Skip to main content

Full text of "Från Tredje Gustafs dagar"

See other formats 


! 


^ 


C 


ff 


■ 
.- 


/  ., 


£ 


•V- 


Digitized  by  the  Internet  Archive 

in  2010  with  funding  from 

University  of  Toronto 


http://www.archive.org/details/frntredjegusta1b2schr 


Elis  Schröderheim 
1778. 


1  1  11  K    SAMTIDA    TECKNING    OCB    i.KAVVK    AF   J.    Snack. 


FRÄN 

Tredje  Gustafs^ 
dagar 

ANTECKNINGAR  OGH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  ÄDLERBETH 
och  G.  M.  ARMFELT 

ÅNYO    UTGIFNA    AF    ELOF    TEGNÉR 


ELIS  SCHRÖDERHEIM'S 

R1FTER    TILL,   GUSTAF    III: v.    HISTORIA 


■y^'1'-.^"-'*" 


ELISSC]IR(")I)KRIII<;iM'S 


SKRIFTER    TILL 


KONUNG  GUSTAF  HI:s  I I1STORIA 


VE    URVAL    UR 


SCHRÖDERHEIKTS  BREFVÅXL1NG 


ÅNYO  UTlilFNA  MED  RÄTTELSER  Dill  TU  ! 


■'■*.•  r 


kirKJfr 


-'  13   w 


♦■•  -.-''v. , 


S  T  O  C  KHOLM,    K.    &    G.    B  E  I  J  E  I ;  •-    FÖRI     V  G 


LUND  1 

i    i     ..; 


Innehåll. 

•  Sid. 
Till  Elis  Sch  roder  heims  biografi. 

Minnesteckning,  af  E.  M.  Pant.    (1795) '■>■ 

Biografiska  Anteckningar,  af  C.  V.  Lilliecrona    (1851) 8. 

Skrifter  till  Gustaf  IIIs  historia. 

Vid   konung  Gustaf   [II:s  begrafning,  den  1!   Maj  L792.     Per- 

alier    17. 

Konung  Gustaf  III,  hans  rådkammare  och  gunstlingar 29. 

Om  hertigen  af  Småland 62. 

Frimureriel 78. 

Plommenfelt 87. 

■T.  G.  Halldin 89. 

Från  riksdagen   L789.    Om  tillkomsten  af  borgerskapets  privi- 
legier    99. 

Om  Gefle  riksdag I"--'. 

Berättelse  om  freden  med  Ryssland;  till  Eemliga  utskoltel  L792  156. 

Gustaf  [II:a  sista  sgukdonl  och  död L67. 

Ur  Schröderheims  brefvexling. 

Schröderheim  till  Gustal  Ml  20/6  1780 L81. 

»    "/«  1780 L83. 

Gustaf  Hl  till  Schröderheim    7,  L780 L84. 

*      »              »                   L780 isö 

■  hröderheim  til]  Gustaf  Ml     \  L780 L86. 

Gustaf  III  till  Schröderheim  "  8  I7.su L89. 

»      »                             ,7/8  1780 190, 

Schröderheim  till  Gustaf  III  "/«  L780 192! 

v               »         »             <■  „  i;st  i L95. 


rut  otryckt;  orig   i  Upsali    Universitets  Bibliotek 


Sid. 

Gustaf  TJI  till  Schröderheim  "/,  1780 200. 

»      »               »              ,6/9  1780 202. 

Schröderheim  till  Gustaf  III  '7101780 -203. 

»     r  ,„  L780 204. 

'Gustaf  III  till  Schröderheim  "• ,  1783 205. 

Schröderheim  till  Gustaf  111  20'B  1783 '.  206. 

»    30  (11783 207. 

'Gustaf  III  till  Schröderheim  2f7,  1784 210. 

Schröderheim  till  Gustaf  III    %  1781 211. 

»     12:,  1784 215. 

»    '2G/3  1784 217. 

»    30/3  17S4 220. 

»     ,;1 ,  1784 221. 

»      •/«  1784 224. 

.       »         »         »     7/5  1784 220. 

'Gustaf  III  till  Schröderheim  2:,/5  1784 227. 

»      »               »               :'  ,  1784 228. 

Schröderheim  till  Gustaf  III  "/,  1784 239. 

Bilagor:  skrifvelser  från  L.  Hammarelius  till  Kongl.  Maj :ts 

Rådkammare       "/,  1784 230. 

'Schröderheim  till  Gustaf  III  17/6  1784 231. 

»      *  ,  1784 282. 

»     »*/.  1785 2:;::. 

»  2,/5  1785 * 

*                       »        »  (odat.,  slutet  af  Maj  1785) 2351 

Gustaf  III  till  Schröderheim    :1  „  L785 238. 

Schröderheim  till  Gustaf  II]    •■  „  L785 » 

'Gustaf  III  Ull  Schröderheim.      „  L785 239. 

Schröderheim  till  Gustaf  Hl  '" ,    1785 241. 

»     n  ,  1786 218. 

*     '\„   1787 211. 

■  (odat.,  Nov.?  1786) 245. 

■  (odat.,  L787) 210. 

(odat.,  Okt.   L787) 249. 

(odat.,  Nov.  1787) 250. 

(odat.,  30  10   1787) 252. 

»    »/i i    '7S7 254. 

\i  Hl  Lill  Schröderheim  "  ,,  17s7 257. 

'Schröderheim  till  Gustaf  III  (odat.,  1788) 258. 


-i.i  i  niversitets  Biblio 

bliotokol  i  Stockholm. 


Sid. 

'Schröderheim  till  N.  v.  Rosenstein  '  ,  L788 258. 

Schröderheim  till  Gustaf  il  i  ,7/,  L788 260. 

»    ,9/,  1788 264. 

■»    10/i  L788 266. 

»    »»/i  17ss 

»    »»/■  L788 269. 

»    »8/9  L788 271. 

»    »•/,  1788 272' 

»               »         »        »    '  ,„  L788 298. 

»              »         »        »    8/u  1788 275. 

»     l8/n1788 276. 

»               »        »'      a  Nov.  1788 277. 

Schröderheim  till  N.  v.  Rosenstein  »/„  L788 278. 

hröderheim  till  Gustaf  III  (odat.,  Dec.  L788) 

»    lodat.,    •     L788) 282. 

Schröderheim  till  O.  Wallqvist  och  P.  Z.  Ahlman  "  ,  L789   .  .  283. 

Schröderheim  till  Gustaf  III  (odat.,  i6M?)  1-789) 285. 

»      5/G  1789 286. 

»    »V,  L789 287. 

»              »         »        *    M/7  1789 289. 

»               v         »        »      »      »       291 . 

»     Va  L789 . 

»    »»/i  1789 293. 

»               »                      '"',„  L789 295. 

»    Vh  1789 299. 

»                        >.             Vn  1789 300. 

s,  hröderheim  till  Cl.  Ekeblad    '•  ,  L790 301. 

»           »            s/a  1790 305. 

'Schröderheim  till  Gustaf  III   '"' ,  L790    307. 

»     V,  1790 308. 

*  "'  ,  L790 309. 

»               *         »        »    »»/,  L790 311 

»    »8/«(1790) 312. 

•  "  .  L790 314. 

»        »      *  ,.   17'." i 315. 

»         »        »    '■'■  ,   L790 316. 

"Gustaf  III  till  Schröderheim    (Odat.)     3ia 

Schröderheim  till  Gustaf  III       »         

*                       »/a  1792 319. 

Anmärkningar  och  förklaringar 321. 


ii  otryckt;  orig    I  LJpsala  Universitets  Bibliotek. 
:  Kon  g]    Bibjiotekel   i  Stockholm. 


Rättelser. 

sid.    98  r.    6  står  Bernsdorfi       läs  Bernstorf! 

..     107  r.    3  (nedifr.)     .,    arbetssamhet   „   arbetsambel 
„     123  r.  16  „     konungen,        „    konungen. 

„     175  r.    2  „     Liebnitz  „    Leibnitz 

„     209  r.  15  „    spånnmålskommissionen     läs     spami; 

målskommissionen 
„     222  r.    9  (nedifr.)     „     markisen         läs  marquisen 
„     224  r.    7  (nedifr.)     ..    tilllräckliga       ,,    tillräckliga 
„     250—253.    De  båda  odaterade   brefven  borde  hafva  införts  i 

motsatt  ordning. 
„     252  r.  12  (nedifr.)  står  Nov.  läs  30  Okt 

„     2(39  r.  5,  8  står  Weideman  „    Weidman. 

Till  inånga  inkonseqvenser  i  stafning  bar  utgifvaren  gjort  sig 
skyldig,  särskildt  i  frågan  om  återgifvandet  af  de  utländska  orden. 
Alt  vid  utgifvandel  härvid  följa  en  bestämd  princip  har  haft  sina  svå- 
righeter; oregelbundenheterna  hörde  äfven  i  viss  mån  till  tidehvarf- 
vets  stil. 


TILL  ELIS  SCHRÖDERHEIMS  BIOGRAFI 


Schrudtrheim,  <;«it,u  ///. 


Elis  Sch  röderhei  m 

Minnesteckning 

af 
E.  M.  Fant. 


1795. 


CD"in  det  kan  vara  ovisst,  om  jag  lefver  den  tid,  då  man  offentligen 
och  med  frihet  kan  omtala  framlidne  landshöfdingen  och  kommendören 
Schröderheim,  helst  samtiden  tycks  sätta  hans  varelse  uti  den  glömska, 
ati  hans  död  icke  förrän  ganska  sent  genom  tidningarne  finnes  annon- 
serad, sa  vill  jag,  efter  den  anledning,  en  mer  än  20-årig  vänskap  och 
nära  bekantskap  gifvit  mig.  försöka  att  teckna  en  man.  till  hvars  snilles 
och  tänkesätts  heder  väl  icke  mera  behöfver  sägas,  än  att  han  är  för- 
fattare till  dessa  strödda  afhandlingar.  Om  erkänslan  och  tacksam- 
heten emot  "tåliga  bevista  välgerningar  skulle  kunna  anses  såsom  för- 
nämsta drifrjädern  tiil  detta  mitt  företagande,  skall  den  ändå  icke  kunna 
förleda  mig  att  afvika  en  hårsmån  ifrån  min  öfVertygelse  och  den 
kärlek  till  sanning,  jag  är  skyldig  mitt  ämbete  och  eftervärlden 

Jag  liar  sett  och  kant  honom  i  alla  lyckans  skiften,  både  då  lian 
i  allmänheten  troddes  förmå  mest  af  en  mäktig  monarks  gunstlingar, 
och  således  ej  mindre  därföre,  än  för  behagligheten  af  sitt  umgänge, 
af  alla  söktes  OCh  firades:  som  OCk  da  han,  ifrån  samma  höga  förtro- 
ende af  andra  utestängd,  öfvergafs  af  hopen  af  Lycksökare  och  väder- 
hanar och  endast  såg  omkring  sig  ett  litet  antal  beständiga  vänner: 
och  slutligen  då  han,  af  do  styrande  nedstörtad  till  glömska,  fattigdom, 
sysslolöshet  och  förakt,  såg  omkring  sig  äter  upplifvas  allmänhetens 
tillgifvenhet  samt  alla  rättsintas  åtanka,  ömhet  och  deltagande, 


_  4  - 

Ehuru  första  anledningen  till  var  bekantskap  härledde  sig  ifrån 
den  vänskap,  som  sammanknutit  värn  fäder,  kände  jag  dock  icke  hans 
far  annorlunda  än  af  ryktet  och  det  allmänna  omdömet,  och  modren 
af  den  tillgång,  en  af  mina  anhöriga  haft  i  hennes  hus.  Salig  biskop 
Schröder  i  Carlstad  var  en  på  sin  tid,  då  allting  dömdes  efter  parti- 
sjuka,  allmänt  aktad  och  älskad  man.  känd  af  bägge  partierna  förstora 
predikogåfvpr  och  en  exeniplarisk  dygd  uti  lefvemet.  Modren,  hvars 
slägtnamn  var  Elis,  lärer  hafva  varit  ibland  de  ömsinta  fmntimren;  ty 
hon  var  under  ett  behagligt  äktenskap,  som  mig  är  berättadt,  någon 
gång  rörd  till  sina  sinnen. 

lians  faders  tillträde  till  tronen  såsom  de  kungligas  biktfader  och 
handledare  i  kristendomen  for  den  unga  kronprinsen  Gustaf,  gaf  honom 
redan  i  barndomen  tillfälle,  att  blifva  personligen  känd  af  den  regent, 
i  hvars  historia  han  skulle  komma  att  taga  sä  mycken  del.  Han  om- 
talade icke  ofta  detta  tidehvarfvet  af  sin  lefnad;  men  jag  minnes,  att 
han  visade  mig  på  Drottningholm  ställen,  där  han  varit  placerad  såsom 
deltagande  uti  barnaspel,  anställda  för  den  unge  kronprinsen. 

Uti  studierna  handleddes  han  af  en  Helsinge,  magister  Sundius, 
sedermera  prost  och  kyrkoherde  i  Ljusdal  i  Helsingland,  den  han  sedan 
beständigt  älskade  för  sina  lätta  gåfvor  med  ungdom,  glädtighet  och 
muntra  umgänge;  hvilka  han  alltid  tillskref,  att  han  i  dessa  egenskaper 
hade  företräde  för  sina  bröd<  r,  som  haft  en  mera  trumpen  handledare 
i  magister  Ståhlberg. 

Af  hans  vistande  vid  akademien,  där  lian  blott  visat  mig,  livar 
han  bott  i  professor  Sleiricours  gård,  har  jag  ingenting  att  anföra,  icke 
heller  af  hans  första  inträde  i  kansliet.  Den  lefvemesbeskrifning  öfver 
sig  sjelf,  som  jag  såg  att  han  hade  börjat,  och  af  hvilken  han  lofvade 
mig  ait  bli  innehafvare,  liar  tvifvelsutan  vidrört  detta  och  andra  ämnen, 
dem  jag  af  okunnighet  nödgas  förbigå 

het  enda  sade  lian  mig  ofta.  att  lians  första  närmare  bekantskap 
med  salig  konungen  var  ITns.  .la  spiran  nedlades  af  konung  Adolf 
Fredrik,  att  'len  sedermera  upplifvades  efter  Gustafs  äntrade  till  iv»v- 
ringen,  och  att  den  kom  siti-  rätt  före  efter  177-2. 

Gustaf  liks  och  Schröderheims  egenskaper  voro  danade  för  hvar- 
andra.  Den  ene  outtröttlig  uti  ämnens  uppfinnande,  den  andre  i  deras 
utförande,  hen  ene  ständig!  i  behof  af  omvexling,  *\m  andre  lika 
fruktbar  på  utvägar  därtill.  Ingen  af  alla  'lem.  som  längre  tid  följt 
denne  monarken,  liar  icke  af  honom  blifvit  uttömd  eller  uttröttad  utom 
Schröderheim.    Äfven  'len  tiden,  ila  konungen  icke  vidare  nyttjade  hans 


råd   eller  biträde  i  allmänna  ärenden,  kunde  han  icke  umbära  hans  be- 
hagliga och  beständig!  underhållande  umgänge. 

Man  kan  ock  med  lika  skäl  säga,  atl  Schröderheim  af  Gustaf 
skapades  till  hvad  han  var.  Den  qvickhel  i  uppfinning,  den  finhet  i 
omdömet,  'len  vidd  i  utsigter,  som  voro  denne  herres  naturliga  gåfvor, 
dem  fordrade  och  väckte  han  hos  dem,  som  honom  omgåfvo.  De  många 
grannlaga  ;\i  .-n< l<-ti  och  förrättningar,  i  livilka  Schröderheim  af  konungen 
nyttjades,  vande  hans  naturliga  urskiljning  vid  den  lätthel  att  känna 
människor  och  arr  finna  sättet,  på  hvllkei  livar  och  en  skulle  ii 
<"-li  ledas,  som  egentligen  gjorde  hufVuddragel  i  hans  målning. 

Själf  mästare  af  vältalighet,  både  i  tal  och  skrift,  fordrade  denne 
konung  af  den,  som  skulle  författa  hans  bud  och  befallningar,  den  lätt- 
het  och  tillika  noggrannhel  i  uttryck,  som  alltid  utmärkte  Schröder- 
beims  penna.  Om  konungen  däruti  gifvil  honom  del  yppersta  vitsord, 
'la  lian  inställde  honom  till  ledamot  i  Svenska  Akademien,  har  han  till- 
baka uti  sitt  inträdestal  gjort  rättvisa  ål  sin  store  Läromästare. 

Han  befordrades  i  denna  ställning  med  snabba  steg  till  protokolls- 
och  expeditions-  samt  slutligen  statssekreterare  vid  inrikes  civilexpedi- 
tionen, utan  att  mängden  af  de  sysslor,  som  dessa  ämbeten  åtföljde, 
'»■h  de  mångfaldiga  andra,  aom  honom  ålades,  betog  del  minsta  af  den 
lätthel  och  munterhet,  som  fordrades  såsom  den  första  egenskapen  af 
'li-m.  som  hade  närmare  tillträde  till  denne  konungens  person.  Uti 
åminnelsetalet  öfver  salig  riksrådel  Creutz  har  han  gjort  sin  egen  apo- 
logi for  de  tillmålen,  honom  kunnat  göras,  antingen  för  för  ringa  ord- 
hållighel  uti  sina  löften,  eller  för  myrkon  vårdslöshet  uti  sin  enskilda 
hushållning.  Den  förra  kom  af  en  verklig  hjärtats  böjelse  att  vilja 
tjena,  åtminstone  tala  väl  vid  alla.  Till  don  senare  tilläto  dels  hans 
Öfriga  omständigheter  honom  i<-k.-  att  Lemna  någon  tid.  dels  fordrade 
hans  ställning  att  ofta  deruti  öfVerskrida  sina  vilkor. 

Han  var  tillika  bondeståndets  sekreterare  vid  riksdagen  I786,före- 
stod   i   mänga   ar  hofkanslersämbetet,   och  förde  protokollet  i  hemliga 
ntskotioi  vid   1792  ars  riksdag,  utom  dol   an  lian  i  halftannat  år  fött 
landshöfdingesysslan  i  Upsala. 

Det  tidehvaifvet,  då  han  var  gällande,  slutades  L785.  Han  har 
den  hedern,  att  konungen  själf  uti  sin  tal  ifrån  tronen  till  ständerna 
1792  räknade  det  for  don  lyckliga  delen  af  sin  regering.  Man  klagade 
väl  donna  tiden  nästan  mera  öfver  hofvets  nöjen,  än  man  sedermera 
gjorde  öfver  krig  och  utskylder;  men  den  jämförelse,  en  patriotisk  och 
oväldig  eftervärld   gör  emellan   bägge   tidehvarfven,   skall    nö 


-  6  - 

utfalla  till  det  förras  fördel.  Körningens  sinnelag,  under  den  förra 
perioden  gladt,  lätt  och  godt,  förvandlades  under  den  senare  till  en  viss 
böjelse  för  hårdheter,  som  slutligen  blefvo  orsaker  till  hans  olycka. 

De,  som  egentligen  fleplacerade  Schröderheim,  voro  Armfelt  och 
general  Toll,  livar  på  sitt  sätt.  De  stämde  häruti  öfverens,  ehuru  litet 
de  annars  voro  vänner.  Det  var  besynnerligt,  att  Armfelts  dårskaper 
en  gäng  skulle  kunna  tjena  till  pretext  för  hans  störtande.  Mot  Tollen 
var  han  oförsonlig,  mera  för  konungens  och  rikets,  än  för  sin  enskilda 
rancunes  skull.  Han  påstod  alltid,  att  lian  var  hufvudorsaken  till  de 
hirias  olycka.  Därnäst  kunde  han  aldrig  förlåta  prosten  Nordin,  för 
det  han  själf  gifvit  honom  tillfälle  att  skada  sig  genom  det  tillträde, 
lian  skaffat  honom  till  konungen. 

Det  är  egentligen  för  den  riden,  da  han  var  betydande,  som  hans 
memoirer  saknas.  .Tag  kände  honom  väl  under  den  tiden,  och  det  val' 
da.  som  han  lade  grunden  till  min  lycka.  Jag  kunde  sa  mycket  mindre 
skylla  honom  för  egennytta,  som  jag  tvänne  gånger  tog  kontanta  pen- 
ningar ni'  hans  hand,  ilen  ena  gängen  [2,  och  den  andra  6000  daler. 
Med  livad  glädje  och  ringa  pretention  han  gjorde  andras  lycka,  kan 
ingen  af  större  erfarenhet   intyga  än  jag. 

Den  senare  delen  af  sin  historia  till  salig  konungens  död  har 
han  styckevis  tecknat  i  efterföljande  fragmenter.  Det  är  en  stor  för- 
lust, alt  han  icke  hunnit  fullborda  och  fylla  dem:  men  de  äro  tillräck- 
lig1' att  visa  hans  sätt  att  handla  och  tänka,  jämte  hans  oförlikneliga 
gåfva  att   uttrycka  sig. 

Straxt  efter  konungens  död,  vid  hvilken  han  till  det  yttersta  var 
närvarande,  vistes  honom  af  H.  K.  'f.  regenten  samma  föltroende,  som 
han  alltid  förut  haft  den  lyckan  att  ega.  Men  i  Juli  eller  Augusti 
månad  därpå  följande,  gjordes  honom  första  proposition  af  hofkansleren 
Engeström  om  flyttning  till  Upsala.  Han  förstod  straxt  den  gifha 
vinken  och  lenniade  sin  ansökan.  Till  Upsala  kom  han  naturligtvis 
icke  nöjd.  Flyttningen  kostade  mycket,  och  lönen  är  icke  bland  de 
bästa.  Men  han  fogade  sig  snart  efter  tiden.  Han  skötte  sin  syssla, 
det  alla  skola  intyga,  med  upplys!  omtanka, och  drift;  han  samman- 
band uti  umgängel  alla  societeter  och  han  var  af  hvar  man  aktad 
OCh   älskad. 

Under  denna  tid  inföll  jubelfesten  17'.»:!.  Den  kostade  honom 
mycket  hade  hesvar  o,h  penningar.  Han  tycktes  dock  vinna  i  förtro- 
ende hos  hertigen  och  hans  närmaste,  som  jag  såg  af  den  brefvexling, 
han   med  dem  förde,  af  lians  aoceuil  om  sommaren  1793  på  Drottning- 


li"lm   och   Ulriksdal,   och   af  del    så  kallade  bref  de  retenue,  som  han 
erhöll  om  12,000  r:dr  b±o  vid  afträdet  från  (gensten. 

Om  julen  1798  an*esterades,  som  bekant  är,  fröken  Rudensehöld. 
Han  ansåg  den  saken  såsom  sig  icke  rörande,  ty  han  hade  ingaintima 
liaisoner  hvarkén  med  henne  eller  baron  Armfelt.  I  anseende  till 
hennes  berättelse  om  en  konversation,  hon  hatt  med  honom,  son 
i  protokollerna,  blef  han  kallad  till  förhör  i  hofråtten,  påsktiden  L794. 
Detta  kostade  på  honom.  Ännu  mera  när  kallelsen  itererades  vid  pingst, 
i  anledning  af  de  sedermera  tunna  brefven.  Hans  bref  voro,  om  jag 
rätt  minnes,  ::  å  4  stycken.  Han  hade  sjelf  läst  upp  för  mig  ett  eller 
annat.  Jag  bedyrar,  att  han  ej  både  minsta  kunskap  om  förräderiet, 
men   vissa   infall   torde   hafva   hatt  del  i  tilltalandet    Också  fann  hof- 

i  ingen  -ak  med  honom;  men  han,  som  trodde  vederbörande  här- 
med påsyfta  sitl  afsked,  var  straxl  färdig  med  sitl  memorial.  Det 
accepterades  med  myckel  krus  af  justitiekansleren  Lode  och  bifölls  i 
största  hast  honom  ovetande,  och  så  oberedd,  att  han  med  en  exprés 
förekoms  af  sin  efterträdare  samma  dag,  han  annars  skolat  läsa  det 
i  avisorna. 

[från  den  tiden  uppehölls  han  med  fagra  utsigter  om  återkomst 
till  hofvet,  pension  och  emploi,  som  allt  var  bedrägligt  Han  passerade 
vintern  på  Järva,  under  helsans  och  humörets  synnerliga  aftagande. 
Brist  på  occupation,  rörelse,  utkomst  och  sällskap  verkade  mycket  på 
en  aktiv  och  sensibel  själ.  Han  skref  då  och  skickade  mig  dessa  sina 
memoirer  tid  efter  annan  såsom  etl  depositum  af  vår  vänskap. 

Han  var  sista  gången  i  Opsala  i  Maj  manad  17<r>.  Han  bodde 
da  hos  mig.  Jag  betalte  visiten  i  sällskap  med  doktor  A.crel,  näst  före 
midsommar.  Han  var  då  myckel  plågad  af  spasmer  och  andtäppa, 
men  kunde  dock  vara  klädd  och  ute.  Sedan  såg  jag  honom  en  dag 
under  hans  si. -t  a  sjukdom  på  Järva. 

Med  det  Bistå ^bref  han  skref  till  mig,  sände  han  smadeskriften 
af  Manritz".  Han  yttrade  sig  anse  henne  med  köld,  då  han  beredde 
>i.ur  att  snart  träda  in  för  hela  världens  domare,  som  al  barmherl  g 
-as. .in  han  hoppades,  skulle  öfverse  med  hans  fel  och  af  rättvisa  tinna. 
att  han  icke  varit  utan  all  medborgerlig  dygd.  Men  mitt  samtal  med 
honom  sedermera  öfvertygade  mig,  att  dessa  och  flera  avanier  icke  för 
honom  varit,  utan  konseqvens. 

Han   ti'  k   gulsot  och  en  stark  anstöt  af  rosen  i  benet,  som  slut- 
ligen lårer  hafva  gått  till  kallbrand.    Jag  känner  i'-k>'  mer  af  hans  - 
stunder,  än  att  de  upphörde  den  30  Augusti  kl.  haif  7  f.  in. 


-  8  - 

Jag  har  pressat  dessa  rader  ur  min  penna;  ty  många  förluster 
har  jag  haft,  som  jag  kunnat  begråta,  men  denne  tärer  mig.  De  oför- 
likneliga stunder,  jag  tillbragt  i  denna  herres  sällskap,  får  jag  aldrig 
mera  i  min  lifstid  åter.  Om  jag  fått  gömma  de  många  bref  han  skrit- 
vit  till  mig,  skulle  de  hafva  visat  värdet  däraf  för  eftervärlden  -  men 
allt  är  försvunnet. 

Alunda  den  24  September  1 795. 

E.  M.  F. 


Biografiska  anteckningar 

af 
C.   V.   Lilliecrona. 


1851. 


lltlrfhs  Schröderheim  föddes  i  Stockholm  den  26  Mars  1747.  lians  för- 
äldrar voro  biskopen  öfVer  Carlstads  stift  doktor  Jöran  Schröder  och 
Margaretha  Elis,  dotter  af  öfverdirektören  öfver  stora  sjötullarne  i  Sverige 
och  Pommern  Peter  Elis  och  Margaretha  Ekebom.  Efter  åtnjuten  enskild 
undervisning  i  föräldrahuset,  skickades  han  till  universitetet  i  Upsala, 
för  att  där  fortsätta  sina  studier  i  den  riktning,  som  fordrades  för  in- 
träde i  det  kungliga  kansliet.  "Hans  snille"  -  säger  biskop  WaUqvist 
i  åminnelsetalet  öfver  honom  "var  redan  i  yngre  åren  mäktigare  än 
"alla  omsorger  att  det  följa  och  bilda.  Hans  uppfostran  måste  inskrän- 
kas blott  till  uppmärksamhet,  huru  det  utvecklade  sig."  "Vid  akade- 
mien gjorde  han  sina  studier  på  det  sätt,  som  för  honom  var  naturligt. 
"Man  far  da  icke  tänka  honom  den  trägnaste  läsaren,  icke  den  trog- 
naste åhöraren,  icke  den  flitigaste  kollegant."  "De  akademiska  fäderna 
"förälskades  i  den  yngling,  som  de  beundrade,  och  ^U'\i  jämnåriga  ung- 
"domen  fastade  sin  kärlek,  sin  förnöjelse  till  den,  som  öppnade  sig  till 
''kamratskap  med  alla,  och  mötte  ingen  utan  den  uppmärksamhet,  som 
"faller  vid  till  alla  ämnen,  da  han  lemnas  olika  till  hvart  och  ett." 


Redan  vid  17  års  ålder  hade  Schröderheim  fullborda!  Bin  kurs  i 
Upsala  och  ingick  L764  såsom  extffaordinarie  kanslist  i  inrikes  civil- 
expeditionen, dar  han  4  år  därefter  befordrades  till  kopist  Gustaf  ill 
fastade  redan  tidigt  sin  blick  på  den  qvicke,  glade,  behaglige  unge 
mannen  Såsom  barn  hade  de  lekl  tillsammans  i  parken  vid  Drottning- 
holm, dar  Schröderheim8  fader,  såsom  den  unge  kronprinsens  hand- 
ledare i  kristendomen,  stundom  vistades  om  somrarne,  och  sedan  de 
bägge  blifvit  inan.  började  den  närmare  bekantskapen  1768,  då  konung 
Adolf  Fredrik  nedlade  regeringen  Befordringarne  låto  ej  länge  vänta 
på  sig  efter  Gustaf  ffl:s  uppstigande  på  tronen  Den  -Jl  April  177:; 
blef  Schröderheim  utnämnd  till  ordinarie  kanslis!  och  samma  år,  den 
i-j  Augusti,  till  yenstgörande  protokollssekreterare  för  konungens  kon- 
selj. Del  följande  årel  blef  han  härold  vid  alla  de  kungliga  ordnarne 
och  177-')  förste  expeditionssekreterare  vid  inrikes  råvil-expeditionen. 
Under  konungens  resor  och  vistande  på  lustslotten  rjenstgjorde  Schrö- 
derheim merendels  såsom  statssekreterare,  och  i  hufvudstaden  delade 
han  göromålen  vid  detta  ämbete  med  dess  ordinarie  innehafvare.  Vid 
i;7s  års  riksdag  fungerade  han  såsom  sekreterare  i  bondeståndet,  och 
om  sin  verksamhet  vid  detta  riksmöte  yttrar  han  själf  i  etl  bref  till 
konungen:  "Eftervärlden  skall  icke  neka  mig  den  rättvisa,  att  jag  styrt 
"1778  §rs  riksdag  efter  Eders  töaj:ts  plan  och  vilja,  att  jag  därunder 
"beredt  Eders  Maj:1  flere  medel  att  alltid  blifva  mästare  af  de  påföl- 
jande, att  jag  ökat  Eders  Maj:ts  enskilda  tillgångar,  tvärtemot  oppo- 
sitionens, kanslipresidentens  och  finansministerns  vyn-,  på  etl  sätt, 
"hvarvid  Eders  Maj:t  icke  var  komprometterad.  Den  ena  aftonen  kände 
Ingen  människa  min  tanke.  Den  andra  middagen  var  beslutet  taget 
"af  trenne  stånd." 

Den  28  April  1780  kallades  Schröderheim  att  vara  rikshärold, 
hvilket  gamla  ämbete  konungen  samma  dag  i  ordenskapitlet  upphfvat, 
och  blef  riddare  af  nordstjärneorden.  Till  ordinarie  statssekreterare  för 
inrikes  civil-expeditionen  utnämndes  han  den  19  April  1782,  vid  hvilkel 
tillfälle  konungen  yttrade  sig  därtill  hafva  fattat  anledning  "ej  mindre 
af  statssekreterarens  bepröfvade  trohet  och  oförfalskade  nit  för  Hans 
.Maj:is  och  rikets  yenst,  än  af  don  utaf  honom  till  konungens  höga 
nöje  och  välbehag  vid  flere  tillfällen  och  på  längre  tid  berömligen  be- 
stridda förvaltningen  af  statssekreterareämbetet,  sann  städse  ådagalagda 
skicklighet,  drifl  och  erfarenhet  vid  förekomna  ärendens  varsamma  vård 
och  skötsel,  hvarmedelst  han  således  fullkomliges  uppfyllt  det  nådiga 
förtroende,  med  hvilkel  Kongl.  Maj:t  h/mom  redan  hedrat  och  omfattat.*" 


-   10  - 

Detta  förtroende  stannade  ej  ensamt  inom  kretsen  af  Schröder- 
heims  ämbetsmannaverksamhet;  det  utsträcktes  till  mänga  och  olik- 
artade ämnen.  Schröderheim  hörde  till  konungens  förtrogna  umgänges* 
krets,  och  var  deltagare  i  hans  nöjen,  förströelser  och  tidsfördrif.  Hans 
lätta  och  behagliga  umgängesgåfvor,  qvickhet  och  personliga  tillgifven- 
bei  för  konungen  bibehöll  alltid  ett  visst  samband  dem  emellan,  ehuru 
Schröderheims  inflytande  i  affärerne  betydligt  sjönk,  i  samma  mån 
prosten  Nordins  steg. 

Det  är  numera  ett  fullt  konstateradt  faktum,  att  pastorater  såldes 
under  den  tid.  Schröderheim  förestod  ecklesiastikväsendet.,  och  d©J 
enda.  som  kan  anföras  till  hans  ursäkt  i  någon  man,  är.  att  detta  miss* 
bruk  var  gammalt,  och  att  han  själf  mindre  drog  fördel  af  denna  klan- 
dervärda inkomst,  än  den  kom  andra  personer  till  godo,  dem  konungen 
ville  gynna,  och  således  ej  rixdc  rum  honom  ovetande.  Men  denna 
skandal,  i  förening  med  åtskilligt  annat,  och  konungens  plan  att  göra 
Schröderheim  till  ärkebiskop  i  Upsala  framkallade  en  sådan  sinnes- 
stämning hos  presteståndet  vid  riksdagen  1786,  att  en  förändring  med 
ecklesiastikärendena  hlef  nödvändig.  En  s.  k.  ecklesiastikberedning 
med  Nordin  i  spetsen,  förordnades  den  l  November  1786  att  handhafva 
befordringsväsendet  inom  kyrkan,  och  Schröderheims  inflytande  i  dessa 
ämnen    var   slut.     Han  blef,  såsom  han  sjelf  yttrar  sig.  "sekulariserad". 

Emellertid  hade  han  vid  instiftandet  af  Svenska  Akademien  den 
20  Mars  1786  blifvit  kallad  till  en  af  dess  aderton  ledamöter,  och  det 
följande  aret  förordnades  han  att  någon  tid  såsom  vice  landshöfding 
fungera  i  Upsala  län.  Det  var  nu  fråga  om  att  öfvertala  de  socknar 
inom  detta  län,  som  ej  af  kronan  velat  köpa  husbehofsbränningsrättig- 
heten,  att  ingå  i  en  dylik  öfverenskommelse,  och  för  detta  ändamål 
anlitades  Schröderheims  vältalighet,  likvisst  med  olika  framgång.  Den 
-_!ii  November  17<x7  blef  han  kommendör  af  nordstjärneorden  och  antog 
t  ill  valspråk:  "Fide  et  Labore". 

Vid  riksdagen  L789,  da  Schröderheim  fungerade  såsom  sekre- 
terare  i  hemliga  utskottet,  sökte  han  både  direkte  hos  konungen  och 
hos  et  i  par  af  de  män.  som  da  egde  Gustafs  förtroende  (WaJlqvist  och 
A-hlman),  att  afstyra  de  bärdheter  och  ytterligheter,  till  hvilka  konungen 
öfverlemnade  sig  emot  adeln,  och  ville  ej  vara  med  i  "parforcejagten 
"med  ofrälse  stånden."  I  anledning  af  friherre  Stjernelds  qvarhållande 
i  fängelsel  ännu  länge  efter  riksdagens  sim.  skref  han  den  b'  Oktober 
L789  till  konungen:  "Om  K. ler.  M.-t j:t  kände  själf  deras  bänkesätt,  som 
"mesl    förtydas,   skulle  dess;i    fängelser  snarl  öppnas.       Allernådigste 


--  11  - 

"Konung!  hör  i<-k<'  dem,  som  tala  illa  om  medborgare.  De  veta  icke 
livad  de  bedja.  Hör  oss,  som  i  glädjens  och  sorgens  dagar  unnal  andra 
"godt,  och  Eders  Maj:l  skall  i  en  allman  kårlek  återvinna  sin  lugn." 

Vid  riksdagen  i  Gefle  17(.i-j  förvaltade  Schröderheim  botkänslors- 
ämbetet,  och  var  tillika  sekreterare  uti  hemliga  utskottet  Han  synes 
nu  halva  återvunnil  konungens  förtroende,  '»-Ii  denne  utnämnde  honom 
vid  riksdagens  slul  till  friherre,  hvilken  värdighet  han  dock  undanbad  sig. 

Efter  konungens  död  bibehölls  Schröderheim  vid  sitl  statssekre* 
terareåmbete  och,  såsom  del  syntes,  i  samma  välvilja  li<>s  hertigen- 
regenten,  som  denne  furste  öfverhufvud  alltid  visal  honom,  ända  Hll 
dess  friheire  Houterholrn  tram  på  sommaren  1 7l. »i2  inkom  i  affärerna. 
Del  var  dä,  som  efterhand  alla  de  personer,  Gustaf  III  bruka!  i 
ringsärendena,  måste  lemna  sina  befattningar  eller  aflägsnades,  och 
Schröderheim  erhöll  en  vink  atl  söka  förflyttning  till  Landshöfdinge- 
ämbetel  i  Qpsala.  Detta  gjorde  han,  och  utnämndes  därtill  den  8 
Augusta  1792. 

I  anledning  af  en  uppgifl  af  fröken  Rudenschöld,  som  vid  jultiden 
1793  blifvil  arresterad  för  den  a,  k.  Ädrnfeltska  konspirationen,  om  etl 
samtal,  hon  hafl  med  Schröderheim,  blef  han  påsktiden  1794- kallad  till 
förhör  i  Svea  Hofrätt,  och  denna  kallelse  förnyades  vid  Pingst,  sedan 
några  bref  från  Schröderheim  till  Armfell  blifvit funna  bland  den  senares 
papper.  Hofrätten  fann  ingen  sak  med  honomj  men  Schröderheim, 
som  ansåg  atl  vederbörande  med  hans  dragande  inför  rätta  påsyftade 
hans  afskedstagande,  ingaf  strax  sju  afskedsmemorial.  Del  bifölls 
den  --".i  A.pril  1794. 

Han  flyttade  nu  från  Upsala  till  Järva,  bredvid  Stockholm,  en 
lägenhel  på  lustslottel  Ulriksdals  egor,  hvilkeii  Gustaf  III  skänkt 
honom  på  hfstid.  Här  lefde  han  i  stor  torftighet,  dåvarande  makt- 
'  i-i-t '"' '  till  ringa  heder.  Att  hertig  Carl  lät  en  af  sin  broders  tillgifnaste 
och  trognaste  tjenare,  den  man.  hvars  namn  sväfvade  på  hans  lappar 
i  dödsstunden,  och  hvars  hand  haii  sisl  af  alla  på  jorden  tryckte,  dricka 
fattigdomens  bittra  kalk.  blir  alltid  en  fläck  på  denne  furstes  minne. 
En  dag,  då  hertigen  och  lians  favorit  Reuterholm  promenerade  i  vagn 
förbi  Järva,  hade  Schröderheim  ställt  sig  nära  vägen  med  sin  vedyxa, 
och  högg  ved.  Reuterholm  föranledde  atl  hertigen  ej  observerade 
honom,  och  Schröderheims  hopp  att  ådraga  sig  hertigens  blick  och 
medömkan  u:i< -k  ej  i  fullbordan.  Helsan  och  lynnel  aftynade  lika.  och 
ändtligen  slog  för  honom  befrielsens  timma  den  30  Augusti  1795,  i 
hans  19:e  år, 


-  12  - 

Schröderheim  var  ledamot  af  Vetenskapsakademien,  invaldes  1791 
till  hedersledamot  af  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiqvitets-Akademien, 
och  tog  i  densamma  sitt  inträde  med  ett  tal  "Om  nöjet".  Dessutom 
var  han  ledamot  i  Patriotiska  Sällskapet,  i  Direktionen  öfver  barn- 
sängshuset Pro  Patria,  ifrån  1783  till  1791  af  General-Tull-Direktionen, 
och  ordförande  i  Nummerlotteri-Direktionen  1791  -92. 

Schröderheim  trädde  den  26  November  1776  i  äktenskap  med 
Anna  Charlotta  von  Stapelmohr,  dotter  af  öfverdirektören  vid  stora 
sjötullen  Herman  von  Stapelmohr  och  Maria  Lucretia  af  Dittmer,  född 
1751  den  21  September,  och  död  i  Stockholm  den  1  Januari  1792. 
Hennes  fägring,  qvickhet  och  flyktighet  gjorde  henne  på  sin  tid  mycket 
bemärkt,  och  bland  traditionerna  från  Gustaf  IILs  tidehvarf  har  hennes 
namn  gått  till  värt  såsom  representant  af  den  då  rådande  glada,  lediga 
sällskapstonen,  i  hvilken  både  hon  och  hennes  man  voro  mästare. 
Af  detta  äktenskap  föddes  tvänne  döttrar,  en  den  25  September  1787, 
hviiken  dog  strax  efter  födseln,  och  den  andra  den  24  December  1791. 


Schröderheims  tryckta  skrifter  äro  följande:  Tal  öfver  Eiks- 
rådet  och  Riksmarskalken,  GrefVe  Hans  H.  von  Liewen,  då  vapnet 
sönderslogs.  Stockholm  1781.  -  Tal  om  den  upplysning,  Sveriges 
gamla,  lagar  lemna  om  våra  förfäders  seder  och  tänkesätt,  vid  preesidii 
nedläggande  i  Vetenskapsakademien  1787.  —  Äreminne  öfver  Presiden- 
ten, Friherre  A.  G.  Leijonhufvud.  Norrköping  1790.  Tal  öfver  Under- 
ståthållaren, Friherre  Axel  von  Axelsson,  då  vapnet  krossades.  Stock- 
holm 1790.  --  Konung  Gustaf  IILs  personalier.  Stockholm  1792. 
Tal  till  Konungen,  H.  K.  H.  Eegenten  och  H.  K.  H.  Hertiginnan  af 
Södermanland,  vid  Hans  Maj:ts  och  Deras  Kongl.  Högheters  närvaro 
i  Vetenskapsakademien  (Wi\  15  Juli  1792.  —  Tal  om  Sveriges  fordna 
uppodling  och  folkmängd,  vid  prsesidii  nedläggande  i  Vetenskapsaka- 
demien samma  år.  Inträdestal  i  Svenska  Akademien  den  •">  April 
L786.    (Sv.    Akad.    Handl.    ifr.    1786.    Ii.  Svar  på  Grefve  Nils  Philip 

Gyldenstölpes  inträdestal  den  11  December  178'.).  (Ibm.  III).  Tal 
och  kungörelser  på  Svenska  Akademiens  högtidsdag  den  20  Decem- 
ber L789.  (Ibm.).  Svar  på  Herr  Magnus  Lehnbergs  inträdestal  1790. 
(Ibm.).  [nträdestal  i  Vitterhets-,  Historie- och  Antiqvitets-Akademien 
den  20  Mars  L791.  (Vitt.  Akad.  Handl.  V).  Tal  på  samma.  Akademis 
högtidsdag    den   21    Juli    samma   ar.     (Ibm.).    -     Åminnelsetal    öfver 


L3 

Riksrådet,  Grefve  6.  P.  Creutz,  i  Vetenskapsakademien  1787;  öfver  Riks- 
rådet, Grefve  von  Höpken,  därsamniastådes  L790.  Fjäsken  eller  den 
Beställsamme,  komedi  i  8  akt#r.  Stockholm  1 7* » 1 .  (öfvers.  af  de  la 
Salle's  "I/Officieux").  Vilhelm  Robertsons  historia  om  Kejsar  Carl 
V:s  regering.  Öfversättning  (lradelen).  Stockholm  L800.  Optimisten, 
eller  allt  ar  bra.  Komedi  i  5  akter  af  Collin  d'Harleville.  öfvers.  Stock- 
holm L802.  EUs  Schröderheims  svar  till  Bellmans  bön  om  etl  pasto- 
rat för  Magister  C.  L.  Ennes,  tryckt  efter  handskriften,  jemte  Bellmans. 
Götheborg  1812.  Till  II.  J.  Seseman,  då  han  sammanvigdes  med 
Högadia  Demoiselle  II.  S.  Comstedt.  rjpsala  1794.  Cambioa 
öfver  Lotto.  Uppförd  på  Järva  den  29  Juli  1786.  Q.o.o.å.  (Stockholm 
1850).  (D:o  efter  en  annan  handskrift,  tr.  ibm.  s.  å.).  Gustava  Gök. 
Lustig  tragedi  i  tre  akter.  I",  o.  o.  å,  (Stockholm  L850).  l><-n  ovän- 
tade brudgåfvah.  Divertissement  i  en  akt  Uppförd  på  Gripsholm. 
rjpsala  1874. 

Första  upplagan  af  föreliggande  arbete,  anonymt  utgifvenafK.  V. 
Lilliecrona,  utkom  i  Örebro  1851  undertitel:  "Statssekreteraren  Elis 
Schröderheims  Anteckningar  till  konung  Gustaf  [II:s  historia  jemte 
brefvexling  mellan  konungen  o6h  honom." 


Utförligare  lefriadsteckningar  och  karakteristiker  öfver  Schröder- 
heim,  jämte  de  här  ofvan  införda,  hvilka  försl  trycktes  såsom  inledning 
till  första  upplagan  af  lians  Anteckningar  till  Gustaf  EILs  historia,  äro 
följande:  Blom,  [nträdestal  i  Sv.  Akademien  (Sv.  Akad.  Handl.  eft 
17(.h;.  Bd.  III.  Adlerbeth,  Lefvernesbeskrifning,  uppläst  i  K.  Vitt-, 
Hist-  och  Antiqv.-Akademien.  2  uppl.  Stockholm  1808.  -T.  M.  Kant. 
Åminnelsetal,  tr.  i  Åminnelsetal,  hållna  i  Stora  Amaranther- orden  den 
il  Dec.  1796.  Stockholm  1 7*. » 7  (tillsammans  med  fru  Elsa  Fougts  min- 
nestal öfver  fru  Schröderheim).  Wieselgren,  biografi  i  Biogr.  Lexikon 
öfver  namnkunnige  svenske  män,  I».  XIV,  s.  92  112.  (1847).  Elis 
Schröderheim.  Bidragtill  hans  biografi,  Utui  authentika  källor.  Supple- 
ment till  Biogr.  Lexikon,  I».  XIV.  stinn  L848.  (Utg.  af  prosten  J.  U. 
Schröderheim,  såsom  protest  mot  Wieselgrens  nyssnämnda  biografi. 
Innehåller,  jämte  E.  M.  Fants  här  ofvan  införda  karakteristik,  samt  ver- 
Bar  af  Tilas  och  en  minnesruna  af  Adlerbeth  i  "stenstil".  ursprungligen 
tryckt  i  Stockholmsposten  1 7*.  *7.  biskop  O.  Wallqvists  Minnesteckning, 
uppläst  i  sällskapet  Pro  Patria  d.  3  Dec.  L796). 


-  14 


Bidrag  till  Scliröderheims  biografi  och  karakteristik  läsas  där- 
jämte i  de  flesta  större  historiska  och  litteraturhistoriska  arbeten  och 
samlingsverk  rörande  Gustaf  Ill:s  och  förmyndareregeringens  tid,  me- 
moirverk  af  Ehrensvärd,  Jon.  v.  Engeström,  Lars  v.  Engeström,  Fersen, 
Adlerbeth,  Ekeblad.  Nordin.  Wallqvist,  G.  M.  Annfelt  m.  fl. 


SKRIFTER  TILL  GUSTAF  III:s  HISTORIA 


Yid  konung  Gustaf  111:8  begrafning 

den  14  Maj  1792. 


Personalier  *). 


J\u\-  öppnas  del  hvalf,  där  Gustaf  Adolf  hvilar.  Konsterna  och 
snillel  hafva  icke  vågal  atl  där  uppresa  marmorns  kalla  prydnader 
elle]  atl  rista  några  runor  till  eftervärldens  undervisning;  men  ännu 
liar  aldrig  någon  dödlig  kunnat  nalkas  detta  rum  uran  de  känslor, 
hvilka  i  templen  och  helgedomarne  upplyfta  själen  till  vördnad  och 
betraktelser. 

Vid  sidan  af  denne  hjälte  samlas  till  stora  fäder  den  konung, 
hvilken  med  hans  vishet  fört  hans  spira,  med  hans  mod  hans  svärd, 
med  dygder  och  riden  uppfyllt  den  likhet,  världen  emellan  dem  alltid 
funnit.  Det  förgängliga,  Gustaf  ill  lemnat,  nedsättes  här  i  dag  af  ett 
bedröfvadl  konungahus  och  etl  sörjande  folk.  En  späd  konung  ned- 
kallar med  oskuldens  tårar  Försynens  välsignelser  öfver  sina  kom- 
mande dagar.  Han  ledsagas  af  en  furste,  som  man  egen  ärelystnad 
att  uppstiga  på  den  tron,  där  han  i  alla  skiften  understöd!  en  älskad 
broder,  nu  med  vidden  af  dess  förtroende  upplifvar  Sveriges  hopp, 
stadgar  regeringssätt,  allmän  säkerhet,  rikets  anseende  och  tillvinner 
sig  själf  den  odödliga  belöning,  som  stora  regenter  hemta,  icke  af 
kronorna,  men  af  deras  gärningar.  Han  åtföljes  af  en  furste,  som  mod 
Wasarnes  tänkesåti  och  välgörande  dygder  gifver  efterdömen  för  prinsar 


Irak.  tryck!  i  Stockholm  L792.    bo.    l-'i  intaget   1  fö  reg.  upplaj 
Schröderheim,  Qutta/  III.  - 


-  18  - 

och  medborgare:  af  tvenne  prinsessor,  dem  Försynen  skänkt  detta  land, 
i  lyckliga  dagar  till  prydnad  för  dess  konungahus,  i  de  mulnare  till 
tröst  och  uppmuntrande  ära.  Segrens,  fredens  och  vitterhetens  lagrar 
omgifva  här  konungahöghetens  urgamla  prydnader.  Sveriges  kärlek 
och  sorg  förklara  sig  uti  tårar,  som  blandas  af  alla  stånd,  af  alla 
åldrar;  och  hvilken  prakt  kan  mera  upphöja  en  konungs  likfärd! 

Men  under  allt  detta,  hvilken  rysning  betager  vara  rörelser!  Det 
folk,  som  förelyst  andra  i  trohel  och  nit  för  sina  konungar,  har  fram- 
födt  inom  sina  gränser  de  missfoster,  som  vållat  dess  olycka.  Vid 
Gustaf  Adolfs,  vid  Carl  don  Tolftes,  vid  Gustaf  den  Tredjes  grafvar, 
skola  da  fruktan  och  fasa  för  förebråelser  nedslå  det  folkets  ögon  till 
jorden,  som.  mera  än  något  annat,  haft  att  tacka  himmelen  för  stora 
konungar! 

Qväfvom  åtminstone  i  detta  bedföfvelsens  ögonblick  åtanken  af 
händelser,  hvilka  sekler  aldrig  glömma;  och  då  vi  här  vid  var  sörjde 
kommgs  stoft  omfamna  hvarannan  med  den  enighet,  sorgen  och  för- 
tviflan  återfört,  påminnom  hvarannan  med  korta  ord  några  få  om- 
ständigheter af  hans  korta  och  ärofulla  lefnad.  Ännu  är  icke  histo- 
riens stund  att  öppna  sin  berättelse:  det  återsken,  en  nyss  nedgången 
sol  lemnar  vid  horisonten,  är  ännu  förvillande;  men  huru  klar  skall 
hon  icke  åter  uppgå! 

Gustaf  föddes  i  Stockholm  1 746.  efter  den  gamla  den  13.  efter 
en  förändrad  tideräkning  den  '24  Januari.  Hans  fader  var  den  stor- 
mäktigste  konung  och  herre  Adolf  Fredrik,  Sveriges,  Göthes  ochWendes 
konung,  som  härstammade  ifrån  den  konung,  hvars  ätt  intagit  Nordens 
trenne  troner  och  med  hvars  blod  Wasarnes  varit  förenadt;  hans 
moder  den  stormäktigsta  drottning  Lovisa  Ulrika  ifrån  ett  hus,  hvars 
stora  namnkunnighet  och  anseende  hon  med  lika  egenskaper  var  vär- 
dig att  dela. 

Adolf  Fredriks  ankomst  hade  redan  medfört  Sveriges  säkerhet 
emol  de  olyckor,  som  åtfölja  troners  ledighet.  Lovisa  Ulrika  bar  till 
Norden  i  skötet  af  behagen  vitterheten,  smaken  och  konsterna.  Sa 
bereddes  det  tidehvarf,  för  hvilkot  Gustaf  uppföddes,  och  naturen  hade 
själf  gifvit  honom  både  böjelser  och  egenskaper  att  draga  nytta  af  sin 
uppfostran.  Flere  gånger  välsignade  ett  församladt  folk  lians  hastiga 
framsteg  i  dygder  och  kunskaper.  fJpsala  Akademi  fick  snart  röna 
hans  verkliga  kärlek  för  dem.  hans  bag  att  framdeles  regera  öfver  ett 
i  frihet  och  upplysning  lyckligt  folk. 


-  19 

Sverige  ansåg  med  förtjusning  hvad  del  af  honom  hade  att  vänta. 
Glädjen  däröfver  flyttade  dess  omsorger  till  aflägsnare  tider:  del  ville 
meddela  sin  egen  Bällhel  bill  efterkommande,  och  Gustaf  hörde  dese 
trogna  önskan,  när  lian  den  i  November  L766  uppfylldeen  länge aftald 
förbindelse  med  den  prinsessa,  som,  härstammande  (Van  Europas  äldsta 
konungahus,  gifver  med  födslens  böghei  del  ömmaste  intryck  af  stora 
dygder  ål  en  son.  som  ensam  förmår  att  aftorka  hennes  och  Sve- 
riges tårar. 

Försynen  beredde  Gustaf  den  inan  att  dela  3pirans  bekymmer, 
innan  han  henne  emottog,  och  att  på  en  gång  uppfylla  de  ömmaste 
förbindelser  emol  konung  och  rike.  Afund  och  oenighet,  Sveriges 
gamla  landsplågor,  hade  söndral  folket;  jorden  nekade  del  sin  föda. 
Med  hämnd  emol  de  förra,  med  oro  öfver  del  senare,  gick  kronprinsen 
till  Dalarnes  trogna  folk  att  känna  deras  behof,  att  bära  tafian  af 
deras  nöd  till  sin  och  deras  gemensamme  fader.  Adolf  Fredrik,  alltid 
öm  och  mild,  rördes  vid  denna  åsyn.  önskade  att  rådföra  riksens 
ständer  och,  hindrad  i  sitt  uppsåt,  försakade  en  tron  för  att  frälsa 
del  tolk  han,  likasom  emol  dess  egen  vilja,  sökte  att  göra  lyckligt. 

Gustaf  ilade  med  dessa  bud  omkring  hufvudstaden.  Hans  nit 
förklarade  hans  tänkesätt  att  följa  sin  faders  öden.  Han  såg  sitt 
bemödande  lyckas,  och  vid  ett  allmänt  riksmöte  erkände  swuske 
män  djupet  af  sin  fara  och  lyckan  af  sin  frälsning; 

Etl  återställdt  lugn  syntes  bereda  det  tjenligaste  tillfälle  \'"\- 
Gustaf  att  under  besök  uti  främmande  länder  samla  de  kunskaper. 
regenter  eljest  förgäfves  söka.  lian  lemnade  fäderneslandet  I77n  och 
skyndade  till  Sveriges  äldste  bundsförvandt,  den  äldste  af  da  lefvande 
konungar,  till  ert  hof,  hvarifrån  upplysningen  utbredt  sig.  hvars  infly- 
telser verkat  sa  stora  hvälfningar,  '»-b  som  ännu  underhöll  del  an- 
seende. Henrik  den  fjärdes  dygder  och  Ludvig  den  fjortondes  mäktiga 
lycka  troddes  evårdeligen  kunna  försvara. 

[eke  intagen  af  förströelserna,  men  öfverlemnad  åt  betraktel- 
serna, sandade  han  de  ron,  ban  sedan  nyttjat,  och  begagnade  sig  af 
dessa  dyrbara  tillfällen.  Men  hastigt  försvann  Adolf  Fredrik  urtiden. 
Som  konung  var  Gustaf  skyldig  att  återvända  till  fäderneslandet. 
och  när  uppfyllde  ban  icke  sina  pligter! 

Europa  hade  njutit  ett  sjuårigt  fredslugn  etter  ett  lika  lång 
varigl  krig.  börjadt  af  personlig  ovilja,  fortsatt  under  förödelser  och 
slutadl  nästan  utan  all  annan  verkan  än  en  allmän  vanmakt.  Frank- 
rike sökte  ati  återhemta  sina  krafter.    Nyss  före  konungens  ankoms) 


-   20  - 

till  Paris  var  den  äkta  förbindelse  afgjord  emellan  Österrikiska  och 
Bourbonska  husen,  som,  beundrad  då  den  stiftades,  sedermera  gjorde 
del  »nas  sorg,  det  andras  olycka.  Amerikas  stater  började  att  grund- 
lägga den  förening,  som  sedan  skiljde  dem  ifrån  Englands  öfvervälde. 
Polens  söndring  hade  beredt  dess  delning.  Turkiska  fredsbrottet,  i  stäl- 
let för  att  förekomma,  hade  befordrat  Catharinas  afsigter;  Medelhafvet 
bar  hennes  flaggor,  och  Krims  eröfring  blef  en  förvirring  af  allmänna 
systemet.  Danmark  skakades  af  täta  ombyten  och  hastiga  forändring- 
ar. Petri  stol  var  intagen  af  en  man,  för  mycket  öfver  sina  företrä- 
dare, för  välgörande  emot  människoslägtet,  för  att  icke  falla  som  ett 
offer  föi-  den  flock  af  bedragare,  livars  grymma  hemligheter  han  ville 
upptäcka  i  förstörelsen  af  deras  skadliga  makt.  Allt  syntes  båda 
stora  förändringar.  Gustaf  var  för  öm  om  Sveriges  urgamla  ära  att 
icke  vilja  upplifva  den.  Han  gick  att  besöka,  att  rådföra  Fredrik  II. 
och  upplifvad  af  de  intryck,  hjältars  själar  gifva  hvarannan,  återkom 
lian  till  fäderneslandet. 

Snart  samlades  omkring  hans  tron  folkets  fullmäktige.  Hvilka 
känslor  uppväckte  icke  hans  första  tal  ifrån  tronen!  Men  när  har  ett 
inbördes  hat  eller  misstroendet,  drifVet  af  egennyttan.  kunnat  förso- 
nas af  kärlek  till  fäderneslandet?  Huru  inånga  försök  måste  han  icke 
finna  fruktlösa  att  återställa  enighet  och  lugn!  I  det  ögonblick  han 
emottog  Sveriges  krona,  svor  han  i  sitt  hjärta  sitt.  rikes  förlossning. 
En  enda  dag  blef  för  honom  tillräcklig  att  uppfylla  denna  ed.  att  åter- 
gifva  tronen  sitt  anseende,  lagarne  sin  helgd,  folket  frihet  och  sä- 
kerhet: och  ifrån  det  ögonblick,  ljuset  första  gången  frambröt,  har  väl 
aldrig  någon  lika  stor  förändring  lika  hastigt  blifvit  fullkomnad. 

Europa  igenkände  Gustaf  Adolf  i  hans  efterträdare.  En  granne, 
van  att  begagna  sig  af  tillfällen,  syntes  rusta  sig  att  bryta  var  unge 
konungs  lagrar;  men  pä  den  gräns,  där  Carl  XIT  stupat,  var  Gustaf 
snart  beredd  att  möta  försöket,  och  krigsrustningarne  förvandlades  i 
underhandlingar  och  nya  löften.  Gustaf,  icke  frestad  af  krigets  ära. 
önskade  heden  för  sitt  land,  och  hans  klokhet  beredde  utvägar  att 
den  behålla, 

Sverige  fick  åter  njuta  glädjen  af  en  förnyad  förening  med  Hol- 
steinska  linset,  hvilket  det  sa  länge  älskat,  men  förorättat,  och  den 
upplifvas  åter  i  svenska  bröst,  när  förtroendet  omfamnar  och  tack- 
samheten välsignar  Carl  och  Hedvig  Elisabeth  Charlotta. 

Konungen  anträdde  sin  eriksgatu-resa  efter  sina  förfäders  sed, 
men  ulan  all  som  de  gifva  eller  taga  grud  och  gisslar:  och  huru  kunde 


21 

den  gifvas  säkrare  än  i  konungs  och  i  undersåtares  inbördes  kärlek? 
Finlands  inbyggare  gladde  sig  af  hans  besök;  han  uppmuntrade  deras 
gamla  redlighet,  spridde  upplysning,  icke  blotl  till  kunskaper,  utan 
äfven  till  seder,  tänkesätt,  hushållningen  och  näringarne,  och  i  den  stad, 
som  fatt  bära  namnel  af  dess  ätt,  uppreste  han  en  af  rättvisans  högre 
domstolar. 

Catharina  11  hade  beredl  8ig  hos  Gustaf  den  vänskap  och  hög- 
aktning, som  bägge  af  hvarannan  förtjenat.  Han  gick  atl  under  etl 
personligl  vänskapsbesök  betyga  o.ch  erfara  dem,  och  tretton  års 
fredslugn  blef  en  lycklig  följd  af  etl  möte,  som  beundrades  äfven  i  de 
land.  där  afsigterna  förtyddes. 

Alltid  böjd  .-ni  dela  glädjen  med  sina  undersåtare,  samniankal- 
lade  konungen  år  1778  etl  allmänl  riksmöte  af  den  angenämaste  an- 
ledning. Försynen  ämnade  honom  atl  inför  Herrans  altare  öfver- 
lemna  en  son  i  folkets  sköte  och  den  lyckan  atl  på  dess  tron  stadga 
sin  ätt.  lian  nyttjade  detta  tillfälle!  att  upplifVa  flere  af  de  författ- 
ningar, hvilka  Sverige  lydl  i  dess  mes!  lysande  tidehvarf.  Han  an- 
förde flere  öfVerläggningar,  och  alla  voro  nästan  högtidei  för  frihel 
och  enighet;  men  under  blommorna  vid  dess  tron  hväste  ännu  de 
unnar,  som  fordom  slingral  sig  omkring  den  hydra,  lians  klubba  kros- 
sat, och  i  dessa  lugna  dagar  såg  man  redan  molnen  samla  sig  till 
nya  stormar. 

Bekymren  samlades  af  närmare  och  fjärmare  anledningar.  Ko- 
nungens lielsa  erfor  oftare  och  starkare  de  krämpor,  hvaraf  den  i  yngre 
aren  varit  besvärad,  men  återställdes  till  rikets  hugnad  igenom  vatt- 
net   och  baden  vid  Spaa  och  A.achen,  dem  han  på  en  kor!  tid  besökte. 

Nya  skiften  af  glädje  och  sorger  omvexlade.  Hertigen  af  Sma- 
land föddes;  men  del  nya  stöd,  han  kem  att  gifva  t  renen,  försvann 
äfven  med  honom  efter  få  månader.  Lovisa  Ulrika  hade  förul  lemnal 
tiden  med  stora  rättigheter  till  odödligheten. 

Fientligheterna  hade  utbrutit  emellan  Frankrike  och  England. 
Krigslågan  brann  öfver  aflägsnare  haf,  en  annan  tändes  under  tvi 
heterna  om  bajerska  arfvet,  men  dämpades  igenom  freden  i  Teschen. 
Konungen  föreslog  emellertid  at  sina  grannar  den  utväg,  de  sedan  bi- 
trädde, att  med  en  beväpnad  sjömakt  vända  krigel  ifrån  Norden, 
freda  deras  handel,  och  draga  däraf  för  sina  riken  väsentliga  för- 
manei . 

Gustaf  111  och  Josef  II  gingo  bägge  atl  besöka  Catharina,  och 
hon  till  svenske  monarkens  möte  pä  gränsen  af  deras  riken.  Tidernas 


-  22  - 

omständigheter  fordrade  vigtiga  öfverläggningar  och  dessa  åter  den 
grannlagenhet,  det  förtroende  och  den  trygghet,  som  deras  egna  snil- 
len, inbördes  tänkesätt  och  stora  anseende  säkrast  kunde  gifva  hvar- 
annan. 

Under  denna  resa  till  Ryssland  hade  konungen  uppehållit  sig  uti 
finska  arméens  Läger,  dar  lian  vid  fallet  af  en  häst  afbrutit  den  vänstra 
armen.  Brottet  läktes  ovanligt  skyndsamt,  men  följderna  däraf,  i  ge- 
menskap med  andra  krämpor,  hlefVo  äfventyrliga,  Läkarne  funno  ingen 
säkrare  hjälp  än  vid  baden  i  Pisa,.och  konungen  öfvertaltes  att  besöka 
dem.  Föi-synens  vakande  omsorger  gjorde  hade  resan  och  läkemedlen 
lyckliga,  och  konungen  nyttjade  detta  tillfället  alt  fullfölja  den  väg, 
som  varit  utstakad  för  dess  utrikes  resa. 

Han  besökte  världens  forna  hufvudstad  med  statsmannens  be- 
traktelser, filosofens  anmärkningar,  den  Lärgiriges  uppmärksamhet,  konst- 
närens smak.  Gustaf  Adolfs  och  Ferdinands  efterträdare  omfamnade 
livarannan  infor  det  altare,  där,  i  skuggan  af  vidskepelsens  forna  makt, 
de  villor  ännu  famla,  hvilka  Gustaf  Wasa,  skingrat  och  förjagat  frän 
fäderneslandet.  Där  bekände  han  offentligen  den  lära  Kristina  förne- 
kat, sedan  hennes  far  den  med  sin  död  beseglat  Världen,  mindre  för- 
undrad af  dessa  sällsamma  händelser,  än  af  hans  afstånd  på  så  lång- 
tid ifrån  sitt  rike,  lärde  däraf  att  känna  styrkan  uti  hans  makt,  och 
huru  han  rfran  detta  afstånd  sträckte  sina  omsorger  icke  blott,  till  all- 
männa, utan  äfven  till  enskildas  angelägenheter.  Ingen  post  afgick 
frän  honom  utan  att  bära  fleré  bevis  däraf,  och  ingen  frän  fäderneslan- 
det utan  att  föra  honom  de  underrättelser,  han  med  så  mycken  upp. 
märksamhet  emottog.  Han  lemnade  Kom  för  att  nti  Italiens  andra 
Länder  betrakta  hade  naturens  och  staters  häftigaste  förändringar,  ålder- 
domens minnesmärken,  en  vidsträckt  handels  lyckliga,  följder  och  rege- 
ringssättens olika  både  art  och  verkan.  Under  hemresan  besökte  ko- 
nungen franska  hofvel  och  begaf  sig  efter  ett  kort  vistande  tillhaka 
till  Sverige. 

Nya  omsorger  mötte  konungen,  uppkomna  efter  flere  ars  olyck- 
liga missväxter.  Medlen  alt  afhjälpa  dem  voro  grannlaga  och  blefvo 
äfven  otillräckliga,  om  de  icke  tillika, 'kunde  förekomma  lika  olyckor 
for  framtiden.  Han  ansåg  säkrast  att  därom  rådföra  folkets  egen  ön- 
skan, och  riksons  ständer  sammankallades. 

Konungens  förslag  blefvo  icke  antagna.  Han  åtskiljde  detta  möte, 
IM'h   i   etl    tal    frän    tronen  öfverlemnade  händelserna,  jämte  sitt  uppsåt 


23 

och   förhållande,  till  eftervärldens  domstol,  dij  Sveriges  saknad  honom 
un  beledsagar. 

Han  Lemnade  bufvudstaden  atl  öfvervara  lägrel  i  Skåne,  däi  mi 
der  lians  ögon  Sveriges  och  Danmarks  tronföljare  första  gången  om- 
famnade livarannan.  Under  en  annan  resa  till  samma  gräns  besökte 
han  Köpenhamn,  emottog  där  flere  vänskapsbetygelser  och  örade  hög- 
tiden af  sin  herr  sons  födelsedag  i  det  hof,  som  sett  dess  fru  moder 
födas.  Dessemellan  hugnade  han  flere  gånger  Opsala  lärosäte  med 
Bin  kärlek  för  vetenskaperna  och  sin  omsorg  för  deras  beskydd  i  etl 
tillkommande  tidehvarf.  .Men  han  kallades  snart  till  andra  skiften  och 
andra  orter. 

Fredrik  U:s  <\<»\  hade  liksom  gifvit  utrymme  ål  de  förslager,  lag 
1,11  ne  på  hans  grånade  hjässa  hållit  tillbaka.  Catharina  gick  ati  emot- 
taga  Tauriens  hyllning.  Eennes  vapen  syntes  bana  vägen  till  hennes 
välde  öfver  de  orter,  dem  Athens  och  spanas  hjältar  gjori  U>\'  alla  ti- 
der namnkunniga,  och  under  sin  färd  fann  hon  flere  regenter  till  sitl 
möte.  Constantini  tron  lutade.  Josefs  härar  anföllo  den  ifrån  en  annan 
sida.  Frankrikes  fordom  sa  mäktiga  inflytelser  försvunno  af  dess  in- 
bördes oenigheter,  och  dess  grannar  hvilade  under  väntan  af  dess  för- 
störing. 

Europas  jämvigt,  Nordens  säkerhet,  Sveriges  ära  och  dess  gamla 
förbund  kunde  icke  längre  tillåta  konungen  atl  i  stjUlhet  afbida  utgång- 
en af  händelser,  hvilka  på  flere  satt  hutande.  \>uw\c  förekommas,  om 
de  någonsin  skulle  undvikas.  Gustaf  öfverförde  svenska  hären  till  Fin- 
land, snart  upplifvade  Carls  tapperhel  svenska  flaggans  heder.  Seg- 
ren  vid  Eogland  och  konungens  öfvergång  öfver  gränsen  lofvade  en 
skyndsam  verkan  af  de  anstalter,  hvilka  konungens  mod,  äfven  i  ti- 
dens skyndsamhet,  gjorde  förundransvärda. 

livad  hindrade  den?  Sverige  vore  mera  tröstadt,  om  del  kunde 
tillegnas  fiendernas  vapen  eller  krigets  ombytliga  skiften.  Men  vi  böra 
icke  i  dag  omtala  händelser,  hvilka  konungen  lemnal  lagen  atl  upplysa, 
och  öfver  hvilka  han  själf  sedermera  dragil  täckelset. 

När  historien  sedermera  uppsöker  Gustaf  uti  den  hydda  vid  Ky- 
mene  strand,  där  faror  och  bekymmer  af  alla  slag  svarvade  omkring 
hans  person,  skela  tillkommande  tider  finna  honom  större  och  mera 
tillräcklig  ter  sina  öden,  än  de  flesta  regenter,  ryktet  ännu  beundrat. 
Där  emottog  han  tidningen  om  en  grannes,  en  nära  anhörigs  rustning- 
ar vid  den  därifrån  Längst  aflägsna  gränsen  al  hans  rike.  Van  att  af 
hindren    för  sitt    uppsål    göra  medel  ull  deras  fortgång,  fann  han  dem 


-  24  - 

älven  i  dessa  oväntade  omständigheter.  Han  Lemnade  befälet  åt  den 
hjälte,  som  anfört  hans  flotta,  själf  ilade  han  till  hufvudstaden,  omfam- 
nade ett  älskadt  konungahus,  besörjde  anstalterna,  och  snart  såg  man 
honom  vid  Mora  och  Rättviks  kyrkor,  på  de  grifter,  där  Gustaf  Wasas 
följeslagare  livila  under  Sveriges  välsignelser,  kalla  ännu  en  gäng  till 
dess  befrielse  Dalarnes  redliga  folk.  De  svuro  honom  en  trohet,  hvil- 
ken  de  sedan  bevisade.  Uppmuntrad  och  tröstad  af  de  lika  tänkesätt, 
hvarmed  Vermlands  inbyggare  honom  omfamnade,  gick  han  tryggt  till 
den  fiendes  möte,  som  redan  nalkades  Göteborgs  murar. 

Eftervärlden  hade  kanske  blifvit  mera  oviss  om  det  var  Gustafs 
mod  och  vishet,  som  frälste  denna  vigtiga  ort  och  återställde  fredslug- 
nel  på  dessa  gränser,  om  sedermera  löften  blifvit  uppfyllda,  eller  han 
icke  sa  hastigt  öfVerlemnad  åt  sig  själf. 

Härifrån  sammankallade  konungen  riksens  ständer  till  hufvud- 
staden vid  början  af  det  påföljande  året.  Detta  riksmöte,  oroligt  under 
sitt  lopp,  vigtigt  i  sina  beslut  i  de  medel,  hvarigenom  konungen  gick 
att  stadfästa  förening  och  säkerhet,  märkvärdigt  uti  hans  enskilda,  nli 
rikets  och  mänsklighetens  allmänna  häfder,  omfattar  en  mängd  af  hän- 
delser, alla  med  hvarannan  för  nära  förenade  att  någonsin  kunna  al- 
skiljas,  fur  mänga  att  anföras  vid  ett  tillfälle,  h vilket  sorgen  bjuder  att 
förkorta,  och  då  våra  sinnen  snarare  fordra  hvila  och  tröst,  än  att  upp- 
röras till  flere  häftiga  känslor. 

Efter  riksdagen  återreste  konungen  till  arméen.  Kriget  fortsattes 
detta  och  det  påföljande  aiet.  Örlogsflottan  behöll  ilen  lyckan  att  lyda 
storamiralens  befäl  och  att  därunder  visa  sitt  mannamod.  Skärgårds- 
flottan föröktes  ansenligen  genom  konungens  omsorger  och  fick  till 
slut  till  sin  högste  befälhafvare  emottaga  sin  konung,  sedan  han  förut 
till  lands,  själf  alltid  i  spetsen  för  sina  truppel-,  flere  gånger  uthärdat 
krigets  mödor,  gifvit  efterdöme  af  sitt  mod,  slagit  fienderna,  och  såle- 
des uppfyllt,  livad  ryktet  ditintills  kunnat  sakna  af  ämnen  för  lians 
odödlighet. 

Europa  syntes  ändtligen  känna  sin  egen  angelägenhet  att  under- 
stödja lians  stora  företagande.  Underhandlingar  börjades,  men  afbrötos. 
Gustaf  sökte  att  bereda  freden  med  de  medel,  rikets  heder  kunde  till- 
lata, han  följde  likväl  däruti  den  varsamhet,  han  trodde  sig  skyldig  att 
iakttaga  emot  dem,  hvilka  hade  tillhudit  honom  sina  biträden.  Men 
tiden  förlorades  ulan  nytta,  hans  bekymmer  ökades  af  fruktlösa  om- 
kostnader, och  han  länn  sig,  som  lian  själf  sade.  icke  hafva  öfrigl  mera 
an    en    allierad,    folkets    mod    och    sin  värja,     Han  öfverlemnade  sig  at 


dem,  och  på  Svensksunds  böljor  hämnade  de  lians  oförrätter,  kallade 
freden  till  hans  möte,  uppreste  hans  tron  och  Sveriges  heder. 

Med  de  inbördes  tänkesätt  Gustaf  och  Catharina,  äfven  under 
vapnen,  för  hvarannan  behållit,  följde  de  bägge  sa  myckel  lättare  an- 
Ledningarne  af  dessa  omständigheter.  Freden  slöts  på  Wärele  falt.  och 
ifrån  denna  föga  bekanta  bygd  emottog  Europa  förvånad  tidningen  om 
en  fred,  som  bedrog  dess  uträkningar.  Sanningen  har  redan  upptäckt, 
att  Gustaf  därvid  hvarken  förglömde  bundsförvanters  angelägenheter, 
som  däremol  hos  andra  kanske  saknade,  hvad  de  af  dem,  men  icke  af 
honom,  haft  atl  fordra,  och  tillika  huru  lit<-t  lian  förtgeni  de  förebråel- 
ser, hvarunder  andra  velal  förklara  sina  uppskof. 

Knapp!  var  freden  undertecknad,  förrän  de  mesl  tillfredsställande 
och  sedermera  aldrig  afbrutna  vänskapsbetygelsei  försäkrade  om  verk- 
ligheten af  in  återställd!  lugn.  Nationerna  omfamnade  hvarannan  med 
en  vänskap,  som  grannar  sällan  röna,  och  man  hade  kunnat  ti'"  sjlt 
återförd  till  Nordens  äldsta  tider,  då  intet  förbund  var  säkrare,  än  emel- 
lan dem,  som  mätl  hvarannans  krafter  och  styrka. 

Omgifven  mod  äran  af  en  lycklig  fred,  återkom  han  till  hufvud- 
staden,  emottagen  af  en  gemål,  af  en  son  och  etl  konungahus,  som 
täflade  att  visa  honom  glädjen  mod  don  ömmaste  tillgifvenhet,  och  al 
etl  folk,  som  beslöl  atl  uppresa  lians  arestod  på  don  strand,  hvarifrän 
han  första  gången  gick  ombord  till  fiendernas  möte; 

Sveriges  gamla  förbund  uppväckte  snart  för  honom  nya  omsor- 
ger. Han  förutsåg  hvad  framdeles  kunde  inträffa,  och,  i  allt  lifvad  af 
Gustaf  Adolfs  anda.  trodde  han  sig  todd  att  uppfylla  hans  förbindelser 
och  mäktig  att,  som  han,  uppresa  en  fallen  tron.  forsvara  de  förtryck- 
tas ratt  och  stifta  Europas  öden.  kika  fast  i  sitt  beslut,  som  förundrad 
öfver  andras  ovisshet,  tycktes  intel  annat  än  dröjsmålen  göra  hans  be- 
kymmer. Vid  baden  i  Aachen  sökte  han.  och  mod  lycklig  framgång, 
vanliga  läkemedel  emol  >\>'  följder,  hans  helsa  lidit  af  krigets  olägenhe- 
ter, men  uyttgade  äfven  tillika  '\>'  tillfällen,  som  därunder  kunde  tiena 
hans  afsigter. 

Återkommen  till  fäderneslandet  efter  en  kort  frånvaro,  tecknade 
han  vänskapstraktaten  mod  Ryssland  och  företog  sig  *U'  bekymmer- 
samma omsorger,  hvilka  ett  rikes  invärtes  hushållning  och  penninge- 
verk efter  öfverståndna  krig  alltid  fordra.  I  dessa  angelägna  ämnen 
ville  lian   atoi  rådfora  sina  trogna  undersåtare  och  öppnade  i  sådan  af- 




26 

lätta  hans  inrida,  deras  lydnad  och  tillgifvenhet  stärka  hans  förtroende 
och  morgonrodnaden  uppgå  till  en  klarare  dag  på  Sveriges  himmel. 

Men  detta  hopp  var  fåfängt;  det  varade  två  och  tjugo  dygn  och 
afbröts  med  all  den  förskräckelse,  för  hvilken  mänskligheten  fasar,  och 
Sverige  hvarken  för  sin  heder  eller  sin  förlust  tillräckligen  kan  beklaga, 
[förräderiet  väntade  honom  i  det  ögonblick,  där  han  med  sitt  folk  sökte 
jämlikhetens  nöjen.  Föraktande  alla  faror  och  bedragen  i  sin  tillförsigt 
till  svenskars  urgamla  trohet,  föraktade  han  äfven  varningarne  och 
fällde  icke  modet,  af  handeisen. 

1  skotet  af  den  broder,  som  födsel  och  förtjenster  gjort  till  hans 
ömmaste  vän  och  som  snart  skulle  emottaga  tyngden  af  bekymren, 
befallde  han  om  alla  de  anstalter,  tillfället  fordrade:  visade  vänskapens 
uppmärksamheter  åt  dem,  som  icke  kunde  dölja  sin  bedröfvelse  och 
underhöll  därjämte  samtal  med  de  främmande  makters  sändebud,  hvilka 
lian  genast  lemnade  tillträde.  Flyttad  till  koilgl.  slottet  tillät  han  lä- 
karne  att  undersöka  skadan,  och  då  hoppet  var  förloradt  att  finna  och 
uttaga  kulorna,  tröstade  han  sig  däröfver  som  Gustaf  Adolf  i  en  lika 
händelse:  han  förordnade  om  regeringsärendernas  vård  under  hans  sjuk- 
dom och  vid  tillfället  af  sitt  franfälle.  till  dess  hans  yttersta  vilja  kunde 
uppbrytas:  han  förestafvade  själf  dess  föreskrifter,  och  ingen  angelägen- 
het undföll  hans  uppmärksamhet. 

Snart  fjorton  dagar  tillbragte  hufvudstaden  emellan  fruktan  och 
hopp,  men  han  med  ett  lika  tålamod,  tian  uppmuntrades  dagligen  un- 
der sina  bröders  besök  af  de  vänskapsbetygelser,  hvars  uppriktighet 
hans  eget  hjärta  aldrig  misskände:  han  emottog  uppvaktningar  af  flere 
undersåtare,  och  ingen  af  dem  kunde  njuta  denna  lycka  utan  tacksam- 
het eller  utan  rörelser  upptäcka  det  lidande,  han  dolde,  eller  beundra 
själens  ovärdiga  styrka. 

I 'en  29  Mars  55  minuter  på  elfva  före  middagen  var  det  ögon- 
blick, som  slutade  hans  lefnad,  efter  sex  och  fyratio  år.  En  limma 
förui  gal'  han  ännu  sina  beSallningar  med  den  fullkomligaste  redighet, 
genomläste  dem  och  tecknade  dem  med  egen  hand.  Han  dog  med  en 
kristens  uudergifvenhet,  filosofens  styrka,  hjältens  mod  och  konungars 
största  ära,  den,  att  harva  älskat  sitt  land.  upprättat  dess  anseende, 
vårdat  rättvisan,  kant.  hägnat  och  förlåtit  mänskligheten,  utspridt  upp- 
lysningen och  alltid  liknat  sig  både  under  bekymmer  och  otacksamhet. 

[eke  billåter  detta  tillfället  att  omnämna,  huru  sorgfälligt  han  be- 
dra! religionens  vigtiga.  angelägenheter  och  borttagit  ett  olyckligt  sam- 
vetstvång,   eller   huru   högt   han   älskat  rättvisan,  upplifvat  det  högsta 


27 

ämbetet  till  dess  vård  och  med  vale!  af  den,  del  anförtroddes,  både 
förklara!  och  uppfyllt  sinn  afsigter;  icke  de  afhandiingai  han  med  främ- 
mande makter  ingått;  icke  de  anstalter,  livarigenom  ban  förbättra!  ri- 
kets hushållning,  handelus  och  näringames  lif.  Definnasi  rikets  hand- 
lingar. Och  om  hans  samtid,  sökande  atl  tadla  lians  gärningar,  klan- 
dra! lians  tidsfördrif,  skall  eftervärlden  med  så  myckel  större  förund- 
ran samla  mängden  af  lians  egna  handskrifter  och  häpna  för  vidden 
af  del  snille,  som  nästan  i  samma  ögonblick  kunde  omfatta  Europas 
öden,  arméers  rörelser,  flottors  utrustning,  rättvisans  skipande,  nyttiga 
inrättmngars  understöd,  de  lärdas  öfningar,  skaldens  sånger,  nöjets  li- 
kar,  umgängets   fria   behag  och  en  enskild  husfaders  minsta  omsorger. 

öm  han  icke  varit  född  till  en  krona,  hvilken  enskild  har  någon- 
sin varit  niera  älskansvärd;  eller  när  har  et!  starkare  minne  förenat  sig 
med  et!  hastigare  begrepp  och  et!  skarpare  omdöme,  eller  en  högre 
själ  kunna!  danas  för  en  konungatron?  Den  målade  sig  i  lians  uppsyn: 
lians  ögonkasl  talade,  uppmuntrade  föiiyonsten  och  välmeningen,  men 
tryckte  den  brottslige  till  jorden;  hans  tal,  lians  bemötande,  hans  >;in 
atl  uppmuntra,  att  förekomma,  an  utdela  belöningar,  atl  lämpa  sig  till 
alla  personer,  alla  åldrar,  efter  alla  lyckans  olikheter,  hvarmed  kunna 
de  jämföras?  Huru  många  kunna  beklaga  sig  öfver  lidande  af  de  hvälf- 
ningar,  som  inom  andra  hof  varit  sa  vanliga?  Han  underhöll  till  slutet 
af  sin  lefnad  de!  enskilda  förtroliga  umgänget  öaed  dem,  hvilka  han 
frän  längre  tider  därtill  kallat,  och  flere,  som  med  hans  förtroende  in- 
bagil  de  framstå  ställen  i  hans  hof,  hafva  där  redan  uppvakta!  i  hans 
ungdom. 

Hus  honom  var  själfva  hviian  mäi"kvärdig,  den  helgade  han  ål 
vetenskaperna,  vitterheten  och  konsterna.  Han  återtog  i  sin  sons  namn 
den  styrdsr  af  Upsala  lärosäte,  hvilken  han  i  sin  faders  dagar  själf 
vårdat.  Lunds  och  Å.bo  akademier  och  Vetenskapsakademien  i  Stock- 
holm uppmuntrade  han  med  flere  besök  och  flere  vedermälen  af  sin 
omvårdnad.  Vitterhetsakademiens  upplifvande  var  det  äreminne,  han 
reste  sin  moder.  Själf  stiftade  han  Svenska  Akademien  för  att  vårda 
det  språk,  hvars  lagar  hans  egen  talegåfva  ifrån  tronen  stadgat  Han 
vårdade  denna  Inrättning  med  omsorg  och  med  heder,  och  för  atl  samla 
alla  de  lagrar,  som  kunna  pryda  en  dödlig,  täflade  han  äfven  om  snillets, 
och  okänd  vann  han  dem,  han  själf  gifvil  detta  samfund  atl  utdela. 

Svenska  skådespelen  hade  han  själf  både  öppnal  och  Fullkomnat; 

och    hvein    vet   icke,  att  han  till  dem  bidragil  på  flere  sätl  än  med  sin 

belöningar  och  underhall!   Huru  sökte  han  icke  att  återkalla  al- 


28    - 

derdomens  sedvänjor  och  att  med  täflan  i  deras  kroppsöfningar  återföra 
fölfäders  härdighet!  Huru  lyste  icke  hans  snille  uti  alla  de  tidsfördrif, 
som  underhöllo  hofvets  prakt  och  upplifvade  smaken  i  allmänna  sam- 
manlefnaden!  Huru  uppmuntrade  han  icke  med  tidiga  besök  de  stora 
konstnärer,   hvilkas   ädla  arbeten  skola  vittna  om  hans  tidehvarfs  upp- 


lysning 


Hans  egna  insigter  uti  byggningskonsten  understödde  hans  bö- 
jelse till  de  mera  vidsträckta  företaganden,  där  den  behöfvande  arbe- 
taren hemtade  sitt  bröd  och  konsterna  det  underhall,  hvarförutan  de 
forfallit.  Det  ställe,  som  en  vördnadsvärd  drottning  i  samma  ädla  af- 
sigter  först  började  att  rödja  och  uppodla,  där  en  annan  hennes  veder- 
like dem  fullföljt,  där  förbättrade  han  bägges  planer,  utvidgade  dem 
till  större  anläggningar  och  piydde  dem  med  behagen  af  sin  smak;  och 
vägen  till  Drottningholm  är  ensam  värdig  att  jämföras  med  den.  smid 
vid  det  forna  Rom  vittnade  om  dess  gyllene  tider.  Den  park  vid  huf- 
vudstadens  tullport,  där  konungen  fordom  sökte  en  tillflykt  undan  tvån- 
get och  bullret,  där  i  en  lag  och  oprydd  hydda  han  sammanskrifvit  de 
lagar,  som  stadgat  hans  och  Sveriges  ära,  och  hvarifrån  han  tog  nam- 
net, när  han  på  utrikes  orter  bortlade  konungatiteln  Haga  tillvann 
sig  hans  tycke  genom  förträffligheten  af  dess  belägenhet  och  rika  till- 
fällen till  dess  förädling. 

Om  den  uppmuntrande  fägring,  hvaraf  Haga  prålar,  likasom  upp- 
lifvar  kärlek  och  förtroende  till  den  konungs  snille  och  hjärta,  som  där 
velat  tillbringa  nöjets  och  hviläns  stunder,  huru  blifva  icke  där  äfven 
grundvalarne  till  den  byggnad,  han  där  endast  hunnit  lägga,  rörande 
påminijelser  af  mycket  annat,  han  icke  hunnit  att  fullkomna!  Huru 
myckel  återstod  honom  icke  att  fullborda,  huru  mycket  för  att  utföra 
nyttan  och  verkan  af  flere  helsosamma  författningar!  Och  under  allt 
oeita,  hvilka  förenade  anledningar  till  undran  och  tacksamhet  för  ett 
bedröfvadl  folk  och  för  kommande  sekler! 


29 


Konung  Gustaf  III,  hans  rådkammare 
och  gunstlingar  *). 

I  lere  af  mina  vänner  hafva  vid  "lika  tider  velat  upraaauntra  mig  att 
samla  ämnen  till  konung  Gustaf  [II:a  historia.  Man  har  trotl  mig 
kunskaper  därtill  igenom  del  nära  tillträde,  jag  egde  till  denne  herre 
igenom  mina  ämbeten  och  del  förtroende  han  visal  mig  uti  flere  af  de 
mesl  bekymmersamma  ögonblick  af  hans  lefnad;  men  den  kännedom, 
jag  i  dessa  tillfällen  vunnil  af  lians  person  och  hans  sätl  både  att  tänka 
och  arbeta,  skulle  afråda  mig  fullkomligen  därifrån,  om  än  en  öfver- 
drifven  egenkärlek  någonsin  kunnat  inbilla  mig,  art  jag  egde  de  egen- 
skaper, hvilka  i  allmänhel  fordras  af  en  historisk  författare.  Ännu  flere 
fordras  af  Gustafs  häfdatecknare,  och  jag  föreser,  huru  länge  sanningen 
lärer  dröja  att  rätta  misstagen  hos  dem,  hvilka  säkerligen  nti  stort  an- 
tal skola  upphäfva  sig  därtill.  Jag  lyder  din  begäran,  min  van.  för  att 
visa  dig  min  aktning  och  förtroende  och  upptecknar  utur  minnet  några 
af  de  händelser,  hvilka  timai  under  mina  ögon,  och  hvaruti  jag  varit 
brukad  eller  deltagit.  Del  blifver  din  rättighet  att  efter  mina  dagar 
göra  af  dem  det  bruk.  du  kan  finna  öfVerensstänunande  med  bägges 
vår  gemensamma  kärlek  och  tacksamhet  för  en  konung,  som  varit  vår 
gemensamme  välgärningsman,  och  tillika  tjena  att  rättfärdiga  mitt  en- 
skilda minne  trän  de  oförrätter,  jag  ofta,  men  Gud  ske  Inf  med  etl 
ostördt  sinneslugn,  erfarit. 

-Tag  vet  ej  livad  som  försl  beredde  mig  faveuren;  men  .jag  vet, 
att  jag  sekt  förtgena  den  med  arbete,  men  aldrig  att  bibehålla  den  på  be- 
kostnad af  mitt  samvete.  Om  det  förra  vittna  handlingarne  i  kansliet, 
i  s. 'kieta  utskottet  och  på  de  ställen,  jag  varit  brukad;  em  del  senare 
min  enskilda  brefvexling  med  konungen,  förvarad  iMand  hans  papper, 
och  flere  mina  ännu  lefvande  vänners  intygande,  jämte  de  domestiqua 
bekymmer,  som  följi  mig  igenom  hela  min  lefnad.  Min  öppenhjärtighel 
och  min  öfvertygelse  hafva  gifvil  mina  ovänner  vapen  emot  mig.  mitl 
bestånd    har    "ha    vatii    osäkert,    min  rol  har  hlifvit  mindre,  an  den  jag 


i   Början  till  en  större  uppsats  Gustaf  [Ils  regering,  daterad  Järva  a. 

Il-  \i.irs  i?.:,  ,„■),  öfversand  till  författarens  van,  professorn  i  Upsala  K.  It  Faut 


-  30  - 

kanske  eljest  ofta  kunnat  taga;  men  däremot  äro  mina  närvarande  öden 
drägligare.  Hade  jag  fört  en  journal  ifrån  1768,  visserligen  hade  den 
kunnat  blifVa  mera  intressant  än  de  få  anteckningar,  jag  nu  kan  taga 
endast   af  minnet    och    några   ta  behållna  papper.    Mina  anmärkningar 

hade  hlifvit  flere,  men  kanske  mindre  pålitliga  än  dessa,  sedan  ar  och 
olyckor  lärt  mig  bättre  att  känna  mig  själf,  den  tid  hvaruti  och  de  männi- 
skor, med  livilka  jag  lefvat  Som  min  egentliga  afsigt,  jag  bekänner 
det,  är  att  justitiera  mig  själf,  så  kommer  jag  äfven  att  tala  mera  oin 
mig,  än  jag  eljest  kunde  tillåta  mig,  i  sammanhang  med  del  öfriga  af 
mina  berättelser.  Jag  har  särskildt  författat  min  lefvernesbeskriming, 
bvilken  jag  äfven  skall  öfverlemna  till  dig,  min  vän,  när  jag  antingen 
sjunker  uti  de  olyckor,  på  hvilkas  brädd  luften  och  utsigter,  kanske  alla 
bedrägliga,  mig  ännu  uppehålla,  eller  jag  en  gäng  vinner  ett  lugn  ige- 
nom Försynens  skickelser,  livars  behag  jag  med  ett  talamod.  uppmun- 
trad t  af  erkänsla  och  tillförsigt,  mig  underkastar,  dag  har  där  uppgif- 
vir  mina  fel,  sädana  som  jag  vid  en  sträng  ransakning  funnit  dem.  för- 
klarat livad  jag  kunnat,  och  bekant  de  öfriga  utan  förbehåll  eller 
ursäkt, 

En  annan  erinran  bör  jag  äfven  göra  for  min  enskilda  räkning. 
innan  jag  gar  vidare.  Da  jag  uti  mina  berättelser  nödgas  lasta  baron 
Armfelt,  skor  det  ej  för  ätt  kasra  flere  stönar  på  den  hög.  som  höljer 
bonom,  icke  af  obeständighet  i  vänskap  eller  af  svaghet  att  taga  tideu- 
fon.  Han  var  min  vän.  innan  han  kom  till  hofvet,  han  förblef  det  äf- 
ven ända  till  1786,  da  han  betalte  min  vänskap  med  ett  mycket  olika 
mynt,  gjorde  mig  de  största  otjenster  och  sökte  äfven  uppenbarligen 
mitt  fall.  Om  våra  lynnen  förenade  oss  i  umgänget  och  nöjen,  sa  voro 
uti  affärer  vara  begrepp  sa  mycket  mera  olika  om  konungens  och  li- 
kets sanna  nytta  och  om  medlen  att  befordra  dem.  Under  alli  detta 
hörde  jag  allmänheten  knyta  mig  tillsammans  med  honom,  tillskrifva 
mig  mänga  af  hans  gärningar  och  döma  mig  med  honom,  dag  be- 
höfver  ej  erinra  en  upplyst  vän.  huru  mänga  tillfällen  gifves  under  oro- 
liga tider,  da  livarken  heder  eller  försigtåghet  tillåta  los  gens  en  place 
att  offentligen  öfvergifva  forna  liaisoner  eller  predika  missnöje  öfver 
livad  man  ofta  ogillar,  -lag  egde  ork  alltid  hopp  att  se  honom  åter- 
komma utur  sin  yrsel,  och  till  min  egen  skada  har  .jag  för  länge  uppe- 
hållit mig  med  försöken  därtill.  Om  dessa  papper  någonsin  falla  uti 
hans  händer,  skall  han  icke  kunna  IVirneka  sanningen  af  mina  uppgif- 
ter eller  igenfinna  hälften  af  hvad  jag  muntligen  sagt  honom. 


31 

Jag  bär  inga  rökverk  till  min  saknade  konungs  graf.  Jag  fram- 
ställer honom  9ådan,  som  jag  runni!  honom,  tillfallen  och  omständig- 
heter Bådana,  som  de  visal  sig  för  mit!  omdöme.  De  senare  förställde 
ofta  hans  naturliga  lynne  gjorde  honom  i  vissa  ögonblick  "lik  med  sig 
sjfiit'  och  bedrogo  samtidens  omdömen;  men  store  män  vinna,  om  jag 
så  får  säga,  äfven  af  Bina  fel  uti  jämförelsen  med  deras  dygder:  ofta 
är  någon  af  de  senare  en  orsak  till  flere  af  de  förre.  Världen  erkänner 
redan,  och  sekler  skela  besanna,  atl  hans  egenskaper  varit  och  blifva 
sällsynta  i  dödligheten,  att  han  med  'i. 'in  i  hopen  af  medborgare  ofel- 
bar! utmärkt  sie;,  och  att  hans  största  Olycka  var  alt  födas  till  ett  för 
litel  kall  för  deras  verksamhet,  till  konung  uti  ett  rike,  hvars  tillgäng- 
ar  icke  voro  tillräckliga  för  hans  stora  vyn-,  i  saknad  hvaraf  han  kan- 
ske stundom  skapade  hvälfningar  och  händelser,  hvilka  lian  med  etl 
mera  inskränkt  begrepp  em  sin  och  rikets  ära  kunnat  undvika. 

Jag  har  hekänt  min  egen  oförmögenhel  atl  skrifva  hans  histo- 
ria, men  jag  vågar  anmärka  några  svårighetei  för  dem,  hvilka  på  längre 
tid  känna  med  och  lusl  därtill.  Hvilken  regent  har  varit  mera  arbet- 
sam än  han.  eller  efterlemnal  flere  arbeten  med  egen  hand?  Hans  snille 
omfattade  alla  ämnen  på  en  gång;  han  manquerade  i  samma  ögonblick 
attentioner,  hvarken  åt  Catharinas  eröfring  af  Criméen  eller  Siri  Brahes 
kostymer;  han  gaf  ordres  em  affärer  och  supéer  med  samma  ande- 
drägt.  Han  gaf  dem  i  alla  ögonblick,  på  alla  rum:  nan  älskade  atl  da- 
tera författningar  omkring  världen,  och  ett  böndagsplakal  hade  biifvit 
dateradt  Vatikanen,  em  han  ej  hörl  underdåniga  föreställningar.  Sina 
konseljer  sysselsatte  han  sällan  med  andra  än  sådana  couranta  mal, 
hvaraf  han  icke  besvärade  sig  mskildt.  Qvinnfolk  styrde  honom  aldrig, 
sällan  favoriter.  <>m  i  de  senare  aren  haren  Armfelt  tällvållade  sig  nå- 
gon  förut  ovanlig  myndighe!  eller  större  inflytelse.  s,-i  hände  det  i  de  ögon- 
blick, da  konungen,  tröt!  af  sin  börda  och  decouragerad  af  andras  otack- 
samhet  eller  egna  misstag,  dem  han  såg  och  erkände,  öfverlemnade 
si",  at  den  förvirring,  hvaruti  han  under  allt  detta  rakat  att  föra  både 
sig  och  affärer,  men  hvilken  han  med  längre  lifstid  ofelbar!  hade  ut- 
redt  För  öfrig!  bestod  Armfelts  välde  mera  i  skryt  än  i  verklighet, 
och  de  många  löften,  han  aldrig  kunde  uppfylla,  vittna  tillräckligen 
därom. 

Konungen  rådförde  icke  alltid  sina  ministrar,  stundom  Likasom 
stal  han  sig  undan  deras  uppmärksamhet;  ofta  brouillerade  han  dem 
sjalf  med  hvarandra  eller  sökte  att  göra  det,  i  öfvertygelse  att  deras 
missämja   tiente  honom  bättre,   än   deras   enighet.    Han  einottog  ofta 


-    82  - 

deras  föreställningar  med  godhet,  när  han  var  försäkrad  om  deras  väl- 
mening, aldrig  när  de  motiverades  af  håg  till  importance,  och  väntade 
lian  dem,  så  förstod  han  att  afböja  alla  de  anledningar,  som  kunde  föra 
till  deras  ämne.  Till  kollegierna  hade  han  ej  mycket  förtroende,  och  i 
bristen  däraf  låg  orsaken  till  den  oändliga  mängd  af  mindre  nyttiga 
kommittéer,  som  förordnades.  Stundom  sköttes  de  angelägnaste  äm- 
beten af  andra  personer  än  deras  innehafvare,  och  de  tillfällen  torde 
kunna  uppgifvas,  då  fullmakten  på  tjensten  skilde  den  utnämnde  ifrån 
dess  befattning.  Hans  statssekreterare  hafva  samtlige,  ehuru  mer  och 
mindre,  på  längre  eller  kortare  tider  gjort  erfarenhet  däraf.  Ofta  nytt- 
jade lian  en  och  samma  person  till  alla  möjliga  förrättningar,  äfven  de 
mest  främmande  för  deras  yrken.  Jag  vågar  påstå,  att  aldrig  någon 
ensam  i  någon  stund  af  hans  Lefnad  egt  hela  hans  förtroende. 

I  anseende  till  allt  detta,  och  när  ännu  därtill  kommer  en  oänd- 
lig mängd  af  hans  enskilda  brefvexling,  af  hans  egna  negociationer 
både  med  främmande  ministrar  och  egna  undersåter.  hans  operationer 
med  ständerna  m.  m.,  läror  hvarje  författare,  som  älskar  och  söker 
sanningen,  finna,  huru  historien  af  lians  regering  liknar  ett  vidsträckt 
haf,  där  man  ofta  förlorar  all  landkänning,  och  där  seglaren  behöfver 
en  mer  än  vanlig  uppmärksamhet  för  att  icke  missvisas  eller  stöta  på 
dolda  klippor.  När  50  ar  efter  hans  död  de  lårar  öppnas,  hvilka  han 
leninal  tiil  akademiens  i  Upsala  förvar,  blifver  förs!  efter  min  tanke 
den  rätta  tiden  att  börja  detta  arbete.  -Tag  känner  en  del  af  dessa 
handlingar  och  föreser  det  ljus,  de  skola  sprida;  men  det  blifver  ofull- 
komligt, ehuru  del  än  ökos  af  alla  riksarkivets  och  kansliets  handlingar, 
om  författaren  saknar  tillgång  till  presidentskontoret,  dess  hemliga 
hvalf.  lill  statskontorets  mysterier,  till  de  papper,  hvilka  vidhans  döds- 
timma  funnos  uti  hans  enskilda  förvar,  till  lians  brefvexling  med  en- 
skilda personer,  och  om  författaren  icke  lefvat  med  några  af  dem.  som 

njutit  hans  förtroend -h  umgänge,  hvilka  alla  då  redan  lemnat  detta 

timliga.  Det  vore  onskligt,  att  alla  de,  som  ega  hans  enskilde  bref, 
ville  lenina  dem  förseglade  efter  sig  att  uppbrytas  på  samma  ställe 
och  vid  samma  tid:  ännu  mera  om  flere  af  dem  ville  bilägga  egna  an- 
teckningar och  därmed  tjena  hade  hans  minne  och  eftervärlden,  ty 
bägge  vinna  ofelbart  af  upplysningen. 

De  få  bref,  jag  behållil  af  de  mänga,  hvårmed  han  hedrat  mig. 
öfverlemnar  jag,  jämte  dessa  blad,  till  min  vän.  De  flesta  har  jag  åter- 
siälll  salig  konungen  under  bvenne  mina  svåra  sjukdomar,  da  jag  för- 
märkt    hans   Lnquiétude  öfver  mina  papper.    Jag  skulle  mera  oroa  enig 


-  33  - 

öfver  denna  förlust,  om  jag  ''.i  vore  säker,  atl  de  igenfinnas  ihoplagda 
med  mina  underdåniga  svar  och  skrifvelser  ibland  Bamlingarne  uti  of- 
\;,iiii;iiiiikI:i  lårar.  Jag  bör  anmärka,  att  allt  hvad  dar  finnes  är  ante- 
rieuri  af  kriget,  och  upplysningarne  om  denna  märkliga  epok  skola 
före  sökas  mesl  uti  de  samlingar,  hvilka  stannal  uti  hans  enskilda 
gömmo. 

Mycken  villervalla  skulle  bans  historia  lida  af  alla  de  stridiga 
och  ogrundade  berättelser,  som  lupil  man  och  man  emellan,  diktade 
dels  af  gissningar,  dels  af  ilska  och  af  okunnighet.    Under  en  så  gruf- 

lig  sinnenas  söndring  eller,  rättare  sagdt,  förbistring,  - i'1  sista  aren 

delade  nationen,  skall  bvardera  partiet  försvara  sig  med  fagra  skäl  och 
han   förorättas  af  bägge.    Många  torde  redan  hafva  teckningar 

och  berättelser,  och  ibland  dem  en  och  annan  i  god  afsigi  med  någon 
kännedom  och  fullkomlig  föresats  af  o  väldighet;  men  de  torde  kanske 
]ika  fullt  blifva  mindre  säkra.  Om,  som  man  länge  förmodat,  kansli- 
i;l,l,i  Elers  sysselsatt  sig  därmed,  ega  de  visserligen  mycken  förtjenst; 
men  jag  tror  ej,  att  de  innehålla  mycket  annat,  än  hvadsom  igenfinnes 
ut  i  protokoller  och  expedition  för  inrikes  ärenden,  och  några  anekdoter 
rörande  norska  resan  1772.  Om  biskop  Wallqvisl  gjorl  någol  däi"vid, 
sa  förmenar  hans  arbete  otvifvelaktigl  både  uppmärksamhel  och  förtro- 
ende för  •'!  eller  J-  år,  men  likväl  endast  i  vissa  ämnen,  nämUgen  om- 
tingen  vid  L789  ars  riksdag  och  de  därefter  följande  händelser. 
Af  alla.  jag  vel  ej  hvad  jag  skal]  kalla  dem,  som  flöto  upp  viddentiden, 
var  lian  den  ende,  jämte  landshöfding  Nordin,  som  vunnit  och  förtjent 
den  ■   äfven   bibehålla  efter  sina  dagar,  när  de  öfriga  sjunka 

tillbaka    i    förakt   ell  iro  Iser;  men  hvarken  Elers  eller  Wallqvisl 

kände  konungen  uti  hans  vie  privée.  Den  förre  såg  honom  uti  vissa 
affärer  i  början  af  lians  regering  och  medgången,  den  senare  vid  slutel 
däraf,  sedan  olyckor,  harm  och  bekymmer  förändrat  honom.  Dessutom 
torde  väl  biskopen  hafva  fått  del  igenom  berättelser  af  fiere  förflutna 
händelser  och  äfven  varit  brukad  i  egenskap  af  sitt  ämbete  vid  några 
tillfällen  inom  det  kongl.  huset.  Jag  har  känt  få  människor  med  fiere 
moyens  än  Wallqvist  att  begagna  nyttiga  kunskaper,  4em  verkligen 
.  med  mera  skyndsamhet  i  begr<  ,  i  rediga  och  riktiga 

m    god  talgåfva,  men  bättre  skrifsätt.    Uti  hans  upp- 
äUpningen   af  stora  världen;  hans  elevation  gick  för  fort, 
han  mastr  synas'  i  samma  stund  Bom  han  blefkänd;  han  hade  ej  nogakl 
Örrådde  en  håg  att  styra,  blottställde  sig  för  soupeoner  att 
vilja   gå    till   finansminister   och  föll  ett    offer  tillika  för  en  ledamot  af 

Schröderlieitn,  UtutaJ  ill.  3 


34  - 

sitt  stånd,  som  i  intet  afseende  någonsin  kan  upphöjas  till  jämförelse 
med  honom. 

Om  konung  Gustafs  häfdatecknare  vilja  indela  hans  regering  uti 
vissa  epoker.  Lära  olika  beräkningssätt  uppkomma.  De  fleste  torde  där- 
vid uppehålla  sju-  vid  1778,  1786  och  1788.  Jag  skulle  för  min  del  in- 
skränka mig  inom  tvenne  och  råga  den  första  till  våren  1783,  den  an- 
dra till  hans  död.  Hans  resa  medtog  88  och  84:  med  nya  liaisoner  be- 
redde han  riksdagen  1786,  hvaraf  en  tilltagande  bitterhet,  kriget,  tvenne 
riksmöten,  förändring  uti  grundlagarne  och  konungens  mord  blefVo  be- 
dröfliga  följder. 

Jag  vill  uppgifva  mina  skäl  till  denna  tidräkning.  Lovisa  Ulrika 
afsomnade  1782.  Hon  upphörde  ej  förr  än  i  sin  dödsstund  att  imponera 
som  mor  på  sin  sons  känslor,  som  drottning  på  hans  opinion.  Bup- 
turen  1778  friade  honom  ifrån  tvånget  af  hennes  umgänge  och  preten- 
tioner, men  ökade  det  åter  i  många  andra  afseenden.  Han  saknade 
henne  ofta,  hans  själ  led  verkligen,  ehuru  hans  egenkärlek  och  någras 
egna  afsigter  mångfaldiga  gånger  hindrade  hans  egen  önskan  och  an- 
dras omsorger  för  réconciliationen  dem  emellan.  Hvarje  vidtaget  och 
förkastadt  försök  därtill  väckte  ny  oro,  lemnade  nya  inquiétuder.  Un- 
der allt  detta  kunde  man  ieke  heller  så  alldeles  glömma  morbror  Fre- 
drik, och  händelserna  på  Fredrikshof  borde  någorlunda  expliceras  i 
Potsdam. 

Med  hennes  död  forsvunno  alla  dessa  bekymmer,  och  den  sista 
konversationen  på  hennes  sotsäng  återgaf  honom  till  all  lycka  tranquil- 
ité  i  detta  ämne. 


Den  5  Juni  1783  nedlade  grefve  Ulrik  Scheffer  kansli-presidents- 
ämbetet. Hans  bortgång  var  en  verklig  förlust,  mindre  i  anseende  till 
hans  egenskaper,  än  hans  pouvoir  på  konungen  och  hans  konsideration 
i  Europa.  GrefVe  Scheffer  var  född  med  ett  godt  naturligt  vett.  Det 
hade  icke  blifvit  synnerligen  uppbrukadt  af  studier  eller  prydt  med  kun- 
skaper, men  så  mycket  mera  odladt  i  stora  världen,  i  partiaffärer,  un- 
der utrikes  resor.  Han  var  en  stor  egoist,  kall  för  hela  människosläg- 
bel  och  i  en  fullkomlig  kontradiktion  med  sin  bror.  Han  hade  mycken 
slughel   och   den   allra  lyckligaste  simplicité  i  umgänget,  i  affärer,  i  tal 


-  35  - 

och  skrift;  han  var  myckel  arbetsam,  beständig  i  sina  tankesätt  och  sin 
tillgifvenhet  för  konungen,  enkedrottningens  afsvurne  fiende,  och  alltid 
på   afstånd  det   öfriga  kunglig  ajuke  tjenare.    Finska  kriget 

hade  han  gjort,  merendels  som  kurir.  Vid  1751  ars  riksdag  hade  han 
talat  på  riddarhuset,  och  brödrens  konsideration  beredde  honom  ambas. 
Baden  till  Frankrike.  Konungen  hade  från  yngre  åren  vant  Big  vid  att 
konsiderera  honom.  Eans  ar  och  hans  assiduité  bibehöllo  honom  därvid; 
och  denna  aktning  ökades  ännu  mera  genom  hans  uära  liaison  med 
fransyska  ministören  och  den  estime,  ryska  kejsarinnan  visade  honom. 
Han  hade  uppgjort  första  planen  till  den  armerade  neutraliteten, 
konungen  och  kejsarinnan  ville  tillegna  sig  äran  däraf,  och  då  grefve 
Scheffer  redan  L781  ville  qvittera,  hade  kejsarinnan  obligerat  honom 
att   dröja,   till  des-,  freden  kunde  göras  emellan  de  krigförande  makter. 

Med  så  ■-lera  titlar  kunde  han  ej  annat  än  vara  betydande,  men 
tillika  besvärlig.  Hans  idéer  måste  följas,  hans  depescher  kundeej  kor- 
rigeras, och  i  hans  ämnen  kunde  man  ej  passera  sig  af  hen.. m.  För 
kansliet  var  han  en  svar  chef,  tog  aldrig  kunskap  hvarken  af  verket 
eller  arbetarne.  Hans  eloge  af  baron  Rehbinder,  som  denne  stackaren 
låtit  trycka  uti  en  not  vid  sin  matrikel,  vittnar  därom.  Han  var  myc- 
kel nöjd  med  Jacob  Engeström,  men  ännu  mera  med  Ulrik  Fram-.  De- 
ras heliga  värd  af  alla  diplomatiska  sopor  och  lappil,  deras  soumission, 
deras  beständiga  närvarelse  gåfvo  dem  stora  förijjenster  i  han- 
Han  var  alla  postdagar  om  eftermiddagame  uti  kansliet,  men  reste  hem 
alla  aftnar  kl.  8  för  att  själf  bädda  åt  sin  grefvinna,  för  livats  person 
och  knähundar  han  aldrig  manquerade  uti  de  minsta  omsorger.  Innan 
lians  tid  hade  presidentskontorel  varit  en  pépiniére  för  riketsvigt  - 
ämbeten.  Del  började  under  hans  förvaltning  att  luta  till  der  fall, 
sedan  blifvit  acheveradt.  Han  dégouterade  grefve  Oxenstierna  vid  ar- 
betet därstädes,  hans  bemötande  gjorde  äfven  de  fieste  ibland  de  öfriga 
ledsna,  och  några  af  dem  kastade  sig  därunder  uti  oppositionspartiet. 
Han  var  god  ekonom  för  sig  själf  och  hade  äfven  den  förtgensten  att 
vara  del  för  staten  och  det  allmänna.  Med  ett  ord,  han  var  mera  nyt- 
tig än  behaglig,  och  med  han-  bortgång  brast  en  stor  hållhake.  Ko- 
nungen själf  fick  fria  händer,  och  regeringssjuka  projektmakare  ett  fri- 
are utrymme. 

Innan  jag   lemnar  grefve   Scheffer,   bör  jag  kommunicera  en  an- 
märkning,  som   ofta   förekommit    De  herrar,  hvilka  ifrån  början  i 
talet    hade   stora    roler,   bägge   grefvarne  Scheffer,   grefve   Axel  F 
och    med    honom  riksrådet  Carl  Sparre,  grefve  Böpken,  voro  aldrig  vän- 


36 

ner,  tvärtom  uppenbart  brouillerade  mod  hvarannan;  men  till  en  evig  he- 
der för  deras  minnen  bör  aldrig  glömmas,  att  kärlek  för  fäderneslandet 
alltid  förenade  dem  uti  rikets  angelägenheter,  och  att  deras  enskilda 
hat  aldrig-  verkade  på  allmänna  ärendena,  icke  en  gång  på  det  parti  af 
nationen,  nämligen  Hattarne,  hvartill  de  sig  gemensamt  bekände. 

Vid  grefve  Ulrik  Seheffers  bortgång  brast,  som  sagdt  är,  en  stor 
hållhake,  men  ännu  häftade  tvenne  andra.  Riksrådet  (Jarl  Sparre  var 
ännu  å  la  tete  af  den  mihtära  detaljen  och  baron  Liljencrantz  af  finan- 
serna, ocb  -le, ni  Ohristopher  Tol]  behöfde  för  sitt  utrymme  undanrödja 
bägge.  Med  den  förre  blef  det  lättare,  med  den  senare  fordrades  någon 
Längre  tid.  men  man  behöfde  ork  mindre  embarrassera  sig  af  honom. 

Del  är  en  förmätenhet  af  mig  att  vilja,  teckna  de  män,  jag  om- 
talar. Jag  är  verkligen  skrämd  för  mig  själf  och  fruktar  att  förvilla 
mig,  dels  af  erkänsla  och  tillgifVenhet,  dels  af  fördomar;  men  jag  har 
lefvat  med  dem  alla,  med  mänga  af  dem  dagligen;  jag  har  njutit  deras 
förtroende  eller  vedervilja:  jag  liar  sett  dem  i  affärer,  i  sina  ämbeten,  i 
konungens  konseljer:  jag  har  mera  än  någon  annan  varit  nyttjad  emel- 
lan körningen  och  dem;  min  omsorg  liar  därvid  alltid  varit  att  stifta 
freden,  -lag  har  aldrig  känt  personligt  hat,  en  svaghet  kanske,  men 
den  har  alltid  gjort  min  tröst,  och  i  min  nuvarande  belägenhet  ökar 
den  kanske  andras  tort  emot  mig.  men  icke  min  emol  dem. 

Jag  bör  mest  misstro  mig,  när  jag  talar  om  General  Tolk  Han 
har  varit  min  afsagde  fiende,  jag  har  lefvat  med  honom  i  uppenbar  delo, 
och  jag  anser  honom  som  den  sanna  och  förnämsta  orsaken  till  ko- 
nungens och  rikets  olyckor;  men  jag  skall  göra  honom  justice,  han  är 
intet  utan  förtjenster.  Han  hade  kunnat  blifVa  nyttig,  men  hjärtat  är 
elakt,  och  huru  har  han  da,  med  Lyckans  strykande  vind,  icke  lätt  kun- 
nat blifva  brottslig,  utan  att  själf  finna  det.  Huru  ofta  bero  icke  vi, 
svaga  människor,  mindre  af  oss  själfva,  än  af  de  yttre  omständigheter 
som  omgifva  oss! 

•lag  undviker  i  det  längsta  denna  éceui]  odi  talar  ej  om  Toll  vi- 
dare, förr  ;in  han  hunnit,  som  man  säger,  att  göra  rent  hus  för  sig.*) 

återvänder  icke  till  enkedrottaingen  och  hennes  död,  jag  far 
en  annan  gång  berätta  därom:  men  till  riksrådel  baron  Carl  Sparre 
och  dåvarande  statssekreteraren  baron  Liljencrantz. 


•)  Ha  let  åtal,  som  vid  anteckningarnas  nedskrivande  var  an- 

hängigl  "in, .i  general  T,, II,  för  påstådd  delaktighel   i  A.rmfeltska  konspirationen. 


Jag  nämner  ej  den  förre  utan  den  ömma  sinnesrörelse,  hans  yn- 
nest  emol   mig  förtjenar.    Med  få  ord  kan  såpa-  om  honom,  att  Bjälfva 

naturen   danal    b m  til]  en  af  de  högre  platser  i  samhället,  atl 

och  in 'Ca  Ila.  och  hade  han  varit  rik,  hade  han  varil  mera  felfri  än  människor 
möjligen  kunna  vara  det.    lians  nppsyn,  hela  hans  figur,  hans  main 
ända  till    lians  organ  voro  imponerande.    De  kunskaper,  som  samlas  i 
stora  världen  och  umgäni  nom  bristen  af  andra,  och  hans 

éioquence  du  corps  hvad  som  felade  uti  hans  tal- och  skrifsätt.  Han  var, 
som  ofta  händer  människor,  mäktigare  atl  styra  menigheter  än  enskilda 
personer.  I  lan  misstog  sig  sällan  om  medlen  till  det  förra,  men  misskände 
otta-  uV  senare;  emot  dessa  förgick  han  sig  stundom  af  öfverilning, 
mätte  sig  icke  alltid  riktig!  med  sina  rivaler,  men  rönte  oftare  ■ 
samhet.    Hans  skicklighel  åti  andra  fallet  bevisas  af  den  kärlek 

och  tillgifvenhet,  Gefleborgs  läns  innevånare  ännu  visa  åt  hans  minne, 
och   den    beredvillighet,   hvarmed  hufvudsta  rgerskap  lydde  hans 

propositioner,   utan  att  kanske  allmänt  älska  hans  person.    .Man  kunde 

»ni  hnii. un  som  Tacitus  <>tn  en  man  af  hans  tid,  jag  påminner  mig 
ej  namnet,  atl  om  man  stundom  kunnat  påminna  emot  hans  sätt  att 
välja  och  förvärfva  medel,  har  man  icke  kunnat  tadla  hans  sätt  att  an- 
vända,  hvad    han   förvärfvat.    Hans   plats,  hans  lynne  och  tiden  kräfde 

fa   än   han   egde,   och    ma  vi  aldrig  blifva  -a  obilliga  att  icke  tillåta 

en  nyttig  och  sysselsatt  ämbetsman  att  uppoffra  ilågot  åt  sin  hufvud- 
böjelse,  da  den  icke  är  förfördelande  för  andra,  och  i  synnerhet  om  den 
är  den  naturligaste  af  alla.  För  fäderneslandets  heder  var  han  vann. 
Han  var  verkligen  konungens  vän,  men  hans  stränge  kritikus,  sär» 
vid  slutel  af  sin  lefnad.  De  passerade  tiden  mod  hvarann  som  en  skön- 
het och  hennes  älskare,  i  Lata  brouilleriej  och  -nära  raccommodements. 
Man  hade  gärna  faveuren,  men  tappade  den  ofta,  och  hvad  som  var  be- 
synnerligt, merendels  af  inquiétude  och  fruktan  att  göra  det.  Hans 
namn,  hans  slägtskap  ined  de  förnämsta  husen,  hans  grefvinna,  hans 
liaison  med  de  mest  betydande  man,  agréments  af  han-  umgänge,  och 
hans  gamla  bekantskap  med  konungen  ifrån  'less  barndom,  allt  gaf  ho- 
nom stora  titlar  till  dess  vänskap  o,-h  konsideration.  Han  hade  blifvit 
kallad  till  öfverståthållare  strax  efter  L772  års  revolution,  till  riksråd 
177Ö.  Illa  Landet  dröjde,  iik-ii  kom  I7;sj.  Militära  d 
riksrådet  Hjärne  haft  i  början  i  en  vi--s  intendence,  blef  uppdragen  riks- 
rådet Sparre,  föret  gemensamt  med  nyssnämnde  riksrad  och  grefVc 
Fredrik  Posse,  jag  vet  ej  om  de  voro  flere,  sedan  åt  honom  ensam. 
Därtill   lados  förvaltningen  af  passevolansen,  och  riksrådet  Öparre   nytt- 


jade   därvid   ToUen,   som  förstod  att  nyttja  stegen  och  sparka  kull  den 
efter  sig. 

Vid   denna  detalj   skulle   nu   riksrådet    Sparre  skiljas:  italienska 

fournerade  därtill  det  bästa  tillfälle.  Konungen  behöfde  därvid  en 
rådsherres  sällskap,  både  for  affärer  och  apparencen;  riksrådet  Sparre 
förenade  med  sin  värdighet  alla  de  egenskaper,  som  kunde  Önskas. 
Han  kallades  art  blifva  konungen  töljaktig.  Ingenting  försummades  el- 
ler sparades  för  hans  beqvämlighet;  men  naturligtvis  borde  han  innan 
afresan  aflemna  alla  handlingar,  kartor,  ritningar  m.  m.,  som  tillhörde 
det  militära  departementet.  De  emottogos  af  flere  särskilda  personer 
efter  deras  särskilda  beskaffenhet;  de  återkommo  aldrig  till  honom,  men 
samlades  hos  tredje  man,  och  riksrådet  Sparres  befattning  blef  följakt- 
ligen icke  vidare  något  hinder  i  dessa  funnen. 

Ännu  återstodo  finanserna,  och  detta  departementets  rengöring  for- 
drade längre  tid  och  dröjde  nära  fyra  ar. 

Baron  Liljencrantz,  född  Westerman,  var  bägge  riksråderna  Schef- 
fers  icke  blott  protegé,  men  förste  favorit.  Som  handelsintendenfc  hade 
han  med  mycken  nytta  för  sitt  ämne  gjort  vidlyftiga  utrikes  resor. 
Efter  hemkomsten  blef  han  kommerseråd,  utmärkte  sig  pä  flere  beröm- 
liga  sätt,  adlades  vid  kröningen,  och  förordnades  är  1773  till  statssekre- 
terare vid  den  clå  inrättade  handels-  och  finansexpeditionen.  Vid  president 
Boyes  afgång  blef  presidentsämbetet  uti  statskontoret  honom  uppdra- 
get, dock  utan  titel  däraf.  Att  han  började  och  fullbordade  realisatio- 
nen, afslöt  liqviden  emellan  kronan  och  banken,  skilde  rikets  gäld  ifrån 
kronans  stat,  etablerade  ett  särskildt  verk  eller  direktion  till  den  forras 
utredning  och  stadgade  planen  därtill:  att  han  under  allt  detta,  under 
etl  lysande  hofs  tilltagande  prakt,  under  tillstötande  betydliga  tillfällen 
af  riksdagar,  kongl.  begrafningar,  biläger,  barndop  m.  m.  icke  allenast 
återställde  rikets  förlorade  kredit,  utan  äfven  bragte  den  tillika  sä  långt, 
att  Sverige  upptog  lån  på  utrikes  orter  med  bättre  vilkor  än  andra 
makter,  ocb  att  tillbud  gjordes  honom  af  flere,  som  kunde  refuseras 
allt  detta  äro  verkliga  förtjenster,  hvilka  ingen  afund  kan  vägra  honom 
och  ingen  redlig  bör  glömma. 

För   sin   person    hade  han  traverser.    Han  var  ej  elak  eller  mal- 

rat,   men    döf  för  passioner  och  encouragementer.    Vetenskaperna 

•och    de    fria    konsterna   hade  ej  myckel  ati   berömma  honom.     I  appa- 

rancerna  af  sitl  bus  och  Lrain  splendid,  men  inom  dörrarne  en  snål  till 

misére.    CJti   umgänge!   var  han  fat,  berättade  gärna,  men  odrägligt    I 

Bammanlefnaden    ulan    takt,  utan  urskillning,  i  hofvet  utan  barorjn 


-    : 

Där  var  den  tiden  för  honom  och  osa  andra  parvenuer  den  sr, 
hemlighet  att  veta.  huru  oära  vi  kunde  gä  de  förnäma  eller  låta  dem 
gå  oss,  "'-ii  han  skred  i  bägge  fallen  »'uns, .m  öfver  skirjelinien.  Riks- 
rådet Scheffer  trugade  kungen  attgörahonom  till  baron,  då  realisationen 
var  fullbordad.  Del  gick  med  mycken  smärta;  sedan  jag 
erinrai  om  expedition  däraf.  signerade  kungen  ändtligen^ men  skrattade 
och  sade  mig:  "En  vacker  finansoperation;  man  drar  in  'pappersmynt, 
men  man  böjer  upp  mynttecken!0  Baronen  exigerade  Ekolsundsuniformen, 
men  vederbörande  förstodo  sig  ej  därpå,  förr  än  grefve  ölrik  Scheffer, 
som  slumrade  när  han  ville,  talte  därom  en  gång  hos  kungen  i  sömnen 
på  ett  sätt,  att  del  ej  vidare  kunde  refuseras.    Baronen  infann  sig  I 

.1  rustning  på  Gripsholm,  glömde  bort  om  middagen,  livad 
blomkål  hette  på  svenska,  begärde  ohou-fleur,  och  fick  en  sobriquet  däraf. 
En  af  de  påföljande  aftn  Kexel  derstäd»  s  '   m,  som  dä  för 

öden  var  uppbyggd  af  granris  uti  damernas  pigkammare,  foma  kyrkan, 
en  representation  utaf  sin  öfversättning  af  Marchand  de  Smyrne,  där 
kupletten  börjar: 

Rik  oeh  lustig  jag  sjunger  min  bon, 

Klang,  se  min  pung  hur  han  klingar  och  skiner, 

Jag  har  Bali  min  tyska  baron 

Och  fått  nya  blanka  sequiner. 

Osus  iiiijus  Loci  var  för  frappant.  Kungen  tournerade  etl  skämt  däraf 
till  nuvarande  ambassadören  Stedingk;  Liljencrantz  skrattade  ål  detta 
raillerie,  med  högsta  gap,  stojet  föröktes;  kungen  befallte  en  polska,  den 
lian,  till  syndernas  förlåtelse,  dansade  med  grefvinnan  Scheffer,  och 
drottningen  de  bonne  foi  med  grefve  Liew< 

Kardinal  de  Retz  påstår  qu'il  n'y  a  point  de  petits  pas  dans  les 
grandes  aftäires.  Jag-  gar  kanske  för  långt  därmed,  men  jag  har  funnit 
detta  för  löjligt  och  malande  att.  glömmas. 

Liljencrantz  fann  mycket  motstånd,  mycken  ovilja,  mycken  kri- 
tik,  vanliga  följeslagare  för  en  man.  som,  sjålf  ny.  -kapar  nya  författ- 
ningar; men  lian  har  redan  Qere  ar  njutit  rättvisa  och  tillfredsställelse. 
Man  disputerade  länge  hans  intégrité.  CJnder  der  jag  både  myckel  och 
nära  följt  honom,  liai  jag  aldrig  haft  anledning  att  misstänka,  men 
många  att  försvara  den.  Hans  ansenliga  revenuer  igen. nu  provision  af 
spannmålshandeln  och  vexlarne  m.  m.  hörde  afven  bevara  honom  ifrån 
frestelsen.  Han  >kylldes  för  att  bero  af  börsen  och  köpmännen.  Icke 
var  lian  deras  ovän;  men  styrde  de  honom,  så  skedde  det  igenom  derai 


-  40  - 

genereile   fullmäktig  herr  Sandels,  en  man,  som  då  han  gjort  sin  egen 
panégyrique,  bespart  andra  den  mödan. 

