ankarström  sin  igen, 
och  brottsligare  än  hon  mätte  du  ej  för  min  skuld  vara»  — ,  dels 
utsigten  till  ett  ej  obetydligt  arf  efter  Armfelts  fader,  som  afled 
1795,  gjorde  att  skuldsättningen  ej  behöfde  betraktas  såsom  ett 
allt  för  stort  lättsinne  **}.  Därtill  kommo  andra  tillgångar,  som 
räddats  ur  skeppsbrottet;  bland  dem  var  den  förnämsta  en  stor 
solitär,  en  gåfva  af  kejsarinnan  Katarina,  som  uppgifvits  ega 
15,000  rubels  värde,  ehuru  den  icke,  oaktadt  alla  ansträngningar, 
kunde  säljas  för  vida  mindre  belopp. 

Efter  ett  års  vistelse  i  Kaluga  erhöll  Armfelt  underrättelse, 
att  kejsarinnan  åt  honom  anslagit  en  ärlig  pension  af  5,000  rubel, 
enligt  hvad  han  förmodade,  till  följd  af  baron  Pahlens  —  den- 
samme, som  i  Riga  så  gästvänligt  mottagit  hans  hustru  —  in- 
flytande hos  kejsarinnan;  och  någon  egentlig"  nöd  hade  han  så- 
lunda icke  att  befara.  Pensionen  fortfor  att  utbetalas  äfven  efter 
Katarina  II:s  död  af  hennes  efterträdare. 

Den  välvilja,  med  hvilken  Armfelt  omfattades  af  sina  nya 
vänner  i  Kaluga,  inskränkte  sig  ej  blott  till  hjälp  ur  ekonomiskt 
betryck.  Hans  personliga  företräden  måste  h^-ar  som  helst  göra 
honom  bemärkt;  det  dröjde  icke  länge,  innan  han  äfven  här  var 
omgifven  af  en  krets  af  beundrande  vänner,  som  bemötte  honom 


*)  Särskildt  var  det  en  godsegare  i  trakten  af  Kaluga.  vid  namn  Schu- 
kin.  som  själfmant,  då  hau  sSg  att  betrycket  Iiotade,  erbjöd  penninghjälp. 
Äfven  en  annan  Kaluga-vän,  vid  namn  MesaiedofF,  gjorde  Armfelt  frikostiga 
tjenster.  «'Dessa  båda  män,  skref  Armfelt,  äro  mirakler  i  Ryssland  och  feno- 
men något  hvarstädes.ff  Penningeförskolt  lemnades  äfven  under  den  första 
tiden  genom  Armfelts  väninna,  prinsessan  Menschikoff.  som  var  bosatt  i  Peters- 
burg och  någon  gång  vistades  i  grannskapet  af  Kaluga.  —  Efter  ett  par  år 
af  bröts  dock  denna  sistnämnda  förbindelse.  Pion  knöt  nya  af  samma  slag 
som  den  med  Armfelt.  Redan  1796  voro  Armfelt  och  den  galanta  damen 
«brouillerade<p.  Familjens  vän  Peyron  erbjöd  sig  under  en  resa  till  Peters- 
burg detta  år  att  söka  »ramener  la  paix«,  och  erhöll  af  grefvinnan  Armfelt 
följande  hälft  skämtsamma  svar:  «Sans  doute,  c'est  une  oeuvre  chrétienne, 
mais  moi,  je  vous  dispense  de  ce  soin.  Je  n'ai  jamais  aimé  la  paix  trop  par- 
faite  enlre  mon  mari    et   les  jolies  femmes.» 

"*  Visserligen  hade  Armfelts  gamle  fader  förmatts  alt  inför  Åbo  hof- 
rätt  förklara  honom  arflös  och  att  lofva  att  icke  bispringa  honom  med  pen- 
ningar. Detta  löfte  iakttogs  dock  icke  af  hans  enka,  som  då  och  då  ofver- 
sände  penningebelopp;  och  genom  öfverenskommelse  med  G.  M.  Armfelts 
moder  och  yngre  broder  upphäfdes  sedermera  stadgandet  om  artlLsheten. 


—  298  — 

■€J  blott  med  den  aktning,  som  medlidandet  ingaf,  utan  med  ut- 
iTiärkelse.  Det  var  under  namnet  Brandt  (»Fedor  Fedorowitsch 
Brandt»)  och  under  det  föregifna  yrket  af  f.  d.  apotekare,  som 
Armfelt  lefde  i  Kaluga.  Hvem  han  verkligen  var,  förblef  dock 
icke  länge  en  hemlighet,  och  man  skyndade  att  göra  bekantskap 
med  den  intressante  flyktingen,  om  hvilken  Europas  tidningar 
haft  sä  mycket  att  förtälja;  man  erbjöd  sina  tjenster,  såsom  det 
heter  i  ett  bref  till  honom,  ät  »en  ryktbar  man,  förföljd  af  olyc- 
kan, men  högt  värderad  af  flera  regerande  personer  och  beskyd- 
dad af  den  stora  kejsarinnan».  *)  En  anekdot,  berättad  i  ett  bref 
från  grefvinnan  Armfelt  till  Peyron,**)  visar  egendomligheten  af 
Armfelts  personliga  ställning.  En  rysk  resande,  som  tillfälligtvis 
vistades  i  Kaluga,  sammanträffade  med  Armfelt  pä  en  bal  där- 
städes. Dennes  förnäma  utseende  och  sätt  att  vara  väckte  rys- 
sens förvåning  och  uppmärksamhet  samt  ingaf  honom  den  öfver- 
tygelsen,  att  han  vore  en  högstående  person,  som  dolde  sig  un- 
der en  tillfällig  förklädnad.  Han  begärde  att  få  tala  med  Arm- 
felt i  enrum,  och  kastade  sig  då  för  hans  fötter  under  utropet: 
i!)Welika  Zar»!  (store  herskare!)  samt  förklarade,  att  han  icke 
ville  bedja  denne  främmande  mäktige  furste  om  något  annat  an 
hans  nåd  och  ynnest.  —  Mot  slutet  af  vistelsen  i  Kaluga  bemöt- 
tes Armfelt  t.  o.  m.  af  ryska  myndigheter  pä  platsen  såsom  en 
person  af  hög  rang.  Befälhafvande  generalen  Lindener  lät  sina 
soldater  gå  i  gevär  för  honom  och  underlät  aldrig  att  gifva 
honom  excellenstiteln,  som  i  ryska  och  tyska  arméer  tillhörer 
generallöjtnantsgraden. 

Umgängeslifvet  i  den  undangömda  provinsstaden  kunde  icke 
ega  synnerliga  lockelser  för  den,  som  mognat  till  man  i  Gustaf 
111:3  hof  och  sett  lifvet  i  Versailles  under  franska  konungadömets 
glansperiod.  Det  erbjöd  föga  omväxling  och  synes  hafv^a  haft 
samma  allmänna  karakter  som  det  lif  i  ryska  provinsstäder  i 
vårt  århundrade,  hvilket  skildrats  af  Rysslands  store  diktare 
Turgenjew.  Ankomsten  af  någon  högt  uppsatt  person  —  en 
generalguvernör,  fältmarskalk  eller  amiral  —  kunde  för  någon 
tid  göra  af  brott  i  den  monotona  dysterheten.  »Kaluga  är  för 
närvarande  högst  brillant,  skref  Armfelt  en  gäng  till  Peyron: 
baler  och  middagar  i  öfverflöd.  Amiral  Mordwinoft'  är  här; 
man  väntar  furst  Dolijorucki  och  åtskilliLia  andra.     Men  det  räc- 


*)  Demidoff   till    Armfelt   '*/,2   1794.     Bref  till  Armfelt   under  denna  tid 
bär.i    endast    undantagsvis    påskriften    Moi  sicur    IJrandt;    oftare  M.  Jc  Brandt 
eller  M.  le  baron  de   Brandt. 
**)    "/c    1796. 


—  299  — 

ker  icke  länge,  och  snart  återfalla  vi  i  värt  forna  intet».  — 
Emellertid  deltog  familjen  Armfelt  i  de  umgängesnöjen,  som  Ka- 
luga  hade  att  bjuda,  och  samlade  äfven  någon  gäng  sina  nya 
vänner  till  samqväm  hos  sig*). 

Själf  har  Armfelt  pä  följande  sätt  skildrat  sällskapslifvet  i 
Kaluga.  »För  personer,  som  ej  längre  tillhöra  ungdomen,  finnes 
vid  dylika  samqväm  knappast  något  annat  tidsfördrif  än  kortspel. 
I  allmänhet  undviker  man  i  detta  land  sällskapliga  samtal;  an- 
tingen af  brist  på  förmåga,  eller  kanske  snarare  därföre  att  sty- 
relsesättet icke  medgifver,  att  enskilda  personer  utbyta  sina  tan- 
kar om  offentliga  angelägenheter  eller  politiska  frågor.  Dä  något 
aftonsamqväm  förekommer,  placeras  man,  efterhand  som  man 
anländer,  vid  spelborden,  och  dessa  lemnas  icke  förr  än  man  skall 
gå  till  supén.  Förfriskningar  af  té,  chokolad  ock  insyltade  frukter 
af  bry  ta  likväl  ofta  spelpartiet.  Men  allt  aflöper  under  största 
tystnad.  Det  är  endast  någon  ovanligare  tilldragelse  under  spe- 
lets gång  eller  frågor  om  arrenden  af  brännvinsbrännerier  eller 
utvägar  att  skaffa  rekryter  till  arméen,  som  kunna  föranleda  af- 
brott  i  denna  envisa  tystlåtenhet.  —  Jag  bör  likväl  icke  glömma 
att  nämna  den  ryska  sängen,  som  helt  oförberedt  kommer  och 
gör  uppträdet  lifligare  och  gladare.  Den  bemäktigar  sig  såsom 
genom  en  slags  trollkraft  hela  sällskapet;  ty  sä  fort  någon  en- 
dast börjar  gnola  en  folkvisa,  stämma  alla  in  i  chorus.  Nationen 
är  i  allmänhet  musikalisk,  och  t.  o.  m.  i  de  lägre  klassernas  säng 
finnes  alltid  harmoni  och  takt.» 


Under  längre  eller  kortare  utflykter  gjordes  från  Kaluga 
besök  hos  de  vänner  bland  provinsens  adel,  med  hvilka  familjen 
Armfelt  stiftat  bekantskap.  Den  ofvannämnde  Schukins  egen- 
dom Denencwa  fann  Armfelt  förena  allt,  som  fordras  för  att  sjouir 
des  douceurs  de  la  vie  champétre».  De  stora  järnverken  vid 
Ludinoft",  belägna  170  werst  frän  Kaluga,  anlagda  af  Demidoff, 
äfven  han  en  af  Armfelts  ryska  vänner  och  välgörare,  väckte 
dennes  beundran  för  anläggarens  .snille  och  de  storartade  resul- 
taten af  hans  verksamhet.  I  sällskap  med  familjen  Demidoti"  be- 
söktes marknaden  vid  Merchowski,  hvarest  ortens  godsherrar 
gäfvo  hvarandra  fester  och  ett  egendomligt  folklif  rörde  sig.  — 
Under  dessa  resor  och  den  läncja  vistelsen  i  en  afläesen  landsort 


")  «I  mandags   var  här  hos  oss  60  personer,  mest  ungdom,  som  dansade 
till  kl.  2  på  natten«,    skrifver  grefvinnan   Armfelt  eu  gång  till  Peyron  (1796). 


—  300  — 

lärde  Armfelt  att  känna  mera  af  folklynnets  och  landets  egen- 
domligheter än  lifvet  i  hufvudstadens  förnäma  värld  kunnat  er- 
bjuda. Han  har  efterlemnat  anteckningar  rörande  sina  iaktta- 
gelser i  detta  afseende.  Några  utdrag  må  anföras,  såsom  prof 
af  Armfelts  säkra  blick  och  vakna  intresse  äfven  på  områden, 
som  eljest  varit  honom  främmande.  Hans  omdömen  torde  ännu 
hundra  är  efteråt  befinnas  giltiga  —  åtminstone  delvis. 

»Ryssarna,  skrifver  han,  äro  i  allmänhet  begåfvade  och 
hafva  en  ofantlig  snabbhet  i  uppfattningen;  det  finnes  ingenting, 
som  de  icke  kunna  efterbilda  och  t.  o.  m.  förbättra,  då  de  göra 
efter  det.  Men  uppfinningsgåfvan,  förmågan  att  skapa,  med  ett 
ord,  snillet  är  ingen  vanlig  gåfva  hos  dem.  Kommer  detta  månne 
af  slafveriet,  som  sedan  barndomen  trycker  ryssen?  Eller  af  de 
farliga  och  ofta  oersättliga  luckor,  som  alla  halfva  åtgärder  efter- 
lemna,  vare  sig  i  form  af  halfva  kunskaper  eller  half  civilisation  ? 
Peter  I  hade  beslutat  att  af  sitt  asiatiska  rike  göra  en  europeisk 
stat;  full  af  ifver  och  ihärdighet  danade  han  sitt  land  genom  att 
efterbilda  andra.  Han  trodde  att,  dä  han  gaf  det  civilisationens 
former  och  yttre  skick,  tiden  skulle  fullborda  och  gifva  stadga 
ät  hans  arbete.  Han  hade  brådtom  att  få  se  sitt  arbetes  frukter, 
påskyndade  allt  och  använde  barbariska  medel  för  att  utdrifva 
barbariet.  Han  var  nöjd  med  att  kunna  svepa  björnen  in  i 
apans  hud  och  qväfde  allting,  som  var  karakteristiskt  och  ur- 
sprungligt.5> 

sMan  kan  icke  annat  än  bibehålla  samma  åsigt,  om  man 
iakttager  ryssen  i  stora  världen  och  i  det  offentliga  lifvet.  Han 
utvecklar  då  mera  behändighet  än  talang,  mera  närgängen  oför- 
skämdhet än  stolthet,  mera  underdånighet  än  belefvenhet.  Fruktan 
för  Sibirien  och  knutpiskan  äro,  i  sista  hand,  hvad  som  bestäm- 
mer hans  uppförande.  —  Den  ryske  bonden,  som  borde  vara 
jordbrukare,  föredrager  handelsmannens  yrke.  Han  är  t.  o.  m. 
särskildt  danad  och  begåfvad  för  handel  i  smått  —  en  begäf- 
ning,  som  ofta  urartat  till  fel.  Af  naturen  är  han  lat,  och  detta 
synes  vara  ursäktligt,  i  betraktande  af  det  osäkra  i  hela  hans 
tillvaro  och  i  egendomsförhållandena.  Klädedrägt  och  snygghet 
i  bostäder  äro  olika  i  olika  landskap  och  växla  efter  dessas  större 
och  mindre  aflägsenhet  från  Moskwa,  som  är  Rysslands  egentliga 
hufvudstad.» 

sMan  anklagar  den  ryske  soldaten  för  att  vara  blodtörstig, 
begifven  pä  plundring,  tjufaktig  m.  m.  Han  skulle  af  sig  själf 
vara  intetdera,  om  den  officer,  under  hvars  beföl  han  står,  icke 
gjorde  honom  därtill,  antingen  genom  exempel  eller  tvång.  För 
öfrigt  äro  icke  soldaterna  den  bästa  delen  af  nationen:  då  en  en- 


—  30I  — 

skild  man  kan  blifva  tvungen  att  för  hvarjc  hundratal  lifegna, 
som  han  eger,  lemna  fyra  eller  fem  till  krigstjenst,  sä  väljer  han 
naturligtvis  de  sämsta.  Det  sätt,  pä  hvilket  dessa  rekryter  mot- 
tagas, är  upprörande.  Jag  har  varit  närvarande  vid  ett  dylikt 
tilltälle.  Man  kan  nog  första,  att  en  person,  som  är  bestämd  att 
kanske  för  alltid  skiljas  frän  sin  familj  och  sina  husgudar,  icke 
gör  det  med  gladt  hjärta  .  .  .  Man  afkläder  honom  alldeles  na- 
ken och  för  honom  in  i  en  sal,  hvarest  de  kommissarier  sitta, 
som  skola  mottaga  rekryterna.  Tvä  groflemmade  sergeanter 
knuffa  honom  under  mättet  för  att  pröfva  hans  kroppsbeskaffen- 
het,  läkarna  undersöka  honom  öfverallt,  t.  o.  m.  räkna  hans  tän- 
der. Om  han  låtsar  hafva  nägot  lyte,  göras  alla  möjliga  cxperi- 
mentcr  för  att  öfvertyga  honom,  att  han  ljugit;  för  att  fä  honom 
rak  under  undersökningen,  slår  man  honom  med  spön.  Dä  han 
omsider  är  godkänd,  rakar  en  fältskär  hans  panna  och  främre 
delen  af  hufvudet;  om  han  kasseras,  af  klipper  m.an  håret  i 
nacken». 

Det  allmänna  resultatet  af  dessa  iakttagelser  af  det  ry- 
ska folkets  skaplynne,  sådant  Armfelt  lärde  känna  det  för 
hundra  år  sedan,  har  han  uttryckt  i  följande  ord:  »Ryssen  är 
ännu  icke  annat  än  en  vidunderlig  blandning  af  barbari  och  ci- 
vilisation». Följande  egendomliga  folksed,  som  visserligen  icke 
är  egnad  att  gifva  ett  högt  begrepp  om  den  ryska  civilisationen 
i  slutet  af  l8:de  århundradet,  kan  äfven  förtjena  anföras  ur  dessa 
anteckningar:  j>Då  jag  en  gång  kom  till  en  by  i  Orelska  guver- 
nementet,  mötte  jag  en  ganska  vacker  ung  qvinna,  som  bar  pä 
armen  en  sju  års  gosse  och  lekte  med  honom.  Jag  lät  fråga 
henne,  om  det  var  hennes  bror.  »Nej,  svarade  hon  skrattande, 
det  är  min  man.»  Jag  trodde  att  hon  var  tokig,  men  detta  för- 
anledde, att  jag  gjorde  mig  underrättad  om  saken.  Man  sade  mig 
dä,  att  bönderna,  för  att  få  en  tjensteqvinna  till  i  huset,  plägade 
gifta  sina  söner  vid  sä  unga  år.  Fadern,  som  pä  grund  af  detta 
bruk  har  en  ganska  gammal  hustru,  är  icke  missnöjd  att  hos  sin 
sonhustru  finna  de  behag,  som  hans  eget  äktenskap  icke  erbju- 
dit, och  pä  detta  sätt  ser  son  efter  far  i  sin  hustru  endast  ett 
slags  mor  och  i  sin  sonhustru  sin  verkliga  hustru.  Jag  har  i 
Kaluga  varit  vittne  till  en  obehaglig  förveckling  vid  ett  rättsfall, 
välladt  genom  ett  vittnesmål  af  far  och  son,  hvilkas  åldersskilnad 
endast  var  —  åtta  år.  Jag  frågade  en  af  mina  vänner,  om 
den  offentliga  makten,  när  bevis  förelåge,  icke  kunde  i  dylika 
fall  förfara  strängt  mot  den  prest,  som  förrättat  vigseln.  Man 
svarade,  att  ärkebiskopen  i  Moskwa,  som  vore  en  man  af  för- 
stånd  och   utpräglad  karakter,  vid  mer  än  ett  tillfälle  tagit  i  be- 


—    ^02    — 


skydd  prester,  som  varit  anklagade  för  dylika  förseelser;  han 
plägade  säga,  att  det  var  bättre  att  blunda  för  en  oordning,  som 
hade  tidens  helgd  för  sig,  än  att  röra  vid  fäderneärfda  bruk,  som 
eenomtränct  hela  folket.» 


Underrättelser  frän  det  öfriga  Europa  och  särskildt  frän 
Sverige  ingingo  sparsamt  till  Kaluga  genom  tyska  tidningar,  fö- 
reträdesvis frän  Hamburg.  Mera  enskilda  underrättelser  lemna- 
des  Armfelt  under  första  halfäret  af  hans  förvisning  genom  bref 
frän  hans  hustru  och  Peyron,  sedermera  genom  hertigen  af  Serra 
Capriola,  Armfelts  beskyddare  och  kommissionär  i  Petersburg. 
Denne  sistnämnde  skref  vidlyftiga  bref  om  Europas  allmänna 
politiska  förhållanden  och  redogjorde  särskildt  för  den  diploma- 
tiska fejd  mellan  svenska  och  neapolitanska  hofven,  hvartill  Arm- 
felt gifvit  anledning  *).  Han  förutspädde  intet  godt  om  sakernas 
gång  i  Sverige,  om  hvilken  han  meddelade  mer  och  mindre  apo- 
kryfiska  nyheter.  »La  Suezia  corre  a  galoppo  alla  sua  rovina», 
skrifver  han.  Den  neapolitanske  diplomaten  var  i  allmänhet,  tro- 
gen sitt  hofs  politiska  hållning,  en  ifrig  motståndare  till  franska 
revolutionen,  hvars  framgångar  fyllde  honom  sä  väl  som  Armfelt 
med  sorg  och  bekymmer. 

Piranesis  utnämning  till  svensk  minister  i  Rom  väckte  na- 
turligtvis Serra  Capriolas  och  Armfelts  lifliga  harm**),  och  ännu 
i  högre  grad  offentliggörandet  af  hans  med  Montis  hjälp  utgifna 
»Lettera  al  generale  Acton»,  hvilken  Serra  Capriola  fann  vara 
»infame»    och    visa,    att    författaren    vore   »un   famoso  birbo.»  ***) 


*)  Spetsigt  nog  skrifver  Armfelts  vän  Peyron  om  detta  pennkrig:  «Jag 
har  aldrig  sett  regenter  göra  krig  i  avisor.  Det  är  värdigt  lilla  Karl  att  ösa 
ut  ovett  mot  den  fattige  konungen  i  Neapel,  som  är  så  aflägsen  att  han  ej 
kan  hämnas;  men  försigtigt  att  icke  låtsa  förstå  hvem  som  >iti  gifver  Gene- 
ralen  skydd. «     (Peyron  t.  Armfelt   {'^   Okt.    1794.) 

**)  »Förmodligen  måtte  väl  Benedetto  eller  Antonio  då  blifva  legations- 
sekreterare!» utropar  Armfelts  trogne  tjenare  Haglund  i  ett  bref  vid  under- 
rättelsen  härom, 

***)  En  italiensk  författare,  D:r  Leone  Vicchi  har  i  ett  utförligt  arbete 
öfver  skalden  Vincenzo  Monti  (F^usignano  1887)  egnat  särskild  nppmärksam- 
het  åt  hans  författarskap  till  det  under  Piranesis  namn  utgifna  « Lettera  al 
generale  Acton»,  samt  i  sammanhang  därmed,  efter  italienska  källor,  lemnat 
en  redogörelse  för  den  Armfeltska  episoden  i  Neapel  och  den  däraf  föran- 
ledda diplomatiska  tvisten  mellan  hofven  i  Stockholm  och  Neapel.  Monti, 
som  önskade  stå  väl  äfven  med  Piranesis  italienska  motståndare,  var  ytterst 
angelägen  att  hans  medverkan  ej  röjdes  —  «s'accurse  poscia  d'aver  prestato 
mano   ad    opera  malvagia»,  heter  det  (s.  54)  —  men  redan  1798  nämndes  han 


—  ^o 


0*^0 


Han  underrättade,  att  boken  blifvit  bränd  af  bödeln  i  Neapel^ 
samt  uttryckte  den  äsigt,  att  det  vore  en  skam  för  Sverige  att 
ega  en  sådan  minister  —  en  åsigt,  som  pä  goda  grunder  delades 
af  Armfelt.  »Kan  man  ignorera  hans  infamier,  skref  Armfelt  till 
sin  hustru,  så  är  den  skriften  tillräcklig  för  att  utesluta  honom 
från  en  plats,  som  hederligt  folk  tillkommen^ 

Det  var  dels  genom  tidningarna,  dels  genom  bref  frän  sin 
hustru  frän  Reval,  som  Armfelt  i  Oktober  1794  fick  veta  det  öde, 
som  drabbat  hans  vännner  i  Stockholm,  och  den  dom,  som  blif- 
vit fälld  öfver  honom  själf  Han  hade  ett  allt  för  känsligt  sinne 
för  att  icke  i  sitt  innersta  uppröras  öfver  dessa  olycksöden;  och 
enligt  hans  egen  uppgift  höll  underrättelsen  på  att  kosta  honom 
lifvet.  Han  fick  ett  anfall  af  blodstörtning,  som  räckte  i  flera 
timmar,  och  i  det  bref,  som  han  kort  därefter  skref  till  sin  hustru, 
möter  man  för  första  gängen  de  önskningar  att  snart  få  sluta 
ett  eländigt  lif,  som  mot  slutet  af  vistandet  i  Kaluga  blefvo  ett 
stående  tema  i  Armfelts  förtroliga  meddelanden.  »Ur  min  inbill- 
ning skall  aldrig  gä  detta  skådespel,  som  man  visat  världen,  af 
en  oskyldig  man,  som  släpas  upp  på  schavotten  och  därifrån  till 
afrättsplatsen,  och  af  en  qvinna  af  börd  —  till  hennes  olycka  är 
jag  skulden!  —  som  tvingas  att  sluta  sina  dagar  bland  det  uslaste 
pack,  tjufkonor  och  beryktade  qvinnor;  af  en  vän,  som  lagen 
frikänner,  men  som  dömes  brottslig  af  de  skurkar,  hvilkas  bof- 
streck  han  fruktat  och  förutsett;  af  en  tjenare,  som  blifvit  sårad 
i  kriget  och  nu  straffas,  icke  därföre  att  han  är  brottslig,  utan 
därföre  att  han  är  sin  gamle  husbonde  tillgifven.  Ack,  min  bästa 
vän,  mitt  hjärta  är  sönderslitet  af  grämelse  och  förtviflan,  och 
om  man  kunde  dö  däraf,  sä  skulle  jag  säkerligen  hafva  upphört 
att  vara  till.  Tro  icke,  att  jag  ett  ögonblick  frågat  efter  skam- 
pålen med  dess  inskrift,  som  mera  passar  in  på  mina  domare  än 
mig!  När  man  har  tjenat  sitt  fädernesland  och  sin  konung  såsom 
jag,  när  man  med  heder  försvarat  sitt  land  och  bidragit  lill  dess 
ära  under  kriget,  likasom  man  sedan  räddat  det  genom  freden, 
när    man    är    ett  offer   för  sin  trollet,  sin  ståndaktighet,  sin  vän- 


af  Ugo  Foscolo  som  författare.  —  Till  Armfelts  historia  innehåller  Vicchi's 
framställning  inga  nya  bidrag;  men  de  förhållanden,  som  röra  honom  och 
Sverige,  framställas  på  det  hela  riktigt  och  opartiskt,  oberäknadt  vissa  oegent- 
ligheter  —  såsDm  t.  ex.  att  hertig  Carls  anhängare  nämnas  »Sudernianistii  — 
och  sådana  namnförvridningar,  som  synas  oundvikliga  i  utländska  arbeten 
öfver  Sverige  —  såom  Lilichern  (Lilliehorn),  Enhreestroom  (Ehrenström) 
I)'Ebreinheini  (Ehrenheim)  o.  s.  v.  Piranesi  karakteriser.is  på  följande  sätt 
(s.  22):  »buon  artista  in  bottega,  buon  cattolico  al  Vaticano,  buon  niassone 
in  casa  sua,  e  dopo  tutto  un  coquin,  come  lo  chiamava  Maurizio  d'Armfolt  e 
come  lo  descriveva  Carlo  Ramette*. 


—  304  — 

skåp,  —  så  är  det  t.  o.  m,  en  utmärkelse  att  vara  ett  mål  för 
nedrighetens  och  illviljans  funder.:» 

Särskildt  gick  fröken  Rudenschölds  öde,  såsom  naturligt 
var,  Armfelt  till  sinnes.  I  sin  tryckta  själf biografi  utbrister  han, 
»förledd  utom  sitt  ämne  af  den  sorg  och  den  smärta,  som 
en  själ,  ej  född  för  brott,  känner,  då  hon  beredt  andras  olyc- 
kor»: »Måtte  det  Högsta  Väsendet  i  nåder  förlåta  mig  de  fel, 
svaghet  och  häftiga  passioner  fört  mig  uti:  mätte  människor 
glömma  dem,  och  det  olyckliga  offret  för  en  böjelse,  en  för- 
tjusning, jag  aldrig  kunnat  styra,  ej  tillräkna  mig  de  medel,  jag 
nyttjat  att  vinna  dess  hjärta,  att  bemästra  mig  dess  ömhet  och 
dess  förtroende:  måtte  hon  förlåta  mig,  att  hon  för  mig  glömt 
och  uppoffrat  allt»!  *) 

Längre  fram,  sedan  bullret  tystnat,  då  Ehrenström,  Ami- 
noff  och  Toll  sutto  inom  fängelsemurarnas  förvar,  och  intet  v\- 
dare  af  dem  hördes,  uppstod  hos  Armfelt  tanken,  att  man  i 
tysthet  aflifv^at  dem  i  fängelset.  »De  hugg,  som  redan  i  Ita- 
lien mattades  åt  mig,  hafva  nu  träffat  sina  offer,  sedan  dessa 
fallit  i  deras  mördarhänder»,  skrifver  han  till  Peyron.  **)  »I  him- 
lens och  rättvisans  namn,  skola  dessa  blodtörstiga  konungamör- 
dare —  eller  åtminstone  mördar-beskyddare  —  icke  sluta  med 
sina  barbariska  våldsgärningar?» 

Ända  till  de  sista  veckorna  af  vistelsen  i  Kaluga  sväfv^ade 
Armfelt  i  okunnighet  om  de  grunder,  på  hvilka  han  och  hans 
olyckskamrater  blifvit  dömda.  Tillvaron  af  den  bekanta  smäde- 
skriften  »Gustaf  Mauritz»  ***)  var  honom  obekant,  ända  till  dess 
han  i  Hamburger  Gazetten  på  sommaren  1796  fann  notisen,  att 
den  vore  förbjuden.  Han  visste  då  icke,  om  denna  skrift  vore 
till  hans  försvar  eller  nedsättande,  och  bad  sin  vän  Peyron 
skafta  den  från  Petersburg.  Själfva  rättegångshandlingarna,  som 
trycktes,  kommo  icke  Armfelt  tillhanda  förr  än  1797,  da  hans 
hustru,  sedan  hennes  landsflykt  var  till  ända,  skickade  dem  till 
Kaluea.     Han    skrifver    efter    deras   mottagande:    »Processen  har 


*^i  Anf.  st.  II:  114.  Mans  hustrus  vackra  ord  till  honom,  då  detta 
olycksbud  öfversändes,  förtjena  äfven  att  bevaras.  Hon  fann  det  straff,  som 
öfvergått  o^den  arma  Malin»,  vara  «oerhördt<r,  «värre  .än  döden«.  »När  jag 
tänker  på  den  effekt,  som  hennes  öde  visst  gör  på  dig,  så  ökas  min  sorg 
öfver  att  jag  ej  är  hos  dig  och  kan  vara  dig  till  någon  tröst.  Jag  är  sa- 
ker, att  hennes  öde  kostar  mer  på  dig  än  dina  egna  olyckor.  Gud  i  himlen 
tröste  dig  och  hjälpe  dig  att  bära  din  sorg;  tänk  j>å  dina  barn  och  på  mig  I* 
(,\  Okt.  1794}. 

**)  "/4   1796. 
"'*)  Se  ofvan  sid.   278. 


—  305  — 

jag  studerat  pä,  men  måst  lemna,  ty  jag  blef  alldeles  befängd 
och  fick  en  feber,  som  räckte  30  ä  36  timmar.  Nu  är  den  lek- 
tyren mig  förbjuden.»  *)  I  de  utländska  tidningarna  frjrekommo 
visserligen  dä  och  dä  uppgifter  om  processen,  men  dels  stym- 
pade och  lösryckta,  dels  fullkomligt  diktade.  Sädana  voro  t.  ex. 
notiserna,  att  man  funnit  en  brefväxling  mellan  Armfelt  och  Stac- 
kelberg,  att  Ehrenströms  penningbegär  vore  anledningen  till  hela 
revolutionsplanen,  o.  s.  v. 

Armfelt  trodde,  att  det  var  på  dylika  skäl,  för  hvilka  fal- 
ska bevis  anskaffats,  som  han  och  hans  vänner  blifvit  dömda. 
Han  hörde  omtalas  dokument,  om  hvilka  han  kunde  försäkra 
»på  själ  och  salighets,  att  han  icke  kände  dem.  Han  trodde,  att 
Lode,  »som  är  qvick»,  hade  »komponerat»  dem,  och  föreställde 
sig,  att  »en  exprés  engagerad  karl  sitter  inläst  och  skrifver  med 
min  stil.  Aldrig  har  mänsklig  ncdrighet  gått  djupare!»  utro- 
par han.  **)  Huru  det  gått  till,  att  Reuterholm  kunde  förete 
sä  mänga  bref  och  papper,  hvilkas  innehåll  Armfelt  igenkände, 
kunde  han  icke  förklara.  Han  antog,  att  under  en  läng  tid  af- 
skrifter  af  hans  brefväxling  tagits  genom  posttjenstemän,  och 
att  hans  stil  vid  tillverkningen  af  nya  dokument  blifvit  här- 
mad. Att  oiiginalen  ännu  funnes  i  godt  förvar  pä  tre  ställen, 
ansåg  han  sig  veta  med  säkerhet;  allra  minst  kunde  han  tro,  att 
de  papper,  som  lemnats  hos  lord  Hervey,  blifvit  stulna,  helst 
som  han  af  denne  själf  erhållit  försäkran  att  allt  vore  i  behäll. 
Att  konceptet  till  hans  mångomskrifna  »mémoire»  till  kejsarinnan 
och  den  sä  kallade  »revolutionsplanen»  kommit  i  Reuterholms 
händer,  ansåg  han  hafva  berott  pä  förräderi  af  d'Héral  och 
Vignes,  hvilka  biträdt  vid  deras  utskrifning.  När  Armfelt  i  tid- 
ningarna fick  läsa  utdragen  af  denna  »mémoire»  —  »den  lär  vara 
essencen  af  mitt  brott»,  säger  han  —  så  fann  han,  att  den  hade 
vissa  drag  af  hans  uppsats,  »men  denna  är  ej  riktig,  utan  mu- 
tilerad  på  ett  dumt  vis»,  hvarföre  han  antog,  att  d'Héral  till 
en  del  förfalskat  den.  ***) 

Armfelt  var  pä  dessa  grunder  fullt  öfvertygad,  att  han 
vore  offer  för  diktade  beskyllningar  af  falska  vittnen,  köpta  af 
Reuterholm.     Han    ville    därföre    inför   Sverige  och  hela  Europa 


*)  ICaluga  19  Okt.  1797.  Grefvinnan  Armfelt  ocli  Peyron  studerade 
tillsammans  utdrag  ur  dessa  protokoll  i  Petersl^urg.  Uppriktigt  skrifver  den 
hederlige  Peyron  till  Armfelt,  att  de  <rinnehöIlo  saker,  som  det  hade  varit 
bäst,  om  de  varit  bortaor. 

**)  Armfelt  till  sin  hustru  ^'/s   '794- 
***)  Armfelt    till    sin  hustru   -'--i^l!   1794. 

Tegnér,   G.    M.    Armfelt.  20 


—  3o6  — 

protestera  samt  bevisa,  att  de  åberopade  dokumenten  vore  fal- 
ska. Han  bad  sin  hustru  under  vistelsen  i  Reval  draga  för- 
sorg att  notiser  härom  infördes  i  tidningarna;  och  till  Serra 
Capriola  i  Petersburg  skref  han  sedermera  mänga  och  långa 
bref  i  detta  ämne.  Han  ville,  att  de  papper,  som  deponerats 
hos  lord  Hervey  och  lady  Bessborough,  skulle  frän  dem  åter- 
begäras  och  skickas  till  Petersburg  för  att  där  granskas,  hvarvid 
det  skulle  komma  i  dagen,  att  Reuterholm  icke  egde  några  ori- 
ginalbref,  såsom  under  rättegången  påståtts,  utan  endast  för- 
falskade afskrifter.  Då  lord  Hervey  skref,  att  det  Armfeltska 
paketet  funnes  i  behäll,  skickade  Armfelt  hans  bref  till  Serra 
Capriola,  såsom  ett  tydligt  bevis,  att  en  förfalskning  blifvit  be- 
gången af  »dessa  människor  utan  tro,  heder  och  ära,  som  lika  väl 
förstå  att  tillverka  falska  bevis,  som  att  förtyda  de  mest  lofvärda 
känslor  till  brottsliga  planer.^  *) 

Tanken  att  rättfärdiga  sig  sysselsatte  oaflåtligt  Armfelts 
sinne  under  landsflykten;  de  utförliga  memoarer,  som  han  ned- 
skref  i  Kaluga,  hade  väsentligen  detta  syfte.  Han  ansåg  sig- 
kunna  visa  världen,  att  han  icke  vore  »hvarken  en  galning  eller 
en  hänsynslös  människa  med  falsk  ärelystnad,  som  förvillat  hans 
förstånd».  Till  Serra  Capriola  skref  han:  »I  hela  denna  brefväx- 
ling  —  nämligen  den  äkta,  som  Armfelts  engelska  vänner  skulle 
bringa  i  dagen  —  skall  man  icke  finna  något  spår  till  dessa 
revolutionsplaner,  om  hvilka  man  talat  så  mycket,  men  däremot 
den  genomgående  tanken  att  söka  öfvertyga  konungen,  att  han 
eger  ett  särskildt  intresse  i  behållandet  af  föreningen  med  Ryss- 
land och  förtroendet  till  kejsarinnan.  Man  skall  finna  en  stän- 
digt vaken  uppmärksamhet  på  regentens  och  hans  rädgifvares 
åtgärder  och  en  ytterlig  farhåga  för  allt,  som  skulle  kunna  göra 
stämningen  inom  landet  benägen  för  revolution  eller  utbreda  de 
franska  lärorna.» 

Framför  allt  ville  han  rättfärdiga  sig  i  Sverige.  Sedan 
den  unge  konung,  för  hvars  skull  han  ansåg  sig  hafva  lidit  sä 
mycken  förföljelse,  kommit  på  tronen,  och  Reuterholms  välde 
var  lyktadt,  var  det  ett  af  de  uppdrag,  som  Armfelts  hustru 
medförde,    då   hon   efter  erhållet  tillstånd   1796  begaf  sig  på  väg 


*)  I  Serra  Capriolas  vård  deponerade  prinsessan  MenschikofT  de  Arm- 
feltska papper,  hon  medfört  från  Wien.  De  kommo  sedan  Armfelt  tillhanda. 
Lady  Bessborough  svarade  pä  Armfelts  förfrågan,  att  de  papper,  som  i  Nea- 
pel hos  henne  deponerats,  funnes  i  behåll,  men  att  hon  icke  vågade  skicka 
dem  per  posto  i  anseende  till  de  osäkra  tiderna.  Då  lord  Hervey  1796  afled 
i  Italien,  var  Armfelt  mycket  orolig  för  att  hans  paket  skulle  f.alla  i  Pira- 
nesis  händer,  och   bad  Serra  Capriola  söka  förekomma  detta. 


—  307  — 

till  Sverige,  att  hon  skulle  söka  utverka,  att  han  finge  på  lejd 
återkomma  till  Sverige  och  återupptaga  processen.  Han  ville 
då,  skref  han  till  sin  hustru  *),  ^bevisa,  att  akterna  ej  äro  egcn- 
händiga,  att  flera  assertioner  äro  falska;  att  de  bref,  man  fram- 
lagt, äro  explicerade  efter  deras  behag  genom  ändring  af  en 
virgule  och  en  punkt;  att  jag  ej  utan  att  riskera  ett  assassinat 
kunnat  följa  den  stämning,  publika  papper  gifvit;  att  nu  seder- 
mera för  mig  ej  varit  lofgifvct  att  göra  den  minsta  demarche  till 
min  justification».  Grefvinnan  Armfelt  medförde  till  den  unge 
konungen  en  af  de  »mémoires  justificatifs»,  som  Armfelt  i  mänga 
redaktioner  författat. 

Nåd  ville  den  stolte  mannen  således  icke  hafva  i  Sverige, 
endast  rättvisa;  men  huru  stora  förhoppningar  han  än  fäste  vid 
den  unge  konungens  tillträde  till  regeringen,  sä  insåg  han  dock, 
att  dennes  hänsyn  till  sin  farbroder  och  förmyndare  samt  hertig 
Karls  ställning  till  det  Armfeltska  målet  skulle  härvid  bereda 
synnerliga  svårigheter.  Då  frågan  om  Gustaf  Adolfs  giftermål 
med  storfurstinnan  Alexandra  1796  ånyo  och^  såsom  det  syntes, 
på  fullt  allvar  väcktes,  föreföll  det  Armfelts  vänner  sannolikt, 
att  en  ljusning  i  hans  utsigter  däraf  borde  följa;  man  väntade  att 
ryska  kabinettet  då  skulle  uttala  sig  till  hans  förmån.  Men  in- 
galunda ville  han  själf  inbegripas  under  något  anmestidekret  för 
brottslingar.  Då  Serra  Capriola,  medan  underhandlingarna  om 
giftermålet  pågingo,  trodde  sig  meddela  Armfelt  en  glad  nyhet 
genom  att  ställa  i  utsigt,  att  detta  skulle  medföra  »un  perdono 
generalen,  sä  väckte  detta  i  stället  dennes  lifliga  förbittring. 
»Förr  ruttna  i  Kaluga,  skrifver  han,  än  hafva  air  af  att  begära 
eller  tigga  grace  eller  justice»;  »jag  är  besatt,  så  att  jag  kan 
flyga  i  flinta,  öfver  perdonare  och  törs  ej  svara,  medan  ilskan 
påstår.»  **)  Det  var  sin  makes  åsigt,  som  grefvinnan  Armfelt 
på  följande  sätt  uttryckte  i  ett  bref  till  husets  vän  Peyron:***) 
j>Vid  en  förlofning  torde  väl  bli  en  amnestie  générale  och  göras 
grace  åt  alla  dem^  som  varit  traitres  mot  fäderneslandet  och  nu 
äro  i  Ryssland.  Vid  ett  sådant  tillfälle  vore  det  odieust  att 
blifva  hopblandad  med  dem,  som  en  tous  cas  förtjent  sin  olycka, 
när  man  aldrig  velat  annat  än  väl  och  har  rätt  pä  sin  sida.?-  I 
Sverige  hvarken  ville  eller  kunde  Armfelt  således  vistas,  så  länge 
hans  »mördare  styrde  eller  skulle  menageras»;  och  med  Anjala- 
männen,    som    svikit   sina  fanor,  ville  han  icke  förblandas,  ehuru 


•)  I  Februari  1797. 

linQtrn    — 

I-i-l.r. 


*■■')  Armfelt  till   sin    hustru  "—^^'^  1797- 


')   1796. 


—  30«  — 

skampålen  med  hans  namn  stod  jämte  deras  på  offentliga  platser 
i  Sveriges  städer. 

Under  dessa  förhållanden  var  det  ej  att  undra  öfver^  att 
Armfelt  mer  och  mer  gjorde  sig  förtrogen  med  tanken  att  i 
Ryssland  förvärfva  ett  nytt  fädernesland.  Ehuru  äfven  han 
tyckte,  sä  väl  som  hans  vän  Peyron,  att  »den  gröna  uniformen  re- 
buterar»,  och  ehuru  hans  hustru  ej  väntade  sig  något  godt  af 
att  se  Armfelt  i  rysk  tjenst,  så  fann  äfven  hon  till  slut,  att  nö- 
den icke  hade  någon  lag:  »Om  något  bjuds  dig,  skrifver  hon, 
så  lärer  ej  blifva  bättre  köp  än  taga  emot  och  tacka,  efter  en 
fågel  i  hand  är  bättre'  än  tio  i  luften  j  och  hvad  vår  konung  äm- 
nar, kunna  vi  ej  veta.»  *) 

Af  kejsarinnan  Katarinas  välvilja  hade  Armfelt  rönt  åtskil- 
liga prof,  i  främsta  rummet  genom  det  årliga  underhåll,  som 
hon  tilldelat  honom.  Då  och  då  berättades  genom  Armfelts  vän- 
ner, att  hon  uttryckt  sitt  intresse  för  hans  person.  Pä  hans  be- 
gäran beviljades  åt  hans  båda  söner  fullmakter  såsom  officerare 
i  ett  gardes-kyrassier-regemente.  **)  Oaktadt  alla  diplomatiska 
föreställningar  frän  Sverige  bibehölls  Armfelts  namn  i  den  ry- 
ska statskalendern  såsom  riddare  af  de  ryska  ordnarna  ocii  med 
titel  af  svensk  generallöjtnant.  Men  den  afgörande  vändningen 
i  Armfelts  eget  öde,  på  hvilken  han  i  början  hoppades,  inträffade 
icke;  och  sedan  han  vistats  tvä  år  i  Kaluga,  synes  det  att  hans 
tålamod  började  tryta. 

Hans  vän  Serra  Capriola  uppmanade  honom  ständigt  till 
»pazienza»  och  att  hålla  sig  »tranquillo»  samt  lefva  med  de  sina 
i  lugn,  »för  att  visa  sin  beundran  för  den  odödliga  herskarin- 
nans  själsstorhet»;  »tystnad  och  förbidan  af  framtiden  är  det  bästa 
rättfärdigandet»,  hette  det  i  ett  af  hans  bref  ***)  Dessa  förma- 
ningar väckte  Armfelts  harm:  »Då  jag  reste  hit,  skref  han  i  Mars 
1796,  sade  Serra  Capriola  mig:  'on  attend  toujours  une  réponsc 
décisive,  qui  décidera  votre  sort.'  Snart  i  tvä  år  vänta  vi  det 
svaret  och  alltid  försäfves.     Hans   förmaningar  till  tålamod  göra 


*)  Grefvinnan  Armfelt  till  sin  man  ','5  1797.  Äfven  andra  förslag  voro 
dock  å  bane,  t.  ex.  att  för  de  medel,  som  kunde  skaffas,  eller  i  utbyte  mot 
den  årliga  pensionen  söka  få  köpa  en  mindre  egendom  i  Ryssland  och  där 
lefva  som  privatman  (Armf.  till  sin  hustru  1794,  grefvinnan  A.  till  A.  1797). 
Grefvinnan  Armfelts  betänkligheter  mot  antagande  af  rysk  tjenst  voro  väl- 
grundade: <rEn  utländing,  skrifver  hon  (*^,j  1797),  skall  ofelbart  i  de  högre 
graderna  hafva  mer  ovänner  än  en  infödd  ryss*. 

**)  De  utfärdades  i   Dec.   1795.     Äfven  i  Sverige  voro,  såsom  bekant  är, 
dylika  officersfullmakter  «i  vaggan»  under  denna  tid  icke  sällsynta. 
***■)  Serra  Capriola  till   Armfelt  Vg.  '^I,   179?  m,  fl.  bref. 


—  309  — 

mig  förtviflad.     Det  vore  bättre  om  han  sade:  dö,  eländige,  och 
lioppas  icke  mer!»*) 

I  smickrande  och  vördnadsfulla  ordalag  bad  Armfclt,  efter 
mottagandet  af  kejsarinnans  pension,  grefve  Bedsborodko  fram- 
föra tacksägelser  till  den  stora  herskarinnan,  »som  vid  sin  per- 
son fjättrat  äran  och  framgången  och  som  ät  ena  hälften  af  jor- 
den skänker  en  lycka,  som  svagheten  och  missgreppen  beröfvat 
den  andra».  Han  påminner  i  samma  bref  om  hvad  han  gjort 
för  att  befästa  förbindelsen  mellan  Sverige  och  Ryssland,  och  be- 
gagnar tillfället  att  erinra  om  sitt  »olyckliga  öde,  som  lärt  ho- 
nom huru  det  går  till  att  lefvande  begrafven  dö  en  långsam 
död.»**)  Mera  afgörande  steg  företog  han  pä  sommaren  1796. 
Hans  vän  Peyron,  som  mot  slutet  af  1795  hade  fatt  kejsarinnans 
tillstånd  att  vistas  annorstädes  än  i  Kaluga,  hade,  i  tanke  att  i 
rysk  tjenst  förvärfva  sitt  bröd  och  icke  längre  behöfva  dela 
Armfelts  små  tillgångar,  begärt  dennes  introduktionsbref  till  kej- 
sarinnans mäktige  gunstling  furst  Zuboff.  Detta  föranledde  en 
brefväxling  mellan  den  sistnämnde  och  Armfelt.  Denne  begag- 
nade tillfället  att  hos  gunstlingen  äfvcn  själf  erbjuda  sig  att  an- 
taga rysk  tjenst.  ***)  Han  förklarade  i  det  bref,  hvari  denna 
framställning  gjordes,  att  han  skulle  »skatta  sig  lycklig,  om  an- 
budet af  hans  tjenster,  hans  nit  och  hans  lif  mottoges,  vore  det 
än  vid  Ishafvets  kust  eller  i  Tartariets  ödemarker»,  samt  gaf  en 
utförlig  skildring  af  sina  lefnadsöden  och  de  förhållanden,  som 
framkallat  hans  olycka  f). 


*)  Till  Peyron  ^o/^   i-y6. 
**)  Armfelt  till  Bedsborodko  1795.     Koncept  bland  hans  papper. 
■"**)    */g   1796.     Koncept  bland  Armfelts  papper. 

t)  Detta  aktstycke,  hvartill  konceptet  finnes  bland  Armfelts  papper 
och  som  är  en  af  hans  många  »mémoircs  justificatifs»,  afsåg  i  främsta  rum- 
met att  inskärpa,  att  han  egde  rätt  till  anspråk  på  välvilja  från  rysk  sida, 
samt  är  hållet  i  en  ton,  som  man  för  Armfelts  egen  skull  kunde  önskat 
mindre  smickrande  mot  Ryssland.  Han  talar  däri  om  kriget  i  Finland:  efter 
sina  framgångar  hade  han.  »blessé  et  battu,  payé  le  nicme  tribut  au.\  armes 
victorieuses  de  la  grande  Catherine,  que  tous  les  autres  militaires  qui  ont  com- 
battu  ses  troupes  toujours  invincibles«:  om  freden  i  Verelä.  <rqui  sert  a  consta- 
ter  cette  vérité  politique,  que  le  bonheur  et  l'indépendaiice  de  la  Suéde  sent 
étroitement  lies  a  Tintimité  et  k  la  solidité  de  son  union  avec  la  Russie«;  om 
Drottningholms-traktaten,  om  sin  verksamhet  vid  Gefle  riksdag  för  att  be- 
främja det  beslut,  hvarigenom  giftermälsförbindelsen  mellan  Gustaf  Adolf 
och  Alexandra  skulle  kunna  komma  till  strand  o.  s.  v.  Han  redogör  äfven 
för  förhållandet  med  codicillen  till  konungens  testamente  och  yttrar  därom: 
<rSi  le  baron  Armfelt  a  une  reproche  a  se  faire,  c'est  (Favoir  cru  qu'uii 
prince  bien  né  ne  s'avilirait  jamais  jusqu'å  tromper  des  personnes  qui  ne 
voulaient  que  son  bouheur  et  celui  de  l'état.«  För  sin  hemliga  brefvä.xling 
och    för    de    förslag,    som    under  processen  lagts  honom  till   last,  lemnar  han 


—  3IO  — 

Intet  svar  synes  hafva  kommit  pä  denna  framställning. 
Armfelt  tillskref  detta  ett  mot  honom  fientligt  inflytande  bland 
kejsarinnans  omgifning.  Särskildt  ansåg  han,  att  Markoft,  hans 
o-amle  motståndare,  motverkade  hans  intressen.  Denne  hade 
icke  glömt  den  rol,  han  spelat  1786  i  Stockholm,  lika  litet  som 
det  samtal,  han  haft  med  Armfelt  i  Petersburg  pä  våren  1794, 
då  denne  så  stolt  vidhöll  sin  åsigt  om  förderfligheten  af  1720 
års  regeringsform,  under  hvilken  den  ryska  korruptionen  blom- 
strat, samt  afvisade  hvarje  lockelse  att  bidraga  till  dess  återin- 
förande. Markoff  hade  med  anledning  häraf  yttrat  om  Armfelt, 
enligt  dennes  anteckning:  »Cest  une  tete  montée,  qui  se  calmera, 
ou  nous  le  prendrons  par  famine». 

Äfven  en  annan  lockelse,  utgången  från  ett  liknande  häll, 
motstod  Armfelt  på  ett  sätt,  som  gör  all  heder  ät  hans  foster- 
landskänla,  men  som  icke  heller,  enligt  hans  egen  förmodan, 
undgick  att  öka  Markofts  ovilja.  Det  var  dä  Armfelt  pä  våren 
1796  genom  Peyron,  som  dä  vistades  i  Petersburg,  fick  sig  till- 
sänd en  politisk  uppsats  med  titel  »Projet  d'un  certain  Suédois 
au  sujet  de  la  Finlande».  Den  ledde  sitt  ursprung  frän  Sprengt- 
porten  samt  förordade  hans  planer  till  Finlands  skiljande  frän 
Svericre  och  ställande  under  rysk  protektion  —  planer,  genom 
hvilka  landsförrädaren  vunnit  sin  ställning  vid  ryska  hofvet. 
Armfelt  uttalade  genast  i  bref  till  Peyron  sitt  ogillande  af  denna 
uppsats,  och  gaf  i  ett  följande  bref)  ett  motiveradt  utlåtande 
däröfver,  tydligen  afsedt  att  visas  för  tredje  person.  Han  fram- 
ställde där  den  åsigt,  att  Finland  icke  under  någon  form  vore 
egnadt  att  blifva  en  själfständig  stat,  på  grund  af  sin  fattig- 
dom och  sitt  ogynnsamma  läge.  För  Ryssland  blefve  detta  land 
svårt  att  bevara,  vare  sig  det  däri  inkorporerades  eller  ställdes 
under  dess  protektion;  för  Sverige  vore  Finlands  förlust  »un 
coup  mortel»,  som  ingen  utvidgning  pä  annat  häll  kunde  er- 
sätta. »Hvad  Finlands  folk  har  att  önska,  heter  det,  är  en  be- 
ständande och  på  besvurna  och  okränkbara  förbindelser  grun- 
dad fred  mellan  Sverige  och  Ryssland,  och  att  den  unge  ko- 
nuno-ens  lugna  och  rättvisa  regering  mätte  utplåna  de  minnen 
och*'  läka  de  sår,  som  föregående  stormar  och  omstörtningar 
samt  de  sista  årens  galenskaper,  ursinne  och  förföljelser  ef- 
terlemnat». 


äfven  en  utförlig  redogörelse,  hvarvid  särskildt  framhålles,  att  han  velat  råda 
konungen    att    direkt    vända    sig   till  kejsarinnan,  som  lofvat   vara  en  mor  för 
honom,  i  ändamål  att  motverka   förmyndarestyrelsens   förbindelser   med  frans- 
män, turkar,  polackar  och  danskar. 
*)  '73   '796- 


—  311   - 

Det  är,  som  man  finner,  ännu  samma  fosterländska  sinne 
som  vid  Anjala-förbundets  tid.  Han  kan  ödmjuka  sig  för  och 
smickra  den  stora  härskarinnan  i  det  dyckh'ga  Ryssland,  hvarest 
Katarina  häller  ödet  bundet  vid  sina  fötter  och  genom  glansen 
af  sin  regering  förvånar  mänskligheten»,  såsom  det  heter  i  ett  af 
hans  bref.  Men  svika  sin  öfvertygelse  kan  han  icke,  för  att  vara 
henne  till  behag,  vare  sig  att  det  gäller  Sveriges  statsform  eller 
det  finska  fosterlandets  framtida  öde  *). 

Ett  bref  till  Peyron,  skrifvet  ungefär  vid  samma  tid  som 
dessa  yttranden  om  Finland,  visar  Armfelts  stämning  och  det 
sätt,  pä  hvilket  han  betraktade  sitt  öde,  samt  kan  förtjcna 
anföras. 

»Jag  har  alltid,  skrifvcr  han,  varit  i  den  öfvcrtygelsen,  att 
den  mäktiga  och  kloka  frun  ville  oss  alla  tre  väl,  ty  det  före- 
nar sig  med  hennes  verkliga  intresse,  Europas  politiska  ställning 
och  dess  heder  och  gloire.  Men  att  dess  ministrar  m.  m.  hafva 
andra  idéer  i  det  hela  och  i  synnerhet  aversion  och  kanske  hat 
mot  mig,  därom  är  intet  tvifvel,  ty  olyckan  har  hvarken  gjort 
mig  låg  eller  ombytlig  i  de  principer,  med  hvilka  jag  dels  med 
värjan,  dels  med  pennan  bidragit  till  Sveriges  själfständighet 
och  konungamaktens  bibehållande  i  ett  land,  som,  midt  emellan 
tvenne  despotiska  beherskare  och  af  naturen  och  omständighe- 
terna försvagadt,  ej  eger  annan  styrka  än  sin  enighet  i  beslut 
och  tilltag.  Tvungen,  för  att  undvika  dolk  och  förgift,  att  fly 
till  glömskan  i  Sarmatens  ödemarker,  var  aldrig  min  önskan  och 
plan  att  för  mitt  enskilda  hat  eller  mina  missöden  skada  mitt 
fädernesland,  utan  afbida  tiden  och  omständigheterna,  hurudana 
de  ock  kunna  blifva,  då  ej  en  Reuterholms  eller  Lodes  prépon- 
dérance  kostade  den  olycklige  lif,  ära  och  gods,  som  ej  ville 
böja  knä  för  deras  höghet  och  vyer  .  .  .  Mätte  nu  blott  min 
konung  blifva  lycklig,  bestiga  med  den  makt,  dess  fader  ho- 
nom lemnat,  sina  fäders  tron  och  se  sig  afskild  frän  största 
delen  af  de  désagrements,  fyra  års  galenskap  honom  beredt; 
måtte  mitt    fädernesland  i  fred   och  lugn  njuta  frukten  häraf  och 


*)  Samma  ståndpunkt  uttalas  i  ett  af  grefvinnan  Armfelts  bref.  «Den 
som  skrifvit,  att  du  står  i  vågen  för  din  egen  lycka,  liar  kanske  ej  orätt; 
mais  il  y  a  maniére  et  maniére  i  faire  fortune,  och  skulle  det  ske  därigenom 
att  du  ginge  från  dina  principer  och  bidrog  till  störandet  af  Gustaf  Adolfs 
säkerhet  och  lugn,  så  är  kanske  Kaluga  med  all  dess  ennui  bättre  än  de  före- 
bråelser, ens  eget  samvete  torde  göra  i  ett  sådant  fall.«r  ('/^  I797-)  ^  C  ^f 
sina  bref  talar  Armfelt  om  «vägen  till  lycka,  om  det  också  icke  är  vägen 
till  ära  —  men  så  olycklig  jag  än  är,  skall  jag  aldrig  ångra  mig  att  ej  hafva 
valt    den.«r      '.—  --.   1796. 

7  J  un 1       '  ^ 


—    312   — 

finna,  att  rätta  vägen  till  ett  folks  själfständighet  ej  är  att  kull- 
kasta de  lagar,  under  livilka  de  lefvat  lyckliga,  och  att  bravera 
de  principer  och  politiska  maximer,  som  deras  största  konungar 
och  deras  bästa  medborgare  vedertagit  och  oryggligen  bibe- 
hållit. Sker  allt  detta,  med  eller  utan  tillhjälp  af  den  himmel- 
ska eller  jordiska  makten,  så  kan  det  vara  lika  mycket,  om  jag 
existerar  mer  eller  ej,  och  om  den  olycklige  Armfelt,  som  man 
förföljt  som  en  martyr  för  dess  attachement  till  Gustaf  III  och 
dess  son,  krossas  under  tyngden  af  sin  olycka  .  .  .  Jag  äm- 
nar aldrig  göra  någon  démarche,  som  kan  gifva  en  dementi 
ät  den  karakter,  jag  visade  i  S:t  Petersburg  d.  20  April  1794, 
dä  mitt  lif  var  falt  och  ej  att  frälsa  utan  den  stora  Katarinas 
générosité». 

]\Ied  jubel  helsades,  enligt  Armfelts  anteckningar,  i  hela 
Ryssland  nyheten  om  den  blifvande  giftermålsförbindelsen  mellan 
Sveriges  och  Rysslands  regenthus  och  om  det  besök,  som  den 
unge  konungen,  åtföljd  af  sin  farbror  och  sitt  rikes  främste  män^ 
på  hösten  1796  aflade  i  Rysslands  hufvudstad.  Afven  till  Ka- 
luga  trängde  ryktena  om  de  lysande  fester,  hvarmed  Katarina 
II  helsade  sin  blifvande  frände,  och  säkerligen  afvaktade  ingen 
i  den  ryska  provinsstaden  det  väntade  resultatet  med  större 
spänning  än  den  biltoga  svenska  familjen,  i  hvars  öde  denna 
frågas  afgörande  syntes  böra  komma  att  pä  ett  eller  annat 
sätt  ingripa.  *)  Så  mycket  större  blef  förvåningen,  då  man  erfor, 
att  de  svenska  gästerna  afrest,  utan  att  någon  förlofning  kun- 
gjorts; och  ännu  mera  öfverraskades  man,  då  krigsrykten  bör- 
jade spridas  på  senhösten  1796  och  soldatutskrifningar  företagas. 
Därpå  följde  nyheten  om  den  stora  kejsarinnans  död.  Armfelt 
har  om  denna  sistnämnda  tilldragelse  antecknat  följande. 

jVåra  vinternöjen  hade  redan  börjat  i  vär  lilla  krets  i  Ka- 
luga.     En    afton,    dä    vi    skulle    begifva  oss  till  en  bal  hos  herr 

*)  Dessa  förslag  äro  ofta  på  tal  i  Armfelts  och  hans  hustrus  brefväx- 
ling  under  åren  1796 — 97.  Att  svårigheter  med  afseende  på  sforfurstin- 
nans  grekiska  religion  skulle  kunna  uppstå,  väckte  hans  lifiiga  förvåning, 
liksom  äfven  (det  ogrundade)  ryktet  att  ständerna  skulle  sammankallas  för 
att  höras  däröfver.  Gefle  riksdag  hade  afgjort  saken,  menade  Armfelt,  och 
han  hade  själf  varit  med  att  verka  för  den  formulering  af  riksdagsbeslutet, 
hvarigeiiom  alla  betänkligheter  i  frågan  om  den  blifvande  drottningens  re- 
ligion vore  häfila:  orden,  att  till  kronprinsens  gemål  borde  utses  «en  lu- 
thersk prinsessa  af  något  tyskt  hof  eller  någon  annan,  hvarmed  rikets  väl 
forknippadt  är«,  hade  just  tillkommit  med  tanken  på  den  tillärnade  ryska 
konungabrudens  grekiska  religion.  —  »Kikdagen,  tillägger  han  i  del  bref. 
livarest  detta  framhålles,  är  i  alla  fall  en  stygg  historia  och  en  invention  af 
dem  som   vilja  störta  konungen  och  konungamakten. <r 


Mesaiedoff.  och  medan  jag;  väntade  på  min  hustru,  som  höll  på 
att  ordna  något  med  afseende  pä  vår  dotters  baltoilett,  inträdde 
helt  plötsligt  till  mig  herrarna  Demidofif  och  Tistoft",  båda  döds- 
bleka  och  med  tårfyllda  ögon.  Då  jag  kunde  vänta  allt  af  mina 
fienders  makt  och  af  deras  envishet  att  öfverallt  förfölja  mig, 
och  dä  jag  sedan  läng  tid  tillbaka  fatt  vänja  mig  vid  en  oaf- 
bruten  följd  af  olyckor,  gjorde  deras  inträdande  hos  mig  och 
deras  bekymrade  uppsyn  mig  ganska  bestört.  Jag  trodde,  att 
de  kommo  för  att  underrätta  mig  om  något  nytt  olycksöde, 
som  drabbat  mig.  Jag  försökte  likväl  att  sä  mycket  som  möj- 
ligt dölja  min  oro  och  frågade  hvad  anledningen  vore  till  deras 
nedslagenhet.  »Ack  min  Gud,  utropade  TistolT,  vi  äro  förlo- 
rade. Vår  moder  (matuschka:  kejsarinnan)  är  död»!  —  och 
därpå  började  de  att  snyfta,  så  att  man  kunde  bli  helt  förskräckt, 
och  några  vidare  upplysningar  stodo  icke  att  få.  Min  hustru, 
som  kom  in  i  samma  ögonblick  och  helt  oförberedt  fick  veta 
anledningen  till  denna  bcdröfvelse,  afsvimmade  midt  ibland  oss, 
och  sedan  kom  Peyron  och  blandade  sina  tårar  med  våra.  Det 
var  ett  uppträde  af  bedröfvelse,  som  skulle  vara  svårt  att  be- 
skrifva.  Vi  behöfde  icke  någon  befallning  af  polisen,  för  att 
det  icke  skulle  blifva  något  af  balen.  —  Sorg  och  misströstan 
hade  bcmäktigat  sig  allas  hjärtan.  Äfven  den  lägsta  befolkningen 
delade  den  allmänna  bestörtningen,  utan  att  just  veta  hvarföre; 
och  under  någon  tid  hade  de  vanliga  sångerna  och  glada  ropen 
pä  gatorna  tystnat.  Trovärdiga  personer  hafva  sagt  mig,  att 
dessa  tecken  till  en  allmän  sorg  mer  och  mindre  lifligt  visat  sig  i 
alla  landsändar.  Om  man  icke  kan  neka,  att  den  allmänna  be- 
dröfvelse, som  Katarina  II:s  död  förorsakat,  hade  sin  grund  i 
känslan  af  förlusten  af  en  herskarinna,  hvars  regering  varit  högst 
ärofull  och  ganska  mild,  i  synnerhet  i  jämförelse  med  Annas  och 
Elisabeths  styrelse,  så  kan  det  icke  heller  betviflas,  att  den  i 
någon  mån  berodde  pä  den  ogynnsamma  tanke  om  tronfölja- 
rens karakter,  som  illasinnade  personer  utbredt  och  som  rotfäst 
sig.  Enligt  deras  föreställning  var  Paul  I  en  herre  af  ett  våld- 
samt lynne,  obeständig  i  sina  tycken  och  som  icke  gillade  an- 
nat än  tyskar.» 

Huru  skulle  den  nye  själfherskarcn  i  det  stora  ryska  riket 
förhålla  sig  med  afseende  pä  den  politiska  flykting,  åt  hvilken 
hans  moder  lemnat  sitt  skydd  och  som  sä  länge  förgäfves  väntat 
pä  en  afgörandc  vändning  i  sitt  öder  Armfelt  ansåg  sig  böra 
direkt  vända  sig  till  kejsar  Paul  I  med  anhållan  om  fortfarande 
skydd,  och  förnyade  på  samma  gång  sina  anbud  att  antaga  rysk 
tjenst.     Han    öfversände    äfven  en  uppsats  rörande  sina  öden,  af 


—  314  — 

väsentlig-en  samma  innehåll  som  den,  han  nägra  månader  förut 
skickat  furst  Zuboff.  Att  han  ansåg  sig  hafva  haft  anledning 
att  vänta  ett  annat  mottagande  i  Ryssland  lät  han  förstå  på  föl- 
jande otvetydiga  sätt:  »Baron  Armfelt  kunde  ej  annat  än  hop- 
pas, att  där  finna  beskydd  och  en  fristad,  såsom  ett  oskyldigt 
offer  för  de  grundsatser,  som  Hennes  Kejserl.  Majestät  värdigats 
gilla  genom  ett  egenhändigt  bref  d.  ii  Maj  1793,  vid  h vars  slut 
denna  stora  furstinna  visat  honom  den  nåden  att  yttra:  »St  les 
éveneinents  de  la  vie  voiis  condiäsent  dans  mes  états  ou  a  ma 
cour,  soyez  assicré  que  vous  y  recevrez  un  acceuil^  qui  vous  con- 
firmera  les  dispositions  favorables,  dans  lesquelles  je  me  troiive 
a  voire  égard.f>  —  I  sitt  bref  till  kejsaren  (15  Nov.  1796)  an- 
tyder han,  att  han  icke  vågade  tänka  pä  att  få  återvända  till 
Sverige,  i  betraktande  af  de  hänsyn,  som  måste  binda  händerna 
på  den  unge  konung,  ^^hvars  barndom  jag  vårdat,  som  jag  högt 
älskar  och  hvars  fader  var  icke  endast  min  konung,  utan  min 
välgörare  och  min  vän».  Under  dessa  förhållanden  skulle  han 
skatta  sig  lycklig  att  få  stanna  i  ett  land,  »hvarest  högsta  mak- 
ten icke  är  underkastad  de  förhatliga  former  och  kabaler,  som 
under  frihetens  namn  förr  eller  senare  gräfva  en  graf  åt  de  mest 
blomstrande  stater». 

Kejsar  Paul  upptog  Armfelts  bref  utan  ovilja;  han  lät  ge- 
nom Bedsborodko  tillkännagifva,  att  han  ej  mindre  än  hans  mo- 
der högaktade  Armfelts  grundsatser,  samt  försäkrade,  att  dennes 
öde  icke  skulle  komma  att  undergå  någon  förändring  till  det 
sämre  genom  tronskiftet.  Därjämte  lofvade  han,  att  Armfelts  år- 
liga pension  af  5,000  rubel  fortfarande  skulle  utbetalas. 

Ungefär  vid  samma  tid,  som  kejsar  Paul  besteg  tsarernas 
tron,  intog  Gustaf  IV  Adolf,  i  mer  än  ett  afseende  hans  själs- 
frände, säsom  myndig  Sveriges  konungatron,  d.  i  Nov.  1796. 
Att  dessa  båda  tilldragelser  på  ett  eller  annat  sätt  skulle  med- 
föra en  förändring  i  Armfelts  ställning,  var  att  förutse,  och  hans 
otålighet  att  få  veta  sitt  öde  växte  med  hvarje  dag.  Till  Sve- 
rige hoppades  han,  såsom  vi  hafva  sett,  knappast  att  själf  få 
komma,  men  det  orimliga  förbudet  för  hans  familj  att  vistas  där 
kunde  han  med  skäl  hoppas  att  få  se  upphafdt.  Hvad  kejsar 
Paul  ville  besluta  med  afseende  på  honom  själf,  utöfvcr  hvad 
han  fått  veta  till  svar  pä  sitt  bref,  om  hans  tjenst  mottoges 
eller  icke,  om  han  finge  komma  från  Kaluga  säsom  herr  Brandt 
eller  säsom  berättigad  att  bära  de  hederstecken,  hvarmed  Kata- 
rina II  prydt  honom  —  om  allt  detta  kunde  han  icke  fä  någon 
visshet.     I  Petersburg    var    det   endast  hans  vän  Serra  Capriola, 


—  oo   — 

som  bevakade  hans  intressen  och,  såsom  det  syntes  Armfelt,  utan 
synnerlig  ifver  eller  framgång;  och  ehuru  hans  gamle  fiende  Mar- 
koft'  var  aflägsnad  efter  Pauls  tillträde  till  regeringen,  kunde  det 
dock  befaras,  att  Armfelts  sak  skulle  råka  i  glömska,  eller  att 
hans  person  ej  skulle  anses  vara  af  den  vigt,  hvarken  för  Ryss- 
land eller  Sverige,  att  några  särskilda  åtgärder  företoges  utötver 
beviljandet  af  det  årliga  underhållet.  *) 

Det  var  under  dessa  förhållanden,  som  Armfelts  hustru  an- 
såg sig  böra  företaga  den  ofvan  nämnda  resan  till  Sverige  öf- 
vcr  Petersburg,  för  att  fä  visshet  om  sin  makes  och  sin  familjs 
framtida  öde  dels  i  Sverige,  dels  i  Ryssland,  äfvensom  för  att 
ordna  åtskilliga  ekonomiska  angelägenheter  i  förstnämnda  land. 
Tillstånd  att  återvända  till  Sverige  låg  grefvinnan  Armfelt  till 
mötes  i  Petersburg  hos  svenske  ambassadören  Stedingk,  enligt 
hv^ad  hennes  slägting  grefve  Fabian  Ferscn  meddelat.  Armfelt 
betraktade  denna  resa  säsom  ett  vågstycke,  och  med  sorg  och 
bekymmer  såg  han  henne  lemna  Kaluga.  »Idén  att  se  dig  fara 
till  Sverige,  skref  han  till  henne  under  hennes  vistelse  i  Peters- 
burg, har  mera  kostat  på  mig  än  jag  kan  säga;  och  kände  jag 
ej  din  karakter,  din  fermeté,  jag  törs  säga,  din  själs  stora  egen- 
skaper, sä  vore  jag  antingen  redan  död  af  sorg  eller  annorledes 
expedierad.»  Synnerligen  stora  förhoppningar  hyste  han  icke  om 
framgången  af  sin  hustrus  underhandling.  »Jag  vet,  skref  han, 
att  du  aldrig  förnedrar  dig  att  begära  nåd  för  en  man,  som  för- 
tjenar  andra  tänkesätt  af  sin  konung  ...  Sä  länge  hertigen  lef- 
ver  och  har  Reuterholms  råd,  kan  jag  i  det  landet  icke  vistas, 
både  för  fysisk  och  moralisk  säkerhet.  Hade  konungen  icke  va- 
rit bedragen  och  förd  bakom  ljuset,  så  hade  han  genom  en  ho- 
norable  exil  fullgjort  alla  sina  skyldigheter  och  satisfierat  hela 
min  ambition.  Men  konungar  skall  man  tjena  utan  att  ofta  kunna 
hoppas  annan  belöning  än  sitt  goda  samvete.» 

Företaget  röjde  grefvinnan  Armfelts  mod  och  beslutsamhet. 
Fastän  hon,  liksom  vid  flykten  från  Neapel,  befann  sig  i  en  be- 
lägenhet, dä  stillhet  och  lugn  mera  än  eljest  skulle  hafva  varit 
önskvärda,  anträdde  hon  den  långa  färden  från  Kaluga  i  De- 
cember 1796,  i  afsigt  att  från  Petersburg  fortsätta  till  Stock- 
holm på  vintern.  Klimat-  och  isförhållanden  äfvensom  kropps- 
ligt illabefinnande  efter  den  ansträngande  resan  från  Kaluga 
gjorde    det    dock     nödigt    för    grefvinnan   Armfelt    att    stanna    i 


*)  Enligt  ett  bref  från  Armfelt  ^  3   1797  säges  Bedsborodko  hafva  yttrat 
sig  till  kejsaren   i  denna  riktning. 


—  3i6  - 

Petersburg-  Öfver  vintern  och  där  af  bida  sin  förlossning.  *)  Hon 
åtföljdes  nu,  liksom  vid  flykten  frän  Neapel,  af  familjens  vän 
Peyron,  som  äfven  var  henne  till  hjälp,  för  att  i  Petersburg  hos 
höga  vederbörande  tala  Armfelts  sak. 

I  ambassadören  Stedingk  egde  Armfelt  en  vapenbroder 
från  Savolax,  om  hvilken  han  alltid  yttrade  sig  med  aktning. 
Om  Stedingk  ej  af  böj  t  förföljelsen  mot  Armfelt,  sä  hade  han 
åtminstone  ej  befrämjat  den.  Han  mottog  grefvinnan  Armfelt 
med  synnerlig  artighet.  I  den  depesch,  hvari  Stedingk  under- 
rättade konungen  om  hennes  och  Peyrons  ankomst, ")  erinrade 
han,  att  hon  aldrig  varit  delaktig  i  det  brott,  h varför  hennes  man 
varit  anklagad,  och  yttrade  sig  äfven  om  major  Peyron  i  samma 
syfte:  det  vore  endast  vänskapen  och  tacksamheten,  som  sam- 
manfört honom  med  Armfelt.  Stedingk  försäkrade  grefvinnan  Arm- 
felt om  konungens  aktning  och  vänskap  för  henne,  samt  erbjöd 
sig  att  draga  försorg  om  hennes  presentation  vid  ryska  hofvet. 
om  så  önskades.  '**)  Grefvinnan  Armfelts  förhållande  under  hen- 
nes mans  olycka  hade  ej  kunnat  undgå  att  väcka  den  unge 
monarkens  aktning  och  sympati  —  känslor,  som  delades  öfver 
hela  Sverige,  j) 

Utom  den  svenske  ambassadören  befann  sig  äfven  en  annan 
svensk  underhandlare  i  Petersburg.  Det  var  general  M.  Kling- 
spor,  ditsänd  under  förevändning  att  lyckönska  kejsar  Paul  till 
hans  tronbestigning,  men  med  det  hemliga  uppdraget  att  åter- 
knyta de  i  September  1796  sä  hastigt  albrutna  förhandlingarna 
om  giftermålet  mellan  konungen  och  storfurstinnan  Alexandra. 
Det  troddes  länge,  att  han  skulle  lyckas.  Han  var,  skref  Peyron 
kort  efter  sin  ankomst  till  Petersburg,  »högt  i  smöret»  och  hade 
»les  petites  entrées»  vid  kejserliga  hofvet.  Armfelt  och  hans 
hustru  fäste  äfven  vid  Klingspors  beskickning  hvarjehanda  för- 
hoppningar, hvilka  dock  snart  nog  måste  öfvergifvas.  Oaktadt 
all  Klingspors  smidighet  och  den  omisskänneliga  ifver,  med  hvil- 


*)  Från  Petersburg  skref  j^refvinnan  Armfelt  ett  bref  till  den  unge 
konungen,  hållet  i  en  värdig  ton.  Hun  redogör  däri  för  anledningen  till 
dröjsmålet  att  begagna  tillåtelsen  alt  återvända,  och  slutar:  <rj"espére  .  .  .  que 
je  pourrai  auprés  de  mon  Roi  trouver  la  justice  et  Thumanité,  qui  carac- 
térisent  les  grands  princes  et  que  je  n'ai  pas  cru  devoir  implorer  avant  Son 
régne.ff     (Egenh.  koncept.) 

.'    1.»  .lan.  17117       ^^'    ^•> 

***)  Grefvinnan  Armfelt  till  Armfelt  '»,'3   1797. 

f)  Ehrenström.  det  olyckliga  offret  för  Armfelts  oförsigtighet,  som  på 
sommaren  1797  erliöll  ett  bssök  af  grefvinnan  Armfelt  (enligt  föreskrift  af 
hennes  make),  kallar  henne  i  ett  bref  från  samma  tid  «le  modéle  des  épouses 
et  la  gloire  de  votre  sexe«. 


—  317  — 

ken  förslaget  omfattades  af  ryska  hofvet,  särskildt  af  kejsarinnan 
och  storfurstinnan  Alexandra  själf,  strandade  förslaget  pa  de  bada 
monarkernas  halsstarrighet,  icke  minst  pä  den  unge  svenske  ko- 
nungens. Den  vändning,  som  underhandlingen  tog,  var  långt 
ifrån  gynnsam  för  Sveriges  intressen:  så  väl  Klingspor,  hvilken 
plötsligt  fick  befallning  att  inställa  sig  till  afskedsaudiens,  som  am- 
bassadören Stedingk  rönte  prof  på  den  lättretlige  ryske  kejsarens 
dåliga  lynne;  och  Stedingk  dolde  icke  sina  bekymmer  för  de 
möjliga  följderna  däraf.  *)  Paul  I  hade  förtörnad  yttrat,  upp- 
gifver  Armfelt,  att  man  ej  kunde  pä  ett  mera  ogrannlaga  sätt 
uppföra  sig  »vid  frieri  till  en  muschiks  dotter»,  än  svenska  hofvet 
gjort  i  denna  angelägenhet. 

Äfven  Klingspor,  en  af  Armfelts  gamla  motståndare,  hvars 
egennytta  såsom  generalintendent  han  afslöjat,  visade  hans  hustru 
och  hans  vän  utsökt  uppmärksamhet.  **)  Den  smidige  hofman- 
nens  artighet  betraktades  dock  med  afgjord  misstro.  Grefvin- 
nan  Armfelt  ansåg,  att  denne  landsman  gjorde  allt  hvad  han 
kunde  för  att  hindra  hennes  makes  återvändande  till  Sverige. 
»När  man  är  intresserad  att  bedraga  dem  man  har  att  göra 
med,  skrifver  hon  (-*/j  1797),  och  mycket  i  ens  lefnad  bör  göm- 
mas undan^  sä  söker  man  att  ur  vägen  röja  alla  dem,  som  kunna 
upptäcka  obehagliga  particulariteter.»  Afven  Peyron  försäkrade, 
att  Klingspor  i  Petersburg  gjorde  Armfelt  ^otjenster»,  under  det 
han  visade  hans  hustru  all  artighet. 

Grefvinnan  Az-mfelt  tillskref  Klingspors  inflytande,  att  den 
audiens,  som  hon  begärt  hos  kejsaren  under  förevändning  att 
få  personligen  tacka  för  det  åtnjutna  beskyddet,  af  böjdes,  och 
att  alla  de  uppvaktningar  hos  högt  stående  personer,  som  Pey- 
ron gjorde  å  hennes  vägnar,  blefvo  utan  annat  resultat  än  för- 
säkran, att  allt  skulle  få  förblifva  som  förut.  ***)     Hon  var  högst 

*)  Klingspors  och  Stedingks  depescher  1796 — 97  (i  Riks- Ark.).  ^^  Juli 
1797  skrifver  Stedingk:  «La  bonne  harmonie  entré  les  deux  états  sera  dé- 
truite  pour  longtemps.  V.  M.  sera  privée  d'un  allié  puissant,  le  seul  peut- 
étre,  dont  dans  les  circonstances  naturelies  Elle  n"avait  rien  ä  craindre  et 
beaucoup  a  espérer.<r 

**)  I  ett  bref  till  sin  hustru  säger  Armfelt  skämtsamt  om  «matkom- 
missarien»  Klingspor,  att  han  spelat  en  framstående  rol  i  —  »Tillfället  gör 
tjufven«r.  —  Peyron  skrifver  om  hans  förhållande  i  Petersburg:  »Klingspor 
kysser  och  smeker  och  bedyrar  heligt,  att  han  ej  vållat  min  olycka,  smädar 
och  skäller  på  hertigen  och  Reuterholm,  sedan  han  förstått  att  tillvinna  sig 
konungens  förtroende». 

***)  Möjligtvis  gjorde  man  dock  Klingspor  orätt  härutinnan.  Visser- 
ligen verkade  han  under  denna  tid,  så  väl  som  Stedingk,  enligt  befallning 
för  Armfelts  uteslutande  ur  ryska  statskalendern,  hvarest  denne,  såsom  vi 
sett,  till  svenska  regeringens  förargelse  stod  qvar  som  riddare  af  S:t  Andreas- 


-  3i8  - 

missnöjd  med  sde  förnäma,  höga  och  ohöfliga  stora  herrarna 
i  Petersburg»,  skrifver  hon,  men  var  glad,  att  hon  »ej  ödmjukat 
sig  för  dem3>.  —  Då  grefvinnan  Armfelt  i  Maj  1797,  lyckligen 
återställd  från  sin  barnsäng,  *)  efter  nära  ett  hälft  års  vistelse  i 
Petersburg  anträdde  resan  till  Sverige,  hade  frågan  om  Armfelts 
befordran  i  Ryssland  eller  upphäfvandet  af  hans  förvisning  icke 
tagit  något  steg  framåt. 

De  förhoppningar,  som  Armfelt  ännu  hyste  att  för  egen 
del  kunna  något  härvid  uträtta,  realiserades  ej  heller.  Af  ett 
personligt  sammanträffande  med  fältmarskalken  furst  Repnin, 
som  med  anledning  af  ett  befaradt  bonduppror  **)  besökte  Ka- 
luga  i  början  af  1797,  kunde  Armfelt  knappast  hoppas  att  på- 
räkna hans  inflytande  till  sin  förmän.  Pä  följande  sätt  har 
han  i  bref  till  sin  hustru  utförligt  skildrat  sitt  samtal  med  furst 
Repnin.  ***) 

»Du  vet  redan  af  mitt  bref  förledne  torsdag,  att  jag  var 
deciderad  att  ej  besvära  prins  Repnin  med  min  visit  .  .  .  Men 
fantasien  föll  pä  gubben  att  se  ett  underligt  djur,  och  han  char- 
gerade  vice-guvernören  att  ställa  till  så,  att  jag  skulle  komma 
till  honom,  efter  han  mycket  önskade  göra  min  bekantskap  .  .  . 
Jag  spökade  ut  mig  med  Dellesalle's  [en  emigrerad  frank  språk- 
mästares] värja,  med  en  härpung,  köpt  hos  Prenchikofif  etc.  etc. 
och  i  full  skepelse  af  en  tanddoktor  presenterade  jag  mig  hos 
fältmarskalken.  Han  mottog  mig  med  all  möjlig  höflighet,  och 
vi  hade  i  dess  kabinett  en  konversation  af  två  timmar,  under 
hvilka  han  repeterade  mig    allt  det,    som    blifvit  mig  af  dig  och 


orden  och  svensk  generallöjtnant  (Stedingks  dep.  ^1^*^^^^.  1%  J^"-  '797! 
Klingspor  20  Dec.  1796  (R.  A.).  Kejsar  Paul  lät  dem  dock  förstå,  att  hans 
åsigt  vore,  att  Armfelts  planer  »icke  varit  riktade  mot  konungens  person 
eller  makt,  utan  tvärtom  syftat  på  bådas  bibehållaDde«.  Men  detta  oaktadt 
syntes  kejsaren  tämligen  likgiltig  rörande  Armfelts  öde.  «Han  är  glömd 
och  skall  förblifva  i  sia  retraite,  så  länge  E.  M:t  behagar»,  skref  Stedingk 
i  Jan.  1797,  och  han  tillägger,  att  grefvinnan  Armfelts  ankomst  ingalunda 
varit  välkommen  fiJr  kejsaren,  samt  att  denne  undanbedt  sig  hennes  begärda 
uppvaktning. 

*)  Vården  af  den  nyfödde  sonen  anförtroddes  ät  grefvinnan  De  la 
Gardie,  grefvinnan  Armfelts  moder,  numera  bosatt  i  Estland.  Hon  liade  vi- 
stats i  Petersburg  en  del  af  våren  1797. 

■**)  Tanken  på  ett  krig  i  Kalugas  grannskap  synes  för  ögonblicket 
hafva  väckt  till  lif  det  gamla  krigarmodet  hos  Armfelt.  <rOm  gubbarna  sätta 
sig  i  marsch  hitåt,  skrifver  han  till  sin  hustru,  så  skickar  jag  barnen  till 
Moskwa  och  sätter  mig  upp  i  en  af  husarsqvadronerna  på  en  gammal  hiist.* 
Upproret  stillades  snart,  och  Armfelt  fick  behålla  svärdet  i  skidan. 
***)  ',3  1797- 


i 


—  3^9  — 

Barthélémy ')  berättadt,  och  ännu  flera  besynncrlij^a  particula- 
riteter,  bland  hvilka  en  är  remarkabel.  Han  talte  mycket  väl 
om  den  salige  mat-kommissarien  Mauritz,  **)  dess  goda  intention, 
dess  désir  att  se  negociationen  med  giftermålet  väl  slutad,  det 
förtroende,  han  hade  inspirerat  de  höga  personerna  här,  m.  m. 
Jag  sade  därpä,  att  dess  önskan  och  tänkesätt  i  den  vägen  voro 
allmänna,  och  att  Stedingk  visst  vore  likaså  zé\é,  likaså  intres- 
serad som  han  häruti.  —  Nej,  nej,  svarade  han,  det  är  han, 
som  tillskapat  alla  hinder;  det  visar  sig  äfven  i  hans  uppfö- 
rande, och  Mauritz  har  själf  flera  gånger  låtit  den  högste  förstå, 
att  de  inesta  intriger,  krångel  och  svårigheter  hade  sin  förnämsta 
källa  i  denna  vedervilja.  Du  kan  tänka,  om  jag  blef  förundrad, 
men  jag  hesiterade  ej,  utan  sade  rent  ut  min  tanke,  utan  fruktan 
för  hvad  på  mig  personelt  kunde  falla.  Jag  målade  bägge  en- 
ligt min  öfvertygelse  och  sade,  att  om  jag  än  continuerade  att 
vara  victime  af  min  honnéteté,  ansåg  jag  som  en  skyldighet  att 
ej  dölja  sanningen.  —  »Ni  aren  då  ej  vänner,  Mauritz  och  Ni.^» 
—  Nej,  icke  intima,  men  såsom  man  är  det  i  stora  världen. 
Dessutom,  vore  han  [också]  min  vän,  så  tycker  jag  mig  ej  böra 
dölja  vid  detta  tillfälle,  att  han,  för  att  upphöja  sig,  gör  en  an- 
nan tort.  —  »Kan  jag  skrifva  detta  och  hela  vår  konversation? 
Vill  Ni,  att  jag  skall  particuliert  säga  något  om  Er?»  —  Att 
jag  af  hjärtat  önskar  giftermålet,  och  att  den  störste  af  alla  måtte 
inse  mitt  lidande,  de  oförrätter,  jag  utstått,  och  den  problema- 
tiska ställning,  i  hvilken  jag  nu  i  tre  år  befunnit  mig.» 

»Därifrån  föllo  vi  på  Gefle  riksdags  beslut  relativement  till 
giftermålet,  däri  jag  sade  sanningen,  som  i  det  öfriga,  med  det 
tillägg,  att  under  regencen  möjligt  vore,  att  man  häri,  som  i  allt 
annat,  brukat  les  voies  et  les  moyens  des  faussaires  publics  et 
particuliers.  Därifrån  föllo  vi  pä  1720  års  regeringsform,  mot 
hvilken  jag  gjorde  en  violente  sortie.  »Efter  vi  äro  så  upprik- 
tiga, sade  den  store  herrn,  så  tillåt  mig  att  säga,  att  Ryssland 
ej  har  att  optera,  om  ej  en  parfaitc  harmonie  blir  etablerad 
emellan  rikena,  och  att  då  den  regeringsformen  är  och  blir  dess 
enda  säkerhet.»  Jag  bevisade  tant  bien  que  mal,  att  den  entre- 
prisen  blefve  chimérique,  t.  o.  m.  omöjlig,  dä  nationen,  som  nu 
älskade  sin  konung  och  estimerade  hans  försigtighet,  hans  för- 
stånd och  ekonomi,  ej  kunde  vilja  något  bättre  än  de  hafva. 
Enfin,  nästan  ingen  hufvudpunkt  blef  odiskuterad,  och  vi  äta  i 
dag  middag  tillsammans.» 


*)  Peyron. 
**)  Klingspor. 


—  320  — 

Större  förväntningar  fäste  Armfelt  vid  det  besök  i  den 
lilla  staden,  som  kejsar  Paul  kort  därefter  antogs  komma  att 
göra  efter  kröningsfesten  i  Moskwa.  Han  hoppades  dä  fa  till- 
fälle att  personligen  inför  kejsaren  framställa  sina  önskningar; 
och  han  kunde  väl  hafva  grund  att  hoppas  något  genom  in- 
trycket af  sin  personlighet,  som  vid  sä  mänga  af  Europas  hof, 
inför  sä  många  af  dess  furstar,  ädragit  sig  uppmärksamhet.  *) 
Stora  festförberedelser  gjordes  i  det  stilla  Kaluga.  **)  Armfelt 
var  formligen  anmodad,  pä  grund  af  sin  erfarenhet  från  stora 
världen,  att  deltaga  i  festkomiténs  öfverläggningar.  Men  —  kej- 
saren tog  en  annan  väg  frän  Moskwa  till  Petersburg;  och  så  väl 
festförberedelserna  i  Kaluga,  som  Armfelts  förhoppningar  togo  så- 
lunda ett  snöpligt  slut. 

Underrättelserna  från  Sverige  vid  samma  tid  voro  ej  hel- 
ler egnade  att  stärka  hoppet  om  bättre  utsigter.  Armfelt  an- 
såg såsom  dåliga  tecken  för  sin  framtid,  att  efter  konungens 
myndighetsförklaring  ingen  förändring  inträffat  i  Gyldenstolpes, 
hans  gamle  guvernörs,  öde,  och  att  Ehrenström  fortfarande  hölls 
i  fängelse,  oaktadt  denne  under  processen  »deployerat  en  karakter 
och  sentiments,  som  vår  unga  kung  bort  estimera,  om  han  ej 
vore  ledd  bakom  ljuset».  »I  Gyldenstolpes  behandling»  —  den 
var,  enligt  hvad  grefvinnan  Armfelt  berättat,  föranledd  af  ko- 
nungens missnöje  därföre,  att  Gyldenstolpe  missbrukat  sin  ställ- 
ning och  konungens  förtroende  för  att  söka  föra  honom  bakom 
ljuset  --  »ser  jag  min  äo;u,  skref  Armfelt;  ty  han  har  icke 
abuserat  af  konungens  vänskap  och  förtroende,  utom  vis-å-vis 
mig:  kungens  korrespondans  med  mig,  som  han  förde,  och 
mina  bref,  som  han  gaf  fram,  m.  m.  Således  är  svaret  tyd- 
ligt, mera  för  mig  än  för  den  stackars  ruttna  gubben;  och  där- 
vid skola  vi  hålla  oss  och  taga  afsked  af  det  kära  Sverige 
för  evitit,»  ***) 


*)  I  början  var  Armfelt  tveksam,  om  han  borde  visa  sig  för  kejsa- 
ren. ÄHerr  Brandt,  skrifver  ban  till  sin  hustru  ^|,  1797,  kan  ej  visa  sig 
utan  på  befallning,  efter  grefvinnan  Armfelt  varit  ovärdig  alt  blifva  presen- 
terad. Återigen  kan  det  anses  såsom  en  manque  de  respecl,  om  Paul  och 
Pierre  fara  ul  och  figurera,  och  automaten  Hrandt  sitter  i  sitt  ruttna  rang- 
skepp och   väntar   på  ordres.» 

**)  En  festbdt  (Hucentoro)  skulle  visas  på  Oka,  alla  kojor  döljas  ge- 
nom målade  träbyggnader,  staden  illumineras  och  trai  sparenter,  hvilande  på 
kolonner,  »dölja  1  — tgroparna»,  skrifver  Armfelt. 

♦**)  Armfelt  till  sin  hustru  ^'/n  '796,  'jj.  ''/j  1797.  L'r  grefvinnan 
Armfelts    bref  i  samma    ämne    förtjenar    följande    att    anföras:    «Det  som  gör 


I 


—    321    — 

Det  var  under  skilsmässan  frän  sin  hustru,  under  oron  f(3r 
hennes  öde,  och  medan  sjukdom  hemsökte  det  ensamma  hem- 
inet  i  Kaluga,  som  Armfelt  på  detta  sätt  säg  sina  framtidsför- 
hoppningar alltmer  omtöcknas.  Uncier  året  1797  synes  svår- 
modet pä  grund  af  dessa  förhållanden  hafva  hotat  att  helt  och 
hållet  förmörka  hans  sinne  och  bringa  honom  nära  förtviflan. 
5) Jag  ser  nog,  skrifver  han  i  början  af  detta  är,  att  vi  här,  som 
i  Sverige,  hafva  intet  annat  hopp  än  Kaluga  eller  kanske  nå- 
got sämre.  Ar  det  så,  så  skickar  jag  dig  barnen  ju  förr  dess 
hellre,  och  med  mig  skall  ingen  nöd  blifva.  Ty  att  föreviga 
min  inaktiva  varelse  här  utan  hopp  —  det  är  ej  nödigt;  hvar- 
ken  moral  eller  fysik  står  ut  därmed,  i  synnerhet  sedan  alla 
mina  vänner  och  bekanta  öfvergilVit  detta  helvete.»  I  ett  an- 
nat bref  heter  det:  »Hvar  i  Guds  namn  skall  man  fä  i  lugn 
och  fred  sluta  sina  dagar r  Detta  land  blir  for  mig  hvar  minut 
odrägligare,  i  Schweiz  äro  Gustaf  IILs  mördare,  i  England  för 
dyrt,  i  Italien  mycket  bra,  men  för  dyrt  —  under  jorden  det 
bästa  och  klokaste.» 

Med  bitterhet  yttrar  han  sig  under  samma  tid  om  det  fä- 
dernesland, för  hvilket  han  sä  tappert  kämpat,  men  som  nu 
stängt  sin  dörr  för  honom:  ^Sverige  är  ej  mer  mitt  fädernesland; 
alla  band  oss  emellan  äro  lossade,  och  den  dagen,  de  dömde 
mig  lif  och  ära  förlustig,  gaf  niig  alla  rättigheter  att  anse  som 
mina  fiender  ej  allenast  mina  domare,  men  hvar  svensk,  som 
ej  med  afsky  ansåg  dessa  köpta  eller  förskrämda  rackare.»  Den 
ton,  som  rädde  i  Sverige  under  den  nya  regeringen,  vore  »en 
blandning  af  fähus  och  barnkammare»;  konungen  vore  omgif- 
ven  af  en  konselj,  bestående  af  personer,  som  alla  varit  med 
att  bereda  Armfelts  olycka.  *)  »Med  Sverige  är  intet  att  göra; 
där  löper  hvar  och  en  till  sitt  fall  och  ingen  tänker  på  annat 
än  sig  själf .  .  .  Stackars  den  unge  konungen!  Jag  kan  aldrig 
glömma,  att  han  är  Gustaf  IILs  son,  och  den  känslan  är  mig 
mycket  till  last.»  —  Stundom  förnimmas  visserligen  ännu  i  Arm- 
felts förtroliga    bref   till    hans    hustru    uttryck    af   from    resigna- 


att  gubben  G.  [Gyldenstolpe]  ej  kommer  på  grön  qvist,  är  visst  till  en  del 
främmande  för  denna  saken.  Hans  conduite  med  den  unga  herren  var  olidig, 
både  en  particulier  och  äfven  en  public ;  jämt  full  och  grälig,  och  slutligen, 
när  detta  gräl  yppade  sig.  så  skref  han  under,  utan  tvifvel  af  alteration,  att 
han  var  ovärdig  att  tjena  den  unga  herren,  och  det  ligger  honom  i  vägen  i 
all  sin  dar.«     (^*/,   1797.) 

■•)  «Un  jeune  roi  vertueux,  innocent  et  —  trompé,  entouré  de  betes  et 
de  scélérats,  les  premiéres  au  dessus  de  toutes  celles  qu'Ésope  fait  parler,  les 
seconds  plus  atroces.  s*il  est  possible,  que  ceux  qui  crucifiérent  Jesus-Christ 
et  guillotinérent  Louis  XVI.<r 

Tejnér,   G.   il.    Armf.U.  21 


tion:  sGud  läte  giftermålet  gå,  Gustaf  IILs  son  blifva  lycklig, 
dig  och  barnen  hafva  bröd!  —  så  kan  jag  med  trygghet,  kan- 
ske t.  o.  m.  med  längtan  säga:  Nu  låter  du  din  tjenare  fara  med 
frid,  ty  hans  hjärta  hafver  ej  mer  att  efterlängta.s  Men  ej  alltid 
yttrade  han  sig  så  vördnadsfullt  om  »Gustaf  IILs  sonj>:  någon 
gäng  nämner  han  honom  i  stället  »Sofia  Magdalenas  son»  och 
förklarar:  »Kungen  är  en  träkarl,  utan  själ  eller  sentiment»  — 
shans  själ  är  ett  diminutivum  af  en  verklig  kungasjäl».  Karak- 
teristiken af  Gustaf  IV  Adolf,  gjord  i  en  upprörd  sinnesstämning, 
torde  dock  vara  träffande  nog. 

Till  dessa  sorger  och  denna  ständiga  oro  kom  äfven 
kroppslig  sjukdom,  som  hotade  göra  slut  pä  den  olycklige  man- 
nens tillvaro.  »Min  sjukdom,  skrifver  han  på  sommaren  1797, 
har  nu  antagit  alla  tänkbara  och  obotliga  former,  och  jag  vill 
icke  dölja  för  dig,  att  jag  ser  det  med  glädje.  Mina  ben  äro 
uppsvällda  till  ytterlighet,  min  oupphörliga  hosta  hindrar  mig  att 
sofva  mera  än  några  ögonblick,  jag  känner  en  svaghet,  som  icke 
kan  beskrifvas.  Är  detta  tillstånd  uthärdligt?  är  det  värdt  att 
förlängas?»  —  Kort  därefter  drabbades  den  ensamme  fadren  af 
den  familjesorgen,  att  hans  älskling,  den  i  Kaluga  födde  sonen 
Constantin,  efter  ett  par  dagars  sjukdom  afled,  sedan  hans  för- 
träffliga svenska  sköterska  —  en  slägting  till  kammartjenaren 
Mineur,  som  varit  inblandad  i  processen  —  kort  förut  aflidit. 
Dä  syntes  Armfelt  lidandets  mätt  rågadt.  Själf  måste  han,  då 
luthersk  prest  ej  fanns  och  begrafning  efter  rysk-grekiska  ritua- 
len ej  tillstaddes  de  främmande  kättarna,  i  ovigd  jord  begrafva 
de  döda.  »Jag  har  som  prest,  skrifver  han  nära  förtviflan,  måst 
begrafva  min  Susanna  pä  denna  förbannade  jord,  där  man 
ej  ackorderat  oss  annan  jord  än  den  hundarna  begrafvas  uti. 
Den  outtröttliga  förföljelse  af  ödet,  som  trycker  mig  till  jorden, 
har  sedermera  låtit  mig  repetera  samma  ceremoni  med  min  lille 
Constantin;  nu  hoppas  jag  att  nästa  procession  blir  min,  och 
att  jag  blott  får  le  röle  muet  att  spela.»  Efter  dessa  upp- 
träden utropar  han:  »Min  själ  är  bedröfvad  intill  döden,  för- 
tviflan bor  i  mitt  hjärta  och  söndersliter  det»;  och  han  an- 
såg sig  redan  nära  sin  upplösning.  »En  människa,  skrifver  han, 
som  alla  möjliga  sorger  och  olyckor  till  kropp  och  själ  rui- 
nerat, är  både  för  sig  och  andra  loäst  placerad  fyra  ä  fem  alnar 
under  jorden.» 

Men  när  nöden  var  som  störst,  var  hjälpen  närmast.  Det 
var  Armfelts  ädla  maka,  som  kom  med  hjälpen.  Med  djup 
bedröfvelse    mottog    hon    de    sorgliga    underrättelserna    frän    de 


—     0-0 

sina;  ')  men  med  ståndaktighet  arbetade  hon  i  Stockholm,  dit 
hon  och  Peyron  anlände  i  Juni  1797,  för  deras  bästa.  I  talrika 
bref,  lika  hedrande  för  hennes  hjärta  som  för  hennes  förstånd, 
sökte  hon  tala  tröstens  ord  till  sin  olycklige  make.  I  de  in- 
trasslade ekonomiska  förhållandena  bragte  hon  ordning  och  reda 
samt  räddade  ur  skeppsbrottet  så  mycken  förmögenhet,  att  famil- 
jens ekonomiska  tillvaro,  åtminstone  med  bibehållandet  af  den 
ryska  pensionen,  kunde  anses  betryggad. 

Efter  högmålsprocessen  begärde  fordringsegarna  konkurs; 
dess  utredning  afslutades  i  Aug.  1796.  Summa  inventarii  utgjorde 
dä  47,401  rdr  spec.  Behållningen  däraf  skulle  förvaltas  för  Arm- 
felts  hustrus  och  barns  räkning.  De  väsentligaste  tillgångarna  ut- 
gjordes af  egendomarna  Nynäs  och  Lindnäs.  Vid  deras  förvalt- 
ning hade  dock  Armfclts  förtroendeman,  majoren  Uggla,  förfarit 
med  yttersta  vårdslöshet,  och  stora  svårigheter  mötte  att  bringa 
reda  i  de  ekonomiska  angelägenheter,  som  varit  under  hans 
värd.  Öfver  35,000  rdr  hade  han  uppburit,  för  hvilka  all  redo- 
visning saknades.  Ugglas  förhållande  bidrog  väsentligen  att  för- 
länga grefvinnan  Armfelts  uppehåll  i  Sverige. 

En  ytterligare  svårighet  uppstod  därigenom,  att  de  pap- 
per, till  en  stor  del  af  ekonomisk  beskaffenhet,  som  genom 
Reuterholms  försorg  konfiskerades  på  Lindnäs  och  stannade  i 
hans  förvar,  icke  på  länge  och  endast  delvis  kunde  tillrättaskaffas, 
ehuru  officiel  anhållan  därom  gjordes  af  grefvinnan  Armfelt  hos 
riksdrotsen.  På  dennes  förfrågan  hos  justiekansleren  Lode  upp- 
lystes, att  två  stora  kistor  förts  frän  Lindnäs,  innehållande  dels 
militärhandlingar  och  kartor,  dels  ministeriella  handlingar,  papper 
rörande  teatern  m.  m.,  jämte  brefväxlingen  med  fröken  Rudenschöld. 
Denna  sistnämnda  blef,  uppgaf  Lode,  på  grund  af  sitt  j>skandalösa 
innehåll  på  befallning  uppbränd  (!);  om  de  öfriga  papperens  öde 
hade  Lode  sig  intet  bekant.»  Af  misstag  hade  Lode  fatt  i  sitt 
förvar  några  ekonomiska  papper  rörande  egendomarna  Ogesta 
och  Skäringe,  hvilka  öfverlemnades  till  grefvinnan  Armfelts  eko- 
nomiska ombud  hofrättsrädet  Brygger.  Frågan  förevar  i  kon- 
seljen 1798  ^'/g,  hvarvid  upplystes,  att  de  officiella  handlingarna 
m.  m.  funnos  i  hertig  Karls  förvar,  och  beslöts  att  de  skulle 
där    förblifva,    då  grefvinnan   Armfelt    för    sina    ekonomiska  an- 


*)  Egendomligt  nog  har  äfven  grefvinnan  Armfelt,  oaktadt  sitt  klara 
förstånd,  i  dessa  bekymrens  dagar  skattat  åt  tidens  vidskepelse.  Hon  be- 
rättar själf  i  ett  bref,  alt  hon  för  första  gången  i  sitt  lif  besökt  spåkvinnan 
Arvidso!!  för  att  få  veta  de  sinas  öde.  Hon  hade  förutsagt,  att  allt  skulle 
väl  afiöpa  och  sorgens  tid  snart  vara  ute.  «Ät  din  visit  hos  gumman  .\rvid- 
son  har  jag  skrattat»,  skref  hennes  make  med  anledning  bäraf. 


—  324  — 

gelägenheter  af  dem  ej  kunde  hafva  någon  nytta.  Om  de  ^upp- 
brända» skandalösa  papperen  —  vi  hafva  sett  hvartill  de  an- 
vändes —  kunde  ej  bli  fräga:  de  stannade  i  Reuterholms  göm- 
mor *). 

Armfelt  ansåg,  att  Reuterholm  med  undansnillandet  af  dessa 
papper  haft  för  afsigt  att  äfven  ekonomiskt  ruinera  honom:  ford- 
ringar kunde  nu  framställas,  för  hvilka  qvittot  undanhölls,  o.  s.  v. 
Särskildt  gällde  detta  en  kronofordran  för  penningar,  upp- 
burna under  vermländska  fälttåget  1788  samt  för  nya  gardets 
mundering  m.  m.;  ersättning  för  denna  fordran  hade  tagits  ge- 
nom indragning  af  besittningsrätten  till  Frescati.  »För  Verm- 
lands  fälttåg,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru,  vet  du  själf,  att  vi 
satt  i  pant  allt  hvad  vi  egde.  Men  sä  blir  man  belönt  för  sin 
zéle  mot  kung  och  fädernesland.»  —  Till  utredningsman  förord- 
nades nu,  jämte  grefve  Fab.  Fersen,  hofrättsrådet  Brygger,  som 
under  de  närmast  följande  åren  hade  värden  om  familjen  Arm- 
felts  tillhörigheter;  men  länge  dröjde  i  Armfelts  sinne  misstro 
till  rättrådigheten  hos  dem  som  bevakade  hans  angelägenheter 
i  Sverige,  ökad  genom  den  bittra  känslan  att  han  på  grund  af 
sin  dom  själf  ej  egde  rätt  att  besitta  någon  egendom  i  Sve- 
rige, utan  lefvande  måst  ärfvas  af  de  sina.  Efter  sin  rehabilita- 
tion  väckte  Armfelt  åtskilliga  processer  och  framställde  fordrings- 
anspråk,  hvilka  ofta  äro  pä  tal  i  hans  brefväxling.  Utgången 
motsvarade  icke  hans  förväntningar;  och  hans  bref  öfverflöda 
af  vredesutbrott  öfver  den  svenska  rättvisan  och  dess  odug- 
liga skipare. 

Grefvinnan  Armfelt  uppvaktade  den  unge  konungen,  lem- 
nade  honom  Armfelts  »mémoire  justificatif»  samt  kunde  berätta, 
att  han  läst  den  med  uppmärksamhet  och  endast  väntade  på 
något  allmänt  glädjetillfälle  för  att  ändra  Armfelts  öde.  »Gud 
bevare  vår  kung!  —  skref  hon.  Det  är  den  ärligaste  karlen  i 
sitt  rike.  Gud  läte  honom  få  lefva  for  sitt  folks  väl  och  sitt 
lands  sällhet.»  Ingen  i  Sverige,  allra  minst  konungen,  trodde 
numera,  berättade  hon,  att  något  verkligt  brott  varit  å  bane; 
och  Gustaf  Adolf  hade,  karakteristiskt  nog,  vid  sitt  samtal  med 
Armfelts  hustru  ej  haft  annat  att  förebrå  honom,  än  »en  hop 
utlatelser,  som,  ehuru  sanna,  ej  äro  tillåtna  enligt  lagen  mot  re- 
geringen eller  den  styrande  personen».  Att  Armfelt  icke  före- 
haft  några  stämplingar  mot  konung,  rike  och  regeringsform  vore 
klart;  hans  tänkesätt  härutinnan  vore  för  väl  kända,  hade  ko- 
nungen förklarat.  —  »Tiden,    som    ändrar   allt,  hette  det  i  ett  af 


*)  Se  ofvan,  s.  281;  Lode  till  Wachtincister  ■•"*;,;   1798:  protok.  «",,  s.  å. 


0-^5 


hennes  bref,  torde  väl  också  ändra  vårt  öde,  men  inte  går  det 
fort,  och  det  kunna  vi  ej  heller  begära.»  .  .  .  »Hvad  som  i  pro- 
cessen allra  mest  ligger  dig  till  last,  är  noten  till  salig  frun  och 
budkafveln  till  dalkarlarna;  denna  senare  känner  jag  alls  icke. 
Den  första  rätten  i  riket  har  dömt;  rätt  eller  galet,  sä  fruktar 
jag  att  det  på  länge  ej  står  att  ändra,  och  kanske  aldrig  utan 
ett  visst  ord,  som  låter  illa  i  deras  öron,  som  aldrig  gjort  nå- 
got utan  att  åsyfta  det  allmänna  bästa  och  konungens  enskilda 
väl.»  *)  I  sitt  sista  bref  från  Stockholm  skref  grefvinnan  Armfelt 
tröstande:  »Den  dag  skall  komma,  då  du  skall  blifva  justifierad 
för  hela  världen,  och  alla  skola  bli  öfvertygade  om  din  oskuld, 
sä  visst  som  skepparens  nevö  **)  redan  tror,  det  du  aldrig  haft 
en  elak  tanke  mot  kung  och  land.» 

Det  var  dock  först  i  början  af  September  1797,  som  gref- 
vinnan Armfelt  kunde  meddela,  att  konungen  fattat  något  be- 
slut med  afseende  på  Armfelts  öde.  Konungen,  nyss  återvänd 
till  Stockholm  från  sin  frieriresa  till  Baden,  hade  lofvat  grefvin- 
nan Armfelt,  att  order  skulle  utfärdas  till  alla  Sveriges  agenter, 
ministrar  och  konsuler  i  utlandet,  att  upphöra  med  Armfelts 
efterspanande  —  i  själfva  verket  hade  detta  upphört  långt  förut 
—  samt  tillkännagifvit,  att  denne  hade  rättighet  att  vistas  hvar 
han  ville  utom  Sverige.  Det-  var  sålunda  ett  steg  till  upprät- 
telse, ehuru  ringa,  och  långt  ifrån  den  fullständiga  rehabilita- 
tion,  som  Armfelt  hade  hoppats  på  grund  af  konungens  yttran- 
den. Det  var  icke  utan  bitterhet  som  han  mottog  underrät- 
telsen därom.  »Cest  la  montagne,  qui  accouche  d'une  souris^, 
skref  han.  »Gudskelof,  jag  var  därpå  preparerad,  et  qui  plus  est 
—  säker.  H.  M:t  har  dä  funnit  för  godt  låta  förföljelsen  (för 
det  jag  varit  honom  och  hans  far  attacherad!)  upphöra,  och  jag 
är  nu  i  rysk  dépendance,  och  frågan  är  blott  att  ombyta  exil. 
Cest,  comme  dit  le  poéte,  tomber  du  donjon  au  grenier,  ty  här 
har  jag  nu  mer  intet  annat  än  bittra  kalkar  att  utdricka,  malgré 
alla  sköna  löften.»  *") 


*)  Äfven  Peyron  sökte  ingifva  Armfelt  förhoppningar  om  konungers 
goda  afsigter,  men  afrådde  på  det  bestämdaste  förslaget  att  söka  återupp- 
taga processen. 

**)  Konungen.  Ett  gängse  spenamn  pä  hertig  Karl  var  «Skeppar  Hur- 
tig*. I  allmänhet  förekomma  dylika  omskrifningar  rätt  ofta  i  makarna  Arm- 
felts  brefväxling. 

***)  Ej  heller  Armfells  hustru  fann  att  utgången  motsvarade  förvänt- 
ningarna. Hon  skref  i  Oktober  frän  Petersburg:  «En  gång  lär  kungen  finna 
rätta  sammanhanget  af  alla  de  infamier,  man  sagt  och  gjort  under  hans 
minderårighet  och  som  man  kanske  ännu  sä  mycket  som  möjligt  conti- 
nuerar.     Men  då  är  det  kanhända  för  sent  och  tör  han  sjäif  bli  första  victime 


—  326  — 

Emellertid  skyndade  man  att  begagna  sig  af  den  timade 
förändringen  så  fort  som  möjligt.  Hänsyn  till  Armfelts  helsa 
och  lynne  gjorde  det  nödvändigt  att  genast  ombyta  vistelse- 
ort. Hans  hustru  skyndade  till  Petersburg  frän  Stockholm,  för 
att  hos  de  ryska  myndigheterna  utverka  tillstånd  för  Armfelt 
att  lemna  Kaluga^  pä  grund  af  den  ofvannämnda  befallningen 
till  Sveriges  representanter  i  utlandet,  hvilken  redan  kommit 
Stedingk  tillhanda.  Här  m.öttes  hon  emellertid  af  ett  ovän- 
tadt  hinder.  Kejsar  Paul  befann  sig  ännu  i  en  högst  uppre- 
tad stämning  mot  konungen  af  Sverige  på  grund  af  giftermåls- 
förslagets af  böjande,  h  vilket  han  ansåg  såsom  en  förolämpning; 
och  misshälligheter  pä  finska  gränsen  med  anledning  af  att  några 
ryska  fartyg  i  Kymmene-älf  blifvit  anhållna  af  svenska  gräns- 
bevakningen hade  just  vid  denna  tid  bidragit  att  öka  hans 
vrede.  Den  nåd,  som  visats  Armfelt  genom  den  ofvannämnda 
befallningen  till  svenska  ministrarna  i  utlandet,  var  under  dessa 
förhållanden  ingen  rekommendation  i  den  vredgade  despotens 
ögon.  Han  lät  förstå  att,  lika  litet  som  han  behöft  afvakta 
konungens  af  Sverige  tillstånd  för  att  själf  visa  den  svenske  flyk- 
tingen all  näd,  som  honom  behagade,  lika  litet  behöfde  han  fä- 
sta afseende  vid  den  förändring  i  dennes  behandlingssätt,  som 
svenska  regeringen  föreskrifvit.  Svaret  på  grefvinnan  Armfelts 
anhållan^  att  hennes  man  måtte  få  tillstånd  att  lemna  Kaluga, 
blef  således  på  dessa  grunder  till  en  början  nekande.  Omsider 
ändrades  dock  detta  oförväntade  afslag  till  medgifvande  för  Arm- 
felt att  lemna  Ryssland,  med  bibehållande  af  den  ryska  pensio- 
nen af  5,000  rubel,  så  länge  ingen  förändring  inträdt  i  hans 
lefnadsställning.  Men  så  länge  han  vore  qvar  i  Ryssland,  finge 
han  icke  bära  annat  namn  än  Brandt.  ') 

Grefvinnan  Armfelt  skyndade  att  lemna  sin  otålige  make 
del  af  denna  glada  underrättelse,  men  förteg  i  det  bref,  hvari 
den  meddelades,  visligen  de  svårigheter,  som  mött  henne.  Arm- 
felts sinnesbeskaffenhet  var,  såsom  af  hans  bref  nogsamt  syn- 
tes, sådan,  att  obehagliga  nyheter  måste  med  största  försig- 
tighet  meddelas.  Det  dröjde  en  tid,  innan  befallningen  att  lemna 
Armfelt    respass    expedierades    från    det    ryska    kansliet   till   gu- 


af  det  onda  .  ,  .  Då  torde  han  påminna  sig  Armfelt  och  flere,  som  för  hans 
slcuU  lidit  allt  hvad  möjligt  är  att  lida  .  .  .  Allt  detta  har  jag  sagt  honom 
och  mycket  mera.« 

*)  Stedingks  depesch  ^-'j  October  1797.  (Riksarkivet.)  Jfr  Schinkels 
Minnen  IV:  129,  hvarest  berättas,  att  grefvinnan  Armfelt,  »när  ingenting  an- 
nat syntes  vilja  lijälpa,  skref  till  Bedsborodko  dessa  enkla  och  rörande  ord:  Låt 
min  man  resa  från  Kaluga,  eljest  dör  han  därl<r 


—  y^i  — 

vernören  i  Kaluga;  men  Armfclts  otålighet  att  få  lemna  denna 
plats,  som  nu  var  honom  sä  förhatlig,  var  sä  stor,  att  den  be- 
segrade guvernörens  betänkligheter.  Innan  officiel  underrättelse 
kommit,  bröt  han  upp  med  sin  familj  och  tog  vägen  till  Moskwa. 
—  Därifrån  styrdes  kosan  till  Estland,  hvarest  grefvinnan  Arm- 
felt  hos  sin  moder  och  öfriga  anförvandter  afvaktade  hans 
ankomst. 

I  December  1797,  efter  nära  ett  års  skilsmässa,  fick  Arm- 
felt  äter  omfamna  sin  hustru^  sitt  lifs  goda  ängel.  Hon  saknade 
bland  dem,  som  följde  honom,  en  son,  som  under  hennes  från- 
varo jordats  i  Kaluga;  han  såg  då  för  första  gången  tvenne  sö- 
ner, som  hans  hustru  skänkt  honom  under  den  tid,  han  vistats 
i  sin  afläefsna  förvisningsort. 


vn. 

Utan  hem. 
(1758—1802). 

sj^^hasveruss,  »den  vandrande  juden»  har  G.  M.  Armfelt  mer 
^!^.j^  än  en  gäng  i  missmodets  stunder  uppställt  såsom  motbild 
till  sitt  öde  under  det  skifte  af  hans  lefnad,  som  nu  skall  skildras. 
Utan  fara  för  att  gripas  såsom  fridlös  man  kunde  han  efter  Sep- 
tember 1797  vistas  hvar  han  önskade  utanför  sitt  fädernesland; 
men  han  var  fortfarande  länge,  efter  domens  bokstaf,  en  biltog, 
namnlös  och  borgerligen  död  man^  som  fosterlandet  förskjutit. 
Och  då  omsider  domen  upphäfdes,  och  generallöjtnanten  och  se- 
rafimerriddaren  baron  Armfelts  namn  åter  syntes  i  Sveriges  stats- 
kalender, dröjde  det  ytterligare  en  rund  tid,  innan  han  fick  till- 
stånd att  återvända  till  Sverige.  När  han  efter  nära  nio  års 
frånvaro  gjorde  ett  kort  besök  där,  fann  han  allt  så  förändradt, 
att  han  själfmant  åter  vände  fäderneslandet  ryggen  för  att  i 
främmande  land  fortsätta  sitt  irrande  lif. 

Det  var  i  Europas  stora  hufvudstäder,  i  Berlin  och  Wien, 
Dresden  och  Prag,  Petersburg  och  Paris,  och  vid  helsokällorna 
i  Karlsbad,  Töplitz,  Spa  och  Aachen,  som  Armfelt  skiftesvis 
Icfde  under  åren  1798  till  i8o2,  till  dess  han  mot  slutet  af  sist- 
nämnda är  såsom  utnämnd  svensk  minister  i  Wien  ånyo  hck  en 
bestämd  verkningskrets  och  för  en  tid  fann  ett  hem  —  dock 
utan  att  vara  omgifven  af  de  sina,  hvilka  redan  i  Maj  1799  Icm- 
nat  honom  och  återvändt  till  Sverige.  Under  dessa  långa  år 
fann  han  mellan  vistelsen  i  de  stora  städerna  för  kortare  tider 
landtliga  tillflyktsorter  i  kretsen  af  en  familj,  som  länge  betrak- 
tade   lionom    såsom    en    nära   vän  och  förtrogen  rådgifvarc:  det 


-   329  — 

var  hos  liertic^innan  af  Kurland  pä  Löbichau  och  hos  liennes  dot- 
ter, prinsessan  af  Sagan,  på  slottet  Sagan  i  Schlesien.  Hans 
vistelse  i  denna  krets  blef  under  dessa  är  af  den  hemlöse  van- 
drarens oroliga,  bckymmerfulla,  af  växlande  framtidsplaner  fyllda 
Hf  en  idyll,  som  icke  saknade  sin  romantik.  *) 

Yttre  förhållanden,  så  väl  de  enskilda,  i  hvilka  Armfelt  be- 
fann sig,  som  tidehvarfvets  omstörtningar  och  oberäkneliga  skif- 
ten, medförde  detta  ständiga  kringirrande,  vida  mer  än  egen  smak 
och  böjelse.  »I  detta  tidehvarf  —  säger  han  en  gäng  vemodigt 
—  och  med  de  händelser  det  medför,  är  bäst  att  hafva  sin  bien- 
étre  i  en  kappsäck  och  lefva  du  jour  au  lendemain.»  »Jag  gör 
som  fågeln  —  skrifvcr  han  en  annan  gång,  kort  sedan  hans  familj 
begifvit  sig  till  Sverige  —  som  hoppar  från  gren  till  gren  och 
söker  en  plats,  där  han  kan  trifvas;  om  han  finner  en  sädan,  är 
han  lycklig.  Hvad  mig  angår,  skall  jag  icke  upphöra  att  söka, 
ända  till  det  ögonblick,  då  ni,  mina  älskade,  kunna  återförena  er 
med  mig.»  I  missmodiga  ögonblick  kunde  han  utlåta  sig  annor- 
lunda: »Det  är  fatalt  att  ej  hafva  en  fixité  i  sina  projekter;  det 
är  fatalare  att  par  principe  ej  vilja  hafva  det.  Denna  impres- 
sion hörer  till  en  läng  olycka,  förakt  för  största  klassen  af  män- 
niskor.» 

Armfelts  sociala  ställning  under  dessa  år  var  dock  ingalunda 
förödmjukande  eller  oansenlig,  huru  bitter  än  hemlöslieten  stun- 
dom kunde  kännas.  Öfverallt  mottogs  han  med  utmärkelse  och 
blef,  pä  grund  af  sina  lefnadsöden  och  sina  personliga  egenska- 
per, en  af  samtidens  mest  firade  personer.  Hans  namn  var  kändt 
öfver  hela  Europa,  och  den  förföljelse,  han  utstått,  hade  icke 
undgått  att  åt  honom  förvärfva  ökade  sympatier  inom  de  kretsar  i 
utlandet,  där  han  vistades.  Mängden  af  Europas  aristokrati,  liksom 
den  svenske  flyktingen  franska  revolutionens  och  jakobinismens 
svurna  motståndare,  såg  i  honom,  ett  offer  för  ridderliga  och  mo- 
narkiska tänkesätt  **).  Hans  yttre  företräden,  hvilka  öfverallt  genast 


*)  Sedan  Armfelt  i  Karlsbad  och  Berlin  sökt  bot  för  sin  föistörda  helsa 
under  är  1798  och  första  delen  af  1799,  har  han  till  slutet  af  år  1802  icke 
uppeiiållit  sig  längre  tid  än  två  månader  i  oafbruten  tidsföljd  mera  än  på  tre 
ställen:  i  Karlsbad  1799  samt  i  Paris  och  Dresden  1802.  Hela  den  öfriga 
tiden   var   han  på  resande  fot. 

*"i  Att  förmyndareregeringen  inom  dessa  kretsar,  så  väl  som  bland  de 
franska  emigranterna,  ansågs  såsom  ett  slags  skräckvälde,  var  häraf  en  natur- 
lig följd.  Armfelt  berättar,  att  en  fransk  abbé..på  Armfelts  förslag  till  lionom 
att  söka  sin  utkomst  i  Sverige,  svarat:  ^Dieu  m"en  préstrve!  Votre  ancien 
régent  peut  d'un  jour  h  Taulre  faire  assassiner  votre  roi.  et  alors  on  serait 
Conime  sous  la  régence  de  Robespierre.  «Du  ser  att  hertigen  gjort  sin  poli- 
tiska reputation»  —  tillägger  Armfelt. 


—  330  — 

ådrogo  sig  uppmärksamhet,  och  hans  mångsidiga  lefnadserfarenhet 
g-åfvo  honom  ett  intresse,  utöfver  mängden  af  politiska  äfventy- 
rare  och  emigranter.  *)  Den  lysande  och  älskvärde  världsmannen 
fängslade  ännu  som  förr  dem  som  kommo  i  hans  närhet,  och  ej 
ens  framgångarna  hos  de  sköna  hade  upphört  med  åren. 

Men  han  var  dock  ej  densamme  som  fordom.  Det  glada 
ungdomsmodet  var  för  alltid  brutet  under  motgångarna,  och  hel- 
san förblef  vacklande,  ehuru  hvarje  år  hjälp  söktes  vid  brunnar 
och  bad.  Stora  världens  nöjen  hade  för  Armfelt  mistat  sin  loc- 
kelse; lynnet  var  ojämnt,  stundom  tungt  och  bittert,  och  dess 
utbrott  synas  nu  mindre  än  någonsin  hafva  kunnat  tillbakahällas. 
Hans  närmaste  fingo  i  den  oafbrutna  brefväxling,  som  han  un- 
derhöll med  dem  och  som  utgör  nästan  den  enda  källan  för  hans 
lefnadshistoria  under  dessa  år  '*),  ofta  erfara  obehagen  däraf. 
Ärligt  bekänner  han  i  ett  bref  till  sin  mor  (1799):  »Jag  är  lika 
misstänksam  och  stygg,  som  jag  var  godtrogen  och  god  förr»; 
och  till  sin  hustru  skrifver  han  något  senare:  »Lycklig  den,  som 
har  ett  tranquilt  humeur!  I  min  ungdom  hade  jag  det  och  äfven 
en  stor  fond  af  glädtighet.  Men,  gunås,  olyckor  och  stora  sin- 
nesrörelser hafva  allt  förändrat.  Min  susceptibilité  är  nu  onatur- 
lig; den  minsta  rörelse,  det  största  lappri  sätter  mig  utom  mina 
fysiska  gränser.»  Han  fann,  att  det  var  en  »Försynens  skickelse» 
att  han  träffat  personer,  »som  anse  sig  som  lyckliga  att  omgifv^a 
min  eländiga  och  capricieusa  varelse.  I  deras  ställe  vore  jag  ej 
en  minut  med  en  så  underlig  varelse  som  jag  själf  finner  mig 
vara».  I  känslan  af  att  dessa  ohejdade  utbrott  af  lynnets  ojämn- 
heter ej  undgått  att  väcka  sorg  hos  hans  närmaste,  skrifver  han 
en  gång  (1802)  till  sin  ädla  hustru:  »Glöm  bort,  min  vän,  allt 
framfaret  gräl,  förlåt  d'avance  allt  tillkommande,  ty  det  depen- 
derar,    mera    än    du    tror,  af  min  physique,  dä  jag  med  humeur 


")  Se  t.  ex.  det  åt  Armfelt  egnade  kapitlet  i  Mémoires  de  la  duchesse 
d'Abrantés,  T.  XVII.  <fM.  d'Armfelt  avait  a  cette  époque  une  de  ces  existences 
prestigieuses,  qui  font  länt  d'impression  sur  les  femmes,  doiit  l'imagination 
est  vive  et  passionnée.  Il  était  connu  dans  toute  TEurope  pour  ses  belles 
qualités  chevaleresqut  s  et  pour  son  attachement  si  pur  et  si  désintéressé  en- 
vers  son  souverain,  qu'il  pleurait  encore  comme  au  jour  de  sa  mört.  Les 
femmes  ai?nent  toujour=;  le  dévouementl»  Författarinnan  kände  honom  per- 
sonligen; hon  fann  honom  till  det  yttre  «rémarquablement  beau*.  hans  sam- 
tal  utomordentligt  underhållande  o.   s.   v.     (Anf.  st.,  s.   201    o.   följ.) 

**)  Af  skadan  vorden  vis,  syntes  Armfelt,  enligt  livad  han  själf  upp- 
lyser, under  dessa  landsHyktsår  i  regeln  hafva  förstört  ankommande  bref,  om 
han  ej  ansäg  dem  ega  särskildt  värde.  Därföre  finnes  bland  hans  papper  för 
dessa  år  endast  ett  relativt  linga  antal  bref  ////  honom.  Särskildt  är  det  för 
hans  biografi  att  beklaga,  att  grefvitman  Armfclts  bref  sakn.is  i  samlingen. 


—  331   - 

och  amertume  fäster  mig  vid  de  största  bai^ateller.  Jaq-  rar 
mig  ej  själf.»  *)  »Jag  känner  mig  trött  ocli  gammal,  och  önskar 
att  lefva  stilla»,  bekänner  han  i  ett  brcf  från  slutet  af  denna  pe- 
riod; och  innan  han  hunnit  längt  in  pä  40-talet,  älskade  han  att 
underteckna  sina  bref  till  sin  hustru:  »din  gamla  gubbe». 

Sä  hade  olyckan,  de  felslagna  förhoppningarna  och  kanske 
mer  än  allt  annat  bristen  pä  bestämd  verksamhet  under  det  år- 
tionde, som  förflutit  sedan  konung  Gustafs  död,  förändrat  den 
man,  som  i  hans  glada  hof  länge  stått  främst  i  yster  ungdoms- 
glädje och  sedan  med  hurtigt  mod  stridt  vid  hans  sida. 


Det  var,  såsom  vi  sett,  mot  slutet  af  är  1797  som  familjen 
Armfelt,  efter  slutad  vistelse  i  Kaluga,  samlades  pä  Kolck  i  Lif- 
land  hos  grefve  Karl  Stenbock.  Hos  denne  vördnadsvärde  släg- 
ting  till  grefvinnan  Armfelt  tillbragtes  ett  par  vintermånader,  väl 
behcfliga  för  återvinnande  af  de  krafter,  som  vantrefnaden  i  Ka- 
luga och  resans  mödor  hållit  på  att  alldeles  tillintetgöra.  »Ma- 
ger, gulblek  och  matt,  så  att  han  knappt  kunde  få  fram  ett  ord», 
tedde  Armfelt  sig  för  sin  bekymrade  hustru,  enligt  hennes  egna 
ord;  och  hon  fann  det  »mer  än  underligt,  att  han  ännu  existe- 
rade, dä  man  kommer  ihåg,  att  hans  kropp  redan  var  utmattad 
och  försvagad  genom  mycket  arbete,  blessyrer  och  fatiguer,  och 
det  för  ett  fädernesland,  som  sä  nobelt  och  generöst  belönar  för- 
tjensten.  **) 

Dels  for  att  söka  återvinna  helsan  under  skickliga  läkares 
värd,    dels    af   omtanke    för    de  båda  äldsta  barnens  uppfostran. 


*)  Anledning  till  en  dylik  apologi  saknades  visserligen  icke.  Armfelts 
bref  till  sin  hustru  och  dotter,  hvilka  med  nästan  aldrig  svikande  noggrann- 
het postdagligen  afsändes,  afspegla  skiftningarna  i  hans  lynne.  De  innehålla 
ofta  utbrott  af  rörande  ömhet  och  tillgifvenhet.  »Jag  för  med  mig  i  grafven 
den  öfvertygelsen,  skrifver  han  en  gång  till  sin  hustru,  att  om  ej  Försynen 
sammanknutit  våra  öden,  så  hade  jag  kanske  ingen  idé  om  något  lyckligt 
och  dygdigt  här  i  världen.»  Han  erkände,  att  hon  «visal  hela  Europa  en 
ståndaktighet,  en  dygd,  en  vänskap,  som  ej  har  sin  like:  ingen  hustru,  ingen 
vän  har  kunnat  göra  mera  än  du!«  utropar  lian  (Okt.  l8ao).  ,Men  i  dessa 
bref  saknas  ej  heller  utbrott  af  otålighet  och  dåligt  lynne  samt  förebråelser, 
stundom  af  ganska  obetydliga  anledningar,  for  försumlighet  med  uträttande 
af  mindre  uppdrag  o.  d.  Vid  sin  dotter  Augusta  var  Armfelt  fäst  med  ett 
slags  svärmeri:  i  Kaluga  och  under  första  året  i  Berlin  hade  hon  varit  hans 
käraste  sällskap.  Efter  skilsmässan  1799  skref  han  äfven  till  henne  nästan 
postdagligen,  men  tonen  i  dessa  bref  är  högst  ojämn;  och  förebråelser  för 
försumligliet  i  studier  och  brefskrifniiig,  stundom  hårda  och  oförtjenta,  växla 
med  uttryck  af  faderlig  kärlek  och  stolthet  öfver  den  rikt  begäfvade  dottern, 
**)  Grefvinnan  Armfelt  till  sin  svärmoder. 


beslöto  makarna  Armfelt  att  för  den  närmaste  framtiden  nedslå 
sina  bopålar  i  Berlin.  Under  sommaren  1798  genomgick  Arm- 
felt, åtföljd  af  sin  familj,  en  badkur  i  Karlsbad,  hvilken  gjorde 
god  verkan,  samt  tillbragte  vintern  1798  —  99  i  Berlin,  för  att 
undergå  en  långvarig  och  smärtsam  operation.  *)  Han  väntade 
att  denna  skulle  få  en  dödlig  utgång;  att  döma  efter  hans  ytt- 
randen i  förtroliga  bref  hvarken  hoppades  eller  önskade  han,  att 
hans  »onyttiga  och  besvärliga  vandeU  skulle  förlängas.  »Gifve 
Gud,  det  vore  allt!»  —  utropar  han  i  ett  bref  till  sin  moder  i 
Maj  1798.  »Då  man  hvarken  lefver  sig  eller  andra  till  nytta, 
bör  man  anse  som  en  nåd  af  Försynen  slutet  af  kroppens  plå- 
gor och  sinnets  sorger.»  —  Småningom  inträdde  dock  en  förbätt- 
ring, och  efter  en  förnyad  Karlsbaderkur  på  sommaren  1799 
kände  han  sig,  säger  han,  »frisk  och  rask  som  en  pojke».  Full- 
komligt återställd  blef  han  dock  icke,  och  ständigt  återkommande 
anfall  af  sjukdomen  lade  honom  mera  än  en  gäng  under  den  tid, 
vi  här  skildra,  vanmäktig  på  sjukbädden. 

Till  sjukdomen  kommo  äfven  under  vistelsen  i  Berlin  1798 
— 99  ekonomiska  bekymmer.  Utom  den  ryska  pensionen,  hvars 
utbetalning  ofta  fördröjdes,  påräknades  en  måttlig  inkomst  från 
Sverige  af  den  förmögenhet,  som  grefvinnan  Armfelt  vid  sitt 
besök  i  Sverige  1797  lyckats  rädda  åt  familjen  i  sitt  och  sina 
barns  namn.  Afven  dessa  medel  uteblefvo  dock  längre  än  som 
varit  väntadt;  och  det  blef  nödigt  att  pantsätta  och  sälja  nipper 
och  pretiosa,  som  räddats  undan  skeppsbrottet.  **)  Penninghjälp 
anlände  omsider  frän  Sverige  och  Finland;  och  fattigdomen  i 
egentlig  mening  torde  lika  litet  i  Berlin  som  i  Kaluga  hafva  gif- 
vit  sin  prägel  åt  familjens  lif.  Det  var  dock  ekonomiska  hän- 
syn, jämte  hoppet  att  genom  personlig  närvaro  kunna  tillgodose 
husets  intressen,  som  gjorde  att  grefvinnan  Armfelt  med  sina 
barn  i  Maj  1799  lemnade  Berlin,  för  att  tillbringa  den  närmaste 
tiden  i  Sverige  och  pä  Aminne  i  Finland.  Under  denna  vistelse 
i  Berlin  hade  Armfelt  själf  nästan  uppgifvit  tanken  pä  att  åter- 
vända   till    Sverige.     »Pä  Sverige  är  ej  mer  att  tänka,  skref  han 


*)  Hans  sjukdom  var.  utom  ett  svårt  nervlidande,  en  ytterlig  grad  af 
hemorroider,  något  hvaraf  han  sedan  ungdomen  varit  besvärad,  men  som  nu 
föranledt  polyphildningar,  hvilka  genom  upprepade  operationer  måste  borttagas. 
**)  Armfelt  gjorde  sig  bittra  förebråelser  för  alt  hafva  bragt  sin  familj 
i  denna  bel.ägenhet.  «Om  jag  ej  vore,  skref  lian  i  Maj  1798.  sutte  min  hustru 
tranquille  på  sitt  Lindnäs  och  behöfde  ej  sälja  af  sig  de  sista  prydnader,  som 
en  dam  af  hennes  stånd  kunde  bära  med  en  viss  prédilection.»  Afven  senare 
skrifver  han  till  sin  dotter,  hvars  uppfostran  han  ledt  med  så  mycket  intresse: 
ffje  me  suis  érigé  en  encyclopédie  de  sciences  pour  toi,  et  je  ne  suis  qu'une 
encyclopédie  de  la  misérc  humaine  pour  Maman.»  (1799.) 


till  sin  mor  i  slutet  af  1798;  de  orsaker,  som  tillbakahäila  vår 
unge  kungs  rättvisa,  räcker  ej  min  lifstid  att  öfvcrviniia,  och 
grace  är  odrägligt  att  begära  och  fä  för  den,  som  har  rätt  att 
fordra.» 

För  öfrigt  lefde  Armfelt  under  dessa  är  ett  tillbakadraget 
lif  i  Berlin.  Sveriges  representant  där  var  då  den  redlige  L.  v. 
Engeström,  som  visade  Armfelts  familj  mycken  välvilja,  men  icke 
kunde  såsom  svensk  minister  underhälla  någon  förbindelse  med 
en  man,  som  var  lifdömd  och  hvars  namn  ännu  stod  uppspikadt 
på  skampålen  i  Sverige.  *)  Engeström  berättar,  att  han  frän 
svenska  kabinettet  erhållit  uppdraget  att  vaka  öfver  att  Armfelt 
icke  bure  svenska  eller  ryska  blå  banden,  men  att  han  af  böjt 
detta  på  lämpligt  sätt.  **)  Ett  visst  ömsesidigt  misstroende  rådde 
dock,  som  naturligt  var,  mellan  v.  Engeström  och  Armfelt,  dels 
pä  grund  af  äldre  förhållanden,  dels  till  följd  af  Armfelts  egen- 
domliga ställning,  dels  äfven  därföre  att  den  ifrige  ryssfienden  v. 
Engeström  ogärna  såg  Armfelts  intima  förbindelse  med  ryske 
ministern  i  Berlin  Panin.  ***)  I  dennes  hus  umgicks  Armfelt  fli- 
tigt och  fortfor  att  anse  honom  och  hans  familj  såsom  sina  verk- 
liga vänner.  För  öfrigt  deltog  han,  af  helsoskäl  så  väl  som  af 
ekonomiska  och  politiska,  föga  i  umgängeslifvet  i  Berlin.  »Band- 
stumpar har  jag  nog  att  bära,  utom  de  svenska,  skrifver  han 
till  sin  mor,  och  på  den  sidan  kunde  jag  väl  spöka  ut  mig;  men 
jag  far  mycket  litet  i  sällskap:  två  a  tre  hus,  där  jag  kan  vara 
utan  géne,  oklädd  och  hafva  mina  beqvämligheter,  ser  jag  ibland. 
Till  mig  kommer  mycket  folk,  men  allt  af  den  mindre  förnäma, 
men  lärda  klassen.» 

För  öfrigt  sysselsatte  sig  Armfelt,  utom  med  sin  dotters 
uppfostran,    åt    hvilken    han,  som  vi  sett,  egnade  synnerlig  upp- 


")  Se  L.  v.  Engeström,  Minnen  ocli  antecku.,  II:  31. 
**)  Armfelt  bar  i  Berlin  ryska  Andreasorden  och  anlade  1799.  genast 
efter  sin  rehabilitation,  Seralimerorden.  —  Däremot  förblef  han  utesluten  ur 
danska  kalendern  såsom  riddare  af  elefanten  ända  till  1803.  Det  sårade  ho- 
nom djupt,  och  han  tänkte  på  att  återsända  dekorationen.  Han  hade  emeller- 
tid aldrig  fått  någon  underrättelse  från  danska  hofvet  om  att  han  bli  f vit  ute- 
sluten ur  kalendern,  hvilket  skedde  genast  efter  hans  högmålsprocess.  »Jag 
anser  det  icke  vara  en  privation  att  ej  vara  elefanterriddare,  skrifver  han  till 
sin  hustru  (^*|g  1802),  men  jag  tror,  att  både  H.  M;t  och  ryska  hofvet  kunna 
€j  finna  anständigt,  att  jag  är  af  Danmark  beröfvad  ett  hederstecken,  sum 
dessa  monarker  funnit  mig  värdig  att  bära.»  Han  uppdrog  åt  sin  hustru  att 
därom  inhemta  konung   Gustaf  IV   Adolfs  tanke. 

***)  Han  ansåg  Armfelt  delaktig  i  kringspridandet  af  vissa  kränkande 
rykten,  som  ansågos  leda  sitt  ursprung  från  Panins  hus.  Se  E:s  Minnen. 
H:  35-37. 


334 

märksamhet  *),  med  att  lägga  sista  handen  vid  utarbetandet  at 
sina  memoarer,  i|  en  svensk  och  en  fransk  redaktion.  Därjämte 
lät  han  ombesörja  renskrifning  af  de  bref,  han  erhållit  af  konung 
Gustaf  III.  Han  försåg  dem  med  upplysande  anmärkningar  och 
gjorde  i  afskriften  de  redaktionsförändringar  med  afseende  på 
ordalydelsen,  som  han,  enligt  tidens  uppfattning  af  historiska  akt- 
stycken, ansåg  berättigade.  **)     Detta  sistnämnda  arbete  var  äm- 


")  Se  ofvan,  sid.  295.  Sönernas  uppfostran  ville  han  leda  i  en  helt 
annan  riktning;  och  de  grundsatser,  han  därom  hyste,  buro  fortfarande  prä- 
geln af  hans  ovilja  mot  upplysningstidelivarfvets  anda,  men  sakna  icke  sin 
märkvärdighet.  «Med  gossarna,  skrifver  han,  har  jag  ett  helt  annat  system 
än  med  flickan.  Jag  sätter  hos  dem  mera  värde  på  fysiken  och  sinnesförfatt- 
ningen än  på  lärdomen.  En  ung  karl,  som  är  lärd,  är  antingen  en  narr  eller 
en  pedant.  Man  lär  så  länge  man  lefver  —  sä  har  jag  gjort;  och  då  någon 
grund  är  lagd  samt  i  språken  tungan  är  bruten,  är  resten  obetydlig.  Frukta 
Gud  älska  och  lyda  kung,  föräldrar  och  förmän,  aldrig  resonnera,  men  al- 
drig tåla  vanära,  vara  färdig  att  dö  för  sina  principer  och  anse  lifvet  som  ett 
llu  —  det  blir  min  moralité  för  mina  kavaljerer.<f  —  "Jag  vill,  heter  det  i 
ett  annat  bref,  att  mina  pojkar  skola  födas  upp  som  man  födde  upp  sädana 
kavaljerer  för  hundra  år  sedan.  Hederliga,  dygdiga,  gudfruktiga  medborgare, 
med  goda,  starka  kroppar,  och  inga  filosofer  och  gycklare.  Plogen  i  ena 
hand  om  så  fordras,  värjan  i  den  andra,  fruktan  för  Gud.  föräldrar  och  öf- 
verhet,  tro,  lyda  och  ej  resonnera. <f  Veklighet  i  gossars  uppfostran  ansåg  han 
som  ett  väsentligt  fel:  »Världens  öden.  som  förestå,  fordra  karlar,  som  ej  känna 
vällust  eller  commodité  .  .  .  Det  är  i  hjärta  och  hufvud  som  man  skall  bjuda 
till  att  etablera  skilnaden  mellan  den,  som  är  något  och  den  som  är  intet.<r 
Armfelts  söner  fingo  dock,  äfven  de,  en  vårdad  uppfostran.  Sedan  familjen 
flyttat  till  Sverige,  anställdes  såsom  ledare  för  deras  studier  en  fransk  emi- 
grant abbé  Macquart,  som  till  biträde  medförde  sin  landsman  abbé  Gridaine. 
Ynglingarna  bodde  under  sina  lärares  uppsigt  för  sig  själfva,  dels  i  .Stock- 
holm, dels  på  Nynäs.  Den  franske  abbéns  vistelse  på  Nynäs  gaf  anledning 
till  ryktet  att  Armfelt  där  doldes  under  hans  namn.  (Se  Ahnfelt,  Sv.  hofvet, 
III:    172.) 

**)  Se  företalet  till  den  i  Hist.  Handlingar,  ny  följd  XII,  utgifna  upp- 
lagan af  Gustaf  III:s  bref  till  Armfelt.  Armfelt  synes  någon  gång  hafva 
varit  betänkt  på  att  låta  trycka  dessa  bref.  »Tryckning  af  brefven  skall  blifva 
min  enda  ressurs.  Mina  vänner  i  London  skaffa  mig  prenumeration  for  flere 
1000  L.  st.,  och  mot  misére  skall  man  bereda  sig  alla  medel."  Armfelt  till 
sin  hustru,  Apr.  1800.)  Då  fråga  1802  uppstod  om  tryckning  af  ett  urval  af 
dessa  bref  i  Gustaf  Hlrs  skrifter,  var  Armfelt  mycket  angelägen  att  de  ej 
skulle  af  personliga  skäl  uteslutas.  «Ces  coosidéralions,  skref  han  till  utgif- 
vareii  af  Gustaf  IIl:s  skrifter,  grefve  Oxenstjerna,  pcuvent  empécher  que  mes 
lettres  du  feu  roi  paraissent  dans  votre  ouvrage;  mais  elles  ne  les  feront  pas 
disparaitre  de  la  place  qui  les  attend  dans  rhistoire.  L"avenir  et  le  temps 
n'obéissent  pas  ä  la  volonté  et  å  la  passion  des  horames.»  (Se  Crusenstolpe, 
Karakteristiker,  s.  22.)  En  i  Tyskland  utgifven  Prospectus  öfver  företaget 
upptog  ej  Armfelts  namn  bland  Gustaf  ni:s  korrespondenter,  hvilket  väckte 
hans  förtrytelse:  «Jag  begär  ingen  grÄce,  vill  ej  hafva  en  större  ära  än  synas 
i  häfderna  det  jag  varit:  Gtistaf  III:s  trogne  vän.v  Det  sätt,  på  hvilket  dessa 
bref  omsider  utgåfvos,  väckte  Armfelts  lifliga  missnöje. 


naclt  att  öfverlemnas  till  den  unge  konungen  såsom  ett  minne  af 
hans  fader,  bvilket  äfvcn  kunde  tjcna  till  rättfärdigande  af  den- 
nes olycklige  vän.  Grefvinnan  Arnifelt  medförde  till  Sverige  sä 
väl  denna  »depöt  af  salig  konungens  förtroende  och  vänskap»  som 
»den  svenska  justificationen»,  såsom  Armfelt  själf  benämner  den 
svenska  redaktionen  af  sina  memoarer. ■»  *) 

Utom  dessa  skrifter  medförde  grefvinnan  Armfelt  för  att 
till  Gustaf  IV  Adolf  öfverlemnas  en  »nippe,  som  i  i  5  år  och  vid 
alla  tillfällen  beständigt  följt  en  af  Sveriges  största  och  mildaste 
regenter»,  nämligen  ett  jpennfoder»  (förscdt  med  sigill  .^1,  som 
Gustaf  III  på  sin  dödsbädd  lemnat  Armfelt^  med  uppmaning  att 
återställa  till  hans  son,  dä  denne  blefve  myndig.  *') 

Tanken  pa  rättfärdigande  och  rehabilitation  föresväfvade, 
såsom  häraf  synes,  fortfarande  den  landsflyktige,  huru  bittert  han 
än  kunde  yttra  sig  om  det  fädernesland,  som  förskjutit  honom, 
och  där  »trohet,  ära,  zéle  och  blessyrer  belönas  med  schavotter». 
Rehabilitationen  kom  också  under  denna  tid,  ehuru  endast  små- 
ningom och  droppvis,  ingalunda  på  det  sätt  som  Armfelt  önskat 
och  hoppats  allt  sedan  den  unge  konungens  tronbestigning. 


I 


*',  Antagligen  densan^na,  som  sedan  trycktes  i  Adlersparres  Handlingar 
och  ofta  citerats  såsom  Armfelts  tryckta  själf  jjiografl.  Innan  denna  sistnämnda 
skrift  utlemnades,  borde  den  dock,  enligt  Armfelts  föreskrift,  granskas  och 
kompletteras  af  någon  kunnig  lagkarl  i  de  delar,  som  rörde  högmålsprocessen, 
hvarefter  den  skulle  lemnas  till  genomseende  af  Ehrenstrchn,  AminofT  och 
Leopold.  Meningen  var  äfven,  att  en  granskning  af  uppgifterna  rörande  kri- 
get skulle  verkställas  af  G.  Adlersparre,  som  under  Armfelts  befäl  däri  del- 
tagit. Oflentliggörandet  af  denna  skrift  afråddes  dock  af  både  Ehrenström. 
Leopold  och  Armfelts  hustru.  Ehrenström  skref  till  Leopold,  att  dessa  me- 
moarer innehöllo  (tmänga  till  äfventyrs  ganska  sanna,  men  dock  mycket  an- 
stölliga  saker  mot  hertigens  person«  (se  Handl.  ur  Brinkm.  Arkivet,  II:  344),- 
och  Leopold  afgaf  längre  fram  (1803)  i  bref  till  Armfelt  ett  afstyrkande  ut- 
låtande öfver  offentliggörandet  af  denna  skrift.  (Leopolds  bref,  som  i  sitt 
slag  är  ett  mästerstycke,  finnes  tryckt  i  cSamlaren^i-  i  uppsatsen  »Armfelt  och 
Leopold»,  1881.)  Af  ett  bref  frän  Armfelt  till  Leopold  (Aachen  -1^  1802) 
synes  emellertid,  som  om  det  icke  varit  Armfelts  mening  att  då  låta  trycka 
sin  skrift:  «Som  på  ett  hälft  seculum  hela  detta  dokument  ej  kan  utgifvas, 
är  intet  att  befaraj  hvarföre  då  ej  bibehålla  äran  och  sanningen  sin  rätt.^c  — 
Han  ansåg,  heter  det  i  ett  annat  bref,  alt  det  icke  borde  vara  »ett  brott  för 
en  honnéte  homme  att  justifiera  sig<r. 

*")  Enl.  Armfelts  underdåniga  berättelse,  dat.  Kerlin  '*  3  1799-  Armfelt 
hade  med  detta  sigill  på  konungens  befallning  två  dagar  före  hans  död  för- 
seglat åtskilliga  papper,  hvilka  han  befallt  honom  taga  i  förvar  äfvensom 
peimfodret.  Ingen  annan  än  den  myndigvordne  konungen  borde  kunna  taga 
ui)p  den  försegling,  som  vore  gjord  med  detta  sigill.  Papperen  fördes  till 
Lindnäs  och  voro,  säger  Armfelt  i  sin  berättelse,  bland  de  papper,  som  där 
»lagligen  förekommit.»     (Jfr  ofvan,  s.  323). 


—  336  — 

Armfelt  fann,  att  den  rättvisa^  han  fordrade,  i  sin  gång  »ta- 
git sköldpaddan  till  sin  förebild»;  men  såsom  s-rojalist»  framför 
allt,  yttrade  han  sig  i  det  längsta  vördnadsfullt  och  undergifvet 
om  den  unge  konungen,  som  så  länge  gäckade  hans  förhopp- 
ningar. »Mätte  Gud  bevara  konungen  och  gifva  honom  arfvingar, 
skrifver  han  till  sin  broder  1798;  sä  länge  han  och  de  existera, 
upphöra  ej  de  band,  som  evigt  skola  förqväfva  hämndens  röst.» 
.  .  .»Finner  konungen  mig  brottslig,  sä  vill  jag  ej  hafva  nåd, 
heter  det  i  samma  bref;  finner  han  mig  så,  som  jag  finner  mig 
själf  efter  mitt  samvetes  vittnesbörd,  så  är  det  för  mig  ej  till- 
räckligt att  vara  på  samma  linie  som  en  Sprengtporten  m.  fl., 
och  af  svenskar  sämre  behandlad  än  konungamördare.  Hade 
min  [skam]-tafla  fått  stå.  för  sig  själf  och  ej  konfunderats  med 
åtskilliga  rackare-namn,  sä  hade  jag  ansett  henne  som  ett  äre- 
minne för  mig.» 

Slägtingar  och  vänner  hade  under  åren  närmast  efter  Gu- 
staf IV  Adolfs  myndigblifvande  hos  konungen  sökt  utverka  en 
ändring  i  Armfelts  öde,  men  länge  förgäfves.  I  konungens  om- 
gifning  hade  Armfelt  inga  förespråkare.  Flere  af  dem,  som  nu 
stodo  konungen  nära,  hade  bidragit  till  förföljelsen  mot  Armfelt. 
I  främsta  rummet  hertig  Karl,  som  ansåg  det  som  en  personlig 
förolämpning  att  fråga  kunde  uppstå  om  upphäfvande  af  domen 
öfver  Armfelt.  Han  gaf  konungens  förtroendeman  Ugglas  form- 
ligt uppdrag  att  hos  honom  motverka  Armfelts  återkomst  *),  ett 
uppdrag,  hvartill  denne  af  egen  drift  säkerligen  icke  var  obenä- 
gen. Till  Armfelts  motståndare  räknades  äfven  riksdrotset  grefve 
Wachtmeister  och  statssekreteraren  Rosenblad ;  och  de,  som  varit 
hans  domare,  kunde  med  skäl  vänta  att  han,  om  han  återvände 
till  fäderneslandet,  skulle  söka  utkräfva  hämnd  för  lidna  oförrät- 
ter. Icke  ens  de,  som  under  förmyndareregeringen  räknats  till 
gustavianerna,  baron  E.  Taube  och  O.  Wrede,  och  som  nu  stodo  i 
synnerlig  ynnest,  önskade  hans  återkomst,  hvilken  skulle  kunna 
blifva  farlig  för  deras  eget  inflytande.  Man  hade  ännu  i  minne 
Armfelts  gunstlingskap  hos  Gustaf  III,  hvilkct  så  ofta  väckt  af- 
und  och  förargelse,  och  man  fruktade,  att  han,  genom  makten 
af  sin  personlighet  och  understödd  genom  traditionen  af  gamla 
förbindelser,  snart  skulle  fä  den  oerfarne  unge  konungen  i  sina 
händer  och  genom  sitt  inflytande  blifva  Sveriges  verklige  regent. 
Armfelts  gamla  synder  återkallades  i  minnet:  lians  lättsinne  och 
hans  slöseri,  hans  fallenhet  för  intriger  och  hans  hersklystnad, 
hans    öfvcrmod    och    hänsynslöshet  —  allt   fel,  hvilka  han  under 


*)  Se  Ugglas'  bref  till  "nenigen  ',,0  1799,  Ir.  i  Schiiikels  Minnen  IV:  132. 


—  337  — 

sin  glansperiod  aldrig  aktat  nödigt  att  bemantla  —  lades  honom 
nu  ånyo  till  last,  jämte  de  hemliga  stämplingar,  f(>r  hvilka  han 
blifvit  dömd.  I  konung  Gustaf  IV  Adolfs  skaplynne  och  lef- 
nadsvanor  lag  ingenting,  som  gjorde  honom  benägen  att  öfverse 
med  dessa  fel ;  hans  egen  ftirtjenst  bestod  företrädesvis  i  den  ne- 
gativa dygden  att  han  saknade  åtskilliga  af  dem.  Han  var 
sålunda  sannolikt  icke  synnerligen  benägen  att  påskynda  Arm- 
felts  rehabilitation.  *) 

Den  som  omsider  lyckades  förvärfva  den  så  mycket  efter- 
längtade upprättelsen  var  framför  alla  andra  Armfelts  goda  ge- 
nius, hans  maka. 

Frukten  af  hennes  första  besök  i  Stockholm  efter  den  Arm- 
fdtska  katastrofen  var,  såsom  vi  sett,  påbudet  om  inställandet 
af  efterspaning  och  förföljelse  i  utlandet.  Förgäfves  sökte  hon 
dock  dä  att  få  sin  makes  namn  borttaget  från  skamtaflan.  Det 
stod  där  qvar  ända  till  början  af  1799,  då  taflan  omsider  på  kung- 
lig befallning  ncdtogs,  sedan  konungen  haft  en  allvarsam  öfvcrlägg- 
ning  med  riksdrotset  grefve  Wachtmeistcr,  huruvida  detta  kunde 
ske,  utan  att  regeringsmaktens  myndighet  därigenom  nedsattes.  **) 
Saken  väckte  uppseende,  ehuru  taflans  nedtagande  skedde  i  tyst- 
het en  morgonstund  (22  Febr.  1799)  i  närvaro  af  understäthål- 
laren  (ich  polismästaren.  ^Det  är  nästan  otroligt  hvad  stor  och 
miirkelig  sensation,  mot  hvarandra  stridande  tänkesätt,  yttranden 
och  omtlömen  uti  allas  sinne  blifvit  upplifvade»,  säger  ett  ögon- 
vittne. ***)  Åtgärden  gaf  genast  anledning  till  det  ogrundade 
ryktet,  att  Armfelts  hemkomst  vore  omedelbart  fiirestående  och 
att  han  skulle  återtaga  sitt  öfverstäthållare-ämbete.  Detta  sist- 
nämnda rykte  syntes  vinna  stöd  däraf  att  öfverstäthällarehu.set 
samtidigt  undergick  en  reparation. 


*)  Se  Ehrenströms  Anteckn.,  II:  428  och  följ.,  Adlerbeths  Anteckii.,  II: 
206,  Rosenhanes  bref  ''/s   J799-  t""-  '   ^^  ^^  Gardieska  Arch.,  XX:   108. 

**)  Se  De  hl  Gärd.  Archiv.,  XX:  106.  Rosenhanes  bref  73  1799-  Det 
sk.äl,  som  Rosenliane  uppgifver,  alt  riksdrotset  anfört  för  taflans  neiltagamle, 
ar  egendomligt,  »Grefve  Waclitmeister  svarade,  heter  det,  att  tatians  upp- 
sättande ej  varit  en  följd  af  hofräitens  dom,  utan  en  tilläggning  af  högsta 
domstolen  och  konungen.  Då  uti  allt  detta  var  en  arhitrage,  kunde  tat1;in 
ullt  för  väl  nedtagas,  utan  att  hofrättens  utslag  p.^  något  sätt  blefve  invali- 
deradt.Ä  Det  sades,  och  Armfelt  själf  trodde,  att  konungen  förm.itts  att  liär- 
lill  lemna  sitt  medgifvande  genom  föreställningar,  gjorda  af  ryske  amhassa- 
diiren  Ihidberg  å  Paul  I:s  vägnar.  Armfelts  nära  förbindelse  med  ryska  sän- 
debudet i  lierlin  Panin  gör  det  icke  osannolikt,  att  han  försiikt  använda 
Rysslands   inllytunde  till  sin   förmSn. 

***)  .Se  Ahnfelt,  anf.  st..  III:   100. 

?V;/MrV.      (/.    il.    ArmfeU.  22 


-  338  - 

Grefvinnan  Armfelts  ankomst  till  Stockholm  i  Juni  1799 
medförde  ett  ytterligare  steg  till  hennes  makes  upprättelse.  Dä 
fräga  inom  det  unga  konungahofvet  uppstod  att  utse  en  hofmä- 
starinna  för  den  tronarfvinge,  som  väntades  på  hösten  samma  år, 
föll  konungens  val  på  grefvinnan  Armfelt.  Det  var  på  grund  af 
deltagande  i  hennes  öde  och  den  allmänna  beundran  för  det  sätt, 
hvarpå  hon  fyllt  sina  pligter  såsom  maka  och  moder  under  lands- 
flykten och  olyckan,  som  detta  val  gjordes.  I  bättre  och  pligt- 
trognare  händer  kunde  det  kungliga  barnet  icke  anförtros;  och 
den  politiske  flyktingens  maka,  som  för  hans  skull  oförskyldt  li- 
dit, kunde  äfven  för  sin  del  förtjena  en  upprättelse. 

Detta  anbud  synes  för  makarna  Armfelt  hafva  varit  en 
fullkomlig  öfverraskning.  Grefvinnam  Armfelt  skyndade  att  hos 
sin  man  —  han  vistades  då  i  Karlsbad  —  begära  rad,  huruvida 
detta  f(>rslag  borde  antagas,  och  dolde  icke  för  honom  sin  för- 
hoppning, att  en  förändring  i  hans  egen  ställning  torde  komma 
att  blifva  följden  däraf.  Ehuru  något  löfte  i  denna  riktning  icke 
gifvits  af  den  unge  monarken,  hade  han  dock  låtit  förstå,  att 
hans  afsigt  icke  vore  att  skilja  grefvinnan  Armfelt  frän  sin  make. 
Armfelts  svar  var  vackert  och  värdigt:  »Den  erkänsla,  vi  hafva 
mot  Gustaf  III,  min  kung,  min  vän,  min  välgörare;,  de  principer 
jag  i  14  år  gjort  profession  af  och  som  tillhöra  allt  hvad  mig  är 
kjirt  och  nära,  befalla  den  fullkomligaste  försakelse  af  alla  enskilda 
vyer  och  uppoffrande  af  allt.  Här  har  du  mitt  svar  som  svensk 
och  som  den,  h vilken  för  sina  skyldigheters  uppfyllande  ännu 
har  h varenda  blodsdroppa  färdig  att  utgjuta  för  sin  konung.s^ 

Men  hans  stolthet  uppreste  sig  mot  tanken  att  han  skulle 
hafva  sin  hustrus  förbön  att  tacka  för  den  benådning,  som  hon 
hoppades  skulle  följa  vid  det  kongl.  barnets  födelse.  Intet  cn- 
.skildt  intresse  borde  synas  hafva  föranlcdt  hans  medgifvande  att 
hans  hustru  antoge  denna  plats.  Upprepade  gånger  ber  han  i 
bevekande  ordalag  sin  hustru  att  ej  nämna  hans  namn  inför  ko- 
nungen i  någon  dylik  afsigt.  »Om  du  sacrifierar  dig  och  mig, 
sä  gör  du  din  .skyldighet,  skrifver  han,  och  uppfyller  för  oss 
bägge  sista  mättet  af  vår  erkänsla  för  Gustaf  III.  Jag  vill  hafva 
ingen  att  tacka,  inga  omständigheter  att  begagna  mig  af;  min 
önskan  är  rättvisa.»  »Vid  alla  de  heliga  band  af  skyldighet,  vän- 
skap och  aktning,  som  oss  förena?,  besvär  han  sin  hustru,  att 
»icke  göra  den  minsta  démarche  under  hvad  namn  som  helst. 
Uppfyll  den  pligt,  .som  erkänslan  pålägger  oss,  sacrifiera  dig  (or 
en  tid  af  2  '/.^  eller  3  är.  Emellertid  lät  mig  söka  bröd  eller  dö 
med  ära».  »Som  jjrincipen  af  heder  och  kärlek  till  kung  och 
fädernesland    samt   crkiiiisla,    luter  dit  vu  annan  gäng,  ej  admit- 


—  339   — 

tera  nägra  intéréts,  nåc^on  begäran,  så  kan  du  ej,  så  bör  du  ej, 
sä  hade  du  gjort  mig  den  största  otjcnst,  om  du  för  den  sacri- 
hce,  du  gjort,  exigerat  att  han  skulle  göra  något  emot  sina  pr\v,- 
ciper  vis-å-vis  niig.if  l'Jidast  om  konungen  själf  frågade  grefvin- 
nan  Armfelt  om  hennes  önskan  i  detta  afseende,  borde  hon,  om 
konungen  icke  ansäge  sig  kunna  gifva  Armfelt  fullständig  upp- 
rättelse, uttrycka  den  förliop{)ning,  att  det  icke  måtte  onådigt 
upptagas,  om  han  s()ktc  ett  nytt  fädernesland,  och  om  hon  själf 
efter  slutadt  värf  återförenade  sina  öden  med  sin  makes.  »Jag 
har  hvarken  den  pretentionen  eller  den  högfärden  att  begära  nå- 
got, som  vore  emot  H.  M:ts  vilja  eller  vyer.  Min  vördnad,  min 
kärlek  för  honom  blifver  densamma;  mitt  lif  hör  honom  till,  om 
han  skulle  behöfva  det.  Men  min  opinion  om  heder  .  .  .  tillåter 
mig  ej  att  återse  ett  land,  där  jag  efter  en  olaglig  och  barba- 
risk dom,  efter  förlusten  af  hvad  jag  har  haft,  skulle  släpa  mitt 
lif  bredvid  och  i  likhet  med  Engeströmar  och  nägra  andra,  klar- 
ligen  inblandade  i  (iustaf  III:s  mord  .  .  .  Gud  är  mitt  vittne,  att 
jag  tänker  som  Sturen,  hvilken  kysste  pä  dolken,  den  konungen 
störtat  i  hans  bröst;  men  han  blef  dödad  och  ej  vanärad.  Her- 
tigen och  hans  konselj  kunna  med  alla  sina  domar  och  exeku- 
tioner icke  t^ga  äran  af  någon  människa,  ty,  säger  kardinal  de 
Retz,  »il  y  a  des  temps,  ou  la  disgråce  et  la  persécution  sont 
des  triomphes  d'honneur».  Men  en  ung  dygdig  monark  .  .  . 
sätter  liksom  en  cachet  d 'hon nen r  ou  de  réprobation  på  den, 
som  är  märkt  af  honom*.  *) 


*)  Aritifelts  brcf  till  sin  hustru  Vi,  "/s,  Va-  V.-  "A,  1799-  —  Anled- 
ning till  antagandet,  att  Armfelts  upprättelse  skulle  af  allmänheten  betraktas 
såsom  utverkad  af  hans  hustru,  saknades  ingalunda.  Hertig  Karl,  stadd  jia 
utläiulsk  resa,  hade  yttrat,  berättar  Armfelt,  att  grefvinnan  Armfelts  anställ- 
ning vid  hofvet  vore  den  enda  utväg,  hvarigeiiom  man  kunde  göra  »grace  :'i 
son  scélérat  de  mario-.  »Evige  Gud,  utropar  han  i  vredesmod  med  anledning 
häraf,  skall  det  da  nödvändigt  se  ut  som  om  jag  varit  en  rackare,  då  hela 
Europa  (nb.  hederligt  folk)  vet,  att  det  är  för  Gustaf  III:s  och  dess  sons  exi- 
stens, som  jag  sacrifierat  allt!«  Hertigen  yttrade  sig  äfven  i  bref  oförbe- 
h.^llsamt  om  Armfelts  återkomst.  Se  t.  ex.  hans  bref  till  J.  De  la  Gardie, 
'"/.j  I799j  'r.  i  De  la  Gärd.  Arch.,  XVIII:  177.  »Denne  mannens  apparition 
på  vår  svenska  horisont  skulle  ej  blifva  helsusam,  ej  heller  angenäm  fiir 
många.  Följderna  är  jag  rädd  att  mänga  skulle  hafva  orsak  att  iieklaga  sig 
öfver,  och  de  själfva,  som  därtill  varit  instrumcnter,  vore  törhända  de  första, 
som  finge  af  hans  egna  händer  skörda  frukten  af  deras  complaisance.»  De  la 
Gardie,  nära  slägting  till  Armfelts  hustru,  svarade  i  samma  ton,  såsom  gam- 
mal hofman,  med  att  uttrycka  sin  förvåning  öfver  Armfelts  rehabilitering, 
hvilken  inträffat  sedan  hertigens  bref  skrefs.  «Jag  begriper  ej,  huru  konungen 
med  sin  moralité,  sin  religion,  sin  dygd  kunde  visa  sin  nåd  ät  en  person  sä 
ulan  dessa  egenskaper  som  Armfelt.»  (Därsammastädes.)  Armfelt  ä  sin  sida 
liy-^te   miss1roend<;   I  ill    De   la  Gardie  susoni  »jakobin»  uch  förniDdadt;,  att  dL-nne 


—  340  — 

Man  ser  af  dessa  utdrag,  som  äro  betecknande  för  Armfelts 
skaplynne  och  sinnesstämning,  att  motgången  icke  böjt  det  stolta 
sinnet,  och  att  han  bibehållit  hvad  han  själf  kallade  den  »eleva- 
tion i  tänkesättet»,  som  under  allt  hans  lättsinne  och  förvillel- 
serna i  hans  enskilda  och  politiska  lif  dock  gifver  storhetsdraget 
åt  hans  karakter.  Med  jubel  hclsade  han  det  unga  konungapa- 
rets förstfödde:  »Ära  vare  himmelens  och  jordens  Gud,  skrifver 
han  från  Dresden  ^/jj  1799,  som  då  ej  ännu  öfvergifvit  Sverige 
och  dess  unge  dygdige  konung!  Jag  är  sä  utom  mig  af  gliidje, 
att  jag  hvarken  kan  tänka  eller  skrifva.  Ack,  min  söta  Hedda, 
aldrig  må  du  släppa  detta  barn  ur  dina  ögon!  Tre  millioner 
människors  sälliiet  bero  på  dess  och  faderns  lif.»  Den  glada 
tilklragelsen,  vid  hvilken  sa  stora  förhoppningar  fästes  —  för- 
hoppningar, hvilka  »prinsen  af  Vasa»  ej  kom  att  realisera  • — , 
firades  i  Dresden  gemensamt  af  Armfelt  och  engelske  ministern 
därstädes  Klliot,  Gustaf  Ill-.s  ifrige  beundrare,  som  i  nödens  stund 
liksom  Armfelt  stått  vid  hans  sida.  »Vi  hafva  bägge  haft  tå- 
rarna i  ögonen  och  talat  om  vår  gode  vän  och  store  kung,  Gu- 
staf III.»  Rörande  är  den  ömhet,  med  hvilken  Armfelt  i  nästan 
livarje  bref  från  denna  tid  talar  om  den  lille  kronprinsen,  som 
var  anförtrodd  åt  hans  hustrus  vård:  »himlaskänkcn*,  »den  lilla 
ängeln»,  »Gustaf  IILs  sonson».  »Mätte  han  aldrig  hvila  på  din 
arm  utan  att  erinra  dig  om  den  tacksamhet,  som  vi  äro  skyl- 
diga vår  odödlige  välgörare!» 

Upprättelsen  följde  efter  kronprinsens  födelse  i  November 
1799.  Det  innebar  i  och  för  sig  en  orimlighet,  att  Armfelts  hustru 
skulle  innehafva  ett  sä  dyrbart  förtroende,  under  det  att  han 
själf  fortfarande  var  lifdömd  och  ärelös;  hans  porträtt,  som  gref- 
vinnan  Armfelt  uppsatt  i  sin  våning  på  slottet,  hvilken  af  ko- 
nungen och  hans  gemål  ofta  besöktes,  var  en  ständig  påminnelse 
om  att  något  borde  göras  för  ändring  i  hans  öde.  Utom  dessa 
hänsyn  till  grefvinnan  Armfelt  ansågos  äfvcn  general  ToUs  råil 
väsentligen  hafva  bidragit  till  att  bestämma  konungen  for  att 
gifva  Armfelt  den  äskade  upprättelsen.  Toll  var  nu  i  högsta 
gunst,  och  det  visade  sig,  att  hans  inflytande  till  iormän  fÖr  sin 
forne  olyckskamrat  i  högmålsprocessen  segrade  öfver  dennes  mot- 
ståndare. Samtiden  undrade  öfver  att  Toll,  som  dels  blifvit  li- 
dande gcn(jm  Armfelts  oförsigtighet,  dels  i  honom  såg  en  gam- 
mal mcdtäflare  om  Gustaf  liks  gunst,  nu  ville  göra  något  fr>r 
hans    återkomst.     »Niir    tviiniu-   så    heterogena  varelsi^r  som  Toll 


säsom    minister    i    Wien  skulle  komma  ;itt   mS   f^som  en  hiniiJ   i   ett   k:iijelspel< 
(•"/,  '799). 


—  341   — 

ocli  y\rnifelt  kunna  bli  lierade,  iiiästc  nägot  lij,'^^a  ciäriindcr,  skrcf 
en  samtida.*)  Det  fiirefaller  mig  som  I  lerodis  och  Pilati  vän- 
skap?». 

Rehabilitationsakten  utgjordes  af  en  genom  justitie- expeditio- 
nen aflätcn  skifvelse  till  riddarhusdirektionen,  daterad  den  i6 
November  1799,  och  innehöll  underrättelsen  att  K.  M:t,  i  »anse- 
ende till  H.  K.  1 1,  kronprinsen  Gustafs  hugneliga  födelse,  af  gunst 
och  näd  **)  behagat  förskona  f.  d.  öfverstäthällaren  och  öfverste- 
kammarjunkaren  baron  Armfelt  från  det  honom  genom  nådigt 
utslag  den  22  Sept.  1794  ädömda  straff  att  mista  lif,  Ura  och 
gods  och  tillika  återställa  honom  till  namn,  adligt  stånd  och  he- 
der». Först  i  början  af  är  1800  tillkännagafs  detta  beslut  i  tid- 
ningarna ***),  men  Armfelts  namn  och  titlar  infördes  i  statska- 
lendern för  1800.  Resolutionen  öfversändes  till  Armfelt  i  De- 
cember 1799,  jämte  ett  bref  frän  ordenssekreteraren  baron  C. 
Mörner  angående  tillstånd  att  äter  bära  de  svenska  ordnarna. 
Det  innebar  en  särskild  uppmärksamhet,  att  till  öfverbringare  af 
dessa  dokumenter  utsågs  Armfelts  ocli  hans  hustrus  trogne  vän 
och  ledsagare  i  den  ryska  landsflykten  major  Peyron,  numera 
stationerad  i  Stralsund,  hvarest  han  ett  par  år  senare  blef  kom- 
mendant. 

Den  stora  allmänheten  väntade,  att  rehabilitationen  skulle 
följas  af  Armfelts  snara  återkomst  och  upphöjelse  till  vigtiga  äm- 
beten. Man  ansåg,  att  han  stod  högt  i  konungens  ynnest  och 
att  han  med  konungen  underhöll  en  hemlig  brcfväxling  eller  hade 
utvägar  att  hos  honom  göra  sina  meningar  gällande,  medan  han 
ännu  var  qvar  i  utlandet,  f)  »Hvarje  postdag»,  skrifver  Armfelt 
själf  i  Juni  1800,  »får  jag  bref  från  rasande  och  dumma  sven- 
skar^,  hvilka  begärde  hans  rekommendation  och  beskydd,  alldeles 
som  förr  i  konung  Gustafs  dagar.  T.  o.  m.  den  bekante  pam- 
flettisten  Kjerulf,  en  af  Gustaf  III:s  värste  belackare,  vände  sig 
till  Armfelt,  beklagande  sig  öfver  att  förmyndareregeringen  icke 
belönat  hans  tjenster.  Pä  goda  grunder  lemnades  dylika  bref 
obesvarade. 

Kn  väsentlig  förutsättning  för  återvinnande  af  det  forna  in- 
flytandet, nämligen  tillstånd  för  Armfelt  att  återvända  till  Sve- 
rige, saknades  emellertid  i  den  kongl.  skrifvelsen.     Armfelt  fann, 

•)  Rosenhane  till   De  la  Gardie  (iJe  la  Gärd.  Archiv.,   XX:   108). 
**)  Ordet    nåd    undgick    ej    att    stöta    Armfelt:  «Aiijoiird'hui  le  roi  ni"a 
hii  jusiicc  et  les  fornies  des  loix  rappclleiit  .^'•;v?(r;  si  ccs  fonnes  étaiont  dans 
sun   coeiir,  je   n'en   voudrais  pas»,  skrifver  han   '*/,,    1799  till  sin  dotter. 
*•*)   I  Dagligt  Allehanda  d.  8  Jan. 
t)  Se  De  la  Gärd.  Arch.,  XX:   iii. 


—  342   — 

att  (Jen  »ordhälligaste  af  kungar»  härii^cnom  brutit  det  löfte,  som 
kunde  anses  innebäras  i  hans  försäkran  till  grefvinnan  Arnifelt, 
eller  åtminstone  att  han  »handterade»  grefvinnan  Armfelt  som 
ijakob  i  Skriften,  hviken  måste  tjena  sju  är  för  Lea  och  sju  för 
Rachel».  I  själfva  verket  ansågs  Armfelt  fortfarande  såsom  lands- 
förvist;  och  frågan  om  tillstånd  för  honom  att  återkomma  väckte 
inånga  och  brydsamma  öfverläggningar  inom  konungens  konselj. 
Afven  nu  var  det  Toll,  som  understödde  grefvinnan  Armfelts 
inflytande  hos  konungen.  Särskildt  säges  hertig  Karl  på  det 
ifrigaste  hafva  motsatt  sig  Armfelts  återkomst.  Samtiden  visste 
berätta,  att  denna  fråga  löranledt  ett  stormande  uppträde  mellan 
konungen  och  hans  farbroder,  hvilken  i  vredesmod  skulle  hafva 
förklarat  sin  afsigt  att  lemna  Sverige,  om  Armfelt  finge  tillstånd 
att  återvända,  och  länge  visat  sitt  missnöje,  då  konungen  ej  fäst 
afseende  vid  hans  föreställnmgar. 

Tillståndet  att  återkomma  gafs  omsider  genom  ett  kongl. 
bref  af  den  lo  Sept.  1800.*)  Det  lemnades  emellertid  i  en  form, 
som  var  allt  annat  än  tillfredsställande  för  Armfelts  ömtåliga 
hederskänsla.  Det  hette  nämligen,  att  han,  på  sin  makas  »för- 
bön» och  »för  att  se  sin  moder  och  sina  barn  .till  godo,  finge 
vistas  i  riket».  Han  fann  häri  en  föröduijukelse,  så  bitter,  att 
han  kallade  den  för  »le  dernier  coup  de  gråcey>.  •»F'örb'ö)i,  skrif- 
ver  han  till  sin  hustru,  som  omtalas  i  det  dokumentet,  su{)po- 
nerar  jag  likväl  ej  existerat.  Det  vore  emot  det  löfte,  du  gifvit 
mig  .  .  .  Är  det  konungen,  som  velat  göra  detta  dokument  så 
nedtryckande  och  humiliant  för  mig,  så  har  jag  intet  att  säga; 
är  det  skrifvaren,  som  uppsatt  det,  så  förtjenar  han  att  stryjjas 
af  mig  eller  mina  efterkommande.  Utom  allt,  som  kan  häruti 
sätta  min  galla  i  rörelse,  är  också  en  rude  dumhet:  jag  får  vistas 
i  Sverige  för  att  se  min  mor  och  mina  barn  till  godo,  men  ej 
min  hustru,  som  en  qualité  af  förebedjerska  apparemment  har 
en  för  stor  supériorité».  **) 

Förödmjukelsen  torde  hafva  varit  afsigtlig:  den  var  dels  en 
eftergift  ät  dem,  som  så  ifrigt  motsatt  sig  Armfelts  återkallandi-, 

*)  Infördt  i  Inrikes  Tidn.  21  Okt.  1800. 
**)  ^*/'»  1800.  Ur  ett  annat  bref  frän  samma  tid:  «I  vår,  då  kanske  H. 
M;t  är  på  sina  resor,  kan  jag  hemkomma,  återse  min  mor,  få  dess  sisla  väl- 
signelse, och  II.  M:t  undviker  den  désagremeiit  att  se  en  person,  som  varit 
dess  faders  f(Jrpte  och  trognaste  vän,  som  i  sex  år  burit  H.  M:t  på  sina  ar- 
mar eller  vakat  öfver  dess  barnaår,  som  sedermera  allt  uppotVrat  för  att  draga 
masken  af  dem,  som  ville  åt  hans  makt,  hans  lif  eller  lians  förstånd,  ocli 
som,  lycklig  inoni  sig  genom  sitt  eget  samvete,  har  ingen  lycka  att  söka,  så 
snart  han  ej  kan  njuta  en  fullkomlig  och  eclatant  rättvisa.  Om  du  ej  är  en 
pouille  mouille,  så  säger  du  detta  åt  H.   M:t.« 


—  343   — 

dels  torde  den  hafva  afsctt  atL  vcdcrläi^ga  de  rykten  om  hans 
atertaL^ande  af  ()fver.stathällareplatsen  eller  i)ef()rdran  till  i^eneral- 
guvcrnfir  i  Poniiiiern,  som  voro  gäni^se  ända  sedan  kunsjurantlet 
af  lians  reliabilitation  och  som  f;enom  hans  återkomst  kinide  an- 
tai,^as  fa  ny  fart.  Sjnlf  hade  Armfelt  icke  varit  utan  förhop])- 
nint^ar  i  denna  riktninL,»^,  efter  livad  hans  förtroliLia  bref  till  sin 
luistni  utvisa.  lian  önskade  att  för  näg ra  veckor  —  ej  för  liuif^re 
tid,  ty  han  hade  betänkligheter  mot  att  bosätta  sig  i  Sverige  — 
fä  äter  beklätla  sitt  öfvcrstäthällareämbete.  Han  ville  därmed 
vinna,  att  »Reuterholm  och  hans  pupill  skulle  känna,  att  det  de- 
penderade  af  mig  att  sitta  qvar  pä  den  stolen,  hvarest  efter 
Gustaf  III:s  död  jag  b(.:redde  hertigen  och  hans  anhang  frälsning, 
da  pöbeln  ropade:  korsfiist!»*)  Generalguvernementet  i  Pom- 
mern lockade  dock  Armfelt  i  högre  grad,  och  hans  vän  Peyron 
förcs[)cglade  honmn  frän  Stralsund,  att  befolkningen  där  ifrigt 
önskade  hans  utnämning.  **)  T.Om  detta  ämbete  skulle  vara  för 
högtj-,  säsom  Armfelt  i  ett  bref  frän  början  af  1800  uttryckte 
sig,  sä  syntes  honom,  om  någon  befordran  skulle  följa  pä  hans 
rehabilitation,  tvcnne  diplomatiska  poster  vara  eftersträfvansvärda : 
antingen  i  Wien  ***)  eller  i  Paris.  —  Till  öfverstäthållare  i  Stock- 
holm utnämndes  emellertid  Ugglas,  och  kort  därefter  H.  H.  v. 
Essen  till  pommersk  generalguvernör.  Armfelt  ansåg,  att  den 
senare  utnämningen  visade,  att  H.  M:t  mot  hans  person  hade 
i^den  största  prevention  och  den  slätaste  opinion,  antingen  om 
mina  talents  eller  mitt  hjärta»;  samt  förklarade  kort  därefter: 
»Efter  det  jag  en  gäng  varit,  finnes  numera  ingen  plats  för  mig, 
utom  den  militäriska  jag  innehar,  som  ej  skulle  kasta  skugga  pä 
min  person,  min  karakter  och  mitt  förstånd.  General  i  fredstid 
och  utan  regemente  är  ingenting,  och  låter  inse,  att  i  händelse 
af  krig  jag  anser  som  en  grace  att  blifva  kallad,  alltid  färdig  att 
gä  i  ärans  och  skyldighetens  namn  döden  till  mötes».  7) 

*)  Ryktet  att  Armfelt  vore  utnämnd  till  öfverstäthållare  berättades  äf- 
vcn  i  den  utländska  pressen.  «Är  ej  f — 11  lös  med  den  Hamburgska  gazett- 
skrifvaren,  som  ej  låter  mig  vara  i  fred!«  —  utbrister  Armfelt  förtörnad  ('''/lo 
1800).  <rOm  jag  vore  eller  blefve  allt  hvad  han  sagt  sedan  Gustaf  ni:s  död, 
så  existerade  ej  en  så  underlig  människa  som  jag  pä  jordklotet. «  Tidning- 
arna sysselsatte  sig  ofta  med  Armfelts  person;  1801  sades  i  engelska  tid- 
ningar, att  han  skulle  blifva  svensk  minister  i  London. 

■•■^*j  »Jag  är  oändligeii  sensible  åt  det  man  i  Pommern  velat  göra  för 
mig«,  skrifver  Armfelt  i  April  1800,  <fDu  vet  med  hvad  nöje  jag  skulle  taga 
emot  den  platsen,  som  rätt  hederlig  och  afskild  från  Sverige.» 

***)  Redan  före  rehabiliationcii  hade  lian  en  gång  skrifvit  om  den  först- 
nämnda platsen:  «0m  jag  vore  reconciiierad  med  fäderneslandet,  så  vore  mi- 
nisterposten i  Wien  en  agréable  exil.« 

t)  Armfelis  bref  till  sin  hustru  ^j,   '»/j,  >/,,   V^.  "*/,.  ■•*■'/._,  1800. 


—  344  — 

Till  de  svikna  förväntningarna  kom  hos  Arnifelt  äfvcn  små- 
ningom missnöje  med  den  allmänna  vändning,  som  sakerna  tyck- 
tes taga  i  Sverige.  I  den  unge  konungens  statskonst  syntes  in- 
tet, som  antydde,  att  han  ärft  sin  faders  snille  och  storsinthet. 
Uniformsförändringar  och  militära  reglementen,  småaktiga  polis- 
förordningar och  notiser  om  den  låga  kursen  på  svenskt  mynt 
voro  nästan  de  enda  nyheter  från  Sverige,  som  i  den  utländska 
pressen  vid  denna  tid  mötte  en  svensk  i  utlandet.  Gustaf  III:s 
drömmar  om  Sveriges  uppträdande  på  världshändelsernas  stora 
skådeplats  hade  nu  under  de  omhvälfningar,  som  revolutionskrigen 
medförde,  mindre  än  någonsin  utsigt  att  kunna  realiseras;  men 
Gustaf  IV  Adolfs  utrikespolitik  utmärkte  sig  genom  fel,  mot- 
satta dem,  som  tillhört  hans  faders.  Om  denne,  såsom  det  med 
rätta  blifvit  anmärkt,  var  en  »konjunktur-politikers»,  sä  förstod 
hans  son  sä  litet  som  möjligt  att  draga  fördel  af  den  politiska 
konjunkturen.  Från  början  röjde  han  benägenhet  för  en  isole- 
ring, hvilken  under  den  väldiga  skakning,  som  Europa  under- 
gick, hade  vådliga  följder;  och  nyckfulla  kastningar  växlade  hos 
lionom  med  halsstarrig  envishet  på  ett  sätt,  som  skulle  sluta  med 
att  föra  hans  rike  till  branten  af  undergång. 

Tidigt  såg  Armfelt,  hvart  det  skulle  bära.  »Dä  jag  ser 
en  afgrund  öppnad  för  min  kung  och  mitt  fosterland  —  skref 
han  på  våren  1802  från  den  politiska  världens  medelpunkt  Paris 
—  genom  små  och  usla  procédéer,  där  blott  sundt  förnuft  be- 
höfdes  för  att  göra  bättre,  så  blir  min  själ  upprörd.  Ty  jag  är 
svensk;  jag  känner  som  svensk  mina  pligter  och  den  aktning,  vi 
haft  i  Europa,  ehuru  utan  andra  ressurser  än  värt  järn  och  våra 
män;  och  att  nu  se  oss  så  lågt,  sä  eländigt  ansedda  —  det 
kostar  pä  kött  och  blod.  Dock  lärer  man  få  vänja  sig  därvid». 
Han  insåg,  att  »den  politiska  och  militära  konsideration»,  som 
Gustaf  III  ånyo  förskaffat  Sverige,  under  hans  efterfc)ljare  hastigt 
gått  förlorad,  samt  märkte  att  den  unge  konungens  anseende  vitl 
de  europeiska  hofven  var  »i  sjunkande:  man  hade  ej  längn; 
h varken  hopp  eller  förtroende  till  honom».  Han  erfor  det  metl 
grämelse,  ty,  säger  han,  »jag  dyrkar  mitt  fäderneslands  ära  och 
rykte,  sä  väl  som  allt,  som  sammanhänger  med  minnet  af  den 
store  man,  som  med  sina  stora  tankar  elektriserade  min  själ». 

Utgången  visade,  att  Gustaf  IIl:s  vän  riktigt  uppfattat 
Sveriges  politiska  ställning.  Personligt  missncije  hade  säkerligen 
också  sin  del  i  dessa  olycksprofetior.  Särskildt  var  tlet  honom 
oangenämt  att  känna  sig  ställd  i  skuggan  af  sin  gamle  motstån- 
dare Klingspor  och  af  »krigspresidenten»  baron  Cederström,  för 
sin   uniformsvurm   af  honom  kallatl  triksskräddaren»,  hvilka  båda 


—   345  — 

atnjoto  kommiTcns  sLora  fDrtrocmlc.  Afvcii  Ut^^Has,  som  lik,si)in 
Klingspor  vid  krönini^cn  hedrades  med  f^refvevardighet  och  som 
en  kort  tiil  inneliade  tiet  ufverstathallare-ambcte,  hvars  erliallande 
^Vrmfelt  önskat  såsom  en  del  af  sin  iippriittelse,  betraktades  af 
honom  med  ovilja,  hvilken  icke  minskades  däraf,  att  Ui^f^Ias 
ifrigt  motv^erkat  hans  återkomst.  »Gustaf  Mauritz,  skref  Armfelt 
bittert,  kommen  t.  o.  m.  från  .Packartorget,  år  ej  gjord  att  suc- 
cedcra  grefve  af  Ugglas»;  och  han  skämtade  öfver  de  många- 
handa förtroendeuppdrag,  med  hvilka  denne  civile  ämbetsman 
öfverhopades  af  konungen,  genom  att  uttrycka  den  förmodan, 
att  han  snart  komme  att,  fa  fullmakt  som  —  fältmarskalk  och 
ärkebiskop.  *) 


Ju  mörkare  framtidsutsigterna  föreföllo  i  fäderneslandet,  desto 
naturligare  var  tanken  att  annorstädes  »förtjena  bröd  eller  (Åöt], 
sa  vidt  det  med  ära  kunde  vinnas»  —  i  »Europa,  Asien  eller 
Afrika'-,  såsom  det  heter  i  ett  bref.  Armfelts  ställning  i  Sverige, 
äfven  efter  rehabilitationen,  såsom  »generallöjtnant  utan  en  styf- 
vers  reveny  och  priverad  af  allt,  som  han  med  rätta  borde  hafva», 
kunde  icke  utgöra  något  hinder  att  antaga  främmande  tjenst. 
»Man  lefver  icke,  man  vegeterar  på  ett  eländigt  sätt,  t.  o.  m. 
midt  i  öfverflödet,  om  man  själf  tror  sig  vara  höljd  med  van- 
ära»; och  »det  är  bättre,  plägade  han  säga  liksom  konung  Gu- 
staf, att  dö  en  gäng,  än  att  hela  sin  lefnad  frukta  för  döden'',  lian 
var  beredd  att  gå  till  »epilogen  af  den  tragedi^,  som  han  under 
sin  sjukdom  redan  »trott  vara  utspelt».  Sitt  gamla  hat  mot  fran- 
ska revolutionen  hade  Armfelt  bevarat,  ej  mindre  än  sin  kärlek 
till  krigarens  yrke;  och  det  var  i  striden  med  de  franska  samhälls- 
omstörtarna,  som  han  helst  ville  ådagalägga  bådadera.  »Kriget, 
skref  han  i  Juni  1799,  öppnar  nu  ressurser  för  alla  aventurierer, 
till  hvilkas  antal  jag  genom  Reuterholms  och  Lodes  godhet  vid 
42  ars  älder  får  räkna  mig,  sedan  jag  uppfyllt  alla  pligter  som 
undersåte  och  medborgare». 

Aret  1799,  då  Armfelts  helsa  var  sä  återställd,  att  han 
kunde    tänka    på    att    ånyo    gå    i    tjenst,   hade  varit  synnerligen 


*)  Ur  ett  bref  (^''/g  iSoo)  kan  följande  anföras,  som  litligt  målar  Arm- 
felts förbittring  öfver  konungens  omgifning.  «Det  är  med  vår  unge  kung. 
sans  comparaison  exacte,  som  med  vackra  (jvinfolk,  hvilka  ej  t.^la  vackra 
kammarjungfrur.  Han  är  l'honneur  pcrsonnilié,  och  hans  entourer  äro  som 
Cartouclie  hade  tjcnt  dem  till  mor,  far  och  amma.  Karl  XII,  som  var  ett 
lejon,  hade  till  sin  första  favorit  en  utsökt  poltron  (Lagercrona).« 


—  346  — 

ogynnsamt  för  de  dittills  segerrika  franska  vapnen.  I  början  af 
aret  hade  österrikarna  under  ärkehertig  Karl,  Kray  oeh  Melas 
segrat  öfver  de  republikanska  generalerna  Jourdan  och  Scherer; 
och  sedan  förbunclet  mellan  Ryssland  och  Österrike  kommit  till 
stånd,  hade  det  slutande  århundradets  siste  hjälte,  Suworow, 
gjort  sitt  berömda  fälttag  i  Italien,  hvarest  han  i  en  rad  af  seg- 
rar slagit  Moreau,  Macdonald  och  Joubort.  Det  monarkiska  K\i- 
ropa  jublade.  Suworow  blef  dagens  hjälte;  han  skulle,  sä  hop- 
pades man,  rädda  Europa  frän  undergäng  genom  att  återställa 
den  gamla  ordningen.  *)  Först  mot  hösten  syntes  krigslyckan 
vända  sig  pä  den  nya  krigsteatern  i  Schweiz,  hvarest  likväl  är- 
kehertig Karl  vunnit  segern  vid  Ziirich;  Suworow  med  sina  rys- 
sar anträdde  återtåget  mot  norden,  men  på  ett  sätt  som  ökade 
samtidens  kanhända  öfverdrifna  beundran  för  hans  djärfhet  och 
krigarsnille.  Ännu  pä  vintern  1799  — 1800  hoppades  m.an  pä 
nya  hjältebragder  af  de  koaliserade  arméerna,  hvilkas  främste 
man  skulle  blifva  den  ryske  fältherren.  Men  tvä  ting  hade  man 
icke  härvid  tagit  i  beräkning:  oenigheten  mellan  de  koalise- 
rade makterna  samt  ]3ona  partes  återkomst  från  Egypten  och 
hans  öfvertagande  af  Frankrikes  regering  såsom  förste  konsul. 
Förbittrad  mot  England  utträdde  den  ryske  själfherskaren  ur 
koalitionen,  och  Suworows  segertåg  tog  ett  hastigt  slut;  och  den 
store  korsikanen,  inför  hvars  fältherresnille  Suworows,  sä  väl  som 
alla  andra  samtidas  bleknade,  förde  i  början  af  år  1800  de  fran- 
ska örnarna,  vid  hvilka  segern  syntes  vara  vigd  för  ett  årtionde, 
öfver  Alperna.  Hans  seger  vid  Marengo  i  Juni  och  Moreaus  vid 
Hohenlinden  i  December  1800  gjorde  slut  på  kriget  och  förde 
republikens  härar  in  i  hjärtat  af  Österrike. 

De  koaliserade  arméernas  framgångar  under  första  hälften 
af  detta  krig  gjorde  det  emellertid  lockande  för  en  man  sätlan 
som  Armfelt  att  fä  fresta  vapenlyckan.  AMk  fred  och  lugn,  som 
man  kan  hoppas,  skref  han  på  sommaren  1799,  och  rackarna 
extermineras  successive  öfverallt,  så  vill  jag  krypa  in  i  en  hydda 
och  aldrig  höra  utaf  affärer.  Men  nu  är  det  en  adelsmans  skyl- 
dighet att  våga  lif  och  blod  för  religionens,  tronernas  och  sin 
egen  existens. ?>  —  Hvilken  plats  den  landsflyktige  svenske  rid- 
dersmannen  skulle  intaga  i  detta  nya  korståg,  var  emellertid 
ovisst,  antingen  untler  R\'sslands,  En-dands,  (Österrikes  eller  Nea- 


*)  Stctliiiyk  berättar  i  cii  dcpcscli  frän  I'ctcrsl)iug  ({[  Febr.  1799, 
R.  A.)  alt  kejsar  I'aul  I,  då  liau  dubbade  Suworow  till  Malteäerriddare,  och 
denne  utropat:  <rGud  bevare  kejsaren!<f  -  svarat:  «Uet  iir  Suworow,  som  skall 
bevara  alla  jordens   monarker!» 


—  347  — 

[)els  fcinor.  I  Ryssland,  hvarcst  han  njutit  skydd  och  hvarest 
han  säsoni  innchafvare  af  de  förnämsta  ryska  ordnarna  hade  an- 
si)rak  pä  en  viss  sanihallsstiilhiini;-,  nicchin  han  ännu  var  »civiiiter 
niortuus»  i  Sverij>e,  laL,^  det  närmast  till  hands  att  söka  en  fram- 
lid. Från  Berlin  skreif  Armfelt  1798  till  sin  moder,  att  hans  vän 
frän  Ryssland  furst  Rej)nin,  som  i  en  särskild  beskickninj^r  vistats 
i  Berlin,  j>gjorde  mi^  mycket  höfliij[heter,  talte  med  mit^  mer  än 
en  gäng  om  en  établissemcnt  i  Ryssland.»  Men  han  tillägger, 
att  »frän  kejsaren  sade  han  mig  aldrig  ett  ord»;  och  Irågan  att 
antaga  rysk  tjenst  blef  åtminstone  för  en  tid  lagd  ä  sido. 

Närmast  att  realiseras  var  ett  förslag,  som  väcktes  i  Karls- 
bad pä  sommaren  1799  af  den  unge  prins  Karl  af  Nassau.  lian 
hade  där,  såsom  han  säger  i  ett  bref,  lärt  känna  Armfclts  ön- 
skan och  förmåga  att  verka  för  den  goda  saken;  han  kände  det 
»allmänna  anseende,  som  Armfelt  så  rättvist  förvärfvat  och  som 
ändå  syntes  för  ringa,  sedan  man  lärt  känna  honom  sjäifs'.  Prin- 
sen af  Nassau  rådde  Armfelt  att  vända  sig  till  England  och  er- 
bjuda sina  tjenstcr.  Tillsanmians  uppgjorde  de  en  plan  att  nii-d 
i  Tyskland  värfvadt  manskap  inrycka  i  Holland,  hvilket  sedan 
1795  under  namn  af  Bataviska  republiken  var  under  franskt  välde, 
samt  att  söka  åstadkomma  en  insurrektion  i  landet  mellan  Maas 
och  Mosel.  England  skulle  bestå  de  erforderliga  penningemed- 
len;  och  afsigten  skulle  vara  att  understödja  det  förenade  rysk- 
engelska anfallet  på  Holland,  hvilket  utgjorde  en  så  väsentlig  del 
af  de  koaliserade  makternas  krigsplan  för  1799.  Med  lätthet 
skulle  manskap  kunna  värfvas  i  Nassau,  menade  prinsen  af  Nas- 
sau; och  den  kär,  som  skulle  bildas,  borde  utgöra  8,000  man, 
hvilken  borde  samverka  med  en  liknande  kår  i  Belgien,  som 
skulle  utrustas  frän  Österrike.  Den  tillärnade  Armfeltska  karen 
skulle  stå  under  arfståthållarens,  prinsens  af  Oranien,  öfverbefäl, 
ehuru  utrustad  på  Englands  bekostnad.  Prinsen  af  Nassau  med- 
delade sig  angående  denna  plan  med  prinsen  af  Oranien,  och 
Armfelt  företog  i  September  1799  en  resa  till  Braunschweig, 
Hannover  och  Cassel  för  öfverläggningar  i  ämnet.  I  Hannover 
gästade  han  äfven  prins  Adolf  af  England,  som  mottog  honom 
med  utmärkelse  och  som  gärna  skulle  hafva  sett,  att  de  hanno- 
verska trupperna  finge  deltaga  i  expeditionen  mot  Holland. 

Förslaget,  i  sig  själft  tämligen  lösligt,  stötte  från  början  pä 
svårigheter,  dels  hos  Armfelt  själf,  dels  af  allmänna  anledningar. 
Preussens  strängt  neutrala  hållning  föranledde  svårigheter  vid 
värfvandet  af  trupper  i  Tyskland  och  deras  förande  genom  Preus- 
sens besittningar.  Lemningarna  af  den  forna  holländska  armén 
»utgjorde    icke    3,000  man,  och  då  kunde  ingen  insurrektion  pä- 


-  348  - 

tankas^,  skrifvcr  Arnifelt.  -»Den  chef,  belgierna  begärt,  prinsen 
af  Ligne,  och  som  jag  äfven  önskat  till  sidoman,  vill  baron  Thu- 
gut  af  personligt  hat  ej  gifva.»  *)  Det  för  Armfelt  personligen 
bestämmande  var  dock  det  löfte,  han  efter  underrättelsen  oin  sin 
hustrus  anställning  vid  svenska  hofvet  gifvit  henne,  att  ej  bråd- 
ska med  antagandet  af  utländsk  tjenst.  Under  förutsättning  att 
hans  öde  i  Sverige  snart  skulle  taga  en  annan  vändning,  var 
han  icke  angelägen  att  inlåta  sig  pä  det  vidt  utseende  företaget, 
och  hade  beslutat  att  draga  sig  tillbaka  under  hvarjehanda  före- 
vändningar: en  påtänkt  resa  till  Neapel,  nödvändigheten  att  hafva 
ryske  kejsarens  tillstånd,  såsom  af  honom  pensionerad  och  bä- 
rande ryska  ordnar  o.  s.  v.  Förhållandena  gynnade  hans  afsigt 
att  draga  sig  tillbaka,  utan  att  han  därför,  säsom  han  befarade, 
behöfde  anses  säsom  en  »leger  narr^.  Den  olyckliga  utgången 
af  det  engelsk-ryska  företaget  mot  Holland  och  den  engelske 
befälhafvarens  hertigens  af  York  nederlag  mot  den  franske  ge- 
neralen Brunc  vid  Bergen  den  19  September  voro  mera  än  nå- 
got annat  härvid  afgörande;  och  Armfelt  med  sin  tilltänkta  värf- 
vade  kår  skulle  icke  hafva  kunnat  gifva  en  annan  vändning  ät 
krigets  gång.  I  Oktober  1799  voro  alla  planer  åt  detta  håll 
lagda  åt  sidan. 

Det  dröjde  emellertid,  såsom  vi  sett,  med  realiserandet  af 
de  förhoppningar  i  Sverige,  som  gjort  Armfelt  benägen  att  öf- 
vergifva  sina  krigiska  planer  mot  Holland ;  och  på  vintern  samma 
år  finna  vi  honom  ånyo  ifrigt  sökande  en  verksamhet  såsom  kri- 
gare. Han  hoppades  nu  finna  den  i  Ryssland.  Han  brefväxlade 
med  sin  vän  Panin  härom,  och  denne  framkastade  »en  besyn- 
nerlig idé»,  skrifver  Armfelt.  A^i  få  se  om  Paulus  (Paul  I)  gou- 
terar  den».  Hvari  den  idé  bestått,  är  obekant;  ^Paulus»  fann 
icke  för  godt  att  ingripa  i  Armfelts  öde.  Längre  fram,  då  Arm- 
felt i  Prag  i  början  af  1800  dagligen  lefde  tillsammans  med  hjäl- 
ten Suworow  —  en  episod,  som  längre  fram  skall  närmare  skil- 
dras — ,  svärmade  han  för  att  under  dennes  befäl  få  göra  fält- 
tåget pä  våren  samma  år.  Ryska  arméns  oförmodade  återkal- 
lande pä  grund  af  omkastningen  i  den  ryske  själtherskarens  po- 
litik, gjorde  dock  hastigt  slut  äfven  på  dessa  planer.  Af  de 
koaliscrade  makter,  som  kunde  erbjuda  Armfelt  en  militärisk  an- 
ställning, iwilken  anstode  honom,  återstod  vidare  Österrike  — 
det  af  våldsamma  skakningar  sönderslitna  Xeapel  kunde  knap- 
past tagas  med  i  räkningen.  De  österrikiska  segrarna  frän  1799 
hade  dock  snart  bytts  i  nederlag;  och  kejsarstatens  allmänna  för- 

*)   Armfelt   till   sin   hiislni    fr.Tn    Hraunschwcig   '■'/,,    1799. 


—  349  — 

hållanden,  hvilka  Armfclt  Irirdc  känna  vid  tvennc  besök  i  Wien 
under  k)ppet  af  år  1800,  voro  ej  egnade  att  locka  en  frånilinj:;;, 
hvars  uppgift^  enligt  hans  egna  ord^  var  att  »med  något  slags 
säkerhet  vinna  ära  och  bröd?,  höfter  det  sistnämnda  af  dessa  be- 
sök förklarade  han  bestämdt:  »för  millioner  ville  jiig  hvarken 
vara  general  eller  minister  i  detta  land.»  ') 

Det  blef  sålunda  icke  såsom  en  politisk  lego-general  i  friim- 
mande  tjenst,  som  Armfclt  fick  mäta  sina  krafter  med  fransmiin- 
nen:  i  stället  skedde  det  längre  fram  i  spetsen  för  svenska  trup- 
per och  för  hans  fosterlands  försvar  i  dess  tyska  besittning  Pom- 
mern. Föga  ärofull  blef  utgången  af  pommerska  kriget;  men  de 
vapenskiften,  som  under  Armfelts  ledning'  där  egde  rum,  visade, 
att  anförarens  krigiska  mod  var  detsamma,  som  dä  han  stridde 
vid  Elgsö  och  Savitaipal,  om  också  den  personliga  tapperheten 
fortfarande  var  större  än  fältherrens  beräkning.  1  engelsk,  rysk 
eller  österrikisk  tjenst  hade  han  svårligen  kommit  att  skörda  n)'a 
lagrar  eller  kunnat  gifva  en  ny  viindning  åt  de  stritler,  ur  hvilka 
Honapartes  och  hans  generalers  öfverlägsna  krigskonst  länge 
hemförde  selrem. 


Medan  växlande  planer  för  Armfelts  framtid  i  Sverige  och 
i  utlandet  uppgjordes  och  till  större  delen  förföllo,  hade  han  un- 
der sitt  kringirrande  lif  i  utlandet  tillfälle  att  röra  sig-  i  de  för- 
nämsta kretsar  och  att  göra  bekantskap  med  en  miingd  af  samti- 
dens ryktbaraste  personer.  Hans  förtroliga  bref  från  dessa  år 
innehålla  därföre  åtskilligt  af  allmiinnare  intresst;  utöfver  hvad 
som  rörcr  hans  egna  lefnadsöden. 

Det  var  i  Karlsbad  1799  som  Armfelt,  för  första  gången 
efter  ensligheten  i  Kaluga  och  den  långvariga  sjukdomen  i  Ber- 
lin, kunde  deltaga  i  den  stora  världens  nöjen.  Det  sällskap,  som 
där  samlades  pä  sommaren  detta  år,  var  ovanligt  lysande.     Det 

*)  Frå»  detta  besök  berättar  han  följande  samtal  med  kejsar  l'"rans  (i 
bref  till  sin  hiistiu  '7i2  1800):  »Kejsaren  sade  mig:  Un  homme  comnie  vous 
serait  un  tréior  å  avoir  au  cabinet.  comme  a  rarméc.  Jag  svarade  H.  M:l : 
Tout  homme,  qui  n'est  pas  employé  comme  il  doit  Tetre,  nuir.  aux  aftaires ; 
V.  M.  I.  ne  manque  ni  de  généraux,  ni  de  ministres,  mais  il  lui  a  plu  de  les 
niettre  sous  la  remise.»  I  allmänhet  säger  sig  Armfelt  under  sin  vistelse  i 
Wien  hafva  sagt  vederb(irande  skarpa  sanningar  och  varnat  för  följderna  af 
den  Thugutska  politiken.  Ännu  1S02  berättar  dock  Armfelt,  aU  ärkcheriig 
Karl  af  Österrike  låtit  »sondera*  honom,  om  och  pJl  hvatl  villkor  han  vore 
villig  alt  g.^  i  österrikisk  tjen^l.  Deinie  väntade  enicUerlid  då  sin  utnämning 
till  svensk  minister  i   Wien. 


—  350  — 

var  en  hel  »jordisk  Olymp»,  såsom  Armfelt  uttrycker  siq'.  af 
furstliga  personer:  en  rysk  storfurstinna,  »alla  världens  Kobur- 
gar»  *),  en  prins  af  Wurtemberg,  hertiginnan  af  Kurland  —  samt 
hertigen  och  hertiginnan  af  Södermanland  och  prinsessan  Sofia 
Albertina  af  Sverige,  För  att  undvika  att  räka  det  hertigliga 
paret,  hvilket  Armfelt  ansåg  såsom  sina  personliga  fiender  — 
»finge  hertig  Karl  och  hans  dygdiga  maka  råda,  sade  han,  så 
vore  jag  ej  i  fred  pä  jordklotet,  ej  en  gAnc;  hos  antipoderna»  — 
stannade  han  pä  vägen  till  Karlsbad  åtta  dagar  i  Töplitz;  men 
kom  ändå  så  tidigt  till  Karlsbad,  att  han  fick  se  hertigen  och 
hertiginnan  spatsera  framför  sin  vagn,  dä  han  åkte  in  genom 
den  lilla  stadens  gator.  De  afreste  dock  efter  ett  par  dagar, 
och  Armfelt  undvek  allt  sammanträffande  med  dem.  **) 

Med  prinsessan  och  abbedissan  Sofia  Albertina,  som  nägon 
tid  därefter  ankom  frän  Quedlinburg  och  som,  dans-  och  nöjcs- 
lysten  som  hon  ännu  var,  ifrigt  deltog  i  societetens  nöjen,  undgick 
han  däremot  icke  att  sammanträffa.  Armfelt  var,  såsom  vi  min 
nas,  dä  ännu  icke  rehabiliterad,  och  en  svensk  prinsessa  af  kongl. 
huset  kunde  icke  med  honom  hafva  någon  bekantskap.  Det 
oaktadt  skrifvcr  Armfelt:  »Abbedissan  och  jag  äro  pa  en  admi- 
rablc  fot  med  hvarandra.  Vi  råkas,  befinna  oss  i  samma  rum 
och  —  känna  hvarandra  alldeles  icke.»  Någon  gång  hände  det, 
att  de  sanmianträftade  i  enskilda  kretsar  och  måste  tillbringa 
flera  timmar  »bec-a-bec»  med  hvarandra,  men  i  allmänhet  und- 
vckos  dylika  sammanträffanden,  så  vidt  möjligt  var,  och  på  goda 
grunder.  ***)  I  prinsessans  sällskap  befann  sig  grcfvinnan  Sten- 
bock,   född    Forsberg  —   »la   petite  soeur  intcressante,  et  son  ai- 


*)   «Fadern    ser    ut    som    en    oxe,    äldsta  sonen  som  en  kalf;  du  ser  aU 
ända  1'esprit  de  famille   existerar»,  skref  Armfelt  skämtsamt. 

**)  Ytterligare  anledning  till  missnöje  med  hertigen  liade  Armfelt  fult 
genom  hvad  han  förnummit  om  dennes  oförsigtiga  yttranden  under  ett  Wesök 
i  Wien:  huru  han  nedsatt  Armfelts  person,  skrutit  med  det  lintliga  sätt,  pH 
hvilket  Piranesi  hemäktigat  sig  Armfelts  papper,  berättat  de  misshälligheter 
inom  kongl.  familjen,  hvartill  Gustaf  Adolfs  födelse  gifvit  anledning  o.  s.  v. 
Med  skäl  fann  Armfelt,  att  det  var  «en  infami*  att  berömma  sig  af  en  be- 
drift, sådan  som  pappersstölden  i  Florens  (Armfelts  bref  '■'/,;,  '/,  1799.).  Un- 
der en  vistelse  i  Herlin  på  hösten  samma  år  gjorde  en  egendomlig  tillfällig- 
het, att  Armfelt  och  det  hertigliga  paret  komnio  att  bo  i  samma  holel.  "•Cest 
un  sort  plaisant,  skrifver  Armfelt,  tpii  réunil  au  centre  <le  TEurope  deux  per- 
sonnes  si  peu  envieuses  de  se  rencontrer.  Mals  liélasi  aujourd'hui  bourreaux 
et  victimes,  tons  sont   confondus  et  péle-méle  sur  la  scene,« 

*♦*)  Mot  den  korpulenta,  till  aren  komna  prinsessan  och  hennes  (lans- 
lystnad  lät  Armfelt  ofta  sina  sarkasmer  spela:  «När  hon  dansar,  borde  man 
sätta  på  affischen:  JJanse  et  spectacleo'.  »Notre  grosse  abbesse,  säger  han 
en   annan  gång,   cnnscrve  ericorc  sa  suiirématie   —   ijuant  au   enl   cl    venlro.» 


—  35'   — 

mable  petit  mari,  le  licutenant-frénéral  Stenbock,  qui  pour  étre 
meilleur  general,  quitta  le  service  comme  lieutenant  pendant  la 
guerre,»  *)  —  samt  några  andra  svenskar.  Damerna  visade  Arm- 
felt  tillbörlig  höflighet,  men  herrarne  voro  »fiera»,  till  dennes  stora 
förargelse.  Afven  andra  svenskar  i  Karlsbad  undveko  att  igen- 
känna Armfelt,  liksom  hans  gamle  kollega  grefve  Riiuth  gjort  fö- 
regående är,  dä  Armfclt  vistades  där  med  sin  familj. 

Sä  mycket  närmare  slöt  Armfelt  sig  till  en  krets  af  sven- 
skar, som  erinrade  om  lyckligare  tider  och  som  mottogo  honom 
med  en  välvilja,  hvilken  han  knappast  synes  hafva  väntat.  Det 
var  syskonen  Axel  och  Sophie  Fersen,  den  sistnämnda  nu  enka 
efter  grefve  A.  L.  Piper,  samt  baron  Kvert  Taube,  till  hvilken 
grefvinnan  Piper  stod  i  ett  intimt  förhällande.  De  båda  sist- 
nämnda hade  tillbragt  vintern  1798  —  99  i  Berlin  —  Taube  hade 
diir  ett  slags  politisk  beskickning  **)  —  och  flitigt  umgåtts  med 
Armfelts  familj.  Grefvinnorna  Piper  och  Armfelt  voro  sedan 
gammalt  förbundna.  Taube  och  Armfelt  hade,  såsom  vi  sett, 
täflat  om  konung  Gustafs  ynnest  och  i  viss  män  varit  hvarandras 
motståndare.  Under  högmålsprocessen  hade  Taube  gjort  allt  för 
att  fria  sig  frän  misstanken  att  hafva  varit  i  hemligt  förstånd 
med  Armfelt;  och  det  ansågs,  att  han  t.  o.  m.  motverkat  hans 
rehabilitation.  ***)  Nu  var  emellertid  allt  gammalt  groll  glömdt, 
och  Armfelt  yttrar  sig  i  bref  till  sin  hustru  ofta  med  tacksamhet 
om  den  »utsökta  godhet  och  attention»,  med  hvilken  han  af  dessa 
landsmän  bemöttes. 

Baron  Taube  slutade  sina  dagar  i  Karlsbad  den  15  Aug. 
1799.  ^Där  har  vår  unge  konung  en  trogen  tjenare  mindre,  — 
skref  Armfelt  vid  underrättelsen  om  hans  död   —  och  dä  antalet 

*)  Se  detta  arbete.  I:  281.  Grefve  Gustaf  Stenbock  var  liofstallmästare 
bos  prinsessan  ocb  lär  såsom  sådan  i  Karlsbad,  enligt  Armfelts  uppgift,  hafva 
gjort  anspråk  på  rang  af  generallöjtnant  samt  burit  en  uniform,  som  antydde 
denna  militära  grad.  Hans  giftermål  med  m:lle  Forsberg,  «Lolotte<r.  gaf, 
såsom  bekant,  anledning  till  inånga  ryklen  och  gissningar  rörande  hennes 
börd.  Sofia  Albertina  ansåg  och  behandlade  henne  som  sin  syster,  till  stor 
förtörnelse  för  prinsessans  slägtingar.  Hertiginnan  af  Braunschweig,  Lovisa 
Ulrikas  syster,  utgöt  sig  i  vredesmod  öfver  dessa  rykten  för  Armfelt,  då  han 
besökte  Braunschweig.  «La  petite  soeur  intéressante  de  1  abbesse,  skrifver 
Armfelt,  n'était  pas  dans  sa  généalogie  de  famille.  EUe  m'a  dit:  Si  c'est 
bétisc,  c'est  trop;  si  c'est  méchanceté,  c'est  folie.  Il  faut,  avant  que  je  voie 
l'abbesse,  ([»'elle  m'avoue  qu"elle  a  eu  tort  «■  (Jfr  Ahnfelt,  anf.  st.  IV:  187.). 
Afven  hade  den  gamla  82:äriga  damen  för  Armfelt  formaliserat  sig  öfver  her- 
tiginnans af  Södermanland  uppträdande  i  Tyrmont:  hun  hade  dansat,  så  att 
lion  tappat  skorna.     «Cela  lui  ]iarut  un   peu  fort.» 

^*)  Se  härom   L.   v.   Engeström.    II;  40  o.  f.  och  Sciiinkel,    I\":  20. 
"**j  .Se  ofvan,  sid.  336. 


—  352  — 

är  litet,  är  förlusten  kännbar.»  *)  Sjuk  och  lidande  hade  Taube 
kommit  dit;  han  trodde  själf,  pä  grund  af  en  läkares  oförsii^tiga 
utlåtelse,  att  han  vore  förgiftad  genom  »aqua  tofana»,  det  lång- 
samt tärande  gift,  som  vid  denna  tid  sä  ofta  spökade  i  samtidas, 
icke  minst  i  Armfelts  inbillning.  Ett  rykte  utspriddes,  att  Taube 
skulle  hafva  blifvit  förgiftad  vid  svenske  ministern  v.  Engeströms 
bord;  och  denne  har  berättat,  att  Armfelt  sökt  förklara  upp- 
komsten af  detta  kränkande  rykte  pä  ett  sätt,  som  dock  icke 
var  nedsättande  för  Engeström  *").  Själf  var  Armfelt  öfvcrtygad 
om  orimligheten  af  ryktet,  att  middagen  hos  Engeström  varit 
orsaken  till  Taubes  död.  Han  trodde  visserligen,  att  denne  icke 
dött  en  naturlig  död,  »men,  skrifver  han  till  sin  dotter,  om  ba- 
ron Taube  icke  fått'  en  annan  middag  eller  supé  för  tre  eller 
fyra  år  tillbaka,  så  skulle  han  ännu  lefva». 

Baron  Taubes  sjuktlom  och  död  vallade  att  Armfelts  vi- 
stelse i  Karlsbad  förlängdes.  Först  i  senare  delen  af  Augusti 
Icmnade  han  denna  plats  i  sällskap  med  de  sörjande  syskonen 
Eersen.  Sophic  Eersen  hade  genom  Taubes  död  sä  godt  som 
för  andra  gången  blifvit  enka,  ehuru  hon  icke  ansåg  sig  böra 
emottaga  det  anbud  af  vigsel,  som  Taube  på  dödsbädden  gjorde 
henne.  ***)  Till  Axel  Eersen  slöt  Armfelt  sig  nära  under  denna 
tid  och  synes  för  honom  hafva  känt  verklig  sympati.  »Med  sin 
kalla  min,  säger  Armfelt  om  Tursen,  har  han  ett  mycket  käns- 
ligt sinne  och  stor  redbarhet.  Ju  mer  man  lär  känna  honom, 
desto  mer  häller  man  af  honom;  det  är  en  af  de  sällsynta  och 
pålitliga  människor,  som  värt  tidehvarf  endast  sparsamt  tVam- 
l)ringar.» 

Det  var  med  kritiska  blickar,  som  Armfelt  i  Karlsbad  åter 
gjorde  sitt  inträde  i  umgängeslifvet  efter  flera  års  frånvaro.  1  lan 
miirktc  den  förändring  i  sätt  att  vara,  klädedrägt  och  seder,  som 
franska  revolutionen  medfört  icke  blott  i  Erankrike,  utan  öfver 
hela  ICuropa.  Armfelt  fann  sig  till  en  början  »dcplacé'  och  '»iiors 
de  modc".  »Eör  att  rädda  mig  frän  att  se  enfaldig  ut,  söker  jag 
att  alltjämt  hafva  korten  i  hand.  Jag  kan  ej  låta  bli  att  för- 
arga mig  öfver  en  löjlig  eller  jakobinsk  drägt  eller  yttranden, 
som  på  min  tid  icke  skulle  hafva  ansetts  vara  afgodton.'>  lian 
ansåg,  att  iforna  tiders  ui^pfostran,  då  man  icke  sä  mycket  sökte 

*)  rå    ett    rurande    salt    liade    Taube  pä  (lödslnidden  tjifvil   luft  .°it  sina 
iDJalisliska    tänkesätt,    l)erällar    Aruifeit:    «Ack,    om  jut;  tinyc  lefva  så  länge, 
utrujia<l<'   lian,  att  kungen   liade  en  son,   huru   tidjd  skulle   jag  ej   clii!« 
**)  Se   1-.    v.  Engestruni,   Minnen,   II:  45, 
♦'*)   .Arnifclls   l.iet'  (ill   sin    liustiu    '"/^    '799. 


-  353  — 

att  niirma  sio-  naturtillständet,  vida  mindre  förstörde  behaget»  iiii 
Dfvcrdrifterna  i  antikhärmningeii,  hvilken  var  tidens  herskande 
mod  i  kladedrägten ;  han  fann,  att  det  var  en  galenskap,  att 
damerna  i  sin  drägt  ville  efterbilda  »grekiska  statyer».  Att  den 
ryska  storfurstinnan,  storfursten  Konstantins  genuil,  som  vistades 
i  Karlsbad,  roade  societeten  med  att  leka  blindbock  i  »Sachsiska 
salen»,  fann  han  vara  ett  egendomligt  nöje,  som  föga  erinrade 
om  ilen  förnäma  viirlds,  hvars  nöjen  han  sett  i  Versailles  (kMi  i 
Gustaf  III:s  hof.  —  För  öfrigt  återfann  Armfclt  i  Karlsbad  sina 
viinncr  frän  Berlin,  grefve  Panins  familj,  och  infördes  genom  dem 
i  den  talrika  ryska  kretsen,  hvars  främsta  hus  var  furst  Orloffs. 
Praktfulla  fester  samlade  där  på  nationella  ryska  festdagar  brunns- 
siillskapet  af  alla  nationer. 

Oftast  och  helst  trifdes  Armfelt  dock  hos  hertiginnan  af 
Kurland  och  hennes  familj.  I)rt  var  hiir  som  han  med  denna 
knöt  en  förbindelse,  som  for  en  tiil  af  ett  par  är  blcf  af  in(l\-- 
tandi'  pä  hans  lefnadsöden. 


Redan  pä  sommaren  I79<S  hade  Armfelt  under  sin  vistiMse  i 
Karlsbad  jiimte  sin  familj  gjort  bekantskap  med  hertiginnan  Doro- 
tea af  Kurland,  gift  med  Kurlands  siste  hertig  Peter,  af  huset 
J?iron.  Tre  är  förut  hade  denne  till  Ryssland  salt  sitt  hertigdöme. 
hviikit  därmed  upphörde  att  tillhöra  de  själfständiga  staternas  an- 
tal; sedermera  hade  han  i  stället  köpt  det  lilla  hertigdömct  Sagan 
i  Schli-sien,  Wallcnstcins  forna  besittning,  godset  Nachod  i  Hoh- 
men  samt  slottet  Löbichau.  beläget  pä  Altenburgska  områ- 
det. Ur  sitt  och  sitt  hertigdomes  politiska  skeppsbrott  hade  han 
riiddat  stora  rikedomar  och  behöll  fortfarande  titeln  hertig  af 
Kurland.  Själf  vistades  han  företrädesvis  i  enslig  tillbakadragen- 
het pä  slottet  Sagan,  medan  hans  hustru  och  döttrar  i  Karlsbail 
och  pä  Löbichau  omgäfvo  sig  med  en  krets  af  beundrande  vän- 
ner, hvilka  njöto  en  storartad  gästfrihet.  Hertiginnan  af  Kurland, 
född  riksgrefvinna  von  Medem,  hade  varit  en  vid  det  östra  Europas 
hof  gärna  sedd  och  firad  skönhet,  f<ir  sin  godhet,  sin  gifmildhet 
och  sina  älskvärda  egenskaper  allmänt  älskad  inom  det  lilla  rike. 
som  inre  tvedrägt  c^ch  olyckor  bragt  pä  fall.  Född  1761,  var 
hon  vid  tiden  för  sitt  sammanträffande  med  Armfelt  37  är  och 
moder  till  fyra  dä  lefvande  döttrar,  af  hvilka  den  äldsta,  den 
iS-äriga  prinsessan  Katarina  1'redrika  W^ilhelmina,  i  Karlsbad 
visatle  sig  i  hela  glansen  af  en  sällsynt  ungtlomsfägring.  Herti- 
ginnan Dorotea  var.  ej  blott  pä  gruml  af  sin  rang,  utan  iifven  ge- 

Ttyticr,   U.    M.   Aimfili.  23 


—  354  — 

nom  personliga  egenskaper,  den  förnämsta  personen  i  det  brunns- 
sällskap, som  1798  var  samladt  i  Karlsbad.  För  den  landsflyk- 
tiga familjen  Armfelt  fattade  hon  från  början  ett  lifligt  intresse, 
och  omhuldade  ej  blott  den  politiske  flyktingen  utan  äfven  hans 
hustru  och  barn  med  synnerlig  välvilja,  hvilken  äfven  sedermera 
visade  sig  genom  en  fortsatt  brefväxling,  frikostiga  gäfvor  och 
ett  lifligt  deltagande,  särskildt  för  barnens  utveckling  och  förkofri<Tf. 

Dä  Armfelt  1799  i  Karlsbad,  utan  att  vara  åtföljd  af  sin 
familj,  återsåg  hertiginnan  af  Kurland,  kunde  hon  ej  göra  an- 
språk på  att  vara  den  förnämsta  i  rang,  —  vi  erinra  oss  att  den 
böhmiska  badorten  detta  år  gästades  af  »en  hel  jordisk  Olymp» 
—  men  Armfelt  dröjde  ej  att  för  sin  hustru  förklara,  att  hon 
fortfarande  intog  första  platsen  såsom  »den  älskvärdaste  af  våra 
halfgudinnor».  Han  fann  henne  »god  och  söt  som  en  ängel»  och 
rönte  många  prof  pä  hennes  välvilja.  »Alla  som  tält  väl  om 
mig,  skrifver  Armfelt,  har  hon  distinguerat,  andra  har  hon  bou- 
derat.»  Den  krets,  som  Armfelt  tillhörde  i  Karlsbad,  blef  äWcn 
hennes.  Med  honom  och  hans  vänner  deltog  hon  i  sorgen  öfvcr 
baron  Taubes  bortgång;  åt  dennes  stoft  erbjöd  hon  en  hvilostad 
på  sitt  slott  Löbichau,  dit  det  äfven  fördes  från  Karlsbad,  hvar- 
est  det  utan  presterligt  biträde  jordats  af  grefve  Axel  Fersen  *). 
I  allmänhet  visade  furstinnan  ett  lifligt  intresse  för  Sverige,  hvi- 
ket  äfven,  ehuru  icke  just  till  Armfelts  fägnad,  medfi^rde.  att 
prinsessan  Sofia  Albertina  kom  att  tillhöra  hennes  krets. 

Från  Leipzig,  hvarest  Armfelt  efter  afslutandet  af  sin  of- 
vannämnda  resa  till  I^raunschweig  sammanträftäde  med  sin  ny- 
vunna beskyddarinna  och  vid  hvars  stora  höstmarknad  han  af 
henne  öfverhopades  med  frikostiga  skänker,  följde  han  henne  till 
lustslottet  Löbichau. 

Pä  följande  sätt  har  hertiginnans  af  Kurland  biograf*)  skil- 
drat   denna    plats,    där    hon    företrädesvis  älskade  att  vistas  och 

')  På  hertiginnans  bekostnad  uppfördes  i  parken  vid  Löbichau  ett  mo- 
nument öfver  Taube,  till  hvars  inskrift  Armfelt  gifvit  idéen.  Uen  bortgångne 
gustavianen  nämndes  där:  »Gustavi  Adolphi  alter  parens*  och  »Terror  nova- 
torum,  nisi  intercepissent«  —  epiteler,  hvilkas  anspråksfulihet  icke  undgingo 
att  i  Sverige  väcka  en  viss  anstöt.  iSe  Adlerbeth,  anf.  st.  II:  201).  ^.ängrc 
fram.  medan  Armfelt  t.inkte  på  att  för  franitiden  slå  ner  sina  bopålai  i  grann 
skåpet  af  Löbichau,  skref  lian:  «Je  crois  cpie  je  finirai  par  niy  lixer  et  avoi- 
siner  ma  tombe  a.  celle  du  pauvre  baron  Taube.  La  postérité  fera  alors  peul- 
ctrc  la  réfle.xion  que  les  meilleurs  amis  de  Gustave  III  ont  élé  forcés  par  lo 
sort  de  cliercher,  pour  couvrir  leurs  os,  une  terre  étrangere.» 

**)  Tiedge,  i  den  utförliga  lefnadsskildringen  »Anna  Charlotta  Dorothea. 
Iclzte  Ilerzogin  von  Kurländer,  Lpzg  1823.  1  tidskriften  «Garteidaubc<r  i8y3 
linnes  införd  en  ujipsats  om  iierliginnan  af  Kurland  och  L<>bichan,  med  bilder 
af  ]>^de  slotlet   <>ch   egarinnan. 


~  355  — 

som  genom  hennes  omsorger  och  skönlietssinne  bhfvit  omskapad 
till  ett  intagande  landtligt  hem  i  en  förtjusande  naturomgifning. 
»En  rymlig  balkong,  som  lemnar  en  idyllisk  utsigt  öfvcr  ängar- 
nas gröna  gräsmatta  och  rundt  omkring  är  sirad  med  rika  blom- 
sterrankor,  hvilar  pä  joniska  kolonner.  I  byggnadens  inre  herskar 
k<")nstcn  i  en  rikedom,  som  dock  icke  är  öfverlastad.  Alster  af 
den  finaste  smak,  föremal  af  den  utsöktaste  prydlighet,  hvilkcn 
niirmar  sig  prakt,  fylla  och  pryda  salarna  sä  väl  som  de  mindn- 
rummen;  det  ena  gemaket  är  mera  inbjudande  än  det  antlra. 
Längst  inne  i  raden  af  rum  \'istades  herskarinnan  bland  sina 
blommor,  sina  taflor  och  sina  böcker.  Den  som  blickade  dität 
och  säg,  huru  denna  intagande  gestalt  rörde  sig  bland  sina  ro- 
sor, kunde  knappast  undgå  att  känna  intrycket  af  något  under- 
bart eller  tänka  på  ett  féeri  .  .  .  Det  var  ingen  öfverdrift,  då 
främlingar,  som  sägo  denna  sköna  furstliga  q\'inna  vandra  fram 
genom  sin  förtjusande  skapelse,  i  blomsterträdgårdarna  och  i 
(lessa  prydliga  salar,  yttrade  sin  öfverraskning  vid  denna  anblick: 
det  var,  sade  de,  som  om  en  blomstrande  fantasibild  af  en  skal- 
deingifvelse,  värdig  en  Ariosto,  plötsligt  förflyttats  i  verklighetens 
klara  Ijus.^ 

I  detta  intagande  hem  blef  Armfelt  en  kär  och  gärna  sedd 
gäst,  som  från  början  behandlades  med  synnerlig  utmärkelse. 
1  .iksom  den  ofvan  citerade  tyske  biografen  fann  han  Löbichau 
förtjusande  med  sina  blommor,  sina  konstföremål  och  sitt  biblio- 
tek, och  med  den  älskvärda  furstliga  värdinnan,  som  på  honom 
slösade  bevisen  af  sin  vänskap.  Det  lif,  som  där  fördes,  var 
'^Ijuft  och  stilla^,  och  omgifningarna  voro  »bland  de  angenämaste 
i  Europa».  Det  sällskap,  som  i  detta  gästfria  hem  för  glädje 
och  förfinad  lefnadsnjutning  var  samladt  på  hösten  1799,  fann 
Armfelt  »gladt  och  angenämt;  man  lämpade  sig  utmärkt  väl  for 
hvarandra  och  lefde  endast  för  att  bidraga  till  den  ()msesidiga 
trefnaden».  Talrik  var  den  skara,  som  där  var  samlad;  husets 
samtliga  innevånare,  betjeningen  inberäknad,  närmade  sig  hundra- 
talet. Men  det  oaktadt  hade  Armfelt  ensamt  för  sin  riikning  en 
våning  af  fyra  rum,  valda  och  möblerade  med  särskildt  afseende 
på  den  svenske  gästens  smak  och  lefnadsvanor.  Värdinnan  öf- 
verhopade  honom  fortfarande  med  dyrbara  skänker  —  »jag  törs 
ej  andas  i  hertiginnans  présence,  skrifver  Armfelt,  eller  visa  att 
något  behagar  mig,  utan  att  strax  få  det  som  present»  —  och 
sökte  på  allt  sätt  sörja  för  hans  beqvämlighet  och  trefnad.  Ho- 
nom till  ära  gafs  på  den  unge  svenske  l-conungens  födelsedag 
den  I  November  en  fest  i  det  närbelägna  Altenburg  —  en  öf- 
wrraskning,  som  Armfelt  å  sin  sida  besvarade  metl  att  vid  hem- 


-  35^'  - 

komsten  till  Löbichau  arrangera  ett  karncvalsnöje,  där  kupletter 
sjöngos  och  det  dansades  till  längt  fram  på  morgonen.  *) 

Att  genom  Armfel  t  söka  förbindelser  i  Sverige  synes  liafva 
frän  början  legat  den  kurländska  furstinnan  om  hjärtat.  Tidigt 
väcktes  fi^rslag  att  genom  inköp  af  jordegendom  i  Sverige  — 
förslagsvis  nämndes  Finspong  i  Östergötland  —  därstädes  pla- 
cera en  del  af  hennes  förmögenhet;  och  en  giftermalsförbindelse 
mellan  Armfelts  äldste,  nu  sjuårige  son  och  hertiginnans  yngsta 
sexåriga  dotter  Dorothée,  ett  intagande  barn,  vid  hvilket  Arm- 
felt  mycket  fäst  sig,  är  ofta  på  tal  i  hans  brefväxling.  Förslaget 
härom  väcktes  af  hertiginnan:  i  ett  egenhändigt  tillägg  till  ett  af 
Armfelts  brcf  till  sin  hustru  har  hon  såsom  skäl  härf')r  anf(>rt. 
att  hon  vore  öfvertygad.  att  gossen  »komme  att  likna  sina  för- 
iildrar,  hvilkas  utmärkta  egenskaper  skulle  utgöra  hans  biista 
arf».  Afven  hertigen  af  Kurland,  som  lefde  i  ensamheten  på 
Sagan,  gaf  sitt  samtycke  till  denna  tidigt  påtänkta  familjeförbin- 
delse. För  att  något  utjämna  rangskilnaden  melkin  hertigdottern 
och  friherresonen,  var  man  betänkt  på  att  skaffa  ynglingen  en 
grefvctitel  från  Wien,  hvarest  hertiginnan  ansågs  hafva  stort  in- 
fl3'tande  **). 

Det  var  redan  vid  detta  första  besök  pä  det  idylliska  Lö- 
bichau, som  dessa  luftslott  byggdes.  Armfelts  afsigt  var  emel- 
lertid ej  från  början  att  förlänga  sin  vistelse  där.  Han  fann  efter 
några  veckors  vistelse  på  Löbichau,  att  det  vore  en  »Kalypsos 
(■)»,  och  han  ansåg  sig  icke  böra  för  tillfället  längre  njuta  den 
storartade  gästfriheten  i  detta  furstliga  hem.  Hans  framtidspla- 
ner för  vintern  1799 — 1800  voro  obestämda;  men  hans  afsigt  var 
att  efter  en  tids  vistelse  i  Dresden  begifva  sig  till  Wien  ocli  diir- 
ifrån  möjligen  till  Italien. 

Armfelt  Icmnade  Löbichau  och  hade  någon  tid  vistats  i 
Dresden,  dä  han  plötsligt  genom  tvänne  ilbud  från  hertiginnan 
af  Kurland  kallades  att  infinna  sig  hos  henne.  l<\')riinilringar 
jnom  familjen  förestodo:  hertigen  af  Kurland  hade  på  Sagan  fatt 

*}  I  allmänhet  togs  Armfelts  setlan  ungdomen  (jfvade  »esprit  irarran- 
gement*  i  denna  krets  ofta  i  anspråk.  RIand  hans  papper  finnas  dramatiska 
ulkast  och  poem  från  denna  tid,  alla  på  franska;  och  hans  viitra  forfatlar- 
skaji,  som  hvilat  sedan  den  första  ungdonustiden.  hade  i  denna  krets  en  cf- 
terl>lomstring,  ehuru   —  nu  som  förr   —   endast  såsom  sällskapstalang. 

"* )  Att  i  Sverige  få  samma  värdighet  åt  sin  son,  pä  grund  af  ett  anbud 
om  grpfvevärdighet.  sum  gjorts  Armfelt  vid  (lelle  riksdag,  ukmi  som  lian  då 
afslagil,  var  en  fi)rh<)])pniiig,  som  förcsväfvado  Armfelt,  men  som  snart  of Vfrgaf>. 
—  Hela  gift('rmålsf<)rslagft,  hyggtlt  ]k\  långa  framtiilsutsigter,  förföll  på  grund 
af  ändrade  frirhålianden :  och  Armfelts  tillärnade  sonhustru  lilef  i  stället  gilt 
mt-il  den   franske   hertigen   af   iJino,   af  huset    rallevraud-1'érigord. 


I 


—  357  — 

ett  slaganfall,  och  hans  borti^ani;"  väntades  inom  en  nära  fianitid; 
äfvcn  Iicrtii^innan  liadc  svart  insjuknat  och  frän  Löbichau  blifvit 
förd  till  1'rag.  Till  rad  och  hjali)  under  denna  kritiska  titl  ön- 
skade denna  familj  af  cjvinnor  att  fä  anlita  Armfelts  erfarenhet, 
vana  vid  affärer  och  underhandlingar  af  hvarjehanda  slag.  lian 
skyndade  till  IVag,  hvarest  hertigen  af  Kurland  kc)rt  förut  köpt 
ett  palats;  och  dennes  kort  därefter  inträffade  död  gjcjrdc  Arm- 
felt  till  ett  slags  boutredningsman  vid  tlet  stora  arfvet  af  egen- 
domar, belägna  i  olika  stater,  och  af  en  betydlig  kontant  för- 
mögenhet. 

Dessa  förhållanden  gjorde,  att  Armfelt  för  längre  tid  l)lef 
fast  vid  den  furstliga  familj,  livars  gäst  han  varit  pä  Löbichau. 
Större  delen  af  är  1800  tillbiagte  han  tillsammans  med  enke- 
hertiginnan  af  Kurland  och  hennes  familj,  dels  i  Prag,  dels  i 
Karlsbad,  dels  pä  Löbichau  och  Sagan.  Pä  sistnämnda  stället 
var  Armfelt  med  om  de  högtidligheter,  med  hvilka  den  äldsta 
af  de  kurländska  prinsessorna,  Wilhelmina,  i  kraft  af  faderns  te- 
stamente, mottogs  säsom  »regerande  hertiginnas  af  Sagan.  Det 
sketlde  med  stor  pomp  och  ståt,  med  triumfbågar  och  salutskott, 
parad  och  u[)pvaktningar  af  stater  och  kårer.  Slottet  Sagan 
V!ir  stort  och  praktfullt,  men  dess  ödsliga  salar  behagade  Arm- 
felt mindre  än  det  landtliga  Löbichau. 

Han  blef  under  deiina  tid  så  godt  som  en  medlem  af  denna 
familj.  Hertiginnan  af  Kurland  har  i  ett  bref  till  Armfelts  hu- 
stru") pä  följande  sätt  .skildrat  hans  ställning:  »Han  är  vår  bäste 
vän;  vi  hafva  inga  hemligheter  för  honom,  det  tillhör  våra  vanor 
att  meddela  honom  allting  och  få  del  af  hans  äsigter  och  råd. 
Han  har  gjort  o.ss  väsentliga  tjenster;  hans  biflill  är  oss  ett  be- 
hof'\  Armfelts  biträde  gällde  i  första  rummet  ordnandet  af  fa- 
miljens ekonomiska  angelägenheter.  Penningar  skulle  placeras  i 
värdepapper  och  jordegendomar;  åtskilliga  underhamJlingar  af 
till  hälften  diplomatisk  art  måste  därvid  ega  rum  med  myndig- 
heter i  de  länder,  där  den  stora  fcirmögenheten  var  placerad. 
Fråga  var  ännu  ofta  ä  bane  att  köpa  en  större  egendom  i  Sve- 
rige; men  det  missnöje,  som  Armfelt  kände  öfvcr  det  sätt,  på 
hvilket  lians  egna  ekonomiska  angelägenheter  behantllades  i  hans 
fädernesland,  gjorde  honom  nu  mindre  benägen  att  tillstyrka 
denna  åtgärd  **).    Ordnandet  af  dessa  angelägenheter  kräfde  myc- 


*'")  Att  dr;iga  iii  4  ä  5  millioner,  sUrifvcr  lian.  hade  kunnat  vara  artigt 
for  det  landet;  men  de  som  skatia  dem  tir  landet  genom  infamier  och  fäak- 
tighet,  äro  mer  ansedda.» 


-  358  - 

ken  lid  och  omtanke,  och  sysselsatte  för  den  närmaste  tiden 
Armfelt  sä,  att  alla  framtidsplaner  for  tillfället  syntes  lagda  ä  sido. 
:T'Jag',  som  c]  tycker  om  affärer,  skref  han  till  sin  hustru,  finner 
mit^  nu  nedsjunken  i  gräl.»  Likväl  synes  allt  länge  hafva  aflupit 
i  största  sämja  och  »med  ömsesidig  générosite'». 

Ej  blott  angelägenheter  af  ekonomisk  och  juridisk  art  in- 
gingo  i  de  förtroenden,  som  denna  familj  lemnadc  husets  vän  och 
manlige  beskyddare.  De  unga  prinsessorna  voro  rika  arftager- 
skor,  och  friare  anmälde  sig  i  mängd  under  familjens  vistelse  i 
Prag.  Det  var  Armfelt,  som  fick  förtroende  af  alla  dessa  ange- 
lägenheter, vid  hvilka  hjärtat  hade  mindre  att  säga  än  politiska 
och  ekonomiska  hänsyn;  och  det  torde  därvid  hafva  varit  hans 
rad  som  följdes.  Af  hans  hand  finnes  koncepter  i  behäll  till  mer 
än  ett  bref  i  hithörande  angelägenheter,  skrifna  i  den  unga  prin- 
sessan Wilhelminas  af  Sagan  namn.  Först  trolofvad  med  fält- 
herren Suworows  son,  dä  denne  med  sin  fader  vistades  i  Prag 
i  början  af  1800,  knöt  hon,  dä  det  dröjde  med  kejsar  Pauls 
samtycke  till  detta  giftermål  med  de  därvid  fästa  vilkor,  kort 
därefter,  såsom  det  synes  pä  Armfelts  rad,  en  ny  förbindelse 
med  prins  Louis  de  Rohan-Guémené.  Han  var  en  fransk  emi- 
grant, bosatt  i  Wien,  »un  homme  de  qualité,  säger  Armfelt,  qui 
n'a  pas  le  sou»,  men  som  egde  et  lysande  namn  och  hvars  gif- 
termålskandidatur ifrigt  understöddes  från  Österrike  *).  Prinses- 
sans af  Sagan  bröllop  med  prinsen  af  Rohan  stod  i  Juni  1800, 
men  någon  äktenskaplig  sammanlefiiad  synes  icke  däraf  hafva 
följt;  prinsen  af  Rohan  fortfor  att  en  stor  del  af  är  1800  vistas 
i  Wien,  och  hans  gemål  på  sin  fäderneärfda  besittning.  Ett  par 
månader  före  prinsessan  Wilhelminas  bröllop  hade  hennes  yngre 
syster  prinsessan  Pauline  gift  sig  med  arfprinsen  af  Hohenzollern- 
llechingen.  Vid  uppgörandet  af  giftermålskontrakten  var  Arm- 
felt den  kurländska  familjens  ombud  och  berömmer  sig  af  att 
vid  de  diplomatiska  underhandlingar,  som  fördes,  hafva  stått  på 
deras  bästa, 

Äfven  de  unga  prinsessornas  moder,  hertiginnan  af  Kur- 
land, hade  1801  ett  giftermålsanbud,  hvarvid  Armfelt  hade  fria- 
rens uppdrag  att  tala  hans  sak.  Det  var  hertig  h'redrik  Adolf 
af  Sverige,  st)m  vistades  vid  Karlsbad  sommaren  samma  år  och 
som  gifvit  honom  i  uppdrag  att  tjena  såsom  ombud.    Svaret  blef 


■■•)  Blaml  .indra   friare  näiniicr  Armfelt  jirins  Louis  Fcrdinaiul   af  Preus- 
sen ocli  en  prins  af  Ilcsscn-IIoniburg. 


-  359  — 

afböjande;  och  ovisst  är,  om  Armfclt,  som  kändo  [)rins«jns  skröp- 
lii;lict,  med  synncrlii^  ifvcr  fulli^jort  uppdraget*). 

Dessa  tjenster  belönades  tiied  frikostiga  gäfvor  af  boliags- 
ling,  konstföremål,  hästar  och  ekipager  o.  s.  v.  l^räga  var,  att 
Armfelt  skulle  fä  besittningsrätt  för  sin  lifstid  till  ett  stort  gods 
i  närheten  af  Löbichau,  livilket  hertiginnan  af  Kurland  skulle 
köpa;  äfvensom  att  han  för  medel,  som  af  henne  tillhandahölles, 
skulle  för  egen  räkning  där  köpa  en  mindre  egendom,  for  att  diir 
i  kretsen  af  sina  nya  vänner  och  sin  egen  familj,  hvilken  borde 
lemna  Sverige,  framlefva  sina  återstående  dagar  *").  hitetdera 
af  dessa  förslag  kom  till  utfcirande.  I  sina  bref  till  sin  hustru 
prisar  Armfelt  u[)priktigt  den  vänskap  och  uppmärksamhet,  som 
visaties  honom:  han  njöt  ^samma  omvårdnad  som  i  sin  egen  fa- 
milj», hvilkct  han  ansäg  säsom  en  synnerlig  gunst  af  ödet.  »Det 
faller  underligt  före,  säger  han,  dä  man  har  passerat  40  år  af 
sin  lifstid  utan  att  finna  hos  dem,  man  gör  tjenster,  någon  er- 
känsla, att  en  gång  i  världen  se  sig  väl  benuitt^;  och  han  er- 
känner för  sin  hustru,  att  ^^efter  dig  och  min  Augusta  är  hela 
(\vn  familjen   mig  hjärtligen  kär>\ 

I  den  furstliga  kretsen  hade  Armfelt  sålunda  funnit  tillgifna 
vänner,  som  ersatte  bristen  på  ett  eget  hem,  något  hvaröfver 
han  stundom  vemodigt  klagar.  iDä  man  icke  helt  och  hållet 
kan  blifva  kosmopolit,  dä  man  har  egna  barn  och  egen  famili, 
sa  blir  likväl  en  tomhet,  som  den  ömmaste  vänskap  och  den 
mest  suiveradc  attention  ej  kunna  uppfylla.^  Men  för  sin  hustru 
förklarade  han  bestämdt:  >d^ättre  och  ömmare  vän  än  hertigin- 
nan   af  Kurland  gifves  ej  på  jorden.     Bägge  40  år,  sjukliga  och 

'■)  Se  Tiedjje,  aiif.  st.  s.  189,  hvarest  ett  bref  från  hertigen  finnes  tryckt. 
Aret  förut  hade  Armfelt  i  Leipzig  trälTat  hertigen.  <'Han  var  balt  artig  mot 
mig,  skrifver  Armfelt,  och  talte  galant  om  kungen,  om  regeringen.s  principer 
etc.  Han  har  undergått  en  stor  omvändelse  sedan  1 789,  Då  var  han  så  elak 
som  trots  någon  af  bröderna  vid  Anjala-förbundet.  Om  mig  och  mina  per- 
sonliga öden  talte  han  äfven  beskedligt.  Stackars  herre,  han  är  bålt  ehän  ■ 
dig<r.     (V,„  1800.) 

**)  «När  du  då  lemnat  ifrån  dig  din  lilla  ängel,  skrifver  Armfelt  till  sin 
luislru  från  Löbichau  i  Dec.  1800,  och  uppfyllt  det  sista  mått  af  erkänsla  för 
vår  odödlige,  men  i  grafven  liggande  vän  och  välgörare,  så  kommer  du  un- 
der ;«///  tak,  där  Svea  hofrätt  och  djäfvulens  anhang  ej  har  mer  befattning, 
och  där  jag  ej  kan  mista  det  jag  eger  eller  blifva  ärfd.  medan  jag  lefver.  — 
Lugn  och  indépendance  skola  då  blifva  vår  belöning  för  det  vi  lidit,  och 
hafva  vi  ej  öfverllöd,  skola  vi  med  Guds  hjälp  ej  sakna  det  nödvändiga.» 
Hertiginnan  af  Kurland  omnämner  detta  sistnämnda  förslag  i  ett  bref  till  gref- 
vinnan  Armfelt  (■'/■,  1801):  «Armfelt  va  acheter  une  terre  dans  mon  voisinage; 
mes  enfants  s'y  établiront  également.  el  chacune  de  nous  se  propose  a  arran- 
ger  et  meubler  une  chambre  pour  rexcellente  M:me  d'Armfelt.« 


—  36o  — 

kloka,  niélcra  vi  ej  amour  i  vär  vänskap.  Publiken  kan  tro  hvad 
de  vilja;  vore  du  med  oss,  sä  vet  jag  visst,  att  du  deltogc  af 
godt  lijerta  i  vår  liaison».*) 

^■Publikens  började  ocksä  hviska  hvarjchanda  rörande  Arni- 
felts  ställning  i  den  kurländska  familjen.  Afven  till  Sverige 
trängde  dessa  rykten.  Det  sades,  att  han  vore  hertiginnans  af 
Kurland  älskare,  och  att  han  förstått  begagna  sig  af  hennes 
svaghet  för  att  förvärfva  rikedom;  han  egde  nu  ett  kapital  af 
160,000  rdr  b;co  sp.  och  hade  dessutom  af  henne  fått  ett  gods, 
värdt  60,000  dukater,  hvarest  han  för  framtiden  skulle  bosätta 
sig,  o.  s.  v.  *) 

Dessa  uppgifter  voro  ogrundade;  men  ryktet  var  dock  icke 
helt  och  hållet  på  villospår.  Hertiginnan  af  Kurland  torde  väl, 
såsom  Armfelt  säger,  ej  hafva  »mélerat  amour  i  sin  vänskap»  for 
honom;  och  hon  hade  hunnit  öfver  åldern  för  de  passioner,  ät 
hvilka  hon  tidigare  äfven  torde  hafva  skattat,  om  ocksä  förtalet 
och  afunden  mer  än  billigt  sökt  fläcka  hennes  rykte.  Men  hen- 
nes äldsta  dotter,  den  sköna  prinsessan  af  Sagan-Rohan,  drogs 
småningom  inom  trollkretsen  af  Armfelts  tjusningsförmäga  — 
och  han  inom  hennes.  Den  dagliga  sammanvaron,  gemensamma 
resor  och  sysselsättningar  ökade  lidelsen;  och  det  giftermål  efter 
stora  världens  sed,  som  han  varit  med  att  för  henne  uppgöra, 
utgjorde  intet  hinder  för  att  ett  kärleksförhållande  mellan  den 
43-ärige  mannen  och  den  19-åriga  qvinnan  snart  blossade  upp  i 
full  låga.  Det  var  en  moralisk  förvillelse,  som  var  af  mera  än 
tillfällig  art;  samtiden  kände  den,  och  i  den  historiska  litteratu- 
ren finnes  den  omtalad.  Den  kan  därfore  icke  i  Armfelts  lef- 
nadshistoria  förbigås,  och  har  icke  undgått  att  öfver  denna  period 
af  hans  lif  kasta  en  af  dessa  skuggor,  hvilka  det  icke  kan  vara 
berättarens  afsigt  att  utplåna  ur  skildringen  af  ett  lif,  där  ljus 
och  skugga  bröto  sig  i  ständig  växling.  Denna  förbindelse  eger 
därjämte  sitt  intresse  såsom  en  psykologisk  märkvärdighet;  ännu 
bevarade  bref  vittna  om  glöden  af  den  lidelse,  med  hvilken  dv 
båda  älskande  voro  fästa  vid  hvarandra. 

»Ja,  jag  har  älskat,  skrifver  Armfelt  till  den  sköna  furst- 
innan. Denna  känsla  var  oskiljaktig  från  mitt  lif;  men  jag  trodde 
icke,  att  sedan  jag  hunnit  de  är,  dä  lugnet  borde  efterträda  pas- 
sionerna, mitt  hjärta  ännu  skulle  kunna  brinna  sä  som  det  brin- 
ner för  dig.»  —  »Allt  förefaller  mig  oförklarligt,  säger  han  i  ett 
annat  bref.     Jag  fann  dig  öfvcrlägsen  allt  hvad  jag  hade  sett  vid 

■■)  '/,   iSou, 
■•■^•)  .Se  Alinfcll,  aiif.  st.    III:   249.  253. 


-   36i  - 

dina  ar,  (xh  ja^'  sinickradi-  luii;  iiied  den  fafan^a  tank(Mi,  att  jajj 
skulle  kunna  utveckla  tlin  karakter  och  ditt  hjart.i.  Ja^  tappade 
bort  niiLl  sjalf.  ty  jai;  ofverlcinnadc  niii^^  at  en  känsla,  soni  for 
alltid  inverkade  pä  mitt  lynne  och  mitt  hjärta  och  som  slutlii,^en 
i^jorde  mig"  mera  till  slaf  än  till  herre.  Det  är  under  denna  sin- 
nesförfattning, som  jag  läser  i  dina  ögon,  som  jag  väntar  att 
höra  din  mun  uttala^  att  jag  är  älskad!  Knappast  kan  jag  tro 
(.let,  men  ack!  sådan  är  den  mänskliga  naturens  svaghet,  att  man 
alltid  tror  hvad  man  önskar.  Jag  kände  mig  outsägligt  lycklig; 
denna  tanke  fyllde  min  själ  med  lycksalighet,  jag  njöt  däraf  i 
fullaste  mätt.» 

Sä  svärmade  han  ännu^  mannen  som  redan  börjat  vandring- 
en utför  lefnadens  branter,  som  njutit  och  litlit  sä  mycket,  och 
i  hvars  lif  kärleksförbindelser  af  mer  och  mindre  öfvergäende 
slag  spelat  en  sä  stor  rol.  Och  sådan  var  makten  af  hans  per- 
sonlighet, att  hon,  furstinnan,  den  unga,  firade  skönheten,  med 
hela  ungdomens  lidelse  hängaf  sig  ät  honom,  som  hon  frän  bör- 
jan betraktat  som  sin  andre  far  och  sin  lärare. 

Tvänne  är  räckte  denna  fiirbindelse,  och  en  dotter  bkf 
iläraf  frukten.  Förbindelsens  oregelbundna  beskaffenhet  innebar 
dock  redan  i  och  för  sig  fröet  till  dess  upplösning.  Därtill  kommo 
äfven  yttre  förhållanden;  och  med  all  den  romantik,  allt  ömse- 
sidigt svärmeri,  .som  hvilade  öfver  början  af  detta  kärleksförhål- 
lande, torde  i  de  båda  älskandes  skaplynnen  äfven  hafva  legat 
hinder  för  dess  fortfarande  bestånd.  Armfelts  naturliga  häftighet 
och  oroliga  lynne  hade  genom  sjukdom  och  motgångar,  säsom 
vi  sett,  icke  blifvit  blidare;  och  med  all  sin  älskvärdhet  saknade 
han  det  tålamod,  som  synes  hafva  varit  nödigt  vid  ett  förhål- 
lande af  så  ömtålig  art.  Wilhelmina  af  Sagan  var  en  qvinna 
med  starka,-  om  också  ej  pä  djupet  gående  lidelser  och  med  ett 
förstånd,  som  var  vida  öfver  hennes  är;  af  sin  moder  hade  hon 
ärft  gifmildheten  och  det  goda  hjärtat.  ICtt  oböjligt  lynne,  be- 
nägenhet för  förströelser  och  njutningar  af  hvarjehanda  slag  samt 
en  viss  fallenhet  för  att  trotsa  konvenansens  fordringar  gäfvo 
dock  redan  tidigt  ett  visst  äfventyrligt  drag  åt  den  sköna  fur- 
stinnans lif.  Dessa  fel  utgjorde  också  en  väsentlig  anledning  att 
sä  väl  den  otillåtna  förbindelse,  som  hon  knöt  med  Armfelt,  som 
hennes  äktenskap  ej  kommo  att  medföra  någon  långvarig  lycka.  ') 


*)  Hennes  .äktenskap  med  prins  Kohan  upplöstes  genom  skilsmässa  1805, 
sedan  äktenskapet  redan  från  början  visat  sig  olyckligt.  Sistnämnda  .ir  hlcf 
hon  omgift  med  en  rysk  furst  Trubetslvni,  frSln  h vilken  lioii  efter  11  .nrs  äk- 
tenskap skildes   1816:    1819  ingick    hon    för  tredje  gången,  vid  38  3rs  ålder,  äk- 


—  303  — 

Arinfelt  sjalf  skildrar  henne  i  ett  bref  till  sin  hustru  såsom 
egande  »mycket  vett  och  karakter,  inskränkt  i  sin  liaisons,  i  hög- 
sta grad  vän  af  sina  vänner,  tnen  kall  och  fiere,  tlå  tnan  ej  är 
henne  i  lag^.  Han  fann  henne  charmant  »såsom  vän  och  sou- 
veraine,  om  hon  hade  ett  stort  rike»;  men  han  synes  tidigt  nog 
hafva  funnit,  att  hon  säsom  liustru  eller  älskarinna  ej  i  längden 
skulle  kunna  bereda  en  mans  sällhet. 

Det  var  pä  vären  i8o2  som  Armfelts  och  [irinsessans  af 
Sagan  förbindelse  afbröts.  I  lon  reste  till  I^ondon  ocli  kastade 
sig  där  i  nöjenas  hvirfvel  samt  underrättade  därifrån,  att  hon 
betraktade  förbindelsen  med  Armfélt  säsom  bruten;  han  gick  att 
söka  helsa  vid  baden  i  Aachen  och  Spa.  Ännu  flera  är  efteråt 
brefväxlade  de  emellertid  på  ett  sätt  och  med  ett  förtroende, 
som  visade  att  skilsmässan  icke  qvarlemnat  någon  bitterhet;  och 
det  barn,  som  utgjorde  föreningsbandet  dem  emellan,  förblef  fö- 
remål för  gemensamma  omsorger.  Afven  den  unga  prinsessan  af 
Sagan,  hvars  kärlek  för  en  tid  si)ridt  ett  nytt  skimmer  af  roman- 
tik i  den  landsflyktiges  lif,  tjente  sålunda  till  bevis  för  fröken 
Rudenschölds  förut  citerade  yttranden  om  Armfelts  ftirmåga  att 
bevara  deras  tillgifvenhet,  som  han  en  gång  älskat,  äfven  sedan 
kärleken  var  förbi:  »han  förstod  att  gifva  en  sådan  värme  ät  sin 
vänskap,  att  den  lemnade  qvar  illusionen  af  hvad  som  varit.^  *) 

Redan  innan  denna  brytning  inträftåde,  hade  dock  idyllen  i 
den  iiusliga  kretsen  pä  Löbichau  tagit  ett  sorgligt  slut.  Mellan 
hertiginnan  af  Kurland  och  hennes  barn,  företrädesvis  hennes  äld- 
sta dotter,  hade  uppstått  oenighet,  delvis  föranledd  af  ekonomi- 
ska tvister,  men  företrädesvis  beroende  därpå,  att  nya  rädgifvare 
inträngt  sig  i  familjekretsen  under  Armfelts  frånvaro  pä  en  längre 
resa  1801.  Det  var  tvenne  neapolitanska  ädlingar,  bröderna 
Pignatelli,  som,  under  det  fransmännen  herskade  i  Neapel,  annor- 
städes sökte  sin  lycka  och  som  af  Armfelt  själf  blifvit  införda  i 
den  kurländska  familjen.  Den  yngre  af  dessa  bröder,  hertigen 
af  Acerenza,  hade  till  en  del  genom  Armfelts   bemedling  lyckats 

tenskap  ine<l  eii  grefvc  v.  Scinilenburg  i  österrikisk  tjenst  —  Hertiginnan  af 
Abrante>  liar  i  sina  memoirer  (VI:  206)  gifvit  en  karakteristik  af  den  stolla 
skönheten,  som  icke  röjer  synnerlig  sympati. 

*)  Se  deUa  arbete  I:  150.  Den  dotter  af  Armfelt  och  prinsessan  af 
Sagan,  som  i  hcMniighel  föddes  i  Hamburg  mot  slutet  af  Hr  1800,  blef  samma 
.^ir  upptagen  såsom  eget  barn  af  en  bland  Armfelts  slägtingar,  bärande  nam- 
net Armfelt,  som  med  sin  familj  llyttat  till  Sågar)  pä  dennes  inbjudning, 
(lenom  testamentariskt  förordnande  sörjde  hennes  moder  —  officiell  kallades 
hon  hennes  gudmor  —  frikostigt  för  barnets  framtid:  och  Armfelt  adopte- 
rade henne  sedermera  såsom  sin  dotler  pa  sitt  grefliga  nummer  pS  finska  rid 
darhuscl. 


-  363  - 

vinna  dvn  tredje  af  (.le  kurländska  arfta^er.skornas,  prinsessan 
Jcannetles  liantl;  och  sedan  dess  hade  det  italienska  inflytandet 
blifvit  hvarje  annat  ofverniäkti^t  hos  hertiginnan  af  Kurland. 
Hon  hief,  säger  Arnifelt,  >lefvande  uppäten  af  ett  helt  band  ita- 
lienare". 1  Ivad  soni  därvid  särskildt  berörde  honom,  var  att 
dessa  efterträdare  i  hertiginnans  fc^rtroende  sökte  kasta  skugga 
pä  hans  förvaltning  och  beskyllde  honom  för  egennytta.  Prins 
Belmonte,  den  äldre  brodern,  hade,  berättar  Arnifelt*),  skrifvit 
till  drottningen  af  Neapel  »att  jag  ville,  för  att  rikta  mig,  rui- 
nera hela  familjen.  Du  kan  tänka,  om  det  gar  an  att  tiga  och 
svälja  ner  sådant!»  I  vredesmod  reste  Armfelt  till  Löl)ichau.  »sa 
godt  soju  med  värjan  i  hand?,  efter  att  skriftligen  hafva  begärt 
upprättelse  af  bröderna  Pignatelli.  Dessa  höllo  sig  visligen  un- 
dan vid  hans  ankomst,  f-.)rskräckta  for  den  vredgade  svenske  ge- 
neralen, och  hertiginnan  sökte  mäkla  fred,  utan  att  dock  lyckas. 
»Hon  är  en  ängel,  men  är  nu  i  sädana  händer,  att  jag  icke  har 
nägot  hopp  att  ställa  till  rätta»,  skrifver  Armfelt.  **)  »Jag  tac- 
kar Gud  att  med  äran  vara  därifrån  och  vill  ej  veta  af  henne 
och  hennes  alTärcr,  fastän  att  hon  med  tårar  i  ögonen  har  begärt 
att  lä  skrifva  mig  till,  rådfråga  mig  och  behålla  mig  scjm  vän.» 
Beskyllningen  for  egennytta  var  förolämpande  för  Armfelts 
stolta  sinne,  och  ryktena  om  de  rikedomar,  han  skulle  hafva 
förvärfvat  genom  sin  förbindelse  i  kurländska  huset,  säkerligen 
ogrundade.  I  lan  hade  visserligen  under  ett  par  år  till  en  del 
lefvat  pä  dess  bekostnad  och  erhållit  dyrbara  skänker  af  tlen 
gifmilda  hertiginnan;  anbud  hade  gjorts  honom  att  genom  gåfvijr 
eller  upplåtelse  af  jordegendom  betrygga  hans  ekonomiska  fram- 
tid --  anbud,  som  han  visserligen  icke  afslagit,  men  som  ej  hel- 
ler kommit  till  verkställighet;  och  själf  ansåg  han,  enligt  bref 
till  sin  hustru,  att  han  kunde  ekonomiskt  ^reda  sig>,  sä  länge 
han  hade  »Wilhelminas  och  Jeannettes  (de  kurländska  prinsessor- 
nas) aftärer  om  hand».  Men  de  tjenster,  han  gjort  denna  familj, 
kunde  äfven  vara  förtjenta  af  någon  belöning  och  de  vedergäll- 
des  under  formen  af  gästfrihet  och  presenter,  inför  hvilkas  öfver- 
llöd  han,  såsom  vi  sett,  i  början  kände  sig  förlägen.  Armfelt 
lenmade  sina  förtroendeuppdrag  i  den  kurländska  familjen  lika 
fattig  som  han  mottagit  dem;  och  då  han  kort  därefter  (1S02) 
erhöll  svenska  beskickningen  i  Wien,  sysselsatte  frågan  om  den 
ekon(5miska  möjligheten  af  dess  mottagande  honom  vida  mer  an 

*)  Till  sin   Iiustru  "/,   1801. 
**)  A.  till  sill  hustru  "/,„   1801. 


—  3Ö4  — 

den  skullt;  liafva  .gjort,  om  han  k(jiL  furut  lyckats  forvarfva  orätt- 
fani:^t'n  rikedom. 

I  Armfclts  !if  biklar  förbindelsen  med  cknna  krets  af  älsk- 
värda ocli  bildade,  vm  ocksii  int^aliinda  moraliskt  oförvitlit^a  cjvin- 
nor  en  egendomlig-  episod.  Dess  slut  motsvarade  icke  början; 
men  i  tacksamt  minne  bevarade  Armfclt  alltid  den  välvilja,  som 
han  där  njutit.  Säkerligen  läto  äfvcn  den  goda  hertiginnan  af 
Kurland  och  hennes  omgifning  minnet  gärna  dröja  vid  den  sven- 
ske flyktingens  fängslande  personlighet,  om  han  ock  ej  varit  utan 
skuld  att  familjelyckan  blifvit  grumlad.  Den  moraliska  mätt- 
•stock,  efter  hvilken  eftervärlden  har  rätt  att  mäta  sitt  klander  af 
denna  förbindelse,  var  ej  densamma,  med  hvilken  dylika  förhål- 
landen mättes  af  samtiden. 


En  annan  samtida  episod  af  Armfelts  lif  kan  fortjcna  en 
utförligare  redogörelse.  Det  är  hans  sammanträffande  med  den 
ryske  fältherren  Suworow.  Med  entusiasm  hade  Armfelt  följt  hans 
segertåg  i  Italien  och  i  sina  bref  ofta  uttryckt  sin  beundran  för 
den  store  mannens  snille  *).  »Jag  kan  icke  afundas  hans  framgång- 
ar, skref  han  i  Augusti  1799,  ty  min  egenkärlek,  om  den  också 
stegrades  ända  till  vanvett,  skulle  icke  kunna  hinna  upp  till  ho- 
nom. Men  jag  skulle  vilja  vara  med  om  hans  ära,  jag  skulle 
vilja  tjena  under  hans  befäl.  Tanken  att  elektriseras  af  hans 
snille  eller  genom  tjusmakten  af  hans  oföränderliga  framgång 
skulle  göra  både  min  moraliska  och  fysiska  person  stor  nytta.» 
1mi  annan  gäng  heter  det  om  Suworow:  »Det  är  kanske  århund- 
radets utomordentligaste  man,  och  vore  han  tio  är  yngre,  så 
;ir  jag  säker  att  han  skulle  afgöra  Europas  öde.  Ack,  hvad  jag 
skulle  önska  att  få  följa  honom!  luidast  längtan  därefter  ger 
mig  feber.» 

Att  följa  Suworow  i  härnad  mot  fransmännen  blef  icke 
Armfelt  beskärdt;  men  genom  personlig  bekantskap  fick  han 
lära  känna  denne  ovanlige  man,  under  förtroliga  samtal  beundra 
hans  snille  och  förvåna  sig  öfver  hans  personliga  egenheter.  Su- 
worow var  nämligen  ej  blott  en  af  samtidens  ryktbaraste  här- 
förare,   utan    ocksä    ett    af    dess    största   originaler;   och  mycket 


*l  l'^  gruml  af  tlessa  skildringar  sväniiade  äfveii  Armfclts  l3-arig.-i 
dotter  Augusta  för  Suworow,  hvilken  fadern  i  sina  bref  till  henne  d.Hrförc 
|il;igadc  benämna  <ion  bien-aimé«.  Det  var  på  grund  af  detta  intresse,  som 
.\rmfelt  för  sin  dotter  sR  utförligt  redogjorde  för  sitt  samnianlrälTandc  med 
den   rvkthare    härf(iraren. 


—  3^'5  - 

har  törtaljts  oni  hans  cqcndomlic^a  seder,  hans  spartanska  vanor, 
lians  fallenhet  lor  upptaq;,  hvilka  syntes  föga  förenlif:[a  med  hans 
viirdiujhet,  o.  s.   v. 

i^et  var  i  Pra_L;",  under  vistelsen  där  tillsanmians  nicd  her- 
tif^innans  af  Kurland  familj,  som  Armfelt  f^jordc  denna  bekant- 
skap. Den  /o-äricje  krit^aren  var  med  qvarlefvorna  af  sin  hiir  ") 
efter  ilet  blodiija  fälttåget  i  Italien  och  Schweiz  stadd  på  tåg 
mot  norden.  Ilöljd  af  åia  och  rykte,  var  han  fcjremäl  för  stän- 
tliga  ovationer.  Af  kejsar  Paul  iiade  han  fått  titeln  furst  Italin- 
ski,  med  anUilning  af  sina  segrar  i  Italien;  i  W^en  hade  han, 
oaktadt  oenigheten  mellan  österrikiska  och  ryska  hofven,  motta- 
gits med  storartad  utmärkelse.  lian  stannade  nu  i  l'rag,  i  af- 
vaktan  pä  förstärkningar  f(ir  nästa  års  fiilttäg,  hvilket  enligt  hans 
plan  borde  öppnas  vid  Rhen.  l^^ör  att  gemensamt  me(l  honom 
uppgöra  fälttägsplanen,  hade  österrikiske  generalen  Bellegarde  och 
engelska  sändebudet  i  Wien  lord  Minto  iifven  infunnit  sig  i 
IVag.  »Momenten»  var  sålunda,  säsom  Armfelt  skrifver  i  bör- 
jan af  1800,  ointressant»  i  Prag.  Tillfälle  till  politiska  iakttagel- 
ser syntes  erbjuda  sig,  och  Armfelts  féirhoppningar  att  under 
Suworows  befäl  få  deltaga  i  det  stundande  fiilttåget  syntes  hafva 
utsigt  att  realiseras. 

Vi  låta  honom  själf  på  sitt  målande  sätt  skildra  Su\vor(»\vs 
u]ipträdande    i    Prag  och  sitt  eget  sammanträftande  med  honom. 

»Jag  säg  Suworow,  skrifver  han  till  sin  dotter  den  29  De- 
cember 1799,  för  några  dagar  sedan  på  teatern;  hans  rykte  och 
egendomligheter  hade  lockat  dit  en  mängd  folk;  biljetterna  be- 
taltes med  tredubbla  priset.  Teatern  var  illuminerad  (kIi  en  pr(v 
log  till  hans  ära  framsades.  Han  visade  sig  i  ärkehertig  Karls 
loge,  klädd  i  (österrikisk  fältmarskalksuniform  och  med  alla  sina 
ordnar.  Efter  prologen,  liksom  vid  hans  inträde  pä  teatern,  ro- 
pades hurra  och  »lefve  Suworow!»  med  en  oerhörd  entusiasm, 
lian  svarade  med  »lefve  F"rans!»  och  gaf  flera  gånger  tecken  til! 
att  han  icke  önskade  att  hans  namn  nämndes,  men  då  han  trött- 
nade därvid,  gjorde  han  djupa  bugningar  och  slutade  med  att 
gifva  sin  välsignelse  ät  åskådarna  på  parterren  och  i  logerna. 
Ingen  fann  det  löjligt;  man  bugade  sig  liksom  inför  påfven.     \Jn- 


*)  Suworows  ryska  armé  gjorde  ett  intryck,  suin  föga  motsvarade  fält- 
herrens rykte.  «Soin  banditer  gå  de  genom  landet,  skrifver  Armfelt,  nlai» 
ordning  och  disciplin.  Do  se  ut,  så  alt  man  kan  gråta,  tra-<iga,  lortiga,  mag- 
ra, ofiieerare  stnn  soldater.  De  marschera  ej  som  tnijip,  men  stryka  fram 
sum  fåiskoekar.;.  Det  anmiirktes  mot  Su\vi>rous  anianiere  cle  fairc-  la  guene, 
i|iie  1'estoniac  n'esl  jiimais  ennipté  puiir  iii'n<f.  (Sl.cjiinfks  dep.  J.^  Kcl)r.  lyysli 
K.  A.,. 


-  366  - 

der  en  af  mellanakterna  trängde  sig  en  ung  dam  i  logen  bredvid 
långt  fram  för  att  få  se  honom.  Han  bad  att  fä  veta  hennes 
namn.  Hon  blef  presenterad,  och  han  ville  taga  henne  i  hand, 
men  hon  drog  den  tillbaka  af  blyghet.  Dä  tog  Suvorow  henne 
i  näsan  och  embrasserade  henne.  Publiken  kunde  dä  ej  låta  bli 
att  skratta.» 

»Jag  blef  bjuden  till  middag  hos  furst-ärkebiskopen;  kl.  lo 
begaf  jag  mig  dit  och  fann  mer  än  50  damer  i  stor  gala  och 
allt  hvad  Prag  hade  stort  och  förnämt.  Ärkebiskopen  är  en 
furst  Salm,  en  älskvärd  man  af  den  utmärktaste  umgängeston. 
Han  mottog  mig  på  det  mest  förekommande  sätt  och  presente- 
rade mig  för  alla  dessa  damer,  så  att  jag,  utan  att  märka  det, 
befann  mig  nästan  ensam  herre  i  ett  stort  rum  bland  en  mängd 
damer.  Plötsligt  kommer  Suworow  springande,  åtföljd  af  en 
mängd  personer.  Han  bockade  sig  djupt  och  rundt  omkring 
och  sade  mycket  högt,  att  han  rekommenderade  sig  ät  damer- 
nas godhet  och  vänskap  o.  s.  v.  Dec  lät  platt  och  sades  illa, 
med  slutna  ögon  och  grimaser.  Jag  stod  stilla  och  betraktade 
honom.  Men  han  gaf  akt  pä  mig  och  mina  ordnar  samt  när- 
made sig  mig;  och  sedan  furst  Gortschakoft  pä  hans  fräga  sagt 
honom  hvem  jag  var,  flög  han  mig  om  halsen,  omfamnade  mig 
lifligt  och  ropade:  'Hjälte,  hjälte,  du  har  slagit  ryssar,  och  det 
dugtigt.  Suworow  har  endast  slagit  turkar,  preussare,  polackar 
(x:h  fransmän.'  *)  Därpå  tog  han  mig  i  hand,  släpade  mig  spring- 
ande med  sig  genom  hela  väningen  och  ropade  detsamma  med 
hög  röst  samt  förklarade,  att  han  länge  önskat  göra  min  be- 
kantskap. Därpå  tillkallade  han  sina  generaler  och  sin  stab, 
presenterade  mig  för  dem  och  slutade  med  att  säga  dessa  ord: 
'Ja,  ja,  han  har  gifvit  oss  dugtigt  stryk:  det  förtjenar  aktning; 
men  han  var  aldrig  upphört  att  vara  trogen  sin  kung  och  sitt 
fädernesland:  det  förtjenar  vördnad  och  beundran',  hvarpå  han 
omfamnade  mig  ännu  en  gång.  Detta  tilldrog  sig  i  närvaro  af 
omkring  1 50  personer,  och  jag  var  till  den  grad  förlägen,  att 
jag  aldrig  i  mitt  lif  känt  något  dylikt.  Vi  begåfvo  oss  ut  i 
matsalen;  äfven  där  kallade  han  mig  fram  i  sin  närhet.  Mig 
sade  han  ingenting,  som  icke  utmärkte  sig  för  förstånd  och  om- 
thime;  men  under  det  allmänna  samtalet  gjorde  han  grimaser 
och  sade  en  mängd  galenskaper,  liksom  för  att  g(")ra  narrarna 
ett  nöje.» 


*)  Jfr   \)e  la  Oardies  anteckning  frSn  samma  lid  i  Prag,  hvaraf  synes  att 
Suworow    till     liononi    vtlrat    sig    i  samni.T  anda  om  ilen  svenska  tapjierheten. 
Dr   la  Caid.    Arcli.    X  l\  :    lo.) 


—  3^7  - 

»Följande  dag  bjöd  han  mig  till  middag  —  kl.  8  f.  m.*) 
jag  kom  dit  och  fann  honom  vid  sin  gudstjenst.  Han  läste  i 
en  stor  bok,  kastade  sig  till  jorden  samt  gick  sedan  och  tog 
fram  musiknoter.  hvilka  han- länge  smägnolandc  undersökte,  in- 
nan han  lemnade  dem  till  gossar,  anställda  såsom  sångare  vid 
regementena,  och  till  kyrkosångarna.  Kapellet  var  fullständigt 
utstyrdt;  man  försäkrade  mig,  att  ingenting  fattades  och  att  allt 
detta  medfördes  med  sex  hästar.  Det  är  (len  enda  nämnvärda 
tross,  som  furst-generalissimus  eger.  Detta  räckte  tämligen  länge. 
—  —  Därefter  gingo  vi  utför  trappan  öfvcr  en  gård  och  kommo 
in  i  ett  kyfte,  hvarest  hettan  var  fruktansvärd.  Ett  helt  litet 
rum,  hvarest  fanns  en  säng,  ett  bord  och  fyra  stolar,  utgjorde 
Suworows  sofrum  och  arbetsrum  m.  m.  Det  andra,  också  helt 
litet,  var  hans  matsal  och  salong.  Vi  satte  oss  till  bords — jag 
satt  bredvid  honom  —  och  måltiden  bestod  af  den  sämsta  ryska 
faste-mat.  Han  tvang  mig  att  smaka  på  allt  och  åt  själf  ofant- 
ligt mycket.  Slutligen  började  vi  tala  om  krig.  Anda  dittills 
hade  han  gjort  och  pratat  en  mängd  dårskaper;  lian  hade  visat 
mig  några  af  sina  blessyrer  och  velat  se  mina.  Han  talade  se- 
dan om  sin  italienska  kampanj,  och  på  ett  sätt  som  icke  kunde 
i  något  afseende  minska  den  höga  tanke,  som  hans  krigarsnille 
pä  förhand  ingifvit  mig.  Han  sade  mig  alldeles  nya  saker  med 
afseende  pä  vårt  yrke,  hvilka  jag  aldrig  skall  glömma.  Om  hans 
taktik  icke  är  fullkomlig,  så  kan  det  icke  nekas,  att  han  eger  blicken 
och  gåfvan  att  förstå  begagna  en  vunnen  fördel  eller  ett  misstag 
af  fienden.  Först  kl.  i  stego  vi  upp  från  bordet.  Han  uppre- 
pade ofta,  att  han  tyckte  om  att  tala  med  personer,  som  kunde 
förstå  honom.  Icke  en  enda  galenskap  sade  han  under  hela  detta 
samtal  —  utom  en.  Jag  sade  honom,  med  anledning  af  något, 
som  inträffade  under  slaget  vid  Trebbia:  »Men  edra  spioner  hade 
bort  kunna  underrätta  Er  härom. ?  —  ».Spioner,  bästa  excellens, 
spioner!  Suworow  använder  aldrig  sådana;  det  är  folk,  som 
kunna  hängas  och  blifva  hängda;  och  jag  vill  icke  vara  anled- 
ning till  någon  människas  död.»  Därefter  gjorde  han  korstecknet 
och  sade  mig:  »Den  helige  Ande  ger  mig  sin  ingifvelse,  det  är 
den  bäste  spionen»,  därpå  ytterligare  ett  korstecken.  —  lifter 
middagen  befallde  han  jourhafvande  generalen  André  Gortscha- 
koff  att  Icmna  mig  kartor  och  order-journaler  etc.  frän  alla  hans 
sista  fälttåc-^ 


*)  Till  den  märkvärilige  mannens  lefnadsvanor  liörde  att  stiga  upp  eU 
par  limmar  efier  midnatt,  äta  middag  kl.  S--9  f.  m,,  gS  till  sängs  trti  par 
timmar  midl    pa  dagen   o.   s.    v. 


-   368  - 

»Jag  sysselsätter  mig  för  närvarande  härmed.  Det  är  vac- 
kert; men  det  är  oerhördt  hvad  han  uppoffrat  för  mycket  män- 
niskor. Åtminstone  17,000  ryssar  äro  dödade;  och  det  är  lian, 
som  fruktar  att  hafva  en  spions  blod  pä  sitt  samvete  —  det  är 
rörande!» 

Efter  den  första  bekantskapen  fortfor  Suworow  att  behandla 
den  svenske  generalen  med  .samma  utmärkelse  och  med  en  stän- 
digt växande  förtrolighet.  Han  förmodade,  att  Armfelt  hade 
nägot  uppdrag  med  afseendc  pä  iakttagandet  af  de  förbundna 
arméernas  rörelser,  och  att  han  skref  rapporter  till  svenska  re- 
geringen. Armfelt  försäkrade  motsatsen,  men  fåfängt.  Mera  iin 
politisk  beräkning  torde  dock  personlig  sympati  hafva  föranledt 
Suworows  förtrolighet  med  Armfelt,  Dennes  siillskap  synes  un- 
der vistelsen  i  Prag  hafva  varit  ett  slags  behof  för  den  gamle 
krigaren:  han  skickade  oupphörligt  efter  lionom  och  ville  hafva 
honom  till  deltagare  i  sina  samqväm,  hvilka  för  miinniskor  med 
n<irmala  Icfnadsvanor  ej  undgingo  att  medföra  vissa  obehag.  Till 
firtroligheten  bidrog  äfven  den  tillärnade  giftermälsfiirbindelsen 
mellan  .Suworows  son  och  den  unga  hertiginnan  af  Sagan,  hvar- 
(»fver  den  gamle  fältherren  mycket  gladde  sig.  * ) 

Armfelt  ä  sin  sida  fann  detta  sällskap  lärorikt  och  intres- 
sant. »Besynnerlig  är  han,  skrifver  Armfelt,  besynnerligt  cxpri- 
merar  han  sig,  men  allt  hvad  han  i  militära  ämnen  har  sagt,  iir 
marqué  au  coin  d'un  grand  genie  et  d'une  profondc  expérienoe.- 
A  [an  sade  mig  besynncrligen  kloka,  djupa  och  intressanta  saker, 
ej  rörande  krig,  ej  rörande  politik,  men  rörande  det  land,  i  hvil- 
ket  vi  i  tre  är  och  sju  månader  frälsat  oss,  ej  för  eländet,  men 
for  schavotten.  Du  kan  ej  tro,  hvad  den  människan,  full  af 
lagrar  och  blessyrer,  är  intressant;  han  är  ingen  narr,  ingen  tok, 
han  är  extraordinärt  djup  och  fin,  samt  i  synnerhet  habil  att 
jugera  människor  och  omständigheter.» 

En  middagsmåltid  hos  Suworow  beskrifver  Armfelt  på  föl- 
jande sätt:  »I  förgår  åto  vi  middag  kl.  8  hos  gubben,  och  dä 
gjorde  han  tusen  fukter  för  att  hedra  sina  tvenne  främmande 
negociateurer,  l^ellegarde  och  Minto;  vi  stego  ej  från  bordet  förr 
än  kl.  I.  Ibland  många  underligheter,  han  sade,  voro  likvid  flera 
miirkvärdiga  fraser.  Bland  annat  frågade  han  Bellegarde,  livar- 
for    Ilannibal  efter  bataljen  vid  (^mnn?  ej  marscherade  till  Rom 

*)  .Se  ofvan,  s.  358.  Armfelt  berättar,  såsom  bevis  pa  den  7o-;1rige 
Suworows  iinmi  l)il)eh°illiia  uiijjdomligliet  och  krojipskrafter,  alt  lian  p.^  en  bal 
i  l'rag  flansat  vals  meil  sin  i>lif"vanile  sonliiistrii  och  en  antjliis.  hvari  \2  i>ar 
(lellD^o.  '»"-''I  hennes  syster.  Därefter  Uastade  han  siij  utan  lifverplayy  i  ett 
åkilon   och    for   iiem    i    |aiiu:irin:ilten. 


—  3Ö9  — 

Bellegarde  sade:  Han  ville  ge  sin  armé  några  dagars  ro.  — 
»Nej,  sade  Suworow,  c'était  le  conseil  de  Carthagc,  qui  Tenipé- 
chait;  et  partout,  ou  le  conseil  et  Ics  cabinets  veulent  regler  les 
operations  des  généraux,  cela  sera  de  méme.»  Flera  saker  i  den 
stilen  sades.  I  momenten,  vi  stego  frän  bordet,  sade  han:  »Mes- 
sieurs,  ce  n'est  ni  Targent  de  TAngleterrc,  ni  les  bayonettes  des 
Russes,  ni  la  cavalerie  et  la  tactique  des  Autrichiens,  ni  Suwo- 
row, qui  remettra  Tordre  et  remportcra  des  victoires,  qui  auront 
les  suites  désirées;  c'est  la  justice,  le  désintéresscment  qu'on 
mettra  dans  les  démarches  politiques,  la  bonne  foi,  Thonncur  et 
une  conduite  loyale,  gagnant  les  coeurs;  c'est  par  lä  qu'on  fera 
tout.     Adieu,  Messieurs!» 

Påminnelsen  om  endrägt  och  sammanhållning  var,  säsom  ti- 
dens historia  visade,  ingalunda  obehöflig;  och  general  Bellegarde 
uppfattade  nog  sidohugget  ät  kabinettet  i  Wien  under  Thuguts 
styrelse.  Den  gamle  fältherrens  ord  inneburo  en  politisk  visdom, 
som  de  europeiska  koalitionernas  ledare  under  denna  tid  aldrig 
lärde  sig  att  behjärta. 

Kronan  pä  sitt  förtroende  till  Armfelt  satte  Suworow  ge- 
nom att  själf  erbjuda  honom  att  fä  deltaga  i  det  fälttag  mot 
Rhen,  som  han  hoppades  med  sina  ryssar  fä  utföra  pä  våren 
1800.  Armfelt  jublade:  »Det  faller  mig  in,  skref  han  till  sin 
hustru,  som  vi  ej  sä  snart  råkades,  men  att  dä  det  sker,  det  blir 
cum  gloria.  Jag  tycker,  att  mitt  öde  borde  vara  att  komma 
med  triumf  öfver  detsamma  Packartorg,  där  afund  och  infami 
ville  föreviga  orättvisan  och  dess  illgrepp.»  —  Men  i  samma  bref 
(^*/,  1800),  där  dessa  förhoppningar  uttalas,  tillägger  han,  under 
uttryck  af  bestörtning,  i  ett  postskriptum  nyheten,  att  Suworow 
oförmodadt  hade  fått  befallning  att  tåga  tillbaka  till  Ryssland. 
»Ack,  skall  jag  dä  aldrig  få  slå  fransmännen!»  utropar  han  vid 
denna  underrättelse. 

Ett  hälft  är  senare  hade  Armfelt  att  berätta,  att  hjälten 
•efter  en  häftig  sjukdom  slutat  sina  dagar  i  Ryssland.  Under  de 
sista  månaderna  af  sitt  lif  hade  Suworow  fått  erfara  omkastning- 
arna i  kejsar  Pauls  nyckfulla  sinne;  men  med  utomordentliga 
hedersbetygelser  lät  denne  jorda  hans  stoft  i  Petersburg.  »Det 
är  höjden  af  lycka,  skrifver  Armfelt  om  Suworow,  att  få  dö  i 
rattan  tid.  Anda  till  sina  sista  lefnadsdagar  var  han  en  lyckans 
gunstling.  Han  öfverlefde  icke  ett  ögonblick  sin  ära  och  det 
fältherrerykte,  som  endast  afunden  kan  fränkänna  honom.» 


Tegnér,   G.    il.    Armfelt. 


—  370  — 

I  Prag  vistades  äfven  samtidigt  med  Armfelt  en  annan 
berömd  härförare,  som  i  striden  mot  fransmännen  vunnit  sina 
lagrar.  Det  var  ärkehertig  Karl,  den  populäraste  medlemmen 
af  Österrikes  kejsarhus,  som  var  arméens  afgud,  men  ej  gärna 
sedd  af  den  allsmäktige  Thugut,  hvilken  pä  h varjehanda  sätt 
förödmjukade  den  tappre  fursten  och  hindrade  hans  användning. 
Armfelt,  som  umgicks  hos  ärkehertigen,  fann  honom  »ful,  modest, 
höflig  och  säkerligen  en  af  de  märkvärdigaste  prinsar,  som  nu 
existeraj*,  och  omtalar  i  sina  bref  det  allmänna  förtroende,  som 
egnades  det  habsburgska  husets  siste  krigare.  *) 

Tillfälligheten  förde  Armfelt  samma  år  tillsammans  med 
ännu  en  af  samtidens  berömdaste  krigare,  Horatio  Nelson,  Eng- 
lands nationalhjälte,  fransmännens  fruktansvärde  motståndare  till 
sjös,  liksom  Suworow  och  ärkehertig  Karl  under  en  kort  tid  varit 
det  till  lands.  Nelson  hade  blifvit  hemkallad  till  England  från 
Palermo  och  Neapel,  hvarest  han,  såsom  det  neapolitanska  ko- 
nungaparets beskyddare  och  fängslad  af  den  sköna  lady  Hamil- 
tons  behag,  qvarstannat  med  sin  flotta  längre  än  som  egentligen 
kräfdes.  Han  företog  hemresan  öfver  fastlandet  genom  Tyskland 
och  mottogs,  hvar  han  drog  fram,  med  storartade  utmärkelser 
och  hyllningar  af  furstar  och  folk.  Under  denna  resa,  som  före- 
togs i  sällskap  med  lady  Hamilton  och  hennes  gemål,  Sir  Wil- 
liam Hamilton,  uppehöll  Nelson  sig  i  Oktober  i8oo  i  Dresden, 
hvarest  äfven  Armfelt  tillfälligtvis  vistades.  Gemensamma  för- 
bindelser till  drottningen  af  Neapel  och  gammal  bekantskap  med 
Nelsons  ressällskap  medförde  snart  en  viss  förtrolighet  mellan 
Armfelt  och  honom.  Om  sitt  intryck  af  den  ryktbare  mannens 
personlighet  skrifver  Armfelt:  x>Här  ha  vi  Nelson  och  lady  Ha- 
milton med  sin  gamle  man.  Vi  bo  i  samma  hotel  och  lefva  som 
sy.skon.  Nelson  har  tagit  mig  i  en  besynnerlig  affection.  Jag 
har  en  egen  lycka  med  alla  originaler.  Nelson  är  vid  mina  är, 
criblerad    af  blessyrer,    en  arm  och  ett  öga  mindre,  men  öfver- 


*)  Från  ett  besök  hos  ärkehertigen  har  Armfelt  antecknat  följande 
politiska  samtal  r.irande  förvärfvandet  af  Norge,  hvilket  sedan  konung  Gustafs 
tid  låg  Armfelt  om  hjärtat  ('*/,  1800):  «Hos  ärkehertig  Karl  i  Prag  var  en 
gång  fråga  om  en  ny  delning  af  Europa,  som  skulle  försäkra  freden  och 
jämnvigten  staterna  emellan.  Då  sade  jag:  La  Suéde  est  trop  faible  pour 
tenir  scule  tete  a  la  Russie;  elle  ne  saurait  avoir  une  flotte  considérable  et 
agissante,  sans  travailler  ä  sa  ruine.  Et  si  méme  un  projet.  dont  on  a  tant 
parlé,  d'une  alliance  dans  le  Nord  eut  lieu,  encore  faudrait-il,  pour  contenir 
la  flotte  anglaise,  que  celle  de  Suéde  ful  prépondérante,  vu  Tignorance  des 
marins  Russcs  et  la  poltroiinerie  Danoise.  Aiiisi,  Monseigneur,  si  on  procéde 
ä  un  partage  de  TEurope,  je  crois  (ju'il  faut  arranger  de  maniére  que  la  Suéde 
obtienne  la  Norvége,  et  que  les  Danois  en  soient  compeusés  en  Allemagne.» 


—  ?>7^  — 

höljd  af  juveler,  crachater,  medaljer  m.  m,  I  sin  maintien  har 
han  något  af  Suworow;  han  kan  ej  annat  än  engelska,  men  för- 
står fransyska.  Kär  som  en  klockar-katt  i  lady  Hamilton,  som 
blifvit  fet  och  stinn  som  en  ko.  Hon  har  -divtn  för  mig  gjort 
sina  attityder  och  sjungit  .  .  .  Folket  här  i  Dresden  gapar  pä 
Nelson  som  pä  ett  underligt  djur,  och  det  beiiagar  honom  ej, 
som  du  kan  tro.»  *) 


I  Mars  iSoo  företog  Armfelt  för  ekonomiska  angelägen- 
heter, föranledda  af  det  kurländska  arfvet  —  det  gällde  en  för- 
säljning af  österrikiska  statsobligationer  —  en  resa  till  Wien.  Mot 
slutet  af  samma  är  besökte  han  kejsarstaden  ånyo,  denna  gäng 
för  att  trätta  sin  välgörarinna  och  »skyddsängel»,  drottningen  af 
Neapel,  som  undan  sitt  oroliga  rike  tagit  sin  tillflykt  till  Schön- 
brunn  vid  Wien.  Under  bada  dessa  vistelser  i  Wien  hade  Arm- 
felt tillfälle  till  iakttagelser  af  förhållandena  i  den  österrikiska 
monarkien,  hvilken  i  politiskt  afseende  syntes  sin  undergång  nära, 
medan  umgängcslif  och  lefnadsvanor  ännu  i  början  af  är  iSoo 
bibchöllo  sin  glada  utsida  och  de  eleganta  formerna  af  Tancien 
régime.  **) 

Pä  det  utmärktaste  sätt  blef  den  svenske  resanden,  om 
hvars  öden  så  mycket  talats,  mottagen  i  Wiens  förnäma  värld. 
Gamla  vänner  återsågo  honom  med  glädje  efter  de  olycksöden, 
han  genomgått;  och  nya  bekantskaper  knötos  med  dem,  som  af 
sympati  eller  nyfikenhet  sökte  hans  sällskap.  »Jag  har  väckt  upp- 
seende här,  skrifver  han  frän  Wien;  Gud  må  veta  hvarföre.  Så 
snart  man  vet,  att  jag  skall  bestämdt  tillbringa  en  afton  någon- 
städes,  så  ökas  genast  sällskapet.  Det  är  ett  par  dagar  sedan 
jag  märkte  det,  och  man  har  fäst  min  uppmärksamhet  på  denna 
narraktighet.» 