Liljencrantz  använde  flere  timmar  vid  toiletten,  men  tog  emel- 
lertid emot  alla,  som  kommo.  Uti  hans  konversationer  fann  man  äfven 
så  mycken  svårighet  att  vinna  décisioner,  som  man  hade  längtan  att 
sluta  dem.  Uti  tal  och  skrifsätt,  men  ännu  mera  uti  föredragningssät- 
tet,-  var  han  diffus  öfver  all  jämförelse,  kände  nästan  aldrig  de  mal, 
han  föredrog,  uppläste  därvid  alla  handlingar  och  hann  sällan  med 
mera  än  ett  eller  tvenne,  ofta  icke  slutligen  ett  enda  uti  livar  konselj. 
Han  tog  sällan  kunskap  om  sin  expedition,  dit  han  aldrig  satte  sin  fot, 
om  arbetet  därstädes  (dier  de  dit  inkommande  ärendena.  Vexelaffä- 
rerna  och  utrikeskorrespondansen  Lago  honom  ömmast  om  hjärtat,  dem 
besörjde  han  genom  sitt  kontor.  Själf  arbetade  lian  nästan  aldrig.  Lik- 
väl komponerade  han  uti  imitation  af  Necker  en  compte  rendu,  men 
ökade  därmed  endast  griefferna  emot  sig.  Vidlyftigheten  uti  hans  ar- 
bets- och  umgängessätt  hade  tröttat  kungen:  hans  vördnad  för  l  Irii 
Scheffer,  hvilken  tycktes  stundom  strida  emot  första  budet  af  politikens 
katekes,  choquerade,  och  vissa  oppositioner,  kanske  stundom  malhabilt 
och  mal  å  propos  insinuerade,  aigrerade  ännu  vidare.  Jag  hade  den 
olyckan  att  vara  vittne  af  flere  ledsamma  scener,  hvaraf  jag  isynnerhet 
påminner  mig  en,  som  jag  vill  anteckna. 

Det  är  bekant,  att  drottning  Lovisa  Ulrika,  vid  sin  död  uteslöl 
sina  tvenne  äldste  herrar  söner  ifrån  allt  arf.  Konungen  och  hertigen 
af  Södermanland  acquiescerade  därvid  af  aktning  för  sin  fru  mors  vilja, 
utredningen  af  sterbhuset  var  grefve  Hermanson  närvarande  för 
att  bevaka  kronans  rätt.  Konungen  såg  med  nöje  honom  därigenom 
återkomma  till  samma  riksjuveler,  hvilkas  historia  han  sedan  L756  al- 
hunnit  att  hos  konungen  rätt  förklara:  han  skulle  nu  återtaga 
dem,  och  kungen,  för  att  plåga  gubben,  tvang  honom  att  uppvisa  och 
göra  redo  för  dem  i  konseljen.  Närvarande  voro:  grefve  Gyllenstjerna, 
grefve  Hermanson,  (grefve  Scheffer  var  på  Ek)  grefve  Stockenström, 
brediik  Sparre,  om  jag  rätt  minnes,  grefve  Wachtmeister,  ba- 
ron Liljencrantz  och  jag.  Riksrådet  Hermanson  hade  känning  af  po- 
dager,  såg  illa  att  Lisa  beskrifningen,  och  njöt  ändtligen  den  soulage* 
MH  i  it  att  få  inkalla  Suther,  hvilken  han  låtit  komma  tillstädes.  Juve- 
lerna jämfördes  med  räntekammarens  inventarier,  allt  var  riktigl  och 
väl,  och  sm  hei-  afträdde. 

Då  uppstod  frågan,  om  icke  alla  de  riksjuveler,  hvilka  varit  i  enke- 
drottningens  förvar,  men  rru  blifvil  återlemnade,  genast  borde  tillställas 


11 

den    regerande ■  drottningen    till    bruk  och  nyttjande,  äåsom  enligl  med 
den  afsigt,  hv;  af  rikel  blifvil  inköpta.    Kungen  var  ang< 

isa  drottningen  en  vänskap,  hvilken  aldiig  kunde  göras  magnifi- 
kare eller  på  annal  sätt  utan  Lans  enskilda  depens.  Konseljen  fann 
uaturligtvis  ingen  svårighel  och  tillstyrkte  gärna  en  agrémenl  för  drott- 
ningen. Kungen,  för  atl  plaisantera  med  riksrådet  Hermanson  och  atl 
längre  uppehålla  honom  i  detta  ämne,  erinrade  s  örst  likväl  borde 

de  riksjuveler,  som  e  drottningen  redan  hade,  skiljas  ifrån  hen- 

nes  egna   och   etl    ordentligt  inventarium  upprättas  öfver  de  förra  och 

■  Qare,  rikel  tillhöriga,  lian  besinnade  sig  därföre,  sade  lian.  atl 
chargera  riksrådet  Hermanson  att  genast  gå  in  öll  drottningen  och 
begära  dem.  Gubben  jämradi  »fver  sin  podagerj  och  min  baron, 
som  senterade  ingenting  af  allt  detta,  offererade  sina  bona  officia. 
Kungen,  som  därigenom  fann  ->i>j.-  avancerad  från  skämt  till  allvar  här- 
uii.  och  icke  kunde  reculera  utan  att  explicera  med  gubben,  hvad  han 
icke  ville,  i »1*  t"  ganska  ond  och  svarade:  "Nej  tack,  min  baron,  jag  hade 
haft  den  u  m  Gå,  Schröderheim,  och  begär  att  jag  får  låna  en 
moment    drottningens  juveler".    Han  kallade  mig  till  sje-,  hviskade  vid 

att   jag  borde  bära  mig  försigtigi  ar.  och  att  jag  ej  fick  adressera 
af  damerna. 

fve]  mm  kommission  begaf  jag  mig  uti  garderoben, 
där  jag  fann  mademoiselle  Hellman,  a!  hvilken  ement,  som  om 

ingenting  hade  varit,  sade  mitt  ärende. 

Hon  studsad -ii  började  att  göra  omöjligheter. 

"Tyst,   nådig  Lisa  Lotta"  (så  kallade  vi  henne),  sade  jag,  "jag 
ej,  men  jag  tror,  eller  rättare  gissar,  att  det  kan  vara  fråga  om  attajou- 
tera  något  mera.  och  gif  mig  skri 
"Det  är  omöjligt"! 

"Hvarför  mera  nu  än  att  låna  dem  åt  kungen  på  teatern  och  i 
karusellen"? 

.  ja,  men  jag  a  a  ål  ö^ottaingen"- 

.  alltför  gärna,  det  förstår  sig,  men  kan  det  skr  nu"? 
"Ja,  kanske  drottningen  är  uppstigen  och  ligger  på  en  chaisi 
för  att   emottaga   kronprinsen  och  kanske  kungen".    (N.  b.  drott- 

■  n  var  ej  ännu  kyrktagen  etter  hertigen  af  Småland). 
".la.  vis-i  kommer  kungen". 

"Vänta  då  en  moment"! 

"•'a,  ja,  men  kem  ihåg,  att  när  frågan  är  em  juveler;  är  en  mo- 
ment précieux". 


-  42  - 

Hon  gick  in,  och  efter  en  kort  stund  kom  hon  tillbaka  med  or- 
dres  för  mig  att  gå  in.  Min  figure  måtte  hafva  varit  sotte.  Jag  fram. 
förde  mitt  ärende,  gjorde  en  liten  berättelse  om  anledningen  därtill 
utan  att  nämna  kungens  afsigt,  men  appuierade  tvenne  gånger  på  de 
orden:  juveler,  som  tillhöra  H.  M.  drottningen  i  Sverige,  och  enkedrott- 
ningen  hittills  kommit  att  behålla.  H.  M.  syntes  ej  gifva  saken  den 
minsta  uppmärksamhet  eller  finna  något  underligt,  utan  med  mycken 
tranquillité  och  ganska  nådigt  lemnade  mig  hela  kassetten.  Kungen, 
enchanterad  att  komma  ur  sitt  bekymmer  att  fulikomligen  orientera 
sig  om  kassettens  tillstånd  och  att  genast  kunna  verkställa  sitt  galan- 
teri.  gjorde  mig  den  bästa  min  i  världen. 

Därefter  uppkom  en  annan  fråga.  CJti  Heirathskontraktet  emel- 
lan konung  Adolf  och  drottning  Lovisa  Ulrika  var  en  summa  af  80,000 
r:dr  stipulerad  att  betalas  med  vissa  vilkor.  §§  äro  för  vidlyftiga  att 
här  intagas  och  finnas  i  Heirathskontraktet.  Detta  dokument  var  för 
handen,  och  efter  någon  öfverläggning  fann  konseljen  dem  payabla  ti  11 
salig  drottningens  lagliga  arfvingar,  och  äfven  att  dess  herrar  söner 
hade  framför  dottern  förmånsrätt,  som  i  adliga  sterbhus.  Baron  Liljen- 
crantz hade  ingen  röst  i  konseljen,  men  på  statskontorets  vägnar  och 
med  litet  humör  öfver  livad  som  hade  händt  förut,  gjorde  han  däremot 
invändningar.  Konungen  besvarade  dem  icke,  men  kastade  på  honom 
de  foudroyanta  ögonkast,  hvarmed  han,  under  en  talande  tystnad,  ofta 
annihilerade  personer.  Baronen,  förskräckt,  begärde  att  få  se  en  gång 
till  kontraktet,  gick  till  fönstret  och  återkom  i  samma  ögonblick  med 
en  sa  fullkomlig  öfvertygelse  om  kontraktets  tydlighet,  att  summan 
inom  tre  dagar  anordnades.  Men  dessa  händelser  förvarades,  jämte  många 
andra.  En  ny  oktroj  af  ostindiska  kompaniet  hade  varit  en  nöt  att 
I  ii  ta  på,  och  livar  jehanda  saker  sammanstötte. 

Samma  ar  om  hösten  reste  kungen  in  från  Gripsholm  till  ordens- 
kapitlet; jag  följde  äfven  till  staden,  men  fick  tillåtelse  att  dröja  några 
dagar.  Ku  af  de  nätterna  uppväcktes  jag  af  kungens  kammarijjenare 
(biberg,  som  sade  sig  vara  skickad  exprés  till  staden  med  ett  bref  till 
mig  och  ordres  att  resa  tillbaka,  så  snart  han  fått  mitt  svar.  Jag  öpp- 
nade och  fann  fcrenne  blad  postpapper  in  qvarto,  tätt  fullskrifna  med 
de  svåraste  grieffer  emot  Liljencrantz,  och  på  flere  ställen  innebärande 
nog  tydliga  soupconer  emot  intégrité  och  intention.  En  apostille  af 
några  rader  var  bilagd,  hvaruti  konungen  besvor  mig  att  ej  undandraga 
mig  hans  kommission,  som  var  att  kommunicera  min  baron  brefVet  in 
'•vtensu.  men  på  etl   sätt  som  tillika  skulle  förhindra  honom  att  däråt 


Il< 

::; 


43  - 

göra    något    förtroende   ål    riksrådel    Qlrifc  Scheffer.    Jag  renvoyerade 
Griberg  till  kl.  11,  och  kl.  8  begärde  jag  igenom  en  biljett  i  a  Ömme  af 

icrantz  at1  få  enskildl  tala  vid  honom,  och  han  gaf  mig  den  till 
kl.  half  LO. 

Jag  hade  då  ingen  Lntimité  med  Liljencrantz,  ingen  annan  be- 
kantskap ån  genom  vara  tjenster  och  imma  affäittr,  myckel  Ii- 

mgänge;  jag  både  ej  heller  alltid  den  lyckan  att  njuta  hans  och 
grefve  Schefters  approbation.  Allt  ökade  mitt  bekymmer  öfver  själfVa 
saken.  Hade  hans  ressentiment  galt  till  ytterhgheten  af  att  begära  ett 
afsked  eller  till  hvad  slags  éclal  Bom  helst,  så  hade  jag  blifvit  ■ 
vouerad  och  min  indiskretion  oförlåtlig.  Gjorde  detta  slag  ingen  effekt, 
ieskyllas  att  för  tidigl  hafva  gjutit  olja  i  såret,  och  ledde 

åken  till  en  explikation  emellan  de  bägge  vederbörande,  sa  förlo- 
rade .jag  allt  och  mig  själf  därmed.  Ait  undandraga  mig  kommissio- 
nen vai  omöjligt  i  anseende  till  apostillen.  Jag  hade  redan  länge  sett 
min  man  ga  på  denna  vulkan,  och  hvad  jag  än  därvid  kunde  lida,  fann 
jag  bättre  att  explosion  skedde  igenom  mig.  än  någon  annan. 

Jag  inträdd)  bos  bonom  aaed  den  största  embarras,  "di  delad 
emellan  mänga  projektor,  öfverväldigade  mig  en  naturlig  tendresse,  och 
att  utan  alla  omgångar  ga  durch  på  saken,  sedan  jag  bedl 
honom  förbjuda  sin  dörr  för  bvem  det  vara  ma.  utom  för  professor 
Bergius,  som  var  lians  medikus  och  dagligen  besökte  honom  vid  den 
tiden  ett  förbehåll  och  "it  undantag,  som  bägge  imponerade.  Når 
vi  blifvit  ensamma,  började  jag  med  att  säga  bonom,  huru  jag  affekte- 
ra! denna  konversation,  hvilken  en  incident  nu  påskyndat,  allt  sedan 
jag  "in  våren  förut  blifvit  statssekreterare ;  att  jag  af  likheten  uti  vara 
titlar  och  yenster  icke  gjorde  någon  jämförelse  emellan  vara  roler  och 
våra  ansvar,  utan  med  all  rättvisa  fann  och  erkände  inferioriteten  a 
min  sida:  men  som  jag  icke  blott  för  min  "gen  skull,  utan  äfven  för 
tgenstens  nytta,  önskade  att  närmare  nalkas  hans  förtroende,  att  full- 
komligen  explicera  mig  och  mina  sentiments,  sa  ville  jag  försl  göra  bo- 
nom min  bekännelse  "in  mina  principer  i  anseende  till  kungen  och 
hans  tjenst,  och  sedan  med  hans  tillstånd  uppriktigt  säga  honom  de 
missnöjen,  jag  visste,  att  han  förklarat  emot  mig.  "di  bvilka  han  äfven 
mit  till  kungen  ifrån  1778  ars  riksdag  anda  till  enkedrottningens  be- 
afning,  da  han  vid  utdelningen  af  pensionerna  velat  bereda  mig  en 
faslig  dementi.  Allt  ledde  till  en  vive  explikation,  som  toucheradi 
a  "inse  sidor,  och  hvarunder  jag  med  omsorg  undvek  allt  hvad  som 
kund"   stöta.    Den   slöts   naturligtvis,   sedan    han   avouerat    mycket  af 


-  44    - 

hvad   jag  förebar,  med  de  sofennaste  försäkringar  om  den  fullkomliga- 
ste vänskap  och  ett  förtroende  af  alla  prof. 

Under  det  jag  betygade  min  erkänsla  och  satisfaktion  däröfver, 
som  ock  verkligen  voro  uppriktiga,  förde  jag  betraktelserna  på  honom 
själf,  på  hans  ställning  med  kungen  m.  m.,  och  sedan  jag  fått  hans 
löfte  att  med  en  obrottslig  diskretion,  blott  till  egen  efterrättelse,  nyttja 
mitt  förtroende,  kommunicerade  jag  honom  såsom  det  största  prof  däraf 
brefvet.  -Tag  isade  ifrån  topp  till  ta.  Han  läste  första  bladel  med  myc- 
ken kontenans,  men  under  det  andra  stud  han  upp  att  dricka  vatten, 
sandade  sig  dock  genast,  slöt  lin  uren  och  tackade  mig.  som  öppnat 
hans  ögon.  Han  visste  väl,  sade  lian.  atl  kungar  kunna  göra  trogpa 
tjenare  orätt;  men  att  de  kunna  ga  sa  långt,  samla  sa  mänga  grieffer 
af  obevista  angifVelser  och  soupeoner  m.  m.,  hade  han  aldrig  kunnat 
föreställa  sig.  Han  talte  med  mycken  fermeté  om  sitt  goda  samvete 
och  den  justifikation.  som  lag  i  hans  gärningar,  och  han  talte  med 
mycket  sinneslugn:  "men'-,  sade  han.  •'•min  vän,  här  återstår  ej  för  mig 
mera  än  ett  enda.  steg:  del  atl  taga  afsked".  "-Te.  ett  måste  göras 
förut",  svarade  jag.  •'som  är  att  göra  mig  olycklig  for  den  del.  jag  Lem- 
nat  Er  häraf".  1  detsamma  ryckte  jag  till  mig  bréfvet  och  bad  honom 
icke  sätta  mig  i  nödvändighet  att  desavouera  sig,  hvarmed  jag  i  så- 
dana omständigheter  och  med  mina  intentioner  sade  mig  icke  behöfva 
göra  några  skrupler.  Efter  mycken  diskurs  och  många  projekter,  slöto 
\i  medels!  heliga  aftal,  att  han  skulle  behålla  saken  för  sig  själf,  al- 
drig nämna  därom  för  någon,  och  jag  liar  all  anledning  att  tro  hans 
ordhallighet. 

Jag  tog  mitt  parti  att  resa  samma  dag  till  Gripsholm,  försäkrade 
honom  att  följa  saken  med  uppmärksamhet  och,  om  möjligt  von 
reda  honom  en  explikation,  dä  han  den  påföljande  veckan  skulle  komma 
efter,  .lag  skief  några  ord  med  Griberg,  reste  strax  efter,  och  i  min 
muntliga  berättelse  glömde  jag  ingenting,  som  kunde  sägas  i  faveur  af 
Liljenerantz's  goda  samvete,  kontenans  och  fermeté.  -Tag  återställde 
äfven  brefvet.  Liljencrantz  kom  på  sagdan  dag  och  blef  väl  emottagen. 
Såret  var  djupt  att  läkas  utan  någon  suppuration.  -Tag  utverkade  da. 
att  han  skulle  fa  tala  och  explicera  ilen  ena  artikeln  om  oktrojen, 
h\arvid  jag  skulle  fa  vara  närvarande,  -lag  prevenerade  honom  därom, 
men  åtrådde  atl  inga  uti  någol  annat  eller  att  visa  den  minsta  kun- 
skap em  brefvet.  Dagen  därpå  efter  levéen,  da  Liljencrantz  skulle  få 
konselj  och  stannade  inne,  gjorde  jag  mig  ärende  med  underskrifter, 
amenerade  ämnet,  diskursen  skred  till  en  liten  explikation,  leger  men 


15 

tranquilliserande,    och    slöts   med    tuindkyBsningar   i   flere  hvarf  af  oss 
bagge,  och  vi  flngo  inför  majestätet  embrassera  hvarannan. 

Efter  riksradel  Scheffers  bortgång  hade  man  mindre  forma] 

atl    observera;   han  led  <'.k  grufliga  avanier  och  sväljde  buggormai'  till 

den  -7  November  L786,  då  konungen,  som  aldrig  ville  renvoyera  någon 

ifrån  sin  plats,  kallade  honom  lill  riksråd  och  afvältade  därmed  stenen, 

ganska  tung  var. 

Riksradel  grefve  Carl  Scheffer  lefde  väl  rill  17.su,  men  utom  det 
.-ut  han  lättare  var  öfvertalad  än  brödren,  blef  han  redan  år  1785,  i  bör- 
jan af  året,  eller  jag  tror  i  slutet  af  17st.  anfallen  af  den  lamhet,  som 
sedan  icke  kunde  hjälpas,  och  han  tillbragte  för  öfrigt  det 
utom  riket  vid  varma  baden  i  Frankrike.  Jag  uppehåller  mig  ick«-  vid 
några  reflexioner  öfver  denne  herre,  ål  livars  minne  jag  med  vördnad 
och  glädje  förvarar  tacksamhetens  ömmaste  förbindelser.  Bans 
der  äro  allmänt  erkända  och  högaktade,  lians  fel  lika  bekanta.  Värl- 
den hade  aldrig  sött  någon  olycklig  eller  bedröfvad  i  hans  dagar,  om 
hans  välmening,  hans  omsorg,  hans  bemödande  och  hans  förmögenhel 
varit  tillräckliga  att  hjälpa  och  trösta  alla  behöfvande  *). 

Jag  fortfar  i  min  uppvaktning  hos  samtlige  deras  excellenser, 
hvilka  undei  konung  Gustafs  regering  beklädt  rådsvärdigheten.  De 
fleste  af  dem  hvila  i  sina  grafvar,  några  lefva,  skiljda  ifrån  värld  och 
affärer;  de  hafva  betalt  sin  skatt  ät  mänskliga  svagheter;  men  de  sak- 
nas. Måtte  'ii  1 1  >  .:  m  snarl  återföra  deras  likar  med  inga  flera 
eller  andra  fel  än  deras. 


'i  Salig  ■  .        .  -  -  äista  bref  till  mig,  som  med  sin  <m 

synes  bevisa   bvad  man  påståtl   om  håna  -  -  stunder.    Riksdr 

-..ni  set!  honom  dagen  förut,  nar  försäkrat  mig,  att  hans  utseende  var  alldeles  för. 
ändradt. 

Diktora.lt  på  Trolleholm   af  riks 

Scheffer  den  19  Augusti  1786. 

ad  att  i  Hamburg  få  emottaga  Tit.  hi  It 
n.inia  skrif\  hvilkens  undfående  alltsammans,  som  intill  den  stunden  va- 

rit  för   mig   mörkt   och   obegripligt,  fått  i  mina  ögon  etl  hell  annat  uts 

ra   har  allr   blifvil    begripligt,  åtminstone  till  någon  stor  del,  som  andre  val 
i    lätt    kunna   förstå,  efter   tankan  tillhör  konungen  själfoch  honom  all. Mia. 
Nar  jag  nu,  om  Gud  vill,  kommer  tillbaka  till  Stockholm,  tänker  jag  alldeles  intet 
k. .mma    in    till   staden.  [.  M.  unnar  mig  hellre  den   nåden 

bjuda    honom   en  slät    måltid  på  3.  M.  känner  mitt  varma  hj 

nom,  och  jag  vet,  att  det  behagar  honom  mer  än  de  kostlig 

utan  hoppas,  att  allt  står  väl  till  vid  alla  b. 
redan  vordna  celebra  i  li<-la  Europa  Gud  gifve,  att  hvar  aktör  vid  SK)  års  ål 
»pel te  sin  i  I  nu  -k. t  v  i. i  8  a  10. 


46  - 

Innan  den  tiden  inföll,  vid  hvilken  jag  nu  fästat  min  uppmärk- 
samhet, hade  redan  grefve  Höpken  lemnat  sin  radsstol  och  grefve 
Lieweä  världen.  Den  förre  eller  grefve  Höpken  ditkallades  af  konung- 
en på  skryt.  Hans  lärdom,  hans  forna  rol,  hans  briljanta  egenska- 
per voro  i  konungens  ögon  äfven  så  inånga  prydnader  för  hans  rege- 
ring och  en  ersättning  i  nationens  för  den  förlust,  grefve  Fersens 
bortgång  troddes  göra.  Han  var  admirateur  af  kungens  geni,  agreable 
i  hans  societet  och  ingen  kritikus.  Han  hade  då  redan  flere  år  leds- 
nat vid  Ulfåsa.  Hans  barns  uppfostran,  hvilka  han  dyrkade,  fordrade 
deras  inträde  i  stora  världen.  Rådsämbetet  medförde  numera  icke  nå- 
got ansvar,  det  blef  honom  ett  tidsfördrif  och  lönen  en  pension,  som 
konveneräde  hans  séjour  i  Stockholm.  Han  blef  en  ständig  ledamot 
i  alla  konseljer,  gaf  ofta  sina  tankar  skriftligen,  men  persifflerade.  satte 
fram  paradoxer  och  roade  sig  att  bevisa  dem  och  att  fa  dem  antagna, 
sedan  de  först  frapperat  med  sin  nyhet.  Han  älskade  nöjen  och  väl- 
lefnad,  var  alltid  hofvet  följaktig;  men  rådet  fick  en  skrapa  1780,  och 
lian  nedlade  sitt  ämbete  utan  att  rubba  sina  termer  med  kungen. 

Grefve  Liewen  hade  vidsträckta  kunskaper,  stora  qvaliteter  och 
ett  verkligt  geni:  briljerade  likväl  med  flere  dygder,  än  han  verkligen 
egde;  fann  aldrig  uti  sina  år  och  infirmiteter  hinder  för  livad  han 
ville  göra,  men  alltid  lyckliga  undanflykter  för  hvad  han  ville  undvika. 
Hans  förvaltning  af  hofekonomien  var  respektabel,  och  hans  bortgång 
lemnade  i  do  sakerna  en  frihet,  som  icke  var  höga  vederbörande  obehaglig. 

Grefve  Göran  Gyllenstjerna  succederade  grefve  Liewen  och  in- 
trädde tredje  gången  i  rådet.  <  >m  dygder  danade  män  för  stora  ämbe- 
ten, så  hade  han  tagit  företräde  för  de  flesta.  Han  förenade  på  ett 
sällsynt  sätt  gamla  tidens  seder  och  redlighet  med  den  nyaros  smak 
och  belefvenhet.  Han  var  mild,  rättvis,  värdig  och  respekterad.  Under 
den  mest  okonstlade  simplicité,  annoncerade  hans  uppsyn  och  hela 
hans  väsende  hans  börd  och  kall.  Han  unnade  alla  godt  och  var  de 
fattiges  vän.  Titel  af  furste  blef  honom  tillbjuden  178*7,  men  han  un- 
danbad sig  denna  förändring  i  hans  stånd  och  nedlade  sina  ämbe- 
ten 1788. 

När  konung  Gustaf  III  år  1787  kallade  till  riksdrotsämbetet  h. 
exc.  grefve  Carl  Axel  Wachtmeister,  var  riksrådet  grefve  Göran  Gyllen- 
stgerna  'lon  äldste  af  herrar  riksens  råd.  Konungen,  som  för  denne 
herre   alltid   bar  en   fullkomlig   högaktning  och  mycken  personlig  till- 

gifvenhet,  såg  icke  utan  beky ter  den  grannlagenhet,  som  kunde  möta 

riksrådet,  att  åi  någon  annan  lemna  det  första  rummet  hvilket  h, 


vid  alla  tillfällen  och  på  alla  ställen  förut  intagit.  II.  exc.  grefve 
Wachtmeister  fann  själf  däruti  en  svårighet,  och  dolde  icke  heller 
känslan  däraf  i  del  ögonblick,  Ii.  exc.  Lntog  -in  säte  som  riksdrots  i 
rådkammaren.  Den  närmaste  personliga  vänskap  förenade  bägge  deras 
excellenser.  Deras  umgänge,  inbördes  förtroende  och  bemötande  i 
dessa  omständigheter  ökade  alla  välsinnades  vördnad  '»-Ii  kärlek  för 
dem;  men  härvid  förekommo  riksrådet  "di  riksmarskalken  icke  blotl 
personella  konsiderationer,  utan  äfven  andra  relationer  rill  den  illustra 
corps,  hvaraf  Ii.  exc.  kunde  ans--  som  chef.  I»'-  förre  voro  uti  h.exc:s 
egna  ögon  mindre  betydliga  än  de  senare,  'la  upplifvandet  af  ett  äm- 
bete, Bom  medförde  företräde  för  riksrådsvärdigheten,  syntes  icke 
utan  svårighet  kunna  förenas  med  regeringsformen  och  etl  hell  Beculi 
opinion.  II.  exc,  som  bvarken  ville  lägga  binder  för  konungens  ön- 
skan filer  dm  allmänna  nytta,  riket  skulle  tilltlyta.  ila  lagarnes  bög 
sta  vaid  lemnades  uti  h.  exc.  grefve  Wachtmeisters  händer,  fann  sie- 
både  bäst  betyga  sina  egna  tankesätt  och  äfven  undanrödja  den  grann- 
lagenhet,  si. in  härvid  uppkommit,  ila  h.  exc.  nedlade  sina  ämbeten  och 
lemnade  den  första  rådsstolen  ledig. 

11.  exc,  som  alltid  behagade  hugna  och  hedra  mig  med  sin  ut- 
märkta grace  och  godhet,  täcktes  äfven  nu  anförtro  mig  icke  allenast 
sitt  beslut,  utan  äfven  att  därom  förekomma  konungen. 

Med  all  den  regret,  enskild  tacksamhet  hos  mig  naturligen  upp- 
väckte, sökte  jag  att  framföra  mitt  ärende:  men  fann  H.  M:t  myckel 
angelägen  att  afböja  detta  beslutets  verkställighet. 

Jag  återskickades  med  de  mest  förbindande  föreställningar.  J>e 
emottogos  med  all  den  sinnesrörelse,  som  vänskapen  lider,  när  den  icke 
fritt  kan  öfverlemna  sig  endast  A  t  sina  egna  känslor.  Det  svar,  mig 
uppdrogs  att  anmäla,  var  icke  det  som  önskades,  och  tvenne  särskilda 
gånger  fann  jag  mig  uti  samma  belägenhet.  Del  är  en  förlust  för  hi- 
storien, att  icke  allt,  som  härvid  föreföll,  blifvit  antecknadt ;  menjag  skulle 
mera  förebrå  mig  denna  underlåtenhet,  "in  jag  icke-  kände  samma  "skick- 
lighet hos  mig  att  författa  berättelsen,  som  jag  både  fann  och  erkände  uti 
beskickningarne,  och  hvarföre  jag  äfven  ofta  önskade  se  dem  uppdragas 
någon  annan,  da  h.  exc.  af  en  några  dagar  förut  åkommen  opasslighel 
icke  själf  kunde  muntUgen  med  konungen  afgöra  denna  angelägenhet. 

II.  M:t  sände  mig  tredje  gången  tillhaka,  da  jag  äfven  fick  etl 
egenhändigt  bref  att  öfverlemna,  och  när  jag  dagen  därpå  åter  hadi 
den  äran  att  uppvakta,  erhöll  jag  n.  exc:s  skrifvqjse  till  konungen, hvar- 
jämte   h.   exc.  muntligen  tillade,  att  da  des-  önskan,  ehuru  belede 


-   48  - 

med  flere  skäl,  syntes  så  mycket  strida  emot  H.  M:ts  afsigter  och  trod- 
des leda  till  förtydningar,  hvaraf  h.  exc.  likväl  icke  insåg  möjligheten, 
ville  h.  exc.  för  att  ännu  mera  ådagalägga  dess  undersåtliga  tänke- 
sätt, icke  för  detta  ögonblick  yrka  verkställigheten  af  sitt  beslut;  men 
förbehöll  sig  att  nästkommande  vår  få  däraf  göra  en  förnyad  anmälan 
och  att  då  icke  sakna  ett  nådigt  bifall. 

H.  M:t  var  väl  icke  härmed  fulleligen  tillfredsställd;  men  trodde 
sig  dock  böra  därvid  låta  bero.  Mig  blef  uppdraget  att  återbära  ko- 
nungens nådiga  försäkran  både  om  dess  bifall  och  dess  nöje,  ätt  åtmin- 
stone ännu  någon  tid  få  njuta  h.  exc:s  trogna  och  upplysta  råd,  så  uti 
rikets  allmänna  som  hofvets  enskilda  angelägenheter;  men  en  omsorg 
återstod  H.  M:t,  att  nämligen  i  någon  måtto  kunna  offentligen  förklara 
sina  sentiments  för  h.  exc.,  och  i  den  afsigten  vore  H.  M:t  ämnad  att 
tillägga  h.  exc  furstlig  värdighet,  lika  med  furst  Hessenstein;  men 
i  ovisshet  huruvida  sådant  kunde  instämma  med  h.  exc:s  eget  nöje.  fick 
jag  befallning  att  lata  h.  exc.  känna  konungens  tankar  därom. 

Då  jag  den  följande  morgonen  åter  uppvaktades  emottog  ii.  exc. 
mig  pa  nedra  våningen  uti  dess  grefvinnas  rum.  och  som  jag  följaktli- 
gen ej  länge  borde  uppehålla,  framförde  jag  i  möjligaste  korthet  livad 
mig  blifvit  anbefalldt. 

En  timme  därefter  fick  jag  emottaga  b.  exc:s  bilagda  biljett  'i.hvil- 
ken  jag  skyndade  mig  att  i  underdånighet  föredraga,  da  H.  M:t  i  an- 
ledning däraf  inställde  expeditionen  af  det  furstliga  diplomet. 

En  tid  därefter,  sedan  h.  exc.  återvunnit  sin  helsa  och  uppvaktat 
konungen,  behagade  H.  M:t  förtälja  mig  sin  tillfredsställelse  af  en  munt- 
lig konferens  med  h.  exc.  öfver  dessa  ämnen,  och  h.  exc.  förblef.  enligt 
sin  förbindelse,  uti  utöfningen  af  sina  ämbeten  till  den  16  Maj  det  på- 
följande atvr. 

*)   Jag  .   ati    min  hetsa   icke  tillåter  mig  i  underdånighel  uppvakta 

E.  M:t, 

Tackar  underdånigas!   för  E.  M:ts  nådiga  utlåtande,  så  skriftligen  som 

bal  ssofe  rel  i  i  aren  Schröderheim. 

K.  ai  : i    hoppas  jag  är  öfvertygad,  att  min  vördnad  och  kärlek  för  E.  M:1  varar 
till  min  död.    Jag  underkastar  mig  därföre  i  underdånighel  E.  M:t-  valbehag,  i  den 
fulla  förtröstan,  ati   E.  M:t   låter  mig  på  mina  gamla  da{ 
dom    njuta   del    tecken   af   E.    M:ts  nåd,  att  jag  med  glädje  må  kunna  si 

dödi  n  i  djupasto  underdånighet  etc. 

i  tilji  ii  en  i  iii  mig: 

Det  är  förlåtligt,  ati  jag  ej  sansade  mig  i  alll  i  en  så  kort  stund.    Boi 
ira  så  god  och  på  vederbörlig  or1  anmäla,»att  jag  ej  kan  annal  än  anse  som 

e låd,  "in   någon  fi  u   född,  Lefi  iker  dö. 

v, il.-  i  t  i.i\  e.  ö.  G. 


4'.' 

Grefve  Bjarne  var  ren  i  sina  afsigter,  oföränderlig  i  sina  tänke- 
sätt, saktmodig,  i  sin  religion,  i  sin  tillgifvenhet  för  konung  och  fäder- 
nesland oskrymtad  och  uppriktig,  följde  ärendena  med  en  oafbruten 
uppmärksamhet,  hade  en  fin  takt,  en  redig  urskillning.  När  han  L768 
distinguerade  sig  i  frågan  om  konungens  afsägelse,  följde  han  sin  öf- 
vertygelse;  nedlade  villigt  sina  ämbeten  i  Mars  månad  1772,  i  hopp  att 
därmed  bidraga  till  partiernas  komposition,  svarade  alltid  med  nit  ni<-r 
konungens  förtroende  och  saknade  del  utan  oro.  Vid  rådkamm 
bouleversement  lemnade  han  utan  svårighel  sin  plats. 

Grefve  Ribbing  dog  vid  den  tid  jag  börjat  omröra,  nämligen  vid 
slutel  af  ar  1783.  Om  någon  förtjenl  den  ärofulla  titeln  af  en  ärans  man, 
så  var  del  han.  Han  var  en  af  de  sällsynta  menniskor,  som  utan  stors 
kunskaper  och  utan  snillegåfvor  kunna  med  värdighet  pryda  st,. ra  äm- 
beten, och  vinna  högaktning  igenom  ett  allmänt  förtroende.  Hans  upp- 
förande vid  enkedrottningens  sista  sjukdom  och  efter  hennes  död  för- 
menar den  största  vördnad.  Jag  hade  tillfälle  att  då  sr  och  admirera 
honom  i  de  mesl  brydsamma  omständigheter  och  starka  scener.  Han 
dog,  verkUgen  saknad  af  konung  ©ch  allmänheten.  Jag  ville  önska  mig 
skicklighet  atl  författa  lians  äreminne,  och  jag  skulle  med  glädje  före- 
taga mig  detta  arbete. 

Grefve   von   Stockenström   var  en  alldeles  ovanlig  parvenu;  han 

lyckans  tillväxt  endast  nya  skyldigheter,  aldrig  frestelser.  Hans 
ämbetsförvaltning,  lians  oveldighet,  hans  ståndaktighet  i  tänkesätt  och 
uppförande  äro  allmänt  kända.  For  min  enskilda  del  glömmer  ;.■ 
drig  min  känsla,  då  han  dagen  etter  grefve  Forsens  arrest  kallade  mig 
till  sig,  meddelade  mig  sina  reflexioner,  gaf  mig  faderliga  råd,  samt  med 
rinnande  ögon  och  darrande  hand  lemnade  tnig  att  föredraga  sitt  af- 
skedsmemorial,  hvaraf  dock  konungen  länge  uppehöll  expeditionen. 

Grefve  Bielke  hade  i  sin  ungdom  fått  en  alldeles  skolastisk  upp- 
fostran, hvilken,  uppblandad  mod  intryck  af  stora  världen,  förorsakade 
hos  honom  de  kontraster,  hvilka  Likväl  förtjente  mindre  kritik  än  de 
ofta  flngo.  Han  var.  livad  man  med  ett  ord  kaliar.  en  honnéte  bomme, 
i  all  force  af  termen.    Hans  konversation  var  litet  chargerad;  men  hans 

épistolaire  elegant,  äfvensom  de  Qesta  af  hans  haranguer.  Han 
var  stolt  i  själen,  hastig  i  omdömet,  kanske  mera  hugad  än  danad  för 
affärer.  Driftig  och  applicerad,  underhöll  med  Säussure  korrespondans, 
och  tillbragte  större  delen  af  de  senare  aren  med  lektyr  alla  aftnar. 
Bonnet  var  för  honom  en  auctor  classicus,  qph  han  approfonderade  "Les 
erreurs  el   la  vérité",  en  bok,  som  man  att  begripas,  upphöjdes  och  be- 

Schrvdrrlieim,  Gutlaf  111.  \ 


-  50  - 

römdes  af  den  tidens  förnäma  mystici.    Hans  smärta  och  sorg  vid  hans 
sista  uppvaktning  hos  konungen  på  dess  sotsäng  förde  honom  i  grafven. 

Jag  bör  ej  förbigå  en  anekdot,  som  några,  men  ganska  få  perso- 
ner känna.  När  Plommenfeltska  konkursprocessen  föredrogs  på  Grips- 
holm, voro  grefvarne  Ribbing  och  Bielke  närvarande  uti  konseljen.  De 
hade  bägge  uti  rådet  yttrat  sig  i  faveur  af  Plommenfelt,  de  soutenerade 
äfven  med  allvar  samma  mening  uti  konseljen,  och  uti  den  lavasse  öf- 
ver  rådet,  hvarmed  H.  Maj:t  öppnade  dehbérationen,  fingo  de  frånvarande 
icke  ensamma  tort.  Grefve  Bielke  gick  genast  efter  konseljens  slut  i 
sina  rum,  grefve  Ribbing  till  bords,  men  kom  strax  efter  måltiden  upp 
till  mig,  gjorde  mig  några  reflexioner  öfver  livad  som  passerat,  och  för- 
troende att  jag  emot  aftonen  skulle  få  hans  afskedsmemorialer.  Jag  an- 
vände förgäfves  alla  möjliga  böner  och  tillsades  att  komma  till  honom 
i  hans  rum  efter  en  timme.  Jag  begaf  mig  till  grefve  Bielko  för  att 
underrätta  mig  om  hans  holsa,  då  han  icke  syntes  i  societeten.  Han 
var  mycket  rörd,  fann  af  konungens  särskilda  förbindelse)'  med  Plom- 
menfelt särskilda  anledningar  till  sin  ehagrin,  och  hade  redan  författat 
i  koncept  sitt  afskedsmemorial.  Ingen  af  mina  böner  hördes,  och 
innan  kl.  half  7  hade  jag  bägge  memorialen  i  mina  händer.  Bägge 
deras  excellenser  förblefVo  i  sina  rum. 

Om  aftonen  var  konsert.  Jag  gick  ner  mycket  sent,  och  kungen 
frågade  mig  en  passant,  om  jag  sett  grefve  Bielke,  men  han  frågade 
med  en  dédaigneuse  min,  som  gal'  mig  soupcon,  att  han  visste  hvad 
som  påstod  och  ej  ville  tala  därom.  För  att  likväl  lemna  allt  tillfälle 
därtill,  dröjde  jag  ända.  till  dess  konungen  retirerade  sig,  men  aldrig 
ett  ord  undföll  honom,  och  i  societeten  ville  jag  ej  komma  fram 
därmed. 

Andra,  morgonen,  sedan  jag  uppvaktat  deras  excellenser,  begaf  jag 
mig  till  konungen  och  föredrog  honom  memorialen  med  försäkran,  att 
jag  gjort  allt  mitt  möjliga  att  undvika  dem.  Konungens  surpris  be- 
viste, att  jag  misstagit  mig  qväilen  förut,  da  jag  trott  honom  åtmin- 
stone soupconnera  händelsen.  Konungen  uppstod  genasl  ur  sängen 
och  klädde  sig  med  mycken  inquiétude.  Variation  af  projekter  felade 
icke,  och  beslutet  blef  att  hålla  konselj  och  bada  därtill  bägge  her- 
rarne, utan  att  låtsa  om  någonting.  En  page  skickades  att  bada  dom 
men  återkom  med  svar  från  grefve  Bielke,  ati  ii.  exc.  ej  mådde  väl 
och  frän  grefve  Ribbing,  atl  Sehröderheim  vore  chargerad  af  hans  un- 
derdåniga ursäkter.  Denna  tour  var  allvarsam,  man  måste  prononcera. 
Levéen   afsades,   följaktligen  ingen  fråga  om  konselj.    Kungen  var  na- 


.-.1  - 

turligtvis   occuperad   med   posten;   men  jag,  t- 1 r x  i t_r« -  syndare, 
med  fullmakt  in  blanco  ati  göra  fred. 

Jag   infann   mig   försl    hos  grefve  Ribbing  och  var  så  lyck]  - 
icke  allenasi  beveka  honom,  man  äfven  att  förmå  honom  att  följa  mig 
till  grefve  Bielke,  där  utgången  länge  rar  ovise,  men  bl  -kan, 

sedan   man   tl<  r  reitererat  'len  reflexion,  att  saken  ej  v< 

affaire  d'état,  att  den  persons  réputation,  som  frågan  angick,  var  täm- 

équivoqu h   icke   förtgente   att   illustri  d  sådan  événe- 

ni. -nr,  att  när  en  domare  sagt  sin  mening,  vore  lian  ej  ansvarig  för 
pluraliteten,  och  att  hvad  som  undfallit  kungen  kund'-  förlåtas  ar  ett 
ögonblicks  hetta,  icke  ovanlig  hos  slägtlngarne  af  Wasahuset,  och 
hvaraf  man  visserligen  denna  gången  icke  önskat  eller  förmodat  en  så 
funeste  verkan.  Med  en  innerlig  glädje  débarrasserad  af  papperen,  rick 
få  till  kungen  med  goda  svar  och  att  anmäla  deras  excellenser. 
Grefve  Ribbihg  kom  genast,  grefve  Bielke  sedan  han  hunnit  kläda  sig. 
Alla  tre  blefvo  nöjda  med  hvarannan,  och  allt  gick  förbi  uran  någon 
sation  eller  uppmärksamhet  i  societeten. 

Grefve  Hermanson  hade  alla  förståndets,  snillets  '»-ii  själens  för- 
delar med  alla  hjärtats  fel.  Lyckan  gaf  honom  tillfållen  art  étalera  de 
förra,  och  hans  poltroneri  hindrade  honom  art  skada  med  de  senare. 
Hans  ärelystnad  underhöll  hans  arbetsamhet;  hans  talegåfva,  hans 
akrif-  och  arbetsmetod  voro  förträffliga.  Han  var  afinable  i  tung.':  _ 
men  hans  saillier  voro  alltid  marquerade  au  coin  do  la  méchanc 

Grefve  Beck-Frhs  har  alltid  förefallit  mig  karikatyr  af  en 

homme  de  qualité,  ehuru  han  verkligen  är  det  af  alla  titlar  i  världen. 
Han  förenar  mod  flere  goda  egenskaper  och  mänga  insigter  en  ovanlig 
drift  orh  lätthet  i  begrepp,  omdöme  och  arbetssätt  Han  var  vänfast 
emot  sina  vänner,  gärna  deras  protecteur,  tgente  dom  stundom  Ii- 
rättvisan-  bekostnad.  Han  piquerade  sig  af  Adolf  Fredriks  intåmité  och 
atr  hafva  varit  hans  maquereau. 

Grefve  Schwerin,  grefve  I' .  friherre  Wrangel,  friherre  Falken- 
gren och  grefve  Falkenberg  egde  alla  do  meriter  uti  do  tjenster, 
kliidr.   uti   sina  tänkesätt  för  konung  och  fädernesland,  -  dem 

värdiga   både   af  samtidens   och   eftervärldens  högaktning'    De    gingo 
mod  äran  en  jämn  väg. 

Grefve   Schwerin  tog  döden  i  sin  tjenst.    Sedan  de  70  uttolkare 
funnit  uti  enkedrottningens  biljett  vid  kronprinsens  födelse  sådan; 
nior,  som  -ai  te  henne  i  jämförelse  med  Rodogune  (som  man  da  sett),  skio- 
kades  grefve  Schweiin  till  Fredrikshof  att detomnera Hennes Maj:ts  till- 


-  52  - 

ämnade  besök.  Han  mötte  henne  vid  den  säkallade  grefve  Magni  träd- 
gård, i  slutet  af  Storgatan  på  Ladugårdslandet,  och  åkte  tillbaka  på 
fotsteget  af  hennes  vagn,  då  han  ej  vågade  lämna  henne  utur  ögna- 
sigte  eller  till  egna  reflexioner.  Han  förkylde  sig  och  dog  kort 
därefter. 

Baron  Falkengren  hade  verkligen  många  briljanta  egenskaper  och 
ett  godt  hjärta.  Han  var  aldrig  initierad  i  konungens  intimité,  tvärtom, 
deras  termer  med  hvarannan  voro  sällan  rätt  goda:  men  när  konungen 
midsommarsafton  1788,  samma  dag  han  embarquerade  för  att  resa  till 
kriget,  kom  uti  rådkammaren,  mötte  honom  riksrådet  Falkengren,  som 
då  länge  varit  sjuk.  "E.  Maj:t"  —  sade  han  —  "jag  har  låtit  bära  mig  hit 
för  att  fä  taga  afsked  af  E.  Maj:t  och  beklagar,  att  jag  ej  får  följa  E.  Maj:t. 
Min  svåra  sjukdom  är  mitt  enda  förhinder,  mina  år  eller  den  emploi, 
E.  Maj:t  kunde  täckas  gifva  mig,  skulle  icke  hindra;  men  nu  får  jag  blott 
följa  E.  Maj:t  med  hjärtliga  välsignelser". 

Grefve  Falkenberg  förenade  i  sin  person  flere  ämbeten,  alla  med 
värdighet,  rättvisa  och  rent  nit,  samt  förestod  såsom  riks-kansliråd 
flere  gånger,  under  grefve  Scheffers  frånvaro,  utrikes  ärendena. 

Jag  talar  ej  här  om  grefve  Axel  Fersen,  efter  jag  flerestädes  fin- 
ner därtill  så  många  tillfällen. 

Furst  Hessenstein  entrérar  vill  ej  för  mycket  uti  affärerna.  Han 
är  född  med  stora  qvaliteter,  och  han  har  med  mycken  nytta  odlat 
dem,  men  synes  negligera  deras  bruk.  efter  de  ej  kunna  lysa  pä  en 
tron.  Singulier  i  lefnadssätt,  i  arbeten,  i  nöjen  och  nycker,  är  han  dit 
äfven  i  societeten,  men  tillika  högst  aimable.  De  pretentioner,  han  for- 
merat i  anseende  till  sin  börd,  hafva  mycket  långsamt  och  icke  full- 
kombge-n  blifvit  gällande.  Innan  han  blef  riksråd,  fick  han  ej  köra  in 
på  borggården  och  nyttjade  därföre  aldrig  annan  voiture  än  hyrvagn. 
Sedan  han  kallades  därtill,  ville  han  aldrig  bära  namnet  däraf.  Råds- 
titeln  och  grefvenamnet  voro  gemensamma  med  sa  mänga  andra.  Han 
ville  nödvändigt  hafva  en  distinktion,  och  dim  kunde  han  da  ej  vinna 
utan  att  förklaras  för  furste,  sedan  han  länge  varit  det  af  heliga  ro- 
merska riket. 

Saken  var  väl  ny,  men  fann  kanske  just  därigenom  mindre  svå- 
righeter. Flere  lågo  i  sättet  till  verkställigheten.  Kung  Fredrik  v: 
'■ii  Wasa,  icke  infödä  eller  vald  konung;  han  var  pmttrad  på  natio- 
nen af  en  prinsessa,  som  usurpBrat  tronen  med  oförrätter  åt  Holsteinska 
linset  och  gifl  sig  ulan  alt  en  gång  vara,  skapad  till  äktenskap  af  na- 
turen.   En  sådan  konungs  oäkta  afkomma  hade  man  svårt  att  upphöja 


-  63  - 

i  ill  en  övernaturlig  värdighet    Axel  Oxenstierna  hade  dessutom  redan 

i  sin  tid  bevisat,  att  etl  svenskt  riksråd  icke  kunde  gifva  någon  tysk 
furste,  icke  en  gång  en  regerande,  företräde  för  sig;  men  del  var  nyt- 
tigt att    multiplicera   de  högre  gracerna,  roligt  att  göra  en  furste,  och 

ett    mera   tgenligt  subjekt  kunde  ej  finnas.    Berättelsen  alla  nego- 

ciationer  i  detta  ämne,  all  médiation  af  baron  Taube,  allt  mitt  ränn 
fram  och  tillbaka  m.  m.  skull. •  verkligen  göra  en  liten  pjes  för  sig  själf. 

Själfva  frågan  blefafgjord;  men  ötulaturet,  hjälp  evige  Gud!  Förul 

hade  det  heliga   r erska  rikets   furste  slukat  alla  de  andra  titlame; 

därvid  skull.'  det  äfven  nu  förblifva,  och  den  svenska  furstliga  titeln 
intaga  den  förra  grefligas  ställe.  Det  kunde  väl  sa  vara,  men  da  blef 
det  sa  k.wi  det  fick  ej  hjälpa;  men  det  värsta  var,  att  fursten  be- 
gärde  bota    Bögbom -b    Ew.   Durchlaucht.     Det    senare    afhjålpte 

språket,  och  tyska  härligheten  var  .an.. t  en  god  smak.  Eögbome 
kund.'  omöjligen  beviljas,  ty  Deras  Kongl.  Bögheter  tilltalas  och  till- 
skrifvas  un. I. t  samma  titel.  Högvälborne  kund.'  .'.i  antagas,  ty  så  heta 
grefvarne.  Jag  uppfann  ändtligen  det  förslaget  af  hög-  o.-h  välborne; 
där  kunde  hög  dragas  till  välborne,  men  också  till  borne,  och  därvid 
fick  det  förblifva;  nan  innan  furstliga  diplomet  utfärdados,  blefuti  pro- 
tokollet och  handlingarne  intagen  en  försäkran  eller  reservation  för 
grefvarne  Brahe,  Lewenhaupt,  Oxenstierna  af  Korsholm  o. -b  Wasa.  De 
la  Gaidie  och  Stenbock  om  förvarande  af  deras  företräden,  hvartill  ko- 
nungen med  egen  band  författade  ingressen.  När  sedermera  förfråg- 
ningar inkommo  ifrån  kollegier  och  publika  verk  angående  furstens 
titulatur,  skickade  jag  .lem  till  kungen,  som  da  kamperade  i  Skåne, 
och  jag  bilade  rillika  gamla  tidens  courtoisier  till  hertig  Adolph  Johan, 
bvarpa  jag  fick  lians  svar,  dateradt  Eerrevadskloster  den  3  Juni  L785  I. 

Grefve  Sven  Bunge  egde  mänga  både  goda  och  respektabla  egen- 
skaper, isynnerhet  kanske  på  hjärtats  vägnar.  Som  ambassad-sekrete- 
rare i  Paris  både  han  grundat  sin  attachement  för  grefve  Scheffer,  som 
var  bans  idol,  och  därifrån  härledde  sig  hans  intimité  med  Liljen- 
crantz. Uti  sammanlefnaden  både  han  mycken  belefvenhei  och  um- 
gängesvett, mera  än  någon  verklig  agrément.  Han  berättade  artigt 
men  långt,  talte  bra,  men  oupphörligt,  var  hofvet  alltid  foljaktig.  Uti 
affärer  var  han  allt  for  gärna,  men  lade  själf  aldrig  handen  vid  arbeti  i. 
Han  fjäskade  obeskrifiigen  och  hade  en  air  att  hisna  äfven  vid  baga- 
teller;   men  ban  var  varm  föl"  sitt  fädernesland    for  sin  kung.  sina  väu- 

•i  Se  längre  fram  bland  författarens  brefvexling. 


-  54  - 

ner  och  underhafVande.  Som  förman  kunde  han  aldrig  berömmas  nog, 
ty  för  sina  underhafVande  bar  lian  les  entrailles  d'un  pére.  Man  be- 
skyllde  honom  att  icke  alltid  mena  livad  han  sade;  men  för  min  del 
gjorde  jag  aldrig  erfarenhet  däraf.  Han  hedrade  och  beviste  sin  karak- 
ter uti  sin  refus  af  högsta  ombudsmannens  blåa  band  och  af  sitt  för- 
hållande vid  Gefle  riksdag. 

Friherre  Fredrik  Sparre  är  ännu  på  scenen,  men  förmodligen  nära 
en  dénouement.  Igenom  stilla  dygder,  vänligt  bemötande,  kärlek  för 
vitterhet  och  konster  samt  mycken  benägenhet  att  tjena  och  hjälpa 
människor,  egde  han  länge  mycken  kärlek  och  förtroende.  Han  för- 
trycktes i  den  mån  han  upphöjdes.  Man  kan  säga  om  honom,  att  lyc- 
kan med  de  största  tjenster,  hon  kunnat  göra  en  svensk  man,  förföljt 
både  hans  tranquillité  och  reputation.  Med  erkänsla  af  det  oinskränkta 
förtroende,  lian  snart  i  20  ar  eller  till  1792  mig  bevisat,  och  af  en  där- 
uti  grundad  tillgifvenhet,  önskar  jag  att  se  hans  öfriga  lefhad  lycklig 
och  hans  åminnelse  hedrad. 

Grefve  Johan  Gabriel  Oxenstjerna,  kan  jag  omtala  honom?  Bör 
den  ungdomsvänskap,  hvarmed  han  omfamnat  mig,  hindra  mig?  — 
Nej!  om  en  gång  dessa  rader  falla  i  allmänhetens  omdöme,  skall  mitt 
omdöme  då.  om  icke  förr,  vinna  Infall.  Vid  läsningen  af  hans  arbeten 
skall  eftervärlden  förtjusas  till  undran  för  hans  snille  och  kärlek  för 
hans  hjärta.  Gustaf  111  tecknade  honom  vid  instiftningen  af  Svenska 
Akademien,  när  han  omtalte  behagen  uti  dess  naturliga  ömhet,  dess 
kända  fromhet,  dess  umgängesssätt.  Denne  store  kännare  af  männi- 
skors hjärtan  och  deras  egenskaper  har  intygat  grefve  Oxenstiernas 
värde,  då  han  i  honom  valde  en  vän.  som  ofta  egde  hans  ömmaste  för- 
troende, och  till  hvilken  han  efter  smärre  förefallande  rupturer  alltid 
återkom,  och  när  han  upphöjde  honom  till  de  högsta,  de  vigtigaste 
ämbeten  både  i  sitt  rike  och  sitt  hof. 

Men  grefve  Oxenstierna  var  född  uti  otid  och  tillhörde  icke  det 
tidehvarf,  hvaruti  han  lefde.  Hans  snille  var  för  mycket  upplyftadt  för  att 
fästa  uppmärksamhet  vid  lappri,  och  hans  själ  för  ädel  att  vänta  eller 
brunnas  oförrätter.  Han  ville  bibehålla  sin  konungs  hjärta  i  dess  med- 
födda mildhet,  när  andras  omsorger  syftade  på  dess  förhärdande.  Han 
saknade  styrkan  af  den  konsideration,  som  en  ärfd  förmögenhet  gifver 
börden,  och  han  erfor  däraf  alla  ölägenheter.  Om  Gustafs  minne lastasi 
skall  nödvändigt  tillika  grefve  Oxenstiernas  tillgifvenhet  för  honom 
förklaras  för  smicker:  men  grefvens  äreminne  öfver  konungen  skall 
hämna  dem  bägge. 


Man  liar  förebrått  honom,  att  han  icke  gjort  Bina  egenskaper  med 
mycket  arbete  nyttiga;  men  får  jag  fråga:  når  skulle  han  göra  det? 
När  hafVa  snillen  af  hans  rang  kunna!  fästas  vid  renskrifning?  När  han 
var  tjänstgörande  i  presidentskontoret,  drefs  arbetet  som  på  en  verkstad, 
och  själfva  verkmästaren  gjorde  allt  hvad  han  kunde  att  dégoutera 
en  yngling,  uti  hvilken  han  kanske  'ominerade  en  successor.  Uti 
kanslikollegium?  Var  där  någonsin  någonting  att  uträtta?  Jag  var  le- 
damot där  i  ti"  år  och  imder  vakansen  af  de  högre  ämbeten,  efter 
Benzelsyemas  död,  ordförande;  men  jag  fann  aldrig  anledningar  till 
stora  Baker.  Som  premier-minister?  Han  hade  ansvaret  däraf  under 
tider,  <la  rikets  både  ut-  och  inrikes  ställning  hindrade  alla  stora  pla- 
ner, under  det  att  Toll  och  Armfell  antingen  delade  eller  sletos  om 
väldet,  och  ämbetet  var  deladt  mellan  honom  och  en  herre,  hvilken 
lynne  och  karakter  lika  mycket  åtskilde  från  honom,  som  vänskapen 
förenade  dem.  Jag  ville  önska  mig  Plutarchi  jämförelsegåfva  för  att 
hedra  dem  bägge,  och  förklara  bägges  administration  uti  sin  kontrast. 
Jag  anmärker  blott  hår,  att  baron  De  Geer,  mera  stolt,  mera  fier,  mera 
indifferenl  om  medlen  och  omdömet,  kanske  hördes  hellre  af  en  ko- 
nung, som  icke  alltid  gillade  de  hinder  för  sina  projektor,  hvilka  väl- 
mening och  längre  erfarenhet  kunde  framställa.  Som  riksmarskalk 
hann  han  att  uträtta  något,  innan  en  ny  konjunktur  gjorde  honom 
inaktiv? 

Grefve  Carl  Axel  Wachtmeister.  Vis  å  vis  af  honom  möter  mig 
en  del  af  de  hinder  för  min  berättelse,  hvilka  jag  bekant  relativt  till 
de  tvenne  sistnämnda  herrar:  men  jag  afskräckes  ej  däraf.  Denne 
herre  har  en  ädel  höghet  i  själen,  ert  säkert  omdöme,  mycken  varsam- 
het i  allt  sitt  förhållande,  en  orubblig  intégrité  i  ämbetet;  han  är  glad 
i  umgänget»  kall  men  icke  hård,  sparsam,  men  vällustig.  En  alldeles 
ovanlig  lycka  förstörde  icke  hos  honom  lugnet,  hvarken  i  hans  sjal 
eller  hans  vandel.  Uti  rikets  högsta  ämbete  har  han  öfverlefvat  ovän- 
tade hvälfningar,  grymma  händelser.  Utan  verkliga  förtjenster  hade 
lian  val  där  icke  kunnat  förblifva  oärad.  Man  har  beskyllt  honom  att 
harva  haft  för  mycken  uppmärksamhet  till  konungens  önskan,  att  icke 
nog  hafva  satt  siu-  emot  förslagen  och  med  sitt  anseende  hindi-at fram- 
gången, atr  han  icke  nedlagt  sina  ämbeten  redan  1789  och  därigenom 
sökt  atr  saiivera  sitt  stånd  m.  m.  Frågar  jag  blott  min  personliga  till- 
gifvenhel  för  grefve  Wachtmeister,  så  hade  jag  önskat  det  .sista:  men 
som  medborgare,  och  ännu  mera  som  undersåte,  hade  jag  bort  beklaga 
det.     Då    man   betraktar  grefven  som  domare,  bör  man  tillika  anse  ho- 


-  56  - 

nom  som  minister  och  homme  cVétat.  Der  är  olyckligt  om  tidernas 
omständigheter  icke  tåla  lagens  bokstafliga  tillämpning:  men  de  för- 
tjäna alltid  konsideration,  och  "salus  populi  suprema  lex  esto".  Tilläggom 
härvid  den  anmärkning,  jag  ofta  gjort  öfver  svårigheten  för  människor 
att  finna  med  visshet  det  ögonblick,  da  allmänna  förbindelser  upplösa 
de  enskilda. 

Grefve  Carl  Bonde  egde  fiere  egenskaper  än  lian  nyttjade:  var 
en  vördnadsvärd  man  i  karakteren,  i  ämbeten,  ilefhaden;  egde  mycken 
lärdom,  talte  med  färdighet  de  flesta  europeiska  språk,  skref  förträffligt, 
särdeles  fransyska,  använde  väl  en  stor  förmögenhet,  men  tycktes  uti 
utseendet,  ehuru  det  var  fördelaktigt,  marquera  en  timidité,  som  han 
likväl  icke  hade  i  själen.  I  alla  tider,  i  alla  länder  hade  han  prydt  de 
högsta  äreställen. 

Grefve  Creutz.  Denna  ovanliga  människa  fordrar  en  särskild 
tafla  och  hans  egen  konst  vid  målningen.  Då  jag  här  nämner  honom, 
sker  det  endast  i  relation  till  hans  ämbeten,  och  jag  bör  dä  anmärka, 
att  han,  kallad  till  premier-minister,  återkom  till  fäderneslandet  liksom 
till  en  ny  värld,  för  honom  alldeles  obekant.  Han  fann  där  två  å  tre  gamla 
vänner;  men  en  hel  ny  generation  var  uppgången.  Han  admirerade 
mera  än  han  kände  sin  konung,  han  öfverhopades  af  affärer,  af  hvilka 
alla,  undantagande  utrikes  ärendena,  voro  för  honom  främmande. 
Många  sökte  att  gömma  sig  och  sina  försök  under  skuggan  af  hans 
namn.  Hans  administration  varade  endast  tvenne  ar  och  några  må- 
nader, af  hvilka  konungen  passerade  hälften  utom  riket.  Hvad  skulle 
han  då  hinna  uträtta? 

Hans  utrikes  förrättningar  göra  honom  äfven  så  berättigad  till 
ett  rum  ibland  fäderneslandets  förtjente  män,  som  hans  personliga 
egenskaper  till  deras  vördnad  och  saknad,  hvilka  han  hedrat  med  för- 
troende och  vänskap.  Han  tjuste  sjelfva  afunden.  lian  undgick  allt 
tadel  och  dog,  sörjd  äfven  af  dem,  som  icke  kände  honom.  Konungen 
älskade  honom;  men  vid  sin  återkomst  fann  konungen  grefve  Creutz 
adorerad,  alla  människor  adresserade  sig  honom,  många  åberopa  sig 
hans  löften,  alla  hans  protektion.  Grefve  Creutz  såg  däruti  en  glädje, 
kände  ingen  vanité  däraf,  och  bredde  ingen  hemlighet  däröfver.  Frusta 
dagen  konungen  efter  hemkomsten  åt  middag  på  Drottningholm,  tog 
han  mig  med  sig  efter  måltiden  på  den  vanliga  första  eftermiddags- 
promenaden till  La  Roche  Galtare  och  sade  mig  rent  ut  sitt  missnöje, 
att  finna  grefven  rhomme  du  jour.  Jag  gjorde  den  explikation,  som 
var  den   enda   sanna  och  naturliga;  men  grefven  måste  erfara  föränd- 


ringen  på  ett  ganska  sensibelt  sätt  uti  åtskilliga  af  sina  göromål. 
Denna  köld  hade  dock  en  snar  öfvergång  glömmom  likväl  icke  emel- 
lertid, att  Toll  var  och  förblef  salig  grefvens  bete  tioire.  Giefve  Creutz 
har  själf  gjorl  sin  odödlighet,  och  utom  det  äreminne,  hans  tji 
beredde  honom,  kan  lämpas  på  honom:  BCui  Musa  vetat  mori". 
"Tn  vero  felix,  Agricola,  non  vitaa  tantöm  claritate,  sed  etiam  opportu 
nitaic  mortis". 

Baron  Malte  Ramel  både  allting  för  sig.  men  sig  själf  emol  sig. 
Konungens  förtroende,  allmän  högaktning,  vänners  tällgifvenhet  för- 
tjente,  vann  och  behöll  han  med  alla  de  berömvärda  egenskaper,  som 
pryda  och  utmärka  en  värdig  rådsherre  och  en  ädel  människa  Sällan 
liar  fii  människokropp  herbergerat  en  renare  själ.  Han  hade  courage 
d'esprit  i  affärer,  men  älskade  ej  att  följa  dem.  Han  misstrodde  sig 
själf,  ända  till  sin  helsa.  Han  tgente  och  emottog  purpurn  endast  för 
att  uppfylla  sin  faders  önskan  och  lemnade  den  med  innerligaste 
glädje.  Uti  sina  beskickningar  till  främmande  hof  har  han  bevisat  sin 
skicklighet,  uti  rådkammaren  och  konseljerna  sin  karlek  för  rättvisan, 
för  konung,  lag  och  medborgare.  Hans  grefvinna  gjorde  hans  timliga 
lycksalighet.  Ma  de  länge  njuta  hvarannan  och  sina  dygders  belöning 
uti  sällheten  af  sitt  lugn  och  deras  glömska,  som  ej  högakta  dem. 

Friherre  Emanuel  De  Greer  var.  som  jag  redan  sagt.  stolt  och 
fler,  icke  utan  ett  mödernearf  i  humeuret,  menickeatan  flere  och  stora 
meriter.  Han  vinner,  som  man  säger,  uppå  att  blifva  känd.  Han  hade 
mycken  och  nyttig  lektyr,  mycken  kännedom  af  världen,  mycken  vidd 
i  spekulationer,  mycken  väldighet  uti  uppförandet,  mycket  förakt  för 
intriger,  mycken  ståndaktighet  i  beslut,  ihärdighet  i  deras  verkställig- 
het och  beständighet  i  vänskap  och  tållgifvenhet.  Hans  beskickning 
till  Haag  gör  hans  minne  heder:  lians  negociationer  voro  vigtiga  och 
blefvo  nyttiga  De,  som  klandra  honom,  böra  ihagkomma,  att  han  flere 
ar  varit  utur  affärerna,  da  han  hastigt  återfördes  till  dem  och  till  flere, 
än  livarvid  han  tillförene  lagt  handen.  1  karakteren  hade  han  med 
konungen  en  stor  sympati,  men  kanske  var  det  just  den.  som  gjorde 
deras  skiljsmåssa.  Baron  De  Öeer  tyckte  sig  förese  rådkammarens 
fall,  han  fann  anledning  till  enskildt  missnöje  uti  sin  svågers,  grefve 
Fr.  Löwenhjeinis.  flyttning  ifrån  Berlin  till  Haag,  och  nedlade  sina  äm- 
beten. <>m  baron  Armfeit,  efter  sitt  föregifvande,  öfvertalte  konungen 
att  kalla  haron  De  Geer  i  rådet  for  att  därmed  captivera  hans  bror  till 
riksdagen,  sa  har  den  senaree  förhållande  visat  att  kalkylen  varit  lika 
falsk,  som  efter  all  anledning  berättelsen  var  det. 


-  58  - 

Friherre  Fredrik  Ridderstolpe  var  öfverkammarherre  och  blef 
riksråd  för  att  göra  den  förra  platsen  ledig.  I  den  var  han  nyttig,  i 
bägge  välsinnad.  Efter  allt  mitt  begrepp  en  hederlig  man  och  god  med- 
borgare. 

Grefve  Carl  Wilhelm  Diiben  Lära  ganska  fa  människor  hafvanog 
känt  för  att  med  visshet  beskrifva.  Hans  insigter,  smak.  vitterhet 
och  amabihté  gjorde  honom  till  favorit  hos  Lovisa  Ulrika.  Han  var 
med  heder  minister  i  Petersburg,  med  mycken  försigtighet  hofkansler 
nnder  partiernas  raseri,  med  ombytlig  lycka  president  i  kainrnarrevi- 
sionen,  med  mycken  tranquillité  riksråd  och  en  rid  ä  la  tete  af  utrikes 
ärendena.  Han  var  slug,  fin,  kall.  vänlig,  förekommande,  alltid  glad, 
ofta  i  tryckande  behof,  men  reglerade  slutligen  sina  artärer  igenom  arf. 
hushållning  och  extra  förmaner,  dem  kungen  beviljade. 

Grefve  Fredrik  Ulrik  von  Rosen  var  en  politisk  markschreier, 
partikassör  och  hableur;  egde  han  någon  skicklighet  for  intrigen,  visst 
icke  för  stora  operationer  eller  affärer.  I  qualité  af  baron  Ruuths  svär- 
far blef  han  riksrad  1788,  och  i  qualité  af  frondeur  hade  lian  8  måna- 
der därefter  fått  sin  demission,  om  han  ej  begärt  den. 


Sedan  den  dristigheten  öfvergått  mig,  att  med  sä  mycken  frihet 
tala  om  de  herrar,  hviika  under  konung  Gustafs  regering  innehaft  rads- 
värdigheten,  må  jag  äfven  yttra  mig  öfver  de  män.  hviika  frän  1783 
till  1788  antingen  haft  någon  inflytelse  uti  affärerna,  eller  varit  af  ko- 
nungen nyttjade  däruti. 

Baron  Taube  har  jag  redan  tecknat  och  tror  mig  ej  önska  mitt 
fädernesland  ondt,  om  jag,  oaktadt  all  hans  egoism  och  retande  köld. 
önskar  att  han  ännu  en  gång  ma  blifva  employerad  i  dess  tjenst. 

Baron  Gustaf  Ehrensvärd  var  redan  i  Berlin  innan  denna  tiden. 
Hans  influeiice  i  affärer  var  efter  mitt  begrepp  aldrig  af  betydenhet. 

Generalamiralen  Trolle  var  en  värdig  elev  af  den  store  Ehren- 
svärd. Han  var  öppen,  uppriktig,  généreux,  såg  sakerna  i  stort,  all- 
varsam, men  belefvad.  Hans  ämbetsförvaltning  gjorde  honom  heder 
och  ökade  tillika  konungens  både  makt  och  anseende.  Han  hade  en 
makalös  drift,  redigt  begrepp,  kunskaper  och  erfarenhet.  Vid  ko- 
nungens första  besök  i  Hyssland  var  han  fötjaktig.  Kejsarinnan  di- 
stinguerade   honom  vid  alla  tillfällen,  och  under  en  souper,  da  hon  al- 


-  59  - 

drig  satt  till  bords,  hadehoi  -  konversation,  s  '  bakom 

hans  stol,  själf  tagit  ett  glas  af  bordet,  slagit  däruti  champagnevin  och 
titerat  honom.    Generalamiralen,  sedan  hanutbedi  -  Iricka 

hennes  skal.  begärde  att  få  behålla  glaset  till  åminnelsi 
ära.    Kejsarinnan   ryckte  del  tillbaka,  fällde  det  liksom  af  våda 
v. 't   och   sade  honom,  att  hon  önskade  få  lemna  en  mindre  fragi 
venir  af  sina   tänkesätt.    Han-  nya  adelskap,  ty  fadren  blef  adlad  för 
hans    skull,   medförde   väl   någon    incongruité   för  hans  höga  än 
men  som  kommendör  flyttades  han  i  riddarklassen.    Man  rådde  honom 
atr  skrifva  sig  blott  Trolle  och  ej  af  Trolle,  som  han  i  början  af  mode- 
intagit,   och   sedan   kunde  man  snart  räkna  honom  till  de  gamla 
Trollar.    Han  dog  i  sina  bästa  år  1783  och  succederades  af 

Grefve  Ehrensvärd,  hvilken  likväl  då  endast  fick  titel  af  öfver- 
amiral.  Hans  geni  är  allmänt  kändi  och  respekteradt,  hans  kunskaper 
mänga,  hans  vandel  uran  fläck.  Bataljen  i  Svensksund  och.flere  hans 
förrättningar  bereda  han.-  minne  en  heder,  som  ».i  förringas  af  lian-  öden. 
Statssekreteraren  von  Carlson  hade  all  möjlig  förtjenst  af  ord- 
ning och  arbetsamhet  och  många  qvaliteter,  som  gjorde  honom  älskad  af 
sina  vänner;  men  han  prevenerade  '-i  okända  i  sin  furman.  Konungen 
hade  mycken  vänskap  för  honom,  men  efter  1786  års  riksdag  supplan- 
terades  han  af  Lagerbring. 

ssekreteraren  Fram-  var  en  träl  i  sitt  arbete,  löjlig  i  sin  va- 
nité,  important,  hög,  men  glad  och  aimable  med  sina  vänner.  Han 
följde  kungen  på  dess  utrikes  resor,  stretade  länge  med  bekymmer  af 
yttersta  behof,  fick  dem  slutligen  ganska  väl  uppfyllda  vid  ryska  fre- 
den och  andra  föregående  tillfällen  tillsammanlagda  och  —  blef  ji 

olycklig. 

Jag  Qämner  icke  general  Wrangel,  som  öfversköljde  oss  i  bränn- 
vin och  brände  upp  sm  egen  reputation;  icke  alla  människors  v.- 
neral  Klingsporre,  hvilken  hade  lika  facilité  för  alla  roler  och.  osäker 
om  sin  genre,  repeterade  dem  alla;  icke  några  kommande  och  gående 
projektmakare,  hvilka  antingen  voro  blott  komparser,  eller  stego  som 
raketer,  lyste,  smällde  och  kreverade.  Jag  talar  icke  om  grefve  Munck; 
lian  var  dömt  sig  själf.    Men  general  Toll  återstår  mig. 

Jag  måste  vidröra  honom,  men  jag  skall  vara  korr  och  i>illiur. 
Han-  Lefnad  smakar  äfventyr:  han  böljade  med  att  vara  underofficer 
vid  flere  regementen,  blef  sedan  vice  håradshöfding,  hade  domareför- 
rättningar och  blef  därefter  öfverjägmästare.  Det  allmänna  rykte,  art 
han  vid  lTiiö  ars  rik-^laiz  stal  en  del  af  Mössornas  kassa,  har  jag  aldrig 


-  60  - 

trott.  Vid  1772  års  revolution  under  den  rörelse,  som  skulle  göras  i 
Christianstad,  behöfdes  en  suffleur  åt  Hellichius.  Man  tog  Tollen  och 
ackorderade  med  honom  i  ett  för  allt,  och  med  förbehåll  af  inga  vidare 
pretentioner,  om  100,000  daler  kopparmynt;  dem  fick  han  af  grefve 
Carl  Scheffers  egen  hand,  som  själf  flere  gånger  försäkrat  mig  härom; 
men  under  det  att  han  då  var  i  Stockholm,  gaf  drottning  Lovisa  Ul- 
rika på  rikssalen  i  Stockholm  den  fameusa  representationen  af  Zaire.  Uti 
den  lilla  pjesen:  "Solen  lyser  för  hela  världen",  som  gafs  vid  samma 
tillfälle,  ville  grefve  Carl  Fersen  nödvändigt  visa  en  gammal  skånsk 
officer,  ett  original.  Jag  tror  han  hette  Schreiber.  Tollen  apade  ho- 
nom i  perfektion,  tog  hans  rol  och  spelte  sig  därefter  småningom  in  i 
societeten,  gick  in  i  arméen  som  major,  blef  admitterad  till  kungens  dag- 
liga societet  och  spelparti.  Konungen  spelte  den  riden  hazardspel,  och 
Tollen  led  ej  därvid. 

I  suitema  af  en  verklig  eller,  som  mången  tror  (jag  suspenderar 
därom  mitt  omdöme),  imaginerad  disgråce.  företog  han  en  utrikes  resa, 
men  återkom  med  nya  krafter.  Riksrådet  baron  Carl  Sparre  nyttjade 
honom  uti  sin  militära  detalj,  hvilken  Toll  sedan  af  erkänsla  fråntog 
h.  exc.  och  tillegnade  sig  själf.  Den  enskilda  societet,  hvaruti  kungen 
den  tiden  lefde,  skingrade  han,  lierade  sig  intimt  med  Muncken,  som 
hade  nytta  af  att  tjena  honom,  men  icke  förstånd  att  skada.  Han  själf 
blef  öfverste  för  Södra  Skåningarne,  fick  hela  militära  detaljen,  sin  egen 
bureau,  hans  förslager  approberades  alltid,  han  gjorde  nya  planer  till 
likets  defension  med  kullkastande  af  Gustaf  Adolfs  och  alla  senares* 
Statskontoret  måste  honorera  nans  reqvisitioner.  Lagerbring  och  Otto 
Wrede  blefvo  hans  instrumenter,  adjutanter  felade  honom  icke.  Han 
bedrog  kungen  att  göra  17S6  års  riksdag,  hade  ej  förstånd  att  föra  den, 
allting  gick  förloradt;  men  han  sade  vid  alla  tillfällen:  "Det  år  bra, 
just  så  bör  det  gå".  Vid  slutet  af  riksdagen  sökte  han  en  explikation 
med  grefve  Fersen,  hvaruncler  han  hade  en  propos,  som  h.  exc.  flere 
gånger,  men  aldrig  utan  indignation,  repeterat  mig,  nämligen:  "Jag 
trodde  att  Eders  Excellens  och  hvar  välsinnad  man  skulle  tacka  mig, 
som  beredt  med  denna  riksdag  ett  tillfälle  för  konungen  att  finna,  huru 
litet  älskad  han  är,  huru  han  bedrages  af  smickrare,  huru  han  miss- 
tager sig  om  medlen,  och  huru  osäker  hans  makt  är''.  Han  var  väl 
förnämsta  orsaken  till  grefve  Ulrik  Scheffers  retraite,  han  renvoyerade 
Liljencrantz  och  procurerade  baron  Ruuth  dess  plats.  Han  var  i  bör- 
jan en  declarerad  fiende  af  Armfeit;  men  då  han  ej  kunde  imdanrödja 
honom,  förstodo  de  sig  med  hvarannan. 


-  61  - 

ll.iii  var  tii  af  de  ta  människor,  som  förmådde  att  gifva  kungen 
större  begrepp  om  siD  person,  än  han  förmente,  lian  fick  influence  i 
alla  affärer,  äfven  i  de  ministeriella,  blef  konungens  första  general- 
adjutant, ledamot  i  krigskollegium  m.  in.,  följde  kungen  till  kriget,  men 
föll  där  i  i  Helsingfors,  skickades  hem  till  Sverige.    Konungen 

såg  li"i i   aldrig   mera,  återtog  efter  krigei  generaladjutantskäppen, 

skickade  honom  3tora  k  Svärdsorden  och  tillskref  bonommed 

band.  Det  var  icke  ål  mig  allena,  men  ät  många  andra,  som 
saiii,r  konungen  Qere  gånger  försäkrade,  att  denne  mannen  var  orsaken 
till  hans  olycka;  och  då  konungen  om  natten  emellan  den  L6  och  17 
Februari  1789  underskrifvit  anslaget  till  det  olyckliga  plenum,  sade 
lian  mig  med  tårar  i  ögonen:  "Så  många  äfventyr,  så  många  bekym- 
mer kostar  del  att  reparera  ett  ögonblicks  misstag;  hade  jag  aldrig 
kant  Tullen,  hade  jag  e.i  behöfl  dem." 

Få  människor  harva* burit  ett  mera  argt  eller  lika  elakt  hjärta. 
Han  egde  hvarken  kunskaper,  undervisning  eller  uppfostran.  Han  var 
fat  i  umgänget,  men  i  hof  är  allting  mode,  och  på  den  räkningen  blef 
han  admirerad.  Han  hade  en  air  af  importance,  som  imponerade,  cache- 
rade  sin  okunnighet  eller  undvek  att  säga  sina  tankar  med  grimaser 
af  klokhet.    Hans   egenkårlek    hade   ingen  gräns  och  souteneradi 

sällsynt    étourderie.    Han  briljerade  ofta  med  andras  ord  och  tan- 
kar.   Han  hvarken   talte   eller  skref  väl.    Som  jjig  ej  vet,  om  något 
porträtt    gifves  af  honom,  sa  bilägger  jag  denna  karikatyr,  där  han  är 
ställd  som  u(.  men  rf  en  frappant  likhet. 

har  sagt,  att  han  egde  meriter       visserligen.    Han  hade  en 
onekli  itet,  ovanlig  drift,  mycken  arbetsamhet,  mycken  ordning 

och  redlighet.  Ilade  han  biifvit  Italien  inom  sina  skrankor  uti  en  sub- 
ordinerad  emploi,  hade  han  blifvil  ganska  nyttig.  Jag  tror  ej,  att  hans 
var  art  --kåda  konungen  eller  riket;  men  han  ville  styra  dem, 
hade  ej  förmåga  och  respekterade  inga  hinder.  Han  gjorde  enskildas 
fall  för  att  däröfver  göra  sin  våg  och  uppblåste  oenigheten  med  adeln 
för  att    släcka    sin   hämnd   öfver  L786  ars  riksdag.    Han  beredde  både 

kungen^   sinn -h   anstalterna  till  kriget;  men  jag  påstår  ej,  att  han 

determinerade  till  dess  utbrott ;  jag  tror  snarare,  att  han  hade  önskat 
uppskof,  att  han  ogillade  sättet,  bvarmed  det  gjordes,  och  att  han  hade 
prefereral  etl  defensivt;  men  det  var  ej  mera  i  hans  makt  att  hela  de 
Bår,  han  upprifvit.  Hans  historia  i  Helsingfors  får  jag  på  del  stället 
berätta.  Hen  accusation,  som  då  gjordes  honom  att  vara  bestucken 
af  ryska  penningar,  var  alldeles  ogrundad,  därom  är  jag  fulleligen  för- 


-  62  - 

säkrad,  och  när  frågan  var  om  sättet  till  hans  hemsändande,  då  en  och 
annan  opinerade  för  bevakning,  vågade  jag  dristigt  tala  däremot  och 
försäkra,  att  han  lika  så  visst  icke  var  da  sa  coupable,  som  han  förr 
icke  varit  sä  capable,  man  velat  göra  honom. 

Han  hushållade  väl  för  kronan,  gjorde  upphandlingar  för  bättre 
köp:  men  i  ett  fattigt  land  tror  jag  ej,  att  det  är  nyttigt  eller  bra  med 
inrikes  tillverkningar  Han  skapade  gärna  om.  men  glömde  bort,  huru 
mycket  bättre  det  ofta  är  att  tala  vissa  gamla  fel  eller  oordningar. 
Jag  ville  gärna  säga  mera  godt  om  honom,  och  jag  skall  göra  di 't  vid 
flere  tillfällen  i  min  berättelse. 


Om  hertigen  af  Småland. 

Itp^onungen  passerade  julhelgen  1781  i  Stockholm  och  meddelade 
strax  pa  nyåret  at  dem,  hvilka  hade  den  nåden  att  närmast  omgifva 
honom,  det  glada  hopp,  att  H.  Maja  drottningen  åter  befann  sig  uti  ett 
med  lifsfrukt  välsignadt  tillstånd.  H.  K.  H.  hertigen  af  Södermanland 
gaf  uppå  konungens  födelsedag  den  24  Januari  en  fete,  som  finnes  be- 
skrifven  några  dagar  därefter  uti  Uppfostringssällskapets  tidningar,  och 
dessutom  blifvit  särskildt  tryckt  hos  fru  Fougt.  —  I  Februari  månad 
redan  hade  detta  hopp  vunnit  säkerhet,  och  den  7  April,  som  var  för- 
sta sondagen  efter  Påsk.  börjades  i  kyrkorna  de  allmänna  förbönerna. 
Under  denna  tiden,  särdeles  kort  före  Påsk.  arbetades  med  mycken 
ifver  uppå  förlikningen  med  enkedrottningen;  det  varafgjordt  och  sättet 
åter  öfverenskommet,  men  de  gamla  svårigheterna  blefvo  arven  'len 
löfvervinnehga.  Jag  far  tala  därom  vid  annat  tillfälle. 
Den  21  Maj  reste  konungen  till  Gripsholm.  i  sällskap  med  kron- 
prinsen och  H.  K.  H.  hertiginnan,  jämte  ''ii  liten,  men  glad  och  utvald 
societet,  hvaribland  dock  voro  de  herrar  riksens  råd,  hvilka  alltid  följde 
konungen.  H.  K.  ii.  hertigen  af  Södermanland  gjorde  det  aret  en  stor 
.  II.  K.  fl.  hertigen  af  Östergötland  aflade,  em  jag  rätt  på- 
minne  venne   ko  -  .;■:  på  Gripsholm.    Konungen  passerade 


däi-  en  månad  och  räknad.'  der  tiden  för  en  bland  de  sällaste  af  sin  lef- 
nad.  [nga  händelser,  inga  nyheter  oroade  hans  lugn,  den  fullkomlig 
harmoni /ådde  inom  societeten.    Man  började  dagen  med  en  allmän  fru- 
kost,   men  af  den    ■  3implicité,   ofta  med  kaffe  och  pannkakor, 

hos  vaktmästaren  uti  dese  byggning  på  yttre  borggärden.    Promenader 

däruppå,  livilka  livar  och  en  hirättade,  huru  nian  behagade.   Aldrig 

har  större   frihet   kunnat    finnas   uti  ett  hof,  och  utom  ceremonien  af 

n   och    litet    smått    fjäsk,   som   aldrig  fick   försummas,  hade  man 

kunnat   glömma   bort    det    vanliga  tvånget  af  sådana  ställen.    Kungen 

konseljer  alla  dagar  och  arbetade  mycket,  men  med  glädtighet. 
Årstiden  ökade  tillgången  på  nöjen.  Emot  aftname  samlad» 
ten,  gjorde  gemensamma  promenader,  små  goutéer  i  lador,  rasade  i 
ängarne,  återvände  ej  förr  än  sent  rill  slottet,  och  Bpektaklerna  bör- 
jade stundom  ej  förr  än  11  om  aftnarne.  Monvel  gjorde  där  les  délices 
de  la  cour,  och  baron  Anftfelt  daterade  egentligen  ifrån  denna  tiden 
sina  influencer. 

Vid  medlet  af  Juni  manad  upphörde  denna  séjour.  Kungen  kam- 
perade några  dagar  på  gärdet  med  garnison,  som  marcherat  ur  de  för- 
sta dagarne  af  månaden,  och  den  3  Juli  flyttade  hela  hofvet  till  Drott- 
ningholm att  där  förblifva  öfver  drottningens  nedkomst:  ett  beslut, 
hvilket  konungen  sedermera  drygt  ångrade,  då  trängsel  och  omkost- 
nader generade  lika  mycket.  Därunder  inföD  tillika  enkedrottningens 
dödsfall  den  16  Juli  (hvarom  annorstädes).  Ceremonielet  innehållei 
alla  de  anstalter,  hvilka  voro  gjorda  till  högtidligheten  af  drottningens 
förlossning,  hvilken  dröjde  lyckligtvis,  till  dess  enkedrottningens  be- 
grafhing  försiggått  och  inträffade  först  den  25  Augi 

Hennes  Maj:t,  som  naturligtvis  fann  sig  plågad  af  de  ceremonier, 
hvilka  vid  sådana  tillfällen  icke  kunna  undvikas,  och  hellre  önskade 
atr  njuta  den  enslighet,  som  i  dessi  _  iblick  göra  de  enskildas  hög- 
röda, hade  befallt  sina  kammarfruar  atr  i  det  längsta  dröja  med 
all  avertissement  till  konungen.  Konungen  åter  kunde  aldrig  få  tid- 
ningen för  bittida.  Drottningens  kammarfru,  mademoiselle  Hellman, 
numera  fru  Hedin,  var  i  komplott  med  Dalberg  att  göra  kungen  till 
viljes;  men  ehuru  drottningen  redan  under  soupéen  qvällen  förut  icke 
varit    väl    disp rad    och  kl.  11  funnit  sig  i  de  omständigheter,  hvilka 

o   alla   tvifvelsmäl   om    stundens  annalkande,  slapp  mademoiselle 
Hellman   icke   ul  och  fick  ej  skicka  Dalberg  bud  förr  än  kl.  1.  då  han 
ast  infann  sig  hos  drottningen. 


-   64  - 

Uti  Hennes  Maj:ts  audiensrum  inflyttades  hvarje  qväll  en  säng  ä^ 
den  vakthafvande  statsfrun.  Fru  grefvinnan  Höpken  hade  den  natten 
^•akt.  Hon  hade  genast  bort  blifva  averterad  och  sedermera  konungen 
genom  henne;  men  alla  dörrarne  vr.ro  väl  tillslutna  till  förmaket  emel- 
lan sängkammaren  och  audiensrummet,  och  allt  skedde  i  den  största 
tystnad. 

Sedan  Dalberg  funnit  tillfälle  kl.  2  att  komma  ut  ifrån  drott- 
ningen, och  haft  med  Schutzercrantz  en  konsultation,  dröjde  han  an- 
tingen af  respekt  för  drottningens  vilja  eller  i  den  idéen,  att  förloss- 
ningen kunde  ga  långsammare,  att  ej  averterå  konungen  förr  än  kl. 
efter  3,  da  han,  utan  att  säga  ett  ord  ät  grefvinnan  Höpken,  direkte 
gick  till  konungen.  H.  Maj:t  skickade  honom  strax  efter  mig,  som  bodde 
bredvid  Dalberg  i  korridoren  under  drottningens  rum.  Emellertid  hade 
ändtligen  kammarfrun  averterat  grefvinnan.  som  knappast  hann  att 
stiga  upp  och  göra  den  kortaste  toilette  för  att  ga  tili  kungen,  när  hon 
mötte  honom  i  hans  audiensrum.  Jag  hade  da  redan  varit  hos  kungea 
och  följde  med  honom.  Grefvinnans  harm  var  lika  stor  som  billig, 
men  sammanhanget  och  tillgängen  vm-o  för  tydliga  och  tillfället  för 
gladt  att  icke  snart  glömma  den.  Jag  tror  likväl,  att  Dalberg  fick 
höra  däraf  quantum  satis,  och  att  mamsell  gjorde  ett  nödlöfte  att  ald- 
rig cachera  barnvärkar.  Kungen  bouderades  också  litet  och  måste 
naturligtvis  falla  till  föga  i  en  batalj,  där  snillet  och  behagen  tourmen- 
terade  honom  jämte  en  orättmätig  sak. 

Kl.   var   da  ungefär  -t.    Kungen  försäkrades  af  Dalberg  att  hafVa 

god  tid.  sa  att  han  kunde  sätta  sig  uti  en  ny  nattrock  af  rikt  tyg  med 

tofflor   af  samma    sort,   välja  spetsar  och  pantalonger,  rulla  och  pudra 

håret,   med  ett  ord  visa  sig  i  det  tillstand.  man  hade  beredt.    Jag  fick 

efallning  att  skicka  och  väcka  allt  efter  stånd  och  värde.    En  lif- 

till  hertiginnans  garderobe,  pager  till  riksens  råd,  deras  fruar  och 
dem,  som  med  dem  hade  lika  företrädesrättigheter,  och  les  valets  de 
pied  till  alla  andra. 

Grefvinnans   hvilorum,  jungfru   och  alla  couchéens  tillhörigheter 
försvunno,    och    kungen    inträdde    stora    vägen    till    sin   högtälsk 
gemål. 

Omkring  hennes  säng  var  da  dragen  en  skärm,  bakom  hvilken 
ingen  annan  iuck  än  kungen,  doktorerna,  barnmorskan  och  II.  töajrts 
kammarbetjening  af  damer.  1  dörren  sattes  ett  bord,  hvarvid  h.  exc. 
riksrådet  grefve  Falkenberg  skulle  föra  protokollet. 


06 

Riksrådet  Falkenberg  var  ännu  ej  uppkommen,  och  jag  fick  befall- 
ning ati  emellertid  taga  protokollet  och  alla  dörrar  öppnades.  Denhalfva 
ömme,  som  därpå  följde,  var  för  löjlig  både  att  glömmas  och  beskrif- 

.  .  Konungen  sprang emellanål  och  tittadepå  mitt  papper,  Liksom 
hade  saken  borl  bända  där,  och  sade  mig  oupphörligen:  "livad!  bvadtror 
du?  tror  du  att  del  skedde  nu?  Skulle  jag  gå  in?  Del  är  en  flicka  helt 
visst.  Det  sade  Russa,  nar  ban  hörde  drottningen  ropa  Du  skrifver  in- 
tet! Hör  nu,  hör  nu,  ja,  nu  tror  jag.  Du  måste  skrifva,  bvarföre  ar  du 
här  eljest!"  Allt  emellanåt  visade  sig  framom  skärmen  arkiater  Bäck 
med  all  religionens  resignation,  Dalberg  med  de  sju  vises  klokhet,  Schut- 
aMt/.  med  grimaser,  Bom  i  djupaste  underdånighet  exigerade  endast 
tystnad,  fru  Båld,  som  tycktes  glömma  majestätets  härlighet  uti  na- 
turens skickelser,  mamsell  Hellman,  som  skämdes  för  omständighe- 
terna och  visade  en  tjenarinnas  tUlgifvenhet  uti  heta  tårar,  hvilket 
ännu  mera  upphöjde  rodnaden  af  hennes  purpurnästipp. 

Under  allt  detta  samlades  de,  som  voro  kallade,  och  societeten. 
Damerna,  uppväckta  kl.  5  ur  sin  söta  sömn,  i  största  hast  klädda  ined 
flanell,  smäck  och  gravor,  blyga  öfver  händelsen,  alarmerade  af  patrio- 
tism  och  kärlek  för  den  söta  drottningen  och  beröfvade  tid  och  tillfälle 
att  nyttja  den  minsta  af  de  omsorger,  hvilka  en  toilett  vid  full  middag 
fordrar  förenade,  kände  ingen  annan  tröst  än  i  hvarandras  bräcklig- 
heter, och  lyckligtvis  voro  alla  singlar  äfvensom  vfeggarne  draperade. 
De  tillkallade  damerna  mfunno  sig  uti  drottningens  audiensrum,  de  an- 
dra stannad''  uti  stensalen. 

Ett  detachement  af  artilleriet  var  kommenderadt  till  Drottning- 
holm lindar  befäl  af  baron  Mömer,  konungens  nuvarande  vice  guvernör. 

detachement  kamperade  nedanför  trädgarden  på  plainen  vid  Roche 
Galtarre.  General  Sinclair  .skulle  gifva  signalen  ifrån  balkongen  af  det 
nedre  galleriet,  så  -nan  drottningen  var  förlöst;  men  han  var  nära  att 
manquera  sina  ordres.  När  löparen  kem  att  värka  honom  tillika  med 
de  andra,  som  bodde  uti  operahuset,  skickade  han  sin  lakej  att  fråga 
etter,  om  man  redan  gick  upp  på  slottet  Lakejen  fattade  ej  annat,  än 
att  han  skulle  vänta  däruppe  och  komma  och  säga  sin  herre,  når  allt 
var  förbi.  Han  Läste  igen  dörren,  som  icke  kunde  öppnas  inifrån 
rummet,  och  då  generalen  efter  en  läng  väntan  ville  ut.  var  det  omöj- 
ligt. Emellertid  hade  alla  menniskor  decamperat  trän  operahuset,  och 
general  Sinclair,  som  öppnat  fönstret  för  att  ropa  sig  till  hjälp,  fann 
hela  nejden  öde.  Efter  mycket  skrik  kom  ändtligen  en  sluproddare 
men  som  generalen  soulagerade  sin  inquiétude  icke  blott  med  av< 

Schröderheim,  Gustaf  111.  6 


-  66  - 

svordomar,  utan  äfven  med  alla  de  eder,  han  lärt  sig  uti  garnison  i 
Strassburg  under  sjuåriga  kriget  och  å  la  cour  des  Deux  Ponts,  så  tog 
sluproddaren  honom  för  en  galen  komediant,  hvilken  det  intet  just 
kunde  vara  så  nyttigt  att  släppa  ut.  Baron  Mörner,  som  saknade  sin 
chef,  uppsökte  honom  ändtligen,  och  han  hann  att  infinna  sig  i  tid. 

Doktorerna  fingo  anledning  att  icke  förvänta  en  så  snar  förloss- 
ning, och  konungen  retirerade  sig  för  att  göra  en  toilett  till  Te  Deum 
men  efter  någon  stund  fullbordades  förlossningen  lyckligen  kl.  5.  Dok- 
torerna ropade  in  de  tillkallade.  Madame  Enström,  en  slags  städerska, 
som  äfven  var  tillstädes,  sade  mig:  "det  är  en  pojke".  Jag  gick  att 
säga  det  åt  grefvinnan  Höpken,  men  kungen  hade  placerat  utposter  i 
alla  dörrar  och  kom,  redan  averterad,  med  stora  skutt  igenom  rummen. 
Kungen  ville,  liksom  1778,  knappast  lemna  tid  till  barnets  första  och 
nödvändigaste  skötsel-;  men  sedan  damerna  ändtligen  förmätt  honom 
därtill,  och  lilla  herren  blifvit  någorlunda  presentabel,  njöt  konungen 
ändtligen  den  tillfredsställelsen  att  på  sina  egna  armar  bära  ut  honom 
till  audiensrummet  och  lemna  honom  till  fru  grefvinnan  Rosen. 

Det  kongl.  husets  ömma  lyckönskningar  itererades  oupphörligen 
och  kunde  ej  afbrytas  af  annat  än  dem,  hvilka  tillstaddes  trogna  un- 
dersåtare  att  få  aflägga.  En  frukost  serverades  ändtligen,  för  att  nå- 
gorlunda remettera  efter  en  så  stor  fatigue,  och  kungen  slöt  emellertid 
toiletten  n:r  2  för  den  dagen  uti  en  demi-negligée,  som  likväl  ressente- 
rade  sig  af  sorgen.  Kammarj  un  karen  Borgenstjerna  skickades  till  Stock- 
holm kurir,  med  en  biljett  ifrån  konungen  till  öfverståthållaren,  som 
averterade  om  den  lyckliga  händelsen,  och  han  medförde  äfven  ordres 
om  tacksägelse  uti  alla  stadens  kyrkor  under  högmessan.  Borgen- 
stjerna fick  sedermera  en  dyrbar  present  af  borgerskapet  igenom  öfver- 
ståthållaren, till  glädjebetygelse  öfver  tillfället  och  erkänsla  af  ko- 
nungens nådiga  attention  för  sin  hufvudstad. 

Efter  dejeuneren  afsjöngs  Te  Deum  uti  Slottskapellet  vid  Drott- 
ningholm. All  etikett  iakttogs  vid  procession,  placering  och  akten. 
Ordensbiskopen  baron  Taube  höll  talet  vid  altaret,  ett  nonsens;  men 
uti  önskningarne  var  det  uppfylldt  af  de  mystiska  fraser,  som  den  tiden 
ockuperade  många  sinnen.  Han  repeterade  trenne  gånger  t.  ex.,  att 
elementernas  herre  måtte  bevara  den  nyfödde  för  det  menliga,  som 
kringfar  i  vädret,  att  i  det  ögonblick,  hans  lungor  hämtade  den  första 
luft,  en  god  ande  måtte  hafva  öfverskyggat  honom  m.  m.,  och  jag  be- 
höfver  väl  icke  säga,  huru  han  blef  applåderad  eller  rättare  sagdt  ad- 
mircrad,  och  man  repeterade  hela  dagen  prediko-ord  å  tort  etå  travers. 


67  - 

Sedan  man  efter  Te  Deum  återkommit,  retirerade  sig  alla  sanit- 
Liga  till  livila  och  toilett.  Couren  middagstiden  medförde  nya  gratu- 
lationer och  nya  '  Under  högmessan,  hvilken  konungen  på 
manligt  sätt  likväl  bevistade  under  syndabekännelsen,  Fader  vår  och 
Välsignelsen,  arbetade  kungen  på  de  ordres,  som  skulle  expedieras. 

Dopet  måste  göras  i  Stockholm,  dels  till  hufvudstadens  satisfak- 
tion,  dels  till  högtidens  större  prydnad:  de  kongl.  syskonen  skulle 
blifva  faddrar.  H.  K.  H.  skulle  kallas  Carl  Gustaf,  af  vördnad  för  den 
konung,  åt  hvilken  Gustaf  UI  trodde,  att  konung  Gustaf  Adolf  fått 
lemna  rummet  i  häfderna,  om  en  Längre  lifstid  tillåtit  den  förre  att 
utföra  sina  värf.  Både  Carl  IX,  livars  minn.-  då  som  bäsl  fördömdes, 
icke  haft  Nerike  och  Vermland  på  sin  partage,  hade  d.^a  pro^ 
gifva   t  i  t  *  - 1   at  den  nyfödde  '<  \  men  nu  valdes  Smålam 

som    ''ii    provins,   hvars    invånare   uti   sin   uselhel  aldrig  kunde  däraf 
hvarken  draga  någon  skadlig  förmätenhet  eller  reta  till  afund. 

Tvenne    svårigheter   mötte  vid   döpejse-ceremonien.     Prinsessan 

under  sin  djupa  sorg  uti  en  fullkomlig  reträtte  med  sina  damer  och 
några  få,  som  fingo  den  nåden  att  uppvakta  henne,  Likväl  på  Drott- 
ningholm. Doktorerna  rådde  hennes  höghet  att  för  motion  rida  Grefve 
st. 'ii  Lewenhaupt  sålde  henne  en  häst,  som  passerade  för  att  ega  alla 
.i  egenskapen  till  den  lyckan  art  bära  hennes  höghet;  men  bru- 
taliteten tog  kroaturet.  som  slug  af  den  kongl.  prinsessan,  hvilken  i 
fallet  fått  en  svår  blessyr  öfver  högra  tinningen,  hvilken  icke  lofvade 
att  snart  läkas  och  hotade  med  ett  ärr  för  alltid.  Det  hade  skett 
några  dagar  före  drottningens  nedkomst,  och  doktorerna  trodd'-  14  da- 
gar ännu  behöfvås,  innan  blessyren  kunde  exponeras  i  fria  Luften;  kro- 
nan, som  vid  detta  tillfälle  skulle  bäras,  kunde  väl  bortgömma  myc- 
ket, men  efter  vanan  blef  hon  alltid  tung  och  tryckande.  Det  andra 
hindret  lag  nri  den  kurirens  dröjsmål,  hvilken  var  skickad  tid  Paris 
efter  dräp  d'argent  samt  andra  småsaker  att  rafraichera  variationerna 
af  garderoben,  och  till  Hamburg  efter  några  magens rafraichissementer 
under  förestående  féter. 

H.  K.  Höghets  belsosamma  tillstånd  medgaf  uppskof  af  dopet  till 
•  len  5  September,  då  det  ändtligen  kunde  förrättas  i  Stockholm  uti 
slottskapellet,  på  sätt  ceremonielel  utvisar. 

Efter  11.  Maj:r  drottningens  kyrktagning  och  den  audiens,  hvarvid 
allmänna  underdåniga  lyckönskningar  emottogos,  flyttade  hofvet  till 
Gripsholm,  dit  äfven  den  nyfödde  prinsen  fördes  och  Logerades  uti 
aedra   våningen  af  det  södra  tornet  och  de  rum.  hvilka  förut  varit  öf- 


verhofmästarinnans.  Hertigen  var  ett  mycket  vackert  barn,  späd.  men 
ovanligen  väl  formerad  och  proportionerad:  hans  hår  och  ögon  voro 
mörka,  de  senare  tillika  stora  och  klara.  Under  hela  Gripsholmssejou- 
ren  blef  han  hvarje  förmiddag  buren  upp  till  H.  Maj:t  drottningen  af  en 
konungens  öfverste-kammarjunkare  uti  en  espéce  portechaise,  mycket 
stoppad  och  fodrad;  man  har  likväl  fruktat  att  kölden  uti  trapporna 
och  gängarne  inom  slottet,  tillika  med  den  is-régime,  som  brukades 
för  honom,  likasom  för  vår  nuvarande  konung,  bidragit  till  hans  skynd- 
samma bortgång.  Ammorna  anskaffades  från  Dalarne:  därom  korre- 
sponderade jag  med  prosten  Thenstedt.  Trenne  hustrur  kommo,  prof- 
vades  af  doktorerna,  en  antogs,  den  andra  behölls  till  reserv,  och  den 
tredje  renyoyerades.  De  bägge  förra  kläddes  i  klädedrägten  af  sin 
landsort,  men  franska  spetsar  och  galoner. 

Under  hela  vintern  hade  alla  kommande  och  farande  ministrar 
audienser  hos  lilla  prinsen  och  adresserade  honom  haranger,  hvilka 
besvarades  af  grefvinnan  Rosen,  som  satt  i  audiensstolen  och  hade 
prinsen  i  sin  famn. 

I  slutet  af  Januari  månad  återkom  hofvet  till  hufvudstaden,  och 
karnevalens  féter  aflöste  landets  nöjen.  Allt  var  lugnt  och  tranquilt 
till  den  18  Mars. 

Vid  levéen  berättade  kungen,  att  hertigen  af  Småland  haft  en 
orolig  natt,  och  att  man  trodde  honom  få  flera  tänder.  Efter  levéen 
blef  kammarkonselj,  då  kl.  emot  1  bultades  på  konselj  dörren.  Jag  fö- 
redrog, och  kongl.  sekreteraren  Jennings,  som  var  vid  protokollet,  gick 
ut  för  att  höra  hvad  man  ville.  Han  återkom  med  helsning  ifrån  Dal- 
berg att  få  tala  vid  mig.  Kungen  befallde  mig  genast  gå,  och  Dal- 
berg meddelade  mig  de  största  bekymmer  öfver  utgången  af  hertigens 
tillstand,  hvilket  inom  en  timme  mycket  förvärrat  sig.  Jag  bad  honom 
genast  gå  tillbaka  till  prinsen  och  skyndade  mig  in  i  konseljen,  där 
jag  fann  kungen  redan  alarmerad.  Jag  berättade  då  med  all  tranquil- 
litet,  huru  Dalberg  bedt  mig  anmäla,  att,  jämte  öfriga  symptomer  för 
tänder,  hade  äfven  börjat  visa  sig  starka  sprittringar,  och  som  dessa 
kunde  båda  konvulsioner,  hvilka  hvarken  äro  ovanliga  eller  särdeles 
vådliga  vid  sådana  tillfällen,  hade  han  velat  prevenera  därom,  hellre 
än  att  tidningen  därom  skulle  komma  genom  någon  annan,  som  hän- 
delsevis hade  kunnat  taga  däröfver  mera  alarm,  än  omständigheterna 
fordrade. 

Konseljen  slöts,  och  kungen  grep  mig  häftigt  under  armen  och. 
sedan  lian  depecheral  konselj-råden,  begaf  sig  ut  med  mig  igenom  det 


-  69 

s.  k.  livita  rummet  ut  i  galleriet,  och  under  den  största inquiétude där- 
ifrån in  till  hertigen,  som  bebodde  de  rummen  på  slottet,  bvilka  till- 
förene  varit  sali^r  enkedrottningens  sängkammare  och  toilett  l"ti  del 
yttre  rummet  fick  jag  till  all  lycka  veta,  att  drottningen  var  inne  och 
oklädd,  så  att  jag  då  ändtligen  kunde  erhålla  tillstånd  att  stanna  utan- 
för och  närmare  orientera  mig  af  prinsens  därvarande  damer. 

Kungen  kom  tillbaka  efter  en  liten  moment,  något  consolerad, 
men  icke  mycket  Han  förde  mig  då  åter  med  sig  tillbaka  till  sina rumi 
ifrån   hvilken  momenl  anda  till  två  dagar  efter  begrafni]  intet 

ögonblick  nästan  någon  dag,  och  endast  fyra  ä  fem  timmar  hvaije  natt, 
fick  vara  ifrån  human,  men  dessemellan  beständigl  och  oupphörligt 
inne  hos  honom.  Under  dessa  dygn  talade  han  om  affärer  och  be- 
kymmer med  ett  oinskränkt  förtroende  och  tycktes  ofta  txanquillisera 
f  mina  reflexioner.  Besynnerligt  att  immédiatement  däruppå  följde 
14  dagars  sa  marquerad  köld  emot  mig,  att  jag  aldrig  blef  befalld  till 
någon  maltid,  aldrig  fick  en  enda  vänlig  nick  och  knappast  svar  uti 
de  åmbetsärenden,  jag  igenom  hofkansleren  baron  Ramel  anmälte.  Jag 
kunde  då  ej  begripa  orsaken;  men  mina  ögon  öppnades  snart,  och  jag 
fann.  att  det  var  just  vid  denna  tiden  under  hertigens  sjukdom,  som 
Muncken  började  taga  ombrage  ad  Armfelts  lycka  och  deras  hat,  hvar- 
uti  jag  sedermera  s;i  ofta  blef  invecklad,  att  utbryta. 

Samma  dag,  hertigen  sjuknade,  afsades  alla  spektakler.  Kungen 
tillbringade  dagarne  uti  pelarsalen  och  galleriet  och  någon  moment 
uti  biblioteket.  Konungen  åt  om  middagarne  uti  den  vanliga  mat- 
salen med  det  där  vanliga  sällskapet,  men  souperade  uti  lilla  bönkäbi- 

.  där  societeten  merendels  utgjordes  af  salig  grefve  Carl  Scheffer, 
grefve  Oxenstierna,  grefve  Posse,  baron  Taube,  h.  exc.  baron  Carl  Wacht- 
meister,  grefve  Gyldenstolpe,  baron  Essen,  baron  Armfelt 

sa  utta  inquiétuden  medgaf,  passerades  aftname  under  lektyr: 
men  fredagen  den  -21  spatserades  däremot  igenom  alla  rum.  Jag  fann 
hy  och  ögon  allt  mera  och  mera  inflammerade,  all  diskurs,  hvarje  pro- 
pos  afbröts  hastigt,  langa  absencer  och  den  säkraste  signalen  till  oro: 
en  oupphörlig  hackhosta. 

Efter  soupéen  kommunicerade  jag  grefve  Oxenstierna  mina  re- 
flexioner.   Han  hade  gjort  de  samma.    Vi  sökte  att  entamera  en  kon- 

tion,  att  öfvertala  honom  att  taga  de  vanligen  s.  k.  stillande  drop- 
parne, att  lägga  sig;  men  han  lemnade  oss  ej  förr  ån  kl.  nära  -  em  nat- 
ten. Jag  f"i-  ila  hem  under  den  mest  smärtande  ovisshet  "in  orsaken 
till   den   närvarande   agitationen.    -Tag  hade  svart  att  tillegna  den  helt 


-  70  - 

och  hållet  åt  barnets  belägenhet.  I  sådant  fall  ansåg  jag  den  ännu 
farligare,  ty  då  skulle  dess  död  nödvändigt  medföra  en  olycklig  éclat 
af  en  svår  melankoli,  hvars  term  ingen  kunnat  förutse.  Mycket  för 
stor  var  den  att  blott  uppkomma  af  föreställningen  om  Mars  månad. 
Hundrade  svåra  imaginationer  gingo  mig  igenom  hufvudet. 

Kl.  6  om  morgonen  steg  jag  upp  och  klädde  mig  genast.  Kung- 
ens gamle  trogne  kammartjenare  Griberg  kom  till  mig  och  med  tårar 
berättade,  att  inquiétuderna  varit  grufliga,  att  man  bäddat  och  bäddat 
om,  druckit  vatten  och  tagit  in,  och  som  han  allt  ifrån  kl.  5  börjat 
fråga  efter  mig,  hade  Griberg  kommit  för  att  öfvertala  mig  att  genast 
komma  upp.  Det  var  min  egen  dessein;  jag  tog  Griberg  i  min  vagn, 
allt  hvad  han  sade  mig  ökade  mitt  bekymmer,  och  jag  tog  mitt  beslut 
att  fermt  attaquera  kungens  amour  propre  på  sidan  af  hans  själsstyrka. 
Så  snart  jag  kom  upp,  blef  jag  införd,  och  böljade  då  en  dag,  hvars 
besynnerlighet  är  svår  att  beskrifva,  men  kanske  svårare  att  tro.  Jag 
bör  likväl  blifva  trodd,  då  hvarken  vanité  eller  annan  intéret  möjligen 
kunna  föra  mig  ifrån  sanningen,  och  jag  finner  mig  böra  gifva  en  be- 
rättelse, som  mer  än  mycket  annat  tecknar  honom  i  de  ögonblick,  han 
öfverlemnacle  sig  åt  sig  själf.  Visade  han  under  dem  endast  för  en 
trogen  tjenare,  huru  svag  han  möjligen  kunde  blifva.  så  tjenar  denna 
svaghet  att  relevera  hans  mod  i  andra,  dä  det  senare  så  förundrans- 
värdt  segrade  öfver  den  förra. 

Jag  blef  obeskrifligen  väl  och  ömt  emot  tagen,  och  han  bekände 
sig  ej  må  alldeles  väl.  Jag  teg  och  betraktade  honom  med  fixerade 
ögon,  till  dess  han  sade  mig:  "Är  hertigen  död?"  —  "Nej",  svarade  jag, 
"tvärtom,  han  har  haft  litet  ro  emot  morgonen.  Jag  eftergifver  ingen 
i  tillgifvenhet  för  hertigens  person  och  i  förböner  för  hans  rétablis- 
sement;  men  en  större  objet  konsternerar  mig.  Jag  kan  och  bör  ej 
dölja  den,  och  jag  väljer  ej  mina  termer.  Jag  är  au  désespoir  att  finna 
E.  Maj:t  så  svag  och  modfälld  och  så  nära  att  alldeles  suCcombera 
under  sin  chagrin.  Om  hertigen  dör,  så  blifver  denna  olyckliga  hän- 
delse det  första  verkliga  prof  af  E.  Maj:ts  sinnesstjTka  i  motgången. 
Huru  bar  icke  världen  väntat  att  finna  E.  Maj:t  snarare  öfver  sina  öden 
än  kullstött  af  det  första!  Huru  skall  en  sensibilité,  öfverdrifven  hos 
livar  enskild  far,  förklaras  bos  en  konung  och  ännu  mera  hos  Gustaf! 
Lefver  icke  kronprinsen?  Ännu  kan  ju  E.  Maj:t  få  flere  söner.  Jag  in- 
sci-  hundrade  tillfällen  för  illasinnade  att  profitera  af  denna  svaghet. 
och  för  E.  Mn.i:ts  reputation"  -      -  "Håll  nu",  sade  han.  "säg  icke  mera. 


-  71 

för  mig  ej  till  humeur,  lemna  mig  i  erkånsla  af  »lin  uppriktighet    Jag 
skaU  stiga  upp,  och  vi  skola  formera  oss  projektor  för  var  d 

gjorde  det  äfven,  sedan  han  tagit  sin  frukost,  hvarunderjag 
låste  och  parafraserade  dagpapperen;  han  klädde  Big  likval  blott  en 
marin  och  tog  mig  med  sig  aeder  i  bibhoteket  Där  återkom  all  be- 
dröfvelsen.  l>är  utbrast  han  i  gråt,  talte  om  Mars  månad  och  anmärkte, 
att  prinsen  sjuknat  den  17.  som  var  just  anniversairen  af  hans  brouil- 
terie  med  modren.  (När  vi  nu  efteråt  tillägga  händelsen  af  natten  emel- 
lan den  16  och  17  nio  år  -''naiv  min  Gud,  hvilken  enchainement  ai 
händelser,  hvilket  ännu-  till  häpnad  och  anmärkning!)  Hans  reflexioner 
öfver  dagen  terrasserade  mig.  Jag  fruktade  alla  elaka  följder  därafför 
hans  sinneshäftighet,  hans  imagination  och  böjelse  till  skrock,  men 
ännu  mera  för  hjärtats  tillvitelser.  -Tag  i>ad  om  förlåtelse,  att  jag  där- 
nri  fann  en  svaghet;  jag  hade  så  ofta  och  sa  ömt  vägat  yrka  nödvän- 
digheten af  en  réconciliation,  medan  tid  var:  jag  hade  då  ofta  bekant 
huru  jag  i  en  framtid  fruktade  ett  ögonblick  sådant  som  det,  hvilket 
du  inträffat:  men  sedan  en  réconciliation  blifvit  gjord  på  sotsängen. 
1  »eras  Majeståter  själfva  däråt  njutit  en  verklig  tillfredsställelse,  hela  kongl, 
familjen  däraf  känt  så  mycken  glädje,  hela  riket  och  hela  Europa 
därom  vore  underrättadt,  hvarföre  ej  acquiescera  därvid,  och  om  man 
ännu  kände  någon  regret  inom  sig  sjålf,  då  med  allvar  söka  religionens 
coiisolation  och  just  med  dess  biträde  upprätthålla  det  mod.  hvilket 
så  oundgängligen  fordrades  i  dessa  omständigheter. 

Under  detta  hade  vi  avancerat  utur  bibhoteket  till  det  inre  ka- 
binettet, som  var  vägg  i  vägg  med  hertigens  sängkammare:  men  i  stäl- 
let att  gå  dir.  begaf  sig  konungen  upp  i  det  öfra  galleriet  kl.  half  10, 
befallde  lifknekten  Russa  slå  Igen  alla  dörrar  och  ej  komma  in  ton- 
an han  ringde.  Under  vägen  upp  mötte  äter  en  händelse.  Baron  Ri!>- 
bing  på  Gimmerstad  hade  förärat  konungen  ett  original-  och  välgjordt 
porträtt  af  Carl  Stuart.  Ramen  var  superb,  och  nti  skulpturen  var  bo- 
delsyxan  trädd  igenom  konungakronan  och  martvrtörnet  äfven  efter 
vanligheten  svept  omkring  spiran.  (Denna  tatla  satt  sedan  länge  i  ne- 
dra  galleriet  ;  jag  vet  ej  livart  den  nu  är  flyttad).  Vid  förbigåendet  gaf 
han  först  tailan  och  sedan  mig  en  stark  och  skarp  uppsyn. 

När  vi  voro  komna  ensamma  uti  galleriet,  började  lian  att  spat- 
sera,  hvarmed  vi  sedan  oafbrutet  kontinuerade  till  kl.  half  12,  och  bör- 

genasf  tala  om  den  olycklige  konungen,  om  Cromwell  och  l.a^- 
gee  posterité.  Eftei  många  reflexioner  öfver  den  förres  misstag  och. 
ode,   sade   han    sig    högeligen   önska,   om   hans  död  icke  skulle  blifva 


naturlig,  att  da  få  dö  som  Carl  på  en  échafaud,  hellre  än  stupa  för  en 
Damiens  eller  Ravaillac.  Hans  imagination  arbetade  grufligen,  och  jag 
lät  hållas,  till  dess  han  började  vilja  uppleta  sin  Cromwell.  Omöjlig- 
heten af  en  sådan  existens  i  detta  land  sökte  jag  då  bevisa  med  olik- 
heten uti  nationernas  lynnen  och  en  ännu  större  emellan  honom  och 
Oarl;  men  detta  ämne  följdes  länge  under  tilltagande  ohyggligheter, 
till  dess  vi  ändtligen  åter  igen  kommo  till  Lovisa  Ulrika,  till  Mars  må- 
nad, till  ninmreriet  och  mycket  annat  därtill  hörande. 

Vi  trampade:  stannade  vi  ett  ögonblick  vid  fönstret,  så  sågo  vi 
Fersens  hus  m.  m.,  och  allt  livad  vi  sago  var  fatalt.  Jag  entamerade 
Brunkeberg,  men  när  jag  gjorde  någon  fråga  om  bataljen  därstädes, 
svarades  mig:  "Ha!  kateketisera  mig  ej  i  Guds  namn!"  Ville  jag  be- 
rätta, så  antingen  talte  han  för  sig  själf  sakta  eller  svarade:  "Förlåt 
mig,  min  patron,  det  var  inte  sä". 

Kl.  half  12  voro  vi  då  bägge  uppgifna.  Han  satte  sig  på  en  bänk 
under  fönstret,  befallde  mig  sitta  bredvid  sig,  tog  mig  uti  bagge  hän- 
derna och  brast  uti  en  violent  gråt.  Jag  mediterade  många  projekter, 
men  trodde  bäst  att  låta  honom  hållas,  dä  jag  däraf  väntade  antingen 
någon  lättnad  för  hans  chagrin  eller  någon  sömn.  Jag  bedrog  mig  på 
bägge.  Gråten  påstod  en  half  timme,  andedrägten  blef  tätare,  äfvenså  ho- 
stan .  . .  Han  steg  ändtligen  upp  och  började  åter  promenera  sig  . . .  Emel- 
lertid tilltog  inquiétuden,  han  gaf  en  hög  attention  åt  den  minsta  knäpp, 
hans  vippsyn  och  min  voro  gräsligen  altererade,  han  höll  mig  både  i 
handen  och  i  kläderna,  och  som  vi  kommo  till  dörren,  öppnade  jag 
den  hastigt  och  tillsade  Pmssa  att  komma  in  med  ett  glas  vatten.  Det 
skedde  strax,  och  sedan  han  gjort  tecken  åt  Russa  att  gå  ut,  utan  att 
säga  något  ord,  offererade  jag  genast  vattnet,  som  accepterades,  och 
vi  satte  oss  äter  på  en  bänk. 

Jag  rappellerade  honom,  huru  han  i  det  rummet  1772  om  våren 
tog  emot  den  stora  deputationen  med  konungaförsäkran,  huru  där  då 
var  städadt,  huru  allt  gick  till.  -  Nej,  det  gick  intet.  -  Om  den  stora 
slottsbranden,  då  likväl  det  galleriet  blef  konserveradt.  -  Nej.  —  Ändt- 
ligen föll  han  själf  på  den  idéen,  att  vi  skulle  förtälja  hvarannan  vår 
barndom  och  första  ungdom.  Jag  égayerade  mina  konfessioner  på  allt 
möjligt  sätt,  och  lian  förtäljde  vissa  saker  med  sin  vanliga  agrément; 
men  del  räckte  ej  en  tvär  tystnad,  häftig  promenad,  mattighet  och 
agitation  aflöste  hvarandra. 

Jag  utbärdade  till  kl.  2,  då  jag  ändtligen,  i  anledning  af  min  er- 
inran  om    ryska  posten,  fick  lof  att  tillsäga  Russa  att  lata  böra  däref- 


ter:  men  jag  sade  honom  tillika  i  tysthet:  "bed  h.  exc.  grefve  Schefifei 
komma  in  utan  anmälan,  om  han  är  därute,  eller  grefve  Oxenstjerna' 
Grefve  Scheffer  kom  genasl  och  förorsakade  en  Btor  embarras.  Strås 
efter  kom  grefve  Oxenstierna  för  att  begära  ordres  om  middagen  "Ja" 

svarad»'  han,  "de,  som  aro  uppe,  äta  väl  här  i  matsalen;  jag  har  lusi 
ati  -ana  mig  att  skrifva,  medan  Ni  äten,  eller  ati  diktera  för  SchTö- 
derheim,  om   han  ej  är  hungrig'';   men  vi  släppte  ej  förr,  än  han  gick 

lada  sig,  och  han  kom  till  bords,  var  mycket  tyst,  men  å1  litel 
likväl. 

Efter  måltiden  dröjde  han  uti  pelarsalen;  dit  kom  kronprinsen 
mellan  5  och  6,  sprang  och  lekte  på  golfvet  Muncken,  som  under  hela 
middagen  varit  blek  och  tyst,  tog  mig  då  afsides  och  föreställde  mig 
möjligheten,  ati  äfven  kronprinsen  inom  U  dar  kunde  ligga  kall  i  mun. 

öijade  da  air  misstänka  och  tror  del  ännu,  att  töuncken  för  sitt 
tid  och  ati  göra  sig  importanl  vis  a  vis  af  Armfélt,  legat  bakom 
med  sina  andar  och  upphettar  kungens  [magination.  Han  ville  säga 
mig  mera  om  sinistra  händelser;  men  som  hans  förtroende  härutinnan 
hyarken  kunnat  tjena  mig  eller  någon  annan,  quitterade  jag  honom 
genast,  och  sade  mig  endast  hoppas,  ati  vår  Herre  måtte  bevara  honom. 
Kungen,  mycket  stillatigande,  men  eljest  tämligen  tranquilliserad,  gick 
att  se  prinsen,  men  återkom  genast.  Societeten  hade  emellertid  skiJi 
sig  at.  .Tag  tordes  ej  gå  bort,  utan  stannade  i  pelarsalen.  I > I r  kom 
kungen,  och  tycktes  marquera  en  missnöjd  förundran  ati  finna  mig 
qvar.  Jag  såg  det  genast,  bad  om  ursäkt  att  han  fann  mig  där,  "di 
sade  mig  ondast  vänta  ett  bud  frän  min  hustru,  som  gjorde  visiter  i 
slottet  och  lofvat  föra  mig  hem.  Simpliciteten  af  mitt  föregifvande  och 
kanske  någon  marque  af  surprise  frapperade,  så  ati  han  genast  slog 
vin  och  sade  sig  förmoda,  att  jag  ville  passera  det  öfriga  af  dagen  hos 
honom,  ehuru  der  ej  vore  roligt,  och  om  jag  ville  blifva  uti  bibliote- 
ket, nieiian  han  retirerade  sig  till  garderoben.  Jag  tackade  därföre  med 
en  air  af  satisfaction,  och  begaf  mig  genast  till  biblioteket,  dit  kungen 
efter  ;;  ;  timma  kom.  tyst,  nedslagen,  hade  törst  och  hosta,  men  ingen 
attentioii  till  livad  jag  sade.  Emellertid  hade  han  skickat  att  bjuda  till 
afton  den  vanliga  societeten. 

Q  vallen  gick  med  thévatten,  litet  lektyr  och  mera  prat  Vid  van- 
lig tid  souperades  i  bönkabinettet  Qnder  andra  servisen  uppkom  inom 
bords  åter  en  storm  af  oro;  man  skickade  efter  Dalberg  för  att  få 
ett  riktigt  besked  "in  hertigens  belägenhet  Han  kem:  men  i  stallet 
att    svara   på   frågan,  luast    han    ut   i   en  diatrih  emot  gubben  af 


-  74  - 

Acrel,  på  hvilken  han  skyllde  hela  skulden  af  prinsens  sjukdom  och 
hundrade  fel  uti  hans  skötsel  ifrån  början.  Hela  sällskapets  indigna- 
tion afbröt  denna  konversation,  och  när  Dalberg  var  utgången,  hade 
han  mera  tort.  än  han  förgäfves  velat  gifva  gubben.  —  Efter  soupéen 
soutenerades  konversationen  kort  och  matt,  och  sedan  de  fleste  blifvit 
congedierade,  önskade  kungen  ändtligen  grefve  Oxenstjerna  och  mig 
en  rolig  natt  kl.  half  2.  Man  har  sagt  mig,  att  kimgen  lade  sig  genast. 
och  att  han  förbjudit  att  väcka  sig  förr  än  kl.  7,  om  än  don  befarade 
obehagliga  händelsen  skulle  dessförinnan  inträffa. 

Kl.  half  6  om  morgonen,  den  23  söndagen,  fick  jag  bud  ifrån 
Årmfelt  att  genast  komma  upp.  Löparen  berättade,  att  tillståndet 
mycket  försämrat  sig,  och  att  man  hvar  minut  väntade  slut,  .Tag  skyn- 
dade mig,  men  hann  ej  upp,  förr  än  kungen  redan  vaknat,  och  i  kon- 
seljrummet mötte  jag  Griberg,  som  kom  ined  tidningen,  att  prinsen  i 
det  ögonblicket,  kl.  3/4  7,  uppgifvit  andan.  Han  hade  blifvit  skickad  ifrån 
kungen,  och  visste  ej  hvad  han  skulle  svara.  Jag  bad  honom  säga,  att 
ingen  fick  gå  in,  efter  drottningen  ännu  var  qvar,  och  att  man  i  för- 
maket ej  visste  något  föränderligt.  I  samma  moment  kommo  grefve 
Gyldenstolpe,  grefve  Oxenstjerna,  baron  Armfelt.  Yi  öfverlade  om  sät- 
tet att  anmäla  (»lyckan  och  hvilken  af  oss  borde  göra  det.  när  Griberg 
kom  ut.  Han  hade  berättat,  att  jag  var  uppe;  jag  blef  inkallad  och 
åtog  mig  naturligtvis  kommissionen.  Jag  blef  emottagen  mycket  vän- 
ligt, men  med  en  affekterad  tranquillité,  hvilken  blott  tjentc  att  be- 
kymra mig  ännu  mera. 

"Har  du  varit'',  sade  han,  "hos  hertigen'"? 

"Ja",  svarade  jag. 

"Var  drottningen  qvar  ännu"? 

"Ja;  Hennes  Maj:t  har  varit  där  hela  natten  och  sedan  kl.  3  suttit 
på  en  pall  vid  sängen,  så  att  hon  nu  med  möda  kunnat  resa  sig". 

"Har  hon  nu  gått  upp  till  sig"? 

"Jag  supponerar  det". 

''Är  hertigen  död"? 

Utan  att  svara  tog  jag  vattenkaraffinen,  slog  hastigt  uti  ett  glas, 
sade  endast:  "var  sa  nådig  och  drick",  och  därvid  kysste  jag  hans  hand 
under  tårar,  som  kanske  bidrogo  till  samma  lättnad  för  honom.  Utan 
lof  öppnade  jag  dörren,  då  de  trenne  herrar,  hvilka  jag  lemnat  i  kon- 
seljrummet, kommo  in  och  utlade  deras  condoléancer  under  repeterade 
famntag  och  tårar;  men  i  en  minut  lade  kungen  sig  neder.  sade  sig 
vilja  Bofva  och  bjöd  oss  farväl. 


-  75  - 

Som  jag  fann  huru  oigenligl  del  blifvil  att  lemna  hono 
och  jag  ej  kunde  uppleta  någon  säkrare  ressurs  till  dissipation  än  uti 
de  ceremonier,  hvilka  härvid  fordrades,  föreställde  jag,  att  ehuru  höge- 
ligen jag  önskade  kungen  någon  hvila,  ansåg  jag  dock  min  Bkyldighet 
fordia  atl  plåga  honom  genasl  med  några  förfrågningar  uti  ämnen,  som 
Icke  kunde  medgifva  dröjsmål.  Olyckan  hade  inträffat  på  en  s< 
och  sm  tidigt  "in  morgonen,  att  tacksägelse  hörde  göras  i  alla  stadens 
kyrkor  vid  högmessan;  atl  del  sätte!  vore  det  bästa  och  värdigaste  atl 
underrätta  allmänheten  om  den  timade  bedröfvelsen;  atl  i  del  fallet 
borde  öfverhofpredikanten  baron  Taube  genast  efterskickas  för  atl 
därom  få  ordres.  Ett  bud  till  drottningen,  huru  skulle  det  arrangeras? 
Det  mesl  consolanta  vore,  om  II.  Maj:t  själf  orkade  stiga  upp  och  gä 
öfver  till  henne.  Dessutom  fordrades  en  notifikation  tiil  hela  del  kongl. 
huset  och  mångfaldiga  anstalter  med  del  lilla  liket,  dess  bisättning 
eller  begrafning,  balsamering,  parad  o.  s.  v.,  och  därvid  vore  riksmar- 
skalken oundgänglig. 

I  början  hördes  ej  på  det  örat,  men  etter  någon  dispyt  fick  jag 
ändtligen  rätt.  Riksmarskalken  grefve  Gyllenstjjerna  och  öfverhofpre- 
dikanten efterskickades.  Grrefve  Oxenstjerna  och  baron  Armfell 
i  kommission  att  i  sina  egna  namn  skicka  och  lata.  dock  endast  i  sina 
namn,  avertera  hus  Deras  Kongl.  Högheter.  Den  vakthafvande  lifpagen 
.skickades  till  drottningen,  atl  efterfråga  dess  tillstånd  och  annonsera 
ett  besök,  sa  snart  man  nånsin  kunde.  Emellertid  samlades  fiere  och 
flere  af  dem.  som  egde  det  närmare  tillträdet  till  konungen,  och  de 
blefvo  efter  hand  emottagna.  Deras  Kongl.  Högheter  hertigame  an- 
kommo  genast  och  emottogos  med  all  lendresse.  Drottningen  hade 
efterskicka!  sin  öfverstemarskalk,  riksrådel  grefve  Bielke,  och  uppdra- 
git honom  att  ä  sina  vägnar  icke  allenast  skaffa  henne  underrättelse, 
huru  konungen  befann  sig.  man  äfven  förklara,  det  Hennes  Maj:ts  före- 
sats hade  varit,  om  dess  krafter  och  constemation  medgifvit,  atl  strax 
vid  dödsfallet  genast  ga  öfver  till  kungen  och  taga  en  consolation 
utaf  att  själf  framföra  berättelsen.  Detta  galanteri  smakade  öfvermåt- 
tau  viil.  Baron  Taube  fick  ordres  om  tacksägelsen,  som  uppsattes  och 
Jdsterades.  Riksmarskalken,  som  äfven  uppkommit,  fick  ordres  icke 
allenast  alt  efter  begärd  timme  formligen  aflägga  för  Deras  Kongl. 
Högheter  notifikationen,  utan  äfven  om  en  mängd  andra  anstalter. 
Deras  Kongl.  Högheter  prinsessorna  ankommo  kl.  mellan  9  och  10, 
och   blefvo  äfven   emottagna   vid   sängen,  dock  under  mångfaldiga  ur- 


-  76  - 

säkter.  Prinsessan  begärde  déjeuner;  den  serverades  äfven  vid  sängen; 
man  égayerade  sig  liter. 

Jag  sprang  ned  i  kansliet,  för  att  i  mitt.  ämbetsrum  påkläda  mig 
som  allra  hastigast,  och  återkom  i  konseljrummet  just  i  ögonblicket 
af  Munckens  och  Armfelts  fameusa  händelse.  Prinsessorna  voro  ännu 
qvar.  De  och  den  öfriga  societeten  hade  öfvertalt  kungen  att  resa  ut 
och  taga  luft.  Armfelt,  för  att  göra  parad  med  sin  faveur,  hade  pro- 
ponerat  kungen  att  åka  med  honom  i  hans  vagn,  för  en  så  mycket 
större  inkognito.  Det  var  ej  Munckens  plan.  Han  befallde  en  stall- 
page  skicka  ordres  till  stallet,  att  den  och  den  af  kungens  vagnar 
skulle  hållas  färdig.  Armfelt  svarade:  "Om  det  är  åt  kungen,  behöfs 
det  ej;  han  åker  med  mig'*.  —  "Nej,  sade  Muncken,  "han  har  befallt  en 
stallvagn".  —  "Det  är  lögn",  sade  Armfelt;  och  detta  samtal  blef  då  äm- 
net till  den  défi,  som  genast  följde  däruppå  uti  de  minst  valda  termer. 
En  explikation  entamerades,  och  jag  inträdde  i  största  tysthet  inför 
konungen,  för  att  draga  mina  trasor  ur  den  byken. 

När  prinsessorna  lemnat  konungen,  steg  han  upp,  men  det  blef 
ingen  fråga  vidare  om  någon  promenad.  H.  Maj:t  låtsade  icke  känna 
händelsen  emellan  Munck  och  Armfelt.  Naturligtvis  talte  ingen  därom, 
och  besynnerligt,  att  flere  år  därefter  vid  en  dylik  bändelse  låtsade 
kungen  aldrig  hafva  därom  egt  någon  kunskap;  men  jag  har  alltid 
trott,  att  lifpagen  Peyron,  som  var  på  vakt,  ingen  moment  lemnat 
kungen  i  (kunnighet. 

Kungen  klädde  sig  sedan  och  skref  några  bref.  Den  vanliga 
sncirteten  blef  befalld  till  middagen,  men  kungen  kom  ej  ner  förr  än 
kl.  3.  Vi  voro  alla  uti  galleriet.  Kungen  kom  mycket  tyst  igenom 
pelarsalen,  där  en  häftig  gråt  öfverföll  honom.  Ändtligen  kommo  vi 
till  bords.  Händelsen  placerade  Muncken  bredvid  Armfelt,  de  gjorde 
dos  å  dos,  och  middagen  var  alldeles  efter  tillfället.  Eftermiddagen 
likaledes.  Kungen  gjorde  drottningen  ett  långt  bosök  och  efter  åter- 
komsten gaf  han  ytterligare  ordres  om  anstalterna.  Muncken  tram- 
pade hela  aftonen  i  matsalen,  och  Armfelt  hade  en  lång  konversation 
i  galleriet  med  sin  tillkommande  hustru,  dåvarande  fröken  De  la  Gar- 
die.  -  Do  bägge  stridande  raktes  ändtligen  och  öfverenskommo  att  den 
följande  dagen  kl.  11  mötas  hos  Muncken.  Sekundanter  kallades  och 
de  infunno  sig.  Grefve  Oxenstjerna  var  äfven  inviterad,  och  förmod- 
ligen hade  de  väl  bägge  att  tacka  honom,  då  hela  saken  blef  afsluten 
med  godo  och  efter  en  explikation.  Hos  konungen  regerade  de  föl- 
jande dagarne  en   monoton  ledsnad  utan  någon  särdeles  märkvärdighet 


Konungen  bevistade  icke  begrafningen,  utan  reste  en  timme  förul 
inkognito  utur  staden  uti   en  öppen  3läde  och  tog  7ågen  öfver  Stock- 
sunds färja,  tillbaka  öfver  Ulriksdal,  åtföljd  endast  af  underställ] 
ren  Claes  Bruce,  och  återkom,  sedan  alla  ringningar  slutat 

Samma  dag  hertigen  dog,  lät  kungen  klippa  en  lock  af  dess  hår 
och  gjorde  däraf  mattor  till  trenne  ringar,  hvaraf  han  behöll  den  ena, 
men  tillställde  den  andra  ål  drottningen  och  den  tredje  å1  dess  hof- 
mästarinna,  fru  grefvinnan  Piper,  född  Ekeblad,  hvilken  under  herl 
sjukdom  visal  den  outtröttliga  soin,  hvilken  hedrat  henne  som  moder 
uti  dt-ss  eget  hus. 

all  sannolikhel  dog  hertigen  icke  af  förkylning  eller  någon 
gt  åkommen  accident;  men  ammans  mjölk  troddes  hafva  varit 
myrkoi  för  stark  och  för  hårdt  påskyndat  tänderna,  i  munnen  fanns 
tecken  tili  8  tänder,  hvilka  icke  kunnat  framkomma,  och  de  under  plå- 
gorna däraf  utståndna  konvulsioner  troddes  hafva  förorsakat  en  vrid- 
ning  i  ryggen  och  högra  benet,  som  redan  var  hisklig.  och  hvaraf,  i 
händelse  af  en  längre  lifståd,  de  svarasto  följder  befarades. 

En  anekdot  nd  begrafhingen  måste  jag  nämna.  Mademoiselle 
Baron,  aktris  af  fransyska  truppen,  celebre  genom  sin  fägring,  sina  ta- 
lenter,  men  ännu  mera  fördel  tycke,  hon  vunnit  hos  hertigen  af  Söder- 
manland, hade  dött  tvenne  dagar  fornt,  Hon  bodde  vid  Munkbron,  i 
hörnet  af  Gråmunkegränd,  där  hon,  som  man  sade,  ofta  fått  emottaga 
besök  af  sin  höge  amant.  När  hertigen  kom  ut  ur  kyrkan,  föll 
lins  honom  genast  i  ögonen  och  ökade  kanske  sensibiliteten  af  don 
sorg,  hertigen  verkligen  kände  vid  detta  sorgliga  tillfället.  Han  brast 
därunder  i  tårar,  och  allmänheten  välsignade  med  snokar  hans  rillgif- 
venhet  och  tänkesätt  för  sin  broders  hus. 


Frimureriet. 

^IKbland  de  ämnen,  hvilka  konung  Gustaf  III  mod  mycken  uppmärk- 
samhet omfamnade  och  stundom  med  en  verklig  ifver  följde,  var  äf- 
ven  det  så  kallade  frimureriet.  Allmänheten  tillegnade  sådant  åt  hans 
håg  för  ceremonier,  hans  nyfikenhet,  fåfänga  m.  m.:  men  då  jag  är  öf- 
vertygad,  att  han  därmed  trodde  sig  kunna  förena  verkliga  kunskaper, 
och  jag  tillika  föreställer  mig,  att  ingen  af  dem,  som  därom  kunnat 
ega  någon  kunskap,  lärer  lägga  handen  vid  hans  historia,  anser  jag  min 
skyldighet  att  anteckna  däraf  hvad  mina  enskilda  förbindelser  kunna 
tillåta  mig  att  meddela. 

Jag  adresserar  dig,  min  vän,  denna  berättelse,  med  samma  för- 
behåll som  det  öfriga.  Jag  bör  dock  genast  erinra  dig,  att  du  vid  lek- 
tyren häraf  täckes  anmärka,  huru  jag  af  besynnerliga  händelser,  utan 
att  söka  dem,  blifvit  blandad  däruti,  huru  jag  icke,  som  många  andra, 
nyttjat  dessa  saker  till  verktyg  för  min  lycka  eller  faveur,  utan  tvärtom, 
af  fruktan  för  den  salige  herrens  eldfängda  imagination.  handterat  detta 
ämne  med  yttersta  varsamhet,  ofta  sökt  att  draga  mig,  stundom  äfven 
honom,  därifrån,  och  huru  jag  bittida  lemnade  alltsammans,  när  jag 
fann  de  fourberier,  hvilka  äfven  på  den  vägen  lade  sig  för  konungen  i 
forsat  Jag  har  således  aldrig  varit  nog  avancerad  däruti,  för  att  kunna 
gifva  en  omständlig  och  med  successiva  fakta  upplyst  berättelse.  Den 
skulle  äfven  utgöra  ett  särskildt  verk,  dä  ämnet  extenderades  till  reli- 
gion, politik,  alkemi  och  drefs  af  somliga  med  den  renaste  välmening, 
af  andra  med  verkliga  bofstreck,  och  lämpades  slutligen  nästan  till  allt. 
Jag  berättar  hvad  jag  vet,  och  uppå  de  slutsatser,  jag  däraf  gjort,  kunna 
sedermera    andra    med   tillhjälp   af  större  upplysning  göra  mera  gagn. 


-  7'.  i 

Myckel  borde  anses  med  åtlöje  och  med  svårighel  blifva  trodt:  in<-ii7 
atom  de  vittnesbörd  flere  ännu  lefvande  därom  kunna  gifva,  frågar  jag 
vid  detta,  som  vid  flere  andra  dylika  ställen  af  min  berättelse:  hvarför 
Bkulle  jag  säga  osannl  ? 

När  den  första  frimurareloge  blifvil  bär  i  landel  öppnad,  vet  jag 
ej;  sedan  början  af  1750-talel  hafva  de  arbetat,  varit  kända  och  tålda. 
Framlidne  kanslirådet  Eckleff  var  [från  böljan  af  I760rtale1  deras  che£ 
Ku  besynnerlig  man:  samlade  taflor,  nian  att  känna  deras  merit,  böcker 
utan  att  veta  deras  innehåll,  gaf  sig  en  air  af  förmögenhet  och  dog  insoL- 
vable,  vai-  magnifik  och  osnygg,  talte  nästan  aldrig  annat  än  frimureri, 
och  lefde  de  sista  aren  uti  yttersta  crapule.  Han  utdelade  under  sin 
välmakt  de  s.  k.  högre  graderna.  I  Inni  Lång!  lians  kunskaper  gingo, 
kan  jag  ej  döma,  '•Innu  jag  en  lid  var  myckel  lierad  med  bonom  och 
efter  lians  {[n(\  biff  mästare  af  hans  loge;  men  jag  tror  ej,  atl  de  gingo 
särdeles  långt.  Kanslirådet  Bjerkén  och  ett  par  andra  af  hans  vänner 
blefvo  depositairer  af  hans  papper.  Engelske  legationssekreteraren  Tull- 
man meddelade  mig  en  del  af  de  öfre  hemUgheterna;  men  hans  loge 
blef  snart  tillsluten  vid  Goodrickes  afresa.  Ecklefi  förebar,  att  han  fatt, 
sina  kunskaper  af  en  utländsk  officer,  hvars  namn  han  äfven  uppgaf; 
men  jag  trodde  alltid,  att  han  ärfl  dem  efter  sin  far.  hvilken  hitkom 
med  baron   <  i< »rtz,   och  det  är  ju  alltför  troligt,  att  denne  herren  velat 

la  si^-  äfven  af  frimureriet  vid  de  planer,  han  ämnade  utföra. 

1  sådan  ställning  ungefärligen  var  frimureriet  här  i  Landel  vid 
början  af  1770:talet.  Konungen  och  hertigarne  hade  låtit  emottaga  sig 
innan  de  anträdt  sina  utrikes  resor;  men  efter  revolutionen  \~1-  blef 
frimureriet  etl  ibland  de  nejen,  som  omväxlade  med  alla  andra.  11. 
K.  H.  hertigen  af  Södermanland  öppnade  uti  sina  rum  först  en  arbets- 
loge,  och  sedan  de  s.  k.  Skottska  graderna.  Denne  herres  verkligen 
outtröttliga  arbetsamhel  omfamnade  da  detta  ämnet,  förde  sakerna  i 
mera  ordning,  och  man  har  sagt  mig,  att  de  samlingar,  H.  K.  H.  med 
ögen  hand  härtill  författat  och  kopierat,  skela  vara  utaf  en  otrolig  myc- 
kenhet, och  däribland  finnas  ganska  intressanta  pjeser. 

Under  allt  detta  hemkom  från  sina  utländska  resor  bBrrCarl  An- 
ders Plommenfelt,  sen  af  framlidne  kommerserådet  och  riddaren  Plom- 
gren  och  svåger  med  herr  generalen  grefve  Irredrik  Hem.  Denne  yng- 
ling fick  igenom  frimureriel  en  besynnerlig  rol,  under  omväxlande  med- 
och  motgång,  tiil  dess  den  ändttigen  slutades  år  L782  på  ett  olyckligt 
Bätt,  för  allmänt  bekant  att  böra  omtalas.  Han  var  född  med  geni 
utan  applikation,  med  minne  utan  omdöme,  hade  lätt  att  tala  och 


-  80  - 

mycken  färdighet  i  fiere  språk.  Karakter  hade  han  ingen.  Uti  sin 
uppsyn  hade  han  en  viss  égarement,  och  hans  figur  var  liten  och  löjlig. 
Ingenting  var  försummadt  för  hans  uppfostran.  Vid  akademien  i  Upsala 
disputerade  han  tvenne  gånger.  Sedan  han  gjort  någon  tjenst  i  bergs- 
kollegium och  resor  i  Bergslagen,  företog  han  en  vidsträckt  utrikes 
resa.  Han  beledsagades  därvid  af  tvenne  välkända  och  estimerade  män. 
framlidne  direktören  Gissler  och  sedan  af  nuvarande  professorn  i  Up- 
sala Murray.  Om  Plommenfelt  icke  väl  uppfyllde  ändamålet  med  sin 
resa,  bör  man  visserligen  icke  förebrå  dem  försummelser  därvid.  Med 
eleven  var  ej  stort  att  uträtta,  och  man  bör  tacka  dem,  om  de  använde 
till  förmån  för  sina  vetenskaper  den  tid,  som  eljest  fruktlöst  blifvit  för- 
spilld på  honom. 

Strax  efter  hemkomsten  producerades  han  naturligtvis  af  sin  svå- 
ger och  fann  utvägar  att  gifva  sig  airer  af  stora  maconniqua  kunskaper. 
Han  vann  därigenom  tillträde  till  hertigen,  och  ehuru  han  alltid  rela- 
terade konungen,  kunde  man  likväl  icke  passera  sig  af  hans  uppgifter, 
och  kanske  tyckte  kungen  ej  så  alldeles  väl,  att  han  icke  däruti  adres- 
serat sig  till  honom.  Konungen,  som  vände  sakerna  på  alla  sidor  och 
icke  gärna  släppte  något,  som  kunde  blifva  nyttigt,  började,  om  jag  ej 
bedrager  mig,  att  nu  embrassera  denna  sak  med  värma  af  den  intérét 
att  finna  sin  broder  ockuperad  däraf  i  en  tid,  då  han  icke  ogärna  såg 
honom  sysselsatt;  men  snart  förenade  sig  därmed  längre  vyer.  För- 
modligen missleddes  han  af  Plommenfelt,  af  egen  brådska  m.  m.;  men 
hade  uppgifterna  varit  riktiga,  så  hade  man  kanske  icke  bort  ogilla 
hans  försök.  Han  explicerade  aldrig  nog  tydligt  sin  plan;  men  tillräck- 
ligt för  att  grunda  mina  idéer  därom  sådana,  som  jag  nu  uppgifver. 

Allmänheten  har  länge,  men  ännu  mer  i  senare  tider,  supponerat 
frimureriet  icke  vara  annat  än  den  forna  tempelorden,  eller  i  den  när- 
maste förening  därmed;  att  tempelherrarne  efter  sin  förstöring  klädt 
sina  kunskaper  i  de  lägre  gradernas  allegorier,  eller  att  politiske  äf- 
ventyrare  kommit  öfver  dem,  nyttjat  dem  och  lämpat  sina  inrättningar; 
att  tempelherrarne,  sedan  Philippe  le  Bel,  med  päfvens  hjälp,  så  ynkeligen 
slutat  den  siste  stormästarens  dagar,  funnit  utväg  att  i  England  sau- 
vera  sina  kunskaper  och  något  af  sin  egendom  m.  m.  Några  hafva 
varit  af  dm  banken,  att  Cromwell  betjente  sig  däraf  emot  Carl  Stuart, 
andre,  åter  att  Stuartska  huset  nyttjade  dem  emot  Cromwell  efter  Carls 
olycka.  Pen  sista  meningen  är  mera  allmän;  men  bägge  äro  kanske 
lika  sa  fautiva,  som  för  oss  i  detta  fallet  indifferenta,  och  som  den  upp- 


si 

gifna   gissningen   om   frimureriets   upprinnelse   kan   vara  < -rikt i^ :  men 
du  skall  strax  tinna  raison  bvarför  jag  måste  tala  härom. 

Plommenfell  föregaf,  ati  han  under  sin  italienska  resa  undfått  do 
högsta  kunskaperna  uti  Florens  och  därmed  försedd  blifvil  admitterad 
till  pretendenten,  som  nu  skulle  vara  dépositaire  däraf.  Frimureriel  hadt 
ifvei  hela  världen.  De  arbetande  Logerna  egde  verkligen 
vissa  relationer  sins  emellan,  de  voro  indelta  uti  vissa  provinser.  Till 
den  sjunde  af  dem  räknades  Sverige  jämte  Hannover,  Braunschweig 
in.  in.  Allt  del  var  saiint  ocb  kändl  och  äfven,  att  den  s.  k.  provincial- 
stormästai*en  för  denna  provinsen  var  död  och  hans  plats  vakant;  men 
man  visste  ej,  hvem  som  kunde  vara  hufvudchefen.  Plommenfelt  bou- 
dei  var  pretendenten. 

Detta  föregifvande  instämde  med  de  flesta  gissningarne  och  med 
ieura  anekdoter.  Han  projekterade  tillika,  ati  hertigen  kunde  väljas 
uti  den  förres  vakans  och  konungen  bereda  sig  själf  den  senares,  hvars 
ålder  därjämte  tycktes  lofva,  att  den  snarl  skulle  inträffa.  Efter  Plom- 
menfelts  föregifvande  hade  pretendenten  ärfl  denna  värdighel  med  rät- 
tighel  an  vid  sin  död  disponera  därom. 

Konungen  lyssnade  ål  allt  detta,  hvilket,  om  dei  ej lofvade stora 
förmåner  för  dei  närvarande,  likväl  målade  flere  i  framtidens  perspek- 
tiv för  Gustafs  rika  imagination,  och  snart  beslöt  han  ati  begagna  dem. 
Ingenting  var  att  försmå,  som  kunde  leda  till  infiuehcer  på  andni  stål- 
len, och  därtill  kunde  bägge  delame  af  projektet  tiena,  men  det  senare 
omfatta  en  större  objel 

Fredrik  U:s  bortgång  \ir  tiden  kunde  man  med  visshel  snart  för- 
moda. Catharinas  terme  kunde  \:,\]  eller  naturens  ordning  vara  mera 
éloignerad,  men  af  hennes  lefnadssätl  påskyndas.  U tur  den  förres  aska 
skulle  ej  en  Tlueiiix  uppstiga.  Efter  den  senares  död  skulle  en  makl 
écroulera,  hvars  vidd  hon  själf  troddes  spänna  öfver  möjligheten  af 
dess  liestand.  för  att  i  historien  lysa  såsom  den  där  ensam  förmått 
art  uppbära  dess  tyngder.  Bägge  händelserna  skulle  förorsaka  stora 
hvälfningar  och  göra  epoker  i  Europas  eden.  skulle  de  Inträffa  hvar- 
aiman  nära.  ju  lättare,  men  i  alla  tall  angelägnare  skull.-  del  blifva 
att  begagna  sig  däraf.  Man  smickrade  sig  med  den  tanken,  alt  Ut- 
land gärna  skulle  återkomma  till  sin  forne  herre.  Hela  landet  var 
förtryckl  af  ryska  regeringen.  Många  af  de  största  ritterna  därsl 
vore  naturaliserade  på  svenska  riddarhuset,  många  ännu  nära  besläg- 
tade  med  detta  riket-  första  familjer,  alla  af  gammal  födsel  och,  som 
fieia  däröfver,  naturligtvis  skulle  gärna  underkasta  sig  en  konung,  som 

Scäi  III.  6 


förstod  att  ära  och  värdera  anornas  företräden.  Huru  skulle  icke  en 
succession,  ehurudan  den  än  kunde  vara,  efter  forna  härmästare  falla 
dem  i  ögonen  och  blifva  en  ståtlig  pretext  att  företaga  hvad  deras  till- 
gifvenhet,  vapenlyckan  och  omständigheter  sedermera  kunde  utföra! 
Mästare  af  tempelordens  arkiv,  kunde  man  snart  utreda  korsherrarnes 
slägtskap  därmed,  man  kunde  gå  vidare  och  under  korsets  fana  rekla- 
mera Gotthard  Kettlers  art. 

Egde  nu  pretendenten  denna  värdighet  verkligen,  och  egde  han 
rättighet  att  disponera  därom,  och  huru  skulle  han  kunna  formera  nå- 
gon akt  däruppå,  som  kunde  blifva  authentique?  Man  tror  gärna  livad 
man  önskar;  men  till  hvilken  kunde  han  vara  benägen  att  lemna  den? 
Naturligtvis  livarken  till  ett  konungahus,  som  innehade  fadrens  tron 
eller  till  det,  som  så  svagt  understödt  hans  försök  att  återtaga  den, 
och  sedan  indragit  hans  pension.  Icke  åt  le  Philosophe  de  Sans  Sou- 
cis,  icke  åt  konungarne  i  Spanien  eller  dem  i  Italien,  af  hvilka  han 
antingen  personligen  blifvit  misshandlad  eller  med  kallsinnighet  bemött; 
men  kejsaren  kunde  vara  i  vägen,  och  ät  hvilken  rival  i  världen  hade 
det  kostat  mera  på  att  cedera  något,  än  åt  Joseph?  Man  lefde  likväl  i 
det  hoppet,  att  hans  gudlöshet  och  flere  elaka  egenskaper  icke  kunde 
tillåta  honom  att  brukas  vid  helgedomens  återuppbyggande,  och  pre- 
tendenten hade  till  honom  inga  personliga  förbindelser. 

Denna  sak  kunde  ej  negocieras  igenom  andra.  Man  beslöt  att 
själf  1  tesöka  honom,  tillfället  därtill  måste  af  bidas:  men  häruti,  min 
vän,  ligger  en  hemlig  och  verklig  orsak  till  den  italienska  resan,  hvil- 
ken  blifvH  så  mycket  tadlad  och  endast  tillegnad  en  flyktig  nyfiken- 
het, fåfänga  och  inquiétuder.  Härom  vittnar  den  magnifika  present  i 
penningar,  hvarmed  konungen  under  sitt  vistande  i  Rom  räddade  pre- 
tendenten ifrån  en  eljest  oundviklig  misére  af  en  total  dérangement 
uti  hans  affärer,  de  välgerningar,  han  sedan  gjorde  honom,  och  de  bona 
officia  han  för  den  skull  använde.  Hvad  som  därmed  uträttades  vet 
jag  icke;  men  just  denna  okunnighet,  hvaruti  man  lemnat  mig,  ökar 
min  tvekan  om  betydligheten.  Kanske  egde  aldrig  gubben  hvad  man 
lofvat  sig  att  finna  hos  honom;  kanske  var  han  förbehållen  eller  själf 
konfunderad,  kanske  sällan  nog  nykter  för  alt  kunna  inga  m i  någon 
negociation  af  denna  natur.  Något  dokument  matte  han  väl  liafva  lem- 
nat. Jag  erinrar  härvid  åter,  att,  jag  redan  17S-2  lemnade  den  tråd,  som 
tedde  mig  uti  denna  labyrinten  och  blott  letade  mig  ur  igen.  Något 
dokument  blef  likvid  gifvet.  Måtte  del  vara  af  en  natur  att  en  gång 
blifva  i  iy  i 


33 

Kejsarens   möte   i  Rom  var  oväntad  .  r,  att  del  trän- 

quilliserade,  kanske  mera  på  detta  ämnet  än  andra,  sedan  första  frayeu- 
ren  däröfver  var  förbi.  Grefvinnan  Kagenecks  äfventyr  härstädes,  då 
liou  genom  ceremonimästaren  utvistes  från  börsen,  såvida  hon  ej  kunde 
presenteras  för  drottningen,  sedan  hon  ej  kunnat  kyssa  handen,  hade, 
jämte  åtskilligt  annat,  lärt  kejsaren  att  känna  konungens  grannli 
hel  mi  etiketten;  han  var  icke  heller  okunnig  om  huru  hjärtligen  han 
af  Gustaf  hatades  och  betalte  sådant  inom  sig  med  lika  '-r<"li  mynt, 
men  satte  sig  sa  mycket  hellre  öfver  alla  ceremonier,  infann  si^  om 
morgonen  efter  ankomsten  tiil  Rom  oklädd  hos  konungen,  som  då  ännu 
afbidade   i   förmaket,   att  han  fick  stiga  upp,  gaf  o<  tan  all 

affektation   höger  och  venster  och  undvek  all  rangfråga.    Jag  bil 

här  ett  originalbref  ifrån  kungen  till  mig  om  detta  t' 

Jag  berättar  gärna  det,  som  är  roligt,  och  sådant  finner  jag  riks- 
Carl  Sparres  äfventyr  med  pretendentens  repudierade  gemål,  hvil- 
k'  ii.  som  bekant  är,  lefde  i  Rom  under  namn  af  la  Comtesse  d'Albanie. 
Under  det  an  k<>niin;_:'<'ii  arbetade  uti  mysterier  med  pretendenten  för 
att  uppresa  Jerusalems  tempel,  fäktade  riksrådet  Sparre  med  henne  för 
den  helgedom,  hvars  korsdragare  han  alltid  varit  Denna  illustra  avan» 
turiére  hade  i  samma  moment  quitterat  sin  chevaher  d'honneur;  ledsen 
vin  Rom,  vid  sin  état,  vid  équivoquen  af  sin  värdighet,  flatterad  af  kun- 
artighet,  caresserad  "'ii  charmerad  af  Sparren,  hade  en  resa  till 
Stockholm  och  kanske  äfven  »mi  ytterhgare  proposition  icke  så  för- 
skräckUgen    rebuterat.    Kungen,  alarmerad   däraf  både   för  pretenden- 

dståga  (ill  ni  particuliére  * > « - 1 1  an  trans- 
plantera kunskaperna  "in  sin  tort  emol  henne,  och  ännu  mera  skrämd 
at   den   depens,   en   så    beskaffad    fru   skul  'ka  en  herre,  hvars 

ekonomi   förut    fordrade   täta  reparationer,  gjorde  allt  möjligt,  art  före- 
na  allvaret    häraf.    Uti  flere  af  de  bref,  hvaimed  riksrådet  Sparre 
hedrade   mig  under  sin  italienska  resa,  och  hvilka  nödvändigheten  for- 

att    återställa  vid  hans  hemkomst,  talade  han  alltid  om  la 
besse   d'Albanie,   och   efter  hemk sten  skickade  hon  honom  del  por- 
trätt,  som    lärer  hafva  åtföljt  de  öfriga  möblerna  vid  handeln  af  Belle- 
vue;  men  hon  fa-  mig  ifrån  mitt  ämne,  finner  jag. 

om   negociationerna  med  pretendenten  kunde  eller  rä1 
uppskjutas,   fordrade  däremot  provincialmästarevalet  en  snarare 
handläggning.    Därvid    kunde  man  befara  konkurrenser  med  flere  par- 
is bref  a.  28  Jan.  1789. 


-  84  - 

tieuliera  och  jämväl  med  prins  Ferdinand  af  Braunschweig,  kronprin- 
sen i  Preussen,  som  tycktes  omfamna  ämnet,  och  hos  hvilken  Bischofs- 
werder  då  redan,  under  rolen  af  en  adept,  tillvunnit  sig  det  förtroende, 
som  sedan  gifvit  honom  den  större,  man  sett  honom  spela,  och  ändt- 
ligen  prins  Carl  af  Hessen.  Den  förstnämnde  förtjente  i  alla  afseenden 
den  yttersta  konsideration,  den  andre  kunde  icke  väga  någon  slags 
anläggning,  sa  länge  onkel  Fredrik  ännu  snusade,  och  för  att  épiera  den 
sistnämndes  démarcher,  sände  man  honom  kammarjunkaren  Borgeii- 
stjema,  hvilken,  efter  en  viss  krönikas  innehåll,  vunnit  alla  möjliga 
tillträden  till  hans  person  au  pied  de  la  lettre.  Vid  stora  negociatio- 
nen  skulle  väl  Plommenfelt  nyttjas,  såsom  bekant,  på  alla  de  ställen, 
dit  man  borde  adressera  sig;  men  ärendet  kunde  ej  uppdragas  honom. 
Konungen  öfvertalte  därtill  sin  dåvarande  kammarherre,  numera  h.  exc. 
riksmarskalken  grefve  Oxenstierna,  hvilken.  beledsagad  af  Plommen- 
felt, år  1777  gjorde  en  resa  till  Braunschweig,  Hannover,  Cassel  m.  m. 
Under  all  intimité  af  vår  liaison  har  jag  aldrig  velat  tala  med  honom 
därom,  sedan  jag  en  gång  funnit  honom  vilja  undvika  det;  men  för- 
modligen har  hans  klokhet  och  varsamhet  att  ej  i  ett  mål  af  denna 
natur  för  långt  avancera  sin  herre,  något  arriérerat  underhandlingen 
uti  vissa  delar.  Den  fortsattes  det  följande  året  af  grefve  Adam  Levven" 
haupt  och  Plommenfelt  samt  slutligen  1775»  af  framlidne  presidenten. 
baron  Axel  Gabriel  Leijonhufvud.  Emellertid  lyckades  själfva  valet,  och 
H.  K.  H.  hertigen  tillträdde  med  mycken  högtidlighet  sin  nya  värdig- 
het igenom  tvenne  ceremonier,  den  ena  på  stora  Börssalen,  den  andra 
uti  Frimurarehuset  på  Riddarholmen. 

Dessutom  hade  konungen  år  1778  den  tillfredsställelsen  att  i  Juni 
månad  i  Skåne  emottaga  ett  besök  af  prins  Ferdinand  af  Braunschweig, 
i  hvars  närvaro  en  ordentlig  sammankomst  af  de  högre  graderna  med 
vanliga  ceremonier  öppnades  på  Widtsköfle  herregård,  tillhörig  baron 
Kjell  Barnekow,  b  varvid  jag  äfven  var  närvarande. 

Prins  Ferdinand  är  en  aimable  herre,  icke  mycket  läng.  men 
starkt  byggd  och  undersätsig.  Öppet  ansigte,  rena  lineamenter,  brun 
hy  och  mycket  märkt  af  kopporna;  han  konserverade  mycken  vighet 
i  alla  rörelser,  han  var  propre,  alltid  klädd  i  uniform  med  strumpe- 
bandsorden, munter,  complaisant,  egal,  satte  alla  människor  å  son  aise 
utan  affektation  och  bemötte  kungen  på  det  vördigaste  sätt,  som  bäg- 
ges qualité  kunde  fordra,  utan  att  genera  eller  gå  för  vida.  Han  badö 
skållat  sig  små  anekdoter  om  hofvet  och  de  personer,  hvilka  voro  kung- 
en attacherade,  så  att  vid  var  presentation  och  äfven  sedan  hade  han 


sr,  - 

alltid  någon  familier  propos  att  adressera  oss.  Första  dagen  han  kom, 
var  kungen  på  Maltesholm;  lians  qvarter  var  beredl  etl  stycke  därifrån, 
och  dit  sändes  grefve  A.dolf  Lewenhåupl  att  beneventera  och  anföra 
honom,  lian  hade  i  siti  sällskap  prinsen  af  Bevern,  en  lång,  sombre 
och  taciturne  herre,  men  artig  och  höflig;  ''ii  Preussare,  myckel  Ini- 
tierad uti  det  mystiska,  vid  namn  Kortum,  och  en  liten  herr  Swartz, 
som  gaf  sig  ut  för  capitularis  af  Magdeburg,  och  ål  hvilken  prinsen 
slutligen,  jag  tror  mesl  för  höflighet  att  någol  begära,  begäi  i  kam 
marrådsfullmakt. 

Grefve  Lewenhåupl  förde  bägge  piinsarne  till  kungen.    De  emot- 

•  med  öppna  armar,  och  dagen  hade  ingen  annan  molnfläck  än 
bekymrel  i  anseende  till  etiketten  för  h.  exc.  grefve  Bielke,  som  på 
befallning  varit  kungen  följaktig.  Kungen  tog  dock  sitt  beslul  ati 
göra  Axel  Oxenstjernas  påstående  om  rådets  preferens  för  tyska  fur- 
star gällande  och  verkställde  det  behändigt.  Han  entamerade  en  kun- 
versation  med  prins  Ferdinand  och  grefve  Bielke,  och  då  han  under- 
rättades, air  han  var  serverad,  bog  han  liksom  af  en  händelse  grefven 
under  den  högra  och  prinsen  under  den  venstra  armen,  hvartill  han 
förul  rangerat  sig  emellan  dem;  sålunda  förde  han  dem  till  dörren,  där 
han  sade:  "Ah  ca,  passez  Messieurs",  då  han  sköt  prinsen  framför  sig, 
och  som  han  låtil  lägga  sitt  kuvert  vid  del  hörnet  afuordet,  som  var 
strax  vid  ingången,  och  dessa  bägge  herrar  skull'1  blifva  lians  grannar, 
stannade  de   helt    naturligt  alla  öre,  just  som  de  kommo  in  i  salen,  på 

bällen,  som  varit  dem  ämnade.  Prinsen  af  Bevern  blef  prins  Fer- 
dinands  granne,  och  platsen  hos  grefve  Bielke  lemnades  au  hazard. 
När  kungen  retireral  sig  eftei  måltiden,  reste  prinsen  hem  och  ■ 
tog  uppvaktningar  af  oss  aila,  men  fick  ej  visit  af  grefve  Bielke.  Han 
"■st'-  därefter  till  lägrel  med  grefve  Lewenhaupt  för  att  uppvakta  H. 
K.  II.  hertigen,  som  kamperade,  och  bevistade  exercisen  om  aftonen, 
hvarvid  kungen  var  närvarande.  Prinsen,  -<>m  förstod  att  man  exige- 
rade  första  visiten  af  honom  till  riksrådet,  bad  helt  simplement  grefve 
Lewenhaupt  föra  sig  till  grefve  Bielkes  qvarter;  men  när  grefven  sva- 
rade att  riksrådet  bodde  på  Maltesholm,  beklagade  lian  sin  okunnig- 
hel  därom,  och  att  lian  följaktligen  manqueral  honom  visiten.  Vid 
återkomsten  till  Maltesholm,  där  alla  souperade,  bad  prinsen  grefve 
Lewenhaupt  föra  -ig  in  till  grefve  Bielke,  ilar  han  genast  skyllde  på 
grefven,  att  han  ej  varit  där  förr.  Grefve  Bielke  sade  sig  hafva  varit 
-ait  strax  efter  middagen  af  posten,  och  da  han  kl.  halt  6  begärt 
en   voiture   för  att    resa    till    prinsen,  hade  han  blifvit  underrättad  "in 


dess  afresa  till  lägret.  Man  uppehöll  sig  å  ingendera  sidan  med  vidare 
protestationer,  konversationen  blef  génerel  och  familier,  och  ingen  eti- 
kettfråga uppstod  vidare 

Prinsen  af  Bevern  var  naturligtvis  stor  militär,  bar  hatt  och  käpp 
och  snusade  som  Fredrik  II.  Han  hörde  ej  till  våra  angelägenheter 
och  öfverlemnades  därföre  åt  general  Hermanson,  som.  försedd  med 
adjutanter  och  kockar,  promenerade  honom  till  skånska  fästningarne. 

Under  alla  dessa  åren  arbetade  alla  möjliga  frimurareloger.  De- 
ras högtider  firades  med  solennité.  Forna  Rosenhaneska  palatset  på 
Riddarholmen  hyrdes  först,  men  sedan  inköptes  ifrån  assistanskontoret 
och  inreddes  härligen. 

Där  samlades  hvarje  fredag  de  högre  graderna.  Kuskar  och  la- 
kejer trodde  sig  höra  oss  sjunga  psalmer,  och  damerna  påstodo,  att  vi 
livar  fredagsafton  luktade  rökelse.  Sällskapet  tillväxte.  Man  hade  väl 
helst  valt  folk.  som  kunnat  göra  epreuverna  af  sin  födsel;  men  här  i 
landet  och  i  den  cirkel  man  lefde,  skulle  antalet  då  blifva  nog  in- 
skränkt. Man  emottog  icke  allenast  parvenuer  och,  att  nyttja  den  van- 
liga frasen,  les  gens  de  la  nouvelle  marchandise,  utan  äfVen  ofrälse: 
men  iakttog  likväl  i  anseende  till  dessa  senare  samma  försigtighet  som 
med  prestema  i  Nordstjerneorden,  att  ej  göra  dem  till  riddare.  De  kal- 
lades Amici  ordinis.  Det  är  löjligt,  att  mycket  latin  blandar  sig  uti 
våra  akter,  hvilket  våra  högförnäma  bröder  läsa  som  munkarne,  när 
de  ej  förstodo  ritualen;  men  dessa  arbeten  stannade  ej  vid  ceremonier. 
Man  sökte  att  gifva  orden  en  publicitet,  och  att  dess  tecken  skulle 
offentligen  få  bäras.  Tollen,  själf  den  tiden  utan  niarque  och  kanske 
utan  hopp  att  få  någon,  var  nära  att  persuadera  kungen  därtill;  men 
svårigheterna  rådde  vid  en  senare  reflexion  däremot,  och  man  åtnöjdes 
med  den  allmänt  kända  hattkordongen  afguldoehrödt,  hvilkon  numera 
icke  lärer  brukas  af  flere,  än  justitiekansleren  Lode,  herr  af  Darelli  och 
af  borgmästaren  Liedberg  vid  begrafningar  och  rådstufvupredikningar. 
Man  satte  tillika  ett  kors  vid  sitt  namn,  som  ännu  af  de  fieste  bibe- 
hålles,  och  hvilket  nästan  alltid  finnes  vid  konungens  signatur  sedan 
år  1777. 

Inom  en  liten  krets  af  de  omkring  konungen  och  hertigen  för- 
samlade bröder  förekommo  ädlare  föremål  för  våra  arbeten.  De  om- 
fattade religionen,  gemenskap  med  undervärlden,  med  andar,  politik, 
moral  och  alkemi  och  öppnade  för  Toll  och  Munck  vägen  tiil  hiskliga 
fourberier. 


87  - 

Plommenfelt,  som  konserverade  mig  en  djup  pique  redan  innan 
sin  utrikes  resa,  Lade  icke  ämnat  mig  någon  delaktighet  häraf;  men 
kungen  exigerade  den,  och  när  man  sedan  ville  eludera  löftel  om  min 
ytterligare  befordran,  refuserade  kungen  att  med  annal  vilkor  fara  dit. 
Själf  kände  jag  hvarken  begär  eller  kände  jag  nyfikenhet  därtill,  men 
gick  af  lydnad.  Jag  blandades  sedan  däruti  allt  mor  och  mer  af  de 
besynnerligaste  händelser,  passerade  på  denna  väg  mänga  oroliga  stun- 
der för  va<lan  af  konungens  imagination,  och  erfor  för  min  enskilda 
del  dr  bittraste  ledsamheter,  till  dess  jag  åndtligen  med  ett  bergadt 
Bamvete  romperade  kort  och  afhöll  mig  därifrån,  för  att  fa  något  be- 
grepp "in  alltsammans,  måste  vi  göra  oägon  bekantskap  med  dr  per- 
soner, iivilka  visat  sig  på  denna  bana,  nämligen  så  många  däraf,  jag 
dels  känt,  dels  afvetai  ;  men  jag  är  öfvertygad  att  deras  antal,  äfven- 
-.m  af  händelser,  Iivilka  icke  kommit  till  min  kunskap,  varit  vida 
större,     lag  tager  dem  i  den  ordning,  de  förekommit  mig. 

Plommenfelt. 

Jag  har  redan  tecknat  honom,  och  han  ;'ir  dessutom  kand.  Hai 
påstod  Big  hafva  haft  dr  största  uppenbarelser  och  syner,  äfven  af  det 
högsta  väsendet,  att  han  kunde  framkalla  andar,  utleta  tankar  och 
förutsäga  hvad  som  skr  skulle.  Han  beredde  sig  därmed  tillträden. 
faxeurer,  och  hos  flere  ett  visst  förtroende,  och  åndtligen  sknllr  lian  i 
själfva  verket  visa  sin  öfvematurhga  förmåga.  Därtill  utsattes  Lång- 
igen  1 77*. ♦.  Han  bodde  uti  möbelhandlaren  Palins  hus  i  Kyrkobrin- 
ken,  tyenne  trappor  upp.  Kl.  11  om  aftonen  samlades  hos  honom  ko- 
nungen,  bägge  hertigarne  och  åtskilliga  af  oss  andra.  Vi  hade  då  fa- 
stat hela  dagen,  och  hos  höga  vederbörande  arbetade  inquiétuder  af 
alla  slag.  Plommenfelt  visade  sig  ej  förr  än  kl.  slagit  12.  da  han  in- 
kom uti  ett  hiskeligt  utseende,  med  håret  omkring  öronen,  en  8varl 
väsl  och  skjortärmarne  uppvikte  till  axlarna.  Framfor  sig  bar  han  ett 
krucifix,  införd--  oss  i  sin  sal  och  placerade  oss  utomkring  en  på  golf- 
vet  med  kol  dragon  cirkel  själf  ställde  han  sig  vid  bordet.  Uti  */« 
timme  gjorde  han  allt  det  kakalorum  utaf  den  allmännaste  necromau- 
cie,  som  man  känner  af  böcker,  med  kol,  krita,  blod,  spegel,  linier  och 
heta  stenar  m.  m.  Stundom  syntes  han  konsultera  sin  spegel  öfvei 
något  livar  af  OSS  Bärskildt,  stundom  sjunka  uti  rerurillrinent.  Jag 
fann  för  min  del  ingenting  af  alltsammans  resultera;  några  starka  slag 
hord.-,   i    väggarne,   hvilka   sades  vara  annonser  af  närvarande  andar, 


-  88  - 

dem  var  sinnlighet  och  peccadiller  (remarquera  denna  förbättring  i  ka- 
rakteren   på  synder!)  hindrade  oss  att  skada.    Andra  hade  likväl  njutit 

mera  föda  för  sin  tro. 

Efterpjesen  blef  mera  intressant  i  mina  ögon.  Hela  sällshapet hade 
gifvit  den  föregångna  dagen  åt  dévotion  och  betraktelserna  öfver  den  text, 

då  förklaras.  Hertig  Fredrik  med  sin  fromma  och  lättrörda  själ  intagen 
däraf  och  ytterligare  frapperad  af  dessa  anstalter,  omfamnade,  så  snart 
vi  återkommit  nti  förmaket,  konungen  och  med  tårar  besvor  att  ifrån 
den  stunden  förnya  den  broderliga  vänskap,  hvilka  omständigheter, 
dem  han  både  ångrade  och  beklagade,  sa  ofta  brutit.  Han  adresserade 
sig  pa  samma  sätt  till  hertig  Carl  och  njöt  icke  allenast  af  dem  bägge 
den  ömmaste  retour,  utan  uppväckte  därigenom  äfven  flere  recfproque 
explikationer.  Kröner  och  väldigheter  syntes  glömda  en  moment  Man 
ofverlemnade  sig  åt  transport  af  den  ömmaste  vänskap:  alla  embrasse- 
rade  hvarannan  i  flere  omgångar,  och  kungen  sparade  allra  minst  dess 
kärleksbetygelser.  Den  minsta  supposition  em  möjligheten  af  den  rin- 
gaste rubbning  uti  ett  så  stiftadt  förbund  hade  varit  ett  brott:  och  när 
jag  påminner  mig  allt  detta,  bör  jag  knappast  tro  mina  egna  öden.  Det 
var  i  fråga  att  fa  dela  kungens  cordon  i  sä  mänga  delar,  som  vi  voro 
personer,  för  att  sedan  bära  det  på  ess  i  tiden  och  i  grafven,  till  en 
beständig  erinran  af  denna  moment  och  dess  förbindelser;  men  kungen 
förbehöll  sig  att  däraf  lemna  oss  andra  tecken,  hvarom  likväl  seder- 
mera icke  blef  fråga. 

Om  Plommenfelt  vidare  anställt  några  arbeten  är  mig  alldeles 
obekant. 

Hos  konungen  var  han  aldrig  persona  gråta:  han  misstänkte  ho- 
nom och  hans  afsigter  alltid,  var  honom  vidrig  uti  hans  processer  med 
sina  kreditorer  och  sträng  uti  domen  om  hans  landsflykt.  Den  torde 
likväl  af  mänga  goda  skäl  kunna  ursäktas  i  anseende  till  Plommenfelts 
uppförande  vid  flere  tillfällen:  men  att  Muneken,  som  lefvat  i  förtro- 
lighet med  honom  och  låtsat  vara  hans  vän,  skulle  nyttja  den  usla 
fönsterrutan  till  att  fälla  honom,  var  en  nedrighot.  sa  mycket  lägre, 
som  därest  ingen  liaison  dem  emellan  existerat,  hedern  likväl  bordt 
förbjuda  honom  denna  démarche. 

Hans  olycka  inträffade  uti  dagarne  omkring  vår  högtid  den  22 
Mars.  Bertigen  sjuknade  häftigt  samma  moment  han  skulle  resa  till 
Rlddarhoimen,  och  Plommenfelt  saknad'  ej  beskyllningar  för  att  hafva 
verkat  detta  onda. 


89 

Efter  omväxlande  öden  och  särskilda  etablissementer  i  flere  världs- 
delar lärer  han  du  vara  med  döden  afgången. 

Johan   Gustaf  Halldin. 

Ku  besynnerlig  man  både  m-  "'-Ii  invärtes,  sekterisk  i  religion 
utan  atl  höra  till  någon  viss,  heterodox  äfven  i  sin  politik,  fanatisk, 
sträng,  uppriktig,  oförsagd,  stundom  uti  yttersta  misere,  stundom  uti  ett 

öfverflöd,  sällan  länge  etablerad  på  -'ti  ställe,  icke  alltid  bevarad 
till  sina  sinnen,  försedd  med  mycken  kunskap,  talar  och  skrifver  de 
flesta  europeiska  språk  och  har  uti  skicklighet  att  skrifva  del  fransy- 
ska efter  salig  kungens  tankar  öfverträffat  alla  svenskar;  han  har  gjort 
många  och  vidsträckta  utländska  resoi  och  länge  underhållit  en  vid- 
lyftig brefväxling,  men  i  senare  tider  mest  med  Svedenborgiam 
hvilkas  satsei  han  är  den  ifrigaste  förfäktare. 

Han  var  en  till  uti  riksarkivet,  blef  sedan  bokhandlare,  cederade 
bonis,  och  eftei  den  8tunden  halva  hans  ressurser  varit  obegripliga.  Nu 
lärer  lian  vara  på  något  sätt  employerad.  Han  följde  i  hostas  ut  med 
ambassadören  baron  Staöl,  men  är  i  nosa  dagar  hemkommen.  Han 
hyr  en  våning  i  btyrkyrkobrinken,  där  han  mot  dryg  hyra  Logerar 
främmande,  och  ett  torp  under  Ulriksdal  i  mitt  grannskap.  Frun  tar 
dagligen  emellan  båda  dessa  ställen.  Hon  är  vinn-,  sentimental.  Jag 
åtminsjbdne  vet  ej  mera  om  henne.  Innan  han  reste  ut  i  höstas,  gjorde 
han  mig  besök  och  berättade  mig  sitt  hopp  om  de  lyckligaste  följder 
af  fransyska  revolutionen,  sedan  den  första  jäsningen  gått  förbi.  Han 
skall  vara  sysselsatt  med  författandet  af  en  regeringsform  under  namn 
af  Ndmocrasie,  som  bhfver  allmän  för  hela  världen,  en  dictionnaii 
alla  händelser,  och  sa  fullständig,  att  konungar,  regeringar,  domare  och 
arméer  blifva  öfverflödiga. 

Denne  mannen  blef,  som  bekant  är,  anklagad,  insatt  och  dömd 
att  mista  hufvudet  för  en  veckoskrift,  bvilken  han  år  1 77* t  om  våren 
utgaf.  De  gamla  aristokraterna  och  particheferna,  hvilka  då  ännu  ville 
upprätthålla  monarkien,  rådde  konungen  att  låta  hans  hufvud  falla,  för 
att  strax  efter  det  första  riksmöte,  då  man  redan  börjat  visa  tänderna, 
gifva  >-ti  förskräckande  exempel. 

Kungen  passerade  våren  efter  riksdagen  på  Ulriksdal,  och  men 
an  åtta  dagar  uti  oro  öfver  denna  saken.  Tredje  dag  pingst  skulle  kungen 

ill  Karlskrona,  och  aftonen  förut  baron  Ruuth  vigas  på  Stockholms 
Blott   med   kronprinsens   boffröken  Ebba  Rosen,    Halldins  vänner,  eller 


-  90  - 

de,  som  önskade  att  sauvera  honom,  hade  då  arrangerat  en  böneskrift, 
som  skulle  lenmas  igenom  bruden  om  hans  pardon.  Kungen  hade  tat*: 
kunskap  därom,  och  för  att  göra  allt  utom  sin  egen  mildhet  öfver- 
flödigt,  beslöt  han  att  gifva  honom  den  förut.  Under  en  promenad  för- 
middagen i  trädgarden  gaf  han  mig  sina  ordres  därom  och  befallde 
mig  fara  till  staden,  för  att  tillsäga  den  föredragande  revisionssekrete- 
raren Marks  von  Wiirtemberg  att  med  resolution  på  en  entiére  grace 
för  Halldin  komma  upp  pä  Stockholms  slott  kl.  o  om  aftonen.  Där 
skulle  jag  älven  infinna  mig. 

Allt  blef  färdigt  och  expeditionen  underskrifven,  men  kungen 
behöll  utslaget  och  skickade  mig  att  genast  upphemta  fru  Halldin. 
bvilken  konungen  ville  emottaga  uti  badrummen.  Hon  var  på  Kasten- 
hof  i  arresten  hos  sin  man.  Jag  ville  ej  i  närvaro  af  vaktmästare  och 
korfvar  åberopa  mig  kungens  ordres.  Halldin  förbjöd  sin  hustru  att 
följa  mig.  förbehöll  sig  åtminstone  den  trösten  att  behålla  henne  ti  il 
dess  domen  kom.  och  hon  refuserade  mig  äfven  sitt  sällskap.  Jag  ville 
icke  renvoyera  vakten,  som  hade  ordres  naturligtvis  att  icke  lemna  en 
statsfånge  ensam  med  hvem  det  vara  ma.  Jag  tog  Halldin  vid  handen 
och  sade  honom:  "Frukta  ingenting  sinistert  af  min  proposition,  jag  ön- 
skar snarare  att  förekomma  det",  och  med  detsamma  tog  jag  henne  under 
armen  och  bad  dem  tro,  att,  då  denna  visit  icke  skedde  af  personlig  till- 
gifvenhet,  ftvilket  jag  visserligen  vid  ett  annat  tillfälle  kunde  vara  benägen 
att  göra,  borde  man  tro,  att  jag  i  qualité  af  mitt  ämbete  uppfyllde 
min  afsigt.  i  dörren  ville  han  rycka  henne  ifrån  mig.  men  jag  stötte 
honom  tillbaka,  sköt  henne  framför  mig,  gaf  henne  sedan  min  arm 
och  förde  henne  i  min  hyrvagn  till  slottet.  Under  vägen  var  hon  all- 
deles besatt,  omväxlade  injurer  och  komplimenter.  Jag  erinrade  henne. 
att  hennes  kon  dispenserade  henne  från  de  senare  och  mig  från  all 
reflexion  till  de  förra.  Jag  förde  henne  genom  kansligången  uppför 
lilla  trappan  och  genast  in  till  konungen,  som  redan  väntat  henne  i 
badrummet.  Jag  sade  med  några  ord  hvem  hon  var.  da  kungen  själ:' 
upplyfte  henne  ifrån  det  knäfall,  hon  gjort  vid  första  steget  innanför 
dörren,  och  jag  gick  ut.  Audiensen  påstod  '  .,  timme,  da  bon  kom  ut. 
försedd  med  sin  resolution,  och  jag  återförde  henne  till  porten  af  Ka- 
stenhof  i  samma  hyrvagn,  men  under  en  olika  konversation,  .lag  gick 
i  i  efter  upp  till  Halldin,  hvilken  innan  kl.  s  om  aftonen  genom  polis- 
mästaren släpptes  utur  arresten. 

Dagen   efter   nmtte   jag  dem   på   gatan,  da  de  af  glädje  och  er- 
känsla sa  när  hade  sandat  sorl  på  mig.     Jag  bad  dem  vara  hemma  den 


•i    - 

påföljande  dagen  Btrax  efter  middagen,  dä  jag  efter  kungens  befallning 

for  till   dem   med  150  dukater  i  guld  uti  en  grann  ailkespung,  hvilken 

af  henne,  med  helsning  ifrån  kungen,  och  förebar  att,  som  kungens 

resa    bindral    l om  atl  välja  någon  nipp,  som  kunde  tjena  henne  till 

minne  af  deras  entrevue,  chargerade  11.  töajrt  henne  att  Bjälf  välja  och 
göra  emplette  däraf.  Allt  emottogs  med  tacknämUghet,  och  på  flere 
månader  hörde  jag  ej  af  dem:  men  Halldins  erkänsla  består  uti  bikt 
och  skriftermål.  Aldrig  har  någon  vän  sagl  den  andra  sina  fel  mera 
cruement,  eller  någon  Collega  Scholae  plumpare  läsl  moralen  i  sin  kla--. 
nu  Balidin  gjorde  bägge  delarne  med  Gustaf  III  och  några  af  oss, 
hvilkas  omvändelse  han  syntes  åtaga  sig,  nämligen  nuvarande  riks- 
kansleren,  Bom  då  var  kammarherre,  och  mig,  3yndare. 

Lotten  föll  försl  på  mig.  Bn  morgon  i  Februari  månad  kl.  '.'.  då 
gemenligen  hade  myckel  folk  hos  mig,  fick  jag  ''tt  bref,  hvilkel 
jenasl  bröt;  del  började  med  en  svensk  vers,  men  kontinuerade 
med  fransysk  prosa,  bägge  uppfyllda  med  de  bittraste  reflexioner  <>rh 
reprocher.  Jag  kände  ej  stilen,  och  pjesen  varanonym.  Jag  gick  genasl 
ut,  och  som  budet,  hvilket  burit  brefvet,  var  qvar,  frågade  jag  honom 
hvem  ifrån  det  var?  Svar: 

"Det  vet  jag  ''.i:  jag  vel  ej  den  herrens  namn.  jag  li'-k  del  på  gatan". 

"Går  du  tillhaka  med  svaret '.'" 

"Nej,  men  jag  möter  alltid  den  herren,  och  da  känner  jag  igen 
honom". 

"Na.  del  är  detsamma,  helsa  honom  och  tacka.  Här  har  du  l 
riksdaler  i  drickspengar.  Man  är  alltid  välkommen  hos  mig  i  sådana 
ärenden". 

Jag  gjorde  del  i  den  tanken  att  visa  mig  sensible,  om  välmening 
dikteral  denna  biljett,  och  mitt  moquerie  i  annat  fall. 

Ett  par  dagar  därefter,  vid  levéen,  frågade  kungen  mig,  "in  jag 
haft  den  äran  att  bekomma  den  förste  till  de  Korinther?  Jag  förstod 
genast  livad  han  mente,  skrattade  och  jakade.  "Jag  är  prevenerad 
därom"  sade  han  "och  har  själf  i  dag  fått  den  -'-narr.  Du  kan 
ej  vara  värre  handterad  än  jag,  och  i  eftermiddag  skola  vi  kollationera 
»åra  epistlar;  men  vi  skola  behålla  dem  för  oss  själfva". 

Nä]   jag   kom    hem,   fann   jag   Halldin   hus  min  hustru,  som  där 

ral  tverme  timmar,  gjorl  hennes  jämförelse  med  en  lady  i  Lon- 
ion,   lofvat    henne   korrespondans   med  en  dam  i  Köpenhamn  och  en- 

tretenerat  hem m  metempsychosis,  hvilket  ord,  om  hon  någonsin  läst 

ellei    hört,   hon  förblandat  m  physique,  som  hon  hört  Zibet  för- 


-  92  - 

banna.  Hon  hade  bjudit  honom  till  middagen,  men  han  hade  refuserat, 
väntade  allenast  mig,  och  begärde  vår  tete  å  tete. 

Så  snart  vi  voro  komna  i  mina  rum,  frågade  han  mig,  om  jag 
låtit  polisen  göra  rechercher  efter  ett  anonymt  bref,  som  jag  fått  i 
dessa  dagar.  —  Jag  svarade,  som  sanningen  var,  nej:  att  jag  stundom  fick 
dylika,  hvilka  jag  genast  förstörde;  men  som  jag  funnit  detta  vara  af 
en  annan  art,  hade  jag  förvarat  det  med  reconnaissance. 

f'Men  ni  har  likväl  marquerat  brefbäraren  er  curiosité  och  med 
en  riksdaler  velat  arrachera  honom  hans  hemlighet". 

"Jag  fann"  svarade  jag  -  "att  brefvet  skulle  vara  från  en  god 
vän,  som  mente  mig  väl,  hvars  stil  borde  vara  mig  bekant,  och  jag 
var  endast  af  den  m-saken  angelägen  att  förnya  denna  bekantskap. 
Ni  tyckes  tala  med  connaissance  de  cause.  Jag  bör  ej  prevenera  ert 
förtroende,  men  om  ni  känner  budbäraren,  bör  han  antingen  säga,  att 
den  riksdaler,  hvarom  fråga  är,  gafs  honom  som  en  drickspenning,  och 
att  jag  tillade,  att  i  sådana,  ärenden  är  man  hos  mig  alltid  välkommen, 
eller  ock  är  jag  dupe  af  min  korrespondent". 

"Alldeles  intet'',  svarade  han.  "Er  korrespondent  är  jag.  Budbä- 
raren har  sagt  mig  sanningen,  men  jag  har  velat  försöka  Er  och  är 
så  mycket  mera  nöjd  med  Er.  Jag  kommer  att  närmare  explicera 
mitt  bref." 

Han  gjorde  då  en  terrible  diatrib  emot  mm  hushållning,  mitt 
hus.  min  yppighet  och  slöseri,  huru  jag  outrepasserade  mina  moyens, 
huru  vek  och  svag  jag  var  emot  kungen,  huru  jag  lade  hyenden  under 
hans  armar,  huru  min  högsta  omsorg  vore  endast  att  roa  honom  m.  m. 
När  han  slutat  sin  långa  oration  däröfver,  förklarade  jag  honom  min 
tacksamhet,  försäkrade  att  ingenting  däraf  försmå,  nyttja  livad  jag 
kunde  och  hälla  honom  en  öm  räkning  för  alltsammans.  Jag  bad  ho- 
nom alltid  vara  välkommen  och  ofta  so  mig  i  mitt  hus  för  att  öfver- 
tyga  sig  själf,  huru  allmänheten  exagererade  mina  depenser  Jag  bad 
honom  besinna  olikheten  emellan  dem.  som  med  en  ärfd  eller  samlad 
förmögenhet  inga  i  rikets  tjenst  samt  där  äfven  kunna  disponera  om 
sig  själfva,  och  dem,  hvilka  med  två  tomma  händer  dependera  af  andra 
utan  tillfällen  att  sanda,  eller  stunder  att  vårda  sitt  enskilda:  att  när 
man  ingenting  liar,  men  stundeligen  är  bragt  aux  expédients,  kan  man 
ej  hushålla,  och  att  jag  gärna  för  min  person  skulle  umbära  mycket 
af  livad  jag  gifvet  åt  min  état.  Att  för  mitt  personliga  uppförande 
emot  kungen  hoppades  jag  med  trygghet  göra  mitt  samvete  räkning, 
och  bad  honom  ej  döma  därom  utan  att  känna  bättre  omständigheterna. 


98 

Pag  tillade  slutligen  att  "tgente  jag  er,  min  kära  Halldin,  och  ville  ut- 
någol  godt  hos  er,  så  låate  jag  bibeln,  Bonne!  och  Saussure;  med 
kungen  gar  jag  på  spektakler,  karuseller  och  i  societeten".  Han  syntes 
blidka  strängheten  af  sina  omdC in,  sedan  jag  upptäckt,  att  han  be- 
fann sig  med  baron  Axelson  i  den  närmaste  liaison,  och  att  han  vän- 
tade innan  korl  till  Stockholm  en  Llluminal  af  judiska  nationen. 

Jag  har  berättal  vidlyftägl  vår  första  entretien  och  början  af  vår 
bekantskap,  för  att  lära  känna  min  man  och  våra  relationer.  Jag  up- 
pehåller däremot  icke  med  andra  scener,  ehuru  besynnerliga  de  voro, 
som  t.  ex.  när  han  en  gång,  midl  på  ljusa  dagen,  arreterade  min  vagn 
ifunkbron  för  att  stiga  upp  på  vagnsstege!  och  sjunga  psalmen: 
:-si  huru  ljuflig  är  din  boning,  Herre  kär!''  icke  nar  han  kom  till  mig 
för  att  bevisa  korrespondanserna  emellan  denna  och  andevärlden,  och 
huru  i  van  helgamannasamfund,  där  lian  likväl  icke  var  annat  ån 
värden,  hos  hvilken  påskalammel  skulle  förtäras,  konungen  vore  Kri- 
stus; art  vårt  antal  vore  12,  alt  hvar  och  en  af  nss  vore  en  apostel,  att 
.irras  roler  ännu  icke  voro  utdelta  mellan  oss,  men  att  grefve  Oxen- 
aa  hkväl  vore  Johannes,  som  låg  vid  Mästarens  bröst. 
Il.-iii  fortfor  sedan  i  mera  än  tvenne  ar  att  skrifva  oupphörhgen, 
ofta  flera  gånger  "in  dagen,  dels  till  kungen,  dels  tili  Oxenstjerna  och 
mig.  och  förmodligen  till  (len-.  \'i  bägge  hade  stora  parkor  däraf, 
hvilka  vi  lemnade  kungen,  när  vi  1788  foro  till  kriget.  Han  konttnue- 
rade  äfven  länge  lili  mig  därmed,  men  sedan  L786  myckel  sällan.  När 
kungen  sista  gången  var  uti  Paris,  lemnade  honom  Vergennes  et!  bref 
ifrån  Halldin,  som  var  kpmme!  under  hans  adivss,  och  när  kungen, 
som  igenkände  stilen,  emottog  del  småleende,  förtäljde  Vergennes,  att 
han  tid  efter  annan  varit  hedrad  med  hans  bref.  Riksråde!  Sparre  upp- 
täckte i  Neapel,  atl  Halldin  äfven  öppnat  en  korrespondans  med  gene- 
ral Acton,  och  jag  bedrager  mig  mycket,  "in  Pius  sakna!  denna  förmån. 
Efter  det  märkvärdiga  plenum  plenorum  på  rikss.-drn  1789  fick 
mgen  et!  bref  ifrån  Halldin,  som  innehöll  en  jämförelse  med  Gustaf 
idolf.    Na,  det    kunde   väl   sa  vara:   men   likheten   bestod   däruti,  att 

fter  korres] dansläran    fann   Gustaf  III    sig  nu  igenom  sin  högfärd, 

hids  namns  missbruk,  orättmätigl  krig  m.  in.  uti  den  punkt,  som  -.va- 
lde precis!  emo!    L6  graden  ibland  ^\^  fördömda,  hvaruti  Gustaf  Adolf 

s; la    synder  sig  befann,  och  hvarifrån  han  behöfde,  om  jag  rät! 

inurs,  ännu  lön  år  att  komma  till  Gud  och  lycksaligheten.  Hans 
ref  voro  sällan  korta,  alltid  ett,  ofta  flere  halfva  postpappersark,  sti- 
■n  var  t;"nar h  finare  än  uti  något  vanlig!  predikokoncept.    !>«•  voro 


--  94  - 

utan  sammanhang  merendels,  men  uppfyllda  af  hot,  bestraffningar,  före- 
bråelser och  citationer  utur  Bibeln,  isynnerhet  af  Esaias  och  Uppen- 
barelseboken. 

Som  jag  haft  den  äran  att  berätta,  fick  jag  befallning  att  produ- 
cera mitt  första  bref,  och  när  jag  om  aftonen  öfverlemnade  det,  gaf 
kungon  mig  genast  det,  han  hade  fått,  Det  var  ej  anonymt,  det  var 
signeradt  af  Halldin;  det  var  mycket  starkare  än  mitt,  och  kapitlet  om 
ramour  filial,  och  hvad  däremot  kunde  vara  brutet,  grufligen  exegetise- 
radt.  Konungen  foresatte  sig  att  med  allt  tålamod  emottaga  suiterna, 
förbehöll  sig  kommunikation  af  mina.  De  kontinuerade  på  bägge  hän- 
der. Snart  blef  grefve  Oxenstierna  hedrad  därmed.  Hans  bref  voro 
sällan  härda,  de  voro  mera  trösterika  och  uppmuntrande;  och  han  gick 
älven  till  honom  for  att  en  gäng  visa  honom  sin  urbild  eller  heliga 
original,  Johannes  Döparen,  hvilket  skulle  visas  uti  en  spegel  igenom 
reflexion  af  apostelns  porträtt,  tecknadt  med  prickar,  likasom  själen 
uti  gamla  editionen  af  Orbis  Pictus;  hvilket  porträtt  Halldin  höll  bakom 
den  yngre  Johannes"  rygg.  Baron  Axelson,  med  hvilkeu  jag  lefde  i 
mycken  liaison,  satte  mig  snart,  och  förmodligen  på  Halldins  begäran, 
uti  förtroendet  af  deras  relationer,  och  likaså  grefven.  Axelson  rekom? 
menderade  oss  hade  böcker  och  manuskript  att  läsa  m.  m. 

1  början  af  Mars  manad  gaf  kungen  en  afton  cour  och  publik 
spisning,  -lag  fick  befallning  att  dröja  qvar  efter  den  senare,  och  fann 
kungen  mycket  distrait.  Ohder  spisningen  gick  jag  ur  i  matsalen  och 
fann  baron  Axelson  planterad  vid  skranket  och  bakom  honörn  en  liten 
man  med  air  af  en  jude.  Axelson  stal  sig  som  oftast  att  tala  vid  ho- 
nom, och  konungen  att  fixera  bägge,  -lag  spådde,  att  det  var  denom- 
talte  illuminaten  och  observerade  honom  därföre  så  mycket  omstän- 
digheterna kunde  tillåta  utan  at!  ådraga  mig  soupgon  af  någon  upp- 
märksamhet därtill.  Under  dei  andra  servisen  borttogs,  hade  denna 
konversation  mera  frihet,  och  jag  aborderade  min  baron  som  af  en 
händelse,  men  för  an  se,  "in  någon  bekantskap  oss  emellan  skulle  for- 
meras; men  det  var  ej  auetors  mening. 

När  kungen  efter  soupéen  retirerade  sig,  vinkade  han  at  Axelson 
och  hade  med  honom  en  liten  entretien,  hvarefter  han  for.  Grefve 
Oxenstjema  och  jag  gingo  ned  i  pelarsalen,  bit  kungen  genast  kom 
efter,  och  sedan  han  marqueral  icke  allenast  någon  inquiétude,  utan  äf- 

:i  indecision  att  kommunicera  med  mig,  hvilken  var  choquant  och 
verkligen  betog  mig  all  nyfikenhet,  sade  han  sig  hvarken  böra  eller 
vilja  leinna  mig  i  okunnighel  om  en  avertissement,  han  hade  fått,  hvil- 


95 

ken  kunde  betraktas  inånflere  sidor.  Han  gal'  mig  däruppå  etl  bref, 
idi  till  honom,  och  hvilkel  jag  på  stilen  genast  igenkände  atl 
vara  ifrån  Balidin,  hell  kort  och  på  fransyska.  Kungen  blef  därutj 
buden  att  den  följande  dagen  assistera  å  une  assemblée  templiére.  Kl. 
9  den  påföljande  morgon  borde  han  infinna  sig  vid  stora  porten  till 
Enkhuset,  dar  skulle  han  finna  dem,  som  kunde  visa  honom  vägen  vi- 

och    han  kunde  taga  med  sig,  om  han  sa  behagade,  deus  cheva- 

de   sa   cour.    Han  gjorde  däröfver  mångfaldiga  reflexi >r;  detta 

kunde   leda   den  säkraste  och  kortaste  vägen  till  de  hemligheter,  man 

:  man  kunde  komma  till  dem  utan  uppmärksamhet  af  rivaler, 
men  det  kunde  vara  en  piége,  en  coupe  gorge  m.  m.  Jag  började  med 
att  tillstyrka,  det  man  kunde  väl  afbida  en  ytterligare  invitation,  att 
man  hade  så  många  goda  ursäkter  af  affärer  m.  m.  så  atl  ett  uteblif- 
vande  den  första  gången  kunde  förlåtas:  att  dessutom  Balidin  vore  i 
våra  händer,  att  man  väl  kunde  leta  sig  närmare  fram  med  honom, 
och  att  jag  ej  trodde  honom  vara  någon  illuminat.  Vid  det  ordet  frå- 
gade kungen  mig,  om  jag  observerat  många  utländingar  i  afton  ibland 
olket,  som  gapade  på  spisningen?  Jag  förstod  strax  och  svarade, 
att  jag  ej  observerat  just  någon,  men  att  jag  tyckte  att  där  var  en 
jude,  som  frotterade  sig  på  Axelson,  och  som,  tillade  jag,  förmodligen 
sticker  pitschérer  eller  skär  liktornar.  ••Intetdera",  svarade  kungen,  gaf 
grefve  Oxenstjerna  en  min  utaf  connaissance  de  cause,  och  sade  mig: 
-Vi  begge  känna  honom.  Kanske  är  det  till  honom  jag  är  buden." 
Grefven,  litel  bekymrad,  slog  ned  ögonen  och  jakade.  Jag  fann  då 
tydligen,  huru  litet  allvar  det  vai  att  uppskjuta  visiten,  och  att  endast 
fruktan   hindrade.    Jag  tillstyrkte'  honom  att  sa  gärna  v  I  för- 

som  att  tourmentera  sig  med  längre  ovisshet,  och  trodde, 
atr  om  etr  förräderi  eller  farliga  stämlingar  härutinnan  entrerade,  hade 
man  ej  valt  en  morgonstund,  då  man  af  så  många  skäl  kunnat  propo- 

midnatten. 

Under  öfverläggningarne  härom  ekades  inquiétuderna.     Kungen 
fann  värmen  i  rummen  odräglig  och  ville  låta  öppna  fönstren,  hvilket 

kunde  förekommas  igenom  annat  än  erinran,  att  vakten  på 
malms   torg  och   de,   som   ännu    händelsevis   kunde  passera  däri 

skulle  sup] -ra  en  eldsvada  i  slottet  och  göra  larm,  och  mma 

kunde    hända   af  posterna,   om  fönstren  öppnades  ät  borggården.    Be- 
blef  tag  .    Man  fick  taga  tvenne  med  sig.     Det  naturli- 

var  an  I  med  sig;  men  assembléen  var  "templiére' 

och   "denx    chevaliers"   voro  inviterade.       Ja,  man  måste  taga  t\ 


-  96  - 

militärer:  ja  -  men  hvilka?  Grefve  Arvid  Stenbock  helt  naturligt 
don  ene:  hans  embete  vid  var  person,  hans  ålder  omkring  50  ar,  hans 
födsel,  hans  kunskaper,  allt  qvalificerade  honom.  Men  den  andre,  den 
blef  svårare  att  finna.  Ändtligen  föll  valet  på  grefve  Adam  Ludvig 
Lewenhaupt.  Kungen  tillade  därvid  en  reflexion  öfver  händelsernas 
besynnerliga  lopp,  att  han  vid  ett  sådant  tillfälle  skulle  beledsagas  af 
Adam,  som  han  väl  aldrig  kunnat  fördraga,  ehuru  han  icke  är  utan 
verklig  merit,  om  han  ej  varit  en  grefve  Lewenhaupt.  Grefve  Oxen- 
stjerna  och  jag  skulle  följa  efter  på  någon  distans,  tillika  med  Axel- 
son, som  hade  fått  ordres  att  infinna  sig  kl.  7  den  påföljande  morgo- 
nen, då  vi  äfven  skulle  komma  tillbaka.  Lettres  de  service  expedie- 
rades genast  till  de  bägge  grefvarne,  och  oss  bägge  önskades  en  rolig 
natt  emellan  2  och  3. 

Vi  återkommo  kl.  7;  strax  därefter  infunne  sig  grefve  Aivid 
och  grefve  Adam,  klädda  efter  den  heliga  kostymen  uti  hvita  rockar, 
gula  kyllerfärgade  västar  och  byxor,  stöfiar  och  sporrar,  hvita  skärp 
och  uniformssablar,  alldeles  som  los  chevaliers  sans  peur  et  sans  re- 
proche.  Kungen  höll  på  att  stiga  ur  sängen,  och  vi  hade  ordros  att 
vänta  i  konseljrummet.  Baron  Axelson  ankom,  syntes  draga  sig  till- 
Laka  ut  igenom  dörren,  men  engagerades  att  komma  in.  Han  var  in- 
dragen i  andanom,  upplyftad  till  de  högre  regionerna,  men  för  att  sätta 
honom  å  son  aise,  underrättade  vi  honom,  huru  vida  vi,  fattige  syn- 
dare, voro  avancerade.  Han  remetterade  sig  genast  och  viste  oss  med 
en  viss  förbehållsamhet,  dock  icke  utan  satisfaktion,  skymten  af  en 
biljett  till  kungen,  som  han  trodde  blifVa  en  tydlig  vägvisare,  och 
tivilken  lian  sade  vara  skrifven  af  Halldin  på  lians  eget  bord  i  mor- 
gonstund, sedan  lian,  i  anledning  af  kungens  befallning  i  går  aftons, 
rskickat  honom  i  dag  bittida:  och  han  underrättade  oss,  att  Halldin 
varit  ganska  öfvertygad  om  den  största  och  minst  förväntade  verkan 
däraf. 

Kungen  blef  ändtligen  klädd,  och  baronen  inkallades  först  ensam. 
Efter  någon  stund  infördes  vi  andra,  Konungen  gick  fram  och  till 
baka  på  golfvel  med  armarne  på  ryggen  och  brefvet  i  handen,  och 
ade  oss  god  morgon  med  en  min  af  harm  och  löje  på  en  gång. 
Axelson  vände  sig  till  oss  och  sade:  "biljetfen  har  tranquilliserat  in- 
Bnhnenb".  "Hvad?"  sade  kungen  —  nu  naturligtvis  hade  ängen  sagl 
något.  Efter  några  turer  fram  och  tillbaka  satte  han  sig  på  sin 
-i  ni.  och  sade  oss:  "Approchez,  illustres  chevaliers.  .Te  vais vous  faire 
la  lect  ureft. 


-  97 

Brefvets  innehåll  var  ungefärligen  följande,  författad!  på  fran- 
syska: Ni.  som  pretenderar  filosofens  ära  under  et1  blind!  ÖfYerlå- 
tande  ål  kronans  lysande  bedrågligheter;  Ni.  som  nyttjar  religionen 
att  leda  folkel  och  dess,  ceremonier  till  ett  tidsföfdrif,  Ni.  som  utan 
att  begagna  Er  af  den  uppenbarelse,  Försynen  lémnal  de  dödliga, 
vill  uppsöka  hvad  dess  vishel  förbotgal  och  med  oro  utforska  Er! 
tillkommande  tillstånd,  då  Ni  ej  kan  begagna  del  närvarande!  Jag 
liar  demaskeral  Er,  gifve  Gud  för  Er  själf.  Ni  är  ältererad,  hör  jäg, 
af  min  invitation;  den  är  myckel  simpel.  Ni  år  buden  till  en  af 
blée  templiére.  De  hållas  (Ni  lärer  ej  veta  det)  nu  under  fastlags- 
tiden  alla  onsdagar  uti  alla  hufvudstadens  kyrkor.  Jag  har  marque- 
ral  Kr  Enkhuset,  ty  där  börjar  gudstyensten  senare  än  annorstädes, 
och  den  presten,  där  predikar,  konvenerar  Kr  bättre  än  andra.  Jag 
liar  bédl  Kr  taga  med  Kr  tvenne  kavaljerer  af  Ert  hof.  Jag  vissto, 
att  Ni  ej  kunde  komma  ensam,  och  jag  sekt,.  att  draga  Kr  en  mo- 
ment ut  ur  den  pomp  och  ståt,  som  förvillar  Kr.  Gör  som  Ni  beha- 
gar. Om  Gud  ej  utsett  mig  till  ett  medel  fö]  Eder  uppväckelse  eller 
denna  stunden  därtill,  matte  lians  förbarmande  nåd  och  kärlek  då 
därom  annorlunda  skicka.       Därpå  följde  många  citationer  ur  bibeln. 

Biljetten  blef  utan  svar,  expeditionen  inställdes,  man  ] [uerade 

sig  själf,  "ss  önskades  en  god  morgon;  men  Axelson  lärer hafva 
fatt  en  lavasse  för  sin  förtroende  cm  inquiétuden. 

Kungen  fortfor  likväl  sedermera  att  ofta  tala  med  mig  om  Hall- 
din, men  småningom  upphörde  all  konversation  därom  och,  som  s 

minskades  mina  relationer  med  denne  profeten.  Han  ingick  nya 
med  Muncken  och  Tollen,  lika  oskiljaktiga  uti  sina  anläggningar  af 
dessa  ämnen,  som  grefve  Oxenstjerna  och  jag  tom  jag  far  säga  själf) 
uti  renheten  af  vart  uppsa!  att  hålla  tillbaka  den  öfverdrifl  och  de  yt- 
terligheter, vi  sa  hjärtligen  af  mänga  skäl  befruktade. 

I  [alldin  prokurerade  Ekholm  vid  bokauktionskammaren  Munckens 
bekantskap,  -om  blef  profitabel  igenom  den  ansenliga  mängd  böcker, 
kabbalistiska,   mystiska,   alkemistiska,   magiska  etc.,  hvilka  köptes  för 

priser.  Ilen-  grefven  hade  slutligen  det  mest  kompletta  bibliotek 
uti  dessa  vetenskaper.  De  förvarades  i  skåp  oeh  lårar.  Gud  vet  livart 
de  tamt  vägen  efter  Mahomets  flykt.    De  voro  på  alla  språk,  och  hvar- 

ke?  Ty  alla  språk  voro  egaren  lika  familiera,  utom  finskan.    L"ti 
en   god    moment,   en   aftonstund,   fingo   grefve  Oxenstjerna  och  ja| 
denna    kollektion,     .lag  tror  äfven  att  han  fått   låna  en  och  annan  bok. 
En    liten    oktav    stod    för   sig   själf;  den  fingo  vi  ej  vidröra.    Han  själf 

8chröderli«im,  Gustaf  III.  7 


-  98  - 

öppnade  den  med   grimaser   och    viste  oss,  men  på  distans,  några  pa- 
gina  stänkta  med  blod. 

Det  lönar  ej  mödan  att  förtälja  mera  om  Halldin.  Detta  är  nog 
att  lära  känna  honom.  Jag  är  icke  utan  soupcon,  att  han  sedermera  nytt- 
jades i  hemliga  ärenden  uti  Danmark,  att  han  fått  en  pension,  att  han 
varit  i  relationer  med  prinsen  af  Hessen,  med  Bernsdorff  m.  m.;  att 
han  nu  är  attacherad  åt  baron  Staéls  värf  och  ärenden  är  tydligt.  Han 
har  i  flere  år  lefvat  uti  en  intim  liaison  med  riksrådet  Stjernstedts 
enka,  Meldercreutz'  syster,  och  med  den  famösa  fröken  Ant@inette 
Diiben,  som  hela  detta  seculum  varit  uti  det  huset. 


Från  riksdagen  1789. 

Om  tillkomsten  af  borgerskapets  privilegier. 


v_Jnder  beredningen  för  Säkerhetsakten  hade  ofrälst'  ståndens  leda- 
möter  ofta  och  nästan  alla  qyäHar  företräden  och  konversationer  hos 
kungen.  Jag  hade  den  lyckan  att  ej  vara  admitterad  därtill.  Baron 
Ruuth  spelte  där  hofkanslerens  rol,  och  De  Besche  gjorde  les  hon- 
neurs  uti  de  yttre  rummen  med  rafraichissements.  Därunder  begärdes 
och  lofvades  privilegier,  utan  att  de  begärande  så  noga  eftertänkt  hvad 
de  egentligen  skulle  innehålla  eller  höga  vederbörande  hvad  som 
kunde  lofvas.  Emellertid  inföll  den  13  Februari,  då  adeln  vistes  af 
rikssalen  och  löftet  gjordes  om  privilegier.  Då  skulle  de  förfärdigas. 
Borgarståndet  gaf  upp  ett  projekt,  borgmästare  Ekerman  ett  annat,  och 
Ahnger,  som  var  ståndets  sekreterare,  anmärkningar  därvid  till  kungens 
enskilda  upplysning. 

Baron  Ruuth  skulle  redigera  dem  i  ordning,  men  det  gick  intet. 
För  mig  skulle  saken  vara  en  hemlighet;  men  sedan  jag  trenne  dagar 
å  rad  fått  besök  af  talmannen,  som  alltid  gjorde  sig  ärenden  af  små- 
saker, hvarunder  hans  embarras  förrådde  något  ärende  af  mera  vigt, 
kom  Ahnger  till  mig,  förbehöll  sig  att  fa  tala  med  mig  som  en  ung- 
domsvän och  yppade  mig  då  hvad  som  var  a  färde,  samt  huru  omöj- 
ligt det  var.  både  att  med  baron  Ruuths  åtgärd  fa  slut  och  att  deter- 
minera  kungen  på  deras  egna  ord.  -Tag  deklarerade  honom  helt  upp- 
riktigt, att  afven  sa  mycket  som  jag  ogillade  ad. -lus  oförståndiga  upp- 
förande, äfven  sa  myckel  beklagade  jag  kungens  förhållande  emot  demi 
och  atr  jag  uti  parforcejagten  med  ofrälse  stånden  fruktade  anledning- 
ar till    enskilda  ölägenheter  för  kungen  och  framdeles  till  monarkiens 


-  100  - 

destruktion.    Jag  brukade  i  min  ifver  oförsigtigt  det  gamla  ordspråket: 

"När  paddan  kominer  till  välde,  vet  hon  intet  återhälde",  och  Ahnger 
emitterade  mig,  utan  att  jag  tog  någon  connaissance  de  cause. 

Andra  dagen,  när  sekreta  utskottet  åtskildes,  befallde  kungen  mig 
att  följa  sig  in  uti  sina  rum.  .Tag  fann  en  kall  vänlighet,  och  under 
det  vi  passerade  galleriet,  gnolade  kungen  det  nyss  citerade  ordsprå- 
ket. När  vi  kommo  in  i  sängkammaren,  tillsades  lifknekten  att  dubbla 
dörrarne  skulle  slås  igen,  och  ingen  få  komma  in.  Jag  fick  befallning 
att  sätta  mig  och  väntade  livart  ögonblick  ett  utbrott  af  elakt  humeur, 
men  jag  bedrog  mig.  Kungen  kommunicerade  mig  ofvannämda  projek- 
ter  och  handlingar,  tillika  med  Wallqvists  och  Ahlmans  1  »ilagda  noter. 
ingick  i  en  vidlyftig  diskussion  af  ämnet  och  befallde  mig  äfven  skrift- 
ligen författa  mina  tankar  till  samma  dag  om  aftonen.  I  de  ömmaste 
in -h  underdånigaste  termer  vågade  jag  ett  afstyrkande  af  hela  saken; 
men  kungen  med  mycken  godhet  sade  mig:  "Le  vin  est  tiré,  il  faut 
le  boire". 

Undi  ig   pä    eftermiddagen  mediterade  'mina  oppositidrtéir, 

ankommo  hem  till  mig  baron  Knuth,  borgmästare  Lijdberg  och  Ahl- 
man,  som  berättade  mig,  att  de  hade  befallning  att  öfVerläggä  med  mig 
Mrom.  -Tag  kontinuerade  i  mina  skrupler  och  invändningar,  och  då  Ruuth 
med  en  ton  af  autorité  låtit  mig  känna,  att  jag  kunde  fä  ordres  om 
expeditionen  cläraf,  erinrade  jag  honom,  att  jag  som  statssekreterare  ej 
kunde,  tvärtemot  regeringsformen,  kontrasignera  en  sådan  akt.  Penna 
erinran  rörde  honom  lika]  petsohélt  söm  mig,  och  han  började  snart 
.   •  gilla  mina  betänkligheter. 

Vi  följdes  ät  alla  samtliga  till  kungen.  Där  öppnades  en  ordent- 
lig deliberation,  och  kungen  uppdrog  då  mig  att  författa  etl  nytt  pro- 
jekt, som  skulle  i  korthet  innehålla  de  förnämsta  artiklarne  af  projek- 
ten och  deliberatiörién.  Somkurigen  tillika  gilladejnin  erinran  emot  min 
bontrasignation,  så  föll  han  på  örn  tanken,  att,  som  orden  lydta  i  6  g, 
allt  skulle  beviljas  under  helgd  af  privilegier,  men  pjesen  icke  fa  namn 
af  privilegier.  Jag  tog  Åhnger  hem  med  mig,  teppgjorde  genast  med 
honom   mitt   k  ojekl   och   öfveriemhade  det  samma  dväll  kl.  lé 

till   kungen.    Jag   ville   igenom   sista    orden  i  6  §"*)  öppna  en  port  för 


inde  burskap,  skråordningar,  nianufak- 
di  i.  fcwhofiskeriers  arrenderande  m.  m.,  bS 

\  ill  Kongl.  M  ii:>  sådanl  allt,  som  i  anseende  till  tid,  oxl  opb  infallande  - 

;'  ti      Qei  adl  och  således  ej  under  privilegier  begi 

h  tntade  närmare  underrättelser  afh 


-   10] 

kungen  at1  efter  freden  göra  explikationer;  men  konungen  märkte  del 
genasl  och  befallde  mig  uppe  på  sitt  bord  att  tillsätta  slutmening» 
Konceptet  återställdes  mig  andra  i  med  de  af  konu   \ 

händigt    gjorda  ändringar,  hvaruti  själfva  pikturen  icke  vittnar  om  det 
humeur  under  censuren.    Jag  Qck  befallning  att  skrifva  rent  ex- 
peditionen själf,  men  dispenserades  ifrån  kontrasignation.   (På  lik.' 
och    efter    samma    remonstration,    blef   äfven    skatteköpsförordn 
tryckt  och  expedierad  utan  kontrasignation). 

Dagen   därefter  uppkallades  kl.  9  om  morgonen  talmannen  och 
deputerade  af  borgarståndet  uti  pelarsalen.    Kung< 
it,   befallde   mig   uppläsa    i  a]  >  i  band- 

sigill,  hvarefter  del  öfverlemnades  till  talmannen  med  befalhiing  atl 
förvara  del  ouppbrutet  till  vidare  ordres.  Del  bröts  icke  heller  förr  än 
vid  ståndets  sista  sammankomst. 


och  därunder  låta  sig  handelns,  sjöfartens,  manufakturernas  och  handt verkeriernas 

.  upphjälpande  och  förkofrai i  bjiSrtat  vara". 

I   Denna   lyder:   "Slutligen    vill   Eongl.  Maj:t  allt  detta  hafva  fastställt  till 
sitt  trogna  borgerskaps  förmån,  och  att  alla  ie  punkter blifva orub- 

gällande,  så  snarl   Förenings- och   -  blifvit  af  di  ■    ståndel 

lad". 


Om  Gefle  riksdag. 

^l/en  oupphörliga  inquiétude  och  den  utmärkta  ifver,  hvarmed  ko- 
nung Gustaf  III  deltog  uti  fransyska  oroligheterna,  kunde  ej  annat  än 
förundra  och  nästan  förarga.  Vid  bordet,  i  umgänget  var  sällan  fråga 
om  annat.  All  annan  lektyr  cederade  åt  Moniteuren,  åt  Journal  de 
Paris  och  avisorna.  Qvinnfolken  måste  resonnera  därom,  och  uti  kon- 
seljerna afbröt  detta  ämne  öfverläggningarne.  Man  tillegnade  detta 
dels  ät  hans  ärelystnad,  del"»  åt  fruktan  för  utbredandet  af  franska 
revolutionen  och  dess  smitta.  Hans  medfödda  och  af  många  otacksam- 
heter upprörda  misstankar  kunde  väl  stundom  gifva  honom  någon  rädd- 
håga för  det  senare;  men  den  tillgifVenhet,  han  trodde  sig  hafva  för- 
tjent  och  ega  af  ofrälse  stånden,  hvarifrån  detta  raseriet  eljest  hade 
kunnat  uppkomma,  tröstade  honom  däröfver. 

Visserligen  var  la  cause  des  rois  honom  om  hjärtat,  hans  höga 
själ  led  at  alla  ingrepp  emot  majestätets  rättigheter.  Hans  stora  idé 
om  franska  monarkien  och  dess  prééminence,  hans  håg  att  likna  Lud- 
vig XIV,  den  erkänsla,  som  åtminstone  smickrade  honom  att  visa  ar 
Ludvig  XV,  personlig  vänskap  och  det  medlidande,  hvarunder  hamville 
synas  leda  Ludvig  XVI,  bidrogo  härtill.  Marie  Antoinette  var  icke  ett 
mål  för  hans  omsorger;  Josefs  syster  kunde  icke  vara  hans  personliga 
vän.  Hennes  koketteri  var  en  trög  bana  för  honom.  Deras  sista  um- 
gänge bröt  ännu  mera  sönder  all  liaison  dem  emellan,  om  den  någon- 
sin existerat,  och  féten  i  Trianon  hade  många  ofullkomligheter,  men 
kanske  flere  anledningar  till  missnöje.  En  offentlig  sacrifice  af  henne 
hade  förmodligen  icke  kostat  svåra  betänkligheter  vid  en  negociation 
emellan  fransosema  och  deras  konung. 


LOS  - 

am  under  Europas  kritiska  belägenhet  taga  en  utmärkt  rol  ibland 
dess  regenter,  att  styra  de  öfrigas  steg,  gifva  lagar  at  Frankrike  och 
upprätta  dess  tron  var  den  stora  retelsen  för  Gustafs  ärelystnad.  Han 
toppades  att  finna  uti  sitt  snille  och  sitt  förstånd  de  ressurser,  hvilka  lian 
saknade  i  statskontoret,  i  arméer  och  bevillningar.  Han  både  kanske 
någon  anledning  att  smickra  sig  därmed,  sedan  döden  borttagit  med 
BVedrik  II  en  öfverman  och  med  .Tosef  en  rival,  mindre  föraktad  i  öf- 
vertygelsen  än  i  orden. 

Catharina  var  numera  lians  personliga  vän.  Hans  bommager 
smickrade  henne,  och  hennes  kön  tillät  honom  en  undergifvenhet  i 
vissa  fall,  hvilkt .n  han  eljest  aldrig  tillstadde  sig.  Kriget  gjorde  intet 
lem  emellan,  tvärtom  bättre  vänskap.  Han  hade  fått  visa  sinbra- 
vour,  kommendera  siu  ann»''  och  göra  tremie  kampanjer;  hon  hadesou- 
tenerat  dem,  då  Europa  misstrodde  hennes  förmåga  därtill.  Deras  va- 
pens framgång  kunde  mätas  af  bvarannan.  Följderna  af  kriget  kostade 
inga  uppoffringar  å  någondera  sidan.  Vår  stora  flotta  hade  lidit  grufli- 
gen,  men  hennes  skärgårdsflotta  var  förstörd.  Det  är  ovisst,  om  vårt 
fredsbrott  hindrat  hennes  vuer,  eller  om  det  debarrasserat  henne  från 
farliga  fiender,  ifrån  rupture  med  Preussen  och  England.  Det  var  alltid 
min  tanke  och  ett  af  de  skäl,  hvarpå  jag  uti  de  bref,  som  säkert  fin- 
nas förvarade,  vågade  afstyrka  kriget.  1  Göteborg  skrattade  man  åt 
min  paradox,  under  det  att  Elliot  outrepasserade  sina  instruktioner  och 
Borck  byggde  oss  slott  i  luften:  men  af  bägge  dessa  hofvens  verkliga 
förhållande  under  hela  kriget  korrigerades  icke  min  inbillning. 

Aldrig  har  ett  val  af  ministrar  emellan  tvenne  hof  kunnat  göras 
lyckligare  än  af  Stackelberg  och  Stedingk.  Den  förres  ålder,  rol  i 
Polen,  de  värf  han  utfört,  hans  personliga  förbindelse  med  Potemkin. 
hans  soumission  för  kungens  person,  hans  assiduité  i  uppvaktningar 
och  attentioner  för  honom,  så  mycket  mera  éclatanta,  som  de  svuro 
emot  hans  höghet  i  allt  öfrigt  och  emot  alla  andra  skapade  varelser, 
gjorde  honom  allt  för  tjenlig  på  sitt  ställe,  och  den  senare  var  det  icke 
mindre  i  Petersburg  igenom  sin  amabilité  i  umgänget  och  sin  Boup less. 
Hans  langa  vistande  i  Frankrike,  hans  tillträde  till  Marie  Antoinettes 
particuliera  societé,  hans  kännedom  af  hennes  hof,  af  alla  personer  m. 
m.  gjorde  honom  tillika  intressant  i  denna  moment.  General  Pahlen, 
som  hitskickades  innan  Stackelberg  kom,  var  icke  mindre  tjenlig.  Il  an 
ansåg  3ig  -"in  svensk.  Han  hade  under  1786  års  riksdag  kommit  In- 
till Österman  i  egenskap  af  kurir;  men  som  svensk  adelsman  hade 
•  irna  behållit  honom  och  gifvil  honom  säte  på  Riddarhuset    Efter 


-  104  - 

riksdagen  hade  han  genast  återvändt.  Han  regretterade  ofta  brister 
uti  sin  uppfostran,  uti  sina  kunskaper,  affekterade  en  stor  simplieité 
uti  seder,  omdömen  och  uppförande,  låtsade  att  tala  illa  fransyska. 
sökte  instruktioner  af  Armfelt,  lefde  familiert  med  oss  alla  utan  krus, 
utan  pretention,  var  dagligen  i  kungens  lilla  societé  och  tappade  till 
kungen  stora  penningar  på  troumadame.  Borck  ansåg  sig  oändligen 
öfverlägsen  öfver  honom;  men  Pahlens  sätt  att  handtera  denne  bedra- 
gare bidrog,  jämte  mycket  annat,  till  min  högaktning  för  den  senare. 

Med  ett  ord,  på  ryska  sidan  trodde  kungen  sig  säker  icke  blott 
om  fred  utan  äfven  om  det  kraftigaste  biträde,  och  ett  giftermål  medi- 
terades, efter  allt  utseende,  att  bekräfta  och  stadga  detta  hopp. 

Som  mina  anteckningar  ej  kunna  blifva  intressanta,  då  jag  denna 
tiden,  särdeles  i  dessa  ämnen,  ej  hade  ett  fullkomligt  förtroende  utan 
endast  stundtals  och  å  baton  rompu,  som  man  säger,  samt  de  dessutom 
aldrig  kunna  fä  någon  annan  förtjenst  än  af  sanningen,  ingår  jag  icke 
uti  gissningar,  grundade  på  halfva  ord,  echapperade  uttryck  och  tillfäl- 
liga omständigheter,  ehuru  séduisanta  de  kunna  vara.  Jag  vågar  där- 
före  ingenting  avancera  af  den  soupcon,  jag  egde,  att  med  Ryssland 
negocierades  på  Danmarks  depence,  kanske  om  Norge,  kanske  om 
Sundska  tullen,  kanske  om  något  annat.  Spekulationerna  på  Norge 
inneburo  alla  frestelser  af  en  conquete;  men  frågan  därom  var  ofta 
ventilerad,  och  Axel  Fersen  hade  redan  1773  bevisat  med  en  kalkyl, 
att  det  landet  kostade  mera  årligen  än  det  renderade. 

Hvad  jag  icke  heller  kan  försäkra;  men  jag  tror  det  och  dör  i 
den  tanken,  att  hade  fransyska  affärerna  tagit  en  annan  vändning  1792, 
och  konungen  därvid  fått  taga  den  del  eller  kunnat  employera  sig  på 
ett  sätt,  som  han  ästundade  (stora  suppositioner  likväl»,  sa  hade  han  i 
November  månad  sammankallat  ständerna,  eklaterat  sin  sons  förmäl- 
ning,  rifvit  sönder  Säkerhetsakten,  ändrat  1772  års  regeringsform,  ren- 
sat riddarhuset  ifrån  tiggare,  reducerat  de  öfriga  stånden  litet  närmare 
sin  primitiva  valeur  och  formerat  vår  konstitution  på  den  engelska. 
Destruktion  af  Säkerhetsakten  anser  jag  ofelbar,  om  han  lefvat.  Han 
hade  reserverat  sig  den  uti  den  märkvärdiga  strofen  uti  sitt  tal  pä 
rikssalen,  när  han  gaf  den,  ila  han  förklarade  sig  färdig  att  återgifva  af 
en  oinskränkt  makt,  hvad  omständigheter  för  en  tid  kunde  förmå  ho- 
nom att  taga  och  nyttja. 

Om  alla  dessa  tillfälligheter,  dessa  stora  idéer,  som  närde  hans 
imaginatioD  och  uppehöllo  hans  själ,  tlatterade  hans  egenkärlek,  bör 
nian   tillika  anmärka,  att,  lika  så  myckel  som  ärelystnaden  uppmunt- 


_  io 

rade  honom,  syntes  nöden  tillika  drifva  honom  atl  af  alla  kraftei 
Ludvig  under  anm  förayandi 

gamla  traktater  med  Frankrike,  på  hans  erkänsla  d< 

P  i    Sverige,   och   uti  -   den  enda  möjliga 

tan   grannars  biträde  eller  undersåtars  i  afhjålpa 

rikets   under  kriget   iråkad.'   gäld  och  besörja  statens  trängande  behof- 
ver.    1  afbidande  häraf  dröjde  man  i  del  längstaatl  afsluta  den  s.  k.  vån- 
ätraktaten  med  Ryssland  och  äfven  med  ständernas  sammank 

Vid  1789  års  riksdag  voro  alla  hemliga  uts  kalkyler  grun- 

dade på  ett  enda  års  fälttåg  och  följaktligen  bevillningen.    Bvarj< 
vid  hvarje  steg,  vid  hvart  adeln  förbehåll  därom  uti  ut- 

skott'-t.    K  Qle   likväl    fortsättas.    Penningar  funnos  icke,  och 

Fahnehjelmarne   skulle   repr<  lem,  men  sedermera  inli  -  s, 

dau  i  December  månad  L789  hade  baron  Knuth  uti  en  sträng  för< 
ning  yrkat    ständernas   sammankallanda    Han  understöddes  därvid  af 
Mun  k   och  Armfelt,  som  trodde  att  determinera  konungen  genom  sin 
vanlig  länt;  men  de  bedrogo  sig.    Munck  skickades  samma  af- 

ton till    Karlskrona  att  equipera  flottan,  och  Knuth  och  Armfelt,  som 
nian  säger,  att  promenera,  så  att  de  sedan  måste  tigga  sin  uåd.    IT'.*' 

dnades  Kuuth  till  president  uti  kammarkollegium  och  Håkansson 
att   i  lians  ställ  aga  finanserna    Anekdoter  vid  bä  3a  till- 

fällen   får  jag   en   annan   gäng   berätta.    Man  drog  sig  fram  öfver  del 
årets  vinter   och    uppgjorde   emellertid   planen  till  franska  konungahu- 

lefrielse. 

Konungen  reste  till  Spaa.    Det  är  nu  allmänt  bekant,  att  helsan 
var  pretexten   och   Ludvigs  möte  ärendet    Man  måste  betala  med  sin 

ii.  när  man  ej  har  andra   moyens,   och  konungen  därföre  våga 
detta   steg,  kanske  mera   äfventyrligt  om  det  hade  lyckats,  än  di 
dermera   blef  genom  en  elak  utgång.    Uti  Spaa  blef  konungen  emotta- 

af  en  mängd  fransyska  emigranter.  En  kurh'  medförde  tidningen 
om  fransyska  hofvets  lyckliga  resa  ifrån  Paris.  Konungen  uträknade 
tiden  till  deras  ankomst  och  begaf  sig  till  fots  till  deras  möte,  men 
mötte  i  stället  tidningen  om  deras  olyckliga  arrest  och  återsändande 
til]  Paris.  Allt  changerade,  brunnskuren  afbröts,  några  hästar  och  eki- 
lemnades  qvar  i  Aachen  under  pretext  att  nästa  år  återkomma 
Lill  baden,  och  hemresan  företogs  med  all  möjlig  skyndsamhet 

Efter  återkomsten,   som   skedde  oförmodadt  hastigt,  flyttade  ko- 
nungen  till    Drottningholm.    Spektakler  och  utvältes  nöjen 
vanliga   gång.    Alla   namnsdagar,   alla   födelsedagar   filades  med 


-  106  - 

men  humeuret  följde  dem  icke.  Efter  vanligheten  gjorde  kungen  dagli- 
gen, när  déjeuneren  var  förbi,  en  promenad  till  fots.  Jag  hade  ofta  den 
nåden  att  följa  honom  ända  till  två  å  tre  timmar,  utan  att  han  talte  ett 
enda  ord,  icke  en  gång  att  svara  mig.  Han  gick  med  armarne  på  ryg- 
gen, och  jag  kunde  märka,  att  han  talade  för  sig  själf. 

Emellertid  bereddes  ryska  traktatens  afslutande,  som  skedde  i 
Stockholm  hos  riksdrotsen  samma  år,  och  beslutet  vidtogs  om  riks- 
dagen. Baron  Armfelt  stängde  mig  ifrån  all  befattning  med  någondera. 
Ehuru  jag  då  redan  fem  år  förrättat  hofkansierstjensten,  blef  jag  hvarken 
kommissarius  vid  traktaten,  ej  heller  lemnades  mig  protokollet  därvid 
eller  expeditionen  för  konstitutorialet  för  kommissarierna.  Det  förra 
lemnades  åt  Lagerbring,  det  senare  kontrasignerades  af  Cronstedt.  Mina 
underdåniga  remonstrationer  emot  kriget,  emot  Säkerhetsakten  och 
emot   rådkammarens  upphäfvande  blefVö  brukade  till  vapen  emot  mig. 

Landshöfdingen  af  Nordin  efterskickades.  Han  passerade  hela 
hösten  i  Stockholm  och  arbetade  med  Armfelt,  Håkansson  och  Ahl- 
man.  När  ändtligen  allt  var  i  ordning  och  de  preparationer  tagna,  som 
skulle  i  Gefle  göras  för  riksdagen,  afgingo  kallelsebrefvet,  cirkulären 
och  ordres  därom  i  största  tysthet,  och  man  iakttog  därvid  alla  de 
mått  och  steg,  hvilka  jag  uppgifvit  och  brukat  vid  kallelsen  till  1778 
års  riksdag,  hvilka  man  sedermera  äfven  representerat  1786.  Härvid 
tillades  endast,  i  anledning  af  Säkerhetsakten,  några  ytterligare  prero- 
gativer  för  ofrälse  stånden  vid  valen  af  deras  riksdagsmän.  Därvid  be- 
höfdes  riksdrotsen,  och  han  intogs  därföre  uti  förtroendet  samma  dag, 
de  skulle  afgå,  igenom  Håkansson  och  Ahlman,  som  arbetade  därmed 
hos  honom  hela  förmiddagen.  Posterna  med  alltsammans  affärdades 
och  kallelsen  under  Håkanssons  kontrasignation  några  dagar  före  Jul. 

Under  dessa  dagar  var  jag  aldrig  befalld,  hvarken  till  middag  el- 
ler qväll,  förr  än  Julafton,  då  jag  efter  vanligheten  blef  befalld  till  Haga 
på  gröten  och  julklapp.  Kungen  kom  sent  i  societéten,  gjorde  sin  rond 
omkring  och  passerade  mig  utan  att  säga  ett  enda  ord  mer  än  ett 
kallt:  "God  afton"!  men  när  vi  skulle  gå  till  bords,  och  jag  var  ämnad 
att  sätta  mig  vid  nedre  ändan,  ropte  kungen  mig  och  befallde  mig  att 
intaga  mitt  rum  bredvid  grefve  Oxenstierna,  som  satt  hos  kronprinsen. 
På  andra  sidan  om  kungen  satt  Armfelt.  Kungen  sade,  då  han  satte 
sig:  "I  qväll  vill  jag  just  roa  mig.  lät  oss  prata".  Jag  fann  mig  obser- 
verad, särdeles  af  Armfelt.  och  studerade  den  simplaste  och  naturliga- 
ste kontenans.  Under  maltiden  och  lotteriet  adresserade  kungen  mig 
ofta  ordet,  och  jag  egayerade  mig  efter  yttersta  möjlighet 


-  107  - 

Efter  souperen  förde  jag  hem  därifrån  en  af  mina  v&iineiysom  un- 
der vägen   Idelade  mig  de  upplysningar,  han  samlat  om  riksd. 

och  tillika  underrättade  mig  om  Armfelts  och  de  radandes  operationer 
.■ut  skilja  mig  från  hofkanslersämbetets  förvaltning.  Del  hade  redan 
om  hösten  förut  blifvit  af  konungen  tillbudel  ål  Carisien  i  Berlin  med 
försäkran  om  det  blå  band,  hvilket  riksrådet  Duben  lemnat  såsom  öf- 
verste  ombudsman  af  den  kongl.  orden,  och  grefve  Bank  var  jämväl 
utsedd  ait  succedera  honom;  men  han  hade  refuserat  med  en  fermeté, 
som  icke  gifvit  rum  till  reitererade  propositioner.  Man  hade  då  propo- 
neråt  först,  att  Carlson  skulle  gå  till  presidentsämbetei  i  Wasa,  och 
Lagerbring  succedera  honom;  men  salig  kungen  hade  ingen  personel 
affeklion  för  Lagerbring,  och  hade  aldrig  ämnat  honom  till  statssekre- 
terare. Sedermera  hade  man  föreställt,  atl  Franc  borde  få  detta  vika- 
riat, och  att  Ehrenström  därvid  kunde  gå  honom  med  arbetet  tillhanda; 
men  kungen  hade  refusera)  i  anseende  till  lians  stora  ineptie  för  allt 
utom  ministeriel  korrespondans  och  lians  Långsamhet  art  arbeta.  Vid 
ett  ytterligare  försök  hade  kungen  Julafton  deklarerat,  att  hvarken 
Kram-.  Lagerbring  eller  Låstbom  9kulle  komma  att  följa  med  tiU 
och  bedt  vederbörande  i  öfrigt  tranquillisera  sig  om  hofkansleriatet. 

Dagen  före  Nyårsafton  dessförinnan  hade  jag  '-.i  -''t'  kungen  se- 
dan Julafton  blef  jag  befalld  till  Haga  till  soupec  -Lis.'  for  vid  vanlig 
tid,  men  kom  af  en  händelse  förr  än  den  öfriga  societéten.  Vi  voro 
alltid  vana  art  samlas  uti  de  nedre  rummen,  och  dar  satte  jag  mig  för 
att  afbida  de  öfriga;  men  jag  var  redan  annonserad,  och  till  min  - 
surpris  blef  jag  genast  befalld  art  komma  upp  till  kungen  i  divanen.  Däi 
fann  jag  honom  occuperad  med  sina  byggnadsdesseiner,  och  Hjorts- 
berg  läste  Bioniteuren.  Han  befallde  mig  genast  sitta,  och  som  lekty- 
ren kontinuerade,  företog  jag  mig  efter  min  vana  art  betrakta  gravy- 
rer, hvaraf  alltid  stora  kollektioner  voro  art  tillgå,  och  jag  gjorde  del 
med  flit  för  art  ej  synas  söka  tillfälle  till  konversation. 

Efter  en  moment  fick  Hjortsberg  ordres  atl  servera  1 1 1  i  •_••  thé, 
när  han  var  utgången,  lade  kungen  sig.  likasom  sans  dessein,  bak] 
i  soffan  och  efter  en  liten  tystnad  sade  mig:  "Men  kan  du  säga  hvad 
vi  skola  roa  oss  med  om  aftname  i  Gefle?  De  blifva  langa  och  aldrig 
varierade".  Ehuru  surprenerad  af  denna  familiera  entrée  uti  ett  ämne, 
hvarom  vi  aldrig  Öllförene  talat,  trodde  jag  likväl  bäsl  att  -vara  ur 
samma  ton.  "Eders  Maj:ts  arbetssamhet",  svarade  jag  "finner  9äUan  nå- 
gon tid  till  öfverlopps,  och  aftnarne  torde  väl,  efter  vanligheten  vid 
riksdagarne,   upptag  Jmanskonferenserna  och  audienser".       "Ja, 


-  108  - 

sade  han,  "men  sedan,  och  när  jag  retirerat  mig?  Men  så  går  det  väl,  och 
det  skall  ej  stå  länge  pä.  Riksdagsjournalerna  för  86  och  89  livar  ha 
de  stannat"?  -  "Uti  riksarkivet"  svarade  jag,  men  behöll  min  gravyr 
i  handen  for  atr  marquera  det  jag  ej  förmodade  en  längre  entretien. 

Hjortsberg  kom  med  min  thékopp,  jag  emottog  den  med  glädje 
som  en  prise  de  contenance,  men  min  embarras  var  faslig.  Min  intérét 
fordrade  en  mindre  legereté,  och  min  forsigtighet  att  hvarken  visa  em- 
pressement  eller  undanflykter.  Jag  borde  afbryta  runnet,  men  icke  kon- 
versationen, och  icke  heller  taga  det  förra  för  långt  ifrån.  Jag  fann  en 
utväg  och  frågade  med  mycken  soumission,  om  jag  af  don  anledning 
att  jag  lått  nämna  arkivet,  och  da  jag  nu  vore  occuperad  af  gravyrer, 
vågade  i  underdånighet  erinra  om  ett  gammalt  löfte  att  få  samla  alla 
de  plåtar,  H.  Maj:t  själf  graverat,  för  att,  sedan  några  afdrag  voro 
gjorda,  forvaras  uti  arkivet,  Konungen  återtog  sin  ritning  och  svarade 
mig  leende:  "När  vi  komma  ifrån  Gefle".  Jag  kontinnerade  sedan  att 
tala  om  den  förnyade  kartan  öfver  bataljen  i  Svensksund,  med  hvilken 
kungen  ändtligen  var  nöjd.  Den  förra  hade  blifvit  kasserad  och  ansedd 
som  ett  pasquille  i  anseende  till  den  position,  man  där  gifvit  skärgårds- 
flottan, och  ingen  befälhafvare  på  stora  flottan  var  fri  för  misstankar 
af  denna  händelse. 

Emellertid  annonserade  Hjortsberg  att  de,  som  blifvit  befallda 
ti  Ii  aftonen,  voro  samlade,  och  tillika  hviskade  han  några  ord.  Kungen 
lyfte  sig  hastigt  och  befallde  mig  gå  ned  förut.  Jag  fann  i  de  nedre 
rummen  grefve  Oxenstjerna,  Zibet,  Rosenstein,  Adlerbeth,  Franc  (som 
vai-  ovanligt  om  aftnarne),  tillika  med  grefve  Stenbock,  grefve  Taube 
och  grefve  Löwenhjelm,  som  voro  på  vakt.  Kungen  kom  efter  en 
stund,  åtföljd  af  Armfelt,  och  efter  en  liten  stund  gingo  de  bägge  in 
uti  de  inre  rummen.  Franc  och  Rosenstein  hade  anmält  sig  att  fa  tala. 
vid  honom.  Jag  fick  tillfälle  att  säga  min  vän  livad  som  passerat;  han 
gillade  livad  jag  gjort,  och  för  att  jag  skulle  konfirmera  ur  samma  ton, 
engagerade  jag  mig  uti  en  grande  patience  med  Taube  och  Löwenhjelm- 
Konversationen  med  Armfelt  påstod  en  timme.  När  kungen  kom  ut, 
studsade  han  litet,  men  plaisanterade  oss  öfver  spelet  och  satte  sig 
bredvid  Tauben.  Vi  pratade  mera  än  vi  spelte.  Armfelt  var  hiquiet, 
ville  fara  bort  och  fick  lof  därtill,  då  han  slog  mig  pä  axeln  och  sade: 
"Du  kan  komina,  till  mig  i  morgon  förmiddag",  hvarpå  jag  svarade  helt 
kalit:  "I  morgon  far  jag  ej  ut,  jag  är  hemma  hela  dagen,  om  du  beha- 
gar". Kungen  steg  upp.  konverserade  länge  med  Franc  ochsedanmed 
Rosenstein.     Souperen    var   kort,    icke   mycket   animerad,  och  kungen 


-    K)9 

retirerade  -  eftei  souperen,  sedan  han  balt  några  ord  med  grefve 

Oxenstierna. 

An dra  dagen   på   t',   m.   fick  jag  befallning  att  komma  til! 
kl.   11   förmiddagen,  då   kungen  genasl  g  i  bfbliotekel  med 

my,-k.  och  utan  förställning  och  sade  mig,  huru  jag  alltförväl 

fctmde   in--  'i-   omständigheter,   -"in   tvungil  honom  att  göra  rik 
oeh  an  göra  <len  i  G-efle;  att  som  finanserna  v,  t,  där 

kunde  förekomma,  hade  ock  alla  prépaTatorfer  gått  genom  Bäkai  • 
att  "in  han  däraf  icke  gifvil  mig  del,  bordi      -        nycket  mindre  firma 
däruti   någon   kallsinnighet   eller  brist   på  förtroende,  -"in  ji 

jste  huru  litet  han  älskade  att  i  hvar  s;ik  kdncununlcera 
sig  med  flere,  än  han  nödvändigt  behöfde,  och  att  dessutom  hasarden 
han  ej  funnit  någol  lägligt  tillfälle  att  tala  med  nrig  därom; 
att  ha  han  mycket  val  serr  <lrr  myckna  arbete,  hvärmed  höfkans 
inni. t  riksdagar  vore  öfverhopad,  hade  har»  r.nskar  atr  frikälla  mig 
därifrån:  men  det  vore  ingen  möjlighet,  och  han  hade  försäkrat  sigatt 
kunde  refusera  detta  verkliga  prof  af  min  tillgrfrehhet  i  enmo- 
in*  nt  critique  m.  m. 

öhder  de  flere  komplimenter,  hvarmii 

;■  art  fa  afbryta  talet,  men  3.    H.  Maj: 

eri   haleine   ät  n  det  vore  ".i  därmed  rtög;  han  had< 

skyldigheter  att  ålägga  mig  och  ännu  mera  att  begära.    Han  än 
och  ville  icke  I  ssekreterarne  uti  m  mie 

ingalunda    Låst  iditionerna,  hvilka  förblefvo  i 

Jrolm,  skulle  i  sina  angelägenheter  adr 
hade   att    föredraga   dem;    an   grefve  Wachtmeister  skulle,  jämte  sitt 

företräda   rikskanslerns  -tall",  och  a- 1  jag  därvid  skull"  _ 
rtom  tillhanda:  an  jag  uti  alla  håns  konsi  skulle  hafva  én 

plats;   an    jäg   >knll"   tillika  a   alla  qvällar  vid  talmanskonfe- 

renserna hos  honom;  a;:  Ruuthen  »kuiK-  blifva  ländtmarskalk  och  jag 
hans  temturier,  åtminstone  i  visse  saker;  att  grefve  Oxenstjerna  skulle 
företräda  riksmarskalkens  ställe;  an  som  grefve  Posse  däröfver  skulle 
beklaga  sig  och  G-riel  tiska  i  grumligt  vatten,  önskade  11.  Nkij:r  art 
.  n  genasl  vill"  prevenera  och  tranquillisera  grefve  Posse  ochmed 
honom  göra  ett  projekt  till  inrättningen  af  kungens  hof  i  Gefle,  samt 
Essen  reglera  "in  stallet.  Han  berättade  mig  ilärföre  korteligen  huru 
han  ville  lefva.  Han  tillåd"  vidare,  atr  han  Utaf  pre9identsko 
5ig  Ehrenström  och  Kebon,  men  att  jag  för  öfrigt  kund 
hvilka  och  så  många  jag  vill"  af  kansliet;  ätt  lian  icke  kum 


-  110  - 

sera  mig  ifrån  protokollet  i  sekreta  utskottet;  att  jag  till  min  så  kal- 
lade kanslist  därstädes  visserligen  kunde  taga  hvilken  jag  ville,  men 
att  han  hellre  såg,  om  jag  i  stället  för  kammarrådet  Lagerheim,  som 
var  förra  gången,  ville  begära  assessor  Lagerheim  i  kammarkollegium, 
numera  vicepresidenten  i  statskontoret,  hvilken  man  mycket  rekom- 
menderat honom,  men  hvilken  han  trodde,  att  jag  endast  kunde  där- 
till determinera.  För  öfrigt  öfverhöljde  han  mig  med  mindre  intres- 
santa berättelser  och  kommissioner  om  kostymer  för  riksämbetenas 
kläder,  om  regalier,  ceremonielet,  kronprinsens  train  m.  m. 

När  allt  var  sagdt,  uppstod  jag,  kysste  hans  hand  och  förklarade 
att  det  enda  svar,  han  lärer  emottaga  eller,  som  jag  hoppades,  vänta, 
vore  min  lydnad,  att  den  skulle  han  röna  i  allt  och  sä  långt  min  för- 
måga sträckte  sig;  att  jag  genast  skulle  gå  i  författning  af  de  befall- 
ningar, mig  voro  gifna  för  det  närvarande;  att  hvad  kanslidetaljen  an- 
gick, trodde  jag  den  blifva  mindre  onereux,  då  cheferna  af  finans- 
och  ecklesiastik-expeditionerna  nödvändigt  skulle  komma  att  följa  med, 
och  jag  visserligen  icke  behöfde  hvarken  frakta  eller  undanbedja  mig 
någon  befattning  med  deras  saker.  Hvad  hofkanslersämbetet  åter  vid- 
kom, utbad  jag  mig  att  få  göra  honom  några  reflexioner,  icke  i  anse- 
ende till  träldomen,  icke  heller  i  anseende  till  ett  naturligt  décourage- 
ment  att  i  flere  år  vikariera  uti  ett  af  rikets  högsta  ämbeten,  hvilket 
man  aldrig  önskade  att  få,  hvarom  H.  Maj:t  kände  mina  tänkesätt, 
och  att  under  alltsammans  svälja  couleuvrer  igenom  andras  preferen- 
cer,  hvaraf  jag  citerade  den  äran  jag  haft  att  stå  och  föredraga  för 
regeringar,  där  Franc  och  Ruuth  varit  ledamöter  och  Håkansson  ad- 
jugerad  m.  m.  Men  att  då  jag  i  hans  tjenst  gärna  passerade  alla  en- 
skilda konsiderationer,  hade  jag  andra  att  göra  relative  till  honom  själf 
och  tillfället:  att  hofkansleren  vore  den  ende,  h varigenom  kungen 
kommunicerade  sig  med  ständerna,  alltid  närvarande  i  sekreta  utskot- 
tet, vid  alla  audienser,  alla  konferenser;  att  till  honom  hade  talmän- 
nen att  adressera  sig;  att  de  ordres,  hofkanslern  på  ämbetets  vägnar  gaf, 
måste  lydas  utan  motsägelse;  att  allt  detta  fordrade  ett  fullkomligare 
förtroende  både  af  konungen  själf,  af  talmännen  och  dem,  han  nyttjade 
i  affärerna,  än  jag  kunde  ega,  sedan  jag  icke  döljt  mina  tänkesätt  och 
huru  litet  de  instämde  med  de  öfrigas,  med  hvilka  jag  för  öfrigt,  un- 
dantagande Ruuth  och  Troil,  icke  mera  egde  någon  personlig  liaison, 
sedan  den  jag  egt  med  baron  Armfelt  vore  ä  hans  sida  brusquement 
bruten,  och  det  öfriga  sällskapets  termometer  icke  kunde  bedraga 
dem  om  graderna  af  min  estime.    Att  skuggan  .af  förtroende  eller  hålf- 


111  - 

ten  däraf  vore  förvillande  och  kunde  lätt  bedraga  renheten  af  mina 
intentioner;  ati  som  mina  idéer  voro  grundade  endasl  i  karlek  för  ho- 
nom och    hans  egen  ära   och  välgång,  voro  de  oföränderliga,  och  jag 

hoppades,  att  de  åtminstone  borde  frälsa  mig  ifrån  olyckliga  tillfällen 
att  blifva  onyttig  eller  skadlig;  att  jag  icke  ignorerade,  atl  man  önskade 
min  éloignement;  att  någon  embarras  kunde  uppstå  uti  valet  af  någon 
annan.  Men  jag  utbad  mig  att  förnya  den  proposition,  jag  förut  vågat 
insinuera,  att  igenom  Zibets  befordran  till  statssekreterare  vid  utrikes 
expeditionen  bereda  honom  väg  till  detta  ämbete,  bvilket  han  nu  emel- 
lertid kunde  företräda. 

Jag  utbredde  mig  vidare,  men  icke  utöfver  min  öfvertygelse,  om 
tians  skicklighet  och  egenskaper:  men  kimgen  afbröt  mig  och  sade, 
att  han  redan  förtiden  sommar  konveneral  med  mig  om  Zibets  skick- 
lighet, att  lian  ville  hafva  bonom  i  perspektiv  för  framtiden  och  äfven 
låta  honom  få  s!.-ns>ekreteraretjensten  vid  utrikes  ärendena;  men  som 
tian  aldrig  innehaft  eller  beklädt  något  publikt  ämbete,  utan  endast 
kunde  anses  som  hans  enskilde  tjensteman,  vore  både  det  ena  och  det 
andra  omöjligt  ännu.  förr  än  Zibet  åtminstone  någon  tid  beklädt  en 
mission,  hvartill  han  ville  employera  honom  mista  var.  "För  öfrigt  in- 
går .jag  icke  i  det  öfriga",  sade  han,  "jag  medgifver  mycket  däraf.  Det 
skall  blifva  min  sak  att  reparera  förflutna  anledningar  till  dina  miss- 
nöjen: men  nu  måste  du  göra  mig  till  viljes.  Du  bedrager  dig  på  Hå- 
kanssons opinion  om  dig.  Vi  känna  hvarannan,  och  huru  kan  du  tvifla 
om  verkligheten  af  min  vänskap  eller  mitt  förtroende,  då  vi  lefvat  till- 
sammans som  vi  gjort  sedan  den  17  Februari  1789"'.  Han  ville  då  gå 
ut,  tog  mig  vid  handen,  exigerade,  som  han  sade,  både  mitt  löfte  och 
godt  humeur,  och  jag  lofvade  bägge  delarne.  sedan  jag  fått  föra  denna 
konversation  på  det  sätt  jag  ville  uti  en  sak,  däri  b  värk  en  min  erkänsla 
eller  mina  omständigheter  lemnade  mig  valet. 

Jag  for  hem,  började  att  samla  idéer  och  papper,  och  dagen  et- 
ter nyårsdagen  var  allt  sa  rangeradt  med  öfverste  kammarherren  grefve 
Posse  och  baron  Essen,  att  alla  voro  nöjda,  ingen  begrep,  att  jag  hade 
någon  kommission  af  kungen,  -lag  öfvertalte  (iriel  att  gifva  <^ss  en 
middag;  den  vai  délicieux  föi  oss.  flatteux  for  honom,  och  därmed 
tog  jag  honom  i  vår  intérét.  Där  öfverenskommo  vi  att  begära  ett 
gemensamt  företräde  på  Haga,  för  att  livar  och  en  skulle  fa  skriftligt 
hvad  han  hade  att  göra,  och  jag  åtog  mig  att  emellertid  projektera  ef- 
ter vara  öfverenskommelser.  Lagerheim  detenninerade  jag,  ehuru,  jag 
måste  bekänna,  icke  utan  större  svårighet,  än  jag  förmodade;  hos  bo- 


-  112  - 

nom  har  timiditéen  alltid  combättérat  andra  passioner.  Ifrån  arsenalen 
och  arkivet  hade  jag  samlat  modeller  och  koncepter  och  låtit  upp- 
göra en  tablå  öfver  alla  anstalterna  uti  riksdagen  i  Norrköping, 

Dagen  efter  nyårsdagen  öm  aftonen  begaf jag  mig  till  Haga  med  allt 
detta,  och  den  påföljande  blef  utsatt  till  det  stora  mötet  om inörgi 
Pä  min  begäran  tillkallades  grefVé  Gyldenstölpe,  allt  rangerades  efter 
önskan;  en  glad  déjeuner  följde  därpå,  och  kungen  för  sedan  med  Essen 
till  G-efie  inkognito,  Emellertid  explicerade  jag  mig  med  Ruuthen  och 
sökte  blott  öfvertyga  honörn,  ätt  landtmarskalksstafven  i  hans  hand 
icke  vore  i  denna  moment  ett  bevis  af  synnerlig  nåd,  men  ett  jeu 
de  hazard,  och  att  om  den  varit  agréable,  hade  den  tillfallit  Armfelt. 
Han  hade  svart  att  konvenera  därom,  och  vederbörande  försummade 
ingenting  för  att  uti  magnificencen  af  hans  inrättning  flattera  hans 
vahité.  Wallqvist  och  Ahlman  besökte  mig  flitigt;  med  Håkansson 
talte  jag  aldrig  om  dessa  saker. 