Hos  prinsen  af  Ligne,  den  spirituelle  författaren,  om  hvars 
umgängesgåfvor  det  sades  vid  Marie  Antoinettes  hof:  »il  est  digne 
d'étre  Frangais»  —  född  i  Belgien,  bosatt  i  Wien,  liksom  Arm- 
felt ett  slags  internationel  storhet  i  Europas  förnäma  umgänges- 


*)  .Armfelt  till  sin  hustru  från  Dresden  "/,(,  1800. 
**)  Efter  det  första  af  dessa  besök  i  Wien  framställde  Armfelt  förslaget 
att,  för  att  fullända  sin  dotters  uppfostran,  följande  vintern  föra  henne  dit 
och  låta  henne  se  stora  världen  och  »la  vraie  bonne  societéw.  <rB.nttre  ton, 
mera  décence*  än  i  Wien  hade  han  aldrig  sett;  det  erinrade  honom  om 
«raucicnne  France*.     (*7j   1801.) 


—  372  — 

värld  och  en  man,  vid  hvars  namn  äfven  krigarens  ära  var  fäst  *)  — 
hos  engelske  ministern  lord  Minto,  den  af  corps  diplomatique  i 
Wien,  som  hade  mest  inflytande  på  ledningen  af  Österrikes  po- 
litik under  Thuguts  olyckliga  auspicier^  samt  hos  Rasumowski, 
fortfarande  Rysslands  sändebud  i  W^ien,  var  Armfelt  en  ofta  och 
gärna  sedd  gäst  vid  sitt  besök  i  Wien  i  Mars  l8oi.  Ett  bevis 
pä  den  uppfattning,  man  i  samtidens  aristokratiska  kretsar  hade 
af  Armfelts  person  och  lefnadsöden,  föreligger  i  ett  litet  poem, 
som  blifvit  honom  egnadt  af  prinsen  af  Ligne,  och  som  kan  förtjena 
att  här  anföras.  Dess  anledning  var  att  Armfelt  uttryckt  sin 
beundran  för  den  österrikiska  arméens  hufvudbonader.  Prinsen 
skickade  honom  då  såsom  gäfva  en  dylik  kask  och  lät  den  åt- 
följas af  dessa  verser: 

AUez,  mon  casque,  allez  pärer  la  belle  tete 

de   cet  homme  de  coeur,  de  génie  et  d'Etat, 

ministre  sans  tromper,  general,  soldat! 

Les  combats  sont  pour  lui  ses  plus  beaux  jours  de  fete; 

de  Charles  XII  aimant  la  musique  et  Téclat, 

å  la  cour,  dans  les  camps,  en  faveur,  en  disgrace, 

il  est  toujours  le  méme:  ami  de  son  devoir, 

il  sut  mettre  sa  gloire  ä  cesser  d'en  avoir. 

L'honneur  et  la  candeur  reluisent  sur  sa  face; 

chez  Mars,  comme  ä  Cythére,  il  dut  tout  ä  l'audace; 

il  prit,  quitta,  reprit  vingt  femmes  a  la  fois 

en  croyant  les  aimer  toutes  ä  la  folie. 

L'histoire  gravera  sa  bonté,  ses  exploits, 

et  l'amour  écrira  le  roman  de  sa  vie. 

Armfelt  var  nu,  såsom  vi  minnas,  äter  i  åtnjutande  af  sin 
rang  och  sina  titlar;  och  den  nye  svenske  ministern  i  Wien 
grefve  J.  De  la  Gardie  behöfde  icke,  såsom  hans  kollega  i  Ber- 
lin året  förut,  undvika  att  sammanträffa  med  honom.  Han  mot- 
tog honom  också  med  all  höflighet,  ehuru  Armfelt  tyckte  sig 
finna,  att  de  svenskar^  han  råkade,  endast  med  svårighet  kunde 
»smälta»,  att  han  ej  »evigt  blifvit  under  vatten,  ty  det  väntade 
man  sig». 

Mindre  gladt  än  i  Mars  iSoo  tedde  sig  lifvct  i  Wien,  då 
Armfelt    i  November  och  December  samma  är  förnyade  sitt  be- 


*)  «0n  n'a  pas  plus  d'esprit  et  d'amabilité»,  skrifver  Armfelt  om  ho- 
nom. Ett  infall  af  samme  man  om  Rasumowski  berättas  i  ett  af  hans  bref. 
Denne  sistnämnde  plägade  iakttaga  en  viss  högtidlig,  afmätt  förbehållsamhet, 
antydande  djupa  statshemligheter,  och  visade  ofta  en  missnöjd  uppsyn.  <rje 
connais  une  maniére  siire  de  le  rendre  parfaitement  heureux»,  sade  prinsen  af 
Lignc,  då  Kasumowskis  dåliga  lynne  anmärktes.  Alla  frågade  nyfiket,  hvari 
detta  medel  bestod.  —  »Oui,  sMl  fut  possible  que  lui  seul  dans  tout  Viennc 
Slit   —  quellc  heure  il  esi.v 


—  373  - 

sök.  De  krigiska  framgångarna  från  1799  hade  aflösts  af  olyckor. 
Franska  härar  trängde  de  österrikiska  tillbaka  pä  alla  punkter; 
Moreau  och  Brune  ryckte  allt  längre  in  i  hjärtat  af  Österrike, 
och  allvarsamt  befarade  man  att  fä  se  fienden  framför  Wiens 
murar.  Det  glada  Wienerlifvet  hade  upphört;  i  stället  syssel- 
satte man  sig  med  krigiska  demonstrationer,  medan  man  ifrigt 
påskyndade  afslutandet  af  vapenstillestånd  och  fred.  Till  dessa 
demonstrationer  hörde  uppbådandet  af  landstorm  i  Ungern  och 
Böhmen.  Dylika  frikärer  syntes  äfven  i  Wien  »af  alla  färger  och 
slag,  skrifver  Armfelt;  man  ser  figurer,  som  äro  högst  krigiska 
och  högst  teatraliskt  utstyrda  för  att  draga  i  fält.  De  vänta 
endast  pä  —  afslutandet  af  en  ny  vapenhvila  eller  fred,  för  att 
visa  huru  nyttiga  de  äro». 

För  att  se  det  läger  af  frivilliga,  som  bildats  i  Ungern  och 
stod  under  befäl  af  ärkehertig  Josef,  palatinen  af  Ungern,  gjorde 
Armfelt  från  Wien  några  dagars  utflygt  till  Oedenburg  i  Ungern, 
hvarest  15-  ä  16,000  man  redan  voro  samlade.  Han  fann.  att 
dessa  väl  beridna  ungrare  visade  nationens  krigiska  lynne;  men 
disciplinen  lemnade  mycket  öfrigt  att  önska,  hvilket  äfven  åda- 
galades genom  de  oroligheter,  som  fcreföllo  i  sammanhang  med 
folkväpningen.  För  öfrigt  gjorde  Armfelt  vid  detta  besök  i 
Oedenburg  bekantskap  med  palatinens  gemål,  den  ryska  stor- 
furstinnan Alexandra,  hvars  tillärnade  förmälning  med  den  unge 
konungen  af  vSverige  sä  länge  ingått  i  Armfelts  framtidsförhopp- 
ningar. Han  fann  henne  intagande  och  älskvärd,  men  djupt 
sorgbunden. 

I  allmänhet  var  det  intryck,  som  de  allmänna  förhållandena 
i  Österrike  gjorde  vid  denna  tid,  ett  högst  ofördelaktigt.  »Ej  för 
att  det  fattas  penningar  eller  krigsfolk,  säger  Armfelt,  men  för 
att  all  energi  och  resolution  är  bannlyst,  och  intriger  af  smä 
subaltern-kanaljer,  som  äro  sålda  åt  Frankrike,  influera  i  allt.» 
Kejsaren,  som  beherskades  af  sin  utrikesminister  baron  Thugut, 
hvars  envisa  politik  gick  ut  på  landvinningar  för  Österrike  — 
»der  ländersiichtige  Federfuchs»  kallades  han  af  samtiden  —  och 
i  stället  medförde  förlust  af  blomstrande  besittningar,  föreföll 
Armfelt,  då  han  hade  audiens,  »afmattad  och  försoffad».  Om 
kriget  skulle  fortsättas  eller  icke,  visste  ingen,  säger  han,  mer 
än  Bonaparte.  »]\Ian  försäkrar»,  skrifver  Armfelt  efter  nederla- 
get vid  Hohenlinden  och  afslutandet  af  stilleständct  i  Steyr,  'att 
kriget  skall  fortsättas.  Om  man  förstod  att  slåss  och  använda 
de  stora  ressurser,  som  man  verkligen  har,  så  skulle  Bonaparte, 
med  allt  sitt  snille,  alla  sina  verkligen  utmärkta  egenskaper,  sin 
list  och  sitt  skryt,  icke  kunna  foreskrifva  Europa  lagar;  men  nu> 


-  374  - 

när  han  har  till  bundsförvandter  hofvens  alla  små  hemliga  intrigörer, 
alla  rädda  qvinnfolk,  alla  odugliga  generaler,  som  hafva  lust  att 
föra  befäl,  alla  som  vilja  blifva  ministrar  och  som  för  sin  fåfänga 
uppoffra  statens  väl:  dä  blir  man  tvungen  att  på  knä  tigga 
Bonaparte  och  hans  utskickade  om  fred,  liksom  folket  i  stora 
Mogol  gör  med  djäfvulens  bilds.  —  Armfelt  fann  det  ovärdigt 
af  kejsaren  att  hafva  gått  in  på  en  skamlig  vapenhvila,  att  hafva 
uppoffrat  fästningar,  som  icke  kunde  intagas,  och  att  hafva  för- 
ödmjukat och  förnedrat  sin  armé.  »Men,  tillägger  han,  Försynen 
har  afgjort  tronernas  öde;  öfverallt  är  det  någon  sträng  i  ma- 
skineriet, som  saknas,  och  människoslägtets  fiender  finna  sin 
framgång  på  förhand  beredd.» ') 


I  Wien  återsåg  i\rmfelt,  såsom  nämndt  är,  drottning  Karo- 
lina af  Neapel  —  »den  goda  drottningen,  nähiner  han  henne,  som 
i  nödens  stund  var  mitt  enda  beskydd  och  hjälp  och  som  seder- 
mera varit  ett  mål  för  alla  möjliga  olyckor». 

Den  soliga  lazzaronstaden  vid  den  blåa  golfen  hade  varit 
skådeplatsen  för  förtryckets,  revolutionens  och  kontrarevolutio- 
nens alla  gräsligheter,  sedan  Armfelt  senast  sammanträftade  med 
drottning  Karolina,  för  hvilken  han  aldrig  upphörde  att  känna 
den  lifligaste  tacksamhet.  Hon  hade  sedan  dess  spelat  en  poli- 
tisk rol,  som  ingripit  ej  blott  i  hennes  eget,  utan  äfven  i  det  öf- 
riga  Europas  öden:  bildandet  af  den  s.  k.  andra  koalitionen 
mot  franska  republiken  har  väsentligen  tillskrifvits  hennes  ener- 
giska inflytande.  Föga  välsignelse  hade  hennes  verk  medfört: 
vid    den    tid,    då    Armfelt    besökte    Wien,  var  krigets  afslutning 


*)  Ur  Armfelts  bref  till  sin  hustru  och  dotter  Nov.,  Dec.  1800.  i 
samma  anda  skref  han  i  början  af  följande  aret  till  J.  De  la  Gardie  (utdrag 
äro  tryckta  i  De  la  Gärd.  Arch.  XX:  16.).  ^Österrikiska  monarkien  ramlar», 
säger  han,  «ej  af  svaghet  i  sin  hopsättning,  ej  af  de  vanliga  orsaker,  som 
upplösa  föreningen  mellan  stater,  folk  och  deras  regenter.  men  af  så  bedröf- 
liga  grunder,  att  skolmästaren,  sum  för  diktaturen  i  San  Marino,  då  repu- 
bliken är  i  fara,  skulle  rodna  för  att  hafva  begått  sä  skamfulla  misstag».  — 
Bland  Armfelts  papper  finnes  en  vidlyftig  uppsats  öfver  ställningen  i  Öster- 
rike vid  början  af  1801,  kort  före  afslutandet  af  den  föga  ärofulla  freden  i 
Lunéville.  Författaren  synes  vara  en  med  österrikiska  förhållanden  väl  för- 
trogen person,  som  är  en  afgjord  fiende  till  Thuguts  system  och  i  de  mör- 
kaste färger  skildrar  tillståndet  inom  arméen  och  i  Österrikes  provinser: 
missnöjet  med  Thuguts  förvaltning  vore  så  stort,  säges  del,  att  revolutioner 
vore  färdiga  att  utbryta  i  Ungern  och  Böhmen.  Uppsatsen  har  varit  under- 
ställd Armfelts  granskning,  af  hvars  hand  åtskilliga  smärre  redaktionsändringar 
äro  gjorda. 


-  375  — 

nära  och  en  fred  stod  för  dörren,  som  endast  ät  Frankrike  med- 
förde fördelar.  Och  i  hennes  eget  rike  hade  under  den  närmast 
förflutna  tiden  skiftesvis  herskat  den  franska  republikens  armé 
under  Championnet,  som  upprättade  den  Parthenopeiska  repu- 
bliken, lazzaroner,  fanatiska  rojalistcr  och  fanatiska  republikaner, 
till  dess  kardinal  Fabrizio  Ruftb,  i  spetsen  för  skaror  af  blodtör- 
stiga kalabreser,  våldsamt  återställde  den  gamla  ordningen  — 
eller  oordningen  —  och  utkräfde  en  fruktansvärd  hämnd  pä  re- 
publikens anhängare. 

Redan  i  slutet  af  1798  hade  den  neapolitanska  kungliga 
familjen  flytt  till  Palermo  pä  engelska  flottan  under  Nelsons  be- 
fäl; och  den  olyckliga  drottningen  hade  sedan  dess  icke  återsett 
sitt  rikes  hufvudstad.  För  de  grymheter,  som  där  föröfvats, 
hade  hon  dock  icke  undgått  att  i  den  allmänna  meningen  stämp- 
las såsom  ansvarig,  ehuru  knappast  med  full  rättvisa,  ty  såsom 
frånvarande  kunde  hon  icke  förekomma  det  missbruk,  som  hen- 
nes förtroendemän  gjorde  af  den  återupprättade  konungamakten.  *) 
Afven  sedan  sakerna  syntes  hafva  tagit  en  lyckligare  vändning, 
ville  drottningen  icke  återvända,  men  längtade  att  få  besöka  sin 
födelsestad  Wien  och  återse  sin  äldsta  dotter,  kejsar  Frans'  ge- 
mål. Där  skulle  hon  vid  kejsarens  hof,  så  var  hennes  förhopp- 
ning, kunna  verka  för  de  politiska  syften,  som  lågo  henne  om 
hjärtat,  bättre  än  på  den  aflägsna  ön  i  Medelhafvet.  Hon  in- 
skeppade sig  i  Palermo  i  Juni  1800  och  anlände  i  Augusti  till 
W^ien,  hvarest  hon  på'  slottet  Schönbrunn  för  nära  två  år  slog 
ned  sina  bopålar. 

Den  neapolitanska  drottningens  ställning  vid  det  kejserliga 
hofvet  blef  dock  ingalunda  den  hon  drömt  sig.  I  baron  Thugut 
hade  hon  sedan  gammalt  en  motståndare,  som  vanvördigt  yttrade 
sig  om  Maria  Theresias  dotter:  »Hon  är  den  inkarnerade  nyfiken- 
heten och  taktlösheten,  som  blandar  sig  i  politiken,  så  väl  i  stora 
som  i  små  saker.»  Efter  hennes  ankomst,  hvilken  Thugut  ansåg 
skadlig  för  sina  egna  syften,  lät  han  sig  angeläget  vara  att  hålla 
den  främmande  drottningen  så  aflägsnad  som  möjligt  från  hen- 
nes anförvandter  af  det  kejserliga  huset.  En  kylig  höflighet  vi- 
sades henne,  men  för  politiska  frågor  syntes  man  med  afsigt  vilja 
hålla  kejsarens  svärmoder  pä  afständ.  **) 

")  Se  härom  Helfert,  Königin  Carolina,  s.  76.  Armfelt  sörjde  häröfver: 
han  talar  i  ett  bref  ('^^  1800)  om  ställningen  i  Neapel:  »hemliga  exeku- 
tioner, röfverier,  calamiteter  af  alla  slag.  Il  y  a  de  quoi  avoir  le  coeur  dé- 
chiré.  Stackars  vår  goda  drottning,  hon  är  skylld  för  alla  dessa  olyckor,  i 
hvilka  hon  likväl  ej  har  del!« 

*)  Se   Helfert,  anf.  st.,  s.  46,  47.     Förhållandet  bestyrkes  af  den  ofvan- 
nämnda    bland    Armfelts   papper  befintliga  uppsatsen,  där  det  heter,  att  keja- 


-  376  — 

Under  dessa  förhållanden  var  det  som  drottning  Karolina, 
hvilken  sedan  Armfelts  flykt  från  Neapel  1794  dels  direkt,  dels 
genom  andra  underhållit  skriftlig  förbindelse  med  honom  och 
som  ej  kunde  tvifla  på  hans  varma  tacksamhet  och  tillgifvenhet^ 
uttryckte  sin  önskan  att  få  träffa  honom  i  Wien.  Redan  året 
förut  hade  hon  inbjudit  Armfelt  att  göra  henne  ett  besök  i 
Palermo.  Hon  behöfde  råd  af  en  person,  på  hvars  tillgifvenhet 
och  oegennytta  hon  ansåg  sig  kunna  lita;  särskildt  var  hon 
nu  villrådig,  hvad  åtgärd  hon,  då  fransmännens  segrande  härar 
nalkades  Wien,  skulle  företaga,  för  att  sätta  sin  person  och  sin 
egendom  i  säkerhet.  Sannolikt  hoppades  hon  äfven  att  kunna 
förvärfva  den  tappre  svenske  krigarens  svärd  för  striden  till 
Österrikes  och  sitt  eget  konungarikes  räddning.  »Det  ser  ut 
på  drottningens  bref,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru  i  Nov. 
1800,  som  om  H.  K.  M:t  ville  engagera  mig  i  sin  tjenst;  men 
jag  är  ej  nog  stor  narr  för  att  sätta  min  lilla  reputation  pa  spel. 
Dessutom  är  en  utländing  alltid  envierad.  Exigerar  drottningen, 
att  jag  skall  mélera  mig  i  defensen  af  Wien,  så  kan  jag  ej 
refusera  henne;  men  det  blir  alltid  bakom  gardin  som  jag  spelar 
min  rol.» 

Drottningens  önskan  att  sammanträffa  med  Armfelt  var 
för  honom  en  befallning,  som  med  glädje  hörsammades.  Han 
tillbragte  större  delen  af  sin  vistelse  i  Wien  under  November  och 
December  1800  i  hennes  sällskap,  sysselsatt  med  öfverläggningar 
i  politiska  ämnen  och  förtroliga  tankeutbyten.  Hennes  för- 
slag att  förvärfva  Armfelt  för  österrikisk  eller  neapolitansk  tjenst 
förföll  dock.  Armfelt^  viss  att  ej  vara  nyttig,  afböjde  det. 
»Den  goda  drottningen,  ät  hvilken  jag  ej  kunnat  refusera  nå- 
got, om  hon  insisterat,  fann  att  jag  hade  rätt,  säger  Armfelt, 
Mot  allas  förmodan  kom  jag  från  Wien  lyckligt.»  »Jag  hoppas, 
att  hon  läst  i  mitt  hjärta,  heter  det  vidare,  och  att  hon  finner, 
att  hennes  idé  hade  tjenat  oss  bägge  till  intet,  då  i  stället  mina 
råd,  om  de  följas,  skola  försäkra  henne  om  ett  framtida  lugn  och 
draga  henne  för  momenten  undan  alla  omdömen  och  all  politisk 
uppmärksamhet.»  *) 

Hvari  dessa  råd  bestått,  därom  Icmnas  ingen  närmare  upp- 
lysning.     Men    det    förtroende    och    den    tacksamhet,    som    den 


rinnan  «s'est  éloignée  de  sa  mére  de  la  maniére  la  plus  scandaleuse»,  nSgot 
som  djupt  bedröfvat  denna.  Oaktadt  drottningen  af  Neapel,  liksom  de  flesta 
andra  medlemmar  af  kejserliga  huset,  afsigtligt  hölls  främmande  för  politiska 
frågor,  var  hon  dock,  säges  det  i  samma  uppsats,  «iustruite  de  tout«,  och 
lemnade  de  öfriga  del  af  sina  iakttagelser. 

*)  Armfelt  till  sin  hustru  ";,,,  »';,j   1800. 


—  377  — 

olyckliga  drottningen  hyste  för  sin  svenske  vän,  hvilken  i  nö- 
dens stund  visat  henne  deltagande  och  förtroende,  har  i  hennes 
talrika  bref  till  honom,  sedan  han  leinnat  Wien,  gifvit  sig  lifliga 
uttryck.  Den  nära  50-äriga  drottningen  hade  ingenting  mist 
af  sin  ungdoms  liflighet,  och  hon  bekänner  själf  i  ett  bref  till 
Armfelt:  siQuelquefois  ma  vivacité  me  fait  du  tort;  le  coeur 
chez  moi  gåte  souvent  les  affaires.»  Hennes  vänskap  för  Arm- 
felt har  i  dessa  bref  funnit  uttryck,  som  bestyrka  sanningen 
häraf^  men  ur  hvilka  endast  illviljan  skulle  kunna  draga  slutsat- 
ser, egnade  att  kasta  skugga  öfver  deras  inbördes  förhällande 
vid  denna  tid. 

Äfven  Armfelt  kände  sina  gamla  förbindelser  till  drottning 
Karolina  befästade:  »Vår  skilsmässa  kostade  tårar  på  bägge 
håll.  Hon  är  så  olycklig;  och  jag  kände  all  tyngden  af  min 
ställning  att  ej  kunna  göra  för  henne  en  fjärdedel  af  hvad 
hon  gjort  för  mig.  *)  Drottningen  skref  kort  efter  hans  afresa: 
5>Jag  finner  en  oerhörd  tomhet,  sedan  Ni  rest.  Åtta  dagars 
sammanvaro  hade  gifvit  mig  en  Ijuf  vana  att  kunna  öppna  mitt 
hjärta  för  en  vän,  som  förstod  mig  och  som  genom  sin  älsk- 
värdhet och  sin  uppriktighet  gaf  sä  stort  värde  åt  sina  råd.» 
»Det  är  en  skatt  i  min  belägenhet,  heter  det  en  annan  gång, 
att  ega  en  sådan  vän,  som  Ni,  som  tager  del  i  allt,  som  rör 
mig  och  som  ingifver  mig  ett  oinskränkt  förtroende.»  Hon 
försäkrar,  att  hon  skulle  förblifva  Armfelt  ömt  tillgifven  för  hela 
lifvet;  och  om  hon  komme  att  söka  en  fristad  i  ett  kloster  eller 
hvarhelst  förtviflan  kunde  föra  henne,  skulle  hon  alltid  bedja 
för  hans  lycka. 

En  väsentlig  ätertjenst  var  Armfelt  dock  i  stånd  att  be- 
visa sin  välgörarinna.  Möjligen  stod  denna  i  sammanhang  med 
de  råd,  han  säger  sig  hafva  gifvit  henne.  Den  bestod  i  att  draga 
försorg  om  att  en  del  af  hennes  förmögenhet  fördes  från  Wien 
till  Hamburg,  för  att  där  sättas  i  säkerhet,  sä  att  hon  ej  skulle 
»sakna  bröd».  Armfelt  förde  själf  i  December  1800  en  mängd 
af  hennes  juveler  och  kontanta  penningar  till  Hamburg.  Vär- 
det uppgafs  till  I  ^'j  million  dukater.  »Mina  vagnslådor  blifva 
nog  tunga,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru,  innan  han  anträdde 
resan,  och  jag  är  ängslig  att  föra  sådana  varor;  men  erkänslan 
fordrar  mycket,  som  ännu  är  att  göra  vis-a-vis  den  personen.» 
Detta  kapital  placerades  hos  bankirer  i  Hamburg,  for  tillfället 
mot  4  procent.  *) 


*)  Armfelt  till  sin  hustru   =",   iSoi. 


-  378  - 

Armfelt  ville  göra  ännu  mera:  inför  samtiden  och  efter- 
världen ville  han  rentvå  den  härdt  pröfvade  qvinna,  som  en 
gäng  räddat  hans  lif,  frän  de  orättvisa  beskyllningar,  hvilka  för- 
följt henne  och  som  vid  denna  tid  syntes  hafva  nätt  höjden  at 
ilska.  Hos  hertiginnan  af  Kurland  på  Löbichau.  dit  Armfelt 
återvände  frän  Wien.,  vistades  såsom  lärare  för  hennes  yngsta 
dotter  abbé  Piattoli,  en  polsk  emigrant  och  framstående  skrift- 
ställare, nära  vän  till  Lars  von  Engeström.  Armfelt  föreslog  ho- 
nom att  utarbeta  och  utgifva  en  biografi  öfver  drottning  Karo- 
lina, h vilken  pä  samma  gång  skulle  utgöra  en  sjustification». 
Abbéen  var  härför  benägen,  och  förslaget  framställdes  af  Arm- 
felt för  drottningen,  som  dock  afböjde  det.  Hennes  svar  kan 
sägas  utgöra  ett  bidrag  till  karakteristiken  af  denna  drottning, 
som,  för  att  använda  Geijers  ord  om  Kristina  af  Sverige,  torde 
hafva  varit  »bättre  än  sitt  rykte?'.  Helt  säkert  skola  följande  ut- 
drag ej  läsas  utan  sympati  för  den  furstinna,  som  en  gäng  sä 
afgörande  ingripit  i  Armfelts  öde. 

»Jag  har,  skrifver  hon,  hvarken  uträttat  något  märkvärdigt 
eller  stort  i  mitt  lif.  Jag  har  lidit,  och  jag  har  sökt  att  dölja 
det:  det  var  en  enkel  pligt,  som  kärleken  till  mina  barn  ålade 
"^ig-  ]^S  h^^  l^^f*^  mina  svagheter,  men  de  hafva  hvarken  varit 
brott  eller  laster.  Hos  vänner  skulle  jag  kunna  hoppas  på  öf- 
verseende  på  grund  af  min  ställning  och  mina  lidanden.  Men 
allmänheten  är  icke  en  öfverseende  vän.  Med  afseende  på  de 
offentliga  angelägenheterna  har  jag  ej  uträttat  nägot  af  fram- 
stående vigt.  Om  jag  har  försökt  att  göra  något  godt  och  und- 
vika något  ondt,  att  upprätta  några  offentliga  anstalter  och  in- 
föra idéer  i  ett  land,  soni  med  afseende  på  upplysning  är  hundra 
år  efter  det  öfriga  Europa,  så  har  jag  endast  kunnat  befrämja 
det  genom  medverkan  af  konungen,  som  är  den  som  regerar; 
och  de  tilldragelser,  som  timat,  hafva  olyckligtvis  förstört,  till- 
intetgjortj  t.  o.  m.  förgiftat  dessa  välgärningar.  Alltså  förtjenar 
jag  icke  och  kan  icke  ens  rättvisligen  få  nägot  loftal,  hvarken 
som  drottning  eller  som  qvinna.  —  —  Människorna  döma  efter 
fakta;  få  äro  nog  storsinta  att  taga  afsigtcrna  med  i  vågskälen. 
Allt  som  sedan  tvä  år  tillbaka  inträffat  i  mitt  land,  lemnar  alla 
dem,  som  haft  nägot  att  göra  därmed,  åt  en  sträng  dom.  Alltså 
är  det  enda  jag  kan  önska,  att  en  liten  krets  af  vänner,  sä- 
dana som  Ni,  göra  rättvisa  ät  mina  afsigter,  värdera  mig  och 
äro  mig  tillgifna.  Men  fjärran  från  mig  vare  all  ryktbarhet! 
Att  låta  tala  om  mig  skulle  göra  mera  ondt  än  godt.»  —  — 
»Min  bana  har  nått  sitt  slut,  fortsätter  hon;  jag  har  ingenting 
gjort    och    ej    varit  i  den    ställning,   att  eftervärlden  skall  syssel- 


I 


—  379  - 

sätta  sig  med  mig;  alltså  önskar  jag  endast  att  få  lefva  i  deras 
hjärta  och  minne,  som  äro  mig  kära,  i  mina  barns  och  mina 
vänners.  Såsom  tidsfördrif  skall  jag,  om  jag  får  tid,  skrifva  ner 
min  lefnads  sorgliga  historia.  Men  jag  tillstår,  att  det  skall  pläga 
mig  att  ånyo  upplifva  minnet  af  de  lidanden,  jag  genomleft  .  .  . 
Ferdinand  IV  skulle  där  framställas  så  rättvist  som  möjligt,  ty 
såsom  konung  har  han  sin  förtjenst:  han  ville  det  goda  och  har 
försökt  att  göra  det.» 

Så  utgöt  drottning  Karolina  sina  bekymmer  i  sin  väns 
sköte.  Ännu  halftannat  år  sedan  hon  i  Wien  sammanträffat  med 
Armfelt,  dröjde  hon  där;  först  på  sommaren  1802  återvände  hon 
till  Neapel,  med  stor  motvilja  och  under  dystra  aningar  för  fram- 
tiden. Förslag  att  träftas  i  Wien  eller  Venedig  *)  voro  under 
dessa  år  ofta  å  bane  i  hennes  och  Armfelts  brefväxling.  För- 
hållandena medgåfvo  dock  ej  att  Armfelt  företog  dylika  resor; 
men  han  var  betänkt  att  från  Wien,  sedan  han  där  blifvit  ut- 
nämnd till  svensk  minister,  göra  en  resa  till  Neapel,  något,  hvarom 
drottningen  efter  sin  ankomst  dit  ofta  anhöll.  '*)  Afven  denna 
resplan  blef  dock  outförd. 


Äfven  i  Preussens  hufvudstad  gjorde  Armfelt  ett  besök,  i 
September  1800.  Berlin  var  en  vistelseort,  som  han  icke  äl- 
skade; och  den  stränga  neutralitet,  som  preussiska  hofvet  iakt- 
tog i  den  pågående  striden  mot  Frankrike,  oaktadt  alla  på- 
tryckningar från  de  koaliserade  makterna,  kunde  icke  ingifva 
Armfelt  sympatier  för  dess  statskonst.  Men  de  militära  skåde- 
spel, som  hvarje  höst  erbjödos  genom  de  stora  manövrerna 
vid  Potsdam,  lockade  Armfelt.  Han  gladde  sig,  skrifver  han 
en  gång,  åt  dessa  uppträden  »såsom  de  gamla  kuskarna  ät  smäl- 
len», och  bevistade  gärna  såsom  en  stundom  kritisk  åskådare 
dessa  militära  öfningar  i  ett  fredligt  land,  dä  det  icke  tycktes 
blifva  honom  förunnadt  att  själf  få  föra  befäl  1  krig.  Detta 
hindrade  icke.  att  han  slungade  sina  sarkasmer  mot  Preussen 
och    exercis-väsendet    inom    dess    armé   —  »cette    armée    et    ces 


*)  Drottning  Karolina  önskade,  skref  hon  i  Februari  1802,  «trés,  mais 
trés-vivement»  att  få  »samtala  med  en  man  af  Armfelts  insigter  och  rik- 
tiga grundsatser  om  det  sorgliga  öde  och  den  förvirring,  som  drabbat  .illa 
monarkiero-.  Äfven  ät  sina  enskilda  bekymmer  ville  hon  gifva  luft  i  för- 
troliga samtal. 

*■■)  Armfelt  till  sin  hustru  ^'j-,  **/;   1802. 


-  38o  — 

généraux,  qui  croient  éviter  la  guerre  éternellement,  en  la  sin- 
geant  toujours». 

Med  utmärkelse  mottogs  Armfelt,  som  nu  åter  bar  svensk 
uniform  och  öfverallt  bemöttes  säsom  en  person  af  hög  rang, 
vid  preussiska  hofvet;  säsom  konungens  gäst  följde  han  manö- 
vern. Tidigt  på  morgonen  till  häst,  sarmé  de  pied  en  cap 
comm.e  Don  Quichotte»,  följde  han  öfningarna  hela  dagen  och 
tillbragte  aftnarna  vid  drottningens  supéer.  Han  säger  själf  i  ett 
bref,  att  man  fann  honom  »högst  intressant»  i  sin  »maskerad- 
kostym» —  den  ovanliga,  nu  gammalmodiga  svenska  general- 
adjutants-uniformen *)  —  och  att  alla  människor  pästodo,  att 
han  icke  kunde  vara  40  är.  Så  väl  konungen  som  drottningen 
af  Preussen  visade  den  svenske  gästen  utsökt  artighet. 

En  anekdot,  som  Armfelt  berättar  frän  denna  vistelse  vid 
preussiska  hofvet,  kan  förtjena  bevaras  säsom  prof  på  den  fyn- 
dighet och  den  frimodighet,  hvarmed  han  visste  att  tillrätta- 
visa hvarje  närgångenhet.  Han  skrifver  frän  Potsdam  till  sin 
hustru:  »Jag  sitter  alltid  midt  emot  H.  M:t,  mellan  fältmar- 
skalken MöUendorff  och  Kalkstein;  denne  senare,  ehuru  gammal, 
är  en  artig  och  balt  instruerad  man.  Han  talte  med  mig  om 
pommerska  kriget,  men  på  ett  anständigt  sätt.  Diskursen  var 
géne'rel  och  å  ingen  sida  något  anstötligt,  då  tout  d'un  coup 
general  Kalkreuth  berättade  en  historia  om  en  surpris,  som  sven- 
skarna velat  göra  på  Belling,  och  för.  att  ej  gå  i  mörkret,  hade 
de  låtit  tända  en  50  lanternor,  som  marscherade  framför  dem. 
Du  kan  tänka,  om  jag  blef  arg,  men  jag  sväljde  litet.  Likväl 
sade  jag:  »Cela  est  une  histoire,  qui  m^est  inconnue,  mais  si  par 
hazard  tout  fiit  vrai,  c'est  une  suite  d'une  longue  inexpérience 
et  de  Tesprit  de  parti,  qui  détruisait  dans  ce  temps-lå  Pesprit 
de  la  guerre,  ou  plutot  Tesprit  national.  Mais  il  y  aurait  des 
gens,  qui  ne  seraicnt  pas  fachés  d'étre  surpris  par  des  ennemis 
å  lanternes;  cela  leur  épargnerait  Tembarras  de  se  sauver  par 
la  fenétre.»  Du  måste  veta,  att  Kalkreuth  i  Mainz  måste  frälsa 
sig  genom  ett  fönster,  dä  han  af  fransoserna  blcf  surprenerad. 
Du  kan  tänka,  att  det  blef  tyst:  kungen  såg  i  sin  tallrik,  her- 
tigen af  Braunschweig  log,  embarrasen  blef  allmän.  Det  var 
första  dagen,  som  min  scen  med  Kalkreuth  passerade,  och  ingen 


*)  Då  under  Cederströms  reglemcnterandc  tid  Armfelt  under  sin  vistelse 
i  utlandet  måste  låta  göra  sig  eu  ny  generalsuniform,  skref  han:  «Jag  regret- 
terar  min  generaladjutantsjacka,  ty  jag  har  brukat  den  i  tider,  då  vår  poli- 
tiska och  militäriska  ära  ej  hehöfde  fästa  Europas  uppmärksamhet  på  små 
reformer  och  ständiga  förändringar. <r 


-  38i  - 

skillnad  har  varit  i  sättet  att  handtera  mig;    au  contraire,  atten- 
tioner  och  höfligheter  öfverhopa  mig.»  *) 

Det  besök  i  Hamburg  vid  nyåret  i8oi,  hvartill  Armfelts 
uppdrag  för  drottningen  af  Neapel  gifvit  anledning,  var  icke 
långvarigt.  Af  mer  än  ett  skäl  **)  ville  han  frän  början  omgifva 
sin  vistelse  där  sä  väl  som  det  nämnda  uppdraget  med  en  viss 
hemlighetsfullhet,  men  blef  snart  tvungen  att  aflägga  sitt  inkog- 
nito. Ett  obehagligt  möte  väntade  honom  där.  Han  skrifver 
därom  till  sin  hustru :  ***)  »Du  kan  tänka,  att  jag  är  lycklig, 
som  råkat  Muncken.  Han  var  mig  aldrig  en  kärkommen  per- 
son, flydde  mig  i  Italien,  som  om  jag  velat  skada  honom; 
söker  opp  mig  nu  som  en  olyckskamrat.  Det  fattas  mig  nu 
blott,  att  Sprengtporten  och  konsorter  familiarisera  sig  med 
nådehjonet  Armfelt,  i  hopp  att  finna,  som  jag,  förebedjare  och 
fbrebedjerskor.» 

Det  var,  som  vi  erinra  oss,  på  hösten  iSoo,  som  Armfelt 
»på  sin  makas  förbön'>  fick  tillstånd  att  återkomma  till  Sverige. 
Han  ville  återse  de  sina,  framför  allt  sin  åldriga  och  vördnads- 
värda moder,  efter  hvilken  han  ofta  uttrycker  en  rörande  läng- 
tan. Att  qvarstanna  i  Sverige  ingick  för  närvarande  icke  i  hans 
planer.  Han  ville  där  göra  ett  kort  sommarbesök:  »säga  farväl 
för  alltid  ät  min  gamla  moder,  mitt  fädernesland,  mina  fäders 
grafvar».  Den  långsamma  och  förödmjukande  gången  af  hans 
rehabilitation  hade  vid  denna  tid  stämt  honom  föga  blidt  mot 
fosterlandet  och  dess  styrelse.  Den  unge  konungen  ville  han  dock 
uppvakta  och  af  hans  egen  mun  höra,  huruvida  han  i  Sveriges 
tjenst  hade  någon  framtidsutsigt  att  vänta. 

Tidigt  på  våren  1801  anträddes  från  Sagan,  hvarest  Arm- 
felt, återvänd  från  Hamburg,  en  kort  tid  vistats  hos  den  där  sam- 
lade kurländska  furstefamiljen,  7)  resan  till  Sverige.  Men  vägen 
togs  —  öfver  Ryssland. 


*)  A.  till  sin  hustru  ^s  ^   iSoo. 
**J  En    ytterligare    anledning    att    denna   tid   och  plats  valdes  torde  ha 
legat  däri,    att    Armfelts  dotter  med  hertiginnan  af  Sagan  vid  samma  tid  såg 
dagen  i  Hamburg. 
***)    1 80 1   '/,. 
t)  Det   var   med   saknad  som  Armfelt  skildes  frän  dessa  vänner,  enligt 
hvad    han    tillstod  i  bref    till   sin  hustru.     Den  var  ömsesidig:  hertiginnan  af 
Kurland    skref    till    grefvinnan   Armfelt    vid    hans    afresa:    «Plaignez-nous    un 


-  382  - 

Åtskilliga  angelägenheter  kallade  Armfelt  till  Ryssland, 
dels  för  egen  räkning,  dels  för  den  familjs,  hvilken  han  nu  för 
sista  gången  säg  endrägtigt  församlad  pä  slottet  Sagan.  Det 
kurländska  arfvet  var  till  en  betydlig  del  placeradt  i  Ryssland; 
åtgärder  behöfde  vidtagas  för  att  ej  för  all  framtid  förblifva  i 
ryskt  beroende,  hvilket  under  kejsar  Pauls  despotiska  rege- 
m.ente  kunde  medföra  sina  vådor;  och  Armfelt  skulle  i  Peters- 
burg ä  de  kurländska  furstinnornas  vägnar  härom  underhandla 
med  »favoriterna,  hvilka  gärna  ville  göra  sig  penningar».  För 
egen  del  ville  han  söka  utverka  att  i  stället  för  sin  ryska  pen- 
sion af  5000  rubel,  hvilken  utföll  tämligen  oregelbundet,  fä  ett 
kapital  på  en  gång,  motsvarande  sammanlagda  pensionsbeloppet 
för  tolf  år. 

Tanken  att  bosätta  sig  i  Ryssland  och  där  söka  sin  fram- 
tid var  numera  fullständigt  öfvergifven,  och  förhållandena  voro 
ingalunda  lockande.  Ej  blott  därföre  att,  såsom  Armfelt  säger 
i  ett  bref,  »sedan  Sprengtporten  gjort  så  stor  lycka  i  Ryssland, 
där  ej  var  något  att  hoppas  för  hederligt  folk».  De  underrät- 
telser om  den  hälft  vansinnige  kejsar  Pauls  framfart,  som  han 
erfarit,  särskildt  genom  sin  forna  reskamrat  furstinnan  Menschi- 
koff,  som  han  återsåg,  åldrad  och  affallen,  i  Töplitz  1800,  hade 
förtagit  all  lust  hos  Armfelt  att  »göuter  les  délices  de  la  Rus- 
sie.s  Det  var  därför  icke  utan  farhågor,  som  han  beslöt  att  göra 
denna  resa.  »Visst  är  Paul  rasande,  skrifver  han  dock  i  Sep- 
tember 1800  till  sin  hustru,  men  tio  ä  tolf  dagar  mätte  man  väl 
kunna  fä  styr  pä  honom,  om  man  klär  ut  sig  och  bär  sig  ät 
som  han  vill.»  *)  Armfelt  var  emellertid  angelägen  att  finna 
kejsaren  i  så  gynnsam  stämning  som  möjligt;  och  sa  väl  från 
Wien,  genom  drottningen  af  Neapel  och  hennes  minister  Serra 
Capriola,  som  från  Stockholm,  genom  ryske  ambassadören  Bud- 
berg, hade  han  låtit  på  förhand  till  det  bästa  rekommendera  sig 
hos  den  nyckfulle  själfherskaren.  "*) 


peu ;  et  des  ce  que  Armfelt  n'est  pas  aussi  heureux  en  Suéde  qu'il  le  mérite, 
envoyez-le  nous,  et  je  vous  promets  que  nous  ferons  notre  possible  pour  le 
faire  oublier  ses  peines.« 

*J  Syftar    på    kejsar    Pauls    förbud     att    bära    runda    hattar    och    lang- 
byxor o.  s.  v. 

**)  Armfelt  befarade,  att  en  viss  major  Anthiiig  i  rysk  tjenst  på  Sprengt- 
portens  inrådan  sökt  skada  honom  hos  kejsar  Paul,  fur  att  hämnas  därföre 
att  Armfelt  jagat  honom  från  Sagan,  då  han  upptäckt  att  Anthing  för- 
fattat en  smädeskrift  mot  Paul  I.  Sprengtporten  hade  sammanträffat  med 
den  ryske  majoren  i  Rerlin  och  sagt  sig  känna  Armfelts  »caractcre  artilicienx 
et  atrabiliairc". 


-  383  - 

Oaktadt  denna  känsla  af  oberäkneliga  faror,  hvilka  ett  be- 
sök hos  Paul  I  under  hans  dåvarande  sinnestillstånd  kunde  med- 
föra, saknade  Armfelt  icke  sympati  för  denne  egendomlige  man, 
som  med  hänsynslösheten  och  grymheten  hos  en  asiatisk  despot 
förenade  en  viss  rättskaffenhet  och  ridderlighet  under  en  tid  af 
osäkerhet,  omstörtningar  och  intriger.  Han  kände,  så  väl  som 
samtiden,  Paul  I:s  missgrepp  och  fel,  hans  upprörande  hårdhet, 
hans  ständiga  omkastningar  sä  väl  i  den  inre  som  den  yttre 
styrelsen,  hvilka  ömsom  syntes  bero  pä  ren  sinnesförvirrmg, 
ömsom  på  reflekterad  grymhet.  Det  oaktadt  har  han  efter  Paul 
I:s  död  på  följande  sätt  karakteriserat  honom:  »Historien  skall 
en  dag  säga,  att  denne  olycklige  monarks  hjärta  endast  i  andra 
rummet  hade  del  i  hans  dåliga  handlingar,  och  att  hans  för- 
ständs förvillelser  endast  böra  tillräknas  omständigheterna.  Ty 
lemnadt  åt  sig  själf,  skulle  det  förstnämnda  hafva  varit  godt, 
ärligt,  storsint  och  brinnande  för  rättvisan;  det  senare  ljust, 
lifligt,  t.  o.  m.  briljant,  och  framför  allt  ridderligt.  Alan  skall 
beklaga,  att  han  saknat  verkliga  vänner  samt  ärliga  och  mo- 
diga rådgifvare;  och  man  skall  med  rätta  förvåna  sig  öfver 
de  konflikter  och  olycksöden,  som  följde  honom  från  vaggan 
till  grafven.»  *) 

För  sin  enskilda  del  kände  Armfelt  sig  stå  i  förbindelser 
till  kejsar  Paul  I;  och  tacksamheten  var  en  af  de  dygder,  som 
man  icke  kan  frånkänna  Armfelt.  »Visst  har  han  underliga  och 
obegripliga  nycker,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru,  men  l:o  har 
han  frälst  mig  frän  Kaluga,  2:0  födt  mig,  3:0  är  han  en  verklig 
chevalier,  4:0  känner  han  å  peu  prés  sin  styrka  och  hela  vidden 
af  sin  värdighet.  Allt  detta  är  en  titel  till  min  erkänsla;  och  du 
vet,  att  jag  sällan  bryter  mot  den  dygden.»*') 

Armfelts  resa  till  Ryssland  fick  en  högst  oväntad  utgång. 
Egendomligheten  af  hans  lefnadsöde  ville,  att  han  i  Petersburg 
så  godt  som  blef  vittne  till  en  af  de  tronhvälfningar,  hvarpå 
Rysslands  historia  är  så  rik.  Paul  I  fick  han  se,  men  såsom  död, 
på  hans  »lit  de  parade»,  med  ansigtet  vanställdt  af  blånader  och 
svullnader,  som  visade  att  han  dött  en  våldsam  död.  Det  var 
med  hans  efterträdare,  Alexander  I,  som  Armfelt  fick  tala;  och 
det  var  mindre  sina  enskilda  än  Sveriges  och  P^uropas  allmänna 
angelägenheter,  som  han  därvid  fick  afhandla. 


*)  Ur  Armfelts  Relation  des  événemens  etc.  (se  nedan,  s.   385). 
**)  ";,j   1800. 


-  384  - 

Det  var  i  Mars  1801  som  Armfelt  genom  snö  och  is  fär- 
dades från  Sagan  till  Petersburg  öfver  Lifland,  sedan  han  fått 
försäkran,  att  kejsaren  med  nöje  skulle  emottaga  honom.  Han 
mottogs  under  resan,  pä  kejsarens  befallning,  med  militärisk  hon- 
nör i  de  baltiska  provinsstäder,  som  han  passerade;  hedersvakt 
ställdes  nu  utanför  samme  mans  bostad,  som  fyra  är  förut,  dold 
under  namnet  Brandt  och  nästan  döende,  smugit  sig  till  Reval 
frän  förvisningsorten  i  Kaluga.  Anländ  till  Petersburg  den  23 
Mars,  tog  Armfelt  sin  bostad  hos  hertigen  af  Serra  Capriola, 
besökte  Stedingk,  svenske  ambassadören,  som  mottog  honom 
på  det  mest  förekommande  sätt,  samt  lät  begära  audiens  hos 
kejsaren.  »Kejsaren  ville  med  lika  sä  mycken  empressement 
som  välvilja  räka  mig,  skrifver  Armfelt;  och  Stedingk  augure- 
rade  mig,  att  den  naturliga  eld,  som  alltid  upplifvar  mig,  då 
jag  traiterar  affairer,  skulle  elektrisera  denne  sä  lätt  uppretade 
man.»  Audiensen  utsattes  till  kl.  7  följande  morgon.  Armfelt 
inställde  sig  kl.  ^/^  7  i  den  tidiga  vintermorgonen  utanför  Mi- 
chaelska  palatset,  kejsarens  med  stor  kostnad  nyinredda  bo- 
stad, men  han  hejdades  af  vakten:  kejsaren  hade  insjuknat  och 
kunde  ej  taga  emot  någon,  hette  det.  Det  dröjde  icke  länge, 
innan  det  upplystes,  att  Paul  I  sedan  midnatten  ej  längre  var 
bland  de  lefvande. 

Armfelt  var  den  som  först  bragte  underrättelsen  härom 
till  Serra  Capriola  och  Stedingk;  och  genom  sina  förbindelser 
frän  äldre  tider  med  en  af  de  män,  som  stått  i  spetsen  för 
sammansvärjningen  mot  kejsar  Paul,  grefve  v.  d.  Pahlen,  blef 
han  snart  i  tillfälle  att  fä  veta  mera  om  det  sätt,  hvarpå  den 
olycklige  monarken  slutat  sina  dagar.  Allting  insveptes  emel- 
lertid i  hemlighet;  från  Petersburg  vågade  Armfelt  icke  skrifva 
om  kejsarmordet.  »Kejsaren  är  död,  skrifver  han  till  sin  hu- 
stru. *)  Jag  säger  dig  skriftligen  intet  mera  härom.  Men  ef- 
ter all  liknelse  reser  jag  härifrän  utan  att  hafva  uträttat  det  min- 
sta af  allt  hvad  jag  kunde  vilja.  Jag  har  en  oöfvervinnelig 
répugnance  för  vissa  laster,  **)  och  jag  flyr  de  personer,  som 
jag  älskat  och  estimerat,  dä  deras  uppförande  förefaller  mig  an- 
norlunda än  jag  förväntat  mig.  Sä  snart  som  möjligt  är,  reser 
jag.  Stedingk  påstår,  att  anständigheten  fordrar,  att  jag  skall 
uppvakta  den  nye  kejsaren.» 

Det  var  sin  ofvannämnde  vän  från  Stockholm  1790 — 91 
och  sin  välgörare    under    ryska  landsflykten,  grefve  Pahlen,  som 


*)  "/,  1801. 

**)  Brott.     Armfelt  bcgngnar  oft.i  ordet  last  i  denna  bemiirkelse. 


-  385  - 

Armfelt  ville  undfly,  med  anledning  af  hans  delaktighet  i  det 
brott,  som  ingaf  Armfelt  en  sä  oöfvervinnelig  motvilja.  I  ett 
följande  bref  upplyser  emellertid  Armfelt,  att  '»Pahlens  liander 
äro  fria  från  blod»,  och  gjorde  en  bestämd  skillnad  pä  honom 
och  de  verkliga  mördarna,  bröderna  Zuboff,  som  vore  »gement 
stygga  knektar».  Ehuru  han  bibehöll  den  äsigt,  att  »brottet 
icke,  under  hvad  form  det  än  må  visa  sig,  är  nyttigt  eller  nöd- 
vändigt», så  underhöll  han  dock  sin  gamla  förbindelse  med  grefve 
Pahlen.  Denne  var  för  öfrigt  det  ryska  rikets  mäktigaste  man 
för  tillfället;  han  var  därjämte  en  af  Sveriges  verkliga  vänner 
i  politiskt  afseende  och  kunde  äfven  för  Armfelts  enskilda  ange- 
lägenheter vara  till  nytta.  *)  För  Armfelt  synes  Pahlen  hafva 
varit  angelägen  att  i  bästa  dager  framställa  sitt  förhällande  till 
»en  événcment,  säger  Armfelt,  som  man  ej  talar  om  cavaliére- 
ment,  fast  man  gärna  vill  göra  allt  för  att  excusera  sig». 

En  månad  efter  kejsarmordet  afsände  Armfelt  —  han  hade 
•dä  lemnat  det  ryska  området  och  befann  sig  pa  fädernegodset 
Aminne  i  Finland  —  en  utförlig  »Relation  des  événements  qui 
ont  rapport  ä  la  mört  de  Paul  I,  empereur  de  toutes  les  Rus- 
sies.  )  Han  redogör  däri  utförligt,  tydligen  efter  upplysningar, 
vunna  på  närmaste  håll,  för  beredelserna  till  tronhvälfningen. 
Redan  i  September  1800,  berättar  han,  umgingos  åtskilliga 
af  Rysslands  främsta  män  med  planer  att  afsätta  kejsaren 
■och  lemna  regeringen  åt  storfursten  Alexander;  men  denne 
kunde  icke  förmås  att  därtill  lemna  sitt  bifall.  Sedermera  hade 
kejsarens  våldsamhet  ständigt  varit  i  stigande,  och  hans  upp- 
retade stämning  mot  sina  söner  gjorde  det  sannolikt,  att  de 
snart  skulle  blifva  inspärrade  i  fängelse  och  att  hvarjehanda 
grymheter  skulle  föröfvas.  Då  lyckades  man  omsider  vinna 
storfursten  Alexanders  bifall  till  en  statskupp.  Kejsaren  skulle 
inspärras  såsom  sinnesförvirrad;  ett  manifest,  skrifvet  med  för- 
sigtighet  och  moderation,  skulle  utfärdas,  hv^ari  kejsarens  sjuk- 
dom   omtalades    såsom    tillfällig    och  uttrycktes  förhoppning  att 


*)  Armfelt  sökte  genom  honom  få  de  kurländska  prinsessornas  angelä- 
genheter ordnade  så  väl  som  sin  egen  pensionsfråga,  men  tidpunkten  var  icke 
synnerligen  gynnsam  därför.  <fll  est  accahlé  d"aft"aires<r,  skrifver  han  om 
Pahlen  till  hertiginnan  af  Sagan  ^"Z.  j8oi.  «et  on  ne  peut  lui  parler  que  de 
celles  qui  décident  le  sort  de  l'Europe,  les  autres  ne  fixeront  pas  son  atten- 
tion:  ainsi  mes  projets  de  realiser  ma  pension  nianquent,  et  je  ne  puis  obtenir 
que  de  vagues  promesses  pour  mes  amies  « 

**)  Dat.  d.  22  April  1801,  öfversänd  till  Gustaf  IV  Adolf,  med  ett  bref 
af  samma  datum.  (Orig.  i  R.  A.)  Berättelsen  spriddes  i  åtskilliga  afskrifter 
och  trycktes  sedermera  anonymt  utan  Armfelts  vetskap,  men  indrogs.  Ett 
«x.  af  detta  sällsynta  tryck  finnes  i   Kongl.   Bibi. 

Tegnér,  G.   31.   Arm/dt.  25 


—  386  — 

den  vore  öfvergående;  storfursten  Alexander  skulle  tills  vidare 
öfvertaga  regeringen.  Grefve  Pahlen  hade  skrifvit  de  nödiga, 
ukaserna  med  anledning  af  denna  statshvälfning  och  vidtagit  an- 
stalter för  att  hafva  trupperna  i  sin  hand:  furst  Zuboff,  kejsar- 
innan Katarina  II:s  gunstling,  som  efter  hennes  död  blifvit  af- 
lägsnad  från  hofvet,  men  nyligen  blifvit  återkallad,  *)  hade  åtagit 
sig  att  arrestera  kejsaren.  Den  20  Mars  fick  kejsaren  emellertid 
ett  anonymt  bref  med  angifvelse  om  hela  sammansvärjningen, 
och  han  lät  dagen  därpå  förekalla  sina  söner  samt  befallde  dem 
att  pä  altaret  aflägga  ed  på  att  de  icke  ärnade  förkorta  hans 
dagar.  Detta  påskyndade  attentatet,  h vilket  utfördes  den  23 
Mars  i  det  Michaelska  palatset.  **) 

Såsom  allmänt  kändt  är,  slutade  det  med  mord,  på  det 
råaste  och  grymmaste  sätt  utfördt  genom  strypning,  sedan  man 
sparkat,  knuffat  och  slagit  den  olycklige:  mordgärningen  ut- 
fördes af  bröderna  Plato  och  Nicolaus  Zuboff  samt  general- 
majorerna Bennigsen  och  Tschitscherin.  ***)  Under  tiden  hade 
storfurstarna  begifvit  sig  till  vinterpalatset,  och  general  Pahlen 
befann  sig  färdig  att  låta  trupperna  rycka  ut,  om  det  skulle  be- 
höfvas.  Vid  underrättelsen  att  statskuppen  utförts  på  bekost- 
nad af  kejsarens  lif,  grepos  de  unga  furstarna  af  fasa,  säger 
Armfelt.  »Alexander  ville  ej  taga  emot  en  krona,  som  pä  detta 
sätt  ryckts  frän  hans  företrädares  hufvud.  Man  öfvertygadé  ho^ 
nom,  att  enda  anledningen  varit  det  yttersta  nödfall,  jämte  hans 
faders  raseri;  och  utan  kännedom  om  hvad  som  händt,  hvad 
som  försiggick  och  hvad  som  komma  skulle,  steg  han  upp  pä 
tronen,  omgifven  af  sin  faders  mördare  och  pä  visst  sätt  själf  i 
deras  händer.» 

Af  den  unge  kejsaren,  som  under  dessa  omständigheter 
bestigit  tsarernas  tron,  mottogs  Armfelt  med  synnerlig  välvilja; 
och  denne  synes  redan  nu  hafva  ingifvit  Alexander  I  det  för- 
troende, som  mot  slutet  af  Armfelts  lif  i  sä  rikt  mätt  kom  ho- 
nom till  del.  »Han  öfverhopade  mig  med  höfligheter  och  kom- 
plimenter,    som    jag   ej  förtjenar»,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru 


*)  (ienom  en  intrig  af  en  fransk  aktris,  m:lle  Chevalier,  som  var 
inätress  åt  kejsarens  inflytelserike  gunstling  KutaisofT  och  som  erhållit  hvar- 
jehanda  förespeglingar  om  giftermälsförbindelser  med  den  mäktiga  och  rika 
familjen   Zuboff. 

**)  En     planritning    af    den    våning,     hvari    mordgärningen     föröfvades, 
var  bilagd  Armfelts  berättelse. 

***)   Utförliga  detaljer  hi\rom  meddelas,  öfverensstämmande  med  de  van- 
liga berättelserna. 


-  387  - 

efter  sin  första  audiens. ')  Han  bad  mig  uppskjuta  min  resa 
några  dagar,  hvilket  jag  äfven  gör,  för  att  räka  Panin.  Han 
(Alexander  I)  är  en  vacker  gosse,  men  döf,  och  talar  fort  och 
otydligt;  men  utan  idéer  och  fermété  hoppas  jag  ej  att  han  är, 
fastän  man  gärna  ville  att  det  skulle  tros.»  Vid  Ale:«anders 
sida  syntes  Armfelt  pä  militärparaderna,  **)  och  han  hade  med 
honom  långa  politiska  samtal.  Vid  afskedet  onifamnade  kejsaren 
sin  svenske  gäst  och  yttrade:  »Tänk  någon  gång  på  en  ung  re- 
gent,  som  alltid  högaktat  Er  och  som,  sedan  han  gjort  er  per- 
sonliga bekantskap,  med  verklig  saknad  skiljes  från  Eder.»  ***) 
Kejsaren  uppdrog  åt  Armfelt  att  till  Gustaf  IV  Adolf  öfverlemna 
ett  egenhändigt  bref  samt  skänkte  honom  en  gulddosa  med  sitt 
porträtt  af  stort  värde. 

Till  sin  konung  medförde  Armfelt  därjämte  försäkringar  om 
den  nye  kejsarens  välvilliga  tänkesätt  mot  Sverige  och  om  hans 
önskan  att  följa  samma  politiska  system  som  dess  konung. 
»Vi  hafva  intet  att  önska»  yttrade  Alexander  till  Armfelt  om 
sin  granne  och  svåger  Gustaf  Adolf  —  framtiden  och  Finlands 
öde  visade  med  hvad  uppriktighet!  —  »vi  hafva  intet  att  önska 
med  afseende  pä  hvarandras  besittningar.  Konungen  kan  vara 
öfvertygad,  tillade  han,  att  om  jag  icke  är  nog  lycklig  att  kunna 
göra  honom  tjenster,  jag  aldrig  skall  göra  honom  motsatsen, 
och  att  jag,  längt  ifrån  att  oroa  hans  styrelse,  alltid  skall  önska 
att  se  den  stark  och  mäktig,  ty  det  behöfves  i  våra  dagar.»  — 
Han  väckte  därjämte  upprepade  gånger  förslag  att  med  sin  ge- 
mål, drottning  Fredrikas  syster,  aflägga  ett  inkognito-besök  hos 
den  svenska  konungafamiljen. 

Armfelt  kunde  hafva  skäl  att  pä  dessa  kejsarens  yttranden 
grunda  förhoppningen,  att  den  brännande  frågan  för  dagen  i  de 
nordiska  rikenas  politik  skulle  lösas  pä  ett  för  Sverige  fördel- 
aktigt sätt.  Det  var  nämligen  frågan  om  den  väpnade  neutra- 
liteten, hvarom  ett  fördrag  mellan  Sverige  och  Ryssland  blifvit 
afslutadt  under  konung  Gustaf  Adolfs  personliga  besök  i  Peters- 
burg i  slutet  af  fi^regående  året.  Danmark  och  Preussen  hade 
sedermera  biträdt  detta  förbund,  som  var  riktadt  mot  det  öfver- 


*)  "3  1801. 

**)  Ehrenström  berättar ,  (Antcckn.  II:  477)  en  anekdot  från  ett  dylikt 
tillfälle.  En  underordnad  tjensteman  i  Kaluga,  på  besök  i  Petersburg,  hade 
bevistat  paraden  och  med  gapande  förundran  betraktat  Armfelt,  som  han  i 
Kaluga  känt  under  namnet  Brandt  och  som  han  nu  såg  vid  kejsarens  sida. 
Då  Armfelt  såg  honom,  gick  han  till  hans  plats  i  folkhopen  och  omfamnade 
honom,  samt  upplyste  kfjsaren  hvem  mannen  var. 

♦*♦)  Armfelts  bref  liil  konungen  ^'/^  iSoi.     (R.  A.) 


—  388  - 

modiga  England  för  att  skydda  den  nordiska  handelns  intressen. 
Kejsar  Paul,  som  i  sin   förbittring   mot  England  varit  beredd  att 
förklara    detta    land    krig,    hade    varit   en  af  detta  förbunds  ifri- 
gaste  befrämjare;    och    vid   de  förvecklingar  med  England,  hvar- 
till  det  gifvit  anledning,    var  Rysslands  bistånd  af  synnerlig  vigt 
för  de  andra  nordiska   rikena.     Danmark  fick  vid  slaget  pä  Kö- 
penhamns   redd  i  April    i8oi    härdt    umgälla   sin    anslutning  till 
detta  förbund;  och  Sveriges   ställning  var  hotad,  hvarjämte  dess 
passiva,    föga    ärofulla    rol    vid    det    engelska   öfverfallet  af  dess 
bundsförvandt    gjorde    det    tvifvelaktigt,   om  det  ville  och  kunde 
uppfylla    sina    förpligtelser.     I  stället   för  att  komma  Sverige  till 
hjälp    och    upprätthålla   fördraget,  syntes  emellertid   den  nye  ry- 
ske  kejsarens    kabinett    ärna  följa  en  alldeles  motsatt  politik,  till 
bekymmer    för    den    redlige    ambassadören    Stedingk,  som  flitigt 
arbetade    mot    Englands    intresse    i    Petersburg,    och    ej    mindre 
för    Armfelt,    som    hoppats    att    se    sin    älsklingstanke    om    nära 
sammanslutning    mellan    Sverige    och    Ryssland    på  väg  att  för- 
verkligas.     I    det    bref    till    Gustaf    IV     Adolf  (f^    iSoi),    i 
hvilket    kejsar    Alexander     uttalade    sig    om    dessa    ämnen,    an- 
tydde  han  sin  lifliga  önskan  att  vinna  fred  med  England,  ehuru 
han  tillade,    att    »on    peut    allier    la    fermeté   avec  Tamour  de  la 
paix»;    micn    ett    par    veckor     senare    tillkännagaf    han    för    sitt 
sändebud   i   Stockholm    det    omslag  i  Rysslands    politik  i  förhål- 
lande   till    England    och    Frankrike,    som    utmärkte  tronskiftet.  *) 
Oaktadt  alla  den  nye  kejsarens  vänskapsförsäkringar  var  sålunda 
kejsar  Pauls    död    under    för    handen  varande  omständigheter  en 
olycka    för    Sveriges    politiska    ställning.     »Med    alla   sina   extra- 
vaganser, skref  Stedingk,  **j  skulle  jag  ha  önskat  att  denne  mo- 
nark fått    lefva    ännu    någon    tid.     Jag    är    säker   på  att  K.  M:t 
skulle    hafva    vunnit    därpå,    och    att   det  skulle  hafva  bekommit 
engelsmännen  ganska  illa.s 

Hos  grefve  Pahlen,  med  hvilken  Armfelt,  såsom  nänindt 
är,  underhöll  liflig  förbindelse  under  sin  vistelse  i  Petersburg  och 
med  hvilken  Stedingk  äfven  hade  långa  öfverläggningar,  vän- 
tade man  att  finna  stöd  för  Sveriges  intressen.  »Han  var,  skrif- 
ver    Stedingk,    porté    de    coeur    et    d'äme    pour    Tunion  avec  la 


*)  Se    Zlobin,  De  diplomat,  förbindelserna  mellan  Ryssland  och  Sverige 
iSoi— 1809,  öfvers.  af  Hjärne,  s.  22. 

*♦)  Till    konungen    '^^  1801.     (R.  A.). 


-  389  - 

Suéde.» ')  En  annan  af  Arnifelts  vänner  var  förre  ryske  mini- 
stern i  Berlin  Panin,  hvilken  kort  efter  kejsar  Pauls  död  kom 
till  Petersburg^.  Han  lutade  mera  ät  det  engelska  systemet;  Arm- 
felt  fann,  att  Panin  hade  ^la  maladie  Anglaise».  Det  visade  sig 
snart,  att  den  ryska  politiken  i  allmänhet  fick  samma  åkomma ; 
och  Gustaf  IV  Adolf  var  ej  sinnad  att  göra  något  för  att  förmå 
sin  frände  att  inslä  en  annan  riktning. 

Genom  sina  förbindelser  hade  emellertid  Armfelt  haft  till- 
fälle att  noga  lära  känna  förhållandena  inom  den  nya  ryska  re- 
geringen; och  då  han  lemnade  Petersburg  för  att  begifva  sig  till 
Sverige,  kunde  han  därom  lemna  vigtiga  upplysningar.  »Bättre 
än  någon  annan  skall  baron  Armfelt  kunna  vara  i  stånd  att  för 
E.  j\I:t  göra  reda  för  de  styrande  ministrarnas  kända  och  hem- 
liga afsigter»,  skref  Stedingk  till  konungen.  **)  Armfelt  försökte 
skriftligen  och  muntligen,  dä  han  i  Stockholm  sammanträffade 
med  sin  konung,  att  förmå  honom  antaga  kejsarens  anbud  om 
ett  personligt  möte,  för  att  befästa  vänskapen  och  grannsämjan. 
Konungen,  uppskrämd  af  Paul  I:s  mord,  hyste  dock  ett  afgjordt 
misstroende  till  kejsar  Alexander  och  afböjde  förslaget  om  detta 
möte;  han  ville  uppskjuta  det,  skref  han,  »till  den  tid,  dä  våra 
inre  angelägenheter  lemna  oss  båda  ledighet  att  befatta  oss  med 
dessa  angenäma  planer.»  ***)  Äfven  uppmanade  Armfelt  konungen 
att  försöka  understödja  grefve  Pahlen  i  hans  svensk-vänliga  po- 
litik; fara  vore  eljest  att  Markoft"  och  Zuboff,  som  hade  andra 
politiska  åsigter,  komme  till  väldet.  Äfven  detta  var  fruktlöst. 
Pahlen  aflägsnades  på  sommaren  1801  frän  regeringsärendena; 
ryske  ambassadören  Budberg  rappelierades,  och  förhållandet  mel- 
lan Sverige  och  Ryssland  blef  under  århundradets  första  år  allt 
mera'  spändt.  Armfelt,  som  drömt  om  lyckosamma  följder  för 
Sverige  af  den  nye  kejsarens  tronbestigning  och  vänskap  för 
Sveriges  konung,  och  som  med  hela  lifligheten  af  sitt  sinne,  dä 
han  för  första  gången  efter  olycksären  ånyo  var  i  tillfälle  att 
arbeta  i  politiska  syften,  sökt  främja  sammanslutningen  af  de 
nordiska  rikena,  såg  med  missmod,  att  dessa  förhoppningar  icke 
^aliserades.  Felet  var  icke  blott  Alexanders,  utan  äfven  Gustaf 
Adolfs,  som  från  början  betraktade  den  nye  grannen  med  misstro. 


*)  Nyssnämnda    depesch.     Stedingk    karakteriserar  Pahlen  äfven  sSsom 
<tun  homme  d'esprit  et  de  courage»,  men  tviflar,  att  han,  såsom  lifländare  till 
börden,  skulle  länge  kunna  hålla  sig  qvar  vid  makten. 
**)  P^,   1801.     (R.  A.). 

'    o    April  ^ 

***)  ''Vs  1801.  Se  Zlobin,  anf.  st.  s.  23.  Senare  föroslog  dock  Gustaf 
IV  Adolf  ett  familjemöte  i  Helsingfors  på  sommaren  samma  år,  hvilket  dock 
afböjdes  från  rysk  sida.    Jfr  Schinkel,  Minnen,  IV:   133. 


—  390  - 

»Kungen  har  sig  själf  att  skylla»,  utbrast  Armfelt  i  ett  bref  från 
sommaren  1801.  *) 

Armfelts  vistelse  i  Petersburg,  hvilken  sålunda  inföll  vid 
en  historiskt  märkvärdig  tidpunkt,  räckte  ej  längre  än  14  da- 
gar. Den  välvilja,  med  hvilken  han  af  kejsaren  blifvit  motta- 
gen, och  hans  bekantskap  med  Pahlen  och  Panin  gjorde  honom 
till  en  gärna  sedd  gäst  i  den  stora  världen.  Han  säger  själf,  att 
han  vid  dess  stora  fester  var  »buren  pä  händerna»  och  »stridde 
mot  indigestion  och  boston».  Kejsarmordet  hade  ingalunda  med- 
fört någon  förstämning  i  sinnena:  »Alla  människor  äro  glada  och 
lyckönska  hvarandra,  skrifver  Stedingk,  liksom  om  man  sluppit 
undan  en  riksolycka;  till  den  grad  var  den  förra  regeringen  för- 
hatlig och  en  förändring  välkommen.»  **) 


I  midten  af  Maj  iSoi  satte  Armfelt,  för  första  gången  ef- 
ter nära  nio  års  frånvaro,  i  Finland  åter  foten  pä  svensk  jord. 
Han  träffade  i  Helsingfors  sin  vapenbroder  och  olyckskamrat 
Aminoff.  »Vår  gemensamma  glädje  är  ej  att  béskrifva»,  berättar 
Armfelt;  och  24  timmar  tillbragte  de  båda  vännerna  oafbrutet 
i  hvarandras  sällskap.  I  Helsingfors,  så  väl  som  i  Abo,  hvilket 
Armfelt  äfven  passerade  på  vägen  till  Stockholm,  återsåg  han 
många  vänner,  fick  röna  mänga  bevis  på  sympati  och  begapades 
af  mänga  nyfikna.  Han  säger  själf,  att  han  på  sistnämnda  ställe 
gaf  ett  „  slags  »cour».  Ett  längre  besök  gjorde  han  i  sitt  fader- 
nehem Aminne.  Han  fi,ck  där  omfamna  sin  gamla  vördnadsvärda 
moder,  som  med  sorg  och  deltagande  följt  hans  öilen  i  lands- 
flykten och  frikostigt  understödt  honom  i  bekymmersamma  tider. 
Han  kom    tidigare    än    han    var   väntad,   och  modern  igenkände 


*)  äe  vidare  härom  Schinkel.  Minnen  IV:  131  o.  f.  De  Ssigter,  som 
Armfelt  under  deuna  tid  förfäktade,  voro  utan  tvifvel  politiskt  riktiga,  oofa 
förtjena  icke  den  gäckande  anmärkning,  hvarmed  de  af  cMinnenas*-  utgifvare 
omtalas  såsom  förslag,  som  Armfelt  och  Lagerbjelke  uppgjort  att  ^medelst 
de  sköna?  öfva  inOytande  på  nordens  politik.  Alt  vid  ett  närmande  mellan 
nordens  monarker  äfven  deras  gemålers  anförvandtskap  skulle  kunna  blifva 
af  någon  betydelse,  var  i  och  for  sig  intet  orimligt;  men  saken  behöfde  där- 
före  icke  afgöras  på  »fruntimmersvägen,  hvarpå  Armfelt  rönte  bästa  fram- 
gång'f.  Äfven  sedan  Armfelt  lemnat  Sverige,  fortfor  han  att  skriftligen  gifva 
konungen  del  af  sina  råd  med  afseende  på  den  ryska  politiken.  Något  af- 
seende  tycktes  dock  icke  hafva  fästs  därvid:  Armfelt  fick  intet  svar  och  för- 
modade, att  hans  råd  illa  upptagits.  (Armfelt  till  sin  hustru  "/t  i^oi). 
*■•')   Il   Mars   iSoi.     (R.   A.) 


—  391   — 

honom  icke  strax;  så  hade  lidandet  och  sjukdomen  förändrat 
hans  utseende.  Armfelts  vistelse  i  denna  husliga  krets  stördes 
genom  ett  våldsamt  anfall  af  hans  sjukdom;  och  han  sysselsatte 
sig  där,  utom  med  ekonomiska  och  familj-angelägenheter,  med 
utarbetandet  af  sin  berättelse  om  kejsar  Pauls  mord.  Han  åter- 
såg på  Åminne  utan  synnerlig  glädje  den  »enögde  excellensen» 
Klingspor,  som  var  »oändligt  söt»,  oaktadt  han  borde  hafva  fun- 
nit, att  Armfelt  helst  skulle  hafva  undvikit  att  träffa  honom.  *) 
Med  smärta  skildes  han  från  sin  moder,  som  han  aldrig  skulle 
återse  —  hon  afled  1803  — •>  <^ch  bcgaf  sig  till  Stockholm,  dit 
han  anlände  den  7  Juni   1801. 

Glada  och  smärtsamma  möten  väntade  honom  där.  Han 
återsåg  sin  hustru  och  sina  barn,  af  hvilka  de  båda  på  ryskt 
område  födda  sönerna  voro  sä  godt  som  nya  bekantskaper  för 
honom.  Hos  sina  söner,  hvilka  tillsammans  uppfostrades  un- 
der de  franska  abbéernas  ledning,  tog  han  sin  bostad;  hans 
hustru  och  dotter  bodde  på  kongl.  slottet,  på  grund  af  den 
förras  tjenstgöring.  —  Några  dagar  efter  Armfelts  ankomst  an- 
lände konungen  till  hufvudstaden,  och  Armfelt  hade  samma  dag 
företräde  hos  honom.  ^Han  mottog  mig,  skrifver  Armfelt  till 
hertiginnan  af  Sagan,  på  ett  sätt,  som  var  värdigt  Gustaf  lll:s 
son.  "V^i  hade  ett  samtal,  som  räckte  två  timmar  och  som  var 
högst  lifligt  samt  i  hög  grad  egnadt  att  uppröra  mina  min- 
nen och  min  känsla.  Jag  kände  mig  så  gripen  däraf  och  så 
lidande,  att  jag  knappast  förmådde  släpa  mig  till  m.in  dotters 
rum;  och  efter  en  svimning  fick  jag  de  våldsammaste  blodför- 
luster. Vid  midnattstid  fördes  jag  till  min  bostad  och  tillbragte 
en  svär  natt.» 

Ett  möte,  som  var  egnadt  att  ännu  mera  uppröra  Arm- 
felts känslor,  förestod  kort  därefter.  Det  var  sammanträffandet 
med  Alb.  Ehrenström,  hans  olycklige  korrespondent,  som  för 
hans  skull  utstått  många  års  fängelse  och  som  längre  än  någon 
annan  af  de  i  Armfeltska  högmålet  inblandade  fått  förbida  sin 
upprättelse.  *')     På    Armfelts    känsliga  sinne  hade  denna  hårdhet 


*)  Se  härom  Ehrenström,  anf.  st,  II:  478. 

**)  Aminoff  och  fröken  Rudenschöld  hade  redan  1796  rehabiliterats, 
äfvenså  ToU;  Mineur  och  Forster  hade  s.  a.  återkommit  till  fäderneslandet, 
Lagerbring  hade  befordrats  till  statssekreterare,  Franc  återfått  sitt  öfver- 
postdirektörsämbete,  Gyldenstolpe  fått  tillstånd  att  återvända  till  Stockholm. 
ToU  hade  vid  kröningen  i  Norrköping  iSoo  blifvit  baron  och  Aminoft"  be- 
fordrad till  generalmajor;  den  sistnämnde  hade  haft  förtroendet  alt  där  såsom 
generaladjutant  föra  befälet  öfver  trupperna.  —  Konungens  myndighetsålder 
hade  visserligen  medfört  den  förändring  i  Ehrenströms  öde  att  han  flyttades 
från  Karlstens    fästning,    men    endast    för    att    utbyta    den  mot  ett  annat  och 


—  392  — 

mot  Ehrenström  gjort  ett  djupt  intryck,  helst  sedan  han  med 
beundran  erfarit  dennes  hållning,  »värdig  en  Romare»,  under 
rättegången.  »Det  är  endast  fä  saker  under  mitt  bullersamma 
lif,  som  jag  ängrar,  har  han  en  gång  skrifvit.  Mina  dårskaper 
och  mina  glada  upptåg  hafva  icke  lemnat  någon  bitterhet  ef- 
ser  sig;  men  att  hafva  begått  sädana  felsteg,  som  hafva  varit 
orsaken  till  andras  olycka,  det  är  något,  som  man  aldrig  kan 
förlåta  sig  själf.  Må  Gud  bevara  min  son  från  att  göra  sig 
skyldig  till  något  dylikt!» ')  Bland  de  ämnen,  som  Armfelt  of- 
tast vidrört  i  sina  bref  till  sin  hustru,  sedan  hon  bosatt  sig 
i  Sverige,  var  frågan  om  Ehrenströms  öde.  Han  uppmanade 
henne  att  besöka  honom,  att  föra  sina  barn  till  honom,  och 
uttryckte  lifligt  sin  sorg  Öfver  att  Ehrenström  ej  fått  sin  upp- 
rättelse: »Gud  gifve,  att  jag  finge  höra  hans  rehabilitation  i 
den  stil  och  form,  jag  önskade!  Allt  hvad  som  sker  mina  vän- 
ner och  dem  som  lidit  för  mig,  rör  mig  mer  än  mitt  eget  in- 
tresse»^ skref  han.  Då  omsider  den  länge  väntade  upprättelsen 
kom,  väckte  detta  Armfelts  lifliga  glädje :  »Det  har  gjort  mig  en 
otrolig  känsla;  jag  grät  och  fick  rysningar.  Dä  jag  åter  far  se 
honom,  blir  jag  väl  sjuk  af  den  första  impressionen»,  skref  han 
från  Petersburg. 

Återseendets  ögonblick  blef  också  uppskakande;  och  Arm- 
felt säger  själf,  att  han  kände  sig  »physiquement  et  morale- 
ment  décomposé»  efter  Ehrenströms  besök,  hvilket  egde  rum 
morgonen  efter  Armfelts  företräde  hos  konungen.  **)  Själf  har 
Ehrenström  lifligt  beskrifvit  detta  uppträde.  Med  motvilja  och 
först  efter  lång  tvekan  hade  han  inställt  sig  hos  Armfelt:  »A 
ena  sidan,  säger  han,  kände  jag  lifligen  minnet  af  alla  de  ve- 
dervärdigheter, som  jag  genom  hans  förvållande  fatt  röna,  och 
h vilka  qvarlemnat  hos  mig  en  rättmätig  ovilja  mot  honom;  ä 
den  andra  kunde  jag  icke  undgå  erkännandet  däraf,  att  han 
ingalunda  uppsätligen  velat  bereda  mitt  förderf,  men  att  hans 
förhållande,  liksom  de  honom  undfallande  vränga  omdömen  om 
min  person  i  bref  till  fröken  Rudenschöld,  ***)  voro  endast  följ- 
der af  hans    naturliga    och    obotliga    lättsinnighet.»     Hänsyn  till 


lindrigare  fängelse  på  Vaxholm.  Därifrån  hade  han  1799  förflyttats  till  sin 
egendom  Djurö,  men  i  en  förvisning,  som  liknade  fångensiiap;  och  först  i 
Juni  1800,  sedan  Armfelt  ett  hälft  är  varit  i  åtnjutande  al  sina  medborger- 
liga rättigheter,  sitt  namn,  sina  titlar  och  värdigheter,  lick  Ehrenström  mot- 
taga sin  rehabilitation. 

*)   Armfelt  till  sin   hustru   '/g   1800. 
**)  Till   hertiginnan  af  Sagan,  odat.  bref,  Maj   1801. 
***)  Se  ofvati,  sid.  371. 


—  393  — 

Armfelts  vördnadsvärda  hustru  bestämde  Ehrenström  äfven  att 
göra  det  besök  hos  Armfelt,  som  sä  djupt  skakade  denne  och 
äfven  lifligt  upprörde  honom  själf,  oaktadt  hans  kallare  och 
nyktrare  skaplynne.  »Vid  min  ankomst  till  staden  —  frän 
Djurö  i  skärgården,  hvarest  Ehrenström  bodde,  —  gick  jag 
till  honom,  säger  han,  och  fann  honom  ensam;  han  sprang 
upp  från  soffan  mot  mig,  inneslöt  mig  i  sina  armar,  badande 
i  tårar,  och  frågade  mig  snyftande,  om  jag  kunde  förlåta  ho- 
nom. Det  var  en  scen,  som  djupt  skakade  mig,  och  hans 
verkligen  ömma  och  goda  hjärta,  som  härvid  uppenbarade  sig, 
förfelade  icke  sitt  intryck  på  mitt.  Jag  kunde  icke  gilla  hans 
förra  beteende,  men  jag  kunde  också  icke  hata  honom.  Vi 
återkommo  således  snart  till  de  förtroliga  termer,  hvari  vi  förut 
varit  med  hvarandra.» ') 

Fröken  Rudenschöld,  till  hvars  ofärd  Armfelt  varit  väl- 
lande i  ännu  högre  grad  än  till  Ehrenströms,  återsåg  han  där- 
emot icke.  Det  var  dock  ej  af  brist  på  ångerfullt  deltagande. 
Hennes  öde  hade  alltjämt  tungt  legat  honom  pä  hjärtat;  och 
öppet  har  han,  efter  sin  sed,  anförtrott  dessa  bekymmer  ät 
sin  högsinta  maka.  »Jag  kan  aldrig  låta  bli  att  anse  mig  som 
sourcen  till  hennes  olycka,  och  den  idén  plägar  mig  beständigt», 
skref  han  en  gäng  till  sin  hustru.  ''*)  »Mitt  samvete  förebrår 
mig  det  utan  uppehåll.»  Grefvinnan  Armfelt  medförde  till  Sve- 
rige uppdraget  att  besöka  »den  olyckliga  Malin»  och  helsningar, 
att  Armfelt  gärna  skulle  skrifva  till  henne,  om  han  ej  fruk- 
tade att  det  skulle  göra  henne  smärta.  Han  hade  nämligen 
hört,  att  hans  forna  älskarinna  yttrat  sig  med  bitterhet  om  ho- 
nom. »Det  är  ett  uppdrag,  skref  han,  som  skulle  förefalla  löj- 
ligt, om  det  gåfves  åt  hvilken  annan  hustru  som  helst;  men 
du  känner  mitt  hjärta  och  min  tankegäng,  så  väl  som  mina 
felsteg  och  svagheter,  och  jag  skulle  anse  mig  svika  alla  möj- 
liga känslor,  om  jag  för  dig  dolde  mina  sorger  och  mitt  hjär- 
tas hemliga  gömmor.  Jag  har  för  mycket  älskat  Malin,  för  att 
hennes  hat  skulle  kunna  vara  mig  likgiltigt,  och  de  lidanden, 
hon  utstått^  skulle  väcka  deltagande  äfven  hos  dem  som  icke 
kände  henne.» 

Grefvinnan  Armfelts  ädla  hjärta  var  icke  likgiltigt  för 
dessa    förtroenden.     Hon    sökte    sätta   sie  i  förbindelse  med  frö- 


*)  Ehrenströms  Anteckn.,  II:  479. 
**)  '"'3   1800. 


—  394  — 

ken  Riidenschöld;  *)  men  dennas  ovilja  mot  Armfelt  och  de  för- 
hållanden, i  hvilka  den  olyckliga  qvinnan  nu  lefde,  syntes  för- 
bjuda allt  närmande.  Olyckan  hade  för  fröken  Rudenschöld 
medfört  en  förnedring,  som  var  vida  djupare  än  det  straff,  hon 
undergått,  hvars  grymhet  och  orättvisa  snarare  förvärfvat  henne 
mångas  sympatier  och  deltagande.  Hennes  vandel  efter  reha- 
bilitationen  hade  väckt  hennes  vänners  bekymmer  och  hennes 
fienders  skadeglädje;  en  flerårig  förbindelse  med  en  betjent, 
som  lefde  på  hennes  bekostnad  och  slutade  med  att  misshandla 
henne,  hade  vållat  allmän  förargelse  och  föranledt,  att  hon  för- 
visats från  sin  moders  hus  och  från  de  umgängeskretsar,  som 
äfven  efter  högmålsprocessen  stått  henne  öppna.  Vid  tiden  för 
Armfelts  återkomst  till  Sverige  lefde  hon  i  fattigdom  i  Stock- 
holm på  Söder  med  sin  råe  älskare  och  ett  barn,  till  hvilket 
denne    var    fader.      Genom    underrättelser    frän    Sveriee    kände 


")  Ett    bevis    pl    grefvinnan    Armfelts   deltagande  föreligger  i  följande 
bref  till  henne  frän  fröken  Rudenschöld,  hvilket  förtjenar  bevaras: 
Madame, 

Pénétrée  jusqu'au  fond  de  mon  änie,  Madame,  des  expressions  pleines 
de  sensibilité  qui  vous  sont  échappées  ä  mon  sujet,  c'est  pour  mon  coeur 
un  devoir  aussi  sacré,  qu'il  y  prouve  une  véritable  consolation,  de  vous  en 
marquer  tout  Texcés  de  ma  reconnaissance.  Ah,  Madame,  est-ce  bien  vous 
qui  jugez  avec  clémence  les  erreurs  d'une  infortunée,  vous  qui  étes  la  seule 
au  monde,  qu'elle  ait  véritablement  offensée!  L"image  des  chagrins  que  je 
vous  ai  causés,  Madame,  est  maintcnant  retombée  en  poids  accablant  sur 
mon  coeur,  et  Fexcés  de  votre  générosité  en  aggrave  l'aniertume.  Mais  ce 
triomphe  vous  était  dii,  et  les  événements  sinistres,  qui  se  sont  succédés  de- 
puis  six  ans,  ont  développé  toute  la  grandeur  de  votre  ame;  et  vous  venez 
encore  d'ajouter  a  son  éclat  en  vous  informant  avec  intérét  sur  mon  triste 
sort.  Helas!  rejetée  du  sein  du  monde  entier,  ne  tenant  plus  au  rien  sur 
la  terre,  je  croirais  avoir  vide  la  coupe  des  malheurs,  si  tous  les  jours  ne 
m'offraient  pas  de  nouveaux  chagrins.  Mais  telle  que  puisse  étre  ma  cruelle 
destinée,  j'ai  eu  et  j'aurai  le  courage  de  la  remplir,  sans  blesser  les  oreilles 
délicates  des  personnes  sensibles,  <[ui  daignent  m'écouter,  par  des  plaintes 
aussi  indiscrétes  que  déplacées,  heureuse  dans  mon  adversité  d'avoir  trouvé 
une  occasion  å  mettre  sous  vos  yeux,  Madame,  les  sentiments  d^admira- 
tion,  j'ose  ajoutcr  de  vénération,  dont  je  suis  profondément  pénétrée  pour 
vous.  Puissiez-vous  jouir  désormais  d'un  bonheur  permanent,  sans  mélangé 
d'aucun  revers;  puisse-t-il  etre  aussi  parfait  que  votre  coeur  le  désire!  Et 
dans  ma  solitude,  oubliée  de  l'univers,  la  nouvelle  de  votre  félicité,  Ma- 
dame, souléve  le  poids  accablant  de  mes  peines.  Recevez  avec  bonté,  Ma- 
dame, les  assurances  de  la  parfaite  considération,  avec  laquelle  j'ai  1'honneur 
d"étre  toute  ma  vie, 

Madame. 

votre  trés-obéissante  servante 
MaJleitic  Kiofenschö.M, 

Stockholm  ce   1 6  Fevrier  iSoo. 


I 


—  395  — 

Armfclt  den  sorgliga  vändning,  som  hennes  öde  tagit  genom 
hennes  eget  förvällande,  och  han  erfor  den  med  djup  grä- 
melse, 'j  Att  hon.  jämte  bördan  af  sitt  förstörda  rykte  och 
förlusten  af  sin  sociala  ställning,  äfven  mäste  bära  fattigdomens, 
var  honom  dock  obekant;  och  först  vid  sin  ankomst  till  Stock- 
holm erfor  han  det,  såsom,  det  synes,  genom  ett  bref  från  henne 
själf,  hvilket  lifligt  upprörde  Armfelts  känslor.  Det  innehöll  en 
utförlig  skildring  af  de  lidanden,  som  hon  utstått  under  rätte- 
gängen och  i  fängelset,  samt  meddelade  upplysning  om  hennes 
senare  öden.  »Hon  fruktar  icke  att  säga  mig  allt»,  skrifver  Arm- 
felt  i  det  bref,  hvari  han  redogör  för  innehållet  af  denna  sänd- 
ning från  hans  forna  älskarinna.  *')  »Jag  skall  svara  pä  bref- 
vet,  tillägger  han;  ingen  förebråelse,  ingen  anmärkning  skall 
flyta  ur  min  penna;  jag  beklagar^  men  dömer  henne  icke.  Det 
gifves  olyckor,  som  förnedra  och  förslöa.  Jag  skall  erbjuda 
mig  att  återförena  henne  med  hennes  moder  och  anhöriga  och 
göra  henne  oberoende  af  dem^  att  taga  hand  om  det  barn,  som 
hon  har  med  den  där  slyngeln,  att  begära  en  lifstidspension 
af  konungen  för  henne.  Jag  frågar  henne  ingenting  om  hen- 
nes eländige  älskare;  hon  skall  förstå,  att  Jian  icke  är  antag- 
lig, om  hennes  familj  mottager  henne.  För  min  egen  del,  så 
ber  jag  henne  icke  fordra,  att  jag  skall  återse  henne.  Hennes 
åsyn  skulle  göra  mig  oerhördt  ondt;  redan  hennes  bref  har  nä- 
stan förlamat  mig.» 

Sådant  var  det  sorgliga  slutet  på  den  förbindelse  som, 
lättsinnigt  knuten  under  ungdomsyra,  underhållen  med  trotsande 
af  moralens  och  anständighetens  bud,  fört  den  olyckliga  qvin- 
nan  i  fängelset,  pä  schavotten  och,  hvad  värre  var,  till  last  och 
förnedring.  Armfelt  kände  sin  del  i  ansvaret  äfven  för  den 
sista  vändning,  som  fröken  Rudenschölds  lif  tagit,  huru  själftor- 
vållad  den  än  syntes  vara:  det  hade  varit  värdigt  hans  naturliga 
ömsinthet  att  ej  hafva  vägrat  att  återse  henne  i  betryckets  tid. 
Men  å  andra  sidan,  då  han  ej  kunde  vänta  att  återfinna  henne 
ensam,  och  då  den  senare  förbindelse,   hon  knutit,  sa  djupt  ned- 

*)  Hertig  Karl  hade  under  sin  resa  i  Tyskland  1799  utspridl  dessa 
nyheter  med  skadeglädje:  «För  att  justifiera  sig  och  hennes  schavottering. 
skrifver  Armfelt  till  sin  hustru,  har  han  både  i  Berlin  och  Braunschweig 
exagererat  dem  med  sina  noter,  och  prinsessan  (Sofia  Albertina'  har  i 
Leipzig  förtrott  dem  åt  hertiginnan  af  Kurland.  Du  kan  tänka  dig  hvad 
jag  pinas!  Om  någon  kunde  insinuera  Malin,  att  hennes  fiender  fägna  sig 
at  dessa  galenskaper  och  nyttja  dem  till  justification,  så  kanske  vore  hon 
försigtig.ff 

**)  Till    hertiginnan    af    Sagan,    *^  .     1801.     Fröken    Rudenschölds    bref 
har  ej  blifvit  bevaradt. 


—  396  - 

satt  henne  i  hans  ögon,  sä  må  det  ej  förtänkas  honom  att  han 
undvek  ett  personligt  sammanträffande.  För  hennes  framtid 
sörjde  han  dock:  det  var  på  hans  bekostnad  och  enligt  hans 
förslag,  som  fröken  Rudenschöld  samma  är  lemnade  Sverige 
och  begaf  sig  öfver  Paris  till  Marseille.  Meningen  var  att  där- 
ifrån fortsätta  resan  till  Algier,  men  förslaget  förföll.  Hon  vi- 
stades sedermera  i  Schweiz  och  återvände  efter  några  är  till 
Sverige.  För  sitt  underhäll  erhöll  hon  årligen  bidrag  af  Arm- 
feltj  *)  som  äfven  bidrog  till  uppfostran  af  hennes  son  med  den 
ofvannämnde  älskaren.  Han  tog  namnet  Ekmansdorff  och  blef 
officer  i  finsk-rysk  tjenst.  **) 

Något  öfver  en  månad  räckte  Armfelts  vistelse  i  Stock- 
holm. Han  var  föremål  för  mycken  nyfikenhet  och  många  giss- 
ningar; bevis  på  sympati  saknade  han  ingalunda,  isynnerhet 
hos  hufvudstadens  borgerliga  befolkning,  som  ej  glömt,  att  Arm- 
felt  varit  konung  Gustafs  trogne  vän.  Han  själf  berättar  att, 
då  han  en  gång  i  vagn  passerade  Norrmalm,  »fönstren  öppna- 
des vid  förbifarten  och  man  helsade,  man  välsignade  mig;  fol- 
ket på  gatorna  gjorde  på  samma  sätt;  jag  kände  mig  rörd  däraf 
som  ett  barn».  ***)  Men  allt  var  icke  som  förr,  och  han  själf 
var  icke  densamme.  Man  fann  honom  »sjuklig,  åldrad  och  af- 
fallen,  tyst  och  misstänksam»;  och  de  förhållanden,  som  mötte 
honom,  voro  icke  egentligen  uppmuntrande.  Konungen  vipade 
sin  faders  vän  en  viss  kall  förbehällsamhet  och  lyssnade,  så- 
som vi  sett,  icke  till  de  politiska  planer,  som  Armfelt  så  lifligt 
omfattat  vid  sitt  sista  besök  i  Ryssland.  Anbuden  att  åter 
blifva  använd  i  svensk  tjenst  synas  hafva  inskränkt  sig  till  en 
obestämd  antydan  om  möjligheten  af  diplomatiska  uppdrag  i  ut- 
landet, om  tillfälle  erbjöd  sig.  På  konungens  befallning  sökte 
Armfelt  fä  företräde  hos  hertig  Karl  och  hans  gemål,  men  blef 
icke  mottagen;  då  han  vid  konungens  hof  helsade  hertigen,  vände 
denne  honom  ryggen. 


*)  Upplysande  i  detta  afseende  är  ett  bref  från  Armfelt  till  M:me 
Staél  1813,  skrifvet  från  Petersburg,  som  å  fröken  Rudenschölds  vägnar  sy- 
nes hafva  påmint  om  utbetalningen  af  detta  årsanslag,  hvilkét,  sedan  Armfelt 
lemnat  Sverige  1811,  synes  hafva  försummats.  (Tryckt  i  HandI,  ur  Brink- 
manska  arkivet  I:  301.)  Ett  bref  från  Pahlen  (1801  'Vs)  till  Armfelt  visar, 
att  han  äfven  sökt  skaffa  fr()ken  Rudenschöld  en  rysk  pension. 

**)  Officer  vid  i:a  finska  infanterireg:tet  1S20,  transporterades  han  s.  S. 
till  det  ryska  regementet  Willmanstrand,  då  förlagdt  i  Finland,  lians  upp- 
förande föranledde  tidigt  anmärkningar  af  hans  chef.  (Meddel.  af  H:r  Kap- 
ten G.   A.  Gripenberg). 

*•*)  Armfelt  till   hertiginnan  af  Sagan   '*/j   1801. 


—  397  — 

Vid  hofvet  syntes  Armfelt  som  förr;  han  rörde  sig  med 
samma  liflighet  och  ledighet  som  i  konung  Gustafs  tid  och 
skämtade  som  fordom,  t.  o.  m.  öfver  sina  egna  olyckor.  Men 
hvilken  skillnad  mellan  Gustaf  IV  Adolfs  glädjelösa  hof  och  hans 
faders!  Det  var  nu  »ledsnaden,  som  herskade  öfverallt»;  en  så- 
dan person  som  Armfelt  var  ur  stånd  att  passa  i  det  stela, 
själlösa,  uniformerade  och  reglementerade  lif,  som  den  tankefat- 
tige monarken  infört  vid  sitt  hof  och  i  samhällets  högsta  kretsar. 
Oförbehållsamt  har  Armfelt  i  sina  bref,  sedan  han  lemnat  Sverige, 
gifvit  luft  åt  denna  tryckande  känsla.  »Att  ungdomen  leds  hemma, 
är  naturligt,  skref  han  en  gång.  Gammalt  folk  kan  icke  stå  ut 
med  den  atmosfer  af  ennui,  som  herskar  öfverallt.  Jag  glömmer 
aldrig  de  få  momenter,  jag  under  min  sista  sejour  var  vid  hof- 
vet eller  i  stor  société;  il  y  avait  de  quoi  périr!»  —  »Allting  ser 
nu  för  tiden,  skref  han  en  annan  gäng,  ut  som  en  vandrande 
begrafning,  vid  hvilken  dock  ingen  sörjer.  Jag  tycker  mig  i  alla 
rummen  se  qvickhetens  och  belefvenhetens  likkista  uppställd.» 
Studier  och  literära  intressen  hade  intet  utrymme  i  dessa  kret- 
sar; man  hade  »upphört  att  läsa  vid  hofvet».  »Om  de  regerande 
personerna,  skrifver  Armfelt  ironiskt,  hafva  allt  för  stora  kun- 
skaper för  att  kunna  uthärda  ännu  mera  lärdom,  så  finnes  det 
dock  personer,  som  ännu  skulle  kunna  ha  gagn  af  att  läsa.  Hos 
De  Besche  kunde  man  ju  t.  ex.  läsa  Kajsa  Wargs  kokbok  I» 

Ej  heller  de  enskilda  angelägenheter,  till  hvilkas  lösning 
Armfelt  under  denna  vistelse  i  Sverige  hoppades  bidraga,  syn- 
tes komma  att  afgöras  efter  hans  önskan.  De  gällde  processer 
om  föregifna  kronofordringar,  hvilka  icke  blifvit  utredda  vid  den 
Armfeltska  konkursen,  hans  fordringsanspråk  på  pensioner  o.  s.  v. 
Framför  allt  låg  det  dock  honom  om  hjärtat  att  kunna  på  ett 
eller  annat  sätt  ådagalägga,  att  falsarier  blifvit  begångna  under 
högmälsprocessen.  Ännu  vid  sin  ankomst  till  Sverige  påstod 
Armfelt  inför  konungen  själf  och  med  full  öfvertygelse,  att  han 
blifvit  dömd  på  grund  af  förfalskade  handlingar.  Det  tillstaddes 
honom  då,  att  i  Svea  hofrätt  personligen  under  bevakning  få  ge- 
nomgå de  handlingar,  som  under  rättegången  åberopats.  Till 
sin  öfverraskning  fann  Armfelt  sina  egenhändiga  bref,  hvilkas 
äkthet  han  icke  kunde  bestrida;  »genom  det  gjorda  påståendet 
om  falsifikation  hade  han  således  högeligen  komprometterat  sig», 
säger  en  samtida.  Det  ansågs  att  denna  obetänksamhet  af  Arm- 
felt bidragit  till  den  köld,  h varmed  han  af  konungen  bemöttes; 
och  ryktet  visste  t.  o.  m.  att  berätta,  att  Gustaf  Adolf,  som  fruk- 
tade, att  Armfelt  skulle  vilja  återupptaga  sin  högmålsprocess, 
antydt    honom    att    lemna  hufvudstaden.     Det  sistnämnda  ryktet 


-  398  - 

kan  med  skäl  betviflas,  ty  ingen  antydan  finnes  att  Armfelt  tidi- 
gare, än  han  ämnat,  lemnat  Stockholm;  men  visserligen  torde 
hans  beröring  med  den  unge  monarken,  af  hvars  återseende  han 
väntat  sä  mycket,  icke  hafva  medfört  ömsesidig  belåtenhet.  Det 
berättades  äfven  —  och  med  vida  större  sannolikhet  —  att  Arm- 
felt vid  en  supé  hos  änkedrottningen  helt  ogeneradt  förklarat: 
»Här  skall  väl  f — n  längre  dväljas!  Jag  finner  här  allt,  allt,  allt 
ombytt  och  förändradt,  folk,  seder,  lefnadssätt;  allt  andas  något 
sträft,  kärft  och  oändligt  trist  och  ledsamt.  Jag  finner  ej  något 
mera  sig  likt,  förutom  Liljencrantz'  peruk  samt  Wallencreutz' 
impertinenta  min  och  odrägliga  pedanteri.  *) 

1  slutet  af  Juni  i8oi  befann  sig  Armfelt  åter  på  tysk  bot- 
ten: han  hade  såsom  anledning  till  sin  afresa  föregifvit,  att  vig- 
tiga angelägenheter  för  det  kurländska  arfvet  tvunge  honom  att 
på  bestämd  tid  återvända  till  Tyskland.»  **) 

Sommaren  och  hösten  1801  tillbragte  Armfelt  i  Karls- 
bad, Töplitz,  Dresden  och  Berlin  samt  på  slottet  Sagan.  Vid 
Töplitz  och  i  Dresden  var  en  lysande  societet  samlad  och  fördes 
ett  lustigt  lif,  så  att  Armfelt  liknade  det  förstnämnda  stället  vid 
»Sodom  och  Gomorrha:  societetsspektakler,  baler,  promenader, 
goutéer,  dejeunéer,  supéer  till  kl.  2  om  morgonen,  proverber, 
lekar  eller  petit  jeu».  Utom  Armfelt  och  de  kurländska  furstin- 
norna samt  den  gamle  prinsen  af  Ligne,  som  var  en  af  hufvud- 
personerna  i  dessa  nöjen,  bestod  societeten  mest  af  förnäma  rys- 
sar, som  synas  hafva  varit  vid  ett  uppsluppet  lynne  efter  regent- 
ombytet  i  Ryssland,  ***) 

För  vintern  uppgjordes  längre  resprojekter.  Redan  före 
Armfelts  besök  i  Sverige  hade  varit  tal  om  att  han  skulle  resa 
till  Paris  och  London  för  att  söka  läkarevård;  och  nu  beslöts  att 


")  Ahnfelt,  anf.  st.,  III:  260.  Se  vidare  om  Armfelts  besök  i  Stock- 
holm Ahnfelt,  III:  251  o.  följ.,  Ehrenström,  II:  479  o.  f.,  Adlerhetli,  II:  257. 
Den  sistnämnde  anser  att  ToU,  oaktadt  lian  så  kraftigt  medverkat  till  Arm- 
felts rehabilitation,  dock  af  fruktan  att  i  honom  linna  en  medtäflare  varit  an- 
ledning att  Armfelt  icke   vunnit  anställning  i  Sverige, 

**)  Armfell  till  hertiginnan  af  Sagan  ^^/^  iSoi.  Han  tillägger:  «Sans 
quoi  oi)  me  ferait  trainer  un  demi-siécle  avec  mon  instruction  (;)  et  autres 
documcnts.  —  —  La  lenteiir  de  tout  est  au-dessus  de  toute  expression.»  Han 
gaf  därigenom  anledning  till  h varjehanda  rykten  om  sitt  förhållande  till  her- 
tiginnan af  Kurland  och  hennes  dotter,  och  nedsättande  omdömen  fälldes  med 
anledning  däraf  om  hans  «incorrrigibilité«  i  moraliskt  afseende.  Se  Ehren- 
ström,  II:  481. 

***)  Armfelt    skrifver    härom:     »Den    ryska    societeten    är    som   galen  af 
glädje  att  utan  fara  kunna  göra   hvad  de  vilja. « 


-  399  — 

han,  säsoin  hertiginnans  af  Sagan  gäst  och  i  sällskap  med  henne^ 
hennes  man  samt  prinsen  och  prinsessan  af  Hohenzollern,  skulle 
företaga  denna  resa  och  tillbringa  ett  hälft  är  i  Paris,  h vilket 
nu  under  Bonapartes  styrelse  återtagit  sin  plats  såsom  Europas 
främsta  stad  och  i  sin  äteruppständna  form  länge  lockat  Armfelts 
nyfikenhet. 

I  Oktober  anträddes  resan.  Om  helsoskälen  frän  början  i 
någon  män  tjenat  som  förevändning  för  vistelsen  i  Paris  med  det 
ofvan  nämnda  sällskapet,  sä  visade  sig  dock  af  erfarenheten  under 
Armfelts  resa  dit,  hvilken  han  företog  ensam,  att  läkarevård  var 
väl  behöflig.  Under  två  särskilda  svära  sjukdomsanfall  med  våld- 
samma blodförluster  höll  han  på  att  sätta  lifvet  till;  och  från  det 
sista,  som  inträftade  i  Stuttgart,  räddades  han  endast  genom  om- 
sorgsfull värd  af  prinsessan  Pauline  af  Hohenzollern  och  hennes 
make,  hvilka  skyndat  till  Stuttgart  från  slottet  Hechingen  och, 
då  han  var  på  bättringsvägen,  förde  honom  dit.  *)  Först  i  bör- 
jan af  December  ankom  Armfelt  efter  dessa  reseäfventyr,  sedan 
han  i  Strassburg  sammanträftat  med  hertiginnan  af  Sagan,  till 
Paris. 


Året  1801,  som  gick  till  ända  kort  efter  Armfelts  ankomst 
till  Paris,  hade  medfört  —  om  också  endast  för  kort  tid  —  en 
fred,  som  Europa  under  tio  är  saknat.  Med  Österrike,  Turkiet 
och  Ryssland  hade  franska  republiken  under  sin  förste  konsul, 
Bonaparte,  slutit  freder;  och  äfven  med  England  var  den  preli- 
minära öfverenskommelse  sluten,  som  i  Mars  1802  förde  till  fre- 
den i  Amiens.  Segrande  hade  Frankrike  gått  ur  den  fruktans- 
värda striden  med  Europas  förbundna  härar,  tack  vare  Bona- 
partes  öfverlägsna  fältherresnille.  Men  han  hade  gjort  ännu  mer: 
inom  det  land,  där  anarkien  rasat  och  där  våldsgärningar  och 
grymheter  väckt  världens  afsky,  hade  han  återställt  ordningen, 
aktningen  för  lagen  och  egendomen  samt  själf  med  kraftig  hand 
fattat  regeringstömmarna.  Hans  storverk,  icke  minst  det  sist- 
nämnda, hade  väckt  samtidens  beundran,  äfven  bland  hans  slagna 
fiender  och  inom  de  kretsar,  där  nian  betraktade  honom  som 
en  usurpator.  Armfelts  beskyddarinna,  den  olyckliga  drottningen 
af   Neapel,    en    af  franska   revolutionens  ifrigastc  fiender,  har  en 


*)  Armfelts  bref  från  denna  tid  visa,  alt  hans  helsa  och  lynne  genom- 
gått en  fruktansvärd  kris.  Han  fann  själf,  att  han  var  «fatal  både  för  sig  och 
andra.  De  som  omgifvit  mig,  säger  han,  hafva  behöft  Jobs  tålamod.»  (Stutt- 
gart '^j,   1801.)     Äfven  i  Paris  fortfor  hans  helsa  att  vara  vacklande. 


—  400  — 

gäng  om  honom  yttrat  till  hans  sändebud  i  Wien,  Champagny:*) 
»Bonaparte  är  en  stor  man.  Han  har  gjort  mig  mycket  ondt, 
men  det  hindrar  mig  icke  att  beundra  hans  snille.  Dä  han  hos 
er  återställde  ordningen,  gjorde  han  oss  alla  en  tjenst;  och  då 
han  erhöll  högsta  makten  i  sitt  land,  sä  skedde  det  därföre  att 
han  var  den  värdigaste.» 

Äfven  Armfelt  delade  under  början  af  Napoleons  lysande 
bana  samtidens  beundran  för  den  korsikanske  hjälten,  som  om- 
skapat Europa.  Han  kallar  honom  i  sina  bref  »en  stor  man»: 
shan  är  den  ende,  som  sedan  konungadömets  fall  verkligen  har 
tänkt  på  sitt  lands  lycka  och  ära.»  Visserligen  fann  han,  att 
Bonapartes  välde  »for  dem,  som  svurit  Bourbonerna  trohet,  var 
en  olaglig  och  monstreux  makt»,  men  å  andra  sidan  kunde  han 
knappast  hoppas  på  Bourbonernas  restauration.  »Ludvig  XVIII, 
skref  han  i  Juni  1800,  är  icke  en  Henrik  IV;  och  större  delen 
af  emigranterna  gå  icke  upp  emot  denne  väldige  furstes  tappra 
vapenbröder,  som  endast  sökte  äran  eller  döden.»  **) 

I  Armfelts  framtidstankar  hade  äfven,  såsom  vi  hafva  sett, 
någon  gång  ingått  förhoppningen  att  få  en  diplomatisk  beskick- 
ning i  Paris,  »om  Frankrike  blir  tranquilt  och  Bonaparte  fullmyn- 
dig  regent».  Att  återföra  republiken  till  monarki  var  en  upp- 
gift, som  i  Armfelts  ögon  icke  kunde  vara  annat  än  förtjenstfull; 
och  ej  blott  Frankrike,  utan  hela  Europa  borde  vara  Frankrikes 
förste  konsul  tacksamt  för  att  han  släckt  revolutionslågan  i  dess 
egentliga  härd.  Det  blef  emellertid  icke  Armfelt,  som  blef  Gu- 
staf Adolfs  minister  hos  franska  republiken ;  och  ovisst  torde  det 
hafva  varit,  om  han  vid  närmare  besinnande  mottagit  denna  plats, 
ifall  den  blifvit  honom  erbjuden.  I  stället  utnämndes  på  som- 
maren 1 80 1  friherre  K.  Ehrensvärd  till  svensk  envoyé  i  Paris,  ***) 
och  vid  hans  sida  vistades  länge  friherre  K.  G.  Bonde  i  en  slags 
hemlig    beskickning  i  världsstaden.     Armfelt  hade  intet  uppdrag 


*)  Thiers,  Hist.  du  consulat  et  de  Fempire,  IV:   5. 
**)  I    ett    annat    bref  går  han  ännu  längre:  <fA  la  moralilé  des  peuples 
prés,    un  grand  homme,  que  le  génie  éléve,  vaut  mieux  pour  la  disposition  et 
les    mesures    politiques    de  1'univers,  qu'un  gros  imbécile,  que  la  naissance  a 
déplacé  par  un  avortement  de  la  nature.<r 

"**)  Elirensvärds  beskickning  under  de  bestående  politiska  förhållandena 
väckte  grefve  P"ersens  ovilja  och  blef  en  anledning,  hvarföricke  kanslipresident- 
ämbetet,  såsom  ämnadt  var,  blef  uppdraget  åt  denne  sistnämnde.  Det  var 
åsigter,  öfverensstämmande  med  Fersens,  som  Armfelt  ville  uttrycka  i  följande 
ord  (till  hertiginnan  af  Sagan  ^^s  i8oi):  «M.  d'Ehrensvärd  va  a  Paris  comme 
ministre.  Je  ne  veux  plus  du  tout  cela,  depuis  qu"on  a  changé  de  vues  par- 
tout,  car  je  peux  beaucoup  sur  moi,  mais  pas  sacritier  des  intéréts  majeurs 
et  dis  projets  politiques  grands  et  surs.»    (Jfr  Adlerbetli,  11:  259.) 


—  401  — 

af  politisk  art  och  ville  ej  inblanda  sig-  i  dagens  tilldragelser. 
sVille  jag  gifva  mig  ombord  med  politik  och  intriger,  så  fatta- 
des här  ej  tillfälle»,  skrifver  han  frän  Paris.  »Man  finner  öfverallt 
öppna  armar  och  munnar;  men  mitt  parti  är  taget:  jag  ser  alla 
och  allt  som  simpel  åskådare;  hör  —  och  svarar  ej.»  *)  En 
viss  försigtighet  utmärker  Armfelts  meddelanden  från  Paris;  men 
i  hans  bref  saknas  dock  icke  målande  drag  från  detta  Frankrike, 
som  han  nu  återsåg,  så  olikt  hvad  det  varit,  dä  han  sjutton  är 
förut  var  Ludvig  X\'I:s  och  Marie  Antoinettes  gäst  i  \'ersailles 
och  Trianon   —   och  dock  sä  likt. 

I  synnerhet  i  början  fann  han  skillnaden  mindre  än  han 
väntat.  »Ingenting  förefaller  ovanligt  eller  öfverraskande,  hvar- 
ken  i  seder  eller  klädedrägt»,  skref  han  till  sin  dotter  kort  efter 
sin  ankomst.  »Personer  finnas,  som  öfvcrdrifva  allting;  men  i  all- 
mänhet är  det  som  om  den  fruktansvärda  stormen  aldrig  vändt 
upp  och  ned  på  detta  land.  Konapartes  uppförande  afscr  att 
återgifva  lugn  och  ordning  ät  världen ;  och  hans  exempel,  i  före- 
ning med  gamla  vanor  och  nationens  skaplynne,  gör  att  med 
hvarje  dag  det  umgängeslifvets  behag  och  den  artighet,  som  ut- 
märkte det  gamla  Frankrike,  återtaga  sin  forna  plats. ? 

Såsom  vanligt  lefde  Armfelt  och  hans  ressällskap  med  i 
stora  världen,  och  tillfälle  att  lära  känna  samtidens  bemärkta  per- 
soner erbjöd  sig  i  rikt  mått.  Han  gjorde  bekantskap  med  den 
berömda  ÄI:me  Staél,  "**)  förre  svenske  ambassadörens  gemål,  »som 
gjort  så  mycket  väsen  af  sig  i  den  literära  och  revolutionära 
världen.  Hon  är  bra  ful,  heter  det  vidare;  hennes  konver- 
sation är  behaglig  och  uddig;  men  ljudet  af  hennes  röst  och 
det  konstlade  i  hennes  uttryckssätt  göra  ett  obehagligt  och  mot- 
bjudande intryck.  Hos  henne  säg  man  folk  af  alla  slag  och  klas- 
ser: ambassadörer,  emigranter  af  rang,  personer,  som  nu  bekläda 
ämbeten,  lärda,  artister,  jakobiner.  Jag  trodde  mig  ett  ögon- 
blick vara  på  en  Vauxhall  eller  i  ett  politiskt  naturaliekabinett.^ 
Han  gästade  äfven  den  sköna  och  spirituella  Mmie  Récamiers 
bekanta  i-salon»,  hvilken  under  skiftande  statsformer  och  styrelser 
länge  förblef  en  föreningspunkt  för  hvad  Paris  egdc  utmärkt  och 
lysande,  och  som  nu  var  föremål  för  Bonapartes  hemliga  afund. 
Den  lyx  och  prakt,  som  utvecklades  under  konsulatet,  såg  han  i 
sin  mest  glänsande  form  hos  henne  och  hennes  man,  bankiren 
Récamier,    »som    anses    för  att  hafva  den  vackraste  fru  och  det 


*)  "/i  1802. 

**)  Om  hennes    man   skrifver   Armfelt:  «Stae!  gar  här,  fattig,  dum  och 
föraktad.» 

Tejnér,  G.   il.   Armfdt.  l'i; 


—    402    — 

vackraste  hus  i  Paris,  och  som  under  revolutionen  svingat  sig 
upp  till  en  kolossal  rikedom.  Hans  våning  öfvergär  i  fråga  om 
smak,  lyx  och  elegans  allt  hvad  jag  har  sett»,  säger  Armfelt. 
Helst  gick  han  dock  på  M:me  Alontessons  mottagningar.  »Denna 
dam,  som  bevarat  de  gamla  tidernas  artighet  och  behag,  före- 
faller som  en  gudomlighet  midt  ibland  la  cohue  regéne'rée.»  Men 
äfven  där  fann  han,  såsom  öfverallt  efter  revolutionen,  societeten 
alldeles  för  talrik:  »den  foule,  som  är  öfverallt,  är  kanske  en  huf- 
vudorsak  till  ledsnaden,  som  presiderar».  *) 

Själf  tillställde  Armfelt  fester  vid  de  kurländska  prinsessor- 
nas födelsedagar.  Om  en  af  dem_,  som  egde  rum  i  Chantilly 
och  för  hvilken  Armfelt  arrangerat  en  teaterföreställning  med 
af  honom  skrifna  kupletter,  musik,  dekorationer  o.  s.  v.  i  den 
gamla  stilen  från  Gustaf  IILs  tid,  säger  han  med  en  viss  själf- 
känsla:  »Depuis  la  fin  de  la  monarchie  on  n'a  pas  vu  une  fete 
de  meilleur  ton,  meilleur  gout  et  plus  soignée.»  **)  —  Tvenne 
italienska  damer,  hvilkas  bekantskap  Armfelt  gjort  i  Rom  och 
Neapel_,  återsåg  han  här,  nämligen  prinsessorna  Santa  Croce  och 


*)  Såsom  ett  kuriosum  må  här  anföras  följande  utdrag  ur  ett  bland 
Armfelts  Ijref.  Det  är  ett  statistiskt  bidrag  till  umgängesförhållandena  i  Paris 
vid  denna  tid.  »Vill  du  veta  huru  dagarna  i  decaden  äro  upptagna,  l6  å  17 
spektakler  oberäknade,  sä  vill  jag  här  gifva  dig  en  idé  därom:  primedi  hos 
prefét  du  palais  eller  förste  öfverstekammarjunkaren  Lugai.  duodi  hos  fru 
Récamier,  tridi  hos  polismästaren  P^ouché  och  samma  afton  hos  ex-hertig 
Luynes,  quartidi  hos  Chaptal,  minister  för  det  inre,  quintidi  fru  Staél  och 
äfvea  general  Marmout,  sextidi  hos  Jordan,  banquier  af  gamla  stammen,  sep- 
tidi  andre  konsuln,  Cambaceré?,  octidi  prinsessan  Rohan,  nonidi  Berthier, 
krigsminister,  decadi  Regnault  de  S:t  Jean  d'Angély,  statsråd.  På  alla  dessa 
ställen  dansas,  är  konsert,  ätes  m.  m.,  men  ingen  ser  road  ut.  Alla  aftnar 
tager    M:me    Montesson    emot    folk,    och    ibland    är  där  100  a  150  personer. « 

**)  Hertiginnan  d'Abrantés  berättar  pa  sitt  vidlyftiga  sätt  i  sina  memo- 
arer en  anekdot  om  Armfelt  från  en  maskeradbal  under  dennes  vistelse  i  Paris. 
Hon  hade  där,  pä  uppmaning  af  svenske  ministern  baron  Ehrensvärd,  utsatt 
Armfelt  för  en  mystitikation,  hvilken  lifligt  skall  hafva  upprört  dennes  känslor. 
Hennes  tillfälliga  likhet  med  en  italiensk  dam,  som  namnes  «Regina<r  och 
som  skulle  hafva  spelat  en  rol  i  Armfelts  lif.  men  nu  vore  död,  hade  af 
Ehrensvärd  blifvit  använd  för  att  uppjaga  Armfelts  känslor  och  fantasi:  han 
trodde  sig  se  en  gengängerska  och  var  nära  att  förlora  sansen.  Memoarför- 
fattarinnan förmenar,  att  Armfelt  antagit,  att  Bonaparte  tillställt  detta  upptåg 
efter  att  hafva  bespejat  hans  föregående  enskilda  lif,  samt  att  detia  vore  en 
af  anl.'dningarna  till  det  förbittrade  hat,  som  Armfelt  under  sitt  följande  lif 
egnade  honom.  —  Hela  denna  historia,  utförligt  broderad,  förefaller  alldeles 
apokrytisk.  Någon  «Regina«,  utom  drottningen  af  Neapel,  som  ännu  lefde. 
kan  icke  uppspåras  bland  Armfelts  minnen,  och  hans  skaplynnc  gör  det  högst 
osannolikt,  att  han  under  tlere  timmar  skulle  hafva  låtit  dåra  sig  på  detta 
sätt.  Ännu  orimligare  är  slutsatsen  om  uppkomsten  af  hans  hat  mot  Bona- 
parte  tillfölje  af  delta  upptåg.     (XVII:  203  o.  f.) 


—  403  — 

Belmonte.  Samtidigt  vistades  äfvcn  i  Paris  Pirancsi,  som  numera 
var  här  bosatt  och  sysselsatte  sig  med  sina  fäders  yrke,  gravör- 
konsten.  Det  uppgifves  i  ett  af  Armfelts  bref,  att  Piranesi  synts 
hos  svenske  ministern;  men  i  ett  följande  förklarar  Armfelt,  att 
han  undgått  att  sammanträfia  med  honom.  Återseendet  skulle 
sannolikt  icke  hafva  aflupit  utan  obehag. 

Främst  af  allt  fängslade  naturligtvis  förste  konsuln^  Napo- 
leon Bonaparte,  hvarje  främlings  uppmärksamhet,  som  besökte 
Paris.  Hans  krigiska  bedrifter  hade  i  mänga  afseenden  gifvit  sin 
prägel  ät  den  franska  hufvudstaden.  Militärparader  och  uniformer 
mötte  ögat  öfverallt;  disciplin  hade  rotfäst  sig  pä  alla  områden. 
Det  effektfulla  skådespelet  af  en  parad  af  konsul-gardet  gjorde 
pä  Armfelt  ett  lifligt  intryck:  »Anblicken  var  praktfull,  skrifver 
han,  och  förste  konsuln  pä  en  spansk  häst,  hvit  som  snö,  i  rik 
mundering,  drog  till  sig  allas  blickar.» 

För  den  audiens,  som  Armfelt  kort  efter  sin  ankomst  till 
Paris  hade  hos  F"rankrikes  regent,  har  han  i  ett  bref  lemnat  föl- 
jande redogörelse.  »Min  konversation  med  förste  konsuln  var, 
relativt  till  Sverige,  [om]  vår  armés  styrka,  svenska  officerarnas 
och  soldaternas  bravur,  enskilda  komplimenter  till  mig  som  mili- 
tär, något  om  sista  kriget  mot  Ryssland.  Bonaparte  är  ej  myc- 
ket (or  att  själf  tala;  han  frågar  och  hör  väl.  I  hans  sätt  att 
vara  är  ett  visst  militäriskt  brusquerie,  men  likväl  mycken  amé- 
nité  och  vänlighet,  då  han  ej  vill  exprcs  humiliera.  Herrarna 
Markofif  och  Lucchesini  —  ryska  och  preussiska  sändebuden  — 
veta  mer  än  m}xket,  att  han  talar  ur  skägget  utan  försyn,  dä 
han  är  missnöjd  med  något.»  »Hans  figur  är  liten,  säger  han  i 
ett  annat  bref,  hans  blick  mild,  hans  sätt  att  vara  något  tvärt. 
Man  ser,  att  han  hvälfver  stora  planer  i  sitt  hufvud  och  att  han 
föga  sysselsätter  sig  med  de  yttre  formerna  af  representation, 
fastän  denna  är  storartad  och  vida  öfver  hvad  man  ser  vid  de 
flesta  hof  i  våra  dagar.» 

Den  hofhållning  och  etikett,  som  Bonaparte  redan  nu  in- 
fört, väckte  förvåning  hos  mannen  af  »rancien  régime».  Att  re- 
publikens förste  ämbetsman  skulle  gifva  cour  och  hälla  cercle, 
ingifva  sä  mycken  »respect»  och  föra  sig  med  så  mycken  »fierté, 
ceremoni  och  pomp»,  fann  han  högst  anmärkningsvärdt.  »I  går 
ät  jag  middag  hos  Bonaparte,  skrifver  Armfelt  i  ett  bref.  Där  var 
en  mängd  människor;  vi  kommo  ej  till  bords  förr  än  kl.  7,  men 
tre  qvart  räckte  hela  middagen.  Så  snart  han  är  mätt,  hvilket 
går  fort,  så  stiger  han  från  bordet.  Servisen  var  vacker  och  väl 
dresseradfc  betjcnter.  P^fter  middagen  var  ett  slags  cour.  som 
räckte  nog  länge.     Han  gick  omkring  och  talte  med  något  hvar. 


—  404  — 

Hans  fru  sitter  i  stor  fåtölj;  hon  stiger  upp  för  ingen,  men  lyftpr 
litet  pä  sig  för  personer  af  marque.^ 

Det  dröjde  emellertid  icke  länge,  innan  Armfelt  fann,  att 
den  republikanska  friheten  under  Bonapartes  ledning  var  en  fri- 
het af  egendomligt  slag;  och  han  själf  fick  erfara,  att  revolu- 
tionens godtycklighet  endast  utbytts  mot  despotismens.  Själf  har 
han  därom  ingenting  berättat  i  brefven  till  de  sina,  i  hvilka  han 
iakttager  en  stor  försigtighet.  Han  kände,  att  han  var  bevakad, 
ehuru  under  formerna  af  den  uppm.ärksamhet,  hvilken  han  så- 
som en  framstående  person  hade  rätt  att  fordra.  5>Hvad  min  per- 
sonella consideration  angår»,  skref  han  strax  sedan  han  lemnat 
Paris,  shar  jag  ej  att  klaga,  au  contraire:  man  gör  mera  reflexion 
på  mig  än  jag  det  ville;  och  i  Paris,  där  jag  var,  vet  Gud,  utan 
alla  politiska  projekter,  som  kosmopolit  och  för  att  se,  var  jag 
följd  och  eftersedd,  som  om  jag  ockuperat  mig  med  de  vigti- 
gaste  affärer.»  Under  trycket  af  denna  känsla  skref  han  en  gång 
frän  Paris  till  sin  hustru:  »När  jag  en  gång  kommer  ur  denna 
fria  och  lyckliga  republiken,  skall  jag  söka  upp  för  dig  gamla 
historier,  som  skola  bevisa,  att  om  Paul  I  *)  pretenderade  att 
vara  den  tilltagsnaste  af  despoter,  han  ändå  kunnat  finna  den, 
som  disputerade  honom  företrädet.»  P^örsigtighet  med  tunga  och 
penna  vore  därföre  nödig.  »Dessutom  äro  mina  gamla  tänkesätt 
för  kända,  heter  det  vidare,  för  att  ej  det  minsta  som  komme 
från  mig,  ju  gjorde  ett  slags  effekt.  **)  Kanske  får  jag,  som  flere 
andra,  respass,  men  det  vill  jag  likväl  ej  hoppas.» 

Detta  var  emellertid  just  livad  som,  enligt  samtidas  upp- 
gifter, höll  pä  att  inträffa.  Den  om  Armfelts  öden  i  allmänhet 
väl  underrättade  Ehrenström  berättar,  att  förste  konsuln  funnit 
sig  stött  öfver  att  Armfelt  icke  begagnat  sig  af  inbjudningen  att 
i  hans  följe  bevista  den  stora  kyrkoceremoni,  hvarmed  religions- 
kultens återupprättande  firades  i  Notre-Dame-kyrkan  påskdagen 
1802,  utan  i  stället  begagnat  en  vanlig  inträdesbiljett  till  kyrkan 
och  bland  corps  diplomatiquc  åsett  skådespelet.  ***)     Äfven  hade 

*)  Jämförelsen  mellan  Bonaparte  och  Paul  I  ätcrkommer  ofta  i  Arm- 
felts bref  från  denna  tid.  »Likheten  mellan  deras  karakter  och  regerings- 
principer är  stor,  med  den  skillnad,  att  den  franske  despoten  har  mera  suite 
och  karaktcr,  men  sämre  hjärta  och  ej  den  ryske  despotens  nobla  désintéres- 
sement.»  (Vg  1802.) 

**)  Dock  skref  Armfelt,  sSsom  det  synes,  politiska  bref  från  Paris  till 
drottningen  af  Neapel.  Hon  tackar  honom  i  ett  bref  (^3  1802)  för  de  af  ho- 
nom sända  «détails  sur  la  francen,  hvilka  vore  «écrits  de  main  de  maitre». 
*"*)  I  ett  bref  till  sin  dotter  ("/^  18021  har  Armfelt  beskrifvit  <lenna  hög- 
tidlighet. «13onaparte  arriva  dans  une  voiture,  attelée  de  8  chevaux  blancs; 
les   autres  consuls  en    avaient  6,  et  les  sénateurs  4.     La  garde  et  Tescorte  du 


—  405  — 

förste  konsuln  med  ovilja  förnuniniit,  att  Armfelt  besökte  hans 
fiendes,  I\I:me  Staéls  soiréer,  och  liadc  liört  berättas,  att  en  ord- 
växling förefallit  mellan  Armfelt  och  Benjamin  Constant  angå- 
ende Bonaparte,  hvari  den  förre  visserligen  icke  yttrat  sig  ohöf- 
viskt  om  honom,  men  dock  ej  visat  tillbörlig  aktning  för  hans 
storhet.  Pä  nästa  cour  kom  Bonaparte,  berättar  Ehrenström, 
»med  hastiga  steg  mot  Armfelt  orh  gjorde  i  barsk  ton  följande 
fräga:  Quand  est-ce  que  vos  partezr  —  Quand  la  saison  sera 
favorable  pour  ma  santé.  —  Mais  il  me  parait  que  la  saison  est 
déjä  assez  belle  pour  voyager.  —  Pas  encore  assez  pour  moi.  — 
Efter  detta  svar  vände  Bonaparte  sig  om  pä  klacken  i  vredes- 
mod och  gick  ifrån  honom.»  Armfelt  bestormades  nu  med  böner 
af  svenske  ministern  att  följa  förste  konsulns  antydan  och  genast 
gifva  sig  åstad:  genom  att  trotsa  dennes  vrede  och  hänsynslös- 
het kunde  han  själf  för  egen  del  löpa  de  största  faror  och  där- 
jämte skada  Sveriges  sak.  Armfelt  fann  emellertid,  att  han  var 
i  sin  goda  rätt,  och  stannade  oförfäradt  qvar.  Förste  konsulns 
vrede  lugnade  sig;  och  dä  Armfelt  ett  par  månader  efteråt  hade 
sin  afskedsaudiens,  var  han  idel  vänlighet.  *). 

De  befarade  följderna  uteblefvo  således,  men  tilldragelsen 
torde  dock  hafva  bidragit  till  den  bitterhet,  som  efter  besöket  i 
Paris  alltjämt  dröjde  i  Armfelts  sinne  mot  den  franske  envälds- 
herskaren.  Bonapartes  val  genom  det  »suveräna  folket»  till  lifs- 
tidskonsul,  hvilket  inträffade  någon  tid  sedan  Armfelt  lemnat 
Paris,    gaf   honom  anledning  till  följande  sarkasmer:  »Denna  ko- 


premier  consul  étaient  pour  le  nombre  et  la  magnificence  au  dessus  de  tout 
ce  que  les  rois  de  France  ont  eu  dans  ce  genre.  «Ett  par  infall,  som  berätta- 
des från  detta  uppträde,  anföras  i  sammanhang  därmed.  Trängseln  vållade 
tumult  på  gatorna;  trupperna  och  folket  kommo  i  hanngemäng.  Ordningens 
återställare  sades  då  hafva  yttrat:  »AUons,  allons,  peuple  souverain,  appre- 
nez  ä  obéir;  sois  content  de  la  religion  et  —  plus  de  pouvoirl».  —  Då  Bo- 
naparte for  till  kyrkan,  ropades  af  flera:  «Chapeau  bas!«  Andra  frågade: 
«Ne  faut-il  pas  aussi  se  signer  (ou  faire  le  signe  de  croix)  pour  le  nouveau 
saint .'« 

*)  Ehrenström,  anf.  st.,  II:  483.  Hertiginnan  d'Abrantes  berättar,  att 
Bonaparte  låtit  polisministern  Fouché  skicka  en  af  sina  agenter  till  Armfelt 
med  befallning  att  lemna  Paris.  «Le  comte  (Armfelt)  sourit  avec  malice  et 
demanda  seulement  en  vertu  de  queile  loi.  —  Mais,  dit  Fagent,  en  vertu  de 
Fautorité  du  premier  consul!  —  VraimentI  dit  M.  d'Armfelt.  Et  si  je  n'ai 
pas  la  volonté  de  partir?  —  L'agent  le  regarda  d'un  air  étonné;  il  n'était 
pas  accoutumé  ä  de  pareilles  réponses.  —  Oui,  poursuivit  le  comte,  si  je 
n'avais  pas  la  volonté  de  quitter  Paris,  que  feriez  vous.»  Eh  bien,  voilä  ma 
position.  Je  suis  ä  Paris;  j'y  suis  bien,  et  n'en  partirai  qu'a  ma  convenance: 
dites-le  ä  votre  ministre,  pour  qu'il  le  répéte  au  premier  consul.  S"il  veut, 
apres  cela,  employer  la  force,  il  en  est  le  «iaitre;  seulement  alors  je  pour- 
rais    bien    juger   de  la  courtoisie  et  de  la  liberté  républicäinesit  (XVII:  194). 


—  4o6  — 

medi  är  ganska  rolig,  och  jag  antager,  att  suveränen  i  nåder 
skall  bevilja  detta  ät  sin  ödmjuke  tjenare^  förste  konsuln.  Jag 
kan  icke  jämföra  denna  suverän,  som  är  i  utöfning  af  sin  verk- 
samhet, med  någon  annan  än  med  konungen  af  Danmark,  ty 
man  får  honom  att  göra  hvad  man  vill  genom  att  låta  honom 
smaka  piskan.» 

Med  afseende  på  det  redan  nu  uppdykande  ryktet,  att 
Bonaparte  skulle  förklara  sig  för  fransmännens  kejsare,  yttrar 
han  den  ironiska  önskan^  att  den  af  franska  republikens  härar  sä 
härdt  behandlade  konungen  af  Sardinien  mätte  bli  hans  öfver- 
kammarherre  och  Ludvig  XVIII  hans  förste  hofmarskalk.  »Om 
han  dä  kastar  en  blick  på  de  förnämsta  herrarna  vid  sitt  hof, 
så  bör  han  däraf  hemta  all  nödig  visdom  för  att  själf  kunna  ut- 
stå det  mänskliga  lifvets  växlingar. s  —  Och  med  stigande  grä- 
melse såg  han  längre  fram,  huru  Bonapartes  järnvilja  regerade 
icke  blott  Frankrike  utan  Europa.  »Man  finner,  skref  han  i  Sep- 
tember 1802,  att  Europa  är  till  den  pointen  beroende  af  den 
höge  herrens  vilja,  sä  att  man  ryser  och  rodnar  däröfver.  Men 
tala  ej  om  detta,  tillägger  han;  jag  gör  det  aldrig  utan  litet  fe- 
ber och  lust  att  skrika  till  vederbörande:  Tu  Tas  voulu,  Geor- 
eres  Dandin!.» 


Mätt  pä  det  skådespel,  som  Frankrike  erbjöd  under  dessa 
förhållanden,  och  trött  af  det  bullersamma  lif,  han  där  måst  föra 
såsom  ressällskap  åt  hertiginnan  af  Sagan-Rohan,  *)  hvilken  ha- 
stigt blef  en  af  världsstadens  firade  skönheter,  lemnade  Armfelt 
Paris  i  början  af  Maj  1802.  Hans  ressällskap  hade  redan  före 
denna  tid  begifvit  sig  till  London  —  det  var,  såsom  vi  sett,  en 
skilsmässa  för  alltid.  Ensam  fortsatte  Armfelt  under  sommaren 
1802  sitt  irrande  lif  Ett  par  månader  vistades  han  vid  baden 
i  Aachen  och  Spa:  det  sistnämnda  var  nu  blott  en  skugga  af 
hvad  det  var,  dä  han  1780  vistades  där  med  konung  Gustaf;  det 
gjorde    ett    nedslående    intryck.  **)     I    Berlin    och  Potsdam  åsåg 


*)  Han  kätide  sig  behöfva  stillhet.  «Mina  unga  prinsessor  äro  bra, 
skrifver  han.  men  en  orsak  att  ej  vara  med  dem  beständigt  och  deras  hus 
är  mig  af  nöden.  De  vilja  njuta  sin  ungdom  sig  till  godo,  och  det  stojet  a 
la  longue  förskräcker.o- 

**)  Armfelt  skrifver  från  Spa  ^".  1S02:  ^^Au  bal  personne  ne  danse,  au 
spectacle  on  baiiie  et  on  dort,  au  .jeu  on  a  Tair  de  craindre  ua  brasier  ar- 
dent.  Jamais,  non  jamais  je  reviendrai  cliercher  la  santé  et  Tennui  ici.  La 
prcmiere  se  perd  et  le  second  est  a  Tordre  du  jour,« 


-  407  - 

han  liksom  ett  par  år  förut  de  stora  höstmanövrerna,  samt  till- 
bragte  större  delen  af  höstmånaderna  i  Dresden.  *)  Ofver  allt 
mottogs  han  väl,  vid  sachsiska  hofvet  t.  o.  m.  med  en  utmär- 
kelse, som  föreföll  honom  tröttande.  Han  beklagar  sig,  att  han 
alla  dagar  måste  »spela  kort  med  kurfurstinnan,  äta  med  hans 
kurfurstliga  nåde  och  -  leds  med  alla». 

I  Dresden  föreföll  under  detta  besök  en  gång  ett  uppträde 
mellan  Armfelt  och  hertigen  af  Mecklenburg,  fader  till  den  prin- 
sessa, som  en  gång  varit  bestämd  till  Gustaf  Adolfs  brud.  Den 
tyske  fursten  hade  den  taktlösheten  att  för  Armfelt  beklaga  sig 
häröfver  och  fälla  förklenliga  yttranden  om  konungen  af  Sverige 
och  åtskilliga  svenskar,  men  fick  en  fyndig  och  allvarsam  tillrät- 
tavisning, som  bragte  skrattarna  på  Ärmfelts  sida.  »Gustaf  Ill:s 
elev  och  vän  tillåter  ej  någon  varelse  i  världen,  utan  att  blifva 
handterad  som  han  förtjenar,  att  tala  illa  om  kung  och  nation. 
L'honneur  de  Tun  et  Tautre  est  dans  Tétranger  inséparable  de 
la  mienne.  **)  —  En  åtgärd  af  Armfelt  af  allmännare  intresse, 
som  äfven  omförmäles  i  diplomatiska  depescher  från  samma  tid, 
var  hans  försök  att  rädda  prins  Henriks  af  Preussen  brefväxling 
med  drottning  Lovisa  Ulrika  att  falla  i  orätta  händer.  Armfelt 
skrifver  därom  själf  till  sin  hustru,  ***)  att  han  vid  genomresan  i 
Frankfurt  a.  M.  sett  en  afskrift  af  prins  Henriks  testamente  till 
La  Rochemond,  hvari  upptogos  en  stor  mängd  hemliga  papper. 
»Du  kan  väl  tänka,  att  vår  enkedrottning  Lovisa  Ulrikas  bref 
till  sin  söta  bror  voro  i  den  collectionen  —  och  hvilka  bref  från 
1778!  Orolig,  desperat  och  kunnande  förtro  mig  till  ingen,  tar 
jag  mitt  parti,  skrifver  ett  anonymt  bref  till  konungen  af  Preus- 
sen, säger,  att  i  fyra  kommoder  kunna  vara  papper  af  största 
importance  för  staten,  som  en  aventurier,  herr  La  Rochemond, 
kunde  publicera.»  Sedermera  hade  Armfelt  fått  underrättelse,  att 
papperen  kommit  i  konungens  af  Preussens  ego,  och  att  alla  en- 
skilda papper  olästa  blifvit  kastade  på  elden  —  en  uppgift,  som 
dock,  efter  hvad  han  själf  upplyser,  visat  sig  vara  oriktig.  7) 


*)  Pä  vägen  dit  besökte  han  ånyo  —  för  tredje  gängen  —  slagfältet 
vid  Lutzen.  ^Jag  har  stått  under  en  djup  rörelse,  skrifver  han,  vid  den  store 
konungens  dödsrum,  och  kommit  öfverens  med  en  borgare  i  staden  att  för 
min    räkning   och  bekostnad  ajoutera  till  träden  omkring  stenen  tre  tårpilar.» 

(^V,  1802.) 

**}  Saken  väckte  uppseende  och  inberättades  vidlyftigt  efter  Armfells 
'ppgifter  i  en  depesch  frän  svenske  chargé  d'affaires  i  Dresden  Palin,  *'/,o 
1802.     (R.  A.) 

***J   '",0   1S02. 

t)  Jfr  Palins  depescher  »^'lo,  2'',„  1802.     (K.  A.) 


—  408  - 

På  allvar  började  han  nu,  sedan  inre  misshälligheter  sprängt 
det  tillfälliga  hem,  som  under  ett  par  år  gästvänligt  stått  honom 
öppet  i  den  kurländska  familjen,  att  önska  fä  en  fast  verksam- 
het. Af  ekonomiska  skäl  kunde  han  dock  icke  hoppas,  att  äfven 
om  en  sådan  vunnes  i  utlandet,  få  där  återförenas  med  sin  familj.  *) 
Den  ryska  pensionen  var  nu  Armfelts  enda  säkra  inkomst  och 
den  utbetaltes  oregelbundet,  och  den  tid  var  förbi,  då  han,  så- 
som vi  sett,  ansåg  att  han  kunde  »reda  sig»,  så  länge  han  hade 
de  kurländska  prinsessornas  affärer  om  hand. 

Den  obestämda  förhoppning  om  en  diplomatisk  plats,  som 
konung  Gustaf  Adolf  vid  besöket  i  Stockholm  gifvit  Armfelt, 
kunde  emellertid  nu  realiseras.  Sedan  sommaren  i8oi,  dä  grefve 
J.  De  la  Gardie  lemnade  beskickningen  i  Wien,  var  denna  post 
ledig.  Armfelt,  som  i  början  varit  villrådig,  om  han  borde  mot- 
taga den,  om  den  erbjödes,  önskade  det  nu  lifligt;  och  hans 
hustru  hade  därom  samtalat  med  konungen.  Det  dröjde  emel- 
lertid, innan  saken  blef  afgjord;  och  Armfelt  var  betänkt  på,  att 
i  händelse  förslaget  förföll,  begifva  sig  till  Neapel,  hvarest  han 
i  drottningen,  »sin  skyddsängel»,  fortfarande  egde  en  beskydda- 
rinna.  Den  oerhörda  dyrheten  i  Wien  gjorde  honom  äfven  be- 
tänksam med  afseende  på  möjligheten  att  med  den  knappt  till- 
mätta lönen  och  utan  enskild  förmögenhet  åtaga  sig  denna  post; 
han  borde  nämligen,  så  snart  han  åter  inträdt  i  svensk  tjenst, 
afsäga  sig  den  ryska  pensionen.  I  början  af  Oktober  i8o2  an- 
kom omsider  till  Dresden  underrättelse,  att  Armfelt  blifvit  ut- 
nämnd till  svensk  envoyé  i  Wien.  I  November  samma  år  an- 
trädde han  resan  dit;  han  började  där  genast  sin  nya,  visserligen 
ej  synnerligen  ansträngande  verksamhet  i  Sveriges  tjenst. 

Ännu  dröjde  det  några  år,  innan  Armfelt  återsåg  Sverige; 
men  hans  landsflykt  och  irrande  lif  utan  bestämdt  mål  hade 
nått  sitt  slut;  och  ett  nytt  skede  i  hans  lefnadshistoria  tager  sin 
början. 


*)  Till  sin  dotter  skref  han  frän  Dresden  i  Oktober  1802:  «Jag  skulle 
väl  önska  att  åter  få  vara  med  Eder;  det  är  på  tiden,  men  hurudant  är  vårt 
grymma  öde?  Utan  förmögenhet,  men  beslutna  att  gifva  dina  bröder  en  vår- 
dad uppfostran,  måste  vi  för  dem  uppoffra  oss.  Huru  skulle  detta  kunna  ske. 
om  jag  icke  afstode  alla  mina  inkomster  från  Sverige  ät  mina  barn,  och  om 
eder  moder  icke  hade  sin  anställning  vid  hofvet.  för  att  där  lefva  utan  större 
utgifter  .'c 


1 


FRÄN 

Tredje  Gustafs 

DAGAR 


ANTECKNINGAR  OCH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  ÄDLERBETH 
OCH  G.  M.  IRMFELT 


ÅNYO    UTOIFNA    AF    ELOF    TEGNÉR 


III. 

GUSTAF   MAURITZ  ARMI-liLT 

AF 

ELOF  TEGNÉR 

TKEDJE    BANDET 


^^w* 


GUSTAF  MAURITZ  ARMFELT 


EFTER  ARMFELT^  EFTERLEMNADE  PAPPER 


SAJIT  ANDKA   HANJJöKElFNA  OCH   TRYCKTA  KALLOlt 


ELOF  TEGNÉR 


ANDRA    UPPLAGAN 


III. 

UNUER     OMSTÖRTNINGARNA    1S03-1814 


STOCKHOLM,     F.    Ji    G.    B  K IJ  t:  K  S    PÖKLAG 


l.LINl). 

IIKKI.INCSKA    llOKTRYtKI.KI-    0(11    S  11  l.C.Jl    1  KK  1-A  KIIKUUI.ACK  T,    1894. 


Innehåll. 


I.    I  Wien  och  Karlsruhe  1802—1804. 

Sid.   1—47. 

Armfelt  som  diplomat,  2.  —  Österrikiska  förhallanden,  Cobenzl  och  Collo- 
redo.  4.  —  Frans  II,  6.  —  Diplomatiska  uppdrag  1802,  1803,  7.  —  Fa- 
miljelif  i  Wien,  9.  —  Besök  af  Ehrenslröm  och  AminofF.  9  —  Wienersocie- 
etcn  och  politiken,  11.  —  Gentz,  12.—  Joh.  v.  Miiller,  14.  —  d'ADtraigues,  15. 
Enskilda  förhållanden  i  Wien,  17.  —  Svenska  konungaparets  resa,  20.  — 
Svenska  hofvet  i  Karlsruhe.  21.  —  i  Miinchen,  26.  —  Gustaf  1\'  Adolfs  krigs- 
planer, 27.  —  Arinfelts  politik,  28.  —  Österrike  och  Frankrike,  30.  —  Herti- 
gens af  Enghien  mord  och  Napoleuns  kejsarvärdighet,  32,  —  Armfelt  och  kcjsar 
P'rans,  34.  —  Bekymmersamma  underrättelser  från  Karlsruhe,  35.  — •  Wienerhufvets 
åtgärder    mot    Armfelt,    37.    —    Resa    med    konungen   i   Tyskland    1804,   _^9.  — 

Gustaf  IV  Adolf  och  Napoleon,  41.  —  Armfelts  underhandling  i   Berlin,  42 

Afskedsbesök  i  Wien;  o. i  slag  i  Österrikes  politik,  43.  —  Fraratidsbekymmer,  46. 


II.     På  krigsfot  i  Pommern  1805—1807. 

I  Sid.  48 — 107. 

Qvasi-krig    mot    Frankrike.    48.    —    Armfelt   i   Stralsund,    49.    —    1'olitisk 

bref  äxling,    51.    -    Generalguvernören    v.    Essen,   53.  —  Daglig  omgifning  och 

j        sällskapslif,    53.    —    Familjelycka,    56.    —    Krigsförberedelser,    57.   —    Gustaf  IV 

.Adolf  och   Fredrik   Wilhelm.   58.    —    Joh.    v.    Mullers   dystra   förutsägelser,  60.  — 

Gentz'   förhoppningar,  61.  —  Armfelts  sväfvande  planer  <  ch   bekymmer,    63.  — 

'       Gustaf    IV    Adolf  i   Pommern,    65.   —    På   väg  till   Auster!itz,    67.   —   Återkomst 

V      till   svenska    högqvarteret.    71.   —    I   Boitzenburg,    72.    —    I  Mecklenburg,   73.    — 

^       Frågan   om   Pommerns   försäljning,   75.    —   Tvisten  om   Lauenburg,   77.  —  Landt- 

dagen    i    Greifswald,    79.    —    Krig  på  allvar,    80.  —  Stralsund   inneslutes,  83.  — 

Gardell   vid   Knieperfront,    87.  Spänning    mellan    Armfelt    och    Essen.  88.   — 

Utfallet  från  Stralsund  d.  I  April.  91.  —  Fransmännen  utdrifna  ur  Pommern,  93.  — 


II 

Armfelt  framför  Pasewalk,  95.  —  Tvist  med  v.  Essen,  97.  —  Tawast  ocli 
högra  kolonnen,  100.  —  Striden  och  återtåget  den  16  April.  loi,  —  Armfells 
försvarsskrifter,   104.    —    Afsked,    106.   —    Återkomst   till  Sverige,    107. 


III.    Mellan  drabbningarna  1807-1808. 

Sid.    108-128. 

Framtidsbekymmer  efter  hemkomsten,  108,  —  I  Stockholm  1807,  109.  — 
Armfelts  missnöje  med  »antisvecicismen»,  iio.  —  Svenska  Akademien  och  dess 
rättstafning,  112.  —  Gustaf  lll:s  skrifter,  114.  —  Gustavianerna,  116,  —  För- 
soning med  hertig  Karl,  117.  —  Leopold  och  minnesfesten  öfver  Gustaf  III. 
119.  —  Rysslands  och  Danmarks  fredsbrott,  122.  —  Armfelts  »Coup  d'oeil  sur 
la  situation  actuelle  de  la  Suéde<r,  123.  —  Frågan  om  befälet  i  Finland,  124.  — 
Ryska  hofvets  tankar  om  Armfelts  ^moraliska  egenskaper»,  126.  —  Armfelts 
yttranden  om   Ryssland   under   kriget,   127, 


IV.    I  fält  mot  Norge  1808. 

Sid.  129—168. 

Ryska  ucli  danska  anfallsplaner,  129.  —  Försvarsplaner  och  krigsberc_ 
delser,  130.  —  Svårigheter  vid  vestra  arméns  utrustning  och  uppbrott,  131.  — 
Inmarsch  i  Norge,  134.  —  Striden  vid  Lier,  135.  —  Motgångar  vid  Toverud 
uch  Flisenelfven,  137.  —  Vegesack  och  venstra  flygeln,  139.  —  Tvister  mel- 
lan befälhafvarna;  Gyllensköld,  140.  —  Befallning  om  återtåg,  143.  —  Stri- 
derna vid  Prasstebakke.  146.  —  Missnöje  och  nedslagenhet,  147.  —  Mander- 
felt,  150.  —  Underhandling  i  norska  högqvarteret,  152.  • — ■  Darres  beskickning, 
153.  —  Posses  underhandling  med  prinsen  af  Augustenburg,  156.  —  Prinsens 
»oanständiga»  svar,  157.  —  Konungens  missnöje;  onåd  och  afsked,  159.  — 
Ogrundade  uppgifter  om  Armfells  politik  på  egen  hand.  160.  —  Arméns  miss- 
nöje med   befälsombytet,   163.  —  Omdömen   om   norska  fälttåget,   165. 


V.     Tronhvälfning,  tronföljareval  och  intriger  1809, 

Sid.    169  —  210. 

Armfelt  på  NynäS;  169.  —  Förslag  till  Finlands  återcröfring,  1 71. 
Tronhvalfiiingsplaner,  174.  —  Anckarsvärd  och  Armfelt  vid  Tallkrogen,  176.  - 
Möte  nieil  Ugglas  och  Lagerbring,  177.  —  Resa  i  Östergötland  och  Nerikc. 
178.  —  Underrättelse  om  tronhvälfniiigen,  179.  --  I  Stockholm  efter  tron- 
hvälfningen,  180.  —  Resa  till  Göteborg,  180.  —  Underltandling  i  Norge, 
182.  —  Kaas'  beskickning,  183.  —  Sveriges  äfventyrliga  ställning,  186.  — 
Posse  i  Göteborg;  underhandling  med  Kristian  August,  188.  —  'l'ronföljar- 
frägan  i  förgrunden,  190.  —  Gustavianerna  och  1809  års  män,  191.  —  Bryt- 
ning nnUan  Armfelt,  Posse  och  Adlcrsparre,  192.  —  Adler-^parres  misstankar: 
Armfelts    resa    till     vestra    gränsen,     19Ö.     -     Yttranden  om   inbördes  krig,    i(>S. 


III 

—  Kaas  och  Armfelt  i  SvinesiuKi,  201.  —  Adlersparres  seger:  Arnifelts  af- 
skedande,  205.  — ;  Beslut  alt  leiniia  Sverige  och  dess  tjenst,  207.  —  Missnöje 
och  utfall  mot  styrelsen,  208. 


VI.     Afsked  från  Sverige  (1810    1811). 
Sid.  211 — 260. 

Den  nye  tronföljaren.  211.  —  Armfelts  anonyma  bref  till  kronprinsen  Karl 
August,  213.  —  Adoptionsplanen,  221.  —  Armfelts  omdömen  om  kronprinsen, 
222.  —  Misstankar  om  hans  död  och  Fersens  mord.  223.  —  Resa  till  Finland. 
226.  —  Betänkligheter  mot  öfverHyttning  dit,  227.  —  Aminne,  230.  —  I  Pe- 
tersburg, 233.  —  Tronföljarevalet  i  Örebro  och  Armfelts  beslut  att  lemna 
Sverige,  237.  —  Afsked  ur  Sveriges  tjenst.  238.  —  Karl  Johans  ankomst. 
240.  —  Kronprinsen  och  Armfelt.  241.  —  Intriger  mot  Armfelt,  247.  — 
C.  G.  Walberg,  248,  —  Dennes  medarbetareskap  i  »Nytta  och  nöje»,  249. 
—  Pamflett  af  Walberg,  252.  —  Dennes  angifvelse  hos  Möiner,  253.  — 
Förvisningsorder,  254.  —  Afresa  som  tsarens,  undersåte,  157.  —  Förvisningens 
orättmätigiiet,  258. 


VII.    Finland  och  Petersburg-  (1811-1812). 

Sid.  362  —  322. 

Ankomst  till  Finland,  261.  —  Finska  förhoppningar  om  Armfelt,  262.  — 
Kallelse  till  Petersburg  och  mottagande  af  Alexander,  264.  —  Bestämmelser 
om  Armfelts  framtida  verksamhet,  265.  —  Framtidstanke  på  en  finsk  fristat, 
269.  —  jUppsats  rörande  Rysslands  yttre  politik,  271.  —  Skymf  från  Sve- 
rige mot  Armfelt  och  hans  hustru,  274.  —  Upprättelse  genum  .Mexander, 
277.  —  Armfelts  moderation,  278.  —  Sommarvistclse  i  Finland,  279.  —  Ehren- 
ström,  281.  —  AminofT.  282.  —  Anjala-männeu  och  »Sveaborgs-kapitulan- 
lerna^r.  285.  —  Armfelts  allmänna  ståndpunkt  som  finsk  statsman,  287.  — 
Finska  kommitténs  inrättande,  289.  —  Landtdagsplaner  och  konstitutionella  frå- 
gor, 191.  —  Kommitténs  ifriga  verksamhet,  292.  —  »Gamla  Finlands*  återförening, 
296.  --  Landshöfding  Karl  Stjernvall,  300.  —  Motstånd  och  missnöje  med 
föreningens  verkställande,  303.  —  Försvarsväsendet  i  Finland.  306.  —  Stjern- 
vallska    förstaget,    308.    —    Kejsar    Alexander    och    finska    försvarsfrågan.    310. 

—  National-armeringsplanerna  stranda,  311.  —  De  finska  jägareregementena, 
313.  —  Tvistefrågor  mellan  Finlands  ledande  män.  316.  --  Klagomål  öfver 
Finlands    otacksamhet,    317.  —  Generalguvernören  Steinheil  och  Armfelt,  318. 

—  .Samarbete  med  kejsaren,  320. 


VIII.     I  Ryssland  1812. 

Sid.  323-377. 

Kriget  1 81 2,    323.    —    Armfelts    personliga  ställning  i   Petersburg,    324,  —  Um- 
gängesf.irhållanden    och    politik:    Serra  Capriola,   v.  Stein,    d'Allonville,  325.  — 


IV 

Grefvinnan   Arnifelt  och    Karl  Johan,    328.  —  Armfelts  ryska  motståndare,    330. 

—  Speranski,  332.  —  Ryska  finansförslag,  341.  —  Förslag  rörande  den  yttre 
politiken  och  Polen,  343.  —  Löwenhjelms  beskickning,  346.  —  Armfelt  i  rysk 
generalsuiiiform,  348.  —  Resa  till  Vilna,  349.  —  I  ryska  högqvarteret,  350. 
Reträtt    från     Vilna,    353.     -    Napoleon    och   Kalaschow,    359.   —   I   Drissa,  36(j. 

—  Tåg  till  Smolensk,  362.  —  I  Smolensk,  364.  —  Armfelt  lemnar  armén, 
367.  —  Mötet  i  Äbo,  369.  —  Armfelt  t.  f.  generalguvernör.  372.  —  Stäm- 
ning i  Petersburg  på  hösten  1812,  374.  —  Folkresning  och  fransmännens 
undergång,  375. 


IX.     Armfelts  sista  lefnadsår  (1813-181+) 

Sid.  378—405. 

Nyårsönskan  1813,  378.  —  Yttre  lugn:  frånvaro  från  krigsskådeplatsen,  379. 
—  Politiskt  pr.igram  vid  slutet  af  1812,  381.  —  Napoleons  fall,  384.  —  Polens 
angelägenheter,  386.  —  Armfelt  om  Karl  Johan  »<ch  Norge,  387.  —  Finska 
förhållanden,  392.  —  Universitetet  i  Abo,  395,  —  Armfelts  sjukdom,  396.  — 
Kejsarens  återkomst,  399.  —  Armfelts  sista  högtidsstunder  och  <löci,  401.  — 
Likbegängelse,  402.   —   Återblick,  405. 


Person alregister  till  samlingsverket  "Från  Tredje  Gustafs 
dagar"  . Sid.  413. 

Rättelser  och  tilläga-. 


I. 

I  Wien  och  Karlsruhe. 
(1802—1804). 


Otl 


H||  A^andsflyktens  dagar  voro  slutade.  Frän  den  dag,  dä  Arm- 
(3:=^'  felt  utnämndes  till  svensk  minister  i  \\'^ien,  tillhör  han  åter 
Sveriges  högtstående  ämbetsmän;  såsom  politisk  person  och  kri- 
gare börjar  han  ånyo  spela  en  rol  i  dess  historia.  Oväntadt  och 
plötsligt  blir  dock  hans  bana  i  Sverige  efter  nio  år  åter  afbruten, 
och  han  måste  söka  ett  nytt  fädernesland  i  tsarernas  vidsträckta 
rike,  som  nu  äfven  omfattar  hans  födelsebygd  Finlantl.  Men 
hans  lif  i  Ryssland  förflyter  ej  i  undangömd  landsflykt,  som  for- 
dom i  Kaluga:  vid  kejsarens  hof  och  pä  maktens  höjder  kan 
han  äter  ingripa  i  händelsernas  gång.  Såsom  Alexanders  räd- 
gifvare  kan  han  skydda  Finland  från  att  i  allt  dela  eröfrade  län- 
ders lott.  Följd  af  finska  folkets  tacksamhet,  slutar  han  sin  bana 
på  sin  villa  i  Tsarskoe-Selo  vid  Petersburg. 

Det  var  det  tidehvarf,  som  har  sin  historiska  karakter  ge- 
nom Napoleons  sträfvan  till  ett  världsherradöme  och  Europas 
kamp  däremot.  Äfven  för  Armfelts  lif,  hvars  sista  skeden  ej 
voro  mindre  växlingsrika  än  de  föregående,  blef  denna  strid  af 
betydelse:  skildringen  af  hans  öden  eger  i  den  sin  världshistoriska 
bakgrund.  Kort  innan  han  slutade  sina  dagar,  hade  han  med 
glädje  bevittnat  »korsikanens»  fall,  och  kunde  hoppas  återställande 
af  den  legitima  ordning  i  Europas  samhällsförhållanden,  hvars 
mest  bemärkte  förkämpe  bland  enskilda  svenska  män  i  denna 
omstörtningarnas  tidsålder  han  hade  varit. 


Tegnér,  G.   M.   Årmfdt. 


Det  var  i  slutet  af  November  1802,  som  konungens  af 
Sverige  nya  sändebud  vid  kejserliga  hofvet  anlände  till  Wien. 

I  kejsarstadens  förnäma  värld  kände  man  väl  den  svenske 
diplomaten-generalen.  Man  hade  sett  honom  där  tio  är  förut  pä 
väg  till  Italien  och  vid  upprepade  besök  hos  drottning  Karolina 
af  Neapel  under  hennes  vistelse  i  Wien  1800.  Den  förföljelse, 
han  utstått,  hade  ej  minskat  de  sympatier,  man  i  dessa  kretsar 
hyste  för  Gustaf  III:s  och  drottning  Karolinas  vän,  den  ifrige 
motståndaren  till  denna  franska  revolution,  som  dragit  sä  mänga 
olyckor  öfver  den  Habsburgska  monarkien.  I  umgängeslifvet 
återsåg  man  gärna  en  af  samtidens  älskvärdaste  män;  Armfelt, 
nu  45-årig,  hade  icke  förlorat  den  tjusningskraft  och  de  fängs- 
lande egenskaper,   som  öfverallt  gjort  hans  person  bemärkt. 

Mindre  välkommen  var  han  i  den  officiella  världen.  Hans 
utpräglad  t  legitimistiska  ståndpunkt  kunde  ej  annat  än  väcka 
oro  hos  den  österrikiska  regering,  som  under  grefve  CobenzFs 
ledning  gjort  undergifvenhet  under  Frankrike  till  sin  uppgitt,  och 
som  ingenting  högre  fruktade  än  nya  förödmjukelser  af  samma 
slag  som  de,  hvilka  föregått  frederna  i  Campo  Formio  och  i 
Lunéville.  Redan  innan  Armfelts  utnämning  var  afgjord,  hade 
hans  företrädare  såsom  svensk  minister  i  Wien,  grefve  Jakob  De 
la  Gardie,  uttryckt  sina  tvifvelsmål  om  lämpligheten  af  hans 
val.  ")  Det  visade  sig  äfven,  sedan  Europas  politiska  ställning  i 
början  af  år  1804  ånyo  antagit  en  kritisk  karakter,  att  Gustaf 
IV  Adolfs  sändebud  i  Wien  ingalunda  förde  ett  språk,  som  kunde 
vara  kejsar  Frans  och  hans  ministrar  till  behag. 

Det  var  emellertid  först  då,  från  början  af  1804,  som  Arm- 
felts diplomatiska  uppdrag  kunde  sägas  vara  af  politisk  betydelse. 
Själf  tillmätte  han  dessförinnan  ingalunda  sin  ställning  någon 
vigt.  Egentligen  fann  han  till  en  början  sin  beskickning  öfver- 
flödig.  »H.  M:t  borde  ej  hafva  en  minister  i  Wien»,  skref  han, 
sty  det  är  ett  onödigt  djur;  förstånd  och  att  kunna  skrifva  är  ej 
nödigt  vid  denna  missions.  Ehuru  de  dryga  lefnadskostnaderna 
gjorde  en  förhöjning  af  hans  ministerlön  önskvärd,  måste  han 
bekänna:  »Ju  mer  jag  inser,  huru  litet  en  minister  i  Wien  har 
att  göra,  till  huru  liten  nytta  han  är  för  sitt  fädernesland,  ju  mer 
skäms  jag  för  att  hafva  redan  en  så  stor  summa».  Hans  för- 
nämsta ämbetsåliggande  var,  säger  han,  att  ^bevista  ceremonier 
och  äta  stora  middagar»:  »Je  dois  y  dcrober  par  une  activité 
physique    la    nullité    de    mon    role    et    les    riens   qui   m'occupent 


*)  Se    De  la  Gardies    bref    till  Lagerbjelke  ^;',o   1S02  (De  la  Gardieska 
Arch.   XIX:  73.) 


comnie  homnie  de  place»,  tillägger  han  med  en  uppriktighet,  som 
ej  torde  hafva  delats  af  mängden  bland  hans  ämbetsbröder  i 
äldre  och  nyare  tid.  *) 

Han  var  i  själfva  verket,  ej  blott  i  öppenhjärtigheten  af 
denna  bekännelse,  en  diplomat  af  egendomligt  slag  och  —  det 
måste  tilläggas  —  ingalunda  mönstergill.  Af  de  yttre  egen- 
skaper, som  af  ålder  ansetts  tillhöra  diplomatens  yrke,  älskvärda 
umgängesgåfvor,  förbindligt  väsen  och  sinne  för  att  upprätthålla 
sitt  lands  värdighet  —  af  allt  sådant  cgdc  han  mer  än  de  flesta 
samtida.  Han  hade  ett  lifligt  intresse  för  allmänna  frågor,  en 
omfattande  blick  för  händelsernas  stora  sammanhang;  i  allt  hvad 
som  rörde  samtidens  politiska  ställning  uttalade  han  bestämda 
öfvertygelser.  Men  de  äsigter,  han  hyste,  omfattades  af  honom 
med  en  lidelsefull  häftighet,  som  ohejdadt  gaf  sig  utbrott,  inför 
furstar  och  ministrar,  vid  diplomatiska  konferenser,  såväl  som  i 
umgängeslifvet  och  i  brefväxlingen,  den  officiella  och  den  en- 
skilda. Själf  uttalar  han  sig  härom  i  ett  af  sina  bref.  »Jag 
säger  och  skrifver  hvad  jag  tänker,  sä  snart  det  ej  är  mot  Gud, 
konung  och  regeringssätt ;  ingen  lag  kan  döma  mig  därföre. 
Fähundar  och  rackare  kan  jag  ej  nog  fä  till  mina  ovänner,  ty 
lag  ville  själf  exterminera  dem.  De  som  tro  sig  personelt  för- 
fördelade, hafva  rätt  att  begära  af  mig  satisfaktion,  och  den  re- 
fuserar jag  ej  den  yngste  fänrik  i  konungens  tjenst.  Dä  man  ej 
talar  illa  om  eller  förklenar  de  förutnämnda  trenne  helgedomar, 
eger  en  fri  man  och  hederlig  karl  rätt  att  attackera  last  och  in- 
fami  i  sina  sista  retranchementer.»  **) 

Han  var  i  Wien  densamme,  som  då  han  under  fcirmyn- 
dareregeringens  början  utslungade  sina  sarkasmer  mot  Reuter- 
holm  och  de  franska  jakobinerna.  I  Bonaparte  såg  han  »jako- 
binernas»  arftagare;  han  talade  pä  fullt  allvar  om  hans  »Reuter- 
holmiader»  i  Paris.  Om  kejsar  Frans'  ministrar,  vicekanslern 
grefve  Cobenzl  och  kabinettsministern  grefve  Colloredo  —  vis- 
serligen icke  heller  egnade  att  ingifva  större  vördnad  och  förtro- 
ende —  yttrade  han  sig  med  samma  ringaktning  som  tio  är 
förut  om  den  svenska  förmyndarestyrelsen. 

Dessa  egendomligheter  gifva  åt  Armfelts  diplomatiska  bref- 
växling  frän  Wien  en  starkt  personlig  karakter,  ovanlig  i  ämbets- 
skrifvelser  af  detta  slag;  men  de  kunna  ej  annat  än  öka  deras 
intresse,  äfven  under  en  tid,  då  politiska  uppgifter  af  större  vigt 
ej    förelägo.     Hans    depescher  öfverflöda  af  infall  och  bittra  ytt- 


*)  Ur  A:s  bref  till  hustru  och  dotter  1802— 1803. 
**)  A.   till  sin   hustru    1S05. 


—  4  — 

randen  om  den  österrikiska  styrelsen.  Grefve  Cobenzl  var  nöjd 
med  Frankrikes  förmynderskap,  heter  det  en  gäng  vid  omnäm- 
nandet af  en  ny  österrikisk  traktat  med  Frankrike;  han  var  för- 
tjust, så  mycket  mera  som  kuriren  jämte  traktaten  medfört  — 
sun  paté  de  Périgueux  et,  pour  surcroit  de  bonheur,  des  petits 
poisl»  —  Den  österrikiska  poHtikens  famlande  beskaffenhet  är 
ofta  pä  tal:  »Här  i  landet  har  man  ingen  idé  om  hvad  som  kan 
eller  skall  ske  i  en  framtid.  Det  närvarande  undanskymmer  det 
tillkommande,  och  ett  fullkomligt  förtroende  till  Försynens  visa 
styrelse  lemnar  litet  eller  intet  rumi  för  några  vidsträckta  kom- 
binationer.s  De  österrikiska  ministrarnas  klenmodighet  vore  lika 
stor  som  deras  vinningslystnad:  j-Grefve  Cobenzl  är  räddare  för 
att  misshaga  Ryssland  än  för  helvetets  eld?,  heter  det;  joch 
grefve  Colloredo  fruktar  allt  hvad  som  kunde  väcka  behof  af 
en  hederlig  eller  klok  tanke,  den  han  visserligen  icke  finner  i 
sin  hjärna. j>  Denne  sistnämnde  gjordes  af  Armfelt  ansvarig  för 
det  inre  förfallet  inom  den  österrikiska  monarkien:  »hans  död 
vore  österrikiska  monarkiens  lifj>.  *) 

Öfver  Österrikes  allmänna  förhållanden  afgaf  Armfelt  redan 
i  Febr.  1803  ^"  utförlig  relation,  hällen  i  mörka  färger.  Det  vore 
icke  blott  statens  högsta  ämbetsmän  som  bure  skulden  för  Öster- 
rikes förfall;  hela  samhället  syntes  försänkt  i  en  letargisk  dvala. 
Man  sof,  säger  Armfelt,  »icke  just  lugnt,  men  såsom  sömngäng- 
are  pläga  sofva.»  »Baler,  maskerader  och  fester  af  alla  slag  ab- 
sorbera våra  kropps-  och  själsfakulteter.  Pä  ärkehertig  Albrechts 
bal  t.  ex.  har  man  uppslukat  18,000  ostron  och  4,000  apelsiner. 
Hvad  storverk  är  ej  att  förvänta  sig  af  så  goda  magar  och  en 
sä  lycklig  matsmältning!»  **) 


*)  Ur  A:s  depescher  "/j,  ^^/j,  ''5  1803  (R,  A.)  Till  sin  förre  kollega 
i  Berlin  L.  v.  Engeström  skref  han  (''/j,  1804):  «Le  mensonge  et  les  bassesses 
ne  coutent  rien  au  c:te  Cobenzl;  les  inepties  et  la  stupidité  la  plus  ex- 
treme sont  Tapanage  du  C:te  Colloredo.  L'empereur  est  faible  et  incapable 
de  suivre  une  idée  ä  lui,  1'archiduc  Charles  n'existe  que  par  sa  réputation: 
son  physique  dépérit  et  la  tete  s'en  ressent,  il  n'est  plus  qu"une  ombre  d'homme. 
Les  autres  ministres  méritent  d'étre  encadrés  avec  Cobenzl  et  Colloredo;  ad- 
ministration civile,  finance,  tout  dégringole;  et  si  cet  empire  ne  tombe  pas 
toul-a-fait,  c'est  une  grande  preuve  de  son  antique  et  robuste  composition». 
—  ^!^  1804:  ffje  vous  donne  ma  parole  dMionneur  que,  si  le  premier  consul 
l'exige,  TAutriche  desarmerait  Tarmée  et  on  payerait  encore  un  tribut  quel- 
conque.  Ne  croyez  pas  que  j'exagére;  je  dis  les  choses  par  leurs  noms,  et 
si  le  cas  arrive,  le  ministére  dira:  Amen<r.  (K.  Bibi.)  —  Engeström  uttalar 
sig  i  sina  memoarer  ogillande  om  Armfelts  oförsigtigliet  (E:s  Minnen,  11:  79 
o.  f.),  men  anser  hans  omdömen  riktiga. 
♦*;  Dep.  •;,  1804  (R.   A.). 


—  5  — 

Skildringarna  äro  starkt  färglagda;  men  i  det  hela  liar  hi- 
storien gifvit  Armfelt  rätt  i  den  stränga  dom,  han  fällt  öfyer 
Österrike  och  dess  ledande  män  vid  denna  tid.  Det  var  början 
till  dess  långvariga  förnedringsperiod  under  Napoleon.  Sä  väl 
Österrike  som  Europas  öfriga  stater  skulle  hafva  behöft  stats- 
män af  annat  slag  för  att  göra  motstånd  mot  den  franska  revo- 
lutionens  väldige  son,  som  nu  lade  grunden  till  sitt  despotiska 
världsherravälde.  Grefve  Ludvig  Cobenzl,  kejsarstatens  utrikes- 
minister, mot  hvilken  Armfelt  företrädesvis  riktade  sina  sarkas- 
mcr,  hade  genom  långvarig  öfning  förvärfvat  en  färdighet  i  di- 
plomatens yrke,  som  fört  honom  till  den  höga  post,  han  med 
berömlig  arbetsamhet  beklädde.  Men  statsmannens  egenskaper 
saknade  han  alldeles:  i  hans  vidlyftiga  politiska  betänkanden 
söktes  förgäfves  själfständiga  tankar  eller  blick  för  den  allmänna 
•♦ställningens  kraf.  ^Hade  han  sörjt  för  dagens  behof»,  säger  den 
österrikiske  historieskrifvare,  som  senast  tecknat  CobenzPs  ut- 
rikespolitik, »sä  var  han  nöjd:  det  var  en  politik  för  dagen  och 
för  tilltället,  och  hans  verksamhet  egnades  icke  åt  genomförandet 
af  ett  politiskt  system».  *)  I  stället  för  att  intaga  en  bestämd 
ställning  i  den  europeiska  konflikten,  sökte  österrikiska  kabinettet 
vid  tiden  för  Armfelts  vistelse  i  Wien  framför  allt  att  stå  väl 
med  alla.  Medan  den  djupaste  underdånighet  visades  franska 
republikens  förste  konsul,  pägingo  underhandlingar  med  Ryss- 
land för  en  närmare  anslutniiog  till  detta  land,  äfven  sedan  den 
unge  tsaren  på  sommaren  1803  afgjordt  ställt  sig  bland  Frank- 
rikes motståndare.  När  fc")rhällandena  under  följande  år  tillspet- 
sades, befann  sig  Österrike,  enligt  CobenzPs  egna  ord,  sentre 
Tenclume  et  le  marteau»,  mellan  hammaren  och  städet;  det  blef 
allt  svårare  att  bevara  den  passiva  rol,  som  man  uppställt  som 
sitt  önskningsmål.  I  det  längsta  fortsattes  dock  denna  tvetydiga 
politik;  det  var  så  godt  som  genom  tvång  från  Rysslands  sida, 
som  Österrike  omsider  1805  förmåddes  att  biträda  koaliti<inen 
mot  Frankrike.  **) 

Fika  oklar  var  Österrikes  ställning  till  Preussen,  ehuru  för- 
sök gjordes  till  närmande  mellan  dessa  båda  om  maktställningen 
i  Tyskland  rivaliserande  makter,  hvilka  nu  endast  syntes  täfla 
i  underdånighet  för  Frankrike.  Ännu  mindre  än  af  Österrikes 
ledande  män  kunde  energiska  steg  väntas  af  konung  Fredrik 
Wilhelm  III  under  Haug\vitz's  inflytande.    Konungen  af  Preussen 


")  Fournier,  Gentz  u.  Cobenzl,  s.   loS. 
**)  Se  Becr,  Zehn  Jahre  Oesterreichischer  Politik,  Buch  i,  och  Fournier, 
anf.    st.,  s.  S4,  95.     Jfr.  Thyrén,  Verldsfreden  under  Napoleon.     (Lund   1SS7). 


—  6  — 

syntes,  såsom  historieskrifvaren  Joh.  v.  Muller,  Armfelts  vän,  vid 
denna  tid  yttrade,  y>e]  hafva  nägon  högre  ärelystnad  än  att  vara 
den  stsfe^  som  ginge  unders.  *) 

»Österrike  och  Preussen j,  skrifver  Armfelt  i  en  af  sina  tidi- 
gaste depescher  frän  Wien.  ^erinra  i  sitt  förhällande  till  Frank- 
rike om  Asiens  beherskare,  hvilkas  välde  hotades  af  romarna  och 
som  af  dem  blefvo  underkufvade,  mindre  genom  vapnens  makt 
än  genom  inbördes  oenighet  och  genom  sina  politiska  missgrepp.» 
—  Innan  den  unge  kejsaren  af  Ryssland  ännu  visat  en  bestämd 
hållning  gent  emot  Frankrike,  ingaf  ej  heller  ryska  hofvet  Arm- 
felt något  förtroende.  Han  liknade  detta  i  början  af  1803  vid 
»en  barnkammare,  där  en  tredjedel  af  ungarna  äro  stolta  öfver 
att  kunna  läsa  rent,  och  alla  samtliga  tala  om  det  de  icke  för- 
stå eller  kunna  uträtta^».  **)  ^ 

Han  förde  detta  fria  språk  icke  blott  i  sin  brefväxling,  utan 
äfven  muntligen.  Kejsar  Frans  såg  likväl  till  en  början  gärna 
den  älskvärde  och  öppenhjärtige  svenske  ministern  och  inlät  sig 
ofta  i  samital  med  honom,  ehuru  denne  lika  litet  inför  kejsaren 
som  annorstädes  lade  band  pä  sin  tunga.  Länge  mottogs  han 
med  en  alldeles  särskild  utmärkelse,  icke  minst  vid  de  fältma- 
növrer, som  han  i  kejsarens  sällskap  bevistade  på  hösten  1803, 
då  Wienerhofvets  stela  etikett  för  honom  upphäfdes.  ***)  Kej- 
saren och  hans  bröder  uppmuntrade,  enligt  Armfelts  egna  ord, 
hans  frispråkighet  och  uppriktighet.  ^^Jag  lyder,  skrifver  han, 
och  ehuru  sanningen  ej  alltid  är  behaglig  för  så  delikata  och  vid 
dess  ljud  ovana  öron,  kan  jag  ej  annat  än  berönmia  mig  af  den 
godhet,  med  hvilken  min  gammalmodiga  välmening  blifvit  an- 
sedd och  erkänd.^  f )  Kejsaren  bibehöll  i  det  längsta  sin  person- 
liga välvilja  för  Armfelt;  icke  så  hans  m.inistrar,  för  hvilka  de 
skarpa  sanningarna  och  de  bitande  infallen  i  längden  icke  kunde 
vara  behagliga,  ff) 


*)  v.  Miiller  till  Thiigut   '/»  1803.     (Fouinier,  anf.  st.,  s.  81). 
**)  Dep.    '/^   1S03  (R.  A.) 
***)  Han    satt   till  bords  mellan  kejsaren  och  kejsarinnan,  något  som  an- 
sågs endast  tillkomma  furstliga  personer,  var  inqvarterad  hos  ärkehertig  Karl 
o.    s.    v.     (Bref  till  J.  De  la  Gardie  ^V^,    1803,  Lunds  Univ.  Bibi.;  Jfr  Ehren- 
ströni,  Aiiteckn.  11:   S36  o.  f.) 

t)  Dep.  "Ij  i"8o3.  (R.  A.) 
tt)  Armfelt  ansåg  kejsar  Frans  vida  klokare  än  hans  rådgifvare.  »Huf- 
vudet  för  allt,  skrifver  han,  vet  bättre,  vill  baltre,  gjorde  bättre  än  alla  an- 
dra; om  man  ej  hindrade  honom  att  göra  själf,  och  om  han  ej  saknade  hos 
sig  den  så  nödiga  högfärd  hos  en  styrande  att  tro  sig  själf.»  ('/.  1803;  till 
Urinkman.  Trolle  Ljungbys  arkiv).  —  Kejsar  Frans'  stora  arbetsamhet  och 
samvetsgrannhet  äro  bekanta;  men  hans  begSfning  räckte  ej  utöfver  det  detalj- 


—  7  - 

Själf  gjorde  Armfclt  sig  inga  illusioner  om  verkan  af  sitt 
uppriktiga  spräk.  »De  säga  blott»,  skrifver  han  till  sin  hustru, 
»le  general  Armfelt  est  un  homme  de  beaucoup  de  génie  et 
tres-franc;  men  hvarken  geni  eller  franchise  är  dem  till  nytta.» 
Den  makt;,  han  representerade,  var  ej  heller  sådan,  att  synner- 
ligt afseende  behöfde  fästas  vid  hans  ofta  förflugna  ord;  och  den 
personliga  sympati,  som  kcjsar  Frans  ännu  hyste  för  den  unge 
konungen  af  Sverige,  bidrog  väl  äfven  till  att  Icmna  hans  sän- 
debud en  viss  frihet.  »Ack^',  sade  kejsaren  mer  än  en  gång  till 
Armfelt:  »om  konungen  af  Sverige  hade  lika  mycket  makt  som 
han  har  upphöjda  tänkesätt!  Då  skulle  vi  icke  vara  sä  olyck- 
liga.» *) 

De  mera  speciella  diplomatiska  uppdrag,  som  Armfelt  å 
sin  konungs  vägnar  hade  att  utföra  under  det  första  aret  af  sin 
Wienervistelse,  voro  icke  af  synnerlig  vigt  och  kröntes  icke  hel- 
ler med  framgång.  Konung  Gustaf  Adolf,  som  mera  än  någon 
af  hans  föregångare  efter  Sveriges  stormaktstid  hade  sina  ögon 
riktade  på  Sveriges  ännu  återstående  tyska  besittning  Pommern, 
önskade  såsom  tysk  riksfurste  förvärfva  ökad  glans  och  infly- 
tande. Vid  riksdagen  i  Regensburg  hade  svenske  ministern  Bildt 
fatt  i  uppdrag  att,  utom  för  Pommern,  åt  honom  utverka  ännu 
tvenne  »viril-stämmor»,  nämligen  en  för  Riigen  och  en  för  Wismar. 
Armfelt  skulle  vid  kejserliga  hofvet  understödja  detta  förslag; 
och  icke  nog  därmed,  han  skulle  där  söka  utverka,  att  Pommern 
upphöjdes  till  kurfurstendöme.  Anledningen  härtill  skulle  tagas 
af  det  väckta  förslaget  om  kurfurste-kollegiets  förökning  och 
storhertigens  af  Toscana  ifrågasatta  utnämning  till  kurfurste.  In- 
tet af  dessa  önskningsmål,  mera  egnade  att  tillfredsställa  konungens 
af  Sverige  fåfänga  och  öfverdrifna  begrepp  om  sin  värdighet,  än 
att  bereda  någon  verklig  fördel  åt  hans  rike,  blef  vunnet.  Gustaf 
IV  Adolf  var  ej  den  ende,  som  eftersträfvadc  kurfurstevärdig- 
heten. Framställningar  i  samma  syfte  hade  gjorts  af  hertigen 
af  Mecklenburg,  landtgrefven  af  Hessen  samt  konungen  i  Dan- 
mark, såsom  hertig  af  Holstein.  Kejserliga  hofvet  löste  svårig- 
heten genom  att  i  höflig  form  afböja  alla  dessa  önskningar.  **) 
Med  afseende  pä  frågan  om  ökandet  af  Sveriges  röstantal  vid 
riksdagen  i  Regensburir  blef  utgången  densamma.    Colloredo  och 


arbete,  hvarmed  han  själf  belastat  sig.     Se  Cobenzrs  bref  till  Colloredo,  1805, 
tr.  hos  Fournier,  anf.  st.,  s.  106. 

*)  A:s  .dep.  »»/,    1803  (R.  A.) 
**)  Cobenzl    medgaf  med  afseende  på  Sveriges  anspråk,  enligt  Armfelts 
ord,    «que    le   principe  était  juste.»     (Dep.  */,,  **/g,  *',',   1S03.     Konungens  in- 
struktioner i  denna  fråga  äro  daterade  *"/,,  "/,,  1802.     R.  A.) 


—  8  — 

Cobenzl  gåfvo  undvikande  svar  och  skyllde  på  att  Preussens  in- 
triger lade  hinder  i  vägen  härför. ") 

Mera  beredvilligt  var  kejserliga  hofvet  att  medverka  till 
utjämnandet  af  den  spänning  mellan  Sverige  och  Ryssland  i 
början  af  1803,  hvartill  den  bekanta  tvisten  om  bron  vid  Ab- 
borrfors  gifvit  anledning.  Kejsaren  förklarade  för  Armfelt,  att 
Österrikes  sändebud  i  Petersburg,  baron  Hudelist,  erhållit  in- 
struktioner, som  vore  gynnsamma  för  Sveriges  intressen  i  denna 
tvist.  **) 


Armfelts  ekonomiska  förhållanden  medgåfvo  icke,  att  han 
under  första  året  af  sin  Wienervistelse  kunde  tänka  på  att  där 
bygga  bo  med  hustru  och  barn.  Grefvinnan  Armfelts  anställ- 
ning vid  hofvet  såsom  vårdarinna  af  de  kungliga  barnen  utgjorde 
äfven  ett  hinder  härför.  Sedan  hennes  befattning  i  slutet  af  1803 
helt  oväntadt  upphört  —  såsom  Armfelt  och  hans  hustru  an- 
sågo,  på  grund  af  en  nyck  hos  drottning  Fredrikas  moder  ***) 
—  blef  det  fråga  om  familjens  återförening  i  Wien.  ^^Nog  kan 
du  tänka,  min  allra  käraste  gumma»,  skrifver  Armfelt,  »att  min 
största  glädje  skulle  vara  att  reunera  mig  med  dig.»  Men  vistel- 
sen i  Wien  under  är  1804  var  oregelbunden,  ofta  af  bruten  af 
resor  och  led  snart  mot  sitt  slut,  sä  att  frågan  förföll. 


^)  A:s  dep.  ^'/e  '803.  (R.  A.) 
*")  Från  denna  tid,  då  förhållandet  mellan  Sverige  och  Ryssland  var 
spändt,  berättar  A.  följande  anekdot  i  bref  till  sin  hustru.  Såsom  bekant 
hade  kejsar  Alexander  illa  upptagit,  att  konung  Gustaf  Adolfs  andre  son  tick 
titeln  »storfurste  af  Finland.»  Såsom  en  tillrättavisning  påbjöds  af  kejsaren, 
att  det  i  freden  i  Nystad  till  Ryssland  afträdda  Viborgska  guvernementet 
skulle  kallas  »Finska  guvernementet».  —  Då  en  medlem  af  ryska  beskick- 
ningen i  Wien  berättade  Armfelt  delta,  svarade  han:  «C'est  joli  å  Tempereur! 
Il  veut  faire  voir  dans  tout  cela  sa  justice,  puisque  ce  gouvernement  devrait 
ä  juste  titre  appartenir  au  reste.»  Anekdoten  saknar  icke  intresse,  då  man 
känner  det  inflytande,  som  Armfelt  ett  årtionde  senare  kom  alt  öfva  på  åter- 
föreningen af  Viborgs  län  med  det  öfriga  P'inland. 

**•)  Några  hithörande  aktstycken  finnas  tryckta  hos  Ahnfelt,  Ur  Sv. 
hofvets  och  aristokratiens  lif,  I:  106.  Flera  finnas  i  R.  A.,  bl.  a.  ett  bref 
från  grefvinnan  A.  till  Gustaf  IV  Adolf,  hvari  hon  oförbehållsamt  frågar,  om 
detta  afsked  vore  att  betrakta  som  en  »förgylld  disgr.nce»  (^^/,j  1803).  1 
bref  till  sin  hustru  frän  Karlsruhe  försäkrar  Armfelt,  att  konungen  person- 
ligen, «så  gärna  som  han  lefver,  vill  se  dig  hos  sina  barn;  men  nu  är  ej 
mer  än  en  vilja:  gamla  fruns  (markgrofvinnans  af  Baden),  som  gifver  åt  dot- 
tern sina  instruktioner,  hvilka  blifva  ponctuellement  exequerade  i  stort  och 
smått.»  Flera  bref  till  grefvinnan  Armfelt  frän  Gustaf  IV  Adolf  och  hans 
gemål  under  samma  tid  äro  dock  skrifna  i  den  vänligaste  ton.  (Aminne 
arkiv>. 


—  9  — 

Alldeles  utan  familj  var  Armfelt  tlock  icke:  tva  sma  trc- 
och  fyrariga  flickor,  hans  adoptivdöttrar  —  den  ena  var  hans 
verkliga  dotter  *)  —  erhöllo  här  i  Wien  i  hans  hus  sin  första 
uppfostran  under  ledning  af  en  fransk  bonne.  I  deras  barnkam- 
mare trifdes  den  mängförfarne  världsmannen  gärna.  »Xär  jag 
kommer  i  mina  små  flickors  rum,  sä  är  jag  ej  mer  än  tre,  fyra 
är  gammal  liksom  de.»  Där  lekte  och  rasade  han  som  ett  barn; 
där  satte  man  värde  pä  hans  barnslighet,  säger  han.  »Där  är 
min  rätta  plats;  i  den  stora  världen  är  man  antingen  öfver  eller 
under  mitt  förstånd.»  —  Ännu  en  ättling  af  Armfelt  var  där 
hans  dagliga  sällskap:  det  var  den  unge  Maurice  L'Eclair,  **) 
nu  en  23-ärig  svensk  officer,  som  i  Wien  antog  namnet  Clairfelt. 
Uppfostrad  i  Sverige  pä  sin  faders  bekostnad,  hade  han  varit 
honom  följaktig  pa  hans  resor  i  Tyskland  under  en  del  af  det 
sista  året,  och  blef  längre  fram  hans  adjutant  och  en  af  hans 
tappraste  vapenbröder.  —  Denna  krets  ökades  pä  sommaren  1803 
genom  ankomsten  af  Armfelts  legationssekreterare,  öfverstelöjt- 
nanten  A.  F.  Reutersvärd;  dennes  företrädare,  den  såsom  konst- 
kännare bekante  F.  S.  Silfverstolpe,  hade  kort  efter  Armfelts  dit- 
komst  lemnat  Wien,  såsom  det  synes,  pä  egen  begäran. 

Ett  kärt  besök  erhöll  Armfelt  under  sommaren  1803.  Det 
var  hans  vänner  och  olyckskamrater  frän  högmälsprocessen  1794, 
Ehrenström  och  Aminoff,  som  här  sammanträftade  hos  den,  hvars 
oförsigtighet  nära  bragt  dem  båda  i  fördärfvet.  Ehrenström 
reste  i  ett  slags  oftentligt  uppdrag;  men  konung  Gustaf  Adolf 
hade  själf  låtit  honom  förstå,  att  detta  var  en  förevändning  för 
att  bereda  honom  tillfälle  att  i  Wien  sammanträffa  med  Arm- 
felt. ***)  »Vårt  möte  i  närvarande  omständigheter,  berättar  Ehren- 
ström, efter  de  svära  olyckor  oss  öfvergätt,  kunde  ej  annat  än 
vara    lika    rörande    som    märkvärdiet.»     Armfelt    skrifver  till  sin 


*)  Se  detta  arbete,  II;  362.  Frih.  Fredr.  Armfelt,  som  stod  i  faders  ställe 
för  detta  barn,  hade  1802  lemnat  slottet  Sagan  och  återvändt  till  Sverige. 
Detta  blef  anledningen  till  alt  de  bada  barnen,  af  hvilka  den  äldre  var  Fr. 
Armfelts  dotter,  flyttade  till  Wien  och  sedan  uppfostrades  i  Armfelts  hus. 
Grefvinnan  Armfelt,  alltid  öfverseende,  blef  den  ömmaste  moder  för  deni  båda 
och  fann  en  särskild  anledning  att  älska  »Väva»  (Gustafva)  däri,  att  hon  så 
lifligt  erinrade  henne  om  hennes  make  (grefvinnan  A.  till  sin  man  ^'  j,  1805}. 
**)  Se  detta  arbete,  I:  150.  Det  är  om  denne  »Mauritz»,  som  det  i 
Schinkels  Minnen,  III:  312,  införda  bref  talar.  Fröken  Rudenschold  följde  för 
Armfelts  skull  med  intresse  den  unge  'L'Eclairs  uppfostran.  Ett  »ojäfaktigt 
vittnesbördar,  att  denne  varit  en  »kärlekspant»,  som  fröken  Rudenschold  egt 
med  Armfelt  (Ahnfelt,  Ur  Sv.  Hofvets  lif,  V:  68)  innebär  sålunda  icke  detta 
bref. 

"**)  Ehrenströnis  Anteckn.,  II:  4S6. 


—    10    — 

hustru:  ^Ehrenström,  som  är  ankommen,  gör  mig  confus  af  glädje 
och  joller  i  alla  ämnen.  Jag  väntar  Aminoft"  hvar  minut.  Döm 
om  mina  reflexioner  öfver  P^örsynens  underverk,  då  vi  kasta 
ögonen  på  1793  och  1794!  Hade  man  dä  kunnat  hoppas,  att 
vi  tre  skulle  vara  tillsammans  i  mitt  hus?» 

Tillsammans  med  dessa  vänner  firade  Armfelt  minnet  af 
sin  bröllopsdag  den  7  Augusti  —  »den  dag,  som  genom  de  he- 
ligaste band  förknippat  mina  öden  med  den  bästa  och  dygdigaste 
maka,  som  jag  tror  existerat,  utom  min  saliga  mor.»  Armfelts 
fromma  moder  hade  nyss  förut  aflidit;  de  tre  vännerna  fjärran 
från  fäderneslandet  gräto  tillsammans  vid  läsningen  af  det  rörande 
griftqväde,  som  den  unge  Franzén  egnat  den  bortgångna.  *)  — 
För  öfrigt  fann  han  Aminoft"  vara  sig  lik,  »precist  som  han  var 
för  15  år  sedan:  smakar  i  alla  hvita  hucklen,  ifrig,  agiterad  och 
charmerad  åt  allt,  då  han  är  glad».  Ehrenström  däremot  var 
»sombre,  melankolisk,  inkapabel  att  en  enda  minut  glömma  sina 
olyckor,  men  en  skarpsynt  och  sann  observatör»,  säger  Armfelt 
»sådan  som  konungen  skulle  behöfva  i  denna  moment  i  Konstan- 
tinopel». **)  —  Förslaget  att  skaffa  Ehrenström  en  diplomatisk 
anställning  i  Konstantinopel  sysselsatte  vid  denna  tid  lifligt  Arm- 
felts sinne.  Det  öfverg^fs,  liksom  många  andra  förslag  till  be- 
tryggande af  Ehrenströms  framtid.  Öfverhufvud  spelar  omtanken 
om  den  hårdt  pröfvade  vännen,  som  »aldrig  kunde  glömma  den 
förbannade  schavotten»  en  stor  rol  i  Armfelts  brefväxling.  Han 
beuiidrade  honom  såsom  »ett  ståtligt  och  väl  organiseradt  huf- 
vud»;  och  Ehrenströms  öde  låg  honom  mer  än  någonsin  om 
hjärtat,  sedan  han  i  Wien  sett  hans  dystra  sinnesstämning. 

Förevändningen  för  Ehrenströms  resa  togs  från  upptäckten 
af  den  bekante  Bohemans  papper,  hvilka  upplyste  om  tillvaron 
af  »Asiatiska  Förbundet»  och  dess  hemliga  förehafvanden.  ***) 
Den  hemlighetsfulle  illuminaten,  som  länge  omhuldats  af  hertig 
Karl  och  som  nu  helt  plötsligt  kastades  i  fängelse  och  lands- 
förvistes,  hade  ingifvit  äfven  Armfelts  lättrörliga  sinne  lifliga  far- 
hågor. Det  var  han,  som  först  framkastade  förslaget  att  Ehren- 
ström skulle  utsändas  för  att  utforska  »grunden  och  källan  till 
Bohemans    hemliga    förchafvandc».     Han    misstänkte,    liksom  tio 


*)  P"ranzéns  Samlade  dikter  (iS6S),  III;  319. 
**)  Ett  minne  af  detta  sammanträftande  i  Wien  är  den  tafla  med  de  tre 
vännernas    porträtt,    som   Armfelt  lät  måla,  och  som  finnes  reproducerad  i  ett 
(ganska  sällsynt)  kopparstick,  graveradt  af  J.  Pichler. 

***)  Se  härom  Ehrenström.  II:  485  o.  f.,  Schinkel,  Minnen  IV:  147,  Bohe- 
mans egna  anteckninger,  tr.  i  Ridderstads  «Gömdt  är  icke  glömdt»,  III:  9. 
samt  Trolle-Wachtmeister,  Anteckn.,  s.  23  o.  följ. 


—    II  — 


år 'förut,  hemliga  anläggningar  mot  den  unge  konungens  lif: 
dennes  sjuklighet  berodde,  enligt  hans  tro,  på  förgiftningsförsök; 
illuminaternas  syfte  stode  i  sammanhang  med  »jakobinismenT. 
Om  Reuterholm^  hvilken  för  honom  ännu  gällde  som  urtypen  af 
grymhet  och  blodtörst,  heter  det  i  ett  bref  till  hans  hustru,  att 
han  ^ännu  ej  nedlagt  sina  broderliga  och  kärliga  liaisons  med 
sina  confratres  i  Sverige».  i^Gud  hjälpe  konungen  till  helsan  och 
bevare  honom  I»  skrifver  Armfelt  på  sommaren  1803;  »men  jag 
tillstår,  att  jag  är  så  frapperad  af  Rcuterholms  resa  norrut,  att 
jag  ej  kan  blifva  tranquille.     Det  är  ett  djäfvulens  anhang». 

Det  ansågs,  att  Armfelt  från  Wien  varit  den  förste,  som 
gjort  Boheman  misstänkt  såsom  en  samhällsvådlig  person.  *)  I 
Armfelts  depescher  omnämnes,  att  han  en  gång  haft  ett  samtal 
med  kejsar  Frans  om  illuminaternas  sekt.  Dess  tillvaro  var 
känd  af  kejsaren,  medlemmar  af  denna  sekt  sades  hafva  blifvit 
afrättade  i  Ungern.  Armfelt  sökte  vid  kejserliga  hofvet  utverka, 
att  Boheman,  om  han  komm^e  i  tyska  riket  utanför  Preussen 
och  Hannover,  skulle  gripas  och  föras  till  en  af  fästningarna  i 
Banatet.  '*) 

Detta  nit  var  sannolikt  öfverflödigt;  den  mystiske  diofsek- 
reteraren»,  som  kom  sådan  förskräckelse  åstad  i  Stockholm  1S03, 
blef  tvifvelsutan  strängare  behandlad  än  som  med  lag  och  rätt 
var  förenligt.  Men  Armfelts  åtgörande  i  denna  fråga  kunde  icke 
hafva  någon  annan  grund  än  nit  för  bevarandet  af  Sveriges  sam- 
hällsordning och  den  unge  konungens  lif.  »Dess  död,  säger  han, 
vore  för  Sverige  dess  sista  dödsknäck  och  för  mig  en  particulier 
ett  mer  än  erufliet  öde.»***) 


Bland  de  diplomater,  som  samtidigt  med  Armfelt  vistades 
i  Wien,  förde  gammal  bekantskap  mera  än  personlig  sympati 
honom  närmast  tillsammans  med  ryska  sändebudet  Rasumowski, 
densamme  som  en  gång  såsom  ryskt  sändebud  i  Stockholm  fick 
tjena  till  förevändning  för  Gustaf  III:s  ryska  krig,  nu  sedan 
många  år  bosatt  i  \\'ien,  hvarest  han  gjort  sig  mera  känd  för 
sitt  högdragna  väsen  än  för  politiskt  inflytande.  Politiska  sym- 
patier   närmade    Armfelt    till   engelska  sändebudet  Paget,  en  ex- 


*)  Se  J.  v.  Engeströms  Anteckningar,  s.    271. 
♦*)  A:s  dep.  ">  „  'g   1803  (R.  A.) 
**)  A.  till  sin  hustru,  ^'^i-   1S03. 


—    12    — 

centrisk  man,  som  enligt  Armfelts  ord,  »om  han  icke  hade  den 
fördelen  att  vara  engelsman,  skulle  gälla  som  förryckts.  *)  Såsom 
ett  bevis  för  Pagets  excentriska  lynne  och  det  hat  mot  Bona- 
parte,  som  var  ett  af  föreningsbanden  mellan  honom  och  Arm- 
felt,  må  anföras  följande  anekdot,  hemtad  ur  ett  af  Armfelts 
bref.  Vid  en  middag,  som  Paget  gaf  i  Wien  den  2  December 
1804,  händelsevis  samma  dag  som  Bonaparte  kröntes  till  kej- 
sare, anmärkte  Armfelt,  att  det  var  kröningsdagen  som  han 
firade.  Paget  svarade  intet,  men  mot  slutet  af  middagen  lät  han 
fylla  glasen  och  proponerade  följande  skål :  A  la  mört  du  coquin, 
qui  se  fait  couronner  aujourd'hui!  —  »Om  du  hade  sett,  skrifver 
Armfelt  till  sin  hustru,  huru  våra  Wienergubbar  sågo  ut  i  synen 
vid  det  tillfället,  sä  hade  du  skrattat  dig  till  döds.  De  drucko, 
men  vände  sig  om  för  att  se,  om  deras  lakejer  ej  redan  sprungit 
bort  för  att  denoncera  dem.» 

I  de  kretsar,  i  hvilka  Armfelt  rörde  sig,  syntes  äfven  den 
ryktbare  politiske  skriftställaren  Friedrich  v.  Gentz.  En  annan 
icke  mindre  bekant  kontrarevolutionär  agent,  grefve  d'Antraigues 
som  länge  varit  bosatt  i  Wien,  hade  lemnat  denna  plats,  kort 
innan  Armfelt  anländt  dit;  men  i  Dresden,  som  d'Antraigues, 
utsett  till  observationspunkt  för  sin  verksamhet  såsom  hemlig 
politisk  agent,  hade  de  sammanträffat  på  sommaren  1802;*')  och 
bekantskapen  fortsattas  genom  en  liflig  brefväxling,  som  tog  sin 
början  under  Armfelts  Wienertid.  En  tredje  politisk  skriftstäl- 
lare i  samma  syfte,  med  hvilken  Armfelt  under  sin  Wienervistelse 
knöt  nära  förbindelse,  var  den  schweiziske  historieskrifvaren  Jo- 
hannes von  Muller. 

I  dessa  tre,  Gentz,  d'Antraigues  och  von  Muller,  egde  Na- 
poleon sina  mest  förbittrade  motståndare  inom  Europas  press; 
och  gemensamhet  i  politiska  äsigter  förenade  dem  alla  med  Arm- 
felt —  i  någon  mån  äfven  en  viss  äfvcntyrlighet  i  lefnadsöden  och 
yttre  ställning.  Lysande  var  dessa  mäns  skrifställarebegåfning; 
äfven  deras  föga  utarbetade  enskilda  bref  till  Armfelt  visa,  med 
hvilken  talang  dessa  kontrarevolutionära  skribenter  förde  pennan. 
Dessa  bref  äro  ej  sällan  aktstycken  till  Europas  samtida  historia 
af  stort  intresse.  Men  de  visa  äfven  dessa  politiska  partigängares 
svagheter.      Dessa    legitimitetens    riddare    voro    visserligen    inga 

*)  Yttrandet  förekommer  i  Armfelts  «Apergu  de  la  situation  actuelle 
de  la  maison  d'Autriche«  (R.  A.). 

**)  Möjligen  var  bekantskapen  äldre,  frSn  nSgot  af  Armfelts  föregående 
besök  i  Wien,  och  föranledd  af  gemensam  förbindelse  med  drottningen  af 
Neapel.  Se  Pingaud,  Un  agent  secret  sous  la  revolution  et  Tempire,  le  comte 
d'Antraigues,  s.  218. 


—  13  — 

»preux  chevaliers»;  egennyttan  och  intriglustcn  hafva  satt  fula 
fläckar  i  deras  historia. 

Armfelt,  som  tvifvcisutan  ej  und<^ick  att  taga  intryck  af 
dessa  mäns  allmänna  åskådningssätt  och  som  af  dem  alla  be- 
möttes med  smickrande  artighet,  torde  personligen  hafva  stått 
Friedr.  v.  Gentz  närmast.  I  Wien  tillhörde  de,  såsom  nämndt 
är,  samma  politiska  umgängeskrets.  I  sina  »Tagebiicher»  har 
Gentz  bevarat  dess  minne,  såväl  som  minnet  af  sin  förbindelse 
med  Armfelt.  Det  var  i  Dresden  på  sommaren  1802,  som  Gentz 
gjorde  Armfelts  bekantskap,  och  deras  förbindelse  räckte  långt 
efter  samvaron  i  Wien.  *)  För  Armfelt  hyste  Gentz  aktning 
och  tillgifvenhet,  att  döma  ej  blott  af  deras  brefväxling,  utan 
äfven  af  yttranden  i  andra  bref  från  Gentz.  Han  har  i  sina 
'»Tagebiicher»  betecknat  Armfelt  såsom  »das  Orakel  des  engeren 
Cirkels»  af  den  förnäma  Wienersocietet,  där  den  utmärkte  skrift- 
ställaren var  så  hemmastadd.  »Med  djup  smärta  såg  jag  Arm- 
felt skiljas  härifrån^,  skref  han  vid  Armfelts  afresa  frän  Wien. 
^Det  finnes  ej  många  hans  likar.  Älska  honom  äfven  i  mitt 
namn^  ty  han  kan  verkligen  ej  blifva  för  mycket  af  hällen. j»  **) 

Armfelt  använde  Gentz'  penna  längre  fram,  såsom  vi  skola 
se,  i  Sveriges  intresse.  I  Wien  erhöll  deras  gemensamma  um- 
gängeskrets, icke  minst  genom  Armfelt  och  Gentz,  en  politisk 
betydelse:  Österrikes  fredliga  politik  egde  där  sina  mest  förbitt- 
rade motståndare.  I  dessa  salonger,  som  besöktes  af  motstån- 
darna till  Frankrikes  nya  ordning,  af  franska  emigranter  och 
schweizare,  af  engelsmän  och  ryssar,  af  entusiastiska  damer  och 
missnöjda  diplomater,  utbildades  ett  krigsparti:  »dess  program 
var  kriget,  icke  blott  en  eller  några  enstaka  staters,  utan  hela 
kontinentens  mot  den  fruktansvärde  fienden  och  hans  sträfvande 
mot  universalmonarkien.»  ***) 


*)  Gentz  berättar  att  A.  i  Dresden  försett  honom  —  han  var  dä  på 
väg  till  London  —  med  en  växel.  Vid  spelbordet  vann  han  af  A.  200  Thaler, 
(Tageb.,  Aug.   1802.  s.  31). 

'^*)  Se    Gentz'    Tagebiicher    s.    38,    46,    samt  hans  bref  till  J.  v.  Muller 
^'=,',2   i8o5  (tr,  i  Briefe  an  J.  v.  Muller,  herausg.  v.  M.  Constant,  1:  152,  185, 

***)  Se  Fournier,  anf.  st.  s.  123  — 124.  hvarest  denna  krets  och  dess  in- 
flytande skildras.  At  Armfelt  egnar  förf.  särskild  uppmärksamhet  och  karak- 
teriserar honom  på  följande  sätt:  <rArmfelt  var  ein  geist voUer  Mann  und  ein 
offener  Charakter.  nur  iiber  das  Maass  leidenschaftlich  und  leichtfertig.  Ein 
erbitterter  und  riicksichtsloser  Widersacher  des  friedlichen  Systems  des  Wiener 
Cabinets,  berichtete  er  in  klaren  Worten  und  ohne  ChifTern  zu  gebrauchen 
die  abfälligsten  Dinge  iiber  Colloredo  und  Cobenzl  nach  Hause.»  —  Four- 
nier anser  äfven  att  A:s  uppgifter  i  ministerberättelserna  icke  alltid  voro 
riktiga. 


—    14  — 

I  en  mindre  bemärkt  ställning  än  Gentz'  och  Armfelts  här 
nämnda  gemensamnia  umgängesvänner  lefde  Joh.  v.  Muller,  redan 
då  en  inom  Europas  vetenskapliga  litteratur  berömd  man.  Hans 
flitiga  penna  och  stora  arbetsförmåga  räckte  till  ej  blott  för  ve- 
tenskapligt författarskap  och  historisk  forskning  samt  till  fyllan- 
det af  en  anspråkslös  ämbetsställning  vid  kejserliga  biblioteket  i 
Wien.  Han  spelade  äfven  en  politisk  rol,  ehuru  den  på  grund 
af  hans  yttre  ställning  måste  blifva  underordnad.  Liksom  Arm- 
feltj  Gentz  och  d'Antraigues  var  han  högst  missnöjd  med  den  håll- 
ning, som  den  österrikiska  regeringen  intagit.  Det  gemensamma 
hatet  mot  franska  revolutionen  och  Bonaparte  torde  hafva  varit 
det  första  föreningsbandet  mellan  Armfelt  och  v.  Muller  j  per- 
sonlig tillgifvenhet  och  ömsesidig  aktning  gaf  sedan  färg  ät  deras 
förbindelse. 

Till  v.  Mullers  missnöje  med  förhållandena  i  Wien  bidrogo 
äfven  personliga  anledningar.  Han  hade  hoppats  att  efter  den 
bekante  v,  Swieten  —  Haydns  och  Mozarts  vän,  som  kort  förut 
aflidit  --  blifva  föreståndare  för  det  kejserliga  biblioteket  i  Wien. 
Denna  förhoppning  slog  fel;  han  rönte  mer  än  ett  bevis  på  de 
styrandes  ovilja,  censuren  lade  hinder  i  vägen  för  utgifvandet  af 
hans  arbeten,  hans  ekonomiska  ställning  blef  bekymmersam. ") 
Sina  bekymmer  utgöt  han  för  Armfelt  i  talrika  bref  och  biljet- 
ter, hållna  i  en  förtrolig  ton,  vittnande  om  nära  personlig  för- 
bindelse. Armfelts  alltid  öppna  hand  lättade  hans  ekonomiska 
betryck;  genom  Armfelts  inflytande  hoppades  v.  Miiller  få  en 
fördelaktigare  anställning  annorstädes,  sedan  han  vändt  den  otack- 
samma kejsarstaden  ryggen.  Han  begärde  och  erhöll  Armfelts 
rekommendation  hos  Gustaf  IV  Adolf,  som  han  uppvaktade  i 
Karlsruhe  i  Juli  1804.  **)  —  Till  gengäld  synes  v.  Muller  hafva 
varit  Armfelt  behjälplig  med  åtskilligt  arbete  af  litterärt-politisk 
art,  som  tillhörde  dennes  ämbetsverksamhet.    Det  har  ansetts  att 


*)  Till  dessa  bekymmer  kom  äfven  obehaget  af  det  bedrägeri,  för 
hvilket  v.  Muller  var  utsatt  i  Maj  1803,  och  som  fullständigare  upplyses  af 
hans  bref  till  Armfelt  au  det  af  v.  Miillers  biografer  blifvit  berättadt.  En 
ung  man  —  hans  namn  var  Hartensteiii  —  hade  vunnit  den  ryktbare  forska- 
rens välvilja  och  förtroende.  Genom  tingerade  bref  i  v.  Miillers  namn,  ge- 
nom falska  växlar  och  lögnaktiga  rykten  hade  denne  »monstre-fripon»  brag! 
sin  välgörare  nära  ekonomisk  ruin,  undergräft  hans  ställning  och  prisgifvit 
hans  namn  åt  skandalen  (se  Fournier,  anf.  st.,  s.  125'.  Detta  blef  anled- 
ning till  alt  v.  Muller  redan  första  året  af  /Vrmfelts  vistelse  i  Wien  för  allti  i 
lemnade  denna  stad.  (Se  Miillers  Sämmtl.  Werke,  1835,  XXIX:  25,  XXXII: 
245  o.  f.). 

**)  Se   Armfelts  och   v.  Mullers  bref  till  Gustaf  IV  .\dolf  '%,  ' ',    i8o(. 
(Ups.  bibliotek). 


—  15  — 

v.  jMiiller  låtit  använda  sig  sasoni  hemlig  kunskapare  i  det  öster- 
rikiska kansliet,  särskildt  för  d'Antraigues'  räkning;')  möjligen 
gjorde  han  äfven  Armfelt  dylika  tjenster.  Han  fick  del  af  dennes 
politiska  uppsatser  och  biträdde  honom  möjligen  med  utarbetandet 
af  hans  ofv^annämnda  »Apcrgu?»  öfver  förhållandena  i  (Österrike. 
Till  hans  genomläsning  anförtrodde  Armfelt  sina  memoarer.  **) 
Medan  Johannes  v.  Miiller,  Bonapartes  förklarade  motstån- 
dare under  århundradets  första  år,  slutade  sin  bana  med  att  så- 
som öfverlöpare  gå  i  hans  broders,  lydkonungens  af  Westfalen 
tjenst,  förblef  den  tredje  af  det  här  nämnda  kontrarevolutionära 
klöfverbladet,  d'Antraigues,  trogen  sitt  hat  till  sakernas  nya  ord- 
ning i  hans  fädernesland.  Armfelts  förbindelse  med  honom  räckte 
ända  till  d'Antraigues'  plötsliga  död  1812.  **')  Det  har  afd'An- 
traigues'  biograf  7)  anmärkts,  att  Armfelt  varit  en  af  de  ytterst 
få  —  jämte  honom  namnes  J.  J.  Rousseau  och  den  spanske  di- 
plomaten Las  Casas  —  som  hade  mött  d'Antraigues  med  för- 
troende och  som  denne  ända  till  slutet  af  sin  bana  visat  tillit 
och  tillgifvenhet.  Studiet  af  d'Antraigues'  papper  —  bland  dem 
finnas  äfven  åtskilliga  bref  från  Armfelt  —  har  ej  varit  egnadt 
att  gifva  en  tilltalande  bild  af  denne  fanatiske  kontrarevolutionär. 
Det  sades,    att  han  själf  uttalat  sin  önskan  att  fä  blifva  »kontra- 


*)  Pingaud,  anf.  st.,  s.  220. 
**)  Se  v.  Mullers  Werke,  XXXII:  247:  »General  A.  gab  niir  ein  Manu- 
skript iiber  Gustav  III,  seiuen  Freund,  welcher  mich  stärkte;  ich  sah  den 
unerschiitterlichen  König  durch  seine  hohe  Entschlossenheit  Ressourcen  linden 
und  unerwartet  seiner  Feinde  Bewunderung  werden.»  Själf  skref  lian  till 
Armfelt,  sedan  denne  lemnat  Wien:  «Tous  les  jours,  en  contemplant  votre 
portrait,  je  pense  å  vous  avec  bien  de  la  tendresse;  et  souvent,  en  lisant  les 
Vies  de  Plutarque  et  semblables,  je  pense,  que  la  vie  de  ces  siécles  actifs, 
oii  riiomme  était  quelque  chose,  vous  aurait  bien  convenu  et  que  j^aurais 
aimé  d'étre  votre  historien. «  —  Han  anhöll,  att  om  A.  ej  sjelf  publicerade 
Gustaf  IILs  bref  och  sina  egna  memoarer,  få  förtroendet  att  mottaga  dem  i 
testamente  (^^'5  1805).  Längre  fram  skref  han  i  samma  ämne  (^^  ^  1806):  »Je  vous 
remercie  tendrement  du  legs  de  vos  brouillons.  Soyez  sur  du  soin  religieux 
que  j'aurai  d'en  tirer  parti  pour  réveiller,  s'il  ss  peut,  par  leur  moyen  dans 
les  jeunes  coeurs  ces  principes  et  cette  maniére  de  penser  qui  fait  la  gloire 
de  votre  nom.  —  Un  jour  que  la  postérité  jettera  sur  nos  temps  ces  regards 
de  compassion,  que  nous  iuspirent  les  derniers  siecles  de  la  liberté  Grecque 
et  de  la  gloire  de  Rome,  quelqu"un  dira:  le  general  Armfelt  était  digne  d"un 
åge  plus  héroique  et  plus  élevé;  cependant  il  eut  le  bonheur  qu'un  ami  re- 
cueillit  ses  cendres,  pour  les  consacrer  ä  jamais  dans  le  temple  de  la  mémoire 
éternelle.ir 

"*")  Han  föll  för  mördarehand:  gärningsmannen,  en  af  honom  kort  förut 
afskedad    italiensk    betjent,    gaf    äfven  sig  själf  döden;  och  det  har  måst  för- 
blifva    outredt,    huruvida    mordet    var    alt    anse    såsom    en  yttring  af  enskild 
hämnd,  eller  var  att  anse  såsom  ett  politiskt  mord. 
t)  Pingaud.  anf.  arbete,  s,  219. 


—  i6  — 

revolutionens  Marat»  och  låta  uoo^ooo  hufvuden  springa».  Men 
d'Antraigues'  omfattande  politiska  författarskap,  så  väl  det  of- 
fentliga som  det  enskilda  och  hemliga,  tjente  minst  lika  mycket 
enskilda  syften  och  vinningslystnad.  Sanningen  kom  ofta  till  korta 
under  det  politiska  spioneriet  och  intrigerna.  Dylika  utgjorde 
denne  emigrants  egentliga  lifsluft  och  han  misstroddes  i  själfv^a 
verket  af  alla.  Han  lät  sina  tjenster  dyrt  betalas  från  så  många 
häll  som  möjligt;  han  åtnjöt  tidtals  pensioner  från  Madrid  och 
Neapel,  frän  Wien  och  Petersburg,  slutligen,  sedan  alla  de  öfriga 
upphört,  från  London,  dit  han  flytt  från  Dresden.  Om  de  olika 
regeringar,  af  hvilka  han  lät  betala  sig,  följde  skilda  banor,  be- 
kymrade honom  föga.  j>Han  tillämpade,  säger  hans  biograf,  på 
sitt  sätt  evangeliets  föreskrift:  Du  skall  icke  låta  din  högra  hand 
veta  hvad  den  venstra  gör.»  *) 

Med  allt  detta  var  grefve  d'Antraigues  dock  genom  sin 
fängslande  personlighet  och  sin  glänsande  framställningsgäfva  en 
makt  i  det  kontrarevolutionära  Europa;  och  hans  hat  återgälda- 
des af  Napoleon  i  fullaste  mått.  På  Armfelt  gjorde  den  snillrike 
mannen  ett  lifligt  intryck.  Efter  deras  sammanträffande  i  Dres- 
den 1802  skref  han:  A  våra  dagar  skulle  behöfvas  konungar  som 
Henrik  IV  och  adelsmän  som  d'Antraigues5>.  Sedan  fann  han 
dock  enligt  ett  följande  bref,  att  mycket  var  att  anmärka  mot 
dennes  »moralite'»,  och  Armfelts  förtroende  torde  ej  hafva  varit 
så  odeladt  som  hans  beundran  för  talangen.  Förbindelsen  med 
d'Antraigues  kunde  ej  annat  än  i  samtida  politikers  ögon  ställa 
Armfelt  på  samma  linie  som  de  oförsonliga  emigranterna.  Ka- 
rakteristiskt för  uppfattningen  af  hans  ställning  var  ett  yttrande 
i  Moniteuren,  föranledt  af  underrättelsen  om  de  neapolitanska 
Bourbonernas  fall:  »Drottningen  af  Neapel,  hette  det,  bör  nu  be- 
gifva  sig  till  London  och  öka  antalet  af  intrigmakare  där  .  .  . 
Dit  kan  hon,  om  hon  finner  det  lämpligt,  kalla  baron  Armfelt 
samt  herrarna  Fersen  och  d'Antraigues.  **) 


*)  Pingaud,  anf.  st.  s.  133.  352.  Jfr  Fournier,  anf.  st„  s.  loo,  hvarest 
berättas,  att  d'Antraigues,  oaktadt  sitt  hat  mot  Bonaparte,  lät  köpa  sig  af 
Österrike  (1803),  för  att  genom  sitt  inflytande  hos  Czartoryski  bevara  freden. 
Ehuru  dennes  förtroendeman,  stod  han  äfven  sedermera  i  brefväxling  med 
Cohenzl  i  Wien  och  motverkade  där  ryska  sändebudet  Rasumowskis  inflytande, 
äfven  sedan  kejsar  Alexander  var  sinnad  alt  låta  kriget  mot  Napoleon  bryta 
löst  (d'A.  till  Cobenzl,  Sept.   1804,  anf.  st.,  s.  226  o.  f.). 

**)  Le  Moniteur  ^/,  1806,  cit.  hos  Pingaud,  s.  34S.  Ett  prof  af  tonen 
och  framställningssättet  i  d'Antraigues'  bref  till  Armfelt  må  här  anföras.  Han 
skrifver  (1806)  rörande  Europas  allmänna  politiska  ställning  och  revolutionens 
och  kejsardömets  framgång:  »Je  suis  trop  royaliste  pour  étrc  utile  å  des 
roisi    je    fais    profession    d'ctre    dévoué    a    la  royauté,  mais  de  n'étre  esclave 


-  17  - 

Förbindelsen  med  denna  kontrarevolutionära  trio,  knuten  i  Wien 
och  sedan  under  åtskilliga  år  fortsatt,  har  förtjenat  att  i  Arm- 
felts  historia  behandlas  något  utförligare  och  i  ett  sammanhang. 
Den  blef,  ^såsoni  vi  sett,  ej  utan  inflytande  på  hans  ställning  och 
äsigter.  At  hans  Wienerlif  gaf  den  äfven  en  viss  färg,  ehuru  vis- 
serligen icke  uteslutande.  Älycket  annat  än  politiken  sysselsatte 
där  den  mångfrestande  mannen.  I  det  hela  voro  dessa  är,  1803 
och  en  del  af  1804,  en  af  de  lyckligaste  och  lugnaste  perio- 
derna af  hans  växlingsrika  lif. 


Om  de  offentliga  förhållandena  i  Österrikes  hufvudstad  ej 
voro  uppmuntrande  vid  denna  tid,  så  saknades  däremot  icke 
villkoren  för  angenäma  enskilda  förhållanden  och  ett  gladt  um- 
gängeslif.  Armfelts  bref  frän  början  af  hans  vistelse  i  Wien 
öfverflöda  visserligen  pä  spetsiga  anmärkningar  öfver  den  tyngd 
och  andefattigdom,  som  syntes  honom  utmärka  kejsarstadens 
sällskapslif,  hvarest  den  materiella  njutningen  spelade  en  så  vä- 
sentlig rol.  5> Allting  här  är  mage»,  säger  han;  »om  det  finnes 
en  själ  hos  Wienarna,  sä  sitter  den  långt  ner  i  magen,  omgifven 


d'aucun  roi,  ni  le  courtisan  d'aucun  ministre.  .  .  .  J'ai  le  plus  profond  respect 
pour  la  Providence,  mais  enfin,  je  ne  puls  pas  m'empécher  de  croire  que 
Dieu  se  nioque  de  nous  tout  ouvertement,  et  cela  n^est  pas  bien,  car  en  vé- 
rité,  la  plaisanterie  est  trop  forte.  ...  Il  sort  de  cette  main  divine  au  milieu 
des  guénilles,  dont  il  lui  plait  de  couvrir  le  monde,  une  myriade  de  princes, 
tous  fort  bonnes  gens,  tous  bons  ä  étre  d'excellents  bourgeois,  les  plus  hon- 
nétes  banquiers  du  monde,  ou  de  fort  bons  gentilshommes  courant  le  liévre. 
Ces  bonnes  gens  se  trouvent  couronnées,  sans  trop  savoir  pourquoi,  devien- 
nent  dans  leur  enfance  la  proie  des  bavards,  des  marchands  d'opiuion,  des 
philantropes,  et  dans  leur  åge  mur  le  jouet  de  tous  ces  coquins,  pour  finir 
par  étre  leurs  victimes  dans  leur  vieillesse.  Sur  ce  siécle  corrompu  par  cette 
profusion  de  sottises,  et  qui  eut  bien  pu  se  trainer  tant  bien  que  mal  jusqu'ä 
un  autre  siécle,  cette  méme  main  lance  un  tas  de  brigands,  haletant  d'aprés 
l'or  et  le  sang,  ivres  de  grossiéretés,  de  carnage,  de  mépris  et  d'impudence, 
qui  ...  se  mettent  ä  égorger,  a.  bruler  au  nom  de  la  philosophie,  å  détruire 
au  nom  de  la  philantropie  et  ä  torturer  les  hommes  dans  tous  les  sens  .  .  . 
Au  milieu  de  tout  ce  tapage.  ou  l'un  pleure,  Tautre  crie,  s'éléve  un  colosse. 
Ses  pieds  réposent  sur  le  fumier  et  sa  tete  s'éléve  aux  cieux.  Celui-lå  veut 
et  ose.  Il  dit:  'Je  veux  que  vous  entriez  dans  le  fumier,  d'ou  je  sors,  et  je 
veux  étre  seul,  la  tete  élevée,  en  Europé.  \'ous  vous  étonnez  de  la  bassesse 
de  mon  origine,  et,  pardieu,  je  vais  vous  étonner  le  monde  de  la  bassesse  de 
votre  åme.'  Et  aussitot  le  colosse  les  couvre  du  fumier,  sur  leijuel  réposent 
ses  pieds:  et  voila  ces  morceaux  du  fumier  qui  s'arment,  se  couvrent  de  cou- 
ronnes  et  fraternisent  avec  nos  philantropes.  Cela  durera  jusqu'au  moment 
ou,  ennuyés  de  leur  siécle,  les  nouveaux  venus  chasseront  les  vieux  a  coups 
de  pieds.» 

Tegnér,     a.    J/.   Arm/elt.  2 


—  i8  — 
* 
af  en  pastejdeg  eller  en  stekt  höna.»  Allting  i  detta  samhälle 
föreföll  honom  »murket  och  ruttets;  i  den  förnäma  världen  hade 
umgänget  skarakteren  af  en  likprocession»;  ^»talar  gör  man  en- 
dast hos  prinsen  af  Ligne».  Valsa  kunde  man  visserligen  — 
denna  dans  gjorde  från  Wien  vid  denna  tid  sitt  inträde  i  det 
europeiska  sällskapslifvet  —  »man  behöfde  nämligen  icke  befara 
att  bli  yr  i  hufvudet,  ty  man  hade  ingenting  däri».  —  Men  den 
godmodighet,  som  sedan  gammalt  är  Wienerlynnets  kännemärke,, 
förfelade  icke  att  småningom  stämma  honom  blidare.  »Folket 
är  här  godt,  genomgodt»,  skrifver  Armfelt,  »d.  v.  s.  man  är  icke 
god  politiker,  god  general,  god  artist,  god  kock,  god  betjent,. 
god  kusk  —  allt  det  där  är  man  ganska  medelmåttigt;  men  man 
är  en  god  människa,  god  man  och  qvinna,  utan  svek  och  hat. 
Detta  är  mycket,  det  är  sällsynt,  och  det  behagar  mig,  fastän 
det  någon  gång  förefaller  tråkigt.» 

Från  början  fann  han  sig  vara  »väl  considererad  och  fete- 
rad;  alla  gamla  käringar,  hvilkas  (boston-)parti  jag  gör,  finna  mig 
oförlikneligen  söt.  Kaka  söker  maka»,  skrifver  han  i  början  af 
1803.  Men  det  var  icke  blott  de  äldre  damerna  vid  spelbordet,, 
som  funno  behag  i  Armfelts  sällskap.  »Vet  du  väl»,  heter  det  i 
ett  annat  bref  till  hans  hustru,  »att  då  jag  bryr  mig  om  att 
spraka  med  ungdomen  —  som  ej  ofta  sker,  ty  kropps-  och  sin- 
nesplågor ligga  oftast  i  vägen  —  så  slå  alla  vackra  flickor  en 
cercle  omkring  mig,  som  om  jag  vore  tjugo  år,  och  glädjen  står 
i  taket.»  Det  gick  i  Wien  som  annorstädes,  vid  konung  Gustafs 
hof  under  ungdomsåren,  i  Neapel  under  förföljelsen  och  i  det 
kurländska  furstehemmet  på  Löbichau,  —  ännu  var  Armfelt, 
åren  och  sjukdomarna  till  trots,  damernas  gunstling.  En  af  stjär- 
norna på  Wienersocietetens  himmel,  den  sköna  grefvinnan  Lans- 
koronska,  född  Rzewuski,  af  polsk  börd,  fann  i  honom  »le  plus 
adorable  des  hommes»:  om  det  svärmeri,  som  förenade  dem,  bär 
en  ännu  bevarad  brefväxling  vittne.  Hos  grefvinnan  Lanskoron- 
ska  fann  Armfelt  ett  andra  hem  och  en  umgängeskrets,  som  slut- 
ligen med  varma  band  fastade  honom  vid  Wien. 

Till  denna  krets  hörde  åtskilliga  damer  af  Wienersocietetens 
högsta  aristokrati,  Armfelts  gamle  vän  och  själsfrände,  den  rykt- 
bare prin.sen  af  Ligne,  furst  Lobkowitz,  några  franska  emigranter.,, 
markis  de  Bonnai,  grefve  de  la  Marek,  m.  fl.  Nära  slöt  sig 
Armfelt  till  arfprinsen  af  Wiirtemberg,  sedermera  detta  lands 
konung,  »en  allrakäraste  ung  prins,  säger  Armfelt,  med  vett, 
kunskaper,  karakter,  solidité  och  en  ovanlig  niodesti.»  Pä  grund  af 
oenighet  med  sin  fader  lefde  den  unge  fursten  i  Wien  i  ett  slags 
förvisning  frän  sitt  hem  och  innehade  en  anställning  med  generals 


—  19  — 

grad  i  österrikiska  armén.  Under  senaste  tiden  af  sin  Wicncr- 
vistelse  knöt  Armfelt  närmare  förbindelse  med  den  unge  ärke- 
hertig Johan  af  Österrike,  Joh.  v.  jNIullers  lärjunge,  anhängare  af 
de  politiska  meningar,  som  omfattades  af  Frankrikes  motstån- 
dare —  en  förbindelse,  som  sedermera  underhölls  genom  flerårig 
brefväxling.  Ebrenström  har  i  sina  anteckningar  skildrat  dessa 
Armfelts  personliga  förhållanden  och  den  umgängeskrets,  i  h vil- 
ken han  var  en  firad  och  beundrad  gäst.  *). 

En  liten  interiör  ur  Armfelts  Wienerlif,  hemtad  ur  ett  af 
hans  bref.  må  här  finna  en  plats  säsom  afslutning  till  skildringen 
af  hans  enskilda  förhållanden  i  den  glada  kejsarstaden  vid 
Donau.  Det  var  Gustafs-dagen,  Armfelts  namnsdag,  den  6  Juni 
1804.  Han  väcktes  på  morgonen  af  musik  i  trädgärden  —  han 
bebodde  ett  af  honom  själf  smakfullt  inredt  hus  i  en  af  Wiens 
förstäder.  Det  var  fosterländska  toner  som  Ijödo:  abbé  Vogler, 
en  gammal  bekant  frän  Gustaf  III-.s  hof,  nu  bosatt  i  Wien,  hade 
arrangerat  variationer  af  melodien:  j-Min  salig  far,  han  var  en 
Vestgöte,  han,  han.»  Tio  till  tolf  damer  af  husets  intima  um- 
gänge, klädda  som  nymfer,  »vackra  som  amoriner»,  helsade  da- 
gens hjälte  vid  frukostbordet,  som  var  öfverhöljdt  med  blommor; 
små  flickor,  klädda  som  genier,  räckte  honom  skänker  och  kor- 
gar med  blommor,  under  sång  och  Voglers  musik.  Festen  fort- 
sattes med  middag  i  Pentzing  hos  grefvinnan  Lanskoronska.  På 
aftonen  spelades  hos  ryske  ambassadören  Rasumowski  till  Arm- 
felts ära  ett  proverb  med  titel:  ^Quel  est  le  meilleur  et  le  plus 
bra  ve?»  —  Den  glada  festen,  som  sålunda  fortsattes  hela  dagen, 
var  icke  slut  förr  än  kl,  3  på  morgonen.  »Den  erinrade  mig, 
säger  Armfelt,  om  tusen  saker  från  äldre  lyckligare  tider  och 
talte  lika  mycket  till  min  känsla,  som  den  smickrade  min  egen- 
kärlek.» —  Några  dagar  senare  var  det  glada  sällskapet  äter 
samladt  hos  furst  Lobkowitz  i  dennes  trädgård,  festligt  illumi- 
nerad. I  marknadsstånd  mellan  boskéerna  försålde  damerna 
hvarjehanda  märkvärdigheter:  bland  dem  var  en  bokkatalog, 
upptagande  »Les  eloges  du  general  Armfelt  sur  la  revolution 
Frangaise  et  ses  resultats,  5   vol.  in  folio». 

Det  var  med  minnet  af  detta  glada  sällskapslif  som  Arm- 
felt, då  han  stod  färdig  att  skiljas  frän  Wien,  utbrast  i  ett  bref 
till  sin  dotter:  »Ack,  förtjusande  Wien!  Man  hade  frihet  att 
göra  hvad  man  ville;  omgifven  af  den  älskvärdaste  umgänges- 
krets,   kunde   man   glömma,  att  man  hade  ett  offentligt  uppdrag 


*)  Se  Ehrenström,  Anteckningar,  IT:  505,  536  o.  f. 


20    — 


och  alla  de  obehag,  som  ofta  däraf  blifva  följden.     Sä  länge  jag 
lefver,  kommer  jag  att  sakna  Wien!»  *) 


På  sommaren  1803  anträdde  konung  Gustaf  Adolf  och 
hans  gemål  den  resa  till  Tyskland,  som  i  många  afseenden  blef 
ödesdiger  och  kan  sägas  bilda  skiljegränsen  mellan  tvenne  skeden 
af  hans  regering.  Ursprungliga  anledningen  till  denna  resa  var 
väl  endast  önskan  att  göra  ett  återbesök  hos  drottning  Fredrikas 
anförvandter,  hvilka  året  förut  gästat  svenska  hofvet.  Men  vi- 
stelsen blef  icke  allenast  långvarigare  än  någon  ursprungligen 
ämnat.  Den  medförde,  såsom  bekant,  äfven  i  andra  afseenden 
olycksbringande  följder:  aflägsnade  konungens  sinne  från  Sverige 
och  närde  hans  önskan  att  ingripa  i  världshändelsernas  gäng. 

Under  några  månader  af  denna  tid  tillhörde  Armfelt  det 
svenska  hof,  som  var  samladt  kring  konungaparet  hos  drottning- 
ens moder,  markgrefvinnan  af  Baden,  och  drottningens  farfader, 
den  gamle  kurfursten.  Han  åtföljde  konungaparet  från  Karlsruhe 
till  Miinchen,  hvarest  drottning  Fredrikas  syster  residerade  som 
kurfurstinna  af  Baiern.  Armfelts  förtroliga  bref  frän  denna  tid 
äro  upplysande  för  det  resande  svenska  hofvets  förhållanden  och 
lemna  hvarjehanda  bidrag  till  konung  Gustaf  IV  Adolfs  och 
hans  gemåls  karakteristik 

Konungen  hade  uttryckt  sin  önskan  att  se  Armfelt  i  Karls- 
ruhe, dit  han  anländt  i  slutet  af  September.  Det  var  ingen  be- 
fallning eller  fordran,  att  hans  sändebud  i  Wien  skulle  företaga 
denna  långa  resa;  men  Armfelt  var  genast  färdig.  »Det  blir  al- 
drig Gustaf  Mauritz,  som  kommer  att  manquera  i  égard  mot  sin 
kung.»  Han  gjorde  dock  icke  resan  med  gladt  hjärta.  »Hvad 
skall  en  sådan  resa  aboutera  till?  Mina  kunskaper  i  umfo)-)na- 
tiken  äro  inga,  i  politiken  skapade  för  ett  annat  tidelivarf,  i 
kunskap  och  kännedom  af  människor  ej  stort  klokare  än  ^Höns- 
gummans  visa».  Men  alla  dessa  mina  ofuUkomlighcter  hindra  mig 
icke  att  natt  och  dag  bedja  Gud  för  konungens  konservation.»  **) 
—  Sedan  1792,  då  Armfelt  lemnat  Sverige,  hade  han  endast  vid 
sitt  besök  i  Sverige  180 1  sammanträffat  med  den  unge  konung, 
hvars  barndom  han  vårdat  och  hvars  välgång  af  den  döende 
konung  Gustaf  III  blifvit  särskildt  lagd  hans  närmaste  vän  på 
hjärtat,     Gustaf  Adolf  hade  visserligen  gifvit  sin  faders  vän  upp- 


*)  Armfelt  till  sin  dotter  "/g   1S04, 
**)  Armfelt  till  sin  hustru  ^,   1803. 


—    21     — 

rättelse  för  den  förföljelse,  han  utstått.  Men  det  hade  dock  ej 
skett  sä  hastigt  som  denne  önskat;  och  deras  korta  personliga 
beröring  är  i8oi  hade,  såsom  vi  sett,  icke  äter  närmat  dem  till 
hvarandra.  *) 

Det  kunde  sålunda  icke  vara  utan  en  viss  känsla  af  osä- 
kerhet —  för  sä  vidt  denna  var  med  Armfelts  lynne  förenlig  — 
som  han  emotsåg  detta  nya  sammanträfiande  på  utländsk  botten. 
Men  konungens  hållning  var  oväntadt  vänlig,  ja  hjärtlig.  Min- 
net af  tilldragelserna  under  förmyndareregeringen  och  den  miss- 
tro, som  de  qvarlemnat,  syntes  försvunna.  Gustaf  Adolf  såg  nu 
i  Armfelt  blott  sin  faders  vän,  sin  barndoms  stöd  och  den  man, 
som  han  på  dessa  grunder  framför  andra  ville  göra  till  sin  för- 
trogne. Vi  låna  Armfelts  egna  ord  för  skildringen  häråt  och  af 
hans  första  intryck  af  hofvet  i  Karlsruhe. 

Han  skrifver  den  i8  Okt.  1803  till  sin  hustru:  »Kungen 
mottog  mig  som  sin  bäste  och  ömmaste  vän,  tryckte  mig  tre  ä 
fyra  repriser  i  sin  famn.  Jag  tillstår  att  jag,  ehuru  rörd  häraf, 
ändå  ej  rätt  svarade  på  så  mycken  godhet,  hvilkcn  ej  så  allde- 
les quadrerar  med  hvad  som  har  passerat  och  passerar. «  Drott- 
ningen fann  han  »embellerad,  men  ännu  kallare  och  mer  roide  än 
enkedrottningen  själf.  Lilla  prinsessan,  ett  sött  barn,  som  hörde 
mitt  namn,  började  hoppa  af  glädje  och  trodde  sig  fä  se  dig, 
sprang  äfven  till  mig,  men  kan  ännu  ej  begripa,  huru  grefvinnan 
Armfelt  blifvit  så  lång  och  klädd  i  karlkläder,  ty  hon  ville  ej 
gärna  gå  ifrån  idén  om  din  présence  reelle.  **)  Kungen  kysste 
barnet  och  karesserade  det,  för  det  hon  med  erkänsla  och  glädje 
kom  ihåg  grefvinnan  Armfelt.  Drottningen  var  orörlig  och  spe- 
lade pantomimen  af  saltstoderna  i  Sodom  och  Gomorrha.  Vi 
gingo  nu  i  salongen,  och  H.  M.  presenterade  mig  för  alla.  Den 
gamle  kurfursten  är  en  charmant  och  vänlig  man.  Markgrefvin- 
nan  och  dess  son  känner  du.  Kurfursten  af  Baiern,  min  gamla 
liderliga  kamrat  för  22  år  sedan,  tog  mot  mig  som  du  väl  kan 
tänka.  ■***)  Dess  gemål,  vår  drottnings  syster,  söt  och  artig  som 
en  ängel;  en  liten  prins  af  l^raunschweig,  korporal  och  halfgalen, 
som    jag    känt    i  Potsdam,  gift  med  en  liten  täck  syster  till  vår 


")  Se  detta  arbete  II:  391,  396  o.  f. 
*■*)  Grefvinnan    Armfelt  hade,  såsom  vi  sett,  vårdat  detta  konungabarn  i 
spädaste  åldern. 

***)  Se  anekdoten  om  Armfelts  sammanträff.inde  med  kurfursten  (sedan 
konungen)  af  Baiern  i  «Gömdt  är  icke  glömdto-,  VIII:  61,  samt  rörande  deras 
bekantskap  under  ungdomsåren  föreliggande  arbete,  I:  20.  Uppgifterna  i 
<rGömdt  jir  icke  glömdt*  äxo  i  åtskilliga  afseenden  ej  korrekta,  såsom  synes 
af  Armfelts  egna  meddelanden. 


—    22    — 

raka  fru,  tvä  prinsar  af  Darmstadt,  hvaraf  du  för  många  år  sen 
sett  en  i  Sverige;  arfprinsen  af  Darmstadt  skall  gifta  sig  med 
den  yngsta  af  systrarna.  Ehrensvärd  från  Paris  fann  jag  här, 
Stenbocken,  lika  skön  och  exprés  gjord  för  etikett,  reverenser 
och  gracer  i  ett  tyskt  hof.  Af  alla  i  sviten  behagar  mig  unga 
Löwenhjelm  mest,  om  jag  bara  finge  sätta  mask  på  honom.  *) 
Jag  talar  ej  om  Lagerbjelke,  som  är  oförliknelig  för  mig  och 
som  talar  om  dig  som  om  en  gudomlig  varelse.  —  Nu  går  och 
rider  jag  med  kungen  förmiddagarna  jusqu'ä  Textinction.  Han 
tyckes  ej  vilja  dölja  mig  något,  t.  o.  m.  hvad  i  dess  hjärta 
gror.  Men  jag  tillstår  dig,  att  jag  ej  kan  komma  ifrån  en  så- 
dan kontrast  mellan  ord  och  gärningar,  och  att  min  vanliga  en- 
tusiasm blifvit  för  denna  gången  nog  paralyserad.  Få  se  om 
jag  blir  varmare  i  en  framtid;  nu  så  länge  blir  jag  blott  sann- 
färdig .  .  .  Ännu  vet  man  ej  något  om  kungens  afresa  härifrån; 
emellertid  äta  de  opp  lefvande  kurfursten.  Gaspillagen  är  öfver 
all  höfva  .  .  .  Frun-dotter  och  frun-mor  **)  vilja  att  man  skall 
blifva  här;  men  ehuru  mäktig  den  förra  är  på  sin  herre  och 
man,  har  han  väl  för  godt  vett  och  för  mycken  delikatess  att 
sä  manquera  mot  hospitaliténs  lagar.»  ***) 

Några  dagar  senare:  »Kungen  är  lika  nådig  mot  mig.  Det 
finnes  ingen  genre  af  distinction,  han  ej  prodiguerar  rnig.  Alla 
säga,  att  de  aldrig  sett  honom  med  någon  människa  såsom  han 
är  med  mig.  Men  hvad  abouterar  det  till?  Då  han  begär  min 
avis,  ger  jag  den  efter  samvete;  sällan  tyckes  den  vara  hans; 
men  aldrig  contrediserar  jag  direkt.»  —  Särskildt  synes  konungen 
hafva  gifvit  luft  ät  sina  känslor,  då  Armfelt  den  i  November, 
konungens  födelsedag,  kom  för  att  lyckönska  honom.  »Han  föll 
mig  i  famnen,  kysste  mig  väl  tio  gånger  och  föll  i  en  gråt,  som 
räckte  en  qvarts  timma.  Jag  tillstår  till  min  skam,  att  jag  var 
mera  embarrasserad  än  rörd.» 

Armfelts  resa  till  Karlsruhe  afsåg  endast  att  göra  en  kort 
uppvaktning,    liknande    den    som    samtidigt    gjorts  från  Paris  af 


*)  Löwenhjelm    ansågs    vara   son  till  hertig  Karl  af  Södermanland,  om 
hvars  utseende  Löwenhjelms  påminte. 

*-)  Drottningen  och  hennes  moder,  markgrefvinnan  af  Baden. 
''"■-)  Konungens  af  Sverige  svit  utgjorde  40  personer.  «Jag  undrar,  sä- 
ger Armfelt  någon  tid  efteråt,  hvad  H.  M:t  skulle  säga,  om  en  svit  af  40 
personer  komme  till  honom,  blefve  flera  månader  och  toge  af  honom  allt 
utom  kläderna  de  gingo  med;  ty  du  skall  veta  att  allt  folket  är  kontant  be- 
taldt  af  kurfursten  .  .  .  Markgrefvinnan  försäkrar  oss  dagligen,  att  det  är  en 
bagatell,  och  vi  skola  väl  tro  på  henne.  Jag  har  ej  kunnat  förtiga  mina 
reflexioner,  som  äfven  ej  undföllo  H,  M:t;  men  frun  och  dess  ledarinna  tycka 
ej  om  min  uppriktighet.»     (A.  till  sin   hustru  '";',,    1803). 


Tians  kollega  därstädes,  svenske  ministern  baron  Ehrensvärd,  och 
af  andra  svenskar  af  rang.  som  befunno  sig  inom  grannskapet 
till  konungahusets  vistelseort.  Han  ärnade  sålunda  återvända 
till  Wien,  så  fort  som  det  kunde  anses  passande,  men  konungen 
qvarhöll  honom  envist.  »Af  alla  dem,  som  hitkommit  för  att 
uppvakta  Deras  Majestäter,  skrifver  han  ('^,,  1803),  är  nu  jag 
ensam  qvar,  en  fattig,  syndig  och  utledsen  människa.  I  mor- 
gon skall  jag  fä  svar,  när  jag  får  afresa,  men  det  lär  väl  ej 
dä  komma  längre  än  förut:  'Armfelt  får  vara  beskedlig  och 
vänta  litet,  heter  det'.  —  H.  M:t  finner  sig  oförlikneligen  väl 
här;  efter  alla  de  samtal  jag  haft  med  honom,  tyckes  det  som 
han  mot  Stockholm  och  societeten  där  tagit  en  oöfvervinnerlig 
aversion,  pour  ne  pas  dire  pis.  Att  drottningen  är  lycklig 
i  sin  familj,  är  ganska  naturligt.  De  som  utgöra  D.  D.  M. 
M:s  svit,  äro  desperata  och  hafva  uti  intet  beredt  sig  pä  en  så 
lång  sejour.» 

Det  synes  häraf  att  vistelsen  i  Karlsruhe,  oaktadt  den  i 
viss  grad  oväntade  hjärtlighet,  hvarmed  Armfelt  bemöttes  af 
konungen,  ingalunda  behagade  denne  förstnämnde.  Härtill  bi- 
drog icke  minst  den  stela,  uniformerade  etikett,  som  konung 
Gustaf  Adolf  infört,  så  mycket  som  möjligt  olik  det  glada  lif- 
vet  i  Gustaf  III:s  hof,  hvilket  tillhörde  Armfelts  ungdomsminnen. 
Att  från  kl.  9  om  morgonen  vara  klädd  i  full  uniform,  värja, 
stöflar  och  sporrar,  att  stå  större  delen  af  dagens  timmar,  att 
oupphörligt  hafva  cour  och  uppvaktning  —  allt  detta  var  icke 
öfverensstämmande  med  Armfelts  lefnadsvanor  och  beqvämlig- 
het,  helst  som  all  »esprits  var  bannlyst  frän  den  lilla  värld,  där 
tomma  former  ersatte  storheten.  Det  ingaf  honom  bestämd  mot- 
vilja. *)  »Att  äta,  sofva,  stå  och  vara  spänd  i  uniform  äro  non 
plus  ultra  af  våra  företag»,  skrifver  han.  »I  politik  veta  vi  blott 
sqvaller,  i  litteraturen  blott  platta  dumheter;  i  allmänna  lefver- 
net  tror  jag  mig  ha  påfunnit  ett  problem :  att  fyra  ben  vore 
fördelaktigare  än  två.  sedan  man  förkofrat  sig  i  ståning  till  den 
grad  vi  nu  hunnit.» 

Men  äfven  andra  orsaker  ingåfvo  Armfelt  tidigt  en  känsla 
af  missnöje  med  vistelsen  i  Karlsruhe.  Han  tyckte  sig  för- 
märka, att  den  unga  vackra  drottningens  inflytande  på  sin  ge- 
mål var  allt  för  stort;  han  jämförde  henne  i  hersklystnad  med 
»Lovisa  Ulrika,  Katarina  af  Medicis  och  drottning  Blanka.»  Drott- 


*)  »Den  échantillon  jag  här  haft  af  edert  sätt  att  vara,«  skrifver  han 
till  sin  hustru  på  hösten  ("/j,)  1803,  «som  skall  ändi  vara  bättre  än  där,  har 
dödligen  skrämt  mig.<r 


—    24  — 

ningen  dolde  ej  sin  lust  att  dröja  qvar  så  länge  som  möjligt  hos 
sin  slägt,  utan  afseende  pä  att  detta  innebar  ett  föga  grannlaga 
missbruk  af  gästfriheten.  *) 

Sitt  nya  fädernesland  syntes  hon,  omgifven  af  de  sina,  nä- 
stan förakta,  säger  Armfelt,  och  närde  hos  konungen  motvilja 
mot  att  återvända  eller  sysselsätta  sig  med  Sveriges  angelägen- 
heter —  »liksom  Sverige  och  de  affärer,  som  där  förefalla,  vore 
af  intet  värde!»  utbrister  han  harmfullt.  »Konungens  naturliga 
enfaldighet  gör  att  han  ej  inser  allt  detta,  utan  tager  för  bevis 
af  kärlek  det  som  är  motsatsen.  Jag  är  i  själen  bedröfvad  och 
begriper  ej  hur  det  skall  sluta.»  Svenskarna  i  konungens  om- 
gifning  behandlades  med  ringaktning:  »Drottningen  värdar  sig 
sällan  att  se  på  oss  fattiga  svenskar,  men  då  det  skall  ske,  är 
det  för  att  ricanera  öfver  något» ;  misstankar  väcktes  i  konungens 
sinne  mot  hans  landsmän,  hvilka  framställdes  såsom  »elakt,  odug- 
ligt och  farligt  folk». 

Därföre  var  det  också  högst  ogärna  som  konungen  sys- 
selsatte sig  med  svenska  regeringsangelägenheter.  Vid  jultiden 
1803  ^'^^^^  redan  hopat  sig  fyra  hundra  oafgjorda  regerings- 
mål. Lagerbjelke,  konungens  kabinettssekreterare,  arbetade  som 
en  träl;  Armfelt  understödde  ifrigt  hans  bemödanden  att  få  sa- 
kerna afgjorda:  »Allt  hvad  som  skall  ske,  går  svårt,  långsamt, 
nästan  disgraciöst.  Det  är  blott  de  små,  allra  minsta  militä- 
riska  detaljer,  som  ej  vore  en  regementsofficers  höfva,  som 
fästa  både  attention  och  interét.  **)  Det  är  verkligen  bedröfligt 
ock  tungt  att  se,  så  nära  som  jag  nu  dagligen  ser  det,  isyn- 
nerhet som  h varken  god  jugement  fattas  eller  moyen  att  ar- 
beta och  arbeta  bra,  dä  nöden  absolut  så  kräfver.»  —  Vid  ett 
tillfälligt  förhinder  för  Lagerbjelke  åtog  sig  Armfelt  en  del  af 
hans  göromål  och  fann,  att  konungen  alldeles  icke  var  »svår  att 
arbeta  med,  au  contraire.     Allt  går,  bara  rnan  förstår  sig  pä  att 


*)  Förhållandena  inom  den  Badiska  furstefamiljen  borde  hafva  gjort 
en  större  grannlagenhet  önskvärd.  Markgrefvinnan,  drottningens  moder,  som 
qvarhöU  de  svenska  gästerna,  var  på  spänd  fot  med  sina  svärföräldrar, 
det  gamla  kurfursteparet,  på  hvars  bekostnad  man  lefde.  Den  vördnads- 
värde gamle  kurfursten  af  Baden  borde  hafva  besparats  de  trakasserier,  till 
hvilka  det  långa  svenska  besöket  under  dessa  förhållanden  gaf  anledning. 
(A:s  bref,  Dec.   1803). 

^■")  Konungen  hade  anmärkt  på  broderierna  kring  ficklocken  af  Arm- 
felts  i  utlandet  sydda  generalsuniform.  Grefvinnan  A.  fick  i  uppdrag  att 
skaffa  en  korrekt  ritning,  «ty  sådana  saker  äro  af  importance*  säger  Arm- 
felt ironiskt.  Krigspresidenten  Cederströms  »långa  promemorier  om  strunt 
gå  framför  allt  och  läsas  med  admiration,  liksom  hans  dumma  bref«.  (**/i» 
1803). 


—    25    — 

föra  fram  det,  och  att  qvinnolist  och  qvinnomakt  hällas  undan. 
Dessa  tvenne  världsförstörelser  äro,  gunäs,  likt  döden  sväfvande 
öfver  våra  hufvuden.» 

Bekymren  voro  icke  ogrundade,  ehuru  skildringarna  i  dessa 
förtroliga  bref  ma  vara  öfverdrifna.  De  voro  ej  beräknade  för 
andra  ögon  än  dens,  som  var  van  att  frän  sin  liflige  makes 
framställning  afräkna  hyperbolerna.  Armfelts  omdömen  öfver 
den  älskvärda  drottning  Fredrika  under  en  senare  tid  gingo  i 
en  helt  annan  riktning;  han  vördade  och  beklagade  henne,  han 
beundrade  hennes  karakters  fasthet  och  viljekraft.  Nu  säg  han 
i  henne  endast  ^obstaklct^  för  konungens  hemresa.  Det  wrakeh, 
hvars  ord  härvid  var  bestämmande,  var,  enligt  hans  äsigt,  drott- 
ningens moder,  markgrefvinnan  af  Baden.  *)  Det  var  hon,  som 
ingaf  sina  gäster  afsmak  för  allt  svenskt  och  i  stället  omgaf  dem 
med  äfventyrare  af  alla  slag.  Armfelt  befarade,  att  hon,  för 
att  ej  släppa  sitt  inflytande,  när  en  gäng  återresan  skulle  ske, 
ärnade  följa  med  till  Sverige  och  »hjälpa  kungen  att  styra  ett 
folk  af  assassiner,  upprorsmakare,  odägor  af  alla  slag,  och  med- 
föra till  sitt  biträde  en  mängd  af  emigrerade,  som  hvarken  kunna 
återvända  till  Frankrike  eller  med  heder  visa  sig  nägonstädes. 
Om  H.  M:t  samtycker  härtill,  så  få  vi  se  denna  markgrefliga  Se- 
miramis;  annars  torde  hon  blifva  där  hon  är  och  kommendera 
ut  sin  måg  och  dotter  som  oftast.» 

Det  var  detta  inflytande  som  gjorde,  att  konungaparet, 
såsom  Armfelt  sade,  »tog  rötter»  i  Karlsruhe  och  Miinchen  och 
att  alla  resplaner  —  till  Schweiz,  Wien,  norra  Italien  —  tills 
vidare  lades  ä  sido:  »Kungens  utrikes  resa  blir  som  Peder  Paars' 
courser  från  Kallundborg  till  Åars.  Utom  Karlsruhe  och  Miin- 
chen samt  landsvägen  till  Stralsund  blir  allt  osedt  .  .  .  Gud 
näde  oss,  men  jag  är  rädd,  att  den  resan  glömma  vi  al- 
drig». Dystra  aningar  uttalas  ofta  i  dessa  bref-,  i  ett  af  dem, 
från  våren  1804,  finner  man  följande  märkliga  yttrande:  »Gud 
i  himlen  bevare  din  lilla  prins,  —  kronprinsen,  som  grefvinnan 
Armfelt  vårdat  —  och  läte  dess  fader  lemna  honom  efter  sin 
död  den  tron,  han  besitter,  och  det  land,  han  styr!  Jag  till- 
står att  alla  dagar  Ökas  min  oro,  och  att  H.  M:ts  länga  vistande 
frän  Sverige,  som  vittnar  om  ett  slags  liknöjdhet,  gör  mig  be- 
dröfvad  intill  döden.» 


*)  I  Armfelts  och   Lagerbjelkes  bref  från  denna  tid  benämnas  de  båda 
furstinnorna  oftast  med  namnen  «orakkt«  och  «obstakIct«. 


—   26    — 

Från  Karlsruhe  gjorde  konungen  ett  par  dagars  utflygt 
till  hofvet  i  Stuttgart,  hvarunder  Armfelt  var  följaktig;  *)  och 
den  I  Dec.  1803  reste  det  svenska  konungaparet  från  Karlsruhe 
till  Miinchen.  Armfelt  måste  följa  med  pä  konungens  enträgna 
uppmaning.  Mottagandet  i  Ulm,  hvarest  nattqvarter  togs,  var 
storartadt:  stor_  parad,  illumination  med  transparanger  till  ko- 
nungens ära.  Ännu  mera  högtidligt  var  intåget  i  Miinchen  den 
3  Dec.  Det  egde  rum  under  kanonernas  dån  och  klockringning, 
trupperna  paraderade;  det  hela  skedde  med  stor  ståt. 

Lifvet  i  Miinchen  hos  Armfelts  ungdomsvän  kurfursten  be- 
hagade honom  vida  mera  än  hofvet  i  Karlsruhe;  men  då  vecka 
efter  vecka  förflöt,  utan  att  fråga  blef  om  konungaparets  af- 
resa,  gaf  han  ofta  luft  åt  sin  otålighet.  Afven  Miinchener- 
boarna  blefvo  otåliga  öfver  det  långa  konungabesöket.  En  dag 
i  Januari  1804  fanns  på  en  husknut,  enligt  Armfelts  bref,  upp- 
slaget »ett  paskill  på  tysk  vers,  som  innebar  ungefär  följande: 
Res  din  väg,  Gustaf!  För  ett  litet  land  som  Baiern  är  en  vaniteux 
kung  en  för  svär  börda.  H.  M:t  tycktes  vara  litet  sensible 
häråt,  och  talade  om  sin  afresa;  men  frim  har  försäkrat  ho- 
nom, att  det  är  någon  elak  sujet,  som  gjort  detta,  och  att  han 
är  adorerad  här  och  oumbärlig  under  karnevalen. «  **)  Först  se- 
dan årets  första  månad  gått  till  ända,  sade  svenska  hofvet  farväl 
åt  Miinchen;  Armfelt  gjorde  samtidigt  sitt  uppbrott,  Afskedet 
frän  konungen  var  ömt:  han  förklarade,  att  han  ansåg  Armfelt 
såsom  sin  pålitligaste  vän. 

Den  4  Febr.  befann  sig  denne  äter  i  sitt  hem  i  Wien  — 
»nöjd  att  vara  utan  stöflar  och  sporrar  och  beständigt  stående 
pä  tvä  usla  ben».  Men  hans  bekymmer  för  den  unge  konungen, 
som  ännu  ett  hälft  år  dröjde  qvar  hos  drottningens  anförvandter, 
ökades  —  och  pä  goda  grunder  —  under  loppet  af  det  stora 
brytningsäret   1804. 


*)  Från  detta  besök  berättas  följande  anekdot  om  Armfelt.  Hans 
bordsgranne  vid  den  kurfurstliga  tafFeln  frågade,  om  grefvinnan  Oxenstjerna 
vore  en  siägting  till  rikskansleren.  Det  är  hans  enka,  svarade  Armfelt.  — 
Men  hon  talar  ej  tyska.  —  Det  är  så  länge  sedan  vestfaliska  freden,  att 
hon  har  glömt  språket.  —  Hon  bär  sina  år  rätt  väl.  anmärkte  mannen.  (En- 
gestr.,  Minnen   II:  So). 

*5i»^  Med  kurfursten  af  Baiern  hade  Armfelt  ett  förtroligt  samtal  rö- 
rande drottningens  inflytande  på  den  förlängda  vistelsen  i  Tyskland.  Han 
skrifver  (^^|,j  '803):  »Ehuru  konungen  är  missnöjd  både  med  ton,  société 
m.  m.  i  Sverige  —  hvilket  missnöje  till  nio  tiondedelar  icke  kommer  de  son 
cru   —  så  har    han    likväl    alltid    funnit    nödvändigheten  af  att  återvända,  ju 


»Hos  konungen  rcc^crar  en  evinnerlig-  kallelse  att  göra 
krig»,  hade  Armfelt  skrifvit  till  sin  hustru  frän  Miinchcn  i  Ja- 
nuari 1804.  '•Jaga  kungen  i  Preussen  ur  tyska  riket  och  Bo- 
naparte  frän  franska  tronen  äro  två  favoritidéer.  Dessa  förslag 
äro  ej  lätta  och  fordra  makt  och  geni.  Tid,  tålamod  och  en 
klok  politik  kunna  bereda  för  Sverige  mycket  fördelaktiga  chan- 
cer;  men  om  vi  kasta  oss  i  hvad  affär  som  helst,  utom  sådana 
som  röra  vår  inre  hushållning,  så  spela  vi  ej  allenast  om  all- 
mänt väl,  men  vi  exponera  oss  för  en  dödande  ridicule,  och 
hafva  ej  Gustaf  IILs  snille  och  talents  för  att  bota  och  hjälpa 
ett  misstag.  Jag  önskar,  att  de  som  från  Sverige  tillskrifva 
H.  M:t,  *)  sökte  med  försigtighet  insinuera  värt  bchof  utaf  att 
vinna  tid  och  profitera  af  konjunkturerna,  som  verkligen  kunna 
vara  oss  favorabla.» 

I  dessa  ord  ligger  Armfelts  politiska  trosbekännelse  med 
afseende  på  Sveriges  utrikes  politik  under  en  läng  följd  af  är. 
Utan  tvifvel  var  han,  så  väl  som  hans  konung,  en  af  Bona- 
partes  mest  förbittrade  motståndare,  och  till  de  lockelser.  ") 
denne  i  Karlsruhe  och  i  Miinchen  vid  denna  tid  lärer  hafva 
framställt  för  den  unge  konungen  af  Sverige,  hade  Armfelt  icke 
velat  lyssna,    lika  litet  som  hans  konung.     Han  hade  ej  ord  nog 


förr  dess  hellre,  till  sitt  land;  han  liar  t.  o.  m.  fixerat  mig  slutet  af  April. 
Under  min  konversation  med  kurfursten  för  ett  par  dagar  sedan  sade  jag, 
att  han  skulle  vara  hemma  i  slutet  af  April.  Dä  sade  han  mig:  Il  le  croit, 
et  vous  et  lui,  vous  vous  trompez  tous  les  deux.  Ma  belle-soeur  a  dit  ä 
ma  femme  qu'elle  ferait  en  sorte  de  ne  retourner  qu'ä  la  fin  d'Aout,  et  tu 
sais  si  elle  a  toujours  raison  ?  Jag  dissimulerade  och  sade:  Mais  elle  doit 
désirer  de  voir  ses  enfants.  11  me  répondit:  Elle  s'en  f .  .,  pourvu  qu'elle 
ne  retourne  pas  sitot  dans  ce  pays,  qu'elle  déteste.  Jag  gifver  dig  kon- 
versationen ord  frän  ord,  och  jag  tillstår  att  jag  med  skäl  fruktar,  att  så 
sker  som  det  uti  den  förespås.*  Det  visade  sig  att  kurfursten  hade  rätt: 
först  i  Augusti  anträddes  hemresan,  och  först  i  Januari. följande  året  återsåg 
konungaparet  Sverige. 

*)  Syftar  pä  krigspresidenten  Cederström,  som  ansågs  genom  sina  fö- 
respeglingar om  svenska  arméens  utmärkta  skick  understödja  konungens  krigs- 
lust. «Nog  finner  jag,  heter  det  i  ett  af  Armfelts  bref.  att  Cederström  är 
sä  god  som  en  half  million  soldater,  men  tills  man  bevisat  detta,  måste  man 
föra  sig  någorlunda  mesureradt  upp.» 

*")  Enl.  en  depesch  från  engelske  chaigé  d'afTaires  i  Wien,  Stuart 
(anf.  hos  Thyrén,  Verldsfreden  under  Napoleon,  s.  69,  not),  har  Armfelt  för 
honom  uppgifvit,  att  Bonaparte  genom  de  franska  sändebuden  i  Karlsrulie 
och  Miinchen,  Massias  och  Otto,  erbjudit  Gustaf  IV  Adolf  Norge  ocli  en 
del  af  Hannover,  mot  villkor  af  anfalls-  och  försvarsförbund  med  Frankrike, 
afträdande  af  Bremen  och  Verden  till  Danmark  och  Pommern  till  Preus- 
sen. Den  cngelslce  diplomaten  skyndade  att  inberätta  dessa  förslag  till  sin 
regering  ('"/j   1804;. 


—    28    — 

starka  för  att  nedsätta  denne  ^konungarnas  konung»,  »monar- 
kernas Polyfem»,  »Europas  bödel».  Att  ett  lyckligt  krig  mellan 
Europas  stormakter  mätte  afskudda  Europa  denne  usurpators 
förhatliga  ok,  var  målet  för  hans  önskningar  och  sträfvanden; 
och  för  att  vinna  detta  mal  begagnade  han  de  medel,  som  hans 
ställning  erbjöd,  nu  och  framgent.  Men  sitt  fädernesland  ville 
han  i  det  längsta  hälla  utanför  denna  strid,  hvars  bördor  det  ej 
kunde  bära  och  hvars  framgång  alltid  vore  oviss.  »Som  svensk 
och  som  undersåte,  heter  det  i  ett  af  hans  bref,  är  jag  ej  annat 
än  det  jag  bör  vara,  ty  mitt  lands  väl  är  det  första.  Som 
particulier  och  utan  en  publik  befattning  anser  jag  Bonaparte 
som  en  dristig  och  af  omständigheterna  väl  tjent  röfvare,  under 
hvars  spira  jag  aldrig  kan  'determinera  mig  att  lefva,  och  mot 
hvilken  jag  gärna  gjorde  krig  med  ryssar^  hvars  lif  och  hvars 
pung  jag  hade  intet  intresse  att  spara.»  *) 

I  detta  syfte  talade  och  skref  Armfelt,  sä  väl  under  den 
tid,  han  innehade  sin  diplomatiska  beskickning,  som  sedermera. 
Orättvis  är  sålunda  beskyllningen,  att  han  understödde  Gustaf 
IV  Adolfs  krigsplaner.  Både  hans  egna  officiella  och  enskilda 
bref  bära  härom  vittne,  och  äfven  konungens  kabinetts-sekre- 
terare baron  Gustaf  Lagerbjelkes,  som  på  allra  närmaste  håll 
såg  dessa  planer  utveckla  sig  från  början.  Ofta  utgjuter  denne 
fosterlandsälskande  man,  åt  hvars  förhållande  under  denna  tid 
knappast  full  rättvisa  blifvit  gjord,  sina  bekymmer  för  Armfelt, 
i  hvars  sällskap  han  i  Karlsruhe,  såsom  det  hette  i  ett  af  hans 
bref,  funnit  »den  enda  ersättningen  for  alla  obehag,  som  vistel- 
sen i  Tyskland  medförde».  Han  kände,  säger  han,  »ingen  bättre 
svensk  än  Armfelt».  Lagerbjelke  beklagar  ständigt,  att  Armfelt 
på  våren  1804,  då  den  politiska  horisonten  mörknade,  ej  längre 
var  i  Karlsruhe:  han  skulle  däraf  hafva  hemtat  »tröst,  råd, 
mod  och  tillfredsställelsen  att  hafva  andats  fritt  i  sällskap  med 
en  hederlig  man!»") 


*)  Till  L.  v.  Engeström,  se  E.s  Minnen,  II:  80. 

*)  Ett  prof  bland  andra  på  Lagerbjelkes  bref  till  Armfelt  ma  an- 
föras. Han  skrifver  den  4  Maj  1804  —  brefvet  är  undertecknadt  oErasmus 
Bergqvist»;  andra  bref  äro  signerade  «Nils  Sjögren*  ocli  «v.  Grillenkopf*: 
»Jag  är  lycklig  hvar  gång  jag  af  Hr  Baron  får  bref,  som  till  deras  inne- 
håll så  nära  öfverensstämma  med  mitt  tänkesätt.  Sommaren  är  nu  fullt 
inne.  Vi  ha  vackert  resväder,  sköna  resvägar,  goda  reseanledningar,  men 
vi  äro  ej  mera  några  resande.  Jag  vågar  ej  förutse  när  detta  slutas  .  .  .  Allt 
sedan  Bohemanska  saken  upptäcktes,  har  Oraklet  svurit  Sverige  och  sven- 
ska ämbetsmän  ett  evigt  hat.  Hon  borde  mera  erkänna  K.  M:ts  godhet  och 
indulgence;    hon    borde    for    hans   skull  åtminstone  icke  så  uppenbart  som  nu 


—    29   — 

Men  om  Armfclt  sålunda  bestämdt  kan  fritagas  från  att 
hafva  tillstyrkt  Gustaf  Adolfs  deltagande  i  det  ödesdigra  krig, 
hvars  följder  förde  Sverige  till  undergångens  brant  och  störtade 
konungen  från  hans  tron,  så  har  han  dock  inför  denne,  äfven 
i  sina  ämbetsskrifvelser,  ofta  gifvit  luft  ät  sin  förbittring  mot 
»det  korsikanska  vilddjuret»,  på  ett  sätt  som  ej  kunde  annat 
än  öka  det  hat,  som  slutligen  blef  en  fix  idé  hos  den  olycklige 
konungen.  Genom  denna  oförsigtighet  kan  han  väl  sägas  i  nå- 
gon mån  hafva  del  i  ansvaret  för  att  Sverige  fördes  in  i  världs- 
händelsernas strömhvirfvel.  Genom  sitt  personliga  uppträdande, 
hvilket  öfver  hela  Europa  gjorde  honom  känd  såsom  en  ifrig 
anti-bonapartist,  bidrog  Armfelt  äfven  till  utbredandet  af  före- 
ställningen, att  Sverige  vore  beredt  att  draga  svärdet,  så  fort 
tillfälle  erbjöd  sig. 

Då  Armfelt  i  slutet  af  Januari  1804  skildes  från  Gustaf 
IV  Adolf  i  Miinchen,  medförde  han  ett  bref  från  denne  till  kej- 
sar  Frans,  hvilket  kan  anses  innebära  uppslaget  till  de  åtgärder 
mot  franska  regeringen,  som  under  detta  år  skulle  medföra  en 
fullständig  brytning  mellan  Sverige  och  Frankrike.  Förevänd- 
ningen var  de  tvister,  som  vid  denna  tid  hotade  att  utbryta 
mellan  kejsarhofvet  i  Wien  och  de  mindre  tyska  staterna  an- 
gående det  tyska  riksridderskapet.  Pä  Bonapartes  anstiftan  och 
i  följd  af  det  bekanta  !>Reichsdeputations-hauptschlusss,  hade,  utom 
Preussen,  äfven  kurfurstarna  af  Baiern,  Wiirtemberg,  Hessen 
m.  fl.  tyska  furstar  med  sina  arfländer  inkorporerat  åtskilliga 
af  den  immediata  riksadelns  besittningar,  utan  att  därom  un- 
derrätta det  tyska  rikets  öfverhufvud,  kejsaren  af  Österrike. 
Österrikes  intressen  berördes  däraf  på  det  närmaste,  och  kej- 
saren tog  de  små  tyska  fristaterna  i  försvar;  österrikiska  trupper 
sammandrogos  mot  Baierns  och  Wiirtembergs  gränser,  och  en 
konflikt  syntes  förestå.  *) 

Sverige  hade  ingen  direkt  anledning  att  inblanda  sig  i 
denna  rent  tyska  angelägenhet;  och  om  konung  Gustaf  Adolf 
skulle  uttala  sig  därom,  sä  skulle  man  hafva  väntat,  att  han  skulle 
hafva  ställt  sig  på  sina  anförvandters,  kurfurstarnas  af  Baden  och 
Baiern  sida,  vid  hvilkas  hof  han  åtnjöt  gästfrihet.  Men  dylika 
hänsyn    betydde    intet    för    Gustaf   Adolfs  abstrakta  rättskänsla, 


sker  clabaudera  mot  oss  och  mot  vårt  fattiga  fädernesland  .  .  .  Om  världen 
gär  ät  h-e,  bör  Sverige  åtminstone  i  naturens  ordning  gå  sist.  Allt  därför 
bör  man  tåga  åt  norden,  innesluta  sig  som  en  snäcka  i  sitt  skal  och  väl  för- 
evara ingången. «• 

*)  Se  härom  Oncken,  Zeitalter   der  Revolution  (i  Allg.  Gesch.  in   Ein- 
zeldarstell.),  II:  loS  m.  fl. 


—  30  — 

helst  då  tilltälle  syntes  erbjuda  sig  att  g-enom  ett  bestämdt  upp- 
trädande bidraga  att  göra  slut  på  Frankrikes  förmynderskap  i 
Tyskland.  För  att  verka  härför,  var  konungen  beredd  att  öfver 
Regensburg  resa  till  Wien. 

I  det  bref,  som  Armfelt  nu  medförde  till  kejsar  Frans 
och  som  han  öfverlemnade  i  enskild  audiens,  uttalade  konungen 
på  det  bestämdaste  sina  sympatier  för  Österrike  i  denna  tvist; 
och  i  ett  följande  bref,  till  Armfelt  (dateradt  Karlsruhe  'V3 
■  1804),  fick  denne  befallning  att  formligen  förklara,  att  ko- 
nungen af  Sverige  vore  beredd  att  mot  Frankrike  understödja 
kejsaren  i  försvaret  af  hans  rättigheter.  Svenske  ininistern  i 
Paris  Ehrensvärd  skulle  fä  befallning  att  handla  i  öfverensstäm- 
melse  härmed.  *) 

Armfelt  dröjde  icke  att  utföra  dessa  befallningar.  För  så 
vidt  som  de  gällde  att  reta  Österrike  mot  Frankrike,  kan  det  ej 
betviflas,  att  han  gjorde  det  gärna  och  med  all  ifver,  hvaraf 
han  var  mäktig.  Af  kejsar  Frans  och  grefve  Cobenzl  erhöll  han 
dock  endast  afböjande  och  unvikande  svar,  vittnande  om  deras 
misstro  till  kejsarrikets  krafter  att  upptaga  striden  mot  Frank- 
rike och  dess  vasall  Preussen.  »Om  jag  hade  en  bundsförvandt 
sådan  som  er  konung,  sade  likväl  kejsaren  vid  det  första  af  de 
samtal,  han  i  denna  fråga  hade  med  Armfelt,  så  kunde  jag  upp- 
träda öppet;  och  fastän  han  icke  har  sä  stor  makt  som  många 
andra,  så  äro  hans  ädla  tanke-  och  handlingssätt  en  vigtig  grund 


*)  En  obehaglig  skriftväxling  mellan  Österrikes  sändebud  i  Paris  och 
Talleyrand.  Bonapartes  utrikesminister,  hade  nyss  förut  egt  rum.  Talley- 
rands  svar  pä  Österrikes  fogliga  foreställningar  var  ohöfligt:  Kejsar  Frans' 
rustningar,  hette  det,  vore  ett  verk  af  Englands  intriger;  förste  konsuln 
skulle  ej  tillåta  att  Tyska  rikets  lugn  stördes.  (Lefebvre,  Hist.  des  cabinets 
de  TEurope,  I:  338;  Lagerbjelkes  depesch  "3  1803,  R.  A.).  —  1  ett  enskildt 
bref  (i  chiffer),  som  åtföljde  den  ofvan  nämnda  officiella  skrifvelsen  till  Arm- 
felt. gaf  Lagerbjelke  luft  åt  sina  bekymmer.  »Jag  har  gjort  det  omöjliga, 
skrifver  han,  för  att  förebygga  detta  utbrott  af  sårad  egenkärlek  ...  Jag 
kan  knappt  utan  tårar  i  ögonen  tänka  på  de  afvägar  från  sund  politik,  hvar- 
till  (markgrefvinnans  inflytande)  föranleder  och  än  vidare  skall  föranleda. « 
Med  anledning  af  konungens  uppträdande  utspriddes  i  Tyskland  en  smädlig 
ströskrift  «rLettre  du  baron  de  G-**,  membre  de  la  noblesse  immédiate  de 
Tempire,  au  Comte  de  B-**,  membre  de  Tordre  équestre  de  Suéde.»  Francf. 
1S04  (8  sidd.).  Däri  skämtades  öfver  att  den  enväldige  konungen  ställt  sig 
på  adelns  sida,  och  förutsades  införandet  af  1720  års  aristokratiskt-republi- 
kanska  författning  i  Sverige.  Lagerbjelke  utgaf  ett  svar  från  Karlsruhe: 
<'Réponse  du  Cumte  de  B-^  au  baron  de  G-**.  En  Allemagne  1S04»  (7 
sidd.).  Den  smädliga  skriftens  införande  till  Sverige  hindrades.  (L:s  bref  till 
Toll  våren  1804,  Lunds  Univ.  Bibi.). 


^I  — 


för  mi^  att  eftersträfva  hans  vänskap.» ')  Grefve  Cobenzl  hade, 
enligt  Armfelts  äsigt,  för  kejsaren  sökt  dölja  eller  åtminstone 
förmildra  intrycket  af  Bonapartes  stötande  uppträdande  i  tvi- 
stefrågan om  det  tyska  ridderskapet;  och  sä  \äl  han  som  kej- 
saren ansåg,  att  brytningen  med  Frankrike  kunde  och  borde 
undvikas.  Afven  ärkehertig  Karl,  Österrikes  enda  fältherre, 
presidenten  i  dess  »Hofkriegsrath»,  ansåg  att  ett  krig  under  då- 
varande förhållanden  skulle  vara  en  olycka  för  Österrike.  iVi 
hafva  inga  bundsförvandter,  sade  han,  och  Preussen  skulle  förena 
sig  med  Frankrike,  om  vi  blefve  anfallna.  Ryssland  skulle  väl 
erbjuda  sin  medling,  men  det  skulle  förblifva  overksamt;  och  äf- 
ven  om  konungen  af  Sverige  gjorde  en  diversion  till  vår  förmån, 
så  skulle  vi  ändå  vara  svagare  än  våra  fiender.  Jag  svarar  för 
arméen,  tillade  ärkehertigen^  jag  har  gjort  allt  för  att  den  skall 
blifva  stridsduglig  och  färdig  att  bryta  upp  efter  tre  dygn.  Men 
våra  värsta  fiender  finnas  i  vår  regering,  och  detta  har  i  alla 
tider  varit  vår  förnämsta  olycka.»  ") 

Detta  sistnämnda  yttrande  målar  den  bitterhet,  som  rådde 
mellan  ärkehertigen  och  Cobenzl,  såsom  hufvudmän  för  motsatta 
partier  i  regeringsangelägenheterna;  det  öfvercnsstämde  på  det 
närmaste  med  Armfelts  äsigt.  Resultatet  af  sin  misslyckade  un- 
derhandling uttryckte  han  sålunda:  »Utan  en  ministérförändring 
skall  man  aldrig  kunna  lyckas  att  förmå  detta  hof  till  ett  enda 
steg  för  dess  räddning  från  dess  snart  förestående  undergång, 
ännu  mindre  till  någonting,  som  väcker  tanken  på  att  denna  mo- 
narki en  gäng  varit  stor  och  mäktig.'» 

Frågan  om  uppgörelsen  af  det  tyska  ridderskapets  ange- 
lägenheter trädde  snart  i  bakgrunden  för  de  tilldragelser,  som 
inträffade  i  Frankrike  under  den  närmast  följande  tiden.  Rona- 
parte hade  lyckats  förekomma  utbrottet  af  George  Cadoudals 
och    Pichegru's    sammansvärjning,    men    hade    af   dessa    stämp- 


*)  A:s  dep.  *'j,  "^  1804  (R.  A.).  Jfr.  Schinkel,  Minnen  IV:  155,  hvar- 
est  meddelas  utdrag  ur  samma  depesch.  Den  där  (jfr.  sid.  161  o.  f.)  lemnade 
framställningen  af  Armfelts  underhandlingar  i  Wien  är  dock  föga  korrekt 
och  starkt  färglagd. 

*■'■'')  Huru  föga  Österrikes  armé,  äfven  i  ärkehertigens  egna  ögon,  var 
vuxen  att  möta  de  franska  härarna,  synes  dock  af  det  betänkande  rörande 
ett  föreslaget  offensivförbund  med  Ryssland,  som  han  vid  denna  tid  utgaf 
och  som  bestämde  Österrikes  afböjande  svar  på  Rysslands  förslag.  Se  Beer, 
.';.  73.  f^ournier,  s.  87  o.  f.,  Wertheimer,  Gesch,  Oeslerreichs  u.  Ungarns.  (cit. 
lios  Oncken,  anf.  st.  II;  176).  Ännu  ett  år  senare  voro  ärkehertigen  och 
"das  Hofkriegsrath*  afgjorda  motståndare  till  krigiska  företag.  Hans  be- 
tänkande den  6  April  1805  (Beer,  s.  92)  gick  i  samma  tonart.  Krigsdeparte- 
mentet  var,  har  det  blifvit  sagdt,  en  »lucus  a  non  lucendo». 


—  32  — 

lingar  tagit  sig  anledning  till  fängslandet  —  på  badiskt  område 
—  af  hertigen  af  Enghien,  till  dennes  bortförande  till  Paris  och 
till  hans  afrättning  i  Vincennes  den  20  Mars  1804.  Tvä  må- 
nader efter  denna  blodiga  gärning,  som  ej  ens  af  Napoleons  ifri- 
gaste  beundrare  kunnat  försvaras,  lät  han  förklara  sig  för  Frans- 
männens kejsare  och  fordrade  att  såsom  sådan  blifva  erkänd  af 
Europas  hof. 

Bekant  är  den  djupa  och  berättigade  indignation,  som  den 
oskyldige  furstens  mord  väckte  öfver  hela  Europa  —  hans  enda 
brott  var  att  han  var  af  Frankrikes  gamla  konungaslägt  —  och 
huru  motvilligt  Europas  hof  fogade  sig  i  att  erkänna  den  nye 
kejsarens  värdighet.  Hos  Napoleons  egen  närmaste  omgifning 
väckte  våldet  en  allmän  förstämning.  *)  Högt  och  allmänt  ytt- 
rade man  vid  det  försigtiga  hofvet  i  Berlin  sin  afsky  för  usur- 
patorn,  ehuru  man  officielt  föll  undan  för  den  hotande  hållning, 
som  den  nye  kejsaren  genast  var  färdig  att  intaga.  Vid  ryska 
hofvet,  så  väl  som  vid  det  svenska,  anlades  djup  sorg  efter  den 
mördade  fursten;  England  fick  en  ny  anledning  att  verka  för 
en  koalition  mot  arffienden.  Dess  minister  i  Wien  Paget  in- 
lemnade  med  anledning  af  denna  katastrof  diplomatiska  skrif- 
velser  till  Österrikiska  hofvet,  som  enligt  Armfelts  berättelse  slu- 
tade med  att  yrka  det  fredsälskande  kabinettets  utbyte  mot  ett 
annat.  Enligt  Armfelts  uppgift  hette  det  där  om  Cobenzl :  »Sans 
le  renvoi  de  ce  miserable  ministre,  Tempire  et  la  maison  d'Au- 
triche  sont  perdus.»  '* 

Om  stämningen  i  Wien  skref  Armfelt:  »Den  konsternation, 
som  hertigens  af  Enghien  mord  här  förorsakat,  är  ej  att  beskrifva. 
Man  flyr  franska  missionen  som  djäfvulens  anhang.»  ***)  —  Men 
vid  hofvet  i  Wien  iakttog  man,  allt  detta  oaktadt,  samma  ton  af 
ödmjuk  undfallenhet  som  förut. 

Konung  Gustaf  Adolfs  vrede  öfver  hertigens  af  Enghien 
bortförande  och  afrättning  samt  hans  protester  i  ord  och  hand- 
ling, sä  väl    mot    våldsgärningen  som  mot  Napoleons  kejsarvär- 


*)  Se  t.  ex.   M;mc  de  Rémusat,  Mémoires,  I:  313  o,  f.;  se  äfven  Pingaud, 
anf.  st.,  s.  274  o.  f. 

**)  A:s  dep.  *l^  1804.  Han  förklarade  att  han  ärnade  följa  Pagets 
exempel.  Gentz  yttrar  i  ett  bref  till  Armfelt  (^'/j  1804)  om  Pagets  skrif velse, 
att  Coben/.l  aldrig  sett  «une  piéce  aussi  forte«,  och  att  han  väntade  mycket 
af  samvaron  mellan  Paget  och  Armfelt.  «rje  crois,  tillägger  Gentz,  que  dans 
ce  moment-ci  la  seule  politique  applicable  ä  Vienne,  est  celle  d'augmenter 
sans  cesse  1'embarras  des  ministres  et  les  tourmenter  sans  rel.^iche,  de  les 
pousser  au  désespoir,  pour  qu'ils  perdent  lout-a-fait  la  téte.«  —  Vi  hafva 
sett,  att  Armfelt  delade  hans  mening. 
***)  '/,   1804. 


—  33  — 

dighet,  äro  kända  af  historien.  Hans  sändebud  i  Wien  delade 
hans  förbittring  och  behöfde  ej  uppmanas  att  gifva  Hfliga  ut- 
tryck åt  denna  känsla.  Genom  väldet  emot  liertigen  af  Enghien, 
förklarade  Armfelt  omedelbart  efter  underrättelsen  därom  för 
grefve  Cobenzl,  hade  rikets  territorialrätt  blifvit  våldförd;  så- 
som tysk  riksfurste  och  nära  slägtinge  till  den  furste,  hvars 
landsherrliga  rätt  blifvit  kränkt,  ansåge  konungen  af  Sverige 
att  detta  tilltag  borde  bestraftas.  Någon  förhoppning  om  verkan 
af  denna,  förklaring  hyste  Armfelt  dock  ingalunda.  Han  trodde 
att  Österrikes  hela  åtgärd  komme  att  inskränka  sig  till  några 
»banala  föreställningar»  genom  österrikiska  ministern  i  Paris  hos 
^medborgaren  Talleyrand»;  »genom  evig  undergifvenhet  hoppades 
man  kunna  afvända  det  rasande  vilddjurets  vrede.'»  *) 

För  sin  egen  del  var  Armfelt  i  sitt  innersta  upprörd  och 
gaf  på  alla  sätt  luft  åt  sin  förbittring.  sHvarje  man  af  ära,  som 
ej  vill  bli  slaf  af  usurpatorer  och  mördare,  bör  tillbjuda  sin  sista 
blodsdroppe  och  sitt  lif  åt  den  som  vågar  det  ädla  företaget 
att  krossa  hydran»,  skref  han  till  konungen.  **)  Armfelts  helsa 
led  af  den  våldsamma  sinnesrörelsen,  och  hans  bref  till  sin  hu- 
stru måla  lifligt  hans  upprörda  sinnesförfattning.  »Jag  är  ej 
gjord  för  att  vara  mördare,  eller  för  att  anse  som  saint  devoir 
att  göra  af  med  våra  medmänniskor»,  skrifver  han  efter  första 
underrättelsen  om  mordet.  »Men  jag  tycker  att  himlens  och  jor- 
dens erkänsla  borde  vara  dens  lott^  som  skilde  oss  vid  en  ty- 
rann, hvilken  afgrunden  skapat  för  att  tillintetgöra  alla  samhälls- 
band.»  —  Och  ännu  en  manad  senare,  i  början  af  Maj  1804, 
heter  det,  såsom  svar  på  en  uppmaning  att  yttra  sig  med  mera 
försigtighet:  »Nu  är  momenten  kommen,  dä  allt  hederligt  folk 
böra  visa  sig  som  de  äro,  och  en  demarkationslinic  dragas  emel- 
lan dem  och  kanaljerna  .  .  .  Nu  är  förläten  sönderrifven,  och 
den  blodhunden  Robespierre  II  i  sin  rätta  och  fulla  dager.  Som 
jag  ej  kan  med  värjan  i  hand  fa  släss  med  honom,  sä  an- 
såge jag  som  en  ära  att  fä  blifva  ett  offer  för  ärans  och 
mänsklighetens    sak.»     »En  större    scélérat  har  aldrig  jorden  bu- 


*)  A:s  dep.  */,  1804.  Så  skedde  äfven :  under  ursäkter  for  det  fog- 
liga yttrande  i  frågan,  som  Österrike  ej  kunnat  undandraga  sig  att  af- 
gifva  vid  riksdagen  i  Regensburg,  uttryckte  Österrikes  sändebud  i  Paris 
den  förhoppning,  att  förste  konsuln  komme  att  afgifva  en  förklaring  om  an- 
ledningen till  våldet.  Se  Beer,  anf.  st.,  s.  43.  «Zu  Wien,  säger  samme 
förf.,  fand  man  kein  Wort  des  lauten  Tadeb,  obgleich  man  iiber  die  That 
an  allén  Gliedern  zitterte  « 
**)  2 '3  1804  (R.  A.). 
Tegnér,  O.   M.   Annfdt.  ■i 


-   34  — 

rit,  och  hela  Europa  må  falla  för  hans  fötter,  aldrig,  aldrig  gör 
jag  det.s ') 

Ej  mindre  häftigt  var  det  språk  Armfelt  förde  i  frågan 
om  Bonapartes  kejsarvärdighet,  hvilken  i  hans  ögon  utgjorde 
en  sbelöning  för  brott  af  alla  slags.  »Den  decisiva  momenten 
är  ganska  nära,  skref  han  till  konungen,  dä  kejsare  och  ko- 
nungar säga  till  sina  undersåtar:  Revolteren  er,  stöten  oss  frän 
våra  troner!  —  och  vid  en  lycklig  utgång  af  dessa  företag, 
äran  I  säkra  att  finna  belöning  och  våra  likars  approbation, 
fastän  I  med  brott  och  blodbestänkta  händer  satt  var  krona 
på  den  dristigastes  och  oförskämdastes  hjässa. s  ")  Det  var  så- 
som svar  på  konungens  genom  Lagerbjelke  gifna  befallning 
till  Armfelt  att  göra  kejsar  Frans  föreställningar  mot  erkännan- 
det af  Napoleons  kejsarvärdighet,  som  Armfelt  nedskref  dessa 
ord.  Konungens  befallning  hade  gått  i  samma  tonart:  »Erkän- 
nandet af  den  nye  kejsaren  skulle  innebära  en  dagtingan  med 
inkräktaren,  ett  erkännande  af  väldets  laglighet,  ett  stadfästande 
af  brottet.»  ***) 

Det  dröjde  någon  tid,  innan  Armfelt  kunde  få  tillfälle  till 
ostördt  samtal  med  kejsar  Frans.  Lifligt  har  han  skildrat  detta 
uppträde.  Kejsaren  förklarade  från  början,  att  han  gärna  er- 
kände Frankrike  såsom  monarki  och  Bonaparte  såsom  dess  öf- 
verhufvud;  hvad  kejsartiteln  beträffade,  vore  den  af  mindre  vigt: 
»On  ne  peut  pas  faire  la  guerre  pour  une  folie  pareille.»  Arm- 
felt svarade,  trogen  sin  instruktion,  att  ingen  suverän,  utan  att 
begå  ett  brott,  kunde  gifva  helgd  åt  illgärningar  och  bidraga 
till  deras  belöning.  Pä  kejsarens  fråga:  Har  ni  talat  vid  Co- 
benzl.^  svarade  han:  »Nej,  E.  j\I:t!  Sedan  lång  tid  tillbaka  talar 
jag  ej  mer  med  honom  i  statsangelägenheter;  jag  skulle  hellre 
vilja  vända  mig  direkt  till  franska  ambassadören.»  Kejsaren  tog 
ett  par  steg  tillbaka,  vid  detta  oförmodade  utbrott,  och  utropade: 
»Hvarför  det.-  Ni  har  orätt.»  7) 


*)  A.  till  sin  hustru  ^/, ,  '/j,  ^"/^  1S04.  I  det  sistnämnda  brefvet  för- 
klarar han:  »Om  du  uti  en  enda  sak,  blott  en  enda,  tänkte  taga  Bonaparte  i 
försvar,  så  tror  jag  att  jag  lagligen  skildes  vid  dig  .  .  .  Om  någon  af  mina 
barn  skulle  blifva  dess  partisan,  så  gaf  jag  dem  min  förbannelse  och  förbjöd 
dem  att  visa  sig  för  mina  ögon.<r 
**)  Dep.  •■',  1804.  (R.  A.). 
•♦♦)  Lagerbjelke  till  Armf.  ^Vs   'So.-I-     <  f^-  A.). 

t)  A:s  dep.  "',.,  tryckt  hos  Schinkel,  15ihang  II:  29.  För  att  under- 
stödja sina  föreställningar  hade  han  låtit  till  kejsaren  ofverlemna  en  upp- 
sats i  frågan  af  sin  vän  Gentz,  och  han  hoppades  att  denna  gjort  intryck 
på  monarken.  {.\:s  dep.  "/,  1804.  R.  A.).  Gentz'  »Mémoire  sur  la  néces- 
sité  de    ne    pas    réconnaitre    le  titre  impérial  de  Bonaparte»,  är  tryckt  i  hans 


—  35  - 

Medan  Armfelt  sålunda  gaf  fritt  lopp  ät  sin  förbittring  mot 
Frankrikes  nye  kejsare  och  dem  som  han  ansåg  för  hans  köpta 
anhängare  i  Österrikes  regering,  var  han  dock  långt  ifrån  att 
råda  sin  konung  att  taga  del  i  det  krig  mot  Frankrike,  som 
denne  sä  lifligt  önskade  framkalla.  Han  prisade  konungens  oför- 
skräckta hållning,  dä  denne  pä  riksdagen  i  Regensburg  uppträdt 
mot  »Europas  tyrann»;  men  uttryckte  tillika  den  förhopjjning  att 
däraf  mätte  följa,  att  småningom  alla  Europas  furstar  matte 
följa  honom  i  spåren,  »pour  que  le  coup  qu'on  doit  porter,  soit 
efficace».  *)  Dä  ingen  koalition  syntes  kunna  komma  till  stånd, 
insåg  han  huru  fruktlöst  Sveriges  isolerade  uppträdande  skulle 
vara,  och  hvilka  olyckor  som  däraf  skulle  blifva  följden.  Sär- 
skildt  var  konungens  vistelse  så  nära  franska  gränsen  ett  före- 
mål för  hans  ständiga  bekymmer.  Han  var  där,  enligt  Armfclts 
ord,  5>under  tigerns  klor?),  sjag  anser  honom  ej  i  säkerhet,  skrif- 
ver  han  till  sin  hustru;  och  om  han  det  vore,  hvem  kan  ga- 
rantera honom  för  avanier  och  impertinencer?  Dessutom  är  det 
emot  hans  värdighet  att  vistas  på  ett  territorium,  där  franska 
guvernementet  befaller  som  herre  och  mästare.»  —  Konungens 
länga    vistelse  i  Rhentrakterna    föreföll    honom    såsom  ett  bevis, 


ffMém.  et  lettres  inédits,  publ.  par  Schlesier«.  Se  om  denna  uppsats  Beer, 
anf.  st.,  s.  52,  Fournier.  s.  127  o.  f.  Det  uppgafs,  att  Armfelt  personligen 
öfverlemnat  Gentz'  skrift  till  kejsaren,  hvilket  dock  Cobenzl  förklarar  vara 
osannt;  sjelf  hade  Cobenzl  fått  den  sig  tillsänd  af  författaren.  (Cob.  till  Col- 
loredo  ''/s   1804). 