Under  de  få  dagar,  livilka  främflöto  sedermera  ifrån  kun 
återkomst,  till  dess  han  don  20  Januari  reste  till  riksdagen,  var  han 
jämt  belägrad  af  rapporter,  projekter  och  lögner,  framförda  af  de  rå- 
dande, af  deras  anhäng,  af  Liljensparre,  af  Låstbom  och  alla.  som 
gjorde  sig  nödvändiga!  Ingenting  synnerligt  föreföll,  utom  en  hän- 
delse lördagen  innan  kungen-  afresä,  hvilken  aldrig  skulle  förtjena 
att  berättas,  om  den  icke  angick  en  så  besynnerlig  man  somMuncken 
och  gjorde  en  så  besynnerlig  sensation  i  ögonblicket. 

Mimeken,  hvilken  i  anseende  till  sin  sedermera  upptäckta  I 
ria  med  Fahnehjelmarne  icke  sa  utan  räddhåga  ansåg  riksdagen,  hade  i 
början  ämnat  att  icke  fara  dit.  nien  ändrade  sedan  sitt  beslut,  när  pro- 
cessen uti  kämnersrättcn  med  juden  började  att  ga  härdan-  uppå.  En 
dag.  vid  kungens  lever,  sade  lian  mig:  ".Tag  har  besluta!  att  resa  till 
G-efle,  och  jag  vill  se,  hvem  tusan  djäflar  skulle  hindra  mig:  mei 
mig:  behöfver  jag  permission',  och  till  hvem  skall  jag  adressera  mig?" 
"Till  riksdrotseh",  svajade  jag;  "11.  Majrt  har  befallt  mig  därom  under- 
alla högre  ämbetsmän  öch  kollegiernas  ledamöter,  på  del  h."éxc. 
ma  kunna  ngera,  att  kollegiernas  göromål  icke  äfstannar  i  brisl 

af  ledamöter.  Jag  vet  <■}.  om  ni  behöfver  göra  den  anmälan  skriftli- 
gen, men  kanske  likväl". 

Han   gick   ifrå  'ii  svor  onaturliga 

förmiddagen.  Lördags  morgon  kom  lians  bror,  landshöfdingen  i  Ta- 
vastehus,  till  mig  med  ansökning  för  sig  att  fa  réså  till  öefle.  Den 
skulle    föredragas  af  mig.    Jag  gjorde  del  samma  afton  på  Haga,  och 


-  113  - 

han  fick  bifall.    Den  påföljande  måndagen  går  grefve  töunck  till  riks- 

drotse :h   anmäler  sin  begäran.    Riksdrotsen  föredrog  den,  kungen 

refuserade,  och  under  konfusion  af  bägge  bröderna  säger  riksdrotsen, 
att  han  redan  om  lördagen  refuseral  honom  genom  mig.  Del  svarel 
gaf  drotsen  b m  tisdagsmorgonen,  hvarpå  han  anlände  till  mig.  Jag 

var  mesl    klädd   OCh   skulle  resa   ut. 

Som  han  kom  in,  fann  jag  uti  lians  vilda  uppsyn  etl  fullkomlig! 
raseri.  Jag  befallde  min  kammartgenare  atl  genast  gå  ut.  och  jag  af- 
sade  att  emottaga  alla  visiter.  När  vi  blifvit  ensamma,  var  hela  hans 
kropp  uti  konvulsiva  rörelser,  och  han  kunde  knappt  tala;  andtligen 
tog  han  etl  språng  öfver  golfvel  och  sade  mig,  atl  han  var  kommen 
för  att  underrätta  mig,  del  både  han  och  jag  tillika  ined  trenne  andra 
personer  skulle  innan  aftonen  sitta  på  Fredrikshof,  atl  han  själfkrafd 
gick  dit  för  ati  utföra  nationens  talan  och  hämd  mol  dess  förtryckare. 

"Min   accusation  är  färdig,  och  kungen  kan  ej  undgå  atl  göra  s jag 

nu  säger.  Jag  skall  visa  Er,  att  hvarken  Ni  eller  de,  som  hindrat  mig 
att  komma  till  Gefle,  skola  komma  dit".  Han  förebrådde  mig  med 
mycken  bitterhet,  atl  jag  förrådt  det  förtroende,  han  på  levern  gjort 
mig  om  sin  dessein  att  resa  till  öefle;  han  skrek  så  grufligt,  att  mina 
lakejer  kastade  stolarne  i  salen  för  att  konfundera  dem.  som  kommo 
att  söka  mig,  och  folket  på  gatan  stannade. 

Jag  kände  min  man  och  visste  livad  man  med  fermeté  uträttade 
hos  denne  hjälte.  Jag  satte  mig  genast  i  en  fauteuil  med  armarne  i 
kors  och  sade  honom  helt  tranquilt:  "Ni  vill  förföra  mig  till  en  sottise 
för  atl  själ!  få  göra  flere;  men  Ni  bedrar  Eder.  Respektera  hemfriden 
i  mitt  hus:  vi  komma  ingendera  på  Fredrikshof,  men  jag  är  ledsen 
vid  Edra  extravaganser,  och  däresl  ej  detta  oväsende  upphörer, skickar 
jag  genast  till  Artillerigården  och  låter  försäkra  mig,  för  mitt  och  an- 
dra menniskors  lugn,  <»m  Er  person". 

"Ah  herre-,  sade  han,  "mitt  blåa  band!" 

-skall  blifva  respekteradf,  svarade  jag,  "men  sottiser  prevenerade". 

Jag  såg  på  momenten,  da  han  ville  falla  på  mig,  ^ag  steg  upp 
och  gick  till  mitt  skrifbord  för  att  taga  ringklockan. 

"livad   nu",  sade  hall.  "skall   folkel    kallas  in"? 

"Nej.  men  jag  skickar  genas!  mitt  bud  till  Artillerigården,  om  Ni 
ätter  Kr". 

Han  satt''  sig  da.  Jag  försäkrade  honom,  att  jag  hade  en  sa 
fullkomlig  dégöul  för  alla  hans  kommissioner  och  vore  af  dem  så  ex- 
cederad,  att  jag  föresatl  mig  atl  aldrig  nämna  honom,  att  jag  icke  tall 

Sehröderhrim,  Gutlaf  III.  B 


-    114  - 

med  kungen  om  lians,  utan  brödrens  permission,  att  han  kunde  därom 
underrätta  sig  hos  honom.  Han  saktade  sig  något,  men  fortfor  att  re- 
petera detsamma  och  samma  och  sade  mig.  att  han  skulle  ga  till  de 
andra,  för  att  på  samma  sätt  prevenera  dem,  och  att  de  tre  voro  Arm- 
felt,  Ruuth  och  Klingsporre. 

.Tag  tog  hinnan  då  i  handen,  satte  honom  bredvid  mig  i  soffan. 
erinrade  In  mom.  huru  ofta  han  själf  konvenerat  med  mig,  att  det  vore 
tillfällen,  då  han  ei  styrde  sig.  Jag  bad  honom  tranquillisera  sig  hos 
mig  och  låta  mig  föra  sig  hem,  och  föreställde  honom,  huru  obetänk- 
samt det  var  att  ofreda  kungen  i  donna  ställning.  Han  syntes  taga 
mitt  rad  till  godo.  Jag  ville  gifva  honom  Hoffmans  droppar  och  ett 
glas  vatten,  för  hvilket  han  tackade,  men  emottogdet  icke,  utan  sprang 
på  dörren,  när  mitt  folk  kom  in.  Jag  följde  honom  till  vägs.  öeh  i 
mitt  förmak  sade  jag  honom:  "Kanske  se  vi  aldrig  mera  hvarannan. 
men  Ni  ångrar  Er,  att  Ni  oj  följer  mitt  rad:  var  likvid  säker,  att  denna 
seen  icke  skall  ändra  mig  vis  a  vis  af  Er.  om  Ni  någonsin  behöfver 
min  hjälp  eller  fcjenst". 

Raseriet  var  redan  återkommet,  och  han  gick.  Jag  skullo  da 
rosa  upp  till  kansliet,  men  jag  fick,  som  jag  sknllo  sätta  mig  i  vagnen, 
ett  hud  af  riksdrotsen,  hvarföro  jag  reste  till  honom.  Vi  underrättade 
hvarannan  om  livad  som  hade  händt.  och  han  viste  mig  memorialet, 
som  var  ridicult,  och  hvaruti  griefferna  emot  mig  bestodo  uti  eti  ge- 
nerell föregifvande,  att  jag  mor  än  en  gäng  förrådt  kungens  förtroende, 
men  utan  citation  af  något  tillfälle*). 

Jag  reste  upp  till  levern:  ilen  dröjde  grufligen  länge.  Riksdrot- 
sen inkallades.  Emellertid  uppkommo  Klmgsporren  och  Ruuthen,  som 
bägge  tätt  sina  visiter,  hvilket  jag  sedan  fick  veta,  men  som  bägge 
ville  cachera  händelsen  för  mig.  Klingsporren  frågade  mig:  "Har  du 
nyligen  setl  vår  vän  Munck"?  —  "Var  han  icke  i  dag  hos  dig**?  svarade 
jag.  "Nej  bror",  sade  han.  -  "Jag  har  icke  heller  sett  honom",  svarade 
jag.  Under  levern  begärde  Ruuth  audiens,  och  jag  fick  befallning  att 
dröja.    Konseljen  afsades. 


*)   \'.  B.    Samma  memorial  hade  lian  låtit  mig  läsa  året  förut  om  9»mn 
Det  angick  då  icke  mig,  utan  blotl  di-  andra,  och  han  hade  lofvat  mig  att  förstöra 

<let  och  konveneral  Jtafningen  däraf.    Del  tillfälle!  var  nästan   äfven  så  löjligt. 

lian  mötte  mig  på  Norrbro  och  engagerade  mig  att  ga  upp  med  sig.  Han  var-<la 
äfven  myckel  upprörd,  af  hvilken  händelse  vet  jag  ej,  berättade  mig  mångfaldiga 
besynnerligheter,  bekände  en  mängd  af  operationer,  lian  gjort  för  att  fälla mighos 
kungen,  att  chikanera  på  min  gäld  m.  m.,  svor  och  gret  och  läste  bref  i  hvarje- 
banda  ämnen,  och  äfven  ofvannämda  memorial. 


-  115 

X;ir  Ruuthen  kom  ut,  inkallades  jag  och  fick  befallning  atl  för- 
tälja hvad  -"in  iifui.ii  med  mig.  Som  jag  fann  kungen  affekterad,  och 
jag  dessutom  föresatl  mig  atl  icke  tala  härom,  ville  jag  undvika  all 
explikation,  smålog  och  höll  mig  blott  därvid,  atl  Muncken  i  dag  hade 
sin  koller.  Kungen  fick  icke  heller  någon  reda  af  mig.  Kungen  sade 
si<r  mera  gilla  än  ogilla  min  förbehAllsamhet,  och  jag  ti<k  ordres  atl 
expediera  i  andra  ämnen,  hvarmed  jag  gick,  men  mötte  Armfelt,  som 
alldeles  icke  syntes  kall  i  detta  ämne  eller  gilla  min  indifferens.  Jag 
uppehöll  mig  ''.i  länge  däröfver,  och  emol  aftonen  blef  jag  underrättad, 
alt  kungen  varit  myckel  upprörd,  emottagit  papperel  af  riksdrotsen, 
behållit  det,  men  funrril  del  icke  förtjena  någon  åtgärd  annat  än  rela- 
tiv! till  Muncken  själf,  som  likväl  skulle  uppskjutas,  och  riksdrotsen 
hade  kungen  uppdragil  att  förebrå"  Muncken  sin  grofva  otacksamhel 
att  äfven  i  dessa  stunder  vilja  störa  lians  tranquillité. 

Jag  hvarken  hörde  eller  frågade  vidare  därom,  man  reste  tors- 
dagsmorgonen till  Gefle;  elakt  väder  uppehöll  mig  öfver  natten  i  öp- 
sala.  och  ehuru  .ja^r  därifrån  reste  fredagsmorgonen,  hann  jag  för  dit 
grufliga  snöfallel  ej  till  Gefle  förr  än  lördagsmorgonen.  Baron  Armfelt 
var  kommen  nyss  förut. 

Onde]  del  jag  klädde  mig  och  satte  mina  papper  i  ordning,  an 
kom  Stockholmsposten  <"-li  medförde  detta  bref  frän  grefve  Munck,  da- 
beradl  den  19: 

Stockholm  den  19  Januari  17'.  »-J. 
[bland  ''ii  hoper  högsl  infama  ryckten  man  utspridt,  har  jag  i  dag 
hörl  Ht  ganska  orimmeligt,  som  vore,  atl  jag  med  Herr  Statssecrete- 
raren  och  Commendeuren  slagits  uti  dess  mm.  Jag  är  Herr  Statssec- 
reteraren  "di  Commendeuren  all  reparation  skyldig  om  det  voremöye- 
|igt  att,  hysa  en  sa  låg  tancka,  som  komme  "it  sådaiil  ryckte  ifrån 
mig.  visa  mig  den  venskapen  och  letl  mig  veta  huru  härmed  hänger 
tillsammans,  och  tro  att  jag  med  fullkomlig  estime  liar  äran  alltid  för- 
blifva  Välborne  Herr  StatsSecreteraren  och  Commendeur< 

ödmjuke  t  jenare 
A.  l-\  Munck. 

Jag  gick,  när  jag  var  kladd,  till  Årmfell  för  art  ursäkta  del  jag 
"i.  "fler  lians  invitation,  kund"  äta  middag  där.  Jag  fann  honom  gruf- 
ligen  agiterad,  lian  införde  mig  i  sin  kabinett,  dar  han  under  brin- 
nande inquiétude  visad"  mig  "tt  bref,  nys-  ankommel  med  posten,  da- 
teradl    Paris;    men  jag  igenkände  stilen  "di  fann.  del   var  tian  en  min 


-  116  - 

nära  slägtinge,  öfverstelöjtnanten  vid  blå  och  hvita  gardet  Gedda,  och 
uti  cacherade  termer  innehålla  berättelsen  om  en  duell.  Armfélt  för* 
täljde  därvid,  att  hans  farbror,  den  s.  k.  fransyske  Armfelt,  en  gammal 
man.  som  länge  tjent  i  Frankrike  och  sedan  distinguerat  sig  uti  vart 
sista  krig  med  Ryssland,  men  likvid  allmänt  passerade  för  mindre 
väl  bevarad  till  sina  sinnen,  redan  onsdagsmiddagen  tagit  Gedda  med 
sig  till  Mimeken,  underrättat  honom,  att  han  kände  alla  dess  menéer 
emot  hans  neveu,  att  han  épouserade  dess  intérét  som  sitt  eget,,  och 
att  han  därföre  vore  kommen  att  med  värjan  (hvilken  lian  drog  i  det- 
samma) lata  herr  grefven  antingen  torsvara  sina  infämier,  eller  dyrt 
betala  alla  insulter  åt  en  anhörig  och  lida  familjen.  Muneken  hade  i 
början  varit  resolverad  och  äfven  gått  för  att  taga  fram  en  värja;  men 
sådant  var  aldrig  hans  affär.  Han  började  negociationer;  de  afbrötos, 
och  man  uppsköt  saken  till  den  påföljande  dagen,  dä  de  skulle  råkas 
kl.  10  i  Humlegården,  hvilket  också  skedde. 

Lyckligtvis  hade  Muncken  förmått  baron  Essen  att  följa  sig  som 
sekundant,  hvars  afsigt  och  föresats  blef  att  hindra  all  blodsutgjutelse, 
och  endast  fora  saken  till  hunhliationer  a  ömse  sidor.  Det  lyckades; 
alla  preparatorier  voro  gjorda,  värjorna  dragna,  da  Essen  gick  emellan 
och  gjorde  exposition  af  alltsammans.  Det  slutades  med  en  amende 
honorable  af  Munck  och  mindre  fördelaktiga,  reflexioner  a  andra    sidan. 

Under  berättelsen  och  af  brefvet  märkte  jag  nog,  att  inventionen 
ej  var  gubbens;  hela  min  blod  kallnade,  jag  fruktar  nog  att  min  ima- 
gination  gick  för  vida;  men  jag  fann  ganska  mal  å  propos  att  mar- 
quera  något  däraf;  jag  lacheräde  endast  ett  "fy"!  som  var  af  double 
sens,  skyllde  på  att  jag  skulle  gå  och  äta. 

Armfelt  ville  visa  mig  ett  bref  ifrån  Munck,  som  äfVen  ankommit 
med  posten,  innehöll  en  explikation  och  skulle  innebära  ursäkter  till 
mig.  -Tag  svarade,  att  jag  därpå  hade  ingen  kuriositet,  att  hvad  som 
passerat  emellan  Muncken  och  mig  vore  en  strunt,  att  jag  sa  ofta  haft 
olägenhet  af  deras  quereller  sinsemellan,  att  jag  aldrig  mera  ville  be- 
fatta mig  därmed,  och  jag  tyckte  det  vi  nu  hade  andra  saker  att  tänka 
uppå. 

".Men  hvad  säger  du",  sade  han,  "om  min  onkel"? 

"Att",  svarade  jag,  "les  mauvais  plaisants  kanske  chansonnera 
både  dig  och  honom  och  säga  med  Bellman:  KGud  nåd'  den.  som  när 
lian  Hickan  ser.  ej  går  själf,  nieii  skickar  sin  kamrer''! 

Jag  slapp  ifrån  honom,  men  icke  ifrån  min  chagrin.  Hela  denna 
tillställning  hade  air  af  ett  assassinat,  och  den  explikation  väntade  jag 


117  - 

däröfver.  Armfelts  torl  att  begagna  sig  af  kommissionär  var  tyd- 
lig. M  Munckens  bref  fann  jag  allmänheten  sysselsatt  med  hän- 
delsen emellan  honom  och  mig.  Jag  skulle  naturligtvis  blandas  i 
alltsammans,  och  min  nära  skyldskap  ined  Gedda,  som  jag  dagligen 
såg  i  mitt  umgänge,  achevera  alla  soup^oner  Atl  göra  en  separal 
fred  med  Muncken  tilläl  hvarken  min  heder  eller  omständigheterna; 
aii  poussera  Baken  till  ytterligheter  tjente  till  inte!  annat,  än  atl 
mera  inveckla  mig  både  i  saken  och  omdömen;  atl  undvika  svar  [>a 
brefvei  var  ej  anständigt,  att  dröja  därmed  svagl  och  att  för  myckel 
lia^ta  likaledes.  Jag  tog  då  del  beslul  atl  med  ordinarie  posten  om 
måndagen  svara  med  etl  bref  af  följande  innehåll: 

"Jag  bar  fåtl  min  grefves  bréf  af  tien  L9.  Jag  trodde  del  min 
köld  och  uppriktigheten  uti  mitt  bemötande  hade  varit  tillräckliga  atl 
sluta  hela  saken  emellan  oss.  Att  den  kunnat  komma  till  allmänhe- 
tens kunskap  förundrar  mig:  men  Innu  skulle  jag  etl  ögonblick  kunna 
tillägga  min  grefve  denna  publicitet?  Emellertid  är  jag  oändligen  för- 
bunden för  den  offert,  min  grefve  behagal  göra  mig,  och  skall  profitera 
däraf  vid  min  återkomst,  om  sa  skulle  blifva  nödigt  Finne-,  någon, 
hvilkel  jag  likval  icke  förmodar,  å  propos  att  tala  med  mig  härom, 
skall  jag  visserligen  underrätta  dian  om  sanningen,  hvilkel  jag  äfven 
af  brefvei  kan  sluta  atl  vara  min  grefves  föresats.  Jag  tillägger  nu 
endasl  hvad  jag  muntligen  sade,  att  jag  uti  alltsammans  ej  fann  an- 
nat än  en  emportement,  som  jag  flere  gånger  hos  min  grefve  bekla- 
gat,  under  del    jag  med  nöje  sök!  att  göra  honom  reela  tjenster,  och 

illägger  del  endast  för  att  därjämte  kunna  försäkra,  att  jag  med 
oföränderliga  sentimenter  har  den  äran  au  vara  etc.". 

Härpå  följde  detta  hans  svar  af  den  -Jii: 

okholm  den  26  Januari. 

Tack  min  vän  för  brefvei  af  den  23,  Lätt  mig  i  mina  öfriga  lef- 
nadsdagar  fa  vara,  och  kalla  ehr  min  vän,  Jag  skall  sa  mycket  i  min 
menskliga  magi  siar  al  göra,  söka  reparera  de  infamier,  dieflar  och 
cabalister  "in  oss  utspridt.  [ntel  viste  jag  då  brefvei  som  kom  til 
iietle  skrefs,  ai  ni  min  vän  var  rester,  det  afgick  således  genasl  med 
posten  man  al  jag  liant  detsamma  omskrifva.  Tro  aldrig  at  jag  glöm  I 
de  verckeliga  och  reaila  tjenster  ni  gjordl  mig;  men  deremol  alla  de 
horeurer  ±<<u\  jag  senare  aren  fatt  hälla  till  godo,  var  del  icke  under- 
ligt at  jag  föll,  '»-ii  fallit  med  mina  misstankar  på  både  skyldiga  och 
oskyldiga;  ty  min  öde  liar  varit  at  i  några  år  bortå!  altid  blifva  sedd 


-  118  - 

på  den  elacka  sidan.  Men  tro  mig  nu  min  vän,  mitt  parti  är  tagit, 
och  det  så  sant  jag  vil  bli  salig,  at  aldrig-  mer  taga  humeur  emot  nå- 
gon mcnniskia,  i  fall  man  icke  publiquemeng  föresätter  sig  at  desho- 
norera mig,  utan  skratta  at  alla  möijeliga  sammangaddningar,  samt 
låta  det  gå  in  igenom  ena  örat,  och  ut  igenom  det  andra  —  casus  är 
just  nu  med  Fahnehjelmarne,  som  jag  är  curieuse  si  huru  den  saken 
slutas,  och  om  tilstellningen  voro  don,  at  jag  skall  förlora  heder,  ära 
och  min  egendom;  Imedlertid  är  här  i  Staden  faseliga  omdömmen  ooh 
historier  i  den  saken,  de  masta  snarare  til  min  avantage  än  mänga 
andras  —  Dett  tilslåndet  och  den  friheten  med  vilcken  opatalt  historier 
uti  vår  hufvudstad  får  utspridas,  och  härifrån  sedan  uti  landsorterne 
upsmöries,  förstör  icke  allenast  konungens,  och  allmen  säkerhet,  utan 
är  äfvenvä]  ovanlig  i  hela  verlden.  Jag  har  fått  svar  på  mitt  bref  af 
Baron  Armfelt;  han  har  burit  sig  åt  som  en  förnuftig  menniskia,  och 
afbrutit  all  don  blodsutgjutelse  oskyldiga  menniskior  kunnat  dragas 
uti.  Ännu  låter  alt  väl  ifrån  Ricksdagen,  Gud  late  den  gå  lurt,  och 
efter  Kongl.  Majas  önskan,  Lägg  mig  för  Kungens  fötter,  Ingen  bättre 
än  han  bör  jnstifiera  min  conduite  emot  Eder  alla  mina  vänner,  ty 
under  några  och  20  års  tid  jag  haft  nåden  uppväckta  Konungen  kan 
han  aldrig  cittera  en  menniskia  af  dem  jag  lefvat  med,  som  jag  tält 
illa  om  -  Hälsa  Zibet  och  lett  honom  veta  at  hans  växel  har  jag  lem- 
nat  til  Warrendorff;  Ricksliådet  Oxenstjerna  och  mina  öfriga  venner 
och  slegtingar  beder  jag  helsa 

samt   lofvor  oförändrad  i  hela  min  Lefhad  ehr  säkra  vän  och 

ödmiuka  tienare 
A.  F.  Munck. 

I  »armed  slutades  vår  korrespondans,  och  efter  min  hemkomst 
kem  han  samma  alten  till  mig,  började  i  min  väns  närvaro  sin  expli- 
katiuii,  vi  Lofvade  hvarannän  mycken  vänskap,  alla,  titlar  bortlades,  och 
min  kära  bror  plågade  mig  dagligen  med  sina  besök. 

Angående  anstalterna  i  Gefle,  don  därstädes  uppbyggda  rikssalen, 
ständenias  samlingsrum!  ceremonier,  orationer  m.  m.  innehålla  avisor, 
dåden,  journaler,  Holthusens  och  Gjörwells  papper  så  mänga  och 
fullständiga  berättelser,  all  därvid  icke  mycket  är  att  tillägga. 

Landshöfding  at  Nordin,  som  därstädes  förordnades  till  ståthållare 
under  'len  tiden,  i  stället  för  landshöfdingen  grefve  Oronstedt,  hvilken 
skickades  till  Stralsund  all  revidera  räkningar,  hade  uti  anstalterna 
ådagalagl    all!    hvad    nit,   drill,    ordning   och    omsorger  kunna  uträtta. 


-    110 

Han   syntes   ick<    befatta    sig  med  politiken;  lians  uppförande  var  vår- 
digl  och  klokt:  lian  förekom  alla  med  en  anständig  liöflighei   och  vann 
arven   en   oförmodad   allmän   approbation.    Nan   höll   dagligen   p 
värdshus  etl  bord  för  några  och  tyugo  personer  och  gjorde  Icke  många 
distinktioner  uti  sina  bjudningar,  utan  sträckte  dem  tämligen  generelfe, 

Byggnaden  af  rikssalen  var  i  anseende  till  skyndsamheten  etl 
underverk;  men  rummei  och  de  tvenne  scener,  där  föreföllo,  voro  trista. 
Fönsterna  voro  få  och  la^a.  Kn  oändlig  mängd  ribbor,  som  skulle  up- 
pehålla  tak  och  byggnad,  voro  placerade  i  tvenne  rader  myckel  tätt; 
'lo  borttogo  rum,  dager  och  allt  utseende  af  rummet.  Väggarne,  bjel- 
kar  och  bänkai'  voro  beklädda  med  gammall  Matt  kläde,  och  däruppå 
voro  satta  häi-  odi  där  de  hauteUsse-tapeter,  hvilka  tid  efter  annan  blif- 
vit  bitskänkta  ifrån  konungarne  i  Frankrike,  och  Liknade  i  proportion 
af  rummets  höjd  och  vidd  de  gravyrer  på  papper,  som  nu  för  tiden 
klistras  i  enskilda  hus  på  väggame.  Hertigarnes  frånvaro  gjorde  en 
tomhet,  och  saknaden  af  rådei  var  frappant.  Vid  dessa  tillfällen  im- 
ponerade alltid  denna  corps;  nu  sutto  riksdrotsen  och  riksmarskalken 
på  livar  sin  taburett,  men  intet  skrank  omgaf  den  första  upphöjningen. 
Drägten  för  dessa  herrar  var  nu  sa  förändrad,  att  underkläderna  och 
rocken  väl  voro  af  hvttt  moiré,  men  skurna  efter  burgundiska  kosty- 
men med  sådana  byxor  och  ärmar,  och  i  stället  för  den  igenfallande 
talaren  voro  deras  mantlar  flottanta,  dubblerade  med  hvitt  sidensars. 
men  färgen  på  sammetel  uti  en  ljusare  nuance.    Hatten  var  densamma. 

Åsynen  af  kronprinsen  var  rörande.  Hans  ungdom,  kronan  på 
hans  runda  har,  hans  mantel  klädde  honom,  och  aldrig  har  en  prins 
vid  hans  år  med  mera  värdighei  och  en  ädlare  simplicité  i  uppförande 
visat  sig  första  gången  vid  etl  sa  solennl  tillfälle. 

Ta  högra  sidan  af  sah-n  rådde  en  morne  tystnad,,  man  tros  och 
slumrade;  på  .len  vänstra  lyste  ovilkorligt  bifall  uti  alla  anleten.  Da- 
gen var  mulen  med  snö,  när  riksdagen  öppnades,  och  allt  var  triste  i 
mina  ögon. 

Landtmarskalken  hade  repeteral  sitt  tal  och  sade  det  verkligen 
bra.  Ärkebiskopen,  likasom  vid  alla  andra  tillfällen,  ulan  affektation 
af  oratorie  eller  politik.  Wallin  läste  upp  sitl  tal  som  en  skolpojke, 
hvilken  första  gången  läser  högl  "Barmhertige  Gud",  och  väntar  stryk. 
'in  han  kominer  af  sig.  Bonden  hade  en  pjes  af  etl  par  ark.  men 
kunde  ej  läsa  Innantill  två  rader. 

Konungens  deklamation  al  sin  tal  var  mild  och  rörande,  och  han 
helsade  utan  distinktioner  till  höger  och  vänstei  vid  in-  "di  utgången 


120  - 

Kungen  hade  intagit  bägge  våningarne  i  slottet,  så  att  kronprin- 
sen med  sin  guvernör  och  kavaljer  var  mycket  trängt  logerad.  I  nedra 
väningen  var  en  sal,  hvaruti  konungen  höll  sekreta  utskottets  samman- 
komster, och  där  innanför  en  annan,  hvaruti  han  souperade  med  dem 
af  hofvet,  sinn  dels  följt,  dels  mötte  honom  i  Gefle.  Zibet  och  jag  voro 
befallda  en  gång  för  alla  till  aftnarne,  landshöfding  Nordin  blef  bjuden 
en  och  annan  gång,  äfvensom  Ruuthen.  Lilla  Bouillé,  son  af  fransyska 
generalen,  kom  dit  och  blef  intagen  i  societeten.  Plere  af  oss  fruktade 
föl  mycken  uppmärksamhet  af  denna  visit.  Jag  1  villar  äfven,  att  han 
var  sa  alldeles  välkommen  hos  kungen;  men  vi  funno  snart,  att  det 
var  en  god,  tranquil  och  aimable  gosse.  Hvar  middag  kl.  Ivar  ett  bord 
serveradl  för  hvem  af  societeten  som  ville  äta,  men  kl.  •">  hvar  efter- 
middag spisade  kungen  en  publique  i  öfre  salen  med  tre  anrättningar 
och  vanliga  ceremonier.  Ett  skrank  omgaf  bordet.  De  högre  ämbets- 
männen trädde  fram  där  innanför,  ståthållaren  stod  alltid  på  vänstra 
sidan,  och  kungen  kallade  fram  en  i  sänder  att  tala  vid.  Uti  societe- 
ten var  intet  slags  tvång.  För  min  enskilda  del  kan  jag  aldrig  nog 
berömma  mig  af  hans  godhet  och  förtrolighet  och  ett  bemötande,  vida 
skildt  ifrån  livad  jag  4  ä  ö  de  sistförtlutna  aren  ofta  uthärdat.  -Tagbar 
mänga  gånger  trott,  att  detta  njutande,  denna  utsigt  iill  en  gladare 
framtid  skulle  gifvas  mig,  för  att  sä  mycket  bittrare  sakna  honom; 
men  det  oaktad!  hade  min  sorg  och  erkänsla  alltid  blifvit  desamma. 

Kungen  vaknade  bittida  om  morgname,  merendels  kl.  8;  expedie? 
rade  da  ordres  antingen  med  mig  eller  med  presidentsexpeditionen.  När 
jag  ej  hade  tid  att  komma  upp,  skref  han  på  halfva  sidan,  och  om  nå- 
got svar  skulle  gifvas  ifrån  mig,  tecknade  jag  det  bredvid,  och  på 
samma  sätt  tillät  han  mig  att  föredraga  mina  förfrågningar:  ty  ett  dag- 
ligt protokoll  i  sekreta  utskottet,  som  justerades  alltid  den  påföljande 
dagen,  upptog,  jämte  andra  göromål,  både  dag  och  natt,  sa  att  jag  mer- 
endels måste  äta  middag  ur  mathemtare  och  manquera  kungens  sou- 
perer.  Ifrån  den  stund  sekreta  utskottet  sattes,  Låg  jag  ingen  natt  öf- 
vei  lyra  timmar.  Lever  var  sällan,  men  aldrig  senare  än  kl.  lo.  Se- 
kreta utskottet  åtskildes  kl.  2  om  middagarne,  ibland  förr:  längre  vå- 
gade man  icke  uppehålla,  ty  större  delen  af  sällskapel  voro  vana  vid 
en  tidigare  måltidsstund,  och  dessutom  hade  de  senare  på  dagen  icke 
fait  någon  mat.  Därefter  promenerade  eller  arbetade  kungen  en  eller 
ett  par  timmar,  sedan  var  ofta  konselj.  Uti  konseljerna  voro  alllid 
kallade:  kronprinsen,  grefve  Wachtmeister,  grefve  Oxenstjema,  baron 
Taube,   baron    Armfeli    och  jag,   samt    till  skiftes  eller  Ock  alla  på  en 


lL'l 

gång  biskop  Wallqvist,  Håkansson  och  Ahlman.    Kl.  5  var  diner public, 
därefter  talmanskonferenser  hos  kungen,  sedan  audienser  till  omkring 
s,  hvarefter  kungen   arbetade  i   sina  rum  och  kom  sällan  ned  i 
beten    förr  an  omkring  LO.    Kl.  half  il  var  soupere *  merendels  all- 
ting förbi  kl.  I-. 

Baron  Taube  Lefde  man  all  train  och  fortsatte  med  h.  exe.grefve 
Oxenstjerna  och  mig'  den  förtrolighet,  som  under  krigel  börjat.  Ehuru 
egoisl  mera  än  människor  vanligen  äro  det,  följaktligen  bård  och  kall- 
ainnig  och  af  tillgifvenhel  för  kungen  sträng  i  medlen  att  befo 
den,  funno  dock  alltid  goda  skäl  sin  fulla  verkan  bos  bonom,  och  han 
önskade  inga  ytterligheter  vid  detta  mötet. 

Riksdrotsen  bebodde  en  våning  af  etl  storl  bus.  1  salen  var 
hans  himmel  och  kungens  fauteuil  uppsatta,  och  <iär  utdelade  han  bil- 
jetterna till  de  ofrälse  stånden,  lian  hade  sina  stånddrabanter  och  i 
ställe!  för  euuipage,  på  kungens  begäran  en  portechaise,  hvaruti  tvenne 
hejdukai-,  klädda  uti  hans  livré,  alltid  hur"  honom  till  och  ifrån  slot- 
tet lian  hade  koek  ined  sig  och  gaf  mal  om  middagarne  ål  tre  å  f yra 
personer. 

Riksmar skalken  var  superbl  logerad  hos  Garberg,  som  stundom 
aerverade  hes  honom  etl  bord  för  några  vänner.  Riksmarskalksbordel 
var  hes  grefve  Posse,  serverades  ifrån  kungens  kök,  och  dil  voro  all- 
tid 14  å  lo  personer  bjudna.  Oeremonidagarne  hemtades  riksmarskal- 
keii  uti  en  kongl.  vagn,  bespänd  med  tre  par  hästar;  men  dessemellan 
nyttjade  han,  som  vi  andra,  hyrda  hästar  och  kuskar  till  egna  vagnar. 

Landtmarskalken  bebodde  etl  sten  hus  vid  torget,  gaf  dagligen 
mat  med  magnificence  ål  30  personer,  och  livar  onsdag  assemblée  med 
dans,  ifrån  kl.  6  till  9  å  LO  om  aftnarne.  Bans  uppförande  blef  myckel 
kritiseradl  af  de  starke  hjältarne  och  hans  intentioner  mycket  illa  ut- 
tydda hes  kungen,  följaktligen  saknade  han  icke  heller  ävanier;  men 
han  vann  och  behöll  adelns  förtroende,  förekom  emportementer,  och 
jag  vet  ej  livad  han  skulle  liafva  uträttat  med  mera  oerf  och  större 
qvåliteter,  hvaraf  han  icke  heller  gaf  sig  airer.  Jag  skall  längre  fram 
citera  tvenne  vigoureusa  steg  af  honom,  och  jag  trotsarhvar  oväldig  atl 
citera  efter  honom  någon  inadvertence,  ännu  mindre  någon  balourdise. 
I  de  ögonblick,  han  stundom  var  bestört,  var  hans  kontenans  aldrig 
altererad. 

Baron   Armfell    bebodde   etl    särskildl  hus  och  hade  ensam  hon- 

neursposter   vid    sm  port.    Man  gaf  dagligen  mal  ål  några  och  -'t"  per- 

.    under  taffelmusik  och  tvenne  superba  serviser.    Han  ajäll  intog 


—  122  — 

alltid  främsta  rummet,  emottog  af  hvarje  rätt  första  tallriken,  hade  sin 
särskilda,  förgyllda  kuvert,  gick  först  ut  till  bordet  samt  ropade  dem. 
hvilka  skulle'  sitta  bredvid  honom.  Han  brukad'.'  en  portechaise,  lika 
med  riksdrotsen,  och  lät  bära  sig-  till  och  ifrån  slettet  af  tvenne  hej- 
dukar  uti  sitt  livré,  men  han  var  tillika  alltid  precederad  af  sina,  adju- 
tanter och  ordonnanser  samt  tvenne  af  den  corps,  som  utgjorde  hans 
särskilda  lifvakt.  Denna  corps  var  upprättad  af  tolf  stycken  unga  köp- 
mansbokhållare af  vackra  figurer,  de  voro  klädda  i  uniform  af  dragoner, 
svart  och  silfver,  och  hade  en  chef.  Tvenne  af  dem  voro  dag  och  natt 
på  vakt  hos  honom  och  följde  honom.  Som  dessa  personer  voro  att 
anse  som  lians  enskilda  betjening,  hade  naturligtvis  den  uniformen 
icke  bort  visa  sig  i  kungens  ram;  men  do  hade  den  oförsigtigheten 
all  mulor  ,41  publik  spisning  inträda  i  matsalen,  och  denna  djerfhet 
blef  en  af  de  grieffer,  som  icke  kunde  förlåtas  Armfelt.  lians  bord 
gick  för  kungens  räkning,  men  han  hade  till  hofmästare  den  ypperste 
som  fanns  af  del  slaget,  prinsessans  hofmästare  Aubert.  Den  var  be- 
gärd i  kungens  namn  och  därför  lemnad;  men  när  prinsessan  fick  veta 
hans  engagement,  skickade  hon  honom  sitt  afsked.  Inga  böner,  inga 
föreställningar  hafva  hulpit,  utan  Aubert  befinner  sig  med  hustru  och 
barn  i  den  svåraste  belägenhet. 

Armfelt  bjöd  till  sitt  bord  å  tour  de  röle  utaf  hofvet  och  alla 
stånden.  Söndagen  efter  sedan  riksdagen  var  öppnad,  hade  han  bjudit 
grefve  Brahe,  umtingshausen,  Stjerheld,  Macklier,  Cai*l  de  Geer,  och 
.lag  menar  Prietzcky,  tillsammans  med  tre  ä  fyra  präster,  med  Abraham 
Westman  och  tremie,  som  lika  marquerade  sig  1789  (N.  B.  Westman 
var  en  ibland  dem,  som  hade  arresterat  flere  af  dessa  herrar)*  samt  dess- 
utom tre  å  lyra,  de  otäckaste  och  svinaktigastebönder.  Bönderna  kysste 
Armfelt  på  baud,  da  de  kommo  från  bordet,  och  herrarne  hafva,  som 
man  försäkrat  mig,  icke  marquerat  den  minsta  förundran,  men  inskränkt 
sig  inom  den  mest  ordinära  politesse.  Kungen  var  med  denna  tillställ- 
ning mycket  missnöjd.  Baron  Armfelts  rum  voro  alltid  uppfyllda  af 
folk,  och  där  speltes  jeu  de  hazard  ifrån  morgon  till  afton.  Baron  Otto 
Wrangel  vid  Södra  Skåningarne  och  en  hannoveransk  kapten,  vid  namn 
llesse,  höllo  bankerna.  En  mängd  domestiquer  af  alla  slag  (»kade  här- 
ligheten, men  icke  kousiderationeti  hos  ständerna  och  icke  förfcroendel 
hos  konungen,  hvars  missnöjen  däröfver  lyste  fram  som  oftast. 

■lag  påminner  mig  en  händelse,  hvilken,  löga  betydlig,  likväl  be- 
visar, livad  jag  redan  da  fann  om  rubbningen  i  Armfelts  ställning.  En 
afton    i    societeten   sutto   grefve  Gyldenstolpe,  grefve  Ekeblad,  baron 


-  123  - 

Taube  och  jag  omkring  kronprinsen,  som  lade  grande  patience.  \ 
propos  af  spelet  och  faute  de  mieux  relevexade  jag  en  berättelse,  Bom 
under  grefve  Gyldenstolpes  sista  ristande  i  Ryssland  myckel  omtaltes 
i  Stockholm  angående  etl  parti  emellan  honom  och  Potemkin,  hvaruti 
bägge  velat  tappa.  Diskursen  föl]  därifrån  på  Potemkins  depenser  och 
stora  train,  som  baron  Taube  myckel  étalerade.  Baron  Armfelt,  som 
gick  på  golfvel  med  kungen,  men  borde  vår  diskurs,  angelägen  atl  af- 
bryta  den  eller  sin  egen,  förde  kungen  Ull  vart  bord,  slog  mig  på  ax- 
eln och  sade:  "Ja,  min  kära  Bedsborodko"  (kungen  sade  sig  alltidflnna 
.■ii  ovanlig  tikhel  emellan  bonomoch  mig,  ända  till  tal  och  faconer)"  om 
du  hade  atl  göra  med  Potemkin,  skulle  du  snait  förlora  din  embon- 
point".  Railleriet  var  för  grofl  atl  låta  falla;  jag  svarade,  atl  jagskulle 
åtminstone  icke  bhfva  af  dem,  som  uppblåste  honom,  och  jag  tillade, 
au  kejsarinnan  borde  vara  en  sa  mäktig  prinsessa  och  så  litet  behöfva 
anlita  sitt  folk  tor  att  kunna  gifva  en  particulier  ''t!  sa  stort  anseende 
och  makt.  "1  Ivartor  det"?  sade  konungen,  "All  hans  praki  och  makt 
ar  blott  en  reflét  af  bennes  egen  höghet,  och  den  godhet,  hon  velat 
visa  honom.  Han  ;ir  en  soldat  de  fortune,  som  bennes  capriser  cle- 
verat;  men  oV  mest  brillanta  maskerna  äro  ju  nästan  alltid  epheme- 
irr".  En  alioration  intog  o>s  alla.  oGh  vi  föllo  på  en  gång  in  i  kron- 
prinsens pal  ience. 

Lifgardel  och  dragonerna  kantonerade  uti  byame  kring  Gefle, 
och  detachementer  tågade  livar  dag  in  pä  vakthållning.  Borgerskapet 
gjorde  äfven  vakt  och  hade  sin  vaktparad  hos  ståthållaren.  Km  do 
bachemenl  drabanter  voro  konungen  följaktiga,  men  stånddrabanternas 
livréer  kläddes  på  tolk,  s hyrdes  därtill. 

Flere  traktorer  medkommo  från  Stockholm.  Hos  Carlberg,  i  hör- 
net   af  torget,   var  adelns  klubb.    Prästerna  hade  sin  hos  prosten  En- 

roiii,   dar   tillika   åtskilliga    af  de   klenmodigaste  å1 di  bodde  under 

tillsyn  af  prosten  Nordin.  Borgareståndet  hade  sin  på  rådstufvan,  och 
bönderna,  Gud  vel  hvar;  jag  satte  ej  min  fot  på  någondera  Hakans- 
son  hade  etl  bord  hos  Carlberg.  Wallqvist  och  jag  hade  associera!  oss 
med  våra  kanslikararater  och  några  andra  ämbetsmän. 

Hos  en  traktörska  frän  Djurgården  i  Stockholm,  fin  Lindberg, 
kand  undi  r  namn  af  Silfverfrun,  hade  ärkebiskopen  dagligen  ett  bord, 
Wallin  eti  annat,  och  landshöfding  Nordin  sin  taffel.  Hos  lektor 
Tybelius  spisade  blomman  och  kärnan  af  gamla  adliga  oppositionen. 

Riksrådet  Bunges  ankomst  surprenerade  mycket  Dei  naturliga 
var,  att   lian  ville  e.xHudera  sin  son,  livars  vivaeite  han  fruktade;  men 


-  124  - 

man  sökte  öfvertala  kungen,  att  han  var  kommen  till  att  blifvå 
chef,  och  att  han  författat  den  motion  om  Säkerhetsakten  och  kriget, 
som  skulle  komma  fram  på  riddarhuset.  Jag  sade  honom  det  helt 
uppriktigt  i  anledning  af  den  gamla  godhet,  han  alltid  visat  mig,  och 
blef  sä  öfvertygad  om  (»sanningen,  att  jag  ej  allenast  kunde  försäkra 
konungen  därom,  utan  fick  äfven  konungens  löfte  om  den  tillökning 
i  h.  excellens'  pension,  hviiken  sedermera  likväl  icke  blef  expedierad 
förr  än  efter  konungens  död. 

H.  Maj:t  anlände  tillika  med  H.  K.  H.  kronprinsen  lördagen  den 
■2\  Januari  till  Porsbacka  bruk  och  hvilade  där  till  söndags  eftermid- 
dagen, da  H.  Maj:t  inkom  till  staden  och  gjorde  ett  slags  intag  ifrån 
tullen,  beskrifvet  i  alla  pappor.  Sodan  kungen- var  uppkommen  på 
slottet,  blef  allt  stilla,  och  qvällen  tillbragtes  uti  den  förr  omtalta  soeie- 
teten,  som  blef  den  dagliga. 

Den  -Jo  var  den  uti  kallelsen  utsatta  dagen.  Konungen  gaf  kl. 
lo  lever  uti  sin  stora  sängkammare,  som  var  inrättad  just  som  i  Stock- 
holm, likväl  med  ett  skrank  i  stället  för  en  balustrad  omkring  sängen. 
Vid  levern  presenterade  sig  en  mängd  af  adeln  och  däribland  äfven 
alla  de,  hvilka  178'.»  voro  arresterade  och  sedermera  icke  visat  sig. 
Konungen  emottog  och  talte  vid  dem,  men  gaf  icke  grefve  Brahe  sa- 
luten, som  gjorde  mycken  uppmärksamhet  och  alstrade  mänga,  omdö- 
men, .lag  är  ej  i  stånd  att  saga,  om  det  skedde  af  glömska  eller  före- 
sats eller  embarras.    Trängseln  var  obeskriflig. 

Ögonblicket  kunde  hafva  börjat  en  ny  epok  af  konungens  lefnad. 
Scenen  mod  oppositionen  var  frappant,  och  aldrig  hade  de  kunnat  taga 
en  moment,  då  livart  ord,  livar  min  och  äfven  tystnad  kunde  vara 
mera  grannlaga  och  kritisk.  Sa  snart  de  kunde  emottagas,  skulle 
det  nödvändigt  sko  mod  vänlighet:  men  allt  hvad  som  gjordes  till 
dem,  kunde  vara  fä-  mycket  i  andras  ögon,  och  ingen  hörde  rebuteras. 
Denna  scenen,  till  större  delen  tnuette,  speltes  a  alla  sidor  bravisshno; 
men  kungens  kontenans  höll  på  att  falla,  som  gemenligen  hände,  när 
han  var  rörd,  utan  att,  vara  ond.  Han  stannade  eftei  tournéen  hos 
riksrådet  Bunge,  vid  livars  sida  jag  stod.  Jag  fann  alla  symptomer 
Mil  inquiétude,  högra  kindbenet  hängde,  kappan  draperades,  kråsetaju- 
sterades,  och  kungen  vände  sig  allt  på  ena  klacken.  Jag  trodde  bäst 
att  afbryta  denna,  tystnad  och  annoncerade  under  en  ceremonialisk 
bugning,  att  härolderna  voro  uppkomna,  att  dragonerna,  som  skulle 
följa  dem,  redan  inryckt,  på  borggården,  och  att  jag  skickat  hud  till 
ställe!    både  efter  häroldernas  hästar  och  landtmarskalkens  vagn,  som 


-  126    - 

skulle  föra  honom  bil!  Riddarhuset.  Baron  Taube  hade  gjori  sanirua 
reflexion  som  jag  oeh  gick,  af  lika  rnouvement,  atl  öppna  döiTame  till 
skranket,  di1  konungen  äfven  genasl  gick  och  intog  del  manliga  ställel 
vid  sängföttema.  Jag  införde  genasl  härolderna,  som  fingo  publika- 
bionen  och  aftägade;  den  fanfar  af  pukor  och  trumpeter,  som  eftervan- 
ligheten  blåste,  när  rikshärolden  steg  till  häst,  hördes  upp  i  rummet 
Vi  funno  nss  ä  la  veille  d'une  cérémonie,  01  h  vårl  courage  remetteradi 
sig. 

Kungen  tog  landtmarskalksstafven  af  sängen,  höll  etl  värdig! 
tal  ex  tempore,  framkallade  baron  Ruuth,  nämnde  honom  och  gaf  ho- 
nom stafven.  Ruuthen  Bvarade  korl  och  utan  pretention  af  en  stude- 
rad harangue,  aflade  eden,  öfverantvardades  grefvame  Brahe  och  Le- 
wenhaupt  och  for  med  vanlig  ceremoni  till  Riddarhuset  uti  den  gamla 
kröningsvagnen,  som  icke  utan  mycken  möda  var  släpad  igenom  Bnö- 
drifvorna.  Uti  Räntekammaren  hade  befunnits  en  gammal  landtraar- 
skalksstaf,  hvilken  varit  brukad  ända  till  1720,  då  ridderskapel  och 
adeln  lät  göra  en  annan  präktigare  med  en  inskription  till  grefve  Ar- 
vid Horns  ära,  hvilken  sedan  nyttjades  till  1778,  då  kungen  återtog  den 
gamla  och  bibehöll  den  vid  de  påföljande  riksdagarne.  Del  är  en  sim- 
pel käpp  af  silfver,  med  etl  s.  k.  knä  Knappen  föreställer  en  dnifva 
och  är  förgylld  billika  med  doppskon  och  en  ring  omkring,  ungefäi 
ligen  midl  uppå.  Under  1789  års  riksdag  förde  vice  landtmarskalken 
den  nyare  stafven. 

Sedan  framkallades  ärkebiskopen,  fick  och  gaf  en  harangue,  af- 
lade eden,  och  åndtligen  var  första  akten  förbi  och  dörrarne  tillslötos. 
Salomon  kom  då  på  scenen  med  sina  droppar,  hvilka  han  fann  nödiga 
i  anseende  till  värmen,  och  hvilka,  så  å  propos  gifna,  ofta  bidrogo  till 
lians  egen  helsa,  utan  att  likväl  skada  kungen. 

Planen  för  denna  riksdag  var  simpel.  Adeln  lemnades  förlorad 
i  ett  vrångl  sinne.  De  andra  trenne  stånden  voro  atl  räkna  uppå.  De- 
ras intérét,  det  sätt  hvarmed  de  handterades,  verkliga  och  chimeriqua 
enskilda  förmåner,  kalaser  och  svenska  afunden  garanterade  deras  tro- 
het, och  den  vaksammaste  tillsyn  förekom  alla  frestelser.  Länge 
borde  man  likväl  icke  uppehålla  sig;  allt  arbete  skulle  drifvas  med 
farce  igenom  sekreta  utskottet,  klena  skulle  göras  så  sällan  som  nån- 
sin  möjlig!  vore  och  intet  just  på  samma  dag  i  alla  stånden.  Några 
utskott,  utom  del  hemliga,  skulle  sättas,  vederbörande  till  nöje  och 
tidsfördrif.  Finansärendena  voro  uppgjorda  och  fördes  i  land.  som  be- 
kanl  .n.  utan  särdeles  svårighel  än  den  anständigheten  fordrade.    Allt 


-  126  - 

detta  var  tämligen  öfverenskommet.  Jag  får  sedan  nämna  den  hän- 
delse och  person,  livilka  gåfvo  anledning  till  Bi-afskedet  och  hela  den 
processen. 

Om  några  projekter  varit  uppgjorda  i  präste-  och  borgarestån- 
den, som  icke  sågo  dagsljuset,  om  några  oenigheter  inom  dom  före- 
fallit, några  réconciliationer,  litet  sqvaller  pä  hvarannan,  eller  några 
små  événementér  och  käbbel  uti  konungens  societet,  kan  jag  ej  veta: 
ty  af  do  föi-ro  hade  jag  aldrig  förtroende,  och  den  senare  hannjagicke 
att  ofta  bevista. 

Brouilleriet  emellan  Wallqvist  och  Nordin,  börjadt  ifrån  1786  och 
fortsatt  under  ombytlig  framgång  å  ömse  sider,  éclaterade.  Jag  har  ej 
lefvat  nog  familiert  med  någondera  för  att  yttra  mig  positivt  om  de- 
ras karakter,  men  uti  en  annan  artikel  skall  jag  uppgifva  de  drag,jag 
funnit  hos  dom.  Här  är  nog  att  anmärka,  det  Wallqvist  föll  --  blef 
offentligen  houderad  af  kungen:  riksprosten  insattes  uti  allmänna  be- 
redningen för  att  kindpusta  herr  bisköpen,  och  biskopen  AVeideman 
var  redan  utsedd  att  succedera  Wallqvist  uti  befattningen  mod  eckle- 
siastikexpeditionen. 

Uti  agiofrågan  roste  sig  herr  Val  lev  mot  Håkansson  och  sade 
sig  äfven  hafva  attaquerat  landshöfdingen  Nordin.  Han  fick  en  stads- 
majors fullmakt,  gaf  tre  stora  kollationer  och  teg. 

En  gammal  revisor  i  banken  vid  namn  Berghman,  adelsman. 
tog  en  af  sina  vänner  med  sig  till  borgerskapets  klubb,  men  utkördes 
genast  af  Abraham  Westman  med  skällsord  och  invektiver  emot  stån- 
det. Alarm  ibland  de  unga  och  oförståndiga,  hvilket  genast  stillades. 
Adeln  budo  i  stället,  men  utan  affektation,  hvem  de  funno  å  propos  till 
sin  klubb,  alla  biefvo  vill  emottagna;  men  det  var  ej  många,  som gingo, 
och  smittan  var  farlig. 

Den  24  Januari,  kungens  födelsedag,  passerades  i  tysthet  vid 
hofvet,  hos  adeln  med  uppskrifning,  och  do  andra  ståndens  fullmakter 
undersöktes. 

Den  25  nämndes  talmännen  i  borgare-  och  bondestånden  på  van- 
ligt sätt. 

Den  26  aflade  stånden  visiterna  hos  hvarannan  och  uppvaktade 
kungen  och  kronprinsen  med  vanliga  ceremonier.  Men  donna  dagen 
var  orolig,  och  missnöjet  med  Armfelt  kunde  icke  cacheras. 

De  ovärmer,  han  alltid  egde,  voro  ännu  mera  aigrerade  af  de  fö- 
reträden, han  sa  utmärkt  gaf  siij,-.  Hans  depenser  voro  odrägliga  atl 
underhålla.    Hans   ineptie   för  affärer   förrådde   sig   starkast    uti  hans 


-  127  - 

stolthel  och  oförsigtighet;  man  citerade  efter  honom  de  oklokaste  ex- 
pressioner,  som  t.  ex.:  "Om  de  ej  veta  Iml  och  göra  hvad  man  vill  i 
Gefle,  skall  bykel  i  hösl  dansa  till  Torneå".  Han  manquerade  och  neg- 
ligerade  folk,   s han  borde  vis-a  aktning,  och  gjorde  sig  méprisable 

hos  dem,  han  hedrade  med  sitl  förtroende.  Hans  hfvakl  choquerade 
till  och  med  kungen,  och  jag  tror  ej  att  jag  bedragil  mig,  då  jag  sup. 
ponerade,  atl  han  af  indiskretion  eller  Bkrytgjorl  Stackelberg  ett  often- 
Ugl  förtroende  innan  afresan  från  Stockholm.  För  atl  insinuera  sig 
och  fälla  landshöfding  Nordin,  hvars  stigande  i  fårgen  han  fruktade, 
hade  han  den  dagen  alarmeral  kt  n  iu«  1 1  med  en  falsk  rapport,  atl  adeln 
débaucherade  de  andra  Btånden,  atl  polisen  var  svag,  och  atl  alla  elek 
torsvalen  Bkulle  gä  förlorade.  Själfva  Nordin  kunde  ej  öfvertyga  om 
osanningen  däraf  förr,  än  utgången  bevisade  den.  Kortligen,  vänska- 
pen var  bruten  och  kunde  Bå  mycket  mindre  hjälpas,  som  för  honom 
var  gjordl  både  i  del  reela  och  del  brillanta  allt  hvad  möjligen  kunde 
göras.  CJtom  alll  annat  var  hans  i,r;"ild  klarerad  hösten  förut,  och  lands- 
höfding Ugglas  var  därvid  nyttjad.  Om  jag  orkar,  skall  jag  vid  någol 
tillfälle  skrifva  några  ord  om  denna  lysmask. 

Innan  afresan  ifrån  Stockholm  till  riksdagen  i  Gtefle  sade  konun- 
gen sig  själf  vilja  författa  allmänna  propositionen  till  ständerna;  men 
dagen  förr  än  den  å  rikssalen  skulle  uppläsas  vkä  riksdagens  början 
tillsade  konungen  mig,  när  han  gick  till  bords  om  middagen,  atl  jag 
skulle  författa  den.  och  att  den  herde  justeras  i  en  konselj,  gom  skulle 
hallas  kl.  5  samma  dag  eftermiddagen. 

Jag  blef  konfunderad  grufligen,  begärde  atl  få  veta  hvad  II.  M. 
ville  hafva  där  för  runnen  införda:  då  konungen,  under  del  han  lance- 
rade  Axmfell  ett  fasligl  ögonkasl  del  var  [från  den  stunden,  jag  började 
öppna  ögonen  på  möjligheten  af  lians  obestånd  gaf  mig  sin  hand  ooh 
sade  dessa  orden,  livilka  min  modestie  icke  borde  tillåta  mig  att  an- 
teckna, em  de  ej  bevisade  den  förändring,  som  åtföljl  riksdagen,  om 
kungen  lefvat:  "Toul  ce  que  vous  voulez  et  que  vous  trouverez  a  pro- 
pos.  -le  me  lie  a  votre  délicatesse,  a  vos  connaissances,  et  surtoul  a 
votre  amitié  personnelle.  -le  >uis  confondu,  je  viens  d"éprouver  les 
ingratitudes  des  e-,.Ms.  que  j'ai 

Ihii-  afbröt  kungen  och  tillade  efter  en  moment:  "Fiez  vous, 
men  eher  Schröderheim,  a  moi  el  a  ma  reconnaissance.  <>n  revieni 
ai8émenl  a  ses  anciens  amis.0  Axmfell  nalkades.  "Allés",  sade  kungen 
till  mig,  "alle/,      a  cinq  heures  ce  soir,  a  cinq  heuresl"   Arinfeli  var  da 


-  12S  - 

kommen   för   att   sätta   stolen   under   kungen,  som  leende  gnolade  en 
air  utur  Le  roi  et  le  fermier:  "Il  fera  l'autre  jour  å  demain"  etc. 

Jag  gick  utan  att  äta,  kallade  Börtzell  till  mig  och  dikterade 
för  honom  mitt  projekt.  Det  blef  färdigt  sådant  det  är.  Jag-  infann 
mig  kl.  5.  Konseljen  började;  där  voro  kronprinsen,  Oxenstierna,  Wacht- 
meister,  Taube,  Armfelt,  Wallqvist,  Håkansson,  Ahlman.  Då  justera- 
des, bifölls  projektet  med  mycken  godhet:  men  en  olycka  hände.  Jag 
förstod  da  icke  ännu,  att  Wallqvist  icke  mera  var  densamme  hos  ve- 
derbörande. Par  faiblesse  eller  polissonerie  eller  kanske  af  en  natur- 
lig mouvement  hade  jag  infört  strofen  om  ecklesiastik- expeditionen, 
och  vid  dess  uppläsande  gaf  kungen  en  éclat  de  rire,  som,  om  den 
penetrerade  Wallqvist,  äfven  gick  mig  till  märgen. 

Skrifvelsen  var  af  följande  lydelse: 

Eiksens  Ständer  sammanträda  under  en  fred,  återvunnen  genom 
den  Högstes  välsignelse,  med  vapnens  ärorika  framgång.  Den  är  be- 
fästad  af  ett  förbund,  grundadt  i  bägge  rikenas  gemensamma  förmåner, 
äfvensom  i  deras  regenters  nära  skyldskap  och  öfverensstämmande 
tänkesätt. 

Kongl.  Maj:t  lofvar  sig  och  riket  af  en  sa  mäktig  bundsförvandt 
det  nyttigaste  biträde,  och  högtidliga  beskickningar  lära  ä  båda  sidor 
ytterligare  stadfästa  aftalet. 

Freden  är  icke  återställd  ål  Norden  allena:  den  är,  om  icke  redan, 
dock  snart  återgifven  äfven  åt  Orienten,  och  ett  allmänt  lugn  har  så- 
ledes följt  på  ett  krig,  som  syntes  utbreda  sig  öfver  hela  Europa. 

K.  M.  har  med  de  omsorger,  rikets  behof  kunna  kräfva  och  dess 
värdighet  tillåtit,  oafbrutet  sökt  att  underhålla  vänskap  och  förtroende 
med  dem  af  Sveriges  gamla  bundsförvandter,  hvilka  själfve  bibehållit 
sitt  anseende,  sina  inflytelser,  sina  lagar  och  regeringssätt;  och  för  an- 
dras Tulen  har  K.  M.  icke  varit  kähslolös. 

()m  del  krig,  republiken  Algier  förklarat  Sveriges  krona,  härrört 
nke  af  statsklokhetens  skäl,  men  af  öfverilning  eller  blotta  tillfällig- 
heter, torde  det  sa  mycket  lättare  kunna  qväfvas  i  sin  början;  ochK.M. 
.unnar  därtill  använda  all  di'\\  möda  och  omkostnad,  som  af  dess  om- 
vårdnad för  handeln  är  att  förvänta. 

K.  M.  leder  i  dag  till  sidan  af  sin  tron  sin  älskelige  son,  icke 
utan  de  ömmaste  rörelser  af  ett  fadershjärta,  deladl  emellan  honom 
och  älskade  undersfiler.  ][.  K.  Höghets  tidiga  framsteg  hafva  bered! 
K.  M.  tillfällen  all  gifva  sig  denna  tillfredsställelse  förr,  än  aren  del 
syntes   tillåta,,   och    larer  den    vara    lika   angenäm  lör  ett  folk,  hvilket 


129 

ifrån    II.    K.    Bögheta   första   födelsestund  emottagit  honom  1 1 1 « -  -  i  Bven- 

akars  tillgifvenhel  för  sin  öfverhet  Af  samma  skäl  hai  äfven  K.  M. 
velal  göra  sitl  trogna  tolk  en  kännbar  hugnad,  då  under  konungens 
frånvaro  H.  K.  H.  deltagit  uti  vården  af  regeringsärendena. 

K.  M.  ti"i  sig  dessutom  gifva  sin  älskade  Herr  Son  den  säkra- 
ste  undervisning,  den  st  rusta  uppmuntran  under  egna  öfverläggnin- 
iu. mI  dt  enigl  och  välsinnadt  folk. 

K.  tö.  har  dit  förflutna  aret  gjort  en  kort  resa  till  baden  och 
helsovattnen  uti  Spaa  och  Aachen  för  att  söka  de  Läkemedel,  hvaraf 
K.   M..  med   tacksamhel    för  Försynens  nådiga  bohag,  finner  en  väl- 

i  verkan. 

K.  .M.  vore  visserligen  benägen  att  meddela  Etiksens  Ständer  en 
fullständig  berättelse  om  förefallna  märkvärdiga  händelser  al'  del 
lyckligen  öfversl  åndna  kriget,  och  K.  M.  skulle  så  mycket  hellre  sä 
dant  fullgöra,  som  K.  M.  icke  allenast  kunde  namngifva.  utan  äfven 
till  medborgares  tacksägelser  framställa  flere  af  dem,  hvilka  följt  sin 
konung  genom  dessa  skiften;  men  då  konungen  själf  anfört  deras 
härar,  böra  berättelserna  icke  läsas  vid  tronen.  K.  M.  öfverlemnar 
dem  at  eftervärlden:  tapperhet  för  konung  och  fädernesland  sakna 
aldrig  belöning,  och  det  rykte,  som  sväfvar  öfver  grafven,  är  alltid 
säkraste. 

En  händelse  kan  konungen  likväl  icke  med  stillatigande  för- 
bigå, da  den  gifver  K.  .M.  et1  tillfälle  att  åter  upprepa  aktning  och 
erkänsla  för  en  älskad  broder,  H.  K.  H.  Hertigen  af  Södermanland. 
Del  är  icke  segern  vid  Högland,  därom  äro  Riksens  Ständer  redan 
underrättade,  i  »et  är  den  vådliga  och  sårande  tryckning,  H.  K.  H. 
erfor  vid  utloppet  från  Viborg  af  en  kula.  som  i  samma  ögonblick 
fällde  vid  dess  fötter  en  ädel  stridsman;  men  mod,  befäl  och  tillfreds- 
ställelse att  emottaga  den  för  fäderneslandet  hindrade  under  striden 
all  känslans  smärta,  och  H.  K.  H.  fann  sig  lyckligen  efter  en  tid  åter- 
Id  ifrån  plågorna  däraf. 

Af  en  grundad  öfvertygelse  om  religionens  höga  värde  har  K. 
ML  oafbrutet  uppfyllt  sin  pligt  för  dess  omvårdnad,  och  på  del  icke 
asl  religionsärendena  skulle  skötas  så  mycket  renare  ifrån  miss- 
tag och  världsliga  inflytelser,  utan  äfven  det  andliga  ståndets  per- 
sonliga angelägenheter  så  myckel  ömmare  värdas,  har  K.  M.  anför- 
trott deras  föredragning  at  sin  egen  biktfader,  och  till  deras  bi 
jande  förordnal   en  särskild  expedition  uti  dess  och  rikets  kansli. 

Ueim,  (Justaf  III.  9 


-  130  - 

Ofta  liar  K.  M.  betygat  sitt  nit  för  lagarne  och  rättvisan,  men 
sällan  kunnat  det  tydligare  ådagalägga  än  uti  stiftningen  af  dess  Hög- 
sta Domstol,  där  medborgare  af  alla  stånd  inbördes  försvara,  eller, 
livad  K.  M.  med  nöje  rättare  säger,  understödja  inbördes  rättigheter. 
befordra  trygghet  och  säkerhet  och  tillvinna  regeringssättet  därigenom 
både  kärlek  och  styrka. 

Om  kriget  kallat  ifrån  åkerbruket  trefne  och  idoge  arbetare,  om 
under  dess  lopp  K.  M.  icke  kunnat  gifva  åkerbruket  så  många  veder- 
mälen  af  hägn  och  uppmuntran  som  tillförene,  sä  ämnar  K.  M.  så 
mycket  sorgfälligare  sig  därom  beflita;  emellertid,  jämte  det  K.  M. 
vördar  Försynens  milda  skickelse,  som  med  välsignelsen  af  rika  skör- 
dar utmärkt  det  förflutna  året,  njuter  K.  M.  en  tillfredsställelse  af  den 
nytta,  de  inrättade  magasiner  medfört,  hvilken  redan  bevisat  välme- 
ningen af  K.  Maj:ts  hulda  afsigter  vid  deras  första  inrättning. 

Det  har  varit  K.  M.  äfven  en  fägnad,  att  icke  kriget  efter  dess 
ohyggliga  vana  hindrat  vetenskapernas,  vitterhetens  och  fria  konster- 
nas tillväxt;  K.  M.  har  sett  dem  med  nöje  begagna  sig  af  sina  upp- 
muntringar, och  K.  M.  har  funnit  inga  utgifter  af  dess  enskilda  medel 
öfverflödiga  för  att  qvarhålla  dem  i  ett  land,  där  tillfällen  till  deras 
sysselsättande  äro  sällsynta,  men  klagan  öfver  brist  på  näring  och 
uppehälle  för  den  arbetande  så  allmän. 

K.  M.  har  på  flere  sätt  betygat  sin  aktning  för  mannamod  och 
tapperhet,  och  svenska  soldaten  delar  med  svenska  befälhafvaren  den 
äran  att  bära  på  sina  bröst  de  hederstecken  för  tapperhet  i  fält,  för 
tapperhet  till  sjös,  hvilka  konungen  själf  icke  vägrat  att  emottaga 
och  utdela. 

K.  M.  förbigår  ej  detta  tillfället  att  förklara  sin  uppriktiga,  sin 
ömma  erkänsla  för  de  rikliga  sammanskott,  som  af  alla  stånd,  i  alla 
orter,  men  mest  af  okända  gifvare,  blifvit  sammanskjutna  till  under- 
stöd för  den  sårade  krigsmannen  eller  för  den  fallnes  enka  och  barn. 
Hvilken  uppmuntran  att  uppoffra  lifvet  för  fäderneslandet  kan  gifvas 
mera  verkande,  än  att  lemna  med  trygghet  åt  medborgare  de  värn- 
lösas omvårdnad,  hvilka  man  icke  vidare  förmår  att  skydda?  och  när 
kan  lugn  och  säkerhet  sällare  njutas,  än  sedan  tårarne  äro  afborkade 
for  dem,  med  hvilkas  förluster  de  äro  stadgade? 

K.  M.  känner  en  verklig  förnöjelse  att  inför  samtlige  Riksens 
Ständer  betyga  sin  förnöjelse  af  do  mångfaldiga  vedermälen,  hvarige- 
nom  bufvudstadens  borgerskap  betygat  konungen  sin  underdåniga  till- 
gifvenhet.    Ingen  möda  har  varit  dem  tung.  inga  utgifter  räknade,  och 


-  131  - 

den  staty,  de  beslutat  att  uppresa  til]  Kongl.  Maj:ts  ära,  Uade  K.  .M.  i 

både  till  sig  Bjälf  och  dem  velat  vägra,  om  K.  M.  kunni 
taga  historien  denna  anledning,  i  tryarfvet,  att  omtala 

deras   förtjenster,  eller  sina  efterträdare  den  uppmuntran,  folkets  kär- 
lek  gifver  goda   konungar.     K.  M.  har   beslutil    att    med   en   o 
af  svenska  stenarter,  förädlade  af  svenska  händer,  öfverlemna  till  ef- 
tervärlden sin  tacksamhet  för  detta  borgerskap. 

Af  Kongl.   Maj:ts  tal  hafva  Riksens  Ständer  redan  hö] 
till  detta  riksm  tmankallande,  etc. 


Den  27  riksdagspredikan,  fatigue  af  ceremonien,  inquiétude,  em- 
barras  linistrarne,  som   voro   komna   att   bese  ceremonien   och 

qvällen  förur  anländttiD  Forsbacka.  De  hemtades  om  morgonen  ocl 
voyerades  om  aftonen.  Stackelberg,  St.  Priest  och  hans  hustru  skulle 
soupera  om  aftonen;  distinktionen  var  kinkig,  men  oundviklig.  Haus- 
wolff  och  ett  par  korkar,  som  emottagits  qvällen  förur,  måste  åter  till 
Porsbacka  fn-  att  prata  och  koka;  men  ministrarne  saknadesäkei 
icke  ämnen  till  klagomål  uti  sina  depescher  af  de  beqvämligheter,  de 
saknar,  och  de  pretentioner,  livilka  icke  kunnat  uppfyllas. 

Den  28  elektorsvalen.  De  aflupo  uti  alla  tré  stånden  efter  ön- 
-Kan.  En  farhåga  var  förbi,  och  luften  klarnade.  Samma  dag  val 
till  utskotten,  som  öppnades  måndags  morgon  in  plenis,  och  kl.  half  il 
Bammanträdde  hemliga  utskottet. 

.Man  gjorde  sig  hopp  att  finna  ibland  adeln  de  af  forna  ämbeten 
eller  egen  förmögenhet  mest  distinguerade  personer  af  oppositionen.  11a- 
bituden  att  lefva  med  dem  hade  gjort  en  agrément,  och  man  hade  haft 
tillfälle  att  jämka  litet  å  ömse  sidor.  Man  hade  låtit  kännasin  önskan 
att  finna  dar  åtminstone  riksrådet  Bunge;  men  det  var  omöjligt.  Den 
bittra  egensinnighet,  som  förförde  adeln  uti  alla  sina  démarcher,  be- 
dem  äfven  nu.    De  behöllo  af  förra  sekreta  utskottets  ledamöter 

e  Hamilton,  baron  Lantingshausen,  baron  Mannerheim,  baron  Rappe; 
men  man  ajouterade  sedan  en  barlasl  af  antingen  de  mest  désagréabla 

ner,  eller  sådana,  öfver  hvilka  kungen  kunde  enskildl  hafva  att 
beklaga  sig.  såsom  ibland  de  förre  grefve  Bamilton,  Gerdt  Klingsporre, 
Biynte  killie  Didron,  bergsrådet  baron  Hermelin,  major  Stedt,  en  ung 
pojke  von  Schantz;  ibland  de  senare  kanslirådet  Engeström,  baron 
Christer   Posse,  som    1789  bar  fram  Hermansons  memorial,  och  Claes 

nhaupt,  uppfödd  i  kungens  hof.    Till  all  Guds  lycka  satte  sig  där 


-  132  - 

Frietzsky.  Lantingshausen  uppförde  sig  där.  som  alltid,  med  klokhet. 
ära  och  ömhet  för  ämnen,  som  icke  höra  äfventyras.  Han  var  kanske 
den,  som  mest  hjälpte  kungen  att  hälla  deliherationerna  vid  skopan, 
och  tydligast,  men  tillika  heskedligt  visade  den  gräns,  hvaröfver  man 
icke  skulle  varda  gångandes;  också  gick  kungen  ur  tiden  med  en  stor 
respekt  för  honom.  Trenne  hederliga  män  distinguerade  sig  äfven  på 
det  fördelaktigaste  sätt,  nämligen  assessorerna  von  Stockenström  och 
Heijkenskjöld  och  brukspatron  Tersmeden.  Claes  Lewenhaupt  var  kall 
och  fler,  men  manquerade  icke  hvarken  skyldigheter  eller  attentioner. 
Adolf  Hamilton  var  ifrån  kungens  intimité  och  dagliga  umgänge  öf- 
vergången  till  hans  uppenbare  fiende.  Han  hade  mera  qvickhet  än 
kunskap.  Ton  af  stora  världen  gjorde  hans  galla  mera  bitande,  men 
han  hade  mycket  litet  värdighet,  och  kungen  förstod  allt  för  väl  att 
skämta  sig  ifrån  honom.  Mannerheim  var  väl  bitter,  men  beskedlig 
och  talte  sällan.  Rappens  reputation,  som  han  egde  på  riddarhuset, 
kunde  jag  aldrig  begripa.  Han  talte  en  gång  1789  och  3  å  4  gånger 
1792,  men  han  talte  stenstil  med  timidité  och  så  litet  determineradt, 
att  kungen  trodde  honom  vilja  göra  sig  väg  till  finansminister.  Det 
fann  jag  likväl  icke  heller. 

Utaf  de  öfriga  stånden  voro  kärnkarlar  skickade. 

Wallqvist  talte  oupphörligt,  men  begärde  aldrig  mera  än  2  mi- 
nuter att  säga,  huru  taken  förekom  honom.  Fanten  talte  sällan,  men 
verkligen  bra,  isynnerhet  en  gång  uti  frågan  om  uppgå!  den,  där  han 
skilde  frågorna  och  framsatte  riktigt  ämnet.  Nordin  talte  ingen  enda 
gång  högt,  men  hviskade  så  mycket  mera:  han  renoverade  hvar  mor- 
gon sin  toupée  under  "allra  ödmjukaste  tjenare"  för  hans  nådiga  herrar 
af  adeln,  när  de  kommo  in  eller  nyste.  Borgarne  voro  präktiga.  De 
bugade  sig  och  refererade  sig  allra  ödmjukast  till  herr  finansministern, 
under  det  Håkansson,  tjock  i  halsen  som  en  domherre,  gaf  en  fatigue- 
rad  complaisant  nick.  Kungen  var  icke  nöjd  med  detta  titulatur,  men 
det  kunde  icke  korrigeras;  de  författade  långa  memorialer,  hvarföre 
Gud  deras  själar  evinnerligen  fröjde!  —  ty  de  voro  äfven  så  många  lind- 
ringar i  mitt  besvär.  Hoppenstedt  skref  mindre  memorialer,  men  han 
gömde  lärdom  och  spiritus  i  sin  hakpåse.  Borgmästare  Fagerström, 
det  mest  ilskna  kräk,  som  någonsin  burit  människonamn,  var  en  ar- 
betande ledamot,  sökte  sak  med  adeln  och  ville  ändtligen  leverera 
Etappen  en  batalj;  men  han  kräktes  dagligen  galla  och  hostade  såoan: 
ständigt,   att   kungen    visserligen  aldrig  tillåtit  den  skönaste  grefvinna 


-   L33    - 

att    infinna  sig  med   eri    sådan  rhume  uti  societeten.    Minnet  af  herr 
Valley  och  herr  Weyerin  roar  mig  .'innu  ofta  uti  min  enslighet. 

Bönderna  pratade,  kan  man  tanka;  jag  annoterade  mig  alltid  till 
minnes  deras  favoritord  och  fraser  och  skref  sedan  ett  uonsens  å  peu 
prés  sådani  som  de  talat.  De  bugade  sig  vid  justeringen,  och  Ahlman 
fick  ej  lägga  sig  därutå. 

Sådant  var  i  få  ord  --•kina  utskottet.  Sonungens  sagacité  och 
tålamod,  hans  amabilité  och  talgåfva  tjente  honom,  och  kronprinsens 
närvaro  kunde  -'.i  annat  .in  imponera.    H.  K.  H.  var  närvarande  vid  alla 

sammankomster  med  en  beständig  och  synlig  attention,  som  i 
dessa  ämnen  var  visserligen  förundransvärd  vid  lians  ar.  Bans  vänlig- 
hel  var  generel,  aldrig  studerad,  och  hans  bemötande  intog  alla.    Riks- 

n  var  ailrid  kungen  följaktig  uti  sekreta  utskottet. 

Salen  var  dekorerad.  Kungens  länstol  och  kronprinsens  karmsto] 
voro  upphöjda  efter  etikettens  tumstock.  Riksdrotserj  och  landtmar- 
skalken  hade  taburetter;  för  öfrigt  säten  och  hankar  klädda  med  blått 
kläde  och  borden  öfverhörjda  af  sammets-  och  sidentäcken  med  bro- 
derade guldkronor,  obeskrifligen  commode  på  skrifbord.  På  kungens 
bord  låg  Carl  IX:s  klubba  och  riks-silfverskriftyget. 

En  löjlig  hazard  var  på  vägen  att  göra  missnöje  vid  förstia 
manträdet.  Bakom  kungens  stol  var  en  spisel,  och  för  att  borttaga  all 
olägenhet  däraf,  hade  nian  satl  en  skärm  där  frammanföre,  hvilken  var 
tagen  på  en  vind  i  huset  'Den  var  målad  med  figurer  eftei  gamla  vi- 
set;  men  olyckligen  föreställde  den  ena  skifvan  fyra  markattor,  bundna 
med  kedjor,  som  dansade  för  en  barlequins  piska.  Frondeurerna  funno 
en  Bkandalös  allegori  och  ville  ej  oäraf  gifva  något  ar  hazarden. 

Sekreta  utskottet  fortsatte  dagligen  lektyren  af  de  dem  medde- 
lade handlingar  och  berättelser,  sa  ifrån  statskontorel  som  riksgälds- 
kontoret, och  alla  eftermiddagar  égde  ledamöterna  frihet  att  uti  ut- 
skottets rum  hemta  alla  underrättelser,  hvilka  meddelades  af  Lager- 
heim.  Ändtligen  formerades  det  mindre  utskottet  öfvei'  riksgäldskon- 
-  förvaltning  för  de  skäl,  jag  annorstädes  sagt,  nämligen  för  att 
beta  i  fred,  och  detta  utskotl  uppgaf  sedermera  till  utskottets  ple- 
num del  betänkande,  som  ändtligen  blef  grunden  till  öfverläggningarne 
i  dessa  ämnen  samt  til!  uppgifter  och  förslag  till  ständerna. 

Emellertid  uppkom  genasl  i  de  första  dagarne  frågan  om  en  tack- 
för  freden.    Kanske  väntade  de  Lrenne  ståndens  direktö- 
rer  någol    motstånd  af  adeln  och  önskade  att  därati  finna  uista  causa 
belli.    De   välsinnad.-   fruktade  möjligheten  af  en  sådan  halsstarrighet 


-  134  - 

hos  de  oeftertänksämme :  men  de  förre  rådde  den  gängen  inom  ridåar- 
linset   och   de   både   sa  försäkrat  sig  om  ett  enhälligt  bifall  till  p 
sitionen   därom,   att  landtmarskalken   den  4  Februari  kunde  af  kungen 
begära  plenum   för   att   göra  proposition  därom,  och  att  adeln  därmed 
skulle  få  gå  till  de  andra  stånden. 

Surprisen  var  stor  hos  vederbörande,  men  för  kungen  af  många 
skäl  agréable,  och  mera  än  om  den  kommit  ifrån  de  andra  stånden. 
Jag  åt  middag  den  dagen  hos  landtmarskalken,  och  efter  måltiden  ran- 
gerades alltsammans  uti  en  konklav,  där  mig  tillika  uppdrogs  att  för- 
lätta adressen,  hvilken  Ruuthen  sedan  skulle  skrifva  med  sin  hand  och 
låta  gä  för  sitt  koncept.  Man  gaf  mig  frihet  att  välja  de  fraser,  hvilka 
kunde  blifva  behagliga,  men  man  förbehöll  sig.  att  de  skulle  blifva  ge- 
nerella och  intet  i  minsta  måtto  stöta  åt  scabreusa  ämnen  eller  hän- 
delser. Jag  projekterade  då  adressen,  hvilken,  sedan  saken  den  4  var 
afgjord  med  ett  enhälligt  bifall  på  riddarhuset  och  kommunicerad  med 
deputation  till  de  andra  stånden,  justerades  och  öfverlemnades  ko- 
nungen den  b  genom  landtmarskalken,  talmännen  och  4<S  deputerade 
af  adeln  samt  24  af  hvardera  de  andra  stånden. 

Adressen  var  af  följande  lydelse: 

Vid  det  sist  hållna  riksmötet  betygade  Riksens  Ständer  deras  Ul- 
ligaste erkänsla  inför  T.,  som  ingen  möda  haft  ospard  eller  undvikit 
något  besvär  för  att  frälsa  riket  samt  bibehålla  dess  själfständighet. 
De  vågade  tillika  anhålla,  att  T.  af  ömhet  för  sina  undersåtare  nådigst 
skulle  täckas  bereda,  emottaga  och  stadga  en  säker,  verklig  och  äro- 
full fred,  sä  fort  en  sådan  kunde  bjudas  och  erhållas.  Deras  underdå- 
niga anhållan  är  uppfylld,  och  det  nådiga  välbehag,  hvarmed  T.  beha- 
gade dim  emottaga,  är  nu  den  säkraste  uppmuntran  för  Riksens  Stän- 
der att  frambära  deras  underdåniga  tacksamhet. 

Riksens  Ständer  erinra  sig  icke  följderna  hvarken  af  Sveriges 
krig  med  Ryssland  uti  detta  århundrade  eller  af  de  fredsfördrag,  hvilka 
slutat  dem,  utan  grämelse  öfver  fäderneslandets  olyckor;  men  icke  hel- 
ler utan  att  af  samma  känsla  erfara  en  sa  mycket  mera  tillfredsstäl- 
lande glädje  af  olikheten  emellan  närvarande  och  förflutna  lider. 

Icke  drista  de  att  tala  om  det  mod,  de  mödor  och  det  förakt  af 
alla  tärer,  hvarmed  T.  liknat  sina  fäder  och  på  deras  ärofulla  sätt  gif- 
vit  ät  närmare  efterdömen,  ål  historien  ämnen  till  det  lof.  T.  undviker 
att  emottaga  af  samtiden.  Den  ära.  T.  under  kriget  och  dess  händel- 
ser bered!  sitt  namn  och  sin  person,  kan  dessutom  icke  upphöjas 
af  någol    annat  än  dm  egna  tillfredsställelse,  T.  eger,  att  under  Euro- 


-  135 

pas  förundran  kunna  leda  trogna  undersåtare  till  dei  lugn  ochtr< 
smn   tillåta   dem   al  fredens  lycka  och  aällhet.    Men  då  T.  själl 

bered!  all!  detta,  stadgal  freden  utan  uppofisjtngar  af  länder  eller  för- 
måner och  man  att  behöfva  någol  biträde  af  främmande  makters  be- 
medling,  hvilken  så  ofta  medförl  besvärande  förbindelser  och  öfver- 
drifna  fordringar;  när  Nordens  störste  regenter  Bjälfva  slutit  aftal 
emellan  Nordens  tvenne  mäktigaste  folk  och  uti  inbördes  vänskaps- 
försäkringar  öppnat  utsigter  å  '"'inse  sidor  till  nya  fördelar,  kunna 
icke  Eliksens  Ständer  med  stillatigande  åtnjuta  dessa  faderliga  om- 
ger. 

Etiksens  Ständerönaka  att  under  öfverläggningame kunna  ■< 
äina  tänkesätt,  erkänna  det  nådiga  bifall  och  välbehag  öfv« 
deras  förenade  nit,  hvarom  de  redan  Uran  tronen  fått  emotta; 
hugneliga  försäkringar.  De  begagna  sig  med  den  ömmaste  tacksam- 
bel  af  de  uppmuntrande  anledningar,  T.  gifvit  dem,  till  det  hopp  att 
med  den  Högstes  bistånd  kunna  följa  sina  böjelser  och  fullgöra  sina 
skyldigheter  emot  konung  och  fädernesland. 

t 'i  i  T.  noga  kongl.  nåd*  etc. 

Adressen   blef  mycket   väl  upptagen,  svaret  mycket  nådigt,  och 
kungen    occuperade   sig   sedan    tillika  med  kanslirådet  Rosenstein  att 
fransyska  öfversättning  däraf,  som  sedan  skickades  till  mi- 
nis! rarne, 

Deliberationerna  uti  sekreta  utskottet  fortsattes  dagligen  uti  ett 
jaiinit  och  stilla  lopp;  inga  utbrott  på  någon  sida,  all  tillbörlig  sou- 
mission  och  det  vänligaste,  nådigaste  bemödande  syntes  befordra  skynd- 
samhi 

Tidningarne  ifrån  Stockholm  voro  icke  alarmerande,  [från  Fin- 
land kom  en  bekymmersam  rapport  om  sensation  af  talska  Fahne- 
bjelmar  och  någon  spannmålsbrist  på  vissa  ställen.  Det  senare  afhjälp- 
tes  genom  ordres  tili  magasinema,  och  i  anseende  till  det  förra  skic- 
kades öfverste  Jägerhorn  till  Finland.  Han  var  af  de  onödigt  beställ- 
Bamma,  sä  att  inan  gärna  gjorde  sig  af  med  honom  ifrån  Qefle,  och 
på  nådig  befallning  arrangerade  jag  en  Instruktion  för  honom,  som 
blänkte  af  förtroende,  innehöll  mänga  ämnen,  men  lemnade  mycket 
litet  tillfälle  att  företaga  något  verkligt. 

Thorilds  linans  piéce  och  svaret-  ankoiumo  i  dessa  dagar  till  Gctle. 
De  gjorde  större  nytta  än  dårskaper  vanligen  åstadkomma.  De,  som 
höllo  af  att  endasl  skratta,  flngo  där  ämne;  andra  uppgräfde  skatter 
dårutur,  nyttiga  för  denna  flnans-époque;  andra  åter  verterade  dem  till 


-  136  - 

pasquiller,  och  andra  dispenserade  sitt  omdöme,  men  runkade  på  huf- 
vudet  och  prononcerade:  ;'Fan  besitta  det,  där  är  där  båd?  ett  och  an- 
nat"; med  ett  ord,  alla  fingo  att  prata  om. 

Emellertid  inföll  fet-tisdagen.  Kungen  fick  envie  att  resa  till 
Stockholm  på  maskeraden.  Utom  nöjet  af  detta  favorit  spektakel,  be- 
hofvet  af  variationer  och  den  éclat,  en  sådan  skjuts  skulle  gifva  åt 
den  tranquillité  och  säkerhet,  hvarmed  man  ansåg  och  skötte  sakerna, 
braverade  man  oppositionen  och  förundrade  Europa.  Ehuru  svåra  dessa 
skäl  voro  att  combattera,  förmådde  dock  fiere  förenade  böner  och  före- 
ställningar att  détournera  härifrån;  men  humeuret  blef  knäckt.  Vi  nal- 
kades de  olyckliga  märkelsedagarne  af  Februari  och  därefter  den  fatala 
liartii  månad,  som  i  så  många  år  alltid  varit  fruktad  af  en  aning, 
hvilken  beklagligen  justifierade  sig  på  det  grufligaste  sätt  innan 
dess  slut. 

Dessa  olyckliga  dagar  den  17,  20  och  21  skulle  nödvändigt  cele- 
breras  med  nya  operationer.  Projektet  angående  bevillningen  var  re- 
dan färdigt  och,  om  jag  minnes  rätt,  föredraget  den  15,  men  lagdt  på 
bordet,  och  plenum  anslogs  till  den  17.  På  riddarhuse-t  mera  öfver- 
läggning  och  raisonnement  än  kontradiktion  och  ingen  hetta.  Memo- 
rialer  och  dictamina  omväxlade  till  kl.  2,  då  Ruuthens  vänner  för- 
trodde honom,  att  ett  allmänt  bifall  skulle  gifvas  och  utan  votering; 
men  ridderskapet  och  adeln  kunde  ej  datera  sitt  beslut  af  samma  dag 
som  sin  publiqua  avanie  trenne  år  tillförene;  man  vore  därföre  sinnad 
att  tala  till  kl.  slagit  12  om  natten  och  då  bifalla,  men  ingen  minut 
förut,  och  Ruuthens  vänner  tillstyrkte  honom  därföre  att  uppskjuta 
saken  till  nästa  plenum.  Landtmarskalken  befann  sig  uti  den  största 
trängsel.  Å  ena  sidan  insåg  han  nog  kungens  missnöje  och  sin  förtret 
<läraf,  å  andra  åter  fruktade  han  att  under  en  så  lång  debatt  och  fort- 
satt icke  allenast  eftermiddagen  utan  äfven  efter  souperen,  skulle  möj- 
ligtvis sådana  saker  och  fraser  kunna  förekomma,  hvilka  skulle  sön- 
derbryta alltsammans  och  leda  till  de  obehagligaste  följder.  Det  förra 
kunde  stanna  blott  för  hans  räkning  och  en  god  intention  lätt  conso- 
lera;  det  andra  skulle  falla  på  det  allmänna,  och  ingen  förnuftig  män- 
niska bvarken  förutse  eller  (kunna)  hindra  galenskaper,  om  yrseln  bör- 
jade. Han  tog  sitt  parti,  afbröt  plenum  kl.  halt  tre  och  fick  om  efter- 
middagen i  rågadt  mål  uppbära  allt  livad  lian  hade  väntat  sig:  men 
han  liar  denna  contretemps  med  mycken  och  anständig  fermeté. 

Den  17  var  en  fredag,  och  man  hade  därföre  anledning  att  upp- 
skjuta plenum  till  måndagen,  som  tillika  var  den  20.    Deliberationerna 


137 

fortsattes  på  riddarhusel  angående  bevillningen,  ty  det  både  varil  oan- 
ständig! atl  genast  slå  till  med  beslutet.  Del  var  den  enda  gång,  jag 
under  hela  denna  riksdag  infann  mig  på  riddarhuset.  Jag  ville  se  adelns 
samling  i  Bospitalskyrkan  och  Ruuthen  ordförande.  Jag  hadepasserat 
där  ''ii  ömme,  då  jag  blef  utkallad.  Kungen  hade  hafi  tvenne  bud  att 
leta  mig,  och  jag  for  då  genast  upp.  Klockan  var  Blagen  i_.  '»-ii  jag 
fann  kungen  ännu  i  sängen. 

Jag  blef  myckel  gladt  emottagen  och  fick  befallning  atl  sitta. 
il.  Maja  ville  ''.i  stiga  upp  för  den  stränga  kölden,  lian  plaisanterade 
mig  myckel  öfver,  att  jag  då  ändtligen  gått  på  riddarhuset;  men  jag 
j  af  någol  an  dessous  des  cartes,  isynnerhel  sedan  han 
kommunicerade  mig  sin  lektyr,  en  journal  öfver  borgerskapets  vakt- 
hållning i  Stockholm,  utgifven  af  deras  kalefaktor,  och  hvilken  piéce 
han  sade  sig  finna  Intressant.  Jag  var  helt  konfunderad  och  g 
min  konversation  tämligen  illa.  men  konungen  ensam  var  tillfyllest. 
Ändtligen  slängdes  in.  an  adeln  började  likna  sig  -"in  de  voro89 
nian  skulle  möta  dem,  och  jag  märkte  därunder  nog  humeur. 

Emellertid   inkom   ilen  vakthafvande  kammaijunkaren  och  beråt- 

att  adeln  enhälligt  och  med  acklamation  bifallit  bevillningen.  "De\ 
är  väl",  sade  kungen.  "Nu,  min  kära  Schröderheim,  fa  vi  laga  fill  slutel 
på  riksdagen".  Han  ringde  i  detsamma  <'<-h  befallde,  del  en  sjuglas- 
pagn  skulle  genasl  iipphemtas  ifrån  ställd  och  trénne  hoflakejer  vara 
genast  tillstädes,  och  lian  sade  sig  förut  hafva  gifvit  ordres,  att  allt 
skulle  hållas  färdigt.  "Jag  vill",  sade  han  till  mig.  "atl  Ni  genasl  reser 
till  Kiksrns  Ständer  för  att  bjuda  dem  till  kronprinsens  examen  i  efter- 
middag kl.  -V-,  Jag  sparade  inga  underdåniga  föreställningar  "in  H. 
K.  Höghets  egen  surprise,  om  G-yldenstolpens  förundra -Ii  omöjlig- 
heten för  stånden  att  välja  deputerade,  för  de  deputerade  att  kläda 
huru  ("mit  det  von  att  med  denna  brådska  betaga  Mil  en  del  till- 
rément  m.  m.:  allt  var  förgäfves,  och  mina  ordres  blefvo  gan- 
ska positiva. 

Jag  uppvaktade   kronprinsen  med  denna  nouvelle,  som  bleJ  sur- 
prenerad   en   moment,   men    icke   alarmerad.    Grefve  Gyldenstolpi 
frapperad,    Rosenstein   fick   spasmer,  trodde  sig  sa  nära  döden,  atl  han 
gjorde   sin    testamente,   innan   han   gick   upp  efte]   middagen,  och  jag 

•    under    examen    flere    gånger    rafraichera    honom    med  medika- 
er.  • 

Vagnen  kom,  och  jag  for;   men  som  jag  mötte  landtmarskalkens 
voiture,   - fört    honom    b  r  jag  i  stället  för  till  riddarhusel 


-   138  - 

'  hem  till  honom.  På  torget  såg  jag  Riksons  .ständer  drifva  i  skockar 
till  sin  middag  och  fann  äfven  där  bondtalmannen,  hvilken  jag  skic- 
kade fornt  upp  till  ärkebiskopen.  Hos  Ruuthen  rar  bordet  serveradt. 
Jag  obligerade  honom  och  några  stycken  af  de  andra  att  gå  in  uti 
kabinettet,  där  jag  med  all  möjlig  legereté  gjorde  exposition  af  mitt 
ärende.  Man  började  grufVa  sig:  men  enfin,  det  skulle  blifva  möjligt, 
och  sä  mycket  möjligare,  som  man  i  denna  brådskan  fruktade,  att  höga 
vederbörande  trodde  sig  därigenom  antingen  utesluta  adeln  eller  lägga 
en  piége  uti  deras  uteblifvande.  Ärkebiskopen  och  bonden  lofvad 
sörja,  och  jag  tog  en  släde  för  att  hos  Silfverfrun  leta  upp  WaUin,  ty 
jag  ville  ej  där  göra  uppmärksamhet  med  kungens  équipage. 

Allt  kom  i  ordning,  och  aldrig  hade  kungen  varit  precisare:  kl. 
5  på  slaget  var  han  i  full  ordning.  Ständerna  kommö.  Alla  närva- 
rande faddrar  infunno  sig,  och  examen  aflopp  till  allas  glädje  och  för- 
undran. Därunder  entretenerade  kungen  en  och  annan  at  adeln.  Efter 
examen  skulle  blifva  kungens  grand  couvert.  Adeln,  som  en  corps 
följt  landtmarskalken  upp.  gingo  på  samma  sätt  neder.  och  ingen  enda 
stannade  vid  spisningen.  Nu  brast  elden  lös,  och  kungen,  personnelle- 
ment  manquerad,  var  mycket  uppretad.  Han  hade.  som  han  själf  sade, 
kunnat  vänta  att  adeln  åtminstone  skulle  i  det  ögonblicket  hafva  velat 
visa  kronprinsen,  som  tillika  at  vid  bordet,  någon  empressement.  Inga 
förklaringar  kunde  tagas.  Jag  fick  ett  lag  af  batteriet  och  gick.  se- 
dan ingenting  var  att  befalla  mig;  men  vederbörande  samlades,  efter- 
skickades, och  tillfället  skulle  nyttjas  med  framgång.  Hade  Gustaf  III 
varit  att  jämföra  med  den  olycklige  konung,  hvilken  prosten  Nordin 
sedermera  velat  införa  ibland  Sveriges  store  konungar,  sa  hade  herr 
prosten  helt  visst  den  aftonen  uppfyllt  sin  egen  jämförelse  med  Petrus 
Caroli. 

Man  upptäckte  den  påföljande  dagen,  att  saken  var  åtgjord,  och 
hämnden  skulle  bestå  uti  Säkerhetsaktens  intagande  i  riksdagsbeslutet. 
Var  inquiétude  blef  faslig,  och  eftermiddagen  först  fick  jag  tillfälle  tak. 
damm.  .lag  föreställde,  att  konungen  med  ett  sådant  steg  icke  blott 
gjorde  ett  öfverflöd,  utan  äfven  komprometterade  sig  grufligen;  ty  hade 
Säkerhetsakten  en  tillbörlig  sanktion,  hvarför  sätta  den  mer  i  fråga? 
Var  den  äter  icke  riktigt  sanktionerad,  huru  hade  den  kunnat  följas 
och  åberopas  i  tre  ar.'  livad  explikation  skulle  eftervärlden  gifva däråt, 
att  den  Icke  blifvit  införd  uti  1789  ars  beslut?  Nu  egde  akten  4'yra  tal- 
mans underskrift.  Vore  del  nyttig!  att  att  lata  adeln  rifva  upp  frågan 
om  riktigheten  af  grefve  Lewenhaupts  signatur  och  hans  rättighel  dra-- 


till?  Huru  skulle  adeln  anse  de  löften,  som  blifvil  gifna  vid  denna  riks- 
dag, au  ingen  fråga  därom  skulle  uppstå?  Man  kunde  och  borde 
den  yttersta  résistance,  och  utgången  kunde  där  på  ilifva  myc- 

kel oviss.    Alii  slogs  i  vädret,  ehuru  samma  -käl  appuyeradi  ; 
äfvén  af  baron  Taube,    .'vilt  bereddes  till  verkställigheten. 

T>>'ii  -1-2  tog  kungen  sitl  parti  att  sluta  riksdagen  den  24.  Jag  skic- 
kades till  det  mindre  utskottet  att  avertera  därom.  Frietzsky  fick  mig  om 
lifvel    och   besvor  mig  att  visa  omöjligheten  att  hinna  instruktioi 
färdiga,  och  Håkansson  gick  verkligen  in  med  föreställningar,  u 

terades  icke  heller.    Adeln  hade  da  fatt  kunskap  därom,  och  deras 
beslut    var   tagel    atl    vid   yttersta    våld  göra  ytters 
blef  averterad  därom  om  natten. 

Följande  morgon  den  23  var  sekreta  utskottet  half  9  och  plenum 
kl.    12.    Addii-    ledamöter   liknade  mera  döda  än  lefvande  mänt 
Ruuthen  var  hängfärdig.    Riksdrotsen  uppbragt.  Jag  förmådde  Ruuthen 
att    leverera   Hakanss.ni  en  lavasse;  den  tog,  och  hjälten  började  litel 
väja.    Eliksdrotsen,  landtmarskalken  och  jag  inträdde  uti  der  inre  rum- 
met, där  vi  afbidade  kungens  ankomst.   Hans  uppsyn  var  förskräckande, 
men   vi   framträdde  en   och  en  i  -änder  och  gjorde  vara  representatio- 
med  den  hetta,  som  tillfällel  kräfde  af  vår  skyldighet.    Ingen  fick 
svar.    Ändtiigen  framträdde  Håkansson  grufligen  bestört;  han  fick 
ord  till   svar.  och  kungen   gick   ur  i  utskottet,  där  han  med  en  kros- 
sande ton  befallde  mig  justera:  del  skedde.    En  liten  deliberation 
bogs,  det  öfriga  uppsköts  till  eftermiddagen. 

Utskottet  åtskildes,   och   talmannen  are-  och  bond 

den  Jämte    ett    par  präster  och  Ahlman   fingo   befallning  att  komma 
upp;  arven  jag.    t  trappan  rakade  jag  landshöfding  af  Nordin,  - 
med  oförtäckta  ord  sade  min  rena  mening,  och  i  salen  attaquerade  jag 
Armfelt   med   all   hetta   af  mitt    nit.    Nordin  inkallades  först;  när  han 
kuin  ut,  förde  han  mig  afsides  och  försäkrade,  atl  hela  idéen  försvun- 
nit  och   blifvit  tournerad  till  hell  annat,  som  icke  rörde  adeln. 
Armfelt    kom  också  ur  och  berättade  detsamma,  och  den  idéen  ; 
då   uti   biafskedet,   hvilket   aldrig  anmältes,  aldrig  upplästes  på  riddar- 
huset,  men  fru-fattade-,  af  riksprosten.    Ärkebiskopen  gjorde  allt  möjhgl 
att  afstyra  detta,  men  förgäfves,  och  biskop  Lindblom  förbannad 
ni   podagern   tog  Troil,   skulle   han   likväl   icke   intaga 
rum.      Talmännen    sändes    sedan    till    stånden,    och    baron    Armfell 
gick   själf  att   tranquillisera  adeln.    Kungen   återkom    till   någorlunda 


-  140  - 

tranquillité;  sekreta  utskottet  hade  en  helt  annan  ton,  en  helt  annan 
air  om  eftermiddagen. 

Den  23  om  förmiddagen  kl.  1  hade  de  trenne  ståndens  depute- 
rade företräde  med  den  adress,  som  sedermera  formerades  till  biafske- 
det.    -  Scenen,   när   den   öfverlemnades,  var  triste,  och  en  frimo- 

dighetsanda  öfverskyggade  ärkebiskopen,  så  att  han  under  lektyren 
däraf  icke  cacherade  sin  harm.  De  förnämsta  af  adeln  gjorde  honom 
besök  samma  eftermiddag,  för  att  visa  huru  de  mot  honom  icke  hade 
något  att  påminna,  Biafskedet  hann  hvarken  att  renskrifvas  eller  att 
underskrifvas  i  Gefle.  Det  blef  först  underskrifvet  af  borgare-  och  bon- 
detalmännen  i  Stockholm  några  dagar  förr  än  kungen  blef  skjuten. 
Ärkebiskopen  var  då  ej  närvarande.  Om  morgonen  den  17  Mars,  vid 
min  första.,  uppvaktning,  erinrade  sig  kungen  med  inquiétude,  att  hans 
underskrift  felade,  och  det  egentliga  ärendet,  hvarför  han  samma  dag 
efterskickades  med  en  exprés  från  Upsala,  var  denna  underskrift;  hvil- 
ken  han  afven  tecknade  hos  mig. 

Efter  publika  spisningen  den  23  om  aftonen  blef  jag  inkallad  och 
med  mycken  både  godhet  och  öppenhjärtighet  handterad.  Jag  fick  befall- 
ning att  begära  af  Håkansson,  Ahlman,  AVallin  och  Armfel  t  samt  Nordin 
promemorior  på  de  gracer,  kungen  lofvat;  men  då  jag  önskade  kunna 
undvika  att  begära  det  af  Nordin,  för  att  ej  falla  "Wall  q  vi  st  i  ämbetet, 
skrattade  kungen  och  sade  sig  mena  landshöfdingen. 

H.  Maj:t  befallde  äfven  mig  anmäla,  om  jag  hade  någon  att  re- 
kommendera; men  jag  anhöll  om  kungens  nåd  blott  för  Lagerheim, 
som  varit  min  kanslist  uti  sekreta  utskottet,  och  för  dem  af  mina 
kanslikamrater,  som  varit  mig  föfjaktiga  till  Gefle;  men  jag  tog  mig 
anledning  däraf  att  proponera  honom  att  göra  något  för  Frietzsky,  som 
var  den  ende  af  de  år  1789  arresterade,  hvilken  nu  assisterat  uti  sekreta 
utskottet  och  visserligen  icke  gifvit  anledning  till  missnöje.  Jag  pro- 
jekterade kommendörsbandet  af  Vasaorden,  hvilket  jag  några  dagar 
förut,  under  en  konversation  med  Armfelt,  gifvit  honom  att  tänka  på. 
Kungen  sade  mig,  att  Armfelt  uppgifvit  den  idéen  som  sin  egen,  att 
det  roade  honom  att  ratt  ta  veta  hvarifrån  den  kom;  att  han  väl  icke 
iiade  varit  mycket  porterad  för  den  saken,  men  uppå  de  skäl,  jag  nu 
anfört,  konvenerade  han  med  mig  därom.  Till  all  lycka  supponerade  jag 
möjligheten  af  hans  refus;  den  trodde  kungen  sig  ej  kunna  taga,  men 
läl  öfvertala  sig  till  art  icke  finna  något  så  ondt  däruti.  Med  ett  ord. 
han  skulle  nämnas  och  dubbas  i  sekreta  utskottet. 


Ul 

Då   jag  gick    ned   från  slottet,  gick  jag  in  hos  Armfelt,  bod 
fann   framför  sin  kakelugD  réveur  och  missnöjd.    Ban  skulle  leta  upp 
sin   promemoria   på   gracerna   och   frågade   mig,  livad  kungen  ämnade 
för  honom  och  Landshöfding  Nordin.    Att  den  senare  skulle  blifva 
kommendör  af  Nordstjerneorden   hade  kungen  .sagt  mig;  men  jag 
ej  angelägen  att  kommunicera  mig  med  Armfell  därom,  uran  svarade, 
att  jag  i  dessa  ämnen  visste  intet    Han  sticknades  och  Lofvade  aldrig 
mera  fråga  mig,  men  försäkrade,  att  utom  öfverståthållareäm 
konungen   ingenting  att   tillbjuda,  som   han  ville  emottaga.    Jag  bad 
honom   intel    inquiéteia   konungen  med  sin  pei-son,   då   han  dagligen 
kunde  hafva  tillfälle  att  nalkas  honom;  han  -varade  mig  kallt, och  min 
blef  kort 

I  > « - 1 1  24  Februari  slöts  riksdagen,  men  nulla  dies  sine  linea  och 
<len  dagen  kunde  naturligtvis  icke  heller  aflöpa  utan  evenementer. 
Elakl  väder,  eller  kanske  snaran'  tidens  knapphet  för  alla  ål 
göromål,  befriade  >>ss  frän  procession  till  kyrkan.  Gudstjensten  skulle 
göras  i  rikssalen.  En  predikstol,  ett  altare  gjordes  på  trissor,  och 
bakom  den  förra  en  sakristia  åt  Wallqvist,  som messade, och  Lindblom, 
som  predikade,  hvilket  sammansattes  af  gobelinstapeter  och  liknade 
icke  illa  marionett-tälten  på  Djurgården.  Hela  denna  dekoration  för- 
svann i  en  blixt,  när  gudstjensten  var  förbi,  och  rikssalen  återtog  - 
vanliga  skick;  men  det  var  ännu  långt  dit. 

Jag  efterskickades  kl.  8  "in  morgonen,  dä  konungen  ifrån  sin 
chaise  percée  familiérement  deklamerade  för  mig  det  tal.  som  seder- 
mera hulls  itVan  tronen.  De1  var  författadt  mycket  hastigt,  '"-I; 
vanligheten  hade  där  insmugil  sig  ett  och  annat  fransyskt  ord,  hvilka 
jag  fick  befallning  att  genast  gifva  på  svenska,  och  hvartill  jag  ti«-k 
tillfälle  uti  kabinettet  bredvid.  Toiletten  gick  fort.  och  kl.  9  gick  k>>- 
nungen  oed  i  sekreta  utskottet,  som  da  var  församladt. 

Innan  han  gick,  tog  han  fram  utur  en  portfölj  ordensstatuterna 
och  en  kommendörsdekoration  för  Vasaorden,  hviskade  vid  Tauben  och 
-adr  3edan  åt  mig:  "Jag  tror  intet1'       men  gick  tillika. 

Dti  sekreta  utskottet  justerades  hvarje  morgon  den  föregående 
dagens  protokoll;  livart  protokoll  genomdrogs  ofvan  och  nedan  med 
eilken;  del  öfra  förseglades  med  kungens,  det  andra  med  Landtmarskal- 
kens  ringsigill.  Al  hvarje  protokoll  skulle  tagas  afskrift  och  nödvän- 
digt med  min  egen  hand  för  den  hemlighet,  man  Låtsade  att  gifva 
a  deliberationer.  Vid  riksdagens  sim  gjordes  alltid  tvénne  paketer 
af  dessa   protokoller,   hvilka   förseglades  af  konungen  och  talmännen, 


- u-  - 

hvaraf  sedermera  der  ena  lemnades  uti  riksarkivet,  men  det  andra  uti 

riddarhusdirektionen.  Penna  ceremoni  jämte  några  andra  underskrifter 
voro  orsaken  till  detta  sammanträde,  jämte  afskedstagandet. 

Sr, lan  jag  justerat  sista  protokollet  och  gjort  konvoluten  färdiga, 
vinkade  kungen  mig  till  sig  och  befallde  mig  genast  gå  upp  efter  sta- 
tuterna oeh  dekorationen  och  lemna  honom  dem  oförmärkt.  Jag  skyn- 
dade mig,  återkom,  innan  förseglingen  var  slutad,  och  fann  utväg  att 
uran  minsta  uppmärksamhet  tillställa  honom  sakerna.  När  allt  var 
gjordt  oeh  han  af  talmännen  blifVit  underrättad,  att  intet  mera  åter- 
stod, upplyfte  sig  konungen  hastigt  och  sade:  ''Men  för  mig  återstår, 
att,  innan  jag  slutar  dessa  sammanträden,  betyga  min  tillfredsställelse 
öfver  den  enighet,  det  inbördes  förtroende,  hvarmed  de  under  bryd- 
samma  omständigheter  blifvit  oafbrutet  förda  och  skyndsamt  slutade. 
Men  huru  skulle  jag  säkrare  eller  för  mig  angenämare  kunna  förklara 
den,  än  om  det  vedermäle,  jag  däraf  söker  att  gifva  både  allmänheten 
och  eftervärlden,  tillika  vittnar  om  min  aktning  för  en  verklig  förtjenst. 
Jag  har  funnit  ibland  Eder,  gode  herrar  af  adeln,  den  gråhårsman,  som 
snart  ett  hälft  hundrade  år  vid  alla  riksmöten  tillvunnit  sig  en  utmärkt 
uppmärksamhet  och  förtroende.  Hans  insigter.  den  mindre  vanliga 
gåfva  han  eger  att  framföra  sina  tankar  och  behagligheten  af  hans 
umgänge  halva  varit  oss  nyttiga,  gagneliga,  och  jag  nämner  icke,  barn 
de  för  mig  enskildt  varit  angenäma.  Edra  ögon  äro  redan  fastade  på 
direktör  Frietzsky  det  är  honom  jag  menar.  Jag  nämner  honom 
till  kommendör  af  min  Vasaorden,  och  min  tanke  är,  att  inför  Eder 
genast  dubba  honom". 

Scenen  var  staik.  Frietzsky  satt  på  sista  adelsbänken,  han  steg 
fram  ett  par  steg,  böjde  sin  högra  hand  och  bugade  sitt  hufvud.  Adeln 
förargade  sig  öfver  detta  ädelmod  hos  konungen  och  fruktade  svaghet 
bos  sin  hjälte.  Biskoparne,  som  i  allmänhet  icke  hatade  hvad  man 
kallar  mezzo  termine,  marquerade mycken  complaisance;  det  öfriga  säll- 
skapet led  tarmvred  af  förargelsen. 

Frietzsky  svarade:  "Förlät,  allernådigste  konung,  åt  min  häpna 
förundran,  att  jag  ej  kan  betyga  min  tacksamhet.  Den  nåd,  mig  blif- 
vit tillbuden,  alltid  smickrande  för  en  undersåte,  är  det  ännu  mera  för 
mig  af  dei  sätt,  hvarmed  E.  M.  behagat  göra  det.  af  dess  nådiga  ut- 
bryck,  af  stället,  af  stunden  och  tillfället  hvarför  kan  jag  icke  rele- 
vera  ännu  mera.'  Men  den  minsta  frestelse  bos  mig  att  den  emottaga, 
skulle  däraf  göra  mig  ovärdig.  När  E.  M.  vid  sin  kröning  instiftade 
Vasaorden,  behagade  E.  M.  kommunicera  sitt  nådiga  beslul  därommed 


-   L43  - 

sekreta  utskol  ■   .    Jag  var  d  ledamol  däraf.    Jag  älskade  redan 

K.   Maj:ts   bjärta   och  önskade  E.  M.  alla  möjliga  tillfällen  atl  förbinda 
sig  trogna  undersåtare.    Större  delen,  jag  vågar  nästan  säga  hela  adeln, 
hade  samma  tank'':  men  saken  fann  etl  oförmodadl  motstånd,  hvilket 
E.   M.   icke  ignorerar.    Min  känsla  bragte  mig  att  tala  i  ämnet,  då  en 
ledamol  af  prästeståndet,  mycket  bekant  i  sin  tid,  prosten  Kroger  från 
skanc.  attaquerade   min   tanke   och   äfven   mig,  såsom  den  däx  - 
bereda  mig   K.   Maj:ts   nådiga  åtanke  vid  utdelningen  af  denna  orden. 
1   min  ifver  gjorde  jag  då   en  ed,  att  om  någonsin  en  dylik  nåd  mig 
skulle  tillbjudas,  skulle  jag  den  mig  alltid  undanbedja.   Jag  gick  \ 
ligen   för   långt;    men  min  ed  äi  gifven,  och  den  hindrar  mig  nu  ifrån 
åtnjutande   af   B.   töaj:ts   nåd.    E.  M.   kan  ej  annat  än  gilla  min  försa- 
kelse, men  aldrig  tvifla  om  min  underdåniga  tacksamhet    Därom  skola 
mina   återstående  dagar   äfven   vittna;  och  hvilken  utvärtes  hedersbe- 
se  kan  uppväga  den  ära,  jag  njutit,  eller  den  tillfredsställelse 
däraf  känner?" 

Frietzsky  framträdde  då,  och  då  rann  en  tar.  Han  kysste  kungens 
hand  två  gånger,  och  sade:  "E.  Maj:t,  misstyck  mig  icke"! 

"Nej,  min  kära  Frietzsky.  Er  rems  är  ej  -var  att  emottaga,  då 
den  ar  dikterad  af  äran  och  dygden.  Den  justifierar  ännu  mera  livad 
jag  velar  göra  för  Er". 

Konungen  slöt  därefter  sekreta  utskottel  med  en  vacker  harangue, 
och  gick  därpå  upp  i  de  öfre  rummen.  Alla  komplimenterade  Frietzsky. 
En  af  adeln  sade  honom:  "Nå,  don  räfven  fick  lång  runipa".  Tnsultera 
ej",  sade  Frietzsky.  "en  vacker  gärning  Och  moment!  Hela  ståndet 
bör  dela  min  enskilda  erkänsla"-  Därefter  blef  tonen  utaf  approbation 
allmaii. 

Adeln  samlades  uti  konungens  rum  för  att  följa  ned  på  salen. 
Armfelt  uppsökte  mig  med  mycket  stoj,  och  för  att  gifva  sig  en  merit 
attaquerade  han  mig  i  högen  och  frågade:  "Refuserade  Frietzsky?" 
"■hr.  svarade  jag.  ""Kungen  blef  väl  piquerad".  "Nej".  "Kors,  livad 
jag  varit  alarmerad!"  "Hur  då,  som  idéen  ej  kem  han  dig,  kan  du  ju 
vara  tranquille". 

i  eremonien    började.    Lindbloms  predikan   var  ej   af  hans  bästa 

•  n.  men  mera  att  berömma  än  lasta,  och  kritiken  däröfver  roule- 
i .ni- •  mera  på  hans  person.  Det  öfriga  af  ceremonien  gick  för  si^  och 
slutades  utan  märkvärdighet. 

-narr   konungen  kom  al  salen,  inkallades  uti  sängkammaren 
alla  närvarande   serafimerriddare  och  kommendörer  af  de  andra  orden, 


-  144  - 

då  utnämnandet  skedde  af  Nordin  till  kommendör  samt  af  Håkansson 
och  Ahlman  till  riddare  af  Nordstjerneorden  och  af  4  utmärkta  leda- 
möter af  borgareståndet  till  riddare  af  Vasaorden.  Dubbningarne  gingo 
genast  för  sig.  och  när  de  voro  slutade,  befallde  kungen  mig  att  stanna 
q  var.  Kungen  upptog  då  historien  om  Frietzsky.  Man  hade  litet  aigre- 
rat  ämnet,  men  det  gaf  sig.  och  han  sade  sig  vara  mycket  nöjd  med 
hvad  som  skett  och  med  sin  démarche  därvid. 

Under  allt  detta  märkte  jag  en  synnerlig  oro,  många  tittningar  i 
fönstret,  mycken  illfänad  att  adelns  deputerade  skulle  komma  tillbaka 
med  landtmarskalksstafven.  Salomon  kom  med  sina  droppar.  Kungen 
var  röd  obeskrifligen,  nådig,  earessant,  sade  mig  de  ömmaste  saker 
om  mitt  nit  och  arbetsamhet  etc.  etc.  Efter  vanligheten  vid  slika 
agitationer  gick  han  fram  och  tillbaka  och  höll  mig  under  armen.  Min 
förundran  gick  ända  till  bedröfvelse;  men  jag- vågade  icke  visa  den. 
Under  det  vi  så  gingo,  gaf  han  mig  ett  qvartblad  postpapper,  ihopviket 
i  fyra  delar,  och  sade:  "Gif  det  åt  Strandberg  och  bed  honom  komma 
upp  med  underskriften  i  eftermiddag".  Jag  ville  se  därpå,  men  flck  ej 
förrän  en  stund  därefter,  dä  flere  började  inkomma,,  tillfälle  att  titta 
därpå.  Det  innehöll,  att  öppen  resolution  på  friherrevärdighet  skulle 
expedieras  for  mig.  Jag  var  ej  insensible  däråt,  icke  heller  deciderad 
att  resignera  därtill  för  alltid:  men  utom  det  sällskapet  af  den  dagens 
promotion  icke  flatterade  mig,  konvenerade  det  hvarken  mitt  förhål- 
lande eller  mina  vuer  att  fä  belöningar  såsom  för  riksdagsmeriter.  Jag 
fann  äfven  utväg  att  détournera  den  gracen  och  utbedja  mig  den  fram- 
deles, i  anledning  af  hvad  H.  Maj:t  själf  många  gånger  sagt,  att  det 
var  en  sottise  för  fattiga  och  barnlösa  att  vilja  blifva  baroner.  Do- 
kumentet, som  jag  återlemnade,  lärer  vara  funnet  uti  salig  kungens 
papper, 

Ändtligen  anlände  adelns  deputerade.  "Hvem  harstafven?  Hvem 
för  an  dem?"  —  "Grefve  Brahe".  —  Ny  inquiétude,  men  likväl  kunde 
jag  ej  begripa  orsaken.  Det  var  ingen  fråga  om  den  stränga  etiketten: 
tvärtom,  man  syntes  mindre  angelägen  att  kalla  in  drotsen  och  riks- 
marskalken. När  grefve  Posse  å  ämbetets  vägnar  anmälde  deputerade. 
steg  kungen  utan  att  svara  hastigt  till  mig  och  frågade,  om  han  var 
mycket  blek.  Han  var  det  visserligen,  men  jag  svarade:  "E.  M.  res- 
senterar  sig  af  dagens  fatiguer".  "Ack  nej'',  sade  han.  "Om  du  visste 
huru  svart  det  är  att  vara  kung!"  Då  blef  jag  helt  förskräckt.  Grefve 
Posse  tillsades  att  införa  de  deputerade.  De  kommo  in,  och  alla  sex 
voro  personer  af  konungens  enskilda  bekantskap.    Grefve  Brahe  gjorde 


-  145  - 

en  liten  täck  harangue,  hvarunder  kungen  skiftade  färg.  Nar  kungen 
skulle  svara,  darrade  underlappen,  ögonen  fyllde  sig  med  vatten,  och 
han  talte  just  precist  sålunda:  "Min  grefve"  (en  Lång  tystnad).  uMin 
grefve,  jag  emottager  af  er  hand  -  af  er  hand,  min  grefve,  emottager 
jag  donna  stat'.  Jag  hade  önskat  -  jag  försäkrar,  att  jag  föfblifver 
Ridderskapet  och  Adeln  med  all  kongl.  nåd  och  ynnest"  etc.  II.  Ma.j:t 
omfamnade  häftigt  grefven,  som  förundrad,  blek  och  med  orörliga  < ig., I: 
kysst.'  dess  hand.  Sedan  deputerade  alla  kysst  hand  och  gingo  ut, 
sade  kungen:  "Ah  ga,  jag-  har  då  gjort  hvad  jag  kunnat"  och  gåtan 
upplyste  sig  för  ung. 

Jag  fann  det  kungen,  som  länge  önskat  göra  grefve  Brahe  till 
riksmarskalk,  hade  därföre  endast  chargerat  grefve  Oxenstjerna  med 
vikariatet  och  trodde  sig  vid  detta  tillfallet  finna  anledningar  därtill. 
Men  saken  var  ej  beredd,  grefve  Brahe  väntade  sig  ej  därtill,  kanske 
hade  han  aldrig  iatit  öfvertala  sig.  kanske  såg  kungen  därnti  Lcke 
blott  en  réconcihation  med  grefven,  hvilken  han  verkligen  älskade, 
utan  äfven  ett  steg  till  någon  mera  allmän  med  adeln;  men  det  lyc- 
kades icke,  och  sedermera  blef  ej  tid  till  nya  försök  i  den  vägen. 

Kl.  5  gingo  alla  att  äta  middag.  Strax  efter  middagen  kom  jag 
upp,  da  Kuuthen  var  qvar,  som  hade  en  accablerad  min.  Baron  Arm- 
fell  furieux.  Alla  voro  då  uppkomna  för  att  få  tacksägelser,  gratifika- 
tioner m.  m.  Hvad  konungen  utdelte  till  höga  vederbörande,  vet  jag 
ej  och  frågade  icke  därefter.  Jag  blef  inkallad,  då  konungen  berättade 
mig,  att  han  med  surprise  funnit  Buuthen  missnöjd,  och  trodde  att,  då 
han  fått  taffelpenningar  och  den  vanliga  landtmarskalkspresenten,  borde 
han  vara  nöjd,  sedan  han  inom  så  kort  tid  erhållit  sä  många  gracer 
och  saker.  —  Jag  gjorde  reflexioner  öfver  den  åtskillnad,  som  kanske 
kunde  vid  detta  tillfället  göras  emellan  honom  och  ståndet,  och  att 
det  senare,  vandt  vid  någon  utvärtes  hedersbetygelse  åt  sin  chef,  skulle 
kanske  stöta  sig  af  att  nu  sakna  allt  sådant;  attföröfrigl  baron  Itnuth, 
hvilken  jag  för  sin  enskilda  del  visse]  ligen  trodde  vara  fnllkomligen 
tillfredsställd,  skulle  blottställas  för  härdare  omdömen.  H.  Maj:t  fann  mina 
skäl  och  gjorde  honom  till  grefve,  hvarom  han  redan  preveneral  en 
och  annan  att  så  skulle  ske,  men  befallde  mig  att  genast  säga  honom 
del  och  tillika,  att  denna  värdighet  ej  gick  till  flere  barn  än  till  hans 
äldste  son,  och  att  han  för  honom  borde  göra  >'tt  fideikommiss. 

När  jag  kom  ut,  var  baron  Ruuth  hemfaren,  och  jag  begaf  mig 
till  honom,  där  jag  fann  Armfelt  Bägge  öfverföllo  mig  om  kungens 
tngratituder,  horreuren  däraf,  och  huruilladet  var  beställdt,  att  omkring 

Scltröderheim,    Gustaf  III.  1" 


-  146  - 

kungen  icke  gafs  en  enda  människa,  som  någonsin  tog  intérét  af  sina  vän- 
ner och  påminte  om  deras  och  allmänhetens  pretentioner.  Jag  uthär- 
dade hela  stormen  och  framförde  sedan  min  kommission.  Nytt  alarm. 
Armfelt  afstyrkte,  och  Euuthen  vågade  ej  samtycka  till  sina  öfriga 
barns  exklusion.  Wahrendorffs  kontor  imponerade.  Man  gjorde  mig 
exposition  af  sin  belägenhet,  af  alla  omständigheter,  och  man  besvor 
mig  -att  employera  alla  möjliga  skäl  för  att  undvika  denna  fatala  fa- 
milj edistinktion,  under  villkor  hvaraf  man  icke  vågade  acceptera  hela 
saken. 

Jag  kom  tillbaka  som  en  syndabock.  Kungen  mötte  mig  leende : 
"Jag  hoppas  herr  grefven  fann  sig  förnöjd".  Jag  började  då  beskrifva 
hans  erkänsla  på  det  bästa  sätt,  jag  förstod;  men  ock  tillika,  huru  svårt 
och  omöjligt  det  var  honom  som  far  att  göra  skillnad  emellan  sina 
barn  och  som  man  att  likasom  erkänna  inferioriteten  af  sitt  senare 
och  nuvarande  äktenskap  emot  det  förra.  Jag  insinuerade  under  detta 
thema  allt,  hvad  mig  blifvit  uppdraget.  Kungen  svarade  mig:  "Ja, 
det  får  dä  vara  ogjordt;  vi  skola  ej  mera  tala  därom.  Jag  har  glömt 
säga  dig,  att  Håkansson  refuserade  samma  Vasaband,  hvilket  jag  sedan 
offererade  Frietzsky".  —  Jag  svarade  aldrig  ett  ord  därtill :  kanske, 
trodde  jag,  kan  det  så  vara;  kanske  säger  man  det  för  att  ursäkta  den 
frihet,  man  tagit  sig  att  gå  galet  därmed. 

Kungen  fortfor:  "Armfelt  är  alldeles  rasande;  livar  är  han,  hvad 
vill  han,  har  han  icke  heller  fått  nog?  Han  excederar  mig.  Vill  han 
bli  grefve?  Det  skall  han  få,  men  ingenting  annat,  och  det  måste 
du  säga  honom".  Jag  gjorde  min  af  att  gå,  men  vände  tillbaka  och 
sade:  "E.  Maj:t  förlåter,  att  jag  anser  min  skyldighet  att  göra  ännu  en 
erinran  rörande  baron  Kuuth  af  en  omständighet,  hvaraf  jag  visserligen 
för  min  del  icke  gör  något  värde,  men  som  oppositionen  icke  skänker 
och  som  kan  få  en  förbannad  verkan  på  de  andra  stånden.  De  skola 
säga  att  inademoiselle  Wahrendorffs  barn  äro  likvid  icke  så  goda  som 
fröken  Sparres,  och  att  hela  distinktionen  är  gjord  för  att  offentligen 
låta  eklatera  missnöje  öfver  hans  mésalliance,  hvarom  icke  felas  hi- 
storier". Efter  någon  vidare  diskurs  häröfver  gillades  min  reflexion  på 
det  sättet,  alt  Ruuthens  son  af  senare  giftet  skulle  äfven  blifvag] 
med  villkor  af  ett  fideikommiss  för  honom;  men  ingen  al  döttrarna,  icke 
heller  tillkommande  söner  skulle  därunder  begripas. 