*)  A.  till  konungen  ^^(5  1804.  1  K.  A.).  Lagerbjelke  fann  detta  bref 
«excellente,  mesurée,  délicate.  Ellc  a  été  extrémement  bien  regue,  mais  son 
effet  a  été  assez  passif«,  skrifver  han  frän  Karlsruhe  (*',.  1S04).  Likväl  ber 
han  i  ett  följande  bref,  i  livilket  lian  bittert  beklagar,  alt  hans  egna  fredliga 
råd  blifvit  med  hårdhet  tillbakavisade,  pä  det  mest  bevekande  sätt  Armfelt 
att  icke  skrifva  något,  som  kan  bidraga  till  att  öka  konungens  ifver,  «mais 
de  le  faire  d'un  fagon  qui  n'indique  pas  de  concert  entré  nous.  Vous  n'ima- 
giuez  pas,  digne  ami  de  Gustave  III,  quel  service  vous  rendez  ä  son  fils,  et 
ä  quel  point  il  est  urgent  de  le  rendre*.  —  I  Lagerbjelkes  bref  från  denna 
tid  förekomma  stundom,  jämte  utbrotten  af  bekymren  öfver  konungens  upp- 
förande, skämtsamma  bidrag  till  tidens  historia.  Ett  sådant  är  följande  af  Bo- 
napartes  kejsarvärdighet  föranledda  epigram: 

Aiix  partisans  de  la  Ripublique. 

Venez  assister  en  famille 

Au  grand  convoi  de  votre  iille, 

Morte  en  couches  d'un  empereur! 

L'indivisible  citoyenne, 

Qui  ne  devait  jamais  périr, 

N'a  supporté  sans  mourir 

L\tpération  Césarienne." 
«'l'en  ignore    Taulcur,    skrifver  Lagerbjelke,  mais  il  est  sans  doiite  bon  poéte 
et  bon  médeciu.» 


-  36- 

att  »Rhenströmmen  vore  en  glömskans  flod,  i  hvilken  dränktes 
tankarna  pä  Sverige  och  dess  välfärd. ;>  »Mina  bref  från  Karls- 
ruhe,  skrifver  han  i  slutet  af  Maj  1S04,  säga  intet  om  ko- 
nungens afresa.  Därtill  är  ingen  apparance  och,  det  som  värre 
är,  vi  bravera  Bonaparte  och  brouillera  oss  med  Alexander  I 
på  en  gång,  liksom  vi  hade  5-  k  600,000  man  att  sätta  oss  i 
spetsen  f3r.»  »Det  tyckes,  heter  det  i  ett  annat  bref  om  ko- 
nungen, att  vi  börja  nog  tidigt  spela  le  role  d'émigré  et  de 
Jean-sans-terres  —  en  dyster  aning,  som  några  är  efteråt  gick 
i  fullbordan. 

Det  var  genom  Lagerbjelke,  som  de  nedslående  underrät- 
telserna från  Karlsruhe  ingingo  i  enskilda  bref,  utgörande  kom- 
mentarier  till  de  officiella.  Han  tvekade  ej  att  göra  markgref- 
vinnan  af  Baden  ansvarig  för  den  unge  konungens  öfverilade 
steg  mot  Frankrike.  Hon  omgaf  honom  med  franska  emi- 
granter och  äfventyrare  af  alla  slag,  som  irriterade  hans  stäm- 
ning. Såsom  särskildt  farliga  nämner  Lagerbjelke  St.  Genier 
—  »un  plåt  coquin-\  känd  såsom  dubbel  spion  —  och  Luchesi. 
Samtidigt  nedsattes  allt  svenskt  i  konungens  ögon.  ^^'Själfva 
fransoserna  äro  här  icke  konungens  farligaste  fiender,  skref  La- 
gerbjelke. Åtminstone  skulle  de  blott  anfalla  dess  person;  men 
förförelseandan  och  låga  intrigantskor  och  intriganter  anfalla  al- 
drig mindre  än  heder  och  ära.  —  Gud  bevare  hvar  hederlig 
och  allt  för  lätt  bedragen  furste  att  nalkas  detta  näste!»  —  I 
samma  mån  som  konungens  irritation  steg,  blefvo  hans  för- 
hållanden i  Karlsruhe  obehagligare.  Hans  och  markgrefvinnans 
politik  var  en  helt  annan  än  hans  svärfaders  och  hans  svå- 
gers, hvilka  sökte  sitt  stöd  hos  den  mäktige  herskaren  i  grann- 
landet. »H.  M:t  är  a  couteau  tiré,  heter  det  i  ett  bref  från 
våren  1804,  med  kurprinsen,  sin  svåger,  illa  med  sina  onklar, 
och  den  gamle  kurfursten  är  missnöjd  i  allt  med  oss  och  flyr 
hans  närvaro;  hvarföre  han  äfven  etablerat  sig  på  Schwetzin- 
gen  ...  Vi  hafva  för  affaires  d'étiquette  brouillerat  oss  med 
alla  hofs  ministrar,  så  att  ingen  kommer  till  hofvet,  utan  att 
k-urfursten  är  där.» 

Ät  sina  bekymmer  öfvcr  den  politiska  ställningen  gaf  La- 
gerbjelke i  bref  till  Armfelt  luft  på  följande  sätt:  »Ej  en  gång 
om  ändamålet  (med  ett  krig)  skulle  alla  tänka  lika,  om  det  än 
vore  möjligt  att  få  dem  ense  om  medlen.  Kanske  vore  K. 
M:t  den  ende,  som  tänkte  ärligt  hvad  ändamålet  beträffar,  näm- 
ligen som  åsyftade  l^ourbonska  husets  återställande  och  en  sä- 
ker likvigt  mellan  Europas  makter,  men  hvad  kan  han  ensam? 
Hvad  vore  följden  af  ett  isoleradt  brouillerie  med  PVankrike?  \'ar 


—  37  — 

konunLjs  personliga  ofärd  i  afseende  på  dess  farliga  residens 
på  gränsen,  värt  fäderneslands  olycka  för  både  denna  och  till- 
kommande generation,  vårt  penningeväsendes  omstörtning,  vara 
landsmäns  af  skatter  samt  af  myntets  vanvärde  förorsakade  ar- 
mod, elände  och  kanske  förtviflan  .  .  .  Den,  hvars  rena  hjärta 
tror  på  goda  ord,  pä  ryska  arméer,  preussiska  löften,  engel- 
ska penningar,  den  som  i  förlitande  på  allt  detta  ger  sig  in  i 
striden  —  den  kommer  ej  sådan  därifrån,  som  dess  folk  och 
tjenare  önskan. 


Omsider  i  JuH  månad,  såsom  det  synes,  till  någon  del  på 
Armfelts  uppmaning,  beslöt  Gustaf  Adolf  att  lemna  det  far- 
liga Karlsruhe.  Armfelt  fick  befallning  att  resa  honom  till 
mötes  i  Prag  samt  att  vara  honom  foljaktig  på  den  utflykt  till 
Böhmen  och  Sachsen,  som  konungen  ärnade  företaga  under 
Juli  och  Augusti  1804.  Armfelt  hoppades  därifrån  få  återvända 
till  Wien.*)" 

Redan  innan  denna  resa  anträddes,  hade  emellertid  från 
Wien  gjorts  början  till  de  åtgärder  mot  Armfelt,  som  nägra 
månader  senare  medförde  hans  återkallande.  Det  spräk,  han 
förde,  hade  länge  varit  sådant,  att  österrikiska  regeringen  däraf 
måste  känna  sig  särad;  t.  o.  m.  Armfelts  vän  Gentz  fann  hans 
ställning  ^»alldeles  ohållbar».  **)  Mättet  synes  hafva  rågats  ge- 
nom det  ofvan  anförda  samtalet  med  kejsar  Frans.  Omedelbart 
därefter,  på  samma  gång  som  kejsaren  tillskref  konung  Gustaf 
Adolf  ett  af  böjande  svar  i  frågan  om  protesten  mot  Xapo- 
leons  kejsarvärdighet,  fick  Österrikes  minister  i  Karlsruhe,  Schall, 
befallning  att  i  en  konfidentiel  skrifvelse  hos  Gustaf  Adolf  an- 
mäla kejsarhofvets  missnöje  med  Armfelts  hållning.  Hans  språk, 
hette  det,  utgjorde  en  fortlöpande  kritik  öfver  österrikiska  re- 
geringens politiska  system  och  åtgärder.  Man  vore  visserligen 
öfvertygad  om  hans  nit  och  hans  ärlighet  och  tviflade  ej  pä 
hans  uppriktiga  nitälskan  for  rikets  välgång;  men  man  befa- 
rade att,  om  han  skref  allt  hvad  han  talte,  det  goda  förstån- 
det kunde  komma  att,  störas.  —  Konungens  svar  innehöll,  att 
han  med  tillfredsställelse  erfarit  det  gynnsamma  omdömet  om 
Armfelts   karakter;    om    dennes    uttryck    någon    gång    varit  för 


')  A.  till  sin  hustru  '*',,  *",,  *' ',   1S04. 
'*)  Gentz'  Tagebticher,  s.  46. 


-  38  - 

starka,  sä  hade  detta  sin  grund  i  det  brinnande  nit,  hvar- 
med  han  uträttat  sin  konungs  befalhiingar.  Genom  Lager- 
bjelke  fick  Armfelt  genast  underrättelse  härom,  jämte  en  upp- 
maning, i  den  mest  smickrande  form,  att  iakttaga  något  mera 
försigti^het.  *) 

Österrikiska  regeringens  missnöje  med  Armfelt  ökades  yt- 
terligare genom  den  skrifvelse,  han  längre  fram  ä  konungens 
vägnar  (frän  Erfurt  den  29  Augusti)  afgaf  såsom  svar  pä  till- 
kännagifvandet  om  kejsar  Frans'  öfverflyttande  af  kejsartiteln 
på  sina  arfländer,  sedan  tyska  riket  faktiskt  var  upplöst.  **) 
Utom  en  kylig  lyckönskan  innehöll  denna  skrifvelse  —  den 
var  af  konungen  själf  justerad  —  endast  förmodan,  att  frågan 
om  denna  nya  värdighet  måtte  underställas  tyska  riksdagen. 
Armfelts  ställföreträdare  i  Wien  under  hans  resa  med  konungen, 
chargé  d'affaires  Reutersvärd,  inberättade,  att  grefve  Cobenzl 
ej  kunnat  dölja  sin  förtrytelse  mot  Armfelt  efter  mottagandet  af 
detta  bref;  och  någon  tid  efteråt  underrättade  han,  att  österri- 
kiske ministern  i  Stockholm  Lodron  fått  befallning  att  officielt 
begära  Armfelts  återkallande.  "*)  —  Innan  ännu  officiel  fram- 
ställning från  Lodron  i  Stockholm  blifvit  gjord,  hade  dock  Arm- 
felt (den  27  Oktober)  .själf  begärt  sitt  återkallande  vid  årets  slut. 
Detta  beviljades,   och  på  ett  sätt,  som  uttryckte  konungens  syn- 


*)  «Vous  penserez  sans  doute,  skrifver  Lagerbjelke,  que  trop  de  force 
est  perdue  avec  les  faibles,  parce  qu"on  ne  saurait  mesurer  l'élévation  d'au- 
trui,  lorsqu'oii  est  petit  soi-méme<^f  (Lagerbj.  t.  Armf.  '-'\,  1804".  Armfelts 
svar  ("!,  1804,  tr.  i  Schinkel,  Bihang  II:  33)  uttrycker  hans  tacksamhet  för 
att  konungen  själf  tagit  hans  försvar,  och  innehåller  bittra  utfall  mot  kejsar 
Frans'  onigifning  af  »trolösa  personer  utan  hufvud  och  hjärta<r:  »Jag  har  pa 
ett  ärligt  sätt  angripit  hans  ministrar,  i  det  jag  sagt  åt  deras  herre  och  åt 
dem  själfva  hvad  jag  tänker  om  dera.  Detta  handlingssätt  torde  hafva  ådra- 
git mig  deras  hat;  och  redan  sedan  långt  tillbaka  har  jag  varit  förvånad 
öfver  atl  de  ej  sökt  blifva  af  med  mig.» 

**)  Ett  infall  af  Armfelt  rörande  denna  dubbla  kejsarvärdighet  be- 
rättas. Då  någon  österrikisk  hofman  anmärkt:  «Voilå  donc  notre  auguste 
muitre  un  empereur  double!<r  svarade  Armfelt:  «0\\  non!  Empereur  trés- 
simple!<r     (<.Gömdt  är  icke  glömdt<r,  VIII:   59), 

***)  Detta  hade  dock,  skrifver  Reutersvärd,  skett  jiå  grund  af  en  fram- 
ställning af  franske  ambassadören  i  Wien  Champagny.  af  fruktan,  att  Arm- 
felt, hv:irs  »talents  et  moyens  äro  så  allmänt  kända,  sent  omsider  kunde  lyc- 
kas att  antingen  elektrisera  Wienska  hofvet  eller  ock  organisera  en  voi.x 
publique,  som  vore  riktad  mot  Bonaparte  och  dess  anhang.«  (Reutersv.  "j^. 
'1,5  1804.  (R.  A.).  —  Cobenzl  yttrar  om  Armfelt  i  bref  till  d'Antraigues 
vid  denna  tid:  »Ce  Armfeld,  quoiqu'il  ait  dans  le  fond  de  bons  sentiments, 
est  un  fle  ces  hommes  qui,  jiar  leur  fougue  et  leur  envie  de  régenter  par- 
tout,  sont  les  plus  propres  å  gater  les  artairest  (Fournier,  s.  231). 


I 


—  39  — 

nerliga  bevågenhet.  Dock  skulle  Arnifelt  återvända  till  Wien 
och  själf  aflemna  sina  rappelbref.  *) 

Medan  denna  skriftväxling  pågick,  var  Armfelt,  såsom  vi 
sett,  redan  långt  ifrån  Wien.  Den  27  Juli  sammanträftadc  han 
nied  konungen  i  Prag,  hvarest  den  höge  resanden  mottogs  med 
artighet,  oaktadt  hans  inkognito  bevarades.  **)  Därifrån  styrdes 
färden  uppför  Elben  till  Königstein,  Pillnitz  och  Dresden.  Gäst- 
vänligt  mottogos  de  resande  i  Pillnitz  af  kurfursten  af  .Sach- 
sen,  och  gästade  pä  återvägen  från  Dresden  till  Karlsbad  på 
slottet  Eisenburg  hos  furst  Lobkowitz  samt  på  grefve  .Schwe- 
rins  slott  Schönhofif.  I  Leipzig  hade  konungen  ett  fyra  timmars 
samtal  med  den  bekante  d'Antraigues,  då  Rysslands  agent  i 
Dresden,  under  hvilket  idéer  utbyttes  rörande  Europas  politiska 
ställning.  ***)  Mot  sin  vilja  nödgades  Armfelt  »släpa  med»  öfver 
Eger  och  Regensburg  till  Miinchen. 

Det  svenska  konungaparet  kom  nu  såsom  objudna  gäster 
till  det  Baierska  hofvet.  Detta  hade  redan  intagit  en  hållning 
i  politiken,  som  v^ar  diametralt  motsatt  Gustaf  Adolfs.  Icke 
desto  mindre  var  mottagandet  i  Miinchen  festligt  vid  konungens 
ankomst    den    15    Augusti.     Han    mötte    där  sin  drottning,  från 


'^)  K.  M:ts  bref  till  kanslipresidenten  "  ,0  1804.  (R.  A.).  Armfelt 
fick  behålla  ministertraktamentet  till  1805  års  slut  samt  rundlig  rese-  och 
llyttnings-ersättuing.  Lodron  hade  i  Stockholm  utspridt  för  Armfelt  förnär 
mande  rykten,  antagligen  för  att  förbereda  den  formliga  beg.iran  om  hans 
rappellerande,  som  han  ärnade  göra.  Konungen  lät  genom  Reutersvärd  hos 
grefve  Cobenzl  uttrycka  sitt  missnöje  häröfver,  hvarefter  denne  helt  fogligt 
förklarade,  att  Lodron  öfverskriJit  sin  befogenhet,  och  försäkrade,  att  Arm- 
felt, då  han  återkomme  till  Wien,  skulle  blifva  mottagen  med  all  den  égard 
och  höflighet.  som  hans  karakter  och  personliga  egenskaper  förtjente.  (Reu- 
tersv.   >o  „    1804.     R.  A.). 

**)  En  mängd  biljetter  till  Armfelt  från  öfver-burggrefven  i  Prag  grefve 
Chotek  vittna  därom.  Vid  alla  stationer  inom  österrikiska  området  stodo  28 
posthästar  till  konungens  disposition. 

***)  U'Antraigues,  som  själf  i  bref  till  Cobenzl  omtalar  detta  samtal, 
uppgifver,  att  han  därunder  sökt  öfvertyga  konungen  om  gagnet  af  del  för- 
bund mellan  Österrike  och  Ryssland,  som  skulle  vinnas  genom  Czartoryskis 
inflytande  hos  Alexander.  Se  Fournier,  anf.  st.,  s.  229;  jfr.  ofvan  s.  16.  I 
samma  bref  förekommer  följande  yttrande  om  Armfelt,  hvilket  ej  synes  egnadt 
att  öka  förtroendet  till  d'Autriiigues  såsom  korrespondent:  (Le  Roi  de  Suédei 
va  vous  envoyer  Armfelt;  il  importe  que  vous  laissiez  cours  a  sa  correspon- 
dance  avec  d'Antraigues:  pour  savoir  ce  qui  se  passé  et  pouvoir  quelquefois 
le  redresser  sr.ns  ie  choquer;  il  faut  y  avoir  attention,  surtout  aux  lettres 
qu'il  regoit  d'Antraigues,  car  il  regarde  de  prés  et  croit  toujours  qu"on 
les  ouvre. 


—  40  — 

hvilken  han  till  sin  stora  saknad  varit  skild  en  manad.  *)  Vi- 
stelsen i  Munchen  blef  ej  långvarig,  och  hemresan  anträddes  om- 
sider därifrån  den  23  Augusti.  Då  beslutet  härom  blifvit  fat- 
tadt,  utbrast  Armfelt:  »Ära  vare  Gud!  Processen  är  vunnen, 
och  jag  vägar  säga,  att  jag  visat  häri  någon  talang».  **)  — 
Långsamt  anträddes  nu  återfärden,  under  besök  i  Weimar  hos 
drottningens  moster,  storhertiginnan,  som  Armfelt  fann  vara  7>en 
charmant  fru»,  öfver  Leipzig  och  Magdeburg,  hvarest  drott- 
ningens syster,  prinsessan  af  Braunschweig,  var  till  mötes.  Först 
den  12  September  inträffade  konungaparet  i  Stralsund.  Intåget 
i  Stralsund  skedde  med  stor  militärisk  ståt.  »Borgerskapet  och 
garnisonen  paraderade,  berättar  Armfelt;  baron  Essen  och  jag 
redo  på  hvar  sin  sida  om  en  öppen  vagn,  i  hvilken  konungen 
och  drottningen  åkte.»  ***) 

Det  var  mycket  emot  sin  önskan  som  Armfelt  måst  vara 
konungen  följaktig  ej  blott  från  Böhmen  till  Munchen,  utan  där- 
ifrån till  Stralsund.  Han  ville  återvända  till  Wien  och  syntes 
icke  hafva  haft  någon  tanke  på  de  steg,  som  under  hans  från- 
varo gjordes  för  att  förhindra  hans  återvändande.  Men  han  an- 
såg för  sin  pligt  att  följa  sin  konung,  »ehuru  mycket  det  kostar 
på  mig  och  är  mig  emot»,  skrifver  han.  »För  det  första  vill 
han  det  oändligen,  har  bedt  mig  därom  hjärtligen  och  på  det 
förbindligaste;  för  det  andra  torde  sakernas  nuvarande  ställning 
göra  det  till  en  samvetssak,  efter  han  har  något  slags  égard, 
och  kanske  ensamt,  för  min  avis,  åtminstone  i  flera  ämnen.» 
De  svenskar,  som  jämte  Armfelt  under  hemresan  voro  i  ko- 
nungens följe,  önskade  äfven  lifligt  att  han  ej  skulle  Jemna  ho- 
nom förr  än  i  Stralsund.  »De  inbilla  sig,  säger  Armfelt,  att  jag 
ensam  kan  determinera  öfverresan  till  Sverige.»    Högt  stod  Arm- 


*)  Armfelt  skrifver  under  resan  från  Dresden  ('|g  1804),  att  kungen  var 
«bra  kär.  Sedan  sin  afresa  frän  Karlsruhe  hade  han  skrifvit  16  bref  till 
drottningen,  alltid  volymer.» 

"*)  Till  grefvinnan  A.  ''Js  1804. 
***)  A.  till  sin  hustru  '"/g  1804.  Han  tillägger:  »Derefter  hölls  en  mili- 
tärisk konselj,  i  hvilken  din  gubbe  var  arg  som  ett  bi.  Okunnighet  och 
dumhet  äro  olidliga,  då  vigtiga  saker  äro  för  handen.»  Dessa  ord  syfta  på 
den  hittills  så  inflytclserike  Cederström,  hvilken  förfäktade  motsatta  åsigter. 
Konungen  tog  visserligen  Cederström  i  försvar,  berättar  Armfelt.  »sägandes 
mig,  då  vi  blefvo  allena:  Han  har  mycket  god  vilja  och  activité;  nog  Sr 
han  beskedlig.»  —  Men  för  tillfället  liade  Armfelt  framför  andra  konungens 
öra,  och  Cederström  lemnade  Stralsund  för  att  efter  en  recognosceringsresa 
i  Mecklenburg  återvända  till  Sverige.  Lagerbjelke  skref  härom  till  Toll: 
»General  Cederström  har  rest  till  Mecklenburg  /our  prendrc  lan^iic.  Il  a 
pcrdu  la  sienn'^,  celle  d'A(rmfelt)  Tayant  démontée.  Oss  emellan  sagdt,  syne> 
C:m   vara  i  lutande.^     (Tolis  papper,   Lunds  Univ.  Bibi.). 


—  41  — 

felt  nu  i  gunst  hos  Gustaf  Adolf:  >Han  behandlar  mig  aldrig  så- 
som undersåte,  säger  han,  utan  som  sin  faders  gamle  och  trogne 
vän.»  »Jag  kan  ej  tvifla  på  konungens  fullkomliga  förtroende, 
heter  det  i  ett  annat  bref,  att  han  gör  rättvisa  åt  min  zéle,  mitt 
attachement  m.  m.;  men  det  hindrar  ej,  att  han  likafullt  i  saker 
af  största  vigt  följer  la  passion  du  moment  och  helst  des  mou- 
vements  d'humeur.T> 

Särskildt  i  politiken  gick  konungen,  till  sin  omgifnings  be- 
kymmer, sin  egen  väg.  Det  var  under  sommaren  och  hösten 
1804,  som  de  underhandlingar  med  England  och  Ryssland  togo 
sin  början,  hvilka  slutade  med  Sveriges  deltagande  i  koalitio- 
nen mot  Frankrike  och  omsider  förde  till  Pommerns  samt  me- 
delbarligen  till  Finlands  förlust.  I  England  hade  Pitt  åter  kom- 
mit till  styret,  och  med  hänsynslös  energi  verkade  han  för 
att  väpna  Europa  mot  Frankrike.  I  Sverige  fann  Englands 
nya  sändebud,  den  unge  Sir  Henry  Pierrepont,  en  lätt  upp- 
gift. Han  råkade  konung  Gustaf  Adolf  under  dennes  besök 
i  Dresden  i  Augusti  1804;  och  underhandlingarna  om  afslutande 
af  ett  krigs-  och  subsidieförbund  voro  kort  därefter  i  full  gång. 
—  Franska  trupper  hade  inryckt  i  Hannover  och  närmade  sig 
Norden  med  anledning  af  Rysslands  hotande  hållning.  Preus- 
sens underdånighet  under  den  franska  styrelsen  lät  befara,  att 
det  pä  dess  ord  skulle  söka  ersättning  för  sina  förödmjukelser 
genom  intagandet  af  svenska  Pommern.  Napoleon  hade  be- 
svarat konungens  af  Sverige  demonstrationer  i  Tyskland  ge- 
nom införandet  af  den  bekanta,  mot  konungen  personligen  rik- 
tade artikeln  i  Le  Moniteur  (den  14  Augusti  1804),  hvari  han 
prisgaf  sin  förbittrade  motståndare  åt  löjet  och  med  brutalt  öf- 
vermod  yttrade  sig  om  Sveriges  ställning.  *)  Den  omedelbara 
följden  af  denna  artikel  blef  atbrytandet  af  den  diplomatiska  för- 
bindelsen med  Frankrike. 

Af  intresse  är  att  se,  huru  Armfelt  bedömde  ställningen. 
»Man  hade  kunnat  bornera  sig  vid  förbudet  af  alla  franska  ga- 
zetter,  med  afbrytandet  af  de  diplomatiska  relationerna  landen 
emellan;  men  som  konungen  har  mycket  humcur  och  ej  nog  er- 
farenhet och  kunskaper  i  affärer,  sä  har  man  mot  min  och  La- 
gerbjelkes  vilja  gifvit  en  slags  deklaration  eller  note  officiel,  som 
ej  allenast  är  mindre  passande  i  anseende  till  tonen,  men  af  en 
natur  att  ådraga  oss  krig  med  Frankrike,  hvaraf  förlusten  af 
Pommern    skulle    kunna    blifva    en  följd  och  större  delen  af  vår 


*)  Tryckt    (i    öfvers.)   i  Histor.    tafia    af    Gustaf    Adolfs    senaste    rege- 
ringsår, I,  Bil.  I. 


—  42   — 

handel  ruinerad.  Jag  har  ej  det  minsta  att  reprochera  mig,  ty 
allt  är  sagdt.  Men  jag  ser  mer  än  tydligt  huru  litet  min  kredit 
betyder,  dä  idéerna  äro  fixerade.» 

Att  det  stundande  kriget  skulle  medföra  Sveriges  olycka 
var  en  åsigt,  som  delades  af  hela  konungens  omgifning.  Afven 
den  man,  som  enligt^  Armfelts  äsigt  genom  sina  bref  från  Sve- 
rige ingifvit  konungen  tron  på  Sveriges  förmåga  att  föra  krig 
med  framgång,  den  bekante  krigspresidenten  Cederström,  som 
rest  konungen  till  mötes  i  Magdeburg,  afrådde  nu  kriget.  »Utom 
trupper  och  pengar,  som  behöfvas,  då  man  skall  slåss,  säger 
Armfelt,  fattas  krut  i  Stralsund,  oaktadt  de  visa  arrangements, 
man  a.dmirerat.  Gud  nåde  oss,  en  större  uselhet  och  mera  ga- 
lenskap har  jag  ej  sett  sammanfogade!» 

Det  var  under  dessa  förhållanden  af  vigt  att  försäkra  sig 
om  den  hållning,  som  hofvet  i  Berlin  i  händelse  af  krig  skulle 
komma  att  iakttaga,  sä  mycket  mera  som  detta  traktatsenligt 
var  förbundet  att  upprätthälla  neutraliteten  i  norra  Tyskland, 
hvilken  på  det  närmaste  rörde  Pommerns  intressen.  För  detta 
ändamål  skref  konung  Gustaf  Adolf  ett  egenhändigt  bref  till  ko- 
nung Fredrik  Wilhelm,  och  till  dess  öfverlemnande  utsågs  Arm- 
felt. Han  reste  till  Berlin  i  senare  delen  af  September.  Men 
hans  uppdrag  hade  föga  utsigt  att  lyckas:  konung  Fredrik  \\''il- 
helms  och  hans  rådgifvare  grefve  Haugwitz'  enda  uppgift  var 
att  till  hvarje  pris  undvika  krig  mot  det  mäktiga  Frankrike  och 
upprätthålla  sin  neutralitet.  Genom  en  öfverenskommelse  af  den 
I  Juni  1804  med  Frankrike  hade  Preussen  förbundit  sig  att 
hindra  att  trupper  finge  föras  genom  Nordtyskland  mot  Frank- 
rike, mot  det  att  den  franska  truppstyrkan  i  Hannover  ej  ökades 
och  att  norra  Tysklands  stater  finge  blifva  neutrala.  Neutra- 
litet var  sålunda  Preussens  ögonmärke,  och  Gustaf  IV  Adolfs 
krigsplaner  kunde  ej  annat  än  vara  hofvet  i  Berlin  högst  miss- 
hagliga. Pä  konungens  bref  lämnades  det  svar,  att  det  vore 
Preussens  bestämda  afsigt  att  förhindra  alla  mot  neutraliteten 
stridande  åtgärder  i  norra  Tyskland:  hvarken  Frankrike  eller 
någoti  annan,  hvcm  det  vara  må,  skulle  tillåtas  störa  freden  i 
dessa  trakter.  För  att  ej  utmana  Frankrike,  anmodades  ko- 
nungen af  Sverige  att  ej  företaga  rustningar  i  Pommern,  riktade 
emot  denna  mal<t. 

Armfelt  själf  ansåg,  då  han  efter  14  dagar  äter  var  till- 
baka i  Stralsund,  att  hans  »ärende  i  Berlin  var  så  väl  förrät- 
tadt,  som  en  förnuftig  människa  det  kan  önska.»  *)  Men  ko- 
nungen var  ingalunda  nöjd  med  detta  besked,  hvilket  såsom  ett 
tveeggadt    svärd    kunde  vändas  mot  hans  egna  krigsplaner;  och 


—  43  — 

det  synes,  som  om  Armfelts  uppträdande  i  Berlin  ej  varit  eg- 
nadt  att  göra  den  försigtiga  preussiska  regeringen  benägen  att 
lyssna  till  Gustaf  Adolfs  förslag.  Preussens  ledande  statsman, 
grefve  Haugwitz,  syntes  honom  vara  ett  värdigt  motstycke  till 
Cobenzl  i  Wien,  men  han  ansåg,  att  den  allmänna  meningen  i 
Preussen  vore  emot  kabinettets  feghet.  »Sju  åttondedelar  at  na- 
tionen, skref  han  från  Berlin  till  konungen  **)  önska,  att  deras 
monark  visar  sig  värdig  sin  krona  och  låter  sin  armé  uppträda.» 
I  denna  tro  förde  han  sitt  vanliga  fria  språk.  Vid  hofvet  i 
Potsdam  mottogs  han  artigt;  vid  konungens  middagsbord  hörde 
han  —  och  säkert  deltog  han  i  —  de  »propos  trés-lestes  om 
franska  arméen  och  dess^  sublime  chef'^,  hvilka  Fredrik  Wilhelm 
småleende  åhörde.  ***)  At  sitt  missnöje  med  underdånigheten 
för  Napoleon  gaf  han,  här  som  i  Wien,  fritt  lopp,  och  framka- 
stade beskyllningar  mot  preussiska  ministéren,  som  enligt  uppgift 
af  svenske  chargé  d^affaires  i  Berlin,  Brinkman,  satte  denna  ^sur 
le  qui  vive  med  oss.»  j) 

Långt  ifrån  att  närma  de  båda  hofvens  politik  till  hvar- 
andra,  lade  sålunda  denna  underhandling  grund  till  ett  spändt 
förhållande,  som  Gustaf  Adolf  själf  gjorde  allt  för  att  öka. 


Armfelt  själf  betraktade  sin  diplomatiska  bana  säsom  här- 
med slutad.  Han  återvände  visserligen  i  November  till  Wien, 
men  endast  för  att  för  alltid  taga  afsked  af  denna  plats.  Diplo- 
matens yrke  hade  han  aldrig  älskat;  och  sedan  Bonaparte  styrde 


'^l  Till  grefvinnaa  A.  ^,,0  1804.  Afvea  Lagerbjelke  var  af  den  me- 
ning, att  Armfelt  »lyckats*  i  Berlin.  Om  konungens  stämning  skrifver  La- 
gerbjelke: <tK.  M:t  är  blesserad  häraf,  och  nu  förestår  gräl  med  Preussen 
i  st.  f.  med  Bonaparte.  Alt  i  en  sådan  framställning  få  kontraordres  för 
trupperna  är  fåfängt,  dock  hoppas  baron  Armfelt  att  småningom  kunna  cal- 
mera.  Jag  sekunderar  honom  med  all  makt,«:  (L.  till  ToU  ^/,o  1804,  Lunds 
Univ.  Bibi.). 

**)  "/,  1804.  (R.  A.). 
***)  Det  var  under  detta  besök  i  Berlin,  som  Armfelt.  missnöjd  med 
konung  Fredrik  Wilhelms  hållning,  säges  hafva  svarat  konungen  på  dennes 
fråga,  när  han  senast  besökte  Berlin:  «Det  var  just  samma  år,  som  E.  M:t 
föll  af  hästen  vid  den  stora  revyn.»  Anekdoten  förefaller  apokryfisk;  den  är 
först  i  tryck  omtalad  i  den  bekanta  smädeskriften  »Avis  aux  grandes  puis- 
sances  sur  les  projets  d'un  grand  souverain»,  samt  upprepad  i  <iGömdt  är 
icke  glömdta,  VIII.  59. 

+)  Brinkman  till  L.  v.  Engeström  ','12  1804.     Se  Schinkel,  IV:  179. 


—  44  — 

Europa^  blef  den  till  yrket  hörande  försigtigheten  i  tal  och  skrift 
honom  olidlig.  Han  ville  lenina  hela  det  diplomatiska  väsen- 
det; »hellre  ville  han  svara  med  svärdet  i  hand»,  skref  han  till 
en  af  sina  yngre  kolleger  efter  besöket  i  Berlin.»  *)  »Men  ingen- 
ting kan  hindra  mig  att  tala  och  skrifva  som  jag  tänker  och 
kalla  personer  och  saker  vid  deras  rätta  namn,  då  jag  endast 
komprometterar  min  egen  person.» 

I  December  1804  och  början  af  Januari  1805  vistades 
Armfelt  åter  i  Wien;  äfven  då  skref  han  depescher  därifrån  i 
samma  stil  som  förut.  En  af  dem  **)  redogör  vidlyftigt  för  de 
utsigter,  som  nu  förefunnos  för  Wienerhofvets  deltagande  i  den 
koalition  mot  Frankrike,  hvilkcn  var  på  väg  att  bildas.  I  själfva 
verket  hade  på  hösten  1804  en  förändring  inträdt  i  stämningen 
inom  Wiens  ledande  kretsar.  Krigspartiet,  dittills  hänvisadt  till 
de  salonger,  där  Armfelt  och  Gentz  varit  så  hemmastadda,  hade 
börjat  fä  inflytande  i  vidsträcktare  kretsar.  Gentz  hade  för  sina 
äsigter  vunnit  den  unge  ärkehertig  Johan,  hvars  inflytande  hos 
kejsaren  han  antog  skola  motväga  ärkehertig  Karls  freds-betän- 
kanden.  Österrikes  förnämsta  diplomater  vid  de  stora  europei- 
ska hofven,  Stadion  i  Petersburg,  Starhemberg  i  London  och 
den  unge  Metternich  i  Berlin  förordade  en  helt  annan  politik  än 
den  vacklande  och  tvetydiga,  som  förts  af  vice  kanslern  Co- 
benzl.  Såsom  en  verkan  häraf  kunde  anses,  att  de  underhand- 
lingar med  Ryssland,  som  under  åratal  egt  rum,  omsider  fört 
till  den  förberedande  »deklaration»  af  den  6  November  1804 
emellan  de  båda  kejsarhofven,  hvilken  längre  fram  ledde  till 
Österrikes  indragande  i  koalitionen.  "*)  Armfelt  ansåg,  att  kej- 
sar  Frans  själf  ej  vore  obenägen  för  ett  energiskt  uppträ- 
dande, men  att  Cobenzl  såsom  minister  nödvändigt  borde  af- 
lösas  af  grefve  Trautmannsdorff,  känd  såsom  dennes  och  Collo- 
redos  fiende;  genom  det  förtroende,  denne  man  skulle  ingifva, 
vore  det  möjligt  att  äfven  förmå  Preussen  att  biträda  förbun- 
det. »Utan  dessa  förutsättningar»,  fortsätter  han,  »är  det  ett  van- 
sinne att  hoppas  pä  en  nyttig  och  verksam  koalition.  Bonaparte 
skall  kanske  anfalla,  men  han  skall  gå  från  eröfring  till  eröfring, 
och  man  skall  köpa  hans  beskydd  genom  alla  offer,  som  han 
finner  lämpligt  att  hemföra.     Jag    sätter    min    heder  i  pant    att, 


*)  Till   IJriiikman,  *Vio  '804.     (TroUe  Ljungbys  Arkiv.) 
**)  V,,   1804  (K.  A.). 
-**)  MarteiLS,    Kecueil    des  traités,  II:  406.     .Se  hrirom  Beer,  s.  81,  Four- 
nier,  s.   130  o.  f.,  147 — 149. 


—  45  — 

om  han  i  detta  ögonblick  anföll  Österrike,  skulle  följderna  blifva 
de  nämnda. s 

Ett  är  senare  hade  förutsägelserna  gätt  i  fullbordan.  Au- 
sterlitz  och  freden  i  Pressburg  hnde  ökat  mättet  af  Österrikes 
förödmjukelser. 

Armfelts  oförmodade  återkomst  till  Wien  kunde  ej  annat 
än  vålla  en  viss  förlägenhet  hos  dem,  som  föranledt  hans  åter- 
kallande; men  han  blef  i  alla  officiella  kretsar  mottagen  med 
utsökt  höflighet.  Franska  beskickningen  sades  hafva  ingifvit  en 
ny  not  till  österrikiska  kabinettet,  riktad  mot  Armfelts  person; 
någon  åtgärd  blef  dock  ej  däraf  följden.  Några  bref  från  Arm- 
felt  till  en  hans  kommissionär  i  Paris,  La  Tour,  funna  vid  den- 
nes häktande,  hade  ökat  Napoleons  förbittring  mot  den  svenske 
diplomaten,  som  vågade  sä  fritt  trotsa  honom  i  tal  och  skrift. 
Det  uppgafs,  att  bland  dessa  bref  äfven  funnits  ett  frän  drott- 
ningen af  Neapel  till  Armfelt,  hvilket  visat  hennes  hat  och  onda 
afsigter  mot  den  franske  kejsaren,  och  denne  hade  själf  till  mar- 
kis Del  Gallo  uttryckt  sin  fortörnelse  däröfver.  Drottningen  skyn- 
dade att  härom  förfråga  sig  hos  Armfelt;  och  denne  insände  till 
sin  regering  ett  utdrag  ur  hennes  bref,  jämte  förklaring  att  ^her- 
tigens  af  Enghien  mördare  måtte  anse  honom  vara  förryckt,  då 
han  kunde  tro  att  Armfelt  från  Wien  .skulle  skicka  drottningens 
bref  till  en  sådan  person  som  La  Tour».  *) 

I  de  mera  enskilda  Wienerkretsar,  där  Armfelt  spelat  en 
så  stor  rol,  beklagade  man  uppriktigt  hans  afresa.  Den  buller- 
samme engelske  ministern  Paget  gaf  på  ett  hänsynslöst  sätt  ut- 
tryck häråt  vid  ett  uppträde,  som  han  tillställde  mot  Cobenzl 
med  anledning  af  en  etikettsfråga  vid  diplomatiska  kärens  nyårs- 
uppvaktning 1805.  Då  denne  förklarade,  att  han  ärnade  officielt 
beklaga  sig  öfver  Pagets  ohöflighet,  utropade  denne:  »Gör  det; 
det  passar  för  en  sådan  person  som  Ni  är.  Jag  förutser,  att 
så  länge  någon  hederlig  man  stannar  qvar  här,  får  Ni  icke  vara 
i  fred.  Ni  kan  tvinga  mig  att  begära  min  rappel,  liksom  general 
Armfek,  som  till  er  förtviflan  åtnjuter  allt  hederligt  folks  aktning.» 

A  sin  konungs  vägnar  öfverlcmnade  Armfelt  under  detta 
afskedsbesök  i  Wien  nordstjernans  riddarkors  åt  sin  vän  Gentz.  **) 


*)  A:s  dep.  '^:,j  1S04.  (R.  A.)  Till  sin  hustru  skref  han:  »Min  kon- 
versation med  La  Tour  kan  den  rackaren  Banaparte  trycka  så  mycket  lian 
vill.  Däruti  är  ej  fråga  om  annat  än  atTärer,  ingen  sorts  politik  är  nämnd. <!■ 
—  La  Tours  brott  var,  heter  det  i  ett  senare  bref,  «att  få  bref  af  en  som  är 
enragé  contre  Tempereur  —  sade  polismästaren  honom.» 

**)  Dubbnir.gen  skedde  med  en  viss  högtidlighet  och  i  närvaro  af  herrar 
och  damer  af  Armfelts  umgängeskrets.     Se  Gentz'  Tageb.,  s.  44. 


-  46  - 

Det  utgjorde  belöningen  för  dennes  med  mycken  talang  skrifna  svar 
på  Napoleons  bekanta  artikel  mot  Gustaf  IV  Adolf.  *)  Hos  kejsar 
Frans  hade  Armfelt  sin  afskedsaudiens  den  2  Januari  1805  och 
mottogs  med  stor  utmärkelse.  Kejsaren  själf  undertecknade,  mot 
vanan,  hans  respass,  »författadt  i  mycket  flatteusa  termer»;  i 
afskedspresent  erhöll  Armfelt  en  gulddosa  af  1000  dukaters  värde. 
—  Den  vändning  i  Österrikes  politik,  som  samma  år  inträffade, 
gjorde  att  man  vid  kejsarhofvet  betraktade  honom  med  andra 
ögon,  sedan  han  lem.nat  sin  beskickning.  På  grund  af  medde- 
landen från  Wien  skref  kanslipresidenten  Ehrenheim  på  våren 
1805  till  Armfelt:  »Jag  skulle  ej  bli  förvånad,  om  man  en  dag 
begärde  att  få  Er  tillbaka.»  **) 

Sjuk  och  nedstämd  reste  Armfelt  frän  Wien  den  6  Januari 
1805.  Tanken  att  åter  vara  utan  bestämd  verksamhet  och  utan 
hem  var  honom  motbjudande;  och  ännu  var  intet  bestämdt  af- 
gjordt  rörande  hans  framtid.  »Jag  funderar  pä»,  skref  han  till 
sin  hustru,  »att  innan  min  likkista  beställes,  som  är  den  säkra 
sejouren,  låta  göra  mig  en  resvagn,  i  hvilken  jag  har  alla  mina 
behof.  Flyttar  jag  då,  så  är  det  med  hus  och  hem  samt  de 
aisancer,  som  äro  mig  beskärda.»  Men  den  djupare  och  allmänna 
grunden  för  hans  motvilja  mot  att  nu  återvända  till  Sverige,  var 
hans  misströstan  att  för  sitt  fosterlands  väl  kunna  något  uträtta 
under  de  brydsamma  förhållanden,  som  syntes  stunda. 

Ät  konung  Gustaf  IV  Adolfs  goda  sidor  gjorde  han  rätt- 
visa. »H.  M:t  är  en  honnéte  och  dygdig  människa,  full  af  goda 
känslor  och  principer»,  skrifver  han;  »hos  honom  finnes  ett  öf- 
vermätt  af  det  goda,  något  som  ofta  föranleder  motgångar  och 
misstag.»  Men  tidigt  insåg  han,  såsom  vi  hafva  funnit,  att  Gu- 
staf Adolfs  envisa  politik  skulle  medföra  farliga  följder.  Det  in- 
flytande, som  Armfelt  trodde  sig  ega  hos  den  unge  konungen 
under  början  af  den  långa  dagliga  samvaron  på  tysk  botten,  var 
ej  nog  mäktigt  att  hejda  denne  pä  den  bana,  han  beträdt,  ej 
heller  att  ingifva  honom  större  synpunkter  än  den  sårade  egen- 
kärlekens eller  större    intressen  än  garnisonstjensten  och  vaktpa- 


*)  Tr.  i  Gentz'  Lettres  et  mémoires  inédits  1804 — 1806,  publ.  par  G. 
Schlesier  r84i.  s.  41.  Då  Gentz  öfversände  denna  skrift  till  Armfelt  —  denne 
vistades  då  i  Stralsund  — ,  begagnade  han  tillfället  att  utbedja  sig  denna  be- 
löning, den  första  riddarvärdighet  han  erhöll.  (G.  t.  A.  "|,(,  1804.)  Oak- 
tadt  alla  Arnifelts  och  Gentz"  bemödanden  lyckades  det  dock  icke  att  utverka 
kejsarens  tillstånd  för  Gentz  att  få  bära  denna  orden,  på  grund  af  CobenzTs 
ovilja:  »Der  König  von  Schweden  und  sein  Representant  in  Wien  waren  beide 
gleich  schleclit  angeschrieben*,  skrifver  Gentz.  (Tageb..  s.  44). 
**)   Reutcrsv.  dep.  '  ,    1805:  Ehrenheim   ^  ^   1805.     (R.   A.). 


-  47  — 

raden.  Uppriktigt  bekänner  Armfelt  i  ett  bref  till  sin  hustru 
(^,jj  1804):  »Jag  längtar  efter  att  komma  ur  de  affärer,  som 
hafva  en  direkt  point  de  contact  med  H.  M.  Det  är  omöjligt 
att  i  längden  vår  nära  samman varo  kan  bära  sig.  Jag  hatar 
minutier,  han  älskar  dem;  han  är  envis,  jag  också;  han  är  vand 
vid  smicker  och  folk,  som  säga  ja  till  allt;  jag  kan  ej  smickra 
och  är  två  tredjedelar  af  dagen  af  annan  avis.  Jag  begriper  att 
det  bör  göra  honom  ledsen  vid  min  figur,  ty  jag  känner  pä  mig 
själf  en  viss  ledsnad,  som  hans  godhet,  déférence  och  stora  för- 
troende göra  oförlåtlig  hos  mig.» 

Det  visade  sig  under  de  olycksår,  som  följde,  att  Armfelt 
riktigt  bedömt  sitt  förhållande  till  den  konung,  till  hvilken  han 
på  grund  af  politiska  åsigter  och  personliga  minnen  i  det  längsta 
ville  se  upp  med  kärlek  och  vördnad. 


II. 

På  krigsfot  i  Pommern. 
1805— 1807, 

W  den  stora  europeiska  strid,  som  med  korta  afbrott  rasade 
W->  från  1805  till  181 5,  som  kostade  millioner  krigares  lif  och 
som  slutade  med  att  gifva  Europas  statsförhållanden  ett  nytt 
skick,  deltog  Sverige  till  en  början  med  föga  heder  och  fran> 
gång.  Det  qvasi-krig  mot  Frankrike,  som  under  åren  1805 — 
1807  utfördes  i  Pom.mern,  är  i  själfva  verket  en  så  obetydlig 
episod  i  dessa  väldiga  omstörtningars  historia,  att  det  knappast 
där  finnes  omnämndt,  utom  i  svenska  källor.  Gustaf  IV  Adolf 
lät  sin  armé  marschera  och  åter  marschera  i  Pommern,  Mecklen- 
burg och  Lauenburg.  Han  intog  en  hållning,  som  han  förmo- 
dade skulle  ingifva  motståndarna  respekt;  men  det  dröjde  öfver 
är  och  dag,  innan  fienden  fäste  synnerlig  uppmärksamhet  vid  dessa 
hotande  åtbörder,  hvilkas  beskaffenhet  endast  var  egnad  att  kasta 
löje  öfver  de  svenska  vapen,  som  en  gång  under  ett  föregående 
världskrig  afgörandc  ingripit  i  Europas  öde.  Först  på  vintern 
1806 — 1807  ansåg  segraren  vid  Austcrlitz  och  Jena  det  löna 
mödan  att  sända  sina  trupper  mot  den  obetydliga  makt  i  norden, 
som  vågade  med  ord  och  åthäfvor,  mera  än  med  vapenmakt, 
trotsa  hans  planer. 

Utgången  kunde  icke  vara  oviss.  Pommern  blef  en  del  af 
det  franska  världsväldet;  och  Sveriges  konung  måste  förödmju- 
kad återvända  öfver  ()stersjön  med  den  här,  hvilken  hans  hals- 
starrigliet  Ijcröfvat  ända  till  möjligheten  att  häfda  den  svenska 
vapenäran. 


—  49  — 

Det  blef  Armfelts  lott  att  pä  en  af  de  mest  bemärkta  plat- 
serna deltaga  i  större  delen  af  detta  krij^  och  i  de  långa  förbe- 
redelserna därtill.  I  den  enda  vapenbragd  af  större  betydenhet, 
som  därunder  utfördes  af  de  svenska  trupperna,  hade  Armfelt 
den  väsentligaste  delen,  men  han  var  ej  utan  sin  stora  del  i  det 
nederlag,  som  följde  kort  därefter.  Personlig  tapperhet  ådaga- 
lade han  nu,  som  fordom  vid  Elgsö  och  Savitaipal,  och  han 
kom  ej  heller  nu  oskadd  ur  striden.  Innan  krigets  sista  olyck- 
liga skede  under  konungens  egen  ledning  tagit  sin  början,  hade 
Armfelt,  sårad  i  striden,  nedlagt  sitt  befäl;  han  slapp  att  bevittna 
Stralsunds  nesliga  öfverlemnande  till  fransmännen  och  Pommerns 
utrymning.  Under  tvä  och  ett  hälft  ar  hade  han  dock  dessför- 
innan närmast  under  Pommerns  generalguvernör,  friherre  H.  H. 
von  Essen,  varit  högste  militärbefälhafvare  i  detta  land.  *) 

Större  delen  af  åren  1805  och  i8c6  tillbragte  Armfelt  un- 
der en  skäligen  enformig  garnisonstjenst  i  det  tysta  Stralsund 
och  under  arlaete  med  dess  sättande  i  försvarstillstånd.  Då  han 
emottog  sitt  generalbefäl,  kort  sedan  han  blifvit  återkallad  från 
Wien,  var  det  ingalunda  hans  afsigt  att  stanna  längre  tid  i  denna 
ställning.  Sä  länge  utsigterna  voro  krigiska,  ville  han  dock  icke 
lemna  denna  förtroendepost.  »Jag  är  skyldig  att  våga  lif  och 
blod  för  konung  och  fädernesland»,  skrifver  han  pä  hösten  1804. 
»Jag  måste  visa  världen  mina  förföljares  nedrighet;  och  ingen 
annan  general  skulle  åtaga  sig  detta  uppdrag  med  de  små  me- 
del, som  vi  kunna  använda  utan  att  skada  statens  finanser. ^  »Så 
länge  all  fara  ej  är  öfver»,  heter  det  pä  sommaren  1805,  »glöni- 
mer  jag  allt  enskildt  för  att  i  slutet  af  min  vandel  ej  dementera 
de  principer,  för  hvilka  jag  beständigt  varit  ett  ofter,  men  som 
inga  omständigheter  och  ingen  dödlig  kunnat  förändra.»  —  Men 
större  delen  af  1805  gick  till  ända,  utan  att  något  krig  syntes 
blifva  af.  Själf  önskade  Armfelt  att  återvända  till  fäderneslandet, 
frän  hvilket  han  varit  skild  i  tolf  år.  Konungen  hade  föreslagit 
honom  blifva  generalguvernör  i  Finland,  och  redan  från  W^ien 
skref  Armfelt  till  konungen  om  detta  förslag  som  en  afgjord  sak.  *") 


*)  Förordaandet  därom  är  dateradt  Stralsund  d.  '■'  ,,  1S04. 
**)  Armfelt  till  Gustaf  IV  Adolf  2^',J  1804.  (L'ps.  Bibi.)  Han  önskade 
under  vintern  1804— 1S05  lifiigt  att  erhålla  denna  plats  —  ännu  i  början  af 
1806  dyker  tanken  därpå  upp  i  hans  brefväxling  —  därför  alt  han  där  vore 
sig  »själf  lemnadflr,  säger  han,  och  ej  »dagligen  generad  af  uniformatikcuf. 
Ryktet  visste  äfven  att  berätta,  att  Armfelt  vore  utsedd  till  generalguvernör 
i  Skåne  (se  J.  v.  Engeströms  Ant.,  s.  282).  Eit  annat  rykte  sade.  att  han, 
såsom  förr  under  Gustaf  lllis  tid,  skulle  öfvertaga  ledningen  af  kongl.  tea- 
tern (se  Armfelts  bref  till  frih.  H.  Hamilton  %  1S05.  tr.  i  Handl.  ur  Brink- 
manska   arkivet.   I:   295\ 

legnir,  G.  M.  Armfelt.  ■* 


—  50  — 

Andra  framtidsplaner  gingo  ut  på  att  han  skulle  mottaga  en  ny- 
beskickning  i  Köpenhamn,  Petersburg  eller  London,  sedan  Ber- 
linerhofvet  afböjt  hans  mottagande  pä  den  efter  L.  v.  Engeström 
lediga  svenska  ministerposten  därstädes. 

Armfelt  själf  tillskref  till  en  början  sina  gamla  motstån- 
dare i  Stockholm  alla  dessa  planers  misslyckande.  Han  ansåg, 
kanske  ej  utan  grund,  att  mänga  af  konungens  rådgifvare  helst 
såge,  att  han  hölls  pä  afstand.  »En  ämbetsmannaliga  (oberäk- 
nadt  alla  andra  ligor)  formerade  sig,  skref  han,  för  att  hindra 
min  återkomst  till  fäderneslandet,  och  i  synnerhet  att  jag  där 
skulle  bekläda  ett  ämbete,  som  skulle  sätta  mig  i  stånd  att  ut- 
märka hvar  och  en  efter  förtjenst.^  *)  Icke  ens  till  Skånö",  hvar- 
est  ett  öfningsläger  var  anordnadt  under  sommaren  1805,  ^^1~ 
lades  Armfelt,  dä  konungen  vistades  där;  och  den  permission, 
som  han  vid  denna  tid  begärt,  för  att  i  enskilda  angelägenheter 
resa  till  Finland,  beviljades  först  mot  sommarens  slut,  då  den  ej 
kunde  mottagas.  Själf  skämtade  han  öfver  att  det  i  Sverige 
ansågs,  att  »general  Armfelt  satt  på  fästning  i  Stralsund»;  men 
hans  otålighet  växte,  och  tanken  att  taga  afsked  ur  statstjensten 
eller  att  gå  i  utländsk  tjenst  framträder  ofta  i  hans  bref  från 
denna  tid,  till  dess  att  krigets  utbrott  mot  slutet  af  1805  gjorde 
slut  på  dylika  sväfvande  planer. 

Ingenting  skulle  emellertid  vara  oriktigare  än  att  tillskrifva 
Armfelts  qvarhällande  i  Pommern  någon  ovilja  eller  onåd  från 
konungens  sida.  Tvärtom,  han  stod  fortfarande  i  högsta  gunst; 
konungens  bref  frän  denna  tid  till  honom  bära  därom  vittne.  **) 
Då  Gustaf  IV  Adolf  tidigt  på  nyåret  1805  lemnade  Stralsund,  ***) 


*)  Till  G.  Adleräparre  (Hist.  Handl.  II:  173).  Armfelt  hade  erbjudit 
Adlersparre,  som  under  finska  kriget  stått  under  hans  befäl  och  som  han  då 
högt  värderade,  att  blifva  hans  förste  adjutant,  om  han  blefve  Finlands  ge- 
neralguvernör (se  C.  A.  Adlersparre.  1809  års  revolution,  I:  129).  Lager- 
bjelke,  som  fortfarande  underhöll  en  liflig  brefväxling  med  Armfelt  från  Stock- 
holm, sökte  afvända  hans  misstankar  om  hemliga  intriger,  ehuru  han  ej  ansåg 
osannolikt,  att  personer  funnes,  <rqui  redoutent  en  vous  Ténergie  qui  entraine, 
l'esprit  qui  subjugue,  la  supériorilé  qui  humilie».  (^/3  1S05).  Särskildt  ön- 
skades, enligt  Lagerbjelke,  Armfelts  återkomst  af  grefve  Ugglas,  mot  hvilken 
Armfelt   företrädesvis  vändt  sina  misstankar. 

**)  Lagerbjelke  skrifver  till  Armfelt  ('Ve  JS05):  »Kungen  vet  så  väl,  att 
Hr  Generalen  aldrig  låter  något  falla  som  han  tror  vara  rätt,  så  kanske  är 
det  första  orsaken,  hvarföre  han  ej  ville  se  Generalen,  fastän  han  i  själen 
estimerar  och  älskar  Er  mer  än  någon  dödlig.» 

***)  Äfventyren  och  liesvärligheterna  vid  konungaparets  sent  omsider  an- 
trädda hemresa  äro  kända  (se  Schinkels  Minnen,  IV':  l8l).  Armfelt  tillskref 
drottningens  mod  och  beslutsamhet  att  resan  omsider  blef  af:  och  yttrar  sitr 
under    visteisen    i    Stralsund    med    mycken   sympati  om  henne.     Ännu  i  Nov. 


—  51  — 

innan  ännu  Armfelt  återvändt  frän  Wien,  beklai^ade  han  upp- 
riktigt att  han  ej  fått  säga  honom  farväl.  sArmfelts  återkomst 
(till  Stralsund),  skref  han,  är  både  efterlängtad  af  mig  och  af 
alla,  som  tänka  väl,  bland  hvilkas  antal  generalguvernören  säkert 
förtjenar  första  rummet. t>  Konungen  ansåg  Armfelt  såsom  oum- 
bärlig pä  sin  plats,  ej  blott  såsom  en  tapper  krigare,  hvars  mod 
var  bepröfvadt,  utan  äfven  såsom  en  utpost  för  iakttagandet  af 
hvad  som  timade  i  Europas  politiska  värld. 

Han  underhöll  nämligen  fortfarande,  enligt  sin  vana,  en 
vidlyftig  brefväxling  med  många  af  samtidens  politiska  personer 
och  gaf  konungen  ofta  del  af  sådana  bref,  som  egde  allmännare 
intresse.  Till  Armfelts  politiska  korrespondenter  hörde,  utom 
Joh.  v.  Muller,  Gentz  och  d'Antraigues,  af  hvilkas  bref  redan 
några  prof  meddelats,  drottning  Karolina  af  Neapel  och  ärke- 
hertig Johan  af  Österrike;  hertiginnan  af  Devonshire  och  Sidney 
Smith  skrefvo  från  England;  och  den  ryktbare  revolutionsgene- 
ralen Dumouriez,  nu  en  ifrig  rojalist,  erbjöd  från  England  genom 
Armfelt  sina  tjenster  åt  Sveriges  konung.  Till  dessa  korrespon- 
denter kommo  svenskarna  Lagerbjelke,  Ehrenström  och  L.  v. 
Engeström,  hvilken  sistnämnde,  skild  från  sin  ministerbefattning 
i  Berlin,  nu  lefde  på  sitt  gods  i  Posen.  Vid  denna  brefväxling 
använde  Armfelt  såsom  kurir  en  engelsman  vid  namn  Matthews, 
en  skicklig  och  förslagen  man,  hvilken  äfven,  ej  alltid  utan  fara, 
tjenstgjorde  såsom  politisk  kunskapare  i  Berlin  och  Hannover, 
och  genom  Armfelt  lemnade  konungen  politiska  rapporter  öfver 
hvad  han  under  sina  många  resor  erfarit.  *) 

Alatthews  användes  t.  o.  m.  i  en  särskild  beskickning  från 
Gustaf  IV  Adolf  —  till  Alalteserorden.  Armfelt  hade  nämligen 
1805  blifvit  utnämnd  till  riddare  af  Johanniter(]\Ialteser)-ordens 
stora  kors  och  »bailli  de  Tordre  de  la  langue  siciliennej>.  Det 
var    hans    gamla    gynnarinna,    drottningen    af   Neapel,    som    åt 


1804  förkunnade  konungen  Lagerbjelke  sin  afsigt  att  tillbringa  vintern  i  Tysk- 
land; Stockholm,  som  hau  hatade,  ville  han  ej  återse.  (L.  till  A  *'/,,  1804). 
Hånfullt  yttrade  han  sig  i  ett  bref  från  Helsingborg  till  Armfelt  (^";,  1805, 
se  Gönidt  är  icke  glömdt,  VHI:  31)  om  »höga  residenset*  och  dess  innevå- 
nares längtan  efter  hans  återkomst,  hvilken  han  endast  kunde  förklara  genom 
«deras  vanliga  ombytlighet  i  tänkesätts. 

")  Se  om  Matthews  Wingårds  Minnen,  H:  81  o.  f.  J,  v.  Muller  och 
d'Antraigues  kallade  honom  i  sina  bref  «révangeliste<r  och  berömde  mycket 
hans  duglighet.  Konungen  gaf  honom  på  Armfelts  begäran  en  officersfull- 
makt, sedan  han  förut  varit  anställd  såsom  ett  slags  civil  adjutant  vid  Arm- 
felts stab. 


—  52  — 

honom  utverkat  denne  utmärkelse.  ')  —  Den  en  gång  så  l3'sande 
Malteserorden  var  nu  sin  undergäng  nära;  men  ännu  egde  den, 
tack  vare  de  ryska  tsarernas,  Pauls  och  Alexanders  beskydd,  en 
del  af  sina  besittningar  i  behåll.  De  kallades  »kommenderier'^ 
och  voro  anslagna  till  ordens  högste  ämbetsmän,  j Således  kan 
jag  få  ett  kommenderi,  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru;  och  som 
drottningen  (af  Neapel)  skrifver  mig  till,  är  det  allt  hvad  kungen 
(af  Neapel)  önskar,  att  kunna  gifva  mig  detta  prof  af  sin  vän- 
skap. Herre  Gud,  om  världen  blefve  tranquille,  och  jag  fick  ett 
kommenderi  i  Italien  —  hvad  vore  icke  min  lycka  outsäglig! 
Men  i  reela  saker  blifver  jag  aldrig  lycklig.  Vore  jag  en  narr, 
som  älskade  vara  utsirad  som  en  bandkommendör,  sä  vore  in- 
gen mera  att  lyckönska  än  jag.^  —  Äfven  Armfelts  dotter,  hans 
adoptivdotter  och  hans  måg  fingo  riddarkors  af  Johanniter-orden; 
äfvenså  pä  hans  begäran  hans  olyckskamrat  Ehrenström. '*) 

Konung  Gustaf  Adolf  var  »smickrad  och  rörd  till  tårar 
öfver  denna  utmärkelse  ät  en  bland  hans  undersåtar»,  skref  La- 
gerbjelke  till  Armfelt  ('^/^  1805).  Dennes  förbindelse  med  Mal- 
teserorden medförde  äfven  konungens.  Kändt  är,  att  Gustaf  Adolf 
erbjöd  Malteserorden  en  fristad  på  Gotland.  Hans  skrifvelse  till 
orden  synes  hafva  varit  uppsatt  af  Armfelt  och  afsändes  genom 
kuriren  Matthews.  Denne  afreste,  försedd  med  Armfelts  re- 
kommendation, till  Sicilien,  mottogs  säsom  ett  slags  envoyé  extra- 
ordinaire  af  konungen  och  drottningen  af  Neapel  samt  af  »orden 
in  corpores,  som  i  Catania  gaf  honom  en  festmåltid.  Svaret  blef 
emellertid  undvikande:  man  ville  först  förhöra  sig  i  Spanien, 
Portugal  och  England.  »Förskräckta  lära  riddarna  blifvit  for 
klimatet  och  för  svårigheten  att  i  Östersjön,  jämlikt  deras  pligt, 
strida  mot  de  otrogna»,  skref  W^etterstedt  ironiskt.  ***)  —  Mat- 
thews  hade  under  denna  rundresa  till  Sicilien  genom  Österrike  och 
Polen  lidit  skeppsbrott  både  i  Medelhafvct  och  i  Östersjön,  innan 
han  till  Armfelt  fick  öfverlemna  Malteserordens  svar  och  bref 
frän  drottningen  af  Neapel  m.  m.  Matthews'  vidlyftiga  rapport 
öfver  denna  resa  ■{-)  öfversändes  af  Armfelt  till  konungen.  Den 
finnes  nu  i  Riksarkivet  jemte  utdrag  ur  ett  brcf  till  Armfelt  från 
ordens  t.  f.  styresman. 


*)  Ordens  stormästare  Tommasi  skref  till  Armfelt  (den  '*/j  1S05):  »Le 
c:te  de  Kolowrat,  notre  ministre  ä  Vienne,  nous  a  plus  d'une  fois  rendu 
compte  de  vos  sentiments  chevaleresques  pour  le  bien  general,  lo  religion  et 
Tordre  de  S:t  Jean  de   Jérusaleniff. 

**)  .Se  E:s  Anteckningar,  II:  567. 
***)   Till  Ehrenhcim  ^^l^   1S07,  (K.   Hibl.) 
t)   Dat.  ^",'2   1807. 


-   53  — 

Pommerns  generalguvernör,  friherre  H.  H^  von  Essen,  de- 
lade med  Armfelt  omtanken  för  detta  lands  försvar  och  var  till 
följd  af  sitt  civila  ämbete  hans  närmaste  förman,  ehuru  Armfelt 
innehade  samma  grad  som  Essen  i  armcen  och  t.  o.  ni.  var  äl- 
dre generallöjtnant.  Detta  forhällande  undgick  icke  att  längre 
fram  medföra  konflikter  mellan  dessa  män,  hvartill  äfven  bidrogo 
olikheter  i  lynne  och  karakter.  Något  förtroligare  förhällande 
synes  aldrig  hafva  egt  rum  mellan  dessa  båda  gustavianer,  icke 
ens  under  deras  gemensamma  ungdomstid  i  konung  Gustafs  hof 
Men  till  en  början  var  förhällandet  dem  emellan  i  Stralsund  in- 
galunda ovänligt.  Endrägtigt  arbetade  de  pä  vintern  1805  för 
Stralsunds  sättande  i  försvarstillstånd  och  för  garnisonens  syssel- 
sättning med  dithörande  arbeten,  enligt  den  försvarsplan,  som 
Armfelt  i  början  af  Februari  inlemnade  till  generalguvernören 
och  som  af  denne  stadfästades.  *)  Armfelt  prisar  i  sina  bref 
Essens  »goda  naturel»,  hans  redbarhet,  hans  omsorg  for  Pom- 
merns väl,  hvilken  stundom  rakade  i  strid  med  konungens  egna 
befallningar.  Han  fann  honom  visserligen  »ej  expedit;  hans  lang- 
samhet  skulle  gifva  mig  feber,  om  jag  ofta  vore  i  kollision  med 
honom»,  skrifver  han;  men  förklarar  tillika  i  ett  annat  bref:  »Vi 
komma  ej  att  brouillera  oss,  ty  vi  hafva  ett  och  samma  före- 
mål och  mutuel  égard  för  hvarandra».  Dä  ställningen  mot  slutet 
af  1806  blef  kritisk,  fann  han  generalguvernören  »förträfflig,  kall, 
modig  och  resignerad  att  lata  allt  utom  hedern  gä  f-n  i  vald. 
Han  gör  allt  hvad  jag  önskar  och  råder».  Förhållandet  grum- 
lades längre  fram,  säsom  vi  skola  se,  och  bittra  omdömen  fäll- 
des å  båda  sidor;  men  Armfelts  ovilja  gick  dock  mera  ut  öfver 
Essens  rådgifvare  än  öfver  honom  själf. 

Öfver  sin  verksamhet  såsom  militärbefälhafvare  förde  Arm- 
felt en  »hemlig  journal»,  hvaraf  utdrag  inskickades  till  konungen, 
som  därmed  uttryckte  sin  belåtenhet  i  de  talrika  bref,  som  ännu 
finnas  bevarade.  Den  politiska  ställningen  var  ofta  pä  tal  i 
denna  brefväxling:  konungen  fann  den  för  det  mesta  »ännu 
mycket  invecklad»,  enligt  ett  där  ofta  återkommande  uttryck. 
Säkert  är,  att  han,  såsom  det  heter  i  ett  hans  bref  frän  denna 
tid,  ansåg  Armfelt  som  »en  af  sina  trognaste  undersåtar,  hvars 
tänkesätt  och  känslor  bestodo  hvarje  prof». 

Kring  den  tappre  och  älskvärde  generalbefälhafvaren  i  Pom- 
mern samlade  sig  gärna  de  officerare,  som  stodo  under  hans  be- 
fäl och  hvilkas  tillgifvenhet  han  i  ovanlig  grad  förstod  att  vinna. 
Hans  dagliga  sällskap  där  utgjordes  af  hans  adjutanter:  hans  son. 


*)  Armfelts  hemliga  journal,  Jan. — Febr   1805. 


—  54  — 

Mauritz  Clairfelt»  som  i  Pommerska  kriget  först  kom  att  visa  att 
han  ärft  sin  faders  krigiska  mod,  och  artillerikaptenen  J.  af  Win- 
gård,  sedermera  landshöfding  och  statsråd,  som  i  sina  »Minnen»  lem- 
nat  en  målande  skildring  af  Armfelts  sätt  att  vara  i  denna  om- 
gifning,  af  hans  glädtighet  och  hans  frivola  skämt,  som  stundom 
kunde  aflösas  af  en  imponerande  värdighet.  *)  Armfelts  stabs- 
chef var  fortifikationsbefälhafvaren  i  Stralsund  baron  Franc 
Sparre,  sedan  en  utmärkt  fortifikationsgeneral,  en  duglig  och  all- 
varsam man,  af  Armfelt  förtroligt  kallad  ^Gubben»,  som  för  ho- 
nom hyste  den  varmaste  tillgifvenhet.  **)  Den  glade  husaröf- 
versten  grefve  Hampus  Mörner  —  den  bekante  j>Hampus  husar», 
känd  för  sitt  grofkorniga  skämt,  sin  krigiska  tapperhet  och  sin 
resliga  växt  —  fann  under  sin  vistelse  i  Pommern  i  Armfelt  en 
man  efter  sitt  sinne.  Entusiastiskt  utropar  Mörner  i  ett  bref  till 
honom:  »Du  är  en  gud  pä  jorden,  och  jag  skall  evigt  tillbedja 
dig  .  .  .  Förbannad  vare  hvar  svensk  officer,  som  ej  tänker  lika 
med  mig!  Jag  skall  bli  dess  förste  och  säkre  baneman».  — 
Gardell,  svenska  artilleriets  ryktbare  omskapare,  stod  säsom  öf- 
verste  för  Wendes  artilleriregemente  äfven  under  Armfelts  befäl 
i  Stralsund  och  fann  i  honom  en  gynnare,  ehuru  denne  ej  var 
blind  för  Gardells  svagheter.  Dennes  oförvägna  tapperhet  lik- 
nade Armfelts  egen  och  blef  pröfvad  under  det  Pommerska  kri- 
gets vapenskiften,  ehuru  med  växlande  framgång.  ***) 


*)  Wingårds  Minnen,  II:  68  o.  f. 
**)  I  ett  bref  förklarade  Sparre:  «Min  tillgifvenhet  för  Hr  Generalen 
har  ett  slags  likhet  med  kärleken  .  .  .  Jag  är  likaså  jaloux  att  af  Hr  Gene- 
ralen blifva  riktigt  dömd,  som  någon  flicka  kunnat  vara  att  förtjena  Genera- 
lens kärlek.  Jag  säger  att  af  Hr  Generalen  blifva  det,  ty  endast  de  perso- 
ners omdöme,  som  ega  min  fullkomliga  aktning,   har  för  mig  ett  värde.* 

***)  En  vidlyftig  brefväxling  rörande  Cardeils  dellagande  i  artillerikom- 
mittén 1805  och  den  schism,  som  därunder  uppstod  mellan  honom,  hans  tyske 
landsman  öfverste  Helvig  och  krigspresidenten  Cederströni,  tinnes  bland  Arm- 
felts papper.  Tvisten  slutade  med  Cardeils  skiljande  från  kommittén  och  åter- 
sändande till  Pommern.  Armfelt  synes  hafva  tagit  Gardell  i  försvar,  särskildt 
mot  Cederström.  I  bref  till  denne  sistnämnde  skildrar  Armfelt  pä  följande 
sätt  artillerikommittén:  «En  kommitté,  där  några  ja-bröder  sitta  för  att  njuta 
traktamente,  där  Helvig  befaller  despotiskt,  besluter  och  förkastar  allas  opinion, 
där  du.  som  aldrig  studerat  artilleri,  uch  aldrig  kan  blifva  en  scientifique 
artillerist,  skall  decideraor  .  .  .  [en  kommitté,  hvari  inblandats]  »fredspresidenter, 
skrifvare,  hofmän,  figurer  af  alla  slag,  intriger,  falska  rapporter».  Ceder- 
ströms  svar  på  denna  utgjutelse  är  ganska  fogligt.  —  I  långa  bref  till  Arm- 
felt utbreder  sig  Gardell  öfver  förhållandena  inom  artillerivapnet.  Oaktadt 
sin  ensidighet  ega  de  tvifvelsutan  sitt  militäriskt-tekniska  intresse:  utrymmet 
medgifver  icke  meddelandet  af  några  utdrag.  Cardeils  ringaktning  för  Hel- 
vig delades  af  Armfelt:  artilleriets  dåliga  skick  och  ore<lan  i  alla  befallningar 
rörande  detta  vapen  tillskref  han  alltjämt   Helvigs  inflytande. 


—  55  — 

Till  det  glada  sällskapslifvet  i  Wien  erbjöd  Pommerns  lilla 
hufvudstad  inga  motsvarigheter.  Den  nye  generalbefälhafvaren 
gjorde,  så  länge  förhållandena  ännu  medgäfvo  det,  hvad  han 
kunde  för  att  göra  garnisonslifvet  gladare.  I  karikatyrteckningar, 
hvartill  Armfelt  gaf  idéer,  roade  man  sig  bland  hans  omgifning 
ät  samtiden;  en  formlig  »fabrik^,  säger  en  samtida,  lär  under 
hans  ögon  hafva  florerat  i  Stralsund.  *)  Han  arrangerade  fester, 
skref  vers  vid  högtidliga  tillfällen,  föreslog  skålar  för  damerna  — 
»dem,  som  näst  äran  äro  tapperhetens  belöning»;  han  invigde  en 
af  Stralsunds  nya  bastioner  med  ett  karnevalsupptäg,  hvarvid 
fjorton  unga  officerare  voro  utklädda  till  damer:  »tjocka  grefve 
Taube  var  deras  guvernant:^.  Fru  v.  Norrman  —  en  äldre  dam 
i  Stralsund,  i  hvars  hus  han  ofta  njöt  gästfrihet  —  yttrade,  att 
»om  Armfelt  ännu  stannade  ett  hälft  år  i  Pommern,  skulle  hela 
landet  blifva  förvandladt  till  en  Vauxhall.»  —  Stralsunds  grann- 
städer, Greifswald  och  Barth,  gåfvo  fester,  då  den  svenske  ge- 
neralen gjorde  besök  där.  Han  var  uppenbart  en  högst  populär 
man  i  Pommern;  hans  goda  hjärta,  hans  ömhet  om  befolkningen 
och  soldaterna  voro  härtill  ej  mindre  anledningar  än  de  älsk- 
värda umgängesgåfvorna. 

Ett  bevis  på  Armfelts  goda  hjärta  må  här  anföras.  Den  i 
Stralsund  bosatte  licent-förvaltaren  Älandorff,  den  tyske  öfversät- 
taren  af  Nordenskjölds  smädeskrift  »Gustaf  Mauritz»,  '*)  hade  all 
anledning  att  frukta  Armfelts  hämnd.  Han  inställde  sig  hos  den 
nye  generalbefälhafvaren  kort  efter  dennes  ankomst:  han  ville 
bevisa,  att  han  genom  formliga  befallningar  blifvit  tvungen  att 
utgifva  denna  skrift.  »Jag  svarade  honom,  säger  Armfelt,  att  jag 
glömt  honom  och  alla  de  meprisabla  varelser,  som  velat  mig 
ondt».  ***) 

Men  han  gjorde  mer:  på  Mandorfts  anmodan  rekommen- 
derade han  längre  fram  hos  konungen  dennes  begäran  om  adlig 
värdighet    för   sin   fader.     »Jag  är  glad  åt,  skref  han  med  anled- 


*)  Se  L,  v.  Engeström,  Minnen  o.  Anteckn.  II:  112.  En  karikatyr  öf- 
ver  Europas  politiska  ställning  var  t.  ex.  följande:  Bonaparte  framställdes  så- 
som barberare,  sysselsatt  med  att  raka  kejsaren  af  Ryssland  och  konungen  af 
Preussen,  hvarvid  den  sistnämnde  blef  illa  skuren.  Utanför  rakstugan  syntes 
Gustaf  IV  Adolf,  som  med  händer  och  fötter  sökte  få  upp  dörren,  för  att 
komma  in  och  bli  rakad,  hvarvid  Bonaparte  ropade:  Vänta  min  gosse,  tills 
du  får  skägg! 

**)  Se  detta  arbete.  II:  298. 
^*)  Armfelt  till  sin  hustru.  Febr.   1805.      Jfr.  Ehrenstr.  Anteckn.  II.  321 
hvarest  därjemte  berättas,  att  Mandorft"  erbjudit  sig  att  till  .■\rmfelt  öfverlemna 
restupplagan    af  skriften,  hvilket  af  denne  afböjts,  under  ironisk  tillönskan  af 
god  afsättning. 


-  56  - 

ning  häraf,  att  jag  kan  sä  lätt  förläta  dem  som  gjort  migondt^ 
utan  att  någonsin  glömma  dem  som  gjort  mig  godt.  Är  det 
en  svaghet  i  karakteren,  så  är  det  hvarken  mänskligheten  eller 
affärerna  i  allmänhet,  som  däraf  lida.»*) 

I  Armfelts  enskilda  lif  i  Stralsund  inträffade  på  hösten  1805 
den  förändring,  att  hans  familj  på  hans  enträgna  uppmaning 
flyttade  öfver  från  Sverige.  På  fyra  är  hade  han  ej  sett  de  sina. 
Hans  dotter  Augusta,  som  aldrig  upphört  att  vara  föremål  för 
hans  särskilda  ömhet,  var  nu  en  intagande  nittonårig  mö;  och 
han  hade  den  glädjen  att  pä  våren  1806  kunna  förena  hennes 
öden  med  kammarherren  och  egaren  till  Engsö  grefve  Adolf 
Pipers.  Denne  var  son  till  grefvinnan  Sophie  Piper,  född  Fersen, 
och  systerson  till  riksmarskalken  grefve  Axel  Fersen,  hvilka  båda 
stått  i  gamla  förbindelser  till  familjen  Armfelt.  Under  en  del  af 
åren  1805  och  1806  vistades  äfven  grefve  Fersen  såsom  ett  slags 
tjenstförrättande  utrikesminister  vid  konungens  högqvarter  i  Pom- 
mern, likaså  hans  syster  grefvinnan  Piper.  Sin  äldste  son 
Gustaf  sände  Armfelt  under  denna  tid  till  Berlin  för  att  där- 
städes under  en  fransk  emigrants  ledning  fortsätta  sina  studier; 
de  yngre  sönernas  studier  gjordes  samtidigt  i  Petersburg  under 
en  annan  ledare  Till  familjekretsen  i  Stralsund  hörde  äfven 
de  båda  små  flickor,  som  i  Wien  utgjort  Armfelts  dagliga 
sällskap. 

Detta  familjelif  hade  hela  nyhetens  behag  för  den  man, 
som  så  länge  lefvat  bland  främlingar.  Oförbehållsamt  gaf  han 
luft  åt  sin  glädje  däröfver;  han  blef,  såsom  en  daglig  gäst  i  hans 
hus  yttrar  **)  »en  älskvärd,  attentiös  pére  de  famille».  »Himlen 
har  skänkt  mig  så  mycken  lycka,  utbrister  han  tacksamt  i  ett 
bref,  i  mitt  husliga  lif  och  i  umgänget,  att  aldrig  någon  dödlig 
eller  någon  make  haft  en  sådan  lott.»  Sedan  familjekretsen  sking- 
rats på  hösten  1806  med  anledning  af  dotterns  giftermål  och  på 
grund  af  de  hotande  krigsutsigterna,  förklarade  han  om  det  flydda 
året:  »Aldrig  har  någon  tid  förefallit  mig  sä  Ijuflig.  Om  sin  ädla 
maka  —  »denna  dyrkansvärda  qvinna»  —  yttrar  han  sig  i  bref 
till  sin  dotter  i  entusiastiska  ordalag.  »Om  jag  ännu  vore  ung- 
karl och  skulle  gifta  mig,  så  skulle  jag  gifta  mig  med  din  mor 
—  af  kärlek  —  om  hon  nämligen  ville  ha  mig,  hvarpå  jag  myc- 
ket tviflar».  Den  äktenskapliga  lyckan,  så  länge  af  honom  för- 
smådd, fann  han  nu  vara  »en  ny  roman»;  han  liknade  sig  vid 
»Moses,  hvars  känslor  voro  lifligast  mot  hans  dagars  slut». 


*)  Till  J.  De  la  Gardie  "/,  1806  (De  la  Gärd.  Areh..  XX:   17). 
*♦)  Wingård,  anf.  st.,  II:  78. 


—  57  — 

När  han  satt  ensam  qvar  i  Stralsund,  sedan  hans  dotter  och 
mag,  åtföljda  af  hans  maka,  tagit  sitt  nya  hem  Engsö  i  besitt- 
ning, och  äfven  barnkammaren  var  tom  —  äfven  de  smä  flic- 
korna flyttade,  efter  ett  besök  på  Sagan,  öfver  till  Sverige  — 
då  fann  han  att  hans  lif,  i  jämförelse  med  den  närm.ast  flydda 
tiden,  var  —  »en  försmak  af  helvetet».  Och  dä  julen  1806  kom, 
medan  fransmännen  närmade  sig  Stralsund,  kände  han  tomheten 
ytterligare.  Sin  julafton  tillbragte  han,  berättar  han  sorgset,  hos 
»gumman  Normann»  med  att  »lägga  alla  sina  patiencer»  och  »utan 
all  julgröt!» 


De  diplomatiska  underhandlingar,  som  börjats  under  konung 
Gustaf  Adolfs  vistelse  i  Tyskland  1804,  hade  redan  innan  han 
återvände  till  Stockholm,  fört  till  den  preliminära  subsidietrak- 
taten med  England  af  den  3  Dec.  1 804,  och  till  det  off-  och 
defensiva  förbundet  med  Ryssland  af  den  14  Jan.  1805.  Själf 
kallade  Gustaf  Adolf  denna  öfverenskommelse  i  bref  till  Armfelt 
för  »un  systéme  armé»,  till  upprätthållandet  af  tyska  rikets  neutrali- 
tet och  integritet.  Såsom  garant  af  vestfaliska  freden  egde  Sve- 
rige, enligt  hans  åsigt,  giltig  orsak  att  deltaga  i  det  utbrytande 
kriget.  *) 

Men  det  dröjde  länge,  innan  de  förhandlingar  mellan  Eu- 
ropas stora  makter  hunnit  afslutas,  som  måste  föregå  bildandet 
af  den  koalition,  som  Sverige  först  af  alla  utan  tvekan  biträdt. 
Den  ryske  underhandlaren  Novosiltzow  reste  fram  och  äter  mel- 
lan London  och  Petersburg,  och  lord  Leweson  Gower,  Englands 
sändebud,  verkade  på  sistnämnda  ställe.  Först  den  1 1  April 
1805  afslöts  den  afgörande  förbundsakten  mellan  England  och 
Ryssland,  och  Österrike  förklarade  sig  först  i  Augusti  s.  å.  be- 
redt  att  inträda  i  detta  förbund,  som  blifvit  afslutadt  under  för- 
utsättning af  dess  deltagande,  men  så  godt  som  utan  dess  hö- 
rande. Det  dröjde  ända  till  den  31  Aug.,  innan  Sveriges  defini- 
tiva öfverenskommelse  med  England  blef  fastställd.  **) 

Under  en  stor  del  af  året  1805  var  Sveriges  nye  bunds- 
förvandt  i  Petersburg  nödsakad  att  vid  hofvet  i  Berlin  hålla  sköld 
öfver    Pommern,    som    närmast    var    hotadt   och  möjligen  kunde 


*)  Konungen  till    Armf.  ^'/,   1S05.     (Gömdt  är  icke  glömdt.     VIII:  32). 

**)  Se    om    dessa   diplomatiska  förhandlingar   Lefebvre,  Histoire  des  ca- 

binets,  II:  10  o.  f.,  Oncken,  Zeitalter  der  Revolution,  II:  177  o.  f.,  Zlobin.  De 

diplomat,    förbindelserna    mellan    Sverige    och    Ryssland,    ofvers.    af    Hjärne, 

Schinkels  Minnen,  IV:   180  o.  f. 


-  58  - 

blifva  skadeplatsen  för  strider,  hvilka  kunde  hafva  vidtutseendé 
följder.  Preussens  bestämda  uppmaning  till  konungen  af  Sverige 
att  afväpna  i  Pommern  hade,  såsom  vi  sett,  icke  haft  någon 
verkan.  Stralsund  sattes  i  försvarstillstånd,  och  rustningarna  fort- 
foro.  Preussiska  regeringen  afgaf  genom  baron  Hardenberg  en 
hotande  skrifvelse  (den  ^^/,2  1804)  i^^ed  förklaring,  att  Preussen 
ärnade  vidtaga  5>afgörande  åtgärder  med  afseende  på  Pommernt. 
Kejsar  Alexander  skyndade  då  att  afsända  general  Winzingerode 
för  att  förklara  för  hofvet  i  Berlin,  att  Sverige  icke  förgäf- 
ves  skulle  påkalla  Rysslands  hjälp,  om  Pommern  blefve  an- 
fallet. Preussiska  kabinettet  föll  undan  för  denna  energiska  för- 
klaring; och  det  oväder,  som  hotat  Sveriges  tyska  besittning 
frän  Preussens  sida,  syntes  tidigt  på  våren   1805  vara  förbi. 

Kort  därefter  slungade  emellertid  Gustaf  IV  Adolf,  såsom 
bekant,  en  direkt  förolämpning  i  ansigtet  på  den  preussiske  mo- 
narken: det  var,  då  han  i  April  1805  återsände  Svarta  Örns- 
orden till  Fredrik  Wilhelm  III,  därföre  att  denne  af  Napoleon 
mottagit  hederslegionens  storkors.  Denna  hänsyslösa  handling, 
dittills  utan  exempel  krönta  hufvuden  emellan,  vållade  af  brytan- 
det af  de  diplomatiska  förbindelserna  mellan  Sverige  och  Preus- 
sen och  väckte  stort  uppseende  i  hela  Europa.  Äfven  nu  litade 
man  i  Stockholm  till  kejsar  Alexanders  bemedling  för  att  före- 
komma ett  våldsamt  utbrott:  och  Preussens  fredskärlek  jämte 
den  allt  mer  hotande  politiska  ställningen  förebyggde  äfven  denna 
gång  utbrottet  af  direkta  fiendtligheter.  Till  sina  följder  blef 
emellertid  det  spända  förhållandet  till  Preussen  ödesdigert  nog 
för  Sveriges  uppträdande  i  koalitionskriget. 

Armfelts  brefväxling  innehåller  åtskilligt  om  denna  konflikt 
med  Preussen,  hvilken  han  med  stort  bekymmer  såg  utveckla 
sig.  Konungen  själf  bad  Armfelt  underrätta,  hvad  »djupsinniga 
politici»  tänkte  om  hans  återsändande  af  den  preussiska  orden. 
»Det  vore  åtminstone  besynnerligt  och  märkvärdigt,  skrifver  han, 
att  en  regent,  som  hittills  vägrat  draga  svärdet,  då  frågan  varit 
om  regenters  och  staters  bestånd,  skulle  nu  beqväma  sig  därtill 
såsom  försvarare  af  Bonapartes  riddarevärdighet.>  *)     På  samma 


*)  Gustaf  IV  Adolf  till  Armfelt  'V5.  ^°U  ^^°S-  Lagerbjelke  skref  i  denna 
fråga  till  Armfelt  ('°/,  1805):  (rEhrenheim  et  moi,  nous  avons  tout  fait  pour 
tempérer  les  sensations,  trés-respectahles  sans  doute,  mais  trés-funestes  pour 
nous,  qui  ont  motivé  cette  resolution.  Tarrach  est  furibond:  il  crie  au  sacri- 
lége,  il  soutient  que  Thistoire  des  rois  et  des  empires  noflre  pas  l'exemple 
de  ce  qui  vient  de  passer.  Que  lui  répondre?»  Lagerbjelke  befarade,  att  på 
den  l>egäran  om  kejsar  Ale.\anders  intervention  for  att  förebygga  farliga 
följder    af    detta    steg,  som  Stedingk  liade  fält  i  uppdrag  att  framställa  i   Te- 


—  59  — 

gånc^  uttryckte  konungen  sin  förtrytelse  öfver  en  ifrågasatt  be- 
skickning till  Napoleon  a  Englands  och  Rysslands  vägnar,  såsom 
svar  på  de  fredliga  uttalanden,  denne  låtit  göra  i  London.  No- 
vosiltzoWj  samme  man,  som  på  vintern  1805  i  London  under- 
handlat om  förbundet  mot  Frankrike,  skulle  på  våren  s.  å.  be- 
gifva  sig  till  Paris  för  att,  såsom  det  uppgafs,  verka  i  fredligt 
syfte.  »Det  är  obegripligt,  utbrister  konungen  med  anledning 
häraf,  att  kejsar  Alexander  vill  negociera  med  en  så  ovärdig 
människa  och  därigenom  bevisa  möjligheten  att  afhandla  med 
honom  Is  —  Denna  beskickning  var  ej  heller  sä  allvarligt  menad : 
dess  syfte  var  att  vinna  tid.  Novosiltzow  hann  icke  längre  än 
till  Berlin,  hvarifrån  han  plötsligt  återkallades.  Förevändningen 
till  underhandlingens  afbrytande  var  det  vald,  som  Napoleon,  kort 
sedan  han  den  26  Maj  1805  krönt  sig  i  Milano  med  Lombardi- 
ska  järnkronan,  begått  genom  införlifvandet  af  Genua  och  Ligu- 
rien  med  det  franska  kejsardömet.  *) 

Efter  Novosiltzows  återkallande  (i  Juli  1S05)  —  Europas 
kabinetter  hade  i  spänd  väntan  afvaktat  beskickningens  utgång  *') 
—  syntes  kriget  vara  afgjordt.  Med  dystra  aningar  motsågs  det 
af  Ärmfelt,  oaktadt  ingen  lifligare  önskade,  att  ett  världskrig 
måtte  göra  slut  på  Napoleons  herravälde.  »Som  officer  bör  jag 
önska  krig,  skrcf  han  i  Juli  1805  till  sin  hustru,  och  gärna  se 
tillfällen    att  förvärfva  kunskaper  i  min    métier;    som  svensk  ärp 


tersburg,  ej  skulle  lemnas  annat  svar  än:  «Tu  las  voulu!»  —  Armfelt  delade 
dessa  bekymmer.  Till  sin  vän  Joh.  v.  Muller  skref  han  med  anledning  häraf 
(^/'j  1805):  »Hade  jag  varit  i  Stockholm,  så  hade  jag  kanske  kunnat  afvända 
denna  öfverilning:  likväl  tviflar  jag  därpå,  ty  konungen  kan  icke  förstå,  huru 
en  konung  kan  vara  annorlunda  än  Richard  Lejonhjärta  eller  Gottfried  af 
Bouillon,  glorvördige   i  åminnelse.» 

*)  Armfelt  förutsåg,  enligt  hans  svar  på  detta  bref.  att  Novosiltzows  be 
skickning  icke  skulle  leda  till  något  resultat,  och  ansåg  äfven  alt  Preussen 
skulle  förhålla  sig  stilla,  oaktadt  den  lidna  skymfen.  Dess  regering  hade, 
enligt  hans  ord,  endast  «eu  passion,  att  utvidga  sina  gränser  på  bekostnad  af 
alla  politiska  konsiderationer  och  moraliska  principer;  i  detta  syfte  hade  det 
alltjemt  ödmjukat  sig  för  »den  korsikanske  tigern,  Caroli  Magni  apa».  —  Lik- 
väl dolde  han  ej.  att  återsändandet  af  den  preussiska  orden  väckt  »en  hiske- 
1ig  sensation»  och  framkallat  stor  räddhåga  bland  Stralsunds  befolkning,  hvar- 
för  han  gjorde  hvarjehanda  förslag  till  afhjälpandet  af  befarade  olägenheter. 
Särskildt  gjorde  andan  hos  de  tyska  soldaterna  bland  fästningens  besättning 
honom  bekymmer,  och  han  uttalade  den  äsigt  att,  om  ej  förstärkning  sändes, 
«ett  försvar,  som  skulle  räcka  öfver  3  a  4  dagar,  vore  chimeriskt».  (A.  till 
konungen  '^  ^    1805,  Ups.  Bibi.) 

**)  »Comme  les  Mahometans  se  tournent  vers  la  Mecque  en  faisant  leurs 
priéres,  il  parait  que  presque  tous  les  cabineis  suivent  la  méme  religion  i 
i'égard  de  M:r  Novosiltzow»,  skrifver  Wetterstedt  (*/,   1805). 


—  6o  — 

verkligen  dessa  önskningar  ett  förräderi.»  Österrikes  förfall,  Eng- 
lands egennytta  och  Sveriges  vanmakt  ingafvo  honom  en  djup 
misströstan.  »Gustaf  III,  säger  han,  skulle  aldrig  hafva  lånat  sig 
till  Englands  enskilda  och  lumpna  handelsspekulationer  eller  till 
att  spela  förpost  för  en  rysk  armé,  som  ännu  ej  är  samlad.» 
Och  inför  konungen  själf  uttryckte  han  en  misströstan,  som  borde 
hafva  uppfattats  som  ett  afrädande  frän  att  fortsätta  på  den  be- 
trädda banan,  om  konungen  varit  tillgänglig  för  dylika  föreställ- 
ningar. »Jag  låter  ej  lätt  nedslå  mig,  skref  han,  men  jag  bör- 
jar tro,  att  allt  hvad  som  återstår  att  göra  vid  mina  är  är  att 
söka  en  hederlig  död.  Ty  lifvet  är  ej  nog  dyrbart  för  att  man 
skulle  kunna  önska  uppehålla  det  under  de  framtidsutsigter,  som 
tyranniet  erbjuder.»  —  »Utan  penningar,  heter  det  i  ett  annat 
bref  till  konungen,  hjelper  all  adresse  till  intet.  Den  tiden,  då  äran 
och  framtidens  öden  rörde  människor  och  upplyste  deras  själ  och 
tankekraft,  är  förbi.  Pengar,  mat,  små  intressen  och  stora  titlar 
föra  nio  tiondedelar  af  allt.»  *) 

Det  är  egendomligt  att  se,  huru  denna  misströstan  om  fram- 
gången af  det  krig,  som  skulle  leda  till  nederlager  vid  Austerlitz, 
delades  af  de  flesta  af  Armfelts  politiska  korrespondenter,  oaktadt 
dessa  utgjordes  af  Napoleons  mest  förbittrade  motståndare,  män 
sädana  som  d'Antraigues  och  Johannes  v.  Muller,  hvilka  genom 
sina  utgifna  skrifter  pä  det  ifrigaste  närde  hatet  mot  inkräk- 
taren. Samtidigt  med  att  den  förstnämnde  skref  sitt  berömda 
»Fragment  de  Polybe»,  uttalade  han  i  bref  till  Armfelt  farhågan 
att  det  stundande  kriget  skulle  medföra  »les  derniers  agonies  de 
TEurope»;  —  »tandis  que  nous  bavardons,  le  tyran  agit,  et  il 
est  prét».  Han  insåg  omöjligheten  af  en  hastig  samverkan  mellan 
Europas  monarker. 

Och  Johannes  v.  Muller,  som  nu  Icfde  i  Berlin  med  upp- 
drag att  vara  Brandenburgska  husets  historiograf,  yttrade  sig  i 
sina  bref  till  Armfelt  icke  mindre  missmodigt.*")  Bittert  kände 
den  berömde  historieskrifvaren  sitt  schweiziska  fäderneslands  för- 
ödmjukelse under  det  franska  oket,  »Hvartill  tjentc  det  att  segra 
vid  Scmpach,  om  detta  skall  bli  slutet.^  Hvarföre  slå  Karl  af 
Burgund,  om  man  skall  tjena  Murat .^  Jag  har  ej  mer  något  fä- 
dernesland; jag  återvänder  aldrig  dit.  Och  jag  lefver  bland  vän- 
nerna   till    mitt    lands    fi^rtryckarc :   själfva  skola  de  en  dag  i  sin 

*)  Armfelt  till  konungen   'Ve»  ^'7.;    '^°5  (koncept). 
♦*)  l6    bref   från   Armfelt  till  Muller  1S05— 06  äro  efter  Mtillers  papper 
tryckta    i  samlingen  <rl>eiträge  zur  Geschichte  Deutschlands  1S05 — 09",  s.  S3 — 
121    (Schaffh.   1S43,)     Mullers  svar,  hvilka  kunde  förtjena  att  i  sin  helhet  of- 
fentliggöras, liniias  bland  Armfelts  papper, 


—  6i  — 

ordning  blifva  förtryckta.  Hvart  skall  jag  begifva  mig?  Mon 
general,  il  est  temps  de  finir!»  —  Han  tänkte  pä  att  fly  till  Ryss- 
land, till  Krim  eller  till  —  Khorassan.  och  lefva  för  vetenskap- 
liga sysselsättningar  samt  skrifva  sin  .samtids  historia.')  »Jag 
hade  alltid  hoppats?*,  skrifver  v.  Miiller  vid  denna  tid.  dä  Novo- 
siltzow  på  sin  beskickningsresa  till  Napoleon  uppehöll  sig  i  Ber- 
lin, »att  ännu  i  Europa  skulle  kunna  uppstå  en  Wilhelm  III,  som 
kunde  samla  dess  makter,  en  Gustaf  Adolf  eller  en  Moritz  af 
Sachsen.  Ingen  synes  till,  och  fegheten  är  sä  stor,  att  mod  före- 
faller som  öfverdåd.  Jag  väntar  intet  af  någon  underhandling: 
det  är  genom  Bonaparte  själf,  som  jag  väntar  befrielsen,  om  han 
gör  sig  outhärdlig.»  Österrikes  fall  fc^rutsade  han,  kort  sedan 
det  biträdt  koalitionen:  »Ni  skall  få  se  fransmännen  intaga  i 
Wien  och  vanhedra  eller  upplösa  den  största  monarki  näst  efter 
den  franska;  Österrike  skall  icke  förstå  att  falla  med  ära,  utan 
frivilligt  gifva  sig.»  **) 

Bland  Armfelts  korrespondenter  var  det  endast  Fr.  v.  Gentz, 
som  icke  instämde  i  dessa  dystra  förutsägelser,  hvilkas  fullbor- 
dan historien  känner.  Han  lefde  ännu  i  Wien  och  hade  väsent- 
lig del  i  den  vändning  Österrikes  politik  tagit;  han  var  öfver- 
tygad  om  segern,  om  koalitionens  styrka,  om  österrikiska  armens 
beundransvärda  tillstånd.  Han  trodde  på  Macks  »organisatoriska 
talang»  —  denne  olycklige  fältherres,  som  förde  Österrikes  härar 
till  nederlaget  vid  Ulm.  sedan  han  mot  ärkehertig  Karls  protester 
förklarat  sig  i  stånd  att  på  två  månader  göra  armén  stridsdug- 
lig. ***)     Han    hoppades,    att    Preussen   skulle  ändra  system,  och 


*)  Han  skrifver  till  Armfelt:  «Je  veux,  comme  Ciceron  a  proscnt  a 
Vinfamie  éternelle  Marc-Antoine  par  les  Philippiques,  écrire  un  jour  l'histoire 
de  mon  lemps.  Je  sais  qu'il  s'en  faudra  infiniment  que  je  puisse  m"imaginer 
rétendue  des  crimes  et  la  vilainie  des  moyens  de  Bonaparte,  mals  je  saurai 
montrer  combien  les  autres  ont  rendu  ses  victoires  aisces,  et  je  justifierai  Dieu 
de  laisser  tomber  Europé,  depuis  qu'elle  ne  vaut  pas  la  peine  d'étre  conser- 
vée«  (»\,   ibos.)  .      , 

**)  v.  M.  t.  A.  "/g  1805.  Armfelt  gaf  i  sitt  svar  följande  profetia  1 
samma  tonart:  »Medan  konungen  af  Preussen  gör  sig  det  besväret  att  visa 
att  Frankrike  önskar  fred,  kommer  Bonaparte  att  med  kärnan  af  sin  armé 
spränga  den  österrikiska.  Dessa  skola  tappa  hufvudet  som  alltid,  fly,  och 
först  komma  till  besinning  framför  Wiens  portar.»  I  samma  ton  skref  han 
till  v.  Engeström:  »Österrikes  ansträngningar  likna  en  döendes  konvulsiviska 
ryckningar».     (" ,;    1S04.  Kongl.  Bibi). 

"*-;   I    ett    af    Armfelts  bref  citeras  följande  »narraktiga  vers»  om   Mack, 
■efter  nederlaget   vid   Ulm: 

»Admirons  Mack,  ce  grand  héros. 

qui   voiilait  plutut  mänger  des  chevaux 

que  de  se  laisser  prendre! 

Dans  trois  jours  M.  de  Mack. 


—   62    — 

att  det  goda  förhållandet  mellan  detta  land  samt  Sverige  och 
England  skulle  återställas.  Till  konung  Gustaf  IV  Adolf  afsände 
han  genom  Armfelt  en  politisk  uppsats,  dat.  /^^  g  1805,  föranledd 
af  det  beryktade  återsändandet  af  Svarta  Örns-orden.  I  detta 
sLettre  au  roi  de  Suéde»,  talangfullt,  skrifvet  som  alltid,  prisar 
han  dennes  »sannt  kungliga  handling»  och  anvisar  konungen  ef- 
tervärldens beundran,  jämte  det  »fåtals  af  samtida,  som  ännu  lem- 
nade  en  fristad  åt  sanning,  grundsatser  och  heders.  *)  Utgången 
rättvisade  ingen  af  dessa  den  skicklige  politiske  skribentens  för- 
utsägelser. 

I  en  sak  öfverensstämma  Gentz,  d'Antraigues  och  v.  Mul- 
ler under  denna  brefväxling:  det  är  i  förhoppningen  att  se  Arm- 
felt spela  en  rol  i  de  stora  händelser,  som  syntes  stunda,  och  i 
uttryck  af  personlig  sympati  för  honom.  Detta  var  icke  blott 
smicker  och  höflighetsformer;  det  kan  icke  betviflas,  att  dessa 
män  voro  uppriktigt  intagna  af  Armfelts  snillrika  och  älskvärda 
personlighet,  och  att  de  väntade  sig  mycket  af  hans  ridderliga 
tänkesätt  och  af  hans  mod,  pröfvadt  på  slagfältet  och  i  rådkam- 
maren. Sveriges  tjenst  syntes  dem  erbjuda  honom  ett  för  litet 
verksamhetsfält.  Gentz  uttryckte  vid  krigets  början  den  för- 
hoppning, att  Armfelts  »kraft  och  entusiasm  måtte  göra  sig  gäl- 
lande i  rådslagen,  hans  tapperhet  leda  arméerna,  och  att  han  i 
allt  måtte  få  spela  den  rol,  som  anstode  den  höga  ställning,  som 
hans  karakter,  hans  förtjenster,  hans  rykte  längesedan  anvisat 
honom.»  Joh.  v.  Muller  uppmanade  honom  ifrigt  att  begifva  sig 
till  Petersburg  för  att  verka  »elektriserande»  pä  tsaren  och  hans 
omgifning.  I  Ryssland  saknades  hufvud  och  mod:  »Nå  väl,  sä- 
ger v.  Muller,  i  detta  farliga  ögonblick  bör  Ni  erbjuda  edert 
hufvud,  som  är  skapadt  för  stora  uppgifter;  Ni  skall  ingjuta  er 
anda  i  armén  och  i  det  vigtigaste  af  Europas  kabinett.  Er  ko- 
nung skall  säkert  tillåta  det;  han  själf  är  kallad  att  med  sitt 
tappra  folk  förnya  sina  vapens  ära.»  **) 


ayant  gaté  son  estomac. 
fut  forcé  de  tout  rendrel» 
«Que    ne  pouvons  nous  pas  donner  un  cheval,  fiit  ce  méme  Bucéphale. 
en  ragout  ä  Bonaparte!*  —  tillägger  Armfelt. 

*)  Tr.  i  Gentz.  Mém.  et  lettres  inédits,  s.  79  o.  f.  Enligt  G:s  bref  till 
Armfelt  */,  1805  ärnade  han  att  anonymt  utgifva  denna  uppsats  i  England. 
Hans  afsigt  därmed  var,  enligt  samma  bref,  att,  utom  hyllningen  Kt  konun- 
gen, »i  denna  ram  säga  några  sanningar,  som  man  aldrig  bör  upphöra  att 
upprepa*. 

♦')  v.    Muller    till    A.    (^^^     1805).     Jfr.    bref  fr.  Matthews,  Ars  kurir, 
samma  ämne  till  v.  Miiller.  tr.  i   »Beiiräge   /.  <lcutsch.  Gescli.T,  s.  97. 


I 


-  63  - 

Da  utsigterna  för  Sverige  att  med  ära  fä  deltaga  i  det 
stundande  kriget  syntes  allt  mindre,  torde  Armfelt  stundom  ej 
hafva  varit  obenägen  att  lyssna  till  de  rad,  som  pä  ett  så  smick- 
rande sätt  framställdes;  men  han  tviflade  pä  möjligheten  att  er- 
hälla  sin  konungs  samtycke  att  lemna  Stralsund,  sä  länge  ännu 
förhållandena  voro  sväfvande.  I  ett  af  sina  bref  till  konungen, 
i  Juni  1805,  framkastar  han  i  förbigående  tanken  på  en  »péléri- 
nage»,  först  till  Petersburg  och  sedan  till  Wien,  för  att  sätta  fart 
i  de  påbörjade  företagen;  men  någon  vidare  åtgärd  omtalas  icke. 
I  kriget  mot  Napoleon  ville  han  dock  deltaga,  om  Sverige,  så- 
som han  ännu  i  det  längsta  hoppades,  förblefve  neutralt.  »Skulle 
så  ske»,  skref  han  i  April  1805  till  konungen,  »så  hoppas  jag, 
att  E.  M:t  ej  glömt  hvad  jag  längesedan  vågat  anhålla  om.  Utan 
svårighet  yppade  sig  då  flera  tillfällen  för  mig  att  gifva  slutet 
af  min  lefnad  ett  insegel,  som  svarade  emot  det  oföränderliga 
hat,  jag  burit  till  revolutionen  mot  samhällets  bestånd  och  till 
usurpatörer».  *)  Han  ville,  skref  han  till  v.  Miiller,  '*)  »strida  eller 
dö  med  ära,  i  Ryssland,  Österrike,  med  insurgenter,  —  det  är 
detsamma,  om  jag  blott  får  deltaga  i  kriget.  Bed  till  himlen  för 
mig,  att  han  visar  mig  en  utväg,  och  hjälp  mig  att  få  en  kal- 
lelse till  Ryssland.  Jag  begär  ingenting,  hvarken  pension  eller 
anställning,  när  freden  är  sluten;  ty  jag  vill  icke  att  afunden 
skall  förändra  min  kosa.  Detta  skall  hela  den  armé  fä  veta,  i 
hvilken  jag  kommer  att  tjena,  så  att  man  anser  mig  såsom  en 
af  dessa  okända  och  främmande  riddare,  hvilka  dela  farorna  med 
sina  stridskamrater,  icke  för  att  dela  bytet,  utan  äran  —  och 
hittills  har  denna  sistnämnda  icke  väckt  mycken  afund.» 

Om  hatet  mot  Napoleon  är  grundtemat  i  Armfelts  bref- 
växling  med  sina  utländska  korrespondenter,  så  framträda  i  de 
samtida  brefven  till  svenskar  hans  bekymmer  för  fosterlandets 
öde  —  »fosterlandet,  som  jag  älskar  och  alltid  älskat  till  afgu- 
deri».  ***)  Genom  krigiska  demonstrationer  under  dessa  förhållan- 
den »hafva  vi  förvärfvat  vänner,  skrifver  Armfelt,  som  göra  narr 
af  vårt  betryck,  och  fiender,  som  kunna  beröfva  oss  den  sista 
af  våra  tyska  besittningar».  »Vi  kunna  icke  föra  krig,  säger  han, 
utan  att  ruinera  oss;  och  om  engelsmännen  gåfve  oss  alla  de 
penningar,  som  de  —  icke  gifva,  så  borde  vi  ändå  betänka  oss 
tvä  gånger,  innan  vi  anslöte  oss  till  en  missbildad  koalition?. 


*)  Armfelt  till  Gustaf  IV  Adolf  ^7,   1805.     (Ups.  Bibi.) 
**)   "/g   1805;  nyss  anf.  st.  s.   105,   106. 
•**)  Armfelt  till  L.  v.  Engeström,  '«  ,   1805.     (K.   Ribl.) 


I 


-64- 

Olycksbådande  syntes  honom  längsamheten  v^id  arméns  ut- 
rustning och  bristerna  i  de  krigsförnödenheter,  som  på  sommaren 
1805  öfverfördes  till  Stralsund.  Artilleri  saknades;  de  kanon- 
kulor, som  öfversändes,  passade  icke  till  kanonernas  kaliber;  och 
föreställningar,  som  gjordes  af  Armfelt  och  Essen,  lemnades  utan 
afseende.  *) 

Koalitionen  var  emellertid  nära  sitt  afslutande,  ehuru  pen- 
ningefrägan  mellan  Sverige  och  England  i  det  längsta  hölls  sväf- 
vande.  Ryska  och  engelska  ministrarna  hade  redan  vid  som- 
marens början  infunnit  sig  i  öfningslägret  vid  Bonarp  i  Skåne; 
och  i  Helsingborg  och  pa  Bäckaskog  undertecknades  mellan  ToU 
såsom  Sveriges  ombud  samt  Pierrepont  och  Alopeus  ä  Englands 
och  Rysslands  vägnar  konventionerna  af  den  31  Augusti  och  3 
Oktober  1805.  Däri  bestämdes  Sveriges  deltagande  i  kriget  mot 
Napoleon,  fastställdes  Englands  subsidiebelopp  och  antalet  af  de 
svenska  trupperna  i  Pommern,  samt  träffades  öfverenskommelse 
om  en  rvsk  armés  landsättande  i  detta  land.  **) 


*)  Den  eljest  så  betänksamme  Essen  skref  med  anledning  häraf  till 
Armfelt:  <pMan  vet  verkligen  ej  hvad  parti  man  skall  taga;  att  sätta  mig  i 
säck  och  asko,  är  det  hvartill  jag  är  färdig  .  ,  .  Mitt  bref  (till  konungen) 
kommer  att  innehålla  sanningar,  och  jag  ärnar  däruti  ej  spara  H^  M;ts  räd- 
gifvare*.  Den  »rådgifvare»',  som  härför  gjordes  ansvarig,  var  —  sannolikt 
med  orätt  —  Armfelts  gamle  motståndare  Toll,  som  framför  andra  nu  hade 
konungens  öra  och  som  nu,  liksom  1788,  hade  det  otacksamma  värfvet  att 
sörja  för  arméns  utrustning.  Armfelt  drog  ej  i  betänkande  att  inför  konungen 
uttala  sin  förmodan,  alt  det  vore  Tolls  råd  som  föranledt  utehlifvandet  af  den 
begärda  artilleriförstärkningen,  lian  erhöll  från  konungen  följande  karak- 
teristiska tillrättavisning:  «Jag  nyttjar  alltid  min  egen  urskiljning  att  granska 
och  slutligen  afgöra  de  ärender,  hvarpå  mina  beslut  grunda  sig  Dessutom 
är  jag  af  den  oföränderliga  tanke,  att  allt  personligt  verkande,  som  öfverskri- 
der  sin  bestämda  gräns,  är  i  allmänna  ärenden  lika  skadligt  som  personlig 
ovänskap  mellan  ämbetsmän.»  (Gustaf  IV  Adolf  t.  Armfelt  '"■'/g  1805;.  Jfr 
Armfelts  bref  till  L.   v.  Engeström  *^/,(,  1805  (Kongl.  Bibi.). 

**)  Tolls  och  Ehrenheims  försök  att  i  Sveriges  intresse  hindra  fram- 
gången af  dessa  underhandlingar  (se  härom  Toll,  Biogr.  teckning,  89  o.  f.) 
undgingo  ej  att  väcka  den  engelske  underhandlarens,  Pierreponts,  missnöje. 
Han  förmodade,  pä  grund  af  Armfelts  kända  anti-bonapartism,  att  denne,  i 
motsats  till  Toll,  vore  en  ifrig  anhängare  af  koalitionen,  och  utgöt  sig  i  långa 
bref  till  Armfelt  öfver  Tolls  »intriger  och  sofismer<r.  1  stället  hade  lian  ön- 
skat att  Armfelt  blifvit  utsedd  till  svensk  underhandlare.  Deras  bekantskap, 
gjord  i  Dresden  föregående  året,  hade  öfvertygat  honom  om  Armfelts  »maniére 
franche  et  loyale  d'agir«.  Det  synes  dock  af  ofvanstående,  att  Armfelt.  om 
han  kommit  att  taga  del  i  underhandlingen,  sannolikt  gjort  gemensam  sak 
med  Toll  för  att  komma  den  att  afstanna.  Hans  gamla  ovilja  mot  Toll  för- 
anledde honom  längre  fram  att,  orättvist  nog,  göra  denne  ansvarig  för  trak- 
taten med  England,  oaktadt  Tolls  motstånd  icke  bort  vara  honom  obekant. 
Till  Pierrepont  stod  Armfelt  emellertid  i  vänskapligt  förhållande  och  bref- 
växlnde  ofta  med  honom   i   politiska  ämnen. 


-  65  - 

Konung  Gustaf  Adolf  hade  natt  sitt  mal:  kriget  stod  för 
dörren.  »Den  tidpunkt  synes  nalkas»,  skref  han  till  Armfelt  den 
9  Oktober  frän  Bäckaskog,  »dä  staters  och  regenters  öden  skola 
utvecklas  genom  utgången  af  den  strid,  som  nu  börjar.  För- 
synen vake  öfver  de  vapens  framgång,  som  strida  för  en  rättvis 
sak,  och  välsigne  den  stund,  dä  de  lyftas  i  den  Högstes  namn 
till  oskuldens  försvar  och  hela  världens  fredande!  Jag  anser  för 
€n  ära  att  äfven  fä  deltaga  i  en  strid,  den  jag  sä  länge  ästun- 
dat,  och  därigenom  kunna  uppfylla  hvad  äran  och  skyldigheten 
bjuda.» 


Den  2  November  1805  anlände  konungen  till  Stralsund  och 
öfvertog  själf  ledningen  af  det  fälttåg  under  vintern  1805 — 06, 
hvars  bedrifter  inskränkte  sig  till  att  marschera  frän  Pommern 
genom  Mecklenburg  in  på  Hannoverska  området  och  sedan  till- 
baka till  Pommern  —  utan  att  hafva  sett  någon  fiende.  Hans 
vrede  mot  »det  korsikanska  vilddjuret»,  hvars  brott  koalitionen 
skulle  hämnas,  vände  sig,  såsom  kändt  är,  i  stället  snart  nog 
mot  Preussen.  Hela  Gustaf  Adolfs  vistelse  i  norra  Tyskland  till 
fram  pä  sommaren  1806  utgör  en  kedja  af  mer  och  mindre  löj- 
liga demonstrationer  mot  denna  makt.  Historien  har  bevarat 
deras  föga  ärofulla  minne;  huru  de  af  samtiden  uppfattades,  därom 
lemnar  Armfelts  brefväxling  mången  upplysning. 

I  själfva  verket  hade  Preussen  i  början  af  Oktober  1805 
gjort  en  truppdemonstration  mot  pommerska  gränsen,  i  afsigt 
att  hindra  den  ryska  truppstyrka,  som  landat  i  Pommern  för  att 
därifrån  tåga  till  Hannover,  att  intränga  på  preussiskt  område. 
För  att  skydda  deras  landstigning  hade  Armfelt  med  några  ba- 
taljoner utryckt  ur  fästningen  och  intagit  ställning  framför  Greifs- 
Avald.  Plötsligt  inträftade  dock  det  bekanta  omslag  i  Preussens 
hållning  till  koalitionen,  som  föranledde  att  all  krigsfara  för  Sve- 
rige från  Preussens  sida  syntes  vara  förbi.  Preussens  territorial- 
rätt  till  markgrefskapet  Anspach  hade  blifvit  kränkt  af  Napo- 
leons  trupper  under  Bernadotte;  konung  Fredrik  Wilhelm  öpp- 
nade i  förtrytelsen  sina  gränser  för  den  ryska  hären  och  mottog 
i  Potsdam  kejsar  Alexander,  mot  hvilken  han  förut  intagit  en 
så  hotande  hållning.  Det  fördrag  om  Preussens  väpnade  mcdia- 
tion  mellan  de  krigförande  makterna,  som  undertecknades  den  3 
Nov.  1805,  gaf  förhoppning,  att  det  försigtiga  Berlinerhofvet  om- 
sider skulle  sluta  med  att  ställa  sig  på  de  allierades  sida. 

Tegnér,   G.    il.    Armfelt.  5 


—  66  — 

I  denna  tro  var  äfven  konungen  af  Sverige,  då  han  anlände 
till  Pommern.  ^Han  är  i  goda  intentioner  för  att  äter  blifva  väl 
med  konungen  i  Preussen»,  skref  Armfelt  dagen  efter  hans  an- 
komst. »Jag  skall  intet  försumma  att  bidraga  härtill.  Gud  gifve 
det  lyckades,  och  att  man  kunde  fä  ur  dess  hufvud,  att  det  ka- 
binettet är  falskt!»  ')  Men  dessa  förhoppningar  kommo  pä  skam. 
Konung  Gustaf  Adolfs  tillfälliga  sändebud,  grefve  G.  Löwenhjelm, 
som  skulle  inleda  ett  närmande  mellan  de  båda  monarkerna,  blef  icke 
mottagen  af  konung  Fredrik  Wilhelm;  och  konungen  af  Sverige 
fick  ingen  del  af  de  förhandlingar,  som  egt  rum  mellan  tsaren 
och  den  preussiske  konungen,  Hans  vrede  vände  sig  nu  äfven 
mot  Ryssland.  Dess  trupper,  som  genom  ett  bref  från  kejsar 
Alexander  blifvit  ställda  under  konungens  befäl,  befunno  sig  re- 
dan i  Hannover,  den  utsedda  operationsbasen  för  den  norra  koa- 
litions-armén. 

Innan  Gustaf  Adolf  ännu  varit  åtta  dagar  pä  tysk  botten, 
hade  han,  i  stället  för  att  taga  till  Hannover,  förkunnat  sin  vilja 
att  —  återvända  till  Sverige  med  hela  sin  armé!  Af  hänsyn  till 
Englands  subsidier  hade  han  dock  snart  ändrat  sitt  beslut  där- 
hän, att  endast  han  själf  och  gardet  skulle  återvända.  Om  des- 
sas inskeppning  hade  han  gifvit  order  samt  hos  kejsar  Alexander 
afsagt  sig  betälet  öfver  ryska  trupperna.  Slutligen  hade  han 
dock  ånyo  —  allt  inom  några  dagar  —  ändrat  sin  mening  och 
beslutat  att  qvarstanna  i  Pommern;  men  han  vägrade  att  gå  ur 
detta  land  för  att  deltaga  i  de  med  England  och  Ryssland  öf- 
verenskomna  operationerna  mot  Frankrike. 

Olyckligare  kunde  aldrig  en  konung  börja  sin  krigarebana. 
Hans  omgifning  var  lifligt  bekymrad,  äfven  därföre  att,  om  de 
engelska  subsidierna  upphörde,  det  skulle  vara  omöjligt  att  ens 
föra  den  sammandragna  truppstyrkan  tillbaka  till  Sverige.  Sve- 
riges fullkomliga  isolering  skulle  däraf  blifva  följden.  »Vår  na- 
tionalära står  på  spel»,  skref  Wetterstedt,  konungens  nye  kabi- 
nettssekreterare, som  följde  honom  under  fälttåget,  »emedan  vår 
defection  antingen  tillskrifves  modfälldhet  eller  legcreté,  skamlig 
och  ridicule».  **) 

Till  dem,  som  ifrigast  gjorde  konungen  föreställningar,  hörde 
Armfelt,  »men»,  säger  han,  ^all  min  logik,  alla  mina  böner  och 
raisonnenienter,  det  stora  intresset,  som  befaller  enighet,  om  ett 
ändamål   skall   näs  -    intet  har  hulpit.»  ***)     Då  konungens  poli- 


*)  Till  L.  v.  Engeström.     ^,,   1S05.     (^-  Bibi.). 
*♦)  Till  Toli  'V,,   1S05  (Lunds  U.  Bibi.). 
♦**)  Till  1.  v.  Engeström  "/,,    i8os  (K.   Bibi.). 


-6t- 

tik  syntes  ^inveckla  oss  i  en  labyrint  af  ohjälplii^^t  embarras  och 
ledsamheter»,  medan  hans  trupper  förblefvo  overksamma  i  Pom- 
mern, fattade  Armfelt  raskt  sitt  beslut.  Den  19  Nov.  be<;ärde 
och  erhöll  han  tillåtelse  att  begifva  sig  till  den  krigsskådeplats  i 
Mähren,  där  stora  händelser  syntes  förestå.  Om  förhållandena 
sådant  medgåfve,  ville  han  söka  anställning  i  ryska  armén  och 
taga  del  i  striden,  i  annat  fall  återvända  till  Pommern.  Ut- 
gången var  oviss;  men  han  ville  »söka  faror  och  heder»,  och 
lallt  var  bättre  än  ligga  i  Stralsund  och  chagrinera  sig  öfver 
vårt  oundvikliga  brouillerie  ej  allenast  med  England,  utan  ock 
med  Ryssland. !>  *) 

Redan  den  20  Nov.  1805  var  Armfelt  på  väg  för  att  söka 
tsaren  och  hans  här.  Hans  resa  gick  öfver  Berlin — Österrikes 
minister  där,  den  unge  Metternich,  som  skaffade  honom  respass, 
förklarade  i  ett  entusiastiskt  bref  sin  beredvillighet  att  skaffa  ho- 
nom anställning  i  sitt  lands  armé  —  öfver  Brcslau,  Neisse  och 
Troppau  till  Olmiitz.  Där  sammanträffade  han  med  Sveriges 
ambassadör  vid  ryska  hofvet,  baron  Stedingk,  den  tappre  strids- 
kamraten frän  Savolax  1790,  som  följt  ryska  armén  till  krigs- 
teatern. Armfelts  stabschef,  baron  Sparre,  hade  äfven  begifvit 
sig  till  Olmiitz;  tvenne  af  hans  adjutanter,  löjtnanterna  Burenstam 
och  Clairfelt.  hade  slutit  sig  till  den  österrikiska  armén  och  åt- 
följde en  kår  under  furst  J.  Liechtensteins  befäl. 

Armfelts  första  uppgift  var  nu  att  träffa  kejsar  Alexander. 
Till  den  unge  tsaren  såg  Europa  ännu  upp  såsom  till  den  blif- 
vande  befriaren;  hans  trupper  betraktade  honom  med  en  till  re- 
ligiös fanatism  gränsande  hänförelse.  >Alexander  I  skall  rädda 
österrikiska  monarkien^,  skref  Armfelt  under  resan  till  krigsskåde- 
platsen. »Om  han  blir  qvar,  får  Bonaparte  stryk  —  ej  genom 
finesser  af  dispositioner  och  manövrer,  men  genom  den  dévoue- 
ment,  med  hvilken  ryssen  går  mot  döden.» 

Tre  dagar  sedan  dessa  förhoppningsfulla  ord  nedskrefvos 
—  det  var  från  Olmiitz  i  Mähren  — ,  stod  slaget  vid  Austerlitz, 
den  minnesvärdaste  af  Napoleons  alla  segrar. 

I  Olmiitz,  några  mil  från  slagfältet,  träffades  Armfelt  af 
underrättelsen  om  de  allierades  nederlag.  Han  hade  icke  hun- 
nit fram  och  blef  sålunda  ej  åsyna  vittne  till  slaget;  endast  till 
nederlagets    omedelbara    följder.  **)     Pä    sitt    lifliga  sätt  har  han 


*)  Till  Engeström.  nyss  anf.  bref. 
-*     Han   uppgifver  själf  i  ett  bref,  att   han  under  samtal  med  ryska  ge- 
neraler oå  förhand  afrådt  drabbningen,  i  betraktande  af  fransmännens  fördel- 


—  68  - 

i  bref  till  sin  hustru  och  dotter  beskrifvit  den  oreda  och  förvir- 
ring som  rådde  i  Olmiitz,  Troppau  och  hela  Mähren,  sedan  den 
slagna  armén  dragit  sig  tillbaka  ät  Ungern  och  lemnat  landet 
öppet  för  fransmännen.  De  uppträden,  som  följde  efter  dagen 
vid  Austerlitz,  erinrade  honom  om  hvad  han  upplefvat  tretton 
år  förut  i  Belgien  under  de  franska  emigranternas  flykt  frän 
Bryssel  efter  slaget  vid  Jemappes.  *)  Liksom  1792  ställde  sig 
nu  åtskilliga  flyktande  damer  under  Ärmfelts  ridderliga  beskydd, 
tills  de  hunnit  öfver  gränsen.  Bland  de  vänner  från  en  lyckligare 
tid,  som  han  återsåg  i  Troppau,  var  den  sköna  grefvinnan  Lans- 
koronska,  sjuk  och  lidande,  som  flytt  frän  Wien  vid  fransmän- 
nens inryckande.  **) 

Österrikes  djupa  förfall  och  dess  ledande  mäns  modlöshet 
väckte  Ärmfelts  lifliga  förtrytelse.  Guvernören  i  Mähren,  grefve 
Dietrichstein,  hade  tre  dagar  före  slaget  vid  Austerlitz  flytt  från 
Olmiitz  till  Breslau.  »Döm  häraf  espriten,  som  regerar  i  Öster- 
rike, då  de  första  ämbetsmän  bära  sig  så  ät!»,  säger  Armfelt. 
Rykten  om  förräderi  i  österrikiska  arméen  voro  allmänna,  och 
Armfelt  var  ej  obenägen  att  sätta  tro  till  dem.  »Jag  föreslog  att 
försvara  Olmiitz,  skrifver  han  den  7  Dec,  som  har  allt  hvad  som 
behöfves  till  ett  försvar,  men  en  kommendant  utan  mod  bad  mig 
för  Guds  skull  resa  och  lemna  honom  åt  sitt  öde.  Jag  har  tvenne 
dygn  nu  haft  det  nöjet  att  retirera  och  se  retirera,  samt  göra 
mina  reflexioner  öfver  tidehvarfvet,  principerna  som  föra  männi- 
skor, deras  elände  och  isynnerhet  denna  stora  och  superba  mo- 
narkis olycka  och  fall,  som  allt  är  en  följd  af  styrelsens  svaghet. 
Nu  i  momenten  finnes  ingen  styrelse;  alla  fly,  alla  tänka  pä  sig, 
och  orden  heder  och  fädernesland  äro  främmande.  Det  är  icke 
möjligt  att  ju  ej  en  skamlig  fred  skall  följa  dessa  händelser.  Jag 
vill  än  se  —  €\  i  hopp  att  kunna  hjälpa  eller  vara  nyttig,  men 
för  att  veta  med  en  slags  visshet,  till  hvad  grad  af  elände 
mänskligheten  är  reducerad  .  ,  .  Jag  försäkrar  dig,  att  det  kan 
hända  oss  att  få  tacka  Gud,  för  att  vi  bo  i  ett  klimat  och  ett 
land,  dit  ingen  vill  komma,  och  som  Bonaparte  anser  utan  allt 
värde  för  sin  ärelystnad.» 

Öfver  Breslau  och  Berlin  anträdde  Armfelt  återresan,  be- 
kymrad för  sitt  fäderneslands  öde.  Ett  bref  från  kejsar  Alexan- 
der   till    Gustaf  IV  Adolf  med  ifrig  uppmaning  att  göra  slut  pä 


aktiga    ställning;    men    ingen    hade    velat    lyssna  därtill.     Dagen  efter  slaget 
hade  Armfelt  förgäfves  sökt  framtränga  till  kejsar  Alexander. 
*)  Se  detta  arbete,  II:  78. 
**j  I  Gentz'  Tagebiicher,  s.   50,  lemnas  åtskilliga  upplysningar  om  huru 
Wicnersocieteten  skingrades.     Afven  honom  träffade  Armfelt  i  Troppau. 


-  69  - 

misshälligheterna  med  Preussen  under  en  tid,  dä  enighet  vore  så 
högst  nödvändig,  hade  nu  omsider,  i  December  1805,  förmätt 
konungen  att  lata  sina  trupper  rycka  öfver  Elben,  (or  att  i  vestra 
Tyskland  börja  de  öfvercnskomna  operationerna  tillsammans  med 
de  ryska  och  engelska  armékårerna.  Nederlaget  vid  Austerlitz 
gjorde  emellertid  slut  pä  alla  utsigter  att  vinna  något  med  denna 
diversion;  och  all  samverkan  upphörde  småningom,  helst  sedan 
Gustaf  Adolf  fatt  veta,  att  kejsar  Alexander  anförtrott  det  befäl 
öfver  ryska  armén,  som  han  afsagt  sig,  ät  konungen  af  Preussen. 
Han  förklarade  sedermera  formligen,  att  svenska  armén,  såsom 
»alldeles  oafhängig»,  ej  borde  med  öfriga  trupper  i  Hannover  för- 
blandas. *)  Förhällandet  till  Preussen  förblef  fortfarande  lika 
spändt.  oaktadt  alla  bemödanden  af  Pierrepont,  Harrowby  och 
Alopeus,  de  engelska  och  ryska  ministrarna  vid  hofven  i  Stock- 
holm och  Berlin.  ") 

Gagnlösheten  af  Sveriges  krigiska  demonstration  med  en 
handfull  folk,  medan  halfva  Europa  syntes  lägga  sig  för  segra- 
rens fötter,  var  uppenbar.  ^-Förmodligen  kommer  vår  armé  ej 
öfver  Elbens,  skref  Armfelt  frän  Berlin,  hvarest  han,  stadd  pä 
resa  mot  norden,  möttes  af  underrättelsen  om  de  svenska  trup- 
pernas rörelse.  3>H.  M.  lärer  nu  kunna  resa  hem  och  hvila  på 
de  lagrar,  han  skurit.  Gud  gifve  det  vore  lika  lätt  att  fä  armén 
öfver  till  Sverige  I»  —  Och  några  dagar  senare  gaf  han  i  bref 
till  sin  hustru  pä  följande  sätt  luft  ät  sina  bekymmer.  »Bona- 
parte  lär  väl  jaga  oss  in  i  Pommern,  äfven  in  om  murarna  af 
Stralsund.  Huru  skola  vi  subsistera,  huru  skola  vi  försvara  oss, 
dä  isen  betäcker  och  broar  öfverallt.?  Bed  Essen  tänka  pä  hvad 
oss  förestår  och  isynnerhet  engagera  kungen  att  resa  bort  — 
medan  han  kan  göra  det  — ,  sedan  han  vis-ä-vis  af  detta  hof  (i 
Berlin)  gjort  något  vänligt  steg.  Jag  å  min  sida  skall  göra  allt 
.  .  .  Du  har  ingen  idé,  huru  man  allmänt  ridiculariserar  våra 
operationer,  bulletiner,  proklamationer,  droit  de  péage  o.  s.  v. 
^lan  är  nästan  skamfuU  att  vara  svensk.  Konungen  i  Preussen 
har  i  går   pä  en  bal  uppenbart  gjort  narr  af  sin  medbroder  och 


*)  Se  härom  Björlin,  Sveriges  krig  i  Tyskland  1S05 — 07,  s.  96. 
**)  I  bref  till  Armfelt  '"/„,  ^/,,,  1805  redogjorde  Pierrepont  för  dessa 
fruktlösa  försök  att  åstadkomma  ett  närmande.  Karakteristiskt  är  konungens 
eget  meddelande  till  .armfelt  härom,  skifvit  från  Damgarten  '''/,2-  efter  emot- 
tagandet  af  underrättelsen  om  Austerlitz-olyckan  —  «den  högst  besynnerliga 
händelse,  hvartill  I  nästan  varit  vittne.»  »Konungen  af  Preussen,  säger  han. 
har  låtit  mig  känna  genom  den  preussiske  Alopeus  att.  om  jag  ville  sända 
någon  med  ett  vänligt  bref,  skulle  jag  få  preussiska  trupper  under  mitt  befäl. 
Jag  lät  svara  att,  om  konungen  skickade  någon  till  mig  först,  blefve  den 
personen  väl  mottagen,  och  ej  som  L^nvenhjelm.* 


—  70  — 

sagt,  »que  celui  qui  voulait  apprendre  une  maniére  inconnue  jus- 
qu'ici  de  faire  la  guerre,  n'avait  qu'ä  s'adresser  au  roi  de  Suéde 
et  voir  ses  campagnes». 

I  Berlin  erhöll  Armfelt  befallning  att  ofördröjligen  begifva 
sig  till  konungens  högqvarter,  och  han  skyndade  att  uppsöka 
Gustaf  Adolf  i  Liineburg,  där-  de  sista  dagarna  af  1805  till- 
bragtes.  Frän  Berlin  medförde  han  den  bestämda  underrättel- 
sen, att  de  ryska  trupperna  i  Hannover  nu  stode  under  konung- 
ens i  Preussen  befäl.  Gustaf  Adolf  vredgades  svårligen:  oaktadt 
sin  egen  afsägelse  ansåg  han  nämligen,  att  ryssarna  äter  stode 
under  hans  befäl,  sedan  den  ryske  generalen  Tolstoy  lemnat 
armén;  och  Tolstoy  hade  låtit  honom  blifva  i  denna  tro.  Under 
vistelsen  i  Berlin  hade  Armfelt  genom  furst  Dolgoruki,  hvars 
bekantskap  han  gjort  i  Breslau,  ifrigt  blifvit  uppmanad  af  preus- 
siske utrikesministern  baron  Hardenberg  att  söka  förmå  Gustaf 
Adolf  att  skrifva  ett  bref  till  Fredrik  Wilhelm,  hvari  omnämn- 
des nödvändigheten  att  sluta  sig  tillsammans  under  den  kritiska 
ställningen,  samt  att  ställa  sina  trupper  under  ryskt  befäl.  I 
sådant  fall  ville  Preussen  garantera  Pommerns  försvar  och  sub- 
sidiernas bibehållande.  *)  Intetdera  af  dessa  förslag  hade  utsigt 
att  lyckas  under  den  uppretade  stämning,  hvari  konungen  nu 
befann  sig.  Det  enda  Armfelt  förmådde  utverka  var,  att  Sveri- 
ges förre  chargé  d'affaires  i  Berlin,  Brinkman  fick  befallning  att 
begifva  sig  till  Berlin,  tills  vidare  såsom  enskild  person;  att  närma 
sig  Berlinerhofvet  ansåg  konungen  strida  både  mot  sin  värdighet 
och  sina  förpligtelser  såsom  allierad.  **) 

Om  den  allmänna  ställningen  skref  Armfelt  på  nyårsaftonen 
1805  till  sin  hustru:  »Galningar  och  uslingar  hafva  blifvit  upp- 
satta på  tronerna,  för  att  en  dristig  aventurier  sa  mycket  lättare 
skulle  kunna  kasta  dem  under  sina  fötter.  Om  Bonaparte  kom- 
mit till  under  Katarina  ILs,  Fredrik  II:s  och  Gustaf  IIP.s  rege- 
ring, så  hade  han  ej  spelt  en  betydligare  rol  i  världshistorien  än 
Ravaillac,  Cartouche,  Rienzi  etc.  C'est  la  petitesse  extreme  des 
autrcs,  qui  rehausse  cettc  figure  devenue  si  colossale  ...  I  den 
olyckliga  politiska  ställning,  vi  oss  befinna  genom  vårt  usla  del- 
tagande i  en  den  hufvudlösaste  koalition,  ha  alla  små  passioner 
och  små  vyer  fått  tillfälle  att  visa  sig.  H.  M:ts  trakasserier  med 
konungen  i  Preussen  föra  oss  i  en  afgrund  af  ledsamheter,  och 
jag  anser  förlusten  af  Pommern  som  en  oundviklig  följd  häraf, 
sedan    alla    föreställningar    och   böner  ej  kunna  forma  H.  M.  att 


♦)  Wetterstedt  till  ToU  »»/u   '80S  (Lunds  Univ.   Bibi.). 
*♦)  Armfelt  till  Engeström  "|,   1806  (K.  Bibi.). 


I   — 


vidtaga  de  arrangementer,  man  proponerat  honom,  hvilka  ej 
allenast  sauvera  hans  heder,  men  äfven  hans  stater  frän  all  atteintc 
af  Korsikanen^. 


Det  nya  årets  början  var  icke  gladare  än  det  gamlas  slut; 
och  stämningen  bland  dem,  som  bevistade  nyarsparaden  vid  hög- 
qvarteret  i  Liineburg  den  i  Jan.  1806  —  i  hällregn,  genoroväta 
intill  benen  —  var  icke  den  förhoppningsfullaste. 

Armfelt  hade  under  sin  resa  blifvit  utsedd  till  befälhafvare 
öfver  svenska  arméns  andra  linie,  hvilken  stannat  pä  högra 
stranden  af  Elbe,  medan  första  linien  under  konungen  själf  fram- 
ryckt öfver  floden  till  Liineburg.  På  själfva  nyårsdagen  1806 
mottog  Armfelt  sitt  befäl,  begaf  sig  från  Liineburg  öfver  Elben 
och  tog  sitt  högqvarter  i  den  närbelägna  lilla  staden  Boitzen- 
burg,  hvilken  under  arets  första  månad  blef  hans,  ocli  —  efter 
ett  par  veckors  förlopp  —  äfven  konungens  vistelseort.  Denne 
hade  nämligen  dä,  väsentligen  pä  Armfelts  uppmaning,  fattat  sitt 
beslut  att  draga  sina  trupper  tillbaka  öfver  Elben;  och  man 
hyste  förhoppningen  att  han  snart  skulle  sluta  sitt  fälttag  och 
begifva  sig  till  Stralsund.  »Detta  var  det  rimligaste,  ty,  säger 
Armfelt,  egentligen  ville  ingen  hafva  med  oss  att  göra.  Vi  göra 
för  mycket  väsen  och  ställa  till  för  mycken  oreda  för  att  göra 
någon  nytta.» 

Preussen  besatte  Hannover,  sedan  efter  Austerlitz  den  nya 
omsvängning  i  dess  vacklande  politik  inträffat,  som  för  en  kort 
tid  återställde  det  vänliga  förhållandet  mellan  Preussen  och  Frank- 
rike. Svenskarnas  bundsförvandter,  de  ryska  och  engelska  trup- 
perna, lemnade  Hannover  i  Februari.  Den  del  af  detta  land, 
som  var  belägen  på  norra  Eibestrandcn,  det  lilla  Lauenburg,  blef 
emellertid  anledningen  till  att  svenska  armén  ännu  länge  fick 
förblifva  pä  fältfot.  Frågan  om  Lauenburgs  besättande  af  sven- 
ska eller  preussiska  trupper  blef,  såsom  af  historien  kändt  är,  i 
själfva  verket  kärnpunkten  i  Sveriges  politik  under  större  delen 
af  1806.  Det  enda  vapenskifte,  som  egde  rum  under  detta  års 
oblodiga  fälttåg,  var  föranledt  af  konungens  envisa  vägran  att 
utrymma  detta  land,  som  han  fått  i  sitt  hufvud  att  »beskydda» 
för  Englands  räkning,  oaktadt  engelska  regeringen  upprepade 
gånger  begärde  att  slippa  detta  beskydd. 

Det  tillhör  icke  vår  uppgift  att  närmare  redogöra  för  denna 
långvariga  tvist  eller  för  de  poUtiska  tilldragelserna  under  år 
1806.     Armfelts  brefväxling  från  denna  tid  visar  huru  bekymren 


-  72  — 

och  missnöjet  öfver  konungens  hufvudlöshet  och  envishet  voro  i 
ständigt  stigande.  Hans  egna  yttranden  om  konungen,  så  väl  som 
hans  korrespondenters,  blifva  allt  hänsynslösare.  Det  är  ej  svart, 
att  ur  dem  skönja  oundvikligheten  af  katastrofen  år  1809,  och  man 
kan  i  själfva  verket  undra,  att  den  icke  inträffade  några  år  förut^ 
Men  säkerligen  hade  ännu  icke  hvarken  hos  Armfelt  eller  hos  någon 
af  de  män,  som  tillhörde  konung  Gustaf  IV  Adolfs  omgifning  i 
Pommern,  uppstått  någon  allvarligare  tanke  på  hans  våldsamma 
aflägsnande  från  regeringen.  Vördnaden  för  konungamakt  och 
myndighet  var  därtill  för  fast  rotad  hos  dessa  män  af  5>rancien 
regimes;  måttet  af  Sveriges  olycka  var  ännu  icke  rågadt.  Bit- 
tert föUo  väl  orden  om  den  konung,  hvars  färd  måste  fylla 
hvarje  fosterländskt  sinne  med  bekymmer;  men  såsom  fullt  ogrun- 
dade torde  dock  böra  anses  de  i  den  historiska  litteraturen  stun- 
dom förekommande  uppgifterna,  att  ^»konspirationsplaner»  mot 
konungen  förehades  redan  i  Pommern.  *)  Åtminstone  gäller  detta 
Armfelt  och  dem  som  med  honom  stodo  i  beröring. 

I  Boitzenburg  mottog  Armfelt  konungen  den  13  Januari,, 
samma  dag  som  större  delen  af  armén  hade  tågat  tillbaka  öfver 
Elben.  Efter  hans  ankomst  sysselsatte  man  sig,  enligt  Armfelts 
ord,  med  att  sfaire,  refaire,  mais  au  fond  å  rien  faire».  I  det 
^oräkneliga  högqvarteret,  tilltaget  för  en  armé  af  200,000  man», 
herskade  etiketten  och  »uniformatikenj»,  och  fördes  ett  eländigt 
^vie  militaire  de  parade  et  d'antichambre».  »Kungen  regerar  be- 
ständigt, säger  Armfelt;  alltid  i  stöflar  och  sporrar  och  med 
svärdet  vid  sidan.  Han  inbillar  sig  att  han  för  krig  mot  den,  som 
han  afskyr,  genom  att  placera  sina  soldater  som  schackpjeser. 
Han  har  vidare  till  sitt  förfogande  ett  fälttryckeri  och  lumpna 
smickrare,  som  ej  hafva  annat  än  ja  på  läpparna.» 

Den  enda  omväxlingen  1  lifvet  vid  det  militäriska  hofvet 
i  Boitzenburg  erbjöds  af  den  bekante  frenologen  Galls  besök. 
»Doktor  Gäll  läser  för  oss,  berättar  Armfelt,  och  visar  oss  död- 
skallar fem  timmar  i  dygnet  .  .  .  Kungen  är  synnerligen  intres- 
serad häraf  och  ser  ofta  på  sina  adjutanters  hufvud.  Jag  tror 
att  det  vore  bättre  att  slå  på  dem  för  att  höra  resonnansen. 
Säkert  skulle  man  pä  det  viset  kunna  formera  en  harmonimusik 
i  värt  högqvarter.»  Men  denna  »hufvud-étude»,  säger  han  någon 
tid  efteråt,  synes  ej  hafva  varit  nyttig  tlU  annat  än  att  göra  »ett 


*)  Se  Schinkels  Minnen,  IV:  366.  Uppgiften  att  Armfelt  i  Straleund 
uppgjort  en  plan,  att  under  konungens  öfverfart  till  Sverige  gripa  honom  på 
hafvet  och  föra  honom  —  till  Indien(I),  är  fullkomligt  orimlig.  Om  Armfelt 
i  n.lgot  uppretadt  ögonblick  kan  hafva  yttrat  något  ditåt,  så  borde  det  an- 
setts såsom  ett  af  de  vanliga  fostren  af  hans  rörliga  inbillning. 


~  73  — 

trähufvud  till  ett  blyhufvud,  fodradt  med  tackjärn.  Envisare  och 
tungroddare  har  aldrig  en  varelse  pä  jorden  funnits.»  —  »Ordres 
och  contraordres  och  désordres»  *)  utgingo  från  högqvarteret;  en  ny 
författning  för  generalstaben  vidtogs,  **)  generaladjutanterna  fingo 
plymagerade  hattar,  och  skånska  och  vestgöta  dragoners  uniformer 
undergingo  —  midt  under  pågående  fälttåg  —  nya  förändringar. 
Det  var  allt  saker,  som,  enligt  en  samtidas  ironiska  ord,  j>hörde  till 
en  klass  af  göromål,  hvars  nytta  framtiden  får  utvisa».  ***)  »Kalkon- 
tupps-tournuren»  vid  vaktparaderna,  »pedanteriet  och  korporalsde- 
taljerna,  som  ansågos  för  non  plus  ultra  af  militärisk  vishet»,  sys- 
selsatte konungen,  om  möjligt,  ännu  mer  under  kriget  än  i  freden. 

Att  förmå  konungen  att  föra  armén  tillbaka  till  Pommern 
var  nu  målet  för  allas  önskningar,  sedan  ingen  fiende  syntes  vara 
att  förvänta.  Uppriktigast  af  alla  sade  Armfelt  sin  mening.  7) 
»Men,  säger  han  själf,  antingen  hålles  jag  för  en  radottör  eller 
en  personnage,  som  vill  styra  och  göra  mig  till  med  isolerade 
principer;  ty  som  jag  finnes  vara  den  ende,  som  talar  så,  är  det 
ej  underligt,  att  den  idén  faller  på  den,  som  aldrig  funnit  mot- 
sägelse.» Tills  vidare  lyckades  han  blott  förmå  konungen  draga 
större  delen  af  sin  armé  från  Elben  in  på  det  Mecklenburgska 
området.  Armfelt  själf  fick  i  början  af  Februari  befallning  att 
draga  sig  till  Rostock  och  några  dagar  efter  att  slå  upp  sitt 
högqvarter  i  den  lilla  staden  Biitzow.  Konungen  själf  slog  sig 
tills  vidare  ner  i  Ratzeburg,  och  det  dröjde  ända  till  slutet  af 
Mars,  i^nnan  det  efterlängtade  uppbrottet  till  Pommern  egde  rum. 

Ändamålet  med  att  de  svenska  trupperna  på  detta  sätt 
>togo  rötter»  i  Mecklenburg  var,  enligt  Armfelts  skämtsamma 
förm.odan,  »att  skrämma  lifvet  af  konungen  i  Preussen».  sDet  är 
blott  skada,  skref  han,  att  vårt  krig  är  en  så  stor  hemlighet  för 
vår  fiende,  att  de  väderqvarnar,  som  anföllos  af  Don  Quichotte, 
snarare  skulle  ha  gissat  hans  afsigter,  än  kungen  i  Preussen  lär 
kunna  begripa,  att  våra  marscher  och  kontramarscher  hafva  för 
afsigt  att  förskräcka  honom.»     »Kriget  kunde  icke  blifva  synner- 

*)  Uttrycket,  ursprungligen  fälldt  om  kejsar  Paul  af  Ryssland,  tillämpa- 
des ofta  och  med  skäl  af  Armfelt  på  Gustaf  IV   Adolf. 

**)  Bland  Armfelts  papper  finnas  vidlyftiga  anteckningar  rörande  denna 
fråga,  gjorda  af  konungens  egen  hand. 

*•*)  Wetterstedt  till  ToU  *«/a  1806  (Lunds  Univ.  liibl.).  Han  uttalar  i 
samma  bref  den  förmodan,  att  ToU  (såsom  generalbefälhafvare  i  Skåne)  utgaf 
mindre  antal  order  än  våra  brigadchefer:  <forsaken  lär  vara  att  de  ej  behöfva 
kontramanderas». 

*)  Enligt  Wetterstedts  bref  (till  ToU  V2  1806).  Han  beklagade,  sedan 
Armfelt  i  Febr.  lemnat  konungens  högqvarter,  dennes  frånvaro.  Där  fanns 
»ingen,  med  hvilken  konungen  kunde  meddela  sig  med  så  fullkomligt  förtro- 
ende, ej  blott  i  militäriska,  utan  i  vigtigare  ämnen»  (W.  t.  Armfelt   ' ',  1806). 


—  74  — 

ligen  lifligt,  sade  han  en  annan  gång,  af  brist  pä  fiender  och 
proviant.»  »Gustaf  Adolf  var  »desperat  öfver  all  den  moderation 
och  fredssystem»,  som  visades  af  Preussen  och  England  rörande 
Hannover.  Han  sökte  i  Lauenburgska  frågan  anledning  att  få 
behålla  sitt  svärd  draget;  och  förevändningen  för  hans  qvarstan- 
nande  i  Ratzeburg  var  afvaktan  pä  upprepadt  svar  frän  England 
rörande  Lauenburgs  utrymmande.  »Gud  vet  hvad  han  vill,  sade 
engelske  ministern  Pierrepont:  när  det  fanns  några  fiender,  var 
det  icke  möjligt  att  fä  honom  att  rycka  fram;  när  de  äro  borta, 
står  det  icke  till  att  få  honom  att  gä  tillbaka.» 

I  det  fredliga  Mecklenburg,  som  fick  detta  långvariga  mili- 
täriska  besök,  njöto  de  svenska  trupperna  välvilja  och  gästfrihet, 
fastän  dess  invånare,  lika  litet  som  deras  gäster,  kunde  begripa, 
■f^Jivarföre  dessa  egentligen  voro  där,  och  hvarföre  man  låtsade 
göra  krig,  utan  att  egentligen  göra  någonting».  »Med  8,000 
man,  förda  som  får,  dem  man  jagar  omkring  i  en  skog,  vill  man 
göra  lagar  ät  hela  världen»,  skrifver  Armfelt,  »men  ett  zéro  — 
då  vi  likväl  ega  sä  många  tusen  i  aftärerna  —  fattas  i  ändan  på 
numerären  af  vår  armé.»  *)  »Vi  leka  ordentligt  krig,  heter  det  i 
ett  bref  frän  Biitzow;  hålla  förposter  och  hafva  skarpladdadt, 
som  då  fienden  står  på  ^4  mils  afständ,  fastän  på  60  mil  ingen 
fiende,  vi  känna,  finnes  ...  På  en  distans  af  12  mil  stå  300 
jägare  och  200  husarer  förpostkedja,  som  patrullera  natt  och  dag, 
så  att  hvarken  folk  eller  fä  kunna  därmed  utstå.  Om  de  vore 
af  gummi  elasticum,  skulle  det  gä  att  spänna  ut  dem  .  .  .  Jag 
kan  försäkra  pä  min  heder,  att  icke  en  enda  niilitärisk  order 
ännu  emanerat  från  högqvarteret.» 

Missnöjet  öfver  detta  krigföringssätt,  som  enligt  Armfelts 
ord  skaftade  de  svenska  trupperna  »en  obotlig  ridicule»,  minska- 
des icke  genom  de  högtidliga  bulletiner,  som  utgåfvos  från  »kongl. 
fältboktryckeriet».  »Om  man  vill  i  grund  förstöra  all  aktning  och 
kärlek,  par  principe  d'état,  kunde  man  ej  bära  sig  annorlunda 
ät.»  Icke  ens  konungens  tjenstgörande  generaladjutant  Tibell, 
som  (äfven  af  Armfelt)  fick  uppbära  ansvaret  för  hvad  som  ut- 
gick från  högqvarteret,  var  nöjd.  »Allting  skall  ske  med  fjäsk», 
skref  han  helt  öppet  till  Armfelt,  med  hvilken  han  stod  i  liflig 
brefväxling.  Han  uttryckte,  dä  omsider  i  slutet  af  Mars  åter- 
tåget till  Pommern  anbefalldes,  sin  äsigt,  att  det  var  »ridicult». 
att  det  skedde  med  »väpnad  och  samlad  hand  i  ett  eget  land. 
till  både  truppernas  och  landets  fatigerandc,  då  det  kunnat  ske 
i  all  maklighet».     Vid  detta  ätertåef  visade  sig  konungens  militära 


")  Armfelt  till  Essen  '•'/,    1806  (TroUe  Ljungbys  arkiv). 


å 


—  75  - 

pedanteri  i  all  sin  glans.  Det  var  »ett  rart  och  pompöst  spek- 
takel, säger  Armfelt:  kungen  med  dragen  värja  och  alla  ridande 
i  sina  caser.'»  »Tänk  på  mig,  tillägger  han,  när  jag  sitter  med 
draget  svärd  och  plymhatt  som  en  Don  Quichotte.»  En  värdig 
afslutning  pa  detta  qvasi-fälttäg,  det  enda  som  Gustaf  I\^  Adolf 
förde  på  främmande  område,  var  den  stora  paraden  vid  Siemcrs- 
dorff  den  3  April  1806.  Under  stor  militärisk  ståt  helsade 
konungen  där  samtliga  de  inom  Pommerns  område  återvända 
svenska  trupperna  med  ett  högtidligt  tal,  hvari  han  uttryckte  sin 
tillfredsställelse  öfver  att  »svenska  vapnens  urgamla  ära  blifvit 
bibehållen  i  det  anseende,  som  I  själfva  och  edra  förfader  dem 
tillvunnit».  *)  Armfelt,  h vilken  såsom  konungens  närmaste  man 
i  befälet  till  honom  öfverlemnade  trupperna,  torde  vid  dessa  ord 
hafva  känt  sig  något  tvifvelsam.. 

Konungen  tog  efter  återkomsten  till  Pommern  sitt  högqvar- 
ter  i  Greifswald.  Armfelt  fick  tillåtelse  att  vistas  i  det  närbe- 
lägna Stralsund  och  var  nöjd  därmed.  Han  förmodade  att  ko- 
nungen var  det  äfven:  »han  tycker  ej  synnerligen  om  att  se  folk, 
som  icke  alltid  ligger  för  hans  fötter»,  skrifver  Armfelt.  **) 


Under  vintermånaderna  1805 — 06  var  ett  förslag  ä  bane, 
som  ansågs  hafva  Armfelt  till  upphofsman:  det  var  frågan  om 
Pommerns  försäljning.  Kändt  är  dock,  att  saken  redan  långt 
förut  varit  i  fråga,  redan  under  konungens  tidigare  regeringsår. 
Då  gällde  det  afstäende  af  Sveriges  tyska  besittningar  till  Preus- 
sen, och  friherre  E.  Taube,  som  vistades  i  Berlin  vintern  1798 
—99,  hade  i  uppdrag  att  hemligt  underhandla  därom.  Sveriges 
d.  v.  minister  vid  preussiska  hofvet  v.  Engeström  hade  nämli- 
gen bestämdt  afrådt  saken.  ***)  Nu  var  det  till  Ryssland  som 
konungen  ville  bjuda  ut  Pommern.  Skäl  saknades  ingalunda, 
som  nu  syntes  göra  en  dylik  försäljning  önskvärd,  om  den  ocksä 
kunde  anses  såsom  föga  öfverensstämmande  med  den  svenska 
kronans  värdighet.  Framför  allt  måste  den  anses  föga  följdrik- 
tig hos  den  konung,  som  pä  grund  af  denna  tyska  besittning  så 

*)  Se  Björlin,  anf.  st.,  s.  104  o.  f.  Öfver  den  märkliga  tilldragelsen 
vid  Siemersdortif  utfärdades  en  vidlyftig  tryckt  bulletin,  hvari  konungens  tal 
infördes. 

**)  Samma  tanke  hade  hans  gamle  motståndare  ToU,    som  något  längre 
fram  (>"/,    1806)  skref  till  J.   De  la  Gardie:  <tArmfelts  framfusenhet  kan  omöj- 
ligen   behaga    kungen,    och    dess    tunga   gör  iionom  säkerligen  en  gång  stor 
.  otjenst».     (De  la  Gärd.  Arch.,  XX.  130). 

***)  Se  v.  Engeströms  Minnen,  II:  36  o.  följ. 


-  ^6- 

ifrigt  inblandat  sig  i  det  kontinentala  Europas  angelägenheter. 
Att  Armfelt  så  väl  som  konungens  kabinettssekreterare  Wetter- 
stedt  verkligen  understödt  förslaget,  synes  dock  af  deras  bref- 
växling. 

Närmaste  anledningen  till  att  detta  förslag  af  konungen 
framställdes,  var  väl  hans  önskan  att  göra  ett  streck  i  räkningen 
för  det  förhatade  Preussen,  hvars  ögon  antogos  vara  fastade  på 
Pommern.  »Som  det  är  alltför  möjligt,  skref  Wetterstedt,  *)  att 
Preussen  och  Bonaparte  disponerat  af  vårt  Pommern,  och  man  i 
n.  v.  kritiska  tidpunkt  vunne  två  ändamål,  om  man  sökte  få  det 
väl  betaldt  och  i  en  makts  händer,  som  kunde  imponera  på  Ber- 
linska kabinettet,  så  gjordes  med  en  i  går  (den  9  Jan.)  till  am- 
bassadören baron  Stedingk  afsänd  kurir  en  ouverture  om  ko- 
nungens beredvillighet  att  afstå  detta  land  för  en  summa  af  6 
å  7  millioner.»  En  vigtigare  grund  än  konungens  tillfälliga  förbitt- 
ring mot  Preussen  angifves  dock  i  Armfelts  och  Wetterstedts 
brefväxling  i  denna  fråga:  det  var  insigten  i  de  vådor,  hvilka 
denna  tyska  besittning  under  Gustaf  Adolfs  regemente  medfört 
och  kunde  komma  att  ytterligare  medföra  för  Sverige.  »Om 
Sverige  ville  förstora  sina  besittningar,  skref  Armfelt,  sä  vore 
Norge  en  vida  viktigare  besittning  än  Pommern;  under  nuva- 
rande förhållanden  borde  det  ej  vara  svårt  att  förvärfva.  För 
att  åter  blifva  hvad  vi  en  gång  varit,  och  för  att  —  hvad  som 
vigtigare  är  —  bevara  vårt  inflytande,  hafva  vi  endast  att  sam- 
mantränga omkretsen  för  vår  verksamhet.  Westfaliska  freden 
har  faktiskt  upphört  att  vara  gällande,  sedan  Preussen  och  Ryss- 
land intagit  sin  nuvarande  plats  i  P2uropas  jämvigtssystem.  Låt 
oss  lemna  åt  kontinenten  att  ömsom  söla  sig  i  lågheter  och  brott, 
i  smuts  och  i  blod;  låt  oss  undvika  att  röra  vid  denna  förban- 
nade jord!»  **) 

Bekant  är,  att  svenske  ambassadören  i  Petersburg  Ste- 
dingk icke  ansåg  det  lämpligt  att  inleda  denna  underhandling, 
och  att  frågan  därför  förföll.  Han  försäkrade,  att  Ryssland  icke 
skulle    tillåta    Preussens    anslag  mot  Pommern,  och  han  vädjade 


*)  Till  ToU  >»/,    1806  (Lunds  Univ.  Eibl.). 

*•)  Armfelt  till  Wetterstedt  ^^!j  1806.  Wetterstedt  ansåg  äfven,  att 
några  millioner,  använda  till  förbättring  af  Sveriges  ekonomiska  betryck,  vore 
af  mera  gagn  än  äran  att  bevara  en  utländsk  besittning,  som  i  intet  afseende 
ökade  Sveriges  maktställning.  —  Lagerbjelke,  med  hvilken  Armfelt  äfven 
skriftligen  rädfört  sig  i  denna  fråga,  var  af  en  motsatt  mening.  Han  ansåg, 
att  Sveriges  värdighet  under  för  handen  varande  förhållanden  kunde  komma 
att  lida.  Man  skall  misstänka,  att  det  måst  gifva  vika  för  «ett  tvång  af  po- 
litisk eller  ekonomi?k  art».     (L.  t.  A.  '/j  1806}. 


—  //  — 

till  konungens  känsla  af  sin  värdighet  i  de  ofta  citerade  orden: 
:»Man  kan  förlora  provinser  och  dock  göra  det  med  heder;  men 
sälja  dem  —  aldrig!  Jag  vädjar  till  den  store  konungs  skugga, 
hvars  krona,  hvars  namn  och  hvars  dygder  E.  M:t  ärft,  och  som 
beseglat  Pommerns  eröfring  med  sitt  och  sina  truppers  bl(^d.»  ') 
Vackra  ord,  och  utan  tvifvel  sprungna  ur  ett  fosterländskt  hjärta; 
under  Gustaf  Adolfs  regering  skulle  Pommerns  afträdande  knap- 
past hafva  räddat  Sverige  ur  de  farligheter,  hvartill  hans  kort- 
synta politik  gaf  anledning.  Men  ä  andra  sidan  kunde  väl  de 
män,  som  på  närmaste  häll  sett,  hvilken  förargelseklippa  Pom- 
mern utgjort  under  de  sista  åren,  och  med  hvilken  rörlighet 
Tysklands  landskap  bytte  beherskare  under  denna  omstörtning- 
arnas  tidsålder,  just  af  omtanke  för  sitt  fosterlands  öde  önska 
att  Sverige  vore  qvitt  detta  bihang.  Dess  konung  skulle  då 
sakna  en  förevändning  att  lemna  sitt  egentliga  rike,  »Min  Gud!», 
utropar  Armfelt  i  ett  bref,  **)  »om  konungen  ville  besluta  sig  för 
att  återvända  till  sitt  land,  taga  med  sig  sina  goda  trupper  och 
låta  bli  att  tänka  pä  hvad  som  händer  i  Europa,  till  dess  om- 
ständigheterna ändra  sig!»  —  I  all  synnerhet  voro  sådana  önsk- 
ningar förklarliga,  dä,  såsom  synes  af  ett  af  de  anförda  brefven, 
härmed  förknippades  den  framsynta  tanken  på  Sveriges  utvidg- 
ning ät  ett  annat  håll  inom  naturliga  gränser. 

Till  de  diplomatiska  förhandlingar,  som  egde  rum  mellan 
Sverige,  England  och  Preussen  rörande  Laucnburg  under  första 
delen  af  1806,  var  Armfelt  i  allmänhet  endast  åskådare.  Fråga 
synes  dock  hafva  varit  å  bane  att  sända  honom  säsom  under- 
handlare till  England.  Han  var  glad  att  slippa  att  i  England 
försvara  Sveriges  »beskyddande»  af  Lauenburg  mot  Preussen, 
med  hvilket  England  af  handelspolitiska  skäl  ville  hålla  sämja. 
Då  »England  bedt  oss  gå  f-n  i  våld»,  fann  han,  att  »hela  saken 
var  ett  sådant  fenomen  i  politiken,  så  att  historien  ej  anför  exem- 
pel däraf.»  —  I  Biitzow  hade  Armfelt  besök  af  kejsar  Alexan- 
ders utskickade,  furst  Gagarin,  som  till  högqvarteret  i  Ratze- 
burg  öfverförde  sin  herres  bref  med  ursäkt  och  förklaring  öfver 
det  fråntagna  befälet  öfver  ryska  armén  ***),  och  som  syntes 
hafva  i  uppdrag  att  stänmia  konungen  mera  försonligt  mot  Preus- 
sen. I  sistnämnda  afseende  kunde  Armfelt  ej  gifva  honom  myc- 
ket hopp:  han  ansåg  sannolikare  att  »vi  af  bara  envishet,  dum- 
het  och  galenskap  komme  att  brouillera  oss  med  hela  världen». 


*)  Stedingks  dep.  ^^   Febr.  1806. 
**)  Till  L.  v.  Engeström  »^^3   1S06  (K.  Bibi.). 
***)  Alexanders  bref  äro  tryckta  i  Schinkels  Minnen  IV:  bil.  9,  lo. 


-  78  - 

Konungen  mottog  Gagarin  med  mycken  utmärkelse,  och  det  goda 
förhållandet  till  hans  bundsförvandt  var  äterställdt.  ")  Men  vika 
för  Preussen  i  Lauenburg  ville  han  ingalunda ;  hellre  skulle  svärdet 
afgöra  tvisten. 

Sä  skedde  ock.  Preussarna  ryckte  in  i  Lauenburg  med  nära 
3,000  man.  Den  detacherade  svenska  truppstyrka,  som  under 
grefve  G.  Löwenhjelm  skulle  hindra  preussarnas  intag,  utgjorde 
-  högst  232  man  kavalleri.  Fienden  uppförde  sig  emellertid  med 
största  hofsamhet;  ett  slags  träffning  egde  rum  i  slutet  af  April 
vid  Schalsjön  i  Mecklenburg,  där  en  svensk  ryttare  dödades  och 
några  sårades.  Löwenhjelm  retirerade  till  Pomm.ern,  i  förbifarten 
helsad  med  militärisk  honnör  af  den  artige  fienden.  **) 

Underrättelsen  om  preussarnas  anmarsch  väckte  konungens 
lifliga  vrede  och  föranledde  vidlyftiga  öfverläggningar  i  högqvar- 
teret  i  Greifswald.  Riksmarskalken  Fersen,  såsom  tjenstförrät- 
tande  utrikesminister,  och  Armfelt  gjorde  fåfänga  föreställningar 
om  nödvändigheten  att  ej  trotsa  Preussen.  Af  fruktan  för  Ryss- 
land, sade  Armfelt,  skulle  Preussen  aldrig  anfalla  Pommern,  om 
Berlinerhofvet  ej  kunde  i  Petersburg  anföra,  att  det  mot  oss 
nödgats  försvara  sina  egna  stater.  Sveriges  vägran  att  utrymma 
Lauenburg,  som  •  vore  en  del  af  Hannover,  kunde  med  skäl  an- 
ses såsom  ett  bestridande  af  rättmätigheten  af  Preussens  admini- 
stration   af   detta  land   i  sin  helhet.*'*)     Förgäfves;  saken  skulle 


*)  Till  Essen  skref  Armfelt  ^/^  1806:  <'H.  M:t  är  mycket  nöjd  med  prins 
Gagarin  och  dess  beskickning.  Denne  åter  är  så  föundrad  och  allannerad  af 
de  principer,  som  enonceras  af  evigt  krig  mot  Bonaparte  och  oförsonlighet 
mot  Preussen,  så  att  han  blott  önskar  få  resa.<r  (TroUe  Ljungbys  arkiv.)  — 
Ett  annat  bref  (till  L.  v.  Engeström  >^/j  1806)  berättar,  att  konungen  till 
Armfelt  uttalat  den  bestämda  åsigten  med  afseende  på  vigten  af  att  skydda 
Sveriges  handel  genom  en  fredlig  "politik,  att  «handelu  förstörde  sederna  och 
allmänna  andan,  och  att  endast  några  enskilda  individer  kunde  vinna  därpå!» 
(K.  Bibi.) 

**)  Se  Björlin,  109  o.  f. 
**")  Wetterstedts  bref  till  ToU  '/,  1S06  redogör  särskildt  för  Armfelts  ytt- 
rande under  denna  öfverläggning.  —  Armfelts  bemödanden  att  inverka  på 
konungen  för  fredens  återställande  föranledde  varma  tacksägelser  från  Lager- 
bjelke:  <rC'est  d'autant  plus  estimable  ä  vous,  (iu'un  peu  de  préjugés  seraient 
pardonnables  å  celui  qui  s'est  vu  Tobjet  des  plus  odieuses  personnalités  de  la 
part  de  notre  formidable  partie  adverse».  iL.  t.  A.  ",^  1806.  I  den  af  Na- 
poleon styrda  franska  pressen  hade  Armfelt  upprepade  gånger  varit  utsatt  fr 
anfall,  och  den  ofvan  (s.  45)  omförmälda  händelsen  med  La  Tour  visade  nog- 
samt, att  den  mäktige  franske  kejsaren  ingalunda  förblifvit  likgiltig  vid  Arm- 
felts utfall  i  tal  och  skrift.)  Äfven  Tibell,  konungens  generaladjutant,  upp- 
manade honom  ifrigt  att  i  hög<ivarteret  arbeta  i  fredligt  syfte.  «Hvem  till- 
hör äran  af  denna  negociation,  om  icke  fredstiftaren  vid  Verelä!»  (T.  t.  A. 
'*/s  «8o6.) 


å 


-  79  - 

ha  sin  gäng;  och  Löwenhjelms  dragoner  skulle  drifvas  ur  Lauen- 
burg,  i  stället  för  att  gä  frivilligt.  Den  27  April  lät  konungen 
grefve  Fersen  afgifva  en  Ijungandc  protest  mot  Preussens  förhäl- 
lande och  hämnades  med  att  anbefalla  blokad  af  de  preussiska 
hamnarna. 

I  de  ändlösa  förhandlingar  mellan  Gustaf  IV  Adolf  och 
preussiska  hofvet,  som  därefter  följde,  ända  till  dess  Europas  po- 
litiska förhållanden  och  Frankrikes  hotande  hållning  mot  Preus- 
sen i  Aug.  i8c6  gjorde  slut  på  detta  pennkrig,  *)  deltog  däremot 
icke  Armfelt.  Han  vistades  i  Stralsund;  sedan  Fersen  rest  till- 
baka till  Sverige,  hörde  Armfelt  ej  mycket  från  högqvarteret  i 
Greifswald  och  undvek  sä  vidt  möjligt  att  komma  i  beröring 
med  konungen. 

På  dennes  befallning  begaf  han  sig  emellertid  i  början  af 
Augusti  till  Greifswald  för  att  bevista  den  där  började  landtdagen 
med  Pommerska  ständerna.  Hvad  hans  befattning  där  skulle 
bli,  kände  han  ej  så  noga,  säger  han,  ^om  ej  att  bära  någon  af 
de  nya  regalier,  som  detta  krig  hade  skaffat  oss».  Det  var  så- 
som militärbefälhafvare  i  Pommern,  som  Armfelt  borde  vara  vid 
sin  konungs  sida,  ehuru  någon  politisk  rol  ej  var  honom  anför- 
trodd. Landtdagen  var  vigtig  och  kunde  väl  ingifva  farhågor; 
det  gällde  ingenting  mindre  än  upphäfvandet  af  hela  Pommerns 
gamla  författning  och  införandet  af  svenska  lagar  i  det  tyska 
hertigdömet,  hvilket  dittills  åtnjutit  en  relativ  själfständighet.  Den 
pommerska  regeringen,  som  visat  sig  uppstudsig  i  fräga  om  det 
nyinrättade  landtvärnet,  var  redan  före  landtdagen  upplöst. 

Landtdagens  förlopp  är  kändt:  allt  gick  efter  konungens 
önskan,  något,  hvartill  den  hotande  politiska  ställningen  och  de 
svenska  truppernas  närvaro  bidrogo.  »Här  är  intet  annat  än 
underdånighet»,  skref  Armfelt  till  sin  hustru  från  Greifswald,  ^man 
är  rädd  och  flatterad  af  allt.»  Konungen  hyllades:  »man  svor 
på  rikssalen,  så  det  blånade,  och  Pierrepont  sade:  c'est  avec 
enthousiasme  que  ces  gens  ont  regu  les  propositions  du  roi.»  — 
För  öfrigt  fann  Armfelt,  att  alla  voro  »galna  i  skallen»,  och  pri- 
sade sig  lycklig  att  »hafva  med  intet  att  göra»,  ehuru  han  ansåg 
»som  ett  slags  missväxt  för  förståndet  att  lefva  med  dårar  och 
fän».  Lifvet  i  högqvarteret  behagade  honom  lika  litet  nu  som 
förr.  »För  att  dö  af  ledsnad  behöfver  man  icke  vara  förvisad 
till  Okas  stränder,  utan  lefva  vid  det  hof  och  i  det  högqvarter, 
som    omgifver    det    I9:de   århundradets   ende  konung  och  hjälte.» 


*)  Se  Hist.  tafla.  I:   29  o.  f.  samt   Bilag.   14 — 31. 


—  8o  — 

»Le  roi  lit  Don  Ouichotte,  qui  ramuse,  k  ce  qu'il  prétend.  Pour- 
quoi  faut-il  étre  imprimé  pour  faire  rire  paisiblement?»  *) 

Armfelts  förmodan  att  »vi  efter  riksdagen  änyo  börja  taga 
positioner»,  slog  ej  alldeles  fel.  Sedan  preussarna  i  Augusti  ut- 
rymt Lauenburg  och  blokaden  var  upphäfd,  skulle  man  hafva 
trott  att  tvistefrågan  var  fallen.  Ingalunda:  en  »detacherad  kår» 
marscherade  änyo  till  Lauenburg,  för  att  äter  börja  »beskydda» 
detta  land  för  konungens  af  England  räkning,  och  ställdes  under 
befäl  af  den  oduglige  generaladjutanten  von  Morian.  Men  1806 
års  »fälttåg»  kunde  betraktas  som  slutadt.  Då  konungen  den  14 
Sept.  1806  återvände  till  Sverige,  hade  omständigheterna  så  fo- 
gat, att  han  själf  kunde  anse,  att  hans  ståndaktighet  firat  en 
lysande  seger.  Armfelt  nämnde  Preussens  oväntade  undfallenhet 
»en  evig  framgång  ät  envisheten». 

Dessa  triumfer  skulle  dock  icke  räcka  länge. 


Preussens  regering  haae  på  iiosten  1806  fått  annat  att  tänka 
på  än  tvisten  om  det  lilla  Lauenburg:  det  var  utsigten  till  ett 
stundande  krig  med  Napoleon  och  ej  Gustaf  IV  Adolfs  hjälte- 
dater,  som  föranledde  konung  Fredrik  Wilhelms  undfallenhet. 
Öfvermodigt  hade  det  fredälskande  Preussen  blifvit  behandladt  af 
fransm.ännens  kejsare;  och  då  Hannover,  för  hvars  besittning  det 
underkasta  sig  så  många  förödmjukelser,  syntes  nära  att  åter 
glida  ur  dess  händer,  ställde  det  sig  pä  koalitionens  sida  mot 
Napoleon.  Den  25  September  lemnade  denne  Paris;  den  5  Ok- 
tober ryckte  hans  trupper  in  öfver  preussiska  gränsen;  och  den 
14  stod  det  ödesdigra  dubbelslaget  vid  Jena  och  Auerstädt,  som 
för  lång  tid  krossade  Preussens  militära  makt  och  anseende. 
Smärre  träfifningar  följde  vid  Nordhausen,  Halle,  Prenzlau,  alla 
lika  olycksbringande  för  preussarna;  den  ena  fästningen  efter  den 
andra  gaf  sig  ät  fransmännen.  I  början  af  November  hade  Stet- 
tin,  Spandau,  Kiistrin,  Magdeburg  mottagit  fransk  besättning, 
medan  flyktande  skaror  af  den  upprifna  preussiska  hären  utbredt 
sig  öfver  hela  norra  Tyskland,  förföljda  af  franska  ströfkårer. 
Preussiska  Pommern  och  Mecklenburg  öfvcrsvämmades  af  flyende 
och    förföljare.     I    slutet    af   Oktober    hade  en  fransk  kår  besatt 


*)  Armfelt  till  sin  hustru  '/g  1S06.  Ett  par  bref  från  samma  tid  frän 
Armfelt  till  J.  De  la  Gardie,  som  vistades  i  Greifswald  och  som  blef  landt- 
marskalk  vid  ständernas  sammanträde,  äro  dock  skrifna  i  en  mot  konungen 
ganska  vördnadsfull  ton.     (Se  De  la  Gärd.  Arch.,  XX:   16,   17.) 


—  8i   — 

Anklam  vid  Peene,  svenska  Pommerns  södra  gräns,  medan  3000 
man  preussiskt  kavalleri  c^att  öfver  pä  det  svenska  området,  ti 
morgon,  skref  Armfelt  till  sin  hustru  den  31  Okt.  1806  från 
Stralsund,  kunna  således  ströfvande  partier  vara  för  våra  vallar.> 

Den  förskräckelse,  som  bcmäktigat  sig  de  flyende  preus- 
sarna, skildras  af  Armfelt  i  starka  färger  och  väckte  hans  lifliga 
förtrytelse.  »Om  icke  Bliicher  hade  varit,  säger  han,  skulle  man 
vilja  svära  pä,  att  harar  och  utklädda  käringar  utgjort  hela 
kåren  af  befälhafvare  och  generalstab  i  preussiska  arméen.»  Han 
berättar,  att  17  franska  hästjägare  drifvit  framför  sig  2000  man. 
och  att  man  päträftåt  en  skara  preussiska  soldater  af  olika  vapen, 
som  sedan  olycksdagen  vid  Jena  ej  sett  någon  enda  af  sina  of- 
ficerare. Preussiska  generalen  Bilas  med  3000  man  kapitulerade 
vid  Anklam,  sedan  de  beträdt  pommerska  området.  »I  går  var 
här  ett  ohyggligt  spektakel,  skref  Armfelt  från  Stralsund  den  3 
Nov.  1806,  med  alla  flyktingar  och  poltroner,  som  man  med 
värjan  i  hand  måste  neka  asyl.  Eländet  är  öfver  all  beskrifning.» 
En  stor  del  af  furst  Hohenlohes  upprifna  kär  med  fältkassa,  så- 
rade och  tross,  begärde  och  erhöll  fritt  genomtåg  genom  svenska 
Pommern  till  ön  Usedom. 

Det  dröjde  icke  länge,  innan  äfvcn  en  del  af  den  svenska 
hären  drabbades  af  ett  olycksöde:  det  var  den  »detacherade  kå- 
ren» i  Lauenburg,  hvaraf  största  delen,  stadd  på  reträtt  öfver 
Lubeck  till  Pommern,  den  7  Nov.  togs  till  fånga  af  fransmännen 
under  Bernadotte.  Befälhafvarens,  v.  Morians.  hufvudlöshet  och 
feghet  voro  anledningen  till  detta  missöde.  I  Stralsund  var  man 
öfvertygad,  att  han  utan  svårighet  borde  hafva  kunnat  framtränga 
till  fästningen  landvägen  genom  Mecklenburg,  hvarest  endast  svaga 
franska  ströfkårer  funnos;  *)  men  konungens  från  Malmö  gifna 
befallning  att  retirera  sjövägen  ätlyddes  alltför  bokstafligt. 

Det  var  sålunda  nu  krig,  och  på  fullt  allvar.  Stralsund 
förklarades  genom  generalorder  den  30  Oktober  i  belägringstill- 
stånd; försvarsåtgärder  vidtogos,  och  för  att  hindra  fransmännens 
inbrytande  öfver  Pommerns  gräns,  utryckte  den  6  Nov.  en  del 
af  Stralsunds  garnison  under  Armfelts  öfverbefiil  till  gränsposte- 


*)  Armfelt  till  sin  hustru  '^/,,  1806.  Ofta  utgjuter  han  sin  vrede  öfver 
«rinferual  Morian<r,  som  vore  »sans  coeur  et  sans  talents<'.  Dennes  företrä- 
dare såsom  Lauenburgs  »beskyddare*,  den  ta]  pre  grefve  Gustaf  Löwenhjelm, 
som  nu  var  i  ett  slags  oniid  hos  konungen  ocli  under  Armfelt  förde  befäl  i 
Greifswald,  kallade  i  bref  till  Armfelt  Morians  fälttåg  «une  triste  farce«  och 
ansåg  det  som  en  fläck  på  den  svenska  vapenäran.  «Je  sais  bitn,  skrifver 
han  till  Armfelt,  qu'il  ne  nous  faut  qu'une  occasion  pour  laver  cette  tache, 
mals  je  fréniis  de  tage  en  songeant  que  r.ov:s  avons  une  tache  .t  laver. « 
Tegniir.     O.   J/.   Arm/elt.  ii 


—    82   — 

ringarnas  förstärkande.  De  olika  afdelningarna  kommenderades; 
af  G.  Lövvenhjelm,  Hampus  Mörner,  Gardell  och  Ridderstolpe- 
Redan  den  9  Nov.  kunde  dock  Armfelt  berätta:  >Nu  äro  både 
fransoser  och  preussare  ur  Pommern. ?>  Han  tillägger:  »De  förra 
hafva  ej  bortgått  för  mina  mandatcr,  ehuru  de  ströfvande  par- 
tierna upphört  af  respekt  för  våra  lätta  trupper.  .  .  .  Hade  ej 
ryssarnas  anmarsch  mot  Odern  obligerat  Murat  och  Bernadotte 
att  afmarschera  ditåt,  sä  tror  jag  att  storhertigens  af  Berg  ope- 
ration att  taga  tro-  och  huldhetsed  i  Demmin  kanske  sträckt  sig 
ända  till  förstäderna  af  Stralsund.»  Den  svenska  trupperna  äter- 
gingo  till  Stralsund. 

Vigtigare  intressen  lägo  Napoleon  om  hjärtat  än  det  lilla- 
Pommerns  underkufvande;  det  var  honom  tvärtom  angeläget  att 
förebygga  fientligheter  från  detta  håll,  medan  han  tågade  österut 
för  att  möta  Rysslands  härar  i  Polen  och  Ostpreussen.  Det  var 
därför  som  öfver  två  månader  förflöto,  innan  något  angrepp- 
företogs  mot  Pommern.  I  stället  pågingo  underhandlingar  mellan 
generalguvernören  Essen  och  den  franske  marskalken  Mortier. 
Denne  hade  den  12  Dec.  intagit  sitt  högqvarter  i  Anklam  och 
bevakade  med  en  styrka  af  15000  man  Pommerns  södra  gräns. 
Kort  därefter  (den  17  Dec.)  ingingo  visserligen  oroande  rappor- 
ter om  fransmännens  anryckande  öfver  Loitz  och  Meienkrebs. 
De  svenska  förposterna  retirerade,  och  Armfelt  skyndade  från 
Stralsund  mot  de  hotade  punkterna.  Men  det  visade  sig  snart, 
att  det  varit  falskt  allarm;  gränsposteringarna  förstärktes  och 
intogo  äter  sina  ställningar. 

Fransmännens  overksamhet  ingaf  förhoppningar,  att  Napo- 
leons  segertåg  mot  öster  blifvit  ändadt;  slaget  vid  Pultusk  den 
26  Dec.  1806  framställdes  länge  från  rysk  sida  såsom  ett  neder- 
lag för  de  franska  trupperna.  *)  »Om  vi  ej  blifva  attackerade 
innan  denna  månads  slut,  skref  Armfelt  förhoppningsfullt  den  8 
Jan.  1807,  sä  bevisar  detta,  att  Bonapartes  aftärer  gått  illa,  och 
dä  är  Stralsund  icke  att  taga  utan  en  formlig  belägring  och  öf- 
vermakt  pä  sjösidan».  Att  overksamt  förbida  fransmännens  åter- 
komst, öfverensstämde  emellertid  icke  med  Armfelts  lynne ;  och 
det  var  endast  med  svårighet,  som  hans  förman  generalguver- 
nören Essen  förmådde  tygla  hans  otålighet  att,  medan  franska 
hufvudstyrkan  var  vänd  ät  annat  håll,  gä  offensivt  tillväga.  Han 
föreslog    att    afskära    fransmännen    frän    Mecklenburg,  att  rycka 


*j  «Je  n'ose  pas  me  livrer  ä  ces  douces  idées  que  la  fortuue  ait  abaii- 
donné  ce  moiislre;  mais  si  cela  fut,  je  mourrais,  je  crois,  de  joie«.  skref  A. 
till  sin  hustru. 


-  83  - 

fram  mot  Pommerns  grans  till  Demmin  och  Anklam  samt  att  pa 
sjösidan  göra  en  demonstration  mot  Stettin.  ')  ?Intet  i  världen 
vore  lättare,  skref  han  till  konungen  (*"  ,  1807),  än  att  med 
10  ä  1200  svenskar  enlevera  de  franska  trupperna  vid  gränsen 
och  befria  Mecklenburg;  och  cgde  jag  denna  styrka  disponibel, 
ville  jag  pä  mitt  hufvud  ansvara  för  succés,  och  att  vi  skulle 
göra  en  brillant  coup.»  Han  ville  frän  Stralsund  göra  expedi- 
tioner till  Rostock  och  Anklam  för  att  bortföra  obevakade  fran- 
ska förråder  och  kanoner;  »men,  skrifver  han  till  sin  hustru  (^'/, 
1807J,  »vår  stora  politiska  Obleonkofif**)  är  öfvertygad  att  vår 
impassibilité  skall  ådraga  oss  Bonapartes  erkänsla,  och  le  con- 
traire  ett  anfalh. 

Denna  olikhet  i  åsigter  mellan  Armfelt  och  Essen  fram- 
trädde under  den  närmast  följande  tiden,  såsom  vi  skola  se,  med 
allt  större  skärpa  och  undgick  ej  att  medföra  menliga  följder. 
Den  betänksamme  Essen  började  anse  Armfelt  såsom  en  äfven- 
tyrlig  förslagsmakare;  och  denne  fann  sin  närvaro  öfverflödig,  dä 
»h.  exc  generalguvernören  vore  en  parfait  general  för  sädana 
händelser,  dä  mera  bläck  än  blod  rinner».  '*') 

Det  var  först  de  sista  dagarna  i  Januari,  som  det  ånyo 
syntes  blifva  allvar.  Den  27  Jan.  återkom  den  Mortierska  kåren 
till  Anklam  och  Demmin,  den  28  anföllos  de  svenska  gränsposte- 
ringarna och  öfvergicks  gränsen  på  den  tillfrusna  Peene;  den  29 
ryckte  den  franska  styrkan  in  genom  Pommern  under  skärmyts- 
lingar  med  de  till  Stralsund  tillbakavikande  svenskarna.  Tvä 
dagar  därefter  var  Stralsund  inneslutet. 

De  strider,  som  föreföllo  den  29  Januari  under  svenskarnas 
reträtt  för  den  öfverlägsna  fienden,  ansågos  hafva  ländt  de  sven- 
ska vapnen  till  heder.  Generalguvernören  ansåg  det  vådligt  att 
låta  en  större  del  af  garnisonen  rycka  ut  fienden  till  mötes  och 
därigenom  blotta  fästningen  på  försvarare.  ^Att  förena  denna 
hushållsprincip  med  ett  svenska  krigsäran  passande  motstånd, 
tillät  h.  e.xc.  generalguvernören,  heter  det  i  Armfelts  berättelse, 
generallöjtnanten  baron  Armfelt,  att  med  ridande  artilleri  för- 
stärka de  sammandragna  förposterna.»  Gardell  med  artilleriet 
ryckte  ut  på  vägen  mot  Greifswald,  Armfelt  själf  begaf  sig  rakt 


*)  I  en  till  konungen  insänd  promemoria,  dat.  *V,,   1S06  (R.  A.). 
**)  Generalguvernören    Essen;    skämtsam    erinran    om  den  ryske  guver- 
nören   i    Kaluga    ise   delta   arbete  II:).     Essens  försigtighet  berodde  tvifvels- 
utan    på    önskan   att   ej  genom  öfveiilade  steg  bryta  de  underhandlingar,  som 
Mortier  börjat.     (Se  Hist.  Tafla  I:   51   o.  f.). 
*"*)  Armfelts  bref  till  sin  hustru  */,   1 807. 


-  84  - 

söderut  pä  vägen  mot  Grimmen,  hvarest  hufvudanfallet  väntades, 
och  deltog  i  de  strider,  som  föreföllo  vid  Elmenhorst  och  Zaren- 
dorft".  Mot  aftonen  i  dimman  och  mörkret  höll  han  pä  att  blifva 
afskuren  från  de  sina.  Utan  större  manspillan  och  utan  att  hafva 
lemnat  fienden  någon  annan  trofé  än  en  söndrig  ammunitions- 
vagn, intågade  de  svenska  trupperna  frän  skilda  häll  på  aftonen 
i  Stralsund.  —  Armfelt  var  nöjd  med  den  hållning,  de  svenska 
trupperna  visat  vid  detta  första  nappatag  med  »de  oöfvervinne- 
liga»,  och  skref  förhoppningsfullt  kort  därefter:  »Säkert  behöfver 
ej  svenska  vapenäran  böja  knä  för  denna  afgud,  som  alla  laster 
och  missbruk  gifvit  sin  kolossala  upphöjelse.  *) 

Den  sålunda  inneslutna  fästningen  var  väl  näppeligen,  såsom 
Armfelt  förtröstansfullt  skref  till  konungen  i  Januari  1807,  »ett 
litet  Gibraltar»;  men  dess  ursprungliga  anläggning  och  de  om- 
sorger, som  sedan  1805  oaf brutet  egnats  åt  dess  iståndsättande, 
hade  gjort  Stralsund  till  en  efter  tidens  förhållande  ganska  stark 
fästning,  särskildt  emot  landsidan ;  och  förbindelsen  med  den  när- 
belåna  ön  Riigen  utgjorde  en  ytterligare  trygghet  för  Stralsunds 
försv^arare.  **)  Fästningen  var  väl  bestyckad,  och  vapenförråden 
voro  så  tillräckliga,  att  kanoner  och  gevär  under  pågående  be- 
lägring kunde  på  begäran  af  preussiska  officerare  utlemnas  till 
Kolbergs  fästning  för  beväpning  af  nyvärfvade  trupper.  Svenska 
hären  uppgick  till  omkring  10,100  man,  jämte  omkring  3,000 
man  pommerskt  landtvärn;  förstärkningar  af  två  bataljoner  in- 
fanteri och  två  artilleribatterier  ankommo  på  Armfelts  enträgna 
begäran    i    Mars    1807.     Den   fientliga   styrka,    som    i  början  af 


*)  Armfelts  Hemliga  journal.  Se  rörande  denna  journal  Wingårds  Min- 
nen III:  65.  o.  f.  Den  utgör  egentligen  en  sammanfattning  af  utförligare 
rapporter  och  var  afsedd  att  afsändas  till  konungen.  Koncepterna  till  jour- 
nalen uppsattes,  efler  Armfelts  anvisningar,  af  Wingård  eller  någon  annan 
adjutant  och  infördes  i  den  inbundna  journalen,  hvarest  stundom  förekomma 
marginalanteckningar  af  Armfelt,  samt  utskrefvos  af  annan  person.  Wingård 
klagar,  att  han  iick  bära  ansvar  för  hvarjehanda  bittra  uttalanden  om  gene- 
ralguvernören, som  förekommit  i  dessa  utdrag  och  som  ej  skulle  hafva  fun- 
nits i  hans  koncepter.  Utdragen,  som  fallit  i  Essens  händer,  uppbrändes  af 
deime.  I  den  journal,  som  förvaras  bland  Armfelts  papper  och  som  delvis  är 
skrifven  af  Wingårds  hand,  förekomma  dock  åtskilliga  utfall  mot  högste  be- 
fälhafvaren,  hvilka  ej  kunnat  vara  sä  obekanta  för  Wingård,  som  denne  upp- 
gifver.  Ett  utdrag,  innehållande  dylika  utfall  och  undertecknadt  af  Wingårds 
hand,  förvaras  i  Riksarkivet.  —  För  öfrigt  är  journalen  hållen  i  en  officiel 
ton,  meddelar  uppgifter  om  fiendens  företag,  rapporter  af  spioner  och  deser- 
törer m.  m.  samt  innehåller  i  allmänhet  ingenting,  som  borde  vara  hemligt  för 
någon  annan  än  fienden;  först  längre  fram,  sedan  de  båda  befälhafvarnas 
oenighet  var  öppen,  förekomma  de  kritiska  nnniärkningarna  mot  generalgu- 
vernören. 

**■)  Se  l'jörlin,  anf,  st,  s.  70  o.  f. 


-  85  - 

Februari  var  samlad  utanfT  Stralsund,  beräknades  till  omkring 
15,000  man. 

Februari  och  Mars  månader  räckte  denna  Stralsunds  första 
belägring,  under  hvilken  Essen  och  Armfelt  förde  befälet  öfver 
de  svenska  trupperna.  Fienden  närmade  dag  for  dag  sina  fält- 
verk, och  försvararnas  verksamhet  var  oaflätligt  riktad  pä  deras 
förstörande.  Ständiga  träftningar  egde  rum,  »i  sig  själfva  tje- 
nande  ej  till  annat  än  att  fixera  vår  opinion  om  oss  själfva  och 
den  oöfvervinnelige  fiende,  vi  hafva  emot  oss,  samt  äfven  gifva 
officer  och  soldat  litet  krigsvana». ')  Armfelt  fann  fransmännen 
»ej  sä  farliga.  Mera  krigsvana,  bättre  förstå  de  kriget  än  vi; 
deras  generaler  äro  efter  min  öfvertygelse  ej  allenast  habila,  men 
lärda.  Allt  är  kalkyleradt  hos  dem,  och  organisationen  af  deras 
stab,  kommissariatet  m.  m,,  samt  hvad  till  den  stora  taktiken 
hör,  öfver  allt  hvad  man  kan  imaginera  sig;  men  soldaten,  ä 
quelques  élus  pres,  är  I — t  och  officerarna  röfvare».  För  de  sven- 
ska bajonetterna  hade  fransmännen  »en  deciderad  aversion^,  säger 
Armfelt;  och  han  använde  gärna  och  med  framgång  detta  gamla 
svenska  vapen  mot  fiendens  gevärseld  vid  skärmytslingarna  utan- 
för Stralsund. 

Andan  bland  de  svenska  trupperna  var  '»gudomlig»,  enligt 
Armfelts  ord,  ehuru  soldaternas  förplägning  m.  m.  under  deras 
högst  ansträngda  tjenstgöring  leninade  mycket  öfrigt  att  önska, 
och  fastän  sjukligheten  mycket  tilltog.  Hos  de  tyska  trupperna 
bland  besättningen  var  förhållandet  annorlunda.  Af  dem  deser- 
terade mänga  till  fienden  och  tjente  som  franska  spioner;  dessa 
»kanalje  tyskar»  talte  om  att  öppna  fästningens  portar  för  fien- 
den. —  Själf  syntes  Armfelt  ofta  vid  rekognosceringarna  utanför 
fästningen:  fienden  kände  väl  hans  hvita  häst,  och  det  uppgafs, 
att  man  i  det  franska  högqvarteret  satt  ett  pris  af  1 00  louis- 
d'orer  jämte  hederslegionen  för  att  taga  honom  död  eller  lef- 
vande.  *')  Om  sitt  lif  var  han  lika  litet  rädd  som  i  Finland 
1788 — 90.  Han  hade,  för  att  använda  ett  af  hans  egna  uttryck, 
sej  gjort  kärleken  till  lifvet  till  sin  bufyuduppgifti».  ***)  »Där  sol- 
dater   finnas,    skrifver    han    till   sin   bekymrade  hustru,  mätte  väl 


*)  Till  konungen  '»/a  »807. 
**)  Skämtsamt    anmärker    han    det    förödmjukande  i  att  hafva  fallit  sR  i 
pris    sedan    den    tid,    då    Reuterholm  utfäst  ett  pris  af  3000  rdr.  sp.  för  hans 
hufvud.     *Un    vieux    general    serait-il    donc  comme  une  vieille  fille  publique, 
qui  perd  son  prix  par  Tage?» 

***)  Uttrycket  är  fälldt  om  den  af  Armfelt  högt  värderade  fältmarskalken 
Filip  Jul.  v.  Plåten,  som  afled  i  Stralsund  1805  (A.  till  konungen  "^  1805, 
Ups.  Bibi.). 


-  86  - 

jag  kunna  finnas  utan  större  fara  än  de.  Söta  min  gumma,  var 
viss  pä  att  hvar  kula  har  sin  pollet,  och  att  när  stunden  är 
kommen,  kan  ingen  hjälpa  det  mer.»  —  Till  konungen  skref  han 
en  af  de  första  dagarna  i  Februari,  dä  man  befarade  en  storm- 
ning af  fienden,  sedan  isarna  lagt  sig:  »Utgången  står  i  Guds 
hand,  men  lefvande  hoppas  jag  att  Försynen  ej  låter  mig  se 
Stralsunds  öfvergång.» 

De  skärmj^tslingar,  som  under  denna  tid  föreföllo  —  Arm- 
felt  deltog  personligen  i  de  flesta  —  utföllo  i  allmänhet  till  de 
svenska  vapnens  heder,  ehuru  icke  utan  förluster.  Mera  betyd- 
liga vapenskiften  voro:  Cardells  anfall  pa  fienden  vid  Pappen- 
hagen den  I  o  Februari  utanför  Knieperfront,  *)  striden  utanför 
Frankenfront  den  12  Februari,  hvarest  Armfelt  kom  öfverste 
Veg*esack  till  hjälp  i  ett  äfventyrligt  företag,  **)  skottväxlingen  vid 
Heidenholtz  den  21,  som  kostade  den  tappre  öfverste  Norbys 
lif,  "*)  samt  öfverste  Tawast's  rekognoscering  den  2  Mars  utan- 
för Tribsees  front.  Ett  företag  frän  sjösidan  mot  den  lilla  staden 
Barth,  som  mottagit  fransk  garnison,  kröntes  med  framgång, 
och  det  var  med  tillfredsställelse  som  Armfelt  kunde  berätta,  att 
hans  son,  den  unge  Clairfelt,  under  denna  expedition  mycket  ut- 
märkt sig.  f) 


*)  Se  Vegesack,  anf.  st  ,  s.  35. 
■■■■")  Härom  skrifver  Armfelt  samma  dag  till  sin  hustru:  <tKl.  VjS  fick 
jag  af  Vegesack  eii  rapport,  att  han  var  i  full  aftar;  han  hade  engagerat  sig 
uti  en  fusillade  med  fransoserna,  och  sam  en  Don  Quichotte  aventurerat  sig 
och  ett  par  hundra  jägare.  Jag  måste  soutenera  honom,  och  förr  än  kl.  '  ^  1 
i  dag  var  jag  ej  kapabel  att  köra  fransoserna  tillbaka  till  sina  förra  poster. 
Det  har  kostat  oss  28  man  döda  och  sårade  och  fänrik  Braun,  som  är  illa 
blesserad.  Ett  så  dumt  narri  visar  mer  galenskap  än  talang,  och  ett  kurage, 
som  plottras  bort  på  det  viset,  är  en  verklig  synd.  Jag  lät  husarerna  hugga 
in  pä  deras  tiraljörer,  och  Ridderstolpe  uträttade  det  charmant.  Det  ber  jag 
dig  säga  Gustaf  Löwenhjelm,  som  är  hans  stora  protecteur.  Han  är  brave  som 
värjan   han  bär.«     (jfr.  Björlin,  s.   149,  Vegesack,  s.  35.) 

**)  Se  härom  Wingård,  Hl:  24  o.  f.,  Björlin,  s.  149,  Vegesack,  s.  37,  en 
uppsats  i  Förr  och  Nu,  XVI,  h.  6  af  C.  J.  Bergman.  Heidenholtz  var  en 
liten  skogspark,  som  i  likhet  med  Stralsunds  förstäder  borde  afrödjas,  för  att 
ej  hindra  uisigten  frän  fästningen  öfver  fiendens  operationer.  « Efter  förnyade 
förestä!lningar<r,  heter  det  i  Armfelts  journal,  <rhade  h.  exc.  generalguvernören 
gifvit  sitt  tillstånd  till  denna  åtgärd.»  —  «I  dag  satte  vi  Norby  i  sin  graf-», 
skrifver  Armfelt  några  dagar  senare  vemodigt  lill  sin  hustru.  «EjaI  vore  vi 
där,  och  på  hederligt  vis!» 

I)  Åtskilligt  krigsbyte  medfördes,  äfvensom  några  fångar.  Stadens  franskt 
sinnade  borgmästare,  hviken  Clairfelt  härdhändt  behandlat,  fördes  äfven  fån- 
gen till  Stralsund,  men  lossläpptes  af  generalguvernören,  till  Armfelts  stora 
förtrytelse. 


-  8;  - 

Olycklig  utgång  fick  endast  en  af  dessa  träfifningar:  det 
var  Cardells  bekanta,  misslyckade  försök  till  stormning  af  den 
stora  redutten  utanför  Knieperfront  den  14  Mars.  \'i  låna  Arm- 
felts  egna  ord,  i  bref  till  hans  hustru,  för  skildringen  af  denna 
tilldragelse. 

il  går  var  för  oss  och  våra  vapen  den  första  fatala  dag, 
sedan  fransoserna  börjat  kriget  mot  oss.  Som  vår  tanka  varit 
att  delogera  dem  framför  fästningen  det  första  \'i  hade  styrka 
nog  därtill,  sä  blef  en  nödvändighet  att  rekognoscera  den  högra 
flanken  af  deras  position  utanför  Knieper.  genom  h vilken  de  skulle 
tourneras  .  .  .  Ofverste  Gardell  fick  således  ordres  att  marschera 
ät  den  sidan  med  lOOO  man  af  dififerenta  vapen  och  sf  åf,  hur 
man  skulle  kunna  emparera  sig  af  den  redutt,  fienden  där  gjort. 
I  stället  för  att  se  äf,  satte  han  sig  till  fots  ä  la  tete  af  Elfs- 
borgs bataljon  och  stormade.  Oaktadt  en  dj — a  eld  kommo  de 
öfver  glacisen,  betäckta  vägen,  grafvar  och  ända  pä  bermen  ned 
under  bröstvärnet;  men  ett  olyckligt  regn,  som  börjat  just 
middagstiden,  gjorde  vallen  så  slipprig,  så  att  ä  mesure  som  våra 
ville  arbeta  sig  upp,  så  halkade  de  ner  och  föllo  i  grafven  till- 
baka. Gardell  och  tjocka  Köhler  kan  du  imaginera  dig  i  dessa 
attituder!  —  Jag,  som  stod  på  fästningsvallen  och  säg  denna 
defection,  kastade  mig  pä  min  häst,  för  att  bjuda  till  att  föra 
hem  hvad  som  var  öfver  och  göra  en  reträtt  med  ordning.  Det 
var  svårt,  men  ä  force  af  nästan  barbariska  mått  och  steg  fick 
jag  trupperna  att  formera  sig,  och  reträtten  skedde  i  ordning. 
Vi  hafva  mist  gubben  Bökman,  som  är  ihjälskjuten.  två  kaptener, 
en  löjtnant  af  Elfsborgs  regemente,  som  fatt  samma  öde,  och 
ungefär  150  käcka  soldater,  döda  och  blesserade  .  .  .  Jag  var 
oändligen  lycklig  —  et  je  puis  dire  que  j'ai  échappé  belle.  .  .  . 
En  kula  i  venstra  armen,  som  gick  tvärt  igenom  syrtutklädet  på 
underarmen,  men  blott  effleurerade  huden,  en  kontusion  i  venstra 
sidan  och  en  kula,  äfven  på  venstra  sidan,  som  strukit  öfver 
halsduken  —  allt  en  passant.  Jag  behöfver  alldeles  ej  hålla  mig 
inne,  utan  kan  med  mina  kompresser  och  plåsterlappar  vigilera 
liksom  förr.  Min  största  chagrin  är,  att  vi  haft  en  échec  mot 
dessa  kanaljer,  som  nu  visserligen  blifva  öfvcrmodiga  och  van- 
tera  sig  däraf.  Svårt  blir  att  reorganisera  Elfsborgs  bataljon 
efter  detta  kalas.  Enfin,  c'est  une  abominable  aftaire,  et  que 
nous  devons  ä  notre  ardeur  et  inexpérience;  heureux  si  le  mal 
tourne  ä  notre  profit!» 

Armfelts  journal,  som  äfven  utförligt  redogör  för  denna 
■dags  olycksöde,  upplyser,  att  man  ej  väntat  att  en  strid  kunde 
blifva  följden  af  rekognosceringen.     Medan  Gardell  utryckte,   var 


—  88  — 

man  inom  fästningen  i  lugn  sysselsatt  med  artilleriexperimenter  åt 
andra  sidan;  en  krigsrätt  hade  sammanträde  o.  s.  v.  Ledningen 
anförtroddes  åt  artilleribefalhafvaren,  den  oförvägne  Gardell,  där- 
före  att  öfverstarna  Tawast  och  Vegesack  båda  voro  sjuka.  — 
Förlusten  var  emellertid  betydlig  och  utgjorde  nära  en  femtedel 
af  hela  den  styrka,  som  utryckt.  Nästan  ingen  enda  soldat  hade 
undgått  märken  efter  kulor.  Denna  uppoffring  af  manskap  utan 
ändamål  väckte  på  goda  grunder  ogillande.  *')  ArmfelL  yttrade 
därom  i  bref  till  konungen:  s Affären  af  den  14,  ehuru  misslyc- 
kad, ehuru  på  flera  goda  skäl  klanderbar,  har  likväl  gifvit  fien- 
den måttet  på  den  svenska  tapperheten  och  krigslydnaden.  De 
erkänna  allmänt,  att  de  aldrig  sett  något  dylikt.»  Gardell  säger 
i  sin  rapport,  att  »Elfsborgarna  lägo  på  reduttens  glacis  som 
spartanerna  vid  Thermopytes.  De  tvenne  dödskjutna  svenska 
officerare,  som  föUo  i  fiendens  händer,  begrofvos  af  fransmännen 
med  militärisk  honnör.  '*) 

Den  olyckliga  rekognosceringen  den  14  Mars  var  föranledd 
af  tanken  på  ett  större  utfall  ur  fästningen.  Några  dagar  förut 
hade  underrättelse  ingått,  att  en  betydlig  del  af  den  franska  cer- 
neringskären  borttågat.  Denna  antogs  den  16  Mars  ej  uppgå  till 
mer  än  7000  man,  illa  utrustade,  till  en  stor  del  icke  fransmän;  **') 
och  ett  utfall  mot  den  försvagade  fienden  var  på  Armfelts  ifriga 
föreställningar  beramadt  redan  den  10  Mars.  Planen  blef  emel- 
lertid röjd  genom  tvenne  desertörer  ur  ett  af  de  tyska  regemen- 
tena och  uppgafs  tills  vidare:  fienden  stod  hela  natten  under  ge- 
vär och  väntade  förgäfves  att  mottaga  det  svenska  utfallet. 

Sedan  förstärkningar  i  Mars  ankommit  till  Stralsund,  medan 
fienden  syntes  fortfara  att  draga  sig  undan,  yrkade  Armfelt  allt 
ifrigare  på  att  gå  offensivt  tillväga  och  drifva  fransmännen  ur 
landet.  Han  stötte  därvid  länge  på  betänkligheter  hös  högste 
befäl haf våren,  gencralguvernönen  Essen,  som  var  mera  böjd  för 
defensiva  åtgärder,  och  han  klagade  i  sina  bref  allt  häftigare 
öfver  de  svenska  truppernas  slappa  overksamhet.  Han  fann  det 
förödmjukande,    att    sen    käck    och  väl  disciplinerad  armé  skulle 


*)  Konungen  skref  till  Armfelt  den  ^"'3:  «Ehuru  rapporten  om  träff- 
ningen  af  den  14  ej  förmäler  nSgot  om  Armfelt,  så  har  jag  blifvit  underrättad, 
att  han  har  fått  tvenne  kontusioncr.  Jag  bör  därvid  önska,  att  både  befäl 
och  människor  hädanefter  spara  lif  och  blod,  till  dess  de  på  ett  kraftigare 
sätt  kunna  uträtta  något.»  Bestämdt  ogillade  konungen  alt  rekognosceringens 
ledning  anförtrotts  åt  artilleribefalhafvaren  Gardell.  ^Skomakare,  blif  vid  din 
läst*,  yttras  med  afseende  därpå  i  samma  bref. 
**)  Vegesack.  anf.  st.,  s.  41. 
***)  Armfelts  Journal. 


-  89  - 

vaktas  af  ett  par  tusen  uslingar;»  de  svenska  krigarnas  anseende 
blefve  nedsatt:  >hvarje  svensk  militär  blir  blottställd  att,  om  ej 
sättas  i  bredd  med  Magdeburgs,  Stettins  och  Kiistrins  försva- 
rare, ändå  anses  som  okunnig  eller  annars  oförmögen».  Erfaren- 
heten hade  visat,  säger  han,  »att  fransmännen  ej  äro  oöfvervin- 
neliga.  Men  om  icke  värdighet,  fermete'  och  dristighet  i  företag 
lyfta  upp  inbillningskraften,  som  dagligen  slappas  af  inaktiviteten, 
sluta  vi  att,  som  andra,  gifva  Bonapartes  och  franska  arméns 
tillbedjare  rätt;  och  vi  kunna  aldrig  mer  visa  oss  utan  med  far- 
håga för  ett  billigt  förakt  och  tryckta  till  jorden  af  en  skam,  vi 
oförskyldt  fästat  vid  vårt  minne».  *) 

Till  denna  grundolikhet  i  äsigter  mellan  Essen  och  Armfelt 
kommo  äfven  smärre  personliga  konflikter,  på  grund  af  obe- 
stämdheten af  de  båda  befälhafvarnas  verksamhetsområden.  »Jag 
har  sagt  hvad  som  borde  göras,  skrifver  Armfelt  i  ett  enskildt 
bref  under  belägringens  början,  men  som  man  tycker  att  min 
befattning  är  för  vidsträckt  och  kanske  genant,  så  svaras  mig: 
ja,  min  general  har  rätt;  men  på  14  dagar  är  ännu  intet  klokt 
parti  taget.»  Han  klagar,  att  han  mera  hade  att  strida  mot 
^rineptie.  Tinactivité,  Tignorancc,  la  faiblesse  et  Tindolence»  inom 
fästningens  murar  än  mot  fienden  utanför.  Armfelts  disciplinära 
föreskrifter  för  officerarna  korrigerades  af  Essen;  och  rörande 
soldaternas  förplägning  och  inqvartering,  borgerskapets  vakthåll- 
ning m.  fl.  ärenden  af  mera  administrativ  beskaftenhet  inlemnade 
Armfelt  {^^l^}  en  i  skarp  ton  hållen  promemoria  till  generalgu- 
vernören. 

Företrädesvis  vände  sig  dock  Armfelts  ovilja  mot  Essens 
adjutant  öfverste  Melin,  af  armén  föga  aktad  och  älskad,  "')  sär- 
skildt  på  grund  af  de  rapporter,  denne  på  fri  hand  uppgjorde, 
hvilka  ansågos  vara  partiska  och  otillförlitliga.  Själf  »tordes 
Melin  aldrig  rida  ut  och  se  på  en  fransos»,  säger  Armfelt.  »Rap- 
porterna skrefvos  bakom  kakelugnen  och  nere  i  hvälfda  källaren, 
där  värt  högqvarter  bor»,  ***)  och  de  rapporter,  som  lemnades 
af  Armfelt,  omarbetades,  stundom  till  förfång  för  de  däri  om- 
nämnda personer.     Själf  frikostig  med  beröm  för  sina   officerare. 


*)  Ur  Armfelts  heml.  journal  den   15  Mars  1807,'öfversäncl  till  konungen 
den  '"'3. 

**)  Se  Wingård,  III:  73,  Engeströms  Minnen  II:  iii.  Hampus  Mörner 
utbrister  i  bref  till  Armfelt:  <rDet  är  ju  ett  s-ns  vilddjur,  den  lille  Melin! 
Hur  vågar  han  resa  sig  äfven  mot  dig?  .  ,  .  Skall  då  ingen  finnas,  som  vill 
söndertrampa  ormens  hufvud?<t 

***)  Generalguvernören    hade   redan    vid  belägringens  början  i  residenset 
låtit  inreda  sin  familjs  bostad  i  källarens  bombfria  hvalf. 


—  90  — 

såg  Armfelt  med  förtrytelse,  att  deras  välförhållande  ej  omnämnts 
i  de  Melinska  rapporterna.  Själf  hade  han,  såsom  vi  sett,  an- 
ledning att  personligen  beklaga  sig  öfver  att  hafva  blifvit  ute- 
sluten ur  rapporten  öfver  striden  den  14  Mars;  och  det  synes 
uppenbart,  att  Armfelts  verksamhet  så  litet  som  möjligt  om- 
nämnts i  de  officiella  framställningarna  frän  högste  befälhafvarens 
kansli.  Detta  kunde  ej  annat  än  öka  hans  missnöje;  och  det  låg 
icke  i  den  uppbrusande  mannens  lynne  att  tillbakahålla  dess 
utbrott. 

»Armfelt  hade  alla  unga  officerare  för  sig  genom  sitt  be- 
hagliga umgängessätt,  sin  rika  inbillning,  sitt  målande  språk,  sina 
forna  krigsförtjenster  och  sin  personliga  bravur»,  skrifver  en  sam- 
tida. *)  sHan  låg  i  Stralsund  som  ett  tygladt  lejon,  nyttjade  far- 
liga vapen,  satirens,  emot  det  kalla  och  öfvertänkta  sätt,  hvar- 
med  Essen  i  öfverensstämmelse  med  både  sitt  inre  och  yttre 
väsende  förde  befälet  och  försvaret  af  fästningen.  Af  epigram- 
mer  uppkomma,  äfv^en  i  krigstider,  farliga  blessyrer;  och  detta 
inträffade  här.» 


Omsider,  sedan  Mars  gått  till  ända,  och  sedan  rekogno- 
sceringar, som  föranledt  mindre  skärmytslingar  under  månadens 
sista  dagar,  ådagalagt  utförbarheten  af  ett  angrepp  mot  fienden, 
sattes  detta  i  verket.  Essen  och  Armfelt  hade  sinsemellan  delat 
befälet  sä,  att  de  anförde  hvar  sin  kolonn  af  de  svenska  trup- 
perna vid  utfallet  från  Stralsund.  Fransmännen  fördrefvos  ur 
Pommern.  Men  bristande  samverkan  och  oenighet  mellan  befäl- 
hafvarna  blef  en  väsentlig  anledning  att  detta  företag,  börjadt 
med  en  lysande  framgång,  fick  ett  olyckligt  slut. 

Rörande  förloppet  vid  krigshändelserna  i  Pommern  den  i 
— 16  April  1807  föreligga  utförliga  skildringar  af  krigets  historie- 
skrifvare.  **)  Armfelt  har  med  sin  vanliga  liflighet  i  bref  och  i 
sin  hemliga  »journal»  skildrat  dessa  dagars  tilldragelser.  Vi  låta 
honom  själf  förtälja  därom,  hänvisande  for  de  militäriska  opera- 
tionernas detaljer  till  krigshistorien.  I  åtskilliga  punkter  afviker 
Armfelts  framställning  från  dem  som  lemnats  efter  källor,  hvilka 


*)  Wetterstedt  t.  Ehrenheim  "'  ^  1807  (K.  Bibi.').  Det  sades,  att  ko- 
nungen med  anledning  af  osämjan  mellan  Armfelt  och  Essen  under  de  första 
månaderna  af  1807  varit  betänkt  på  att  skilja  dem  åt  genom  Armfelts  bort- 
sändande i  beskickning  till  Ryssland  (Trolle-Wachtmeister,  Anteckn.  I:  65). 
**)  Se  Vegesack.  s.  43  o.  f..  Wingård  III:  44  o.  f.  —  båda  ögonvittnen 
—  samt  IJjörlins  detaljerade  framställning,  s.   162  o.  f. 


—  91  — 

väsentligen    härröra    frän    hans   vederdcloniän.     Det  är  icke  mer 
än  rättvisa  att  tillämpa  regeln:  »audiatur  et  altera  pars». 

»Den  1  Aprib,  skrifvcr  Armfelt  till  sin  hustru  —  det  var 
den  dag,  som  han  själf  ansåg  för  sin  50:de  födelsedag  ')  —  for- 
cerade jag  h.  exc.  generalguvernören  att  gå  ur  Stralsunds 
fästning  för  att  köra  bort  fransoserna.  Detta  skedde  med 
mitt  afskedsmemorial  i  ena  handen  och  med  en  skriftlig  för- 
säkran i  den  andra,  att  jag  ensam  var  för  utgången  ansvarig. 
Spelet  var  högt,  men  svenska  vapnens  och  min  egen  ära  ford- 
rade det.» 

Utfallet  från  Stralsund  skedde  pä  två  kolonner:  generalgu- 
vernören v.  Essen  och  öfverste  Tawast  förde  den  högra,  be- 
stående af  omkring  2,500  man,  hvaraf  en  betydlig"  del  kavalleri; 
venstra  kolonnen,  under  Armfelts  befäl,  bestod  af  omkring  2,300 
man,  med  endast  en  sqvadron  kavalleri.  Under  Armfelt  kom- 
menderade öfverstarna  Vegesack  och  Gardell  såsom  chef  för  hvar 
sin  afdelning. 

Detta  klöfverblad  af  befälhafvare  syntes  enkom  danadt  för 
äfventyrliga  företag,  där  det  mera  kom  an  pä  öfverdådig  tap- 
perhet än  strategisk  beräkning.  I  jämförelse  med  högra  fly- 
gelns befäl,  den  lugne  och  beräknande  v.  Essen  och  öfverste 
Tawast  —  af  Armfelt  ironiskt  kallad  »Xenofon-Tawast»  —  kunde 
de  väl  förtjena  det  namn  af  »friska  viljor»,  som  gafs  dem  af  en 
bland  deltagarna  i  detta  tåg.  **)  Båda  kolonnernas  mål  var  att 
drifva  fransmännen  söderut  öfver  Peenefloden  från  pommerska 
gränsen  in  pä  preussiska  området.  Pä  skilda  vägar,  Essen 
mera  inåt  landet,  Armfelt  närmare  kusten,  skulle  de  framtränga 
i  sydlig  riktning. 

Till  en  början  gick  allt  förträffligt.  »Fransoserna,  skrifver 
Armfelt,  voro  redan  kl.  ^'j  i  i  full  reträtt  från  alla  sina  su- 
perba  verk  framför  fästningen,  och  det  utan  mycken  manspillan, 
eftersom  manövern  gjorde  det  mesta,  utom  i  Liidershagen,  där 
Vegesack  först  och  jag  sedan  med  bajonetten  två  gånger  stor- 
made ett  batteri  af  sex  kanoner.  Vi  blefvo  ingendera  ska- 
dade, och  fienden  kastades  tillbaka  med  en  gruflig  förlust.  Ur 
Voigthagen  dref  jag  dem  med  kanoner  och  kartescher,  sä  att 
öfver  en  half  mil  min  häst  hade  blod  och  döda  kroppar  öf- 
ver hofven.»  ***) 


*)  Jfr.  detta  arbete,  I:  4. 
**)   Wingärd,  Minnen,  III:  44. 
***)  Ur  Armfelts    bref    till    sin    hustru.     "Rörande    striderna  vid  Liiders- 
hagen och    Voigthagen   lemnas  i  Armfelts   journal  en  utförligare  redogörelse, 


—  93  — 

»Om  natten  låg  jag  nägra  timmar  i  Brandshagen,  och  kl. 
Va  II  f.  m.  togs  Greifswald  på  ett  det  allra  narraktigaste  vis  i 
världen.  Det  föll  mig  in  att  offerera  generalen  en  kapitulation, 
efter  min  tillställning  var  sä  gjord,  att  om  han  ej  retirerade, 
sä  vore  han  couperad.  Clairfelt  blef  skickad  som  parlamentär 
med  en  sqvadron.  Sä  snart  fältvakten  utanför  Greifswald  fick 
se  honom  pä  långt  håll,  red  den  som  f-n  in  i  staden,  sade  till 
om  vår  ankomst,  hvarpä  Hr  Grandjean  fann  för  godt  att  reti- 
rera genast.  Clairfelt  tog  likväl  fast  kommendanten  pä  torget; 
och  sqvadronen  satte  sig  i  sporrsträck  efter  fientliga  kolonnen. 
Jag  med  mina  adjutanter  var  i  hamn  och  häl  och  följde  härpå.  *) 
I  staden  var  ett  hurrande  och  en  glädje,  som  ej  kan  beskrifvas; 
och  dä  fienden,  som  vi  förföljde  ända  till  Koitenhagen,  dragit 
sig  in  i  skogen,  återvände  jag  och  blef  emottagen  pä  ett  sätt, 
som  både  smickrade  och  rörde  mig.  Alla  qvinnfolk,  som  trodde 
att  embrasserad  af  dem  ej  kunde  vara  obehagligt,  kastade  sig 
omkring  min  hals  med  glädjetårar,  andra  kysste  mina  händer 
och  kläder  —  enfin,  ce  spectacle  était  vraiment  uniquc.  '*)  Om 
eftermiddagen  for  jag  ut  för  att  rekognoscera  fiendens  position, 
kom  hem  sent,  var  bittida  oppe  och  avancerade  pä  Anklam,  dit 
jag  kom  kl.  3.» 

Peenefloden  hejdade  de  båda  kolonnernas  framryckande. 
Samtidigt  med  Armfelts  ankomst  framför  Anklam,  beläget  pä 
södra  sidan  om  Peene,  inträftade  Essen  i  Demmin,  som  ligger 
pä    flodens    norra    sida.     Han    skyndade    att    därom    underrätta 


som  ej  omnämner  den  afgörande  betydelse,  som  Tawasts  uppträdande,  enligt 
dennes  egen  uppgift  ('anförd  af  Björlin  s.  165),  skulle  hafva  haft  vid  deras 
lyckliga  utgång.  I  ett  senare  bref  omtalar  Armfelt  äfven  Tawasts  rapport 
rörande  denna  dags  strid  såsom  innehållande  »pur  lögn»,  och  säger,  «att 
detta  ej  undfallit  allas  attention<r.  Sannfärdigheten  af  Tawasts  rapporter  hade 
en  gång  förr,  under  ryska  kriget  1790,  betviflats  (se  detta  arbete  I:  29S)  och 
t.  o.  m.  framkallat  en  offentlig  protest.  Äfven  Vegesack,  som  vid  sm  faders 
sida  deltog  i  denna  strid,  omnämner  icke  Tawasts  ingripande.  Ät  öfverste 
Vegesacks  inflytande  på  träffningens  utgång  gaf  Armfelt  full  rättvisa  i  sin 
rapport  och  äfven,  som  vi  sett,  i  den  summariska  framställning,  han  lemnat 
i  bref  till  sin  hustru. 

*)  För  att  dölja  ringheten  af  sin  styrka  —  till  en  början  hade 
Armfelt  endast  600  man  mot  fiendens  nära  5,000  —  lät  han  sina  trupper 
stå  i  kolonn  fA  s  journal).  Åtskilligt  krigsbyte  togs  af  proviant,  gevär, 
pistoler  m.  m. 

**)  Greifswald  var  i  motsats  till  en  och  annan  af  de  pommerska  små- 
städerna svensksinnadt,  och  de  svenska  trupperna  hade  alltid  varit  väl  mot- 
tagna där,  oaktadt  förskräckelsen  (dt  fransmännen.  H.  Mörner  skref  därifrån 
till  Armfelt  på  hösten  1806.  att  Greifswaldsbo.irna  voro  »rädda  som  back- 
harar,  men  ge  mat  och  vin  som  hjältar*. 


--  93   - 

Armfclt.  jDet  går  bra,  min  bästa  general»,  skref  han  frän 
Demmin  d.  3  April.  »Allt  flyr,  utan  att  lossa  ett  enda  skott; 
vi  hafva  gjort  några  hundrade  fångar  och  fått  superba  maga- 
siner  af  fourager.  Han  tillägger  i  samma  bref:  »Jag  får  pre- 
venera  min  general,  att  jag  ämnar  öfverlemna  befälet  af  de 
trupper,  som  gått  öfver  gränsen,  till  min  general,  hvarom  jag 
rapporterar  H.  M:t.  Jag  har  därmed  ett  dubbelt  ändamål,  ej 
allenast  de  militäriska  anstalternas  bättre  gäng,  men  äfven  pro- 
vinsens administrerande,  som  gör  min  närvaro  i  Stralsund  högst 
nödvändig.»  —  Essens  förslag  att  lemna  befälet  kom  icke  till 
utförande;  men  yttrandet  härom  gaf,  såsom  vi  skola  se,  an- 
ledning till  ett  missförstånd,  som  vållade  uppenbar  oenighet 
mellan  befälhafvarna. 

Natten  mellan  den  3  och  4  April  intogs  Anklam  af  Arm- 
felt  efter  en  långvarig  skottväxling.  Fransmännen  hade  uppdra- 
git vindbryggan  öfver  floden,  och  då  mörkret  inbröt,  antändes 
af  dem  några  på  floden  liggande  fartyg,  hvarigenom  de  fram- 
trängande svenskarnas  rörelser  kunde  iakttagas.  Slutligen  lyc- 
kades det  dock  Gardell  att  med  en  handfull  folk  i  båtar  komma 
öfver  Peene  och  intränga  i  staden.  Kl.  i  på  natten  var  Anklam 
i  svenskarnas  våld.  Krigsbyte  hade  under  detta  segertåg  ta- 
gits i  Brandshagen,  Greifswald  och  Anklam,  dels  af  vapen,  dels 
af  matvaror  och  tross,  hvarjämte  i  Anklam  4  officerare  och  lOS 
man  togos  till  fånga.  Samtidigt  med  företaget  mot  Anklam  hade 
\\'olgast,  dit  Armfelt  afsändt  en  expedition  under  major  Palm- 
stj  ernås  befäl,  fallit  i  svenskarnas  händer. 

Utgången  hade  motsvarat  de  djärfvaste  förväntningar  och 
belönat  mödorna.  *)  Med  stort  jubel  mottogs  underrättelsen  om 
framgången  i  Sverige.  Högtidliga  tacksägelsegudstjenster  höllos. 
Te  Deum  sjöngs,  och  kanonerna  dånade  i  garnisonsstäderna. 
Konungen  hedrade  de  båda  kolonnbefälhafvarna  genom  att  gifva 
dem  generalsgrad;  Essen  blef  general  af  kavalleriet,  Armfelt 
af  infanteriet.  **)  Fransmännen  erkände,  att  de  lidit  ett  ovän- 
tadt  af  bräck  och  att  en  diversion  från  Pommern  kunde  blifva 
farlig  nog  för  Napoleons  fälttägsplan ;  Essen,  säsorn  svenska 
härens    öfverbefälhafvare,    har    genom    denna    bragd,    hvari   han 


*)  Armfelt  berättar  själf,  att  han  på  tre  nätter  ej  sofvit  och  sista 
dagen  suttit  till  häst  i  17  timmar.  (Till  Essen  *:\.  Se  Wieselgren.  Es- 
sen, s.  114). 

**)  Se  Boyes  och  Wetterstedts  bref  till  Essen  (Wieselgren,  s.   121   o.  f.) 
L.   v.  Engoströms  minnen,  II:   104.  m.  ti.  st. 


\ 


—  94  — 

dock  hade    mindre    del    än    Armfelt,  fått  äran  att  nämnas  i  den 
franska  krigshistorien.  ') 

Sedan  venstra  kolonnen  genom  intagandet  af  Anklam  gått 
öfver  gränsen,  kunde  Armfelt,  efter  mottagandet  af  Essens  of- 
vannämnda  bref,  hafva  skäl  att  anse  sig  föra  ett  själfständigt 
befäl.  Då  han  inträngt  pä  preussiska  området,  ansåg  han  sig 
böra  i  en  proklamation  tillkännagifva  svenskarnas  afsigter,  helst 
som  han  därtill  lifligt  uppmanades  af  Anklams  innevånare.  En 
sådan  utfärdades  dagen  efter  Anklams  intagande  och  innehöll, 
att  platsen  vore  intagen  för  dess  rättmätige  egares  konungens 
af  Preussen  räkning,  samt  att  alla  innevånarnas  förbindelser 
med  fransmännen  borde  upphöra.  Samtidigt  utfärdades  ett  upp- 
rop till  de  preussiska  soldater,  som  funnos  kringspridda  i  trakten, 
att  påminna  sig  sina  pligter  mot  fäderneslandet  och  sluta  sig 
till  den  svenska  hären.  Till  d.  i8  April  borde  de  samla  sig  pä 
ön  Usedom;  de  skulle  där  erhålla  gevär  och  militärisk  organisa- 
tion. Öfverläggningar  om  bildandet  af  en  dylik  preussisk  frikår 
hade  redan  egt  rum  i  Stralsund  med  den  preussiske  partigängaren 
v.  Schill,  som  i  Mars  anländt  dit.  **) 

I  Anklam  dröjde  Armfelt  några  dagar,  sysselsatt  med  ord- 
nandet af  sin  framskjutna  ställning.  Till  Uckermiinde  afsände 
han  Gardell,  som  fann  denna  stad,  belägen  vid  hafvet  på  vägen 
till  Stettin,  utrymd  af  de  franska  trupperna.  Ett  förslag  af  Gar- 
dell att  göra  en  marsch  mot  Stettin  för  att  förfölja  den  flyende 
fienden,  ansågs  af  Armfelt  allt  för  vågadt,  då  garnison  till  denna 
stad  ej  kunde  skaffas,  innan  de  preussiska  soldaterna  hunnit  sam- 
las, samt  afböjdes  därföre.  Några  kanonslupar  under  den  unge 
Wirséns  befäl,  tillhörande  den  flottilj,  som,  samtidigt  med  dessa 
krigsföretag  till  lands,  kryssade  i  Frische  Haft",  begaf  sig  dock 
framför  Stettin  och  lät  höra  sina  kanoner,  till  innevånarnas  stora 
förskräckelse.  '") 

Den  7  April  begaf  sig  Armfelt  till  Demmin,  hvarest  ge- 
neralguvernören  Essen   fortfarande  vistades,  oaktadt  sin  fyra  da- 


*)  Se  Thiers,  Hist.  du  consulat  et  de  Tempire,  VII:  4S8. 
**)  Ett  egenhändigt  bref  fnin  konung  P'redr.  Wilhelm  till  Armfelt  ("  , 
1807)  uttryckte    hans    tillfredsställelse    öfver    undersåtarnas    stridslust.      Origi- 
nalen till    A:s    proklamation  d.  *',   1807.    och   till    hans  kungörelse  om  trupp- 
samlingen på  Usedom,  dat.  samma  dag,  finnas  i   Riksarkivet. 

***)  Se  Wingård,  III:  47.  Han  uttalar  den  åsigt,  att  om  landtarmén  i 
sin  helhet  vågat  sig  fram  mot  Odern,  ett  företag  mot  Stettin  borde  hafva 
lyckats  och  lilifvit  af  afgörande  vigt.  Afven  Vegesack  anser,  att  intagandet 
af  Stettin  ej  burde  hafva   varit  omöjligt  (s.  63). 


—  95  — 

gar  förut  uttalade  afsigt  att  återvända  till  Stralsund.  Armfclt 
redogjorde  där  för  sina  åtgärder,  omnämnde  utfärdandet  af  sin 
proklamation,  samt  framställde  ifrigt  sitt  yrkande  på  närmare 
förbindelse  mellan  arméns  högra  och  venstra  kolonn.  Han  an- 
säg  att  högra  kolonnen,  i  stället  för  att  ligga  overksam  vid 
Demmin,  borde  dela  sig,  dels  för  att  med  flygande  kårer  rensa 
det  närbelägna  Mecklenburg  från  fiender,  dels  för  att  förstärka 
venstra  kolonnen,  som  var  närmast  hotad  af  anfall  frän  de 
möjligen  tillbakavändande  fransmännen.  Öfverste  Tawast  satte 
sig  bestämdt  häremot.  Armfelt  insåg  då,  heter  det  i  hans  jour- 
nal, »genast  sitt  öde  att  med  sin  ringa  styrka  ensam  nödgas 
mottaga  hvarje  anfall  och  företaga  de  steg,  som  behöfdes.» 
För  att  dölja  truppernas  ringa  antal,  blef  det  då,  enligt  hans 
åsigt,  nödigt  att  visa  dem  pä  många  ställen.  Löfte  om  ka- 
vallerilörstärkning  erhöll  han  dock,  och  afreste  den  8  tillbaka 
till  Anklam. 

Ännu  var  Armfelts  framryckande  ej  slutadt.  Två  dagar 
senare  finna  vi  honom  framför  staden  Pasewalk,  tre  mil  söder 
om  Anklam,  ytterligare  jagande  fransmännen  framför  sig.  Själf 
beskrifver  han  i  bref  till  sin  hustru  på  följande  sätt  förlop- 
pet härvid. 

sGeneral  Grandjean  med  6,000  man  hade  kommit  in  i  den 
hålan  (Pasewalk),  och  jag  ville  att  han  skulle  bort  därifrån, 
marscherade  således  emot  det  stället  på  tvenne  kolonner,  hvaraf 
en  tournerade  honom.  Om  natten  d.  9  får  jag  veta  dess  styrka, 
som  var  å  peu  pres  dubbel  mot  min.  Jag  ville  ej  riskera  att 
få  en  échec,  och  Pasewalk,  som  hörde  till  min  position,  ville 
jag  hafva  evacueradt.  Jag  skickade  således  en  adjutant  som 
parlamentär  och  lät  säga  honom,  att  han  själf  kunde  se,  att  han 
var  entourerad,  men  att  jag  af  menagement  för  Pasewalks  stad 
önskade,  att  den  ej  blefve  vår  champ  de  bataille,  lemnande  jag 
honom  V2  timmes  tid  att  retirera  sig  på  Randofloden  och  ce- 
dera  mig  hela  tjckern  och  ett  distrikt  där  framför.  Han  sva- 
rade, att  dess  order  förbjöde  honom  det,  men  proponerade  i 
stället  ett  vapenstillestånd.  Detta  afslog  jag  och  satte  mig  i 
marsch  mot  Pasewalk.  En  fjerdedels  mil  frän  staden  kom  en 
generaladjutant  ut  i  carriére  och  bad  mig  -»{nhe  halte  un  seul 
instant;  le  general  allait  envoyer  le  general  Roubés  pour  s'ar- 
ranger  sur  la  proposition  faite.»  Då  säger  jag  till  mina  adju- 
tanter: 'Följ  med  och  säg  general  Grandjean,  att  om  jag  icke 
inom  tjugo  minuter  har  hans  bestämda  och  tydliga  samtycke 
till  min  begäran,  sä  anfaller  jag.'  De  begåfvo  sig  åstad,  och 
inom    tio  minuter  kommer  general  Roubés  med  hatten  i  hand  och 


-  96  - 

säger,  att  man  efter  min  önskan  skulle  utrymma  Pasewalk.  Un- 
der tiden  såg  jag  på  andra  sidan  huru  de  franska  trupperna 
gåfvo  sig  i  väg  mot  Rando;  att  låta  dem  undkomma,  skar  mig 
i  hjärtat,  oaktadt  vår  styrka  var  så  mycket  underlägsen.  Men 
det  gjorde  mig  en  stor  fröjd  att  kunna  behandla  dem  som  stac- 
kare och  att  kunna  föreskrifva  lagar  ät  dem,  som  gifvit  sådana 
åt  hela  världen.» 

Detta  var  en  oväntad  framgång,  som  uppenbarligen  be- 
rodde på  att  general  Grandjean  var  fullkomligt  okunnig  om  de 
djärfva  förföljarnas  ringa  styrka.  Mellan  öfverste  Vegesack  å 
Armfelts  och  general  Roubés  å  Grandjeans  vägnar  uppgjordes 
i  Pasewalk  ett  förslag  till  stilleständ,  hvarunder  det  utrymda 
Pasewalk  skulle  vara  neutralt,  samt  området  kring  Uckern  frän 
Strassburg  till  hafvet  skulle  vara  demarkationslinien  mellan  de 
båda  arméerna.  Tjugofyra  timmars  uppsägelse  af  stilleståndet 
stipulerades  äfven,  hvarefter  förslaget  sändes  för  ratifikation  till 
högste  befälhafvaren  v.  Essen.  Men  hvarken  från  svenska  eller 
franska  öfverbefälet  ankom  något  svar,  sedan  24  timmar  för- 
lupit,  och  något  stillestånd  blef  ej  af,  *)  helst  som  fransmän- 
nen samtidigt  syntes  vilja  försöka  en  kringgående  offensiv  rö- 
relse. Armfelt  skref  d.  12  April  till  Essen:  »Stilleståndet  blef 
allt  i  går  kl.  3  e.  m.,  sedan  jag  fått  veta,  att  de  bakom 
Prenzlow  velat  gå  öfver  för  att  med  en  corps  volant  gå  öf- 
ver  till  Mecklenburg.  Nu  är  det  projektet  tillintetgjordt,  och 
de  genom  natten  retirerade  mot  passet  vid  Lökeritz.  Med 
dessa  rackare  är  ej  värdt  att  göra  stillestånd,  ty  de  äro  utan 
all  heder.  Jag  tror  att  jag  slagit  och  tagit  det  mesta,  om  jag 
attackerat  Pasewalk,  som  var  af  Gardell  tourneradt.  Men  det 
hade  kostat  folk.» 

Då  stilleståndet  sålunda  ej  blef  af,  ryckte  Armfelts  trupper 
tillbaka  och  intogo  en  ställning  mellan  Uckermiinde,  Pasewalk 
och  Anklam,  dit  Armfelt  själf  återvände.  Hans  kår  förblef  de- 
lad i  två  flyglar:  den  högra  under  Vegesacks  befäl  var  kan- 
tonerad mellan  Ferdinandshoff  och  Alt-Kosenow  på  vägen  till 
Anklam;  den  venstra  under  Gardell  var  posterad  mellan  Ucker- 
miinde och  Pasewalk.  Förbindelsen  öfver  Uckermiinde  åt  sjö- 
sidan borde  behållas,  för  att  vid  operationerna  kunna  draga 
fördel  af  den  flottilj  af  kanonslupar,  som  under  kapten  Roos- 
walls  befäl  kryssade  i  Frische  Haff,  och  för  att  kunna  samverka 


*;  På  det  af  fransk  hand  skrifna  originalkonceptet  till  stillestånds- 
förslfiget  (bland  Armfelts  papper)  har  Armfelt  antecknat :  »Kunde  ej  komma 
i  verkställighet,  emedan  h.  exc.  Essen  ej   kunde  väckus,  som  låg  hos  sin  fru.<r 


—   97  — 

med  den  preussiska  frikär,  som  antogs  kunna  bildas  på  ön  Use- 
doni.  Högra  kolonnen  under  Essen  och  Tawast  stod  fortfarande 
orörlig  vid  Demmin.  Den  svenska  försvarslinien  sträkte  sig  så- 
lunda frän  Demmin  till  Uckermiinde  —  en  sträcka  af  omkring  9 
tyska  mil.  Att  motstå  ett  koncentreradt  anfall  af  en  fiende  med 
öfverlägsen  styrka  pä  denna  utsträckta  linie  var  uppenbarligen 
en  omöjlighet. 

En  samverkan  mellan  den  svenska  arméns  båda  kolonner 
var  sålunda  oundgängligen  nödig.  Afståndet  mellan  högra  och 
venstra  kolonnen  syntes  sä  mycket  snarare  kunna  minskas,  som 
ingen  fiende  hotade  frän  den  sida,  hvarest  högra  kolonnen  be- 
fann sig.  Ansågs  åter  en  dylik  samverkan  olämplig,  sä  borde 
■den  framskjutna  venstra  kolonnen  efter  företaget  mot  Pasewalk 
hafva  dragit  sig  tillbaka  öfver  gränsen.  Intetdera  skedde  emel- 
lertid. Armfelt  öfverskattade  till  en  början  ställningens  styrka, 
och  det  uppgafs,  att  han  öfvermodigt  förklarat  för  Essen,  att 
han  skulle  försvara  den  mot  20,000  man  *)  —  ett  yttrande,  som 
ej  undgick  att  betecknas  såsom  »militäriskt  skryt. j»  Hans  med- 
kommenderande,  pä  hvars  bistånd  han  räknat,  röjde  ingen  lust 
att  förena  sina  krafter  med  hans.  Om  de  förhållanden,  som  här- 
till gäfvo  anledning,  lemnar  Armfelts  brefväxling  från  dessa  da- 
gar åtskilliga  upplysningar. 


Vi  minnas,  att  Armfelt  dagen  efter  sitt  inryckande  i  An- 
klam,  sedan  han  erhållit  Essens  bref  om  dennes  afsigt  att  lemna 
befälet,  utfärdade  tvenne  kungörelser,  om  hvilka  han  vid  sitt 
besök  i  Demmin  i  Essens  högqvarter  meddelade  underrättelse, 
utan  att  denne  däremot  gjorde  någon  gensaga.  Vid  återkom- 
sten till  Anklam  efter  denna  resa  till  Demmin  möttes  han  af  en 
obehaglig  öfverraskning:  det  var  en  skrifvelse  från  generalgu- 
vernören v.  Essen,  som  annullerade  hans  proklamationer  genom 
utfärdandet  af  en  ny.  Anledningen  uppgafs  vara,  att  Armfelt 
undertecknat  sig  »chef  för  pommerska  divisionen  af  svenska  ar- 
mén». ■*')  Denne  fann  i  Esssens  åtgärd,  såsom  det  synes  med 
skäl,  en  afsigtlig  förödmjukelse  och  gaf  pä  sitt  vanliga  ohejdade 
sätt  luft  åt    sin    vrede  i   bref  till    generalguvernören.     Han  skref 


")  Wetterstedt    till    Ehrenheim    ^"/^    1807    (K.    Bibi.).     Jfr  Wieselgren, 
Essen,  s.  123. 

**)  Armfelts  i  proklamationen  anförda  titel  var:  »Statthalter  von  Stock- 
holm, commandirender  General  der  Pommerschen  Division  der  Schwedischen 
Armee<r  (enl.  orig.  i   R.   A.). 

lögner,  (i.   M.   Arm/dt.  7 


-98  - 

den  8  April:')  sTörs  jag  fräga  E.  Exc,  hvarför  i  går,  då  vt 
träffades,  jag  ej  fick  veta  ett  ord  af  att  det  ej  skulle  vara  sout 
det  är  och  som  jag  skrifvit?  Dä  hade  allt  af  mig  blifvit  än- 
dradt,  och  E.  Exc.  sparat  en  gammal  soldat  och  hederlig  man 
för  den  humiliation,  som  jag  minst  bort  af  E,  Exc.  förvänta.. 
Huru  skulle  jag  kunna  tro,  att  de  propre  déliberé  och  utan 
svinhundars  intercession  E.  Exc.    handterat    mig    pä    det    viset! 

—  —  Det  är  ej  lusten  att  dumt  lysa  med  ett  publicandum  som 
förmätt  mig  att  gifva  det.  Det  är  sakens  hastiga  och  rätta 
gäng,  som  drifvit  mig  därtill,  och  jag  hör  utan  smicker,  att  lan- 
dets alla  innevånare  äro  af  den  tanken.  H.  M:t  lär  förmodligen 
snart  komma.  Hos  E.  Exc.  anhåller  jag  dä,  att  strax  blifva 
därom  underrättad,  pä  det  jag  ma  få  lemna  befälet  och  begifva 
mig  till  Stralsund,  där  afskedas,  för  evigt  slippa  miserabla  in- 
triganters  och  usla  maskars  influence  i  aftärer,  där  en  själ  och 
en  känsla  ensamt  borde  föra  allt.  Jag  vet  värdera  E.  Exc:s 
goda  egenskaper;  jag  gör  dem  en  sannskyldig  rättvisa;  men 
hvar  gäng  E.  Exc.  agerar  annorlunda  mot  en  hederlig  karl, 
än  han  skulle  vilja  att  man  i  samma  cas  agerade  mot  ho- 
nom, vet  jag,  att  det  ej  är  från  H.  Exc.  generalguvernören 
frih.  Essen  sådant  kommer,  utan  frän  helt  andra  källor,  uti 
hvilka  han  ej  en  gäng  ville  sticka  sitt  finger,  om  han  såge 
dess  botten.» 

I  samma  ton  fortsätter  Armfelt  i  ett  bref  följande  dagen. 
sPå  ära  och  salighet»  försäkrade  han,  att  han  ej  velat  träda  Es- 
sens myndighet  för  nära,  ehuru  han,  sedan  gränsen  var  öfver- 
skriden,  'Ȋfven  som  en  kommenderande  generaladjutant  hade 
kunnat  enligt  gamla  ordres»  anse  sig  »som  independent.»  »Men 
folket  här  bad  mig  gifva  ett  publicandum,  som  de  högmögende 
själf  tillskapade,  och  jag  fann  helt  simpelt  och  alldeles  ej  kon- 
trediserande  det  E.  Exc.  utgifvit,  som  jag  fyra  dagar  senare 
erhållit!).  Han  erinrade  om  nödvändigheten  af  att  söka  vinna 
förstärkning  genom  bildandet  af  den  preussiska  kåren,  hvarom 
han  utfärdat  sin  proklamation.  »Vi  behöfva  folk,  heter  det,  och 
det  torde  visa  sig,  dä  Kolbergska  distriktet  ej  uppehåller  fran- 
soserna.  Refusera  sig  då  för  en  affaire  d'étiquette  5  ä  6000 
man,  är  kanske  bra  i  Sverige  och  efter  les  formes  regues;  men 
huru  bra  det  blir  för  resultaten,  lär  E.  Exc.  bäst  själf  få  känna.' 

—  Sitt  bref  slutar    Armfelt    med  följande  förklaring:  »Jag  glöm- 


*)  Jfr  Wieselgren,  Essen,  s.  116  o.  f.  hvarest  Armfelts  bref  till  Essen 
med  mSnga  uiesliitniDgar  äro  tryckta.  Orig.  finnes  i  arkivet  på  Trolle 
Ljungby. 


—  99  — 

mer  aldrig  E.  Exc.  som  en  hederlig  och  bra  karl  samt  värdig 
krigskamrat;  men  lika  lifligt  hatar  och  föraktar  jag  låga  smick- 
rare  och  intriganter,  som  förmätt  mig  att  bryta  all  tjenste-  och 
medborgerlig  relation  oss  emellan.» 

Det  var  klart,  att  ett  dylikt  hänsynslöst  språk  icke  var 
egnadt  att  göra  Essen  benägen  att  åter  kn\-ta  förbindelsen  med 
Armfelt  eller  att  befrämja  hans  planer.  Och  de  »miserabla  in- 
triganter och  usla  maskar»,  som  enligt  Armfelts  äsigt  förledt  hans 
förman  att  »humiliera»  honom  —  det  var  öfverstarna  Tawast 
och  Melin,  samt  regeringsrådet  Brinkman  *)  —  kunde  ej  heller 
blifva  vänligare  stämda  genom  dessa  utgjutelser. 

Ställningen  blef  snart  nog  betänklig.  Samma  dag  som 
Armfelt  frän  Pasewalk  återvände  till  Anklam,  d.  12  April,  in- 
gick underrättelse,  att  en  fransk  kär  frän  belägringen  af  Kol- 
beres  fästning-  blifvit  afsänd  till  förstärkning  af  den  ur  Pom- 
mern  utdrifna  Grandjeanska  divisionen  och  i  förening  med  denna 
marscherade  mot  gränsen.  Armfelt  insåg  snart  det  vådliga  i 
sin  belägenhet,  om  han  utan  understöd  från  högra  kolonnen 
skulle  försvara  sin  framskjutna  ställning.  Själf  och  genom  sin 
närmaste  man  i  befälet,  öfverste  Vegesack,  anhöll  Armfelt  un- 
der dessa  dagar  upprepade  gånger  både  hos  Essen  och  Ta- 
wast. att  högra  kolonnens  trupper  måtte  få  rycka  fram,  '*)  me.i 
utan  annan  påföljd,  än  att  ett  mindre  detachement  framsändes 
från  Demmin  på  vägen  mot  Anklam,  för  att  ej  vara  alldeles 
utan  förbindelse  med  den  andra  kolonnen.  Tawast  skref,  sä- 
ger Armfelt,  till  svar  »ett  högst  onådigt  bref»;  och  det  person- 
liga   sammanträffande,    som   d.   14  April  egde  rum  mellan  Arm- 


*)  Denne  vistades  såsom  ett  slags  diplo.iiatiskt  biträde  hos  general- 
guvernören under  Stralsunds  belägring.  Armfelt  kallade  honom  ironiskt  H. 
E.xc;s  #civila  geheimeråd<f  och  ansåg  hans  inflytande  hos  v.  Essen  såsom 
högst  skadligt,  särskildt  därföre  att  denne  satt  sig  emot  bildandet  af  den  preus- 
siska frikåren.  «Han  föreställde  sig,  att  härtill  skulle  vara  kungen  i  Preussens 
tillstånd,  h vilket  man  nb.  ej  på  sex  veckor  kunde  få.«  i^A.  till  sin  hustru 
'*  ,  '8o7j.  Ett  egendomligt  öde  har  velat,  att  de  bref  till  Essen,  hvari 
Armfelt  gifver  luft  åt  sin  vrede  öfver  Brinkman,  hamnat  bland  dennes  pap- 
per i  Brinkmanska  arkivet  på  TroUe  Ljungby.  Under  en  senare  tid  stod 
Armfelt  i  synnerligen  godt  förhållande  till  Brinkman  och  brefväxlade  med 
honom  i  all  vänskaplighet. 

**)  A,  t.  Essen  '*:,.  Armfelt  och  Vegesack  till  Tawast,  se  Björlin, 
s.  1S2  o.  f.  I  bref  till  sin  hustru  ('♦;\  1807)  klagar  han  öfver  högste  be- 
fälhafvarens  «léthargie  continuelle<f  och  öfver  Tawast,  «qui  ne  quitte  p.is  les 
murs  de  Demmin,  pour  que  tout  puisse  d'autant  mieux  se  concentrer  contre 
moi.  Ma  situation  est  vraiment  affreuse,  et  je  ne  vois  pas  comment  j'en 
serai  quilte  avant  que  le  roi  vient.  Si  j*avais  le  commandement,  je  m'en 
tirerais  bien.« 


^100    — 

felt  och   Essen   i   Anklam,    dit    Essen    begifvit    sijj,    medförde  ej 
något  resultat.  ') 

De  båda  kolonnerna  trädde  ej  i  samverkan  med  hvarandra. 
Man  visste  nogsamt  i  högra  kolonnens  högqvarter,  huru  väl  Arm- 
felt  behöfde  förstärkning;  men  man  syntes  där  hafva  önskat,  att 
den  oförsigtige  och  hetsige  generalen  själf  skulle  fä  försvara  sin 
position  med  sin  lilla  styrka,  medan  man  själf  stod  qvar  i  ro 
bakom  Peene.  Öfverste  Tawast,  som  faktiskt  förde  befälet  öfver 
högra  kolonnen,  ansåg  den  venstras  sä  ohållbar,  att  det  ej  lö- 
nade mödan  att  komma  till  dess  hjälp  och  därigenom  äfventyra 
äfven  sin  egen  ställning.  Men  öfver  både  Tawast  och  Armfelt 
förde  Essen  befälet.  Var  Armfelts  ställning  ohållbar,  så  hade 
det  varit  Essens  skyldighet  att,  innan  fienden  hunnit  återv^ända, 
befalla  dess  utrymmande,  ej  blott,  såsom  han  i  bref  till  ko- 
nungen uppgifver  sig  hafva  gjort,  muntligen  och  skriftligen  göra 
Armfelt  föreställningar.  **)  Enligt  sin  egen  uppgift  ***)  var  han 
äfven  efter  sitt  sammanträffande  med  Armfelt  i  Anklam  i  själfva 
verket  betänkt  på  att  låta  hela  högra  kolonnen  rycka  fram  till 
denna  plats  och  själf  där  taga  sitt  högqvarter.  Dessförinnan  ville 
han  dock,  enligt  samma  källa,  under  en  rundresa  till  venstra  ko- 
lonnens ställningar  taga  dem  i  närmare  ögonsigte;  men  det  vän- 
tade anfallet  omintetgjorde  denna  plan,  sä  väl  som  utförandet 
af  befallningen  till  högra  kolonnen  att  rycka  fram.  —  Då  den 
afgörande  dagen  kom,  lemnades  Armfelt  och  hans  kår  att  sköta 
sig  själfva;  och  högste  betälhafvaren  hade  då  begifvit  sig  ifrån 
Anklam.  Denna  långsam.het  och  obeslutsamhet  hade,  såsom  vi 
skola  se,  olycksbringande  följder.  Orättvist  vore  säkerligen  på- 
ståendet, att  den  redlige  och  fosterlandsälskande  v.  Essen  af  per- 
sonlig ovilja  mot  Armfelt  underlåtit  att  kraftigt  ingripa,  eller  att 


*)  Under  förberedelserna  till  dennes  mottagande  skref  Armfelt:  »Staden 
är  i  full  activité  för  att  bereda  allt  som  blifvit  befalldt  för  E.  E.\c.:s  ankomt. 
De  äro  liögst  inquieta  öfver  att  fransoserna  tagit  bort  deras  fjäderfä.  Jag 
har  försäkrat  dem,  att  E.  E.  ej  tillräknar  dem  denna  brist  pa  flygande  fänad, 
i   hopp  att  supplementer  af  den  mindre  rörliga  linnes. <f     ('''^    1807). 

'^")  Se  Wieselgren,  Essen,  s.  123.  ^Han  tillbakahöils,  säger  en  sam- 
tida, af  den  heroiska  andan  i  armén,  som  syntes  göra  alla  företag  möjliga 
och  som  högt  talade  för  baron  Armfelt.  Förmodligen  fruktade  han  själf 
blotf^tälla  sig  f(')r  mindre  gynnsamma  omdömen.  Om  han  nyttjat  sin  högre 
myndighet  att  inskränka  general  Armfelts  i  själfva  verket  utvidgade  verk- 
ningskrets, tog  11.  exc.  Essen  sen/  sitt  beslut  härom,  och  så  Jt";//,  att  försig- 
tigheten,  som  härvid  Jlsvftades,  ej  kunde  vinna  sitt  ändamål.»  (Wetterstedt  t. 
Ehrenheiin  ^",;   1807.     K.  Bibi.). 

***)  I    Essens    (af    Brinkman  uppsatta)  ämbetsberättelse  till  konungen,  d. 
20  April  1807.     (R.  A.). 


—    lOI    — 

han  f^enom  dröjsmålet  med  högra  kolonnens  förflyttning,  hvarpa 
Armfelt  frän  början  sä  ifrigt  yrkat,  velat  uppoffra  honom  och 
de  trupper,  ofver  hvilka  han  förde  befälet.  Men  det  spända  för- 
hållandet mellan  de  bada  generalerna  kunde  ej  undgä  att  öfva 
inflytande.  Essen  undvek  sä  mycket  som  möjligt  att  person- 
ligen samverka  med  den  man,  med  hvilken  han  nyss  haft  så  obe- 
hagliga konflikter;  och  hans  närmaste  man  Tawast  var  ej  heller 
den  som  öfvergaf  sin  en  gäng  uttalade  mening  ft3r  att  hjälpa  en 
man,  som  behandlat  honom  föga  hänsynsfullt. 

Följderna  häraf  visade  sig  under  den  väntade  striden. 


Tidigt  pä  morgonen  d.  i6  April  skedde  fransmännens  an- 
fall. Det  riktades  samtidigt  mot  Cardells  afdelning  i  närheten 
af  Uckermunde  och  mot  kolonnens  högra  flygel  under  Vegesack, 
hvars  yttersta  posteringar  under  öfverstelöjtnanten  baron  Possc 
stodo  vid  Belling. 

Cardells  flygel  hade  vid  det  väntade  anfallet  bort  förena 
sig  med  högra  flygeln,  och  han  erhöll  genom  Armfelts  adjutant 
Clairfelt  befallning  därom.  Dä  hade  han  emellertid  redan  be- 
gifvit  sig  till  Uckermunde.  Han  gjorde  ett  försök  att  rycka  ett 
stycke  tillbaka  mot  den  utsatta  föreningspunkten,  Sprengersfelde, 
men  återvände  till  Uckermiinde,  i  tanke  att  därifrån  rädda  sina 
trupper  sjöledes,  då  han  erfor  att  ställningen  redan  var  utrymd 
af  högra  flygeln.  Kanonsluparna  under  Rooswall  voro  emel- 
lertid ej  i  ordning,  och  innan  trupperna  hunnit  ombord,  in- 
ryckte fransmännen  i  staden.  Utan  synnerligt  motstånd  togos 
nära  700  man  med  300  hästar  och  tio  kanoner  till  fånga  i  Ucker- 
miinde. Gardell  själf  med  den  del  af  hans  styrka,  som  ej  blef 
tillfångatagen  af  de  förföljande  fransmännen,  räddade  sig  i  båtar 
till  ön  iJsedom.  *) 

V^egesacks  brigad,  som  ensam  fick  mottaga  anfallet  af  en 
mångdubbelt  öfverlägsen  fiende,  gjorde  sä  mycket  tapprare  mot- 
stånd. Någon  hjälp  frän  högra  kolonnen  under  Tawast,  som 
ännu  stod  vid  Demmin,  var  på  grund  af  ofvan  antydda  för- 
hållanden icke  att  vänta,  och  två  bataljoner  af  Vegesacks  bri- 
gad, hvilka  detacherats  mot  Friedland  för  att  underhälla  för- 
bindelsen med  Tawast,  måste,  för  att  ej  blifva  afskurna,  redan 
i  stridens  början  på  en  omväg  draga  sig  tillbaka  öfver  Peene 
vid  Stolpe. 


*)  Se  Björlin,  s.   192,    Cardells    rapport  och  bref  till  Armfelt  ^'/,   1S07. 
Gardell   gjorde   Rooswall   ansvarig  for  olyckan. 


—    I02   — 

Den  lilla  återstående  svenska  styrkan,  nästan  utan  kaval- 
leri och  artilleri,  skulle  möta  en  fiende  af  omkring  15,000  man, 
anförd  af  marskalk  Mortier,  försedd  med  tva  kavalleriregementen 
och  talrikt  artilleri.  Tappert  motstånd  gjordes  från  början  af 
den  svenska  förtruppen  under  Posse,  som  dock  måste  vika  till- 
baka mot  Ferdinandshoff.  Vegesack,  som  här  ordnat  försvaret, 
blef  i  stridens  början  svårt  särad.  Reträtten  fortsattes  i  rikt- 
ning mot  Anklam,  till  en  början  under  Posses  ledning,  men  snart 
under  Armfelts  egen.  Han  hade  från  Anklam  skyndat  den  till- 
bakavändande Vegesackska  brigaden  till  mötes.  Vid  byn  Alt 
Kosenow,  hvarest  vägarna  sammanstötte  från  Pasewalk  och 
Uckermiinde,  intog  han  en  ställning  för  att  göra  fienden  mot- 
stånd och  invänta  Cardells  brigad,  till  hvilken  han  afsändt  order 
att  förena  sig  med  högra  flygeln  och  som  han  med  säkerhet 
förmodade  vara  i  antågande.  Till  Armfelts  förvåning  afhördes 
den  emellertid  icke;  ej  heller  kom  någon  förstärkning  från  Ta- 
wasts  kolonn.  Under  tiden  anlände  allt  större  fientliga  trupp- 
massor framför  Kosenow,  och  efter  ett  par  timmars  strid  måste 
ställningen  öfvergifvas,  dä  den  höll  på  att  kringgås.  Armfelt 
själf  med  kavalleriet  betäckte  återtåget.  En  ny  ställning  intogs 
i  retranchementet  Hohenstein  framför  Anklam,  hvarest  nya  stri- 
der föreföllo.  Där  hölls  stånd,  till  dess  skymningen  inbröt;  re- 
trätten fortsattes  genom  Anklam  öfver  Peenefloden  till  Ziethen 
på  svenska  området. 

Under  detta  återtåg  för  en  åtta-  till  tiodubbelt  starkare 
fiende  hade  de  svenska  trupperna  gifvit  prof  af  mandom  och 
ihärdighet,  och  reträtten,  då  den  nu  måste  ske,  var  icke  utan 
heder  för  de  svenska  vapnen.  Sedan  tidigt  på  morgonen  hade 
trupperna  varit  i  strid,  men  endast  fot  för  fot  och  i  fullkomlig 
ordning  vikit  tillbaka.  *)  De  svenska  befälhafvarna  Vegesack 
och  Posse  blefvo  båda  sårade  redan  under  förmiddagen,  och 
redan  vid  Kosenow  erhöll  Armfelt  själf  tvä  svåra  kontusioner: 
af  en    granat,    som    dödade    två    man    bredvid    honom,    och    af 


*i  Äfven  fransmännen  erkände  svenskarnas  tappra  motstånd  och  an- 
sågo  sin  framgång  föga  ärofull.  Ur  ett  bref  frän  en  fransk  officer  rörande 
striden  d.  i6  April  meddelar  Armfelt  följande  utdrag  i  bref  till  sin  liuslru: 
«Nous  nous  soninies  couverts  d'opprobre  le  16  Avril,  nialgré  les  succés  que 
nous  avons  obtenus.  A  la  fin  nous  étions  prés  de  10  fois  plus  forts  contre 
los  Suédois,  qui  se  sont  cependant  défendus  une  journée  entiére  sur  6  lieues  ilc 
France,  et  qui  nuraient  pu  nous  faire  bien  de  mal,  si  le  cent  ro  n"out  pas  agi 
isolé  de  tout  secour.?.<r  Den  största  hofsamhet  å  den  segrande  fiendeiiS  sida 
iakttogs,  och  försäkringarna  om  Napoleons  önskan  att  göra  fred  uj-prepades. 
(Se  Hil.  40—43  i  Uist.  TaHa.  I:  So  o.  f,). 


—  I03  — 

en  kula,  som  bortslet  benen  på  en  artilleriofficer.  Likväl  fort- 
for han  att  föra  betälct.  Sedan  trupperna  passerat  Anklam, 
stannade  Armfelt  qvar  med  arricree^ardet,  ända  till  dess  skär- 
mytsling  börjats  pä  själfva  stadens  torg.  Nästan  hela  sven- 
ska eftertruppen  lyckades  komma  undan,  vindbryggan  upp- 
drogs; och  den  särade  generalen  och  hans  soldater  fingo  efter 
fjorton  timmars  strid  bivuakera  under  öppen  himmel,  »utan  eld, 
utan  föda  och  uti  en  storm  och  köld,  som  tycktes  hvarje  ögon- 
blick tilltagas. 

Öfver  gränsen  fortsatte  icke  fransmännen  sitt  förföljande, 
utan  intogo  i  Anklam  en  defensiv  hållning.  Armfelt  var  be- 
sluten att  föliande  dag  äter  upptaga  striden  och  var  öfvertygad 
om  möjligheten  att  försvara  gränsen.  Då  emellertid  intet  anfall 
syntes  vara  att  vänta,  drogs  en  del  af  trupperna  tillbaka  till 
Ranzien  och  Schlatkow,  I  Ranzien  mötte  Armfelt  högste  be- 
fälhafvaren  v.  Essen,  som  ej  deltagit  i  striden,  men  som  med 
bekymmer  erfarit  dess  utgång  och  ingalunda  delade  Armfelts 
åsigt  att  gränsen  kunde  försvaras.  Högra  kolonnen  hade, 
medan  den  venstra  stridde  framför  Anklam,  fått  order  att 
rycka  tillbaka  frän  gränsen,  rifva  broarna  och  vara  beredd 
på  reträtt  inom  Stralsunds  murar.  *)  I  stället  att  fortsätta  stri- 
den var  v.  Essen,  säkerligen  med  fullt  skäl,  betänkt  pä  att 
söka  stillestånd. 

Så  skedde  ock,  såsom  kändt  är:  stilleståndet  i  Schlatkow 
mellan  Mortier  och  v.  Essen  d.  i8  April  gjorde  för  en  tid  slut 
på  fientligheterna.  Pommern  förblef  fritt  från  den  franska 
invasionen,  mot  det  att  öarna  IJsedom  och  Wollin  återlem.na- 
■des,  och  svenskarna  förbundo  sig  att  ej  lemna  understöd  ät 
de  af  fransmännen  belägrade  fästningarna  på  Östersjökusten. 
Armfelt  fann  under  dessa  omständigheter  sin  närvaro  öfver- 
flödig  och  anhöll  att  fä  lemna  befälet,  helst  som  hans  kontu- 
sioner  nästan  omöjliggjorde  m.ilitärisk  tjenstgöring.  I  hans  ställe 
inträdde  som  befälhafvare  öfversten  frih.  Staél  von  Holstein. 
Armfelt  begaf  sig  till  Stralsund,  där  allt  åter  var  lugnt,  för  att 
vårda  sin  helsa. 

Så  slutade  dessa  strider,  som  börjat  med  en  sä  uppmun- 
trande framgång  för  de  svenska  vapnen.  Den  slagne  generalen 
kände    nederlaget    bittert    och    fick    äfven    bära  ansvaret  därför, 


")  Denna  reträtt  skedde  så  Ijrådstörtadt,  säger  Armfelt,  ehuru  ingen 
fiende  syntes,  att  bron  öfver  ]'eene  upprefs,  innan  alla  de  svenska  trupperna 
hunnit  öfver,  så  att  husarposteringar  måste  simma  öfver   floden. 


—  I04  — 

ehuru  alla  erkände  hans  personliga  tapperhet.  Hans  medbefäl- 
hafvare,  som  försigtigt  hållit  sig  på  afstånd  och  oskadda  fört 
sina  trupper  tillbaka  från  gränsen,  undgingo  det  klander,  som 
drabbade  honom  för  hans  offensiva  dispositioner  och  oförsig- 
tiga  utsträckning  af  försvarslinien,  medan  de  med  honom  delat 
äran  af  den  framgång,  som  dock  rättvisligen  bort  tillskrifvas 
hans  åtgärder.  Han  hade  vid  sitt  framryckande  öfver  gränsen 
ej  förutsett,  att  hans  kolonn  skulle  blifva  lemnad  ensam;  ej  hel- 
ler att  hans  egen  venstra  flygel  under  Gardell  skulle  kunna  blifva 
afskuren.  Häri  låg  Armfelts  strategiska  fel;  och  detta  var  å 
hans  sida  anledningen  till  den  olyckliga  utgången.  Men  ännu 
vid  fiendens  anryckande  synes  ett  gemensamt  uppträdande  hafva 
kunnat  ändra  ställningen. 

»Om  en  liflig  kommunikation  underhållits  alla  kårerna  emel- 
lan», säger  en  af  deltagarna  i  fälttåget,  »sä  hade  svenska  armén 
innehaft  en  både  fördelaktig  och  stark  defensiv  ställning,  ur  hvil- 
ken  den  troligen  oaktadt  fiendens  öfverlägsenhet  gått  segrande. 
Högra  flygeln  skulle  härvid  visat  hastighet  och  djärfhet  i  sina 
rörelser  och,  så  fort  fienden  anryckt,  närmat  sig  Vegesacks  bri- 
gad, samt  då  denne  var  nära  att  duka  under  för  öfvermakten, 
med  beslutsamhet  och  förenad  styrka  kastat  sig  pä  fiendens 
venstra  flank.  Hade  Gardell  sedan,  i  stället  att  helt  och  hållet 
isolera  sig,  anfallit  fienden  i  högra  flanken,  så  hade  utgången 
knappast  mera  varit  tvifvelaktig.»  *)  Det  bör  icke  heller  lemnas 
oanmärkt  att,  såsom  vi  sett,  i  Armfelts  beräkning  äfven  in- 
gick samlandet  af  en  preussisk  frikår,  som  kunnat  uppträda  vid 
svenskarnas  sida. 

Alla  dessa  beräkningar  slogo  fel;  i  stället  att  segra,  fick 
Armfelt  försvara  sig  mot  beskyllningen  att  genom  sin  oklok- 
het hafva  föranledt  nederlaget.  Det  skedde  från  sjukbädden  i 
Stralsund,  hvarest  lian  länge  hölls  fängslad  af  sina  kontusioner 
—  ännu  fram  på  sommaren  begagnade  han  krycka  och  befarade 
att  för  framtiden  blifva  halt.  **)  I  brcf  till  konungen  redogjorde 
han  för  de  förutsättningar,    under    hvilka    han    valt  sin  ställning 


*)  Vegesack,  anf.  st.,  s.  62.  —  Wingård,  Armfelts  adjutant,  som  egent- 
ligen gjorde  Gardell  ansvarig  för  livad  som  timat,  vitsordar,  att  Armfelt 
gjort  sig  räkning  på  att  högra  kolonnen  skulle  öfver  Tollensee  och  Fried- 
land  tåga  till  den  venstras  undsättning  mot  Pasewalk  och  Uckern.  (III: 
46,  50,  60). 

**)  Armfelts  fiender  i  Stralsund  underlälo  icke  att  pästS,  att  hans  kon- 
tusioner vore  diktade  och  endast  en  förevändning  för  att  slippa  befälet. 
Hans  enskilda  bref  och  ögonvittnens  berättelser  visa  grundlösheten  af  denna 
smädelse. 


-  I05  — 

vid  Uckerflodcn,  som  han  ansåg  fullt  hållbar;  utgången  af  stri- 
den d.  1 6  borde  hafva  blifvit  en  helt  annan,  om  Gardell  ej  blif- 
vit  afskuren,  och  ej  den  återstående  delen  af  kolonnen  ensam 
måst  mottaga  anfallet.  Han  hade  ä  sin  sida  gjort  allt  för  att 
underhälla  förbindelsen  mellan  de  båda  kolonnerna.  »Tiden  lärer 
häruti,  som  i  allt  annat,  gifva  en  rätt  upplysning;  emellertid  har 
jag  intet  hvarken  i  order  eller  disposition  att  förebrå  mig  .  .  . 
Kanske  hade  jag  orätt»,  tillägger  han,  »att  ensam  yrka  och 
drifva  på  fiendens  bortkörande  frän  Stralsund  och  Pommern,  dä 
sedermera  man  ej  trodde  sig  kunna  vända  fiendens  flykt,  oord- 
ning och  fruktan  sig  till  nytta.  Ingen  défence  är  goci,  om  den 
ej  innehåller  ett  slags  attack,  och  att  låta  fiender  sådana  som 
fransoscrna  sansa  och  samla  sig,  plär  sällan  lyckas.  V^enstra 
flygeln  underhöll  sin  activité  sa  länge  som  möjligt  var,  och  hop- 
pades att  af  Schills  kär  och  dagliga  samlingar  af  preussare  blifva 
förstärkt;  men  flera  både  fysiska  och  moraliska  omständigheter 
hafva  lagt  sig  däremot.»  *) 

Det  är  ej  svårt  att  inse,  hvilka  de  moraliska  omständig- 
heter varit,  som  här  åsyftades.  I  de  bref  till  konungen,  som 
utgöra  Armfelts  försvarsskrifter,  framställer  han  emellertid  inga 
bestämda  anklagelser  mot  dem,  som  han  ansåg  hafva  varit  an- 
ledning till  ofärden.  Konungen  berömde,  enligt  Lagerbjelkes  bref 
till  Armfel  t,  dennes  »langage  de  modération  et  de  dignité»  i  det 
första  af  dessa  bref.  **) 

»Om  mitt  öde  skulle  blifva»,  slutar  han  sin  sista  försvars- 
skrift, »att  ej  mera  i  E.  M:ts  tjenst  vara  duglig,  så  följa  mina 
önskningar  tronens  ära  och  styrka,  samt  mina  förböner  till  Gud 
beständigt  E.  M:ts  företag.  En  gång  gömd  i  jordens  sköte,  blir 
jag  säkert  lyckligare  än  i  dag.»  Oförbehållsamt  gaf  Armfelt  där- 
emot i  sina  enskilda  bref  luft  åt  sin  vrede  öfver  Tawasts  »djupa 
infami,  hans  svarta  hjärta,  som  genom  sina  intriger  är  primitiva 
orsaken  till  allt»,  och  sin  harm  öfver  de  framställningar  frän  hög- 
ste befälhafvarens  kansli,  genom  hvilka  hela  ansvaret  hvälfdes  på 
venstra  kolonnens  ledning- 


*)  A.  till  konungen  **|^,  '1^  1807.  «Jag  nekar  ej,  att  jag  är  dristig  i 
mina  företag»,  heter  det  i  samma  bref,  «och  att  jag  mycket  räknar  på  befälets 
och  truppernas  mod  och  intelligens.  Men  utan  detta  gör  man  intet.  Våga 
något,  för  att  vinna  mycket,  har  allt  ifrån  30-åriga  kriget  varit  svenska  er- 
öfrares  synibolum  ända  till  Karl  XII:s  olycka.» 

**)  ">  5  1807.  Detta  hindrade  icke,  att  G.  Boye  från  Malmö  skref 
till  Essen  om  samma  bref.  alt  det  var.  »som  allt  öfrigt  från  Armfelts  hand 
och  hjärta,  fullt  m?d  dåligheter  och  ordaprål  samt  piquanterier  på  flera». 
(Wieselgren,  Essen,  s.   126). 


—  io6  — 

Konungen  erhöll  i  Malmö  underrättelsen  om  striden  d.  i6 
genom  bref  af  v.  Essen,  *)  hvari  denne  formligen  begärde,  att 
Armfelt  mätte  skiljas  frän  befälet,  under  erinran  om  de  oange- 
näma kontroverser,  han  under  krigets  lopp  haft  med  sin  när- 
maste man.  Konungen  villfor  hans  önskan,  helst  som  Armfelt 
själf  begärde  sitt  entledigande.  D.  5  Maj  kunde  Armfelt  skrifva 
till  sin  hustru:  -^Jag  är  den  lyckligaste  människa  pä  jorden:  jag 
har  fått  tjenstfrihet  att  sköta  min  helsa  och  på  odeterminerad 
tid.s  Hans  efterträdare  blefvo  Toll  och  Wrede.  Essen  upphörde 
att  föra  militärbefäl,  och  hans  befattning  blef,  såsom  den  varit 
från  början,  af  civil  och  administrativ  art.  Han  hugnades  dock 
för  sitt  välförhållande  under  de  här  skildrade  krigshändelserna 
med  Svärdsordens  stora  kors  —  ett  hederstecken,  som  Armfelt 
17  år  förut  förvärfvat.  **) 

Armfelts  »défaveur  hos  konungen»  var  »afgjord,  ehuru  hem- 
lig», säger  Lagerbjelke,  som  vistades  med  konungen  i  Malmö  — 
»mindre  på  grund  af  tvisten  med  Essen,  än  därföre  att  ifian  (ko- 
nungen) själf  fruktar  att  vid  framdeles  personligt  antagande  af 
öfverbefälet  kompromettera  sig  med  honom,  hvars  sätt  att  vara 
med  officerare  och  trupp,  taktiska  sorglöshet  och  kanske  allt  för 
vägsamma  rådslag  icke  behaga».***)  »Likväl,  skrifver  samme 
man  några  dagar  efteråt,  talar  konungen  icke  hårdt  om  honom. 
Han  tycker,  som  sanningen  är,  att  då  man  med  hans  lifliga  sätt 
att  känna  är  slagen,  vet  sig  vara  skuld  därtill  och  blesserad,  sä 
är  det  en  slags  skyldighet  att  icke  öka  det  bittra  i  hans  belä- 
genhet med  onåd  och  förebråelser.»  ■\) 

Den  12  Maj  anlände  Gustaf  Adolf,  åtföljd  af  Toll,  Brink- 
man  m.  fl.,    helt    oförväntadt   till  Stralsund.     Stor  parad  halsade 

*)  Se  VVieselgren,  Essen,  s.  125. 
*-)  Det  kongl.  bref,  hvarigenom  Armfelt  för  helsans  vårdande  «i  nåder« 
tilläts  att  nedlägga  befälet,  var  dat,  Malmö  d.  I  Maj  1S07.  Tvisten  mellan 
de  båda  befälhafvarna  nedlades.  Efter  konungens  ankomst  till  Stralsund 
tillkännagafs,  att  K.  M:t  vid  granskning  af  rapporterna  öfver  striden  d.  16 
April  «väl  funnit  åtskilliga  omständigheter,  som  tarfvade  undersökning,  men 
som  alla  svårigheter  genom  Essens  rädighet  blifvit  förekomna,  så  ville  K. 
M:t  därvid  låta  forblifva». 

*"")  L.  till  Ehrenheim  "|,  1807  (K.  Bibi).  1  sammanhang  härmed  utta- 
lade Lagerbjelke  den  förmodan,  att  Armfelt  skulle  komma  att  skickas  till 
England,  livilket  han  ansåg  vådligt,  på  grund  af  dennes  förbindelser  med 
d'Antraigues  och  Dumouriez  och  förmodade  »häftiga  championage  för  Bour- 
bonernaff,  hvarigenom  han  skulle  komma  att  mera  skada  än  främja  under- 
handlingen. 

■]■)  L.  till  Ehrenheim  '^'j,  1807  (K.  Bibi.).  Enligt  andra  uppgifter 
(Trolle-Wachtmeister,  Anteckn.  I:  67)  skall  dock  konungen  i  Malmö  hafva 
visat  mycken  ovilja  öfver  Armfelts  förhållande,  t,  o.  m.  talat  om  hans  stäl- 
lande inför  krisrsrätt. 


-  107  - 

honom  dagen  efter  ankomsten:  j^efter  apparence  blir  det  livad 
som  kommer  att  ockupera  armén  tills  vidare»,  skref  Armfelt  sar- 
kastiskt. Han  var  vid  konungens  ankomst  sä  till  vida  återställd, 
att  han  kunde  förflytta  sig  pä  kryckor  och  ville  göra  konungen 
sin  uppvaktning.  Men  denne  lät  honom  känna  sin  onåd.  »Ehuru 
jag  låtit  förstå,  att  jag,  i  fall  H.  M:t  ville  se  mig,  skulle  komma 
upp  pä  krycka  med  ett  ben  o-uniformatiskt,  har  H.  M:t  ej  gifvit 
mig  signe  de  vie,  ej  låtit  fråga  efter  min  helsa,  utan  handterat 
mig,  som  om  jag  aldrig  tjenat  hvarken  min  öfverhet  eller  foster- 
landet annorlunda  än  som  en  gök.» '). 

Sä  fort  Armfclts  helsa  det  medgaf,  skyndade  han  från  Stral- 
sund,  hvarest  vistelsen  under  dessa  förhållanden  måste  vara  olid- 
lig för  en  man  med  hans  stolta  sinne.  »Tigga  är  en  lycksalig 
lott,  blott  man  för  det  köpet  kan  komma  hädan»,  skref  han.  D. 
1 8  Maj  finna  vi  honom  pä  svensk  botten  i  Ystad.  Långsamt, 
till  följd  af  sin  blessyr,  reste  han  därifrån  till  sin  mågs  egendom 
Engsö.  I  Helsingborg  träftäde  han  sin  äldste  son  Gustaf,  som 
med  sin  franske  guvernör,  abbé  Pierrard,  var  pä  väg  till  Eng- 
land för  att  där  fortsätta  sina  studier,  och  återsåg  i  Juni  de  sina 
pä  Engsö. 

Han  var  äter,  som  under  landsflyktens  dagar,  utan  anställ- 
ning, men  han  var  ej  längre  utan  hem ;  och  han  förstod  att  sätta 
värde  på  denna  lycka  under  de  nya  motgångsdagarna.  Länge 
skulle  dock  ej  hans  lif  förflyta  i  overksamhet.  Fosterlandet  tog 
hans  krafter  ånyo  i  anspråk.  Innan  ett  är  förflutit  efter  striden  i 
Pommern,  finna  vi  honom  åter  i  fält,  på  gränsen  mot  Norge. 

*)  Af  Toll  hade  Armfelt  däremot  besök:  deras  återseende,  det  första 
sedan  den  närmaste  tiden  efter  Gustaf  III:s  död,  är  lifligt  beskrifvet  af  ett 
ögonvittne,  Wingård  (III:  62).  Där  berättas  dock,  att  Toll  kommit  ä  konungens 
vägnar  för  alt  göra  sig  underrättad  om  Armfelts  helsotillstånd;  deras  möte 
var  ganska  vänligt.  Att  Toll  aflöste  Essen  såsom  befälhafvare,  ansåg  Arm- 
felt som  en  fördel:  «i:o  för  det  han  har  godt  vett;  2:0  för  det  han  ej  är  lat 
och  liknöjd;  3:0  för  det  han  ej  låter  styra  sig  af  uslingar  och  intriganter» 
(A.  till  sin  hustru  ^''^   1807). 


III. 

Mellan  dralobningarna. 
(1807— 1808). 

^■^ri^uru  lycklig  är  jag  ej  att  vara  skild  frän  Pommern  och  allt 
"^-2^  befäl!»  utbrister  Armfelt  i  ett  bref  från  sommaren  1807. 
»Icke  för  det  jag  icke  önskade  dela  faror  och  besvär  med  käcka 
och  oförlikneliga  kamrater,  men  för  andra  i  moraliskt  afseende 
farligare  och  humiliantare  händelser.»  Det  var  ej  blott  den  en- 
skilda förödmjukelsen,  han  fruktade;  fosterlandets  framtida  öde 
tedde  sig  för  honom  dystert  och  olycksbådande.  »Aldrig»,  skref 
han,  »tror  jag  Sverige  varit  närmare  en  violent  crisis  än  nu  — 
och  aldrig  torde  man  mera  saknat  de  hiifvud))icdel^  som  egent- 
ligen tjena  till  att  förekomma  eller  hjälpa  det  onda.»  *)  Aningen 
gick  i  fullbordan:  hiifvudet,  med  hvilkct  Sveriges  öden  skulle 
ledas,  saknades  eller  blef  allt  mer  förvirradt;  och  krisen  kom, 
när  olycksmättet  syntes  rågadt. 


*)  Se  »Gömdt  är  icke  glöindt*-,  IV:  5,  7.  De  i  denna  samling  införda 
hrefven  från  Armfelt  äro  skrifna  till  öfverstelöjtnanten  A.  F.  Tornérhjelm,  bosatt 
i  Skåne,  med  hvilken  Armfelt  länge  underhöll  ea  brefväxling  rörande  all- 
männa ämnen.  Öfverenskommelsen  härom  synes  hafva  träffats  vid  Armfelts 
resa  från  Stralsund  genom  Skåne,  och  den  närmare  bekantskapen  mellan  Arm- 
felt och  1  ornérhjelm  förmedlats  genom  deras  gemensamme  vän,  ryttmästaren 
Stjernsvärd  på  Engeltofta,  en  i  skånska  jordbrukets  häfder  berömd  man.  Tor- 
nérhjelms  svar  tinnes  ej  bland  Armfelts  papper.  —  En  mängd  bref  från  Tor- 
nérhjelm från  en  senare  tid  bland  L.  v.  Engeströms  papper  (i  K.  Bil)l.)  visa, 
att  denne  korrespondent  var  en  både  skrifkunnig  och  i  allmänhet  väl  under- 
rättad man. 


—  109  — 

Stilleständet  i  Pomnicrn  uppsades  i  Juli  i8of,  samtidigt 
med  de  stora  makternas  förberedelser  till  freden  i  Tilsit.  »Dä 
alla  andra  göra  fredt,  säger  Armfelt,  »då  Bonapartes  öfvermakt 
är  oneklig,  dä  träda  vi  ånyo  på  krigsbanan;  och  en  tryckt  kon- 
versation med  en  fransk  general  ger  allmänheten  mättet  på  våra 
politiska  kombinationer  och  mälet,  hvarthän  vi  sträfva.»  *)  Väl 
kunde  en  fosterlandsälskande  man  vara  glad  att  slippa  bevittna 
Stralsunds  utrymning  och  Pommerns  förlust,  helst  då  han  måste 
inse,  att  hans  råd  ej  skulle  hafva  förmått  hindra  konungen  att 
fortsätta  den  isoleringspolitik,  som  skulle  föra  Sverige  till  under- 
gängens brant,  j  Lyckans»  att  vara  aflägsnad  från  händelsernas 
skådeplats  måste  således  vara  blandad  med  bitterhet  och  grä- 
melse. Det  fåtal  af  Armfelts  bref  frän  den  närmast  följande 
olyckliga  tiden,  som  blifvit  bevarade,  utmärka  sig  för  en  ton  af 
djup  nedslagenhet  och  m.isströstan. 

Sommaren  1807  tillbragte  han  pä  resor:  vid  Loka  brunn 
sökte  han  återställa  sin  helsa,  och  sedan  han  kunnat  bortlägga 
sina  kryckor,  ^gjordes  i  Augusti  och  September  ett  besök  pä  tä- 
dernegodset  Aminne  i  Finland.  Kortare  vistelse  på  egendomen 
Nynäs,  pä  Engsö,  och  hos  grefve  af  Ugglas  på  Forsmark  — 
förhållandet  mellan  de  båda  gamla  motständarna  Armfelt  och 
Ugglas  var  nu  det  hjärtligaste  —  föregingo  bosättningen  för  vin- 
tern 1807 — i^oS  i  Stockholm.  Ekonomiska  bekymmer,  dels  för- 
anledda af  hans  enskilda  ställning,  dels  af  Sveriges  allmänna  nöd- 
ställda belägenhet,  **)  gjorde  dock  framtidsplanerna  länge  ovissa. 


Det  Stockholm,  som  Armfelt  ätersäg  efter  femton  års  från- 
varo —  oräknadt  det  korta  besöket  1801  —  var  ej  detsamma, 
som  tillhörde  hans  glada  ungdomsminnen;  själf  var  han  åldrad."*') 


")  Syftar  på  Gustaf  IV  Adolfs  bekanta  ordväxling  med  den  franske 
marskalken  Brune,  som  föregick  fientligheternas  återupptagande.  Redogö- 
relsen därför  infördes  i  Inr.  Tidn.  1807,  n:o  87;  se  Hist.  Tatla  I,  Bil.  n:o  47, 
samt  föreliggande  samling  II:  2,  s.  405. 

*")  «Handel,  kredit  och  industri  äro  strypta»,  skref  han  i  Okt.  1807, 
«och  tillståndet  i  Stockholm  kan  ej  beskrifvas.  Den  första  millionär  skulle 
ej  kunna  kommendera  1,000  rdr  b:co  —  och  vi  andra,  som  ega  egendom  och 
säd  i  vara  bodar  (den  man  nu  ej  får  sälja  pä  stället),  ansåge  som  en  lycka 
att  fä  låna  1,000  rdr  för  12  ä  15  procent*  («Gömdt  är  icke  glöradt«,  IV:  9). 
**^)  En  yngre  samtida,  grefve  II.  G.  (Trolle-)  Wachtmeister,  som  vid 
denna  tid  gjorde  hans  bekantskap,  fann  honom  redan  vara  «gubbe«  —  Arm- 
felt var  dock  nu  endast  51  år  gammal  — ,  men  har  antecknat:  »ännu  frap- 
perade hans  sköna  hufvud,  och  ännu  var  han  lika  förförisk.» 


—    IIO   — 

Afven  under  de  mörka  dagarna  af  Gustaf  IILs  tid  hade  glädjen 
ej  alldeles  upphört  att  vara  gäst  i  Sveriges  hufvudstad.  För- 
myndareregeringen och  Gustaf  IV  Adolfs  andelösa,  pedantiska 
regemente  hade  jagat  den  på  flykten,  redan  innan  de  politiska 
olyckorna  spridt  sorg  och  grämelse  i  fosterlandsälskande  sinnen, 
och  det  däraf  följande  ekonomiska  betrycket  satt  bekymrets  prä- 
gel på  det  yttre  lifvet.  »Det  tempel,  som  Gustaf  III  uppreste 
för  smaken  och  konsterna^»,  skref  en  samtida  till  Armfelt  året 
före  hans  återkomst,  sär  nu  alldeles  tillslutet.  Glädtighet  och 
nöjen  äro  försvunna,  trumpna  anleten  förråda  kalla  hjärtan  och 
tvungna  seder.»  I  Gustaf  IV  Adolfs  hof  hade  trumpenheten  sitt 
högqvarter;  och  den  yttre  glansen  af  hofvets  lif  hade  längesedan 
försvunnit  ur  Stockholms  synkrets.  I  Tyskland,  pä  Beckaskog, 
i  Malmö,  pä  Gripsholm  eller  pä  Haga  vistades  det  kungliga  hof- 
vet  sedan  åratal  tillbaka;  —  endast  icke  i  Stockholm. 

Och  det  syntes  vara  ohjälpligt  »förbi  med  snillets  tid  i 
Sverige»:  Kellgren  och  Schröderheim  voro  borta,  Bcllmans  lyra 
hade  för  alltid  tystnat,  liksom  hans  samtida  sångarfränders  at 
lägre  ordning.  Af  skaldekretsen  kring  Gustaf  III  voro  visserligen 
ännu  qvar  Oxenstjerna,  Adlerbeth  och  Leopold;  men  de  lefde  i 
en  tyst  tillbakadragenhet,  som  den  allmänna  stämningen  fullt  för- 
klarade. De  nya  krafter,  som  några  är  senare  i  svärtydda  ord 
och  med  pockande  låter  fordrade  uppmärksamhet  framför  de 
gamla,  hade  ännu  icke  framträdt  offentligt;  men  redan  1805 
kunde  Leopold  i  ett  bref  till  Armfelt  förutsäga,  att  »vår  vitter- 
het befinner  sig  nu  i  lyftningen  till  det  sublimare  febuseriet 
och  håller  på  att  göra  hvad  Kellgren  kallade  det  stora  tyska 
språnget.» 

»Inter  arma  silent  Musa;»;  men  under  Europas  strider  på 
valplatserna  och  i  kabinetterna,  som  Armfelt  kunnat  bevittna  på 
närmare  håll  än  de  flesta  samtida,  hade  han  oförminskad  beva- 
rat den  kärlek  till  fosterlandets  sånggudinnor,  hvilken  hans  begråtne 
konung  hos  honom  inplantat.  Den  gifver  sig  stundom  luft  i  för- 
troliga meddelanden  på  ett  nästan  öfverraskande  sätt  —  öfver- 
raskande  hos  en  man,  som  tillbragt  en  stor  del  af  sin  lefnad  i 
främmande  land  och  under  kosmopolitiska  inflytelser.  Med  grä- 
melse erfor  han  i  utlandet,  att  svenska  teatern  förföll  ocii  slutli- 
gen stängdes,  att  de  gustavianska  skalderna  ej  längre  så  högt 
aktades  i  hans  fädernesland,  att  i  umgängeslifvct  och  sällskaps- 
nöjena röjdes  en  »anti-svccicism»,  som  aldrig  vägat  sticka  upp  huf- 
vudet  under  Gustaf  III-.s  tid. 

Hos  sina  närmaste  ville  han  motverka  dessa  tidsströmningar. 
Sin    dotter    uppmanade    han    från  Wien   1804  att  läsa  Kellgrens 


i 


—  III  — 

och  Leopolds  dikter:  ^Du  skall  ingalunda  i  dem  finna  den  sven- 
ska språkets  fattigdom  och  de  triviala  uttryck,  som  påstås  af 
dem  som  icke  känna  värt  språk.  Eller  läs  Bellman,  som  är  öf- 
verlägsen  Anakreon  och  som  har  en  ojämförlig  rikedom  pä  tan- 
kar och  uttryck!  Sedan  du  läst  dessa  författare,  behöfver  du 
icke  blifva  svaret  skyldig  åt  Hamilton  och  andra  som  utgöra 
societeten  hos  Fersens.» 

Den  här  nämnde  friherre  Hugo  Hamilton  var  vid  denna  tid 
direktör  för  kongl.  svenska  teatern,  och  det  var  målet  för  hans 
sträfvanden  att  få  det  svenska  skådespelet  —  ersatt  med  ett 
franskt.  Känd  för  sin  qvickhet  och  såsom  en  älskvärd  umgän- 
gesman, var  han,  liksom  grefve  Axel  Fersen,  helt  och  hållet 
fransman  till  sin  bildning  och  seder;  under  många  års  vistelse  i 
Frankrike  hade  dessa  båda  män  blifvit  främmande  för  Sverige 
och  dess  språk.  Att  Gustaf  III:s  åt  »Patriis  Musis»  helgade  stif- 
telse skulle  vara  i  så  främmande  händer,  väckte  Armfelts  lifliga 
förtrytelse.  »Jag  hör,  att  tjocka  Hamiltons  aversion  för  allt 
svenskt»,  skref  han  (1805),  iskall  göra,  att  han  i  grund  förstört 
operan  och  alla  uppväxande  talanger  samt  gifvit  sista  coup  de 
grace  åt  dramatiska  teatern  .  .  .  Jag  trodde  ej,  att  han  så  litet 
skulle  respektera  salig  kungens  minne  och  hans  verk.»  Han  till- 
lade:  >Jag  är  så  förgrymmad  häröfver,  så  att  jag  tänker  taga 
till  klubban  och  i  något  svenskt  papper  apostrofera  den  anti- 
svecicism,  som  nu  sä  grufligen  råder.»  Sverige  egde  inom  sig, 
ansåg  han,  alla  villkor  för  att  upprätthälla  en  nationcl  dramatisk 
konst;  att  låta  den  förfalla,  vore  '>ett  oförlåtligt  brott.»  I  bref 
till  Hamilton  själf,  till  hvilken  Armfelt  och  hans  familj  för  öfrigt 
stodo  i  vänskapliga  förhållanden,  dolde  han  icke  sin  åsigt.  *) 

Armfelts  vittra  bildning  var  ej  alldeles  obetydlig:  hans  be- 
läsenhet röjer  sig  mångenstädes  i  förtroliga  meddelanden.  Efter 
tidens  sed  i  hans  studieår  var  det  dock  företrädesvis  den  franska 
litteraturen  som  han  lärt  känna.  Alldeles  främmande  för  den 
latinska  och  italienska  var  han  icke;  men  i  Englands  och  Tysk- 
lands litteratur  torde  han  hafva  varit  föga  henmiastadd.  Öfver- 
hufvud  betraktades  tyskan  vid  denna  tid  —  det  var  dock  Schil- 
lers  och  Gocthes  tidehvarf  —  af  dem,  som  tillegnat  sig  det  i8:de 
århundradets  franska  bildning,  knappast  som  ett  kulturspråk.  Det 
var  på  den  lärda  vägen,  genom  universitetsstudierna,  som  tyskan 
i  vårt  land  blef  erkänd  såsom  sådant.  —  »Den  tyska  poesien», 
skrifver    Armfelt    i    ett   bref  till  sin  dotter,  »har  ingenting  vällju- 


'^)  Se    Armfelts   bref  till  Hamilton  ^  j   1805,  tr.  i  Handling.ir  ur  Brink- 
manska  arkivet,  1 :  295. 


—    112    — 

dande,  för  mina  öron  åtminstone;  den  italienska  har  kanske  för 
mycket  välljud:  man  väntar  att  där  äfven  fä  höra  melodien. 
Kellgrens^  Leopolds  och  Oxenstjernas  versar  äro  ännu  hvad  jag 
sätter  högst.  Icke  så,  som  om  ej  Racine  och  Boileau  i  vissa  af- 
seenden  kunnat  öfverträffa  dem;  men  den  franska  versen  skall 
alltid  klinga  härd  i  jämförelse  med  den  svenska,  som  med  det 
majestätiska  i  sin  klang  förenar  någonting  Ijuft  och  smältande.» 

Dessa  betraktelser  nedskrefvos  —  pä  franska;  och  sanno- 
likt hade  de  fått  en  mindre  afrundad  form,  om  de  skrifvits  på 
det  tungomål,  hvars  företräden  så  varmt  prisas.  Afven  i  detta 
afseende  liknade  Armfelt  sin  kunglige  vän  och  lärare:  i  vårdad 
skriftlig  framställning  betjenade  sig  båda,  pä  grund  af  uppfostran 
och  vana,  helst  af  franska  språket.  Men  till  Sveriges  ära  hörde 
för  dem  äfven  aktningen  för  det  sköna  modersmålet:  »ärans  och 
hjältarnas  språks  hade  i  dem  entusiastiska  försvarare.  Vördna- 
den för  Gustafs  minne  förenade  sig  hos  Armfelt  med  kärleken 
till  det  språk,  för  hvars  erkännande  såsom  kulturspråk  hans  ko- 
nung gjort  mer  än  någon  annan. 

Vid  Svenska  Akademiens  stiftelse  hade  den  29:årige  ko- 
nungagunstlingen där  intagit  sin  plats,  helsad  af  Kellgren.  *)  Hög- 
målsprocessen  1 794  hade  medfört  hans  uteslutande  från  det  vittra 
samfundet,  och  hans  plats  hade  intagits  af  friherre  M.  Ramel. 
Sedan  Armfelt  åter  insatts  i  sin  rang  och  sina  hederstitlar,  borde 
han  äfven  återtaga  sitt  säte  i  Svenska  Akademien,  och  det  vittra 
samfundet  skyndade  att  vid  första  ledighet,  efter  Murberg,  er- 
bjuda dennes  plats  (1805).  ^^^  skedde  ej  genom  val;  Armfelt 
ansågs  såsom  gammal  ledamot  af  akademien:  »af brottet  därit, 
skref  Leopold  till  honom,  »betraktas  såsom  aldrig  händt  och  så- 
som pä  en  gång  utplånadt  ur  minnet  och  verkligheten.»  Vackert 
och  blygsamt  tackade  Armfelt  för  akademiens  beslut,  hvilket,  en- 
ligt Leopolds  ord,  af  konungen  med  »särskilda  nådiga  loford» 
stadfästats:  »Då  jag  för  nitton  år  sedan  intog  ett  rum  i  detta 
samfund,  var  jag  ej  i  tvekan  om  orsaken,  som  beredde  mig 
denna  ära.  Sedermera  hafva  krig,  olyckor  och  ett  långt  vistande 
frän  fäderneslandet  icke  bidragit  att  öka  min  förtjenst  i  svenska 
vitterheten.  Jag  får  då  ännu  i  dag  tillskrifva  akademiens  erkänsla 
för  hennes  odödlige  stiftare  den  heder,  som  mig  visas.»  ") 


*)  Se  delta  arliete,  I:  163. 
**)  Se    uppsatsen    »Armfelt    och    Leofolcl»  i  Samlaren   1S81.  s.  35  o.  f . ; 
Ljunggren,    Sv.    Akad.    historia,   I:   193,  har  utredt  de  närmare  omständighe- 
terna vid  Armfelts  ilterinträde  i  akademien. 


—   113  — 

Under  Armfelts  vistelse  i  Pommern  1806  tof^  akademien 
genom  sin  sekreterare  Rosenstein,  understödd  af  Armfelts  per- 
sonlige vän  Leopold,  hans  tjenster  i  anspråk  hos  konungen.  Det 
gällde  frågan  om  svensk  rättstafning,  hvilken  dä,  liksom  åttio  är 
efteråt,  gaf  upphof  till  ett  »ortografiskt  rikstumult»,  såsom  det 
benämndes  af  Leopold.  Denna  gäng  var  det  Svenska  Akade- 
mien, med  Leopold  i  spetsen,  som  ifrade  för  reformer  af  den 
svenska  rättstafningen,  hvilka  af  en  äldre  generation  eller  af  de 
konservativa  intressenas  bärare  ansågos  såsom  radikala.  »Jag  har 
icke  känt  något  arbete»,  skref  Leopolds  vän  Lindblom  om  hans 
sAfhandling  om  svenska  stafsättet»,  som  allmännare  blifvit  mött 
af  motsägelse  och  förkastelse.  Ännu  är  jag  hes  af  mitt  bemö- 
dande att  öfvertyga  olärda,  halflärda  och  förnäma  gummor  om 
nödvändigheten  och  förträffligheten  af  din  teori^  men  det  har  icke 
lyckats  mig.»  *) 

Tvisten  gällde  särskildt  stafningen  af  sådana  utländska  ord, 
som  ansågos  hafva  vunnit  burskap  i  svenska  språket.  Konungen, 
motvillig  mot  alla  nyheter,  hade  på  statssekreteraren  Rosenblads 
råd  ingripit  i  frågan.  Akademien  hade  fatt  befallning  att  in- 
komma med  underdånigt  förslag  till  förekommande  af  »en  öfver- 
flödig  ändring  i  stafningssättet»  af  sa  väl  svenska  ord  som  för- 
svenskade utländska.  Det  var  detta  akademiens  förslag,  för  hvil- 
ket  Rosenstein  och  Leopold  i  början  af  1806  ifrigt  anhöllo  om 
Armfelts  understöd.  Han  lät  icke  bedja  sig  förgäfves.  Saken 
var  på  tal  mellan  Armfelt  och  konungen  under  det  fredliga  fält- 
tåget från  Elben  till  Stralsund;  **)  och  denne  önskade,  att  Arm- 
felt skulle  skriftligen  aftatta  sin  mening.  I  April  1806  afgafhan 
ett  utlåtande  i  ämnet,  som  varmt  förordade  akademiens  förslag, 
särskildt  i  frågan  om  det  försvenskade  stafsättet  af  utländska 
ord,***) 

Rosenstein  och  Leopold  skyndade  att  uttrycka  sin  tacksam- 
het, beundran  och  äfven  förvåning  öfver  denna  uppsats:  »Hvem 
kunde  nånsin  veta,  att  Herr  Baron  var  t.  o.  m.  en  lärd  ortograf?T> 
utropade  Leopold.  Och  Rosenstein  prisade  betänkandets  »klar- 
het, säkra  omdöme,  noggrannhet  och  ädla  frimodighet,»    Armfelt 


I 


*J  Handl.  ur  Brinkm.  arkivet,  II:  415.     Se  Ljunggren,  Sv.  Vitt.  Häfder 
III:  50  o.  f..  Sv.  Akad.  historia  I:  203  o.  f, 

**)  I  ett  bref  till  Leopold  från  denna  tid  skref  Armfelt  skämtsamt: 
»Hedern  och  fördelarna  af  pommerska  kriget  kan  jag  ej  inse,  men  förmod- 
ligen finnas  de.  Jag  vore  likväl  förundrad,  om  eftervärlde:i  skulle  tinna  täf- 
liugsämnen  för  snille  och  smak  i   herrarna  Tibells  och  Morians  äreminnen.» 

**•')  Se    Samlaren,    aaf.  st.,  s,  39,  hvarest  utdrag  af  detta  utlåtande  med- 
delas. 

Tegnér,   G.    il.    Arm/dt.  8 


—  114  — 

själf  ansäg,  att  han  icke  yttrat  sig-  som  det  bort  vara:  ^icke  i 
min  egenskap  af  en  bland  de  aderton,  men  som  en  gammal  soldat, 
hvilken  tror  att  uniform  och  sundt  förnuft  trifvas  på  en  och  samma 
varelse.»  *)  I  själfva  verket  röjer  hans  utlåtande  en  fördomsfri- 
het i  äsigter,  som  man  knappast  skulle  hafva  väntat,  och  inne- 
håller en  mängd  sunda  och  träffande  anmärkningar.  Pä  samma 
gäng  gör  det  skäl  för  det  loford  för  frimodighet,  som  Rosenstein 
gaf.  Slutorden  innebära  en  varning  mot  att  använda  maktspråk 
i  dylika  frågor  och  ett  häfdande  af  den  vetenskapliga  undersök- 
ningens frihet.  Det  heter  där:  j Vetenskapliga  meningar  ändras, 
belästas  eller  beriktigas  endast  af  meningar;  och  undersökning, 
dä  den  är  oumbärlig,  fördrager  sig  ej  med  litterära  maktspråk.» 
Konung  Gustaf  IV  Adolf  lyssnade  emellertid  lika  litet  till 
dessa  föreställningar  som  till  andra  goda  rad.  Genom  ett  kongl. 
bref  från  Greifswald  den  21  Juli  1806  förbjöds  försvenskad  staf- 
ning  af  främmande  ord.  »Den  svenska  rättstafningen»,  skref 
Brinkman  skämtsamt  till  Armfelt  (-^^J  1806),  »dömdes  att  åter- 
taga grundlagen  af  1720,  och  att  alldeles  afsvärja  1772  ars  for- 
fattning.» Utgången  undgick  icke  att  såra  Svenska  Akademien 
och  särskildt  I.eopold,  oaktadt  det  kongl.  brefv^et  var  affattadt  i 
en  mot  akademien  synnerligen  höflig  form.  Konungen  hade 
också  för  Armfelt  förklarat  sig  »vilja  taga  ett  beslut,  som  ej 
skulle  drabba  akademiens  anseende  i  publiken.»  —  Föreskrif- 
terna upprepades  och  inskärptes  äfven  sedermera  på  ett  små- 
aktigt sätt. 

Äfven  en  annan  svensk  litterär  angelägenhet  hade  i  Pom- 
mern lifligt  sysselsatt  Armfelts  sinne.  Det  var  utgifvandet  at 
konung  Gustaf  III:s  skrifter  och  särskildt  af  hans  bref  till  Arm- 
felt. **)  Det  .skedde  under  öfverinseende  af  grefve  J.  G.  Oxen- 
stjerna  genom  den  franske  abbén  de  Chaux.  Den  förstnämnde 
öfversände  till  Armfelt  det  band  af  skrifterna,  som  innehöll  ko- 
nungens bref,  och  uttryckte  sin  lifliga  önskan,  att  hans  redak- 
tionsätgärder    måtte    vinna    bifall   hos  Gustafs  närmaste  vän.  ***) 


*)  A.  till  Leopold  ";,  1806. 
*")  Jfr  detta  arbete  II:  331,  jämte  de  i  dithurande  not  citerade  arbeten. 
*"")  Egendomligt  är  att  se  0.xenstierna.s  uppfattning  af  sitt  Stgöraude 
härvid.  Enligt  hvad  en  senare  upplaga  af  konungens  bref  till  Armfelt  {1883) 
visar,  utgjorde  den  första  upplagan  en  omarbetning,  hvarigenom  denna  redaktion 
förlorat  allt  värde  för  den  historisl<a  kritiken.  Uxenstjerna  skrifver  till  Arm- 
felt (*''  7  1805):  «.S'il  a  fallu  quelquefois  sacrifier  ou  adoucir  ces  traits  forts 
et  énergiques,  avec  lesquels  la  grande  äme  de  Gustave  épanchait  dans  le  sein 
de  la  confiance  ses  douleurs,   sans  prévoir  que  d^autres  yeux  pénétreraient  ja- 


—   115  — 

Innan  denne  ännu  hunnit  taga  kännedom  om  arbetets  beskaffen- 
liet,  aflät  han  ett  förbindligt  bref  till  svar;  *)  men  i  en  helt  annan 
tonart  gick  det  bref,  han  någon  tid  efteråt  skref,  **)  sedan  han 
sett  sin  konungs  bref  i  deras  nya  form.  Pä  sitt  vanliga  ohejdade 
sätt  gaf  han  luft  åt  sin  förtrytelse:  det  skedde  dock  i  den  form, 
att  hans  vredes  skålar  utgötos  öfver  abbé  de  Chaux'  och  ej 
öfver  Oxenstjcrnas  hufvud.  Han  förklarade,  att  stympningen  af 
brefven  förstört  »et  la  grace  et  le  stylc  et  le  sentiment";  han  an- 
säg,  att  man  genom  ett  sådant  förfaringssätt  »blasphémait,  pour 
ainsi  dire,  les  plus  beaux  et  les  plus  nobles  sentiments5>.  Han 
ärnade,  säger  han,  i  tidningarna  införa  en  protest  och  uppmana 
allmänheten  att  ^afvakta  den  tidpunkt,  då  det  vore  tillåtet  att 
låta  den  få  v^ta,  huru  en  stor  konung  och  en  menniska  med  ett 
ojämförligt  hjärta  verkligen  kände  och  skref.»  I  samma  anda 
skref  han  samtidigt  till  L.  v,  Engeström  och  stämplade  uppla- 
gan såsom  »un  ouvrage  infåme.?' 

Likväl  synas  dessa  starka  utbrott  af  harm,  som  ej  var 
alldeles  oberättigad,  icke  hafva  medfört  något  afbrott  i  den  vän- 
liga förbindelse,  som  rådde  mellan  den  fromme  skalden  och  hans 
samtida  med  det  uppbrusande  krigarlynnet,  hvilka  båda  egnade 
konung  Gustafs  minne  ett  slags  dyrkan.  —  Ett  föreningsband, 
utom  i  detta  minne,  egde  de  i  den  unge  grefve  Axel  Gabriel 
Oxenstjerna,  Johan  Gabriels  brorson,  som  under  pommerska  kri- 
get varit  anställd  vid  Armfelts  stab.  Han  var  en  utmärkt  yng- 
ling, ofta  nämnd  i  Armfelts  bref  som  »den  tappre  Oxenstjerna»; 
vid  20  års  ålder  hade  han  aflagt  prof  pä  ett  mod  och  en  kri- 
garskicklighet,  som  vid  honom  fastat  rika  förhoppningar.  Under 
Armfelts  befäl  gjorde  han  äfven  fälttåget  i  Norge  1808,  men  föll 
vid    Svinesund   för  en  förlupen  kula.     Hans  farbroder  och  fader- 


mais  dans  le  sanctuaire  de  riiitimité,  j'ai  conservé  avec  un  soii»  religieux  tout 
ce  qui  peignait  son  coeur,  sa  bonté,  l'élévation  de  ses  sentiments  et  son 
amitié  pour  vous  ...  Un  jour  votre  recueil  parailra  en  entier.  Il  doit  pa- 
raitre  tel  qu'il  est,  et  surtout  avec  vos  notes.  Les  extraits  que  j'en  ai  faits, 
n'en  seront  pas  dementis^!)  ...  Du  moins,  il  est  sur,  que  jamais  rédacteur  ne 
mit  plus  de  zéle  ä  son  ouvrage.  La  correction  du  style  a  fait  la  moindre 
partie  de  moii  travail.  J'étais  soigneux  de  tout  ce  qui  nfé  paraissait  relever 
le  caractére  de  Gustave.  Chaque  expression  m'était  chére,  qui  me  paraissait 
le  peiiidre;  et  cependant  il  me  fallait  lutter  contre  Tembarras  de  ne  rien  in- 
sérer,  qui  rappellat  trop  des  persunnes  et  des  circonstarices,  dont  il  faudra 
laisser  les  développements  ä  riiistoire.»  —  Han  ansåg  sitt  verk  såsom  en  liyll- 
Ding  och  en  tacksamhetsgärd  åt  den  store  konungens  minne  och  lioppades, 
att  «son  ombre  sourira  å  ma  boune  volonté.» 

*y  Tr.  i  Crusenstolpe.  Karakteristiker,  s.  22. 
**;  Från  Olmutz  V,  2   1805. 


—  ii6  — 

lige    förman    gäfvo    i    förtroliga    bref  rörande  uttryck  åt  sin  ge- 
mensamma sorg-. 


Det  var  inom  kretsen  af  qvarlefvorna  frän  Gustaf  lll:s  tid, 
som  Armfelt  hade  att  söka  sina  umgängesvänner  efter  återkom- 
sten till  fäderneslandet.  Till  några  af  dessa  »gustavianer  hade 
han  under  medgångens  dagar  stått  i  spändt  förhållande;  andra 
hade  under  motgångens  visat  honom  föga  deltagande  och  sökt 
hindra  hans  återkomst  till  fäderneslandet. ').  Allt  syntes  emel- 
lertid nu  vara  glömdt.  Egendomligt  är  skådespelet  af  denna 
gustavianernas  sammanslutning  under  den  tid,  som  närmast  före- 
gick och  efterföljde  tronhvälfningen  1809.  Gustaf  IILs  dagar, 
under  hvilka  dock  så  många  af  dessa  män  sett  hvarandra  med 
en  afund  och  ovilja,  som  gifvit  sig  luft  i  bittra  utfall  i  tal  och 
skrift,  stod  nu  för  dem  i  ett  förklaradt  skimmer,  i  jämförelse 
med  den  tid,  som  följt  därefter  och  som  antagit  en  allt  tröst- 
lösare  uppsyn.  En  efter  annan  af  konung  Gustafs  män  hade 
gått  ur  tiden;  de  som  stått  honom  nära,  voro  lätt  räknade.  Det 
var  som  om  de  alla,  när  de  sago  sina  leder  glesna,  hade  haft 
samma  tanke  som  en  af  dem,  riksrådet  Malte  Ramel,  uttryckte 
i  bref  till  Armfelt:  »Serrons  nos  rangs!» 

Armfelts  vistelse  i  Stockholm  vintern  1807  —  08  förflöt  i 
lugn  tillbakadragenhet.  Endast  en  gäng  synes  han  hafva  upp- 
trädt  offentligen:  det  var  då  han  den  12  December  1807  i  ^ien 
nystiftade  Krigsvetenskapsakademien  intog  den  plats,  som  förut 
innehafts  af  generallöjtnanten  Per  Ulrik  Liljehorn,  samt  enligt 
stadgarnas  föreskrift  höll  ett  minnestal  öfver  honom.  Ämnet 
var  icke  synnerligen  rikt;  om  general  Liljehorns  bedrifter  under 
Gustaf  IILs  krig  har  historien  föga  att  förtälja.  Men  Armfelt 
begagnade  tillfället  att,  jämte  allmänna  reflexioner  öfver  krigs- 
konstens utveckling  —  hvarvid  full  rättvisa  gjordes  åt  den  nya 
krigskonst,    som  nyss  fört  Frankrikes  segrande  vapen  öfver  Eu- 


•)  Bland  andra  gamla  motståndare,  som  firade  Armfelt  med  en  middag 
vid  hans  återkomst,  var  underståthållaren  Liljensparre.  —  A  andra  sidan  sågs 
Armfelts  mottagande  i  dessa  kretsar  ej  utan  misstro  af  dem  som  ej  räknades 
dit.  »Någon  håg  att  visa  missnöje  (med  konungen)  torde  dock  ha  blandat  sig 
däruti.  Alla  gamla  intriganter,  som  voro  qvar  efter  Gustaf  III:s  regering, 
gåfvo  sig  all  möda  för  Armfelt»,  skrifver  L.  v.  Engeström  ^Minnen,  II:  ioo\ 
Hans  återkomst  väckte  uppseende  och  i  vissa  kretsar  misstankar  (se  Ehren- 
ström,  Anteckn.,  II:  557).  Själf  ansåg  Armfelt  att  hans  brefväxling  öfverva- 
kades,  bref  öppnades  o.  s.  v.     (Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  8.) 


—  117  — 

ropa  *)  —  gifva  sin  hyllning  åt  Gustaf  lILs  minne.  Liljehorns 
anställning  såsom  kammarpage  hos  denne  konung  gaf  anledning 
till  följande  tacksamma  utbrott:  »Hvem  var  mera  värd  att  ega 
trofasta  och  tillgifna  tjcnare  än  Gustaf  Illr  Han,  som  hvar  gäng 
han  kunde  öfverlemna  sig  åt  de  känslor,  som  uppfyllde  hans  själ 
som  enskild  man,  glömde  all  annan  regeringskonst,  än  den  att 
förtjusa  genom  sin  godhet  och  befästa  dess  intryck  genom  det 
ömmaste  deltagande  i  det  som  närmast  rörde  dem,  som  nalka- 
des hans  tron.»  Han  talte  om  den  19  Augusti  1772,  »den  lyck- 
liga dag,  på  hvilken  nationen  skulle  återfå  sin  själfständighet  och 
äfven  tillbakaföras  på  den  väg  till  ära  och  aktning,  som  den 
snart  femtio  är  saknats.  Han  erinrade  om  tilldragelserna  är 
1788,  om  »den  förvirring,  som  bemästrade  sig  en  del  obetänk- 
samma och  en  del  äter  af  falska  principer  förledda  personer, 
hvarigenom  detta  års  fälttåg  förfelade  hela  sin  framgång»;  och 
han  återkallade  i  minnet,  huru  T^svenska  allmogen,  som  af  Gustaf 
Vasa  lärt,  att  utländskt  ok  är  värre  än  själfva  döden,  lemnade 
sina  hemvist  för  att  taga  till  vapen,  och  den  heliga  eld,  som  all- 
tid lågat  hos  nationen  för  äran  och  dess  själfständighet,  spridde 
sig  som  en  blixt  i  alla  hjärtans. 

Afven  hertig  Karl,  en  gång  så  afskydd  af  hans  broders 
tjenare,  älskade  nu  att  omgifva  sig  med  män  af  denna  krets;  och 
de  besökte  gärna  det  hertigliga  hofvet  på  Rosersberg,  som  en- 
ligt Armfelts  ord,  nu  var  »en  miniature»  hvad  Gustaf  lll:s  hof 
en  gång  varit.  Ej  ens  Armfelt  fcirblef  länge  därifrån  utesluten, 
och  det  dröjde  icke  mänga  veckor  efter  hans  nya  sammanträf- 
fande med  hertig  Karl,  innan  han  stod  i  högsta  gunst  hos  den 
man,  som  undertecknat  hans  dödsdom. 

Försoningen  var  efterlängtad  ä  ömse  håll.  Enligt  sina  egna 
ord  hade  hertigen  alltid  »haft  en  viss  inre  böjelse»  för  Armfelt 
och  »tackade  Gud,  att  han  icke  blifvif  gripen»  efter  högmålspro- 
cessen ;  **)  Armfelt  å  sin  sida  fann  sin  rehabilitation  ofullständiga 
innan  förhållandet  till  hertig  Karl  åtminstone  i  yttre  afseende 
var  äterställdt. 

Försoningen  bemedlades  genom  Lagerbjelkc  och  Ugglas. 
Redan  vid  nyåret   1806  berättade  Lagerbjelke  i  bref  till  Armfelt^ 


*)  Napoleons  krigskonst  karakteriseras  på  följande  sätt:  «Ordet  strategi 
innefattar  numera  allt  det  taktiska,  statskunskap,  människors  och  lokalers  kän- 
nedom, fordom  gjorda  till  särskilda  vetenskaper;  de  franska  befalliafvarna 
hafva  gifvit  en  så  praktisk  verksamhet  åt  sina  kunskaper  i  dessa  delar,  att 
dessas  lätta  och  oförväntade  segrar  sällan  behöft  utmärkas  med  någon  ovan- 
lig tapperhet  på  den  sida,  som  behållit  segern,  snarare  tvärtom. -r 
**)  Ehrenström,  II:  558. 


—  ii8   - 

att  hertigen  börjat  tala  med  stor  berömmelse  om  dennes  per- 
sonliga egenskaper,  hvilket  föranledde  Armfelt  att  begära  Lager- 
bjelkes  bemedling  till  återställande  af  gamla  förhållanden.  Under 
Stralsunds  belägring  pä  vintern  1807  yttrade  hertigen  sig  ånyo 
med  lifligt  erkännande  om  Armfelts  tapperhet  och  militäriska 
duglighet;  och  grefve  Ugglas  skyndade  att  inberätta  dessa  yttran- 
den till  Armfelt.  Denne  skref  då,  under  åberopande  af  hvad 
Ugglas  meddelat,  ett  bref  till  hertig  Karl,  *)  hvari  han  erinrade 
om  forna  tider,  om  gemensamma  minnen  från  Gustaf  III:s  hof 
och  från  kriget  1788 — 90.  sjag  erkänner  och  beklagar  mina  för- 
villelser, säger  han;  de  kommo  från  en  obefläckad,  men  brin- 
nande själ,  från  en  liflig  och  upprörd  inbillningskraft.»  Han  bad, 
att  det  förflutna  skulle  vara  glömdt,  och  uttalade  den  önskan, 
att  han  i  hertigen  endast  måtte  finna  »brodern  till  den  konung, 
ät  hvars  minne  han  oaflåtligt  egnat  en  helig  dyrkan,  och  en  fur- 
ste, som  skyddat  och  befrämjat  vår  krigiska  ära,  det  enda  som 
återstår  oss  af  vår  forna  storhet». 

Brefvet  gjorde  heder  åt  Armfelts  hjärta  och  framställnings- 
konst samt  ett  lifligt  intryck  på  hertigen.  Han  skyndade  att 
aflåta  ett  svar,  som  Armfelt  ej  kunde  annat  än  finna  tillfreds- 
ställande. **)  Sedan  växlades  från  Stralsund  ett  par  bref  i  den 
vänligaste  ton  mellan  Armfelt  och  hertigen:  denne  beklagade  ef- 
ter den  olyckliga  dagen  den  16  April,  att  »armén  ej  längre  finge 
behålla  en  befälhafvare,  hvars  skicklighet  och  tapperhet  så  myc- 
ket bidragit  till  upprätthållandet  af  dess  ära  och  gamla  anseende». 
Och  på  Armfelts  bön,  att  hertigen  äfven  skulle  återskänka  sin 
nåd  åt  hans  olyckskamrat  i  högmålsprocessen  Ehrenström,  sva- 
rade han  i  .samma  bref:  »Er  önskan  med  afseende  på  Ehrenström 
skall  blifva  uppfylld.  Jag  kan  icke  vägra  något  åt  den,  som 
uppoftrat  sig  för  sitt  fädernesland.»  —  Sedan  Armfelt  slutat  sin 
brunnskur  vid  Loka  på  sommaren   1807,  gjorde  han  hertigen  sin 


*)  Orig.  i  Kongl.  Biblioteket. 
**)  Den  'V3  1807.  Det  var  af  följande  lydelse:  «Monsieur  le  Baron 
d'Arinfelt,  Quaud  on  avoue  ses  erreurs  et  que  d'ailleurs  011  se  sacrifie  pour 
sa  patrie,  il  n'y  a  rien  qui  ne  s'oublie.  Ne  parlez  plus  du  passé;  tout  est 
eflTacé  de  ma  ménioire,  et  je  me  plais  de  ne  voir  en  vous  que  I'ami  chéri  d'un 
frére,  ä  jamais  regretté  et  toujours  vivant  dans  ma  mémoire.  Soutenez, 
comnie  vous  Tavez  fait,  Thonneur  des  armes  suédoises,  et  ne  regardez  désor- 
mais  en  moi  qu'un  frére  d'ua  bienfaiteur  immortel  et  l'oncle  du  jeune  roi, 
pour  lequel  nous  partageons  les  inémes  sentiments.  Voilä  ma  fagon  de  pen- 
ser  dans  ce  moment  et  celui  que  j'aurai  toute  ma  vie.  Soyez  persuadé  de 
mon  estime  et  des  sentiments  de  mon  affection.    C.<r 


—   119  — 

uppvaktning  pa  Roscrsberg  och  blef  pä  det  utmärktaste  sätt 
cmottagen. ') 

Äfvcn  J.  V.  Amin<^ff  skyndade  att,  efter  Armfelts  föredöme, 
i  ett  bref  till  hertig  Kari  anhålla  om  glömska  af  det  förflutna, 
åberopande  hertigens  välvilliga  svar  pä  Armfelts  bref. 

Ehrenström,  hvars  försoning  med  hertig  Karl  sälunda  be- 
medlats genom  Armfelt,  var  en  bland  de  yngsta  af  dem  som 
räknades  till  gustavianerna.  Hans  närmare  bekantskap  med  Arm- 
felt  var  först  knuten  genom  den  brefväxling,  som  förde  dem  bada 
i  olyckan.  Oupplösligt  syntes  i  Armfelts  ögon  det  band,  som 
sedan  dess  förenade  honom  med  den,  som  för  hans  skull  lidit  så 
mycket.  Ehrenströms  upprättelse  och  framtid  hade,  säsom  vi 
sett,  alltjämt  legat  honom  om  hjärtat;  från  utlandet  hade  han 
brefväxlat  med  honom  i  allmänna  ämnen.  Armfelt  glömde  al- 
drig Ehrenströms  ädla  förhällande  under  högmälsprocessen  1794. 
»Ni  har  tålt  oförrätter  af  dem  Ni  mest  älskat,  och  hämnats  där- 
öfver  genom  ett  ädelt  tålamod  och  tänkesätt»,  skref  han  en  gäng 
under  dessa  är  till  F!hrenström.  **)  I  Stockholm  slöt  han  sig  nu 
nära  till  denne  man;  Ehrenströms  anteckningar  frän  denna  tid 
innehålla  åtskilliga  bidrag  till  Armfelts  historia. 

En  gemensam  vän  till  Armfelt  och  Ehrenström  var  Leo- 
pold, den  i  gustavianernas  krets  ännu  oomtvistade  herskaren  i 
Sveriges  vittra  värld,  »Nordens  Apollo»,  som  Armfelt  älskade 
att  benämna  honom.  Med  honom  stod  Armfelt  sedan  gammalt 
i  en  brefväxling,  som  visar  ömsesidigt  förtroende  och  beundran. 
Afven  till  Leopold  slöt  han  sig  nära  efter  återkomsten  till  fä- 
derneslandet, enligt  hvad  ännu  bevarade  bref  och  biljetter  visa. 
Leopold  säger,  att  han  i  honom  funnit  den  :»älskansvärdaste  och 
märkvärdigaste  af  alla  människor,  som  han  någonsin  käntt;  hans 
biljetter,  ofta  på  vers,  äro  små  mästerstycken  i  smickrande  artig- 
het mot  »Alcibiades»,  »mannen  af  grekisk  hjälteskönhet»,  »den 
store  förföraren,  som  tar  hvad  hjärta  han  vill,  damers  eller  poe- 
ters, och  pä  hvad  sätt  han  vill,  genom  ögon,  öron  eller  andra 
sinnen.»  ***) 

En  stor  högtid  för  alla  dessa  gustavianer  var  aftäckningen 
af   Gustaf   III:s    bildstod   den  24  Januari   1808.     Han  son  gjorde 


*)  Se    Ehrenströms  Ant.,  II:  555,  hvarest  utförligt  redogöres  för  dessa 
tilldragelser. 

**)   Ehrenströms  brefväxl.     (Upsala  Bibi.). 

***)  Leopold  gick  en  gång  så  långt  i  smicker,  att  han  kallade  sig  for 
«en  af  Hr  Generalens  adjutanter  i  poesienc  —  det  var  med  anledning  af  ea 
begärd  öfversättning  af  ett  latinskt  distichon  —  «och  som  ville  forsöka  att 
vara  värdig  en  sådan  chef*. 


—    I20    — 

högtidligheten,  sä  vidt  på  honom  ankom,  till  en  militärparad,  dä 
»uniformatikenss  regler  strängt  iakttogos  och  öfverplagg,  oaktadt 
kylan,  voro  förbjudna.  »Dä  täckelset  föll,  under  fanfarer,  hurra- 
rop och  kanonernas  dän,  saluterade  han  bilden  med  värjan,  af- 
mätt,  som  en  kapten  saluterar  för  fanan  pä  vaktparaden»,  säger 
ett  ögonvittne.  *)  Lifligare  kändes  tvifvelsutan  dagens  högtid  hos 
dem,  som  varit  konung  Gustafs  själsfränder.  ^»Jag  officierade  ej 
Gustafs  "dag,  skref  Armfelt.  Jag  stod  bredvid  bildstoden,  tryckt 
af  tankar  på  det  närvarande  och  framfarna,  upphöjd  likväl  af  en 
odödlig  känsla.  Om  den  store  konungens  bild  kunde  fä  lif,  sade 
jag  sakta,  huru  snart  skulle  icke  Sveriges  öde  förvandlas?»  **) 

Samma  dag  som  statyn  aftäcktes,  hade  Sergel  samlat  Gu- 
stafs vänner  till  den  festmåltid,  da  han  föreslog  den  berömda 
skäl  för  den  dyrkade  konungens  minne,  i  hvilken  han  förklarade: 
T^ta  mig  tusan  dj-r  var  icke  Gustaf  III  én  stråle  af  det  eviga 
ljuset!»  —  och  då  Rosenstein  drack  konungens  skäl  »pa  knä»  — 
under  bordet.  ***)  Om  Armfelt,  som  för  öfrigt  nära  kände  konst- 
nären och  högt  skattade  hans  snille,  varit  närvarande  vid 
denna  fest,  finnes  icke  antecknadt;  men  till  det  middagssamqväm 
af  idel  rättrogna  gustavianer,  som  tre  dagar  senare  egde  rum 
på  Montbijou,  hade  han  och  Ehrenström,  som  beskrifvit  denna 
fest,  -]-)  tagit  initiativet.  Ett  trettiotal  personer  af  alla  samhälls- 
klasser deltog  däri,  mest  dock  högre  ämbetsmän.  Endast  de  at 
konung  Gustafs  tjenare,  som  under  förmyndare-regeringen  »hem- 
burit egennyttiga  offer  ät  Baal-Reuterholm^  voro,  enligt  Ehren- 
ströms  ord,  uteslutna.  I  detta  samqväm  möttes  rädsherrarna 
från  Gustafs  tid,  riksdrotset  TrolleWachtmeister,  riksråden  Ra- 
mel, Ruuth  och  Oxenstjerna,  med  Leopold  och  Adlerbeth,  med 
Lehnberg  och  Rosenstein;  de  civila  ämbetsmännen  Lagerbring 
och  Ugglas  syntes  vid  sidan  af  ärkebiskopen  Lindblom  och  ge- 
neralerna G.  Wachtmeister  och  Göran  Jägerhorn,  Gustafs  vapen- 

*)  B.  v.  Beskow,  Lefnadsminnen,  s.  53.  Denne  beräUar  äfven,  att  han 
vid  detta  tillfälle  första  gången  sett  Armfelt,  som  haft  det  missödet  att  falla 
och  stöta  sig. 

**)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  20.  —  Ett  par  dagar  före  högtidligheten 
hade  Armfelt  skrifvit  till  Ehrenström:  «Ack,  om  Leopold  ville  i  några  rader 
säga  hvad  han  kommer  att  känna  den  24  Januari;  kanske  hi)ge  statyn  lif! 
Men  jag  är  galen.  Hundra  idéer  arbeta  i  min  femton-års  inbillningskraft. 
Flottans  officerare  bredvid  Gustaf  IIl:s  piedestal  äro  för  mina  ögon,  och  hela 
Sverige  färdigt  att  taga  vapen  för  att  försvara  ära  och  själfständighet  sous 
les  auspices  du  roi  immortel.<r     (Ups.  Univ.  Bibi.) 

•**)  Denna    fest    beskrifves   litligt  af  Beskow,  anf.  st.,  efter  en  af  delta- 
garnas, Wetterstedts  berättelse. 

t)  Ehrenström,   Anteckn.,   II:   56S. 


i 


—    121    — 

bröder  från  finska  kriget.  En  särskild  grupp,  ej  minst  upp- 
märksammad, bildade  deltagarna  i  den  s.  k.  konspirationen  at 
1794:  Armfelt,  den  gamle  grefve  Gyldenstolpe  och  Albert  Eliren- 
ström,  hviiken  sistnämnde  endast  med  ovilja  säg  sin  domare  riks- 
drotset  och  j>jakobinen»  Rosenstein  i  laget. 

Dagens  hjälte  blef  Leopold,  som  författat  en  »Minnesskål», 
under  djup  rörelse  af  honom  framsagd.  På  de  församlade  gjorde 
den  ett  outplånligt  intryck: 

<'I  som  stått  i  purpurn   vid   hans  sida, 
minnens  statsmans  uch  regentens  glans! 
I  som  följden,  då  han  gick   att  strida, 
minnens  hjälten,  prydd  med  segerns  krans! 
Alla  I,  hvars  forna  år  förflutit 
i  hans  tjenst.  i  värf,  som  han  beslutit, 
minnens,  hur  han   var  med  kärlek  lydd! 
Och   vi  andra,  minnoms,  hur  vi  njutit 
hans  välgärningar  och   hans  beskydd!  *) 

^Leopold  reste  med  dessa  versar  Gustaf  III  en  ny  ärestod, 
säger  Armfelt.  Dessa  rader  äro  genom  känslan  och  sin  stora 
simplicité  det  första  han  skrifvit;  kanske,  som  Adlerbeth  sade, 
det  första  som  pä  jorden  är  och  varit  skrifvet.  —  Jag  lemnar  Er 
att  döma  om  min  själs  tillstånd  vid  allt  detta.» 

Ett  minne  från  denna  fest  bevarade  Armfelt  sedan  pä  sitt 
fädernegods  Atninne:  det  var  den  vackra,  for  detta  tillfälle  af 
Leopold  författade  inskriften  till  piedestalen  för  Gustaf  III:s  la- 
gerkrönta  byst,  som  prydde  högtidssalen: 

»Än   flyter  denna  tår,  som  vördna'n  helgat  har 

med  enskild  kärlek  åt  ditt  minne; 

men  snart  de  komma,  dessa  dar, 

de  komma  re'n,  de  äro  inne, 

då  ljus  skall  tända  sig  i  hvart  förvilladt  sinne, 

och  orättvisan  själf  förstå,  hur  stor  du  var. 

Det  berättas,  att  Rysslands  kejsare,  da  han  erfor  att  Arm- 
felt i  sitt  hem  inredt  ett  minnestempel  ät  sin  konung,  hvarest 
dessa  ord  föllo  den  inträdande  i  ögonen,  utropat:  '>Lycklig  den 
regent,  som  ännu  efter  döden  har  så  trogna  vänner,  och  som 
vetat  att  förtjena  dem!»  *') 


*)  Leopold,  Poet.  arb.  (1873).  I:  395. 
**)  Gömdt  är  icke  glömdt,  VIII:   58. 


—    122   — 

En  manad  hade  ännu  ej  förflutit  efter  denna  minnesfest  öf- 
ver  en  försvunnen  storhetstid,  dä  ryska  trupper  utan  föregående 
krigsförklaring  ryckte  in  öfver  finska  gränsen.  Kort  därefter, 
den  14  Mars  1808,  ankom  danska  hofvets  krigsförklaring,  ut- 
färdad   den    29  Februari.     Harmen   glödde  i  alla  svenska  bröst: 

»Mordbrand  är  hans  krigsförklaring, 
falskhet  är  hans  riddarsköld^', 

sjöng  om  Sveriges  fiender  den  unge  nationalskalden  från  den  af- 
lägsna  landsändan  vid  Öresund.  Hans  ord  funno  genklang  inom 
hela  det  fosterland,  som  då  sträckte  sig  på  ömse  sidor  om  Bot- 
tenhafvet. 

Oväntadt  kunde  dock  detta  anfall  ingalunda  vara  för  den, 
som  haft  tillfälle  att  pä  närmare  häll  följa  världshändelsernas 
gäng.  Det  var  hämnden  för  den  oerhörcJa  våldsbragd,  som  Sve- 
riges enda  bundsförvandt  England  nyss  utöfvat  mot  det  fredliga 
Danmark.  Konung  Gustaf  Adolf  hade  frän  Helsingborg,  nästan 
såsom  ögonvittne,  däråt  skänkt  sitt  bifall.  Englands  handel  skulle 
utestängas  frän  Östersjön  genom  Sveriges  eröfring :  sä  hade  världs- 
herskaren  Napoleon  beslutit.  Kriget  var  en  nödvändig  följd  af 
Sveriges  vägran  att  biträda  de  öfverenskommelser,  som  freden  i 
Tilsit  medfört.  Sveriges  eröfring  skulle  utföras  af  Ryssland  och 
Danmark  gemensamt,  och  franska  trupper  skulle  därtill  bidraga. 
Svenske  män  fingo  pä  detta  sätt  i  Finlands  öde  bygder  och 
bland  Norges  berg  deltaga  i  den  strid  mellan  Frankrike  och 
England, "  som  hvälfde  -:>Södern  upp  mot  Norden».  Liksom  kri- 
get i  Pommern  1805— 1807,  var  sålunda  Sveriges  krig  1808—09 
en  episod  ur  denna  väldiga  kamp.  Men  om  Pommerska  krigets 
utgång,  enligt  Armfelts  ord,  ej  gjorde  någon  väsentlig  »skråma 
på  rikskroppen»,  så  blef  utgången  af  kriget  1 808— 09  så  mycket 
ödesdigrare:  rikskroppen  ej  blott  stympades,  utan  fara  var  för 
dess  fullständiga  tillintetgörelsc. 

Redan  mot  slutet  af  1807  ansåg  Armfelt  Finlands  öde  så- 
som afgjordt.  Bittert  klagade  han  öfver  att  inga  anstalter  gjor- 
des till  dess  försvar,  ehuru  kejsar  Alexanders  planer  ej  borde 
hafva  varit  någon  hemlighet.  »Nu  är  Finland  blottadt  på  krut, 
kulor,  som  afhemtats  till  Pommern  ända  frän  Varkaus,  på  ka- 
noner, som  sålts  till  ryssarna  för  70  rdr  skeppundet,  på  gevär, 
ty  de,  vi  hafva,  duga  ej  att  skjuta  med,  pä  magasiner,  ty  kom- 
missariatet kunde  ej  anskaffa  för  14  dagar  proviant  åt  de  trup- 
per, som  i  September  skulle  hafva  kompanimöten»,  skrifver  Arm- 
felt   i    Oktober  efter  sitt  besök  i  l^nland.     Och   i  December  for- 


I 


—  123  — 

klarade  han:  ^Om  Ryssland  vill  taga  Finland,  anser  ja<^  allt  för- 
svar omöjligt.  Skall  för  oss  nu  hjälp  komma,  blir  det  genom 
Försynens  omedelbarliga  kraft.  Amen.»  —  Ej  heller  Danmarks 
planer  synas  hafva  varit  honom  okända.  Franska  trupprörelsi-r 
i  nordvestra  Tyskland  emot  Danmark  förebudades  redan  mot 
slutet  af  1807  genom  rykten  frän  Tyskland.  »Flera  indicier,  sä- 
ger Armfelt,  synas  bevisa,  att  danskarna  komma  att  blifva  fran- 
ska truppernas  avantgarde  vid  Skånes  inkräktande  eller  bortka- 
pitulerande.»  *) 

Politiken  var  Armfelts  lifselement.  Särskildt  under  de  ti- 
der, då  en  bestämd  ämbetsverksamhet  ej  tog  hans  krafter  i  an- 
språk, sysselsatte  sig  hans  ständigt  arbetande  hufvud  med  poli- 
tiska problem.  Sveriges  belägenhet  var  vådlig;  dess  räddning 
var  oaflåtligt  föremålet  för  hans  tankar.  Under  vistelsen  pä  Engsö, 
hvarest,  som  Armfelt  säger,  »lemningarna  af  var  förra  storhet 
uppväcka  både  minne  och  inbiUningskraft»,  nedskref  han  i  Ok- 
tober 1807  <-""  politisk  uppsats,  benämnd  »Coup  d'oeil  sur  la  si- 
tuation actuelle  de  la  Suédey.  Den  var  afsedd  att  läggas  under 
konungens  ögon  och  saknar  icke  sin  märkvärdighet,  i  synnerhet 
såsom  fluten  ur  Armfelts  penna.  Han,  Rysslands  förcgifne  vän 
och  Bonapartes  förbittrade  motståndare,  skildrar  här  i  bjärta 
färger  opålitligheten  af  Rysslands  hållning,  dess  egennyttiga  po- 
litik, för  hvilken  sedan  Peter  I:s  dagar  nästan  alla  Fluropas  sta- 
ter varit  ofter;  han  visar  dess  planer  på  P^inland,  mot  hvilka 
Sverige  var  värnlöst.  Efter  freden  i  Tilsit  —  ^denna  fred,  öfver 
hvilken  eftervärlden  skall  falla  i  förvåning  såsom  ett  nec  plus 
ultra  af  regenternas  förnedring»  —  vore  en  isolerad  politik  våd- 
ligare än  någonsin  för  Sverige.  Därföre  råder  han  till  öppnan- 
det af  en  fredlig  underhandling  med  Frankrike,  under  åberopande 
af  Sveriges  gamla  politiska  traditioner  och  af  Frankrikes  intresse 
af  att  ega  bundsförvandter  i  Sverige  och  Polen,  hvars  återupp- 
rättande syntes  stå  för  dörren.  »Att  underhandla  betyder  icke 
att  fraternisera,  säger  han,  utbyta  ordnar  eller  förnedra  sig  i  åt- 
häfvor  och  vänskapsbetygelser»:  man  kunde  behålla  sin  person- 
liga värdighet,  om  man  ock  måste  gifva  vika  för  omständighe- 
ternas tvång.  »Det  hat  eller  den  afsky,  heter  det,  som  en  konung 
kan  hafva  för  hvarje  brottslig  människa,  i  hvilken  ställning  han 
än  må  befinna  sig,  gör  heder  åt  hans  rättskänsla,  men  bör  dock 
icke  tvinga  honom  att  uppofifra  sig  själf  för  att  skipa  en  rättvisa, 
som  endast  kan  ligga  i  Guds  hand.  Guds  lag,  så  väl  som  den. 
hvilken    konungarna    besvärja,   då  de  antaga  kronan,  har  till  sin 


*)  Armfelts  bref  Okt. — Dec.  1807  (passim.),  tr.  i  Gömdt  är  icke  glumdt,  IV. 


—    124   — 

yttersta  grund  folkens  lycka,  och  de  största  konungar  hafva  med 
sitt  blod  beseglat  denna  heliga  ed.»  *) 

Rådet  var  välbetänkt,  ehuru  det  kom  för  sent.  Freden  i 
Tilsit  hade  redan  afgjort  Sveriges  öde.  Men  om  dessa  råd  nådde 
konungens  öron,  förklingade  de  utan  verkan.  Gustaf  IV  Adolf 
var  döf  för  dylika  föreställningar:  han  var,  så  föreställde  han  sig, 
utkorad  till  redskap  för  Guds  hämnande  rättvisa,  och  hans  folks 
lycka  syntes  honom,  jämförd  med  detta  heliga  värf,  vara  af  un- 
derordnad betydelse. 

Nyåret  1808  syntes  icke  medföra  någon  ökad  verksamhet 
från  den  svenska  regeringens  sida  för  mötande  af  de  från  alla 
håll  hotande  farorna.  Det  förmodades,  att  konungen  ej  bekym- 
rade sig  om  Finlands  förlust,  men  hoppades  hålla  sig  skadeslös 
genom  eröfring  af  Norge  och  Mecklenburg  **).  Nyss  återvänd 
till  sitt  land  från  Pommern,  lefde  han  i  dyster  tillbakadragenhet 
på  Gripsholm  och  såg  endast  vid  kortare  besök  sin  hufvudstad. 
En  »hemlig  krigsberedning»  förordnades  visserligen  i  Januari  1808, 
men  därtill  och  till  några  föreskrifter  rörande  flottan  i  Karls- 
krona inskränkte  sig  försvarsanstalterna  ända  till  den  2  Mars 
1808,  då  nyheten  om  det  ryska  anfallet  anlände.***) 

Konungens  förtroende  till  Armfelt  syntes  under  denna  tid 
hafva  återvändt:  han  erbjöd  honom  formligen  befälet  öfver  sven- 
ska   trupperna    i    det    hotade    Finland  —  ett  förtroende,  som  ej 


")  Egenhändigt  koncept  jämte  två  afskrifter  af,  som  det  synes,  M. 
Björnstjernas  hand  finnes  bland  Armfelts  papper.  Uppsatsen  var  känd  af  riks- 
råden Gyldenstolpe,  Ramel,  kanslipresidenten  Ehrenheim  samt  af  riksdrotset 
Trolle-Wachtmeister,  som,  enligt  en  anteckning  af  hans  son,  fann  uppsatsen 
vara  »ett  mästerstycken  och  ur  minnet  dikterade  dess  innehåll  för  dennes 
politiska  journal  (^*/n  ^807,  Anteckn.  I:  81).  Den  skickades  till  Tornérhjelm 
för  att  genom  honom  öfver  Helsingör,  utan  röjande  af  författaren,  befordras 
till  konungen  i  Helsingborg  (se  Gomdt  är  icke  glömdt,  IV:  13).  —  Bland 
Armfelts  papper  finnes  en  annan  politisk  uppsais:  »Strödda  reflexioner  den  10 
Nov.  1807T,  hvarest  samma  utväg  antydes.  I  denna  uppsats  afhandlas  bl.  a. 
äfven  vidlyftigt  frågan  hvad  som  kunde  anses  berältigadt  i  Englands  öfver- 
fall  på  Danmark  —  hvilket  under  andra  förhållanden  måste  betraktas  «såsom 
ett  verk  af  den  högsta  och  mest  skriande  orättvisa*.  Dess  författare  var 
Armfelts  vän  J.  F.  Aminoff:  konceptet  finnes  bland  hans  papper  på  Kilax  i 
Finland. 

**)  .Se  Schinkel,  Minnen.  IV:  269.  H.  G.  (Trolle-)Wachtmeister  har  i 
sin  dagbok  '/,j  1807  antecknat:  •■Rajalin  kom  från  Helsingborg,  Han  berät- 
tade, att  kungen  vilJe  göra  krig  och  att  han  säger,  att  han  ger  Finland  tu- 
san dj-ar  och  frågar  icke  efter  om  han  mister  det.  För  öfrigt  säger  han  sig 
vara  för  god  alt  styra  ett  sådant  pack  som  denna  nationen,  och  att,  om  icke 
de  rika  vilja  försvara  sig  själfva,  så  fä  de  göra  huru  tusan  dj-ar  de  vilja.» 
(Anteckn.,  I:  82) 

"*•)  Meijer,  Kriget  mellan  Sverige  och   Danmark   1808 — 09,  s.  21,  22. 


—    125   — 

kunde  annat  än  öka  Annfelts  bekymmer.  *)  »Jag  fruktar  den 
dödskalken  att  blifva  skickad  till  Finland»,  hade  han  skrifvit  re- 
dan i  slutet  af  December  1807;  ^men  pä  det  man  ej  mätte  skynda 
sig  med  att  sätta  mig  än  en  gäng  pä  ett  slags  schavott,  sä  har 
jag  samlat  en  mängd  materialier,  för  att  visa  Finlands  verkliga 
tillstånd  i  militäriskt  afseende,  och  hvad  som  blefve  deras  öde. 
som  finge  denna  bedröfliga  kommission  att  försvara  det.»  **)  — 
Att  utan  vidare  afsäga  sig  detta  förtroende,  då  nu  faran  stod  för 
dörren,  hade  dock  ej  varit  honom  värdigt.  Armfelt  begärde  att 
få  öfverväga  saken  och  inhemtade  sin  v^än  Ehrenströms  råd, 
hvilket  var  bestämdt  afstyrkande.  Men  han  behöfde  ej  göra  nå- 
got ytterligare  steg  hos  konungen;  denne  hade  redan  ändrat  sin 
tanke.  Armfelt  fick  vika  för  Klingspor,  »fältmarskalken»,  som 
med  anciennetetens  och  sin  »höga  titels  rätt»  fick  öfverbefälet.  ***) 
Historien  har  förtäljt,  huru  denne  man  lemnade  det  land, 
han  var  satt  att  försvara,  öppet  för  de  ryska  skarorna,  och  förde 
finska  hären  till  återtåg  långt  upp  mot  norden.  Om  Armfelt  så- 
som öfverbefälhafvare  för  finska  hären  kunde  hafva  gifvit  finska 
kriget  en  annan  vändning,  bör  lemnas  osagdt:  själf  trodde  han, 
såsom  vi  sett,  ej  pä  möjligheten  af  landets  försvar.  Men  det  låg 
ej  i  hans,  såsom  i  Klingspors  lynne,  att  utan  svärdsslag  vika 
tillbaka:  försigtigheten  hörde  ej  till  hans  kardinaldygder,  och  han 


*)  TroUe-Wachtmeisters  journal  (1:  861  upplyser,  att  konungen  i 
början  af  1808  önskat  åter  visa  Armfelt  sin  nåd;  han  ansåg  «att  ej  ondt  fun- 
nes i  honom<r,  ehuru  han  vore  «ea  obetänksam  pratmakare  och  en  ogudaktig 
människa*.  Armfelt  visste  länge  ej  af  konungens  ändrade  tänkesätt.  An- 
budet om  befälet  i  Finland  gjordes  i  början  af  Februari.  (Anteckn.  '/.,  •♦,, 
«/j  1808). 

**)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  17.  Bland  Armfelts  papper  tinnes  ett 
utkast  (egenhänd.).  med  titel:  »Tankar  om  Finlands  försvar  i  Dec.  i8o7<r. 
Där  skildras  huru  Ryssland  vid  ett  anfall  skulle  hafva  alla  fördelarna  pä  sin 
sida;  men  uppgifves  ock  en  plan  till  försvar  och  till  de  finska  truppernas 
dislokation  vid  de  förnämsta  passen.  Till  en  början  tillrådes  intagandet  af 
ea  stark  ställning  mellan  Päjäne  och  Björneborg,  bakom  de  stora  sjöarna  i 
Tavastehus  län  och  Kumo  elf.  Hufvudstyrkan  borde  samlas  vid  Björneborg. 
«Med  goda  dispositioner  och  fermt  befäl,  slutar  detta  utkast,  är  att  hoppas, 
att  en  fiende  sådan  som  ryssarna  kunde  förmås  att  afstå  från  sin  plan  att  gifva 
Sverige  lagar  genom  ea  armés  inryckande  i  Finland.« 

***)  Se  om  konungens  förhållande  härvid  Ehrenströms  utförliga  berät- 
telse i  hans  Anteckningar,  II:  571  o.  f.  Själf  skref  Armfelt  ''/j  1809:  eOm 
befäl  i  Finland  höres  Gudi  lof  ej  talas,  nb.  för  mig;  —  och  det  är  klokt,  ty 
som  nu  står  till,  är  det  landet  borta  på  I4  dagar,  hvad  namn  befälhafvaren 
ock  har.«  (Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  19).  I  samma  ton  skref  han  till 
Björnstjerna  1^/3  1808  ett  bref,  tr.  i  dennes  Anteckningar,  I:  206.  —  De  an- 
förda brefutdragen  visa  tillräckligt  grundlösheten  af  uppgiften  i  Fryxells  Bi- 
drag, s.  219,  att  Armfelt  önskat  erhålla  befälet  i  Finland. 


—     126   — 

förde  själf  sina  trupper  i  elden,  hellre  än  att  skynda  före  dem 
på  återtåg.  Sannolikt  hade  det  blifvit  äfven  hans  lott  att  få 
vika  för  öfvermakten,  men  det  hade,  så  vidt  det  på  honom  be- 
rott, säkerligen  ej  skett  utan  blodiga  nappatag  med  inkräktaren. 
Han  kunde  ej  hafva  blifvit  minnena  från  17890011  1790  otrogen; 
under  de  finska  fanorna  1808  stridde  mer  än  en,  som  räknade 
sig  till  heder  att  vara  från  kung  Gustafs  och 

ffden  tappre   Armfelts  dar*.  *) 

Hade  hans  öde  fört  honom  till  Finland  i8o8j  är  det  att  förmoda, 
att  han  vid  sidan  af  Adlercreutz,  Döbeln  och  Sandels  fått  ett 
namn  i  finska  krigets  Iliad. 

V^id  ryska  hofvet  hade  man  emellertid,  sedan  Finlands  eröf- 
ring  var  beslutad,  haft  sina  tankar  fastade  pä  Armfelt.  Ett  par 
af  de  depescher  från  ryske  utrikesministern  grefve  Romanzow  till 
Rysslands  sändebud  i  Stockholm  Alopeus,  hvilka  afsändes  ome- 
delbart före  infallet  i  Finland,  handlade  om  Armfelt.  Sedan 
gammalt  ansågs  han  vara  en  vän  af  fred  och  förbund  med  Ryss- 
land och  var  en  af  de  vid  ryska  hofvet  mest  kända  svenska  män. 
»I  Petersburg,  skrifver  en  rysk  författare,  **)  hade  man  höga  tan- 
kar om  hans  duglighet  och  moraliska  egenskaper,  och  skulle  ve- 
lat hafva  honom  på  vår  sida  vid  besättandet  af  Finland,  där 
Armfeltska  familjens  alla  gods  befunno  sig.  Envoyén  Alopeus 
fick  i  uppdrag  att  a  våra  vägnar  erbjuda  honom  allt,  som  kunde 
smickra  hans  egenkärlek,  och  i  detta  afseende  kunde  vi  sä  myc- 
ket mera  hoppas  på  framgång,  som  Armfelt  på  sista  tiden  var 
i  fullkomlig  onåd.»  —  Den  ryska  härens  befälhafvare  Buxhöwden 
hade  bcstämdt  afböjdt  att  samverka  med  den  illa  kände  gene- 
ral Sprengtporten,  som  var  hans  tillämade  rädgifvare;  i  stället 
hade  tanken  fallit  på  Armfelt,  såsom  född  finne,  för  att  »under- 
lätta öfvergängen  från  det  svenska  undersåteförhållandet  till  det 
ryska». 

Alopeus  kom  ej  i  tillfälle  att  utföra  den  befallning  med  af- 
seende pä  Armfelt,  som  föranledts  af  hans  hofs  höga  tanke  om 
dennes  »moraliska  egenskaper».  Inga  anbud  kunde  göras  honom, 
ty  innan  depescherna  hunno  fram,  var  Alopeus,  i  strid  mot  folk- 
rätten, pä  konungens  befallning  arresterad,  och  all  förbindelse  mel- 
lan honom  och  hans  hof  afbruten.  ***) 


*)  Runeberg. 
••)  Zlobin,  anf.  st.,  s.  loi. 
***)  Detta    bref    till  Alopeus  (äfven  tr.  i  svensk  öfversättn.  i  Crusenstol- 
pes  »De  närvarande*,  s.  103;  blef  kändt  i  Stockholm,  och  Armfelts  fiender  g.^fvo 


—    127  — 

Det  var  icke  första  gängen  som  ryska  frestelser  sökt  Arm- 
felt:  manligen  hade  han  bestätt  j^rofvet  i  P^inland  1788,  och  un- 
der landsflykten,  medan  han  ät  Rysslands  nädebröd,  ej  skytt  att 
uttala  sin  öfvertygelse.  Vi  hafva  sett,  att  han  pä  hösten  1807 
med  skärpa  yttrat  sig  om  Rysslands  politik  och  varnat  för  dess 
planer.  Med  all  sin  misströstan  om  framgången  af  Finlands  för- 
svar och  under  alla  önskningar  att  kriget  kunnat  undvikas,  de- 
lade han  nu  med  hvarje  redlig  svensk  harmen  öfver  det  ryska 
anfallet  och  öfver  de  medel,  som  användes,  för  att  förmä  de 
trogna  finnarna  till  afifall.  »Skulle  man  tro  —  utbrister  han  i  ett 
bref  med  anledning  af  de  ryska  manifesten  —  att  en  laglig  re- 
gering läter  bruka  sig  till  sädana  nedrigheter  vis-ä-vis  en  nation 
och  en  militär,  alltid  lysande  af  ära  —  ty  de  galenskaper,  som 
tillskapade  Anjalaförbundet,  kunna  anses  som  rus  af  elakt  vin  !-•>  *) 

Med  oaflätligt  intresse  följde  han  längre  fram  den  finska 
härens  strider,  frän  hvilka  hans  vänner  J.  F^r.  Aminoft",  Gustaf 
Löwenhjelm  och  M.  Björnstjerna  lemnade  honom  underrättelser. 
När  Sveaborg  föll,  utbrast  han  i  högsta  förbittring:**)  »Glömma 
sin  ära  och  komma  ihäg  sitt  ekipage  och  sin  egendom,  lemna 
Ehrensvärds  graf  ät  ryssar  och  icke  föredraga  att  begrafvas  un- 
der dess  ruiner  och  multna  med  den  store  mannens  ben  —  nej, 
jag  törs  icke  tänka  härpå,  jag  blir  galen  !;>  -  Aminne,  det  Arm- 
feltska  fädernegodset,  var  snart  i  ryssarnas  händer:  »Får  gå», 
skrifver  Armfelt  till  sin  hustru,  sedan  underrättelse  ingått,  att 
han  hade  att  välja  mellan  egendomens  konfiskering  eller  afläg- 
gande  af  rysk  trohetsed;  »med  infamier  köper  jag  ej  mitt  bröd.»  ***) 
Och  med  tanken  pä  sin  äldste  son,  den  blifvande  fideikommis- 
sarien,  säger  han  vemodigt:  ^-Stackars  Gösta,  som  nu  får  intet, 
om  han  ej  resolverar  sig  att  blifva  ryss  I  Och  hvarför  skulle  han 
ej  göra  det.^     //au  har  ej  vant  sig  att,  som  jag,  hafva  ett  foster- 

däråt  den  förhatligaste  tydning.  Se  Browns  smädeskrifl,  Sv.  hofvet.  s.  309, 
hvarest  yttras,  att  ^konungen  var  dåraktig  nog  att  förlita  sig  på  friherre  .■\rm- 
felts  trohetsförsäkringar  och  till  hans  föregifvande,  att  dtrt  var  allenast  en 
liät  af  fienden  för  att  förmå  konungen  att  fatta  misstankar  om  sina  bästa  och 
mest  tillgifna  undersåtaror.  1  skriften  «Rétlexions  sur  la  déclaraiion  de  guerre 
de  S.  M.  I.  de  toutes  les  Russies  du  10  Febr.  i8o8«,  tr.  i  London  s.  å.,  tages 
Armfelt  i  vältaliga  ord  i  försvar  mot  dylika  misstankar:  «en  man,  trogen  he- 
dern, oförvitlig  i  krig,  oförvitlig  i  vänskap  —  det  är  honom,  man  mot  slutet 
af  hans  lefnad  föreslår  att  blifva  en  fijrrädarel»  Cit.  hos  Crusenstolpe.  anf. 
st.,  s.  108.) 

*)  %  1808. 
**)  I  bref  till  Axel  Rosen  '^s   '808. 
***)  Jfr    Ars  bref  till  Adlersparre.  ir.  i  Handl.  rör.  Sv.  Hist..  Il:   185. 


—    128    — 

landj  och  vid  i6  ars  ålder  har  man  ej  tagit  sä  heliga  engage- 
ments  med  sig  själf,  kung  och  fosterland  som  vid  52».  *) 

Sä  talar  och  tänker  ej  en  man  som,  likt  Sveaborgs  för- 
svarare, låter  locka  sig  af  främmande  guld  eller  som,  likt  Sprengt- 
porten,  är  i  stånd  att  föra  fiendens  skaror  mot  sitt  fosterland. 
Sedan  striden  slutat  och  sedan  förhållandena  i  Sverige  ändrats, 
kunde  Armfelt  gå  i  rysk  tjenst.  På  fredlig  och  laglig  väg  kan 
han  sägas  för  sina  finska  landsmän  hafva  ^underlättat  öfver- 
gången  från  det  svenska  undersäteförhållandet» :  men  sitt  foster- 
land kunde  han  icke  förråda  ät  en  väpnad  fiende. 

»Hvem  kan  undgå  att  vara  oroligj»,  skref  han  en  gång  un- 
der våren  1808,  »dä  man  är  svensk  och  har  ett  hjärta  —  icke 
en  -träklump,  infattad  i  en  gärdsgårdsstör  med  m.änsklig  figur! 
B^ör  mig  personelt  har  jag  ingen  slags  oro,  utom  för  olyckan 
att  jag  af  en  högst  fatal  hazard,  som  jag  likväl  ej  kan  fatta  — 
skulle  öfverlefva  mitt  fosterland. ?> 


*)  Armfelt  till  sin  hustru  "/.,  »^  g  1808. 


IV. 

I  fält  mot  Norge. 
(I 


JVWiÅ  edan  tsarens  härskaror  inryckte  i  Finland,  nalkades  2O,O0O 
^^"és^  fransmän  och  spaniorer  under  Bernadottes  befäl  Sveriges 
landamären  söderifrån.  Samtidigt  gjordes  med  ifver  förbere- 
delser till  ett  anfall  mot  Sverige  från  vester  under  ledning  af 
Kristian  August,  prins  af  Augustenburg.  Den  stränga  vintern 
skulle,  sä  hoppades  Sveriges  fiender,  slå  en  brygga  till  Skåne 
öfver  Öresund  för  fransmän  och  danskar;  och  om  Finlands  er- 
öfring  hunne  blifva  fullbordad,  medan  Bottenhafvet  ännu  låg 
tillfruset,  skulle  norra  Sverige  blifva  ett  lätt  rof  för  den  före- 
nade styrka  af  ryska  och  norska  trupper,  som  borde  mötas 
i  Norrland.  Sådan  var  den  kombination,  som,  om  den  utförts, 
skulle  pä  kort  tid  hafva  utplånat  Sverige  från  de  själfständiga 
staternas  antal. 

Men  planen  var  för  vidsträckt  för  att  kunna  lyckas.  Den 
ryska  hären  hann  år  1808  ej  öfver  hafvet;  brist  på  lifsmedel 
och  utrustning  hindrade  norska  trupperna  att  gå  anfallsvis  till- 
väga i  förening  med  de  »barbarer»,  för  hvilka  deras  anförare 
hyste  en  ofta  uttalad  motvilja.  Och  Bernadotte  hejdades  i  sitt 
framryckande  ej  blott  genom  omslag  i  vintern,  utan  ock  ge- 
nom en  befallning  frän  Napoleon,  som  fått  andra  planer  i  sigtc: 
hans  trupper  hunno  ej  längre  än  till  Fyen.  Den  skickelse,  som 
ville  att  de  båda  fältherrar,  som  1808  från  söder  och  vester 
skulle  föra  sina  härar  mot  Sverige,  efter  hvarandra  skulle  kal- 
las till  dess    tronföljare,    och  att  en  af  dem  skulle  grunda  en  ny 

Tegnér,  G.  M.  Armfelt.  i) 


—  I30  — 

dynasti,  tillstadde  icke,  att  någon  af  dem  såsom  fiende  beträdde 
Sveriges  jord. 

Emellertid  måste  Sverige  sent  omsider,  i  Mars  1808,  bereda 
sig  på  att  möta  faran.  En  reservarmé  skulle,  enligt  konungens 
beslut  d.  6  Mars,  sammandragas  i  Örebro,  för  att  efter  om- 
ständigheterna draga  sig  mot  Norge  eller  mot  Skåne;  och  se- 
dan danska  krigsförklaringen  anländt  d.  14  Mars,  beslöts  att 
denna  reservarmé  genast  skulle  afmarschera  till  vestra  gränser» 
och  erhålla  namn  af  vestra  armén^  medan  andra  trupper  sam- 
mandrogos  i  Skåne. 

Det  var  ät  Armfelt,  som  uppdraget  lemnades  att  vara 
befälhafvare  Jbr  reservarmén  i  Örebro;  men  han  öfvertog  icke 
detta  befäl,  förr  än  »reservarmén»  redan  ombildats  till  »vestra 
armén».  Det  uppdrag,  som  väntade  honom,  syntes  blifva  om- 
fattande och  ansvarsfullt.  Han  var  »en  chef  kommenderande 
general»  ej  blott  för  de  trupper,  som  sammandragits  till  Öre- 
bro, utan  ock  för  den  truppstyrka  under  generalmajoren  ba- 
ron Vegesack,  som  förut  befann  sig  på  gränsen  mot  Norge, 
och  för  en  i  Dalarne  samlad  mindre  ströfkår  under  öfverste 
Gahn.  Han  skulle  äfven  samverka  med  den  fördelning,  som 
stod  i  Norrland  under  generaladjutanten  Bergenstråhle.  Dessa 
afdelningars  styrka  utgjorde  d.  i  April  tillsammans  omkring. 
15,000  man. 

Konung  Gustaf  Adolf  drömde  om  Norges  eröfring,  och 
Armfelt  synes  —  stundom  åtminstone  —  hafva  delat  hans  för- 
hoppningar. Det  har  förmodats,  kanske  ej  utan  skäl,  att  Arm- 
felt tillstyrkt  eröfringsplanerna  mot  Norge.  Han  ansåg  dock  ej, 
att  ersättning  för  Finland  där  kunde  vinnas.  »Hela  Norge  er- 
sätter oss  icke  V*  ^f  Finlands  förlust»,  ansåg  han.  »Att  mot  Norge 
alla  vara  mesurer  äro  högst  defensiva,  skref  han  ännu  d.  8  Mars, 
vågar  jag  edligen  bedyra.  Men  komma  fransoscrna  in  i  Dan-^ 
mark,  vore  vi  ju  galna,  om  vi  ej  sökte  minska  antalet  af  våra 
fiender  genom  Norges  eröfrande  .  .  .  Bättre  att  förekomma  än 
förekommas.»  *) 

Fälttågsplancn,  mera  dristig  än  välbetänkt,  var  snart  »upp- 
gjord. Samtidigt  med  att  Armfelt,  enligt  denna  plan,  öfver 
Karlstad  frän  nordvestra  Vermland  ryckte  fram  mot  Glommen, 
skulle  den  svenska  härens  venstra  flygel  under  Vegesack  bryta 
n  i  södra    Norge    från    Bohuslän    och  Dalsland,  medan  Bergen- 


*)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  21,  28;  jfr  Meijer,  anf.  st.,  s.  67.  Sam- 
tida uppgåfvo  med  bestämdhet,  att  eröfringsplanens  upphof  vore  generalen 
grefve  F.  Schwerin. 


—   131   — 

stråhles  och  Gahns  fördelningar  gjorde  ett  anfall  frän  Jemtland 
och  Dalarne,  hvarigenoni  den  norska  nordanfjalls-armén  skulle 
hällas  tillbaka.  Planen  stadfästes  af  konungen,  som  ej  säg  några 
hinder  för  Norges  eröfring;  och  Armfelt  skyndade  att  strax  före 
sin  afresa  från  Stockholm  (^^/j)  gifva  del  däraf  åt  venstra  fly- 
gelns befälhafvare  general  Vegesack,  sin  gamle  vapenbroder  frän 
Finland  och  Pommern. 

Vegesack  stod  nu  äter  under  Armfelts  befäl,  liksom  äfvcn 
på  sitt  sätt  Bergenstråhle  i  Norrland;  men  dessa  befälhafvare 
bibehöllo  dock  den  egendomliga  ställning,  att  befallningar  från 
regeringen  utfärdades  och  meddelanden  frän  dem  insändes  direkt, 
med  förbigående  af  högste  befälhafvaren.  Att  egensinnigt  och 
själfrådigt  ingripa  i  alla  detaljer,  utan  afseende  pä  om  det  helas 
sammanhang  därigenom  stördes,  var  nu  en  gäng  den  enväldige 
konungens  sed. 

Detta  visade  snart  sitt  förderfliga  inflytande  äfven  pä  vestra 
arméns  krigsföretag  och  bidrog  att  grumla  det  goda  förhål- 
landet mellan  befälhafvarna.  Den  kombinerade  planen  kom  icke 
att  utföras;  att  framgångarna  i  det  norska  fälttåget  blefvo  sä  lätt 
räknade,  berodde  i  väsentlig  grad  på  den  högsta  ledningen  frän 
hufvudstaden. 

Armfelt  fann  snart,  redan  i  Örebro,  medan  han  där  under 
senare  hälften  af  Mars  var  sysselsatt  med  utrustningen  af  den 
truppstyrka,  som  han  skulle  föra  mot  gränsen,  att  han  mottagit 
»det  mest  penibla  af  alla  befäl».  Han  fann  sina  trupper  utan 
uniformer  och  öfverplagg,  inga  proviantförråd,  intet  artilleri,  inga 
eller  dåliga  gevär,  ammunitionsförrådet  beräknadt  efter  12  pa- 
troner per  man,  inga  sjukvärdsanstalter,  inga  läkare,  »utom  några 
bödlar  med  fältläkareuniform».  »Kornjudar  och  bofvar  hade 
accaparerat  alla  ressurser?»  och  oskäligt  uppdrifvit  priserna  på 
spannmål  och  furage.  sHvad  hopp  att  därmed  göra  något,  ut- 
brister han,  mot  en  svältande  fiende,  inkrupen  i  sina  fästningar, 
som  elände  och  brister  öfver  ett  helt  land  utomkring  göra 
så  godt  som  inaccessible!  Nej,  ett  mera  djäfvulskt  perspektiv  har 
jag  ej  öfverlefvat  som  soldat!»*)  —  Medan  man  i  Örebro  med 
all  ifver  arbetade  pä  att  af  hjälpa  de  svåraste  bristerna,  skref 
konungen  otåligt  brcf  på  bref  med  uppmaning  att  påskynda  an- 
fallet   mot    Norge.  **)     Man    befarade    att  konungen   själf  skulle 


*)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  24. 
**)  Redan  d.  20  —   Armfelt    hade    då  tre  dagar  varit  i  Örebro  —  ville 
konungen    veta,    niir    armén    kunde    rycka    in  i  Norge,    till    hvars   gräns  det 


—  132  — 

komma  till  Örebro  för  att  påskynda  företaget.  »Gud  gifve  att 
kungen  ej  ville  benåda  oss  med  sin  närvaro!  —  skref  Armfelt 
till  sin  hustru.  »Dä  kunde  lätt  hända,  att  transporten  af  bröd 
afstannade  genom   kungsskjutsningen,   och  armén  finge  svälta'^.  *) 

Konungen  kom  icke,  men  i  stället  kommo  massor  af  bref 
och  ämbetsmemorialer  frän  krigsförvaltningen.  I  fråga  om  skrif- 
vande  kunde  man  ej  klaga  pä  vederbörandes  verksamhet:  »mera 
bläck  än  blod  flöt»  under  fälttåget,  sade  Armfelt.  Vid  hans  sida 
stodo  dock  under  arbetet  pä  truppernas  proviantering  och  ut- 
rustning tvenne  män,  hvilkas  förtjänster  han  frikostigt  prisar  och 
till  hvilka  han  sedan  denna  tid  stod  i  förhällande  af  uppriktig 
vänskap.  Det  var  landshöfdingen  i  Karlstad  (sedermera  i  Gö- 
teborg) grefve  Axel  Rosen,  och  chefen  för  kommissariatet  vid 
Armfelts  fördelning,  kammarrådet  (sedan  presidenten  af)  Bill- 
bergh  —  båda  äfven  under  en  senare  tid  kända  såsom  ämbets- 
män af  framstående  duglighet. 

Smärre  posteringar  afsändes  mot  gränsen  i  senare  delen 
af  Mars;  och  dagarna  omkring  d.  i  April  satte  sig  hela  armén 
i  rörelse.  j>Det  kan  H.  M:t  och  hela  världen  vara  viss  på>,  skref 
Armfelt  till  sin  hustru,  full  af  ifver  och  verksamhetslust,  be- 
kymren oaktadt,  »att  den  första  minut,  som  möjligt  blir  att  slåss, 
jag  mindre  än  någon  svensk  officer  försummar  den».  Till  Ve- 
gesack  skref  han:  »Vi  få  likväl  lof  att  göra  något  ...  En 
svensk  armé  är  farligare  att  lemna  inaktiv  än  någon  annan. 
Idén,  att  intet  kan  göras,  verkar  idén  göra  intet  och  den  hel- 
vetiska ton,  som  sä  ofta  satt  vår  krigsära  pä  branten  af  sitt 
fall.»  Men  för  att  »upplifva  truppen»  förslog  han  skämtsamt, 
att  föranstalta  en  »autodafé  af  alla  dem,  som  under  fredens 
lugn  bercdt  arméns  overksamhet  och  orörlighet.  Detta  rätt- 
visans offer  till  den  store  Guden  skulle  förskaffa  oss  dess  nåd 
och  välsignelse».  **)  —  Åtta  dagar   efter   uppbrottet  från  Örebro 


var  20  mils  marsch;  och  d.  22  skref  han  och  underrättade,  att  IJergenstråhle 
komme  att  anfalla  Röras  d.  30  Mars,  då  Armfelt  »med  några  brigader*  borde 
sta  vid  vestra  gränsen. 

*)  Ännu  sedan  Armfelt  inryckt  i  Norge,  var  det  tal  om  konungens 
ankomst,  hvilken  han  fruktade  som  en  olycka.  »Då  är  allt  förloradt,  skref 
hau  (''/V),  folk  och  fä  på  36  timmar  med  ordres,  kontraordrcs  och  parader 
ruinerade  ....  Kan  icke  H.  M:t  fara  till  sin  fältmarskalk  (ToU  i  Skåne), 
som  är  hans  första  och  bästa  general,  hvilken  ej  lider  nöd.'  Hit  för  han  blott 
nöd  uch  sorg  med  sig.<r 

**)  A.  t.  Vegesack  ^^,3  1S08,  tr.  i  »Åtskilligt  ur  v.  V:s  efterl.  papper», 
s.  56.  I  ett  bref  från  Armfelt  till  K.  H.  Anckarsvärd  (Eriksb.  ark.)  från 
samma  tid  finner  man  följande  sarkasm:  «Mätte  norrbaggarna  ej  skynda  sig. 
ocl>  den  anda,  som  regerar  i  Stockholm  och  som  styrker  krigskollegium,  sväfva 
ned  öfvcr  dem  I     Amen.» 


—   ^33  — 

hoppades  han  »fa  känna  baijgarna  pä  pulsen.  Hade  vi  föda  och 
sädana  haubitser,  som  man  kunde  kasta  in  i  deras  skansar,  så 
skulle  väl  saken  ej  blifva  länij;  men,  som  jag  säger,  fienderna  äro 
oss  i  ryggen. 5>  *) 

sOm  Gustaf  III:s  ande  sväfvade  öfver  sitt  folk,  sina  härar, 
skref  Armfelt  före  fälttågets  början,  om  dess  odödlighet  tillät, 
att  den,  han  kallade  sin  bästa  vän,  kunde  ännu  fä  del  af  en  enda 
tanke,  som  vore  upplifvande  genom  snillets  of  ver  vigt,  då  skulle 
kanske  en  armé  utan  kanoner,  kulor  och  krut,  blott  med  Jeri- 
chos  belägrarcs  basuner  —  t.  o,  m.  gjorda  efter  Helvigs  modell 
—  vara  viss  pä  att  inom  kort  hämnas  Karl  XII:s  död  pä  Fred- 
rikshalls murar.  Men  nu  kallas  jag  af  skyldigheten  och  söker, 
full  af  god  vilja,  att  förtjäna  äran  att  dö  som  svensk,  hellre  än 
att  tala  möjligheten  af  ett  annat  öde.»  **) 

Redan  i  Karlstad  mötte  nedslående  underrättelser:  Vege- 
sack,  hvars  medverkan  söderifrån  med  venstra  flygeln  ingick 
som  en  väsentlig  del  i  anfallsplanen,  hade  insjuknat.  Hans  för- 
delning saknade  den  nödvändigaste  utrustning  och  kunde  ej  röra 
sig  ur  stället,  dä  Armfelt  frän  Karlstad  d.  3  April  gat  order 
till  venstra  flygelns  befälhafvare  att,  »utan  förlust  af  en  minut», 
rycka  fram.  Detta  var  sä  mycket  mera  oväntadt,  som  Vege- 
sack  i  rapport  till  konungen  förklarat,  att  han  vore  färdig  att 
anfalla  d.  i  April.***)  Nu  upplystes  emellertid,  att  alla  anstalter 
vid  venstra  flygeln  voro  beräknade  på  defensiven.  »I\Iin  för- 
undran, att  H.  M:t  ej  fattat  saken  så,  skrifver  Armfelt  till  Ve- 
gesack,  efter  konungen  naturligtvis  fatt  min  generals  rapporter, 
är  icke  att  beskrifva.  Då  hade  förmodligen  aldrig  offensiven 
blifvit  påtänkt. 5>  Något  understöd  var  sålunda  icke  att  påräkna. 
»Olycklig  den  general,  heter  det  i  samma  bref,  som  med  sin  armé 


*)  Armfelts  lirtiga  inbillning  tillskref  krigsförvaltningens  misstag  för- 
rädiska planer.  «Hufvudaktörerna  hafva  en  stor  plan.  skrifver  han;  de  vilja 
ha  en  lydkonung  under  Bonaparte  eller  prefekturer.  <ler  fortjcnstcn,  ehuru 
gömd  under  en  låg  och  lortig  yta,  skall  blifva  öfverskinande  ,  .  .  Hvem  vet, 
om  ej  djäfvulens  spel  lyckas,  hvarifrån  likväl  himmelen  oss  nådeligen  be- 
vare!«  (Till  Tornérhjelm  ^'/j,  anf.  st.,  s.  27).  —  Generaladjutanten  Tibells 
gamla  förbindelse  med  P^rankrike  och  kända  beundran  för  Napoleon,  under 
hvilken  han  tjenat,  syntes  gifva  stöd  åt  dessa  misstankar.  (Jfr  Gömdt  är  icke 
glömdt,  VIII:  52,  hvarest  syftas  på  Tibell.)  Misstanken  alt  Tibell  förehade 
några  hemliga  planer  var  allmän  äfven  bland  de  högre  ämbetsmännen  i  huf- 
vudstaden;  Ugglas  bevakade  honom  noga  genom  polisen.  (TroUe-Wachtmei- 
sters  journal  ^/j,  ''/jj  1808,  II:  104,  136). 
**)  Till  Cl.  Fleming  (Ups.  Bibi.}. 
***)  «I  sig  själf  är  detta  icke  Vegesacks  fel,  skrifver  Armfelt,  ty  här- 
uti  är  han  duperad  af  sitt  kommissariat,  som  skall  vara  ett  tjufband  utan 
like  .  .  .     Mitt  kommissariat,  nb.   Billberg,  är  af  en  rar  integrité.« 


—   134  — 

skall  sträcka  sin  omtanke  pä  flank  oeh  rygg  och  som  tror  sig 
nödsakad  att  extendera  sin  defensivlinie  till  den  grad,  act  han 
är  sv^ag  öfverallt.» 

Visserligen  utfärdade  Armfelt  d.  5  April  från  Karlstad 
till  öfversten  baron  Bunge,  som  under  Vegesacks  sjukdom  var 
venstra  flygelns  befälhafvare,  en  detaljerad  anfallsplan,  ännu 
byggd  pä  den  ursprungliga  tanken  om  hastig  samverkan  mel- 
lan de  olika  fördelningarna;*)  men  själf  synes  han  snart  nog 
hafva  förlorat  tron  pä  dess  utförbarhet.  »Vi  äro  reducerade 
till  ett  lumpet  partikrig  och  tvungna  att  öfvergifva  samman- 
hängande operationer,  sedan  nu  sjöarna  brutit  opp»,  skref  han 
till  sin  hustru  redan  den  8  April.  »Dä  står  baggen  bakom 
sina  fjäll,  klifver  upp  pä  dem  och  rullar  ner  stenar  för  att 
ecrasera  oss ;  et  cela  sera  alors  assez»,  tillägger  han,  bittert 
skämtande. 

Likväl  beslöt  han  att  rycka  fram  på  egen  hand  med  sin 
kolonn.  **) 

Upprepade  befallningar  därom  ingingo  frän  konungen,  som, 
oaktadt  man  ej  var  »säker  om  arméns  subsistance»,  och  ehuru 
han  erfarit  att  venstra  flygeln  ej  var  i  stånd  att  rycka  fram,  ej 
»fann  skäl  att  ga  ifrån  den  plan  att,  då  möjligheten  det  tillåter, 
anfalla  Norge».  »Detta  anfall  bör  ske  förr  eller  senare  och  ju 
förr  dess  hellre.»  **')  Det  var  vigtigt,  att  innan  ännu  isarna 
försvunnit,  begagna  vinterkommunikationerna  pä  gränsen.  Fien- 
den var  svag,  och  ett  dristigt  framryckande  öfverensstämde  med 
Armfelts  lynne;  han  utsatte  därföre  inmarschen  till  d.  15  April. 
Styrkan  af  hans  fördelning,  som  nu  benämndes  högra  flygeln,  dä 
det  snart  nog  visade  sig,  att  Bergensträhles  kär  i  Norrland  icke 
kunde  tagas  med  i  räkningen,  utgjorde  endast  5.^94  man  med 
sex  trepundiga  kanoner.  Inmarschen  med  denna  styrka  skedde, 
enligt  den  ursprungliga  planen,  i  riktning  mot  Glommen  öfver 
bergsträckningarna  pä  gränsen. 


*)  Tr.  hos  Meijer,  s,  63  o.  f. 
**)  »Skulle  er  flygel  vara  satt  på  en  absolut  defensiv  fot,  skref  han 
till  Vegesack  d.  7  April.  ...  så  går  jag  på  min  egen  hand  in  och  skall 
söka  berga  mig,  sä  godt  jag  kan,  samt  taga  min  ställning  på  Glommen  in- 
nan våren,  begagnande  isarna,  som  ännu  bära.  Olyckligtvis  skyndar  denna 
operation,  och  jag  väntar  med  dödande  otålighet  p.i  stunden,  då  detta  kan  gå 
för  sig.«     (Krigsark.) 

***)  Ur  konungens  egenhändiga  bref  till  A.  '''3,  "  ,  1808.  Han  öf- 
verlemnar  dock  ät  Armfelt  att  handla  efter  omständigheterna:  »Jag  bör  hysa 
det  förtroende  för  Armfelt,  säger  han,  att  han  såsom  på  stället  varande  noga 
urskilJL-r  det  rätta.» 


—  135  — 

Fördelade  pä  trenne  brigader,  ryckte  de  svenska  trupperna 
pä  utsatt  dag  in  i  Norge.  *)  Utan  näinnvärdt  motstånd  be- 
sattes af  andra  och  tredje  brigaden  under  de  närmast  följande 
dagarna  Haneborg  och  Blakj^ers  skans  vid  Glonimen  samt  passet 
vid  Örjesjön  längre  söderut.  Första  brigaden,  som  framryckte  i 
nordligare  riktning  mot  Kongsvinger,  och  hvars  rörelser  leddes 
af  Armfelt  personligen,  hade  d.  i8  April  en  allvarsammare  strid, 
hvilken  kröntes  med  en  framgång,  som  syntes  vara  ett  godt  fö- 
rebud för  fälttågets  fortsättning. 

Striden  gällde  förskansningen  vid  Lier.  ett  utanverk  till  fäst- 
ningen Kongsvinger,  beläget  pä  östra  sidan  af  Glommen.  Vä- 
gen till  Kongsvinger  försvarades  af  danske  öfversten  De  Seue 
med  omkring  1,200  man  och  artilleri,  oberäknadt  besättningen  i 
Kongsvinger.  Skottväxlingen  började  på  förmiddagen,  och  stri- 
den räckte  till  kl.  7  pä  aftonen,  dä  de  norska  trupperna  i  fullt 
språng  flydde  öfver  Glommen  till  fästningen,  förföljda  af  sven- 
ska husarer,  och  ställningen  vid  Lier  intogs  af  svenskarna.  Un- 
der eftermiddagen  hade  Armfelt  personligen  fört  befälet.  Han 
erkänner  själf,  att  det  en  stund  »såg  illa  ut  för  oss»,  och  var 
betänkt  pä  att  draga  sig  tillbaka  och  uppgifva  försöket.  Men 
striden  vände  sig  till  svenskarnas  fördel,  väsentligen  genom  ma- 
joren Hårds  och  kaptenerna  v.  Matérns  och  Anckarsvärds  raska 
uppträdande.  Anfallet  försvårades  betydligt  genom  den  branta 
och  otillgängliga  terrängen.  »Jag  stormade  en  backe,  skrifver 
Armfelt,  där,  sä  sannt  Gud  lefver,  jag  aldrig  trott  mig  kunna 
uppkomma,  utom  att  det  var  en  half  alns  snö,  som  hindrade 
marschen.»  Själf  var  han  den  förste,  som  stormade  upp  för  den 
otillgängliga  höjden,  berättar  han  i  ett  annat  bref.  I  döda  och 
sårade  förlorade  fienden  i  denna  träfTning  omkring  lOO  man; 
nära  samma  antal  togs  till  fånga.  Svenskarnas  förlust  utgjorde 
50  man  döda  och  66  man  särade.  —  Den  danske  befälhafvaren 
öfverste  de  Seue  fick  uppbära  härda  förebråelser  för  sitt  förhäl- 
lande och  miste  sitt  befäl.  **) 

I  Sverige  väckte  denna  framgång  stora  förhoppningar  och 
mycken  glädje.  Konungen  skyndade  att  upprepade  gånger  "i 
bref  till  Armfelt    betyga  sin  tillfredsställelse:    han  tackade  därför 


*)  Samma  dag  utfärdades  en  proklamation  till  Norges  inbyggare,  hål- 
len i  en  hofsam  och  värdig  ton.  (Tr.  i  öfversättning  hos  Rxder,  Danm.  Krigs- 
og  polit.  Historia  1807  — 1809,  II:  454,  samt  hos  Nielsen,  Grev  Herman  Wedel 
Jarlsberg,  s.  202.  efter  ett  original,  undert.  med  öfverste  Gahns  namn.) 

*"*)  Se    R.-eder,   anf.    st.,    Ih    480  o.  f.      De  Seue  utgaf  181 1   en  särskild 
skrift  till  sitt  rättfärdigande. 


—  136  — 

»Gud,  Armfelt  och  sina  goda  och  tappra  trupper».  *)  Den  na- 
turliga följden  af  denna  framgång  borde  hafva  varit  intagandet 
af  Kongsvingers  fästning.  Men  den  nästan  fullkomliga  bristen 
pä  artilleri  —  hela  den  afdelning,  som  intog  ställningen  vid 
Lier,  medförde  endast  två  trepundiga  kanoner  —  gjorde  att 
fästningen,  enligt  Armfelts  ord,  syntes  honom  »en  hård  nöt  att 
bita  på».  Själf  ansåg  Armfelt  att,  om  han  hade  haft  artilleri  af 
erforderlig  kaliber,  fästningen  bort  kapitulera  följande  dag:  »kom- 
mendanten, säger  Armfelt,  hade  förklarat,  att  hvarken  han  eller 
hans  garnison  hade  lust  att  låta  sig  svedas.»  **)  Med  skäl  an- 
märktes emellertid  ändamålslösheten  af  striden  vid  Lier,  då  bri- 
sten på  artilleri  omöjliggjorde  hvarje  företag  mot  fästningen. 

.Ställningen  vid  Lier,  som  förskansades,  behölls  emellertid, 
ända  till  dess  de  svenska  trupperna  befalldes  att  utrymma  Norge; 
och  den  försvarades  tappert  mot  det  anfall,  som  d.  18  Maj  gjor- 
des under  befäl  af  öfverste  Staffelt. 

Men  Lier  blef  också  den  enda  vigtigare  plats,  som  under 
detta  fälttåg  någon  längre  tid  hölls  besatt  af  de  svenska  trup- 
perna; och  snart  ingingo  underrättelser  om  missöden  och  förlu- 
ster, som  vida  öfvervägde  framgångarna  under  fälttågets  första 
dagar.  Vi  låta  Armfelt  själf  i  korthet  framställa  förloppet  af 
krigshändelserna  under  den  följande  månaden.  ***) 

»General  Vegesacks  afdelning,  som  enligt  sina  rapporter 
skulle  hafva  varit  färdig  d.  i  April,  var  icke  i  stånd  att  röra 
sig  ur  stället  på  grund  af  bristande  lifsmedel  och  transport- 
anstalter. Dessa  hinder  gjorde  det  lätt  för  fienden  att  draga  alla 
sina  trupper  från  de  båda  fästningarna  och  att  afsända  4,000  man 
mot  Höland  och  Blakjaer  .  .  .  Resultatet  häraf  blef,  att  våra  trup- 
per, så  väl  vid  Höland  som  vid  Lund,  blefvo  tvungna  att  draga 
sig  tillbaka,  och  att  den  fördelning,  som  anfördes  af  grefve  Mör- 
ner,  öfverrumplades  mellan  Urskog  och  Blakj.Tr.  Dessa  mot- 
gångar hejdade  plötsligt  det  allmänna  framryckandet  och  utsatte 
armén  för  de  beklagligaste  missöden.» 


*)  Gustaf  IV  Adolf  t.  Armf.  ^i/^,  2^/^  1808. 
*")  (rPrécis  de  la  campagne  en  Norvége,  s.  13.  Alt  någon  hemlig  un- 
derhandling egt  rum  med  fästningens  försvarare,  framgår  äfven  af  ett  bref 
från  Armfelt  till  landshöfding  A.  v.  Rosen,  hvari  berättas  ('^jj  1808),  att  då 
man  'ä  ett  visst  samtal»  sökt  bevisa  kommendanten,  att  fästningen  skulle  falla 
och  «att  emellertid  han  manquerade  en  god  aftaire,  svarade  han  slutligen: 
Hur  f-n  vill  ni  att  jag  utan  elt  skott  eller  en  granat,  kastad  mot  fästningen, 
skall  gå  i  konferens  om  kapitulation .'« 

***)  Precis  de  la  campagne  en  Norvége,  s.   13  o,  f. 


—  137  — 

»En  annan  ej  mindre  olycklig  tilldragelse  rågade  mattet. 
Bergenstråhle  var  längt  ifrån  att  kunna  fullfölja  den  öfverens- 
komna  planen  och  börja  sina  operationer  vid  slutet  af  Mars,  Han 
drog  sig  i  stället  mot  Qvarken,  öfver  hvilken  man  med  orätt 
väntade  ett  ryskt  infall.  Denna  oväntade  rörelse  var  lika  okänd 
för  kommenderande  generalen  som  för  öfverste  Gahn,  ty  Ber- 
genstråhle hade  fått  sina  order  direkt  frän  Stockholm,  I  följd 
däraf  blef  det  en  lätt  sak  för  en  del  af  den  fientliga  styrkan, 
som  borde  hafva  hållits  i  schack  i  närheten  af  Trondhjem,  att 
öfverfalla  Gahn,  då  denne  ryckte  fram  för  att  samverka  med  för- 
sta brigaden  och  förena  sig  med  denna.  Danskarna,  åtminstone 
sex  gånger  starkare  än  Gahn,  *)  omringade  honom,  och  sedan 
halfva  hans  afdelning  fallit,  blef  han  tillfångatagen;  vägen  öfver 
Dalby  till  Karlstad  lemnades  öppen  samt  alla  arméns  magasiner 
utan  skydd,  om  fienden  hade  förstått  att  begagna  sig  af  våra 
motgångar.»  **) 

Striden  vid  Toverud,  där  öfverstelöjtnanten  grefve  Axel 
Mörner  blef  öfverrumplad,  kostade  svenskarna,  utom  döda  och 
sårade,  omkring  loo  man,  som  togos  till  fånga,  däribland  befäl- 
hafvaren ;  ***)  och  ännu  större  var  den  förlust,  som  drabbade 
öfverste  Gahns  fördelning  vid  Flisenälfven  (Trangen  eller  Kjel- 
åsen).  Af  hela  hans  bataljon  räddades  endast  117  man;  resten 
föllo  eller  togos  till  fånga,  —  Hela  Norge  jublade  öfver  att  det 
fruktade  svenska  anfallet  så  lyckligt  blifvit  tillbakaslaget;  prinsen 
af  Augustenburg,  som  själf  ledt  truppernas  rörelse  mot  Höland 
och  Blakjser  samt  tvungit  den  del  af  svenskarnas  andra  brigad, 
som  ej  tagits  tillfånga,  att  draga  sig  tillbaka,  blef  Norges  popu- 
läraste man  och  firades  som  en  hjälte.  Dessa  strider  omtalas 
ännu  i  dag  med  stolthet  i  Norge,  och  fälttåget  i  sin  helhet,  som 


*)   Denna    uppgift  är  oriktig:    danskarnas  styrka  utgjorde  omkring  S40 
man,  svenskarnas  480.     Se  Rwder  II:  484  o.  f. ;  jfr  Meijer,  86  o.  f. 

**)  I  bref  till  Tornérhjelm  (anf.  st.,  s.  29)  klagar  Arinfelt  bittert:  »Ber- 
genstråhle är  och  är  icke  under  mitt  befäl,  allt  som  det  faller  Tibell 
in,  hvilkeu  från  Stockholm  ger  honom  order  direkte,  som  jag  tre  vec- 
kor efteråt  får  känna.  Hade  icke  Bergenstråhle  gått  till  Qvarken  (den  exé- 
crablaste  af  alla  dumma  operationer),  så  hade  icke  Gahn  nu  varit  écraserad* 
("1^    1808). 

***)  Armfelt  var  mycket  missnöjd  med  Mörners  uppförande.  »Under  det 
han  blef  af  med  60  man  fotfolk  och  30  husarer,  bröt  sig  Oxenstjerna  igenom 
med  bajonetten,  utan  att  förlora  en  .  enda  man.  Voilä  la  diflférence  entré 
le  courage  et  le  talent  —  et  l'esprit  sans  solidité,  joint  ä  un  petit  coeur  bien 
rétréci;»  skrifver  Armfelt  till  sin  dotter  {"\^).  Se  om  denna  strid  Raeder,  II: 
462  o.  f.,  Meijer,  s.  82  o.  f. 


-  138  - 

€J  har  några  större  drabbningar  att  uppvisa,  anses  som  ett  högst 
ärofullt  blad  i  Norges  på  krigiska  bragder  fattiga  historia.  *) 

Bristen  på  samverkan  mellan  den  svenska  härens  olika  af- 
delningar  jämte  den  orimligt  utsträckta  anfallslinien  hade  så- 
lunda redan  vid  fälttågets  början  visat  sina  menliga  följder,  och 
den  sorglöshet,  med  hvilken  de  svenska  trupperna  fördes  i  smä 
afdelningar  i  det  otillgängliga  berglandet^  hade  icke  ländt  deras 
befäl  till  berömmelse,  ehuru  prof  af  personlig  tapperhet  ej  sak- 
nats. Särskildt  har  öfverste  Gahn  klandrats  för  sitt  framryc- 
kande från  Dalarne.  utan  att  hafva  tagit  kännedom  om  fiendens 
ställning.  Hufvudsakliga  ansvaret  för  hans  nederlag  har  dock 
af  krigets  senaste  svenske  historieskrifvare  tillagts  öfverbefäl-- 
hafvaren,  **)  som  anbefallt  Gahns  framträngande,  innan  han  själf 
var  i  stånd  att  från  Lier  och  Kongsvinger  understödja  honom. 
Armfelt  antog,  såsom  vi  sett,  att  Bergenstråhles  kår  längre 
norrut  redan  inryckt  i  Norge;  att  ingen  underrättelse  därom 
ingått,  kunde  bero  på  det  ofantliga  afstånd,  som  skilde  denna 
fördelning  från  den  svenska  vestarmén.  ***)  Men  i  hvarje  fall 
var  Gahns  ställning  redan  genom  själfva  den  ursprungliga  dis- 
positionen äfventyrlig,  och  själf  hade  han  framställt  företagets 
faror.  Arméns  sönderstyckande  i  små  afdelningar  visade  såle- 
des sina  olycksbringande  följder;  och  den  förmaning  till  försig- 
tighet  i  dispositioner,  som  konungen  tillställde  Armfelt  (d.  1 1 
Maj)  med  anledning  af  Gahns  och  Mörners  missöden,  kunde  ej 
anses  vara  obefogad. 

I  jämförelse  med  dessa  motgångar  var  den  sjöstrid  utanför 
Strömstad,  som  egde  rum  d.  28  April  och  som  utföll  till  sven- 
skarnas fördel,  af  underordnad  betydelse.  7) 

Från  Lier,  där  Armfelt  delat  truppernas  mödor  och  um- 
bäranden —  »jag  svalt  som  en  hund  i  Lier^,  skrifver  han  till 
sin   vän    Rosen  77)    —    skyndade    han    till   venstra   flygeln,    som 


*)  Se  t.  ex.  Aall,  Eiindringer,  s.   143,  Nielsen,  Wedel  Jarlsberg,  s.  199, 
Faye,  Landkrigen  i  Norge  1808,  i  Nord.   Univ.  Tidskrift  1861,  s.   115  o.  f. 
**)  Meijer,  s.  90;  jfr  Vegesack,  Sv.  arméns  fälttåg,  s.   108,   124. 
***')  A:s    bref   från    dessa    dagar    visa    hans  oro  för  Gahns  öde,  då  inga 
underrättelser  ingingo   från  norra  fördelningen. 

t)  Kapten  Norberg  tillbakaslog  med  fem  kanonslupar  ett  anfall  af  en 
vida  öfverlägsen  styrka  (11  kanonslupar  och  15  smärre  fartyg),  afsedt  att  oroa 
svenska  arméns  venstra  llygel.  Två  af  de  danska  fartygen  sjönko,  och  ett 
sprang  i  luften. 

tt)  Till  sin  hustru  skref  han  den  '•/«  180S:  <rllvad  vi  alla  lida,  står 
ej  att  beskrifva.  I  går  var  jag  i  ett  torp.  där  16  lågo  i  en  stuga,  som  icke 
10  synas  kunna  vara  uti,  på  bara  golfvet,  och  ej  en  smula  annat  än  soldat- 
proviant (foT    officerarna)    att    fa.     De    beklaga  sig  icke,  ty  de  se,  att  jag  de- 


-  139  - 

fortfarande  stod  orörlig,  för  att  påskynda  dess  rörelser.  Han 
sammanträttade  d.  26  April  i  Silbodal  med  Vegesack,  som  nu 
var  återställd  och  återtagit  befälet,  samt  öfverenskom  med  ho- 
nom om  de  närmast  förestående  rörelserna.  För  öfrigt  fann 
han  tillståndet  bedröfligt  —  allt  var  »på  tok»,  säger  han,  pä 
grund  af  dåliga  beräkningar  och  kommissariatets  ömklighet.  — 
Frän  konungen,  som  genom  en  kurir  frän  Armfelt  erhöll  un- 
derrättelse härom,  ankommo  stränga  order  till  Vegcsack  att  sätta 
sig  i  rörelse.  *)  Omsider  de  första  dagarna  i  Maj  inryckte  ven- 
stra  flygeln  i  sydligaste  delen  af  Norge;  föreningen  med  högra 
flygeln  utfördes  genom  en  fördelning  under  öfverste  Bränd- 
ströms betäl,  som  intog  en  ställning  i  närheten  af  Orjesjön, 
hvarest  högra  flygelns  tredje'  brigad  fortfarande  stod  qvar.  — 
Så  väl  mot  denna  sistnämnda  brigad  vid  Orjesjön,  som  mot 
Vegesacks  fördelning,  gjordes  under  de  närmaste  dagarna  an- 
fall från  norska  sidan:  svenska  posteringar^  tillbakadrefvos  för 
tillfället,  skott  växlades,  mindre  förluster  gjordes  å  ömse  si- 
<jor;  men  svenskarna  behöUo  dock  sina  ställningar  innanför 
gränsen,  hvarest  de  förskansade  sig.  Att  rycka  fram  var 
omöjligt  i  anseende  till  brist  på  lifsmedel  och  transporternas 
svårighet.  **) 

Bittert  klagar  Armfelt  öfver  denna  hårda  nödvändighet. 
»På  intet  sjukhus  finnes  något  slags  medikament,  skrifver  han; 
de  sjuka  få  varmt  vatten.  Jag  har  skrifvit  och  skickat  kurirer, 
allt  utan    hjälp  .  .  .     Allt    hvad  jag   rapporterar,  som  icke   beha- 


lar med  dem  samma  öde«.  —  I  bref  till  Vegesack  skildrar  han  pä  följande 
sätt.  svårigheterna  med  lifsmedel  i'V,):  «l  ett  fattigt  och  utsvultet  land  skall 
jag  blott  lefva  genom  transporter  från  Västerås  och  Örebro.  Jag  skall  dö 
af  svält,  när  de  raglande  hästar,  som  släpa  maten,  ändtligen  stupa,  och 
islossningen  börjar.*  I  sammanhang  härmed  uttalar  han  den  åsigt,  att 
venstra  flygeln,  med  Göteborg  balcom  sig,  borde  lättare  kunna  fa  sina  för- 
nödenheter. 

*)  Armfelts  enskilda  underdän.  promemoria,  dat.  Karlanda  d.  2S  April, 
begär  att  en  ny  generalkommissarie  skulle  nedsändas  till  venstra  flygeln  i 
stället  för  baron  Liljehorn,  <TSom  fallit  i  händerna  pa  bofvar,  af  hvilka  han 
dependerar.ff  På  samma  gång  begärde  han,  att  en  eskader  af  skärgårds- 
flottan under  Wirsén  skulle  ställas  till  venstra  flygelns  förfogande.  Afven  af 
landttrupper  begärde  han  förstärkning,  uttalande  den  åsigt,  att  ett  allmänt 
anfall  på  Norge  dessförutan  icke  kunde  lyckas.  »Men,  säger  han,  om  de 
medel,  man  ka/i  begagna,  nu  begagnas,  tror  jag  mig  om  att  innan  Juni  må- 
nads slut  liafva  deciderat  frågan  på  vestra  gränsen».  —  Konungens  skrifvelse 
till   Vegesack   flnnes  tryckt   hos   Meijer,  anf,  st,,  s.  94. 

**)  Se  om  dessa  skärmytslingar  Meijer.  s.  96  o.  f.  lirister  och  um- 
bäranden gjorde  att  sjukligheten  i  armén  tilltog.  D.  ",'5  skref  Armfelt,  att 
öfver  1,400  man  voro  sjuka  och  att  antalet  tilltog  dagligen;  soldater  rymde 
lör  svält.     (Till  Rosen.) 


—  140  — 

gar,  gömmes  eller  tages  ur  rapporterna,  hvarigenom  publiken 
anser  mig  som  en  couleur  de  rose-mälare.»  —  Allmogens  i 
gränsprovinserna  lidande  genom  kriget  och  genom  myndighe- 
ternas hänsynslöshet,  oordningarna  och  oredligheten  hos  för- 
valtningens underordnade  redskap  väckte  hans  lifliga  harm.  »I 
Liljehorns  län  (Elfsborgs  län),  skrifver  han,  uppköptes  i  en 
hast  allt  hvad  bonden  hade,  och  sä  snart  det  var  gjordt,  skrefs 
gärden  ut.  Dä  egde  den  syndaren  intet  att  gifva,  men  må- 
ste för  70  ^  påökning  äterköpa  af  magasinsförvaltaren  för 
att  som  gärd  äterlemna  det.  Döm  om  hvad  hat  det  skall 
väcka  mot  kriget,  oberäknadt  transporter,  inqvartering,  hästars 
ruinerande  m.  m. !» 

För  att  närmare  kunna  öfvervaka  det  helas  ledning,  sedan 
de  båda  flyglarnas  förening  blifvit  gjord,  tog  Armfelt  för  den 
närmaste  tiden  sitt  högqvarter  i  Holmedalen,  beläget  på  svenska 
sidan,  tvä  mil  frän  gränsen  midt  emot  passet  vid  Örje.  Vid  un- 
derrättelsen om  en  pågående  strid  vid  norra  ändan  af  Örjesjön 
d.  5  Maj  skyndade  Armfelt  till  stridsplatsen  och  red  tre  mil  öf- 
ver  fjällen,  hvarvid  han  lindrigt  skadade  sig  till  följd  af  hästens 
fall.  Han  fann  striden  kort  förut  slutad  och  fienden  pä  återtåg, 
samt  vidtog  anordningar  till  ställningens  betryggande.  Till  följd 
af  sitt  missöde  med  hästen  kunde  han  till  sin  saknad  ej  vara  med 
om  den  nya  skärmytslingen  vid  Örjebro  två  dagar  senare,  dä 
de  svenska  förposterna  drefvos  tillbaka  öfver  bron,  som  måste 
brännas.  ^Här  ligger  jag»,  skrifver  han,  »som  det  står  i  Bellmans 
visor,  utsträckt  med  min  sneda  fot  och  förbannar.»  Anfallet 
hade  dock  ingen  nämnvärd  påföljd,  och  svenskarna  besatte  åter 
ställningen. 

Den  plan,  hvarom  Armfelt  och  Vegesack  öfverenskommit, 
gick  ut  pä  att  iakttaga  den  strängaste  defensiv,  till  dess  »H. 
M:t  yttrat  sig  öfver  värt  behof  af  mera  folk  och  skärgårdsfar- 
tyg» ;  *)  med  båda  flyglarna  borde  dock  samtidigt  företagas  en 
stark  rekognoscering,  hvarvid  man  skulle  försöka  att  drifva  fien- 
den tillbaka.  Någon  samverkan  mellan  högra  och  venstra  fly- 
geln blef  dock  ej  följden  af  deras  förening.  Armfelt  fick  inga 
underrättelser  från  Vegesack,  och  fann  sig  d.  10  Maj  föran- 
läten att  ånyo  erinra  honom  om  nödvändigheten  att  handla  gc- 
mensanit.  Dä  hade  han  ej  sedan  d.  4  Maj  haft  någon  under- 
rättelse frän  venstra  flygeln;  ett  bref,  skrifvet  i  missnöjd  ton 
några  dagar  senare  (d.  14  Maj),  visar  ytterligare  huru  förhål- 
landet mellan  de  gamla  stridskamraterna  blifvit  allt  mer  spändt, 


•)  A.  t.  Veges.  V5   >8o8  (Krigsark.). 


—   141   - 

väsentligen  pä  grund  däraf  att  gränserna  för  Vegesacks  be- 
roende af  Armfelts  befäl  ej  voro  bestämdt  utstakade.  *)  I  bref 
till  konungen  anmälde  Armfelt  äfven,  att  han  ej  haft  under- 
rättelser från  Vegesack,  och  beklagade  sig  enskildt  öfver  att 
denne  »med  all  sin  bravur  och  verkliga  talang,  är  ojämn  till 
humör,  konfys,  omöjlig  att  koncertera  en  större  operations- 
plan med».  **)  Konungens  missnöje  med  Vegesacks  overksam- 
het visade  sig  genom  befallningen  till  honom  och  hans  när- 
maste man  öfverste  Bunge  att  ofördröjligen  inställa  sig  i  Stock- 
holm. D.  15  Maj  lemnade  Vegesack  befälet  och  återvände  icke 
till  vestra  armén. 

En  särskild  omständighet  hade  bidragit  till  att  öka  miss- 
sämjan mellan  de  båda  befälhafvarna.  Underrättelse  hade  in- 
gått, att  den  engelske  amiralen  Saumarez  anländt  till  Göteborg 
och  att  en  engelsk  eskader  med  landstigningstrupper  ombord 
snart  vore  att  förvänta.  Armfelt  skyndade  att  till  den  en- 
gelske amiralen  skicka  sin  öfveradjutant  baron  K.  H.  Anckar- 
svärd,  med  uppdrag  att  fästa  hans  uppmärksamhet  pä,  att 
»stunden  vore  inne  för  engelska  flottdemonstrationer,  descente, 
bombardering  etc,  som  norrmännen  ej  vore  beredda  på».  '*') 
Anckarsvärd  medförde  äfven  åtskilliga  kartor  och  uppgifter  rö- 
rande de  norska  hamnarna.  Saumarez  omfattade  lifligt  Arm- 
felts plan,  och  Anckarsvärd  fick  därföre  befallning  att  genast 
sätta  sig  i  förbindelse  med  kaptenen  vid  svenska  skärgårds- 
flottan Norbergs  densamme  som  kort  förut  så  manligen  stridt 
vid  Svinesund,  för  att  gifva  honom  del  af  öfverenskommelsen 
med  Saumarez. 

Under  tiden  hade  emellertid  öfverste  Gyllensköld,  Armfelt 
ovetande,  fatt  befäl  öfver  den  sv^enska  eskader,  som  skulle  be- 
täcka kusten  och  skydda  venstra  flygelns  operationer.  I  Anckar- 
svärds  uppdrag  till  Norberg  säg  nu  denne  man  ett  ingrepp  i 
sina  rättigheter;  han  förklarade,  att  han  och  flottiljen  ej  stode 
under  Armfelts,  utan  under  Vegesacks  befäl.  Vegesack  sy- 
nes hafva    delat    hans    mening;    han    hade    pä    egen    hand  upp- 


\ 


*)  ffDå  vi  den  26  April  träffades,  skref  han,  sträckte  sig  vår  öfver- 
enskommelse  och  plan  ej  längre  än  till  att  operera  en  förening  våra  flyglar 
emellan  och  sedermera  efter  omständigheterna  agera,  antingen  de  af  fienderna 
tillskapades  eller  af  den  från  England  väntade  secours.  Min  general  har, 
enligt  erhålliie  nådiga  ordres  direkt,  funnit  sig  föranlåten  taga  ett  annat  parti. 
Det  var  i  grund  häraf,  jag  begärde  dess  tankar  och  uppgaf  mina,  relativt  till 
den  starka  rekognoscering,  jag  trodde  möjlig. <f 

**)  Se  Gömdt  är  icke  glönidt.  IV;  29  (orält  dateradt   '^3). 
**")   A.  till  Anckarsvärd  ;Eriksb.  Arkiv.. 


—    142    - 

gjort  en  plan  för  Gyllenskölds  samverkan  med  venstra  fly- 
geln. Enligt  denna  plan  borde,  sedan  de  norska  trupperna 
till  följd  af  svenska  flottans  operationer  mot  Fredrikssten  och 
Fredriksstad  blifvit  dragna  mot  kusten,  svenska  landtarméns 
båda  flyglar  gemensamt  framrycka  mot  den  försvagade  fienden.  *) 
Order  hade  redan  af  Vegesack  gifvits  ät  Gyllensköld,  Armfelt 
ovetande. 

Intet  afseende  fästes  sålunda  vid  beskickningen  från  högste 
befälhafvaren.  Pä  goda  skäl  väckte  detta  Armfelts  förtrytelse. 
Hans  vrede  vände  sig  dock  mindre  mot  Vegesack,  —  »det  är 
icke  hans  fel,  att  han  anses  som  independent  af  mig  och  blott 
beroende  af  H.  M:ts  orders,  säger  han  —  utan  mot  general- 
adjutanten för  armén  Tibell,  som  gjordes  ansvarig  för  konungens 
handlingar,  och  mot  Gyllensköld.  Till  Vegesack  uttryckte  han 
den  förmodan,  att  »Hr  Gyllensköld,  van  vid  hofvet  och  tea- 
terns ")  intriger  och  trakasserier,  önskat  införa  denna  sin  lifs- 
sirap  i  vara  krigsföretag  för  att  brouillera  dessa  och  brouillera 
cheferna».  ***)  Då  Vegesack  återkallades  frän  sitt  befäl,  skref 
Armfelt  till  honom  i  en  särad  ton:  »Jag  förmodar,  att  konungen 
uppkallat  min  general  .  .  .  för  att  vara  fosterlandet  gagnelig  i 
ett  vigtigare  befäl»,  och  nämner  sig  själf  »en  gammal  och  i  det 
närmaste  kassabel  general,  som,  ehuru  med  ganska  små  pre- 
tentioner, lärer  efter  den  nuvarande  krigsorganisationen  hafva 
dem  för  stora,  efter  han  trodde  han  borde  fä  del  utaf  hvem 
som  blefve  employerad  eller  skickad  till  befäl  i  en  armé,  som 
han  en  chef  kommenderarx'.  Han  gör  därjemte  följande  nedslagna 
bekännelse:  »Den  tid  vi  varit  (nominatift)  med  hvarandra,  har 
lemnat  oss  ingendera  tillfälle  att  hvarken  partielt  eller  förenade 
göra  något,  som  kan  vara  gagneligt  för  staten.»  j) 


*)  V.  till  Armf.   "I5   1808,  tr.  i  <rÅtskilligt  ur  V:s  papper*,  s.  49- 
**)  Under    åren     1799— 1813    var    Brelin-Gyllensköld  andre  direktör  vid 
Kongl.  teatern. 

***)  A.  t.  Vegesack  ^'\^  1808  (Krigsark.).  Med  dessa  och  andra  bittra 
uttryck  om  G.  kontrasterar  på  ett  egendomligt  sätt  den  förbindliga  tonen  i  ett 
Armfelts  bref  till  Gyllensköld  några  veckor  senare,  *|g   1808  (Ups.  Bibi.). 

t)  A.  t.  Vegesack  "^[j  1808  (Krigsark.).  Ytterligare  förklaringar  egde 
rum  mellan  de  båda  generalerna,  och  det  goda  förhållandet  syntes  snart 
vara  återställdt.  Se  A:s  bref  till  V.,  '^\l^  1808,  tryckt  (under  orätt  datum)  i 
<'Ätskilligl  ur  Vegesacks  papper»,  s.  53,  hvarest  det  säges:  «Jag  misstror  ej 
den  mans  tänkesätt,  med  hvilken  jag  delat  öden  och  faror  och  som  jag  bör 
anS3  som  min  vapenbroder.  Den  rättvisa,  j.ng  gjort  ät  Edra  verkliga  militä- 
riska  talanger,  Er  erkända  bravur  har  blott  varit  en  helig  pligt,  jag  uppfyllt. <r 
Och  då  Vegesack  längre  fram  på  sommaren  erhöll  ett  befäl  mot  Finland, 
skref  Armfelt  till  honom:  »Lycka,  ja  mycken  lycka  följe  Edra  företag!  Fin- 
lands befrielse  blir  ämnet  för  en  oförgänglig  ärestod.* 


—   143  — 

Hvarken  Armfelts  eller  Vegesacks  plan  till  samverkan 
med  vare  sig  den  engelska  eller  svenska  eskadern  ledde  till 
något  resultat.  Gyllenskölds  hela  bedrift  inskränkte  sig  till 
en  misslyckad  expedition  mot  Hvalöarna  d.  22  Maj,  hvarefter 
han  återkallades  till  Stockholm  och  befälet  öfvergick  till  öf- 
verstelöjtnanten  Rahmn.  ')  Kändt  är,  att  engelska  flottan  och 
de  10,000  man  under  general  Moore,  som  den  medförde,  all- 
deles intet  uträttade,  pä  grund  af  de  misshälligheter,  som  ge- 
nast yppade  sig  mellan  konung  Gustaf  IV  Adolf  och  den  en- 
gelske befälhafvaren.  De  slutade  med,  att  den  engelska  flot- 
tan i  början  af  Juli  återvände,  sedan  den  sju  veckor  legat 
utanför  Göteborg,  utan  att  det  tillåtits  de  engelska  trupperna 
att  landstiga.  ") 

Engelska  flottans  ankomst  blef  detta  oaktadt  af  afgörande 
vigt  för  gången  af  det  norska  fälttåget.  Då  konungen  i  midten 
af  Maj  erhöll  underrättelsen  om  ankomsten  af  denna  hjälpsänd- 
ning, uppstod  hos  honom  planen  att  med  dess  understöd  rikta 
sitt  hufvudanfall  mot  Seland,  och  att  tillsvidare  inställa  vestra 
arméns  krigsoperationer  mot  Norge.  Han  tog  nämligen  för 
afgjordt,  att  engelska  flottan  för  detta  ändamål  skulle  stå  till 
hans  förfogande;  och  redan  d.  19  Maj,  dä  Armfelt  som  bäst 
hoppades,  att  den  engelska  hjälpsändningen  skulle  underlätta 
hans  framryckande  i  Norge,  utfärdades  en  generalorder,  ge- 
nom hvilken  föreskrefs,  att  alla  offensiva  rörelser  mot  Norge 
skulle  inställas,  och  armén,  smed  anledning  af  fördelaktigt  för- 
ändrade omständigheter»,  intaga  den  »säkraste  och  fördelaktigaste 
defensiva  ställning».  ***)  Att  konungen  efter  långa  underhand- 
lingar fick  bestämdt  besked  från  England,  att  hjälptrupperna 
alldeles  icke  finge  användas  hvarken  mot  Seland  eller  mot  Fin- 
land, förmådde  icke  ändra  hans  beslut.  Mot  Seland  skulle  än- 
dock anfallet  riktas;  till  södra  armén  drogos  under  sommarens 
lopp  trupper  från  alla  håll,  särskildt  från  vestra  armén,  och  före- 
tagen mot  Norge  afstannade. 

Konungens  befallning  att  inställa  inryckandet  i  Norge  kom 
fullkomligt  oväntadt  för  Armfelt  och  väckte  dennes  lifliga  för- 
trytelse, huru  föga  nöjd  han  än  var  med  utrustningen  för  fält- 
tåget.    Befallningen    anlände    till  högqvarteret  Holmedalen  d.  25 


♦)  Meijer,  s.  100,  loi. 
**)  Se    härom    Hist.    tafla,    II:   99   o.  f.,    Meijer,  s.    109  o.   f.,    Vegesack, 
s.   112  o.  f. 

***)  Meijer,  s.  124. 


—   144  — 

Maj ;  Armfelt  ärnade  då  begifva  sig  till  venstra  flygeln,  för  att 
söka  åstadkomma  den  omtalta  förbindelsen  med  engelska  flottan.  *) 
Sjelf  uppgifver  han,  att  den  kungliga  befallningen  träffat  honom 
»såsom  ett  åskslag».  Han  hade  intet  annat  val  än  att  genast  lyda 
konungens  order  och  göra  anstalter  för  återtåget  öfver  gränsen. 
Dessförinnan  aflät  han  dock,  samma  dag  som  orderna  anländt,  en 
skrifvelse.,  hvari  han  visade  oklokheten  af  att  lemna  den  ställning, 
som  vestra  arme'n  intagit  under  de  fem  veckor,  som  fälttåget  va- 
rat. Den  utgjorde  den  naturliga  gränsen,  kommunikationerna  dit 
från  Sverige  vore  de  beqvämaste,  och  om  offensiven  skulle  åter- 
tagas, vore  ställningens  återeröfrande  förenadt  med  stora  svårig- 
heter. **)  Särskildt  anmärkte  han  olämpligheten  af  att  draga 
trupperna  från  ställningen  vid  Lier,  hvarifrån  Kongsvinger  kunde 
bombarderas^  så  snart  de  reqvirerade  mörsarna  hunne  ankomma. 
Pä  dessa  föreställningar  fästes  intet  annat  afseende,  än  att 
det  medgafs  åt  arméns  venstra  flygel  att,  då  så  syntes  lämpligt, 
genom  offensiva  rörelser  i  samband  med  skärgårdsflottan  draga 
fiendens  uppmärksamhet  från  högra  flygeln^  hvilken  borde  nn- 
taga  den  säkraste  defensiva  ställning  till  betäckande  af  eget 
land».  ***)  I  ett  enskildt  bref  (d.  i  Juni)  gaf  konungen  tillkänna 
sitt  missnöje  med  Armfelts  invändningar.  Han  förklarade  däri 
vresigt  och  kategoriskt:  »Den  rätta  tidpunkten  att  taga  Norge 
är  förlorad  för  det  närvarande,  ty  detta  borde  hafva  skett  i 
slutet  af  Mars  månad  och  allra  sist  i  början  af  April.  Att  svå- 
righeter därvid  hafva  mött,  därom  är  jag  öfvertygad,  ty  detta 
land  (Sverige)  är  utmärkt,  om  ej  af  annat,  åtminstone  genom 
dess  svårigheter  och  hinder  i  alla  företag  af  vigt,  och  Finland 
är  motsatsen  däraf».  -|-) 


*)  A.  till  sin  huslru  ^"/s-  J'^'''  Precis  de  la  campagne,  s.  17.  De  där 
förekommande  uppgifterna  om  trupprörelserna  för  ett  tillärnadt  hufvudanfall 
mot  Momarken  bestridas  af  Meijer,  s.  212. 

**)  A.  till    konungen  ^^Ij   1808.     Meijer,  s.  124. 
***)  Hemliga  ordres  d.  31    Maj   1808. 

t)  Det  heter  i  samma  bref,  med  anledning  af  Armfelts  klagomål  öfver 
trasslet  med  Gyllensköld:  «Att  den  vid  Strömstad  stationerade  skärgårdseska- 
dern skulle  blifva  overksam,  enligt  Armfelts  skrifvelse,  är  mig  obegriplig, 
ty  utom  det  nit,  jag  bör  förvänta  skall  uppelda  hvar  och  en  att  göra  väl, 
gifves  också  en  annan  drifiljäder,  som  är  krigslydnaden,  och  hvaraf  högste  be- 
fälhafvaren  öfver  vestra  armén  bör  vara  mästare,  så  länge  svenska  krigs- 
makten har  namn  af  att  vara  i  ordning.  Jag  undanber  mig  således  nu  och 
framgent  alla  slags  personliga  beskyllningar,  som  ej  kunna  bevisas  och  som 
endast  kasta  skuggor,  men  gifva  ingen  dager.  Det  är  af  gärningarna,  man 
nu  mer  än  någonsin  måste  bedöma  människor,  ehuru  denna  erfarenhet  ej  är 
alltid  angenäm.»  Detta  bref  synes  vara  det  sista  enskilda  bref  från  konungen 
till   Armfelt.     Onåden   var  redan   afgjord. 


-  145  — 

Oförbehållsamt  utgöt  Armfelt  i  enskilda  bref  sin  förtry- 
telse öfver  denna  förändrade  fälttågsplan.  Han  förklarade  åter- 
taget frän  Lier  vara  »en  onödig  infanii» '),  och  skref:  »Jag  har 
nu  dragit  mig  tillbaka  frän  Lier,  en  position,  som  vi  aldrig  mer 
återfå  och  som  hotade  hela  Norge.  Tibell  har  så  velat,  och 
hans  vilja  lär  väl  vara  i  allt  till  Sveriges  och  konungens  väl.  I 
militäriskt  afseende  är  det  en  horreur,  som  hvar  soldat  lifligen 
kände.  Allt  som  jag  hinner,  skall  jag  krypa  tillbaka  öfver  allt 
och  gi.fva  på  det  viset  fienden  mod,  under  det  våra  egna  decou- 
rageras.»  Och  rörande  det  tillärnade  fälttåget  på  Seland,  som 
var  anledningen  till  denna  förödmjukelse,  skref  han  några  dagar 
senare  ironiskt;  »Det  blir  väl  på  Seland  som  storverken  skola 
göras,  och  h.  exc.  fältmarskalk  Toll  med  sina  bägge  undergene- 
raler gifva  en  oföränderlig  glans  ät  Sveas  vapenära.  Men  Gud 
läte  ej  allt  detta  gå  i  putten,  och  planen  att  taga  Seland  sia  ut 
som  hundens  plan  att  hugga  efter  skuggan,  han  såg  i  vattnet, 
då  han  hade  köttstycket  i  mun!  Norge,  n.  b.  södra  delen  däraf. 
vore  nu  vårt,  om  engelsmännen  genast  vid  sin  ankomst  koopere- 
rat  med  mig.     Men  det  förbjöds  eller  autoriserades  icke».  **) 

Med  anledning  af  den  anbefallda  förändringen  flyttade  Arm- 
felt sitt  högqvartcr  från  Holmedalen  till  Venersborg.  Under 
större  delen  af  Juni  månad  vistades  han  där  och  i  Ström- 
stad, företrädesvis  sysselsatt  med  förvaltningsgöromål  af  hvarje- 
handa  slag.  Under  återstående  delen  af  sommaren  förlades  hög- 
qvarteret  till  Vestra  Ed  pä  Dalsland,  en  mil  från  Norges  sydli- 
gaste gräns.  Vestra  arméns  fördelning  i  flyglar  upphäfdes.  Den 
indelades  i  stället  i  sex  brigader,  alla  under  Armfelts  eget  befäl. 
—  Den  armé,  som  efter  verkställdt  återtåg  stod  långs  gränsen 
på  den  långa  sträckan  af  i6  mil  från  Eda  skans  i  Vermland  och 
till  Svinesund  i  Bohuslän,  var  icke  obetydlig.  På  papperet  ut- 
gjorde den  i  slutet  af  Juni  23,650  man,  skärgårdsflottan  inbe- 
räknad. En  stor  del  däraf  bestod  dock  af  oöfvadt  och  obeväp- 
nadt  landtvärn  och  vargeringsmanskap,  och  öfver  1,500  man 
lägo  på  sjukhusen.  Det  dröjde  icke  länge,  innan  denna  armé  an- 
senligt förminskades.  ***) 

Redan  de  första  dagarna  af  Juni  hade  de  svenska  trupperna 
tågat  tillbaka  öfver  gränsen  från  alla  håll,  och  den  9  Juni  voro 
alla  åter  på  svenskt  område,  med  undantag  af  posteringarna 
vid  Praestebakke  och  Rerby  i  Enning-dalen,  ett  par  mil  från 
Strömstad. 


*)  Till  Rosen  Ve   >8o8. 
*^)  A.  till  sin  hustru  Ve-  "/c  »808. 
***)  Se  Meijers  detaljerade  uppgifter,  s.   137  o.  f. 
Tegnér,  G.    M.   Arm/ell.  10 


—  146  — 

Mot  den  svenska  styrkan  pä  dessa  ställen,  hvilken  samnian- 
lagdt  uppgick  till  1,400  man,  skedde  natten  mellan  den  9  och  IQ 
Juni  ett  anfall  frän  norska  sidan,  som  medförde  ett  nederlag  för 
svenskarna.  Det  företogs  från  tvä  håll,  hvarigenom  den  större 
afdelningen  vid  Berby  under  majoren  G.  Adlersparre  hindrades 
att  lemna  undsättning  åt  de  400  man  under  öfverstelöjtnant 
Knorring,  som  stodo  vid  Praestebakke.  Adlersparre,  nyss  anländ 
till  platsen,  kände  ej  heller  tillräckligt  de  lokala  förhållandena  för 
att  verksamt  kunna  uppträda  till  Knorrings  hjälp.  Följden  blef 
att  den  sistnämndes  trupp,  anfallen  af  en  vida  öfverlägsen  styrka, 
nödgades  sträcka  gevär  och  kapitulerade  vid  Praestebakke  kyrka. 
Befälhafvaren  förleddes  därtill  äfven  genom  en  krigslist  af  en 
norsk  officer,  löjtnant  v.  Spörck.  Denne  uppgaf  —  pä  heders- 
ord —  att  vägen  frän  Praestebakke  vore  spärrad  af  en  vida  öf- 
verlägsen styrka,  hvarför  Knorring  pä  god  tro  ansåg  sig  vara 
omringad.  *) 

Förlusten  af  de  400  man,  som  föllo  och  tillfängatogos  vid 
Praestebakke,  var  den  största  motgång,  som  svenskarna  ledo  i 
detta  krig.  Fiendens  seger  blef  dock  utan  vidare  påföljd.  I 
stället  för  att  fortsätta  anfallet  mot  det  närbelägna  Berby,  före- 
slog den  norske  befälhafvaren  ett  stilleständ  med  fyra  timmars 
uppsägelse  för  att  bortskaffa  döda  och  sårade,  något  som  Adler- 
sparre skyndade  att  bevilja.  Han  begagnade  stilleståndet  att 
samla  förstärkningar,  uppsade  det  natten  till  den  14  Juni,  och 
samma  dag  återtogs  Praestebakke  utan  svårighet  från  den  nu 
underlägsna  norska  posteringen.  Det  utrymdes  dock  ånyo  efter 
fem    dagar,    ej    pä    grund   af  fientligt  anfall,  men  därföre  att  de 


**)  Se  om  striden  vid  Prnestebakke  Armfelts  bref  till  Adlersparre,  tr.  i 
dennes  Hist.  Handl.,  II:  177  o.  f.;  Meijer,  anf.  st.,  s.  128;  Aall,  s.  150;  Rceder. 
II:  523  o.  f.  Denne  sistnämnde  tager  Spörcks  beteende  i  försvar  såsom  ea 
lofiig  krigslist.  På  svenska  sidan  väckte  det  stor  harm,  icke  minst  hos  Arm- 
felt,  som  ansåg,  att  man  af  en  officer,  äfven  en  fientlig,  hade  rätt  att  vänta, 
att  hedersord  ej  skulle  missbrukas.  Han  omförmälde  händelsen  på  general- 
orderna och  protesterade  hos  danske  befälhafvaren:  #La  guerre  permet  les 
ruses,  skref  han,  elle  ne  permet  pas  d'engager  personnellement  sa  parole 
d'honneur  pour  une  chose  qui  n'est  pas  vraie.«  (Norske  Sami.  II:  195-)  Med 
Knorring  var  Armfelt  mycket  missnöjd:  «han  skref  sin  rapport  som  en  äkta 
fanfaren  från  Fredrikshall,  där  han  var  fången».  —  »Knorringen  lärer  legat  i 
barnsäng,  efter  han  lät  taga  sig  i  kyrkan»,  sades  det  i  Armfelts  omgifning 
(A.  till  sin  hustru  "/g).  Han  ställdes  inför  krigsrätt  och  dömdes  för  bristande 
omtanke  och  försigtighet  till  sex  månaders  suspension  samt  ersättande  af  två 
förlorade  bergkanoner.  Klagomål  anfördes  i  högsta  domstolen,  och  genon-i 
dess  utslag  f ;',  1810)  lindrades  straftet  till  två  månaders  suspension.  Hand- 
lingarna i  målet  blefvo  särskildt  tryckta  (Skara  1810). 


—  147  — 

där  samlade  trupperna  erhöllo  order  frän  Stockholm  att  mar- 
schera till  Skäne. 

Efter  striderna  vid  Prrestebakke  afstannade  i  själfva  verket 
krigsrörelserna  ä  ömse  sidor.  Det  var  ej  längre  ett  fälttag,  en- 
dast en  gränsbevakning,  under  hvilkcn  man  ömsesidigt  sökte  oroa 
hvarandra.  Smärre  rekognosceringar,  skärmytslingar  och  skott- 
växlingar  föreföllo  visserligen  oupphörligt,  men  utan  synnerlig 
betydelse.  Majoren,  sedermera  öfverstelöjtnanten  Georg  Adler- 
sparre,  som  kort  före  missödet  vid  Prrestebakke  såsom  Armfelts 
öfveradjutant  ankommit  till  armén^  blef  från  denna  tid  en  af 
dess  verksammaste  officerare.  På  hans  förslag  inrättades  under 
sommaren  en  flygande  kär  under  K.  H.  Anckarsvärds  befäl, 
hvilken  visade  sig  vara  af  mycket  gagn  för  skyddandet  af  grän- 
sen mot  Vermland.  *)  Med  Adlersparre  underhöll  Armfelt  under 
denna  tid  en  liflig  brefväxling,  upplysande  för  tilldragelserna  vid 
vestra  armén  under  sommarmånaderna   1808.**) 

Under  tiden  »bortplockades»,  enligt  Armfelts  ord,  den  ena 
efter  den  andra  af  vestra  arméns  fördelningar  och  ersattes  med 
oöfvade  och  obevärade  landtvärnsbataljoner,  som  »sägo  ut  som 
tiggare^  —  allt  till  generalens  lifliga  harm.  Någon  gäng  hände, 
att  order  om  dessa  truppflyttningar  gåfvos  utan  att  öfverbefäl- 
hafvaren  därom  på  förhand  underrättades.  Artilleriets  befälhaf- 
vare  Helvig  tillät  sig  dylika  åtgärder,  hvilka  med  full  rätt  fram- 
kallade lifliga  protester.  Armfelt  skrifver  med  anledning  häraf: 
»Jag  har  skrifvit  horreurer  öfver  den  fagon  att  gifva  sådana  ordres 
ä  rinsu  af  den  som  kommenderar;  och  jag  påstår,  att  blott  i 
Sverige  och  ur  Vatikanens  militärkansli  sädana  ordres  kunna 
imagineras.»  ***) 

Föreställningarna  till  konungen  blefvo  utan  verkan.  Mera 
gehör  hade  Armfelt   hos  hertig  Karl,  sedan  denne  efter  konung- 


I 


*)  »Flygande    kåren    borde    ha    vingar,    efter    den    ej    har  skorif,  skref 
Armfelt  vid  tanken  på  dess  dåliga  beklädnad. 

**)  Tryckt  i  Adlersparres  Handi.  rör.  Sv.  historia,  II:  175  o.  f.  Origi- 
nalen finnas  i  Lunds  universitets-bibliotek.  Vid  tryckningen  äro  åtskilliga 
mindre   uteslutningar  gjorda  och   i   allmänhet   föga  noggrannhet  iakttagen. 

***)  Till  Adlersp.  ^/,,  anf.  st.,  s.  187.  Adlersparres  bref  gingo  i  samma 
ton.  Ett  utdrag  må  anföras,  visande  de  bekymmersamma  förhållandena  ("/g) : 
«Jag  fruktar,  skrifver  Adlersparre,  att  ej  mindre  än  revolutions-mesurer  erfor- 
dras för  att  förskaffa  vårt  fattiga  och  nakna  folk  något  på  kroppen,  som  fÖr- 
tjente  kallas  kläder  .  .  .  Likaså  torde  starka  mesurer  erfordras,  om  en  verk- 
lig reda  skall  blifva  i  sjukhusdetaljen.  Ekonomidirektören  i  Karlstad  är  ifrån 
morgon  till  morgon  biribispelare  och  har  varit  nästan  öfvertygäd  falskmyn- 
tare;  förste  läkaren  på  stället  måste  alltid  hemtas  från  spelhuset  och  roar  sig 
med  att  prygla  sjuka  soldater.  —  Den  medicinska  styrelsen  liknar  något  ka 
tolska  kyrkan  och  svenska  artilleriet  därutinnan,  att  den  utgör  status  in  staut.» 


—   148  — 

ens  afresa  till  Finland  i  Juli  180S  öfvertagit  befälet  öfver  sven- 
ska krigsmakten.  *)  Hertigen  gaf  Armfelt  rätt  i  sina  anmärk- 
ningar, behjärtade  de  behof,  han  skildrat  i  sina  många  bref  och 
promemorior,  och  förordade  dem  hos  konungen,  »Men»,  skref  han 
(den  ^^'7),  »min  goda  vilja  är  förlamad  genom  konungens  befall- 
ning att  ej  företaga  någon  förändring  i  den  sakernas  ordning,  som 
redan  är  bestämd.»  För  öfrigt  voro  hertigens  bref  hållna  i  den 
mest  vänskapliga  ton.  I  tvistefrågor  med  krigsförvaltningen  ställde 
han  sig  på  Armfelts  sida.  »Såsom  hederlig  och  ärlig  karl»  borde 
Armfelt  ^»mocquera  sig  öfver»  sina  motståndares  »låga  och  nesliga 
menéer»,  skref  han,  samt  uppmanade  honom  att  ej  se  framtiden 
i  sä  mörka  färger.  **) 

Denna  sistnämnda  förmaning  var  i  själfva  verket  väl  be- 
höflig.  Armfelts  enskilda  meddelanden  under  sommaren  1S08 
andas  en  ytterlig  nedslagenhet.  Han  ansåg  —  och  med  skäl  — 
fälttåget  misslyckadt  och  sina  trupper  till  spillo  gifna;  han  visste, 
att  han  själf  skulle  göras  ansvarig  för  många  missöden,  hvilka 
han  ej  kunnat  hindra.  I  ett  bref  till  sin  hustru  (den  7  Juli)  ger 
han  följande  sammanträngda  skildring  af  fälttågets  gång.  »Först 
börjas  campagnen  utan  allt;  men  vårt  mod  och  lust  att  göra  väl 
öfvervinna  alla  hinder,  t.  o.  m.  naturens  och  klimatets.  Vi  hafva 
bergsryggarna  och  vattendragen  inne  och  vänta  blott  pä  att  fä 
mera  folk  för  att  begagna  sådana  fördelar.  I  detsamma  komma 
engelsmännen.  En  demonstration  på  kusten  af  dem  ger  mig  luft; 
ett  försök  till  landstigning  ger  mig  segern.  Men  hvad  händer! 
Jag  får  order  att  gä  inom  gränsen,  och  engelsmännen  den  att 
icke  befatta  sig  med  Norge.  Frukten  häraf  blir,  att  danskarna, 
som  ej  mer  frukta  för  sina  kuster,  kunna  samla  sig  med  styrka; 
och  då  de  göra  det,  passar  man  pä  att  taga  ifrån  mig  4,000  man 
reguliera  trupper  och  15  kanoner.  Framställer  historien  mänga 
sådana  händelser  af  gemen  och  låg  intrig?»  —  I  ett  annat  bref 
heter  det:  »Om  Gud  hjälper  mig  ur  denna  olycka  och  fördö- 
melse, kan  intet  på  jorden  förmå  mig  att  tjena  under  denna  her- 
rens spira.     Hellre  tigga  mitt  bröd.     Ack,  om  de  ville  blifv^a  sä 


*)  Hos  hertigen  klagade  Armfelt  oförbehållsamt  ijfver  krigsleduingeu  i 
•Stockholm.  Man  hade  bundit  hans  händer,  hindrat  fyllandet  af  de  nödvän- 
digaste behof,  delat  och  åter  underafdelat  hans  auktoritet.  Han  hade  fått  ut- 
stå <run  martyre  continuel  genom  ett  förkrossande  antal  ordres,  i  hvilka  på  50 
mils  afständ  inga  minutiösa  föreskrifter  glömmas,  alldeles  som  om  armén  ut- 
gjorde en  bataljon  eller  en  garnison*.  —  Sitt  förtroende  för  hertigen  uttryckte 
han  med  orden:  «Je  ne  s.iis  a  quel  saint  me  vouer,  si  non  ä  S:t  Charles». 
(A,  1.  hert.   '/,   «SoS,  K.  Bibi.). 

*•)  Hert.  Karl  till   Armfelt  >V,;  A.  till   hertigen  «/,   180S  (K.   Bibi.). 


—    149  — 

missnöjda  med  mig^,  sä  de  kallade  mig  härifrån!  —  I  dag  afgä 
lifgrenadiererna,  utan  att  jag  har  något  som  remplacerar  dem; 
alla  mina  bönder  hafva  h varken  gevär  eller  patronkök,  och  hafva 
således  ej  skjutit  ett  skott.  Vackra  pojkar  att  nyttja  mot  en 
fiende  I» 

Med  dystra  tankar  säg  han  ej  blott  vestra  arméns  fram- 
tid utan  ock  fosterlandets.  Han  skönjde  ^symptomcr  till  upp- 
lösning»: —  »frän  Stockholm  alla  de  mest  olyckliga  upptåg  och 
order;  i  armén  och  landet  missnöje  och  förtviflan,  samt  bland 
alla  väl  tänkande  medborgare  en  nedslagenhet,  som  liknar  en 
moralisk  död.»  —  Men  han  säger  därjämte:  »Sä  länge  skyldig- 
heter existera,  sä  skola  de  uppfyllas,  åtminstone  där  jag  för  be- 
fäl. Mina  bondgubbar  skulle  allt  blifva  bra,  om  jag  hade  offi- 
cerare.» ') 


Krigsföretagen  voro  i  det  närmaste  slut;  men  kriget  varade. 
Frän  denna  tid,  ända  till  dess  freden  med  Danmark  slöts  halft- 
annat  är  senare,  var  det  underhandlingar,  hemliga  och  officiella, 
mera  än  krigiska  operationer,  som  sysselsatte  befälhafvarna  pä 
ömse  sidor.  Armfejt  började  dessa  underhandlingar  med  prinsen 
af  Augustenburg;  af  hans  efterträdare  i  befälet  gafs  åt  dem  en 
vändning,  pä  hvilken  han  frän  början  icke  torde  hafva  haft  nå- 
gon tanke. 

Förgäfves  hade  icke  Armfelt  gått  i  Gustaf  III:s  skola;  och 
tanken  pä  att  begagna  det  missnöje,  som  antogs  råda  i  Norge, 
såsom  medel  vid  dess  påtänkta  införlifvande  med  Sverige,  var 
sedan  gammalt  hemmastadd  hos  honom.  Själf  hade  han,  såsom 
vi  sett,  ä  konung  Gustafs  vägnar  i8  är  förut  trädt  i  förbindelse 
med  de  norska  frihetsmännen,  '*)  utan  att  den  öfverläggning,  som 
dä  egde  rum  vid  norska  gränsen,  ledde  till  något  resultat. 


n  Ur  Armfelts  bref  till  sin  hustru  "/^,  2:r^^  7;_  ,jjos_  Särskildt  djupt 
gick  honom  till  sinnes  den  tappre  unge  Oxenstjernas  fall  den  29  Juni  vid 
bvinesund  under  en  obetydlig  skottväxling.  Han  tyckte  sig  i  denne  ovanlige 
yngling,  som  redan  gifvit  så  vackra  prof  på  mandom,  hafva  mistat  en  kär 
son:  »större  förlust  kunde  vi  ej  göra<^;  han  »ville  gärna  följa  honom  i  graf- 
ven«  (Till  grefvinnan  A.  •'"/f,  till  grefve  J.  G.  Oxenstjerna  •*/,  1808;  jfr  ofvan 
s.  129).  —  Vid  underrättelsen  att  grefve  Claes  Ekeblad,  en  af  veteranerna 
från  Gustaf  IILs  hof,  vid  samma  tid  aflidit,  utbrister  Armfelt:  <rHan  har  lem- 
nat  Sverige,  innan  det  lemnat  honom!  Han  är  icke  så  olycklig.»  (^"/.O-  — 
«I1  n'y  a  que  la  maniére  de  périr,  dont  on  a  encore  le  choix,  et  j'y  s^mge», 
säger  han. 

"")  Se  detta  arbete.  I:  285. 


—  150  — 

Säsom  ett  redskap  vid  dessa  hemliga  förehafvanden  hade 
då  användts  den  politiske  äfventyraren  Ingman-Manderfeldt,  som 
antogs  vara  nära  bekant  med  förhållandena  i  Norge  och  som 
städse  var  beredd  att  uppträda,  där  det  gällde  att  fiska  i  grum- 
ligt vatten.  Hvarken  Armfelt  eller  hans  konung  hade  förtroende 
för  denne  j>fourbe  fourbissimes»,  säsom  Gustaf  III  nämnde  honom; 
men  de  ansägo  honom  användbar  och  ville  draga  nytta  af  hans 
ärelystnad. 

Knappast  hade  kriget  mot  Norge  börjat  1808,  innan  Man- 
derfeldt  äter  uppträdde  pä  skådebanan.  Sedan  många  är  dansk 
undersäte  och  sedan  gammalt  i  förbindelse  med  danske  statsmi- 
nistern Bernstorff,  var  han  nu  färdig  att  tjena  tvenne  stridande 
herrar.  Han  uppgifver  själf  i  bref  till  Bernstorff,  *)  att  Armfelt, 
strax  sedan  han  emottagit  befälet  mot  Norge,  tillkallat  honom, 
för  att  »draga  nytta  af  hans  råd».  Manderfeldt  skulle  dä,  enligt 
sin  egen  uppgift,  snart  hafva  öfvertygat  Armfelt  om  olämplig- 
heten af  ett  infall  i  Norge;  konungen  —  »som  ej  tager  reson»  — 
ville  visserligen  icke  gä  in  härpå,  men  erbjöd  honom  i  stället 
att  blifva  • —  generalkrigskommissarie!  Manderfeldt  hade  dock  af- 
böjt  detta  anbud,  därföre  att  »heligare  pligter»  fäste  honom  vid 
Danmark,  och  han  ej  ville  tjena  under  »den  lille^  högst  ömkans- 
värde konungen  af  Sverige». 

Ett  bref  från  Gustaf  IV  Adolf  till  Armfelt  kastar  en  bjärt 
belysning  öfver  dessa  Manderfeldtska  uppgifter.  Det  enda  sanna 
i  dem  var,  att  han  till  Armfelt  öfverlemnat  en  uppsats,  som  skil- 
drade svårigheten  af  ett  infall  i  Norge,  hvilken  denne  tillställt 
konungen.  **)     Men    i   stället   att  följa  sin  »heliga  pligt»  mot  ko- 


*)  Tryckt  i  Norske  Samlinger,  II:  193. 
**)  Denna  uppsats  finnes  bland  Armfelts  papper,  dat.  '/^  1808.  Däri 
skildras  i  bjärta  färger  fälttågens  faror  och  mödor;  landels  eröfring  vore  omöj- 
lig utan  medverkan  af  en  engelsk  flotta:  prinsen  af  Augustenburg  vore  «une 
tete  rusée.  remplie  de  connaissances».  Likväl  skulle  norrmännen  möjligen 
kunna  vinnas  för  Sverige  utan  blodsutgjutelse  genom  att,  under  Englands  ga- 
ranti, erbjuda  dem  en  fri  författning.  Manderfeldt  afböjer  i  samma  uppsats 
Armfelts  förslag  att  följa  med  till  Norge,  hvilket  han  ansäg  vara  *un  voyage 
terrible<r,  uttryckligen  därföre  att  han  ej  ville  gå  miste  om  sina  inkomster 
från  Danmark.  —  Han  har  äfven  uppsatt  en  vidlyftig  proklamation,  hvars 
egenhäiidiga  utkast  finnes  bland  Armfelts  papper,  både  på  svensk.i  och  dan- 
ska. Däri  försäkras  visserligen,  att  svenskarna  ingalunda  ville  förleda  till 
otrohet  mot  den  lagliga  regeringen  —  »denne  krigsmaade,  uhört  bland  Nor- 
dens folk,  bruges  blot  af  Russer  och  Tartarer<t  (!)  —  ;  men  skildras  äfven  de 
fördelar  som  skulle  följa,  om  Sverige  behölle  segern:  intet  ok  skulle  då 
trycka  det  fria  norska  folket,  dess  privilegier  utvidgas,  egna  ämbetsmän,  själf- 
beskattningsrält  crh.^llas  o.  s.  v.  —  I  svenska  krigsarkivet  bevaras  en  hemlig 
rapport    af    C.   LiJwenhjelm,  dat.   Karlstad  ^'  ,   1808,  om  stämningen  i  Norge 


—  151  - 

nungen  af  Danmark,  tillrådde  Manderfeldt  på  samma  gäng  att 
förleda  dennes  norska  undersåtar  till  aflalll  Gustaf  IV  Adolf 
skrifver:  »Jag  återsänder  Manderfeldts  mémoire,  som  kan  vara 
väl  grundad,  i  anseende  till  livad  man  däri  nämner  om  Norges 
försvarsanstalter  och  svårigheten  af  anfallet  mot  detta  land.  Men 
i  anseende  till  det  politiska,  vill  jag  ej  fullkomligt  instämma 
i  dess  gjorda  betraktelser,  ty  den  utgifna  proklamationen  *)  sy- 
nes mig  innefatta  allt  hvad  som  fordras;  och  att  gä  längre  blif- 
ver  alltid  ett  sätt  att  förföra  från  pligter  och  skyldigheter,  hvil- 
ket  är  en  obehaglig  utväg  och  som  af  erfarenhet  blifvit  ännu 
mera  afskyvärd.  Jag  kan  ej  heller  tillåta  Manderfeldt  att  göra 
tjenst  vid  armén,  emedan  dess  person  ej  är  så  väl  känd  som 
därtill  fordras.» 

Gränskriget  hade  icke  varat  länge,  innan  Armfelt  —  om 
han  än  hyst  mindre  samvetsbetänkligheter  än  konungen  mot  an- 
vändandet af  de  antydda  medlen  —  måste  finna,  att  det  skulle 
hafva  varit  fruktlöst.  Norges  folk  var  sin  danska  regering  tro- 
get; med  sällsynt  endrägt  väpnade  det  sig  till  sitt  lands  försvar, 
och  med  jubel  helsade  det  de  framgångar,  som  redan  i  krigets 
början  visade,  att  Norges  eröfring  icke  var  en  så  lätt  uppgift. 
I  sina  bref  har  Armfelt  ofta  meddelat  sin  erfarenhet  om  stäm- 
ningen i  landet,  h vilken  alldeles  icke  var  gynnsam  för  uppvig- 
lingsförsök. »Norrbaggen  är  sin  regering  oändligt  tillgifven», 
skrifver  han,  hvilket  enligt  hans  åsigt  berodde  på  »dess  omtanke 
och  visa  anstalter».  »Norge,  om  det  conquéterades,  blefve  oss 
ett  helvete.  Folket  därstädes  detesterar  oss,  eller  rättare  sagdt, 
våra  tullförfattningar;  qväfvandet  af  industrien  m.  m.,  som  hos 
oss  är  statssystem,  skrämmer  dem  till  döds.»  Han  erfor  till  sitt 
stora  bekymmer,  att  den  norska  allmogen  »ej  stod  att  beqväma 
att  låta  bruka  sig  som  spioner,  ej  en  gång  att  gifva  rätt  upplys- 
ning om  en  väg  eller  något,  som  till  landets  kännedom  hörer.»  *') 


hvarest  tillstyrkes  utfärd.inde  af  en  proklamation  i  samma  syfte.  Brukspa- 
tron Waern  på  Billingsfors.  uppfödd  i  Norge  och  beslägtad  med  familjen 
Anker,  hade  ingifvit  säkra  förhoppningar  om  framgången  af  en  dylik  prokla- 
mation. 

*)  Se  ofvan,  s.  135. 
**)  Armfelt  till  sin  hustru  'Vji  '^/j.  t.  Tornérhjelm,  se  Gömdt  är  icke 
glömdt,  IV;  27.  —  Före  den  sista  striden  vid  Prctstebakke  inträftade,  alt  en 
bondqvinna  satte  sig  upp  på  en  häst,  som  hon  ryckt  frän  en  gosse,  och  red 
åstad  i  sporrsträck  för  att  underrätta  danskarna  om  svenskarnas  anmarsch. 
Det  löjliga  i  detta  uppträde  —  för  öfrigt  omtaladt  i  de  flesta  norska  berät- 
telser om  kriget  —  anslog  Armfelts  fantasi,  och  han  skämtade  ofta  i  sina 
bref  från  denna  tid  om  lämpligheten  af  att  inrätta  ett  »fruntimmerslandtvnrn*. 
Hans    adjutant    Aug.  Anckarsvärd.  hvars  artistiska  anlag  sedermera  förde  ho- 


—  152  — 

Också  synas  snart  nog  dessa  tankar  hafva  blifvit  uppgifna. 
I  stället  önskade  Armfelt,  sedan  svenska  armén  återgått  öfver 
gränsen,  och  sedan  hr.n  insåg,  att  föga  ära  eller  fördel  vore  att 
vinna  af  kriget,  att  ett  vapenstillestånd  mellan  befälhafvarna  måtte 
kunna  afslutas,  hvaraf  en  fred  kunde  blifva  följden.  I  mån  som 
hans  trupper  drogos  till  Skåne,  blefvo  hans  önskningar  i  detta 
afseende,  naturligt  nog,  allt  lifligare. 

Dä  uppträder  Manderfeldt  ånyo.  Den  1 5  Juni  inställde  han 
sig  i  prinsens  af  Augustenburg  högqvarter  Hafslund,  mottogs  så- 
som parlamentär,  skickad  af  den  svenske  generalen,  och  sade  sig 
hafva  dennes  uppdrag  att  höra  sig  för  om  möjligheten  af  att 
afsluta  ett  stillestånd.  Ögonblicket  var  ogynnsamt,  ty  samtidigt 
ingick  underrättelsen,  att  svenskarna  uppsagt  den  vapenhvila^  som 
ingåtts  efter  den  första  träffningen  vid  Prfestebakke,  och  åter- 
tagit denna  ställning.  Den  danske  öfverbefälhafvarens  stämning 
var  med  anledning  häraf  högst  irriterad,  och  hans  svar  blef  af- 
visande,  under  föregifvande  a-tt  frågan  om  stillestånd  måste  hän- 
skjutas  till  danska  regeringen.  Manderfeldt  skref  då  från  danska 
högqvarteret  ett  bref  till  grefve  Bernstorff,  i  hvilket  han  i  starka 
färger  skildrade  missnöjet  i  Sverige  och  uppgaf,  att  nationen 
vore  beredd  att  störta  den  förryckte  konungen  från  hans  tron. 
Armfelt  önskade  lifligt  freden,  hette  det;  han  vore  beredd  att 
vägra  all  samverkan  med  engelska  flottan  för  det  anfall  på  södra 
Norge,  hvilket  den  engelske  amiralen,  enligt  nyss  ingångna  un- 
derrättelser, hade  i  sigte.  Genom  sitt  inflytande  på  Armfelt  och 
genom  dennes  fullständiga  förtroende  till  honom,  vore  Mander- 
feldt i  stånd  att  visa  sin  obrottsliga  trohet  mot  konungen  af 
Danmark  —   »som  också  är  min  konung»,  tillägger  han. 

Prinsen  af  Augustenburg  satte  pä  goda  grunder  föga  lit 
till  den  tvetydige  underhandlaren.  Det  är  möjligt,  t.  o.  m.  san- 
nolikt, att  Armfelt  varit  medveten  om  denna  resa  "till  det  dan- 
ska högqvarteret  —  bland  hans  papper  förekommer  dock  intet, 
som  ger  stöd  åt  detta  antagande  — ;  men  med  fullständig  viss- 
het   kan    antagas,    att    den    väfnad  af  lögner,  som  Manderfeldts 


nom  till  befattningen  af  öfverintendent,  hade  ritat  och  öfversiindl  en  karika- 
tyr, föreställande  denna  amazon  till  häst,  med  den  satiriska  anmärkning,  att 
«den  norska  käringens  exempel  vore  sä  stort  och  patriotiskt,  att  visst  ej  nå- 
gon grefvinna  kan  neka  att  följa  det,  helst  då  dess  tjenstgöring  blefve  under 
min  nådige  generals  befälc  —  Armfelt  ansåg  skämtsamt,  att  denna  »prima- 
plan  till  ett  (ivinnfolks-landtvärn  boide  exeqveras  en  grand*.  (A.  till  Adler- 
sparre,  anf.  st.  s.  185.)  Han  anade  väl  icke,  att  krigets  danske  historieskrif- 
vare  skulle  fatta  detta  skämt  såsom  fullaste  allvar  se  R.Tfder,  anf.  st.,  III: 
28)  och  anföra  Blendas  exempel  såsom  bevis,  att  de  svenska  qvinnorna  «i 
fysisk  styrka  och  energisk  vilja  knappast  stå  tillbaka  for  männen  I» 


I 


—  153  — 

bref  innehåller,  och  hvaraf  vi  redan  meddelat  prof,  väsentligen 
upprunnit  i  dennes  egen  hjärna.  Armfelt  kände  honom  för  väl 
för  att  medgifva  honom  något  inflytande  pä  sina  planer.  Nägot 
företag  mot  Norges  sydkust  var  icke  längre  att  vänta  af  engel- 
ska flottan,  och  om  Armfelt  kunde  det  icke  förmodas,  att  han 
vid  en  sådan  händelse  skulle  hafva  vägrat  sin  samverkan.  Sä- 
kerligen voro  antydningarna,  att  han  ej  vore  främmande  för  tan- 
ken pä  en  våldsam  tronhvälfning  i  Sverige,  lika  sä  ogrundade. 
Af  sitt  missnöje  med  konungen  och  krigets  ledning  gjorde  väl 
Armfelt  ingen  hemlighet;  men  om  han  hyst  revolutionsplaner, 
kunde  han  allra  minst  göra  en  sä  tvetydig  person  som  Mander- 
feldt  till  sin  förtrogne. 

Några  dagar  efter  Manderfeldts  besök  i  det  danska  hög- 
qvarteret  anlände  dit  ett  bref  från  Armfelt,  skrifvet  frän  Ström- 
stad den  19  Juni.  Han  klagade  däri,  dels  öfver  att  frän  dansk 
sida  borttagits  några  obevärade  svenska  fiskarbåtar,  dels  öfver 
den  ofvannämnde  danske  officeren  v.  Spörcks  krigslist  vid  Prre- 
stebakke  den  10  Juni,  hvilken  han  ansåg  ovärdig  en  officer. 
Önskan  om  stillestånd  antyddes  endast  genom  en  erinran  —  i 
sammanhang  med  frågan  om  Spörcks  förhållande  —  om  önsk- 
värdheten att  undvika  allt,  som  kunde  föranleda  bitterhet  mellan 
de  bada  folken,  innan  en  fred  blefve  afslutad,  så  att  minnet  af 
kriget  kunde  utplånas.  *)  Ptinsen  svarade  genast  med  att  söka 
förklara  Spörcks  beteende,  framställde  motklagomäl  öfver  att 
svenskarna  brutit  stilleståndet  genom  anfallet  pä  Pnxstebakke, 
samt  besvärade  sig  öfver,  att  det  skjutits  på  obeväpnade  fiskare 
och  andra  personer  vid  Svinesund.  Han  instämde  i  Armfelts 
önskan  att  förebygga  bitterhetens  ökande  och  åberopade  Man- 
derfeldts yttranden,  i  hvilka  han  säg  Armfelts  benägenhet  att 
undanrödja  alla  missförstånd.  Brefvet  var  ej  ohöfligt  till  formen, 
men  hållet  i  en  snäf  och  tillrättavisande  ton. 

Likväl  fann  äfven  den  norske  befälhafvaren,  att  ett  stille- 
stånd skulle  vara  fördelaktigt,  och  sökte,  enligt  sin  rapport  till 
konungen,**)  att  »tillsvidare  och  på  några  dagar  förekomma  fient- 
ligheter». För  att  förvissa  sig  härom,  afsände  han  efter  några 
dagar,  den  24  Juni,  sin  adjutant  ryttmästaren  Darre  till  Armfelts 
högqvarter    med  ett  bref,  i  hvilket  de  borttagna  svenska  fiskar- 


*)  En  del  af  detta  bref  finnes  tryckt  i  Norske  Sami.,  II:  194;  återsto- 
den har  icke  varit  utg.  tillgänglig.  Prinsens  af  Augustenburg  svar  finnes  af- 
ven  tryckt  därsammastädes. 

**)  Tr.  i  Norske  Sami.,  II:   191. 


-   154  — 

båtarna    synas    hafva    tjenat    till    förevändning  för  begärandet  af 
ett  samtal.  *) 

Darres  beskickning  ledde  ej  till  afslutandet  af  något  stille- 
stånd,  men  uppfattades  å  svensk  sida  såsom  ett  anbud  därom 
och  åberopades  såsom  sådant  under  följande  underhandlingar. 
Darre  ledde  talet  på  Manderfeidts  yttranden,  hvilka  Armfelt  dock 
under  samtalets  gång  hvarken  bestyrkte  eller  jäfvade;  **)  han 
erinrade^  att  prinsen  af  Augustenburg  med  anledning  af  hvad 
som  förefallit  under  de  senaste  dagarna  inställt  alla  fientligheter. 
Armfelt  förklarade  då  sin  önskan  om  ett  formligt  stillestånd  med 
24  timmars  uppsägelse;  och  Darre  betygade,  att  hans  herre  äf- 
ven  vore  angelägen  att  se  krigets  olyckor  upphöra,  men  att  han 
ansåge,  att  innan  ett  stillestånd  kunde  afslutas,  man  från  norsk 
sida  måste  hafva  säkerhet  för  att  de  trupper,  som  drogos  från 
norska  gränsen,  ej  användes  på  annat  sätt  mot  Danmark,  vare 
sig  i  förening  med  engelska  flottan  mot  Seland,  eller  mot  Ryss- 
land. Armfelt  svarade  undvikande,  att  hans  styrka  vore  så  svag, 
att  den  ej  talte  förminskas,  om  stilleståndet  afslötes  med  så  kort 
uppsägelse  som  24  timmar;  det  vore  endast  öfverflödigt  artilleri, 
som  bortgått  af  brist  på  furage  för  hästarna;  från  engelska  flot- 
tan vore  intet  att  befara,  och  Armfelt  ville  ej  längre  föra  sitt 
befäl,  om  den  engelske  generalens  förslag  att  landstiga  vid  Göte- 
borg och  därifrån  tåga  mot  Norge  ginge  i  fullbordan.  Hela 
den  engelska  expeditionen  vore  honom  ett  mörker,  som  han  ej 
kunde  förstå.  Då  Darre,  tydligen  med  kännedom  om  Mander- 
feidts antydningar  om  ett  förestående  tronskifte  i  Sverige,  ytt- 
rade, att  hans  befälhafvare  säkerligen  ej  skulle  göra  svårighe- 
ter mot  fientligheternas  inställande,  om  en  sådan  öfverenskom- 
melse  »stode  i  förbindelse  med  åtgärder,  som  kunde  åstadkomma 
en  förändring  i  Sveriges  politiska  system»  —  erhöll  han  intet  svar, 
hvilket  synes  hafva  varit  en  missräkning.  Vid  sammankomstens 
slut  förklarade  Armfelt,  att  han  ville  från  sin  sida  göra  allt  möj- 
ligt för  att  lindra  krigets  olyckor,    men  tillade  att,  om  han  nöd- 


*)  Befvet  finnes  ej  bland  Armfelts  papper,  ej  heller  finnes  det  om- 
nämndt  i  prinsens  af  Augustenburg  brefväxling  frän  denna  tid  (tr.  i  Norske 
Samlinger),  lika  litet:  som  Darres  beskickning.  En  utförlig  redogörelse  för 
denna  sistnämnda  af  Darre  själf  finnes  däremot  tryckt  i  samma  verk,  II: 
461   o.  f. 

**)  Öfverhufvud  ignorerade  man  i  det  svenska  högqvarteret  Mander- 
feldt  och  hans  besök.  Darres  ledsagare,  Armfelts  adjutant  Anckarsvärd,  visste 
om  honom  endast,  alt  han  uppehöll  sig  i  Venersborg,  och  uttryckte  den  för- 
modan, att  han  rest  till  norska  högqvarteret  å  sina  egna  vägnar.  (Darres  be- 
rättelse, anf.  st.,  s.  469.) 


-  155  — 

gades  låta  sina  trupper  strida  mot  de  norska  trupperna,  så  vore 
<Jetta  i  enlighet  med  hans  pligt.  *) 

Sä  slutade  denna  underhandling;  och  intet  stilleständ  hind- 
rade fortsättandet  af  de  små  skärmytslingar  längs  gränsen,  hvar- 
till  kriget  fortfarande  förblef  inskränkt.  Allt  större  luckor  upp- 
stodo  i  vestra  armén,  och  dess  befälhafvare  framställde  ifrigt  hos 
konungen  önskvärdheten  af  ett  stilleständs  afslutande.  Konungen 
insäg  själf  dess  nödvändighet  och  var  t.  o.  m.  betänkt  pa  att, 
för  vinnande  af  ett  längre  stilleständ,  afsända  envoyén  Brinkman 
såsom  enskild  underhandlare.  Beslutet  ändrades  dock,  och  i  stäl- 
let skickades  från  Åland  den  13  Juli  en  kurir  till  Armfelt  med 
uppdrag  att  föreslå  ett  stilleständ  på   14  dagar.  **) 

Omsider  »den  22  Juli  om  aftonen,  berättar  Armfelt,***)  kom 
en  order  frän  Kongl.  Maj:t  att  adressera  mig  å  hans  vägnar  till 
prinsen  af  Augustenburg,  för  att  proponera  stilleständ  med  så- 
dana villkor,  som  förutsatte  afslag,  om  ock  de  sex  bataljonerna, 
som  gå  bort,  skulle  blifva  qvar.  Den  öfvertygelsen,  som  aldrig 
öfvergifver  vårt  kabinett,  att  dess  préponderance  i  makt  och  geni 
är  omöjlig  att  motstå,  är  som  salig  kungens  i  Danmark  opinion 
om  sin  stångpiska,  i  livars  längd  han  ansåg  största  delen  af  sin 
värdighet  existera».  Armfelt  skyndade  emellertid  att  utföra  be- 
fallningen och  begärde  i  ett  bref  till  norske  befälhafvaren  före- 
träde för  sin  stabschef,  öfversten  baron  Posse.  I  detta  breff) 
uttryckte  han  den  förhoppning,  att  den  förändrade  politiska  ställ- 
ningen   på   fastlandet   snart  skulle  kunna  återställa  freden  i  Nor- 


*)  Armfelt  hade  personligen  ett  angenämt  intryck  af  Darre,  som  han 
fann  vara  <'un  homme  comme  il  fautc  (A.  till  sin  hustru  ^'/g.)  Enligt  Roe- 
der  (anf.  st.  II:  543)  skulle  prinsen  af  Augustenburg  i  bref  till  Fredrik  VI 
den  25  Juni  ha  uppgifvit,  att  han  själf  såsom  parlamentär  begifvit  sig  till 
Armfelt  och  haft  detta  samtal.  Uppgiften  måste  vara  oriktig.  I  samma  bref 
skulle  han  hafva  uttryckt  den  förmodan,  att  det  hela  vore  «ett  knep  af  ge- 
neral Armfeltff.  Konungen  af  Danmark  delade  denna  misstro  och  befallte  sin 
general  att  hänvisa  Armfelt  och  »hans  parlamentär  Manderfeldto-  till  honom 
själf:  «ingen  af  dem  är  att  tro  <r  —  Jfr.  Forchhammer,  Christian  August,  prins 
af  Augustenburg  (i  Dansk  Maanedsskrift  1868,  Bd.  I.  26).  Vilseledd  af  åt- 
skilliga svenska  författares  påståenden,  antager  förf.  till  denna  förtjenstfulla 
afhandling  såsom  sannolikt,  att  Armfelt  inledt  denna  underhandling  på  grund 
af  hemliga  planer  till  en  regementsförändring  i  Sverige.  Hade  detta  varit 
fallet,  så  hade  han  väl  ej  undvikit  begagna  det  tillfälle  till  öfverenskommelse 
för  denna  eventualitet,  som  under  samtalets  gång  i  tydlig  afsigt  erbjöds  af 
den  danske  underhandlaren. 

*•)  Wetterstedt  t.  Ehrenheim  »V,  (K.  Bibi.). 
***■)   Bref  till  Adlersparre    anf.  st.,  s.  216.     Ett  par  bref  från  Armfelt  till 
Posse   i  samma  ämne   tinnas   i   Krigsarkivet. 

tj  Tryckt  hos  Schinkel,  IV:  459.  och   i  Norske  Sami.,  II:  214. 


-   156  - 

den;  Posse  vore  bemyndigad  att  framlägga  fakta  och  förslag, 
som  kunde  vara  af  vigt. 

Posses  samtal  egde  rum  den  28  Juli.  Det  har  ansetts  vara 
af  särskildt  intresse^  såsom  innebärande  första  uppslaget  till  prin- 
sens af  Augustenburg  bekantskap  med  Posse,  hvilken  sedan  blef 
en  af  de  ifrigaste  befrämjarna  af  hans  val  till  svensk  tronföljare. 
En  utförlig  redogörelse  lemnades  i  rapport  från  prinsen  till  hans 
konung  och  finnes  tryckt  bland  dessas  brefväxling;  *)  en  annan, 
hittills  okänd,  lemnades  af  Posse  i  bref  till  Armfelt.  I  det  hela 
taget  äro  dessa  skildringar  öfverensstämmande,  ehuru  färglägg- 
ningen af  naturliga  skäl  är  olika.  **)  Vi  följa  här  Posses  bref 
tilf  Armfelt. 

Prinsen  mottog  den  svenske  underhandlaren  förbindligt,  och 
denne  framställde  genast  sitt  ärende.  Vapenstillestånd  pä  fjorton 
dagar  föreslogs;  under  denna  tid  skulle  inga  trupper  dragas  frän 
Norge,  hvarken  till  Skåne  eller  mot  Ryssland.  Prinsen  visade 
förvåning  öfver  att  Posses  meddelanden  ej  vore  af  mera  omfat- 
tande art;  han  hade  med  anledning  af  Armfelts  bref  väntat  '^att 
få  höra  generalens  projekter  och  idéer  relativt  till  den  politiska 
ställningen».  Posse  svarade,  att  han  ej  hade  något  annat  förslag 
att  göra  än  rörande  stilleständet;  de  politiska  nyheterna  vore 
allmänt  kända:  insurrektionen  i  Spanien,  missnöjet  i  Ryssland 
med  franska  alliansen,  ökandet  af  Englands  sjömakt  —  allt  tydde 
pä  fredliga  utsigter.  General  Armfelt  vore  framför  allt  militär; 
af  politiken  kände  han  ej  mera  än  hvad  förmodligen  prinsen  re- 
dan visste.  Dä  denne  förklarat,  att  han  ej  väntat  blott  lösa  sup- 
positioner, och  att  han  ej  egde  rätt  att  utan  sin  konungs  hörande 
sluta  stilleständ,  erinrade  Posse,  att  prinsen  själf  på  vissa  villkor 
(genom  Darres  beskickning)  erbjudit  stilleständ:  dessa  villkor  an- 
togos  nu  från  svensk  sida,  för  att  under  skördetiden  bereda  lind- 
ring åt  innevånarna  på  ömse  sidor  om  gränsen.  Då  saken  nu 
syntes  möta  svårigheter,  förklarade  Posse  i  en  stött  ton  sin  af- 
sigt  att  genast  resa.  Prinsen  ändrade  dä  sin  hållning;  han  väckte 
själf  förslag  att  genolii  Sverige  sända  en  kurir  till  Köpenhamn 
med  förfrågan  hos  danska  regeringen.  Under  den  tid  af  8  ä  9 
dagar,  som  behöfdes  för  dennes  resa  fram  och  tillbaka,  kunde 
vapnen    hvila.     Han    föreslog    äfven,    att    Armfelt    direkt    skulle 


*)  Norske  Sami.,  II:  209. 
**)  Efter  Posses  muntliga  meddel.inden  tinnes  ytterligare  en  berättelse 
om  samtalet  införd  hos  Schinkel,  IV:  289.  Af  Posses  bref  framgär  ingalunda, 
att  detta  haft  den  förtroliga  karakter,  som  där  uppgifves  efter  hans  muntliga 
meddelanden.  Ofverhufvu<l  synes  detta  möte  ingalunda  hafva  förebådat  något 
personligt  närmande. 


—  157  - 

vända  sig  till  danska  regeringen  i  stilleståndsfrägan,  hvarvid 
Posse  invände,  att  underhandlingar  väl  kunde  ega  rum  mellan 
tvä  armébefälhafvare,  men  svårligen  mellan  ett  kabinett  och  en 
general.  För  öfrigt  gjorde  Posse,  med  afseende  pä  prinsens  för- 
slag, den  befogade  invändningen  att,  om  vapnen  kunde  hvila 
under  de  8  ä  9  dagar,  som  behöfdes,  innan  svar  hunne  anlända 
frän  Köpenhamn,  sä  kunde  ett  stilleständ  pä  14  dagar  lika  gärna 
beviljas  frän  början. 

Sedan  prins  Kristian  August  lofvat  att  följande  dag  skrift- 
ligen besvara  Armfelts  bref  -  han  väntade,  enligt  egen  upp- 
gift, samma  dag  bref  från  danska  regeringen,  hvilkas  innehall 
han  ville  känna  —  rörde  sig  samtalet  kring  allmänna  ämnen, 
Europas  politiska  ställning  och  krigens  gäng.  Prinsen,  uppen- 
barligen ännu  påverkad  af  Manderfeldts  utlätelser,  fann  lämpligt 
att  fräga^  om  det  icke  vore  emot  svenska  nationens  önskan  att 
föra  krig  mot  Danmark.  Han  fick  till  svar,  att  nationen  alltid 
älskar  freden;  hvad  armén  vidkommer,  gör  den  inga  reflexioner 
i  den  vägen,  utan  tänker  endast  pä  sin  pligt;  man  hade  med  stor 
förvåning  mottagit  danska  krigsförklaringen.*) 

Det  skriftliga  svar,  som  följande  dagen  lemnades,  och  med 
hvilket  Posse  afreste  d.  29  Juli,  var  långt  ifrån  efter  önskan.  **) 
Prinsen  af  Augustenburg  uttryckte  däri  sin  förvåning  öfver  att 
den  svenske  underhandlaren  ej  haft  någon  kännedom  om  de 
Tfakia^,  som  i  Armfelts  bref  omförmälts  såsom  inverkande  på 
den  allmänna  ställningen.  Han  hade  hoppats,  hette  det,  att 
Sverige  omsider  skulle  hafva  insett  sitt  verkliga  intresse  och 
ändrat  sitt  system,  sä  mycket  mer  som  det  vore  öfvergifvet  af 
sin  trolösa  bundsförvandt.  England.  Kriget  vore  icke  börjadt  af 
Danmark  och  ej  heller  önskadt  af  svenska  nationen.  Han  vore 
icke  befogad  att  inga  pä  något  stilleständ  och  tviflade  på,  att 
h.ans  konung,  om  frågan  hänskötes  till  honom,  vore  därtill  be- 
nägen —  »så  länge  som  konungen  af  Sverige  ej  inser  hvad  hans 
eget  intresse  kräfver». 


*)  Jfr  prinsens  bref,  anf.  st.  Däri  omnämnes  icke  den  tillrättavisning, 
som  låg  i  Posses  sistnämnda  yttrande,  men  lemnas  i  stället  en  läng  redogö- 
relse för  prinsens  försvar  för  Danmarks  krigsförklaring  samt  tillägges,  att 
därpå  följde  «des  ouvertures  sincéres.  qui  n"étaient  pas  a  Tavantage  d'une 
certaine  haute  personne»  —  naturligtvis  Gustaf  IV  Adolf.  Någon  antydan 
om  denna  del  af  samtalet  förekommer  däremot  icke  i  Posses  rapport,  men 
omnämnes  hos  Schinkel  (anf.  st.,  s.  289). 

-")  Tryckt  i  Norske    Samlinger,    II:  21S.     Afven  den  danske  författaren 
Forcliammer,  anf.  st.,  s.  27,  (inner  detta  bref  »spydigt*. 


-   158  - 

Armfelt  fann  detta  bref  »oanständigt»  och  mottog  det  med 
liflig  förtrytelse.  *)  Han  ansåg  det  vägrande  svaret  förebåda  ett 
anfall  och  gjorde  sig  beredd  att  mottaga  det.  »Nu  gäller  det 
att  passa  upp»,  skref  han  till  Posse,  sedan  han  erfarit  att  un- 
derhandlingen misslyckats;  »icke  mot  stora  företag  —  dessa  äro 
icke  att  förvänta  —  men  andra  knep  och  posteringars  enleve- 
ment,  m.  m.»  **)  Till  konungen  —  han  vistades  dä  på  Åland  — 
afsändes  genast  en  kurir  med  underrättelse  om  utgången;  men 
Armfelt,  som  kände  monarkens  lynne,  ansåg  ej  rådligt  att  bi- 
foga prinsens  af  Augustenburg  bref,  för  att  ej  öka  hans  irri- 
tation. Detta  synes  emellertid  hafva  väckt  konungens  misstan- 
kar, och  han  infordrade  genast  genom  hertig  Karl  originalbref- 
ven.  De  afgingo  naturligsvis  strax  med  kurir:  Armfelt  förut- 
såg, att  »Sa  Majesté  en  aura  beaucoup  d'humeur».  ***)  Angelägen 
som  konungen  var  om  utverkandet  af  stillestånd,  befallte  han 
dock  på  samma  gång  Armfelt  att  tillkännagifva,  att  förslaget 
att  sända  en  dansk  kurir  genom  .Sverige  till  Köpenhamn  ej  mötte 
hinder.  Genom  Posse  afsändes  ett  sådant  meddelande  till  prin- 
sens adjutant  Mejl.nender,  men  denne  svarade,  att  någon  kurir 
ej  komme  att  afgä.  j-.) 

Underhandlingen  hade  sålunda  misslyckats.  På  krigets 
gång  hade  detta  intet  inflytande,  ty  ett  stillestånd  fortfor  att 
faktiskt  ega  rum,  ehuru  man  å  svensk  sida  med  bekymmer 
syntes  vänta  ett  fientligt  anfall.  Armfelt  skref  under  dessa 
dagar  till  sin  hustru:  »Jag  kan  ej  nu  lemna  befälet:  i  farans 
stund    och    dä    allt    går    pä  tok,  är  min  post  på  brädden  af  fo- 


*)  Se  A:s  bref  till  Adlersparre,  auf.  st.,  s.  222.  Han  tänkte  att  häm- 
nas: «Här  skall  jag,  så  länge  jag  andas,  icke  skänka  dem  denna  insolence»^, 
utbrister  han  i  detta  bref.  (Enl.  orig.  i  Lunds  Univ.  Bibi.;  orden  äro  af- 
sigtligt  uteslutna  af  Adlersparre  vid  tryckningen.) 
**)  Odat.  bref  i  K,  Krigsarkivet. 
***)  Till  hertig  Karl  ^j^  (Kongl.  Bibi).  Han  skrifver  i  samma  bref: 
«Voilä  ce  que  c'est  d'étre  prudent  ...  La  derniére  lettre  de  ce  prince,  écrite 
sous  dictée  fran^aise,  était  d'une  insolence  rare  et  nomniément  contra  le  roi. 
rimaginais  qu'il  ne  fallait  pas  aigrir  les  choses  inutilement,  et  —  j'ai  tna/ 
imaginé!«r  —  Äfven  Posses  rapport  hade  infordrats  (hertig  Karls  order  ^/^ 
1808,  K.  Krigsark.). 

t)  ö.  15  Aug.  180S.  Se  Norske  Samlinger,  II:  217.  A:s  bref  till  Posse 
i  denna  angelägenhet  tinnes  tryckt  i  Schinkels  Bihang,  II:  77.  Han  uttalar 
däri  lifligt  sin  önskan  om  fred,  och  ger  Posse  i  upptlrag  att  framställa  stilie- 
ståndet  såsom  en  förberedelse  därtill.  »Det  går  åt  Ii — te  oumlvikligen»,  sä- 
ges  det,  med  afseende  på  olyckorna  i  Finland  —  «ocii  huru  skulle  det  göra 
annat?  Vi  skola  hålla  god  min  samt  söka  tygla  händelserna,  om  de  stå  att 
tygla.»  Jfr  Schinkel.  Minnen  IV:  390,  hvarest  åt  dessa  ord  gifves  en  tyd- 
ning, som  de  ej  behöfva  innebära. 


I 

I 


—  159  — 

sterlandets  graf,  för  att  däri  störta  mig,  då  det  ej  mer  kan 
frälsas.  Intet  är  grufligare  än  tanken  att  öfverlefva  det,  dess  ära 
och  själfständighet.     Hvad  är  en  individs  existens  i  det  hela?» 


Det  var  under  denna  mörka  sinnesstämning,  som  Armfclt  d. 
15  Aug.  öfverraskades  af  konungens  befallning,  utfärdad  Grelsby 
d.  9  Augusti,  att  lemna  sitt  betäl  till  krigspresidenten  general 
Cederström  och  att  begifva  sig  till  sin  egendom,  för  att  där  af- 
vakta  konungens  vidare  befallning. 

Det  var  ett  afsked  i  uppenbar  onåd.  Hvarförer  —  därom 
sväfvade  Armfelt  i  fullständig  okunnighet,  sä  väl  som  hans  om- 
gifning.  Underhandlingarnas  misslyckande  kunde  endast  vara  den 
skenbara  anledningen,  ty  deras  utgång  hade  ej  berott  pä  Armfelt; 
och  under  gränskriget  hade  intet  förefallit,  som  kunde  föranleda 
en  sådan  åtgärd  som  befälhafvarens  afskedande. 

Tanken  på  Armfelts  skiljande  från  befälet  var  gam.mal 
hos  konungen;  hans  onåd  var,  såsom  vi  sett,  tydlig  ända  se- 
dan slutet  af  Maj,  då  konungen  gjorde  honom  ansvarig  för  att 
Norge  ej  blifvit  eröfradt  n  slutet  af  Mars  eller  början  af  April» 
—  innan  trupperna  voro  i  stånd  att  marschera!  Att  arméns 
verksamhet  sedan  dess  förlamats  genom  konungens  egna  befall- 
ningar, särskildt  genom  hans  order  att  tåga  tillbaka  öfver  grän- 
sen, var  något  som  den  egensinnige  monarken  ej  kunde  eller 
ville  inse.  Hans  stämning  mot  Armfelt  hade  ej  mildrats  genom 
det  oförbehållsamma  sätt,  hvarpä  denne  låtit  förstå  sitt  miss- 
nöje med  krigets  ledning  från  hufvudstaden,  och  genom  hans 
sarkasmer  öfver  krigskollegium  och  Tibell,  hvilka  säkert  ej  und- 
gingo  konungens  öron,  *)  Redan  under  konungens  resa  till  Fin- 
land i  förra  delen  af  Juli  1808,  skrifver  en  samtida  i  Gustaf 
IV  Adolfs  närmaste  omgifning,  talade  han  om  »Armfelts  då- 
liga campagne  och  nämnde  på  långt  håll,  att  han  skulle  mista 
befälet.  Presidenten  Cederström  berömdes  och  designerades  till 
efterträdare».  **)      Utgången    af    underhandlingen    om    stillestånd 


*)  Det  kunde  icka  vara  konungen  behagligt  att  höra  t.  ex.,  att  krigs- 
förvaltningens  transporter  till  armén  voro  »förspända  med  sköldpaddor*,  eller 
följande  karakteristik  af  fälttågsplanen:  <rKunde  Norge  tagas  med  alt  man 
skickade  en  fiskarbåt  på  sjösidan  och  en  korporal  och  12  man  på  landsidan, 
sä  vore  den  planen,  man  nu  ungefärligen  gör  i  Stockholm,  fullkomnad»  (Ur 
A:s  bref  April,  Maj   1808). 

**)  Wetterstedt  till  Ehrenheim   »'/,   1808  (K.  Bibi,). 


—  i6o  — 

och  trasslet  med  prinsens  af  Augustenburg  bref  endast  rågade 
mättet  af  Gustaf  IV  Adolfs  dåliga  lynne.  Armfelts  afsättning 
var  blott  en  af  de  många  nyckfulla  och  hänsynslösa  befallningar, 
som  vid  denna  tid  allt  mera  röjde  den  olycklige  konungens  ab- 
norma sinnesförfattning.  ') 

Det  ligger  nära  till  hands  att  antaga,  att  konungens  miss- 
nöje berott  på  förmodan,  att  Armfelt  drifvit  politik  på  egen 
hand  med  den  norske  befälhafvaren,  eller  på  misstanken  att 
han  umgicks  med  revolutionära  planer.  Mångenstädes  finnes 
den  åsigt  uttalad,  att  en  sådan  misstanke  ej  skulle  hafva  varit 
oberättigad.  Särskildt  hos  den  historiska  skola,  som  älskar  att 
framför  allt  »läsa  mellan  raderna»  i  historiska  aktstycken  — 
en  farlig  konst,  vid  hvilken  sanningen  ofta  kommit  till  korta  — 
har  den  åsigt  uttalats,  att  Armfelt,  såsom  en  »durchdrifven  re- 
volutionsmakare»,  i  Norge  drifvit  ett  hemligt  spel  om  konung 
Gustaf  Adolfs  krona  och  utsått  de  frön,  som  buro  frukt  i  vestra 
arméns  företag   1809.  **) 

En  granskning  af  Armfelts  papper  gifver  icke  stöd  åt  denna 
sistnämnda  förmodan.  Icke  blott  så,  att  inga  aktstycken  i  denna 
finnas  bevarade:  äfven  en  så  oförsigtig  man  kunde  ju  hafva  dragit 
försorg  om,  att  spåren  efter  farliga  stämplingar  sopats  igen.  Men 
Armfelts  ännu  bevarade  brefväxling  med  de  män,  som  1809 
verksamm'ast  togo  del  i  revolutionsföretaget  och  tronföljarvalet, 
Georg  Adlersparre  och  K.  H.  Posse,  jämförd  med  hertigens  af 
Augustenburg  bref  frän  samma  tid  till  danska  regeringen,  synes 
bevisa  raka  motsatsen,   eller   att  några  hemliga  stämplingar  med 


*)  Pä  hösten  1808  voro.  enligt  hvad  den  samtida  antecknare  (TroUe- 
Wachtmeister,  I:  loS)  har  anmärkt,  icke  mindre  än  sju  svenska  genera- 
ler och  två  amiraler  disgracierade.  näml.  generalerna  Wachtnieister,  Wrede, 
Armfelt,  Essen,  Klingspor,  Vegesack  och  Lantingshausen  samt  amiralerna 
Cederslröm  och  Nauckhot^'.  —  Armfelt  misstänkte,  förmodligen  med  orätt, 
att  Vegesack  för  att  hämnas  hvad  som  förefallit  vid  början  af  sommaren 
framställt  honom  i  förhatligt  ljus  hos  konungen.  En  i  K.  Krigsark.  befintlig 
handskrift  rörande  ^Fälttåget  mot  Norge  i8o8«  (af  icke  namngifven  sam- 
tida författare)  uttalar  den  förmodan,  att  Vegesack.  inkallad  till  förkla- 
ring öfver  långsamheten  af  venstra  tlygelns  operationer,  för  konungen  före- 
tett bref  från  Armfelt  med  oforsigtiga  utlåtelser  om  konungen,  hvilket 
skulle  ha  vållat  dennes  vrede.  Samme  författare  antyder  iifven,  att  Vegesack, 
från  början  missnöjd  med  att  han  mist  sitt  förut  själfständiga  befäl  mot  Norge, 
systematiskt  sökt  skada  Armfelt,  dels  genom  sin  för  tidiga  uppgift,  att  han 
vore  färdig  att  inrycka  öfver  gränsen,  dels  genom  sin  långa  overksamhet. 
Dessa  förmodanden,  stridande  mot  den  tappre  Vegesacks  öppna  och  ridder- 
liga karakter,  synas  föga  sannolika. 

**))  Se  t.  ex.  Schinkel,  Minnen  IV:  284,  Crusenstolpe,  Carl  XIII  och 
Hedv.  Charlotta,  s.  427,  Wieselgren,  De  la  Gardieska  arkivet,  XV:  179  (no- 
ten), Sjögren,  Georg  Adlersparre,  s.  43  o.   f. 


—  i6i   — 

den  norske  öfv^erbefalhafvarcn  eller  mot  Svericjes  lagliga  regering 
alldeles  icke  egt  rum  med  Armfelts  vetskap  och  medan  han  förde 
befälet  vid  vestra  armén. 

Den  som  utan  förutfattade  meningar  i  sin  helhet  genom- 
går dessa  brefväxlingar,  skall  finna,  att  Armfelt  och  hans  män, 
under  alla  bekymmer  öfver  mötande  svårigheter,  såsom  redliga 
krigare  sökte  göra  fienden  motstånd,  så  vidt  det  var  behöfligt 
och  förenligt  med  den  anbefallda  defensiva  hållningen. ')  Obe- 
stridlig var  väl  Armfelts  önskan  att  vinna  stillestånd  och  fa  slut 
pä  kriget,  obestridligt  äfven  hans  missnöje  med  dess  ledning 
från  Stockholm.  Otvifvelaktigt  utbildade  sig  äfven  under  gräns- 
bevakningen förbindelser  mellan  befäl  och  soldater  ä  ömse  sidor, 
hvilka  snarare  hade  en  vänskaplig  än  en  fientlig  karakter.  Se- 
dan svenskarna  gått  tillbaka  öfver  gränsen,  var  kriget  ej  längre 
så  populärt  i  Xorge;  landets  fattigdom  och  den  spärrade  till- 
förseln gjorde,  att  freden  äfven  där  var  efterlängtad;  och  Arm- 
felt ville  begagna  denna  stämning  för  sitt  syfte.  Men  allt  detta 
innebar  dock  inga  hemliga  stämplingar.  Om  än  dessa  önsk- 
ningar att  åstadkomma  en  fred,  som  för  Sverige  var  i  hög  grad 
önskvärd,    kunna    anses    såsom  en  »politik  pa  egen  hand»,  sä  är 


*)  Såsom  stöd  för  åsigten  om  Armfelts,  Adlersparres  och  Posses  hem- 
liga forehafvanden  pläga  anföras  de  sammanträden  mellan  dem,  som  egde 
rum  i  Vestra  Ed  och  i  Näsby  i  Maj  uch  Juni  månader,  och  den  därtill  hö- 
rande brefväxling  (se  Schinkej.  Bihang  II:  57  o.  f.,  samt  Adlersparres  Hand- 
lingar, II:  181).  I  det  tidigaste  af  dessa  bref  itill  Posse  '^;V-  h vilket  nästan 
uteslutande  rör  krigshändelserna  och  deras  detaljer,  förekomma  orden:  «En 
hjälp  för  Sveriges  olyckliga  belägenhet  gifves,  men  efter  mitt  sätt  att  se, 
är  det  blott  af  Gud,  vi  böra  förvänta  den.»  Om  dessa  ord  skola  innebära 
en  önskan  om  regementsförändring,  så  utesluta  de  därjämte  uttryckligen  tan- 
ken på  eget  ingripande.  Och  då  Armfelt  i  ett  följande  bref  (till  Adler- 
sparre  ",j)  skrifver:  «I  morgon  skall  jag  hafva  äran  komma  till  Näsby,  då 
vi  skola  raisonnera  a  fond  öfver  hvad  som  bör  göras  och  låtas,  hvarvid  äf- 
ven alla  mina  hemligheter,  komna  från  den  stora  källan,  skola  utflyta  i  ert 
sköte*  —  sä  är  detta  intet  bevis,  att  dessa  »hemligheter»  afsett  revolutions- 
planer,  och  att  sammanträdet  mellan  Armfelt,  Posse  och  Adlersparre  i  Näsby 
haft  andra  uppgifter  än  fullt  lojala.  Mot  en  fiende  i  fält  var  det  lika  nö- 
digt att  iakttaga  en  hemlighetsfull  försiglighet  som  mot  en  laglig  rege- 
ring. —  Alldeles  oriktig  är  Sjögrens  uppgift  (anf.  st.,  s.  43),  att  man  vid 
detta  sammanträde  beslöt  »antaga  det  erbjudna  stilleständet*.  Sammanträdet 
egde  rum  den  17  Juni;  något  stillestånd  var  då  icke  erbjudet  från  danska 
sidan:  den  enda  underhandling,  som  förekommit,  var  Manderfeldts,  hvilken 
tvenne  dagar  förut  erhållit  ett  nekanJe  svar  på  sin  framställning.  —  Crusen- 
stolpes  uppgift  (anf.  st.,  s.  427),  att  Armfelt  befallt  sin  brigadchef  grefve 
Schwerin  att  låta  uppläsa  en  kungörelse  med  tillkännagifvande.  att  norske  öf- 
verbefälhafvaren  tillförsäkrat  ersättning  med  dubbla  värdet  för  våldsamheter, 
som  kunde  komma  att  föröfvas  af  norska  soldater  på  svenska  området,  b;ror 
endast  pä  hörsagor  och  kan  på  goda  grunder  bitvirtas. 

Tegnér,   G.    il.   Arm/elt.  U 


—    102    — 

det  obefogadt  att  däri  se  hemligt  förstånd  med  norska  armé- 
befälet eller  dolda  planer,  vare  sig  till  en  tronhvälfning  i  Sve- 
rige eller  till  Norges  skiljande  från  Danmark. ') 

Slaget  drabbade  fullt  oväntadt  sä  väl  för  Armfelt  som  för 
hans  omgifning.  Visserligen  hade  han  i  sina  bref  många  gånger 
talat  om,  att  det  vore  bäst  att  slippa  ett  befäl,  som  vore  före- 
nadt  med  sä  mänga  obehag;  **)  men  nyss  förut  hade  han,  så- 
som vi  sett,  förklarat  att  han  i  farans  stund  ej  ville  lemna  sin 
post.  Omedelbart  efter  mottagandet  af  underrättelsen  skref  han 
till  sin  hustru  i  bitter  ton:  »Min  belåtenhet  är  obeskriflig;  Gud 
välsigne  kungen,  det  är  den  enda  välgärning  han  visat  mig,  sedan 
han  kom  på  tronen.»  Inför  hertig  Karl,  som  uppriktigt  bekla- 
gat Armfelts  afgång,  hvilken  han  betecknar  som  »en  oersättlig 
förlust»,  ***)  åberopade  han  sitt  samvetes  vittnesbörd,  att  han 
sökt  fylla  sina  pligter.  »Såsom  människa  och  som  general  kan 
jag  begå  misstag,  men  såsom  undersåte  och  som  medborgare 
vägar  jag  ställa  mig  i  jämbredd  med  hvem  som  helst.  Också 
känner  jag  mig  långt  ifrån  olycklig.»  -j-)  Han  citerade  sin  favo- 
ritförfattares, kardinal  de  Retz'  ord:  »il  y  a  des  temps,  ou  les 
disgräces  de  la  cour  sont  des  gloires  publiques.»  f-}-) 

Hos  vestra  arméns  officerare  väckte  befälsombytet  allmän 
bestörtning  och  sorg.  »General  Armfelt»,  heter  det  hos  norska 
fälttågets  svenske  historieskrifvare,  »tillvann  sig  sina  underly- 
dandes  tillgifvenhet  genom  ett  affabelt  sätt  att  vara  och  visade 
sig  mot  dem  oftare  som  kamrat  än  förman;  tänkte  hastigt  och 
tog  hastigt  beslut;  deltog  i  striden,  äfven  då  det  icke  behöfdes,. 
och  hade  sitt  qvarter  helst  nära  förposterna.    General  Cederström 


*)  För  utverkandet  af  stilleståud  ville  Armfelt  särskildt  draga  fördel 
af  Adlersparres  personliga  bekantskap  med  öfverste  Staffelt  (se  A:s  bref,  anf. 
st.,  s.  216,  221);  men  det  bör  icke  lemnas  oanmärkt,  att  de  bref  från  Adler- 
sparre  till  Staffelt,  som  af  en  norsk  författare  (Aall,  anf.  st.,  s.  153)  anföras 
såsom  bevis,  att  Armfelt  »igjennem  en  af  hans  betroede  Ofticerer  aabnet  Brev- 
vexling  med  en  betydniugsfuld  Krigsmand  i  den  norske  Armée»  samtliga  äro 
skrifna  —  långt  sedan  Armfelt  lemnat  befälet! 

**)  jfr  ufvan,  s.  148.  Tiil  J.  G.  Oxenstierna  skref  han  "/, :  «Je  ne 
voudrais  pas  fixcher  le  roi  en  demandant  une  demission,  mais  si  d'une  maniére 
quelconque  je  pouvais  savoir,  si  celte  demande  lui  serait  indifférente,  elle  par- 
tirait   par  courrier<r   (Eriksb.  arkiv). 

***)  Han  skrifver  ("/s)-  "J^  sens  la  perte  que  je  fais,  et  j'ignore  les 
raisons  de  S.  M.  (]ui  l'obligent  a  prendre  un  parti  si  diamétralement  opposé 
å  ses  propres  intéréis.» 

t)   'Vs   1808.    Orig.  hos  prof.  Gyldén;  jfr  Björnstjerna,  Anteckn.  II:  27. 
tf»  Se  om    Armfelts    bittra    sinnesstämning   under    resan  från  Verniland 
Adlersparre,   1809  års  revolution  och  dess  män,   I:  163,   164. 


-  i63  - 

ville  lydas  af  fruktan,  tänkte  långsamt  och  studerade  sina  beslut, 
innan  de  kungjordes,  satte  en  pedantisk  vigt  pä  expeditionsgö- 
romälen  och  iakttog  i  allt  stor  försigtighet,  som  icke  alltid  upp- 
skattats till  hans  förtjenst.»  *) 

Skildringens  sanning  bestyrkes  genom  Armfelts  brefväx- 
ling,  icke  minst  vid  den  tid,  dä  han  lemnade  befälet.  Enstäm- 
migt uttryckte  hans  officerare  sin  saknad  öfver  förlusten  »af 
den  mest  älskade  chef,  som  ännu  statt  i  spetsen  för  en  svensk 
armés'.  Adlersparre,  ur  hvars  bref  dessa  ord  äro  hemtade,  tilläg- 
ger: »Aldrig  går  ur  våra  tacksamm.a  minnen  den  omisskänne- 
liga affektion,  Herr  Generalen  hyst  för  oss  alla,  och  de  otaliga 
lifvets  agremcnter,  gränsande  intill  ren  sammanlefnads  sällhet. 
hvilka  vi  njutit  under  det  sträfva  krigsyrkets  utöfning  under  Herr 
Generalens  befäl.» 

Öfverste  K.  H.  Posse,  Armfelts  närmaste  man,  klagade 
bittert  samt  önskade,  i  likhet  med  nästan  hela  Armfelts  stab, 
att  fa  lemna  armén.  **)  »Sedan  d.  i6  Augusti»  (dä  Armfelt 
lemnade  befälet)  ihar  allting  varit  i  dvala»,  skrifver  Posse.  ^Här 
är  allting  utan  lif,  dödt  och  tyst;  och  huru  skulle  det  annat 
vara,  när  själfva  stelheten  är  den  punkt,  hvarifrän  allt  skall  rö- 
ras, där  man  är  hemlighetsfull,  för  det  man  inga  hemligheter 
har  att  bevara,  och  där  man  tror,  att  man  blir  vigtig,  för  att 
man  gör  sig  tung!»***) 

Särskildt  förtjena  bevaras  de  beklaganden  öfver  Armfelts 
afgäng,  som  uttalades  af  de  tvenne  civila  ämbetsmän,  som  med 
honom    delat    det    mödosamma    bestyret    med    den    illa  försedda 

")  .Meijer,  anf.  st.  s.  156. 
**)    Kraga  härom  var  på  allvar  väckt,  och  hertig  Karl  var  nödsakad  att 
genom  Adlersparre    göra    dessa   officerare    föreställningar,  för  att  söka  afstyra 
detta  öfverilade    steg   —    »åtminstone    till    dess   några    veckor   gått*  (hertigen 
till  Armfelt  ^^  ,,  Adlersparre  i  nyss  anförda  breO. 

***)  I  samma  lon  gå  alla  de  många  bref  från  vestra  arméns  officerare, 
som  föranleddes  af  befälsonibytet.  Grefve  K.  Löwenhjelm.  sedermera  stats- 
rådet, som  sägar  sig  hafva  kommit  till  vestra  armén  endast  för  att  tjena 
under  Armfelts  order,  ville  ej  längre  vara  qvar,  sedan  man  haft  aTineptie 
de  se  priver  de  vos  services  et  de  vous  donner  un  aussi  miserable  succes- 
seur<r,  och  »tolkade  hela  arméns  saknad  och  sorg,  då  han  tolkade  sin  egen». 
B.  Sparre,  sedan  fortifikationsgeneralen,  som  från  Stralsund  bevarat  sin  gamla 
tillgifvenhet,  förklarar:  <rAldrig  skall  jag  upphöra  att  värdera  den  tid,  jag 
fått  tjena  och  lefva  med  Herr  Generalen;»  och  bröderna  K.  H.  och  Ang. 
Anckarsvärd,  hvilka  båda  stått  Armfelt  mycket  nära,  beklagade  den  »oer- 
sättliga förlust,  som  hela  armén  djupt  känner».  Själfva  Tibell,  med  hvilken 
Armfelt  stod  p.l  en  föga  vänlig  fot,  förklarade,  att  han  funnit  konungens  or- 
der om  befälsäiidringen  »surprenanta»,  och  erkände  Armfelts  »för  konung  och 
fädernesland  nyttiga  afsigter».  I  sitt  sva'  uttryckte  Armfelt  sina  tvifvelsmål, 
att  Tibell   varit  så  synnerligen  nöjd  med  honom. 


—  164  — 

armens  förplägning  och  utrustning  —  landshöfdingen  grefve  Axel 
Rosen  och  kammarrådet  Billberg.  Den  förstnämnde  skrifver 
(**/g):  »Erkänslan  af  Herr  Generalens  godhet  skall  vara  sä  länge 
som  lifvet,  men  jag  är  ej  endast  som  vän  skyldig  Herr  Gene- 
ralen reconnaissance.  Som  ämbetsman  anser  jag  för  en  dyrbar 
pligt  att  tillika  med  hela  provinsen  vörda  Herr  Generalens  mänsk- 
lighet att  alltid  lindra  dem,  som  draga  tyngden  af  närvarande 
kritiska  ställning.  Jag  är  öfvertygad  att  innevånarna  med  mig 
skola  göra  ett,  att  alltid  hembära  Herr  Generalen  därför  en  evig 
erkänsla.»*)  Ännu  mera  entusiastiskt  uttryckte  sig  Billberg:  han 
såg  i  Armfelt  »en  stor,  fast  misskänd  statsman,  medborgsman 
och  människoväns,  och  prisade  hans  ^'ojämförliga  nit  och  verk- 
samhet för  konungens  och  fosterk.ndets  tjenst». 

Gentemot  en  sådan  stämning  inom  vestra  armén  måste 
dess  nye  befälhafvare  iakttaga  en  försigtighet,  som  öfverens- 
stämde  med  hans  lynne.  Vid  sin  ankomst  d.  17  Augusti  s'säg 
general  Cederström  allas  ansigten  mulna,  utom  mitt  eget»,  skrif- 
ver Armfelt.  Han  visade  till  en  början  sin  företrädares  »minne 
och  anstalter»»  den  största  aktning  och  yttrade  sin  belåtenhet 
med  det  helas  skick.  **)  Armfelts  närmaste  förtroendeman,  Ad- 
lersparre,  blef  äfven  för  en  tid  Cederströms.  Men  det  spor- 
des snart  nog,  att  den  nye  befälhafvaren  i  bref  till  Stock- 
holm klagade  öfver  den  dåliga  tonen  och  bristen  på  disci- 
plin inom  armén,  en  anda,  som  Armfelt  sades  hafv^a  framkallat 
och  som  utbredt  sig  genom  hans  efteriätenhet  och  brist  pä 
hållning.  Armfelt,  som  själf  berättar,  att  Cederström  utspridt 
dessa  rykten  om  en  »esprit  de  revolten  såsom  allmän  inom 
vestra  armén,  uppgifver  äfven,  att  Adlersparre,  enligt  Ceder- 
ströms åsigt,  af  alla  de  officerare,  som  Armfelt  användt,  vore  den 
ende  »obesmittade.»  ***) 


*)  Ej  mindre  varmt  uttrycker  sig  Armfelt  i  sitt  svar  till  Rosen:  »Det 
är  med  en  satisfaction,  som  skall  följa  mig  i  grafveu,  som  jag  lärt  känna, 
högakta  och  älska  dig  som  ämbetsman,  medborgare  och  vän«  (A.  t.  R.  ", 
lSo8j.  Armfelts  många  bref  till  Rosen  från  iSoS  bestyrka  hans  omtanke  om 
allmogens  väl.  Han  höll  stadig  uppsigt  öfver  soldaterna  och  skonade  så 
mycket  som  möjligt  bönderna  och  deres  dragare.  «Att  blott  tänka,  att  en 
bonde  skjutsar  fem  gånger  i  veckan,  gör  att  hären  resa  sig  på  hufvudet», 
skrifver  han.  Med  yttersta  harm  omtalade  han,  hvad  han  erfarit  om  krono- 
betjeningens  egennytta  vid  landtvärnets  utskrifning,  som  »gick  horribelt  till: 
de  handla  med  människor  som  med  hästar.<t  (Jfr  ofvan,  s.  140.) 
**)  Rosen  och  Adlersparre  till  Armfelt,  hösten  180S. 
***)  Armfelt  till  K.  H.  Anckarsvärd  '/„  1808.  Yttrandet  är  anmärk- 
ningsvärdt  och  förekommer  äfven  i  ett  bref  frän  A.  till  Rosen  */g   180S. 


i 


-  165  - 

Under  den  länga  overksamheten  inom  armen  pa  hösten  1808 
och  den  därpå  följande  vintern  visade  det  sig,  att  Cederströms 
chefskap  ingalunda  mäktade  förebygga  denna  !>revolutionsanda>; 
och  de  planer  mognade  hos  den  ^obesmittade-»  Adlersparre,  som 
han  i  Mars   1809  satte  i  verket.  *) 

Fälttåget  mot  Norge  hade  icke  ökat  den  krigiska  ära,  som 
omgifvit  Armfelts  namn  sedan  kriget  i  Finland  1788 — 90.  Nå- 
gon vapenbragd,  liknande  fransmännens  fördrifvande  ur  Pom- 
mern 1807,  hade  han  ej  utfört  på  norska  gränsen,  om  ock 
stormningen  af  Lier  ländt  honom  till  heder.  Något  nederlag 
hade  visserligen  icke  heller,  där  han  själf  fört  befäl,  drabbat  de 
svenska  vapnen  under  detta  föga  blodiga  fälttåg;  men  det  stora 
antal  svenska  fångar,  som  vid  Toverud,  Trangen  och  Pr.neste- 
bakke  fallit  i  fiendens  händer,  hade  visat  öfverlägsenheten  i  dess 
ledning  och  utbildning  för  fälttjenst,  naturligtvis  underlättad  ge- 
nom deras  kännedom  och  vana  vid  den  bergiga  terrängen,  som. 
för  de  svenska  trupperna  föreföll  otillgänglig.  Själf  var  Armfclt 
den  förste  att  gifva  erkännande  åt  sina  motståndare:  han  fann, 
att  de  voro  »väl  förda '^  och  trodde  —  uppgiften  därom  hade 
lemnats  honom  af  Manderfeldt  —  att  krigserfarna  franska  stabs- 
officerare ledde  deras  operationer.  »Danskarna  äro  icke  käcka, 
men  sluga,  säger  han,  och  förstå  väl  att  profitera  af  vår  dum- 
dristighet, oerfarna  conduite  och  okunnighet.»  »Y\  hafva  vår 
styrka  i  vår  bajonett,  de  äter  i  sina  sköna  gevär,  som  skjuta 
långt  och  väl»,  heter  det  i  ett  annat  bref.  **)  Snart  nog  insåg 
han,  såsom  vi  sett,  att  fälttåget  ingalunda  skulle  leda  till  Norges 
eröfring;  och  han  befarade  äfvcn,  ej  utan  grund,  att  ansvaret 
därför  skulle  drabba  honom. 

Flere  af  krigets  historieskrifvare,  .så  väl  frän  dansk  som 
från  svensk  sida,  hafva  också  mer  och  mindre  skarpt  klandrat 
Armfelts  ledning   af   vestra  arméns  fälttåg.     Den  danske  militär- 


■•')  I  ett  bref  från  A.  von  Rosen  till  Armfelt  förekommer  följande 
karakteristik  af  den  sedan  så  namnkunnige  revolutionsniannen,  hvars  för- 
behållsamma, beräknande  väsen  väl  var  egnadt  att  väcka  förmodan  om  hem- 
liga planer.  »Det  är  en  besynnerlig  människa,  den  där  Adlersparre.  Sä- 
kerligen finnas  få,  som  äro  mera  djuptänkta  och  kapabla,  äfven  är  han  en 
hederlig  karl;  men  jag  tror  honom  (undantagande  ambitionssidan)  så  denoue- 
rad  af  passioner,  att  han  .  .  .  alltid  låter  sitt  goda  hufvud,  aldrig  själen 
agera.  Följaktligen  tror  jag  honom  litet  kapabel  af  att  med  liflighet  känna 
vänskap,  attachement  etc,  som  vanligen  plägar  utgöra  människors  sällhet  att 
veta  sig  ega  äfvensom  att  ådagalägga  för  dem  man  högaktar.  Enfin,  jag 
tycker  intet  om   honom.» 

**)  Till     Tornérhjelm     '' ■,     1808,     anf.    st.,     s.    27;    till     grefvinnan    A. 
'»;.   180S. 


—   i66  — 

författaren  kapten  v.  R?eder,  hvars  vidlyftiga  arbete  ^Danmarks 
Krigs-  og  politiske  Historie  1807 — iSoQ^^  är  en  rik  materialsam- 
ling för  norska  fälttågets  historia,  kallar  svenskarnas  återtåg 
öfver  gränsen  för  deras  »Uddrivelse  af  Norge»,  ett  påstående, 
mot  hvilket  krigets  svenske  historieskrifvare,  general  Meijer,  ener- 
giskt protesterat.  *)  Raeder  anser  nämligen,  att  den  förskansade 
ställning,  som  svenska  armén  i  Maj  1808  intagit  ett  par  mil  in- 
nanför gränsen  i  ofruktbara  och  obebodda  trakter,  var  så  illa 
vald,  att  ett  återtåg  i  hvarje  fall  varit  nödvändigt.  Han  påstår 
därjämte,  att  arméns  ledning  visat  »en  til  Sovn  grsensende  Svag- 
hed.» »Prins  Christian  August  kunde  i  Sandhed  ingen  mere  op- 
maerksom  og  foielig  Modstander  have  end  General  Armfelt, 
naar  han  bev^gede  sig,  og  ingen  mere  stille  og  beskeden,  naar 
han  stod  stille»,  säger  han.  Dock  anser  han,  att  Armfelt,  se- 
dan han  var  nödsakad  att  antaga  en  defensiv  hållning,  »me- 
sterligen  förstod  og  udförte  Planen  at  paralysere  den  norske 
Armees  Activitet».  **)  Aktningsfullare  yttrar  sig  den  redlige 
Jacob  Aall  i  sina  »Erindringer»  om  »den  tappre  svenske  Ge- 
neral» och  framhåller  de  svårigheter,  som  lades  i  vägen  för  ett 
verksammare  uppträdande.  ***) 

Meijer  klandrar  särskildt,  att  Armfelt  ej  förebyggt  öfverste 
Gahns  olycka  genom  klokare  dispositioner.  Han  anser  där- 
jämte, att  den  utsträckta  ställning,  som  Armfelt  valt  i  bergs- 
sträckningarna frän  Kongsvinger  till  Strömstad,  var  af  den  be- 
skaffenhet, att  han  äfventyrade  »att  stundeligen  se  någon  af  sina 
brigader  genombruten,  upprullad  och  jagad  tillbaka  öfver  gränsen» 
genom  ett  samladt  danskt  anfall,  f)  E.  v.  Vegcsack,  son  till 
Armfelts  medgeneral,  med  hvilken  endrägtig  samverkan  ej  kunde 
vinnas,  anser  att  hans  fader  varit  lämpligare  till  öfverbefälhaf- 
vare  under  ett  guerillakrig  i  bergstrakter,  än  Armfelt,  hvars  rätta 
plats  han  anser  hafva  varit  i  Finland.  ~j)  Alla  öfverensstämma 
i  ogillande  af  den  ofantliga  operationslinien  och  af  den  krigsplan, 
som  medförde  arméns  splittring  i  smärre  afdelningar  i  stället  för 
framträngande  med  samlad  styrka.  De  stolta  eröfringsplanerna 
hade  snöpligt  måst  läggas  åsido.  »Hela  företaget  mot  Norge, 
skrifver    en    deltagare    i    fälttåget,    var    i   öfvermod    tillämnadt,  i 


*)   Anf.  st.,  s.   213. 
*•;  Anf.  st.,   II:   537,   III:   32. 
***)   Erindringer,   s.   145. 

t)  Meijer,  anf.  st,,  s.   107. 
tfi   Vegesack,    Sv.    arméns    fälttåg  i  Tyskl.-\nd    och    Norge,  s,  123.     Det 
bör  dock  nämnas,    att    V.  alltid  uttrycker  sig  med  synnerlig  aktning  och  till- 
gifvcnhet  om   Armfelt. 


-  i67  - 

hastighet  begynt,  utan  nödiga  förberedelser,  samt  oförståndigt 
utfördt;  det  fortgick  med  själfför  val  lade  motgångar  och  slöts  utan 
fördelar  och  utan  ära.»  ') 

Pä  samma  gäng  äro  dock  samtliga  dessa  historieskrifvare 
villiga  att  erkänna,  att  ansvaret  för  fälttagets  ledning  väsentligen 
drabbar  konungen.  **)  Det  var  obestridligen  hans  befallningar, 
som  frän  början  vållade  splittringen  af  de  svenska  stridskrafterna, 
som  hejdade  framryckandet,  som  aflägsnade  Sveriges  enda  bunds- 
förvandt,  som  alstrade  missämja  mellan  befälhafvarna  och  som 
störande  ingrep  i  deras  planer.  De  här  meddelade  utdragen  ur 
Armfelts  brefväxling  under  detta  fälttåg  visa  att,  om  grund  till  an- 
märkningar finnes,  sä  saknas  ej  heller  bevis,  att  krigets  utgång 
€J  berodde  pä  bristande   vilja  och  verksamhetsbegär  hos  honom. 

Vestra  arméns  bedrift,  som  gjort  den  minnesvärd  i  Sveriges 
historia,  tillhör  året  1809;  men  den  namnes  ej  i  krigs-,  utan  i 
revolutions-historien.  Under  fälttåget  1808  behandlades  denna  armé 
styfmoderligt  af  dem  som  sutto  vid  styret.  Och  st3'fmoderligt  har 
detta  fälttåg  äfven  behandlats  i  eftervärldens  minne,  nämligen  i 
Sverige:  detta  krig,  hvars  tilldragelser  af  norrmän  omtalas  med 
stolthet  och  hvars  minne  ännu  i  dag  frammanas  till  nationalkäns- 
lans stärkande,  ***)  är  i  Sverige  nästan  förgätet.  Icke  därför,  att 
hågkomsten  skulle  hafva  inneburit  något  förödmjukande,  ty  de 
små  motgångarna  under  gränsposteringskriget  voro  dock  inga 
nederlag,  och  prof  saknades  ingalunda  på  svensk  mandom.  Men 
orsaken  är  lätt  att  finna. 

Den  blodiga  glansen  från  Finlands  ärofulla  strid  180S  har 
framför  allt  fängslat  så  väl  samtidens  som  eftervärldens  uppmärk- 
samhet; och  den  härs  bedrifter,  som  ' 
fffrös  och  svalt  och  segrade  tillika, <r 

*)  C.  O.  Palmstjerna  (handskr.  i  K.  Krigsarkivet).  Afven  de  hafva 
funnits,  som  aosett.  att  Armfelt  ej  blott  af  ärelystnad  tillrådt  konungen  fore- 
taget mot  Norge,  utan  därmed  haft  för  afsigt  att,  genom  splittring  af  Sveriges 
härar,  underlätta  Finlands  eröfring  af  Ryssarna.  Den  ofvan  (s.  iSo)  om- 
nämnda anonyma  handskriften  i  Krigsarkivet  omtalar  denna  mening  såsom 
gängse,  ehuru  förf.  anser  Armfelt  för  mycket  lättsinnig  och  inkonseqvent  att 
hafva  kunnat  vidhålla  denna  hemliga  plan.  Beskyllningen  är  af  den  art,  att 
den  ej  behöfver  vederläggas. 

**)  »Armfelt  handlede  ikke  af  egen  Villie.  säger  Rceder,  men  ifolge 
Kongens,  sin  Herres,  Befaling,  der  fölgelig  var  den  egentlige  Feltherre  og 
altsaa  alene  maa  brere  Skyiden  for  Felttogets  slette  Udfald»  .  .  .  Sedan  han 
anmärkt,  att  Gustaf  IV  Adolf  icke  hade  minsta  begrepp  om  krigföring,  tilläg- 
ger han;  «Det  maa  vsere  en  Sygdom  hos  de  fleste  Fyrster,  at  de  almindelig- 
viis  troe  at  vxre  födte  Feltherrer  og  Generaler,  uden  at  ansee  Umagen  vxrd 
at  foretage  de  dertil  nödvendige  Studier»  (II:  53S). 

***)  Se  t.  ex.    Drolsum,    Det    norske    folk    og   dets  forsvarsv.-esen  fiSS;). 
s.  40  o,  f. 


—  i68  — 

har  ställt  den  här  i  skuggan,  som  ej  heller  undgick  krigets  lidan- 
den och  försakelser,  men  som  ej  kunde  skrifva  nya  segernamn 
pä  Sveriges  fanor. 

Och  med  rätta:  Lier  var  intet  Sijkajoki.  IVIen  å  andra  sidan 
var  Prfestebakke  intet  Sveaborg,  och  —  den  svenske  öfverbe- 
fälhafvaren  ingen  Klingspor. 

Smickrande,  ehuru  icke  utan  sin  epigrammatiska  udd,  skref 
Leopold,  efter  genomläsningen  af  Armfelts  berättelse  om  norska 
fälttåget,  i  ett  skaldebref  till  dess  författare: 

Jag  är  ej  general,  jag  känner  ej  de  lagar, 

hvarefter  man  ett  fälttig  gör: 

men  jag  är  svensk,  och  jag  beklagar 

ett  fuktladt  fosterland,  som  vanvettet  förstör; 
men  jag  har  läst  er  skrift,  och  suckar,  som  jag  bör, 
att  se,  då  härarna  för  oss  på  fältet  vika, 
hur  maktens   oförstånd  gör  Sveriges  undergång, 
att  se  en  stor  talang,  som  alla  medel  svika, 
som  stängs  på  segerns  väg  af  nyck-befälens  tvång 
och  har  vid  hvarje  steg,  att  strida  på  en  gång 
mot  Jlende,  natur  och  dumheten  tillika. 
Hvad  hjälp  mot  allt  det  där?  Historiens,  min  Baron. 
Tro  mig:   Ni  står  ej  trygg  förr'n  inför  hennes  tron. 

Där  skall  Ni  Er  i  sällskap  finna 
med  alla  stora  män  från  Grekeland  och  Rom. 
Och  vore  hon,  änskönt,  ej   Sanningens  gudinna, 
var  lika  obesörjd  ändå  om  hennes  dom: 

Ni  är  héros    —  och  hon  är  qvinna! 


v. 

Tronhvälfning,  tronföljareval  cch  intriger. 

1809. 


f 


^^^l^ill  Engsö,  hvarest  kära  anförvandter  väntade  den  återvän- 
ts- dande  krigaren,,  och  sedan  till  Nynäs,  sina  barns  egendom, 
belägen  i  Södertörn,  styrde  Armfclt  sin  färd  frän  norska  gränsen 
i  Augusti  1808.  Konungens  befallning  att  vistas  pä  »sin  egen- 
dom», kunde  han  icke  ätlyda;  ty  Aminne  var  i  ryssarnas  våld, 
och  i  Sverige  egde  han  intet  gods.  Nynäs,  som  han  å  sina 
barns  vägnar  förvaltade,  kunde  dock  anses  såsom  hans  hem,  och 
blef  det  äfven  under  vintern  1808 — 09.  Boningshuset  var  vid 
Armfelts  ankomst  dit  förfallet  och  måste  iständsättas  för  att  gö- 
ras beboeligt.  Men  Armfelts  ädla  hustru,  hans  trognaste  rädgif- 
varinna,  gjorde  äfven  denna  förvisningsort  till  ett  angenämt  hem 
för  honom  och  de  yngsta  familjemedlemmarna.  De  yngre  sö- 
nerna i  huset  hade  redan  börjat  sina  studier  i  Upsala;  den  äldste 
uppfostrades  fortfarande  i  England. 

I  ensamheten  på  Nynäs  under  höst-  och  vintermånaderna 
1808—09  hade  Armfelt  dä  och  då  besök  af  vänner  från  hufvud- 
staden  —  grefve  Ugglas,  general  Aminoff  —  samt  af  forna  krigs- 
kamrater, hvilka,  säsom  vi  sett,  skyndat  att  till  hans  tillflykts- 
ort frambära  uttrycken  af  sin  saknad.  *)    Men  i  allmänhet  förflöt 


*)  Äfven  från  andra  håll  iugingo  uttalanden  af  sympati.  Landshnf- 
dingen  i  Falun,  baron  Nordin,  skyndade  att  erinra  om  gemensamma  minnen 
af  den  »odödlige  Gustaf  III<r:  <rbe.  som  stått  honom  nära,  känna  sitt  eget 
värde,  huru  mycket  de  ock  kunna  blifva  postponerade.<r  Ett  åtal  af  justitie- 
kanslern,  rörande  förmenta  gemensamma  ämbef^fel  med  afseende  på  Dalrcge- 


—  i/o  — 

hans  Hf  i  enslighet.  »En  mängd  syndare,  skref  han,  frukta  att 
resa  till  mig,  sedan  H.  M:t  förklarat  tämligen  autentikt,  att  mitt 
brott  varit  af  den  natur,  som  han  aldrig  kunde  omtala,  men  att 
det  var  i  mina  bref  till  honom  själf.»  *)  Han  använde  sina  mänga 
lediga  stunder  till  sammanfattandet  af  den  öfversigt  af  det  nor- 
ska fälttågets  gäng,  som  under  titel  sPrécis  de  la  campagne  en 
Norvége  Tan  i8o8j  tre  är  senare  anonymt  trycktes  i  Upsala.  **) 
Äfven  frän  den  undangömda  landsbygden  följde  han  med 
oaflätlig  uppmärksamhet  tidens  händelser,  ej  blott  i  Norden,  utan 
öfverallt,  där  man  stridde  eller  väpnade  sig  mot  Napoleons  världs- 
herradöme. Genom  Matthews,  den  raske  kuriren,  som  frän  Stral- 
sund  bemedlat  Armfelts  vidsträckta  brefväxling,  och  som  i8o8 
— 1809  vistades  i  Sverige,  underhöll  han  fortfarande  förbindelser 
med  utlandet,  särskildt  med  England,  hvarest  d'Antraigues  hörde 
till  hans  korrespondenter.  Världshändelserna  voro  föga  trösterika. 
»Korsikanen»  stod  pä  höjden  af  sitt  välde:  det  var  i  Septem- 
ber 1808,  som  han  pä  kongressen  i  Erfurt  blifvit  hyllad  af  Ryss- 
lands kejsare  och  Tysklands  furstar.  Kort  därefter  visste  Armfelt 
att  berätta  från  denna  kongress,  att  Napoleon  yrkat  Sveriges 
styckning  och  dynastiens  förjagande;  kejsar  Alexander  hade 
smitigerat  detta  beslut  till  Finlands  förlust  efter  Kemi  elf,  upp- 
lifvande  af  1720  års  regeringsform  och  den  vasselage,  detta  skall 
medföra».  Och  till  Johannes  v.  Muller,  nu  en  Bonaparternas 
underdånige  tjenare,  hade  Napoleon  enligt  Armfelts  berättelse 
yttrat:  »Je  sais  que  je  commets  un  meurtre  politique  ä  la  Suéde, 
mais  j'y  suis  forcé.»  ***)  Från  Finland  ingingo  underrättelser, 
som  endast  syntes  bestyrka,  att  Napoleons  och  tsarens  öfverens- 
kommelser  skulle  gä  i  fullbordan. 

»Hvem  jag  råkar,  skrifver  Armfelt,  hvem  jag  får  bref  af, 
träffar  mig  alltid  det  ljudet:  Vi  stå  ej  att  hjälpa!  Vårt  fall  och 
värt  elände  äro  oundvikliga;  —  och  blott  denna  tanke  skall 
hasta    dem.     Då    man    utan    all    passion    hör  klokt  och  kunnigt 


mentets  vargering  under  fälttåget,  föranledde  ytterligare  beröring  mellan  Nor- 
din och  Armfelt.  Sedan  denne  förklarat  sig,  förföll  frågan;  åtalet  ansågs  vara 
tillskyndadt  af  Cederström. 

*)  Till  K.  H  Anckarsvärd  "/,.^  180S  (Eriksb.  arkiv). 
**)  Författaren  synes  länge  hafva  varit  obekant.  I  Arndfs  »Schwedische 
Geschichte»,  livarest  uppsatsen  meddelas  i  öfversättning,  så  väl  som  hos  Aall, 
hvilken  likaledes  infört  den  bland  bilagorna  till  sina  «Erindringer«.  jämte  an- 
märkningar, uppgifves  att  denna  öfversigt  härrör  från  »einem  sehr  unterrich- 
tcten  Officier  des  Generalstabs,  zugleich  einem  Freunde  des  Königs*  (s.  301). 
Utgifvandet  ombesörjdes  af  d.  v.  docenten  Myren,  sedan  professor  i  Abo,  som 
i  Upsala  ledde  Armfelts  söners  studier.  Skriften  är  numera  sällsynt. 
•*♦)  A.  t.  K.  II.   Posse  ",',,   1808;  se  Schinkel.  Bihang,  II:  So. 


-   171  — 

folks  exposé  af  allmänna  ställningen,  då  man  betraktar  vår  poli- 
tiska och  militäriska  situation  till  alla  sina  delar  och  i  samman- 
hang med  det  hela,  sä  stelnar  blodet  i  ådrorna,  och  man  ön- 
skade genast  se  sig  nedsänkt  i  grafven  och  undangömd  för  det 
tillkommande.»  *) 

I  samma  ton  gå  Armfelts  bref  under  dessa  mörka  vinter- 
månader, dä  Sverige  stod  pä  branten  af  sitt  fall.  Visserligen 
kunde  han  någon  gång  hoppas  —  »som  Bonaparte  ännu  ej  är 
förklarad  Gud»,  —  att  »den  hand,  som  hittills  bevarat  och  skyd- 
dat det  gamla  Svithiod,  ännu  gör  dess  fienders  (inländska  och 
utländska)  rådslag  till  intet».  Men  i  allmänhet  hyste  han  ej 
längre  förhoppningar.  »Idén  att  se  sitt  fosterland  styckadt,  att 
frän  en  nation,  som  gifvit  lagar,  blifva  en  stat,  som  i  anseende 
till  sin  svaghet  nödgas  få  dem  —  detta  är  hjärtfrätande  för 
hvarje  svensk.  Men  för  mig,  som  tjent  Gustaf  III,  som  sett  hvad 
vi  ega  för  ressurser,  då  de  rätt  användas,  för  mig  olycklige,  som 
har  det  enda,  som  utgör  min  existens,  i  fiendens  händer,  för  mig 
är  denna  ställning  sä  krossande,  så  jag  ej  begriper,  att  jag  lef- 
ver  och  icke  dör  af  sorg.  Enskildt  är  min  ställning,  ehuru  i 
visst  afseende  bekymmersam,  dock  vida  lyckligare,  än  om  jag 
som  general  en  chef  vore  på  scenen.»  —  Och  då  nyåret  1809 
gick  in,  skref  han:  »Man  kan  ej  önska  någon  ett  godt  nytt  är, 
ty  äran  och  förnuftet  synas  befalla  hvar  ärlig  svensk  att  anse 
döden  som  den  högsta  välgärning.»  **) 

Dock  försjönk  han  icke  i  hopplös  förtviflan.  I  hans  upp- 
finningsrika hufvud  föddes  nu  i  ensamheten,  liksom  på  hösten 
1807,  planer  till  fäderneslandets  räddning.  Ett  af  dem,  närmast 
att  anse  som  ett  foster  af  hans  lifliga  inbillningskraft,  har  tiden 
bevarat.  Ett  bref  till  hans  vän  landshöfdingen  grefve  Axel  Rosen 
(^^m   1808)  lemnar  följande  utkast. 

»Om  vi  hafva  moyens  att  göra  en  campagne,  om  England 
med  sina  flottor  vill  secondera  oss,  så  vill  jag  återtaga  Finland. 
Tro  ej,  jag  är  galen!  Men  så  är  min  plan,  hvilken  ej  lönar  mö- 
<ian  uppgifva  till  vederbörande,  1:0  för  att  den  ej  följdes,  2:0  för 
att,  om  den  vidtoges,  ingen  secret  blefve,  hvarpå  likväl  allt  be- 
ror: man  skulle  nu  samla  föda,  ammunition,  transportfartyg 
m.  m.;    man   skulle  engagera  England  att  gifva  till  Maj  månads 


•)  A.  till  Anckarsvärd  */,j  1808  (Eriksb.  Arkiv). 
**)  Till  A.  von  Rosen  «/,,,  K.  H.  Anckarsvärd  »,„  1808,  *,  1809, 
(Eriksb.  ark.).  I  samma  anda  skref  Armfelts  vapenbroder  K.  H.  Posse  till 
honom  \',,  1808:  «Förbistrade  tider,  dä  känslan  för  fäderneslandet,  det  i 
alla  tider  kära  fäderneslandet,  mera  är  en  plåga,  än  hvad  det  borde  vara,  en 
njutning!'- 


—    1/2    — 

slut  en  tillräcklig  flotta  om  4  ä  5,000  man,  helst  bergskottar 
och  ridande  artilleri.  Man  skulle  samla  25,000  man  af  de  bästa 
trupper  och  de  bästa  befäl,  vi  hafva,  och  allt  detta  skulle  diri- 
geras mot  finska  kusten,  med  en  befälhafvare,  som  hade  plein 
pouvoir  och  aldrig  finge  order  från  adjutantsexpeditionen,  förr 
än  coupen  var  gjord.  Pä  höjden  af  Korpoström  skulle  kursen 
förändras  och  hela  pacotillen  gä  till  embouchuren  af  Narwen, 
debarkera  vid  Narwa  och  utan  tidspillan  marschera  pä  Peters- 
burg. Tre  dagar  fordrades  att  vara  där;  och  10,000  man  kunde 
de  ej  samla  på  14  dagar.  Där  skulle  freden  göras,  och  till  sä- 
kerhet för  dess  uppfyllande  skulle  ej  allenast  ötager  föras  pä 
flottan;  men  fästningarna  i  Petersburg,  Schliisselburg,  Kexholm, 
Viborg  m.  m.  sättas  i  våra  händer.  Att  detta  kan  ske,  om  vi 
kunna  samla  denna  styrka  och  det  de  behöfva,  är  jag  sä  säker 
pä,  att  jag  vill  sätta  mitt  hufvud  i  borgen.»  *) 

Under  den  närmaste  tiden  sysselsatte  denna  äfventyrliga 
plan  i  ensamheten  lifligt  Armfelts  sinne.  Vid  nyåret  1809  hade 
han  ett  mera  detaljeradt  utkast  färdigt  att  öfversända  till  hertig 
Karl.  **)  Han  erbjöd  sig  i  denna  skrifvelse  att  själf  under  vin- 
tern företaga  en  resa  till  England  för  att  där  söka  utverka  den 
engelska  hjälpsändningen;  och  uttalade  den  utsigt,  att  hela  ex- 
peditionen borde  ledas  af  konungen  eller  hertig  Karl.  Väsent- 
ligt vore,  att  den  blifvande  chefen  ensaui  kände  hemligheten  af 
dess  ändamål;  inom  och  utom  landet  borde  den  anses  såsom  af- 
sedd  att  landstiga  på  finska  kusten.  Den  största  hemlighetsfull- 
het borde  därför  iakttagas;  endast  konungen  och  efter  honom 
Stedingk,  som  noga  kände  förhållandena  i  Petersburg,  borde  fä 
del  af  detta  företag,  och  framför  allt  borde  icke  Armfelt  nämnas 
såsom  dess  upphofsman.  »Om  E.  K.  H.  har  befälet  öfver  denna 
expedition,  säger  han,  är  den  enda  ynnest,  som  jag  utbeder  mig, 
den  att  jag  får  medfölja  densamma;  om  den  ledes  af  en  annan, 
vill  jag  vara  den  förste  soldaten  i  avantgardet,  för  att  visa  att 
jag  icke  råder  till  faror,  hvilka  jag  själf  fruktar,  och  för  att  ännu 
segra  eller  dö  som  svensk.» 

Hertigen  synes  hafva  omfattat  förslaget  med  lifligt  intresse. 
Han  skyndade  att  berätta,  ***)  att  han  haft  ett  samtal  med  ko- 
nungen om  den  politiska  ställningen  och  liksom  tillfälligtvis  fram- 


*)  Äfven  Billberg.  Armfelts  och  Rosens  gemensamma  vän,  tick  del  af 
förslaget.  Han  förklarade  sig  villig  att  befrämja  furetaget  med  sin  »lilla 
verkningsfiJrmÅga»,  men  uttryckte  välgrundade  tvifvel  om  dess  utförbarhct. 
(B.   till  Armfelt   '/,    1S09.) 

**)  Tr.   hos  Schinkel,   Hih..  II:  83.  Jfr.  Bjcrnstjernas  Anteckn.,  II:  28  o.  f. 
♦*♦)  Till  Armfelt  '/,    1809. 


—  173  - 

ställt  Armfelts  förslag.  Konungen  syntes  öfverraskad,  »lade  fing- 
ret pä  munnen  och  sade:  Nämn  ingenting  för  någon  annan  än 
mig,  men  sätt  cdra  tankar  pä  papperet>.  Hertigen  lydde  be- 
fallningen, uppsatte  ett  förslag  och  underställde  det  Armfelts  be- 
jjröfvande,  innan  det  öfverlemnades  till  konungen.  *)  I  ett  nytt 
bref  (^/,)  med  lifliga  tacksägelser  framställde  Armfelt  ytterligare 
förslag  med  afseende  pä  detaljernas  utarbetande  och  sin  egen 
resa  till  England.  Han  borde  vistas  där  säsom  enskild  resande, 
men  personliga  förbindelser  med  hertigarna  af  Cambridge  och 
York  kunde  bereda  honom  inflytande.  Han  inskärpte  ytterligare 
behofvet  af  förslagets  hemlighällande  och  bad,  att  han  ej  mätte 
blifva  nämnd  som  dess  upphofsman  hos  monarken,  »si  son  aver- 
sion pour  ma  vieille  figure  est  décidée»;  konungen  behöfde  ej 
befara,  att  han  skulle  vägra  gå  i  elden,  om  avantgardets  ledning 
anförtroddes  honom.  »Det  är  Sveriges  välfärd  som  är  hufvud- 
saken,  det  är  tronen  och  dynastien  som  måste  upprätthällas,  det 
är  Finland  som  måste  återtagas.»  **) 

Men  förslaget  ledde  ej  till  någon  vidare  åtgärd.  Hertigen 
öfverlemnade  sin  uppsats  till  konungen;  efter  ett  par  dagar  för- 
klarade denne,  att  han  läst  den  och  funnit  den  vara  till  sin  be- 
låtenhet; men  sedan  yttrade  han  intet  ord  därom.  »Jag  har  för- 
sökt att  vidröra  ämnet,  skrifver  hertigen  sedermera,  men  han  har 
undvikit  det;  och  efter  allt  hvad  jag  kan  se,  tror  jag  att  ingen- 
ting blir  af,  ty  vi  lefva  i  en  fullständig  overksamhet.»  ***)  — 
Planen  var  dristig  och  äfventyrlig,  värdig  Gustaf  III:s  vän  och 
själsfrände.  Man  kan  på  goda  skäl  betvifla  dess  utförbarhet: 
äfven  om  öfverrumplingen  mot  Petersburg  lyckats,  skulle  kriget 
ej  därmed  varit  till  ända.  Man  kan  anse  detta  förslag  såsom  ett 
alster  af  en  uppjagad  inbillning,  och  man  kan  le  ät  den  förhopp- 
ningsfullhet, som  föranledde  dess  upphofsman  att  äfven  här  nyttja 
sin  älsklingsfras,  att  »sätta  sitt  hufvud  i  pant»  för  att  det  skulle 
lyckas.  Men  man  kan  ej  tvifla  pä  det  varma  fosterländska  sinne, 
hvarur  detta  förslag  leder  sitt  ursprung,  och  som  i  den  hithö- 
hörande  brefväxlingen  funnit  vackra  uttryck. 


*)  Hertigen  skref:  «Si  la  chose  réussit.  le  roi  saura  son  auteur.  Cest 
lui.  qui  en  doit  avoir  la  gloire,  et  non  celui  qui  n'est  que  le  copiste.  Je 
serais  assez  recompensé,  si  je  puis  procurer  au  roi  un  serviteur  qu'il  a  eloigné, 
et  qui  oublie  les  torts  (|u'on  lui   a  faits.» 

**)  Armfelts    bref  är    i  öfvers.  tryckt  i  Schinkel,  Bihang.  II:  88  o.  f.     I 
konceptet,  befintligt  bland  Armfelts  papper,  nämnas  m.ijor  Skjöldebrand  såsom 
den  unge  officer,  som  skulle  utarbeta  fälttågsplanens  detaljer. 
**^)  Hertig  Karl  t.  Armfelt   '^  j   1809. 


—   174  — 

Sveriges  räddning  bereddes  ej  genom  dristiga  krigsföretag 
mot  landets  fiender,  utan  genom  den  tronhvälfning,  hvars  nöd- 
vändighet allt  mera  framträdde.  Planerna  härtill  mognade  under 
vintern  1808 — 09,  medan  Armfelt  lefde  i  sin  tillbakadragenhet 
pä  Nynäs.  Han  var  medveten  om  dem,  han  insåg  revolutionens 
nödvändighet;  men  hans  afskildhet  och  säkerligen  äfven  hans  na- 
turliga motvilja  hindrade  honom  att  deltaga  i  dess  utförande. 
Sam.tidens  berättelser  hafva  bevarat  ett  och  annat  rörande  de 
omständigheter,  som  dock  i  någon  mån  gjorde  Armfelt  till  en  af 
»1809  års  män».  *) 

Kändt  är,  att  det  var  inom  de  svenska  trupperna  pä  Åland 
som  detroniseringsplanerna  under  hösten  1808  togo  närmare  form. 
Den  direkta  anledningen  var  gardesregementenas  förbittring  öf- 
ver  den  skymfliga  behandling,  som  konungen  genom  order  den 
12,  15  och  16  Oktober  lät  dem  undergå,  såsom  straff  för  för- 
menta förseelser  under  reträtten  frän  Viais  till  Helsinge  den  23 
September  1 808.  De  yngre  gardesofficerarnas  raseri  kände  inga 
gränser;  hämndplaner  smiddes  t.  o.  m.  mot  konungens  lif;  en 
soldat  var  redan  lejd  för  att  mörda  konungen  på  Åland,  enligt 
hvad  en  af  de  mest  öfverspända  af  dessa  unga  officerare,  friherre 
Henning  Wrangel  berättar  i  sin  dagbok.  '*)  Samma  källa  berät- 
tar äfven,  att  Armfelt  varit  nämnd  bland  de  missnöjda  officerarna 
pä  Åland  såsom  en  lämplig  och  villig  ledare  af  det  revolu- 
tionsföretag, som  under  denna  tid  oaflåtligt  var  föremal  för  öf- 
verläggning.  Ett  bref  frän  löjtnanten  frih.  Jakob  Cederströn~, 
som  dä  vistades  i  Stockholm,  invalid  efter  fälttaget  i  Norge, 
hvilket  han  gjort  under  Armfelts  befäl,  hade  ingifvit  dessa  för- 
hoppningar; men  för  att  få  visshet  i  saken  beslöts,  att  Henning 
Wrangel  ä  de  missnöjdas  vägnar  skulle  personligen  öfverlägga 
med  Armfelt.  ***)  Han  begaf  sig  i  December  öfver  Ålands  haf 
till  Stockholm  och  därifrån  till  Nynäs,  samt  tillbragte  hos  Arm- 
felt juldagarna.  Ofverläggningens  resultat  blcf,  enligt  Wrangels 
berättelse,  att  Armfelt  vägrade  att  själf  begifva  sig  till  Åland 
och  rådde  till  uppskof  af  åländska  fördelningens  påtänkta  marsch 


*)  Hans  egna  papper  lemna  därom  endast  sparsamma  underrättelser, 
Öfverhufvud  hafva  Armfelts  papper  från  hans.sisia  år  i  Sverige  tydligen  un- 
dergått en  gallring. 

**)  Se  Schinkel,  Bihang,  II:  62.  Jfr  Schinkels  Minnen,  IV:  379.  där 
händelsen  berättas  i  en  romantiserad  form,  som  är  karakteristisk  för  fram- 
ställningssättet i  de  första  delarna  af  detta  verk. 

•**)  Äfven  han  hade  tjenat  under  Armfelts  befäl  i  Norge  och  tillhött 
hans  stab.  Hans  bref  från  denna  tid  visa  en  varm,  nästan  svärmande  tillgif- 
venhet  f.jr  Armfelt  och  utgöra  bidrag  till  den  öfverspände  ynglingers  karak- 
teristik.    Någon  revolulionsplan  är  dock   icke  på  tal   i  dessa  bref. 


-   175  - 

mot  Stockholm;  stillestand  borde  man  söka  vinna  genom  under- 
handling med  Frankrike.  Man  borde  söka  att  bemäktiga  sig 
konungens  person;  men  tanken  att  blottställa  hans  lif  kom  »ge- 
neralen att  rysa»,  säger  Wrangel. 

Sedan  Wrangel  ätervändt  till  Stockholm  blef  under  Janu- 
ari manad  1S09  sättet  för  konungens  arrestering  öfverläggnings- 
ämnet  i  den  krets  af  missnöjda  officerare,  hvars  medelpunkt 
var  Jakob  Cederström.  Generalmajor  Adlercrcutz,  nyss  anländ 
till  Stockholm,  han  som  slutligen  verkställde  saken,  när  den  blef 
oundviklig,  iakttog  till  en  början  en  varsam  hållning  och  syntes 
ej  vara  att  påräkna.  I  stället  var  öfverste  Skjöldebrand,  som  i 
början  af  Februari  rest  från  Gefle  tiil  Stockholm,  sä  mycket  mera 
benägen  att  göra  gemensam  sak  med  de  unga  officerarna.  Un- 
der en  sammankomst  pä  Beckers  värdshus  den  5  Februari  1809 
framställde  han  sin  bekanta  plan  att  tre  dagar  därefter  gripa 
konungen  pä  öppen  gata  vid  Norrtull  under  resan  till  Haga  samt 
föra  honom  till  Vaxholm.  I  den  öfverläggning,  som  därpä  följde, 
yrkade  Hans  Järta,  berättar  en  af  deltagarna,  major  Björn- 
stjerna,  att  ett  af  armén  kändt  namn  skulle  ställas  i  spetsen  för 
företaget;  och  dä  Adlercreutz  ej  vore  att  påräkna,  föreslogs 
Armfelt:  »strängt  konungslig  och  ej  väl  sedd  af  hertigen(.^),  blefve 
denne  en  borgen  sä  väl  för  vara  afsigters  renhet  som  för  sakens 
nödvändighet'^.  Förslaget  godkändes,  oaktadt  Skjöldebrands  häf- 
tiga motstånd.  *) 

Armfelts  rol  revolutionsdagen  skulle  enligt  denna  plan  blifva 
att,  sedan  konungen  af  de  sammansvurna  blifvit  gripen  och  af- 
sättningen  proklamerad,  öfvertaga  ledningen  af  borgerskapet  och 
garnisonen;  han  borde  sedan  blifva  öfverstäthällare  i  Stockholm. 
För  att  härom  underrätta  Armfelt  och  försäkra  sig  om  hans 
bifall,  afsändes  följande  dagen  till  Nynäs  K.  H.  Anckarsvärd, 
Armfelts  förre  adjutant  och  tillgifne  vän  sedan  norska  fälttåget. 
Där  öfverenskoms,  att  Armfelt  den  8  Februari,  samma  dag  som 
företaget  skulle  utföras,  tidigt  pä  morgonen  ensam  skulle  begifva 


*)  Enligt  Björnstjernas  berättelse  (Anteckn.,  II:  211  o.  f.)  skall  Skjöl- 
debrand då  hafva  förklarat  Armfelt  vara  en  ränksmidare  och  till  hälften  ryss, 
till  hvilken  ingen  kunde  sätta  förtroende.  Adlersparre  i  sina  »Erinringar  vid 
B:s  Anteckningar»  antyder,  att  delta  utfall  haft  helt  andra  grunder  än  olikhet 
i  politiska  åsigter,  och  att  dessa  grunder  varit  Björnstjerna  välbekanta.  Hvad 
härmed  åsyftas,  är  obekant.  Skjöldebrands  namn  förekommer  knappast  bland 
Armfelts  papper  från  denna  tid,  och  ännu  hade  de  sannolikt  endast  haft 
ringa,  om  ens  någon  beröring  med  hvarandra. 


—  176  — 

sig  til!  Tallkrogen  nära  Skanstull,  hvarest  Anckarsvärd  skulle 
möta  honom.  *) 

Pä  utsatt  dag  och  timma  möttes  Anckarsvärd  och  Armfelt 
vid  Tallkrogen.  Blodig  och  illa  tilltygad  steg  den  sistnämnde 
ur  sin  släde:  han  hade  stjälpt  och  slagit  hufvudet  mot  en  träd- 
stam. Icke  förty  steg  han,  sedan  såret  förbundits,  i  Anckar- 
svärds  täcksläda;  och  gemensamt  anträddes  nu  färden  till  Stock- 
holm, hvarest  det  stora  företaget  antogs  vara  färdigt  att  löpa  af 
stapeln.  Utanför  tullen  hejdades  de  emellertid  af  Björnstjerna, 
som  skyndat  dem  till  mötes,  med  orden:  »Retournez,  tout  est 
manqué!» 

Genom  Hans  Järtas  energiska  uppträdande  vid  ett  samman- 
träde hos  Cederström,  medan  Anckarsvärd  gjorde  sin  expedition 
till  Tallkrogen,  hade  den  äfventyrliga  planen  strandat  i  strid  mot 
flertalets  af  de  sammansvurnas,  särskildt  Skjöldebrands,  önsk- 
ningar. Ett  stormigt  uppträde  hade  egt  rum.  Pä  eftermiddagen 
samma  dag  fortsattes  tvisten  på  Beckers  värdshus,  hvarest  man, 
under  förevändningen  af  en  gemensam  middagsmåltid,  skulle  hafva 
samlats  för  att  gripa  konungen.  Med  förbittrade  sinnen  skildes 
de  sammansvurna,  sedan  Anckarsvärd,  som  tillsammans  med 
Björnstjerna  pä  förmiddagen  ätervändt  till  Stockholm,  förklarat, 
att  räddningen  endast  vore  att  vänta  af  vestra  armén,  hvilken 
han  ännu  tillhörde,  och  utropat:  »Den  skall  marschera!»**) 

Nedslagen  återvände  Armfelt  till  fristaden  på  Nynäs,  dä 
hans  ankomst  till  hufvudstaden  skulle  hafva  inneburit  ett  farligt 
trots.  Med  förskräckelse  säg  hans  hustru  honom  återvända,  sä- 
rad och  blodig,  men  egnade  honom  med  vanlig  själsnärvaro  sina 
omsorger.  ***)  Såret  läktes  först  efter  några  veckor.  Pä  Nynäs 
hade  han  några  dagar  efter  missödet  utanför  Skanstull  besök  af 
Anckarsvärd,    som  dä  var  pä  väg  för  att  förmå  Adlersparre  att 


*)  Se  Anckarsvärds  egen  berättelse,  tr.  i  Bihang  till  N.  Dagl.  Alle- 
handa den  I  Febr.  1833,  omnämnd  hos  Crusenstolpe,  De  närvarande,  s.  98. 
Björnstjerna,  som  äfven  utförligt  berättar  härom,  uppgifver,  att  Armfelt  gifvit 
sitt  bifall,  ehuru  han  fann  planen  vågsam,  «men  just  däri  låg  någonting  oe- 
motståndligt för  hans  efter  äfventyr  trängtande  sinne«.  Ej  så  hans  grefvinna, 
hvilken  profetiskt  lärer  varnat:  <rPourvu  que  le  courage  ne  vienne  ä  manquer 
ä  ces  messieurs,  quand  011  viendra  au  fait»  (s.  31). 

*♦)  Se  härom  Björnstjerna,  s.  35;  Wrangels  dagbok,  anf.  st.,  s.  71 ; 
Biogr.  Lex.,  XIV:  336;  Adlersparre,  1809  års  män,  I:  64  (hvilkens  framställ- 
ning innebär  åtskilliga  skiljaktigheter);  Schinkel,   IV:  404,  m.   fl.  st. 

***)  I  bref  till  sin  doiter  (»/,)  beskrifver  Armfelt  sitt  missöde  och  den 
uppståndelse  det  väckte  i  hans  liem,  utan  att  dock  nämna  expöditionens  än- 
damål; han  skämtade  öfver  att  det  ej  var  »ärret  efter  ett  sabelhugg,  som 
]irydde   lians  gencralspannac 


-   177  - 

sätta  vestra  armén  i  inarsch.  ')  Det  lider  intet  tvifvel,  att  Arm- 
ftlt  fick  del  af  denna  plan,  och  att  han  sedan  med  spänning  af- 
vaktade  händelsernas  utveckling. 

Frän  Stockholms  niilitärkretsar  hördes  under  nära  en  må- 
nad intet,  som  antydde  att  revolutionen  stod  för  dörren.  »Kot- 
teriet hos  Cederström  var  upplöst.»  »I  Stockholm  ätes  mycket, 
skrifver  Armfelt  bittert  under  dessa  dagar,  kalasas  mycket,  pra- 
tas mest;  och  Sveriges  öde  är  bland  de  där  lyckligen  digere- 
rande  icke  mera  vigtigt,  än  om  en  rostbift"  skulle  olyckligtvis 
räka  att  bli  för  mycket  stekt.»  Och  hertig  Karl  skref  en  månad 
före  den  13  Mars  till  Armfelt:  j>Om  några  hemliga  planer  smi- 
das, dä  är  jag  därom  fullkomligt  okunnig;  men  jag  tviflar,  att 
det  är  fallet.  Dä  skulle  förberedelser  vara  nödvändiga,  och  sä- 
dana kunna  icke  hällas  sä  hemliga,  att  man  ej  skulle  veta  något 
därom ;  allt  synes  nedsänkt  i  en  letargisk  sömn.»  **) 

Men  lugnet  var  endast  skenbart;  och  innan  ännu  såret  i 
Armfelts  panna  var  läkt,  finna  vi  honom  såsom  deltagare  i  en 
ny  hemlig  öfverläggning  om  hvad  som  borde  göras  för  fäder- 
neslandets räddning  —  ej  med  unga  hetsiga  officerare,  utan  med 
gamla  pröfvade  ämbetsmän,  sådana  som  grefve  Ugglas  och  stats- 
sekreteraren Lagerbring.  Sammanträdet  egde  rum  den  17  Febr. 
»på  en  plats  mellan  Stockholm  och  Nynäs».  ***)  Armfelt,  som 
aldrig  veterligen  i  skrift  omnämnt  det  tillärnade  förehafvan- 
det  den  8  Februari,  har  själf  lemnat  en  redogörelse  för  det  för- 
slag, som  af  honom  väcktes  vid  denna  öfverläggning,  till  hvilken 
han,  enligt  sin  egen  uppgift,  blifvit  inbjuden.  Han  ansäg,  att 
målet  skulle  kunna  vinnas  genom  ett  energiskt  uppträdande  af 
cheferna  för  hufvudstadens  centrala  ämbetsverk:  om  deras  ge- 
mensamma kraftiga  föreställningar  af  konungen  lemnades  utan 
afseende,  borde  de  samtliga  inlemna  sina  afskedsansökningar,  un- 

*;  1  bref  till  Rosen  **  ,  1809  skrifver  Armfelt,  att  han  då  funnit  Anckar- 
svärd  »dyster  och  grutligen  aftekterad;  men  nog  är  han  en  karl,  och  sådan.i 
är  icke  äfverflöd  på«. 

*•)  Yttrandet  är  anmärkningsvärdt  såsom  bidrag  till  utredningen  af  den 
mycket  omtvistade  frågan,  huruvida  hertigen  varit  medveten  om  revolutions- 
männens förehafvande.  Det  bör  äfven  anmärkas,  att  hertigen  i  samma  bref 
*^/j  1809)  omnämner  och  beklagar  Armfelts  missöde  med  stjälpningen  och 
förklarar,  att  han  kanske  skulle  hafva  sökt  träffa  honom,  om  han  vetat  att 
Armfelt  varit  så  nära  Stockholm. 

***)  Enligt  Armfelts  egna  ord.  Möjligen  var  Södertelje  mötesplatsen. 
Armfelt  hade  den  16  lemnat  Nynäs  och  befann  sig  den  18  i  Södertelje,  en- 
ligt hvad  brefväxlingen  med  hans  hustru  upplyser.  Uppgiften  i  De  la  Gärd. 
Arsh.  (XV:  185)  om  detta  möte,  Armfelts  kullkörning  i  mörkret  och  nattliga 
hemkomst  därifrån,  blodig  och  sårad,  beror  pä  en  förväxling  med  äfventyret 
under  resan   till   Tallkrogen  åtta  dagar  förut. 

Tegnér,  G.   M.   Armfelt.  \2 


der  förklarande,  att  de  ej  längre  kunde  medverka  till  det  för- 
derfliga  regeringssystem,  som  öfver  riket  dragit  sä  många  olyc- 
kor. Armfelt  ansåg,  att  detta  steg  skulle  hafva  varit  »konstitu- 
tionelt,  lagligt,  vördnadsfullt  och  ej  besmittadt  med  något  revo- 
lutionärt»; han  tviflade  icke  på,  att  det  skulle  hafva  åstadkommit 
den  önskade  verkan.  Förslaget  motsades  icke  under  öfverlägg- 
ningen,  men  ingen  af  de  erfarna  män,  för  hvilka  det  framställ- 
des, gjorde  något  för  dess  utförande.  De  visste,  att  revolutio- 
nen var  i  annalkande;  och  erfarenheten  hade  visat  konungens 
otillgänglighet  för  skäl  af  hvad  slag  som  helst.  Möjligt  är  också,, 
såsom  Armfelt  förmodade,  att  några  af  dessa  ämbetsmän  höllo 
för  mycket  på  sina  ämbeten  för  att  våga  afsäga  sig  dem.  *) 

Efter  detta  sammanträde  synes  Armfelt  hafva  önskat  att 
draga  sig  undan  händelsernas  skådeplats.  Nynäs  torde  hafva 
synts  honom  ligga  för  nära  hufvudstaden.  Han  anträdde  från 
Södertelje  en  resa  till  Östergötland  och  Nerike.  Han  tillbragte 
de  sista  veckorna  i  Februari  och  de  första  dagarna  af  Mars  hos 
sin  slägtinge,  friherre  Karl  Armfelt  på  Runstorp  i  Östergötland^ 
dit  arfs-  och  andra  famiijeangelägenheter  kallat  honom;  han  gä- 
stade några  dagar  sin  vän  brukspatron  Burenstam  på  Skoga- 
holm i  Nerike,  och  hade  den  1 5  Mars  hunnit  till  Engsö,  sin  dot- 
ters hem,  då  underrättelsen  om  den  ödesdigra  tilldragelsen  den 
13  nådde  honom.**)  Under  denna  resa  hade  han  tillfälle  att 
iakttaga  stämningen  pä  landsbygden,  och  fann  att  >allmogens 
ton  ej  var  stort  bättre  än  de  degraderade  gardesofficerarnas*, 
samt  att  önskan  om  förändring  vore  allmän.  —  Men  för  öfrigt 
synes  han  med  afsigt  hafva  hållit  sig  undan  diskussioner  öfver 
dagens  frågor.  ***)  Otåligt  afvaktade  han  utgången  af  de  till- 
dragelser, om  hvilkas  förberedelser  han  var  underrättad.  »P^n 
forme  quelconque  skola  väl  dessa  å  ömse  sidor  betydliga  huf- 
vudlösheter    taga»,    skref  han   till  sin  hustru  i  samma  bref  ('^3), 


*)  Se    »Upplysningar    rörande    1S09    års    revolution»    i    Gömdt  är  icke 
glömdt,  VIII:  49 — 50. 

•*)  Dessa  data  från  Armfelts  resa,  under  hvilken  lian  postdagligen  skref 
till  sill  hustru,  s  »m  vistades  på  Engsö,  visa  grundlösheten  af  Schinkels  upp- 
gifter (V:  17)  oin  »Armfelts  irrfärder  ocli  möten  med  Adlersparre  i  Mars 
månad  1809»,  dels  i  Karlstad  och  Kristinehamn,  dels  i  Gran,  sedan  vestra 
armén  hunnit  dit.  Armfelts  bref,  daterade  Runstorp  'i  Östergötland)  "/, — '/j, 
.Skyllberg  (i  Nerike)  '/j.  Skogaholm  '^Z^,  Engsö  "/a  o^h  Stockholm  '^3, 
konstatera  hans  »alibia.  Adlersparre  befann  sig  i  Karlstad  och  Kristinehamn 
den  8  — II,  i  Örebro  den  12  — 13,  i  \esterås  den  15  samt  i  Gran  den  18  Mars. 
Sistnämnda  dag  på  e.  m.  anlände  Armfelt  till  Stockholm. 

**-)   Frän    Skogaholm    skrifrer  han   till  sin   hustru   "'.,    1S09:   »Je  l'assure 
ue  je  n'ai  écrit,  ni  parlé,  et  i]ue  certes  je  ne  ferai  rien  sous  ce  rapport.» 


\ 


—   '79  — 

hvari  han  underrättar  om  trupprörelserna  frän  vester.  Ironiskt 
tillade  han:  »Jag  vet  icke  hvad  det  är  för  order,  som  general  en 
chef  låter  utföra  —  jag  antager  nämligen,  att  det  är  general 
Cedcrström,  som  för  befälet.  Kungen,  som  afsatt  mig  och  satt 
Cederström  i  mitt  ställe,  är  säkert  öfvertygad,  att  han  är  bättre 
tjent  af  honom.» 

Hvad  som  förehades,  visste  han  dock  ganska  väl,  enligt 
hvad  andra  yttranden  antyda;  och  samma  dag  som  underrättel- 
sen om  konungens  arrestering  kom  från  Stockholm  till  Kngsö, 
fick  han  äfven  från  Anckarsvärd  ett  bref  rörande  vestra  arméns 
företag.  I  sitt  svar  uttalar  Armfelt  den  åsigt,  att  Adlersparres 
tåg  mot  Stockholm  ej  borde  hejdas  däraf  att  konungen  redan 
vore  afsatt.  »Adlersparre  förer  och  bör  föra  fäderneslandets  be- 
friare lika  obehindradt  till  Stockholm  som  till  odödligheten.  Säg 
honom  detta  frän  mig  med  tillägg  af  min  hjärtliga  helsning», 
heter  det  i  samma  bref.  *)  Själf  var  han  beredd  att  nu  begifva 
sig  till  Stockholm,,  ehuru  han  ansåg,  att  han  ej  »precist  behöf- 
des»  där,  och  ingalunda  var  viss,  att  han  vore  välkonmien  hos 
dem  som  bemäktigat  sig  styret.  Han  fruktade,  att  hans  an- 
komst af  dem  skulle  anses,  som  om  han  »ville  begära  del  i  den 
kaka,  de  projekterat  att  dela  sins  emellan.  j\Ien  som  mina  in- 
tentioner äro  rena,  så  reser  jag  å  tout  hasard.  Finner  jag  saken 
som  jag  tror,  nämligen  att  vi  blott  fallit  ur  den  ena  dåligheten  i 
ett  annat  slags  dålighet,  och  att  enskilda  passioner,  liaisoner,  in- 
tressen och  infamier  nu  som  förr  skola  utgöra  värt  enda  hopp 
—  sä  reser  jag  hit  äter».  **) 

Ett  bref  frän  hertigen-riksföreståndaren,  afsändt  med  Ber- 
gensträhle  den  15  Mars,  anlände  kort  därefter  till  Engsö.  Däri 
förklarades,  att  Armfelts  förvisning  vore  upphäfd,  och  att  hans 
ankomst  till  Stockholm  vore  väntad  af  regenten  —  »avec  plaisir;» 
och  detta  påskyndade  hans  resa.  Den  18  Mars  befann  han  sig 
i  Stockholm. 

Det  var,  såsom  vi  sett,  icke  utan  misstro  som  Armfelt  be- 
traktade den  nya  styrelsen,  och  det  visade  sig  snart  nog,  att 
misstroendet  var  ömsesidigt.  Hos  hertigen-riksföreståndaren  fann 
har    visserligen    det    välvilligaste    mottagande,  men  undgick  icke 


*)  Likväl  tillråder  han,  att  truppernas  antal  vid  intåget  i  Stockholm 
skulle  minskas  till  2,ooo  man;  skulle  man  söka  att  genom  trupper  från  huf- 
vudstaden  våldsamt  hindra  deras  intåg,  så  vore  Armfelt  villig  att  framträda 
och  antog,  att  hans  blotta  närvaro  skulle  vara  tillräcklig  att  afstyra  en  olycka. 
A.  t.  Anckarsv.  'Vj  1809  (Eriksb.  arkiv). 
**)  Ur  samma  bref  till  Anckarsvärd. 


—  iSo  - 

att  finna,  att  denne  var  sgammal,  afsigkomnien  och  svags,  och 
att  han  blott  till  namnet  var  regent.  'j  Gamla  förbhidelser  gjorde 
Armfelt  benägen  att  i  den  schism^  som  redan  strax  efter  revo- 
lutionen yppat  sig  mellan  Adlersparre  och  Adlercreutz,  '*)  i  bör- 
jan ställa  sig  på  den  förstnämndes  sida.  Förhållandet  blef  efter 
några  månader  alldeles  motsatt.  För  öfrigt  fann  han  oreda  och 
förvirring  i  allt;  intrigerna,  säger  han,  voro  i  full  gång,  och 
egennyttan  höll  sig  framme  för  att  begagna  tillfället.  Om  Kling- 
spor,  som  några  dagar  efter  Armfelts  ankomst  erhöll  öfverståt- 
hållareplatsen  —  vi  minnas,  att  han  sjalf  några  veckor  förut  va- 
rit designerad  till  denna  plats,  hvilkct  äfven  ingick  i  Adlersparres 
plan  —  yttrar  han  den  blodiga  sarkasmen:  »Cest  la  premiera 
place  qu'il  a  emporté  de  vive  force»,  och  skämtar  på  följande 
sätt  öfver  hans  enögdhet:  ^Klingspor  voit  d'un  oeil  intrépide  tout 
ce  qui  est  ä  sa  convenance,  et  réserve  å  cclui  qui  est  fermé  de 
juger  du  bien  de  Tétat.  ***) 

Missnöjd  med  förhållandena,  ärnade  Armfelt  icke  länge 
stanna  i  Stockholm,  deciderad  att  sicke  mottaga  någon  plats  eller 
kommission,  om  det  icke  är  på  kamraternas  enträgna  begäran,  j) 
Till  riksdagen,  som  i  Maj  skulle  sammanträda,  ville  han  dock 
återkomma. 


I  slutet  af  Mars  1809  finna  vi  emellertid,  allt  detta  oak- 
tadt,  Armfelt  på  väg  till  Göteborg,  för  att  mottaga  det  befäl 
öfver  vestra  armén,  som  äter  (den  22  Mars)  blifvit  honom  an- 
förtrodt.  Hans  uppdrag  var  väl  nu,  under  den  rådande  vapen- 
hvilan,  mera  politiskt  än  militäriskt,  f f)  men  var  dock  ej  mindre 


*)  « Adlercreutz,  som  är  en  riktig  parveny,  säger  nu  aldrig:  /lertigen. 
utan  Jag  gör,  skall  göra  och  har  gjort<r,  heter  det  i  bref  till  grefvinnan  Arm- 
felt (»S/3   1809). 

**)  Ett  par  i  R.  A.  förvarade  biljetter  från  Adlersparre  till  Adlercreutz 
(April  1809)  visa  nogsamt  huru  långt  redan  tidigt  spänningen  dem  emellan 
gått. 

***)  Ännu  en  månad  efter  revolutionen  skildras  förhållandena  af  Lager- 
bjelke  i  bref  till  Armfelt  på  följande  sätt  ("/,  1809;:  <;Tout  le  nionde  veut 
étre  en  revolution,  general  d'armée,  premier  ministre  etc,  et  ceux  qui  occu- 
pent  ces  places-lä,  ont  toujours  tort.  On  ne  peut  pas  suivre  tous  ces  mauvais 
raisonnements;  c'est  la  tour  de  Babel,  et  cela  tinira  de  méme,  par  la  confu- 
sion  des  langages. <r 

t)  Ur  Armfelts  bref  till  sin  hustru   '"3,  ^o/^,  "/^   1809. 

tf)  Det  ansågs,  att  A:;  utnämning  till  detta  befäl  endast  vore  en  fore- 
vändning   för  hans  aflägsnande  (Merry  t.  Canning  '"^   1S09;  se  Uti.  diploma- 


—  I8I  — 

maktpåliggande.  Det  rörde  de  tvenne  frågor,  som  frän  början 
stått  i  sammanhang  med  Adlersparres  revolutionsföretag:  herti- 
gens af  Augustenburg  val  till  tronföljare  och  Norges  förening 
med  Sverige.  Det  sistnämnda  var  i  Armfelts  ögon  hufviidända- 
målet;  och  han  hade  före  sin  afresa  erhållit  riksföreståndarens 
särskilda  uppdrag  att  undersöka  i  hvad  män  saken  kunde  främ- 
jas genom  förbindelser  i  Norge. ')  Tronföljarevalet  bief  små- 
ningom, såsom  det  syntes,  Adlersparres  hufvudsyfte,  medan  Arm- 
felt  i  tronföljarefrägan  efter  någon  tid  återgick  till  den  grundsats, 
som  han  omedelbart  efter  revolutionen  uttalat  i  ett  bref  till  Axel 
Rosen:  ^Gustaf  IV  Adolf  är  såsom  oförmögen  att  styra  utom 
all  fråga;  men  hans  .son  har  icke  förlorat  sin  rätt,  om  han  icke 
gör  sig  ovärdig  själf  därtill.»  **) 

Kring  dessa  tvistepunkter  rör  sig  en  stor  del  af  Armfelts 
verksamhet  under  1809.  Sedan  man  länge  å  ömse  sidor  intri- 
gerat och  framställt  äreröriga  beskyllningar,  medförde  de,  såsom 
vi  skola  se,  omsider  Armfelts  fullständiga  brytning  med  Adler- 
sparre  och  dennes  anhängare  samt  blefvo  icke  utan  inflytande 
på  hans  kommande  öden. 

Till  en  början  rädde  dock  den  största  endrägt.  I  bref  till 
Armfelt  under  början  af  denna  vistelse  i  Göteborg  försäkrade 
/\dlersparre  om  sin  vördnad  och  tillgifvenhet  och  meddelade  för- 
hoppningsgifvande  politiska  nyheter  rörande  de  påbörjade  freds- 
underhandlingarna. I  Norge  vore  man  uppriktigt  böjd  för  en 
förening  med  Sverige,  säger  Adlersparre.  »om  vi  för  det  första 
ej  ligga  under  fransyskt  öfvervälde  och  för  det  andra  gifva  oss 
själfva  en  god  medborgerlig  konstitution.»  —  Jämte  uppehållan- 
det och  utvecklandet  af  förbindelserna  med  Norge  förelåg  för 
Armfelt  uppgiften  att  förekomma,  att  den  förändrade  politiska 
ställningen  vållade  någon  åtgärd  af  den  engelska  flottan  utanför 
Göteborg  till  förfång  för  dess  handel. '^**) 

Aled  vanlig  ifv^er  grep  Armfelt  saken  an,  understödd  af 
tvenne    män,   som   spelade  en  framstående  rol  i  frågan  om  tron- 


I 


ters  mianen  fr.  Sv.  hofvet,  utg.  af  Sc<ievola.  s.  32.     Jfr  Armfelts  eget  yttrande 
till  Posse,  Schinkel,   Minnen,  V:  25). 

*)  Se  Scicvula,  Uti.  dipl.   minnen,  s.    53. 

.   **)    'Vs    1809. 

"**)  Från  detta  besök  på  västkusten  härrör  Armfelts  bekantskap  med 
assessor  Rodell,  omnämnd  af  Crusenstolpe,  De  närvarande  (s.  ligV  På  Arm- 
felts uppmaning  skall  denne  man,  enligt  Crusenstolpes  upi)gift.  hafva  begifvii 
sig  till  Stockholm  för  att  under  Ruuths  och  Ugglas'  auspicier  verka  såsom 
politisk  skriftställare  mot  Grewesmöhlen.  I  ett  bref  ^'5  1809  uttrycker  Arm- 
felt sin  tillfredsställelse  med  Bodelis  skrift  «Forsök  till  anmärkningar  öfver 
några  punkter  i  statsiiushållnings-  och  tinansämnen». 


—    l82    — 

följarevalet  1809  ""  öfverstarna  Karl  Henr.  Posse,  sedan  1808 
Armfel ts  närmaste  man  i  befälet,  och  B.  B.  von  Plåten.  *j  Redan 
från  Venersborg  hade  han  genom  afsändandet  af  sin  adjutant 
Flach  med  ett  artigt  bref  (den  4  April)  till  prins  Kristian  Au- 
gust inledt  underhandlingar  med  den  norske  befälhafvaren.  Han 
försäkrade  däri  om  Sveriges  fredliga  afsigter,  erbjöd  frihet  för 
norska  kurirer  att  resa  genom  Sverige,  underrättade,  att  norska 
fångar  komme  att  återsändas,  samt  föreslog,  att  ett  formligt 
stillestånd  skulle  afslutas,  h vilket  skulle  vara  önskvärdt  i  an- 
seende till  ovissheten  af  förhållandet  mellan  England  och  Sveri- 
ges nya  styrelse.  **)  Prinsen  svarade  i  samma  ton  den  7  April, 
med  erinran  om  de  stilleståndsförslag,  som  Armfelt  gjort  året 
förut;  han  ansåg  likväl,  att  den  faktiskt  bestående  vapenhvilan 
kunde  göra  tillfyllest.  »Dä  anledningarna  till  kriget  äro  aflägs- 
nade»,  slutade  han,  »bör  jag  anse  det  som  slutadt;  och  ifall  Sve- 
rige skulle  blifva  anfallet  af  England,  anser  jag  mig  t.  o.  m. 
kunna  betrakta  Sverige  som  bundsförvandt.»  För  att  inhem.ta 
närmare  förhållningsorder,  skulle  hans  adjutant  ryttmästaren  Darre 
om  ett  par  dagar  afgå  till  Köpenhamn  genom  Sverige.  ***) 

Detta  svar,  jämte  de  underrättelser,  som  samtidigt  ingingo 
från  Adlersparre,  syntes  bestyrka  de  förhoppningar,  som  Arm- 
felt på  förhand  hyst.  »Fä  se  om  ej  Norge  nu  tager  sitt  parti, 
skrifver  Armfelt,  och  skuddar  oket  af  sig  samt  förenar  sig  med 
oss,    dock    som    Irland   med  England,  med  en  egen  konstitution. 


*)  Om  den  sistnämnde  skrifver  Armfelt  till  sin  hustru  ('j,):  »Gamle 
öfverste  B.  Plåten,  som  du  sett  hos  mig  och  som  är  en  sådan  ståtlig  man,  har 
nu  gjort  sig  de  facto  till  min  adjutant  och  är  som  en  15  års  pojke».  —  Rö- 
rande Armfelt  och  Posse  förekommer  i  Schinkels  Minnen  (V:  28)  en  berät- 
telse, som  sannolikt  är  ren  dikt,  liksom  mycket  af  hvad  i  detta  verk  efter 
obestyrkta  hörsagor  anföres  om  Armfelt.  Den  föritnämnde  skulle  i  Göteborg 
hafva  umgåtts  med  planen  att  göra  en  statskupp  och  utropa  hertig  Karl  till 
konung.  Posse,  varnad  af  Adlersparre,  skulle  då  hafva  hotat  att  arrestera 
sin  chef,  om  denne  sökte  sätta  dylika  planer  i  verket,  livarefter  Armfelt  för- 
skräckt förklarat,  att  han  ej  haft  några  sädana  afsigter.  —  Med  Adlersparre. 
så  väl  som  med  Posse,  stod  Armfelt  under  denna  vistelse  i  Göteborg  pä  bästa 
fot,  enligt  hvad  deras  ännu  bevarade  brefväxling  utvisar.  Intet  finnes  där- 
emot, som  visar  att  något  sådant  förslag  varit  å  bane.  Tanken  på  riksföre- 
ståndarens utropande  till  konung  var,  såsom  bekant,  Adlersparres  egen;  och 
det  är  svårt  att  förstå,  hvarföre  han  skulle  hafva  varnat  Posse  för  Armfelt, 
om  denne  velat  befrämja  hans  syften. 

**)  Se  R.rder,  anf.  st.,  s.  413.  (Konceptet  finnes  bland  Armfelts  papper). 
***)  Rarder,  anf.  st.  Darre  skulle  på  genomresa  söka  tillfulle  att  när- 
mare utforska  Armfelt,  med  hvilken  prinsen  rådde  sin  konung  alt  sätta  sig 
i  förbindelse,  ehuru  han  på  samma  gäng  betecknade  den  svenske  generalen 
som  ffeii  Fanfaron  og  et  umoralsk  Mennske.»  ( Enl.  prinsens  rapport  '"j,  1809, 
anf.   hos   Nielsen,   Wedel-Jarlsberg,  s.   241.) 


-   i83  - 

Detta  arbetar  jag  nu  med  och  är  tämligen  avancerad.»  ')  Han 
skyndade  ocksä  att  besvara  prinsens  af  Augustenburg  bref  med 
en  förbindlig  skrifvelse,  rörande  fångarnas  utväxling,  dat.  den  1 1 
April**);  till  dess  öfverbringare  utsågs  öfverste  Plåten. 

Dennes  uppdrag  var  emellertid  af  en  vida  mera  omfat- 
tande art:  han  skulle  under  förevändning  af  sin  militära  beskick- 
ning utforska  stämningen  i  Norge  och  särskildt  göra  sig  under- 
rättad, huruvida  prinsen  af  Augustenburg  vore  villig  att  mottaga 
tronföljarevalet  i  Sverige.  Plåtens  besök  i  Norge  blef  af  afgö- 
rande  betydelse  och  är  kändt  af  historien;  det  var  till  honom, 
under  ett  besök  på  kammarherre  Peder  Ankers  lanJtgods  Bog- 
stad, som  prinsen  efter  länga  öfvertalningar  slutligen  förklarade 
-sig  villig  att  mottaga  anbudet,  så  vida  han  därtill  erhölle  sin 
konungs  tillstånd.  Plåten  knöt  under  denna  vistelse  i  Norge 
nära  förbindelser  med  flere  af  de  norska  själfständighetsmännen, 
särskildt  med  deras  främste  och  mest  energiske  man,  grefve 
Herman  Wedel-Jarlsberg.  **') 

I  Göteborg  hade  Armfelt  afvaktat  Plåtens  återkomst.  »Det 
är  Norges  indépendence,  jag  ville  se  afgjord,  som  tillika  med 
några  preliminära  arrangements  för  det  militäriska  ha  tvungit 
mig  att  här  söla»,  skref  han  till  sin  hustru  (^^,4).  Efter  några 
dagar  anlände  Plåten  och  redogjorde  för  sin  beskickning;  och 
kort  därefter,  i  slutet  af  April,  voro  både  han  och  Armfelt  på 
väg  till  Stockholm.  Öfversten  baron  Posse  hade  fått  i  uppdrag 
att  å  Armfelts  vägnar  afsluta  det  stillestånd,  hvartill  ryttmästa- 
ren  Darre  vid  sin  väntade  återkomst  från  Köpenhamn  kunde 
medföra  tillstånd. 

Innan  Armfelt  lemnade  Göteborg,  hade  han  där  samman- 
träffat med  danske  kanslipresidenten  Fredrik  Julius  Kaas,  en  af 
Danmarks  högsta  ämbetsmän,  som  af  konung  Fredrik  VI  afsändts 


•)  Armfelt  till  sin  hustru  */,  1809.  Två  dagar  förut  hade  han  i  bref 
till  sin  gamle  vapenbroder  general  Vegesack,  som  oaktadt  missämjan  1S08 
nu  åter  erbjudit  sig  att  stå  under  Armfelts  befäl,  förklarat,  au  utsigterna 
vore  fredliga,  och  att  »danskarna  eller  rättare  sagdt  norrbaggarna  önska  blifva 
våra  intima  vänner.*  (Se  Adlersparre,  Erinringar  vid  Björnstjernas  Anteckn., 
s.  114.)  Äfven  till  riksföreståndaren  uttalade  han  vid  samma  tid  sina  for- 
hoppningar  om  en  snart  förestående  hvälfning  i  Norge,  på  grund  af  där  ra- 
dande missnöje  (A.  till  hertig  Karl  *  ,   '"  ,    1S09,  Ups.  Bibi.). 

**)  Rceder.  III:  414.  Däri  försäkrades  äfven,  att  svenska  kaperier  af 
fartyg,  destinerade  till  Norge  skulle  upphöra,  ett  anbud,  som  å  norsk  sida, 
medan  Plåten  vistades  i  Norge,  besvarades  genom  utfärdandet  af  ett  liknande 
förbud  för  norska  kapare. 

***)  Se  den  senaste  utförliga  skildringen  af  Plåtens  underhandling  hos 
Nielsen,  anf.  st.,  s.  249.  Jfr.  Rwder,  III:  415,  420,  Ipsen,  Christian  August, 
s.   79,  och  Schinkel,  V:  37. 


—   i84  — 

till  Norge  såsom  medlem  af  regeringskom.missionen  och  med  upp- 
drag att  hålla  ett  vaksamt  öga  pä  de  hemliga  förebafvanden  i 
Norge,  för  hvilka  man  börjat  misstänka,  att  prinsen  af  Augusten- 
burg  icke  vore  främmande.  Fredrik  VI  önskade,  såsom  kändt 
är,  själf  lifligt  att  med  Danmarks  och  Norges  kronor  äfven  förena 
Sveriges;  och  hans  högste  militäre  förtroendeman  i  Norge  arbe- 
tade officielt  i  detta  syfte,  medan  de  hemliga  förbindelserna  med 
prinsens  egna  anhängare  i  Sverige  allt  närmare  tillknötos.  Kaas* 
beskickning  uppfattades  i  Norge  såsom  en  yttring  af  den  danske 
konungens  misstro  och  bidrog  endast  att  öka  prinsens  benägen- 
het att  lyssna  till  de  svenska  anbuden;  och  den  nästan  brutala 
behandling,  som  Fredrik  VI  visade  grefve  Karl  Löwenhjelm,  af- 
sänd  till  Köpenhamn  från  hertigen-riksföreståndaren  för  att  ut- 
verka ett  formligt  stillestånd,  hade  icke  förvärfvat  »Nordens 
Frederik»  några  sympatier  i  Sverige.  *)  Han  ville  skräimna 
Sverige  att  ingå  en  ny  Kalmarunion;  i  hans  tankegång  ingick 
det  icke,  att  han  genom  sin  hållning  i  stället  aflägsnade  ett  af 
de  Nordens  folk,  som  redan  lydde  under  hans  spira.  »Det  var, 
säger  den  norske  författare,  som  senast  behandlat  dessa  tilldra- 
gelser, som  om  Fredrik  VI  själf  arbetat  pä  att  visa  sin  egen 
omöjlighet  såsom  det  förenade  Nordens  tillkommande  styres- 
man. **) 

Armfelts  och  Kaas'  samtal  kunde  under  dessa  förhållanden 
icke  ega  någon  förtrolig  karakter.  Ömsesidigt  sökte  de  utforska 
hvarandra,  ömsesidigt  sökte  de  leda  hvarandra  på  villospår. 
Armfelt  säges  hafva  ingifvit  Kaas  den  tron,  att  han  ville  med- 
verka till  Fredrik  VI:s  val  till  Sveriges  konung;  Kaas'  misstro 
mot  Kristian  August  och  de  norska  själfständighetsmänncn  synes 
också    efter    detta    sammanträffande    hafva    blifvit    minskad.  ***) 

*)  Se  Schinkel,  V:  35,  Ra?der,  ITI:  408,  Wegener,  Aktmessige  Bidrag 
til  Danm.   Historie,  I:   103. 

**)  Nielsen,  anf.  st.  269,  jfr.  s.  242  o.  f.  Betecknande  för  den  stäm- 
ning, hvarnied  Fredrik  VI.s  uppförande  betraktades  af  Sveriges  regent,  äro 
dennes  yttranden  i  ett  bref  till  Armfelt,  hvari  han  på  gruiid  af  den  allmänna 
ställningen  förklarar  prinsens  af  Augustenburg  fredliga  försäkringar  såsom 
tillfyllestgörande  utan  formligt  stillestånd  ('*/,  1809):  <rL'entrevue  que  Char- 
les Löwenhjelm  a  eu  avec  le  roi  de  Danemarc  ne  parait  pas  démentir  l'opi- 
nion  que  les  Norvégiens  ont  de  leur  souverain;  méme  fi  Copenhague  on  ne 
parait  pas  dissimuler  que  S.  M.,  surtout  les  aprés-diners,  se  ressent  quelque- 
fois  du  jus  de  la  treilie.  Löwenhjelm  en  a  méme  un  peu  ressenti  les  efTéts, 
mais  en  lui  representant  la  vérité  avec  une  fermeté  Suédoise,  les  vapeurs  de 
Bacchus  se  sont  dissipés  assez  promptement,  et  le  langage  est  devenu  on  ne 
peut  plus  poli.<r 

*♦*)  Nielsen,    anf.    st.,    s.    266,    269.    Schinkel,    V:    38,    Rxder,  III:  425» 
hvarest  anföres  en  del  af  Kaas'  rapport  öfver  resan  genom  Sverige.  —   t'pp- 


-   i85  - 

Kaas,  en  skicklig  ämbetsman  och  liksom  Armfelt  en  man  af  värld, 
fann  i  denne  en  »bchagelig,  fin  oi^  daunet  Mand,»  men  ansåg' 
honom  dock  föga  pålitlig  på  grund  af  sitt  lättsinne;  Armfelt  ä 
sin  sida  ansåg  Kaas  vara  »habile  et  rusé!*  *) 

För  öfrigt  hade  Armfelt  under  sin  vistelse  i  Göteborg  gjort 
hvad  han  kunnat  till  fördel  för  den  blomstrande  handelsstadens 
sjöfart.  Dä  han  anlände  dit,  fann  han  förhållandet  till  den  en- 
gelska flottan  osäkert.  »De  vilja  oss  intet  ondt,  skref  han,  men 
de  äro  sä  öfvertygade,  att  vi  skola  blifva  tvungna  att  deklarera 
dem  krig  och  taga  deras  fartyg,  sä  att  hela  deras  handelsflotta 
af  flera  hundra  skepp  fått  order  att  ej  inlöpa. ^  Armfelt  öppnade 
genom  öfverste  Plåten  underhandlingar  med  engelske  amiralen 
Hood**)  och  lyckades  omsider  häfva  dennes  betänkligheter.  På 
Armfelts  ord,  att  ingen  fara  hotade,  tillätos  de  engelska  handels- 
fartygen att  inlöpa,  något  som  bidrog  att  göra  honom  högst 
populär  hos  Göteborgs  rika  köpmän.  sSedan  freden  i  Verelä, 
säger  han  i  ett  bref,  har  jag  ej  rönt  så  mycken  vogue  natio- 
nale.>  ***) 


giften  hos  Schinkel,  att  Armfelt  i  detta  snmtal  »utbredt  sig  öfver  sin  önskan^ 
om  Fredrik  VI:s  yal  till  Sveriges  konung,  förefaller  dock  osannolik,  och  kan 
möjligen  bero  på  en  förväxling  med  Armfelts  senare  möte  med  Kaas  i  Svi- 
nesund i  Augusti  1809.  I  det  bref  till  hertig  Karl  ('7^  '809,  tr.  hos  Niel- 
sen, s.  266).  hvari  Armfelt  redogör  för  sitt  sammanträffande  med  Kaas, 
säger  han:  <rll  ne  m'a  pas  parlé  d'union,  ni  de  rien,  qui  fut  analogue  ä  notre 
état  present  sous  le  point  de  vue  politiqiie,  mals  son  langage  au  reste  se 
ressentait  du  territoire,  d'ou  il  vient.c 

*)  A.  till  hertig  Karl,  ofvan  anf.  bref.  I  en  särskild  punkt  gjordes  en 
öfverenskommelse  mellan  Kaas  och  Armfelt.  Den  rörde  kaperierna,  om  hvil- 
kas  upphörande  Armfelt.  såsom  vi  sett,-  försäkrat  norska  regeringen,  men 
hvilka  dock  ej  ännu  fullständigt  kunde  hindras,  såsom  repressalier  mot  nor- 
ska kapares  ofog.  Det  beslöts  nu,  att  kapade  fartyg  skulle  å  ömse  sidor 
ställas  under  bevakning,  så  att  ele  vid  stilleständets  afslutande  kunde  åter- 
ställas till  egarna.  Kaas  synes  dock  icke  hafva  nämnt  denna  öfverenskom- 
melse i  Norge.  Då  det  svenska  kaperi-förbudet  öfverträddes.  gjorde  prins 
Kristian  August  i  början  af  Maj  föreställningar  hos  svenska  arméhefälet.  hvilka 
å  Armfelts  vägnar  besvarades  af  Posse  med  erinran  om  öfverenskommelsen 
med  Kaas.  (Posse  till  Armfelt  '  ,,  '809;  Armfelts  svar  ''/j  1809  är  tryckt 
hos  Schinkel,  Bihang  II:  106.) 

**)  Se  Plåtens  rapport,  tr.  hos  Schinkel,  Bihang  II:  91  o.  f. 
***)  Armfelt  till  sin  dotter  grefvinnan  Piper  '^  ,  1800.  Han  tillägger: 
«Si  j'étais  comme  d'autres,  il  ne  me  coiiterait  rien  pour  avoir  50,000  r^lr  de 
cadeau  de  cette  ville:  on  m'a  sondé  lä-dessus.  Mes  besoins  m'ont  dit  oiti, 
mes  principes  non-  et  ces  derniers  s^nt,  helas!  les  plus  forts.  Puis;ent  Tage 
et  les  cironstances  me  faire  rester  ainsi  jusqu"a  la  tonibe,  pour  que  vo'.;s  puis- 
siez  vous  gloritier,  mes  chers  enfants,  d'étre  d'un  sang  pur  et  patriotiquel* 


-   i86  - 

Den  3  Maj  var  Armfelt  åter  i  Stockholm.  Den  norska 
fråga,  som  väsentligen  föranledt  hans  resa  till  vestkusten,  syssel- 
satte honom  fortfarande  under  den  närmaste  tiden;  och  vi  finna 
Armfelt  ännu  en  tid,  vid  sidan  af  Adlersparre,  Plåten  och  Posse, 
såsom  den  ifrigaste  befräinjaren  af  Norges  förening  med  Sverige 
samt  —  såsom  ett  medel  därtill  —  af  hertigens  af  Augusten- 
burg  val  till  svensk  tronföljare. 

Sveriges  yttre  ställning  var,  oaktadt  revolutionen,  sä  äf- 
ventyrlig  som  möjligt:  de  sändebud,  som  skyndat  till  tsaren  och 
till  fransmännens  kejsare  för  att  utverka  fred,  hade  i  början  af 
Maj  återkommit  med  föga  trösterika  underrättelser.  Tsarens 
minister  —  själf  hade  han  vägrat  företräde  åt  det  svenska  sän- 
debudet friherre  Schwerin  —  hade  framställt  fordringar,  som 
Sverige  ej  ännu  kunde  tänka  på  att  antaga;  *)  och  Napoleon,  stadd 
på  sitt  nya  segertåg  mot  Österrike,  hade  icke  tid  att  sysselsätta 
sig  med  Sveriges  angelägenheter  eller  lust  att  för  dess  skull 
stöta  sig  med  Ryssland.  Han  lät  förstå,  att  han  lemnade  Sveri- 
ges öde  i  tsarens  händer;  och  dennes  härar  ryckte  frän  norden 
fram  i  kustlandet  vester  om  Qvarken.  Det  svar,  konungen  af 
Danmark  gifvit  den  svenske  underhandlaren,  lät  förmoda,  att  det 
kombinerade  anfall  mot  Sverige,  hvarpä  Danmarks  och  Ryss- 
lands fälttågsplan  från  början  var  byggd,  nu  skulle  komma  till 
utförande. 

Norges  och  dess  befälhafvares  hållning  kunde  under  dessa 
förhållanden  blifva  af  afgörande  vigt  för  Sveriges  bestånd;  och 
ined  ifver  fortsattes  underhandligarna  med  de  norske  män,  som 
önskade  sitt  lands  skilsmässa  från  Danmark,  och  med  prinsen  af 
Augustenburg.  Medan  Adlersparre  från  Stockholm  växlade  bref 
med  grefve  Wedel  och  prins  Kristian  August,  och  medan  de 
hemliga  sändebuden,  löjtnanten  Forsell  och  direktören  Bagge  — 
svensk  född,  men  bosatt  i  Kristiania  — ,  reste  fram  och  äter 
mellan  denna  stad  och  Stockholm,  underhöll  Armfelt  under  Maj 
och  Juni  månader  en  liflig  brefväxling  med  sin  ställföreträdare 
vid  vestra  gränsen,  öfversten  baron  Posse,  rörande  de  norska 
angelägenheterna.  **)     Samtidigt    sökte    han    verka   för  skiljandet 

*)  »Utjni  sacrificen  af  F"inland  och  Åland,  begäres  att  krig  skall  för- 
klaras mot  England.  Äfven  är  ett  slags  intérét  visad  för  drottningen  och 
kronprinsen  med  1720  års  regeringsform»,  skrifver  Armfelt  till  Posse  i  ett 
bref  '/j  1809,  hvarest  äfven  redogöres  för  Napoleons  yttrande  lill  grefve  Rob. 
Rosen,  som  i  samma  ärende  säiidts  till  den  franske  kejsaren. 

**)  Fyra  af  Armfelis  bref  till  Posse  äro  tryckta  hos  Schinkel,  Bihang  II: 
102  o.  f..  äfvensa  två  af  Posses  bref  (det  ena  är  orätt  dateradt  d.  '^'j;  inne- 
hållet visar,  att  det  är  skrifvet  under  förra  hälften  af  Maj).  Posses  öfriga 
bref  till  Armfelt   finnes  i   Aminne-arkivet. 


-   187  - 

af  Norjres  intressen  från  Danmarks.  Sveriges  enda  bundsför- 
vandt,  England,  skulle  upphöra  att  betrakta  Norge  såsom  fiende; 
handelsförbindelserna  skulle  återknytas,  undsättning  lemnas,  och 
England  beskydda  den  tillärnade  norska  folkresningen  mot  Dan- 
mark. Utförligt  och  varmt  förordade  Armfelt  denna  plan  i  hem- 
liga öfverläggningar  med  Englands  sändebud  i  Stockholm.  Man 
hoppades,  sade  han,  att  prinsen  af  Augustenburg,  som  råkat  i 
ett  spändt  förhållande  till  danska  regeringen,  skulle  kunna  för- 
mås att  öfvertaga  landets  regering,  sedan  det  gjort  sig  själf- 
ständigt.  En  hemlig  agent  från  England  borde  påskynda  för- 
verkligandet af  dessa  planer,  hvilka  han  ansåg  snart  kunna  för- 
verkligas. *) 

Hufvudsyftet  var  för  Sveriges  ledande  män,  kanske  med 
några  undantag,  under  förhanden  varande  omständigheter  säker- 
ligen dock  mindre  föreningen  med  Norge  eller  prinsens  af  Au- 
gustenburg val  till  tronföljare,  än  framkallandet  af  en  brytning 
emellan  Norge  och  Danmark,  för  att  hindra  de  norska  trupperna 
att  samverka  med  de  ryska  skaror,  som  när  som  helst  kunde 
öfv^ersvämma  norra  Sverige.  »Prinsen  af  Augustenburg,  skrifver 
Armfelt,  bör  förvänta  sig  att  få  order  från  sin  galne  kung  att 
bryta  med  oss,  och  detta,  likasom  Kaas'  envoi,  borde  vara  en 
signal  för  norrbaggarna  att  afskudda  sig  oket.»  Då  i  slutet  af 
Maj  underrättelser  ingingo  om  ryssarnas  anfall  mot  norra  för- 
delningen af  svenska  armén  och  om  öfverstelöjtnant  Furumarks 
kapitulation  v\d  Skellefteå,  växte  den  otålighet,  med  hvilken  man 
i  Sverige  väntade  att  få  klarhet  om  den  norske  öfverbefälhafva- 
rens  blifvande  hållning.  »Om  prinsen  ej  vill  vår  frälsning,  skrif- 
ver Armfelt,  är  hela  saken  snart  slut  för  oss.  Tvärtom,  dekla- 
rerar han,  att  i  fall  af  ryssarnas  vidare  frammarsch,  han  tager 
ett  parti  till  vår  frälsning,  så  sauverar  han  icke  allenast  Sveriges 
och  Norges  själfständighet,  reser  sig  en  evig  ärestod  i  allas  våra 
bröst,  förtjenar  en  krona,  vi  önska  sätta  pä  dess  hufvud,  utan 
ock   skaffar    oss    en  dräglig  fred,  den  ryssarna  refusera  att  gifva 


*)  Se  Fosters  dep.  t.  Canning,  '/j,  "/,  1809  i  Uti.  dipl.  minnen,  utg. 
af  Sc.^vola,  s.  51,  59.  Lagerbjelke  och  Engeström  hade  däremot  vid  samma 
tid,  enligt  samma  källa,  föga  tro  på  företagets  framgång  och  intresserade  sig 
icke  därför.  Om  prinsens  af  Augustenburg  tillärnade  val  till  svensk  tron- 
följare synes  under  dessa  öfverläggningar  till  en  början  endast  antydningsvis 
hafva  varit  tal.  Först  den  '"/.  uttalar  Foster  den  förmodan,  «att  man  öppnat 
utsigter  för  prinsen  till  svenska  kronan,  under  förutsättning  att  föreningen 
mellan  båda  rikena  komme  till  stånd*  (s.  60).  Armfelt  omtalar  själf  längre 
fram  (i  bref  till  Tornérhjelm  ",'5  1S09,  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  34^  sin  för- 
hoppning att  genom  Englands  medverkan  kompromettera  norrmännen  med 
Danmark,  men  uppgifver.  att  Adlersparre  motverkat  denna  plan. 