.la^  affardades  åter  till  Kuuth,  som  fann  konditionerna  < 
han   ville   icke.  släppa  grefskapet;  jag  bekände  honom  uppriktigt  min 
förtvifla o   bättre   villkor,   och  han   anammade  med  tacksägelse.    1 


-  147    - 

dessa  termer  Sr  äfven  grefvebrefvi 

nerna.  följaktligen  är  flickornas  titel  af  grefvinnor  en  usuipation. 

idren   följde   niig  tillbaka   för   atl    tacka,  och  då  jag  anmälte  bo- 
nom  gjorde  jag  nya  försök,  ty  jag  ömmade  hjärtligen  för  honom,  hvars 

rkligen  aldrig  varit   mig   indifférent;  men  del 
sedan  kungen  afviste  mig  med  e  at.    "Ni  är  ju",  sad» 

"Ruuthens   vän;  den  dag  man  själf  undanl  ider,  -kall  man 

om  aftonen   ej  för  länge  uppehålla  sig  vid  en  väns  appetil  till  créme 
• .    Låt  "ss  tala  om  annat". 
Baron   Armfelt   rå  m  par  iroi 

såg  nog,  atl  han  ej  visste  livad  som  vari;  mig  ämnad 
för  hans  v  \  ille  inti 

för  mig,   men   tillade,   att  jag   ej  !|"  visste  h\ 

mig.    "Koi-s,  kära  du,  kungen  har  ju,  här  afbröt  han  under 

en  låtsad  distraktion.      "Samtyckt",  sade  jag,  "på  Ruuthens  önska] 
Lr  auktoriserad   att  låta  dig  känna,  det  H.  Maj:t  gärna  g 
mma  som  du   åstundar  —  men  jag  åtog  mig  ingen"  kommi 
därom,  ty  det  är  naturlig  Ni  explicerar  Er  med  hvarannan".  - 

.    -varade   han.    "jag    skall    visst   explicera   mig   både   om   ett  och 
annat". 

en    mina  kamrater  skickar  mig  alla  expeditioner,  som  skulle 
utfärdas,   och  jag  fått  dem  imderskrifna,  begaf  jag  mig  ned  i  soci< 
rummet,   dit   kungen   kom   kl.   omkring   10  och  emottog  allas  gratula- 
tioner till  ett  godt  slut  på  riksdagen.    Humeuret  var  intet  bra,  rJén  af- 
fekten animerad.    Kungen   befallde   riksdrotsen   och 
riksmarskalken  att  vara  uppe  kl.  8  den  påföljande  morgonen,  då  landt- 
marskalkeii  hade  ordres  att  infinna  sig  me(j  riksdagsbeslutet  till  under- 
skrift, och  tillsade  mig  att  äfven  komma  upp.    Sedan  vi  alla  fatt 
han-  hand  och  han  skulle  gå  för  att  satt;:  .     vilken  han 
brukade   under   der  han  giek  i  trapporna,  ty  han  vai  mycket  enrhume- 
rad.  kem   han   tillbaka,   såg  \\\<\>   och  gaf  en  suck,  som  frapperad 
alla,       hvarefter  han  hastigt  gick. 

25  om  morgonen,  kl.  .  voro  vi  alla  uppe, 

till  fått   befallning.    Men   kungen   var  redan  klädd  uti  en  polsk  i 
och  vi  mötte  kronprinsen,  som  med  sin  stat  varit  inne  för  att 

uiiera    innan   sin  afresa.    Riksdagsbeslut» 
om  natten  förut  renskrifvet  på  pergament  af  Börtzell  och  till  all  lycka 
;.    Grefve  Posse,  haren  Taube  och  haren  Wred  Lippkomna, 

baron  Armfell  blef  icke  synlig,  och  kungen  frågade  icke  efter  ho- 


-  148  - 

nom.  När  konungen  underskrifvit  beslutet,  gaf  lian  det  åt  drotsen.  som 
ville  gå,  men  fick  befallning  att  skrifva  där  på  stället  sitt  namn  och 
lemna  rum  åt  grefve  Oxenstjerna.  Den  senare  herren  gjorde  invänd- 
ning och  trodde  det  icke  tillkomma  sig;  men  kungen  förde  honom  till 
bordet  och  ställde  sig  bredvid.  När  han  tecknat  sitt  namn,  ville  han 
lyfta  sig.  —  "Vänta,  min  grefve'',  sade  kungen,  "skrif  inunder  'Riksmar- 
skalk'". Grefve  Oxenstjerna  arréterade  en  moment  och  såg  på  kungen, 
som  sade:  "Skrif,  min  grefve".  Grefven  skref  ett  "uti",  för  att  sedan 
skrifva  "riksmarskalkens  ställe".  "Nej,  min  grefve",  fortfor  kungen,  "skrif: 
Riksmarskalk;  Ni  är  det,  jag  nämner  er  nu  därtill".  GrefVen  signerade 
hastigt,  upplyfte  sig  och  tog  kungens  hand.  Kungen  embrasserade  ho- 
nom, gaf  honom  saluten  och  sade  honom,  att  han  q  ville  repetera  alla 
de  förbindelser,  hvilka  ifrån  yngre  åren  dem  förenat,  att  flere  voro  öf- 
verflöcliga,  men  inga  kunde  blifva  kraftigare:  att  han  aldrig  glömde 
bort,  det  Johan  Gabriel  Oxenstiernas  namn  aldrig  skall  läsas  ibland 
deras,  som  trott  sig  ega  rätt  att  en  corps  göra  representationer*,),  och 
att  kåpan  på  hans  axlar  aldrig  verkat,  livad  Carl  XI  alltid  fruktade. 
när  han  nämnde  en  vän  till  riksråd. 

Dessa  orden  föllo,  som  uti  evangelio,  uti  hvarjehanda  sädes- 
åker; men  det  som  icke  föll  i  godan  jord,  föll  den  gången  på  hälle- 
berget. 

Under  det  att  kungen  lenmade  sig  och  andra  litet  andrum  och 
tillfälle  att  gratulera  grefve  Oxenstjerna,  tog  kungen  mig  afsides  till 
ett  fönster,  för  att  gifva  mig  några  ordres  om  kallelsebrefvet  för 
h.  exc.  riksmarskalken,  som  skulle  expedieras  pä  pergament  efter  gamla 
formulär.  Det  hann  ej  sedermera  att  blifva  färdigt  innan  kungens  död. 
men  expedierades  af  H.  K.  H.  regenten. 

Inquiétuderna  återkommo,  ögonen  vattnades,  vi  fingo  alla  sex, 
som  voro  inne,  en  salut  utan  åtskillnad  af  stånd  och  värde,  men  i 
största  hastighet.  Yi  manquerade  att  bryta  benen  af  oss  i  trapporna 
för  att  följa  honom  till  vagnen.  Så  snart  han  kom  ned,  satte  han  sig 
hastigt  i  täcksläden,  ropade  "kör",  drog  upp  träfönstret,  och  for  kl.  om- 
kring 9.  Vi  uppvaktade  sedermera  alla  kronprinsen,  som  reste  en  half 
timme  därefter. 

Jag  begaf  mig  hem,  temligen  fatiguerad  af  de  föregående  dagars 
oro   och   arbete,   och   ämnade  hvila  mig  till  kl.  11,  då  jag  efter  anslag 


•i   X.   i..    Den  föreställning,  som  afgick  L788  ifrån  rådkammaren  till  kungen 
;  Gröti  borg,  hade  grefve  Oxenstjerna  icke  signerat. 


149  - 

kallat  bondeståndet  och  sedermera  borgarne  att  få  de  resolutioner,  som 
fallit  på  deras  ansökningar,  och  underrättelse  livart  deras  andra  papper 

vågen. 

Grefve  Ekeblad  och   Zibel    kommo   upp  till  mig.    Vi  föreställde 

q  glad  dag.  ty  vi  hade  med  vara  vänner  arrangerat  en  piquenique 
till  middagen.  Grefve  Adolf  Hamilton  passerade  som  våld,  för  an 
slippa  avertera  dem  vi  icke  ville  hafva  med  oss.  Jag  Bkickade  efter 
ostron  och  vi  skulle  lapa  om  oss,  hvarföre  jag  icke  heller  emottog  vi- 
siter; men  glädjen  var  ej  lång.  [från  ett  hörnfönster  af  min  sängkam- 
mare kunde  jag  se  bryggan  öfver  ån  och  det  hus  på  andra  sidan,  hvar- 
uti  Armfelt  bodde.  Kl.  var  knappt  10,  då  vi  funno  honom  i  sin  porte- 
chaise  nalkas  torget  tngen  eskort,  inga  adjutanter,  endasl  liejdu- 
karne  som  bmo  och  en  valet  de  pied  vid  ena  sidan:  men  till  vår 
surprise  bars  han  in  i  min  port,  sedan  han  under  hela  riksdagen  icke 
en  gäng  skickat  mig  ett  kort,  mycket  mindre  gjort  mig  ett  besök.  Jag 
hade  en  double  appartement,  som  kommunicerade  igenom  en  alkov,  och 
samma  väg  skickade  jag  mitt  sällskap  och  mina  ostron,  sodan  jag  förut 
tillsagt  mitt  folk  att  emottaga  honom. 

Han  begärde,  vid  del  han  kom  igenom  dörren,  att  få  vara  ensam 
med  mig  en  qvart,  hvarom  jag  gjorde  anstalt.  Han  var  klädd  i  en 
nattrock   af  rikt   tyg,  björnskinnsstöflar  och  okantmad.    Han  lade  sig 

st  på  min  soffa  och  började  att  gråta,  att  klaga  öfver  sin  podager, 
sin  blessyr,  sin  helsas  totala  dérangement  i  kriget,  sina  beträngdaom- 
ständigheter,  hvaraf  han  gjorde  mig  en  faslig  målning,  sina  p&Äende- 
vänners  förhällande,  andras  otacksamhet,  särdeles  kungens, 
som  kunnat  manquera  honom  till  den  point  att  ej  vi>a  honom 
den  minsta  attention  vid  ett  tillfälle,  dä  hans  hela  existens  varit 
pä  spel.  -lag  explicerade  mig  med  honom  helt  uppriktigt  och  om  vart. 
•  ■nskilda  talte  jag  utan  all  hetta.  Het  var  da  en  af  de  scener  fön 
mellan  oss,  hvilka  jag.  till  svar  uppå  hans  invektiver  ifrån  Neapel,  rap- 
pellerat  uti  ett  af  mina  bref,  hvilket  jag  sedan  haft  den  satisfaktionen  att 
justera  i  Svea  hofrätt.    Ban  ville  chargera  mig  af  en  negociation  ånyo 

öfverståthållare-ämbetet;  men  .jag  föreställde  honom  min  ineptie 
därtill,  och  att.  om  han  räknat  mig  inland  kanonerna  på  Bina  batterier, 
vor,.  jag  en  af  dem,  han  själf  förnaglat.  Jag  prevenerade  honom  om 
anslaget  till  kl.  11,  och  han  lemnade  mig  liter  förut.  1  samma  för- 
stuga, och  dörren  bredvid  min.  bodde  Ehrenström  och  Eebon.  Den 
förre  hade  värn  mycket  sjuk  under  riksdagen,  men  reste  strax  efter 
att    Armfelt    gått    ifrån  mig.     De  mottos  i  trapporna,  och  skildos  ål   ef- 


-  150  - 

ler  en  liten  konversation,  hvarpå  Ehrenström  kom  in  till  mig  för  att 
taga  afsked  och  beklagade  Armfelts  inquiétuder  såsom  suiter  af  bles- 
syrerna. 

Jag  emottog  därefter  de  bägge  stånden,  men  för  att  slippa  kon- 
versationen, placerade  jag  mig  uti  sängkammaren  vid  ett  bord,  där- 
uppå  jag  hade  lagt  deras  papper  och  mitt  diarium.  Strandberg  lem- 
nade  dem  bevisen,  och  Börtzell  ropade  in  ett  län  i  sänder  af  bönderna 
och  en  stad  af  borgarne.  Det  förstås,  att  de  hochmögende  af  de  senare 
icke  infunno  sig:  men  Håkansson,  att  uppfylla  all  lagen,  kom  upp ;  jag 
placerade  honom  genast  uti  en  fauteuil  bredvid  mig  och  chargerade 
honom  med  distribution  af  deias  papper,  som  varit  frånvarande,  hvilket 
han  galamment  åtog  sig. 

Hela  middagssällskapet  souperade  hos  riksmarskalken,  och  sedan 
vi  gjort  afskedsvisiter  till  höger  och  venster,  samlades  vi  där  kl.  T. 
Zibet  bodde  hos  honom  och  gjorde  les  honneurs  de  la  maison  vid  thé- 
bordet  och  Jonas  blomman  af  sina  konster,  när  kammartjenaren  an- 
noncerade  baron  Armfelt,  och  där  var  ingen  utväg  att  retirera.  Baro- 
nen inträdde  och  under  de  kailaste  famntag  feliciterade  hans  excel- 
lens, sin  chef,  sin  chérissime  ami.  Grefven  komplimenterade,  och  man 
lånte  de  vackraste  tirader  af  Corneille  och  Eacine  for  att  exprimera 
all  den  tendresse,  grekernas  forna  hjältar  någonsin  kunnat  betyga 
hvarannan.  Grefven  gjorde  det  omöjliga  för  attrbehålla  herr  baronen 
till  aftonen;  men  det  blef  omöjligt.  Han  var  sjuk,  han  var  trött  af  vi- 
siter, och  en  brinnande  Pharao  väntade  honom  hemma, 

Söndagen  försvann  i  visiter;  mestadels  åt  livar  och  en  middag 
hos  sin  värd,  men  Garberg  gaf  en  souper  åt  sin  gäst  och  hela  hans 
liaison,  som  var  präktig  och  rolig.  Zibet  bröt  ut  i  elakt  humeur  emot 
en  rostbiff,  som  choquerade  honom  au  beau  milieu  d*un  souper  fin;  men 
man  tröstade  honom  med  ett  epigram. 

.Måndagsmorgonen  bröto  vi  alla  upp,  och  till  min  stora  glädje 
hann  jag  samma  dag  till  Stockholm;  men  glädjens  dagar  blefvo  sodan 
icke  många,  och  jag  antecknar  i  denna  suite  en  och  annan  af  de  hän- 
delser, som  därunder  föreföllo. 

Tisdagen  den  28  Februari  uppvaktade  jag  kungen,  blef  befalld 
till  middagen  och  efter  måltiden  inkallad  uti  sammetsrummet, 
kungen  började  mod  att  säga  mig,  det  han  visste,  att  Armfelt  varit  hos 
mig  strax  efter  hans  afresa,  att  vi  varit  ensamma,  att  vår  konversa- 
tion varit  animerad,  och  han  exigerade  veta  hvad  för  angelägenhel 
fcourmenterade   oss,   men  framför  allt  hvad  som  kunde  uppehålla  herr 


51   - 

baronen    -  ch  för  öfrigl  hundrade  frågoj  i  en  rad  om 

andra  personer,  deras  afresa  från  Gefle  m.  m. 

uppehöll  mig  vid  de  senare  i  det  Längsta,  för  att  slippa  tala 
om  det  förra;  men  på  en  förnyad  förfrågan  svarade  jag,  att  Armfell 
ämnade   resa   en  af  dessa  d  gen,  ifrån  Gefle.       "livad 

skall  han  göra  dar?"       "Jag  vel  örmodligen  liar  han  oågra  af- 

färer att'  arrangera  med  Nordin,  i  anseende  till  den  tram  han  fört., 
kanske  som  E.  Maj:ts  generaladjutant  att  beställa  med  truppernas  Ii- 
qvid",  in.  in.  -  'Ingendera;  jag  har  befallt  Håkansson  att  göra  det  se- 
nare  och   att  i  samråd  med  Nordin  betala  hans  folier.    Nej,  det  är  n.«- 

annat  därinunder.  Om  ni  hai  den  delicatessen  att  icke  vilj.- 
mig  det  ni  vet,  sa  ar  det  '.ii  ridicule  oss  emellan.  Jag  är  tranquille  om 
han  sagt  Er  sin  sak,  som  han  kokar  på,  ty  Er  gör  man  ej  förtroende 
af  hvad  jag  örn-  ogilla;  men  säg  mig  livad  är  det,  som  chipoterar  ho- 
nom? Ert  förtro.. nd.'  kan  tgena  ge:  och  jag  ämnar  intet  låta 
raillera  mig". 

Ord  och  humeur  frapperade  mig  lika.  och  det  senare  aigrerade 
syniigen  ifrån  den  ena  sekunden  till  den  andra.  "E.  Maj:t  känner  ho- 
honom".  svarad'-  jag,  fchans  projektor  omfamna  månen;  men  aldrig  kan 
uila  mig  att  därutå  någonsin  entrerar  ett  solgrand,  hetero- 
gent åt  K.  Maj:ts  tjenst  eller  nöje.  Han  var  hos  mig,  han  var  sjuk. 
vi  snabbades  litet  oss  emellan,  jag  har  en  och  annan  gås  oplockad". 
■i  'est  beau  dans  une  lettre",  svarade  kungen.  Jag  fortfor,  liksom  i 
suite  af  det  förra:  "Inga  allmänna  saker  talte  vi  om,  men  han  vojade 
sig  för  det  han  intet  blef  öfverståthållare,  och  det  sade  jag  honom 
vara  omöjligt".  —  Kungen  inföll:  "Herr  statssekreterare,  herr  statssekn  • 
terare"  (denna  titel  bådade  mig  alltid  elakt  humeur  och  snubbor),  "jag 
hade  ej  trott  Er  sa  maladroit  att  avancera  mig  och  Er  så  långt,  att 
Sätta  pricken  på  i  uti  en  sak  af  denna  natur.  Ni  borde  veta.  att  man 
hade  gjort  väl  att  låta  mig  ignorera  en  sådan  pretention,  och  det  är 
svart  att  vara  betjent  af  facila  negociateurer,  som  förstå  att  aldrig 
åtaga  sig  någon  refus,  utan  alltid  gifva  mig  äran  däraf". 

Min  harm  egalerade  min  surprise;  jag  kände  huru  onyttiga  alla 
explikationer  voro  i  sådana  momenter.  Efter  en  course  öfver  golfvet 
tillade  kungen:  "Farväl!"  .lag  gick  efter  gjord  révérence,  men  som 
jag  var  i  dörren,  ropade  han  mig  tillbaka.  —  "Hör  Schröderheiml  För- 
sta mej,  jag  talar  ej  med  statssekreteraren,  jag  talar  nu  med  min  gamle 
Schröderheim,  och  jag  vill  veta  hvad  detta  år  för  gräl".  Jag  beklagade 
hans  missnöj b  de  flere  anledningarne  därtill,  jag  fann  honom  ega 


-  152  - 

af  de  hårda  ord  jag  fått,  föreställde,  att  jag  aldrig  velat  åtaga  mig  några 
kommissioner  dem  emellan,  att  jag  alldeles  icke  satt  fram  saken  så- 
som därom  kommitterad  af  Armfelt,  eller  att  få  något  svar  på  en  sak, 
som  var  afgjord;  utan  allt  hvad  jag  därom  nämnt  var  en  kontinuation 
af  hvad  som  passerat  i  Gefle  och  en  lydnad  för  H.  Maj:ts  vilja  att  veta 
hvaruppå  vår  konversation  roulerat. 

"Jag  börjar  tro",  sade  han,  "att  Ni  är  mystifierad,  och  att  Ni  icke 
ämnat  mystifiera  mig".  Jag  beklagade  mig  grufligen  öfver  den  termen, 
då  kungen  gaf  mig  sin  hand  och  sade  mig  tillika:  "Baron  Armfelt  måtte 
öfver  Er  hafva  en  stor  pouvoir".  —  "Han  har  den  så  stor",  svarade 
jag,  "som  gammal  vänskap  och  en  gemensam  intérét  för  en  gemensam 
älskad  herre  kan  gifva,  och  jag  hoppas  att  alltid  finna  hos  honom  en 
retour  ifrån  de  misstag,  hans  ålders-  och  sinnes-legereté  förorsaka".  — 
''Jag  är  skyldig-',  svarade  kungen,  '"Er  ett  förtroende,  som  explicerar 
min  hetta;  den  var  affekterad  och  icke  verklig;  se  här,  läs  denna  billet 
doux"! 

Det  var  att  bref  eller  rättare  ett  nonsens  ifrån  Armfelt,  dateradt 
Gefle  lördags  afton,  och  skickadt  med  någon  resande;  det  skulle  vara 
liksom  en  excuse  för  det  han  ej  kommit  upp,  likasom  visa  reproeher; 
men  det  enda,  som  var  tydligt  och  att  förstå,  var  en  Vierättelse,  att  han 
varit  hos  mig  och  en  amére  accusation  emot  mig  för  ingenting  mindre 
än  intimité  med  oppositionen,  incapacité  till  min  place  och  missbruk  af 
kungens  förtroende. 

Jag  tackade  underdånigst  för  den  del,  jag  fått,  föreställde  att  så- 
dana accusationer  expliceras  ej  med  blotta  ord  af  den  anklagade,  utan 
att  jag  hoppades  vinna  H.  Maj:ts  nådiga  bifall  att  därom  explicera 
mig  med  baron  Armfelt,  "Alldeles  intet**,  svarade  kungen.  "Jag  de- 
klarerar för  en  indiskretion,  om  han  någonsin  förstår  att  jag  häraf  lem- 
nat  Er  del.  Var  försäkrad,  att  jag  aldrig  gjort  det,  om  jag  satt  den 
minsta  tro  därtill:  men  jag  har  funnit,  att  människor  antingen  tro  alla 
eller  ingen.  Du  är  af  de  förra,  min  patron,  och  behöfver  glasögon.  Jag 
väntar  att  aldrig  höra  talas  härom:  men  Armfelt  får  ej  vara  i  Gefle; 
skrif  honom  en  befallning  att  genast  komma  hit  och  skicka  den  med 
en  hingstridare".  Jag  föreställde,  att  vi  då  redan  hade  tisdags  afton, 
att  ett  sådant  bud  endast  några  timmar  kunde  avancera  hans  resa, 
men  väl  förorsaka  en  stor  uppmärksamhet  och  förundran.  Projektet 
föll  och  talet  på  andra  ämnen  —  och  ändtligen  retirerade  sig  kungen. 

Armfelt  kom  om  onsdagsaftonen,  annoncerade  sin  ankomst;  men 
hvarken   ti, -k  lian  efter  sin  förmodan  genast  ett  nådigt  besök,  eller  vi- 


-  158  - 

sade  man  den  minsta  empressenienl  atl  se  honom.  Han  infann  sig 
vid  levern,  men  uppsökte  mig  uti  de  yttre  rummen,  marquerade  sin  in- 
quiétude  öfrer  sin  belägenhet,  hvilken  jag  fann  min  skyldighet  atl  icke 
minska,  uran  för  hans  egel  bästa  snarare  öka,  hvarom  mina  funna bref 
vittna. 

Sonungen  flyttade  sodan  till  Haga  och  återtog  sin  gamla  lefnad 
och  societet;  men  inquiétuder  kommo  dagligen. 

Grefve  Muncks  process  och  person  voro  ledsamma  ämnen;  och 
någon  hade  insinuerat  honom,  att  i  de  dagarne  skulle  inkomma  eller 
hade  redan  inkommit  stora  partier  af  franska  revolutionsarbeten.  Ban 
gjorde  mig  ofta  den  nåden  atl  tala  med  mig  om  bägge.  Jag  soutene- 
rade  alltid,  att  jag  visserligen  icke  önskade  någon  rigueuremol  Muncken, 
att  jag  icke  kunde  misstro  honom  om  brottet;  men  för  att  draga  lada 
detta  ämnet  undan  allmänheten,  projekterade  jag,  att  han  skulle  kalla 
.Muneken  till  sig,  befalla  honom  atl  säga  sig  sanningen  und6r  delöften 
eller  det  hot,  som  därtill  kunde  föranleda,  och  sedan  förfara  som  om- 
ständigheterna då  kunde  presentera  sig  och  fordra.  Muneken  låg 
utom  livar  qväll  flere  rimmar  i  min  soffa  och  gnällde,  att  jag  skulle  så 
begå,  att  han  kunde  få  audiens.  Jag  föresatte  mig  att  göra  livad  jag 
kunde,  men  förebar  för  honom  alltid  omöjligheter  för  mig  att  tala 
daivm. 

Angående  böckerna  gjorde  jag  själf  och  genom  två  åtrepersoner 
uti  kansliet,  dem  jag  kunde  nyttja,  alla  möjliga  rechercher  uti  pack- 
huset och  pä  bokladorna:  och  uti  kanslikollegio,  där  jag  då  hade  den 
äran  vara  ordförande,  öppnade  jag  afven  en  öfverläggning,  i  suite 
hvaraf  jag  om  torsdagen  den  8  Mars  skickade  till  Haga  ett  skriftligt 
projekt  och  tillika  en  befalld  underrättelse  rörande  Ultuna-arrendet, 
hvaraf  jag  tog  anledning  att  erinra,  men  blott  med  få  ord.  om  Munc- 
kens  audiens. 

Ait  lians  vänner  och  han  själf  göra  mig  orätt,  som  påstå,atl  jag 
hindrat  kungen  ifrån  att  tala  med  honom  redan  då,  det  vittnar  bilagda 
svar  l.    Det   nämner   väl  icke  Muncken  vid  namn.  men  mitt  bref,  som 


•i  Detta  i 

"llv.nl  Grefven  angår  får  jag  91    i  morgon  eller  öfvermorgon.   Men  hvad  böc- 
kerna angår,  är  itl  vid  inkommande  och  på  boklådor] 
Bervera    de   gamla    stadgar   om    bokhandeln,  och  förbjuda  till  inkomst    försäljning 
och  öfversftttning  alla  sådan                  a  den  franska  revolutionen  eller  har  därmed 
itssokreteraren  bel                  va  Låta  författa,  i  samråd  med  ril 
tatssekreteraren   Franc,  alla  nödiga  expeditioner.    Haga  den  9  Mars  179& 

G. 


-  154  - 

säkert  är  funnet,  jämte  Munckens  audiens  den  påföljande  måndagen, 
vittna  för  min  uppriktighet  häruti.  Stilen  i  denna  billet  är  ej  af  vanlig 
familiarité,  och  jag  förstod  nog  däraf,  att  min  påminnelse  ej  varit  väl- 
kommen. 

Den  påföljande  lördagsmorgonen  hade  kungen  råkat  Zibet  och 
befallt  honom  komma  till  Haga  och  taga  mig  med  sig.  då  inga  andra 
skulle  befallas. 

Middagen  var  glad,  familier,  intressant,  och  kungen  steg  ej  ifrån 
bordet  förr,  än  han  reste  på  spektaklet  att  se  grefve  Gyllenborgs  Pene- 
lope.  Vi  vore  i  hans  loge,  tillika  med  auctor  och  vakten,  och  blefvo 
befallda  tillbaka  till  qvällen;  men  svår  esquinancie  hindrade  mig  och 
jag  sag  aldrig  min  kung  mera  på  Haga. 

H.  Maj:t  passerade  i  staden  ifrån  söndags  afton  till  onsdags  afton. 
Måndagen  hade  Muneken  audiens  middagstiden:  om  qvällen  berättade 
han  mig  och  den  påföljande  morgon  kungen  förloppet;  men  ingendera 
berättelsen  var  ämnad  till  min  upplysning,  och  jag  önskade  icke  hel- 
ler någon. 

Onsdagen  hölls  en  stor  konselj  angående  den  fameusa  frågan  om 
agio,  dess  beräknande  och  fixerande  m.  m-,  hvilken  mycken  habilt  blif- 
vit  dragen  ifrån  sekreta  utskottet  och  ständerna,  såsom  beroende  en- 
dast af  kungens  décision,  sedan  den  likväl  förut  gjort  mycken  sensa- 
tion i  Gefle.  Till  konseljen  voro  kallade  riksdrotsen.  grefve  Knuth, 
baron  Taube,  baron  Armfelt,  jag,  Ahlman,  Peyron,  Håkansson  och  pro- 
sten Nordin,  som  dagen  förut  tagit  sitt  inträde  i  Allmänna  Bered- 
ningen. Öfveriäggningen  påstod  till  kl.  half  fyra,  då  vi  fingo  befallning 
att  hvar  för  sig  säga  våra  tankar.  "Prosten  Nordins  tankar",  sade  kungen. 
"dem  har  jag  inhemtat  i  sekreta  utskottet'-  in.  b.  att  han  där  aldrig 
öppnade  sin  mun).  Prosten  steg  upp,  bugade  och  framgrinade  ett  jaa. 
Håkansson  talade  vidlyftigt  för  saken;  Peyron  förkastade  projektet 
som  nuisibelt  åt  rikets  kredit;  han  talade  obehindradt  och  med  ett 
decideradt  mocquerie.  Ahlman  plaiderade  saken.  Jag  hade  ej  begrepp 
att  ingå  i  ämnet,  men  ansåg  en  sådan  författning  sä  vanhederlig  och 
stridande  emot  de  tänkesätt,  hvarmed  konungen  i  tjugo  år  gjort  sig  vör- 
dad och  älskad,  att  jag  af  kärlek  för  honom  och  vördnad  för  hans 
minne  uti  historien  önskade,  att  till  och  med  all  fråga  härom  kunde 
försvinna  utur  handlingarne.  Baron  Armfelt  talade  vidlyftigt,  men  in- 
tet just  om  saken,  hvilken  han  likväl  biföll;  Baron  Taube  yttrade  sig 
på  enahanda  sätt  med  mig.  Grefve  Ruuth  och  grefve  Wachtmeister 
trodde   icke   ännu   rätta    tiden   vara    inne   att  afgora  målet,  utan  ville 


_  155 

vänta  några  månader.    Jf.  Ma.j:t  tog  handlingarne  och  afbröl  kon» 
hvarefter  han  gjorde  en  tour  och  talade  vid  oss  alla    A  t  migsadi 
"Ni   var  på   vägen   att   touchers  mig*.    Han  </\<:k  därefl 
jag  såg  honom  Bedan  icke  förr  än  blesserad  i  sin  sång  lördagsmorgonen. 

Torsdagen   voro  Armfelt  och  Håkansson  på  Haga,  då  agiofrågan 
deciderades  och  kungörelsen  justerades,  som  den  påföljande  söni 
blef  publicerad  i  Stockholm. 

Fredagen   reglerade   kungen   med   riksdrotsen  det  urtima  serafi- 
merkapitel,  som  skulle  hällas  den  påföljam  »en,  då  bi 

man   sagt   mig,   skulle  tagas  af  grefve  Munck,  och  allt  det  g  -    - 
honom,  hvilkel  sedennera  verkställdes. 


Berättelse  om  freden  med  Ryssland,  till 
Hemliga  Utskottet  1792. 

1 1   konungens  namn  författad  af  E.  Schröderheim). 

'Viljan  Jag  låter  för  sekreta  utskottet  uppläsa  den  föreställning,  hvil- 
ken  blifvit  författad  angående  finansärendena,  tror  jag  angeläget  att 
meddela  utskottet  i  en  ordning  de  händelser,  som  förorsakat  krigets 
förlängande  och  därigenom  ökat  summan  af  utgifterna  öfver  hvad  jag 
och  Kiksens  Ständer  vid  senaste  riksdagens  slut  föresett. 

-Jag  tror  ej  nödigt  att  upprepa  första  campagnens  händelser.  De 
äro  nog  kända,  Eiksdagens  utdrägt  gjorde  tillrustningarne  sena,  och 
när  den  slutades,  borde  campagnen  öppnas;  men  stora  flottan  hade  där- 
till ej  kunnat  blifva  färdig,  och  utrustningen  af  arméens  flotta  var  det 
ej  möjligt  att  sätta  i  ordning  förr  än  vid  Juni  månads  slut,  då  Kyssarne 
redan  hade  infallit  uti  Savolax.  Af  de  åtskilliga  vapen,  hvilka  landets 
läge  och  detta  krigs  natur  till  Finlands  försvar  äskar,  var  arméens 
flotta  därstädes  det  första,  och  den  var  i  stånd  att  utlöpa;  men  gale- 
rema  voro  nödsakade  att  gå  till  Stockholm  för  att  öfverföra  till  ar- 
méen  hjelpsändning.  Stora  flottan  hann  ej  i  sjön,  och  sedan  den  i  slu- 
tet af  Juli  månad  ändtligen  gått  ut  ur  Carlskrona,  för  sjukdom  och 
andra  orsaker,  dem  jag  vill  förtiga  och  bortglömma,  ej  kommit  längre 
än  till  höjden  af  Gotland,  blef  ryska  stora  flottan  mästare  i  Finska 
viken  under  hela  campagnen,  och  redan  i  början  af  Juni  månad  hade 
fcton  bemästrat  sig  Porkala,  då  Hangö  udde,  belastad  igenom  grefve 
Meijerfllts  försorg,  ej  kunde  af  henne  intagas.  Härigenom  blef  all  kom- 
munikation  emellan   arméens  flotta  och  Sverige  stängd,  och  då  gale- 


-     157 

rerna  ankomnio  i  början   af  Augusti,   blefvo  de  nödsakade  art  debar- 
quera   regementena  vid   Ingo  och  att  stanna  där  till  tnagasinema 
t  lirkande. 

Däraf  hände,  atl  öfveramiralen  grefve  Ehrensvärd  ej  kunde  för- 
Btärkaa  af  galererna  och  de  öfriga  armerade  fartyg,  hvilka  kommo 
ifrån  Sverige.  De  kunde  ej  passera  Porkala;  de  nödgades  förbliffa  däi 
till  kustens  bevakning.  D&raf  följde  först,  att  belägringen  för  Fredriks- 
bainn.  till  hvilken  allt  var  tillreds,  sedan  grefve  MeijerfeU  bemästrat 
edg  Bögfors  och  Kymene  gård  den  18  Juli,  ej  kunde  företagas,  ty  för- 
stärkningen ifrån  Sverige  kunde,  i  anseende  till  marschen  Landvägen, 
ej  anlända  förr  än  den  24  Augusti;  och  vidare,  att  öfveramiralen  grefve 
Ehrensvärd  blef  tvungen  att  endast  med  40  fartyg  af  arméens  flotta 
gifva   en  batalj  mot  110  fiendens  den  24  Augusti  uti  Svensksund.    Ut- 

ii  ar  känd,  och  ehuru  stark  fiendens  makt  var.  hade  den  igenom 
swnska  tapperheten  blifvil  helt  annorlunda,  "in  ej  igenom  hi  enda 
rysk  officers  dristighet  ett  sund,  *<<\u  troddes  vara  gjordt  inpraktikabell 
igenom  en  försänkning,  blifvit  upprensad!  >"-h  segern  till  den  öfver 
lägsna  sidan  därigenom  återgången,  da  den  efter  8  timmars  fäktande 
troddes  vara  alldeles  säker  på  den  svenska. 

Följderna  syntes  vadliga.  da  man  trodde  fienden  göra  livad  han 
kunde;  men  oenighet  i  befälet  och  den  sena  årstiden  förorsakade,  att 
ingen  följd  häraf  till  vår  skada  sig  härledde,  endast  den,  att  vi  måste 
öfverlemna  Högfors  och  stanna  på  vår  gräns.  Fienden,  landstigen  vid 
Porkala,  blef  ock  bortdrifven  igenom  generalmajoren  baron  Armfelts  och 
Dal-fricorpsens  mandom;  magasinerna  konserverades  och  Finland  fre- 
dades för  vintern  emot  fienden.  Jag  fann  af  förra  campagnens  erfaren- 
het den  allra  största  nödvändighet  ej  allenast  att  återställa  skärgårds- 
flottan, utan  ock  att  öka  den  sa  mycket  som  görligt  vore,  samt  att  så 
tidigt  som  ske  kunde  få  den  i  sjön,  helst  med  detta  vapen  operatio- 
nerna kunde  fullföljas  och  utföras,  äfven  da  stora  flottan  ej  kom  i  fin- 
ska viken. 

Städerna,  först  i  Finland  och  .sedan  flere  i  Sverige,  byggde  kanon- 
slupar  och  understödde  mig  med  mångfaldig  hjälp;  men  ehuru  berömvärd 
och  för  mig  tillfredsställande  var  den  likvid  icke  tillräcklig  för  behofvet, 
Jag  beslöt  därföre  att  skicka  nuvarande  statssekn  teraren  af  sjöärendena 
Cronstedt,  hvilken  under  bataljen  varit  öfveramiralens  flaggman,  till 
Pommern,  för  att  med  en  ymnigare  tillgång  ifrån  pommerska  skogarne 
sa  mycket  kraftigare  drifva  fartygens  byggnad:  den  fortsattes  tillika 
med  all  möjlig  skyndsamhet  uti  flere  svenska  städer:  men  allt  fordrade 


-  158  - 

penningar,  och  jag  kände  icke  utan  bekymmer,  att  livad  som  till  detta 
och  den  stora  flottans  iståndsättande  fordrades,  upptog  all  den  summa, 
som  för  arméen  till  campagnen  kunde  anslås.  Alla  tillgångar  voro 
stängda,  Icke  kunde  bevillningen  ökas,  icke  kunde  banken  anlitas  om 
hjälp,  ty  dess  föreskrifter  kunde  ej  öfverskridas,  inga  lån  kunde  på 
utrikes  orter  upptagas.  Under  kriget  var  krediten  försvagad,  och  emot 
lånen  intrigerades  icke  allenast  af  rikets  fiender,  utan  äfven  af  för- 
ställda vänner.  Jag  fann  de  kraftigaste  utvägar  till  fred  böra  vidtagas, 
och  för  att  betala  arméen,  då  penningetillgängen  upphörde  den  1  Juni, 
blef  ej  annan  utväg  än  att  befalla  fältkommissariatet  att  substitueia 
sedlar  eller  förskrifningar  i  stället  för  penningar,  och  däraf  uppkommo 
de  s.  k.  Falmehjelmarne. 

Under  det  att  jag  på  sådant  sätt  med  all  kraft  satte  mig  i  för- 
fattning att  utföra  kriget  med  eftertryck,  var  jag  alltid  betänkt  om 
fred,  men  svårigheterna  därvid  voro  både  att  icke  synas  önska  eller 
tillbjuda  den  och  att  kunna  finna  någon  möjlighet  till  kommunikation 
med  ryska  hofvet,  som  intet  kunde  kompromettera  rikets  värdighet, 
hvilken  förbjöd  att  efter  en  förlorad  batalj  synas  åstunda  fred. 

Ett  tillfälle  visade  sig  oväntadt,  och  jag  nytttjade  det.  En  för- 
näm spansk  herre,  då  grefve  af  Sandeljo,  nu  hertig  af  Infantado,  an- 
kommen under  sommaren  till  Sverige,  hade  åstundat  uppvakta  mig 
vid  arméen.  Jag  visste,  att  han  ämnade  sig  igenom  Polen  till  Ryssland, 
och  detta,  tillfället  syntes  mig  gynnande.  Jag  tillät  honom  att  komma 
till  högkvarteret;  det  var  då  i  Lovisa.  Med  honom  följde  Moreno.  of- 
ficer af  spanska  gardet,  ännu  attacherad  till  spanska  missionen  i  Stock- 
holm, där  han  vistades  sedan  1787.  Jag  syntes  vilja  spara  dessa  re- 
sande den  långa  omvägen,  tillät  dem  att  geneinresa  min  armé  och 
;aga  närmaste  vägen  till  Petersburg  öfver  Abborfors.  Jag  lät  general 
Plåten  igenom  trumpetare  begära  i  deras  namn  passage,  och  da  den 
var  dem  beviljad,  lät  jag  helsa  igenom  Moreno  till  spanske  ministern 
i  Petersburg  chevalier  Galvez,  och,  under  sken  att  begära  underrättelse 
■an  svenska  fångarnes  tillstånd,  gaf  jag  honom  en  icke  otydlig  anled- 
ning att  kunna  sluta  till  mina  fredliga  dispositioner,  i  den  händelse 
att  freden  med  Turken  därunder  kunde  inbegripas. 

Moreno   återkom   i   November  månad,   då  jag  hade  flyttat  hög- 

qvarteret   till   Borga.    Prinsen   af  Oranien   hade   föreställt  följderna  af 

bataljen  förmånligare   än  de  blefyo;  det  hade  uppblåst  fiendernas  mod, 

'"•Ii   Galvez   fann   ingen  anledning  till  benägenhet  för  fred.    Han  tniss- 

tde  likvid  icke  därom  vid  annat  tillfälle.    För  att  ej  synas  alldeles 


59  - 

obenägen    tiiJ  äkulle 

äska  et1    handbref  af  n  i  n  excuse  »m  i ,i 

fordra  obilllga  vilkor.    Petts  syntes  m  la  och  blef 

radl  med  indignation.    Chevalier  Galvez  misströstade  di 
;en,  endasl  tiden  kunde  framföfa  omständigheter  till  rapprocto  i 
men  •  tndringar  voro  för  banden,  som  skulle  på  en  g 

hela  systemet. 

Joseph    II.   kejsarinnans   enskilde   vän   och    Rysslands  allii 
Ii  -  öfveralll  med  uppror  af  sina  åtskilliga  riken  och  fi  örnen: 

Flandern   revolterade,    CTngern  var  hardl  nära  och  Böhmen  hotade  där- 
tgifven  af  så  många  bekymmer,  blef  den  sjukdom,  som  hela 
»unnar  hindrat  hoi  i  armé,  aiii  farligare  och 

idtligen   som   i  föjf  än  han  den  12  Februari  L790 

döden   afsomnade,  Lemnande  kejserliga  kronan  ledig  och  Bina 
binder  till  sin  broder,  storhertigen  af  Toscana  Leopold,  som  genast  an- 
.!!im   af  konung  af   Böhmen  och  CTngern.    Leopold,  k&nd  för  atl 
hata   krig-  och  atl  harva  missgillat  alla  de  steg,  hans  bror  i 
regeringsår  tagit,   var   ej    för  ryska  kejsarinnan  den  samme  vän,  som 
brödren.    I  och  med  samma  uppl;  n  hufvudet,  ryska  partiet  blef 

alldeles   kufvadt,  England  och  Preussen  började  med  kraft  att  yrka  på 
as    mediation.    Preussen   undertecknade   en  traktat 
med    Porten,  vida   mera   bindande   än  den,  som  Sverige  med  suli 
hade   slutit,   mh   igenom  hvilken  Preussen  garanterade  Port*  os  besitt 
oingar,   utfäste   sig  formligen   atl  återskaffa  Criméen  och  Lofvade  i  vi- 
drigt fall  atl  mod  väpnad  hand  bringa  därtill  Ryssland.    Preussen  hade 
ock   börja!    litet  före  kejsarens   död  atl  utrusta  och  fortfor  med 
alter  både  på  Schlesiska  och  Liffländska  gränsen, 
[genom  allt  detta  hade  Rysslands  ställning  blifwt  på  det  h 
-.  och  de  makter,  som  fruktade  atl   igenom  Sveriges  förening  med 
Preussen   och   England   detta   senare  rikets  influence  skulle  blifva 
verväg  dan  Frankrike  uiur  makternas  antal  försvunnit,  synt< 

allt  sätt  försöka  att  mäkla  fred  i  Norden.    Spanska  horvet,det  förnäm- 
sta ibland  dessa,  befallde  dess  minister  i  Stockholm,  Corral, 

tt    hofs   erkä  det  förtro»  samma  vist 

min  helsning  till  Galvez,  och  tillbj»  Ijenster,  endast  de  icke  nöd- 

in  mediation  för  att  ej  komma  i  delo  ined  England. 

■•■  ..ni  fångarnes  utväxling  igenom 

kommissarier,   kunde   gifva  anledningar  att   munthgen  ■  i  om 

hvad   skriftligen  icke  kunde  frams  g  en  anledning 


-  160  - 

till  af  grefvarne  Wachtmeister,  hvilkas  utbyte  jag  proponerade  emot 
ryske  brigadieren  Berg  och  dess  svåger,  alla  fyra  tagna  till  fånga  den 
17  Juli  1778.  Detta  afskickades  igenom  ett  bref  till  Galvez  ifrån  Corral 
i  Mars  månad  med  en  kurir. 

Jag  for  till  Finland,  arméen  var  klädd  och  bevarad,  magasinerna 
voro  i  godt  tillstånd  och  ammunition  felade  icke.  Lilla  flottan  kunde 
gå  ut  i  April  månad  och  allt  borde  vågas.  Det  var  vid  den  tiden,  de 
preussiska  och  engelska  negociationer  började,  hvilka  sedan  blifvit  så 
namnkunniga;  men  jag  hade  anledning  att  tvifla  om  deras  allvar.  Man 
talade  om  pleins  pouvoirs,  men  när  de  behöfdes,  voro  de  ej  att  tillgå. 
Preussen  rustade  på  gränserna  af  Schlesien  och  Liffland,  och  dess  trak- 
tat, sluten  i  Gonstantinopel,  var  mera  bindande  än  den' jag  slutat  den 
11  Juli  1782.  Jag  hade  förbehållit  mig  subsidier,  som  litet  eller  illa 
blifvit  betalda,  och  jag  hade  lofvat  att  ej  förglömma  Portens  angelä- 
genheter vid  freden;  men  jag  var  fri  att  göra  den,  det  var  ej  konungen 
i  Preussen.  Denne  prins  hade  däremot,  som  jag  redan  sagt,  förbundit 
sig  att  återskaffa  Criméen  och  garanterat  de  förlorade  ländernas  åter- 
ställande. Han  försäkrade  mig  att  rusta  sig  med  mycken  styrka  och 
gifva  en  kraftig  åtgärd  till  mina  vapens  understöd,  om  jag  ej  hastade 
med  freden. 

Krigsoperationerna  jag  ämnat  utföra  pä  snön,  kunde  ej  för  den 
ovanligt  blida  årstiden  börjas  förr  än  i  April  månad,  då  generalmajoren 
baron  Armfelt  den  15  tog  Kärnakoski  pass,  vigtigt  igenom  sin  belägen- 
het; men  dessutom  vann  jag  därvid  en  annan  förmån.  Den  var  att 
blifva  underrättad  af  fångarne,  som  där  gjordes,  att  general  Soltikoff 
ännu  icke  rest  till  arméen,  att  allt  kavalleriet  låg  bakom  Petersburg, 
att  prinsen  af  Nassau  ännu  uppehöll  sig  där,  att  arméens  rekryter  ej 
väntades  förr  äti  i  Maj  månads  slut,  att  infanteriet  låg  i  byarne  utan 
uppmärksamhet  och  nog  långt  kringspridt,  och  att  i  Fredrikshamn  ej 
var  annat  folk  än  de,  som  arbetade  på  fartygen,  hvilka  alla  byggdes 
på  enskilda  varfven  utom  fästningen. 

Jag  fann  då  ingen  tid  att  förlora.  Jag  reste  till  Borgå  den  10 
April  för  att  göra  nödiga  anstalter  till  attacken  på  Walkiala.  Då  jag 
andra  dagen  ämnade  begifva  mig  till  Sackjärvi,  ankom  den  22  April 
om  aftonen  en  kurir  från  Galvez,  som  underrättade  mig  om  gref- 
varnt  Wachtmeisters  tillstånd  att  resa  hem,  utan  annat  förbehåll  än  deras 
parole,  och  åter  att  intet  cartel  hade  rum;  men  han  trodde  sig  vara 
säker,  att  man  ville  höra  på  fredspropositioner,  dock  trodde  han,  att 
man   ville   föreslå  ett  stillestånd.    Han   hade  väl  tillagt  några  ord  om 


161   - 

de  brottslige  af  Anjala,  men  kuriren  hade  befallning  att  muntligen 
tillsäga,  ait  detta  var  endasl  pro  forma;  men  att  därom  ej  skulle  blifva 
någon  fråf 

Jag  begärde  intet  båttre  än  fred,  nfen  jag  kunde  ej  antaga  den, 
som  icke  var  värdig  och  hem-ande.  Jag  kunde  ej  antaga  stilleståndet: 
hade  endast  tgenl  att  alarmera  mina  allierade  eller  ock  att  förlora 
den  enda  styrka,  jag  hade  ofrig,  igenom  magasinernas  uppsättande' och 
tillins  förhalning,  helst]  som,  sedan  den  varit  förfluten,  vi  befunnitosB 
utan  mat  och  penningar  och  därigenom  blifrit  satta  uti  ▼ärre  belägenhet 

er  '!'■  största  förluster  af  olyckliga  bataljer,  då  fienderna  emellertid 
hade   tan    tid    och  tillfällen  till  atl  fullborda  sina  rustningar  och  sedan 

ija  kriget  med  dubbel  fördel,  -lag  föresatte  mig  att  lata  dessa  re- 
flexioner inflyta  uti  mitt  svar  till  chéfalier  Galvez;  men  som  alla  or- 
dres voro  åtgångna  till  den  venstra  flygeln  af  arméen  att  uppbryta  för, 
den  tillämnade  attacken  på  Valkiala  magasiner,  vågade  jag  ej  da  ge- 
nasi  återskicka  kuriren  på  det  han  ej  kände  cm  arméens  rörelse,  den 
lian  omöjligen  kund''  visst  känna,  om  lian  hade  blifvit  genast affärdad; 
men  affärdade  samma  afton  eller  den  22  April  en  kurir  med  bref  till 
konungen  i  Preussen  och  försäkrade  honom  både  som  hans  vän  och 
nära  slägtinge,  att  därest  han  rill  den  20  -Maj  icke  lemnade  mig  tull 
säkerhet  cm  hans  inbrott  i  Liffland  och  om  subsidierna,  faun  jag  mig 
ej  kunna  uppskjuta  med  freden,  så  snart  Forten  däruti  kunde  inbegri- 
pas, och  jag  gjorde  honom  tillika  därvid  de  starkaste föreställningar.om 
hans  egna  och  Europas  allmänna  angelägenheter  häiutinnan,  äfvensom 
mina  ovillkorliga  förbindelser  att  hugna  mitt  folk  med  fred,  då  den 
kunde  vinnas  med  villkor,  som  hvarken  blefvo  vanhedrande  eller  ledde 
rill  minskning  af  våra  hinder.  Jag  sände  däraf  tillika  en  afskrift  till 
dåvarande  statssekreteraren  baron  Ruuth  och  statssekreteraren  franc, 
att  meddela  därvarande  engelska  och  preussiska  ministrarne.  Jag  tillade 
af  jag  skulle  förhala  tiden  till  den  20  .Maj  igenom  frågor  och  diploma- 
tiska undanflykter,  da  jas/  hade  uträknat  att  svar  kunde  från  konungen 
i  Preussen  ankomma,  men  förklarade  uttryckligen,  att  om  till  den  ti- 
den jag  ej  undfick  nöjaktigt  svar  eller  att  Hans  Preussiska  Maj:t  ej  da 
började  med  krigsoperationerna  och  gjorde  en  diversion  på  Liffland, 
e  jag   ej   dröja   med   freden.    Jag   var  fullt  och  fast  deciderad  att 

i  ja  negociationerna  och  att  sluta  dem  ju  förr  ju  hellre:  Emel- 
lertid  hit   jag  såga   ut    flottan  utur  Sveaborg  och  affärdade  ilen  '.>  .Ma.; 

spanske  kuriren  tiii  spanske  ministern  med  ett  svar,  törfattadt  uti  Orda- 
Min,     Gustaf  III.  11 


-  162  - 

sätt,   som   utmärkte  min  böjelse  för  fred  och  lemnade  honom  allt  möj 
ligt  tillfälle  att  utföra  den  päbegynta  negociationen. 

England  hade  nu  framkastat  frågan  om  status  quo.  Detta  styrkte 
mig  ännu  mera  i  öfvertygelsen  af  de  allierades  tänkesätt.  Slaget  vid 
Valkiala  och  bataljen  af  Fredrikshamn  följde  efter  hvarannan.  Ryska 
skärgårdsflottan  förstördes,  så  att  däraf  ej  återstod  mera  än  8  å  10  ka- 
nonslupar utom  de  större  fartygen,  som  lågo  i  Petersburg  och  Fredriks- 
hamn och  voro  ej  ännu  färdiga.  Få  dagar  efter  den  20  Maj  återkom 
kuriren  från  Berlin  med  konungens  i  Preussen  svar,  hvaruti  han  på 
det  kraftigaste  försäkrar  om  sitt  deltagande  och  biträde  och  om  sina 
ordres  till  generalen  grefve  Hernchen  att  närma  sig  med  30,000  man 
till  liffländska  gränsen  och  att  göra  alla  demonstrationer  till  attack, 
som  borde  draga  kejsarinnans  uppmärksamhet  åt  den  kanten.  Han  till- 
lade,  att  bref  väntades  från  England,  som  icke  voro  komna,  och  bad 
mig  på  det  enständigaste,  att  jag  ej  skulle  hasta  med  fredsunderhand- 
lingarne, till  dess  han  kunde  sluta  med  konungen  af  Ungern  och  Bön- 
men,  hvilket  han  förmodade  skulle  snart  ske,  då  han  mod  fria  händer 
kunde  komma  mig  till  hjälp  att  qväsa  Rysslands  högmod. 

Detta  öfvertygade  mig  ännu  mera,  att  jag  ej  borde  längre  dröja 
med  negociationerna  och  att  jag  ej  hade  mera  än  en  allierad,  mitt  folks 
mod  och  min  värja.  Jag  beslöt  att  under  negociationerna  med  häftig- 
het utföra  kriget.  Den  kurir,  jag  afsändt  till  Galvez,  hade  icke  åter- 
kommit, och  då  jag  ankom  till  Björkö  sund,  hade  jag  ifrån  Korrist  o 
kapell  igenom  general  Pollet  låtit  afsända  en  trumpetare  för  att  efter- 
fråga den  spanske  kuriren,  för  att  därigenom  påskynda  negociationerna; 
men  det  var  förgäfves.  T  Petersburg  ville  man  se  utgången  af  flottor- 
oas  strid,  men  trodde  sig  till  större  förmåner,  sedan  bataljerna  af  don 
3  och  4-  Juni  emellan  bägge  stora  flottorna  ej  något  deciderat,  och  man 
trodde  sig  igenom  Preussens  lamhet  i  operationerna,  som  redan  röjdes, 
ej  bafva  något  där  att  frukta. 

1  detta  stånd  voro  sakerna,  då  genombrytningen  utur  Viborgska 
viken  utfördes.  Vid  min  ankomst  till  Svensksund  den  4  Juli  fann  jag 
af  alla  tidningar  och  omständigheter  kungen  i  Preussen  uti  samma  för^ 
fattning  som  förr,  endast  hugad  att  nyttja  oss,  men  spara  sig.  Jag 
ansåg  freden  oundviklig,  men  omsorg  för  rikets  värdighet  gjorde  svå- 
righeten ini  sättet. 

Tvenne  händelser  tjente  mig.    Prinsen  af  Nassau,  troendes  min 
a    förskingrad,  koin  att  taga  det  öfriga  i  Svensksund  och  fann  flot- 
tan  i   full   ordning.    Han   ämnade  ej  attackera    andra   än  öfvervunne 


L63 

och  blef  ajälf"  attackerad  af  en  nästan  lika  styrka.    Ut\ 
jen   den  9  och    LO  Juli  är  känd.    Den  gaf  ryssame  en  stor  tanke  om 
vår  styrka   och    bragte  dem    på  den  tanken  atl  faran  af  kriget  kunde 
drabba  dem  runni  gång.    Detta  gaf  dem  lust  til]  fred.    Den  andra  hän- 
delsen var,  atl  under  bataljen  blef  en  stor  galer  af  fienden   tagen,  men 

i idfaren,  atl    man  knappt  kunde  berga  folket.    Den  sjönk  för 

mina    fötter,    [bland   den   därå   bergade  besättningen   var  en  rya 
liMiiin    Möller,  -"in  varit  vid  ryska  missionen  i  Stockholm -med  Sffarcoff 
och  Rasumowsky.    Jag  igenkände  honom 

hans  tillstånd    och   fann    honom  höra  till  vice  känsloren  grefve  Öster- 
niaiiiis   kansli.    Jag    föll   då   genasi    p  anker  atl  nig  af 

öller,   för  att,  under  pretext  af  galanterier  emot  grefve  Oster- 
inann  sedan  hans  vistande  i  Sverige,  fcterskicka  honom  somfiimed  etl 
vänligt   bref,  som    innehöll    efterfrågningar  om   svenska   fån 
isynnerhel    om  en   viss   officer  af  mitl  garde,  som  blifvit  tagen  den  •". 
Juli.    Jag   -i"!    brefvet,   som   '-.i   angick   annal  än  höflighetsh 
med   dessa    orden:  "Jag  har  ej  fåtl  någol  svar  ifrån  chevalier  Galvez; 
jag  fruktar  att  kuriren  förkommit",  hvilket  livar  den  endaanlednh 
honom   atl  sluta  till  mina  fredliga  böjelser,  hvilka  icke  kunde  undfalla 
honom  som  en  erfaren  minister. 

Några  dagar  därefter  ankom  bref  ifrån  general  [gelström  'ill  ba- 
ron  Armfelt   med    myckel    kömplimenter  peb   önskan   af   en    muntlig 

irénce.    Dessa   båda   generaler,  som  kommenderat  emoi  hvarandra 
i  Savolax,  hade  under  hela  den  tiden  brefväxlat,  och  general  [gelström 

na  bref  myckel  insistera!  på  en  conference,  om  hvUkens  ändamål 
baron  Armfelt  okunnig,  hade  ulan  att  afslå  den  alltid  den  undvikit. 

Jag  hade  om  allt  detta  ej  kunnat  få  kunskap  förr  än  efter  ut- 
n  ifrån  Björkö,  då  hela  relationen  härom  blef  mig  öfversänd  af 
baron  Armfelt.  Knappl  hade  jag  fatt  kunskap  om  detta  bref,  förrän 
jag  fick  vice  kanslerens  skrifvelse,  som  innehöll  dess  erkänsla  af  min 
godhet,  de  upplysningar  jag  begärt  och  uti  de  mest  förbindande,  vörd- 
tiadsfullaste  och  detaljerade  ordalag  ryska  hofvets  tänkesätt  i  ansei 
till   freden,   samt    tilläggning   atl  general  [gelström  hade  plein  pouvoir 

»örja    fredsnegoclationerna.    Då  jag   sålunda    såg  mig  säker  j 
gol    felsteg,   befallde   jag  baron  armfelt,  hvilken  illa  blesserad 
'•ar  förd    till    Lovisa,  atl  gifva  general  [gelström  möti   vid  Kymene  elf 

lan  förposterna  på  Verelä,  söndagen  den  2  Augusti. 

ii    Armfelts   och   general   [gelströms  möte  skedde  [>å  sagdan 
dag.    Ryssarne   innehade  båda  ändarne  af  bron,  men  mötet  skedde  på 


-  164  - 

en  Sverige  tillhörig,  ehuru  i  den  stunden  independent  mark.  Första 
dagen  nollos  conferencerna  under  bar  himmel.  Den  andra  uppsattes 
tvenne  tält,  ett  för  den  svenske  plenipotentiairen,  ett  för  den  ryske; 
men  den  senare  hade  den  höfligheten  att  låta  conferencen  hållas  i  det 
svenska,  där  freden  ock  blef  underskrifven  den  14  Augusti  kl.  half  4 
eftermiddagen.  Den  hade  varit  det  inom  8  dagar,  sa  framt  icke  min 
grannlagenhet  att  uppfylla  förbindelser  förmått  mig  att  försöka  allt  för 
turkarne.  Jag  hade  låtit  proponera  en  artikel  därom.  Den  kunde  ej 
antagas.  Kejsarinnan  lofvade  mig  att  göra  den  freden  på  de  anstän- 
digaste konditioner.  Det  var  ock  uttryckligen  sagdt  uti  grefve  Oster- 
manns  bref. 

I  saknad  af  det  kraftiga  biträde,  hvarom  kungen  i  Preussen  för- 
säkrat mig,  blef  det  omöjligt  att  bringa  denna  fråga  längre.  Likväl 
till  att  försöka,  huruvida  ryssarnes  ståndaktighet  uti  detta  heslat  var 
så  verklig,  som  den  syntes,  och  general  Igelströms  instruktioner  så 
bindande,  eller  om  något  kunde  uträttas  för  turkiska  angelägenheterna, 
anbefallde  jag  baron  Armfelt  att  ytterligare  yrka  dem  och  att  i  hän- 
delse af  vidare  motstånd  afbryta  underhandlingarne;  men  jag  instrue- 
rade honom  tillika  att  i  sådan  händelse  förbehålla  och  gifva  ett  möte 
till  andra  dagen  under  sken  af  att  taga  ett  vänligt  afsked  m.  m. 
Conferencen  började,  påstod  i  sex  timmar,  underhandlingarne  till  hela 
sin  vidd  afbrötos,  och  alla  de  föregående  blefvo  följaktligen  fruktlösa. 
Plenipotentiairerna  åtskildes.  General  [gelström  steg  till  häst  och  ba- 
ron Armfelt  intog  den  chaise,  hans  hlnssyrer  nödgade  honom  att  bruka; 
men  baron  Armfelt,  under  sken  att  hafva  glömt  en  efterfrågan  om  en 
af  våra  fångna  officerare,  fann  utväg  att  äter  börja  samtalet.  Man  in- 
trädde åter  i  tältet  och  öfverenskom  att  råkas  ännu  en  gång  och  att 
tälten  ej  skulle  borttagas.  General  Igelström  tillskref  ett  bref  till  ba- 
ron Armfelt  samma  dag  med  ny  anmodan  att  för  en  point  d'honneur 
skull  ej  bryta  ett  så  helsosamt  verk.  och  baron  Armfelt.  på  min  in- 
fattning, svarade  med  anmodan  att  dagen  därpå  råkas  i  tälten  med 
protokollet  och  börja  formlig  conference.  Jag  författade  då  en  decla- 
ration,  som  innebar  mina  förbehåll  för  turkarne,  hvilken  dagen  därpå 
den  14  Augusti  uti  formliga  conferencen,  sedan  freden  var  underteck- 
nad, baron  Armfelt  låtit  införa  i  protokollet,  ehuru  mycket  emot  gene- 
ral Igelströms  påstående  och  undanflykter.  -  — 

Freden  var  undertecknad,  protokollet  var  slutadt  och  general 
[gelström,  glad  att  se  detta  verk  fullbordadt,  men  ej  nog  hemma  i  mi- 
nisteriella   ärenden   för  att  känna  styrkan  af  ordasätten  och  förskräckt 


165 

öfver  baron  Armfelts  hot  att  rompera,  om  en  så  ohörd  sak  hände 
an  ej  intaga  en  declaiation  i  protokollet,  lät  därvid  bero;  01  b  som 
detta  var  sista  och  första  conferencen,  blef  declarationen  utan  svar. 

Hemliga  utakottel  kan  finna  af  allt  detta,  att  jag  nogsaml  upp- 
fullt  mina  förbindelser  med  turkarne  och  att,  om  de  velat  då  genast 
tv.lja  mina  råd,  hade  de  gjort  en  mycket  förmånligare  fred  än  den  de 
slutat,  och  att  jag  ej  heller  bedragit  Preussen  och  England,  då  jag  före- 
kommit dem  om  min  föresats,  långt  innan  den  fullbordades.  Jag  näm- 
ner del    nu   sa   myckel    hellre,  som   både  Preusse Ii  England,  men 

särdeles  det  förra  hofvet,  låtit  alla  europeiska  hof  tröttna  vid  dess  kla- 
gomål öfver  mitt  förhållande,  hvilka  de  sedermera  likval  tvungits  atl 
lata  förfalla  igenom  den  styrka  sanningens  röst  eger. 

Freden  var  således  afslutad  emellan  Sverige  och  Ryssland,  <>cli 
den  hade  äfven  varit  det  för  Porten  med  förmånligare  vilkor  än  kanske 
sedermera;  ty  turkarne  hade  behållit  Dniester  och  ryssarne  hade  åter- 
ställt Bender  och  Oczakow,  ehuru  rast-rad:  men  den  envishet  h<>s  Por- 
tens ministrar,  som  gjort  alla  underhandlingar  därstädes  besvärliga  och 

sta  fruktlösa,  men  isynnerhet  engelska  ambassadörens  och  preus- 
siske ministerns  intriger  hindrade  framgången  däraf.  Ryska  arméen 
aftågade  till  polska  gränserna,  den  svenska  och  finska  återfördes  till 
sina  hemvisten 

Negociationerna  emellan  svenska  och  ryska  hofven  fortsattes, 
efter  plenipotentiairernas  träffade  aftal,  igenom  beskickningar  at  _ 
ralmajor  Stedingk  å  var  sida.  hvilken  genast  sändes  till  Petersburg, 
och  a  den  ryska  af  general  von  der  Pahlen,  hvilken,  stadd  på  ryska 
fiottan  när  han  utnämndes,  ''.i  hann  att  infinna  sig  förr  än  vid  Drott- 
ningholm, dit  han  ankom  med  de  behagligaste  och  mest  tillfredsstäl- 
lande försäkringar  om  EL  Majrt  ryska  kejsarinnans  böjelser  och  tänke- 
sätt för  mig  och  rik^t.  Flere  omständigheter,  furst  Potemkins frånvaro, 
hvilken  kejsarinnan  öfver  dessa  ämnen  ville  rådföra,  engelska  och  preus- 
siska negociationerna  m.  m.,  hindrade  likväl  vänskapstraktatens  full- 
komliga afslutande  ända  intill  sistlidne  November  manad,  då  den  på 
Drottningholms  slott  undertecknades. 

Jag  förbigår  ej  vid  detta  tillfället  att  anmärka,  huru  jag  ansett 
betänkligt  att  med  England  och  Preussen  inga  en  alliance,  hvarom  i 
allmänheten  varit  mycket  taladt,  då  jag  förutsåg,  att  ett  nytt  krig  för 
Sverige  skulle  däråt  blifva  en  oundviklig  följd,  da  jag  erfarit  dessa  hof- 
vens  ringa  allva]  uti  det  understöd,  de  lofvat  < m-1i  hvartill  »leras  egna 
förmåner  dem   bort    föranleda,    och  da  Frankrike,  var  naturlige  bunds- 


-  166  - 

förvandt,    ej  mera  kan  räknas  ibland  Europas  makter,  och  jag  hvarken 

med  säkerhet  eller  nytta  kan  vänta  något  stöd  af  de  rebeller,  som  där- 
städes nu  omkullkastat  riket  och  tronen, 

Efter  allt  diplomatiskt  bruk  äro  väl  alla  föregående  traktater,  som 
icke  nämnas  uti  en  senare,  därigenom  alldeles  dödade,  och  följaktligen 
äfven  fredsfördragen  emellan  Sverige  och  Ryssland  uti  Åbo  och  Nystad, 
när  de  icke  åberopades  vid  Verelä,  hvilket  med  en  sådan  noggrannhet 
iakttogs,  att  de  artiklar,  som  i  Vereläfreden  blefvo  konserverade,  ej 
citerades,  men  ord  ifrån  ord  afskrefvos,  för  att  ej  nämna  Åbo  och  Ny  stad  - 
ska  frederna;  och  därigenom  uteslöts  alldeles  den  förhatliga  artikeln  af 
Nystadska  freden,  åberopad  i  den  Åboska,  som  väl  i  själfva  början  var 
egentligen  ämnad  till  att  vara  ett  understöd  för  hertigens  af  Holstein 
påstående  till  svenska  tronen,  men  hade  likväl  i  senare  tider  tjent  till  pre- 
text  för  Ryssland  att  anse  sig  som  garant  af  17-20  års  regeringsform 
och  att  tillvälla  sig  ett  visst  förmynderskap  i  våra  hemsaker,  som  med 
rikets  själfständighet  icke  kan  förenas.  Jag  var  sa  mycket  angelägnare 
att  dem  tydligen  utur  vägen  rödja,  och  till  yttermera  stadfästelse  är 
därföre  uti  ingressen  till  traktaten  med  uttryckliga  ord  förklaradt,  att 
freden  i  Verelä  är  det  enda  förbund,  som  för  det  närvarande  eger 
emellan  Sverige  och  Ryssland  en  förbindande  kraft  och  verkan. 

Öfverenskommelser  äro  dessutom  gjorda  om  kommissariers  ut- 
nämnande till  gränsernas  närmare  och  länge  uppskjutna  reglering  och 
handelstraktaten  är  väl  förlängd,  men  icke  längre  än  till  den  1  Januari 
1793,  då  förmånligare  villkor  därvid  förmodligen  kunna  erhållas. 


Gustaf  111:8  sista  sjukdom  och  död. 

0"in  maskerader  aldrig  varit  bland  mina  nöjen,  sa  blef  jag  åfven  där- 
ifrån merendels  dispenserad  de  senare  åren  och  var  icke  heller  när- 
varande, når  händelsen  inträffade.  Det  var  först  efter  kl.  6  den  påföl- 
jande morgonen,  jag  därom  blef  underrättad,  då  jag  efter  en  kort  upp- 
vaktning hos  Ii.  exc.  riksdrotsen  genast  förfogade  mig  til]  slottet.  Ännu 
kl.  7  var  mycken  stillhel  på  gatorna  som  i  slottet  och  händelsen  icke 
mycket  bekant.  Uti  den  öfre  matsalen  voro  bagge  DD.  KK.  HH.  her- 
tågarne,  alla  vakthafvande  af  hofstaten  och  militären, generaladjutanten 
baron  Klingsporre  och  de  tillkallade  läkarne.  Den  första  bestörtningen 
hade  ännu  icke  Lemnat  rum  åt  något  hopp;  man  väntade  del  af  den 
sondering,  hvilken  då  skulle  företagas.  Deras  Kongl.  Högheter  yttrade 
icke  blotl  med  orden,  men  de  bevisade  äfven  i  de  minsta  omständig- 
heter den  Ömmaste  broderliga  tillgifvenhet,  och  H.  K.  H.  hertigen  af 
Södermanland  behöll  under  alll  detta,  äfven  som  sedermera,  det  sinnes- 
lugn, ät  hvilket  eftervärlden  skall  tillegna  rikets,  konungahusets  och 
regeringssättets  räddning  och  bestand. 

Jag  hade  ej  varit  mänga  minuter  uti  salen,  torr  än  man  tillsade 
mig  att  gå  in.  och  jag  kallades  fram  till  sängen.  Konungen  låg  då  i 
dei i  stma  vanliga  sängen  framvid  venstra  sidan  däraf,  men  var  vänd 
.ii  höger  och  åvilade  sig  på  den  högra  armen.  Kungens  uppsyn  var 
mild,  men  stark,  färgen  frisk,  målet  oförändradt.  Jag  fann  min  skyl- 
dighet att  dölja  min  oro  och  samlade  därtill  all  min  förmåga.  H.  Maj:l 
gaf  mig  sin  hand  och  med  en  glad  min  sade  mig:  "God  morgon,  min 
kära  Schröderheim,  var  vid  couragel  Man  tror  blessyren  mindre  farlig, 
etter  jag  kunnat   gå.    Utgången  är  likväl  oviss:  men  kommer  jag  till- 


-  1(58  - 

baka,  sa  kom  ihåg  livad  jag-  nu  säger  Er,  att  oppositionen  ar  all.  Det 
dependerar  kanske  sedermera  mest  af  mig  själf  och  min  egen  försig- 
tighet  att  göra  mina  återstående  dagar  tranquilla".  Efter  en  liten  tyst- 
nad fortfor  konungen  att  fråga  mig,  om  jag  ännu  i  dag  träffat  många, 
om  händelsen  ännu  voue  mycket  bekant,  hvad  sensation  den  gjorde 
m.  ni.;  men  då  därunder  anmäldes,  att  generaldirektören  Acrel  och  de 
öfrige  medici  och  kirurger  endast  afvaktade  H.  Maj:ts  egen  befallning 
för  att  få  sondera  blessyren,  tillsade  konungen  mig  att  få  ga  ut  emellertid. 
men  att  ej  gå  bort,  emedan  H.  Maj:t  sedan  ville  tala  med  mig.  öfver- 
stekammarj unkaren  generalen  baron  Taube  hade  emellertid  äter  inkom- 
mit, och  konungen  förbehöll  sig  att  han  ville  blifva  närvarande  sä  väl 
då,  som  vid  alla  andra  förbindningar  eller  förefallande  operationer  af 
läkarne,  hvilket  ock  bemälte  hen-  baron  till  sista  stunden  uppfyllde. 
Om  ej  mitt  minne  bedrager  mig,  voro  jämväl  deras  excellenser  riks- 
rådet herr  baron  Fredrik  Sparre  och  riksmarskalken  grefve  Oxenstierna 
närvarande  vid  denna  sondering. 

När  den  var  slutad,  aflemnade  öfverdirektören  Theel,  som  den- 
samma förrättat,  sin  underdåniga  berättelse  till  H.  K.  H.  hertigen  af 
Södermanland.  Kulan  (man  fruktade  då  ej  ännu  för  tvenne)  hade  icke 
kunnat  råkas,  men  en  spik  hade  blifvit  tagen  utur  blessyren,  sådan 
som  den,  hvilken  förut  var  funnen  uti  stoppningen  af  jackan.  Efter 
kammaibetjeningens  berättelse  var  ännu  eld  uti  berörde  stoppning,  när 
jackan  aftogs  på  operahuset.  Allt  syntes  bevisa  skottets  svårare  art 
och  vadan  af  dess  följder.  Doktorerna  sökte  trösta  med  ett  hopp,  att 
kulan  möjiigen  kunnat  taga  en  direktion,  hvarigenom  hon  utan  lifsfara 
kunde  behållas  i  kroppen,  och  de  anförde  exempel  af  flere  personer, 
hvilka  lefvat  och  ännu  lefva  efter  lika  blessyrér;  men  oro  och  fruktan 
lemnade  föga  rum  för  dessa  föreställningar. 

En  stund  därefter  blef  jag  åter  inkallad,  da  tillika  anmältes,  att 
hela  officerscorpsen  af  blå  och  gula  gardet  voro  uppkomna,  anförda  af 
överstelöjtnant  Liljehorn.  Konungen  lät  Liljehorn  komma  in,  kallade 
honom  till  sig,  gaf  honom  sin  hand,  hvilken  Liljehorn  kysste  tvenne 
gånger  med  den  bestörtning,  som  alla  närvarande  funno  naturlig  af 
tillfälle!  och  hans  enskilda  tacksamhet.  Jag  fann  kungen  matt,  mera 
lidande  af  plågorna,  andedrägten  något  tätare,  färgen  starkare,  men 
ögonen  hade  all  vanlig  klarhet,  hvilken  de  äfven  ända  till  del  sista 
dygnet  oföråndradt  bibehöllo.  H.  Maj:t  sade  sig  finna,  att  hans  när- 
varande belägenhet,  hvilken  ej  annat  kunde  än  mycket  förvärras,  åtmin- 
stone  under   en    instundande   suppuration,   omöjligen    kunde  tillåta  H. 


169 

M;ii:i  att  befatta  sig  med  regeringsbekymren  och  ännu  mindre  att  själf 
taga  kunskap  af  allt,  som  egde  gemenskap  med  denna  händelse,  livar- 
till  II.  Ma.j:t  fruktade  atl  ganska  myckel  torde  rapportera  sig.  Han 
hade  därföre  beslutal  atl  uppdraga  regeringen  ål  II.  K.  II.  hertigen  af 
Södermanland,  på  sått  som  förut  under  konungens  resor  varit  vanligt 
Han  befallde  nu  därföre,  del  konstitutorialel  skull»'  uppsättas  Baml  pro- 
jekteras en  instruktion  i  likhet  al'  de  förra  samt  'len  allmänna  kun- 
äe,  som  borde  utgå.  '"Emellertid",  fortfor  konungen,  -skall  jag  för- 
söka att  sofva,  hvilkel  doktorerna  anse  nödvåndigl  och  hvartill  jag  har 
mycken  böjelse,  och  sedan  skall  jag  ski*-ka  Er  bud". 

Jag  blef  ej  kallad  förr  än  kl.  5  <•.  m.,  da  jag  fi«k  befallning  an 
justera  expeditionerna,  II.  Mani  afhörde  allt  med  vanlig  uppmärksam- 
het, befallde  mig  läsa  andra  gången  flere  ställen;  men  under  det  jag 
låste  den  sista  s  af  instruktionen,  som  angick  händelsen  af  lians  från- 
fall--,  förlorade  jag  mig  och  jag  kunde  ej  återhålla  mina  tårar.  H.  Maj:l 
gaf  mig  <•]!  vänlig  uppsyn,  kramade  min  hand  och  tog  papperet  för 
att  läsa  själf. 

Sedan  lian  åter  läs!  Igenom  alltsammans,  gaf  han  mig  papperen 
tillbaka,  kramade  mig  åter  i  handen  och  försäkrade  mig  med  de  öm- 
maste "idasätt.  nädc  hnrn  väl  lian  kände  min  sorg  och  belägenhet  och 
huru  han  nu  gjorde  mig  rättvisa  för  den  välmening  och  varsamhet, 
hvilka  han  Btundom  förebrått  mig.  Han  befallde  mig  tillika  att  upp- 
vakta sig  sä  nfta  jag  kunde  och  tillsade  mig  att  icke  behöfva  därom  göra 
särskilda  anmälningar.  Slutligen  talade  han  om  upptäckten  af  Anckar- 
ström,  men  yttrade  sig  vara  försäkrad,  att  Anckarström  ej  var  dm 
rätte,  att  en  människa  med  hans  fysionomi  omöjligen  kunde  begå  ett 
Bådant  brotl  och  trodde,  att  den,  som  Lossat  skottet,  varit  en  läng  mask 
i  svart  domino.  H.  Maj:t  förklarade  äfVen  sina  misstankar  därom  uppå 
grefve  Ribbing.  Samma  dag  hade  il.  Maj:l  emottagil  besök  af  hela 
den  kongl.  familjen  och  äfven  uppvaktningar  af  främmande  ministrar 
m.  ti.:  men  jag  var  ej  vid  de  tillfällen  närvarande. 

Konungen  förblef  under  hela  sjukdomen  ut  i  den  öfre  stora  sång- 
kammaren. Kölden  i  rummel  var  obeskriflig,  ty  spjället  fick  aldrig 
skjutas,  sa  an  vi  som  voro  inne,  särdeles  "in  nätterna,  "tia  voro  nöd- 
Bakade  under  de  ögonblick,  han  slumrade,  att  svepa  "ss  in  uti  pelsar, 
hvilka  voro  inpraktiserade  och  lågo  uti  det  öfra  hörnel  af  rummet, 
gömda  bakom  etl  bord.  öfver  golfvet  voro  utbredda  mattor,  omkring 
■  ii  vai-  dragen  den  stora  skärmen  af  hautelisse,  Bom  vanligen  Btod 
i  samma  rinn,  och  framom  skärmen  på  etl  litet  bord  brann  enpappers- 


170  - 

lampa  på  ett  oljefat,  hvars  svag-a  sken  vai  det  enda  ljus,  som  taltes, 
och  gaf  ät  detta  stora  rummet  och  de  hvita  figurerna  på  platfonden 
ert  lika  sa  besynnerligt  som  dystert  utseende.  På  en  af  kolonnerna 
midt  för  sängen,  midt  för  kungen,  hängde  dess  nattklocka,  men  det 
oaktadt  frågade  konungen  beständigt  livad  klockan  var.  En  kammar- 
jimkare.  en  page,  tvä  ä  tre  af  kammarbetjeningen  voro  alltid  inne. 
Dti  audiensrunimet  församlades  stundligen  inånga,  af  de  höga  ämbets- 
män, särdeles  af  hofvet,  som  egde  entréerna;  där  varäfven  uti  der  öfre 
hornet  en  skärm,  och  bakom  densamma  ett  bord,  hvarvid  doktorerna 
hade  sina  öfverläggningar.  Om  nätterna  brann  äfven  där  en  lampa; 
omkring  väggarne  lågo  dels  på  stolar,  dels  på  golfvet  insvepta  i  sina 
kapprockar  alla,  som  hade  vakt  om  nätterna,  men  ej  behöfde  stundligen 
vara  inne  uti  sangkammaren;  utseendet  af  alltsammans  var  bedröfhgt 
och  imponerande. 

Uti  matsalen  i  nedra  hörnet,  till  venster  om  ingången,  ställdes 
en  skärm,  bakom  hviiken  var  ett  bord  för  generaladjutantsexpeditionen, 
hvilken  dock  efter  några  dagar  flyttades  neder  uti  det  forna  rådsrummet 
och  dess  förmak.  Uti  öfra  hörnet  var  ett  bord,  hvarvid  hofjunkaren 
Wallencreutz  meddelade  underrättelser  om  konungens  tillstånd,  i  an- 
ledning af  den  bulletin,  doktorerna  författade  hvarje  morgon  och  afton, 
och  där  han  äfven  antecknade  alla  de  efterfrågande.  Hvarje  morgon. 
[från  s  och  t),  kommo  och  gingo  folk  af  alla  stånd,  ända  till  kl.  11.  da 
alla  gingo  i  bönen  uti  slottskapellet,  som  där  dagligen  förrättades.  Ef- 
termiddagen äter.  ifrån  kl.  4.  samlades  där  till  kl.  7  Deras  Kongl. 
Högheter  prinsessorna,  rikets  rad  och  herrar,  främmande  ministrar,  de 
förnämste  ämbetsmän  af  alla  stater  och  fruntimmer.  De  vakthafvande 
adjutanterna  och  officerarne  passerade  där  nättorna. 

Hvarje  morgon  och  eftermiddag  besöktes  konungen  af  Deras  Kongl. 
Högheter  hertigarne  och  äfven  oftare  af  H.  K.  H.  hertigen  af  Söder- 
manland. Konungen  emottog  äfven  H.  K.  H.  kronprinsen  dagligen, 
utom  det  sista  dygnet.  Kl.  9  f.  m.  och  kl.  •>  e.  ni.  samlades  läkame, 
da  i  sanitliges  närvaro  förbindningarne  ömsades  och  blessyren  under- 
söktes. De  första  dygnen  hade  konungen  ofta  langa  stunder  någon  ro 
och  livila.  både  att  ligga  stilla  i  sängen  och  att  sitta  i  stolen:  men  de 
senare  måste  han  nästan  stundligen  .jämka  och  förändra  ställning,  utom 
när  sömn  inställde  sig.  Tvenne  kammartjenare  höllo  hvar  i  sitt  hörn 
uti  ett  ömgatt  bakom  ryggen,  som  ständigt  flyttades,  höjdes  eller  sänk- 
tes, både  i  sängen  och  stolen.  Kammarjunkaien  understödde  alltid  ar- 
men pa  den  blesserade  sidan;  ofta  var  konungen  soulagerad  af  att  hälla 


171 

tiderna,  som  satl  ocb  talte  med  hionom,  -i  undom  i 
någon   af  kammarbetyehingen    -  på  golfvet,  föl 

emol  föttei;na,  särdeles  den  venstra.    CJnder  de  senare  dagarne  gaf  bles- 
>vivn  vid  den  allra  minsta  rörelse  '"-Ii  följaktligen  nästan  beständi 
besvärande   -tank    ifrån   sig     Denna   svåra   lukt  förorsakade  konungen 

tnattighet  och  da.  sa  väl  som  dessemellan,  stänktes  sängk 
och  alla  närvarande  med  Kau  de  Cologne,  hvaraf  konungen  fann  för- 
friskning.  Vid  ömsningen  emellan  sängen  och  stolen  kunde  konungen 
likväl  alltid  stödja  på  benen.  Sällan  klagade  han  öfver  sina  plågor, 
men  oupphörligen  frågade  lian  livad  klockan  var.  och  uvilka  voro 
ute. 

and  dem  borde  nämnas  personer,  som  kommil  in  till 
staden  för  att  underrätta  sig  om  lians  tillstånd,  ''Hrr  dem.  som  han 
kände  för  att  bafva  varit  myckel  lierade  inni  dem,  hvilka  voro  ankla- 
för  delaktighet  i  brottet,  betygade  han  en  synlig  tillfredsställelse. 
Af  de  för  delaktighel  anklagade  kände  han.  mig  veterligen,  icke  flere 
än  Anckarström,  grefvarne  Eorn  och  Ribbing,  Liljehorn  och  Pechlin. 
Stundom  ville  han  vara  ensam,  men  afviste  aldrig  någon,  utan  uiar- 
querade  oss,  som  meta  ständigt  voro  inne,  att  han  ville  afbryta  k<>n- 
veisationen.  Han  sa.u-  icke  heller  gärna  att  man  anmälte  någon,  som 
ha;i  ej  själf  kallat  eller  s.tt  förut  under  sjukdomen,  utan  svarade  all- 
tid därpå:  "Ja,  ja,  det  är  bra",  eller:  ".la.  ja.  få  se  i  morgon".  Stundom 
låtsade  han  sofva,  men  därefter  märktes  alltid  någon  inquiétude.  Han 
ville,  att  man  skulle  tala  beständigt,  men  ämnen  voro  verkligen  svara 
att  finna,  som  kunde  blifva  interessanta.  <>m  händelsen  kunde  man  ej 
bala.  •  »ni  fransyska  affärerna,  som  förut  varit  det  beständiga  ämnet 
för  dess  konversation,  icke,  ej  heller  om  kejsarens  då  timade  död  och 
icke  "in  regeringsärendena.  Om  teatern  ville  lian  själf  icke  höra  näm- 
nas. Thorild  var  länge  en  ressource,  men  da.  Zibet  en  gång  böljade 
därmed,  förbehöll  H.  Maj:t  sig  alt  man  ej  vidare  ville  tala  om  bonom. 
l»e  första  dagarne  föll  talet  stundom  på  några  små  anstalter  under  en 
förväntad  convalescens,  men  i  de  senare  taltes  icke  heller  vidare  därom. 
hen  första  verkan  fann  jag  ingen  särdeles  förändring,  bumeuret  och 
yttre  omständigheter  nästan  lika.  men  en  vaksam  attention  till  allt. 
Mim  hördes.  Om  måndagseftermiddagen,  när  herr  generalen  grefve 
Hom  fördes  ur  sitt  hus  upp  till  slottet,  sorlade  folkel  grufligen  på 
Norrbro.  Det  hördes  upp  i  sängkammaren  och  gjorde  mycken  oro; 
men  jag  var  sa  lycklig  att  förmå  konungen  att  tro  det  endast  vara 
drag   uti   skorstenen,   och   som    ia^r  bullrade   med   spjället    i   .len   mo- 


-   172  - 

ment  folket    lemnade   bron,   så  trodde    kungen  mig   och   inquiétuden 

förgick.  Samma  undanflykt  vidtog  jag  under  sorlet,  då  Bielkens  lik 
fördes  öfver  Norrbro,  som  skedde  middagstiden  kl.  half  1.  En  gardes- 
soldat plundrade  sitt  gevär  nedanför  slottet,  men  skottet  tog  eld  och 
smällen  gjorde  en  alteration,  sinn  stillades,  då  man  föregaf,  att  skottet 
lossades  i  ridhuset. 

Andra  dagen  om  förmiddagen,  da  konungen  satt  uppe  och  talat 
i  hvarjehanda  ämnen,  föll  han  i  någon  tystnad,  men  efter  en  kort 
stund  sade  mig  helt  hastigt:  ;-Vet  du,  att  Liljehorn  haft  pension  af  min 
egen  cassette"?  Jag  ryckte  pä  axlarne  och  kysste  hans  hand,  då  han 
sade:  "Ja,  jag  önskar  och  vill  förlata".  Han  frågade  mig  efter  bröderna, 
och  då  jag  med  få  ord  nämnt  deras  oro,  befallde  han  mig  försäkra  dem 
om  sin  nåd,  och  att  ingen  soupcon  fallit  hos  honom  på  dem.  Jag  sökte 
att  föra  fram  andra  ämnen,  men  förgäfves;  konungens  tystnad  varade, 
och  efter  en  liten  stund  sade  han  mig:  "livad  säger  grefve  Fredrik 
Horn"?  Jag  svarade:  "E.  Maj:t  lärer  lätt  föreställa  sig  hans  sorg  och 
huru  ömt  denne  gamle  fader  är  agiterad".  "Arresterad"?  sade  kungen. 
-  "Nej",  svarade  jag  och  märkte  en  besynnerlig  rörelse  och  liksom  en 
fruktan  att  vidare  fråga.  Men  det  oaktadt  hviskade  kungen:  "Är  han 
arresterad  eller  observerad"?  Jag  bad  om  förlåtelse,  att  jag  med  ordet 
'"agiterad"  nyttjat  det  ordet,  som  jag  nu  efteråt  fann  vara  en  alldeles 
otjeniig  term,  och  hvilken  gifvit  konungen  en  soupcon,  hvartill  jag  icke 
hört  någon  anledning,  utan  försäkrade  jag  mig  vara  öfvertygad,  att 
denne  ålderstigne  herre  visserligen  icke  haft  den  minsta  kunskap  om 
sonens  företagande.  H.  Maj:t  marquerade  däröfver  en  öm  och  sensible 
tillfredsställelse  och  sade  mig,  att  donna  försäkran  gjorde  honom  ett 
stort  nöje.  Konungen  påminte  sig  hastigt  och  äfven  med  förundran 
en  konversation,  som  han  före  afresan  till  Gefle  och  äfven  efter  åter- 
komsten en  och  annan  gäng  haft  med  bryggaren  Sven  Roos'  hustru, 
född  Wrangel,  och  hvarunder  hon  lärer  hafva  prognosticerat  något  af 
det  olyckliga,  som  sedermera  inträffat. 

Konungen  längtade  efter  grefve  Claes  Ekeblad.  På  befallning  af- 
sände  jag  genast  en  kurir  till  Mariestad:  men  grefven  hann  ej  till  Stock- 
holm förr  än  efter  dödsfallet; 

Samma  dag  (måndagen  don  19)  hade  hos  H.  K.  H.  blifvit  angif- 
vet,  det  anledningar  vore  att  inlära,  det  nya  uppträden  skulle  förestå 
den  följande  natten.  På  trenne  ställen  af  staden,  nämligen  långt  upp 
på  Söder,  pä  Kungsholmen  ocb  Ladugårdslandel  skulle  stickas  eld,  och 
under  diversion   däraf  uti  anstalterna  resten  af  konspirationen  utföras 


17:: 

II.    k.    Höghel  förblef  hela  natten  sjålf  personligen  uti  konungens  mat- 
sal  och    utgaf  där  sina   ordres.    Med   II.  K.  Boghets  nådiga  ni: 
uppvaktade  jag  den  natten  hos  konungen. 

Den   påföljande   dagen    införde   B.    K.  II.   hertigen  af  Söderman- 
land  iill   konungen   h.   exc.  herr  grefve  Brahe.    Jag  var  da  uti  kansli- 
kollegio  '»-Ii  förlorade  därigenom   denna   precieusa   moment;  mei 
min  återkomst  mötte  jag  herr  grefven  i  slottet,  som  under  de  ömn 
rörelser  betygade   mig   -in   tillfredsställelse,  och  när  jag  sedermera  in- 
kom till  konungen,  förklarade  II.  Maj:t  mig  sin  egen  hugnad  däraf. 

Samma   dag  om  eftermiddagen  befallde  konungen  mig  att  införa 
h.  exc.  grefve  Bielke.    Konungen  hade  då  ej  setl  honom  »-'lan  h.  exc. 
aflagl    -in   tacksägelse   föi    dess   dimission  utur  rådkammaren.    Olyck- 
ligtvis hade  del  -k<'U  i  samma  rum,  och  minnel  däraf  ökade  hos 
svårigheterna   af  mötet    Grefven  inträdde  med  temtig  munterhet,  men 
•  la  konungen  sträckte  honom  bägge  armarne,  hann  han  ej  att  såga  mer  än: 
"Min   gamla      ".   förr  än   gråten   afbröl    konungens  tal.  grefven  brasl  i 
tårar   6ch  föll  på  min  arm.    Jag  skyndad.-  mig  att  genasl  föra  gr< 
tillbaka  uti  audiensrummet,  där  han  återhemtade  sig  och  inkalla.' 
--•nast    ånyo.    Grefven  kysste  konungens  hand.  H.  Maj:1  ursäktadi 
att   han   ej   i   dag   kunde  emottaga  grefvinnan,  men  efter  en  kort  kon- 
versation angående  grefvens  helsa,  familj  och  resan,  gaf  konungen  mig 
det    vanliga    tecknel    och   jag   h.   exc.   anledning  att  åter  retiren    -  - 
Tvenne  dagar  därefter   ville  11.  Maj:v  åter  se  grefven;  men  h.  exc:  var 
då  ej  ännu  uppkommen  och  sedermera  gafs  därtill  icke  vidare  tillfälle. 
De   rörelser,  hvilka   audiensen    hos   grefven    uppväckte,  ådrogo  honom 
genasl  en  sjukdom;  efter  få  dagar  yppades  vattusot  i  bröstet,  och  gref- 
ven afled  några  veckor  efter  konungen. 

Bos  konungen  infunno  sig  nya  symptomer  af  ett  styng,  af  mera 
tryckning  på  bröstet,  värk  i  sidan  och  stundom  oro.  Lördagen  den  24 
fann  jag  i  mitt  tycke  konungen  mera  matt  än  vanligt,  han  talte  mindre, 
men  marquerade  ingen  synnerlig  inquiétude.  Söndagen  den  25 
konungen  sig  åter  bättre.  Emellan  1"  och  11  på  t',  m.  kallade  B.  Maj:' 
mig  till  sängen  och  i  de  nådigaste  ordasätt  beklagade  min  oro  öfver 
han-  belägenhet,  befallde  mig  tara  hem  för  att  hvila,  rneri  återkomma 
kl.  4.  då  11.  -Ma.i:t  ville  försöka  att  låta  mig  läsa  något,  som  han  skulle 
då  välja  själf;  emellertid  sedermera  kalla  upp  statssekreteraren  Franc 
och  kabinettssekreteraren  Silfversparre  med  några  utrikes  depecher, 
hvaraf  konungen  ämnade  taga  kunskap.  Jag  for  hem  och  lade  mig, 
men  väcktes  kl.  -2  af  en  befallning  att  genast  komina  upp. 


17+ 

a   fann  då  H.  Maj:t  uti  sin  stol,  mycket  glad;  men  den  gli 

e   icke   min.    Hostan   hade  redan  böljat,  andedrägten  och  alla  rö- 
relser  hade   en   häftighet,  som  inquiéterade  mig.    Kungen  klagad    -  _ 
hungrig,    kallade   in  Griel,  plaisanterade  med  honom  öfver  hans  soppor 
och  befallde  middag.  Allt  livad  Griel  proponerade  förkastades,  och  han  fick 
ordres  att  skynda  sig.    Under  allt  detta  talte  kungen  mycket,  men  öm- 
sade  stundligen   ämnen.    Orolig   inom    mig  själf  af  allt  detta,- önskade 
jag   att    kunna    amenera    någon  mera  tranquillité.    Jag  föreställde,  att 
som    H.   Maj:t  omöjligen  annat  kunde  än  fatigueras  af  att  tala  så 
ket,  "in  icke  H.  Maj:t  skulle  täckas  tillåta,  åtminstone  under  mal: 
att   någon   kunde    inkalla--,   som  kund"  prata  med  mig.  och  H.  Maj:t  af 
var   konversation    om   icke  mycket  roas,  åtminstone  kanske  kunna  söf- 
vas  på  maten.   Mitt  projekt  bifölls,  och  jag  fick  befallning  att  gå 
att   se   efter   hvilka    där   kunde  vara.    Ibland  dem  var  ministern  baron 
Schultz  von  Ascheraden.   lian  skulle  inkallas,  och  kungen  befallde  niig 
käbbla   med   honom    om  salig  Borcken  och  föra  diskursen  på  en 

Borcken  en  afton  på  Haga  gjort  om  sjuåriga  kriget;  men  baron 
Schultz  var  redan  bortgången,  och  H.  Maj:t  befallde  mig  införa  generah 
löjtnanten   baron  Klingsporre,  hvilken  H.  Maj:t  mycket  nådigt  en* 

Maten  serverades.    Baron  Klingsporre  och  jag  finge  befallning  att 
sätta    ess    vid   bordet.     Kungen   plaisanterade   öfver   sin   diner  publie 
och  öfver  oss  bägge,  hvilka  som  rådsfruar  innehade  hvar  sin  ta 
Jag   var  nödsakad   att  visa  mig  glad.  ty  jag  fruktade  under  dåvarande 
häftighet   en   elak    verkan  af  den  minsta  contradiction :  men  aldrig  har 
jag  med  en  mera  förställd  glädje  gömt  en  störreoro.    Kungen  åt  soppa, 
en  ragout,  mestadels  en  half  kyckling,  men  min  förskräckelse  blef  ännu 
större,  när  han  befallde  och  ät  en  a  la  glace,  som  konungen  på  fli 
aldrig  smakat,  och  jag  hade  tillförene  anmärkt,  att  han  stundom,  under 
någon  ovanlig  agitation,  förtärt  livad  han  vanligen  aldrig  smakade,som 
i.  ex.  i  Kymenegård   fisk.    Efter   måltiden  fortsattes  konversationen  en 
stund,  men  glädtigheten  föll,  hostan  tilltog,  ochkonungen  intog  sängen. 
Tillståndet  försämrades,  och  mer  aftonen  kem  en  häftig  feber  och  ökade 
plågor.    Kungen   tycktes   vilja   tillskrifva  det  åt  förkylning  af  köld» 
rummet. 

Måndagen  den  26  var  H.  Makt  något  soulagerad.    Om  förmidd; 
repade  ban  mig  till  sängen  och  sade  mig:  •■Hostan  är  mycketplägs 
den    lärer   gifva    mig   pleuresie,  och  em  jag  dör,  é>å  dör  jag  däråt',  men 
icke   af  blessyren".     Detsamma  repeterade  II.  Maj:1  äfven  en  och  annan 

de   följande   dagarne  och   syntes  angelägen  atl  öfvertyga  därom. 


17-"» 

Vid  samma  tillfälle  började  kungen  all  tala  om  själens  odödlighet,  om 
Bin  mormors  conferencer  i  del  ämne!  med  Liebnitz  och  äfven  <'in  de 
mystiska   kunskaper,   hviika   de  föregående   åren   stundom  ådrag 

uppmärksamhet.    Jag  trodde  min  skyldighel  fordra,  ati  uppi 
konungen  vid  detta  ämne,  att  jusl  af  ovissheten  om  del  tillkomn 
bevisa  nödvändigheten  atl  helsl  nyttja  de  medel  för  dess  lycksal  - 
hviika   voro   föreskrifna   af  den   eviga    vishet,  som  ensam  kände 

iffenhet.    Jag  yrkade  nödvändigheten  att  skilja  del  förskräckande 
ifrån   del    tröstande  och  consolanta  af  religionen;  atl  när  all  verkan  af 
det   förra   bevisade   svaghel  eller  misströstan,  öppnar  däremot  känslan 
af  der  senare  för  hjärtat  den  säkraste  och  ofta  den  enda  tillflykt. 
talte  endasl  och  undvek  all  tillämpning,  men  för- 

summade icke  att  anmärka  den  tillfredsställelse,  de  stora  i  världen 
måtte  njuta  af  den  uppbyggelse,  deras  efterdömen  kunna  verka  hos 
allmänheten   och  eftervärldens  uppmärksamhet  på  deras  sista  stunder. 

Under  de  följande  dagarne  försämrades  tillståndet.  Om  aftonen 
don  28  var  frågan  om  någon  lecture  för  att  bidraga  till  sömn.  Kammar- 
lakejen Bfjortsberg  var  på  vakt.    Ean  hade  ofta  under  den  vanlig! 

ns  frånvaro  läst,  och  han  skulle  nu  äfven  läsa,  då  jag,  uppgifven 

g  och  fatigue,  reste  hem.  Huruvida  Bjortsberg  funnit  af  en 
händelse   la    Pucelle  d'Orleans  och  läs!  den,  som  man  velat  påstå,  kan 

marken  jaka  eller  neka;  men  som  endast  var  fråga  om  ljudet, 
men  ej  om  innehållet,  lärer  hafva  varit  ganska  indifférent  hvilken  piéce 
som  togs,  och  dessutom  är  nog  bekant,  huru  litet  nöje  kungen  fann  uti 
allt  slags  lecture  af  det  ämnet. 

Den  29,  omkring  kl.  s  om  morgonen,  for  jag  upp  iiil  slottet,  då 
jag  på  Norrbro  mötte  en  löpare,  som  var  skickad  efter  mig  och  tillsade 
mig  an  skynda  mig.  .När  jag-  kom  upp,  fann  jag  uti  audiensrummet 
DD.  KK.  Ull.  hertigarne  och  många  af  de  högre  ämbetsmännen.  Jag 
blef  där  underrättad  om  tillståndet  och  tillsagd  atl  gå  in.  En  af  dok- 
torerna, som  såg  min  bestörtning,  hvilken  vel  jag  icke,  gaf  mig  drop- 
par, och  när  jag  kom  in,  fann  jag  konungen  uti  sin  stol.  Bröstel 
mycket  högt  och  sorlade,  andedragten  var  svar.  plågorna  stora,  huf- 
vudet   lutade  och  slemmen  besvär!  sjrufligen,  att  doktorerna  med 

pennor   ttogo   massor  däråt    il.   Maja   befallde  ung  komma  till  sig 

inom   balustraden,  gaf  mig  sin  hand  och  ordres  att  expediera  d< 
kanta   öfverståthållarefullmakten.    Jag  gick  ut  för  atl  besörja  därom. 

p    Wallqvist  inträdde.    -lag  gick  sedan  ej  in.  förr  an  jag  åter  in- 


-  176  - 

kallades:   när  fullmakten   var   underskriften   och   sedan   ej  någonting 
mera  var  att  befalla  mig,  afträdde  jag  åter  och  förblefi  audiensrummet. 

En  stund  efter  sedan  biskop  Wallqvist  andra  gången  kommit  Ut 
o«li  gjort  sin  berättelse  om  konungens  communion,  fick  jag  ytterligare 
ordres  att  inkomma,  då  bergsrådet  Dalberg  sade  mig,  att  konungen  ro- 
pat mig  vid  namn.  Jag  framträdde  då  till  sängen,  dit  H.  Maj:t  emel- 
lertid biifvit  flyttad.  Ögonen  voro  redan  tillslutna.  På  bergsrådets 
tillsägelse  anmälde  jag  med  hög  röst  tvenne  gånger  min  närvaro,  och 
konungen,,  hvars  venstra  hand  jag  omfattat,  gjorde  därmed  en  svag 
tryckning.  I  detsamma  började  sorlet  i  bröstet  mera  tilltaga,  då  bergs- 
rådet förklarade,  att  intet  svar  mera  vore  att  vänta,  Dalberg  och  Zi- 
bet  förblefvn  vicl  sängen,  men  jag  satte  mig  bredvid  generalen  baron 
Taube. 

Kort  därefter.  55  minuter  till  11.  tystnade  sorlet  och  Dalberg 
tillsade  oss,  att  allt  vore  nu  beställdt.  Baron  Taube  sände  ut  efter  bi- 
skop Wallqvist,  som  anmodades  att  i  underdånighet  avertera  H.  K.  H. 
hertigen  af  Södermanland.  Under  tiden  hade,  som  man  berättat  mig. 
H.  M.  drottningen  och  DD.  KK.  HH.  prinsessorna  infunnit  sig  uti 
konseljrummet  för  att  komma  in  till  konungen:  men  Hans  Kongl. 
Höghet  hade  sändt  sin  vakthafvande  kavaljer  för  att  detournera  H.  M. 
och  Deras  Kongl.  Högheter  ifrån  en  ide-,  hvaraf  endast- mycken  oro 
och  sinnesrörelse  å  alla  sidor  var  att  befara.  När  Hans  Kongl.  Höghet 
inkom  uti  sängkammaren,  befallde  H.  K.  H.  konungens  ridpage,  löjt- 
nanten Adlerberg  att  ställa  sig  vid  dörren  och  tillsäga  alla,  som  voro 
inne.  att  blifva  stilla.  H.  K.  H.  gick  med  detsamma  till  sängen,  brasl 
uti  en  om  grät,  vände  åter  fram  på  golfvet.  gick  emot  dörren  till  gal- 
lerlei    och   med  ihopknäppta  händer  upplyfte  sina  ögon  till  himmelen. 

Efter  någon  stunds  tystnad  begaf  sig  H.  K.  H.  uti  audiensrum- 
met, som  då  var  uppfylldt  af  alla  dem,  hvilka  där  kunde  ega  tillträde. 
H.  K.  H.  mötte  midt  på  golfvet  H.  K.  H.  hertigen  af  Östergötland. 
"Min  bror",  sade  H.  K.  H,  "jag  har  den  bedröfligaste  tidning  att  med- 
dela. Konungen  är  död.  Lofva  mig.  min  bror,  att  med  lif  och  blod 
försvara  det  barn,  som  Försynen  lemnat  i  våra  händer"!  Om  tillfället 
upprörde  den  bittraste  sorg,  sa  uppväckte  därunder  H.  K.  Höghets  tal 
den  lifligaste  kärlek,  tillförsigt,  lydnad  och  tacksamhet.  Alla  trängdes 
omkring  dess  person,  alla  sökte  förklara  sin  underdåniga  tiUgifvenhet; 
en  allmän  gråt  och  snyftande  afbröto  IT.  K.  Höghets  ord:  men  efter 
någon  tystnad  och  sedan  H.  K.  H.  flere  gånger  omfamnat  samt  sökt 
atl    consolera   sin  herr  broder,  förmanade  H.  K.  H.  alla  närvarande  till 


-  177 

nit,  enighel  och  fullgörande  af  sina  skyldigheter,  Har  tycktes  all 
och  tvedrägi  slockna,  alla  omfamnade  hvarannan  öppenhjärtigt, 
uppehöll  sig  vid  förbehåll  af  forna  betänkligheter.  II.  K.  II.  behagade 
genast  på  stället  emottaga  tro-  och  huldhetseden  af  de  närvarande  och 
begaf  8ig  sedermera  ut  i  matsalen,  där  mängden  af  dr  församlade  var 
ännu  större.  H.  K.  H.  tilltalade  dem;  dess  tal  både  äfven  iUu  en  lika 
verkan,  och  under  enahanda  känslor  aflade  de  Bamtlige  bro-  och  huld- 
hetseden. Strax  därefter  återkom  h.  exc.  riksdrotsen,  som  ifrån  kongl. 
Svea  bofråti  upphemtat  högstsalig  konungens  testamente.  I  anledning 
däraf  begaf  sig  H.  K.  H.  till  konungen  och  med  hög  röst,  i  närvaro  al 
en  myckenhet  ämbetsmän  af  alla  stater,  aflade  den  ed.  hvilken  testa- 
mentel  äskade,  omfamnade  konungen  och  kysste  dess  hand.  Den  unge 
konungen  ådagalade  härunder  alla  de  känslor,  man  i  detta  ögonblick 
kunde  önska,  men  af  dess  år  icke  förmoda. 

Sedan  H.  K.  H.  utsändt  rikshärolden  att  med  vanlig  cortége  och 
på  vanlig!  sätt  utropa  konungen,  emottög  II.  K.  II.  åtskilliga  under- 
dåniga rapporter  och  förfrågningar  och  sysselsatte  sig  sedermera  hel.» 
dagen  att  utfärda  de  ordres  och  foga  de  anstalter,  hvilka  dess  vishet 
och  rådighet  funno  vid  detta  tillfället  nyttiga  och  nödvändiga. 

Uti  pelarsalen  arbetade  hela  dagen  flere  personer  uran  statsexpe- 
ditionerna  uti   kansliet,   och  fredagsafton  afgingo  posterna  till  alla  ko- 
gens  befallningshafvande,  regementschefer  och  ämbetsmän  i  orterna. 

samma  dag.  eller  fredagen,  förde  H.  K.  H.  Hans  Kongl.  Maj:t  till 
häst  till  vaktparaden.  Skeppsholmen,  Artillerigården  m.  m.  och  återkom 
strax  före  middagen  under  allmänhetens  gälla  utrop  af  välsignelse! 
och  önskningar. 


rheim,    Otuta/  III.  I- 


UR  SCHRÖDERHEIMS  BREFVEXL1NG 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Stockholm  d.  20  Juni  L780. 


\ 


lil).-;  nådiga  tillstånd  E.  K.  Maj:t  mig  behagat  lemna  att  i  underdånig- 
het  få  uppvakta,  vägar  jag  redan  nyttja,  ehuru  inga  märkvärdiga  hän- 
delser gifvas  att  berätta. 

Sedan  grefve  Nils  PhiUp  [Gyldenstolpe]  uträttat  den  honom  om- 
betrodda  beskickning,  blef  jag  andra  morgonen  besökt  af  tvenne  män, 
hvilka  på  flere  veckor  icke  vela!  hafva  med  mig  någon  kommunikation. 
De  försäkrade  mig  om  uppriktigheten  af  den  glädje  och  ömhet,  hvarmed 
bref ve t  blifvit  emottaget,  huru  Drottningen  alltsedan  H.  H.  Prinsessans 
hemkomst  från  lädret  lofvat  sig  antingen  ett  besök  eller  eti  bref,  och 
i  senare  fallet  redan  haft  håstarne  och  vagnen  i  beredskap  att  aflägga 
besök  först  hos  H.  K.  H.  Kronprinsen  och  sedan  hos  E.  K.  Maj:t;  huru 
Drottningen  varit  angelägen  att  behaga  i  sitt  svar.  och  hvad  reprocher 
Eennes  Maj:t  nu  gör  sig,  för  det  en  kurir  icke  genast  blifvit  afsänd 
till  statsju.  för  del  Hennes  Mai:t  icke  budit  till  att  på  något  sätt  fa 
omfamna  E.  M:t,  föi  det  att  Drottningen  uti  sitt  bref  i  termerna  ieke 
tror  sig  hafva  exprimerat  sin  suumission  för  sin  kung,  utan  endast 
sin  kärlek  for  sin  son:  huru  Drottningen  i  dag  eller  i  morgon  afsänder 
•  •ii  kammarherre  till  hofkansleren  för  att  begära  lof  att  hos  honom 
vid  hvarje  ankommande  post  hemta  K.  Maj:ts  aouveller  (för  att  icke 
invit. Ta  hofkansleren  till  Predrikshof,  har  denna  proposition  icke  skett 
förr  än  efter  afresan,  som  skedde  i  går  middagstiden).  Drottningen 
sedan  lördagen  varit  mycket  glad  och  skall  kunna  utantill  hela 
K.   Maj:ts  bref.    Allt    andas  ett    nytt    lif  på   Predrikshof  Qch  Svartsjö; 


-     182 

men  jag  har  tillåtit  mig  atr  säga  mina  vänner,  huru  jag  tror  mycket 
återstå  för  Drottningen  att  iakttaga.  De  hafVa  velat  rådgöra  med  mig. 
dock  i  sitt  namn;  men  Gud  vet,  att  jag  livarken  kan  eller  vågar  råda. 
utan  har  jag  alltid  ansett  Drottningen  böra  rådföra  sitt  .-get  hjärta, 
och  äfVen  dämtinnan  följa  E.  Majrts  efterdömen.  Kronprinsen  begär 
Drottningen  icke  att  få  se  förr  än  vid  E.  Majrts  återkomst,  men  tusen 
särskilda  projekter  förefalla  till  avancer  hos  H.  K.  Höghet. 

Grefvinnan  Rosen  emottog  med  vördnad  sin  instruktion,  men 
kinkar  mycket  öfver  Dalbergs  regime,  som  hon  tror  förarga  Acrel; 
äfven  påstår  hon,  att  kavaljererna,  men  icke  hon,  fått  befallning  att 
uppvakta  med  rapporter.  Jag  underlät  icke  att  säga  henne  huru  myc- 
ket det  senare  borde  flattera  och  huru  lätt  det  förra  kunde  hjälpa-: 
men  hen  har  likafullt  beklagat  sig  för  baron  Fredrik  [Sparre]. 

Han  är  besynnerligen  bedröfvad  af  det  sätt,  h varmed  E.  M:t  be- 
mötte honom  sista  dagen.  Han  beskrifver  med  tårar  i  ögonen,  huru 
han  ensam  icke  fått  ett  vänligt  afsked,  huru  han  icke  blifvit  befalld, 
som  alla  andra  till  sista  middagen  och  med  disgråce  blifvit  utmärkt 
m.  m.  Han  reprocherar  sig  att  hafva  varit  närvarande  i  ett  ögon- 
blick, då  kanske  blott  hoffolket  bort  ega  tillträde,  och  åberopar  sig  i 
öfrigt  riksrådet  Scheffers  positiva  ordres  såsom  enda  orsaken  till  hans 
enträgenhet  med  underskrifter.  -Tag  har  icke  tillåtit  mig  att  förbigå 
denna  omständighet,  i  fall  E.  K.  M.  vill  hafva  honom  i  bättre  humeur, 
som  med  ett  ord  är  gjordt. 

Justitiekansleren  lärer  uppvakta  med  underdånig  berättelse. huru 
Rådet  och  i  synnerhet  "senior  facultatis"  emottagit  svaret  om  tryck- 
friheten. Jag  såg  honom  i  går  eftermiddag  och  fann  att  kuren  redan 
verkat  på  talfriheten. 

Cederhjelm  har  upphört  öfver  sommaren  med  ''Sanning  och  nöje". 
Han  har  sagt,  att  ingen  må  skrifva  något  under  iydkonungarnes  rege- 
ring, hvilka  han  hade  lust  att  bränna  en  gång  till  på  Agnefit.  B11 
[Björnram]  är  rest,  uppfylld  af  glädje  öfver  den  höga  correspondansen. 

H n    [Halldin]    är   intet  mindre  förnöjd.    De  gjorde  mig  sällskap 

torsdagsaftonen.  Deras  ömhet  och  underdåniga  välmening  var  gan- 
ska rörande,  i  synnerhet  för  mig.  som  förut  af  alla  de  känslor  var  in- 
tagen, hvilka  aldrig  kunna  uttryckas. 

Förordningen  upplästes  i  söndags  och  verkställigheten  är  redan 
börjad. 

Här  höras  många  gissningar  om  E.  Maj:ts  resa,  men  inga  nedriga 
omdömen,  utom  af  Antwerparne,  hvilka  pa  källaren  "Sveriges  vapen"  i 


-  18 

.  att  E.  M.  gjorde  en  fåfäng  resa  till  Holli  tt  låna 

pennii 

Eertigen  af  Södermanland  kamperar  vid  Upsala,  men  börjar  all- 
mänt misstänkas  för  mademoiselle  Ekerman  ånyo.  Bertiginnan  flyttai 
i  morgon  till  Rosersberg.  1  detta  ögonblick  får  jag  tidning  frän  Ul- 
riksdal, att  alla  må  väl. 

Den    bögste   Guden   beskydde  och  bevare   E.  .M.  och  förlä] 
lyckosam  återkomst  till  fäderneslandet. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  -27  Juni  1780. 

Till  de  rykten  Antwerparne  utspridt  lägges  nu,  att  ko 
nungen  i  Sverige  fått  låna  50,000  rdr  af  fru  De  Geer  emot  bankens 
caution,  och  air  riksrådet  Ribbing  lånar  monarken  en  summa  penning- 
ar,  som   han   vunnit   uti   en   process  mot  banken.    Det  senare  veder- 

r  sig-  efter  denna  dag,  då  bemälte  riksråd  offentligt  ur  i  slotts- 
kansliet  lyftat   summan   och   densamma   i  assistanskontoret  i  m<    - 

;  ter. 

Eljest    berättas   bär  ingenting.    Min  allranådigaste  Grefve  täckes 
nådigt    öfvertyga  sig.  att  jag  troget  lyder  befallning  och  berättar,  hvad 
jag   hör   sägas   om   konungen  under  H.  M:r.s.  gifve  Gud,  lyckliga 
N  ordenjskjöld   arbetar  nu   flitigt.    Hvarken    bref  eller  smällar  vanka 
ännu  från  Luleå.    H[aUdi]n  har  sändt  mig  ett  bref  af  detta  innehall: 

"Ayanr    pris   au    son   un  passage  de  la  Bible  pour  notre  bon  roi, 
celui-ci   joint   est   tombé.     Ep.  aux  Philip.   4:   4  —  7.     Rejouissez-voua 
en  notre  Seigneur,  je  vous  le  dis  encore,  rejouissez-vous.    Que  votre 
ni    soit    connue   de  tons  les  hommes.    Le  Seigneur  est  pres.    N 

inquiétez  de  rien,  mais  en  routes  choses  présentez  vos  demandes 
a  Dieu  par  des  priéres  et  des  supplications,  avec  des  actions  de  grace. 

paix   de   Dieu,   laquelle   surpasse  toute  inteiligenee.  gärder 
coeu]  -  sentiments". 

[från  Svartsjö  vanka  inga  tidningar. 

f 


-  184  - 

Gustaf  III  till  Schröderheim. 

W  i  sm  ar  den  5  Juli  17<sn. 

Jag  har  emottagit  två  af  edra  bref  af  den  23  "och  '27  Juni.  som  jag- 
tackar  Eder  rätt  mycket  för.  Continuera  att  berätta  mig  allt  -  det 
gör  mig  ett  stort  nöje.  Brefvet,  som  var  till  svars  på  det.  grefve  Nils 
[Gyldenstolpe]  hade  framgifvit,  var  ganska  tendert  i  början,  men  slutet 
var  ändå  en  snärt  för  den  1  November.  Det  är  dock  en  stor  ändring, 
den  sensibilité,  man  visar  för  ett  barn,  som  man  ej  låtsat  veta  existera  på 
halftannat  år.  Jag  vet  ej  hvad  som  går  åt  Antwerparne ;  om  de  skrifva 
alla  dessa  miserabla  nouveller  hem,  göra  de  mig  ingen  tjenst  för  all 
den  möda,  jag  gjort  mig  för  dem;  bed  grefve  Wachtmeister  att  han 
lär  dem  veta  hut.  Hvad  angår  kung  Salomos  frillor,  gör  det  mig  hjärt- 
ligt ondt  både  för  honom  själf  som  för  oss,  hvilken  han  retarderar  i 
alla  kunskaper. 

Jag  har  varit  mycket  sjuk  i  Damgarten:  men  som  jag  kom  ur 
min  säng  i  söndags,  togo  krafterna  till,  så  att  jag  kunde  resa  till  Ro- 
stock och  är  hitkommen  i  dag;  jag  reser  fort  i  morgon  och  hoppas 
passera  Elben  i  öfvermorgon  och  ligga  i  Liineburg.  Elben  är  nu  för 
oss  vandringsmän  som  Rubicon;  vi  tro  ha  allt  vunnit;  dä  vi  den  passe- 
rat vi  finna  bättre  vägar,  större  städer  och  bättre  postiljoner.  En 
svensk  kan  intet  ha  någon  idé  om  vägen  emellan  Rostock  och  "Wismar, 
<len  jag  kört  i  dag,  och  nu  är  det  den  största  torka;  hvad  skall  det 
väl  vara  om  hösten!  Vi  hafva  gjort  fyra  svenska  mil  ifrån  kl.  half  7 
till  half  •">  i  eftermiddag;  vi  ha  endast  på  halfva  vägen  rastat  en  half 
timma. 

Jag  önskar  innerligen,  att  Ni  måtte  må  väl,  och  att  B:s  spådom 
ej  inträffa)-:  jag  har  för  mycket  behof  både  af  er  attachement  och  af  er 
capacité. 

i 

Skirka  mig  en- liten  promemoria  om  Dalbergs  begär  om  Råd- 
mansö,  expeditionssättet  och  sakens  nuvarande  ställning,  men  att  han 
ignorerar  allt. 


-   18c 

Densamme  till  densamme. 

Aachen  den  20  Juli  1780. 

Efter  tio  dagars  resa  år  jag  hir  ankommen  förliden  torsdag,  den 
13  Juli.  Min  helsa  hai  stadgat  sig  af  resan,  det  är  endast  min  bröst, 
Bom  ej  är  bra  ännu;  jag  har  en  tyngd  däruppå  och  en  andtäppa,  då  jag 

ir.  som  plågar  mig;  dock  hafva  dessa  olägenheter  minskats  myc- 
tet,  sedan  jag  brukat  dessa  vatten,  som  göra  mig  myckel  godt;  men 
som  de  försvaga  magen,  kan  jag  ej  dem  bruka  längre  än  åtta  dagar* 
och  äraar  jag  resa  om  lördag  till  Spaa,  där  alla  säga  det  skall  vara 
det  jordiska  paradis 

Jag  är  rätt  glad  att  höra,  att  allt  är  stilla  hos  oss.  Franc'enhar 
vist  mig  edert  bref,  och  beskrifningen  af  Rådets  känslor  är  ett  mäster- 
stycke ni  målar  dem  alla  utan  att  synas  vilja  göra't  Min  mors  re- 
flexioner äro^nyttiga;  det  är  väl,  att  hon  känt  hvad  hon  är  och  livad 
lien  blef,  om  allting  sig  ändrade  hos  oss;  kanske  att  det  bringar  henne 
på  andra  tankar  och  reflexioner,  som  hade  varit  nyttigare  för  allas 
tranquillité,  om  de  förr  gjorts,  och  da  kunde  inan  säga,  att  af  ett  litet 
ondt  blef  ett  stort  godt;  men  "lyckligtvis  aro  hennes  resolutiom 
vacklande,  att  man  ej  kan  sätta  någon  lit  däruppå,  ochatt  en  enda  dag 
kullkastar  tio  dagars  goda  resolutioner. 

Men  för  att  komma  till  andra  saker,  sa  önskar  jag  till  att  veta, 
huru  det  står  med  valet  till  Linköpings  stol,  om  alltid  Troil  har  hopp, 
och  hvem,  som  kunde  komma  i  hans  ställe  till  Storkyrkan,  ty  det  ena 
bör  ga  med  det  andra.  .Tag  skickar  Eder  däiföre  ett  bref  till  k:« «i i-i -* « - 
rium  i  Linköping  att  anställa  valet,  lämnande  åt  Eder  att  utsätta  da- 
— > »iii  i  Augusti  manad.  Hela  saken  kommer  an  på  att  ej  hindra 
('"Isjiis  att  komina  på  förslaget,  men  att  endast  sätta  bredvid  honom 
någon,  som  voro  mig  behaglig,  endera  Troil.  Wailer  ellei  dompn 
i  Vesterås,  hvilken  dock  på  sedernas  vägnar  jag  skulle  mindre  önska, 
!a>i  som  politicus  jag  ansäg  honom  l>ä>t.  Han  har  nog  förstånd  att 
kunna  väl  tjena  mig.  om  ärkebiskopens  sjuklighet  vid  en  riksdag  gar' 
åt  Linköpings  stol  presidium  och  talmansämbetet,  och  han  har  nog 
mänga  köttets  svagheter,  för  att  alltid  vara  i  min  dépendance,  men  som 
t         äro  dessa  svagheter  för  mig  på  vi>st  >ätt  en  samvetssak.    Troil 

•  ■in    ej,   åtminstom  -    vet,  och  det   är  for  mig  nog:  han  har 

förstånd,   fermeté   >"-li  capacité;  jag  tviflar  ej  på  hans  tillgifvenhet  för 


-  186  - 

mig  i  denna  stunden,  men  allt  är  vanskligt  i  denna  världen,  och  bi- 
skopsstolen kan  ändra  mycket  principer  och  tänkesätt,  och  då  finner 
man  ej  hos  honom  en  fermeté  och  en  capacité,  oberoende  af  bi-in- 
fluence  och  mera  incommode  än  Fantens  svagheter.  Därföre  har  jag 
tagit  det  partiet  att  blifva  neutral.  Får  Fanten  förslaget  och  ej  Troil, 
är  jag  nöjd:  far  Troil  förslaget  och  ej  Fanten.  är  jag  ock  nöjd.  Dehafva 
bägge  att  tacka  mig  för  en  hastig  och  stor  lycka,  dock  är  den  ene 
ärkebiskopsson,  då  den  andre  så  godt  [som]  tiggde,  då  jag  drog  honom 
ur  sitt  armod:  men  vid  detta  binder  jag  ingen  tro,  jag  har  nog  vant 
mig  vid  otacksamhet  ibland  prester.  Celsii  namn  faller  naturligt  ur 
pennan  vid  denna  reflexion,  och  det  är  också  In  mom  jag  ändtligen  ej 
vill  hafva  till  Linköping.  Så  snart  valet  är  gjordt.  bör  det  bäras  till 
Rådets  examina  och  sedan  genast  skickas  till  mig.  Farväl,  berätta 
mig  allt  nytt  och  var  försäkrad  af  min  godhet. 

Låt  mig  veta  om  Björnram  är  lefvande  eller  död.  och  om  I 
ten  promenerar  ännu  om  nätterna. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Den  •">  Augusti  1780. 

Att  redan  vara  benådad  med  det  andra  brefvet  af  F.  K.  M:ts  egen 
höga  hand  har  så  mycket  öfverträffat  allt,  hvad  jag  kunnat  hoppas  och 
lofva  mig,  att  min  glädje  och  underdåniga  tacksamhet  icke  känna 
några  gränser.  Kär  andra  regenter  så  ofta  glömma  att  belöna,  trött- 
nar F.  K.  M:t  aldrig  att  uppmuntra.  Att  få  vara  försäkrad  om  F.  M:ts 
godhet,  en  term,  den  E.  K.  M:t  så  nådigt  behagat  nyttja,  är  all  den 
lycka,  jag  söker,  större  än  alla  befordringar,  mera  tillfredsställande  både 
i  lif  och  död.  Efter  nådig  befallning  att  införa  datum  uti  E.  K.  M:ts 
skrifvelse  till  Linköpings  konsistorium  har  jag.  efter  noga  betraktande 
af  stiftets  vidd  och  posternas  gång  m.  m..  icke  trott  någon  dag  kunna 
tagas  före  d.  29  i  denna  manad,  utmärkt  i  almanackan  med  Johannes 
Döparens   balshuggning,   och   äro  orderna  om  valet  på  den  dagen  med 


187 

posten   expedierade.    Flere    liafva   frågat    mig   om    Cels 
bar  aldrig  svaral  annat,  än  et,  del  T!.  M:1  estimerar  han? 

Troil   fåi    efter  all  apparence  förslaget.    Panten  och  Walle 
ej   i   fråga.    Lutkeman    torde   snarare   vinna   ett    rum.    I>et    är  förun- 

dransvärdt,   Innu    E.    M:t    kä r  sitt  folk.     Hvad  äro  i<ke  Fanten  oeli 

Troil  målade!  För  en  sådan  granskning  kunde  man  snart  bäfva,  om 
man  icke  funne  B.  K.  M:t  vid  alla  tillfällen  skilja  svaghet  lfi'ån  u 
och  göra  nåd  åt  ärlighel  "'-Ii  välmening.  Så  snarl  valet  är  gjordt,  skall 
förslagel  enligt  nådigaste  befallning  examineras  af  Rådet  och  i  u 
dånighel  öfversändas.  Angående  vakansen  af  Storkyrkan  synes  K.  K. 
M:t  befalla  mitt  underdåniga  yttrande,  och  i  anledning  däraf  vågar  jag 
afgifva   del    sådant,   som  jag   inför  Gud  finner  saken.    Jag  föreställer 

och    hela    tiket    väntar,  att  baron  Taube  i  nåder  kallas  til!  öfve 
htofpredikant;   men,   "in  jag  fatt  känner  hans  sätt  ati  tänka,  lärer  lian 
sj&lf  icke  vilja  börja  med  presidium  uti  konsistorium.    Troil  kom  där- 
till  ung.   men    var   ifrån   barndomen   ämnad  till  prest.    Om  polisbetje- 
ningen  agerar  på  samma  satt  som  vid  förra  valet,  kan  pluraliteten  erhållas 
för  hvilken   E.    M:t    befaller,   men   följderna   däraf  kunna  i  en  framtid 
blifva   ledsamma.    Baron   Taube   funne   sig  där  emellan  församlingens 
kallsinnighet    och    presterskapets    teologiska   hat.     Panten    von 
mesl    att    beklaga,    "in    han    flyttas  dit.    Han  är  äfven  vid  mänga  till- 
fällen  obändig   och  envis.    För  Wallers  hjärta  har  jag  mycket  förlorat 
förtroende,  sedan   han    i   höstas   så   "tidigt    anklagad"  Benzelius.    LTI 
hufvudstadens  och  politikens  sköte,  bland  ett  gräsligt  borgerskap,  tror 
jag   honom    äfven    sa    litet    skicklig,   som  jag  tror   honom   blifv 
på    "ii    biskopsstol,   skild    frän    magnater  och  conferencer.    Han  - 
icke   hafva  att  klaga,  om  han  skulle  afbida  Benzelius  i  Strengnäs.  un- 
der hvars  stift  han  hörer.    Bränder  tror  jag  ".i  böra  frestas  på  tinnarne 
af  templet.    Enroth  ma  ej  göra  något  försök.    Angående  Ahlström  åbe- 
ropar jag   mig   underdånigast    hosgående   apostille.    Allernådigste  Ko- 
nung,  misstänk    mig   icke   för   egenkärlek!    Min    svåger  Flodin  skulle 
kansk"    rinna    mindre    hinder    för  Sig.     Han  har  vid  alla  tillfällen  visat 
prof  af  nit  ""Ii  trohel  för  E.  K.  M.i        d.  22  Augusti  1 77.2  fi<k  han  et; 
lika   solennt    som   nådigt    löfte,   hvarpå  han  aldrig  3ig  sedermera  åbe- 
ropat.   Hans  predikan  vid  revolutionen  var  i  nåder  agreerad.    Uti  han- 
ken har  han  vid  alla  tillfällen  skickat  sig  väl.    Han  är  lärd  utan 
har  tjent    länge   inom  Storkyrkoförsamlingen,  dit  han  kallad"-  af  min 
salig  tär  ifrån  öpsala,  dä]  han  var  docens.    Vid  förra  valet  hade  han 
fjärde  rummet,  och  "in  församlingen  egl  -in  frihet,  hade  han  onek 


-  188  - 

fått  förslaget.  Han  söker  aldrig  att  vara  betydande.  Han  är  helt  och 
hållet  styrd  af  sin  hustru,  som  utan  skryt  har  mycket  vett  och  är 
född  af  ett  blod,  uti  hvilket  ingen  droppa  gifves.  som  icke  tillhör  E. 
M:t.  Att  han  verkligen  är  sådan,  lärer  ingen  kunna  neka:  men  icke 
vågar  jag  bönfalla  för  honom.  Hkulle  han  erhålla  en  nådig  flyttning 
antingen  till  Storkyrkan  eller  till  Clara,  ifall  gamle  Nensén.  onyttig  i 
åminnelse,  l»orde  flyttas,  så  eger  E.  M:t  jus  patronatus  att  genast  ut- 
nämna till  Adolf  Fredriks  församling.  Om  baron  Taube  därtill  i  nåder 
kallades  .jämt»-  öfverhofpredikantbeställningen  och  Lofön,  i  fall  det,  som 
3,  därvid  bhfver  ett  annex,  sä  jonerar  han  af  en  revenue  till  1000 
rdr  specie  och  kanske  något  däröfver  årligen.  Han  får  då  göra  sin 
lärospån  i  fred  fur  klereciet  och  nti  en  forsamling,  till  hvars  umgänge 
han  är  äfven  sa  litet  bunden,  som  han  är  öfVer  deras  omdömen.  Se- 
dan Troil  har  Linköping,  kan  Vesteras  icke  manquera  baron  Taube. 