—  i88  — 

oss,  utan  Ålands  förlust,  utan  en  rysk  inflytelse  i  vår  regering 
och .  alla  de  tribulationer,  som  medfölja  en  falsk  och  barbarisk 
politik.»  *) 

Det  var  till  öfverste  Karl  Henrik  Posse,  som  dessa  ord 
nedskrefvos,  lifligt  målande  för  den  stämning,  med  hvilken  man 
i  Sverige  vid  denna  tid  motsåg  framtiden.  Hvad  man  befarat, 
hade  inträffat:  konung  Fredrik  VI  hade  omsider,  efter  flera  vec- 
kors förlopp,  från  Köpenhamn  återsändt  prins  Kristian  Augusts 
adjutant  Darre,  hvilken  skulle  hafva  utverkat  hans  samtycke  till 
det  stillestånd,  som  sedan  länge  faktiskt  bestod  mellan  norska 
hären  och  svenska  vestarmén.  Darre  medförde  det  svar,  att  den 
danske  konungen  af  hänsyn  till  sina  allierade  icke  kunde  rned- 
gifva  afslutandet  af  ett  formligt  stillestånd;  tills  vidare  ville  han 
dock  se  genom  fingrarna  med  det  faktiskt  existerande.  Posse 
hade  i  Venersborg  fått  denna  nedslående  underrättelse  af  Darre, 
stadd  på  genomresa  till  Kristiania,  och  denne  hade  begagnat  till- 
fället att  hos  Posse  förorda  alla  de  nordiska  rikenas  förening 
under  Fredrik  VI:s  spira.  Posse  svarade  med  skärpa,  att  F^red- 
rik  VI  aldrig  kunde  blifva  konung  i  Sverige,  förr  än  detta  vore 
helt  och  hållet  underkufvadt.  '*)  I  samma  bref  till  Armfelt,  hvari 
Posse  meddelade  dessa  underrättelser,  erbjöd  han  sig  att  själf 
resa  till  Norge  för  att  afvända  faran;  och  Armfelt  skyndade  att 
förklara:  »Om  du  kan  förmå  prinsen  att  taga  det  parti,  som  en- 
samt frälsar  Sverige,  då  har  lyckan  beskärt  dig  den  största  ära, 
som  i  denna  svåra  epok  står  att  vinna.»  ^**) 


*)  Till  Posse  "/s,  ^Vs  1809,  Scliinkel,  Bih.  II:  107,  117. 
**)  Posse  till  Armfelt  '^l^  1809.  Han  tillägger:  »Darre  tycktes  hafva 
Köpenhamn  i  för  färskt  minne  för  att  ingå  i  nya  planer  till  Norges  förening 
eller  ens  vilja  inlåta  sig  i  några  neguciationer  om  stillestånd.  Han  medgaf 
likväl  att,  om  Sverige  skulle  underkufvas  af  Ryssland,  skulle  Norges  öde  icke 
blifva  bättre,  och  att  ett  stillestånd  med  Norge  på  en  månads  uppsägning 
skulle  retardera  ett  ryskt  angrepp,  då  vi  kunde  använda  hela  vår  styrka 
mot  dem.« 

**")  Armfelt  till  Posse  ^^/j  1809,  anf.  st.,  s.  117.  Ur  Posses  svar,  som  i 
åtskilliga  afseenden  är  upjilysande  for  situationen,  må  anföras  följande:  <rSvårt 
torde  det  blifva  att  förmå  prinsen  af  Augustenburg  att  mottaga  en  succes- 
sionsproposition härifrån.  Men  omöjligt  anser  jag  det  icke,  om  konstitutionen 
är  god.  En  krona  smickrar  ändå,  och  om  intet  det  bidrager  ensamt,  bör 
hans  åhäga  för  rikenas  och  människors  väl  förmå  honom  därtill.  Att  han  i 
tolf  år  varit  en  slags  regerande  med  den  danske  despotens  nöje  och  den  fri- 
hetsälskande  nationens  adoration,  bevisar  klokhet  och  förtjenar  uppseemle. 
Säkerligen  har  Adlersparre  direkt  öppnat  någon  fråga  härom:  det  gör,  att 
jag  icke  kan.  då  jag  icke  har  något  ärende  dit.  fara  endast  därföre.  Det 
skulle  se  fjäskigt  och  tillgjordt  ut,  ehuru  jag  ville  gärna  hafva  en  god  pre- 
text  för  att  komma  till  Stockholm,  sedan  konstitutionen  är  gillad  och  antagen. 
Blifver   det   mig  då  uppdraget  att  fara  ofver  med  den  och  äfven  att  med  all- 


—  i89  — 

I  Stockholm  skyndade  man  att  begagna  sig  af  detta  an- 
bud; ett  bref  frän  riksföreståndaren  bemyndigade  baron  Posse 
att  öppna  en  enskild  och  hemlig  underhandling  med  prinsen, 
vid  hvilken  äfven  kunde  antydas  utsigten  till  tronföljden,  om  han 
visade  sig  benägen  att  inse  Sveriges  och  Norges  gemensamma 
intresse  af  att  hindra  ryssarnas  framträngande.  ')  Men  det  var 
icke  endast  i  Stockholm  som  man  önskade  underhandla  med  an- 
ledning af  den  politiska  ställningen:  äfven  i  Kristiania  var  man 
därtill  benägen.  »Sannna  dag  som  hertig  Karls  bref  anlände  till 
Venersborg,  berattar  Posse.  '*)  fick  jag  ett  bref  af  Darre,  hvar- 
uti  han  säger  mig,  att  prinsen  skall  resa  till  P^redrikshall.  och 
att  han  önskade  se  mig  vid  Svinesund  den  29  kl.  1 1  f.  m.,  för 
att  tala  med  mig  sä  i  militäriskt  som  i  annat  afseende.  Jag 
reser  i  dag  för  att  infinna  mig  där  pä  utsatt  timme.  Ack,  att 
dess  stränga  principer  som  ämbetsman  ville  gifva  vika  för  den 
goda  och  sä  högt  upplyftande  tanke,  att  han  kan  bereda  natio- 
ners sällhet!"  Det  kan  väl  vara  godt  att  han  vill  tala  själf,  men 
jag  går  därigenom  miste  om  den  fördelen  att  fä  tala  med  grefve 
Wedel-Jarlsberg.  Måtte  jag  lugn  och  tillfredsställd  återvända 
från  denna  resa!» 

Sammankomsten  egde  rum  den  29  Maj  i  Svinesund;  histo- 
rien har  bevarat  dess  minne.  ***)  Prinsen  af  Augustenburg  lof- 
vade  att,  om  han  blefve  tvungen  att  gä  öfver  svenska  gränsen, 
söka  få  tillstånd  att  inskränka  sina  krigsrörelser  till  besättandet 
af  några  landskap  för  att  skydda  dem  mot  ryssarna;  i  djupaste 
hemlighet  förklarade  han  därjämte  att,  om  Sveriges  ständer  valde 
honom  till  tronföljare,  han  skulle  mottaga  kallelsen,  sä  vida  ej 
hans    konung    direkt    förbjöde   det.     Posse  lofvade  att  muntligen 


var  göra  honom  någon  propoéition  som  successor  —  det  åtager  jag  mig  gärna 
och  med  verklig  glädje,  med  hopp  att  äfven  då  kunna  verka.  Utom  det  att 
jag  vid  ett  sådant  tillfälle  kan  räkna  på  prinsens  godhet  mot  mig  och  för- 
troende till  mig,  kan  jag  uträtta  något  genom  kammarherre  Anker,  med  hvil- 
ken jag  för  flera  år  sedan  är  mycket  bekant  och  hvilkens  dotter  är  gift  med 
grefve  Wedel-Jarlsberg  .  .  .  Prinsen  af  Augustenburg  är  i  en  svår  ställning. 
Men  äfven  den  och  det  parti,  han  tagit  att  agera  fredligt  i  det  allra  längsta, 
skall  kunna  vara  gynnande  för  oss  i  successionsfrågan,  ty  han  har  redan  där- 
igenom gjort  ett  steg,  som  kan  förebrås  honom  af  danske  konungen.»  Man  ser 
att  Posse,  så  väl  som  Adlersparre,  redan  nu  byggde  sina  förhoppningar  pä  planen 
att  kompromettera  prinsens  af  Augustenburg  ställning  hos  danska  regeringen 
och  därigenom  drifva  honom  öfver  till  Sveriges  intressen.  Men  på  samma  g.^ng 
framträder  äfven  tydligt  tronfoljdsfrägan  allt  mera  såsom  en  hufvudsak. 

■*)  'V;     1809,    tr.    i  Se  hinkels  Minnen  V:  352.     Hertigens  bref  afsändes 
genom  Armfelt. 

**)  Till  Armfelt,  ^'i,   1809. 
"**)  Se  Schinkel,  Minnen,  V:  8<j.  Nielsen,  Wedel-Jarlsberg,  s.  285. 


—  190  — 

till  hertigen  framföra  samtalets  innehåll,  och  skyndade  till  Stock- 
holm med  den  glada  nyheten.  Till  Armfelt  antydde  han  i  kort- 
het resultatet  (Ve)'  '^'  hafva  icke  något  att  frukta  för  norskarna 
ännu.  Prinsen  tycktes  vara  förbehållsam  och  försigtig;  troligen 
är  han  icke  nöjd  därmed,  att  man  sä  allmänt  talar  om  honom 
som  tronföljare.  Det  kan  också  göra  uppseende  vid  danska 
hofvet.» 

Så  långt  hade  den  norska  frågan  gått  framåt  i  början  at 
Juni.  Det  närmaste  målet  var  vunnet.  Sverige  kunde  anse  sig 
tryggadt  för  anfall  från  vester.  Kristian  August  höll  ord:  oak- 
tadt  upprepade  maningar  från  Danmark,  förblefvo  de  norska 
trupperna  i  Norge.  Danska  regeringen  började  betrakta  hans 
tvetydiga  hållning  med  misstroende;  de  tillskrufvade  bref  med 
dunkla  antydningar,  som  han  afsände  till  sin  regering  och  till 
sina  svenska  gynnare,  visade  oklarheten  af  hans  ställning.  Detta 
kunde  endast  främja  tronföljarefrågan.  Småningom  fördes  prin- 
sen öfver  i  sina  svenska  gynnares  armar,  ehuru  det  offentliga 
bruk,  som  under  sommaren  1809  gjordes  af  hans  medgifvanden 
—  med  full  afsigt  att  öka  danska  regeringens  misstro  —  ej 
undgick  att  såra  honom  och  för  en  kort  tid  syntes  hejda  sakens 
framgång.  Norges  förening  med  Sverige  trädde  däremot  under 
de  nya  politiska  förhållandena  i  bakgrunden  för  frågan  om  tron- 
följden. Sverige  behöfde  framför  allt  fred  med  sina  grannar; 
och  tills  vidare  måste  de  vjdtsväfvande  planerna  uppgifvas.  »En 
revolution  kan  ge  oss  landet»,  skref  visserligen  en  af  Sveriges 
ledande  män  till  Adlersparre  ännu  i  Augusti  1809;  men  lian 
tillägger:  »En  dag  skall  fred  göras,  och  där  beror  allt  pä  den  som 
har  öfvermakten,  på  den  som  har  de  största  ressurserna,  och  dem 
kunna  vi  ej  hoppas  att  ega.»  *)  Freden  skulle  dock  medföra 
tronföljarens  mottagande  af  valet,  liksom  hans  hållning  redan 
medfört  det  stillestånd,  som  faktiskt  egt  bestånd  under  många 
månader;  hans  val  skulle  äfvcn,  så  hoppades  1809  års  män,  med- 
föra freden  inom  landet.  Framför  allt  skulle  den  hindra  alla 
försök  att  rädda  Sveriges  krona  åt  Vasa-ätten. 


»Kronprinsens  successionsrätt  blir  la  pomme  de  discorde»» 
så  betecknade  Armfelt  redan  före  början  af  riksdagen  1809  dess 
karakter.  **)     Ingenting    var    Adlersparre    och    hans  män  förha  t 

*)  Wetterstedt  till  AdlerBp.  '»[,   1809.     (Hist.  Handl.  VII:  10.) 
**)  I  ett  bref  till  A.  v.   Rosen  »I.,   1808. 


—    IQI     - 

ligare  än  tanken  pä  Vasa-dynastiens  bevarande,  och  hvarjc  för- 
sök att  arbeta  i  denna  riktning  sägs  af  dem  med  en  misstänk- 
samhet, som  stundom  öfvergick  till  skuggrädsla  och  som  endaj^t 
ökade  ifvern  att  fä  Kristian  August  till  tronföljare.  I  samma 
riktning  gick  Karl  Henrik  Posses  tankegäng.  »Aldrig  bör  en 
successionsordning  för  kronprinsen  antagas»,  skref  han  till  Arm- 
felt  ^^:^  1809.  »En  förmyndareregering,  i  fall  af  hertigens  död^ 
vore  en  olycka  sä  nyss  pä  en  regementsförändring.»  De  som 
önskade  se  kronprinsen  Gustaf  intaga  sin  faders  tron,  ville,  sä 
sades  det,  under  förmyndareregeringen  komma  till  makt  och  ära. 
Hertigens  af  Augustenburg  anhängare  anklagades  ä  andra  sidan 
för  ej  mindre  egennyttiga  planer,  om  han  genom  deras  infly- 
tande en  gång  komme  att  bära  Sveriges  krona.  Bittra  beskyll- 
ningar ä  ömse  sidor  utslungades,  och  hotande  ord  fälldes,  som 
syntes  förebäda  inre  strider,  medan  de  yttre  farorna  höllo  pä 
att  afvärjas. 

Vi  hafva  sett,  att  Armfelts  sympatier  vid  tronhvälfningen 
voro  för  bevarandet  af  kronprinsen  Gustafs  arfsrätt  till  tronen; 
vördnaden  för  Gustaf  Ill:s  minne  mäste  helt  naturligt  äfven  i 
detta  afseende  göra  honom  till  gustavian.  Likväl  höjdes  icke 
hans  röst,  lika  litet  som  någon  annans,  till  protest  mot  den  akt, 
hvarigenom  Sveriges  ständer  den  10  Maj  uppsade  konungen  och 
hans  bröstarfvingar  tro  och  lydnad.  *)  I  broderlig  förening  med 
Adlersparre  underhandlade  han,  säsom  vi  sett,  länge  med  prinsen 
af  Augustenburg,  Sveriges  belägenhet  var  ännu  sådan,  att  en- 
skilda sympatier  mäste  underordnas  det  allmännas  kraf;  ändrade 
förhållanden  kunde  medföra  vändning  äfven  i  successionsfrägan» 
och  endrägt  syntes  nu  framför  allt  nödig. 

Snart  nog  visade  det  sig  emellertid,  huru  föga  den  riks- 
dag, som  skulle  gifva  Sverige  ett  nytt  statsskick,  utmärkte  sig 
för  enighet.  I  tronföljarfrägan  syntes  prins  Gustafs  parti  växa 
genom  föreställningen,  att  Sverige  ej  hade  att  förvänta  fred  med 
Ryssland,  »utan  kronprinsens  utropande  till  tronföljare  efter  her- 
tigen och  prinsens  af  Augustenburg  uteslutande,  som  protegeras 
af   Adlersparre».  **)     Adlersparres  män  dröjde  icke  att  på  denna 


")  Gustavianernas  tystnad  vid  detia  tillfälle  liade  sin  jjrund  i  farhågor 
för  den  unge  furstens  lif.  Ehrenströui  berättar  (II:  595),  att  Ugglas,  då  han 
för  Essen  och  Kersen  förklarat  sin  afsigt  att  protestera  mot  kronprinsens  ute- 
slutande, af  den  förstnämnde  blifvit  varnad  med  orden:  »Var  säker  att  prins 
Gustaf  ej  skulle  få  lefva  24  timmar  efter  ditt  tal  j  å  rikssalen  till  hans  for- 
mån. <r  Jfr.  De  la  Gärd.  Arch.,  XX:  297.  och  Armfelts  eget  yttrande  i  han> 
bref  till   kronprinsen   Karl   August  ^Schink.   Minnen,   V:   3601. 

**)  J.  De  la  Gardies  yitrande  i  bref  *  ,  1809  (De  la  Gärd.  .^rch,  XIX:  248). 


—    192   — 

grund  benämna  inotpartiet  ryssvänner  och  fäderneslandets  fien- 
der, I  Juni  1809  skref  Posse  till  Armfelt:  »Jag  beklagar  landet, 
om  ett  ryskt  parti  skulle  taga  öfverhanden  och  befordra  ett  ryskt 
välde,  direkt  eller  indirekt.  Men  jag  beklagar  äfven  de  enskilda 
personer,  som  pä  något  sätt  bidraga  därtill.  Det  kunde  hända, 
att  de  svärd,  som  lyftas  till  fäderneslandets  försvar,  skola  tungt 
och  hämnande  slutligen  falla  pä  deras  hufvuden.» 

Bitterheten  hade  sålunda  redan  hunnit  sä  långt,  att  den 
gaf  sig  luft  i  hot  om  inbördes  krig!  Var  det  med  syftning  pä 
Armfelt,  hvars  närmaste  förtroendeman  i  vigtiga  uppdrag  han 
varit  ett  par  veckor  förut,  som  Posse  nedskref  dessa  hotande 
ord.?  —  Omöjligt  synes  det  icke.  Förhällandet  mellan  Armfelt, 
Posse  och  Adlersparre,  hvilket  hittills,  stärkt  genom  vapenbröd- 
raskapet från  Finland,  Pommern  och  Norge,  varit  det  allra  vän- 
ligaste, öfvergick  vid  denna  tid  till  öppen  fiendskap. 

Anledningarna  torde  hafva  varit  dels  af  allmännare  art, 
dels  beroende  på  enskilda  förhållanden,  dels  —  och  framför  allt 
—  hafva  varit  att  söka  i  det  misstänksamma  lynne  hos  Adler- 
sparrCi  som  kom  honom  att  öfverallt  vädra  hemliga  stämplingar. 

Så  vidt  kändt  är,  hade  Armfelt  icke  vid  denna  tid  ännu 
uppträdt  såsom  försvarare  af  prins  Gustafs  arfsrätt;  men  hans 
personliga  ställning,  slägtskapsförbindelser  och  traditioner  förde 
honom  under  den  tid,  dä  successionsfrägan  debatterades  i  riks- 
dagen, nära  den  krets  af  riddarhusets  medlemmar,  som  sökte 
bevara  kronan  åt  Vasa-ätten.  Äfven  till  Adlercreutz,  som  an- 
sågs luta  ät  denna  åsigt, ')  trädde  Armfelt  småningom  i  vän- 
skapligare förhållanden,  hvilket  gjorde  honom  ytterligare  miss- 
tänkt i  Adlersparres  ögon. 

För  de  kontrarevolutionära  planer  till  prins  Gustafs  förmän, 
som  under  sommaren  1809  sägas  hafva  varit  å  bane  —  general 
Vegesack  skulle  höja  upprorsfanan  i  Dalarne,  medan  några  yngre 
officerare  skulle  enlevera  kronprinsen  från  Gripsholm  —  synes 
Armfelt  emellertid  hafva  varit  fullkomligt  främmande,  Hans  forne 
vän  Posse,  som  flitigt  underrättade  Adlersparre  om  allt  hvad 
spionerna   hade  att  förtälja,  förklarade  uttryckligen,  att  »Armfelt 


*)  Han  gjorde  Adlersparre  ansvarig  för  åtgärden  mot  Vasaätlen;  se 
hans  yttrande  till  Ehrenström  i  dennes  Auteckn.,  11:  602.  1  bref  till  ko- 
nungen fiiste  Armfelt  dennes  uppmärksamhet  vid  den  uppenbara  oenigheten 
mellan  revolutionens  hufvudniän,  på  samma  gång  soni  han  klagade  öfver  att 
enskilda  intressen  och  små  passioner  gjorde  sig  gällande  (•\rmfeh  till  Karl 
XIII  9,,   1809,  Ups.  Bibi.). 


—  193  - 

är    ännu    icke    med    i    denna    plan^.    nägot  som  han  R)rut  miss- 
tänkt. '). 

Främst  bland  gusta\'ianerna  pa  riddarliuset  stod  i^rcfve  Ja- 
kob De  la  Gardic,  nära  slägtin*,^  till  grefvinnan  Arnifclt,  partiets 
talföraste  medlem  vid  riksdagen.  Dessa  gustavianer  önskade 
fördröja  valet  i  det  längsta;  det  efterlängtade  fredsslutet  med 
Ryssland  kunde,  sä  hoppades  de,  skapa  en  förändrad  politisk 
konjunktur.  Rysslands  mäktige  herskare  skulle  kanske  ej  tillåta, 
att  hans  unge  frände  utestängdes  frän  sina  fäders  tron;  möjligen 
skulle  Norge  genom  tillmötesgående  af  hans  önskningar  tillfalla 
Sverige  såsom  ersättnnig  för  Finland.  —  Det  är  möjligt,  att 
Armfelt  i  början  delat  denna  tankegång, '")  hvilken  snart  nog  vi- 
sade sig  vara  oriktig;  säkert  är,  att  han  med  allt  större  grämelse 
säg  det  förbittrade  motstånd,  som  tanken  på  tronens  bevarande 
åt  Vasaätten  väckte  hos  si 809  ars  män». 

I  riksdagsförhandlingarna  deltog  Armfelt  icke;  uppriktigt 
bekänner  han,  att  han  ej  förstod  mycket  af  de  konstitutionella 
frågorna  —  sjag    blir    i    dessa    ämnen    alla  dagar  confusarej^. ""') 


")  Se  Posses  bref  till  Adlersparre  ^'^j^  1809  (Tidstatl.  I:  152).  Det  vi- 
sar sig  af  datum  i  dessa  bref,  att  uppgiften  i  Adlersparres  »Anteckningar  om 
bortgångna  samtida»  (II;  108)  om  liden  för  dessa  planers  tillkomst  är  oriktig. 
De  voro  ingalunda  uppgifna  »långt  före  Karl  Augusts  utkörande  till  tronföl- 
jare.» Rörande  l'osses  misstankar  med  afseende  på  Armfelt,  skrifver  denne, 
att  Posse,  då  Armfelt  reste  från  Stockholm,  trott  att  lians  afsigt  vore  att  be- 
gifva  sig  till  Gripsholm  för  att  spionera.  o^Posses  conduite  blir  dagligen  be- 
sattare.  Jag  bor  tro  att  han  är  galen.  De  lögner  han  debiterar  pä  min  räk- 
ning, de  propos  han  håller,  i  hopp  att  justificera  sig,  äro  af  en  sådan  natur, 
så  jag  nödgas  gifva  publicité  åt  ett  brouillerie,  jag  själf  önskat  gräfva  ner  i 
glömskans  sköte."     Till  Rosen  ''|g   1809,  till  grefvinnan  Armfelt  s.  d. 

"*)  En  odat.  biljett  från  Armfelt  t.   De  la  Gardie,  t.  i  De  la  Gärd.  Arch., 
XX:  21.  synes  hafva  afseende  härpå. 

***)  Vid  den  nya  regeringsformens  antagande,  hvilket  länge  vägrades  af 
bondeståndels  talman  på  grund  af  ståndets  fordran  på  all  jords  iika  beskatt- 
ning, sökte  han  dock  göra  sitt  inflytande  gällande.  Han  berättar  därom:  »Jag, 
som  satt  mig  före  att  alldeles  ej  vara  operatör,  måste  i  går  passera  tre  timmar 
på  bondklubben  och  hade  tämligen  succés,  synnerligen  med  bönder  i  de  pro- 
vinser, där  jag  varit  som  chef;  men  då  man  om  aftonen  lemuar  dem  besked- 
liga, träffas  de  om  morgonen  rasande»  ('*|j).  För  öfrigt,  säger  han,  att  »den 
gamla  idén,  que  toute  assemblée  est  peuple,  deterniinerade  mig  att  sällan 
fästa  mitt  hopp  på  rikets  fäder  och  vise»  (Se  Schinkel,  Bihang,  II:  105,  121; 
Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  37).  Bland  Arnifelts  papper  finnes  ett  odatcradt 
koncept  af  hans  hand  till  ett  riksdagsauförande,  afsedt  alt  hållas  i  bonde- 
ståndet. Det  gäller  väckandet  af  förslaget  om  en  allmän  nationalbeväpniug 
med  anledning  af  Rysslands  vägran  att  antaga  fredsanbuden,  samt  är  hållet 
i  en  varmt  fosterländsk,  ehuru  något  retorisk  ton.  Där  yrkas,  att  bonde- 
'åndet  skulle  förklara,  «det  ingen  enda  man,  som  kan  bära  vapen,  ej  är  fär- 
.g  att  gripa  till  deir.  och  som  förfadern  gå  man  ur  buse  och  dör  for  det  dy- 
Tegncr,   G.   M.   Arm/elt.  •  l;j 


—   194  — 

Riksdagen  tog  en  vändning,  som  icke  behagade  honom:  det  blef 
en  partifräga,  icke  allenast  hvem  som  skulle  koras  till  tronföljare, 
utan  ock  huru  snart  det  skulle  ske;  och  när  det  officiella  rege- 
ringsförslaget om  hertigens  af  Augustenburg  val  motiverades  med 
erinran  om  de  stora  tjenster,  denne  i  farans  stund  visat  Sverige, 
fann  han  detta  opolitiskt  och  ogrannlaga.  Dagen  efter  det  de- 
finitiva valet  skref  han:  »Prinsen  af  Augustenburg  är  vald  till 
tronföljare:  en  bra  karl,  en  karl  af  stor  merit.  Axel  Mörner  är 
rest  till  honom  från  konungen,  men  ingen  dödlig  vet,  om  han 
mottager  offerten.  Jag  tror,  att  han  betackar  sig,  och  jag  grun- 
dar denna  tro  på  den  opinion,  jag  har  om  hans  moralité  och 
principer,  hvilka  vi  högst  opolitiskt  slagit  vid  örat.s  *)  »Det  ser 
ut  som  vi  icke  skulle  få  Norge,  utan  endast  prinsen»,  skref  Arm- 
felt  några  dagar  efter  tronföljarevalet;  »Allvishetsrädet?  —  så 
nämnde  han  det  nya  statsrådet  Adlersparre  —  hade  sålunda 
»gjort  upp  räkningen  utan  värden».  Han  hade,  berättar  han, 
sagt  denne  sin  mening  öfver  detta  politiska  missgrepp;  framför 
allt  borde  de  norska  själfständighetsplanerna  gent  emot  Dan- 
mark hafva  befrämjats.  Denna  meningsskiljaktighet  hade,  enligt 
Armfelts  åsigt,  framkallat  Adlersparres  och  hans  anhängares 
ovilja  ocli  misstankar.  **) 

De  olika  åsigterna  om  tronföljden  voro  dock  ej  den  enda, 
knappast  ännu  den  förnämsta  anledningen  till  den  växande  miss- 
sämjan mellan  Armfelt  och  Adlersparre.  Snart  nog  märkte  den 
förstnämnde,  att  den  nya  tidens  män.  och  särskildt  hans  forne 
adjutant,  ingalunda  unnade  honom  det  inflytande  på  ärendenas 
gång,  som  han  endast  motsträfvigt  kunde  vänja  sig  vid  att  sakna. 
Han  kände  sig  undanträngd  af  ett  yngre  slägte,  bland  hvilket 
mänga,  enligt  hans  egna  ord,  för  honom  »affekterat  förtroende 
och  tillgifvenhet».  »I  statsråd  och  konseljer  vilja  de  ej  hatva 
mig»,    skref   han,  och  han  tillade  i  en  ton  af  bitter  missräkning, 


baraste    vi    ega,    den  jord,  som  hyser  våra  fäders  ben,  våra  hus,  hem.  makar, 
barn  och  den  frihet,  vi  under  en  laglig  och  rättvis  regering  hoppas  njutat. 

*)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  32;  jfr.  Ue  la  Gardies  bref  *'/g-  "i^S 
begriper  ej.  huru  en  fientlig  general  kan  göra  [Sverige  tjenster]  utan  att 
tillika  skada  eller  förråda  sitt  eget  land,«  (De  la  Gärd.  Arch..  XIX:  248). 
I  bref  till  K.  H.  Anckarsvärd  redogjorde  Armfelt  en  månad  senare  ('.^  1S09) 
för  sin  uppfattning  af  denna  fråga  på  följande  sätt:  «Vous  savez  si  j'ai  désiré 
le  prince  d'Augustenburg  et  tout  ce  que  j'ai  fait  pour  la  réussite  de  cette 
affaire;  je  le  désire  encore,  si  nous  pouvons  Tavoir.  car  il  réunit  lous  les 
avantages  que  nous  pouvons  désirer  pour  notre  bonheur.  Mais  il  m"a  paru, 
que  nous  devioDS  étre  siirs  de  son  aveu,  avant  de  le  compromettre  lui  et 
nous  compromettre  nous-mémes».     (Eriksb.  arkiv). 

**)  A.  till  sin  dotter  "/,    1S09:  jfr.  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  39. 


—  195  — 

soch  jag  vill  verkligen  ej  vara  där,  som  nu  sakerna  se  ut  inom 
och  utom  riket».  *) 

Dä  efter  revolutionen  dess  befrämjare  höljts  med  titlar  och 
hedersbetygelser,  hade  äfven  Armfelt  icke  blifvit  lottlos.  Vid 
Karl  XIII.s  kröning  hade  han  erhållit  värdigheten  af  »en  af  ri- 
kets herrar»,  och  den  27  Juni  kallades  han  till  president  i  krigs- 
kollegium. Men  den  förstnämnda  utmärkelsen  var  blott  en  tom 
titel,  och  presidentbefattningen,  som  tillföll  Armfelt  efter  den  en 
gång  sä  mäktige  Cederström,  kunde  under  ändrade  politiska  för- 
hållanden ej  blifva  hvad  den  en  gäng  varit.  Tjenstgörande  ge- 
neraladjutanten Adlercreutz,  som  med  Adlersparre  delade  makten, 
var  nu  faktiskt  hvad  Cederström  varit  —  Sveriges  krigsminister. 
Ifrigt  undanbad  sig  Armfelt  mottagandet  af  presidentsysslan. 
»Skulle  den  anses  såsom  en  civil  plats,  skrcf  han  till  konungen,  **) 
så  finnes  i  hela  E.  M:ts  rike  ingen  odugligare  än  jag.»  Till  en 
början  åtog  han  sig  uppdraget  endast  för  en  tid  af  sex  måna- 
der och  förbehöll  sig  att  behälla  generalbefälet  öfver  vestra 
armén.  ^**) 

Det  visade  sig  allt  mer,  att  i\dlersparres  energiska  vilja 
och  misstrogna  hållning  blifvit  öfvermäktiga  hvarje  annat  infly- 
tande hos  den  svage  konungen.  Med  de  trupper,  som  revolu- 
tionschefen   i   Mars   1809  mot  riksföreståndarens  vilja  och  befall- 


*)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  33,  36,  m.  ri.  st. 
'^")  Koncept  bland  ArmfeUs  papper. 
^"'^)  Annfelt  ansåg,  att  med  presidiet  i  krigskollegium  borde  förenas  chefs- 
skapet  för  generaladjutants-  och  krigsexpeditionerna  jämte  plats  i  konseljen, 
och  anmärkte  med  skäl,  att  enhet  och  samband  i  ledningen  af  krigsärendenas 
olika  grenar  nu  saknades  (nyssnämnda  koncept).  Armfelts  förslag  i  denna 
riktning  föranledde  emellertid  ingen  åtgärd,  hvilket  ökade  hans  missnöje. 
Själf  skref  han  härom:  <rDenna  création,  utan  allt  hvad  därtill  borde  höra, 
var  så  diftorme,  så  jag  muntligen  och  skriftligen  protesterade  däremot,  men 
för  första  gången  var  Karl  XIII  ej  att  beveka  .  .  .  Dess  råd  appuyerade  detta, 
och  jag  var  slutligen  ensam  den.  hvilken  begrep  eller  ville  begripa  ridiculen 
eller  bofstrecket  i  denna  tillställning. «  (Gömdt  är  icke  glömdt.  IV:  37.)  Arm- 
felts vän  och  stabschef.  baron  Franc  Sparre,  afrådde  honom  frän  mottagandet 
af  denna  syssla  och  utredde  i  ett  bref  till  honom  frågan  om  dess  beskaffen- 
het och  möjligheten  af  dess  utvidgning:  »Konstitutionen  har  ej  gjort  en 
krigsminister,  -men  pekat  på  ett  slags  sådan  i  föredraganden  i  komniandomål. 
De  facto  blir  någon  krigsminister,  och  lämpligast  blir  det  denna  föredra- 
gande. Men  blir  det  generaladjutanten,  statssekreteraren  eller  presidenten  i 
krigskollegium?  Eller  blir  det  alla  tre.'  —  —  Blefve  nu  presidenten  i  krigs- 
kollegium föredragande  i  kommandomål,  statssekreteraren  inskränkt  endast  till 
boställstvister  och  andra  lagsaker  och  generaladjutanten  till  hof  och  garni- 
sonstjenst,  sä  berodde  det  af  presidenten  att  strax  i  början  utsträcka  sina 
gränser  till  allt  militäriskt,  och  iå  blefve  han  verkligen  krigsminister»  (.Sparre 
lU  Armfelt  '^'^   1809). 


—  196  — 

ning  fört  till  Stockholm,  låg  han  fortfarande,  utan  all  militärisk 
nödvändighet,  qvar  i  hufvudstaden  till  slutet  af  Juli  1809.  Han 
vägrade  att  lata  dem  deltaga  i  den  förberedda  expeditionen  till 
Vesterbotten ;  han  ville  »behälla  trupperna  säsom  sin  lifvakt,» 
sade  Armfelt,  »anseende  sin  egen  och  rikets  trygghet  hotad». 
Den  hemliga  polisen  stärkte  farhågorna;  verkliga  och  inbillade 
motståndare  följdes  på  spåren,  och  mot  dem  användes  förtalets 
hemliga  vapen  —  vapen,  som  ännu  efter  mansåldrar  icke  förlo- 
rat sin  udd.  »On  dit,  skref  Armfel  t,  comme  Bazile:  la  calomnie, 
la  calomnie.  c'est  une  bonne  chose.»  *) 

Vid  samma  tid  som  den  svenska  expeditionen  afgick  till 
Norrland,  hvilken  vid  Sävar  och  Ratan  så  olyckligt  slutade  kri- 
get mot  Ryssland,  **)  lemnade  Adlersparre  omsider  Stockholm 
med  sin  fördelning  för  att  återtaga  till  vermländska  gränsen.  En- 
ligt konungens  befallning  borde  han  där  verka  för  prinsens  af 
Augustenburg  mottagande  af  tronföljarvalet  samt  bearbeta  stäm- 
ningen i  Norge  till  förm.ån  för  detta  lands  anslutning  till  Sverige.  ***) 
Han  stod,  ehuru  statsråd,  såsom  chef  för  vestra  arméns  högra 
flygel  fortfarande  under  Armfelts  befäl  —  men  blott  i  händelse 
af  fientligheternas  återupptagande.  Uttryckligen  föreskrefs,  att 
»i  anseende  till  de  Adlersparre  särskildt  anförtrodda  uppdrag», 
vermländska  fördelningen  skulle  »stå  under  dennes  enskilda  befäl, 
och  en  chef  kommenderande  generalen  eger  med  denna  fördel- 
ning   ingen  befattning»  —  utom  i  nyssnämnda  fall.  f)     Föreskrif- 


*)  Se  De  la  Gärd.  Arch.,  XX:  21:  Till  och  ined  de  bekanta  »Tids- 
taflornas«  författare,  K.  A.  Adlersparre.  som  ej  kan  misstänkas  för  partiskhet 
»lOt  sin  fader,  talar  med  beklagande  om  dennes  olättrogeuhet*  och  »omättliga 
nyfikenhetshungerff,  som  gjorde  alt  rapportörerna  särskildt  omhuldades.  »Bland 
annat,  berättar  han  (Tidstafior  I:  164),  h varmed  man  väl  förstod  att  göra  sig 
intressant,  %'ar  att  Adlercreiitz  ordentligt  låtit  köpa  sig  af  ryska  politiken; 
att  han.  mot  löfte  om  generalguvernörsplatsen  i  Finland  och  att  detta  land 
skulle  fortfarande  få  förblifva  ett  furstendöme  med  egna  lagar  och  inhemskt 
födda  ämbetsmän,  förbundit  sig  att  sätta  kronan  på  prins  Gustafs  hufvud»; 
20,000  ryssar  vore  färdiga  att  pä  en  vink  af  Adlercreutz  marschera  på  Stock- 
holm o.  s.  v. 

**)  Till  denna  expedition  hade  Armfelt  uppgjort  en  plan,  hvilken  dock, 
enligt  hans  egna  ord,  »intrigerades  bort  af  statsråden  Tlaten  och  Adlersparre, 
efter  planen  var  min»  (Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  72.  Jfr.  De  la  Gärd. 
Arch.,  XX:  201.  och  Adlersparre,  1809  års  revolution,  I:  15).  L'tkastet  till 
denna  operationsplan,  hvilket  underställdes  konungen  och  af  honom  försågs 
med  egenhändiga  anmärkningar  (Ups.  Bibl.l,  gick  ut  på  att  från  sjösidan  oroa 
fienden,  borttaga  dess  transporter,  men  undvika  större  träffningar.  Ledningen 
skulle  anförtros  åt  amiral   R.  Cederström  och  öfverste  Brändström. 

***)  Se    Karl    XlII:s    bref    till  Adlersparre  i  Hist.  Handl.   V  samt  dennes 
bref  till  konungen  (Nielsen,  anf.  st.,  s.  312,  319.  32g,  o.  f.). 
1)  Kongl.  bref  ^'•,-    1809  <  K.   Krigsark.). 


—   197  - 

ten  visade  Adlersparrcs  inflytaiule  och  kunde  ej  vara  Armfclt  be- 
haglig. 

Pä  dennes  tillstyrkan  förordnades  dock  till  befälhafvare  öf- 
ver  venstra  flygeln  generalmajor  Silfversköld,  sedan  länge  bosatt 
i  Göteborg,  i  stället  för  Adlersparrcs  vän  Possc.  Denna  sist- 
nämnda åtgärd  framkallade  Adlersparrcs  protester,  och  pa  ett 
sätt,  som  visade  hans  misstrogna  öfvervakande  af  sin  makt.  För 
konungen  förklarade  han,  att  han  ej  kunde  arbeta  tillsammans  med 
den  nyss  tillsatte  befälhafvaren,  och  för  Adlercrcutz  uttryckte 
han  sin  harm  öfver,  att  sen  man  utan  all  ungdomsenergi?  skulle 
blifva  hans  »kamrat  pä  denna  gräns,  där  enighet,  medverkan  af 
inbördes  djupaste  förtrolighet  borde  råda».  '>I\len,  tillägger  han 
med  syftning  pä  Armfelt,  följderna  blifva  {or  uppfinnarens  räk- 
ning, ej  för  min.»  Kort  efter  sin  ankomst  till  Vermland  begärde 
han  hos  konungen  landshöfdingeplatsen  i  Karlstad:  såsom  sådan 
kunde  han,  enligt  sin  äsigt,  vaka  öfver  den  norska  frågans  ut- 
veckling och  äfven,  om  så  ansågs  lämpligt,  behålla  militärbefä- 
let. *)  I  sina  bref  till  konungen  skildrade  han  det  misstroende, 
som  man  i  Norge  hyste  mot  venstra  flygelns  befäl  och  yttrade 
sig  om  ^kontrarevolutionära  stämplingar»  af  »vissa,  mycket  kända 
personer»,  men  begagnade  tillfället  att  försäkra  om  den  goda 
stämningen  i  Vermland  och  Dalarna.  »Hvarje  kontrarevolutio- 
när funne  där  sin  säkra  död».  ") 


^)  Adl.  till  Karl  XIII  ''j^  1S09  (Ups.  Bibi.)  samt  Nielsen,  anf.  st.,  s. 
319,  och  Adlersparre. -Tidstarior.  I:  173.  I  ett  följande  bref,  svar  på  ett  bref 
från  Adlercreutz.  hvari  denne  beklngat  ovänskapen  mellan  Armfelt  och  Ad- 
lersparre och  uppmanat  dem  till  endrägti-g  samverkan,  hvarjämte  han  förkla- 
rat, att  han  nog  kände  Armfelts  «inkonseqventa  karakter  och  ej  ville  blifva 
hans  förfäktare*  —  gaf  Adlersparre  fritt  lopp  åt  sin  ovilja  mot  <irex-favoriteri« ; 
denne  hade  alltid  genom  sin  ytlighet  och  sin  principlöshet,  sitt  skrätiande,  sitt 
tycke  för  fjäsk  och  glitter  varit  honom  motbjudande;  till  användning  i  de 
norska  angelägenheterna  vore  han  olämplig  genom  sina  förbindelser  med 
»våra  motståndare  och  sin  passion  för  äfventyr«;  och  i  Norge  vore  han  föga 
aktad,  ansedd  <rsom  en  lättsinnig  fanfaronor.  Slutligen  —  och  häri  ligger  väl 
den  närmaste  aidedningen  till  detta  vredesutbrott,  som  märkligt  kontrasterar 
både  med  Adlers])arres  här  ofvan  införda  bref  till  Armfelt  och  med  hans 
omdöme  om  honom  i  hans  skildring  af  Gustaf  Illts  tidehvarf  (se  detta  arbete, 
I:  45)  —  heter  det:  »Jag  vet.  att  Armfelt  haft  all  ospard  möda  i  världen  att 
ridiculisera  vår  revolution,  att  han  ej  längesedan  i  öppet  sällskap  utmålat  den 
som  en  stråtröfvarebragd  och  vestra  armén  som  e:\  hop  sammaukoppladt  pa- 
trask.«  (Se  Tidstaflor,  I;  173  o.  följ.  Adlercreutz'  yttrande  om  Armfelts  »in- 
konseqvens»  är  uteslutet  i  Hist.  Handl.,  VI:  4,  där  hans  bref  först  trycktes.) 
**)  "/g  1S09,  m.  ri.  (Ups.  Bibi.). 


—  198  — 

Några  dagar  efter  Adlersparre  lemnade  Armfelt  Stockholm. 
I  midten  af  Augusti  finna  vi  honom  i  Venersborg.  Hans  resas 
uppgifna  ändamål  var  inspektion  af  vestra  armén  och  fästning- 
arna i  vestra  och  södra  Sverige.  Med  misstro  betraktades 
denna  resa;  uppmärksamt  följdes  Armfelts  steg  af  Adlersparre 
och  dennes  vänner,  nästan  som  sexton  år  förut  af  Reuterholm 
och  Sparre.  »Något  torde  tillämnas  härvid,  som  dock  sällan 
plägar  blifva  af  vigt^»,  skref  Plåten  till  Adlersparre.  K.  H.  Posse 
visste  att  berätta,  dels  att  Armfelt  före  sin  resa  haft  ett  samtal 
med  konungen,  hvarvid  han  uttalat  sin  önskan  om  en  ändring  i 
regeringsformen  till  konungamaktens  förmän,  dels  att  han,  sedan 
han  tre  gånger  förgäfv^es  sökt  statsrådet  Lagerbjelke,  skriftligen 
tagit  afsked  med  en  biljett,  hvari  yttrats:  »Allt  går  ät  h — te; 
sauve  qui  peut!s*)  Afven  utrikesministern  v.  Engeström,  som 
eljest  ingalunda  hörde  till  Adlersparres  män,  misstänkte,  att  Arm- 
felt under  denna  resa  ville  »sous  niain»  blanda  sig  i  de  norska 
angelägenheterna.  '*) 

Från  dessa  obestämda  farhågor  var  det  under  sinnenas 
upphetsning  ej  långt  till  påståendet,  att  Armfelt  med  sin  resa 
till  vestra  armén  åsyftade  höjandet  af  upprorsfanan  mot  landets 
lagliga  regering.  Brytningen  mellan  Armfelt  och  Adlersparre 
blef,  på  grund  af  dessa  anklagelser,  ohjälplig;  och  det  blef  den 
förstnämnde,  som  under  intrigspelets  fortsättning  drog  det  kor- 
taste strået. 

Att  inspektionen  öfver  fästningarna  ej  varit  resans  enda 
uppgift,  torde  vara  otvifvelaktigt,  ehuru  Armfelt  på  fullt  allvar 
och  m.ed  vanLg  ifver  arbetade  för  att  lära  känna  arméns  och 
fästningarnas  verkliga  tillstånd.  **')     Antagligt  är  äfvcn  att  hans 


*)  Se  Schinkel,  Minnen  V:  134,  Adlersparre,  Tidstafior  I:  150,  152.  Af 
dessa  Posseska  spionrapporter  dragés  i  Schinkels  Minnen  den  slutsats,  att  Arm- 
felt umgicks  med  upproriska  planer  (!).  Att  han.  de  moderna  frihetsidéernas 
gamle  motståndare,  yrkade  på  en  ökad  konungamakt,  behöfver  lika  litet 
väcka  tanken  på  oinstörtningsplaner,  som  konung  Karl  XIII:s  likgiltighet  här- 
för bör  väcka  förvåning.  Den  stämning  och  de  framtidsplaner,  med  hvilka 
Armfelt  lemnade  Stockholm,  visas  bä=;t  af  brefven  till  hans  hustru  frän  samma 
tid.  <rNu  äro  konfusionen  och  missnöjet  sådana  i  Stockholm,  skref  han,  att 
man  blott  får  bedja  Gud  att  komma  ifrån  alltsammans.»  Han  ville  lemna  sina 
ämbeten  och  draga  sig  undan :  um  tre  månader  skulle  Hnlands  öde  vara  af- 
gjordt,  hoppades  han;  han  och  hans  familj  vore  då  ej  i  saknad  af  tillgångar 
Armfelts  vän  Elirenström  och  hans  hustru  hade  äfven  rådt  honom  att  taga 
afsked.  hvilket  han  också  begärt,  men  konungen  hade  <rmed  tårar  i  ögonen 
bedl  honom  stanna  ijvar*  (A.  till  sin  hustru  d.  '*/,,  *'/,  1S09}. 
*♦)  Se  Hist.  Handl.  VI  4. 
***i  lUand  Armfelts  papper  finnes  en  vidlyftig,  egenhändigt  skrifven  re- 
dogörelse för  denna  inspektions  re>ultater,  för  hvilka  han  ytterligare  redogjort 


-   199  — 

resa  stod  i  sammanhang  med  tronföljarefragan.  Misstänksam- 
heten hade  dock  ledt  dem,  som  öfverallt  vädrade  hemliga  stämp- 
lingar,  pä  villospår.  Förhållandet,  så  vidt  det  af  Armfelts  egna 
brcf  upplyses,  v-ar  följande. 

Misstroendet  mellan  Adlersparre  och  Armfelt  var  ömsesi- 
digt. Liksom  Adlersparre  i  Stockholm  varit  »en  garde»  mot  för- 
modade kontra-revolutionära  stämplingar,  och  frän  vestra  grän- 
sen därom  tiilskrifvit  konungen,  så  ville  ock  Armfelt  bevaka 
Adlersparres  förehafvanden  i  gränstrakterna  mot  Norge.  Den 
hemlighetsfullhet,  i  hvilken  dessa  insveptes,  ökade  hans  misstan- 
kar. *)  Under  tiden  närmast  efter  tronföljarevalet  syntes  det 
tvifvelaktigt,  om  prins  Kristian  August  skulle  emottaga  anbudet. 
Armfelt  synes  hafva  förmodat,  att  hans  svar  skulle  blifva  afbö- 
jande.  I  sina  bref  frän  denna  tid  prisar  han  lifligt  prinsens  klok- 
het att  uppskjuta  sitt  svar;  han  citerar  dennes  yttrande,  att  »en 
nation,  som  valt  en  förrädare  till  kung,  måtte  hafva  en  slät  opi- 
nion om  sin  styrelses  behof  af  moralité.  **)  I  ett  bref  till  Anckar- 
svärd  uttryckte  han  sina  bestämda  tvifvel  om  möjligheten  att  fä 
prinsen  till  tronföljare.  Denne  hade  själf  skrifvit,  sade  Armfelt, 
satt  han  aldrig  utan  sin  konungs  —  eller  hvad  som  vore  det- 
samma, Bonapartes  —  tillstånd  skulle  mottaga  valet,  om.  ej  nor- 
ska folket,  sä  att  säga,  tvunge  honom  att  bryta  vissa  band».  ***) 
På  framgången  af  en  folkresning  i  Norge  mot  Danmark  hade 
man  ej  längre  skäl  att  hoppas;  och  utsigterna  för  Kristian  Au- 
gusts mottagande  af  tronföljden  voro  sålunda  enligt  Armfelts  åsigt 
ganska  ringa. 

Men  om  hertigens  af  Augustenburg  kandidatur  sålunda  må- 
ste nedläggas,  så  skulle  prins  Gustafs  arfsföljd  ånyo  kunna  bringas 
ä  bane.     Det  var  för  denna  händelse   som  Armfelt  under  sin  vi- 


i  sitt  tal  vid  nedläggandet  af  styresmannaskapet  i  Krigsveienskapsakadeniien 
samma  år.  Han  framställde  med  anledning  däraf  hvarjehanda  förslag  till 
förbättringar,  hvilka  han  i  det  rapporten  åtföljande  brefvet  till  konungen 
nämnde  «ett  slags  testamente,  med  hvilket  hans  militära  carriére  tagit 
slut».  Sin  rapport  ville  Armfelt,  enligt  samma  bref,  underställa  sakkun- 
nigas granskning.  Han  hoppades,  sade  han,  catt  afund  och  enskildovänskap 
m.^tte  anse  honom  såsom  död«.  —  Vid  fästningsinspektionen  hade  han  att 
tillgå  baron  Franc  Sparres  insigtsfuUa  Inträde. 

*)  I  ett  bref  till  L.  v.  Engeström  ("g  1809,  K.  Bibl.J  talar  Armfelt 
om  Adlersparres  hemliga  kurirer  och  beskickningar,  men  försäkrar  på  samma 
gång,  att  han  ej  lagt  hinder  i  vägen  för  dem. 

**)  A.    till    sin    hustru    ",5    1S09.     (Se  Schinkel.   Bihang  II:   125).     Han 
tillägger:    »Jag    tycker    det    är   märkeligt  och  vill,  att  du  skall  gifva  Sophie 
Piper)  del  däraf  för  att  meddela   drottningen,   till  hvilken  jag  sade  detsamma 
högt.« 

***)  Jfr,  Nielsen,  anf.  st.,  337. 


—    200   — 

stelse  vid  vestra  gränsen  ville  förebygga  att  Adlersparre  änyo 
gjorde  sig  till  diktator.  Armfelt  befarade,  att  vestra  arméns 
vermländska  fördelning  änyo  skulle  taga  mot  Stockholm  för  att 
förhindra  gustavianerna  att  vid  riksdagen  genomdrifva  kron- 
prinsens val.  s>Skall  konung  och  rike  ännu  en  gång  utsättas  för 
att  mottaga  sina  lagar  af  en  insurgentarmé. ^»  skref  han  till  gu- 
stavianernas  ledare,  Jacob  de  la  Gardie.  »Det  kommer  att  ske; 
och  jag  har  nästan  moralisk  visshet  därom.  *)  Låtom  oss  und- 
vika borgerligt  krig,  om  det  är  möjligt;  men  om  vi  ej  förmå  detta, 
så  låtom  oss  sträfva  efter  att  intet  må  kunna  förebrås  oss.»  **) 

Han  var  sålunda  beredd  pä  det  värsta;  men  det  inbördes 
krig,  hvarom  han  talar,  liksom  tvä  månader  förut  Adlersparres 
vän  K.  H.  Posse,  skulle  ej  framkallas  under  hans  fanor,  utan  så- 
som försvarsåtgärd  mot  den  härafdelning,  som  han  nu  nämnde 
»insurgent-armé»,  och  ■  som  ansågs  skola  komma  att  ingripa  i 
ständernas  beslutanderätt.  Med  Adlersparre  personligen  sökte 
han  ej  tvist,  efter  hvad  han  på  många  ställen  försäkrar.  ***)  Ut- 
tryckligen protesterade  .han  mot  antydningarna  om  afsigten  att 
framkalla  oroligheter:  »Jag  är  långt  ifrån»,  skref  han  till  Anckar- 
svärd,  f)  att  gilla  den  sakernas  gång,  som  man  följt  i  allmän- 
het; men  ger  detta  mig  rättighet  att  kasta  bort  det  goda  med 
det  dåliga  och  att  ställa  till  oreda  och  förvirring?  Jag  afskyr, 
som  den  store  Condé,  »la  guerre  des  pots  de  chambre»,  och  om 
jag  någonsin  blefve  tvungen  att  taga  del  i  ett  inbördes  krig,  sä 
skulle  jag  försöka  att  göra  mig  fri  frän  hvarje  personlig  känsla 
och  alla  dessa  eländiga  småsaker,  som  förtorka  själen.» 


*)  Kort  efter  sin  ankomst  till  Venersborg  ('^'g)  skref  Armfelt  till  sin 
hustru:  »Dans  le  corps  d'Adlersparre  il  n'est  question  que  de  retourner  å 
Stockholm  et  d^  ramener  l'ordre  et  Tobéissance,  et  si  le  prince  Auguste  ne 
vient  pas,  empécher  d'une  maniére  efficace,  que  Tenfant  puisse  revoquer  ses 
droits. 

•»*)  De  la  Gärd.  Archiv.,  XX:    iS. 

***)  Så  till  L.  v.  Engeström  i  ofvan  citerade  bref.  Till  Anckarsvärd, 
som  vistades  vid  Adlersparres  fördelning,  skref  han  (",'3  Eriksb.  ark.)  »Quant 
au  baron  Adlersparre,  je  n'ai  en  rien  mérilé  son  inimitié;  j'ai  été  son  che- 
valier,  jusqu'ä  cc  que  je  vis  qu'il  me  lit  Thonneur  de  me  prende  en  grippe. 
Depuis  ce  tenips  je  n'ai  plus  parlé  de  lui,  ni  contrecarré  ses  desseins  en  rien. 
excepté  dans  les  points  qui  me  regardaient  personellement  et  m'humiliaient. 
Au  contrr.ire,  j'ai  conseillé  å  tout  le  monde  de  ne  pas  Pentraver  et  de  lui 
laisser  achever  ses  grands  projets».  Han  tillägger  dock  följande  ord,  som 
Ulligt  måla  hans  missnöje:  «Je  ne  suis  pas  fait  pour  céder  ä  des  cabales  et 
ä  des  intrigucs,  indignes  toujours,  aft"reux  dans  ce  moment-ci.  Je  suis  en- 
core  moins  fait  pour  m'en  laisscr  imposer  par  qui  ce  soit,  dictateurs,  sous- 
dictateurs  ou  intriguants*. 

t)    'Ig   1S09  (Eriksb.   Arkiv). 


—    201    — 

Under  dessa  omständigheter  var  det  med  lifligt  intresse, 
som  Armfelt  mottog  meddelandet  om  de  uttalanden  rörande  prins 
Kristians  spända  förhällande  till  danska  regeringen,  som  i  Göte- 
borg blifvit  fällda  af  presidenten  Kaas,  stadd  på  genomresa  frän 
Köpenhamn  till  Kristiania.  Ursprungligen  sänd  till  Norge,  säsom 
vi  sett,  för  att  öfvervaka  den  norska  armébetälhafvarens  hållning, 
hade  Kaas  under  sommaren  1809  fört  bud  mellan  Kristiania  och 
Köpenhamn;*)  hans  meddelanden  hade  ej  bidragit  att  minska 
Fredrik  VI:s  misstroende,  och  han  själf  ansågs  såsom  prinsens 
afgjorde  motståndare. 

Hvad  denne  man  nu  kunde  hafva  att  förmäla  om  utsig- 
terna  för  prinsens  tronkandidatur,  sedda  frän  dansk  synpunkt, 
önskade  Armfelt  utforska,  sä  mycket  mera  som  Kaas  i  Göte- 
borg för  dess  kommendant,  öfverste  Ehrenström,  lifligt  hade  ut- 
tryckt sitt  beklagande  att  han  ej  där  träffat  Armfelt.  **)  I  Ve- 
nersborg  träffade  denne  strax  efter  sin  ankomst  den  bekante 
äfventyraren  Manderfeldt,  som  fortfarande,  af  begär  att  spela  en 
rol,  sysselsatte  sig  med  hvarjehanda  kannstöperier  i  norska  frå- 
gan och  som  nyligen  företagit  en  resa  till  Norge,  under  hvilken 
han  gifvit  sig  ut  säsom  hemligt  sändebud  frän  svenska  rege- 
ringen. ***)  Denne  var  genast  färdig  att  bemedla  ett  samtal  mel- 
lan Armfelt  och  Kaas  och  afsände  till  den  sistnämnde  ett  bref, 
hvari  han  framställde  förslag  om  ett  personligt  sammanträffande 
mellan  dessa  båda  män.  Kaas,  som  torde  hafva  förmodat,  att 
något  förehafvande  mot  Kristian  August  vore  i  fråga,  föreslog 
då  ett  möte  på  gränsen;  och  en  sammankomst  beramades  till 
den  25  Augusti  vid  Svinesund.  -7) 


*)  Se  Nielsea,  anf.  st.,  s.  311  o.  f.,  jämte  där  anförda  skrifter. 
**)  Enligt  Armfelts  bref  till  Karl  XIII  'V,  1809  (Ups.  Bibi.),  hade  Kaas 
i  Göteborg  uttalat  den  förmodan,  att  jirinsen  af  Augustenburg  komme  att 
tills  vidare  begifva  sig  till  en  broder  i  Schleswig,  och  att  utsigter  funnes,  att 
Ryssland  ej  skulle  taga  hela  Finland,  «si  nous  voulions  étre  raisonnables.»  I 
Uddevalla  hade  Kaas  uppehållit  sig  en  dag,  i  tanke  att  utverka  ett  samman- 
träffande med  Armfelt. 

*♦*)  Se  Karl  XIII:s  och  Engeströms  bref  '»^  1809,  (Hist.  Handl.  V:  33, 
105)  hvari  sannfärdigheten  af  Manderfeldts  uppgifter  på  det  bestämdaste  för- 
nekades. 

f)  Manderfeldts  bref  till  Kaas,  dennes  svar,  Kaas'  bref  till  Armfelt 
samt  dennes  svar  finnas  alla  tryckta  hos  R.^der,  III:  571  o.  f.  Jfr.  Nielsen, 
anf.  st.,  s.  334  o.  f.  Det  bör  nämnas,  att  Armfelt  i  sitt  svar  till  Kaas  (**/, 
1809)  i  viss  mån  desavouerar  Manderfeldts  uppträdande  å  hans  vägnar  och 
särskildt  förklarar,  att  han  ingalunda,  såsom  denne  skrifvit,  hoppats  •'alt  detta 
samtal  kunde  bidraga  till  de  tre  nordiska  rikenas  sanna  lycka.»  Med  afse- 
ende  på  önskningarna  om  afslutandet  af  en  snar  fred,  skrifver  han:  «rVår 
själfständighet    beror  i  synnerhet  på  vår  enighet,  och  vår  lycka  kan  icke   be- 


—    192   — 

På  utsatt  dag  egde  sammankomsten  rum.  Öfver  det  sam- 
tal, som  fördes  mellan  dessa  båda  män,  hvilka  ömsesidigt  be- 
traktade hvarandra  med  misstroende  och  sökte  komma  hvaran- 
dras  hemligheter  pä  spåren,  hafva  sä  väl  Kaas  som  Armfelt  läm- 
nat vidlyftiga  rapporter,  hvilka  båda  finnas  bevarade.  *)  De  ut- 
visa icke  någon  synnerlig  öfverensstämmelse:  hvardera  inberät- 
tade för  sin  regering  endast  hvad  han  trodde  vara  denna  behag- 
ligt. Enligt  Armfelts  framställning  var  resultatet  af  samtalet 
öfverenskommelsen  om  ett  stilleständ,  dock  med  villkor  att  Ad- 
lersparres  fördelning  upplöstes;  denne  skulle  få  afsluta  stillestån- 
det,  **)  helst  som  Armfelt,  enligt  hvad  Kaas  uppgifvit,  vore 
högst  illa  anskrifven  hos  prins  Kristian  August,  därför  att  han 
ansågs  vara  emot  hans  val.  Kaas  hade  mycket  prisat  prinsen, 
»likväb,  säger  Armfelt,  »så  att  man  kunde  märka,  att  det  ej  kom 
från  hjärtat»;  och  Armfelt  hade  instämt  i  loforden  samt  uttryckt 
sin  glädje  öfver  förhoppningen  att  en  gång  fä  mottaga  honom  i 
Sverige.  Då  Kaas  under  samtalets  lopp  framvisat  ett  bref  med 
uppgift,  att  svenske  ambassadören  i  Petersburg  Stedingk  yttrat 
till  ryske  utrikesministern,  att  Norge  skulle  tillfalla  Sverige  såsom 
en  arfvedel  med  prinsen  af  Augustenburg,  svarade  Armfelt,  att 
man  ej  kunde  antaga,  att  Stedingk  yttrat  något,  hvarom  han  ej 
vore  öfvertygad. 

Kaas'  redogörelse  för  Armfelts  meddelanden  öfverensstäm- 
mer  i  frågan  om  stilleståndet,  hvilket  Kaas  förut  motsatt  sig, 
men  nu  tillstyrkte.  Såsom  skäl  därför  anför  han,  att  Armfelt 
framställt  upplösningen  af  Adlersparres  fördelning  såsom  ett  vill- 
kor för  fred  i  Norden  och  dess  förening  till  en  helhet.  Utan 
sin  armé,  säger  Kaas,  vore  Adlersparre  intet,  då  han  endast 
genom  den  allmänna  fruktan  för  nya  oroligheter  kunde  bibehålla 
sin  ställning;  och  med  Adlersparres  fall  hade  äfven  prins  Kristian 
Augusts  parti  rnistat  sitt  hufvud.  Därjämte  hade  Armfelt  — 
och  detta  var,  enligt  Kaas'  åsigt,  hufvudsaken  under  hela  sam- 
talet ---  framställt  en  ny  plan  till  successionsordning  för  Sverige, 
hvarigcnom  kronan  skulle  kunna  räddas  ät  kronprinsen  Gustaf, 
hvilket,    enligt  Armfelts  uppgift,  önskades  af  större  delen  af  na- 


fästas,  så  vida  icke  källan  till  våra  lidanden  tillstoppas. «  I  bref  till  sin  hustru 
ett  par  dagar  före  sammanträdet  uppgifver  Armfelt,  att  detta  blifvii  begärdt 
af  presidenten  Kaas,  och  antyder  möjligheten  af  att  prinsen  af  Augustenburg 
skulle  infinna  sig  där  inkognito. 

*)  De    finnas    i    utdrag    tryckta    hos    Rrcder.    nnf.  st.   III;  575.   580.  — 
Konceptet  till  A:s  rapport  finnes  bland  hans  papper. 

♦*)  Jfr    Armfelts    bref    till    De    la    Gardie  ^\   1S09  (De  la  Gärd.  Arch 
XX:    19). 


—   203    — 

tionen.  Konungen  af  Danmark  skulle  nämligen  koras  till  Karl 
XIII:s  efterträdare;  han  skulle  adoptera  prins  Gustaf  till  kron- 
prins, och  genom  giftermål  med  danska  kronprinsessan  skulle 
nordens  kronor  samlas  pä  dennes  hufvud.  För  vinnandet  af  detta 
mål  borde  arbetas  vid  svenska  riksdagen,  och  all  utsigt  funnes 
till  framgång. 

Kaas  tviflade  —  och  pä  goda  grunder  —  pä  uppriktighe- 
ten af  Armfelts  intresse  för  »den  goda  saken»  och  ansäg  dennes 
verkliga  uppgift  vara  att  störta  Adlersparre.  En  liknande  plan 
till  tronföljd  hade  af  Adlersparre  blifvit  uppgjord  för  prins  Kri- 
stian Augusts  räkning:  genom  dennes  giftermål  med  den  danska 
kronprinsessan  skulle  Norge  vinnas.  *)  Ät  detta  förslag  kunde 
Kaas  ej  önska  framgång;  i  stället  fann  det  vid  mötet  i  Svine- 
sund framställda  giftermålsförslaget,  med  hvarjehanda  tillägg,  i 
honom  en  ifrig  förespråkare  hos  Fredrik  VI.  Denne  afvisade 
dock  hela  planen  pä  det  bestämdaste;  han  fann  Kaas'  s^pian  med 
Sverige  under  all  kritik»  och  förbjöd  honom  att  vidare  förhandla 
med  Armfelt. '") 

Svårt  är  att  utreda  huru  mycket  af  hvad  som  säges  hafva 
förefallit  vid  detta  möte,  som  bör  tillskrifvas  Armfelt  eller  hans 
interlokutör.  Det  synes  hafva  haft  karakteren  af  ett  intrigspel, 
där  båda  sökte  öfverlista  hvarandra.  Genom  att  skildra  prinsen 
af  Augustenburg  såsom  intagen  mot  Armfelt  —  naturligtvis  på 
grund  af  Adlersparres  intalanden  —  och  genom  att  berätta  hvar- 
jehanda af  denne  sistnämndes  yttranden,  som  spridts  i  Norge  '*'), 
har  Kaas  utan  svårighet  förmätt  Armfelt  att  gifva  luft  ät  sin 
förbittring  mot  Adlersparre  och  kommit  på  det  klara  med  att 
dennes  störtande  skulle  vara  honom  välkommet.  Med  afseende 
pä  planerna  till  tronföljden  är  det  väl  sannolikt,  att  Kaas,  som 
alltjämt  under  sina  resor  ifrigt  gjort  propaganda  för  nordens 
förening  under  Fredrik  VI:s  spira,  begagnat  tillfället  att  nu  arbeta 


*)  Se  Hist.  Handl.,  IV:  36. 
**)  Se  Rseder,  III:  583  o.  f.  I  sina  bref  till  Fredrik  VI  nämner  Kaas 
mer  än  en  gång,  att  Armfelt  yrkat  pä  den  strängaste  hemlighetsfullhet  med 
afseende  på  det  af  honom  framställda  förslaget:  han  vore  mycket  ängslig  för 
hvarje  misstanke  om  hemligt  förstånd  med  Kaas,  »ty  i  Sverige,  skrifver  denne, 
tror  man  mig  vara  i  spetsen  för  ett  parti  i  Norge,  som  verkar  mot  prins 
Kristian  August*.  —  Jfr  Wegener,   Bidrag,  s.  121,  360. 

***)  Se  Armfelts  bref  till  sin  hustru  "^  1809  (Schinkel,  Bih.  II:  126), 
som  äfven  redogör  för  samtalet  med  Kaas.  »Prinsen  af  Augustenburg  skall 
vara  enchanterad  åt  Adlersparres  candeur.  som  heligt  försäkrade  hunom,  att 
han  ej  insatt  den  strofen,  som  gjorde  prinsen  till  en  traitre.  men  att  det  var 
adelns  invention  och  emot  honom  m.  m.  Mig  har  han  enskildt  svärtat,  så  Kaas 
sade,  att  Hans  Höghet  vore  just  bange  för  mig'. 


—   204  — 

i  denna  riktning.  Den  plan,  som  genom  Kaas  framlades  för  den 
danske  konungen^  bär  prägeln  att  vara  en  kombination  af  de 
danska  unionstankarna,  hvilka  ännu  länge  lefde  qvar,  med  det 
gustavianska  partiets  planer;  och  det  förefaller  sannolikt,  att 
Kaas,  som  sä  ifrigt  förordade  den  hos  sin  konung,  haft  minst 
lika  mycken  del  däri  som  Armfelt.  Dennes  afsigt,  om  han  synts 
vilja  verka  för  Fredrik  VI:s  tronkandidatur,  har  uppenbarligen 
endast  varit  att  vinna  tid  och  att  lägga  hinder  i  vägen  för  Ad- 
lersparres  förehafvanden.  För  Danmark  hade  Armfelt  aldrig 
sympatier;  och  lösliga  yttranden  om  politiska  möjligheter,  som 
under  samtalets  lopp  kunna  hafva  fällts,  torde  hafva  tillagts  större 
betydelse  än  som  vederbort.  I  Armfelts  papper  finnes  intet,  som 
pä  ringaste  sätt  antyder,  att  denna  kombination  sysselsatt  hans 
tankar,  eller  att  han  ens  ansett  hvad  som  därom  yttrats  i  Svine- 
sund vara  af  större  vigt. '') 

Samtalets  enda  politiska  följd  blef,  att  konung  Fredrik 
VI,  pä  Kaas'  tillstyrkan,  ändrade  sitt  beslut  att  vägra  stille- 
ständet  och  beviljade  en  förlängd  uppsägelsetid  af  vapenhvi- 
lan;  samt  att  kriget  efter  den  militäriska  konventionen  i  Mag- 
nor  d.  14  Sept.  kunde  anses  slutadt.  Medelbarligen  följde  äf- 
ven  däraf,  att  prinsen  af  Augustenburg  mottog  tronföljarevalet. 
För  Armfelt  hade  detta  samtal  en  påföljd  af  personlig  art, 
hvilken    har    gjort    det    förtjent    att   här   sä  utförligt  omnämnas: 


*)  .■\rmfelts  inöte  med  Kaas  gaf  anledning  till  hvarjehanda  osannfär- 
diga rykten.  Det  berättades,  att  tiere  svenska  herrar  däniti  deltagit,  att 
sammankomsten  egt  rum  i  en  bondstuga  på  vägen  mellan  Lddevalla  och 
Venersborg,  alt  Kaas  uppträdt  under  det  diktade  namnet  af  amtman  Hansen, 
åtföljd  af  en  till  betjent  förklädd  dansk  ämbetsman.  —  Enligt  en  annan  lika 
ogrundad  uppgift  skulle  sammanträdet  hafva  egt  rum  på  ett  herregods  vid 
Jönköping:  Kaas  skulle  hafva  förevisat  ett  bref  från  Napoleon,  hvari  Fredrik 
VI  försäjcrades  om  svenska  tronen,  samt  ifrigt  verkat  för  en  skandinavisk 
union.  Af  de  fem  svenska  deltagarna  i  denna  konklav  namnes  af  dessa  ryktens 
sagesman  endast  Armfelt.  Källan  för  dessa  uppgifter  säges  hafva  varit  ut» 
sagor  af  en  bland  Armfelts  betjenter,  sedan  hans  herre  lemnat  Sverige.  K. 
A.  Adlersparre,  som  omtalar  dessa  rykten  (Tidstaflor  II:  273,  280  o.  f.)  finner 
<lem  pä  goda  skäl  osannolika,  ehuru  han  ej  anser  det  vara  omöjligt,  att 
Armfelt  »med  sin  lätthet  och  rörlighet  att  hoppa  ur  ringen*  under  sin 
fästningsinspektion  kunnat  göra  »ett  litet  afsteg  frän  vägen»,  heUt  «mau 
med  säkerhet  känner  att  Armfelt  under  inspektionen  1809  varit  synlig  i  Kri- 
stiania» (!).  Ipsen  (Christian  August,  s.  164)  upprepar  dessa  rykten  med 
några  mindre  olikheter.  Deras  grundlöshet  är  uppenbar  genom  Armfelts 
brcfväxling.  Han  har  lika  litet  varit  i  Kristiania,  som  han  haft  något  annat 
möte  med  Kaas  än  det  här  beskrifna,  hvilket  ingalunda  hade  karakteren  af 
hemlighet,  .\rmfelt  var  åtföljd  af  sina  adjutanter,  och  Kaas  uppträdde,  en- 
ligt Armfelts  utsago,  med  en  viss  ståt  i  .Sviticsund. 


—   205    — 

det    blef   anledningen    till    hans    entledigande    för   andra   gängen 
frän  befälet  öfver  vestra  armén. 

I\Ied  djupaste  misstro  hade  prinsens  af  Augustenburg  vän- 
ner erfarit  Armfelts  öfverläggning  med  Kaas,  hvilken  fram- 
ställdes såsom  prinsens  afgjorde  fiende;  hvarje  förbindelse  med 
honom  betraktades  af  Adlersparre  pä  denna  grund  nästan  som 
en  högförrädisk  handling  och  såsom  ett  ingrepp  i  hans  egna 
rättigheter.  Adlersparre  förklarade  i  bref  till  konungen,  att 
detta  möte  med  Kaas  »rifvit  ned»  hvad  han  med  sä  mycken 
möda  uppbyggt  i  Norge;  hans  bemödande  vore  tröttsamt,  för- 
ödmjukande och  fruktlöst,  om  en  hvar  finge  ostratiadt  blanda 
sig  däri.  »Ingen  i  Norge,  skref  han,  kan  föreställa  sig,  att 
högste  befälhafvaren  för  E.  M:ts  armé  kunnat  utan  autorisa- 
tion  hafva  sammanträde  med  de  norska  patrioternas  hufvud- 
fiende;  och  när  de  märka,  att  en  både  i  afseende  på  personer 
och  langagc  dubbel  underhandling  är  å  bane,  sä  måste  det 
af  dem  tagas  antingen  för  list  eller  parti-misshällighet  i  Sve- 
rige.» Adlersparre  fann  det  numera  betänkligt  att  låta  sin  för- 
delning återgå  till  sina  rotar,  dä  han  ej  visste  hvad  som  före- 
hades     vid  venstra  flygeln.  *) 

Men  äfven  hos  svenska  regeringen  väckte  underrättelsen 
om  detta  samtal  missnöje.  Utrikesministern  v.  Engeström  skyn- 
dade att  för  Adlersparre  uttrycka  sina  bekymmer  öfver  den 
del  af  samtalet  med  Kaas,  som  rört  Stedingks  föregifna  ytt- 
rande om  Norge  såsom  Sveriges  blifvande  arfvedel  med  prin- 
sen af  Augustenburg.  ")  Konungen  skickade  Armfelts  berät- 
telse om  mötet  direkt  till  Adlersparre,  »pä  det  Ni  själf,  säger 
han,  kan  döma  om  sakens  natur  och  hvad  tro  man  kan  fästa 
på  sådant  snack!»  Han  tillägger  —  och  hans  ord  visa,  att  Arm- 
felt  äfven  i  hans  ögon  nu  var  en  misstänkt  person:  »Man  har 
dessutom  berättat  mig,  att  brefförfattaren  haft  flera  inkonse- 
qventa    utlätelser,    så    väl    i   Venersborg    som  i  Göteborg.     Han 


*)  Adlersp.  till  Karl  XIII,  »/,  1809  (Ups.  Bibi.),  Armfelt  själf  var  ej 
utan  farhåga  att  hans  sammankomst  med  Kaas  skulle  till  det  värsta  uttydas; 
då  han  afsände  sin  rapport  till  konungen,  anhöU  han,  för  att  undvika  »vilains 
soupgoQs  et  accusations  vagues  et  injustes»,  att  denna  måtte  meddelas  Enge- 
ström och  Wetterstedt. 

♦•)  Se  v.  Ers  bref  till  Adlersparre  '"/g  1809  (Hist.  Handl..  V:  112). 
Icke  Stedingk,  utan  Romanzow,  hade  enligt  Engeströms  uppgift  i  samma 
bref  (utesl.  i  Hist.  Haudl.,  men  anf.  i  Tidstaflor.  I:  1931  yttrat  sig  om  möj- 
ligheten af  att  Sverige  i  Norge  kunde  få  ersättning  för  Finlands  förlust.  Jfr 
Wetterstedts  bref  t.  Adlersp.,  Histor.  Handl..  VIII:  24. 


—   2o6  — 

tycks  vara  missnöjd  att  icke  kunna  spela  en  betydande  rol.  Den 
han  ämnar  sig^  fruktar  jag,  bekommer  honom  illa^  om  han  fortfar 
i  den  smaken.»  '') 

Adlersparre  skyndade  att  begagna  det  vapen,  han  ansåg 
sig  hafva  fatt  i  händerna  mot  sin  motståndare.  Han  öfver- 
sände  Armfelts  rapport  direkt  till  prinsen  af  Augustenburg 
med  tillkännagifvande,  »att  så  väl  själfva  sammankomsten  som 
brefvets  innehåll  har  väckt  konungens  och  svenska  regering- 
ens indignation.  En  svensk  general,  som  utan  uppdrag  håller 
konferenser,  gör  det  ej  straftlöst.  En  svensk  minister  af  den 
erfarenhet  som  baron  Stedingk  utsprider  ej  osanningar  i  främ- 
mande land». 

Stadd  på  sin  resa  från  Venersborg  för  att  inspektera  fäst- 
ningarna i  de  vestra  oeh  södra  orterna,  mottog  Armfelt  i  början 
af  .September  genom  statsministern  v.  Engeström  underrättelsen 
att  han  blifvit  skild  från  befälet  öfver  vestra  armén.  I  hans 
ställe  hade  Adlersparre  erhållit  detta  befäl.  **) 

Alldeles  oväntad  var  icke  denna  katastrof;  och  ej  heller 
var  det  Armfelt  obekant,  hvarifrån  förödmjukelsen  ledde  sitt  ur- 
sprung. Redan  den  29  Augusti  hade  han  i  bref  till  v.  Enge- 
ström klagat  öfver  »den  kabal,  som  föresatt  sig  att  taga  äran 
af  mig,  då  de  med  mycket  mindre  besvär  kunnat  få  mig  att 
lemna  ett  befäl,  som  i  vissa  afseenden  var  mig  indifferent,  efter 
icke  fråga  syntes  vara  om  krigsoperationer.»  *'*)  Och  i  den  an- 
sökan om  afsked  från  alla  sina  ämbeten,  som  blef  hans  svar  pa 
denna  underrättelse,  yttrade  han  helt  oförtäckt  till  konungen: 
»Det  är  uppenbart,  att  baron  Adlersparre,  som  fordom  varit 
min  adjutant  och  till  hvilken  jag  under  tjugo  år  haft  ett  obe- 
gränsadt  förtroende,  har  funnit  lämpligt  att  låtsa  misskänna  mig, 
och  att  han  på  skäl,  som  jag  icke  kan  gissa,  söker  bereda  mig 
förödmjukelser  och  obehag.» 


*)  Hist.  Handl.,  V.  41. 
**)  Det  skedde  (enligt  K.  M:ts  bref  till  Adlersparre  *  ,,  1S09,  K.  Krigs- 
arkivet) under  den  form,  att  befälet  <n  anseende  till  de  särskilda  politiska 
uppdrag,  hvilka  äro  sä  beskaffade  att  de  böra  slå  i  närmaste  förening  med 
militäranstalterna<r,  lemnades  Adlersparre,  under  den  tid  som  Armfelt  skulle 
företaga  sin  inspektionsresa,  efter  hvars  slut  denne  fått  befallning  att  inställa 
sig  i  Stoclviiolm. 

**♦)  I  ett  följande  bref  till  samme  man  (",;  1809)  heter  det:  «Je  15'ai 
aucun  désir  de  me  méler  des  affaires  politiques  ijue  M.  dWdlersparre  traite. 
Et  certes,  je  me  garderai  bien  dorénavant  d'en  pendre  connaissance,  ni  de 
lui  servir  d'instrument,  comme  je  Tai  fait  deux  fois  avec  une  bonne  foi  et  une 
simi)licité,  dont  malheureusement  il   n'est   pas  fait  pour  connaitre  le  prix.« 


—    207   — 

Under  sin  resa  Öfver  Göteborg  besökte  Armfelt  fästning- 
arna i  Varberg,  Landskrona,  INIalniö  och  Kristianstad  och  gä- 
stade pä  Bäckaskog  hos  sin  gamle  motståndare  Toll,  som  han 
fann  djupt  bekymrad  öfver  fäderneslandets  öde.  *)  Han  fortsatte 
sin  färd  öfver  Karlskrona,  Jönköping  och  Linköping  samt  an- 
lände i  slutet  af  Oktober  till  Stockholm.  Hans  bref  från  denna 
och  den  närmaste  följande  tiden  måla  lifligt  hans  förbittring  öf- 
ver hvad  honom  vederfarits.  Dröjsmålet  med  stilleständets  af- 
slutande  tillskref  han  Adlersparres  fruktan  att  skiljas  frän  sin 
»lifvakt»,  hvilken  enligt  öfverenskommelsen  borde  hemförlofvas. 
Dennes  missnöje  öfver  mötet  med  Kaas  fann  han  ega  sin  grund 
i  önskan  att  ensam  beherska  de  norska  angelägenheterna.  Allt 
syntes  honom  bekräfta  den  tanke,  han  en  gång  uttalat,  att  »de^ 
som  bidragit  till  revolutionen,  anse  sig  som  berättigade  att  styra 
riket  och  utöfva  hämnd  eller  beskydd  efter  godtycke».  Han 
längtade  att  lemna  Sverige  och  dess  tjenst:  A  nästa  månad, 
skref  han  den  i8  September,  är  den  nybakade  excellensen  och 
presidenten  från  ai/t;  t.  o,  m.  aflägges  den  uniform,  den  han 
med  någon  slags  ära  burit,  men  hädanefter  ej  tror  sig  böra 
bära.  Mitt  beslut  häruti,  bekant  för  få  vänner,  är  oryggeligt 
taget. ^  »Deras  infamier  mot  mig  skola  snart  vara  slut»,  skref 
han  till  sin  hustru.  **) 

Utan  allt  för  stora  ekonomiska  bekymmer  kunde  Armfelt 
tänka  pä  detta  afgörande  steg.  Sedan  fred  med  Ryssland  nu 
var  sluten,  kunde  han  åter  hoppas  att  njuta  inkomsterna  af 
sin  fideikommiss-egendom  Aminne  i  Finland.  Tanken  att  bosätta 
sig  där  var  gammal  hos  Armfelt;  redan  1807,  efter  pommer- 
ska kriget,  var  det  allvarsamt  pä  tal.  Kriget  i  Finland  hade 
kommit  emellan;  och  nu  var  tanken  att  lefva  där  under  ryskt 
välde  honom  motbjudande.  Från  Sverige  ville  han  nu  begifva 
sig  till  Tyskland  eller  Schweiz,  för  att  där  i  obemärkhet  af- 
bida  händelsernas  kommande  utveckling,  si  Sverige,  skref  han 
till  sin  hustru,  blir  det  för  mig  omöjligt  att  existera;  det  ser  jag 
dagligen  mer  än  tydligt.  Ty  i  samma  mån  missnöjet  ökas,  i 
samma  mån  blir  min  belägenhet,  som  aldrig  vill  agera  mot  Karl 
XIII,  aldrig  mot  min  öfvertygelse,  horribel.  Bäst  vore  att  fä 
sluta  sin  existens.» 

Afskedsansökan  insändes  i  slutet  af  September;  men  konung 
Karl    XIII,    som    låtit    Adlersparre    och    de    farhågor,   denne  ut- 


*)  A.  till  Brinkman  ^^  ^   1809  (TrolleLjungbvs  .irkiv). 
*♦)  A.  till    sin  hustru  ",,,    till  Brinkman  "  <,.    till   J.  De  la  Gardie  '■/, 
(De  la  Gärd.    Arcli.    XX:    19),    till    TorDérhjelm'"'%,   ''/j,  "  ,0  1S09  (Gömdt 
är  icke  glömdt,  IV:  32  o.  f.). 


—    208    — 

talat  om  kontrarevolutionära  stämplingar,  råda  i  frågan  om 
Armfelts  .  entledigande  frän  armébefälet^  ville  ej  låta  saken  gå 
längre.  Han  vägrade  att  emottaga  Armfelts  afskedsansökan 
frän  presidentskapet  i  krigskollegium  och  från  armén  samt  ut- 
tryckte sin  bestämda  önskan,  att  han  skulle  stanna  qvar  åtmin- 
stone till  riksdagens  slut.  Möjligen  ansågs  det,  att  Armfelts  bråd- 
störtade  afsked  skulle  väcka  för  stort  uppseende,  möjligen  vågade 
konungen  och  hans  nye  rådgifvare  ej  spänna  bågen  för  högt 
vid  tanken  på  de  osäkra  förhållanden,  i  hvilka  Sverige  och  suc- 
cessionsfrågan ännu  befunno  sig. 

Till  mångas  förvåning  syntes  sålunda  den  afsatte  gene- 
ralen efter  sin  återkomst  till  Stockholm  äter  vid  Karl  XIILs 
hof  och  omhuldades  skenbar  ligen  med  samma  välvilja  som  förr 
af  den  gamle  konungen.  *)  Men  bitterheten  i  Armfelts  sinne 
dröjde  oförminskad  qvar;  och  från  denna  tid  var  han,  utan 
att  taga  del  i  de  allmänna  angelägenheterna,  en  af  de  mest 
bemärkta  i  den  krets  af  missnöjda,  som  utgjorde  föremål  för 
de  styrandes  ständiga  misstankar  och  som  af  dem  oaflåtli- 
gen  bevakades,  »Gustaf  IIl:s  staty  står  qvar  ännu  lika  skön», 
skref  han  till  sin  ungdomsvän  Aminoff  i  Finland;  »men  hans 
ätt  är  drifven  i  landsflykt,  hans  regeringslagar  öfverändaka- 
stade,  hans  hemliga  och  uppenbara  fiender  hafva  fått  fägna  sig 
öfver  uppfyllelsen  och  fullbordandet  af  alla  mot  honom  gjorda 
önskningar  och  af  alla  de  planer,  som  hans  mäktiga  snille 
déjouerade.  Den  regeringslystnad,  som  han  tyglade,  det  själfs- 
våld,  som  han  qväfcie,  den  parti-ilska,  som  han  släckte,  börja 
åter  att  till  Sveriges  olycka  röra  sig,  väckas  och  upplåga.  Hans 
fädernesland,  som  han  så  högt  älskade,  är  styckadt  och  försva- 
gadt;  svenska  namnet,  som  han  satte  så  högt,  har  förlorat  sitt 
gamla  anseende.»  **) 

Det  var  sålunda  ej  blott  den  enskilda  harmen,  utan  ock 
bekymren  öfver  fäderneslandets  öde,  som  förde  Armfelt  i  de 
missnöjdas  läger.  Ryska  freden  och  Finlands  förlust,  riksda- 
gens oändliga  tvister,  som  syntes  många  förebåda  ett  åter- 
vändande af  tiden  närmast  före  1772,  Karl  XIII:s  allt  mer  till- 
tagande andliga  och  kroppsliga  svaghet,  hans  rädgifvares  vack- 
lande hållning  och  inbördes  oenighet  —  allt  ingaf  Armfelt  och 
hans  meningsfränder  dystra  framtidstankar.  Särskildt  gick  dem 
till  sinnes  det  sätt,  hvarpå  den  afsatta  konungafamiljen  fördes 
ur  riket.     »En    skön    qvinna.    skref    han  i  slutet  af  är  1809,  ett 


*)  Se  Fosters  dep.  *Vio  '^09  (Uti.  dipl.  niiiinen,  s.   78): 
♦•)  A.  till   Aminoff  '«/,    iSlo  (Rilax). 


—   209    — 

barn,  som  störtats  frän  tronen  utan  att  hafva  begått  något  an- 
nat brott  än  att  vara  son  till  sin  far,  intagande  som  en  kär- 
leksgud och  af  de  bästa  förhoppningar,  andra  barn,  som  in- 
gifva  ej  mindre  intresse:  allt  detta  bildar  en  tafla,  som  endast 
de  kunna  uthärda  att  se,  som  varit  medbrottslingar  till  Gustaf 
III:s  mord.»*)  Liksom  han  sjutton  år  förut  fruktat,  att  Gu- 
staf III:s  mördare  och  Reuterholm  stode  den  unge  konung  Gu- 
staf Adolf  efter  lifvet,  så  säg  hans  upprörda  inbillning  nu  i  be- 
slutet att  föra  konungaätten  i  landsflykt  hemliga  planer  mot 
den  laglige  tronföljarens  lif.  I  tal  och  i  skrift  gaf  han  på  sitt 
vanliga  ohejdade  sätt  luft  ät  sin  förbittring  och  framkastade 
misstankar  och  beskyllningar,  lika  hänsynslösa  som  orättvisa. 
Den  allmänna  ställningen  visar,  skref  han  pä  hösten  1809,  len 
sammansmältning  af  Holbergs  komedier  och  Jeremie  klagovisort. 
»Jag  är  färdig  att  gråta  ibland,  men  besatta  uppträden  för- 
vandla mina  tårar  i  skratt  och  vice  versa.  Statsrådet  är  som 
Jeppe  på  Berget,  tämligen  öfvertygade  att  rolen  är  för  stor,  men 
ändå  högst  intresserade  i  att  behålla  den.  Svenska  folket  åter 
tycker  sig  vara  som  en  borttappad  hjord,  hvilken  deras  herdar 
förfört  och  för  dem  vilse  på  bergen.»  **) 


*)  Till  Brinkman  (TroUe-Ljungbys  arkiv), 
**)  Se  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  71.  1  ett  annat  bref  (därst,,  s.  38) 
talas  om  planen  att  «på  AUvishetsrådets  (Adlersparresl  tillstyrkan  och  be- 
fallning göra  utaf  med  barnet  (!)«•.  Öfverhufvud  vimla  Armfelts  i  ofvan- 
nämnda  samling  tryckta  bref  till  Tornérhjelm  af  dylika  utfall,  som  endast 
kunna  förklaras  af  hans  uppretade  sinnesstämning.  Ej  blott  Adlerspafre  — 
<fcette  figure  colossale  de  papier-maché»  —  utan  de  flesta  af  hans  kolleger 
i  statsrådet  karakteriseras  på  ett  allt  annat  än  smickrande  sätt:  «På  Dan- 
viken kunde  man  rekrytera  dess  medlemmar,  i  mån  de  gå  undan«,  heter  det 
en  gång.  Ät  Engeströms  patriotism  göres  rättvisa,  «men  han  är  ytterlig, 
entusiast,  lätt  bedragen  och  förd,  ocli  känner  durch  ej  vårt  land»,  han  hade 
gjort  misstag  som  en  skolgosse;  Plåten,  som  Armfelt  till  en  början  ansåg 
som  «en  verkligen  hederlig  karl,  ehuru  med  en  gruflig  envishet  och  alla 
gracer  af  en  båtsman»,  betecknades  längre  fram  som  «en  egennyttig,  de- 
spotisk  antropofag»;  Rosenblad  skildras  som  »säkerligen  en  af  de  farligaste 
människor,  som  blifvit  födda« ;  Essen  vore  »ingenting  annat  än  en  vacker, 
rak,  hög  och  välklädd  stallmästare»,  som  utan  den  uppfostran,  han  fått  af 
grefvinnan  Löwenhjelm,  ej  skulle  ha  kunnat  skrifva  sitt  namn.  Presidenten 
Lagerheim,  som  fått  blå  bandet,  borde  »förvåna  sig  att  se  det  diagonaliter 
på  sin  kropp,  då  han  bort  vänta  sig  att  få  det  om  halsen»  o,  s.  v.  »Ga- 
lenskap, parti-agg,  lögn  och  intriger  äro  å  Pordre  du  jour».  (Anf.  st.,  pas- 
sim.). —  Äfven  i  andra  bref  från  samma  tid  utöser  han  sin  vredes  skålar. 
Om  riksdagen  citerar  han  Rob.  Rosens  infall,  att  »det  femte  ståndet,  som 
är  oförståndet,  nu  blifvit  utdelt  på  de  fyra  öfriga».  (Till  lirinkman  "jj  iSlo, 
TroUe-Ljungby.), 

Tegnér,  G.    il.    ArmfAt.  14 


—    210    — 

Ostraffadt  utmanade  hade  icke  dem  som  nu  sutto  vid 
styret.  *)  Hans  sista  år  i  Sverige  aflägsnade  honom  allt  mer 
från  hans  gamla  fädernesland  och  dess  nya  styrelse.  Frivilligt 
sökte  han  ett  nytt  hem  i  sin  födelsebygd;  men  de  motståndare, 
han  utmanat,  hämnades  genom  att,  för  så  vidt  pä  dem  an- 
kom, gifva  ät  hans  öfverflyttning  karaktären  af  en  nödtvungen 
landsflykt,  som  han  skulle  hafva  företagit  för  att  undgå  straff 
för  landsförrädiska  planer. 


*)  Såsom  en  yttring  af  deras  hämnd  ansåg  han  den  skildring  af  nor- 
ska fälttågets  ledning,  som  inflöt  i  »Historisk  tafla  af  f.  d.  konung  Gustaf 
IV  Adolfs  senaste  regeringsår,»  II:  82  o.  f.  Detta  arbete  utgafs  under  öfver- 
inseende  af  hofkansieren  Wetterstedt.  Armfelt  författade  tvenne  särskilda 
försvarsskrifter,  af  hvilka  den  vidlyftigare,  under  titel  »Precis  de  la  cam- 
pagne  en  Norvége*  (Upsala  181 1)  redan  är  omnämnd.  Den  kortare  redak- 
tionen, hvars  original  finnes  i  Riksarkivet,  är  tryckt  i  Crusenstolpe,  «De 
närvarande,*  s.  90.  Armfelts  brefväxliug  från  denna  tid  visar,  att  han  ansåg 
framställningen  i  »Historisk  tafla»  som  en  grof  förolämpning. 


VI. 

Afsked  från  Sverige. 
(1810— 1811). 


evolutionsåret  1809  led  mot  sitt  slut,  innan  Sverige  fått 
successionsfrägan  definitivt  ordnad.  Först  sedan  freden 
med  Danmark  var  sluten,  ansåg  sig  prinsen  af  Augustenburg 
kunna  begifva  sig  till  sitt  nya  fädernesland.  Han  utsatte  själf 
en  dag  på  nyåret  18 10,  dä  han  såsom  kronprins  af  Sverige  och 
under  det  nya  namnet  Karl  August  skulle  beträda  dess  jord. 
—  Med  saknad  säg  man  i  Norge  den  högt  älskade  furstens  af- 
resa.  Sin  framtid  i  Sverige  motsäg  han  med  oro;  och  den  man, 
som  haft  största  förtjensten  om  hans  korande  till  tronföljare,  hade 
den  beklagansvärda  oförsigtigheten  att  kort  efter  hans  ankomst 
meddela  honom  sina  misstankar  om  hemliga  stämplingar  och 
lurande  försät  mot  hans  lif.  I  den  gamla  dynastiens  anhängare 
måste  Karl  August,  sä  länge  Adlersparre  hade  hans  öra,  se  sina 
naturliga  motståndare. 

I  själfva  verket  kunde  de  med  hans  val  missnöjda  hafva 
skäl  att  säga,  att  den  nye  kronprinsens  person  var  en  ringa 
ersättning  för  den  landvinning  af  ett  helt  rike,  som,  dä  hans 
val  först  bragtes  å  bane,  förespeglats  Sveriges  folk.  »Om  Norge 
är  det  icke  längre  fråga,  skref  Armfelt  vid  denna  tid;  det  följer 
icke  med  den  skatt,  som  vi  hemta  därifrån.»  *)  Det  vore  endast, 
tillade  han,  i  »den  store  Adlersparres  fanfaronnader»  som  därom 
varit    fråga;    han    drömde    själf  och    lät    andra    drömma  om  de 


*)  Till  Brinkmaa  "/j  »Sio. 


—   212   — 

skönaste  saker,  under  mellanstunderna  af  sina  anfall  af  vrede 
eller  lättja.»  I  en  politisk  uppsats  frän  hösten  1809,  som  torde 
hafva  flutit  ur  Armfelts  penna,  uttalades  t.  o.  m.  den  tanke- 
gång, att  sedan  det  ej  längre  vore  fråga  att  genom  en  snar  före- 
ning med  Norge  vinna  trygghet  och  styrka,  och  då  anled- 
ningen till  prinsens  af  Augustenburg  val  sålunda  ej  längre  egde 
bestånd,  intet  skäl  funnes  att  vidhålla  detta  val,  utan  låta  den 
laglige  arfvingen  koras  till  tronföljare.  *) 

Men  ä  andra  sidan  måste  hvarje  fosterlandsvän  —  och 
sådana  funnos  äfven  bland  gustavianerna,  oaktadt  allt  ondt,  som 
af  motpartiet  utspriddes  —  inse  vigten  af  att  få  tronföljds- 
frågan ordnad,  om  ock  endast  för  tillfället.  Karl  XIII:s  svag- 
hetstillstånd under  sista  månaderna  af  1809  ingaf  allvarsamma 
farhågor,  och  Sveriges  yttre  ställning  var  långt  ifrån  betryg- 
gad. »Prins  Gustaf  har  visserligen  ett  stort  parti,  skref  Arm- 
felt,  **)  men  detta  parti  betyder  intet  nu,  och  det  är  väl,  ty 
hvad  skulle  allt,  hvad  de  företogo,  uträtta  mer,  än  öka  vårt 
elände  och  faran  af  vår  ställning.?»  Tillsvidare  vore  intet  annat 
att  göra  än  att  afbida  tiden:  —  »Prins  Gustaf  blir  om  tre  år  af 
stor  betydenhet»,  heter  det  i  samma  bref;  »nu  anser  jag  hans 
olyckor  som  en  välgärning  både  mot  honom  och  oss.  Dessa 
skola    lättare    dana    honom    till    konung    än    alla    Rosensteinar.» 

Armfelt  ansåg  sig  skyldig  sina  legitimistiska  meningsfränder 
i  utlandet  en  förklaring  öfver  det  gustavianska  partiets  hållning  i 
denna  fråga.  Till  sin  vän  d'Antraigues  skref  han  i  Mars  18 10:  ***) 
»Jag  har  varit  tvungen  till  att  vara  fullkomligt  overksam  med 
afseende  på  Gustaf  Adolfs  son,  hvilken  så  länge  han  var  qvar  i 
Sverige,    löpte    fara    att  blifva  förgiftad,  om  man  endast  kunnat 


*)  Uppsatsen,  som  i  afskrift  finnes  bland  A:s  papper,  har  öfverskrif- 
ten  »Reflexioner*  och  omnämnes  i  Schinkels  Minnen  V:  144  såsom  en  »pro- 
klamation» till  förmån  för  prins  Gustaf.  Såsom  proklamation  är  denna 
uppsats  för  vidlyftig;  men  den  utgör  ett  vältaligt  försvar  för  den  unge 
furstens  rättigheter,  likväl  under  erkännande  af  den  utsedde  tronföljarens 
framstående  egenskaper.  »Omsider,  gamla  Svithiod!,  om  du  skall  undvika 
faran  att  försvinna  som  själfständig  stat,  skall  du  ledsna  vid  osäkerhe- 
tens q  val  och  en  konungastam,  som  är  dig  främmande.  Du  skall  då  med 
en  djup  känsla  kasta  ögonen  på  Gustavernas  ärestoder,  och  du  skall  sucka 
öfver  din  lättsinnighet  att  hafva  våldfört  och  tillintetgjort  de  heligaste  af 
alla  förbindelser,  erkänslans  och  lagarnas.*  I  ett  af  Armfelts  bref  till  Tor- 
nérhjelm  (Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  44)  omnämnes  denna  uppsats. 

♦•)  *'|,    1810,    se    Gömdt    är    icke    glömdt,    IV:    59,    hvarest   brefvet  är 
orätt  dateradt. 

***)  *'/g  l8lo.  Originalet  finnes  i  Bibliothéque  publique  i  Dijon.  (Fonds 
d'Antraigues  n:o  C.  i.)  En  afskrift  har  benäget  blifvit  meddelad  genom 
bibliotekarien  därstädes,  M.  Guignaud. 


—   213   — 

förmoda,  att  ett  parti  för  honom  funnes  till.  Jag  bryr  mig  icke 
om  hvad  emigranterna  säga  härom,  men  i  Ryssland  och  i  Tysk- 
land måste  mitt  uppförande  under  denna  tid  förefalla  obegripligt. 
Det  har  emellertid  haft  till  mål  att  rädda  dessa  olyckligas  lif  och 
att  bereda  detta  barn  en  utväg  —  och  jag  vågar  säga  en  säker ^ 
att  en  gäng  få  bestiga  sina  fäders  tron,  när  han  har  hunnit  den 
ålder,  att  han  kan  visa  sig  i  spetsen  för  sina  vänner.» 

Om  denna  »utväg»  lemnar  Armfelts  öfriga  brefväxling  till- 
räckliga upplysningar.  Det  var  genom  den  nye  tronföljaren 
själf  som  den  skulle  beredas. 

Ryktet  hade  intet  annat  än  det  allra  bästa  att  förtälja  om 
Karl  Augusts  personliga  egenskaper.  Den  omständigheten  att 
den  nye  tronföljaren  var  ogift  och  sades  ärna  förblifva  det, 
syntes  kunna  öppna  utsigten  att  genom  vinnande  af  hans  för- 
troende lättare  hinna  målet,  prins  Gustafs  arfsföljd,  än  genom 
fortsättande  af  tvisten  med  dem,  som  kallat  Karl  August  till 
tronens  trappsteg. 

Tanken  härpå  omfattades  med  lifligt  intresse  af  Armfelt, 
som  sedan  gammalt  hyste  aktning  för  den  nye  kronprinsen, 
i  hvilken  han  under  norska  fälttåget  lärt  känna  en  skicklig 
motståndare.  Rik  pä  utvägar  och  företagsam  som  alltid,  sökte 
han,  redan  innan  Karl  August  hunnit  till  Sverige,  att  be- 
taga honom  misstankarna  mot  det  gustavianska  partiet  och 
stämma  honom  gynnsamt  for  dess  planer.  Han  tillskref  kron- 
prinsen ett  anonymt  bref,  som  på  samma  gång  är  en  vidlyf- 
tig politisk  uppsats.  Efter  en  inledande  öfversigt  öfver  de  se- 
naste åren  af  Sveriges  historia  och  en  karakteristik  af  de  mest 
framstående  personerna  —  allt  naturligtvis  färglagdt  i  öfver- 
ensstämnielse  med  Armfelts  starkt  subjektiva  uppfattning  och 
ingalunda  af  oomtvistelig  sannfärdighet  —  framställde  han  här 
formligen  förslaget,  att  den  nye  kronprinsen  skulle  adoptera 
prins  Gustaf.  *) 

Brefvet  var  af  följande  lydelse: 

«En  person,  som  har  den  lyckan  att  känna  T.  och  som  vet 
att    värdera    Edra    goda    egenskaper,    har    ansett    som   en  pligt 


*)  Aktstycket  är  af  stort  intresse,  äfven  såsom  upplysande  for  Armfelts 
sätt  att  bedöma  samtidens  tilldragelser.  Det  meddelas  h.ar  in  extenso  efter 
författarens  egenhändiga  koncept.  Förut  har  detta  bref  varit  tryckt  i  Schin- 
kels  Minnen,  V:  356,  men  mindre  korrekt,  i  en  svensk  bearbetning  efter  en 
fransk  ofversättning  af  det  svenska  originalet  —  ett  egendomligt  sätt  att  med- 
dela aktstycken,  hvilket  ej  sällan  förekommer  i  detta  arbete. 


—   214   — 

att  taga  till  pennan  utan  att  teckna  sitt  namn,  och  det  for  att 
gifva  T.  del  af  nägra  lika  märkliga  som  intressanta  observa- 
tioner. —  Dessa  äro  nyligen  gjorda  i  det  land,  hvilket  valt  Er 
till  tronföljare,  och  drififjädern  till  den  kännedom,  man  sökt,  och 
den  del  man  ger  T.  däraf,  fordrar  blott  för  en  kort  tid  bibehål- 
landet af  anonymen.» 

»Med  den  sanna  högaktning,  jag  hyser  för  T.  person,  kan 
jag  ej  annat  än  lyckönska  Er  till  det  svåra,  men  hedrande  kall, 
hvilket  skall  föra  Ert  namn  till  odödligheten  och  Ert  minne 
till  samma  heliga  känsla  som  den,  hvilken  i  Sverige  alltid 
öfverlefvat  dess  stora  och  goda  regenter.  —  Jag  älskar  Sve- 
rige och  svenska  nationen  i  allmänhet,  där  jag  i  1 1  månader, 
ehuru  litet  känd  eller  ansedd  som  observatör,  njutit  en  höflighet 
och  aktning,  som  tillhöra  forntidens  ärbarhet  och  hospitalité,  och 
det  under  en  tidpunkt,  ofta  lika  nära  despotismens  åskslag,  som 
anarkiens  raseri.» 

»Jag  kom  till  Sverige  någon  tid  före  Gustaf  Adolfs  arre- 
stering, och  vill  i  korthet  gifva  några  notioner  om  de  märkeli- 
gare  epoker,  som  föregått  detta  politiska  uppträde.  Efter  Gustaf 
III:s  död  var  Sverige  långt  ifrån  att  vara  olyckligt,  ehuru  denne 
konung  blef  ett  offer  för  en  oklok  och  omogen  faktions  raseri. 
Denna  faktion  förtjenar  en  noga  uppmärksamhet,  efter  Ni  alltid 
skall  återfinna  honom,  dels  styrande,  dels  blott  inflytande,  men 
alltid  färdig  att  sätta  allt  på  spel  för  att  komma  till  sitt  dolda 
ändamål,  och  alltid  farlig  för  regenten  och  det  samband  emellan 
honom  och  nationen,  som  för  denna  senares  ära  och  själfstän- 
dighet  är  så  nödvändigt.» 

»Gustaf  III  hade  gjort  stora  misstag,  begått  stora  fel,  men 
han  egde  både  snille  och  ståndaktighet  i  karakteren  för  att 
kunna  rätta  dem.  Den  regering,  som  påföljde  hans  död,  hade 
ofelbart  blifvit  för  Sverige  förmånlig,  oaktadt  alla  olägenheter, 
en  förmyndarestyrelse  alltid  skall  medföra,  om  ej  en  människa, 
lika  galen  af  poltronen  som_högfärd,  bemästrat  sig  regentens 
förtroende  och  liksom  våldfört  dess  känslor.  Denne  man  liksom 
förklarade  sig  chef  för  den  faktion,  hvilken  mördat  Gustaf  III, 
och  gaf  åt  sina  jakobinska  grundsatser  sä  despotiska  former,  sä 
att  nationen  suckade  efter  den  dag,  då  den  unge  konungen  själf 
skulle  mc  ttaga  styrelsen.  Denna  med  otålighet  efterlängtade  dag 
kom ;  och  aldrig  har  en  konung  på  Svea  tron  haft  ett  mer  ly- 
sande ögonblick  än  Gustaf  Adolf,  dä  han  samlade  rikets  ständer 
i  Norrköping.  I  lade  han  egt  riktiga  begrepp  om  sina  rättig- 
heter och  sitt  folks  pligter,  eller  om  hans  rådgifvare  velat  eller 
kunnat    verka  på  honom  och  förmått  honom  följa  en  riktig  väg, 


—   215   — 

en  klok  plan,  så  hade  för  längre  tider  både  hans  och  Sveriges 
lycka  varit  befästad:  men  allt  tog  nu  en  motsatt  vändning,  och 
den  förr  omtalta  faktionen,  hvilken  i  publiken  förlorat  all  sin 
kredit  och  allt  sitt  förtroende  genom  den  oklokhet,  med  hvilken 
de  sleto  sönder  sig  själfva  och  staten  under  förmyndareregeringen, 
framträdde  äter  pä  scenen,  men  utan  sina  gamla  hufvudmän  och 
lärare,  och  således  med  all  den  hetta  och  oerfarenhet,  som  till- 
hör nitiska  lärjungars  första  försök.» 

»Alla  känna  denna  riksdags  händelser;  den  slutades  utan 
blodiga  scener,  men  ett  gift  var  utgjutet,  som  skulle  verka  för- 
störelse och  död.  Konungens  förtroende  och  kärlek  till  sitt  folk 
voro  för  alltid  förlorade.  Nationen  äter  såg  sig  bedragen  i  sitt 
hopp,  i  sin  väntan.  Häraf  uppkom  en  skakning,  en  osäkerhet, 
ett  misstroende,  som  sedermera  vid  alla  tillfällen  blef  kännbarare 
och  på  slutet  källan  till  den  afgrund  af  olyckor,  i  hvilka  vi  nu 
tid  efter  annan  sett  Sverige  nära  att  störtas.» 

»Konungens  resa  till  Petersburg  ökade  än  mer  det  lynne, 
som  hos  honom  i  alla  sina  utbrott  snart  liknade  ovilja  och  hat 
mot  sitt  folk.  Paul  I:s  despotism,  ryssarnas  slafviska  undergif- 
venhet,  den  lätthet,  med  hvilken  högsta  maktens  vilja,  till  och 
med  dess  nycker,  sattes  i  verkställighet,  gaf  sista  stöten  åt  alla 
Gustaf  Adolfs  moraliska  förhållanden  och  pligter  i  anseende  till 
sina  undersåtars  medborgerliga  rättigheter  och  den  aktning,  med 
hvilken  ett  ädelt  och  fritt  folk  förtjenar  styras.  Konungens  resa 
till  Tyskland,  Napoleons  despotiska,  men  kraftfulla  företag,  dem 
han  —  ej  till  resultat,  men  väl  till  formen  —  admirerade,  ökte 
än  mer  dess  smak  för  egensinnighet  och  oinskränkt  makt;  falska 
religionsprinciper,  oförståndiga  politiska  uträkningar  och  slutligen 
enskild  bitterhet  förde  till  de  utbrott,  vi  sett,  och  som  påskyn- 
dade Sveriges  och  dess  fall.» 

»Ett  krig,  som  börjades  mot  Frankrike  och  successive  skulle 
utföras  mot  två  tredjedelar  af  Europa,  visar  Gustaf  Adolfs 
oskicklighet  i  politiskt  och  militäriskt  afseende;  och  ändtligen,  då 
emot  Ryssland  alla  nationens  krafter  voro  spända  och  armén 
gjorde  underverk,  upptäcker  sig  äfven  den  brist  af  alla  känslor, 
med  hvilken  han  beredde  och  emottog  de  grufligaste  förluster.  — 
Under  allt  detta  syntes  den  gamla  faktionen  lugn;  kanske  var 
den  hemligt  medverkande,  ty  några  af  den  innehade  betydande 
ämbeten  och  mänga  voro  verksamma  i  de  mindre.  Fä  yttrade 
sig  öfver  faran  af  allmänna  ställningen,  och  skedde  det,  så  teck- 
nade sig  ett  hemskt  löje  på  deras  läppar.  Man  skulle  tro  att, 
säkra  om  konungamaktens  oundvikliga  undergång,  de  nu  mer 
lärt  sig  att  afvakta  tiden  och  begagna  den  rätta  stunden,  för  att 


—    2l6  — 

taga  styrelsen  under  hvad  form  som  helst.  Emellertid  ökade  sig 
farorna,  och  Sveriges  undergång  var  när.  Flera  planer  gjordes 
till  dess  frälsning  genom  en  revolution;  alla  höga  ämbetsmän, 
som  kunde  verka,  anlitades,  alla  funno  nödvändigheten  däraf, 
men  ingen  vågade  eller  ville  vara  hufvudman  för  ett  så  bety- 
dande företag.  Med  någon  kännedom  af  tillståndet  utom  och 
inom  riket,  allmänna  missnöjet  och  förtviflan  samt  Gustaf  Adolfs 
lynne  i  faror,  kunde  ingen  tillbakahållas  af  fruktan.  Men  då 
man  icke  föres  af  passioner  och  verkligen  älskar  sitt  fosterland, 
tvekar  man  att  omkullkasta  den  samhällsförfattning,  hvilken  an- 
ses som  grundvalen  för  dess  bestånd,  så  mycket  mer  betydande, 
som  alltid  revolutioner  medföra  upphörandet  af  alla  andra  rät- 
tigheter och  pligter,  än  de,  som  af  våld  och  en  tillfällig  makt 
statueras.» 

»Ofverstelöjtnant  Adlersparre,  chef  för  en  utvald  kår,  leds- 
nade vid  denna  villrådighet  i  beslut,  som  visade  sig  i  hufvud- 
staden,  och  efter  en  väl  skrifven  proklamations  utfärdande  — 
som  varit  fullkomlig,  om  den  icke  nästan  i  alla  punkter  blifvit 
utan  verkställighet  —  satte  han  sig  i  marsch  mot  Stockholm. 
Detta  steg  hade  kunnat  blifva  signalen  till  ett  inbördes  krig  och 
Sveriges  totala  undergång,  om  konungen,  i  stället  för  att  yttra 
ett  taget  beslut  att  förstöra  banken  och  all  enskild  och  allmän 
kredit  och  lemna  sin  hufvudstad  till  rof  åt  den  fullkomligaste 
pöbelanarki,  till  dess  den  af  ryssarna  finge  undergå  en  ny  plund- 
ring, kastat  sig  i  armarna  på  sin  farbror,  begagnat  den  vördnad 
och  det  förtroende,  man  hade  för  denne  furste,  brukat  den  makt, 
som  all  laglig  styrelse  eger,  och  den  krigslydnads  verksamhet, 
som  dä  ännu  var  i  armén.  Han  hade  då  ej  allenast  för  sin  per- 
son kunnat  undankomma,  utan  äfven  egt  styrka  nog  att  bjuda 
vermländska  fördelningen  spetsen,  i  fall  denna  ej  funnit  sig  nöd- 
sakad att  förena  sig  med  ryssarna,  som  långt  förr  än  denna  hade 
varit  i  Stockholm.  —  Men  Gustaf  Adolf  gjorde  allt  för  att  tvinga 
de  trognaste  af  dess  undersåtar  att  lemna  honom  till  sitt  öde; 
och  general  Adlercreutz,  som  var  den  enda  man  med  erkänd 
kredit  i  hufvudstaden,  måste  göra  bruk  af  det  kalla  mod,  som 
utmärker  denne  krigare,  för  att  betaga  konungen  all  frihet  att 
än  mer  skada  sig  själf  och  staten,  och  för  att  stadga  allmänt 
lugn  och  enskild  säkerhet,  hvarför  Adlercreutz'  moraliska  egen- 
skaper nu  mer  blefvo  den  enda  borgen.» 

»Adlersparre  blcf  i  Örebro  underrättad  om  konungens  ar- 
restering och  de  mått  och  steg,  man  för  momenten  tagit;  och 
från    den    stunden    förvandlade  sig  eller  tillintetgjordes  allt  hvad 


—  217  — 

som  hittills  ansetts  som  plan  i  dess  foretasf,  allt  hvad  som  ut- 
gjort dess  vänners  och  en  stor  del  af  nationens  hopp  för  en 
framtid.  Afundsjuk  pä  Adlercreutz,  som  ta^it  befälet  öfver  trup- 
perna som  tjenstc^örande  sfeneral-adjutant,  och  denne  äter  miss- 
nöjd med  Adlersparre,  som  i  allt  ville  vara  oberoende  af  honom, 
börjades  emellan  dessa  bäjT^^e  atleter  en  moralisk  strid,  som  al- 
drio^  kan  fullkomlig^t  upphöra,  men  som  redan  från  sin  början 
blef  hÖCTst  skadlior  för  affärernas  gånjr.  Adlersparre  ankom  till 
Stockholm,  précederad  af  pretentioner  och  hotelser,  och  detta 
allt  mer  i  enskilda,  än  allmänna  afseenden.  Han  blef  förträffli- 
o^en  väl  emottagen  af  alla  utan  undantag,  men  han  tyckte  ända 
sig  ej  finna,  att  man  satte  nog  värde  pä  hans  person  och  hans 
företag.  Despotisk  i  sina  omdömen  och  beslut,  lam  och  indo- 
lent  i  de  senares  utförande,  helt  och  hållet  sysselsatt  med  sig 
själf  och  fostren  af  sitt  högmod,  syntes  han  glömma  fosterlandet 
och  dess  stora  intressen  för  att  hufvudsakligen  fästa  sig  vid  små 
saker,  som  merendels  voro  i  rapport  med  dess  egenkärlek.  Den 
désintéressement,  han  annoncerat,  fann  han  sig  ej  skyldig  att 
iakttaga;  han  själf  och  alla  hans  kreatur  erhöllo  mångdubbla 
gracer,  och  han  visade  till  den  grad  förakt  for  opinionen,  att 
officerare,  hvilka  aldrig  hört  skott,  blefvo  af  honom  rekommen- 
derade till  svärdsorden,  och  det  under  ett  brinnande  krig.  Om 
detta  ökade  Adlersparres  anhängare  med  alla  kända  och  okända 
lycksökare,  minskade  det  ä  andra  sidan  det  förtroende  och  den 
aktning,  allt  hederligt  folk  egt  för  honom,  hans  tänkesätt  och 
uppsåt.» 

»Ryssarna,  som  efter  ett  kort  stillestånd  åter  började  hafva 
framgång  i  Vesterbotten,  nödgade  regeringen  att  samla  trupper 
till  norra  arméns  förstärkning.  Efter  Adlersparres  proklamation 
skulle  ej  mer  en  aln  jord  lemnas  ät  fienden;  men  det  oaktadt 
förblefvo  han  och  hans  kår  orörliga  i  Stockholm,  där  i  intet  af- 
seende  de  behöfdes,  och  från  aflägsnare  orter  måste  rekryter  och 
vargeringar  hopsamlas  och  med  marches  forcées  genom  landet 
än  mer  öka  det  tilltagande  eländet.  Riksdagen  var  börjad,  och 
lugnet  i  hufvudstaden  var  fullkomligt.  Adlersparre  hade  lika 
litet  tänkt  på  ändring  i  ständernas  representation,  utan  hvilken 
alltid  deras  församlande  blir  vådligt,  som  på  en  plan,  efter 
hvilken  riksdagsärendena  skulle  föras.  Tvärtom,  den  revolutions- 
esprit, som  man  födt  och  begagnat,  för  att  förmodligen  komma 
till  ett  godt  ändamål,  bibehölls  och  infördes  i  allt;  bondeståndet 
uppviglades,  och  oenighetsfrön  utsåddes  emellan  personer  och 
korporationer.  —  Ville  man  ej  sluta  revolutionen,  eller  ville  man 
genom    laglöshet    och    indisciplin    tvinga    regenten   att  önska  sig 


—  2l8   — 

envälde?  Hvad  verkliga  ändamålet  var,  är  lika  svårt  att  be- 
stämma, som  om  de,  hvilka  underhöllo  denna  oreda,  hade  något 
ändamål.» 

»En  konstitution  var  likväl  färdiggjord,  och  projektet  däråt 
lemnades  till  att  bedömas  af  en  slags  menighet,  som  redan  fått 
öfvertygelse  om  att  allt  fördes  mer  efter  nycker  än  system. 
Denna  konstitution  hade  åtminstone  den  förtjensten,  att  ej  likna 
en  skolordning,  som  beständigt  hänvisar  upplysningen  från  gram- 
matikan till  ordboken.  Regeringen  egde  genom  denna  kraft  att 
göra  det  goda,  och  all  kabal  emot  dess  verksamhet  blef  fruktlös. 
Den  förkastades,  och  af  ständerna  formerades  ett  utskott,  som 
skulle  tillskapa  något  mera  smakligt  för  partiandan  och  faktio- 
nen,  något  som  kunde  mer  paralysera  den  exekutiva  maktens 
reguliera  marche.  Gustaf  IV  Adolf  och  dess  familj  förklarades 
kronan  förlustiga,  och  frågan  om  en  tronföljare  väcktes.  Kon- 
stitutionen blef  i  hast  färdig  och  antagen;  erfarenheten  af  några 
månader  har  redan  gifvit  den  stämpeln  af  sitt  primitiva  värde. 
Gustaf  Adolfs  öde  rörde  ingen,  och  med  glädje  säg  man  Karl 
XIII  pä  tronen;  men  den  orättvisa,  man  begick  mot  den  oskyl- 
dige prins  Gustaf  att  för  evigt  förskjuta  honom,  kunde  ej  und- 
falla ett  af  naturen  ädelt  och  rättvist  folk.  Flere  personer  af 
betydenhet  ämnade  förklara  sina  tänkesätt,  men  man  fruktade, 
och  det  på  goda  skäl,  att  ett  sådant  företag  skulle  kosta  prinsen 
lifvct.  Denna  fara  var  ej  inbillad,  men  så  verklig  som  hotel- 
serna, hvilka  varnade  dem.» 

»Med  full  öfvertygelse  om  prins  Gustafs  rätt,  som  aldrig  i 
fadrens  brott  kunnat  deltaga,  voro  likväl  många,  som  önskade 
Er  till  tronföljare,  sedan  Adlersparre  försäkrat  alla,  som  ville 
höra  därpå,  och  uttryckligen  bondeståndets  verksamma  ledamöter, 
att  genom  Ert  utkörande  Norge  med  Sverige  genast  skulle 
blifva  förenadt.  En  så  stor  politisk  fördel  borde  tillintetgöra 
alla  andra  känslor  än  dem,  som  Hfvats  af  fosterlandets  sällhet; 
och  då  man  betraktade  Karl  XIII:s  helsa  och  år  samt  kände  alla 
olägenheter  af  en  förmyndareregering,  hade  man  ännu  ett  vigtigt 
skäl  att  glömma  de  anspråk,  prins  Gustaf  kunde  hafva  till  sven- 
ska tronen.  T.  blef  genom  öfversten  baron  Plåten  sonderad, 
innan  konungens  beslut  var  taget.  Ert  svar  sä  till  Plåten,  som 
i  det  bref,  han  medförde  till  den  som  utsändt  honom,  blef  skickadt 
till  H.  M.,  som  det  största  bevis  på  Edra  höga  och  ädla  tänke- 
sätt. De  som  kände,  att  ära  och  dygd  öfvergå  all  höghet  och 
makt,  fingo  än  en  kraftigare  böjelse  för  Er  person,  ehuru  de  i 
politiskt  afseendc"sågo  mindre  fördelar  af  T.  utkörande,  då  det  ej 
medförde  föreningen  med  Norge.    Faran  af  en  minderårs-regering 


—   219  — 

fbrblef  dock  alltid  densamma;  och  den  kraft  och  anseende,  som 
en  god  och  klok  styrelse  i  fasta  och  erfarna  händer  skulle  j:;^ifva, 
voro  ej  heller  att  försaka.  > 

»Adlersparre  och  dess  klienter  funno  sig  högeligen  fortör- 
nade  öfver  att  man  vågade  granska  deras  uppgifter,  och  att  man 
förutsade,  det  alla  propositioner,  som  skulle  göras  T.  och  som 
ej  voro  instämmande  med  de  strängaste  hederns  lagar  och  Edra 
begrepp  om  heliga  pligter,  skulle  misslyckas.  I  deras  ögon  var 
en  krona  öfver  alla  sädana  vanliga  och  smä  konsiderationer,  i 
synnerhet  när  den  tillböds  Er  med  all  den  entusiasm,  som  hop- 
pet af  Er  billiga  erkänsla  skulle  lifva  och  underhälla.  Häri- 
genom uppkommo  åter  nya  schismer  och  oredor.  Adlersparre 
och  statsrådet,  som  .styrdes  af  honom,  skyllde  tör  enskilda  af- 
sigter,  intriger  och  för  staten  skadliga  planer  alla,  som  ej  blind- 
vis gillade  deras  företag  eller  följde  den  väg,  de  utstakat.  Lik- 
väl existerade  i  hufvudsaken  intet  sådant,  ej  en  gång  den  rin- 
gaste svårighet,  vid  allt  hvad  som  erfordrades  för  att  genom 
vanliga  former  befästa  Edert  utkörande.» 

sMan  skulle  likväl  bedraga  T.,  om  man  icke  erkände,  att 
Gustaf  Adolfs  son  i  Sverige  eger  ett  betydande  parti,  och  att 
dess  öde  ju  väcker  ett  lifligt  deltagande;  men  detta  hindrar  icke, 
att  Ni  blir  mycket  välkommen  och,  om  Ni  sa  själf  vill,  innan 
kort  nationens  afgud.  Mindre  stridiga  intressen  än  dessa  hafva 
en  gång  förr  kunnat  förenas.  T.  finner  i  Karl  XIII  en  man  at 
godt  förstånd,  af  ädelt  och  ömt  hjärta  med  en  värme  och  kär- 
lek för  sitt  land,  som  ensamt  gör  honom  ovärderlig;  men  han 
har  aldrig  varit  stark,  och  åren  hafva  nu  mer  än  någonsin  ut- 
tagit sin  rätt.  Hans  blick  är  säker,  hans  egen  kännedom  af 
människor  är  stor.  Men  detta  hindrar  icke,  att  man  öfverväl- 
digar  hans  omdömen  och  våldför  hans  förtroende.  I  denne  fur- 
stes hjärta  ligger  en  hemlig  anhänglighet  för  dess  familj ;  han 
ville  dölja  den  för  andra  och  sig  själf,  men  hans  suck  och  hans 
tår  förråda  hans  hjärta.  Af  honom  blir  T.  det  oaktadt  med  all 
uppriktighet  emottagen  och  ansedd  som  en  son,  och  han  skallj 
allt  för  Er  blifva  en  öm  och  god  far,  en  redlig  vän.  Känn 
blott  dess  svaghet  och  värdera  dess  goda  egenskaper!  Nationen 
gör  det,  men  om  den  nu  är  missnöjd  och  klandrar  sin  regering, 
sä  är  det  en  följd  af  den  kunskap  den  eger,  att  dess  konung 
är  intet  för  styrelsen  och  statsrådet  allt.» 

»Dessa  personer,  med  god  vilja  och  några  talanger,  äro  för 
mycket  under  höjden  af  sina  roler  —  för  mycket  beherskade  af 
smä  och  enskilda  passioner  samt  genom  sin  oerfarenhet  i  stora 
aftärer  lättelic^en  förvillade  i  sina  beslut.» 


—   220  — 

»Det  kunde  kanske  vara  T.  nyttigt  att  ega  någon  känne- 
dom af  dessa  styrande  rådgifvare,  hvilka  Ni  vid  Er  ankomst  till 
Stockholm  får  närmare  se  och  granska.  H.  Exc.  Engeström  är 
af  naturen  en  god  man,  som  älskar  sitt  fosterland  med  förtjus- 
ning, och  på  hvars  vandel  intet  ondt  är  att  säga,  ehuru  han 
stundtals  genom  sina  principer  hört  till  den  omtalta  faktionen 
och  genom  sin  slägt  och  sina  liaisoner  hör  dit  ännu.  Han  eger 
ingen  af  de  talanger,  som  fordras  i  den  vigtiga  plats  han  be- 
kläder, utom  den  att  vara  incorruptible;  han  är  häftig,  ytterlig 
i  omdömen  och  beslut,  oredig  och  tung  i  utförandet  af  sina 
idéer.  I  vanliga  tider  hade  han  kunnat  bibehålla  sig  i  sin  plats; 
nu  blir  det  omöjligt,  om  det  ej  skall  vara  vådligt.  —  Rosenblad, 
despotismens  verktyg  i  regentens  hand,  då  han  vill  våldföra  sitt 
folk,  och  dess  dolk,  då  han  skall  störtas,  är  af  hela  nationen  lika 
hatad  som  föraktad,  och  därifrån  skall  aldrig  upphöjelse  eller 
protektion  kunna  frälsa  honom.  Skrymtare,  egennyttig,  oför- 
sonlig, har  han  beständigt  känt  och  följt  alla  hvälfningar,  som 
förefallit,  och  begagnat  dem  alla.  Han  är  således  ej  utan  för- 
stånd, fastän  han  icke  har  hjärta.  En  lång  vana  vid  affärer  har 
gifvit  honom  en  djup  kännedom;  mycken  arbetsamhet  och  godt 
minne  gör  honom,  oaktadt  sina  laster,  törhända  oumbärlig.  — 
Baron  Plåten  är  full  af  heder  och  patriotism.  Dess  kunskaper 
och  duglighet  som  sjöofficer  äro  kända,  han  älskar  sanning  och 
rättvisa;  men  han  har  för  liten  menniskokännedom,  för  liten 
vana  vid  affärer  för  att  bringa  sina  uttänkningar  till  verkställig- 
het. Under  en  styrelse,  som  vet  draga  parti  af  honom,  blir  han 
förträfflig,  men  ännu  är  han  ej  mogen  att  styra.  —  Om  Adler- 
sparre  är  ej  nödigt  att  gifva  ett  yttrande.  T.  bör  känna  honom, 
och  gör  Ni  det  ej  ännu,  så  kunna  utbrotten  af  denne  mans  in- 
konseqventa  högmod  ej  länge  uteblifva.  —  De  öfriga  af  stats- 
rådet äro  nu  ej  verksamma  i  hufvudstaden  eller  ock  af  obety- 
denhet, hvar  de  befinna  sig.» 

»Jag  anser  denna  ébauche  som  blott  konturen  af  porträtter, 
den  Er  säkra  blick  skall  gifva  fullkomlighet;  dess  sannfärdighet 
utgör  dess  enda  värde.  Men  mitt  hufvudändamål  är  att,  sedan 
jag  visat  Er  den  ställning,  i  hvilken  riket  sig  befinner,  deras 
lynne  och  skicklighet,  som  äro  i  styrelsen,  fästa  Er  uppmärk- 
samhet pä  Er  själf,  pä  framtiden,  pä  den  plats,  Ni  skall  intaga 
såväl  på  Sveriges  tron  som  i  historien.» 

»Ännu  en  gäng,  o  furste!,  förvissa  Dig  om,  att  det  beror  af 
Dig  att  blifva  den  mest  dyrkade  af  regcntcr,  den  störste  af  dem 
i  moraliskt  afseendc;  och  detta,  under  det  Ni  IxTästcr  Er  och 
Sveriges    sällhet  samt  försäkrar  bägges  framtida  lugn.     Om  ej  i 


—   221    — 

detta  tidehvarf  det  som  synes  mest  gränsa  till  omöjligheten,  ofta 
vore  närmast  sin  fullbordan,  sä  skulle  det  anses  som  en  paradox, 
att  en  okänd  och  främmande  furste,  som  man  pä  ett  ovanligt 
sätt  fört  till  Vasarnas  tron,  dä  ännu  af  dem  fanns  en  ättling, 
skulle  kunna  blifva  älskad  i  Sverige.  Stora  egenskaper,  dygder 
och  en  pröfvad  förtjenst  erhålla  vördnad  och  aktning.  De  er- 
hälla  mer  af  svenska  folket,  dä  de  finna  sig  förenade  med  en 
stor  själ,  med  ett  ovanligt  ädelmod.» 

»Dess  känslor  skulle  bringas  till  förtjusning,  om  Kristian 
August,  själf  adopterad  af  Karl  XIII,  adopterade  till  sin  son,  sin 
efterträdare  ett  förskjutet  barn,  födt  till  tronen,  full  af  goda 
böjelser,  gjord  för  att  blifva  lycklig  och  göra  lyckliga;  om  han 
inneslöt  i  sitt  sköte,  i  sin  värd  denne  olycklige  prins,  danade 
hans  själ,  bildade  hans  förständ  och  befäste  för  sekler  vår  säll- 
het  och  inbördes  lugn.  Hvad  blefve  denne  utkorade  kronprins 
dä  ej  dyrkad  i  Sverige!  Hvad  förenade  han  ej  för  hjärtan,  för 
tårar,  för  välsignelser  pä  den  bana,  beundran  och  erkänsamhet 
beredde  honom;  hvad  hade  han  ej  gjort  för  sin  egen  storhet, 
för  statens  väl,  samdrägt,  styrka  och  säkerhet!  Tänk  härpå, 
ädle  furste;  försakelsen  af  en  gemål,  du  ej  känner,  är  ej  svår, 
af  barn,  som  efter  naturens  ordning  du  ej  kan  se  befästade  i 
din  rätt,  icke  förhastad.  Rådfråga  ditt  eget  hjärta,  den  öfverhet, 
de  föräldrar,  du  antagit;  —  men  lät  ej  faktionen  och  dess  an- 
hang  känna  ditt  beslut,  förrän  det  är  oryggligt!» 

Sådant  var  det  program,  som  uppgjorts  af  Armfelt  och 
som  bestämde  hans  hållning  mot  den  nye  tronföljaren  efter  den- 
nes ankomst  till  Sverige.  Det  omfattades  med  ifver  af  Armfelts 
meningsfränder,  och  det  berättas,  att  kronprinsens  omgifning 
ofta  fått  mottaga  uppmaningar  att  verka  i  detta  syfte  genom 
gustavianska  partiets  hufvudmän.  De  la  Gardie,  Ruuth,  Ugglas.  *) 

Hade  dessa  planer  utsigt  att  lyckas,  och  ville  Karl  August 
verkligen  afstä  från  äran  att  själf  grunda  en  ny  dynasti  pä  Va- 
sarnas tron? 

Frågan  torde  knappast  kunna  med  visshet  besvaras.  Arm- 
felt, sangvinisk  som  alltid,  hyste  de  bästa  förhoppningar  om 
framgång  åt  sina  planer.  Han  har  t.  o.  m.  uttryckt  såsom  sin 
bestämda  öfvertygelse,  att  endast  kronprinsens  oförmodade  död 
hindrade  honom  att  följa  dessa  råd  och  adoptera  prins  Gustaf.  **) 


♦)  Se  Adlersparre,  Tidstaflor,  III:  64  o.  f. 
**)  Jfr    Ehrenström,    anf.    st.    Il:    606  o.   f.,  och  de  anekdoter,  som  där 
anföras    till    bestyrkande    af  kronprinsens  planer  i  detta  syfte.     Armfelt  upp- 


—    222    — 

A  andra  sidan  uppgafs  det  med  bestämdhet,  att  blotta  ryktet 
om  detta  förslag  framkallat  Karl  Augusts  lifliga  harm,  och  att 
han  inför  Adlersparre  förklarat,  att  han,  »för  att  med  ens  af- 
klippa  dessa  infamier»,  vore  beredd  att  när  som  helst  ingå  gif- 
termål med  hvem  som  därtill  blefve  utsedd,  utom  med  prinses- 
san af  Danmark.  *)  Hvilkendera  af  dessa  uppgifter,  som  är  den 
riktiga,  torde  nu  vara  svårt  att  afgöra:  ej  mindre  Adlersparre 
än  Armfelt  torde  hafva  hört  till  dem,  som  sä  »gärna  tro  hvad 
man  önskar».  Armfelts  papper  innebära  emellertid  åtskilliga  bi- 
drag till  kännedomen  om  hans  sätt  att  bedöma  den  nye  tron- 
följaren.    Personligen  synas  de  föga  hafva  stått  i  beröring. 

Förgäfves  söker  man  i  Armfelts  bref  —  hvarest  för  öfrigt. 
såsom  vi  nogsamt  erfarit,  uttrycken  sällan  vägas  —  något  af 
de  ringaktande  omdömen  om  Karl  August,  hvartill  dennes  oan- 
senliga yttre  och  borgerliga  vanor  sades  hafva  gifvit  anledning 
inom  de  aristokratiska  kretsar,  där  Armfelt  rörde  sig.  Tvärtom: 
från  de  första  dagarna  efter  kronprinsens  ankomst  föreligger  föl- 
iande  karakteristik:  »Vår  nye  kronprins  ser  ferme  och  karlavulen 
ut,  har  en  stor  circonspection  i  sitt  sätt  att  vara  höflig,  simpel,  **) 
nygirig  att  få  reda  på  allt;  talar  litet,  men  enoncerar  hederliga 
principer,  då  han  talar.»  ***)  Framför  allt  fann  Armfelt  i  honom 
»en  hederlig  karl»;  och  med  tillfredsställelse  säg  han,  att  Karl 
August  syntes  vilja  bilda  sig  ett  själfständigt  omdöme  om  allt 
och  ej  låta  föra  sig  i  ledband  af  Adlersparre  och  dennes  män. 
Han  visade  intet  misstroende  mot  deras  fiender,  lika  litet  som 
särskild  ynnest  åt  någon  annan.  I  Adlersparres  afresa  från 
Stockholm,  kort  efter  kronprinsens  ankomst,  såg  Armfelt  ett  tec- 
ken, att  denne  uppgifvit  hoppet  att  »styra  honom»,  och  att  »All- 
vishetens roll  vore  slut».  Den  tystnad,  som  rådde  i  frågan  om 
kronprinsens  giftermålsplaner,  ingaf  Armfelt  förhoppningen  att 
han  ärnade  förblifva  ogift;  och  i  Mars  i8iO  uttalades  den  för- 
modan, att  kronprinsen  »gjort  mycken  attention»  pä  det  ofvan 
införda  anonyma  brefvet,    hvars  författare  dock  fortfarande  vore 


gifver  i   bref  till  Aniinoff  "/,   '^lo  (Rilax),  att  bland  Karl  Augusts  efterlcm- 
nade  papper  funnits  bestämda  bevis  härför. 

♦)  Adlersparre,  Tidstaflor  II:  126,  111:  69.  Ett  liknande  yttrande  an- 
föres  enligt  uppgift  af  Plåten  i  Schinkel,  Minnen,  V:  162. 
•*^  =  enkel,  enligt  då  gällande  språkbruk. 
♦•*)  Gömdt  är  icke  glömdt,  IV:  41  (brefvet  är  orätt  dateradt)-  I  ett 
samtida  bref  till  Brinkman  uttrycker  han  sig  nästan  med  samma  ord,  prisande 
kronprinsens  «prudence  et  circonspection;*  med  tillägg,  att  de  stora  ceremo- 
nierna uttråkade  honom  och  att  han  tyckte  om  att  »röka  sin  pipa  och  lefva 
som  soldal  och  kamrat*,     ^"/i   'Slo,  TroUe-Ljungby.) 


—    223    — 

honom  obekant.  >Oni  jag  ej  mycket  bedrager  mig,  heter  det, 
har  denne  prins  fattat  idéer  om  successionen,  som  vida  öfvergä 
i  klokhet  de  beslut,  riksens  ständer  tagit;  och  det  skall  icke 
oroa  mig^  hvad  som  i  en  framtid  kan  hända,  så  länge  han  får 
blifva  fast  i  de  beslut,  han  synes  tagit.»  *) 

Katastrofen  pä  Qvidinge  hed  i  Skåne  afklippte  dessa  for- 
hoppningar, till  sorg  ej  mindre  för  1809  '^^^  män,  hvilka  från 
början  i  Karl  August  sett  Sveriges  räddare,  än  för  deras  mot- 
ståndare. Armfelt  betecknar  kronprinsens  död  som  en  »olycka 
öfver  all  beskrifning,  efter  denne  furste,  ehuru  ej  ett  snille,  var 
verkligen  en  hederlig  karl,  som  ej  kunde  länge  förblifva  i  lyck- 
sökares och  bofvars  händer,  som  ville  väl,  och  som  vid  upp- 
trädandet på  Svea  tron  ansåg  sig  skyldig  att  adoptera  och  till 
konung  dana  Gustaf  III:s  sonson.  På  detta  senare  var  jag  för- 
vissad af  flera  omständigheter,  som  framtiden  skall  tydligen  upp- 
daga.» I  bref  till  sin  hustru  yttrar  han,  efter  mottagandet  af 
sorgeposten,  genast  sin  tanke,  att  »händelsen  ej  såg  naturlig  ut». 
Han  uttryckte  den  farhågan,  att  den  i  hela  Europa  skulle  »sät- 
tas på  en  nations  räkning,  som  redan  briljerar  med  konunga- 
mord, konungaarresteringar  och  andra  märkliga  uppträden,  hö- 
rande till  tidehvarfvet». 

Men  Armfelts  misstankar  om  Karl  Augusts  förgiftning  — 
hvilka  han  dock  vid  närmare  besinning  uppgaf  —  gingo  i  en 
helt  annan  riktning  än  de,  som  uttalades  af  Adlersparre  och 
som  för  anhängarna  af  dennes  historiska  skola,  oaktadt  alla  mot- 
bevis,  ännu  äro  en  trosartikel.  Icke  gustavianerna,  utan  1809 
års  män,  kunde  enligt  Armfelts  åsigt  hafva  intresse  af  kron- 
prinsens undanrödjande.  Det  låg  därför  nära  till  hands  att  här- 
för göra  dem  ansvariga,  liksom  för  mordet  på  riksmarskalken 
Fersen,  hvilket  bildade  den  tragiska  slutakten  i  det  svenska  re- 
volutionsdramat. 

Till  sin  hustru  yttrade  Armfelt  i  ett  bref  pä  sommaren 
1 8 10  den  förmodan,  att  den  som  ställt  till  ej  allenast  Fersens 
mord,  utan  äfven  kronprinsens,  om  ettjsädant  egt  rum,  vore  in- 
gen annan  än  —  Adlersparre!  Detta  skulle  naturligtvis  hafva 
skett  af  fruktan  för  att  få  prins  Gustaf  på  tronen  och  i  för- 
hoppning att  fa  styra  under  anarkien  och  oredan.  »För  att  fä 
Gustaf  Adolfs  son  pä  tronen,  behöfde  man  endast  se  den  om- 
komne kronprinsen  lefva,  ty  man  ignorerar  ej  hans  plan  i  den 
vägen,    efter    han    ämnade    adoptera    och  uppföda  honom»;  och 


♦)  Till    Tornérhjelm,    anf.    st.,    s.  42,  44.     Till  Brinkmaa  "/»  'Vj'  "/s 
1810  (TroUe- Ljungby^. 


—   224   — 

>faktionen  hade  redan  med  missnöje  sett,  att  han  ej  lät  styra 
sig  af  dem.»  Det  var,  såsom  vi  skola  se,  yttranden  och  insi- 
nuationer liknande  dessa,  som  rågade  mättet  af  den  ovilja,  hvar- 
med  Armfelt  betraktades  af  de  styrande,  och  som  slutligen  för- 
anledde den  anklagelse,  hvilken  medförde  hans  nya  landsflykt. 

Eftervärlden  behöfver  ej  öfvertygas  om  grundlösheten  af 
dessa  beskyllningar,  liksom  äfven  de  verkliga  historiska  forskare 
torde  vara  lätt  räknade,  som  i  vara  dagar  sätta  tro  till  de  an- 
klagelser i  samma  syfte  mot  gustavianerna,  som  blifvit  fram- 
ställda af  Adlersparre  och  hans  anhängare.  Armfelt  var  emel- 
lertid ej  ensam  om  den  tankegång,  som  ansåg  kronprinsens  lif 
dyrbart  för  den  gamla  dynastiens  bevarande.  Mer  än  en  af 
hans  meningsfränder  förde  samma  språk  som  han;  *)  och  i  själfva 
verket  låg  det  nära  till  hands  under  denna  upprörda  tid,  att  den 
smädelse,  som  framkallade  det  Fersenska  mordet,  möttes  af  mot- 
anklagelser  från  dem,  som  i  Fersens  och  hans  systers,  grefvin- 
nan  Pipers,  person  ansågo  sig  hafva  blifvit  skymfade,  helst  som 
de  voro  fast  öfvertygade,  att  de  i  kronprinsen  mistat  en  beskyd- 
dare för  sina  syften. 

Om  den  sorgliga  händelsen  d.  20  Juni  18 10,  då  Sveriges 
riksmarskalk,  under  utöfning  af  sitt  ämbete  och  under  pågående 
officiel  högtidlighet,  i  de  paraderande  truppernas  åsyn  föll  offer 
för  folkyran,  innehålla  Armfelts  förtroliga  bref  många  yttranden, 
som  lifligt  måla  hans  upprörda  stämning.  »Quelle  horreur,  quelle 
infamie,  quelle  atrocité  barbare!»  utropar  han  efter  mottagandet 
af  underrättelsen  härom.  »Våra  kannibaler  i  Stockholm  gå  fullt 
upp  mot  de  parisiska.  Men,  i  Herrans  namn,  hvad  gjorde  trup- 
perna? Hur  kan  sådant  ske  midt  på  ljusa  dagen  under  en  pro- 
cession, där  eskort  och  militär  existera?  Om  polisen  vore  al- 
drig så  dålig,  sä  är  det  ju  hvar  karl  af  ära  och  hjärta  gifvet 
att  själf  göra  polis  och  hämna  ett  våld  af  sådan  natur.»  Han 
fann  det  vara  en  skam  att  vara  svensk.  »Hvad  hafva  vi  varit 
sedan  tjugo  är  tillbaka?  Konungamördare,  revolutionärer,  vårt 
konungapars  fångvaktare,  utan  aktning  för  våra  grundlagar. 
Upplösningen  har  börjat  uppifrån  ....  Hvart  skall  man  fly  ?  1 
sanning,  det  är  endast  grafven,  som  erbjuder  en  säker  tillflykts- 
ort.» —  Några  dagar  senare  skrit  ver  han  med  afseende  pä  ge- 
neraladjutanten Silfversparres  —  densamme,  som  handgripligen 
biträdt  vid  Gustaf  IV  Adolfs  arrestering  —  bekanta  misslyckade 
försök  att  rädda  Ferscn  undan  pöbclns  raseri:  »Någon  sade  mig 
i  går  afton,    att  Silfversparrcn  skulle  svarat  Fersen,  dä  han  bad 


*)  Se  Ehrenströin,  Anteckii.   II:  6i8. 


—   225    — 

honom  frälsa  sig,  at±  han  ej  i^unde  det.  Vackra  generaladju- 
tanter! Han  lär  ej  haft  en  värja  vid  sidan  eller  vetat  att  bruka 
den.  Man  ser  att  det  är  lättare  gjordt  att  arrestera  en  half- 
fånig  kung,  än  att  visa  sig  karl,  när  det  päfordras.  Hvilken  in- 
famie  en  tout  genre!  —  Här  säges  äfven  att  Tibell  och  Grewes- 
niöhlen  äro  anstallarna.  Jag  skulle  tro,  att  de  hade  sällskap  af 
några  andra.»  *) 

Men  hela  tilldragelsen  var  honom  dock  en  gata.  >Hva7före 
skulle  de  bada  syskonen  Fersen  träffas  af  dessa  vanvettingars 
raseri?  Om  jag  eller  några  andra  personer,  som  en  gäng  haft 
inflytande  och  hade  möjligheten  att  ännu  en  gång,  åtminstone 
på  ett  negativt  sätt,  spela  en  rol,  hade  blifvit  utpekade  af  den 
kabal,  som  en  gång  mördade  Gustaf  III  .  .  .,  däri  hade  icke  le- 
gat något  förvånande.  Men  att  Axel  Fersen,  så  hederlig,  så 
godhjärtad,  fastän  han  var  högdragen  och  någon  gång  ohöflig 
mot  dem,  pä  hvilka  han  trodde  sig  böra  imponera,  har  blifvit 
uppoffrad  under  detta  blodtörstija  raseri  —  det  är  en  gåta,  som 
endast  tiden  kan  lösa.» 

Fullt  kan  gåtan  svårligen  lösas,  lika  litet  som  andra  ytt- 
ringar af  ett  dylikt  vanvettigt  raseri,  som  trotsar  alla  beräk- 
ningar och  verkar  som  en  blind  naturmakt.  Folkyran,  en  gäng 
väckt,  störtade  sig  som  ett  retadt  djur  öfver  den  person,  hvars 
yttre  uppträdande  föll  mest  i  ögonen;  och  de  som  sägo  det  blo- 
diga offret  fullbordas,  mäktade  ej  framkalla  afledare  ät  annat 
häll.  **)  Anmärkningsvärda  äro  dock  Armfelts  ofvanstående  själf- 
betraktelser    med    anledning    häraf.     Tvifvelsutan  hade  1809  års 


I 


*)  Bland  dessa  »andra*  utpekas,  såsom  vi  sett,  i  ett  annat  bref  Adler- 
sparre  såsom  «le  moteur  caché,  mais  principal»;  jämte  honom  namnes  »eu 
magister  Silfverstolpe,  som  Fe. sen  skall  liafva  kört  från  Upsala  akademi*. 
Man  ser  huru  misstankarna  voro  i  rörelse  och  spårade  efter  likt  och  olikt. 
Att  den  bekanta  »musikprocessen*  i  Upsala  tio  år  förut,  som  blef  anledning 
till  relegerandet  af  docenten  G.  A.  Silfverstolpe,  skulle  hafva  medfört  ett  folk- 
upplopp för  att  mörda  Upsala  universitets  stolte  kansler,  var  en  tanke,  som 
under  denna  upprörda  stämning  ej  föreföll  orimlig. 

**)  »Man  skulle  nästan  våga  säga,  skrifver  Armfelt,  att  regeringen  i 
Fersens  person  velat  gifva  folket  ett  offer  att  leka  med,  liksom  man  åt  ett 
vilddjur,  man  uppretat,  kastar  lockbitar  f)r  att  förleda  dess  attention  från  ett 
hufvudföremäl.  Ju  mer  jag  examinerar  allt,  ju  mer  förvissas  jag,  .-tt  pobeln 
i  hvad  som  händt  har  minsta  delen»  (*"/,(,  1810,  Viurila).  I  ett  an.^at  bref, 
till  J.  De  la  Gardie  (delvis  tryckt  i  De  la  (lärd.  Arch.,  XX.  23)  yttrar  han: 
«Les  bourreaux.  ont  été  autant  dans  le  co:iseil  du  roi  et  dans  l'intimilé  du 
Riksens  ständers  Ombudsman,  que  dans  cette  classe  de  miserables  qui  le 
;  mutilérent  et  Pécrasérent  de  coups.»  S.irskildt  om  justitieombudsmannen  Man- 
nerheim  uttrycker  han  sig  med  bitterhet,  såsom  en  «né  scélérat»,  »le  véritable 
assassin  de  Fersen». 

Tegnér^  O.   U.   Armftlt.  IS 


—    226    — 

män  i  honom  en  vida  farligare  motståndare  än  i  Fersen,  som 
lefde  i  förnäm  tillbakadragenhet  från  dagens  rörliga  lif;  och  sä- 
kerligen hade  slaget  af  mången  hellre  inättats  åt  Armfelt,  om 
han  vid  olycksdagen  varit  åtkomlig.  Länge  dröjde  i  hans  sinne 
misstanken,  att  samma  öde  som  Fersens  kunde  vara  honom  till- 
ämnadt.  »Vilja  de  massakrera  mig  i  Stockholm,  så  skall  det  åt- 
minstone kosta  dem  litet  dyrare»,  sade  han,  »ty  utan  laddade  pi- 
stoler far  jag  ej  ur  mitt  hus.  Icke  skrämma  de  mig,  ej  heller 
fä  de  mig  att  gå  ifrån  den  marche,  jag  föreskrifvit  mig  i  mina 
affärer.» 


Dä  dessa  tilldragelser  timade,  var  Armfelt  långt  från  Stock- 
holm, och  det  var  ur  tjärran  som  han  gjorde  sina  betraktelser 
däröfver,  hvilket  ock  i  någon  män  förklarar  deras  beskaffenhet. 
I  slutet  af  Maj  1810  hade  han  begifvit  sig  till  Finland,  vid  hvil- 
ket land  vigtiga  materiela  intressen  bundo  honom,  fastän  det  ej 
längre  lydde  under  Sveriges  krona,  och  till  Petersburg,  hvarest 
åtskilliga  angelägenheter  kräfde  hans  personliga  närvaro. 

Af  dem,  som  i  allt  hvad  Armfelt  företog  sig,  sågo  hem- 
liga ränker  och  konspirationer,  betraktades  denna  resa  till  Ryss- 
lands hufvudstad  såsom  företagen  i  politiskt  syfte:  dess  hufvud- 
ändamål  var,  sades  det,  att  med  kejsar  Alexander  öfverlägga 
om  medlen  att  i  Sverige  återkalla  den  gamla  dynastien.  *)  Om 
detta  varit  fallet,  så  skulle  Armfelt,  efter  Karl  Augusts  död, 
knappast  hafva  behöft  göra  någon  hemlighet  af  sina  önskningar. 
De  delades  äfven  af  Sveriges  sändebud  i  Petersburg,  den  redlige 
Stedingk,  som  där  mottog  sin  gamle  vapenbroder  med  öppna 
armar.  Om  något  skulle  kunnat  uträttas  vid  det  ryska  kejsar- 
hofvet  för  främjandet  af  denna  sak,  så  skulle  Armfelt  säker- 
ligen hafva  begagnat  tillfället  att  personligen  verka.  Men  detta 
var  dock  ingalunda  anledningen  till  hans  resa:  den  var  föran- 
ledd af  enskilda  angelägenheter  af  vigt  för  hans  och  hans  fa- 
miljs framtid  och  af  omtanke  för  Finlands  välgång  under  dess 
nye  herskare. 

Redan  på  hösten  1809,  kort  efter  fredsslutet,  uppdyker 
planen    till    denna    resa    i  Armfelts  brefväxling.  **)     Med  tanken 


•)  Se  härom  Schinkel,  Minnen,  V:  1 6a. 
**)  På    sina    anhörigas    uppmaningar    att   dessförinnan  flytta  öfver,  hatle 
han  svarat:   «Så  snart  fred   blir,   kommer  jag  till  F^inland.     Om  jag^fonit  skulle 
göra    det,    sä    kastade  jag  en   tläck  pä  en  hittills  ubelläckad  vaiidel,  och  rys- 
sarna   äfvensom    mina    egna   landsmän    skulle    ega  mutiv  utt  ipiuska  den  akt 


—    227    — 

att  lemna  Sverige  hade  han  visserligen  gjort  sig  förtrolig:  men 
vi  hafva  sett,  att  han  hyste  betänkligheter  mot  att  bosätta  sig 
i  Finland,  och  ännu  mer  mot  att  »blifva  ryss».  På  det  be- 
stämdaste protesterade  han  mot  de  gängse  ryktena  härom:  »Jag 
har  hvarken  tänkt  eller  sagt,  att  jag  ärnadc  gä  i  rysk  tjenst».  *) 
Att  Sprengtporten,  fosterlandsförrädaren,  af  kejsaren  utsågs 
till  Finlands  förste  generalguvernör^  ansåg  han  särskildt  olycks- 
bådande för  dess  framtid.  »Aldrig  kunde  kejsaren  visa  finnarna 
ett  djupare  förakt  och  mera  försvåra  för  hederligt  folk  att  åter- 
vända till  Finland»,  utbrister  han  vid  underrättelsen  härom.  Och 
längre  fram,  sedan  freden  blifvit  sluten,  skrifver  han  till  sin  gamle 
vän  Aminoff,  som  stannat  qvar  i  Finland  och  där  intog  en  fram- 
stående plats  bland  dess  patrioter:  »Ryssarna  tåla  inga  andra 
än  ryssar.  De  anse  sig  som  våra  beherskare,  och  de  veta,  att 
finnen  ej  är  danad  till  slaf.  Att  handtera  honom  med  mänsk- 
lighet, att  vinna  honom  med  kärlek,  är  ej  i  deras  natur.»  lian 
befarade,  att  de  skulle  »göra  Finland  till  en  ödemark,  där  några 
slafvar,  vidt  utspridda,  skola  böja  knä  för  barbarer,  då  de  ej 
ikläda  sig  deras  lynne.  Tror  du,  min  vän»,  utbrister  han,  >att 
jag  skulle  fördraga  detta,  att  min  eldiga  själ  af  något  slags  in- 
tresse lät  dämpa  sig.''  Och  hvad  skulle  jag  då  göra  i  Finland? 
Utom  att  där  taga  nattqvarter  pä  resan  till  Sibirien.»  **) 

Med  alla  samtida  svenskar  delade  Armfelt  sålunda  ännu 
harmen  mot  Ryssland  öfver  Finlands  eröfring.  Hämnd,  afskud- 
dande  af  det  ryska  oket,  Finlands  ätereröfring  eller  dess  själf- 
ständighet  —  allt  detta  utgör  ett  stående  tema  i  hans  brefväx- 
ling  under  den  närmaste  tiden  efter  freden  i  Fredrikshamn.  Att 
vänskapen  mellan  Ryssland  och  Frankrike  ej  skulle  blifva  lång- 
varig, förutsåg  han;  och  de  liberala  reformer,  som  kejsar  Alexan- 
der sades  hafva  börjat  genomföra  i  Ryssland,  syntes  honom  före- 
båda det  kolossala  rikets  undergång.  Kejsar  Alexander  I  blefve 
»de  pair  med  högstsalig  konung  Adolf  Fredrik,  glorvördigst  i 
åminnelse».  Missnöje  rådde  i  Ryssland,  förstörda  voro  finanserna, 
tynande  handeln.  »Af  allt  detta  kunde  en  upplösning  följa,  om 
Napoleon  pä  vanligt  sätt  entamerar  den;  och  då  kunde  Sverige 
begagna  händelsen,  om  vi  äter,  pä  ett  för  oss  ovanligt  vis.  bure 
oss  klokt  åt.»     Icke  ens  tanken  att  genom  Frankrikes  hjälp  vinna 


ning,    jag    tror  mig  förtjena  af  dem  .   .  .  Jag  vill  icke  att  någon  skall  kunna 
säga,    att    jag    vid   52  års  ålder  glömt    hvad  jag  är  mig  själf  och   mina   vänner 
skyldig.»     (A.    till    sin  svägerska,   friherrinnan    .\rmfelt,   som    hade   vården  om 
hans   ekonomiska  angelägenheter  i   Finland,  ^/,   1S09.  Viurila). 
•)  Till   Brinkman   *'j,o   1809  (Trolle  Ljungby). 
**)  A.  till  Aminoff  •»/„  »•/„   1809  (Rilax). 


—    228   -- 

ersättning  för  hvad  som  förlorats,  var  sålunda  vid  denna  tid 
främmande  för  Bonapartes  svurne  fiende,  som  så  ofta  fått  upp- 
bära beskyllningar  för  ryssvänlighet.  Det  nya  ryska  sändebudet 
general  Suchtelens  ankomst  väckte  hans  lifliga  farhågor.  Det  var, 
sade  han,  »une  vilaine  visite»:  Suchtelen  vore  en  af  de  listigaste 
varelser,  som  funnes,  och  riksdagen  erbjöde  ett  vidsträckt  verk- 
samhetsfält för  honom.  *) 

Ekonomiska  hänsyn  förde  honom  dock,  till  en  början  mot 
hans  vilja,  till  Finland.  Oförbehållsamt  säger  han  kort  före  sin 
afresa  till  Petersburg:  »Jag  har  för  Ryssland  och  dess  regerings- 
sätt  m.  m.  en  oöfvervinnelig  aversion.  Men  jag  har  allt  i  deras 
händer  och  utom  en  lön  af  i,6oo  rdr  b:co  intet  här,  utom  chi- 
kaner,  kabaler  och  ett  slags  fruktan  för  att  se  mig  inblandad  i 
någon  affär,  där'  jag  kunde  utan  all  egenkärlek  vara  nyttig . . . 
Pä  inkomstens  sida  har  jag  här  lidit  all  genre  af  chikan,  méme 
jusqu'au  ridicule.»  **) 

Det  var  icke  lätt  att  utan  personligt  ingripande  fä  en 
mängd  angelägenheter  rörande  Armfelts  finska  ekonomi  ordnade 
under  Finlands  nya  styrelse.  I  dennas  intresse  var  det  ej  att 
genom  allt  för  stor  eftergifvenhet  uppmuntra  framstående  finnar 
att  stanna  qvar  i  det  gamla  moderlandet  och  endast  draga  in- 
komsterna från  Finland;  och  en  paragraf  i  Fredrikshamnsfreden 
innehöll  stadganden  till  förekommande  af  tillvaron  af  »blandade 
undersåtar».  Sin  ^  fideikommissegendom  Aminne  i  Finland  hvar- 
ken  kunde  eller  ville  Armfelt  afstå,  och  det  syntes  sannolikt  att 
intet  val  återstod :  han  måste  förr  eller  senare  blifva  finsk  under- 
såte. Utom  af  fideikommisset  hade  Armfelt  rättighet  till  inkom- 
sterna   från  en  officersindelning,  Mustiala  i  Finland.  ***).     Denna 


*)  Till    firiukman  */ii   1809.     Längre  fram   trädde  dock  Armfelt  i  syn- 
nerligen ^vänskapligt  förhållande  till  Suchtelen. 

*♦)  Till  Tomérhjelm  "/,  1810  (anf.  st„  s.  46). 
*•*)  Såsom  ersättning  för  mistade  löneinkomster  hade  Armfelt  i  början 
af  1808  erhållit  denna  öfverstelöjtnants-indelning  vid  Nylandsjdragonrege- 
mente,  hvaraf  han  dock,  till  följd  af  kriget,  ännu  ej  uppburit  någon  inkomst. 
Dess  behållande  låg  honom  fortfarande  mycket  om  hjärtat  och  är  ofta  på  tal 
i  hans  brefväxling  med  vänner  och  anförvandter  i  Finland.  Enligt  manifestet 
den  \\  Mars  1810  beviljades  en  respit-tid  med  edgången  till  tsaren  för  sven- 
ska indelningshafvare;  men  innan  denna  tilländalupit,  utbjöds  Mustiala  på 
auktion  för  kronans  räkning,  Armfelt  besvärade  sig  häröfver  hos  Suchtelen 
och  begärde  dennes  intercession,  till  dess  han  hunne  att  själf  kasta  »ig  «aux 
pieds^du  bienfaiteur  généreux  de  la  Finlande  et  de  Tarmée  Finnoise».  Such- 
teleiij  anbefallde  saken  till  det  bästa,  och  afgörandet  uppsköts  tills  vidare. 
(A:8  bref  till  Suchtelen  "/^  1810  och  Suchtelens  »krifvelse  till  Romanzow 
,*g  Maj  1810  med  anledning  del»  af  Armfelts,  del»  af  Döbelns  och  Sandels' 
ansökningar  i  liknande  ämnen,    finnaa  i  Fin»ka  Statsarkivet.     Suchtelen»,  Dö- 


—   229  — 

senare  inkomst  borde  han,  enligt  gällande  författningar,  ej  heller 
kunna  behålla  utan  att  svära  trohetsed  åt  Finlands  storfurste. 
Af  den  ryska  pension,  som  Armfelt  sedan  mänga  år  uppburit, 
hade  under  krigsåren  naturligtvis  intet  influtit;  underrättelse  in- 
gick, att  den  för  framtiden  komme  att  upphöra. 

Allt  detta  var  saker,  som  Armfelt  betecknade  som  ^utsökta 
infamier»,  för  att  tvinga  honom  »att  blifva  ryss».  »Men  just  häri, 
sade  han,  hafva  de  misstagit  sig  på  min  karakter.  Jag  kan  blifva 
fattig,  dö  af  misére,  men  aldrig  forceras  med  nedrigheter  till 
något  steg,  som  skulle  i  min  egen  opinion  förnedra  mig.  Emel- 
lertid är  jag  riktigt  olycklig  och  far  skynda  mig  till  Finland  för 
att  försöka,  om  något  kan  frälsas  genom  min  närvaro  och  den 
personliga  aktning,  jag  fordom  njöt  af  både  kejsare  och  ministrar». 
»Kan  jag,  heter  det  i  ett  annat  bref,  få  ut  det  mig  tillkommer, 
så  att  jag,  utan  att  blifva  ryss,  blefve  independent,  så  qvitterar 
jag  här  all  tjenst  och  vandrar  ut  i  världen  till  Paris,  Schweiz; 
och  kan  jag  det  ej  —  hvad  återstår  dä  för  mig  ?» ') 

Dock  voro  dessa  ekonomiska  skäl  och  missnöjet  med  för- 
hållandena i  Sverige  icke  de  enda,  som' föranledde  denna  resa. 
Afven  Finlands  öde  låg  honom  om  hjärtat;  och  de  skildringar, 
han    erhållit    om    tillståndet  i  sin  födelsebygd,  gjorde  honom  all- 


belns    och    Sandels'    bref,    men    icke    Armfelts,    äro    tryckta   i  cHistoriallinen 

Arkistoc,  IX:  224.) 

*)  Se  Ars  bref  till  Tornérhjelm,  anf.  st.,  s.  41—47  passim,  b.  58  o.  f. 
Härtill  kommo  äfven  ekonomiska  angelägenheter  för  Armfelts  «adoptiv«dotter, 
hvars  betydliga,  af  hertiginnan  af  Sagan  skänkta  förmögenhet  till  en  del  var 
placerad  i  Ryssland.  Svårighet  hade  yppat  sig  att  för  den  unga  cVavas* 
räkning  utfå  denna  donation,  och  en  rättegång  af  oviss  utgång  förestod,  som 
kunde  föranleda  resor  både  till  Ryssland  och  Tyskland.  —  Äfven  i  det  of- 
van  (s.  212)  Omnämnda  brefvet  till  d'Antraigues  redogör  Armfelt  vidlyftigt 
för  de  ekonomiska  förhållanden,  som  föranledde  honom  att  i  Finland  och 
Ryssland  söka  vinna  en  mera  tryggad  ställning.  Hans  bref  upplyser  äfven 
att  d'Antraigues  från  England  skaffat  honom  en  »secours  pécuniaire*.  Utan 
denna  hjälp,  skrifver  han.  <rje~serais,  å  Theure  qui  est,  pourri  ainsi  que  les 
miens  dans  la  misére.  Mais  ce  secours  touche  ä  sa  fin  et  il  faut  penser  ä 
d'autres  ressources«  .  .  .  Med  afseeude  på  de  ekonomiska  trakasserier,  han 
rönt  i  Finland,  uttalar  han  den  förmodan,  att  deras  upphofsman  vore  kansle- 
ren  Romanzow,  d'Antraigues'  gamle  fiende,  som  kiinde  Armfelt»  förbindelse 
med  honom.  Han  tillägger:  «Ma  position  ici  devient  de  plus  en  plus  terrible. 
et  il  n'est  pas  douteux  que  nous  ne  soyons  bientot  entiérement  sous  la  fé- 
rule  de  Bonaparte,  et  il  ne  sait  que  trop  que  je  déteste  également  ses  chaines 
et  sa  personne.  Il  faut  dont  que  je  tåche  de  sortir  d'ici,  et  la  Russie,  en 
changeant  son  systéme  diabolique,  m  aurait  parfaitement  convenu.  Aujourd'hui 
il  n'y  a  lä  qu'une  cascade  d'esclavage,  et  ma  position,  sous  ce  rapport,  affreuse. 
Que  ferait-on  de  moi  en  Angleterre?  Et  de  quel  droit  pourrais-je  y  réclamer 
un  azile  et  une  existence?     Cela  n'a  aucune  apparence  de  probabilité».  — 


—   230   — 

varliga  bekymmer.  Han  ansåg,  att  Rysslands  ok  hvilade  tungt 
på  hans  landsmän:  de  shandterades  redan  som  styfbarn».  »För- 
tviflan  är  i  allas  hjärtan»,  skref  han  tre  månader  efter  freden, 
j-och  gifve  Gud,  de  lärde  sig  lida,  till  en  tid  åtminstone,  ty  Ryss- 
lands timma  kommer  väl,  icke  långt  till!  Emellertid  blir  min 
ställning  allt  mer  och  mer  embarrassant.  Finnarna  tro,  att  min 
amkomst  och  resa  till  Petersburg  skulle  kunna  mildra  deras  öde.» 
—  Det  kunde  icke  hafva  något  lockande  att  blifva  rysk  under- 
säte: »det  vore  således,  säger  Armfelt,  Finlands  väl  och  de 
avanier,  mig  här  kunde  vidare  göras,  som  skulle  determinera 
mig  ä  tout  prix  lemna  Sverige.»  *) 

Det  första  intryck,  som  Finland  gaf  Armfelt,  då  han  i 
slutet  af  Maj  1810  anlände  dit,  synes  ej  heller  hafva  jäfvat  livad 
ryktet  berättat  om  landets  olyckliga  belägenhet.  Spåren  efter 
krigets  förhärjelser  hade  ännu  ej  hunnit  igensopas.  Med  misstro 
betraktades  ej  blott  Finlands  nye  herskare,  arffienden,  hvars  väp- 
nade skaror  ännu  bevakade  det  eröfrade  landet.  Äfven  den  nya 
inhemska  styrelsen,  som  under  namn  af  regeringskonselj  hade 
sitt  säte  i  Abo,  var  föremål  för  mångas  misstro  —  bland  dem, 
till  en  början,  äfven  för  Armfelts.  **)  Oaktadt  landtdagen  i  Borgå 
och  de  omisskänneliga  bevis  pä  välvilja,  som  kejsar  Alexander 
redan  gifvit  Finland,  måste  landets  framtid  synas  mörk  och  oviss 
för  dess  fosterlandsälskande  söner. 

Armfelt  skyndade  till  fädernegodset  Aminnc,  hvarest  han 
vistades  större  delen  af  sommaren  1810;  återstoden  af  denna 
sommar  tillbragtes  i  Petersburg.  De  nya  förhållanden,  som  mötte 
i  hans  gamla  hem,  voro  för  honom  allt  annat  än  tillfredsstäl- 
lande. I  den  närbelägna  byn  Salo  fann  han  ett  ryskt  högqvar- 
ter,  och  de  ryska  soldaternas  närvaro  »infekterade  landet»,  säger 
han.  »Om  man  ej  blir  af  med  dessa  banditer,  kan  aldrig  Fin- 
land, med  all  möjlig  god  vilja,  komma  till  någon  politisk  exi- 
stens.» Djupa  märken  hade  kriget  lemnat  efter  sig.  »Sedan  vi 
för  snart  tre  är  sedan  lemnade  Åminne»,  skref  Armfelt  till  sin 
hustru  kort  efter  sin  ankomst,  »hafva  170  af  blott  mina  under- 
hafvande  blifvit  begrafna.  Af  hela  Haliko  kompani,  soldater  och 
reserver,  äro  blott  fem  man  lefvande.  Epidemien,  som  gått,  är 
först    slut    för    sex    veckor  sedan.     Ryska  marscher  och  kontra- 

*)  Till  Toniérhjelm,  anf.  st.,  s.  39:  A.  till  sin  sv.agersk.i  '*[,,  '/i  '8'0 
(Viurila). 

**)  Strax  efter  sin  aukomst  skref  han.  säkerligen  högst  orättvist,  att 
regeringskonsi.ljen  vore  »allmänt  detesterad»  och  utgjordes  af  »draggen  af 
Kinlaads  folk»  ("/,  iSio). 


—  231    - 

marscher,  proviant,  som  dac^ligen  släpas  fram  och  tillbaka,  rui- 
nera folk  och  fä;  allt  åkerbruk  och  landtnäring  äro  paralyserade. 
Stora  band  af  inbrottstjufvar,  som  tillika  mörda,  hafva  förenat 
sig.»  *) 

Men  det  var  dock  just  det  sköfladc  hemmet,  hvilket  Arm- 
felt  nu  återsåg,  till  en  början  med  bekymrade  ögon,  som  åter- 
knöt banden  med  hans  fosterland.  Efter  sin  fader  hade  han 
öfvertagit  den  ofta  nämnda  fideikommissegendomen  Aminne, 
Hornarnas  gamla  gods,  beläget  vid  Saloviken  i  en  af  Finlands 
äldsta  och  mest  odlade  bygder,  rik  på  naturens  fägring.  Mellan 
bördiga  fält  och  skogkrönta  höjder  söka  sig  här  Haliko-  och 
Salo-åarna  i  hvarandras  närhet  utlopp  i  skärgärden.  På  vakt 
på  ömse  sider  om  den  rika  slätten  stå  på  ansenliga  höjder 
Haliko  och  Uskela  kyrkor,  minnesmärken  frän  medeltiden,  till 
hvilka  knyta  sig  romantiska  sägner.  I  närheten  ligger  det  vackra 
Viurila,  hvarest  Armfelts  yngre  broder,  friherre  August  Armfelt, 
kort  förut  åt  sig  och  sin  ätt  uppfört  ett  ansenligt  herresäte,  som 
från  skärgården  fäster  seglarens  uppmärksamhet;  och  längre  bort, 
ehuru  i  grannskapet,  synes  Vuorentaka,  fordom  liksom  Aminne  och 
Viurila  en  Hornsk  egendom,  men  redan  nu,  Jiksom  i  våra  dagar, 
tillhörigt  Armfeltska  slägten.  Det  vänliga  Aminne,  beläget  mel- 
lan skuggrika  trän  på  höjden  nära  den  breda  Haliko-åns  myn 
ning  —  däraf  ställets  namn  —  hade  endast  under  korta  besök 
under  en  och  annan  vecka  fått  mottaga  sin  egare,  dä  han  gästat 
anförvandter  där  och  på  Viurila.  Egendomens  afkastning,  ofta 
ringa  nog,  hade  gått  till  Wien.  till  Stralsund.  till  Sverige;  af 
dess  fägring  och  hemtrefnad  hade  Armfelts  oroliga  lif  föga  till- 
låtit honom  att  njuta. 

Från  detta  besök  blef  det  annorlunda:  Aminne  blef  honom 
—  »ett  paradis  på  jorden»,  ett  föremål  för  hans  ifriga  omsorger, 
ett  älsklingsämne  för  hans  tankar.  Dit  längtade  han,  äfven  sedan 
han  längre  fram  i  den  ryska  kejsarstaden  vunnit  en  vida  mer 
lysande  ställning,  än  den  som  hans  sista  är  i  Sverige  erbjödo. 
»Malgré    alla    reflexioner,    som    politiken  och  Bonapartes  företag 


*)  På  ÄmiDne  hade  gjorts  två  stölder.  I  Uskela  socken  hade  deras 
antal  varit  nära  70.  Ryska  jägare  och  kossacker  slogo  ihjäl  en  del  af  ill- 
gärningsmännen. —  Ett  bevis  på  finska  allmogens  qvarhållande  vid  gamla 
bruk  från  den  svenska  tiden  berättar  Armfelt  i  ett  af  sina  bref  (^*/g  1810). 
Gammal  sed,  som  åtminstone  i  vissa  landsändar  i  Sverige  ej  ännu  torde  vara 
bortlagd,  bjöd  att  stående  af  h  ira  uppläsandet  i  kyrkorna  af  kongl.  påbud  och 
kungörelser.  »Finnarna,  berättar  Armfelt,  sitta  i  kyrkorna  helt  stilla  vid  upp- 
läsningen af  ryska  regeringens  ukaser ;  men  då  de  vanliga  svenska  gamla 
förordningarna  repeteras,  si  stå  de  machinulement.  Efter  liera  fruktlösa  på- 
minnelser har  man  ändtligen  tagit  det  parti  att  ej  låtsa  le  denna  tröghet.» 


—   232   — 

bruka  inspirera  mig»,  skref  han  under  denna  vistelse  på  Aniinne, 
«har  jag  här  funnit  nägot  sublimare  att  fylla  upp  mitt  hufvud 
med.»  Den  mängfrestande  mannen,  som  så  uppmärksamt  följde 
samtidens  tilldragelser  och  hade  haft  sitt  öra  med  i  så  många  hem- 
liga rådslag  i  skilda  trakter  af  Europa,  fann  på  denna  undan- 
gömda plats  en  fristad,  som  med  hvarje  år  blef  honom  kärare. 
Han  blef  en  ifrig  jordbrukare  och  uppförde  vidlyftiga  nybygg- 
nader på  egendomen.  »De  satans  ryssarna»  i  Salo  kommo  så- 
som lejda  arbetare  honom  väl  tillpass  vid  de  nyodlingar,  han 
företog.  Af  det  'boningshus,  som  han  lät  inreda  till  sig  och  de 
sina,  gjorde  han  ett  inbjudande  hem,  rikt  pä  föremål,  som  erin- 
rade om  hans  växlingsrika  Hf.  Såsom  var  att  vänta,  var  det 
minnena  från  ^Gustaf  IILs'  dagar,  som  härvid  särskildt  kommo 
till  heders.  Redan  i  byggnadens  yttre  antyddes  detta:  en  rad 
af  poträttmedaljonger  (efter  Sergel)  af  de  ryktbaraste  bland  tju- 
sarkonungens  samtida  bildade  —  och  bildar  ännu  i  dag  —  en 
lika  originel  som  intressant  dekoration  till  hufvudbyggnadens 
fasad. 

I  sitt  fäderneärfda  gods  hade  sålunda  den  så  länge  hem- 
löse mannen  funnit  ett  personligt  föreningsband  med  sitt  finska 
fädernesland.  Bandet  kändes'  starkare,  i  samma  mån  som  för- 
hållandena i  det  gamla  fäderneslandet'^ blefvo  honom  mera  främ- 
mande. Efter  sommarbesöket  på  Aminne  är  det  ej  vidare  tal 
om  att  emigrera  till  Schweiz  eller  Tyskland;  att  fädernejorden 
hade  anspråk  pä  hans  verksamhet,  synes  därunder  hafva  blifvit 
honom  klart.  —  Ej  heller  sjmtes  det  ryska  oket  honom  trycka 
sä  tungt  "öfver  Finlands  folk,  som  han  föreställt  sig,  innan  han 
med  egna  ögon  sett  förhållandena.  Han[ insåg  den  ryska  sty- 
relsens afsigt  att  vinna  Finlands  tacksamhet  och  att  fästa  det 
nyeröfrade  landet  vid  tsarriket  med  andra  makter  än  vapnens, 
Finland  skulle  på  detta  sätt  blifva  en  förmur  för  Ryssland.  »Sät- 
tet», skrifver  Ärmfelt  pä  hösten  i8iO,  »pä  hvilket  de  önska  att 
handtera  Finland  —  ty  de  vilja  väl,  men  göra  likväl  dumheter 
—  är  synnerligen  analogt  till  denna  plan.  Ty  gifva  de  ock  ej 
något,  sannerligen  de  draga  en  fyrk  ur  landet.  Också  är  väl- 
mågan allmän  och  hos  många  verklig  rikedom.»  *) 


Till  det  mäktiga   riket  i  öster  kände  han  sig  däremot  eftc. 
det    besök,    som    han    gjorde    där    under  Juni  och  Juli  månade 


*)  Till  Tornérhjelm,  anf.  st.,  s.  49. 


—  233  - 

sommaren  1810,  alldeles  icke  mera  dragen  än  tillforene.  Ej  hel- 
ler 'mottogs  han  där  med  närron  synnerlig  utmärkelse,  som  an- 
tydde att  Finlands  nye  storfurste  vore  särskildt  angelägen  att 
förmå  Armfelt  att  ingå  i  sin  tjenst  —  åtminstone  icke  på  villkor, 
som  denne  ansåg  förenliga  med  sina  åsigter.  ')  Kejsaren,  som 
mottog  Armfelt  först  sedan  denne  vistats  nära  två  veckor  i  den 
ryska  hufvudstaden,  sade  honom,  enligt  hans  egna  ord,  endast 
magra  höflliga  och  banala  fraser».  Armfelt  hade  uppsatt  en 
mémoire  rörande  Finlands  förhållanden,  hvilken  han  dock  ej  fick 
tillfälle  att  personligen  öfverlemna  till  kejsaren.  Det  skedde  ge- 
nom den  bekante  Speranski,  som,  nu  på  höjden  af  sitt  inflytande, 
var  föredragande  för  de  finska  angelägenheterna  hos  kejsarens 
person  —  »en  homme  d'esprit,»  säger  Armfelt  efter  denna 
första  bekantskap,  »men  som  har  för  mycket  att  göra  och  ingen 
tid  att  sysselsätta  sig  med  oss»;  och  den  mäktige  rikssekretera- 
ren lofvade  Armfelt,  att  kejsaren  skulle  åt  hans  uppsats  egna 
all  den^  uppmärksamhet,  den  förtjente.  **) 

Ännu  räckte  Alexanders  vänskap  med  Napoleon;  ännu  var 
dennes  ambassadör  Caulaincourt  dagens  hjälte  i  Petersburg. 
»Man  törs  ej  andas  utan  Napoleons  tillstånd»,  sade  Armfelt; 
Rysslands  utrikesminister,  »le  grand  faiseur»  Romanzow,  var  Ro- 
napartes undergifne  '^jenare,  som  i  allt  sökte  vara  honom  till 
behag.  Att  Armfelts  kända  anti-bonapartism  hade  sin  del  i  det 
kyliga  mottagande,  han  fick  röna,  framgår  af  dennes  egen  be- 
rättelse om  ett  samtal  med  kansleren  grefve  Romanzow.  Han 
skrifver,  missmodigt  nog,  till  sin  hustru:***)  »På  Romanzows 
begäran  var  jag  hos  honom.  Han  gjorde  mig  mycket  kompli- 
menter  från  kejsaren,  sade  att  H.  Majrt  ofta  och  gärna  ville  se 
mig,  men  att  les  circonstances  actuelles  (som  jag  ej  vore  dess 
undersäte),    skulle    gifva    en    occasion  de  jäser  aux  malveillants. 


*)  I  bref  till  sin  hustru  ''/g  1810  uttalar  Armfelt  den  förmodan,  att 
hans  ställning  kunde  blifva  'präktig<^,  om  han  kunde  eller  ville  blifva  det 
han  icke  var.  »Skall  jag  blifva  <,n  innebyggare  af  Finland.  ^kaIl  åtmin.stuue 
i  hela  min  conduite  allt  vara  rent  och  hedrande»,  säger  han  Äfven  i  ett 
bref  till  fril).  K.  Bonde  från  Petersburg  omtalar  Armfelt,  att  han  haft  ganska 
hedrande  anbud  att  gå  i  rysk  tjenst,  h  vilka  han  af  böjt  (Eriksb.  arl<iv). 
Någon  bestämdare  uppgift  rörande  dessa  från  rysk  sida  framställda  förslag 
föreligger  dock  icke.  Sannolikt  hafva  de  endast  bestått  i  försöksvis  fram- 
kastade yttranden  af  den  ryske  själf  herskarens  ministrar  och  af  Armfelt  be- 
mötts med  den  motvilja,  som  tanken  att  ^rblifva  ryss*  fortfarande  ingaf  honom. 
**i  Speranski  till  A.  "/,  1810.  —  i>eniia  uppsats  af  Armfelt,  som  fun- 
nits i  kejsarens  eget  kansli,  är  tryckt  i  samlingen  ».Sbornik  istoritscheki  ma- 
terialow»,  III.,  s.  274  flf.  (citat  hos  Danielsson,  Viborgs  läns  återförening  med 
det  öfriga  Finland,  s.  61). 
»•»)  »/e   »Sio. 


-  234  — 

om  någon  ovanlig  familiarité  existerade  oss  emellan;  att  jag  vore 
en  så  marquant  person,  tiderna  sä  épineusa,  m.  m.  —  allt  mer 
och  mer  ridicult!  Härpå  svarade  jag,  att  jag  vore  utan  alla 
pretentioner,  sedan  jag  fått  göra  D.  D.  M.  M.  min  cour,  som 
var  första  motivet  af  min  resa,  och  sedan  jag  fått  genom  min 
mémoire  till  kejsaren  framföra  Finlands  doléancer;  att  mina  huf- 
vudsakliga  penningaffärer  vore  manquerade  .  .  .  och  att  jag  nu 
blott  ville  veta,  om  den  pension  jag  haft  af  Katarina  II,  konfir- 
merad af  Paul  I  och  Alexander,  vore  mig  fråntagen  eller  ej.  — 
Härpå  mycket  komplimenter,  »qu'il  s'informerait»  etc.  etc.  Du 
ser  således,  min  lilla  Hedda,  att  jag  sett  rätt,  att  så  snart  jag 
ej  ville  promptement  göra  mig  till  ryss,  skulle  min  hitresa  gagna 
till  intet.  Jag  bör  likväl  ej  säga  det,  om  jag  kunnat  vara  Fin- 
land till  något  nyttig;  och  det  skulle  kunna  hända. > 

Det  dröjde  länge,  innan  Armfclt  fick  svar  på  sina  frågor; 
hvad  han  omsider  vann,  var  att  afgörandet  af  de  ekonomiska 
frågorna  uppsköts  till  framtiden,  då  Armfelt  definitivt  afgjort 
sin  öfverflyttning  till  Finland.  I  sin  otålighet  fann  han  nu  Peters- 
burg vara  »1'enfer  de  Dante»;  »all  apati  hade  där  sitt  hufvudsäte»; 
franske  ambassadören  Caulaincourt  höll  Rysslands  ledande  män  i 
ett  tillstånd  af  ssomnambulism».  Kejsaren  vore  likgiltig  för  allt, 
och  ville  helst  »spela  en  liderlig  och  sysslolös  particuliers  rol.»  *) 

Under  dessa  förhållanden  var  det  ej  att  tänka  på  att  ut- 
rätta något  för  prins  Gustafs  tronföljd.  Saken  betraktades  med 
fullkomlig  likgiltighet  af  kejsaren,  enligt  hvad  Stedingk  upplyst. 
Alexander  hade  visserligen  intet  emot  prins  Gustaf;  »men  blefve 
denne  ej  vald,  skrifver  Armfelt,  ville  han  hafva  sin  svåger  (her- 
tigen af  Oldenburg)  till  Sverige,  dock  ej  nog  empressé  för  att 
gifva  honom  Finland  i  hemgift  åt  oss.ti  Endast  hos  enkekejsa- 
rinnan  Marie  och  hos  kejsarinnan  Elisabet  fann  Armfelt  sym- 
patier för  den  unge  fursten.**)  Vid  deras  hof  mottogs  Armfelt 
med  utmärkelse  och  egnade-  från  början  den  intagande  och  olyck- 
liga unga  kejsarinnan  Elisabet  den  vördnadsfulla  beundran,  som 
han  bevarade  lifvet  igenom. 

Till  storfurstinnan  Katarina,  kejsar  Alexanders  syster,  gift 
med  prinsen  af  Oldenburg,  »ryska  nationens  afgud»,  såsom  hon 
namnes  i  ett  af  Armfelts  bref,  trädde  han  i  närmare  förbindelse. 


*)  Till  grefviiman  A.  '*/,.  ^'11  Tornérhjelm  '/,„  i8lo,  aiif.  st.,  s.  49. 
**)  Till  Aminoff,  som  under  Armfelts  vistelse  i  Pe'ersburg  lagt  honom 
pR  hjärtat  att  »bevaka  sontns  intressen»  och  »menagera  den  olycklige /(;r/;r/»«, 
skref  lian,  alt  lian  «med  oändlig  forsigtighel»  vidrört  detta  ämne,  int-n  utan 
att  kunna  väcka  någon  aiuiujis  intresse  an  de  bida  kejsarinnornas  (AminofT  l. 
A.   "/,   1810,  A.  t.   Amin.   •/,    1810,   Riläx). 


I 


-  235  — 

och  med  henne  afliandlade  han  politiska  frågor.  Hon  var  en 
a%jord  motståndare  till  det  franska  systemet  i  Rysslands  utrikes- 
politik och  önskade  \\i\'v^t  en  förbindelse  med  England. 

I  vidlyfti*,fa  bref  till  sin  gamle  vän  d'Antraigues,  pä  hvars 
uppmaning  han  under  detta  besök  i  Ryssland  tjenadc  England 
såsom  politisk  kunskapare,  har  Armfelt  redogjort  for  förhållan- 
dena i  detta  land.  Det  är  en  mörk  tafla:  Romanzow  och  Cau- 
laincourt  bchcrskade  den  svage  kejsaren;  denne  vore  hatad  och 
föraktad  af  nationens  flertal,  som  ville  afskudda  sig  det  franska 
oket ;  ändock  vore  en  förändring  att  hoppas  genom  ett  energiskt 
uppträdande  af  storfurstinnan  Katarina.  Hon  ville  förmå  sin 
broder  att  lemna  det  nationelt  ryska  partiet  sitt  förtroende;  men 
vore  for  öfrigt  främmande  för  alla  omstörtningsplaner.  Officerare 
vid  gardet  hade  däremot  öppet  talat  med  Armfelt  om  möjlig- 
heten af  en  revolution,  hvarigonom  Rysslands  kejsarkrona  skulle 
sättas  pä  storfurstinnans  hufvud,  och  att  pä  detta  sätt  »ressusci- 
ter  la  grande  Catherine».  *)  —  Att  Armfelt  skulle  företaga  en 
resa  till  Berlin  för  att  öfverlägga  med  konungen  af  Preussen,  synes 
under  hans  samtal  med  storfurstinnan  äfven  hafva  varit  på  tal. 

Föga  trösterikt  var  det  allmänna  intryck,  som  Ryssland 
nu  gjorde  pä  Armfelt,  hvilken  hade  sina" första  minnen  frän  detta 
land  trettio  är  tillbaka  i  tiden,  dä  den  stora  Katarina  stod  pä 
höjden  af  sin  makt.  »Ryssland,  skref  han  efter  hemkomsten  till 
en  af  sina  vänner  **),  erbjuder  ingen  lockelse  för  en  tänkande 
man,  knappast  för  en  ärelysten.  Det  är  ett  land,  som  är  slut; 
och  t.  o.  m.  utan  krig  kan  därtill  icke  behöfvas  mer  än  några 
är  —  sä  vida  icke  en  ny  Peter  I  eller  Katarina  II  samlar  re- 
geringstyglarna och  håller  dem  med  stark  och  säker  hand.  Jag 
kan  knappast  beskrifva,  huru  bestört  jag  är  öfver  det  inre  till- 
ståndet i  detta  land.  Allting  är  föränd radt  och  intet  synes  sam- 
ladt  på  någon  hand,  om  det  ej  gäller  att  öka  det  allmänna  miss- 
nöjet och  eländet.» 

Öfverdrifterna  i  dessa  skildringar  äro  påtagliga.  De  hafva 
dock  sitt  intresse  såsom  målande  den  stämning,  under  hvilken 
Armfelt  först  återsåg  det  land,  där  han  skulle  tillbringa  sina 
återstående  dagar  och  vinna  en  ärofull  ställning  genom  en  be- 
tydelsefull verksamhet.     De  hårda  omdömena  om  kejsar  Alexan- 


*)  Till  d'Antraigues,  '/„  '/g  1810,  enligt  "dennes  till  engelska  regering- 
en insända  resumé  (Public  Recuni  Office.  London).  Oen  starka  färglägg- 
ningen kan  möjligen  härröra  från  d'.-\.iitraigiies,  hvars  saniiningskärlek  ej  var 
den  största.  Några  uppgifter  i  dessa  referat  vederläggas  af  andra  samtidiga 
bref  från    Armfelt. 

*♦)  J.   De  la  Gardie  ''/ti    '810.     (Lunds  Univ.-Bibl.) 


~  236  — 

der  har  han  själf  pä  det  mest  slående  sätt  vederlagt,  sedan  han 
trädt  i  närmare  beröring  med  den  ryske  själfherskaren.  Under 
senare  är  såg  han  upp  till  Alexander  med  tacksamhet  och  be- 
undran. 

Under  dessa  dagar  anlände  efter  hvarandra  till  Petersburg 
underrättelserna  om  Karl  Augusts  död,  om  Fersenska  mordet 
och  om  sammankallandet  af  riksdag;  och  medan  Armfelt  ännu 
var  qvar  i  Finland,  blef  utgången  af  det  nya  tronföljarevalet  at 
honom  känd.  Alla  dessa  tilldragelser,  i  förening  med  tanken 
pä  det  kära  Aminne,  bidrogo  omsider  till  beslutet  att  lemna 
Sverige  för  alltid  och  bosätta  sig  i  Finland.  Beslutet  var  be- 
lastad t,  innan  Armfelt  återvände  till  Sverige. 

Vi  hafva  sett,  att  han  uppriktigt  beklagade  kronprinsens 
död,  -och  att  den  Fersenska  katastrofen  djupt  upprört  honom. 
Han  fjkände  som  en  förödmjukelse  den  ringaktning,  hvarmed 
Sverige  betraktades  i  Petersburg,  på  grund  af  hvad  där  förefallit. 
»Sverige  anses  här  som  en  utlefvad  man,  som  ligger  i  själtåget 
och  ej  ger  andra  lifstecken^ifrån  sig  än  konvulsiva  ryckningar  af 
fanatism.  Och  Gud  vet,  om  de  icke  hafva  rätt!»  skref  han  i 
slutet  af  Juni.  Den  nya  valriksdagen  ville  han  icke  se  —  »jag 
har  sedan  gammalt  undvikit  dåligt  sällskap!»,  sade  han.  »Deréis 
väljande  kan  icke  blifva  långt.  Vill  Napoleon  säga  hvem  de 
skola  taga,  sä  blir  det  den.» 

Till  Sverige  ville  han  sålunda  icke  återvända ;  och  bref  där- 
ifrån hade,  såsom  vi  sett,  äfven  ingifvit  honom  tanken  pä  att 
hans  lif,  lika  så  väl  som  Fersens,  kunde~vara  i  fara.  Kort  efter 
återkomsten  till  Aminne  skref  han  till  sin  hustru:  »Mitt  parti  att 
flytta  från  Sverige  är  fullkomligen  taget;  men  den  fegheten  att 
icke  visa  mig  där  och  att  icke  själf  presentera  mitt  afskedsme- 
morial,  kan  jag  aldrig  falla  pä.  Mitt  lif  är  i  Herrans  hand, 
hvarest  jag  ock  mig  befinner.  Den  som  med  våld  skall  taga 
det,  skall  ej  få  det  af  mig  för  intet;  van  att  omgifvas  af  faror 
och  mördare,  far  jag  ånyo  sätta  mig  i  den  positionen  och  bereda 
mig  på  mitt  öde  som  en  gammal  soldat.  Låta  bulta  mig  till 
döds  kan  jag  icke;  men  väl  springa  på  dolken  eller  svärdet,  för 
att  stupa  som  jag  lefvat.  Således  kommer  jag  till  Stockholm  i 
September ,^;gör  där  en  kort  sejour,  anhåller  om  mitt  afsked,  och 
om  jag  fär  ett  bref,  jag  väntar  från  Berlin  rörande  JVavas  affär,  *) 
så  reser  jag  dit  i  slutet  af  oktcber.t 

*)  Se  ofvan,  sid.  229,  noten.  Enligt  d'Antraigues'  ofvaiinämnda  fram- 
ställning af  Armfclts  bref  skulle  dessa  ekonomiska  angelägenheter  tjena  till 
förevändning  for   hans   politiska   beskickning  fr;ln   storfurst  in  nan    Katarina. 


-  237  - 

Utgången  af  tronfoljarevalet  i  Örebro  kunde  ej  annat  än 
hos  honom,  legitimisten  framför  andra,  öka  motviljan  mot  att 
återvända  till  Sverige;  han  fann  det  vara  en  djup  förnedring,') 
att  en  af  den  afskydde  Bonapartes  generaler  skulle  intaga  Vasar- 
nas tron,  som  »naturen,  lagen  och  tacksamheten>  borde  hafva  bjudit 
att  bevara  åt  Sveriges  gamla  konungaätt.  Han  skrcf:  >Sä  snart 
ej  prins  Gustaf  blir  tronföljare,  sä  är  Ponto-Corvo  eller  mame- 
lucken  Rustan  mig  lika  kära.  Jag  ämnar  ej  bero  af  det  herr- 
skapet. Sverige  skall  undergå  ett  öde,  beredt  genom  de  brott 
och  de  galenskaper,  som  sedan  tjugo  år  förnedrat  nationen;  i 
blod,  olyckor  och  elände  skall  det  försänkas  till  den  högsta  grad 
af  förnedring,  och  Guds  hand  komma  att  låta  känna  sig.> 

Bernadottes  korande  till  tronföljare  syntes  afklippa  alla 
band,  som  ännu  fastade  Armfelt  vid  det  gamla  fosterlandet.  Efter 
mottagandet  af  underrättelsen  om  valets  utgång  skrifver  han: 
>För  mig  enskildt  var  det  en  fägnesam  tidning,  ty  nu  är  jag  fri 
som  himmelens  fågel  från  alla  konsiderationer,  idéer  af  skyldig- 
het och  delikatess  vis-å-vis  Sverige,  med  ett  ord,  allt  hvad  som 
kunde  försvåra  min  resolution  att  gå  öfver  hit  och  göra  mig  till 
finne,  för  att  helt  och  hållet  följa  detta  lands  öden,  hurudana  de 
ock  må  blifva.  Vid  53  ars  älder,  född  med  vissa  principer  af 
egen  värdighet,  uppfödd  i  forntidens  idéer  och  préjugéer,  seder- 
mera i  sju  år  vid  en  stor  konungs  sida,  född  och  berättigad  till 
en  tron,  den  han  förstod  att  upprätthålla,  är  det  omöjligt  att 
ombyta  sätt  att  se  och  vara.  Således  är  blott  saken  nu  att 
snart  få  mitt  afsked  ur  all  tjenst,  så  att  ingen  edgång  till  tron- 
följaren kan  komma  i  fråga.  Också  skyndar  jag  mig  öfver  och 
begär  blott  Karl  XIII:s  signatur  på  mitt  afsked,  innan  de  flytta 
honom  pä  pensionsstat  till  Rosersberg,  hvilket  Troil  skrifver  mig 
till  skall  vara  planen.»  **) 


•)  «I  Örebro  hafva  de  blott  haft  det  språket  för  ögonen,  »att  den  som 
sigj  föruedrar,  han  skall  varda  upphöjd»  och  vice  versa.  Hvad  svenska 
nationen  då  har  för  en  upphöjelse  att  vänta,  kan  knappt  tänkas. «  (A.  till  sin 
hustru  "/»  1810). 

♦•)  A.  till  sin  hustru  »»/g-  "/«  *S*0-  Jf""  Schinkel,  VI:  58.  hvarest  det 
sista  af  dessa  brefuidrag  återgifves.  såsom  vanligt,  i  fri  bearbetning.  Orig. 
är  skrifvet  på  svenska,  och  ordalydelsen  är  här  ofvan  ordagrannt  återgifven. 
Afsigtligt  —  för  att  sätta  Armfelts  beslut  i  förhatlig  dager  —  hafva  i  Schin- 
kels  bearbetning  orden  »min  resolution  .  .  .  må  blifva»  vid  bearbetningen 
ersatts  med  följande  tirad:  »Mitt  beslut  att  skaffa  mig  ett  nytt  fädernesland 
och  införlifva  mina  öden  med  det  mäktiga  Ryssland.»  —  Äfven  grefvinnan 
Armfelt    yttrat    sig    med    ringaktning    om   den  nye  tronföljaren;  i  de  kretsar, 


—  238  — 

I  slutet  af  September  finna  vi  Armfelt  åter  i  Sverige,  men 
endast  för  att  taga  afsked  från  allt,  som  fastade  honom  vid  detta 
land.  Ett  par  dagar  efter  sin  ankomst  insände  han  ansökan 
om  entledigande  frän  sin  anställning  i  Sveriges  tjenst.  I  det 
bref,  hvaraf  denna  ansökan  åtföljdes,  förklarade  han:  »Detta  af- 
sked är  af  väsentlig  vigt  för  mitt  lifs  lugn,  för  mina  enskilda 
angelägenheter  och,  jag  vägar  säga,  för  landsmän,  hvilka  jag  är 
i  tillfälle  att  gagna,  utan  att  tyngas  af  den  enes  afund,  den  an- 
dres hat  och  allas  orättvisa.  Mina  år  och  mitt  helsotillstånd 
göra  mig  oförmögen  till  hvarje  slags  tjenst;  de  vedervärdigheter 
och  den  otacksamhet,  hvarmed  jag  blifvit  öfverhopad,  hafva  till- 
intetgjort den  lilla  duglighet  för  allmänna  angelägenheters  be- 
handling, jag  kunnat  ega.  Åtminstone  skulle  personligt  oberoende 
och  mindre  svära  omständigheter  nödvändigt  fordras  för  att  åter 
gifva  mig  mod  därtill.»  *) 

Otåligt  afbidade  Armfelt  beviljandet  af  det  afsked,  som 
pä  detta  sätt  begärdes  med  tydliga  hänsyftningar  pa  hemliga 
motståndare  och  afundsmän.  Det  kunde  ej  gärna  förvägras;  och 
efter  den  ii  Oktober  i8io  var  Armfelt  skild  frän  Sveriges  stats- 
tjenst.  **)  Anbud  saknades  icke  för  att  förmå  honom  att  stanna 
qvar  och  med  fastare  band  fästa  honom  vid  Sverige.  I  hans 
hrefväxling  namnes  förslaget  att  göra  grefvinnan  Armfelt  till 
öfverhofmästarinna,  en  hyllning  ät  hennes  stora  personliga  an- 
seende, hvilken  hon  och  hennes  make  dock  på  det  bestämdaste 
afböjde.  Det  uppgifves  äfven,  att  konungen  låtit  en  fältmar- 
skalksfullmakt hägra  såsom  lockelse  för  att  förmå  Armfelt  att 
qvarstanna.  Vid  dennes  företräde  hos  Karl  XIII  efter  k(^nungcns 
återkomst  från  riksdagen  i  Örebro  visatle  den  gamle  monarken 
sig  vänlig,  hjärtlig  och  talte  med  rörelse  om  Armfelts  f()restå- 
endc  skilsmässa  från  Sverige.     Han  tillade  dock:    »Vi  råkas  nog 


hvarest  hon  rörde  sig,  nämndes  prinsen  af  Ponto-Corvo  ffkorfkapleuei.o,  ocli 
Örebro,  hvarest  man  så  entusiastiskt  hyllat  honom,  »korfkitteln.»  —  Ej  hlott 
hennes  makes  åsigter,  utan  äfven  traditioner  ocli  personliga  minnen  gjorde 
också  grefvinnan  Armfelt  till  en  ifrig  anhängare  af  prins  Gustafs  tronföljd. 
Vid  underrättelsen  om  kronprinsen  Karl  Augusts  död  utbrister  hon:  »Store 
Gud,  måtte  det  båda  något  godt  för  min  lilla  herre!*  (Till  dottern,  gref- 
vinnan Piper  "/j  1810).  Efter  Kersenska  mordet  yrkade  lion  ifrigt  att  fa- 
miljen skulle  lemna  .Sverige. 

*)  Orig.  i  Ups.   Bibi.,  inf.  i  Schinkels  Minnen,   VI:  32S,  i  öfversättning. 
**)  Hans    afsked,    dateradt    denna  liag.   iiuiehSller  ett  erkännande   af  ko- 
nungens   välbehag    öfver    hans    långvariga,    trogna    och   nitiska  tjenster*  och 
cberomjiga   förhållande  vid  alla  tillfälKri.ff 


—  ^39  - 

igen,  ty  med  Guds  hjälp  skall  väl  Finland  komma  tillbaka  till 
Sverige.»  *) 

Han  borde  sålunda  blifva  kejsar  Alexanders  undersäte  och 
inlemnade  den  20  Oktober  sin  ansökan  härom  till  ryske  mini- 
stern Suchtelen,  med  anhållan  att  fä  »aflägga  eller  underskrifva» 
trohetsed  till  ryske  kejsaren.  Han  uttryckte  pä  samma  gäng 
ånyo  förhoppningen  att  fa  bibehålla  löneförmånerna  af  tlen  militär- 
indelning, han  förut  innehaft  i  Finland,  och  förklarade,  att  eko- 
nomiska angelägenheter  nödgade  honom  att  uppskjuta  flyttningen 
till  Maj  181 1.**)  Ansökan  upptogs  på  det  mest  smickrande 
sätt.  Ryske  utrikesministern  Romanzow  öfversände  hans  pass 
med  en  förbindlig  skrifvelse,  hvari  han  önskade  honom  välkom- 
men, utlofvade  det  bästa  mottagande  samt  försäkrade  om  kej- 
sarens »bienveillance  particuliére».  Och  »rikssekreteraren»  Spe- 
ranski  försäkrade  honom  om  bibehållandet  af  alla  förmåner  i 
Finland,  på  samma  gång  som  han  underrättade/ att  Suchtelen 
fått  kejsarens  uppdrag  att  mottaga  trohetseden.  ***) 

Saken  var  sålunda  afgjord.  Flyttningen  skulle  ske  pä 
våren  181 1.  Vintern  1810 — ii  tillbragte  Armfelt  som  privat- 
man, dels  i  Stockholm,  dels  på  resor  till  slägt  och  vänner.  I 
November  och  December  vistades  han  dels  på  Finspong,  hvarest 
hans  son  Mauritz  Clairfelt,  som  redan  hunnit  graden  af  major  och 
med  utmärkelse  deltagit  i  finska  kriget,  firade  sitt  bröllop  med  fri- 
herrinnan Emilie  De  Geer;  dels  hos  sin  dotter  grefvinnan  Piper  på 
iMigsö.  I  Januari  och  början  af  Februari  finna  vi  honom  åter  i 
hufvudstaden ;  men  under  sistnämnda  månad  anträdde  han  ånyo  en 
resa  till  Östergötland  och  Småland.  Han  gästade  därunder  släg- 
tingar  af  namnet  Armfelt  på  Hunnerstad  och  Runstorp,  besökte 
ånyo  Finspong  f )  och  tillbragte  ett  par  veckor  på  Löfstad  i 
Östergötland  hos  grefvinnan  Sophie  Piper,  född  Fersen,  som 
där  för  beständigt  dragit  sig  undan  från  hofvet  och  hufvudstaden, 


*)  Enligt  Armfelts  egen  berättelse  (bref  till  grefvinnan  Piper  **/,„  1810). 
Vid  samma  tillfälle  talte  konungen  om  Fersenska  mordet.  «Sa  maiiiére*, 
skrifver  Armfelt  i  samma  bref,  «de  s'exp]iquer  sur  le  20  juni  était  dans  le 
contraste  le  plus  parfait  avec  tout  ce  qui  s'est  passé  depuis.  Si  uii  enseigne 
aurait  teuu  les  propos  que  S.  M.  a  tenu  tout  haut  sur  le  compte  du  general 
Silfversparre,  il  serait  regardé  comme  deshouoré,  k  moins  qu'il  ne  parvint  a 
se  blanchir.« 

**)  Se    Ahnfelt,    Två  krönta  rivaler,  s.  248,  hvarest  As  bref  till  Sucli- 
tclen  tinnes  tryckt,  jemte  Suchtelens  depesch  med  dess  öfversändande  (i  öfvers.). 
***)  Romanzow  t.  A.  *»/,    181 1,  Speranski  Vi  i8ii. 
f)   Ett    «stamboksblad«    af  Armfelt  till   fm  Clairfelt  från  detta  besök   på 
Finspong  finnes  tryckt  i  Sv.  Autografsällskapets  tidskrift,  Ikl.  I:  129. 


—  240  — 

sörjande  sin  broders,  grefve  Axel  Fersens  ohyggliga  slut.  Det 
var  för  att  taga  afsked  för  beständigt  af  vänner  och  anför- 
vandter,  som  denna  resa  företogs.  »Sedan»,  skrifver  Armfelt 
vemodigt  under  denna  resa,  »skall  samma  ceremoni  börja  i  Stock- 
holm och  den  blir  vida  plågsammare.  Jag  kan  icke  jämföra 
min  afresa  denna  gäng  med  något  annat  än  med  ett  slags  död, 
eller  anse  den  som  annat  än  förebudet  till  det  andliga  utslock- 
nande, som  däraf  följer  eller  rättare  är  dess  motsvarighet.» 


Sveriges  nye  tronföljare  höll  sitt  högtidliga  intag  i  sin  blif- 
vande  hufvudstad  den  2  November  1810.  Armfelt  bevistade  sä 
väl  detta  som  den  stora  cour  pä  Stockholms  slott,  hvarvid  Karl 
Johan  först  säg  sitt  nya  rikes  främste  män  samlade.  Bekant  är 
den  öfverraskning,  med  hvilken  man  i  hofkretsarna  och  i  Stock- 
holms förnäma  värld  i  den  franske  marskalken  lärde  känna  ej 
blott  en  man  med  en  ryktbar  krigares  egenskaper,  utan  ock 
en  världsman  af  finaste  takt  och  belefvenhet  samt  en  personlig- 
het, till  hvars  tjusargäfvor  man  icke  i  Sverige  sett  motsvarig- 
het efter  Gustaf  III.  Inför  dessa  egenskaper  förstummades 
den  ringaktning,  med  hvilken  mänga  af  dem^  som  räknade  för 
en  ära  att  tillhöra  »1'ancien  regi  me»,  talat  om  denne  revolutionens 
och  lägrens  son.  Den  hänförelse,  med  hvilken  redan  hans  val 
helsats  af  landets  representanter,  endast  ökades  genom  det  ome- 
delbara intrycket  af  hans  imponerande  personlighet.  Som  Caesar 
kunde  han  säga:  »jag  kom,  såg  och  segrade.»  Knappast  ett 
missljud  förnams  under  den  första  tiden  efter  Karl  Johans  an- 
komst, icke  ens  från  dem,  som  genom  traditioner,  börd  och  po- 
litiska åsigter  måste  på  förhand  vara  intagna  emot  honom.  Olik- 
heten i  detta  afseende  med  det  mottagande,  som  samma  sam- 
hällskretsar egnat  hans  redlige,  men  föga  lysande  företrädare, 
hvilken  dock  var^af  furstlig  börd,  var  slående.  Sveriges  historia 
företer  knappast  något  sådant  exempel  på  den  öfverlägsna  per- 
sonlighetens naturliga  makt  att  segra  öfver  förutfattade  meningar. 
Om  någon  af  Sveriges  högtstående  män  kunnat  undandraga 
sig  denna  omedelbara  känsla  af  beundran  och  vördnad,  sä  skulle 
det  väl  hafva  varit  Armfelt,  legitimitetens  svurne  kämpe,  som  vid 
blotta  talet  om  att  Vasarnas  tron  skulle  intagas  af  en  af  Bona- 
partes  marskalkar,  en  son  af  den  afskydda  franska  revolutionen, 
beslutat  att  lemna  Sveriges  tjenst.  Armfelt  hade  sett  mera  af 
världen  än  kanske  någon  af  hans  svenska  samtida;  han  lät  sig 
icke  sä  lätt  som  hemvanda  landsmän  besticka  af  en  snillrik  kon- 


—   241    — 

versation  eller  af  förbindliga  världsnianna-manér.  I  dylikt  hade 
han  själf,  sedan  sin  mästare  Gustaf  111:3  tid,  anspråk  att  intaga 
en  bland  de  främsta  platserna  i  sin  samtid.  Men  det  omedel- 
bara intrycket  af  Karl  Johans  person  har  uppenbarligen  äfven 
på  Armfelt  verkat  öfverväldigandc,  redan  innan  han  visste  hvad 
den  nye  ledaren  af  Sveriges  öden  förde  i  skölden.  Lifligt  måla 
hans  bref  från  denna  tid  hans  öfverraskning  öfver  kronprinsens 
yttre  väsen;  han  gaf  åt  dennes  sätt  att  vara  i  umgängeslifvet 
ett  vitsord,  som  i  hans  mun  betydde  mera  än  i  någon  annans; 
»Han  rappellerar  pä  ett  obegripligt  sätt  Gustaf  III.»  ^Född  i  en 
af  Frankrikes  minst  civiliserade  provinser^  skrifver  han.  uppfödd 
i  spädare  åren  bland  den  minsta  klassen  af  gens  de  robe,  sedan 
beständigt  i  krig,  och  i  ett  revolutionskrig,  utmärker  likväl  dess 
sätt  att  presentera  sig,  att  vara,  att  exprimera  sig,  en  ovanlig 
människa;  värdighet  utan  aftekterad  höghet,  nedlåtenhet  utan  att 
någonsin  falla  i  en  lägre  ton.  Hvar  har  han  vunnit  detta  så 
svåra,  så  rara  af  en  juste  milieu,  som  nu  för  tiden  hos  rcgenter 
och  stora  herrar  allmänt  saknas .'s  *) 

Till  och  med  i  sina  meddelanden  till  d'Antraigues,  legiti- 
misten  framför  alla,  förnekade  han  ej  det  intryck  af  öfverlägscnhet, 
som  han  rönt  af  kronprinsens  person,  och  prisade  hans  klokhet  och 
förmåga  att  vinna  sympatier.  Hans  afsigt  vore,  skref  han,  att 
en  gång  blifva  konung  i  Sverige.  Detta  vore  visserligen  »mon- 
strueux  pour  la  Suéde»,  men  från  kronprinsens  ståndpunkt  högst 
naturligt,  och  alldeles  icke  omöjligt.  Hans  åtgärder  vore  klokt 
beräknade  för  att  vinna  sympatier.  Arméns  högre  befäl  be- 
handlade han,  den  berömde  fältherren,  på  ett  kamratlikt  sätt, 
vida  skildt  från  den  stundom  brutala  själfherskarton,  som  den 
skotträdde  Gustaf  Adolf  användt.  Kronprinsens  första  ord  till 
Armfelt  vid  deras  enskilda  samtal  voro,  enligt  dennes  berättelse, 
sGénéral  Armfelt,  il  n'y  a  ici  que  le  general  Bernadotte.  Par- 
lons en  camarades!»  —  Genom  att  placera  sina  penningar  i  Sve- 
rige, särskildt  såsom  lån  ät  den  högre  aristokratien,  gjorde  han 
sig  denna  bevågen;  och  han  gjorde  ingen  hemlighet  af  att  han 
ansåg  den  aftvungna  krigsförklaringen  mot  England  såsom  skad- 
lig för  Sveriges  ekonomiska  intressen.  Öfverläggningarna  härom 
i  statsrådet  hade  han  stillatigande  åhört,  men  med  en  bekla- 
gande axelryckning;  och  till  Armfelt  uttryckte  han  samma  dag 
sitt  beklagande  öfver  beslutet  och  sin  öfvertygelse,  att  Sverige, 
förbundet  med  England,  icke  skulle  hafva  haft  något  att  befara 
af  Napoleon  eller  hans  redskap,  konungen  af  Danmark. 


*)  A.  till  Tornérhjelm,  anf.  st.,  s.  52. 
Tegnér,  G.   M.   Arm/elt.  16 


—    242   — 

I  sammanhang!  med  dessa  meddelanden  om  den  nye  tron- 
följaren uttalade  sig  Armfelt  om  möjligheten  af  den  gamla  ko- 
nungaättens återställande,  hvilket  frän  d'Antraigues'  ståndpunkt 
naturligtvis  var  ett  önskningsmål.  Gustaf  IV  Adolf,  sade  han, 
har  icke  en  enda  anhängare  i  Sverige;  ingen  skulle  önska  hans 
återkomst,  icke  ens  dalkarlarna,  som  eljest  vore  konungahuset 
trogna.  *)  Ät  England  erbjöd  Armfelt  sina  tjenster,  för  att  pä 
allt  upptänkligt  sätt  skada  Napoleon,  såväl  i  Ryssland  som  i 
Sverige  —  dock  med  det  uttryckliga  förbehåll,  att  England  icke 
finge  vänta  hans  medverkan  f^r  Gustaf  IV  Adolfs  återkomst, 
hvilket  endast  kunde  tjena  Napolcons  intressen.  Såsom  ett  slags 
eftergift  ät  korrespondentens  ultra-legitimistiska  ståndpunkt  får 
man  väl  betrakta  Armfelts  i  samma  bref  framkastade  hugskott, 
att  England  kunde  komma  att  på  våren  nästkommande  år  be- 
sätta Gotland  i  prins  Gustafs  namn.  Om  denna  idé  omfattades 
af  Englands  regering,  så  ville  han  tänka  pä  dess  vidare  utveck- 
Hng.  **) 

Mera  oförbehållsamt  yttrar  Armfelt  sig  i  bref  till  sina  lands- 
män, och  hans  loford  öfver  den  nye  kronprinsen  äro  under  vin- 
tern iSio — II  i  jämt  stigande.  »Om  Sverige  någonsin  skall 
frälsas,  om  det  än  skall  existera  som  stat,  har  aldrig  ett  lyck- 
ligare val  af  tronföljare  kunnat  existera.^  ***)  »Denne  ovanlige 
man,  skref  han  till  Leopold,  hvilken  ödet  fört  på  trapporna  af 
tronen,  är  ■  visserligen  danad  till  något  vida  öfver  tidelivarfvet^ 
som  oaktadt  alla  Napoleons  efforts  icke  kommer  att  framvisa 
annat  än  millioner  slafvar,  färdiga  att  kufvas  af  en  halfgalen 
tiger  i  människoform.5>  I  nästan  alla  bref  under  de  månader,  som 
ännu    äterstodo    af  Armfelts   vistelse  i  Sverige,  återkommer  han 

-)  Armfelt  uppgifver  i  samma  bref  (^"'^j  1810),  att  han  haft  mycken  be- 
röring med  deras  ledande  män,  och  att  fyra  af  dem  ännu  vistades  i  Stock- 
holm. 

*-;  Till  d^Antraigues  2''[,,  1810,  Public  Record  Office,  London.  Ett  rik- 
tigare uttryck  för  Armfelts  åsigt  i  tronföljdsfrågan  vid  denna  tid  är  tvifvels- 
utan  hans  uttalande  några  dagar  förut,  under  det  omedelbara  intrycket  af  ett 
samtal  med  kronprinsen,  i  bref  till  T-  De  la  Gardie.  Om  <'den  olyckliire  gal- 
ningen Gustaf  Adolf»  och  hans  familj  heter  det:  «Jag  tänker  aldrig  på  hans 
familj  och  hans  son  utan  med  blödande  hjärta.  Likväl  önskar  jag  icke  denne 
sistnämnde  något  annat  än  en  god  uppfostran  och  erfarenhet  af  världen.  Om 
det  är  någon  lycka  att  vara  kung  och  herskare  öfver  andra,  så  hinner  man 
snarare  detta  mål  genom  dessa  egenskaper  äu  genom  sin  börd.<r  (",,,  1810, 
Lunds  Univ. -Bibi.). 

•**)  Till  J.  De  la  G.nrdie  2',,,  i8io  (De  la  Gärd.  Arch.  XX:  23!:  Gömdt 
är  icke  glömdt,  IV:  53.  Till  sin  svägerska  skref  Armfelt  *•/,,  1810:  »Han 
är  verkligen  för  god,  ja.  mycket  för  god,  ät  svenska  nationen  eller  dem  som 
föreställa  den,  som  den  nu  är,  (Viurila). 


—  243  — 

till  uttryck  af  beundran  och  tillgifvenhet  för  denne  lysande  främ- 
ling, som  syntes  honom  vara  ett  redskap  i  försynens  hand  till 
Sveriges  räddning. 

Armfelts  politiska  åsigter  voro  för  mycket  kända,  för  att 
icke  Karl  Johan  i  början  med  en  viss  misstro  skulle  betrakta 
den  djärfv^aste  och  snillrikaste  af  den  gamla  konungaättens  an- 
hängare —  ett  misstroende,  som  kronprinsens  omgifning  säkert 
ej  var  angelägen  att  undanrödja,  och  som  äfven  under  deras 
första  sammanvaro  röjde  sig,  ehuru  under  förbindliga  former. 
Själf  gjorde  Armfelt  ingen  hemlighet  af  sina  åsigter  om  tide- 
hvarfvets  politik;  men  han  fann  snart  till  sin  förvåning,  att  den 
franske  krigarens  åsigter  i  många  stycken  öfverensstämde  med 
hans  egna.  I  långa  samtal  utbytte  de  sina  idéer.  Armfelt  fann, 
att  kronprinsen  ingalunda  delade  den  förföljelselusta,  som  1809 
års  män  visat  mot  det  gustavianska  partiets  ledande  män.*) 
Odelad  beundran  syntes  han  ej  heller  egna  åt  det  samhällsskick 
och  den  inskränkt  monarkiska  författning,  som  införts  genom 
1809  års  revolution,  och  —  hvad  som  för  Armfelt  säkert  var 
det  mest  öfverraskande  —  i  utrikespolitiken  syntes  han  ärna  gä 
en  helt  annan  väg,  än  man  vid  hans  val  i  Sverige  förmodat. 

Skild  från  Sveriges  tjenst  och  färdig  att  lemna  sitt  gamla 
fädernesland,  ansåg  Armfelt  sig  mer  än  någonsin  oförhindrad  att 
fritt  yttra  sig  om  partiförhållandena  i  landet,  om  nödvändigheten 
att  öka  konungamakten,  att  inskränka  tryckfriheten  o.  s.  v. 
Kronprinsen  dröjde  att  inlåta  sig  på  dessa  konstitutionella  spörs- 
mål, men  synes  med  intresse  hafva  lyssnat  till  Armfelts  lifliga 
och  spirituella  framställningar,  huru  mycket  de  än  stundom  torde 
hafva  skjutit  öfver  målet  och  varit  färgade  af  personlig  bitterhet 
mot  det  nya  statsskickets  skapare.  Armfelt  hoppades,  att  kron- 
prinsen, som  »af  Gud  var  utkorad  till  Sveriges  frälsnings»,  skulle 
»veta  att  skipa  rättvisa  och  återställa  ordningen  i  det  af  partier 
.sönderslitna  Sverige.»  Att  detta  icke  kunde  vinnas  utan  en  än- 
drad statsförfattning  och  en  annan  rådgifvarepersonal  —  därom 
var  han  lifligt  öfvertygad.  I  denna  riktning  yttrade  han  sig  ock 
under  sina  samtal  med  kronprinsen. 

Upplysande  för  dessas  art  är  följande  bref  till  Armfelts 
meningsfrände  J.  De  la  Gardie.  **)  »Det  du.  Ruuthen  och  jag 
känna  af  1809  års  riksdag,  har  jag  berättat  för  H.  K.  H.,  och 
det    syntes    intressera    honom;    han  trodde  sig  t.  o.  m.  fa  tag  i 


*)  Karl  Johan  uttryckte  sig  med  välvilja  om  grefvarna  Ruuth  och  De 
la  Gardie.     Se  De  la  Gärd.  Arch.  XX:  24,  och  Gömdt  är  icke  glömdt  IV:  56. 
**)  ^'|j   iSii,  uteslutet  vid  tryckningen  i   De  la  Gärd.  Arch.  XX:  29. 


—  244  - 

harfträn  till  flera  saker,  som  man  insinuerat  honom.?  På  Arm- 
felts  uppmaning  till  kronprinsen  att  äfven  utöfva  sin  makt  öfver 
»rikets  inre  angelägenheter,»  svarade  denne  att  han  trodde  sig 
ät  utrikes  ärendena  hafva  gifvit  en  värdig  hållning;  om  de  inre 
hade  han  sökt  få  kännedom,  men  ännu  ej  förvärfvat  tillräckligt 
däraf.  »Il  me  parait,  sade  han,  que  c'est  un  rouage  trés-compliqué, 
qu'on  ne  fait  marcher  qu'en  graissant  ä  chaque  quart  d'heure  et 
qui  ne  va  pas  mieux  cependant.  Il  me  faut  donc  encore  du 
temps,  Monsieur,  sans  quoi  je  pourrais  faire  tort  ä  la  chose  pu- 
blique  et  ä  ma  propre  réputations.  Du  kan  lätt  finna,  att  jag 
ej  hade  stora  svårigheter  att  combattera  prinsens  föresats  och 
att  upplysa  les  causes  primitives  till  den  dåliga  rouagen.  H.  K.  H:s 
skarpa  blick  fordrade  ej  min  diskussion  för  att  med  sanning  och 
klokhet  omfatta  sammansättningen,  inse  dess  brister  och  förmod- 
ligen finna  möjligheten  af  dess  förbättrande. s 

»De  fäder  och  vise,  som  1809  samlades  för  att  bota  stats- 
byggnadens refvor»,  skref  han  till  sin  hustru,  »ha  anbefallt  så- 
dana reparationer  och  gifvit  därtill  sådana  materialier,  sä  att, 
om  deras  plan  följes,  ej  sten  på  sten  af  det  gamla  själfständiga 
Svithiod  skall  om  tio  år  finnas.»  Särskildt  var  tryckfrihetens 
missbruk  —  han  själf  och  hans  meningsfränder  voro  ofta  utsatta 
för  anfall  i  pressen,  och  Fersens  öde  var  för  dem  ett  varnande 
exempel  pä  pressfrihetens  följder  —  honom  en  nagel  i  ögat. 
Afsigten  med  alla  de  »lögner,  rykten,  paskiller  och  gemenheter», 
som  utspredos,  var,  säger  han,  »att  bereda  och  verka  scener, 
som  skulle  än  mer  skaka  grundvalarna  af  den  ordning  och  säker- 
het, som  utgöra  regeringens  ära,  anseende  och  styrka.  Och  vid- 
tager den  icke  nu  och  rätt  sna}'(  de  enda  medel,  som  finnas  att 
qväfva  dessa  illgripsfoster  i  sin  linda,  så  kunna  följderna  blifva 
mycket  farliga  och  oundvikligen  blodiga  .  .  .  Denna  nation  tål 
ej  minsta  själfsväld  utan  att  falla  i  Qx.cés^  och  hela  Gustaf  III:s 
regering  bevisar,  i  stöd  af  vår  äldre  historia,  att  despotismen 
gör  oss  lyckligare  som  stat  än  en  väl  uträttad  frihet  någonsin 
gjorde  det,  ty  i  förra  fallet  ledo  naturligtvis  individer,  i  det  se- 
nare åter  det  hela.  Men  man  dansar  och  söker  blanda  bort  alla 
ledsamma  apprehensioner.»  *) 


*)  A.  till  sin  hustru  »'/s-  "/s  181 1  (jfr  Schinkel,  VI:  60).  Till  Leo- 
pold skref  han:  «Jag  ville,  innan  jag  dör,  se  eller  hjälpa  till  att  sparka  om- 
kull den  kåken,  på  hvilken  de  upphängt  den  konstitution,  som  gör  statsrådets 
förskräckelse  och  de  skrifklådiga  gökarnas  lycksalighet.»  I  ett  annat  bref 
heter  det:  »I  stället  för  de  grundlagar,  vi  prata  och  skrifva  om,  är  det  la- 
garna som  stå  på  grttnJ.<x 


—  245  — 

Om  Armfelt  ej  kunde  ega  annat  än  obestämda  förhopp- 
ningar rörande  den  nye  tronföljarens  inflytande  pä  Sveriges  inre 
politik,  *)  sä  möttes  deras  idéer  sä  mycket  närmare  med  afse- 
ende  pä  den  yttre.  Det  dröjde  icke  länge,  innan  han  fann.  att 
Karl  Johan  alldeles  icke  ärnade  blifva  en  Xapoleons  underdänige 
tjenare,  och  att  förhållandet  mellan  kejsaren  och  hans  bro- 
ders svåger  var  allt  annat  än  hjärtligt.  Franske  ministern  baron 
<l'Alquier  —  som  för  öfrigt  visat  Armfelt  personligen  en  ohöf- 
lighet,  som  var  honom  föreskrifven  af  hans  kejsare  —  bevakade 
misstroget  kronprinsens  yttranden  och  iakttog  ett  öfvermodigt 
och  stötande  uppförande.  Det  sades  äfven,  att  franske  ambassa- 
dören Caulaincourt  i  Petersburg  sökte  ingifva  ryska  hofvet  miss- 
troende mot  Sveriges  nye  kronprins.  Det  aftvungna  skenkriget 
mot  England  var  endast  en  öfvergående  undfallenhet  för  kejsa- 
rens vilja;  och  England  skulle  i  stället  blifva  Sveriges  naturlige 
bundsförvandt.  En  kris  syntes  förestå  i  Europa,  framkallad  af 
Napoleons  uppenbara  sträfvan  efter  universalmonarki;  icke  ens 
Rysslands  vänskap  med  Frankrike  kunde  i  längden  ega  bestånd. 
För  Sverige  öppnade  sig  under  dylika  politiska  förhållanden  ut- 
sigter  af  vidtutseende  art.  *'> 

Detta  var  hufvudsumman  af  de  politiska  samtal  mellan 
Armfelt  och  kronprinsen,  för  hvilka  den  förstnämnde  i  sin  bref- 
växling  antydningsvis  redogör,  och  som  till  det  högsta  stegrade 
hans  beundran  för  dennes  politiska  snille.  Dessa  meddelanden 
^'innefattade  ett  skönt  ljus  för  Sveriges  sällhet  i  framtiden,  om 
Gud  bevarar  prinsen?,  skref  han.  A'är  kronprins  ser  vår  politi- 
ska ställning  ur  den  synpunkt,  som  tillhör  hans  snille  och  hans 
takt,  men  törhända  dock  icke  med  full  kännedom  af  lokala  om- 
ständigheter'', heter  det  i  ett  annat  bref.  »Emellertid  kan  man 
vara  viss  på,  att  inga  prestiger  eller  chimérer  komma  att  verka 


*)  Att  kronprinsen  vid  denna  tid  ofta  talade  om  ändring  af  statsför- 
fattningen, framgår  af  de  diplomaters  berättelser,  som  redogjorde  för  hans 
samtal.  Se  Ahnfelt,  nyss  anf.  st.  s.  213,  Scasvola,  Utländska  dipl.  minnen,  s. 
541,  m.  fl.  st. 

**)  I  bref  till  Aminoft"  ^''  ,  iSli  redogjorde  Armfelt  vidlyftigt  för  ett 
politiskt  samtal  med  kronprinsen.  «J'espére,  hade  denne  sagt,  que  j'arriverai 
assez  loin  pour  prouver  ä  la  Russie  que  nos  intéréts  sont  inséparables,  et 
que  les  deux  nations  sont  fréres  par  des  convenances  réciproques.  Aussi, 
quand  vous  serez  en  Finlande,  vous  remplirez  encore  une  tache  importante 
ä  Tégard  de  la  Suéde,  qui  trouve  ses  avantages  dans  les  relations  commer- 
ciales»  (Rilax).  Finland  ville  kronprinsen  genom  denna  fredliga  politik  skona 
från  att  ånyo  blifva  skådeplatsen  för  ett  krig;  han  ville  undvika,  sade  han, 
att  «göra  Sveriges  förra  trognaste  och  bästa  medborgare  någon  skada  .  .  . 
Så  klokt  tänker  ej  vårt  hjältemodiga  statsråd,«  tillägger  Armfelt.  (A.  till  sia 
svägerska  "1   iSii,  Viurila.) 


—  246  — 

på  denne  furstes  politiska  conduite^  och  att  Sveriges  väl  och  vär- 
dighet evigt  blifva  hans  enda  och  första  föremål. ^  Utsigten  att 
kunna  bidraga  till  återställandet  af  Europas  lagliga  ordning  och 
»krossa  korsikanens^  genom  återtagandet  under  en  stor  mans 
ledning  af  »ett  politiskt  system,  som  ej  varit  sä  elakt,  om  det 
med  klokhet  utförts»^  fyllde  Armfelts  sinne  med  glädje  och  be- 
undran för  kronprinsens  »klokhet,  hans  vyer,  hans  hjärta  och 
de  principer  af  ära  och  själftorsakelse,  som.  äro  hufvuddragen  i 
hans  karakter.»  ') 

Innan  Armfelt  i  Februari  18 1 1  anträdde  sin  resa  till  Öster- 
götland och  Småland,  hade  han  ett  afskedsföreträde  hos  kron- 
prinsen, under  hvilket  samtalet  flyttades  Öfver  pä  det  personliga 
området.  Båda  erkände,  att  de  från  början  varit  intagna  af  för- 
domar mot  hvarandra,  lätt  förklarliga  på  grund  af  bådas  antece- 
dentia,  men  att  den  personliga  bekantskapen  ömsesidigt  närmat 
dem  med  sympatiens  makt.  Armfelt  förklarade,  då  kronprinsen 
talat  om  sin  vördnad  för  Gustaf  III:s  minne,  att  han  genom  Karl 
Johans  personlighet  i  många  afseenden  blifvit  erinrad  om  sin 
ungdom.s  beundrade  konung;  och  kronprinsen  beklagade  med 
orden:  ^maudite  Finlande!»  —  Armfelts  stundande  flyttning  till 
detta  land  samt  uttryckte  sin  bestämda  önskan  att  qvarhålla 
honom  i  Sverige.  Samtalet  slöts  med  omfamningar.  Någon 
ändring  i  den  finska  flyttningsplanen  kunde  icke  ske;  men  Arm- 
felt gömde  kronprinsens  vänliga  ord  i  sitt  sinne  och  skref  till  sin 
vän  Jakob  De  la  Gardie:  »Om  man  kunde  lefva  af  ädla  känslor, 
skulle  f-n  resa;  tvärtom  blefve  jag  qvar  och  jouerade.»  I  bref 
till  sin  hustru  nämnde  han  kronprinsen  »en  fullkomlig  människa»; 
hvad  denne  sagt  honom,  hade  »fyllt  hans  hjärta  med  tacksam- 
het och  beundran.»  **) 


Oförmodadt  bröts  det  nyss  knutna  vänskapsbandet.  Kron- 
prinsen Karl  Johans  närmaste  meddelande  till  Armfelt  fa  veckor 
efteråt  var  en  sträng  befalhiing  att  genast  lemna  Sverige. 

Af  de  olyckor,  som  sjutton  år  förut  gätt  öfver  Armfelts 
hufvud.  hade  han  icke  lärt  försigtighet  i  tal  och  skrift.  Att  ut- 
gjuta   sig    i    långa    bref  och  uppsatser  öfver  dagens  frågor  och 


*)  Ur    Armfelts    bref    till    J.    De    la   Gardie  >«,'»   >8ll   (De  la  G.  Arch. 
XX:    24),    Tornérhjelm  "V,j   iSio,  ^0/,   181 1   (anf.  st.,  s.  57  o,  f.),  till  grefvin 
nan  Armfelt  ■'♦/,„  1810,  >»',    1811. 

**)  Se    om    detta  samtal  Ehrenström.  Anteckn.  II:  621,  A:s  bref  till  De 
la  Gardie  ^''j   1811   (anf.  st.,  s.  30),  till  grefvinnan  A.   "  j    1811. 


—  247  — 

handlande  personer  var  för  honom  ett  behof.  Vi  hafva  tillräck 
ligt  sett,  att  han  i  dem  icke  ^skrädde  ord»,  vare  sig  att  hans 
skrifter  voro  förtroliga  meddelanden  utan  egentligt  praktiskt  syfte, 
eller  utarbetade  uppsatser.  Liksom  Reutcrholm  under  åren  1792 
och  1793,  hade  nu  18C9  års  män  länge  varit  föremål  för  hans 
ständiga  utfall  och  bittra  omdömen.  Personlig  ovilja  mot  Adler- 
sparre,  som  statt  honom  i  vägen  och  föranledt  hans  skiljande 
från  befälet  mot  Norge  1808,  var  en  härtill  medverkande  orsak; 
af  allmännare  art  voro  Armfelts  äsigter  i  fräga  om  tronföljden 
och  om  Sveriges  nya  statsskick,  hvarvid  hans  planer  motverkats 
af  dem  som  sutto  vid  styret. 

Af  alla  var  Adlersparre  värst  åtgången  i  Armfelts  bref  och 
samtal.  *)  Misstänksam  till  sin  natur,  tillmätte  den  inflytelserike 
revolutionschefen  dylika  utfall  större  betydelse  än  de  egde.  Äf- 
ven  sedan  Adlersparre  lemnat  hufvudstaden,  följde  han  från  sin 
landshöfdingeplats  i  IMariestad  misstroget  händelsernas  gång.  Då 
det  syntes  sannohkt,  att  Armfeit  vunnit  insteg  i  den  nye  kron- 
prinsens ynnest,  och  det  var  omöjligt  att  förutse,  till  hvad  slag 
af  systemförändring  hans  fruktade  inflytande  kunde  komma  att 
leda,  syntes  det  inom  vissa  kretsar  högst  önskvärdt  att  göra  sig 
qvitt  den  farlige  man,  som  så  litet  gjorde  en  hemlighet  af  sitt 
missnöje  med  dem,  som  efter  1809  styrt  Sveriges  öden.  I  hof- 
kanslern  Wetterstedt  funno  dessa  en  lättledd  medhjälpare;  för 
att  pä  enskild  väg  verka  hos  kronprinsen  hade  de  att  tillgå  hans 
adjutant,  den  unge  friherre  Otto  ]\Iörner,  som  skaffat  Sverige 
dess  nye  tronföljare  och  som  ännu  ansågs  ega  hans  öra.  Ett 
underordnadt  redskap,  som  redan  förut  visat  sin  skicklighet  och 
fullkomliga  hänsynslöshet,  egde  Armfelts  fiender  i  den  orolige 
smädeskrifvaren  Grewesmöhlen.  Denne  bevakade  nu  Armfelts 
förehafvanden,  liksom  fordom  Piranesi  i  Italien;  samtiden  ansåg 
honom  osynlig  hafva  haft  största  delen  i  framkallandet  af  den 
katastrof,  som  nu  följde. 

Att  finna  sak  med  Armfeit  för  förgripliga  utlåtelser  rörande 
Sveriges  statsskick  och  ledande  män  var  ingen  öfverdrifvet  svår 
uppgift.  Ej  heller  var  det  svårt  att  väcka  den  till  Sverige  nyss 
ankomne  kronprinsens  misstänksamhet,  helst  som  denna  var  och 
förblef  ett  utmärkande  drag  äfven  i  hans  lynne.  Men  för  att  få 
några  bevis  i  händerna  på  Armfelts  stämplingar  till  förmån  för  den 


*)  I  bref  till  J.  De  la  Gardie  ( Lunds  Univ. -Bibi.)  uppgifve?  t.  ex.  att 
Adlersparre  gjort  föreningen  med  Norge  till  en  «rfinansoperation«  för  sig  själf ; 
han  hade  uppburit  nära  100,000  rdr  b:co,  för  hvilka  han  ej  behöfde  redovisa; 
med  »lögner  och  skryt»  hade  han  förvillat  aUtnänheten»  (^'^  181 1). 


—  248  — 

afsatta  dynastien  —  ty  detta  var  den  mest  anfallbara  punkten  — 
måste  man  gå  längre  tillbaka  i  tiden  än  Karl  Johans  ankomst. 

Intet  af  de  alster  af  Armfelts  politiska  skriftställeri  till  för- 
män för  prins  Gustafs  arfsföljd,  hvaraf  vi  ofvan  anfört  prof,  *) 
hade  i  tryck  offentliggjorts.  Men  på  hösten  1S09,  då  han,  miss- 
nöjd och  skild  från  sitt  befäl,  återkom  till  Stockholm,  synes  han 
hafva  trädt  i  förbindelse  med  en  man,  som  hade  det  tryckta 
offentliga  ordet  till  näringsfång  och  som  slutligen,  liksom  löparen 
Setola  i  Neapel,  förrådde  honom. 

I  slutet  af  1809  utkom  en  skrift  med  titel  »Några  allmänna 
regler  vid  uppfostringen  af  en  medborgare.  Nyårsgåfva  för  1 810 
af  C.  G.  W— rg».  Författaren  var,  såsom  initialerna  antyda, 
Carl  Gustaf  Walberg,  en  af  dessa  litterära  proletärer,  åt  hvilka 
den  nya  tryckfriheten  anvisade  en  födkrok,  som  begagnades  på 
det  sätt,  som  kunde  vara  mest  inbringande.  Skriften  är  till  in- 
nehåll och  omfång  högst  obetydlig;  i  slutet  förekomma  några 
utfall  mot  den,  som  vill  visa  sig  som  »fäderneslandets  räddare», 
men  som  endast  förtjenar  misstro  såsom  en  »fäderneslandets 
fiende,  hvars  handslag  till  de  medbröder,  han  värfvat,  och  göti- 
ska eder  betyda  ingenting»  —  ord,  som  uppenbarligen  syfta  på 
Adlersparre  och  i  hvilka,  om  man  så  vill,  kan  igenkännas  Arm- 
felts tankegång.  Att  denne  ej  varit  främmande  för  skriftens  till- 
komst, synes  också  högt  sannolikt.  »Auktorn  till  Medborgarens 
uppfostran»,  skrifver  han,  »är  en  ung  gosse,  så  fattig,  så  jag 
måste  föda  och  kläda  honom,  under  det  han  skref.»  Han  skil- 
drar, för  öfrigt  icke  utan  sympati,  ynglingens  nödställda  belä- 
genhet —  han  vore  »onaturligt  lycklig  att  blott  för  mat  och 
kläder  få  vara  informator»  —  och  säger,  att  han  »behöfver  hand- 
ledning, ty  dess  geni  sväfvar  dans  les  espaces  imaginaires.»  **) 


*)  Se  sid.  213  o.  f. 
**)  Gömdt    är    icke    glömdt,    IV:   45.     Bland  Armfelts  papper  finnes  ett 
versifieradt    tiggarbref    af    Walberg,    dat.    ^'/j  1810,  skildrande  dennes  armod 
och    umbäranden    samt    åberopande    Armfelts    förut    visade  godhet,  som  visat 
att  han  oförstått  den  olyckliges  lidande».     Det  heter: 

«Jag  är  hungrig;  dumheten  är  mätt. 
Jag  ser  maten   ej  en=<  med  lorgnett, 
fast  aptiten  vakar  i  full  ifver.<r 

Till  umgänge  hade  han  endast 

—  <rtankarna,  de  hungriga  behagen, 

och  en  stor,  af  vatten  fylld  butelj 

och  blott  bröd  därtill  en  gäng  om  dagen.» 


-  249  — 

Walber^^  synes  sålunda  hafva  vändt  sig  såsom  behöfvande 
till  den  godhjärtade  Armfelt  och  visat  honom  prof  på  sin,  för 
öfrigt  icke  alldeles  obetydliga,  stilistiska  förmåga.  Armfelt  öm- 
made för  den  unge  mannens  fattigdom,  fann  hans  penna  använd- 
bar och  torde  hafva  gifvit  honom  idéer  till  hvarjehanda  skrifter, 
hvarigenom  denne  skulle  kunna  förtjena  sitt  bröd,  likväl  inga- 
lunda endast  till  politiska,  utan  äfven  till  vittra  arbeten.  Han 
synes  hafva  öfversett  och  rättat  dessa  skrifter,  dels  af  välvilja, 
dels  för  att  göra  dem  lämpligare  för  sina  syften.  "■)  Armfelts 
handsekreterare  var  Walberg  dock  icke,  såsom  det  påståtts,  och 
denne  stod  säkerligen  icke  i  något  annat  förhällande  till  honom, 
än  det  här  antydda. 

Denne  man,  som  i  allt  synes  hafva  left  den  litteräre  prole- 
tärens lif,  hade  i  tidningen  »Nytta  och  nöje»  den  2  Jan.  i8ii 
infört  en  »poetisk  berättelse»,  benämnd  »Ålands  kapitulation», 
hvars  innehåll  den  tappre  general  v.  Döbeln,  som  fört  befälet 
på  Åland,  ansåg  såsom  för  sig  förnärmande.  Döbeln  ställde 
boktryckaren  Delen,  tidningens  utgifvare,  till  ansvar.  Delen, 
som  i  sin  tidning  måste  införa  ett  skarpt  svar  af  den  hetlefrade 
generalen,  togs  äfven  i  förhör  af  hof kanslern  WVtterstedt;  och 
inför  denne  antydde  han,  att  den  förgripliga  skriftens  författare 
stode    i    nära    förhållande  till  Armfelt.  **)     Denna  angifvelse  del- 


I  en  annan  supplik  pä  vers,  från  Mars  1808,  hade  Walberg  vändt  sig 
i  smickrande  ord  til!  Armfelt  med  ansökan  om  en  fänriksfullm.ikt  för  att  del- 
taga i  norska  fälttaget.     Han  säger: 

«Nu,  Themis,  dina  protokoller 
jag  (Gud,   förlåt  mig!)  gifver  fan. 
Slåss  skall  jag  under  .Armfelts  fana, 
att  alltid  stå  skall  bli  min  vana.« 

Denna  sistnämnda  ansökan  torde  väl  ej  hafva  föranledt  någon  åtgärd; 
den  förstnämnda  bönskriften  visar  tillräckligt  arten  af  Walbergs  förhållande 
till  Armfelt. 

*)  Walberg  har  själf  lemnat  en  förteckning  öfver  de  skrifter,  som  han 
författat  på  Armfelts  tillskyndelse  från  hösten  1809  till  början  af  181 1.  De 
äro  12  till  antalet  och  utgöras  dels  af  politiska  uppsatser  och  pamfletter  (ett 
poem  med  titel  «Göran  II:s  porträtt»,  parodier  öfver  .\dlersparres  proklama- 
tion och  tal  o.  s.  v.),  dels  af  teaterstycken,  hvilka  inleninades  till  dramatiska 
teatern  och  till  en  del  där  uppfördes.  Endast  tre  af  dessa  skrifter  torde 
hafva  blifvit  tryckta;  den  ofvannämnda  uppsatsen  om  »Medborgarens  upp- 
fostran» samt  tvenne  komedier,  båda  öfversatta  från  Kotzebue,  «De  tvenne 
tankspridde<r  och  <rLandtgudset<r.  (Se  Crusenstolpe,  De  närvarande,  s.  115 
o.  f.,  där  förteckningen  linnes  tryckt.) 

**)  Se    om    Walbergs    skrift    och    Döbelns  därpå  följande  skriftväxling; 
Döbeln,  Anteckningar,  III:  196  o.  f. 


—  250  — 

gafs  Armfelt  genom  Wetterstedt;  och  Armfelt  begärde  genast 
skriftligen  boktryckarens  förklaring  öfver  detta  yttrande.  ')  Han 
hade  honom  äfven  i  muntligt  förhör,  och  skildrar  i  ett  bref  till 
Leopold  på  följande  sätt  sitt  ^»drama  med  Delen?:  »Ehuru  dar- 
rande och  ångerfull  denne  bof  syntes  vid  slutet  af  vårt  samtal, 
har  han  likväl  ej  sagt  något  annat  åt  hofkanslern,  utan  blandat 
in  flere  personer  och  talat  om  projekt  till  nya  infamier.  —  Häraf 
synes,  att  vi  ej  ännu  äro,  som  man  skall  vara,  för  att  rätt  be- 
gagna frihet  i  uttrycken  af  våra  känslor  eller  våra  tankar.  Då 
man  gör  lagar  och  tillskapar  konstitutioner,  så  borde  väl  man 
framför  allt  konsultera  nationens  bildning  och  redigheten  af  dess 
begrepp.  Men  våra  fäder  och  vise,  som  skulle  hjälpa  det  när- 
varande onda  och  besörja  ett  framtida  väl,  hafva  antingen  varit 
mycket  under  sin  rol  eller  ock  så  djupsinnigt  nyfikna,  så  de 
velat  bereda  en  afgrund,  i  hvilken  de  skulle  försöka  att  kasta 
alla  andra,  under  det  de  kalkylerade  effekten  af  fallet.  —  Men 
nu  till  saken.  Delen  skulle  skicka  delinqventen  till  mig.  Det  har 
han  ej  gjort,  ty  af  honom  fick  jag,  just  som  jag  for  på  börsen, 
följande  bref.  Detta  bevisar  tillräckligt,  att  syndaren  ej  är  re- 
daktör (som.  ock  Delen  sade),  men  förmodligen  en  nitisk  med- 
arbetare. —  Hvad  skall  jag  göra  med  den  uslingen.'  Ett  godt 
råd,  i  Guds  namn,  ty  ehuru  jag  vill  att  kanaljer  skola  straffas, 
bjuder  mitt  hjärta  alldeles  emot  att  vara  executor!» 

Att  Armfelt  var  fullkomligt  främmande  för  Walbergs  med- 
arbetareskap  i  »Nytta  och  nöje»  framgår  otvetydigt  häraf.  Men 
angifvelsen  var  i  alla  fall  gjord,  och  den  väg,  på  hvilken  Arm- 
felts  ställning  skulle  undergräfvas,  var  anvisad.  Själf  var  han 
icke  alldeles  okunnig  om  dessa  planer.  För  att  motverka  hans 
insteg  hos  kronprinsen,  säger  han,  skulle  den  store  Bazils  vapen 
sia  calomnies  nyttjas,  i  förening  med  »andra  knep^ ;  hans  hat  mot 
Bonaparte  skulle  påpekas,  för  att  förmå  dennes  sändebud  att  hos 
kronprinsen  fordra  hans  aflägsnande;  och  hans  föregifna  verk- 
samhet såsom  pamflettist  skulle  framhäfvas.  *')     Han  skrifver  till 


*)  «Då  genom  ett  sådant  utlåtande,  likasom  af  Eder  angifvelse  däraf 
hos  Höglofl.  Hofkanslers-Embetet,  naturligen  skulle  kunna  ledas  den  slut- 
sats, som  skulle  jag  afvetat  eller  med  min  uppmuntran  på  något  sätt  tillstyrkt 
hvad  i  detta  blad  tinnes  anstötligt  och  skamlöst  emot  förtjenta  personer,  nöd- 
gas jag  till  afvändande  af  ett  sådant  calomnieust  föregifvande,  begära  af  T. 
att  få  veta,  hvilken  den  person  varit,  som  haft  detta  yttrande.  Mitt  ändamål 
härvid  dr  intet  annat  än  att  inför  behöriga  personer  förmå  berättaren  till  er- 
kännande af  sin  osannings.     (Se  Crusenstolpe,  De  närvarande,  s.   196.) 

*♦)  De  la  Gärd.  Arch.,  XX:  29.  Hvar  förtalet  hade  sin  källa,  därom 
var  han  ej  tvifvelsam.  Han  skrifver,  stadd  på  resa  i  Östergötland  ('"/j  iSiii: 
•  Det  de  berättat  om  mig,  kommer  allt  från  Mariestad,  likasom  alla  caiomnier 


—   251    — 

Leopold  någon  tid  kort  efter  tilldragelsen  med  Delen  följande 
bref :  *) 

»Jag  får  nu  en  besynnerlig  men  säker  underrättelse.  —  Ad- 
lersparren  har  skrifvit  till  någon  (denne  någon,  lär  vara  Wetter- 
stedt) ;  han  har  sagt,  att  det  är  jag,  som  är  ä  la  tete  af  allt 
som  skrifves  så  emot  personer,  som  regeringen  och  honom.  Han 
tror  sig  kunna  bevisa  det  och  begär,  att  detta  skall  kommuni- 
ceras kronprinsen.  Detta  har  i  dag  blifvit  gjordt,  och  Wetter- 
stedt  har  fört  fram  brefvet.  Prinsen  har  sagt:  -Ceci  est  digne 
d'attention;  je  n'aime  pas  a  croire  qu'aucun  de  ses  messieurs 
soit  capable  ou  d'accuser  ä  faux  d'une  infamie  ou  de  la  faire. 
Cependant  le  role  de  1'accusateur  me  parait  ici  le  plus  dange- 
reux.»  Visa  mig  nu  den  vänskapen  att,  om  möjligt  är,  sanningen 
eller  harftråden  till  sanningen  kommer  fram.  Upplys  Wetterstedt, 
som  ännu  hemligen  Icdes  af  Adlersparre,  genom  det  att  han 
smickrar  dess  egenkärlek  och  visar  honom  ett  perspektiv  af  — 
Gud  vet  livad  slags  upphöjning.  Stunden  torde  vara  inne  att 
upptäcka  förstörelseplanen,  om  en  sådan  existerar,  eller  att  i  an- 
nat fall  visa  vanmakten  och  illviljan  i  hela  vidden  af  sitt  elände. 
Mitt  hopp  hvilar  pä  Er,  min  gamle  vän  —  icke  allenast  i  afse- 
ende  på  mig  själf,  som  på  tusen  sätt  kan  vara  långt  öfver  ca- 
lomnien,  efter  jag  har  allt^  utom  min  ära,  långt  ifrän  dålighetens 
och  gökarnas  domäner.  Men  Sverige,  Gustaf  IILs  minne,  den 
store  man,  som  lofvar  oss  lyckligare  tider,  förtjena,  att  det  ädla 
hiärta  och  stora  snille,  som  öfverlefvat  så  gruiliga  och  allmänna 
missöden,  tager  facklan  och  skingrar  mörkret,  innan  det  fått  alla 
afgrundens  förskräckande  egenskaper. s 

Hvad  Leopold  förmådde  uträtta  till  sin  gamle  väns  förmån, 
förmäla  ej  oss  tillgängliga  källor;  men  kronprinsen,  som  af  fran- 
ske ministern  d'Alquier  oupphörligt  fått  påstötningar  om  Arm- 
felts  aflägsnande,  började  vid  dessa  anklagelser  finna  det  önsk- 
värdt,  att  dennes  öfverflyttning  till  Finland  egde  rum  sä  snart 
som  möjligt.  Kronprinsen  lät  genom  utrikesministern  v.  Enge- 
ström  Armfelt  få  del  af  hvad  som  mot  honom  blifvit  anfördt  och 
antydde  sin  önskan  om  resans  påskyndande;  Armfelt  skyndade 
då    att  personligen   rättfärdiga  sig,  såsom  det  syntes,  med  fram- 


och  lögner,  som  uppfinnas  på  min  räkning.  Jag  moquerar  mig  häröfver 
oändligen  och  skall  äfven  visa  det.  Men  jag  beklagar  regeringen,  som  genom 
sin  vacillanta  marche  och  sina  gräl  inom  sig  liksom  autoriserar,  att  alla  de, 
som  alltid  visat  sin  oföränderliga  opinion  för  konungamakten  och  tronens  be- 
stånd, skola  victimeras  med  ord  eller  gärningar.* 

•)  Dat.    »Lördagen    kl.  9  om  aftonen.»     Antagligen  i  början  af  Febru- 
ari  181 1. 


—  252  — 

gäng.  »Jag  fick  tillfälle  att  visa  fram  infamien»,  säger  Armfelt.  *) 
Denna  förklaring  synes  liafva  egt  rum  vid  samma  afskedsaudiens, 
som  slutade  med  sä  varma  vänskapsbetygelser  ä  ömse  sidor,  och 
från  hvilken  Armfelt  på  sin  resa  till  landsorten  medförde  sä  an- 
genäma minnen. 

Under  hans  frånvaro  voro  emellertid  hans  fiender  icke 
overksamma,  och  det  lyckades  dem  att  få  i  sina  händer  ett  akt- 
stycke, som  syntes  vara  af  tillräckligt  komprometterande  beskaf- 
fenhet för  att  föranleda  hans  störtande.  Den  som  härvid  gick 
tillhanda,  var  pä  Grewesmöhlens  uppmaning  den  ofvannämnde 
pamflettskrifvaren  VValberg,  som  nu  fann  det  lämpligt  att  förråda 
sin  välgörare,  på  hvars  hjälp  han  ej  längre  trodde  sig  kunna 
räkna  efter  uppträdet  med  Delen. 

Förloppet  härvid  upplyses  af  tvenne  samtidas  berättelser: 
dels  genom  friherre  Otto  Mörner,  som  mot  kontant  betalning  at 
Walberg  förvärfvade  det  välkomna  aktstycket,  dels  genom  Arm- 
felts  vän  Ehrenström,  som  redogjort  för  dess  innehåll  samt  lifligt 
och  dramatiskt  skildrat  de  händelser,  som  följde.  Den  sistnämnde 
berättar,  att  han  under  ett  besök  hos  Armfelt  i  Stockholm,  flere 
månader  innan  de  ifrågavarande  händelserna  tilldrogo  sig,  hos 
honom  fått  taga  kännedom  af  en  handskrifven  uppsats  med  an- 
ledning af  Karl  Augusts  död.  Armfelt  hade  ej  namngifvit  för- 
fattaren, men  förklarat,  att  uppsatsen  blifvit  lemnad  till  hans 
granskning,  innan  den  trycktes.  Den  sökte  under  skarpa  till- 
målen visa  att,  om  kronprinsen  dött  en  v^åldsam  död,  de  som 
beredt  honom  tronföljden,  med  större  skäl  kunde  hafva  miss- 
tänkts vara  hans  banemän  än  de  s.  k.  rojalisterna,  därför  att 
han  uppenbarligen  under  sin  korta  vistelse  i  Sverige  närmat  sig 
detta  parti.  Ehrenström  hade  själf  förut,  så  väl  som  Armfelt**), 
fört  samma  språk;  tankegången  torde  bland  gustavianerna  hafva 
varit  tämligen  gängse,  och  uppsatsens  syfte  gillades  af  dem  båda. 
Ehrenström  föreslog  nu  några  mildrande  ändringar  i  dess  form, 
men  tillade  en  varning  för  Armfelt  för  dylika  förbindelser  med 
pamflettskrifvare.  »Jag  skulle  råda  tilU,  sade  han,  »att  antingen 
återlemna  papperet  åt  författaren,  under  villkor  att  han  icke  gör 


*)  Till  J.  De  la  Gardie  **/,  iSii,  anf.  st.,  s.  30.  Till  grefvinnan  A. 
"/j  181 1.  Ryktet  visste  redan  alt  berätta,  att  Armfelt  fallit  i  onåd  och  fått 
befallning  att  aflägsna  sig  frän  hufvudstaden.  (Rosenhane  till  friherrinnan 
Jennings  ",3  181 1.  Ups.  Bibi.)  Jfr.  d'Alquiers  dep.  '"  ,  181 1,  tr.  i  Uti.  dipl. 
minnen,  anf.  st.,  s.  551,  hvars  uppgifter  frän  burjan  till  slut  .iro  oriktiga. 
Uep.  fr.  L.  v.  Engeström  till  Stedingk  V4  i^"  C^-  A.). 
**)  Se  ofvan,  sid.  221. 


-  253  — 

något  bruk  däraf,  eller  att  kasta  det  på  elden. s  I  stället  att 
lyda  detta  välbetänkta  rad,  införde  Armfelt,  sedan  Ehrenström 
gått,  de  af  honom  föreslagna  ändringarna  och  skickade  skriften, 
enligt  uppgift,  till  genomläsning  till  en  vän  i  Skåne  (Tornérhjelm). 
Frän  honom  torde  den  hafva  återkommit  och  slutligen  återställts 
till  författaren,  försedd  med  de  Armfelt-Ehrenströmska  rättel- 
serna. *)  Författaren  var  Walberg,  idéerna  kunna  hafva  varit 
Armfelts.  I  forteckningen  öfver  skrifter,  som  Walberg  skulle 
hafva  uppsatt  pä  Armfelts  anmodan,  finnes  under  n:o  1 1  »Bref 
till  en  vän,  angäende  kronprinsen  Karl  Augusts  död»  (Nov.  iSio). 
Han  uppgifver  själf,  att  detta  "bref»  varit  afsedt  att  tryckas  i 
jNya  Posten»,  men  aldrig  blifvit  till  redaktionen  inlemnadt.  I 
sina  händer  hade  Walberg  enligt  egen  uppgift  åtskilliga  andra 
Armfeltiana,  men  intet  af  sä  komprometterande  beskaffenhet  som 
detta,  hvarest  Armfelts  välbekanta  eleganta  handstil  tjente  till 
bevis  för  hans  medarbetarskap.  Papperet  var  dyrbart  och  borde 
kunna  förvandlas  i  penningar,  helst  om  det  förenades  med  en 
angifvelse  i  allmänhet.  En  sådan  var  så  mycket  lättare  att 
åstadkomma,  som  i  ofvannämnda  sammanhang  lära  hafva  före- 
kommit yttranden,  hvilka  ådagalade  författarens  önskan  om  Vasa- 
dynastiens återkallande,  och  antydningar  om  möjligheten  af  in- 
bördes krig.  **) 

En  afton  i  Mars  månad,  medan  Armfelt  var  stadd  på  sin 
resa,  inställde  sig,  berättar  baron  Otto  Mörner,  ***)  hos  honom 
en  person,  jhvars  utseende  röjde  bilden  af  samlad  nedrighet. 
Den  länga  och  smala  gestalten,  som  nästan  blott  bestod  af  ben 
och  skinn,  egde  gnistrande  ögon,  som  tycktes  gifva  begrepp  om 
den  ondes,  och  hela  varelsen  påminde  om  svarta  andarna^. 
Denne  [Mefisto  presenterade  sig  som  notarien  Walberg.  Han 
berättade,  att  han  af  Armfelt  varit  använd  såsom  handsekrete- 
rare och  noga  kände  hans  planer,  hvilka  ginge  ut  pä  prins  Gu- 
stafs återförande,  enväldets  återupprättande  och  kronprinsens 
undanröjande.  Såsom  bevis  härför  företedde  han  det  ofvan- 
nämnda papperet  med  Armfelts  egenhändiga  rättelser,  lofvade 
att  skatta  flera  Armfeltska  skrifter  i  samma  ämnen  samt  erhöll  af 
Alörner  dels  >en  mindre  penningesumma»,  dels  löfte  om  500  r:dr 
bko  vid  öfverlemnandet  af  de  öfriga  utlofvade  papperen.  Mör- 
ner behöll  den  förstnämnda   uppsatsen  och  begaf  sig  därmed  di- 


•)  Ehrenström.  Anteckn.  II:  619. 
**)  Enl.  Engeströms  depesch  till  Stedingk,  *  ,   l8ll   (R.  A.).     Originalet 
till  den  ifrågavarande  skriften,  som  Engeström  hafl  i  sina  händer,  har  ej  kun- 
nat anträffas. 

***)  Se  Crusenstolpe,  Ställn.  och  förhållanden,  1856,  Dec.-häftet, 


—  254  — 

rekt  till  kronprinsen,  som  —  tvärt  emot  sitt  löfte  om  tystläten- 
het,  till  dess  de  öfriga  papperen  hunnit  skaffas  —  genast  med- 
delade sig  med  statsministern  v.  Engeström.  Några  andra  bevis 
för  Armfelts  brottslighet  kunde  Walberg  emellertid  ej  skaffa.  *) 

Kronprinsen,  obekant  med  språket,  kunde  själf  ej  taga 
kännedom  af  det  aktstycke,  som  Mörner  öfverlemnat;  men  han 
hade  redan  blifvit  varskodd  om  Armfelts  farliga  förehafvanden. 
Han  var  snart  öfvertygad,  att  här  förelåg  en  stämpling  mot 
honom  till  förmån  för  den  afsatta  dynastien.  Sedan  den  17 
Mars  var  han  under  Karl  XIII:s  sjukdom  Sveriges  regent,  och 
han  både  kunde  och  ville  ingripa  i  saken.  Han  hade  en  öfver- 
läggning  med  ledamöter  af  statsrådet,  för  hvilka  skriften  före- 
teddes. Några  af  dem,  särskildt  Rosenblad  och  Wetterstedt,  an- 
sågo  den  högförrädisk.  Den  sistnämnde,  säger  en  samtida,  **) 
»röstade  för  arrest  och  dödsdom.  Endast  Engeström  var  något 
moderat  och  ansåg  bevisningen  knapp.»  Resultatet  af  öfver- 
läggningen  blef,  att  Engeström  skulle  begifva  sig  till  Armfelt, 
förevisa  den  förgripliga  skriften  och,  om  Armfelt  erkände  den 
såsom  sin,  meddela  honom  kronprinsens  befallning  att  genast 
lemna  Sverige. 

Det  var  den  29  Mars,  årsdagen  af  Gustaf  IILs  död,  kort 
efter  Armfelts  återkomst  från  sin  resa  till  Östergötland,  som  han 
genom  Engeström,  hvilken  var  »oändligen  upprörd  och  förlägen», 
mottog  denna  oväntade  befallning.  Armfelt  stod  tärdig  att  be- 
gifva sig  till  kronprinsen,  för  att  af  honom  själf  erfara  rätta  sam- 
manhanget med  de  rykten  om  sin  onåd,  som  han  redan  under 
sin  vistelse  pä  landsbygden  erfarit.  Det  var  med  yttersta  för- 
våning, han  emottog  Engeströms  meddelande.  Den  förgripliga, 
af   honom  korrigerade  skriften  igenkände  han  genast,  ehuru  han 


*J  Sä  långt  kan  Mörners  berättelse  förenas  med  Ehrenströms  uppgifter 
och  Armfelts  brefväxliug.  Sedermera  uppgifves  af  Mörner,  att  Engeström 
samt/ta  dag-  visat  papperet  för  Armfelt.  att  denne,  därigenom  varnad,  undan- 
röjt alla  andra  komprometterande  papper,  och  att  sålunda  genom  Engeströms 
oförstånd  <tutan  minsta  nytta  aflopp  en  upptäckt  som,  bättre  behandlad,  kunnat 
lemna  upplysningar  af  största  vigt.<r  Dessa  uppgifter  måste  vara  oriktiga. 
Walbergs  förräderi  måste  ha  egt  rum  och  blifvit  bekant,  t.  o,  m.  bland  all- 
mänheten, redan  före  Armfelts  återkomst  till  Stockholm  (d.  28  Mars);  och 
innan  han  återvändt,  kan  han  ej  gärna  hafva  förstört  några  papper.  (Se 
Ehrenströms  detaljerade  berättelse,  anf.  st.,  II:  622  o.  f.,  som  ej  gärna  kan 
betvitlas.) 

*♦)  Grefve  H.  G.  TroUe  Wachtmeister  (Anteckn.  I).  Antecknaren,  så- 
som justitiekansler,  hade  själf  säte  i  konseljen.  Sammanträdet  måste  dock 
hafva  haft  karakteren  af  enskild  öfverläggning.  Något  statsrådsprotokoll  1 
ämnet  finnes  icke  i  riksarkivet,  lika  litet  som  den  förgripliga  skrift,  som  för- 
xinledt  uppträdet. 


-  255  — 

enligt  sina  ord  till  Ehrenström  »glömt  hela  strunten»,  men  för- 
stod ej,  att  däraf  kunde  hemtas  anledning  till  en  landsförvisning. 
Han  ansåg  den  sä  ofarlig,  att  han  erbjö  I  sig  att  själf  ikläda  sig 
ansvaret  för  dess  tryckning.  Engestr  .:.  medförde  frän  Armfelt 
ett  bref  till  kronprinsen;  men  efter  en  kort  stund  äterlemnades 
det  ouppbrutet,  med  helsning  att  kronprinsen  ej  mottoge  nägot 
bref,  förr  än.  det  vore  dateradt  Grisslehamn,  öfverfartsorten  till 
Finland. 

I  detta  icke  mottagna  bref  *)  erinrade  Armfelt  om  det  sam- 
tal, han  den  i6  Febr.  haft  med  kronprinsen,  dä  han  »med  en 
gammal  soldats  hela  uppriktighet  inför  honom  erkänt,  att  han 
varit  fästad  vid  Gustaf  III  och  hans  familj,  men  äfven  att  han, 
sedan  han  lärt  känna  kronprinsen,  »ej  upphört  att  tacka  himlen 
för  en  händelse,  som  till  en  början  framställt  sig  för  mitt  hjärta 
och  min  inbillning  under  de  mest  nedslående  former.»  Han  för- 
klarade, att  han  ej  fruktade  förtalet  och  vore  beredd  att  under- 
kasta sig  den  strängaste  undersökning;  han  vädjade  till  kron- 
prinsens rättvisa,  för  att  fä  åtnjuta  de  rättigheter,  som  tillkomme 
livarje  medborgare,  som  erbjuder  sig  att  inför  hederns  och  la- 
garnas ståndpunkt  svara  för  sitt  uppförande;  samt  anhöll,  för 
ordnandet  af  sina  och  sin  familjs  ekonomiska  angelägenheter,  om 
uppskof  för  kortare  tid  med  den  föreskrifna  resan.  Därjämte 
protesterade  han  mot  att  franske  ministern  baron  d'Alquiers  in- 
flytande —  han  insåg  sålunda  och,  såsom  vi  sett,  med  rätta,  att 
slaget  äfven  kom  från  detta  håll  **)  —  skulle  kunna  beröfva  ho- 
nom skydd  af  lag  och  rätt. 

Armfelt  var,  äfven  sedan  kronprinsen  återsändt  detta  bref, 
besluten  att  trotsa  förvisningsordern,  hvilken  såsom  en  enskild 
befallning  till  en  fri  medborgare  ej  kunde  ega  laglig  giltighet, 
och  att  underkasta  sig  laglig  undersökning.  Det  var  endast 
Ehrenströms  föreställningar  och  tanken  på  hans  familj,  som  för- 
mådde honom  att,  tre  dagar  efter  mottagandet  af  utvisningsor- 
dern, begifv^a  sig  åstad. 


*)  Tr.  (i  öfvers.)  i  Schinkel.  Bihang  II:  375. 
**)  Enligt  v.  Engeströms  ofvan  (sid.  253)  citerade  depesch.  I  en  följande 
skrifvelse  (•/,  181 1)  till  Stedingk,  säger  v.  Engeström,  att  Armfelts  förgripliga 
skrift  och  hans  trohetsed  till  ryske  kejsaren  bidragit  att  hjälpa  kronprinsen 
ur  det  «embarras<',  hvari  han  blifvit  försatt  genom  d'Alquiers  oupphörliga  an- 
tydningar om  nödvändigheten  af  Armfelts  atlägsnande  —  framställningar,  vid 
livilka  det  för  en  själfständig  stats  regent  var  nedsättande  att  synas  fästa  af- 
seende.  Jfr.  d'Alquiers  s.  252  citerade  depesch.  Denne  ansåg  själf.  att  Arm- 
felts brott  bestod  däri,  att  han  fällt  förgripliga  yttranden  om  Napoleon,  och 
att  hans  landsförvisning  var  en  följd  af  kronprinsens  undergifvenhet  för 
kejsaren. 


I 


—  256  — 

Under  dessa  dagar  var  han  naturligtvis  ständigt  bevakad; 
och  öfverståthållaren  Skjöldebränd  kunde  i  statsrådet  rapportera, 
att  han  därunder  mottagit  besök  af  sina  vänner  Brinkman,  Leo- 
pold och  Ehrenström.  Den  sistnämnde  hade,  under  förevänd- 
ning af  en  förfrågan,  om  det  vore  tillätet  att  besöka  Armfelt, 
passat  på  att  i  bref  till  v.  Engeström  uttala  den  förmodan,  att 
hvad  som  händt  vore  ett  verk  af  sune  träme  perfide5>,  och  att 
det  vämjeliga  förtal,  som  man  under  Armfelts  frånvaro  utspridt, 
torde  ega  samma  ursprung,  som  det  som  vållade  Fersens  mord.  *) 
Leopold  utropade  i  en  biljett  från  dessa  dagar:  sGifves  det  då 
ej  mera  heder  och  rättvisare  tilläggande  om  kronprinsen:  »Lik- 
väl —  den  mannen!  Aldrig  skulle  jag  hafva  trott  sådant!»  — 
Till  Brinkman  skref  Armfelt  bittert,  samma  dag  som  han  lem- 
nade  Stockholm:  »Man  har  beröfvat  mig  alla  medel  att  rättfär- 
diga mig;  och  »en  af  rikets  herrar»  har  icke  kunnat  få  den  rätt, 
som  sedan  århundraden  aldrig  förvägrats  den  uslaste  anklagade 
ur  folkets  afskum!  Den  betraktelse,  hvartill  detta  föranleder,  är 
kanske  ännu  mera  nedslående  än  allt  annat.  Räcker  således  den 
store  Adlersparres  revolution  ännu,  sedan  en  af  Europas  störste 
män,  och,  hvad  mera  är,  dess  hederligaste,  fattat  styrelsens  töm- 
mar? Mitt  hjärta  är  tungt,  men  min  själ  är  lugn,  och  aldrig 
skall  Ni  komma  att  ångra,  att  Ni  tänkt  pä  mig  med  vänskapliga 
känslor.» 

I  själfva  afresans  ögonblick  sände  han  Leopold  följande 
biljett : 

? Söndagsmorgon.  *) 

Jag  sätter  mig  nu  i  slädan  och  afreser.  Jag  är  icke  led- 
sen, icke  ond,  icke  harmsen  —  ty  föraktet  qväfver  hos  mig  nä- 
stan alla  sådana  känslor.  En  eger  jag  likväl,  som  är  öfver  alla 
andra,  det  är  tninnet  och  vänskapen.  Få  vänner  eger  jag,  men 
min  däremot  fördubblade  sällhet  är  att  känna  deras  värde.  — 
Gör  ingenting  ovanligt  af  ömhet  och  vänskap  för  mitt  goda 
namn  och  rykte!  Det  kan  aldrig  kränkas  vid  ett  öppet  anfall; 
de  kunna  lida,  nu  som  förr,  af  lömskemord,  men  mitt  öde  är, 
har  varit  och  skall  bli/va.,  att  alltid  med  ett  visst  slags  triumf 
komma  ifrån  låga  tillmålen  och  nedriga  försök.  Att  Wetter- 
stedt  kan  vara  så  lätt  förvillad,  kostar  på  mig.  Han  syntes  mig 
öfver  dylika  dåligheter  som  dem,  de  bruka  att  snärja  honom.» 


*)  Se  Ehrenström,  ADteckn.,  II:  626. 
**)  Skrififel  för  Måndags  morgon.     Den   I   April,  då  Armfelt  afreste.  var 
181 1   en  måndag. 


—    -5/     — 

Detta  var  tidigt  pä  morgonen  af  Armfelts  55:0  födelsedag, 
den  I  April  i8ii.  Han  åtföljdes  pa  resan  af  sin  äldste  son 
Gustaf,  nu  officer  vid  hästgardet;  för  att  skydda  honom  mot 
öfverfall  hade  hans  vän  grefve  Löwenhjelm  lätit  hans  vagn  eskor- 
teras af  några  väpnade  ryttare  af  sitt  regemente,  utan  uniform. 
Samma  dag  anlände  den  landsförviste  till  Grisslehamn,  öfver- 
fartsorten  till  Åland.  Med  anledning  af  väderleksförhållanden 
måste  han  uppehålla  sig  i  Grisslehamn  tre  dagar,  innan  öfver- 
farten  kunde  ske.  *)  Därifrån  afsände  han  den  3  April  genom 
sin  hustru  ett  långt  bref  till  kronprinsen,  hvari  han  på  ett  öppet 
och  värdigt  sätt  rättfärdigade  sig,  visade  anledningen  till  och 
syftet  med  den  skrift,  som  föranledt  hans  förvisning,  fordrade 
laglig  undersökning  och  rättvisa,  på  det  de  smädliga  ryktenas 
osanning  måtte  komma  i  dagen,  samt  ånyo  erinrade  om  sitt 
samtal  den  16  Februari.  **)  Armfelt  ville,  att  grefvinnan  Arm- 
felt  personligen  skulle  öfverlemna  detta  bref  samt  därefter  vägra 
att  synas  vid  hofvet. 

Det  var  såsom  finsk  undersåte,  som  Armfelt  lemnade  Stock- 
holm. Han  hade  dagen  före  sin  afresa  hos  ryske  ministern 
Suchtelen  svurit  Alexander  I  trohetsed.  Detta  skedde  alldeles 
icke,  såsom  det  blifvit  påstådt,  nattetid  och  i  hemlighet  eller  för 
att  rädda  sig  undan  ett  hotande  straff.  Det  skedde  pa  ljusa 
dagen;  och  ingen  anledning  fanns  i  själfva  verket  till  något  för- 
hemligande.  Armfelt  hade,  som  vi  sett,  i  sina  händer  ett  bref 
från  ryske  statssekreteraren  Speranski  med  tillkännagifvande,  att 
Suchtelen  erhållit  kejsarens  befallning  att  mottaga  Armfelts  tro- 
hetsed. Han  hade  således  intet  annat  val,  dä  den  så  länge  för- 
beredda flyttningen  till  Finland  måste  ega  rum.  Hans  pass  var 
äfven  längesedan  utfärdadt;  och  kronprinsens  godtyckliga  befall- 
ning påskyndade  i  själfva  verket  endast  med  några  veckor  Arm- 
felts ombyte  af  fädernesland.  **') 

Med  skäl  kunde  Armfelt  anse  sig  förorättad;  och  hans  för- 
visnin"-    kan    icke    anses    såsom    annat    än    en  våldsam  och  lafr- 


*)  Bittert  skämtande  skref  han  till  sin  hustru  frSn  Grisslehamn:  «La 
representation  des  Précautious  imiiiles  a  été  au  mieux,  et  on  aurait  certes 
joué  demain  PEnergie  en  fatisse  couche^  si  on  aurait  pu  engager  le  baron  de 
Wetterstedt  de  se  charger  du  rule  de  sage-femme.»  Schinkel-Bergman.  som 
haft  tillgång  till  Armfelts  bref  till  grefvinnan  A.,  uppdukar  med  anledning 
af  detta  yttrande  en  historia  om  att  A:s  vänner  aftonen  före  hans  afresa  gifvit 
honom  en  fest  med  en  dramatisk  föreställning(!)  (Minnen  VI:  64). 
**)  Tryckt  hos  Schinkel,  Minnen  VI:   328. 

***)  Detta    hindrade    icke,    att  trohetseden  genast   lades  Armfelt  till  last 
och    tjente    till    förevändning   för  framtida  åtgärder  mot  honom.     L.  v.  Enge- 

Ttgnér,  Q.  M.  Armfelt'  J^ 


—  258   — 

stridig  handling.  Den  redlige  Adlercreutz  ansäg  den  också  såsom 
en  sådan:  han  ville  med  anledning  af  denna  tilldragelse  icke 
längre  stanna  qvar  i  statsrådet,  utan  inlemnade  sin  afskedsan- 
sökan,  hvilken  dock  icke  mottogs  af  kronprinsen.  *)  Sedan  Arm- 
felt  gjort  Karl  Johans  bekantskap,  hade  han  upphört  att  verka 
för  prins  Gustafs  tronföljd;  och  hvad  han  dessförinnan  gjort 
för  dess  befrämjande  hade  icke,  bevisligen  åtminstone,  gått 
utanför  det  lagligas  gränser.  En  ändring  af  grundlagen  till 
ökande  af  konungamakten  önskade  han,  liksom  kronprinsen  själf ; 
och  han  verkade  därför  på  det  sätt,  som  stod  honom  till  buds, 
men  ej  genom  lagligen  straffbara  medel.  Pä  smädelser  och  be- 
skyllningar från  politiska  motståndare  mot  honom  och  hans  me- 
ningsfränder hade  han  svarat  i  samma  ton;  han  hade  därvid  till- 
låtit sig  omdömen  och  insinuationer,  hvilka  visserligen  icke  kunde 
försvaras  hvarken  ur  sannfärdighetens  eller  billighetens  synpunkt. 
Men  det  var  företrädesvis  i  enskilda  meddelanden,  som  dessa 
utbrott  af  ett  häftigt  och  upprördt  sinne  förekommit;  offentligen 
hade  han  icke  själf,  åtminstone  sä  vidt  kändt  var,  direkt  angripit 
någon  af  sina  motståndare.  Att  han  möjligen  begagnat  andras 
pennor,  kunde  svårligen  läggas  honom  till  last,  åtminstone  ej  af 
Grewesmöhlens  beskyddare.  Det  aktstycke,  som  togs  till  före- 
vändning för  hans  aflägsnande,  var  för  öfrigt  icke  tryckt  och 
hade  aldrig  varit  offentliggjordt. 

Dessutom,  äfven  om  Armfelt  gjort  sig  skyldig  till  hemliga 
stämplingar  mot  dynasti  och  regeringsform,  äfven  om  han  skulle 
ha  kunnat  fällas  i  en  injurieprocess  —  så  hade  det  varit  hans 
ovillkorliga  rättighet  att  få  undergå  ransakning  och  dom  efter 
svensk    lag.     Hans  begäran  därom  lemnades  utan  afsecnde;  och 


ström  skref  ^^i^  l8li  till  Stedingk:  .«Baron  Armfelt  hade  väl  lemnat  ko- 
nungens tjenst.  Huru  besynnerligt  det.  sådant  oakiadt,  bör  synas,  att  en  man, 
som  är  beklädd  med  den  värdighet,  han  uti  Sverige  erhållit,  lemnar  sitt  gamla 
fädernesland  för  att  söka  ett  nytt,  hade  likväl  ingen  olaglighet  varit  uti  hans 
öfverflyttning  till  Finland,  därest  han  icke  begått  det  oförlåtliga  fel  att  svärja 
H.  Maj:t  ryske  kejsaren  trohet,  innan  han  därtill  begärt  konungens  samtycke.» 
(R.  A.)  Ohållbarheten  af  denna  beskyllning  är  uppenbar.  Af  sin  stundande 
öfverflyttning  till  Finland  hade  Armfelt  under  sina  samtal  med  konungen  och 
kronprinsen  icke  gjort  någon  hemlighet,  och  hade  t.  o.  m.  fått  den  först- 
nämndes välönskningar  vid  afskedet  (se  ofvan,  s.  238;.  Trohetsedens  afläg- 
gande  var  nu  en  nödvändig  följd  häraf;  och  icke  kunde  det  rimligen  läggas 
Armfelt  till  last,  att  han,  sedan  han  var  förvisad  ur  Sverige,  icke  ansåg  nödigt 
att  hos  kronprinsen-regenten,  som  förklarat  sig  icke  vilja  mottaga  något  bref 
från  honom,  göra  anmälan,  att   han  ärnade  blifva  rysk  undersåte. 

")  Se    Ehrenström,    II:    630.  iivarest  äfven  meddelas  en  redogörelse  för 
Wetterstedts  ståndpunkt  i  frågan. 


—  259  — 

ät  hans  förföljare  lemnades  tillfälle  att  utsprida  den  ofta  upp- 
repade, äreröriga  och  fullkomligt  ogrundade  beskyllningen,  att 
han  flytt  under  tsarens  skydd  för  att  undgä  en  laglig  undersök- 
ning. ')  Högmålsprocessen  1794  mot  Armfelt  hade  visserligen 
\'arit  ett  verk  af  personlig  hämnd  ocli  förföljelse,  men  den  hade 
dock  bevarat  laglighetens  sken.  Man  hade  dock  därvid,  eller  gaf 
sig  skenet  att  hafva  i  sina  händer  bevisen  för  landsförrädiska 
stämplingar;  Armfelts  förhällande  hade  otvifvelaktigt  varit  strati"- 
bart,  och  lagens  bokstaf  kunde  åberopas  vid  den  dom.  som  fäll- 
des. Här  kunde  den  icke  åberopas  och  blef  ej  heller  åberopad. 
Armfelts  personliga  vederdelomän,  uppretade  öfver  att  finna  be- 
skyllningen mot  gustavianerna  att  hafva  afdagatagit  Karl  August 
slungad  tillbaka,  hämnades  genom  att,  för  att  begagna  Armfelts 
ord,  »öfverrumpla»  den  med  språk  och  förhållanden  obekante  kron- 
prinsens samvete  och,  stödda  på  hans  auktoritet,  ställa  sin  fiende 
utom  [agen. 

År  förgingOj  innan  Armfelt  fick  återupprättelse  efter  domen 
af  1794;  och  det  var  af  en  ny  regent  som  den  erhölls.  Men 
redan  året  efter  hans  skymfliga  utvisning  möttes  han  och  Karl 
Johan  under  ändrade  förhållanden;  det  var  i  Abo  18 12.  Detta 
möte  innebar  en  lysande  upprättelse  för  det  förhastade  steg,  som 
Karl  Johan  redan  dessförinnan  sökt  godtgöra  och  hvilket.  såsom 
vi  skola  se.  beredde  honom  ej  ringa  förlägenhet. 

Men  sitt  svenska  fädernesland  och  dess  hufvudstad,  sin 
dotter,  sina  vänner  från  Gustaf  IILs  tid,  med  undantag  af  dem 
som  liksom  han  återgingo  till  Finland,  återsåg  Armfelt  aldrig, 
Hans  bana  i  Sverige  var  slutad,  och  ej  utan  bitterhet  tänkte 
han  på  det  sätt,  hvarpå  den  lyktats.  och  på  dem  som  velat 
hans  ofärd.  Mångenstädes  i  hans  brefväxling  under  följande  år 
gifver  sig  denna  bitterhet  tillkänna;  stundom  synes  den  gälla 
land  och  folk  i  sin  helhet.  Men  i  botten  klappade  hans  hjärta 
lika  varmt  för  Sverige  som  förr.  Från  Petersburg  skref  han 
181 1  till  en  vän  i  Finland:**)  «Min  ära  och  de  principer,  jag 
aldrig  svikit,  befalla  mig  att  ej  glömma,  att  Sverige  varit  mitt 
fädernesland,  och  ett  fädernesland,  jag  väl  tjenade,  och  hvilket  i 
sitt  sköte    hyser    askan    af   en    monark,  min  välgörare  och  \'än. 


*)  Schinkel,  Minnen  VI:  64,  som  för  öfrigt  någorlunda  riktigt  fram- 
ställer förloppet  af  Armfelts  landsförvisning,  antyder  att  detta  varit  förhållan- 
det. Armfelts  ofvannämnda,  i  Schinkels  Bih.  II:  375  införda  bref  visar  på 
ett  i  ögonen  fallande  sätt  motsatsen  mellan  den  bearbetade  texten  och  den 
såsom  bevis  anförda  bilngan  i  detta  arbete. 
**)   K.  Stjernvall. 


—  26o  — 

Således  skola  regering  och  faktioner  få  förnedra  sig,  sä  mycket 
de  behaga,  genom  orättvisa  mot  min  person  och  de  mina; 
men  aldrig  skall  verkningen  af  detta  blifva  sådan,  att  mina  för- 
följare icke  skola  för  eftervärldens  domstol,  synas  sådana  som 
de  äro  —  nämligen  tidehvarfvet  värdiga». 


VII. 

Finland  och  Petersburg. 


löii— 1812. 


"jj^^))en  4  April  181 1  landsteg  Armfelt  på  Finlands  kust  efter 
Csöt^  en  besvärlig  resa  öfver  det  isfyllda  Ålands  haf.  Med  ut- 
märkelse mottogs  han  af  den  pä  Åland  kommenderande  ryske 
befälhaf våren;  och , pä  ett  ej  mindre  förekommande  sätt  helsades 
han  sedermera  i  Abo  af  Finlands  generalguvernör,  ryske  gene- 
rallöjtnanten Fabian  Steinheil.  Den  sistnämnde  berättade  honom, 
att  han  vore  väntad  i  Petersburg.  I  den  finska  hufvudstaden 
och  pä  Aminne,  dit  Armfelt  skyndade  från  Abo,  uppvaktades 
han  af  landsmän  frän  olika  samhällslager,  som  helsade  honom 
välkommen.  Skämtsamt  berättar  han  själf,  att  han  på  Aminne 
helsats  af  »presterskapet,  deputerade  af  allmogen  och  militärbe- 
fäletj».  Det  sätt,  hvarpä  den  frän  Sverige  förviste  mannen  nu 
mottogs  i  sin  fosterbygd,  hvarest  man  ännu  intet  visste  om  an- 
ledningarna till  hans  påskyndade  ankomst,  visade  nogsamt,  att 
man  där  väntade  sig  mycket  af  honom  till  Finlands  gagn. 

Man  väntade  icke  förgäfves.  Frän  den  tid  då  Armfelt  blef 
finsk  medborgare,  har  han  ärligt  arbetat  för  sitt  finska  foster- 
land; och  med  historien  om  Finlands  nydaning  under  de  ändrade 
förhållanden,  som  Fredrikshamnsfreden  medfört,  är  hans  minne 
outplånligt  förenadt.  Till  Finlands  storfurste,  Rysslands  mäktige 
själfhcrskare,  trädde  han  från  början  i  en  personlig  beröring, 
som  blef  af  stor  betydelse  för  Finlands  ställning. 

Tvenne  hufvuduppgifter  fylla  det  skede  af  Armfelts  lif.  som 
ännu    återstår    att    skildra;    den   ena  var  beredandet  af  Finlands 


—    202    — 

väl;  den  andra  var  jikorsikanens!>  fall.  Hos  kejsar  Alexander 
har  han  med  den  ifver,  som  tillhörde  hans  skaplynne,  och  med 
hela  sin  stora  förmåga  verkat  för  främjandet  af  båda  dessa  än- 
damål. Med  kejsaren  drog  han  ut  i  striden  mot  »världstyran- 
nens ;  men  han  säg  endast  dess  nedslående  början.  Segertåget 
mot  Frankrike  under  åren  1813  och  18 14  följde  han  frän  Peters- 
burg med  oaflåtlig  uppmärksamhet;  och  då  underrättelse  ingick 
om  Napoleons  fall^  sedan  Armfelts  lefnads  afton  redan  börjat 
skymma,  utropade  han  som  Simeon:  »Herre^  nu  låter  du  din 
tjenare  fara  i  fridl?  —  Under  en  del  af  åren  1812  och  181 3  var 
Armfelt  näst  kejsaren  Finlands  högste  styresman,  såsom  t.  f. 
generalguvernör.  Dess  mest  inflytelserike  man  hade  han  varit 
långt  dessförinnan;  och  redan  vid  hans  första  besök  i  Peters- 
burg, sedan  han  blifvit  rysk  undersåte,  hade  denna  plats  blifvit 
honom  anvisad. 

Armfelts  finska  landsmän  hade  förutsett,  att  han  skulle 
komma  att  spela  en  betydande  rol  i  de  finska  angelägenheterna, 
sedan  man  nu  en  gäng  kommit  pä  det  klara  med  att  den  nye 
herskaren,  trogen  sina  löften,  ville  låta  Finland  intaga  en  undan- 
tagsställning inom  sitt  vidsträckta  rike.  Hos  kejsarens  person 
behöfde  den  nya  staten  en  representant  med  vana  vid  statsan- 
gelägenheters behandling  och  med  personliga  egenskaper,  som 
kunde  vinna  monarkens  öra  för  de  andraganden,  som  kommo 
därifrån.  Finland  egde  väl  redliga  patrioter  och  oförvitliga  äm- 
betsmän i  spetsen  för  sin  lokala  styrelse  vid  denna  öfvergångstid; 
men  redan  samtiden  anmärkte  mot  dem,  att  de  voro  ^mera  äm- 
betsmän än  statsmän».  Om  än  ämbetsmanna-traditionerna  bi- 
drogo  till  bevarandet  af  det  gamla  samhällsskicket  under  dess 
ärfda  former,  sä  var  deras  formalism  ä  andra  sidan  ej  alltid 
gynnsam  för  genomförandet  af  oundgängliga  reformer  eller  för 
ärendenas  snabba  handläggning.  Någon  representativ  man,  som 
kunde  bevaka  Finlands  intressen  utät,  egcle  ännu  icke  det  frän 
det  gamla  moderlandet  nyss  lösryckta  storfurstendömet;  den 
unge  friherre  Robert  Henrik  Rehbinder,  som  längre  fram  med 
så  mycken  heder  fyllde  denna  plats,  hade  nyss  hunnit  manna- 
ålderns mognad.  De  som  ännu  lefdc  qvar  af  de  finska  själf- 
ständighetsmännen  från  1788  —  en  Sprengtporten,  en  Jägerhorn 
af  Spurila,  hvilka  i  Petersburg  funnit  en  tillflyktsort  undan  Sveri- 
ges rättvisa  —  hade  väl  hoppats  att  därifrån  kunna  öfva  infly- 
tande pä  Finlands  öden.  Men  det  finska  folkets  rättskänsla  upp- 
reste sig  mot  att  se  någon  af  dessa  män,  hvilka  med  rätta  burit 
förrädares  namn,  i  spetsen  för  sina  angelägenheter,  och  Sprengt- 


—  263  — 

portens  gencralguvernörskap  hade  blifvit  af  kort  varaktighet: 
redan  vid  Borga  landtdag  hade  han  funnit  sig  föranläten  att  af- 
träda  frän  sin  plats. 

Så  kom  Armfelt,  länge  väntad,  föregången  af  ryktet  att 
han  skulle  blifva  Finlands  generalguvernör,  af  mänga  finska 
patrioter  betraktad  såsom  den  man,  om  hvilken  man  kunde  säga: 
■!>l\\e  faciet.5  Sedan  nära  ett  århundrade  tillbaka  var  hans  slägts 
namn  framför  andra  aktadt  och  äradt  i  Finland;  under  krigen 
1788 — 90  hade  han  genom  sin  tapperhet  lagt  egen  ära  till  sina 
fäders.  Hans  skiftande  lif  hade  medfört  en  erfarenhet  i  stats- 
saker, som  fä  samtida  egde;  han  egde  en  sällsynt  vana  att 
otvunget  röra  sig  på  samhällets  höjder,  bland  monarker  och 
deras  omgifning.  Oaktadt  de  skuggor,  som  särskildt  högmåls- 
processen  1 794  kastat  öfver  hans  lif,  hade  många  af  hans  finska 
landsmän  med  stolthet  följt  hans  lysande  och  äfventyrliga  bana: 
Gustaf  Mauritz  Armfelt  var  otvifvelaktigt  den  ryktbaraste  af 
Finlands  söner.  Hans  fosterlandskärlek  och  hans  mod  voro,  alla 
förvillelser  oaktadt,  höjda  öfver  allt  tvifvel;  hans  yttre  ställning 
var  oberoende;  hans  personliga  egenskaper  hade  öfverallt  gjort 
honom  bemärkt  och  förvärfvat  honom  en  inflytelserik  ställning. 
Därjämte  hade  han  sedan  gammalt  förbindelser  med  kejsarhofvet. 
Den  stora  Katarina  hade  gifvit  honom  Rysslands  högsta  ordens- 
tecken; af  hennes  efterträdare  hade  han  rönt  välvilja,  och  af 
Alexander  var  han  personligen  känd. 

Ej  underligt  alltsä,  om  de  finska  patrioterna  med  mer  än 
vanlig  uppmärksamhet  blickade  på  Armfelt,  sedan  det  sports, 
att  han  ärnade  blifva  bofast  i  sin  födelsebygd.  Men  själf  ville 
han,  till  en  början  åtminstone,  ingenting  ^mindre  än  intaga  en 
framskjuten  plats  i  Finland.  På  det  kära  Aminne  ville  han  lefva 
i  landtlig  tillbakadragenhet:  sGud  välsigne  och  bevare  dig»,  skref 
han  nu  till  sin  hustru  kort  efter  ankomsten  dit,  »och  late  oss  en 
gång  i  ro  och  lugn  få  sluta  våra  dagar!  Ty  det  är  verkligen 
orimligt,  att  aldrig  de  stormar,  som  hela  min  lefnad  kastat  mig 
frän  det  ena  ödet  till  det  andra,  skola  upphöra.»  »Till  Peters- 
burg reser  jag  icke,  så  länge  jag  kan  slippa,  isynnerhet  med 
nuvarande  finansiella  omständigheter»,  förklarade  han.  »Att  här 
gå  i  tjenst,  kan  så  mycket  mindre  vara  min  tanke,  som  jag  ej 
utan  både  min  och  Finlands  största  olycka  kan  cmottaga  en 
generalguvernörsplats,  om  den  blefve  mig  oftererad.  Dessutom 
är  den  generalguvernör,  vi  hafva,  för  Finland  oskattbar  och  kan 
aldrig  fullkomligt  remplaceras.  Ett  allvarsamt  krig  med  Frank- 
rike kunde  väl  tentera  mig,  för  att  väl  sluta  som  jag  Icfvat. 
Men    Rysslands    system    förändras    visserligen  icke,  medan  ännu 


—   204  — 

så  mycket  krafter  existera  hos  mig,  sä  att  jag  kan  sitta  till  häst. 
Således  förblifver  jag  ganska  stilla,  min  egen  herre,?  »Hvilan 
och  glömskan  äro  af  det  goda,  som  vårt  tidehvarf  kan  ge,  det 
mest  eftersträf vansvärda.»  *) 

Med  vanlig  ifver  tog  han  sålunda  genast  om  hand  förvalt- 
ningen af  sin  fideikommissegendom  Aminne,  där  han  nu  hoppades 
finna  hvila  efter  sina  växlande  öden.  Han  gjorde  nybyggnader, 
planterade  trän  och  genomströfvade  till  häst  och  fots  sina  egor; 
hans  brefväxling  visar,  huru  varmt  dessa  landtliga  sysselsätt- 
ningar lågo  honom  om  hjärtat.  Men  en  månad  hade  knappt 
förflutit,  innan  de  afbrötos,  och  Armfelts  bana  fick  den  nya  rikt- 
ning, som  äfven  åt  de  sista  åren  af  hans  lif  skulle  gifva  en  hi- 
storisk betydelse.  I  början  af  Maj  öfverraskades  han  af  tvenne 
tätt  efter  hvarandra  ankommande  kurirer  från  Petersburg,  med- 
förande kejsarens  befallning  att  inställa  sig  där,  '*) 

Den  oförmodade  kallelsen  väckte  hos  honom  allt  annat  än 
glädje.  Anledningen  fanns  ej  uppgifven,  och  Armfelt  hade  svårt 
att  förklara,  hvad  monarken  kunde  vilja  honom,  helst  som  han 
själf  låtit  veta  sin  önskan  att  ej  mottaga  någon  befattning.  »Krig 
blir  det  ännu  ej  med  Frankrike»,  skref  han  till  sin  hustru,  kort 
efter  kallelsens  mottagande.  ^Blefve  det  utaf,  så  begrep  jag  den 
empressement,  med  h vilken  jag  reqvireras.  Nu  är  det  mig  all- 
deles obegripligt.  Generalguvernören,  som  är  en  ängel  och  i 
allt  en  vördnadsvärd  man,  tror  att  det  rör  finska  aftärerna,  ty 
kejsaren  är  missnöjd  med  konseljen.  Men  hvarken  känner  jag- 
Finland,  afiärerna  här  eller  personer,  och  kan  således  hafva  ingen 
avis.:»  —  En  obestämd  farhåga,  att  något  skulle  förehafvas  mot 
Sverige,  plågade  honom  särskildt.  »hitet  på  jordens,  skref  han, 
»ehuru  infamt  man  i  Sverige  handterat  mig,  kan  få  mig  att 
glömma  hvad  jag  är  mig  själf  skyldig,  genom  de  principer,  jag 


*)  A.  till  sia  luistru  ';^,  '•'/^  1811.  Äfven  Armfelts  vän  Ehrenström, 
ännu  qvar  i  Sverige,  ansåg  det  rådligast,  att  han  afhöUe  sig  från  all  inbland- 
ning i  offentliga  angelägenheter.  Med  afseende  på  ryktet,  att  A.  skulle  blifva 
generalguvernör,  skref  Ehrenström:  ^Gud  har  säkert  gifvit  honom  for  mycket 
vett,  för  att  göra  en  så  oklok  démarche  eller  att  mottaga  ett  sådant  förtro- 
ende* (^Ij   181  i,   Rilax). 

**)  Kejsaren  skref  ('/j  iSli):  «L'estime  que  je  porte  a  votre  patrie, 
s'agran(lit  å  mesure  qu'elle  réunit  dans  son  sein  les  hommes  de  mérite,  qiii 
lui  appartiennent.  Je  désire  vous  voir  bientut  ä  Petersbourg,  pour  vous  en 
donner  des  preuves.»  Kejsarens  bref  var  föraidedt  af  ett  bref  från  Armfelt, 
afsändt  från  Äbo  '' ^  iSii,  hvari  han  «s^som  undersåte»,  sedan  han  bosatt  sig 
inom  tsarens  rike,  hemburit  sin  hyllning  dt  ^'Finlands  f.iderlige  välgörare» 
och  prisat  hans  och  generalguvernören  Stcinheils  bemödanden  för  Finlands  väl. 


—  265  — 

i    så    många    är    följt.»     Och    når    afresan  måste  ske,  förklarade 
han :  »Cest  le  de'sespoir  å  Tame,  que  je  quittc  Aminne.» 


Den  17  Maj  finna  vi  Armfelt  i  Petersburg,  och  den  19  var 
han  befalld  till  kejsarens  tattel,  efter  hvars  slut  han  väntade  ett 
samtal  med  monarken.  »Dä  denna  dag  väl  är  förbin,  skref  han 
strax  förut  med  beklämdt  hjärta,  är  en  hel  hop  undangjord,  och 
jag  förmodligen  alldeles  eller  aldrig  mer  tranquille.»  Att  frågan 
skulle  gälla  Finlands  angelägenheter,  torde  dock  redan  hafva 
blifvit  honom  klart^  äfvensom  att  Alexander  hade  de  välvilli- 
gaste afsigter  med  sitt  nya  storfurstendöme.  ^Han  har  intet 
annat  ögonmärkex^,  skref  Armfelt  kort  efter  sin  ankomst,  »än 
sina  folks  lycka,  och  han  sysselsätter  sig  särskildt  med  finnarnas». 
Det  vore,  förmodade  han,  Finlands  ekonomiska  angelägenheter, 
om  hvilka  nu  vore  fråga:  »Olyckligtvis j,  säger  han,  ^känner  jag 
så  litet  till  dylika  ärenden,  att  mina  råd  ej  kunna  vara  till 
nägon  n}-tta  och  —  tyvärr  —  det  är  icke  nog  med  en  god 
vilja  I» 

Farhågorna  och  misstämningen  äro  såsom  bortblåsta  efter 
detta  första  samtal  med  kejsaren,  h vilket  Armfelt  med  så  mycket 
bekymmer  motsåg. 

Han  skrifver  därom  till  sin  hustru  ^^  ^  181 1):  »Min  audiens 
räckte  i  '/g  timma,  och  det  är  icke  möjligt  att  vara  nöjdare  med 
en  monark,  än  jag  är  med  denne  själfherskare  af  millioner.  Hans 
tänkesätt  för  Finlands  väl  äro  sådana,  att  det  landet  bör  blifva 
lyckligt,  om  dess  grälmakare  ej  hindra  dess  lycka.  En  olycka 
för  mig  är,  att  ej  nog  förstå  aftarerna  för  att  svara  emot  det 
nådiga  förtroende,  kejsaren  tyckes  hysa  för  min  patriotism  och 
mina  verkningsmoyen'er.  Jag  torde  likväl  få  lof  att  passera 
vintrarna  i  Petersburg,  om  det  så  sig  göra  låter,  säsom  den  för- 
sta person  af  det  landet  och  hvilken  således  kan  ega  ett  lättare 
tillträde  till  kejsarens  person.  Om  våra  lagar  och  konstitution 
yttrade  sig  H.  M:t  således.  Jag  sade:  'Je  congois  que  V.  M.  I. 
ne  peut  qu'étre  embarrassé  de  toutes  Ics  formes,  qu'exige  la 
marche  de  Tautorité;  non  que  V.  M.  I.  puisse  en  étre  autrement 
géné,  que  par  extreme  difterence  qu'Elle  y  trouve  entré  ces 
mémes  formes  et  celles,  dont  le  reste  de  Tempire  se  gouverne.' 
—  Men  cher  baron,  me  re'pondit  Tempereur,  je  vous  jure  que 
ces  formes  me  plaisent  bien  da\'antage  que  cot  exercice  d'un 
libre  arbitre,  qui  n'a  pour  base  que  ma  volonté.  et  qui  admet 
un  principe  de  perfection  chez  le  souverain,  qui  n'est  pas,  helas!. 


—  266  — 

dans  1'hunianité.  Ici  *)  je  ne  peux  me  tromper,  que  parce  je  le 
veux  bien;  toutes  les  lumiéres  me  sont  offertes;  lä  je  ne  suis 
entouré  que  d'incertitude  et  presque  toujours  d'habitudes,  qui 
ont  suppléé  aux  loix.  Vous  verrez,  ajouta-t-il,  comme  je  pense 
sur  cela,  la  ou  il  y  a  moyen  d'opérer  un  changement  dans  mes 
états,  puisque  incessamment  je  vais  réunir  la  vieille  Finlande  ä 
vous  autres  et  lui  donner  la  méme  constitution  et  les  mémes 
formes  de  liberté.'  —  Du  kan  tänka,  att  härefter  ej  är  svårt  att 
soutenera  sina  rättigheter  och  att  blifva  på  sitt  ställe,  n.  b.  om 
man  vore  klok.  Men  vi  finnar  hafva  för  mycket  blifvit  smittade 
af  svenska  galenskaper,  för  att  ej  äfven,  fast  med  mindre  fart, 
arbeta  pä  värt  fall.» 

Från  denna  stund  var  Armfelts  framtida  bana  afgjord,  och 
det  vänskapsband  syntes  knutet  mellan  honom  och  Alexander, 
som  ej  bröts  förrän  i  döden.  En  så  förtrolig  karakter  som  för- 
hällandet till  Gustaf  III  hade  väl  aldrig  Armfelts  ynnest  hos 
Alexander;  men  han  yttrade  sig  både  nu  och  framgent  med 
samma  beundrande  tillgifvenhet  om  sin  nye  herskare,  som  öfver 
sin  ungdoms  afgudade  konung.  »Det  är  ej  möjligt'>,  skref  han 
efter  sin  första  gemensamma  arbetsstund  med  kejsaren,  »att  för- 
ena ett  ljusare  hufvud  och  bättre  principer  med  ett  gudomligare 
hjärta».  Att  dessa  utmärkta  egenskaper  ej  fört  till  större  resul- 
tat, berodde  endast  pä  ^elaka  entourer  och  en  viss  svaghet  i 
karakteren.  Han  är  god  och  för  god;  vill  att  alla  människor 
skola  vara  nöjda».  :fKej såren  är  en  ängel  och  en  klok  ängel», 
heter  det  i  ett  annat  bref.  »Att  arbeta  med  honom  är  ett  him- 
melrike.» Särskildt  erkände  Armfelt  med  tacksamhet,  att  kejsa- 
ren ville  höra  sanningen  utan  omsvep.  **) 

Äfven  Alexanders  moder,  enkekejsarinnan  Marie,  och  hans 
gemål,  kejsarinnan  Elisabet,  sedan  Armfelts  besök  i  Petersburg 
föregående  år  honom  bevågna,  mottogo  honom  med  synnerlig 
utmärkelse.  Han  inbjöds  till  Gatschina,  hvarest  hela  kejserliga 
familjen  var  samlad  hos  enkekejsarinnan,  och  tillbragte  där  ett 
par  dagar;  han  deltog  i  kejsarinnornas  sällskapsnöjen  och  spel- 
partier;   med    intresse    förfrågade    de    sig  om  hans  enskilda  för- 


*)  Ici:    i  Finland,  la:  i  Ryssland.     Meningen  fordrar  detta,  ehuru  ytt- 
randet fälldes  i  Petersburg. 

•'*)  I  en  (odaterad)  biljett  frän  Alexander  till  Annfelt  heter  det:  «Loin 
de  trouver  å  rédire  å  votre  franchise.  general,  je  vous  en  sais  au  contraire 
iiifininient  gré,  et  vous  invite  instamment  ä  continuer  toujours  de  mcme.  Cest 
la  meilleure  et  la  véritable  maniére  de  ni'étre  utile.» 


—   26/  — 

hållanden  och  uttryckte  sin  önskan  att  snart  fä  helsa  hans  hustru 
välkommen  vid  ryska  hofvet,  o.  s.  v.  *) 

Personligen  kunde  Armfelt  ej  medföra  annat  än  de  ange- 
nämaste intryck  af  välvilja  från  detta  första  besök  i  Petersburg, 
sedan  han  blifvit  kejsar  Alexanders  undersåte.  Han  anmärkte 
längre  fram**)  såsom  en  egendomlighet  i  sina  öden:  »I  ett  främ- 
mande land  finner  jag  allt,  hvad  jag  har  haft  rätt  att  vänta  i 
det  land,  ät  hvilket  jag  oftrat  så  mänga  års  tjenst  och  där  jag 
gjutit  mitt  blod  i  striden  mot  dem,  som  nu  öfverhopa  mig  med 
frodhet.» 


De  finska  angelägenheter,  som  under  denna  tid  muntligen 
afhandlades  mellan  kejsaren  och  hans  nyutsedde  rådgifvare,  torde 
företrädesvis  hafva  angått  tvenne  hufvudfrägor:  föreningen  af 
Viborgs  län  med  det  öfriga  Finland  och  reorganisationen  af  vissa 
delar  af  Finlands  styrelse,  särskildt  af  byrån  för  finska  ärenden 
i  Petersburg.  Den  förstnämnda  frägan,  vidrörd  i  Armfelts  på 
våren  iSiO  öfversända  »Apergu  sur  la  Finlandets  hade  lifligt  syssel- 
satt Alexanders  tankar  och  synes  hafva  varit  egentliga  anled- 
ningen till  Armfelts  kallelse  till  Petersburg;  den  senare  skulle 
medföra  hans  qvarstannande  därstädes.  Resultaten  af  dessa  öf- 
verläggningar  visade  sig  redan  samma  år  genom  kejsarens  de- 
kret den  II  Dec.  iSii  rörande  införlifvandet  af  Viborgs  län  och 
genom  instruktionen  af  den  6  Xov.  s.  ä.  för  den  i  Petersburg 
inrättade  kommittén  för  finska  ärenden,  hvars  förste  ordförande 
blef  Armfelt.  Han  erfor  från  början,  att  en  god  del  af  det  arbete, 
som  genomförandet  af  dessa  betydelsefulla  åtgärder  komme  att 
kräfva,  skulle  hvila  pä  honom.  Skriftliga  betänkanden  måste 
han  redan  nu  afgifva  i  dessa  ämnen  —  han  säger  själf  vid  denna 
tid,  att  han  »skrifvit  volymer  om  Finland?.  Afven  i  fråga  om 
svenskars  angelägenheter,  för  så  vidt  de  rörde  Finland,  medde- 
lade sig  kejsaren  redan  nu  hellre  med  Armfelt  än  med  svenska 
beskickningen.  ***)     När    denne    i    slutet  af  Juni  lemnade  Peters- 


*)  Kejsarinnan  Elisabet  är  «en  ängel  af  himmelen,  som  tagit  skapelsen 
af  en  fullkomligt  skön  qvinna<r,  skref  Armfelt  entusiastiskt  till  sin  hustru. 
«Ära  vare  Gud,  att  jag  är  en  så  gammal  syndare,  men  annars  vore  jag  amou- 
reux  ä  pendre»,  tillägger  han  skämtsamt  '^"'5,  "  ,1  iSli).  Ännu  bevarade 
biljetter  från  kejsarinnan  visa,  att  hon  med  välvilja  mottog  den  åldrande  rid- 
dersmannens  hviluing,  ehuru  svärmeriets  tid  för  honom  var  förbi. 
**)  Till  sin  hustru  >',',,  iJsii. 
***;  «Quar:d  vous  prendrez  les  affaires  de  Finlande.  cela  s'arrangera'', 
sade  kejsaren  om  en  hithörande  fråga,  som  Armfelt  bragt  å  bane.     «Car  avec 


—  268  — 

burg-,  var  öfverenskommelse  träftad  med  kejsaren,  att  Armfelt 
till  hösten  skulle  återkomma  för  att  öfvertaga  ledningen  af  de 
finska  angelägenheterna.  De  förberedande  öfverläggningarna  hade 
utfallit  till  ömsesidig'  belåtenhet;  och  Armfelt  kunde  glädja  sig 
åt  att  hans  fosterland  syntes  gä  en  lyckosam  framtid  till  mötes, 
sä  länge  det  lydde  under  Alexanders  spira. 

Finne  var  han  och  ville  förblifva.  Med  »Ryssland  har  jag 
inga  förbindelser»,  skref  han  från  Aminne  efter  återkomsten. 
»Men  jag  har  sädana  till  kejsar  Alexander,  mitt  lands  välgörare, 
som  dessutom  visat  mig  och  de  mina  utomordentlig  godhet.  Jag 
har  därför  måst  lofva  honom,  dels  att  i  händelse  af  krig  med 
Frankrike  ledsaga  honom  till  den  stora  armé,  där  han  själf  skulle 
föra  befäl,  dels  att  för  närvarande  organisera  den  byrå  för  finska 
ärenden,  som  bör  finnas  i  Petersburg  hos  Finlands  storfurste. 
För  detta  uppdrag  har  jag  icke  mottagit  någon  lön,  för  att  ej 
komma  i  en  beroende  ställning.  Allt  hvad  jag  begärt,  är  ett  hus 
med  eldning  och  belysning.  Jag  rör  mig  icke  ur  stället,  om  man 
icke  helt  och  hållet  inrättar  sig  efter  mitt  förslag  och  efter  de 
grundsatser,  som  H.  Kejs.  M:t  själf  uppställt.»  *) 

Det  var,  såsom  af  detta  bref  synes,  icke  endast  finska  an- 
gelägenheter, som  afhandlades  i  dessa  samtal.  Ej  heller  torde 
det  uteslutande  hafva  varit  af  intresse  för  Finland,  som  Alexan- 
der varit  angelägen  att  inhemta  Armfelts  råd.  Ej  blott  männi- 
skovänlighet och  liberalism,  äfven  statsklokheten  hade  förmått 
kejsaren  att  göra  sig  till  Finlands  välgörare.  Under  de  osäkra 
förhållanden,  som  rådde  i  Europa,  medan  världsfreden  berodde 
pä    en    nyck    af   Napoleon,  kunde  den  undangömda  landsändan 


Stedingk    et    le  ministére  de  Suéde,  je  n'ainie  pas  ä  trailer  d'affaires.     On  ne 
sait  pas  oii  Ton   est  avec  ces  gens-lä.<r     (^"^  ^   iSli). 

'■*)  A.  till  sin  hustru  ^'^ ^  i8li.  I  sina  bref  återkommer  han  ofta  till 
sitt  beslut,  att  till  en  början,  i  motsats  till  flertalet  af  hans  landsmän,  vägra 
mottagandet  af  förmåner  för  sin  egen  person.  Ofta  klagar  han  öfver  de  oupp- 
hörliga ansökningar  om  enskilda  förmåner  och  n.^debevis,  som  ingingo  till  kej- 
saren. Denne  hade  »aldrig  förr  än  nu<r,  skref  han  längre  fram,  sedan  lian 
mottagit  ordförandeskapet  i  finska  kommittén,  »hört  talas  om  Finland  annor- 
lunda än  som  en  tiggarkula,  hvarest  gracer  begärdes,  och  hvars  hela  bestånd 
bestod  i  samtyckandet  till  dessa  enskilda  pelita*  ('",2  181 1.  Viurila).  Med 
<lylika  landsmän,  som  missbrukade  den  välvillige  monarkens  frikostighet,  ville 
Armfelt  ej  förblandas.  »Kejsarens  oftert  af  100.000  rubel»,  skrifver  han,  «hade 
hjälpt  mig  väl  viil  kostnaderna  för  nybyggnaderna  [på.  Aminne]:  men  då  hade 
han  och  Finland  trott,  att  mitt  intresse  förde  mig.  då  likväl  det  spelar  minsta 
rolen  i  principen  af  mina  företag.  Således  blir  jag  ferme  att  refusera  allt 
för  mig,  till  dess  saken  fått  den  form  jag  vill.  Nog  vet  jag.  att  man  dömer 
mig  dels  illa,  dels  som  en  narr;  men  jag  prefererar  ett  blad  i  "historien  för 
alla  egennyttans  och  egoismens  fördelar.»     (A.  till  sin  hnstru  "  ,   18 1 1). 


—  269  — 

med  sin  tunnsådda  befolkning  blifva  af  politisk  vigt  för  tsarens 
ofantliga  rike.  Rysslands  hufvudstad  lag  för  nära  finska  gränsen, 
för  att  det  ej  skulle  vara  maktpaliggande  att  genom  fredliga 
medel  försäkra  sig  om,  att  intet  anfall  frän  detta  håll  vore  att 
förvänta  under  ett  europeiskt  krig,  då  Sverige,  sä  utmattadt  det 
än  var,  sannolikt  ej  förgäfves  skulle  hafva  manat  finnarna  till 
gemensam  strid  mot  den  forne  arffienden.  Den  allmänna  me- 
ningen i  Sverige  hade  länge  satt  sina  förhoppningar  till  en  po- 
litisk konjunktur,  som  skulle  medgifva  Finlands  atereröfring;  och 
i  sin  nye  kronprins  egde  Sverige  nu  en  härförare,  som,  om  han 
läte  sig  ledas  af  landets  stämning,  kunde  blifva  en  fruktansvärd 
fiende. 

Tanken  pä  Finlands  egendomliga  ställning  och  dess  möj- 
liga betydelse  under  en  europeisk  strid  hade,  redan  innan  Arm- 
felt  beslutat  att  blifva  finsk  medborgare,  sysselsatt  hans  upp- 
finningsrika hufvud.  Att  betrygga  sin  födelsebygds  själfständig- 
het  genom  att  lata  Finland  uppträda  såsom  en  väpnad  makt  i 
den  hotande  konflikten  —  sådan  var  den  djärfva  tanke,  som 
under  början  af  18 10,  några  månader  sedan  Fredrikshamnsfreden 
beseglat  Finlands  eröfring,  uttalades  i  Armfelts  förtroliga  med- 
delanden. I  bref  till  sin  ungdomsvän  general  Aminofif  (i  Febr. 
1 8 10)  har  han  uttryckt  den  åsigt,  att  Finlands  förening  med 
Sverige  svårligen  utan  våda,  pä  grund  af  det  geografiska  läget,, 
skulle  kunna  återupprättas.  Däremot  skulle  Norges  och  danska 
öarnas  förening  med  Sverige  göra  sistnämnda  land  till  en  bety- 
dande sjömakt,  hvars  vänskap  kunde  blifva  af  vigt  för  Frankrike. 
Vid  en  eventuel  sammanslutning  mellan  Ryssland  och  England 
mot  Frankrike  —  att  kontinentalsystemet  förr  eller  senare  måste 
framkalla  en  dylik,  därom  var  Armfelt  lifligt  öfvertygad  — 
borde  det  däremot  vara  i  Rysslands  intresse  att  icke  behöfva 
hälla  25  ä  30,000  man  i  Finland.  I  stället  borde  Finland  själf 
uppställa  12,000  man,  »för  att  agera  en  concert  med  England 
och  för  dess  subsidier.  Detta  åter  kan  ske^»,  säger  Armfelt, 
»genom  det  att  Finland  lemnas  ät  sig  själf  under  engelsk  ga- 
ranti; att  England  håller  en  betydande  flotta  i  Östersjön  för  att 
soutenera  sina  företag;  och  slutligen  att  både  för  Ryssland  och 
England  så  fördelaktiga  handelsrelationer  formeras  med  Finland, 
att  det  förra  anser  det  landet  för  en  mur  och  en  ökad  säkerhet, 
och  det  senare  som  en  entrepöt  för  hela  ryska  handeln  och  ett 
medel  att  ej  helt  och  hållet  anse  den  bero  af  ryska  hofvets  politik. » *) 


*)  Äfven  i  en  särskild  politisk  uppsats,  hvars  egenhändiga  utkast  finnes 
bland    Armfelts    papper  —  under    form  af  anmärkningar  till  en  mémoire,  be- 


—    270    — 

Den  förutsedda  konflikten  syntes  nalkas  vid  tiden  för  Arm- 
felts  besök  i  Petersburg;  men  han  visste  nu  genom  sina  samtal 
med  Sveriges  kronprins,  att  Sverige  icke  skulle  komma  att  däri 
deltaga  såsom  Frankrikes  bundsförvandt.  /iLfven  utan  att  göra 
Finland  till  en  själfständig  fristat  under  Englands  garanti,  kunde 
Rysslands  kejsare  tänka  på  att  draga  sina  trupper  frän  Finland, 
om  ingen  fara  hotade  frän  Sverige.  Frågan  om  den  nya  staten 
skulle  väl  svårligen,  äfven  i  annat  fall,  hafva  kunnat  på  allvar 
bringas  ä  bane;  men  äfven  såsom  ett  hugskott  saknar  detta  för- 
slag icke  sitt  intresse  och  har  därför  bort  här  omnämnas.  Det 
är  ett  bevis,  bland  många,  på  Armfelts  lifliga  och  fosterlands- 
älskande själ,  som  drömde  om  fosterlandets  snara  upprättelse 
efter  motgången. 

Vid  början  af  1811  hade  man,  säsom  af  historien  är  kändt, 
vid  ryska  hof^vet  börjat  allvarsamt  sysselsätta  sig  med  tanken  på 
ett  förestående  fredsbrott  å  Frankrikes  sida.  Kontinentalsystemet 
ruinerade  Rysslands  handel,  öfvermodigt  behandlades  dess  intres- 
sen af  Napoleon;  hänsynslöst  jagades  tsarens  anförvandt,  hertigen 
af  Oldenburg,  frän  sitt  rike.  Alexander  beslöt  att  sätta  sitt  land 
i  försvarstillstånd,  och  långvariga  öfverläggningar  föreföUo  i  Pe- 
tersburg mellan  rikskansleren  Romanzo\v,  Napoleons  beundrare, 
som  afrådde  hvarje  krigiskt  företag,  krigsministern  Araktschejew, 
som  var  beredd  att,  om  kejsaren  befallde,  skrida  till  ett  anfalls- 
krig, och  Alexanders  lärare  i  krigskonst,  den  tyske  generalen 
v.  Phull,  som  uppgjorde  en  vidlyftig  fälttågsplan,  hvilande  på 
defensiva  grunder.  En  tysk  officer,  den  bekante  öfverste  v.  Wol- 
zogen,  som  egde  kejsarens  förtroende  och  som  redan  förut  upp- 
gjort en  plan  för  ett  blifvande  fälttag,  erhöll  i  Februari  1811 
dennes  uppdrag  att  rekognoscera  vestra  gränsen,  sedan  kejsaren 
för    honom  förklarat,  att  han  icke  ansåg  kriget  kunna  undvikas. 

Vid  den  förestående  vändningen  i  Rysslands  politik  syntes 
nu  Armfelt,  på  grund  af  sina  personliga  egenskaper  och  sin 
ställning,  kunna  blifva  af  stor  användbarhet.  Öfver  hela  Europa 
var  han  känd  såsom  en  ifrig  anti-bonapartist,  och  fransmännens 
kejsare  hatade  och  förföljde  honom.  Om  det  gällde,  att  under 
ett  krig  mot  Napoleon  hålla  finnarna  tillbaka  frän  ett  anfall  i 
Rysslands  rygg,  så  borde  Armfelts  ord  kunna  väga  tyngre  än 
någon  annans  af  hans  finska  landsmän.  Hvad  Sveriges  nye  kron- 
prins   egentligen    förde    i    skölden,    därom  borde  Armfelt  kunna 


nämnd  »Considérations  sur  les  aftaires  de  continent,  presentées  au  marquis  de 
Wellesleyv  —  utvecklas  utförligt  denna  tinska  själfständighetsplan  under  Eng- 
lands   garanti.     Armfelts   förbindelse  med  (fAntraigues  spåras  i  dessa  förslag. 


—   271    — 

lemna  tillförlitlig^  upplysning;  och  hans  förbindelser  med  mänga 
af  Europas  ledande  män  bland  Napoleons  fiender  gjorde  honom 
särskildt  lämplig  att  med  dem  återknyta  de  band,  som  Alexan- 
der brutit  genom  freden  i  Tilsit. 

Med  glädje  förnam  Armfelt,  att  »kejsaren  var  oändligt  fal- 
len för  att  skaka  af  sig  kedjornaj^.  »Då  jag  i  går  säg  honom 
länge»,  skref  han  i  slutet  af  Maj  till  sin  hustru,  »och  på  befall- 
ning diskuterade  allt,  sä  var  han  helt  och  hållet  af  min  tanke. 
Låter  han  Bonaparte  anfalla  sig,  sä  är  det  förbi  I»  Visserligen 
fann  Armfelt,  att  ^det  förflutna  har  gifvit  åt  det  närvarande  en 
sådan  osäkerhet,  en  sådan  fruktan  för  repetitioner,  sä  att,  om 
man  ej  forceras  till  krig,  man  visserligen  ej  gör  det  för  sin  själf- 
ständighets  skulds.  Men  såsom  ett  steg  till  brytning,  hvaröfver 
han  lifligt  gladde  sig,  anförde  han,  att  Ryssland  börjat  öfver- 
träda  kontinentalsystemet  genom  att  öppna  Svarta  hafvets  hamnar. 
Detta  skedde  mot  den  franskvänlige  Romanzows  önskan  och  an- 
sågs förebåda  ett  ministerskifte.  Kejsaren  hade  väckt  fråga,  att 
Armfelt  under  sommarens  lopp  skulle  begifva  sig  till  England, 
för  att  underhandla  om  fred  med  detta  land.  Denne  var  därtill 
beredd  och  önskade,  att  Ehrenström,  hans  forne  sekreterare  vid 
Vereläfreden,  skulle  vara  honom  följaktig.  I  det  bref  (*'/g  iSii), 
hvari  han  i  djupaste  hemlighet  omtalar  för  sin  hustru  detta  för- 
slag —  brefvet  är  skrifvet  med  sympatetiskt  bläck  —  anser  han 
kriget  med  Frankrike  afgjordt,  sä  snart  fred  med  Turkarna 
kunnat  vinnas,  shinan  det  smäller»,  tillägger  han,  n-ill  jag  hafva 
dig  undan  ur  Sverige,  ty  Bonaparte  blir  alldeles  rasande  på 
mig  för  alla  de  goda  tjenster,  jag  gjort  honom  och  hoppas  att 
vidare  göra.»  *) 

I  en  vidlyftig  »Mémoire  politique  et  militaire  sur  les  cir- 
constances  présentes»  —  med  motto  ur  Hamlet:  To  be  or  not 
to  be,  that  is  the  question  —  lemnade  Armfelt  nu  kejsaren  en 
sammanfattning    af   sina    åsigter    rörande  Rysslands  nya  politik. 


*,  Napoleon  förblef  icke  heller  i  okunnighet  om  Armfelts  verksamhet 
hos  Alexander  för  att  påskynda  kriget.  Pa  obekant  sätt  hade  Frankrikes 
minister  i  Stockholm  under  sommarmånaderna  iSii  fått  i  sina  händer  och  till 
sin  regering  öfversändt  utdrag  ur  Armfelts  <tMémoire<r.  Se  GeftVoy.  La  Suéde 
et  la  Russie  en  1S12,  i  Revue  des  deux  mondes  1S55,  XII:  56S,  Den  af 
GeftVoy  uttalade  förmodan,  att  den  svenske  generalkonsuln  ScheulJom  i  Peters- 
burg skaffat  franska  ministern  detta  vigtiga  papper,  är  säkerligen  oriktig. 
Den  gamle  Schenbom  var  en  ärans  man  och  Armfelt  uppriktigt  tillgifven. 
Snarare  torde  det  hafva  skett  genom  någon  person  i  den  ryske  kejsarens 
franskvänliga  omgifning  (Romanzow  eller  Speranski  .=  ).  Armfelts  egenhändiga 
utkast  finnes  bland  hans   papper. 


272    

Denna  uppsats,  den  vigtigaste  ai  de  många  politiska  skrifter, 
som  vid  denna  tid  flöto  ur  Armfelts  penna,  är  ett  historiskt  akt- 
stycke af  betydelse:  man  finner  här  företecknade  i  allmänna  drag 
de  världshändelser,  som  följde  under  aren  1812  och  181 3. 

Efter  en  häftig  filippik  mot  Napoleon,  som  lifligt  mälar 
författarens  glödande  förbittring  mot  världstyrannen  *),  uppmanar 
han  Rysslands  herskare  att  afstä  frän  den  bedrägliga  fred,  som 
medförde  handelns  undergång  och  hindrade  den  fria  själfbestäm- 
ningen,  samt  att  bryta  med  en  trolös  bundsförvandt.  Man 
måste  förekomma  fienden  genom  kriget  och  begagna  sig  af  den 
tidpunkt,  då  korsikanens  härar  vore  sä  lifligt  sysselsatta  i  Spanien. 
»Han  önskar  alltid»,  heter  det,  »att  få  föra  ett  krig  hastigt  och 
pä  vinstgifvande  sätt;  man  måste  tvinga  honom  till  ett  långsamt 
och  ruinerande  krig».  Rikets  välfärd  borde  man  ej,  såsom  Öster- 
rike 1809,  sätta  på  spel  i  ett  fältslag;  kriget  borde  föras  genom 
manövrer,  borttagande  af  transporter  och  ett  ständigt  oroande 
af  fienden.  Fienden  skulle  tvingas  att  onödigt  förslösa  de  fyra, 
fem  sommarmånaderna;  vintern  med  sin  köld,  sitt  mörker,  sin 
brist  på  lifsmedel  skulle  göra  resten.  Fälttåget  borde  börjas 
genom  en  offensiv  rörelse  mot  Weichseln  och  Odern,  och  med 
besättandet  af  storhertigdömet  Warschau  och  Schlesien;  man 
borde  söka  draga  fördel  af  stämningen  bland  polackar  och  preus- 
sare. Skulle  det  visa  sig,  att  ett  återtåg  från  rikets  vestra  gräns 
blefve  nödigt,  så  borde  landet  förhärjas,  så  att  fienden  ej  kunde 
lifnära  sig;  reservarméer  borde  bildas,  fiendens  krafter  splittras 
och  all  strid  undvikas,  utom  då  segern  vore  gifven  genom  en 
kolossal  öfvermakt  ä  försvararnas  sida. 


-)  Han  skildrar  däri  Bonapartes  illgärningar.  Han  vore  en  person, 
«enivré  de  ses  victoires,  insatiable  dans  son  ambition,  qui  ne  croit  rien  im- 
possible  ä  sa  volonté.  qui  veut  effacer  Téclat  des  conquérants  les  plus  illu- 
stres et  placer  son  nom  dans  les  annales  de  tous  les  peuples;  qui  fait  céder 
jusqu'aux  interéts  de  sa  politique  a  ceux  de  sa  vanité  (Espagne)  ou  de  sa 
haine;  qui,  ä  charge  ä  ses  alliés  plus  encore  qu'å  ses  ennemis,  opprime 
par  des  traités  ceux  qu"il  cesse  d'effrayer  par  ses  armes;  dont  la  protection 
est  un  joug.  dont  les  caprices  haineux  et  incalculés  sont  des  loix  funestes 
au  commerce,  ä  Tindustrie  et  ä  la  prospérité  de  TEurope:  qui  ne  ménage 
que  ce  qui  le  résiste:  qui  des  longtemps  a  dévoilé  ses  vues  a  Tégard 
de  la  Russie,  qui  ne  cesse  d'entretenir  des  relations  amicales  avec  les  états 
en  guerre  contre  cet  empire  (Turquie  et  Perse) ;  qui,  en  subUituant  la  con- 
fédération  du  Rhin  au  corps  Germanique,  qui  balancait  sa  puissance,  et  en 
récréant  la  Pologne,  a  porté  de  fait  sa  frontiére  ä  la  Vistule;  qui  vient 
d'insulter  la  maison  impériale  de  Russie,  par  renvahis?ement  de  TOldenboug 
qui  peut  enfin  vouloir  non  seulement  effacer  au  Nord  les  échecs  qu"il 
éprouve  dans  le  Midi,  mais  y  conquérir  des  moyens  pour  terminer  ses  pro- 
jets  sur  TEspagne.* 


—    2/j     — 

Det  är,  som  man  finner,  1812  ars  ryktbara  fälttag"  i  Ryss- 
land som  här,  med  några  mindre  väsentliga  förändringar,  teck- 
nas med  en  framsynt  blick.  Ej  mindre  i  politiskt  än  i  militä- 
riskt  afseende  gingo  de  anvisningar,  som  innchöllos  i  denna  upp- 
sats, i  fullbordan.  De  politiska  förutsättningarna  för  framgången 
af  ett  krig  af  ofvan  antydda  beskaffenhet  voro,  enligt  Armfelts 
äsigt,  följande.  Fred  borde  slutas  med  Turkiet  och  med  Eng- 
land, hvaraf  skulle  följa  kontinentalsystemets  upphäfvande  och 
räddningen  af  Rysslands  handel;  ät  Spanien  borde  lemnas  allt 
möjligt  understöd;  man  borde  söka  vinna  Österrikes  allians  eller 
åtminstone  dess  neutralitet;  och  äfven  Preussens  biträde  borde 
kunna  påräknas,  understödt  af  en  allmän  folkresning  i  Tyskland. 
Samtidigt  borde  man  på  alla  häll  söka  åstadkomma  diversioner 
—  i  Tyrolen,  i  Italien,  i  Holland,  pä  Frankrikes  kuster  — ,  för 
att  splittra  dess  krafter.  »Sverige»,  heter  det,  »borde  förmas 
genom  allt,  som  kunde  vara  i  dess  enskilda  intresse,  att  ingå  i 
förbund  med  Ryssland  och  England:  för  vinnande  häraf  borde 
det  försäkras  om  Norges  eröfring  och  besittning.»  ')  —  »I  ryske 
kejsarens  händer»,  säger  Armfelt,  »hvilar  för  närvarande  den  ci- 
viliserade världens  öde.  Utgången  af  ett  fälttåg  är  oviss,  men 
af  tidsutdrägten  är  framgången  gifven,  i  synnerhet  mot  en  armé 
utan  medel,  sä  vida  den  ej  pl;jndrar,  och  utan  vänner,  sä  vida 
den  ej  segrar  .  ,  .  Krigets  mål  är  Europas  befrielse.  Det  är  ej 
nog  att  resa  en  bräcklig  fördämning  mot  denna  fruktansvärda 
makt:  den  måste  förstöras,  den  allmänna  förstörelsens  redskap 
måste  själf  tillintetgöras.» 

Onekligen  är  detta  aktstycke  af  stort  intresse;  och  dess 
författare  kunde  väl  sägas  därigenom  hafva  intagit  en  plats  i 
historien,  äfven  om  den  intet  annat  haft  om  honom  att  förtälja. 
Oafgjordt  torde  det  väl  böra  lemnas,  huru  stor  del  af  detta  nya 
politiskt-militära  system,  som  Armfelt  hemtat  från  sina  samtal 
med  Karl  Johan;  ovisst  är  äfven  hvad  han  däri  lånat  af  de  fält- 
tägsplaner,    som    i  Petersburg  förut  uppgjorts  af  Napoleons  fien- 


*)  I  den  redaktion  af  Armfelts  uppsats,  som  genom  franske  ministern  i 
Stockholm  öfversändes  till  Paris  och  som  refereras  af  GelTroy  (anf.  st. ),  synes 
särskild  uppmärksamhet  hafva  egnats  åt  förhållandet  till  kronprinsen  af  Sve- 
rige. Öfverbefälet  borde  lilli)judas  honom,  ett  möte  mellan  honom  och 
Alexander  ega  runi,  ömsesidiga  förpligtelser  ingås,  å  svensk  sida  att  aldrig 
söka  återvinna  P"inland,  ä  rysk  att  garantera  Norges  eröfring  från  Danmark, 
hvilket  skulle  erhålla  vederlag  i  Tyskland.  Dessa  detaljer  saknas  i  den  re- 
daktion, som  finnes  bland  Armfelts  papper,  men  som  för  öfrigt  i  allt  väsent- 
ligt öfverensstämmer  med  det  nämnda  referatet. 

Trgner,   G.    SI.    Årm/ell.  18 


—  274  — 

der.  *)  Men  samlade  till  en  helhet  torde  dessa  idéer  icke  hafva 
framträdt  förr  än  genom  denna  märkliga  uppsats,  som  genom 
sin  stora  synvidd  och  genom  sin  framställningskonst  gör  all  heder 
åt  Armfelts  statsmannablick. 

Alexander  lysssnade  icke  förgäfves  till  dessa  rad.  Histo- 
rien har  visat,  att  de  blefvo  grundvalen  för  hans  politik,  ända  till 
dess  att  målet  var  vunnet,  och  Europas  «lagliga  ordning^  åter- 
ställd. Dessa  råd  i  stora  frågor  torde,  ännu  mer  än  det  gemen- 
samma arbetet  för  Finlands  väl,  hafva  grundlagt  det  inflytande, 
som  Armfelt  sedan  denna  tid  bibehöll  hos  kejsaren,  ända  till 
dess  att  deras  personliga  beröring  afbröts  genom  det  långvariga 
kriget. 


Medan  Armfelt  i  sina  politiska  rådslag  äfven  hade  sitt 
gamla  fäderneslands  välgång  för  ögonen,  slungades  därifrån  mot 
honom  en  förolämpning,  som  gick  honom  djupt  till  sinnes. 

Med  sinnet  fullt  af  bitterhet  mot  sina  förföljare  hade  han, 
såsom  vi  sett,  lemnat  Sverige;  men  de  sysselsättningar,  som  i 
Finland  och  Petersburg  upptagit  hans  tid,  syntes  hafva  trängt 
minnet  af  den  lidna  skymfen  i. bakgrunden.  Han  hoppades  pä 
rättvisa  i  en  framtid.  »Jag  har  ingenting  gjort  och  ärnar  ingen- 
ting göra,  hvarken  rauntligen  eller  skriftligen»,  säger  han  i  ett 
bref  till  sin  dotter  {^j^  1811).  »Icke  därföre  att  jag  anser,  att 
man  bör  låta  saken  blifva  som  den  är.  Tvärtom,  äran  är  öfver 
allt  annat,  och  hvad  är  lifvet  den  förutan?  Men  allting  måste 
hafva    sin    tid,    och  därföre  väntar  jag  att  se  hvad  verkan  mina 


*)  Se  d'Allonville,  Mémoires,  V:  224  o.  f.  d'A.  berättar,  att  han  själf 
under  ett  samtal  med  hertigen  af  Serra  Capriola  yttrat  om  kejsar  Alexanders 
utsigter  i  ett  krig  mot  Napoleon:  <rQue  ne  songe-t-il  å  ses  neiges?  Cest  lä, 
qu'il  faut  enfouir  Napoleon,  si  Ton  ne  veut  pas  qu'il  visite  Petersbourg, 
comme  il  a  visité  Vienne  et  Berlin.»  På  den  neapolitanske  diplomatens  be- 
gäran hade  d'A.  uppsatt  ett  betänkande  i  denna  riktning,  hvilket  gillades  af 
Araktschejews  efterträdare  såsom  krigsminister,  Barclay  de  Tolly,  och  med- 
delades Armfelt.  J3enne  gjorde  däraf,  säger  d'Allonville,  «la  base  de  son 
systéme,  et  fut  chargé  par  Tempereur  de  me  proposer  du  service,  ce  que  je 
refusai*.  Jfr  Smitt,  Zur  näheren  Aufklärung  iiber  den  Krieg  von  1812,  s.  289 
o  .  f.,  hvarest  rcdogöres  för  åtskilliga  omständigheter  rörande  d'Allonvilles  fält- 
tågsplan,  som  förvaras  i  ryska  krigsarkivet,  men  af  ryska  krigets  historieskrifvare 
ignorerats.  Äfven  med  PhuUs  fälttägsplan  (meddelad  af  Wolzogen,  Memoiren), 
hvilken  säkerligen  icke  var  Armfelt  obekant,  företer  dennes  «mémoire«  åtskil- 
liga anknytningspunkter,  eliuru  Armfelt  tillrådde  en  offensiv  rörelse  i  fält- 
tågets början,  hvilket,  såsom  vi  skola  se,  längre  fram  föranledde  häftiga 
tvister  mellan  honom  uch  Phull. 


—   -/5   — 

bref  till  kronprinsen  kunna  åstadkomma.»  Och  någon  tid  efteråt 
skref  han:  »Om  man  sysselsätter  si.e^  med  mig  i  Sverige,  så  gör  man 
orätt.  Jag  sysselsätter  mig  icke  med  dem  mer  än  som  är  ound- 
gängligt, dä  det  gäller  ett  land,  som  jag  vant  mig  att  älska  och 
som  gömmer  Gustaf  III:s  aska.»  Oberoende  af  Sverige,  hoppades 
han,  enligt  sina  egna  ord,  komma  »i  den  författning,  att  mina 
sentiments  för  mitt  gamla  fädernesland  skola  vara  värdigare  mig, 
än  deras  sentiments  för  mig  och  mina  tjenster  varit  och  äro  det». 
—  Och  fastän  ingen  verkan  förspordes  af  de  bref  till  kronprinsen, 
som  han  afsändt  före  sin  afresa,  yttrade  han  sig  ännu  med  vörd- 
nad om  Sveriges  regent.  »Min  enskilda  opinion  på  kronprinsens 
sujet  förvandlas  ej  af  de  orättvisor,  man  bragt  honom  till  emot 
mig»,  skref  han;  och  Sveriges  sändebud  i  Petersburg  intygade 
sanningen  af  dessa  ord.  *) 

Under  denna  stämning  öfverraskades  Armfelt  i  början  af 
Juni  i  Petersburg  af  underrättelsen,  att  Kongl.  Maj:t  förklarat  sä 
väl  honom  förlustig  värdigheten  af  »en  af  rikets  herrar»,  som 
ock  hans  hustru  den  rang  af  riksrådinna,  som  hon  sedan  gam- 
malt innehade  —  allt  pä  den  föregifna  grund,  att  Armfelt  svurit 
ryske  kejsaren  trohet,  innan  han  därtill  erhållit  konungens  till- 
stånd. Det  var  hans  äldste  son,  Gustaf  Armfelt,  som  till  Peters- 
burg öfverförde  nyheten  om  denna  nya  skymf,  genom  hvilken 
gafs  en  offentlig  bekräftelse  åt  de  kringlöpande  ryktena  om  Arm- 
felts  brottsliga  förehafvandcn.  **)  Denna  underrättelse  väckte 
Armfelts  lifliga  och  rättmätiga  vrede,  helst  som  förolämpningen, 
utan  allt  sken  af  rättvisa,  drabbade  äfven  hans  ädla  hustru,  som 
icke  svurit  rysk  trohetsed  och  som  innehaft  sin  excellcnsvärdig- 
het  förr  än  hennes  make.  »Af  allt  som  händt  mig  i  världen,  har 
ingenting  mera  förargat  mig»,  skrifver  han  till  henne,  »än  hvad 
som  inträffat  med  dig,  ty  det  är  för  min  skull  du  uppoffrats,  du, 


i  Juu 


)  A.    till   sin  hustru  och  dotter  "/j,  "Z^,  "Z^,  "Zs  »8ii;  Stedingks  dep. 

>ii.  I  ett  annat  bref  ("'Z4  'Sii)  heter  det;  «Att  jag  som  linne  med 
egendom  här  i  landet,  den  jag  hvarken  ville  eller  kunde  sälja,  hyllar  ryske 
kejsaren,  är  intet  brott,  efter  hvad  lag  som  helst.  Prins  Hessenstein,  general 
Blixen  laied  många  fler  hafva  i  Danmark  fått  göra  detsamma,  och  dessa 
saknade  ej  i  Sverige  utkomst  och  personlig  säkerhet;  de  fingo  njuta  lagar  och 
medborgerliga  rättigheter  sig  till  godo,  som  utan  all  form  blifvit  mig  från- 
tagna. Dessutom  är  min  hyllning  i  intet  préjudiciable  för  Sverige  eller  dess 
styrelse.  Jag  har  lofvat,  att  här  vistas  som  en  trogen  medborgare,  hvilken 
skall  njuta  lagarnas  skydd  och  lyda  dem,  samt  ej  blanda  mig  i  några  kaba- 
ler  m.  m.  Sådana  löften  brytas  i  Sverige  alla  dagar  af  dem,  som  mest  pro- 
tegeras  där<f. 

**)  Ett  tillkännagifvande  härom  infördes  i  tidningarna  den  2S  juni  1811. 


—  276  — 

den  dygdigaste  och  vördnadsvärdaste  af  qvinnor!»*)  Han  svor 
att  hämnas;  alla  band  vore  nu  brutna.  ^Det  är  lögn,  att  jag  ej 
haft  H.  M:ts  tillstånd  att  blifva  kejsarens  undersäte:  mitt  bref, 
dä  jag  kom  öfver  frän  Finland  och  begärde  mitt  afsked,  inne- 
häller  tydligen  min  plan.  H.  M:t  har  sedermera  i  December  ma- 
nad själf  med  tårar  i  ögonen  gifvit  mig  sin  lyckönskan  och  väl- 
signelse, med  det  tillägg:  »Nog  kommer  Ni  om  någon  tid  att 
höra  oss  till.»  **)  Efter  detta,  huru  kunde  jag  tro,  att  jag  be- 
höfde  mer,  sä  mycket  mer  som  jag  högt  hela  tiden  annonserat 
mitt  beslut?  Detta  hoppas  jag  du  underrättar  publiken  om,  nb. 
sä  mycket  sig  utan  fara  göra  låter.  .  .  .  Jag  vet  ej,  huru  de 
våga  säga  att  jag  ej  begärt  justifiera  mig!  Men  man  vågar  nu 
både  säga  och  göra  mycket.  Konsten  är  blott  att  lära  smälta. s 
Förlusten  af  excellenstiteln  i  Sverige  kunde  vara  Armfelt 
och  hans  maka  likgiltig,  helst  sedan  han  blifvit  rysk  undersåte 
och  vistades  i  det  på  denna  titel  frikostiga  Ryssland.  Men  den 
skugga  af  misstroende  och  brottslighet^  som  det  offentliga  till- 
kännagifvandet  måste  kasta  öfver  hans  namn,  ej  blott  i  hans 
gamla^  utan  ock  i  hans  nya  fädernesland  och  inför  hans  nye 
suverän,  som  visat  honom  så  mycken  välvilja,  var  han  angelägen 
att  utplåna.  Han  skyndade  att  i  ett  bref  till  kejsaren,  samma 
dag  som  underrättelsen  ankom,  förklara,  att  uppgiften  om  för- 
hållandet med  trohetseden  vore  lögnaktig:  såväl  konungen  som 
kronprinsen  hade  han  underrättat  om  sin  afsigt  att  blifva  rysk 
undersåte.  Förföljelsen  mot  grefvinnan  Armfelt  —  »aussi  distin- 
guée  par  sa  naissance  que  par  ses  vertus  et  une  conduite  aussi 
mesurée  que  noble»  —  kunde,  säger  han,  endast  förklaras  af  det 
hat,  som  det  »franska  partiet»  i  Sverige  hyste  mot  honom:  de 
hade  lyckats  »öfverrumpla  kronprinsens  samvete».  Likväl  hop- 
pades   han,    att    kronprinsens   åtgärd  icke  måtte  anses  såsom  en 


*)  Det  synes  icke  omöjligt,  att  man  genom  detta  påbud  äfven  velat 
straffa  grefvinnan  Armfelt  för  den  förolämpade  hållning,  hon  intagit  efter  sin 
mans  afresa.  Hon  undvek  att  träffa  kronpinsen  och  dem  hvilka  hon  ansåg  som 
sin  mans  fiender;  hon  ansåg,  liksom  han,  att  Sverige  nu  blifvit  <tun  répaire, 
ou  la  calomnie,  la  peur,  les  soupgons,  la  faiblesse,  la  méchanceté  et  Tintrigue 
paraissent  avoir  établi  jeur  thröneor.  Karakteristisk  är  en  biljett  från  henne 
till  grefve  G.  Stenbock  från  dagarna  efter  Armfelts  afresa,  utgörande  svar 
på  en  anmodan  att,  med  anledning  af  hvad  som  timat,  ej  synas  vid  ett  socie- 
tetsspektakel  på  hofvet.  Hon  ansåg  denna  förödmjukande  påminnelse  onödig. 
«Jag  är  förmodligen  för  mycket  de  la  vieille  cour«,  skref  hon,  #för  att  så 
hastigt  vänja  mig  vid  att  polisbetjenter,  lakejer  och  det  man  förr  i  världen 
kallade  patrask,  skall  vara  med  i  alla  kungliga  contidencer.»  (Eriksb.  arkiv\ 
**)  Jemför  ofvan,  sid.  238,  246. 


—  V7  — 

ohöflighet  mot  Ryssland,  om  äfven  de  skulle  finnas,  som  kunde 
finna  det  vara  i  franska  styrelsens  intresse  att  så  uttyda  den. 

Kejsaren  uppfattade  emellertid  såsom  »une  picotterie  poli- 
tique»,  att  den  honom  svurna  trohetseden  på  detta  sätt  lades 
hans  nye  vän  till  last,  helst  som  denna  ohöflighet  ej  varit  den 
enda  från  svensk  sida.  Han  lät  sin  utrikesminister,  rikskanslern 
Romanzow,  göra  svenske  ambassadören  Stedingk  allvarsamma 
föreställningar  i  ämnet,  hvilket  denne  sökte  besvara  så  godt  han 
kunde  *)  och  som  efter  dennes  afresa  kort  därpå  med  mycken 
skärpa  förnyades  till  svenske  chargé  d'affaires  Schenbom.  **)  I 
sin  förtrytelse  ville  kejsaren  gå  ännu  längre.  »Vet  du»,  skref 
Armfelt  till  sin  hustru,  »att  den  dumhet,  de  gjort  i  Sverige  med 
våra  excellenstitlar,  har  hållit  pä  att  blifva  orsak  till  en  stor 
olycka  för  Finland.  Kejsaren  har  varit  nära  att  afbryta  under- 
handlingen om  förnyelsen  af  handelstraktaten  mellan  båda  län- 
derna. Jag  hoppas,  att  allt  skall  snart  låta  arrangera  sig,  och 
att  det  stackars  Finland  icke  skall  hafva  ondt  af  en  helt  och 
hållet  svensk  dumhet.»  ***)  Äfven  enskildt  gaf  Alexander  inför 
Armfelt  luft  åt  sin  förargelse.  Han  tillstyrkte  det  förslag,  som 
hälft  på  skämt  framställdes  af  Armfelt,  att  begära  åtal  af  Sveri- 
ges justitieombudsman  för  deri  olaglighet,  som  blifvit  begången 
mot  grcfvinnan  Armfelt,  med  orden:  »Tout  ce  qui  peut  servir  å 
mettre  leur  folie  a  jour,  est  un  oeuvre  de  piété.»  7) 

Ett  direkt  svar  på  svenska  regeringens  åtgärd  mot  gref- 
vinnan    Armfelt    innebar    hennes   utnämning  till  »dame  du  palais 


I 


*)  Se  Stedingks  dep.  ,\  Juni  181 1,  tr.  i  AhnfL-Its  Två  krönta  rivaler, 
I:  254.  Föga  sannolik  förefaller  Stedingks  uppgift  alt  Armfelt  för  honom 
medgifvit,  att  Sveriges  lagar  berättigade  lill  åtgärden  mot  honom. 

**)  »Dans  le  méme  moments,  sade  den  ryske  rikskanslern  till  Schenbom, 
<'que  vous-méme  venez  de  porter  å  TEmpereur  les  assurances  d'amitié  de 
votre  Prince  Royal,  on  continue  une  persécution  contre  le  baron  d'Armfelt, 
trés-inutile  au  fond,  des  qu'il  était  déjä  sujet  Russe,  et  trés-injuste  vis-a-vis 
M:me  son  épuuse  .  .  .  L'Empereur  voit  en  cette  affaire  un  esprit  de  chicane 
contre  la  Russie  en  la  personne  de  Tiin  de  ses  sujets  de  distinctiou,  contraire 
méme  aux  io:e  et  ii:e  artides  de  la  derniére  paix.«  (Schenboms  dep.  ,'i 
juni  1811,  R.  A.) 

***)  Genom  kejserl.  kungörelse  ^',  181 1  förlängdes  på  ytterligare  ett  år 
den  i  P'redrikshamnsfreden  gjorda  bestämmelsen  angående  handelsförhållandena 
mellan  Sverige  och  Finland. 

tj  Armfelt  berättar  en  anekdot,  som  äfven  vittnar  om  kejsarens  för- 
trytelse mot  kronprinsen  af  Sverige.  »Om  söndag  följer  jag  H.  M:t  på  ma- 
növern och  kommer  alt  rida  en  af  dess  hästar,  som  heter  Bernadotte,  hvilken 
blifvit  tagen,  då  ryssarna  togo  dess  equipage.  Kejsaren  sade:  J'imagine  que 
vous  ne  serez  pas  fdché  de  donner  de  temps  en  temps  les  éperous  ä  cette 
bete.  Jag  skrifver  så  uppriktigt",  tillägger  Armfelt,  »efter  brefvet  går  med 
en   rysk  kurir.»     (A.  till  sin   hustru   '^"^^   iSlI». 


—  278  — 

et  dame  ä  portrait»  vid  ryska  hofvet^  hvilken  följde  några  dagar 
efter  underrättelsen  om  livad  som  timat  i  Stockholm.  Detta 
bevis  pä  Alexanders  bevågenhet  var  en  fullkomlig  öfverraskning 
för  Armfelt:  kejsaren  hade  icke  med  ett  ord  antydt  sin  afsigt, 
förrän  utnämningsdekretet  och  de  båda  kejsarinnornas  porträtt 
lemnades  till  Armfelt  för  vidare  befordran.  Med  utnämningen 
följde  den  högsta  rang  vid  hofvet;  i  Petersburgs  förnäma  värld 
väckte  den,  såsom  ett  afsteg  frän  den  vanliga  regeln,  stort  upp- 
seende. *) 

Under  allt  detta,  som  enskildt  upprörde  Armfelts  häftiga 
sinne,  förlorade  han  dock  ej  ur  sigte  de  angelägenheter  af  större 
vigt,  som  kallat  honom  till  Petersburg.  »Allt  hvad  man  här  hör 
från  Sverige  om  näsvisheterna,  som  mot  Ryssland  skrifvas,  väc- 
ker mycket  ondt  blod.  Jag  tror  likväl,  att  jag  varit  nog  lycklig 
att  hindra  att  man  sagt  eller  gjort  något,  som  ej  varit  högst 
moderat.  Jag  erkänner»,  tillägger  han,  »att  det  icke  skett  at 
kärlek  till  Stockholms  bofvar  och  fän,  utan  på  det  att  de  all- 
männa angelägenheterna  icke  ma  råka  i  stockning,  hvilket  skulle 
vara  till  stor  båtnad  för  Frankrike.  **) 

Afven  framgent  bibehöll  han  under  sin  vistelse  i  Peters- 
burg en  varsamhet,  som  man  knappast  skulle  hafva  väntat,  i 
sina  yttranden  om  svenska  förhållanden  till  andra  än  sina  när- 
maste. Om  kronprinsen  af  Sverige  yttrade  Armfelt  sig  fortfa- 
rande med  vördnad  och  beundran:  »under  hans  ledning  borde 
Sverige  ännu  kunna  göra  underverk.»  Dylika  yttranden  väckte 
t.  o.  m.  kejsarens  förvåning,  och  det  berättas,  att  denne  yttrat: 
j>Jag  kan  icke  rätt  begripa,  att  Armfelt  säger  allt  möjligt  godt 
om  en  regent,  som  likväl  jagat  honom  i  landsflykt;  den  svenske 
tronföljaren  måste  vara  en  högst  ovanlig  furste  och  Armfelt  en 
man  af  fullkomlig  heder.»  Till  och  med  sina  gamla  idéer  om 
den  gustavianska  tronföljden  syntes  han  tills  vidare  hafva  upp- 
gifvit.  När  fråga  väcktes  hos  ryska  kejsarinnan  att  i  Petersburg 
uppfostra  tvenne  af  hennes  systers,  drottning  Fredrikas,  barn, 
afstyrktes  det  af  Armfelt,  pä  den  grund  att  den  unge  fursten  ej 
borde  invaggas  i  falska  förhoppningar,  h vilkas  realiserande  måste 


^)  A.  till  sin  hustru  ''l^,  ''/g  l8li.  Med  afseende  pl  kejsarens  upp- 
förande anmärker  han,  med  ett  sidohugg,  om  hvars  syftning  man  ej  kunde 
misstaga  sig:  <fOn  voit  encore,  comment  on  s'y  prend  lå,  ou  des  prince^, 
nés  pour  Tétre,  existcnt.»  Det  kan  förtjena  anmärkas,  att  Armfelt  efter  dessa 
tilldragelser  aldrig  försummade  att  utsätta  e.xcellenstiteln  pä  bref  till  sin  hustru, 
så  länge  hon  vistades  i  Sverige,  och  ofta  uppmanade  henne  att  ej  efterskänka 
något  af  sin  höga  rang. 

**)  A.  till  sin   hustru  ^\\,   iSli. 


—  279  — 

grumla  det  goda  förhällandet  mellan  Sverige  och  Ryssland.  ') 
Detta  var  ett  underordnande  af  enskilda  sympatier  och  passioner 
under  det  allmannas  kraf,  som  förtjenar  erkännande,  i  synnerhet 
hos  en  man  med  sä  utpräglad  subjektivitet. 


Pä  det  kära  Äminne  tillbragte  Armfelt  sommarmånaderna 
l8il;  och  först  i  Oktober  begaf  han  sig  pä  väg  till  Petersburg, 
för  att  där  definitivt  inträda  i  de  nya  förhällandena.  Med  tack- 
samhet erkände  han  frän  sin  landtliga  fristad,  att  hans  öde  syn- 
tes hafva  tagit  en  lyckligare  vändning.  »Vid  närmare  eftersin- 
nande visar  sig  Guds  finger  och  näd  i  största  delen  af  de  hän- 
delser, som  röra  mig  och  dock  se  illa  ut  i  början>,  skref  han 
till  sin  hustru.  »Jag  intager  i  alla  afseenden  främsta  platsen  i 
mitt  land,  jag  är  i  tillfälle  att  göra  människor  lyckliga  pä  alla 
sätt,  jag  njuter  —  utan  enskild  egennytta  —  af  all  den  godhet, 
hvarmed  en  monark  kan  hedra  sin  undersäte.  Min  egendom  är 
förtjusande;  naturen  har  där  slösat  sina  välgärningar  och  rike- 
domar, och  mina  underhafvandes  belåtenhet  ökar  ännu  mer  dess 
behag.»  **)  Vid  de  utflykter,  som  företogos  inom  landet,  mot- 
togs Armfelt  med  utmärkelse.  Man  säg  redan  i  honom  den 
man,  pä  hvilken,  näst  kejsaren,  Finlands  öde  hvilade.  Pä  Aminne 
höll  han  öppen  taftel  för  ankommande  uppvaktande;  och  i  det 
närbelägna  Åbo,  som  han  dä  och  dä  besökte,  var  man  i  väl- 
mening nära  att  »döda  honom  med  visiter  och  mat»,  enligt  hans 
egna  ord.  ***) 

Under  sommaren  anlände  till  Aminne  de  yngsta  familje- 
medlemmarna. Sjukdom  och  omsorg  om  dottern,  grefvinnan 
Augusta  Piper,  qvarhöU  grefvinnan  Armfelt  hela  året  i  Sverige, 
till  hennes  makes  stora  saknad.  »Jag  längtar  outsägligt  att  åter- 
förenas med  dig»,  skrifver  han.  Detta  var  det  enda,  som  felades 
i    hans    lycka    i    detta    landtliga   hem,  hvilket  syntes  honom  allt 


*)  Schenboms  dep.  ^^  dec.  1811,  ^^^  Jan.  1812  (R.  A.).  För  d'Antraigues 
beklagade  Armfelt,  att  kejsaren  till  en  början  med  en  viss  reservation  upptagit 
det  närmande,  som  gjorts  af  kronprinsen  af  Sverige.  Anledningen  vore,  säger 
han,  att  Alexander  misstänkte,  att  dennes  egentliga  afsigt  vore  att  återvinna 
Finland,  Armfelt  visste  bättre  besked:  »Au  fond,  skrifver  han,  il  n'y  tient 
pas,  si  Ton  veut  lui  laisser  conquérir  la  Norvégec  ("'5  181 1.  Public  Re- 
cord  Office,  London). 

**)  A.  till  sin  hustru  '9,^  »/,„  1811. 
***)  <fKl.    12    i    natt   kom  jag  från  en  souper  med  20  fat,  och  i  tre  tim- 
mar   sutto    vi    till   bords  vid  middagsmåltiden.     De  äro  galna  med  sin  lyx,  si 
förderflig  och  ridicule  i  ett  fattigt  land»  (-*  3    iSii). 


—  28o  — 

kärare,  ju  närmare  tiden  led  mot  uppbrottet.  »Om  jag  hade 
litet  sällskap,  så  skulle  jag  gärna  stanna  på  landet  hela  hösten. 
Det  är  sannt,  att  naturen  mister  sin  fägring,  och  att  allt  det 
tjusande  försvinner;  men  luften  är  ren,  och  ögat  möter  icke  de 
skådespel  af  all  den  mänskliga  naturens  förnedring,  som  en  stad 
erbjuder.» 

Under  sommarmånaderna  hvilade  politiken,  och  de  stora 
planer  för  Rysslands  yttre  statskonst,  som  uppgjorts  under  sam- 
talen med  kejsaren,  hade  vid  höstens  ankomst  ej  skridit  närmare 
sin  fullbordan.  Freden  med  Turkiet  syntes  ännu  aflägsen,  tack 
vare  Frankrikes  intriger,  och  förslaget  om  Armfelts  afsändande 
till  England  såsom  underhandlare  hade  ej  kommit  till  utförande.  *) 
I  stället  kryssade  engelska  kapare  i  finska  skärgården,  till  stort 
förfång  för  handeln.  Äfven  Armfelts  egna  flyttsaker,  som  först 
nu  öfverfördes  från  Sverige,  voro  i  fara  att  blifva  uppsnappade. 
Utsigterna  till  krig  mellan  Ryssland  och  Frankrike  syntes  pä 
hösten  i8ii  sålunda  nästan  mindre  än  på  våren  samma  år. 
»För  att  åstadkomma  en  förändring»,  skref  Armfelt  kort  före  sin 
återresa  till  Petersburg,  »skulle  man  köra  bort  Romanzow.  Detta 
skulle  väl  ej  göra  Alexander  mera  krigisk,  men  man  skulle  kunna 
leda  honom  till  ett  anfallskrig  genom  förbindelsernas  och  om- 
ständigheternas makt.  Det  är  härpå  som  jag  skall  arbeta  af 
alla  krafter  —  om  jag  ej  faller  i  onåd  om  några  månader.»  **) 

De  var  dock  ej  i  främsta  rummet  Europas  allmänna  ange- 
lägenheter som  påkallade  Armfelts  tjenster,  utan  de  finska  ären- 
dena. Den  verksamhet,  som  närmast  väntade  honom,  var  icke 
krigarens  eller  diplomatens,  utan  den  civile  ämbetsmannens  och 
administratörens. 

Till  sina  blifvande  arbeten  för  Finlands  väl  önskade  Arm- 
felt ifrigt  att  förvärfva  medhjälpare  i  personer,  hvilkas  duglighet 
vore  pröfvad  under  den  svenska  tiden.  Gärna  skulle  han  hafva 
sett,  att  alla  framstående  finnar,  liksom  han  själf,  lemnat  Sveri- 
ges tjenst  för  att  tjena  sin  fosterbygd.  I  det  memorial  rörande 
finska  angelägenheter,  som  han  redan  vid  sitt  besök  i  Peters- 
burg i8io  aflemnade  för  att  föreläggas  kejsaren,  hade  han  fäst 
dennes  uppmärksamhet  på  vigten  att  genom  vissa  förmäners  be- 
viljande vid  Finlands  tjenst  fästa  män,  sädana  som  general  San- 
dels,   hvilken,    ehuru    född    i    Sverige,    efter    mer    än    tjugoårig 


*)  I  Aug.   iSii   omtalar  Armfelt   dock  ännu  denna  resa  sSsom  möjligen 
förestående. 

*•)  Till  d'Antraigues,  ofvannämnda  bref. 


—    28l    — 

militärtjenst  i  Finland  kunde  anses  säsom  finne,  bröderna  Wirsén, 
öfverste  af  Schultén  och  landshöfding  af  Wibeli.  *)  Af  dem  var 
det  endast  Schultén,  som  öfverflyttade  från  Sverige. 

En  person,  hvars  ätereröfrande  till  Finland  särskildt  låg 
Armfelt  om  hjärtat,  var  hans  vän  och  olyckskamrat  Fhrcnström. 
Upprepade  gånger  uppmanade  han  denne  man  att  flytta  öfver. 
Ehrenström  behöfde  blott  säga  sina  villkor,  för  att  fä  en  högst 
fördelaktig  anställning  i  Finland,  skref  Armfelt;  och  i  sin  otålig- 
het fann  han,  att  det  vore  en  ^galenskap»  af  Ehrenström  att 
stanna  qvar  i  ett  land,  där  han  såsom  gustavian  ständigt  måste 
vara  utsatt  för  »den  konungamördande  faktionens»  förföljelse. 
Med  tvekan  hörsammade  Ehrenström  kallelsen  och  han  hade 
nyss  anländt  till  Finland,  då  Armfelt  stod  färdig  att  på  hösten 
l8ii  begifva  sig  till  Petersburg.  De  båda  vännerna  följdes  ett 
stycke  på  vägen;  och  kort  efter  sin  ankomst  till  Petersburg  ut- 
verkade Armfelt  af  kejsaren,  for  att  binda  Ehrenström  vid  Fin- 
land, en  rysk  pension  af  i,ooo  rubel  silfver,  under  förutsättning, 
att  han  blefve  där  bosatt.  Ej  utan  tvekan  och  motvilja  mottog 
Ehrenström  detta  ynnestbevis,  och  endast  motsträfvigt  fann  han 
sig  i  den  nya  verksamhet,  som  kort  därpå  uppdrogs  åt  honom, 
oätspord,  och  som  åt  honom  tryggat  ett  ärofullt  minne  i  Fin- 
lands nya  hufvudstad. 

Det  blef  IChrenström,  som  fick  ledningen  af  sin  födelsestad 
Helsingfors"  nybyggnad;  och  den  monumentala  karakter,  som  den 
blifvande  residensstaden  från  början  erhöll,  är  till  en  stor  del  en 
frukt  af  hans  verksamhet.  Med  tillfredsställelse  såg  Armfelt  re- 
sultaten af  sin  väns  arbete;  den  snabbhet,  med  hvilken  F^inlands 
nya  hufvudstad  omgestaltades,  väckte  hans  förvåning.  >En- 
nemi  juré  des  revolutions»,  skref  han  l)'ckönskande  till  Ehren- 
ström, «il  vous  était  cependant  destiné  d"opérer  une  des  plus 
grandes  dans  la  nature».  —  Afven  i  andra  frågor  tog  Armfelt 
gärna  Ehrenströms  skickliga  penna  och  stora  arbetsförmåga  i 
anspråk  samt  underhöll  med  honom  en  liflig  brefväxling,  hvaraf 
den    del,    som   finnes  bevarad,  i  mänga  afseenden  är  upplysande 


*)  Den  af  Runeberg  i  Fänrik  Ståls  sägner  besjungne  »landshöfdingen», 
efter  kriget  förflyttad  till  Karlstads  län.  Armfelts  ord  i  nämnda  memorial 
med  afseende  på  Wibeli  förtjena  anföras.  Han  erinrar,  att  välvilja  mot  ho- 
nom »ferait  un  bien  bon  effet,  en  faisant  voir  ä  ce  digne  homme.  que  sa 
tidélité  et  conduite  intacte  pendant  la  guerre  étaient  plutut  un  titre  récom- 
maudable  qu'une  réprobation  d'un  souverain  conime  Alexandre  I.  Son  retour 
en  Finlaude  encore  serait  un  gain  pour  ce  pays,  et  les  procédés  généreux 
ont  toujours  un  attrait  pour  les  ames  honnétes.» 


—    282    — 

för  samtidens  tilldragelser.  ')  Det  var  likväl,  enligt  hvad  denna 
brefväxling  visar,  ej  utan  knöt  som  Ehrenström  fogade  sig  i  att 
nästan  mot  sin  vilja  blifva  indragen  i  en  ansträngande  och  an- 
svarsfull verksamhet,  som^  till  en  början  åtminstone,  gaf  mera 
ära  än  inkomst.  *') 

Tidigare  än  både  Armfelt  och  Ehrenström  hade  deras  med- 
broder  i  högmälsprocessen  1794,  generalmajoren  Johan  Fredrik 
Aminoff  beslutat  att  förblifva  finne  under  den  nye  herskarens 
spira.  Efter  att  med  Ehrenström  hafva  delat  fångenskapen  pä 
Karlstens  fästning,  hade  Aminoff  sedan  1798  såsom  chef  för 
Björneborgs  regemente  varit  bosatt  i  Finland.  Såsom  general- 
major i  armén  och  anställd  i  högqvarteret,  hade  han  tagit  del  i 
finska  fälttåget  1808  och  1809,  dock  utan  att  där  föra  själfstän- 
digt  befäl  eller  lägga  nya  lagrar  till  dem,  han  skurit  vid  Uttis- 
malm  och  Pirttimäki  under  Gustaf  III:s  finska  krig.  Efter  freden 
1809  hade  han  qvarstannat  i  Finland,  missnöjd  med  de  nya  för- 
hållandena i  Sverige.  Såsom  målsman  för  den  finska  armén 
hade  han  i  spetsen  för  en  deputation  i  Petersburg  hos  kejsaren 
lyckats  utverka  det  märkliga  manifest  af  den  27  mars  18 10, 
hvarigenom  den  finska  militären,  oaktadt  dess  upplösning,  bibe- 
hölls vid  sina  innehafvande  löningsförmåner.  Genom  denna  fram- 
gång, ej  vunnen  utan  svårighet,  ty  trän  början  syntes  man  i 
Petersburg  vilja  göra  inträde  i  tjenst  —  finsk  eller  rysk  —  till 
villkor,  ***)  hade  Aminoff  förvärfvat  anspråk  på  Finlands  tack- 
samhet och  var  nu  med  rätta  ansedd  såsom  en  af  dess  mest 
framstående  söner. 

Barndomsminnen  frän  den  tid,  då  de  sedermera  i  Sveriges 
och  Finlands  historia  namnkunniga  männen,  enligt  Armfelts  ord, 
»lekte  mellan,  klavérfötterna  på  Rilax»,  samt  gemensamma  håg- 
komster frän  konung  Gustafs  glada  hof  och  frän  striderna  i 
Finland  1788 — 90,  hade  redan  före  olycksdagarna  förenat  Arm- 
felt och  Aminoff.  At  Gustaf  III:s  minnne  egnade  den  sistnämnde 
en    dyrkan,    som  täflade  med  Armfelts.  7)     Pä  sitt  fädernesgods, 


*j  Armfelts  bref  till  Ehrenström  förvaras  jämte  dennes  öfriga  brefväx- 
ling  i  Upsala  univ.  bibliotek.  Ehrenströms  svar  däremot  synas  ej  hafva  blif- 
vit  bevarade.  Sannolikt  har  E.  efter  Armfelts  död  återbegärt  och  förstört 
dem.     (Jfr.  Handl.  ur  Brinkm.   ark.,  II:  361.) 

**)  Jfr  Ehrenströms  Anteckn.,  II:  639  o.  f. 
***)  Se  Castrén,  Skildringar  ur  Finlands  nyare  historia,  s.  205.     Villkoret 
tillbakavisades,    såsom    bestämdt    stridande  mot  knmmittenternas  uppdrag  och 
«finska  nationens  frihet.» 

f)  Se  de  entusiastiska  yttranden  om  Gustaf  III,  som  Aminoff,  nära  70- 
årig,  skref  till  Es.  Tegnér  med  anledning  af  dennes  inträdestal  i  Sv.  Akade- 
mien, tr.  i  «Ur  Es.  Tegnérs  papper»,  s.  185. 


-  283  — 

det  nyss  nämnda  Rilax,  förtjusande  beläget  mellan  klippor,  vikar 
och  sund  i  finska  skärgärden,  hade  han,  liksom  Armfelt  pä 
Aminne,  samlat  reliker  frän  konung  Gustafs  tid.  Dessa  gusta- 
vianska minnen,  troget  värdade  af  efterkommande,  gifva  jämte 
naturens  fägring  ännu  åt  Rilax  ett  fängslande  intresse.  Det 
egendomliga  öde,  som  sä  ofta  sammanfört  Armfclts  och  Ami- 
noffs  lefnadsbanor,  hade  äfven  så  fogat,  att  deras  landtliga  hem 
i  Finland  ej  voro  skilda  med  mera  än  en  half  dagsresa.  Besök- 
växlades  mellan  Äminne  och  Rilax,  och  framtidsplaner  .afhand- 
lades.  Armfelt  var  angelägen  att  vid  sin  sida  i  Petersburg  hafva 
sin  gamle  vän,  helst  som  denne  var  personligen  känd  af  kejsar 
Alexander  och,  säsom  uppfostrad  i  ett  hof,  hade  den  hos  finska 
ämbetsmän  vid  denna  tid  sällsynta  egenskapen  af  vana  vid  hof- 
vet  och  stora  världen. 

Aminoft'  fogade  sig  endast  motsträfvigt  i  Armfelts  upp- 
maning att  inga  i  den  kommitté  för  finska  ärenden,  hvars  organi- 
sation förestod.  *)  Till  en  början  ansåg  han,  att  Armfelt  ensam 
borde  kunna  vara  tillräcklig  säsom  Finlands  representant  i  Pe- 
tersburg. Kort  föi'e  dennes  afresa  dit  skref  Aminoff  till  honom :  *') 
»Begagna  all  din  öfverlägsenhet  i  förståndet,  politik  och  amabili- 
tet  att  föra  saker  och  personer  dit  du  vill  —  till  det  rätta  .  .  . 
Kanske  vore  det  äfven  så  godt,  om  icke  bättre,  att  du  ensam 
blefve  där  säsom  minister,  att  bevaka  detta  lands  råd  och  an- 
gelägenheter med  en  byrä  under  dig.  Då  vår  regeringskon- 
selj blir  väl  organiserad,  synes  mig  en  kommitté  öfverflödig,  och 
hvilken  efter  oss  kunde  blifva  ett  farligt  instrument  i  despotis- 
mens hand.»  ***) 


*)  Han  erhöll  såsom  kommittéledamot  titel  af  geheimerdd  och  försäicraii 
om  besittningsrätten  till  Saris'  öfversteboställe.  Armfelt  hade  på  Aminofts 
begäran  utverkat  dessa  förmåner.  För  att  besegra  hans  motstånd,  anförde 
Armfelt  ett  yttrande  af  Speranski,  föranledt  af  Aminofls  vägran  att  ingå  i 
kommittén  (A.  t.  Aminoff  ^"/^  1811):  «Si  tous  les  Finnois  refusent  a  S.  M.  I.  de 
servir  leur  patrie  et  d'entrer  dans  ses  conseils,  on  n'aura  plus  raisun  de  se 
plaindre,  si  b.  M.  I.  y  appelle  des  étrangers.  Hans  refle.\ion<r,  säger  Armfelt 
cär  af  en  palpable  riktighet,  af  en  evig  sanning.» 

**)  '^/j  181 1  (koncept  på  Rilax). 
***)  Kommitténs  inrättande  synes  i  början  af  en  och  annan  bland  de  tinska 
patrioterna  hafva  betraktats  med  misstroende,  och  Aminoff  påräknades  som 
motståndare  till  förslaget  om  dess  bildande.  »Aminoff»,  skref  K.  Stjernvall, 
»torde  kanske  bäst  kunna  omintetgöra  hela  den  kommitténs  tillvarelse,  hvars 
fortfarande  i  alla  fall  med  tiden  skall  svälja  hela  vår  konselj  .  .  .  Jag  ön- 
skade, han  snart  kunde  komma  till  Petersburg  att  sätta  en  bom  för  det  hie- 
rarkiska sträfvandet  efter  välde  och  inkomster,  och  litet  stadga  det  flyktiga 
snille,  som  eftleurerar  allt  och  konsoliderar  intet.»  Castrén,  som  anför  detta 
bref  (i  uppsatsen  «Två  landshöfdingar*,  Finsk  tidskrift  1S70)  förmodar,  att 
med  det  »flyktiga  snillet»  menas  Speranski;   sannolikare  synes  det  att  yttran- 


—  284  — 

Med  glädje  helsades  emellertid  underrättelsen  om  Aminoffs 
blifvande  inträde  i  kommittén  af  Ehrenström.  ^För  h.  exc.  Arm- 
felts  skuld  fägnar  det  mig»,  skref  han  till  Aminoff,  >att  du  kom- 
mer till  Petersburg,  och  att  han  därigenom  pä  den  slippriga 
och  äfventyrliga  bana,  där  han  kommer  att  verka,  finner  ett 
säkert  stöd  i  din  bepröfvade  vänskap  och  tillgifvenhet  för  ho- 
nom.» *)  Fullkomligt  realiserades  icke  förhoppningarna  om  en- 
drägtigt  arbete  mellan  de  bada  ungdomsvännerna.  Olika  äsigter 
och  häftiga  lynnen  medförde  brytningar  dem  emellan,  om  hvilka 
samtiden  mycket  talade,  och  som  väl  ej  blefvo  utan  allt  infly- 
tande pä  de  finska  ärendenas  gång.  ^len  oaktadt  alla  tillfälliga 
misshälligheter  möttes  de  i  patriotism^  och  ömsesidigt  kunde  de 
väl  säga  hvarandra,  hvad  Armfelt  skref  till  Aminofi"  efter  en  till- 
fällig schism  under  kommitté-arbetet:  sDu  är  häftig  och  af  naturen 
god;  jag  är  det  äfven!» 

Under  denna  sin  vistelse  i  Finland  knöt  Armfelt  personlig 
förbindelse  med  tvenne  finska  patrioter  af  ett  yngre  slägte,  brö- 
derna Fredrik  och  Karl  Stjernvall,  hvilka  efterlemnat  ett  hedradt 
minne  i  Finlands  historia  från  denna  tid.  **)  Båda  hade  från 
den  militära  banan  öfvergått  till  den  administrative  ämbetsman- 
nens. Den  förstnämnde  af  dessa  bröder  var  sedan  18 10  lands- 
höfding  i  Nylands  och  Tavastehus'  län.  Hans  äldre  broder,  Karl 
Stjernvall,  en  rikt  begåfvad  och  energisk  man,  utsågs  af  Armfelt 
att  vara  den  förste  landshöfdingen  i  Viborgs  län  efter  dess  inför- 
lifvande  med  det  öfriga  Finland.  Ofta  prisar  Armfelt  i  sina  bref 
dessa  båda  män  såsom  utmärkta  ämbetsmän,  särskildt  i  jämfö- 
relse med  flertalet  af  deras  ämbetsbröder,  med  hvilkas  nit  och 
oegennytta  det  ingalunda  var  så  väl  beställdt.  »Det  är  ett  par 
ståtliga  karlar,  de  där  Stjernvallarnaj',  skref  han  en  gång;  »om 
jag  kunde  ympa  eller  arrangera  en  greftc  de  andra  landshöf- 
dingarna  efter  dessa,  så  skulle  jag  väl  plocka  några  lemmar  af 
dem.»  ***)     Med  dem  båda  underhöll  han  från  Petersburg  en  bref- 


det  har  afseende  på  Armfelt,  hvars  finska  planer  af  de  missnöjda  i  landet 
betraktades  med  en  viss  misstro.  —  I  K.  Stjernvall  fann  emellertid  Armfelt 
sedermera  en  af  sina  mest  nitiska  medarbetare  för  Finlands  väl  och  stod 
honom  mycket  nära. 

*)  '*  g  181 1  (Riiax).  Han  tillägger:  «Den  underrättelsen,  du  meddelar 
mig,  och  som  jag  anser  tillförlitlig,  alt  han  (Armfelt)  är  väl  ansedd  och  eger 
förtroende  ibland  de  hederligt  sinnade  af  Finlands  innevånare,  gläder  mig 
oändiigen.cf 

**)  Se  Castréns  nyssnämnda  uppsats:  «Två  landshöfdingar»,  i  Finsk  tidskr. 

*** )  Castrén.    nyss    anf.    st.,    s.    4.     Till    Ehrenström    skref   han  i  samma 

anda:    »Fredrik    Stjernvall    är    en   bra    karl.     Gud  gifve  vi  hade  flere  sådana! 

Brodern  i  \'iborg  är  vida  öfver  honom  som  ämbetsman  och  homme  du  m'>nde, 


-  285  - 

växling,  som  rörde  för  Finland  vigtiga  ämnen,  särskildt  i  fråga 
om  detta  lands  försvarsväsen,  hvilken,  såsom  vi  skola  se,  vä- 
sentligen genom  Fr.  Stjernvalls  initiativ  bragtes  ä  bane,  och  om 
Viborgs  läns  angelägenheter. 

Om  Armfelt  sålunda  slöt  sig  nära  till  de  finska  män,  som 
arbetade  för  landets  väl  och  dess  själfständighet  under  den  nya 
styrelsen,  sä  voro  de  landsmän,  som  under  krigen  1788  och 
1808  gjort  gemensam  sak  med  arffienden,  honom  en  styggelse, 
vare  sig  att  han  mötte  dem  i  Finland  eller  Petersburg.  Bittert 
klagar  han  öfver,  att  vid  en  officiel  middag  i  Helsingfors  hafva 
blifvit  nödsakad  att  råka  åtskilliga  »Sveaborgs-kapitulanter.  *) 
Lyckligtvis»,  anmärker  han,  »var  icke  Cronstedt  med».  Men  i 
Petersburg  undgick  han  icke  att  träft*a  sä  väl  Sveaborgs  siste 
svenske  kommendant,  som  åtskilliga  af  Anjalamännen.  »Alla 
de  uslingar,  som  förrådt  sin  pligt  och  sitt  fädernesland,  äro  för- 
aktade här  i  Ryssland»,  skrifver  han  från  Petersburg  i  slutet  af 
181 1,  »men  de  hafva  icke  saknat  de  gracer  och  gunstbevis,  som 
nu  för  tiden  lika  väl  användas  att  betala  förrädare,  som  till  för- 
tjenstens  belöning.  Likväl  har  ingen  af  dessa  herrar  blifvit  an- 
vänd, och  det  skall  förmodligen  ej  heller  ske,  så  länge  jag  är  ä 
la  tete  af  affärerna.  Sprengtporten  har  placerat  tvä  eller  tre 
på  sin  tid,  men  de  må  som  hundar  i  ett  kägelspel.»  —  »Cron- 
stedt och  Sprengtporten»,  heter  det  i  ett  annat  bref,  j-äro  Fin- 
lands skamfläckar.  Jag  sade  åt  kejsaren,  qu'il  fallait  les  payer 
largement,  pourvu  qu'i!s  ne  se  montreraient  jamais  —  et  en  cela 
j'avais  raison.»  **) 


blott    han    ej    vore   så  envis  och  så  rasande  klen  hushållare  för  sig  själf  ('*  j 
1813,  Ups.  Bibliotek). 

*)  Till  Ehrenström  skref  han  (^*j  Mars  1 813):  »Att  Sveaborgs  kapitu- 
lanter  äro  nu  som  förr  utan  all  känsla  af  verklig  patriotism,  är  i  sin  ordning. 
De  kunna  ej  ombyta  hud  och  själ.  Så  länge  de,  som  vanära  finska  namnet, 
existera,  så  är  min  öfvertygelse,  att  en  förbannelse  sväfvar  öfver  '/j  af  natio- 
nen och  slår  den  med  blindhet. <r     (Ups.  Bibi.). 

**)  Sitt  första  sammanträfTande  sedan  ungdomsåren  med  Sprengtporten, 
kort  efter  ankomsten  till  Petersburg  på  våren  1811,  omnämner  Armfelt  p.å 
följande  karakteristiska  sätt  i  bref  till  sin  hustru:  »Bland  andra  figurer,  som 
jag  väl  kunnat  passera  mig  af  att  träffa,  var  den  gamle  Sprengtporten,  71 
år.  (Han)  kom  in  i  frack,  utan  orden,  och  jag  kände  honom  ej.  men  blef  så 
flat  och  embarrasserad,  då  han  sade  sitt  namn,  så  jag  icke  kunde  prc^moncera 
ett  ord.  Han  var  ä  son  aise,  som  om  han  varit  den  hederligaste  karl  i  värl- 
den. Fy  f— n,  ett  sådant  tidehvarf!  —  Längre  fram.  då  äfven  hans  hustru 
sammanträffat  med  Sprengtporten.  heter  det  l>eklagande:  »Det  var  en  otäck 
rencontre  du  haft,  dä  du  fick  se  den  infama  Sprengtporten.  Dom  huru  det 
skall    vara    med    mig.    som  nödgats  traitera  affairer  med  den  rackarenl»  (*•', 


-  286  - 

Med  ett  par  af  männen  frän  1788,  J.  A.  Jägerhorn  af 
Spurila  och  G.  Ladau,  har  Armfelt  dock  mast  underhälla  skrif- 
1ig  förbindelse.  Den  sistnämnde,  i  Finland  allmänt  ansedd  som 
rysk  spion,  utnämndes  181 1  till  finsk  postdirektör  med  säte  i 
regeringskonseljen,  hvilket  i  Finland  väckte  mycket  ond  blod  och 
lades  Armfelt  till  last.  Enligt  hvad  Armfelt  i  sina  bref  uppre- 
pade gånger  försäkrar,  hade  han  dock  ingen  del  i  Ladaus  be- 
fordran, som  var  afgjord,  innan  han  öfvertog  ordförandeskapet  i 
finska  kommittén.  *)  Jägerhorn  —  Jan  Anders  Fredriksson  hette 
han  ännu  i  Sverige,  enligt  domen  öfver  honom  såsom  Anjala- 
männens  sändebud  i  Petersburg  —  hoppades  ännu  att  fä  spela 
en  rol  i  sitt  fosterland,  hvars  »själfständighet»  han  1788  pä  ett 
sä  förvändt  sätt  hoppats  befrämja;  han  hade  i  Petersburg  gått 
Finlands  därvarande  styrelse  under  Speranskis  tid  tillhanda.  **) 
Denne  man  inställde  sig  hos  Armfelt  kort  efter  hans  ankomst 
till  Petersburg  pä  våren  181 1  och  afhandlade  med  honom  frågan 
om  organisationen  af  finska  kommittén  i  Petersburg,  hvars  inrät- 
tande han  ifrigt  påyrkade,  i  afsigt  att  själf  där  fä  en  plats.  I 
en  vidlyftig  promemoria,  lemnad  till  Armfelt,  dat.  12  Maj  181 1 
(gamla  stilen),  utvecklade  Jägerhorn  sina  äsigter  om  dess  orga- 
nisation och  arbetsfördelning  samt  lemnade  en  förslagslista  till 
kommitté-ledamöter.  Däri  nämndes,  förutom  han  själf  och  Aminoff, 


1812).  Ur  ett  annat  bref  från  Petersburg  ('*|,  1812):  <tL'amiral  Croustedt  est 
arrivé.  11  s'est  fait  annoncer  ehez  moi.  Je  Tai  remis  å  demain,  pour  ne  pas 
troubler  une  bonne  journée.  Quelle  contrariété,  que  de  ne  pas  pouvoir  éviter 
des  figures  conime  celle!<r 

*)  Ladau,  den  ende  af  Anjala-männen,  som  efter  1809  kom  att  spela 
någon  rol  i  Finland,  har  där  blifvit  strängt  bedömd.  «Under  mer  än  tvä  år- 
tionden stod  han  qvar  såsom  en  sorglig  representant  för  själfständigUetspoIi- 
tiken  af  1788.  Lika  hatad  som  föraktad  af  sin  samtid,  skall  Ladau  af  fram- 
tiden ihågkommas  endast  på  grund  af  det  onda,  han  gjort  sitt  fädernesland* 
(Castrén,  Skildr.  ur  Finlands  nyare  hist.,  s.  129),  Med  afseende  på  Ladau 
yttrar  Armfelt  i  ett  bref  till  Aminoff  (''/,  i8i2):  «Ditt  hela  raisounement  ä 
propos  af  Ladau  är  excellent,  juste,  men  öfverfiödigt  vis  ä  vis  mig,  som  al- 
drig tyckt  om  hvarken  öfverlöpare,  förrädare  eller  något  sådant.»  Koncepten 
till  Ladaus  bref  till  Armfelt  förvaras  på  Helsingfors'  universitetsbibliotek 
och  visa,  att  brefväxlingen  å  Armfelts  sida  ej  alltid   varit  af  vänligaste  art. 

**)  Ännu  efter  Finlands  erofring  1809  svärmade  han  för  införandet  af 
en  författning,  liknande  frihetstidens,  och  öfverlemnade  till  kejsaren  ett  för- 
slag till  konstitution,  dat.  26  Febr.  1809.  Framför  allt  vore  det  af  vigt,  en- 
ligt denna  uppsats,  som  innehåller  smicker  för  den  nye  herskaren  och  sniä- 
delser  mot  Gustaf  III  och  Sverige,  att  motverka  finnarnas  fåvitska  tillgif- 
venhet  för  detta  land  (se  Historiallinen  Arkisto,  VIII:  209).  —  Jägerhorn  an- 
säg  sig  såsom  en  slags  målsman  för  de  finska  intressena  i  Petersburg  och 
mottogs  ej  sällan  i  audiens  hos  kejsaren.  Han  förklarade  dock,  att  han  läng- 
tade efter  Armfelts  ankomst  och  hoppades  att  i  honom  finna  «eu  god  secun- 
dant.«     (Danielson,  aaf.  st.  s.  64). 


—  28/  — 

hans  broder,  den  illa  kände  landshöfdingen  F.  A.  Jägerhorn,  *) 
och  i  främsta  rummet  —  amiral  Cronstedt!  Den  sistnämndes 
val  förordade  han  med  följande  ord :  »Hans  overksamhet  är  verk- 
ligen en  nationalförlust,  och  det  skulle  vara  skada,  om  de  om- 
dömen och  det  buller,  som  mänglerskorna  pä  Stockholms  gator 
göra  öfver  Sveaborgs  uppgifvande,  skulle  lägga  hinder  i  vägen 
för  honom  att  tjena  ett  land,  som  han  därigenom  så  väsentligt 
gagnat.  Ett  envist  försvarande  af  denna  plats  skulle  endast 
hafva  ökat  krigets  olyckor  för  Finland^  utan  att  medföra  något 
synbart  gagn  för  Sverige.t 

Man  kan  tänka  sig,  då  man  känner  Armfelts  omdömen  öfver 
Cronstedt  och  »Sveaborgs-kapitulanterna?,  huru  detta  förslag  blef 
mottaget;  och  man  kan  ej  annat  än  förvånas  öfver  den  blindhet 
för  Finlands  förhållanden  och  landets  stämning,  som  gjort  dess 
framställande  möjligt.  I  sina  bref  yttrar  sig  Armfelt  alltjämt 
med  samma  ovilja  om  Jägerhorn  af  Spurila,  som  om  hans  me- 
ningsfränder; tillsamman  med  förrädare  ville  han  ej  arbeta. 

Men  Finlands  själfständighet  som  stat  låg  honom  nu  om 
hjärtat  sä  varmt  som  någon;  och  att  på  laglig  väg  befästa  den, 
blef  hans  och  alla  rättsinniga  finska  patrioters  uppgift.  Att  ur 
de  nya  förhållandena  på  laglig  väg  bilda  det  bästa  möjliga  för 
Finland,  att  kringgärda  dess  själfständighet  genom  att  befästa 
den  nye  herskarens  aktning  för  bestående  lag  och  rätt,  att  läka 
såren  efter  kriget,  att  införa  allmännyttiga  anstalter  till  främjan- 
det af  landets  andliga  och  matcriela  odling  —  detta  var  mål, 
till  hvilka  de  finska  patrioterna  borde  sträfva,  ehuru  det  stundom 
skedde  på  olika  vägar. 

Med  allt  detta  var  det  dock  en  ovisshetens  tid.  Huru  Finlands 
öden  skulle  gestalta  sig,  kunde  ingen  förutsäga;  mången  af  dess 
söner  motsåg  framtiden  utan  förhoppningar  och  med  grämelse 
öfver  skilsmässan  frän  Sverige.  Hatet  mot  arffienden  lefde  ännu 
i  många  finska  bröst,  och  förbindelsen  med  det  half-asiatiska 
Ryssland  syntes  mången  som  en  förnedring.  Att  motverka  denna 
stämning  af  hopplöshet  och  af  fiendskap  mot  Ryssland  betrak- 
tade Armfelt,  just  i  sin  egenskap  af  finne,  såsom  en  af  sina  huf- 
vuduppgifter.  Han  ville  Finlands  själfständighet  i  förhållande  till 
Ryssland;  men  han  ansåg  statsklokheten  fordra  bibehållandet  af 
godt    förstånd    med    det    mäktiga    rike,    som  nu  blifvit  Finlands 


*)  F.  A.  Jägerhorn  ansågs  af  många  såsom  den  egentlige  upphofsman- 
nen  till  Sveaborgs  kapitulation.  Cronstedt  var  blott  ett  redskap  i  hans  hand. 
(Se  Castrén,  anf.  st.,  s.  261   o.  f.) 


—  288  — 

moderland.  För  bibehållandet  af  politisk  frihet  fordrade  han  upp- 
offrandet'af  vissa  anspråk  i  småsaker.  Sä  ansåg  han  t.  ex.,  att 
kunskap  i  ryska  borde  fordras  för  statstjenst,  och  att  detta 
språk  borde  studeras  vid  finska  läroanstalter.  »När  man  ej  kan 
explicera  sig,  så  bedömer  man  gissningsvis  det  som,  med  ett 
enda  ord,  ej  vore  dispyt  underkastadt»,  skrifver  han  med  afse- 
ende  härpå  *)  Längre  fram  förordade  han,  af  praktiska  skäl, 
införandet  af  ryska  kommandoord  för  de  finska  trupperna.  Tack- 
samheten för  Alexanders  välgärningar,  ej  mindre  än  det  egna 
intresset  borde,  ansåg  han,  mana  finnarna  att  ej  kasta  längtande 
blickar  tillbaka  till  det  gamla  moderlandet.  Ofta  har  Armfelt 
hos  sina  missnöjda  landsmän  inskärpt,  att  Finlands  folk  i  mate- 
rielt  afseende  nu  hade  det  bättre  än  under  den  svenska  tiden: 
inga  nya  skatter  hade  utskrifvits,  ingen  rekrytering  förekommit, 
finska  krigare  hade  utan  tjenstgöringsskyldighet  blifvit  bibehållna 
vid  sina  förmåner;  med  storartad  frikostighet  hade  kejsaren  an- 
visat betydliga  belopp  till  pensioner  och  anslag  till  allmännyttiga 
företag.  **)  Han  ansåg,  säger  han  i  ett  bref,  som  »kanaljer  dem, 
som  ej  vilja  vara  finnar,  utan  anse  sig  som  ryssar  eller  svenskar  och 
således  försaka  sitt  rätta  fosterland.»  ***)  De  »gökar»,  som  ville 
»huttia  med  Sverige»,  voro  honom  ej  mindre  misshagliga  än  de, 
som  pä  hemliga  vägar  i  Ryssland  sökte  sin  lycka.  7)  Han  ville, 
att  Finlands  statstjenst  skulle  hållas  i  anseende.  >Att  gå  i  tjenst 
blir  finska  adelns  sauve-garde.  Ju  mera  folk  vi  kunna  persua- 
dera  därtill,  ju  bättre  är  det.» 

Sådana  voro  de  allmänna  synpunkter,  med  hvilka  Armfelt 
började  sin  verksamhet  som  finsk  statsman.  Att  i  detalj  teckna 
denna  verksamhet,  behöfver  icke  ligga  inom  biografens  uppgift, 
äfven    om    han   egde  den  därtill  nödiga  insigten  i  Finlands  äldre 


*)  A.  till  sin  svägerska  ^'/,,  181 1  (Viurila). 
**)  I  Finland  borde  man  «tacka  Gud  på  sina  bara  knän  för  den  lycka, 
vi  njuta.  Den  kan  liilt  taga  slut,  efter  ett  människolif  utgör  hela  vår  säll- 
het«,  skref  han  till  sin  broder  i  början  af  1812  (Viurila).  I  ett  annat  bref 
(^/.  181  i)  heter  det:  »livad  kejsaren  här  öser  gracer  och  koatant'-r  på  landet 
och  particulierer,  är  otroligt,  och  dessa  senare  äro  omättliga.  Åbo  akademi 
är  nu  säkert  den  bäst  bemedlade  i  Europa.  Om  Finlands  invånare  nu  be- 
klaga sig,  så  förtjena  de  Guds  straft",  ty  i  allt  tänker  man  på  att  hela  de  sår, 
som  kriget  lemnat.« 

•♦♦)  Till  AminofT  \   181 1.  m.  fl.  st. 

t)  Till  G.  F.  Stjernvall  skref  Armfelt  '»/^  181 1:  »Jag  kan  ej  dölja, 
hvarken  för  andra  eller  mig  själf,  det  jag  har  misstroende  till  vissa  personers 
verkliga  intentioner.  Abo  biskop,  till  exempel,  vill  vara  lika  väl  ansedd  af 
statsrådet  i  Sverige  som  af  regeringen  i  Ryssland,  och  huru  kan  sådant  stå 
att  förena  med  Finlands  sanna  och  tillkommande  väl.^  (Jfr  om  biskop  Teng- 
ström,  Castrén,  Skildringar,  s.   133.) 


—  2S9  — 

och  nyare  förvaltningsförhällanden,  eller  haft  tilliälle  till  därför 
oundgängliga  arkivstudier  af  större  utsträckning.  Några  antyd- 
ningar om  de  väsentligare  uppgifter,  som  väntade  Armfelt,  dä  han 
pä  hösten  181 1  började  sitt  arbete  säsom  föredragande  för  fin- 
ska ärenden  hos  kejsaren,  och  om  det  sätt,  hvarpä  han  arbetade 
för  deras  lösning,  böra  dock  här  icke  saknas,  för  sa  vidt  de  ur 
hans  efterlemnade  papper  kunnat  inhemtas. ') 


»Sä  länge  vi  ej  hafva  en  egen  byrå  för  oss,  utan  vara 
aftarer  skola  gä  turvis  med  de  öfriga  ryska  provinserna,  sä 
skall  en  fullkomlig  paralysering  existera  relativt  till  Finland,  i 
anseende  till  vara  författningar,  i  allt  olika  med  de  öfriga  ryska», 
hade  Armfelt  skrifvit  till  sin  vän  Aminoft'.  Inrättandet  af  finska 
kommittén  var  sälunda  ett  vigtigt  steg  till  erkännandet  af  Finlands 
säregna  ställning  inom  den  ryska  monarkien.  Dess  angelägen- 
heter hade  efter  Finlands  eröfring  föredragits  af  ryske  rikssekre- 
teraren, den  ryktbare  Speranski,  sedan  de  handlagts  af  regerings- 
konseljen i  Åbo  samt  af  Finlands  generalguvernör.  \'id  Spe- 
ranskis  sida  hade  säsom  biträdande  radgifvare  i  finska  frågor 
stått  den  unge  Rehbinder.  Speranski  delade  kejsarens  liberala 
tendenser  och  välvilja  för  Finland;  och  med  tacksamhet  har  man 
vid  sidan  af  Alexander  nämnt  honom  säsom  Finlands  välgörare. 
Men  öfverhopad  af  göromäl,  säsom  en  »rikssekreterare»  i  det 
omätliga  ryska  riket  måste  vara,  helst  dä  han  därtill  ville  vara 
en  samhällsreformator  i  stort,  kunde  han  ej  egna  synnerligen 
mycken  tid  åt  löpande  finska  ärenden.  Finska  regeringsmål  lägo 
också  oafgjorda  ända  sedan  1809,  dä  Speranski  själf  i  början  af 
Februari  181 1  väckte  förslag  om  inrättandet  af  en  kommitté  for 
finska  ärenden  under  en  särskild  finsk  statssekreterare. 

Saken  kom,  säsom  vi  sett,  under  öfver vägande  vid  Arm- 
fclts  besök  i  Petersburg  pä  våren  181 1.  och  ett  detaljeradt  ut- 
kast till  dess  organisation  föreligger,  skrifvet  af  hans  egen  hand 
och  dateradt  den  30  Maj  181 1.  Kommitténs  medlemmar  borde, 
enligt  detta  förslag,  bestå  af  finska  män,  fyra  till  antalet,  af 
hvilka  en  borde  vara  ordförande  och  en  föredragande  statssekre- 
terare   för  Finland;  om  Viborgs  län  komme  att  förenas  med  det 


*)  Huru  rikt  detta  material  än  är,  skall  dock  tvifvelsutau  till  dess  full- 
ständiga och  riktiga  belysning  mycket  återstå  alt  hemta  frän  källor,  som  ej 
varit  utgifvaren  tillgängliga;  och  det  är  hans  skyldighet  att  erkänna,  att  äf- 
ven  de,  som  stått  honom  till  buds.  kunnat  pä  ett  fullständigare  sätt  tillgodo- 
göras, än  hvad  här  varit  möjligt. 

Tegnér,  G.   J/.   Armftlt.  19 


—  290  — 

öfriga  Finland,  borde  antalet  ökas  med  två  ledamöter.  Leda- 
möterna skulle  utses  af  kejsaren  på  obestämd  tid.  Till  kommitténs 
ordförande  skulle  utan  dröjsmål  öfversändas  alla  frän  Finlands 
generalguvernör  inkommande  finska  ärenden.  Efter  mönstret  af 
den  i  Sverige  befintliga  »Allmänna  ärendenas  beredning»  skulle 
kommitténs  uppgift  vara  att  undersöka  och  bereda  de  ärenden, 
hvilka  enligt  landets  författning  tillhörde  monarkens  omedelbara 
afgörande,  och  att  vid  föredragningen  tjena  såsom  rådgifvare. 
I  allt  väsentligt  följdes  Armfelts  förslag,  och  den  6  Nov.  181  r 
utfärdades  kejsarens  instruktion  för  den  kommitté',  som  tillförord- 
nats, »på  det  de  mål  rörande  Finlands  styrelse,  som  till  kejsarens 
ompröfning  inkommo,  måtte  granskas,  beredas  och  afgöras  i 
enlighet  med  landets  af  monarken  bekräftade  lagar  och  författ- 
ningar». 

Till  ledamöter  i  denna  kommitté,  hvilken  enligt  instruktionen 
skulle  bestå  af  minst  tre  ledamöter,  utom  ordföranden  och  stats- 
sekreteraren, kallades  den  7  Nov.  181 1  på  Armfelts  förslag,  så- 
som vi  sett,  generalmajoren  Aminoff  och  de  båda  juristerna  lag- 
männen J,  W.  Hisinger  och  G.  J.  Walléen,  af  hvilka  den  sist- 
nämnde sedan  1809  ..biträdt  vid  de  finska  ärendenas  handlägg- 
ning i  Petersburg.  Ät  friherre  R.  H.  Rehbinder  anförtroddes 
från  början  den  ansvarsfulla  platsen  säsom  Finlands  statssekre- 
terare. I  Januari  följande  året,  sedan  Viborgs  län  återförenats 
med  Finland,  kallades  till  kommittén  ytterligare  en  ledamot,  stats- 
rådet och  sekreteraren  i  ryska  lagkommissionen  G.  A.  Rosen- 
kampf,  som  var  lifländare  till  börden,  men  samtidigt  erhöll  finsk 
adlig  värdighet.  Med  undantag  af  kommitténs  ordförande  och 
Aminofif  voro  sålunda  alla  dessa  ledamöter  lagfarna  män,  hvilket 
säkerligen  också  var  högst  nödigt  med  afseende  på  arten  af 
dess  verksamhet,  *) 

I  början  af  December  181 1  började  kommitténs  arbeten,  **) 
sedan    ledamöterna    hunnit    samlas,    utom   Aminoff,  som  hindrad 


*)  Genom  bref  från  Speranski  (^/g  1811)  underrättades  Armfelt,  att  kej- 
saren gillat  hans  förslag  och  önskade  hans  närvaro  i  Petersburg,  innan  kal- 
lelsen utfärdades  till  de  öfriga  ledamöterna.  I  bref  till  kejsaren  yttrade  Arm- 
felt: «L'établissement  du  nouveau  comité  et  toutes  les  nouvelles  preuves  de 
bonté  paternelle,  que  V.  M.  I.  vient  de  donner  ä  la  PMnlande,  out  fait  une 
forte  sensation,  et  méme  en  Suéde,  au  point  que  beaucoup  de  personnes  de 
toutes  classes  songent  ä  venir  s'établir  ici,<r 

•*)  Dessförinnan  hade,  berättar  Armfelt,  »fyra  hästlass*  handlingar,  som 
varit  »dränkta*  hos  Speranski,  körts  hem  till  honom.  Det  framgår  af  hans 
bref  från  denna  tid,  att  han  verkligen  haft  ett  ytterst  ansträngande  arbete 
med  utredandet  af  dessa  försummade  ärenden.  Åtskilliga  akter  voro  för- 
komna;   handlingar,    som    upptagits    pä    listor  frän   regeringskonseljen,  kunde 


—  291  — 

af  sjukdom  först  anlände  i  början  af  181 2.  Den  sistnämnde  blef 
pä  grund  af  sin  ålder  och  sitt  anseende  dess  främste  man  när- 
mast efter  ordföranden,  och  da  Armfelt  till  följd  af  andra  upp- 
drag under  nära  ett  är,  frän  April  181 2  till  April  1813,  lemnade 
ordförandeplatsen,  intogs  den  af  Aminoff  såsom  hans  vikarie. 
Kommitténs  inflytelserikaste  man  efter  ordföranden  och  dess  mest 
framstående  ämbetsmannaförmåga  blef  dock  otvifvelaktigt  den 
unge  statssekreteraren  Rehbindcr,  som  stod  Armfelt  mycket  nära 
och  hvars  heder  och  duglighet  ofta  prisas  i  dennes  förtroliga  bref. 
Han  blef  ock  den,  som  efter  Armfelts  död  fortsatte  hans  värf, 
och  har  efterlemnat  ett  ärofullt  namn  i  Finlands  historia 

Frän  början  fattade  kommitténs  ordförande  sin  uppgift  i  stort. 
»Min  destination»,  skref  han,  »bör  ej  vara  att  sitta  här  och  ex- 
pediera strunt,  men  väl  att  gifva  administrationen  en  riktig  marche 
och  gifva  medlen  till  ordning  i  allt.»  De  löpande  ärendena  borde 
ej  för  honom  vara  hufvudsaken,  om  tillbörlig  uppmärksamhet 
skulle  kunna  egnas  ät  de  organisatoriska  och  konstitutionella 
frågorna. 

Bland  de  förhoppningar,  som  Armfelt  hyst  från  början  af 
sin  beröring  med  Alexander,  var  sammankallandet  af  Finlands 
ständer.  Redan  Speranski  hade  i  början  af  år  181  r  framhållit 
Finlands  landtdag  »såsom  en  stadig  grund  för  landets  hela  när- 
varande organisation».*)  I  Juni  181 1  skref  Armfelt  frän  Peters- 
burg: »Vi  torde  fä  landtdag  i  Augusti  eller  September  —  entré 
nous  soit  dit.»  Hoppet  realiserades  icke,  men  tanken  därpå  fort- 
lefde  hos  Armfelt  och  andra  finska  patrioter;  han  ansåg  frågan 
endast  uppskjuten  och  återkom  under  följande  är  ofta  till  detta 
önskningsmäl.  Till  landshöfding  Fr.  Stjernvall  skref  han  i  detta 
ämne  ett  bref  i  No  v.  181 1,  som  äfven  i  andra  afseenden  är  upp- 
lysande och  gifver  en  inblick  i  det  sätt,  pä  hvilket  Armfelt  med 
sin  vanliga  ifver  gripit  verket  an.     Det  heter: 

^Tillräcklig  pretext  till  landtdag  gifves  visserligen  i  Sept. 
18 12;    kanske    vore    för    flere   orsaker  (oberäknadt  nationalbevä- 


ej  återfinnas.  «Om  de«,  skrifver  Armfelt  till  Stjernvall  **/ii  181 1,  «kontinuera 
att  sända  projekterna  till  rikssekreterarens  kansli,  så  bli  de  målen  antingen 
alldeles  ej  eller  långsamt  afgjorda  —  et  je  m'en  lave  les  mains.  Jag  bör 
likväl  prevenera,  att  ingen  finsk  affär  numera  får  föreläggas  kejsaren,  utan 
genom  kommittén,  och  att,  om  så  skulle  ske,  H.  K.  M.  genast  med  en  fältjägare 
expedierar  papperen  till  mig.  Speranski,  som  jag  är  fullkomligt  d'accord 
med,  vet  detta,  och  talar  aldrig  vid  kejsaren  om  något,  som  han  ej  hört  mitt 
yttrande  öfver,  då  nb.  det  rör  Finland.* 
*)  Se  Castrén,  anf.  st.,  s.  363. 


—  292  — 

ringen)  äfven  en  sådan  mesure  nödig.  Våra  författningar,  som 
aldrig  kunna  ändras  utan  genom  ständers  aveu  och  beslut,  äro 
flera  af  en  sä  dålig  sammansättning,  sä  illiberala,  så  litet  pas- 
sande för  senare  tiders  upplysning,  sä  att  de  böra  remplaceras 
af  andra.  Om  vi  fä  bibehålla  fred,  sedan  man  hunnit  sluta  med 
turkarna,  sä  har  jag  godt  hopp.  —  Kejsarens  verkliga  attache- 
ment  för  Finland  är  ej  att  tvifla  pä.  Jag  eger  flera  bevis  pa, 
att  hvarken  politik  eller  komedi  har  däruti  den  minsta  del;  och 
sker  ej  allt  det  goda  som  kan  ske,  .sä  hör  det  till  vår  högst  då- 
liga esprit  public,  till  vår  dåliga  sammansättning  af  regerings- 
konselj och  till  den  hemliga  och  starka  kabal,  vi  här  hafva  mot 
oss.  Jag  viker  likväl  ej  undan  för  dessa  monstres  ä  plusieurs 
tetes,  förrän  jag  ser  att  ej  mer  kan  uträttas.  Och  då  är  Amin- 
nes  närhet  en  liten  god  reträtt.  —  En  mängd  af  hufvudprinciper 
äfvensom  arbetsmetod  äro  med  kejsaren  etablerade,  et  c'est  tou- 
jours  beaucoup.  En  god  början  är  gjord  med  medicinalverkets 
organisation;  äro  de,  som  formera  coUegium  medicum,  karlar,  så 
skall  väl  detta  parti  få  mer  fullkomlighet.  Banken  är  äfven  af- 
gjord,  och  jag  hoppas  fä  låna  1,500,000  rubel  i  papper  af  kej- 
saren, för  att  inväxla  svenska  myntet.  Rättegängsaftaren  är  un- 
der arbete,  äfvensom  inqvarteringsförordningen.  *)  Projektet  för 
den  senare  är  sä  uselt,  sä  jag  supponerar  generalguvernörens 
dräng  skrifvit  det.  Ty  att  tro  en  ledamot  i  konseljen,  som  ej 
står  bakpå  vagn,  kapabel  af  sä  litet  begrepp  om  hvad  man  kan 
proponera,  vore  en  crime!» 

Detta  brefutdrag  är  karakteristiskt.  Det  visar  mångfalden 
af  de  göromäl,  som  väntade  Armfelt  i  hans  nya  ställning,  och 
den  skyndsamhet  och  reformatoriska  ifver,  hvarmed  han  gick 
dem  pä  lifvet;  men  det  visar  också  redan  från  början  hans  miss- 
nöje med  Finlands  främsta  ämbetsmän.  Regeringskonseljens  for- 
malism och  längsamhet  —  säkerligen  ofta  en  oundviklig  följd 
af  bestående  författningar  —  var  för  hans  häftiga  och  ifriga 
lynne  odräglig.  Själf  ovan  vid  administrativa  former,  såg  han 
ofta  med  otålighet,  att  dessa  lade  hinder  \  vägen  för  det  skynd- 
samma främjandet  af  anstalter  och  reformer,  om  hvilkas  gagn 
han  var  öfvertygad. 

Tidigt  nog  började  Armfclts  rörliga  sinne  sysselsatta  sig 
med  frågan  om  regeringskonseljens  ombildning  och  om  hvarje- 
handa  förändringar  i  Finlands  författning;  t.  o.  m.  den  af  honom 


*")  Kejserliga  kungörelsen  om  förbättring  af  medicinalverket  utfärdade-; 
'/,,  181 1;  reglementet  om  vexel-,  iSne-  och  depositionskontoret  för  Finland 
V|j  1811;  incfvarteringsreglementet  ^'/,   1S12. 


—  293  — 

själf  bildade  finska  kommittén  hade  ej  varit  i  verksamhet  mycket 
öfver  ett  är,  då  han  var  betänkt  pä  dess  upphäfvande.  Ej  utan 
betänkligheter  sågo  Armfelts  vänner  denna  böjelse  för  hastiga 
beslut,  »innovationer»  och  ändringar.*)  Aminoff  varnade:  »Bättre 
att  behålla  ett  mindre  ondt,  än  omogna  omstöpningar,  innan  ett 
helt  godt,  ehuru  bättre,  är  utarbetadt  till  antagning  och  verkstäl- 
lighet.» När  freden  blefve  tryggad,  ansåg  Aminoff,  borde  stän- 
derna sammankallas  och  en  konstitution  föreläggas.  Utan  landt- 
dag  borde  ej  landets  styrelse  ändras;  däraf  kunde  blifva  en  följd, 
att  lagar  och  rättigheter  ej  respekterades.  **) 

Författningsfrågorna  sysselsatte  samtidigt  äfven  andra  af 
Finlands  ledande  män.  Aminoft"  och  Ehrenström  —  den  sist- 
nämnde synes  t.  o.  m.  hafva  utarbetat  ett  förslag  i  ämnet  — 
ansägo  emellertid,  att  1772  års  regeringsform  med  förenings-  och 
säkerhetsakten  borde  bibehållas.  »Efter  min  oomkullkastliga  öf- 
vertygelse»,  skref  AminolT,  »kan  för  vårt  land  aldrig  tillskapas  en 
bättre  statsförfattning,  ty  dä  först  ega  vi  en  egen  och  möjligast 
kraftfull  regering.»  ***)  —  Konstitutionsfrägan  trädde  snart  nog  i 
bakgrunden;  men  tanken  pä  regeringskonseljens  rekonstruktion 
lefdc  qvar  hos  Armfelt,  och  han  bragte  äfven  denna  fråga  ä 
bane  inför  monarken,  f)  Ännu  181 3  arbetades  i  finska  kommittén 
i  Petersburg  pä  ett  memorial  om  nödvändigheten  att  ändra  kon- 
seljens organisation,  hvari  äfven  föreslogs,  att  finska  kommittén  i 
Petersburg  skulle  försvinna  och  ersättas  med  en  statsekreterare 
och  ett  kansli.  Anledningen  härtill  var,  säger  Armfelt,  önskan 
att  »minska  rouagen  och  la  duplicité  du  pouvoir  samt  att  fä  pen- 
ningeressurser».  f-j-) 


*)  Se  Rehbinders  yttrande,    anf.  hos  Castrén,  Skildringar,  s.  290. 
*♦)  Aminoff    till    Armfelt  "^    1812  (koncept,  Rilax):  jfr  Castrén,  Skild- 
ringar, s.  362. 

***)  Aminoff  till  Armfelt.  Aug.  1 81 2.  Karakteristiskt  är  Ehrenströms 
yttrande  i  ämnet  till  Aminoff  (*  ^  l8l2):  «Jag  anser  det  vara  excellensens 
(Armfelts),  din  och  min  pligt,  om  vi  vilja  hafva  anspråk  på  att  anses  som 
konseqventa,  att  ådagalägga  vår  vördnad  och  tillgifvenhet  för  Gustaf  lll:s 
minne,  att  förmedelst  ett  noggrannt  bibehållande  af  de  former  nch  styrelse- 
lagar,  han  infört,  inför  det  förundrade  Sverige  visa,  att  Finland  .  .  .  bibehål- 
ler hans  institutioner  och  genom  dem  (inner  sig  lyckligt,  under  det  hans 
lagar   och   hans  ätt  äro  störtade  i   moderlandet*   (Rilax). 

t)  Enligt  bref  till  Aminoff  "/j  1812.  Armfelt  önskade  därifrån  aflägsna 
Tulindberg  och  Ladau;  konseljledamöterua  Troil,  De  Geer,  Manuerheim  och 
Reuterskiold  ansågos  af  såväl  kejsaren  som  Armfelt  omistliga. 

tt)  A.  till  Ehrenström  2*/^.  loy^^  20/^  ,3,3  (Ups.  bibi.).  Ehrenström  delade 
Armfelts  åsigter  i  ämnet.  »Hela  kommittén  här,  skref  Armfelt.  »utom  Aminoflf, 
är  af  Er  avis  och  ej  af  biskopens  och  konsorters,  relativt  till  regeringskonsel- 
jens   organisation;    och    efter    denna    öfvertygelse    kommer-  saken    att  läggas 


—  294  — 

Dessa  förslag  till  reformer  i  Finlands  styrelse  ledde  icke 
under  Armfelts  tid  till  något  resultat;  och  med  skäl  kunde  det 
anses  betänkligt  att  rubba  den  unga  statens  organisation,  innan 
den  ännu  vunnit  någon  stadga  i  de  nya  förhållandena.  —  Så 
mycket  lifligare  blef  dock  reformverksamheten'  på  andra  områ- 
den. »Det  blef  vind  i  seglen»,  säger  den  finske  historieforskare, 
som  senast  tecknat  stycken  ur  Finlands  nydaningstid  och  som 
äfven  studerat  Armfelts  papper.  *)  »Det  var  visst  icke  någon 
försigtig  styrman,  som  fattade  i  rodret;  det  skrapade  emot  blind- 
skären, det  knakade  i  fogningarna,  det  rullade  och  krängde  — 
men  framåt  gick  det.» 

Redan  i  slutet  af  Oktober  i8ii  öfverlemnade  Armfelt  till 
kejsaren  en  vidlyftig  »Apergu  de  la  situation  actuelle  de  la  Fin- 
lande  sous  des  rapports  civils  et  économiques»,  afhandlande  dels 
ekonomiska  angelägenheter,  dels  organisationsfrågor.  **)  Öfver- 
raskande  i  sanning  är  mängden  af  de  lagstiftnings-  och  organi- 
sationsåtgärder, som  därefter  följde  under  första  året  af  Armfelts 
verksamhet  såsom  finsk  statsman.  Ensamma  hafva  han  och  kom- 
mittén i  Petersburg  visserligen  icke  uträttat  allt ;  mycket  var  for- 
beredt  före  hans  inträde  i  Finlands  styrelse;  de  utredningar, 
som  kommo  från  regeringskonseljen  eller  enskilda  finska  män, 
förtjenade  säkerligen  mera  erkännande,  än  Armfelt  kanske  var 
benägen  att  gifva,  och  de  afgjordes  ofta  i  öfverensstämmelse 
med    deras    förslag.     Men   omisskänneligen   satte  Armfelt  genom 


under  kejsarens  ögon,  fullkomligt  utarbetad  med  kalkyler  och  allt,  af  stats- 
rådet Walléen.»  Kommitténs  afskaffande  ansågs  dock  ej  kunna  genomdrifvas. 
«Vi  frukta  alla,  som  mélera  oss  med  skapelsen  af  den  nya  organisationen  af 
Finlands  styrelse,  att  vår  gode  monark  ej  vill  veta  af  upphörandet  af  kommit- 
tén här,  som  likväl  är  en  nödvändighet  af  alla  de  goda  orsaker,  Ni  äfven 
anför.* 

•)  Castrén    i    uppsatsen:    «En    tinsk   statsman  af  senare  tid«,  tr.  i  «Per 
Brahes  minne*,  s.  14. 

*•)  Armfelts  egenhändiga  utkast  finnes  bland  hans  papper.  Till  grund 
därför  synes  dock  ligga  en  uppsats  med  titel:  »Strödda  reflexioner  öfver  Fin- 
lands hushållning  och  allmänna  styrelse  181 1«,  äfvenledes  befintlig  bland  hans 
papper,  men  af  en  annan  hand.  En  mängd  finska  frågor  afhandlas  i  Arm- 
felts »Apergu*.  Spannmålsmagasin  i  länen  borde  inrättas  under  landshöfding- 
amas  uppsigt.  Om  Finlands  handel  uttrycktes  stora  förhoppningar:  genom 
sin  handelsflotta  och  sina  dugliga  sjömän  lM)rde  Finland  i  Englands  ställe 
öfvertaga  fraktfarten  för  Ryssland;  Helsingfors  skulle  blifva  en  betydande 
plats  för  transitohandeln.  En  «honnéte  et  inlégre*  tulldirektör,  som  kände 
landets  språk  och  lagar,  borde  tillsältas.  Till  granskning  af  statskassans 
räkenskaper  borde  inrättas  en  revisionsbyrå  (kammarrätt):  expeditionssättet 
till  kejsaren  genom  generalguvernören  förenklas.  Under  generalprokuratorns 
tillsyn  och  ledning  borde  organiseras  en  hemlig  polis,  och  årliga  inspektions- 
resor företagas  af- en   konseljledamot,  o.  s.  v. 


—  295   - 

sitt  ifriga  deltagande  i  arbetet  och  genom  sitt  stora  personliga 
inflytande  hos  kejsaren  sin  individuella  prägel  på  många  af  de 
åtgärder,  som  vidtogos. 

En  öfversigt  af  de  vigtigaste  bland  de  förordningar  och 
påbud,  som  enligt  Finlands  författningssamling  utgåfvos  under 
denna  tid,  visar  arten  och  omfånget  af  denna  verksamhet. 

Författningen  om  medicinalverket,  som  omnämnes  i  det  ofvan 
anförda  brefvet  till  Stjernvall,  medförde  inrättandet  af  ett  coUegium 
medicum  för  Finland  efter  svenskt  mönster  och  ökade  antalet 
provinsialläkare  frän  1 1  till  20.  Ett  par  veckor  senare  följde 
reglementet  för  växel-  och  depositionskontoret  i  Finland,  hvar- 
igenom  den  sedan  Borgå  landtdag  sväfvande  frågan  om  inrät- 
tande af  en  bank  för  Finland  afgjordes,  ehuru  visserligen  icke 
på  det  sätt,  som  ständerna  önskat.  Innan  årets  slut  hade  de 
kejserliga  påbuden  om  Viborgska  guvernementets  —  »Gamla 
Finlands»  —  införlifvande  med  storfurstendömet  Finland  blifvit  ut- 
färdade (23  December  samt  31  Dec.  181 1).  Ordnandet  af  förhål- 
landena i  Viborgs  län  medförde  tillsättandet  af  en  särskild  kommitté 
i  Petersburg,  hvars  instruktion  utfärdades  31  Januari  181 2,  samt 
åtskilliga  förordningar  rörande  förvaltningsärenden  i  denna  nya 
landvinning  för  Finland,  alla  *från  förra  delen  af  1812.  Under 
sistnämnda  års  första  månader  utfärdades  äfven  det  efterlängtade 
inqvarteringsreglementet  för  Finland  (31  Jan.),  hvarigenom  man 
sökte  afhjelpa  olägenheterna  af  de  ryska  truppernas  vistelse  ilan- 
det, och  de  vigtiga  instruktionerna  för  generalguvernören  i  Fin- 
land och  för  prokuratorn  i  finska  regeringskonseljen,  båda  ut- 
färdade den  12  Februari  1812.  Vidare  böra  nämnas  reglementet 
för  tullstyrelsen  (18  Febr.  18 12),  förordningar  angående  Finlands 
handel  (^j,  ^''j,  V^,  *l^  181 2),  kungörelsen  angående  inrättande 
af  navigationsskolor  i  städerna  Åbo,  Helsingfors  och  Vasa  C\). 
förordningen  om  båk-  och  lotsinrättningen  ('',5),  m.  fl.  Härtill 
kan  läggas  beslutet  om  residensets  förflyttande  till  Helsingfors 
(27  Mars   1812). 

Det  är,  som  man  ser,  ett  stort  antal  styrelsebeslut  i  olika 
grenar  af  förvaltningen  och  till  en  del  af  genomgripande  be- 
tydelse. De  närmast  föregående  åren  visa  intet  därmed  jämför- 
ligt, lika  litet  som  de  därpå  följande.  Till  några  af  de  officiela 
regeringsbesluten  erbjuda  Armfelts  papper  i  åtskilliga  punkter 
kommentarier  af  intresse,  visande  hans  ställning  till  vigtiga  frågor. 
En  något  närmare  redogörelse  för  en  och  annan  bland  dem  må 
här  finna  en  plats. 


—  296  — 

Af  den  största  betydelsen  for  Finland  såsom  stat  var  utan 
tvifvel  införlifvandet  med  storfurstendömet  Finland  af  de  om- 
råden, som  genom  frederna  i  Nystad  och  Abo  blifvit  afträdda 
åt  Ryssland  och  som  delvis  nära  ett  århundrade  tillhört  den 
ryska  monarkien.  *)  >Gamla  Finland»  —  så  benämndes  detta 
område  vanligen  —  tillförde  det  nya  en  landvinning  af  376 
qvadratmil:  innevånareantalet  inom  finska  staten  växte  med  öf- 
ver  200,000  personer;  den  vigtiga  handelsstaden  Viborg  blef 
äter  en  finsk  stad. 

Uppgiften  att  återförena  till  enhet  hvad  som  sä  länge  varit 
skildt,  var  emellertid  ej  den  lättaste.  Förhållandena  i  Viborgska 
guvernementet  hade  under  tidernas  lopp,  till  följd  af  grannskapet 
och  det  omedelbara  beroendet  af  Ryssland,  undergått  föränd- 
ringar, hvilka  tedde  sig  föga  trösterika  för  dem  bland  Finlands 
innebyggare,  som  lefvat  under  skyddet  af  den  svenska  lagen. 
Återförandet  af  den  forna  ordningen,  införandet  af  likformighet  i 
lagskipning  och  förvaltning,  återställandet  af  de  samhällsförhål- 
landen, pä  hvilka  det  ryska  väldet  satt  sin  stämpel  —  allt  detta 
var  icke  gjordt  genom  kejserliga  dekret  och  kungörelser.  År- 
tionden och  mansåldrar  förgingo,  innan  dessa  värf  kunde  anses 
genomförda,  och  ännu  i  dag  äro  fö*rhållandena  i  Viborgs  län  i  vissa 
afseenden  olika  det  öfriga  Finlands.  Fosterlandsälskande  finska 
män  funno  frän  början  företaget  betänkligt:  bland  dem  Armfelts 
närmaste  man  i  finska  kommittén^  Rehbinder,  som  säges  från  bör- 
jan hafva  yttrat,  att  »Viborgs  län  blir  den  klippa,  hvarpä  Fin- 
lands oberoende  kommer  att  stranda»,  och  som  längre  fram 
(1826)  väckte  förslag,  ehuru  utan  påföljd,  att  åter  till  Ryssland 
afträda  tre  härad  af  detta  län.  **)  Svårigheter  mötte  framför  allt 
genom  ryska  ämbetsmäns  och  godsegares  förbittring  öfver  sa- 
kernas nya  ordning,  hvilken  dels  aflägsnade  dem,  dels  hindrade 
deras  egenmäktighet  och  det  förtryck  af  allmogen,  som  under 
den  ryska  tiden  opåtaldt  egt  rum.  Men  ingen  finsk  patriot 
skulle  i  våra  dagar  hafva  velat  hafva  föreningen  ogjord.  Af 
mången  har  Armfelts  verksamhet  för  Gamla  Finlands  återföre- 
ning ansetts  som  det  vackraste  bladet  i  hans  historia:  däraf  fram- 
gick, har  det  sagts,  »en  uppståndelsens  morgonrodnad  för  tusen 
sinom  tusen  arma  förtryckta  landsmän». 


*)  I  den  utförliga  monogratien  «\'iborgs  läns  återförening  med  det  öf- 
riga Finland*  (Helsf.  1894)  har  prof.  J.  R.  Daoielson  behandlat  dett.i  ämne. 
For  närmare  detaljer,  äfven  rörande  Armfelts  verksamhet  därvid,  torde  här  fa 
hanvisas  till   detta   arbete. 

**)  .Se  Castrén,  anf.  st.  315  o.  f. 


—  297  — 

Tanken,  sådan  den  först  framträdde,  var  dock  t^ammal, 
och  hade  redan  vid  början  af  i8oS  ars  krig  uttalats  af  Sprengt- 
porten  i  dennes  »Nyärsrcflexioner  1808»,  hvari  föreslogs  Gamla 
Finlands  förening  med  det  öfriga,  efter  dettas  eventuella  eröfring. 
Alexander  och  Speranski  omfattade  denna  tanke  med  intresse. 
Dess  realisation  innebar  en  gäfva  till  det  folk,  som,  enligt  tsarens 
egna  ord  vid  Borga  landtdag  1809,  genom  förändringen  i  dess 
öden  »blifvit  upphöjdt  bland  nationernas  antab,  men  var  förestaf- 
vad  ej  mindre  af  statsklokhcten  än  af  humanitära  intressen. 
Säkrare  trodde  han  sig  ej  kunna  ät  sig  trygga  finnarnas  bevå- 
genhet än  genom  återskänkandet  af  denna  nära  hundraåriga  eröf- 
ring; större  aktning  kunde  han  ej  visa  det  lagbundna  samhälls- 
skick, hvaröfver  det  svenska  Finlands  innevånare  med  rätta  voro 
stolta,  än  genom  dess  införande  i  en  landsända,  som  var  pä  väg 
att  för  ryskas.  Om  l''inland,  tacksamt  för  hans  välgärningar, 
skulle  kunna  blifva  »en  förmur  för  Ryssland»  under  den  oroliga 
tid,  som  syntes  stunda,  så  flyttades  detta  skydd  endast  så  myc- 
ket närmare  den  ryska  hufvudstaden;  och  sedan  »ryska  Finland» 
upphört  att  vara  ryskt,  skulle  det  ej  längre  blifva  den  själfskrifna 
valplatsen  vid  anfall  vesterifrån. 

Vi  hafva  sett,  att  frågan  om  Viborgs  läns  återförening  var 
å  bane  mellan  Armfelt  och  kejsaren  redan  vid  deras  första  sam- 
tal på  våren  181 1.  På  hösten  samma  är  tog  förslaget  form  och 
bragtes  till  verkställighet,  väsentligen  genom  Armfelts  energiska 
arbete.  Kort  efter  sin  ankomst  till  Petersburg  skrifver  han  till 
sin  hustru  ('^',0  181 1):  »I  dag  har  jag  börjat  mitt  stora  arbete 
för  de  båda  Finlandens  återförening;  och  om  jag  lyckas  att  full- 
borda detta,  skall  jag  däraf  skörda  stor  tillfredsställelse  såsom 
människa  med  känslor  och  säsoni  medborgare.»  Ett  par  veckor 
senare  (^,'1/1  meddelar  han,  att  han  fått  sitt  betänkande  i  ämnet 
färdigt.  »Det  är  verkligen  ett  stort  opus,»  tillägger  han,  »och  för 
mänskligheten  ej  en  liten  vinst.  Ty  de  olyckliga  varelserna  i 
Gamla  Finland  kunna  därigenom  hoppas  att  återfå  en  existence 
civile  och  komma  ur  sin  förfäing».  Denna  uppsats  skulle  följande 
dagen  framläggas  i  ryska  riksrådet,  hvarest  Armfelt  egde  säte 
och  stämma.  »Få  se,  om  jag  går  med  ära  ifrån  den  saken», 
skrifver  han  samma  dag  till  Fr.  Stjernvall.  »Allt  hvad  jag  kan 
säga,  är  att  jag  ej  är  missnöjd  med  min  mémoire,  ehuru  visst 
ingen  i  Petersburg  finnes,  som  hvarken  ville  hafva  skrifvit  den, 
än  mindre  uppläsa  den  i  vissa  personers  öfvervaro.  Det  är  en 
attaque  directe  mot  alla  de  olagligheter  och  det  vald,  s(mii  öfver- 
gått  Gamla  Finland,  sedan  det  blef  conquéteradt.» 


—  298  — 

Beskaffenheten  och  tonen  i  de  utkast  och  uppsatser  i  äm- 
net, som  ännu  bevaras  bland  Armfelts  papper  *),  visa  nogsamt, 
att  de  ingalunda  kunde  vara  behagliga  i  en  rädplägande  försam- 
ling af  ryssar.  Han  skildrar  flerestädes  i  mörka  färger  rättstill- 
ståndet i  ryska  Finland.  Allmogens  frihet  borde  hafva  varit 
skyddad  genom  fredsfördragen  med  Sverige;  men  ukaser  och 
doklader  från  Petersburg  hade  gynnat  ryska  innehafvare  af  do- 
nationsjorden pä  allmogens  bekostnad.  Fria  män  hade  blifvit 
lifegna  på  dylika  gods,  »glebse  adscripti»;  de  gingo  i  handel 
ihop  med  jorden.  Af  friheten  återstod  intet  annat  än  rättigheten 
att  ej  blifva  såld  såsom  individ.  Frän  flitiga  och  laglydiga  ar- 
betare hade  dessa  bönder  genom  denna  behandling  blifvit  lättje- 
fulla och  halsstarriga,  stundom  kanske  bragts  till  förtviflan.  Rätt- 
visan var  fal,  dess  värdighet  nedsattes  genom  domarenas  usel- 
het  och  förtryck;  ej  ens  måttliga  utlagor  kunde  betalas;  landets 
rika  skogar  voro  sköflade  och  eländet  allmänt. 

För  att  nu  återupprätta  denna  provins  ur  sitt  förfall,  före- 
slog Armfelt,  att  gränsen  mellan  Finland  och  Ryssland  åter 
blefve  Systerbäck  och  Ladogasjön,  och  att  ett  manifest  utfärda- 
des till  Gamla  Finlands  innevånare,  försäkrande  dem  om  åtnju- 
tande af  samma  lagar  **)  och  samma  konstitutionella  rättigheter 
som  det  öfriga  Finland.  De  lokala  ryska  myndigheterna,  h vilkas 
spets  var  civilguvernören,  skulle  afskaftas  och  ersättas  af  en 
landshöfding  i  Viborg,  med  förvaltningen  ordnad  efter  svenskt 
mönster.  Att  befrämja  en  ordnad  skattläggning  och  genomföra 
landets  uppmätning  borde  särskildt  åläggas  denne  landshöfding. 
En  hofrätt  borde  inrättas  i  Viborg;  de  ecklesiastiska  angelägen- 
heterna och  undervisningsväsendet  ställas  under  biskopen  i  Borgå. 
För  ordnande  af  dessa  nya  förhållanden  borde  en  kommitté  till- 
sättas, som  skulle  hafva  sin  plats  i  Viborg.  —  Ett  annat  för- 
slag af  Armfelt  (egenhändigt)  förordade  att  biskopssätet  flyttades 
från    Borgå    till    Viborg,    och    att    hofrätten    i    /ibo    förstärktes 


•)  De  äro  fyra  till  antalet  och  synas  alla  vara  från  denna  och  närmast 
följande  tid.  Endast  till  ett  af  dessa  utkast  tinnes  Armfelts  egenhändiga  kon- 
cept i  behåll.  Ilvilketdera,  som  i  ofvan  anförda  bref  åsyftas,  är  ovisst;  möj- 
ligen en  sammanfattning  af  flera.  Ett  af  dessa  memorial,  »Reflexions  sur  la 
réunion  de  Tancienne  et  de  la  nouvelle  Finlande»,  tinnes  tryckt  i  Danielsons 
ofvan  citerade  arbete,  s.  90  —  102:  ett  annat  därstädes,  s.   115 — 117. 

**)  I  den  genom  fredstraktaten  i  Nystad  först  afträdda  delen  hade  till- 
lämpats  konung  Kristoffers  landslag  och  stadslagen;  i  det  öfriga  ryska  Fin- 
land däremot  1736  års  lag,  införd  i  Sverige  några  Sr  före  Abofreden.  Denna 
olikhet  hade  ej  kunnat  undgå  att  befrämja  det  tillstånd  af  laglöshet,  som  in- 
förts under  ryska  väldet. 


—  299  — 

med    två    ledamöter    för  Gamla  Finland,  liksom  äfven  regerings- 
konseljen. 

Dessa  förslag  lågo  till  grund  för  de  båda  kejserliga  mani- 
festen af  den  ii  Dec.   i8li  och  31  nee.-igit     hvarigenom    Vibor^s 

■^^  1  J   Jan.    1812  °  ** 

län    äter  blef  finskt  och  kom  i  åtnjutande  af  samma  konstitutio- 
nella rättigheter  som  det  öfriga  Finland.  *) 

I  allt  väsentligt  följdes  Armfelts  råd;  endast  förlaget  om 
inrättande  af  en  särskild  hofrätt  i  Viborg  och  om  biskopssätets 
förflyttning  kommo  —  tills  vidare  —  icke  till  utförande.  Viborgs 
län  skulle  lyda  under  Åbo  hofrätts  jurisdiktion  och  tillhöra  Borgå 
stift;  en  ny  ledamot  i  hofrätten  och  två  ledamöter  i  regerings- 
konseljen för  Viborgs  län  skulle  bevaka  dess  intressen.  Från 
den  I  Januari  1S12  skulle  Finlands  lagar  tillämpas  i  Viborgs  län 
och  dess  statsinkomster  inflyta  i  Finlands  statskassa.  Den  inte- 
rimskommitté,  som  i  Viborg  skulle  vaka  öfver  föreningens  verk- 
ställighet, skulle  arbeta  under  landshöfdingens  ordförandeskap 
och  dess  ledamöter  utses  af  regeringskonseljen.  Samtliga  ryska 
ämbetsmän,  såväl  administrativa  som  juridiska,  med  undantag  af 
städernas  magistrater,  entledigades  från  sina  sysslor;  sina  löner 
fingo  de  behålla  ett  halft  år,  om  de  ej  dessförinnan  befordrats 
till  andra  ämbeten.  Milis- verket  skulle  ställas  på  samma  fot  som 
i  det  öfriga  Finland.  Särskild  uppmärksamhet  egnadcs  i  det  se- 
naste manifestet  åt  frågan  om  donationsgodsens  egares  rättigheter 
öfver  sina  underhafvande.  Rättigheterna  begränsades  till  öfverens- 
stämmelse  med  Finlands  författning  och  lagar;  inga  andra  utskyl- 
der  kunde  åläggas  bönderna  än  en  viss  af  staten  fastställd  ränta. 
Ryska  ukaser,  som  till  allmogens  förfång  utfärdats  efter  frederna 
i  Nystad  och  Abo,  upphäfdes;  regeringskonseljen  skulle  uppgöra 


*)  Att  dessa  sistnämnda  lägo  kejsaren  om  hjärtat,  synes  af  de  egen- 
händiga  redaktionsändringar,  som  han  införde  i  for  honom  framlagda  utkast. 
Så  utströk  han  t.  ex.  i  ett  af  de  honom  förelagda,  bland  Armfelts  papper  bj- 
fintliga  förslagen  till  reskript  orden:  »incorporée  ä  notre  empire»  såsom  be- 
stämning till  Finland;  och  ändrade  första  punkten  «0m  ståndens  rättigheter» 
i  manifestet  den  31  Dec.  till  följande  lydelse:  »Ståndens  representationsrät- 
tighet vid  riksdagarna  bestämmes  för  Viborgs  län  i  enlighet  med  hvad  uti 
storfurstendömets  konstitution  därom  stadgadt  är.«  (Castrén.  anf.  st.,  s.  364.) 
I  allmänhet  visar  det  sig  af  kejsarens  ändringar  i  Armfelts  förslag  rörande 
de  finska  angelägenheterna  att  han  ville  gå  längre  än  sin  rådgifvare,  eller 
såsom  det  blifvit  uttryckt,  var  »mycket  radikalare»  än  denne»  ( Danielson,  anf. 
st.,  s.  122).  Kejsaren  ville  t.  e.x.  att  tjenstemännen  i  Gamla  Finland,  mot 
hvilka  han  var  mycket  uppbragt,  utan  vidare  skulle  afskedas  endast  med 
behållande  af  '/i  ^^s  lön.  Armfelt  lyckades  sedermera  utverka  en  modifika- 
tion i  detta  beslut. 


—  300  — 

förslag  till  ny  skattläggning  mot  uträkning  af  räntor  och  andra 
fastigheterna  åliggande  skyldigheter. 

Med  tillfredsställelse  kunde  Armfelt,  sedan  dessa  beslut  voro 
genomdrifna,  skrifva  till  sin  hustru  (^*/,2  i8ii):  »Om  jag  här- 
med kunde  sluta  min  politiska  bana,  sä  skulle  jag  anse  det  som 
en  ära,  att  hafva  vunnit  denna  seger  för  den  förtryckta  mänsk- 
lighetens sak.  Kanhända»,  tillägger  han  vemodigt,  »är  det  det 
sista    iag    förmår  uträtta,  innan  jag  återgår  till  mitt  forna  intet.» 

Efter  dessa  föreskrifter  skulle  nu  saken  sättas  i  verket; 
och  det  gällde  att  till  det  nya  länets  styresman  utse  en  man  af 
organisatorisk  duglighet,  verksamhetsifver  och  viljekraft.  Frän 
början  hade  Armfelts  val  fallit  pä  dep  förutnämnde  öfverstelöjt- 
nanten  Karl  Stjernvall;  och  erfarenheten  visade,  att  man  i  honom 
funnit  rätta  mannen  för  denna  svårlösta  uppgift.  *)  Ej  utan  be- 
tänkligheter mottog  Stjernvall  uppdraget;  Armfelts  bref,  dels  till 
honom,  dels  till  hans  yngre  broder,  landshöfdingen  i  Nylands 
län,  Fredrik  Stjernvall,  vittna  därom.  Till  den  sistnämnde  skref 
han  i  Dec.  1811:  »Då  jag  en  gäng  hunnit  få  igenom  Finlands 
förening,  dä  detta  stora  verk  både  i  politiskt  och  moraliskt  af- 
seende  nått  sin  fullbordan,  då  jag  efter  den  svåraste  kamp  er- 
hållit en  ärorik  och  för  mänskligheten  och  Finland  högst  nyttig 
seger,  —  skulle  det  förundra  mig,  om  en  ädel  man  och  rätt  god 
finne  skulle  svika  mig,  när  jag  påkallar  dess  värma  och  activité 
för  att  komma  till  sista  resultatet  af  detta  företag.  Om  er  bror 
erhåller  detta  betydliga  förtroende  af  monarken,  så  är  det  en 
profsten,  pä  hvilken  han  bygger  sin  framtids  väl,  utan  att  där- 
för vara  fäst  vid  den  platsen.»  **) 

För  den  blifvande  landshöfdingen  själf  sparade  han  icke  på 
öfvertalningar  och  goda  råd,  i  det  fördelaktigaste  ljus  framstäl- 
lande den  verksamhetskrets,  som  det  nya  ämbetet  skulle  med- 
föra. »Det  är  gifvet»,  skref  han  (^"/.j  1812),  »att  Ni,  min  heders- 
vän, duger  till  landshöfding  i  Viborg,  blott  Ni  sätter  sourdine 
på  en  viss  patriotisk  liflighet,  som  ej  är  å  la  hauteur  du  siécle.» 
I  ett  följande  bref  heter  det:  »Viborgs  län  blir  för  en  landsherre 


*)  cSom  artide  principal  och  préiiminaire»,  skref  Arnifelt  i  Oktober 
iSll,  «är  att  ej  Karl  Stjernvall  sviker  mig,  då  han  pål^allas.  och  att  han. 
utan  att  frukta  eller  låtsa  frukta  för  den  post,  som  han  måhända  kommer  att 
få  som  landshöfding  öfver  Viborgs  län,  förser  sig  med  tålamod,  kännedom 
af  våra  civila  författningar,  en  ovanlig  utliärdelse  och  själlTörsakelse,  sådan 
som  en  sann  patriotism  den  befaller.»     (A.  t.  Fr.  Stjernvall  '*/,o   181 1.) 

**)  Jfr.  K.  Stjernvalls  egna  bref  frän  början  af  1812,  tr.  i  Castréns  upp- 
sats «Två  landshöfdingar<r  (i  Finsk  Tidskr.  1879),  af  hvilka  framgår,  alt  han 
med  bekymmer  tillträdde  sitt  nya  ämbete  och  misströstade  om  att  Viborgs 
län  skulle  kunna  blifva  som  det  öfriga  Finland. 


—  30'  — 

med  god  vilja,  godt  hjärta  och  rättvisa  ett  af  de  lättast  styrda 
län  i  hela  Finland,  åtminstone  de  första  fem  a  sex  aren.  i:o 
Har  allmogen  i  intet  län  varit  sä  olycklig  som  i  detta;  således, 
då  han  fniner  sig  mänskligt  handterad  och  fästad  vid  uppfyllan- 
det af  vissa  fixerade  skyldigheter,  blir  hans  lycksalighetskänsla 
liflig.  2:o  Kan  man  ännu  bruka  i  små  saker  ton  af  maktspråk 
för  att  nä  det  goda  —  öron,  ögon  och  alla  sinnen  äro  därvid 
vana.  3:0  Ger  ombyte  af  ämbetsmän  i  de  flesta  styrelsegrenarna 
tillfällen  att  gifva  personliga  aktiviteten  den  riktning,  som  om- 
ständigheterna fordra.  4:0  Är  kejsaren  ganska  deciderad  att 
soutenera  allt  hvad  dess  landshöfding  i  Viborg  gör,  för  att  åter- 
föra laglig  ordning  och  den  sä  högt  saknade  demarkationslinien 
emellan  rättigheter  och  skyldigheter.  —  Hvad  medlen  till  utfö- 
randet af  Ert  värf  med  fullkomlig  framgång  vidkommer,  sä  äger 
Ni,  utom  Ert  ämbetes  naturliga  kraft,  kommissionen,  som  ned- 
sättes  i  Viborg,  presterskapet,  som  nu  genom  den  hederlige  och 
patriotiske  biskopens  resa  blir  väl  organiseradt,  och  lagkarlar, 
i  den  män  jag  kan  fä  sådana,  som  duga  att  remplacera  de 
odugljga.» 

Å  andra  sidan  dolde  Armfelt  ej  heller  ställningens  obehag 
af  personlig  art.  Han  skref  några  dagar  senare  (^J  Febr.)  — 
hans  bref  visar,  att  han  gjort  sig  ganska  förtrogen  med  förhål- 
landena i  Viborgs  län:  »Vid  Er  ankomst  till  Viborg  blir  Ni  as- 
sommerad  af  sqvaller,  klagomål  och  gräl.  Hör  alla,  kom  ihåg 
det  mesta,  men  gif  Er  tid  att  bedöma  vigten  af  allt,  hvad  Er 
företes.  Herrarna  at  adeln  hafva  généralement  burit  sig  illa 
och  barbariskt  åt  med  sina  bönder;  domarena,  ä  annan  sida, 
egennyttigt  och  insidiöstj  le  tiers  état  ingen  bit  bättre;  pre- 
sterna  värdigt  kappan  och  kragen,  då  de  tjena  skrymteri  och 
immoralité  till  mantel;  bonden,  förfäad,  förtryckt,  stursk  af  för- 
tviflan,  liknöjd  om  sin  hela  varelse  af  idel  elände,  misstrogen, 
lätt  narrad,  och  isynnerhet  lat  och  ovillig.  Sammansättningen 
af  så  mycket  ondt  och  odugligt  formerar  ett  helt,  som  är  farligt 
att  vidröra  annat  än  med  stor  försigtighet.  Min  egenkärlek  ät- 
vensom  känslan  göra,  att  Viborgs  län  ligger  mig  oändligen  om 
hjärtat;  och  det  är  därför  jag  med  glädje  sett  Er  dess  styres- 
man.» 

Med  lifligt  intresse  följde  Armfelt  utvecklingen  af  förhål- 
landena i  det  nya  länet,  och  dess  energiske  styresman  liade  i 
honom  sitt  säkraste  stöd.  Väl  behöfligt  var  det  äfven;  och  utan 
Armfelts  stora  personliga  inflytande  hos  monarken  synes  utgån- 
gen af  de  reformer,  som   vidtogos  för  att  utrota  de  ryska  gods- 


—    302    — 

egarnas  »esprit  d'aristocratie  et  de  barbarie'>  *),  hafva  varit  gan- 
ska oviss.  Det  var  de  privilegierade  klasserna  i  Gamla  Finland, 
som  företrädesvis  drabbades  af  dessa  å^gärder  till  återinförande 
af  vesterländska  samhällsförhållanden;  och  deras  lifliga  missnöje 
vände  sig  mot  omstöpningens  förnämsta  upphof^  som  ej  gjorde 
någon  hemlighet  af  sin  tanke  om  anledningen  till  eländet  i  lan- 
det. **)  I  ett  af  sina  memorialer  till  kejsaren,  sedan  föreningen 
blifvit  verkställd,  föranledt  af  dröjsmålet  hos  ryska  centralmyn- 
digheten i  Petersburg  att  utlemna  handlingar,  kartor  m.  m.  rö- 
rande Gamla  Finland  —  förklarade  Armfelt  rent  ut,  att  »sedan  många 
år  inflytelserika  personer  förenat  sig  för  att  undandraga  allmo- 
gen lagens  beskydd»,  och  begärde  kejsarens  befallning  till  ryska 
justitieministern,  att  intet  vidare  uppskof  måtte  få  ega  rum.  Om 
den  ryska  styrelsen  yttrade  han  sig  i  sina  bref  utan  alla  förbe- 
håll: »Du  himmelske  Gud,  skrifver  han,  med  hvad  för  ett  byke 
(som  heter  ministrar)  har  kejsaren  ej  att  göra!  Där  okunnighet, 
oförstånd,  ovilja  mot  allt,  hvad  som  ej  är  ryskt,  taga  alla  for- 
mer, för  att  entravera  det  rätta,  det  goda.»***)  Den  i  Viborgs 
län  bosatta  ryska  adelns  anspråk  att  få  inträde  på  finska  riddar- 
huset    motsatte    han    sig  på  goda  grunder;  »man  borde  söka  bli 


*)  Armfelts  eget  uttryck  i  bref. 
*'^)  Adelsmarskalken  i  Viborgs  län,  general  Fock,  hade  visserligen  i 
bref  till  Armfelt  (^Vi2  i^ii)  förklarat  sin  underdåniga  tacksamhet  för  kejsa- 
rens beslut,  men  hörde  till  de  mest  missnöjda.  Vid  hans  hastigt  inträffade 
död  skref  Armfelt:  <rDen  tjocke  general  Fock  dog  inom  tre  dagar;  han  har 
visserligen  skrikit  ihjäl  sig,  ty  han  var  alldeles  i  förtvillan  öfver  hvad  som 
sker  i  Viborgs  län.  Om  Gud  ville  lika  nådigt  kalla  några  andra  af  dessa 
basunister,  så  vore  det  ej  så  rasande.»  (Till  K.  Stjernvall  '*  ,  1813).  I 
själfva  verket  önskade  många  ryska  godsegare  att  realisera  sin  egendom  i 
Gamla  Finland,  hellre  än  att  lefva  under  de  nya  förhållandena.  «Lagar  och 
konstitutionel  ordning  anse  de  som  pestbölder»,  skref  Armfelt.  Själf  köpte 
han  1812  af  en  rysk  egare  för  sin  adoptivdotter  Väva  Armfelts  räknin^j  det 
ansenliga  godset  Pukiniemi  vid  Ladoga,  hvars  förvaltning  dock  gjorde  honom 
mycket  bekymmer.  Hufvudändamålet  med  detta  köp,  hvarvid  han  betalt 
«som  en  narr«,  enligt  sina  egna  ord,  var  att  därigenom  befria  landet  från  en 
af  de  västa  bondplägarna,  general  Kopioff.  «Nog  visste  jag,  skref  han,  att 
J^S  gjorde  i  penningevägen  en  soltise,  ehuru  jag  gjorde  rätt,  som  den,  hvil- 
ken  velat  och  utverkat  Finlands  förening  till  bägges  väl.«  Se  vidare  angå- 
ende de  adliga  donationerna  och  bönderna  Danielson,  anf.  st„  s.   135  o.  f. 

*•*)  Till  Fr.  Stjernvall  >'  ,j  181 1.  —  I  ett  annat  bref  till  K.  Stjernvall 
(den  y-!;^  1812)  heter  det;  »Finans-ministern,  lika  dum  som  högfärdig,  är 
en  af  dem  som  oupphörligen  vilja  blanda  sig  i  Finlands  affärer.  Kejsarens 
vilja  är,  att  ingen  rysk  ämbetsman,  utom  vår  generalguvernör,  på  minsta  vis 
får  befatta  sig  med  något  af  hvad  som  till  administrationen  kan  höra.  Så- 
ledes är  ryska  tullens  förflyttande  från  Viborg  anbefalld:  och  är  mig  officiel 
underrättelse  gifven,  att  det  packet  upphört  där  med  sin  verksamhet.» 


—  303  — 

af  med  barbarerna  och  fä  i  deras  ställe  folk  med  liberala  prin- 
ciper och  gifva  dem  en  riktig  consistenco,  skref  han  till  Ami- 
noff.  *) 

Huru  mycket  Armfelt  än  i  början  rädt  den  nye  landshöf- 
dingen  i  Viborgs  län  till  försigtighet,  sä  var  han  ej  sen  att  för- 
orda energiska  åtgärder,  hvilka  syntes  mängen  brädstörtade  och 
godtyckliga,  men  som  utan  tvifvel  hade  sin  grund  i  ömhet  om 
det  förtryckta  folk,  som  lag  honom  sä  varmt  om  hjärtat.  lOm 
Ni  ej  tröttnar,  min  väns»,  skrifvcr  han  till  K,  Stjernvall  (^/^  1812), 
»med  Ert  hjärta  och  hufvud,  sä  kommer  med  Guds  hjälp  allt  i 
ordning.  Men  nog  far  Ni  lof  taga  itu  med  härdhandskarna,  isyn- 
nerhet dä  man  kommer  underfund  med  dem,  som  söka  bedraga 
gemene  man.  Hade  man  beskedliga  prester  och  riktiga  lag- 
karlar, sä  vore  halfva  lasset  draget.» 

Det  var  emellertid  ej  blott  de  ryska  godsegare,  som  miste 
sina  lifegna,  **)  eller  de  ryska  ämbetsmän,  som  sägo  sitt  infly- 
tande undanträngdt  och  fingo  tala  förebräelser  af  representanten 
för  det  nyss  eröfrade  landet,  som  voro  missnöjda  med  det  sätt, 
hvarpä  denna  förening  verkställdes.  Afven  en  och  annan  af 
Armfelts  finska  landsmän  skakade  betänksamt  pä  hufvudet  ät 
många  af  dessa  ätgärder,  hvilka  stundom  vidtogos  pä  egen  hand 
eller  endast  efter  rådplägning  med  den  nye  kommitté-ledamoten  för 
Gamla  Finland,  statsrådet  Rosenkampf  Han  blef  ordförande  i 
den  särskilda  berednings-  eller  öfversättningskommitté  i  Petersburg, 
som  tillsattes  i  Jan.  1812  för  afslutandet  af  processer,  hvilka  ge- 
nom den  timade  förändringen  fordrade  ny  handläggning,  Rosen- 
kampf var  ej  finne  och  betraktades  med  misstroende;  man  fruk- 
tade, att  hans  inflytande  hos  Armfelt  skulle  bära  mindre  goda 
frukter.  ***) 


I 


*)  "/s  1812  (Rilax).  Till  K.  Stjernvall  skref  han  (f^"^'  1812):  .Adela 
i  Viborgs  län  kan  ej  anses  som  finsk  adel  och  bör,  för  att  kunna  njuta  dylik 
förmån,  bevisa  på  hvad  grund  de  äro  intagna  eller  räknade  uti  den  klassen 
af  medborgare.  Detta  är  en  sak  af  vigt  och  ganska  nödig  att  låta  veder- 
börande förstå;  ty  antingen  skall  ståndslikheten  vara  allmän,  eller  skall  det 
första  ståndet  presentera  rättigheter,  som  ehuru  chimérique  de  i  filosofers  ögon 
kunna  vara,  ändå  statuera  något,  som  opinionen  kan  fästa  sig  vid.« 

**)  Försök  gjordes  af  nägra  bland  dem  att  eludera  föreskrifterna  i  ma- 
nifestet af  den  ''  ,j  181 1,  genom  att  låta  skattskrifva  sina  i  Finland  bosatta 
underhafvande  på  ryska  egendomar  eller  fastigheter  i  Petersburg,  för  att  be- 
hålla dem  såsom  trälar.  Detta  föranledde  en  uppmaning  till  Viborgs  läns- 
styrelse att  noggrannt  vaka  häröfver. 

***)  Med  bekymmer  skrifver  Armfelts  vän  Ehrenström  till  Amiuoff  (**/« 
1812):  «rAtt  sättet  af  Gamla  Finlands  införlifvande  med  det  nya  väckt  fasliga 
missnöjen,    är    ostridigt.     Det    vure    önskligt,    om    de  kunde  minskas.     Saken 


—  304  — 

Armfelts  närmaste  man  i  kommittén,  hans  vän  Aminoft",  blef 
i  synnerhet  orolig  med  anledning  af  det  buller,  som  åtgärderna 
mot  donatarierna  i  Gamla  Finland  väckte.  Han  gjorde  sig  till 
deras  målsman  hos  Armfelt:  »Gör  adelns  gods  till  frälse,  skref 
han,  och  du  skall  med  ett  sådant  varde  bli  lika  så  älskad  och 
välsignad,  som  motsatsen  nuU  *)  Och  då  ryktet  berättat,  att  den 
ofvannämnde  general  Kopiofif  af  kejsaren  på  Armfelts  råd  blifvit 
förvisad  från  Petersburg,  dit  han  kommit  för  att  bevaka  sina 
ståndsbröders  rättigheter,  ansåg  han  att  Armfelt  därigenom  ba- 
nat vägen  för  despotism  äfven  mot  finnar:  Kopioff  egde  nämli- 
gen såsom  godsegare  i  Gamla  Finland  rätt  att  åtnjuta  skydd  at 
Finlands  lagar.  Armfelt  visade  i  sitt  svar,  att  ryktet  var  ogrun- 
dadt;  men  Aminoff  hade  emellertid  låtit  sin  gamle  vän  oförbe- 
hållsamt veta,  att  »genom  det  förhastade  och  våldsamma  i  Gamla 
Finlands  förening  har  vår  gode  kejsare  fått  fiender»;  och  han 
förespådde  däraf  vådliga  följder. 

I  sammanhang  härmed  uttalade  han  sig  med  vänskapens 
uppriktighet  öfver  Armfelts  verksamhet  såsom  finsk  statsman  i 
allmänhet  på  ett  sätt,  som  icke  saknar  intresse,  om  ock  den 
starka  färgläggningen  torde  böra  tillskrifvas  en  tillfällig  stäm- 
ning. sHvem,  om  icke  jag,  skrifver  Aminoff,  känner  ädelheten  i 
uppsåtet,  föresatsen  i  dina  handlingar  att  gagna  och  tjena  den 
välsignade  regenten.^  Men  om  sättet  att  komma  dit,  äro  vi  icke 
ense  och  torde  aldrig  bli».  Han  varnar  för  de  olycksbringande 
följderna  af  Armfelts  ovarsamhet  och  för  hans  »stundom  öppna 
maktspråk  med  ryska  ministrarna.  Måhända, s  fortsätter  han, 
»förr  eller  senare,  då  tyglarna  återfalla  i  deras  händer,  skall  hela 
makten  af  deras  ovilja  först  drabba  oss  här,  därefter  öfversvämma 
vårt  arma  land.  Är  det  då  en  omöjlighet  att  komma  till  samma 
påräknade  resultater  genom  foglighet,  vänskaplighet,  harmoniens 
bibehållande,  i  stället  för  öfvermod  och  maktspråk?  Min  vän! 
Om  jag  älskat  och  älskar  dig,  må  Gud  vittna  och  mina  oaf- 
brutna  gärningar;  men  lika  oaf brutet  bekänner  jag,  att  jag  icke 
kan   sålunda  approbera  ditt  sätt  att  sköta  fäderneslandets  affärer, 


är  god  i  sig  själf  och  fullkomligt  instämmande  med  de  allmänna  styrelse- 
grunder,  som  kejsaren  antagit,  men  den  synes  vara  för  brädstörtadt  framkom- 
men. Alla  anklagelser  i  det  ämnet  stanna  mot  en  enda  person,  som  genom 
en  behaglig  yta  kaptiverat  excellensens  [Armfelts]  uteslutande  förtroende. 
Måtte  exc.  ej  få  skäl  att  ängra  sitt  så  hastigt  lemnade  förtroende  till  en  per- 
son, som  icke  ens  är  fmne!  I !  «  —  Äfven  i  Rysslands  liisloria  har  denne  Ro- 
senkampf  fått  ett  mindre  vackert  eftermäle.  Se  Bernhardi.  Geschichte  Russ- 
lands  (i  Staatengesch.  d.  neuesten  Zeit,  XXI:  Ö15,  641,  699,  845.) 
*)  Se   Danielson,  anf.  st.,  s.   130. 


—  305  — 

som  du  det  förutan  genom  dina  öfverträfiande  talanger,  ditt  goda 
hjärta,  ditt  nit  just  vore  den  ende,  som  ej  allenast  kunde  grund- 
lägga Finlands  sällhet,  men  bana  den  möjligast  säkra  väg  till 
bibehållandet  däraf.»  —  »Kom  ihäg,  min  vän»,  heter  det  varnande 
ett  annat  bref  frän  samme  man,  »att  vi  hafva  lagar.»  ') 

Varningarna  torde  ej  hafva  varit  alldeles  obefogade.  Med 
skäl  anmärktes  ofullständigheten  af  manifestens  föreskrifter;  vigtiga 
förvaltningsgrenar  voro  där  alldeles  uteglömda.  I  viss  män  bar 
detta  lagstiftningsarbete  hastverkets  prägel,  och  Armfclts  ifver 
var  måhända  i  främsta  rummet  skulden  därtill.  Afven  Rehbin- 
der,  till  hvilken  Armfclt  stod  i  ett  oafbrutet  godt  förhållande, 
var  betänksam  vid  denna  skyndsamhet  och  denna  reformifver.  **) 
Men  de  befarade  olyckorna,  som  i  följd  däraf  skulle  drabba  fin- 
ska kommittén  och  hela  Finland,  uteblefvo.  Armfelts  ställning 
till  kejsaren  var  sådan,  att  han  äfven  i  detaljer  kunde  genom- 
föra sin  ursprungliga  plan,  att  »trancher  toutes  difficultés  par  un 
coup  d'autorité»;  och  hans  äsigt  om  förhållandena  i  Petersburg 
var,  såsom  det  heter  i  ett  bref:  »I  detta  land  duga  ej  mezzi 
termini  eller  att  på  någon  punkt  gifva  efter  pä  sanningens  och 
hederns  bekostnad.  Dä  förfuskar  man  affärerna,  om  man  ock 
gör  sin  egen  lycka.»  ***)  Oförtrutet  och  oegennyttigt,  oaktadt 
alla  personliga  obehag,  arbetade  han,  under  tillfälliga  öfveril- 
ningar  och  med  stundom  egenmäktiga  åtgärder,  på  fullbordandet 
af  föreningen;  och  med  stigande  tillfredsställelse  såg  han  Karl 
Stjernvalls  energiska  verksamhet  for  samma  mål.  »Den  karlen 
gör  under verk>^,  skref  han  till  Ehrenström.  ~)  genom  sin  »activité 
och  sitt  hat  för  allt  gräl  och  alla  små  vyer.  och  intressen.  Skulle 
vi  förlora  honom  i  Viborg,  är  min  öfvertygelse  att  länet  är  för- 
loradt,  ty  han  kan  ej  remplaceras.»  jf ) 


*)  Koncept    (Rilax).     Se  vidare  utdrag  ur  Armfelts  och   Aminofts  bref- 
växling  härom  hos  Danielson,  s.   135. 

**)  *J^g  hör  att  sista  explikatioiien  om  manifestet  om  Finlands  förening 
ej    är    gillad,   hvarken  i  Gamla  Finland  eller  of  generalguvernören.     Jag  har 
förespått  det,  och  måtte  vederbörande  (Armfelt)  taga  en  lexa  att  höra  kommit- 
tén!»    (Rehb.  till  Mannerheim.  Castrén,  anf.  st.,  s.  290;  jfr.  s.  304). 
*»♦)  A.  till  Fr.  Stjernvall  "/,„   1811. 
t)  *%   181 3  (Ups.  bibi.}, 
tt)  Någon    gång    synes    duck    missljud  och  klagomål   hafva  förnummits, 
äfven    från    den   utmärkte    landshöfdingen  i  Viborg,   att  döma  af  följande  bref 
från    Armfelt    till    K.  Stjernvall  (^^/^   1812):  «Rom  byggdes  ej  på  en  dag,  och 
då    en    hel    provins    som    Viborgs   län  finner  sig  befriad  från  rekrytering  och 
den  starka  skatt,   manifestet   af  d.   n    Febr.  i  år  pålägger  hela  ryska  riket,  så 
Tegnér,  G.   il.   Ann/elt.  2o 


—  3o6  — 

En  annan  fråga  af  synnerlig  vigt  —  om  man  sa  vill,  af 
större  betydelse  i  politiskt  och  konstitutionelt  afseende  än  land- 
vinningen af  Gamla  Finland  —  låg  äfven  från  början  af  Arm- 
felts  verksamhet  i  Petersburg  honom  om  hjärtat  sä  väl  som  många 
af  hans  finska  landsmän.  Det  var  frågan  om  ordnandet  af  Fin- 
lands försvarsväsen. 

Finlands  här  var  efter  Borgå  landtdag  upplöst;  och  stän- 
derna hade,  under  erinran  om  de  band,  som  fästat  Finland  vid 
Sverige,  hos  landets  nye  herskare  anhållit,  att  under  åtminstone 
50  år  någon  skyldighet  att  återupprätta  den  finska  krigsstyrkan 
ej  måtte  utkräfvas.  Det  i  sammanhang  med  den  finska  militär- 
deputationen  i  Petersburg  i  början  af  18 10  väckta  förslaget  att 
uppsätta  ett  antal  värfvade  trupper,  bestämda  endast  till  Fin- 
lands försvar,  hade  ej  ledt  till  någon  åtgärd.  *)  Landets  egna 
söner  hade  sålunda  hvarken  skyldighet  eller  rättighet  att  för- 
svara det  land,  hvars  själfständighet  såsom  stat  dock  var  alla 
patrioters  ögonmärke.  Eröfrarens  väpnade  skaror  skulle  sörja 
för  landets  försvar  och  hålla  det  bevakadt;  inqvarterade  ej  blott 
i  städerna,  utan  ock  pä  landsbygden,  blefvo  dessa  främmande 
soldater  med  lefnadsvanor,  som  voro  motbjudande,  och  med  an- 
språk, som  väckte  förargelse,  till  en  tryckande  börda  för  Finlands 
folk.  Öfver  inqvarteringen  förspordes,  midt  under  den  allmänna 
tacksamheten  för  åtnjutna  välgärningar,  ständiga  och  bittra  kla- 
gomål. Allmogen  led  af  dessa  gästers  sammanpackande  i  trånga 
bostäder,  sjukdomshärdar  alstrades  genom  deras  osnygghet  och 
sedeslöshet,  skjutsning  och  militärtransporter  kändes  betungande, 
och  —  värst  af  allt^  —  säkerheten  till  person  och  egendom  syntes 
föga  skyddad,  då  de  ryska  trupperna  icke  voro  underkastade 
Finlands  lagar.**) 

Afhjälpandet  af  inqvarteringens  olägenheter  låg  Armfelt 
om  hjärtat.  Frän  finsk  sida  hade  redan  före  hans  ankomst  före- 
slagits, att  kaserner  skulle  uppföras  på  lämpliga  ställen,  och  kej- 
saren hade  därtill  gifvit  sitt  bifall.  ***)  I  en  egenhändig  uppsats 
föreslog  Armfelt,   i  hvars  brcfväxling  detta  ämne  ofta  är  pä  tal, 


förlåter  Ni  mig,  min  vän,  om  titulaturen  af  styfbarn  förefaller  mig  som  eii 
exagération,  för  att  ej  säga  en  manifeste  otacksamhet  mot  en  monark,  som 
för  deras  väl  gjort  d'un  trait  så  mycket.» 

*)  Se    ofvan,    sid.    313,    och    Castréns    uppsats:   Militärfrågor  i  Finland 
efter  1809  I'  Helsingfors  Dagblad  1879). 

**)  I  sin  ofvan  (s.  294)  omnämnda  »Apergu  de  la  situation  de  la  Fin- 
lande*  framhåller  Armfelt  med  skärpa  olägenheten  häraf,  hvarigenom  krinii- 
iialmals  afgörande  mellan  finnar  och  ryska  soldater  icke  kunde  ske  utan  stora 
formella  svårigheter. 

***)  Kejs.  kungörelsen  <1.   11    Felir.   181 1. 


—  307  - 

att  jämte  dessa  kasernbyggnader  äfven  baracker,  tjenande  till 
marsch-qvarter,  skulle  pä  passsandc  afstånd  uppföras;  till  deras 
bekostande  borde  under  fem  år  bidrag  för  hvarje  hemtnan  utgå. 
Ett  inqvarteringsreglemente,  som  Icmnade  detaljerade  föreskrifter 
i  afsigt  att  förekomma  de  missbruk,  som  redan  inrotat  sig,  ut- 
färdades, såsom  förut  nämndt  är,  den  31  Jan.  181 2.  Armfelt 
hade  såsom  finska  kommitténs  ordförande  tagit  liflig  del  i  denna 
frågas  behandling.  *)  »Inqvarteringsfrägan  är  nu  utredd»,  skref 
han  i  slutet  af  Dec.  181 1  till  Aminoff;  »och  du  skall  få  se  på 
ett  annat  opus,  än  det  drafvel,  som  konseljen  hitskickat.»  **) 

Men  vigtigare  än  lindrandet  af  inqvarteringsbördan,  ehuru 
därmed  pä  det  närmaste  sammanhängande,  var  frågan  om  upp- 
rättandet af  ett  eget  nationalförsvar.  Tanken  härpå  sysselsatte 
vid  denna  tid  flera  af  Finlands  patrioter.  Redan  då  Armfelt  på 
våren  181 1  begaf  sig  till  Petersburg,  var  frågan  å  bane  samt 
föranledde  meningsutbyten;***)  och  Armfelt  mottog  sedermera 
från  flera  håll  uppsatser  i  ämnet,  hvilka  finnas  bevarade.  Ett 
par  af  dem  äro  anonyma:  i  en  —  uppenbarligen  författad  af 
någon  gammal  finsk  militär  —  yrkas  återupprättandet  af  indelta 
armén  samt  uppsättandet  af  2,000  man  värfvade  trupper;  i  en 
annan  förordades  värfning,  inrättning  efter  ryskt  mönster,  ryska 
kommando-ord  och  rättighet  att  föra  trupperna  utom  Finland. 
Ett  tredje  förslag,  af  generalmajoren  G.  H.  H.  Gripenbcrg,  be- 
kant frän  Finlands  sista  strid,  utgick  från  åsigten,  att  försvars- 
lösheten vore  ovärdig  en  själfständig  och  upplyst  nation,  och 
yrkade,  att  en  armé  af  10,000  man  pä  det  gamla  indelnings- 
verkets grund  borde  uppsättas  i  Finland;  ett  motsvarande  antal 
ryska  trupper,  använda  till  garnisoner  i  fästningarna,  borde  qvar- 
stanna  i  landet.  Denna  sistnämnda  uppsats  var  åtföljd  af  vid- 
lyftiga statistiska  och  ekonomiska  utredningar. 

Mera  genomtänkt  än  alla  dessa  förslag  är  en  bland  Armfelts 
papper  äfven  befintlig  uppsats,  benämnd  »En  patriots  tankar  om 


*)  Jfr.  ofvan  s.  292,  295.  «lnqvarteringen  måste  existera»,  skref  han, 
«tills  vi  formera  en  egen  milis.  Men  att  sätta  en  gräns  for  missbruk  och 
gifva  lagarna  sin  rätta  kraft,  att  draga  en  råskillnad  emellan  militära  preten- 
tioner och  landets  rättigheter,  —  det  är  min  skyldighet  att  ockupera  mig  af, 
och  detta  är  under  fullt  arbeten.  (A.  till  sin  svägerska  '"/,j  iSii,  Viurila), 
**)  (Riiax.) 
***)  I  bref  till  Armfelt  ^~l^  iSii  afstyrkte  hans  vän  Aminoff.  som  året 
förut  i  Petersburg  utverkat  den  finska  militärens  undantagsställning,  upprät- 
tandet af  en  natioualmilis.  Tiden  därför  vore  ej  ännu  inne;  lugnet  skulle 
däraf  störas;  det  skulle  visa  bristande  tacksamhet  för  kejsarens  ädelmod; 
ovisst  vore,  om  ej  de  blifvande  finska  trupperna  skulle  göra  gemensam  sak 
med  svenskarna  i  händelse  af  krig  med  Sverige. 


-   3o8  - 

en  uti  storfurstendömet  Finland  inrättande  nationalmilitär.»^  Dess 
författare  är  den  ofvan  nämnde  landshöfdingen  i  Nylands  län 
Fredr.  Stjernvall.  *)  Detta  förslag  går,  i  korthet  sagdt,  ut  pä, 
att  med  indelningsverket  såsom  ekonomisk  basis  införa  allmän 
värnepligt  med  femårig  tjenstetid,  hvaraf  ett  års  garnisonstjenst, 
dock  med  uttrycklig  garanti  att  dessa  trupper  ej  finge  användas 
utom  för  Finlands  försvar. 

Den  motivering  af  företagets  nödvändighet,  som  medföljer 
framställningens  detaljer,  förtjenar  framför  allt  uppmärksamhet 
och  är  ett  vackert  uttryck  af  den  fosterländska  anda  och  den 
kärlek  till  Finlands  själfständighet,  som  krigets  och  eröfringens 
olyckor  ej  mäktat  qväfva  i  finska  hjärtan.  Finland,  heter  det, 
vore  det  enda  folk  i  historien,  som  ^af  egen  böjelse  ät  främmande 
vapen,  åt  en  annan  nation  med  olika  lagar  och  grundförfattningar 
velat  anförtro  hela  säkerheten,  värden  och  framtida  beståndet  af 
sina  egna.?  Det  vore  tid  att  välja  mellan  att  vara  en  blott 
eröfrad  provins  och  en  själfständig  stat:  »ockupationen  af  främ- 
mande trupper,  hvilka  hitintills  blott  varit  en  nödvändig  följd  af 
kriget,  skulle  tillika  blifva  ett  kännemärke  af  Finnarnas  frän  natio- 
nernas antal  för  alltid  nedsänkta  värdighet  och  existens».  Genom 
en  nationalarmés  inrättande  kunde  alla  ryska  trupper  i  landet 
göras  umbärliga,  garanti  vinnas,  att  ej  framtida  maktspråk  be- 
fallde större  uppsättning  af  trupper,  och  nationalandan  höjas, 
hvars  demoralisering  redan  börjat.  »Allmogen  skall  snart  ega 
alla  slafvens  kännemärken,  efter  tillfället  och  omständigheterna 
färdig  att  lida  det  svåraste  förtryck  eller  själf  vara  i  högsta  grad 
orättvis,  obillig  och  trotsande.»  —  Vidlyftigt  utredas  fördelarna 
af  denna  organisation  i  militäriskt,  ekonomiskt,  politiskt  och  mo- 
raliskt afseende  och  framhållas  vigten  däraf,  att  »skyldigheten  att 
försvara  sig  själf,  de  sina,  sitt  land,  dess  lagar,  fri-  och  rättig- 
heter samt  lagliga  öfverhet  utsträckes  till  alla  medborgare.»  »Ryss- 
lands sanna  politik,  heter  det,  måste  beständigt  vara  att  uti 
Finland  hellre  cga  en  trygg,  rolig  och  fast  gräns  mot  Sverige, 
än  en  underkufvad  provins,  alltid  färdig  att  hämnas  sin  konstitu- 
tionella   frihet    och    de   verkliga  samt  oförtjenta  lidanden  och  in- 


*)  Denna  uppsats  föreligger  i  två  redaktioner  och  innehåller  vidlyftiga 
och  detaljerade  forslag.  En  icke  undertecknad  granskning  däraf  (af  Palm- 
felt?)  föreligger  äfven  under  namn  af:  »Rellexioner  öfver  projektet  för  en 
nationalmilis'  inrältandeff.  hvilken  framkallat  ett  vidlyftigt,  äfven  bland  Arm- 
felts  papper  bevaradt  genniäle  af  forslagets  författare.  I  »Rellexionerna»  god- 
kändes förslagets  syfte,  men  det  ansägs  outfirbart,  niest  af  ekonomiska  sk.il 
och  pä  grund  af  folkbrist.  I  stället  föreslogs  upprättande  tills  vi  lare  af  en 
värfvad  milis,  särskildt  för  skärgSrdens  skyddande. 


—  309  — 

träng,  man  utan  skälig  anledning  och  nödvändighet  däremot 
skulle  våga.s  *) 

Med  stort  intresse  omfattades  detta  förslag  af  Armfelt,  som 
genom  K.  Stjernvall  fick  del  däraf  under  sin  vistelse  i  Finland 
sommaren  i8ri.  En  liflig  brefväxling  därom  uppstod,  under 
hvilken  den  allmänna  värnpligtens  grundsatser  uttalades  med  en 
klarhet  och  skärpa,  som  Icmnade  intet  öfrigt  att  önska. 

'^Hvad  allt  till  principerna  af  denna  national-milis'  organi- 
sation hörer»,  skref  han  till  förslagets  upphofsman  ("/g  iSli), 
»äro  de  i  allt  så  förträffliga  i  mina  ögon,  som  de  möjligen  kunna 
vara,  emedan  landets  säkerhet  och  försvar  Ökas  med  åren  till 
ett  antal,  som  ej  är  beroende  af  något  annat,  än  känslan  af  dess 
behof.  Utom  denna  vigtiga  konsideration  för  ett  folk,  som  äl- 
skar sitt  fosterland  och  sitt  regcringssätt,  skall  äfven  härigenom 
den  minst  upplysta  klassens  ungdom  i  god  tid  finna  tillfälle  att 
utveckla  sina  begrepp  om  lydnad,  ordning  och  activitc  samt 
obemärkt  lifvas  af  en  nationalanda,  som  förmodligen  ej  tillåter 
de  högre  klasserna  att  evigt  slumrande  afvakta  händelserna,  för 
att  efter  dem  gifva  en  riktning  åt  sina  tankar  och  principer».  — 
»Principen  behagar  mig»,  skref  han  till  general  Palmfelt,  hvars 
omdöme  öfver  förslaget  han  begärde,  »i  synnerhet  för  dess  kon- 
seqvens,  som  är,  att  Finland  om  50  är  bör  ega  ett  nationelt 
försvar  inom  sig,  mäktigt  nog  för  att  ej  vara  beroende  af  oför- 
utsedda politiska  omständigheter  eller  enskilda  nycker.  Jag  lär 
mig  aldrig  att  ensamt  se  på  den  plats  jag  står.»  **j  Hans  enda 
betänklighet    var    farhågan  att  detta  »patriotiska  företag»  vid  en 


*)  Förslaget  åtföljdes  af  vidlyftiga  ekonomiska  kalkyler  och  kamerala 
utredningar,  visande  företagets  ekonomislca  fördelar.  12,000  man  borde  med 
Finlands  d.  v.  folkmängd  på  detta  sätt  kunna  uppställas,  fördelade  efter  de 
nio  höfdingedömena.  Hvarje  finsk  medborgare  utan  undantag  af  stånd  och 
villkor  —  städernas  innevånare  dock  oräknade  —  skulle  för  sin  person  anses 
skyldig  att  deltaga  i  landets  försvar,  «utan  att  han  därtill  af  andra  behöfde 
köpas».  Rekryteringen  skulle,  utom  af  vederbörande  myndigheter,  öfvervakas 
af  en  nämnd,  vald  för  hvarje  socken.  Tjensteåldern  skulle  vara  20--25  årt 
hvaraf  ett  borde  tillbringas  i  garnisonstjenst,  och  24  dagars  årliga  regements- 
möten underhålla  färdightten  under  de  återstående  fyra  åren.  Alla  militära 
sysslor  skulle  besättas  af  infödda  eller  naluraliserade  finnar,  hvarvid  militä- 
rer, som  tillhört  den  upplösta  tinska  hären,  borde  ega  företräde.  Organisa- 
tionen skulle  genomföras  på  en  tid  af  fem  år;  ryska  inqvarteringen  borde 
genast  upphöra,  utom  i  fästningarna,  som  skulle  ega  ryslc  besättning,  dock 
med  sträng  befallning  att  förblifva  inom  fästningarnas  område. 

**)  A:s  bref  finnes  tr.  i  CaStréns  Militärfrågor.  Jfr  samme  förf:s  Skild- 
ringar s.  358.  Möjligen  äro  de  of  van  (s.  308)  omnämnda  «Reflexionerna< 
öfver  Stjernvalls  forslag  resultatet  af  Palmfelts  granskning.  Armfelt  gillade 
Stjernvalls  anmärkningar  därvid,  hvilka  han  fann  »fullkomligt  såd.ina  som  de 
böra  vara<'. 


—  310  — 

blifvande  landtdag  —  och  utan  dess  beslut  ansäg  han,  i  likhet 
med  förslagets  författare,  saken  ej  kunna  genomföras  —  skulle 
möta  motstånd  genom  »Rysslands  och  Finlands  fiender». 

Vid  sin  ankomst  till  Petersburg  dröjde  Armfelt  icke  att 
bringa  saken  a  bane  hos  kejsaren,  men  möttes,  oväntadt  nog, 
af  ett  bestämdt  motstånd,  hvilket  han,  oaktadt  sitt  inflytande, 
aldrig  mäktade  besegra.  Han  skrifver  härom  till  Stjernvall  den 
5  Nov.  1811:  »Jag  fann  H.  M.  mycket  prevenerad  q\x\o\.  all  möj- 
lighet af  en  milis'  formerande  för  det  näj'varande^  i  anseende 
till  de  stora  missnöjen  detta  skulle  förorsaka,  fara  af  en  refus 
m.  m.  Om  jag  ej  mycket  bedrager  mig,  tycktes  mig  igen- 
känna vår  patriotiske  biskop,  *)  men  denne  soupgon  blir  likväl 
oss  emellan.  För  att  fullkomligt  karakterisera  vår  monark,  vill 
jag  likväl  gifva  en  precis  af  sista  momenterna  i  vårt  samtal.  Då 
flere  skäl  å  min  sida  anfördes  för  att  bevisa,  att  i  hela  projek- 
tet ej  fanns  något,  som  skulle  ådraga  kejsaren  refus  eller  miss- 
troende, blef  ungefärligen  H.  M:ts  svar  följande:  'Ecoutez!  En 
y  réfle'chissant  bien  cependant,  j'ai  assez  de  troupes,  pourvu 
qu'elles  soient  bien  menées.  Pourquoi  alors  éveillerais-je  des  mé- 
contentements,  ou  donnerais-je  des  embar-ras  a  un  peuple,  qui  a 
besoin  de  se  refaire  apres  la  guerre?  Pourquoi  me  mettrai-je 
dans  le  cas  d'obtenir  un  refus,  si  je  consulterais  la  nation,  ou  du 
blåme  et  de  la  méfiance,  si  je  voulais  la  surprendre  par  des  me- 
sures  arbitraires?  Non,  il  vaut  mieux  ajourner  tout  cela,  et 
songer  ä  tous  les  moyens  possibles  pour  la  rendre  heureuse. 
Cela  me  vandra  plus  que  100,000  hommes,  surtout  quand  je 
puis  y  ajouter  la  satisfaction  d'avoir  rendu  une  existence  civile  ä 
vos  pauvres  compatriotei  de  1'ancienne  Finlande,  dont  le  sort 
actuel  ne  saurait  étre  qu'alarmant  pour  les  habitans  de  la  nou- 
velle  Finlande.  Voilå  comme  j'cnvisage  la  chose;  m'approuvez- 
vouz?'  —  Verkligen  rörd  af  både  tänkesätt  och  expressionerna, 
som  åtföljde  dem,  sade  jag  kejsaren  allt  hvad  man  vid  ett  så- 
dant tillfälle  lifligen  känner;  men  beklagade  mig  naturligtvis  öf- 
ver  det  misstroende,  han  syntes  liysa  för  vår  patriotism,  äfven- 
som    öfver    den    delen    af  vår    ungdoms  öde,  som  hade  lust  för 


*)  Tengström  i  Åbo,  som  Armfelt  betraktade  med  ett  visst  misstroende, 
hvilket  delades  af  många  samtida.  Med  iitligt  missnöje  yttrade  sig  Armfelt 
mot  de  finnar,  som  han  ansåg  hafva  motverkat  saken.  <rAtt  man  på  ett  all- 
deles befängdt  sätt  sökt  visa  kejsaren  faran  iitaf  att  i  Finland  formera  en 
militär,  hör  till  vår  brist  på  esprit  piiblic,  vår  falska  patriotism  och  små  och 
fatala  vyer.  En  dag  kommer,  dä  de  illa  tänkande  varelser  och  trånghufvade 
bestar,  som  äro  emot  denna  mesure,  skola  med  tårar  af  blod  begråta  det  onda, 
de  gjort..     (Till  Fr.  Stjernvall   '"/,   1812.) 


—  311   — 

militärtjensten,  och  ännu  fruktade  för  den  ryska.  —  Härpå  pro- 
ponerade  H.  M.  mig  uppsättning  af  ett  värfvadt  regemente  på 
fyra  bataljoner  med  dubbelt  antal  af  mindre  officerare.  Jag 
sade,  att  detta  vore  en  pis-aller,  som  äfven  kunde  möta  svårig- 
heter, större  än  man  trodde;  ocli  härvid  stannade  saken  tills- 
vidare.» *) 

Frågan  förföll  således  för  tillfället,  och  tvä  mansåldrar  för- 
flöto_,  innan  den  framsynta  tanken  om  införande  af  en  allmän 
värnepligt  i  Finland  kom  till  utförande.  Men  1812  års  krig  i 
Ryssland,  då  hela  ryska  monarkiens  försvarskraft  spändes  till 
det  yttersta,  gaf  anledning  att  äter  bringa  saken  å  bane;  och 
alldeles  utan  påföljd  blefvo  ej  dessa  öfverläggningar  om  bildan- 
det af  en  finsk  militärstyrka,  ehuru  resultatet  endast  blcf  upp- 
sättningen af  tre  värfvadc  finska  jägareregementen  af  tillsammans 
3,600  man. 

Finlands  ledande  män  ansågo  under  kriget  1812,  att  dess 
heder,  tacksamheten  mot  Alexander  och  omsorgen  om  landets 
framtida  »politiska  existimation»  fordrade  ett  frivilligt  anbud  om 
uppsättandet  af  dessa  trupper;  och  för  ändamålet  föranstaltades 
en  allmän-  subskription,  hvars  utgång  dock  visade  sig  otillfreds- 
ställande. Anbudet  härom.,  framställdt  genom  generalguvernören, 
mottogs  af  kejsaren  med  tacksamhet  och  välvilja;  och  fråga 
väcktes  om  ett  större  uppbåd  i  anseende  till  den  kritiska  ställ- 
ningen;**) men  det  förslag,  som  i  sammanhang  härmed  ånyo 
framställdes  af  Armfelt,  att  sammankalla  en  landtdag  för  åstad- 
kommandet af  en  national-armering  i  stor  skala,  ledde  icke  till 
någon    påföljd.  ***)     Återigen    strandade  förslaget  pä  de  betänk- 


*)  Likväl  ansåg  Armfelt.  enligt  ett  senare  bref  till  Stjernvall  ('*/,j 
181 1)  alt  kejsaren  personligen  ej  vore  ogynnsamt  stämd  för  förslaget.  »Att 
projektet  till  en  milis  i  Finland  är  kejsaren  lika  agréabelt,  som  det  är  rys- 
sarna och  opatriotiska  finnar  emot.  därpå  eger  jag  svart  f>å  hvitt.  och  tar 
äfven  på  nådigaste  befallning  någon  preliminär  mesure  häruti,  som  ej  kan 
anförtros  papperet  ännu,  och  som  själfva  konseljen  ej  skall  begripa.  Men 
H.  K.  M.  har  1:0  fått  den  idén,  att  hela  denna  sak  är  impopulär,  2:0  att 
ifall  vi  ej  vore  nojJa^  denna  nationalarmering  skulle  kunna  hafva  farliga  följ- 
der. Likväl  är  denna  senare  idé  alldeles  ej  monarkens,  men  väl  hans  minist 
rars  och  några  oroliga  finska  hufvudens.  faux  zélés.  Mera  härom  då  vi  rå- 
kas —  car  toute  vérité  n'est  pas  bonne  ä  éctire,  si  méme  on  a  fait  la  dire«. 
Hvad  som  åsyftas  med  den  här  omnämnda  »preliminära  mesure»,  är  obekant. 
Att  förslaget  i  Petersburg   hemligen  motverkats,  synes  emellertid  uppenbart. 

**)  Se  Rehbinders  bref  till  K.  Stjernvall  ■'."-  181 2,  tr.  hos  Castrén, 
Militärfrågor,  samt  hans  bref  till  Mannerheim,  i  samma  forfrs  Skildringar  s. 
293.  295. 

***)  I  en  uppsats,  affattad  under   fälttåget  i  Ryssland  och  daterad  Poret- 
schije  "/t   1812.  antydde  Armfelt  nödvändigheten  af  att  en  landtdag  beviljade 


—  3^2  — 

ligheter  mot  ständernas  sammankallande,  som  väcktes  hos  kej- 
saren. Alexander  själf  ansågs  nu  ej  hafva  varit  därtill  obenä- 
gen^  men  sido-inflytelserj  ovisst  från  hvad  håll,  sades  hafva 
omstämt  hans  sinne  under  hans  besök  i  Finland  i  Augusti 
i8i2.  Stjernvall  talade  med  förbittring  om  sde  lömska  smyg- 
vägar och  falska  insinuationer»  som  härvid  begagnats,  *)  och 
Armfelt  själf  skref  i  September  till  Aminoff:  sAlla  riktiga  planer 
relativt  till  vår  armering  äro  échouerade  i  anseende  till  den  opi- 
nion, man  insinuerat  kejsaren  relativt  till  ständers  samlande.  Om 
generalguvernören  ej  varit  de  bonne  foi,  eller  huru  detta  skett^  vet 
jag  ej  och  vill  nu  mera  nästan  ignorera.  Inalles  finner  jag,  att 
en  ämbetsman  är  olycklig,  som  vågar  tänka  för  det  hela  och  i 
stort,  då  små  egna  dåliga  intressen,  egoism  och  små  intriger 
paralysera  allt».  Till  Ehrenström  skref  han  kort  därefter,  att 
»den  tanke,  som  man  ingifvit  kejsaren  om  hvad  en  landtdag  för- 
mår, har  så  aflägsnat  hans  sinne  från  att  sammankalla  en  sådan 
under  kriget,  att  han  ej  vill  höra  talas  därom».  **)  Armfelt  an- 
såg det  föga  »patriotiskt,  att  hafva  ingifvit  kejsaren  en  sä  dålig 
tanke  om  en  nation,  som  verkligen  var  god  och  med^örlig».  — 
Att  förslaget  strandade,  väckte  de  finske  ledande  mannens  be- 
kymmer. »Att  vår  armering»,  skref  Rehbinder,  »ej  skedde  i 
stort  och  vid  en  landtdag,  har  oberäkneliga  följder:  vår  nation 
förlorar  sin  existimation,  och  i  våra  finanser  blir  en  bankrutt 
oundviklie.» 


medel  för  utrustning  och  underhäll  af  en  finsk  armé,  då  landets  militära  kas- 
sor redan  vore  använda  dels  till  pensioner  åt  f.  d.  finska  militärer,  dels  till 
underhåll  af  i  landet  stationerade  ryska  trupper.  Anmärkningsvärdt,  särskildt 
i  en  till  ryske  kejsaren  ställd  skrifvelse,  är  Armfelts  yttrande  om  de  pensione- 
rade officerarna:  några  voro  otjenstbara  tillföljd  af  ålder  och  blessyrer,  men 
många  ej  borde  användas  af  andra  skäl  —  <aine  conduite  peu  conforme  ä 
Thonneur  militaire,  quoique  utile  pour  un  moment  ä  la  Russie,  mettant  un 
tres  grand  nombre  hors  de  cours*.  I  samma  uppsats  uttalade  Armfelt  den 
öfvertygelsen,  att,  om  Petersburg  under  krigets  gång  skulle  hotas  af  ett  fiendt- 
ligt  anfall,  så  vore  en  folkresning  för  tillfället  lätt  att  åstadkomma  äfven  i 
Finland;  han  erinrade  om  sin  erfarenhet  från  folkväpningen  i  Sverige  1788. 
*)  Castrén.  Skildringar,  s.  361. 
**)  ^Vs  *8i2  (Ups.  Bibi.).'  Frågan  synes  Ulligt  hafva  ventilerats  bland 
de  finska  patrioterna.  Ehrenström  skrifver  därom  till  AminoflF:  «Du  ville 
hafva  ständerna  sammankallade,  för  att  vinna  mera  sammanhang  och  soliditet 
i  armeringsföretaget.  Denna  tanke,  som  först  föreföll  mig  och  andra  betänk- 
lig i  utförandet,  blef  sedan  befunnen  den  enda  rätta,  men  då  man  omfattade 
den,  berättas,  att  du  varit  däremot.»  Sannfärdigheten  af  sistnämda  rykte 
bestreds  af  Aminoff;  han  hade  ej  blifvit  rådfrågad  om  saken,  hvarken  af 
ryska  eller  finska  statsministrar.  (Am.  t.  Mannerheim,  se  Castrén,  Skildringar, 
s.  361.) 


—  313  — 

Den  sistnämnda  farhågan  hade  sin  grund  i  de  dryga  kost- 
nader, som  Finlands  militärkassor  mästc  vidkännas  för  uppsätt- 
ning och  underhall  af  de  jägareregementen,  hvilka  skulle  hafva 
bildats  genom  frivilliga  bidrag.  Såsom  nämndt  är,  hade  dessa 
sammanskott  visat  sig  alldeles  otillräckliga,  och  öfvcrhufvud  mötte 
denna  ^armering  i  smatts  hvarjchanda  svårigheter,  hvilka  Fin- 
lands ledande  män  ej  tagit  i  beräkning.  *)  Endast  i  Viborgs 
län,  där  formlig  utskrifning  egde  rum  och  där  saken  bedrefs  at 
K.  Stjernvall  med  hans  vanliga  energi,  lyckades  det  att  pä  den 
korta  tiden  af  mindre  än  tre  månader  få  det  Viborgska  jägare- 
regementet färdigbildadt.  Stjernvall  blef  dess  chef,  och  omsor- 
gen om  dess  angelägenheter  blef  för  en  tid  ett  stående  ämne  i 
Armfelts  brefväxling  med  (Jen  nitiske  landshöfdingen  och  rege- 
mentschefen. Saken  vållade  dem  emellertid  båda  bekymmer, 
icke  minst  sedan  regementet,  på  Armfelts  tillstyrkan,  erhållit  det 
pä  sitt  sätt  hedrande  uppdraget  att  under  en  del  af  år  1813  bi- 
träda vid  garnisonstjensten  i  Petersburg.  **) 

Svårigheten  att  erhålla  dugliga  officerare  var,  jämte  sakens 
ekonomiska  sida,  ett  stående  bekymmer  och  föranledde  ofta  häf- 
tiga utbrott  af  Armfelts  harm.  Den  aflöning,  som  bestods  offi- 
cerarna, var  beräknad  efter  rysk  måttstock  och  mindre  än  den 
i  Finland  förut  vanliga,  hvilket  äfven  bidrog  till,  att  de  finska 
officerarna  sökte  undandraga  sig  tjenstgöring.  ***)  »Att  man  ej 
skall  få  officerare  till  ett  regemente,  för  det  att  det  är  tjenst- 
görande»,  skref  han  till  Stjernvall  (^'^  18 13),  »är  en  vanära  för 
vår  ungdom.     När  har  en  militär  droit  att  välja  tjenstgöring  och 

*)  Se  härom  Castrén,  Militärfrågor,  och  de  där  införda  bref  från  bro- 
ilerna Stjernvall  och  frän  Armfelt.  Kejsarens  reskript  om  bildandet  af  dessa 
trupper,  utfärdadt  den  ^'^  l8i2,  innehöll  försäkran,  att  dessa  endast  skulle  an- 
vändas i   händelse  af  anfall  på   Finland  eller  de  ryska  Östersjöländerna. 

**)  Underrättelsen  härom,  skrifver  Stjernvall,  kom  som  ett  »åskslag»;  inan 
bode  hafva  vetat,  att  «vi  ej  äro  vuxna  att  schavotiera  på  Petersburgerpara- 
derof.  Farhågan  härför  visade  sig  emellertid  ogrundad:  i  sina  bref  från  Pe- 
tersburg vitsordar  Armfelt  of;a,  alt  regementet  gjorde  lycka  i  den  ryska 
hufvudstaden  genom  sin  goda  hållning  och  skick.  Längre  fram  (Aug.  1813) 
skref  Armfelt  till  Ehrenström:  »Detta  regemente  är  les  enfants  gåtés  de  la 
cour,  de  la  ville  et  du  ministre  de  la  guerre;  de  få  allt,  hvad  de  peka  på. 
Karl  Stjernvall  har  som  créateur  ej  sin  like,  han  är  skapad  för  att  vara  en 
stor  herre,  rik  och  i  en  betydande  activité.  Ara  och  talanger  äro  nu  blott 
hans  rikedom».  Se  vidare  härom  G.  A.  Gripenbergs  utförliga  uppsats  »An- 
teckningar rörande  den  1812  uppsatta  Finska  militärens  historia»  i  Finsk  mi- 
litär tidskrift    1892  —  94. 

***)  A.  till  K.  .Stjernvall  den  Vj  Febr.  1S13:  »Vi  äro  vana  vid  goda 
löner,  utan  att  göra  gagn.  Af  naturen  aldrig  nöjda  och  pretentiösa,  skola  vi 
gnälla  öfver  allt,  och  vår  fattigdom,  som  i  allmänhet  ej  är  större  än  ryssar- 
nas, skall   blifva  vår  cheval  de  bataille.» 


—  314  — 

lokal?  Hur  kan  det  falla  Palmfelt  in  att  ej  gifva  order  åt  de 
yngre,  att  här  infinna  sig  till  tjenstgöringr  Är  var  förste  militär 
en  simulacre  af  riksdag,  där  hvar  och  en  förklarar  sin  avis  och 
sin  tanke?  Mycken  oanständighet  har  jag  hört,  och  detta  vore 
en  orsak  till  kassation  i  alla  andra  land,  än  det  som  varit  vag- 
gan för  Anjala-förbundet». 

En  annan  tvistefråga,  som  rörde  hela  den  nyuppsatta  fin- 
ska militärstyrkan,  var  kommando-ordens  språk.  De  finska  offi- 
cerarna vägrade,  på  grund  af  en  utan  tvifvel  aktningsvärd  känsla 
för  landets  själfständighet  och  bevarandet  af  dess  traditioner,  att 
använda  annat  språk  än  svenska,  under  föregifvande  att  de  ej  kunde 
lära  sig  de  ryska  kommando-orden.  Armfelt,  som  frän  början 
ansett,  att  kännedom  om  ryska  språket  i  Finlands  eget  intresse 
borde  allmännare  inhemtas  i  landet,  *)  höll  bestämdt  pä  de  ryska 
kommando-orden  och  upptog  motståndet  med  mycken  förtör- 
nelse.  Stjernvall  torde  hafva  delat  hans  äsigt,  och  kejsaren  sy- 
nes hafva  väntat  sakens  genomförande.  Men  kommando-orden 
förblefvo  svenska,  oaktadt  Armfelts  protester.  »Min  opinion  re- 
lativt till  ryska  kommando-ord%  skref  han  till  Stjernvall  (^^/'u 
1 812),  »kan  jag  aldrig  ändra,  ehuru  jag  ser  af  de  anförda  skälen, 
att  ej  kan  annorlunda  ske,  än  att  bibehålla  de  svenska.  En 
evig  vanära  för  finska  konceptionen  och  patriotismen,  så  mycket 
mer  som  ^/m  af  hela  uppsättningen  ej  kan  svenska!  Vore  fråga 
om  kommando-ord  på  finska,  sä  vore  jag  helt  och  hållet  af  den 
äsigt,  att  par  esprit  national  bibehålla  dem  eller  creera  dem.  Men 
hur  i  Herrans  namn  bevisa  någon  tänkande,  att  ett  ljud,  h varat 
soldaten  intet  förstår,  är  bättre  än  ett  annat,  honom  lika  obe- 
kant? Jag  befattar  mig  aldrig  med  att  advocera  den  saken; 
Gud  och  än  mindre  människor  fä  mig  aldrig  att  agera  mot  min 
öfvertygelse.»  **) 

Militärfrågan  i  sina  olika  sidor  var  och  förblef  ett  ömtå- 
ligt kapitel.  Till  ekonomiska  och  andra  svårigheter  kommo  äf- 
ven  personliga  obehag  och  tvister  i  detta  ämne  mellan  de  finska 
statsmännen  i  Petersburg  och  styrelsen  i  Finland.  Det  gick  en 
gång  därhän,  att  Stjernvall,  på  grund  af  någon  misshällighet  med 
generalguvernören  och  regcringskonseljen  i  Abo,  önskade  att 
slippa  all  befattning  med  Viborgska  regementet.  Armfelt,  som 
upprepade  gånger  önskat,  att  han  själf  icke  inlåtit  sig  i  dessa 
obehagliga  militärfrågor,  ansåg  dock  Stjernvall  omistlig  och  skref 


*}  Se  ofvan.  sid.  288. 
•*)  Jfr  Castrén,  Militärfrägor. 


'>  r  ••     

—    DO    — 

till  honom  (''/,,  1813)  följande  bref,  som  i  vissa  afseendcn  är 
upplysande  för  frågans  historia.  »Att  taga  det  violenta  parti, 
nämligen  att  lemna  all  befattning  med  regementet,  går  ej  an  ////; 
1:0  för  det  att  kejsaren  själf  uppdragit  Er  det,  och  således  hans 
samtycke  fordras;  2:0  för  att  ej  speia  gökarnas  spel,  som  ej  ön- 
ska annat  än  att  se  Er  ur  brädet,  för  att  sedermera  fa  göra 
main  basse  på  detta  regemente,  hvars  hela  formation  är  en  så 
komplett  parodi  på  indolentia  Aboensis.  Se  här  mitt  råd.  Skrif 
gubben  *)  till  beskedligt  och  moderat ;  gör  honom  en  exposé  af 
sanningen,  af  principen  till  allt;  visa  honom  prins  Gortschakow 
i  perspektif  som  den,  hvilken  verkligen  gaf  Er  första  idén  och 
äfven  moyenerna,  dem  hans  bureau  sedermera  bortkränglat;  och 
sluta  med  att  bedja  gubben  skaffa  Er  utaf  med  befälet  genom 
anmälan  hos  kejsaren,  som  sjelf  nommément  chargerat  Er  af  allt 
och  exigerat,  det  Ni  skulle  behälla  det.  Detta  kan  jag  allt  athr- 
mera,  som  en  dagssanning».  —  Om  rädet  följdes,  är  obekant; 
men  det  synes,  att  Armfelt  ansåg  sig  säkrare  kunna  påräkna 
understöd  för  hela  företaget  pä  högsta  ort  i  Petersburg  än  hos 
de  ledande  männen  i  Finland.  Särskildt  misstrodde  han,  som  det 
heter  i  samma  bref,  »de  kortsynta  och  afundsjuka  figurer,  som 
leka  blindbock  på  Auras  stränder». 

I  sammanhang  med  tvisten  om  de  finska  militärfrågorna 
må  här  omnämnas  en  annan  misshällighet  frän  samma  tid.  Den 
sträckte  sig  äfven  till  den  finska  kommitténs  egen  krets  i  Peters- 
burg. Det  var  af  vigt  under  de  krigiska  utsigterna  181 2,  dä 
Finlands  armering  var  på  dagordningen,  att  inom  landet  behålla 
så  många  finska  officerare  som.  möjligt.  Armfelt  fann  det  vara 
»oanständigt,  opatriotiskt  och  hufvudlöst»,  att  finska  officerare 
under  dåvarande  förhållanden  sökte  att  fä  gå  i  svensk  tjenst.  **) 
För  att  förebygga  en  emigration  af  finska  officerare  utfärdades 
då,  på  hösten  18 12,  ett  påbud,  att  de  finska  officerare,  som  ville 
öfverflytta  till  Sverige,  skulle  återbära  de  löner,  som  de  sedan 
freden  uppburit.  Denna  förordning,  som  af  omständigheterna 
kunde  synas  berättigad,  väckte  Hfligt  missnöje,  särskildt  inom 
Finlands  militära  kretsar;  och  den  lades  finska  kommittén  till 
last,  särskildt  dess  ordförande  och  statssekreteraren  baron  Reh- 
binder.  ***)  Däraf  framkallades  en  långvarig  brytning  mellan 
dem  och  Armfelts  gamle   vän  Aminofi",  som  ansåg  denna  åtgärd 


*)  Generalguvernören  Steinheil. 
♦*)  A.  till   Aminoff  "/,   1812  (Rilax). 
***)  Såsom  dess  egentlige  upphofsman  ansågs  dock  chefen  for  regerings- 
konseljens  ekonomi-departement   Nlannerheim. 


—  3i6  — 

egenmäktig  och  hänsynslös.  *)  Det  ansågs  nödigt  att  lata  för- 
ordningen åtföljas  af  en  modifierande  förklaring,  att  den  icke 
skulle  hafva  afseende  pä  personer,  som  på  grund  af  laga  skäl, 
såsom  arfsangelägenheter  m.  m.,  ville  återvända  till  Sverige. 


Tvistefrågor  saknades  sålunda  icke;  och  med  enigheten 
mellan  Finlands  ledande  män  i  Petersburg  och  i  Abo  var  det, 
såsom  vi  sett,  stundom  klent  beställdt.  Många  af  de  senare  be- 
traktade kommittén  i  Petersburg  ända  från  dess  inrättande  **) 
med  misstroende,  och  en  viss  spänning  inträdde  tidigt  nog.  När 
Aminoff,  sedan  kommittén  varit  i  verksamhet  ett  par  månader, 
kom  från  Finland  till  Petersburg,  för  att  inträda  i  sin  nya  verk- 
samhet, var  han,  säger  Armfelt,  »stinn  af  kritiker  på  allt  hvad 
man  här  gjort  och  i  admiration  för  regeringskonseljens  dumheter 
och  misstag».  Kommitténs  ställning,  särskildt  under  Armfelts 
ledning,  gjorde  den  till  ett  slags  högsta  instans,  öfver  både  ge- 
neralguvernören och  regeringskonseljen;  och  nekas  kan  icke,  att 
den  personliga  styrelse,  som  Armfelt  var  i  stånd  att  införa  ge- 
nom sin  ställning  till  monarken,  skulle  kunna  hafva  medfört  sina 
vådor,  om  ej  fosterlandskärleken,  under  alla  öfverilningar,  varit 
det  för  honom  alltid  bestämmande.  Regeringskonseljen  fann  sig 
ofta  sårad  och  tillsidosatt  af  de  rättelser,  som  kommittén  gjorde 
i  dess  arbete;  och  arbetet  ökades  i  väsentlig  grad  genom  den 
rastlösa  verksamheten  under  de  första  månaderna  af  kommitténs 
bestånd.  Äfven  creneralcruvernörcn,  den  välmenande  grefve  Stein- 
heil  var  stundom  högst  missnöjd  med  den  nya  myndighet,  som 
ställt  sig  mellan  honom  och  kejsaren.  Det  gick  en  gång  så 
långt,  att  han  förklarade  för  statssekreteraren  Rehbinder,  enligt 
dennes  berättelse,  att  sedan  kommittén  bildades,  »Finland  icke 
haft  en  moments  lugn  och  att  alla  möjliga  olyckor  varit  följden 
af  denna  infernala  inrättning.»  ***) 

Denna  missnöjda  stämning,  hvars  egentliga  säte  var  Abo, 
var  sålunda  ingen  hemlighet  för  Armfelt.  »Jag  vet»,  skrcf  han 
till  Aminoff,  »att  man  i  konseljen  är  balt  missnöjd  med  kommit- 
tén; äfven  har  jag  sett  svart  pä  hvitt  därpå.     i\ian  kan  ej  accu- 

*)  Rehbinder  har  i  åtskilliga  bref  (se  Castrén.  Skildringar,  s.  301  o.  f. 
samt    uppsatsen    R.    H.  Rehbinder  i  Finsk  Tidskr.   1879)  redogjort  för  denna 
tvist,    under    hvilken   han,   ehuru   erkännande   att  åtgärden   var  förhastad,  dock 
gjorde  sig  solidarisk  med  Armfelt. 
•*)  Jfr  ofvan,  s.  283. 
***)  Castrén,  Skildringar,  s.  293. 


—  317  — 

sera  kommittén  för  något,  men  man  pastär,  att  den  ar  tyck- 
mycken,  ömtålig  och  ej  indulgent,  dä  man  gör  representationer 
m.  m.  Kanske  är  det  sä;  men  sölar  gör  ej  kommittén,  såsom 
de  smä  Alexandrarna  i  konseljen».  *)  Med  någon  synnerlig  akt- 
ning yttrade  han  sig  i  allmänhet  icke  om  dessa  sina  finska  äm- 
betsbröder. I  den  första  statsskrift  rörande  Finland,  som  han 
öfverlemnadc  till  kejsaren  kort  före  kommitténs  definitiva  bil- 
dande, karakteriserade  han  regcTingskonseljen  såsom  bestående  af 
män,  »som  saknade  vana  vid  större  angelägenheters  behandling; 
deras  synvidd  och  deras  tillvägagäende  vittnade  mindre  om  be- 
gåfning  än  om  rena  och  hederliga  afsigter».  **)  Och  längre  fram, 
dä  tvistefrågorna  yppade  sig,  och  den  fortlöpande  kritiken  från 
Åbo  beskäftigt  frambärs  till  Petersburg,  sparade  han,  efter  sin 
vanliga  sed  i  uppretade  ögonblick,  ej  pä  härda  tillmålen,  hvilka 
det  säkerligen  vore  orätt,  äfven  mot  Armfelts  eget  minne,  att 
taga  efter  bokstafven.  "**)  Oftast  äro  dessa  utbrott  föranledda 
af  det  motstånd,  som  från  Abo  gjordes  mot  hufvudstadens  för- 
läggande till  Helsingfors;  klagomål  däröfver  ingingo  ofta  från 
Armfelts  vänner,  landshöfdingen  i  Nylands  län  Fr.  Stjernvall  och 
A.  Ehrenström,  som  båda  med  ifver  och  skicklighet  arbetade  för 
Helsingfors'  omskapning. 

Bittert  klagade  Armfelt  redan  i  början  af  sin  bana  som 
finsk  statsman  öfver  den  otacksamhet,  som  han  förmente  sig 
hafva  rönt  af  Finland.  »Dem,  som  nu  bebo  den  jorden,  kan 
Gud  i  himmelen  ej  förnöja.  Afund,  dumhet,  lust  att  bedöma 
utan  kännedom  af  det  de  bedöma,  liknöjdhet  om  allmänt  väl, 
värma  och  nit  blott  för  enskildt  intresse,  ett  omätligt  aflägs- 
nande  från  all  esprit  public;  med  ett  ord,  alla  fel  och  laster,  som 
bereda  staters  fall  och  som  närma  människoslägtet  till  djurriket 
—  pä  det  viset  har  jag  fått  lära  känna  mina  landsmäns  tack- 
samma och  kloka  känslor  för  allt.  hvad  pä  fyra  månader  man 
för  dem  velat  göra  och  gjort.  Detta  skulle  göra  mig  högst 
olycklig,  om  en  enda  sak  funnes,  ett  enda  faktum,  hvaruti  mig 
kunde    förebrås   brist  pä  ömhet  för  det  allmänna,  brott  mot  för- 


•)  V,   1812  (Rilax). 

**)  tfApergu  de  la  situation  actuelle  de  la  Finlande»,  *'/,j  181 1.  Gynn- 
samt utfaller  dock  hans  omdöme  öfver  justitiedepartementet,  samt  om  chefen 
för  ekonomidepartementet,  baron  Mannerheim,  om  hvilken  han  äfven  i  sina 
enskilda  bref  alltid  yttrar  sig  med  mycken   aktning. 

***)  Äbo  vore  en  »infam  håla»,  med  »trähufvuden,  barbarer  och  bofvarc; 
«man  borde  då  och  då  låta,  som  Alcibiades,  hugga  rumpan  af  en  hund  och 
släppa  den  på  regeringskonseljens  gård,  pour  donner  ä  ce5  messieurs  une 
matiére  de  reflexions,  digne  de  leur  perspicacité*  o.  s.  v.  (Till  Aminoff,  '/, 
1812,  till  Ehrenström  ^°/,   1814.; 


—  3i8  — 

fattningar  eller  lagar,  missbruk  af  makt  eller  förtroende.  Alla 
skälla  som  uppretade  bandhundar,  men  ingen  är  i  stånd  att  fram- 
visa något  —  utom  tomma  Ijud.j'  *)  »Om  man  hedrar  mig  med 
nanmet  af  Finlands  far»,  heter  det  en  annan  gång,  »så  är  jag, 
som  många  föräldrar,  i  den  olyckliga  cas  att  hafva  otacksamma 
och  ohörsamma  barn».  **) 

I  dylika  missmodiga  ögonblick  kunde  han  önska  att  lemna 
de  finska  angelägenheterna  ät  sitt  öde  —  till  dem,  som  då 
skulle  få  »mindre  tid  att  sofva  och  kritisera»  —  och  bosätta  sig 
på  Aminne.  Men  dessemellan  fann  han,  att  pligten  bjöd  att  »ej 
décourageras»,  och  ansåg,  att  »sanningen,  oföränderligt  och  dri- 
stigt framförd,  skulle  hafva  sin  verkan  ä  la  barbe  des  Athéniens». 
Klokast  fann  han  att  ej  bry  sig  om  hvarken  »finska  artigheter 
eller  ryska  kruschki»,  utan  »låtsa  om  ingenting  och  gå  sin  väg 
rakt  fram».  »Om  jag  tjente  mitt  land  och  individer»,  skref  han 
till  sin  vän  Ehrenström  (f|  Sept.  1813),  »af  den  öfvertygelsen  eller 
med  det  hopp,  att  däraf  njuta  något  slags  annan  satisfaktion  än 
den,  jag  njuter  inom  mig,  så  tror  jag  visst,  att  jag  blefve  inak- 
tiv. Men  nu  går  jag  min  väg,  utan  att  på  minsta  sätt  bry  mig 
om  andras  opinion,  tämligen  rik  på  förakt  för  mina  söta  lands- 
män, som  ej  skola  veta,  hvarken  hvad  jag  för  dem  gjort  eller 
hvem  jag  varit,  förrän  då  jag  ej  mer  är  till;  —  et  tout  cela 
n'est  que  tant  mieux». 

Till  Finlands  generalguvernör,  den  redlige  grefve  Steinheil, 
Finlands  uppriktige  vän,  stod  Armfelt  i  ett  på  det  hela  godt 
föhållande,  oaktadt  denne  stundom  syntes  göra  gemensam  sak 
med  finska  kommitténs  belackare,  och  oaktadt  långsamheten  i 
hans  kansli  ofta  vållade  Armfelt  förargelse.  Redan  en  månad 
efter  början  af  kommitténs  arbete  ville  grefve  Steinheil  lemna 
sin  plats,  förbittrad  öfver  att  till  ledamot  i  regeringskonseljen 
utsetts  en  person,  som  han  ej  föreslagit.  Armfelt  och  Rehbin- 
der  gjorde  allt  för  att  ställa  saken  till  rätta:  Armfelt  uppgaf, 
att  han  hos  den  ryska  styrelsen,  som  ej  synes  hafva  varit  ge- 
neralguvernören bevågen,  »gifvit  bataljer  för  hans  räkning»;  han 
ville  fortfarande,  oaktadt  Steinheils  missnöje  och  misstänksamhet, 
hos  kejsaren  »lika  lifligt  soutenera  hvem  som  gör  honom  till  vil- 
jes». ***)     Följande  utdrag  ur  Armfelts  bref  till  bröderna  Stjern- 


*)  Till   K.  Stjernvall  ",',   1812. 
**)  Till  Ehrenström  ",'3    1812. 
***)  A.  till  K.  Stjernvall  */,  1812.     Se  vidare  härom  Castrén,  Skildringar 
186  o.   f. 


—  319  — 

vall  från  vintern  iSii  —  i8i2  äro  i  detta  afseende  upplysande: 
^Generalguvernören  vill  man  ät;  bäde  Speranski  och  krigsmini- 
stern äro,  om  jag  ej  mycket  bedrager  mig,  dess  hemliga  fiender. 
De  tala  om  hans  svaghet,  och  att  han.  malgré  sin  heder  och 
integrité,  föres  af  sin  fru  och  sina  skrifvarc.  Om  ock  sä  vore, 
sä  hafva  vi  finnar  ej  skäl  ännu  att  klaga  däröfver,  hvarför  jag 
ock  pä  en  af  mina  P.  M.  om  Finland  skrifvit  till  kejsaren:  que 
la  bonté,  la  justice  et  Tamour,  que  cet  homme  porte  aux  Fin- 
nois  sont,  pour  ainsi  dire,  la  mesure  de  ce  que  nous  croyons 
trouver  dans  le  coeur  de  notre  souverain,  ...  et  qu'ainsi  nos 
voeux  étaient  å  tous  de  conserver  ce  representant  de  notre 
maitre.  Jag  tror  att  detta  gjort  effekt».  Längre  fram,  sedan 
Steinheils  »kansli  och  nägra  andra  kanaljer  gjort  honom  alldeles 
rasande»,  skref  Armfelt  ('^/^  1812):  »Han  anser  sig  som  kejsa- 
rens förmyndare,  försäkrad  om  att  ingen  plats  bör  tillsättas,  in- 
gen grace  göras  utan  hans  föreskrift.  Allt  hvad  ära  och  pligt 
fordra,  har  jag  gjort  för  att  soutenera  gubben,  som  är  utan  all 
appui  här.  Men  vill  han  absolut  fälla  sig,  sä  kan  jag  ej  i  läng- 
den hjälpa  det.  Han  förlorar  mest  därpä;  så  Finland,  men  ej 
jag,  som  de  vilja  åtkomma  med  denna  intrigen.  .Ty  min  hela 
önskan  är  att  snart  fä  komma  i  lugn  till  mitt  Äminne,  innan 
jag  alldeles  förstört  min  fortune.» 

Det  låg  emellertid  i  själfva  den  yttre  ställning,  som  Arm- 
felt intog  i  den  dubbla  egenskapen  af  kommitténs  ordförande 
och  kejsarens  förtrogne,  något  som  gjorde,  att  L^inlands  högste 
ämbetsman  gent  emot  honom  med  ett  visst  misstroende,  fjir  att 
icke  säga  afundsamhet,  vakade  öfver  sin  myndighet.  Ofver- 
gående    brytningar,    föranledda    häraf,    saknades   sålunda  icke;*) 


*)  Ett  långvarigare  missförstånd  synes  iiafva  eyt  rum  på  våren  1813, 
då  Steiiiheil  återtagit  ämbetet,  som  under  ett  hälft  år  förvaltats  af  Armfelt 
säsom  hans  vikarie.  Ett  personligt  sammanträffande  återställde  det  goda  för- 
hållandet, att  döma  af  A:s  bref  till  Ehrenström,  dat.  Åbo  "/,(,  1813.  «J'ai 
passé  4  jours  ici,  pour  voir  notre  bon  et  excellent  gouverneur  general  se  re- 
tablir;  et  je  suis  sur,  que  bientot  il  se  portera  assez  bien  pour  continuer  a 
travailler  au  bonheur  d'un  pays,  qu'  il  aiine  tnictix  que  les  ^/,  de  ses  propres 
habitans.  Son  voyage  lui  a  donné  des  grandes  lumiéres  sur  le  vtai  de  notre 
situation  et  l'a  mis  en  méme  de  développer,  avec  plus  de  certitude,  les  plans 
trés-sages,  qu"il  forme  pour  notre  bien-étre.  Tant  que  je  suis  dans  les  affai- 
res,  je  le  seconderai  en  tout,  et  j'espére  prononcer  un  jour  h.  TEmpereur.  que 
jamais  la  Finlande  n'a  eu  et  n'aura  un  gouverneur  general  qui  remplit  mieux 
le  but  —  c'est  ä  dire,  qui  réunit  mieux  les  interéts  du  souverain  ä  ceux  de 
son  peuple.  Nous  sommes  convenus  de  diflereutes  bonues  choses,  qui  s  exe- 
cuteront  å  la  barbe  des  clameurs  sots  et  des  clameurs  méchants.«  Likväl 
klagar  han  äfven  sedermera  öfver  generalguvernörens  svaghet  och  »lätthet 
att  taga  impressioner  af  alla  gökar». 


—   320    — 

njen  pä  det  hela  gjorde  Armfelt  rättvisa  åt  grefve  Steinheils 
goda  afsigter  och  verkliga  ömhet  för  Finlands  väl,  och  särskildt 
ansåg  han,  att  Finlands  generalguvernör  icke  hade  någon  an- 
ledning till  »jalousie».  Bestäindt  förnekade  han,  att  han  själf 
»ville  spela  en  role  på  generalguvernörens  bekostnad».  »Min 
Gud»,  tillägger  han,  »om  han  kunde  öfvertygas  om  min  dégout 
för  all  ostentation  i  allmänhet  och  än  mer  för  den,  som  i  min 
position  skulle  sätta  mig  mer  en  évidence.,  än  jag  det  absolut 
'nödgas  vara!  —  Jag  vill  visserligen  arbeta  på  att  i  allt  göra 
mitt  land  godt,  men  det  är  ej  exclusivt  eller  som  premier  acteur. 
Je  jouerais,  s'il  le  faut,  le  role  de  valet,  pourvu  qu'il  tienne  a 
arriver  honorablement  au  but».  *) 

Det  kan  betviflas,  att  Armfelt,  med  all  sin  varma  foster- 
landskärlek, skulle  hafva  nöjt  sig  med  en  underordnad  ställning: 
det  öfverensstämde  med  hans  skaplynne  att  helst  vara  —  »le 
premier  acteur».  Och  i  själfva  verket  var  hans  ställning  sådan, 
att  ingen  kunde  göra  honom  första  platsen  stridig.  För  Finland 
syntes  han  i  vissa  afseenden  nästan  omistlig.  »Hvem  befinner 
sig»,  frågade  Ehrenström  en  af  de  missnöjda,  »i  lyckligare  om- 
ständigheter att  kunna  gagna  sin  fosterbygd,  och  hvar  finnes  i 
värt  land  flere  talanger  förenade  på  ett  ställe?»  Endast  person- 
liga motståndare  ville  förneka  de  tjenster,  Armfelt  gjort  sitt 
land;  ingen  kunde  med  fog  klaga  öfver  missbruk  till  det  allmän- 
nas förfång  eller  till  egen  nytta  af  det  stora  inflytande,  som  han 
egde  hos  Alexander.  Detta  berodde  pä  rent  personliga  egen- 
skaper, till  hvilka  samtiden  egde  fä  motsvarigheter  att  uppvisa, 
och  på  den  öppna  och  frimodiga  ton  hos  kejsaren,  som  Armfelt 
från  början  anslagit  och  som  han  alltjämt  bibehöll.  »Du  må  tro», 
skref  han  till  Aminoff,  *)  »att  min  oberoende  och  raka  marche, 
då  det  rör  mitt  land,  frapperar;  men  det  har  lyckats  väl  hos 
kejsaren,  som  flere  gånger  sagt  mig:  Quand  on  verra,  qu'on  ne 
veut  pas  marcher  dans  votre  sens,  dites-le-moi  I  J'ai  des  bons 
épérons.  Det  har  jag  gjort  och  fått  saken  i  gång».  Långa  och 
talrika  öfverläggningar  med  kejsaren,  stundom  långt  ut  pä  nät- 
terna, hade  Armfelt  under  denna  tid  af  ansträngd  verksamhet, 
lian  an.såg  dessa  arbetsstunder  som  högtider,  och  nämner  dem 
sällan  utan  uttryck  af  den  varmaste  tacksamhet  för  den  ädle 
monarken.  »Folk  som  vilja  skada  och  förvilla»,  skref  han,  »hafva 
roat    sig  att  utgifva,  det  kejsaren  ej  med  nöje  arbetade,  att  han 


*)  A.  t.  Ehreaätröm  ^|j  1814. 
**)  =";,,  1811. 


—    321    — 

skydde  gräliga  affärer,  af  hörde  med  ledsnad  föredragningar,  m.  ni. 
Det  är  en  infa)>i  lögn.  I  hela  hans  rike  finnes  ingen  sådan  träl 
som  han,  med  mer  redighet,  ordning  och  godt  omdöme  .  .  . 
Sällan  slutas  någon  qväll.  utan  att  arbetet  räckt  från  '/j  7  till 
II,  och  frän  6  om  morgonen  till  '  ^3  är  han  öfverhopad  af  folk. 
I  min  själ  är  jag  förnöjd,  att  hafva  sett  hos  vår  suverän  de 
tänkesätt  för  vårt  land,  för  menskligheten,  och  de  stora  moyens, 
han  har  för  att  göra  det  goda».  *) 

Det  var  vid  dessa  öfverläggningar  dock  icke  ensamt  Fin- 
lands angelägenheter,  som  voro  ä  bane.  Vigtiga  världshändel- 
ser stundade,  och  vi  hafva  redan  sett,  att  Alexander  frän  bör- 
jan, äfven  i  fråga  om  Rysslands  yttre  politik,  gärna  lyssnade  till 
sin  finske  rådgifvare. 

Det  i  Rysslands  och  Europas  historia  minnesvärda  året 
181 2  medförde  en  förändring  i  arbetet  för  Finlands  angelägen- 
heter. Armfelt  hade  förutsett,  att  sä  skulle  ske..  Vid  årets  bör- 
jan hade  han  skrifvit:**)  »Det  enda,  som  jag  nu  befarar,  är  att 
det  krig,  som  synes  hota  oss,  afbryter  min  vidsträckta  plan  för 
Finlands  uppkomst  och  själfbeständ.  Ty  då  kejsaren  reser  till 
armén,  är  det  förbi  med  den  reguliera  marchen  af  affärer.»  Det 
gemensamma  arbete,  som  så  nära  sammanslutit  monarken  och 
hans  rådgifvare,  fick,  sedan  kejsaren  på  våren  18 12  lemnat  Pe- 
tersburg, en  annan  karakter.  Omständigheterna  medgåfvo  knap- 
past dess  återtagande  under  den  tid  på  hösten  samma  år,  som 
Alexander  tillbragte  i  sin  hufvudstad,  medan  Napoleon  gjorde 
sitt  olycksbringande  tåg  till  och  från  Moikwa.  Till  Armfelts  allra 
sista  lefnadsminnen  hörde  väl  några  få  dagars  personligt  samar- 
bete med  Alexander,  sedan  denne,  efter  halftannat  års  frånvaro, 
på  sommaren  1814  återvändt  till  Petersburg,  krönt  af  ära  och 
framgång,  ett  föremål  för  sitt  folks  och  sin  samtids  beundran 
och  hyllning.  Men  sjukdomen  hade  då  redan  brutit  Armfelts 
krafter,  och  hans  återstående  dagar  voro  räknade. 

Med  tillfretlsställelse  kunde  dock  tsaren  och  hans  rådgifvare 
blicka  tillbaka  på  hvad  som  under  deras  gemensamma  arbete 
blifvit  uträttadt  for  Finlands  väl  under  åren  181 1  och  1812.  I 
Finlands  historia  efter  1809  äro  dessa  år  framför  de  flesta  andra 
minnesvärda,  ej  blott  genom  hvad  som  då  utfördes  till  Finlands 
nydaning,  utan  ock  genom  de  förhoppningar,  som  väcktes.  Kif 
och  tvister  hade  visserligen,  enligt  från  fäderna  ärfd  sed,  ännu 
hemmastadd  på  båda  sidor  af  Bottenhafvet.  icke  uteblifvit;  bittra 


*)  Till  K.  Stjernvall  ^^  ,,   i8n. 
**)  Till  K.  Stjernvall  '»/j    1812. 
Tegnér,  6.    il.   Aim/elt. 


—    322    — 

ord  hade  växlats  mellan  finska  patrioter.  Men  stort  och  upp- 
lyftande är,  i  sin  helhet  sedt^  ändock  skådespelet  af  den  ifver 
för  fosterlandets  väl  och  den  omtanke  för  dess  själfständighet, 
som  besjälade  deras  arbete.  De  tvistade  ej  om  målet,  endast 
om  medlen. 

Hvad  de  uträttat,  har  Finlands  folk  under  senare  slägten 
med  tacksamhet  erinrat  sig,  medan  ögonblickets  små  tvister  och 
ömsesidiga  förlöpningar  längesedan  hafva  sjunkit  i  glömskan. 
Att  äter  framdraga  de  senare  ur  arkivens  gömmor,  är  en  föga 
tacknämlig  uppgift.  Icke  för  att  grumla  minnet  af  fosterlands- 
älskande mäns  redliga  arbete,  utan  för  att  visa  de  svårigheter, 
med  hvilka  det  varit  förenadt,  —  svårigheter,  ej  blott  beroende 
på  yttre  förhållanden,  utan  ock  på  mänsklig  svaghet,  ärfda  tra- 
ditioner och  fördomar  —  har  en  antydan  därom  icke  bort  sak- 
nas i  skildringen  af  den  mans  lif,  som  dä  intog  främsta  platsen 
bland  Finlands  patrioter. 


( 


VIII. 

I  Ryssland. 

I8I2. 


•  ret  1812  är  i  Europas  historia  framför  andra  minnesvärdt 
Lvj^  genom  århundradets  mest  ödeläggande  fälttåg.  Det  be- 
tecknar en  afgörande  vändpunkt  i  Europas  öde  och  i  den  mans, 
som  under  ett  årtionde  hållit  det  underkufvadt.  Med  stolthet 
minnes  Ryssland  detta  är;  det  gick  dä  i  spetsen  för  Europas 
befrielse.  Men  den  krigiska  ära,  som  därunder  skördades  af  det 
»heliga  Ryssland»,  var  ingalunda  den  förnämsta.  Träftåndc  säger 
mot  slutet  af  1812  den  snillrike  Joseph  de  Maistre,  som  under 
denna  tid  vistades  i  Petersburg  och  uppmärksamt  följde  sam- 
tidens tilldragelser:  *)  »Under  detta  alltid  minnesvärda  år  hafva 
ryssarna  förväfvat  en  ära,  som  är  obestridlig,  som  ej  tåler  hvar- 
ken  om  eller  men.  Det  är  äran  af  en  fosterlandskänsla,  ensam  i 
sitt  slag,  af  en  hängifvenhet  utan  gräns,  af  en  trohet,  som  ej 
kunnat  rubbas.  Med  afseende  på  deras  krigiska  förtjenst,  synes 
den  mig  inskränka  sig  till  det  mest  beundransvärda  mod  .  .  . 
Ryssarna  börja  redan  tala  om  att  de  besegrat  dem,  som  segrat 
öfver  Europa.  Men  först  och  främst  borde  de  tillägga:  oss 
själfva  inbegripna;  för  det  andra  hafva  fransmännen  i  själfva 
verket  blifvit  besegrade  genom  elementerna.  Atergif  dem  bröd, 
furage  och  kläder  —  och  vi  skola  göra  klokast  i  att  gifva  oss 
af   frän    Petersburg.»    —    Det    var,  sade  samtiden,  »general  No- 


*)  Corresp.  diplomatique.     I:  23S, 


—  324  — 

vember»    och    ej   fältmarskalken   Kutusow,  som  dref  fransmännen 
ur  Ryssland. 

I  början  af  detta  krig  deltog  Armfelt,  dock  utan  att  föra 
något  befäl,  endast  säsom  tillhörande  kejsarens  stab  och  såsom 
en  af  hans  många  militära  rådgifvare.  Han  följde  den  tillbaka- 
vikande  ryska  hären  från  Vilna  till  Smolensk  —  under  ett  miss- 
mod^ som  ständigt  växte.  Krigisk  ära  var  härunder  icke  att  för- 
värfva;  men  genom  sitt  deltagande  i  de  långa  förberedelserna 
till  detta  ödesdigra  krig  har  Armfelt,  såsom  vi  till  en  del  redan 
sett,  spelat  en  betydande  rol  i  Rysslands,  man  kan  äfven  säga, 
i  Europas  historia.  I  själfva  verket  har  han  under  sitt  mång- 
skiftande lif  aldrig  intagit  en  större  och  mera  inflytelserik  ställ- 
ning än  under  denna  tid.  Samtida  historiska  källor  bära  därom 
vittne;  i  den  tryckta  litteraturen  behöfver  man  ej  forska  länge, 
innan  man  finner  hans  namn  vid  sidan  af  Alexanders  främsta 
rådgifvare  under  den  nya  politik,  som  åren  1811  och  18 12  med- 
förde. Omdömena  om  halten  af  Armfelts  verksamhet  växla; 
men  äfven  motståndare  och  afundsmän  erkänna  hans  stora  in- 
flytande och  hans  lifliga  deltagande  i  de  frågor,  som  afgjordes 
genom  det  vid  Lithauens  gräns  i  Juni   18 12  började  världskriget. 

Armfelts  personliga  ställning  i  den  ryska  hufvudstaden  un- 
der tiden  närmast  före  krigets  utbrott  var  ej  blott  bemärkt,  utan 
lysande.  Såsom  Finlands  högste  ämbetsman  i  Petersburg  var 
han  inrättad  på  stor  fot:  han  bebodde  ett  af  kejsaren  upplåtet 
och  möbleradt  palats,  med  stort  utrymme  ej  blott  för  honom 
och  hans  familj,  utan  ock  för  finska  kansliet  och  för  en  talrik 
betjening.  Gästvänligt  rnottogos  i  detta  hem  de  finska  landsmän- 
nen; julen  firades  hos  finska  kommitténs  ordförande  med  gästa- 
bud pä  gammalt  svenskt  vis,  enligt  hvad  han  själf  berättar.  Men 
den  finska  kolonien  i  Petersburg  var  dock  långt  ifrån  att  utgöra 
Armfelts  hufvudsakliga  umgänge.  I  kejsarens  hof,  hos  hans 
moder  och  hans  gemål,  hvilka,  såsom  vi  sett,  från  början  mot- 
tagit Armfelt  med  synnerlig  utmärkelse,  syntes  Alexanders  nye 
förtrogne  såsom  en  af  de  mest  bemärkta  gestalterna;  och  öfver- 
allt  i  Petersburgs  förnäma  värld  var  han  en  eftersökt  och  firad 
gäst.  Oupphörlii^a  fester,  officiella  och  enskilda,  inkräktade  i 
början  mera  af  den  genom  arbete  strängt  upptagna  tiden,  än  han 
önskat.  »Om  jag  vore  yngre  och  rikare,  mindre  trött  på  värl- 
den, så  skulle  ingen  dödlig  kunna  vara  lyckligare  än  jag^  skrif- 
ver  han  till  sin  liustru,  »såvida  en  herskares  godhet  och  allmänt 
anseende  kunna  bidraga  till  lifvets  lycka.  Men  jag  saknar  mitt 
tillbakadragna    lugn    och    dem    af    de    mina,    .som   ett  härdt  öde 


—  325  — 

vidt  skildt  mig  från».  *)  »Det  ansträngda  lif,  jag  för»,  skref  han, 
^passar  icke  för  min  ålder.  Men  hvad  skall  jag  görar  Då 
man  är  ställd  i  spetsen  för  en  afdclning  af  styrelsen,  där  allt 
skall  göras  nytt,  stadgas  och  ordnas,  måste  man  vara  verksam 
pä  allt  sätt.» 

För  Armfelt,  mera  än  för  de  flesta,  utgjorde  dock  delta- 
gandet i  societetslifvet  på  sitt  sätt  en  sida  af  hans  offentliga 
verksamhet.  **)  I  Petersburg  återfann  han  många^  af  dem,  med 
hvilka  hans  växlande  lif  fört  honom  i  beröring.  Åldrad  och  af- 
fallen  återsåg  han  general  Igelströhm,  som  med  honom  under- 
tecknat Vereläfreden,  och  som  i  Warschau  ridderligt  bistått  hans 
hustru  under  flykten  från  Italien.  Grefvinnan  Litta,  en  af  det 
ryska  hofvets  främsta  damer,  hade  under  namnet  Skavronski  till- 
hört den  umgängeskrets,  som  i  Neapel  gjort  Armfelts  lif  ange- 
nämt och  som  bevittnat  förföljelsen  mot  honom.  Hertigen  af 
Serra  Capriola,  hans  gamle  beskyddare  under  landsflykten  i 
Ryssland,  drottning  Karolinas  af  Neapel  sändebud,  hade  dröjt 
qvar  i  Petersburg,  äfven  sedan  olyckorna  j:;jort  det  neapolitan- 
ska konungaparet  hemlöst;  och  han  intog  där  till  följd  af  sina 
älskvärda  personliga  egenskaper,  sin  erfarenhet  och  sin  rikedom 
en  betydande  ställning  inom  den  sällskapliga  och  politiska  värl- 
den. Ehuru  ej  längre  i  diplomatisk  tjenst,  betraktades  han  i 
Petersburg  såsom  »le  doyen  éclairé»  i  diplomatiska  värf;  och  för 
mänga  gällde  hans  ord  såsom  politiskt  orakel.  ***)  I  Serra  Ca- 
priolas gästfria  hus  sökte  Armfelt  gärna  förströelse  och  tillfälle 
till  samtal  med  politiskt  liktänkande:  och  »le  bon  duc»  —  eller, 
såsom  han  stundom  mera  förtroligt  kallas,  »neapolitanska  gub- 
ben» —  oninämnes  ofta  med  tacksamhet  i  Armfelts  bref  frän 
denna  tid. 

Hos  den  gamle  italienske  diplomaten  samlade  sig  helst  de 
vänner  af  Tancien  régime,  som  här  i  Europas  nordligaste  hufvud- 


"*)  Stundom  klagar  han  bittert  öfver  desssa  pligter,  som  i  yngre  aren 
varit  honom  så  angenäma:  »Petersbourg  n'est  réellemeut  pas  falt  pour  un 
homme  en  place,  qui  vaque  å  sa  besogne  conime  il  L.'  faut;  car  la  cour,  les 
grands,  les  importuns,  les  inutiles  et  les  suppliants  imaginent  un  chacun  dans 
son  particulier,  qu'on  n'a  rien  ä  faire  que  pour  eux,  et  qu'on  n'existe  que 
pour  leur  appartenir.  Je  me  couche  tärd,  je  me  leve  matin,  et  quand  je  con- 
sidére  ce  que  j'ai  fait  dans  toute  la  journée,  je  suis  honteux  de  voir  que  ce 
n'est  pas  1-e  quart  de  ce  que  je  savais  faire  jadis.«  (Till  grefvinnan  A.  '/, 
1812). 

***)  Se  bl.  a.  d"Allonvilles  skildring  af  den  gamle  diplomatens  ställning 
(Mémoires,  T.  V:  216).  Jfr.  Smitt,  Zur  näheren  Aufklärung  iib.  d.  Krieg  in 
1812.  s.  289. 


—  326  — 

stad  ansägo  sig  tryggade  för  Bonapartes  förföljelse.  Bland  de 
franska  emigranterna  i  denna  krets  märktes  den  bekante  kriga- 
ren och  memoarförfattaren  grefve  d'Allonville  och  den  ryktbare 
legitimistiske  skriftställaren  och  filosofen  grefve  Joseph  de  Mai- 
stre,  som  här  innehade  en  qvasi-diplomatisk  ställning  såsom  om- 
bud för  den  landsflyktige  konungen  af  Sardinien.  Dit  hörde 
markis  Paulucci,  en  italiensk  officer,  som  efter  växlande  öden 
och  efter  ett  framgångsrikt  fälttåg  i  Georgien  anländt  till  Peters- 
burg och  där  hastigt  intagit  en  inflytelserik  ställning.  *)  Här 
syntes  äfven  den  polske  patrioten  grefve  Mikael  Oginski,  som  i 
Petersburg  arbetade  för  Polens  befrielse,  i  förhoppning  att  pä 
Alexanders  ädelmod  och  liberala  tänkesätt  vore  mera  att  bygga 
än  på  Napoleons  dunkla  förespeglingar.  I  denna  krets  råkades 
äfven  Rysslands  främste  män,  amiralen  Mordvinow,  kejsarens 
ungdomsvän  Novosiltzow,  m.  fl. 

Ryktbarast  af  alla  de  Bonapartes  fiender,  som  under  år 
1812  samlades  i  Petersburg,  var  den  preussiske  ex-ministern  baron 
von  Stein,  den  man,  som  ansetts  hafva  haft  största  förtjensten  af 
att  Alexander,  oaktadt  olyckorna  i  krigets  början,  fasthöll  sin 
föresats  om  krig  pä  lif  och  död  —  en  ståndpunkt,  som  Armfelt 
frän  början  intagit.  Den  tyske  statsmannens  skaplynne  var  för 
mycket  skildt  från  Armfelts,  för  att  någon  egentlig  sympati  mel- 
lan dessa  meningsfränder  skulle  kunna  uppstå.  För  Finlands 
och  Sveriges  angelägenheter  i  världsstriden  saknade  Stein  det 
intresse,  som  besjälade  Armfelt  jämte  hatet  mot  »korsikanen». 
Att  Sveriges  »lilliputtiska  angelägenheter»  under  krigets  gäng  af 
Alexander  inblandats  i  hans  politik,  beklagade  Stein  öfvermodigt; 
och  för  Finlands  statssekreterare,  den  ädle  Rehbinder,  förklarade 
han,  att  kejsaren  gjort  orätt  att  ej  förvandla  Finland  till  en 
rysk  provins.  **)  Han  skildrar  Armfelt  såsom  j-gewandt  und  riih- 
rig;»  hans  äsigter  vore  kloka  (»gescheut»),  men  ginge  ej  på  dju- 
pet, och  han  saknade  grundlighet  och  stadga;  mindre  genom 
öfvertygelsens  kraft  än  genom  sidoinflytelser  inverkade  han  på 
ärendenas  g^ng.  ***) 


*)  Med  afseende  på  Paulucci  hade  Armfelt  å.  kejsarens  vägnar  frågat 
J.  de  Maiötre  till  råds,  och  dennes  rekommendation  syntes  hafva  varit  af  in- 
flytande.    fSe  de  Maistre,  Corresp.  dipl.  I:   73). 

**)  Se  Pertz,  Steins  Leben,  III:  92,  2oi  (jfr  Munsters  bref  till  Stein, 
s.  186,  188);  och  Castrén,  Skildringar,  s.  281.  Rehbinder,  som  själf  lifligt 
beskrifvit  sina  samtal  med  Stein  och  gifvit  en  träffande  karakteristik  af  hans 
])ersonlighet,  afbröt  tvärt  samtalet. 

***)  Pertz,    Steins    Leben    III:    60.     I    ett    bref  från  Stein  (7  Nov.   1812, 
Pertz,  anf.  st.  III,  206)  heter  det:  »Armfeld,  mit  dem  ich  mich  tibrigens  ganz 


—  327  - 

Med  mera  sympati  än  Armfelt  bcdömes  af  Stein,  hvilken 
äfven  som  statsman  behöll  näcrot  af  den  lärde  tyskens  tungrodd- 
het,  skildras  han  vid  denna  tid  af  den  ofvannämnde  franske  emi- 
granten grefve  d'Allonville,  som  genom  bildningsgäng  och  sär- 
skiidt  genom  sina  militära  intressen  stod  honom  personligen  när- 
mare. Han  nämner  Armfelt  i  första  runmiet  säsom  den  som, 
oberoende  af  tsarens  ministrar,  vid  denna  tid  ledde  sakernas 
gång:  Stein  var  i  hans  ögon  endast  ett  af  Armfelts  »mest  an- 
vända redskap».  »Armfelts  minne»,  säger  han,  »skall  alltid  för- 
blifva  mig  kärt  ...  I  Ryssland  förstod  man  att  uppskatta  hans 
erfarenhet  och  hans  förmåga,  och  under  en  tid  var  han  styrel- 
sens hufvudledare.  Få  människor  hafva  till  den  grad  egt  lysande 
själsgåfvor,  snabb  och  vidsträckt  uppfattning,  en  oerhörd  lätthet 
att  arbeta.  Han  syntes  veta  allt,  och  hans  enda  fel  var  att  på 
samma  gång  omfatta  för  mycket.  Han  förlorade  sitt  inflytande 
i  det  ögonblick,  dä  hans  förmåga  var  som  mest  nödvändig  fcir 
det  land,  som  han  tjente  med  ifver.»  *) 

Med  förvåning  sågo  ej  minst  Armfelts  forna  landsmän  i 
Sverige  den  växande  gunst  hos  Alexander,  som  hastigt  gjorde 
honom  till  en  makt  i  Petersburg.  Sveriges  representant  i  Peters- 
burg efter  Stedingks  afresa  sommaren  i8ii.  den  gamle  chargé 
d'affaires  Schenbom,  och  efter  honom  grefve  Karl  Löwenhielm 
yttrade  sig  ofta  i  sina  depescher  härom,  på  samma  gång  .som 
de  tacksamt  erkände  de  verkliga  tjenster,  Armfelt  i  sin  nya  ställ- 
ning   gjorde    sitt    gamla    fädernesland.     Ordnandet    af   svenskars 


gut  vertrage,  tripotirt  mit  seiner  Regsamkeit,  Phffigkeit,  Oberflächlichkeit 
in  allem  diesem  mit  und  kocht  und  siedet  in  seinen  77  Töpfen  politische, 
militairische,  finanzielle,  Europäische  und  Finnische  und  Lappländische  An- 
gelegenheiten.* 

*)  d'Allonville,  MémoireF,  V:  219.  Bland  samtida  memoarskrifvare, 
som  utförligare  omtalat  Armfelts  förhållanden  vid  denna  tid,  må  äfven  näm- 
nas den  på  sin  tid  mycket  lästa  hertiginnan  d'Abrantés,  som  i  sina  memoarer 
egnat  ett  helt  kapitel  åt  sitt  minne  af  honom,  skildrande  hans  hat  mot  Na- 
poleon och  «le  mal  qu'il  fit  å  l'empereurr.  (Mém..  T.  XVII).  Efter  dessa 
och  andra  källor  har  Armfelts  namn  ingått  i  Europas  historiska  litteratur  för 
denna  tid.  Lanfrey  (Hist.  de  Napoleon,  V:  4331  nämner  honom  såsom  upp- 
hofsman  till  fälttågsplanen  mot  Napoleon.  Armfelts  »mémoires  politiques  et 
militairesff  säger  han  »paraissent  avoir  exercé  une  sérieuse  influence  sur  les 
déterminations  de  Tempereur.»  Bernhardi  (Geschichte  Russlands,  i  Staaten- 
geschichte  d.  neuer.  Zeit.,  XXI),  som  användt  ryska  källor  och  ej  bedömer 
Armfelt  med  synnerlig  sympati,  erkänner  att  han  blifvit  med  öppna  armar 
mottagen  af  kejsaren:  «der  gewandte  Schwede  wusste  die  gute  Aufnalime, 
"leren  er  sich  erfreute,  so  gut  zu  beniitzen,  dass  er  im  Kurzeii  Alexanders 
Gunst  in  höhem  Grade  gewannc  (anf.  st.,  s.  693).  Äfven  Rysslands  store  ro- 
manförfattare Leo  Tolstoy  låter  i  sin  berömda  historiska  roman  «Krig  och 
fred».  Armfelt  uppträda,  ehuru  blott   i  förbigående. 


*       •  —  328  — 

enskilda  angelägenheter,  hvilket  pä  vanlig  diplomatisk  väg  mötte 
svårigheter,  genomfördes  med  lätthet  genom  Armfelts  hjälp. 
Längre  fram  skola  vi  se,  att  Löwenhjelm  äfven  såsom  Sveriges 
politiska  ombud  hade  att  påräkna  hans  inflytelserika  medverkan. 


Det  politiska  närmande  mellan  Sverige  och  Ryssland,  som 
egde  rum  i  början  af  1812,  medförde  också  en  upprättelse  för 
Armfelt  från  svensk  sida.  En  af  tsarens  inflytelserikaste  rädgif- 
vare  kunde  icke  af  Sveriges  regent  under  dåvarande  tidsförhål- 
landen betraktas  såsom  en  likgiltig  person;  den  anledning  till 
missnöje,  som  Armfelt  egde,  måste  undanrödjas.  Karl  Johan 
sände  honom  vänliga  helsningar  genom  sitt  nya  sändebud  till 
Petersburg,  grefve  Karl  Löwenhjelm,  och  han  gaf  personligen 
ett  ridderligt  erkännande  af  en  begången  oförrätt  genom  sitt 
uppträdande  mot  Armfelts  vördnadsvärda  hustru. 

Efter  att  länge  hafva  vistats  i  tillbakadragenhet  på  landet, 
qvarhällen  af  sjukdom  hos  sin  dotter,  grefvinnan  Piper,  var  gref- 
vinnan  Armfelt  först  i  början  af  Mars  181 2  färdig  att  följa  sin 
makes  ifriga  uppmaningar  att  begifva  sig  till  Petersburg.  *)  Hon 
befann  sig,  stadd  på  denna  resa,  i  Stockholm;  och  kronprinsen 
begagnade  sig  då  af  tillfället  för  att  gifva  henne  och  hennes  man 
den  upprättelse,  som  förhållandena  syntes  göra  önskvärd,  och 
som  säkerligen  hans  egen  billighetskänsla  bjöd. 

Det  var  aftonen  före  grefvinnan  Armfelts  afresa  från  Stock- 
holm, den  I  Mars  18 12,  pä  en  bal  hos  utrikesministern  v.  En- 
geström,  som  kronprinsen  beredde  sig  tillfälle  till  ett  samtal  med 
henne.  Sedan  Armfelts  landsflykt,  således  under  nära  ett  är, 
hade  hans  maka,  ä  hans  och  sina  egna  vägnar  djupt  sårad  i  sin 
värdighet,  undvikit  att  synas  i  den  förnäma  världen  i  Stockholm. 


*)  Armfelt  befarade,  att  henues  långa  qvarstannande  i  Sverige  skulle 
vid  ryska  hofvet  kunna  uttydas  såsom  brist  på  tacksamhet  för  den  utmärkelse, 
som  därifrån  tilldelats  henne,  eller  såsom  en  motvilja  mot  att  lemna  Sverige. 
Hans  egen  ställning  skulle  komma  att  anses  tvetydig,  fruktade  han,  så  länge 
förhållandet  mellan  Sverige  och  Ryssland  ännu  var  sväfvande.  Annorlunda 
syntes  honom  saken,  dä  alliansförslaget  i  början  af  1812  bragtes  å  bane. 
«Depuis  ene  la  Suéde  cherche  l'alliance  de  la  Russie,  et  que  tous  les  mau- 
vais  bruits  ont  cessé,  qu'on  s'est  efforcé  de  répandre  relativement  au  projet 
de  la  reconquéte  de  la  Finlande,  ta  présence  ä  Stockholm  ne  signifie  rien», 
skref  han  till  sin  hustru  i  Febr.  181 2.  «Mais  au  moment  011  je  travaillais  ä 
la  réunion  des  deux  Finlandes  et  a  leur  conservation,  et  qu'on  voulait  qu'il  y 
entrait  un  />/us  grtifu/  f/nn,  tu  congois  bien  que  lon  arrivée  a  Stockholm  était 
unc  belle  arme  pour  les  scélérats  d*ici.« 


-  329  - 

Det  uppträde,  som  nu  egde  rum,  undgick  icke  att  väcka 
uppmärksamhet  och  ansats  genast  ega  en  politisk  betydelse. 
Själf  berättar  grefvinnan  Armfelt  att  kronprinsen  under  synbar 
förlägenhet  vändt  sig  till  henne  och  genast  börjat  tala  om  hennes 
mans  ädla  och  aktningsvärda  uppförande  såväl  mot  hans  nya 
fädernesland,  som  mot  det  gamla.  »Jag  svarade»,  säger  grefvin- 
nan Armfelt,  »att  han  alltid  uppfört  sig  väl,  och  att  han  säker- 
ligen icke  hade  något  att  förebrå  sig  med  afseende  på  trohet 
mot  sina  suveräner  och  sitt  fädernesland.  Jag  teg  därpå  och  bi- 
behöll en  något  misslynt  eller  åtminstone  allvarsam  min.  Efter 
en  stunds  tystnad  sades  det,  att  man  likväl  förmodade,  att  hvad 
man  nyss  sagt  gjorde  mig  ett  nöje.  Mitt  svar  blef:  '}a^  helt 
visst;  jag  är  mycket  glad  att  finna,  att  man  omsider  gör  honom 
en  rättvisa,  som  han  aldrig  upphört  att  förtjenas».  Kronprinsen 
lät  sig  icke  afskräcka  genom  dessa  något  kyliga  svar,  för  öfrigt 
högst  karakteristiska  för  Armfelts  hustru,  utan  var,  säger  hon, 
»högst  artig  och  vände  med  flit  sitt  tal  till  mig  oupphörligt. 
Jag  satt  på  en  soffa  mellan  honom  och  grefvinnan  Brahe;  men 
jag  var  ganska  förlägen,  ty  hela  sällskapet  hade  ögonen  fästa 
pä  mig».  *) 

Ryska  hofvets  chargé  d'affaires  i  Stockholm,  baron  Nicolai, 
skyndade  att  inberätta  nyheten  om  denna  lilla  scen,  som  genast 
blef  ett  allmänt  samtalsämne,  till  rikskanslern  Romanzow,  och 
Armfelt  fick  del  af  hans  bref;  saken  både  öfverraskade  och 
gladde    honom.  **)     Hans    hustru,   som  gjort  så  mycket  för  hans 


*)  Jfr  Schinkels  skildring  af  detta  uppträde  (Minnen  VI:  132).  Upp- 
giften att  kronprinsens  afsigt  med  detta  samtal  endast  vnrit  att  utforska,  hvad 
grefvinnan  Armfelt  af  sia  man  fått  veta  om  utgången  af  Löwenhjelms  be- 
skickning, förefaller,  jämförd  med  hennes  egen  enkla  berättelse,  högst  osan- 
nolik. Mycket  hade  hon  icke  att  förmäla,  att  döma  af  Armfelts  bref  till 
henne  från  denna  tid.  (Grefvinnan  Armfelts  bref  till  sin  man  "  3.  till  sin  dotter 
■'»  1812.) 

**)  I  bref  till  Ehrenström  (-','3  1S12)  redogör  Armfelt  på  följande  sätt 
för  Nicolai's  depesch,  fäsom  den  blifvit  honom  meddelad  (ett  utdrag  ur  de- 
peschen finnes  tryckt  i  Ahnfelt,  Två  krönta  rivaler,  II:47):«Le  Frince  Royal 
a  tout  fait  pour  regagner  l'estime  de  M:me  d'Armfelt;  il  a  tout  proposé  pour 
réparer  ses  torts  envers  son  époux;  je  crois  qu'il  a  obtenu  le  premier,  mais 
M:me  d"Armfelt  prétend  que  le  second  point  n"est  pas  admissible,  sans  que 
cela  soit  public  conime  a  été  TofTense.  Je  crois  qu'il  passera  par-Iå  méme, 
ne  cessant  de  dire  hautement  que  le  general  Armfelt  était  un  de  ccs  hommes, 
qui  en  faisant  admirer  ä  ses  amis  ses  talens  et  son  esprit,  förgait  ses  ennemis 
méme  de  rendre  le  méme  hommage  a.  son  caractére  et  h  la  noblesse  de  son 
åme.  Cela  est  fort  beau»,  tillägger  .\rmfelt,  »comme  vous  voyez;  et  certes 
cela  m'a  fait  du  bien  ici,  car  on  ne  s'altendait  pas  ä  ce  passage  subit  de 
sentimens.  Ainsi  faut  il  ou  les  altribuer  a  rinconséquence  —  ou  å  la  vérité.c 
(Ups.  Bibi.) 


—  330  — 

rehabilitation  efter  den  första  landsförvisningen,  kunde  sålunda  till 
det  nya  fäderneslandet  medföra  den  upprättelse  efter  Armfelts 
andra  förvisning,  hvarpå  han  länge  förgäfves  väntat. 

Väderleksförhållanden  gjorde  det  omöjligt  för  grefvinnan 
Armfelt  att,  såsom  hon  ämnat,  öfver  Ålands  haf  resa  till  Finland. 
Oförskräckt,  såsom  alltid,  företog  den  51-äriga  damen  den  långa 
resan  öfver  Torneå  till  Petersburg,  230  mil^  under  en  köld,  som 
vid  Torneå  uppgick  till  40  grader.  Öfver  en  månad  räckte  fär- 
den, och  först  den  6  April  var  hon  i  Petersburg,  öfverraskande 
sin  make  vid  skrifbordet.  ^Min  glädje  att  återse  henne  och  åter 
omfamna  henne,  är  obeskrifligs,  skref  Armfelt  till  sin  dotter  efter 
hennes  ankomst.  Och  till  henne  själf  skref  han  någon  tid  efteråt, 
dä  kriget  ånyo  skilt  de  båda  makarna:  »Du  är,  blir  och  har 
evigt  varit  en  ängel  här  på  jorden,  och  din  oföränderliga  och 
dyrkansvärda  conduite  mot  mig  är  utan  allt  exempel.  Om  du 
kunde  se  in  i  mitt  hjärta,  skulle  du  finna,  att  jag  förtjenar  litet 
af  de  känslor,  du  hyser  för  mig.» 


Utan  motståndare  och  afundsmän  hade  Armfelt  icke  nätt 
maktens  höjder  i  den  ryska  kejsarstaten.  Den  välvilja,  hvarmed 
Finland  till  följd  af  Armfelts  inflytande  omhuldades  af  kejsaren, 
väckte  de  ryska  statsmännens  afund;  oförsigtig  och  öfvermodig 
såsom  alltid,  gjorde  han,  såsom  vi  sett,  vid  förefallande  tvistefrågor 
mellan  Finlands  och  Rysslands  styrelse,  ingen  hemlighet  af  hvad 
han  tänkte  om  den  ryska  förvaltningen  och  dess  organer.  Redan 
kort  efter  sin  ankomst  till  Petersburg  kunde  han  skrifva:  »Jag 
är  i  öppet  krig  med  herrar  ministrar  angående  hvad  som  rör 
administrationen  af  finanserna  och  tullarna.»  *)  Och  längre  fram 
skref  han:  »Man  skall  vara  här  pä  stället;  man  skall  hafva  ett 
suiveradt  och  reguliert  arbete  med  detta  lands  ämbetsmän,  för 
att  förvissa  sig  om,  hur  långt  detta  land  är  skildt  från  all  sann 
upplysning,  och  huru  skadlig  en  ytlig  och  ofta  våldsam  hyfsning 
är  för  människohjärtat  och  förståndet.»  **)  De  ryska  ämbets- 
männen vore,  sade  han,  en  samling  af  »slickade  björnar  eller 
fernissade  barbarer».  »Fredrik  II  brukade  säga,  att  Sverige  var 
hundra  år  efter  sin  tid;  här  är  man  tusen  år  tillbaka.»  ^Ryss- 
land  har  inga  lagar,  som  lydas»,  hette  det  i  ett  annat  bref, 
»och    så    länge    dess    innevånare    eller  employés  ej  finna  sig  vid 


*)  Till  Ehrenström  »•;,,   181 1. 
•*)  Till   F.  Stjernvall  '«/,    181 2. 


OJ 


I  — 


att  underkasta  si^^  en  laglii;  niarche,  sä  blifva  de  odraglij^^a  i 
alla  land.>  *) 

Själf  var  Armfelt  ej  blind  för  vådorna  af  sin  ställning  och 
sitt  fria  språk.  »Här>,  skref  lian  en  gång  under  denna  tid,  »sou- 
tenerar  jag  mig  aldrig  i  längden,  för  jag  kan  ej  säga  annat  än 
hvad  jag  tänker,  dä  man  tvingar  mig  att  tala.  Tiga  kan  jag 
visserligen,  men  dä  påstår  hela  kejserliga  familjen,  att  mina  ögon 
och  les  muscles  du  visage  säga  allt.  Mask  vore  för  odräglig  att 
nyttja;  således  blir  Aminne  det  bästa  stället  att  vistas  pä.»  **). 

Det  var  icke  blott  Finlands  angelägenheter  och  utfall  af 
nyss  antydda  art,  som  skaffade  Armfelt  ryska  vederdelomän. 
Hans  verksamhet  inskränkte  sig  icke  till  de  finska  ärendena  eller 
till  Rysslands  utrikespolitik.  Den  omfattade  äfvcn  rent  inre  ryska 
angelägenheter:  Rysslands  administration  och  finanser,  dess  po- 
lisväsen och  dess  militärförvaltning  afhandlade  han  pä  kejsarens 
befallning  i  vidlyftiga  memorialer,  yrkande  förändring  af  den  be- 
stående ordningen.  Själf  erkände  han,  att  en  mängd  af  dessa 
ämnen  ännu  voro  honom  främmande:  han  litade  på  sin  erfaren- 
het och  sitt  osunda  förnuft».  ***) 

Mångahanda  voro  också  i  följd  häraf  de  uppdrag,  som  af 
hans  mäktige  beskyddare  anförtroddes  honom.  På  följande  sätt 
skildrar  han  sin  ställning,  kort  före  sin  afresa  till  armén  på  våren 
1812:  »Tills  dato  ha  alla  affärer  ackumulerat  sig  på  mitt  huf- 
vud:  genom  säte  i  konseljen  och  finans-  och  ekonomi-departe- 
menterna,  underhållskommissionen  eller  magasinernas  tillstånd, 
hvilka  jag  skall  inspektera  m.  m.  Ni  ser  genom  allt  detta,  att 
jag  ej  allenast  har  fan  om  foten,  utan  ock  om  halsen ;  ty  hvad 
detta  skall  göra  mig  fiender,  dä  jag  tror  mig  böra  tala  sanning- 
ens språk,  är  lätt  att  förstå.  Men  gä  i  sitt  kall  och  efter  sin 
öfvertygelse  utan  alla  konsiderationer,  har  varit  och  blir  min 
devis  till  döden.     Följden  häraf  är  fiender  och  förföljelser,  medan 


*)  Till  Ehrenström  '»i,,,  1812,  ^|^  1813  (Ups.  Bibi). 
**)  '^/j  1812  (Viurila). 
***■)  I  ett  href  till  Ehrenström  (^1/,,  1811)  förekommer  följande  ui talande, 
som  är  betecknande  för  Armfelts  ställning:  Ces  malheureuses  idées  des  écono- 
mistes,  amalgamées  ä  un  systéme  fiscal,  ont  créé  ici  un  inonstre,  qui  englou- 
tit  les  ressources  du  commerce  et  de  i'industrie.  Le  seul  qui  me  comprend 
bien,  c'est  Tempereur;  M.  de  Speranski  est  comme  tous  ces  grands  théori- 
ciens.  S.  M.  I.  compte  me  mettre  en  jeu  avec  tous  ces  athlites,  et  je  tra- 
vaille  å  un  mémoire,  qui  me  coiite  d'autant  plus,  que  je  n'ai  en  moi  des 
matériaux  que  le  bon  sens  et  quelque  expérience.  Il  faut  voir  comment  je 
sortirai  de  cette  lutte.  La  Finlande  est  mon  cheval  de  bataille;  car  ici  or» 
n'a  pas  encore  de  commerce.  Ainsi  c'est  encore  pour  ce  sol  ingrat  en  tout 
sens,  que  je  travaille.»     (Ups.  Bibi.) 


—  332  — 

man  lefver,  men  ära  och  rättvisa  af  eftervärlden.     Reste  ä  savoir 
hvad  som  är  bäst?     Mitt  val  är  gjordt.»  *). 

Endast  en  man  i  Ryssland  har  under  tiden  närmast  före 
Armfelts  uppträdande  genom  monarkens  förtroende  intagit  en 
motsvarande  ställning:  det  var  rikssekreteraren,  den  ryktbare 
Speranski.  I  Rysslands  historia  —  och  äfven  i  Finlands  —  är 
hans  namn  med  rätta  hedradt;  han  var  en  bärare  af  den  nya 
tidens  reformatoriska  sträfvanden  och  liberala  idéer.  Alexander 
trodde  sig  i  honom  hafva  funnit  den  man,  som  kunde  realisera 
de  drömda  statsideal,  hvilka  han  själf  sedan  ungdomen  omfattat. 
Under  åren  1809— 1811  var  Speranski,  ehuru  ej  tillnamnet,  hans 
allrådande  förste  minister,  pä  mänga  områden  omskapande  be 
stående  förhållanden  i  öfverensstämmelse  med  den  vesterländska 
bildningens  fordringar.  Han  började  ett  i  stor  stil  anlagdt  lag- 
stiftningsarbete, införde  ett  nytt  finanssystem,  omorganiserade 
förvaltningen,  inrättade  den  nya  statskonseljen,  hvari  han  själf 
blef  föredragande;  han  inskränkte  ministrarnas  makt;  han  fram- 
lade slutligen  ett  förslag  till  konstitutionell  författning  för  Ryss- 
land. 

Ännu  dä  Armfelt  i  Oktober  181 1  anlände  till  Petersburg, 
stod  Speranski  i  oförminskad  gunst  hos  Alexander.  Den  all- 
männa meningen  i  vissa  kretsar  hade  väl  börjat  vända  sig  emot 
honom,  och  redan  18 10  hade  den  ryktbare  ryske  historieskrif- 
varen  Karamsin  mot  honom  riktat  sin  bekanta  skrift  »Om  det 
nya  och  gamla  Ryssland»,  hvilken  med  förbittrad  skärpa  kland- 
rade hans  åtgärder.  För  sin  sak  hade  Speranskis  motståndare, 
hvilka  mest  tillhörde  Rysslands  högre  klssser,  äfven  vunnit  kej- 
sarens inflytelserika  syster  Katarina,  hertiginna  af  Oldenburg, 
som  var  högst  populär  i  Ryssland.  Men  kejsaren  behöll  sin 
tillit  till  sin  rädgifvare  och  kände  sig  personligen  sårad,  då  han 
ansåg,  att  anmärkningarna  mot  Speranskis  reformer  drabbade 
äfven  honom  själf.**)  Speranskis  konstitutionsförslag  181 1  hade 
särskildt  väckt  oro,  och  det  hade,  oaktadt  Alexanders  benägen- 
het därför,  icke  lyckats  att  besegra  riksrådets  motstånd.  Äfven 
kejsarens  moder  sades  hafva  gjort  sitt  inflytande  gällande  mot 
Speranski    i    denna    fråga  ***)     Men  ännu  bibehöll  han  sin  ställ- 


•)  Till  K.  Stjernvall,   i   April   181 2. 
**)  Se  härom   bernhardi,  Gesch.  Russlands,  II.  2:  645  o.  f. 
*•*)  «.Si    on    réussit    å  exciter  l'attention    de  rempereur  sur  les  suites  de 
rexécution    de    ce   projet,  le  premier  effet  devra  étre  la  disgrdce  de  M,  Spe- 
ranski,   dont    le    patriotisme    parait,    par   le  public,  étre  révoqué  en  doute  de 


.^^      -^  ^  ->      

—  j3j)  — 

ning  orubbad,  oaktadt  de  allt  högljuddare  ropen  mot  honom; 
ännu  den  i  Jan.  i8i2  erhöll  Speranski  i  en  hög  rysk  orden  ett 
vederniäle  af  kejsarens  ynnest. 

Tre  månader  efteråt  var  han  störtad  och  under  uttryck  af 
kejsarens  onåd  förvisad  från  hufvud staden  till  Nischnij  Nowgo- 
rod;  någon  tid  efteråt  skärptes  förvisningsstraftets  stränghot  genom 
hans  förflyttning  till  det  aflägsna  Perm.  Samtiden  häpnade  öf- 
ver  detta  plötsliga  fall  från  maktens  höjder.  Såsom  en  af  upp- 
hofsmännen  betecknjides  Armfelt,  Speranskis  medtäfiare  om  mo- 
narkens ynnest. 

Att  Armfelt  deltagit  i  de  åtgärder,  som  föranledde  Spe- 
ranskis aflägsnande,  bestyrkes  af  hans  papper.  Af  Armfelts 
brefväxling  framgår,  att  han  från  början  varit  missnöjd  med 
Speranskis  sätt  att  sköta  de  finska  angelägenheterna.  Uppre- 
pade gånger  karakteriserar  han  den  ryske  statsmannen  såsom 
en  »Iconstig  herre,  som  ibland  vill  lyfta  upp  oss  (finnar),  men 
som  äter  vid  andra  tillfällen  vill  låta  oss  känna  vår  dépendance. 
A  en  annan  sida,  har  han  alltid  ansett  Finlands  affärer  som  en 
liten  bisak»,  *)  Armfelt  synes  hafva  ansett  tvifvelaktigt,  huru- 
vida Speranskis  välvilja  mot  Finland  i  själfva  verket  vore  så 
uppriktigt  menad:  »Principerna  af  föreningen  med  Gamla  Finland 
äro  en  plein  adopterade  enligt  min  önskan»,  skref  han  i  Nov. 
i8ii  till  Stjernvall,  »men  som  ukasen  skall  uppsättas  af  Speran- 
ski, så  vet  jag  alldeles  ej,  när  saken  kommer  i  gång;  denna  så 
vigtiga  sak  lärer  väl  möta  svårigheter». 

Egentligen  var  det  väl  långsamheten  i  behandlingen  af  de 
ärenden,  hvilka  skulle  passera  den  allrådande  rikssekreterarens 
kansli,  som  från  början  vallade  denna  misstämning.  Därtill  kom 
tvifvelsutan  sedermera  rivaliteten  om  kejsarens  ynnest.  Men  or- 
sakerna till  Speranskis  fall  och  till  Armfelts  medverkan  till  hans 
störtande  lågo  dock  djupare  och  berodde  på  allmännare  anled- 
ningar. I  själfva  verket  sammanhänger  .Speranskis  fall  med  den 
systemförändring,  som  i8i2  inträdde  i  Äle.xanders  politik  och 
som  Armfelt  i  väsentlig  mån  bidrog  att  befästa. 

Michael  Michailovitsch,  som  i  ungdomen  erhållit  namnet 
Speranski  på  grund  af  de  rika  förhoppningar,  som  hans  lärare 
fästat  vid  honom,  hade  utgått  från  en  samhällsklass,  som  i  Ryss- 
land atnj()t  nästan  mindre  anseende  än  de  lifegnas.    Han  var  son 


jour  en  jour  depuis  quelque  temps»,  skrifver  Sveriges  chargé  d".'iffaires  Sclien- 
bom  redan   ^»,  Oktober  1811   (R.  A.^. 

*)  A.    till    sin    sviigerska    '"/u    1811     (Viurila),   till    Ainiuoft"    "  ,,   1811 
(Rilax). 


—  334  — 

af  en  prest,  och  benämningen  »popevitsch»  var  i  mängdens  ögon 
nästan  ett  vanbördighetens  märke.  Själf  hade  han,  det  oaktadt, 
genom  öfverlägsen  begåfning  gjort  sin  hastiga  och  lysande  äm- 
betsmannabana; och  äfven  hans  motståndare  erkände  hans  out- 
tröttliga arbetsamhetj  hans  skriftställaretalang,  hans  stora  för- 
måga. I  tsarens  följe  hade  han  bevistat  kongressen  i  Erfurt, 
och  det  berättades^  att  Napoleon^  intagen  af  den  ovanlige  man- 
nens snillrika  samtal,  i  Erfurt  skämtande  frågat  Alexander,  om 
han  ej  ville  till  honom  afsta  denne  statsman  i  utbyte  mot  ett 
eller  annat  konungarike.  *)  Under  åren  närmast  efter  Erfurter- 
kongressen  och  sä  länge  vänskapen  mellan  Ryssland  och  Frank- 
rike egde  bestånd^  var  Speranskis  inflytande  i  ständig  tillvä.xt. 
Han  ansågs  hafva  hemtat  mönstren  till  sina  reformer  från  Frank- 
rike; hans  liberala  sträfvanden,  b  vilka  delades  af  hans  herskare, 
hade  sin  rot  i  den  franska  upplysningsfilosofien;  efter  Code  Na- 
poleon ville  han  ombilda  den  ryska  lagen.  De  världsskakningar, 
som  under  årtionden  utgått  frän  revolutionens  härd,  Frankrike, 
betraktades  ej  af  honom  med  samma  afsky  som  af  dem,  som 
ansågo  tronernas  upprätthällande  nödvändigt  för  samhällenas  be- 
stånd. Därtill  kom  äfven  hos  Speranski  en  viss  benägenhet  för 
mysticism.  Han  beskyddade  de  hemliga  sällskap  i  humanitära 
och  andra  syften,  som  i  Ryssland,  såväl  som  annorstädes  i 
Europa,  florerade  vid  denna  tid;  han  sades  själf  ifrigt  deltaga  i 
dylika  sammankomster. 

Kom  så  det  kritiska  året  1812,  då  Ryssland  gick  att  ställa 
sig  i  spetsen  för  världsstriden  mot  Frankrike,  och  då  den  »lagliga 
ordningens  återställandes  blef  dagens  lösen.  Revolutionens  idéer 
och  hvad  därtill  hörde  lystes  i  bann;  filosoferna,  som  utbredt 
dem,  betecknades  som  en  »en  stor  och  fruktansvärd  sekt,  hvilken 
svurit  alla  troners  omstörtande;  med  en  infernalisk  skicklighet 
hade  de  för  detta  syfte  begagnat  sig  af  furstarna  själfva».  **) 
Ur  Armfelts  brefväxling  med  d'Antraigues  och  Friedr.  v.  Gentz 
känna  vi  väl  denna  tankegäng.  Men  nu  var  det  ej  längre  en- 
dast dessa  »emigrantlitteraturcns»  representanter,  hvilkas  största 
skrifställaretalang  J.  de  Maistre,  såsom  vi  sett,  vistades  i  Peters- 
burg, som  hyllade  dessa  läror.  Europa  reste  sig  mot  Napolcons 
förtryck;  och  hatet  mot  förtryckaren  medförde  ett  omslag  i  all- 
männa meningen  rörande  de  från  F'rankrike  utgångna  frihctsläror, 
hvilka  han  själf  trampat  under  fötterna,  men  i  hvilkas  namn  han 
intagit    sin    världsherskande   ställning.      De    liberala    samhällsför- 


*)  Bulgarin,  Meinoireii,  V:  66. 
** j  J.  de  Maistre,  Lettres  et  opuscules.  I:  254. 


—  335  — 

bättrare,  som  tillämpat  »grundsatserna  af  1789»,  blefvo  miss- 
tänkta personer.  Deras  afsigt  kunde,  syntes  det  nu  mången,  ej 
vara  någon  annan  än  att  upplösa  samhället  och  bereda  dess 
omstörtning. 

Alexander  kunde  väl,  äfven  sedan  kriget  på  lif  och  död 
mot  Napoleon  var  beslutadt,  i  sin  närhet  behålla  dennes  beund- 
rare, rikskansleren  Romanzow,  därföre  att  denne  var  en  allt- 
igenom obetydlig  person,  vid  hvars  mening  intet  afsecnde  fästes.  *) 
Men  Speranski,  reformatorn  efter  franskt  mönster,  han,  som  Na- 
poleon ansåg  värd  ett  kungarike  och  som  Talleyrand  uppmunt- 
rade, kunde  ej  längre  stå  vid  tsarens  sida  såsom  hans  förtrogne. 
Det  vore  i  sådant  fall  fara  värdtj  menade  de,  som  eggade  till 
striden,  ;jtt  den  ej  blefvc  långvarig:  i  Frankrikes  intresse  skulle 
Speranski  önska  en  snar  och  förödmjukande  fred,  för  att  i  ro 
kunna  fortsätta  sitt  samhällsupplösande  arbete. 

Det  är  i  ett  ofullbordadt  utkast,  skrifvet  med  Armfelts 
egen  hand,  som  den  sistnämnda  beskyllningen  framkastats,**) 
Han  var  icke  ensam  om  dessa  meningar.  Ryska  »patrioter», 
tillhörande  landets  förnämsta  kretsar,  hade  länge  med  missnöje 
sett  Speranskis  reformverksamhet;  hans  konstitutionsförslag,  fram- 
ställdt  under  en  så  kritisk  Lidpunkt,  hade  bragt  deras  misstro 
till  sin  höjd.  Historieskrifvaren  Karamsin,  som  förklarade  om 
Speranski,  att  han  icke  var  något  annat  än  »en  lärd  skolpojke», 
hörde,  såsom  vi  sett,  till  hans  hätskaste  motståndare.  Ämbets- 
männen voro  missnöjda  med  Speranskis  administrativa  inrätt- 
ningar; ministrarna  funno  sin  makt  tillintetgjord,  riksrådets  öf- 
verläggningar  nedsjönko  till  en  formalitet;  dess  medlemmar  ring- 


*)  Det  berättades,  att  Alexander  själf  sagt  till  svenska  sändebudet 
grefve  Löwenhjelm,  då  denne  uttryckte  sina  farhågor  för  Romanzows  franska 
sympatier:  cVar  lugn:  han  gör  ingen  skada.  Jag  behåller  honom,  därföre 
att  han  är  mig  beqväm.«  Ej  ens  fransmännen  behandlade  honom  med  akt- 
ning: på  grund  af  sitt  affekterade  väsen  nämndes  han  af  dem  «la  vieille  mar- 
quise  du  Maraisor,  och  Napoleon  själf  sades  hafva  yttrat:  tle  chancelier  est 
un  sot«.     (Se  Pertz,  Steins  Leben  111:  60,  581). 

**)  I  samma  uppsats  karakteriseras  Speranski  såsom  «un  homrae  chargé 
d'uiie  grande  confiance  et  d'un  enorme  pouvoir,  pétri  d'esprit  et  de  tiuesse, 
aussi  ambitieux  qu'ignorant  aussi  avide  de  tout  ce  qui  constitue  Tapparence 
du  bonheur,  que  peu  capable  de  cojicevoir  celui  que  donne  la  paix  de  Tame. 
qui,  tremblant  d'étre  deviné,  s'entoure  de  mille  masques,  tantöt  citoyea  et 
sujet  excellent,  tantöt  frondeur  impitoyable,  jaloux  de  persuader  lo  public  de 
son  talent,  peu  jaloux*  .  .  .  (utkastet  slutar  med  dessa  ord).  Jfr  Joyneville, 
Life  and  times  of  Alexander  I.  II:  135,  och  Tourguenefl',  La  Russie  et  le-; 
Russes,  I:  324,  396  o.  f. 


—  336  — 

aktades.  *)  De  lägre  klasserna  knotade  öfver  den  ökade  beskatt- 
ning, som  blifvit  en  följd  dels  af  krigsrustningarna,  dels  af  de 
reformer  i  finanslagstiftningen,  hvilka  afsägo  minskning  af  ryska 
statsskulden. 

Uppenbarligen  hade  mycket  af  det  missnöje,  som  rådde  i 
landet,  vändt  sig  emot  Speranski.  Det  kunde  synas  såsom  en 
politisk  nödvändighet  för  Rysslands  själfherskare,  att  under  tids- 
förhållanden, dä  han  behöfde  anstränga  sitt  folks  krafter  till  det 
yttersta,  uppoffra  den  rädgifvare,  mot  hvilken  så  mänga  miss- 
nöjdas röster  höjde  sig.  Från  Moskva,  rikets  gamla  hufvudstad, 
skref  Rostopschin,  den  från  dess  brand  1812  sorgligt  ryktbare 
gammal-ryssen,  »i  sitt  eget  och  moskoviternas  namn»  ett  bref 
till  kejsaren,  hvari  han  anklagade  Speranski  för  hemligt  förstånd 
med  Frankrike,  ät  hvars  s>röfvarskaror»  genom  hans  bedrifvande 
en  beqväm  väg  vore  öppnad  till  Petersburg;  i  hotande  ord  for- 
drade han  förräderiets  afslöjande  och  förändring  i  styrelsen.  **) 

Till  de  allmänna  klagomålen  kom.mo  sålunda  i  början  af 
181 2  direkta  anklagelser  för  högförräderi  och  anslag  emot  tsarens 
person.  Rikssekreteraren,  sades  det  nu^  hade  hemliga  öfverlägg- 
ningar  med  Frankrikes  sändebud  general  Lauriston;  i  Frankrikes 
intresse  medtog  han  i  hemlighet  frän  utrikeskabinettet  ryska 
sändebuds  chifter-depescher,  för  att  meddela  dem  ät  Rysslands 
fiender.  De  hemliga  sällskap,  som  han  beskyddade,  sades  hafva 
onda  afsigter  mot  rikets  öfverhufvud.  Rykten  voro  i  omlopp, 
som  förtäljde  om  mordplaner  mot  kejsaren.  Äfven  från  Stock- 
holm skyndade  kronprinsen  af  Sverige  i  början  af  18 12  att 
i  Petersburg  underrätta,  att  »kejsarens  helgade  person  sväfvade 
i  faras,  och  att  Napoleon  vore  beredd  att  genom  en  storartad 
korruption  åter  befästa  sitt  inflytande  i  Ryssland.  ***)  Såsom 
sammansvärjningens  hufvudmän  utpekades  i  Petersburg  Speran- 
ski och  hans  förtrogne,  statssekreteraren  Magnitzki,  genom  sina 
våldsamma  åtgärder  lika  förhatad  som  Speranski.  Vanvördiga 
yttranden,  som  den  förstnämnde  fällt  om  kejsarens  person,  rap- 
porterades. Han  skulle  hafva  sagt  till  Armfelt,  att  det  vore 
»förloradt  kapital  att  spilla  tid  och  kraft  på  kejsarens  hufvud»; 
med    anledning    af   Alexanders    inspektionsresor  till  fästningarna 


*)  «Ces  gens-lä  n'y  entendent  rien»,  yttrade  Speranski  till  Tourgueneft". 
enligt  dennes  berältelse  (anf.  st.  I:  121).  TourguenefT,  som  eljest  i  allmän- 
het försvarar  Speranski.  nämner  honom,  med  afseende  på  detta  yttrande,  »ce 
faiseur*  och  fann  honom  ega  en  »impertinente  coafiance  en  soi-méme*. 
**)  Bernhardi,  anf.  st.  II:  2,  s.  692;  Schnitzler,  Rostoptchine,  s.  99. 
•**)  Nicolai  till  Komanzow  "3  i8i2  (se  Ahnfelt,  Tvä  krönta  rivaler, 
II:  49). 


—  337  — 

hade  han  tillätit  s\^  att,  med  en  föga  smakfull  ordlek  pä  den 
ryktbare  franske  fortifikationsgcneralen  Vaubans  namn,  nämna 
kejsaren  —  inotre  vtau  blanc.»  *) 

Den  som  emellertid  i  slutet  af  Mars  1812  mera  än  nägon 
annan  afgjorde  Speranskis  störtande,  var,  sägcs.  det,  hans  per- 
sonlige fiende,  lifländaren  v.  Rosenkampf,  i  förening  med  Armfelt. 
Med  denne  man  säsom  ledamot  af  finska  kommittén  stod  Arm- 
felt i  liflig  beröring.  Genom  omorganisationen  af  den  ryska  lag- 
kommissionen hade  Rosenkampf  mistat  den  inflytelserika  ställ- 
ning, som  han  innehaft  säsom  dess  ordförande  sedan  1804;  han 
säges  sedan  dess  hafva  svurit  Speranski  ett  förbittradt  hat.  **) 
Af  honom  uppsattes  en  formlig  anklagelseskrift  mot  rikssekre- 
teraren; enligt  hvad  som  synes  af  ett  bland  Armfelts  papper  be- 
fintligt utkast,  underställdes  denna  skrift  Armfelts  granskning 
och  korrigerades  af  honom. 

^/■'■i5  Denna  uppsats  gär  ut  pä  att  visa,  att  Speranskis  styrelse 
haft  för  afsigt  att  medföra  statens  upplösning  och  det  helas  om- 
störtande. Han  hade  börjat  »sa  carriére  désorganisatrico  med 
att  afskafta  regeringskollegierna  och  att  upphäfva  all  enhet  och 
kontroll  i  förvaltningen;  han  påbörjade  ett  lagarbete,  hvars  grund- 
principer han  ej  ville  låta  blifva  kända,  och  som  afsigtligt  för- 
dröjdes; han  införde  ett  finanssystem,  som  undergräfde  statens 
kredit  och  beröfvade  regeringen  alla  tillgångar;  han  förnedrade 
adelns  värdighet,  nedtryckte  industrien  och  ökade  de  bördor, 
som  tyngde  jordbrukarna;  tjenstcmännens  antal  ökades,  för  att 
öka  antalet  af  missnöjda.  Långt  ifrån  att  vara  en  verklig  stats- 
man, vore  Speranski  en  '>innovateur  téméraire»,  som  hvarken 
hade  vördnad  för  det  förflutna  eller,  blick  för  det  närvarande; 
han  ville  icke  statens  väl,  men  omgaf  sig  med  skenet  däraf,  an- 
vände sofismer  för  att  undgå  granskning  och  förebråelser  och 
fullföljde  skrymtande  en  länge  förberedd  plan  till  rikets  upplös- 
ning. Ärelystnaden,  högmodet  och  människoföraktet  beherskadc 
honom:  han  trodde  sig  stå  öfver  mänskligheten  och,  liksom 
Cromwell,    vara    »så    invigd    i    den    försyns  skickelser,  som  hans 


*)  Se  Fertz,  anf.  st  ,  III:  5S,  Schnitzler,  Rostoptchine,  s.  91.  Det  an- 
sägs  hafva  varit  Kostopschin,  som  inberättat  sistnämnda  infall,  hvilket  mycket 
uppretade  kejsaren  (ScfiDitzIer,  s.  98;. 

**)  Se  härom  Bernhardi,  anf.  st.  s.  641,  699,  hvarest  Rosenkampf  skil- 
dras pä  ett  allt  annat  än  sympativäckande  sätt.  Äfven  Rs  personliga  tvist 
med  Speranski  omnämndes  ursprungligen  bland  de  anklagelsepunkter  mot  riks- 
sekreteraren, som  förekomma  i  den  här  ofvan  i  texten  omtalta,  af  Rosen- 
kampf författade  anklagelseskriften  mot  Speranski.  I  det  af  Armfelts  hand 
rättade  utkast  af  denna  skrift,  som  linnes  bland  hans  papper,  är  allt  hvad 
som  rör  denna  tvist  öfverstruket. 

Tegnér,  O.  M.  Armfelt.  23 


-  338  - 

egoism  tillskapat,  att  han  icke  tviflade  på  att  kunna  nä  hvilket 
mål  som  helst  och  vara  bestämd  för  öden  af  ett  annat  slag  än 
vanliga  dödliga^.  *) 

Sådan  var  den  formliga  anklagelse,  som  riktades  mot  den 
mäktige  rikssekreteraren.  I  mänga  afskrifter  cirkulerade  denna 
skrift  i  den  ryska  hufvudstaden :  dess  slut  innebär  en  antydan, 
att  Speranski  skulle  haft  för  afsigt  att  själf  göra  sig  till  Rysslands 
regent  efter  monarkiens  afskaffande. 

Därtill  kommo  nu  de  ofvan  nämnda  beskyllningarna  och 
de  misstankar,  som  tidsförhållandena  medförde.  Kejsaren  anbe- 
fallde undersökning  genom  polisministern  Balaschow;  de  hemliga 
sällskap,  hvilka  Speranski  gynnat,  förbjödos;  och  efter  ett  lång- 
varigt enskildt  samtal  mellan  kejsaren  och  Speranski  pä  aftonen 
den  29  Mars  18 12  skickades  denne  hals  öfver  hufvud  i  förvis- 
ning, utan  att  någon  ransakning  och  dom  egde  rum.  Det  sades 
bland  allmänheten,  att  han,  dä  kejsaren  erbjudit  honom  valet 
mellan  laglig  undersökning  och  förvisning,  frivilligt  utbedt  sig 
den  senare.  **)  Hela  kejsarstaten  genljöd  af  den  allrådande  mi- 
nisterns fall;  samtiden  betviflade  icke,  att  ett  statsbrott  af  svå- 
raste beskaffenhet  här  förelåg.  Det  sades,  att  Speranski  för 
kejsaren  själf  bekant,  att  han  verkligen  länge  arbetat  pä  Ryss- 
lands upplösning  och  att  han  varit  medbrottsling  i  en  anlägg- 
ning mot  kejsarens  lif,  som  skulle  utföras  af  statssekreteraren 
Magnitski;  sammansvärjningen  vore  utgrenad  i  senaten,  hofvet 
och  armén.  Speranskis  fall  helsades  med  glädje;  det  ansågs, 
säger  hans  biograf,  såsom  den  första  segern  öfver  fransmän- 
nen. ***) 

I  en  försvarsskrift,  daterad  Perm,  Jan.  18 13,  har  Speran- 
ski inför  kejsaren  segrande  vederlaj^t  dessa  beskyllningar;  men 
först  två  år  efteråt,  sedan  Alexander  återvändt  frän  krigen  mot 
Napoleon,  mildrades  förvisningsstraffet,  och  först  mot  slutet  at 
Alexanders  regering  (1821)  följde  Speranskis  fullständiga  reha- 
bilitation  och  hans  äterinträde  i  riksrådet.     Slutet  af  hans  lefnad 


*)  Rosenkampfs  skrift  är  i  utdrag  tryckt  hos  Tourgueiieft",  anf.  st.  III:  344. 
**)  Se  härom  Bernhardi,  II.  2:  696,  Jos.  de  Maistre,  Corresp.  diploma- 
tique,  I:  68  o.  f.,  Schnitzler,  aiif.  st.  88  o.  f.  De  Maistre  fann  visserligen,  att 
detta  sätt  att  behandla  en  anklagelse  för  högförräderi  visade,  alt  Ryssland 
vore  »plus  éloigné  de  la  véritable  civilisatiot)  que  le  pays  des  Iroquois«,  men 
han  hade,  säsom  var  att  vänla,  ingen  sympati  för  Speranski.  Han  tvillade 
icke  på  anklagelsens  sanning  och  berättade  de  rykten,  hvurtill  denna  oför- 
modade händelse  gifvit  anledning.  Förfärliga  hemligheter  hade  blifvit  upp- 
täckta: «L'empereur  a  montré  des  papiers  terribles  å  Speranski.» 
•**)  Korff,  Speranski,  II:  30  (citat  hos  Bernhardi). 


—  339  — 

var  lugnt  och  hcdrgdt;  såsom  Rysslands  främste  lagstiftare  liar 
hans  minne  med  oomtvistad  ära  gått  till  eftervärlden.  Historien 
har  gjort  honom  rättvisa  äfven  som  statsman,  och  ingen  tror  nu 
mera  pä  den  sammansvärjning  och  det  högförräderi,  som  tillvi- 
tades honom  kort  före  världskriget   1812. 

Själf  har  Speranski  i  bref  och  förtroliga  meddelanden  fram- 
ställt sitt  störtande  såsom  väsentligen  beroende  pä  Armfelts 
hersklystnad.  Enligt  denna  uppgift,  skulle  Armfelt  hafva  upp- 
gjort en  plan  att  tillsammans  med  polisministern  Bakischow  och 
Speranski  bilda  ett  triumvirat,  hvilket  skulle  bemäktiga  sig  ären- 
denas ledning  och  genom  gemensamt  uppträdande  beherska  kej- 
saren. Dä  Speranski  med  förakt  afvisat  detta  förslag,  skulle 
Armfelt,  af  fruktan  för  att  planen  skulle  blifva  röjd,  genom  polis- 
ministern hos  kejsaren  hafva  angifvit  Speranski  själf  såsom  för- 
slagets upphofsman.  Balaschow  skulle  hafva  förmätts  till  denna 
medverkan  genom  Armfelts  hotelse  att,  om  han  vägrade,  an- 
gifva  honom  själf  såsom  Speranskis  medbrottsling.  *) 

Osannolikt  är  att  denna  tilldragelse,  om  den  egt  rum,  varit 
afgörande  för  Speranskis  öde;  osannolikt  äfven,  att  ett  sådant  för- 
slag pä  allvar  framställts  af  Armfelt  eller  utgått  från  honom.  Han 
må  hafva  uttryckt  en  dylik  Önskan  om  en  närmare  förbindelse  och 
hafva  framställt  lockelsen  af  den  maktställning,  dessa  män  gemen- 
samt skulle  kunna  vinna.  Det  är  äfven  högst  antagligt,  att  Spe- 
ranski med  ovilja  afvisat  ett  förslag,  hvarigenom  hans  egen  makt 
skulle  hafva  blifvit  delad.  Men  därifrån  är  det  dock  långt  till 
tanken  pä  ett  »triumvirat>,  som  skulle  hafva  haft  för  afsigt  att 
aflägsna  kejsaren  frän  styrelsens  ledning.  Allra  minst  kunde 
väl  Armfelt  önska  att  vinna  detta  mål  i  förening  med  Speran- 
ski, om  hvilken  han,  såsom  vi  sett,  från  början  yttrat  sig  med 
misstroende  och  hvars  politiska  åsigter  voro  sä  tvärt  stridande  mot 
hans  egna.  Huru  stora  lockelser  Armfelts  ärelystnad  kunde  ingifva 
honom,  så  var  och  förblef  hans  förhållande  till  Alexander  dock 
sådant,  att  det  förbjuder  hvarje  tanke  på  en  hemlig  stämpling 
mot  den  herskare,  på  hvars  välvilja  hans  egen  och  Finlands  väl- 
gång dock  ytterst  berodde,  medan  han  tviflade  pä  Speranskis 
intresse  for  bådadera. 


*)  Se  Bernhardi,  auf.  st.  II,  2:  694,  enligt  Korffs  beräuelse.  Ytter- 
ligare bidrag  till  belysning  af  omständigheterna  vid  Speranskis  fall  meddelas 
i  en  uppsats  af  Gröt  i  Russki  Archiv  1871.  i  S:t  Glins  memoarer,  inf.  i 
Russkaja  Stariua  1682  —  83,  refererade  af  J.  Nordqvist  i  1'insk  tidskr.  1889,  i 
Schilders  »Speranski  och  Magnitski«  i  Russki  Wjestnik  i8yo;  samtliga  cite- 
rade af  M.  Schybergson  i  monografien  öfver  Speranski  i  Finsk  tidskrift 
1893-94. 


-  340  - 

Enligt  andra  versioner  skulle  Armfelt  och  Balaschow  här- 
vid hafva  spelat  rolen  af  »agents  provocateurs»,  far  att  locka 
Speranski  i  fällan.  Hos  kejsaren,  som  redan  varit  betänkt  att  lata 
sin  gunstling  falla,  hade  de  anmält  att  förslaget  blifvit  frainstäldt: 
Speranskis  tystnad  därom  skulle  "hafva  bekräftat  kejsarens  miss- 
tankar och  tillräknats  honom  säsom  ett  brott.  Armfelts  delta- 
gande i  denna  intrig  har  i  sammanhang  härmed  af  en  bland  hans 
finska  landsmän  stämplats  säsom  »mer  än  oursäktligt».  —  I  själfva 
verket  var  dock  hans  uppträdande  härvid  både  förklarligt  och,  i 
betraktande  af  hans  ståndpunkt,  ursäktligt.  Han  torde  hafva 
ansett  det  som  sin  oafvisliga  plikt. 

Personliga  orsaker  och  täflan  om  makten  ma  hafva  be- 
stämt Armfelts  uppträdande;  men  säkerligen  hade  han,  främ- 
lingen, mindre  anledningar  af  enskild  art  än  Speranskis  egna  lands- 
män att  önska  dennes  aflägsnande  frän  kejsarens  person.  För  Arm- 
felt måste  detta  synas  som  en  politisk  nödvändighet  vid  början 
af  det  korstag  mot  Napoleon,  som  han  sä  länge  predikat.  Otvif- 
velaktigt  har  han  ansett  Speranski  säsom  en  samhällsvådlig  per- 
son. Att  en  sammansvärjning  mot  tsarens  person  verkligen  exi- 
sterat, därom  synes  Armfelt  äfven  hafva  varit  öfvertygad;  han 
endast  beklagade,  att  en  undersökning  icke  lagt  den  tydligt  i 
dagen.  Själf  berättar  han  om  denna  tilldragelse:  ')  »Man  har 
här  gjort  mycket  buller  af  Speranskis  aflägsnande.  En  stor 
olycka  hade  kunnat  uppstå  af  denna  sak  (sammansvärjningen), 
om  man  ej  lyckats  afskära  dess  förgreningar;  men  dä  man  icke 
följt  kejsarens  befallningar,  har  man  ej  fått  några  lagliga  bevis 
och  har  ej  kunnat  fä  kännedom  om  planen  i  hela  dess  vidd  och 
om  medlen  för  dess  utförande.  Häri  ligger  den  största  olyckan. 
Den  öppenhet,  med  hvilken  jag  handlat,  det  mod,  hvarmed  jag 
ryckt  masken  af  denne  man,  som  åtnjöt  det  största  förtroende 
och  en  ynnest  utan  like,  det  sätt,  hvarpå  man  gifvit  honom  till- 
lälle  att  fullkomligt  rättfärdiga  sig  —  allt  detta  har  väckt  rys- 
sarnas häpnad,  och  man  har  gifvit  mig  större  heder  därför,  än 
det  förtjenar,  att  helt  enkelt  hafva  uppfyllt  sin  pligt.» 