J >eras  excellenser  arbeta  flitigt  och  lefva  tillsammans  snarare 
som  czar  Peters  knesar  än  konung  Gustaf  III:s  grefvar. 

Riksrådet  Höpken,  hindrad  af  sin  sons  sjukdom  ifrån  landtresan, 
sittej-  denna  månad  för  riksrådet  Hermanson.  Han  har  gifvit  tvenne 
måltider,  där  Bacchus  serverat. 

•Tag  måste  skrifva  i  dag.  ty  i  morgon  skall  jag  flytta  till  Rosers- 
berg.  Lefnaden  där  är  indelt  på  detta  sätt:  Hennes  K.  Höghet  fiskar 
ibland  hela  natten,  ibland  frän  kl.  ö  om  morgonen.  Förmiddagen  ärhvar  en 
f^r  sig  själf,  man  promenerar  ensam  eller  gör  sitt  parti.  Kl.  V22  samlas 
alla  i  Hertiginnans  förmak,  då  Deras  Högheter  äfven  själfva  blifva  syn- 
_  i.  Bordet  är  serveradt  med  sex  fat  och  fyra  dessert-tallrikar,  af 
hvilka  två  alltid  äro  russin  och  mandel.  Efter  middagsmäitiden.  som 
går  heli  fort  förbi,  spelar  Hertiginnan  biljard  till  kl.  5,  metar  sedan  till 
1  ,  s  eller  8,  hvarefter  H.  H.  spelar  kort  till  supéen,  som  blifver  kl.  10. 
Kl.  11  är  allt  förbi.  Hertigen  är  nästan  hela  eftermiddagen  i  sina  rum. 
När  nian  ser  en  ovanligt  stor  byrå,  uppfylld  med  regementshandlingar, 
skulle  nian  tre.  att  affärer  begärde  så  många  timmar  af  H.  K.  H.; 
•nen  en  tjock  virginisk  rök  utsprider  kring  alla  rum  i  slottet  kabinetts- 
hemligheten. 

Det  är  en  glädje  att  se,  huru  angelägna  alla  äro  att  tis-  och 
fredagar  begära  K.  M:ts  oouveller.  Resande  förtälja,  att  allmogen  på 
gästgirVaregårdame  hoptals  samlar  sig  att  erhålla  dem.  Jag  önskade 
E.  M:t  den  hugnad  art  böra  ljudet  af  allas  andäktiga  suckar  under  den 
allmänna  kyrkobönen  för  E.  M:ts  dyra  person.  Om  Bfjörnram]  och 
'  'en   bar  jag  i  mitt  förra  underdåniga  haft  den  nåden  att  berätta. 


-  18 

Jag  leuinar  den  senares  nocturna  promenader  i  sitt  värde.    Den  förre 
är  min  hjälte.    Efter  hans  återkomst  längtar  jag  hjärtel  - 

[ngen   bön  kan  vara  uppriktigare  ocb  oftare  återkallas  än  al 
nheter,   K.   M:t   ännu  känner  af  sin  sjukdom,  ma  snart  försi 
och  K.  M:ts  dyra  helsa  vinna  en  fullkomlig 

t 


Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Spa  den  11  Augusti  17-". 

Jag  liar  Kära  två  ord  att  säga  Er,  det  är  att  jag  fått  edra  bref,  min 
kära  Schröderheim.  Hallfdin  börjar  pä  nytt  att  gräla:  laga  såförGuds 
skull  det  tar  en  ända  innan  min  bemkomst  ban  gör  oss  alla  galna. 
Hertigen  har  redan  fatt  bref.  Enkedrottningens  ånger  inquiéterar  mig 
äfvenså   mycket,   som   hennes   ondska:  det  är  uiitt  öde  att  aldrig  vara 

len   sidan  tranquille.    Endera  är  det  mitt  förstånd,  som  lider,  ''lin- 
mitt  hjärta.    Hvad  som  angår  brännvinet  är  gamla  -     s  finner 
hvad  justitiekansleren  har  gjort  försigtigt  och  väl;  men  om  det  bi 
stränghet,   skadade  det    intet,  att  Rådet  under  min  frånvaro  den 
vade;  det   vore   ej    jäg,  utan  de.    Om  sidan  det  behöfdes  ändras,  vore 

ett  tecken  af  min  späka  regering,  och  om  jag  soutenerade  hvad 
de  gjort,  vore  det  endasl  en  naturlig  sak.  Gubbarne  finge  också  bita 
på  detta  sura  äpplet  och  komme  i  samma  loka  som  vi.  Jag  längtar 
mycket  efter  Björnrams  nouveller,  och  hvad  angår  mannen,  som  är  för 

■  ii,  har  jag   ej  hunnit  att  stadga  mina  tankar.    Detta  gåi   igenom 
en  säker  hand  till  Helsingborg  och  därifrån  till  Stockholm  medpi 
Må  väl  och  akta  er  helsa  malgré  toutes  les  prophéties. 

t 

Det  säges  här  för  visst,  att  om  8  å  14  dagar  kejsaren  anländer: 
livad  säger  ni  om  uppfyllnaden  af  profetiorna?  Låt  mig  vetaomPlom- 
menfelt  går  ännu  på  kyrkogårdarne  eller  om  något  arbete  ski 


-  150  - 

Densamme  till  densamme. 

Spa  den  17  Augusti  1780. 

Baron   Cederhjelm,  som  reser  på  en  manad  till  Sverige,  ger  mig 
ör  godt  tillfälle  att  skrifva  uran  ehifrre  för  att  däråt  ej  profitera. 

Om  Storkyrkan  (ty  jag  anser  som  afgjordt  att  Troil,  endast  på 
förslaget  emellan  Celsius  och  någon  lektor,  lärer  blifva  biskop)  har,iag 
gi  uting  att  påminna.  Det  kan  ej  blifva  question  om  baron  Taube 
det  skulle  synas  för  marqueradt  att  i  går  bli  prest  och  i  dag  praeses 
consistorii.  Öfverhofpredikantskapet  är  helt  annat;  det  är  en  hoftjenst. 
Eans  födsel  och  gammal  vänskap,  både  för  honom  och  brödren,  kan 
med  skäl  bana  honom  vägen  till  ett  ämbete,  endast  gjordt  för  mig  (fast 
jag  tror  ej  bli  mycket  edifierad  i  förstone,  då  jag  påminner  mig  ung- 
domsfjollerier).  -Tag  tror  då  bäst  att  låta  församlingen  välja  fritt  denna 
gången,  helst  de  gjort  min  vilja  de  förra,  endast  att  man  låter  dem  känna. 
att  Rosén  kan  ej  hoppas  till  praeses  consistorii.  Jag  är  viss  uppå,  att 
sjelfmant  Flodin  eller  Fanten  blifVer  på  förslaget,  och  då  är  det  mig 
indifferent  hvem,  som  af  dem  bägge  tages.  AMström  bör  excluderas, 
både  för  de  (»saker,  som  stå  i  eder  apostille  af  den  7  Augusti,  som  ock 
för  det  han  tillhoror  Enkedrottningen.  Det  vore  kanske  väl  för  den 
förra  orsaken,  om  man  kunde  hos  Hennes  Maj:t  insinuera,  att  liaisonen 
med  grefve  Axel  gjorde  honom  mindre  behaglig  i  mina  ögon,  och  att, 
då  ej  jag  ville  i  sådan  sak  neka  Hennes  Maj:t  en  biktfader,  kanske  hon 
själf  i  dessa  omständigheter  kunde  rinna  betänkligt  ett  val,  som  skulle 
kasta  nya  orsaker  till  misstroende  i  vägen  för  en  redan  nog  svår  rap- 
rochement.    Sotberg  eller  Hoffman  kunde  kanske  insinuera  detta. 

Hvad  Ni  skrifver  mig  till  om  min  moder,  är  ganska  interessant: 
denna  raccommodement  är  svår,  om  ej  omöjlig.  Wingård  hade  mycket 
rätt  att  afstyrka  en  intrig,  mycket  vida  skild  från  den  värdighet,  enke- 
drottningen alltid  haft  till  föremål  att  iakttaga,  och  hvilken  hon  tyvärr 
stundom  fört  för  långt.  Det  andra  projektet  vore  för  henne  kanske 
nyttigare  och  törhända  nästan  det  enda,  som  kunde  göra  stort  intryck 
på   mitt  sinne.    Det  är  ej  utan,  att  jag  reprocherar  mig  och  är  nog  in- 

om  hans  (Munckens)  öde,  om  jag  skildes  hädan,  då  allt  hvad  han 
statt  ut,  liar  varit  för  det  han  hafvit  den  artigheten  att  raccommodera 

mel]  min  hustru,  då  ingen  endera  tordes  för  mig  själf  eller  ville 
och   kunde  därtill    bidraga  än  han.  som  hade  redan  igenom  många  år 


1-M 

t    min  vänskap   och  den  rätt  atl  -riga  mig  okonstlad!  sann 
ror  jag  mig  som  en  ärlig  man  ej  böra  öfvergifva  honom 
sak  soumettera  mig  -    då  jag  tror  atl  genom  hans  bidra- 
gande därtill    förskaffa  honom  en  säkerhel  via  å  vis  min  famille, 

solennl  kunde  ega,  än  då  modren  igenom  hans  åtgärd  pch 

hennes  hos  honom  gjorda  begäran  med  sin  son  blef  förenad       af 

i  orsak  tror  jag,  säger  i  soumettera  mig  till  alla  de  veder- 

gheter,  som  en  sådan  raccomrnodemenl  medfölja.   Men 
ett  niörf  i  Nyköping,  på  landsvägen,  i  en  landsort,  utan  preparation,  utan 
förut    träffad   öfverenskommelse,   som   par  surprise,  ja,  mera  som  par 
force,   att    tro,   atl    en   sådan    raccommodemenl    är  möjlig,  att   han  ej 
skulle  förorsaka  ännu  värre  scener,  dej  är  atl  vara  äfven  så  ofön 
Som  man  varit. 

.lag  har  mi   allt   detta    låtit   min  penna  löpa  och  påläg 
vid  den  dyra  ed,  Ni  mig  vid  min  kröning  svurit,  vid  den  ännu  dyrare, 
vi    Tempelherrar  oss   svurit,   och    vid   del    heliga   namn,    som  vi  hört 

bäfvan  minmas  Långfredagsnatten,  att  ej  härai  göra  oågot  bruk, 
åtminstone  aldrig  låta  märka,  att  den  idéen  kommu"  ifrån  mig  eller 
runnit  upp  i  mitt  sinne. 

Om  brännvinet  har  jag  redan  skrifvii  ined  kuriren  under  den  11 
Augusti.  Jag  har  lemnai  i  grefve  Oxenstiernas  bref  en  läng 
om  maijonneriet,  som  jag  är  nu  för  lai  att  repetera.  Del  enda,jaghar 
att  tillägga,  är  att  här  i  nejden  tinnes  en  Kuse  Creix,  smn  prefenderar 
att  del  tinnes  i  Sverige  en  elak  arbetare,  som  vill  förleda  mig.  Detta 
är  nog  interessant    Är  det  Plommenfelt,  är  det  Björnram  eller  gr-efve 

'  Det  är  angelägef  att  eclairera;  emellertid  sätter  detta  mig  my- 
ror i  hufvudet  —  jag  önskade  atl  detta  kunde  i >1 1  väl  eclaireradt,  ty 
det  är,  min  sann,  ej  narrverk  att  hedra  sig  uppå.  Adieu,  min  kära 
Schröderheim !  Ma  väl,  <m-1i  ix^v  Björnram  till  en  Ijugare.  lag  hoppas 
att  återfå  vid  min  hemkomsl  detta  bref  af  edra  händer  tillhaka:  men 
skulle  någol  vidrigt  hända,  så  lemna'l  ål  någon  säker,  försegladt,  atl 
mig  återställas. 

t 


-  192  - 

Schröderheim  till  Gustaf  III 

Stockholm  den  21  Augusti  L780. 

<  >m  min  underdåniga  uppvaktning  efter  vanligheten  blifver  mera  vid- 
lyftig än  interessant,  täckes  E.  M:t  nådigt  förlåta  detåt  en  blind  lydnad 
af  E.  M:ts  egen  nådigste  befallning.  Det  tillfälle  kuriren  lemnar  mig 
att  utan  chiffre  afgifva  mina  underdåniga  berättelser,  har  aldrig  varit 
mera  efterlängtadt.  Många  besynnerliga  omständigheter  hafva  sam- 
manstött uti  f  sakerna.  Jag  tager  dem  efter  den  ordning,  tiden  gifvit 
mig  dem,  och  bedyrar,  att  ingenting  är  tillagdt  eller  fråntaget;  men  som 
jag  just  i  detta  ögonblick  slutat  min  första  conference  med  Björnram, 
är  jag  ganska  förvirrad.  Den  3  Augusti  passerade  jag  natten  på  lan- 
det hos  min  hustru.  Till  kl.  1  å  2  kände  jag  oppressioner  öfver  brö- 
stet, men  somnade  sedan  till  kl.  5,  da  jag  vaknade  af  starka  annoncer 
uti  en  vägg  af  kammaren,  som  vetter  åt  gården.  Vaken  hörde  jag  dem 
tydligen  fulla  10  minuter  gifvas,  stundom  tre  vanliga,  stundom  lika  långt 
emellan,  stundom  det  hårda  först.  En  besynnerlig  glädje  och  munter- 
het intog  mig.  Jag  skyndar  genast  till  fönstret  att  se,  om  någon  var 
utanför,  dä  en  hård  smäll  mötte  mig  nedanför  fönstret.  Sedan  blef 
jag  underrättad,  att  ingen  i  hela  gården  ännu  var  uppstigen.  Flere 
gånger  därefter  hafva  annoncer  skett  mig  cm  nätterna,  och  jag  har  i 
sömnen  haft  mycken  befattning  med  min  far.  —  En  gammal  dräng. 
hvilken  jag  nyttjade  att  följa  i  Plommenfelt  om  nättema  i  våras,  har 
nu  ändtligen  bekant  mig.  att  han  verkligen  sett  honom  flere  nätter 
pa  tyska  kyrkogärden.  Förtiden  tisdag  gaf  lien-  hofstallmästaren 
Munck  en  diner  på  Beckens,  där  jag  hade  den  äran  att  vara.  Baron 
Knuth  var  hela  middagen  mycket  tyst  och  nedslagen:  efter  maltiden 
proponerade  han  mig  en  promenad  i  trädgården  och,  sedan  han  besvu- 
rit mig  sin  vänskap  och  min  discretion,  sade  han  sig  vilja  göra  mig 
ett  förtroende,  hvilket  han  icke  kunde  förmå  sig  att  dölja  mig.  Han 
berättade  da.  att  vid  jultiden  hade  han  en  natt  vaknat  utur  sin  sömn 
i udi  funnit  vid  sängfötterna  sin  saliga  Ebba  uti  en  klar  låga.  som  sagt 
honom:  "Sörj  icke.  var  nöjd  med  ditt  och  mitt  öde.  Din  lefhad  blifver 
lycklig,  jag  eger  här  en  högre  tjenst  än  i  liden,  jag  är  en  vakt  och 
vård  hos  den  konung,  du  tjenar".  En  häftig  gråt  tog  honom  i  berät- 
telsen, och  jag,  som  påminte  mig  Halldins  underdåniga  brefom  henne. 
blef  helt    bestört.    Vidare   berättade  han.  att  il.  3  Augusti  om  morgo- 


-  198 

då  han  varit  på  Engsön  ocb  qvällen  följul  arrangeral  etl  hemlig! 
möte  i  trädgården  med  grefvinnan,  liade  han  blifvil  gifven  af  mång- 
faldiga  knäppningar  och   ändtligen  setl  samma  klara  låga,  men  nian 
kropp  och   mål,  en   syn.   som    förmåtl    honom  atl  manquera  hela  sin 
lycka.    Jag   bad   dagen   efter  grefve  Oxenstjerna  minnas  d.  '■'>  Ai  - 
nian  ati   förtälja  honom  Ruuths  äfVentyi".    Då  jag  i  går  afton  kom  till 
staden,   mötte   mig  underrättelsen  om  Björnrams  återkomst,  och  nu  i 
morgonstunden  har  han  passeral  två  timmar  hos  mig.    lian  ärihi 
måtto   nöjd    med   sin    resa,   har  blifvil   val  emottagen  af  sin  superieur 
och  finner  sig  i  stånd  atl  arbeta  både  på  del  sätl  Eders  Maj:t  en  gånj 
och  äfven  på  dei   Eders  Maj:!  så  länge  väntat.    Uti  etl   urgräfdl  träd- 
stycke   förvarar  han   en  dryck  uti  8n  flaska,  --(,111  gubben  preparerat. 
Nftr  jag   sqvalpar   hela   trädel    [före] faller  drycken  tung,  ungefärligen 
som   skedvatten;    men    ingen  bil  af  flaskan  syns;  han  själf  säger,  atl 
drycken   är  någol  tjock,  mörkröd  och  smakar  sur  limpa;  den  skall  ta 
gas   på   etl    vissi  sätt.    För  Eders  .\laj:t   blifver  den  icke  så  nödvändig 
som    för  oss  andra,   ty  vi  åro  veke  smorda,    lian  började  med  atl 
mig,  del  han  <l.  2  Augusti  hafl  sin  conférence  med  gubben,  atl  gubben 
hela   den   natten  arbetal  i  vatten  och  kl.  ~>  d.  ■'>  om  morgonen  inkom- 
mit med  den  hugneliga  underrättelse,  atl  vi  alla  voro  värdiga. 

Eders  Maj:1  behagar  föreställa  fsi^-  min  surprise,  då  han  nämnde 
datum  och  timme,  lian  hade  sagt  honom  Eders  .Majas  sjukdom,  men 
tillika  an  därvid  vore  ingen  lifsfara.  Han  hade  visal  honom  corre- 
spondancen  emellan  Eders  Maj:!  och  enkedrottningen  vid  kronprinsens 
födelse  och  äfven  an  en  brefväxling  förefallil  vid  Eders  Maj:ts  resa 

Han  hade,  äfvensom  Björnram,  yrkal  enkedrottningens  tillgift, 
gjort  Eders  Maj:!  justice  i  hela  saken  och  i  all!  öfrigl  med  vördnad 
förundra!  sig  öfver  Eders  Majas  själ  och  hjärta,  dess  nåd  och  mildhet, 
dess  vishel  och  regering;  att  säga  allt.  hade  han  sagt,  att  med  er 
mera  allvarsam  uppfostran  hade  Eders  Maj:!  förr  uppnåt!  den  full- 
komlighet, -"in  nu  s.aiare  vinnes,  när  tiden  a f kylt  håg  för  prakt 
och  flyktiga  nöjen;  men  som  sådan!  icke  hörde  till  hjärta  och  ka- 
rakter, vore  det  icke  heller  betydande,  lian  spår  Eders  Maj:t  en  säll 
ring,  mycken  glädje  af  kronprinsen,  hvilken  herre  han  innerligl 
älskar.  Framdeles  vill  han  gifva  Eders  Maj:!  en  högst  tillfredsställande 
upplysning  och  tillika  en  varning  för  en  händelse,  -"in  framdeles  kan 
förestå,  hvilken  icke  skall  vara  betydande,  men  kunna  blifva  förarglig. 
Enkedrottningens  intention  har  han  sagl  icke  hafva  vari!  så  elak,  som 
oförsigtigheten  visat  den.  och  ati  han  äfven  litet   längre  fram  vill 

Schrödtrheim      Otuta/  III.  Vi 


-  194  - 

upplysningar  därom.  Oss  alla  har  han  beskrifvit.  Han  får  själf  därför 
göra  reda.  Gud  ske  lof,  hans  vittnesbörd  och  mitt  samvete  för  Eders 
Maj:t  stämma  väl  öfverens.  Fru-  hertigen  får  han  säga.  hvad  han  sagt 
Adlerbeth  och  mig,  men  hertigen  måste  nödvändigt  ignorera  allt  ar- 
bete, t  orden  har  han  sagt  vara  ännu  ganska  litet  betydande,  men 
framdeles  under  Eders  Maj:t  vinna  sin  fullkomlighet  och  ett  stort  an- 
seende. Plommenfelt  har  han  sagt  vara  god  till  fonden,  men  bort- 
skämd igenom  uppfostran,  mycket  blandad,  litet  magisk,  men  ock  kun- 
nig i  det  rätta,  väl  capable  att  dirigera  ett  arbete,  men  oförmögen  alt 
disponera  det  till  tid  och  ort.  Ännu  få  inga  stora  kunskaper  ess  up- 
penbaras, men  efter  arbetet  lärer  det  ske.  Ack,  om  Oxenstjerna  och 
jag  nu  egde  den  nåden  att  få  gå  med  Eders  Maj:t  en  natt  i  pelarsalen 
och  tala  om  alla  dessa  saker,  som  blifva  allt  mer  och  mer  besyn- 
nerliga ! 

På  Svartsjö  är  allt  oförändradt,  samma  önskan  och  samma  in- 
décision.  Ett  rykte  har  skrämt  oss  med  Eders  Maj:ts  resa  till  Italien. 
och  det  har  besynnerligen  oroat  enkedrottningen.  Eljest  är  ingenting 
märkeligt.  II  varje  postdag  skall  Hennes  Majas  inquiétude  vara  obe- 
skriflig,  innan  Eders  Maj:ts  nouveller  komma,  och  glädjen  öfver  deras 
goda  innehall  skall  fullkomligt  svara  däremot. 

Eders  Maj:ts  kammarlakej  eller  garcon  bleu "Wacklin  har  ej  släppl 
mig,  förr  än  jag  måst  lofva  honom  föredraga  hans  underdåniga  ansök- 
ning om  nådigt  tillstånd  att  få  gifta  sig.  Han  skall  tå  penningar  med 
sin  brud,  men  hennes  namn  får  jag  ej  veta- 

Eders  Maj:t  täckes  nådigst  förlåta  stil  och  längd  af  detta,  utan 
koncept  illa  författade  sammandrag. 

I  morgon  äter  hertigen  på  Hufvudstad  hos  Plommenfelt,  dit  jag 
är  bjuden. 

Med  djupaste  etc. 

Elis  Schröderheim, 


-  195  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  '13  September  L780. 

K.  K.  M;ij:is  nådiga  skrifvelse  af  den  17  A.ugusti  fick  jag  förlider 
måndag  emottaga  af  baron  Cederhjelm  och  troi  mig  närmasl  uppfylla 
E.  K.  Maj:ts  nådiga  vilja,  då  jag  densamma  med  honom  i  djupaste  un 
derdånighel  återsänder. 

[nnerligen  rörd  både  af  del  nådiga  förtroende,  E.  töaj:1  mig  där- 
utinnan  behagal  visa,  och  äfven  af  ämnet,  som  del  angår,  önskade  jag 
mig  af  den  Eögstes  nåd  en  god  upplysning  både  livad  jag  bör  göra 
och  hvad  jag  nu  i  underdånighel  bör  svara.  Jag  eger  ingen  annan  atl 
rådfråga  än  mitl  ege!  bjärta,  och  inför  E.  K.  M.  må  del  fritl  tala.  E. 
.M.,  som  utan  atl  nyttga  Bpegel  eller  vatten  fullkoinligeri  känner  männi- 
skor, som  funnit  mina  égarementer  och  pröfvat  min  underdåniga  väl- 
mening,  kan  icke  med  onåd  anse.  atl  jag  åsidosätter  alla  förbehåll 
och  med  en  okonstlad  sanning  söker  förtjéna  min  Konungs  nåd.  Oni 
jag  blotl  anser  E.  K.  Maj:ts  nådiga  yttrande  angående  hofstallmästaren 
Mnnrk  som  en  befallning  atl  göra  intet,  sa  är  densamma  snar!  upp- 
fylld. Men  då  jag  återkallar  minnet  af  alla  de  ögonblick,  når  jag  setl 
E.  Majrts  ömma  hjärta  lida,  när  jag  bör!  B.  Ma.kts  tänkesätl  för  sin 
fru  ninder.  och  när  jag  erfarit  huru  under  den  yttre  kallsinnighet,  po- 
litiken låna!  E.  M..  réconciliationen  alltid  varit  län  gjord,  om  den  en- 
dast hei-ett  af  E.  .M.  själf;  då  jag  därtill  lägger  alla  de  reflexioner  af 
E.  -Maj:  t  egen  tranquillité,  alla  raisonnementer  af  religion,  af  samtidens 
och  eftervärldens  omdömen  m.  m.,  dem  jag  våga!  muntligen  under 
dånigsi  anföra;  då  jag  tror  Hennes  Maj:ts  disposition  sådan,  atl  mitt 
tillstyrkande,  gifVel  i  de  mest  legera  termer,  skulle  vara  tillräcklig! 
ati  determinera  II.  M.  till  livad  utväg,  som  E.  M.  behagar;  och  då  utom 
allt  deita  personel  vänskap  och  aktning  för  hofstallmästaren  Mnnrk 
kunna  göra  mig  angelägen  atl  bereda  honom  ett  tillfälle,  sa  ärofull! 
föi  honom,  atl  förena  E.  M.  med  sin  fru  moder,  sedan  han  förul  fat! 
rommodera  E.  M.  d  sin  gemål;  — 

i  en  sådan  ställning  uppkommer  lies  mig  mycken  oro  <>cli  vill- 
rådighet, skulle  E.  K.  Maj:ts  nådiga  déclaration  kunna  vara,  om  icke 
en  befallning,  åtminstone  en  anledning,  sådan  som  konungar  gifva  i 
saker  af  en  tvetydig  utgång,  eller  bör  jag  däraf  se.  huru  B.  M.  villan- 
damålet,   huru   oundgängligen  nödig  den  yttersta  granulagenhel  är  uti 


-  196  - 

val  af  medlen,  och  att  jag  åt  någon  af  H.  Maj:ts  folk  borde  yttra  mig, 
att  i  min  tanke  hofst  allmästaren  Mnnck  vore  det,  enda  medlet,  som 
med  fördel  torde  kunna  nyttjas?  Bör  jag  för  att  befordra  en  sak,  don 
jag  tror  vara  nyttig,  och  hvartill  hvarken  naturens  ordning  eller  de 
spådomar,  som  nu  äter  blifvit  bekräftade,  tyckas  lemna  någon  särdeles 
lång  betänkningstid,  löpa  all  den  fara,  som  ifrån  befattning  härmed  är 
oskiljaktig?  Bör  jag  veta  en  möjlig  och  säker  utväg  och  låta  Drott- 
ningen, sodan  hon  sväfvat  i  ovisshet,  kanske  välja  något,  som  ännu 
mera  eloignerar  H.  M.  ifrån  sitt  mål?  fl/vad  fordrar  min  pligt  och 
mitt  samvete?  Hvad  bör  jag  göra  som  undersåte,  såsom  den.  hvilken 
igenom  E.  Maj:ts  nåd  blifvit  dragen  ur  misére  och  benådad  mod  E. 
Majrts  förtroende? 

Detta  är  don  svåra  knut,  som  jag  icke  eger  förstånd,  kanske  icke 
heller  mod  att  upplösa;  men  sedan  jag  noga  öfvervägt  alltsammans 
och  sökt  att,  skiljas  både  från  egenkärlek  och  räddhåga,  sedan  jag  ef- 
tersinnat  huru  människor  äro  alltid  olyckliga,  när  de  manquerat  sin 
destination,  och  att  jag,  född  i  mörkret,  kanske  endast  ämnad  alt  med 
nit  och  trohet  kopiera  E.  Maj:ts  befallningar,  icke  hör  blanda  mig  i 
grannlaga  värf,  och  sedan  jag  noga  påmint  mig  E.  Maj:ts  flere  nådiga 
varningar  att  icke  gifva  några  råd,  har  jag  i  Guds  namn  beslutat  att 
sätta  ett  hårdt  insegel  på  min  tunga,  att  icke  gifva  don  minsta  anled- 
ning hvarken  till  det  ena  eller  andra,  blott  hindra  ett  oförtänkt  möte 
pä  landsvägen,  hvilket  jag  förut  ansett  orimligt  och  nu  äfven  finner 
blifva  E.  M.  olägligt.  Jag  continuerar  tillika  att  skaffa  mig  alla  upp- 
lysningar och  att  dem  i  underdånighet  rapportera  mod  samma  under- 
dåniga uppriktighet,  som  hitintills.  Skulle  E.  M.  åter  vid  sin  hemkomst 
vilja  något  vidare  igenom  mig  uträtta,  så  torde  E.  Majt:s  sejour  vid 
Grripsholm  därtill  lemna  tillräcklig  tid. 
Allernådigste  Konung! 

Om  jag  vägat  af  E.  K.  Maj:ts  nådiga  skrifvelse  tillegna  mig  mera 
än  jag  bort,  täckes  E.  K.  M.  taga  orsaken  därtill  icke  uti  någon  min 
högfärd  eller  inbillning,  utan  endast  i  den  undersåtliga  tillgivenhet, 
hvilken  jag  önskar  mig  tillfällen  att  kunna  ådagalägga.  För  öfrigt 
täckes  E.  K.  M.  vid  de  eder,  som  E.  M.  själf  behagat  nämna,  nådigsl 
vara  försäkrad,  att  jag  af  E.  K.  Maj:ts  dyra  förtroende  aldrig  kan  göra 
missbruk.  Den  nåd  mig  händt  att  undfå  bref  af  E.  K.  Maj:ts  egen  höga 
hand,  har  jag  icke  komma  låtil  till  inangas  kunskap,  och  jag  haj  länge- 
sedan runnit  min  plit1;!  fordra  att  till  E.  K.  M.  dom  åter  i  underdånig 
tci  öfverlemna. 


197 

rående  Björnram  täckes  Elders  K.  töaj:1  tillåta  mig  at!  lemna 
en  utförlig  berättelse.  Med  De  Besche  har  jag  troligen  anför!  allt,  hvad 
han  vid  hemkomsten  sagl  mig.  Jag  fruktar  endast,  del  jag  i  häpen- 
heten glöml  .-in  nämna,  atl  han  då  genasl  sade  mig,  att  i  grann- 
skapet af  Spa  finnas  Rosecroix  och  däromkring  flere  värdiga  bröder. 
Ii,.i  ar  inom  fjorton  dagar  han  nu  begynl  atl  arbeta,  men  ensam. 
1  dag  fjorton  dagar  kom  han  hem  till  mig  bittida  om  morgonen. 
Sedan  vi  försäkra!  oss  om  ensamhet,  bedyrade  han  mig  om  sin  vän- 
Bkap  för  mig,  om  samlingen  af  allt,  hvad  han  sagt,  och  bekräftade 
ytterligare  angående  enkedrottningen,  atl  II.  törts  lifstid  icke  kunde 
blifva  särdeles  lång,  ehuruväl  dess  slut  dock  icke  inföll  på  detta  året, 
atl  Hennes  töaj:1  nu  vore  heli  tranquille,  och  atl  inga  stämplingar 
ifrån  den  sidan  vore  atl  befara,  Vidire,  att  i  anseende  till  de  döds- 
tecken,  som  alltid  förekommit,  då  fråga  varit  om  mig,  och  i  anseende 
till  de  många  bekymmer,  hvaruti  han  visste  mig  vara  försatt,  vill  han 
företaga  etl  arbete  angående  mig  i  fcrenne  nätter  a  rad.  om  jag  därtill 
vill  samtycka  och  trodde  mig  halva  styrka  nog  att  emottaga  utslaget 
Efter  liten  betänkning  samtyckte  jag  därtill. 

Torsdags  morgon  återkom  han,  berättade  mig  med  mycken  för- 
nöjelse, att  arbetet  vore  börjadt,  att  ett  klart  sken  hade  öfvertygal  ho- 
nom  om   min   värdighet.    Lördagen  lofvade  han  svar.  men  återkom  ej 

ni  måndags  atom.  Sedan  han  ytterligare  frågat,  om  jag  brukai 
bränna  ljus  om  nätterna,  och  jag  därtill  svarat  ja,  frågade  han.  om  de 
ljusen  brinna  ut.  Då  biel  min  förundran  stor,  ty  inom  en  liten  tid 
halva  ljusen  flere  gånger  slocknal  midnattstid,  då  de  endas!  varit  half- 
brunna.  Jag  förtäljde  den  omständigheten.  Han  fortfor:  "Jag  vill  då  i 
Jesu  namn  säga  Er,  atl  Ni  är  en  värdig  broder,  att  Ni  skall  få  erfara 
mycket.  Jag  vill  förs!  säga  Er  edra  fel,  dem  Ni  kan  ratta  och  dem 
Ni  intet  kan  skilja  vid  Eder.  (Jag  finner  icke  anständig!  atl  upprepa 
dem  här;  de  hafva  ock  icke  undfallit  Eders  .Maj:t.  därom  är  jag  saker. 
och  jag  tackar  Gud,  ati  de  härröra  af  svaghel  och  icke  af  arghet).  Si 
dan  skall  jag  berätta  Er,  atl  eder  lifetid  är  icke  så  kort.  -lag  har  miss- 
tagit mi^r  daiuti:  Ni  skall  lefva  länge  nog  och  tjena  inför  eder  konungs 
per. ,,n.    Hans   nåd   skall    Ni  hvarken  förlora  igenom  afund  eller  förtal, 

ganska  lätl  och  utan  retour,  om  Ni  skiljer  Er  frän  sanning  och 
uppriktighet.  De  dödstecken,  -«>in  följde  Er,  och  de  ljus,  som  slocknat 
båda  Eder  förlusl  af  er  hustru.  Efter  hennes  död  försvinna  edra  be- 
kymmer, Ni  kommer  uti  en  fullkomlig!  lugn  och  lefver  etl  lyckligt 
hl':  men  en  hjärtfrätande  förargelse  tillfogas  Eder  af  någon,  hvars  namn 


-  198  - 

börjas  med  B.  *).  Den  verkar  intet  på  er  lycka  och  välstand,  men  Ni 
behöfver  mycken  styrka  att  intet  falla  i  desperation  däraf".  Han  tillade 
sedan  flere  smärre  omständigheter,  som  icke  förtjena  att  nämnas,  och 
lian  lemnade  mig  sedan  i  en  nog  stor  bestörtning.  Torsdagen  förtäljde 
han  mig,  att  han  dagen  fornt  fått  tillsägelse  om  ett  arbete  i  en  kyrka, 
att  han  kallat  Plommenfelt  till  sitt  biträde,  men  icke  kunnat  admittera 
någon  annan,  och  att  det  skulle  ske  följande  natten  i  Johannia  kyrka. 
Fredagen  återkom  Björnram  och  berättade  mig,  att  han  kl.  ' ',  L2 
om  natten  begifvit  sig  till  kyrkogården  i  Plommenfelts  vagn,  hvilken 
tillika  med  drängarne  blifvit  lemnad  ett  stycke  därifrån.  Då  de  kom- 
mit till  kyrkogården,  hade  Björnram  gått  öfVer  muren,  men  Plommen- 
felt, i  anseende  till  det  starka  månskenet  och  af  fruktan  att  blifva  gripen 
som  kyrkotjuf,  hade  ej  gått  öfver.  Björnram  hade  då  på  en  gäng  än- 
drat utseende,  fått  en  kort  andedrag!,  befallt  Plommenfelt  lägga  ar- 
marna öfver  kyrkomuren  och  begifvil  sig  under  Fader  mr  till  kyrkan. 
Så  snart  han  avancerat  9  steg,  hade  första  annoncen  gifvits  i  kyrkan 
som  ett  pistolskott,  när  han  var  midt  på  kyrkogården  den  andra  och 
äudtligen  den  tredje  som  ett  kanonskott,  då  kyrkodörrarne  öppnat  sig 
och  Björnram  gått  in  i  kyrkan.  Efter  en  kort  stund  och  lika  mänga 
annoncer  af  samma  dån  återkom  Björnram  till  sin  vän,  stoppade  honom 
i  munnen  ett  oblat,  sade:  "3—9—12,  sucka  till  Gud  och  läs  Fader  var!" 
Därpå  foro  de  hem.  Knallarne  hafva  varit  sa  starka,  att  drängarne  va- 
rit förfärade,  när  de  återkommit  till  vagnen.  Plommenfelt  erkänner 
både  riktigheten  af  berättelsen  och  sin  förundran. 

Björnram  erkänner  Plommenfelts  arbete  för  godt,  men  fruktar 
att  lians  fysik  är  något  svag.  Grefve  poses  arbete  förkastar  han  all- 
deles och  anser  det  blott  lön- svartkonst  samt  af  ingen  betydelse.  Samma 
fredag  berättade!  han  mig,  att  han  börjat  ett  arbete  angående  Eders 
Maj:t,  och  i  gar  kom  han,  alldeles  bänryckt  af  glädje,  berättade  mig, 
att  arbetet  gått  väl,  men  att  den  uppenbarelse,  lian  fatt,  borde  lian  själf 
frambära.  Hvad  lian  kunde  förtro  mig  vore,  att  det  skulle  göra  Eders 
Maj:ts  satisfaction  och  alla,  välsintas  förnöjelse. 

Hofstallmästaren  Munck  bar  igenom  Arenatider  begärt  en  visit 
af  Björnram,  och  jag  liar  i  högsta  måtto  styrkt  honom  därtill.  Själf 
vill  han   göra,  bekantskap  med  baron  Axelson,  som  varit  sjuk.  och  stu- 


i    Egenhändig  anteckning  i   marginalen  af  Gustaf   111:  Denna   profetia  har 
slagit  in  '1.  l  Maj  17si,  fasl  jag  ej  .in  kan  däraf  se  slutet.    Den  5  Maj  L781. 

Gustaf. 


199 

derar  nu  dageligen  Swedenborg.  Med  hertigen  tycka  han  ej  komma 
fort  l  expeditionen  har  jag  presenterat  honom  för  mina  kamrater,  och 
hans  inträde  i  kansliet  har  sket!  utan  all  uppmärksamhet  Som  träns- 
lator  kan  han  äfven  komma  till  Gripsholm,  om  Eders  Maj: I  så  i  nåder 
befaller.  Han  önskar  dock  atl  där  blifva  pä  en  annan  och  mera  okänd 
fol  än  de  öfriga  skrifVarena.  lian  är  i  öfrigl  nu  af  en  besynnerlig 
n terhel . 

E.   Maj:l    täckes   uådigl    förlåta  den  vidlyftighet,  hvaruti  jag 
rakal   alt   falla. 

Angående  den  elake  arbetaren,  som  skall  finnas  i  Sverige,  Lärer 
grefve  Oxenstjerna  i  dag  lemna  upplysning. 

Till  underdånig  åtlydnad  af  Eders  Maj:ts  nådiga  befallning  skall 
enkedi-ottningen  på  tjenligl  sätt  blifva  underrättad  om  del  hinder,  som 
liggei  å.hlström  i  vägen,  och  hvilkel  Hennes  .Maj:i  ''.i  annal  kan  än 
erkänna  för  gällande. 

Med  djupaste  underdånig  tacksamhel  har  jag  fåtl  erfara  Eders 
Maj:ts  nåd  för  min  svåger,  och  atl  Eders  Maj:!  icke  onådigl  ansetl  min 
underdåniga  förbön  för  honom.  Fanten  lärer  Icke  komma  i  consideia- 
tion  hos  församlingen.  Öfverståthållaren  utbeder  sig  nödvändig!  Eders 
Maj:ts  ordres.  I  detta  ämne  vågar  jag  aldrig  mera  öppna  min  mun. 
Om  måndag  examineras  biskopsförslaget,  som  ej  ännu  hunnil  inkomma 
Med  tisdagsposten  afsändes  det  till  Eders  Ma,j:t,  då  efter  hertigens  be- 
fallning förslagen  (ill  Jacob  och  Catharina  äfven  förja.  Projekl  till  full- 
makterna skall  jag  sända  till  kongl.  sekreteraren  Fram-. 

Bränneri-direktions-kungörelser  cirkulera  nusombäst  Fyra  sock- 
nar i  Östergötland  hafva  öfverenskommil  atl  icke  smaka  brännvin,  en 
idé,  som  i  ståndel  sista  Liksdagen  var  myckel  omtalt 

Järnel  säljes  med  svårighet,  och  fruktan  är  stor  bland  brukssooie- 
beten,  atl  de  alldeles  falla  köpmännen  i  händerna.  De  äro  skrämda  af 
en  remiss  ifrån  Rådet,  som  de  tro  vara  utverkad  af  Sandels.  Jag  kän- 
ner det  ej,  men  del  är  mig  beskrifvel  pä  etl  sätt,  atl  jag  trotl  ung 
böra  nämna  del  till  Eders  Maj:ts  nådiga  attention  vid  rådslistorna. 

Med  djupa  >te  i  b» 

Scfirödt  rhwn. 


-  200  - 

Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Spa  <len  11  September  1780; 

rag  skrifver  bara  fcvenne  ord  med  baron  Cederström.    Jag  hoppas 

allt  siar  väl  till  hemma.  Att  ej  Claes  Bruse  blef  skickad,  sodan  barjon 
Pr.  Sparre  undfått  trenne  befallningar  af  mig'  själf,  en  muntlig,  en  frän 
Liineburg  igenom  Franc'en,  och  en  skriftlig  härifrån  Spa  don  2  Augusti, 
är  och  blifVer  för  mig  engåta.  Kuriren  skulle  åka,  och  Claes  hade,  både 
eftei  bvad  baron  Fr.  skrifvit  själf  velat  resa,,  som  ock  efter  De  Besches 
utsago,  då  han  återkom  från  Ek,  och  hade  själf  erinrat,  att  det  vore 
bättre  att  skicka  Brusen,  eller  någon,  som  vore  mera  känd  än  han, 
hade  han  dock  blifvit  skickad.  Men  dock,  både  mot  positiv  befallning 
och  all  raison,  skickades  en  villfrämmande,  då  om  ej  Claes  hade 
kunnat  för  sin  helsa  resa,  varit  både  lifpagerna  eller  officerare  af 
dragonerna,  som  La  orange,  eller  någon  af  pagerna  att  skicka.  Detta 
har  fallit  mig  så  besynnerligt  före,  att  därunder  måste  ligga  någon  in- 
trig. Man  har  visst  ej  velat  skicka  någon  bekant,  med  hvilken  kunde 
talas  uppriktigt  om  ett  och  annat,  utan  skulle  sökas  ut  någon,-som 
jag  ej  kunde  mod.  Skaffa  mig  veta  hvad  hela  denna  saken  betyder. 
Edert  bref  kan  komma  med  den,  som  skickas  emot  mig,  endera  Muncken 
eller  någon  af  mina  pager. 

Ce  que  vous  nr  éerivez  de  Björnram  m'a  fait  un  grand  plaisir; 
nous  saurons  donc  a  quoi  nous  en  tenir  sur  ces  affaires  aussi  extra- 
ordinaires  qu'intéressantes  pour  tout  homme  qui  pense.  J'espére  vous 
trouver  å  Gripsholm  å  mön  arrivéé  ei  Adlerbeth  ainsi.  si  ce  dernier 
esl  encore  å  sa  terre,  mandez-lui  ciue,  s'il  ne  revient  pas  de  chez  lui  ä 
Stockholm  avant  mon  retour  et  qu'il  soit  en  Småland,  mandez-lui  qu'il 
fasse  en  sorte  de  me  rencontrer  en  chemin,  si  j'arrive  par  la  Scanie  å 
Eksjö  ou  si  je  viens  par  Gothembourg  ou  å  Mariestad  ou  ä  Örebro. 
J'ai  une  place  dans  une  voiture,  ou  il  pourra  se  mettre  et  faire  avec 
moi  le  reste  du  chemin  å  Gripsholm.  Malgré  le  monde  el  les  dissipa- 
tions  <h\  voyage,  les  affaires  en  question  ne  me  sont  pas  sortics  un 
momenl  de  la  tete,  el  si  j'étais  allé  en  [talie,  c'eut  été  pour  allei'  å 
Florence  vérifier  ce  qu'on  m'a  dil  el  chercher  de  la  lumiére. 

Pour  revenir  aux  affaires  de  ce  monde,  veillez  avec  plus  de  soin 

encore  que  par  le  passé  sur  les  déniarches  de  la  Reine-Mére,  tachezde 

trer  ses  pinjets  å  mon  retour  pour  que  je  puisse  y  étre  préparé 


01   - 

et    prendre   i pai'ti   en   conséquence.    Ce   qu'  elle  pourrail  Faire  de 

plus  sage  serail  de  rester  tranquille.  Toute  scéne  ne  produirail 
qu'une  nouvelle  aigreur  ou  un  raccommodemenl  plåtre,  ou  nen  n'aurail 
irrangé  el  ou  tous  les  deux,  sortant  de  1'assiette  décente  ou  se  trou- 
veni  maintenanl  les  choses,  se  trouveraienl  sans  contenance,  aussi 
peu  unis  que  par  le  passé,  la  confiance  ri'étan1  pas  rétabiie,  el  cepen- 
dam  forcés  de  sr  voir,  pour  retomber  'lans  de  nouvelles  tracasseries, 
qui  produiraienl  un  ridicule;  el  le  ridicule  esl  ce  qui  esl  le  plus  ni 
Baire  d'éviter  pour  gens  de  notre  espéce.  Mandez-moi  aussi  si  la  dami 
de  compagnie  (la  '  :tesse  de  Cronhielm)  esl  å  Svartsjö,  el  si  elle  reste 
el  sur  quel  pied.  si  un  raccommodement  jamais  se  fait,  cette  personne 
sera  une  pierre  d'achoppement,  qui  y  mettra  un  obstacle.  Elle  feraii 
bien  de  1'éloigner  comme  d'elle-méme  'lans  ce  moment-ci,  ou  elle  exer- 
r.iii  un  acte  de  sa  volonté  libre,  ce  qui  pourrail  étre  attribué  dans  la 
suite  a  un  sacrifice  fail  å  la  paix,  ce  qui  esl  toujours  désägréable. 

Jag  liar  igenomläsl  brännvins-direktionens  betänkande.  Jag  har 
funnil  projektet  om  pannornas  sönderslående  lärer  vara  en  nödvändig- 
het, och  då  är  del  bäsl  att  det  sker  af  Rådet  under  min  frånvaro;  odium 
faller  då  på  herrarne,  och  skulle  någon  stor  oreda  däraf  uppkomma, 
kan  jag  snarare  hjälpa  man  att  blottställa  min  myndighet,  bel  är 
visserligen  det  största  prof  af  en  fulhnyndig  konungs  makt  att  ändra 
hvad  'less  Råd  gjorl  under  dess  frånvaro;  därföre  finner jagjusl  numo- 

menten  inne  och  bör  ''i  låta  den  förbigå.    Innan  min  hemkomst  är :k 

pannorna  sönderslagna,  och  då  kan  ej  saken  omgöras  mera.    Del  åter- 
står att    sr   om    lönnbränningen   stannar.    Farväl,  min  kära  Schröder- 
heim!   Mitt    bref  lärer  ressentera  sig  af  vattnen;  de  äro  sa  starka  har. 
an    man  är  som  full  alla  morgnar.    Jag  hoppas  atl  Bnna  Eder  vid 
helsa  vid  min  återkomst. 

t 

Bvad  säger  ni  om  gi"efve  Höpkens  afskedstagande  ar  Rådet?  För 
tio  ar  sedan  hade  del  vaiil  en  förlust;  jag  tror  ej  atl  den  discrediterar 
nu  regeringen.  Denna  sista  radottage  tyckes  vara  den  största  lian  har 
gjort;  men  också  måste  man  bekänna,  att  nu  äro  alla  ljusen  utsläckta 
i  Rådet;  grefve  Ulrik  [Schefferj  och  Bermanson  ar"  de  enda  qvar,  som 
jag  dock  räknar  höra  mera  till  ministéren  än  rådkammaren. 


%  12 

Densamme  till  densamme. 

Spa  den  16  September  1780. 

Fast.  jag  har  skrifvit  för  några  dagar  sedan  igenom  er  lilla  Inur, 
sä  vill  jag  i  dag]  för  sista  gången  skrifva  ifrån  Spa.  som  jag  lemnar 
vid  ganska  godt  liuniour  och  ännu  bättre  helsa  i  morgon.  Jag  har 
val  undfått  igenom  De  Besche,  som  jag  ej  väntade,  men  ej  genom  Claes 
Bruse,  som  jag  Önskade,  edert  bref.  Jag  talar  ej  här  om  denna  besyn- 
nerliga skickning,  som  skett  tvärtemot  öfver  tio  reitererade  ordres:  jag 
har  därom  redan  skrifvit  med  lilla  bror,  och  vill  därom  ej  mer  tala  förr 
än  min  hemkomst. 

Jag  undfår  nu  edert  bref  af  den  5  September,  uti  hvilket  ni  be- 
rättar grefve  Wrangels  hastiga  död  och  Troils  val  till  Linköpings  stift. 
Jag  vet  dock  ej  hvem,  som  står  mera  på  förslaget,  men  jag  gör  endast 
den  anmärkningen,  att  före  1778  års  riksdag  alla  biskopsval  folie  på 
obehagliga  personer,  och  efter  riksdagen  hafva  de  alla  utfallit  efter 
önskan.  Kronans  consideration  har  därföre  måst  mycket  tilltaga  - 
ei i  rent  bevis,  att  riksdagen  varit  nyttig  att  befästa  regeringssätteteeli 
min  personella  consideration. 

Hvad  Ni  säger  mig  om  Svart  sju  har  Ni  mycket  oratt;  jag  är  gan- 
ska nöjd  att  få  nouveller  därifrån,  jag  är  Eder  därföre  mycket  oblige- 
lad,  och  beder  Eder  continuera.  Jag  väntar  med  stor  impatience  efter 
Björnrams  bref.  Som  jag  ej  vet  ännu  hvad  föl  skepp  jag  får,  och  om 
jag  får  något  emot  mig,  emedan  jag  ej  fatt  svar  frän  Trollen  pä  mitt 
bref  af  den  11  Augusti  —  och  därföre  vet  jag  ej  hvar  jag  landstiger  i 
Sverige,  men  jag  skall  låta  Eder  del  veta,  och  då  kan  häst  utsättas 
uikt,  hvarest  jag  skall  räka  Eder  med  mycket  nöje.  Om  del  ej  blif- 
ver  pä  eti  annat  ställe,  sa  kan  del  ske  vid  sista  nattlägret  före  Grips- 
liolm.  Evad  som  angår  eder  pretenderade  feghet  i  den  spiritueusa  sa- 
ken, kan  ni  vara  helt  tranquille.  Jag  rinner  helt  naturligt,  att  Ni  interes- 
serar  Eder  för  er  svåger,  och  anser  det  hade  billigt  och  rätt.  Grefve 
Bielke,  genom  sin  tjensl  hos  drottningen,  har  rätt  att  obådad  infinna 
sig  med  11.  M.  på  Gripsholm,  och  då  blifver  det  stunden  att  honom 
där  behålla.  Grefve  Piper  har  fått  plein  pouvoir  till  inqvartering,  de 
nya   rummen    undantagna.    Farväl,  min  kära  Schröderheim!  Må   väl, 


203 

och  skrif  mig  till  om  jligl  ;  i  Hamburg  veta  de  min  march< 

route,  så  atl  brefven  kunna  ej  för  mig  förloras. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Stockholm  den  16  i  iktober  1780. 

Enligl    E.    K.    Maj:ts   nådigste   befallning  har  jag  på  allt  jligl 

säti  sök!  utreda  sammanhanget  af  i  yttmästar en  De  Besche's  afsänd 

11 ii  olyckligt  öde  någonsin  blandal  sig  i  någonting,  så  är  del   vissl 

i  detta.  Brusen  vai  själf  villig  och  beredd  atl  fara,  äfvensom  lian  nu 
.ii  otröstlig  öfver  sitl  uteblifvande.  Han  lärer  själf  bedja  om  nåd.  Hof- 
kansleren  har  tagil  sig  så  illa  af  sina  bannor,  af  den  förändring  E. 
töaj:ts   nådiga    bref  till  honom  an  bilen,  atl   han  fatt  feber,  hvil- 

ken  tyckes  hel  och  hållen  falla  pä  lungorna.  Han  har  skrifvil  wn  ju- 
stifikation  på  flere  ark.  Ingenting  har  här  händt,  som  kunnat  cai  bera  -  föi 
E.  M..  och  hel!  visst  ingenting,  som  baron  Sparre  vela!  dölja.  Jag  vä- 
gai'  vid  E.  .Ma,j:ts  nåd  i  timlig  och  var  Herres  i  andelig  [måtto]  tryggl 
försäkra,  atl  ingen  intrig  hos  baron  Sparre  haft  rum.  Min  distance 
från  Ulriksdal  och  min  ringa  bekantskap  med  därvarande  damer  hafva 
satt  mig  n\-  stånd  atl  examinera  grefve  Lewenhaupts  motiver.  Jaj 
ej  tro  dem  annat  än  goda.  Hela  felel  lärer  härröra  däraf,  atl  baron 
Sparre  ansett  för  den  största  qvaliteten  hus  kuriren  att  hafva  pålitliga 
underrättelser  om  Ulriksdal,  som  saknades  hos  Brusen.  Sådai 
jag  funnil  det,  så  sannl  mig  Gud  hjälpe.  Hvad  jag  högsl  önskai  är, 
att  ingen  onåd  må  tillfalla  Brusen  eller  mig,  i  hvars  hus  han,  stackai"e, 
varit  hela  sommaren;  men  vi  äro  nu  hell  vissl  oskyldig 

Angående  enkedrottningen,  Björnram  m.  m.  utbeder  jag  mig  den 
nåden    alt    la  uppvakta  med  hofstallmästare  Mhnck.     Den  Högste  läte 
min    underdåniga    bref  med    baron    Cederhjelm   icke  hafva  missha 
.'au-  är  därför  i  si  or  fruktan  och  oro. 


-   204  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  17  Oktober  1780. 

Sotbergs  jämna  vistande  på  Svartsjö  och  den  onåd,  som  öfvergått 
Eoffman,  hvilken  ännu  icke  är  tillräckeligen  botad,  hafva  okat  mina 
svårigheter  att  få  jämna  och  säkra  underrättelser.  Madame  Duvrée  och 
byska  fältskären  Hoffman  äro  nu  mest  betydande.  Den  förra  är  avou- 
erad  maitresse  af  preussiske  legationssekreteraren,  men  att  preussiske 
ministern  icke  är  väl  ansedd,  kan  jag  tydligen  sluta  däråt',  att.dåEnke- 
drottningen  öfver  en  dag  lånat  Muschin  Puschkin  afskrift  af  D.  M:ters 
cprrespondance  vid  E.  Majrts  utresa,  har  Drottningen  tydligt  och  allvar- 
samt förbehållit  sig,  att  de  ingalunda  skulle  visas  åt  preussiske  mini- 
stern. Wingård  har  varit  min  enda  pålitliga  utväg,  och  han  uppvaktade 
Drottningen  i  söndags  åtta  dagar  sedan.  Under  en  conférence  af  bvå 
timmar  hade  Drottningen  försäkrat  Wingård,  huru  ifrigt  hon  önskade 
ait  återvinna  E.  M:ts  vänskap,  att  inga  pretentioner  formerades  a  hen- 
nes sida,  att  hon  vore  fullkomligt  öfvertygad  om  E.  M:ts  tendresse, 
men  att  de  stora  svårigheter,  som  D.  Mrters  höghet  ä  ömse  sidor  med- 
förde, och  IT.  M:t  Drottningens  ressentiment  alltid  skulle  ligga réconci- 
liationen  i  vägen.  Drottningen  hade  vidare  försäkrat,  att  hon  vid  intet 
tillfälle  skulle  manquera  E.  M:t  i  något,  ingenting  begära,  intet  hämna 
något,  hvarken  om  statsfru  eller  öfverhofpredikant,  utan  i  all  stillhet 
afbida  hvad  tillfällen,  som  kunde  yppas.  Under  E.  Maj:ts  vistande  på 
Gripsholm  har  Drottningen  icke  trott  sig  kunna  göra  något  vidare  än 
aflägga  genom  sin  öfverstemarskalk  gratulation  till  E.  Maj:ts  lyckliga 
återkomst  och  kanske  med  ett  bref  uttrycka  sina  sentimenter.  Sedan 
Drottningen  därefter  beskrifvit  sina  olyckor  och  i  synnerhet  den  att  på 
ålderdomen  vara  hatad  och  föraktad,  har  H.  Maj:t  slutligen  befallt  Win- 
gård att  engagera  mig  till  en  visit  åt  Sotberg.  Denna  proposition  är 
mig  flere  gånger  gjord  och  i  går  afton  itererad.  Jag  är  verkligen  i  lie- 
rad att  resa  dit  om  onsdag.  E.  Maj:t  täckes  vara  så  nådig  och  lita  på 
min  försigtighet  Det  är  ingen  annan  olycka  jag  fruktar,  än  den  att 
misshaga  E.  .Maja,  och  jag  är  i  högsta  mal  to  orolig  att  i  mitt  under- 
dåniga bref  med  baron  l  ederhjelm  hafva  öfverskridii  de  gränser,  hvar- 
inoni  jag  bort  stadna. 

Allernadigste  Konung!  om  sa  olyckligt  är,  beder  jag  allerunder- 
danigsl   oni  nar!  och  tillgift. 


a  ig 

Hofstallmåstaren  m.  m.  herr  töunck  lärer  förtälja  i  underdånighet 
Björnrams  brouillerie  med  Bertigen.  Om  onsdag  väntar  han  bref  ifrån 
sin  gubbe.  Han  har  arbetal  hela  tiden  och  lärer  göra  därför  i  under- 
dånighet reda. 

Min  största  glädje  hade  varit  atl  få  kasta  mig  för  E.Ma 
rid  gränsen  eller,  som  K.  Maj:l  en  gäng  uädigsl  tillät,  vid  nattlägrei 
nårmasl  Gripsholm,  men  sedan  Franc'en  gifrit  positiva  ordres  till  hof- 
känsloren,  atl  jag  försl  på  Gripsholm  borde  uppvakta,  har  jag  icke  till- 
låtit mig  någon  uttydning  däröfver.  Halldin  är  tranquille,  utfattig  och 
mediterar  en  ulrik<s  resa.  Jag  tror  mig  i  dag  hafva  set!  doktor  Levi- 
son  på  gatan. 

Allernådigste  Konung,  tag  icke  sin  hand  och  nåd  ifrån  den,  som 
med  djupaste  und<  i  äåt  lig  vördnad  etc. 

/.'.    ScJlVÖdt  i'h>  i iii  . 


Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Tavastehus  deri  L6  Juni  1783. 

Eiiksrådel  Rudenschölds  död,  som  lemnal  Upsala  akademis  kans- 
lerial  ledigt,  lärer  förorsaka  snart  ett  nytt  val.  Jag  bar  orsak  at 
atl  <  onsistorium  Academicum,  som  haft  redan  tvenne  kronprinsar  till 
kanslern-,  lärer  vilja  hafva  den  tredje  och  välja  min  son:  men  jagtyc- 
kor  att  det  passar  sig  illa,  atl  ett  barn,  som  ej  kan  kisa  ännu,  blifvei 
satl  till  hufvud  för  det  första  lärosäte  i  Norden.  Jag  tror  därföre  bäst, 
om  Statssekreteraren  begick  saken  så,  att  valet  föll  på  grefve  Creutz. 
Ako  akademi  både  redan  infunnit  sig,  men  på  mitt  inrådande  sa  excu- 
serad<  fve  <  freutz  under  en  ganska  höflig pretext  för  att  conservera 

sig  fri  till  Upsala  kansleriat  Skulle  'look  Statssekreteraren  finna  svå- 
righeter i  grefve  Creutz'  väljande,  eller  att  valet,  om  del  ej  blefve  kron- 
prinsen, föll  på  någon  annan  af  Rådet  och  isynnerhet  på  g  refve  «  .  Sfehef- 
fer],  så  vore  jag  ändå  nöjdare  med  att  emottaga  denna  värdigheten  för 
min  son.  ty  under  han-  minderårighet  kan  grefve  Creutz  som  ar 
presidenl    i  det   collegio,  under  hvilket  akademierna  alla  lyda        bhfva 


-  206  - 

af  mig  nämnd  til]  dess  vicarius.  Men  då  blef  en  annan  viss  man  kan- 
ske stött,  hvilket  jag  ville  gärna  undvika.  Grefve  Creutz  är  verkligen 
den  man  Akademien  nu  tarfvar.  Han  har  all  den  lärdom,  som  fordras, 
och  inga  al  de  prejugéer,  som  skämma  bort  våra  academici  och  som 
under  don  siste  kanslern  hade  sä  när  förlorat  hela  dött  a  verk. 

Jag   mar   så    bra,  som  omständigheterna  tillåta,  och  tänkei  vara 
don  30  i  Fredrikshamn. 


Schröderheirn  till  Gustaf  III. 

Stockholm  <V>n  20  Juni  1783. 

Hela  hufvudstaden  meddelar  intet  annal  ;'imne  för  min  under 
daliiga  uppvaktning  än  en  allmän  längtan  efter  don  lyckliga  tidning, 
att  händelsen  vid  Parola  blifvit  af  sa  ringa  följder,  som  i  början  visat 
sig.  Man  tror  oj  snarast,  livad  man  helst  önskar,  och  uti  var  inquié- 
tude  misstänka  vi  litel  Salomons  försäkran  om  ett  så  hastigt  rétablis- 
sement.  Några  utaf  oss,  som  hafva  don  vanan  att  skrifva  på  nådig 
befallning,  tro  honom  hafva  ordres  att  stärka  vår  tranquillité.  Under 
erkänsla  af  en  sa  nådig  ömhet  kunna  vi  dock  icke  fullkomligt  öfver- 
lemna  oss  därtill. 

Glädjen  af  midsommarsdagen  blifver  nog  blandad  med  oro.  om 
ej  nya  tidningar  dessförinnan  ankomma.  Gudstjensten  vinner  dock 
därvid,  ty  i  beklämda  bröst  är  andakten  alltid  lifligare. 

Sedan  kammarkollegium  i  underdånighet  besvarat  remissen  om 
Dälallmogens  sökta  flyttningshjälp  till  Finland,  har  Rådet  underdånigst 
projekterat  do  expeditioner,  som  medfölja  till  nådig  underskrift  i  hän- 
delse af  Eders  Maj:ts  höga  bifall.  Dagligen  anlända  Dalhushåll  i  detta 
ärende,  och  dess  uppbrott  torde  vid  en  annalkande  missväxt  blifva  an- 
get  ali  förekomma,  både  för  missnöjen  i  orten  och  art  frälsa  stock 
liolm  ifrån  en  så  stor  tillökning  af  tiggare. 

Konsistorium  i  Upsala  liar  lörlidon  måndag  valt  kansler  och  en- 
hälligt   instämt    i   anhållan   om    H.  K.  H.  Kronprinsen.    Deras  m< 


3 

Tu  atr  fä  riksrådet  Fredrik  Sparre  i  ill  vicarius,  men  icke  deras  önskan 
att  få  grefve  Creutz.  Ärkebiskopen  har  a  ämbetets  vägnar  i  konsistorii 
namn  iinderrättal  mig  härom  och  bed!  mig  begära  1 1 -- * <  i  i j_r  befallning 
ull  livad  dag  deras  deputerade  kunna  få  den  nåden  att  infinn; 
K.  Maj:i  täckes  nådigl  förlåta,  atl  jag  vågar  underdånigsl  föreslå  et: 
anstånd  med  hela  saken  till  Augusti  månad,  då  jag  torde  vinna  lill- 
fälle  ait  för  I'].  M ■  i . j : t  uppvisa  en  plan.  som  åtminstone  till  någon  del 
kunde  vinna  nådigl  infall,  och  till  hvars  utförände  vakansen  af  kansle 
riatei  gifver  den  bästa  anledning. 

Riksens  Råd  tyckas  under  sin  regering  njuta  permission  utom 
riksmarskalken,  som  dagligen  är  öfverhopad,  stackars  herre.  Riksrådel 
Fredrik  SpaiTe  och  baron  Axelson  tyckas  bära  regementsbördan.  En 
lycka  ati  deras  axlar  äro  tämmeligen  jämna  och  lika  höga,  "in  de  ej 
äro  så  breda. 

llciuic-,  Majestäl  promenerar  alla  dagar  incognito.  En  sådan  pro- 
menad i  Kungsträdgården  här  "m  dagen  har  förvärfvai  II.  M.i.j:t  en 
complimenl  uti  "Välsignade  Tryckfriheten",  som  ej  annat  är  än  en  imita- 
tion  utaf  grefve   Oxenstjemas  prolog  på   Gripsholm   uti  .len  bekanta 

air'cii 

Toujours  sur  de  vous  plaire 
Si  vous  n'étiez  que  bergére  etc. 

Till  vidare  utbredande  af  sömn  och  tysthel  härstädes  äro  nu  alla 
damer  ensamma.  E.  Maj:ts  resa  och  de  evmnerliga  campementerna 
hafva  ifrån  hvar  och  en  Maria  tagil  dess  bästa  del. 

Ett  rykte  går,  atl  E.  M;ii:i  uti  Petersburg  möter  sin  intime  vän 
kejsar  Joseph. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  30  November  lTs:!. 

E.    K.    M.iim    kan  icke  säkrare  hvarken  pröfva  styrkan  af  sin  re- 
gering  eller   mäta   tillräckligheten  af  sina  förutseende  omsorger  au  al 
den  brisl  på  ämnen  ati   föredraga,  som  mötei  alla  dem.  bvilka  E.Maj:! 
iden  ati  sig  i  underdånighei   uppvakta. 


-  208  - 

£.  Maj:t  behagade  nådigst  anbefalla  mig  att  i  underdånighet  berätta, 
livad  sensation  E.  Maj:ts  utresa  uppväckte,  och  hvad  mera  jag  kunde  finna 
värdigt  dess  kunskap.  -Med  den  uppriktighet,  E.  Maj:ts  nåd  och  välgär- 
ningar af  mig  fordra,  får  jag  försäkra,  atl  saknaden  varit  allmän  och 
längtan  efter  E.  Maj:ts,  gifve  Gud,  lyckliga  återkomst  obeskriflig.  Den 
andakt,  som  under  allmänna  gudstjensten  uppväckes  af  den  vanliga  för- 
bönen, är  rörande,  ehuru  ingen  resa  därvid  namnes.  Af  den  allmänna  hopen 
äro  somliga  af  den  tanken,  att  politiska  afsigter  äro  orsaken  tillresan, 
andra  åter  att  helsan  och  armbrottel  fordra  ett  besök  i  Pisa.  Af  de 
förnuftigare  är  ingen,  som  finner  besynnerligt,  att  E.  Maj:t  velat  igenom 
denna  resa  öka  kunskaper  och  kännedom  om  världen.  Illviljan  och 
otacksamheten  hafva  väl  icke  lemnat  detta  tillfälle  mera  än  något  an- 
nat. Etl  rykte  har  utspridl  sig,  att  oro  öfver  Enkedrottningens  hastiga 
död  verka!  en  inquiétude,  som  gjort  förändring  af  klimatet  nödigt. 
Etl  annat,  att  Eders  Maj:t  alldeles  ledsnat  vid  regeringen  och  öfver- 
lemnat  den  åt  vissa  förtrogna.  Man  har  velat  föreställa  allmogen  som 
en  kallsinnighet,  att  E.  Maj:t  öfvergifvit  dem  i  en  tryckande  hungers- 
nöd, och  att  deras  elände  varii  förekommet  med  hälften  af  resekost- 
naderna. Lunds  papper  är  uppfylldt  af  otidigheter;  men  allt  detta  fal- 
ler utan  verkan.  När  goda  tidningar  ankomma,  och  när  de  oafbrutel 
erfara  sin  Konungs  nådiga  omvårdnad  och  E.  Maj:ts  egna  ordres  i  rege- 
ringsärendena, försvinna  lätt  alla  dessa  dikter.  Hufvudstaden  är  ver- 
keligen  mera  tranquille  än  någonsin.  Att  borgmästare  Ekerman  utan 
alla  planer  fick  enhällig  kallelse  till  borgmästare,  visar  tydligen  bor- 
gerskapets  lydnad  och  tillgifvenhet  för  E.  Maj:ts  nådiga  vilja.  Uti  pro- 
vinserna här  och  där  skall  spörjas  litet  missnöje,  men  det  uppkommer 
icke  öfver  regeringen,  utan  spannmålsbristen,  och  afhjälpes  så  fort  för- 
råden kunna  ankomma.  Här  i  staden  vandra  tvenne  elaka  predikan- 
ler,  värre  än  Lund  och  alla  andra:  grefVarna  Axel  och  Anders  Johan. 
De  äro  nu  vänner,  umgås  ofta,  äro  inneslutna  medhvarannan  och  med 
Söderling  fiere  timmar.  De  förkasta  nu  hela  finansoperationen.  De 
förkunna  för  hvem,  som  behagar  höra,  om  resekostnaden,  om  de  stora 
utrikes  lånen,  om  kriget  för  nästa  år,  hvilka  därtill  gifvii  idéen,  huru 
hela  planen  är,  hvad  ordres  E.  Maj:t  gifvit  om  Landskrona  och  Chri- 
stianstad, hvilka  détail'en  är  anförtrodd,  bur  den  är  fördelad  emellan 
de  fyra  personerna,  hvad  som  upphandlas,  huru  del  användes,  hvart 
det  skickas  m.  m.  Taubens  resa  till  Kom  har  gjorl  mera  uppmärk- 
samhet än  hans  kors.  och  en  del  vänta  tillhaka  med  honom  en  ny 
liturgi. 


900  - 

Prästernas   dekorationer  harva  uppväckt  i  början  litel  förundran, 
men   intet    har  jag   kunnat  märka  nägol  missnöje.    K.  M.i i:t  täck 
onådigt    anse,  om  jag  vågai  nämna  min  underdåniga  önskan,  att  anta- 
lel    blifvit  förökt  med  sex,  då  åtminstone  ett  kors,  antingen  Btort  eller 
litet,  kunnal  komma  till  hvarje  stift. 

Generalen  baron  Taubes  blåa  band  var  icke  oväntadt,  därom  voro 
fiere  vad  gjorda,  och  det  nu  lediga  tillegnar  allmänna  gissningen  Ii. 
exc.  grefve  Charles  Emil. 

Rådets  förhållande  förtjenar  all  eloge;  om  deras  nit  och  uppmärk- 
samhet lärer  Ii.  exc.  justitiekansleren  med  mig  intyga.  Liljencrantz 
synes  ingenting  försumma,  är  långsam,  trög  och  mindre  behaglig;  men 
för   min    ringa   del   stadgar  jag  allt  mer  och  mer  min  öfvertygelse  om 

hans  goda  vilja.    Axelson  utför  sin  ämbete  i  <u  kristlig  sakta lighet. 

Det  vore  en  stor  lycka  och  glädje,  om  E.  Maj:t  med  nådigt  välbehag 
ansåg  spånnmålskommissionens  välmening  och  den  underdåniga  upp- 
riktighet, hvarmed  de  våga  föredraga  sina  ärenden. 

[nom  hofven  råder  mycket  lugn  och  då  och  då  litet  nöjen,  s"in 
lära  mest  bestå  i  en  bal  i  veckan,  il.  K.  H.  Kronprinsens  nådiga  be- 
mötande ni"i  alla  människor  väcker  en  obeskriflig  förundran.  E.  Maj:! 
kan  sjålf  ej  föreställa  sig  II.  K.  Böghets  conversation  under  sina  pu- 
blika måltider,  11.  K.  Böghets  sätt  att  distinguera  och  atl  förahvaroch 
•  •ii  till  sin  ämne.  Eertigen  af  Södermanland  occuperai'  sig  utan  all 
distraction  med  f  och  att  åter  upplifva  den  gamla  St.  Helenae-orden 
med  dess  mysterier.  Trenne  nya  ljus  brinna  nu  omkring  den  Visaste, 
nämligen  Öfversten  grefve  Ehrensvärd,  kapten  CJlfclou  och  Axel  Ami- 
nnff.  Den  lille  kloke  är  nu  rätt  stilla  och  uppbyggelig.  Han  väntar 
att  kunna  uppvakta  med  någon  behaglig  underrättelse.  Ambassadören 
ger  i'ii  stor  måltid  i  veckan  Grefve  Creutz  ser  dagligen  i"lk. 
Allmänheten  önskar  med  ett  löjligt  empressement  E.  Maj:ts  och  kej- 
sarens möte. 


Srhröilfrhelm     Gustai  ill. 


-  210  - 

Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Rom  den  28  Januari  1784. 

Jag  har  att  tacka  Er,  min  kära  Schröderheim.  för  tvenne  skrif- 
velser,  den  ena  ministeriel,  rätt  försigtig,  den  andra  på  gamla  foten. 
Den  första  har  grefve  Wachtmeister  fatt  svar  uppå,  alltså  talar  jag  ej 
damm  med  statssekreteraren;  den  andra  tackar  jag  Er  mycket  för; 
den  var,  min  kura  Schröderheim,  uppriktig,  rolig,  interessant. 

Hade  de  lärdaste  önskat,  att  kejsaren  och  jag  rakats,  så  böra  de 
vara  nöjda.  Vi  ha  sett  hvarann  i  Florens  och  i  den  stora  staden  Kom: 
vi  ha  funnits  ihop  på  knä  vid  foten  af  St.  Pers  altare,  och  där  har  man 
slagit  vad  om,  hvilken  af  oss  var  mera  catholique,  han  eller  jag;  och  för 
till  att  säga  sanningen,  tror  jag  mig  mera  apostolique  och  oss  bägge 
lika  catholiqua,  ty  jag  tror  efter  Upsala  möte,  och  han  tror  ingenting. 
Jag  är  ganska  nöjd  med  denna  entrevuen,  han  är  på  mer  än  ett  sätt 
märklig.  Låt  mig  veta  i  detail,  hvad  som  säges  om  denna  entrevuen, 
både  likt  och  olikt;  omdömena  aro  rätt  roliga  att  höra, 

Hvad  presternas  dekorationer  angår,  så  är  jag  ej  förundrad  att 
det  talas  med  och  mot;  men  hvar  förnuftig  man  lärer  finna,  att  det 
är  nyttigt  att  multiplicera  den  influence,  kronan  eger  på  det  siandet, 
och  att  på  biskoparne  är  ej  mera  än  hederstecken,  som  återstå;  ty  se- 
dan de  blifvit  biskopar  är  allt  sagdt.  Hvad  nummern  vidkommer,  är 
det  gjordt  med  flit,  att  den  ej  är  så  stor  som  stiften,  på  det  att  denna 
nåd  må  alltid  anses  som  svär  att  erhålla  och  därföre  ännu  mera  ön- 
skas. Omdömena  om  baron  Taubes  resa  förundra  mig  mycket  mera: 
det  kan  ej  falla  i  någon  förnuftig  människas  hufvud,  och  om  det  kunde 
falla  in,  behöfde  man' bara  komma  hit  för  att  blifva  kurerad. 

Påfvedömet  sjunger  här  på  sin  sista  vers,  och  om  det  blifVer  en 
eller  tvä  påfvar  efter  denna,  är  jag  mycket  bedragen.  Detta  välde  har 
gått  i  aftagande  alltsedan  Clemens  XI;  men  kejsaren  har  gifvit  den 
sista  smörjeisen,  och  nu  lutar  denna  byggnad  så  mycket,  att  den.  när 
man  minst  det  väntar,  ramlar  i  kull. 

Hvad  menar  Ni  väl  att  våra  mystiska  skola  säga,  då  de  lä  veta, 
att  pä  samma,  stund  elden  kom  lös  i  Frimurarebarnhuset,  jag  inkörde 
i  Rom?  För  några,  år  sedan,  hvad  för  kalkyler  däröfver  hade  vi  ej  gjort; 
d'autres  temps,  d'autres  soins.    Grefve  i\:s  och  Anders'*)  föreläsningar 


i  Axel  Fersens  <>rh  Anders  Eöpkens. 


-  211   - 

förundra  mig  ej;  "del  är  så  gammalt  <~>ch  franskt".  Både  Rhen  om  musiken 
i  Silvie;  men  atl  någon  hör  på  dem,  del  undrar  jag  myckel  på. 

ökrif  mig  ofta  nyt!  till,  min  kära  Schröderheim;  om  Ni  \ 
huru  <l»'t  minsta  från  fäderneslandet  är  interessant,  då  man  är  800  mil 
därifrån,  så  glömde  Ni  ej  bort  oss,  vi  andra  pilgrimer.  Jag  reser  här- 
ifrån i  morgon  till  Neapel.  Hade  någon  sagl  Er  i  dag  för  etl  år  sedan, 
då  vi  sutto  i  lilla  theatern  och  hörde  den  proverben,  som  Monvel  höll 
efter  måltiden  på  hertigens  namnsdag,  atl  året  därefter  Ni  skulle  af 
samma  dato  få  bref  af  mig  Iran  Rom,  del  hade  Ni  väl  ej  trott.  Men 
ir  del  i  världen;  Gud  vet  hvar  vi  äro  nästa  år.  Jag  hoppas  dock 
på  Gripsholm  eller  på  Stockholms  slott.  Farväl  och  må  väl,  samt  glöm 
intet   bor!  de  vandrande  bröderna! 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Stockholm  den  9  -Mars  1784. 

E.  Maj:ts  nådiga  skrifvelse  af  den  28  Januari  hade,  om  den  blott 
kommit  ifrån  en  vän,  uppfylrl  mig  med  den  ömmaste  erkänsla,  [från 
min  Kung  har  den  gifVii  mig  en  hugnad  och  tillfredsställelse,  som  E. 
-Majns  oåd  velar  bereda  en  trogen  och  backsam  undersåte.  Jag  hade 
låti  kunnat  tro,  att  E.  Maj:t  under  sin  incognito  velat  taga  stil  al  en 
particulier,  om  jag  ej  i  hvarje  rad  igenkänl  med  glädje  och  tacksamhet 
E.  Majns  hulda  hjärta. 

Den  förmån  att  få  bära  alla  angelägenheter  till  min  högste  föf- 
man,  för  mig  sa  ovan,  är  tillika  för  dyrbar  atl  försumma.  Och  närde 
obetydliga  förändringar,  som  hända  under  den  tomma  tystnad  här 
råder,  af  många  andra  förtäljas,  har  jag  saknat  alla  anledningar  att 
1-.  Maj:t  i  underdånighet  uppvakta.  -  Del  är  mig  en  lycka,  att  min 
senare   underdåniga   skrifvelse   kunna!    göra  E.  Maja  nöje:  men  del  är 


-  212  - 

öfver  min  förmodan,  att  den  första  varit  ministeriel.  Stackars  stats- 
sekreterare, han  må  åtminstone  hafva  lärt  att  kanna  huru  högt  vingame 
bära!  -  Jag  hade  i  stallmästare  Munck  förlorat  en  vän,  som  gjort  mig 
verkligen  mycket  godt.  Jag  kunde  ej  begripa  orsaken  rill  min  olycka. 
och  vet  <lct  ej  ännu:  ty  jag  har  aldrig  skilt  vice'  landshöfding  Wrights 
intérét  ifrån  fru  Hjertas:  men  vana  och  ålder  afnöta  don  sensibilité, 
som  ofta  ka-tar  mig  i  de  inquiétuder,  E.  Maj:t  funnit  löjliga.  Jag  låter 
tiden  upplysa  allt,  ocb  ehvad  förhållande  Muncken  mig  visar,  skall  jag 
oförändrad  bibehålla  don  tillgifVenhet  och  aktning,  jag  är  en  iallaafse- 
enden  sa  hederlig  man  skyldig.  E.  Maj:ts  entrevue  med  kejsaren  har 
förorsaka!  en  allmän  glädje.  Mesta  missnöjet  öfver  E.  Maj:ts  resa  här- 
rörde af  sorg  och  saknad  och  en  fruktan,  som  kanske  bör  förlåtas,  om 
den  kunnat  gå  till  otålighet.  SjälfVa  de  kloke  och  laglöse,  missnöjde 
med  allt,  börja  nu  på  att  tro  till  sin  egen  harm,  det  E.  Maj:t  under 
resan  icke  blott  tillfredsställer  egen  nyfikenhet,  utan  ock  befordrar  där- 
med sitt  rikes  välgång.  Visiten  uti  Paris  blifver  nationen  äfVen  ganska 
agréable.  Man  fruktar  äfVen  nu  mindre  det  befarade  obestånd  af  Upsala- 
tnöte,  och  man  är  mest  säker,  att  doktor  Luthers  gås  blifver  oplockad. 
Ryska  freden  med  Porten  har  dragit  våra  conversationer  mycket  ifrån 
både  Sundet  och  norska  gränsen.  Våra  skönheter  gifva  sig  tillfreds  att 
ej  finna  börsbalerna  glesare  nästa  höst,  och  våra  unga  hjältar  hafva 
contramanderat  sin  beställning  af  mustacher  för  rampagnen.  Spänne- 
målsbristen  är  nästan  det  enda,  som  bryr  oss  (kursens  fall  och  stigande 
har  jag  aldrig  begripit):  men  om  det  är  en  half  läkedom  att  blifva  ömt 
soignerad,  så  skola  icke  kommitterade  underlåta  att  meddela  olyckliga 
medborgare  all  den  tröst,  de  böra  njuta  af  E.  Maj:ts  ömhet  och  nådiga 
omvårdnad. 

E.  Maj:t  lärer  ej  tvitia  om  vårt  rika  förråd  af  ogrundade  nyheter 
ifrån  Italien.  De  spridas  oftare  af  brist  på  eftertanke  och  hug  att  synas 
underrättad,  än  af  elakt  uppsåt,  och  det  är  en  sanning,  att  E.  Maj:ts 
egen  person  varit  denna  gången  mera  skonad  än  förr.  Med  baron  Arm- 
fell  hafva  vi  occuperat  oss.  Han  har  många  gånger  varit  hemskickad. 
förvis!  hofvet,  utnämnd  till  minister,  fått  regemente,  varit  förlofvad  med 
rika  prinsessor,  duellerat  med  baron  Taube  m.  m.,  men  jag  har  ingen 
moment  varit  orolig  för  min  vän:  jag  känner  hans  tänkesätt,  och  jag 
vet  livad  hägn.  uppriktig  nit  och  välmening  hos  E.  Maj:  t  njuta.  Man 
vet  här  huru  E.  Maj:ts  suite  är  delad  i  tvenhe  partier.  Baron  Taube, 
grefve  Fersen,  riksrådel  Sparre,  i  det  ena:  baron  Armfelt,  baron  Essen, 
Peyron,   i   del    andra,  och  baron  Cederström  neutral.    Peyron  är  också 


hemskickad  och  succederad  i  sin  uppvaktning  ai  De  la  Grange.  rag 
tycker  mig  skenbarligen  kunna  se  riksrådel  Sparre,  och  min  inbillning 
ax  myckel  styrk!  af  Stjernvaus  berättelser.  Gud  late  del  sken,  som 
uppgäti  på  hans  himmel,  göra  hela  lians  afton  lika  klar  och  intel  mera 
förvilla  honom  i  skuggor,  sedan  del  försvimnit!  Angående  lilla  f  har 
b  ifvil  Adlerbeth  »ii  omständlig  berättelse,  som  lian  i  underdånighel 
lärer  framföra.  Gud  vet,  om  under  förlidna  arets  torka  lians  tu. 
icke  blifvil  väl  mogen:  men  nog  har  gudsmannen  varil  svag.  Min 
trakasseri  med  Muncken  har  skill  mig  ifrån  all  relation  till  de  ö 
lärda,  freden,  som  nu  skall  vara  hans  ljus.  lyser  icke  för  mig,  och 
med  Ulfclou  har  jag  "'.i  ingåtl  någon  liaison.  I  lördags  var  kapitel,  dä 
öfverste  Silfversparre,  bergsrådel  Bandels  och  kammarherren  Stienield 
blefvo  emottagne.  Baron  Axelson,  Bonden  och  Reuterholm  äro  ut- 
nämde  till  magistri  för  den  22,  som  kommer  atl  högtidligen  begås. 
Våra  sammankomster  hafva  denna  vinter  varit  sällan  och  lite!  bril- 
janta. I  lördags  voro  dock,  utom  Tollen,  alla  de  gamla  närvarande, 
som  förlidet  år  försvuro  att  sätta  foten  dit.  Vår  Visaste  har  uppsatl 
en  ny  trupp  af  stridande  bröder.  -Tag  har  den  äran  att  vara  enrollerad, 
men  vel  verkligen  intet  mera,  än  att  jag  är  kommendör  af  Norra 
Tungan  och  beskrifver  en  besatt  figur  i  uniform.  Hertigen  har  etl 
ordentlig!  laboratorium  chymicum,  där  Hedenberg  arbetar.  1  divanen 
äro  ibland  mystiska  konklaver.  Jag  vet  ej  mera  däraf,  än  atl  enskata 
blifvil  emottagen,  som  i  garderoben  lär  sig  dagligen  atl  tala.  Hertig- 
innan har  en  gång  assisteral  vid  en  chymisk  operation  och  bränl  upp 
sin  nia  hand  med  fosfor. 

Hertig  Fredrik  röker  tobak  och  spelar  1'hombre  med  grefve  Beck- 
Kriis.  med  Ugglas,  med  Lorich  och  med  hvem,  som  förekommer;  är 
för  öfrigl  tranquille  och  aimable.  »Prinsessornas  baler,  större  och  mindre 
slädpartier,  spektakler  och  thé-assembléer  uppfylla  hvad  som  kan  vara 
boml  af  de  förnämas  tid.  Madame  la  marquise  är  mycket  lierad  med 
hertiginnan.  Hennes  höghet  tillåter  sig  vid  spektakleraa  icke  atl  applau- 
dera  utan  bifallstecken  af  henne.  Hon,  stackars  liren,  är  därigenom 
obligerad  atl  ständigt  kröka  sig  under  secondlogen  och  skymma  hela 
den  sidan  af  premieren,  där  hon  sitter.  E.  töajrt  lårer  ej  ännu  tillåta 
någon  underdånig  lyckönskan  till  pretendentens  offerter:  men  både  som 
undersåte  och  t  torde  jag  tå  betyga  min  glädje  öfver  godt  slut  på  en 
gamma]  negociation  och  önska,  att  E.  Maj:t  äfveniden  profana  världen 
må  däraf  njuta  nöje.  Del  är  hugneligt,  atl  den  Visaste  varit  nykter. 
fasl  han  intel   varit  upplyst.    Jag  kan  aldrig  öfverlefva  händelser,  hvilka 


-  214  - 

blifva  mig  så  interessanta,  som  i  fall  jag  fått  se  E.  Maj:ts  möte  med 
kejsaren  och  pretendenten.  Adlerbeth  har  sagt  mig,  att  Corbi  intel 
gifves;  men  därmed  gifVes  i  mitt. sinne  det  största  bevis  af  den  fram- 
farna profetens  fourberier.  General  Sprengtporten  har  occuperai  mig 
en  tid.  Han  har  varit  hos  mig-,  och  jag  har  ofta  sett  honom.  Hans 
conversation  är  intet  rolig,  hans  rum  och  hans  person  lika  osnygga. 
Han  är  nu  värre  än  förr,  men  klagar  alltid  öfver  samma  ämnen  och 
samma  personer.  Hans  plågor  och  inquiétuder  äro  odrägliga.  Han  står(?) 
på  ei  t  skallet  hufvud.  Ögonen  äro  vridna,  ansigtet  blekt,  skinnet  häng- 
er öfver  hela,  kroppen  på  bara  ben.  Han  har  ofta  proponerat  mig 
pistoler,  värjor,  sprungit  och  slagit  dörren  i  lås,  rullat  ner  gardinerna 
m.  m.,  men  då  jag  bemött  allt  sådant  med  tranquillité,  gar  det  strax 
öfver:  ju  fermare  man  säger  honom  sanningar,  ju  docilare  är  han.  Hans 
nselhet  är  en  förskräcklig  målning  både  af  mänsklighetens  svaghet. 
lyckans  obestånd  och  de  fördömdas  tortyrer.  Som  kristen  och  med- 
borgare anser  jag  mig  skyldig  att  göra  allt  livad  möjligt  är  till  hans 
iriisi  och  tjenst,  och  af  sådana  skäl  vägar  jag  älven  för  den  mildaste 
Konungs  fötter  nedlägga  en  underdånig  bön,  att  han  med  två  å  tre  ord  af 
E.  Majas  hand  kunde  fa  försäkran  om  dess  nåd.  Blifver  min  bön  hord. 
sa  bör  jag  tillika  nämna,  att  en  sådan  nåd,  hvilken  hela  mänskligheten 
bör  erkänna,  förlorar  all  verkan,  om  den  sändes  genom  mig.  Han  har 
den  förflutna  tiden  mycket  lefvat  med  Preindl.  Han  skall  nu  flytta, 
men  ämnar  i  sommar  antingen  resa  utrikes  eller  etablera  sig  i  Finland. 
Fredrik  Horn.  (E.  Maj:  t  förlåter  att  jag  måste  nämna  honom,  för  att 
icke  på  en  gång  falla  ifrån  Sprengtporten  till  ordinära  människor),  är 
rätt  munter  och  vänlig,  sysselsätter  sig  att  etablera  sin  son  med  fröken 
Linnerhjelm.  Liljencrantz  är  merendels  jovial  och  nöjd,  men  myckel 
krasslig,  och  lefver  i  sin  stillhet  med  Axelson  och  Sandels.  Rutherkan 
ej  öfverlefva  våren,  han  har  vatten  i  bröstet  och  sten  i  njuren.  Grefve 
Wachtmeister  har  varit  illa  af  halssjuka  och  rätt  farligt  ett  dygn  för 
14  dagar  sedan:  men  tyckes  nu  efteråt  vara  friskare  än  hela  förlidna 
året.  Rådet  fortfar  att  förtiena  estime  och  har  af  E.  Maj:ts  nådiga 
skrifvelse  tagit  mycken*  uppmuntran.  Grefvinnan  Hermanson  är  död: 
gubben,  otröstlig.  har  gikt  i  båda  händerna  och  sörjer  jämmerligen,  ja 
just  jämmerligen.  Han  blifver  en  stor  ressource  för  sina  herrar  kam- 
rater, som  vilja  skjutsa:  ty  nu  lefver  han  blott  för  rådkammaren,  för 
kammarkollegium  och,  om  mitt  hopp  ej  bedrager  mig.  för  kammar- 
expeditionen. Till  Adlerbeth  sänder  jag,  jämte  radslistor,  några  ryska 
papper,  som  jag  fatt  frän  Åbo.    Han  lärer  utbedja  mig  E.  Maj:ts nådiga 


däröfver.  De  mesl  interessanta  våntarjag  från  Lund,  ty  de  blifva 
beledsagade  med  reflexioner  al  Celsius  och  Lagerbring;  men  när  d( 
komma  vet  jag  icke.  Med  Ruckman  och  Öster  lefvei  jag  nu  rätl 
mycket.    Do  ■  ■    verkligen  etl  god!  sällskap.    Öster  har  ju 

caseri  för  spel.  Kort  är  för  li"ii<>m  sunt  spikar  för  öläfmingar.  Nu  löper 
liela  staden  mod  berättelser  om  E.  Maj:ts  och  kejsarens  conversationer, 
om  E.  Maj:ts  resa  till  Wien  och  kejsarens  .besök  i  Stockholm.  Gud 
uppehälle  E.  Maj:t  vid  helsa  och  nöje,  under  en  Lycklig  resa! 


Derjsamme  till  densamme. 

Stockholm  den  [2  Mars  L784. 

An  Martti  månad  efter  gammal  vana  åter  vari!  olycklig  genom 
förlusten  af  generalamiralen  täckes  E.  Maj:l  nådigt  tillåta  mig  atl  i 
underdånighet  få  beklaga.  Min  fruktan  för  (Innia  tiden  har  varit  obe- 
skriflig,  '»-Ii  då  jag  vet,  hvad  detta  dödsfall  kostar  både  E.  Maj:ts  hjärta 
och  tjenst,  kan  jag  lika  litet  uttrycka  min  sorg.  Det  är  besynnerligt, 
aii  i  går  förmiddag,  då  Medin  och  alla  människor  gjorde  sig  del  bästa 
hopp,  försäkrade  lilla  f  på  sin  salighet,  att  en  elak  utgång  inom  18 
timmar  var  oundviklig,  lian  sörjes  nu  allmänt,  ty  afunden  försvinner 
med  lifvet,  "'-Ii  det  val.  K.  Maja  gjort  af  hans  efterträdare,  har  vunnit 
rit  allmänt  bifall.  Det  vore  synd  an  tillägga  Medin  någon  skuld  eller 
fel;  de  hafva  inför  Gud  användt  all  förmåga  art  rädda  en  inan.  hvars 
retablissement  skulle  naturligtvis  ökat  deras  reputation,  och  uti  livil- 
ken  de  bägge  vördade  sin  störste  välgämingsman.  Det  är  icke  heller 
Bjukdomen,  som  fällt  honom,  del  är  hans  fetma  och  ister,  som  i » •  ■  t «- 1  ^r  i  i 
nyttan  af  vanliga  utvägar.  Gud  bevare  grefve  Wachtmeister,  hans  till- 
tagande vid  unga  ar  är  rätt  vådligt.  Andra  tjocka  äro  mindre  i 
lägna, 


-  216  - 

Del  skulle  fägna  mig,  om  jag  kunde  mala  grefve  Ehrensvärd. 
J lan  känner  intet  annat  än  sin  sorg  och  tycker  sig  hafVa  förlorat  en 
far  för  andra  gången.  Uti  E.  Maj:ts  nåd  känner  han  hela  värdet,  men 
bror  sig  vara,  otacksam,  om  han  ej  fruktade  för  sitt  ansvar  och  skräm- 
des af  sin  ofullkomlighet  att  fylla  det  rum.  hvartill  han  hlifvit  kallad. 
Jag  liar  sett  honom  gråtande  och  darrande  författa  det  bref,  hvarmed 
han  nu  i  underdånighet  lärer  uppvakta,  Sedan  han  hela  riden  icke 
occuperat  sig  med  annat  än  mystiska  saker,  blifvit  af  dessa  betrak- 
telser alldeles  intagen  och  nästan  fattat  håg  att  öfvergifVa  välld  och 
tjenst,  lärer  E.  Maj:t,  stan  själf  känner  dess^  saker,  finna  huru  stark 
förvandlingen  honom  blifver.  Hans  exc.  grefve  Wachtmeister  är  gruf- 
veligi  betagen.  Han  hade  önskat  sina  bröder  att  ännu  länge  få  lyda 
Trollen.  Förlåt,  allernådigste  Konung,  att  jag  varit  sa  vidlyftig,  men 
jag   tror  helt  visst,  att  E.  Maj:t  velat  hlifva  underrättad  om  allt  detta. 

Hans  K.  Höghet  hade  anticiperat  f  ordens  högtid  till  d.  11.  som 
var  i  gar.  Sammankomsten  var  ej  talrik,  omkring  50  personer.  Hertig 
Fredrik  var  frånvarande.  Af  Rådet  infunno  sig  blott  grefve  Btfhge  och 
baron  Sparre.  Af  hofvet  grefve  Nils  Posse.  grefvama  Ulric  De  la  Gar- 
die,  Carl  och  Axel  Oxenstjerna,  baron  Wachtmeister.  Af  högre  ämbets- 
män nästan  inga.    Fr.  Horn  var  ej  där.  men  grefve  Bielke. 

E.  Maj:ts  tron  med  himmel  och  tribun  var  uppsatt,  men  tom 
tjente  den  ej  till  annat  än  uppväcka  så  mycket  mera  andakt  under 
vara  förböner  för  E.  Maj:ts  höga  välmåga,  Baron  Axelson.  Bonden  och 
doktor  Bränder  blefvo  magistri.  och  den  sistnämnde  äfven  grand-prieur 
i  Wingårds  ställe.  Bet  var  väl.  att  Murray  ej  emporterar  det,  men  jag- 
hoppas  att  valet,  som  endast  skett  af  Hertigen  och  magistri.  under- 
ställes E.  Maj:ts  nådiga  stadfästelse.  Af  Hertigens  tal  kan  jag  ingen- 
ting berätta,  ty  ju  högre  tankarne  äro  och  ju  mera  do  spridas  till  flera 
ämnen,  ju  svårare  äro  de  att  fatta. 

Barnekow,  som  är  utnämnd  till  Stenhagens  efterträdare,  var  ej 
närvarande. 

Bränder  predikade,  hade  till  text  Ps.  112.  v.  4:  Tkem  fromma  ;/"/• 
Vjus  upp  l  mörkret  af  then  nåddiga,  barmherUga  och  rättfärdiga.  Och  till 
ingång  Zacharise  14.  v.  (i  och  7.  På  (hen  tiden  skatt  intet  ljus  rara  utan 
köld  och  frost,  <><■])  en  dag  skatt  varda,  (hen  Herranom  kunnig  är,  hoarken 
dag  etter  natt,  <»-li  om  aftonen  skall  (het  ljust  bUfva, 

Talet  var  admirabelt,  men  för  långt,  lian  beviste  i  livad  mörker 
vi  sträfva,  huru  vantron  är  farligare  än  otron,  huru  uppenbarelsens  ljus 
är   tillräcklig!    för   vår  salighet,  huru  vissa  människor  gifvas,  mera  be 


217 

gåfvade  än   andra,   men    huru    fåfängt    sådana   gäfvor  med  våld 

huru   nyttig  en  allmän    tolerans   är,  '"'Ii   huru  skadlig  verkan  andelig 

högfärd  "'Ii  inbillning  medföra. 

Sammankomsten  varade  lili  klockan  lialf  fyra. 

Grefve  Beck-Friis  är  numera  utan  all  fara. 

Häi"  ökas  snön  dagligen,  vägarna  blifva  nästan  obrukbara  och 
följaktligen  spannmålstransporten  svårare.  Våra  baroner  uti  spannmåls- 
kommissionen  äro  vänliga  och  förtroliga.  Grefve  Wachtineister  behåller 
alltid  decisionen,  och  mer  lärer  E.  Maj:1  al< I ii^r  väntat  af  mitt  förord- 
nande därstädes.  r 

En  hofqvarterniästare  Groth,  icke  salig  Sinclairs  protegé,  utan  eu 
man,  som  haft  anseende  af  mycken  välmåga,  är  hastigl  död.  Husel 
går  bankrutt,  och  den  stackars  Carl  Strömfell  lider  därvid  mycket. 

Grefve  Hermansons  enklingstillstånd  utbeder  jag  migat!  &a 
med   lättare   sinne  än  jag  nu  har  få  förtälja;  del  är,  om  någonting  kan 
vara'i.  ynkeligl  och  löjligt. 

Om  måndag  kommer  grefve  Carl  Scheffer  tillhaka  ifrån  sin  Vest- 
götaresa  och  fournerar  mig  hell  visst  etl  blad  till  nästa  tisdag. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  26  Mars  17m. 

Oförmodligen   har  jag  funnit  ett  tillfälle  atl  för  någon  tid  debar- 
rassera  mig  och  andre  Eders  Majrts  ämbetsmän  ifrån  både  Sprengtporten 
och    Lund.    Jag   har  spell   den  gamla  proverben  atl  sia  en  bonde  med 
♦  •ii  bonde,   och   den   simplicité,  livarmed  jag  gått  till  väga,  hoppas 
icke  bhfver  E.  Maj:t  misshaglig. 

General  Sprengtporten,  hvilken  jag  för  otidigheter  hotal  vid  mitt 
sista  besök  att  aldrig  mera  komma  tillbaka,  skickade  mig  förhden 
söndag  ett    bud    med   begäran   atl    åndtligen   få  tala  vid  mig;  men  då 


218    - 

jag  genom  en  edlig  försäkran  förra  gången  var  tvungen  att  neka  där- 
till, kom  énvoyéen  till  mig,  som  med  tårar  i  ögonen  bedyrade,  att  hans 
bror  aldrig  varit  sa  usel,  aldrig  så  oregerlig,  och  att  han  omöjligen 
kunde  svara  för,  att  han  icke'  sökte  sig  utvägar  att  mörda  Lund.  att 
han  därtill  hade  flere  förslag.  I  början  plaisanterade  jag  öfver  den 
nytta,  generalen  därmed  gjorde  det  allmänna,  som  röjde  Lund  ur  vägen, 
och  gaf  regeringen  rättighet  att  bemöta  sig  sjäif  på  ett  sätt,  som 
kunde  försäkra  publiken  för  hans  upptag,  och  citerade  därunder  den 
stränghet,  lagen  i  sådant  fall  lade  i  h.  exc.  juståtiekanslerns  händer, 
och  som  intet  medgaf  anseende  Ull  personminen  sedan  énvoyéen 
med  all  uppriktighet  detta  allt  erkänt,  och  jag  funnit  sanningen  af 
lians  luv  och  inquiétude,  Lofvade  jag  använda  mig  för  att  se,  om  Lund 
kunde  tystas. 

Dagen  därefter  rakar  jag  af  en  händelse  major  Almfelt  på  gatan, 
som  frågade  mig.  om  jag  nyligen  sett  Sprengtporten.  Jag  underrättade 
honom  om  sina  egna  termer  med  gubben,  huru  ondskan  fortfor,  och 
förtrodde  honom  tillika  stämpUngarne  emot  Lund,  hvilka  jag  garnerade 
med  dera  omständigheter*  till  styrkio  och  förskräckelse.  Almfelt,  som 
trodde  si»-  redan  mycket  lidande  af  sin  forna  liaison  med  Lund,  och 
som  med  mycken  sinnesrörelse  ville  förtälja  mig  den  olycka,  han  haft 
att  misshaga  E.  Maj:t,  affekterade  i  början  en  indifférence  öfver  Lunds 
öde;  men  sedan  jag  sagt  honom,  att  jag  fann  saken  böra  till  hans  var- 
ning sägas  honom,  att  kristendom  och  medborgerlighet  fordrade  det, 
och  att  jag  utom  honom  intet  kände  någon  utväg,  åtog  han  sig  att 
averterå  Lund. 

Efter  några  timmar  far  jag  en  biljett  af  Lund,  som  begär  att  få 
komma  till  mig,  hvilket  jag  biföll,  med  förbehåll  att  major  Almfelt 
därvid  ville  vara  sa  god  och  lilifva  närvarande,  emedan  var  conférence 
kunde  fordra  en  tredje  man,  till  hvilken  vi  bägge  hade  förtroende. 
Andra  morgonen  ankommo  mina  majorer.  Jag  gaf  Lund  all  den  tid. 
han  behöfde  att  beskrifva,  huru  noden  tvungit  honom  till  skribent, 
huru  knappa  hans  medel  voro,  hans  mors  nöd,  hans  kreditorers  kraf, 
lians  egen  afsky  för  sin  metier;  men  da  han  slutligen  begärde  min 
underdåniga  förbön  om  någon  nådig  hjälp,  och  att  jag  därvid  skulle 
fve  Wachtmeisters  biträde,  afbröt  jag  discoursen  och  sade  ho- 
nom, att  jag  flere  gånger  underrättat  hans  vänner  om  omöjligheten  al 
ett  sådant  företagande,  att  II.  M:t  längesedan  nfveijemnat  honom  och 
dess  papper,  hvilket  IL  M:t  aldrig  läste,  till  sitt  öde;  att  lian  genuin 
sin    eget    förvållande   tillstängt    alla   de   vägar,  andra  brottslige  kunde 


219 

finna  till  en  mild  konungs  förlåtelse;  atl  vår  kun-  aldrig  erfor  annal 
af  hans  skrifter,  än  livad  som  händl  andre  store  regenter  i  alla  värl- 
dens tider;  atl  om  något  öfverblifvel  skum  af  forna  nga.iv, 
några  miserabla  och  onyttiga  människor  hår  och  dår  skulls  admirera 
hans  courage,  lästes  dock  merendels  lians  papper  med  förakl  och  åt- 
[öje  och  tjente  en  gång  atl  myckel  hedra  en  kung,  som  under  sin 
lifstid  gifvil  etl  sådanl  blad  eti  obehindradl  lopp.  Jag  föreställde  ho- 
nom, att  »la  II.  Maj:i  tagil  ett  sådant  parti  för  sin  egen  räkning,  skulle 
livar  och  en  undersåte,  som  ville  bjuda  till  att  ändra  det  och  hindra 
skriften,  naturligtvis  blottställa  sig  för  sin  konungs  misstankar  på 
cindt  samvete  och  fruktan  atl  i  dessa  blad  läsa  sina  gärningar;  atl 
af  sådana  skäl  jag  åtminstone  aldrig  blef  hans  advokat. 

Man  viste  mig  trenne  insända  manuskripter,  hvilka,  ehuru  upp- 
fyllda med  hoiTeurer  emot  vara  tider  och  en  af  mina  vänner,  jag 
med  all  kallsinnighet  rådde  honom  att  lata  gå,  såsom  ingenting  be- 
visande. 

Jag  proponerade  honom  att  changera  runnet  '"di  att  tala  "in  vår 
föresätta  betraktelse,  general  Sprengtporten,  rivilket  jag  slöt  med  att 
säga,  det  jag  väl  ville,  för  atl  tranquillisera  gubben,  att  "Tryckfriheten1' 
vore  i  Ii  c  och  att  del  enda  den  skriften  hade  med  sig  vore,  atl  den 
förökade  hans  inquiétuder,  bvilket  dock  som  en  otacksamhet  föll  till- 
haka, på  herr  majoren.  Jag  rådde  honom  att  göra  sin  fred  medSpn 
porten  och  bad  "in  ursäkt,  att  jag  ej  längre  kunde  uppehålla  mig. 

I  mitt  förmak  vänder  Lund  tillhaka,  med  mycken  consternation 
fattar  mig  em  lifvet  och  säger:  "Nej  Herre,  om  Gustaf  ännu  aldrig 
varit  döf  för  en  olycklig,  skall  han  intet  helin-  längre  vara  det  förmig. 
Han  känner  den  äran  atl  förlåta,  och  lian  skall  fa  taga  den  på  mig, 
på  min  ånger,  på  min  förbättring.  Ni  ^kall  nek^a  slippa  att  förhärda 
för  mig  ett  hjärta,  som  blöder  för  andra.  Sex  nummer  äro  qvar  af 
mitt  engagement;  sen  skrifver  jag  aldrig  ett  ord  mera  förr  än  kungen 
kommer  hem.  Jag  skall  kasta  mig  fru-  hans  fötter.  Jag  år  svensk, 
jag  behöfver  ingen  förespråkare.  Kimgen  skall  själf  se,  huru  jag  vel 
att  ångra  mig;  men  Herre,  när  jag  slutar  mitt  blad,  så  svälter  jag. 
Förbarma  Er!"       Jag   tog   genast    7-J  r:dr,  som  jag  hade  i  en  lada.  och 

gaf  hon oräknade:  men  han  räknade  dem.  och  sade;  "Med  28  till  ar 

jag  hulpen".  Jag  räknade  fram  dem,  men  förbehöll  mig  den  yttersta 
diseretion,  och  continuerade,  att  min  största  olycka  vore  "in  kungen, 
grefve  Wachtmeister  eller  någon  annan  skulle  beträda  mig  med  denna 
Qepighet.    Eftei  en  timme  skickar  Lund  mig  en  lapp  af  detta  innehåll; 


-   220   - 

"Härigenom  förbinder  jag  mig  på  ära  och  tro,  att  sedan  "Tryck- 
friheten den  Välsignade"  är  slutad  med  arket  50,  ej  på  4  månaders  tid, 
räknad!  a  dato,  Ii  varken  continuera  detta  eller  utgifVa  någon  annan 
slags  skrift.     Stockholm  etc.    P.  Lund". 

Samma  dag  uppsade  han  på  tryckeriet  och  sina  rum  i  staden 
samt  flyttar  nu  till  norr.  Till  envoyéen  Sprengtporten  lemnar  jag  nu 
lians  förbindelse  och  föreser,  huru  slagen  generalen  blifver  af  den 
möda.  jag  för  hans  skull  gifvit  mig. 

Salodes  lugna  nu  dessa  ilar  föl"  en  tid.  Gud  late  11  Maj:t  vara 
nöjd  med  mitt  förhallande!  II.  exc.  grefve  Creutz  och  grefve  Wacht- 
meistor  försäkra  sig  intet  finna  något  ondt  däruti. 

1  dag  flyttar  hertig  Friedrich  till  landet  för  hela  sommaren,  lian 
är  rätt  stilla  och  talar  med  mycken  ömhet. 


Densamme  till  densamme. 

\ 

Stockholm  d.  30  Mars  1784. 

E.  Maj:l  ©mottager  ined  denna  posr  tidningen  om  bergsrådet  San- 
dels dödsfall.  Bergskollegium  förlorar  en  driftig  man  i  sin  hushållning 
mera  än  i  sin  vetenskap;  men  största  förlusten  gör  baron  Liljencrantz 
och  börsen.  Denna  händelse  afskär  märkeligen  deras  kommunikation. 
Sandels  var  köpmännernas  fullmäktige  i  alla  fall,  baronens  orakel  och 
geheimeråd;  men  efter  mitt  enfaldiga  begrepp  blifver  förlusten  drägeiig 
lör  det  allmänna.  Uti  ett  land,  där  fattigdom  finnes  inom  alla  stånd, 
synes  börsens  välde  aldrig  vara  nyttigt  och  icke  heller  rådligt  an 
upphöja  en  enda  man,  kanske  tillika  deras  pensionär,  till  taxeringsman 
af  alla  människors  kredit,  heder  och  rörelse. 

Angående  Sandels'  succession  inom  bergskollegium  Lärer  h.  exc. 
grefve  Bielke  i  underdånighet  uppvakta.  Dalberg,  som  ehuru  verkligt 
bergsråd,  likväl  igenom  en  senare  fullmakt  sitter  efter  tre  titulerade 
pch    ©ger    blott    300    r:<trs  lön  i  kollegium,  skulle  önska   att    vid  denna 


22]  - 

arrangement  få  af  den  lediga  assessorslönen  100r:dr,  då  han  Båledes  t  i  o  k 
ful]  lön  4<hi  r:dr,  som  bestås  assessorerna  ÖrefVe  Bielke  ar  litel  döl 
för  denna  proposition,  90m  Dalberg  själf  borde  kurera,  om  han  intel 
försvuril  medicin.  Den  Gahn,  som  gretve  Bielke  anmäler,  år  en  extra- 
ordinär människa  och  etl  fynd  för  K.  Majas  tjenst. 

ÖrefVe  Carl  Scheflfei  är  nu  på  Tyresö,  sedan  han  passeral  åtta 
dagai*  i  Stockholm  sid  det  bästa  humeur.  Han  är  tranquille,  ser  allting 
juste,  är  myckel  glad  ål  del  empressement,  som  hela  världen  gör  sig 
att  visa  E.  Maj:l  sin  underdåniga  tillgifVenhet 

E.  Majrts  nådiga  val  al  grefve  Ehrensvärd  har  vunnit  en  allmän 
admiration.  Man  väntas  dagligen  tillbaka,  men  mötes  här  af  tidningen 
om  modrens  dödsfall,  som  kostar  honom  mycken  sorg.  lian  älskade 
henne  obeskrifligt  Del  skulle  harva  en  admirable  verkan  på  slägten, 
om  E.  Maja  täcktes  göra  något  afseende  på  fältmarskalkinnans  under- 
dåniga böneskrift 

Gud  vet  bäsl  uppriktigheten  af  min  längtan  atl  få  kasta  mig  för 
I'..  .M.ij:ts  fötter;  men  jag  är  ej  nog  barnslig  atl  därföre  finna  skyndsam- 
heten af  hemresan  s,-,  nödvändig,  söm  några  påstå.  Hår  är  alll  lugnt 
och  behåller  den  ordning,  E.  Maj:l  föreskrifvit.  Nu  klandrar  ingen  mera 
resan.  Och  innan  skörd  och  tillförsel  hunnit  afhjälpa  bristen,  blifver 
K.  .Maja  emottagen  af  klagan  och  jämmer. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  13  April  1784. 

Påskdagen  var  af  en  dubbel  högtidlighel  igenom  II.  .Maja  Drott- 
ningens communion  och  katolska  kyrkans  invigning.  Den  incognito 
för  var  Herre,  hvilken,  om  jag  så  får  tala,  II.  Maja  behagar  nyttja,  var 
för  sträng  atl  behaga  allmänheten,  som  nu  länge  njutit  uppmuntran 
af  sin  öfverhets  efterdöme  \i<l  detta  tillfälle  och  som  dessutom  gärna 
hade  setl    Drottningen  icke  ändra  en  plägsed,  som  dess  Herre  antagit. 


-  222  - 

Drottningen  gick  igenom  sakristian,  uppvaktad  af  öfverhofmästarinnan, 
tvenne  statsfruar  och  kaptenerna  af  vakten,  men  ville  icke  en  gång 
bl  il  va  förd  af  grefVe  Bielke.  Samma  förmiddag  kl.  10  hade  skrifter- 
målet skett,  och  Flodin  hade  den  nåden  att  därvid  uppvakta. 

I  katolska  kyrkan  följdes  det  ceremoniel,  jag  underdånigst  vågar 
bilägga.  Abbe  Öster  har  fått  befallning  att  lemna  sitt  tal  till  H.  K.  H. 
Hertig  Carl,  som  det  lärer  öfversända.  Han  skickade  sig  i  mitt  sinne 
ganska  väl,  utan  pretention,  noble  och  simple,  viste  sig  mycket  rörd, 
men  utan  affectaiäon,  sjunger  icke  illa  och  talar  rent. 

Vaggen,  som  skilde  stadshussalen  och  gallerierna  på  sidan,  är 
borttagen,  så  art  rummet  är  dubbelt  bredare;  i  ena  öfra  hörnet  är  en 
afskiankning  till  sakristian,  altaret  är  simpelt  af  trä,  måladt  i  marmor 
och  prydt  med  litet  förgyllning  och  litet  bildhuggeri,  omgifvet  af  en 
disk.  som  liknar  järngaller  och  gar  i  halfcirkel.  Altaret  är  ej  fästadt 
vid  väggen,  utan  står  en  half  aln  fram  på  golfvet.  Väggen  bakom  är 
prydd  med  rödt  moirée  och  oäkta  galoner.  Öfver  altaret  hänger  en 
röd  himmel  af  samma  tyg  och  lika  prydd.  Möblerna  äro  ej  magnifiqua. 
men  i  sin  matiére  väl  neg  arbetade.  Läktaren  för  orkestern  var  dragen 
något  längre  fram  på  golfvet  än  fornt.  Bänkar  äro  å  båda  sidor,  den 
första  till  höger  for  ministame,  den  första  till  venster  för  grefvinnan 
Wrede.  Pen  andra  därefter  för  M.  de  Monvel  och  hans  familj.  Emellan 
de  båda  sista  pelarne  är  under  taket  en  grillerad  loge,  hvaruti  H.  K.  H. 
Hertigen  af  Södermanland  befann  sig  med  Ulfclou,  Bonden  och  Barne- 
kow.  Musiken  var  alltför  vacker,  uppförd  af  hela  hof kapellet.  Kyrkans 
fyra  syndici  äro  M.  de  Lefevre,  som  tillika  sjöng,  handelsman  Schiirer, 
Hesse  och  gubben  Uttini. 

Af  hela  corps  diplomatique  assisterade  ingen  mera  än  Preindl. 
Ambassadören  hade  svarat,  att  han  hade  eget  chapelle,  men  n.  b.  ingen 
prest,  utan  Öster  hade  hvar  dag  af  den  heliga  veckan  sagt  messan  hos 
honom.  Ambassadören  hade  pretenderat  en  läuteuil  i  choret  med  en 
prie-Dieu,  Guemes  detsamma,  Markisen  hade  funnit  sig  postponerad 
efter  grefvinnan  Wrede,  hvilken  abbéen  offererat  att  gifva  le  pain  béni 
och  att  sanna  upp  kollekten.  St.  Croix  hade  pretenderat  att,  lika  med 
Preindl,  blifva  bjuden  igenom  tvenne  syndici.  Öster  har  explicerat  mig 
alll  detta.  Han  har  icke  kunnat  gifva  läuteuiler,  ty  ifall  någon  af  don 
kon-i.  familjen  vid  detta  tillfället  eller  framdeles  velat  benåda  kapellet 
med  sin  närvaro,  hade  då  intet  rum  varit  öfrigt  att  bjuda,  utan  har 
funnit,  dem  böra  åtnöjas  med  främsta  bänken.  M:me  la  marquise  anser 
lian  i  alla  fall  böra  cedera  grefvinnan  Wrede,  allra  mes!   i  Sverige,  där 


-  223  - 

den   förra   är  en   simpel    partnculiére   och  den  senare  jouerar  al  • 

considération.  Han  räknar  henne  såsom  den  förnämsta  Ledamoten 
af  sin  församling,  till  hvilken  allting  och  alla  honneurer  böra  försl  offe- 
reras. Han  vill  vara  endasl  dependeni  af  påfven  och  anse  sitl  kapell 
för  katolskl  under  kungens  i  Sverige  beskydd,  independenl  af  Frank- 
rike, Spanien  och  kejsaren.  I  sådan  afeigl  gjordes  äfven,  och  komma 
alltid  ati  dar  göras,  offentliga  förböner  för  E.  Maj:t  och  hela  vart  kongl.  hus. 
i. i1   marguillier  är   också  klädd  i  svenska  färgerna.    St  Crois  har  han 

icke   kunnal    distinguera    ifrån    andra    kornmissionssekreterar h    i 

denna   momenl    icke   ur< -ra    lika   höflighel    med    Preindl,  som  nu  repre- 
senterar. 

Abbéen  sökte  att  vilja  visa  mig  allt  detta  som  en  soumission  föi 
E.  Maj:t.  Jag  tog  del  också  därför,  men  lät  honom  tillika  känna  min 
admiration  öfver  den  adiess,  hvarmed  han  i  Helige  Fadrens  nuvarande 
tal  akta  sig  ati  vända  ryggen  ar  någon,  att  skaka  om 
dem  alla,  liksom  i  en  hattkulle,  och  hellre  göra  dem  alla  lika  miss- 
nöjda. 

Nu  trycker  fattigdomen  som  värst,  men  dei  vackra  väder,  som 
nu  visat  sig  åtta  dar.  gifver  hopp  om  snar  hjälp  och  gladare  dagar. 
Den  högste  (iudcn  uppehälle  E.  Maj:r  och  bevare  dess  dyra  person  un- 
der sin  långa  resa! 

General  Sprengtporten  har  varit  mycket  mat  i  och  usel  några 
dagar.  Han  är  myckel  frapperad  af  Lunds  complaisance  att  sluta  sitt 
blad.  Ööran  Sprengtporten  är  här  nu  också,  affekterar  en  ton  af  tack- 
samhet  och  höflighet,  men  jag  är  sa  rädd  alltid,  att  bägge  de  kära 
bröderna  aldrig  veta  själfva  rätt  visst,  hvad  de  tänka,  tala  eller  göra. 
Envoyéen,  stackare,  plågas  som  en  orm  i  en  myrstack.  De  prata,  ati 
han  skall  gifta  sig  med  fröken  Strokirch.  Del  vore  en  vunnen  pension 
för  statsverket.  —  —    - 


-  224  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  4  Maj  1784. 

-  Klagomålen  ifrån  Finland,  som  här  spridas  med  fart,  draga  väl 
icke  till  farliga  följder,  men  böra  likväl  icke  lemnas  utan  allt  afseende. 
Som  hårdhet  aldrig  har  rum  i  Eders  Ma.jrts  hjärta,  så  har  jag  ock  all- 
tid trott,  att  all  soupcon  däråt  bör  skiljas  ifrån  Eders  Maj:ts  regering. 
Mycket  personelt  entrerar  i  dessa  klagomål.  Ju  mer  riksrådet  Scheffer 
följt  dessa  saker,  ju  mer  hafva  landets  innevånare  trott  sig  få  luft  af 
hans  bortgång,  nu  då  hans  ställe  är  intaget  af  deras  landsmän;  men 
de  hafva  snart  fått  lära,  att  grefve  ('rent,/,  har  all  sin  hemorts  nit  och 
trohet,  men  icke  dess  envishet.  Förhållandet  emellan  de  personer,  E. 
Maj:t  nyttjat  i  dessa  ämnen,  och  dem,  E.  Maj:t  brakar  i  andra,  ökar 
försöken  på  ett  sätt,  som  E.  Maj:ts  ögon  icke  undfaller.  Emellertid 
hafva  Wetterstedt  och  jag'  arbetat  ut  en  piéce,  som  med  fredagsposten 
i  underdånighet  skall  öfversändas,  sedan  den  blifvit  examinerad  af 
grefve  Oreutz  och  grefve  Wachtmeister.  Den  skall  i  några  rader  visa 
hvad  sedan  1002  blifvit  stadgadt  om  storskiften,  huru  innevarande  for- 
fattningar äro  mindre  betungande  än  de  förra,  hvad  som  blifvit  g-jordt, 
hvad  som  är  ogjordt,  hvad  kronan  forskjutit,  hvad  nytta  landet  däraf 
haft,  och  ändtligen  torde  vi  underdånigst  föreslå  något  encouragement 
härvid. 

Allmänna  tonen  är  verkligen  den  bästa  här  nyligen  varit.  Lund 
har  slutat.  En  förryckt  magister  Thorén  har  börjat  en  ny  skrift,  som 
är  gallimathias,  men  har  elaka  ställen.  Jag  hoppas  göra  slut  därpå 
genom  Cederhjelm,  som  nu  ändtligen  vill  behaga,  och  hvilken  jag  in- 
billat, att  han  passerar  för  auctor  därtill. 

Nöden  i  landsorterna  är  grufvelig.  Provinser,  som  lemnat  oss  i 
fred,  öfverfalla  oss  nu;  men  Gud  ske  lof,  våren  tillstundar.  Dalarne 
reqvirerade  för  fjorton  dagar  sedan.  Som  Falu  och  Vesterås  magasi- 
ner  ej  voro  tilllräckliga,  skickade  vi  300  tunnor  härifrån  med  krono- 
skjuts. En  svår  manöver,  men  af  den  bästa  verkan  både  inom  Stock- 
holm och  i  de  orter,  denna  marche  passerat.  140,000  tunnor  äro  inför- 
skiifna;  de  kosta  E.  Maj:t  icke  fullt  50  daler  kopparmynt,  men  vi  hafva 
fasi ställt  priset  vid  deras  försäljande  till  3  r:dr,  l:o  att  få  för  kronan 
någon  ersättning  för  hvad  som  aldrig  blifvit  betaldt,  2:o  att  hindra  det 
fattiga    folkel  alt   ej  använda  yttersta  skärfven,  hästar  och  redskap  för 


225 

att  profitera  af  del  goda  priset  och  därigenom  göra  sista  villan  värre, 
8:0  att    ej   för  myckel   undersålja  köpmännen  och  därigenom  découra- 

dem  från  allt  biträde. 

Troil  och  Wingård  förtjjena  af  spannmåls-kommitterade  de  största 
eloger.  I  omsorg,  nit  och  tilltagsenhel  att  qväfva  skrik  och  "tidiga 
kl;iLr>'in.il  liat\a  de  bevist  sin  andeliga  ridderskap. 

General  Sprengtporten  är  miserable.  \'i  vänta  lians  förlossning; 
han  kan  nu  ej  fara  ut,  men  släpas  dag  och  natt  på  sin  soffa  omkring 
sina  rum. 

Riksrådel  Stockenström  liar  varit  illa  sjuk,  men  är  retablerad. 
Qrefvinnan  Ribbing  var  första  gången  på  couren  i  söndags.  H>>n  vår 
pompeusl  klädd,  väckte  myckel  intérét,  blef  Bjuk,  innan  Eennes  töaj:1 
kom  ut.  reste  strax  efter  sin  presentation, nedslagen, bedröfvad  och  som 
qvinnfolk  kanske  retad  af  den  utmärkta  kallsinnighet,  Bennes  Maj:' 
henne  visade. 

Eders  Ma.j:t  förlorar  verkhgen  att  icke  se  Fredrik  Sparre  kår 
och  fästman.  Jag  liar  haft  en  scen  med  honom,  som  fordrar  munt- 
lig föredragning. 

Hertig  Carl  arbetar  grymt  med  st.  Helena;  den  ökar  sig  dagligen 
af  de  yngsta  militärer,  vår  garnison  eger.  I>ess  lagfarenhel  är  af  en 
vidlyftighei  som  tyska  jus  publicum. 

Jag  ser  af  avisorna,  atl  Eders  Maj:t  varit  på  Rupes  Tarpeja  i 
Rom.  Jag  undrar,  em  Eders  Ma.i:i  rappellerade  sig,  att  det  var  därifrån, 
som  Pituanius  efter  Libonis  olycka  störtades,  fot  del  atl  han  kunde 
citera  andar. 

AJlernådigste  Konung!  Fru-lat  att  sa  litet  interessanta  bref  blifva 
langa:  mitt  hjärta  är  så  fullt,  när  jag  skrifver,  och  det  är  dess  enda 
ersättning  för  saknaden  af  den  lycka,  som  i  tio  år  under  många  be- 
kymmer och  svårigheter  gjort  dess  enda  verkeliga  glädje. 


8ehr5derheim,  Gustaf  III.  ](, 


-  226  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  7  Maj  1784. 

Sällan  har  jag  så  mycket  fruktat  någon  tidning  som  att  fä  veta. 
huru  Eders  Maj:t  emottagit  underrättelsen  om  generalamiralens  död.  Jag 
såg,  huru  ömt  Eders  Maj:t  skulle  känna  icke  blott  förlusten  af  en  stol 
ämbetsman,  utan  ock  af  en  tjenare,  Eders  Maj :t  så  redligt  tillgifven.  De 
i  går  ankomna  brefven  hafva  öfvertygat  mig,  att  min  fruktan  icke  varit 
ogrundad:  men  Gud  ske  lof,  att  själens  styrka  i  denna  moment  rådt 
på  hjärtats  blödighet,  och  att  inga  svåra  följder  för  Eders  Maj:ts  helsa 
äro  att  befara, 

Hans  exc.  grefve  Wachtmeister  lärer  rapportera  i  underdånig- 
het händeisen  med  auctor  af  Granskaren.  Hans  excellens  har  be- 
fallt min  närvaro  hos  sig  under  conférencerna,  och  jag  kan  ej  nog 
admirera  hans  sätt  att  handtera  dessa  politiska  patienter.  Men  febren 
ar  till  en  höjd,  som  fordrar  en  stark  kur,  och  hofrätten  torde  slutligen 
finna  en  brunnskur  nödvändig.  Exempel  böra  nu  längre  icke  dröja, 
och  under  Eders  Maj:ts  frånvaro  är  rätta  tiden  att  gifva  dem.  Esprit 
hos  den  yngre  delen  af  civilstaten  är  ännu  icke  rätt  formerad.  En 
stor  del  af  dem,  uppfödde  under  förra  regeringssättet,  söka  samma 
vägar  till  sin  uppkomst  som  deras  föräldrar  vid  riksdagarne  trampat. 
De  tro  lyckan  endast  gjord  för  adel  och  militär,  och  vid  deras  år  rai- 
sonnera  de  ej  ännu  hvarken  med  nog  köld  eller  nog  upplyst  förstånd. 
Det  är  tiden  och  medel  att  hålla  den  arbetande  hopens  barn  inom  sitt 
och  presteståndet,  som  skola  afhjälpa  dessa  olägenheter. 

Emellertid  torde  Eders  Maj:t  finna,  huru  fröet  bör  uppryckas  med 
roten,  och  Eders  Maj:t  förlåter  nådigst,  att  jag  vågar  anföra  mitt  en- 
faldiga omdöme. 

Underdånigst  vågar  jag  äfven  föreslå  en  grace  för  grefve  Creutz. 
Hans  kallelsebref  kostar  i  utlösen  375  r:dr  specie.  Utan  tort  kan  han 
ej  lemna  det  outlöst,  och  utan  att  mycket  incommodera  sig  och  hela 
sin  inrättning  icke  betala  det.  Icke  beder  jag  lör  kansli-gebuhren,  ty 
det  är  af  denna  summa  en  ganska  ringa  och  obetydlig  del.  men  af- 
giftema  till  charta  sigillata,  recognition  m.  ni.  balanseras  i  alla  räk- 
ningar. De  gå  åter  in  i  statskassan,  och  jag  vågar  därföre  allra  under- 
dånigsl  hemställa,  huruvida  Eders  K".  Maj:1  utan  att  säga  saken  skulle 
täckas   att   för  detta    behof  lata   emol    baron  Ramels  och. mitl  qvitto 


-  227  - 

denna  summa  utassigneras  af  statskontoret.  Att  skänka  rent  af  efter 
alla  utgifterna  torde  Eders  Maj:t  finna  mindre  väl  och  hugneligt  för 
grefve  Creutz,  >la  en  sådan  uåd  tvenne  gånger  händl  Sebaldt.  Eders 
Maj:t  känner  för  väl  grefve  Creutz'  grannlagenhel  förati  tro,  del  denna 
idé  kommer  ifrån  honom.  Jag  bedyrar  heligt,  att  jag  yppat  den  för 
ingen. 

I  går  afsomnade  statskommissarien  Ruther.  Liljencrantz  bekla- 
gar hjärtehgen  lians  förlust,  och  af  alla  bokhållare,  ifall  någon  utom 
riksråd.-,  Waliwijk  kommer  i  odödlighetens  längder,  lära  ej  inånga  af- 
föras  i  samma  kolumn  med  Ruther. 

1  var  nya  orden  hos  Hertigen  har  varit  etl  grufveligt  buller  om 
unga  herr  Wahrendorffs  antagande  till  skattmästare  för  <'ii  klase  däiaf. 
Buuthen  har  fäktat  för  sin  svåger.  Hertigen  har  beskyddat  honom: 
alla  möjliga,  och  jag  vågar  säga  omöjliga,  utvägar  blefvo  använda,  men 
rösterna  blefvo  lika  delta  emellan  svåger  Anders  "di  en  ung  herr  We- 
sterberg, för  hvilken  Carl  De  Geer  exponerat  sig.  Hertigen  lemnade 
Buuthen  decision,  som  gaf  den  i  faveur  al  Westerberg.  Därefter  upp- 
stodo  explicationer,  drifna  till  don  häftighet,  att  Hertigen  rådde  De 
Qeer  resa  hem  och  taga  ett  glas  kallt  vatten.  De  Geer  for,  men  skic- 
kade ett  starkt  bref  till  Pfeiffen.  hvaruti  han  uppdrar  honom  förklara 
sitt  förakt  för  en  orden,  som  följde  inga  lagar,  sin  föresats  att  aldrig 
lit  och  att  genast  uppbränna  uniformen.  .Mänga  funno  I><'  Geer 
vid  ung  och  erinrade  sig  att.  ang  nu.  hade  han  verkligen  varit  yngre 
under  sista  riksdagen. 

t 


Gustaf  III  till  Schröderheini. 

Turin  d.  23  Maj  17 

Jag  har  att    tacka    Er,  min  kära  Schröderheim,  för  edra  bref  af 
d.  9,  12,  26,  30  Mars,  som  jag  alla  i  rattan  tid  fått,  men  mina  resor  och 

lor  hindrat  mig  att  [bejsvara.  De  äro  alla  interessanta,  och  ja. 


-  228 

Er  skrifva  mig'  ofta  till.  Men  vänta  Eder  hädanefter  intet  svar,  ty 
Paris  tillåter  mig  ej  en  minuts  tid,  och  innan  dess  reser  jag  ständigt. 
Det  säges,  att  g.  Spr.  *)  är  på  sistone.  Detta  tror  jag  ej  förr  än  det 
blifver  mig  förvissadt,  att  klockarna  rungit.  Påminn  riksrådet  Fr.  Sp.  **) 
i  sådant  tillfälle,  att  han  har  en  gammal  ordre  ifrån  mig  att  emparera 
sig  af  alla  hans  pappor  och  be  honom  ej  lägga  fingrarna  emellan.  Detta 
är  angeläget. 

Hvad  säger  Ni  väl  om  Sparrens  giftermål?  Jag  suckar,  rycker 
på  axlarne  och  samtycker,  men  hvad  försäkran  af  pension  [angår],  är 
det  en  absurd  begäran.  Till  detta  finnes  ej  exempel  på  sådant,  och 
jag  tycker,  att  det  är  betala  för  dyrt  en  sådan  folie. 

Farväl,  min  kära  Schröderheim,  må  väl  och  conservera  ert  goda 
humeur. 

o.  f 


Densamme  till  densamme. 

Lyon  d.  5  Juni  1784. 

Vid  min  ankomst  hit  fick  jag  ert  bref  af  d.  4  Maj.  Jag  hade  re- 
dan skrifvit  till  riksrådet  Hermanson  ifrån  Turin,  att  om  storskiftena  gå 
i  öfverläggning  med  grefve  Creutz  och  låta  ur  kammarkollegium  ema- 
nera resultatet.  Detta  var  gjordt  att  kunna  allt  ändra  vid  min  hem- 
komst, om  jag  funnit  nödigt.  Nu  skrifver  jag  gubben  till,  att  tillkalla 
grefve  Wachtmeister  till  denna  öfverläggning.  Jag  har  sökt  att  sötma 
mitt  bref,  så  att  ej  gubben  blir  stött  af  detta  nya  additament. 

Tack  skall  Ni  ha  för  ert  bref!  Jag  lär  finna  i  Paris  det  Ni  lofvar 
mig  i  detta  ämne.  Jag  reser  härifrån  i  afton.  Skrif  mig  ofta  och 
mycket  till,  isynnerhet  allt  som  kan  uppsnappas  om  min  galna  svåger 


*)  General  Sprengtport.cn. 
**)  Fredrik  Sparre. 


229 

och  dess  son.  Danskarnes  armering  gör  mig  ingen  sensation.  Jag 
skall  med  samma  tranquillité  se  på  spektaklerna  i  Paris,  som  <>ni  en- 
das! några  finnskutoi  lågo  på  Köpenhamns  redd.  "När  Dansken  vill 
ha  pengar",  säger  ordspråket,  "går  han  till  Hamburg;  når  han  vill  ha 
stryk,  går  han  till  Skåne". 

"Han  komma  må",  sägei   Birger  Jarl. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Järva  d.  1 1  Juni   L784. 

Under  den  glädje,  som  E.  Maj:ts  snara  återkomst  nu  allmänl  ut- 
sprider, tyckes  allmänheten  vara  ledsen  ali  ej  få  visa  sin  [agnad,  nar 
en  gång  den  sälla  dagen  inträffar.  I»''  vänta  nu  på  råd  af  öfverståt- 
bållaren.  Tidningar  om  den  lyckan,  hamn  Armfell  eger,  att  få  upp- 
vakta   Eders   Maj:t  under  resan  till  Paris,  halva  länge  varit  föraktade; 

men  nu  mera  konstaterade,  hafva  de>] Itv.rt  en  stark  rörelse  hos  hans 

ovänner  och  myckel  stöppal  de  Saduceers  mun  i  många  ämnen. 
Med  söndagsposten  ankommo  tvenne  bref,  adresserade  till  K.  Maj:ts 
rådkammai"e.  Deras  excellenser  delibererade  i  två  dagar  om  deras 
öppnande,  och  ändthgen  bröt  dem  riksrådel  Hjärne  med  all  gravitel 
och  sin  1768  års  min,  då  de  befunnos  sådana,  som  underdånigsl  bi- 
lagda afskrifter  visa.  Händelsen  var  verkligen  löjlig.  Gamla  rit- 
clou  på  Björnö  är  död  och  har  förklaral  den  stora  f  CJlfclou  arflös. 
Lilla  profeten  har  öfvergifvil  Stockholm  och  flyttal  till  Ä.spön  vid 
Strengnäs. 


Bilaga. 


Alskiilt. 


Htanskriften :    lians    Kongl.  Maj:ts  Råd  Cammare  uti  Stockholm. 
inni  brefvet:    lians  Kongl.  Maj:ts  och  Sveriges  Rikes  Råd,  högval 


231 1 

borne  Herrar  Grefvar  och  Baroner!  Som  vid  Konunga  vahlet.  som 
hölts  uti  staden  Oonstantinope]  den  tionde  sistledne  November,  träf- 
fade första  och  andra  kasten  på  en  Svensk  vid  namn  Lars,  det  tredje 
på  Täckslen,  Grefve  af  Ungern,  det  fjerde  på  Telloten,  grefve  af  Spa- 
nien, det  femte  på  Jacob,  från  Spanien,  och  som  jag  nu  är  i  full  öfver- 
tygelse  därom,  att  jag  är  den  samme  Lars,  som  vunnit  de  två  första 
kasten,  så  bör  jag  sådan  händelse  Hans  Kongl.  Maj:ts  och  Sveriges 
Rikes  Råd  undersåteligen  anmäla,  med  påstående  att  arfsrätten  till 
Turkiska  Riket  måste  blifva  mig  tillfallen. 

Jag   framhärdar  med  djupaste  undersåtelig  vördnad  Hans  Kongl. 
Maj:ts  och  Sveriges  Rikes  Råds  allerunderdänigaste  undersåte 

Lars  Hammarelius. 

Carlscrona  den  27  Maj  1784. 


Afskrift. 

Utanskriften:  Hans  Kongl.  Majrts  Råd  Cammare  uti  Stockholm. 
-  Inuti:  Hans  Kongl.  Maj:ts  och  Sveriges  Rikes  Herrar  Råd,  Högväl- 
borne Grefvar  och  Baroner!  — 

Jag  hade  väl  bordt  infinna  mig  hos  högvälborne  Herrar  Riksens 
Råd  uti  Stockholm:  men  som  jag  därtill  är  alldeles  medellös,  så  an- 
håller jag  i  djupaste  undersåtelighet,  det  täckes  högvälborne  Herrar 
Hans  Kongl.  Maj:ts  och  Sveriges  Herrar  Råd  försträcka  mig  Tvåtu- 
sende Riksdaler  att  equipera  mig  med,  på  det  jag  snart  kunde  komma 
till  Stockholm.  —  Jag  framhärdar  med  djupaste  undersåtelig  vördnad, 
Hans  Kongl.  Maj:ts  och  Sveriges  Rikes  Herrar  Räds  allerunderdänigaste 
undersåte 

Carlscrona  den  27  Maj  1784.  Lars  Hammarelius. 


231   - 

Densamme  till  densamme. 

Järva  d.  17  Juni  L784-. 

Lund,  som  liallii  ord  att  ej  continuéra  "Tryckfriheten"  men  icke 
tan  vara  sysslolös,  liar  ändtligen  velat  occupera  sig  med  en  ny  edition 
af  grefve  Tessins  bref.  Han  hedrar  mig  nu  mera  med  ett  besvärligl 
förtroende,  och  jag  har  varit  rätt  glad,  att  han  tagit  denna  utväg, 
rjtur  correspondancen  tages  alla  de  bref,  som  antingen  upphöja  värdet 
af  förra  regeringssättet  eller  angå  particulariteter.  [genom  baron  Ra- 
mel har  jag  förskaftäl  honom  Bennes  Maja  Drottningens  prenumera- 
tion, och  sedan  han  tillika  erhållit  II.  K.  II.  Kronprinsens,  har  han  ut- 
gifvit  sin  prospectus.  Jag  har  med  flit  ej  rättat  hans  misstag  om  riks- 
rådet sparres  namn,  på  del  alla  människor  må  se,  att  auctor  är  sig  själf 
lemnad.  Hans  sätt  att  samla  prenumerationer  vittnar  om  lians  behof 
och  afsigten  af  lians  arbeten.  Han  har  emellertid  ändrat  ton,  upphört 
ait  vara  skadlig,  '»-ii  det  i  en  tid,  då  han  icke  kunnat  synas öfvertalad 
därtill  igenom  någon  Eders  töajrts  nåd  af  pension  eller  sådant.  Det 
skulle  vara  mig  en  hugnad,  om  Eders  Maj:t  vore  nöjd  med  all  den 
möda,  jag  verkeligen  gjorl  mig  att  hålla  honom  och  andra  hans  likai 
i  styr,  hvarom  grefve  Creutz  torde  berätta  vidare  muntligen. 

Alla  landshöfdingar  äro  sysselsatta  med  restantier,  penningar 
inflyta  han  alla  erter.  skälmstycken  upptäckas,  och  den  oroliga  orsak, 
lelkets  fattigdom,  som  hitintills  alltid  varit  föreburen  till  utlagornas 
innestående,  försvinner.  Större  summor  inflyta  än  som  kunnat  förmo- 
das, och  Eders  Maj:t  vinner  inom  detta  arets  slut  den  redighet  i  upp- 
bördsverket, hvarpå  i  detta  sekel  hitintills  fåfängt  varit  arbetadt. 


--  232  - 

Densamme  till  densamme. 

Järva  den  2  Juli  1784. 

Tvenne  Eders  Maj:ts  nådiga  skrifVelser  ifrån  Turin  och  Lyon  har 
jag  haft  den  nåden  att  med  underdånigaste  tacksamhet  emottaga. 
Riksrådet  Sparres  giftermål  har  jag  länge'  beklagat,  emedan  jag  ifrån 
första  stund  insett  de  ölägenheter,  det  i  alla  afseenden  skulle  medföra. 
Gubben  själf  tycks  nu  vara  orolig.  —  Hvad  jag  kunnat  sanda  angående 
den  sjuka  pupillen  under  sin  sons  förmynderskap,  har  jag  flitigt  med- 
delat grefve  Creutz  och  nyttjar  oafbrutet  den  utväg,  jag  eger  att  för- 
skaffa mig  flera,  som  genom  sin  pålitlighet  kunna  blifva  interessanta. 
Riksrådet  Hermanson  har  varit  att  måla  dessa  dagar.  Han  kom  mid- 
sommardagen en  courrier  till  staden.  Hans  hastiga  ankomst,  kammar- 
kollegii  sammanträde,  litet  indiscretion  hos  vissa  kollegii  ledamöter 
gjorde  liela  staden  uppmärksam.  Många  gissningar  och  rykten  spriddes. 
Rådet  hade  fått  befallning  att  enhälligt  sammanträda  och  samlas  ifrån 
alla  landsändar.  Finland  hade  revolterat  tor  landtmätarnes  vald.  En 
provins  skulle  pantsättas  för  att  låna  penningar  m.  m.  Allt  detta  för- 
skräckte och  förargade  den  stackars  gubben,  som  projekterade  sina 
underdåniga  svar,  sina  bref  till  finska  landshöfdingar,  och  ref  sönder 
dem  genast.  Res-fatigue  och  nattvak  förorsakade  honom  en  corporel 
occupation,  hvars  allmänna  namn  intet  gör  händelsen  trolig  för  gub- 
bens orörlighet,  och  emellertid  kunde  ingenting  skrifvas.  Jag  roade  grefve 
Creutz  att  visa  honom  förut  gubben  i  alla  conférencerna,  och  hans 
exc.  fann  honom  alldeles  sådan  jag  vist  honom.  Nu  är  han  den  lyck- 
ligaste människa  i  världen  sedan  sista  posten.  Kammarkollegium  låter 
brycka  E.  Maj:ts  nådiga  skrifvelse,  och  därigenom  försvinner  allt  pra! 
och  äfven  missnöjet  i  orten.  Innan  kort  hoppas  jag,  att  E.  Maj:t  hinner 
afsluta  ett  sa,  långt  som  ärofullt  göromål  i  dessa  runnen.  Den  dagen 
vänta  vi  \\n  alla  med  glädje,  då  med  alla  trogna  undersåtare  jag  får 
den  nåden  att  för  E.  Maj:ts  fötter  lägga  ett  hjärta,  uppfylldt  af  den 
underdånigaste  vördnad  och  tillgifvenhet. 


233 

Densamme  till  densamme. 

Järva  den  24  Maj  1785. 

Herr  riksrådel  grefve  Höpken  emottog  med  underdånig  tacksägel» 
E.  Maj:ts  tal.  Han  fann  del  ojämnförligt  med  allt,  äfven  med  de  förra 
af  E.  Maj:l  själf,  och  han  hoppas  en  nådig  tillgifl  (efter  hans  egna  ord) 
för  den  medborgerligheten  ati  göra  del  allmänj  genom  trycket.  Hans 
förnöjelse  var  af  den  uppriktighet,  som  hade  gjorl  E.  Maj:t  själf  nöje 
och  hvarje  annan  författare  den  största  tillfredsställelse.  Han  fann  salig 
riksrådel  Ribbing  och  han--  tidehvarf  bägge  satir  i  en  dag,  som  med  bil- 
lighet visar  den  förres  förtjenst  på  del  senares  bekostnad.  Hans  r<  ■ 
flexion  öfver  grefve  Wachtmeisters  eloge  var  den,  atl  han  feliciterade 
både  honom  och  mig,  att  efter  naturens  ordning  hafva  så  mycken  tid 
olefvad  under  E.  Maj:ts  regering;  han  var  sa  upprörd,  att  jag  tror  del 
han  i  sin  efterföljd  af  Tacitus  försöker  att  göra  E.  Majrts  annaler. 
I  archivo  eftersökas  de  anbefallde  upplysningar  om  gamla  titulaturer. 
Fursten  är  ännu  myckel  orolig;  men  får  han  öfvertygelse,  atl  intel 
diplom  utfärdas  på  Thorönsborg,  .sa  torde  han  blifva  gunstigare. 


Densamme  till  densamme. 

Järva  den  27  Maj  1 785. 

Hofkansleren  baron  Ramel  lärer  i  dag  icke  kunna  i  underdånighet 
uppvakta  under  plågor  af  en  grufvelig  tandvärk.  Han  har  dårföre  tillå- 
til  mig  atl  få  öfversända  de  underrättelser  om  "Herrarnes  titlar  fordom", 
hvilka  E.  Maj:t  vid  vin  afresa  infordrat.  De  gifva  ingen  särdeles  upp- 
lysning, och  med  all  eftersökning  i  del  kongl.  och  kollegiernas  arkivet 
hafva  inga  andra  kunnat  erhållas.    De  äro  visst  icke  lämpliga 


234 

Hans  Furstlig-a  Nåd  är  ganska  impatient;  synes  verkeligen  upp- 
fylld af  erkänsla  för  E.  Maj:ts  nåd.  men  är  angelägen  att  få  den  väl 
explicerad.  Uti  en  fri  öfversättning  af  "Euer  Liebden"  proponerar  han  i 
"Eders  Kärlighets"  ställe  "Eders  Älsklighet". 

Prinsar,  som  äro  E.  Maj:ts  barnbarn  eller  I).  K.  H.  Hertigarnas 
barn  behålla  tite]  af  Eders  Kongl.  Höghet  och  bevara  därigenom  sitt 
höga  och  naturliga  företräde.  Fursten  påstår,  att  kejsaren  gifver  en 
lika  titel  åt  E.  Maj:t  i  Pommerska  ärenden,  åt  sin  broder,  åt  de  största 
husen  i  Tyskland,  såsom  åt  furstar  af  Hohenlohe  etc,  ochåt  Potemkin, 
och  önskar,  att  någon  titel  matte  komma  i  stället  för  1  och  Eder  så 
ifrån  E.  Maj:i  som  kollegierna.  Kurstens  utnämnande  har  gjort  alldeles 
ingen  verkan  hos  de  stora  och  hos  de  små  den  förundran,  som  alltid 
åtföljer  det  nya.  Det  tadlas  dock  icke,  ty  fursten  har  redan  länge  varit 
en  så  besynnerlig  herre,  att  allmänheten  lärt  sig  distinguera  honom. 
lian  anhåller  som  en  lycka,  att  ingen  annons  må  göras  i  tidningarna. 
förr  än  allt  är  regleradt  angående  honom,  men  komma  inga.  ordres  ifrån 
E.  Maj:t  till  måndagen,  så  vågar  jag  ej  därmed  uppskjuta  Längre.  Hans 
exe.  grefve  Creutz  lärer  i  dag  äfven  uppvakta  i  detta  ämne.  Han  lärer 
då  förtälja,  huru  grefvame  Höpken  och  Fersen  med  mycket  tranquillité 
ansett  denna  création.  Jag  vet  ej  visst,  men  jag  tror,  att  de  anse  tit- 
larne  af  "hög-  och  välboren''  något  spensliga  för  en  furste.  1  allmänhet 
äro  alla  titlar  bortskämda  i  detta  land  af  tyska  upptager:  man  gifver 
allmänt  ät  en  viss  rang  titlar,  som  man  borde  förvara  åt  en  viss  födsel. 
De  vackra  titlar  af  "ädel"  och  "välaktad",  af  "redelige"  och  "manhaftige" 
tillhöra  nu  blott  bönder  och  soldater.  Gustafschöld  och  jag  äro  "hög- 
välborne"  och  rådman  Liedberg  "högadel".  Jag  vågar  nämna  detta,  för 
alt  i  underdånighet  en  annan  gäng  föreslå  någon  rättelse.  För  att 
komma  tillbaka  till  fursten,  så  har  jag  verkeligen  sökt  göra  alla  möjliga 
föreställningar  och  sökt  bevisa  både  värdet  och  vidden  af  hans  upp- 
böjelse. 

Herr  generalen  och  öfverstekammarjunkaren  baron  Taube,  som 
lärer  occupera  sig  i  detta  ämne  efter  den  alldeles  oförmodade  heder, 
mig  händt,  att  inom  få  dagar  få  emot  taga  honom  i  mitt  ämbetsrum 
tre  gånger,  försummar  säkerligen  icke  alt  ställa  honom  till  freds,  lian, 
såsom  furstens  consanguineus,  "Mon  cousin"  och  kanske  "Eders  kärlighet" 
hor  något  kunna,  uträtta,  men  jag  är  van  att  malréussera  hos  prinsar. 
Ifrån  min  nådigste  Herre,  H.  K.  H.  Hertigen  af  Öster- 
götland, har  jag  bara  bedröfliga  tidningar.  Han  soupconnerar  mig 
i   sin   egen   sak   och  fördömer  mig  i  presten  Hallbergs  olyckade  befor- 


235 

ilran.       Han  skall  vara  myckel  orolig,  exercerar  officerar h  reglerai' 

sin  linans.  Grefvinnan  Augusta,  fröken  Bedda,  lille  Hans  och  baron 
Armfelt  göra  dagligen  sina  partier  tillsammans.  Hvarken  gifta  eller 
ogifta  hade  de  gjorl  en  förträfflig  verkan  i  drottning  Disas  hof,  dar 
ingenting  hvarken  fick  vara  eller  intel  vara.  Riksrådet  Hermanson 
ar  äter  försämrad  och  ligger  emellan  lakan.  Grefve  Bondes  förordnande 
air  presidera  i  en  riddaresyn,  furst  Hessensteins  diplom  och  den  fat- 
tiga Nordenskjölds  lön  hafva  förorsakai  denna  réchute.  Jag  hoppas 
dock,  an  om  gikten  en  gång  kunde  dragas  ner  i  fötterna,  så  falla  val 
tillika  de  höggrefliga  grillerna.  Löjligt  nog  atl  han  sjuknar  af  en  s;ik. 
sinn  icke  bryr  grefve  Wachtmeister,  grefve  Gyllenstjerna,  grefve  Eersen 
med  flera.  Riksrådet  Höpken  väljer  stilar  ".-ii  papper  till  tryckning  al 
talet.  Jag  bedrager  mig  mycket,  om  han  ej  arbetar  på  en  öfversättning 
däraf  till  fransyska,  och  atl  den  sedermera  såsom  af  en  anonym  nn- 
derställes  E.  Maj:ts  granskning.  Riksrådei  Sparre  reser  i  dag.  Hilde- 
brands  äldsta  dotter,  friherrinnan  Armfelt,  är  död  i  barnsnöd  och  >• 
med  henne. 


Densamme  till  densamme. 

Odateradt  *). 

TUläggningen  till  tryckfrihetsförordningen  blef  publicerad  i  går  i 
alla  kyrkor  och  har  i  går  vari!  etl  ämne  för  alla  discourser.  De  miss- 
nöjda äro  ganska  få.  Själfva  idéen  är  myckel  gillad  och  den  tournure, 
E.Maj:!  behaga!  gifva  den,  admirerad.  Riksrådei  Beck-Friis  förklarade  mig 
igår  etl  synnerligt  välbehag  öfver  denna  förordning,  som  han  blotl  tyckte 
hafva  nog  länge  dröjt.  Debiten  är  obeskriflig,  sa  att  jag  i  går  afton 
måste  påminna  fru  Fougt  atl  skyndsamt  leverera  det  förkanshel  m 
quantum.    Major   Lund,   som    till    råga    af  sin    elände  ligger  sjuk,  har 

'i  KM.  i  tli  n  28  Maj  och  före  den  1  Juni  1785. 


236  - 

skrifvit  mig  till  ett  qyickt  bref  i  ämnet,  hvaruti  han  säger  mig,  att  var 
Herre,  för  att-  en  gäng  bönhöra  honom,  har  ändtligen  i  nåder  bevarat 
honom  att  icke  vidare  inledas  i  frestelse. 

Veckoskriften  Posten  liar  intet,  som  jag  trodde,  något  privilegium. 
men  for  att  hjälpa  den  saken  har  jag  bedt  Kellgren  säga  sig  hafva 
privilegium,  till  dess.  med  E.  Maj:ts  nådigste  tillåtelse,  ett  antidateradi 
honom  får  tillställas,  emot  det  han  gifVer  sin  förbindelse,  ställd  på  riksrådet 
Fredrik  Sparre,  som  da  var  hotkansler,  att  han,  nämligen  Kellgren  oeh 
dess  associerade  Lenngren,  icke  tär  öfverlåta  det  på  någon  annan.  Där- 
igenom vinnas  tvenne  ändamål:  nämligen,  att  regeringen  har  i  sina  hän- 
der en  redan  accrediterad  ströskrift,  och  <]i'\\  andra  eller  Dagligt  Alle- 
handa hålles  därigenom  inom  sina  skrankor.  1  hopp  om  nådigt  bifall 
därtill,  har  jag  i  dag  inför  h.  exc.  hen-  grefve  Wachtmeister  för- 
ständigai  boktryckare  Holmberg,  att  festen  är  privilegierad. 

Husvisitationsförordningen  hade  hans  exc  grefve  Oreutz  haft 
den  godheten  för  mig  att  tillställa  baron  Liljencrantz,  men  är  nu  gan- 
ska brydd,  sedan  Liljencrantz  i  brist  af  det  underskri fna  höga  originalet 
tvekar  alt  våga  trycka  den.  Denna  fruktan  är  efter  mitt  ringa  begrepp 
öfverflödig,  sedan  K.  Maj:t  på  conceptet  tecknat  siä  namn  och  expe- 
dieras. Hans  exc.  är  af  samma  tanke,  och  jag  förmodar,  att  förord- 
ningen blifver  under  E.  Majas  frånvaro  pålyst.  Baron  Liljencrantz' 
delicatesse  härutinnan  är  dock  visserligen  icke  att  lasta. 

Biskopen  baron  Taube  afled  förtiden  lördags  eftermiddag  kl.  3. 
I  »i'  tvenne  sista  dagarna  hade  han  mindre  plågor,  svullnaden  syntes 
försvinna  och  värken  draga  sig  i  benen.  Lördags  morgonen  gick  han 
ner  j  första  våningen  till  sin  hustru,  var  mycket  munter,  läste  Dagligt 
Allehanda,  men  fick  en  sömn,  och,  då  hen  skulle  bädda  honom  på  soffan. 
ci  i  slag,  som  etter  di-  svåraste  plågor  slutade  hans  dagar.  Liket  är 
öppnadi  och  befunnet :  en  kanna  vatten  i  bröstet,  två  hvita  polyper  i 
hjärtat,  en  röd  i  lungan,  och  hjärtat  förtorkadt  till  den  hårdhet,  att  de 
måsl  såga  det  sönder.  Hans  hustru  är  otröstlig,  hans  hus  i  det  sämsta 
tillstånd  och  fruktansvärdt  alldeles  bankrutt.  Öfverstekammarjunkaren, 
som    häraf  är   hjärteligen   attendrerad,  Lärer  i  underdånighet  uppvakta 

d    anhållan    om    nåd    och    hjälp    för    enkan    och  hennes  tre  små  och 

olyckligtvis  fula  flickor.  Dan  har  ålagt  mig  alt  äfven  i  underdånighet 
anmäla,  hennes  svära  belägenhet;  men  jag  har  ansett  denna  dess  begä- 
ran blott  söm  en  attention  för  min  tjenst  och  ganska  öfverflödig  i  ett 
ämne,  där  en  mild  konungs  ömma  hjärta  icke  fördrager  många  insinua 
tioner.     Vacancer  igenom  dödsfall  hafva  i  detta  ämbetet  varit  sällsynta. 


237 

och   länga   torde  de   icke  blifVa  nyttiga.     I  lar  åter  däraf  lärer 

baron  Taube  icke  genasl  kunna  remplaceras.  Kyrkoherdeämbetet  i  Stor- 
kyrkan (om  jag  vågar  yttra  mig)  torde  däremot  kunna  tillsåttas  med 
någon,  hvars  ålder  efter  naturens  skickelse  lofVar  en  snar  ledighet,  då 
allt  åter  kan  komma  i  ordning.  Doktor  Nensén  tyckes  i  del  afseende 
kunna  komma  i  åtanke.  Församlingen  begär  efter  vanligheten  ati  höra 
hVra.  och  "in  däribland  namnes  en  eller  annan  a!  mina  anhöriga,  skola 
de  visst  nu  likasom  förra  gången  icke  hindra,  bvad  K.  Maj:t  behagar 
befalla.  På  doktor  Nenséns  förfrågan  bafva  hans  exc.  grefve  Wacht- 
meister  och  jag  rådl  konsistorium  att  icke  annonsera  !•-•  liirlit  t »-n  och  ej 
taga  något  Bteg  tills  vidare. 

Biskop  Taube  begrafves  "in  onsdag  med  ordentelig  öfverofnaants- 
begrafhing. 

Tians  exc.  grefve  Creutz  är  icke  välmående,  klagar  öfver  värk  i 
bröert  och  armar,  så  snart  han  går  i  trapporna.  Han  är  myckel  dé- 
contenancerad  af  biskopens  död,  och  hans  imagination,  som  nu  söker 
likhet  i  deras  plågor,  hoppas  jag  tillegnar  honom  bräckligheter,  som 
han  verkeligen  icke  har.  Emellertid  är  jag  orolig  öfver  hans  podager 
och  hans  humeur.  Jag  hade  den  äran  i  går  att  ära  hos  honom  med 
Fredenheim;  men  hvarken  hans  htteratur  eller  mitt  pladderkund< 
honom  glad.  I  morgon  har  han  bjudit  mig  på  en  tete-å-tete.  och  i 
dag  gifver  han  middag  åt  nya  danska  legationssekreteraren. 

Till  Patriotiska  sällskapel  är  inlemnad  en  otidig  skritt  angående 
brännerierna,  sederna,  tjensters  förgifvande,  och  lärer  jag  däruti  vara 
nära  rörd.  Anonyma  calomnier  halva  aldrig  oroat  mig,  och  jag  har  både 
trott  och  vetat,  att.  den  lycka,  E.  Maj:t  denna  vinter  behagat  unna  mig, 
skulle  uppväcka  mina  gynnare  till  nya  omsorger. 

Professor  Meldercreutz  är  död  under  en  resa  på  Åland. 

Jag  samlar  dagligen  i  de  ämnen.  E.  Maj:t  befallt  mig  arbeta  under 
sin  frånvaro,  och  föredrager  troget  i  rådkammaren.  Med  E.  Maj:ts  nådiga 
tillåtelse  araa  hans  exa  grefve  Wachtmeister  och  jag  i  denna  vecka 
eller  nästa  på  två  « »< - 1 1  en  half  dag  Lr<">ra  en  resa  till  Ugglas. 

Furst  Hesseiistein  grälar  grufvehgen  "in  sin  titulatur.  Baron 
Kamel  är  miserable  af  tandvärk  och  alldeles  ut  ur  stånd  att  dhderdånigsl 
uppvakta. 


-  238  - 

Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Herre  vadskloster  den  3  Juni  1785. 

God  afton,  min  kära  Schröderheim.  Jag  har  så  brådt  om,  ty 
posten  väntar,  och  vore  det  ej  för  fursten,  så  skr  ef  jag  ej.  Efter  långt 
öfvervägando  tror  jag  bäst  att  följa  för  hofrätter  och  kollegier  den  af 
Göta  hofrätt  brukade  titulatur  till  hertig  Adolf  Johan,  så  nämligen,  att 
j  början  sättes  Hög-  och  Välborne  Fursto.  en  rad  vidt  emellan.  1  kon- 
texten äfven  Hög-  och  Välborne  Furste,  och  talas  in  tertia  persona,  och 
slutligen  "Befallande  Hög-  och  Välborne  Fursten  Gud  Allsmäktig  tillall 
ära  och  redebogen  tjenst  högst  begifhe".  På  detta  sätt  eviteras  all  högre 
titel,  och  är  mer  än  all  annan,  men  ej  lika  med  sidolinien  af  det  korigl. 
huset.  Hvad  mig  angår,  är  därom  ej  mer  fråga:  det  står  regleradt  i 
diplomet,  och  då  jag  ger  honom  livad  konung  Erik  XIV  gaf  grefve 
Svante  Sture,  som  var  en  riksföreståndares  son  och  sonson  och  i  mån- 
gas tanke  borde  vara  kung,  kan  ej  mera  begäras.-  Detta  kan  seder- 
mera tjena  till  exempel  för  de  fem  äldste  grefvar,  då  alla  titulaturer  komma 
att  regleras.  Farväl,  min  kära  Schröderheim.  Om  onsdag  seglar  jag 
från  Carlskrona, 

Gustaf. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Järva,  den  3  Juni  1785. 

IT.  K.  H.  Hertigen  af  Södermanland  har  vid  sin  återkomst  i  tis- 
dags gifvil  den  hugneligaste  underrättelse  om  E.  Maj:ts  lyckliga  arikomsl 
till  lägret  och  höga  välmåga,  därstädes. 

.Med  kammarrådet  af  Wetterstedt  har  jag  i  underdånighet  öfver 
sändl    tvenne  kabinettsmål   och   förbehållit  mig  att  med  nästa  posl  fä 


239 

skicka   brefvel    till  slottsbyggnadsdirektionen  angående  reparation  af  E. 

Majas   rum,   livart  ill  jag  i  morgon  får  nödiga  handlingar.    Med  samma 

afgår  äfven  del  underdåniga  projektet  till  klädesförordningen. 

I  morgon  resa  baron  Armfell  och  bofstallmästare  Munck  till 
Finland.  Den  förre  önskar  jag  etl  bättre  humeur  på  finsk  botten.  Jag 
har  Lofvai  klaga  på  honom,  ty  han  har  vari!  8åsur,at1  han  med  trum- 
penhel  pestifieral  bela  sin  sällskap. 

Om  söndag  reser  hans  exc.  grefve  Axel  Fersen.  Grefve  Guenies 
for  i  går  om  natt.  Baron  Taube  är  myckel  regretterad.  Biskopen  af 
Westerås  är  hitkommen  för  atl  trösta  enkan,  som  ännu  är  rätt  svag. 
Hon  hoppas  nådar  m.  m. 

Etl  rykte  utspridde  sig  i  söndags,  att  ryska  kejsarinnan  rar  död, 
sinn  occuperade  de  stora  politici.  Fruktan  för  en  mindre  lycklig  års- 
växt förorsakar  efter  vanligheten  mquiétuder,  och  under  dem  tadlas 
och  insulteras  nästan  alla  de,  som  E.  Maj:t  behagal  nyttja  antingen 
för  sina  affärer  eller  sin  societet.  De  dela  denna,  gången  alla  etl  så 
lika  öde,  art  ingen  bör  beklaga  sig;  men  när  dr  förnäma,  som  kanske 
saknat  i  vinter  de  nöjen,  de  eljest  t  adla.  fått  hemta  frisk  luii.  några 
laddningar  med  råg  anlända  och  ett  par  regnskurar  hjälpa  korn  och 
gräs,  blifver  det  nog  väl  igen. 

.♦. 

T 


Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Heu-evadsklester  den  ">  Juni  1785. 

Jag  tackar  Er,  min  kära  Schröderheim,  för  erl  odaterade  bref,  som 
lärer  vara  af  den  :u  Maj.  Baron  Taubes  död  srar  mera  hastig  än  oför- 
modad. Doktorerna  hade  redan  länge  preveneral  mig,  au  des-  helsa 
Fanns  i  etl  vådlig!  tillstand.  Jag  har  skickat  dess  bror  en  ordre  till  her- 
rarne af  sekretel  atl  låta  expediera  dubbell  nådar  i  v » i  -  enkan.  Jag  vel 
•'.i  bum  med  årel  är  atl  räkna.    Döden  i  Maj  manad  för  en  presl  med- 


240 

för  endera  förmån  eller  förlust  för  sterbhuset.  men  hvilketdera  det  är. 
minns  jag  ej.  Ordenbiskopsämbetet,  Storkyrkan  äro  lätta  att  återbesätta; 
öfverhofpredikantssysslan  svårare.  Emellertid  är  ej  någon  periculum 
in  mora.  ty  Nensén  är  vice  praeses  i  konsistorium  och  er  svåger  lärer 
vara  den  förste  af  botpredikanterna.  Jag  har  ej  deciderat  mig  än  för 
Storkyrkan,  och  valet  kan  ej  pressera.  Sätta  de  ej  den  jag  vill  harva 
på  förslaget,  tager  jag  honom  utan.  Biskopens  i  (Jarlstad  exempel  är 
talande,  och  det  [som]  var  grannlaga  att  göra  177.")  är  nu  ej  mera  det 
samma,  då  en  verklig  rättighet  är  på  min  sida.  -  Hvad  Posten  angår 
approberar  jag  alldeles  hvad  som  Ni  har  gjort.  Hvad  libeller  angår,  är 
det  vårt  öde,  vi  som  hafva  att  syssla  med  de  allmänna  ärenden,  att  det 
allmänna  tager  sig  [före]  att  syssla  med  oss.  Libeller,  som  äro  af  den 
naturen  som  den.  Ni  talar  om,  lära  dock  blifva  sällsamma.  Sjuhundra 
riksdaler  äro  QOg  dyra. 

Glöm  intet  bort  förordningen  om  klädedrägten,  ty  jag  önskade  se 
honom  publicerad  innan  min  hemkomst.  Furst  Hessensteins  gräl  Lärer 
slutas,  när  mitt  bref  af  i  måndags  rill  Er  framkommer. 

Jag  skref  Armfelt  till  om  några  böcker,  men  han  lärer  intet  få 
mitt  bref,  efter  jag  hör,  att  han  rest  i  onsdags  d.  I  till  Finland.  Laga 
så  att  jag  får  dem.  De  äro  ej  stort  interessanta,  men  kunna  roa  mig  i 
min  enslighet  i  Finland.  De  äro  följande,  livilka  finnas  i  mitt  bibliotek 
i  Stockholm  eller  i  Drottningholm. 

1.  La  Jerusalem  delivrée  par  le  Tasse,  traduite  en  Francais. 

2.  Roland  l'amoureux  et  Heland  le  furieux,  traduits  en  Francais. 

3.  Le  volume  des  oeuvres  de  Moliere.  ou  se  trouve  la  fete  de 
Versailles  de  1662  et  la  Princesse  d'Élide. 

4.  LVmvrage  du  pére  Menestrier  sm-  les  caroussels.  Le  titre 
m'est  echappé.    Cest  un  petit  in  4:o. 

Om  någon  hingstridare  skickas  till  Finland,  kunde  han  taga  med 
sig  dessa  böcker. 

Farväl,  min  kära  Schröderheim!    Jag  reser  i  morgon  härifrån. 


241 

Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Järva  den  l"  Juni  L7 

E.  Maj:ts  nådiga  skrifvelse  af  den  5  i  denna  manad  li'-k  . i «- 1 j_r  med 
den  gladaste  underdånigaste  tacksamhet  emottaga  genom  kuriren, 
men  del  af  måndagen  förut,  hvilkel  E.  töajrl  nådigst  behagal  uämna, 
bar  jag  ej  ännu  erhållit.  Jag  har  gjorl  alla  möjliga  rechercher  både  på 
n  och  kaiislift.  men  till  min  oro  äro  de  fåfänga.  Emellertid  är 
hofvel  på  Riddarholmen  intet  tranquilt,  och  fursten  gör  alla  prepara- 
torier  för  sin   afresa.         De   böcker,   E.  Maj:i  behagal  befalla,  hai 

sända  med  denna  post,  emedan  de  endasl  utgöra  tvenne  små 
paketer  och  kunna  på  detta  sätl  komma  skyndsammast.  "Höland 
1'amoureux'*  har  bibliotekarien  Etistell  lofvai  mig  till  nästa  post 

1  går  morgons  infann  jag  mig  i  Lägret  hos  herr  öfverste  kanimar- 
junkaren  baron  Taube,  för  att  meddela  honom  del  nådiga  svar,  E.  Maj:l 
behagal  lemna  mig  angående  friherrinnans,  dess  svägerskas,  nådar.  Han 
hade  då  redan  med  den  ömmaste  erkänsla  bekommil  K.  Maj:ts  nådiga 
bref,  och  vi  besökte  sedermera  enkan,  som  med  tårar  välsignade  E. 
Majas  nåd.  Den  ömhel  och  omvårdnad,  hon  af  sin  svåger  åtnjuter, 
göra  henne  mycken  trösl  och  lindring.  Biskopen  lemnar  ibland  de  fat- 
tige af  sin  församling  sitt  namn  i  mycken  välsignelse,  och  man  hör 
dagligen  efter  honom  de  respektablaste  bevis  af  etl  välgörande  hjärta. 
Ii.  exc.  grefve  Creutz  är  ännu  intet  bra.  Hans  mattighet  och  lians 
nedslagna  sinnen  oroa  mig  mycket.  Han  gör  mig  den  äran  att  om 
morgnarne  taga  thé  här  hos  mig  och  far  alltid  litet  gladare  härifrån, 
men  klagar  jämt  öfver  bröstet  och  armarne.  Hans  nya  inrättning  af 
sin  öfra  våning  och  lians  mja  byggning  vid  Bergshammar  occupera 
honom  icke  nog.  Inbillningen  af  vattusoten  kommer  allt  emellan  och 
göT  dessa  anstalter  i  lians  sinne  öfverflödiga  för  hans  korta  lifstid.  Han 
kan  omöjligen  nu  roa  sig  i  staden,  men  vill  intet  flytta  till  Ulriksdal. 
1  nästa  vecka  torde  del  dock  blifva  möjligt,  då  baron  Ramel,  hans  gref- 
vinna.  grefvinnan  Caroline  och  fröken  Strokirch  hinna  att  komma  dit. 
I  Stockholm  synes  allt  tranquilt  och  ledsamt,  och  i  lågrel  äro  några  af 
mina  vänner  otröstliga  af  värme  och  ledsnad.  Genera]  Zöges  öfver- 
befäl   syn<  förargligt    Del    kan  fresta  en  syndare  ait 

blifva   mordbrännare   för  att   se  garnisonen  och  »less  respektive  chefer 
lyda  gubben.    Han   rider  nu  emellertid    i   ridhusel    för  att  vid  första 

Schrudrrheim     Outla/  III.  10 


—  -24'2   — 

Hämtning  rida  på  gatan.  Den  ena  chefen  svär  grofva  svenska  eder, 
den  andra  pesterar  på  fransyska  och  den  tredje  smädar  och  ruskar  litet 
på  hufVudet,  när  man  talar  om  honom.  Jag  har  retat  dem  alla  tre 
med  en  okunnig  skrifvarefråga,  om  de  livar  dag  rida  in  med  rapport 
till  gubhen,  och  jag  söker  öfVertyga  gubben,  ati  han  som  general  en 
chef  bör  gifva  dem  mat  en  gäng  i  veckan.  —  Baron  Cederström  såg  jag 
i  förgårs  i  lägret,  han  promenerade  med  madame  Hns.  -  —  —  Hans 
friherrinna  reste  dagen  förut  till  Johannisberg  med  fröken  Antoinette, 
och  en  half  timme  efteråt  kom  Leyonstedt  flygandes  i  en  caléche  med 
en  otålighet,  som  hade  han  trott  möjligt  att  komma  för  sent.  Hennes 
Maj:t  promenerar  eftermiddagarne,  och  när  grefvinnan  Augusta  är  på 
vakt.  tournerar  promenaden  mest  åt  lägret  Under  backen,  till  venster 
om  vägen  ifrån  staden,  är  skugga,  och  där  låter  grefVinnan  equipaget 
stanna.  Ju  närmare  Tegeludden,  ju  mindre  behagligt  är  ock  fältet. 
Deras  K.  H.  Prinsessorna.  grefVinnan  Sophie,  hofdamerna  och  madame 
du  Bois  de  la  Mötte,  klädd  uti  en  röd  klädning  eller  kappa,  sådan  som 
magistraten  brukar  vid  rådstufVupredikan,  åka  och  rida  alla  dagar  till- 
sammans. GrefVe  Adolf  Piper  rider  främst,  som  hofslagare  vanligen 
göra.  ibland  baron  Strömfelt,  ibland  lilla  Dohna  som  trumpetare.  De 
större  dejeunéer  intagas  vid  Ulriksdal,  Fiskartorpet;  men  de  smärre,  som 
ej  benådas  af  D.  K.  Högheters  närvaro,  ske  uti  lägret.  GrefVe  Adolf 
lemnar  där  hästen  ät  dragonerna  och  talar  tok  med  Delande,  under 
det  chocoladet  iraggas  för  grefVinnan.  —  Fröken  de  la  Gardie  har  jag 
ej  haft  den  äran  att  se  på  flere  dagar.  Som,  efter  den  vises  ord,  allt 
hafver  sin  tid.  lärer  hon  nu  tala  förstånd  med  mor  och  mostrar  och 
sticka  pa  brudstubben.  Köneman  reser  i  dag  med  sin  fru.  Marcoff 
promenerar  alla  dagar  till  häst.  Man  hör  ingenting  etter  honom.  Abbe 
lister  är  nu  på  sin  pilgrimsfärd  omkring  Sverige.  Han  har  varit  några 
dagar  i  Upsala,  därifrån  har  jag  haft  bref.  Han  har  roat  sig  där  väl 
och  är  mycket  charmerad  af  orten:  men  jag  är  desperat  af  fruktan  för 
hans  reception  hos  ärkebiskopen,  hvaraf  han  dock  tyckes  berömma  sig. 
B.  Maj:t  täckes  nådigsi  förlåta  längden  af  ett  toml  bréf.  Den  lyckan 
att  få  uppvakta  E.  Maj:t  är  mer  än  allt  annat  underkastad  missbruk 
af  vidlyftighet. 


-  243  - 

Densamme  till  densamme. 

Järva  den  14  Juni  1785. 

Natten  emellan  Lördagen  och  söndagen  hade  jag  den  nåden  att 
emottaga    E.    Maj:ts   nådiga  skrifvelse  af  den  •">  i  denna  månad.    Fursl 

tistein  synes  nu  fullkomlig!  nöjd  och  yttrar  den  underdånigaste 
tacksamhet  och  erkånsla.  För  lians  lycksalighel  återstå  nu  endas!  tre 
omständigheter,  Ii  vilka  efter  mirr  ringa  begrepp  synas  följa  af  sig  sjålfva, 
nämligen:  l:o)  att  i  Pommern  bibehålies  del  titulatur,  E.  Maj:l  redan 
för  fursten  gillat,  som  lärer  vata  lika  med  till  alla  tyska  furstar;  2:ö) 
att  uti  hofkalendern,  där  riksens  råd  och  herrar  införas, ,hatis  etc  må 
uteslutas  framför  furstens  namn:  och  3:o)  att  han  likaledes  uti  alla  pro- 
tokoller ni  i  E.  Ma.ps  konseljer,  rådkammaren  och  ordenskapitlel  ej  ma 
nänmas  eders  excellens.  Fursten  reser  i  morgon  till  sin  regemente  och 
återkommer  om  tre  veckor;  många  tvifla  om  lians  återkomst,  men  han 
lemnar  qvar  sina  vagnshästar  och  har  beställt  sig  en  ny  Ekolsunds- 
uniform. 

Hans  exc.  grefve  Creutz  tyckes  nu  på  två  dagar  vara  myckel 
bättre;  i  dag  har  jag  likväl  icke  setl  honom.  Vi  ämna  oss  om  torsdag 
afton  resa  till  Carlson  och  komma  igen  om  lördag.  Hennes  Maj:!  hade 
jag  förtiden  söndag  den  nåden  att  uppvakta.  Drottningen  var  mycket 
nådig  och  glad,  men  i  mycken  längtan  efter  tidningar  om  E.  töajrts 
ankomsl  till  Finland.  Hennes  Mn.j:t  har  vari!  mycket  hugnad  af  de 
helsningar,  E.  Maj:!  skickade  med  hertigen  af  Södermanland.  1  går 
hade  jag  den  äran  att  äta  middag  i  lägre!  hos  baron  Essen.  Han  är 
en  aimable  värd,  och  hans  bord  alltför  godt.  Bergsrådet  baron  Her- 
melins giftermål  med  fröken  Söderling  och  yngsta  herr  Wahrendorffs 
med  mademoiselle  Hebbe  lära  i  dessa  dagar  eclatera.  Angående  exeku- 
tion af  Wikmans  dom  lärer  h.  exc.  grefve  Wachtmeister  med  denna 
afgifva  underdånig  rapport. 


-   244  - 

Densamme  till  densamme. 

Järva  don  17  Juni  1785. 

Förliden  onsdags  afton  ankom  posten  ifrån  Carlskrona  mod  tid- 
ning om  E.  Maj:ts  ditkomst  och  afresa. 

Värn,  politici  veta  redan  många  anekdoter  ifrån  lägret,  som  säkerl 
aldrig  händt.  De  visste  äfven,  att  E.  Maj:t  vid  sin  ankomst  till  Carls- 
krona mött  en  elak  utländsk  tidning,  som  förorsakat  ett  stort  uppehåll 
uti  E.  Maj:ts  resa.  De  tro  E.  Maj:t  nu  vara  i  Berlin  och  äro  försäkrade, 
at1  Ii  Maj:t  icke  passerar  vintern  hemma.  Stormarne  förliden  lördag 
och  söndag  gjorde  här  mycken  oro,  men  jag  hoppas,  att  E.  Maj:t  dä 
redan  varit  två  eller  tre  dagar  i  Finland. 

.Med  nästa  vecka  börjar  vår  längtan  efter  E.  Maj:ts  lyckliga  åter- 
komst att  hoppas  ifrån  den  ena  dagen  efter  den  andra  och  att  lyssna 
efter  skott  ifrån  Waxhohnen.  De  öfverlefvor  af  den  glada  världen,  som 
ännu  finnas  i  staden,  preparera  sig  till  couren  i  lägret  midsommars- 
dagen,  till  Te  Deum,  till  spektaklerna  på  Drottningholm.  Men,  Gud  ske 
lof,  hafva  vi  också,  hittat  på,  hvarföre  var  nådigste  .Konung  ändteligen 
skulle  till  Wadstena. 

Hans  exc.  grefve  Creutz  har  nu  två  dagar  varit  fri  for  all  and 
täppa,  Han  gaf  i  gar,  som  jag  tror  utan  att  veta  däraf  själf,  en  mid- 
dag ät  riksmarskalken.  Grofve  Gyllenstjerna  förtäljde  en  mängd  besyn- 
nerliga olyckor,  som  skett  igenom  kattor,  med  del  eftertryck  att  gene- 
ral Zöge,  Rosenstein  och  min  hustru  somnade,  men  väcktes  af  en  air. 
som  grefve  Creutz  sjöng,  hvarmed  han  afbröt  kattographien,  och  hvilken 
lians  exc.  komponerat  under  måltiden  till  en  musik,  som  lian  lärt  afto 
nen  förut  vid  grofvinnan  Baroks  cl avecin  på  Bergshammar.  Situationen 
för  hans  excellens'  lilla  casino  är  ovanligt  vacker:  Haga  och  Ulriksdal. 
hela  segelleden  öfver  Wärtan  och  Brunnsviken  formera  där  do  bästa 
utsigter.  Furst  Hessenstein  lärer  hafva  rest  i  natt,  som  jag  tror  glad 
och  förnöjd. 

t 


246 

Densamme  till  densamme. 

(i  idateradl ;  November?  L786). 

Spannniålskommitterade  halva  hafl  tnanträde  med  bran- 

neridirektionen  och  efter  mycken  öfverlaggning  funnit  sig  af  veder- 
börandes  inkomna  berättelser  tvungne  atl  tillstyrka  bränneriernas  in- 
ställande, dock  endas!  tillsvidare.  Baron  Liljencrantz  är  uppdragen  atl 
sådanl  i  underdånighel  anmäla  och  lärer  därvid  få  tillfälle  atl  förklara 
skälen  och  de  små  considerationer,  hvilka  vederbörande  trotl  därvid 
kunna  finna  rum.  Efter  all!  utseende  blifver  detta  innehåll  icke  lång- 
samt. Vissa  provinsers  förråder,  hopp  om  tillförsel  i  vår  och  allra  mesl 
den  verkan,  detta  starka  steg  förmodas  göra  på  spannmålshandeln  både 
inom  och  utom  riket,  torde  snart  nog  gifva  anledningar  till  förbudets 
återkallande,  och  livad  intryck  del  emellertid  kommer  att  göra  både  på 
trogna  och  elaka  undersåtare  lärer  E.  .Maja  sig  själf  föreställa.  Grefve 
Wachtmeister  har  förl  denna  öfverlaggning  med  den  ömhet,  ordning 
och  uppmärksamhet,  som  äro  honom  vanliga;  mendåhanfåtl  E.Majrts 
uådiga  befallning  atl  icke  göra  detta  ärende  allmänt,  är  han  harmsen, 
att  man  redan  börja!  doutera  sig  däraf.  Hvarken  h.  exc.  eller  grefVin- 
nan  hafva  varit  befallda  på  sista  stora  souperti. 

Angående  Eennes  Maj:t,  så  äro  alla  däraf  occuperade,  och  de, 
Bom  alltid  utmärkt  sig  af  trohet,  nit  och  tillgifVenhet,  önska  friden. 
Jag  nämner  ingen.  E.  Maj:l  känner  nog  mina  liaisoner  för  att  icke 
finna,  om  E.  .Maja  behagar,  hvilka  jag  gifvil  mig  tid  atl  söka  i  dag. 
Allmänheten  ökar  dagligen  sitl  medlidande  och  ökar  tillika  anhanget. 
De  som  äro  bägge  Deras  Maj:ter  uppriktig!  attacherade,  skela,  som  E. 
Maj:t  själf  behagade  säga  i  går,  vara  mycket  oroliga;  och  alla  komma 
därom  öfverens,  att  Drottningen  numera  ingenting  annat  rådfrågar  än 
Bin  chagiin,  sin  heder,  som  hon  tror  föraktad,  och  därjämte  å  andra 
sidan  sin  skyldighel  och  sin  blödij  gå  en  Eerre  till  mi 

Hennes  .Maja  likväl  midt  under  all  denna  hannen  högaktar.  Utan 
lurce,  åtminstone  någon  tillräcklig,  inom  sig  själf  och  utan  rad  af 
andra  tager  Hennes  .Maja  ofta  beslut,  som  hon  ångrar,  ändrar  sina 
desseiner,  och  i  en  sådan  belägenhet  är  icke  myckel  raisonnemenl 
öfrigl  för  hennes  kön.  Drottningen  tror  sig  föraktad  inför  bela 
Europa  och   tror  sig  skyldig  sin   börd,   sin    tron  och  sm   per- 

sen  att    urskulda   sig;   men  säger  E.  Maja  del  minsta  ord,  som  expli- 


-  246  - 

cerar,  att  afsigten  med  rummens  disposition  ej  varit  dess  humilia- 
bion,  och  far  hon  dem  tillbaka,  så  är  hon  i  E.  Maj  :ts  famn  och  af  svär  alla 
trakasserier  för  lifstiden.  Denna  beskrifning  har  jag-  fått  af  riksrådel 
Sparre,  och  säkerheten  af  hans  kanal  känner  E.  Maj:t  Den  instämmer 
äfven  med  livad  jag  hört  af  en  gammal.  E.  Majas  trogne  tjenare  <M. 
som  likväl  förbjudit  mig  att  nämna  sig  och  som  icke  heller  talat  vid 
Drottningen. 

Jag  har  säkrast  trott  mig  följa  E.  Maj:ts  nådiga  befallning,  då 
jag  oförändradt  berättat,  hvad  jag  hört.  Om  min  önskan  i  detta  ämne 
ressenterar  sig  af  blödighet  och  svaghet,  så  vei  jag  dock  med  visshet. 
att  jag  skall  en  gäng  rättfärdiga  mina  uppsåt  för  E.  Maj :ts  dyra  person 
inför  den  Gud,  som  ensam  kan  döma  om  deras  uppriktighet. 

t 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

(Odateradt;  1787). 

Då  jag  förliden  måndagsafton  skulle  resa  till  Upsala,  mötte  mig 
vid  Järva  riksrådet  De  Geers  förbud,  som  berättade  mig,  att  han  samma 
afton  skulle  komma  till  staden  med  sin  grefvinna.  Jag  väntade  dem 
vid  vägen,  arréterade  vagnen,  och  efter  mycket  ursäkter  för  det  sätt 
och  tillfälle,  jag  nyttjade  att  verkställa  E.  Maj:ts  nådiga  befallning,  af- 
lenmade  jag  hvad  mig  blifvit  uppdraget.  Han  blef  verkligen  hade  kon- 
funderad och  sensible,  öppnade  ej  paketet,  men  sade  sig  känna,  atl 
det  var  ei t  tillägg,  mycket  öfverflödigt  till  den  nåd,  han  i  sa  ymnig 
måtto  lätt  erfara.  Han  var  mycket  rörd,  och  då  jag  slöt  min  compli- 
nieiit  med  K.  Majas  nådiga  belsning  till  henne,  kunde  hon  icke  svara 
mig  för  tårar.  Hon  skall  vara  au  desespoir  öfver  del  steg,  lian  tagit, 
och  den  retraite,  hvaruti  hon  åter  befinner  sig.  lian  lärer  med  posten 
om  tisdag  ifrån  Frötuna  aflägga  sin  underdåniga  tacksägelse.  Han  har 
.Herrest  dit  förliden  gårdag,  då  jag  mötte  dem  vid  Wäsby.  Undi 
vistande  här  har  han  försäkrat  alla  människor  om  sin  underdånig 


247 

känsla,  om  det  hopp,  han  gjorde  sig  att  ega  E.  Maj:ts  nåd,  att  det  vore 
en  caprice,  en  nyck,  som  gifvil  honom  beslutet,  och  intet  reelt  missnöje. 
Denna  historien  och  riksrådet  Fredrik  Sparres  sqvalpas  nu  om  med  brann- 
i  alla  bref,  i  alla  samqväm.  Båda  berättas  "lika  och  "lika  med 
förloppet,  och  inan  citerar  en  dialog  i  rådet  emellan  riksrådet  De  Gei 
och  mig  uti  riksrådet  Sparres  -ak.  hvilken  då  slutat  sig  med  hans  af- 
skedstagande.  I  måndags  hade  man  inom  hofvet  tält  om  att  riksrådet 
De  Geer  skulle  få  en  charmant  afskedspresent,  och  man  påstod,  att  baron 
(arl  skulle  hindra  honom  att  acceptera  den;  men  grefve  Gyldenstolpe 
har  försäkrat  mig,  atl  därom  aldrig  varit  fråga.  Riksens  råd  äro  för 
det  närvarande  verkligen  som  de  voro  rörda  af  åskan.  De  äro  för 
mycket  spridda  för  att  kunna  trösta  hvarannan.  Liljencrantz  hafva 
de  ännu  icke  rätl  velat  erkänna  som  sig  tillhörig.  Ridderstolpen  anse 
de  som  deras  tschariot.  De  vänta,  de  frukta  riksrådel  Sparres  demis- 
sion, och  det  är  den  stunden,  som  blifver  deras  crise:  men  om  de  häraf 
äro  inom  sig  försagda,  äro  de  uti  sitt  uppförande  och  uti  tal  och  gär- 
ning ganska  försigtiga.  Riksrådet  Stockenström  skall  hafva  varit  sin- 
nad att  begära  sitt  aföked;  men  jag  tror,  atl  det  går  förbi,  och  söker 
emellertid  att  göra  mig  närmare  underrättad  därom  och  hvarifrån  den 
idéen  kommit  på  gubben.  Riksrådet  Posse  är  i  dag  obeskrifligen  eländig. 
Svullnaden  har  med  svåra  spärrningar  stigit  upp  i  bröstet,  så  man  vän- 
tar nu  slut  livar  stund.  Emellan  öfverståthållareu  och  riksrådet  Fre- 
drik är  brouilleriet  fasligt.  Baron  Fredrik  och  hans  fru  voro  budna  i 
Böndags  atl  äta  middag  på  Bellevue,  men  refuserade,  och  han  blifvei 
ej  emottagen  i  deras  hus.  Han  har  skrifvit  ett  bref,  som  han  iförtro- 
ende viste  mig,  till  riksrådet  Fersen  angående  alla  dessa  historierna 
och  om  brännvinet,  hvilket  var  ovanligen  väl  komponeradt,  med  mycken 
zéle  och  verkligen  att  berömma.  Han  har  lofvat  mig  att  få  läsasvaret, 
när  det  kommer.  Drottningen  har  ej  ännu  gifvit  sina  soupéer.  Som 
jag  i  natt  kom  till  staden,  har  jag  ingen  sett.  som  kunnat  gifva  mig 
Hetmes  M,-ij:ts  nouveller,  utom  baron  Rålamb,  som  berättat  mig  att 
tvinden  ökat  Hennes  Maj  :ts  inquiétuder  för  denna  resa.  Hertig- 
innan har  på  en  dag  varit  till  Sahlstad,  och  Hertigen  väntas  i  morgon 
eller  måndag  till  Rosersberg.  Ehuru  Stockholm  är  tomt  af  folk,  är 
här  ingen  brist  på  nyheter.  Man  berättar  huru.  sa  snart  en  kurir 
återkommit  ifrån  hans  exc.  grefve  Wachtmeister,  som  vari!  ditsäm 
projekterna  till  brännvins-publikationerna,  har  en  annan  afgått  till  riks- 
rådet Scheffer  med  1*1.  Majas  portrait  briljanteradt  och  försäkran  om 
E.   Maj:ts   fortfarande   nåd,  ehuru    brännerierna   gingo  öfver  ända;  att 


-  248  - 

general  Wrangel  fått  en  brevet  d'honneur;  att  baron  Liljencrantz  blifvit 
grefve  och  Printzsköld  baron.  —  Här  delibereras  mycket  om  brännvinet, 
ehuru  publikation  ej  ännu  är  gjord.  Baron  De  Geer  skall  ännu  ej  vara 
deciderad;  men  riksrådet  bar  mycket  fägnat  sig  öfver  denha  författning. 
Här  skola  redan  vara  några  svar  negativa  uppsatta.  Man  moverar  här 
alla  möjliga  frågor.  Jag  samlar  dem,  skall  projektera"mina  svar  och 
rådföra  mig  med  baron  Ruuth,  för  att  någorlunda  kunna  möta  de  hög- 
mögende  i  Upsala  län.  Och  som  ett  system  blifver  nödigt,  torde  väl 
de  öfriga  landshöfdingarne  falla  på  samma  tanke  Om  söndag  sker 
publikation  i  hela  Upsala  län,  och  jag  liar  redan  skrifvit  cirkulärer  till 
kronobetjeningen  och  de  possessionater,  som  jag  funnit  behöfva  det, 
och  jag  har  varierat  mina  concepter  efter  omständigheterna.  Mina  con- 
férencer  börja  den  23  Juli  och  sluta  i]cn  30.  Jag  får  den  äran  att  öfver- 
Lägga  med  grefve  Brahe,  baron  De  Geer,  öfverste  Almfelt,  Bergenschöld 
m.  m.  ända  till  Höppener  ("b  Ternell,  men  jag  skall  ljuda,  till  allt  livad 
jag  förmår.  I  Upsala  råkade  jag  general  Wrede,  som  rustade  efter 
vanan,  och  hos  honom  riksrådet  Fredrik  med  sin  fru,  som  syntes  vilja 
maltraitera  mig,  men  Gud  ske  lof  det  kom  ej  därtill.  Inom  det  linset, 
råder  nu  mycken  chagrin.  Generalens  buller  är  ej  värdt  att  anföra; 
men  hennes  reflexioner,  nämligen  generalskans,  torde  E.  Maja  nadigsl 
fillåta  mig  vid  dess  återkomst  att  muntligen  få  berätta.  —  Vid  repara- 
tion af  Gustavianska  grafchoret  möta  oväntade  svårigheter,  för  vid- 
lyftiga att  skriftligen  anföra.  Jag  får  blott  nämna,  att  det  nästan  är 
obegripligt  att:  icke  alla  ornamenterna  i  taket  fallit  ned,  och  hade  vid 
det  tillfället,  någon  varit  därunder,  hade  ingen  kunnat  sauveras.  Ärke- 
biskopen och  jag  torde  vid  E.  Majas  återkomst  häröfver  få  begära-  nå- 
dige ordres.  —  Jag  har  vågat  här  bifoga  ett  bref  till  kanslirådet  Rosen- 
sieiu  för  dess  angelägenhet.  Det  är  ifrån  professor  Prosperin.  Lika- 
ledes consistprii  i  Vexiö  underdåniga  rappori  em  biskop  Osanders  död. 
Min  underdåniga  skrifvelse  har  blifvit  odräglig  genom  sin  vidlyftighel 
och  lika-  besvärlig  med  mina  forna  underdåniga  uppvaktningar.  Jag 
beder  aldra  underdånigast  om  allernådigste  förlåtelse,  och  att  papperel 
må  komma  på  elden,  ty  man  har  sagt  mig  att  någon  behagar  samla 
mina,  bref,  som  kunna  tlnnas.  Om  B.  Maj:ts  nåd  vågar  jag  nu  och  all 
lid   I  na  i  tål  la,. 


249 
Densamme  till  densamme. 

(i  »dateradl  :  Oktober  1787). 

T  den  tanken  atl  hane  excellens  grefve  Wachtmeister  undfåt! 
E.  Maj:ts  nådiga  ordres  angående  instruktionens  öfverlemnande  lill 
herrar  riksens  rad,  vågade  jag  ej  begära  dem,  men  så  snarl  jag  fåtl  den 
underrättelsen,  atl  jag  däruti  bedragil  mig,  reste  jag  söndags  morgon  till 
Drottningholm  och  kom  kl.  8  till  Tyska  botten,  där  jag  fick  veta,  atl 
E.  Maj:t  redan  en  half  timme  förul  anträd!  resan.  Efter  öfverläggning 
med  deras  excellenser  grefve  Oxenstjerna  och  grefve  Wachtmeister 
vidtog  jag  den  simplaste  vägen  för  atl  afhjälpa  vår!  gemensamma  be- 
kymmer, del  nämligen,  atl  jag,  sa  snarl  Rådel  samlades  måndags  mor- 
gon, infann  mig  och  öfverlemnade  handlingarna  i  Rådel  till  hans  exc. 
grefve  Bjarne.  Ehuru  jag  hoppas,  atl  E.  Maj:t  nådig!  gillar  denna  ut- 
väg såsom    den   enda,   hvilken   ulan   särs!  g  befallning  kunnal 

nyttjas,   är  jag  dock   orolig  i  ovisshete] E.  Maj:ts  nådiga  gillande 

däråt'.  Deras  excellenser  emottogo  med  underdånig  vördnad  E.  Maj:ts 
nådiga  befallning,  men  förrådde  en  verklig  oro  och  längtan  atl  snar! 
få  återse  sin  nådige  Konung. 

Drottningen,  Kronprinsen,  hela  hofvel  inkommo  i  går  i  mycken 
tysthet  och  utan  all  uppmärksamhet.  Stockholm  har  glöm!  alla  andra 
ämnen  utom  E.  Maj:ts  roa.  Allmänheten  saknar  ogärna  sin  Konung, 
och  de  mindre  välsinnade  af  dem  beklaga  tillika  depensen,  som  de 
tro  blifva  stor,  och  tro  sig  veta  summorna,  som  därtill  blifvil  anordnade, 
och  huru  de  dels  sjö-  dels  landvägen  blifvil  transporterade.  De  förtälja, 
att  en  kurir  ankommil  till  Rasumowski,  som  han  fem  timmar  där- 
efter afsändt.  De  anse  den  stora  hemlighet,  som  häruti  blifvil  iakt- 
Mi  etl  bevis  af  Rådets  och  ämbetsmännens  olycka  atl 
ej  förtjena  sin  Konungs  förtroende,  dels  som  etl  misstroende  af  E. 
Maj:t  till  sitt  folks  tänkesätt,  eller  att  E.  Maj:!  vela!  med  okunnigt 
förekomma  alla  upptager  både  inom  och  utom  rike!  under  E.  Maj:ts 
frånvaro.  En  och  annan  af  rikets  högre  ämbetsmän,  som  tro  sig  al- 
drig harva  missbruka!  E.  Maj:ts  nådiga  förtroende,  äro  mycke!  ned- 
slagna. Den  allmännaste  tanken,  hvilken  arven  är  rninistrarnes,  är  den, 
an  Eders  Maja  själf  ej  decidera!  sin  utrikes  resa,  förr  än  kornet! 
Wrighl  möter  E.  Maj:!  med  svar  på  de  depescher,  hvarmed  han  blifvil 
utskickad,  och  att,  om  E.  Maj:1  reser  till  Berlin,  är  traktaten  emellan 
Preus  Danmark,   som    vid    nästa   ars  slut  lärer  löpa  till  anda. 

jämte  andra   politiska   orsaker  driffjädrarne  därtill;  men  icke  hvarken 


250  - 

Längtan  efter  att  resa  eller  Prinsessans  möte.  Många  åter  tro  allt  vara, 
imagineradt,  att  imponera  på  vissa  kabinetter  i  Europa. 

Efter  nådig  befallning  har  jag  nu  i  underdånighet  berättat  allt, 
livad  jag  märkt  och  hört.  För  min  enskilda  del  har  jag  ingenting  att 
beklaga  mig  öfVer  annat  än  saknaden  af  den  lyckan  att  få  uppvakta 
E.  Maj:t  och  öiVerlemnar  mig  för  öfrigt  till  de  trognaste  önskningar  af 
E.  Maj:ts  nöje,  helsa  och  den  lyckligaste  framgång  af  dess  egna  höga 
afsigter. 

Man  tror  sig  med  säkerhet  veta,  att  Eden  succederar  åt  Wroughton. 

Riksrådet  Falkengren  är  ganska  illa  och  dömd  till  döden  inom 
några  dagar  af  Acrel. 

Öfverstekammarherren  grefve  Posse  har  i  dag  insändt  ett  me- 
morial angående  gälden  för  hofokonomien,  hvilken  lör  April,  Maj  och 
Juni  månader  belöper  till  11,098  r:dr,  hvarföre  han  anhåller  om  ersätt- 
ning. Skulle  E.  Maj:t  täckas  låta  förnöja  detta,  torde  baron  Knuth 
därom  undfå  E.  Maj:ts  nådiga  ordres. 

Uti  E.  Maj:ts  nåd  vågar  jag  mig  allraunderdånigast  innesluta, 

? 


Densamme  till  densamme. 

(Odaieradt;  Nov.  1787). 

II.  Maj:t  Drottningen  gaf  förtiden  gårdag  en  souper  ät  H.  K.  11. 
Kronprinsen  samt  D.  K.  H.  Hertigen  och  Hertiginnan  af  Södermanland. 
Utom  Drottningens  och  dessa  trenne  furstliga  hofvens  stater  voro  be- 
fallda af  Rådet  grefve  Oxenstjerna,  gr.  Beck-Friis,  gr.  Falkenberg,  gr. 
Dunge,  baronerna  Carl  och  Fredrik  Sparre.  Drottningen  spelte  med 
grefve  Falkenberg,  grefve  Oxenstjerna  och  baron  Fredrik  Sparre,  och 
grefve  Beck-Friis,  som  nyss  var  kommen  ur  sin  tabagie,  stod  bredvid 
ocb  lärde  Drottningen  spelet.  Damer  utom  hofvet  voro  grefVinnan 
Clas  Fr:son  Horn.  fru  Lagerbielke,  fru  Frese  och  min  hustru;  kaval- 
jerer general  Hermanson,  baron  Manderström,  öfverste  Ehrenbill,  öf- 
verstelöjnant   Frese,  baron  Lagerbielke,  grefve  Clas  Horn  och  jag.    Kl. 


251 

'.',12  retirerade  sig  Bennes  Maj:t.  och  i  samma  ögonblick  ankom  tid- 
ningen ifrån  riksrådel  Sparre,  som  gåtl  hem  förut,  atj  lian  erhållit  en 
xurir  från  E.  Maj:!  om  resan  till  Köpenhamn.  Grefve  Oxehstjerna  läi 
anmäla  denna  tidning  hos  Drottningen  genom  grefvinnan  Armfelt,  som 

i   går  vi<  1   temmeligen   vacker!    väder  började  sin  vakt.    Hela  afl in 

både  man  gissal  och  längta!  och  Hertiginnan  lag!  grande  patience  atl 
röna,  Innu  snarl  nouveller  kunde  komma.  Tidningen  medförde  väl 
mycken  glädje  i  anseende  till  E.  töajrts  välmåga,  men  icke  den  stora 
sensation,  de  vanligen  pläga  uppväcka.  Somliga  saknade  dagen  för 
hofvets  flyttning  till  Gripsholm  och  befallning  atl  komma  dit,  andra, 
vana  atl  politicera,  vilja  ''.i  låta  E.  Maj:!  stanna  i  Köpenhamn,  och  at! 
säga  sanningen,  finner  endas!  corpsen  afEådel  sig  tillfredsställd  af  denna 
kurir,  men  därföre  icke  bvar  och  en  af  dem  för  sig.  De  sammanträdde  i 
dag  kl.  10  på  båda  divisionerna,  och  grefve  *  ►xenstjerna,  som  förlideD  mån- 
dag återkommit,  uppläste  brefvet  på  dem  bägge.  Grefve  Bielke  fann 
sig  äldst  och  kände  grannlagenheten  däraf.  Grefve  Hermanson  var 
blödig,  baron  Liljencrantz  myckel  affekterad,  öfverståthållaren  stol! 
med  sitt  enskilda  bref  i  handen.  Riksråden  Stockenström,  Falkengren 
och  Kamel  voro  sjuka.  Riksräde!  Oxenstjema  blandade  en  hemsk  okun- 
nighel  med  sin  natmiiga  vänhghet.  Grefve  Beck-Friis  tog  saken  som  den 
var.  Baron  Fredrik  Sparre  var  icke  utan  förundran,  tilläggande  därvid 
nämligen  någon  glad  uträkning  på  följderna.  Grefve  Bunge  tycktes 
imaginera  sig,  hvad  suiter  en  sådan  visit  kunnat  medföra  för  fjorton 
eller  femton  år  sedan:  men  riksrådet  Falkenberg  ål  på  en  skorna  och 
tyckes  småleende  förråda,  at!  han  lärer  hafl  E.  Maj:ts  nådiga  fortro- 
ende och  del  af  hela  planen.  Grefve  Wachtmeister  och  jag  betraktade 
denna  illustra  areopag  ifrån  fönstren  och  kommo  öfverens,  at<  man 
Ber  den  bäst  et!  stycke  ifrån  bordet.  Uti  staden  har  tidningen  ännu 
icke  kunnat  medföra  någon  verkan,  och  som  kuriren  skall  afgå  vid 
middagstiden,  hinnor  jag  ingen  raka.  Gaussen  träffade  mig  i  slotts 
Qvahvet;  han  visste  ej,  at!  någon  kurir  kommit,  men  dä  jag  sade  ho- 
nom, att  E.  Maj:!  rost  ifrån  Malmö,  sade  han.  innan  jag  hann:  "A  Co- 
penhague,  el  puis,  Monsieur,  el  puis?'  men  gick  utan  att  vänta  svar. 
Grefve  Axel  Fersen  höll  i  går  siti  intåg  i  Stockholm.  Jag  ämnar  i  mor- 
gon förmiddag  so  honom.  Hela  corps  diplomatique  äter  nu  på  Rasu- 
mowski.  De  finna  honom  ändrad,  nedslagen  och  stofskrytande.  Prate! 
evolution  i  Ryssland  faller  nu  allt  mera  och  mera. 
Operan  öppnades  i  går  mod  hAtis".  Premieren  var  mycket  tom. 
Tisdagen    var  en  jour  de  ba  Ristell  och  Stenborg,  men 


-  252  - 

hade  det  nöjet  att.  se  sina  salar  fulla.  Hertiginnan,  för  att  découra- 
gera  ingen,  delte  sig  emellan  dem  bägge.  Ristelis  pjes,  en  öfversätt- 
ning  af  "La  fausse  Agnes"  med  tilläggningar  af  magnetism,  vann  ovan- 
liga applaudissements,  de  voro  långa  och  bullersamma.  I  början,  så 
länge  pjesen  attaquerade  mesalliancer  och  gamla  familjers  företräden, 
voro  de  anförda  af  Hertigen  af  Södermanland,  som  i  det  ögonblicket, 
kanske  för  första  gången,  charmerade  publiken.  När  ridiculen  föll  på 
magnetismen,  var  Salomons  Visaste  helt  stilla;  men  kongl,  sekretera- 
ren Kellgren  ifrån  direktionslogen,  biträdd  af  folk  med  sens  commun 
på  parterren,  satte  sig  då  i  spetsen  för  handkläppningarne.  Unga  Hil- 
Lerströms  vackra  figur  tröstade  damerna  för  alla  grossiériteter,  hvaraf 
pjesen  är  uppfylld,  och  mamsell  Neurnan  spelte  alltför  väl.  "Kronofog- 
darne"  hes  Stenborg  och  engelska  hästarne  tillika  med  Jonas  occupera 
mycket  pöbeln,  Svenska  Akademien  vara  unga  poeter  och  filosofer, 
spannmålspriset  och  kriget  Börsen.  Här  säges  allmänt,  att  öfverste 
Montgomery  far  LT}>sala  län,  och  att  hofstallmästare  Munck  suceederar 
till  öfverste  vid  Lifdragonerna. 


Densamme  till  densamme. 

(Odateradt;  Nov.  17>s7). 

Förliden  fredag  kunde  jag  ej  njuta  den  nåden  atl  fa  uppvakta 
E.  Maj:t.  Onsdagen  for  jag  till  Upsala  och  återkom  lördags  afton.  Där 
fick  jag  hvila  mig  ifrån  att  höra  fronde  och  impertinence,  som  i  Stock- 
holm och  häromkring  nu  gä  till  sin  höjd. 

Där  önskade  alla  sin  Konung  godt,  alla  önskade  dess  snara  och 
lyckliga  återkomst,  utan  att  en  gång  gissa  livarl  eller  hvarföre  Ko- 
nungen reser.  Fanten  slöt  den  dagen,  jag  kem.  Birger  Jarls  tid  och 
löper  som  hastigast  igenom  de  följande  regenter  till  konung  flustaf  I. 
vid  hvars  tid  han  ämnar  uppehålla  sig  för  denna  termin.  Med  bygg- 
naden lider  fort,  men  hade  galt  fortare,  em  en  ständig  tillgäng  varit 
af  inaieiiaiirr.     Emellertid  blifver  hela  grunden  lau'<l  i  ar  och  är  redan 


253 

färdig  Qnder  corps  de  Logis  med  kolonnaden  och  orangeriet  saml  bör- 
jan  gjord   till    andra    flygeln,   ehuru  denna  ovanligt   våta  bösl  myckel 
hindrat.     1»''   studerandes   antal   är  talrikt.    De   längta   efter   Kungen 
mycket,   säga   de.    <  ollegium   Skytteanum   continuerar.     Upsala 
(•motton-  med  mycken  underdånig  tacksamhel  brännvinsanbudet,  ehuru 
Kewenter  ej   kunde   styra    sig,  utan  ingick  i  frågan  om  rättigheterna. 
3varade  honom  som  han  förtjente,  och  han  tiok  ingen  ton.    I  Up- 
sala har  man  hörl  talas  om  samlade  correspondancer  angående  bränn- 
vinet, men  emellan  obscura  personer.    Jag  har  likväl  gjort  anstalt  att 
fa   dom.   om  möjligt  är.    Bär  grälas  om  E.  Majas  resa,  huruvida 
ringsformen  kan  medgifva  sättel  dåraf,  om  revolutioner  i  Ryssland  och 
många   stora   saker.    Rasumowski   har  sökt  mig,  mödan  jag  var  i  Up- 
sala, och  jag  honom  i  går.    Jag  råkade  honom  ej,men  andra  säga  mig, 
att  hans  jargon  ej  duger.   (Jansson  har  i  dag  déjeuneral  hos  mig.  Han. 
tycks   vara  myckel  försigtig  och  äfvenså  nyfiken,  men  mindre  angelä- 
gen  att    tala  om  sin  eget.    Man  fördömer  här  allmänt  Frankrik.  - 
hållande  och   äfven   dess   belägenhet.    Reser  E.  Maja  till  Ek  i  vägen, 
sa  blifver  förundran  stor.    Nu  tror  man  sig  allmänt  vara  säker  om  en 
fullkomlig  enighet    emellan    E.   Maj:ts  ämbetsmän,   och  man  gör  mig 
den   äran   att    lika  gratis  blanda  mig-  i  freden,  som  man  blandat  mig  i 
fejden.    Grefve  Wachtmeister  är  bättre  till  helsan,  icke  till  humemel. 
Rådel    är   tranquilt   utom  rådskammaren,   men  inom  tycktes  de  i  går 
nog  deliberera.    Jag  tror,  att  justitierevisionen  uti  något  mål  från  gar- 
deskrigsrätten fournerade  ämnet.    Af  dem  alla  är  riksrådet  Liljencrantz 
affekterad  af  E.  Maj:ts  rosa.  men  minst  konsulterad  af  de  andra. 
Fredrik    Sparre    och    Ramel    synas    consolera   sig   öfver  sin  flyttning. 
Falkengren  är  ganska  dålig.    II.  Maj:1   Drottningen  gaf  i  gar  en  souper 
ål    II.   K.   IL   Hertiginnan   och  några  utom  hofvet.    Ristelis  spektakel 
omtalas   i   dag  mycket    och   2  §   af  bladet  "Posten"  för  i  dag  gör  del 
ännu  mera  interessant.    -Lag  vågar  i  underdånighet  bilägga  blad' 

•i- 


-  254  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  9  November  1787. 

Med  mycken  bestörtning  hav  jag  återfått  några  expeditioner,  dem 
E.  Maj:t  i  brist  af  kontrasignatur  förklarat  för  chartek.  Jag  beder 
underdånigast  om  tillgift  och  nåd  för  ett  ämbetsfel,  hvaruti  olyckan 
förde  mig.  Riksrådet  Höpken,  riksrådet  Hermanson,  grefve  Duben  och 
kanslirådet  Rosenstein  hade  ätit  middag  hos  mig.  Jag  hade  velat  vara 
värd  den  gången  och  emottog,  som  jag  steg  ifrån  bordet,  de  olyckliga 
expeditionerna  af  ett  bud  ifrån  Elers,  och  som  jag  trodde  dem  tillhöra 
hans  underdåniga  föredragning,  lade  jag  dem,  utan  att  se  därpå,  i  pre- 
sidentssekreteraren Asps  paket.  Det  händer  icke  mera,  och  E.  Maj:t, 
som  nådigt  skyddar  f,  täckes  äfven  däraf  taga  en  anledning  att  nådigt 
förlåta,  em  jag  en  gäng  af  den  svaghet,  man  velat  tillegna  detta  sam- 
hälle, försummat  en  uppmärksamhet,  som  ifrån  min  underdåniga  upp- 
vaktning bör  vara  och  skall  blifVa  oskiljaktig.  —  Sedan  posten  i  ons- 
dags ankom  med  ytterligare  nouvellor  ifrån  Köpenhamn,  synes  tonen 
mycket  förändra  sig.  Nya  anledningar  till  gissningar  föda  en  ny  upp- 
märksamhet, nya  omdömen.  Ministrarne  äro  intrigerade  öfver  all 
beskrifning.  Rasumowski  affekterar  en  souverain  ton,  bruten  ofta, 
som  de  säga,  af  ett  slags  indirekt  mocquerie.  Ruckman  befattar  sig 
med  intet,  men  Wuchasowitsch  har  en  impatience,  som  nog  förråder 
grefvens  inq.uiétuder.  Friman  och  Lepel  äro  i  en  beständig  agitation. 
Populacen  är  frapperad  af  den  glädje,  hvarmed  Köpenhamns  innevånare 
emottagit  E.  Maj:t,  och  de  store  politici  tiga,  nu,  medan  de  vänta  på 
livad  de  kunna  klandra.  Damerna,  som  sakna  E.  Maj:t.  los  plaisirs  de 
la  cour  och  många  af  dem  sina  husgudar,  impatientera  sig.  Ombytet 
af  årstiden  gör  dem  äfven  bekymmer;  annorlunda  är  man  klädd,  om 
liolVet  är  i  Stockholm,  annorlunda  om  Kungen  lår  till  Gripsholm,  och 
morgon- deshabilléer  äro  naturligtvis  mycket  differenta  för  bägge  dessa 
st  filten.  Vågade  jag  yttra  min  underdåniga  tanke,  grundad  i  en  verklig 
öfvertygelse,  så  önskade  jag,  att  E.  Maj:t  åtminstone  någon  tid  efter 
sin  återkomst  passerade  i  Stockholm.  Jag  tror.  att  E.  Maj:t  själf  skulle 
finna  någon  behaglig  förändring. 

Allmänna  ställningen  af  Europa  har  occuperat  alla.  Do  stora 
händelser,  man  väntar,  halva  höjt  våra  politici  ifrån  smärre  runnen, 
ifrån  brännvin  och  gardescorpsens  querelle  mod  Sparren.  Öfvertygel- 
sen  både  om  E.  Maj:ts  bug  att  visa  sig,  att  upphöja  sig  och  riket,  och 
om  styrkan  därtill  i  vidden  af  E.  Maj:ls  själ.  snille  och  kunskaper,  bar 


-  256 

uppväckl  eller  åtminstone  börjar  atl  elda  upp  de  tänkesätt,  hvilka  en 
tid  varil  sällsynta;  och  då  de  aldrig  kunna  utan  E.  Maj:t  komma  till 
den  ära  de  önska,  uppväcker  kärlek  för  fäderneslandel  all  den  tillgif- 
venhet,  detta  folkel  alltid  hyst  för  store  konungar,  och  som  kanske  i 
verkligheten  aldrig  brustit  för  E.  Maj:t.  Jag  explicerar  mig  illa,  och 
jag  känner  bättre  livad  jag  ville  säga.  Jäg  tror  mig  ej  bedragen,  om 
jag  snart  väntar  en  moment  af  satisfaktion  för  E.  Maj:t,  då  E.  Ma.i:t 
utan  mycken  möda  skall  återvinna  af  sitl  folk  hvad  man  trotl  för- 
loradt.  Jag  tager  ej  denna  profetia  ifrån  mamsell  Arvidsson,  jag 
tager  den  af  Persens  och  Höpkens  reflexioner,  som  bägge  öfverhopa 
mig  med  förtroende,  af  den  förres  beskedliga  ton  och  af  mångas  för- 
ändrade conduite.  Qrefve  Fersen  gjorde  om  lördagen  redan,  eller  två 
dagar  efter  sin  hitkomst,  visiter  till  grefve  Wachtmeister  och  mig,  '»-It 
sedan  jag  i  söndags  varit  för  lians  port,  passerade  jag  två  timmar  hos 
honom  i  onsdags  förmiddag.  Man  har  varit  mycket  sjuklig  September 
och  Oktober  månad,  känner  en  mattighel  och  en  darrning  i  venstra 
sidan,  och  jag  vet  ej  om  jag  bedrager  mig,  men  jag  tycker,  atl  munnen 
är  litel  dragen  till  venster.  Grefvinnan  har  varit  illa  sjuk  af  en  negli- 
gerad rhume  eller,  som  man  tror,  gikt  i  näsan,  men  är  i  dag  bättre. 
Han  söker  alla  tillfällen  att  för  alla.  människor  diseulpera  sig  ifrån  den 
beskyllning,  att  hafva  citeral  regeringsformen  emol  brännvinsarrendet, 
eller  på  minsta  sätl  hafva  ingåtl  uti  frågan  om  K.  Maj:ts  rättigheter. 
Han  talar  med  mycken  bfllighel  om  själfva  arrendet,  kritiserar  litet  sät- 
tet, talar  väl  om  baron  Ruuth  och  marquerar  förtroende  för  hans  in- 
tention, lian  ("mskar  en  traktat  emellan  Danmark  och  Sverige  och 
anför  därvid  allt  livad  lian  tänkt  och  sagl  l7r>-_>  om  den  projekterade 
alliancen.  Han  t.wks  ej  finna  underligt,  om  E.  Maj:l  reser  till  Qued- 
linburg  för  att  på  tredje  stället  raka  kungen  i  Preussen  i  närvarande 
Btund,  men  anser  en  visit  af  E.  M.-i.j:t  i  Berlin  såsom  för  stor  ära  ål 
ITans  Brandenburgska  Maja.  Han  har  ej  deciderat  sin  omdöme  om 
kungen  i  Preussen;  för  det  närvarande  har  han  ansett  hen, un  som  en 
pauvre  sire,  men  Fredrik  II  Mel' en  hjälte  efter  allt  del  poltroneri,  han 
visat  vid  Molwitz,  och  den  färg  preussiska  deltagande!  i  holländska  af- 
färerna tagit,  gillar  lian  mycket,  men  tillegnar  det  Hertzberg.  Frank- 
rike vill  han  gerna  försvara,  sent  han  sägei  själf,  af  gammal  vänskap, 
har  mycket  hopp  em  dess  ressourcer  att  retablera  sig,  men  är  grufligen 
förargad  att  ambassadören  så  länge  och  ännu  mest  i  närvarande  kon- 
junktur är  frånvarande.  Han  haren  soupcon  af  Grillen,  som  berätta! 
honom   em   växlar  ställda  på  Paris,  att   E.  Maj:t  reser  dit;  samma 


-  256  - 

ningar  halva  de  äfven  gifvit  Höpken,  men  de  veta  ingendera  livad  de 
skola  säga  därom,  och  ingendera  är  utan  fruktan  för  Ryssland.  Höpken 
åldras  grufligen,  och  man  skall  se  honom  om  morgnarne  och  äta  med 
honom  sedan.  Han  talar  med  en  varm  kärlek  i  stora  saker  och  med 
sin  vanliga  kritik  om  små.  Han  har  sagt  mig  en  jämförelse  emellan 
E.  Maj:t  och  Louis  XIV,  emellan  sig  och  Fersen  relativt  till  E.  Maj:t, 
si oii  han  säkert  skrifvit  förut.  De  äro  curieusa  nog,  för  att  jag  någon 
gång  torde  få  nämna  dem:  men  de  äro  för  långa  och  ej  nog  interes- 
santa  att  här  införa.  Grefvinnan  Bieike  är  kommen  till  staden,  glad 
och  mycket  nöjd  med  sina  rum.  Riksmarskalken  väntas  om  söndag, 
tror  jag,  Carl  De  Geer  i  nästa  vecka.  Om  grefve  Brahe  talar  ingen 
människa.  Drottningen  är  nådig  obeskrifligt  emot  alla,  undantagande 
emol  grefvinnan  Hamilton,  som  hon  excludera.de  från  befallning  till  sin 
souper  och  som  nu  rest  på  landet  till  Klingsporren.  -  i  onsdags  var 
predikan  på  Riddarholmen.  Litet  folk,  usel  predikant.  H.  K.  H.  ut- 
nämnde hofstalimästare  Munck  till  magister  temph  efter  Barnekow,  och 
hofstallmästaren  tycktes  emottaga  denna  nåd  med  en  äfven  så  kännbar 
erkänsla,  som  den  afsky,  han  förut  lärer  halva  visat  för  denna  befor- 
dran. Många  famntag,  kyssar  och  kramningar  tycktes  försäkra  om  en 
inbördes  satisfaktion,  och  baron  Reuterholm  betraktade  ifrån  sin  cellule 
denna  scen  med  ett  nöje,  som  mäktige  protecteurer  lära  känna.  da.  de 
disponera,  om  stora  placer  i  världen.  Operan  är  ej  mycket  frequen- 
terad,  men  de  öfriga  spektaklema  sä  mycket  mera.  —  Ljungberger  är 
död,  och  Vitterhetsakademien  lärer  önska  sig  den  nåden,  att  få  inkomma 
med  någol  projekt  om  disposition  af  den  lön,  som  vaquerar  efter  Fehr- 
man.  Wuchasowitsch  var  nu  här  och  berättade  mig,  det  baron  Sprengt- 
porten  på  E.  Maj:ts  vägnar  försäkrat  grefve  Bernstorff,  att  E.  Ma.j:t  ej 
reser  till  Berlin,  och  att  Griiner  därom  averterat;  äfvenså  tycktes  han 
med  en  hemlig  fägnad  vida,  att  M:r  de  la  Houze  ej  fatt  någon  särdeles 
accueil,  och  att  E.  Maj:t  vid  hans  första,  presentation  sagt  honom:  "Ma- 
la. Eouze,  vous  §tes  garcon"  m.  m.  Gaussen  tyckes  föra  en  myckel  för- 
siglig  och  god  conduite,  och  riksrådet  Carl  Sparre  i  ror  jag  i  allt  göra 
sig  förtjent  af  E.  Maj:ts  nådiga,  bifall  och  välbehag.  Denna  underdåniga 
skrifvelse  har  äter  råkat  all  blifva  lång.  hvilkei  E.  Maj:t  allernådigst 
i, '"nkes  förlåta. 


Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Helsingborg  den  1 1  Nbv.  L787. 

Jag  i. -nkai-  Er,  min  kära  Schröderheim,  för  Edra  tvenne  bref. 
Posterna  ha  kommit  i  sådan  konfusion  [till  följe]  af  ovetenheten  af  initt 
vistande,  atl  jag  alltid  får  Stockholmsbrefven  etl  par  dagar  senare  än 
de  skulle  komma.  Jag  är  återkommen,  rätl  nöjd,  '"-Ii  reser  i  morgon 
till  Göteborg.  Jag  skulle  önska  att  få  de  handlingar,  protokoller,  bref 
etc.,  som  röra  Seraphimerriddarnes  befattning  med  hospitalerna;  jag 
minns,  atl  dessa  blefVo  satta  under  ordens  inseende  af  nii^  1778.  om  jag 
minns  rätt  i  Mars  eller  April  manad,  ty  riksrådel  Bunge  var  ännu  se- 
kreterare af  orden.  Om  Xi  ville  skicka  dem  till  mig.  Jag  reser  om 
fredag  lill  Borås,  om  borsdag  till  Jönköping  och  så  vidare.  Jag  utsätter 
marcherouten,  på  det  Ni  kan  skicka  mig  paketet  tillhanda.  Som  ordens- 
dagen instundar,  sa  önskade  jag  få  alla  dessa  akter,  emedan  jag  lofval 
i  förra  kapitlet  att  stadga  något  i  detta  runnet. 

Jag  är  återkommen,  rätl  nöjd,  frän  min  resa.  Armfell  har  farit 
tillbaka  till  Köpenhamn  att  magnetisera  och  bli  magnetiserad.  Han 
har  fört  mina  helsningar  till  hela  kongl.  huset  för  all  den  vänskap,  mig 
visats  vid  min  därvaro.  Som  han  reste  från  Helsingborg  till  Köpen- 
hamn, så  reste  haren  Haxthausen,  generallieutenant  och  kommende- 
rande general  i  Köpenhamn,  till  Helsingborg  i  samma  ärende  Det  kem 
mig  före  som  två  prinsessor,  som  utbyttes  på  gränsen.  Farväl,  helsa 
Rosenstein  och  tacka  honom  för  sina  bref.  Jag  kommer  rätt  couleur 
de  rose  hem. 


G.  f 


Schröderheim     duxtuf  III.  17 


-  258  - 

Schröderheim  till  Gustaf  III. 

(Odateradt;  1788). 

Med  den  i  natt  ankomne  ryske  kuriren  har  Ruckman  blifvit  rap- 
pellerad  igenom  handbref  ifrån  grefve  Ostermann  att  genast  komma 
hem  för  att,  som  han  säger,  tillträda  én  förmånlig  kommission. 

Rasumowski  har  själf  kommit  genast  i  natt  till  Ruckman  på 
Djurgården.  Han  har  icke  fått  rappell,  men  skall  i  dag  återsända  kuri- 
ren och  har  därföre  afsagt  sin  middag,  kvart  ill  han  bjudit  Nolckens 
och  Ruckmans.  Fru  Ruckman  har  varit  hus  min  hustru,  mycket  bestört, 
och  i  sorgen  sagt:  "Denna  händelse  är  sa  mycket  sämre  för  mig,  som 
jag  kan  säga  dig.  all  kejsarinnan  gör  allt  för  att  bibehålla  freden."  Åfven 
har  hon  låtit  förstå  att  "Rasumowski  varit  myckel  orolig." 

Denna  underrättelse  lärer  vara  öfverflödig  och  kanske  till  intet 
nyttig,  men  jag  kan  ej  annat  efter  min  öfvertygelse  än  därmed  i  under- 
dånighel  uppvakta.  Min  hustru  har  bedt  fru  Ruckman  tillbaka  till 
middagen,  och  i  morgon  äro  vi  bjudna  mod  dom  till  Corral.  Kan  hon 
något  attrapera  af  fru  Ruckman,  som  är  henne  mycket  attacherad, 
sa  rågar  jag  försäkra  om  hennes  välmening  och  försigtighet. 

t 


Schröderheim  till  N.  v.  Rosenstein. 

Åbo  den  27  Augusti  (1788). 

Eldigt  mitt  sista  bref  reste  jag  förtiden  lördag  från  Lovisa  och 
kom  hit  till  måndags  middag.  Hästar  voro  beställda  för  kungen  hela 
vägen,  och  han  väntades  hvar  stund  efter;  men  i  gar  kom  ordres,  alt 
hästarne  skulle  gå  hem,  men  kallas  i  beredskap  l  ill  sex  timmar  efter 
det  förbudets  ankomst,  som  kungen  skulle  afsända.  Ingen  vei  ännu, 
Här   kan    kan  komma  eller  hvarföre  kan  dröjer.     En  ny  oro!     Man  sup- 


259 

I »rar  dock,  atl    hertig   Carl   refuseral    del  honom  tillbjudna  befälet, 

och  .-ni  negociation  därom  eller  de  anstalter,  som  skola  vadtaga 
han  ej  kan  öfvertalas,  hindral  resan,  och  atl  han  i  dag  eller  i  morgon 
måste  vara  här.  M<  1 1  längtan  atl  raka  dig  och  riksdrotsen  och  atl 
trösta  min  stackars  hustru,  hvars  ångesl  jag  ser  af  hennes  bref,  är 
obeskriflig,  men  hvarken  mitt  egel  samvete  eller  min  pligl  tillåta  mig 
alt  resa,  förrän  jag  rakat  honom  här  och  hört  livad  lian  kan  hafva  atl 
liftalla.  Sedan  reser  jag  oförtöfvadt;  men  här  är  svår!  både  för  kungen 
och  oss  au  komma  öfver,  ty  här  har  ingen  anställ  kunnat  göras.    Anm- 

dis  och   hästfartygen   skull'-  gå    ifrån    Eelsingfors,  n  strax  lade  sig 

lyra.  ryska  fregatter  i  förväg,  sa  att  de  ej  kunde  komma  tram.  Lieute- 
nant  De  la  Chapelle  for  härigenom  utan  att  raka  mig,  men  träffade  på 
vägen  baron  Kxuus  och  lemnade  honom  mina  bref.  Jag  tackar  dig  för 
dem  och  önskar,  att  du  tan  mitt  med  Fontaine.  Det  målar  mer  än 
dr  andra  situationen  al'  kunuvns  själ.  Baron  Ruuth  liar  du  säkerl 
redan  sett  i  Stockholm.  Baron  Taube  är  qvar  uti  Lovisa  och  där  är 
äfven  Oxenstjerna.  Jag  har  således  icke  hafl  någon  att  rädföra,  men 
följer  min  öfvertygelse,  och  den  är,  art  visa  kungen  ditt  bref.  Del  gif- 
ver  autorité  åt  mina  representationer  och  det  instämmer  med  kungens 
egna  reflexioner.  De1  gör  således  endas!  en  fortsättning  af  våra  samtal. 
Ii.m  Uret',  du  fatt  af  kimgen.  vittnar,  att  ingen:  kabal  störtat  Tullen. 
Uu  känner  mina  tänkesätt  i  allmänhet,  huru  långt  de  äro  ifrån  hämd, 
och  äfven  mina  enskilda  i  anseende  till  honom.  Jag  bar  sagt  dig,  huru 
vådeligt  jag  ansett  lians  fall.  Jag  har  med  tillfredsställelse  sett  kun- 
l;vhs  förundran  öfver  mina  föreställningar.  Jag  har  skrilvii  dt  bref 
till  Ruuthen. ifrån  Lovisa,  som  mer  än  allt  annat  bör  öfvertyga,  att  jag 
glömt  mig  själf  och  sökt  hindra  Tollens  tall.  om  jag  kunnat,  in.  m.  Tro 
mig  ej,  min  hederlige  vän,  om  den  nedrighet  att  hafva  sett  i  honomen 
ovän  <»h  frirfi"iljaiv.  Xcj.  y.iix  har  sött  en  kung,  af  honom  förförd  till 
olyckan,  icke  kunna  sauveras  igenom  den  svaghet  att  sacrifiera  honom, 
och  jag  har  velal  förekomma  den.  Kanske  har  jag  äfven  hindra!  någon 
ytterlighet  härvid.  Med  ett  <<\-<\.  utom  mitt  eget  samvete  äro  kungen 
och  Ruuthen  mina  vittnen,  och  jag  vet,  att  Ruuthen  med  våta  ögon 
gjort  mig  rättvisa. 

Jag   är  sa  förstörd  af  oro,  att  om  detta  räcker  längre  och  jag  ej 

kommer  öfver,  förgås  jag.    Helsa  presidenten  baron  Mun ek;  jag  har  ej 

skrilvii    Iimik ,m   till,   ty   utom   med  dig  och  riksdrotsen  har  jag  ej  hatt 

m  correspondance.    sä^-  honom,  att  jag  sannat  dagligen,  hvad  han 

^-adr   mig,  innan  jag  for.    Kungen  liar  tält  med  mig  om  honom  på  ett 


-  260  -- 

sätt,  som  öfvertygar  mig,  att  han  räknar  på  honom  och  att  alla  krångel 
äro  förbi.  Som  han  alltid  vill  väl  och  göra  godt,  så  kan  han  ej  taga 
illa,  cm  du  helsar  och  beder  honom  möta  kungen  med  ömhet  och  vän- 
skap och  hellre  ihågkomma  gamla  förbindelser  än  senare  inconsequencer 
hos  kungen.  Om  Armfelt  skrifver  jag  ej  ett  ord,  han  är  livarken  att 
gömma  eller  kasta  bort.    Gud  hjälpe  oss  mod  den  slarfeyltan! 

Sötaste  vän,  säg  min  hustru,  att  jag  mar  väl,  väntar  kungen  här 
och  kommer  del   första  som  möjligt  är.    Ond  bevare  dig! 

Din  trogne  och  ödmjuke  tjenare 

E.  Schröderheim. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Stockholm  den  17  September  1788. 

Det  vore  för  mig  en  stor  hugnad,  om  mina  underdåniga  uppvakt- 
ningar knnde  göra  E.  M.  något  nöje.  De  skola  intill  den  sista  bibehålla 
det  otvungna  förtroende  och  välmening,  hvilka  under  alla  förändringar 
hos  mig  blifva  oföränderliga:  men  de  sakna  alla  glada  ämnen  för  det 
närvarande.  —  Oro  och  förskräckelse  äro  allmänna  i  alla  stånd  och 
äfven  hos  ministrarne.  Man  gissar,  fruktar  och  hoppas  ömsom.  E.  Maj:ts 
resa  till  Dalarne  har  uppväckt  mycken  farhåga,  många  elaka  rykten. 
Man  har  velat  inbilla  icke  blott  den  ringare  hopen,  att  en  regements- 
förändring bereddes  i  Dalarne,  hvilken  E.  Maj:t  i  spetsen  för  den  ortens 
allmoge  skulle  stadfästa  i  Stockholm.  Att  banken  af  dem  sknlle  öpp- 
nas och  användas  att  besörja  utgifterna;  att  den  mannen,  hvilken  7-2 
nyttjades  i  Skåne,  skulle  äfven  nu,  under  täckelset  af  en  förställd  olycka, 
bidraga  till  denna  plan,  hvilken  genom  tillopp  af  flere  provinsers  all- 
moge, presterskap  och  de  mindre  städers  borgare  skulle  utbredas  öfver 
hela  riket.  Man  tror,  att  en  del  af  pöbel  med  längtan  skulle  mottaga 
tillfället  till  pillage,  och  att,  de  i  sma  sammankomster  af  polisen  därtill 
uppmuntras.  Den  största  delen  af  stadens  invånare  vänta  en  revoll 
nian   aii    veta  hvarifraii.  och  de  börja  snart  att  tänka  på  både  försvar 


261 

och  ,ur"'la  gömställen  för  sin  egendom.    Den  förnuftiga  delen,  ;illii«l  den 
minsta,  sysselsätter  sig  atl  tranquillisera  <!<•  andre,  atl  trösta  dem  med 
deras   Konungs   ömma    hjärtelag   och   att  visa,  Innu  stridande  därmed 
vore  ;ui    icke   förekomma   alla   anledningar  till  ett  inbördes  kriir.  eller 
att  i  hela  rikets  olycka  söka  hämd  på  några  brottsliga  undereåtare  och 
hjälp  utur  bekymren,  dä  Konungens  egenskaper  och  nationens,  jag  frågar 
méd    trygghel    säga    nationens,   både   kårlek   och   patriotism    bjuda   så 
många   andra  utvägar,  mera  säkra  och  ärofulla.    Får  jag  göra  E.  Maj:i 
min   enskilda    trosbekännelse,   så    tänker  jag,   att    E.  Majrt,  skild  ifrån 
arméen,  icke  vill  blifva  i  hufvudstaden,  Har  allt  och  alla  äro  besvärlige 
dessutom,   och   för  atl    i<  k<  >   mera  hasta  krigsoperationerna  på  danska 
sidan,   än  danska  ministérens  foglighet  och  uppförande  kunna  förtjena, 
upptager  sin  tid  med  denna  resa  och  därunder  tillser  icke  allenast  hvad 
som  kan  användas  till  gränsens  förevar,  utan  arven  bereder  något,  som 
jag  ej  företal-  ait  namngifva,  men  hvilket  under  en  orolig  riksdag  kan 
omtalas  och,  om  nöden  tränger,  påkallas.    I  det  ögonblick  allmänheten 
kommer  ifrån   sin    fruktan   för  dalkarlarne,  få  de  illasinnade  en  gruflig 
dementi,   och   "in    K.    Ma.i:i    finner   godt    att  nyttja  uVt.  kan  då  säkert 
mycket  uträttas.        I  dag  liar  man  omtalat,  att  kapten  Tersmeden  an- 
kommit till  Fahlun  med  ett  öppet  bref  till  landshöfdingen,  som  annon- 
cerat   K.  Maj:ts  ankomst  och  afsigl  atl  upprätta  tvenne  regementen  till 
•jryni  man.  hvarvid  preste-  och  borgarebarn,  men  ingen  adel,  skola  bhfva 
officerare;  att  K.  Maj:l  ifrån  Leksand  och  Mora  återkommer  till  Fahlun, 
och  att  iHedemora  öfveretelieutenant  Stiemstam  icke  åtnjut  ii  någon  nåde- 
betygelse.    Vidare  påstås  här,  att  arméen  i  Finland  i  dessa  dagar  slutar 
stilleståndel  och  sedan  kommer  öfver  i  höst;  att  storfursten  begärt  etl 
samtal    med    grefve   Meijérfelt,   som    däruti    icke   kunnat    ingå,  och  att 
hertigen  af  Södermanland  proponerat  storfui-sten  ett  möte,  hvilket  han 
yttrat    sig  önska,   men    icke   utan    lof  kunnat    antaga,  hvilket   han  då 
ski<-kat    an   begära.    Man  hoppas,  att   hertigen  icke  kunnal  göra  denna 
proposition  utan  tillåtelse,  och  anser  detta  som  ett  tecken  af  E.  Maj:ts 
egen   böjelse   för  en    snar   fred.    Gardets  uppbrottsordres  ökar  myckel 
inquiétuden   härstädes;   man   tror,  att  de  böra  rödjas  undan  för  att  ej 
hindra  dalkarlame,  och  man  vill  ej  påminna  sig,  att  någonsin  hela 
mentet  tågat  ifrån  staden.    Här  lära  äfven  hafva  varit   öfverläggningar 
att  hindra,  dem,  hvilket  vissa  af  deras  officerare  kanske  icke  varil 

an  understödja;  men  del  faller  med  mycket  annat.  Baron  Stiern- 
elds  audiens  är  ingen  hemlighet,  och  man  talar  äfven  om  ett  bref,  hvar- 
med   han   på  gifven  anledning  i  underdånighet  uppvaktat  vid  K.  Majas 


-  2m  - 

afresa.  Han  nekar  till  det  ryktet,  som  gått,  att  E.  Maj:t  lofvat  honom 
riksdag,  och  säger,  att  E.  Maj:t  lofvat  intet.  Många  hafva  varit  hos 
mig  och  påstått,  att  jag  fredagen  eller  lördagen  fatt  ordres  em  riks- 
dagskallelsens expedierande,  som  blifvit  återkallade  måndagen.  Jag  har 
beyist  dem,  som  sanningen  är,  att  jag  emellan  onsdagen  och  måndagen 
ej  hade  den  nåden  att  uppvakta,  och  att  jag  genom  en  resa  till  Ulriks- 
dal fredagen  förlorade  den  lyckan,  som  då  var  mig  ämnad.  I  allmän- 
heten utsprides,  att  E.  Maj:t  varit  mycket  missnöjd  med  Rådet  och  med 
oss  alla,  att  E.  Maj:t  funnit  oss  glömma  våra  undersåtliga  pligter  och 
endast  tänka  på  oss  själfve,  de  förmögne  att  konservera  sina  gärdar, 
vi  fattiga  att  söka  gunst  och  bröd  på  andra  sidan;  att  d'Albedyhl  och 
Carisien  icke  varit  pålitlige,  men  Löwenhjelm  trogen  och  uppmärksam; 
att  både  Ruuthen,  Armfelt  och  jag  tätt  bannor,  att  E.  Maj:t  med  säker- 
het icke  kan  nyttja  någon  utom  Liljensparre,  jämte  mycket  annat  slad- 
der,  som  ej  förtjenar  att  nämnas.  Hos  general  Rappe  och  Bungencrona 
äro  conférencer  ifrån  morgon  till  afton.  Där  gör  man  listor  på  oss, 
som  skola  renvoyeras,  somlige  för  alltid,  somlige  endast  under  riks- 
dagen, och  vissa  platser  äro  disponerade.  Öfverståthållare  och  linans- 
minister  hafva  de  ej  ännu  funnit,  mig  vetterligen,  men  Spaldencreutz 
skall  blifVa  justitiekansler,  Mannerheim  statssekreterare  af  krigsären- 
dena och  Hummelhielm  eller  Bergenschöld  lösa  af  mig.  Att  de  i  an- 
seende till  några  af  oss  misstaga  sig  om  nationens  tanke,  skola  de  få 
erfara,  och  E.  Maj:t  lärer  därom  snart  nog  blifva  öfvertygad.  Bitter- 
heten emot  Armfelt  grämer  mig,  ty  den  är  mera  allmän,  och  önskade 
jag  hjärtligen,  att  han  ej  hade  någon  befattning  nu  så  länge,  hvarken 
i  Wermland  eller  annorstädes.  Hatet  till  Rosenstein  vore  obegripligt, 
om  det  icke  förklarades  igenom  det  nådiga  förtroende,,  E.  Majrt  behagat 
visa  honom.  Riksdrotsen  grämer  sig  sjuk.  tian  förfaller  synligen  och 
är  obeskriiligen  orolig.  Jag  vet  ej,  om  jag  är  illa  underrättad,  och  ännu 
mindre,  om  jag  bör  säga  det,  men  för  att  ingenting  dölja  bör  jag  kan- 
ske nämna,  det  man  påstår,  att  han  af  egen  chagrin,  och  torde  hända 
föräldrars  öfvertalande,  tänker  att  söka  lugnet.  Själf  har  han  dock 
icke  sagt  mig  något  därom.  Man  nämner  en  eller  annan  af  Rådet,  som 
man  tror  sysselsätta  si^-  med  samma  tankar.  E.  Maj:t  kan  ej  tvina, 
att  grefve  Wachtmeisters  största  lidande  i  detta  ögonblick  uppkommer 
af  vördnad,  kärlek  odi  tacksamhet.  Öfverståthållarens  ålder  gifver 
honom  mera  lugn  än  förr,  mim  hindrar  icke  hans  uppmärksaiuhel  bil] 
allt.  Om  man  skyndar  sig  att  fortyda  hans  uppförande  i  något  afso- 
ende,   är  jag   dock  säker,  att  E.  Maj:t  vid  pröfning  däraf  gillar  det  och 


263 

anser  gubbens  zéle  med  välbehag.  Ambassadören  och  Corral  harva  i 
Lördags  yttral  för  en  af  mina  vänner  sitl  bekymmer  öfver  den 
räkning,  de  gjorl  på  rikets  finanser,  och  atl  sedan  de  nu  mera  blifvil 
öfvertygade,  .-ni  alla  ressourcer  äro  medtagne,  förese  de  i  sammt 
svårigheter  uti  de  negociationer,  hvarmed  deras  hof  eljesl  önskal  atl 
biträda.  Våra  penningmän  kritisera  myckel  del  vidtagna  sättel  atl 
upplåna  de  30  tunnor  guld.  De  finna  summan  fö]  liten  för  en  sådan 
operation,  hvilken  borl  kunna  göras  i  tysthel  inom  Börsen  af  en  eller 
två  köpmän.  De  påstå,  ati  tullaktierna  för  bittida  blifvil  engagerade, 
atl  subskriptionen  blifver  trög,  då  utredningskommissionen  jämte  an  di  a 
fonder  äro  behäftade  med  så  stor  gäld,  och  ati  om  fordringsegare  i 
riksgäldskontoret,  hvaresl  de  endasi  få  l  procent,  där  uppsäga  sina 
kapitaler  för  atl  placera  dem  i  lånet,  där  de  få6procent,  blifver  kronan 
Lidande  igenom  denna  différence,  utan  atl  erhålla  nya  kapitaler.  Baron 
Carl  De  Geer  bar  rest,  sedan  han  vägral  atl  förskjuta  penningar  till 
det  allmänna  bästa.  Han  är  nu  därföre  illa  ansedd  al  sina  (Mina  för- 
bundna, som  i  anledning  af  denna  refus  sätta  lians  patriotism  i  fråga 
och  dessutom  säga  med  förakt:  Han  är  ej  att  tro,  lian  har  sin  måg  i 
Kungens  vagn.  På  sin  hemorl  är  han  icke  heller  myckel  afhållen. 
I  dessa  dagar  väntas  bankorevisorerna  och  ibland  dem  Macklier  och 
Spaldencreutz.  Grefve  Brahe  har  mycket  fäll!  sin  ton,  af  fruktan  för 
herrarnes  öde,  och  talat  med  mycken  försigtighel  ni  i  Westerås  m 
nad,  hvaresi  en  '»-Ii  annan  upphöjl  arméens  förhållande  och  jämför! 
cheferna  med  gamla  Roms  hjältar  för  frihel  och  fädernesland.  Veder- 
börande finna  nu  själfve,  atl  de  någol  för  bittida  kommunicera!  all- 
mänheten den  nya  regeringsformen.  Punkten  om  presternas  uteslu- 
tande ifrån  stånden  (hvilken  sedan  lång!  tillbaka  tillegnas  E.  Maj:!  själf), 
och  artikeln  emol  borgmästarne  göra  ej  god  blod,  och  nian  finner  sig 
föranlåten  atl  desavouera  hela  projektet.  All  sådan  söndring  emellan 
dem  själfve  '"-Ii  alla  slika  misstag  äro  i  mit!  sinne  äfven  så  många  till- 
fallen och  vapen  atl  nyttja  emol  dem;  men  då  skulle  väl  allt  bindas  i 
system,  och  de  välmente  känna  hvad  de  borde  göra  och  hvaruti  de 
kunde  träffa  sin  Konungs  afsigter.  1  Lördags  afton  innan  baron  Arin- 
felts  afresa  uppfördes  barnspektakle!  för  H.  H.  Prinsessan.  Riksmar- 
sken af  Quedlinburg  baron  Zöge  och  kansleren  Moltzer  blefvo  för- 
argade af  scenen,  som  angick  deras  riken.  I  afton  resa  alla  på  fran- 
syska spektaklel  atl  sr  Bournonvilles  engelska  Hans  med  mademoiselle 
Bassy.    Madame  !•'<  lix  är  alldeles  desapproberad.    Baron  Diiben,  hvilken 


•264  - 

som  en  dygdig  medborgare,  efter  sin  egen  utsago,  söker  att  i  stillhet 
mota  en  allmän  olycka,  ser  emellanåt  Rohan  och  Stadion,  af  livilka 
den  sistnämnde  i  söndags  tappade  till  honom  pä  pharao  hos  Corral 
ölVer  1000  r:dr. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  19  Sept.  (1788). 

Den  i  dag  ankomna  finska  posten  har  icke  meddelat  allmänheter 
några  vigtiga  tidningar.  De  flesta,  brefven  skola  endast  innehålla  mera 
lugn:  Montgomerys  resa  till  Fredrikshamn  och  st.  Petersburg,  och 
alt  kejsarinnan  hjärteligen  önskar  freden.  I  går  visste  man  redan,  att 
galererna  skulle  vara  i  ordning  och  provianterade  d.  5  Oktober,  men 
nu  vet  man  ej  allt  detta  sa  visst.  Mina  enskilda  bref  från  Loden  och 
AlrVing  innehålla,  att  200  ryssar  visat  sie;  vid  Tenala  kyrka  för  att 
borttaga  E.  Maj:ts  hästar,  men  kommit  några,  timmar  för  sent,  att  arméen 
afsändt  till  biskop  Gadolin  hans  måg,  en  kapten  vid  Åboländingarna, 
hvars  namn  jag  glömt,  för  att  öfvertala  gubben  att  solenniter  inga  uti 
konfederationen  och  att  töreställa  presterskapet  dess  lycksaliga  nöd- 
vändighet; men  han  har  fatt  korta  svar  och  hotelser  att  aldrig  blifva 
emottagen,  om  han  manquerade  uti  sin  undersätliga  pligt,  jämte  till- 
sägelser till  arméen,  att  presterskapet  icke  kunde  förvillas  eller  för- 
föras, men  väl  söka  fäderneslandets  hämd  emot  elaka  medborgare;  att 
professor  Gadd  återkommit  med  försäkran  om  allmänhetens  goda  dispo- 
sition och  missnöje  öfver  arméen,  ökadt  igenom  ett  rykte,  som  går  i 
Nyland,  att  cheferna  lata  folket  svälta  tor  att  tvinga  dem  til!  buller 
och  olydnad:  och  att  i  Österbotten  beklagar  man  kriget,  men  ogillar 
arméens  förhållande.  Däruti  instämmer  äfven  landshöfding  Tandefelts 
bref,  hvilket  jag  tror  kunna  roa  E.  Maj:t  att  läsa,  da  K.  Maj:t  täcke-. 
passera  lians  politik  och  projekter  och  endast  se  till  hans  välmening. 
Ifrån  biskop  Wallqvisl  har  jagfåttbref.    Ean  beklagar  sig  öfver  mycken 


265 

oi*o   och   fruktan  i  Småland,  som  han  tillegnar  den  ovisshet,  där  fader. 
Han  är  nitisk  och  inquiet. 

Allmänheten  uppehåller  ännu  sin  uyflkenhel  och  gissningar  uti 
Dalarne.  Man  vel  förloppel  af  Mora  och  Leksand,  man  tröstar  sig  vid 
att  där  vari!  fråga  om  regementers  upprättande,  men  ej  om  någon 
marche  till  Stockholm,  men  som  E.  Maj:l  lofval  vidare  ordres  igenom 
landshöfdingen,  kan  ingen  kannstöpare  vara  tranquille  ännu.  Man  anser 
ofrälsefrågan  åter  upprifven  vid  detta  tillfället,  och  äfven  de  mesl  ni- 
tiska frukta  däraf  rlaka  l'< >l j< l<  r.  dem  man  redan  tror  sig  finna  uti  åt- 
skilliga starka  utlåtelser  af  bönder  och  sämre  borgerskap. 

Ambassadören  och  Corral  harva  bättre  humeur,  sedan  Fontaine 
kommit  med  déclaration  om  Frankrikes  tänkesätl  och  Corral  med  sin 
vanliga  simplicité  tycktes  förtryta  att  ej  få  vara  nog  till  tjenst.  lian 
skall  beklaga,  om  dei  är  brisl  på  penningar,  och  alt  E.  Maj:l  ej  vill 
hafva  det  förtroende  till  sina  uppriktiga  vänner  att  säga  dom  både 
ond!  och  god!  och  nyttja  deras  biträde  m.  m.  Man  mlai  om  en  kon- 
gress  på  Croneborgs  slotl  och  en  hel  ny  ameublemenl  för  del  stället, 
en  stor  effekl  däraf  väntas  med  glädje.  Här  säges,  atl  Drottningens 
brel  till  k.  danska  hofvel  'j;.)o\\  därstädes  myckel  intryck  äfven  på 
Konungens  sinne. 

I  fennes  Maj:l  communicerar  om  söndag  i  Slottskyrkan  och  har  där- 
vid befall!  Flodin  uppvakta.  Han  har  däröfver  varil  myckel  bekymrad 
af  flere  skäl  och  äfven  i  anseende  till  grefve  Schwerin,  men  E.  Maj:1 
läror  nådigl    gilla,  atl    han  ej  kunnat    annat   än  lyda. 

Svenska  Akademien  hade  i  går  en  trög  sammankomst,  som  de 
eouragerade  mig  frän  dramatiska  teatern,  hvaresl  man  gaf  en  ny  pjes, 
"Michel  Wingler",  myckel  approberad.  Där  har  äfven  varit  myckel  folk. 
Borgerskapets  parader  äro  myckel  frequenterade,  och  parterren  i  gar 
liar  icke  varit  utan  befattning  med  de  tvenne,  som  däi"  posterade  under 
Bpektaklet,  dock  allt  till  gode 


266  - 
Densamme  till  densamme. 

Stockholm  dun  20  September  1788. . 

Du  många  rykten,  här  omkringlöpa,  röja  till  större  delen  en  sa 
nedrig  ilska,  all  de  ej  böra  nämnas.  Fruktan  för  dalkarlarne  har  väl 
litet  börjat  lägga  sig,  mun  underhålles  ännu  af  de  3000  gevär,  krigs- 
kollegium fått  befallning  att  sända,  och  af  en  tidning,  att  Moraboarne 
tätt  den  nådiga  försäkran,  att  de  ondast  skulle  brukas  på  ett  ryck. 
Ofrälsefrågan  moverar  sig  dagligen;  mun  hos  dun  tranquilla  och  förnuf- 
tiga hopen  hafva  tidningarne  med  kuriren  ifrån  Berlin  och  London 
gjort  myckun  fägnad.  Man  påstår  äfven,  att  finska  arméen  mycket 
ändrat  sin  esprit  och  önskar  att  kasta  sig  för  sin  Konungs  fötter.  — 
Gardet  hai  i  dag  marcherat.  Baron  Gustaf  Macklier  har  varit  hos  mig, 
mycket  vänlig,  vid  godt  humeur,  och  sade  endast:  "det  har  mycket  händt 
sedan  vi 'råkades.  Allt  är  i  det  mörker,  att  man  bör  uppskjuta  allt 
yttrande."  I  gar  var  general  Rappe  hos  mig  ganska  länge,  talte  med 
mycken  zéle  och  mycken  harm  öfver  arméen.  Om  jag  ej  bedrager  mig, 
är  del  med  honom  som  Wadenstjerna  178(3,  att  han  bjuder  ut  sig  och 
vill  gärna  blifVa  vill.  Han  har  stor  consideration  och  kan  varamyckei 
nyttig.  Det  senare  tror  jag  äfven  om  Paijkull.  Ännu  är  han  icke 
fallen.  I  bästa  välmening  har  jag  en  och  annan  gång  vågat  proponera 
honom  i  ill  någon  nådig  åtanke.  —  Brefven  ifrån  Skåne  klaga  öfver  en 
stor  gärd,  som  är  utskrifven  på  hvart  hemman,  och  i  Wermland  synes 
Låstbom  ej  reussera. 

»'. 

T 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  -'■'>  September  1788. 