Eftervärlden  har  icke,  som  samtiden  under  förskräckelsen 
för  den  förmenta  sammansvärjningens  vådor,  räknat  Armtelt  till 
heder  att  hafva  bidragit  till  Speranskis  fall.  Stränga  omdömen 
hafva  fällts  öfver  Armfelts  förhållande;  och  hans  dom  öfverden 
ryske  statsmannen  är  icke  historiens.  Men  mot  bättre  vetande 
synes  han  icke,  så  vidt  man  får  döma  af  hans  egna  förtroliga 
uttalanden,    hafva    lånat    sin    medverkan    ät  intrigen.     Tvärtom: 

*)  1  elt  brcf  lill  sin  cloller  ''|g   1612. 


-   341  — 

snarare  skulle  det  med  Armfelts  politiska  åsigfter  hafva  varit  oför- 
klarligt, om  han  ej  skulle  hafva  .gjort  gemensam  sak  med  dem, 
som  önskade  den  -omogne  nyhetsmakarens»  fall  —  äfven  om  han 
själf  ej  varit  dennes  medtäflare  om  kejsarens  förtroende.  Hvar- 
för  skulle,  för  att  använda  Armfelts  egen  terminologi,  en  »jako- 
bin»,  en  anhängare  af  »konungamördarnas»  läror,  icke  vara  i 
stånd  till  en  sammansvärjning  mot  sin  laglige  herskare?  Hvad 
kunde  hans  reformer  åsyfta  annat  än  samhällets  upplösning?  — 
Svaret  på  dessa  frågor  var  pä  förhand  gifvet  i  Armfelts  öfver- 
retade  inbillning.  Speranski  var  af  honom  dömd,  i  samma  ögonblick 
som  anklagelsen  framställdes  —  orättvist  utan  tvifvel,  men  ej,  så- 
som det  blifvit  sagdt,  blott  af  enskild  hämnd  eller  för  egen  vinning. 

I  närmaste  sammanhang  med  Speranskis  aflägsnande  stod 
frågan  om  Rysslands  finansiella  angelägenheter.  Det  stora  kej- 
sarrikets finansiella  och  ekonomiska  förhållanden  voro  brydsamma, 
och  de  åtgärder,  som  vidtagits  af  rikssekreteraren  sedan  i<Sio, 
sades,  såsom  vi  sett,  härtill  vara  anledningen.  I  en  mémoire  till 
kejsaren  (Mars  1812)  har  Armfelt  på  dennes  uppmaning  fram- 
ställt sina  äsigter  om  det  ondas  uppkomst  och  afhjälpande.  Han 
skildrar  däri,  med  tydlig  syftning  på  Speranski,  huru  farligt  det 
vore  att  lata  theoretici,  professorer  och  »raisonneurs  spécieux» 
leda  dylika  angelägenheter.  Genom  att  öfverljudt  skrika  öfvcr 
mängden  af  det  i  Ryssland  cirkulerande  pappersmyntet  hade 
man,  under  åberopande  af  den  politiska  ekonomiens  läror,  sedan 
1810  förstört  statens  kredit  och  undergräft  allt  förtroende.  Våld- 
samma åtgärder  hade  vidtagits  för  att  minska  den  statsskuld, 
som  låg  i  den  utelöpande  sedclmassan.  Under  tiden  hade  skat- 
terna ständigt  ökats.  Utsigterna  till  kriget  hade  slutligen  för- 
anledt  påbjudandet  af  en  ny  pålaga  genom  ukasen  af  den  10 
Februari  181 2,  hvilken  under  den  rådande  penningeförlägenheten 
väckt  allmän  misstämning,  Särskildt  hårdt  skulle  denna  skatt 
drabba  jordcgarna,  genom  äskandet  af  10  procent  af  all  deras 
inkomst  af  fast  egendom.  Med  anledning  af  detta  missförhål- 
lande föreslog  Armfelt  tillsättandet  af  en  finanskommitté,  for  att 
söka  hjälp  ur  dessa  ftSrhållanden. 

Én  sådan  kommitté  tillsattes;  och  Armfelt  blef  en  verksam 
ledamot  däraf.  Vid  sina  arbeten  i  dessa  ämnen,  hvilka  dock 
egentligen  voro  honom  främmande,  torde  Armfelt  hafva  begag- 
nat sig  af  den  schweiziske  publicisten  Sir  Francis  d'Ivernois'  bi- 
träde. Bekant  gcmom  sina  skrifter  i  kontrarevolutioniirt  och  fi- 
nanspolitiskt syfte  och,  ehuru  utländing,  för  sin  verksamhet  hedrad 
med  engelskt  adelskap,  stod  denne  man  sedan  gammalt  i  förbin- 


—  342  — 

delse  och.j^^brefväxHng  med  Armfelt  *)  och  vistades  nu  i  Peters- 
burg. Denne  erfarne  ekonomiske  skriftställare,  som  författat  vid- 
lyftiga skrifter  rörande  Englands  och  Frankrikes  finanser,  fann, 
säger  Armfelt,  »Rysslands  finanser  vida  öfver  hvad  han  väntat; 
ej  ens  krig  borde  i  detta  afseende  välla  bekymmer.»  Det  för- 
slag, som  af  Armfelt  nu  frambärs  till  kejsaren,  gick  ut  på  bil- 
dandet af  ett  inhemskt  statsskuldssystem  efter  engelskt  mönster. 
Utom  det  gängbara  pappersmyntet  i  egentlig  mening,  hvilket 
borde  sta  i  lämpligt  förhällande  till  den  metalliska  valutan,  borde 
ryska  staten  utsända  obligationer,  för  hvilka  statens  domäner 
skulle  tjena  såsom  hypotek.  Dessa  värdepapper  borde  vara 
räntebärande,  och  ät  deras  innehafvare  tillförsäkras  sädana  för- 
delar, att  obligationerna  blefve  eftersökta  såsom  bytesmedel.  Det 
förmodades,  att  genom  dessa  obligationer  en  summa  af  300  mil- 
lioner rubel  skulle  kunna  åstadkommas.  **)  Frågan  synes  hafva 
hvilat  under  våren  och  sommaren  181 2,  men  bragtes  mot  slutet 
af  samma  år  ånyo  ä  bane.  Det  nya  förslag,  som  dä  inlemnades 
af  Armfelt,  bar  dock  Sir  Francis  dlvernois'  namn.  Armfelt  be- 
tecknade det  i  ett  af  sina  bref  som  »ett  mästerstycke».  Det  gick 
ut  pä  att  nedsätta  pappersmyntets  nominalvärde  med  ett  betyd- 
ligt belopp  —  t.  ex.  till  30  proc.  —  och  i  utbyte  för  de  åter- 
stående 70  proc.  lemna  räntebärande  obligationer.  Förslaget  un- 
derställdes en  ny  kommitté,  men  förkastades  på  grund  af  de  be- 
tänkligheter, som  däremot  framställdes  af  den  nu  så  inflytelserike 
preussiske  statsmannen  baron  v.  Stein.  ***) 


Under    sysselsättningen    med  dessa  rent  inre  ryska  angelä- 
genheter hvilade  icke  omsorgen  om  den  yttre  politiken.     Armfelt 


*)  Enligt    eU    bref   till    Rehausen   från    Armfelt  (tr.  hos  Scaevola,  anf^ 
st.,    s.    142)    hade    denne    medverkat    till  spridningen  af  d'Ivernois'  skrift  mo 
kontinentalsystemet    («Des    effets    du   blocus    Continental* ;    äfven  öfversatt  pa 
svenska,  Sthlm  181 1),  hvilket  ådragit  Armfelt  misstanken  att  »tala  och  handla 
å  engelska  regeringens  vägnars. 

♦*)  A.    till  amiral  Tschitschagoff  (koncept).     Jfr  Löwenhjelms  dep.  ''/» 
1812,  tr.  hos  Ahnfelt,  anf.  st.,  s.  55. 

*♦♦)  Se  Pertz,  anf.  st.,  III:  221.  Armfelt  skrifver  till  Ehrenström  (,', 
Okt.  1812):  <rSir  Francis  d'Ivernois  a  son  plan  de  finances  pour  la  Russie 
tout  achevé.  Voyons  si  les  betes  qui  sont  ici  a  la  tete  de  cettc  partie,  y 
comprendrout  quelque  chose.  J'en  doiite  fort  du  moins.»  1  ett  följande  bref 
heter  det  i  samma  .ämne  ^|,  1S13):  «I  hela  sitt  land  är  kejsaren  den  ende 
ryss,  som  fattar  idéer,  som  fordra  kunskaper  ou  vues  au-dela  de  la  longueur 
du  nez.     I  den  vägen  är  miséren  här  öfver  all  fattning. « 


—  343  — 

stod  snart  vid  det  mål,  han  så  läncje  eftersträfvat:  kriget  pä  lif 
och  död  mot  Napoleon  blef  under  de  första  månaderna  af  1812 
en  afgjord  sak.  Utbredda  voro  de  förbindelser,  som  han  i  detta 
syfte  underhållit.  Samtiden  ansåg  honom  och  hertigen  af  Serra 
Capriola  såsom  ledare  for  en  hemlig  diplomati,  som  öfver  hela 
Europa  verkade  för  kriget.  Från  flera  håll  mottog  Armfelt  upp- 
satser rörande  bildandet  af  den  blifvande  koalitionen,  hvilka  ännu 
finnas  bevarade  och  ega  betydande  historiskt  intresse.  Af  hans 
egen  liand  finnas  vidlyftiga  statsskrifter  i  samma  syfte  som  den 
han  på  sommaren  181 1  öfverlemnat  till  kejsaren.  De  flesta  af 
dessa  skrifter  gå  ut  på  åstadkommandet  af  samtidiga  anfall  mot 
Frankrike  från  olika  håll,  för  att  splittra  dess  försvarskrafter. 

En  bland  Armfelts  papper  förvarad  skrift  af  en  engelsk, 
icke  namngifven  politiker  —  >de  longue  expérience»  —  föreslår 
en  allians  mellan  Ryssland  och  England,  hvarefter  det  först- 
nämnda riket  borde  taga  initiativet  till  kriget;  en  annan,  likale- 
des anonym,  anser,  att  Ryssland  borde  ställa  sig  i  spetsen  för 
en  koalition  i  Norden  mot  Frankrike,  samt  England  och  Spanien 
bilda  en  dylik  i  vestra  Europa.  En  tredje  uppsats,  ställd  till 
Armfelt,  utreder  vidlyftigt  frågan,  hvad  som  Ryssland,  under- 
stödt  af  England  med  penningar  och  vapen,  skulle  kunna  ut- 
rätta genom  en  diversion  i  Medelhafsländerna,  hvarest  missnöjet 
öfver  det  tryckande  franska  väldet  vore  allmänt:  en  eskader  af 
Svarta  hafsflottan  borde  utlöpa,  Genua  borde  befrias,  resningen 
i  Catalonien  understödjas.  En  fjärde  skrift,  ej  undertecknad  och 
möjligen  författad  af  Armfelt  själf,  utgår  från  den  förutsättningen, 
att  Preussen  och  Österrike  skulle  göra  gemensam  sak  med  Frank- 
rike, men  att  Ryssland  borde  kunna  räkna  på  Turkiet  och  Sverige 
såsom  allierade.  Österrikes  härar  skulle  tillbakahållas  genom 
Turkiets  uppträdande;  30  å  40,000  man  svenskar  skulle  upp- 
träda i  norra  Tyskland,  understödda  af  en  engelsk  flotta,  medan 
engelsmän  och  spaniorer  hotade  Frankrikes  kuster  och  dess 
Medelhafsbesittningar. 

Här  bör  också  nämnas  ett  politiskt  bref  till  Armfelt  från  den 
gamle  revolutionsgeneralen  Dumouriez  —  vi  minnas  deras  bekant- 
skap från  Pommern  1807  — ,  skrifvet  straxt  efter  krigets  utbrott 
(*/,  181 2)  och  som  röjer  samma  tankegång,  som  Armfelt  uttalat. 
»Jag  hoppas»,  säger  Dumouriez,  »att  kejsaren  antagit  det  krig- 
föringssätt,  som  Scyterna  begagnade  mot  Darius  och  Partherna 
mot  Crassus.  Svenskarna  borde  förmås  att  u])[)träda  i  Pom- 
mern, och  åt  Bernadotte  beredas  tillfälle  —  »s'il  est  de  bonne 
foi»  —  att  spela  den  rol  af  Gustaf  Adolf,  som  vår  galning  ej 
var    värdig.     Genom    låtsade  underhandlingar  borde  man  draga 


—  344  — 

ut  pä  tiden,  lör  att  ordna  anfall  i  Frankrikes  rygg  från  Eng- 
land, Italien  och  Spanien»  o.  s.  v. 

Anmärkningsvärdast  är  dock  en  mémoire  af  Armfelt  själf 
frän  vintern  i8ii— 12,  »med  anmärkningar,  tillagda  den  |f  Janu- 
ari 1 81 2».  Han  upprepar  här  med  afseende  pä  det  blifvande 
kriget  sin  åsigt,  att  det  borde  väsentligen  vara  defensivt  och 
afse  att  aflägsna  fienden  frän  dess  hjälpkällor.  Af  Österrike 
borde  man  kunna  vänta  neutralitet,  Preussen  borde  skyddas,  en 
folkresning  i  Tyskland  hemligt  förberedas,  för  att  utbrista  vid 
första  motgång  för  Bonaparte.  Frän  Spanien  och  Portugal  borde 
infall  göras  i  Frankrike;  England  borde  med  flotta,  penningar 
och  vapen  understödja  resningen  i  Tyskland  och  underhälla  »denna 
heliga  eld».  Genom  utsigten  att  förvärfva  Norge  och  genom  att 
begagna  kronprinsens  af  Sverige  ärelystnad  och  personliga  ovilja 
mot  Napoleon,  kunde  Sveriges  biständ  päräknas.  *) 

Hufvudsyftet  med  sistnämnda  uppsats  synes  dock  hafva 
varit  att  fästa  kejsarens  uppmärksamhet  pä  vigten  af  att  i  Polen 
vinna  bundsförvandter  för  det  stundande  kriget.  Sedan  gammalt 
läg  Polens  öde  Armfelt  om  hjärtat;  och  han  upphörde  ej,  sedan 
han  börjat  deltaga  i  Alexanders  rädslag,  att  arbeta  för  bere- 
dandet af  en  själfständigare  ställning  ät  detta  land.  I  Peters- 
burg hade  han-,  som  vi  sett,  knutit  förbindelse  med  den  polske 
patrioten  grefve  Oginski;  och  denne  hade  att  päräkna  Armfelts 
understöd  för  sitt  förslag  till  det  ryska  Polens  (Lithauens)  om- 
skapning  till  en  med  Ryssland  förenad  själfständig  stat.  Armfelt 
sysselsatte  sig,  biträdd  af  Rosenkampf,  pä  kejsarens  befallning 
med  utarbetandet  af  en  författning  för  Lithauen.  I  detta  förslag 
ingick  upphäfvandet  af  lifegenskapen ;  han  ville,  säger  Oginski, 
bereda  ät  de  polska  bönderna  samma  rättigheter,  som  ätnjötos 
af   de    svenska.  **)     Armfelt    har    betecknats  säsom  »själen»  i  de 


*)  Icke  utan  misstroende,  för  öfrigt  lätt  förklarligt,  yttrar  han  sig  om 
kronprinsen  af  Sverige:  «Une  aiicienue  haine  et  jalousie  personelle  vieiit  de 
paralyser  déjä  rinflueuce  politique,  que  la  France  exerce  dans  ce  p.iys 
[Suéde].  Il  est  prubable  que  la  Russie  pourra  porter  a  un  développemeni 
plus  marqué  les  talents  et  les  passions  du  Triiice  Royai,  en  lui  faisant  voir 
la  conquéte  de  la  Norvégc  comme  un  appät  d'intérét,  et  une  insurrection  en 
Allemagne  comme  un  appät  de  gloire,  vu  le  röle  qu'il  pourrait  joner  dans 
les  deux  cas».  Tidens  anda  medgäfve  icke  att  räkna  pS  oegennyttiga  upp- 
oflfriiigar,  som  af  ffles  braves  du  I4:me  siécle«.  «I1  faut  donc  s*assiirer  do 
lui  par  des  motifs  d'un  intérét  majeur.  La  conquéte  de  la  Norvége  lui  tient 
a  cocur.  11  la  croit  facile:  elle  ne  Pest  pas;  et  en  1'excilant  a  cetle  entre- 
prise,  on  le  met  dans  des  embarras,  qui  serviront  de  garant  a  la  Russie  de 
la  conduite  analogue  aux  circonslances,  qu'elle  peut  désirer  de  la  pari  de 
la  Su&de.Ä 

'*)  Oginski,   Mémoires,  III:  83,  Ii8. 


-  345  — 

förhandlinc^ar  med  kejsaren  om  återupprättandet  af  Polen  såsom 
en  själfständig  stat,  som  föregintjo  kriget,  men  hvilka,  såsom 
bekant,  ej  ledde  till  näorot  resultat.  I  sin  brefväxling  återkom- 
mer Armfelt  äfven  under  de  följande  åren  med  förkärlek  till 
detta  ämne. 

I  ifräg^avarande  uppsats  tager  nu  Armfelt  med  värme  till 
orda  för  Polens  sak:  »Polens  delning»,  skrifver  han,  »hvaraf  man 
velat  göra  ett  politiskt  brott,  var  ä  Rysslands  sida  ett  misstag 
—  »une  faute  bien  plus  eminente  qu'un  crime  utile».  Rysslund 
hade  redan  dessförinnan  Polen  i  sin  makt;  nu  hyste  dess  folk 
ett  förbittradt  hat  mot  Ryssland,  hvilket  kom  Frankrike  till 
nytta.  Åtta  millioner  människor  i  ryska  Polen,  som  vid  förefal- 
lande behof  kunde  uppviglas  och  organiseras  af  fransmännen, 
utgjorde  ett  ständigt  hot  mot  Ryssland.  Till  förekommande  af 
en  folkresning  under  franskt  beskydd  vid  krigets  utbrott,  borde 
detta  land  därföre  förklaras  för  ett  själfständigt  konungarike, 
med  egen  författning,  egen  armé  och  förvaltning.  Dä  skulle  det 
efter  freden  i  Tilsit  af  Napoleon  upprättade  storhertigdömet 
Warschau,  nu  styrdt  och  förtryckt  af  fransmännen,  ej  dröja  att 
sluta  sig  till  denna  nya  polska  stat.  Kejsar  Alexanders  person 
skulle  därvid  kunna  verka  mycket:  »Napoleon  räknar  som  Caesar 
på  sin  lycka»,  säger  Armfelt,  »men  han  har  aldrig  förstått  att 
efterlikna  honom  i  konsten  att  vinna  hjärtan  eller  att  segra  ge- 
nom det  slags  tjusning,  som  eldar  inbillningskraften».  Af  högsta 
vigt  vore^  genomförandet  af  detta  verk  under  nuvarande  förhål- 
landen: »A  ena  sidan  har  man  att  vänta  polackarnas  kärlek  och 
tacksamhet,  understöd  af  deras  vapen  och  välönskningar  från 
alla  deras  landsmän  under  främmande  välde;  å  antlra  sidan  en 
snart  förestående  uppresning  af  våra  åtta  millioner  undersåtar, 
hvilka  vinna  styrka  genom  sin  samverkan  med  alla,  som  bära 
namnet  polackar.»  *)  —  Att  detta  förslag  skulle  möta  motstånd, 
likväl  mindre  hos  kejsaren  än  hos  hans  ryska  landsmän,  insåg 
Armfelt.  »I  Rysslands,  säger  han  i  en  anmärkning  till  denna 
uppsats,  »förstår  man  icke  känslor  af  det  här  antydda  slaget. 
Ännu  mindre  förmår  man  vänja  sig  vid  den  tanken,  att  den  fy- 
siska styrkan  i  all  evighet  förblir  osäker  utan  den  moraliska 
makt,  som  på  ett  eller  annat  sätt  mäktar  framkalla  åsyftade  re- 
sultater.» 


*)  I  sammanhang  härmed  föresL^s,  att  såsom  villkor  för  fredens  bibe- 
hållande i  skadeersättninij  för  storhertigdömet  Oldenbnrg.  nvligen  afhändt 
kejsarens  svåger,  af  Napoleon  begära  afståeiidct  af  slorherligilöniet  Warschau, 
hvarigenoin   Ryssland  skulle  få  en   tryggad  gräns. 


—  346  — 

Ryska  Polens  befrielse^  såväl  som  Rysslands  finanser  och 
Speranskis  aflägsnande,  tillhörde  den  stora  kejsarstatens  inre  an- 
ö^elägenheter.  Men  hufvudändamålet  med  de  förslag,  för  hvilka 
här  redocrjorts,  var  dock  väsentligen  ett  och  detsamma:  att  be- 
reda Ryssland  framgång  i  den  stundande  striden  och  att  störta 
det  franska  världsväldet.  Detta  sistnämnda  hade  blifvit  Armfelts 
»delenda  Carthago».  Han  tillhörde  visserligen  ej  de  officiella  dip- 
lomater, hvilkas  pennor  vid  denna  ödesdigra  tid  voro  i  sä  ifrig 
verksamhet;  men  hans  namn  nämndes  i  deras  berättelser  såsom 
en  af  hufvudpersonerna  i  samtidens  tilldragelser  i  den  ryska  huf- 
vudstaden.  Han  var  ej  blind  för  vådorna  af  det  stora  företaget, 
men  ansåg,  att  stunden  nu  vore  inne.  Napoleon  själf  hade  sagt, 
skrifver  han  i  en  af  sina  politiska  uppsatser,  »att  denna  strid 
skulle  blifva  den  sista.  Må  man  ej  glömma,  då  man  tager  med 
i  beräkning  de  omätliga  ressurser  och  den  obestridliga  skicklig- 
het, hvaröfver  fransmännens  kejsare  förfogar,  att  lyckan,  som 
fasttrollat  hans  blick  vid  Spanien,  också  kan  förblinda  honom  med 
afseende  pä  Ryssland»! 

Kändt  är  af  historien,  huru  Napoleons  besättande  af  Pom- 
mern gaf  kronprinsen  af  Sverige  anledning  att  omsider  taga 
initiativet  till  bildandet  af  den  sista  koalitionen  mot  Napoleon 
genom  det  förslag  om  en  ofif-  och  defensiv  allians  med  Ryss- 
land, som  å  Sveriges  vägnar  framställdes  i  Petersburg  af  dess 
särskilda  sändebud,  grefve  Karl  Löwenhjelm.  Anfallet  pä  Pom- 
mern medförde  hos  mången  i  Sverige  ett  omslag  i  äsigter,  som 
var  gynnsamt  för  denna  nya  politik.  »Den  allmänna  meningen 
i  Sverige»,  skref  Armfelt  i  början  af  1812,  »är  ingenting  annat 
än  ett  irrbloss  eller  en  vindflöjel,  som  vänder  sig  vid  hvarje  ny 
vind.  Skulle  således  denne  afgudade  Napoleon  verkligen  icke 
vara  något  annat  än  ett  odjur,  därföre  att  han  besatt  Pommern?» 
—  Grefve  Löwenhjelm  anlände  till  Petersburg  den  18  Februari 
18 12;  och  den  5  April  s.  å.  afslöts  den  traktat  mellan  Sverige 
och  Ryssland,  hvarigenom  Sverige  försäkrades  om  besittningen 
af  Norge,  för  att  därigenom  blifva  i  stånd  att  deltaga  i  den  kom- 
mande  striden.  *)     Löwenhjelm  fann  vid  sin  ankomst  jordmanen 

*)  För  den  vigtiga  underhandlingen  med  därtill  hörande  föregående 
och  efterföljande  diplomatiska  skriftväxlingar  föreligga  utförliga  redogörelser 
i  SchiMkels  Minnen,  D.  VI,  och  i  Bihanget  till  detta  verk,  U.  III,  i  Gefrroy's 
ofvan  (s.  271)  umförmäUla  uppsals  i  Revuc  des  dcux  Mundes  1S55,  i  Nielsen, 
Aktmessige  Bidrag  til  Sveriges  politiske  Historie  1812 — 13  (Chrisliania  Vid. 
Selskabs  hOrhandlingcr  1876),  i  Kcjserl.  ryska  historiska  samfundets  årsbok 
(Sliornik)  samt   i   Ahnfelt,  Två  krÖTita  rivaler   II. < 


—  347  — 

redan  beredd  for  sitt  forehafvandc.  Enlif^t  den  med  ryska  för- 
hållanden fbrtrof^ne  svenske  chargé  d'aiilaire3  Schenboms  råd  gällde 
hans  första  besök  Armfeltj  efter  den  officiella  visiten  hos  ryske 
rikskanslern;  *)  och  han  har  i  sina  depescher  icke  g^jort  näffon 
hemlighet  af,  att  han  för  framgången  af  sitt  uppdrag  väsentligen 
hade  att  tacka  Armfelts  inflytande  hos  kejsaren. 

Redan  innan  Löwenhjelm  anländt,  hade  Armfelt  ej  blott, 
såsom  vi  sett,  i  sina  politiska  uppsatser,  utan  ock  muntligen  un- 
der en  hos  kejsaren  församlad  konselj,  framställt  den  åsigt,  att 
Norge  borde  erbjudas  åt  Sverige  såsom  priset  för  dess  medver- 
kan. **)  Han  gjorde  än  mer:  han  uppsatte  ett  betänkande  om 
sättet  för  Norges  eröfring  för  svensk  räkning,  hvari  han  till- 
styrkte, att  detta  borde  ske  genom  ett  vinterfälttäg,  hvars  an- 
grepp borde  riktas  öfver  Norrland  mot  Trondhjem.  ^De  ryska 
trupper,  som  därtill  skulle  användas,  borde  sändas  öfver  Torneå, 
och  anfallet  ske  ofördröjligen,  i  slutet  af  Mars  eller  början  at 
April.  ***)  Däremot  afrädde  han  i  samma  uppsats  det  tilltänkta 
företag  mot  Seland,  som  alternativt  framställts  af  Karl  Johan 
genom  Löwenhjelm.  —  Som  bekant  är,  förföllo  båda  dessa  for- 
slag;  och  detta  blef  anledningen  till  dröjsmålet  med  Sveriges 
uppträdande  på  fastlandet. 

Ännu  i  Februari  i8i2  hade,  enligt  Armfelts  berättelse,  f)  i 
Petersburg  rykten  varit  gängse,  att  Karl  Johan  oftentlieen  till- 
kännagifvit  sin  afsigt  att  till  våren  söka  att  återeröfra  Finland, 
Armfelt  tviflade  på  dessa  rykten,  hvilka  allt  för  litet  stämde 
med  hvad  han  kände  om  kronprinsens  åsigter  om  Frankrike;  -j-f) 
men  dennes  bestämda  uppträdande  var  honom  dock  en  glad  öf- 
verraskning.  »Svenska  regeringen»,  skref  han  efter  Löwenhjelms 
ankomst,    »går    till    väga  med  en  vigueur,  som  är  otrolig.     Man 


*)  Schenboms  dep.  (R.  A.)-     Jfr  Schinkels  Minnen,  VI:  Il8. 
*•)  Schenboms  dep.  *'/'"-   1812    (R.    A.).     Schenbom   tillägger    att  han 
hade    underrättelsen    härom    icke  från  Armfelt,  utan  från  annat  hall,  och  an- 
såg   att  denne  därigenom  komprometterat  sig,  särskildt   i  danskn   beskickning- 
ens ögon,  ehuru  han  möjligen  handlat  på  kejsarens  befallning. 

***)  A:s  betänkande,  dateradt  den  2i  Febr.  181 2,  linnes  tr.  i  Schinkel, 
Bihang  III:  10.  Ett  äldre  förslag  af  Armfelt  förordade  utrustandet  af  en 
expedition  från  Arkangel,  afsedd  för  landstigning  i  Trondhjem.  Det  var  förut 
frnmställdt  till  kejsaren  och  omnämnes  af  Löwenhjelm  i  dennes  depesch  j»y 
Febr.  1812  (R.  A.). 

t)  I  bref  till   hans  hustru   »'^   1812, 
tt)  I  ett  bref  från   Stockholm   '/a    'SlI  hade  han  skrifvit  om  kronprinsen: 
«0m    hatet    till  korsikanen  hos  alla  goda  patrioter  är  en  religion,  kan  c/trr- 
stepresten    för    denna    kult    nu    sägas    stå    midt    ibland   oss-"  (Scxvola,  anf.  st« 
s.  146). 


-  348  - 

ser  i  hvad  för  skola  kronprinsen  varit;  och  skall  nä^^ot  förmå  att 
sätta  fötter  under  vår  långsamhet  här,  så  blir  det  Karl  Löwen- 
hjelms  instruktioner.  —  Äfven  bör  jag  tillstå,  att  Bernadottes 
plan  d'operation  har  stor  förtjenst,  och  att  alla  notioner,  han 
gifvit,  äro  af  en  stor  interét».  *) 

Löwenhjelm  ä  sin  sida  prisade  varmt  Armfelts  nit  för  un- 
derhandlingens främjande,  och  begagnade  tillfället  att  i  sina  bref 
till  kronprinsen  framställa  sin  forne  chef  och  personlige  vän  i 
den  fördelaktigaste  dager.  Han  ansåg,  att  kejsarens  veka  ka- 
rakter undergått  en  sxmbar  förändring;  det  vore  Armfelt,  som 
ingifvit  Alexander  den  bestämda  och  energiska  vilja,  hvaraf  hans 
handlingar  nu  buro  prägeln.  »Helt  och  hållet  fri  från  den  ka- 
rakter och  det  språk,  som  utmärker  detta  slafviska  folk,  har  ba- 
ron Armfelt  i  synnerhet  gjort  intryck  på  och  eröfrat  kejsaren 
genom  sin  frimodighet  och  sin  djärfhet  att  påpeka  hvad  denne 
kunde  vara  och  hvad  han  är.»  Det  passiva  motstånd,  som  före- 
taget mötte  i  kejsarens  öfriga  omgifning,  skulle  svårligen  hafva 
kunnat  besegras,  säger  Löwenhjelm,  utan  den  förvånande  makt, 
som  Armfelt  egde  öfver  monarken.  **)  För  framgången  af  sin 
underhandling  stode  han  därföre  i  största  förbindelse  hos  Arm- 
felt; dennes  bibehållande  i  sin  inflytelserika  ställning  vore  af 
största  vigt  för  Sverige.  Hans  kärlek  för  sitt  gamla  fosterland 
gjorde  de  nuvarande  förhållandena,  då  han  därmed  kunde  förena 
troheten  och  tillgifvenheten  för  sin  nye  herskare.  för  honom  dyr- 
bara. Kronprinsen  borde,  enligt  Löwenhjelms  råd,  för  kejsaren 
uttrycka  sina  välvilliga  tänkesätt  om  och  sin  förbindelse  till 
denne  hans  rådgifvare.  ***)  —  Den  upprättelse,  som  kronprinsen 
personligen  gaf  åt  grefvinnan  Armfelt,  visade,  såsom  vi  sett, 
hans  benägenhet  att  fästa  afseende  vid  dessa  föreställningar. 

Underhandlingen  gick  sålunda  utan  hinder  sin  gång,  och 
kriget  nalkades.  Såsom  ett  osvikligt  tecken  till  krig  anförde 
Löwenhjelm  i  en  af  sina  depescher,  f )  att  Armfelt  antagit  rysk 
militärtjcnst.  För  att  förmå  honom  att  anlägga  den  ryska  ge- 
neralsuniformen hade  kejsaren,  berättar  samme  man,  gifvit  ho- 
nom   sin  »parole  d'honneur  de  chevalier»,  att  han  icke  skulle  in- 

*)  Till  Ehrenslröm  "/s  1S12. 
**)  « —  l'asceiidant    étonnaiit    que   le  baron  d'A.  a    pris  sur  l'enipereur, 
qui    trouve   en  lui  senl  des  sentiments  analogues  aux  siens  et  aux  circonstan- 
ces    pénibles,    ou    cet    empire  va  se  trouverr.     Lövenhjelms^dep.  .i.,^  1812» 
R.  A.) 

***)   Löwenhjelms  depesclier    ','',  |^   Febr.  1812.     (.Se  .Schinkel,  Hili.  IT  I:  9; 
>fr  Ahnfelt,  anf.  st.,  s.  46,  47,  54.) 

t)   11    Mars    1812,  tr.   (i   ofvers.)  hos   Ahnf.    11:   54. 


-   349  — 

låta  sig  pä  nåcjon  underhandling^  med  Napoleon,  samt  att  kriget 
vore  en  afgjord  sak.  *)  Dramatiskt  har  i  samma  depesch  skild- 
rats, huru  Arnifelt,  klädd  i  rysk  gencralsuniform,  af  kejsaren 
presenterats  för  hans  gemål,  såsom  »hans  nye  vapenbroder»:  »Vi 
hafva  lofvat,  sade  Alexander,  att  aldrig  öfvergifva  hvarandra, 
och  jag  hoppas  vara  honom  värdig.»  Kejsarinnan  syntes  rörd 
och  yttrade  sig  pä  det  förbindligaste  sätt  till  baron  Armfelt. 
^Denna  anekdot,  tillägger  Löwenhjelm,  skall  gifva  E.  M.-t  ett 
begrepp  om  kejsarens  förledande  egenskaper.  Han  förstår  att 
fängsla  enhvar,  som  kommer  i  hans  närhet,  genom  sin  nedlåten- 
het och  genom  den  ädla  mildheten  i  sitt  sätt  att  vara.» 

En  månad  efter  detta  uppträde  stod  Armfelt  färdig  att  be- 
gifva  sig  mot  gränsen  af  ryska  Polen,  hvarest  anfallet  väntades. 
Han  afreste  den  25  April.  Kejsaren  hade  kort  förut  dragit  åstad; 
Armfelts  äldste  son  hade  såsom  rysk  officer  redan  ett  par  må- 
nader varit  på  fältfot  i  det  inre  Ryssland  och  tillhörde  vid  fält- 
tågets början  furst  Bagrations  armé.  Till  sin  dotter  skref  Arm- 
felt vid  uppbrottet  från  Petersburg:  »Jag  är  55  år.  De  skönaste 
ögonblicken  af  mitt  lif  äro  förbi;  min  hustru  och  mina  barn  be- 
höfva  mig  icke  längre  på  annat  sätt,  än  genom  sina  känslor  .  .  . 
AUtsä  kan  jag  dö,  som  jag  lefvat,  och  lemna  åt  de  mina  några 
minnen  af  ära  och  af  ett  anseende,  som  trotsat  allt  och  krossat 
mina  fiender  under  tyngden  af  deras  egen  nedrighet.  I  följd 
häraf  är  min  undergifvenhet  för  mitt  öde  fullkomlig,  och  jag  eg- 
nar  mig  åt  mänsklighetens  sak.  Betrakta  ur  denna  synpunkt, 
min  älskade  Augusta,  de  sista  olTer,  som  din  fader  bringar  åt 
minnet  af  sin  odödlige  vän,  som  föll  offer  for  samma  brott,  som 
vi  nu  söka  att  besegra.  Då  skall  du  hafva  det  mod,  som  be- 
höfves  vid  de  stora  tilldragelser,  som  stunda.» 


I  Vilna,  Lithauens  hufvudstad,  nära  gränsen  till  storhertig- 
dömet  Warschau,  hvarest  den  ofantliga  här  sammandrogs,  som 
Napoleon  samlat,  slog  tsaren  upp  sitt  högqvarter  under  de  vec- 
kor,   som    ännu    förflöto,   innan   kriget  utbröt.     Såsom  anställd  i 


•)  «Sedan  i  Måndags»,  skref  Armfelt  till  Ehrenström  *'i,  181 2,  »är  jag 
rysk  general  af  infanteriet  och  kejsarens  förste  general-adjutaut  —  en  ny 
plats,  jag  ej  känner  betydelsen  af.  Omöjligt  har  jag  kunnat  neka  längre  att 
antaga  denna  drägt,  ty  hela  kejserliga  familjen  har  varit  gudomligt  aimablc 
och  prcs>ant  i  denna  del.  Måtte  jag  kunna  uträtta  något  godt  och  få  dö, 
som  jag  lefvat.     Amen!»     (L'i'S.   Hihl.). 


—  350  — 

hans  högqvarter  i  egenskap  af  förste  generaladjutant,  skulle 
Armfelt  inställa  sig  i  Vilna;  men  han  erhöll  i  uppdrag  att  under 
resan  dit  inspektera  arméns  magasiner  i  Östersjöprovinserna. 
Hans  resa  gick  därföre  pä  vägar,  som  ännu  i  slutet  af  April  och 
början  af  Maj  genom  snö  voro  nästan  ofarbara,  öfver  Narva  och 
Dorpat  till  Riga,  samt  vidare  öfver  Ltbau  *)  och  Polangen  till 
Schavlui  i  Kurland.  Där  sammanträffade  han  med  kejsaren, 
stadd  pä  resa  för  att  mönstra  en  där  samlad  truppstyrka  af 
25,000  man;  full  af  tillfredsställelse  säg  Armfelt  truppernas  goda 
hållning  och  gjorde  sig  de  gladaste  förhoppningar  om  seger  för 
de  ryska  vapnen,  »Om  vi  kunna  hålla  ut  leken»,  skref  han, 
»t.  o.  m.  om  vi  skulle  blifva  slagna,  sä  skola  vi  till  slut  trium- 
fera; det  är  min  bestämda  öfvertygelse.»  **) 

Den  13  Maj  finna  vi  Armfelt  i  högqvarteret  i  Vilna.  Ryska 
krigets  historieskrifvare  hafva  mycket  att  förtälja  om  detta  hög- 
qvarter, om  de  intriger  och  stridande  meningar,  som  där  korsade 
hvarandra,  om  kejsarens  obeslutsamhet  i  valet  af  försvarsplan, 
om  den  sorglöshet,  med  hvilken  man  njöt  af  det  polska  um- 
gängeslifvets  nöjen  —  till  dess  att  plötsligt  och  oväntadt  under- 
rättelse ingick,  att  de  franska  härarna  ryckt  öfver  Niemen  och 
hastigt  nalkades  den  lithauiska  hufvudstaden.  Högqvarteret  skyn- 
dade undan,  och  den  ryska  hären  började  det  återtåg,  som  åt 
början  af  detta  fälttag  gaf  en  sä  föga  ärofull  karakter.  Till 
kännedom  om  förhållandena  i  det  ryska  högqvarteret  erbjuda 
Armfelts  enskilda  bref  åtskilliga  bidrag. 

Redan  efter  det  första  sammanträffandet  med  kejsaren  i 
Schavlui,  finna  vi  i  Armfelts  bref  yttranden,  förebådande  det 
missnöje  med  arméns  ledning,  till  hvars  förnämste  målsman  han 
gjorde  sig,  dels  i  Vilna,  dels  —  längre  fram  —  i  det  förskansade 
lägret  vid  Drissa,  dit  högqvarteret  begaf  sig,  enligt  den  af  kej- 
sarens militäriske  rädgifvare  general  von  Phull  uppgjorda  planen. 

Vi  erinra  oss,  att  Armfelt  i  den  »mémoire»,  i  hvilken  han 
redan  ett  år  förut  företecknade  gängen  af  Rysslands  krig  och 
politik  1812*'*),  uppställt  ett  väsentligen  defensivt  system  för  det 
stundande    kriget.     Dock  ansäg  han,  att  fälttåget  borde  börjas  å 


•)  I  Libau  träffade  han  sin  gamle  vän  och  sin  familjs  forne  beskyd- 
dare, grefve  Pahlen,  som  han  ej  återsett  sedan  dagarna  efter  Paul  l:s  mord 
(se  detta  arbete,  II:  384).  Nu  skref  han  om  Pahlen  ("/b)-  »Quclle  excellente 
tete,  et  combieu  il  pourrait  nous  bien  servir  dans  la  grande  lutte  que  nous 
allons  commencer!  Mals  cela  est  impossible:  lEmpereur  a  trop  de  griefs 
contrc  lui,  et  sur  certains  points  il  n'est  pas  non  plus  excusable.« 
**)  A.  till  sin  hustru  V^  «8i2. 
***)  Se  ofvan,  s,  271. 


—  351   — 

rysk  sida  genom  offensivaj^ rörelser  på  rikets  vestra  gräns.  I  mot- 
sats härtill  hade  den  nyss  nämnde  general  Phull  —  en  wiirtcm- 
bergarc,'  som  frän  Preussens  tjenst  efter  dess  nederlag  öfvergätt 
till  Ryssland,  en  lärd  teoretiker,  men  af  en  mycket  omtvistad 
militärisk  förmåga  —  framställt  den  bekanta,  rent  defensiva  plan, 
i  hvilken  reträtten  frän  gränsen  till  det  ofvaniiämnda  lägret  vid 
Drissa  ingick  såsom  en  första  åtgärd.  Redan  under  de  öfver- 
läggningar  hos  kejsaren,  som  förefallit  i  Petersburg  under  vintern 
1 812,  hade  Armfelt  motsatt  sig  denna  plan,  bl.  a.  därföre  att 
den  skulle  medföra  ryska  Polens  fullständiga  förhärjelse.  '*)  Med 
ökad  skärpa  motsatte  han  sig  nu,  att  fienden,  sedan  kriget  var 
afgjordt,  skulle  få  tid  att  taga  initiativet.  »Vi  gå  och  vänta, 
skref  han  under  resan  till  Vilna,  att  någonting,  jag  vet  icke 
hvad,  skall  falla  ned  frän  himlen,  under  det  att  vår  fiende  ut- 
vecklar en  infernalisk  verksamhet.  Om  jag  icke  lyckas  bestämma 
kejsaren  att  sätta  sig  öfver  dessa  råd,  som  förlama  allting,  sä 
äro  vi  förlorade.  Kansleren  [Romanzovv,  Napoleons  beundrare] 
har  funnit  en  värdig  medbroder  bland  militären,  en  viss  general 
Phull,  som  förut  varit  i  preussisk  tjenst.  Det  är  en  person,  som 
går  och  gäller  som  taktiker,  och  han  ger  sina  råd,  som  om 
han  vore  lejd  af  Bonaparte.  Jag  förutser,  att  en  af  oss  skall 
bryta  halsen  af  sig;  ty  jag  kan  icke  tåla,  att  man  bedrager  kej= 
såren  och  staten.  När  jag  kommer  till  Vilna,  skall  jag  inlemna 
en  mémoire». 

Han  höll  ord;  få  dagar  efter  sin  ankomst  till  Vilna  inlem- 
nade  han  en  uppsats  **),  hvarest  han  på  det  ifrigaste  tillrådde 
att  taga  oflfcnsiven.  »Utom  det  att  jag  betraktar  hvarje  blott 
•  passivt  försvar  med  utsigt  till  framgång  såsom  omöjligt,  är  jag 
öfvertygad,  att  man  aldrig  skall  komma  att  motstå  franska  ar- 
mén, om  man  icke  betager  fienden  initiativet  till  krigsrörelserna.» 
I  samma  uppsats  rådde  han  ifrigt  att  söka  vinna  polackarna, 
säväl  i  Lithauen  som  i  storhertigdömet  Warschau,  pä  Rysslands 
sida:  »E.  M:t  behöfver  inga  vapen  för  att  eröfra  dem  och  för 
att  bevara  sina  eröfringar.»  Han  varnade  Alexander,  som  syn- 
tes rådvill  vid  krisens  annalkande,  mot  för  mycket  misstroende 
till    egen    kraft,    tilläggande   den  frivola,  men  karakteristiska  an- 


*)  Se  Oginski,  Mém.,  III:  157.  Oginski  hade  af  Armfelts  egen  muii 
omedelbart  efter  en  öfverläj^giiing  hos  kejsaren  blifvit  underrättad  om  deona 
plan.     Han   redogör  utförligt   för  Armfelts  yttrande. 

**)   j\j   Maj    1 81 2  (koncept   bland  Armfelts  papper). 


—  352  — 

märkningen:  »La  fortune  est  d'un  sexe,  dont  les  faveurs,  déjä 
accordées,  exigent  cependant  qu'on  les  affronte.s  *) 

Någon  synnerlig  verkan  förspordes  icke  af  detta  betän- 
kande; och  tillsvidare  vidhölls  i  Vilna,  under  högqvarterets  miss- 
hälligheter,  den  af  Pliull  uppgjorda  planen,  ehuru  denna  egent- 
ligen endast  i  honom  själf  hade  sin  försvarare.  Krigets  historie- 
skrifvare.  öfverensstämma  i  omdömet  om  dess  olämplighet.  Den 
medförde,  som  bekant,  ryska  härens  splittring  i  tvenne  hufvud- 
arméer,  af  hvilka  den  ena,  »första  vestarmén»  under  krigsmini- 
stern general  Barclay  de  Tollys  öfverbeläl,  nu  var  samlad  vid 
Vilna  —  dock  endast  för  att  vid  franska  hufvudhärens  anta- 
gande genast  retirera  mot  det  befästade  lägret  vid  Drissa  bakom 
Diina;  och  den  andra,  under  furst  Bagrations  befäl,  skulle  längre 
söderut  i  det  inre  Ryssland  möta  den  detacherade  franska  armé, 
som  antogs  pa  en  sydligare  väg  komma  att  taga  mot  Moskwa. 
Mellan  Drissa,  beläget  i  nordlig  riktning  frän  Vilna,  och  Bagra- 
tions armé,  som  pä  vidt  aflägsna  trakter  långsamt  rörde  sig  i 
sydvestlig  riktning,  lemnades  emellertid,  tillfölje  af  denna  plan, 
en  beqväm  port  öppen  för  Napoleons  väldiga  härar;  och  den 
försvarslinie,  som  erbjöds  af  de  stora  floderna  Diina  och  Dnie- 
per,  förblef  obegagnad.  Nära  en  half  million  människor  frän  de 
flesta  af  Europas  länder  kunde  utan  nämnvärdt  motstånd  rycka 
in  i  hjärtat  af  Ryssland.  Ingenstädes  kunde  ens  tillnärmelse- 
vis jämförliga  stridskrafter  uppställas,  innan  de  båda  ryska  armé- 
erna voro  förenade;  äfven  sedermera  förblef  deras  styrka  under- 
lägsen. 

Den  framskjutna  ställning,  som  »första  vestarmén»  under 
Barclay  de  Tolly  intog  vid  Vilna,  syntes  nu  Armfelt  lämplig  till 
utgångspunkt  för  en  oftensiv  rörelse;  alldeles  ändamälslös  var  där- 
emot dess  koncentrering  vid  gränsen,  dä  återtåget  till  Drissa  på 
förhand  var  beslutet.  Om  ett  framåtryckande,  enligt  Armfelts 
råd,  kunnat  gifva  en  framgångsrikare  utgång  åt  fälttågets  början, 
torde  väl  vara  tvifvelaktigt.  Under  öfverläggningarna  i  hög- 
qvarteret  väckte  han  förslag  till  en  koncentrering  af  de  båda 
ryska  arméerna  i  riktning  mot  Slonim,  åtskilliga  dagsmarscher 
söder  om  Vilna.  I  stället  för  att  gå  tillbaka  bakom  Diina,  borde 
man  såluntia  intaga  den  försvarslinie,  som  vcsterut  från  Vilna 
bildades  af  floderna  Niemen,  Nareva  och  Bug.     Detta  förslag  har 


■  I  samma  memorial  fäste  han  uppmärksamheten  på  krigsförvaltnint;- 
ens  brister  ocii  föreslog,  för  afhiälpand(.'l  af  penningcbrislen,  att  gura  ett 
upprop  till  nationen  om  frivilliga  g.åfvor,  samtidigt  med  alt  den  förhatliga 
ukasen  af  "/i   1^12  om  den    iiöga  krigsskatten  afskaffades. 


—    J5J    — 

ansetts  såsom  »en  underlig  idé»,  och  däremot  har  anmärkts,  att 
det  ej  erbjöd  någon  trygghet  mot  att  kringgås  af  Fransmän- 
nen. *)  —  I  själfva  verket  torde  Armfelts  yrkanden  mindre  hafva 
varit  att  anse  såsom  en  krigsplan,  än  såsom  framkallade  af  ön- 
skan att  gendrifva  Phulls  råd  till  reträtt  och  dennes  Drissa- 
plan.  Själf  skref  Armfelt  under  det  därpå  följande  återtåget  frän 
Vilna:**)  »Jag  har  ej  varit  af  den  avis  att  anfalla,  förrän  i:o 
man  vore  helt  och  hållet  koncentrerad,  och  2:0  man  väl  kände 
fiendens  styrka;  men  jag  har  velat,  att  vi  alla  förenade  skulle 
taga  en  stark  position,  för  att  sauvera  Polen  och  ej  öfverge  ett 
land,  som  möjligen  kan  dubblera  massan  af  våra  fiender  och 
prolongera  kriget  på  ett  sätt,  som  blir  inkommodare  för  oss  än 
för  Bonaparte.»  Genom  reträtten  blef,  sade  han  i  ett  annat 
bref,  ***)  '»Polen  lemnadt  du  premier  coup,  och  Lithauen  förstördt. 
I  den  byken  har  jag  ingen  slarfva,  ty  hvarken  Barclay  eller  jag 
ville  att  man  skulle  gå  kräftgången.  Niemen,  Bugfloden  och 
Narevaströmmen  ofterera  positioner  bakom  Grodno,  som  äro  su- 
perba  och  betäcka  landet.» 

I  Barclay  de  Tolly,  Vilna-arméns  öfverbefälhafv^are,  fann 
Armfelt  till  en  början  understöd  för  sina  åsigter;  men  föga  med- 
delsam och  utan  kraft  att  göra  sin  mening  gällande,  blef  Barclay 
snart  öfverröstad.  Medan  man  sorglöst  lät  de  franska  skarorna 
rycka  allt  närmare  gränsen,  framställde  för  öfrigt  nästan  hvar 
och  en  af  högqvarterets  generaler  sin  plan  —  de  flesta  dock 
mest  för  att  omintetgöra  Phulls.  7)  General  Bennigsen,  bekant 
för  sitt  befäl  under  kriget  1806 — 07,  från  drabbningarna  vid 
Pultusk  och  Eylau,  vistades  liksom  Armfelt  i  högqvarteret  utan 
bestämdt  befäl,  såsom  kejsarens  generaladjutant  och  rådgifvare. 
Han  ansågs  af  Armfelt  i  början  hylla  Phulls  åsigter,  men  blef 
snart    en  af  dennes  ifrigaste  vedersakare.     Han  ville  möta  frans- 


*)  Se  Bernhardi,  Denkwärdigk.  d.  Generals  Toll,  I:  268:  Pertz.  Steins 
Leben,  III:  64.  Den  sistnämnde  författaren,  som  på  det  hela  tager  Phuli  i 
försvar,  anser  dock  hans  plan  misslyckad,  och  skildrar  honom  i  Vilna  såsom 
»reizbar,  hypokondriscli,  abstrakt,  systematisch,  UDverständlicii,  störrig.  unätät, 
ohne  persönliches  Vertrauen.» 

**)   TiU  sin  hustru    ',,    1812. 
***)  Till  K.  Stjernvall  >»/,   l8i2. 

t)  Se  Wolzogens  Memoiren,  s.  85,  Bernhardi,  Toll,  I:  257,  Smitt,  Zur 
näher.  Aufklärung  iiber  d.  Krieg  v.  1812,  s.  346:  Pertz,  anf.  st.  Ill:  64  o. 
f.  Wolzogen.  som  deltagit  i  det  definitiva  uppgörandet  af  Phullska  planen, 
försvarade  den  ensam  i  det  längsta.  Dess  förnämste  motståndare,  Armtelt. 
nämner  han  «ein  beriichtigter  Intrigantc.  I  Tolls  Denkwurdigkeiten  (1:  258) 
yttras  om  Armfelt:  »Der  Krieg  im  Grossen  war  ihm  fremd ;  vicUeicht  suchte 
er  deshalb  kein  bestimintes  Amt;  ohne  Eintiuss  woUte  er  aber  nicht  sein.« 

Tegnér,   G.    J/.    Armf.ll.  2-\ 


—  354  — 

männen  vid  Novoi  Troki,  i  närheten  af  Vilna,  och  där  leverera 
batalj.  Ifrigast  och  högljuddast  af  alla  den  Phullska  planens 
vedersakare  uppträdde  efter  sin  ankomst  till  högqvarteret  mar- 
kis Paulucci,  chefen  för  kejsarens  stab.  —  Alexander  själf  var 
villrådig  vid  alla  dessa  olika  meningar,  för  hvilkas  bedömande 
han  ej  egde  nog  militärisk  erfarenhet. 

På  samma  linie  som  de,  hvilka  yrkade  reträtten  bakom 
Diina,  ställdes  af  Armfelt  rikskansleren  Romanzow,  hvilken  äf- 
v^n  uppehöll  sig  i  Vilna  och  som  ännu  i  det  längsta  ansåg,  att 
intet  krig  skulle  bli  af.  Napoleon  lät  sina  skaror  rycka  fram 
genom  Polen  och  Preussen  blott  för  att  göra  demonstrationer, 
menade  rikskansleren.  Kort  förut  hade  Romanzow  träffats  at 
ett  slaganfall,  som  vanställt  hans  ansigte  och  som  förmodades 
snart  skola  göra  slut  pä  hans  bana.  Detta  föranledde  Armfelt 
att  skämta  öfver,  att  kanslerens  mun  var  lika  mycket  vriden  på 
sned  sorti  hans  förstånd,  och  att  han  var  »både  paralysé  och 
paralyseur».  —  En  tredje  person,  som  tillsammans  med  Phull 
och  Romanzow,  enligt  Armfelts  ord,  bildade  en  »oduglighetens 
treenighets-,  var  arméns  generalintendent,  Cancrin,  hvars  sätt  att 
ombesörja  truppernas  proviantering  äfven  af  andra  bittert  kland- 
rades. I  Vilna  hopades,  äfven  sedan  återtåget  från  gränsen  var 
beslutet,  en  mängd  furage  och  anlades  stora  magasiner,  hvilka 
öfvergåfvos  och  kommo  de  anryckande  fransmännen  till  godo.  *) 
Armfelt  inlemnade  till  kejsaren  ett  förslag  i  ämnet,  som  af  ho- 
nom gillades  och  i  en  egenhändig  biljett  förklarades  såsom  »trés- 
utile»,  utan  att  dock  någon  åtgärd  däraf  följde.  **) 

Målande  för  stämningen  i  högqvarteret  och  för  de  tilldra- 
gelser, som  följde  närmast  efter  krigets  utbrott,  äro  Armfelts  i 
dagboksform  skrifna  bref  till  hans  hustru.  Några  utdrag  må  här 
finna  sin  plats. 

Vilna  den  i5  Maj  1S12.  Den  hederlige  man,  som  här 
förer  befälet  [Barclay  de  Tolly],  är  satt  på  sidan,  ej  uppenbar- 
ligen, men  i  själfva  verket;  svag  och  långsam  är  han,  men  ära  och 
mod  äro  hos  honom  tvenne  hufvudegenskaper.  En  hemlig  konselj 
är  formerad  af  den  svage  och  iycksökande  Bennigsen,  samt  den 


*)  Wolzogen,    på    hvars    rekommendation  Cancrin    blifvit  anställd,  om- 
nämner kejsarens  missnöje  med  generalintendenten  (Mcmoiren,  s.  80). 

**)  Fråga  var,  berättar  Armfelt,  att  han  själf  skulle  bli  tvungen  att  åtaga 
sig  öfverinseendet  öfver  denna  förvaltningsgren,  och  !ian  ans^r,  att  i  så  fall 
det  skulle  vara  nödigt  att  börja  med  några  rätt  allvarsamma  exempel,  »såsom 
att  hänga  en  general-intendent  och  ett  dussin  proviantkommissaricr !«  (Till 
Ehrenström   ^'/c    l8l2,   Ups.    Hibl.). 


—  355  — 

fördömde  göken  Phull,  i  h vilken  vår  gode  herr  svåger,  ')  som  ej 
är  något  ljus,  presiderar.  Araktschcjcvv  blir  du  jour  géndral  och 
Phull  quartier-niaitre  general,  bägge  som  aldrig  hört  kulor. 
Detta  sällskap  vill  undvika  all  fäktning,  allt  slagsmål,  då  fienden 
kommer;  blott  gå  tillbaka,  lenuia  polska  provinserna,  som  tyran- 
nen genast  organiserar  och  tillskapar  därur  200,000  stridsmän, 
m.  m.  För  att  maskera  sin  verkliga  plan,  som  är  vår  olycka, 
taga  de  Wellingtons  exempel,  **)  Men  polackarna  äro  le  contre- 
pied  af  spaniorerna,  och  vi  hafva  ingen  Torre  de  Vedras  att 
draga  fienden  på,  för  att  där  afvakta  och  slå  honom.  Allt  detta 
hålles  hemligt  för  mig.  Men  som  intet  här  är  hemligt,  så  vet 
jag  det.  Min  plan  är  att  säga  rent  ut  åt  kejsaren;  och  kanske 
blir  följden  häraf,  att  jag  snart  kommer  efter  detta  bref,  ty  vittne 
till  vanära  och  jämmer  blir  jag  ej.  Kanske  Bonapartc  ej  an- 
faller, och  att  således  denna  kalk  tages  ifrån  mig.  Emellertid 
kan  du  säga  både  ängeln  och  neapolitanska  gubben  ***)  detta,  ty 
det  är  bra  att  vara  prevenerad  på  saker,  som  annars  synas 
obegripliga.» 

Vilna  den  2j  Maj  1S12.  »Jag  har  tagit  polackarnas  parti 
hautement  och  fatt  kejsarens  resolution  till  deras  faveur.  De  vilja 
gifva  allt  hvad  man  begär,  men  de  vilja  själfva  beskatta  sig  eller 
reglera  sina  afgifter.  Det  kan  man  ej  fä  i  dessa  bestars  skalle, 
som  hafva  med  det  att  göra.»  7) 

Den  ji  Maj.  A  högqvarteret  gör  man  ingenting  annat  än 
larmar,  intrigerar  och  hindrar  all  verksamhet.  För  närvarande 
är  en  hemlig  kabal  i  gång  mot  krigsministern.  Jag  hoppas  att 
man  icke  skall  lyckas;  ty  då  jag  icke  har  någonting  att  vara 
rädd  om,  skall  jag  aldrig  dölja  sanningen  för  min  herre. > 

Den  1 2  Juni.  »Kejsaren  är  förträfflig  quant  aux  principcs; 
att  han  är  illa  tjent  och  illa  entourerad,  hor  till  ett  annat  ka- 
pitel.    Hade    Gud    låtit    coup    d'apoplexie'n  yf )    gä  sin  gång,  så 

*)  Kejsarens  svåger,  hertigen   af  Oldenburg. 
**)  Längre    fram   heter  det:  «Nus  grands  faiseurs  sont  ä  la  Wellington, 
men   i  gestalt   af  ett  slags  sfinx,  komponerad   af  kr.ifta  och   hare.» 

***)  Ångeln:  kejsarinnan  Elisabet,  i  Armfelts  bref  oftast  så  benämnd;  ucapo- 
litanska  gubben:  hertigen  af  .Serra  Capriola.  Före  sin  afresa  hade  Armfelt 
lofvat  kejsarinnan,  att  låta  henne  genom  sin  hustru  få  veta  »hela  sanningen 
om  armén«. 

t)  Någon  definitiv  åtgärd  till  polackarnas  förmån  gjordes  dock  icke. 
Oginski  berättar  (111:  153),  att  kejsaren  varit  betänkt  på  att  från  Vilna  låta 
utgifva  en  fransk-polsk  tidning,  för  att  verka  på  allmänna  meningen  i  ryska 
Polen,  och  att  han  tänkt  uppdraga  dess  redaktion  åt  Armfelt.  Förslaget  öf- 
vergafs  dock. 

tt)   Rikskansleren   Roman/ows. 


-  356  - 

hade  vår  politiska  marche  blifvit  lifligare,  car  celui-lä  n'est  qu'un 
baton  ä  la  roue.» 

Den  ij  jfiini.  »Om  jag  öfverlefver  dessa  händelser,  så 
tyckes  mig,  att  jag  betalt  min  tribut,  och  att  man  ej  kan  be- 
gära mer  af  mig.  Jag  älskar  kejsaren  sä,  som  man  mäste  älska 
en  varelse  af  ojämförlig  godhet  och  välvilja,  som  mitt  fädernes- 
land har  att  tacka  för  en  lyckligare  tillvaro  än  andra  stater. 
Personligen  kan  jag  ej  annat  än  vara  honom  tillgifven  pä  grund 
af  det  sätt,  hvarpä  han  behandlar  mig.  Men  jag  hoppas,  att 
han  då  skall  anse,  att  mitt  värf  är  slutadt  och  att,  om  mina 
tjenster  ej  hafva  kunnat  vedergälla  ^  allt,  sä  hafva  åtminstone 
mina  afsigter  varit  de  bästa.  På  Aminne,  i  närheten  af  mina 
fäders  stoft,  vill  jag  då  samla  mina  barn  omkring  mig,  njuta 
ett  ögonblicks  lycka  och  —  sluta.»  *) 

Man  ser  af  sistnämnda  vemodiga  bref,  att  den  krigiska 
stämningen  aflösts  af  nedslagenhet  öfver  att  alla  sträfvanden  att 
ändra  fälttägsplanen  varit  förgäfves.  Armfelt  tviflar  ej  pä  kej- 
sarens välvilja;  men  han  ser  att  hans  inflytande  ej  kunnat  be- 
stämma monarken  till  det  steg,  hvari  han  själf  såg  räddningen. 
Kejsaren  höll  ännu  på  Phulls  plan,  och  intog  en  reserverad  håll- 
ning till  de  många  andra  förslag,  som  gjordes. 

I  sitt  beslut  att  ej  söka  fred  med  Napoleon  stod  emellertid 
Alexander  fast,  oaktadt  röster  ej  saknades,  som  manade  därtill. 
Till  Vilna  anlände  i  senare  delen  af  Maj  ett  tillfälligt  sändebud 
från  Napoleon,  grefve  de  Narbonne,  under  förevändning  af  en 
sista  underhandling  före  fredsbrottet;  men  han  återvände  med 
oförrättadt  ärende.  Armfelt  hade  sett  denne  franske  ädling  vid 
Ludvig  XVI:s  hof;  sedan  han  öfvergått  i  Napoleons  tjenst  och 
bar  »la  livrée  du  maudit  Corse»,  ville  Armfelt  ej  känna  honom. 
Narbonne  påminte  dock  om  den  gamla  bekantskapen  och  fick 
ett  höfligt,  inen  kyligt  svar.  Med  tillfredsställelse  kunde  väl 
Armfelt  efter  hans  besök  skrifva:  »Vi  underhandla  icke»;  men 
han  måste  också  tillägga:  »Vi  förjaga  icke  dessa  uslingar  och  vi 
anfalla  icke  fienden .  . .  Je  fais  le  diable  h  quatre,  men  jag  är  en- 


*)  Detta  brefutdrag  finnes  tryckt  i  Schinkels  Minnen  IX:  235,  med 
den  oriktiga  uppgiften,  att  det  daterar  sig  från  år  181 3.  Det  anföres  där  så- 
som bevis,  att  Armfelt  nämnda  år  skulle  hafva  råkat  i  kejsarens  onåd  och 
att  han,  anländ  till  Vilna,  blifvit  befalld  att  äiervända  till  Petersburg.  Hans 
brefväxling  frän  1813  visar  likval  otvetydigt  att  han  aldrig  år  1813  var  i 
Vilna!  Armfelts  personliga  förhållande  till  kejsaren  förblef  det  bästa,  ehuru 
förbindelsen  var  mindre  liflig  under  Alexanders  vistelse  i  Polen  och  Tysk- 
land. —  Utbrott  af  nedslaget  lynne  och  längtan  att  komma  i  ro  till  Aminne 
förekomma,  såsom  vi  sett,  ofta  i  Armfelts  bref,  äfven  från  den  tid,  då  hans 
inflytande  var  mest  obestridt.    ' 


—  357  - 

sam,  och  min  kända  ifver  förefaller  som  förbittring.»  —  I  Vilna 
vistades  äfven  Sveriges  sändebud  grefve  Löwenhjelm,  som  stärkte 
kejsarens  krigiska  afsigter,  och  hvars  depescher  *)  öfvercnsstämnia 
med  Armfclts  bref  i  skildringen  af  högqvartercts  förhållanden. 
Där  inställde  sig  äfven  kort  efter  Narbonne  Armfelts  gamle 
vederdeloman  från  kriget  i  Pommern  general  Tawast,  nu  pä  väg 
till  Konstantinopel,  för  att  å  Sveriges  vägnar  bemedla  freden 
mellan  Ryssland  och  Turkiet.  Armfelt  ansåg,  att  Tawast  inför 
kejsaren  fört  ett  mindre  bestämdt  språk  i  fråga  om  kriget  än 
Löwenhjelm.  **)  Till  högqvarteret  kom  äfven  den  engelske  ami- 
ralen Bentinck,  som  underhandlade  å  Englands  vägnar  —  samme 
man,  som  sades  hafva  gifvit  första  tanken  om  en  sammankomst 
i  Åbo  mellan  tsaren  och  den  svenske  kronprinsen.  '**) 

Som  en  glad  nyhet  kom  till  Vilna  underrättelsen,  att  den 
efterlängtade  freden  med  turkarna  blifvit  sluten.  Kejsarens  stab 
beslöt  med  anledning  däraf  att  gifva  en  stor  fest  på  det  i  när- 
heten af  Vilna  belägna  slottet  Zakret.  Armfelt  utsågs,  enligt 
sina  egna  ord,  till  festens  schef  et  ordonnateur.»  Olyckliga  före- 
bud saknades  icke  under  tillredelserna :  en  för  tillfället  uppförd 
byggnad,  afsedd  till  danssal,  sammanstörtade  några  dagar  före 
festen,  och  byggmästaren  dränlite  sig  i  förtviflan.  Vigtigare  var, 
att  underrättelse  några  dagar  förut  ingick,  att  fransmännen  voro 
färdiga  att  gå  öfver  Niemen  in  på  ryska  området.  Fråga  väck- 
tes att  inställa  festen,  af  fruktan  att  »fienden  kunde  komma 
med  på  balen»  —  en  fruktan,  som  Armfelt  fann  både  »»ömklig 
och  löjlig». 

Festen  egdc  rum  och  var  lysande.  Hvad  Vilna  och  dess 
omnejd  egde  förnämt,  rikt  och  skönt,  samlades  med  kejsarens 
krigiska  hofstat  på  midsommaraftonen  i  slottets  lummiga  park. 
Illumination,  musik,  sång  togo  sig  praktfullt  ut  i  den  stilla  som- 
marqvällen.  Kejsaren,  som  här  vunnit  allas  hjärtan  -j-),  deltog 
lifligt  i  dansen.  »När  man»,  säger  ett  ögonvittne,  som  lifligt  skild- 
rat denna  fest,  »såg  det  behag  och  den  munterhet,  som  Alexan- 
der denna  afton  visade,  hveni  skulle  hafva  föreställt  sig,  att  det 
var    just    under    balens    nöjen,    som    han   erfor,   att  fransmännen 


*)  I  R.  A. 

*")  Tawast  gjorde  Armfelt  ett  besök  och  sökte  urs.äkta  sitt  uppförande 
i  Pommern,  hvilket  kyligt  upptogs.  Han  åtföljdes  af  friherre  J.  J.  de  Geer: 
<fVoilä  un  pére  et  un  fils,  ou  le  S:t  Esprit  ne  voudrait  pas  étre  en  trio*,  skrif- 
ver  Armfelt  skämtsamt  (''jj   1812). 

**")  Se  L.  v.   Engeström,  Minnen  II:  201. 

t)   Armfelt    skrifver   från   Vilna:  <rL'empereur  se  fait  adorer  de  lout  le 
monde  et  tourne  complétement  la  tete  aux  femmes  Polonaises.» 


-  358  ~ 

gätt  öfver  Niemen  och  att  deras  förposter  ej  stodo  mer  än  tio 
mil  från  Vilna  h  *) 

Så  var  det  emellertid.  Festen  på  Zakret  blef  för  delta- 
garna ett  glänsande  minne,  som  bildade  en  skärande  motsats 
till  de  krigets  förhärjelser,  som  strax  därpå  bröto  in  öfver  Ryss- 
land. Redan  dagen  därpå  skyndade  större  delen  af  det  ryska 
högqvarteret  undan.  Armfelt  begaf  sig  åstad  den  26  Juni  — 
!>jag  har  i  alla  fall  ingen  lust  att  komma  i  Bonapartes  klors, 
skref  han  dagen  förut.  Motvilligt  och  dröjande  lemnade  den 
ryska  arméns  redlige  öfverbefälhafvare  Barclay  de  Tolly  den  27 
Juni,  sist  af  alla  ryska  generaler,  den  stad,  som  han  önskat  för- 
svara. Omedelbart  därpå,  på  morgonen  den  28  Juni,  inryckte 
fransmännen  i  Vilna.  Napoleon  hade  vid  öfvergången  af  Niemen 
utfärdat  den  bekanta  proklamation,  hvari  han  stolt  erinrade  om 
sina  segrar  vid  Austerlitz  och  Friedland  och  förutsade,  att  »det 
andra  polska  kriget»  skulle  blifva  ärofullt  för  Frankrikes  härar, 
liksom  det  krig,  som  slutat  vid  Tilsit.  »La  Russie  est  entrainée 
par  la  fatalité,  ses  destins  doivent  s'accomplir»,  heter  det. 

Förutsägelserna  gingo  icke  i  fullbordan:  den  öfvermodige 
eröfraren  gick  själf  sin  undergång  till  mötes,  men  den  närmaste 
tiden  blef  rik  på  förödmjukelser  för  hans  motståndare. 


»För  att  följa  preussaren  Phulls  plan,  börja  vi  med  reträtt», 
skref  Armfelt  harmfullt  vid  uppbrottet  från  Vilna.  Högqvarteret 
samlades  åter  i  Sventziany,  beläget  ungefär  halfvägs  till  detta 
Drissa,  hvars  retrancherade  läger  bakom  Diina  skulle  erbjuda 
den  retirerande  armén  det  skydd,  som  ställningen  vid  Vilna  an- 
setts sakna.  Från  Sventziany  skref  Armfelt  den  27  Juni:  ■»Hela 
gårdagen  tillbragte  jag  på  landsvägen  bland  avantgardet  till  en 
reträtt,  något  som  40  års  tjenst  aldrig  gifvit  mig  tillfälle  att 
göra  ....  Vi  få  se  hvad  Gud  gör.  Kan  Bagrations  jonction 
ske,  så  skola  vi  om  3  ä  4  dygn  marschera  fram;  och  då  får 
han  [Napoleon]  stryk,  blott  Gud  vill  vara  neutral.  Men  sker  ej 
föreningen,  och  vi  retirera  än  mer,  är  allt  förloradt.  Jag  har 
sagt  mina  tankar  muntligen  och  skriftligen;  och  ske  hvad  som 
ske  kan,  så  skall  min  heder  ej  lida  däraf.  Finge  vi  blott  rycka 
fram,  sä  skulle  ej  Bonapartes  proklamation  göra  stor  cfilekt;  men 
får  han  tid  pä  sig,  så  hafva  vi  150,000  polackar  mer  under  ge- 
vär,   och    kriget   blir   nationalt,  i  stället  för  att  vara  främmande. 

*)  Grefvinnan  Choiseul  Goiiffier  i  sina  memoirer. 


-  359  — 

Ty  polackarna,  Öfvergifna,  illa  behandlade,  af  dumhet  och  im- 
politik  föraktade  af  ryska  fänadcn,  blifva  ej  fiender  att  leka  med 
.  .  .  Det  gar  verkligen  illa;  men  Gud  är  mäktig,  och  jag  är 
deciderad  att  sacrifiera  allt  för  att  öppna  ögonen  pä  monarken.» 

Reträtten  skedde  visserligen  långsamt  och  i  god  ordning, 
men  de  mödor  och  umbäranden,  som  den  medförde,  voro  icke 
små;  och  äfven  de  högre  officerarna  undgingo  dem  ej.  Nattläger 
måste  tagas  i  lador  och  uthus,  som  ej  erbjödo  skydd  för  det 
ständiga  regnet;  osnyggheten  i  människoboningarna  i  de  af  judar 
vimlaniie  småstäderna  och  byarna  gjorde  dem  obeboeliga.  »Vi 
fara  grufveligen  illa»,  skrifver  Armfelt  till  Aminoff,  sin  gamle 
vapenbroder  från  Savolax.  »Jag  kan  bedyra  dig,  att  Sa\'olax 
och  Norge  i  allt  äro  paradis  mot  detta  satans  land,"  där  judar, 
tarrokaner,  vägglöss  och  loppor  äro  lika  sä  öfverflödiga,  som 
bristen  är  stor  på  allt  hvad  till  lifvets  uppehälle  hörer.»  Armén 
slet  värre  ondt,  försäkrade  han,  ^under  denna  onödiga  reträtt, 
än  i  en  batalj.» 

Den  I  Juli  hade  man  hunnit  till  Vidzy,  en  obetydlig  ort 
nära  Drissa,  mest  bebodd  af  judar.  Därifrån  skref  Armfelt: 
sOm  man  förenat  sig  med  Bagration,  som  jag  för  14  dagar  be- 
gärde, så  skulle  vi  redan  hafva  slagits  och  med  öfverlägsen heten 
på  vår  sida.  Men  eftersom  Preussens  tillintetgörelse  ej  tillintet- 
gjort preussarna,  sä  hafva  vi  här  general  Phull,  som  helvetet 
utspytt,  och  som,  därför  att  han  är  en  professor,  skall  hjälpa 
oss  att  blifva  slagna,  om  icke  Bonaparte  begår  det  felet  att  för- 
dröja sitt  anfall." 

Till  Vidzy  ankom  underrättelse  om  det  märkliga  samtal, 
som  Napoleon  i  Vilna  haft  med  Alexanders  utskickade,  polis- 
ministern Balaschow,  hvilken  skulle  begära  inkräktarens  för- 
klaring öfver  fredsbrottet  och  —  pro  forma  —  för  sista  gången 
bjuda  handen  till  försoning.  Historien  har  bevarat  minnet  af 
detta  samtal,  hvari  Napoleon  gaf  fritt  lopp  åt  sitt  öfvermod  och 
sin  förbittring  öfver  att  Ryssland  vågat  trotsa  hans  maktbud, 
och  utgöt  sin  vrede  öfver  dem  i  Alexanders  omgifning,  som  han 
ansåg  hafva  retat  honom  till  kriget.  Särskildt  yttrade  han  sig 
med  bitterhet  öfver  sin  gamle  fiende  Armfelt,  hvars  verksamhet 
i  detta  syfte  han  väl  kände.  »Jag  har  haft  den  lyckan»,  skref 
Armfelt,  sedan  han  erfarit  hvad  Balaschow  af  Napoleons  mun 
fått  höra,  »att  blifva  utmålad  som  en  rasande  galning,  i  stånd 
till  alla  slag  af  nedrighet.  Om  Sverige  sade  han,  att  dess  krona 
hade  makten  att  förvandla  till  galningar  dem,  som  ej  vore 
det    förut,    att    Karl    XII    hade    varit    galen,    Gustaf   IV    Adolf 


—  z^  — 

hade  blifvit  det,  och  Bernadotte  hade  nu  helt  och  hållet  mistat 
vettet.s  *) 

Den  8  Juli  hade  man  hunnit  öfver  Diina  och  tagit  befäst- 
ningarna vid  Drissa  i  ögonsigte.  Armfelt  drog  icke  i  betän- 
kande att  om  dem  genast  förklara:  »Någonting  sämre  anlagdt 
och  fäaktigare  kan  väl  icke  imagineras.  Om  jag  vore  kejsare^ 
sä  läte  jag  hänga  både  den  som  gjort  planen,  och  den  som  exe- 
qverat  den.»  —  Öfverdriften  i  uttrycket  oräknad,  blef  detta  snart  den 
allmänna  meningen  om  det  retrancherade  Drissa- lägret,  hvilket  ut- 
gjorde kärnpunkten  i  Phulls  försvarsplan.  Befästningarna  voro 
ej  fullbordade  och  illa  anlagda;  hela  det  sä  mycket  omtalta  läg- 
rets belägenhet  var  sådan,  att  det  med  lätthet  kunde  anfallas 
bakifrån.  Det  var  också  den  franske  härförarens  plan  att  gä 
öfver  Diina  vid  Polotsk,  hvarifran  han  med  sin  mer  än  dubbelt 
starka  armé  syntes  kunna  i  Drissa  innesluta  Barclays  hela  här. 
Petersburg  skulle  då  hafva  legat  öppet  för  segraren;  och  den 
»andra  ryska  vestarmén»  under  Bagration  skulle  ej  hafva  kunnat 
göra  långt  motstånd  mot  de  skaror,  som  Napoleon,  sedan  ryska 
hufvudarmén  vore  tillintetgjord,  kunnat  skicka  till  förstärkning  at 
de  armékårer,  som  under  Davousts  och  konungens  af  Westfalen 
befäl  redan  opererade  mot  Bagration. 

Belägenheten  var  kritisk,  och  förstämningen  inom  den  till 
Drissa  anlända  armén  allmän.  Oviljan  vände  sig  mot  den  räd- 
gifvare,  som  lockat  armén  i  denna  fälla;  ej  ens  rop  pä  förräderi 
saknades.  »Man  tror  absolut,  att  förräderi  är  med  i  spelet,  ty 
som  dumhet  är  det  för  mycket»,  heter  det  i  ett  af  Armfelts  bref 
från  dessa  dagar.  »Davoust  är  i  Minsk»,  skref  han  den  1 1  Juli 
frän  Drissa.  »Hvad  gör  Bagration?  Hvad  göra  vi.?  Det  är 
omöjligt  att  detta  kan  räcka,  utan  att  f-n  tager  oss.  Vi  göra 
inga  rekognosceringar;  kanske  vet  man  icke  i  denna  armé,  hvad 
sädana  betyda  .  .  .  Missnöjet  och  förtviflan  äro  öfver  all  höfva 
i    anseende    till    den    olyckliga  reträtten,  som  pä  allt  sätt  skadat 


*)  Balaschows  depesch,  tr,  (på  franska)  i  Dubravins  ryska  arbete:  «Det 
patriotiska  kriget  1812  —  iSi5<r,  finnes  utförligt  refererad  i  Thiers,  Hist.  du 
consulat  et  de  Tempire  (XIV:  54  o.  f.),  samt  i  Taines  Origines  de  la  France 
contemporaine.  T.  V:  96.  Napoleons  ord  om  Armfcit  och  kejsarens  rådgif- 
vare  föUo  sålunda:  «L"empereur  Alexandre  esl  tres-mal  conseillé.  Comment 
n'a-t-il  pas  lionte  de  rapprocher  de  sa  personne  des  gens  vils!  Un  Armfelt, 
homme  intrigaiit.  dépravé,  scélerat  et  perdu  de  débauche,  qui  ii'est  connu 
que  par  ses  crimes,  et  qui  est  ^^nnemi  de  la  Russie;  un  Steiii.  chassé  de  sa 
patrie  conime  un  vaurien,  un  malveillant,  doiit  la  tete  est  proscrite,  mise  å 
prix;  un  Bennigsen  .  .  .  Qu'il  donne  le  comniendement  de  la  Finlande  ä 
Armfelt,  je  n'eii  dirai  rien;  mals  Tapprocher  de  sa  personne,  ti  donc!  .  .  , 
Comment    admettre  dans   sa  société   un  Stein,  un   Armfelt,   un    Winziiigerode;« 


—  301   — 

truppernas  esprit.  Öfvertygelsen  att  kejsaren  är  förrådd,  är  sä 
allmän  .  .  .,  sa  att  le  voeu  general  är,  att  han  måtte  lemna  ar- 
mén och  under  någon  prétexte  quelconque  fara  till  Moskva- 
Araktschejew  *)  vill  äfven  detta,  och  således  tror  jag  att  det  sker. 
Kanske  är  det  i  vissa  afseenden  bra,  ty  då  kunna  Phull  och 
andra  rackare  paralyseras,  som  nu,  oaktadt  allt,  hitta  på  att 
influera  .  .  .  Reser  kejsaren  till  Moskva,  så  ser  jag  ej,  hvarför 
han  skall  draga  mig  dit  en  spectacle,  och  således  kommer  jag 
till  Petersburg  och  far  genast  till  Finland,  för  att  rangera  om 
min  totala  rctraite.  Efter  min  öfvertygelse  är  med  sådant  folk, 
som  kejsaren  låtit,  bedraga  sig  utaf,  intet  att  göra  .  .  .  Hvad 
skall  det  blifva  af  oss,  om  vi  fortsätta  att  föra  krig  på  detta 
sätt  och  i  högqvarteret  hafva  femtio  personer,  som  göra  alldeles 
ingen  nytta?  Då  jag  själf  hör  till  deras  antal,  kan  jag  tala 
därom  ogeneradt  och  med  vissa  anspråk  att  hafva  rätt.  Markis 
Paulucci,  som  var  chef  för  öfverbefälhafvarens  stab,  och  hvars 
förmåga  är  lika  stor  som  hans  öfverdrifter  äro  narraktiga,  har 
nyss  lemnat  sin  befattning,  därföre  att  han  icke,  efter  hvad  man 
påstår,  ville  vara  under  Phulls  och  konsorters  ordres  och  trodde 
sig  begripa  mer  än  —  preussarna».  Beskyddare  af  denna  jpreus- 
siska  ohyra,  som  afskys  af  hela  armén»,  vore  den  »högst  onos- 
lige»  hertigen  af  Oldenburg. 

Detta  häftiga  språk  afspeglar  stämningen  i  de  ledande  mi- 
litära kretsar,  som  omsider,  med  Armfelt  till  språkrör,  förmådde 
kejsaren  att  kasta  Phulls  plan  öfverbord  och  tillåta  armén  att 
lemna  Duna  för  att  söka  förena  sig  med  Ragrations  armé.  Sjut- 
ton af  arméns  generaler  sammanträdde  hos  general  Tutschkow 
och  beslöto  att  inför  kejsaren  uttrycka  sina  bekymmer  öfver  ar- 
méns belägenhet,  begära  Phulls  entledigande  och  hans  ersättande 
med  Paulucci.  Armfelt  öfverlemnade  å  deras  vägnar  en  skrift  i 
detta  syfte  (den  12  Juli),  och  Paulucci  förklarade,  såsom  Arm- 
felt i  nyss  anförda  bref  berättar,  att  han  ej  ville  stä  qvar  som 
stabschef,    om    ej  Phull  afskedades.  **)  Phull  fick  visserligen  icke 


*)  Om  den  bekante  general  Araktschejew,  Rysslands  förre  krigsmini- 
ster, som  oaktadt  sin  råhet  och  okunnighet  länge  behöll  kejsarens  ynnest, 
berättas  i  samma  bref,  att  han,  såsom  »general  du  jour,  viste  ett  prof  af  zéle 
under  brinnande  krig  för  ett  par  dagar  sedan,  nämligen  att  väcka  kejsaren 
kl.  '/j  I  om  natten  för  att  rapportera  —  att  en  trompette  gått  sönder.  Sådana 
detaljer  äro  essentiella,  och  döm  af  denna  genre  af  activité,  huru  de  stora 
affärerna  skola  gå!» 

**)  Enligt  Löwenhjelms  depesch  ^\  Juli  181 2  från  Drissa  (R.  A.). 
Sveriges  sändebud  följde  ryska  högqvarteret.  Äfven  hans  depescher  öfver- 
flöda  af  kritiker  öfver  Phulls  krigsplan.  —  Jfr  om  öfverläggningarna  i  Drissa 
Wolzogens  utförliga  framställning.  Memoiren,  s.   103  o.  f. 


—    302    — 

direkt  vika  för  den  högljudde  och  öfverniodige  italienaren:  kej- 
saren afskedade  honom  icke  i  onåd.  Men  han  lyssnade  ej  längre 
till  Phulls  rad  och  afbröt  all  förbindelse  med  sin  forne  militäre 
rädgifvare.  Med  stor  tillfredsställelse  kunde  Armfelt  kort  där- 
efter berätta,  att  »nu  äro  för  momenten  alla  våra  Phulingar  pa- 
ralyserade». 

Det  beslöts  att  bryta  upp  frän  Drissa  och  att,  följande 
Diinafloden,  tåga  i  sydostlig  riktning  för  att  uppsöka  Bagra- 
tion,  som  man  hoppades  finna  vid  Dniepern,  vid  Orscha  eller 
Smolensk. 

Armfelts  häftiga  uppträdande  i  Vilna  och  i  Drissa  hade  ej 
undgått  att  något  af  kyla  hans  vänliga  förhållande  till  kejsar 
Alexander,  ehuru  denne  gifvit  efter  för  de  meningar,  till  hvilkas 
språkrör  Armfelt  gjort  sig.  »Jag  är  verkligen  ej  så  väl  som  jag 
varit»,  skref  han  i  slutet  af  Juli  till  sin  hustru,  »ehuru  man  hand- 
terar  mig  väl.  Men  jag  ser  ändå,  att  man  är  generad  med  san- 
ningar, jag  sagt  och  säger,  och  de  resultat,  jag  spått  af  alla 
fausses  mesures.  Därmed  må  nu  vara  huru  det  vill,  så  är  mitt 
parti  taget,  att  alltid  vara  densamme  och  en  repos  et  harmonie 
avec  ma  conscience,  si  méme  cela  ne  fut  pas  d'accord  avec  mon 
intérét  du  moment.  —  Vi  få  väl  se  huru  det  blir  vid  åter- 
komsten *)  från  Moskwa.  Vill  man  då  ej  taga  ett  rätt  och  klokt 
parti,  så  är  jag  snart  ifrån  alltsammans. 

Från  den  i6  Juli  till  den  i  Aug.  räckte  marschen  frän 
Drissa  öfver  Polotsk  och  Vitepsk  till  Smolensk.  Kejsaren  åt- 
följde armén  till  Polotsk,  men  skyndade  därifrån,  åtföljd  af  ett 
fåtal  af  sin  vanliga  omgifning,  till  Moskva  på  ett  så  litet  upp- 
seendeväckande sätt  som  möjligt.  Armfelt,  jämte  general  Ben- 
nigsen  och  den  olycklige  general  Phull,  nu  missnöjd  och  förak- 
tad, följde  utan  att  föra  något  befäl  Barclay  de  Tollys  arme' 
till  Smolensk.  Själf  säger  Armfelt,  att  han  medföljde  pä  grund 
af  öfverbefälhafvarens  uttryckliga  önskan  att  qvarhålla  honom  i 
högqvarterct.  **) 


*)  Kejsarens,  hvars  afresa  till  Moskwa  egde  rum  under  arméns  marsch 
från  Drissa.  Till  J.  De  la  Gardie  skref  Armfelt  '^',  1S12  om  sitt  forhällande 
till  kejsaren:  »Peu  audacieux  par  caractére,  il  n'aime  pas  å  hazarder  quelque 
chose,  et  quoiqu'il  a  mille  bontés  pour  nioi,  il  me  croit  trop  hardi  .  .  .  Ce- 
pendant  je  me  suis  Irouvé  jusqu"ici  d'accord  avec  Hennigsen  et  Barclay  de 
Tolly,  je  dirais  presque  de  S.   M.   EUe-mémel''    (Lunds  Univ. -Bibi.). 

**)  Till  Ehrenström  skref  Armfelt  frSn  Vitepsk  d.  »^  .:  «Om  ej  gene- 
ral en  chef  absolut  exigerat,  att  jag  ej  skulle  lemiia  honom  dessa  dagar,  så 
hade  jag  redan  varit  med  general  Tutschkows  avantgarde  i  environerna  af 
Orscha». 


—  363  — 

Oväntadt  och  oroande  var  under  detta  tag  dröjsmålet  med 
de  bada  arméernas  förening,  »liagration  är  en  mer  än  försigtig 
general»,  heter  det  i  ett  af  Armfelts  bref;  »han  kryper  med  sin 
armé  in  i  Ryssland  och  lemnar  oss  i  sticket.»  Dröjsmålet  hade 
dock  sina  grunder:  det  var,  som  bekant,  föranledt  af  marskalk 
Davousts  manövrer  mot  Bagration.  »Brist  på  goda  kartor,  goda 
spioner  och  någorlunda  tillförlitliga  underrättelser  göra  all  intelli- 
gens och  allt  mod  till  intet»,  skref  Armfelt  från  Vitepsk.  Ej 
mindre  bekymmer  erfor  han  öfver  den  förhärjelse,  som  marschen 
genom  ryska  Polen  medförde.  j-Som  vår  armé  far  fram,  isyn- 
nerhet gardesdivisionen,  sä  är  krig  af  alla  liorreurer  den  grufli- 
gaste.  I  det  land,  vi  passerat,  finnes  intet  qvar  utom  ohyra. 
Människor  och  djur  äro  enleverade  eller  rymda,  hus  nedrifna^ 
tak  och  fönster  borta,  åkrar  afskurna  eller  trampade,  gärdes- 
gärdar  och  allt,  hvad  som  visade  ordning,  försvunnet.  Djäfvulen 
själf  kan  ej  spinna  upp  några  barbarier,  som  ej  dessa  bestar 
redan  kompletterat.  Storfursten  Konstantin,  som  är  chef  för 
denna  division,  är  själen  af  dessa  operationer.  Hans  söta  hjärta 
njuter  däraf.  Om  vi  återfå  Polen,  blir  denna  delen  däraf  oss 
mindre  nyttig  i  50  år  än  Sibiriens  nordliga  del,  utom  att  folket 
nu  fått  ett  tillägg  af  förakt  till  det  hat,  de  hade  redan.s 

Vid  Vitepsk  såg  Armfelt  den  25  Juli  första  och  enda 
gången  ryssarna  mäta  sina  krafter  med  fransmännen.  Sedan 
Napoleon  genom  Barclay  de  Tollys  uppbrott  måst  uppgifva 
tanken  att  innesluta  hans  armé  i  Drissa,  förföljde  han  ifrigt  den 
tillbakavikandc  hären  med  sina  bästa  trupper.  Han  hoppades 
vid  Vitepsk  kunna  tvinga  ryssarna  till  en  afgörande  drabbning; 
och  de  blodiga  träffningar,  som  i  dess  närhet  egt  rum  den  25 
och  26  Juli  mellan  mindre  kårer  af  de  båda  arméerna,  hade  öf- 
vertygat  honom  om  hans  öfvervigt.  Kanondundret  från  en  af 
dessa  träffningar,  mellan  Murat  och  general  Ostermann-Tolstoy, 
väckte  Armfelt  en  tidig  morgonstund  i  Vitepsk.  Han  skyndade 
till  stridsplatsen  och  såg  med  tillfredsställelse  ryssarnas  tappra 
försvar,  oaktadt  deras  stora  manspillan.  Den  ryske  öfverbefäl- 
hafvaren  syntes,  i  trots  af  lidna  förluster  under  dessa  mindre 
träfthingar,  med  förtviflans  mod  vilja  mottaga  hufvudanfallet;  och 
Napoleon  gjorde  sig  säker  om  segern.  Dä  kom  plötsligt  ett  il- 
bud  från  Bagration,  med  underrättelse  om  hans  ställning.  Barclay 
de  Tolly  bröt  hastigt  upp  och  skyndade  i  ilmarsch  mot  Smolensk. 
Napoleon,  som  förberedt  allt  för  det  afgörande  slaget,  fann  pä 
morgonen  den  28  Juli  slagfältet  tomt;  den  ryska  hären  hade 
dragit  sig  tillbaka  med  sådan  skyndsamhet,  att  Napoleon  i  bör- 
jan   ej    visste,   i  hvilken  riktning  återtåget  fortsattes.     Det  skyd- 


—  3^4  - 

dades  af  oländiga  kärrtrakter,  som  försvårade  förföljandet,  och 
den  store  härföraren  förnötte  i  Vitepsk  några  dyrbara  dagar, 
under  hvilka  de  ryska  arméernas  förening  skedde.  Med  tapper- 
het betäcktes  återtåget  af  den  ryske  generalen  Pahlen. 

Att  Barclay  de  Tollys  armé  genom  denna  hastiga  flykt 
kunnat  undslippa  den  hotande  faran,  väckte  Armfelts  förvåning. 
Lyckligen  anländ  till  Smolensk,  skref  han  därifrån  (d.  */g  1812) 
till  Ehrenström:  »Reträtten  från  Vitepsk,  som  kommenderades  al 
unga  general  Pahlen,  hvilken  kommenderade  arriére-gardet,  blir 
i  krigshistorien  ett  underverk.  Bonaparte  själf,  förande  under  sig 
Murats  kär,  Beauharnais'  kår  och  Neys  kår,  låter  ä  sa  barbe 
och  på  ljusa  dagen  vår  armé  échappera  öfver  en  25  verst  stor 
plaine,  där  han  med  sin  ofantliga  superiorité  i  kavalleri  kunde 
écrasera  oss.  Jag  har  aldrig  känt  till  den  grad  fruktan  som  den 
dagen ;  jag  ansåg  oss  som  förlorade  och  hade  hela  min  lit  pä  en 
superb  kosack-häst,  jag  fått  af  hetman». 

Emellertid  fann  Armfelt  dock  med  skäl,  att  denna  reträtt 
i  sin  helhet  var  —  »une  vilaine  affaire»;  och  under  marschen 
mognade  hos  honom  beslutet  att  lemna  den  här,  hvarest  han, 
utan  befäl  och  utan  förtroende  hos  dem,  som  ledde  operationerna, 
fann  sig  öfverflödig.  Under  återtåget  frän  Vitepsk  skref  han 
vemodigt  till  sin  hustru  ("/J:  »Qu'avais-je  å  faire  dans  cette 
o-alére?  —  är  verkligen  en  daglig  och  minutlig  tanke,  sä  mycket 
mer,  som  intet  är  att  göra,  om  man  ej  vill  skämma  bort.  Men 
goda  rad  och  idéer  mottagas  af  ingen;  af  somliga  verkligen  i 
förblindelse,  af  andra  åter,  för  att  de  äro  jaloux  och  tro,  att 
man  vill  dela  äran  med  dem.  Enfin,  le  sort  est  jété  —  och  det 
återstår  blott  att  söka  komma  ifrån  alla  slags  ohyra  och  nöja 
sio-  med  Åminne  och  en  inskränkt  existens.» 


Vid  Smolensk  skedde  omsider  den  efterlängtade  föreningen 
med  Bagrations  armé,  hvilken  efter  förlusterna  i  drabbningen  vid 
Mohilew  och  under  den  länga  marschen  hopsmält  till  45,000 
man.  Hela  den  ryska  styrkan,  nu  förenad  vid  ingången  till  det 
egentliga  Ryssland,  det  stora  och  rika  Smolensk,  utgjorde  nu 
höo-st  140,000  man.  Med  dessa  trupper  ansågo  många  i  det 
ryska  högqvarteret  sig  kunna  väga  en  drabbning  mot  de  från 
två  håll  anryckande  fransmännen,  helst  som  de  icke  kände  dessas 
ofantliga  öfverlägsenhet.  Att  man  måst  uppoffra  de  polska  gu- 
vernementerna,  hade  i  mänga  ryssars  ögon  mindre  att  betyda; 
men    Smolensk,    som    för    sina    mänga    heliga  minnens  skull  be- 


-  365  - 

traktades  med  ett  slags  religiös  vördnad,  måste  försvaras.  *) 
Hufvudarmcns  anförare,  Barclay  de  Tolly,  hyste  dock  välgrun- 
dade betänkligheter. 

Anblicken  af  den  samlade  ryska  hären,  glädjen  öfver  att 
här  fä  omfamna  sin  äldste  son,  oskadd,  ehuru  han  deltagit  i  den 
Bagrationska  arméns  mödosamma  täg,  och  framför  allt  utsigten 
att  det  nu  omsider  skulle  blifva  slut  med  det  ständiga  tillbaka- 
tågandet,  gjorde  Armfelt  för  ett  ögonblick  benägen  att  se  fram- 
tiden i  mindre  mörka  ferger.  Strax  efter  ankomsten  till  Smo- 
lensk  skref  han:**)  »Vore  vi  kloka,  eniga  och  hade  bröd  bakadt, 
sä  skulle  väl  f — n  nu  vid  lag  kunna  taga  honom  '.^Napoleon],  ty 
vi  äro  bra  mycket  folk  tillsammans  med  god  vilja,  mycken  bra- 
vur, och  en  bra  hop  talanger.»  Och  vidare  hette  det:  »Oss  fat- 
tas intet,  utom  att  göra  en  falsk  usage  af  vara  moyens.  Sköna 
och  förträffliga,  tappra  och  uthålliga  trupper  hafva  vi.  En  ge- 
neral Pahlen,  som  är  född  för  att  blifva  en  af  Europas  största 
militärer;  en  general  Yermolow,  en  general  Korff,  allt  folkafen 
ovanlig  talang.  En  enda  betydlig  fördel  skall  vara  nog,  för  att 
gifva  en  högst  lycklig  vändning  ät  saken.  Allt  kommer  an  pä 
att  draga  ut  pä  tid  och  öka  samt  prolongera  de  uppoffringar, 
besten  är  tvungen  att  göra.  ***) 

Men  enigheten  mellan  de  båda  öfverbefälhafvarna,  Barclay 
de  Tolly  och  Bagration,  af  hvilka  ingendera  ansåg  sig  böra  träda 
tillbaka  för  den  andre,  var  ej  den  bästa.  I  högqvarteret  upp- 
repades scenerna  frän  Vilna  och  Drissa;  och  den  redlige  och 
tappre  Barclay  de  Tolly  blef  deras  »bete  noire»,  liksom  förut 
general  Phull,  hvilken  visserligen  ännu  var  med  vid  Smolensk, 
men  nu  syntes  försvinna  ur  historien.  Redan  den  4  Augusti  ut- 
tryckte Armfelt  sina  bekymmer  öfver  de  förhållanden,  som  däraf 
följde.  »Af  bulletinerna»,  skref  han  till  K.  Stjernvall,  »vet  Ni  det 
dugliga  vi  göra  —  det  odugliga  sticker  fram  ändå,  quoique  nous 
ne  nous  en  vantons  pas.  Den  hederlige  man,  som  befaller  öfver 
oss,  är  alldeles  ej  gjord  för  att  föra  ett  så  stort  befäl;  hufvud, 
minne  och  resolution  med  fermete'  felas  alldeles.  Dessutom  ja- 
loux  och  susceptible,  tar  han  ej  råd  af  andra  än  sina  adjutanter 
eller  sina  skrifvare.  Detta  bär  sig  ej;  och  om  ej  kejsaren  snart 
kommer,  befarar  jag  stora  olyckor.  Allt  hvad  jag  nu  kan  göra, 
är  att  arbeta  pä  harmoni  cheferna  emellan;  och  Bagrations  gamla 
vänskap    för   mig  har  varit  mig  bra  nyttig.     General  Bennigsen, 


•)  Se  Wolzogen,  Memoiren,  s.   115. 
♦*)  Till  grefviniian  Armfelt  '/,   1S12. 
***)  Till  Aminoff  '/,   18 12.     (Rilax.) 


—  366  - 

som  med  verkliga  talanger  ville  spela  en  rol,  retar  smått  upp 
generalerna,  då  han  visar  dem  de  fel  och  dumheter  som  begås. 
Hvar  äro  ej  mänskliga  svagheter?  Och  hvem  kommer  ihåg, 
que  la  critique  est  aisée,  et  Tärt  difficiler»*) 

Sin  personliga  ställning  under  detta  själftagna  medlarekall 
fann  Armfelt  obehaglig,  och  han  uttryckte  den  förmodan,  att 
han,  såväl  som  general  Bennigsen,  hvilken  äfvenledes  endast  så- 
som åskådare  utan  befäl  åtföljt  armén  från  Vilna,  icke  vore  — 
»trop  bien  vus».  Denna  sistnämnda  farhåga  var  icke  ogrundad.  **) 
Oviljan  mot  den  preussiske  officer,  som  gjordes  ansvarig  för  fält- 
tågets nedslående  början,  vände  sig  efterhand  mot  alla  generaler 
af  utländsk  börd  i  ryska  armén.  Den  redlige  general  Barclay 
de  Tolly,  född  lifländare  af  skotsk  härkomst,  måste  inom  kort, 
väsentligen  på  grund  af  denna  mot  allt  utländskt  fiendtliga  stäm- 
ning, vika  för  gammalryssen  Kutusow.  Man  skämtade  bittert 
öfver  de  tyska  generalerna  i  hären;  bekant  är  ryssen  Yermo- 
lows  sarkastiska  anhållan  till  kejsaren,  då  denne  erbjöd  honom 
att  välja  ett  ynnestbevis,  att  han  mätte  blifva  befordrad  till  — 
tysk.  ***)  Afven  Armfelt,  som  dock  visserligen  icke  kunde  anses 
såsom  understödjare  af  PhuUs  strategiska  planer,  kände  trycket 
af  denna  stämning;  och  det  är  säkerligen  ett  eko  af  hans  egna 
yttranden,  dä  hans  hustru  skrifver:  »Jag  tror,  att  om  den  gode 
Guden  skickade  hit  en  ängel  från  himmelen,  så  skulle  man  här, 
om  han  icke  vore  född  ryss,  tala  illa  om  honom  och  lägga  ho- 
nom saker  till  last,  som  han  aldrig  haft  del  i.»f) 

Under  dessa  förhållanden,  och  då  det  syntes  sannolikt,  att 
kejsaren,  vid  hvars  person  Armfelt  från  början  varit  anställd, 
icke  skulle  komana  att  så  snart  återvända  till  armén,  begärde 
denne,  kort  efter  ankomsten  till  Smolensk  Cf-^^),  tillstånd  att  lemna 


*)  Till  Ehreiiström  skref  Armfelt  samma  dag  («/»)  ett  bref.  hvari  han 
yttrade  samma  bekymmer  öfver  den  «svåra  crisis,  som  framkallats  däraf,  att 
våra  bägge  généraux  en  chef  ej  draga  jämt»,  och  omnämner  sitt  beslut  att 
lemna   armén. 

**)  Barclay  de  Tolly  har  i  sin  försvarsskrift  till  kejsaren  själf  skildrat 
olägenheterna  af  att  dessa  generaler  utan  befäl  vistades  i  högqvarteret.  Bland 
dem,  som  spredo  underrättelser  om  alla  befälets  förehafvanden,  för  att  sedan 
bittert  klandra  dem,  nämner  han  hertig  Alexander  af  Wurtemberg  samt  ge- 
neralerna Bennigsen,  Korsakow  och  —  Armfelt.  (Se  Bernhardi,  Tolls  Denk- 
wurdigk.,  I:  330.)  Armfelts  personliga  förhållande  till  Bagration  synes  i 
.Smolensk  hafva  grumlat  vänskapen  med   Barclay  de  Tolly. 

***)  Bernhardi,  Tolls  Denkwiirdigk.  I:  304.  Jfr  de  Maistre.  Curr.  dipl. 
I:  173,  där  det  heter,  att  en  ryss  yttrat  med  afseende  på  general  Paulucci: 
«Nous  aimons  mieux  étre  vaincus  par  les  1-  rangais  que  sauvés  par  un  Italien». 

t)  Till  grefvinnan  Aug.  Piper  "/g  181 2. 


-  36;  - 

hären.  I  ett  brcf  till  sin  dotter  några  dagar  senare  underrättar 
Armfelt  pä  följande  sätt  om  sitt  beslut,  efter  att  i  hastiga  drag 
hafva  skildrat  reträtten  till  Sniolensk: 

»Vi  äro  här  församlade  med  ofantliga  massor,  men  vi  veta 
icke,  hvad  vi  skola  göra,  och  lata  l^onaparte  vara  verksam  i 
stället.  Kejsarens  frånvaro  är  olycksbringande;  jag  förlorar  huf- 
vudet  däröfver.  Också  har  jag  begärt  att  fä  resa  härifrån,  ty 
här  blir  till  slut  en  riktig  grenier  a  coups  de  poing.  Mitt  huf- 
vud  lider  och  hela  min  sinnesförfattning,  och  jag  skulle  före- 
draga, att  hvarje  dag  vara  i  elden  och  hos  förposterna,  framför 
min  högst  kritiska  och  obehagliga  beliigenhet  här.»  Han  tilläg- 
ger: »Du  talar  om,  hvad  en  kula  kan  uträtta!  När  man  är  55 
är  och  sjuklig  som  jag,  behöfves  ingen  kula  för  att  göra  slut  pä 
lifvet.  Det  finnes  sä  mänga  andra  goda  skäl  för  att  upphöra 
att  vara  till.» 

1  sitt  bref  till  kejsaren  begärde  Armfelt  att  få  begifva  sig 
till  Petersburg,  hvarest  de  finska  angelägenheterna  kräfde  hans 
närvaro,  och  att  sedan  draga  sig  tillbaka  till  Finland.  Han 
synes  därjämte,  att  döma  af  kejsarens  svar,  hafva  gifvit  luft  åt 
sin  misstämning  och  uttryckt  sin  farhåga,  att  han  förlorat  kej- 
sarens förtroende.  *) 

Kejsarens  svar,  dateradt  d.  28  Juli  (8  Aug.),  synes  visa  att 
dessa  farhågor  varit  fullkomligt  ogrundade.  Han  förklarar  där, 
hvarför  Armfelt  ej  blifvit  anmodad  att  ledsaga  honom  pä  resan 
till  Moskva,  och  försäkrar  »pä  sitt  hedersord»,  att  hans  förtro- 
ende för  Armfelt  snarare  ökats  än  minskats,  sedan  erfarenheten 
visat,  att  denne  haft  rätt  i  mänga  stycken.  Det  begärda  till- 
ståndet att  resa  till  Petersburg  beviljades,  men  däremot  ville 
kejsaren  icke  höra  talas  om,  att  Armfelt  skulle  Icmna  de  finska 
ärendenas  ledning.  Han  väntade,  då  detta  bref  skrefs,  på  un- 
derrättelser frän  Sverige  för  att  strax  därpå  begifva  sig  till  mötet 
i  Abo  med  kronprinsen  af  Sverige.     Med  otålighet  afbidade  han 


*)  Konceptet  till  detta  bref  har  icke  blifvit  bevaradt  bland  Armfelts 
papper.  I  Schinkels  Minnen,  IX:  235.  tinnes  infordt  ett  bref  från  Armfelt  till 
kejsaren,  hvari  han  klagar  öfver  att  vara  »beröfvad  lyckan  att  pa  ärans  falt« 
få  åtfölja  honom,  och  talar  om,  att  »justiliera  sig  och  att  lemna  det  olTentliga 
lifvetw.  Drir  uppgifves  äfven.  att  detta  bref  skulle  hafva  varit  skrifvit  1813 
med  anledning  af  det  förmenta  förbud  för  Armfelt  att  inställa  sig  vid  kejs.^.- 
rcns  högqvarter  (se  ofvan  s.  356),  som  på  v.ägen  skulle  hafva  moll  honom  i 
Vilna.  Såsom  redan  är  nämndt,  har  Armfelt  aldrig  gjort  någon  resa  till 
Vilna  1 81 3;  och  detta  bref  synes  snarare  vara  just  det  här  i  texten  omtalta, 
som  skrefs  från  Smolensk,  under  intrycket  att  han  «ej  längre  var  så  väl  som 
förra  med   kejsaren. 


-  368  ~ 

underrättelser    från    Smolensk    och    slutade   med  att  försäkra  om 
sin  föresats  att  strida  till  det  yttersta.  *) 

Armfelt  skyndade  att  begagna  sig  af  tillståndet  att  lemna 
armén.     Han    slapp    således    att  bevittna  de  stormiga  öfverlägg- 


*)  Kejsar  Alexanders  bref  förtjenar  att  anföras  in  extenso.  Det  är  af 
följande  lydelse:  S:f  Petersbourg  le  28  Jtdi  IS  12.  j'ai  regu  vos  deux  iettres, 
general,  du  i8  et  du  22.  La  premiére  a  été  me  chercher  ä  Moscovie,  et 
m'a  suivi  jusqu'ici  de  maniére  que  je  les  ai  regues  ä  peu  pres  ensemble. 
J'ai  vu  avec  un  véritable  regret  que  je  vous  ai  peiné,  et  certainement  sans 
le  vouloir.  Ayant  trouvé  indispensable  de  faire  une  course  momentanée  dans 
l'intérieur  de  l'Empire,  j'ai  du  rendre  ma  suite  aussi  peu  nombreuse  que 
possible.  Ainsi  toutes  les  personnes  qui  y  sont  attachées  —  non  seulement 
les  aides-de-camp  —  sont  restées  ä  Tarmée,  comme  mon  oncle,  le  prince  de 
Wiirtemberg,  le  general  Bennigsen,  vous,  le  general  Phull,  le  prince  Auguste 
de  Holstein  et  plusieurs  autres  personnes.  Je  ne  pouvais  donc  pas  croire,  que 
la  chose  puisse   vous  affliger. 

Ce  n'est  que  les  réponses  de  Suéde  qui  me  retiennent  ici.  J'ai  dejå 
la  nouvelle  que  Tamiral  Bentinck  est  arrivé  å  Stockholm;  ainsi  å  toute  heure 
j'attends  d'étre  instruit  du  point  oii  se  rendra  le  Prince  Royal,  pour  m'y 
acheminer  ä  Tinstant.  Si,  profitant  de  ce  temps,  vous  désirez  faire  une  course 
ici,  je  vous  en  laisse  le  maitre:  mais  non  pour  vous  retirer  en  Finlande  — 
car  je  ne  vous  cache  pas  que  cette  partie  de  votre  lettre  m'a  peiné  —  mais 
pour  continuer  ä  en  gérer  les  affaires  auprés  de  moi.  —  Pourquoi  croyez- 
vous  avoir  perdu  de  ma  confiance?  Je  vous  proteste  ma  parole  d' honneur, 
qu'il  n'y  a  pas  un  mot  de  vrai  ä  cela;  et  peut-étre.  si  vous  voulez  que  je 
sois  franc,  est  elle  augmentée,  car  l'expérience  m'a  prouvé,  que  vous  avez  eu 
raison  dans  bien  des  choses.  Vous  vous  trompez  aussi.  quand  vous  croyez 
que  je  doute  de  vos  bons  sentimens  pour  moi.  Je  vous  ustime,  general,  et  je 
vous  crois  incapable  de  tenir  un  langage  contraire  a  votre  pensée;  aiusi 
j'ajoute  autant  de  foi  å  ce  que  vous  me  dites  de  vos  sentimens  pour  moi, 
comme  a  toute  autre  chose  que  vous  m'assurez. 

Vous  étes  bien  dans  l'erreur,  en  croyant  que  je  passé  ici  mon  temps 
å  des  choses  bien  agréables.  Il  n'est  pas  dans  mon  caractére  de  jouir  des 
plaisirs  de  la  vie,  quand  la  chose  publique  souffre.  —  Je  vous  dirai  méme 
que  je  me  tourmente  plus  ici,  que  je  ne  me  tourmentais  ä  l'armée.  Tout 
mon    temps    est  voué  au  travail,  et   toutes  mes  pensées  sont  lå,  ou   vous  étes. 

Le  lendemain  de  mon  arriveé  j'ai  vu  Rehbinder,  et  nous  avons  ter- 
miné  les  choses  les  plus  essentiellcs  que  le  comité  avait  ä  me  presenter,  entré 
autres  celle  pour  obvier  a  la  disette.  j'ai  signé  tous  les  papiers,  comme  vous 
le  saurez   par  lui.     Ainsi   vous  voyez,  que  je  n'ai  pas  perdu   mon  temps. 

J'ai  été  bien  touche  des  dispositions  des  habitans  de  la  Finlande:  tous 
les  jours  je  les  aime  davantage.  La  piéce  que  vous  m'avez  envoyée,  est  par- 
faite,  et  la  piéce  pour  étre  insérée  dans  les  gazettes  écrite  dans  le  meilleur 
sens  possible.  —  Pour  les  bataillons  qu'on  veut  former  en  Finlande,  Rehbin- 
der (lans  deux  ou  trois  jours  vous  fera  parvenir  le  resultat  de  ce  que  nous  avons 
arrété  ici. 

J'attends  avec  la  plus  grande  impatience  des  nouvelles  du  quartier 
general.  Mais  quelle  que  soit  l'issue,  persuadez  vous,  que  jc  suis  résolu  .i 
lutler  jusqu'a  Textrémité. 

Recevez,  general,  i'assurance  de  mon  aniitié  et  de  mon  estime. 

A I  e  X  a  n  d  r  e. 


-  369  - 

ningar  i  ryska  högqvarteret,  som  föregiiif^o  striderna  vid  Smo- 
lensk  och  dess  utrymnin-;  den  17-20  Augusti.  Ännu  mindre 
kom  han  att  deltaga  i  dessa  strider,  hvilkas  utgång  medförde 
de  ryska  härarnas  återtåg  mot  Moskva  och  Barclay  de  Tollys 
skiljande  från  befälet.  Vid  armén  lemnadt;  han  qvar  sin  son, 
som  undfick  elddopet  i  det  blodiga  slaget  vid  Borodino,  där 
hans  chef,  furst  Bagration,  led  hjältedöden.  Under  ile  fälttåg, 
som  följde  ända  till  Napoleons  fall  —  i  Ryssland,  i  Tyskland, 
i  Frankrike  —  gjorde  den  unge  Gustaf  Armfelt  heder  ät  det 
ärfda  kriearnamnet. 


Frän  Smolensk  skyndade  Armfelt  till  Petersburg.  Kejsa- 
ren hade  vid  hans  ankomst  dit  redan  begifvit  sig  till  Abo,  för 
att  där  sammanträffa  med  sin  nye  bundsförvandt.  Armfelt  skyn- 
dade samma  väg,  efter  endast  en  dags  uppehåll  i  den  ryska 
hufvudstaden;  och  i  slutet  af  Augusti  finna  vi  honom  i  Abo  un- 
der de  minnesvärda  dagar,  då  Alexander  och  Karl  Johan  lade 
råd  om  Nordens  och  Europas  öde. 

Han  återsåg  där  dem,  som  året  förut  förjagat  honom  frän 
Sverige,  kronprinsen  Karl  Johan  och  hans  rådgifvare  Wetterstedt. 
Det  sätt,  pä  hvilket  han  cmottogs  af  kronj)rinsen,  innebar  en 
fullkomlig  upprättelse  och  ett  erkännande  af  det  förhastade  och 
orättvisa  i  Armfelts  förvisning.  Kronprinsen  hade.  såsom  vi 
sett,  redan  förut  sökt  godtgöra  sin  öiverilning;  nu  mottog  han 
Armfelt  pä  det  mest  förekommande  sätt,  erbjöd  honom  sina  ynnest- 
bevis och  tjenster  i  Sverige,  samt  lofvade,  på  Armfelts  begäran, 
att  vaka  öfver  hans  yngste  i  Sverige  qvarlemnadc  sons  framtid 
och  befordran.  *)  Med  tillfredsställelse  skref  han  under  dessa 
dagar  till  sin  dotter:  »Jag  är  frapperad  öfver  det  egendomliga  i 
mitt  öde,  som  pä  ett  så  ovanligt  sätt  har  höjt  mig  öfver  de 
omständigheter,  hvilka  syntes  allra  mest  böra  nedslå  och  f(iröd- 
mjuka    mig.     Pä  samma  gäng  har  det  nedsatt  mina  fiender  och 


*)  Armfelt  berättar  härom  i  bref  till  grefvinnan  Piper:  cQuand  le 
Prince  Royal  était  å  Åbo  et  qu'il  daigna  y  renrlre  justice  ä  toule  ma  con- 
duite,  en  sentant  mieiix  que  personne  les  torts  qiron  avait  eu  a  nion  égard, 
il  me  demanda,  si  jamaisil  pourrait  m*étre  utile  å  quelque  chose,  en  témoignant 
un  grand  empressement  ä  me  montrer  ses  sentiments.»  C*  u  1812).  — 
Magnus  Armfelt  qvarstannade,  ensam  af  Armfelts  söner,  i  svensk  militär- 
tjenst  och  blef  under  Karl  Johans  tid  adjutant  lios  konungen  och  kabinetts- 
kammarherre.  Först  under  Karl  Johans  sista  lefnadsUr  öfverflyttade  han  till 
Finland. 

Tegnér,  O.    31.    .Um/ilt.  '^^ 


—  370  — 

rättfärdigat  mina  grundsatser  säväl  som  min  karakter.  De  häf- 
der,  som  skola  berätta  om  denna  vigtiga  tidpunkt,  skola  visa 
en  afgjord  motsats  mot  det  som  gjordes  i  Sverige  mot  din  mor 
och  mig;  och  eftervärlden  skall,  hoppas  jag,  utan  motvilja  se, 
att  jag  _med  afseende  pä  mina  känslor  statt  vida  öfver  min  sam- 
tid.» Afven  senare  yttrar  han  sig  med  stolthet  öfver  sina  er- 
farenheter under  detta  möte.  *) 

Afven  af  sin  egen  monarks  bevågenhet  erhöll  Armfelt  un- 
der dagarna  i  Abo  ett  vedermäle.  Han  erhöll  ej  blott  för-sig 
och  sina  barn,  utan  ock  för  sina  adoptivbarn  samt  för  sin  bro- 
ders barn,  greflig  värdighet.  **)  ^Det  är  en  älskvärd  artighet  af 
kejsaren»,  skref  Armfelt,  ^ehuru  saken  i  och  för  sig  icke  betyder 
något.»  I  Abo  mottog  han  afven  den  befattning  säsom  univer- 
sitetets kansler,  hvartill  dess  enhälliga  förtroende  kallat  honom 
efter  Speranski.  Under  vistelsen  i  Vilna  hade  han,  mot  sin  ön- 
skan, "**)  erhållit  kejsarens  förordnande  därtill. 

Rörande  Armfelts  deltagande  i  de  vigtiga  öfverläggningarna 
mellan  Nordens  båda  regenter  under  dessa  dagar,  söker  man  för- 
gäfves  några  antydningar  bland  hans  papper.  Förmodligen  hafva 
de  råd,  han  här  gifvit  sin  monark  —  om  sädana  af  honom 
äskats  — ,  ej  varit  andra  än  de,  han  med  sä  mycken  styrka 
framställt  under  de  underhandlingar,  som  föregått.  Såsom  ett 
bevis  på  Armfelts  tillgifv enhet  för  det  gamla  fäderneslandet  har 
berättats,  att  han,  underrättad  om  kejsar  Alexanders  hemliga 
afsigter  att  till  hvad  pris  som  helst  köpa  Sveriges  bistånd,  här 
velat  öppna  kronprinsens  af  Sverige  ögon  för  möjligheten  att 
äterförvärfva  Finland  åt  Sverige.  »Medan  Karl  Johan  och  Alexan- 
der ställa  århundradets  horoskop,  berättar  Crusenstolpe  7),  an- 
länder general  Armfelt  helt  andtruten  till  residenset  och  frågar 
med  ifver  efter  kronprinsen.  Underrättad  att  H.  K.  H.  just  nu 
är  inbegripen  i  ett  samtal  mellan  fyra  ögon  med  kejsaren,  gifver 
Armfelt  fritt  lopp  åt  sin  förvåning  och  sin  förtrytelse,  att  Alcxan- 


*)  Han  skrifver  från  Petersburg  ^*/g  till  sin  dotter:  «Je  m'y  suis  con- 
vaincii,  que  Thomme  qui,  dans  tous  les  éveuements  de  la  vie,  ne  se  permet 
aucun  écart  aux  principes  qu'il  a  adoptés,  conserve  une  supériorité  écrasante 
sur  ses  ennemis  et  peut-étre  méme  sur  les  caprices  de  la  destinée.  Le  role, 
que  j'ai  joué  a  la  suite  de  cela,  aurait  pu  donner  des  mau.x  de  coeur  a  Ad- 
lersparre,  Skjöldebrand  et  consorts.» 

**)  På    samma    gång    erhöll     afven    Finlands    generalguvernör,    general 
Steinheil,  gretlig   värdighet. 

*•*)  Gud  bevare  mig  från  kanslerskapet  vid  Åbo  akademi»!  skref  han 
vid  underrättelsen  att  fråga  härom  var  ä  bane  ("/,  1812).  —  «Jag  blefve  an- 
tingen dupe  eller  overksam  som  förre   kanslereu.» 

t)   Ue   närvarande,  s.   213. 


—  371  — 

elers  besök  förekoiiiniit  hans  e^en  uppvaktninf^.  »Jac,^  kommer 
dä  till  Sveriges  olycka  för  sent!»  —  utbrister  han,  vridande  sina 
händer.  »Om  jai^  endast  fatt  företräde  hos  prinsen  tio  minuter, 
innan  kejsaren  rakade  honom,  sä  hade  allt  varit  hjälpt.»  —  Be- 
tydelsen af  detta  »i^ätlika»  utrop  skulle  hafva  varit  den  ofvan 
nämnda,  att  Armfelt  önskat  åstadkomma  Finlands  återförening 
med  Sverige,  genom  att  uppmana  kronprinsen  att  med  bestämd- 
het yrka  därpä. 

Om  ett  sådant  uppträde  verkligen  egt  rum,  ma  leninas 
osagdt;  källan  för  denna  berättelse  kan  endast  vara  en  hörsägen, 
och  ej  ens  yttrandet,  sädant  det  berättas,  är  bevisande  för  den 
nämnda  förmodan.  Men  att  Armfelt  hvarken  hoppats  eller  ön- 
skat den  antydda  utgången  af  underhandlingen,  kan  med  full- 
komlig visshet  påstås.  För  den,  som  tagit  kännedom  af  hvad  i 
det  föregående  anförts  af  hans  yttranden  om  Finland  och  dess 
framtid,  behöfva  dylika  uppgifter  knappast  nägon  vederläggning. 
Han  önskade  ingalunda  Finlands  återgång  till  Sverige;  det  ar- 
bete, som  han  egnat  åt  ordnandet  af  detta  lands  nya  förhållan- 
den till  Ryssland,  ville  han  icke  hafva  gjort  förgäfves.  Han 
ville  däremot  ifrigt  —  ifrigare  måhända  än  någon  af  hans  förna 
landsmän  — ,  att  Sverige  under  den  härförares  ledning,  som  nu 
styrde  dess  öden,  skulle  lägga  sitt  svärd  i  vägskålen  för  Napo- 
leons  störtande  och  återställandet  af  Europas  jämnvigt.  Tidigare 
än  någon  annan  svensk  hade  han  hos  sin  nye  herskare  anvisat 
den  väg,  där  belöningen  för  Sveriges  samverkan  med  Ryssland 
stode  att  vinna.  Kärleken  till  hans  gamla  fosterland  var  ej 
slocknad;  men  hans  öfvertygelse  var  —  och  erfarenheten  har 
gifvit  honom  rätt  däri  —  att  freden  i  Norden  bättre  skulle  be- 
tryggas genom  Sveriges  förening  med  Norge,  än  genom  Fin- 
lands återeröfring. 

Han  var  därjämte  i  Åbo  såsom  Alexanders  förtroendeman; 
personliga  sympatier  och  tacksamhet  fäste  honom  med  varmare 
band  vid  hans  nye  monark,  än  vid  den  furste,  som  jagat  honom 
i  landsflykt:  den  upprättelse,  som  gifvits  honom,  hade  ej  kunnat 
alldeles  utplåna  bitterheten  af  de  sista  minnen,  han  medfört  från 
Sverige.  Alexanders  intressen  hvarken  kunde  eller  borde  han 
motverka,  såsom  hans  radgifvare.  Allra  minst  var  detta  för  ho- 
nom möjligt,  då  Sveriges,  Finlands  och  Europas  väl  syntes 
honom  med  nödvändighet  kräfva,  att  inga  hinder  lades  i  vägen 
för  den  ryska  politik,  hvars  väg  han  själf  varit  med  om  att  ut- 
staka. Ingen,  vare  sig  svensk  eller  finne,  hvad  mening  han  än 
mä  hysa  om  »1812  års  politik»,  lärer  pä  allvar  vilja  påstå,  att 
det    skulle   hafva  ländt  Armfelts  minne  till  heder,  om  han  under 


—  n^  — 

dessa  förhållanden  velat  verka  i  den  antydda  riktningen,  äfven 
onn  det  kunde  hafva  skett  af  kärlek  till  det  gamla  fädeneslandet. 
Till  de  mänga,  mer  och  mindre  grundade  beskyllningar,  som 
kastat  sina  skuggor  öfver  hans  skiftande  bana,  skulle  i  sädant 
fall  med  fog  kunna  hafva  riktats  anklagelsen  för  förrädiskt  svi- 
kande af  det  förtroende,  som  visats  honom  af  hans  och  Finlands 
välgörare. 


En  följd  af  mötet  i  Åbo  blef  det  uppdrag  att  för  en  tid 
vara  Finlands  generalguvernör,  som  Armfelt  erhöll  kort  efter 
återkomsten  till  Petersburg.  Grefve  Steinheil,  som  i  egenskap 
af  generalguvernör  var  befälhafvare  för  de  ryska  trupperna  i 
Finland,  fick  befallning  att  med  dem  aftåga  till  krigsskådeplatsen 
vid  Diina.  Redan  i  September  föreföUo  denna  armékärs  första 
sammanträffningar  med  de  franska  trupper,  som  under  Oudinot 
och  Victor  intagit  ställningar  vid  Duna,  medan  franska  hufvudar- 
mén  under  Napoleons  eget  befäl  fördjupade  sig  i  det  inre  Ryss- 
land. Icke  utan  heder  deltogo  de  ryska  trupper,  som  under  be- 
fäl af  Finlands  generalguvernör  anslöto  sig  till  general  Wittgen- 
steins  armé,  i  fälttåget  under  hösten  och  vintern  1812 — 13;  och 
då  grefve  Steinheil  på  våren  sistnämnda  år  återtog  sitt  ämbete, 
hade  han  till  sina  krigarminnen  frän  Pultusk,  Preussisch-Eylau 
och  Friedland  lagt  de  ärofullare  från  Beresina  samt  från  Miihl- 
hausens  och  Elbings  eröfring. 

Under  denna  tid  skötte  Armfelt  generalguvernörsämbetet, 
medan  hans  ordförandeskap  i  finska  kommittén  öfvertogs  af  Ami- 
noff.  Han  förblcf  dock  bosatt  i  Petersburg,  men  företog  i  början 
af  1813  i  ämbetsärenden  en  resa  i  Finland,  hvarunder  hau  mot- 
togs med  stor  utmärkelse.  Med  vanlig  ifver  egnade  han  sig  åt 
denna  nya  sida  af  sin  verksamhet  för  Finlands  angelägenheter. 
Nu,  som  förr,  fann  han  mången  gäng,  att  hans  arbete  var  otack- 
samt; och  missnöjet  med  regeringens  förtroendemän  i  Finland 
spåras  esomoftast  i  hans  förtroliga  meddelanden.  Stämningarna 
växla  mellan  förhoppningar  om  en  lyckosam  framtid  och  ned- 
slagenhet samt  önskan  att  fä  draga  sig  tillbaka. 

j>Min  retraite  blir  genom  den  ordning,  naturen  stadgat,  en 
nödvändighet»,  skref  han  på  hösten  18 12.*)  »Men  nu  är  den 
visserligen  ej  i  fråga.  Först  skall  världen  vara  lugnad  och  fred- 
lig; sedan  ville  jag  kunna  säga,   att  finska  affärerna  hade  en  gif- 


•)  Till  Fr.  Stjernvall,   \l   Nov.   181 2. 


—  171  — 

ven  marche,  som  blott  bchöfde  en  ordentlig  urmakare,  som  upp- 
droge  urverket  och  da  och  dä  säge  efter  rcssorter  och  det  me- 
kaniska i  dess  sammansättning.  Med  en  landtdag  och  var  för- 
träfflige monarks  tänkesätt  bör  man  tro  att  allt  detta  skall  låta  sig 
göra  —  och  det  inom  fä  är.»  —  Några  dagar  förut  hade  han, 
mindre  förhoppningsfullt,  men  pä  ett  karakteristiskt  sätt,  i  bref 
till  sin  vän  Ehrcnström  *)  skildrat  sin  nya  verksamhet.  »Min 
generalguvernörsplats  ger  mig  myror  i  hufvudet.  Intet  går  som 
jag  vill  och  det  borde.  Min  öfvcrtygelse  om  vår  hela  admini- 
strations ofullkomlighet  ökas  med  livar  dag.  Nu  har  jag  satt 
utaf  Carnall  i  Vasa;  —  Ehrenstolpe  och  jägerhorn  kunna  ej 
längre  dura.  **)  F— n  må  hälla  sig  vid  konsiderationer,  dä  det 
rör  allmänt  väl!  Aldrig  kan  jag  vänja  mig  vid  att  vara  flat 
som  Steinheil  eller  låta  mina  skrifvare  influencera  min  opinion. 
Men  också  är  platsen  i  mina  ögon  odräglig,  ty  själf  far  jag 
göra  det  mesta,  och  som  andra  järn  äro  i  elden,  sä  stryka  tre 
ä  fyra  timmar  af  nödig  hvila  med,  och  jag  sitter  såsom  en  cul 
de  plomb  natt  och  dag.  Kejsaren  har  mycket  roligt  af  mina 
inpatiencer  och  påstår,  att  jag  är  just  gjord  exprés  för  att  hafva 
en  sådan.»  ***) 

»Andra  järn  voro  i  elden»  än  Finlands  angelägenheter,  sä- 
ger Armfelt  själf;  och  det  är  onekligt,  att  i  samma  män  som 
ställningen  i  Rysslands  och  Europas  politik  blef  allt  mera  kri- 
tisk, världshändelserna  togo  brorslotten  af  hans  uppmärksamhet. 
Fortfarande  —  ända  till  slutet  af  är  1812  —  lefdc  han  i  tsarens 
omedelbara  närhet;  och  sedan  denne  de  sista  dagarna  af  det 
ödesdigra  året  begifvit  sig  till  sin  armé,  öppnarie  han  för  Arm- 
felt utsigten  att  snart  få  följa  efter,  f )     Frän  säkraste  håll  erhöll 


*)  14  Nov.  1812  (Ups.  Bibi.). 
**)  Dessa  landshöfdiiigars  missbruk  väckte  äfven  Finlands  prokurators. 
M.  Calonii  lifiiga  ovilja.  Se  därom  Castréii.  Skildringar,  s.  338,  och  hans 
uppsats  cTvå  landshöfdingar«r  (i  Finsk  tidskrift  1S79,  s.  5),  hvarest  i  ett  bref 
från  Armfelt  gifves  en  karakteristik  af  de  här  nämnda  två  läiisstyresmännen. 
Formligt  afsked  erhöll  dock  icke  De  Carnall  friin  sin  landshöfdingebefatt- 
ning  förr  än  1822  (enl.  Wasastjerna,  Ättartaflorj. 

***J  Ur  ett  annat  bref  tiU  K.  Stjernvall  ^",,,  181 2:  «Jag  öfverhopas  af 
.suppliker-  och  pretentioner  utaf  folk,  som  äro  utan  all  slags  förtjenst  och 
duglighet,  och  dessa  åter  prutegeras  af  folk,  som  anse  som  kapriser  af  mig 
att  ej  skaffa  dem  pengar,  platser  eller  gracer.  Rätta  begrepp  om  skyldighet 
och  förtjenst  borde  eu  apart  profession  vid  akademien  i  Åbo  få  befallning 
om  att  gifva  i   sina  föreläsningar.» 

t)  Kejsaren    skref:    ffjustifier    Topinion   que  vous  avez  de  moi,  est  une 
tåche,    å    laquelle  je  travaille  sans  relåche.     Je  désire  pouvoir  y   réussir  .  .  . 


—  0/4  — 

denne  sålunda  underrättelser  om  de  fruktansvärda  tilldragelserna 
under  höstmånaderna  1812:  om  blodbadet  vid  Borodino,  om 
Moskwas  intagande  och  förstöring,  om  Fransmännens  vandalism 
och  plundring  samt  om  det  gräsliga  straff,  som  drabbade  in- 
kräktaren under  återtåget  genom  det  öde  landet  under  Ryss- 
lands tidiga  vinter. 

De  första  af  dessa  tilldragelser  vållade  i  Petersburg  en  till 
förtviflan  gränsande  förskräckelse.  I  kejsarens  närmaste  omgif- 
ning  höjdes  röster,  ifrigt  yrkande  fred  och  underkastelse:  hans 
moder,  enkekejsarinnan  Marie,  hans  broder^  storfursten  Konstan 
tin,  hans  gamle  vän  general  Araktschejew  —  alla  förut  krigets 
ifriga  förespråkare  —  ropade  nu  öfverljudt  på  fred,  liksom  kans- 
lern Romanzow.  Det  sades,  att  kejsarinnan  Marie  beredt  sig  att 
emigrera  till  England.  Faran  för  Petersburg  ansågs  öfverhäng- 
ande.  ^De  klenmodiga  här»,  skref  Armfelt  efter  underrättelsen 
om  Moskwas  fall  till  Ehrenström  (-^/g  181 2)  »tänka  pä  att  fly, 
och  t.  o.  m.  korporationsvis;  en  mängd  tänka  pä  att  begifva  sig 
till  Finland.  Men  hur  skall  man  kunna  fördela  dem  mellan  de 
finska  städerna,  så  att  det  ej  blir  betungande  för  innevånarna? 
Detta  bekymrar  mig,  ty,  denna  olägenhet  oräknad,  skulle  myc- 
ket penningar  komma  in  i  Finland.» 

Under  denna  förskräckelse  förblef  kejsaren  orubblig;  de 
som  i  främsta  rummet  uppehöllo  hans  mod,  voro  de  båda  främ- 
lingarna, finnen  Armfelt  och  preussaren  Stein.  >Napoleon  eller 
jag,  jag  eller  han?»  förklarar  Alexander  efter  underrättelsen  om 
fransmännens  intåg  i  Moskwa.  »Båda  kunna  vi  icke  regera  pä 
samma  gång.  Jag  har  lärt  känna  honom;  han  skall  icke  längre 
kunna  föra  mig  bakom  ljuset.»  *)  Armfelt  ogillade  visserligen 
den  försigtighet,  hvarmed  kriget  fördes  af  den  nye  befälhafvaren 
Kutusow;**)  men  han  tviflade  icke  om  en  lyckosam  utgång, 
sedan  han  i  Petersburg  med  mera  objektivitet  än  under  sin  när- 
varo vid  armén  kunde  bedöma  tilldragelserna.  Han  skref:  ***) 
»Måtte  vi  blott  vara  öfvertygade  om  att  detta  krig  är  slutet  pä 
Bonapartes  militäriska  bragder!  —  och  denna  öfvertygelse  skall 
reparera  det  mesta  af  våra  sottiser.  Spaniens  exempel,  som  nu 
vid  lag  är  befriadt  ända  till  Ebro,  är  en  stor  lexa.  Vara  sista 
nouveller  därifrån  äro  superba.» 


Si    mon    séjour    se    prolonge   ä  Tarmée.  je  serai  dans  le  cas  de  vous  inviter  ä 
venir  me  joindre,  ce  dont  je  vous  avertirai.     Tout  ä  vous!«  (^'/u  1812). 
♦)  Pertz.  Stein,  III:   158. 
**)  Han    nämner    honom   «denna  ryska  magot.  qui  ä   force  de  dignité   se 
croit  dispensé  de  chercher  de  la  gloire<r  (-j^,   Okt.}. 
♦♦*)  30/^   ,812,  till  Ehrenström. 


—  375  — 

Bland  Armfelts  papper  från  denna  tid  finnes  ett  egen- 
händigt utkast,  lifligt  målande  för  den  stämning,  som  årets  till- 
dragelser hos  honom  framkallat.  Den  bär  öfverskriften  »Des 
moyens  de  ressusciter  l'ancienne  chcvalerie»,  och  är  att  anse  så- 
som ett  tankespel  —  möjligen  framkalladt  af  samtal  i  den  för- 
troliga krets,  som  samlades  hos  de  ryska  kejsarinnorna  —  sna- 
rare än  såsom  ett  förslag  i  praktiskt  syfte.  Det  vältaliga  språket 
gifver  ät  detta  utkast  en  vitter  karakter.  Napolcons  framfart 
jämföres  här  med  saracenernas,  goternas  och  vandalernas  härj- 
ningar:- liksom  under  riddartiden  borde  nu  under  korsets  tecken 
bildas  ett  brödraskap  till  religionens,  tronens  och  fäderneslandets 
försvar,  till  Europas  befrielse  och  till  de  förtrycktas  värn.  Kej- 
sar  Alexander  skulle  blifva  de  nya  korsriddarnas  öfvcrhufvud; 
utan  hans  tillstånd  skulle  ingen  få  inträda  i  deras  krets. 

Icke  riddersmän  efter  medeltidens  mönster,  utan  det  ryska 
folket  utförde  korståget  mot  Napoleon.  Befolkningen  lemnade 
sina  städer  och  byar,  brände  sina  boningar,  offrade  lif  och  egen- 
dom för  att  hämnas  pä  förtryckaren.  Snart  vände  sig  bladet 
till  ryssarnas  förmän;  och  mod  och  förtröstan  återvände  äfven 
hos  de  klenmodiga  i  Petersburg.  Napoleons  ofärd  syntes  gifven 
genom  vinterns  annalkande  och  befolkningens  hämndkänsla,  hvil- 
ken  stegrades  till  fanatism.  »\"är  milis  skall  snart  blifva  värdig 
Spaniens  mordänglar»,  skref  Armfelt  i  Oktober;  och  i  hans  bref- 
växling  frän  denna  tid  kan  man  följa  utvecklingen  af  den  stäm- 
ning, som  besjälade  Rysslands  folk.  Rerättelsexua  om  fransmän- 
nens illgärningar  följdes  af  skildringar  af  deras  lidanden  och  af 
folkets  hämnd;  och  i  December  hade  den  nedslagenhet,  som 
framkallats  af  Moskwas  förstöring,  aflösts  af  stormande  seger- 
jubel. 

Historien  har  berättat,  huru  Xapoleon,  sedan  han  förgäfves 
sökt  hindra  Moskwas  brand,  såg  sig  tvungen  att  i  slutet  af  Ok- 
tober 1 812  anträda  det  länga  återtåget;  i  raseri  sprängde  han 
dessförinnan  tsarernas  gamla  palats,  det  väldiga  Kreml,  i  luften. 
Hans  soldater  plundrade  hvad  elden  ej  förtärt;  nunnor  i  klostren 
—  så  berättades  det  i  Petersburg  *)  —  »skändades  på  kyrkans 
altare,  19  af  dessa  olyckliga  offer  beröfvade  sig  själfva  lifvct.» 
Ett  anskri  af  förbittring  genljöd  genom  hela  ryska  folket.  Vid 
underrättelsen  om  Kremls  onyttiga  förstöring,  utbrast  Armfelt 
om    Xapoleon:  **}  »Det    är   en  lakejsjäl  i  Attilas  eller  Xcros  huf- 


*;  "/,,   181 2.  till  sin  dotter. 
**j  A.  till  Ehrenstrom,  ',',,   181 2. 


—  n^  - 

vud!»  Han  berättar,  att  då  talet  föll  på  denna  våldsgärning  vid 
kejsarens  bord,  den  milda  kejsarinnan  Elisabeth  yttrat:  »Jag  är 
rätt  nöjd  med  hans  raseri.  För  det  första  visar  det,  att  han 
råkat  illa  ut,  och  för  det  andra  är  det  lyckligt,  att  allt  hvad 
han  nedsmutsat,  blir  förstördt.»  *) 

sjag  har  sett  och  talat  med  personer,  som  komma  från 
Moskwa  och  frän  armén,»  skrifver  Armfelt  i  sam.ma  bref,  soch 
de  detaljer,  de  berätta,  visa  att  'den  store  mannen'  förfärligt 
missräknat  sig  i  sina  planer,  och  att  hans  nuvarande  raseri  lik- 
nar vansinne.  Människor  och  hästar  dö  af  hunger  och  elände  i 
hundratal  hvarje  dag;  bröd  är  lika  okändt  för  manskapet  (gar- 
det undantaget),  som  foder  för  hästarna.  I  Moskwa  ät  man  hos 
generalerna  korpar  och  kattor;  soldaterna  födde  sig  med  häst- 
kött .  .  .  4,000  särade  lida  brist  pä  allt  och  svälta  ihjäl.  Med 
ett  ord,  intet  liknar  den  fasa  och  förödelse,  som  denna  inferna- 
liska människa  lemnar  i  sina  spär.5>  Några  dagar  senare  heter 
det:  »Min  son  **),  som  icke  är  nägon  poet,  gör  en  beskrifning, 
som  skulle  vara  värdig  Dante,  af  alla  de  gräsligheter,  som  han 
ser  för  sina  ögon  .  .  .  Man  säger  att  sedan  hästarna  äro  upp- 
ätna, äter  man  människolik,  —  det  är  alltför  ohyggligt  för  att 
kunna  uthärda  att  ens  tänka  därpå.» 

De  sista  dagarna  af  November  18 12  medförde  förödelsen 
vid  fransmännens  öfvergäng  af  Beresina;  af  de  femhundratusen 
man,  som  tågat  öfver  Niemen,  samlades  äter  i  Polen  knappa 
tjugotusen.  Den  5  December  flydde  den  store  härföraren,  föröd- 
mjukad, frän  sin  hopsmälta  här  till  Paris. 

»Sä  har  han  slutat»,  skref  Armfelt  till  sin  dotter,  »denne 
ryktbare  man,  som  slagit  med  dumhet  alla  rcgenter  och  deras 
ministrar  och  med  förskräckelse  alla  folk,  —  ända  till  dess  att 
spaniorerna  lärde  dem  att  förstå,  att  i  valet  mellan  att  lefva 
som  uslingar  eller  att  dö,  det  minst  vanärandc  vore  att  före- 
draga. Ryska  folket  har  öfverträffat  dem,  och  denna  nation 
har  höljt  sig  med  outplånlig  ära.  Ty  aldrig  skall  man  kunna 
göra    sig    en    föreställning    om    de    ofantliga    offer,    som   i  detta 


*)  Till  densamme  'V,,  1812. 
**)  Se  ofvan,  s.  369.  Gustaf  Armfelt  utmärkte  sig  under  detta  fälttåg, 
och  det  var  med  stolthet  som  hans  fader  följde  hans  krigarbana.  «On  dit 
qu"il  est  intrépide  comme  un  Hon  et  doux  comme  un  agneau.  Vous  jugez. 
combien  sa  mére  et  moi  nous  jouissons  de  cela,  et  combien  nous  tremblons 
pour  ses  jours.»  —  Den  unge  krigaren  återvände  efter  slutadt  fältt.åg  till 
Petersburg  för  några  månaders  vistelse  på  vintern  1813.  men  drog  på  våren 
änyo  i  fält,  och  hade  efter  fredsslutet  1814  ännu  ej  hunnit  tillbaka  till  Ryss- 
land, då   han   i  Sverige  nåddes   af  underrättelsen  om   sin   faders  död. 


—  :>// 

land  blifvit  bragta  af  den  renaste  fosterlandskärlek  och  af  kär- 
leken till  Gud  och  monarken.  Hvilket  folk.  h vilken  national- 
anda!  Jag  vägar  icke  uppställa  nägon  jämförelse  hvarken  med 
hvad  jag  upplefvat  eller  med  något  annat  minne,  af  hvad  slag 
det  vara  mä.» 


IX. 

Armfelts  sista  lefnadsår. 
1813 — 1814. 


'ud  gifve  Er,  min  vän^  allt  godt  pä  detta  nya  året,  men 
'^'^  framför  allt  säkerhet  om  att  vilddjuret  krossas!»  —  så 
lydde  Armfelts  nyårsönskan  till  hans  gamle  vän  Ehrenström  i 
början  af  18 13.  »För  oss  har  början  af  detta  år  varit  Ijufligt», 
skref  han  några  dagar  senare^  »i  anseende  till  Bonapartes  påbe- 
gynta  undergång.  Måtte  allt  framgent  detta  år  charlatanen  af- 
klädas^  och  Europa  under  sin  befrielse  fullkomligt  inse,  huru  allas 
förstånd  varit  förledda  och  inbillning  förvirrad !»  —  Innan  årets 
slut  hade  Armfelts  önskan  närmat  sig  fullbordan:  nyårsnatten 
1814  tågade  Bliicher  öfver  Rhen  in  i  Frankrike,  och  de  åter- 
stående dagarna  för  Napoleons  blodiga  välde  voro  räknade. 

Befästandet  af  den  seger,  hvars  början  var  fransmännens 
fördrifvande  ur  Ryssland,  förblef  ett  hufvudämne  för  Armfelts 
tankar  ända  till  slutet  af  hans  dagar.  Då  han  18 14  lät  inreda 
sjtt  och  sin  ätts  sista  hvilorum  i  Haliko  kyrka  vid  tädernegodset 
Aminne,  satte  han  följande  inskrift  öfver  nedgången  till  graf- 
hvalfvet:  »Denna  graf  blef  grundlagd  och  färdig  samma  märk- 
värdiga år,  som  Alexander  I,  af  Gud  välsignad  och  utkorad,  ef- 
ter att  hafva  befriat  Europa  från  vanära  och  undertryck,  äter- 
gaf  det  sin  ordning  och  lugn.» 

Sin  egen  graf  hade  han  sålunda  velat  göra  till  ett  minnes- 
märke öfver  världsfredens  återställande.  Frid  efter  en  stormig 
lefnad    fann    han    själf,    få    månader   sedan  stridsbullret  tystnat  i 


-  379  — 

Europa.     Han    hade    dä,    tyngd  af  plågan,  länge  själf  ansett  sin 
bana  säsom   slutad. 

Yttre  lucjn  utmärkte  Armfelts  sista  lefnadsar,  åtminstone  i 
jämförelse  med  de  föregäende.  AHägsnaii  frän  de  stora  händel- 
sernas skadeplats,  hade  han  mindre  tillfälle  att  i  dem  ingripa, 
än  han  vid  världskrigets  början  älskat  att  föreställa  sig.  Det 
länga  afständet  gjorde  slut  pä  hans  omedelbara  rädgifvarekall 
hos  kejsaren;  och  dennes  frånvaro  gjorde  äfven,  att  behandlingen 
af  Finlands  angelägenheter  ej  längre  kunde  fä  den  reformatori- 
ska karakter  som  i  början. 

Att  Armfelt  under  fälttågets  gång  skulle  komma  att  in- 
ställa sig  vid  armén,  när  det  medgäfves  af  andra  göromal,  sär- 
skildt  af  det  finska  generalguvernörskapet,  hade  dock  ansetts 
säsom  afgjordt,  då  kejsaren  i  slutet  af  1812  ånyo  afreste  till 
Vilna.*)  I  Februari  1813  skref  han  till  Elirenström:  »Jag  både 
vill  och  vill  inte  resa  till  armén  —  årstid,  depens,  min  helsa, 
allt  säger  nej.  Men  mina  principer  råda  på  allt,  då  det  erfor- 
dras —  och  det  för  att  dö  i  mitt  kall.»  I  Mars  s.  å.  gjorde  han 
sig  beredd  att  resa;  men  helsoskäl  vållade  betänkligheter:  han 
kände  sig,  säger  han,  »grufiigen  gammal  och  krasslig».  Därtill 
kom,  att  han  började  tvifla  pä  att  vara  välkommen  i  kejsarens 
högqvarter:  »Min  afresa  är  uppskjuten  af  inånga  orsaker*,  skref 
han  i  April;  »och  jag  har  tagit  det  partiet  att  hos  kejsaren  an- 
hålla om  dess  order,  för  att  ej  hafva  avis  af  fjäsk  eller  impor- 
tunité.  Man  är  i  högqvarteret  sä  förbittrad  pä  alla,  som  komma 
dit,  ä  commencer  par  le  maréchal,  sä  att  en  simpel  invitation 
förfärat  mig».  Några  sä  beskaffade  order  ankommo  emellertid 
icke:  kejsaren  ansåg  Armfelts  närvaro  mindre  nödvändig  där  än  i 
Petersburg,  och  förklarade  personligen  vid  sitt  sammanträffande 
med  Armfelt  efter  fälttågets  slut,  pä  ett  sätt,  som  denne  fann 
fullt  tillfredsställande,  hvarför  han  ej  kallat  honom  till  sitt  hög- 
qvarter. **) 

Ej  utan  en  viss  sviken  förväntan  inställde  Armfelt  sitt  del- 
tagande i  fälttåget;  men  i  det  hela  torde  han,  med  minnena  från 
högqvarteren  i  Vilna,  Drissa  och  Smolcnsk  18 12,  icke  hafva  varit 
missnöjd  med  den  passive  åskådarens  rol.  »Hvarför  skulle  jag 
flacka  omkring  som  en   narr  i  Tyskland?»  skref  han  till  sin  dot- 


*)  Jfr  ofvan,  sid.   373, 
**)   A.  skrifver  till   Elirenström  '/,   1814:   »Il  a  daigné   me  rendre  compte 
des    raisons    qui    l'oiit  empéché  de  m'appeler  auprés  de  lui,  et  qui  sons  irré- 
cusableä.ff     Denna    uteblifna    kallelse   gaf  anledning  till  det  ogrundade  ryktet 
om   .\rmfelts  onåd.     (Jfr  ofvan,  s.  356'. 


-   38o  - 

ter  i  Maj  1813.  »Då  allting  går  ypperligt  min  hjälp  förutan, 
hvarför  skulle  jag  vid  mina  år  spela  beställsamr  *)  Han  stan- 
nade således  qvar  i  Petersburg,  vistades  under  sommarmånaderna 
18 1 3  på  den  villa  i  Tsarskoe-Zelo,  som  han  inköpt;  under  Juli 
och  Oktober — November  gjorde  han^ett  par  korta  besök  i  Fin- 
land. För  sista  gången  såg  han  Aminne  i  November  samma 
år.  "**)  Kort  efter  sin  ankomst  till  Petersburg  i  slutet  af  Novem- 
ber insjuknade  han  i  den  plågsamma  sjukdom,  som  efter  nio 
månader  ändade  hans  lif.  —  Under  en  stor  del  af  året  1813, 
från  Maj  till  December,  vistades  grefvinnan  Armfelt  i  Sverige 
hos  sina  barn;  hon  anlände  först  till  Petersburg,  sedan  hennes 
make  haft  de  första  svåra  anfallen  af  sin  sjukdom. 

Overksamt  förflöto  dock  ej  Armfelts  sista  lefnadsår;  ej  ens 
sjukdomen  förmådde  dämpa  hans  verksamhetsbegär  ***)  eller  min- 
ska lifligheten  i  hans  ständigt  vakna  intelligens.  Ständigt  ar- 
betade han  vid  sitt  skrifbord,  dä  han  ej  hölls  fjättrad  vid  sjuk- 
sängen; ämbetsskrifvelser,  politiska  uppsatser  och  enskilda  bref 
utgingo  därifrån  med  samma  lätthet  som  fordom.  Hans  trogna 
hustru  bevittnade,  enligt  hennes  egna  ord,  med  förvåning  och 
bekymmer  denna  oaflåtliga  verksamhet  midt  under  plågorna. 

Därföre  innehålla  också  Armfelts  papper  äfven  under  dessa 
års  jämförelsevis  stilla  lif  åtskilligt  af  intresse. 

Oförminskad  var  framför  allt  den  uppmärksamhet,  med 
hvilken  han  följde  de  politiska  och  krigiska  tilldragelserna  efter 
fransmännens  återtåg  från  Ryssland.  Han  tviflade  icke,  att 
»världstyrannens»  bana  nalkades  sitt  slut;  och  han  gjorde  hvad 
i  hans  förmåga  stod  till  dess  påskyndande.  Han  befarade  i  bör- 
jan, att  Alexander  ej  skulle  våga  att  till  fullo  begagna  sina 
vunna  fördelar:  »Gud  bevare  kejsaren»,  skref  han  i  slutet  af  18 12 


*)  Ur  Armfelts  bref  till  Ehrenström  "/,,  "/„  till  grefvinnan  Piper  »Vi? 
'^Ij  1813.  Till  Ehrenström  skref  han  ^^j^  1813:  »Skulle  vi  närma  oss  frank- 
rike,  skulle  ett  inbördes  krig  börja  —  da  vill  jag  vara  med,  c'est  a  dire  nära 
den  teatern.  Min  nytta  där  vore  alldeles  ej  problematisk,  och  då  bod  jag 
min  gamle  compagnon  vid  Verelä  att  följa  mig;  kanske  skulle  vi  ännu  kunna 
göra  något  godt,<r 

**)  Dyr  tid  rådde  i  Finland  detta  är;  Armfelt  visade  sin  ömhet  om 
allmogen  i  sin  hemort  genom  att  ej  endast  nedsätta  priset  på  den  spannmål, 
som  fanns  att  afyttra  på  Aminne,  utan  ock  låta  återställa  den  betalning,  som 
blifvit  erlagd   utöfver  förut  gällande   lägre  spannmålspris. 

***)  Själf  talar  han  i  ett  bref  till  sin  dotter  från  denna  tid  om  detta  be- 
hof  af  verksamhet,  som  sedan  ungdomen  tillhört  hans  skaplynne.  »Jamais 
)e  ne  poiivais  m'en  passer,  et  ma  tete  nourrissait  toujours  un  jilan  quelcon- 
que,  dont  je  préparais  l'exécution.»  Hans  hela  lif  vituiar  om  sanningen  af 
denna  själf  betraktelse. 


-  38i  - 

till  Ehrenström,  »och  läte  honom  hålla  ut  med  sin  rol!  Inte 
befarar  ja^,  att  han  gör  fred  med  Bonaparte;  men  dä  han  skall, 
par  un  conflit  de  circonstances  heureuscs,  blifva  arbitre  af  Euro- 
pas öden,  då  fruktar  jag,  att  hans  modesti,  hans  smak  för  för- 
sakelse hindra  honom  att  taga  den  höga  flygt,  som  fordras. 
Detta  är  mitt  enda  bekymmer  och  min  hela  fruktan.»  *) 

I  ett  par  följande  brcf  till  samme  man  har  Armfclt  kort 
därefter,  redan  i  slutet  af  1812,  framlagt  det  politiska  program, 
som  han  önskade  att  kejsaren  skulle  följa;  dels  muntligen,  dels 
—  längre  fram  —  skriftligen  har  han  sökt  inskärpa  dessa  idéer 
hos  Alexander.  Historien  har  visat,  att  det  icke  skett  utan 
framgång.  Dessa  bref  hafva  historiskt  intresse;  och  följande  ut- 
drag böra  här  finna  en  plats. 

Armfclt  skrifver  (29  November  18 12):  »Jag  vill:  i:o,  att 
kejsaren  skall  gifva  polackarna  sin  existence  politique  och  för- 
klara sig  och  sina  efterträdare  för  deras  konung  (Kutusoff  har 
utgifvit  en  ordrc  du  jour,  om  hur  man  i  Polen  skall  förhälla  sig, 
hvilken  är  admirable).  2:o.  Vill  jag,  att  en  gouvernemcnt  pro- 
visoire  skall  etableras  i  Tyskland,  för  att  gifva  detta  land  sin 
form,  förstöra  alla  souvenirer  af  »la  confédération  du  Rhin»  samt 
tillskapa  en  »confédération  d'Allemagne»,  mera  själfständig,  na- 
turligare och  mindre  farlig.  3:0.  Vill  jag,  att  Sverige  skall  in- 
demniseras  för  Finland  och  blifva  en  puissance  maritime,  således 
distraherad  frän  allt  hvad  som  i  en  framtid  kunde  gifva  Ryss- 
land inquiétude.  4:0.  Vill  jag  icke,  att  man  directcment  skulle 
blanda  sig  i  Frankrikes  affärer,  men  väl  biträda  Bourbonerna 
med  négociationer  och  pengar,  för  att  åter  stiga  på  sina  fäders 
tron.  5:0.  Päfvcns  rétablissement  i  Italien  och  laglige  konungens 
af  Neapel  skulle,  äfven  som  Malteserordens,  vara  liksom  en  pre- 
liminär operation.  —  Developpemcnten  af  dessa  ébaucherade  idéer 
lemnar  jag  till  un  moment  plus  opportun.  Med  H.  M.  K.  har 
jag  talat  härom,  och  blifva  vi  bägge  måhända  de  enda  i  detta 
land  af  denna  avis.» 

Den  14  Dec.  18 12:  »Jag  har  helt  uppriktigt  yttrat  mig  re- 
latift  till  återtagande  af  den  akt^  gemwi  hvilken  Napoleon  och 
hans  slägt  blifvii  erkända  för  det  de  aldrig  bort  eller  kunnat 
vara.  Kejsaren  är  i  sin  själ  öfvertygad  om  att  jag  har  rätt; 
men   jag   är  ensam  här  om  denna  avis.     En  orsak  kommer  där- 


*)  Likväl  ansåg  han,  att  »preliminärern.-.  till  alla  traktater  vore  guerre 
ä  mört  å  Napoleon;  och  detta  är  inga  ord.  ty  i  kejsarens  hufvud  och  hjärta 
är  principen  fast.  Han  är  häruti  som  alla  fromma  och  saktmodiga,  då  de  äro 
pousserade   ä  bout».     (A.   t.   Ehrenström   "",,4    1S12). 


-  382  - 

till,  som  är  kronprinsen  i  Sverige,  hvilken  väl  vill  störta  Bona- 
parte,  men  ej  hans  slägt;  och  hofvet  i  Wien  skall  vara  af  samma 
avis,  pour  ne  pas-  avoir  une  archiduchesse  maitresse  d'un  aven- 
turier  Corse  dans  la  famille.  Detta  oaktadt,  är  jag  alldeles  ej 
utan  hopp  att  slutligen  vinna  bataljen.  Jag  glömde  att  göra 
baron  Stein  den  rättvisan^  att  han  är  af  min  avis.s 

»Vi  äro  hardt  nära  stunden  af  Polens  födelse  på  nytt ;  då 
vår  armé  rycker  in  i  Warschau,  kan  kröningen  där  gå  för  sig, 
m.  m.  —  Jag  anser  som  omöjligt  att  med  ett  penndrag  decidera 
om.  Tysklands  öde.  Upplösa  Rhenförbundet,  annullera  Frank- 
rikes författningar  och  de  distributioner  det  gjort  —  sådant  kan 
ske  genast;  men  att  med  ett  sä  stort  antal  j —  f —  prinsar  och 
all  denna  canaille  gifva  sakerna  en  form,  är  omöjligt.  Det  är 
Tyskland,  som  själf  bör  ega  denna  rätt  att  genom  en  konfede- 
ration, protegerad  och  influencerad  af  kejsaren,  bedöma  sin  sä- 
kerhet, befästa  den  och  utföra  en  dernier  ressort  ett  taget  na- 
tionelt  beslut.  Denna  idé  är  ej  gigantisk,  min  egen  vän;  den  är 
grundad  på  en  djup  och  säker  kännedom  af  den  esprit,  som  nu 
råder  i  det  landet  och  de  få,  men  kloka  hufvuden,  som  under 
tidehvarfvets  grufliga  olyckor  utarbetat  denna  plan  och  gifvit 
den  kredit  i  allmänna  opinionen.  Om  Tyskland  ej  blir  nation, 
kan  man  aldrig  vara  säker  för  Frankrikes  tilltag  och  inflj^telse 
på  kontinenten.  Preussen  och  Danmark  borde  strykas  ut  bland 
Europas  stater;  cela  serait  faire  justice,  car  c'est  å  ces  deux 
miserables  états  que  TEurope  doit  les  -j^  de  ses  malheurs.  *) 
Jag  är  äfven  af  den  tanken,  att  vi  ej  befatta  oss  med  Frank- 
rike, utan  låta  dem  där  hällas,  bäst  de  vilja.  Otvifvelaktigt  slutar 
allt  med  att  en  Bourbon  åter  stiger  på  den  blodiga  tron,  tyran- 
niet och  lasten  än  mera  nedsölat.» 

Den  23  Dec.  181 2.  »Ännu  har  jag  ej  lyckats  uti  att  fä 
denna  nödiga  och  esséntiella  deklaration  gifven  af  kejsaren,  re- 
lativt till  Bonapartes  förlorade  värdii^het;  men  hoppet  har  ej 
öfvergifvit  mig,  ehuru  jag  har  få,  som  sekundera  mig.  —  Om 
man  hade  en  traité  politique  till  stt  basera  detta  förslag  pä,  om 
denna  vore  stärkt  med  analogue  faits  och  öfriga  i  diplomatiskt 
afseende  bevekande  skäl,  så  skulle  det  hjälpa  att  dräpa  en  viss 
hög  diplomat,  ty  vi  äro  hjärtans  systematiska.  Skulle  Ni  ej 
hafva  med  att  entamera  en  sådan  dissertation.'» 


*)  Äfven  i  ett  annat  bref  uttalar  Armfelt  alt  dessa  meti  Napoleon  för- 
bundna makter  borde  försvinna  som  riken,  »i  fall  Bonaparie  faller  och  v.ärl- 
dens  politik  får  en  form«.  Längre  fram  öfvergaf  han  dock  denna  åsigt  (se 
följande  sida). 


Ehrenström,  som  i  frågan  om  hatet  mot  Napoleon  och 
mot  den  samhällsupplösning,  ur  hvilken  hans  dcspotiska  makt 
uppspirat,  var  fullständigt  ense  med  Armfelt,  lät  ej  bedja  sig 
förgäfves.  Redan  flera  gånger  förut  hade  Armfelt  för  utarbe- 
tandet af  politiska  uppsatser,  tidningsartiklar  o.  s.  v.  anlitat 
Ehrenströms  utmärkta  penna;  och  kejsaren  kände  väl  dennes 
förmåga  genom  hans  politiska  skriftställeri  och  genom  hans  en- 
skilda bref  till  Armfelt.  *)  Ehrenström  uppsatte  en  politisk  mé- 
moire,  afsedd  att  föreläggas  kejsaren,  med  anledning  af  Armfelts 
här  framställda  idéer.  Armfelt,  som  erhöll  denna  uppsats  i  Ja- 
nuari 1 8 13,  fann  den  »fullkomlig».  Han  visade  den  för  sin  me- 
ningsfrände Sir  Francis  d'Ivernois;  och  han  ansåg  såsom  säkert, 
att  Stein,  hvilken,  sedan  kejsaren  lemnat  Petersburg,  var  hans 
förnämste  politiske  rädgifvarc,  skulle  hafva  gillat  allt,  utom  upp- 
rättandet af  Polen,  —  »ce  que  personne  des  faiseurs  ne  veut  de 
bonne  foi,  excepté  celui  qui  peut  le  faire,  et  votre  serviteur». 

Kejsaren  hade  dä,  som  sagdt,  redan  afrest  till  armén.  I 
April  18 1 3  afsände  emellertid  Armfelt  en  bland  hans  papper  be- 
fintlig uppsats  i  ofvan  antydda  syfte  **)  —  möjligen  den  af  Eh- 
renström författade,  sannolikare  dock  en  ny  redaktion  af  Arm- 
felt själf,  hvars  idéer  och  lifliga  framställningssätt  här  återfinnas. 
Däri  skildras  vältaligt,  huru  Napoleons  välde  visat  sig  oförenligt 
med  niänsklighetens  lugn  och  lycka;  huru  Europa  hatade  och 
afskydde  den  möderne  Attila.  hvars  välde  ledde  sitt  ursprung 
frän  franska  revolutionens  orena  källa ;  han  själf  kunde  eller  borde 
icke  erkännas  såsom  jämlike  af  Europas  lagliga  furstar.  Icke 
ens  de  bland  dessa  furstar,  som  nödgats  offra  sina  döttrar,  så- 
som »nya  Iphigenior,  åt  Frankrikes  Minotaurer»,  borde  sätta  sig 
emot  den  lagliga  ordningens  återställande.  »La  restauration  com- 
pléte  du  corps  politique  de  PEurope»  borde  proklameras;  Sverige 
borde  dock  såsom  ersättning  för  Finland  och  såsom  belöning 
för  sina  tjerister  fä  Norge,  och  Danmark  hållas  skadeslöst  genom 
någon  besittning  i  Tyskland  samt  genom  återfåendet  af  sin  af 
engelsmännen  röfvade  flotta  och  sina  kolonier.  Genom  Bour- 
bonernas återkomst  till  Frankrike  skulle  ordningen  kunna  be- 
traktas såsom  återställd  och  revolutionen  såsom  afslutad;  men 
det  vore  af  vigt,  att  öfverlemna  åt  fransmännen  själfva  att  be- 
sluta om  sin  framtida  styrelse,  sedan  de  skipat  rättvisa  med  sin 
förtryckare. 


*)  Se  Ehreostr.,  Anteckn..  II:  652  o.  f. 
**)  Enligt  hans  egenhändiga  påteckning. 


-  384  - 

Napoleons  segrar  öfver  de  allierade  vid  Liitzen  och  Baut- 
zen  i  Maj  1813  syntes  emellertid  visa,  att  hans  motståndskraft 
ännu  ej  var  bruten,  och  att  »restaurationens»  tid  ännu  kunde 
blifva  aflägsen.  I  början  af  Juni  18 13  afslöts  ett  stilleständ  och 
Österrike  uppträdde  —  eller  låtsade  uppträda  —  som  freds- 
medlare. 

Allt  detta  väckte  Armfelts  lifliga  bekymmer:  han  såg  sina 
förhoppningar  för  Europas  framtid  åter  nära  att  grusas.  »Mitt 
humeur  är  svart,  mina  idéer  sombra,  min  opinion  om  framtiden 
förtviflad»,  skref  han  i  Juli  1813.  Företrädesvis  vände  sig  hans 
förtrytelse  mot  Österrike  och  dess  vacklande  hållning.  »Machia- 
velli  är  en  moralisk  och  ren  varelse  i  anseende  till  sina  satser 
och  principer,  i  jämförelse  med  Metternich  och  de  banditer,  som 
leda  honom,  hvaribland  —  le  croirez  vous?  —  Gentz  sig  befin- 
ner». —  Han  befarade  det  värsta  af  Napoleons  list  vid  under- 
handlingarna: »Att  slåss  med  Bonaparte  är  ej  farligt»,  skrcf  han, 
»men  att  negociera  med  honom  eller  vara  hans  vän  —  är  döden. 
Det  är  vid  underhandlingar  och  under  fredens  lugn,  som  han 
developperar  sina  helvetiska  moyens  och  begagnar  all  den  im- 
moralité,  som  hans  eget  hjärta  och  allmänna  korruption  bragt 
till  en  stats-kraft.  Jag  sörjer  öfver  vår  gode  monarks  öde,  men 
tackar  Gud,  att  ej  hafva  varit  vid  dess  sida,  dä  —  utan  att 
kunna  hindra  det  olyckliga,  som  skett  —  jag  säkerligen  brutit 
nacken  af  mig  själf  och  skadat  Finland».  Han  längtade  för  sin 
egen  del,  säger  han,  »efter  en  retraite,  som  nu  mer  än  någonsin 
blir  för  mig  nödvändig;  ty  aldrig,  nej  aldrig,  befattar  jag  mig 
med  allmänna  affärer,  så  snart  en  fransk  ambassadör  visar  sig 
på  Petersburgs  horisont».  *) 

Napoleons  eget  öfverrnod  gjorde  emellertid  slut  pä  freds- 
underhandlingarna i  Prag;  Österrike  slöt  sig  öppet  till  koalitio- 
nen; kronprinsen  Karl  Johan  hade  redan  vid  sommarens  början 
kommit  öfver  till  Tyskland  och  öfvertog  sedermera  befälet  öfver 
nordarmén;  och  i  Augusti  18 13  rasade  kriget  ånyo,  till  dess  att 
det  kunde  anses  afgjordt  till  de  förbundnas  förmån  genom  jätte- 
slaget vid  Leipzig  den   16—  19  Oktober. 

Att  följa  de  växlande  stämningar,  som  hos  Armfelt  fram- 
kallades af  dessa  stora  händelser  och  af  dem,  som  därefter  följde, 
kan  icke  lämpligen  tillhöra  vår  uppgift.  Den  lidelsefulla  häftig- 
heten mot  Napoleon  i  hans  uttalanden  är  alltid  densamma,  ocli 
hatet  mot  »korsikanen»  utsträcktes  mot  hans  närmaste,  »hela  det 
bonapartiska  packet»:  hans  hustru,  den  föga  sympatiska  kcjsarin- 


*)  Ur  A:s  bref  till  Ehrenströin  ^''/„   1813.  ''',',    1S14. 


'    -  385  - 

nan  Marie- Louise,  ocli  hans  son,  h\'ars  tillvaro  Armfelt  fruktade 
skulle  kunna  medföra  ett  hinder  för  den  laglijja  d>'nastiens  åter- 
ställande. *)  AVienska  hofvet  vill,  att  den  pojken  skall  vara 
deras  politik  nyttig,  som  alltid  fiskar  i  <,rrumligt  vatten.»  —  Mu- 
rats affall  frän  sin  svåger  och  välgörare,  sedan  dennes  stjärna 
bleknat,  stämde  Armfelt  icke  blidare  mot  »kökspojken».  Det  un- 
derstöd, som  denne  s)'ntes  vinna  af  Österrike,  ökade  hans  för- 
bittring mot  Wienerhofvets  hållning,  i  all  synnerhet  som  denna 
politik  äfven  drabbade  Armfelts  välgörarinna.  drottning  Karo- 
lina —  »den  rättmätiga  drottningen  af  Neapel»,  skref  han,  >soni 
ej  får  komma  till  Wien,  utan  vid  österrikiska  gränsen  blef 
hänvisad  till  Ungern.  Attentionen  för  kökspojken  Murat  går 
längt,  då  man  kan  så  procedera  vis  ä  vis  sin  svärmor  f)ch 
sin  köttsliga  faster,  den  enda  af  Maria  Theresias  barn,  som 
lefver».  **) ' 

Förödmjukad  och  skymfad  af  den  befolkning,  med  hvars 
söners  blod  han  köpt  sin  krigiska  ära,  fördes  Napoleon  i  April 
1 8 14  till  Elba.  Bittert  skämtade  samtiden  öfver  den  lifränta, 
som  blifvit  honom  förbehållen  i  hans  afsägelseakt: 

oCelui  qui  dévora  de  nombreux  batailloiis, 

qui  nagea  dans  le  sang  et   vécut  dans  le  crime, 

n'a  de  rente  que  six  millions? 

Ce  n'est  pas  un  sol  par  victime.*  ***; 

I  ett  bref  till  sin  dotter,  skrifvet  i  Maj  1S14,  gör  Armfelt 
följande  betraktelse  öf\er  Napoleons  fall :  »Det  har  da  slutat, 
detta  långa  och  tragiska  skådespel  —  och  pä  hvilket  underbart 
sätt!  Hvem  kan  undgå  att  däri  igenkänna  Försynens  hand? 
Och  han,  som  spelte  hufvudrolen,   så  firad,  sä  beundrad  —  huru 


*)  Att  Napoleon  fått  en  ättling,  fann  han  mot  naturens  ordning:  «oii 
dit  que  les  monstres  n'eDgendrent  pas«.  En  gång  utbrister  han  i  förbittring 
öfver  den  uppmärksamhet,  som  efter  Napoleons  fall  egoades  åt  «den  otäcka 
pojken,  som  man  nu  far  och  gapar  på  i  Schönbrunn» :  »Mig  synes,  att  det 
för  Europas  lugn  ingen  synd  vore  att  kosta  på  den  otäcka  ungen  några  uus 
rattpulver!*  (*/,   1814,  till   Ehrenström.) 

**)  I  bref  till  Ehrenström  skämtade  Armfelt  med  anledning  af  drottning 
Karolinas  äfventyrliga  resor  under  dessa  år,  sedan  hon  181 1  blifvit  förjagad 
från  Sicilien,  pä  följande  sätt  1"/,,  1813):  «Parmi  les  singularités  de  ce  siécle 
o^t  Tarrivée  de  ma  bonne  reine  de  Naples  a  Constantinople.  Le  Grand 
Seigneur  l'a  re^ue  parfaitement,  et  elle  passera  la  Mer  Noire  pour  se  rendre 
en  Russie  .  .  .  Je  ne  serais  pas  étonné  de  voir  un  beau  jour  Tempereur  de 
Chine  a  Åbo.  S'il  y  chercherait  un  Confucius  du  talent  du  grand  homme 
de  ce  nom,  il  n'eii  trouverait  pas:  mais  s'il  voudrait  des  Confucius  å  la 
maniére  commune,  Tacadémie  sera  pour  le  ^;,  a.  sa  disposition.* 

***)  Ant.  i  ett  af  Armfelis  bref. 

Tegnér,  G.   il.   Armfelt.  *•"' 


-   3^6  — 

platt  har  han  icke  fallit  ner!  Hvilken  tillfredsställelse  för  min 
själfkänsla  är  det  icke,  att  aldrig  ett  enda  ögonblick  hafva  till- 
erkänt denne  äfventyrare  en  enda  god  egenskap  eller  någon  ut- 
märkt talang'.»  *) 

Triumfen  öfver  den  man,  som  han  under  ett  årtionde  vant 
sig  att  betrakta  såsom  mänsklighetens  fiende,  hade,  som  man 
finner,  ej  tystat  hatet  och  förbittringen. 

Under  dessa  stora  omhvälfningar  i  Europas  politiska  för- 
hållanden var  det,  vid  sidan  af  själfva  hufvudsaken,  Napoleons 
störtande,  tvenne  frågor,  som  företrädesvis  sysselsatte  Armfelts 
sinne.  Den  ena  var  Polens  framtida  öde,  den  andra  Sveriges 
förvärfvande  af  Norge  och  den  hållning,  som  kronprinsen  Karl 
Johan  intog"  under  världsstriden.  I  sina  bref  till  Ehrenström  har 
Armfelt  med  förkärlek  uppehållit  sig  vid  dessa  politiska  problem. 

Återupprättandet  af  Polen  såsom  ett  särskildt  konungarike, 
förenadt  under  en  konstitutionel  författning  med  Ryssland,  var, 
säger  Armfelt,  »en  dröm,  längesedan  af  mig  framkastad,  pä  hvil- 
kens  realiserande  jag  alltsedan  min  hemkomst  oupphörligt  arbe- 
tat». Vi  hafva  sett,  hvilken  betydande  plats  Polen  intog  i  do 
försvarsplaner,  som  Armfelt  uppgjort,  och  med  hvilken  grämelse 
han  sett  ryska  Polens  förhärjning  under  fälttågets  början.  Nu, 
vid  dess  slut,  hade  utsigterna  ljusnat.  I  Maj  1 8 14  skref  han  för- 
hoppningsfullt: yjag  smickrar  mig  med,  att  Polens  krona  i  Juli 
månad  skall  sitta  på  dens  hufvud,  som  är  mest  värd  att  bära 
den.  Hvad  för  en  lycka  för  polackarna  och  för  andra  folk,  som 
under  egiden  af  en  konstitution  lyda  under  detta  kejsardöme!»**) 
Kejsaren  hade,  berättar  Armfelt,  i  Paris  träftåt  den  polske  pa- 
trioten Kosciuzsko;  och  på  dennes  förklaring,  att  han  ej  ville 
återvända  till  sitt  fosterland  »innan  det  åter  blifvit  ett  Polens-, 
hade  Alexander  svarat:  »Då  kan  Ni  nu  begifva  er  d\U.  Po- 
lackarna mottogo  dessa  nyheter  med  en  svärmande  hänförelse 
för  Alexander.  Armfelts  vän  grefve  Oginski  skulle,  så  förmo- 
dades det,  hos  kejsaren  i  Petersburg  komma  att  intaga  samma 
ställning    för    Polens   angelägenheter,   som  Armfelt  för  de  finska. 

Polen  och  Finland  skulle  sålunda  komma  att  såsom  själf- 
ständiga,  endast  genom  personal-union  med  Ryssland  förenade 
stater,  erhålla  en  i  viss  män  likartad  tillvaro.  Säkerligen  har 
det    intresse,   som   Armfelt  egnade  åt  frågan  om  Polens  återupp- 


*)  Se    Schinkels    Minnen    IX:    237,    hvarest    detta    hrefutdrajj  i  ifriare^; 
cfversättning  finnes  tryckt. 

**)  ''\   1814,  till  Ehretiström. 


-  3?7  - 

rattande,  samiiianhans^ft  iiklI  tanken  pä  det  for  Finland  Ixtryjj- 
L^ande  däri,  att  det  ej  koninic  att  bli  ensamt  i  sin  undantags- 
ställning inom  tsarernas  monarki.  Han  ansåg  dock,  och  med 
skäl,  att  »tinnar  och  polackar  ej  kunna  föras  pä  samma  sätt'; 
samt  hade  särskildt  betänkligheter  mot  att  organisera  den  blif- 
vandc  statens  styrelse  i  likhet  med  Finlands.  »En  lokal  styrelse 
(i  Warschau),  apad  efter  den  finska,  vore  den  gröfsta  sottis,  man 
kunde  göra>,  ansäg  han.  *)  Polens  framtid  utgjorde  föremål  för 
de  öfverläggningar,  som  under  Armfelts  sista  lefnadsdagar  egdc 
rum  mellan  honom  och  tlen  nyss  återvände  kejsaren.  Han  fann 
då,  att  frågan  blifvit  uppskjuten,  men  hyste  fortfarande  de  bästa 
förhoppningar:  »Polens  öde  blir  ej  definitivt  decideradt»,  skref 
han  ^'g  1814,  »förr  än  dä  kejsaren  kommer  till  Wien  i  Septem- 
ber. Men  mig  synes  som  monarken  tagit  sitt  parti,  ehuru  han 
ej  talte  klart  om  saken;  och  är  det  en  gång  i  hans  hufvud,  sä 
sker  det.  En  fastare  och  orubbligare  vilja  i  stora  saker  har 
sällan  funnits.» 

Wienerkongressen  beseglade,  som  bekant,  först  i  April 
181 5  Polens  öde.  Det  blef  ett  konungarike,  och  Alexander 
skänkte  Polen  samma  är  en  egen  författnings  sedan  han  i  War- 
schau  låtit  kröna  sig  till  dess  konung.  Armfelt  fick  ej  upplefva 
denna  tilldragelse,  hvars  förberedelser  så  lifligt  sysselsatt  hans 
tankar.  Ännu  mindre  fick  han  bevittna  den  korta  varaktigheten 
af  det  nya  rikets  konstitutionella  lycka:  redan  vid  dess  första 
riksdag  (18 18)  var  det,  som  kändt  är,  slut  med  freden  mellan 
tsaren  och  hans  polska  undersatar.  Historien  har  berättat  om 
den  kedja  af  despotiskt  undertryckta  sammansvärjningar,  som 
omsider  förde  till  det  blodiga  frihetskriget  1830,  hvars  utgång 
gjorde  slut  äfven  pä  skenet  af  Polens  själfstiindighet. 

Framgångsrikare  gestaltade  sig  frågan  om  Norges  förvärf- 
vande  åt  Sverige,  hvilket,  säsom  vi  sett,  sedan  gammalt,  ända 
sedan  Gustaf  IIl:s  dagar,  varit  en  älsklingstanke  hos  Armfelt. 
Äfven  nu  låg  den  honom  om  hjärtat,  ehuru  han  från  sitt  nya 
fädernesland  betraktade  denna  fråga  mindre  ur  specielt  svensk 
än  ur  allmänt  politisk  synpunkt.  Den  plan  till  Norges  eröfring 
för    Sveriges    räkning    genom    ryska   trupper  norrifrån,  som  han 

•)  ••/«  '814,  till  Ehrenströni.  I  ett  annat  bref  till  densamme  (*",,  1814) 
heter  det:  «Ce  qui  m'afflige.  cest  4u"on  va  calquer  la  Pologne  sur  un  si 
raauvais  modéle  dadniinistration.  Comme  je  suis  chargé  de  donner  a  Ogin- 
ski  toutes  les  notions  nécessaires  ( tout  ceci  eutre  nous!),  je  lächerai  de  lui 
faire  comprendre  nos  vices  dorganisation,  tant  pour  le  gouvernement  local, 
ijue  pour  iiotre   comité.» 


-  388  - 

framställt  i  början  af  1812,  hade  han  sedermera  uppgifvit;  och 
vid  mötet  i  Abo  hade  han  för  kronprinsen  af  Sverige  uttalat  den 
äsigt,  att  detta  land  borde  eröfras  i  Tyskland,  såsom  ock  skedde. 
Kejsaren  hade  lofvat,  att  Norge  skulle  bli  belöningen  för  Sveri- 
ges förbund  med  Ryssland,  och  Armfelt  visste  att  han  ärnade 
hälla  sitt  löfte.  I  Karl  Johan  såg  han  vid  fälttågets  början  den 
man,  som  jämte  Alexander  skulle  utföra  det  stora  värfvet,  Eu» 
ropas  befrielse:  han  ansåg  honom  j-färdig»,  säger  han  i  ett  bref, 
»att  vinna  en  ryktbarhet,  som  ödet  förnekade  Henrik  IV  och 
Gustaf  den  store  i  det  ögonblick,  då  de  skulle  blifva  Europas 
fredsstiftare  och  beherskare».  *)  Icke  minst  väckte  kronprinsens 
maktställning  i  Sverige  Armfelts  förvåning.  Han  ^är  skapad  att 
göra  underverk»,  skref  han  i  ett  bref  under  sommarfälttåget  i 
Ryssland;  »säkerligen  är  det  utan  exempel  i  Sveriges  historia 
att  förmå  en  riksdag  att  gå  så,  som  den  som  nu  pågår  i  Öre- 
bro. **)  Pä  våren  18 13,  dä  ett  förslag  att  anordna  en  stor  ex- 
pedition mot  Frankrikes  kuster  lemnats  till  Alexander  af  den 
gamle  Dumouriez,  uttryckte  Armfelt  lifligt  sin  önskan  att  kron- 
prinsen af  Sverige  måtte  antaga  öfverbefälet  härvid.  »Franso- 
serna  minnas  litet  eller  intet  Bourbon,  Condé,  m.  m. ;  men  Ber- 
nadotte och  Moreau  äro  dem  bekanta,  och  under  deras  fanor 
hafva  de  sett  sig  segrande  och  mindre  hatade  än  nu.»  ***) 

Den  norska  frågan  hade  bestämt  Sveriges  deltagande  i 
kriget  och  blef  äfven,  såsom  kändt  är,  af  afgörande  vigt  för  hela 
Karl  Johans  uppträdande.  I  en  viss  grad  fann  sig  Armfelt  be- 
sviken genom  den  hufvudsakliga  vigt,  som  härvid  fästes  af  kron- 
prinsen, redan  innan  han  öppnat  sitt  fälttåg,  och  ännu  mera  un- 
der dess  gång.  Tonen  i  hans  förtroliga  bref  om  Karl  Johan  blir 
en  annan;  misstroget  följas  dennes  åtgärder;  någon  gäng  fram- 
skymta under  denna  stämning  t.  o.  m.  de  gamla  tankarna  pä 
gustavianska  arffoljden,  hvilka  under  de  närmast  föregående 
aren  synas  hafva  varit  lagda  åsido.  7) 


*)  Armfelts  bref  '^/j  1813  till  Gyllensköld  (?),  tr.  i  Schinkel,  Bihang 
III,   135- 

■••'•j  Till  J.  De  la  Gardie  »Vi  1812  (Lunds  Univ.-Bibl.). 
***)  Till  Ehrenström  \l^  1813.  <fFranska  revolutionen»,  skref  Armfelt 
till  K.  Stjeravall  ^^  Okt.  181 3,  «som  oaktadt  sina  blodiga  hufvuddrag.  alltid 
varit  grundad  på  svaghet  och  laster,  har  bragt  la  théorie  des  jactani-es  et  de 
la  peur  till  ett  system,  som  skall  räcka,  så  länge  Bonaparte  lefver,  ehuru  en 
Moreau,  en  Bernadotte  och  en  Stein  m.  fl.  kunna  ibland  rycka  bort  ett  irr- 
bloss och  visa  ett  sannare  Ijus.c 

t)  Han  skrifver  t.  ex.  till  Ehrenström  "/j  ^813:  «Att  man  är  så  skygg 
och  skuggrädd  i  Sverige  hör  till  dem.  som  nu  styra.  För  kronprinsen  ar 
ingen    fara.    smn    han    bär    sig    åt;  men  för  hans  son  är  det   helt  annorlui>da. 


-  389- 

Med  otålighet  såi^  Armfelt  dröjsmålet  med  svenskarnas 
uppträdande  på  kontinenten;  och  den  skenbara  spänninf^  mellan 
kronprinsen  och  tsaren,  som  föregick  mötet  i  Trachenberg  och 
som  gaf  sig  luft  i  deras  brefväxling,  väckte  hans  bekymmer. 
Han  ansåg  kronprinsens  af  Sverige  misstroende  mot  Alexander 
säsom  obefogadt.  »Kejsaren  går  visserligen  aldrig  ifrån  sitt 
gifna  löfte  i  Abo,  et  cela  par  quantité  d'excellentcs  raisons  po- 
litiques  et  morales»,  skref  han  (^'.'j  1813).  De  svenska  trupper- 
nas orörlighet  på  våren  1813,  under  det  de  allierade  utan  fram- 
gång mätte  sina  krafter  med  Napoleon  I,  väckte  hans  missnöje. 
»Svenska  trupperna  i  Pommern  äro  blott  liksom  faddrar  vid 
événementerna  —  och  kronprinsens  ankomst  likt  Messias,  evigt 
annonceradj  men  aldrig  fullbordad.  Tout  ceci  est  mauvais  et 
archi-mauvais.»  *)  Han  anmärkte  längre  fram,  att  kronprinsen 
vore  rädd  om  sina  svenskar,  som  om  »ruttna  ägg»;  och  under 
fälttågets  gäng  yttrar  han  sig  ej  sällan  med  misstro  om  »Berna- 
dotte» och  dennes  förmenta  egennyttiga  planer.  Denna  misstro, 
lätt  förklarlig  hos  en  så  utpräglad  legitimist,  syntes  vinna  be- 
kräftelse genom  Karl  Johans  oförväntade  beslut  att  efter  Leip- 
zigerslaget  skilja  sina  operationer  från  de  allierades,  och  genom 
hans  bestämda  motvilja  mot  att  låta  sin  armé  rycka  in  i 
Frankrike. 

Kändt  är,  att  kronprinsen  af  Sverige  genom  denna  sin 
hållning  förvärfvade  många  vedersakare  bland  do  allierade,  och 
att  hårda  omdömen  om  honom  hafva  fällts  ej  blott  af  hans  förra 
franska  landsmän,  utan  äfven  af  tyska  militärskriftställare.  För 
\innandet  af  Norge  och  för  bevarandet  af  de  svenska  trupper, 
han  fört  i  striden,  uppoffrade  han  i  viss  grad  det  erkännande, 
han  lätt  kunnat  vinna  pä  kontinenten.     Egennyttiga  afsigter  och 


Celui-lå  aura  de  la  peine  ä  rester  les  pieds  dans  l'étrier.  ty  han  och  prins 
Gustaf  äro  lika  goda  kålsupare,  med  den  skillnad,  att  den  senare  har  le  bon 
droit.  ganska  oförminskad,  på  sin  sida.«  Han  ansåg,  heter  det  kort  därefter, 
;\tt  prins  Oscar  »raldrig  kan  fa  faderns  brillant  och  reputation.»  --  Efter  fält- 
tågets slut  berättar  Armfelt  från  Petersburg,  att  i  ett  ryskt  blad  uppgifvits, 
att  kronprinsen  hade  «den  generositeten  att  lemna  sin  plats  åt  prins  Gustaf 
mot  en  indemnisation  m.  m.«,  samt  att  svenska  generalkonsuln  med  anledning 
af  detta  «tryckfel«  ingifvit  en  not  ('/g  1814).  —  Yttranden  af  Jos.  de  Maistre 
visa  den  åsigt,  som  i  legitimistiska  kretsar  hystes  om  den  möjliga  vinsten  af 
Karl  Johans  deltagande  i  kriget.  «S'iI  venait  ;i  faire  une  bonne  trouée  de 
sergent,  les  souverains  pourraient  s'y  jeter  et  passer,  comme  dans  les  mains 
du  brodeur  une  aiguille  de  fer  fait  passer  un  fil  d'or,  .[ui  demeurc  en  placc, 
tandis  <{ue  le  chétif  instrument  devient  inutile  ...  11  est  nullement  probable 
que  ce  personuage  commence  une  race  royale  en  Suéde.c  CCorresp.  dipl.  I: 
53:  jfr  I:  214;. 

♦_)  '/j   1813,  till  Ehrenström. 


—  390  — 

planer  på  Frankrikes  krona  tillades  honom;  det  sades,  att  han 
ej  menat  ärligt  med  återställandet  af  sakernas  forna  ordning  i 
Frankrike:  han  ville  hejda  segertåget  och  mäkla  fred,  innan  Na- 
poleon s  undergång  var  fullbordad. 

Äfven  Armfelt  delade  —  till  en  tid  —  dessa  misstankar.  *) 
Det  kunde  icke  ingå  i  Bernadottes  tankegång,  ansåg  Armfelt, 
att  öfverallt  se  den  legitima  ordningen  återställd:  »han  hade  sä 
att  säga^  inför  sina  ögon  Vasarnas  ättling,  hvars  rättigheter  vore 
tydliga.»  När  det  gällde,  skulle  det  visa  sig,  trodde  han,  att 
kronprinsen  af  Sverige  vore  en  revolutionens  son,  och  att  han 
kände  sitt  broderskap  med  andra  revolutionärer.  »Jag  hyser  äf- 
ven den  öfvertygelsen^  att  svenske  kronprinsen  i  sin  själ  är  emot 
rétablissementen  af  Bourbonerna,  ehuru  han  aldrig  tydligen  pro- 
noncerat sin  opinion  häruti.  I  Åbo  sade  han  mig,  dä  jag  nämnde 
dem:  Avec  ceux-lå  il  n'y  a  autre  chose  å  faire,  si  on  en  venait  la, 
que  ce  qu'a  dit  Moreau:  leur  faire  leur  lit  et  les  mettre  dedans. 
I  detta  bevisas  blott  personelt  förakt,  men  det  är  redan  en  hel 
hop  att  énoncera  den  sentimenten. >■• 

Det  är,  som  man  finner,  ekon  af  de  röster,  som  frän  skilda 
häll  vid  denna  tid  höjdes  mot  kronprinsen  af  Sverige,  och  hvilka 
Armfelt  ansåg  bevisa,  att  hans  »kredit  här  (i  Ryssland  vore 
dödad  och  äfven  i  Tyskland  litet  knäckt.»  Ju  längre  kronprinsen 
dröjde  i  Belgien  på  våren  1814,  desto  bestämdare  uttalades  miss- 
tankarna, att  det  vore  »något  sjukt»  med  hans  vägran  att  rycka 
in  i  Frankrike,  och  att  lian  skulle  förspilla  den  ära,  som  tält- 
tågets början  lofvat  honom.  **) 

Likväl  fyllde  underrättelsen  om  Kielerfreden  och  Norges  af- 
trädande  Armfelt  med  beundran  för  Karl  Johans  stora  egen- 
skaper. Norge  vore  »en  präktig  skänk,  som  han  gifvit  sitt  nya 
fädernesland»,  skref  Armfelt  till  sin  dotter,  och  han  uttryckte 
den  önskan,  att  »Försynen  måtte  till  Sveriges  lycka  féirlänga 
kronprinsens  dagar  till  Metusalems  ålder».  »Er  kronprins,  heter 
det  i  ett  följande  bref,  höjer  sig  med  fart  mot  odödligheten:  och 


*)  Han  skref  '^'•'1,  1814:  «Kronprinsen  i  Sverige  är  ej  mer  pur;  han 
har  skickat  Pozzo  di  Borgo  till  Englard  för  att  tala  fre,i.f<  —  */.^  1S14:  «Cet 
eiivoi  de  Pozzo  di  Burgo  de  la  part  du  princc  royal  en  Angicterre.  dont 
P'oster  me  parle  dans  sa  derniére  Icttre  de  Londres,  m"inquiéte  aussi.  Poz^o 
est  un  homme  å  grand  talent,  mais  un  vrai  Corse  sans  principes,  et  que  rien 
que  de  petites  tracasseries  a  separé  de  Bonaparte.  Quant  aux  affaires  de 
Suéde,  ce  nest  pas  ä  lui  qu'on  les  contierait,  ainsi  c"est  autre  chose;  —  et 
Foster  me  dit  que  cela  a  doniié  bien  du  fil  a  tordre  au  minislire  et  lieu  å 
plusieurs  conseils  secrets.<r 

**)  Ur  Armfelts  href  till  Ehrenström  »«  „  "»/,,  »/,,  »/„  '"/^   1814. 


—  391  — 

oin  svenskarna  visste  livad  tacksamhet  vill  säga,  sä  borde  denne 
furste  fä  njuta  belöningen  för  sina  mödor.»  *)  Äfven  till  Khren- 
ström,  legitimisten,  som  eljest  framfor  andra  fick  del  af  Armfelts 
misstrogna  tankar  (mii  Karl  Johan,  skref  han:  »Om  allt  blir  upp- 
fylldt  utan  svårighet  af  det  som  fredstraktaten  emellan  Sverige 
och  Danmark  innehäller,  sä  har  kronprinsen  gjort  en  \erklig 
coup  de  maltre.»  **  i  Och  oaktadt  allt  hvad  Armfelt  efter  Kie- 
lerfreden  haft  att  anmärka  mot  Karl  Johans  hållning,  förklarade 
han  i  Maj  1814-***)  »Kronprinsen  har  gjort  alldeles  rätt  att 
spara  sina  krigares  blod;  men  det  är  helt  naturligt,  att  det  unga 
manskapet,  som  brinner  af  begär  att  utmärka  sig,  beklagar  att 
ej  hafva  fatt  begagna  tillfället  därtill,  och  att  de  allierade,  alltid 
i  framryckande,  finna  någon  partiskhet  i  detta  kronprinsens  hand- 
lingssätt, som  däremot  i  Sverige  l)orde  vara  föremal  endast  för 
tacksamhet  och  beundran.!» 

Sveriges  tacksamhetsskuld  till  den  store  statsman  och  här- 
förare, som  under  det  afslutade  fälttåget  haft  dess  väl  mera  än 
egen  ära  för  ögonen,  erkände  Armfelt  således  uppriktigt,  om  han 
än  bevarade  ett  visst  tvifvel  om  Karl  Johans  intresse  för  hvad 
han  själf,  från  allmänt  europeisk  ståndpunkt,  ansåg  såsom  världs- 
krigets hufvudsyfte.  Men  han  tviflade  äfven,  af  bitter  erfaren- 
het, på  varaktigheten  af  tacksamhetskänslan  och  folkgunsten  i 
Sverige:  »Bada  taga  snart  slut,  säger  han,  om  kronprinsen  har 
den  oturen  att  stöta  emot  några  lumpna  små  enskilda  intressen 
eller  visar  sig  mindre  undfallande  för  den  konungamordande  fak- 


*)  A.  t.  grefviniian  Piper  ^/j.  ''„  1814:  Jfr  Schinkel,  Minnen  IX:  237, 
**)  '^  j  1814.  1  samma  bref  uttrycker  han  dock  sina  tvifvelsmSl  rö- 
rande vinsten  af  den  nya  besittningen.  Hans  ord  sakna  icke  sin  märkvärdig- 
liet  och  förtjena  anföras:  »Jag  befarar  visserligen  ovilja  hos  Baggarna,  men 
likväl  icke  till  den  grad,  att  armén  fordras  for  att  ställa  allt  till  rätta.  Vet 
svenska  regeringen  att  välja  en  klok  och  conciliatorisk  generalguvernör  (ej 
en  Essen)  och  för  öfrigt  lemnar  Norge  sina  lagar,  forfattningar  och  egna 
mindre  ämbetsmän,  så  kan  väl  det  gå  i  början,  men  efter  min  fulla  öfver- 
tygelse  blir  Norge  af  mer  embarras  än  nytta  för  Sverige.  D'abord  la  Suéde 
va  étre  puissance  maritime  et  en  contact  avec  TAngleterre  pour  le  commerce 
des  mers  du  Nord;  puis  elle  sera  obligée  a  une  grande  surveillance  et  pru- 
dence  ä  Tégard  de  sa  conquéte.  et  ses  relations  politiques  seront  tellenient 
soumises  aux  interéts  du  commerce.  que  je  crains  fort.  que  cela  ne  soit  nu 
ciessus  de  la  conception  de  siats rddel.  -  Selon  moi.  la  Russie  a  fait  un  trait 
de  politique  sublime  en  travaillant  å  celte  indemmisation  pour  la  Finlande. 
Peu  de  Russes  le  concoivent  et  jugent  bien  différemment.«  Längre  fram  ut- 
tryckte han  den  mening,  att  motståndet  i  Norge  ej  skulle  blifva  l.^ingvarigt. 
«iVlan  försäkrar  att  grefve  [WedelJ-.Iarlsberg  är  for  .Sverige;  och  är  det  s.^. 
ger  jag  ej  stort  för  allt  hvad  Baggarna  vid  sin  riksdag  besluta.  Cest  le  seul 
homme  de  génie  et  de  talents,  qu'on  possede  dans  ce  pays-lä.c  (••  ^  1814). 
'^**)  Till  sin  dotter,  se  Schinkel.  Minnen,   IX:  258. 


—  392  — 

tionen.»  I  ett  af  sina  sista  bref,  några  veckor  före  sin  död, 
gjorde  Armfelt  följande  förutsägelse^,  som  visar  hans  stämning. 
»Sverige»,  säger  han  *),  »hyser  en  mängd  af  galningar,  som  ej 
synas  sysselsatta  med  annat  än  föda  oordningar  och  propagera 
falska  principer.  De  tro  sig  se  i  Bernadotte  en  fransk  revolu- 
tionär och  hoppas,  att  han,  dels  af  känsla,  dels  af  ménagement, 
skall  plus  ou  moins  höra  dem  till.  Men  tiden  kommer,  dä  han 
tror  sig  böra  visa  tänderna,  och  dä  får  allt  ett  annat  utseende. 
Ty  äfven  den  nuvarande  mer  eller  mindre  factic'a  entusiasmen 
.skall  taga  en  ända  med  förskräckelse.» 


Medan  »krigets  åskor  körde»  i  Tyskland  och  Frankrike, 
gingo  de  finska  ärendena  sin  gång,  ej  heller  alltid  så  fredligt, 
men  utan  nämnvärda  rubbningar.  Finska  kommitténs  arbeten, 
sä  väl  som  Armfelts  verksamhet  såsom  t.  f.  general-guvernör, 
mäste,  såsom  redan  nämndt  är,  under  kejsarens  frånvaro  väsent- 
ligen inskränka  sig  till  behandlingen  af  löpande  ärenden.  Arm- 
felts långvariga  sjuklighet  och  hans  vistelse  i  Finland  vållade 
under  hans  sista  lefnadsår  ofta  afbrott  i  kommittésammanträ- 
dena. **)  Till  den  redogörelse  för  Armfelts  verksamhet  såsom 
finsk  statsman,  som  förut  är  lemnad,  finnes  sålunda  från  dessa 
är  föga  att  tillägga. 

Från  hans  generalguvernörstid  föreligger  en  skriftväxling 
mellan  Sveriges  sändebud  i  Petersburg  och  dess  utrikesminister 
v.  Engeström,  som  visar  Armfelts  uppfattning  af  sin  ställning 
såsom  det  själfständiga  Finlands  förste  ämbetsman.  Han  plä- 
gade nämligen  såsom  sådan  låta  inlemna  ämbetsskrifvelser  rö- 
rande finska  ärenden  direkt  till  svenska  beskickningen  i  Peters- 
burg, utan  omgång  af  deras  passerande  genom  ryska  utrikes- 
kabinettet.  Från  svensk  sida  anmärktes  af  Engeström  det  mot 
diplomatisk  sed  stridande  härutinnan,  och  svenska  sändebudet 
grefve  Löwenhjelm  fick  i  uppdrag  att  utverka  rätteiso.  Denne 
utredde  i  en  af  sina  depescher  vidlyftigt,  att  anledningen  varit 
Armfelts  önskan  att  göra  F^inlands  förvaltning,  så  vidt  möjligt, 
oberoende  af  ryska  myndigheter,  att  påskynda  sakernas  behand- 
ling och   att  befrämja  finnarnas  väl;  ryska  utrikeskabincttet  ville 


*)  Till  Ehrenström   '/,   1814. 
**)  Den    "/,    1814    skref    han    till    AininofT:    »Här  hafva  vi  ä  la  lettre 
i,'jort  intet,   ej   haft  en  enda  kommitlé,  sedan  jag  kom  från  Finland.     Nu,  sedan 
Rehbinder  kommit,  torde  några  kuranta  mål   få  afgdras,  men  i  det  hela  l)lifva 
vi  overksamma.»     (Rilax). 


—  393  — 

han  på  grund  af  personliga  förhållanden  till  rikskanslern  sarskildt 
undvika.  Oaktadt  Löwenhjelm  därjämte  fäste  uppmärksamheten 
pä  det  grannlaga  i  Arnifelts  personliga  ställning  till  Sverige,  an- 
säg  man  sig  icke  där  kunna  bryta  häfdvunna  former;  och  för- 
nyad befallning  afgick  till  Löwenhjelm  att  göra  slut  pa  denna 
direkta  officiela  breiVäxling  med  en  icke  diplomatisk  ämbetsman.  *) 
Svenske  utrikesministern  var  i  sin  goda  rätt,  och  fiJrhällandet 
var  onekligen  en  anomali:  Finland,  äfven  såsom  en  stat  med 
själfständig  styrelse,  kunde  ej  pä  egen  hand  underhälla  inter- 
nationella förbindelser.  Men  saken  torde  icke  hafva  undgått  att 
sära  Armfelt,  som  visste  med  sig,  att  han  gjort  svenska  beskick- 
ningen i  Petersburg  icke  oväsentliga  tjenster.  I  dessa  anmärk- 
ningar synes  han  liafva  sett  bevis  pä  svenska  regeringens  gamla 
afvoghet,  oaktadt  den  upprättelse  kronprinsen  personligen  gifvit 
honom;  och  han  har  efter  denna  tid  i  sina  bref  ofta  yttrat  sig 
med  bitterhet  om  svenska  statsrådet,  sarskildt  om  dess  främste 
man  v.  Engeström.  —  »Sveriges  Richelieu?,  som  han  ironiskt 
benämner  honom. 

Finlands  allmänna  förhallanden  och  dess  ledande  män  be- 
dömdes i  allmänhet  af  Armfelt  under  denna  tid  på  samma  sätt 
som  lörr.  Sjukdom  och  nödtvungen  overksamhet  bidrogo  icke 
att  stämma  honom  blidare  hvarken  mot  regeringskonseljen  i 
Abo  eller  mot  de  motståndare  till  residensets^  förflyttning  till 
Helsingfors,  som  ansägos  hafva  sitt  tillhåll  i  x\bo.  **i  Oenig- 
heten mellan  de  finska  patrioterna  gjorde  honom  bekymmer, 
och  han  yttrar  i  ett  bref,  skrifvet  under  hans  sista  besök  i  Fin- 
land, följande  tänkvärda  ord,  som  för  alla  tider,  ej  minst  i  vår 
egen,  hafva  sin  tillämplighet.  »Det  är  genom  enighet,  som  små 
samhällen  ega  bestånd,  då  de  ej  af  revolutioner  öfvcrsvämmas; 
det  är  då  de  slita  scinder  sig  själfva,  som  blott  en  pust  fordras 
för  att  fråntaga  dem  all  liknelse  af  stat.  Men^  tillägger  han, 
»huru    skall   man  fä  galna  hundar  att  bitas  med  urskillning.'»  **') 

")  Engeström  t.  Löwenhjelm  *V',u,  '*/,i  i8i2;  Löwenhjelms  dep.  ^^^  '  ""- 
l8l2.     (R.  A.). 

**)  Till  Ehrenströni  skref  lian  "  ,  1813:  <'Men  nog  skall  jag  se  och 
höra  själf,  att  Abo-kabaleti  reusserar  att  därstädes  bibeh.^lia  lokal.i  regeringen. 
Jag  vet  att  flere,  bland  andra  Truil,  arbeta  därpS,  att  Amir.oft'  nu  rir  denna 
idés  förfäktare:  men  så  länge  generalguvernören  står  fast,  så  skola  de  ej 
komma  ur  en  fläck.  Uet  blir  Er  sak,  min  egen  vän,  att  stärka  den  goda 
gubbens  tro.» 

***)  Han  uppgaf  på  våren  1813,  att  i  Petersburg  bildat  sig  en  »comité 
secretff  bland  där  vistande  tinnar,  «för  att  underrätta  kejsaren  om  nödvändig- 
heten af  att  förändra  hvarjehanda  i  Finland  och  mer  närma  oss  till  la  mére 
patrie.  samt  i  synnerhet  employera  annat   folk  än  nu.     Ladan,  Sprengtporten, 


--  394  ~ 

Väl  kunde  han,  med  en  ej  oberättigad  själf känsla,  yttra:  »Om 
livar  finne  en  place  gör  så  mycket  som  jag  gjort  för  mitt  foster- 
land, sä  blir  det  ej  olyckligt.  Måhända  finna  de  mindre  svårig- 
heter än  jag  haft,  till  att  uträtta  det  goda.»  Men  i  de  mörka 
stunderna  —  och  de  blefvo  allt  flera,  ju  närmare  det  skred  mot 
slutet  —  lät  det  annorlunda.  »I  frågan  om  nit  och  god  vilja», 
skref  han  i  Februari  1814,  »tror  jag  väl  att  fä  skola  bestrida 
mig  någon  förtjenst.  Men  ack!  hvad  har  jag  hittills  kunnat  ut- 
rättar och  hvad  kan  jag  framdeles  uträtta.?  Allt  sätter  sig  emot 
beståndet  af  Finlands  lycka  .  .  .  Huru  skall  jag  förmå  att  be- 
kämpa ryssarnas  afundsjuka  och  öfvervinna  mina  egna  landsmäns 
oskicklighet  och  sömnaktighet?»  *j 

De  politiska  frågorna  och  lagstiftningsarbetet  måste,  såsom 
nämndt  är,  hvila  under  kejsarens  frånvaro.  Af  hans  återkomst 
väntade  sig  Armfelt  mycket  **)  och  säg  med  glädje,  sedan  den 
inträffat,  att  monarkens  intresse  för  Finland  var  lika  varmt  som 
förr.  Under  tiden  egnade  han,  vid  sidan  af  de  löpande  ären- 
dena, sin  uppmärksamhet  åt  hvarjehanda  frågor,  beträtiande  Fin- 
lands ekonomiska  upphjälpande.  Några  bland  hans  papper  be- 
varade bref  från  de  sista  veckorna  af  Armfelts  lif  till  sekretera- 
ren i  finska  hushållningssällskapet,  C  Böcker,  visa  hans  intresse 
äfven  för  dylika  frågor.  Äfven  Armfelts  brefväxling  med  den 
ämbetsman  i  Finland,  som  framför  andra  vunnit  hans  förtroende, 
landshöfding  K.  Stjernvall,  visar,  att  hans  mängfrestande  tankar 
gärna  rörde  sig  på  detta  område.  Någon  gång  framskymtar  i 
dessa  sistnämnda  bref  planen  på  realiserandet  af  den  gamla  tan- 
ken att  genom  en  kanal  sammanbinda  Saimen  och  finska  viken; 
genom  denna  kommunikationsled  skulle  det  allmänna  välståndet 
äter  höjas  i  Viborgs  län,  som  fordom  varit  »det  första,  det  in- 
dustriösaste    i    hela    Finlantl   och  som  nu  eeiiom  ett  hundraårigt 


Jägerhorn  af  Spurila  äro  medlemmar  och  äfven  en,  som  jag  lifligeu  repug- 
nerar  att  nämna,  men  som  likväl  skrifvit  till  kejsaren  om  sin  sollicitiide  öf- 
ver  att  allt  ginge  så  illa,  och  låtit  öfversätta  sitt  bref  af  en  fransk  translator 
hos  oss,  som  ej  är  discret.  Min  Gud,  hvad  sådant  är  ynkligt,  ty  det  skall 
ge  vår  goda  monark  en  slät  opinion  om  vår  nations  esprit!  I  öfrigt  har  det 
ingen  fara,  car  c'est  eux  qui  en  seront  las  victimes;  au  moins  en  seront-ils 
couverts  de  hon'.e.«  —  Någon  verkan  af  denna  »hemliga  kommittés»  fore- 
hafvanden,  hvars  betydelse  Armfelt  torde  hafva  öfverskattat,  fdrspordes  icke; 
i  ett  följande  bref  uttalar  Armfelt  den  förmodan,  att  »le  comité  secret  här 
fått  snus  på  tummen.»  (Till  Ehrenström,  "/,.  '  s  1S13). 
*)  Till  K.  Sljeruvall  ^«/,j  1812.  V2  ^^H- 
**)  Särskildt  hoppades  han  pä  en  landtdag.  hvarigenom  «man  skulle 
kunna  skudda  af  sig  flere  af  de  entraves,  som  dumheten  eller  illvili:i:i  h'-- 
gagna.»     ([  Maj   1814  till  K.  Stjernvall  . 


I 


—  395  — 

barbari  blifvit  det  sämsta.»  En  senare  tid  har  t^^enomfort  denna 
plan,  för  hvilken  redan  på  1500-talet  arbetades  af  Pontus  De  la 
Gardie.  *)  För  de  öde  trakterna  i  norra  Finland  ville  Armfelt 
finna  utvägar  till  nödens  afhjälpande.  »Min  f>fvertyj:jelsc  är.  att 
ingen  ort,  äfven  ödemarken,  är  utan  ressurs,  dä  människorna 
vilja  göra  sig  möda  att  uppsöka  de  medel,  som  Skaparens  vis- 
het där  lemnat  till  människans  disposition. »  **)  Han  ■irnade  ge- 
nom linodling  i  norra  P^inland  söka  åstadkomma  en  linneindustri, 
liknande  den,  som  blomstrade  i  svenska  Norrland,  och  ville  från 
Sverige  hemta  lämpliga  lärare.  '»Med  lin-  och  hampodling,  säger 
han,  samt  väfnad  och  spanad  skulle  man  i  Finlands  norra  pro- 
vinser komma  långt  och  gifva  de  södra  en  säker  debit  för  sin 
spannmål,  dä  dessa  äter  hade  åkerbruket  till  huf\udyrke.  Bo- 
skapsskötseln kunde  följa  det  förra  utan  allt  hinder,  och  dessa 
nya  grenar  af  industri  ersätta  våra  förluster  i  andra  afseenden. 
Kasta  en  blick  härpå  —  (ich  se  om  det  är  o}n'ojligt  att  väcka 
hushållssällskapet  annorlunda  än  med  slag  af  Herkules-klubbanr» 

Såsom  kansler  för  högskolan  i  Abo  hade  Armfelt  ett  sär- 
skildt  uppdrag  att  verka  iifven  för  Finlands  andliga  odling.  Mot- 
villigt hade  han,  såsom  vi  sett,  mottagit  detta  förtroende,  oak- 
tadt  universitetets  egenhändiga  val;  och  det  synes,  att  döma  ef- 
ter uttalanden  i  hans  bref,  ej  heller  hafva  skänkt  lioiK^m  synner- 
lig tillfredsställelse.  Han  ansåg,  att  nepotism  och  själfsvald  fro- 
dades bland  de  lärda  fäderna;  han  ville,  sägei  han  pa  sitt  drasti- 
ska språk  i  ett  missmodigt  ögonblick,  »motverka  att  väl  betalta 
lathundar  skola  propagera  odugliga  medborgare».  Universitetets 
prokansler,  biskop  Tengström,  åtnjöt,  såsom  vi  sett,  icke  hans 
förtroende;  och  han  ansåg,  att  regeringskonseljens  befintlighet 
på  samma  lilla  plats  som  högskolan  ingalunda  vore  till  dess 
fromma.  ***)  Overksam  var  han  emellertid  icke  såsom  kansler. 
Universitetets  ekonomiska  angelägenheter  ordnades  —  genom  kej- 
sarens frikostighet  mötte  detta  mindre  svårigheter  än  under  den 
svenska  tidens  fattigdom;  konsistorii  göromål  fördelades,  ny- 
byggnader uppfördes,  naturhistoriska  samlingar  anlades,  botaniska 
trädgården  tillöktcs.  På  Armfelts  föranstaltantle  uppgjordes  pla- 
nen   till   utgifvandet   från  högskolan  af  en  vetenskaplig  periodisk 


♦)  Se  Knorring,  Gamla  Finland,  s.   13. 
*♦)  '*      1814.     Han    fortsätter:    »I    norska    Lappmarken   t.  ex.   linnes  ett 
slags    mossa,  som  exporteras  till  England  och  som  tjenar  till   färgoingsstoffer. 
Säkerligen  .är  bland  vår  mossa  i  Kusamo  den  som  har  samma  egenskap,  men 
hvem  bryr  sig  därom?* 

***)  Till   Ehrenström  '''].   1812.   •%   1S13. 


—  396  — 

skrift  pä  latin  med  namnet  »Acta  Academiae  Aboensis»;  äfven 
en  annan  publikation  pä  svenska  med  titel  »Läsning  för  Finnar» 
förbereddes.  :»Dess  utgifvande  afvaktade  blott^  heter  det  i  den 
handskrift,  ur  hvilken  vi  hemtat  dessa  uppgifter  om  Åbo  univer- 
sitet under  Armfelts  kansleriat,  *)  »kejsarens  nådiga  tillstånd». 
Till  utförande  kom  ingen  af  dessa  planer  till  beredande  af  ut- 
vägar för  det  finska  universitetet  att  göra  sin  insats  i  landets 
litteratur  genom  annan  litterär  verksamhet  än  i  den  häfdvunna 
disputationsformen.  Förslaget  mötte  ett  passivt  motstånd  och 
öfvergafs  efter  Armfelts  död.  I  en  senare  tid  upptogs  titeln 
5>Läsning  för  Finnar»  för  en  samling,  utgifven  af  enskild  man.  **) 


Under  dessa  sysselsättningar  med  hvad  som  pä  nära  eller 
tjärran  häll  fastade  det  rörliga  sinnets  uppmärksamhet,  skymde 
aftonen  efter  en  stormig  lefiiadsdag.  Skuggorna  föllo;  dystra 
tankar  och  vemodiga  själfbetraktelser  fylla  de  förtroliga  medde- 
landena oftare  än  förr.  »Mitt  glada  lynne  försvinner»,  klagar 
Armfelt  redan  pä  våren  1813.  »Idén  att  blifva  så  där  odräglig 
för  både  mig  och  andra  är  humiliant».  Allt  lifligare  framträder 
önskan  att  fä  lemna  det  offentliga  lifvet.  »Hvarje  dag  stadgar 
allt  mer  öfvertygelsen,  att  mänskliga  beräkningar  ej  äro  att 
bygga  på.  Intet  är  visst  —  utom  tillintetgörelsen,  till  och  med  in- 
nan man  upphört  att  vara  till.»  ('*/,  1813.)  Och  då  han  i  No- 
vember 1813  träffats  af  det  första  svära  anfallet  af  den  sjukdom, 
som  efter  nio  månaders  plågor  slutade  hans  lif,  skref  han  till  sin 
dotter:  »Men  det  lider,  men  det  skrider,  et  cela  n'cst  que  tant 
mieux.»  »Hvarför  har  himlen  icke  redan  tillåtit  att  jag  fått  sluta 
min  smärtfulla  bana?»  frågade  han.  »Har  jag  då  icke  tömt  li- 
dandets kalk  ända  till  draggen?»  ***) 

På  det  ömmaste  sätt  vårdades  han  af  sin  hustru,  som  lik- 
väl först  anlände  till  Petersburg  efter  sjukdomens  våldsamma 
början.     Hon    fann    honom  åldrad  och  attällen.  lynnet  nedstämdt 


*)  En  uppsats  (egeiihändig,  men  ej  underteckuad)  af  kanslerssekrete- 
raren v.  Haartman,  befintlig  bland  Armfelts  papper,  från  början  af  181 4. 
Där  framställas  äfven  andra  förslag  till  högskolans  förkofran :  juridiska  f.i- 
kultetens  undervisning  borde  utvidgas  genom  en  praktisk  kurs,  ett  kliniskt 
institut  och  elt  barnbördshus  borde  inrättas,  resestijiendier  stiftas  för  yngre 
vetenskapsmän. 

**)   Den  bekante  C.  A.  Gottlund  (1864).     I    inledningen  till  denna  skrift 
har  Gottlund  erinrat  om  de  här  nämnda  planerna  fr.^n  Armfelts  kansleriat. 
•**)  Till  gref.  Piper  ^/,    1814. 


-  397  - 

och  bittert.  Pa  allt  satt  visades  lioiiorn  deltagande  frän  det  kej- 
serliga hofvet;  Alexanders  egen  lifniedikus  sändes  slutligen  för 
att  konsultera  med  Arnifelts  vanliga  läkare.  Föga  förtroende  satte 
han  till  dessas  konst,  och  tålamodet  att  följa  deras  föreskrifter  brast 
honom.  »Doktorerna  gissa  evigt,  utan  att  någonsin  gissa  rätt», 
sade  han,  och  han  betecknade  som  ett  underligt  öde,  att  han 
skulle  komma  att  »sluta  sin  bana  som  en  profsten  för  medicin- 
ska fakulteten.  Och  då  de  sedermera  dissekera  mig,  blir  min 
likpredikan  en  korus  af  alla  herrar  Eskulaper:  Ha,  hal  var  det 
ej  annat  än  det?»  *)  Redan  i  slutet  af  Juni  ansågs  hans  tillstånd 
af  läkarna  hopplöst.  **) 

Trånsjukt  längtade  den  sjuke  hela  våren  och  sommaren 
1814  till  sitt  kära  Ämiiine.  Han  tänkte  och  talade  endast  om  möj- 
ligheten att  blifva  transporterad  dit.  »Jag  har  aldrig  sett  honom 
önska  något  så  lifligt^,  skrifvcr  hans  hustru.  »Jag  försöker  att  för- 
strö mina  dystra  tankar»,  skref  han  under  sjukdomen  till  sin  dotter, 
-genom  att  låta  min  inbillning  förflytta  mig  till  Aminne  i  den 
lyckliga  belägenhet,  som  jag  där  skulle  kunna  ega.  Dä  skulle 
min  Augusta  och  hennes  familj,  min  son,  några  vänner,  min 
Väva  och  vår  gudagoda  Mamma  ***)  omkring  mig  skapa  ett 
nytt  lycksalighetstillständ;  hvilan  och  lugnet  fjärran  från  alla  be- 
styr skulle  för  mitt  hjärta  öppna  källor  till  glädje  och  erbjuda 
mig  njutningar,  af  hvilka  jag  knappast  kunnat  få  en  försmak». 
Ännu  i  Juni  hoppades  Armfelt  kunna  möta  sin  älskade  dotter 
på  sitt  fädernegods:  sjövägen  hoppades  han  kunna  föras  från 
Kronstadt  till  Åbo,  och  från  denna  stad  ville  han  låta  föra  sig 
i  bärstol  till  Aminne.  Afven  sin  äldste  son  hoppades  han  där 
före  sin  död  fä  återse,  nyss  återvänd  från  fälttåget,  i  iivilkct 
Gustaf  Armfelt,  enligt  hans  faders  ord,  deltagit  som  »en  riddare 
utan  fruktan  och  tadel». 


*)  A.  till  K.  Stjernvall  '^/g  1814.  Arinfelts  sjukdom,  som  länge  be- 
tecknades såsom  obestämbar,  yttrade  sig  genom  starka  blodutströmningar  och 
oupphörliga  diarrhéer,  samt  slutade  med  vattensot.  Endast  undantagsvis  var 
han  dock  sängliggande,  ocli  hemtade  t.  o.  m.  frisk  luft  utom  hus,  så  vidt 
hans  oformligt  uppsvällda  ben  tilläto. 

**)  Enligt  Rehbinders  bref  till  Elirenström  *°/j  1814  (Upsala  Bibi.  . 
Rehbinders  bekymrade  ord  med  anledning  häraf  förtjäna  anföras.  «Sa  mört 
sera  peut  étre  toujours  un  malheur  puur  la  Finlandc,  mais  surtout  si  elle  aura 
lieu  avant  larrivée  de  Tempireur.  Quel  väste  champ  ne  serait  pas  ouvert  a 
nos  petits  intrigants,  toujours  préts  ä  saisir  la  premiére  occasion  pour  se 
faire  valoir  et  pour  faire  valoir  leurs  petits  intéréts.  au  préjudice  de  1  intérét 
general  Iff 

***)  Grefvinnan   Armfelt:    «la    divine    Maman*    är  en  stående  benämning, 
då  hon  namnes  i  bref  till  dottern. 


—  39^  — 

Dessa  förslag  måste  uppgifvas.  Hinder  mötte  för  Armfelts 
barn  att  komma  till  Finland;  om  en  längre  landtresa  för  honom 
själf  kunde  icke  blifva  fråga.  Med  svårighet  fördes  den  sjuke  i 
midten  af  Juli  1814  till  sin  villa  i  Tsarskoe-Selo,  hvarest  om- 
bytet af  luft  till  en  början  syntes  bekomma  honom  väl,  och  en 
svag  förhoppning  väcktes  om  hans  vederfående.  »Mamma  har 
mycket  hopp»,  skref  han  själf  i  slutet  af  Juli  till  sin  dotter;  »men 
erfarenheten  förbjuder  mig  att  se  i  rosenfärg.  För  öfrigt  har 
Försynen,  som  bestämmer  våra  öden,  redan  dömt  öfver  mitt. 
Ske  dess  vilja!  .  .  .  Ack  mitt  älskade  barn,  våra  vackra  planer 
blifva  till  intet:  kanske  är,  i  denna  världen,  ett  återseende  oss 
förmenadt». 

För  sin  dotter,  som  Armfelt  ej  återsett;,  sedan  han  181 1 
förvistes  från  Sverige,  behöll  han  till  det  sista  en  svärmisk  öm- 
het. *)  Hon  blef,  oaktadt  skilsmässan,  under  den  sista  sjukdomen 
hans  förtrogna  i  hjärtats  religiösa  angelägenheter.  I  detta  utåt- 
vända, rörliga  lif  hade  de  religiösa  behofven  visserligen  ej  in- 
gripit på  ett  djupare  sätt.  Af  sin  fromma  moder  hade  han  dock 
lärt  en  kristen  tro,  som  synes  hafva  följt  honom  lifvet  igenom; 
hans  hela  syn  på  lifvet,  hvilken  aldrig  saknade  en  viss  ideal 
lyftning,  gjorde  honom  mindre  än  många  samtida  mottaglig  för 
den  materialistiska  och  ateistiska  världsåsigt,  som  tillhörde  hans 
bildningsålder  under  i8:de  århundradet.  »Jag  är  ej  ett  helgon,  ej 
bigott,  ej  skrymtares,  skref  han  en  gäng,  **)  »men  i  hvirfveln  al 
mina  fel,  passioner  och  olyckor  har  jag  fått  erfara,  att  Gud  är 
vårt  enda  hopp,  vår  enda  tröst,  och  att  allt  utom  de  sanningar, 
som  dess  dyrkan  sprider,  är  flärd».  —  Hastigt  öfvergående  hade 
dock  tvifvelsutan  de  religiösa  stämningarna  varit  i  det  lif,  som 
nu  nalkades  sitt  slut,  och  sällan  vidröras  hithörande  ämnen  i 
Armfelts  förtroliga  meddelanden.  Hans  vandel  hade  ej  varit  en 
from  kristens,  lika  litet  som  mängdens  af  hans  samtida;  han  hade 
ej  heller  försökt  att  gifva  sig  sken  af  att  vara  en  religiöst  an- 
lagd person.  Men  ej  heller  hade  han,  med  allt  sitt  lättsinne, 
visat  missaktning  för  religionen.  Med  vördnad  yttrade  han  sig, 
oaktadt  sitt  stundom  frivola  skämt,  om  heliga  ting;  och  när 
sjukdomens  och  ensamhetens  tid  kom,  kommo  äfven  de  allvar- 
liga tankarna  och  längtan  efter  en  inre  frid,  som  han  nu  saknade 
i  det  lif,  som  så  länge  fyllts  af  deltagande  i  den  yttre  världens 
händelser. 


*)  Hans    sista    bref    till  henne  slutar  ('/,   1814):  «Je  t'ainie,  chére  Aii 
guste,  av.ec  id61atrie.« 

**)  Till  sin  svägerska,  ^' ,    1812  (Viurila*. 


—  399  — 

Efter  ett  af  de  svåraste  anfallen  af  sin  sjukdom  skref  Arni- 
felt  till  sin  dotter:  ^^Under  hela  min  sjukdom,  da  känslan  af  döden 
under  tre  dagar  följde  mig,  men  min  tankegång  det  oaktadt  var 
fullt  klar,  har  jag  icke  kunnat  vinna  den  dyrbara  friden  mellan 
min  religiösa  öfvertygelse  och  mitt  sätt  att  betrakta  denna  värl- 
dens angelägenheter.  Jag  var  lugn,  utan  förfäran,  utan  sorg. 
Men  detta  Ijufva  och  tröstefulla  hopp,  som  lofvar  oss  all  var 
sällhet  i  ett  kommande  lif.  visadi'  sig  icke  ett  ögonblick  för  min 
inbillningskraft.  Detta  skulle  göra  mig  högst  olycklig,  om  viss- 
heten om  Guds  nåd  och  outsägliga  godhet  icke  ingaf  mig  den 
tro,  att  tiden  och  aflägsnandet  frän  de  offentliga  bestyren  skulle 
kunna  härvid  verka  mera  än  de  tankar,  som  f()das  i  ett  sinne, 
oupphörligt  skakadt  af  tilldragelser  och  växlingar,  hvilka  stän- 
digt oroa  min  känsliga  själ.  Du  älskade,  bed  for  att  jag  mätte 
(ii    njuta    den  hvila  och  det  lugn,  som  jag  sä  högt  efterlängtar!» 


»Som  ett  barn»,  säger  Armfelt  själf,  gladde  han  sig  under 
sin  lefnads  sista  veckor  pä  Tsarskoe-Selo  ät  sommarens  grönska, 
ät  den  friska  landtluften,  ät  det  otvungnare  lifvet  pä  landet. 
Ett  glädjens  skimmer  öfver  dessa  dagar  spriddes  äfven  genom 
kejsar  Alexanders  återkomst  och  genom  de  bevis  pa  välvilja, 
hvarmcd  han  öfverhopade  sin  döende  vän. 

Tanken  pä  att  bereda  kejsaren  en  välkon:sthelsning  och  ett 
värdigt  uttryck  af  Finlands  tacksamhet  hade  långt  före  hans  an- 
komst sysselsatt  Armfelt.  Pä  det  bestämdaste  och  i  en  särskild 
ukas  hade  Alexander  undanbedt  sig  alla  högtidligheter:  det  vore 
endast  Gud  och  hans  allmakt,  man  hade  att  tacka  för  stridens 
lyckliga  utgång.  *)  Fråga  hade  blifvit  väckt,  att  frän  Finland 
sända  en  lyckönsknings-  och  tacksägelse-deputation  till  Peters- 
burg; och  det  sades,  att  generalguvernören  Steinheil  haft  för  M- 
sigt    att    till    dess    ordförande    föreslå  general   Sprengtporten.  **) 


*)  Armfelt,  som  i  bref  ^"  ,  1814  berättar  detta  kejserliga  påbud,  till- 
lägger: cEn  mer  anspråkslös  varelse  än  Alexander  I  har  troligen  aldrig  blif- 
vit född.ff     (Se  .Schinkel,  Minnen.   IX:  238.) 

**)  Detta  väckte  Armfelts  lilliga  förtrytelse;  »Hur  i  Herrans  nanin«, 
skref  han  till  Ehrenström  ''/,,  «kan  man  af  tanklöshet  eller  brist  af  takt  sii 
fördömdt  vilja  öfverhölja  en  nation  med  infami!  Jag  för  min  del  är  på  det 
högsta  förbittrad  häröfver,  och  ämnar  icke  dölja  det  för  grefve  .Steinheil». 
Afven  sades  det,  att  den  hemliga  afsigten,  åtminstone  hos  några  medlemmar 
af  denna  deputation,  vore  att  begagna  tillfället  att  hos  kejsaren  utverka  upp- 
häfvandet  af  påbudet  om  hufvudstadens  flyttning  från  Abo.  Hiskop  Teng- 
striim  sades  ärna   föreläijga   monarken   ett   memurial   i   detta  syfte.    Afven  des^a 


—  40O  — 

Till  Armfelts  belåtenhet  omintetgjordes  hela  detta  fbrslag  genom 
kejsarens  nyssnämnda  päbud.  I  stället  framkastade  Armfelt  idén, 
att  genom  uppförandet  af  en  grekisk-katolsk  kyrka  i  Åbo,  be- 
kostad genom  subskription  i  Finland,  visa  landets  försonliga  och 
tacksamma  sinnelag  mot  dess  nye  herskare.  Lifligt  omfattade 
han  nägon  tid  detta  förslag,  *)  hvilket  dock  tvifvelsutan  i  många 
afseenden  var  mindre  välbetänkt,  helst  som  det  säkerligen  skulle 
hafva  haft  foga  utsigt  att  lyckas  i  Finland.  Sedermera  synes 
han,  pä  goda  skäl,  hafva  uppgifvit  det. 

I  slutet  af  Juli  1814  ankom  Alexander  till  sin  hufvudstad, 
efter  mer  än  halftannat  års  frånvaro.  Armfelt,  som  icke  kunde 
personligen  göra  honom  sin  uppvaktning,  gjorde  det  skriftligen. 
Bittert  klagade  han  i  sitt  bref  öfver  den  sjukdom,  som  hindrade 
honom  att  återse  kejsaren.  :^0m  E.  M:t  värdigas  erinra  sig  de 
känslor  af  vördnadsfull  och  obegränsad  tillgifvenhet,  som  jag  eg- 
nat  Eder,  och  den  värme,  med  hvilken  min  inbillningskraft  för- 
utsagt den  odödliga  och  utomordentliga  ära,  som  Försynen  velat 
beskära  Eder,  så  skall  E.  M:t  förstå  min  djupa  smärta,  och  huru 
svårt  jag  har  att  bära  detta  ödets  sista  slag.»  Han  begärde  kej- 
sarens tillstånd  att  för  honom  aflägga  en  redogörelse  för  Fin- 
lands angelägenheter  och  sin  förvaltning,  '*)  och  försäkrade,  att 
det    finska   folkets  kärna  vore  tsaren  mera  tilleifvet  än  det  varit 


planer    förtretade    Armfelt,    ehuru    hau  var  öfvertygad  att  de  ej  skulle  hafva 
utsigt  att  lyckas  (Till  Ehrenströui  '/-,  ^:^   1814}. 

*)  Följande  bref  till  K.  Stjernvall  upplyser  om  Armfelts  tankegång: 
»Efter  att  på  flera  sätt  hafva  vändt  saken,  har  jag  fallit  på  den  idén  att  för 
oss  finnar  vore  möjligt  göra  )uVjcf,  som  tjenade  till  monument  för  epoken  och 
skulle  behaga  vår  gode  monark.  Medaljer,  ärestoder.  féter  m.  m.  tål  han  ej 
höra  nämnas,  och  nu  mindre  än  förr.  Dess  attention  synes  vara  vänd  pi 
det  Högsta  Väsendets  honom  gifna  bistånd  och  välsignelse,  och  alla  de  horn- 
mages,  som  offereras,  blifva  mottagna,  då  de  hafva  en  religiös  form.  Mig 
synes  således,  att  vi  skulle  erbjuda  oss  att  uppbygga  i  Åbo  en  grekisk  kyrka, 
som  skulle  rappellera  ej  allenast  händelserna,  men  kejsaren  storverk  genom 
Guds  biträde.  Denna  skulle  med  en  inhuggen  sten  och  en  inskrift  på  fiere 
språk  transmettera  till  eftervärlden  sanningen  utan  smicker.  Jag  är  säker  på, 
alt  detta  med  en  verklig  känsla  skulle  anses:  ty  då  enkekejsarinnan  blifvit 
sonderad  öfver  denna  plan,  sade  hon:  Cest  charmant,  j'y  réconnais  M.  d' Arm- 
felt. —  Se  nu,  min  hedersvän,  om  Ni  kan  för  våra  landsmän  göra  det  be- 
gripligt. Vore  sådant  möjligt,  sä  möter  en  annan  embarras,  som  är  psrceji- 
tion  af  foaderna  till  detta  monument.  Bönderna  borde  befrias  från  all  afgift. 
ty  utom  tyngden  af  en  utgift,  choqueras  de  af  usagen,  som  skulle  göras  af 
deras  afgift  ä  faveur  af  en  främmande  religion.  Det  vore  således  adel, 
prester{!i  och  borgare,  som  länsvis  skulle  taxera  sig  efter  förmögenhet,  rang 
och  patriotism.» 

**)  En   sådan  uppsats  hade  han  under  arbete,  hvilken  han   nämner  «sit: 
l)olitiska  testamente*. 


—  40I  — 

nägon  s\ensk  konung^.  »De  faror,  for  h\'ilka  E.  M:t  vitsatt  sig 
under  k-rigcts  lopp,  haf\'a  framkallat  lika  mänL;a  tårar,  som  brin- 
nande böner  och  välönskningar.»  Han  slutar  med  att  antyda 
sin  lifliga  önskan  att  få  draga  sig  undan  det  oftentliga  lifvet.  Af 
kejsarens  »rättvisa  och  nåd»  väntade  han  bifall  till  denna  bön. 
pä  hvars  beviljande  han  ansåg  sitt  lif  bero.  *) 

Strax  efter  sin  ankomst  hade  kejsaren  låtit  efterhöra  Arm- 
ielts  helsotillstånd;  han  hade  sedan  skickat  sin  generaladjutant 
Czernicheff  för  att  inhemta  närmare  underrättelser;  och  dä  Alexan- 
der ett  par  dagar  senare  .såg  grefvinnan  Armfelt  vid  den  kejser- 
liga tafteln,  skyndade  han  att  förklara  sin  afsigt  att  vid  första 
tillfälle  göra  hennes  make  personligen  ett  besök. 

Besöket  gjordes  en  af  de  närmast  följande  dagarna,  och 
det  upprepades  ofta  under  de  veckor,  som  ännu  återstodo  af 
Armfelts  lif.  Vid  det  första  af  dessa  besök,  som  räckte  ett  par 
timmar,  redogjorde  kejsaren,  berättar  Armfelt,  för  krigets  och 
underhandlingarnas  gång  och  förklarade,  hvarför  han  icke  kallat 
Armfelt  till  armén;  han  talte  om  Finlands  angelägenheter;  be- 
gärde betänketid  med  afseende  på  beviljandet  af  Armfelts  afsked, 
samt  öfverenskom  tiderna  för  de  finska  ärendenas  föredragning 
under  den  närmaste  tiden.  Kejsaren  skulle  tvä  gånger  i  veckan 
begifva  sig  till  Armfelts  bostad  för  detta  gemensamma  arbete. 
Efter  den  första  af  dessa  arbetstimmar,  hvilka  för  Armfelt  blefvo 
hans  lifs  sista  högtidsstunder,  skref  han:  »I  förgår  började  H.  K. 
M:t  sitt  vanliga  arbete  med  Rehbinder  och  mig,  och  det  här 
och  hemma  hos  mig  i  min  salong.  Allt  detta  är  ej  allenast  oänd- 
ligen  nådigt,  men  ock  commode.  En  mängd  kriminalmål  äro  åt- 
gjorda; det  är  med  dem  man  börjat.  Att  vår  dyrkansvärde 
kejsare  vill  för  Finland  göra  allt,  därom  är  ingen  fråga.  Han 
har  äfv^en  måhända  en  plan  i  sitt  hufvud  att  för  en  framtid  för- 
säkra oss  om  bibehållandet  af  dess  välgärningar.  Jag  fär  veta 
allt  detta,  då  monarken  kommer  hem  från  kongressen.»  '*)    Ännu 


*)  «Je  cesse  d'exister,  si  elles  ne  me  soat  pas  accordées;  —  et  ccla  me 
serait  ä  peu  prés  indifférent,  quant  ä  moi,  si  je  n"avais  pas  une  famille.  qui 
ne  mérite  pas  la  destinée  qui  les  menace,  et  uae  réputation  å  conserver 
qui,  malgré  les  orages  du  siécle,  est  restée  intacte,  tant  par  mes  principes, 
que  par  mon  dévouement  a  Tégard  de  mes  souverains  et  ma  conduite  envers 
mes  égaux.« 

**)   Rehbinder  deltog,  såsum   häraf  synes,  äfven  i  dessa  öfverläggningar. 
Generalguvernören   Steinheil  anlände   vid  samma  tid  till   Petersburg  och  skyn- 
dade alt  söka  Armfelt,  som  hos  kejsaren  gjorde  .illt  för  att  befästa  haas  ställ- 
ning: «Jag  tror  mig  hafva  så  kastat  ut  ankaren  för  honom,  så  att  ingen  skall 
Tegnér,  G.    il.    Armfel:.  *> 


—  402   — 

den  17  Augusti,  tvenne  dagar  före  Armfelts  död,  tillbragte 
Alexander  hos  honom  två  timmar.  Armfelt  var  den  förste  af 
kejsarens  högtstående  ämbetsmän,  som  fick  inför  honom  före- 
draga regeringsärenden  efter  hans  återkomst  —  >en  grace,  som 
tills  dato  ej  blifvit  en  enda  af  ministrarna  förunnad»,  skrtf  Arm- 
felt (^  g  1814).  Detta  ät  Armfelt  och  Finland  visade  företräde 
gjorde  »buller»,  säger  han. 

Den  19  Augusti  1814,  fyrtioandra  årsdagen  af  Gustaf  III:s 
ärofulla  revolution,  blef  hans  väns  sista  lefnadsdag.  Döden, 
länge  förebådad,  kom  dock  oväntadt.  Ännu  pä  sin  dödsdag 
hade  han  utan  stöd  kunnat  röra  sig  i  rummen  och  suttit  i  friska 
luften  på  sin  balkong;  han  hade  kunnat  mottaga  sin  vän  markis 
Paulucci,  kejsarens  generaladjutant,  bekant  sedan  högqvarteret  i 
Drissa  18 12.  Då  kom  i  skymningsstunden  plötsligt  och  ovän- 
tadt dödsbudet.  Grefvinnan  Armfelt,  sysselsatt  med  att  å  sin 
makes  vägnar  skrifva  till  hans  vän  Ehrenström,  inkallades  i  hans 
sjukrum  och  fick  mottaga  hans  sista  suck.  efter  10  minuters 
plågsamt  dödsarbete. 

Den  lefnad,  som  vi  följt  till  dess  slut,  hade  räckt  i  57  år, 
4  månader  och   19  dagar. 


'Sied  stor  högtidlighet  skedde  bisättning  och  begrafning  af 
Armfelts  qvarlefvor.  Kejsaren  hade  särskildt  gifvit  sin  general- 
adjutant och  Finlands  statssekreterare  i  uppdrag  att  besörja  dessa 
högtidligheter  på  ett  sätt,  som  gjorde  heder  åt  hans  väns  minne. 
I  finska  kyrkan  i  Petersburg  voro  begrafningsdagen,  den  25 
Augusti  1 8 14,  samlade  ryska  rikets  högsta  dignitärer  och  främ- 
mande länders  representanter  i  Petersburg,  utom  Armfelts  an- 
höriga och  finska  landsmän.  Kyrkan  var  prydd  med  all  den 
prakt,  som  kunnat  åstadkommas;  trupper  paraderade  vid  de 
gator,  som  likvagnen  passerade.  Finska  församlingens  kyrko- 
herde Mandelin  höll  (på  tyska)  en  likpredikan  och  persona- 
lier,  hvilka  sedermera  trycktes.  Viborgs  jägareregementes  offi- 
cerare voro  särskildt  kallade  till  begrafningen;   tolf  af  dem  buro 


derangera    dem,    om    han  blott  själf  vill  tala  ur  skäggef.»     (Till  EhrenstrWn 
^«l„  =•/„  '»(.   1814). 


—  403  — 

kistan,    en    hedersvakt    från   regementet  beordrades  att  medfölja 
till  Åbo.*) 

Från  den  ryska  hufvudstaden  fördes  den  döda  kroppen  till 
Finland  för  att  nedsättas  i  det  grafkor  i  Haliko  kyrka,  som  samma 
år  blifvit  uppfördt.  Likfärden  skedde  pä  ett  ryskt  örlogsfartyg; 
och  sedan  detta  (den  4  Sept.)  ankrat  vid  Abo,  egde  sorgehög- 
tidligheter rum,  »hvilkas  like»,  enligt  berättelsen  i  Abo  Tidning,  **) 
iFinlands  äldsta  stad,  sedan  den  17  Juni  1773,  dä  fältmarskalken 
Ehrensvärds  lik  flyttades  till  sin  graf  pä  Sveaborg,  icke  upplef- 
vat».  Salut  gafs  frän  örlogsfartyget,  dä  kistan  fördes  ^  land, 
domkyrkans  klockor  Ijödo,  trupper  bildade  haie,  regeringskon- 
seljens och  universitetets  medlemmar,^  »stater  och  kårer»  ledsagade 
likvagnen  till  tullen  pä  vägen  till  Aminne.  Vid  tullen  parade- 
rade ånyo  trupper,  och  salfvor  lossades  ur  handgevären.  Det 
var  ärebetygelser  åt  den  bortgångne,  som  om  han  varit  en  furst- 
lig person. 

Finland  sörjde  sin  bortgångne  förste  man;  dess  monark 
klagade  att  han  förlorat  en  trogen  tjenare  och  en  vän,  som  han 
älskade.  ***)  Den  finske  statsman,  som  längre  fram  själf  upptog 
Armfelts  fallna  mantel,  statssekreteraren  Rehbinder,  skref,  sedan 
flera  månader  efter  dödsfallet  förflutit:  7)  »Den  förlust,  vi  lidit 
genom  grefve  Armfelts  bortgång,  kan  ej  ersättas  .  .  .  Nära  hans 
person,  var  jag  kanske  bäst  i  tillfälle  att  se  hans  fel  och  meriter, 
och  jag  har  alltid  funnit  de  senares  mångfald  öfvcrträfia  de 
svagheter,  som  i  mer  eller  mindre  mån  åtfölja  vår  mänskliga 
natur.  Han  är  borta,  och  hans,  liksom  mänga  andras  förtjenster 
värderas  ej,  förr  än  de  saknas.» 

Armfelts  båda  äldsta  söner,  Gustaf,  nu  kapten  i  ryska^  ar- 
mén, och  Alexander,  efter  slutade  akademiska  studier  i  Abo 
kort  förut  inskrifven  i  finska  hofrätten,  följde. sin  faders  stoft  till 
dess  sista  hvilorum  nära  det  Armfeltska  fädernegodset  Aminne. 
Där  nedslog  den  djupt  sörjande  grefvinnan  Armfelt  pä  hösten 
18 14  sina^  bopålar;  under^  sina  återstående  lefnadsår  vistades  hon 
dels   på  Aminne,  dels  i  Abo,  dels  slutligen  i  Stockholm,  hvarest 


*)  både  på  tyska  och  svenska,  Petersburg  i8i4.  För  uppgifterna  rö- 
rande Viborgs  jägareregementes  deltagande  i  sorghögtiden  står  förf.  i  förbin- 
delse hos  Herr  kapten  G.  A.  Gripenberg, 

**)  1814,  n:o   130    omtr.  i  Gömdt  är  icke  glömdt,  VIII:  80  o.  f. 
•***)  Ehrenström    till    C.    Adlersparre    "^/^    1814.     1    ett    föregående    brcf 
('^  g)  hade  Ehrenström  vid  underrättelsen  om  dödsfallet  yttrat:  «Min  bana  kan 
nu  ej  räcka  länge.     Vi  hafva  åtföljts  i  lifvets  skiften,  vi  kunna  ej  svika  hvar- 
andra  i  döden. « 

t)   'IT,  J'^"'  '815.    Se  Castrén,  Skildringar,  s.  304. 


—  404  — 

hon,  sjutton  och  ett  hälft  är  efter  sin  make,  slutade  sina  dagar. 
Franzén,  hvars  lyra  klingat  vid  Armfelts  moders  graf,  tecknade 
vid  hans  makas  i  rörande  minnesord  hennes  bild.  *) 


*)  Grefvinnan  Armfelt  afled  den  7  Febr.  1832.  Af  kejsar  Alexander 
hade  hon  redan  181 2  fått  sig  tillförsäkrad  en  lifstidspension  af  5,(JOO  rub.  silf- 
ver  efter  sin  makes  död,  och  till  hennes  värdigheter  vid  ryska  hofvet  lades 
1814  utmärkelsen  att  vara  ordensdam  af  Katarine-orden  —  allt  bevis  pä 
Alexanders  bevågenhet  för  hennes  make.  —  Rörande  Armfelts  efterkommande 
må  här  nämnas  följande.  Af  hans  och  hans  hustrus  åtta  barn  öfverlefde  ho- 
nom fyra:  dottern  Magdalena  Maria  Catharina  Augusta,  f.  1786,  d.  1845,  S- 
m.  kammarherren  grefve  Axel  Adolf  Piper  till  Engsö;  samt  sönerna:  Gustaf 
Magnus,  f.  1792,  d.  1856,  generallöjtnant,  landshöfdiug  i  Nylands  län,  leda- 
mot i  kejserliga  senaten,  g.  m.  Lovisa  Cuthbert-Brooke,  af  engelsk  härkomst; 
Alexander,  f.  1794,  d.  1876,  ministerstatssekreterare  för  Finland,  geheimeråd, 
ledamot  af  ryska  rikskonseljen,  g.  m.  i)  S.  A.  P'.  Oxenstjerna,  2)  Aline  Demi- 
doff;  Magnus  Wilhelm,  f.  1797,  d.  1878,  kabinettskammarherre  hos  Karl  XIV 
Johan,  öfverste  i  svenska  armén,  sedermera  generalmajor  i  ryska  armén; 
g.  m.  1)  A.  S,  V.  C.  v.  Stedingk,  2)  U.  C.  W.  Bohman.  —  Ätten  fortsattes 
af  samtliga  Armfelts  söner,  och  fortlefver  på  svärdssidan  i  Sverige,  Finland 
och   Ryssland. 


Med  glans  och  ära  följdes  Gustaf  Mauritz  Armfelts  stoft 
till  jorden;  under  hans  lefnad  hade  glansen  pä  ett  sällsamt  sätt 
skiftat  med  den  djupa  skuggan.  Hans  minne  har,  under  intryc- 
ket af  dessa  växlande  dagrar,  för  eftervärlden  än  framställts  så- 
som ett  föredöme  af  ridderliga  dygder,  än  höljts  med  skymford 
och  smädelse. 

Hvilken  lefnad  var  icke  denna,  som  började  i  det  anspråks- 
lösa kaptensbostället  pä  den  finska  landsbygden,  och  hvars  slut 
följdes  af  hedersbevisningar  som  ät  en  regerande  furste!  Huru 
hade  icke  denne  mans  öden  växlat,  hvad  hade  han  icke  sett  och 
erfarit,  hvilket  galleri  af  samtidens  historiska  personer  och  till- 
dragelser bevarade  han  icke  bland  sin  lefnads  minnen! 

Den  tidrymd,  som  Armfclt  genomlefde,  räknade  icke  sex 
årtionden,  men  inneslöt  de  märkligaste  tilldragelser  i  Europas 
nyare  historia.  Tiderna  för  Fredrik  den  stores  sjuåriga  krig  och 
för  Napoleons  väldiga  eröfringar  och  fall  sammanföllo  med  bör- 
jan och  slutet  af  detta  lif;  fruktansvärda  samhällsomstörtningar 
voro  samtida  med  dess  midt.  De  båda  nämnda  stora  härförarna 
tillhörde  Armfelts  personliga  minnen.  Såsom  yngling  hade  han 
med  vördnad  stått  inför  Fredrik  II  och  förgäfves  sökt  möta  den 
genomträngande  blicken  från  det  »Hrandenburgska  Ögat».  Som 
mogen  man  hade  han,  äfven  personligen,  vågat  trotsa  franska 
republikens  mäktige  förste  konsul;  och  sedan  den  republikanske 
konsuln  blifvit  fransmännens  världshcrskande  kejsare,  hade  under 
det  sista  årtiondet  af  Armfelts  lefnad  dennes  störtande  blifvit 
hans  lifs  patos. 

1  Gustaf  III:s  hof,  i  Versailles,  i  Wien,  vid  de  italienska 
furstehofven  hade  Armfelt  sett  »lancien  régime»  i  dess  oantastado 
prakt  och  ståt.  För  revolutionens  stormar  hade  han  själf,  så 
ansåg    han,    fallit    offer;    såsom    landsflyktiga    hade    han  återsett 


—  4o6  — 

många  af  den  lysande  samling,  som  han  lärt  känna  i  Ludvig 
XVI:s  och  Marie  Antoinettes  hof.  Efter  att  med  dem  själf 
hafva  flytt  undan  de  republikanska  härarna,  hade  han,  medan 
han  åt  landsflyktens  bittra  bröd  och  hemlös  irrade  kring  Europa, 
under  en  följd  af  år  gjort  de  franska  emigranternas  tankegäng 
till  sin.  —  I  ungdomsåren  hade  han  i  Petersburg  och  i  Fred- 
rikshamn mött  Rysslands  herskarinna,  den  stora  Katarina,  på 
höjden  af  makt  och  ära;  tappert  hade  han  sedan  stridt  mot  hen- 
nes skaror  till  fosterbygdens  försvar.  Häpen  hade  han  stått  in- 
för Paul  I:s  misshandlade  lik:  med  tacksamhet  hade  han  ä  sina 
egna  och  sitt  fosterlands  vägnar  mottagit  välgärningar  af  Fin- 
lands eröfrare,  Alexander. 

Från  ynglingaåren  bevarade  Armfelt  minnet  af  1772  års 
revolution,  som  syntes  befästa  Gustaf  III:s  tron;  i  ljusa  och 
mörka  skiften  hade  han  följt  sin  konung,  närmare  än  någon  an- 
nan, innan  han  stod  sörjande  vid  hans  blodiga  dödsbädd.  Han 
måste  bevittna,  huru  Gustaf  III:s  son  och  hans  ätt  till  följd  af 
en  ny  statshvälfning  drefvos  i  landsflykt;  Vasarnas  tron  såg  han 
på  väg  att  intagas  af  en  främling  frän  fjärran  land,  en  son  af 
den  revolution,  som  han  så  ifrigt  bekämpat.  Sverige  hade,  un- 
der tiden  för  dessa  hvälfningar,  ömsom  i  Armfelt  sett  konung 
Gustafs  mäktige  gunstling,  ömsom  en  lifdömd  landsförrädare, 
hvars  namn  stod  pä  skampålen;  återställd  i  sin  förra  samhälls- 
ställning och  beklädd  med  rikets  högsta  värdighet,  hade  han 
plötsligt  ånyo  jagats  i  landsflykt,  för  att  i  främmande  land  verka 
på    en    större  skådeplats  än  någonsin  i  sitt   gamla    fädernesland. 

I  Finland,  i  Pommern,  i  Norge  hade  Armfelt  tappert  stridt 
för  sitt  fosterland;  han  hade  i  Bryssel  hört  kanonerna  dundra 
från  Jemmapes  och  han  hade  bevittnat  de  förbundna  härarnas 
snöpliga  upplösning  efter  trekejsarslaget  vid  Austerlitz.  1  Ryss- 
land hade  han  följt  en  del  af  det  ödesdigra  fälttåget  181 2.  — 
Pä  fältfot,  under  krigets  lidanden,  under  landsflyktens  försakelser, 
i  konungars  och  kejsares  hof,  i  offentliga  och  hemliga  rådslag  om 
tidens  angelägenheter,  i  de  skönas  boudoirer  —  öfverallt  var  han 
hemmastadd.  Skådeplatsen  vexlade  från  Stockholm  till  Neapel, 
från  Savolax  till  Wien,  frän  Paris  till  Kaluga,  frän  Löbichau  till 
Petersburg. 

Tidsförhållanden  och  tillfälligheter  hade  sin  del  i  dessa  väx- 
lingar; men  i  väsentlig  grad  berodde  de  pä  egendomlighetcr  hos 
mannen.  Han  hörde  mindre  än  någon  till  »de  stilla  i  landena>. 
Han  sökte  väl  ej  växlingarnas  äfventyr;  men  han  kastade  sig 
med  sin  brinnande  själs  hela  ifver,  stundom  följande  lidelsens  in- 
gifvelser,    i    företag,    hvilkas    följder  ej  kunde  beräknas.     I  hans 


—  40/   — 

fruktbara  lijärna  föddes  ständii^^t  nya  idéer  till  stora  f(jreta<j,  ocli 
försla<,fen  till  deras  utförande  jajrade  hvarandra;  en  ständigt  rör- 
lig inbillningskraft  häfde  för  honom  själf  hvarje  tvifvel  om  deras 
utförbarhet.  Sin  mening  lade  han  i  dagen  med  hänsynslös  öp- 
penhet, ej  skonande  andras  känslor  och  fördomar;  om  sina  mot- 
ståndare fällde  han  ofta  härda  och  orättvisa  omdömen.  I  sin 
tunga  och  sin  penna  cgde  han  vapen,  som  han  förde  med  skick- 
lighet, men  som  handterades  så  ovarsamt,  att  de  stundom  blefvo 
farligast  för  honom  själf.  Hans  rikedom  pä  förslag  och  utvägar 
förde  honom  ofta  in  på  den  politiska  intrigens  bana;  men  i 
själfva  verket  var  ingen  mindre  danad  att  drifva  intrigens  hem- 
liga spel  eller  att  vid  sina  förehafvanden  sky  dagens  ljus.  Käl- 
lan till  många  af  framgångarna  i  Armfelts  lif,  men  till  ännu  fler 
af  dess  vedervärdigheter,  var  detta  ohejdade  hängifvande  ät  ögon- 
blickets stämningar  och  hugskott.  Det  var  lätt  för  hans  mot- 
ståndare att  finna  sak  med  en  så  oförsigtig  man. 

Armfelts  lefnadsöden  visa,  att  hans  många  öfverilningar  ej 
blefvo  ostraftade;  och  väl  kan  det  sägas,  att  den  härda  behand- 
ling, som  äfven  drabbat  hans  minne,  var  en  Nemesis.  Om  myc- 
ket har  sagts  på  hans  döda  mull,  som  är  sanningslöst  och  som 
bär  den  personliga  bitterhetens  prägel,  så  har  Armfelt,  hänförd 
af  sitt  uppbrusande  lynne  och  sin  lifliga  inbillning,  ej  heller  all- 
tid räknat  så  noga  med  sannfärdigheten  af  hvad  lian  yttrat  om 
sina  fiender. 

»Somliga  människor  åldras  aldrig,  eller  rättare  sagdt,  deras 
förstånd  mognar  aldrig.  Hvarken  lycka  eller  olycka  kunna  för- 
bättra dem;  och  till  dem  hör  Armfelt?  —  sade  en  gång  om 
honom  hans  samtida  frände,  grefve  Jakob  De  la  Gardie  *).  Ytt- 
randet är  pä  sitt  sätt  träftande,  om  man  med  förstånd  menar 
erfarenhetens  lugna  beräkning.  Väl  skulle  man  kunna  säga  om 
Armfelts  politik  vid  slutet  af  hans  bana,  som  om  Bourbonerna, 
hvilkas  sak  han  så  ifrigt  förfäktat,  att  han  ingenting  lärt  och 
ingenting  glömt».  Men  orättvist  vore  att  anse  ett  sådant  ytt- 
rande såsom  endast  tadel;  han  hade  icke  lärt  att  böja  sig  för 
tidens  afgudar,  han  hade  icke  glömt  sin  ungdoms  idealer.  I 
själfva  verket  har  Armfelt,  under  det  att  hans  personliga  forhål- 
landen växlat  och  medan  tusentals  olika  planer  korsats  i  hans 
hufvud,  med  orubblig  konseqvens  vidhållit  den  allmänna  politiska 
ståndpunkt,  som  han  var  stolt  att  hafva  förvärfvat  i  konung 
Gustafs  skola.  Revolutionens  läror  afskydde  han:  Bonaparte  var 
i  hans  ögon  »den  konuneamördande  faktionens»  arftagarc;  Gustaf 


*)  De  la  Gärd.  Arch.,  XIX:  256. 


—  4o8  — 

IILs  minne  blef  han  obrottsligt  trogen.  Fosterlandets  ära  och 
lycka  lågo  honom  oaflåtligt  om  hjärtat,  äfven  då  han  sökte  främja 
dem  på  villsamma  vägar,  eller  när  dess  ställning  tedde  sig  nästan 
förtviflad.  I  detta  afseende  var  han  densamme,  då  han  stridde 
i  Savolax  och  då  han  ordnade  folkbeväpningen  i  Sverige  1788, 
som  dä  han  ett  fjärdedels  århundrade  efteråt  verkade  för  Gamla 
Finlands  frigörelse.  Det  var  samma  stundom  hänsynslösa  ifver, 
samma  varma  hjärtelag.  »Femtiofem  är  gammal»,  skref  han 
själf  1 81 2  till  sin  vän  Ehrenström,  ?är  jag  på  hjärtats  och  huf- 
vudets  sida  femton.» 

Till  denna  sinnets  ungdomlighet  hörde  ock  —  lättsinnet; 
och  mången  har  ansett,  att  häri  låg  det  mest  karakteristiska 
draget  i  Armfelts  skaplynne.  Han  har  betecknats  såsom  den 
främste  representanten  för  det  sedeslösa  lättsinne,  som  säges 
hafva  frodats  i  Gustaf  IILs  hof.  För  många,  kanske  de  flesta, 
har  med  tanken  pä  Gustaf  IIIis  gunstling  i  främsta  rummet  för- 
knippat sig  minnet  af  den  olyckliga  Magdalena  Rudenschöld,  så- 
som offret  för  hans  passioner;  —  man  har  glömt  att  tillägga:  för 
sina  egna.  Sträng  rättvisa  öfver  denna  förvillelse  har  skipats  i  efter- 
världens dom;  själf  har  Armfelt  haft  anledning  att  bittert  ångra  den. 
Mindre  tragisk  upplösning  fingo  liknande  förbindelser  af  senare 
datum,  hvilka  ur  moralens  synpunkt  säkerligen  voro  icke  mindre 
klandervärda,  men  hvilka  ej  ådragit  sig  hans  svenska  landsmäns 
uppmärksamhet.  I  Armfelts  historia  hafva  dessa  drag  af  straft- 
värdt  lättsinne  ej  bort  med  tystnad  förbigås,  helst  som  de  af 
gammalt  varit  föremål  för  nyfiken  uppmärksamhet,  om  de  ock  af 
hans  egen  samtid  dömdes  med  öfverseende.  Men  om  de  också 
fylla  ett  rum  i  hans  historia,  sä  är  det  för  visso  ej  det  vigti- 
gaste.  Den  som  här  följt  skildringen  af  hans  Icfnad,  äfven  i  ung- 
domsåren, skall  hafva  funnit  att  den  upptagits  af  mycket  annat 
än  sträfvan  efter  qvinnogunst.  Hvad  han  verkat  såsom  politisk 
person,  såsom  sina  monarkers  rådgifvare,  såsom  krigare  —  med 
eller  utan  ära  och  framgång  —  förtjenar  återkallas  i  minnet  sna- 
rare än  hans  erotiska  förvillelser. 

Enskilda  förhållanden  i  den  offentlige  mannens  lif  böra  äf- 
ven af  biografen  med  varsam  hand  vidröras,  huru  tacksamt  det 
än  kunde  synas  vara  att  tillfredsställa  den  nyfikenhet, 

»hvars  ögon  speja  i   hvar  enskild  lefnad, 
hvars  öra  ligger  vid  hvart  nyckelhål. «■ 

Men  vill  man  företrädesvis  vända  uppmärksamheten  mot  Arm- 
felts   enskilda   lif,   så  är  det  icke  mer  än  rättvisa  att  minnas,  att 


—  409  — 

medaljen  hade  —  ej  blott  en  fränsida.  Han  var  ej  blott  den 
äktenskapsbrytande  qvinnodäraren;  han  var  det  oaktadt  och  blef 
allt  mera  den  ömmaste  make  och  en  familjefar,  som  med  den 
varmaste  kärlek  omfattade  de  sina  och  i  rikt  mått  egcle  deras 
genkärlek.  1  hans  förtroliga  brefväxling  med  henne,  som  var 
hans  ädla  maka,  hans  Icfnads  goda  genius,  har  hans  tacksamma 
tillgifvenhet  funnit  vackra  och  rörande  uttryck,  vid  sitian  af  det 
häftiga  lynnets  öfvergående  utbrott,  om  hvilka  han  visste,  att  de 
betraktades  med  kärlekens  öfverseende  öga.  At  lättsinnet  och 
flardcn  skattade  han  längt  efter  ungdomsåren;  men  hans  hustru 
intog,  sedan  de  bada  makarna  efter  långa  ars  skilsmässa  åter- 
förenats i  Stralsund,  obestridt  främsta  platsen  i  hans  hjärta. 

Lysande  voro  de  gäfvor,  h varmed  denne  man  var  utrustad. 
Hans  yttre  gestalt  visade  utöfver  det  vanliga  mattet;  öfverallt 
ådrog  han  sig  uppmärksamhet  redan  genom  sitt  personliga  fram- 
trädande. Oemotståndlig  syntes  den  tjuskraft,  som  hvilade  öfver 
hans  personlighet.  Han  var  tapper,  frikostig,  ridderlig  i  skick 
och  väsen.  Utom  älskvärdhetens  och  qvickhetens  gäfva  hade 
han  ett  klart  och  snabbt  uppfattande  förstånd  och  en  arbetsför- 
måga, som  var  utomordentlig.  Han  stod  på  höjden  af  den  bild- 
ning, som  samtiden  fordrade  af  personer  i  hans  samhällsställning; 
han  hade  vitter  begåfning;  i  tal  och  skrift  röjde  han  snillets  ri- 
kedom pä  idéer. 

Hvad  var  nu  denne  ovanlige  mans  förnämsta  lifsgärning? 
Hvad  kan  anses  såsom  det  beståndande  resultatet  af  detta  stor- 
miga lif,  som  med  få  ^fbrott  förflutit  pä  samhällets  höjder  och 
under  förhållanden,  hvilka  medförde  makt  och  inflytande? 

Man  kan  såsom  svar  på  dessa  frågor  erinra  om  statskloka 
rådslag  under  konung  Gustaf  III:s  sista  år;  man  kan  återkalla  i 
minnet  krigiska  bragder  i  Finland  och  i  Pommern:  framför  allt 
kan  man  visa  på  arbetet  för  Finlands  nydaning  och  på  förbe- 
redelserna till  världskriget  mot  Napoleon.  Men  det  måste  med- 
gifvas,  att  Armfelts  lifsgärning  dock  ej  blifvit  allt,  hvad  man  haft 
rätt  att  vänta  af  så  stora  gåfvor.  Det  blef  ett  genom  eget  för- 
vållande och  omständigheternas  makt  stympadt  lif:  han  borde 
hafva  blifvit  en  af  sitt  tidehvarfs  store  män,  men  hans  lif  visar 
blott  »disjecta  niembra?  af  en  sådan.  En  rastlös  verksamhet, 
men  ofta  afbruten;  ifriga  anlopp  för  att  hinna  mål,  som  snart 
öfvergifvas;  omfattande  planer,  af  hvilka  den  ena  undantränger 
den  andra;  en  energi,  ständigt  spänd  till  det  yttersta,  men  rik- 
tad åt  oupphörligt  växlande  håll.  Med  klar  och  jämn  låga  brann 
icke  denna  lefnads  ljus;    oroligt  kastade  det  bländande  strimmor 


—  410  — 

än  hit,  än  dit,  lemnande  i  den  djupa  skuggan  livad  som  nyss 
förut  strålat  i  klarhet.  Där  saknades  i  denna  rika  själ  hvad 
aposteln  kallar  ^andens  enhet  genom  fridens  band».  Själf  biktade 
han  för  sin  dotter,  sedan  döden  lätit  honom  känna  sina  förebud, 
sin  själs  oro  och  längtan  efter  frid  —  frid  med  världen,  i  hvars 
stora  värf  han  tagit  så  liflig  del,  och  frid  med  sig  själf. 

Den  rikedom  af  källskrifter  till  sin  egen  och  samtidens  hi- 
storia, som  Armfelt  efterlemnat,  och  som  vi  här  sökt  tillgodo- 
göra, skall,  sä  hoppas  vi,  i  åtskilliga  punkter  beriktiga  uppgifter 
rörande  honom  och  hans  tidehvarf,  hvilka  vunnit  fotfäste  i  litte- 
raturen och  i  det  gängse  föreställningssättet.  Men  äfven  med 
det  faktiska  underlag,  som  här  blifvit  framlagdt,  skall  Gustaf" 
Mauritz  Armfelt  naturligen  ännu  komma  att  dömas  olika  från 
olika  ståndpunkter. 

Den  betraktare,  som  har  öga  för  den  intressanta  historiska 
personligheten  och  som  i  honom  kan  se  en  produkt  af  ett  stort, 
fastän  stormigt  tidehvarf,  skall  måhända,  oaktadt  bildens  ofull- 
kom.ligheter,  skänka  hans  minne  sin  sympati:  den  som  öfver 
hans  vandel  företrädesvis  lägger  sedolärans  måttstock,  skall  strax 
hafva  förkastelsedomen  färdig.  Gustaf  III:s  belackare  skola  i  de 
mörka  punkterna  i  hans  gunstlings  lif  finna  stöd  för  sina  äsigter; 
hans  trohet  mot  konungen  och  mot  dennes  minne  skall  af  andra 
räknas  honom  till  heder.  De  som  fästa  sig  vid  den  världshi- 
storiska betydelsen  af  franska  revolutionen  och  Napoleons  världs- 
välde, skola  finna  hans  förbittring  mot  dem  båda  korttänkt  och 
hans  samhällslära  ytlig;  hans  politiska  äsigter  skola  af  dem  ej 
undgå  att  stämplas  såsom  reaktionär^,  förebådande  dem,  som 
»den  heliga  alliansens  kort  efter  hans  död  skref  på  sin  fana.  At 
Armfelts  verksamhet  för  afskuddande  af  det  främmande  ok,  som 
tryckte  Europas  folk,  och  hans  nitälskan  för  konungamakt  och 
ordnade  samfundsförhållanden  skall  å  andra  sidan  skänkas  er- 
kännande af  de  gamla  samhällsformernas  anhängare. 

Icke  ens  den  fosterlandskärlek,  som  dock  utgjorde  Armfelts 
mest  obestridda  hederstitel  under  alla  hans  lefnads  skiften,  skall 
undgå  att  från  olika  synpunkter  te  sig  såsom  mer  och  mindre 
lefvandc.  Ett  svenskt  sinne  skall  måhända  finna,  att  han  varit 
sitt  gamla  fädernesland  otrogen,  då  han  under  sina  sista  år  sa 
helt  och  hållet  gick  upp  i  Finlands  och  Rysslands  angelägenheter 
och  företrädesvis  visade  sitt  intresse  för  Sveriges,  så  vidt  de  rörde 
Europas  allmänna  politik,  hvilken  han  snarare  bedömde  ur  rysk 
synpunkt,  än  ur  sv^ensk.  Möjligen  skall  äfven  en  ömtålig  finsk 
själfständighetskänsla  anmärka,  att  han  under  sina  sträfvanden  for 
Finlands   väl,  för  att  befästa  dess  ställning  i  monarkens  välvilja. 


—  411   — 

i    en    och    annan    punkt    gått    längre    i    eftergifter  än  som  varit 
nödigt. 

Ej  för  att  döma^  ej  heller  för  att  försvara  Gustaf  Mauritz 
Armfelts  minne  inför  eftervärlden  har  denna  skildring  af  hans  lif 
blifvit  skrifven.  Ju  rikare  det  material  varit,  som  statt  denna 
skildrings  författare  till  buds,  och  ju  noggrannare  det  studerats, 
desto  mera  uppenbart  har  det  blifvit  honom,  huru  föga  den  ena 
människan  är  skickad  att  ställa  den  andra  inför  eftervärldens 
domstol.  Det  pä  förhand  färdiga  omdömet  tillhör  okunnighetens 
dristighet;  allt  vanskligare  synes  afgifvandet  af  ett  slutomdöme 
för  den,  som  genom  iakttagelse  pä  nära  häll  lärt  att  inse,  hvil- 
ken  oändlig  mängd  af  faktorer,  som  ingå  i  ett  människolifs  rikt- 
ning och  bestämma  dess  förlopp.  Han  finner,  äfven  när  det 
gäller  en  man,  hvars  utåtvända  lif,  hvars  lätt  i  ögonen  fallande 
egendomligheter  ej  synas  erbjuda  några  svårlösta  psykologiska 
problem,  att  >hela  sanningen>  ej  kan  blifva  uppenbar;  och  han 
inser  visheten  af  ordet:  *d'omer  icke*. 


PERSONREGISTER 


TILL  SAMLINGSVERKET 


"FRÄN  TREDJE  GUSTAFS  DAGAR". 


Anmärkning. 

E.  Schröderheims,  G.  G.  Adlerbeths  oeli  G.  M.  Armlelts  namn 
upptagas  icke  i  registret  för  de  afdelningar,  som  innehålla  deras  egna 
anteckningar.  I  namnförteckningen  betecknar  S.:  E.  Srhröderhäms 
Skrifter  till  konung  Gustaf  III:s  historia  (Från  Tredje  Gustafs  dagar  li; 
Ad.:  G.  G.  'JdJfrbdhs  Historiska  Anteckningar,  1,  2  (Från  Tredje  Gu- 
stafs dagar  II);  Ar.:  Gustaf  Maurilz  Armfdf.  Af  Elof  Tegnér,  1—3 
(Från  Tredje  Gustafs  dagar  III). 

I  den  alfabetiska  följden  upptagas  namn  på  personer,  tillhörande 
utländska  suveräna  furstehus,  under  de  resp.  ländernas  namn  —  t.  ex. 
grefven  af  Artois  under  Frankrike,  kejsar  Alexander  I  under  Ryss- 
land o,  s.  v. 


Abercroinbie,  1^  Engelsk  kri- 
gare, generallöjtnant.    Ad.  II:  278. 

Abrantes,  L.,  »Uiohesse  d'.  Me- 
nioarfuifattarinna,  g.  ni.  marskalk 
Junot,  duc  d^Abrantes.  .In  II: 
;58(».  :5rj2.  W2.  40.-).     iri:  827. 

AcertMiza  (Pignatelii),  hertig. 
Ar.  II:  8(i8. 

Acrel,  O.  af.  Läkare,  generaldi- 
rektör. S.  "il.  HiS.  2ö(l.  Ad.  I:  2(>8 
II:  40.  20.5.    Ar.  1:  HSH.  :jfi4. 

Acton,  ,1.  General,  neapolitansk 
niini.ster.  S.  i»8.  Ar.  1:101.  Ii:  U2. 
l.ii).  224.  225.  228.  28(). 

Adelheim,  .1.  F.  (sedan  Borg- 
ström). Brukspatron.  Jr/.  II:  28:i. 
284. 

Adelsvärd.  J.  K.,  friherre.  Slutl. 
ijfverstekammariunkare.  Ad.  II: 
288. 

Addington,  H.,  sedan  lord  Sid- 
inonth.  Engelsk  minister.  .^(/.  II: 
251. 

Adlerberg,  F.  .1.  Ridpage  och 
stallmästare,  slutl.  ryttmästare.  S. 
1 7<>. 

Adlerbeth,  (i.  iBeth,  adl.i.  Vi- 
ce president  i  (Jota  hofrätt.  Ad. 
1:  v[. 

Adlerbeth,  (;.  (i.  ^hitl.  stats- 
råd, friherre;  historisk  och  vitter 
författare.  S.  194.  2ai  214.  295.  :8()8. 
.Ir.  I:  8.5.  41.  48.  75.  98.  1(X).  105. 
118.  187.  840.  855.  3.56.  379.  89f).  IH: 
110.  1-20.  121. 

Adlerbeth,  .T.,  friherre.  Expodi- 
Tionssekreterare,  fornforskare;  den 
l'-'reg:s  sun.    Ad.  1:  xxviii. 


Adlevbrandt,  U.  Hofräitsräd. 
Ad.  II:  272. 

Adlenieutz,  K.  .1.  llevolutio- 
nens  vei-kst;UIare  lHfJ9;  sedan  stats- 
råd, general,  grefve.  Ad.  I:  xxvn. 
Ar.  III:  120.  175,  180.  192.  195-197. 
21H.  217.  2.58. 

Adlerfeld,  Charl.  Aug.  Dotter 
af  landshofdingen  i  Malmö,  frih.  C. 
Adlerfeld;  blef  I7s;?  g.  ni.  öfvorhof- 
stallmästaren frih.  K.  Riilaml).  Ar. 
I:  47. 

Adlermark,  K.  G.,  friherre. 
Kansliråd.    Ad.  I:  124.  127. 

Adlersparre,  Axel.  Ryttmä- 
stare, sedan  v.  landshöfding.  Ad. 
Il:  288.  284. 

Adlersparre,  Georg.  Revolu- 
tionsman 180fi;  sedan  statsråd,  ge- 
neralmajor, landshöfding,  grefvo. 
ex(  f'llens.  Ad.  II:  221.  22.5.  2:i;{.  271. 
272.  Ar.  I:  45.  220.  29s.  810.  Il:  8:{.5. 
III:  50.  140.  147.  HiO.  KU.  104.  10.5. 
175.  170.  178- 18-2.  18«).  1.S8-192. 
li»4_-2(X).  202.  20:}.  205-  207.  209. 
211.  210.  217.  219.  220,  222  224. 
225.  247—251.  250. 

Adlersparre,  Karl  Aug.,  gref- 
ve. Den  föreg:s  son:  skriftställare 
(pseudon.  Allnino).    .1/-.  III:  19»;.  2o-J. 

Adolf  Fredrik.  Konung  af  Sve- 
rige. S.  4.  9.  IS.  Ut.  42.  .Id.  1:  8. 
II:  208. 

Ahlberg,  D.,  se  Edelcreutz. 

Ahlgren,  fru.    Ar.  \:  128. 

A  him  an,  P.  Z.  Lagman,  slutl. 
vice-president  i  Vasa  hofrätt.  .s.  lo. 
KV),  km;.   112.   121.  12S.  i;i:!.  i:Vt.  lin. 


4i6  — 


id4.  154.  B04.  Ad.  I:  63.  91.  148. 
170.  201  242.  252.  2-53.  261.  263.  270. 
174.  II:  22.  27.  30.  31.  39.  40.  Ar. 
1:  341,  342.  370.  401.  II:  12.  14.  16. 
18.  25.  27.  33.  34. 

Ahlström,  K.  J.  Öfverhofpre- 
(likant  hos  dr.  Lovisa  Ulrika,  kyr- 
koherde i  Köping.  S.  187.  190.  199. 
Ad.  I:  81.  103. 

Ahnger,  K.  J.  Häradshöfding, 
borgarståndets  sekreterare  1789.  S. 
99.  100.    Ad.  I:  63.  169. 

A  hr  en  b  er  g,  duchesse  d'.  Aj-.  I: 
32. 

Albany.  hertig  af  (Karl  Stu- 
art).  S.  80-82.  213.  214.  322.  Ar. 
I:  87—90.  93.  Hans  hustru,  född 
grefvinna  Stolberg.  ,S'.  83.  Ar.l: 
87.  88.  113. 

d'Albed yhl,  G.,  friherre.  Svensk 
diplomat,  kommissionssekr.  i  Pe- 
tersburg, sedan  svensk  minister  i 
Köpenhamn.  S.  262.  Ad.  1:  119. 
120.  Ar.  I:  58.  59.  61.  66.  67.  168- 
176. 

d'Albedyhl.  Preussisk  officer. 
Ar.  II:  62.  63. 

Alegren,  J.  Rådman  i  Stock- 
holm.   Ad.  I:  271.     II:  5.  18. 

Alfieri,  V.,  grefve.  Italiensk 
skald.    Ar  1:  87.  88. 

Alf  vin  g.  Öfverdirektör.  S.  264. 
282. 

Al  lon  ville,  A.  F.  d',  grefve. 
Fransk  emigrant,  mejnoarförfatta- 
re.     Ar.  Ill:  274.  326.  327. 

Almfelt,  L.P.  (Almqvist,  adl.). 
Major,  sedan  öfverste.  S.  218.  248. 
297.  324.  Ad.  I:  25.  76.  94.  fi5.  119. 
164.  252.  262. 

Almfelt,  J.  (Almqvist,  adl.i. 
Den  föregåendes  broder,  lifdrabant, 
löjtnant.    Ad.  I:  94.  164. 

Almgren,  J.  P.  Sekreterare, 
slutl.  advokatfiskal,  hög  friiiuu-are. 
Ad.  II:  301. 

Alopauis,  A.  Riksdagsman  i 
bondeståndet  1789  ft-ån  Karelen. 
Ad.  I:  81. 

Alopeus,  Dav.  v.  Rvsk  diplo- 
mat, sändebud  i  Sverige  till  1808: 
gelieiineråd.  Ad.  II:  259.  293.  :?()7. 
•«^»H-    Ar,  fil:  (i4.  (i9.  Ijfi. 


Alopeus.  Max  v.  Den  föreg:s 
broder,  äfven  diplomat;  rvskt  sän- 
debud i  Berlin,  sedan  i' London. 
Ar.  III:  69. 

Alijuier,  Ch.  J.  M..  baron  d'. 
Fransk  diplomat.  Xapoleons  sände- 
bud i  Sverige  1810-11;  sedan  i 
Danmark.    Ar.  III:  245.  251.  2-55. 

Altieri.  Romersk prin.se.ssa.  Ar. 
I:  113. 

Alvinczy,  .L  v.  Österrikisk  ge- 
neral, fältmarskalk.    Ad.  II:  161. 

A  m  é  e  n ,  K.  L^  öf verstel  öj  tnant , 
sedan  öfverste  vid  amiralitetet.  Ad. 
I:  207. 

Aminoff,  Ax.  H.  Page  vid  Lo- 
visa Ulrikas  hof.  slutl.  maior.  S. 
209. 

Aminoff,  Joh.  Fredr.  Öfver- 
ste, slutl.  generalmajor  i  svensk 
tjenst;  därefter  ryskt  geheimeråd, 
president,  finsk  grefs^e.  S.  303.  Ad. 
II:  83—91.  140.  165.  Ar.  Il:  14.  16.s. 
182-184.  186.  190.  198.  204.  262. 
267.  270.  272.  274-276.  285.  286.  301. 
335,  390.  391.  III:  9.  10.  119.  124. 
127.  1(;9.  227.  234.  245.  269.  282- 
284.  28(j.  289-291.  293.  303-30.5. 
307.  312.  315.  316.  369.  393. 

Anckarsvärd,  Joh.  August. 
Militär,  generaladjutant,  slutl.  öf- 
verintendent.    Ar.  III:  15 1.  i(>3. 

Anckarsvärd,  Karl  Henrik, 
friherre,  sedan  grefve.  Militär,  slutl. 
öfverste;  riddarhustalare.  Ar.  111: 
132.  135.  141.  147.  154.  1(>3.  164.  175. 
17(5.  177.  179.  195.  199.  2(X). 

xVnckarsvärd,  Mikael  (Coss- 
wa,  adl.).  Öfverste,  .slutl.  general- 
löjtnant, landshöfding,  grefve;  de 
förcg:s  fader.  S.  278,  ;307.  Ad.  I: 
53.  54.  59.  119.  164,  180.  Ar.  I:  179. 
180.  187—191.  2(X).  204.  205.  2.53- 
255.  278.  279. 

Andersson,  And.  Riksdags- 
man, talman  i  bondeståndet  1789. 
Ad.  i:  77.  12().  1-48. 

Andersson,  Nils.  Riksdags- 
man från  Vorniland  1789.    Ad.  I:  81. 

André.  G.  Svensk  konsul  i  Ne- 
apel.    -I?-.  II:  116.  22.5.  230. 

Andrrussy,     A.     F.,     grefvf. 
Fiansk   general   och  diplomat  ui 
der  kejsardömet.    Ad.  II:  2«*s. 


4>7 


Angoulöme,  Louis  Antoino, 
duc.  d'.    So  Frankiiko. 

Anbalt,     Viktor    Aniadons, 
prins  af.  Rysk  gcnerallöitnant.  Ad.  ! 
1:  -203.    Ar.  I:  295.  'iyti.'  ' 

Ankarström,  Joh.  Jak.    Kap- 
ten, konungamördare.    S.  KM».  171. 
Ad.  I:  207.  2t)8.  276.    11:4.  5.8-11. 
22.    28.    88.     Ar.  I;  397.    II:  10.  48.   j 
40.    Hans  hustm,  f.  Löwen.    Ar.  \ 
II:  2Jt7.  I 

Ankarström,  Karl  Ulr.  (se-  j 
dan  Löwenström).  Sekreterare,  I 
den  föregåendes  broder.  Ad.  II:  > 
5.  18.  ; 

Anker,P.  Norsk  politiker,  norsk 
statsminister  i  Stockholm  1814  - 
1822.     Ar.  Ill:  188.  189. 

Ansbach-Baireut,  Frieder. 
Caroline,  markgrefvinna  af,  född  i 
prinsessa  af  Sachsen-Koburg.  G.  m.  I 
markgrefven  Krist.  Fredr.  Karl  ! 
Alex^ander  af  A.  — J3.,  son  till  ; 
Fredrik  ll:s  af  Preussen  syster 
Frieder.  Louise.    Ar.  I:  81. 

Anthing.  Major  i  rysk  tjenst.  ! 
Ar.  II:  882.  ; 

Antraiguos,  E.  L.  H.  de  Lau-  i 
nez  d',  grefve.  Fransk  enn"grant,-  ' 
politisk  skriftställare.  Ar.  III:  12.  I 
14— IH.  89.  51.  60.  62.  106.  170.  212.  j 
229.  285.  241.  270.  279.  384.  ! 

A  p  e  1  q  v  i  ^ .  Kapten-mekanikus. 
Ad    II:  14-16. 

Apiarie,  K.  G.  Fabrikör,  riks- 
dagsman, bankofullmäktig.    Ad.  I: 

168.  261. 

Araktsche.jew,  A.  Andreje- 
w  i  t  s  c  h .  Rysk  general,  krigsmini- 
ster.   Ar.  III:  270.  274.  355.  861.  374. 

Arbuthnot.  Engelsk  diplomat 
i  Sverige;  sedan  envoyé  i  Kon- 
.stantinopel.    Ad.  II:  293. 

A  ren  and  er.  Ad.  Kamrerare  i 
kammarkollegium.    S.  198.  271. 

Arfvedson,  K.  Kommerseråd, 
bankir.    Ad.  Il:  51. 

Arfvidsson,  m:llo.  Spåqvinna. 
S.  2.55.  309.  Ad.  I:  60.  Ar.  I:  269. 
384.     II:  169.  170.  323. 

Armfelt,  Er.  Larsson  (adl.  A.). 
Ryttmästaro;  ättens  stamfader.  Ar. 
I:  I 

Tegnér,   Q.   M.  Armfelt- 


Armfelt,  Erik  Ludvig.  SI  uti. 
svensk  ulversto,  lilngo  i  fransk 
tjenst    S.  116     Ar.  I:  28.  3H4. 

Armfelt,  Florentina  Ulrika, 
friherrinna,  f.  Hildebrand.  G.  ni. 
kaptenen  fiih.  K.  G.  Arintelt.  S. 
285. 

Armfelt,  Fred  r.,  friherre.  Slutl. 
major  vid  ryska  flottan.    Ar.  Ill:  9. 

Armfelt,  Fromhold,  friherre. 
Generallöjtnant,  chef  för  ponuner- 
ska  artilleriet.    Ar.  11:  35.  .58, 

Armfelt.  Gustaf,  friherre.  Kap- 
ten, G.  M.  A:s  farfader.  Ar.  I:  2. 
II:  34.  —  Hans  i  andra  i  hustru,  f. 
Gyllen stj erna.    Ar.  II:  ;■«. 

Armfelt,  Gustaf  Mauritz. 
Slutl.  linsk  grefve  general.  .S.  6. 
7.  11.  530.  31.  55.  57.  60.  63.  69.  73— 
76.  104-108.  110—123.  126  —  12!».  139 
-141.  143.  145  147.  149^  152.  1.54— 
157.  160.  163-165.  212.  229.  239.  24fi. 
257.  260.  262.  263.  294.  801.  :«I3.  mi 
306.  310.  319.  .321.  325.  Ad.  1:  xm. 
XIV.  21.  22.  38.  .34  46.  71.  77.  112. 
115.  168.  174.  177.  180.  183.  l!<4.  Ittt. 
202.  208.  2(MJ.  212.  215.  223.  225  234. 
235.  238.  242.  248.  245.  247.  24.s  2.52. 
2.53.  2.54.  2.58.  261.  2(i7.  270.  271.  277. 
278.  II:  6.  8.  9.  13.  14.  22.  26.  29. 
30.  31.  41.  61.  70-96.  116.  129.  182. 
142.  143.  1.56.  201.  206.  214  2.56.  257. 
286.  301.  317.  833.  384.  -  Hans  hu- 
stru, grefvinnan  Hedvig  Ulrika 
D  e  I  a  G  a  r  d  i  e .  S.  76.  285.  242.  323. 
Ad.  II:  81.  82.  206  817.  Ar.  I:  49. 
72.  73.  7.5.  81.  82.  138,  1.39-142.  145. 
150.  246.  2.52.  309.  380.  II:  40.  44. 
45.  47.  102.  104.  120-122.  125.  132. 
146.  147.  150.  158.  im.  219.  210.  2.->4 
-261.  296-298.  302.  304.  3(»5.  :307. 
308.  311.  313.  315-318.  320.  321.  323 
-327.  330—332.  337-340.  ai2.  359. 
392-394.  III:  8.  25.  56.  169.  17<5. 
237.  288.  257.  275—279.  2-85.  328- 
330.  348.  .380.  396-398.  401—404.  40f». 

Deras  barn: 

Augusta,  g.  m.  kammarh.  grefve 
Ad.  Piper.  Ar.  II:  29.5.  2it6.  ^m. 
833.  8t)4.  371.  III:  52.  5(>.  239.  2.59.  279. 
328.  397.  398.  404.  —  Gustaf  Mag- 
nus, grefve.  Slutl.  general  i  rysk 
tjenst,  guvernör  öfver  Nylands  jiin. 
Jr.  II:  296.  :}.56.     III:  1<»7.  127.  169. 


4i8  — 


257.  275.  349.  365.  369.  397.  403.  404. 
—  Alexander,  grefve.  Geheime- 
råd,  finsk  ministerstatssekretemre 
i  Petersburg.  Ar.  II:  2.56.  257.  327. 
III:  169.  403.  404.  -  Constantin. 
Död  som  barn  i  Kaluga.  Ar.  II: 
296.  322.  327.  -  Magnus  Wilh., 
grefve.  Kabinettskammarherre  hos 
konung  Karl  XIV  Johan,  slutl. 
rysk  generalmajor.  Ar.  II:  296.  III: 
169.  3(59.  404. 

Armfelt,  Kari ,  friherre.  Svensk 
artilleri  officer,  slutl.  generalmajor. 
Ar.  I:  138.     II:  58.  62.     III:  178.  239. 

Armfelt,  Karl  Gustaf,  friherre. 
General,  karolin,  friherrl.  ättens 
stamfader.    Ar.  I:  1.  2. 

A  r  m  f  e  1 1,  Karl  G  u  s  t  a  f,  frih  erre. 
I.andshöfding,  generalmajor,  Anja- 
laman.  S.  275.  277.  Ad.  I:  40.  42 
-46.  58.  62.  216.  Ar.  I:  185-187. 189, 
191.  192.  201.  208.  209.  212.  213—219. 

Armfelt,  Lovisa.  Dotter  af 
kaptenen  frih.  G.  Armfelt;  G.  M. 
A:s  faster,  död  ogift.    Ar.  I:  5. 

Armfelt,  Ottiliana.  Dotter  af 
kaptenen  Chr.  Armfelt  (af  adl.  ät- 
ten A.),  g.  m.  fabrikö?-"en  Zirck.  Ar. 
I:  5. 

Armfelt,  Magn.Wilh.,  friher- 
re. Landshöfding,  generalmajor.  G. 
M.  A:s  fader.  Ar.  I:  2.  3.  6.'  10.  11. 
17.  28.  57.  356.  II:  297.  -  Hans 
hustru,  friherrinnan  Maria  Wen- 
nerstedt.  Ar.  I:  3.  6.  10.  IL  297. 
390.     III:  10. 

Armfelt.  Väva  (Ad.  Gustava 
Aspasia).  G.  m.  l.  grefve  M.  K. 
Armfelt.  2.  .1.  A.  v.  Kssen.  Ar.  II. 
362.     III:  9.  52.  302. 

Artois,  grefven  af  Se:  Frank- 
rike,. 

A  SJ),  P.  O.  v.  Svensk  diplomat, 
slutl.  envoyé  i  London.  S.  254,  Ad. 
Il:  130.    Ar.  I:  341. 

Asplund,  A.  Kyrkoherde  i  Ulr. 
Eleonora  församl.  i  Stockliohii.  .s. 
(298).  325. 

Au  bort,  A.  Hofmä  stare  hos 
prinsessan  Sofia  Albertina.    S.  122. 

Anfdermauer.  Schweizisk  pa- 
triot, general.    Ad.  11:  298 

A  ugnstcnliurg,  hertigar  af. 
Fre(lril<   K  risM.-ui.     y\r.  \:  I5s. 


Kristian  August,  se:  Karl  Au- 
gust. 

Axelson,  A.  von,  friherre.  Ci- 
vil ämbetsman,  någon  tid  t.  f. 
landshöfding.  S.  93.  94.  96.  97. 198. 
207.  209.  213.  214.  216.  311.  316. 

Axelson,  K.  von.  Öfverstelöjt- 
nant,  slutl.  generalmajor.  Ar.  I:  305. 

A/cara,  J.  N.,  chevalier  d'.  Spansk 
diplomat,  .sändebud  i  Rom.  Ad.  II: 
275.     Ar.  I:  101.     IL  2.54. 


Baden,  Karl  Fredrik,  mark- 
grefve,  sedan  kurfurste  af  Baden. 
Ad.  JI:  284.  31(;.  318.  :322.  325.  326. 
329.  Ar.  III:  20.  24.  29.  -  Hans 
son,  arfprinsen  Karl  Ludvig,  (Ju- 
staf  IV  Adolfs  sväi-fader.  Ad.  il: 
264—268.  III:  36.  -  Hans  gemål. 
Gustaf  IV  Adolfs  svärmoder,  född 
prinsessa  af  H  e  s  s  e  n  - 1)  ar  m  s  t  a  d  t . 
Ad.  II:  278.  323,  Ar.  III:  8.  20.  21. 
24    25.  28.  36. 

Bagge,  P.  Direktör  vid  Troll- 
hätte  slussverk.     Ar.  III:  186. 

Bagration,  P.  Iwanowitsch. 
furste.  Rysk  härförare,  dödligt  så- 
rad i  slaget  vid  Borodino.  Ar.  III: 
352.  3.58  -3(i0.  363—366.  .369. 

Bajkow.  Kysk  general.  Ar.  I: 
295.  296. 

Baiern.  Karl  Theodor,  kur- 
furste af.  Ad.  II:  316.  325.  Ar.  I:  78. 
80.  —  Hans  gemål,  född.  prinsessa 
af  Sulzbach.  Ar.  1:  80  _  Maxi- 
milian .Tosef  (af  Zweibriicken), 
kurfurste,  sodan  konung  af  Baiern. 
yir.  I:  29.  111:  21.  26.  27.  29.  m.  — 
lians  gemål,  född  prinsessa  af  Ba- 
den.    Ar.  111:  20.  21. 

Balaschow.  Rvsk  polismini- 
ster.    Ar.  III:  338-340.  359.       ' 

B  are  k,  Nils,  grefve.  Sven.sk 
onvoyé  i  Wien:  hof kansler  S.  107. 
—  Hans  grefvinna.  f  v.  l>iedrich- 
steln.    N.  24L 

Barck,  N.  A.  A.,  grefve.  Den 
föregåendes  son,  statssekn^terare, 
slutl.  jiresident  i  Wismarska  tribu- 
nalet.     .!(?.  TI:  31.  58. 

Barclay  de  Tolly,  M.,  fursto. 
Rysk    hårf(irarf.    af   skotsk    slftgl 


419  — 


fältmarskalk.    Ar.  Ill:   2H.   n:,2 
H5-1.  ;{r)K.  ;ui().  :-jtj'2— U(i().  8(59. 

Bariatiuski,  fui-Nto.  Kejsarin- 
naii  Katarinas  irunstling.  Ad.  II: 
l'i!i.     Ar.  1:  *>•>.  (i:{. 

liarkinau,  K.  (I.  ProsL  och  kyr- 
koliorde  i  Streut?n;is  stift,  riksdags- 
man.   All.  I:  Mil.  1()7. 

l>arnave,  A.  P.  J.  M.  Ivovo- 
lutionsman.  giiillulinerad  under 
skrrickvaldet.    Ar.  II:  HM. 

Harnokow,  Kj.  ('hr.,  friln-rro. 
ll(irj;igin;istarc.    *S'.  «ö. 

Hariickiiw,  Ad.  Fr.,  friherre. 
I)c'n  föregåendes  yngre  broder,  kam- 
marhene,  teaterdirektör.  .S'.  216. 
'22-J.  •>.")(). 

Baron,  m:lle.  .Skådespelerska 
vid  franska  teatern  i  Stoi-kholm. 
S.  77. 

Barras,  P.  J.  V.  N.,  vicomte  de. 
Fransk  pohtiker,  Jiobospierres  stör- 
tare,  ledamot  al'  direktoriet.  Ad. 
11:  -IhK  21.S. 

Barthélémy,  F.  de.  Fransk  di- 
plomat och  politiker,  slutl.  under 
restaurationen  markis  och  statsmi- 
nister.   Ad.  Il:  i;5ö.  180. 

Bassi,  (t.  (orätt:  Bassy).  Dan- 
sös; sedan  g.  m.  godsogaren  Schön. 
S.  2m.    Ar.  II:  l;5(». 

Baumgarten,  grefvinna.  Kur- 
furstens af  Baiorii  älskarinna.  Ar. 
I:  80. 

Beauharnais,      Eugeiie     do, 
prins.    Napoleons  styfson.  vice  ko- 
nung af  Italien.    Ar.  Ill:  H()t. 
..  Beaulieu,    J.    P.    v.,    frihcire. 
Österrikisk  general.     .1^/.  11:  l(>o. 

Beaumarchais,  P.  A.  C.  de. 
Fransk  författar(\     Ar.  I:  UK). 

Beauvoau,  maréchale  de.  Ar. 
I:  124. 

l^eckendorff.  Bankir  i  Diis- 
seldorlf.    Ar.  II:  187. 

B  e  c  k  -  F  r i  i  s ,  .J.,  grefve.  Riksråd. 
S.  öl.  218.  217.  2:8.-).  250.  251.  Ad. 
I:  2().  87.  Ifi8.  170.  17:-5.  2(J4.  Ar.  1: 
21!». 

Bodsliorod  ko,  A.  Andreje- 
wilsch,  lui'sie.  Kysk  hofman  och 
politiker,  slutl.  ryska  likets  stor- 
kaiisler.     .S.  128.     ,1,/.  H:   [(i!i.     Ar. 


1:  (;:{.  (55.  (i7.     II:  211-215.  257.  2(W"). 
80!t.  811.  815. 

Bedoire,  J.  do.  (Jerenionimä- 
stare  vid  svenska  hofvet.  Ad.  I:  87. 

Bell  o  garde,  II.  J.  .1.  von,  grof- 
Ve.  Österrikisk  general,  slutl.  i)re- 
sident  i  "Hofkriegsrath".  Ail.  Il: 
245.     Ar.  II:  8(15.  :8(j'J. 

Bellman,  K.  M.  Skald.  Ar.  I: 
15.  8.5.  51.    Hl:  110.  111. 

Bolmonte,  prins.  "Maggiorduo- 
mo"  vid  hofvet  i  Neapel.  Ar.  T:  1(J8. 
108.  II;  1.50.  -  Hans  genial  •.se- 
dermera frånskild).  ,1;-.  I:  l(t7.  II: 
150.  408. 

Bolmonte-Pignai  elli,  prins. 
Ar.  II:  808. 

Bengtsson,  Jon.  Hiksdag.sman 
i  bondeståndet  från  Kronobergs  liin. 
Ad.  I:  77.  Hl.  l;8}).  1 4(i.  158. 

Bengtsson,  Niklas.  Hiksdags- 
nian  i  bondeståndet  från  Bohuslån. 
Ad.  1:  81. 

Bennet,  W.,  friherre.  Slutl.  ge- 
nerallöjtnant, president,  seraliiiior- 
riddare.    Ad.  Il:  147.  KJö.  802. 

Bennet.    Ar.  II:  258. 

Bennigsen,  L.  A.  Th.  von, 
grefve.  Kysk  general.  Ar.  II:  8H(>. 
Ill:  858.  HrA.  mo.  :J()2.  :}H5.  :8()(i.  iK;8. 

Bentinck.  Engelsk  amiral  och 
underhandlare.    .1/-.  Ill:  857.  :J().s. 

Benzelst.jerna,  Lars.  Biskop 
i  Vesterås,  ordensbiskop.  Ad.  I: 
108. 

Benzelstjerna,  Lars.  officer 
vid  svenska  llottan;  för  sitt  förhål- 
lande i  Köiienhamn  dömd  till  lifs- 
tidsfångelse,  men  sedermera  frigif- 
ven.    Ad.  I:  115».  12o. 

Benzelstjerna,  Math.  Stats- 
sekreterare, generalpostdirektör.  .S. 
55.     Ad.   I:  XXV.  277. 

Berch,   Fr.    Kansliråd.     Ad.  1: 

XVIU. 

Berchmann.  Rvsk  general.  Ad. 
I:  208.  2(».5.     II:  2{to.  2!i7. 

Beres.  .1?-.  Il:  Ihu.  Någon  i 
svensk  tjenst  anställd  person  meti 
detta  namn  är  icke  känd.  "Kevo- 
lutionsplaneii".  hvarest  detta  namn 
förekommei,  ;u"  renskrifveii  af  Vig- 
nes",  hand  och  antagligt  är,  att  han 
vid    reiisUrilningcii  gjurt  itt  mi.s.s- 


420 


tag.  Möjl.  menas  E.  Bergs  t  ed  t, 
då  anställd  vid  utrikeskabinettet 
och  förut  använd  såsom  legations- 
sekreterare i  Berlin,  och  Peters- 
burg (skitl.  statssekreterare;  lärd). 

Berg.    Rysk  brigadier.    S.  160. 

Bergs,  J.  R.  (i  texten  orätt 
Berg).  Grosshandlare  i  Stock- 
holm.   Ad.  II:  3.3. 

Berg.  Skeppare  på  ett  svenskt 
fartyg.    Ar.  II:  229. 

Bergenschöld,  Z.  Kammar- 
herre, någon  tid  svensk  kommis- 
sionssekreterare i  Konstantinopel. 
S.  248.  262.     Ad.  I:  81. 

Bergens tråhle,  .1.  Militär,  slut- 
ligen generalmajor.  Ar.  I:  198.  III: 
i3(J.  131.  IBi.  137.  1.S8.  179. 

Berger.    -S.  276. 

B  er  gh man,  G.  Referendarie; 
bankokamerorare.  S.  126.  Ad.  I: 
253. 

Berg  i  US,  P.  J.  Professor,  asses- 
sor i  collegium  medicum.    S.  43. 

Borgklint.  Bokhållare.  .4d.II: 
15.  16. 

Bergklint,  O.  Vitter  författare, 
teol.  d:r,  kyrkoherde  i  Gladsax  af 
Lunds  stift.    Ad.  I:  vii. 

Bergstodt,  E.    Jfr  Beres. 

Bernadotte.  Se  Karl  XIV 
Johan. 

B  e  r  n  d  t  s  o  n .  Bergshauntman. 
S.  311. 

Bernis,  F.  J.  de  Pierre,  c: te  de 
Lyon.  Kardinal;  politiker  och  vit- 
ter författare,  liinge  Frankrikes  sän- 
debud i  Kom.  Ar.  I:  94-96.  100— 
103.  110.  111.  114.  II:  108.  109.  130. 
138.  221.  2M.  —  Hans  brorsson, 
"monsignore"'  de  B.  Ar.  II:  130. 
138. 

Bernstorff,  A. P., grefvo.  Dansk 
statsman  och  statsminister.  S.  98. 
2.Ö6.  Ad.  I:  196.  Il:  97.  Ar.  I:  169. 
171.  172.  220.    II:  246.  III:  150.  152. 

Bernstorff,  Kr.,  grcfve.  Den 
föreg.:s  son,  dansk  diplomat,  slutl. 
preussisk  utrikesminister.  Ad.  Ii: 
112.   154.  240.  2.59.  -iOO. 

Bor  th  i  or,  P.  A.  Marskalk  af 
l''r.inl<iilsi\  hertig  af  Wag  ram.  .bl. 
Ii:  iwii.  213.     Ar.  II:  li»!i.   lo-j. 


Bertin,  m:me.  Fransk  mode- 
handlerska.    Ar.  II-  66. 

Beskow,  B.  v.,  friherre.  Skrift- 
ställare, Sv.  Akad:s  sekreterare.  Ar. 
I:  100. 

Bessborough,  lady  H.  F.,  f. 
Spencer.  G.  m.  Fredrik,  3:dje 
grefve  af  B.  Ar.  II:  121.  149.  224. 
227.  306. 

Bestuscheff-Rjurain,  A.  Pe- 
trowitsch,  grefve.  Rysk  stats- 
minister.   Ar.  I:  66. 

Beurnonville,  P.  R.  de,  grefve, 
sedan  markis.  Fransk  general  och 
diplomat.    Ad.  II:  161. 

Be  vem,  F.  K.  F.,  prins  af 
Brauns  chweig-Bevern.  Slutl. 
dansk  fältmarskalk.    S.  85.  86. 

Bilas.  Preussisk  general.  Ar. 
Ill:  81. 

Bilberg,  F.  O.  Major  vid  ami- 
ralitetet, oppositionsman  1789.  Ad. 
I:  94.  105.  186. 

B  i  1  d  t ,  K.  Svensk  diplomat,  slut- 
ligen envoyé  vid  riksdagen  i  Re- 
gensburg. Ad.  II:  169. 194.  323.  Ar. 
II:  98.  129.     III:  7. 

Billberg,  J.  P.,  adi.  af  Bill- 
b  e  r g h .  Civil  ämbetsman,  slutl.  pre- 
sident i  kammarrätten.  Ar.  III: 
132.  133.  164.  172. 

Billgren,  J.  Teologie  loktor  i 
Skara.    S.  280. 

Biron,  L.  A.  de  Gontaut,  duc 
de.    Fransk  marskalk.    Ar.  1: 123. 

Bischofswerder,  H.  R.  v.,  fri- 
herre. Genorallö.itnant,  konung 
Fredr.  Wilhelm  Ill:s  af  Preussen 
gunstling.    S.  84. 

Bjelke,  N.  A.,  grefve.  Riksrad, 
öfverstemarskalk  hos  drottning  Lo- 
visa Ulrika.  S.  49.  51.  75.  85.  173. 
202.  216.  220-222,  251.287.  Ad.  I- 
35.  ms.  269.  .1/-.  I:  47.  —  Hans 
hustru,   f.  v.  D  ii  b  en.    Ä.  2.56.  '^71. 

Biolke,  Th.  J.,  friherre.  Kongl. 
sekreterare,  inblandad  i  konuiiga- 
mordet  1792.  .S.  172.  Ad.  II:  loi. 
123.  134.  140.  141.  150.  2(il.  272. 
II:  19. 

BjorkOn,  J.  ludl.  af  Bjerkén). 
Kansliråd,    -b'.  79. 

Björklund.     Advokat.     .1(7.  il: 


—   421 


Björkman,  B.  M.  Brukspatron 
och  grossliaiidlare,  rikscjagsman  i 
borgarståndet  Ad.  I:  72.  ir.(j.  211. 
201.  271.    11:  51. 

Björn,  D.  G.  Skådespelare,  iif- 
von  teaterförfattaro  och  öfversftt- 
tare.    S.  (2ÖS^).  H2-i.    Ar.  I:  52. 

Björnberg,  N.  Köpman  i  (!ö- 
teborg,  kommerseråd.    Ad.  II:  207. 

Björnram,  G.  Kongl.  sekret  o- 
rare,  frimurare.  S.  182.  18(i.  Ikh. 
ISit.  lid  — lim.  li>7.  li)8.  200.  202.  20:5. 
205.  2(J8.  277.  ;}22.     Ad.  I:  <><). 

Björnstjorna,  M.  F.  F.  Kri- 
gare och  diplomat,  äfvon  skrirtstäl- 
lare;  slutl.  general,  grefve,  en  af 
rikets  herrar.  Ai:  111:  124.  127. 
175.   17t). 

i31adh,  P.  J.  Superkarg  och 
grosshandlare  i  Kaskö,  riksdags- 
man i  borgarstiindÄ.    Ad.  1:  150. 

Blix,  M.  HäradslKifding,  äfven 
politisk  skriftställare,  yid.  J:  71.  81. 
II:  120. 

Blixeu(-Fineckoi,  K.  F.  v.,  fri- 
herre. Oouerallrpjtnant;  dansk  fi- 
deikommiss-inneiiafvaro  och  natu- 
raliserad  i  Danmark.    Ar.  111:275. 

Bliicher,  G.  L.  v.,  Furst  von 
Wahl  stat  t.  Preussisk  härförare, 
fältmarskalk.    Ar.  Ill:  81.  878. 

Bodeli.  Tulltjensteman  i  Mar- 
strand, assessor,    .b:  III:  181. 

Boethi  us,  D.  Professor  i  prak- 
tisk fllosofl  i  Upsala.    Ad.  Il:  210. 

Bogeman,  A.  G.  Kapten.  Ad. 
I:  274. 

Bohem  an,  K.  Hofsekreterare: 
frimurare.  Ad.  II:  800— :-304.  :314. 
Ar.  III:  10.  11.  28. 

Bonaparte,  Napoleon.  Se: 
Napoleon. 

Bonaparte,  .Josef.  Den  före- 
gåendes Ijroder,  en  tid  konung  af 
Spanien.    Ad.  TI:  18!).  241.  828. 

Bonaparte,  Ludvig.  De  före- 
gåendes broder,  en  tid  konung  af 
Holland.    Ad.  Il:  32(j. 

Bonde,  Karl,  grefve.  Biksräd, 
riksmarskalk.  S.  50.  285.  804.  Ad. 
I:  Itii».  178.  288.  242.     Ar.  I:  88!). 

Bonde,  Karl  (iöran,  friherre. 
Ofverstekammaijunkare.  en  af  i-i- 
kets  herrar;  frnnurare.    .b'.  218.  2lii. 


222.  :«)8.  Ad.  Il:  21.  2)i.  228.  224. 
2i)l.  807.  80H.  Ar.  I:  222(?).  II:  15. 
40.  40(J.     Ill:  288. 

Bonde,  Vivica,  grefvinna,  f. 
Troll  o.  Enka  efter  riksr.  grefve 
Gustaf  Bonde.    Ad.  II:  2(i4. 

Bonnai  Bonnayi,  F.,  marquis 
de.  Fransk  politiker  och  ämbets- 
man, efter  restaurationen  äfven  an- 
vänd sAsom  diplomat.    Ar.  Ill:  18. 

Bon  no  v  al.  Abbe;  fransk  emi- 
grant. Ar.  II:  81.  82.  118.  127.  i:iO. 
181.  188.  l:8i).  21t). 

Bonnier.  Franska  ropultlikens 
sändol)U(l  vid  kongressen  i  Hastadt; 
mördad.    Ad.  II:  215. 

Borck,  van  der.  Holliuidsk  gj- 
neral,  i  tillfällig  beskickning  till 
Sverige.    S.  288.    Ar.  I:  2t)3.  824. 

B  or  eke,  A.  H.  v.,  grefve.  Preus- 
siskt sändebud  till  Stockholm.  6'. 
108.  104.  174.  278.  28!).  808.  Ad.  I: 
52.  58.  t)2.  1!J2.  1!)7.  282.  Ar.  I:  2f>4. 
265.  812.  824.  .825.  852.     II:  Hl. 

Borgenstjerna,  K.    Hofman  i 

Gustaf  III:s  hof  och  militiir,  slutl. 

generalmajor.    6'.  (>•>.  84.  281.    Jcl. 

^I:  2()<).  2()8.  28.8.     Ar.  1:  8(i.  4«).  12!). 

Borislawski.  Polsk  major.  Ad. 
II:  !)4. 

Borg,  A.  Kongl.  hofpredikant; 
slutl.  kyrkoherde  i  Jakobs  fiirsam- 
ling  i  Stockholm.    Ad.  I:  2(51. 

B  o  se,  F.  W.  v.,  grefve.  Saclisisk 
minister  vid  svenska  hofvet:  sedan 
öfverhi^fmarskalk  vid  hofvet  i  Dres- 
den.    S.   1!)1.   1!J8. 

Boufflers-Rouvrel,  M.  C.  H.. 
grefvinna  de,  f.  de  Camper-Sau- 
geon.  Bekant  för  sin  (jvickhet  och 
litterära  förbindelser.  Ad.  I:  11)5. 
Ar.  I:  81.  48.  124.  128-130. 

Bouillé,  F.  C.  A.,  mar<|uis  do. 
Fransk  krigare,  kommendant  i 
Metz:  elter  det  franska  koimnga- 
parets  misslyckade  flvkt  emigrant. 
S.  120.  Ad.  I:  2.8i».  210.  II:  i:5.  :55. 
Ar.  I:  3()2.  —  Hans  son,  grefve  de 
B.    Ad.  I:  240.    11:  1:8.    Ar.  I:  8!)7. 

Bourbon,  L.  H.  J.,  duc  do, 
prince  de  Condé.  Fransk  emi- 
grant, kontrarevolutionär  krigare. 
Ar.  U:  7!).  —  Hans  gemål,  horti- 
giiman  h.  M.  Tli.  H.  do  Uourlion. 


—   422 


född  prinsessa  af  Orleans;  religiös 
svärnierska.    Ar.  I:  i'2:-3. 

Bourgoing,  J.  F.  de.  Fransk 
diplomat  under  kejsardömet:  skrift- 
ställare.   Ad.  II:  2.58.  291.  2!i2.  2i)f). 

Bourke,  E.  v.  Dansk  diplomat 
af  irländsk  liärkomst,  slutl.  dansk 
minister  i  Paris.  Ar.  II:  1.52.  1.5B. 
21(). 

B  o  ur  non  ville,  Ant.  Premier- 
dansör  vid  operan,  sedan  l^alett- 
mästare  i  Köpenhamn.    S.  2H3. 

Bo  v  o.  P.  Svensk  konsul  i  Ve- 
nedig.   Ar.  IT:  104.  IKJ.  148. 

Boye,  E.  G.,  friherre.  Kavaljer 
hos  kronprinsen,  sedan  konung  Gu- 
staf IV  Adolf,  slutl.  landshöfding 
i  Linköping.  Ad.  II:  120.  l2;-i  125. 
127.  28:-}. 

Boyo,  G.  B.,  friherre.  Militär, 
slutl.  generallöjtnant.    Ar.  Ill:  105. 

Boye,  H.  H.,  friherre.  President 
i  statskontoret.    S.  38.    Ad.  II:  14. 

Boye,  L.  J:son,  friherre.  Ju- 
ridisk tjenstoman,  slutl.  revisions- 
sekreterare: riksdagstalare.  Ad.  I: 
1H2. 

Brahe,  Er.,  grefve.  Öfverste, 
afrättad  17.5().    Ar.  I:  47. 

B  r  a  h  e ,  M  a  g  n .  F  r . ,  grefve.  Den 
loi'Og.:s  son,  en  af  rikets  herrar. 
S.  122.  124.  125.  144.  145.  173.  248. 
25().  2()3.  287.  2i)7.  Ad.  I:  B2.  77.  87. 
89.  95.  105.  156.  242.  254.  2fiO.  274. 
277.  II:  (5.  8.  98.  101.  lO.S.  118.  222. 
224.  225.  231— 2B().  241.  291.  :-}()().  :-}0]. 
304.  Ar.  1:  47.  397.  398.  -  Hans 
luistru,  född  Koskull.  Ad.  I:  95. 
II:  .301.    y[r.  I:  47.    II f:  :-}29. 

I> ränder,  J.  Kyrkoherde  i  Ka- 
tarina församl.  i  Stockholm,  teol. 
doktor.     S.  187.  21(5.    Ad.  I:  2(J1. 

Branicky,  fiu-stinna.  Ad.  I:  244. 

Braun,  K.  B.  Fänrik,  sedan  öf- 
verstelöjtnant,  postmästare;  fader 
till  .skalden  Willi.  v.  Braun.  Ar. 
Ill:  8(i. 

Braunschweig.  Karl  Wilh. 
Ferdinand,  hertig  af.  Berömd 
fälthorro.  .S.  84.  85.  Ar.  I:  7»i.  IL 
57.  <i2.  75.  3S((.  —  Hans  moder,  född 
prinsessa  af  l'i-i'U.ssen.  Ar.  I:  JU. 
Ii:  351.  —  Hnns  geniAl,  f.  jirinsessa 
al  England.    .Ir.  I:  7(i.    -  Hans  sy- 


ster, prinsessan  Augusta,  sedan 
g.  m.  konung  Fredrik  af  Wiirtem- 
l)erg.  Ar.  I:  7G.  -  Prins  Fredr 
Wilhelm  af  Br.-Oels,  sedan  rege-' 
rande  hertig  af  Braunschweig.  Ar. 
I  IL  21;  g.  m.  prinsessan  Maria 
Elisab.  Wilhelmina  af  Baden. 
Ar.  III:  40. 

Bregard,  M.  H.  Sv.  postdirektör 
i  Hamburg.  Ad.  IL  71.  74.  80.  83. 
158.  1()().     Ar.  II:    58.  140.  157.  1.58. 

Brelin,  C.  E.  Se:  Gyllensköld. 

Brelin,  P.    Major.  '  Ar.  I:  8. 

Brentano,  baron.  Öfverste;  di- 
plomatisk underhandlare.  Ad.  I: 
225.     Ar.  1:  3132. 

Breteuil,  L.  A.  le  Tonnelier, 
baron  de.  Fransk  diplomat  och 
politiker,  efter  revolutionen  emi- 
grant. .4/-.  I:  123.  3(;0.  II:  75—77. 
81.  • 

Brinkman,  K.  G.  v.  Dipjlomat 
och  civil  ämbetsman,  slutl.  envoyé 
och  friherre;  skriftställare.  .Ir.  III: 
43.  70.  99.  10(i.  114.  155.  25t;, 

Brionne,  M.  .1.  Th.,  princesse 
de  Lorraine.  Enka  efter  prins 
Frans  Victor  Amad.  Ludvig  af  Sa- 
voyen-Carignan.  Ar.  T.  124.  II:  77. 
97.  234. 

Brissac-Cossé,  L.  H.  T.,  de, 
hertig,  (iuvornör  i  Paris,  befälhaf- 
vare  för  lifgardet.    Ar.  I:  129. 

Brissot,  .1.  P.  Revolutionsnum, 
girondisternas  ledare,  afriittad  un- 
der skräckväldet.    Ad.  II:  K »9. 

Brockhausen,  baron.  Preus- 
sisk minister  i  Stockholm.  Ar.  I: 
352.  ;388. 

Broglie,  V.  F.,  duc  de.  Fransk 
general.    Ad.  1:  9. 

Bruce,  grefve.  Kysk  general. 
Ar.  I:  64.  65. 

Bruix,  E.  Fransk  amiral.  Ad. 
II:  21S. 

Brundstedt,  .1.  Fr.  Assessor  i 
kammarrevisionen.    Ad.  II;  129. 

Bruno,  G.  M.  A.  Fransk  kri- 
gare, marskalk  af  Frankrike:  mör- 
dad under  rcstauiatioiicn.  Ad.  II: 
217.24.5.  102-  H 19.  .Ir.  II:,3|8.  :J7:{. 
III:  109. 

Brunetti.  (iravör.  Piraiu-sis 
spion.     Ar.  11:   I3i. 


423 


Brunnow,  fru.    ylr.  1:  •">. 

1'iust',  K.  E.  v.  Undenstallmft- 
stare  lies  Gustaf  III,  ivttniästaie. 
S.  77.  ^(Mi.  202.  'idit. 

Biuse,  H.  A.  v.  Understallmä- 
stare  hos  hertiginnan  af  Söderman- 
land.   .1(7.  II:  r,.  i«. 

Bruse,  o.  v.  Understallniästa- 
re  hos  Gustaf  111,  sedan  öfverjäg- 
piästare.    Ad.  1:  54. 

Brvgger,  J.  Krigshofrättsråd. 
Ad.  fl:  !•(!.    Ar.  Il:  B-i:-},  824. 

Bränd  ström,  P.  Militär,  slutl. 
generallöjtnant  och  frihen-e.  Ad. 
11:  81.  82.  IKJ.  94.  15(i.  Ar.  II:  82. 
149.  219-225.  229.  2;W.  289.  257.  2.59. 
2(;(».  29:^.     Ill:  189,   19(). 

Budlierg,  Itarun.  Rvsk  general, 
ambassadör.  Ad.  II:  149.  1.50.  1.52. 
197.  201.  242.     Ar.  II:  887.  :882.  .889. 

Budberg,  baron.  Rysk  diplo- 
mat.    Ad.  Il:  145.  14G.  151. 

Bill  o  w,  Joh.  Dansk  hofmar- 
skalk.  sedan  geheimekonferensräd. 
Ar.  I:  170—172. 

Biilow.  Mei-klenburgskt  sände- 
bud till  Stockholm.     Ad.  II:  148. 

B  un  ge,  Karl,  triherro.  Öfverste, 
sedan  generalmajor,  slutl.  minister 
i  Wien.    Ar.  III:  1:8-1.  141. 

Bungo,  Sven.  grefve.  Riksråd. 
S.  58.  128.  124.  181.  21t>.  2.50.  251. 
257.  808.  Ad.  I:  ti.  1()8.  1(59.  -  Hans 
hustru,  f.  Wrede.    S.  802. 

Bunge,  Mårten,  grefve.  Den  fö- 
reg:s  son;  kansliråd,  slutl.  öfverhof- 
jägmästare.    S.  12.8. 

Bungencrona,K.  G.  Riddarhus- 
sekreterare.   S.  2152.  Ad.  I:  94.  105. 

Buren,  P.  C.  (adl.  af  B.).  Bruks- 
patron.   Ar.  II:  197. 

Buren  stam,  .1.  D.  Militär,  slutl. 
öfverstelöjtnant.    Ar.  III:  »57.  178. 

Buxhöwdon,  V.  W.  v.,  giefve. 
Rysk  general,  Finlands  eröfrm-e. 
Ar.  Ill:  12(5. 

Båld,   fru.    Barnmorska.    .S.  (55. 

Bäck,  Abr.  Läkare,  arkiater. 
Ad,  I:  227. 

Bäarnhielm,  P.  G.  Löjtnant. 
Ad.  1:  S7. 

Böcker,  K.  Kekreterari""  i  fin- 
ska hushållningss;illska|>ot.  Jr. 
III:  894. 


Böhnen,  <  .  L.  v.  Hofrättsråd  i 
Göta  hofrätt,  ledamot  af  liogsta 
domstolen.    Ad.  II:  159. 

Bökman.  P.  .1.  öfverstelöjtnant. 
Ar.  1II:H7. 

Börtzell,  .1.  A.  Kanslitji-nstc- 
man,  slutl.  stats.sekretcrari',  adlad. 
.S.   12S.   117.   hVi. 


(Jacciai»iatti.  Kardinal.  Ar.  1: 
100. 

Cadoudal,  G.  (vanligen  kallad 
(ieorges).  Rojalistisk  partigän- 
gare.  Ad.  II:  824.  82s.   ylr.  Ill:  81. 

C  a  il  lärd,  A.  B.  Fransk  diplo- 
mat: historisk  författare.  Ad.  II: 
881. 

Calonius,  M.  .luris  professor  i 
A1)0,  1798— l8fX)  ledamot  af  högsta 
domstolen,  sedan  ledamot  af  fin- 
ska regeringskonsoljen.  Ad.  11:  (i(>. 
1.58.  17(5. 

Cal/.abigi,  F.  Raniero  di.  Ita- 
liensk föifätt.are;  abbé,  kejserlig 
bibliotekarie  i  Wien.    Ar.  I:  lio. 

('  a  m  1  •  a  c  é  r  6  s ,  .1.  .1.  R.  d  e.  Fransk 
politiker,  republikens  andre  konsul 
och  storkan.sler,  hertig  af  Parma. 
Ad.  II:  219.  295.  :V28.    Ar.  Il:  K »-2. 

Campofiorito.  Neapolitansk 
hertig.    Ar.  I:  107. 

Cancrin.  G.,  grefve.  General- 
intendent i  rysk  tjenst,  .slutl.  fi- 
nansminister; berömd  ekonomisk 
skriftställare.    Ar.  111:  854. 

Gardell,  K.  v.  Artilleri-olfioer, 
slutl.  friherre,  generalfälttvgmiista- 
re.  Ad.  II:  38(5.  Ar.  111:  54.  w2. 
H:8.  8(5-  .SS.  91.  (»3.  94.  9(5.  101.  102. 
104. 

Carenius,  E.  Regementspastor, 
sedan  kvrkoherde  i  Loiinjoki  af 
A  bo  stift.    .Ir.  I:  57. 

Carisien,  C.  E.  v.  Svensk  di- 
plomat, envové  i  Berlin.  6".  107. 
2(52.     Ar.  1:  2("54. 

Carlb«'rg.    Traktör.    .S.  128. 

Carlsson,  J.  G.  v.  Statssekre- 
terare vid  krigsexpeditionen,  sodan 
president  i  Vasa  lidfiått.  .S.  59.  lo7. 
218.  8i;5.  Ad.  I:  17(».  221.  11:  25. 
Jr  1:  151.  154.  2.5.5.     II:  9. 


—  424 


Carnot,  L.  N.  M.  Fransk  gene- 
ral och  politiker  under  republiken 
och  kejsardömet,    ^k/.  II:  1H'».  827. 

Carpelan,  S.  W.,  friherre.  Lands- 
höfding,  brigadchef  i  Kai-elen  un- 
der Gustaf  III:s  finska  kng.  S. 
276.     Ar.  1:  BOO.  307.  BIO. 

Casström,  S.  N.  Civil  tjenste- 
man,  äfven  omnämd  såsoni  diplo- 
mat; slutl.  kommerseråd.  Ad.  I: 
222.  II:  9B.  94. 

Castello,  L.  de.  Sekreterare 
hos  spanske  ministern  Galvez.  Ar. 
I:  B14. 

Castanie,  A.  G.  v.  Hofpredi- 
kant,  sedan  kyrkoherde  på  Åland. 
Ad.  I:  151. 

Castries,  Ch.  E.  G.  de,  markis. 
Marskalk  af  Frankrike,  emigrant. 
Ar.  II:  1B7. 

Caulaincourt,  A.  A.  L.  de. 
Fransk  krigare  och  diplomat  un- 
der kejsardömet,  slutl.  utrikesmi- 
nister, hertig  af  Vicenza.  Ar.  III: 
2BB— 2B,5.  245. 

Cederhielm,  G.  L.,  1r  i  herre,  so- 
dan grefve.  Hofman  och  militiir, 
öfverstekaramarjunkare,  excellens. 
S.  1!)0.  195.  20B.  204.     ^Ir.  I:  127. 

Cederhielm,  J.  K.,  friherre. 
Kommerseråd,  skriftställare  i  po- 
htiska  ämnen.  Ad.  i:  7B.  89,  II: 
()7—H9.    Ar.  I:  154. 

Cedersparre.  B.  M.,,  fi-n.  G.  m. 
flygeladjutanten  B.  .T.  Rehbinder. 
Ar.  I:  5. 

Coderström,  Antoinette.  Hof- 
fröken,  sodan  g.  m.  grefve  C.  .1. 
J.eijonstedt.    ,S.  242.  B2B.    Ar.  I:  1B8. 

Cederström,  Bro]',  f]-iherre. 
Hofman  och  militär,  hofmarskalk, 
president  i  krigskollegium;  'gene- 
rallöjtnant. S.  212.  242.  m\.  Ad. 
\l:  52.  105.  146.  147.  279.  281.  28B. 
291.  315.  333.  Ar.  I:  36.  62.  63.  74. 
83.  101.  107.  118.  Il:  20.  380.  III: 
24.  27.  40.  42.  54.  155.  162.  164.  165. 
179.  195.  —  Hans  hustru,  f.  Vol- 
tomat.    S.  B02. 

Cederström  Claes,  friherre  (se- 
dan Claesson).  Kapten,  sodan 
öfvorsto,  afsade  sig  adciskapct  1800. 
J(/.  II:  226.  232. 


Cederström,  Jakob,  friherre. 
Officer,  generalmajor,  slutl.  presi- 
dent i  kammarkollegium.  Jr.  Ill: 
174_177. 

Cederström,  Olof  Rudolf,  fri- 
herre, sedan  grefve.  Sjöofficei-, 
slutl.  general-amiral,  statsråd.  Ad. 
1:  199.     II:  2.55.    Ar.  III:    160.  196. 

Cederströfn,  Olof,  friherre. 
Major  vid  fiottan,  slutl.  öfverste- 
löjtnant.    Ad.  II:  207. 

Cederström,  Thure,  friherre. 
Hofmarskalk,  öfveiste  och  general- 
adjutant.   Ad.  II:  251. 

Cederström,  friherre.  S.  200. 
309. 

Celsing,  U.  Diplomat,  envoyé. 
S.  BOB.  '  ^ 

Celsius,  O.  Biskop  i  Lund,  hi- 
storisk författare.  ,S'.  185—187.  190. 
215.  269.  280.  318.  Ad.  1:  97.  Ip 
117. 

Ceracchi.  It;ilionsk  konspira- 
tör.    Ar.  II:  246. 

Champagny,  .J.  B.  N.  do. 
Fransk  diplornat  under  kejsardö- 
met, en  tid  Napoleons  utrikesmi- 
nister, hertig  af  Cadore.  Ar.  Il: 
375.     III:  38, 

Chapman,  F.  H.  af.  Amiral, 
skeppsbyggare.    Ad.  I:  189. 

Chaptal,  J.  A.  c:te  de  Chan- 
teloup.  Fransk  politiker;  iMvcn 
berömd  kemi.st.    Ar.  11:  402. 

Charpentier,  C.  A.  Fänrik, 
slutl.  öfvorstelöjtnant.    Ar.  T:  293. 

Chartres,  Louis  Philippo, 
duc  de.  Sedermera  hertig  af  Or- 
leans ("Orléans-Égalité").  Ar.  l:iM. 
124.  12().  —  Hans  gemål,  född  prin- 
sessa af  Fenthievre.    Ar.  I:  123. 

Chateaubriand,  F.  A  ,  vicomte 
de.  Fr;uisk  skriftställare.  .Ir.  11:67. 

Chaux.  abbé  de.  Fransk  emi- 
grant.   Är.  III:  114.  115. 

Chevalier,  m:lle.  Fransk  .skå- 
despelerska.   Ar.  II:  386. 

Chimaye,  princesse  de.  Ar.  \: 
124. 

Chotek,  R..  grefve.  Österrikisk 
ämb(^tsman,  minister,  "Oboi'stlinrg- 
graf"  i  Böhmcn.    .Ir.  III:  39. 

Christin.  Fransk  emigrant,  po- 
litisk agent.    Ad.  II:  148.  I4!t. 


—  425  - 


Clairfait  (rättare:  Clerfayt). 
F.  8.  C.  J.  de  Croix,  grefve  de. 
öfiterrikisk  härförare,  fiiltmarskalk. 
Ad.  II:  VM.  147.     Ar.  Jl:  7(i.  77. 

Clairfelt,  M.  (förut  L'Eclair). 
Slutl.  geni-ralmajor.  Ar.  1:  VM.  Ill: 
i».  .•)4.  (>7.  Hl  i.  '.)•!.  un.  2:«t.  —  Hans 
hustru,  f.  De  (leer.    Ar.  III:  2m. 

Clerck,  H.,  friherre.  Landshöf- 
ding,  skitl.  k«tngl.  n^d  och  president 
i  Göta  liofrätt.    Ad.  I:  97. 

Cobenzl,  L.  v.,  grefve.  öster- 
rikisk dii)lomat.  vice  kansler  (ut- 
rikesminister) I8(»i-I8().ö.  Ad.  II: 
isi.  244.  Ar.  III:  B-ö.  7.  8.  13.  IG. 
:5().  31.  :V2-:U.  :W.  :39.  4;^— 4.'>. 

Cobiirg.  Friedr.  Josei)li,  prins 
af  Sachsen-Coliurg-Saalfeld. 
Fältmarskalk  i  österrikisk  tjenst. 
Ad.  II:  5(i.  —  "Alla  världens  Co- 
burgar".    Ar.  II:  :}.5(). 

Cock,  C.  L.  Kapten,  slutl.  öf- 
verste.    Ad.  I:  102.  130.  VM. 

Coignv,  markisinna  de.  Ar. 
II:  75. 

Colloredo,  F.  de  Paula  Uan- 
daccar.  furste.  Österrikisk  kabi- 
netts- och  konferensminister.  Ar. 
IT:  90.     III;  3.  4.  7.  13. 

Coltellini.  Italiensk  operasån- 
gerska.   Ar.  1:  112.  113. 

Condé  Jj.  J.,  prince  de.  Fransk 
general,  emigrantarméns  l)efälliaf- 
vare.  Ad.  1:  240.  Ar.  J:  125.  128. 
—  Condé,  m:lle  de.    Ar.  I:  123. 

Condorcet,  M.  .J.  A.  N.  ('.,  mar- 
quis  de.  Fransk  skriftställare  och 
politiker.    Ar.  II:  51. 

Constant  (de  Rebi'C(iuo),  H.  B. 
Fransk  politisk  skriftställare,  m:me 
de  Staels  vän.    Ar.  II:  405. 

Conti,  L.  F.  .T.  de  Bourbon, 
prince  de.  Hofman,  emigrant  un- 
der revolutionen.  Ar.  I:  125.  — 
Hans  gemål.    Ar.  I:  12:3. 

Cordova.  Spansk  amiral.  Ad. 
11:  lfi3. 

Cornwallis,  (  h.  M.,  (lord  Broo- 
me,  markis  (').  En^jcelsk  krigare 
och  statsman,  genoralguvernör  i 
Indien.    Ad.  II:  275.  27<). 

C  or  r  al,  chevalier  de.  Spansk 
minister  i  Stockholm.  -S.  159.  2.58. 
2()3.  2()4.  2H5.     J}-.   I:    3l;{.  ;i8K.  -Wii. 


Corsi,  markis.    Ar.  I:  92. 

Courtomor.  markis  de.  Ar.  I: 
12.5.  12ti. 

('owpert.  lord.  Ar.  I:  87.  iti.  — 
Lady  C.    Ar.  I:  91. 

(b vet,  K.  F.  Hofman  och  mi- 
litär,'slutl.  amiral.    Ad.  II:  1.52. 

C  r  a  w  förd,  .1.  Engelsk  resident 
i  Hamburg.    Ar.  II:  7»!. 

(reutz,  G.  F.,  grefve.  Kansli- 
president, skald.  fe.  '>(i.  57.  205— 
207.  209.  220.  224.  22<;— 228.  231.  2:32. 
2:34.  -im.  237.  241.  243.  25i.  Ad.  I: 
22.  Ar.  I:  29.  :3(l.  .58.  .59.  (i2-«i5. 
101.  140.  3:39. 

Cronhjelm,  (J.  (af  Flostai, 
grefve.  Kongl.  råd,  president.  Ad. 
1:  97. 

Cronhjelm  laf  Hakunge),  A. 
F.,  grefve.  ( )fverstelö)tnant  vid  ar- 
méens flotta.     Ad.  I:  84.  124. 

Cronhjelm,  grefvinna.    S.  2<)1. 

Grönland,  K.  G.  Boktryckare 
i  Stockholm,  kontrollör.    S.  317. 

Cronstedt.  A.  F.  U..  grefve. 
Landshöfding  i  Gefle.  S.  107.  118. 
Ad.  1:  53.  248. 

Cronstedt,  J.  A.,  grefve.  Kam- 
marherre, slutl.  generallöjtnant.  Ar. 
1:  127. 

Cronstedt,  K.  O.  Statssekre- 
terare, vice  amiral:  Sveaborgs  tor- 
riidare.  S.  157.  Ad.  I:  209.  221. 
II:  29—31.  241.  251.  2.5:3.  2.5»).  2(52. 
269.28:3.  ,tr.  II:  3:3.  111:128.28.5. 
287. 

Cronstedt,  N.  A.,  grefve.  Slutl. 
generalmajor,  guvernör  vid  Karl- 
bergs krigsakademi.  Ad.  II:  24.  ;34. 
17.5.  18(i. 

Croy,  duchesse  de,  född  Salm. 
Ar.  I:  32.  12.5.     II:  97. 

Czartoryski,  furste.    Ar.  I:  25. 

Czartoryski,  Ad.  (ieorg,  fur- 
ste. Rysk  statsman,  Alexander  I:s 
vän.    Ar.  Ill:  IH.  :39. 

Czernischeff  (T.schernische\v), 
A.,  grefve,  sedan  fui-ste.  Rysk  ge- 
neral och  diplomat,  slutl.  krigsmi- 
nister.   Ar.  Ill:  401. 


Da  ende  Is.    Holländsk  genenil. 
A<l.  TI:  217. 


426  — 


Dahlerus,  M.  Teol.  lektor  i 
Kalmar,  ( titulär)  pi-ofessor.   S-  297. 

Dalberg,  N.  Litmedikus,  bergs- 
råd. S.  ()B-65.  68.  7B.  74.  176.  182. 
184.  220.  221.  Ad.  I:  277.  278.  II: 
1.  4.    Ar.  I:  32.  402.  405.  407.    II:  1. 

Dalman.    Legationssekreterare. 


Fransk  agent.  Ad.  II: 


Ar.  II:  76. 

Damas. 
12.  l.S. 

Damm.  Grosshandlare,  riks- 
dagsman 1789.     Ad.  I:  69. 

Danmark.  Kristian  VII^  ko- 
nung. S.  228.  232.  323.  Ar.  I:  158. 
159.  II:  86.  406.  -  Hans  gemål, 
drottning  Karolina  Mathilda,  f. 
prinsessa  af  England.  Ar.  I:  159. 
—  Hans  styfmoder,  enkedrottning 
.Juliana  Maria,  född  prinsessa  af 
B]-aunschweig.  Ar.  I:  118.  159.  — 
Hans  son,  kronprins  Fredrik,  se- 
dan konung  Fredrik  VI  af  Dan- 
mark. Ad.  I:  50.  196.  II:  138.  252. 
Ar.  I:  118.  158.  159.  170-174.  III: 
7.  155.  184-188.  201.  203.  204.  — 
Fredrik,  arfprins  af  Danmark, 
Kristian  VII:s  halfbroder.  Ar.  I: 
159.  170- -172.  —  Hans  son,  arf- 
prins, sedan  konung  Kristian 
VIII  af  Danmark.  Ar.  I:  172.  — 
Louise  Augusta,  prinsessa  af 
Danmark,  Fredrik  VI:s  syster,  g.  m. 
hertigen  af  Augustenbiirg.  Ar.  I: 
159.    168. 

Danton,  G.  .1.  Revolutionsman. 
Ad.  II:  109.     Ar.  II;  .53. 

Darelli,  I.  af.  Godsegaro,  eko- 
nomisk författare.    S.  86. 

Darre,  N.  S.  Major,  Kristia)i 
Augusts  adjutant.    Ar.  111:    1.53— 

1.56.    18'2.   18;-5.    188.   189. 

Daschkoff,  furste,    jlr.  II:  240. 

Daschkoff,  K.,  furstinna.  Hof- 
dam  hos  Katarina  II.  Ar.  I:  -58. 
64.  67.  68. 

Daun,  grefve.  Baiersk  liofninn. 
Ar.  I:  78.  79. 

Davousl,  L.  N.  de.  l''ransk  kri- 
ga)'e,  marskalk  af  I^rankrike,  pririce 
(rEckmiihl.    Ar.  Ill:  360.  :•{(;:{. 

Do  Bosche,  G.  J.  Hofmaii  i 
(iiistaf  lll:s  hof,  slutl.  liofmarskalk; 
öfverste  vid  adelsfanan.  S.  h9.  197. 
20n.  202.  203.  270.  303.  309.  312.     Ad. 


I:  266.     II:  .52.  60.  99-101.  241.  251. 
315.  333.    Ar.  I:  36.  177.    H:  96.  397. 

Deboli.  Polskt  sändebud  i  Pe- 
tersburg.   Ar.  I:  67. 

De  Bro  en,  J.  I.  Skådespelare. 
S.  30.5.  Ad.  I:  211.  270.  Ar.  1:  161. 
399. 

De  Carnall,  K.  K.  Guvernör  i 
Vasa  län  i  Finland.    Ar.  III:  373. 

De  G e e r ,  E m a n . .  friherre.  Riks- 
råd. S.  55.  57.  246.  247.  323.  Ad. 
I:  26.  —  Hans  hustru,  f.  v.  Fersen. 
S.  246. 

De  Ge  er,  Karl,  friherre.  Kam- 
marherre, riksdagstalare.  S.  122. 
227.  248.  2.56.  263.  276.  281.  287.  295. 
324.  Ad.  I.  25.  47.  62.  68.  70.  71. 
75.  80.  81.  84—89.  94.  1(54.  168.  189. 
211.  269.  II:  <i.  13.  .38.  98.  101.  231. 
Ar.  II:  172. 

De  Geer,  Love  (Louis).  Kam- 
marherre. Ar.  I:  107.  -  Hans  hu- 
stru, f.  Bielke.    S.  302. 

De  Geer,  Jean  Jacques,  fri- 
herre. Officer,  sedan  titulär  hof- 
marskalk.    Ar.  III:  357. 

De  Geer,  Rob.  Wilh.,  svensk 
friherre,  sedan  finsk  grefve.  Slutl. 
geheimeråd,  ledamot  i  finska  sena- 
ten.   Ar.  Ill:  293. 

De  (i  c  er,  '"fru".  S.  183.  Förmod- 
ligen friherrinnan  C  C  De  Geer, 
f  Ribliing,  änka  efter  hofmarskal- 
ken  frih.  (Ii.  de  Geer  af  Leufsta, 
moder  till  de  ofvannämnda  brö- 
derna Em.  och  K.. .De  (Jeer. 

Degelmann.  nsterrikisk  diplo- 
mat.   Ad.  Il:  181. 

De  la  ciiaiiclle.  Fr.  Löjtnant. 
,S'.  259. 

De  la  (iardio,  Jakob,  grefve. 
Hofman,  militär,  diplomat,  slutl.  en 
af  rikets  herrar.  Ad.  11:  2(t5.  Ar. 
Il:  258.  339.  372.  408.  Hl:  2.  80. 
193.   194.  2(M).  221.  242.  243.  24(i. 

De  la  Gardie,  Karl  .lulius, 
grefve.  (")fvorkammarhori-e  lios 
drottning  Lovisa  Ulrika.  Ar.  1:72. 
—  Hans  husti-n,  född  Stenbock. 
.Iv.  I:  72.  281.  II:  219.  260.  318. 
327.  -  Deras  dotter,  Hodvig  Ul- 
rika De  L'i  («.,  G.  M.  ArinfrUs  liu- 
stru:  So  Annfelt. 


427  — 


Do  hl  (iufdio,  l^ontus.  Ättens 
stamfader  i  Svcrigt',  fältlierre.  Ar. 
IN:  3!)r,. 

De  la  (iardio,  Pontus,  grofve- 
(iunoral,  en  af  rikets  Iierrar.  S- 
275. 

..De  la  (iardic,  Ulrik,  gn-fvo. 
Öfverliofstallniästart.',  laiulsIiOfding. 
.S.  21G.     Ad.  1:  242.     II:  25S. 

De  la  Cirange,  A.  F.  Ryttniä- 
.stare,  sedan  major.  S.  200.  213. 
Ar.  I:  75.  101.  107.  108. 

De  La  val,  C.  C  Öfvor.stc  Ad. 
]-.  l«5. 

Delande.  S.  242.  Mö.jl.  miss- 
skrifning  för  Deland  iL.  A.,  kam- 
niartjenare  hos  drottning  8otia 
Magdalena). 

Boktryckare  i  Stock- 
2Hy.     Ar.  11  T:  24i)- 


Fransk   emigrant. 


Delen,  c 
holm.    Ad.  Il 
251. 

Dellesalle 
Ar.  IF:  BIH. 

Demidoff.  Rysk  godsegare.  Ar. 
II:  299.  313. 

Denisoff.  Rysk  general.  Ad.l: 
174.  170.  210.     Ar.  I:  2i)3. 

Des  Cars.    Se:  Escars. 

hesprez,  L.  J.  Dekorationsmå- 
lare, arkitekt.    S.  317.   Ar.  1:  94.  99. 

Dessalines,  J.  ,1.  "Negergenc- 
ral",  keisaro  af  Hayti  under  namn 
af  .Takob  I.    Ad.  II:  322. 

D essen.  Rysk  amiral.  Ad.  I: 
37.  42.  m.   179. 

Devonshire,  U.,  f.  Spencer, 
hertiginna  af.  G.  m.  Will.  Caven- 
dish,  8:do  hertig  af  Devonshire.  Ar. 
Ill:  51. 

Devouges,  F.  Daubonne.  Gu- 
staf III:s  kammartjenare.  Ad.  I: 
(JO.  75. 

Didron,    K.   J.     Major. 
Ad.  I:  105. 

Dietrichstein,   grofve 
vernör  i  Mähren.    Ar.  III 

Di  no,  E.,  duc  de,  sedan  duc  de 
Talleyrand-Périgord.  G.  med 
prinsessan  l^orothée  af  Kurland, 
som  ärfde  hertigdöjnet  Sagan,  livar- 
igenom  äfven  denna  hertigtitel  öf- 
vergick  till  huset  Talloyrand.  Ar. 
II:  35(>. 


,S.   131. 


v. 

H8. 


Gu- 


l»iu'off,  grofvo.  Kysk  <liploma(. 
-Ir.  II:  172.  -  Hans' hustru.  Ar. 
II:  Ifi,-).  179.  IKJ. 

l>ohna,  A.  M.  D.,  grofve.  Officer 
vid  lifgardet.  sluil.  kii[)ten.  S.  212. 
.1/-.  I:  i:k 

l»olgoruki..  (!.,  furste.  Rysk  ge- 
neral och  diplomat.  Ar.  1:  21.  (?)II: 
29S.  Ill:  7(1. 

Doria.  Romersk  [»rincipo.  Jr. 
I:  91).  10(1. 

Drake.  Engelsk  diplomat.  J'/. 
II:  :^25. 

Drewitz.  Rvsk  general.  Ar. 
I:  22. 

Dreyer,  .1.  Köpman  i  Stoik- 
holm,  sedan  handolsliorgmiistaro. 
Ar.  1:  71. 

Kouglas,  R.  D.,  grefve.  Lag- 
man.    Ad.  II:  12:-}.  124. 

Drufva,  K.  J.  Kammarherr» •. 
Ad.  II:  88. 

Drysén.  T.  S.  Kyrkoherde,  se- 
dan pastor  priinarius  i  Stockholm. 
Ad.  II:  202. 

Dubb,  P.  Läkare,  försto  fältiuij- 
dikus.    Ad.  II:  :}02. 

Diiben,  A.  8.  v.,  fröken.    Vitter. 

.S.  9H. 

Diiben,  II.  .1  v.,  frihorro.  Envoyé, 
hofmarskalk.  N.  2(S3.  312.  Ad.  J: 
49.  12:i.  i;53  142.  144.  145.  151.  1.58. 
251.  Ar-  I:  :^87.  —  Hans  hustru,  f. 
af  Petersens.    S.  302. 

Diiben,  K.  W.  v.,  grefve.  Riks- 
råd. S.  58.  107.  2.5-1.  Ad.  I:  KW. 
170.     Ar.  I:  3:^. 

Du  Bois  de  la  Mötte,  marki- 
sinna.  Dotter  af  franske  amimssa- 
dören  Du  Pons.  S.  2i:J.  222.  242. 
289.  294.  :-}23. 

Du  bois  de  Crancé.  Fransk  ja- 
kobin.    All.  I:  244. 

Dubordiru,  .T.  A.  Svensk  sjö- 
officer, major.     .!/•   I:  3(U. 

D  ii  ek  er.  K.  F.,  grefvu.  Major, 
godsegare.     .1'/.  I:  99. 

Ducos,  l\.,  grefve.  Fransk  po- 
litikor,  republikens  direktor,  under 
kejsardömet  senatens  vicepresi- 
dent.    Ad.  I:  2 k;.  219. 

Duga/.on,  m:me.  Fransk  skå- 
despelerska.   Ar.  I:  12.5.  12(>. 


—  4^8  — 


Dumouriez,  Ch.  Fr.  Fransk 
general,  öfverlöpare  från  republi- 
kens tjenst.  Ad  II:  37.  56.  135.  ^Ir. 
II:  6.5.  76.  78.    III:  51.  106.  343.  388. 

Duncan.  Engelsk  amiral.  Ad. 
Il:  182. 

Duphot,  L.  Fransk  general.  Ad. 
II:  189. 

Dupuy,  E.  Skådespelare  och 
sångare.    Ad.  II:  211. 

Durazzo,  markis.    ^4/-.  I:  117. 

Du  Rietz,  A.  R.,  friherre.  Ge- 
nerallöjtnant, landshOfding  i  Göte- 
borgs och  Bohuslän.  S.  279.  Ad. 
I:  51.  229. 

Dur  o  C,  G.  C.  M..  hertig  af  Fri- 
aul.  Fransk  general,  Eapoleons 
adjutant.    Ad.  II:  273.  :326. 

buwall,  .T.  D.,  friherre.  Gene- 
rallöjtnant, riksdagstalare.  S.  287. 
Ad.  i:  50.  99.  106.  111.  116.117.  120. 
123.  133.  140.  142.  144.  145.  151.  1.54. 
1.58.  211.  2.52.    II:  8.  38.    Ar.  II:  172. 

Dyring,  E.  F.  v.  (Diiring). 
Dansk  generalmajor,  slutl.  general. 
Ar.  I:  237. 

Döbeln,  G.  K.  v.,  friheiTe.  Ge- 
nerallöjtnant. Ar.  Ill:  126.  228. 
249. 


Ebel.  Handlande  i  Stockholm. 
Ad.  II:  47.    Ar.  II:  99. 

Eberhardt,  -T.  H.  Lektor  i 
Hernösand,  sekreterare  i  bibelkom- 
missionen, historisk  författare.  Ad. 
I:  145.  261. 

Eckerman,  K.  F.  (Ekerman). 
•Justitieborgmästare  i  Stockholm, 
.b'.  99.  208.     Ad.  I:  61.  ICMj.  1.50. 

Eckermann,  B.  c  Skådespe- 
lerska, hertig  Karls  mätress.  S. 
183. 

Eckleff,  K.  Fr.  v.  Kansliråd. 
S.  79. 

Edelcrantz,  A.  N.  (Glewberg, 
adl.  E.).  Ledamot  af  Sv.  Akademi- 
en, slutl.  president  i  kommersekol- 
legium, friherre.  S.  295.  Ad.  II: 
122.  12(). 

Edelcreutz.  D.  (Ahlberg,  adl. 
E.).  T.  f.  polismästare  i  Stockholm, 
sedan  landshöfding,  friherre.  Ad. 
11:  269.  is»;. 


Eden,  A.  Engelsk  diplomat.  6'. 
250. 

Edenhjelm,  J.  G.  Löjtnant. 
S.  291. 

Edman,  .J.  E.  Expeditionsse- 
kreterare. Ad.  II:  91.  113.  114.  123. 
128.  130.  131.  155.  156.  Ar.  II:  269. 
270.  274. 

Ehrenbill,  U.  G.  Öfverste,  se- 
dan landshöfding,  slutl.  president 
i  statskontoret.  S.  250.  Ad.  Il: 
28.  115. 

Ehrenborg,  M.  Öfverstelöjt- 
nant.    Ad.  I:  81. 

Ehrencrona,  E.  F.  G.,  friherre. 
Hofstallmästare.  Ar.  I:  143.  — 
Hans  hustru,  född  Rudenschöld. 
Ar.  I:  143. 

Ehrenheim,  F.  W.  v.  Diplo- 
mat, kanslipresident,  friherre.  Ad. 
II:  156.  173.  184.  194.  211.223-22.5. 
236.  241.  2.50.  251.  2.58.  :306.  315.  331. 
334.     Ar.  III:  46.  58.  64.  124. 

Ehrenheim,  .T.  L.  Hofrättsråd, 
sedan  vice-president  i  Svea  hofrätt 
Ad.  II:  159. 

Ehrenmalm,  .1.  G.  Kornett  vid 
Nylands  dragoner,  slutl.  major.  Ar. 
I:  53. 

Ehrenstolpe,  K.  H.  Guvernör 
i  Uleåborgs  län.    Ar.  Ill:  373. 

Ehrenström,  .J.  A.  Kongl.  se- 
kreterare, sedan  regeringsråd,  slut- 
hgen  ryskt  statsråd.  6".  107.  109. 
149.  150.  Ad.  II:  70.  76—78.  83. 
85  -  92.  140.  165.  258.  Ar.  I:  279. 
327.  334.  336.  404.  II:  2.  4.  14.  23. 
28.  87.  90.  91.  117.  158.  161.  163. 
164.  168.  171—174.  176.  183.  184.  188. 
190.  193-196.  198-201.  20:J.  20<i. 
207.  215.  218.  262.  264.  266-277.  280. 
285.  28ti.  304.  305.  320.  3:35.  387.  391 
-393.  404.  III:  9.  10.  18.  51.  52. 
118.  119.  121.  125.  191.  192.  198.  2.52 
-256.  264.  271.  281.  282.  284.  293. 
303.  :517.  :320.  mi.  402.  403. 

Ehrenström,  N.  F.  Öfverste- 
löjtnant.  setlan  öfverste.  Ad.  11: 
70.  77.  78.  Ar.  11:  215.  218.  264. 
Ill:  201. 

Ehrensvärd,     Aug.,     grofve. 
Fältmarskalk,  Sveaborg.s  grundläg- 
gare.    6'.  58.    Ar.  1:  7.    III:  403.  - 
Hans  enka,  f  Adlorhcim.    -S.  221. 


—  429 


Ehrensvänl,  KarlAu^'..  ^Tof- 
ve.  Genei-alaiiiinil;  konstlildsof.  .S. 
59.  157.  iOi».  -iK).  •22\.  2!t4.  Ad.  I: 
XXV.  181.  is:j.  isit.  2:5(1.  ]J:  2U.  1U7. 
Ar.  I:  98.    II:  ss. 

Ehrensvärd,  Karl  Aug.,  fri- 
herre. Militär  och  diplomat;  ge- 
nerallöjtnant, envoyé.  Ad.  II:  24(i. 
•249.  2.58.  :V2<i.  Ar  Ti:  4(K).  102.  Ill: 
23.  :W. 

Ehrensviird,  Karl  Frodr.,  IVi- 
herre.  Eojlnant,  invecklad  i  ko- 
nungamordet 1792.  Ad.  I:  27;}.  II: 
17-22.     Ar.  II:  .59. 

Ehrenisvärd,  Gust.  Joh.,  fri- 
herre- Kammarherre,  envoyé,  me- 
moarförfattare.   S.  .58. 

Ehrnrooth,  K.  (i.  ofvorstelöjt- 
nant,  sedan  generalma^ior.  .1»-.  I: 
2()(  I. 

Ekeblad,  K.  .!.,  grefve.  Öfver- 
stekammarjunkare.  landshöfding  i 
Skaraborgs  län.  -S.  122.  1-19.  172. 
271.  3U1— :JO(J.  Ad.  I:  91.  242.  11: 
•205.  Ar.  I:  37.  44.  70—72.  1:59.  2;$2. 
III:  149. 

Ekerman.  1>.  B.  Prost  och  kyr- 
koherde i  Linköpings  stift;  riks- 
dagsman.   Ad.  I:  96.  97. 

Ekholm,  E.  Notarie  vid  bok- 
auktionskammaren; skriftställare 
och  tidskriftsutgifvare.    .S.  97. 

Ekman,  K.  (1.  Staiskommissa- 
rie.    Ad.  1:  221. 

Ekmansdorff.  Finsk  ofticer. 
Ar.  II:  ;59(). 

Ekmansson,  J.  8.  Bokhandels- 
och  boktryckeriombudsman;  förut 
boktryckare.    Ad.  Il:  270. 

Ekman,  O.  Riksdagsman  i  bon- 
deståndet.   Ad.  I:  2(i2. 

Elers,  .J.  Kansliråd;  skriftstäl- 
lare.    .S.  m.  254.     Ad.  I:  lo;5.  170. 

EUiot,  Sir  Hugh.  Engelsk 
diplomat.  8.  10;-5.  270.  27:5.  274.  Ad. 
1:  51— .5:^.  Ar.  I:  225.  2:57.  2:^9.  242. 
II:  85.  :-340. 

E 1  m  é n .    Kapten.  Ad.  i :  1 2(J.  ls9. 

Enehjelm,..  P.  af  (Hellenius, 
adl.  afE.).  Öfvorstelöjtnant,  An- 
jalaman.    Ad.  I:  119.  2i(i-2lH. 

Engeströin,  Jak.  v.  Kansli- 
råd,   invecklad    i    konungamordet 


1792.  .'5.  :55.  Ad.  1:  124.  14o.  2.5.5. 
2(il.  27ti.  277.     II:  5.   17-22.  :i8. 

Engeström,  Joh.  v.  Kongl. 
sekretorare.  Ad.  1:  8;^.  xi.  94.  UA. 
2()1.  274.     II:  .5.  lH-22. 

Engeström.  Lars  v.  Diplomat, 
slutl.  statsminister  för  utrikes  ären- 
den, grefve;  memoarförfatt;ue.  8'. 
6.  Ad.  1:  XIV.  XV.  XVII.  xxv.  222. 
II:  27.  31.  41.  (>1.  1.59.  2<Ni.  2.50.  :^24. 
Ar.  I:  1:J.  247.  3i:i.  i^lti.  II:  2:5.  m. 
99.  107.  212.  2i;5.  2:55.  :5:5:5.  15.52.378. 
III:  1.  .50.  51.  7.5.  115.  lUi.  1H7.  19H. 
205.  20<i.  209.  220.  251.  253-257.  3-2H. 
:592.  :^93. 

Enghien,  L.  A.  H.  de  Bourbon, 
duo  d'.  Emigrant,  Napoleons  oflér. 
Ad.  II:  325.  :^2(;.    Ar.  I;  123.    III:  :52. 

England.  Georg  III.  Konung. 
Ad.  11:  251.  Ar.  II:  29.  -  Hans 
söner:  Adolf,  ht-rtig  af  Cambrid- 
ge. Ar.  II:  121.  :547.  111:  17:5.  - 
Fredrik,  hertig  af  York.  Ar.  11: 
:348.  111:  173.  —  Hans  brorsson. 
^Vilhelm  Fredrik,  hertig  af 
CUoucester.  Ad.  II:  285.  25XJ- 
292.  299.  301.  diM.  :3<:)5. 

Engman.    Köpman.    .S.  2S2. 

Engzell,  (i.  Prest.  slutl.  kyr- 
koherde i  Limds  stift,  vitter  för- 
fattare.    Ar.  I:  245. 

Enhörning,  G.  F.  Stadsnotii- 
rie.    Ad.  I:  271.    II:  5.  18. 

Eneroth,  O.  (i  texten  orätt  En - 
roth).  Hofpredikant.  kyrkoherde 
i  Hedvig  Eleonora  församling  i 
Stockholm,  sedan  i  Getle.  8".  123. 
187. 

E  n  s  t  r  ö  m ,  "madam".  Städerska. 
6'.  66. 

Eriksson.  Lars.  Armfeliska 
ättens  stamfader.    Ar.  I:  l. 

Eskilsson.  Ofticer  vid  llottan. 
Ad.  II:  31. 

Escars,  V.  N.  de  Pérusse,  l>a- 
ron  d"  (sedan  duc  Des  Cars). 
Fransk  general,  fran.ska  prinsarnas 
sändebud,  emigrant,  under  restau- 
rationen öfverhofmarskalk  hos  Lud- 
vig XVIII.  Ad.  I:  24:3.  II:  i:5.  «;. 
Ar.  I:  37(5.  397.  II:  67.  8<>.  .S7.  9H. 
-  Hans  broder,  grefve  d' Escars 
^Ir.  II:  137.  —  Dennes  hustru,  grof- 
vinnan  d'E.    Ar.  II:  72.  si.  s2. 


-  430 


Essen,  Fredr.  Ulr.  von,  fri- 
herre. Kammarherre,  riddarhusta- 
lare.    Ad.  I:  7. 

Essen,  Hans  Henr.  von,  fri- 
herre, sedan  grefve.  Den  föreg:s 
son;  hofman  och  militär,  sluti.  fält- 
mary]\alk.  riksståthållare  i  Norge. 
.S.  Ii!».  10!».  111.  112.  IIG.  212.  243. 
2(i3.  277.  29;-5.  30:-5.  323.  324.  Ad.  I: 
168.  26.5.  II:  103.  104.  127.  14(i.  147. 
l.öO.  152.  1.54.  1.5(5.  170.  333.  Ar.  I: 
36.  58.  63.  m.  74.  75.  77.  78.  83.  100. 
101.  108.  116.  119.  1.59.  384.  390.  391. 
II:  342.  III:  40.  49.  53.  64.  69.  82. 
83—85.  88-94.  96-101.  103.  105- 
107.  160.  191.  209.  .391. 

Essen,  Nils  Didrik.  Öfverste, 
shitl.  generallöjtnant.    Ar.  I:  188. 

Essen,  Didr.  Adolf.  Kornett, 
Anjalaman;  lifdömd,  men  benådad, 
slutl.  öfverstelöjtnant.  S.  325.  Ad. 
I:  .58.  187. 

Estaing,  ('.  H.,  c:te  d'.  BYansk 
krigare,  vice  amiral.    Ar.  I:  128. 

E  s t  e  n  b e  r g ,  K.  A  ssessor,  sedan 
hofråttsråd;  skriftställare.   Ad.  1: 19. 

Esterhazy,  furste.    Ar.  I:    107. 

Eurén,  G.  Förste  expeditions- 
sekreterare, Upsala  univ.:s  kans- 
ler ssekreterare.    Ad.  II:  1()<). 

Ev  el  i  US,  J.  Hofrättsråd;  sedan 
ledamot  af  högsta  domstolen.  Ad. 
I:  169.    II:  159. 


Eagelin.  G.  M.  ArmfeUs  be- 
tjent.    Ar.  I:  198. 

Fagorström,  K.  J.  Borgmä- 
stare i  Uleålioi-g,  riksdagsman.  S. 
132.     Ad.  II:  7. 

Fahnehielm,  V.  K.  Major,  slut- 
ligen öfverste.  Ar.  I:  292.  "293.  295. 
297. 

Fahnehjelm,  P.  U.  Kammar- 
revisionsråd. sedan  vice  president. 
Ad.  I:  224. 

Falken  borg,  G.  H.,  friherre, 
liandshöfding  i  Kronobergs  län.  Ad. 
I:  131. 

Falkenberg,  M.,  grefve.  Riks- 
råd. .S.  51.  .52.  64.  ()5.  2.50.  251.  Ad. 
I:  16S.     Ar.  II:    Ih. 


F  a  1  k  e  n  g  r  e  n ,  K  r . ,  friherre.  Vice 
amiral,  riksråd.  S.  51.  52.  2.50.  251. 
253. 

Fan  t,  E.  M.  Professor  i  histo- 
ria vid  Upsala  universitet.  S.  6 
-8.  252. 

Fant,  .J.  M.  Domprost  i  Vester- 
ås.  S.  185-187.  190.  199.  Ad.  I: 
127.  146. 

Felix,  F.  M.  M.  Skådespelare, 
sedan  språkmästare  vid  Karlberg 
med  professors  titel.  .S'.  281.  Ar. 
II:  25. 

Fénélon.  Fransk  diplomat,  le. 
gationssekreterare  i  Stockholm. 
Ad.  II:  .331. 

Ferrner,  B.  Kansliråd,  skrift- 
ställare.   Ad.  I:  81.  136. 

Forsen,  Fredr.  Axel  v.,  grefve. 
Riksråd,  fältmarskalk.  S.  35.  49. 
60.  72.  104.  190.  208.  210.  234.  235. 
239.  247.  251.  2.55.  256.  273.  274.  2m. 
299.  .304.  306.  308.  322.  Ad.  I:  xvii. 
15.  16.  18.  28.  29.  62.  68.  73—75.  78 
—82.  84.  86-88.  91—95.  102.  107. 
111.  113.  115.  120.  KiO.  164.  165.  16K. 
189-191.  204.  229.252.269.  11:117. 
118.  Ar.  I:  35.  44.  47—53.  69.  70. 
139.  248.  396-398.  -  Hans  hustru, 
f.  De  la  Gardie.  S.  255.  304.  Ar. 
I:  47.  397. 

Fersen,  Hans  Axel  v.,  grefve. 
Den  föreg:s  son,  slutl.  riksmarskalk. 
.S'.  212.  Ad.  I:  241.  II:  84.  1()9.  194. 
201.  205.  209.  210.  235.  241.  251.  25s. 
259.  315.  324.  3.32.  Ar.  I:  75.  77. 
78.  82.  83.  85.  93.  94.  100-102.  125. 
218.  220.  360.  362.  II:  75.  76.  7s. 
18().  209.  234.  277.  283.  351.  3.52.  35 1. 
400.  III:  16.  56.  78.  79.  111.  191. 
223.  224.  225.  226.  236.240.244.250. 
..  Forsen,  Karl  Peinh.  v.,  grefve. 
(")fverhotjägmästare.  S.  60.  ^4»-.  1: 
35.  46.  70.  160.  -  Hans  hustru,  f. 
Sparre.    S.  304.    Ar.  I:  46. 

Fersen,  Fa  b.  Reinh.  v.,  grefve. 
Hofman,  slutl.  öfverstekammarher- 
re,  en  af  rikets  herrar.  Ad.  II:  41. 
1.52.  235.     Ar.  II:  315.  324. 

Fersen.  Ry.sk  general.  ^1(/.  II: 
111. 

Fieandt,  A.  F.  v.  Kapten.  Ad. 
I:  119. 


—  431    - 


Flach,  K.  (i.  Militär,  sedan 
landshöfding,  slutl.  tuliinsiirjctor. 
Ar.  III:  182. 

Flavigny,  grefve  de.  Fransk 
minister  vid  hofvet  i  Parma.  Ar. 
i:  11.".. 

Fleming,  Kl-,  friheire,  sedan 
grefve.  Hofman,  riksmarskalk, 
statsråd.  Ad.  I:  xxiv.  II:  147.  ir.-j. 
150.  20it.  :W(). 

Fleury,  due  de    Ar.  I:  124. 

Fleury,  vicomte  de.     Ar.  IT:  «2. 

Flodin^  J.  (i.  Öfverhofpredikant. 
slutl.   biskop   i    Vosterås.    .S.    1«7. 

HK).  1951.  202.  222.  20.").  :52:-i.  A(l.  1: 
129.  2(il.  Il:  1K().  202.  20-?.  20.").  2:W. 
284. 

Florida  Blanca,  J.  M-,  grefve. 
Spansk  statsman,  minister  under 
Kaii  IIl:s  och  Karl  lV:s  regerin- 
gar.   Ar.  I:  iiW. 

Flygare,  J.  Borgmästare,  titu- 
läi)  lagman.    Ad.  I:  25:-}. 

Flygarell,  K.  F.  v.  Hofjunkare. 
Ad.  i:  124.  127. 

Fock.  General  i  rysk  tjenst; 
godsegare  i  Viborgs  län.  Ar.  Ill: 
;{02. 

Fock.  G.  W.  (Jenerallöjtnant. 
Ad.  II:  2Ji5. 

Fontaine.    S.  2.59.  2(50. 

Forsell,  K.  O.  (adl.  af  F.).  Ad- 
jutant hos  kronprinsen  Karl  Au- 
gust, slutl.  öfverste,  öfvordirektör 
för  landtmäteriet.    Ar.  111:  18(5. 

For  se  Hes,  S.  af.  Kammarjun- 
kare,  slutl.  landshöfding.  Ar.  I: 
127. 

Forssenius,  M.,  f.  Piydenius. 
Enka  efter  biskopen  i  Skara  stift 
.\nd.  F.    S.  271. 

Forster.  Källarmästare.  Ad.  II: 
70.  87-91.  Ar.  II:  215.  270.  271. 
274.  27fi.  277. 

Foster,  A.  J.  Engelsk  dijilomat, 
anställd  vid  de  nordiska,  sedan  vid 
det  sardinska  hofvet.  Ar.  III:  187. 
:590. 

Fouché,  J.,  duc  d'Otrante.  Na- 
poleon l:s  i>olisminister.  Ar.  11: 
402.  40:"). 

Fi)ugt,  Elsa,  ft'u.  Poklrycker- 
sku  i  Stockholm,  författarinna.  S. 
2;{.'".. 


Fuurnier,  .1.  A.  Franf^k  han- 
delsagent, bekant  för  sin  verksam- 
het vid  tronföljarvalet  Ihio.  Ad. 
II:  10(5. 

Franc,  U.  (J.  stats.sekreteraro, 
öfverpostdiroktor.  N.  •*">.  ')9.  lo7. 
los.  11((.  KU.  17:5.  IH."..  199.  2<>».  292. 
:U2.  Ad.  I:  17o.  222.  2:^K.  24r,.  II: 
27.  71.  7(5.  8;{.  H7.  90.  14:J.  l<)5.  Ar. 
I:    VA.    "y.    100.    119.    2(51.    2<5.').  :W4. 

m9.  :M:0.  :-55."j.  :W51.  :^(52.  :«>4.    II:  :^(). 

48.  .50.  71.  8(5.  87.  9K.  108.  119.  VATk 
1;}(5.  l.")7.  l.")8.  1(52.  1(5:5.  1  C.H.  21(5.  2(i2. 
2(5-5.  271.  274.  282.  ;591. 

Franrken,  H.  K.  v.  Vice  ami- 
ral.   Ad.  II:  2.")B. 

F r  an  k  1  i  n ,  B.  Amerikansk  stats- 
man och  skriftställare.    Jr.  II:  (»7. 

Frankrike.  Taidvig  XV,  ko- 
nung. .!>•.  I:  2.  -  Ludvig  XVI, 
konung.  Ad.  I:  2:59.  210.  244.  24.5. 
II:  m.  :57.  5::5.  191.  Ar.  I:  12:5  I2(i. 
128.  129.  nm.  ;577.  II:  5:-5.  .5S.  i»;. 
10;^.  —  Hans  gemål,  drottning  Ma- 
rie Antoinette,  ärkehertiginna  af 
Ö.sterrike.  ,S.  102.  lo:5.  Ad.L^AU. 
240.  II:  13(5.  AH.  ;5(J0.  Ar.  I:  12:5  - 
12G.  129.  i:-50.  II:  .5:-5.  150.  —  Deras 
son,  Louis  Charles,  dauphin 
("Ludvig  XVII").  Ad.  I:  2:-59. 
II:  VAö.  Ar.  I:  12:5.  —  Ludvig 
XVIII,  konung,  förut  grefve  af 
Provence  (''Monsieur" j.  Ad.  I: 
2:-59.  240.  II:  19;5.  217.  :-5:52.  :5;55.  Ar. 
I:  125.  128.  129.  II:  (58.  40<X  40(i. 
III:  390.  -  Hans  gemål,  f.  prin- 
sessa af  Sardinien.  .1/-.  I:  12:5. 
125.  —  Karl  X,  konung,  förut  gref- 
ve af  År  tois.  yid.  I:  240.  24:5.  II: 
i:35.  3:52.  .1?-.  I:  12:5.  125.  :5(52.  II: 
(52.  —  Hansson,  Louis  Antoine, 
duc  d'Angouléme,  efter  julirevo- 
lutionen duc  de  Ma  me.  Ad.  II: 
:-5:^3.  —  Louise,  prinsessa  af  Frank- 
rike, Ludvig  X\':s  dotter.  Ar.  1: 
127.  —  Hennes  svstor  Elisabeth, 
prinsessa.  A<l.  II:  110.  Ar.  I:  12.5. 
129. 

Franzén.  F.  M.  Skald,  biskop. 
Ar.  Ill:  10.  404. 

Fredenheim,  K.  Fr.  ( Mennan- 

der,  adl.  Fr.).    CereinonimäsUire, 

ufverinlendent.    .S.  2:57.    Ad.  I:  i.\. 

-   Hans  hustru,  f.  lleblte.   .s'.  312. 


—  432  - 


Fredenstjerna,  A.  Vice  pre. 
sident  i  Svea  hofrätt.    Ad.  II:  77- 

Fredrik  T.  Konung  af  Sverige. 
S.  52. 

Fredrik  Adolf.  Hertig  af  Ö- 
stergötland.  .S'.  62.  75.  87.  88.  176. 
216.  220.  234.  268.  270.  274.  290.  299. 
B02.  Ad.  I:  49.  71.  72.  96.  124.  II: 
1.  22.  24.  62.  102.  152.  166.  20,3.  235. 
237.  278.  Ar.  I:  146.  147.  266.  267. 
390.  394.  398.  IT.  1 .  20.  48.  205.  358. 
359. 

Fredrika  Dorotea  Vilhelmi- 
na. Drottning  af  Sverige.  Ad.  II: 
169-172.  183.  203.  214.  225.  226.  237. 
256.  258.  263.  267.  278.  285.  286.  291. 
299.  315.  322.  323.  330.  334-336.  Ar. 
III:  20—27.  40.  50,  278. 

J'rese,  G.  K.  de.  Sjöofficer,  slutl 
kontreamiral.  S.  250.  Ad  I:  183. 
II:  208.  -  Hans  hustru,  född  de 
Fre  se.     S.  250. 

Frese,  .T.  H.  de.  Officer  vid 
gardet,  sedan  förflyttad  till  Karel- 
ska jägare-regementet.    Ad.  II:  46. 

Friesendorff,  Fr.  v.,  friherre. 
Riksråd.    S.  309. 

Friesendorff, Fr.  U.  v.,  friherre. 
Hofmarskalk.    S.  309. 

Friesendorff,  Ad.  Ludv.  v.,  fri- 
herre. Militär;,  slutl.  generallöjt- 
nant. Ad.  II:  166.  235.  286.  Ar. 
I:  305. 

Friesendorff,  Gust.  Didr.  v., 
friherre,  öfvei-stelöjtnant.  Ad.  I 
222. 

Friesendorff,  Fredr.  Elisab 
v.  Hoffröken,  sedan  g.  m.  hofmar 
skalken  friherre  D.  Stjerncrona.  Ad 
II:  171.  172. 

Frietzsky,  Cl.  de.  Hrukspa 
tron,  direktör,  riddarhustalaro.  S, 
122.  132.  1.39-144.  146.  Ad.  I:  27 
62.  72-74.  78.  80.  82.  94.  95.  119 
164.  168.  255.  262. 

Friman.    .S'.  254. 

Fröberg.    Kapten.    Ar.  I:   235. 

Frölich,  D.  G.,  grefve.  Hof- 
Htallmästare,  öfverstelöjtnant.  Ad. 
11:  283.  315. 

K  un  c  k,  Karl,  friherre.  Riksråd, 
fader  till  de  bada  följande.    Ad.  I:  7. 

Funck,  Frcdi-.  Ad.  II Ir-,  friher- 
re.    OfverstelrijIiiaMt.     Ad.  1:  222. 


Funck,  .J.  Thure,  friherre.  Löit- 
nant.    Ad.  I:  271.    II:  18. 

Furumark,  .J.  H.  Öfverstelöjt- 
nant. sedan  öfverste.    Ar.  III:  187. 

Fust,  O.  M.,  adl.  Nordenstjer- 
na.  Kontreamiral,  sedan  vice  ami- 
ral.   Ad.  II:  205. 

Fager  hj  er  t  a,  K.  G.  Kongl. 
lifdrabant.    Ad.  I:  132. 


Gadd,  P.  A.  Professor  i  Åbo, 
plantagedirektör.    S.  264.  , 

Gadolin,  J.  Biskop  i  Åbo  stift. 
S.  264.    Ad.  I:  81.  163     Ar.  I:  379. 

Gadolin,  A.  C.  Löjtnant,  An- 
ialaman.    Ad.  I:  216.  219. 

Gaetano,  O.  Neapolitansk  hof- 
man.    Ar.  I:  107. 

G  ägarin,  G.,  furste.  Rysk  di- 
plomat.   Ar.  III:  77.  78. 

Gagneraux,  B.  Fransk  målare, 
svensk  hofmålare.    Ar.  I:  98.  99. 

(Jahn,  J.  G.  Assessor  1  bergs- 
kollegium.   S.  221.    ^(f.  1:211.  ^ 

Gahn,  H.  J.  Generalkonsul  i 
Cadix.    Ad.  II:  239. 

Gahn  af  Colquhoun,  K.  P. 
Militär,  slutl.  generalmajor.  Ar.  I: 
296.  297.  III:  1.30.  131.  137.  138. 
166. 

Galitzin,  fui-ste.  Fältmarskalk. 
Ar.  I:  20.  63. 

Galitzin,  D.,  furste.  Rysk  mi- 
nister i  Wien.    Ar.  II:  98.  141.  158. 

Gäll,  .T.  .J.  Anatom  och  freno- 
log,  praktiserande  läkare.  Ad.  III: 
72. 

Gallo,  marchese  Del.  Neapoli- 
tansk diplomat,  verksam  i  Wien. 
sedan  i  Paris.  Ad.  II:  163.  181.  Ar. 
II:  234.  238.     Ill:  45. 

Galvez,  chevalier  de.  Spansk 
diplomat,  minister  i  Petersburg.  S. 
158  l<i3.  Ad.  T:  195.  Ar.  I:  312- 
316.  319.  322. 

Ganthoaume,  H.  de,  grefve. 
Fransk  amiral,    Ad.  II:  273. 

Gartierg,  K.  Köpman  i  Gefle. 
H.  150. 

(^aussen,  X,  chovalier  de. 
Fransk  chargé  d"affaires  i  .Sveritr'^ 
S.  251.  253.  2r>6.  2VI.  290.  3()7. 


433 


({edda,  C  ^[ajor,  sedan  gene- 
raladjutant. .S.  116.  117.  Ar.  Il: 
384. 

Geijer,  E.  G.  Professor  i  Up- 
sala,  häfdatecknare.     .1'/.  I:  xxiii. 

Gen  t  z,  Fr.  von.  Politisk  skrift- 
ställare, företriidesvis  verksam  i 
<')storrikes  tjen&t.  Ad.  II:  :i:Vi.  ^Ir. 
III:  12-14.  32.  34.  37.  44-4fi.  51. 
61.  62.  68.  334.  384. 

Genua,  dogen  af  (1793):  Giu- 
seppe  Maria  Horia.  Ar.  II:  117. 
118. 

Georgii,  P.  E.  Landshofding, 
.sedan  ledamot  af  högsta  domsto- 
len.   Ad.  II:  28(J. 

Gertten,  K.  M.  v.  Öfverste.  .UL 
I:  69.  94.  164.     Ar.  1:  254. 

Geusau,  baron  von.  Badisk 
öfverkammarherre  och  generallöjt- 
nant.    Ad.  II:  284. 

Giamboni,  markis.  Kammar- 
herre.   Ar.  II:   122.  120.  212. 

Gillberg,  J  Professor;  gravör. 
Ad.  I:  231. 

Gimart,  m:lle.  Fransk  skåde- 
spelerska.   Ar.  I:  129. 

Gissler.    Direktör.    S.  8(). 

O  i  u  Ii  an  i,  A.  Piranesis  spion. 
Ar.  II:  142.  143.  265. 

Gjörwell,  K.  K.  As,sessor,  bi- 
bliotekarie, historisk  samlare.  Ad. 
II:  64.    Ar.  II:  244. 

Glansenstjerna,  L.  K.  Kap- 
ten, Anjalaman.  S.  325.  Ad.  I:  58. 
1«7. 

Gloucester,  hertig  af  öe:  Eng- 
land. 

Gohier,  L.  J.  Fransk  politiker, 
medlem  af  direktoriet:  memoarför- 
fattare.   Ad.  II:  216.  21S. 

Golowkin,  grefve.  Kyskt  sän- 
debud till  Stockholm.    Ad  II:  169. 

Goodricke,  J.  Engelsk  diplo- 
mat, sändebud  i  Sverige  vid  fri- 
hetstidens slut.    «y.  79. 

Gore,  mi.ss.  Ar.V.m.  (Jfr  Hat- 
ton och  Monck  >. 

<iortschakuff,  furste.  Ar.  II: 
366.     III:  315. 

Gott  lund,  K.  A.  Finsk  skrift- 
ställare, lektor  vid  Helsingfors  uni- 
versitet.   Ar.  III:  396. 

Tegnér y   O.    JU.    Arm/ell. 


Gower,  G.  G.  Lewesun,  sedan 
markis  S ta f förd.  Engelsk  diplo- 
mat och  politiker.     Ar.  III:  57. 

Grand'  o  ur.  Schweizisk  baron. 
Ar.  II:   82. 

Grandjean,  C.  J..  I).,  baronde. 
Fransk  general.    Ar.  III:  92.  95.  96. 

firapengiesser,  A.  Flofrätts- 
råd  i  Göta  hofrätt.    Ad.  il:  272. 

Greiff,  K.  G.  von.  Major,  se- 
dan ofvorstelijjtiiant.    .1^/.  ii:  23. 

<Jreigh,  Sam.  Kysk  amiral,  af 
engelsk  börd.    .b'.  278.    Ad.  1:  :J8. 

Ci  ren  ville,  W.  \V.,  lord.  Engelsk 
statsman,  en  tid  statsminister.  Ad. 
II:  249,  251. 

Grewesmöhlen,  K.  A.  Öfver- 
direktör.  pamflettist.  Ar.  Ill:  1«1. 
225.  247.  252.  2:)S. 

(iriberg,  A.  Gustaf  IIl:s  kam- 
martjenare.  .S.  42-44.  71.  74.  Ar. 
i:  91.   127.  406. 

Gridaine.  Abbe,  fransk  emi- 
grant.   Ar.  II:  334. 

Griel,  Ch.  le.  Gustaf  III:s kock, 
"direktör  af  hofekonomien".  S'.  109. 
111.  174. 

Grill,  C.  Bankir,  generalkonsul 
i  London,    .b'.  255.    Ad.  I:  119. 

Gripenberg,  G.  H.  H.  Öfver- 
stolöjtnant,  sedan  generalmajor. 
Ad.  I:  174..  Ar.  I:  297.  302.  305. 
306.     III:  307. 

Gripenwaldt,  .Tak.  Erik.  Ma- 
jor, sedan  öfverstelöjtnant.  Ar. 
I:  198. 

Gripenwaldt,  Joh.  Göran,  öf- 
verstelöjtnant. Ad.  II:  233.  234. 
271.  272. 

Grossi.  Italiensk  bildhuggare. 
Ar.  II:  122. 

Groth,  T.  Hofqvartermästaro. 
S.  217. 

Gr  ii  ner.    S.  256. 

Guemes.  grefve.  Span.sk  mini- 
ster i  Stockholm.    .S.  222.  239. 

Giintzell.  Ry.sk  general,  gu- 
vernör i  Viborg.  Ad.  I:  42.  44.  Ar. 
I:  213. 

Gustaf  III.  KouungaftSverigc. 
.S'.:  se  hela  bandet.  Ad.  I:  se  hela 
bandet.  II:  4.  6-8.  lo.  14.  17.  2o. 
23.  24.  31.  35.  3M.  41.  45,  m.  78.  ^1. 
104.  \\\  111.  IK;.  IIH   -1-20.  130.  1.5*. 


434  — 


176.  223.  Ar.  I:  se  hela  bandet. 
II:  1.  7.  15.  30-32.  34.  47  50.  60. 
70.  74.  76.  84.  90.  91.  93.  94.  10.5. 
126.  158.  187.  193.  198.  201.  202.  206. 
209.  214.  221.  233.  2S8.  289.  334-338. 
340.  344.  351.  354.  397.  III:  15.60. 
110.  112.  114.  115.  117.  119-121.  149. 
208.  209.  214.  240.  241.  244.  246.  2.")3. 
266.  275.  282.  293.  405.  406.  410. 

Gustaf  IV  Adolf.  Koming  af 
Sverige.  S.  62.  73.  119.  120.  123. 
128.  133.  137.  148.  170.  177.  181.  193. 
205.  206.  209.  231.  249.  29 i.  303.  307. 
325.  Ad.  I:  129.  141.  201.  220.  23^^. 
241.  II:  se  hela  bandet.  Ar.  I:  38 
-40.  46.  103.  138.  158.  164.  266.  339. 
392.  396.  398.  400.  403-407.  II:  se 
hela  bandet.  III:  se  kapitlen  I  — 
IV  samt  s.  259. 

Gustaf.  Kronprins  af  Sverige, 
sedan  "prins  af  Vasa".  Ad.  II:  205. 
287.  313.  314.  Ar.  II:  340.  341.  III: 
25.  181.  191.  192.  202.  203.  212.  213. 
218.  219.  221.  223.  234.  237.  238.  242. 
248.  253.  258.  389. 

Gustafschöld,  Abr.  (Helli- 
chius,  adl.;.  Revolutionsman  1772, 
slut),  generallöjtnant.  S.  60.  234. 
Ad.  I:  5.  Ar.  I:  8. 
Gustmeyer.  Bankir.  J.d.  1:119. 
Gutenbrunn.  Tysk  målare,  ^r. 
1:  86. 

~lip, 

IV 

69. 

247. 

11. 

206. 

21. 

158. 

190. 

III: 


Gyldenstolpe,      Nils     Fi 

grefve.    Guvernör   för    Gustaf 

Adolf,   en  af  rikets  lierrar.    S. 

74.  112.  122.  123.  137.  181.  184. 

274.  275.  303.  30«.  311.     Ad.  II: 

30.    40.  41.  52.  64.  82—87.  116. 

Ar.  I:    399.  402.  403.    II:  9.  14. 

46.    49.    98.    126.  127.  136.  118. 

159  -162.  167.  168.  176.  177.  186. 

198.  199.  205.  266.  320.  321.  391. 

121.  124. 

Gyldenstolpe,  Nils,  grefve. 
Kaptenlöjtnant  vid  lifdrabanterna, 
sodan  landshöfding;  don  föreg:s  son. 
Ad.  II:  241.  283.  315.  330.  -  Hans 
hustru,  f.  De  Ge  or.  statsfru,  sedan 
öfverhofniästarinna.    Ad.  II:  315. 

G  y  1 1  o  n  b  o  r  g,  G  u  s  t.  Fre  d  r.,  gref- 
ve. Kansliråd,  skald.  .V.  312.  Ad. 
I:  VII.  IX.  261.    II:  122. 


Gyllenborg,  Fredr.,  grefve. 
.Juridisk  ämbetsman,  slutl.  iustitie- 
statsminister.    Ad.  II:  127.  15S. 

Gyllenborg,  .Joh.  Henn.,  gref- 
ve. Lagman  i  Blekinge.  Ad.  II: 
232.  233. 

..  Gyllcngranat,  H.  W.,  friherre, 
öfverste  för  Svea  artilleri.  ^'.  294. 
Ad.  I:  185.  231.  273.  277.     II:  166. 

Gyllenram.  Svensk  officer.  Ar. 
II:  253. 

Gyllensköld,  K.  E.  (Brelin,  adl. 
och  baron  G.  i.  Sjöofficer,  slutl.  kon- 
treamiral;  äfven  för  kortare  tider 
verksam  såsom  diplomat  och  tea- 
terdirektör. S.  291.  Ad.  II:  302. 
Ar.  I:  8.    II:  76.    III:  141  -  144. 

Gyllenstjerna,  G.,  grefve.  Riks- 
råd, riksmarskalk.  S.  40.  46-48. 
75.  235.  244.     Ad.  I:  19.     II:  172. 

G y  1 1  e n s t.j e r n a ,  J-,  frihenc.  Pre- 
sideiitssokreterare,  statsbrottsling. 
Ar.  II:  282. 

Gyllenstjerna,  A.  E.,  friherre. 
Landshöfding,  ledamot  af  högsta 
domstolen.  Ad.  II:  60.  158. 
..  Gyllenstjerna.  K.  K.,  friherre. 
*  »fverstelöjtnant,  sedan  öfverste  för 
Vendes  artilleri.    Ad.  I:  273. 

Gyllensvan,  Fr.  (Svanhals. 
adl.  G.).    Öfverste.    Ad.  I:  14.  17. 


Haak.    Rysk  major.    Ar.  II:  82. 

Ha  artman,  L.  G.  v.  Kanslers- 
sekreterare vid  A1)0  universitetj  se- 
dan senator,  geheimeråd,  friherre. 
Ar.  III:  39H. 

Hagman,  Sophie.  Hertig  Fre- 
driks älskarinna.    S.  299.  325. 

Haglund.  (J.  M.  Armfelts  kaui- 
inartjenare.  Ar.  II:  146.  218.  225. 
252.  253. 

Hailes,  1).  Engelsk  diplomat. 
Ad.  II:  197. 

Hall,  .T.  Grosshandlare  i  Göto- 
borg. Ad.  II:  262.  —  Hans  hustru, 
f.  (}othén.     S.  290. 

Hall,  P.  A.  Sven.sk  målare,  bo- 
satt i  Paris.    Ar.  1:  128. 

Hallberg,  A.  P:son-  Hofi»iedi- 
kant  hos  hortig  Fredrik  AdoU",  se- 
dan kyrkoherde  i  Sundsvall.  6'.  234. 


-  435 


Halldin,  J.  G.  Bokhandlare, 
sväiinare.  8.  89 -9K.  18-2.  IM.  1S9. 
i92.  205.  Ad.  I:  14.  274.  -  Han.s 
hustru.     S.  8!)-91. 

Hallon Itorg,  K.  A.  slutl.  pre- 
^,idont   i  A1)0  hofrätt.    AJ.  Il:  17(i. 

Hallman,  .1.  (J.  Lifnieilikus. 
asse.ssor  i  (.'oll.  mudicuni.  Ad.  II: 
315.  :V6. 

Hallman.  K.  I.  Kanslist,  dra 
matisk  förtattare.    ,-l/-.  I:  5n-52. 

llallqvist,  P.  K.  Sekreterare  i 
liankorovisionen:  anställd  vid  poli- 
sen i  Stockholm.    Ad.  1:  250. 

Hambrauis,  L.  Prost  och  kyr- 
k' »herde  i  l^JnSnger,  sedan  i  Boll- 
näs, teol.  d:r.    A<1.  I:  81. 

Ilamilton,  Adolf  Ludv..  gref- 
ve.  Kammarhoire, oppositionsman, 
memoarförfattare.  -S.  i:^l.  i:V2.  U9. 
Ad.  I:  81.  W.  115.  140.  221».  II:  232 
-  234.     Ar.  I:  43.  181. 

Hamilton,  Hugo,  grefvo.  Ge- 
noralmaior.  si  uti.  generallöjtnant. 
Ar.  I:  2i»4.  --  Hans  hustru,  född  af 
Petersons,  statsfru  hos  drottnin- 
gen.    .S.  25(i.    Ar.  I:  51. 

Hamilton,  John  Hugo,  fri- 
herre, ofverste  och  generaladju- 
tant; direktör  för  kongl.  teatern. 
Ad.  II:   150.  319.    Ar.  III:   111. 

Hamilton,  Karl  Didrik,  fri- 
herre. ( tfverstekamniarjunkare,  se- 
dan öfverkamniarherro;  landshöf- 
ding  i  örobro:  memoarförfattare. 
Ad.  I:  231.     II:  2fi5. 

Hamilton,  Sir  William.  En- 
gelsk diplomat,  arkeologisk  for- 
skare. Ar.  II:  152.  153.  370.  —  Hans 
hustru,  lady  H..  bekant  för  sin 
skönhet  och  sina  förbindelser  med 
drottningen  af  Neapel  och  amiral 
Nelson.    Ar.  II:  1.52.  370.  371. 

Hammarelius,  L.    S.  230. 

PI  ammar  lund.  Officer  vid  Ne- 
rikes  ocli  Vermlands  regemente. 
Ad.  I:  211. 

Hammond.  Engelsk  parlamen- 
tär  i  Köpenhamn.    Ad.  II:  252. 

Harcourt,  M.  C  de  Rouillé, 
duchesse  d',  g.  m.  A.-F.,  duo  de 
Beuvron  d'Harcourt.  Ar.  11:72. 

Hardenberg,  K.  A.  v.,  bai'on, 
sedan  furste.    Preussisk  statsman. 


slutl.  statskansler.  Ar.  III:  58. 
70. 

Harrowby,  1).  R.,  earl.  Engelsk 
[lolitiker,  diplomat  och  parlament»s- 
talare.    Ar.  III:  fi9. 

Hartonstein.  Ö8terriki.sk  äf- 
ventyrare.    Ar.  III:  14. 

Hartmansdorff,  Kr.  .'Eg.  v. 
Major,  inblandad  i  .sammansvärj- 
ningen mot  Gustaf  ni,  sedan  bo- 
satt i  Finland.  Ad.  I:  273.  II:  5. 
18—22. 

Hasenkampf,  H.  D.  Kapten, 
slutl.  krigsråd.    Ar.  II:  253. 

ilastfchr,  B.  .1.,  friherre.  Of- 
verste, delaktig  i  stämiilingarnaim- 
der  kriget  1788;  slutl.  i  rysk  tjenst. 
S.  277.  Ad.  I:  38.  39.  53.  119.  216. 
Ar.  I:  64.  l^O.  181.  193.  194.  197. 
213.  31i  . 

Hatton,  Anne,  lady,  f.  Gore. 
Ar.  II:    120.  121.  142.  149.  224.  227. 

HaugAvitz,  H.  C  C.  v.,  grefvo. 
Preussisk  statsman,  kabinettsmi- 
nister 1793    180(1.    .Ir.  III:  5.42.  43. 

Hawkesbury,  Ch.  .!.,  sedan 
earl  af  L  i  v  e  r  p  o  o  1 .  Engelsk  stats- 
man af  torv-partiet :  äfven  juridisk 
skriftställare.    Ar.  II:  251.  275. 

Ifaxtliauson,  F.  G.,  baron. 
Dansk  generallöjtnant.    S.  257. 

Hebhe,  fru.  Antagligen  kom- 
merserådet Sim.  Hebbes  hustru. 
6'.  309. 

Hébert.  J.  R.  Fransk  revolu- 
tionsman, terrorist.    Ad.  II:  109. 

Heden  1>  er  g,  A.  Lifmedikus  hos 
hertig  Karl,  arkiater.    -V.  213. 

Hedenstjerna,  A.  O.  Advokat- 
fiskal  i  Göta  hofrätt,  sedan  lagman. 
Ad.  II:  272. 

Hederstam,  E.  (Deutsch,  adl. 
H.).  Expeditionssekreterare.  Ad.  I: 
104.  105. 

Hederstjerna.K.  Expeditions- 
.sekroteiare,  slutl.  statssekreterare. 
Ad.  II:  2fi3.  285. 

Hedin,  8.  A.  Medicinalråd,  me- 
dicinsk skrifts! ;illare.     .-I)-.  I:  2tV2. 

Hédouville,  G.  Th.  J.de.  Fransk 
general,  äfven  använd  som  diplo- 
mat.   Ad.  II:  273. 

Hedvig  Elisabeth  Charlotta. 
Hertiginna  af  Södermanhind,    se- 


436  — 


dan  drottning  af  Sverige,  Karl 
XIILs  gemål.  S.  20.  62.  183.  188. 
247.  251.  252.  2Sl.  289.  294.  302.  312. 
Ad.  I:  96.  129.  II:  40.  41.  172.  183. 
184.  203.  299.  301.  Ar.  I:  36.  43.  44. 
48.  51.  56.  69-71.  141.  142.  154. 
156.  161.  167.  174.  177.  225.  229.  246. 
251.  2-,6.  266.  267.  27-^.  280—282.  289. 
336.  337—339.  344.  348.  349.  370.  396. 
II:  4.  15.  22.  195.  281.  282.  350.  351. 
396. 

Heidenstam,  G.  J.  v.  Svensk 
minister  i  Konstantinopel :  orienta- 
list.   Ad.  I:  225—227.    Ar.  I:  332. 

Heijkensköld,  K.  F.  Assessor, 
sedan  hofrättsråd.    S.  132. 

Heland,  K.  Fr.  v.  Svensk  di- 
plomat, chargé  d'aflfaires  vid  sach- 
siska hofvet.    Ar.  II:  85.  86.  92. 

Hellichius.  Se  Gnstafschöld. 

Hellman.  Charlotta.  Kam- 
marfru hos  drottning  Sofia  Magda- 
lena.    S.  41.  63—65. 

Helvig,  K.  O.  v.  Artillerioffi- 
cer,  slutl.  generalfälttygmästare  i 
svensk  tjenst;  därefter  preussisk 
generallöjtnant.    Ar.  III:  133.  147. 

Héral,  abbé  d'.  Grand-vicaire 
de  Bordeaux:  emigrant.  Ad.  II: 
77.  78.  83.  Är.  II:  51.  81.  82.  84. 
91-93.  104.  113.  122.  127—129.  137 
-140.  148.  165.  217.  248.  305. 

Herm  an  son,  -Toh.  v.  General 
major.  S.  86.  270.  Ad.  I:  xxiv.  41, 
69.  81.  189.  211. 

Hermanson.  Math.  v.,  grefve 
Riksråd.  S.  40.  41.  51.  131.  188 
201.  217.  228.  232.  235.  251.  ^.54.  289 
292.  .324.  Ad.  I:  14.  124.  168.  230 
—  Hans  (andra)  hustru,  f.  Ceder 
creutz.    S.  214. 

Hermelin,  S.  G.,  friherre.  Bergs 
råd,  kartograf.  S.  131.  24:'..  Ad.  II:  23 

Hem  c  hen,  v.,  grefve.  Preus 
sisk  general.    S.  162. 

Hertz  berg,  F.  F.  v.,  grefve 
Preussisk  statsman,  statsminister 
S.  255.     ylr.  1:  264.  265.  35(;. 

Hervey,  lord.  Engelsk  diplo 
mat.  Ar.  II:  112-116.  120.  141  — 
143.  217.  265.  305.  .306.  —  Hans  hu 
stru.    Ar.  IT:  12J. 

Hess,  inaji))-  von.    Pommersk  of 


ficer  i  svensk  tjenst.  Ar.  II:  45. 
46.  58.  59.  62.  70.  73.  148. 

Hesse.  Tysk  kapten.  S.  122. 
222. 

Hessen,  Karl,  prins  af.  Dansk 
generalfältmarskalk;  konung  Fre- 
drik VI:s  af  Danmark  svärfader. 
S.  84.  98.  273.  Ad.  I:  52.  196.  II: 
.301.    Ar.  I:  231.  236—243. 

Hessen.  Wilhelm  IX,  landt- 
grefve,  sedan  kurfurste  af.  Ar.  I: 
264.  362.     III:  7. 

Hessen-Homburg,  prins  af: 
antagligen  Fredr.  Jos.  Ludvig 
af  Hessen-Homburg,  sedan  öster- 
rikisk fältmarskalk    Ar.  II:  358. 

Hessen stein.  Fr.  Wilh.,  fm-st 
von.  Son  till  k.  Fredrik  I  och 
grefvinnan  Taube:  fältmarskalk, 
generalguvernör  i  Pommern.  S.  48. 
52.  53.  233—238.  240.  243.  244.  Ad. 
I:  242.    Ar.  II:  35.    III:  275. 

Hisinger,  Karl  (Hising,  adl.). 
Hofrättsråd,  sedan  vice  president 
i  Vasa  hofrätt,  ledamot  af  högsta 
domstolen.    Ad.  II:  159. 

Hisinger,  .Jak.  Vilh.  Finsk 
iimbetsman,  slutl.  ledamot  af  fin- 
ska senaten.    Ar.  III:  291. 

Hillers  t  röm.  Skådespelare.  6^. 
:-'.52. 

Hjelm ér,  Sam.  Expeditions- 
sekreterare.   Ad.  II:  213. 

Hjerta,  Hans.    Se  Järta. 

Hjerta,  Karl,  baron.  General- 
löjtnant.   Ad.  I:  177.    Ar.  I:  232. 

Hjerta,  Lars.  Generalmajor. 
Ar.  1:  3. 

H  j  e  r  t  a ,  P  e  r .  Generalmajor.  Ar. 
I:  3.' 

PIj  er  t  a,  friherre.  ^4r.  Il:  17'.".  An- 
tagligen Karl  Hj.,  då  kavaljer  hos 
hertiginnan  af  Södermanland,  se- 
dan öfverstelöjtnant,  eller  hans 
broder  Lars,  kavaljer  hos  hertigen 
af  Östergötland,  sedan  generalma- 
jor och  landshöfding, 

Hjerta,  fru.    S.  212. 

Hjerta,  fiiherro.  Adjutant  hos 
hertig  Karl.    Ad.  I:  186. 

Hjerta,  Fr.  G.,  friherre.  Slutl. 
öfverstelöjtnant.    ^4(7.  I:  159. 

Hjort sberg,  L.  "Garvon  bleu" 
hos  Gustaf  111.  sedan  berömd  skå- 


437 


despoUue.  .S.  107.  U)A.  175.  Ar.  1: 
398. 

Hjärne,  G.  A.,  grefve.  Riksråd. 
S.  37.  4«.  229.  249.  Ad.  1:  168.  169. 
230. 

Hoche,  L.  Fransk  revolutions- 
general.   Ad.  Il:  162. 

Hochschild,  R.  F.  Magistrats- 
sekreterare i  Stockholm,  expedi- 
tionssekreterare.   S.   307,    Ad.  II: 

Hoffgardh,  ('hr.  Lagman,  le- 
damot af  konungens  högsta  dom- 
stol.   Ad,  I:  lti9. 

Hoffman,  And.  Lifmc-dikus 
hos  enkedrottning  Lovisa  Ulrika 
och  Gustaf  III     .S'.  190.  20-1. 

Hoffman,  Dan.  Hof kirurg  hos 
enkedrottning  Lovisa  Ulrika;  af 
schweizisk  börd.     S.  204. 

Hohenlohe-Ingelfingen,  Fr. 
Ludv.,  regerande  furste  af  Tysk 
fältherre  i  preussisk  tjenst.  Ar.  II: 
61.    III:  81. 

HohenzoUern-Hechingen, 
Friedr.  Hermann,  furste  af,  och 
hans    gemål,    född   prinsessa  Ma- 
ria  Paulina  af  Kurland.    Ar.  II: 
S^i8.  399. 

Holm,  P.  Kapten,  sedan  öfver- 
stelöjtnant  vid  amiralitetet.  Ar.  Il: 
223. 

Holmberg,  J.  K.  Boktrvc-kare 
i  Stockholm.    S.  236. 

Holmberg,  K.  Svensk  konsul 
i  Genua.    Ar.  IT:  116.  \^1. 

Holnidorff.  Löjtnant.  Ar.  I: 
275. 

Ho  Is  t,  Å.  G.   Major.   Ad.  11:  224. 

Holstein-Gottorp,  Paul  Fr. 
August,  arfprins  af.  Rvsk  gene. 
rallöjtnant.    Ar.  Ill:  36«."' 

Holthusen,  K.  G.  U.  v.  Mili- 
tär, slutl.  maior;  vitter  författare. 
.S.  313.  325. 

Hompesch,  Kr.  von,  baron.  Jo- 
hanniterordens  siste  stormästare. 
Ad.  II:  191. 

Hood ,  S.  viscount.  Engelsk  ami- 
ral.    Ar.  Ii:  113.  114.     Ill:  185. 

Hoppen sted t,  B.  E.  Borgmä- 
stare i  Kalmar,  riksdagsman.  S.  132. 

Horn,  Fredrik  af  Åininne), 
grefve.    General  af  kavalleriet.    -S. 


79.  171.  172.  214.  216.  27.5.  2VH».  294. 
Ad.  h  49.  62.  71.  76.  94.  160.  16.5. 
195.  234.  270.    II:  8.    J,-.  II:  .399. 

Horn,  Gustaf  Adolf  faf  Åmiii- 
ne),  grefve.  (ieneralmajor,  presi- 
dent i  krigskollegium.    .1'/.  Il:  24. 

Horn,  Klas  (af  .\ minne  ,  grefve, 
sedan  Fredriksson.  M;ijor;  del- 
aktig i  Gustaf  ni:s  mord.  .S.  171. 
250.  303.  Ad,  1:  160.  268-270.  275 
II:  5.  17-  21.  Ar.  I:  389.  3int.  JJ: 
12.  -  Hans  hustru,  f.  Linner- 
hielm.    S.  'i.-.o.  294. 

.  Hoin,  Klas  Gustafsson  (af 
Åminnei,  grefve.  Kaptonlöjtnant 
vid  lifdrabanterna,  sedan  general- 
löjtnant, slutl.  en  af  rikets  herrar. 
Ad.  I:  238.     Ar.  II:  167. 

Horn,  Sam.  Henr.  (af  Rant- 
zien).    Generalmajor.    Ad.  11:  16k. 

Howe,  W..  earl.  Engelsk  sjö- 
hjälte, amiral.    Ad.  II:  los. 

Hudelist,  baron,  o.sterrikisk 
diplomat,  sändebud  i  Petersburg. 
Ar.  III:  8. 

Hultman.  Fabrikant,  ^r.  1:177. 

Hummelhielm,  V.  R.  Proto- 
kollssekreterare i  utrikesexpeditio- 
nen.    S.  262.     Ad.  I:  18.  25.  2!t. 

Hus,  m:me.  Skådespelerska  vid 
franska  teatern.    S.  242. 

Håkansson,  And.  (slutl.  fri- 
herre af).  Ämbetsman  och  politi- 
ker, slutl.  pre.sident  i  kammarkol- 
legium. S.  J06.  109-112.  121,  123. 
126.  128.  132.  131).  i4()  144  44^  150 
151.  154.  155.  304.  318.  Ad.  I:  xix. 
XXIV.  81.  114.  170.  221.  2r2.  21^. 
245.  247.  251.  258.  2.59.  261.  II:  1.5. 
16.  21.  22.  29.  :i0.  39.  84.  22H.  25«. 
Ar.  I:  339.  341-343  355.  370.  371. 
392.  39.3.  II:  2.  3.  S.  U.  172.  1V4. 
176- ITs.  1S6.   197. 

Håkansson,  Olof.  Bondestån- 
dets talman,  den  föreg:s  fader.  Ad. 
I:  107. 

Hård,  .T.  L.,  grefve.  (joneral- 
löitnant  i  Preussisk  tjenst.  Ad. 
1:  35. 

Hård,  K.  .Major,  sluil.  general- 
major.    Ar.  Ill:  135. 

Hästesko,  J.  H.  ( ifvcrste,  hals- 
huggen  ffir  delaktighet   i  Anjala- 


—  438  — 


sammansvärjningen.    S.  277.    Ad. 
1:  40.  119.  21(1  218.  220.  221. 

Höpken,  And.  Joh.  v.,  grefve. 
Riksråd,  kanslipresident.  S.  35.  46. 
188.  201.  208.  210.  233-235.  2.54- 
256.  268.  274.  2^1.  289.  308.  316.  322. 

Höpken,  Nils,  friherre.  Rytt- 
mästare,  sedan  hofmarskalk;  svensk 
minister  i  Haag.    Ad.  II:  177.  186. 

Höpken,  Ulrika  Eleon.  von, 
f.  grefvinna  v.  F  e r s  e  n .  G.  m.  kam- 
marherren frih  N.  v.  Höpken;  den 
föregåendes  moder. 

H  ö p  p  e  n  e  r ,  P.  J.  Asse.ssor,  skrift- 
ställare, samlare.    S.  248. 

Hörling.    Löjtnant.    Ar.  I:  235. 


fgelströhm,  O.  H.,  friherre. 
Rysk  general,  utnämnd  rysk  am- 
bassadör i  Sverige.  S.  163.  164. 
AcJ.  I:  207.  212.  Ar.  I:  23.  295.  302. 
314.  316-334.  336.  349-354.  366. 
II:  240,  256.     III:  325. 

Ihre,  A.  Riddarhusfiskal,  sedan 
kansliråd.    Ad.  I:  94. 

Infantado,  P.,  hertig  af,  förut 
grefve  af  Saldafia  i  orätt  Sandel- 
jo).  Sedermora  bekant  spansk  ge- 
neral och  politiker,  Ferdinand  A^ILs 
förtrogne.    S.  158. 

Ingiesi,  V.  Piranesis  handse- 
kreterare och  spion.  Ar.  II:  112  — 
141.  2(;5. 

Insulin,  S.  Biskop  i  Strängnäs 
stift.    Ad.  JI:  102. 

It  al  in  sk  i.  Rysk  diplomat.  Ar. 
II:  152.  222. 

Iwanov^^itsch,  Alex.  Polis- 
tjensteman  i  Kaluga.    Ar.  II:  292. 

I  v  e  r  n  o  i  s,  S  i  r  F  r  a  n  c  i  s.  Schwei- 
/Jsk  politisk  skriftställare,  efter  kej- 
sardömets fall  schweiziskt  sände- 
bud vid  Wienerkongressen.  Ar. 
III:  341.  342. 


.Tennlngs,  Fil.  Kammarjun- 
karo,  major.    Ad.  II:  152. 

Jennings,  .Toh.  Jak.  Frans. 
Diplomat,  legationssekreterare  i 
Petersburg;  hofmarskalk.  S.  68.  Ar. 
i:  167. 


Jernfeltz,  N.  F.  Hofman  och 
militär,  slutl.  öfverste.  Ad.  I:  132. 
Ar.  I:  49.  51. 

Jervis,  J.  (sedan  lord  Saint- 
Vincent).  Engelsk  amu-al.  Ad. 
II:  163. 

Jonas,  Fil.  "Konstm  ästare" 
(enligt  tidningsannonser):  taskspe- 
lare.    S.  150.  252. 

Jordan.  Fransk  bankir.  ^Ir.  II: 
402. 

.loubert,  B.  C.  Fransk  general. 
Ad.  II:  216.    Ar.  II:  346. 

Jourdan,  J.  B.  de,  grefve.  Mar- 
skalk af  Frankrike.  Ad.  II:  109. 
161.  215.     Ar.  Il:  346. 

Jung,  J.  H.,  kallad  Stilling. 
Professor  i  statsvetenskap  i  Hei- 
delberg, mystisk-spiritistisk  skiift- 
ställare.    Ad.  II:  324. 

Juslön,  P.  Ledomot  af  högsta 
domstolen;  vitter  författare.  Ad. 
I:  169. 

Just.  Borgare  i  Stockholm.  Ad. 
II:  47. 

Jägerhorn,  Fredr.  Ad.  Öf- 
verste, sedan  landshöfding  1  Kym- 
menegårds  län.    Ar.  Ill:  2S7.  373. 

Jägerhorn,  Georg  Henr.  Mi- 
litär, "slutl.  generallöjtnant.  6'.  135. 
Ar.  I:  276.  287.  289-291.  294-298. 
306.  311.    III:  120. 

Jägerhorn,  Joh.  Anders  (Fre- 
driksson). Major,  sedan  öfvor- 
stelöjtnant;  Anjalaförbundets  sän- 
debud till  Petersburg.  S.  278.  L'25. 
Ad.  I:  42.  44.  58.  187.  188.  Ar.  I: 
213.  287.     III:   262.  286.  287. 

Jägerhorn.  Reinh.  Ernst. 
Kapten,  slutl.  krigsråd.    S.  Til. 

.lärta.  H.  (förut  Hierta).  Kans- 
litjonsteman,  sedan  landshöfding; 
berömd  politisk  och  vittor  förfat- 
tare. Ad.l:  XTi.  XV.  xxir.  xxvi.  II: 
224.  231.  233.  234.  27.'.  Ar.  II:  31. 
32.    III:  175.  176. 


Ka  as.  Fr.  J.  President  i  dan- 
ska kansliet,  gohoime-,  stats-  och 
justitieminister.  Ar.  Ill:  183—185. 
187.  201—205.  207. 

Ka  fl  6,  J.  S.  Kongl.  lifdrabant, 
ryttmästare.    Ad.  T:  132. 


—  439 


Kagenock,  grofvinna.  osteni- 
kisko  ministernB  i  Stockholm  hu- 
stru.   N.  83.  :K)2.  :V25. 

Kalkreuth.  F.  A.  v.,  grofvc. 
Preussisk  general,  slutl.  geiUiral- 
fältmarskalk  och  guvernör  i  Ber- 
lin.   A):  II:  3^*0. 

Kalkstein,  L.  K.  v.,  Preussisk 
generalfältmarskalk;  hade  säsom 
ung  officer  deltagit  i  pommerska 
kriget.    Ar.  Il:  :^0. 

Kant.  Imm.  Professor  i  Kö- 
nigsberg,  filosof.    ^'1(/.  II:  2<H). 

Karamsin.N.Michailowitsch. 
Rysk  liistM-iker  och  publicist,  riks- 
historiograf.    Ar.  Ill:  X\2.  SSTk 

Karl  XII.  Konung  af  Sverige. 
Ar.  I:  23.     II:  34.^.     III:  359. 

Karl,  hiMtig  af  Södermanland, 
sedan  konung  Karl  XIII.  S.  6. 
11.  20.  23.  40.  62.  75.  77.  7il-sl.  Hl. 
88.  129.  148.  J67-173.  17fi.  177.  183. 
188.  189.  194.  199.  2():>.  209.  213.  2Ui. 
2->2  •''27.  238.  24:>.  247.  252.  259.  261. 
270.  279.  292.  302.  308.  309.  322.  Ad. 
I:  XXVII.  34.  37-39.  48.  53-55.  64. 
71.  87.  95.  98.  1.5S.  157.  178—180. 
182.  184.  188.  189.  197.  198.  202.  20r>. 
206.  209.  220.  230.  231.  267.  277.  27!^. 
IL  1.  2.  4.  6-8.  11—14.  17.  20.  23. 
24.  26.  28.  30-32.  34.  35.  38-60. 
62.  64.  65-67.  71.  72.  77.  82-84. 
88.  90-92.  96.  99-104.  106.  107. 
114.  115.  118—126.  137.  138.  143- 
157.  1(54.  165.  172.  175.  177.  183.  184. 
203.  214.  223.  235.  237.  242.  257.  300. 
301.  Ar.  I:  37.  47.  .55.  71.  139.  161. 
162.  200.  221.  249.  259—263.  339.  34(i. 
390.  392-394.  398.  399.  401.  404.  405. 
II:  1-7.  9.  11-23.  25-30.  32.  33. 
35_4i.  49.  70.  71.  85.  99.  1(K).  102. 
134.  136.  137.  144.  148.  157.  161.  165 
-167.  169.  173.  17.5.  184.  187.  190— 
192.  196.  197.  190.  203.  ^05  -207,  209. 
210.  214.  217.  218.  220.  221.  233.  247. 
2.-)0.  251.  254.  255.  264.  265.  271.  274. 
277.  281-283.  302.  307.  315.  323.  325. 
329.  336.  339.  342.  343.  3.50.  395.  396. 
Ill:  10.  117-119.  147.  148.  162.  163. 
172.  173.  177.  179-181.  184.  189. 192. 
19W.  201.  205.  207.  208.  212.  218.  219. 
221.  237—230.  276. 

Karl  August  (förut  Kristian 
August,   prin^   af  Augustonl>urg), 


kronprins  af  Svorigo.  Ar.  Ill:  121'. 
137.  149.  1.50.  152—158  IHO.  KiC.  181 
-101.  193.  104.  109.  201— 2(N;.  211 
—213.    221—224.  226.  236.  23h.  252. 

Karl  o  US  t  al.  Hertig  af  Sma- 
land, Sveriges  arffurste.    .S.  21.  62 

77. 

Karl  Gustaf.  Storfurst-o  af  Fin- 
land, Sveriges  artVursto.  A<l.  11:  201. 

Karl  .lohan  (Bernadottei. 
Kroniirins  af  Sverige,  seiian  koming 
Karl  XIV  .Johan.  Ad.  1:  xxvii. 
II:  15KI.  Ar.  111:  65.  81.  82.  129. 
237.  240.  242-217.  250.  251.  '2.53.  259. 
269.  270.  273.  275 -27s.  ivJh.  320.  3:i6. 
343.  344.  316—348.  3(;o,  367  :Wi). 
371.  384.  386.  388-392.  40(5. 

Kaschkin.  Kysk  general,  gu- 
vernör i  provinsen  Kaluga.  Ar. 
II:  293. 

Kaulbars,  G,  W'.,  friherre.  Ge- 
neralmajor, sedan  generallöjtnant. 
S.  291.  324.     Ad.  i:  176.  177. 

Kaunitz,  W.  A.  v.,  furste.  ()- 
sterrikisk  statsman,  statskansler. 
Ar.  Il:  Vt7.  103. 

Kavanski,  furste.  Rysk  äm- 
betsman.   Ar.  II:  240. 

Kebon,  .T.  Kanslitjensteman, 
förste  sekreterare  i  utrikeskabinet- 
tet.    S.  109.  140. 

Keen.  Engelsk  diplomat.  .S.  270. 
271.  273.  274. 

Keith,  G.  (sedan  lord  Elphin- 
stone).  Engelsk  amiral.  Ad.  II: 
246.  247. 

Kellerberg.  Major,  ledamot  af 
krigshofrätten.    .1(7.  Il:  96. 

Kellermann,  F.  C.  (sedan  her- 
tig af  Valmy).  Fransk  revoln- 
tionsgeneral,  marskalk  af  Frankri- 
ke.   .4/-.  II:  65. 

Kellgren,  J.  II.  Utgifvaro  af 
Stockhulmsposten:  skald.  -S.  336. 
252.  312.  313.  319.  328.  Ad.  I:  ix. 
II:  IK;.  143.  Ar.  I:  7.  15.  35.  .52. 
162.  163.    II:  47.  209.    Ill:   110.  112. 

Kempf.   Polisbetjent.  Jtf.  11:54. 

Kewontor,  M.  Källarmästare 
och  filos,  magister,  riksdagsman 
för  Upsala.    S.  253.    Ad.  1:  32.  83. 

Kexel,  O.  Sekreterare  vid  kongl. 
teatorstyrelsen ;  dramatisk  förfat- 
tare.   ^.  39. 


440 


Kihlgren,  ^P.  Z.  Revisionsse- 
kreterare.   Ad.  II:  71.   156.   . 

K  in  sky,  Ph.,  grefve.  Österri- 
kisk "Feldwachtmeister";  anställd 
i  kejsar  Josef  II:s  Jiof.  Ar.  I: 
92.  95. 

Kjerulf,  K.  A.  Prest  i  Lunds. 
stift,  panitlettist,  landsförvist.  Ar. 
\l:  :541. 

Kléber,  J.  B.  Fransk  general. 
Ad.  II:  218.  246.  247. 

Klick,  Karl  G  ustaf.  Löjtnant, 
Cg.  m.  en  faster  till  G.  M.  Armfelts 
fader).    Ar.  I:  5. 

Klick,  Karl  Henrik.  Major, 
Anjalaman;  den  föregåendes  son 
(således  kusin  till  G.  M.  A:s  fader). 
S.  H25.     Ad.  I:  58.  IsT. 

Klick,  Magn.  Wilhelm.  Ma- 
jor; efter  freden  1790  någon  tid  i 
rysk  tjenst;  den  föreg:s  broder.  Ar. 
II:  2.53. 

Klinckowström,  Th.  L.  v.,  fri- 
herre. President  i  Wismarska  tri- 
bunalet.  Ad.  II:  144.  148.  Ar.  II: 
58.  —  Hans  hustru,  grefvinnan  H. 
E.  v.  Fersen.  S.  280.  Ad.  1:  93. 
165.    Ar.  1:  46.  396. 

Klingspor,  Gerdt  Adolf. 
Ryttmästare.  S.  131.  Ad.  If:  232. 
233. 

Klingspor,  Gustaf,  friherre, 
sedan  grefve.  Slutl.  öfverstelöjt- 
nant,  hofmarskalk.    Ar:  II:  104. 

Klingspor,  Gustaf  Adolf,  iri- 
herre.  Militär  och  hofman,  slutl. 
öfverste  och  hofstallmästare.  Ar. 
1:  216. 

Klingspor,  Otto  Reinhold, 
frihei-ro.  Öfvei-stelöjtnant,  Anjala- 
man.   Ad.  I:  119.  21(;--219. 

Klingspor,  Wilhelm  Mauritz, 
friherre,  sedan  grefve.  Slutl.  fält- 
marskalk, öfverstäthållare  i  Stock- 
holm. S.  114.  167.  174.  302.  Ad.  I: 
207.  215.  233.  271.  273.  II:  14.  29. 
41.  57.  1.50.  169.  205.  226.  26.=..  293. 
306.  Ar.  I:  64.  202.  277.  288.  2«9. 
384.  390.  399.  II:  8.  10.  17.  36.  70. 
310.  317.  319.  345.  JIL  125.  160. 
J68.    180. 

Klinteberg,  W..  adl.  och  baron 
af.  Lagman,  sedan  landshöfding  i 
Malmöhus  län.     J'/.  II:  222. 


Knorr  ing,  A.,  friherre.  Öfver- 
stelöjtnant.    Ar.  III:  146. 

Knorring,  Henr.  Joh.  Major. 
Ar.  I:  240. 

Kolowrat,  L.  K.,  grefve.  Öster- 
rikisk statsminister  för  inrikes  ären- 
den.   Ar.  III:  52. 

Kopioff.  Rysk  general,  gods- 
egare  i  Gamla  Finland.  Ar.  III: 
.302.  304. 

Korff.  Rvsk  general.  Ar.  III: 
365. 

Korsakoff-Rimskoi,  A.  Rysk 
general,  slutl.  guvernör  i  Litauen. 
Ad.  II:  216.  217.    Ar.  Ill:  366. 

Kosciuzko,  Th.  Polsk  gene- 
ral, frihetshiälte.  Ad.  II:  110.  lU. 
168.     Ar.  III:  386. 

Koskull,  A.  W,,  fröken.  Sedan 
gift  med  grefve  M.  Fr.  Brahe, 
enkling  efter  hennes  faster.  Ad. 
Il:  291. 

Koskull,  friherre.  Spion  under 
namnet  Noskull.    Ar.  II:  253. 

Kothen,  G.  v.,  friherre.  Major. 
Anjalaman.  S.  293.  Ad.  I:  119. 
216-218.     Ar.  L  222. 

Kray,  P.,  friherre.  Österrikisk 
general.  Ad.  II:  215.  244.  Ar.  II: 
346. 

Krogius,  P.  Biskop  i  Borgå 
stift.    Ar.  I:  379. 

Kruschkoff.  Rysk  general.  Ar. 
I:  305. 

Kruse.  Rysk  amiral.  Ad.  I:  182. 
205. 

Krusenstjerna,  Fr.  Härad.s- 
höfding  och  (titulär)  lagman,  ad- 
jungerad ledamot  i  Göta  hofrätt. 
'Ad.  Il:  272. 

Kruus,.  baron.  S.  259.  Antag- 
ligen misskrifniug  for  Kruse,  K. 
M.    Öfverste,  sedan  generalmajor. 

Kuder.  Assessor,  rysk  sekre- 
terare vid  Verelä-freden,  Ar.  1: 
329.  334. 

Kullberg.  Löjtnant  Ad.  II:  li;5. 

Kurakin,  A.  Borissowitsrh, 
furste.  Kysk  statsman,  vice  kans- 
ler.   Ad.  Il:  169. 

Kurck,  Arv.  Fredr.,  friliene. 
sedan  grefve.  President  i  kamnun- 
kollegium,  on  af  rikets  herrar.    .!'/. 


—  441    - 


I:  117.  II:  13.  Ifi.  54.  .W.  Ci.  !(I2. 
170.  184.  241.  2m. 

Ku  re  k,  Knut,  frihorre.  SI  uti. 
öfverstekammarjuukaio.  Ad.  1:  209. 
27(5.    II:  234.  27i.  272.    Ar.  I:  390. 

Kurland.  Peter  (Bironi.  hor- 
tig af.  Ar  II:  3r,3.  357.  -  Hans 
gemål,  hertiginnan  Anna  (Jhar- 
lotta  Dorothoa  v.  Medem.  Ad. 
Il:  257.  Ar.  II:  32; l.  3.50.  3.53-357. 
.359.  3fiO.  3(;2— 30:..  378.  38'.  382. 
395.  398.  Deras  barn:  Wilhelmi- 
na, hertiginna  af  Sagan.  Se  Sa- 
gan. —  Dorothea,  g.  m.  hertigen 
afDino.  ^1?*.  II:  35(i.  -  Jeannette, 
g.  m.  hertigen  af  Acerenza.  Ar. 
II:  303.  —  Paulina,  g.  m.  arfprin- 
sen  af  Hohenzollern-Hechingen  Ar. 
II:  358.  399. 

Kutaisow.  Paul  I:s  gunstling. 
Ar.  11:  380. 

Kutusow,  M-,  furst  Sniolen- 
skoi.  R5'-sk  fältmarskalk,  general- 
guvernör i  Smolensk.  Ar.  Ill:  324. 
360.  374. 

Köhler,  Ax.  .Joh.  v.,  friherre. 
Ledamot  af  konungens  högsta  dom- 
stol, vice  president  i  (iöta  hofrätt. 
Ad.  I:  131.  1(;9.  11:  21.  176.  Ar. 
III:  87. 

Kökeritz,  K.  G.  Expeditions- 
sekreterare.   Ad.  11:  212. 

Köneman.    S.  242. 


Labanoff-Rostoff,  D.  Iwano- 
witsch.  Rysk  general.  Ar.  1:  63. 
65.  209. 

Labdan.  Abbe,  fransk  emigrant. 
Ar.  II:  153. 

Ladau,  G.  W.  Kapten,  An.jala- 
man;  sedan  finsk  postdirektör, 
verki.  statsråd,  b'.  325.  Ad.  1:  58. 
187.     Ar.  III:  2S6.  293.  393. 

La  Fayette,  M.  J.  P.  R  Y.  G.  M., 
marquis  do.  Fransk  general  och 
politiker.    Ar.  II:  174. 

La  Flotte.  Franska  republikens 
minister  i  Florens-    Ar.  II:   Hl. 

Lagerberg,  L.  H.  (kvartermä- 
stare vid  adclslanan.    Ad.  I:  3, 

Lagerbielke,  Gustaf,  baron, 
sedan  grefve.  Kabinettssekreterare, 


sedan  statsråd,  excellens.  Ad.  II: 
237.  241.  251.  20.3.  285.  300.  :}09.  324. 
Ar.  II:  39).  III:  22.  24.  25.  28.  30. 
:U— .36.  38.  10.  43.  50.  51.  58.  76.  78. 
lO.-i.  106.  117.   118.    ISO.   187.   198. 

Lagerbielke,  .Tohan  Gustaf, 
friherre,  sedan  grefve.  Amiral,  so- 
dan prrsi<lent  i  kanmiarnitti-n;  den 
föregiunidcs  fader  N.  250.  Ad.  II: 
107.  175.  253.  -  Hans  hustru,  född 
Ehrenhc.ff.    .S'.  250. 

Lagerbring,  Karl,  frihorre  och 
grefve.  Statssekreterare;  sedan 
statsråd,  en  af  rikets  herrar.  S. 
.59.  106.  107.  Ad.  II:  25.  28.  :V).  31. 
43.  70.  84.  87.  143.  1.50.  105.  224. 
Ar  I:  392.  II:  4.  8.  9.  14.  17.  33. 
47.  87.  172.  180.  197.  20.3.  JOO.  2(»7. 
263.  269.  282.  391.     III:  120.  177. 

Lagerbring,  Sv.  (förut  Bring). 
Professor  i  Lund;  berömd  histori- 
ker.   S.  215. 

Lagercrantz,  F.   Major.   Ad.  I: 

XXVIII. 

Lagercrona,  A.,  friherre.  Ge- 
neralmajor.   Ar.  Il:  345. 

Lagerheim,  Karl  Erik  (  Berg- 
qvist,  adl.  och  friherre  L. i.  Civil 
ämbetsman,  slutl.  president  och 
chef  för  statskontoret.  S.  110.  ill. 
133.  140.  Ad.  II:  33.  61.  105.  167. 
211.  228.  2.36.  288.  310. 

Lagerheim,  Olof  Elias  (Weid- 
man,  adl.  och  frihen-e  L.\  Civil 
ämbetsman,  slutl.  president  i  kam- 
markollegium. S.  110.  209.  Ar. 
Ill:  209, 

Lagerhjelm.  P.  Generalmajor. 
Ad.  IT.  232.  233; 

Lagersvärd,  .T.  K.  Svensk  di- 
plomat, slutl.  envové  vid  do  itali- 
enska hofven.  J(7.'n:81.  Jr.  II: 
51.  100-108.  110.  111.110.  117.  120. 
129.  131—133.  142.  158.  212,  213.  210. 
—219.  222.  229.  235-237.  2.-)l.  254. 
255.  278. 

La  Har  po,  .1.  F.  de.  Fransk 
.skriftställare  och  kritiker.  Ar.  I: 
124. 

La  Houze.  banm  de.  Fransk 
diplomat,  minister  i  Kcipenhanui. 
8.  2,51  i. 

La  Marek.  A.  M.  R.  (FArcn- 
berg  de,   gref\c.    I'ransk  uiilit.u-: 


—  442  — 


bekant  som  Mirabeau's  vän.  Är.  I: 
127.    III:  18. 

La  Marek,  M.  A.  F.  de,  född  de 
JSToailles,  grefvinna.  Styfraor  till 
den  föreg:s  fader.    Ar.  I:  31.  128. 

Lamarque,  Fr.  Utsedd  till 
franska  republikens  ambassadör  i 
Sverige.    Ad.  II:  194. 

Lamballe,  M.  Th.  L.  de  Sa- 
voie-Carignan,  princesse  de.  öf- 
verhofmästarinna  hos  drottn.  af 
Frankrike;  g.  m.  A.  J.  S.  de  Bour- 
bon, p:ce  de  L;  under  revolutio- 
nen mördad.  Ad.  II:  36.  Ar.  I: 
123. 

Lambesc,  C  E.,  prince  de  Lor- 
raine,  comte  de  Brionne.  Fransk 
officer,  sedan  österrikisk  fältmar- 
skalklöjtnant och  kapten  vid  ar- 
cierlifgardet    Ar.  II:  77. 

Land  b  er  g,  O.  Generalmajor. 
Ad.  II:  205. 

Landin,  P.  Kamererare.  Ad. 
II:  33. 

Lannerstjerna,  J.  "W.  Krigs- 
råd, sedan  statssekreterare.  S.  276. 
Ad.  I:  132. 

Lanskaronska,  grefvinna,  född 
Rzewuski.    Ar.  III:  18.  19.  68. 

Lanskoj,  A.  Dimitriewitsch, 
grefve.  Kejsarinnan  Katarina  II:s 
gunstling  och  generaladjutant.  Ar. 
I:  63.  64.  67. 

Lantingshausen,  A.,  baron, 
sedan  grefve  von.  Slutl.  general- 
major och  öfverhofiägmästare;  rid- 
darhustalare. S.  122.  131.  132.  290. 
Ad.  I:  91.  10.5.  11.5.  127.  131.  141. 
160.  II:  22.3.  224.  23.5.  Ar.  III:  160. 
—  Hans  hustru,  f.  grefvinna  von 
Stockenström.  S.  302.  30.5.  306. 
325.  Ad.  I:  195.  220.  II:  14.  Ar. 
I:  280.  281. 

La  Perriére,  Fransk  skådespe- 
lare.    Ar.  I:  389.  39f\ 

Lareveillöre  de  Lepeaux,  L. 
M.  de.  Fransk  revolutionsman,  le- 
damot af  direktoriet;  äfven  filosof, 
naturforskare  och  memoarförfatta- 
re.   Ad.  II:  216. 

La  Rochemond.    Ar.  TI:  407. 

Larsson,  Olof.  Riksdagsman 
och  talman  i  bondeståndet.  Ad.  I: 
93.  145.     II.  222. 


La  Salle,  fröken.    Ar.  I:  124. 

Las  Casas.  Spansk  diplomat, 
anställd  i  Venedig.    Ar.  III:  15. 

Lascy,  F.  M.  v.,  grefve.  Öster- 
rikisk fältmarskalk.    Ar.  II:  98. 

La  Torella.  Neapolitansk  prins. 
Ar.  I:  107. 

La  T  o  ur.  Armfelts  kommissio- 
när  i  Paris.    Ar.  III:  45.  78. 

Laurbeck.    Fänrik.    Ad.  II:  54. 

Lauriston,  A.  J.  B.  L.,  mar(|uis 
de.  Fransk  general,  sluLl.  marskalk 
af  Frankrike.    Ar.  III:  33(1 

LaYalliére,  hertiginna  af.  Ar. 
I:  128.  129. 

Lavin.  Ki-yddkrämare  i  Stock- 
holm.   Ad.  I:  211. 

Le  Brun,  C  Fr.,  hertig  af  Pia- 
cenza.  Fransk  politiker;  republi- 
kens tredje  konsul;  ärkeskattmä- 
stare.    Ad.  II:  SC^.  219.  328. 

L'Eclair,  m:lle.  Fransk  skåde- 
spelerska, moder  till  Armfelts  son 
M.  Clairfelt.    Ar.  I:  129.  131. 

Le  c  ler  c,  C.  V.  £.  Fransk  gene- 
ral; g.  m.  Napoleons  syster  Pau- 
line.    Ad.  II:  276.  296. 

Lefebure,  M.  C,  f.  grefvinna 
Lilljenberg.  G.  m.  bergsrådet  J. 
Lefebure.    S.  309. 

L  e  f  e  v  r  e .  Syndikus  vid  katolska 
kyrkan  i  Stockholm. ..  S   222. 

Lehnbcrg,  M.  Öfverhofpredi- 
kant,  sedan  biskop  i  Linköping,  b'. 
292.  312.     Ad.  I:  292.     II:  284. 

Le  Ho  c,  L.  G.  Franska  republi- 
kens ambassadör  i  Stockholm.  Ad. 
II:  133.  149. 

Lehrbach,  L.  K.  v.,  grefve  (i 
texten  orätt  Lerbäck),  österri- 
kisk diplomat,  någon  tid  t.  f.  utri- 
kesminister.   Ad.  II:  244. 

Leijonancker,  F.  W.  öfverste 
vid  arméens  flotta,  sedan  kontre- 
amiral.    Ad.  1:  124.  141. 

Loiionhjolm,  J.  M.,  friherre. 
Major.    S.  324. 

Leijonhufvud,  Ax,.  Gabr.,  fri- 
herre. President  i  Åbo  hofrätt. 
.S'.  84. 

Leijonhufvud,  Er.  Abraham, 
friherre.  Öfverstolöjtnant  Ad.  1: 
217.     Ar.  I:  221. 


—  443   - 


Loijonhufvud,  Oustaf,  friher- 
re. Major,  spdaii  öfverstelOjtncvnt 
i  annéen.    Ad.  1:  280. 

Leijonhutvud,  Svante,  friher- 
re. Kongl.  hofpredikant,  kyrko- 
herde i  Skara  stift.    Ad.  I:  Hl.  82. 

Leijon.stedt,  Karl  .Johan, 
grefve.  Öfverste,  slutl.  generalma- 
jor.   S.  242.  :V21     Ar.  II:  40. 

L e i j  o  n  s  t  e  d  t ,  O.  W.,  grefve.  Öf- 
verste i  arméen,  Anjalaman;  den 
föreg:s  brodor.  Ad.  I:  119.  2lfi  219. 
Ar.  I:  222. 

Lenngren,  K.  Utgifvare  af 
Stockholni.sposten.  kommerseråd. 
S.  23(i.    ^d.  II:  (U. 

Leopold,  K.  G.  (adlad  af  L.). 
Slutl.  (titulär)  statssekreterare; 
skald.  .S.  :'.12.  31.3.  316.  319.  325. 
Ad.  1:  VII.  XIII.  XXIX.  II:  14(t.  Ar. 
I:  52.  163.  271.  272.  274.  341.  II: 
30.  209.  33.\  III:  110-114.  119- 
121.  168.  242.  244.  250.  251.  256. 

L'Epée,  de.  Fransk  abbé,  döf- 
stumundervisningens  grundlägga- 
re.    Ar.  I:  121. 

Lepel,  H.  v.,  grefve.  Tysk  di- 
plomat, preussisk  mini.ster  i  Stock- 
holm.    S.  254. 

Lerbäck,  se  Lehrbach. 

Le  Sueur.  Ledamot  af  franska 
akademien.    Ar.  I:  124. 

Lewenhaupt,  Adam  Ludvig, 
grefve.  Kaptenlöjtnant  vid  lifdra- 
banterna,  sedan  generallöjtnant.  S. 
84.  i!6.  203.  308.  Ad.  I:  97.  161. 
II:  283. 

Lewenhaupt.  Adolf  P'r  ed  rik, 
grefve.  Ofverhofstallmästare,  ge- 
neralmajor. S.  85.  125.  308.  Ad. 
I:  1>9.  238.     II:  130. 

Lewenhaupt,  Charles  Emil, 
grefve.  Generalmajor,  landtmar- 
skalk  1789.  S.  209.  283.  Ad.  I:  62 
—64.  73-77.  84—87.  89.  93.  97.  102. 
112.  113.  121.  127.  128.  131.  135.  141. 
150.  163.  205. 

Lewenhaupt,  Charles  Emil, 
grefve.  Kammarherre,  den  föreg:s 
son.    Ad.  I:  13.^.    II:  251. 

Lewenhaupt,  Klaes  Axel. 
grefvo.  Kapten;  systerson  till 
landtmarskalken  (oj  brorsson,  som 
uppgifves.  Ad.  I:  105).    S.  131.  132. 


Ad.  I;  104.  105.  133.  140.  141.  l5l- 
153.   158.  1(;7.     II:  6.  224.' 22.5.  2K.3. 

Lewenhaupt,  Sten  Casimir. 
grefve.  Kaptenlöjtnant  vid  draban- 
terna.   S.  67. 

Le  v  i  son.    Doktor.    S.  205. 

Liechtenstein.  Joh.,  Furst  zu 
und  von.  O.sterrikisk  härförare, 
fältmarskalk.     Ar.  111:  67. 

Liechtenstein,  Karl,  Fiirst  zu 
und  von.    Ar.  IL  97. 

Liidberg;  A.  Ämbots-  och  bygc- 
nadsborgmåstare  i  Stockholm.  S. 
86.  100.  234.  Ad.  I:  63.  87-91.  163. 
186.  201.  261. 

Liewen.  Hans  Henrik,  grefve. 
Riksråd.    S.  46. 

Liewen,  Karl  O ustaf, friherre, 
Kammarherre,  generallöjtnant,  ord- 
förande i  krigshofrätten.  S.  39  (i 
texten  orätt  "grefve"  L.).  Ad.  I: 
160.    II:  235. 

Ligne,  Ch.  J..  prince  de.  Öster- 
rikisk generalfälttvgmästare;  för- 
fattare. Ar.  II:  234.  248.  371.  372. 
398.     Ill:  18. 

Lillie.  Brynte.  Godsegare, 
herre  till  Stora  Bjurum.  S.  131. 
Ad.  I:  1.32. 

Lillio,  Joh.  Otto,  friherre.  Öf- 
verstelöjtnant.  Ad.  II:  70.  87—90. 
Ar.  II:  215.  271.  274. 

Lilljehorn,  Joh.  Fredr.  Ge- 
neral-intendent, sedan  land.shöfding 
i  Vesteräs  län  och  friherre.  Ad. 
II:  208.  235.  Ar.  I:  255.  III:  139. 
140. 

Lilljehorn,  Karl  Pontus.  Öf- 
verstelöjtnant;  delaktig  i  konunga- 
mordet 1792.  5'.  168.  171.172.  Ad. 
I:  268.  269.  276.  II:  5.  17—22.  Ar. 
I:  .389.  310.  397. 

Lilljehorn,  Per.  Öfverste,  se- 
dan kontreamiral ;  vice  landtmar- 
skalk  1789.  S.  279.  292.  324.  Ad. 
I-  70.  71.  81.  103-106  118.  123.  125 
—127.  130.  131.  133.  135.  141.  143. 
144.  145.  150  155.  153.  164.  179.  185. 
197.  210.  228.  Ar.  I:  260.  261.  - 
Hans  son,  (Uistaf  Adolf  L.,  slutl. 
major  vid  adelsfanan.    .S.  159.  1(>4. 

Lilljehorn,  Per  Ulrik.  Slutl. 
generallöjtnant  Ad.  II:  13.  :«)6. 
Ar.  il:   17.     III:  llC  117. 


—  444  — 


Liljencrantz,  Johan  (We- 
sterman,  baron  och  grefve  L.). 
Riksråd,  president  i  kommersekol- 
legium. S.  36.  38—45.  53.  60.  209. 
214.  220.  227.  236.  245.  247.  248.  2.^)1. 
253.  308.  Ad.  I:  n.  137.  168.  170. 
212.    II:  67.    Ar.  II:  398. 

Liljensparre,  Henr.  (Sivers, 
adl.  L.).  Polismästare,  sedan  im- 
derståthållare  i  Stockholm,  leda- 
mot af  tulldirektionen.  S.  112.  262. 
268.  288.  293.  306.  319.  Ad.  I:  49. 
91.  156.  266.  270.  274.  II:  5.  8.  23. 
27.  43.  44.  46.  47.  Ar.  I:  52  (Si- 
vers). II:  11-13.  25.26.33-36.39. 
46.  86.  99.  101.  105.  124.  161.  III: 
116.  -  Hans  son,  P.  H.  A.  Lil- 
jensparre. Polismästare,  slutl. 
assessor  i  Svea  hofrätt.   Ad.  II:  47. 

Liljestråle,  Joak.  Wilhelm 
(Broms,  adl.  L.).  Justitiekansler; 
vitter.    S.  289.    Ad.  I:  91.  164. 

Liljestråle,  Ingemund.  Kans- 
list, sedan  landtbrukare;  den  före- 
gåendes son.    Ad.  II:  5.  18.  19. 

Limon,  G.,  marquis  de.  "Con- 
tröleur  des  flnances"  hos  hertigen 
af  Orleans;  sedan  emigrant  och 
kontrarevolutionär.    Ar.  II:  75. 

L  i  n  d  b  or  g,  fi'u.  Traktörska  ("Silf- 
verfrun").    S.  123. 

i^indblom,  J.  A:son.  Biskop 
i  Linköpings  stift,  sedan  ärkebi- 
skop. S.  139.  141.  143.  281.  Ad.  I: 
26.  93.  96.  1(0.  101.  103.  IL  27.  42. 
203.  205.    Ar.  IL  30.    III:  113.  120. 

Lindener.  Rysk  general.  Ar. 
II:  298. 

Lind  ström  er,  E.  M.  Konsisto- 
riinotarie  vid  Stockholms  stads 
konsistorium.    Ad.  II:  269. 

L'Isle,  de.  Fransk  generalkon- 
sul i  Göteborg.     S.  279. 

Lis  ton,  R.  Engelsk  diplomat, 
anställd  i  Stockholm,  sedan  i  Kon- 
stantinopel. S.  308.  311.  Ad.  I: 
19:;.  194.  272.  Ar.  I:  324.  352.  391. 
11:   164. 

Litta.  Rysk  sjöofficer,  malte- 
serriddaro.    Ad.  I:  IH2. 

Litta.  grefvinna.  Se  Skavron- 
ski 


Lizakewitz.  Rysk  diplomat, 
anställd  i  Italien,  sedan  i  Danmark. 
Ar.  II:  117.  111".  139.  222.  23). 

Ljungberger,  G.   Medaljgravör, 
professor.    S.  256. 
..  Lobkowitz,  F.  J.  M.  F.,.. furste, 
öfverstekammarherre   vid  Österri- 
kiska hofvet.    Ar.  III:  18.  19.  39. 

Lochner,  Bokhandelsbiti-åde. 
Ad.  II:  269. 

Lode,  G.  V.  Assessor,  sedan  ju- 
stitiekansler, slutl.  president  i  Abo 
hofrätt.  S.  7.  86.  264.  277.  Ad.  1: 
83.  II:  29.  51.  58.  72.  73.  77.  89. 
96.  143.  156.  158.  166.  Ar.  II:  54. 
211.  252.  259.  305.  311.  323.  345. 
..  Lodron-Laterano,  grefve  von. 
Österrikisk  diplomat,  sändebud  i 
Sverige.    Ar.  III:  38.  39. 

Lofthusen  (rättare  Lofthus), 
Kr.  Jenssön.  Norsk  orostiftare. 
Ad.  I:  24.  26. 

Lorich,  N.  (sedan  Lorichs). 
Handsekreterare  hos  prinsarna  Karl 
och  Fredrik,  slutl.  (titulär)  lands- 
höfding.     S.  213. 

Lo th ringen,  prinsessan  af:  se 
Brionne. 

Lovisa  Ulrika.  Drottning  af 
Sverige.  S.  19.  21.  34.  40.  42.  51. 
58.  60.  63.  72.  181.  182.  184.  189. 
190.  193-195.  197.  199.  200.  201  203. 
204.  208.  322.  Ad.  I:  3.  16.  19.  II: 
203.    Ar.  1:  46.  55.  72.     II:  407. 

Lugai  (LuQay),  J.  B.  Legen- 
dre  de,  grefve.  "Profet  du  palais" 
hos  förste  konsuln  Bonaparte  och 
under  kejsardömet.    ^4/-.  II:  402. 

Luchesi.  Fransk  emigrant.  Ar. 
III:  36. 

Lucchesini,  G.,  markis.  Preus- 
sisk diplomat,  sedermera  kammar- 
herre hos  furstinnan  af  Lucca.  Ar. 
II:  403. 

Lucas.    Amiral.    Ad._  II:  1Q2. 

Ludolf,  K.,  grefve.  Ö.sterrikisk 
diplomat,  .sändebud  i  Stockholm, 
sedan  i  Köpenhamn.    Ad.  I:  194. 

Lund,  P.  Major,  tidningsutgif- 
vare.  S'.  208.  217—220.  223.  224.  241. 
235.  322.    Ar.  II:  49. 

Lundgren.  I  tjcnst  hos  G.  M. 
Annfolt.     Ar.  II:  146. 


445  — 


Liitkoman,  O.  T.  Biskop  öfver 
Visby  stift.    S.  1«7. 

J.uynos,  hertig  de.    ^r.  II:  402. 

Jjåstbom,  II.  af.  Revision.sso- 
kreterare,  sedan  landsluifding,  le- 
damot af  högsta  domstolen,  chef 
för  kammarrätten.  .S.  107.  109.  112. 
26G.  2H),  Ad.  I:  !)1.  219.  270.  274. 
II:  2.  ().  16.  22.  29.  43.  Ar.  I:  231. 
341.  342.  401.     II:  33.  «7. 

Löf  (Lööf),  E.  Dansös.  Ad.  II: 
59.  60. 

Lönberg,  J.  Kammarråd.  S. 
271. 

Löwenhielm,  Fredrik  Adolf, 
grefve.  Diplomat,  länge  svenskt 
sändebud  i  Holland:  hof kansler. 
S.  57.  2(i2.  Ad.  I:  1S7.  11:  52.  283. 
—  Hans  hustru,  grefvinn.  Augu- 
sta von  Forsen.  S.  235.  242.  281. 
311.  323.  Ar.  I:  13.  14.  3fi.  40.  145. 
37G.     III:  2  i9. 

Löwenhielm,  Gustaf  Karl 
Fredrik,  grefve.  Militär  och  di- 
plomat, slutl.  general  af  kavalleriet, 
länge  svensk  minister  i  Paris,  ex- 
cellens; den  föreg:s  son.  S.  108. 
Ad.  II:  283.  Ar.  III:  22.  6fi.  69.  78. 
79.  81.  82.  127.  181.  257. 

Löwenhielm.  Karl  Axel, 
grefve.  Militär  och  diplomat,  slutl. 
statsråd,  excellens;  den  föregåen- 
des broder.  Ad.  II:  283.  Ar.  I:  322. 
III:  150.  1G5.  327-329.  335.  346- 
349.  357.  361.  392.  393. 

Löwenhielm,  Karl  Gustaf, 
grefve.  Riksråd,  kanslipresident; 
den  föreg:s  farfader.    Ar.  II:  163. 

Löweri.hielm,  Karl  Gustaf, 
grefve.  Öfverste;  den  föreg:s  son. 
Ar.  II:  233.  234. 


Maass.    <S'.  '271. 

Mabignon,  m:me  de,  född  de 
Breteuil.    Ar.  II:  76. 

Macdonald,  E.  J.  J.  A.,  hertig 
af  Ta  ren  t.  Fransk  general,  mar- 
skalk af  Frankrike.  Ad.  II:  216. 
Ar.  II:  346. 

Macdonald.  Engelsk  kapten. 
Ad  I:  200. 

Mac  k,  K.  v.,  friherre.  Österri- 
kisk general,  fåltmarskalklöjtnant, 


afsatt    efter   nederlaget   vid  Ulm 
Ad.  II:  192.  19:}.    Ar.  Ill:  »il. 

Macloan  (Macklier).  (»ustaf. 
friherre.  Ufverste,  kammarherre. 
S.  122.  26:^.  2(>fi.  Ad.  I:  Hl.  94.  104. 
276.     II:  8. 

Maclean,  Rutger,  friherre. 
Kammarherre,  god.segaro;  den  fö- 
regåendes broder,    -la.  I:  94.  161. 

Mac<iuart.  Abbe,  lärare  för  Arm- 
felts  söner.    Ar.  II:  3:-i4. 

Madalinski,  A.  Polsk  general. 
Ar  II:  256. 

Ma^chel,  D.  Fabrikör,  riksdags- 
man i  borgarståndet.    Ad.  II:  288. 

Magnitzky.  Rysk  statssekre- 
terare, förut  använd  såsom  diplo- 
mat i  Frankrike.   Ar.  III:  336.  3:-«. 

Maistre,  Jos.  de,  grefve.  Sar- 
diniens minister  i  Petersburg;  po- 
litisk och  filosofisk  skriftställare. 
Ar.  III:  322.  326.  334.  338.  3«1. 

Malesherbes.  C.  C.  G.  de  La- 
moignon  de.  Fransk  sLat.sman, 
politisk  skriftställare.  •  Ar.  Il:  67. 

Mallet  du  Pan,  J.  Fransk  po- 
litiker och  publicist;  emigrant.  Ar. 
II:  75. 

Malmerfelt,  O.  Gener alauditör. 
Ad.  I:  169. 

Malmesbury,  J.  H.,  earl,  vis- 
count  Fitz-Harris.  Engelsk  di- 
plomat, berömd  statsman.  Ad.  II: 
162.  180. 

Malmstein,  O.  af.  Hofinten- 
dent;  lagman.    Ad.  I:  81.  142. 

Mandel  in.  I''insk  pastor  i  Pe- 
tersburg.   Ar.  III:  402. 

Manderfeldt,  K.  J.  (Ingnian, 
kallad  M.).  Politisk  agent,  n;\gon 
tid  anställd  i  svenska  kansliet; 
sedan  bosatt  i  Norge  och  Danmark. 
Ar.  I:  284-286.  .347.  348.  III:  150 
-155.  157.  165.  201. 

Manderström,  Kr.,  friherre. 
Hofmarskalk;  vitter.  S.  250.  274. 
—  Hans  hustru,  f.  Duwall.  S. 
303.  309. 

Mandorff.  Licentförvaltaro  i 
Stralsund.    Ar.  II:  278.    Hl:  .-.r,. 

Man  fre  din  i.  Toskan.sk  premi- 
erminister.   Ar.  II:  112—115. 

Mann.  Engelsk  minister  vid 
toskanska  liofvet.    Ar   1:  s7.  92. 


—  446  — 


Mannerheim,  K.  E.  Ledamot 
af  finska  regeringskonseljen,  lands- 
höfding  i  Åbo,  finsk  friherre  och 
grefve.    Är.  III:  293.  317. 

Mannerheim,  L.  A.,  friherre. 
Expeditionssekreterare,  sedan  justi- 
tieombudsman. S.  131.  132.  262. 
Ad.  I:  10.5.  115.  141.  143.  Ad.  III: 
225. 

Mannerhjerta,  .J.  A.  Assessor. 
Ad.  II:  174. 

Mannerskantz,  N.  (förut  Kol- 
länder). Chef  för  fästningsbygg- 
naderna i  Finland,  slutl.  general. 
Ar.  I:  188. 

Mansbach,  Fr,  Dansk  general- 
major, kammarherre.  Ar.  1:  237. 
241, 

Mans  b  er  y,  familjen,  ^r,  II:  149. 

Marat,  J.  P.  Fransk  revolutions- 
man.   Ar.  II:  53. 

Marchesi.  Italiensk  sångare. 
Ar.  I:  81.  87.  99. 

Mafini.  "Monsignore".  Ar.  II: 
138. 

Markoff,  A.,  grefve.  Rysk  di- 
plomat, inflytelserik  statsman  un- 
der Katarina  II:s  sista  är.  S.  163. 
242.  Ad.  I:  23.  24.  31.  40.  66.  II: 
151.  153.  169.  273.  297.  325.  Ar.  I: 
111.  157.  166.  322.  326.  3.54.  II:  199. 
241.  243.  245.  251.  310.  315.  389.  403. 

Mareks  von  Wurtemberg,  K. 
E.,  friherre.  Hofjunkare;  auditör. 
Ad.  I:  4. 

Mareks  von  Wurtemberg,  N. 
W.  Revisionssekreterare;  sedan  ju- 
stitieråd.    S.  90.    Ad.  I:  xiv. 

Marmont,  A.  F.  L.  V.  de,  her- 
tig af  Ragusa.  Fransk  general, 
marskalk  af  Frankrike.   Ar.  II:  402. 

Martignani,  P.  Piranesis  red- 
skap.   Ar.  II:  142. 

Martinau^  J.  C  Generalkonsul 
i  Kristiania,  förut  läkare  hos  (Ju- 
staf  III.     Ar.  I:  231.  236.  283. 

Masreliez,  L.  A.  Professor  vid 
fria  konsternas  akademi.  S.  309. 
Ad.  1:  224. 

Masséna,  A.,  hortig  af  Rivoli, 
jirins  af  Esslingen.  Fransk  fillt- 
iierro,  marskalk  af  FrMnkrikiv  Ad. 
H:  215-217.  2i:$. 


Mäss  i  as,  N.,  baron.  Diplomat, 
under  kejsardömet  långe  general- 
konsul i  Danzig;  politisk  författare. 
Ar.  III:  27. 

Matérn,  .J.  F.  v.  Kapten,  sedan 
major,  slutl.  tulldistriktchef.  Ar. 
III:  1.35. 

Matthews.  Officer  i  svensk 
tjenst,  ofta  använd  såsom  kurir. 
Ar.  Ill:  51.  .52.  170. 

Maury,J.  S.,  Abbe,  sedan  kar- 
dinal och  ärkebiskop;  politisk  skrift- 
ställare.   Ar.  II:  109.  116.  138. 

Medin.    S.  215. 

Mecklenburg.  Fredrik  Frans, 
hertig  af.  Ad.  II:  143.  144.  309.  Ar. 
II:  407.  III:  7.  —  Hans  gemål, 
Louise  af  Sachsen-Gotha.  Ad. 
II:  143.  148.  —  Hans  dotter,  prin- 
sessan Louise  Charlotte,  Gustaf 
IV  Adolfs  trolofvade.  Ad.  II:  143. 
144.  148.  268. 

Medici.  Polismästare  i  Neapel. 
Ar.  II:  228. 

Meerfeld.  Österrikisk  general. 
Ad.  II:  162. 

Meijerfelt,  J.  A.,  grefve.  Gene- 
ral, sedan  fältmarskalk.  S.  136. 
157.  261.  Ad.  I:  45.  57.  58.  61.  114. 
176.  177.  203.  207.  210.  216.  233.  234. 
II:  170.  283.  Ar.  I:  200.  204.  209. 
213.  257.  268.  -  Hans  hustru,  född 
Sparre,  statsfru.   .S.  289.  Ar.  I:  36. 

Meij  erhelm.  Armfelts  adjutant. 
Ar.  I:   305. 

Mejla^nder.  Norsk  officer,  ad- 
jutant hos  hertigen  af  Augusten- 
burg.    Ar.  III:  158. 

Melas,  N.  F.  B.  v.  Österrikisk 
general.  Ad.  II:  243. 244.  Ar.  II:  346. 

Meldercreutz,  J.  (Molin,  adl. 
M.).  Professor  i  matematik  vid 
Upsala  universitet.    S.  237. 

Melin,  H.  (t.  (af).  Öfvenste. 
slutl.  generalmajor.    Ar.  III:  89.  99. 

Mel/.i  d'Erile,  Fr.,  hortig  af 
Lodi.  Vice-presidont  i  italienska 
republiken,  sedan  fransk  storkans- 
ler och  sigillltcvarare.    Ad:  II:  276. 

Mennandor,  K.  Fr.  Svea  rikes 
ärkebiskop.    Ad    I:  2(5. 

M e n o u ,  .T.  Fr.,  baion  d e .  Fransk 
general,  slutl.  guvernör  i  Venedig. 
Ad.  II:  217.  271. 


—  447  — 


Mcnschikoff,  S.  Åloxandro- 
witsch,  furste.  Ryskt  gehcimeråd. 
Ar.  II:  m—H-l.  101.  117.  1-20.  122. 
224.  —  Hanb  goniål,  Katarina  Ni - 
kolajowna  (ialitzin.  Ar.  II:  BO 
-m.  i)K.  104.  120.  122.  12<i.  128.  1:30. 
IB.S  111  149.  220.  22:i  — 225.  228.  2:34. 
2:3(3.  2:3!».  2!  17.  ;iO().  :382.  -  Hans  ni- 
ece,  furstinnan  lleléno  M.  .17-.  II: 
80—82.  104.  1:30.  224. 

Mer  c  i,  G.  I  tjenst  hos  lord  Her- 
vey.    Ar.  II:  142.  14:3. 

Mercy..  d'Arfzentoau,  Fl,  do, 
grefve.  Österrikisk  ambassadör  i 
Paris  under  Ludvig  XVI.  Ar.  11: 
75.  78. 

Merlin  de  Douai,  A.  Ph.  de, 
grefve.  Medlem  af  franska  rojtu- 
blikens  (lirekt<M-ium,  sedan  gene- 
ralprokurator:  bei-ömd  jurist.  Ad. 
II:  2Uk 

Merry.  Engelskt  sändebud  till 
Sverige.    Ad.  II:  274. 

Mesaiedoff.  Bosatt  i  Kaluga. 
Ar.  II:  2!»7.  ;313. 

Messmaker.  Rysk  minister  vid 
sachsiska  hofvet.    Ar.  II:  85. 

Metternich,  Franz  Georg  v., 
furste.  Österrikisk  diplomat.  Ar. 
II:  77. 

Metternich,  Klem.  Wenzel  v, 
furste,  österrikisk  statsman,  län- 
ge statskansler  för  östorriki.ska  mo- 
narkien.   Ar.  Ill:  44.  ()7.  ;384. 

MiolielsQu,  Iw.  Iwanowitsch. 
Rysk  general.  Ad.  I:  174.  176.  177. 
Ar.  I:  22.  208. 

Mineur.  I  Armfelts  tjenst,  se- 
dan kamererare  vid  operan.  Ad. 
II:  70.  8:3.  85.  87—91.  Ar.  II:  165. 
178.  194.  215.  270.  274.  276.  391. 

Minto,  G.  Elliot,  earl  of.  En- 
gelskt sändebud  i  Wien,  sedan  ge- 
neralguvernör i  Ostindien.  Ad.  II: 
365.  368.  372. 

Miolan,  ni:me.  Fransk  skåde- 
spelerska.   Ar.  I:  125. 

Mitchell.  Engelsk  amiral.  .1(7. 
Il:  217. 

Mocenigo.  Rysslands  cliargé 
d'affaires  vid  Toskanska  hofvet. 
Ar.  II:  222. 

Modée,  K.  W.  Ofverstathållare, 
slutl.  amiral  och  öfverkommendant 


i  Karlskrona.  Ad.  II:  29.  -18.  146. 
Ar.  II:  44.  26:3.  271. 

Moestue.  Rådman  i  Kri-stiania. 
Ar.  I:  284. 

Moltzer,  S.  A.  v.  Tjen.steman  i 
kabinettet  och  anställd  vid  prin- 
sessan Sotia  Alljcrtinas  hof,  stifts- 
kansler 1  (.^uedlinliurg.    S.  26:3. 

Monck,  lady  Elisabeth,  född 
Gore.  Ar.  II:  121.  149.  224.  226. 
234.  23K. 

Montosciuiou-Ft^/censac,  A.  P., 
marquis  de.  fa-neral,  hofman;  vit- 
tor.    Ar.  I:  124. 

Montesson,  C  J.  B.  de  la  Haie 
de  Riou,  marquise  do.  Enka  ef- 
ter maniuis  do  M.,  .sedan  hemligt 
förmäld  med  Louis  Philippo,  her- 
tig af  Orleans;  vitter  författarinna. 
Ar.  Il:  402. 

Montgomerv,  R.  Öfverste,  An- 
jalaman.  S.  252.  2(i4.  270.  275.  324. 
Ad.  1:  53  55.  119.  216.  219.  Ar.  I 
195. 

Monti,  V.  Italiensk  skrift.stål- 
lare.    Ar.  IT:  278.  :302. 

Montmorin-S:t  Ilérem,  A.  M., 
c:te  de.  Fransk  statsminister; 
slutl.  guillotinorad.    ^id.  i:  2-HL 

Monvel,  J.  M.  de.  Fransk  skå- 
despelare och  dramatisk  författare. 
S.  63.  211.  222.     Ar.  I:  46.  64.  81. 

Moore,  Sir  John.  Engelsk  ge- 
neral; stupade  i  .Spanien  under 
frihetskriget.    Ar.  ILl:  143. 

Mordwinoff,  .S.  Iwanowitsch. 
Rysk  amiral.   Ar.  Il:  29S.   HL  ;326. 

Moreau,  J.  V.  Fransk  general. 
Ad.  II:  161.  21.5.  243-245.  324.327. 
328.     Ar.  IL  346-.  .373. 

Moreno.  Spansk  diplomat,  längo 
anställd  i  Sverige,  slutl.  spansk 
minister  därstädes.  S.  158.  Ad.  I: 
212.     II:  150.     Ar.  III:  388.  390. 

Mori,  B.  Italien.sk  arkitekt,  Pi- 
ranesis  spion.  Ar.  IL  131.  i;3:3.  138. 
139.  142.  144-147.  149.  152.  1.53.  218. 
-222.  225.  228.  229.  237.  -  Hans 
broder  Vin  c  en  z  o  M.,  handlande. 
Ar.  II:  228. 

Moriin,  K.  A.  v.  Öfverste,  ge- 
nenilac(iutant:  afsatt,  sodan  i  rysk 
tjenst.  S.  280.  :303.  Ad.  L  114.  m\ 
Ar.   11:  7t;.     Ill:  80.  81.  113. 


448  — 


Morla,  Th.  Spansk  general,  gu- 
vernör i  Cadix.    Ad.  II:  247. 

Mortier,  E.  A.  C.  J.,  hertig  af 
Tre  vi  so.  Fransk  krigare,  mar- 
skalk af  Frankrike.  Ad.  II:  320. 
Ar.  III:  83.  102.  103. 

Mor  man,  H.  L.  Löjtnant,  slutl. 
öfverste  i  armén.    Ad.  II:  73. 

Mors  ing,  Fr,  Direktör,  fullmäk- 
tig i  riksgäldskontoret.   Ad.  I:  262. 

Moulandeau,  m:me.   Ar. 1:129. 

Moulins,  J.  F-  A.  General,  le- 
damot af  franska  republikens  di- 
rektorium.    Ad.  II:  216.  218. 

Muller,  J.  v.  Schweizisk  histo- 
rieskrifvare,  slutl.  minister  i  ko- 
nungariket Westfalen.  Ar.  III.  12. 
14.  15.  19.  51.  .59-63.  170. 

Muller.  Rysk  kanslitjensteman. 
S.  163.  (orätt:  Möller),  ^r.  I:  822. 
323. 

Miillinen.  Schweizisk  landt- 
dags-deputerad.    Ad.  II:  297. 

Mun  c  k,  Ad.  Fr.,  frih.  ochgrefve. 
Hofstallmästare,  president  1  kam- 
marrevisionen; slutl.  landsförvist. 
S.  59.  60.  69.  73.  76.  88.  97.  105.  112 
—118.  153—155.  190.  192.  195.  196. 
198.  200.  203.  205.  212.  213.  239.  252. 
256.  259.  269.  299.  301.  302.  304.  306. 
319.  Ad.  I:  XIX.  87.  173.  180.  182. 
185.  189.  217.  218.  221.  225.  II:  14 
-17.  115.  335.  Ar.  I:  36.  46.  47. 
61.  139.  150.  152—155.  157.  179.  255. 
2.56.  261-263.  269.  278.  340.  342.  3.55. 
383—387.  II:  47.  58.  105.  129.  130. 
253.  381. 

Munck,  Johan  Henr.,  friherre. 
Landshöfding  i  Nj^jands  län;  den 
föreg:s  broder.    S.  112.  113. 

Munck,  Otto  Magnus,  friherre. 
Kavaljer  hos  Gustaf  IV  Adolf,  se- 
dan hoftnarskalk.  Ad.  II:  101.  333. 
3:35.     Ar.  11:  176. 

if.v  Munck,  Petrus.  Biskop  i  Lund. 
Ad.  II:  103.  20.5. 

Murat,  Joachim.  Slutligen  ko- 
nung af  Neapel.  Ad.  II:  24(;.  328. 
III:  82.  362.  364. 

Murberg,  J.  Rektor,  ledamot 
af  Sv.  Akademien.  Ad.  I:  261.  Ar. 
III:  112. 

Murray,  G.  Professor  i  anatomi 
vid  Upsala  universitet.    S.  80. 


Murray,  Gustaf.  Pastor  pri- 
raarius  i  Stockholm,  sedan  öfver- 
hofpredikant  och  biskop  i  Vesterås. 
S.  216.     Ad.  II:  13.  27.  155. 

Muschin-Puschkin.  Rysk  di- 
plomat, sändebud  i  Stockholm.  S. 
204. 

Muschin-Puschkin.  Rysk  ge- 
neral.   Ad.  I:  175. 

Muy,  M.  A.  Ch.  de,  f.  de  Blan- 
cart.  G.  m.  grefve  de  Muy,  krigs- 
minister, marskalk  af  Frankrike. 
Ar.  I:  32.  126.  128. 

Myren,  D.  Docent  i  Upsala,  se- 
dan professor  i  Åbo.    Ar.  III:  170. 

Möllendorff,  R.  J.  H.  v.  Preus- 
sisk generalfältmarskalk.  Ar.  II: 
380. 

Möllersvärd,  O.  R.  Förste 
kammarjunkare,  öfverstelöjtnant. 
S.  303.  Ad,  I:  231.  238.  II:  241. 
251.  Ar.  1:  75.  119.  120.  129.  130. 
II:  176.  177. 

,.  Mörner,  Axel  Otto,  grefve. 
Öfverste,  slutl.  generallöjtnant  och 
statsråd.     Ar.  III:  136-1.38.  194. 

Mörner,  Hampus  Elof,  grefve. 
Slutl.  generallöjtnant.  Ar.  III:  54. 
82.  89.  92. 

Mörner,  Hampus  Stellan,  fri- 
herre. Kaptenlöjtnant  vid  lifdra- 
banterna,  generallöjtnant.  Ar.  1: 
139. 

Mörner,  Karl,  friherre,  sedan 
grefve.  Vice  guvernör  hos  Gustaf 
IV  Adolf,  slutl.  fältmarskalk,  riks- 
ståthållare i  Norge.  S.  65.  Ad.  II: 
8:3.  123-127.  143.  16.5.  186.235.286. 
Ar.  II:  341. 

Mörner,  Karl  Gabriel,  grefve. 
Hofmarskalk  hos  prinsessan  Sofia 
Albertina     Ad.  1:  KiO    161. 

Mörner,  Karl  Otto,  friherre. 
Militär,  slutl.  öfverste,  vice  lands- 
höfding, tullinsT>ektor;  "konunga- 
makare".    Ar.  III:  247.  252—254. 


Napoleon  (Bonaparte).  Frans- 
miinnens  kejsare.  Ad.  II:  160—163. 
179.  IHO.  189.  191.211.21.5.218.219. 
242.  24.3.  246.  247.  273.  27»>.  277.  292. 
295.  297.  319  -:321  326-:J:32.  3:35. 
Ar.  II:  154.  ;{J6.  373.  374.  399-401. 


449  — 


403-406.  Ill:  H.  14.  27.  28.  31—34. 
36.  41.  43.  4R.  .".5.  58.  5!».  (U.  03.  6.^). 
07-70.  70.  78.  83.  8!t.  117.  122.  129. 
170.  171.  im.  IDil.  204.  21.5.  22!  t.  233. 
230.  242.  245.  240.  255.  2(i2.  208.  270 
—274.  321.  334.  330.  3-15.  340.  349. 
351-350.  358-300.  303—305.  375. 
376.  378.  381-38<j.  388.  300.  405.  410. 

—  Hans  gemåler:  Josephine.  Ar. 
II:  4o;-i.  404.  Marie  J.ouise,  ärke- 
hertiginna  af  Österrike,  sedan  her- 
tiginna af  J'arma.    Ar.  111:  3«2.  385. 

—  Hans  son.  hertig  af  Heich- 
stad  t.    Ar.  IJl:  38.5. 

Narbonne-Tiara,  L.  de,  grofve. 
Fransk  general,  diplomat.  Ar.  III: 
350.  357. 

Narischkin,  grofvo.  Ofvcrhof- 
stallmästare  hos  kejsarinnan  Ka- 
tarina II.  Ar.  I:  20.  (JO.  -  Hans 
dotter,  Nathalie  N.  Är.  I:  20.  — 
Hans  son  (?).    Ar.  I:  00. 

Nassan-Siegen,  Ch.  H.  N.  O. 
(de  Mailly),  prins  af.  Krigare 
och  äfventyrare,  ömsom  i  fransk, 
spansk  och  rysk  tjenst.  S.  158 
(orått  nämnd:  prinsen  af  Oranien). 
100.  102.  Ad.  1:  181.  182.  210.  Ar. 
I:  31.  320.  322.  323.  329.  II:  03.  08 
—70.  —  Hans  gemål,  f.  Gotzka. 
Ad.  I:  209. 

Nassau.  Karl,  prins  af.  Ar. 
II:  347.  —  Karl  Vilhelm,  rege- 
rande furste  af.    Ad.  Il:  27(i. 

Nauckhoff,  H.  J.,  friherre.  Öf- 
verete  vid  amiralitetet,  sedan  vice 
amiral.  Ad.  II:  1H7. 2.53.  Ar.  III:  100. 

Neapel  (Båda  Sicilierna). 
Ferdinand  TV.  Konung  af.  Ad. 
II:  102.  192.  193.  215.  240.  Ar.  I:  103 
—110.  11.5.  II:  112.  150.  151.  223. 
224.  231.  :^02.  378.  379.  40(5.  -  Hans 
gemål,  drottning  Maria  Karolina, 
ärkehertiginna  af  Österrike.  Ad. 
II:  244.  Ar.  I:  103-110.  115.  II: 
112.  149—151.  223.  224.  220.  228.  230. 
231.  238.  290.  3(i3.  370—379.  382.  399. 
402.  404.  408.  111:  2.  12.  10.  45.  51. 
.52.  —  Doras  barn:  prinsessorna  Te- 
resa, Luisa  och  Mimi.  Ar.  I: 
10:3.  105.  109. 

Necker,  J.  Schweizisk  finans- 
man, fransk  minister.  Ad.  I:  264. 
Ar.  I:  3(i9. 

Tff/ner,  G.    it.    .irm/ell. 


Nederländerna.  Arfståthålla- 
rt-n  Vilhelm  V  af  Oranien.  Ad. 
II:  13.5.  217.     Ar.  II:  7:^.  347. 

Neikter,  .J.  F.  Skytt-ansk  pro- 
fessor i  Upsala.    Ad.  11:  CA. 

Nelson.  H. ,  lord.  Engelsk  ami- 
ral. Ad.  II:  192.  214.  251.  2.52.  2.5<;. 
274.     Ar.  II:    152.  37(i.  371. 

Nemi,  hertig  af    Ad.  Il:  189. 

Nensén,  I*.  Kyrkoherde  i  Klara 
församling  i  Stockholm.  S.  1H8. 
237.  210.  (298).  :525. 

Nothorwood,  A.  F.  Kapten 
och  v.  korporal  vid  lifdralianterna; 
sedermera  i  fransk  tjenst.  Ad.  II: 
141.  142.    Ar.  II:  253. 

Netherwood,  J.  W.  Filos,  ma- 
gister.   Ad.  II:  233. 

Netzel,  J.  E.  Svensk  kansli- 
tjcnsteman,  använd  såsom  diplo- 
mat, slutl.  kansliråd.  Ad.  II:  2:39. 
294. 

Nouman,  C  C  Skådespelerska 
vid  dramatiska  teatern  i  Stockholm. 
S.  252. 

Ney,  M.,  duc  d'Elchingen. 
Fransk  krigare,  marskalk  af  Frank- 
rike.   Ar.  111:  304. 

Nibelius.  J.  E.  (adlad  Palm- 
svärd). Underståthållare  i  Stock- 
holm, slutl.  justitieråd.  Ad.  II:  28. 
47.  50.  51. 

Nicolai,  baron.  Rysk  diplomat, 
anställd  i  Stockholm.    Ar.  III:  329. 

Nivernois,  L.  J.  B.  Mancini- 
Mazarini,  duc  de.  Diplomat  och 
skriftställare,  ledamot  af  franska 
akademien.    Ar.  I:  124. 

Noailles,  L.  M.,  vicorate  de. 
Fransk  krigare,  som  deltagit  i 
amerikanska  frihetskriget:  under 
revolutionen  politiker,  slutl.  gene- 
ral.   Ar.  I:  127.  193. 

Nolcken,  Arvid  v.,  friherre. 
Assessor  i  Göta  hofrätt,  sedan 
landshöfding  i  Karlstad.  Ad.  II: 
272. 

Nolcken,  Arv.  K einhold  v.,  fri- 
herre. Förste  hofstallmåstare.  ^1(/. 
Il:  306. 

Nolcken,  Gustaf  Adam  v^  fri- 
herre.   Diplomat,    envoyé    i    Lon- 
don, utn.  hofråttspresident.    Ad.  I: 
31.    Il:  :<oi.     Ar.  I:  107.    II:  21(i. 
» 


450 


Nolcken,  Johan  Fredr.  v.,  fri- 
herre. Diplomat,  envoyé  i  Peters- 
burg, sedan  i  Wien.  S.  253.  290. 
308.  Ad.  I:  224.  II:  93.  Ar.  I:  20. 
21.  11:  80.  81.  99.  100.  210.  239.  25.5. 
2.56.  —  Hans  hustru,  f.  von  Man- 
touffel.     S.  290.  302. 

Norberg,  A.  Kongl.  hofpredi- 
kant,  kyrkoherde  i  Söderköping. 
S.  (298).  32-4. 

Norberg.  Kapten  vid  flottan. 
Ar.  Ill:  138.  141. 

Norberg.    Fänrik.    Ar.  I:  221. 

Norby,  J.  Öfverste  och  chef 
för  Vendes  artilleriregemente.  Ar. 
111:  86. 

Nordell,  A.  Häradshöfding,  in- 
blandad i  ransakningen  om  Gustaf 
III:s  mord.  Ad.  I:  274.  11:  5.  18. 
19.  22. 

Nordenadier,  L.  Kapten,  förut 
anställd  i  rysk  tjenst.    Ad.  I:  80. 

Nordenanckar,  J.  (Corvin, 
adl.  N.).    Vice  amiral.    S.  308. 

Nordenskiöld,  Karl  Fredr. 
Kanshtjensteman,  någon  tid  kom- 
missionssekreterare i  Hamburg; 
publicist,  mystiker  ochpamflettist. 
S.  183.  235.  270.  276.  324.  Ad.U:  324. 
Ar.  II:  89.  215.  239.  278.  279.  III:  .55. 

Nordenskjöld,  Otto  Henr., 
friherre.  Kontreamiral,  sedan  vice 
amiral.    Ad.  1:  189.  205.    Ar.  I:  260. 

Nordin,  .Toh.  Magn.,  adl.  och 
friherre  af  N.  Landshöfding.  *S. 
33.  106.  118.  120.  123.  126.  127.  141. 
144.  151.  Ad.  1:  91.  249.  253.  11: 
84.  157.  23.5.  Ar.  I:  341.  370.  11: 
14.  ;32.     111:  169. 

Nordin,  Karl  Gustaf.  Prost, 
sedan  biskop  i  Hernösand,  histo- 
risk samlare;  den  föreg:s  broder. 
S.  6.  10.  123.  i:32.  1138.  140.  154.  269. 
280.  (298).  325.  Ad.  1:  vii.  xi.  xix. 
XXiv.  62.  80.  90.  91.  112.  149.  261. 
2(i3.  274.  11:  13.  22.  27.  28.  30.  39. 
55.  116.  122.  128.  227.  Ar.  I:  222. 
225.  227.  247.  :341.  342.  371.  11:  2. 
9.  14.  16.  33.  90.  186.   197. 

Nordlindh,  K.  M.  Rådman,  so- 
dan boi-gmästare  i  Malmö,  kom- 
merseråd.   Ad.  11:  288. 

Noi-dmark,  Z.  Professor  i  fysik 
vid  Upsala  universitot   .\d.  II:  210. 


Nordström,  H.  A.  Boktrycka- 
re.   Ad.  II:  242. 

Norlin,  J.  G.  Polismästare  i 
Stockholm,  sedan  lagman  i  Vester- 
norrland.     Ad.  11:  47.  68.  69.  72. 

Normann,  fru  von.  Bosatt  i 
Stralsund.    Ar.  III:  55.  57. 

Notbock.  Ry.sk  diplomat,  chargé 
d'affaires  i  Stockholm-    Ar.  II:  95. 

Novosiltzow,  N.  Nikolaje- 
Avitsch,  grofve.  Rysk  diplomat 
och  ämbetsman,  slutl.  president  i 
riksrådet.    Ar.  111:  57.  59.  61.  ;326. 

Numers,  Kr.  v.  Krigsråd,  se- 
dan statssekreterare,  slutl.  presi- 
dent.    Ad.  11:  28.  29.  165. 

Numsen.  Rysk  general.  Ar.  1: 
294. 


Obleonkoff.  Guvernör  i  Kalu- 
ga.     Ar.  II:  292.  293.     III:  83. 

0'Brien.  Engelsk  skeppskap- 
ten.   Ad.  I:  119. 

O  gins  kl,  M.  K.,  grefve.  Stor- 
skattmästare af  Lithauen;  skrift- 
ställare.   Ar.  III:  :32(>.  344.  3.55. 

Oldenburg,  K.  E.  Rådman,  se- 
dan borgmästare  i  Stockholm,  chef 
för  borgerskapets  kavalleri.  S.  307. 
Ad.  I:  159. 

Oldenburg,  J.  Revisor  i  kam- 
marrevisionen.   Ad.  I:  221. 

Oldenburg.  Georg,  prins  af, 
guvernör  i  Twer.  Ar.  III:  234. 
270.  :355.  —  Hans  gemål,  Kata- 
rina, storfurstinna  af  Ryssland, 
sedan  drottning  af  Wurtemberg. 
Ar.  III:  2:34-2:56.  :3:?2.  :5(il.  —  Pe- 
ter Fredrik  Ludvig,  administra- 
tör af  Oldenburg,  furstbiskup  af 
Liibeck.    Ar.  III:  270. 

Olivarius,  H.  deFino.  Dansk 
skriftställare;  professor  vid  univer- 
sitetet 1  Kiel.    yld.  II:  3is. 

Olsson,  Olof.  Bondeståndets 
talman  17S9.    Ad.  I:  63.  12*;.  127. 

Orluw,  Al.  (iregoriewitsch 
(Tschesmenski),  furste.  Rysk 
hofman  och  general,  Peter  Jll:s 
mördare.  Ar.  I:  31.  II:  353.  — 
Hans  gemål.    Ar.  I:  31.. 

Osander,  Olof.  Biskop  i  Voxiö. 
S.  24S. 


45' 


Ossun,  dnchesse  d'.    Ar.  I:  126. 
Ostor.    Abbe;   katolsk  pastor  i 
Stockholm.    S.  215.  222.  22:J.  212. 

Ostermann,  .T.  Andrcje- 
witsch,  grofve.  Rysk  diplomat, 
länge  verksam  i  Stockholm,  seder- 
mera ryska  rikets  storkansler.  S. 
im.  ir>:3.  Kil.  25H.  Ad.  I:  T),  lil.  212. 
II:  145.  169.  Ar.  I:  :-Ul.  :V21-:J2:5. 
332.  334.  355. 

Ostermann-Tolstoy,  Alex.  I- 
w  an  o  witsch,  grefve.  Rysk  ge- 
neral.   Ar.  III:  363. 

Ott  (v...  Bätorkéz),  P-  K.  v., 
friherre.  Österrikisk  general,  fält- 
marskalklöjtnant.   J(l.  II:  243. 

Otto,  L.  G.,  comto  doMosloy. 
Piplomat  i  fransk  tjenst,  f.  i  Ba- 
den.    Ad.  II:  274.  275.    Ar._  III:  27. 

Otter,  S.  v.,  friherre,  ofvorste, 
Anjalaman.  Ad.  I:  40.  lli).  216- 
218.     Ar.  I:  204.  219. 

Oudar,  J.  G.  Sekreterare  i  riks- 
gäldskontoret.   Ad.  I:  251. 

Oudinot,  Ch.  N.,  duc  de  Reg- 
gio.  Fransk  general,  marskalk  af 
Frankrike.    Ar.  III:  272. 

Oxenstierna,  Axel,  friherre. 
Öfverho^iägmästare.    S.  216.  308. 

Oxenstjerna,  Axel  Gabriel, 
grefve.  Kapten.  Ar.  III:  115.  137. 
149. 

Oxenstjerna,  .Jakob  Gustaf, 
grefve.  Öfverstekammarjunkare. 
Ad.  I:  104.  II:  236.  283.  315.  - 
Hans  hustru,  Karolina  Waden- 
stj erna,  statsfru.  J^rf.  11:315.  Ar. 
III:  26. 

Oxenstjerna,  Joh.  Gabriel, 
grefve.  Riksmarskalk,  skald;  den 
föreg:s  broder.  IS.  35.  54.  69.  73— 
76.  84.  93-98.  106.  108.  109.  120. 
121.  128.  145.  148.  1.50.  168.  191.  193. 
194.  199.  249.  250.  251.  2.59.  308.  312. 
Ad.  I:  VII.  XI.  XIII.  XVI.  2(5.  102.  168. 
170.  225.  238.  251.  261.  II:  93.  11:3. 
114.  258.  28:3.  ;302.  Ar.  I:  35.  41. 
4:-^.  46—48.  137.  154.  161.  199.  266. 
3:39.  340.  :392.  399.  102.  II:  1.  3.  8. 
174.  205.  208.  282.  283.  3:34.  III:  110. 
112.  114.  115.  120.  1.52. 
..Oxenstjerna,  Karl,  friherre. 
Öfverhofstallmästare.    S.  216. 


Oxenstjerna,  Karl  Gustaf, 
friherre.  l)iplomat,  slutl.  envoyé, 
sist  anställd  i  Köpenhamn.  Ad.  I: 
243.     Ar.  I:  :362.    II:  67. 

Oxholm,  r.  L.  Dansk  officer, 
slutl.  generallöjtnant,  författare. 
Ad.  II:  318. 


Pagot,  Arth.,  lord.  Engelsk 
diplomat,  minister  i  Wien,  sedan 
i  Konstantinopel.  Ar.  III:  11.  12. 
32.  45. 

Pahlen,  P.  L.  von  der,  baron, 
seilan  grefve.  Rysk  general  och 
ämbetsman,  en  tid  sändebud  i 
Stockholm.  ,S'.  10:3.  104.  16.5.  Ad. 
I:  225.  II:  255.  2.56.  293.  Ar.  I:  350. 
351.  352.  3.54.  355.  :363.  364.  II:  256. 
257.  297.  384-386.  :588-390.  39(). 

Pahlen,  P.  von  der,  grefve. 
Rysk  general  af  kavalleriet,  sedan 
ambassadör  i  Paris.    .1?-.  III:  -Wd. 

Paijkull,  G.  v.,  friherre.  Pro- 
tokollssekreterare, sedan  hofmar- 
skalk;  naturforskare  och  vitterle- 
kare.    .S'.  2()6. 

Palbitzki,  Ad.,  friherre.  Gods- 
egare.    Ad.  I:  271. 

Palin,  N.  G.  Svensk  diplomat, 
slutl.  minister  i  Konstantinopel; 
bekant  fornforskare.  Ad.  II:  153. 
Ar.  II:  407. 

Pallavicini,  L.  O.  Kardinal, 
ärkebiskop  af  Lepanto.    Ar.  I:  loo. 

Palm.  Möjl.  kryddkrämaron  P.  i 
Stockholm,  löjtnant  vid  borgerska- 
pets  kavalleri.    S.  ;309. 

Palmfelt,  A.  F.  Generalmajor; 
inspektör  för  ry.ska  milisen  i  l'in- 
laiid.    Ar.  III:  :M».  314. 

Palmqvist,  M.  D.,  liihcrre.  Of- 
verste  vid  amiralitetet,  generalad- 
jutant, slutl.  vice-amiral.  Ad.  IL 
72.  79—81.  95.  96.  99.  261.  262.  Ar. 
II:  25.  217.  223—226.  228.  229.  281. 
234. 

Palmstjerna,  Sv.,  friherre.  Mi- 
litiir,  slutl.  öfverste.  .!</.  I:  85.  Ar. 
III:  93. 

Panin,  N.,  grefve.  Rysk  stats- 
man, utrikesminister  under  Kata- 
rina II.    Ar.  I:  20. 


452  — 


Panin,  N.  (d.  y.),  grefve.  Den 
föregis  son;  rysk  minister  i  Ber- 
lin, slutl.  ryska  rikets  vice-kansler. 
Ad.  II.-  29B.  Ar.  II:  333.  337.  348. 
353.  389.  390. 

Papafani,  fru.    Ar.  I:  116. 

Parker,  Hyde.  Engelsk  ami- 
ral.   Ad.  II:  251.  2.53.  2.56. 

Parma.  Ferdinand,  hertig  af, 
infant  af  Spanien.  Ad.  II:  275.  298. 
Ar.  I:  115.  117.  -  Hans  gemål,  f. 
ärkehertiginna  af  Österrike.  Ar.  I: 
85.  98.  101.  114.  115. 

Pasquini.  Piranesis  redskap. 
Ar.  II:  228.  237. 

Pauli,  W.  Öfverste,  slutl.  gene- 
rallöjtnant. Ad.  I:  177.  203.  315. 
Ar.  i:  294.  303.  310.  311.  325. 

Paulucci,  F.,  markis.  Italiensk 
general,  länge  i  rysk  tjenst,  Ale- 
xander I:s  generaladjutant,  gene- 
ralguvernör i  Östersjöprovinserna. 
Ar.  III:  326.  354.  361.  366. 

Pechlin  v.  Löwenbach,  K.  F. 
von,  friherre.  Generalmaior;  parti- 
man. S.  191.  Ad.  I:  7.  9o.  164.  273. 
II:  5.  18-23.  159. 

Perochel  (i  texten  orätt:  Pero- 
chelles),  M.  de.  Utsedd  till  fran- 
ska republikens  chargé  d'affaires  i 
Stockholm.    Ad.  II:  149. 

Persson,  Knut.  Riksdagsman 
i  bondeståndet  1789.    Ad.  I:  2(i2. 

Péthion  de  A^illeneuve,  J.  Re- 
volutionsman; mär  i  Paris.  Ar. 
II:  51. 

Petrejus,  J.  J.  Teol.  d:r,  kyr- 
koherde i  Maria  församling  i  Stock- 
holm. Ad.  I:  217.  II:  23.  39.  89. 
Ar.  II:  269.  281. 

Pettersson,  m:lle.    S.  295. 

Peyron,  Karl.  Kongl.  lifdra 
bänt,  kammariunkare.  S.  76.  212 
Ar.  I:  3(;.  .58.  61.  ()3.  74.  75.  77.  81 
93.  94.  101.  119.  127.  129. 

Peyron,  Claes  Bartholomé 
de.  Generalkonsul,  sedan  mini 
ster  i  Hamburg.  S.  154.  Ad.  I 
221.    II:  29. 

Peyron,  Louis  Bartholomt 
de.  Major,  sedan  öfverste  och  ge 
neraladintant.  Ad.  II:  81.  93.  Ar. 
II:    :?2.    149.  188.  214.  219.  2.53.  254 


259-261.    297.    302.    304.    307—311. 
313.  316.  317.  32:3.  325.  341.  1343. 

Pfeiff,  Fr.,  friherre.  Öfverste- 
löjtnant.    Ad.  I:  132.  159.  197. 

Pfeiff.  K.,  friherre.'  Öfverste. 
S.  227. 

Philipson,  L.  M.  Med.  doktor; 
skriftställare.  Ad.  II:  51.  Ar.  II: 
88.  172. 

Phull,  K.  L.  A.  v.  Rysk  gene- 
rallöjtnant. Ar.  III:  270.  274.  350. 
352—356.  358-362.  :365.  366.  368. 

Piattoli.  Abbe,  polsk  emigrant; 
använd  i  furst  Ad.  Czartoryskis 
tjenst.    Ar.  II:  378. 

Pichegru.  Ch.  Fransk  gene- 
ral. Ad.  II:  108.  109.  117.  135.  147. 
149.  180.  324.  327.     Ar.  III:  31. 

Pierrard.  Abbe,  lärare  för  Gu- 
staf Armfelt.    Ar.  III:  107. 

Pierrepont,  Sir  Henry.  En- 
gelsk diplomat,  sändebud  i  Sverige. 
Ar.  III:  41.  64.  69.  74.  79. 

Pignatelli,Fr.,  prins  af  Stron- 
goli.  Neapolitansk  generalkapten. 
Ad.  II:  193. 

Piper,  Axel  Adolf,  grefve.  Kam- 
marherre; G.  M.  Armfelts  måg.  Ar. 
III:  52.  56.  —  Hans  hustru  Augu- 
sta Armfelt,  se  Armfelt. 

Piper,  Adolf  Ludv.,  grefve. 
Kammarherre;  den  föreg:s  fader. 
,S'.  242.  —  Hans  hustru,  grefvinnan 
Eva  Sofia  von  Fersen.  S.  193). 
242.  :322.  323.  Ad.  I:  95.  II:  200. 
201.  2.59.  Ar.  I:  36.  37.  376.  II:  351. 
352.  III:  199.  224.  239. 
..  Piper,  Karl  Gustaf,  grefve. 
Öfverkammarherre.  Ad.  I:  211.  II: 
30.  —  Hans  hustru,  f.  Eko  bl  ad, 
öfverhofmästarinna.  5.77.  ylr.  1:46. 

P  i  p  e  r ,  K  a  r  1  K 1  a  s ,  grefve.  Kap- 
tonlöjtnant  vid  lifdrabanterna;  öf- 
verstekammarjunkare,  sedan  en  af 
rikets  herrar.    Ad.  II:  152. 

Piper,  Karl  Ulrik.  Major,  se- 
dan öfvorstclöjtnant.  Ad:  II:  94. 
Ar.  II:  137. 

Piper,  Peter  Bernhard.  Oo- 
neralmajor,  någon  tid  konmiendant 
på  Svealtorg;  sedan  president  i 
krigskoUeginm.    Ar.  I:  18S. 

Piranesi,  Fr.  Kopparstickaro, 
svensk  resident  i  Rom.   Ad.  11:  72. 


453 


80.  81.  Ar.  II:  81.  106—108.  110. 
123.  12H.  128-131.  133.  13.5.  137— 
117.  140.  1.52.  157.  21<!-21!l.  221.  225 
-220.  23G-2.3H.  2.M.  205.  278.  302. 
;$03.  3.50.  103.     III:  247. 

Piranesi,  r.  Abbe.  Ad. 11:72. 
m.    Ar.  II:  i:«».  237. 

Pisani.  Voneziansk  nobile.  Ar. 
I:  ll«. 

Pitt,  Sir  William.  Engelsk 
statsman,  premierminister.  Ad.  II: 
320.     Jr.  I:  355.     III:  41. 

Pius  Vr.  Påfve.  Ad.  II:  162. 
180.  103.  216.  Ar.  I:  04-07.  100. 
113.  114.  II:  100.  110.  135.  227.  228. 
234. 

Pius  VII.  Patve.  .1'/.  II:  246. 
:i20. 

Plåten,  F.  J.  B.  v.,  friherre.  Ge- 
nerallöjtnant, slutl.  fältmarskalk, 
generalguvernör  i  Pommern.  S. 
1.58.  27:3.  Ad.  I:  54.  57.  17-5.  177. 
183.  204.  216.  225.  II:  64.  71.  159. 
170.  206.  Ar.  I:  209.  2(>8.  294.  303. 
III:  85. 

Plåten,  Achates  Karl  von. 
Kammarherre,  sedan  hofmarskalk 
Och  friherre.    Ad.  I:  201. 

Plåten,  Baltzar  Bogisl.  von. 
friherre,  sedan  grefve.  Officer  vid 
llottan,  sedan  amiral,  statsråd,  riks- 
ståthållare 1  Norge.  Ad.  II:  95. 
Ar.  III:  182.  183.  185.  186.  196.  198. 
200.  218.  220. 

Pl  om  gren,  P.  v.  Fänrik,  sedan 
generalmajor  och  friherre.  Ad.  I: 
27:3. 

Plommenfelt,  K.  A.  (Plom- 
gren,  adl.).  Ceremonimästare,  fri- 
murare. S.  50.  70-81.  84.  87—89. 
(186).  (188).  189.  191.  192.  104.  198. 
322.     Ar.  I:  89. 

Podewils.  Preussi.skt sändebud 
i  Stockholm.    Ar.  I:  152. 

Polastron,  m:me  de.  Grefvens 
af  Provence  mätress.    Ar.  II:  69. 

Poix,  prince  de.    Ar.  I:  124. 

Polen.  Stanislaus  Ponia- 
towski.  Konung  af.  Ad.  II:  110. 
Ar.  I:  23.  24. 

Polignac,  Y.  M.  G.,  hertiginna 
af,  född  Polastron.  Drottning 
Marie  Antoinettes  förtrogna.  Ar. 
I:  12:^.  125. 


Polignac,  Armand  och  Jules, 
hertigar.  Den  föreg:s  söner:  Ar- 
mand, sedermera  öfvorhofstallmä- 
stare;  .Jules,  utrikesminister  under 
Karl  X.    Ad.  II:  :328. 

Pollot,  .Tohan  Frans.  Shitl. 
generallöjtnant  S.  162,  287.  290, 
Ad.  I:  203.  205.    Ar.  I:  2.58.  294, 

Pollet.  Karl  Fredr.  Filip. 
Kapten,  sedan  öfverstelojtnant:  den 
föreg:s  son.  .S.  2!M).  Ad.  II:  13.  Jr. 
II:  87. 

Pollon,  K.  Riksdagsman  i  bon- 
deståndet.   Ad.  I:  81. 

Pons,  L.  M.,  mar«|iiisde.  Fransk 
ambas.sadör  i  Stockholm  1783— w». 
S.  209.  222.  263.  265.  272.  274.  270. 
Ad.  I:  49.  Ar.  I:  101.  227.  —  Hans 
hustru.    Ar.  I:  126. 

Popoli,  hertig  af.    Ar.  I:  K '7. 

Posse,  Arvid  Erik,  grefve. 
Lagman,  sedan  president  i  Göta 
hofrätt,  en  af  rikets  herrar.  Ad. 
II:  11.5.  272. 

Posse.  Fredrik,  grefve.  Gene- 
ralbefälhafvare  i  Finland,  sedan  ge- 
neral af  infanteriet,  en  af  rikets 
herrar.  6'.  37.  27o.  286.  Ad.  I:  :-«. 
Ar.  I:  50.  60.  64.  187.  188.  isit.  ii:  18. 

Posse,  Ka'l..Henrik,  friherre, 
sedan  grefve.  Öfverste,  slutl.  ge- 
neral, en  af  rikets  herrar.  Jr.  III: 
101.  102.  155—1.58.  160.  161.  163.  171. 
182.  183,  185,  186.  188.  189.  191-193. 
197.  108.  200. 

Posse,  Krister  Lindorm,  fri- 
herre. Kapten,  godsegare.  Ad.  I: 
123,  124. 

Posse,  Mauritz,  friherre  och 
grefve.  Diplomat,  riksråd.  S.  51. 
69.  147.    Ad.  I:  0. 

Posse,  Nils,  grefve.  öfverste- 
kammarherre,  en  af  rikets  herrar. 
S.  100.  111.  121.  144.  146.  216,  2-50, 
308.    Ad.  II:  102.  242. 

Post,  Fr.  v.  Hofrättsråd;  sedan 
president  i  Åbo  hofrätt.  Ad.  I: 
5.  6. 

Potemkin,    Gr.    Alexandro- 
witsch,  furste.    Ke.jsarinnan  Ka- 
tarina  II:s  gunstling.    S.  12;{.  165. 
Ad.  I:  182.  196.  22»:.  244.    .Ir,  I:  21 
210.  sm.  352-354.  370, 


454  - 


Potocki,  Georg,  giefve.  Polskt 
sändebud  i  Stockholm.  S.  311.  Ad. 
II:  112.    Ar.  1:  346.  347. 

Potocki^ Ignaz.grefve.  Lithau- 
isk  stormarskalk,  polsk  frihetsman. 
Ad.  II:  111.    Ar.  II:  98. 

Potocki,  Johan,  grefve.  Polskt 
sändebud  i  Paris.    Ar.  I:  346. 

Pozzo  di  Borgo,  C.  A.,  grefve. 
Korsikan,  diplomat  och  general  i 
rysk  tjenst;  under  restaurationen 
länge  rysk  ambassadör  i  Paris.  Ar. 
III:  390. 

Preindl.  Österrikisk  chargé  d'af- 
faires  i  Stockholm.    S.  214.  222.  223. 

Prenchikoff.  Handlande  i  Ka- 
luga.    Ar.  II:  318. 

Preussen.  Fredrik  II.  Ko- 
nung af.  S.  23.  34.  81.  82.  84.  86. 
103.  25.5.  308.  Ad.  I:  65.  220.  Ar.  I: 
16.  27.  166.  III:  405.  —  Fredrik 
Wilhelm  II.  Konung.  S.  84.  160 
-162.  174.  Ad.  I:  65.  67.  194.  227. 
240.  243.  II:  36.  37.  68.  108,  111. 
267.  Ar.  I:  166.  176.  II:  57.  .59— 
66.  68.  —  Fredrik  Wilhelm  III. 
Konung.  Ad.  II:  200.  251.  323.  332. 
333.  Ar.  II:  380.  III:  5.  42.  43.  55. 
58.  61,  65.  66.  69.  70.  76.  80.  94.  235. 

—  Hans  gemål,  drottning  Louise, 
f.  prinsessa  af  Mecklenburg.  Ad. 
II:  380.  Ar.  II:  380.  —  Henrik. 
Prins  af  Preussen,  Fredrik  II:s  bro- 
der.   Ad.  I:  220.    Ar.  I:  7.   II:  407. 

—  Louis  Ferdinand.  Prins  af 
Preussen.    Ar.  II:  358. 

Price,  m:me.  Kon.stryttarinna, 
eqvilibrist.    S.  287. 

Printzsköld,  P.  (Printzell, 
adl.).  Kommerseråd,  ledamot  af 
bränneridirektionen,    S.  248. 

Prosperin,  E.  Professor  i  astro- 
nomi vid  Upsala  universitet.  S. 
248. 

Puke,  J.,  baron  och  grefve.  Öf- 
verste  vid  flottan,  sedan  general- 
amiral och  statsråd.  Ad.  I:  206, 
II:  99.  107, 


Raab,  K.  .T.,  friherre.    Öfverste, 
sedan  landsh(')fding.  Ad.  1: 159, 164. 


Radziwill,  A.  H.,  furste.  G.  m. 
prinsessan  Louise  af  Preussen.  Ad. 
II:  14. 

Rahmn,  E.  W.  Sjöofficer,  slutl. 
öfverste   vid  flottan.    Ar.  III:  143. 

Rajalin,  S.  M.  v.,  friherre.  Kon- 
treamiral,  sedan  vice  amiral,  slutl, 
landshöfding.  Ad.  I:  183.  184,  II: 
2(i9.  282.  31.5.     Ar.  I:  272.    III:  124. 

Ramel,  M.,  friherre.  Diplomat, 
riksråd.  S.  57.  69.  226,  231,  2:33, 
237.  241.  251.  267.  269.  289,  Ad.  I: 
VII.  109,  168,  II:  313-315,  Ar.  I: 
30.  31.  33.  38,  III:  116.  120,  - 
Hans  hustru,  f  grefvinna  Lewen- 
haupt.  S'.  289.  ^(iL95,  11:301. 
Ar.  I:  30.  32.  36,  38,  III:  112,  116, 
120.  124. 

Raphael.  Finansman  af  judisk 
börd.    Ad.  IL  187. 

Raponi,  Qvinhg  spion.  Ar.  II: 
237. 

Rapp,  J.  de,  grefve.  Fransk  ge- 
neral.   Ad.  II:  297. 

Rappe,  Karl,  friherre.  Gene- 
ralmajor, landshöfding.   S.  262.  266. 

Rappe,  Wilhelm,  friherre. 
Brukspatron;  den  föreg:s  son.  *S'. 
131.  132.    Ad.  I:  81,  133.  143. 

Rappolt,  B.  G.  Kapten.  Ar.  I: 
231. 

Rasumowski,  A.  K.,  grefve. 
Rysk  diplomat,  sändebud  i  Stock- 
holm, sedan  i  Wien.  S.  163.  249, 
251,  253,  254,  258.  Ad.  T.  31.  35  - 
39,  62,  209.  II:  83,  Ar.  I:  103,  107. 
110.  173.  184.  357.  IL  92.  98.  125, 
181,  184.  187.  192.  194.  238.  243,  255. 
256,  272.  372.     III:  11.  19. 

Rautenfeld.  Rysk  general.  Ad. 
I:  174.  203. 

Recamier,  J.  F.  J.  A.  de.  m:me. 
G.  m.  franske  bankiren  J.  Reca- 
mier.   Ar.  II:  401.  402. 

Rech,  v.  Preussisk  diplomat. 
Ar.  II:  76. 

Red  ing,  A.  Schweizisk  frihets- 
man, en  tid  "erster  Ijandammann" 
i  Helvetiska  republiken.  Ad.  II: 
2f»8. 

Rognault  de  S:t  Jean  d'An- 
gely,  M.  L.  S.  Fransk  politiker 
och  ämbetsman  under  Napoleon. 
Ar.  II:  302. 


—  455  — 


Rehausen,  G.  G.  v.  Fänrik. 
Ar.  I:  12. 

Rehausen.  G.  M.  v.  Diplnmat, 
slutl.  svensk  envoyé  i  London  och 
friherre.  Ad.  II:  i>H.  14(i.  Ar.  II: 
78.  210.  28:^.     III:  B42. 

Rehbinder,  Berndt  Otto,  fri- 
herre. Kapten,  sedan  major  i  rysk 
tjenst    Ar.  I:  22. 

Rehbinder,  Johan  Adam,  fri- 
heire.  Registrator,  (titulär)  lag- 
man, historisk  samlare.    S.  ;-J5. 

Rehbinder,  Robert  Henrik, 
friherre,  sedan  finsk  grefve.  Slutl. 
ministerstatssekreterare  för  Fin- 
land. Ar.  III:  202.  290.  291.  29»). 
805.  311.  812.  81.5.  81G.  318.  368.  397. 
401.  403. 

Reimers,  L.  Direktör,  riksgälds- 
fullmäktig.    Ad.  I:  145.  211.  2t;2. 

Reinties.  Engelsk  amiral.  Ad. 
II:  182. 

Remy,  J.  Kammartjenare  hos 
Gustaf  III,  hofqvartermästare.  Ad 
I:  2()8. 

Repnin,  N.  Wasiljewitsch, 
furste.  Rysk  generalfältmarskalk. 
Ar.  II:  256.  257.  818.  819.  :U7. 

Reuterholm,  Axel  Kristian, 
friherre.  Landshöfding,  president. 
Ad.  II:  60.  115.  129.  156.  158.  Ar. 
II:  34. 

Reuterholm,  Gustaf  Adolf, 
friherre.  President  i  kammarrevi- 
sionen, en  af  rikets  herrar.  S.  11. 
213.  2.56.  Ad.  I:  70.  74.  II:  1.  16. 
26.  :32.  43—45.  47.  .52 -.54.  .59-65. 
67.  72.  73.  90—93.  99-104.  113- 
117.  123.  125.  129.  i;80.  1:38.  143—147. 
149—1.52.  154-1.58.  168.  172.  214. 
302.  324.  Ar.  II:  15.  20.  27.  31.  33. 
34.  40.  47.  49.  52.  55.  70.  87.  88.  99. 
100.  106.  107.  129.  130-132.  135.  136. 
138—141.  144.  1.52.  154.  158.  161.  162. 
169.  175.  177.  189.  191.  193.  194.  204. 
20<5.  208-2118.  215.  218.  232.  239.  246 
—252.  259.  260.  262.  265.  2(56.  268. 
270.  271.  274.  27(5.  278-284.  286.  305. 
311.  31.5.  ;82:8.  324.  .343.  345.  III:  3. 
11.  85.  198.  209.  247. 

Reuterholm,  Gustaf  Gott- 
frid, friherre.  Bankokommissarie, 
med  lagmans,  sedan  landshöfdings 


titel;  de  foregåendes  farbroder.  Ar. 
I:  278. 

Reuterskiöld,  H.  C  Ledamot 
af  finska  sonalen,  generalmajor, 
riddarhusdirektör.    Ar.  III:  :-i9:i. 

Reutersvärd,  A.  F.  Militäroch 
diplomat,  slutl.  öfverste  i  armén. 
Ad.  II:  .5.    Ar.  III:  9.  :w.  89. 

Rewboll,  .1.  B.  Fransk  revolu- 
tinnsman,  ledamot  af  direktoriet. 
Ad.  II:  216. 

Rewentlow,  C.  F.,  grefve.  Dansk 
diplomat,  sändebud  i  Stockholm; 
sedan  dansk  statsminister.  S.  270. 
274.    Ar.  I:  :Mh.  3««>.  mi. 

Rezzonico.  Romersk  principe. 
Ar.  I:  100.  102. 

Ribben,  E.  (Ribe,  adl.).  Med. 
doktor.    Ar.  I:  262. 

Ribbing,  Adolf  Ludvig,  gref- 
ve isedan  Löwen).  Kapten;  del- 
aktig i  sammansvärjningen  mot 
Gustaf  IIL  S.  169.  171.  312.  Ad. 
I:  104.  140.  151.  1.59.  257.  2(59.  275. 
276.  II:  5.  8.  17-2:8.  Ar.  I:  389. 
II:  12. 

Ribbing, Fredrik, grefve.  Riks- 
råd; den  föregis  fader.  .S.  49—51. 
183.  233.  323.  -  Hans  hustru,  född 
Löwen.    -S'.  22.5.  812. 

Ribbing.  Lennart,  friherre.  Öf- 
verceremonimästare.  S.  76.  Ad. 
II:  82. 

Richelieu,  L.  F.  A.  Duples- 
sis,  duc  de.  Fransk  krigare  och 
hofman.    Ad.  I:  VåO. 

Richelieu,  A.  E.  J.  S.  Duples- 
sis,  duc  de.  Fransk  statsman, 
minister  under  Ludvig  XVIII.  Ar. 
II:  1.58. 

Ridderstolpe,  Fredr.  Wilh.. 
friherre,  sedan  grefve.  Riksråd, 
president  i  bergskollegium.  .S.  58. 
247.  287.  812.  Ad.  I:  168.  170.  II: 
235.    Ar.  I:  35. 

Ridderstolpe,  Karl  Ulrik, 
grefve.  Militär,  slutl.  generallöit- 
nant;  den  föregåendes  son.  Ar.  111: 
82.  H<J. 

Ridderstorm,  K.  Fr.  Öfver- 
stelöjtnant.    Ad.  I:  159. 

Riislterg,  N.  Rådman  i  Stock- 
holm, (tituläi)  borgmästare.  Ad. 
I:  I8(i. 


-  456  - 


Risteli,  A.  F.  Bibliotekarie  pä 
Drottningholms  slott,  teaterdirek- 
tör; vitterlekare,  anekdotförfattare. 
S.  241.  251.  253.  Ad.  I:  34.  Ar. 
I:  161. 

Rivals,  L.M.  Fransk  diplomat, 
republikens  sändebud  i  Stockholm. 
Ad.  II:  133. 

Rivarol,  A.  de,  grefve.  Fransk 
författare,  emigrant.    Ar.  II:  75. 

Roberjot.  Franskt  sändebud 
vid  kongressen  i  Rastadt.  Ad.  II: 
215. 

Robert.  "Lurendrejare".  ^l(i  II: 
144. 

Robert,  M.  G.  Gustaf  III:s  kam- 
martjenare.    Ar.  I:  406. 

Robespierre,  F.  J.  M.  I.  de. 
Fransk  revolutionsman.  Ad.  II:  90. 
109.  110.     Ar.  II:   51.  53. 

R  o  b  i  n  o  t .  Värdshusvärd  i  Stock- 
holm.   Ad.  II:  211. 

Rochambeau,  D.  M.  J.  de  Vi- 
meur,  vicomte  de.    Ad.  II:  322. 

Rochambeau,  .J.  B.  D.  de  Vi- 
meur,  c:te  de.  Fransk  general, 
ryktbar  från  amerikanska  frihets- 
kriget; den  föregåendes  fader.  Ar. 
I:  128. 

Rogberg,  J.  Häradshöfding,  ti- 
tulär lagman,  ledamot  af  högsta 
domstolen.    Ad.  I:  169. 

Rohan-Guémené,  Louis  de, 
prins.  Ar.  II:  358.  :361.  -  Hans 
gemål:  Se  Sagan. 

Rolén,  Er.  Expeditionssekrete- 
rare.   Ad.  II:  27. 

Romanzow^,  N.  Petrowitsch, 
grefve.  Rysk  diplomat  och  utri- 
kesminister (storkansler).  Ad.  II: 
68.  95.  169.  Ar.  II:  194.  203.  III: 
126.  205.  229.  233.  235.  239.  270.  271. 
280.  329.  335.  354.  355.  374. 

Roos,  Ad.  Kyrkoherde  vid  enk- 
huset  i  Stockholm.    Ad.  II:  23. 

Roos,  S.  Bryggare  i  Stockholm; 
hans  hustru,  f.  Wrangel.   »S.  172. 

Rooswall,  F.  C.  Sjöofficer,  slut- 
ligen major.    Ar.  III:  loi. 

Rosbeck,  M.  P.  Hofrättsråd. 
Ad.  II:  39. 

Jiosen,  Axel  Pontus  v.,  grefve. 
Eaudslinfding  i    Kaiistnd,  sodan  i 


Göteborg;   generalmajor.    Ar.   III: 
132.  136.  164.  165.  171. 

Rosen,  Fredrik  Ulrik  v.,  gref- 
ve. Riksråd.  S.  58.  289.  Ad.  I: 
168.  169.  277.  Ar.  I:  219.  II:  172. 
—  Hans  hustru,  f.  Stenbock,  öf- 
verhofmästarinna.    S.  66.  68.  182. 

Rosen,  Rob.  Magnus  v.,  grefve. 
Kaptenlöjtnant  vid  lifdrabanterna, 
slutl.  öfverhofjägmästare.  S.  303. 
304.  312.  Ad.  II:  152.  Ar.  II:  167. 
III:  186.  209. 

Rosenblad,  M.,  baron  och  gref- 
ve. Statssekreterare,  sedan  justi- 
tiestatsminister.  Ad  II:  147.  Ar. 
II:  336.     III:  113.  209.'  220.  254. 

Rosenhane,  S.,  friherre.  Kabi- 
nettssekreterare, slutl.  statssekre- 
terare. Ad.  II:  71.  117.  Ar.  II:  337. 
341. 

Rosenkampf,  G.  A.,  friherre. 
Ledamot  i  finska  konmiittén  i  Pe- 
tersburg och  af  ryska  lagkommis- 
sionen, slutl.  geheimeråd.  Ar.  III: 
290.  :^03.  :304.  337.  344. 

Rosenstein,  Magn.  Rosén  v. 
Sjöofficer,  slutl.  kontreamiral.  Ad. 
I:  182.  209.  212.  216.  230.  Ar.  I: 
205. 

Rosenstein,  Nils  Rosén  v., 
Kansliråd,  sedan  statssekreterare 
och  (titulär)  landshöfding.  Svenska 
Akad:s  sekreterare.  S.  108.  137. 
244.  248.  254.  257.  258.  262.  280.  282. 
289.  292.  295.  303.  312.  Ad.  I:  vii. 
X.  XIV  — XVI.  XXV— XXVII.  XXIX.  24. 
29.  76.  101.  107.  109.  129.  195.  270. 
II:  63.  64.  102.  116.  119-129.  140. 
143.  147.  157.  165  166.  168.  175.  206. 
209-211.  292.  Ar.  I:  36.  112.  227. 
:M0.  401.  II:  21.  23.  36.  50.  51.  III: 
113.  114.  120.  121. 

Rosen  t wi  st,  A.  K.  Major.  Ad. 
I:  75. 

Roslin,  A.  Svensk  målare,  bo- 
satt i  Paris.    Ar.  I:  128. 

Rostopschin,  F.  Wasilje- 
witsch,  grefve.  Rysk  politiker, 
ministor,  generalguvernör  i  Mosk- 
wa;  äfven  skriftställare.  Ad.  II: 
241.    Ar.  III:  33(i. 

Roubc^-s.  Fransk  geui^ral.  Jr. 
TIT:  !)."•.  iid. 


—  457 


Rousseau,  .T.  .T.    Fransk  skrift-  ' 
ställare.    Ar.  III:  1".. 

Ru  ek  ni  an,  J.  Rysk  anil)assad- 
sekreterare,  generalkonsul  i  Stock- 
holm. S.  215.  254.  25S.  Ad.  I:  23. 
Ar.  II:  2H(!.  —  Hans  hustru,  född 
Peyron.    S.  25S.    Ar.  II:  25(i. 

Rudbeck,  Olof  Fredrik.  Öf- 
verjägniästaro.     Ad.  I:  141. 

Rudheck,  Thure  Gust.,  fri- 
herre. Öfverståtliåliare,  sedan  lands- 
höfding;  landtmarskalk  17<55.  Ar. 
I:  202. 

Rudenschöld,  Karl  (Kudeen, 
friherre  och  grefve  R.).  Riksråd, 
Upsala  universitets  kansler.  S.  2U5. 
Ar.  II:  282. 

Rudenschöld,  Magdalena 
Charlotta.  Hoflröken;  den  före- 
gåendes dotter.  S.  7.  11.  Ad.  IT: 
;-iO,  31.  71—73.  7.5—77.  79.  83-90. 
92.  03.  156.  257.  2-58.  Ar.  I:  36.  138. 
143—1.50.  190.  2(37.  321.  337.  339.  370. 
373.  376.  II:  21.  22.  25.  26.  36--41. 
43.  45.  47.  .50.  51.  87.  88.  90.  98.  102. 
121.  124.  125.  135—137.  148.  157.  158. 
161—171.  174-180.  182—184.  186. 
187.  190.  191.  194-199.  202-207. 
211.  212.  215.  21().  221.  23.3.  250.  253. 
262.  264.  266—277.  280-283.  285. 
286.  304.  323.  3()2.  ;391.  393-396. 
III:  9.  408. 

Ruff  o,  F.  Kardinal,  regent  i  Ne- 
apel.   Ad.  II:  244.     Ar.  II:  375. 

Rumbold.  Engelsk  diplomat. 
Ad.  II:  32tJ.  334. 

Rung,  ,T.  Lifmedikus  hos  Gu- 
staf IV  Adolf,  vice  pra?ses  i  Coll. 
medicum.   Ad.  U:  15:3.  241.  251.  314. 

Russa  (rättare  Rossau),  Chr. 
Lifknekt  hos  CJustaf  III.  S.  65. 
71.  72. 

Rustan  (Roustam-Raza).  Ma- 
meluck,  Napoleons  kanimartjenare 
och  ständige  följeslagare.  Ar.  III: 
237. 

Ruther,  J.  Statskonunissarie. 
S.  214.  227. 

..  Ruuth,  E.,  friherre  och  grefve. 
öfverste,  statssekreterare,  sedan 
president,  en  af  rikets  herrar.  S. 
60.  89.  99.  100.  109.  110.  112.  114. 
115.  119.  120.  i:34.  136.  1:38.  139.  145 
-147.    154.    Kil.    192.  19:3.  227.  248. 


255.  2.59.  262.  281,  304.  3(V;.  JlOft.  Ad. 
I:  115.  120.  147.  170.  17:3.  174.  IK!). 
220.  2:38.  254.  257.  258.  11:  15.  20. 
60.  61.  85.  112-11.5.  1:30.  131.  1.58. 
159.  175.  176.  HiXK  :3(il.  Ar.  I:  153. 
179.  181.  193.  225.  2.5.5.  256.  264.  2<)0. 
278.  :3(«).  :324.  :3:39.  -UO.  :342.  :3K().  ;3H4. 
II:  IH.  19.  :36-:38.  40.  41.  »>o.  :351. 
Ill:  120.  181.  221.  24:3.  -  Hans 
(2:dra)  hustru,  f.  Rosen.  S.  89. 
102.  ;322. 

Rydnian.    Advokat.    Ad.  I:  10. 

Ryssland.  Anna  (Iwanow- 
na).  Kejsarinna  af.  ^r.  11:  3i:3. — 
Elisabeth  (Petrownai.  Kejsa- 
rinna. Ad.  I:  6.5.  Ar.  II:  2i:3.  — 
Katarina  II.  Kejsarinna.  S.  20. 
21.  23.  25.  35.  81.  10:3.  164.  165.  :306. 
Ad.  I:  0.  10.  20.  22  -  24.  21.  34.  37. 
40.  42.  43.  178.  194.  2(J9.  213.  244. 
245.  251.  II:  41.  68.  80.  84.  94.  111. 
144-146.  149-1.5.5.  168.  267.  Ar. 
I:  21.  57-59.  61-67.  10:3.  110.  111. 
121.  166.  170.  183.  184.  2(t9-211.  213 
—215.  219.  312-;323.  :326-:5:$().  :348. 
3.50 -:359.  :362— ;5()7.  :369.  370.  373.  II: 
14.  22-24.  33.  92.  93.  12-1-126.  120. 
147.  169  —  174.  178—181  1«3.  194.  197. 

199.  201.  222.  2:35.  239-247.  240.  2.50. 
2.52.  253.  260.  261.  272.  277.  286-288. 
207.  ;308— 314.  386.  Ill:  2:34.  235. 
2(i:3.  406.  -  Paul  I.  Kejsare.  Ad.  II: 
168.  160.  172.  180.  193.  104.  107.  199. 
217,  240-242.  247.  2.5:3.  254.  257.  2(50. 
267.  273.  203.  Ar.  II:  313—315.  317. 
318.  320.  326.  337.  :346-:34S.  :365.  :3<)9. 
:382-:386.  391.  404.  III:  52.  73.  215. 
2.34.  40(>.  —  Hans  gemål,  Maria  af 
Wurtemberg.  Ar.  III:  231.  266. 
324.  ;3:52.  374.  4Ck;).  —  Alexander 
I.  Kejsare.  Ad.  II:  169.  2.54.  255. 
257.  264.  294.  307.  :3;32.  Ar.  II:  38:3. 
:385-:389.  Ill:  1.  6.  8.  1(5.  52.  55.  58. 
65-69.  77.  121.  122.  1«»>.  22»;.  230. 
2:33.  2:34-23(>.  2:30.  257.  261— 2(58.  270. 
271.  274.  276—281.  28:3.  288— 204.  2J>7. 

200.  ;3(tl.  302.  ;304.  310-312.  315.  317. 
310  -:321.  324.  ;52<!.  :330-3;35.  338- 
:340.  3^12.  ;345.  ;347  -  351.  ■t54— :357.  Ml. 
:3()2.  ;367— 371.  373.  374.  370-;38;3.  ;38<! 
-:38i».  :304.  :300.  4<X)-406.  -  Hans 
gemål,  Elisabeth  af  Baden.  Ar. 
III:  2;J4.  2»3(J.  267.  :324.  :3.5.5.  ;37l-376. 
—  Alexandra.   Storfurstinna.  Gu- 


—  458 


staf  IV  Adolfs  trolofvade,  sedan 
g.  m.  ärkehertig  Josef  af  Österrike. 
Äd.  II:  145.  151.  1.53.  169.  268.  Ar. 
II:  24.  197.  245.  307.  309.  312.  316. 
373.  —  Konstantin,  storfurste. 
Ad.  II:  2.54.  Ar.  III:  363.  374.  - 
Hans  gemål,  f.  prinsessa  af  Sach- 
sen-Koburg.    Ar.  II:  353. 

Rålamb,  K.,  friherre.  Hofstall- 
mästare,  slutl.  öfverhofstallmästa- 
re,  en  af  rikets  herrar.  S.  247.  289. 
Ad.  II:  152.  251.  283.  Ar.  I:  36.  47. 
—  Hans  (2:dra)  hustru,  f.  Adlar- 
fel  t.    S.  309. 

Röök,  K,  Fr.  v.  Öfverste.  -S'. 
294. 


Sachsen.  Fredrik  August 
III,  kurfurste,  sedan  konung  af. 
Ar.  II:  85.  86.  91.  92.  94.  95.  407. 
III:  39. 

Sachsen-Gotha.  Ernst  III, 
hertig  af.  Ar.  II:  83.  84.  -  Hans 
gemål,  f.  prinsessa  af  Me  in  in  gen. 
Ar.  II:  83. 

Sachsen-Weimar.  Karl  Au- 
gust, hertig  af.  Ar.  II:  84.  —  Hans 
gemål,  född  prinsessa  af  Hessen- 
D  arm  st  ad  t.    Ar.  III:  40. 

Sachsen-Teschen.  Albrecht, 
prins  af:  i  österrikisk  tjenst.  Ståt- 
hållare i  Belgien.  Ar.  II:  75-77. 
--  Hans  gemål,  ärkehertiginnan 
Maria  Kristina.  Ar.  II:  75.  77.  79. 

Sachsen.  Moritz  af  (Maurice 
de  Saxe).  Fransk  fältherre.  Ar. 
I:  2.  4. 

Sacklén,  L.  Borgmästare  i 
Björneborg,  kommerseråd;  riks- 
dagsman 1789.    Ad.  I:  150. 

Sagan.  Kat.  Fr.  Wilhelmina, 
furstinna  af,  f.  prinsessa  af  Kur- 
land. Ar.  II:  329.  353.  357.  358. 
360—363.  368.  381.  385.  398.  399.  402. 
406.     III:  229. 

Saint-Croix,  L.  C  Bigot  de. 
Fransk  diplomat^  ambassadsekre- 
torare  och  chargé  d'affaires  i  Stock- 
hohn.     S.  222.  223. 

Saint-dyr,  .7.  Fr.,  c:tede  Ciarra. 
Fransk  general.    Ad.  II:  274. 

S  a  i  11 1  -  (i  e  n  i  o .  Fransk  em  i  gran  t 
i  Karlsruhe.    Ar.  JU:  36. 


Saint  Helens,  lord.  Engelsk 
diplomat.    Ad.  II:  259. 

Saint-Huberti,  m:me  de. 
Fransk   skådespelerska,  sedan  gift 
med   grefve  d'Antraigues.    Ar.   I: 
124. 

Saint- Ju  Ii  en,  grefve-  Östenl- 
kisk  general.    Ad.  II:  244. 

Saint-Priest,  F.  E.  de,  grefve. 
Fransk  diplomat  och  politiker, 
verksam  i  kontrarevolutionens  syf- 
te. S.  131.  Ad.  I:  243.  251.  II:  52. 
Ar.  I:  376.  386.  II:  168.  -  Hans 
hustru.   Ad.  I:  243.  251.   Ar.  I:  376. 

Sainval,  m:lle.  Fransk  skåde- 
spelerska.   Ar.  I:  129. 

Saleri,  F.  Resebetjent.  Ar.  II: 
144.  265. 

Salm-Salm,  W.  F.  J.  F.,  furste. 
Ärkebiskop  af  Prag.    Ar.  II:  366. 

Salomon,  E.  Förste  lifmedikus 
hos  Gustaf  III,  v.  prttses  i  Coll. 
medicum.  S.  125.  144.  206.  Ad.  I: 
275.  II:  314.  Ar.  I:  60.  75.  109.  119. 
127.  291. 

Saltikow  (Soltikoff),  N.  Iwa- 
n  o  w  i  t  s  c  h ,  grefve  och  furste.  Rysk 
general,  hofman  och  politiker,  slutl. 
president  i  riksrådet.  S.  160.  Ar. 
I:  307.  320.  32i;.  328. 

Sandberg.  Handtverkare,  in- 
blandad i  Ebelska  upploppet.  Ad. 
II:  47. 

Sandeberg,  fru.  Mö.il.  enkan 
efter  direktören  vid  Ostindiska 
kompaniet  D.  Sandberg,  adl.  afS., 
f.  Chambers.    <S.  295. 

Sandels,  Joh.  August,  baron 
och  grefve.  Öfverstelöjtnant;  slutl. 
fältmarskalk,  riksståthållare.  Ad. 
II:  70.  78.  Ar.  11:  215.  264.  111: 
126.  228.  280. 

Sandels,  Samuel  (Sandel, 
adl.).  Bergsråd;  don  föreg:s  fader. 
S.  40.  199.  213.  214.  220. 

Sandersköld,  P.  O.  (Osander, 
adl.  S.).  Vice-prosident  i  Göta  hof- 
rätt.    Ad.  II:  272. 

San  Marco,  grofvinna.  Drott- 
ningens af  Neapel  väninna.  Ar.U: 
231. 

Santa  Croce.  prinsessa.  Ar.  I: 
100.  II:  109.  133;  218.  227.  228.  236. 
254.  J02. 


—  AS?  - 


Saiiteodoro,  hertig.  Ar.  I:  l(>7. 

Sardinien.  Victor  Aniadeus 
nr.  Konung  af.  Ad.  II:  193.  Ar.  I: 
119.  3(i9.  -  Hans  gem.M,  född  prin- 
sessa af  Spanien.  Ar.  I:  119.  — 
Hans  son,  Karl  Emanuel,  prins 
af  Piemont.    Ar.  1:  119. 

Saumarez,  Sir  James.  En- 
gelsk amiral.    Ar.  Ill:  141. 

SauRsure,  H.  B.  de.  Schwei- 
zisk naturforskare,  författare  och 
professor  i  Geneve.    S.  49.  93. 

Schack-Kathlou,  .T.  O.  v.  Dansk 

feheimestatsminister.  Ar.  I:  169. 
70. 

Schal  1.  Österrikes  sändebud  i 
Karlsruhe.    Ar.  111:  .37. 

Scharp,  J.  H.  å  texten  orätt 
Scliarff).  Grosshandlare  i  Stock- 
holm, riksgäldsfullmäktig.  Ad.  I: 
145. 

Scheffer,  Karl  Fredrik,  gref- 
ve.  Riksråd,  S.  35.  38.  45.  53.  60. 
69.  73.  182.  205.  217.  221.  224.  247. 
323. 

Scheffer,  Ulrik,  grefve.  Kiks- 
råd;  den  föreg:s  broder.  S.  3i.  35. 
38-40.  45.  60.  201.  Ad.  I:  10.  20— 
22.  Ar.  I:  35.  -  Hans  hustru,  f. 
Piper.    S.  35.  39. 

Schenbom,  B.  af.  Svensk  ge- 
neralkonsul, slutl.  (-hargé  d'affaires 
i  Petersburg.  Ar.  Ill:  271.  277.  327. 
344. 

Scherbinin.  Rysk  grefvinna. 
Ar.  II:  80. 

Scherer,  B.  L.  J.  Fransk  ge- 
neral.   Ad.  II:  215.    Ar.  II:  346. 

Schill,  F.  v.  Preussisk  major. 
Ar.  III:  91. 

Schimmelmann,  E.  H.  v.,  gref- 
ve. Dansk  statsminister.  Ad.  I: 
196, 

Schimmelpennigk,  R.  J.,  gref- 
ve. Holländsk  statsman,  Batavi- 
ska  rei)ublikons  storpensionär.  Ad. 
II:  27.->.  276. 

Schmitt,  fru,  f.  Gordon.  S. 
295. 

Schneidau.  Ryttmä-stai-e.  S. 
311. 

Schoultz.  Ryskgeneral.  Ad.l: 
119.  176.  177. 


Schrickel,  K.  A.  Rådman,  se- 
dan borgmästare  i  Stockhohn.  Ad. 
I:  186. 

Schröder,  Erik.  Bankosekro- 
terare.    Ad.  I:  6.  16.  79.  170. 

Schröder,  Herman.  Biskop  i 
Karlstad.  S.  4.  8.  9.  -  Hans  hu- 
stru, f.  Elis.    S.  48.    —  Hans  .son 

Schrödcrhoim,  Elis.  Statsse- 
kreterare, landshöfding.  Ad.  I:  vii. 
XI.  XIII.  XVI.  XXIV.  XXV.  26.  M.  45. 
99.  107.  115.  135.  148.  170.  275.  278. 
II:  28.  31.  76.  9:\  87.  116.  142.  143. 
Ar.  I:  13.  35.  41.  49.  51—53.  56.  59. 
69.  71.  89.  133.  134.  l.^-jO  -  155.  164. 
165.  177.  247.  278-280.  340.  342.  379 
381.  384.  385.  396.  399.  402.  404. 
Il:  4.  33-38.  45.  204-206.  211.  263. 
269.  282.  Ill:  110.  —  Hans  hustru, 
f.  von  Stapelmohr.  S.  12.  73. 
91.  197.  244.  250.  258.  259.  272.  3(K). 

Schröderheiin,  Herman.  Bi- 
skop i  Karlstad;  den  föreg:s  bro- 
der.   Ad.  I:  62. 

Schröderstjerna,  P.  Militär, 
slutl.  generalmajor.    Ad.  II:  152. 

Schukin.  Rysk  godsegare.  .Ir. 
II:  297.  299. 

Schulenburg,  grefve.  I  öster- 
rikisk tjenst.    Ar.  II:  362. 

Schultén,  N.  G.  af.  Ofverste  i 
flottorna,  chef  för  sjömätningskå- 
ren  och  lotsverket;"  sedan  i  tiiisk 
tjenst,  statsråd.    Ar.  III:  281. 

Schultz.  Kapten  vid  artilleriet. 
Ar.  I:  198. 

Schultz.  Löitnant  vid  artille- 
riet.   Ad.  I:  273.    Ar.  I:  198(?,. 

Schultz  v.  As(heraden,Henr. 
Kristofer,  friherre.  Ofverstelöjt- 
nant.    Ad.  I:  209. 

Schultz  v.  Ascheraden,  Karl 
Gustaf,  friherre.  Kammarherre, 
diplomat,  slutl.  svensk  ministor  i 
Berlin.    ^".  174.  303.  30><.   Ar.  II:  137. 

Schulzcnheim,  D.  v.  (Scliulz, 
adl.  v.  S.\  Professor,  arkiater,  oriiv 
ses  i  sundhetskollegium.  Ad.  I: 
r-'4.  133.  14(».  145.  Il:  224.  232-234. 
267. 

Schulzcnheim,  D.  v.  isedan 
Schulz).  Undcrstallmästare.  ^1'/. 
11:  232.  271.  272. 


460  — 


Schiirer.  J.  Handlande  i  Stock- 
holm.   S.  222. 

Schiitzercrantz,  H.  (Schiit- 
zer,  adl.).  Arkiater,  lifmedikus.  S. 
64.  6,5. 

Schwartzer,  K.  F.  v.  Öfver- 
ste.    Ad.  I:  26.  95.  164. 

Schwerin,  Adolf  Ludvig  v., 
grefve.  Öfverste.  slutl.  generalma- 
jor.   Ar.  III:  16!. 

Schwerin,  .Tak.  Filip  v.,  gref- 
ve.   Riksråd.    S.  51. 

Schwerin,  Filip  Bogisl.  v., 
grefve.  Hofpredikant,  sedan  kon- 
traktsprost; riksdagstalare:  den  fö- 
reg:s  son.    S.  265. 

Schwerin,  Kurt  Filip  Karl 
v.,  grefve.  Hofjunkare,  sedan  ge- 
neraladjutant, generalmajor:  den 
föreg:s  äldre  broder.  Ad.  I.  183  II: 
29.  43.  46.  52.  232.  233.  Ar.  I:  127. 
III:  130. 

Schwerin,  Werner  Gottlob 
v.,  friherre.  Hofstallmästare.  Ad. 
II:  144.  145.  1.50.  154.  156.  Ar.  III: 
186. 

Schwerin.  (österrikisk  grefve. 
Ar.  III:  39. 

Sch  yl  an  der,  K.  G.  Skådespe- 
lare, öfverinspektor.    Ar.  I:  161. 

Schön.  Grosshandlare  i  Stock- 
holm.   Ad.  I:  95.     II:  54. 

Schönfelt.  Preussisk  general. 
Ar.  II:  68. 

Sebaldt,  K.  Fr.  Borgmästare  i 
Stockholm;  bemärkt  riksdagsman. 
S.  227. 

Sebastiani,  F.  H.  P».  de.  grefve. 
Fransk  general  och  diplomat,  un- 
der jul  i -monarkien  en  tid  utrikes- 
minister.   Ad.  II:  292. 

Sederholm,  J.  Grosshandlare  i 
Helsingfors,  rådman,  riksdagsman 
1789.     Ad.  I:  81. 

Seger  st  orm,  .T.  Sergeant,  An- 
jalaman.  Ad.  1:  216.  219.  Ar.  II: 
252. 

Segerström,  Erik  (adl.  af  S.). 
Justitiario,  kammarråd.  Ad.  U:  1 14. 
131.  222. 

Séguier,  A.  ]j  Fransk  gene- 
raladvokat, ledamot  af  franska  aka- 
demien, oncyklopedisternas  förföl- 
jare.   Ar.  J:  126. 


Ségur,L.Ph.de,  grefve.  Fransk 
diplomat,  skriftställare.    Ar.  I:  209. 

Sergel,  J.  T.  (Sergell,  adl.). 
Bildhuggare,  hofmtendent.  S.  289. 
Ad.  I:  102.  220.  Ar.  I:  75.  81.  86. 
98.  10<1  112.  119.     III:  120. 

Serra  Capriola,  hertig.  Nea- 
politansk  diplomat,  sändebud  i  Pe- 
tersburg. Ar.  II:  241.  245.  253.  293. 
302.  306— ;^08.  314.  382.  384.  III: 
274.  325.  343.  355. 

Serristori.  Toscansk  minister. 
Ar.  II:  142. 

Seue,  W.  N.  de.  Dansk  officer, 
kommendant  på  Kongsvinger,  ge- 
neralmajor.   Ar.  III:  135   136. 

Sheldon,  Fr.  (adl.  af  S.).  Kap- 
ten, skeppsbyggmästare,  slutl.  öf- 
verste.   Ad.  II:  16. 

Siegroth,  G.  A.  v.,  friherre,  ge- 
neral af  infanteriet.  Ad.  I:  41.  175. 
176.  185.  Ar.  I:  200.  202.  204—207. 
209. 

Sieyés,  E.  J.  de,  grefve.  Fransk 
politiker,  medlem  af  direktoriet. 
Ad.  II:  216.  218.  219. 

Sigaud.    Ad.  I:  226. 

Signeul.  Handelsbetjent.  Ad. 
II:  70.  71.  87-90.  Ar.  II:  215.  271. 
274. 

Silfverhjelm,  Gustaf  Gabr. 
Hofrättsråd'.    Ad.  II:  272. 

Silfverhjelm,  Göran  Ulrik,, 
friherre.  Envoyé  i  London.  Ad.  II: 
261.  304.  312. 

Silfverhjelm,  Karl  Göran,  fri- 
herre. Officer  vid  lifgardet,  slutl. 
(ifverste.    Ad.  II:  90. 

Silfversköld,  Nils,  friherre. 
Godsegare,  riksdagstalare.  Ad.  I: 
105.     II:  233.  234    236.  271.  272. 

Silfversköld.  Karl  Ulrik,  fri- 
herre. Generalmajor,  öfverkommon- 
dant  vid  vestkustcns  fästningar. 
Ar.  Ui:  197. 

Silfversparre,  Aron  Isak. 
Kabinettssekreterare,  .sedan  lag- 
man.    S.  173. 

Silfversparre,  Dan.  (^leorg. 
(■)fversto.     .S.  213. 

Silfversparre,  Isak  Lars. 
Tlofmarskalk,  generaladjutant,  slut- 
ligen generallöjtnant.  Ad.  11:  9(>. 
Ar.  Ill:  224.  239. 


—  401  — 


Silfverstolpe,  Axel  Gabriel. 
HoQunkare,  sedan  liddarhu.ssekie- 
terare;  vittor  författare.  Ad.  II: 
117—120.  12\  12(i.  l->9. 

Silfverstolpe,  Fredr.  Samu- 
el. Diplomat,  sodan  öfverinten- 
dent:  den  föregåendes  broder.  Ar. 
III:  10. 

Silfverstolpe,  Gustaf  Abrah. 
Docent,  sedan  kansliråd,  kyrko- 
herde, skriftställare:  de  föreg:s  bro- 
der.   Ad.  II:  242.    Ar.  III:  225. 

Silvius,  K.  G.,  adl.  Feuer- 
stern.  Slutl.  vice  president.  Ar. 
I:  6. 

Simolin,  J.  M.,  friherre.  Rysk 
diplomat.  1777— 17f-'o  minister  i 
Stockholm.    Ar.  II:  7fi. 

Sinclair,  Fredr.  Karl,  baron 
och  grefve.  KMksråd  och  general- 
guvernör.   S.  217. 

Sinclair,  Karl  Gideon,  friher- 
re. Generalfälttygmåstare,  gene- 
ral. S.  2S8.  324.  Ad.  1:  xxiv.  106. 
277.     II:  22. 

Sivers:  se  Ijiljensparre. 

Sjöblad.  P,  friherre,  öfverste- 
löjtnant.    Ad.  I:  274. 

Sjöman,  A.  J.  Kapten  vid  flot- 
tan.   Ar.  I:  272. 

Skavronski,  grefve.  Rysk  mi- 
nister i  Neapel.  Ar.  II:  152.  — 
Hans  hustru,  sedan  gift  Litta.  Ar. 
II:  152.  224.     III:  325. 

Skjöldebrand,  And.  Fredr., 
friherre  och  grefve.  Öfvorste,  se- 
dan general,  statsråd,  en  af  rikets 
heiTar.  Ad.  II:  224.  231.  233.  234. 
271.  272.     Ar.  III:  173.  175.  llC. 

Skjöldebrand,  Karl  Erik. 
Major,  sedan  »tfverste  och  kabi- 
nett.skamniarherre;  den  föreg:s.son. 
Ar.  III:  195. 

Slottsberg,  G.  Charl.  Dansös 
vid  operan,  sedan  g.  m.  kapten 
Granholm.     .S'.  30!).    Ar.  II:  59.  71. 

Smahm,  J.  l^agman,  ledamot 
af  högsta  domstolen.  Ad.  II:  129. 
159. 

Smith,  W.  Sidney.  Engelsk 
sjöofficer,  slutl.  amiral.  Ad.  I:  20f=^. 
21fi.  II:  21«.  Ar.  II:  153.  151. 
III:  51. 


Sofia  Albertina,  prinsessa  af 
Sverige,  abbedissa  af  One«llinbui-g. 
S.  67.  75.  l.Hl.  2<3.  294.  Ad.  I:  1-29. 
II:  92.  203.  204.  3ir>.  318.  Ar.  1:  4». 
52.  (;s.  72.  139.  143.  175.  17r,  1<H». 
225.  22n.  229.  2()f;.  2^1.  2^2.  338.  373. 
3110.  II:  44.  1<M1.  Ktl.  1(1.5.  lo(>.  110. 
111.  110.  120.  23().  2»1.  282.  3.50.  351. 
354.  395. 

Sofia  Magdalena.  Drottning 
af  Sverige.  S.  39.  41.  42.  r>2  05. 
07-09.  74.  75.  77.  170.  195.  207. 
221.  222.  231.  213.  245-247.  219. -.'.^O. 
253.  2.50.  265.  289.  2f)0.  294.  302.  :i09. 

322.  323.  Ad.  I:  xix.  13.  10.  201. 
205.  II:  2.  14.  24.  Ar.  I:  45.  47. 
08.  138.  102.  100.  200.  282.  395.  390. 
398.  401.  407.     II:  20.  27. 

Sofia  Wilhelmina.  Prinsessa 
af  Sverige.    Ad.  II:  31.5. 

Sotberg,  E.  af.  Kanslirad.  vit- 
ter författare.    S.  190.  204. 

Sources.  Fransk  skådespelare, 
sedan  handlande.  Ad.  II:  so.  8.3. 
88-90.  Ar.  II:  139.  140.  148.  208. 
217.  248.  271.  274. 

Spak,  Kr.  Borgmästare  i  Ve- 
stervik,  riksdagsman.    Ad.  1:  88. 

Spaldencreuuz,  .T.  A.  Lagman, 
oppositionstalare.  iS.  202.  203.  275. 
Ad.  I:  VI.  29.  70.  77.  80.  81.  88.  95. 
105.  115.  130.  130.  137.  143.  144.  155. 
158. 

Spanien.  Karl  IV.  Konung 
af.    Ar.  I:  .309 

Spärra,  Bengt  Erl.  (Franc), 
friherre,  grefve.  Ingeniörofficer, 
slutl.  chef  för  ingeniörkåren,  gene- 
rallöjtnant. Ar.  III:  54.  67.  163. 
195.  199. 

Sparre,  Fredr.,  friherre,  sedan 
c;refve.  Riksråd,  sedan  rikskan.sler. 
S.  40.  54.  108.  182.  200.  203.  207. 
210,  225.  228.  232.  235.  230.  240— 
248.    2.50.    251.    253.    277.    288-21X). 

323.  Ad.  I:  37.  108.  109.  II:  10.27. 
.54.  02.  07.  72.  70.  91.  UVl  112.  114. 
120.  121.  128.  151.  168.  170.  173.  194. 
318.  Ar.  I:  38-40.  47.  48.  99.  11: 
20.  33.  .35.  42.  44.  45.  1(»2.  l()3.  110. 
117.  119.  129.  131.  132.  134-130.  138. 
148.  189.  202.  203.  211.  213.  220.  230. 
247.  251.  258.  275.  270.     111:  198. 


—  402   — 


Sparre,  Henrik,  friherre.  Kap- 
ten.   S.  254.  .324. 

Sparre,  Jon.,  grefve.  General- 
löjtnant.   Ad.  I:  51. 

Sparre,  Karl,  friherre.  Riks- 
råd, öfverståthållare.  S.  35  —  38.  60. 
83.  93.  199.  212.  213.  231.  247.  2.50. 
251.  25fi.  2(52.  266.  268.  275.  294.  299. 
.307.  311.  316..  Ad.  I:  21.  23.  26.  35. 
37.  168.  170.  242.  250.  Är.  I:  35. 
47.  52.  75.  81.  84.  91.  94.  97  100. 
101.  103.  104.  224.  343. 

Sparrschöld,  N.  B.  Hofjunka- 
re,  tjensteman  vid  kongl.  teatern; 
brukspatron.  Ad.  II:  93.  Ar.  II: 
208.  248. 

Spencer,  lady  Lavina,  född 
Bingham.  G.  m.  earl  G.  J.  Spen- 
cer, ambassadör  i  Wien,  äfven  an- 
vänd i  militära  uppdrag.  Ar.  II: 
121.  149. 

Speranski,  M.  Michailo- 
v^itsch.  Rikssekreterare  i  ryska 
riket,  geheimeråd;  lagstiftare.  Ar. 
III:  233.  239.  257.  271.  283.  286.  289— 
291.  297.  319.  331-341. 

Sprengtporten,  Georg  Mag- 
nus. Öfverste;  i  rysk  tjenst  gene- 
ral och  Finlands  generalguvernör, 
rysk  friherre  och  grefve.  »S'.  223. 
272.  Ad.  I:  30.  31.  44.  45.  57.  66. 
67.  71.  76.  80.  174.  188.  239.  II:  94. 
247.  Ar.  I:  17 --20.  22.  26—28.  30. 
34.  61.  211.  248.  300.  II:  252.  253. 
279.  310.  336.  382.  III:  126.  227. 
261.  285.  297.  393.  399.  -  Hans 
(första)  hustru,  f.  Glansenstjer- 
na.    Ar.  I:  18.  19. 

Sprengtporton,  .Jakob  Mag- 
nus, friherre.  Generallöjtnant.  S. 
214.  217-220.  223.  225.  228.  Ad.  1: 
5.  30.     Ar.  I:  11.  12.  17. 

Sprengtporten.  Johan  Wil- 
helm, friherre.  Envoyé,  sedan  am- 
bassadör i  Köpenhamn,  general. 
S.  218.  220.  223.  25(i.  Ad.  I:  33.  II: 
103.     Ar.  I:  168-170.  173.  171. 

Spörck,  J.  H.  Officer  i  dansk 
tjenst;  sedan  norsk  generalmajor 
(jch  försto  adjutant  hos  Karl  XIV 
Johan.    Ar.  ni:  146. 

Stackolberg,  Adolf  Fredrik, 
grefve.    Kavaljer  hos  kronprinsen 


Gustaf  Adolf,  öfverste.  Ai:  I:  39. 
46.  138. 

Stackelberg,  Berndt  Fredrik 
Johan,  friherre.  Generalmajor, 
slutl.  generallöjtnant.    Ad.  I:  216. 

Stackelberg,  Otto,  grefve.  Ar. 
II:  82.    Son  till 

Stackelberg,  Otto  Magnus, 
grefve.  Rysk  diplomat,  ambassa- 
dör i  Warschau,  sedan  i  Stock- 
holm. S.  103.  127.  131.  Ad.  I:  238. 
245.  251.  II:  40.  41.  51,  57.  58.  84. 
85.  Ar.  I:  21.  23.  353—355.  .357- 
366.  368.  371.  376.  386.  .391.  II:  14. 
15.  22—24.  37.  43.  87.  99.  124.  125. 
168.  170  -173.  175.  179.  182-184. 
187.  191.  192.  195.  196.  198—200.  203. 
272.  .305. 

Stadion,  J.  Ph.  K.  J.  v.,  grefve. 
Österrikisk  diplomat,  sändebud  i 
Sverige;  sedermera  utrikesmini- 
ster. S.  264.  270.  271.  274.  289. 
Ad.  I:  197.    Ar.  I:  261.    III:  44. 

Stael  von  Holstein,  Erik 
Mathias,  friherre.  Svensk  am- 
bassadör i  Paris.  S.  80.  98,  Ad.  I: 
240.  264.  II:  5.  12.  21.  26.  37.  70. 
97.  112.  133.  149.  194.  198.  Ar.  I: 
120.  121.  II:  14.  15.  21.  40,  107.  209. 
—  Hans  hustru,  f.  No  c  k  er,  be- 
römd skriftställarinna.  Ar.  II:  55. 
402.  405. 

Staél  von  Holstein,  Georg 
B  o  g  i  s  1  a  u  s .  Öfverstallmästare, 
major.    Ad.  I:  145.  2(il.  273. 

Staél  von  Holstein,  Karl 
Georg.  Löjtnant,  slutl.  öfverste- 
löjtnant;  den  föregåendes  son.  Ad. 
I:  273. 

Stael  von  Holstein,  Joachim, 
friherre.  Öfverste  och  generalad- 
jutant.   Ar.  III:  103. 

Staffeldt,  B.  D.  Norsk  militär, 
slutl.  generallöjtnant.  Ar.  III:  136. 
1(52. 

Starhemberg,  furst  v.  Öster- 
rikisk diplomat,  sändebud  i  Lon- 
don.   Ar.  Ill:  44. 

Stodingk,  Kurt  Bogislaus 
von,  friherre  och  grefve.  Krigare 
och  diplomat,  ambassadör,  slutl. 
fältmarskalk.  h>.  39.  103.  165  290. 
Ad.  I:  174—177.  203.  225.  II:  103. 
144.  145.  152.  154.  170.  241.  291.300 


-  463 


— 3()8.  ylr.  I:  04.  184.  186.  257.  2fi9. 
270.  28H.  28il— -i!)!.  2!»1.  m).  M)l.  30X 
309.  350.  352-354.  357.  358.  3G4- 
307.  370.  II:  124.  251—253.  258. 
200.  315—311).  320.  340.  384.  388- 
-3i)0.  III:  58.  07.  70.  202.  205.  206 
226.  234.  255.  208.  277. 

Stedingk,  Victor  v.,  friherre. 
Slutl.  generalamiral;  don  foreg:s 
broder.    S.  30'J.    Ad.  II:  57. 

Stedt,  J.  A.  Major,  sedan  lands- 
höfding.  S.  131.  Ad.  I.  144.  II: 
232.  233. 

Stegelmann,  fru.    Ar.  I:  12!i. 

Stein,  H.  F.  K.  v.,  friherre.  Tysk 
statsman  och  patriot,  preussisk  mi- 
nister. Ar.  III:  326.  327.  342.  360. 
374.  388. 

Steinheil,F.  Rysk  general,  ge- 
neralguvernör i  Finland,  finsk  gref- 
ve.  Ar.  Ill:  201.  204.  305.  311.  318 
—320.  370.  372.  373.  393.  399.  401. 

Stenbock,  Arvid  Nils,  grefve, 
Kammarherre.    S.  96. 

Stenbock,  Gustaf  Harald, 
grefve.  Förste  stallmästare  hos 
prinsessan  Sofia  Albertina:  den  fö- 
reg:s  son.  Ad.  II:  203.  283.  Ar.  II: 
281.  350.  351.  III:  276.  -  Hans 
hustru,  f.  Forsberg.  Ad.  Il:  203. 
204.  Ar.  Il:  350.  351. 
..  Stenbock,  Magnus,  grefve. 
Öfverstekammarjunkare,  general- 
major; den  föreg:s  l)roder.  S.  108. 
303.  Ad.  II:  95.  144.  152.  Ar.  I:  64. 
148.     II:  245.  247.  249.  250.  258. 

Stenbock,  Karl  Magnus,  gref- 
ve. Landtråd  i  Estland;  ryskt 
statsråd.    Ar.  II:  253.  260.  331. 

Stenberg,  K.  Operasångare, 
teaterdirektör,  hoisekreterare.  S. 
251.  305. 

Stenhagen,  F.  v.  KammaiTåd, 
sedan  landshöfding.    S.  216. 

St  en  hammar,  J.  Skald,  leda- 
mot af  Sv.  Akademien.  Ad.  I:  xxiv. 

Stenlioff  (Stoenlioff),  K.  af. 
J.,agman  i  Upland.  Ad.  I:  61.  08. 
70.  71.     Ar.  1:  247. 

Stjcrnblad,  F.  G  ,  fiiherre.  Kor- 
nett, slutl.  hofmarskalk.    .S.  3(i3. 

S  t  j  e  rn  c  r  a  11 1  /, .  "Sekreterare". 
Ar.   1:  52.    (Personen    torde   vara 


diktad,   liksom   liela  don  ifrfigava- 
rande  uppgiften  hos  Fersen). 

Stierncrona,  D.,  friherre.  Ma- 
jor, hofmarskalk.  Ad.  II.  52.  — 
Hans  (första)  hustru,  f  Stegel- 
mann.   S.  :i02.  309. 

Stjernecreutz,  Z.  (Kniborg, 
adl.  S.).    Lagman.    Ad.  1:  142. 

Stjerneld,  A.  L.,  friherre.  Slut- 
ligen öfvorkammarherre.  .S'.  10.  122. 
213.  261.  297.  324.  Ad.  I:  32.  49. 
51.  94.  95.  119.  120.  1(54.  203.  248. 
251.  II:  6.  29.  44  82.  185. 180.  Ar. 
1:  47.  48.  253.  -  Hans  hustru,  f. 
grefvinna  Gyldenstolpe.  Ad.  I: 
203.     II:   184.  301.  317. 

Stjerneld.  Ulrik  Karl.  Kongl. 
lifdrabant,  löjtnant.    Ad.  II:  44. 

Stjerngranat,  K.  J.  Vicepre- 
sident i  kammarkollegium.  Ad.  1: 
121.  124.  142.  14.5.  151.  158.  ^Ir.  II: 
172.  —  Hans  hustru,  född  Hilde- 
brand.    S.  309. 

Stjernstam,  L.  Öfver.stelöjt- 
nant,  sedan  generalmajor.    S.  2(51. 

Stjernstedt,  J.  M.,  friherrinna, 
f.  Mcldercreutz.  Enka  efter  riks- 
rådet frih.  K.  J.  Stjernstedt.   S.  98. 

Stjernsvärd,  K.  G.  Major.  Ar. 
III:  108. 

Stjernvall,  Fredrik  Gustaf. 
Landshöfding  i  Nvlands  och  Tava- 
stehus  län.  Ar.  Ill:  284.  291.  3(K». 
308.  309.  317. 

Stjernvall,  Karl  Johan. 
Kongl.  page;  öfverstelöjtnant,  slutl. 
landshöfding  i  Viborgs  län.  .S.  213. 
Ad.  I:  118.  Ar.  I:  75.  III:  259. 
283.  284.  300.  301.  303.  205.  31(9.  310. 
312—315. 

St  ock  en  ström,  Erik  v.,  friherre 
och  grefve.  Riksråd.  6'.  40.  49.  225. 
247.  251.     Ad.  1:  91.  195. 

Stockenström,  Frcdr.  Ro- 
land v.  Förste  kammarjunkare, 
slutl.  öfverste.     Ad.  II:  315.  316. 

s  töckens  1 1(1  m,<  Just  af  (Fr  int- 
zoll,  adl.  v.  S.).  Kammarråd.  Ad. 
II:  01. 

Stookenström.  Karl  Gustaf 
von.  Understallmåstare,  slutligen 
öfversteUtjtnant.  .S.  279.  290.  Ad 
II:   177.     Ar.  1:  23'». 


—  4Ö4  - 


Stockenströra,  Salomon  von. 
Assessor,  sedermora  bergsråd.  S. 
132.     Ad.  II:  232.  2::3. 

Story.  Amiral  i  holländsk  tjenst. 
Ad.  II:  217. 

Strandberg,  E.  W.  Expedi- 
tionssekreterare. S.  144.  Vå).  2!S7. 
292.  293.  297.  299.  317. 

S  trick  er.  Dansk  öfverste.  Är. 
I:  238.  2.39.  241.  242. 

Stroganoff,  A...  Sergeie- 
w  i  t  s  c  11 ,  grefve.  Ö  fverkammar- 
herre   hos  Katarina  II.    Ar.  I:  63. 

Strokirch,  J.  von.  Advokat- 
fiskal,  (titulär)  lagman.   Ad.  II:  292. 

Strokirch,  fröken.    S.  241. 

Strussenfelt,  M.  von.  Löjt- 
nant, sedan  kammarherre.  Ad.  I: 
293. 

Strömfelt,  Fredrik  Georg, 
friherre,  sedan  grefve.  Landshöf- 
ding,  kontreamiral.  Äd.  II:  205. 
208. 

Strömfelt,  Karl  Harald,  fri- 
herre, sedan  grefve.  Hofman  och 
militär,  slutl.  öfverkammarherre 
och  general.  S.  217.  242.  303.  Ad. 
I:  210.     II:  152.  205.  315. 

Stuart.  Engelsk  chargé  d'affai- 
res.     Ar:  III;  27. 

Stålhammar,  Adam.  Kapten, 
bankofullmäktig.    Ad.  I:  261.  274. 

Stålhammar,  Karl.  Ryttmä- 
stare;  den  föregåendes  broder.  Ad. 
1:  274. 

Suboff,  se  Zuboff. 

Suchotin.  Rysk  amiral.  Ad.  I: 
206. 

Suchtelcn,  P.  v.,  grefve.  Rysk 
general  och  diplomat,  länge  ryskt 
sändebud  i  Stockholm.  Ar.  I:  295. 
296,  302.     III:  227.  22^.  239  257. 

Suffren  de  S:t  Tropez,  P.  A. 
Fransk  .sjöhjelte,  amiral.  Ar.  I:  128. 

SuUivan,  m:me.   Ar. 11:  76.  77. 

Sundberg.    Spion.    Ar.  IT:  253. 

Sund  el  i  US,  H.  O.  Prestnian, 
adjunkt  i  Norrköping,  sedan  kom- 
minister, .slutl.  afsatt.    Ad.  11:  140. 

Sund  in.  KanunarrAd.  Ad.  II: 
175. 

Sund  i  US,  P.  O.  Prost  och  kyr- 
koherde i  Ljusdal  i  Helsingland. 
S.  4. 


Surian,  m:me  de,  f.  Arfveds- 
son.     Ar.  II:  121.  149. 

Suther,  P.  Hofgravör,  direktör. 
S.  40.  271. 

Suworow,  P.  A.  Wasilie- 
witsch,  furst  Italinski.  Rysk 
härförare,  fältmarskalk,  ^id.  II:  111. 
193.  211.  215-217.  Ar.  II:  346.  348. 
358.  364—371.  -  Hans  son.  Ar.  II: 
358.  368. 

Swedenhielm.  H.  L.  Öfverste. 
Ad.  II:  22. 

Svensson,  N.  Riksdagsman  i 
bondeståndet.    Ad.  1:  81.  88. 

Swieten,  G.  v.,  friherre.  Före- 
ståndare för  kejserl.  biblioteket  i 
Wien.    Ar.  III:  14. 

Söder  I  in  g,  S.  af.  Bankokom- 
missarie, (titulärt)  kommerseråd. 
S.  208. 


Talbot.  Engelsk  diplomat.  Ad. 
II:  239. 

Talleyrand,  C.  M.,  prince  de 
B  ene  v  en  t.  Fransk  diplomat  och 
statsman.  Ad.  IT:  244.  320.  328. 
Ar.  III:  30.  33.  335. 

Tandefel  t,  A.  Landshöfding  i 
Uleåborgs  län,  ledamot  af  högsta 
domstolen:  sedan  finsk  friherre.  S. 
264.  269.     Ad.  1:  131. 

Taraval.  Historie-  och  dekora- 
tionsmålare.   Är.  I:  99. 

Tarrach,  F.  F.  L.  G.  v.  Preus- 
sisk diplomat,  länge  Preussens  sän- 
debud i  Stockholm.    Ar.  III:.. 58. 

Taube,  Evert,  friherre.  Öfver- 
ste kamniarjunkare,  generallöjt- 
nant. S.  53.  58.  69.  120.  121.  123. 
128.  139.  141.  147.  151.  168.  176.  209. 
212.  234.  236.  241.  259.  294.  Ad.  I: 
181.  183.  225.  238.  242.  245.  247.  267. 
278.  II:  15.  16.  27.  41.  84.  85.  92. 
118.  120.  149.  16H,  109.  194.  200.  201. 
Är.  1:  58.  59.  63.  74.  75.  91.  KH»- 
105.  119.  1J5.  127.  129.  218.  258.  340. 
342.  313.  351.  355.  360.  367.  368.  371. 
.392.  397.  399.  401-404.  II:  1.  3.9. 
18.  21—23.  [M).  47.  168.  174.  177.  186. 
269.  336.  351.  352.  354.     III:  75. 

Taube,  Evert  Fredrik,  grefve. 
HofrättsrAd,  ledamot  af  iiögstadoni- 
stolen.    Äd.  Il:  129. 


—  465 


Taube,  Fredr.  Evort,  friherre. 
Ofverstelöjtnant.    A<J.  1 1:  283. 

Ta u lie,  (iiistaf  Didrik,  grefve. 
Kongl.  lifdrobant,  ryttniästare.  .S. 
ICS.  -js;».    Ad.  1:  -JM. 

Taube,  Karl  Fredrik  Evert, 
friherre.  Öfverhofpredikant,  or- 
densbiskop. .S.  66.  187.  188.  15)0. 
208.  210.  236.  237.  239.  241.  322.  Ar. 
I:  113.  —  Hans  hustru,  f  Benzei- 
st j erna.    S.  y36.  23;t.  2-11. 

Tawast,  J.  H.,  frilierre  ocli  gref- 
ve. Militär  och  diplomat,  slutl.  ge- 
neral, envové  vid  danska  hofvet. 
Ad.  II:  325.  Ar.  I:  20.  198.  292. 
296.  298.  303  307.  3ii9.  Ill:  88.92. 
95.  97.  99-102.  105.  3 ".T. 

Tellerstedt,  D.  Skådespelare. 
Ar.  I:  161. 

TengsLröni.  .J.  J.  Biskop  i  Åbo, 
Finlands  ärkebiskop.  Ar.  III:  288. 
293.  395.  399. 

Ternell.    S.  248. 
..  Tersmeden,     Erik     August. 
Ofverstelöjtnant,  sedan  öfverste.  -S. 
241.  270.     Ar.  I:  222.  232.  234.  236. 
249.  251.  258. 

..  Tersmeden,  Fredrik,  friherre, 
öfverste,  sedan  generalmajor,  pre- 
sident i  kammarrätten.  Ad.  II:  167. 
235.  279. 

Tersmeden,  .Jakob  Niklas. 
Brukspatron.    .S.  132. 

Tessin,  Karl  (lustaf,  grefve. 
Riksråd,  kanslipresident.  Ar.  1: 136. 

T  h  a  m ,  P.  A.  ( sedan  fri  h .  T  a  ni  m  \ 
Brukspatron,    ^id.  II:  233.  234. 

Theel,  D.  Med.  doktor,  öfver- 
direktör.  S.  168.  Ad.  I:  277.  Ar. 
I:  389.  395. 

The  ns  t  ed  t,  N.  Prost  och  kyr- 
koherde i  St.  Tuna  i  Dalarna,   ii'.  68. 

Thorsson,  Olof.  Riksdagsman, 
bondeståndets  talman  1792.  Ad.  I: 
92.  2V2. 

Thorild,  Th.  (förut  Thorcn). 
Filosof,  skald,  tidningsutgifvare; 
slutl.  bibliotekarie  i  Greifswakl. 
S.  135.  171.  224.  22().  319.  323.  325. 
Ad.  II:  43.  45.  46.  64.  156.  Ar.  I: 
164.  165.    II:  8^. 

Thugut,   F.  M.  v.,  friherre.    U- 
sterrikisk  diplomat:  statsminister. 
Ar.  II:  348.  :U9.  369.  370.  372—375. 
Tegnér,   G.  M.  Armfelt- 


Thyselius,  K.  Kongl.  hofprc- 
dikant,  kyrkoherde  i  Skyller-sta  af 
Strengnius,  sodan  i  Säi-esta  af  Ska- 
ra stift.     Ad.  Il:  99—101. 

Tlbell,  C.  W.,  (friherre  af  T.». 
Generalmajor,  slutl.  i)resident  i 
krigskollegium.  Ar.  III:  74.  78.  113. 
133.  137.   142.  14.5.  l59.  16.3.  22.5. 

T  ie  11  man.  M}\jor  vid  Arm  fel  ts 
frikår.     Ar.  h  235.  240. 

Tiesenhausen.  Kyskt  hofråd. 
6'.  269. 

Tigerhielm,  S.  G.  ÖfvcrjägmA- 
stare.    Ad.  I:  142.  150. 

Tingstadius,  .T  A.  Professor, 
sedan  biskop  i  Stren^näs:  bibelöf- 
versättare.    Ad.  II:  117.  202. 

Tistoff.  Armfelts  vän  i  Kaluga. 
Ar.  II:  313. 

..  Toll,  .J.  K.,  fiiherre  oeh  grefve. 
Öfverste,  slull  fältmarskalk  oeh 
generalguvernör.  .S.  6.  36.  38.  5.">. 
57.  59.  (11.  86.  97.  213.  259.  260.  279. 
295.  301.  302.  324.  Ad.  I:  21  24. 
34.  35.  45.  46  120.  180.  186.  189. 
202.  Il:  25.  26.  29-31.  81  93.  94. 
129.  132.  156.  168.  199.  205.  229.  232. 
235.  236.  241.  257.  263.  26".  279.  280. 
281.  283.  285.  291.  309.  316.  Ar.  I: 
150.  153  157.  172.  179—182.  190. 
19-^  193.  199.  200.  202.  207.  214.  226. 
247.  261-3<;3.  278.  279.  340.  343. 
II:  8.  9.  ;U.  41.  45.  86.  92  172.  175. 
183.  185.  186.  188 -19(».  253.  2-..5. 
256.  304.  340.  342.  391.  398.  III: 
64.  73.  75.  106.  107.   132.  207. 

Toll.  Rysk  ofverstelöjtnant.  S. 
311.  325. 

Tollstadius,  E.  Kyrkoherde  i 
Stockholm,  väckelsepredikant.  S. 
313. 

Tolstoj,  v.,  Ostermann-,  gref- 
ve.   Rysk  general.    .1/-.  Ill:  7o. 

Tommasi.  .1.  de.  Malteseror- 
dens  stormästare.     Ar.  Ill:  52. 

Tornander.  Major  vid  Armfelts 
frikår.    Ar.  I:  240. 

Tornörhjelm,  A.  F.  ()fversto- 
löjtnant.    Ar.  I:  222.    III:  108.  253. 

Tornqvist,  K.  G.  Major,  sedan 
ofverstelöjtnant  vid  flottan.  Ad. 
II:  271. 

Toscana.  Leopold,  storhertig 
af.    Se  Österrike. 


—  406 


Toussaint  l'Ouverture.  Ne- 
gerupprorets på  S.  Domingo  ledare. 
Ad.  Il:  276.  296. 

Tranefelt,  .J.  W.  ötVerste.  Ad. 
I:  50.  222. 

Trautmansdorff-AVeinsberg, 
F.  v.^  grefve.  (jstei-rikisk  diplomat, 
någon  tid  t.  f.  statskansler.  Ar. 
III:  44. 

Treilhard,  J.  B.,  grefve.  Med- 
lem af  direktoriet,  under  kejsardö- 
met statsminister.    Ad^  II:  216. 

Treven  en.  Rysk  amiral.  Ar. 
I:  275. 

Troil,  U.  v.  Ärkebiskop.  S.  110. 
119.  1-23.  125.  13S-140.  185.  186- 
188.  190.  202.  225.  269.  315.  Ad.  I: 
XXIV.  62.  81.  90.  93.  252.  II:  55. 
155.  205.  222.  318.  319.     Ar.  I:  405. 

Troil,  K.  V.  Landshöfding  i  Åbo, 
sedan  ledamot  af  finska  regerings- 
konseljen, geheimeråd,  finsk  fri- 
herre.   Ar.  III:  237.  293.  393. 

Trolle,  H.  af.  Generalmajor, 
slutl.  generalamiral.  S.  58.  59.  202. 
215.  216.  226.     Ad.  I:  16. 

Trolle-Wachtmeister.    Se 
Wachtmeister. 

Trubetskoi.  Rysk  furste.  Ar. 
II:  361. 

Tschernischeff,  grefve.  Ar.  II: 
97.    (.Ifr.  Czernischeff ). 

Tschitschagoff,  W.  Rysk  a- 
miral.    Ad.  1:  179.  205.  206.  209. 

Tschitscherin.  Rysk  general. 
Ad.  II:  386. 

Tulindberg,  E.  E.  Landskame- 
rerare  i  Åbo  län,  kammarråd,  le- 
damot af  finska  regeringskonsel- 
jen till  1812.     Ar.  III:  293. 

Tullman.  Engelsk  legations- 
sekreterare.   S.  79. 

Tntschkow.  Rysk  generallöjt- 
nant; stupade  i  slaget  vid  Moskwa. 
Ar.   III:  -.M-y». 

Tylielius.  Lektor  i  defle.  S. 
123. 

Törne,  A.  F.  v.  Kapten;  Anja- 
laman.    Ad.  1:  119. 

Tö  min  g,  J.  Öfverstelöjtnant, 
slutl.  öfvorsto  vid  flottan.  '  Ar.  I: 
195.  196. 


Uggla,  Johan  Gustaf,  friherre. 
Landshöfding  i  Vermland.  Ar.  I: 
232. 

Uggla,  Karl  Fredrik.  Major. 
Ad.  II:    61.  83.     Ar.  II:    41.  45.46. 

100.  101.  123.  136.  148.  176.  178.  258. 
270.  323.  336. 

Ugglas,  Sam.  af  (förut  Uggla), 
friherre  och  grefve.  Civil  ämbets- 
man, landshöfding,  öfverstäthållaré, 
president.   S.  127.  213.  237.   Ad.  II: 

101.  170.  184.  20.5.  211.  214.  236.  241. 
250.  265.  269.  284.  286.  301.  315.  Ar. 
IT.  .343.  345.  III:  50.  109.  117.  118. 
120.   133.  169.  177.  181,  191.  221. 

Ulfvenclou  (i  texten  Ulfclou), 
H.  G.  Kapten;  frimurare  och  my- 
stiker.    S.  209.  213.  222.  229. 

Ullholm,M.  Polismästare.  Ad. 
II:  6^^.  72. 

Ull  ner,  K.  Borgmästare  i  Åbo, 
sedan  i  Stockholm,  (titulär)  lag- 
man. Ad.  I:  81.  169.  212.  II:  222, 
224. 

Ull  ner.  Major  vid  flottan.  Ad. 
II:  271. 

Ulrika  Eleonora  Cd.  y.).  Drott- 
ning af  Sverige.    S.  52. 

Ungern- S tornberg,  M.  A.  v., 
friherre.  Kongl.  lifdrabant.  S.  278. 
Ar.  II:  73. 

Uttini,  F.  Kapellmästare,  kom- 
positör.   S.  222. 


Wachschlager,  K.  H.  Kam- 
marherre hos  prinsessan  Sofia  Al- 
bertina.   .4(/.  I.  114. 

Wachtmeister,  Adam  Bern- 
hard, grefve.  Öfverstekammarjun- 
kare.    Ad.  I:  95.    Ar.  T.  138.  401. 

Wachtmeister,  Gustaf,  gref- 
ve. General,  en  af  rikets  horrar. 
Ar.  Ill:  liO.  160. 

Wachtmoister,  Hans  Fre- 
drik, grefve.  Sjöofficer,  slutligen 
knntreaniiial.    .S.    1(50.    Ar.  I:  313. 

Wachtmeister,  Hans  Gabri- 
el (Trolle- ),  grefve.  Justitiekans- 
ler.  en  af  rikets  herrar;  naturfor- 
skare. niomoarfr)rfattare.  Ad.  I: 
xxvi.    Ar.  III:  2.54. 

Wachtmeister.  Karl  Adam, 
friherre,  sedan  grefve.    Vice  guver- 


—  4^'7    - 


nör  hos  kronprinsen  Gustaf  Adolf, 
sliitl.  öfverstoniai-skalk,  en  af  rikets 
herrar.  S.  (iH.  21(5.  Jd.  1:  IM.  101 
10(5.  111.  118  121.  lv;5.  l-if).  lA).  \:VX 
140- U2.  114.  löl.  I.^S.  Kio.  UM.  ICfi. 
11:  29.  Ka  170.     Ar.  1:  ;W.    II:  4:5. 

Wachtmeister,  Karl  Axel  (se- 
dan T  ro  1 1  o  -  \V . ) ,  grefve.  Justitie 
kansler,  sedan  riksdrots.  ,S.  40. 
45-47.  55.  loy.  113.  114.  121.  128. 
139.  154.  1(57.  177.  182.  184.  180.  2(K). 
210.  214-220.  224.  22(5.  228.  233.  235 
-237.  243.  245.  247.  24!).  251.  253. 
2.55.  2.5;».  2()2.  2(i7.  2(5;).  275.  27(;.  28H. 
21)2.  294.  304.  323.  324.  Ad.  1:  xxv.  37. 
1(>9.  170.  173.  219.  23H.  245.  259.  2(57. 
11:  11.  14—17.  20.  54.  G2.  70.  84.  91. 
102.  107.  120—124.  127.  157.  158.1(57. 
170.  184.  185.  214.  234.  23fi.  250.  257. 
270.  279.  280.  301.  315.  Ar.  I:  15(5. 
214.  25(5.  339.  310.  355.  387.  390.  392. 
393.  396.  Il:  3.  49.  174.  180.  2(5(5. 
330.  337.     II]:  120.  124. 

Wachtmeister,  Klas  Adam, 
grefve.  Generaladjutant  vid  flot- 
tan, sedan  förste  amiral,  en  af  ri- 
kets herrar.  S.  160.  Ad.  II:  57.  99. 
107.  131.  144.  170.  220.  25.3.  260-262. 
209.  292.     Ar.  I:  313. 

Wacklin,  J.  Gustaf  III:s  kam- 
martjenare.    S.  191.    Ar.  II:  23. 

Wadenstjeina,  K.  E.  Stats- 
sekreterare för  krigsärenden.  S. 
206.     Ad.  I:  29. 

Wa;rn,  L.  M.  Brukspatron  pa 
Adolfsfors  i  Verinland.  Ar.  III: 
151. 

Wahlman.  (»fticer  vid  flottan. 
Ad.  I:  230. 

Wahrendorff,  Joachim  Dan. 
Grosshandlare  i  Stockholm.   S'.  140. 

Wahrendorff,  Anders  (sedan 
tysk  friherre  von  W.).  Slutligen 
bergsråd;  den  föreg:s  son.    S.  Til. 

Wahrendorff,  Gustaf  (sedan 
tysk  friliene  von  W.).  Slutligen 
brukspatron;  den  föreg:s  broder. 
S.  243. 

Walberg.K.  G.  Notarie;  skrift- 
ställare. Ar.  III:  248-250.  252-254. 

Walleen,  K.  J.  Finsk  ämbets- 
man, ledamot  i  finska  kommittén 
i  Petersburg,  landshöfding,  senator, 
friherre.    Ar.  111:  290.  2;)4. 


Wallencreut/,,  G.  O.  Körsto 
hofjunkare.  6*.  170.  3(K>.  :509.  Ar. 
II:  39-<. 

Wallencrona.  Kapten.  Ad.  I: 
235.  Sv.  ad(!lns  ättartaflor  upp- 
taga ingen  af  detta  namn,  (»m 
hvilken  den  anförda  uppgiften  kan 
gälla. 

Wallenius.  .1.  Kyrkoherde  i 
finska  för.sanilingen  i  Stockholm. 
Ad.  I:  145.  217. 

Wallenstjerna,  K.  H.,  frihorre. 
Major.     Ad.  I:  271. 

Wallenstråle,  Fredr.  Ulr. 
(Wallin,adl.  W.i.  Kansliråd.  Ad. 
I:  8;',.  145. 

Wallenstråle,  Mårten  Göran 
.Wallin,  adl.  W.).  Kyrkoherde  i 
Kumla,  sedan  bi.skop'i  Kalmar; 
den  föreg:s  broder.    S.  297.  324. 

Waller,  E.  Frost,  sedan  biskop 
i  \'esterås.   .S'.  185.  187.   Ar.  I:  217. 

Walley,  S.  IJädman  och  gross- 
handlare i  Geflo,  riksdagsman.  S. 
12(5    133.     .!(/.  I:  81.   13(5.  253. 

Wallin,  And.  Fådman  i  Stock- 
holm, borgarståndets  talman.  .S'. 
119.    I  VS.   140.     Ad.  I:   180.  252. 

Wallmoden-Giimborn,  .1.  L.  v., 
grefve.  Hannoversk-engelsk  gene- 
ralfältmarskalk.   Ad.^h  320. 

W  a  1 1  q  v  i  s  t ,  O.  ()fverhofpredi- 
kant,  biskop  i  Vexiö.  S.  lo.  33. 
100.  112.  121.  12.3.  12(5.  12S.  129.  132. 
140.  141.  175.  170.  204  2^1.  2^^2.  297. 
278.  301.  317.  Ad.  I:  04.  81.  88.  90. 
91.  96.  112.  114.  13(5.  149.  15(5.  101. 
170.  247.  24.8.  203.  278.  II:  13.  21. 
23.  27.  -^K  102.  205.  227.  Ar.  I:  154. 
220.  247.  254.  250.  338.  339.  341  — 
343.  372.  379.  380.  40.^.  10(5.  407.  II: 
33.   197. 

Wallwijk,  J.  von,  grefve.  Kiks- 
råd.     S.  Til.    Ad.  I:  14. 

Wangenheim,  grefvinna  von. 
Ar.  II:  58. 

Wann-ivist,  O.  (adl.  af  W.). 
Polismästare,  sedan  underståthål- 
lare i  Stockholm.    Ad.  II:.  2S0. 

Vas  t  o,  markis  del.  ( »fverliof- 
marskaik  hos  drottningen  af  Nea- 
pel.    J»-.  Il:  230.  238. 

Watkoffski.  Hysk  kammar- 
junkare.    Ar.  I:  (53. 


468 


Wedel-Jarlsborg,  J.  C  H., 
ffrefve.  Norsk  statsman,  slutligen 
ståtliållare  i  Norge.  Ar.  III:  183. 
ISfi.  189.  39!. 

Wegelin.  Faljrikör,  frimurare. 
Ad.  II:  301. 

Vegesack,  E.  v.,  friherre.  Slut), 
generailöitnant.  Ad.  II:  302.  315. 
Ar.  I:  271.  291.  292.  295.  290.  298. 
305.  30(1.  310.  311.  III:  86.  88.  91. 
92.  94.  90.  99.  lOl.  102.  104.  131. 
13.3.  13fi.  139.  140-143.  I(i0.  166.  183. 
192. 

Weideman,0.  Professor  i  Lund, 
sedan  biskop  i  Skara.  5'.  126.  269. 
280.    Ad.  I:  254 

Weijerin,  D.  Grosshandlare  i 
Norrköping,  riksdagsman.  S.  133. 
Ad.  1:  81. 

Wellander  (Welander),  J.  A. 
Advokatfiskal,  sedan  assessor.  Ad. 
I:   145.  1'62. 

Wellington,  A.  Wellesley; 
hertig.  Engelsk  fältherre  och  stats- 
man.   Ar.  III:  355. 

Venedig.  PaoloRenier.  Doge 
af,  1779—89.    Ar.  I:  117. 

Wennerstedt,  Gabr.  Kapten, 
godsegare.    Ar.  1:  9. 

Wennerstedt,  Karl  Gust.,  fri- 
herre. Slutl.  hofrättspresident.  Ar. 
I:  3. 

Wennerstjerna,  M.  Kapten, 
sedan  major.  '  Ad.  I:  273. 

Von  tim  i  gli  a,  G.  Neapolitan.sk 
"cavaliere".    Ar.  I:  107. 

Vergennes,  G.  G.  de,  grefve. 
Fransk  ambassadör  1  Stockholm; 
sedan  fransk  utrikesminister.  Ad. 
I:  5.  8.  20. 

Verninac  de  S:t  Maur.  R. 
Abbe,  fransk  agent.  Ad.  II:  12.  37. 
86.     Jr.  II:  15    21.  55. 

Wer  t  muller,  A.  U.  Svensk 
målare,  bo.satt  i  Pari.s,  slutl.  i  I'hi- 
hidolphia.    Ar.  I:  128. 

Westerberg.  Registrator.  .S'. 
227(?).    Ad.  I:  251. 

Westin,Joh.  Garfvare  i  Stock- 
holm; riksdagsman.  Ad.  I:  150. 
II:  72. 

Westman,  Al)r.  J3ryggaro  i 
Stockholm    ,S',  122.  Ii6.   Ad.  I:  163. 


249.  253.  254.  261.  263.  270.  II:  9. 
72.    Ar.  I:  379.  399.    II:  198.  199. 

Westfalen,  konungen  af:  Jé- 
röme  Napoleon.    Ar.  Ill:  360. 

Wetterhoff.     Kapten.    S.   276. 

Wetterstedt,  Erik  af.  Kam- 
marråd, sedan  landshöfding,  (titu- 
lär) president.     S.  224.  238. 

Wetterstedt,  Gustaf  af,  fri- 
herre och  grefve.  Kabinettssekre- 
terare, hofkansler,  slutl.  statsmi- 
i  nister.  Ar.  Ill:  52.  59.  66.  73.  76. 
I   90.    100.     190.    205.    210.    247.  249— 

251.  254.  256— 2.8.  369. 
AVhitworth,  Ch.,  lord.  Engelsk 

diplomat,  lord-lieutenant  af  Irland. 
Ad.  Il:  240.  298.  320, 

AVil)elius,  O.  (adb  af  Wibeli;. 
Landssekreterare  i  Åbo  län,  sedan 
landshöfding  i  Savolax;  slutligen 
landshöfding   i   Karlstad,    Ar.   II: 

252.  III:  2S1. 

Victor,  C.  P.,  duc  de  Belluno. 
Fransk  general,  marskalk  af  Frank- 
rike.   Ar.  III:  372. 

Widén,  .J.  Prost  och  kyrko- 
herde i  Westerlösa,  sedan  i  Öre- 
bro; afsatt  och  landsförvist,  men 
åter  insatt  i  ämbetet.  Ad.  Il:  42. 
46.  64.  156.  186. 

Vignes.  Fransk  emigrant.  Ar. 
II:  82.   104.  12>^.   137.  217.  305. 

Villaret-.Toyeuse.  Fransk  a- 
miral.    Ad.  II:  276. 

Willebrand,  E.  (t.,  friherre. 
Statssekreterare,  landshöfding  i 
Åbo.  Ad.  I:  221.  II:  29.  Ar.  11: 
252.  258. 

Willebrand,  J.  F.  v.  Kapten, 
Anjalaman.    Ad.  1:  216.  219. 

Windahl,  E.  A.  Politisk  skri- 
bent, älven  vitter  författare.  Ad. 
I:  13i\  141. 

Win  gård,    Johan.      Öfverhof- 

Bredikant  hos  drottning  Lovisa 
Ulrika,  sedan  biskop  i  Göteborg. 
S.  190.  204.  216.  225.  281.  Ad.  II: 
205. 

Wingård,  .lohan  af.  Artilleri- 
offieer,  slutl.  statsråd;  memoarför- 
fattaro.    Ar.  III:  54.  84.  94.  104. 

Winzingerode,  F.  v.,  friherre. 
Rysk  general  och  diplomati.sk  un- 
derhandlare.    Ar.  Ill:   58.  360. 


469  — 


Virgin,  A.  Knpten  vid  flottan, 
slutl.  kontreainiial.    Ad.  I.  20». 

WirsOn,  Gustaf  Fredrik  af, 
frilicrro  och  grofvo.  Civil  Snihcts- 
iimn,  slutl.  statsråd.    Ar.  III:  2^\. 

Wirsén,  Karl.rohan  af.  Sjö- 
officer, slutl.  viceamiral;  den  före- 
gåendes broder  Ar.  Ill:  94.  13!». 
•j81. 

Vitelius.  Svensk  officer.  Ar. 
II:  2.^..S. 

Wittgonstein,  L.  A.  P.  v.,  gief- 
ve.  sodan  furste.  Rysk  general, 
slutl.  fältmarskalk.    Ar.  Ul:  :i72. 

Vliet,  v.  d.    S.  270. 

Vogler,  G.  .1.  Abbe,  tysk  mu- 
siker och  kompositör.  Ar.  I:  Ifil. 
Ill:  Ii). 

Wolzogen,  .T.  h.  v.,  friherre. 
Preussisk  general,  under  åren  1  *■'»>(■ 
-1^<14  i  rysk  tjenst  Ar.  Ul:  270. 
353. 

Woronzow,  S.  Komanowit.sch, 
grefvo.  Rvsk  diplomat,  slutl.  an- 
ställd i  Löndon.    Ar.  I:  117. 

Wrangel,  And.  Reinhold,  fri- 
heiTe  och  grefve  Riksråd.  S.  .">1. 
202. 

Wrangel,  Anton  Johan,  gref- 
ve. Amiral,  en  af  rikets  herrar. 
Ad.  II:  170. 

Wrangel,  Georg  Gustaf,  fri- 
herre. Generallöjtnant,  landshöf- 
ding,  sedan  envoyé  i  Italien.  S. 
.'>il.  248.  Ad.  I:  II.  1«7.  II:  2!».  Ar. 
II:  107.  117—119.  217. 

Wrangel,  Henning  Gustaf, 
friherre.  Officer  vid  gardet,  slutl. 
öfverstekammarjunkare.  Ar.  III: 
174.  175. 

Wrangel.  fröken.    Ar.  I:  139. 

Wrede,. Fabian,  friherre,  sedan 
grefve.  Öfverstekammarjunkare, 
generaladjutant,  slutl  laltmarskalk. 
S.  147.  .303.  Ad.  I:  36.  238.  II:  150. 
157.  Ifi9.  177.  Ar.  1:  36.  58.  59.  63. 
202.  218.  300.  303.  309.  310.  -  Hans 
hustru,  f.  grefvinna  Sparre,  stats- 
fru hos  drottningen.  N.  222.  223. 
280.  302.  Ad.  II:  31.  123.  Ar.  I: 
69.     III:  106. 

Wrede,  Fabian  Gasimir,  fri- 
herre. General:  den  föreg:s  fader. 
S.    248.     Ad.  I:    101.    112.  118.  235. 


—  Hans  hustru,  född  Fleming. 
.S.  218. 

\Vred<«,  Otto,  friherre  Gene- 
raladjutant, slutl.  öfverste  f('>r  ar- 
tilleriet, generalmajor.  .S.  60.  279. 
303.  Ad.  I:  34.  171.  II:  166.  Ar. 
11:  336. 

Wright,  Georg  Henr.  v.  of- 
verstel<ijtnant,  t.  f,  landshöfcUng  i 
Savolax.     S.  21?. 

Wright,  (Jeorg  .Tonas  von. 
Kaunnarjunkare,  major,  .slutl.  öf- 
verste; den  föreg:s  .son.    Ar.  I:  59. 

Wiight,  Gustaf  Fredrik  von. 
Riilpage  och  kornett,  slutl.  öfver- 
ste; den  föreg:s  broder.    S.  249. 

Wroughton,  Th.  Engelsk  di- 
plomat, mini.ster  i  Stockholm  1778 
-1788.     ,S'.  2.=)0. 

Wuchasowitsch.  Rysk  lega- 
tion-ssekreterare  i  Stockholm.  .*>'. 
25;.  256. 

Wulfcrona,  D.  Kapten,  slutl. 
majoi-.    Ad.  II:  94. 

Wulfvenstjerna,  G.  Svensk 
minister  i  Berlin.    S.  308. 

Wurmser.  D.  S.  v.,  grefve.  ö- 
sterrikisk  general,  slutl.  fältinar- 
.skalk.    Ad.  I:  194.    II:  1  0.  16.'!. 

Wiirtemberg.  Fredrik  II,  arf- 
prins,  kurfuiste,  sedan  konung  af. 
Ad.  II:  316.  Ar.  III:  18.  -  "En 
prins  af  W.",  badgäst  i  Karl.sbad. 
Ar.  II:  350  --Alexander,  prins  af 
W.  Generallöjtnant  i  rysk  tjenst. 
Ar.  III:  366.  368. 

Wynters,  de.  Amiral.  Ad.  II: 
182. 

Wåhlin,  A.  Hofrättsråd,  leda- 
mot af  högsta  domstolen  och  ju- 
stitieråd.    Ad.  II:  129. 

Yckenberg,  S.  Borgmästare  i 
Up.sala.    S.  276.  324. 

Yermoloff,  A.  Petrowitsch. 
Rysk  general  och  diplomat.  Ar. 
III:  365.  mG. 

Yusupoff.  Rvsk  diplomat,  mi- 
nister i  Turin.    Ar.  I:  119    120. 

Zamparelli,  A.  Piranesis spion, 
i  tjenst  hos  G.  M.  Armfelt.  Ar.  II: 
131.   i:«t.   M,-).   146.  218.  220    2:<7. 


470  — 


Zellén,  N.  af.  Hofrättsråd,  le- 
damot af  högsta  domstolen.  Ad. 
II:  205. 

Zell inger,  P.  Borgmästare  i 
Eksjö.    Ad   I:  222. 

Zibet,  K.  B.,  (adl.  och  friherre). 
Regeringsråd,  statssekreterare,  se- 
dan hofkansler.  S.  91.  108.  111  120. 
149.  150.  154.  171.  176.  303.  Ad.  II: 
25.  27.  41.  57.  58.  84.  116.  236.  237. 
250.  2.51.  259.  269.  270.  279-281 
283.  315.  Ar.  I:  52.  II:  9.  14.  28. 
41.  87.  88.  161.   168.   177.  186.  209. 

Zimmermann.  Advokat.  Ad. 
II:  283. 

Z  u  b  o  f  f ,  N  i  k  o  1  a  i ,  grefve.  Rysk  t 
geheimeråd,  öfverhofstallmästare, 
Paul  I:s  mördare.    Ar.  II:  385. 

Z  u  b  o  f  f ,  P 1  a  t  o ,  furste.  Katarina 
II:s  gunstling  och  rådgifvare;  den 
föreg:s  broder.  Ad.  II:  151.  153.  254. 
Ar.  I:  359.     II:  385.  386. 

Zweigbergk,  A.  v.  Assessor  i 
Göta  hofrätt.    Ad.  II:  272. 

Zöge  v.  Manteuffel,  O.  J.,  fri- 
herre. Svensk  envoyé  i  Berlin, 
sedan  generallöjtnant  och  förste 
stallmästare.  ,S'.  241.  244,  263.  289. 
Ad.  I:  173.  211.     Ar.  I:  27. 


Åberg,   A.    Borgmästare  i  Ud- 
devalla; riksdagsman.    Ad.  I:  100 


Ödmann,  S.  Domprost  i  Up- 
sala;  mångsidig  lärd.  Ad.  I:  vii. 
II:..  202. 

Örbom,  K.  .1.  Advokatfiskal, 
slutl.  justitieråd.  Ad.  II:  132.  Ar. 
II:  204.  267.  270.  274. 

Örner.  Vice  auditör,  misstänkt 
vid  konungamordet  1792.   Ad.  II:  7. 

Örnskö..ld,  Karl  Dan.  (Löth), 
friherre.    Öfverstelöjtnant-     S.  274. 

Örnsköld,  Joh.  Vilh.,  friherre. 
Ryttmästare,  sedan  öfverste.  Ad. 
I:  .271. 

Österrike  ( Romerskt-Ty  ska 
kejsarhuset).    .losef  II.    Kejsare. 

5.  21—23.  82.  83.  102.  103.  159.  207. 
209.  210.  212.  215.  Ad.  I:  23.  31. 
190-192.  200.  Ar.  I:  22.  63.  84.  91 
-97.  101.  114.  121.  313.  —  Leo- 
pold II.  Kejsare,  förut  storhertig 
af  Toscana.  Ad.  I:  200.  228.  243. 
272.  -  Hans  gemål.  Ar.  I:  82.  85. 
91.  —  Franz  II.  Kejsare.  Ad:  II: 
108.  193.  244.  329.  Ar.  II:  349.  373. 
III:  2.  6-8.  11.  29.  30.  34.  37.  38. 
44.  46.  —  Albrecht,  ärkehertig. 
Ar.  III:  4.  —  Johan,  ärkehertig. 
Ad.  II:  244.  Ar.  III:  19.  44.  51.  — 
Josef,  ärkehertig,  palatin  af  Un- 
gern. Ar.  II:  373.  —  Karl,  ärke- 
hertig. Ad.  II:  161.  162.  215.  216. 
Ar.  II:    346.    349.    365.  370.     III:  4. 

6.  31.  44.  61. 


Tryckfel  och  rättelser 

(Utom  förut  anmärkta)  *). 

I.    I  Schröderheini,  Skrifter  till  (Justaf  III:s  historia. 

Innehållsförteckningen:  Brefven  till  Gustaf  III  »Vs  178r>,  och 
odat.  (slutet  af  Maj  1785)  böra  genom  asterisker  angifvas  sAsom 
förut  otryckta.  —  Asteriskerna  vid  Gustaf  III:s  bref  "/i  l^Hi  och 
Schröderheinis  ^^^  1784  böra  uppflyttas  en  rad  och  gälla  Schrö- 
derheims  bref  ■••»/,,  178:?  (s.  207)  och  '^/a  1784  is.  215). 

II.    I  Adlerbeths  Historiska  Anteckningar. 

Bd.  I.  s.  XXV  r.  3  står:  karakteristiserande  lås:  karakteriserande. 
..  XXXI  ..  4  o.  f.  står:  "På  obekant  sått  .  .  .  afhänd".  En- 
ligt ett  i  Kongl.  Biblioteket  befintligo  bref  från  utgifvaren 
af  första  upplagan,  G.  Andersson,  till  dess  förliiggare  Abr. 
Bohlin,  hade  innehafvaren  af  Brinkmanska  arkivet  grefvo 
Trolle-Wachtnieistor  "med  full  dispositionsrätt"  till  utgif- 
varen öfvorlatit  don  ifrågavarande  afskriften.  l>enna  torde 
hafva  användts  vid  arljetets  sättning  och  korrekturläsning, 
hvilken  sistnämnda  ombcsöi-jdes  af  en  på  sin  tid  bekant 
Stockholms-litteratör,  B.  A.  Kappe,  samt  har  delat  "tryck- 
manuskripts" vanliga  öde  att  ej  tillvaratagas.  (Meddeladt 
af  Bibliotekarien  H.  Wieselgren). 
,,      s.    81  r.    7  nedifr.  står:  Mahnstein    läs:  Malmsten. 

brorson  ..      systerson 

förräddare     ..      förrådaro 
causum  ..      causam 

Hosonstoin  ..  Hosonstoin 
Glocestor  ..  (Jloucestor 
general  general 

•)   Jfr   Pcrsonalregistrct,  iiu-d   arscemle   \':\   ;"Uskillit,M  i.rAtt    ..cl»  ink(.iiso.|Vi'»t 
stafvadc  namn. 


;? 

..     IW    . 

•       1          v 

..    185    . 

•     4       .. 

Bd.  11. 

,.    120   . 

.   18  uppifr. 

..    127   , 

.    2  nedifr. 

;) 

„  285   , 

.     3      „ 

)» 

„  405  , 

,  13      ,. 

—  472 


.    I  Gustaf  Mauritz  Annfelt 

,  af  Elof  Tegnér. 

Bd.  I. 

5.  113  r 

.  12  nedifr. 

står : 

grefvinnen              läs 

:  grefvinnan 

.  2G4  . 

18  uppifr. 

Caristien 

Carisien 

Bd.  II. 

.     37  . 

4      .. 

Pamth 

Ruutli 

.  102  . 

8       .. 

Rudensehöld,  som  „ 

Rudensehöld, 
»som 

.  103  . 

1  nedifr. 

Minne 

Minnen 

,  217  . 

17  uppifr. 

sennre 

senare 

,  222  . 

15  nedifr. 

Dichirazione 

Dichiarazione 

,  287  . 

19      ,, 

spinoerikostnader   .. 

spionerings- 
kostnader 

,  256, 

15  uppifr. 

Repin 

Repnin 

.  283. 

5  nedilr. 

kref 

bref 

Bd.  III. 

.  llf)  . 

14  uppifr. 

stöd 

stodo 

.  290  , 

19      ,. 

G.  J.  Walleen 

K.  .1.  Walleen 

•  442  '. 

4  nedifr. 

La  Rochemond    - 
Aymon,   grefve  de. 

La     Roche- 
Acljutant  hos 

prins  Henrik  af  Preussen. 


-^^f^^^^i^y-- 


X 


( 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


BRIEF 

DL 

0041883 
vol. 3.