Med  den  underdånigaste  tacksamhet  och  lifligaste  glädje  hade  jag 
i  går  afton  den  nåden  all  emottaga  E.  Maj:ts  nådiga  skrifvelse  af  dun 
•jo  September.    Jag  nck  den  till  mig  hos  öfverståthållaren,  dit  jag  följde 


-  267 

riksdrotsen   och  riksrådel   Etamel.    Jag  kunde  ''.i  neka  mig  atl  meddela 
dem   innehållet,   och    var   tillfredsställelse   var  gemensam,   då  vi  däraf 
ytterligare  funno,  Innu  grundad  och  riktig  vår  gemensamma  öfvertj 
varit.    Del    var  del    enda   ögonblick,  i    min   hemkomst  funnit 

drotsen  glad;  vår  glädje  uppkom  icke  genom  vederläggning  af  den  all- 
männa fruktan,  hvilken  \i  aldrig  delat,  utan  alltid  fördömt,  men  utal 
den  försäkran,  E.  Maj:t   behagal   ta  folkets  kärlek  och  tillgilvenhet, 

hvaruppå  vi  aldrig  tviflat.  E.  Maj:!  täckes  nådigsl  pånnnna  sig,  huru 
många  gånger  jag  vågat  försäkra  om  dessa  nationens  tänkesätt,  och 
huru  redlige  svenske  män  aldrig  erkänna  någon  verklig  patriotism  utan 
förening   med   dem.    Utan    all    förinätenhet  tror  jag  mig,  kanske  mera 

än   de   fleste,   både   känna   tillståndel   och   de   mesl   verkande  pers sr 

oi  b  ega  ibland  dem  flere  både  vänner  och  förbindelser.  AU  varsamhet 
är  icke  räddhåga.  Svenska  folkel  styres  utan  stränghet.  K.  Maja  rege- 
rade del  med  egen  glädji  och  deras  förtjusning,  så  länge  E.  Maj:i  råd- 
förde sig  själf  '»-Ii  sitt  egel  bjärt  ch  kailsinnighel 
visade  sia-,  dä  E.  Maj:t  troddes  antaga  deras  regeringsgrunder,  hvilka, 
ulan  hop]!  atl  någonsin  vinna  nationens  förtroende,  aldrig  kunde  bibe- 
hålla sig  utan  au  stifta  missl  roende  och  göra  medborgare  hos  sin  Konung 
hatade  eller  föraktade.  En  allmän  villervalla  har  uppkommit,  '"-Ii  själfva 
den  "lyckan,  då  den  synes  imia  både  tron  och  rike,  blifver  i  mitt  sinne 
[en  lycka]  del  ögonblick,  då  E.Maj:t  i  trogne  undersåtare  igenkänner  lydige 

och  de  en  huld  och  älskad  fader.  Då  en  sådan  utsigl  visar  sig  inom 
riket,  då  alla  hof  täfla  att  tjena  E.  .Maja  emol  en  mäktig  och  eri  trolös 
granne,  och  då  Försynen  i  E.  Maj:ts  egen  sjal  och  hjärta  beredt  de 
sta  ressourcer,  hvilken  frälsning  kan  fela  oss,  och  hvilken  ära  väntar  icke 
E.  Maja?  Den  makt.  E.  Maja  icke  velat,  men  kunnat  tillegna  sig,  har 
E.  Maj:t  aldrig  varit  hindrad  atl  utöfva,  och  då  E.  Maj:!  under  en  snart 
Bagdl  förstörande  skakning  bibehållit  de  gränser,  E.  Maja  själf  utstakat 
för  regeringssättet,  är  segren  större  än  om  rikets  blifvit  utflyttade  till 
gamla  råmärken.  Jag  är  glad  atl  frukta  extremiteten  De  blifva  kan- 
ske nödvändiga  förskräckelser  för  dem.  hvilka  ära  och  samvete  icke 
hälla  vid  sina  pligter.  De  blifva  det  aldiig  för  alla  välsinnade  under 
en  Konungs  regering,  som  med  nog  vishet  inser  vadan  och  följderna  af 
all  politisk  fanatism  och  med  nog  styrka  tyglar  både  ärelystnaden  och 
det  blinda  nitet.  Den  Högste  understödjer  däruti  visserligen  E.  Majas 
dyrkansvärda  föresats,  och  ju  billigare  E.  Majas  ressentiment  är,  ju 
jenai   ^' i   atl    upphöja  E.  Maj:ts  ära.     De  brottsliges  svar  [straff?] 

fver  aldrig,  men  det  är  en  senare  omsorg;  fred  och  allmänt  lugn 


268 

bereda  det.  Tiden  är  dyrbar,  dröjsmål  och  förhastande  lika  vådliga. 
Många  plägas  af  regeringssjuka,  mänga  bedragas  af  välmening,  mänga 
styras  af  enskild  hämd;  de  alla  kanna  smickras  och  inbillas  att  betyda, 
söndras  emellertid  med  hvarannan,  och  hopen,  utan  anförare,  styres 
eller  skingras.  Sådant  är  det  öde,  jag  önskar  oppositionen,  och  hvilket 
jag  hoppas  väntar  dem  efter  allt  utseende.  Riksdagen  kan  omöjligen 
likna  den  sista,  därom  har  jag  alltid  varit  öfvertygad.  Jag  har  alltid 
vetat  för  min  enskilda  del,  att  jag  vid  en  riksdag  ingenting  kan  vinna, 
men  lätt  QOg  förlora  allt:  icke  desto  mindre  har  jag  af  välmening  och 
öfvertygelse  önskat  den  och  gör  det  ännu.  —  Ibland  de  flere  ledsam- 
heter bär  vankat,  har  ingen  brytt  mig  mera  än  det  misstroende,  som 
jag  redan  länge  märkt  emellan  öfverståthållaren  och  lagman  Liljen- 
sparre.  Under  en  allmän  jäsning  bar  jag  ansett  det  ännu  mera  våd- 
ligt. Borgerskapet,  fruktande  för  allt,  hade  blifvit  det  ännu  mera,  och 
ovissheten  hvilken  de  borde  lyda,  bvilkens  afsigter  voro  de  bästa,  hade 
kunnat  föra  hopen  till  ytterligheter  och  förstöra  all  ordning.  Jag  be- 
höfver  ej  göra  deras  eloger.  E.  Maj:t  känner  bägges  nit,  välmening 
m.  m.  och  bagges  hetta  tillika.  Bägge  hade  fästat  sin  uppmärksamhet 
vid  händelser,  som  växt  och  förökat  sig  i  deras  ögon.  Anordningen  till 
riksdrotsen  af  polismedlen  var  det  svåra  kapitlet.  Jag  examinerade 
sakerna,  som  skiljde  dem  emellan,  fann  det  mesta  bero  på  misstankar 
uppkomne  al'  lappri,  af  beställsamt  sqvaller,  af  qvinnfolks  trakasserier, 
och  mera  angå  dem  enskildt,  än  det  allmänna.  Jag  nyttjade  det  för- 
troende, de  bägge  hysa  för  mig,  och  jag  var  nog  lycklig  att  i  går  göra 
freden,  och  tror  mig  därmed  halva  uträttat  något  verkligen  nyttigt, 
Kan  den  ej  halva,  långt  bestånd,  sä,  är  den  ock  i  en  annan  moment  ej 
så  angelägen  som  nu.  Hertig  Eredrik  kom  i  går  till  staden;  lian  be- 
sökte prinsessorna  i  deras  loger.  Jag  har  i  dag  uppvaktat  honom,  lian 
var  i  Westmanlands  uniform,  mycket  glad  och  tranquille.  Hos  riksrådet 
Höpken  har  jag  vari),  lum  är  friskare  än  när  han  for,  hör  bättre,  men 
går  sämre.  Hans  första,  fråga  var:  "Hvad  hade  Ni  att  äta?"  och  den 
andra:  "Hvad  hade  Ni  att  dricka?"  Han  talte  om  E.  Maj  :ts  person  med 
det  varmaste  nit  och  med  tårar  i  ögonen;  om  arméens  chefer  vid  An- 
,iala,  om  rapporten  och  anstalterna  med  bitterhet,  gjorde  jämförelsen 
emellan  delta  och  sista,  finska  kriget  och  slöt  med  ett  plaisant  <  i  n 
"Hör   på"    sade   han,  "Ni   är   vän   af  Björnram;  bed  honom  väcka  upp 

Moses,  som   kan    fora  arméen   torrskodd  öfver  hafvet,  och  bed  hoi i 

iga  att  stenar  varda,  bröd."       Biskopsförslaget  till  Skara  är  inkommet. 
Qvi$s  om  icke  E.  Maj:1  finner  nödigt  att  förse  detta  stift  med  en  biskop, 


269  - 

som  bland  dess  sekteriska  presterskap  kan  hålla  ordning  och  skick, 
tror  jag  mig  genasl  böra  del  i  iinderdånighel  öfVersända.  Jag 
bilågga  dessa  tvenne  biljetter  ifrån  riksdrotsen  och  riksrådel  Ramel. 
Den  förre  hade  ämna!  i  iinderdånighi  I  uppvakta  med  förbön  för  sin  gamla 
informator;  men  han  har  sedermera  ickevågal  det.  Doktor  "Weideman, 
för  hvilken  de  bönfalla,  är  biskop  Celsii  måg  och  bror  ål  kammarrådel 
Lagerheim,  hvars  tjensl  E.  Maj:l  med  myckel  nöje  nyttjar  både  i  kam- 
markollegium, i  riksgäldsdirektionen  och  tullverket.  Weideman  är  nitisk 
undersåte,  glad  och  toleranl  prest.  Får  ärkebiskopen  tala  för  m 
blifver  del  för  honom.  Mitt  underdåniga  yttrande  kan  hvarken  fordras 
eller  antagas.  I  anledning  af  den  befallning,  E.  Maj.-t  låtil  mig  gifva 
prosten  Nordin,  Läror  han  redan  i  underdånighet  uppvaktat  i  Finlaml 
;niLi','ii  'iuli  ■  detta  äiiino:  men  hans  underdåniga  utlåtande,  som  gifvel 
vald,  lärer  vara  generell  och  ej  binda  sig  vid  någon  särskildt.  Hit- 
intills har  icke  beredningen  hatt  någon  åtgärd  vid  ledigheter  af  stift, 
sa  att  jag  ej  kunnat  remittera  till  dem  förslaget.  En  afskrift,  som 
Landshöfdingen  Tandefell  skickat,  af  hofrådel  Tiesenhusens  bref  till  en 
kaplan  på  gränsen,  bilägges,  ehuru  jag-  har  anledning  att  tro,  del  E. 
Maj:t  känner  denna  slags  correspondance  förut.  Protokollei  vid  pre- 
sidenten baron  Muncks  inträde  i  kammarrevisionen  dristar  jag  öfVersända. 
Akademien  erkänner  en  helt  ovanlig  styrka  uti  presidentens  särskilda 
tal  till  advokatfiskalen.  E.  Majrts  resa  till  Wermland  förorsakar  visser- 
ligen mycken  tranquillité.  Del  hade  väl  varit  mig  en  hugnad  att  ta 
följa  E.  Maj:l  till  denna  mina  fäders  bygd;  men  jag  tröstar  mig,dåjag 
hoppas  att  härstädes  icke  vara  "nyttig. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  25  Sept.  L788. 

Tidningarné  om  E.  töaj:ts  resa  till  Vermland  och  tiden,  som  all- 
ting lindrar.  halva  gemensam!  bidragil  att  tranquillisera  allmänheten, 
dock  påstå  de  myckel  alarmerade,  att   K.  Majrts  resa  utdrager,  till  dess 


-  270  - 

allmogen  i  Dalarne  hunnit  blifva  bevarade  i  ordning,  då  de  skola 
komma  hit.  Andra  åter  tro  sig  veta  allt  hvad  som  händt  i  Dalarne, 
de  svårigheter,  som  blifvit  gjorda,  särdeles  i  Mora,  och  alla  de  frågor 
rörande  kriget,  som  af  dem  blifvit  framställda,  och  hvilket  allt  varit 
enligt  med  verkliga  förloppet  i  Finland.  De  säga  tillika,  att  E.  Maj:t 
positivt  yttrat  sig,  att  dalkarlarne  skola  gå  emot  norrbaggarne.  Några 
påstå,  att  2000  man  under  öfverste  Tersmeden  skola  gå  till  Skåne  och 
de  öfriga  tillika  med  vermländingarne  under  öfverste  De  Besche  till 
norska  gränsen. 

[från  Finland  berättas,  att  Hertigen  själf  skickat  Montgomery 
till  St.  Petersburg  och  han  nu  har  rest  tillbaka  dit  igen  med  ytterligare 
propositioner;  att  d.  13  i  denna  manad  svenska  arméen  gått  ifrån  Hög- 
fors och  ryska  flottan  ifrån  Sveaborg  och  Hangö. 

Hertig  Fredrik  är  numera  icke  tranquille.  Han  skall  bullra  grufve- 
ligen  och  klaga  öfver  prejudice  af  yngre  generalliéutenanter.  Baron  Ben- 
nel   vid  gardet,  som  också  hemkommit,  läror  kringföra  många  klagomål. 

[bland  förargliga  omständigheter,  som  tillhöra  tider  af  de  när- 
varandes beskaffenhet,  äro  veckoskrifter.  Jag  har  väntat  dem,  och  i  går 
fingo  vi  den  första  under  namn  af  "Medborgaren".  Vid  efterfrågan  har 
jag  funnit,  att  rådkammaren  gifvit  boktryckaren  Zetterberg  därå  kongl. 
privilegium.  Till  i  morgon  hoppas  jag  genom  polisen  fä  veta  författaren 
därtill,  t  underdånighet  vägar  jag  bilägga  n:o  1,  som  intet  annat  är 
än  en  prospectus.  Skrifarten  är  vidlyftig  och,  som  jag  tror,  till  all 
lycka,  tröttsam.  De  engelska  citationerna  och  vissa,  fraser  gifva  den  i 
mina  ögon  mycket  tycke  af  "Sanning  och  nöje".  Montgomerys  förhål- 
lande och  Cederhjelms  allmänt  kända  missnöje  öfver  sina,  olyckade  pla- 
ner öka  det.  Skulle  än  författarens  afsigl  vara  den  mest  välmenta,  så 
är  den  likafullt  öfverflödig  och  skadlig,  då  den  gifver  anledning  till  så- 
dana skrifter,  som  man  ej  visst  vetat,  om  de  nu  mera,  varit  tillåtna. 
I  detta  ämne  har  jag  sökl  riksdrotsen,  men  icke  träffal  honom  ännu. 
Corps  diplomatique,  som.  Stadion  och  Rewentlow  undantagna,  synas 
mycket  tjenstaktiga,  tyckas  vilja  låta  förstå,  ati  E.  Maj:t  tillåtit  flere 
kabinetter  att  blanda  sig  i  mediation  än  hvar  för  sig  kunnat  önska, 
och  de  välmenta  befara  däraf  hinder  och  explicationer.  Lilla  Keen 
yfver  sig  myckel  vid  detta  tillfället,  lian  väntar  Elioi  liit  till  tidens 
vinnande,  och  danska  krönprinsens  resa,  som  står  i  dag  i  papperen,  occu 
perar  vara  polil  ici. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  26  September  L7S8. 

E.  M.-ij:t  liar  befalll  mig  atl  skrifva  ofta.  Jag  känner  hela  värde! 
af  min  lycka  att  få  lyda  en  så  nådig  befallning  och  hoppas  en  lika  till- 
gift, "in  jag  missbrukar  den  med  antingen  för  trägna  eller  mindre  in 
teressanta  uppvakt  ningar. 

Kamreraren  Arenander  i  kammarkollegium,  som  liar  den  nåden 
ati  vara  presenterad  för  El.  Maj:t,  och  livars  syssla  del  billhör  att,  jämte 
kammarrådet  Lönberg,  halVa  vård  "in  regalierna  och  skattkammaren 
har  berättal  mig,  att  inventeringen  af  juvelerna  är  fulländad,  hvarvid 
efter  E.  Majas  befallning,  skillnad  borde  göras  emellan  E.  Majas  egna 
m-h  riksjuvelerna.  De  senare  äro  värderade  till  sTinhi  r:dr,  och  man 
anser  de  förra  stiga  till  ett  dubbel!  värde.  Särskilda  förteckningar  öfvei 
dem  .ii"  gjorda,  men  som  nvarken  ämbetsmännen,  icke  en  gång  Suthei 
och  Maas.  som  varit  tillkallade,  kunnat  med  visshe!  skilja  dem  alla 
ifrån  hvarannan,  l  ex.  smaragderna  uti  epauletten  och  flera  andr; 
inser  Arenander,  att  någon  oredighe!  kunde  uppkomma  af  detta  inven- 
tarium, likasom  af  de  förra  mindre  ordentlig!  upprättade,  hvarigenom 
tillika  någon  E.  Ma.pts  enskilda  förlus!  kunde  uppkomma,  och  har  han 
i  anledning  däråt'  bedl  mig  söka  tillfälle  till  en  underdånig  förfrågan 
huruvida  K.  Maj:t  befaller  se  dessa  förteckningar,  innan  inventarium 
far  någon  stadfästelse.  Man  har  väl  proponera!  kammarrådet  Lönberg 
detsamma,  men  den  hederlige  mannen  bar  ännu  aldrig  gåt!  utom  in 
strnkt ionen  ett  steg. 

Dä  jag  i  underdånighet  öfversände  biskopsförslagel  till  skara. 
råkade  jag  förgäta  att  tillika  anmäla  framlidne  biskopen  doktor  Fors 
senii  enkas  ansökning  "in  dubbel!  nådar,  bvilken  hade  grefve  Ekeblad 
och  konsistorium  i  ömma  ordalag  understödt. 

Grefve  Stadion  fick  i  går  middagstiden  en  kmir,  en  öfversteliente- 
nan!  i  österrikisk  tjenst.  Keen  och  Gaussen  liafva  bägge  lofval  mig 
alt  la  veta,  livad  han  luft  att  förkunna,  men  ännu  saknar  jag  deras 
löftes  fullbordan.  Uran  Frankrike  harva  vi  tat  t  nya  målade  band  med 
"Vive  le  rei!"  Damerna  än>  väl  ej  ännu  samlade  många,  men  de  när- 
varande öfverlade  i  går  vid  spektaklet  tte!    och  råtta  tiden 

att  anlägga  dem.    Ännu  vill  pluraliteten  gömma  dem  till  första  couren 
eller  E.  Maj:ls  återkomst. 


-  272  - 

Jag  har  i  dag  passerat  hela  dagen  ensam  med  min  hustru  på 
Drottningholm  för  att  bese  allt  hvad  som  bl if vit  gjordt  i  år,  och  i  hopp 
om  nådig  tillåtelse,  ämnar  jag  om  måndag  resa  med  henne  på  titt  par 
dagar  till  Gripsholm.  Hon  har  i  flere  år  längtat  att  få  se  detta  slott. 
Dessa  promenader  gifva  mig  väl  många  trista  reflexioner,  men 
On  jouit  quand  on  espére, 
Od  jouit  quand  on  se  sonvient. 

JU 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  29  September  1788. 

Den  sista  finska  posten  har  åter  gifvit  nya  inquiétuder.  Man 
lärer  hafva  väntat  andra  tidningar  och  närmare  beredelser  till  fred.  att 
arméen  skulle  hafva,  galt  ifrån  Kymmene,  och  att  ryssarna  tillika  bort 
quittera  Hangö.  Nu  tro  de  på  'krigets  fortsättande  till  nästa  år  och 
arméens  totala  förstörelse  under  vintren.  Allmänheten  känner  ej  annat 
än  kärlek  för  sin  Konung,  hat  till  ryssarne  och  bitterhet  emot  office- 
rarne, hvilken  dock  nu  börjar  sträcka  sig  till  hela  adeln.  Jag  har  sett 
bref  ifrån  förståndiga  officerare  i  Finland,  som  oroa  sig  öfver  arméens 
förhållande,  mycket  frukta  den  grufveliga  jäsning,  hvilken  ännu  kokar 
af  missnöje,  men  bedyrar,  att  svenska  arméen  icke  gjort  någon  con- 
federation,  utan  endast  corpser  anmält  sin  begäran  om  riksdag.  Alla 
instämma,  att  ingen  fråga  mera  är  om  indépendancen.  Här  löpa  af- 
skrifter  af  Sprengtportons  bref,  som  bedyra  alt  därom  aldrig  varit  fråga. 
Ambassadörens  synliga  embarras  och  elaka  humeur  occuperar  de  visa 
i  landet,  som  påstå,  att  propositioner  blifvit  honom  avancerade,  bvilka 
hindra  England  all  lemna  det  biträde,  hvilket  de  anse  så  nyttigt.  För 
öfrigt  synas  de  mindre  angelägna  om  riksdag  nu  än  lön-.  Allmogens 
ton  och  oenigheten  emellan  dem  själfva  äro  tvenne  svåra  omständig- 
heter. Den  senare  anse  de  dock  värst,  ty  de  trösta  sig  med,  huru  ofta 
nationen    tänkt    annorlunda    än  deras  representanter  agerat.     1  morgon 


-  273 

räntas  riksrådel  grefve  Fersen  til!  staden.  Jag  har  utvägar  ati  få  veta 
hvad  text,  han  drifver.  Nyfikenheten  är  allmän  ati  få  veta,  Innu  E. 
Maj:l  anser  finska  krigskonseljen.  Man  fördömer  general  Plåtens  votum, 
men  man  beklagar  händelsen  med  hans  son.  Etl  rykte  går,  at1  grefve 
Fersen  skulle  hafva  förvisl  [oläsligtj  sin  hus  för  en  espionjournal, 
han  skulle  hafva  fört,  men  jag  har  glöml  göra  mig  underrättad  om 
vissheten  häraf.  1  underdånighet  biläggas  de  bref,  jag  fåtl  ifrån  Fin- 
land, ehuru  ej  särdeles  interessanta,  ti:o  2  af  "Medborgaren"  och  en  bil 
af  de  band,  jag  sista  gången  omnämnde.  Bär  väfvas  de  nu  blåa  och 
gula  med  E.  Maj:ts  chiffr -Ii  "Lefve  Konungen". 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  4  Qktober  L788. 

E.  Maj:1  intager  ofelbarl  de  säkraste  underrättelser  härifrån  af 
den  herre,  som  lofval  öfverlemna  denna  underdåniga  skrifvelse;  men 
hvad  han  hvarken  kunnat  märka  eller  förtälja  är-  allas  deras  glädje  öfver 
hans  kallelse  att  sig  infinna,  som  känna  del  redliga  nit  och  de  kun- 
skaper,  han  förenar  med  en  lång  erfarenhel  ni  i  E.  Maj:ts  tjenst.  Kun- 
görelsen, sinn  i  dag  blifvil  uppläs!  i  bönestunden  och  i  morgon  förnyas 
i  gudstjensterna,  har  vä]  uågoi  dämpal  det  nya  utbrotl  af  oro  och  fruk- 
tan, danska  inbrottet  förorsakade,  men  man  är  sa  säker  om  kombine- 
rade flottomas  ankomst  till  Stockholm,  ati  flere  personer  hela  morgon- 
stunden trodde  sig  höra  kanonad  ifrån  Vaxholm.  Fattigdomen  och 
stagnation  i  handeln  medtager  äfven  modet.  En  fruktan  för  riksgälds- 
kontorets sedlar  har  (»kat  svårigheten  i  utbetahungar  för  utredningen, 
och  omöjligheten  att  anticipera  fjerde  qvartalel  trycker  löntagare  vid 
denna   liden  mest.    Del  bättre  folkel  och  de  större  frondeurerna  synas 

myckel  nöjda  d  E.  Majrts  svartill  Elliot.   SedanhantaH  i 1  prinsen 

af  Hessen,  har  han  skickal  en  kurir  till  Keenmed  berättelse,  ati  prinsen 
af  Hessen    myckel    fägnal    sig  af  lians  nouveller  och  önskal  ändring  i 

heitn,  Guttaf  TIL  Is 


-  274  - 

sina  ordres,  hvilket  Elliot  skyndar  sig  att  utverka.  Keen  fruktar  dock. 
att  allt  kommer  för  sent  och  äfven  för  destination  af  engelska  flottan, 
hvilken  han  bedyrar  sig  Ignorera.  Ambassadören  är  ej  mycket  angenäm. 
Han  har  trott  Frankrike  utur  tillstånd  att  hjälpa  Sverige,  Necker  utan 
disposition  därtill,  och  ambassadören  har  man  tillegnat  uppskofvet  af 
riksdagen.  Jag  vet,  att  E.  Maj:t  erhållit  berättelser  om*  grefve  Fersens 
förhålland©;  och  flere  kunna  nu  inhemtas.  Han  har  predikat  modera- 
tion  och  tillgifvenhet  för  E.  Maj:t.  -lag  såg  honom  mycket  kort  och 
fann  honom  vänlig,  rörd,  nedslagen  och  utan  hopp  om  räddning.  Riks- 
rådel  Eöpken  dricker  alla  middagar  E.  Maj :ts  skål,  välsignar  och  önskar 
en  god  utgång.  (Irefvinnän  Bielke  är  kommen  till  staden.  Hon  säger 
ej  mycket,  men  hon  suckar,  och  hennes  ögon  vattnas  ofta.  Grefve 
Gyldenstolpe  är  mycket  nitisk  och  välmenande  och  har  i  anledning 
däraf  haft  en  stark  scen  med  Hertigen  af  Östergötland.  Den  senare 
kuriren  till  Stadion  var  ej  från  Wien.  Det  är  kejserliga  konsuln  i  Kö- 
penhamn, som  haft  ärende,  icke  till  Stadion,  men  till  Rewentlow,  och 
däribland  bref  af  Rasumowski.  Sedan  han  kom,  har  Rewentlow  varit 
två  gånger  i  staden  och  ätit  hos  Stadion.  Bankorevisorerne  hafva  bör- 
jat med  mycken  hetta  sina  arbeten.  Fullmäktige  skola  haft  en  déli- 
beration,  huruvida  i  händelse  af  fiendtligt  anfall  pä  Stockholm  de  fått 
ordres  att  ifrån  Stockholm  flytta  hanken,  huru  de  då  borde  förhålla 
sig;  och  de  fleste  hafva  varit  af  den  tanken  att  själfva  examinera,  faran, 
och  i  anledning  af  en  författning  af  1712  eller  1718,  som  ålägger  dem 
att  vid  oförutsedda  händelser  konsultera  vissa  af  hvart  stånd,  nu  råd- 
föra  revisorerne.  Öfverstelieutenanten  baron  Carl  Örnschöld,  som  valdes 
till  riddarhusdirektör  efter  baron  Manderström,  dog  i  gåromnatt.  Ser- 
gel har  varit  illa  af  elak  och  rotaktig  ros,  men  är  nu  retablerad.  De 
bägge  i  underdånighet  bilagda  blad  af  "Medborgaren"  tyckas  röja  pje- 
sens  fall,  och  jag  börjar  anse  kongl.  sekreteraren  Nordenskiöld  som 
författare. 

.♦. 

? 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  3  November  L788 

Del  vore  en  tillfredsställelse  för  mig  ati  kunna  beskrifva  Boll- 
lin  el  förtiden  lördag  vid  representation  af  "Fricorpsen".  1'jesrn  är  väl 
redan  i  underdånighel  öfversänd,  och  E.  töaj:i  lärer  däraf  mera  gilla 
auctors  välmening,  än  finna  någon  innit  af  arbetet.  Samlingen  af 
åskådare  var  ovanlig.  Alla  loger  voro  uppfyllde  och  hela  amphiteatern, 
icke  af  de  förnäma,  men  af  folk  ur  staden.  På  första  raden  funnos, 
utom  öfverståthållaren,  grefve  Pontus  De  la  Grardie  med  sin  familj, 
grefve  Gyldenstolpe  och  jag,  ingen  annan  än  borgerskaps  och  stånds- 
personers damer.  På  amphiteatern  har  jag  svårt  atl  oämna  någon  per- 
sonne  de  marque,  utom  grefve  Fredrik  Born.  På  troisiéme  voro  tre 
råder  och  i  fonden  fyra.  Parterren  var  packad.  Hofvel  kom  under  första 
pjesen.  När  uti  divertissementel  marchen  hördes,  började  redan  pär- 
terre  '"ii  troisiéme  ati  gå  i  vågor;  coupletterna,  flere  ställen  utaf  dekla- 
mation afbrötos  med  applaudissements,  tårarne  runno  och  gråten  hördes 
ofta  starkare  än  i  kyrkan.  Troisiéme  tycktes  vilja  kasta  sig  utföre. 
Vid  slutei  applåderades  och  skreks  "Bravo!"  Mansamladi  sig  åter  utan- 
för Bollhuset,  omfamnade  hvarannan  med  den  känsla  af  nöje  och  upp- 
muntran, som  aldrig  kan  beskrifvas.  Jag  fann  mig  som  i  enenchante- 
ment,  släckte  min  fackla  och  gick  till  fots  för  ati  höra  hvad  jag  önskar 
E.  Maja  kunna  höra  själf  lika  otvungel  och  smickerfritt:  välsignelser 
och  förböner  för  E.  Maj:t  och  Kronprinsen.  Jag  vågar  försäkra  E. 
Maj:),  att  Stockholm  icke  eftergifver  någon  provins  i  zéle,  vördnad  och 
kärlek,  och  atl  E.  Maja  vid  sin  återkomsl  en  gång  skall  finna  hugnad 
här.  Man  liviskar  i  dag,  atl  den  glädjen  torde  nalkas.  Jag  tror.  atl 
staden  kommer  E.  Maja  till  mötes,  deras  ifver  är  stor;  måtte  den  blifva 
afven  så  beständig,  som  den  nu  är  brinnande!  Spaldencreutz,  som 
är  för  sin  person  en  ärlig  man  och  kanske  nu  mesl  aktad  inom  oppo- 
sitionen, har  i  fiere  samtal  med  mig  utgjutil  sin  hjärtans  mening  och 
deras  längtan  ati  öppenhjärtig!  få  säga  E.  Maja  livad  de  tanka,  och 
Bedan   få   dela  med  oss  andra   E.  Maj:ts  nåd  och  ynnest.    Jag  tror,  ati 

lian  äfven  gjort  det  hos  hans  e.\e.  riksdrotsen;  jag -har  åtminsi pro- 

'poneral  honom  att  göra  det  lika  uppriktig!  som  med  mig,  hvilkens  väl- 
mening är  till  intet  nyttig.  Man  berättar  i  dag,  att  general  Carl 
Annielt    skall    vara  död,  och  att  töontgomery  är  illa  sjuk.  men  på  hit- 


-  276  - 

resan.  I  Åbo  har  varit  uppslaget  på  kåken  ett  pasquill  emot.  alla  de 
officerare,  som  underskrifvit  confederationen.  I  <  »stergötland  är  allmogens 
esprit  lika  som  i  Dalarne  och  i  Upland  äfvenså.  Baron  Carl  de  Geers 
bönder  äro  mycket  orolige.  —  Om  lördag  börjar  Akademien  sina  ordent- 
liga sammankomster.  Bilagda  nummer  af  "Medborgaren0  anses  märkelig 
igenom  sagan,  och  Yckenbergs  tal  är  af  en  särdeles  art.  -  Riksdrotsen 
gifver  i  dag  en  stor  middag  ät  Berger  och  van  de]-  Yliet. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  13  November  1788. 

Landshöfding  Carpelan  har  under  d.  24  Oktober  tillskrifvit  mig 
ett  bref  frän  Kuopio,  hvaraf  jag  tror  min  pligt  att  i  underdånighet 
anmäla    ett    transsumt.     —  -    "Ställningen    här    är    besynnerlig, 

Karelen  är  utan  all  betäckning,  inga  kanoner,  föga  gevär  och  ammuni- 
tion. Hyssen  ökar  sina  trupper  vid  gränsen,  exercerar  dem  samt  låter 
förfärdiga  skidur,  helt  säkert  i  den  afsigt  att  med  vinterföre  bemäktiga , 
sig  landet,  som  kan  ske  lätt,  då  intet  motstånd  göres.  Vore  här  pengar, 
vore  de  lätt  tillhakahållna,  så  att  man  kunde  bekläda  med  vadmal, 
åtminstone  2000  man  skulle  snart  kunna  upptagas.  Hela  allmogen  är 
kungen  tillgifven,  hätsk  emot  ryssen  och  talar  högl  emoi  retraiten  ifrån 
Fredrikshamn,  lika  sinnade  äro  alla  här  i  staden.  Officerarne  i  Karelen 
äro  trogna,  nitiska  och  desperata.  Kapten  Wetterhoff  är  en  habil  officer. 
Gud  late  konungen  skicka  penningar!  Med  ■  två  tomma  händer  kan 
jag  ej  mycket  uträtta,  utan  endast  gräma  mig  att  ej  få  visa  mitt  un- 
derdåniga nit  och  trohet  för  kungi  a.'  -  Han  har  dessutom  på- 
mint om  tvenne  sina  angelägenheter,  hvilka  jag-  nu  tillsänder  herr 
krigsrådet  Lannerst^erna  att  vid  tillfälle  i  underdånighet  anmäla.  -Tag 
liar  chargerat  honom  förut  med  några  protokoller  och  en  lista  på  nådar. 
E.  Maj:t  lärer  icke  befalla,  att  jag  sänder  honom  alla  inkomna  ärenden. 
Föredragningen  däraf  torde  fordra  mera  tid  än  omständigheterna  kunna 


medgifva,   ocb   e llertid    håller  jag   dem  i  den  ordnii  de  vid  E. 

Maj:ts  återkomsl   på  en  korl   stund  kunna  i  nåder  afhjäl] 

Björnram    har   varil    ämnad   att    resa   till  Finland  och  uppvakta 
vid  högqvarteret.    Därom  har  förefallii  någon  brefväxling,  tror  jag.    Jag 

har  anseti  detta  onyttigl  för  flere  skäl;  jag  har  ej  velal  afstyrkal m, 

sa    myckel    mindre   som    lian    lärer  vara  förbjuden  atl  consultera 

inni  jag   har  gjorl    honom    resai löjlig   och  hoppas  vinna  en  nådig 

approbation,  då  jag  får  säga  mina  skäi. 

Baron  Essen  är  återkommen,  mon  jag  har  ej  råkal  honom,    tliks- 
rådel  Sparre  börjar  atl  litel  consolera  sig.    lians  vänner hafva sökl  an 
gifva  honom  andra  skäl  till  flyttningen  än  dem,  han  fruktat;  men  sårel 
djupt. 


Densamme  till  densamme. 

(Odateradl ;  Nov.  1788). 

Nu  i  afton  klockan  emellan  ii  och  7  anlände  hit  till  staden  en 
Jägerhorn,  som  vari!  kapten  vid  Nylands  infanteri,  men  nu  är  enga- 
gerad vid  commissariatet.  Han  är  skickad  ifrån  Hästesko  och  de  öfriga 
vederbörande  till  Sverige  med  vidlyftiga  berättelser  om  hvad  som  pas- 
sera! och  afskrifter  af  alla  akterna  och  correspondancen.  lians  paketer 
skola  vara  adresserade  till  dem,  som  briljeral  uti  opposition  på  riddar- 
huset.  Han  ligger  i  natl  här  utanför  staden,  men  reser  i  morgon,  och 
jag   har   trotl    min    undersåtl  \     atl    härom  underrätta,  i  fall  E. 

Maj:t  finner  mödan  värd!  att  genas!  vid  hans  ankomst  låta  observera 
honom  i  Stockholm.  De1  var  honom  sträng!  förbjudel  atl  gå  till  gene- 
ral Armfelt,  men  till  Loden  hade  han  ordres  atl  helsa  och  berätta,  atl 
deras  öfverenskommelser  vore  interessanta  förhvar  förnuftig  människa, 
atl  de  vore  olagliga,  men  atl  olagligheter  icke  kunde  förekommas  med 
annat,  än  hvad  som  i  en  laglig  regering  borde  kosta  hufvudet;  atl 
Hastfehrs  armé  redan  gåtl  ifrån  Nyslott;  atl  bataljonerna  vid  Högfors 
.innia :  al  i  arméen  skull  insen 


-  278  - 

och  icke  skiljas  åt,  ty  om  de  åtskildes,  vore  de  olyckliga;  att  om  under- 
häll fattades  dem,  skulle  de  få  ifrån  Ryssland  och  äfven  nyttja  gran- 
nens hjälp  emot  svenska  arméen,  om  den  ej  kunde  bringas  till  egen 
omtanke;  att  regeringssättet  borde  bevaras  för  tillkommande  tider,  men 
för  det  närvarande  några  bommar  sättas  emot  makten;  att  Jägerhorn 
fått  en  ring  af  kejsarinnan  vid  sin  audiens;  att  hon  lofvat  all  trän- 
quillité  till  riksens  ständers  sammankomst,  hvilken  kunde  forceras  på 
flep>  sätt,  och  till  bevis  däraf  skola,  sedan  Anckarsvärd  därom  aver- 
fceral  Greigh,  de  fregatter  dragas  tillbaka,  som  ligga  vid  Hangö. 

Den  förkomne  främlingen,  hvarom  generalen  talte  i  går  aftons,  är 
återfunnen  i  en  skog,  mjältsjuk.  Jag  har  tagit  den  soin  om  honom, 
som  jag  hoppas  E.  Majas  är  nådig  och  gillar,  och  till  al l  lycka,  ankom 
i  denna  moment  baron  Ungern.  T  morgon  hoppas  jag  slippa  härifrån. 
Jägerhorn  är  klädd  i  arméens  afskedsuniform. 

t 


Schröderlieim  till  N.  von  Rosenstein. 

Göteborg  d.  3  Dec.  1788. 

Min  käraste  broder! 

-  Riksdagen  tror  jag  väl  oundviklig,  men  kungen  afbidar 
ännu  en  postdag,  innan  han  med  visshet  tager  sitt  beslut.  Preussiske 
ministern  är  mycket  instruerad,  talar  väl,  gör  sig  strax  bekant  med 
ess  alla,  marquerar  mycken  zéle,  men  förråder,  som  jag  tycker,  myc 
ken  egenkärlek  och  söker  att  styra.  Han  började  vår  konversation 
med  affektation  af  mycken  uppriktighet,  bad  mig  afstyra,  om  möjlig! 
vore,  riksdag,  om  icke  alldeles,  åtminstone  till  dess  man  visste,  om 
kungen  i  England  kom  lill  lif  och  förnuft  och  till  dess  polska  affärerna 
stadgat  sig  litet,  lian  bad  mig  bedja  kungen  ännu  fcranquillisera  sig 
här  några  dagar  o. di  hade  projekt  att  låta  kungen  bjuda  hil  danskil 
prinsarne. 


279 

Jag  har  ej  hörl  däraf  sedermera.  Nu  vill  han  åter,  att  kungen 
skall  resa,  och  säger,  atl  de  Pons  uti  etl  bref  lill  de  l'Isle  visai  angelä- 
genheten af  kungens  snara  ankoms!  till  Stockholm.    Han  gör  kungen* 

spelparti  och  uppehåller  b m  iill  kl.  2  om  nättema.    Ännu  vei  ingen 

människa,  när  kungen  reser.  Han  klagar  öfver  ledsnad  och  säger  sig 
ändtligen  vilja  vara  d.  20  i  Stockholm,  men  Gud  vet,  hvad  som  är  hans 
allvar. 

Alla  människor  Qnna  honom  glad*och  tranquille,  men  jag  finner 
bonom  inquiet,  indécis  och  bäftig.  Alt  dölja  sig  för  mig,  klagar  ban 
öfver  bufvudvärk  och  har  med  min  ringa  person  mycken  embarras. 
Skånska  resan  har  ej  rum,  ty  han  vill  ej  raka  Tallen.  Baron  Wrede 
är  nu  stundeligen  vid  hans  sida,  säges  influera  myckel  och  påstås  all- 
män) vara  orsak  iill  allt  del  krångel,  som  dérangerai  négociationerna. 
Han  skall  med  etl  slags  mocquerie,  men  satisfaction,  hafva  förtrotl  en 
af  vara  vänner,  atl  Du  Rietz  skulle  få  12,000  plåtar,  någon  habil  öfver- 
ste  eller  general  blifva  öfverkommendanl  och  Schröderheim  landshöf- 
ding,  så  är  kungen  af  med  honom  och  hans  timida  inquiétuder,  « ►•  -1 1 
här  får  han  äta,  supa  och  crevera.  Jag  lackar  honom  för  hans  väl- 
mening, men  låter  mig  aldrig  märka  därom  och  ämnar  icke  profitera 
däraf. 

Jag  är,  oss  emellan  sagdt,  sa  ängslig  för  kungen  nu  som  m 
sin  i  Rymmen h  fruktar  en  riksdag,  äfvenså  myckel  som  jag  då  ön- 
skade den.  Ä.f  hvad  som  undfalhl  honom  har  jag  föreställ)  mig  hans 
planer  och  hans  sätl  atl  utföra.  Jag  kan  ej  våga  atl  skriftligen  kom- 
municera dig  dem.  Vi  rakas  väl  snart.  Gud  hjälpe  både  honom  och 
oss!  i  söndags  afton  på  assemhléen  ankom  öfverste  Liljehorn  med 
tidning  om  flottans  lyckliga  ankomst  lill  Carlskrona.  Stockenström  blef 
genas!  afskickad  atl  invitera  hertigen  hit,  och  han  väntas  i  dag  eller  i 
morgon.  Fredrik  Posse  är  rappellerad  till  Stockholm  och  Meijerfell 
skall  kommendera  undei   hertigen. 


Ä.dieu,  bäste  vän ! 


Din  trognaste  ödmjuke  tjenare 
/■.'.  Schröderheim. 


Jag  bör  säga  dig  en  sak.  Han  har  sagi  mig,  att  han  ofta  stick- 
nål  på  dina  bref  och  funnil  dig  öfverflödigi  predika  fred,  då  han  önskar 
den  själf.    [eke  undre  äro  edra  gamla  termer  orubbade  och  vän- 


-  280  - 

skapen   lika,   därpå    kan  du  lita.    Men  jag  råder  dig  att  ej  göra  honom 
flera  föreställningar,  ty  de  löna  ej  mödan  *). 


Schröderheim  till  Gustaf  III 

(Odateradt;  December  178S). 

På  en  förnyad  begäran  ifrån  biskop  Celsius  vågar  jag  i  underdå- 
nighet bilägga  hans  bref  till  mig  om  sin  måg.  Jag  är  skyldig  att  i 
underdånighet  göra  en  anmärkning.  Man  liar  sagt  mig,  att  prosten 
Nordin  Lärer  protegera  och  äfven  i  underdånighet  rekommendera  lektor 
Billgren.  I  hans  ställe  gjorde  jag  detsamma.  Att  upphöja  den  lägre 
delen  af  ståndet  är  en  omsorg,  hvarmed  lian  redan  utmärkt  sin  mini- 
stére.  Man  hindrar  därmed  tillopp  af  andra  stånd  och  vinner  hopen 
Själf  lektor,  roar  det  honom  att  sätta  en  lektor  på  en  biskopsstol,  livil- 
ket  ännu  aldrig  bändt:  och,  om  det  någon  gäng  bänder,  vågar  jag  för- 
säkra, att  hädanefter  alla,  biskopsförslager  blifva  inom  konsistorierna 
själf  v  a  och  ingen  anstalt  vidare  möjlig  att  styra  valen.  Det  är  ej  för 
att  hindra  Nordin.  Jag  älskar  både  mig  själf  och  honom  för  myckel 
att  befatta  mig  med  de  sakerna;  men  jag  fruktar  hierarkien.  Af  sådan 
princip  gjorde  jag  mina  underdåniga  erinringar  emot  lians  första 
författning.      Revisionssekreteraren     bastbom    fann    dem    mindre    an- 


*)  Konungens  stämning  mot  Rosenstein  upplyses  äfven  af  följande  biljett  Iran 
Schröderheim  till  densamme  (odat.,  förmodligen  från  vintern  1788—89): 

"Conversatiun:    Hvar    är   den  andra  philosophen?     Sekten  skall  hålla   Ihop  nu 
si, ni  förr. 

Jag   liar  siikt  honom  pä  il<  ra  stallen,  men  ej  funnil  honom,    lian  blifver 
.ni  désespoir,  när  lian   far  veta  hvad  han  manquerar. 

Tyst,  säg  ei  Morian  alla  hans  adresser!  Ar  philosophen  glad  och  frisk?  Har 
Ni  sökt  honom  ln>s  grefvinnah  Wrede  eller  Klinckowström? 

Han  mådde  rätt  väl  i  går.    Grefvinnoma  ser  lian  sällan. 
Det   hade    varit  väl,  om  lian  kommit.    Jag  ser  honom  rätt  gärna,  och  nu 
leds  n  i  med  oss  jeunes  étourdis. 

Du  ser  häraf  att  vädret  var  klart  oeh  att  ■  t n  är  ursäktad". 


281 

gelågna;  men  redan  är  en  §  af  E.  Maj:l  i  nåder  inskränkt,  och  flere 
torde  vinna  en  lika  förklaring.  Ati  jag  icke  bedrager  mig  härutinnan, 
nämligen  om  valen,  skall  tiden  visa.  Biskopar,  sådana  som  Lindblom, 
Wingård,  Wallqvist,  tillhöra  B.  K.  Maj:ts  tidehvarf1,  men  icke  djäknar,  upp 
fyllda  af  gräl  och  högfärd,  man  uppfostran,  seder  och  kännedom  af  den 
i  id,  hvaruti  de  lefva. 

Man  föreslår  här  till  texl  för  nästa  riksdagspredikan  i  Mosebok, 
kap.  25:  v.  t.  "Och  Benen  sade  ull  Mose,  tag  alla  öfverstarna  för  fiol- 
kel   och  b  äng  dem  upp  Herran i  solena".    Här  vanka  flera  epigram- 

mer,  men  de  äro  ej  alla  utur  den  Heliga  Skrift.  Svenska  Akademien 
hade  i  lördags  en  talrik  sammankomst,  och  började  lektyren  af  den 
enda  inkomna  eloge  öfver  Gyllenhjelm.  Etiksrådel  Höpken  var  ej  myc- 
kel nöjd  därmed.  Han  liknar  sig  vid  kejsaren,  som  är  brouilierad  med 
sina  Nederländer.  Nyheter  ve1  jag  inga  andra,  än  atl  Borgensrjerna 
berättal  mig,  atl  grefvinnan  Löwenhjelm  i  dag  reser  för  atl  passera 
vintern  i  Norrköping,  och  atl  baron  Carl  De  Geer  vid  sin  dotters  bröllop 
blifvil  utnämnd  till  finansminister  i  baron  Ruuths  ställe.  Fransyska 
truppen  gaf  förliden  fredag  '"Siége  de  Calais1'.  Tilloppel  var  stort;  nian 
tog  alla  tillfällen  att  marquera  de  ställen,  som  kunde  tillhöra  de  rätt- 
sintas  beskedliga  esprit,  och  nti  sista  scenen  af  tredje  akten  blef  Har- 
courl  icke  allenast  nödgad  atl  stanna  vid  de  orden:  Tremblez,  faibles 
sujets,  qui  trahissez  vos  maitres"!      utan  man  återtog  applaudissemen- 

terna    trenne  gånger,   '»'Ii    bifallet    lyste   i   allas   ögon,   s tänkte  så. 

Några  syntes  embarrasserade  med  sina  personer.  Felix,  som  spelte 
Edouard,  försade  sig  uti  sista  scenen;  han  skulle  säga:  "En  vaindepuis 
trois  ans   la   fortune   1'accable",   men    han  sade:   "En  vain  depuis  trois 

mois"  etc.    Hertiginnan   råkade   att    sr  på  mig  i  dei enl  han  rät- 

6ade  sig,  och  hans  misstag  hade  Ingen  elak  verkan. 


t 


-  282   - 

Densamme  till  densamme. 

(Odateradt;  December  1788). 

E.  Maj:t  täckes  nådigt  emotlaga  min  underdånigaste  tacksägelse 
för  den  nådiga  hugkomst,  hvarmed  E.  Maj:t  behagat  hugna  mig  igenom 
herr  kanslirådet  Elosenstein.  Jag  önskade  att  känna  don  vän,  som  gif- 
vit  mig  det  loford  att  ämna  mig  till  flygeladjutant.  Han  har  menat 
mig  väl,  men  känt  illa  både  mina  moyens  ocb  min  hug  att  höra  till 
adjutanterna,  Jag  föredrager  i  Rådet  en  gång  i  veckan,  bevistar  flitigt 
tulldirektionen,  sysselsätter  mig  med  lektyr,  som  jag  ej  fatt  göra  pä 
mänga  år,  välsignar  E.  Maj:t,  som  är  så  nådig  och  lemnar  mig"  i  en 
belägenhet,  sa  Lycklig  för  mig  i  alla  afseenden.  Jag  har  lärt  att  när- 
mare känna  mig  själf,  och  ju  mera  anledning  jag  däraf  funnit  att  vörda, 
och  erkänna  E.  Majas  välgärningar,  ju  heligare  skall  jag  uppfylla  del 
beslut,  jag  tagit  att  följa  för  framliden.  —  Utaf  sakernas  närvarande 
skick  lärej-  E.  Maja  hernta  mycken  tillfredsställelse,  och  utsigterna  lofva 
efter  allas  berättelser  en  utgång,  som  skall  bereda  E.  Maj:ts  ära  och 
lugnet  för  dess  öfriga  dagar.  Jag  aflägger  därtill  min  underdånigaste 
Lyckönskan,  och  någon  uppriktigare  kan  ej  E.  Maj:  t  emottaga.  Vi  be- 
reda oss  nu  i  Akademien  till  var  högtid;  men  huru  blifver  den,  om  vi 
sakna  var  beskyddare?  -  Till  kanslirådet  Rosenstein  har  jag  lemnat 
handelsman  Engmans  deposition  till  erläggande  af  en  tunna  guld  till 
Akademien,  dä  han  utbekommer  sin  fordran  i  Spanien,  livarem  E.  Maj:t 
förliden  vår  lärer  haf va  påmint  vid  spanska  hofvet  Corral,  med  hvil- 
ken  jag  i  går  talte,  svarade  mig  helt  uppriktigt,  alt  som  ingenting 
kunde  hindra  eller  ändra  hans  underdåniga  vördnad,  vore  han  nu,  dä 
inga  större  tillfällen  kunde  gifvas  honom  att  visa  den.  sa  mycket  mera 
angelägen  att  ta  göra  denna  lilla  rjenst  åt  en  inrättning,  af  E.  Maj:! 
stiftad  och  beskyddad,  och  hoppades  en  god  utgång.  —  Tvenne  num- 
mer af  "Medborgaren*  och  protokollet  på  rådstufvan  vågar  jag  bilägga, 
jämte  en  afskrift  af  ett  bref  ifrån  Uleåborg  och  ett  annat  till  öfver- 
direktörer)  Alfving,  i  fall  det  roar  E.  Maj:t  att  däraf  äfven  se.  huru  fol- 
ket i  di'  orterna  fortfar  uti  sina  tänkesätt.  Tillika  följer  biskop  Wall- 
<i vists  kungörelse.  -  Den  starka  kölden  \a-x\-  min  helsa  mer  än  de 
bullersamma  tiderna. 


283 

Schröderheim  till  O.  Wallqvist  och  P.  Z.  Ahlman. 

Stockholm  den  2]  Mars  L789. 

s.  T. 

Under  en  allmän  bestörtning  ökas  min  lidande  tillika  igenom  ds 
lifligaste  känslor  af  vördnad,  karlek  och  tacksamhel  för  de  välgärningar, 
mig  af  konungen  vederfaras,  och  del  förtroende,  jag  stundom  åtnjutit. 
Om  jag,  ehuru  ovetande,  kunnat  missbruka  il''  förra,  har  jag  aldrig 
vanvårdat  del  senare.  Min  samvete  år  därom  säkert.  LiLr  har  20  år 
varit  brukad  i  affärer  och  17  af  dem  följt  konungen.  Jag  liar  delat 
lians  nöjen,  '"-Ii  i  bedröfvelsens  stunder  bar  jag  ofta  ensam  varit  vid 
lians  sida.  Han  har  varit  och  lian  är  min  afgud,  och  huru  skulle  jag 
i. 'kr  önska  atl  tjena  honom?  Men  lian  tror  mig  svag,  försagd,  vack- 
lande,  "di  därigenom  antingen  kallsinnig  filer  onyttig.  Jag  liar  åt- 
gjutit  mitt  hjärta  för  honom  med  friraodigheten  af  ett  rent  upj 
men  mina  föreställningar  kunna  ej  vinna  något  afseende.  Jag  vill 
därföre  öfverlemna  mina  reflexioner  till  Eder,  mina  vänner,  som  ega 
konungens  förtroende  och  äfven  mitt,  grundadt  i  gammal  vänskap  och 
högaktning  för  eder  vilja  och  förmåga.  Nyttjen  däraf  livad  l  finnen 
godt,  men  jag  ålägger  Eder  att  icke  oämna  mig  för  konungen,  och  jag 
förbehåller  mig  det  för  flere  skäl,  som  jag  nu  icke  bör  upprepa,  sedan 
jag  för  länge  redan  uppehållit  Eder  med  mig.  Bär  är  ingen  konspira- 
tion å  fante,  hvarken  mot  konungens  lif  ellei  krona.  Ingen  samman- 
sättning, ty  oppositionen  har  ingen  chef,  och  sådana  företaganden  äro 
I  vänta  af  detta  folkets  lynne,  flera  händelser  och  däribland 
riddarhusets  stillhet,  då  landtmarskalken  slöt  det  sista  plenum,  äro 
däraf  bevis,  som  historien  gömmer.  Konungens  makt  och  styrka  äro 
fverlägsna,  att  ingen  motvigj  har  rum,  och  då  är  det  en  mindre 
ära  ait  nyttja  den  för  vida,  och  stränga  anstalter  förlora  sin  verkan  i 
den  mån,  de  äro  öfverflödiga.  Konungens  mod  i  dess  närvarande  belä- 
genhet skall  förundra  efterkommande.  .Matte  han  äfven  alltid  behålla 
den  vördnad  och  kärlek  hos  dem.  h vilka  hans  regering  hitintills  be- 
redl  han-  åminnelse:  Lugnet  är  nödvändigt.  Jag  vill  ej, att  konungen 
skall    taga    etl    steg   tillbaka,   utom   till    sig  själf  och  sitt  eget  hjärta. 


-  284  - 

Dessa  äro  mina  projektor.  Jag  önskar,  att  konungen  emottager  tack- 
sägelseadressen med  nåd  och  godhet,  behåller  adelns  deputerade,  sedan 
de  öfriga  trenne  stånden  blifvit  förafskedade,  och  likasom  af  eu  hän- 
delse gifver  dem  några  trösteord  på  ett  sätt,  som  gör  all  deras  justi- 
fikation  öfverflödig.  Jag  önskar,  att  konungen  sedan  kallar  adeln  på 
rikssalen,  stadfäster  efter  nådigt  löfte  deras  privilegier  på  del  sätt. 
Säkerhetsakten  möjligen  kan  medgifva,  och  låter  dem  sedan  i  anled- 
ning af  konungens  nådiga  tal  inflyta  uti  Riksdagsbeslutet;  säger 
dem  vidare,  att  Säkerhetsakten,  såsom  antagen  af  trenne  stånd,  är  en 
grundlag,  att  den  skall  intagas  uti  Riksdagsbeslutet,  att  där  iakttages 
endast,  att  adeln  icke  däruti  kunnat  inga  för  de  skäl,  de  i  underdånig- 
het fått  andraga  till  K.  Maj:t,  och  hvilka  konungen  antingen  förr  eller 
sedan  förmodligen  emottager,  för  att  låta  dem  ligga  på  en  hylla  i 
kansliet;  men  att  konungen,  gifve  Gud,  innan  detta  sker  eller  åtmin- 
stone vid  samma  tillfälle,  låter  uppläsa  de  kungörelser,  konungen  för 
någon  yttrat  sig  vara  sinnad  att  i  nåder  utfärda,  angående  förhållan- 
det med  domareämbeten,  den  magna  charta,  allmogen  får  att  besitta 
frälsehemman,  och  förordningen  om  skatteköp,  hvarvid  torde  erinras, 
huru  länge  och  äfven  under  konungens  regering  de  varit  ti  11  åt  ne,  att 
de  endast  blifvit  inhiberade  och  att  inhibitionen  nu  är  upphäfven;  att 
konungen  nådigt  jämkar  paragrafen  om  skjutsen  och  endast  befaller 
adelns  biträde  vid  sina  reser  och  i  de  händelser,  privilegium  förut  före- 
skrifver.  Intet  onus  är  bittrare,  ty  det  medförer  dépendance  af  krono- 
betjening.  Täcktes  konungen  tillika  nämna  några  ord  om  arrestan- 
berna,  att  de  i  anledning  af  de  omständigheter,  konungen  den  17  an- 
fört, blifvit.  insatte,  men  genom  adelns  motsträfvighet  qvarhållne 
längre,  ån  konungen  ämnat,  och  att  de  återvinna  sin  frihet,  hvilka  för 
särskilda  brott,  icke  förtjena  särskildt  tilltal,  sa  snart  riksdagen  är  all 
och  beslutet  expedieradt,  Jag  önskar,  att  konungen  därpå  begifver 
sig  utur  rikssalen,  utan  att  tillåta  någon  öfverläggning.  Varningen 
är  dä  gifven.  Kungen  har  ställt  sig  vid  sin  yttersta  gräns,  och  allt 
inbrott  blifver  onyttigt.  Arrestantefna  tröstade  sig  då  med  sin  namn- 
kunnighet. Konungens  nåd  kunde  sedan  läka  deras  sår.  Allmänhe- 
ten, kanske  misssnöjd  med  förskoningen,  skulle  bibehålla  till  dem  ett 
hat,  nyttigt  for  regeringen  och  deras  aga,  men  som  åter  förvandlas  till 
medlidande,  om  de  straffas,  och  Gud  vet  till  hvad,  vid  åsyn  al'  deras 
bind.  Icke  är  del  skatteköpen  och  skjutsen,  som  göra  Säkerheteakten 
vigtig  för  konungen;  men  detta  lappri  rör  det  enskilda  intresse!  och 
förbistrar   dem,  som  aldrig  tänka  på  allmänna  saker.        skjutsens  för- 


285 

höjning  bör  tranquillisera  bönderna  öfver  adelns  skjutsfrihet;  den  drab- 
bar   mesl    konungen.    Vill    II.    töaj:1  skicka  mig  till  bondeståndel  med 
en  declaration  därom,  torde  ståndets  sekreterare  biträda  bådi 
saken. 

( »dmjuke  tjenare 

/     Schröderheim. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

(Odat<  radt;  25  Mars?  L789). 

Stormäktigste,  Allernådigste  K  nu  ung! 

Tillät  mig,  allernådigste  Konung,  alt  bryta  en  tystnad,  odräglig 
fur  mig  att  längre  uthärda.  E.  Maj:ts  egen  rättvisa  uppmuntrar  mig 
därtill;  ty  jag  är  oskyldig,  och  alla  de  vedermälen  af  E.  Maj:ts  nåd,  jag 
både  njutit  och  sett.  försäkra  mig,  att  E.  Maj:l  ej  anser  detta  steg  för- 
mätet, sedan  jag  i  åtta  'lagar  ej  funnit  annan  utväg.  Huru  skulle  jag 
kunna  begå  den  nedriga  otacksamhet,  och  huru  skulle  jag  afhvarman 
anses,  om  jag  glömde  mina  förbindelser,  började  att  konstla  emot  E. 
Maj:ts  afsigter  eller  sökte  att  behaga  öch  vinna  deras  förtroende,  som 
icke  ega  del  hos  E.  Maja.'  Jäg  försäkrar,  att  ingen  kan  uppvisa  någon 
händelse  sådan,  äfVensom  alla  i  konseljen  närvarande  herrar  riksens 
rad  kunna  intyga,  att  jag  aldrig  med  dem  tall  om  den  ifrågavarande 
saken.  Jag  kan  klarligen  upplysa  alla  de  apparancer,  som  varit  emot 
mig,  och  hvilka  gifvil  E.  Maj:!  anledning  att  döma  mig.  Jag  vet,  att 
det  är  E.  Maj:ts  ömma  hjärta  en  plåga  atl  tro  mig  brottslig,  men  ett 
nöje  att  se  mig  så  fri,  som  jag  är.  Mitt  öde  är  olycklig!  som 
ämbetsman,  men  myckel  mera  svidande  i  den  ställning,  E.  Maj:ts  nå- 
diga omvårdnad  och,  om  jag  vågar  ännu  en  gång  nämna  del  dyrbara- 
ste.  del    käraste   af  min    lycka,    E.  Maj:ts  vänskap  gifvil  mig.    CJnna 

mig  att    i    morg 'It  ögonblick  få  kasta  mig  för  E.  Maj:ts  fötter,  och 

lat    mig  ej   i   denna  fördömelse  slum  del  andra  och  fyrationde  aret  af 


-  286  - 

min  lefnad.  Sexton  af  dem  äro  framflutna  under  E.  Maj:ts  ögon.  Då 
jag  uppoffrat  mig  och  minn  yttersta  krafter,  mitt  allt  till  E.  Maj:ts 
tjensl  och  nöje,  måtte  en  nådig  åtanke  däraf  ändra  mitt  öde,  så  ovän- 
tadt,  som  hårdt  och  olyckligt! 

Med  djupaste  undersåtlig  etc. 

E.  Schröderftdm. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  5  Juni  1789. 
Stormäktigsfce,  Allernådigste  Konung ! 

Sodan  till  underdånig  åtlydnad  af  Eders  Kongl.  Majestäts  nådiga 
befallning  höglofliga  riddarhusdirektionen  blifvit  sammankallad  till  kl. 
'/25  e.  m.  förliden  gårdag  den  fjärde  innevarande  manad,  infann  jag 
mig  därstädes  och  öfverlemnade  Förenings-  och  säkerhetsakten. 

Den  ordförande  direktören,  herr  riksrådet,  fältmarskalken,  ridda- 
ren och  kommendören  af  Kongl.  Maj:ts  orden,  grefve  Axel  Person, 
uppdrog  mig  a  direktionens  vägnar  i  underdånighet  anmäla  jämte  di- 
rektionens underdåniga  vördnad  äfven  tillika,  att  direktionen,  enligt 
Kongl.  Maj:ts  förklarade  nådiga  vilja,  genast  skulle  besörja  om  aktens 
förvarande  \>:\  samma  sätt  som  med  öfriga  af  Konungen  till  riddar 
husei  nådigst  öfverlemnade  handlingar  tillförene  blifvit  iakttaget. 

Att  jag  i  så  måtto  verkställt  K.  Maj:ts  nådiga  ordres,  har  jag 
trott  min  underdåniga  pligl  att  anm/ila. 

Med  djupaste  undersåtlig  etc. 

/,'.  Schröderheim. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  L8  Juli  i  i 

1-:.  .M.-ij:i  har  behagat  igen herr  kongl.  sekreteraren  Strandberg 

med  denna  dagens  posl  återgifVa  mig  den  Lyckan  atl  i  underdånighei 
la  uppvakta.  Jag  njuter  den  till  min  lefnads  slut  alltid  med  lika  under- 
dånig vördnad  och  tacksamhet,  alltid  med  lika  hopp  om  nådig  tillgifl 
för  'I''  missbruk,  Inan  ill  glädje  och  välmening  lika  lätl  förleda. 

Jag  bar  ej  vågal  frambära  underdåniga  lyckönskningar  till  si 
pph  öfvervunna  faror.  Min  försagda  rösl  stämmer  illa  med  kanonerna, 
bar  i  tysthel  tackat  G-ud  och  bed!  bonom  igenom  en  snar  fred 
förekomma  de  äfventyr,  E.  .Ma.j:i  löper,  öfverflödiga  ter  en  ära,  den  E. 
Maja  redan  eger,  och  under  en  invärtes  lugn  återgifva  Sverige  sin 
fader  och  sin  Konung. 

Stockholm  är  öde,  men  jag  har  ännu  icke  kunnat  funna  mig  atl 
på  Järva  njuta  E.  Maj:ts  välgärningar.  Under  oro  och  fruktan  får  man 
aldrig  nog  snarl  tidningar.  Trupperna^  embarquering  upplifvar  likväl 
nu  för  några  dagar  rörelsen.  De  komma  och  gå,  men  dessa  skådespel 
halva  ej  myckel   behag  för  min  fridsamma  själ. 

Operan  har  tystnat,  fransyska  spektaklerna  äTO  glesa.  Drama- 
tiska teatern  går  en  gång  i  veckan,  och  m:me  Price  upptager  tyenne 
aftnar  däraf.  Ödet  förföljer  vissa  saker  eller  åtminstone  mig  i  vissa 
funnen.  K.  .Maja  täckes  erinra  sig,  an  cirkulärbrefvet  om  afgiftema 
af  andra  kringvandrande  spektakler  blef  försl  ändrad!  och  sedermera 
expedition  däraf  till  efter  riksdagen  inställd.  Emellertid  olyckligtvis 
förvarade  jag  brefven  för  länge,  m:me  Price  spelte  tvenne  gånger;  men 
till  all  lycka  är  saken  arrangerad,  oeh  Dramatiska  teatern  njuter  K. 
Majrts  nåd  till  godo  ifrån  första  representationen. 

Emellertid  bönfaller  jag  underdånigst  <>in  förlåtelse. 

I  fi  -t  1 1  Sturefors  bar  jag  hafl  flere  bref.  Om  grefve  Bielke  kunnat 
vänta  sig  bvad  som  händt  baron  Ridderstolpe,  tror  jag  nästan,  att  han 
Icke  begärl  sin  retraite.  Deras  erkänsla  och  tillgifvenhei  yttra  sjl;-  i 
alla  bref,  och  general  Duwall  har  tillskrifvil  mig  en  bref,  som  jag  vå- 
gade öfverskicka  för  an  visa  hans  tänkesätt,  em  del  ej  innehöll  parti- 
culiera  kommissioner  och  raillerier  ess  emellan.  Grefve  Brahe  har  varil 
i  staden  och  bafl  en  myckel  god  ten  på  ministerklubben,  hvarora  gene- 
ral   Pollet,   som   ätil    med  honom,  kan  vidare  berätta.     Baron  Carl  De 


Geer  har  passerat  åtta  dag-ar  här.  Jag  har  ingenting  annat  hört  efter 
honom,  än  att  han  med  mycken  säkerhet  vet  sig  fri  från  all  brefVäx- 
ling,  hvaruti  man  trott  honom  vara  blandad.  —  Utom  Allmänna  Be- 
redningen sträcker  sig  icke  min  synkrets.  Där  gå  sakerna  fort  och, 
intet  annat  än  jag  förstår,  ganska  rättvist.  Jag  har  föredragit  snart 
300.  Jag  gör  ej  vår  tableau,  ty  E.  Maj:t  känner  våra  figurer;  men  jag 
har  gjort  en  reflexion  där  som  annorstädes,  att  erfarenhet  gifver  män- 
niskor mera  grace,  eller  huru  jag  skall  kalla  det,  när  de  sjunka,  än  när 
de  klifva;  men  vi  skola  väl  hålla  våra  vänner  i  kläderna,  i  fall  de  hisna 
och  få  svindel.  Där  är  emellertid  mycket  lugnt  och  ordentligt.  Piks- 
drotsen  är  hos  oss,  så  ofta  han  ej  är  hindrad  af  Högsta  Rätten. 

General  Sinclair  lärer  i  går  eller  förrgår  haft  en  liten  händelse. 
Polismästaren  hade  skrifvit  honom  en  billot  eller  ordres,  och  mera  nytt- 
jat vanan  af  poliskammarens  stil,  än  han  rådfrågat  consideratiorierna 
för  en  generalsperson.  Baron  Sinclair  hade  ämnat  att  endast  beklaga 
sig  för  öfverståthållaren,  men  olyckan  förde  Liljensparre  till  hans  möte 
i  Utredningens  trappor,  där  man  säger,  att  värmen  är  starkare  än  annor- 
städes. Fängkrutet  brann  af  för  artilleriöfversten,  som,  jämte  några 
starka  titlar,  lyfte  käppen  med  någon  häftighet,  men  utan  att  fälla  den 
obetänksamt,  sansade  sig.  Det  gamla  ordspråket:  "Jamais  sottise  å 
derni"  hade  kanske  intet  haft  orätt.  Polismästaren  erinrade  om  sitt 
adelskap  och  tog  till  vittne  af  denna  affaire  d'honneur  sina  bägge  or- 
donnanser.  I  dag  hafva  de  mött  hvarandra  på  gatan.  liljensparre 
lärer  hafva  åkt  i  skuggan,  ty  han  har  haft  hatten  af  hufVudet,  men 
generalen  i  solen,  ty  han  bar  grinat  värre  än  Hvita  Falken.  Riksrådet 
Sparre  vill  ej  tala  om  denna  händelse,  och  han  lärer  hafva  nedlagt 
alltsammans. 

Holländska  Borcken  är  utesluten  ifrån  ministersocieteten,  sedan 
man  beträdt  honom  med  oredighet,  oredlighet  och  falska  quittenser 
under  direktion  af  klubbens  kassa,  Kanonbruksinteressenterna  lära 
göra  honom  en  annan  process  för  uppburna  penningar  på  deras  räk- 
ningar. — 


-  289 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  22  Juli  L789. 

Förtiden  söndag  hade  jag  den  nåden  atl  uppvakta  B.  Maj:l  Drott- 
ningen, som  icke  utan  synbar  sinnesrörelse  befallte  mig  berätta  livad 
nytt  ifrån  E.  Maj:t,  jag  kunnal  fA  inhemta,  och  tillika  förklarade  sin 
med  Fruktan  och  oro  blandade  längtan  ati  snar!  fä  höra  liknelser  till 
Fred.  Hennes  Maj:ts  hof  är,  efter  vanligheten,  briljani  af  damer;  men 
under  del   baron  Friesendorff  på  några  dagar  fåti   resa  hem,  äro  b 

Rålamb  och  grefve  Taube  ensamme.    Pyra  främmande  infui Bigväl: 

riksrådel  Rosen,  general  Zöge,  general  Fredrik  Posse  och  jag;  men  vi 
kunde  ej  göra  många  glada  gäster,  ehuru  aimable  åtminstone  en  af 
oss  alltid   är.    I    går   var   Hennes  Maj:1    i  staden  och  besökte  grefvin 

na  Ramel  och  Meijerfelt.    Den  förra  har  ej  kunnat  göra  sin  afskeds- 

uppvaktning,  och  den  senare  har  nu  i  bvå  månader  varit  sjuk.  Hon 
flyttar  i  afton  rill  Bellevue,  till  riksrådel  Sparre.  Prinsessornas  hof 
har  jag  ej  hafl  den  nåden  ati  sr.  Hus  Hertiginnan  lärer  blifva 
sann  efter  marquisen,  som  reser  den  lo  Augusti.  Stadion  lärer  harva 
Fåti  ordres  ati  tills  vidare  ej  visa  fram  sina  rappeibref  eller  sin  förord- 
nande i  mission  till  England.  Han  skall  frukta  att  dei  betyder  en 
prolongation  af  lians  ministére  härstädes,  som  han  ej  vill,  ty  han  leds 
här  grufligen.  Riksrådel  Ramel  reser  om  torsdag.  Preussiska  baron 
Borck  har  hyri  hans  hus  och  köpi  hans  vagnshästar.  Vår  skilsmässa 
Icke  indifferenl  på  någondera  sidan.  Vi  hafva  lefvai  tillsammans 
i  E.  Majrts  och  våra  egna  glada  dagar  och,  ehuru  "lika  i  många  afse 
enden,  hafva  vi  under  många  gemensamma  affärer  alltid  kommii  väl 
öfverens.  Riksrådel  Hermanson  reser  i  morgon  sjöledes  till  Örebro 
och  sedan  iandvägen.  Han  är  mera  tranquille  än  någon  kunnai  tro,  och 
under  verkliga  behofver,  åtminstone  För  framtiden,  nöjd  med  sin  öde. 
I  morgon  skall  Vetenskapsakademien  välja  talare  öfver  salig  riks- 
rådel Höpken.  Sedan  Rosenstein  och  A.dlerbeth  ursäkta!  sighvarmed 
sin  akademi,  är  valei  emellan  Lttjestråle  och  mig.  Han  vill  gärna  och 
jag  icke.  Han  brukar  att  lata  betala  dessa  göromål.  Baron  De  Geer 
skall  helsl  vilja  hafva  honom;  men  Akademien  är  rädd  atl  Få  höra 
saker,  som  hvarken  den  döde  eller  Akademien  gillat.  Sergel  har 
arbetai  myckel  i  sommar.  Psyche  är  Färdig,  så  att  bloti  den  sisia 
gm"(iningen   återstår.    Gruppen   af  Kronprinsen   och   Gustaf  Adolf  är  i 

Sclir$d<  i  /n  im,  Gtuta/  ill.  19 


-  290  - 

det  närmaste  acheverad  i  marmor,  och  hela  modellen  af  Axel  Oxen- 
stierna  och  Historien  färdig.     Dessa  trenne  pjeser  imponera  verkligen. 

Vid  alla  brunnar  har  varit  tomt  och  ledsamt  i  år.  Vid  Djurgårds- 
brunn är  riksrådet  Sparre,  baron  Nolcken  och  hans  grefvinna.  Vid  Loka 
har  nästan  ingen  bekant  varit,  utom  fru  Hall  från  Göteborg.  Vid  Medei  i 
grefve  Fredrik  Horn  och  hans  familj,  baron  Lantingshausen  och  hans 
grefvinna.  Man  har  aflyst  alla  svenska  avisor  och  dagblad,  ty  man 
har  ansett  'Tean  bénit  de  la  conr"  ohclsosamt;  men  man  har  hållit  alla 
utländska  gazetter  och  journaler.  Hertig  Fredrik  lärer  vara  kommen 
i  staden  för  att  göra  Drottningen  conr  på  hennes  dag  och  genast  resa 
ut  igen. 

Pollet  lärer  embarquera  i  morgon.  Jag  saknar  honom,  ty  han 
har  nu  i  fyra  veckor  gjort  mitt  dagliga  sällskap.  Han  har  botl 
midt  emot  mig.  Han  har  sett  och  läst  mycket  och  med  urskillning. 
Han  är  glad  och  artig,  radotterar  intet  ännu  utom  angående  sin  familj, 
hvilken  han  afgudadyrkar.  Jag  hoppas  nästan,  att  E.  Maj:t  skall 
blifva  nöjd  med  honom,  och  önskar  det  af  innersta  hjärta;  men  jag 
fruktar,  att  arméen  och  hofvet  finna  honom  nog  méthodique.  Bättre 
undersåtare  kan  man  ej  vara.  Hans  son  är  glad  och  rask.  Stallmästare 
Stockenström  har  chargerat  sig  af  hans  anförande  i  världen.  Chevalier 
Gaussen  ser  jag  mycket;  han  är  en  gammal  bekant  af  Pollet.  Vi  ma 
oss  af  att  träta.  Han  frapperade  mig  härom  dagen  midt  under  sin 
hetta.  Vi  talte  om  fransyska  riksdagen  och  gjorde  en  comparaison 
mellan  våra  monarker,  och  sade  han:  "När  Ni  talar  om  Er  kung.  hans 
person  och  förstand.  sa  anse  mig  för  svensk."  —  Ifrån  Pommern hafva 
vi  en  rörande  tidning.  Öfverste  Stedingks  fru  mor  hade  fått  bref  om 
sin  sons  berömvärda  förhållande,  allas  admiration  däröfver  och  den 
distinktion,  E.  Maj:t  behagat  göra  honom.  I  glädjen  af  brefven  därom 
ropar  hon:   "Ah!  mon  Dieu,  mon  Roi,  mon  Fils!"  faller  ned  och  dör. 

Förlåt  nådigt,  att  jag  utan  ämne  fyllt  tre  ark.  Om  E.  Maj:t  vårdar 
att  läsa,  dem,  måtte  de  göra  ett  löjligt  afbrott  med  regeringens  rela- 
tioner och  arméens  rapporter. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  22  Juli  L789. 

Sedan  del  bref,  hvarmed  jag  under  detta  dato  i  underdånighel 
uppvaktat,  blifvil  aflemnadt,  bar  jag  med  glädje,  men  icke  utan  för- 
skräckelse, emottagil  tidningen  om  Högfors.  E.  Maj:1  till  fots  uti  avanl 
gardet!  Äro  då  våra  efterkommande  så  myckel  mera  värde  än  vi,'att 
del  dyra.  lif,  hyaraf  hela  vår  välfärd  beror,  skall  äfventyras  för  deras 
förundran  i  historien?  E.  M.i.j:l  förlåter  en  anmärkning,  som  uppriktig 
heten  af  min  glädje  icke  kan  dölja,  och  som  skulle  förlora  sig  i  hvilka 
ull  ryck.  jag  kunde  gifva  den.  Då  min  föreställning  följer  E.  Maj:t  till 
stugan  på  Kynimenegård,  kan  min  undersåtliga  välmening  aldrig  önska 
B.  Maj:t  något  bättre  än  att  där  i  år  emottaga  äfven  sa  många  glada 
tidningar,  som  förlidei  år  ledsamma,  och  att  aldrig  mera  tillbringa  där 
uågol  ögonblick  med  de  bekymmer,  E.  Maj:ts  uådiga  förtroende  stun- 
dom där  tillä!  mig  att  dela.  Jag  lägger  till  denna  önskan  mina  dagliga 
förböner  l'<>v  E.  Maj:ts  lif  och  helsa  och  segren  af  E.  Maj:ts  vapen. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  1  Augusti  L789. 

De  tidningar,  löjtnanl  Edenhjelm  och  kapten  Brelin  förliden  går- 
dag hitförde,  hafva  uppfylll  hufvudstaden  med  glädje.  Jag  vågar  fram- 
bära min  underdåniga  lyckönskan  med  de  ömmaste  känslor  af  under- 
såtlig  nit  och  trohet,  al  enskild  vördnad,  kärlek  och  tacksamhet.  Att 
B.  Maj:t  sa  kraftig!  kunnat  återställa,  hvad  haron  Kaulbars  förlorat,  och 
afböja  elaka  följder  af  lians  förhållande,  anses  här  med  mycken  för- 
undran.   Hans  öde  oroar  mig,  och  min  harm  är  sa  myckel  större,  som 

i  mera  än  etl  sätt  varit  med  honom  förbunden.   Jag  hör  nu,  hvad 


-  292  - 

jag  ej  vetat,  att  han  redan  en  tid  varit  misstänkt.  Allmänheten  be- 
klagar mycket,  att  Hertigen  igenom  amiral  Liljehorns  manöver  för- 
lorat mycken  frukt  af  sin  seger  och  flottan  en  betydlig  förstärkning. 
Hans  exc.  riksdrotsen  bar  sagt  mig  den  consecration,  E.  Maj:t  ämnar 
göra  åt  Carl  XILs  anda  och  mull  af  sina  fanor.  Den  idéen  har  frap- 
perat mycket.  Jag  ville  önska,  att  den  verkställes  på  ett  sätt,  som 
svarar  emot  dess  höjd,  och  medförer  all  den  verkan,  den  är  ämnad  att 
förorsaka.  Uti  min  senaste  underdåniga  skrifvelse  berättade  jag  riks- 
rådet Hermansons  afresa  till  Småland.  Han  tog  sedan  en  arman  väg 
och  sitt  heslut  med  mycken  sinnesstyrka.  Allmänheten  säger,  att  man 
är  "feg",  när  man  blifver  sig  olik,  och  Hermansons  sista  tvenne  månader 
bevisa  att  så  är.  —  Rosenstein  lärer  i  underdånighet  föreslå  Lehnberg 
till  Hermansons  plats  i  Svenska  Akademien.  —  Jag  har  slutligen  icke 
kunnat  undgå  att  åtaga  mig  åminnelsetalet  i  Vetenskapsakademien 
öfver  riksrådet  Höpken.  Jag  har  i  min  närvarande  ledighet  icke  funnit 
skäl  att  ursäkta  mig,  och  jag  säger  hellre  själf  platituder,  än  jag  gifver 
andra  tillfällen  att  tala  obeskedliga  obetänksamheter.  I  anledning  af 
denna  förrättning  vågar  jag  allerunderdånigst  börifalla,  om  mig  kunde 
i  nåder  tillåtas  tillgång  till  salig  riksrådet  Höpkens  ministeriella  corre- 
spondance.  Den  är  slutad  för  26  år  sedan.  Under  den  tiden  hafva 
många  förändringar  sig  tilldragit,  som  gjorde  min  instruktion  och  nöje 
däraf  icke  vådlig  för  det  hemliga  däraf.  Jag  vore  äfven  nöjd  att  läsa 
don  i  Presidentskontoret,  och  vinner  jag  ett  nådigt  bifall,  torde  jag  få 
ett  ord  därom  till  statssekreteraren  Franc  igenom  kongl.  sekreteraren 
Strandberg.  Ännu  en  annan  bön  i  samma  ämne  har  jag  att  framföra, 
om  jag  någonsin  mera  njuter  en  säll  Lördagsafton  i  E.  Maj:ts  divan 
(ögonblick,  dem  jag  ofta  med  tårar  påminner  mig,  och  dem  man  kunnat 
unna  mig,  då  jag  aldrig  nyttjat  dem  till  någons  skada);  den  blifver  att 
E.  Maj:t  täckes  säga  mig  de  skäl,  som  föranläto  salig  gubbens  återkal- 
lande i  Rådet  efter  revolutionen. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  23  September  L789. 

Baron  von  Essen  har  muntligen  bekräfta!  de  nya  anledningar 
till  glädje  och  till  tacksamhet,  hvilka  kongl.  sekreteraren  Strandberg 
tillförene  skriftligen  ofta  gifvil  mig:  till  glädje,  då  de  underrätta! 
om  det  philosophiska  lugn,  hvarmed  E.  Maj:l  sett  bataljen  vid  Svensk- 
sund och  reträtten  ifrån  Högfors.  Det  är  ej  ett  rökverk,  det  är  min 
öfvertygelse  att  alltid  finna  E.  Maj:t  öfver  sina  öden,  och  Sveriges  väl- 
gång berör  i  detta  ögonblick  mera  än  någonsin  tillförene  af  den  sin- 
nesstyrka, E.  ,M.i.i:i  eger  att  förekomma  olyckliga  händelser  och  välja 
de  säkraste,  de  bästa  medel.  Det  äx  af  denna  anledning,  jag  för  min 
del  äfven  hoppas  en  lycklig  utgång  af  vidt  utseende  omständigheter. 
Min  tacksamhet  åter  hafya  de  upplifvat,  då  de  försäkrat  mig  om  den 
lyckan  att  ännu  någon  gång  återkallas  af  E.  Maj:!  i  etl  nådigl  minne, 
och  uppmuntrad  däraf  vågar  jag  fortfara  i  min  underdåniga  uppvakt- 
ning och  nyttja  detta  nådiga  tillstånd  för  att  rättfärdiga  mig  i  en 
händelse,  som  nog  torde  anmälas  och  kanske  uttydas.  Den  olycklige 
haruii  von  Kothen  och  jag  halva  igenom  vara  föräldrars  grannskap  i 
vår  barndom  varil  myckel  tillsammans  och  i  flere  öfningar  njutit  ge- 
mensam undervisning.  Sedan  han  nu  ifrån  fönstret  i  arresten  flere 
gånger  sett  mig  promenera  sig  förbi,  bog  honom  en  längtan 
vid  mig:  med  mitt  samtycke  begärde  han  lof  därtill.  Regeringen  gaf 
aitt  bifall,  men  med  det  allmänna  vilkor  att  en  officer  och  polismästa- 
ren skulle  vara  tillstädes.  Den  förres  närvaro  fann  jag  kanske  nödig, 
men  den  senares  tyngde  neg  för  mycket  var  konversation.  Vi  hade  ej 
kunnat  tala  om  det  närvarande,  intet  om  det  tillkommande;  vi  hade 
endast  kunnat  rappellera  oss  framfarna  nejen,  gamla  vänner,  litet  af 
den  lecture,  vi  gjort  tillsammans,  och  några  andra  indifferenta  saker, 
och  som  våi  uppfostran  och  ungdom  kanske  något  differerat  ifrån  Liljen- 
sparres,  hade  vi  blotl  ennuyeral  honom  utan  att  glädja  oss  själfva, 
och  jag  har  därföre  uppskjutit  hela  mitt  besök.  Jag  har  önskat  att  få 
i  underdånighet  själf  anmäla  detta  till  hela  sitt  sammanhang;  ty  jag 
erfar  ännu  dagligen  ett  lika  ovänligt  B  de  af  dem.  som  i  trenne 

ar  redan  gjort  sig  möda  för  min  ofärd.  E.  Ma.i:t  skall  icke  besväras  af 
mig  med  någon  förklaring;  mina  gärningar  och  mitl  förhållande  skela 
gifva    den.   och  jag   voro   otacksam,   om  jag  trodde  någon  annan  nöd- 


-  294  - 

vändig.  Jag  flyter  på  de  spillror  af  mitt  ämbete,  jag  efter  tvenne 
skeppsbrott  borgat,  och  E.  Maj:t  är  för  nådig  att  icke  gifva  mig  en 
hamn,  innan  jag  sjunker  af  min  tyngd.  Baron  Armfelt  torde  väl  hnna 
mig  mindre  skicklig  för  den  plats,  jag  har;  men  hans  gamla  vänskap 
torde  tillika  bereda  någon  flyttning,  hvaruti  jag  får  vörda  E.  Maj:ts  nåd. 

Det  fägnar  mig  obeskrifligen,  att  Leopold  kommit' lyckligen  fram. 
Hans  snille  förtjenar  den  lyckan  att  förkorta  för  E.  Maj:t  några  leds- 
nads stunder  och  underhålla  E.  Maj:ts  tycke  för  de  nöjen,  E.  Maj:ts 
egen  smak  förädlat.  Hans  tänkesätt  göra  honom  däraf  jämväl  värdig, 
lian  ar  interessant,  äfven  i  svagheten  af  sin  hel  sa.  Innan  hans  an- 
komst lärer  schackbrädet  kommit  fram  om  aftnarne.  Man  har  sagt 
mig,  att  öfverste  Röök  har  den  nåden  att  vara  af  partiet.  Det  är  en 
hedersman ;  men  i  societeten  är  han,  stackars  gubben  Röök,  utan  eld, 
tvärtemot  gamla  ordspråket.  —  Sista  sjöbataljen  har  oroat  mig  mycket, 
äfven  för  grefve  Elirensvärds  skull.  Man  säger  mig,  att  E.  Maj:t  funnit 
den  nog  caricature;  men  så  var  han  dock  visst  icke  den  gången  på 
krukor.  -  Baron  Taubes  återkomst  occuperar  publiken,  som  redan 
länge  gjort  honom  mycket  orätt.  Hennes  Maj:t  lärer  innan  kort  flytta 
till  staden,  till  mycken  regret  för  Kronprinsen,  som  icke  tyckes  mera 
än  sin  nådige  Herr  Far  roa  sig  af  Stockholm.  -  Hertiginnan  är  åter- 
kommen ifrån  Engsö.  Hennes  H.  skall  finna  långsamt  efter  marquisen. 
Skulle  ej  E.  Maj:t  kunna  umbära  baron  Gyllengranat,  medan  regementet 
rekryteras?  Han  vore  väl  den,  som  bäst  kunde  ersätta  oss  hvad  vi 
förlorat  med  henne. 

Prinsessan  är  ännu  pä  Biskopsudden.  Det  grämer  mig,  att  en 
prinsessa,  som  med  fägring  och  så  många  förträffliga  egenskaper  bort 
emottaga  de  heliga  änglars  bebädeise,  skall  finna  i  dess  ställe  mord- 
ängeln sväfva  öfver  sina  kavaljerer.  Pdksdrotsen  är  accablerad  af  syss- 
lor och  bekymmer.  Hans  hustru  är  illa  af  nervsjukdomar.  Han  gruf- 
vade  sig  i  går  öfver  den  militära  detalj,  regeringen  fått  af  hemliga 
beredningens  ruiner.  Jag  bad  honom  ej  bekymra  sig,  ty  allmänheten 
har  sagt  mig,  att  E.  Maj:t  redan  en  gång  vid  något  tillfälle  tröstat  re- 
geringen med  en  påminnelse,  att  de  egde  en  general  till  ledamot.  Jag 
anser  dem  utan  fara,,  när  de  få  consultera  en  general  uti  dispositionerna 
och  presidenten  i  kammarrevisionen  om  disciplin.  -  Öfverståthållaren  är 
nu  rask  och  flink,  har  ibland  likväl  svåra,  känningar.  Han  bar  lemnal 
sin  fröken  och  lärer  ännu  en  gång  lata  tala  om  sin  rena  låga.  Gene- 
ralen grefve  Fredrik  Horn  är  återkommen  med  hela  sitt,  hus.  myckel 
tranquille  och   beskedlig   i   alla  propos.    Unga  greivinnan  väntas  livar 


295 

stund  i  barnsäng.        Baron    Carl  De  Geer  btar  varil  några  dagar  i 
den.    Jag   har  setl    honom  på  spektaklema,  och  jag  har  hörl  flei 
römma  hans  förhållande.    Fru  Schmitl   ifrån  Göteborg,  själfen  Gordon 
ifrån  England,  är  i  staden  med  fru  Sandeberg  och  den  vackra  mamsell 
Pettersson,    [bland  deras  ärenden  till  Stockholm  varatl  se  "Siri  Brahe". 
Kongl.   sekreteraren    Edelcrantz   hai'   på    min  bi  gäran  skaffa!  dem  del 
iidj.i    i    morgon.    Hon    lärer   i    hösi  ännu,  eller  nästa  år,  göra  ei 
till    England,  och  jag  var  så  myckel  angelägnare,  atl  hon  måtte  vinna 
sin  önskan. 

t 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  LO  Oktober  L789. 

För  ii  dagar  sedan  såg  jag  "Siri  Brahe"  med  de  intryck,  som  se- 
dermera blifvil  ännu  djupare.  Jag  erinrade  mig  sällheten  af  de  ögon- 
blick, då  jag  på  Gripsholm  fick  höra  dess  första  utkast,  och  af  dem,  då 
E.  Maj:i  på  Haga  behagade  göra  däraf  den  första  lecture  för  Rosenstein, 
A.dlerbeth  och  mig.  De  händelser,  vi  sedermera  öfverlefvat,  göra  för 
mig  ännu  tydligare  Likheten  af  del  porträtt,  man  uti  detta  skådespel 
alltid  trotl  sig  igenfinna,  men  del  är  ock  därigenom  jag  tillika  blifvil 
ännu  mera  öfvertygad,  huru  de  då  aldrig  varil  tillämnade,  och  huru  de 
aldrig  inträffat,  om  E.  Maj:ts  hjärta  alltid  fåtl  öfverlemna  sig  ål  del 
ädelmod,  den  människokärlek,  som  hitintills  förlåtil  yrsel  och  strafial 
till  förbättring.  Originalet  af  målningen  är  satt  undan  våra  ögon; men 
under  följderna  af  den  plan,  han  beredt,  upplifvar  ännu  hans  anda  af- 
anden,  ondskan  och,  livad  ömkligasl  är,  ofta  en  okunnig  välmening 
att  i  en  olycklig  söndring  emellan  Konung  och  folk  fullkomna  hans 
\rrk  och  förlora  bägge.  Hvad  som  händt,  är  förbi.  Historien,  som  följer 
konungars  fjät,  har  i  18  år  bered!  E.  Maj:t  etl  af  de  främre  rummen 
ibland  dem.  Då  hon  dömer  arméens  förhållande,  adelns  oförsigtighel 
mångas  otacksamhet,  andras  ensidiga  afsigter,  förklarar  hon  orsakerna 


-  296  - 

till  förändringarrfe  vid  sista  riksdag  och  försummar  icke  att  upphöja 
det  mod,  hvarmed  E.  Maj:t  öfvergått  allt  detta  och  hvarmed  E.  Maj -t 
för  fäderneslandet  uppoffrat  lif  och  blod;  men  om  stränghet  räcker 
längre  än  nöden  kräfver,  om  mildhet  och  rättvisa  icke  följas  åt,  huru 
skall  eftervärlden  förena  det  tillkommande  med  det  framfarna,  eller 
fatta  ett  rätt  begrepp  om  den  Konung,  vi  dyrkat,  som  älskad  kunnat 
laga.  en  makt  utan  gränser,  men  fruktad  allena  skulle  sakna  all  den 
tillfredsställelse,  han  förtjenat?  —  Förlåt,  allernådigste  Konung!  ett  ut- 
brott af  ett  beklämdt  hjärta  uti  skötet  af  en  Konung,  som  tillika  be- 
hagal  vara,  min  fader.  Förlat  äfven  dessa  titlar!  Jag  drifYes  hvarkeh 
af  förmätenhet  eiler  intrig.  Jag  har  ej  gjort  min  fred  med  opposi- 
bionen,  som  man  behagar  saga.  Jag  ser  mig  dömas  af  dem  och  miss- 
tänkas af  dem,  som  vilja  tjena  sin  Konung,  men  misstaga,  sig  om  med- 
len. Jag  rättfärdigar  mig  själf,  och  ju  svårare  jag  funnit  att  behålla 
mitt  sinneslugn  utan  att  hafva  brustit  uti  mina  pligter,  ja  större  är 
min  tillfredsställelse  och  ju  säkrare  afbidar  jag  mina  öden.  Jag  har 
alltid  trott,  att  elaka  medborgare  äro  elaka  undersåter.  Dessa  dyra 
skyldigheter  måste  gemensamt  uppfyllas.  Man  hetsar  här  ännu  på 
adeln;  polisbetjenter  predika  vid  stränder  och  tullar  för  folk,  som  komma 
till  staden:  krigsrättens  protokoller  namngifva  folk  och  brott,  som  svår- 
ligen lära  kunna  bevisas:  man  utsprider  rykten  om  missnöjen,  om  sam- 
mansättningar m.  m.  Om  de  personer,  som  sysselsätta  sig  därmed, 
endast  trodde  huru  de  föraktas,  skulle  de  finna  öfverflödet  af  dessa 
anstalter  för  deras  säkerhet.  ■-  Under  de  faror,  hvaruti  den  Högstes 
beskydd  låtit  E.  Maj:t  vinna  den  ära,  E.  Maj:t  sökt,  har  E.  Maj:t  själf 
funnit,  huru  ogrundad  all  den  fruktan  varit,  som  ilskan  uppblåste  och 
som  förskräckte  tillgifv enheten,  då  E.  Maj:t  kastade  sig  i  famnen  på  en 
trupp,  hvars  tänkesätt  man  misstrodde.  Arméen  har  haft  den  äran 
att  under  E.  Maj:ts  eget  anförande  till  lands  och  under  E.  Maj:ts  egna 
ögon  till  sjös  med  tapperhet  och  mannamod  återtaga,  hvad  den  förlorat, 
och  frälsa  svenska  namnets  heder.  Sex  månader  äro  snart  förflutne 
sedan  riksdagen.  Ärendena  hafva  behållit  ett  jämnt  och  obehindradl 
lopp,  ingen  resning,  inga  sammangaddningar.  Adeln  har  tätlat  mod 
andra  i  lydnad,  i  uppfyllandet  af  E.  Maj:ts  befallningar.  Fot  ståndet 
söker  all  göra  hvad  do  förmå  till  Konungens  och  det  allmännas  tjenst. 
De  hafva  allt  emot  sig  och  kunna  utom  E.  Maj:t  hoppas  infot.  De 
kyssa  pa  riset,  hvarföre  skola  do  föras  lill  förtviflan? 

"Et  co  peuple,  en  toui  temps  chargé  de  vos  bienfajl  5, 

(rie  encore  å  son  pére  el  demande  la  paix." 


297 

Förlåt,  at!  jag  ännu  vågar  en  anmärkning.  Del  förtroende, 
nu  utgjuter,  bör  vittna  mers min  vördnad  än  alla  de  un- 
derdåniga förbehåll,  hvarmed  man  uppvaktar  majestäten  Stierneld 
försvagas  i  sin  fängelse  lill  själ  '»-Ii  kropp.  Del  har  ofta  behagal 
K.  M;ij:i  att  genom  ombyten  af  ämnen  sprida  allmänhetens  beständiga 
uppmärksamhe!  ifrån  anledningar  till  or ;ta  olyckor.  Undeit  de  be- 
kymmer, som  trycka  enskilde  och  tynga  alla  samqväm,  hvilkel  Ijufligl 
ombyte  skulle  hans  frihel  gifva  ål  våra  samtal,  och  huru  -kulle  icke 
del  stånd,  hvaral  han  är  en  medlem,  falla  till  E.  Maj :ts  fötter  vid  första 
vinken  af  en  hand,  Bom  i  sjutton  år  upplyfta!  del  till  heder  och  anse- 
ende! Den  förste  af  dess  ledamöter  har  ju  särskildt  bönfallit  därom. 
Måtte  bans  böner  blifva  runni  mera  gällande,  sedan  han  fatt  en  son, 
smid  fortplantar  en  ätt,  upplys!  af  olyckor,  igenom  tillgifvenhel  för  ko- 
nungahuset, och  som  antingen  skal]  lemna  en  kall  eller  darrande  fruk- 
tan för  konungamakten  åt  sina  efterkommande,  eller  uppmuntra  dem 
ait  likna  deras  förfäder  uti  trohel  och  nit  förde  konungar,  hvilkas 
stamfader  E.  Maj:!  blifver.  Jag  känner  Stierneld  ifrån  vara  yngre  år 
vid  akademien,  uti  E.  Majrts  hof.  Jag  är  säker,  att  <»u  E.  Maj:t  åter- 
gifver  honom  sin  värja,  skall  han  fru-a  henne  värdigl  och  runni  en 
förtjena  sin  Konungs  nåd.  Måtte  Älmfell  icke  vinna  en  oförtjenl  odöd- 
lighet! Om  E.  Maj:f  kände  själf  deras  tänkesätt,  sommesl  förtydas, 
skulle  dessa  fängelser  snarl  öppnas.  Allernådigste  Konung,  hör  icke 
dem,  som  tala  illa  om  medborgare;  de  veta  icke  hvad  de  bedja.  Bör 
"ss.  som  i  glädjens  och  sorgens  dagar  unnat  andra  godt,  och  E.  Maj:l 
skall  i  en  allmän  kärlek  återvinna  sin  lugn.  E.  .Makt  har  behagal 
Igenom  kongl.  sekreteraren  Strandberg  befalla  mitt  yttrande  angående 
konsistorium  i  Calmar,  huruvida  biskopsförslagel  kunnat  upprättas 
utan  nådiga  ordres.  Enligt  kyrkolagen  och  flere  författningar  hafva 
konsistorierna  därtill  rättighet  vid  tvenne  månader  efter  dödsfallet, 
och  det  har  nu  detta  konsistorium  iakttagit.  Under  min  förvaltnings- 
tid nyttjade  jag  vid  alla,  sådana  händelser  första  tillfälle  atl  begära 
E.  Maj:ts  ordres  em  valen.  Biskop  Wallqvists  frånvaro  har  hindrat 
honom  att   ta  göra  detsamma.    Emellertid  get  godt.    Dahlerus 

är  en  redlig  och  from  man.  ganska  välsinnad  undersate.  WaUenstråle 
har  den  nåden  atl  väsa  känd.  Han  är  glad,  vällustig,  alltid  behöfvande, 
äregirig,    med    etl  ord,  en  skicklig  hisk"|i  i  mitt  sinne,     lian  är  visser- 

ligen   dessut välsinnad    i  sin  politik  och  kanske  mes!  orthodox  dar. 

■  u  alldeles  seculariserad,  borde  jag  kanske  ej  yttra  mig  .lar 

Men    jag    har  alltid  frukta!    hierarkien:  och  jag  anser  den  mesl    farlig  i 


-   208  - 

en  monarki  under  en  Konungs  tid,  som  själf  stiftat  regeringssättet,  där 
adeln  är  fattig  och  till  en  stor  del  okunnig,  där  borgerskapet  i  de  flesta 
städer  är  utan  industri,  och  där  allmogen,  god  och  redlig,  tror  på  presten 
som  på  Gud. 

Jag  har  därföre,  men  icke  för  min  skull,  fruktat  de. framsteg,  pre- 
stcrnas  tilltagsenhet  fatt  göra,  och  att  de  fått  bemäktiga  sig  styret  af 
sina  angelägenheter.  Jag  är  likvid  tranquiUare  nu  än  förr;  ty  biskopen 
i  Wexiö  har  vyer,  som  gå  utom  ståndets  krets,  är  lör  slug  att  blifva 
zelot,  för  vällustig  att  blifva  Tartuffe  och  för  litet  prest  att  icke  lemna 
ståndet  at  vår  Herre,  om  dess  förmåner  hindra  hans  enskilda.  Det  är 
ock  alltid  bättre,  att  en  biskop  och  konungens  biktfader  eger  detta  för- 
troende, än  som  det  var  förr.  Man  tog  förvaltningen  af  mig  och  1cm- 
nade  den  åt  en  prest  med  mindre  religion  och  moral,  än  jag  verkligen 
har,  som  aldrig  skött  det  pastorat,  han  i  flera  år  haft,  och  icke  tagit 
kragen  en  gång,  förr  än  han  behöfde  den  som  riksdagsman.  Han  fick 
associera  sig  en  stackars  okänd  landtprest,  sedan  en  som  var  afvita  af 
ålderdom,  och  ändtligen  en  döf  krympling.  Rosenblads  goda  reputation 
skulle  förgylla  alltsammans.  Det  var  ståndet  lika,  blott  en  förändring 
skedde,  och  de  aldrig  mera  behöfde  frukta  pä  ärkebiskopsstolen  en  främ- 
mande. De  oordningar,  hvaröfver  man  klagat,  voro  redan  förekomna,  då  E- 
Ma,j:t  året  förut  på  Gripsholm  gillat  mitt  underdåniga  förslag  att  upp- 
lifva  kyrkolagen  om  prestemas  ålder  och  förbjuda  otidiga  vocationer. 
Mina  enskilda  omständigheter  tvungo  mig  att  nyttja,  de  förmåner,  mina 
företrädare  oklandradt  njutit;  men  ehuru  jag  blifvit  dömd,  kan  jag  be- 
visa, att  jag  icke  gjort  deras  missbruk.  Jag  har  varit  elak  emot  mig 
själf  i  complaisancer  för  andra;,  och  de,  jag  mest  tjenat,  torde  snarast 
ha  vedergällt  mig  på  annat  sätt.  —  — 

r 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  i  November  1789. 

Del  vore  en  stor  hugnad  för  min  underdåniga  tacksamhet,  om 
jag  kunde  förklara  den  vederqvickelse,  E.  Majrt"  nådiga  bref  af  den  28 
Oktober  mig  gifvit.  Jag  ser  allt,  hvad  K.  Maj:!  icke  velat  säga  mig, 
och  jag  vördar  så  myckel  mera  den  nåd,  E.  M;ij:t  behaga!  göra  mig. 
Mina  underdåniga  skrifvelser  hafva  aldrig  kunnat  fordra  Dågol  svar. 
Jag  har  alltid  vågal  sända  dem  sådana,  de  runni!  utur  pennan,  och  kan 
således  aldrig  mera  granska  dem.  Del  är  ett  nådig!  skämt,  att  E. 
M;i.j:t  funnit  de!  föregående  före  de!  sista  vältaligt  Jag  -krut'  de!  i 
en  transport,  och  hade  jag  varit  mäktig  af  någon  konstens  hjälp,  hade 
det  blifvit  oskrifvet.  Jag  kände  något,  som  jag  ej  kunde  emotstå. 
Jag  kysser  nu  E.  Maj:ts  hand  och  skall  ej  succombera  en  annan  gång. 

E.  Maj:t  täckes  nådigt  förlåta,  ati  jag  fattat  ett  orätt  begrepp  om 
rummen  för  Beredningen.  Kongl.  sekreteraren  Strandberg  har  skrifvit 
riktigt,  men  cloisonen  fru-vi  Ilade  mig  alldeles.  Till  all  lycka  att  mitt 
misstag  ej  gick  till  någon  verkställighet.  Beredningen  har  visserligen 
rum  nog  för  både  conferencer  och  ustensiler;  men  då  jag  skulle  göra 
en  underdånig  förfrågan  i  dens  namn.  måste  jag  taga  till  allt,hvadjag 
fönnådde  sammanleta  Jag  är  sa  bränd  på  förfrågningar,  sedai 
uppsatte  regeringens  förlidne  sommar,  och  E.  Maj:t  rangerade  under- 
skrifterna sa.  ati  jag  nu  i  allt  står  på  mina  förmäns  bästa.  Beredning- 
ens arbetsmethod  läror  jag  icke  nog  tydligt  hafva  uppgifvit.  Jag  vågar 
i  underdånighe!  försäkra,  ati  ärendena  svårligen  kunna  gå  fortare,  än 
de  gå,  och  alla  göra  sin  flit.  ty  vi  veta,  att  sådan  är  E.  .Makts  vilja, 
men.  jag  beder  underdånigast,  E.  Maj:!  har  gifvit  freeport[?]  en  variant 

Grefve  Förson  år  i  lördags  kommen  till  staden  oeh  gifver  alla 
människor  visiter.  Öfverståthållaren  gaf  i  söndags  en  diner  ål  alla 
ministrarne.  Efter  måltiden  hade  grefve  Munck  kommit  mod  don  glada 
tidningen,  ati  Porkkala  blifvit  degageradt  och  i  detsamma  grefve  förson. 
Scenen  skall  hafva  varit  något  embarrassant,  men  man  skall  någon 
gång  rakas,  och  man  har  a  alla  sidor  mod  mycken  contenance  sauveral 
apparencerna. 

Bertigen  af  Östergötland  skall  funna  ati  tillbringa  vintern  på 
Tullgarn.    lians   sekreterare   sliter  ondt    Mamsell   har  återtagil    sin 


-  300  - 

förra  välde;  man  vet  ej,  om  åren  gifva  mera  tranquillité,  eller  om  hon 
mera  behagar  sig  af  les  environs;  men  hennes  tycke  lärer  fixera  se- 
jo  men. 

I  dag  är  krigskollegii  dom  verkställd.  Jag  var  curieux  att  se  det, 
och  Wallencreutz  lemnade  mig  ett  fönster.  Ett  detachement  stadsvakt 
hade  marcherat  dit  kl.  7  och  formerat  en  spetsgård.  Kl.  9  marche- 
rade  utur  densamma  i  följande  ordning:  l:o  en  profoss,  2:o  skarprätta- 
icii  med  blottad  och  upplyftad  bila,  3:o  tvenne  raokare  och  sedan  ett 
detachement  till  materialboden  vid  samma  torg,  hvarest  de  hemtade 
taflan,  som  är  svart,  namnen  och  brottet  äro  målade  med  hvita  bok- 
stäfver.  De  återgingo  i  samma  ordning,  då  taflan  liars  af  räckan  na. 
hvilka,  så  snart  domen  var  uppläst,  uppklefvo  på  stegarne  och  fastspi- 
kade  taflan.  Slottsfogden  förde  executionen.  Mycket  folk  var  försam- 
hult,  men  det  hade  säkert  varit  mera,  om  allmänheten  varit  underrät- 
tad om  dagen.  E.  Maj:t  täckes  förlåta  denna  otäcka  episod,  men  jag 
har  trott,  att  E.  Majrt  kanske  ville  veta,  huru  det  gick  till. 

Gud  vare  lof,  att  E.  Maj:t  återkommit  från  Savolax.  Mitt  bjärta 
har  följt  E.  Maj:t  till  Nyslott,  och  jag  kan  föreställa  mig  den  rättmätiga 
harm.  dess  åsyn  gifvit.  Jag  vet  ock  ingen,  som  icke  bär  af  sky  för  dem, 
som  därtill  äro  orsaken.  Ack,  om  E.  Maj:t  visste,  huru  välkommen 
E.  Maj:t  blifver  här!  Gud  late  den  dagen  snart  uppgå  och  gifve  en 
lycklig  återresa! 

f 


Densamme  till  densamme. 

Den  5  November  1789. 

Gumman  på  Järva  vågar  i  hjärtans  välmening  sända  Grefven  al 
Haga  litel  feorf,  under  hopp  atl  den  anses  lika  nådig!  som  förr.  Hon 
hade   väl   ämnat    i    underdånighet    uppvakta,  med  någon  dedikation  af 


301 

sitt  arbete;  men  af  längtan  att  snarl  få  kasta  sig  för  Gfefvens  fötter 
har  hon  förvillat  sina  koncepter  och  vågar  i  stället  anmäla  Big  genom 
sin  gubbe,  som  hai  den  nåden  att   föredraga  andra  inrikes  ärenden. 


Schröderheim  till  Cl.  Ekeblad. 

Stockholm  den  t  Januari  1790. 
.Min  nådige  QrefVe ! 

—  -  Med  del  förtroende,  Grefvens  vänskap  '»-Ii  godhet  och 
gamla  ynnest  af  mig  fordra,  skall  jag  berätta,  livad  jag  vet  Det 
är  tyvärr  icke  myckel  roligt  Jag  bör  dock  försäkra,  att  jag  ser  sa- 
kerna på  distance,  ty  som  jag  ej  kunde  nyttjas  under  riksdagen,  är  jag 
äfven  ännu  obrukbar  och  hoppas  blifva  det.  Efter  gamla  vanan  är  jag 
af  societeten,  men  sedan  kungen  kom  hem,  har  han  ännu  icke  tält 
med  mig  om  affärer,  undviker  att  finna  sig  ensam  med  mig  ett  ögon- 
blick och  hugger  mig  i  konversation  för  min  philosophi  och  timidité. 

Vårt  allmänna  tillstånd,  min  Grefve,  är  en  allmän  förbistring. 
Kungen  har  så  länge  misstrott  alla,  til]  dess  han  finner  sig  ensam;  och 
nästan  ingen  tror  nu  mer  den  andra,  utom  kanske  fyra  eller  fem  goda 
vänner,  som  ännu  hälla  tillhopa,  se  hvad  som  sker,  tiga  och  beklaga 
både  sig  och  del  allmänna. 

Att  kungen  hatar  Tullen  serieust,  därom  kan  man  vara  säker. 
Bonom  tillegnar  kungen  kriget  och  alla  sina  olyckor.  Min  Grefve  kän- 
ner ofelbart,  hvad  som  hände  med  bonom  i  somras,  då  han  kallades 
till  Carlskrona,  men  renvoyerades  genast,  då  hertigen  yrkade  sitt  af- 
Bkedsmemorial;  correspondancen  därom  mellan  hertigen  och  regeringen 
ochkungens  fameusa  breftill  Axmlelt,  hvaruti  han beskrirver sina grieffer 
emol  Toll,  sitt  hal  lill  hans  person  och  sin  föresats  att  aldrig  låta  ho- 
nom komma  på  den  ort,  hvaresl  kronprinsen  vistas.  Han  är  nu  i  Carls- 
krona för  att  mortifiera  hertigen,  men  tar  ej  kommalängre.  Ändtligen 
är  han  nu  brouillerad  med  grefve  Bfunck  och  deras  off-  och  defensiv- 
alliancer  brutna. 


-  302  - 

Emellan  kungen  och  hertigen  står  bara  illa  till,  men  man  sau- 
verar  apparancerna.  Kungen  dénigrerar  vid  alla  tillfällen  Hut  tan.  dess 
campagne  det  förflutna  aret  och  önskar,  tror  jag,  ingenting  högre,  än 
att  hertigen  ville  quittera.  Munekens  onaturligen  ovettiga  memorial, 
hvaruti  hela  amiralitetet  attaqueras,  blef  i  sådan  afsigt  antaget,  kom- 
mittéer! förordnaé  i  Carlskrona  och  Tollen  ditsatt.  Hertigen  drejar  bi 
emellertid,  låter  intet  missnöje  éclatera  och  synes  deciderad,  e,j  att  taga 
afsked,  men  att  lata  gifva  sig  det,  om  man  behagar.    Tempus  dabit. 

Hertig  Fredrik  passerar  vintern  på  Tullgarn,  svär  och  förbannar; 
men  gjorde  sin  cour,  da  kungen  kom  hem,  och  nu  nyårsdagen.  Vid 
det  förra  tillfället  begärde  han: 

l:o  att  få  gå  ut  och  göra  fjenst  som  öfverste  vid  sitt  regemente. 
Svar:  "Charmant,  min  sköna  bror,  men  nu  kan  jag  ej  svara  därpå." 

2:o  att  blifva  af  med  Klingsporren,  sedan  han  nu  är  occuperad 
med  kommissariatet.  --  "Skulle  gärna  göra  min  sköna,  bror  till  viljes: 
men  i  denna  moment,  dä  Klingsporren  gör  mig  så  stora  tjenster.  är 
det  väl  alldeles  omöjligt," 

Med  drottningen  står  det,  man  kan  ej  säga  in  statu  quo,  men 
att  det  slinker  fram.  Med  prinsessorna  alldeles  rasande.  De  skickade 
livar  och  en  sin  första  gubbe  med  complimenter  vid  hans  hemkomst. 
De  blefvo  emottagna  middagstiden,  kyssta  och  efter  en  qvarts  tim- 
mes conversation  å  la  glace  utsläppta.  Sedan  hafva  de  varit  pä  tre 
sonpéer,  men  allt  emellanåt  fått  stora  ord  och  heta  Wasa-miner. 

De  öfriga  damerna  bemöta  honom  med  en  kall  underdånighet, 
låta  kyssa  sig  på  örat,  de  som  hafva  den  nåden,  och  tiga  för  öfrigt, 
gäspa  omkring  väggarna  och  soupera  utan  appetit.  De  flesta  harva 
varit  till  hofs,  men  grefvinnorna  Jeanna,  Love  De  Geer  och  friherrin- 
nan Diiben  infunno  sig  i  gar  pä  Börsen  utan  att  förut  hafva  varit  på 
hofvet.  Man  fruktade  för  dem  grefvinnan  Kagenecks  öde,  men  den 
Högstes  högra  hand  kan  allting  förvandla.  Gud  såg  öfver  dem  som 
fordom  öfver  Helsingland. 

Kungen  synes  nu  hafva  gjort  sin  familiera  fruntimmerssocietel 
af  grefvinnan  Wrede  —  man  har  glömt  allt  hvad  som  sagts  om  henne, 
och  då  kan  man  glömma  allt  .  .  .  —  grefvinnan  Bunge,  som  skall  vara 
en  femme  d'esprit  och  aimable,  men  har  en  fausse  air  öfver  näsan  af 
salig  Korpen,  friherrinnan  Stierncrona,  som  tyckes  vara  där  som  gamla 
fruar  på  glada  baler,  fru  Cedorströin,  som  är  sa  aimable  af  Lilla  Brors 
refben  .  .  .  och,  när  allt  annat  slutar,  den  oändeligen  charmanta  gref- 
vinnan Nolcken 


903 

Julafton  "in  middagen  surprenerade  kungen  drottningen  med  atl 
dinera  objuden  hos  henne.  Sällskapet  voro,  atom  högsl  ofvanbeinälte 
öfverhetspersoner,  kronprinsen,  grefve  Gyldenstolpe  och  fru  Mander- 
ström.  Till  aftonen  souperades  incognito  på  Carlberg  med  den  intima- 
ste societetén  nu  för  tiden,  kammarjunkarne  De  Bosch :h  Möller- 
svärd,  öfverstelieutenanl  töorian  och  kometten  Stiernblad.  Man  pratar 
ganska  myckel  om  denna  societet  och  troi  den  celebrera  orgier,  men 
jag  bör  saga,  det  jag  tror  Er  kunna  vara  fullkomligen  öfvertygad  atl 
icke  sa  är.  Trenne  aktörer  från  dramatiska  teatern  hafva  biifvil 
cons  bleus.  I  hvarje  momenl  af  ennui  spela  de  en  pjes,  och  med  lätt- 
het '"'Ii  frihet  '"'Ii  uppmuntran  att  härma  hela  societetén  kan  kungen 
utan  att  besvära  sig  med  vara  personer  hafva  hos  sig  hvilken  af  oss,  han 
behagar.  Denna  glada  värld  uppblandas  någon  gång  med  vår  tyske 
baron,  den  fördömde  herr  Borck,  med  Armfelt,  Stenbock,  Wredarne, 
Strömfelt,  Celsing,  Schultz  von  Ascheraden,  Bror  Cederström,  grefve 
Bunge,  Robert  Rosen,  Rosenstein  och  mig.  Adlerbeth  synes  alldeles 
excluerad  och  Zibet  tyckes  intaga  hans  rum.  Han  souperade  första 
gången  nyårsdagen  på  Haga.  Jag  glömde  på  min  lista  Gyldenstolpe 
och  Aminoff. 

Min  Grefve  vet,  att  några  ar  nyårsdagen  liar  kungen  tillåtit  Arm- 
felt, Essen,  Claes  Horn  som  nu  är  förbi;  se  rummet,  där  han  legat 
-  och  mig  atr  gifva  sig  middag  på  Ulriksdal  i  Beylons  hus.  Kungen 
lät  Armfelt  och  mig  känna  sig  vilja  tillåta  detsamma  nu,  som  vi  med 
mycken  glädje  verkställde.  Sällskapet  blef,  utom  värdame  och  kungen, 
Gyldenstolpen,  Fabian  Wrede,  Cederström,  Aminull'  och  De  Besche. 
Middagen  var  glad  och  animerad  på  ett  sätt,  som  man  ej  kan  vänta  i 
våra  dagar.  Ingen  politik,  inga  krigshistorier,  intet  gräl  och  intet  för- 
tal, ingen  débauche.  Med  ett  ord,  vi  hade  en  agréable  moment,  så 
kännbar,  att  kungen  helt  rörd  sade:  "Mina  vänner,  tack  för  en  glad  dag! 
Jag  har  trott  mig  tillhaka  till  vara  förra  år  och  njutit  livad  jag  icke 
trott  mig  kunna  begära.14 

Och  vidare  sade  han  just  dessa  orden,  som  jag  bör  säga  min 
Grefve  littéralement:  "Det  har  mycket  öfvergåtl  mig  förlidet  år,  mycket 
är  repareradt,  det  öfriga  kan  hjälpas,  men  les  délices  de  la  société 
kanske  återvinner  jag  aldrig.  Flere  af  mina  gamla  vänner  semigmed 
andra  ögon.  Jag  har  förloral  en  ungdomsvän,  Claes  Ekeblad,  och  jag 
saknai-  med  honom  i  mitt  hjärta,  i  umgänget  un  amj  honnéte,  ie  plus 
galant    homme.     Ark.    om    hans    honneteté    varit    äfven    sa   sensible 


-  304  - 

för  mig  som  för  hans  slägt,  så  hade  jag  ej  saknat  honom,  sedan  jag 
kanske  kunnat  reconciliera  mig  med  dem. 

Kl.  12  om  natten  till  nyårsdagen  gjorde  kungen  visit  hos  gref- 
vinnan  Carl  Fersen  och,  om  jag  ej  bedrager  mig  mycket,  gifver  han 
snart  detsamma  åt  grefvinnan  Axel.  Grefve  Fersen  är  ibland  på  leve- 
erna,  stundom  på  soupéer-na,  dit  han  ofta  bjudes,  och  kungen  talar  nu 
vid  alla  tillfällen  om  honom  med  den  största  consideration  och  ogillar 
allt  hvad  som  kan  gifva  honom  inquiétude  och  har  äfVen  sagt  grefven 
mycket  vackra  saker  uti  sin  nyårsönskan. 

Några  dagar  före  jul  hade  kungen  conférence  med  preussiska, 
holländska  och  engelska  ministrarne;  de  hafva  sedermera  fatt  livar  och 
en  sin  not,  hvaruti  kungen  öfverlemnar  sig  till  deras  hof  att  göra  fre- 
den hederlig  för  honom,  lämplig  för  Europas  équilibre  samt  förbehållit 
sig,  att  de  med  trupper  skulle  understödja  sina  demonstrationer  och 
ändtligen  gifva  oss  penningar. 

Några  dagar  förut  åter  hade  kungen  Muncken,  Ruuthen  och  Arm- 
felt  hos  sig,  då  han  farit  ut  ganska  strängt,  afklädt  dem  all  merit,  sagt 
dem,  att  de  skulle  fa  vända  till  det  smuts,  hvarifran  de  voro  komna, 
och  försäkrat  dem,  att  de  ej  skulle  styra  honom,  hvaraf  de  ville  göra 
parad;  med  ett  ord,  hettan  var  stark.  Muncken  for  dagen  därpå  till 
Carlskrona.  Ruuthen  såg  han  sedan  ej  på  några  dagar  och  Armfeli  ej 
pä   fjorton.  —  Nu  hafva  bägge  rentrerat,  men  med  Armfelt  blif- 

ver  det  aldrig  hvad  det  varit,  kom  nu  ihåg.  att  jag  sagt  det.  AI  ed 
Ruuthen  lärer  vara  ratt  illa;  han  har  fått  elaka  complimenter  i  en 
conseil,  men  han  spelar  med  kungen  alla  couraftnar  och  år  en  famille 
af  alla  soupéer.  -Tag  tager  för  afgjordt,  att  hans  affärd  är  viss.  men 
bans  succession  ej  reglerad.  Man  nämner  en  finanskommitté,  och  man 
nämner  nya  ministrar,  men  jag  tror  ingenting  decideradt  i  den  vägen. 

Ifrån  arméen  komma  ledsamma  nouveller  om  fel  i  arrangemen- 
ter  och  ifrån  < Karlskrona,  att  tjugo  personer  dö  om  dagen. 

Ännu  har  jag  den  äran  att  gömma  min  Grefves  nyckel.  Han  lä- 
rer några  dagar  hafva  varit  ämnad  åt  grefve  Robert  Rosen,  men  det 
lärer  nu  vara  ändradt, 

I  allmänhet  är  kungen  vid  ett  obegripligt  godt  humeur,  mycket 
vänlig,  mycket  höflig.  Tvenne  conseiler  bar  H.  Maj:  t  hållit:  enjustifcie-, 
en  finans-;  uti  den  förra  satt  ofrälse  nämnden  på  en  bänk,  uti  den  se- 
nare  togo  Wallqvist,  Ablman  och  Håkansson  tabourettema  omkring 
bordel  med  grefve  Wachtmeister,  grefve  Bonde  och  baron  Ruuth. 


305 

I  dag  blifver  intet  spektakel,  ty  Stenborg  « ><li  De  Broen  hafva 
piskat  Bönder  hvarandra  under  nyårsönskningar. 

Na,  min  nådige  Grefve,  förlåt  mig!  Jag  har  skrifvil  tre  ark  utan 
att  veta  däraf.  Var  för  Guds  skuld  god  och  kasta  del  på  eldengenast. 
Miit  bref  är  blott  som  en  situations-charta.  Jag  illuminerar  ej  henne, 
min  ( rrefve  känner  landet 

Med  uppriktigaste  vördnad  och  tillgifvenhet  etc. 

E.  Schröderheim. 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  8  Febr.  1790. 

Jag  lemnade  kungen  del  af  livad  min  Grefve  behagat 
säga  mig  om  honom.  Han  var  ganska  beskedligt  sensible  däråt  och 
sade  mig:  "Herre  Gud,  om  han  blott  tagit  permission,  sa  hade  vi  ej 
varit  åtskilda!  Han  kan  visst  komma  igen.  om  han  vill;  lians  nyckel 
är  ej  burra".    Men  jag  teg  och  tänkte:  Gudnås,  det  är  '-.i  att  vänta. 

Ännu  hafva  inga  stora  saker  händt.  Kungen  har  arbetat  mycket, 
och  en  bok  är  utkommen  "Sur  l'équilibre  de  1'Europe"  både  på  svenska 
och  fransyska,  som  man  tillegnar  honom.  Jag  har  ännu  ej  hunnit  läsa 
och  skaffa  mig  don.  Veckoskriften  "Medborgaren"  är  förbjuden,  mei 
af  omsorg  för  litteraturen  i  anseende  till  dess  elaka  smak. 

Det  som  nu  sysselsätter  våra  colloquier  är  en  händelse  med  gref- 
viunaii  Jeanna.  Förhden  tisdag  var  baj  hos  hertiginnan,  och  Gref 
von  påminner  sig,  att  tisdagarne  bar  fru  Lantingshausen  sina  th< 
sembléer.  Samma  dag  om  middagen  vid  hennes  toilett  infinner  sig  po- 
lismästaren mod  öppna  egenhändiga  ordros  af  kungen,  att  11.  Maj:t 
funnit,  det  bon.  hvilken  tillförene  vari!  hoffröken,  myckel  manque- 
rat  drottningen,  som  ej  uppvaktat  vid  någon  cour,  att  II.  Maj:1  äfven 
kände  de  propos,  bon  angående  honom  sig  tillåtit,  och  att  hon  därföre 
förbjöds  att    någonsin   mera   sätta   sin    fol    inom  del  kongl.  slottet  på 

8chröderf,eim     Qutfaf  III.  i1" 


-  306  - 

något  ställe,  hvarest  någon  af  det  kongl.  huset  plägade  vara.  Muntli- 
gen  tillade  han.  att  H.  M:t  af  aktning  för  hennes  gamle  faders  stora 
förtjenster  ville  härvid  låta  bero.  Grefvinnan  sade  sig  hafva  fällt  några 
propos  den  dag,  grcfve  Fersen  arresterades,  af  sorg;  men  hon  ville 
veta  hvilka,  för  att  ej  få  några  till  skänks.  Hon  begärde  explication, 
'un  hon  får  fara  till  prinsessan  och  på  comedien;  hade  sedan  främ- 
mande till  middagen.  Kl.  6  om  aftonen  återkom  polismästaren,  då  re- 
dan assembléen  börjat  samla  sig.  Hon  kallade  in  honom  och  oblige- 
rade  honom  att  i  allas  närvaro  läsa  upp  sina  ordres.  Det  kostade  på, 
men  skedde.  Det  blef  henne  förbjudet  att  resa  till  prinsessan  och  på 
spektaklerna.  om  icke  incognito.  Hon  säges  hafva  skrifvit  afskedsbref 
till  drottningen  och  till  prinsessorna,  men  dem  har  jag  ej  sett.  Min 
Grefve  kan  föreställa  sig  alla  discourser  häröfver. 

Kejsarinnan  har  skickat  till  Berlin  sina  fredspropositioner  för 
oss:  l:o  stadfästelse  af  frederna  i  Åbo  och  Nystad;  2:o  pardon  åt  alla. 
som  gjort  sig  misstänkta  på  ömse  sidor  i  och  för  kriget,  och  3:o  en 
ratifikation  på  freden  af  riksens  ständer,  som  tillika  hindrar  kungen 
att  utan  deras  vetskap  börja  krig  eller  armera,  icke  en  gång  till  sitt 
försvar. 

Grefven  kan  tänka:  "Quelle  insolence?  Hvad  skall  det  heta?  Hvad 
skall  det  föreställa?" 

Oss  emellan  sagdt,  så  sjunger  vår  gode  vän  baron  Armfeit  pä 
sista  versen.  Muncken  är  nu  alldeles  rasande  i  Carlskrona,  och  Ruuthen 
hänger  på  gärdesgården. 

Med  vördnad  och  tillgifvenhet  etc. 

E.  Schröderheim. 


907  - 

Schröderheim  till  Gustaf  III. 

Den  30  Mara  L790. 

Del  ;"n  omöjligt  atl  beskrifva  hvarken  den  värdighet,  hvarmed 
II.  K.  II.  Kronprinsen  verkställde  den  kommission,  E3.  Maj:l  bi  '■ 
lemna  II.  K.  Eöghet,  eller  'let  intryck,  detta  besök  gjorde.  överståt- 
hållaren lärer  i  dag  uppvakta  med  protokollet,  som  innehåller  berät- 
telsen om  förloppet.  II".  K.  Höghet  talade  högt,  långsaml  och  röjde 
på  etl  karlavulet  sätt  sin  egen  sinnesrörelse.  Allas  ögon  runno.  Jag 
har  aldrig  gjort  en  svårare  lecture  än  af  brefvet.  .Min  contenance  var 
mest  förlorad,  och  jag  tordes  icke  förföra  II.  K.  Höghel  med  min  Qe- 
pighet.  Borggården,  Kyrkobrinken,  Riddarhustorget,  hela  Rådhuset 
voro  uppfyllda  med  folk  hufyud  vid  hufvud.  Processionen  gick  myckel 
ordentligt.  Sedan  II.  K.  Höghel  åter  inkommit  i  sina  ruin.  blefvo  de 
vakthafvande  officerarna  af  borgerskapet  presenterade,  och  Oldenburg 
Indi  en  liten  harangue.  Gaussen  stod  bredvid  Hochschild  på  rådstn 
men  jag  vet  ej,  om  lian  förstod  complimenterna  åt  Paria  De  fleste 
ministrarne  lära  ha  varit  i  fönster  och  på  galan.  Detachementerna  af 
boig-ciskapet  voro  tagna  af  deras  vackraste  folk.  Kiksrådel  Sparre 
cmottog  H.  K.  Höghet  vid  vagnsdörren  och  följde  äfven  dit  tillhaka. 
ehuru  H.  K.  Höghet  för  dess  opasslighet  befallde  honom  att  dröja  uppe. 

1   gar  hade  regeringen    sitt   första  sammanträde,  och  i  dag  liar 
beredningen  varit  tillsammans. 

ÅJickarsvärd  blef  förliden  gårdags  natt  sa  illa  sjuk,  an  man  vid 

middagstiden  desespererade  om  lians  återfående;  n  han  ärnubättre 

och  utom  fara. 

Jag  såg  ej  "Slädpartiet"  i  söndags.   Omdömen  därom  äro  "lika.  och 
pjesen    hade  den   olyckan   att  gifvas  uti  en  moment  af  allmän   n 
och  inquiétude.    Längtan  efter  nouveller  om  E.  Maj:ts  resa  är  obeskrif- 
lig.    Ännu   ega    vi    inga.    .Matte  den    Högste   bevara    E.  Maj:t  vid  alla 
tillfallen! 

t 


-   308  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  9  April  1790. 

Saknad  af  en  älskad  Konung,  en  ängslande  tomhet  efter  dess 
afresa  och  andakten  af  påskhelgen  hafva  gjort  en  tystnad  och  stillhet 
i  hufvudstaden,  under  hvilken  ingenting  märkvärdigt  förefallit. 

Frimurareconcerten  Långfredagen  var  ej  så  talrik  som  vanligen. 
H.  K.  H.  Hertigen  kallade  därefter  upp  till  sig  riksrådet  Oxenstierna, 
grefve  Gyldenstolpe,  grefvo  Adam  Leweuhaupt,  baron  Ruuth,  baron 
Bonde  och  mig  och  gaf  oss  olja  och  souper,  men  utan  all  slags  céré- 
monie. 

Måndagen  gaf  Liston  middag,  där  jag  hade  den  äran  att  vara 
med  grefve  Axel  Fersen,  grefve  Oxenstjerna,  riksrådet  Liljencrantz, 
grefve  Adolf  Lewenhaupt,  grefve  Gyldenstolpe,  grefve  Nils  Posse,  baron 
Axel  Oxenstjerna,  baron  Ruuth,  baron  Strömfelt,  baron  Nolcken  och 
Nordenanckar  och  baron  Schultz. 

Det  nådiga  tillstånd,  E.  Maj:t  behagat  lemna  mig,  att  läsa  grefve 
Höpkens  correspondance  med  ministrarne  till  1762  har  jag  börjat  nyttja 
dessa  dagar.  Där  förefalla  många  så  interessanta  saker,  att  jag  vågar 
i  underdånighet  proponera  E.  Maj:t  att  själf  en  gång,  när  tid  och  till- 
fälle medgifva,  göra  denna  lecture.  Jag  har  ännu  endast  läst  några 
månader  af  1756,  men  jag  gjorde  flere  anmärkningar.  Grefve  Höpken 
har  handterat  allt  med  höghet  i  rikets,  med  värdighet  i  sitt  eget  namn, 
men  han  har  ofta  affecterat  en  likhet  af  Axel  Oxenstjernas  latinska 
tournure  och  phraser,  som  kunnat  flattera  honom  i  anseende  till  äm- 
betet, men  som  tillika  förskämde  hans  egen  verkeligen  bättre  stil. 

Han  har  antingen  haft  mycken  enskild  bitterhet  emot  konungen 
i  Preussen  (om  particuliere  kunna  tillåta  sig  sådant  emot  regenter),  eller 
har  det  smickrat  honom  att  synas  enskildt  hatad  af  denne  Herre.  Hans 
bref  till  Wulfwenstjerna,  när  han  väntade  en  föreställning  ifrån  konungen 
i  Preussen  uti  frågan  om  riksjuvelerna,  är  märkvärdigt  och  frapperar 
i  synnerhet  dem,  som  känt  honom.  Jag  har  aldrig  funnit  någonting, 
som  efter  mitt  begrepp  skulle  bättre  formera  deras  stil,  hvilka  1'].  Maj:  t 
behagar  nyttja  för  sina  affärer,  än  (Innia  lecture,  sedan  de  någorlunda, 
stadgat  sin  smak  och  sin  urskillning. 

•!• 
T 


309 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  d.  LO  April  L790. 

Med  underdånigaste  erkänsla  hade  jag  förtiden  gårdag  den  nåden 
aii  emottaga  E.  töajrte  nådiga  skrifvelse  af  den  9  i  denna  manad,  och 
jag  öfverlemnade  genasl  del  inneliggande  till  öfverståthållaron.  Vi 
förenade  var  glädje,  var  tacksamhel  och  vara  önskningar  för  E.  Maj:ts 
helsa,  vapen  och  återkomst.  Man  hviskar  Big  härstädes  i  öronen  (skref 
riksrådet  Friesendorff)  ett  litet  hopp,  att  några  angelägenheter  kunde 
föra  K.  Maj:t  lill  Sverige  för  någon  kort  tid.  Jag  räknai'  ej  däruppå,  ty 
glada  händelser  bör  man  ej  lofva  sig  utan  visshet.  Jag  lemnar  fram- 
tiden ai  Guds  försyn  och  inquieterar  mig  alldeles  icke  öfver  det  för- 
bud, man  berättar  mig,  att  polismästaren  gifvit  mamsell  Arvidsson  atl 
icke  mera  uppenbara  tillkommande  öden.  På  några  dagar  hafva  krigs- 
anstalterna åter  upplifvat  Stockholm.  Trapper  komma  och  embarqueras. 
Hemmema  Styrbjörn  har  Lupil  af  stapeln  och  Victor  Stedingk  gjort  en 
sjöexercis   vid   ske:  •  ur  fönster  och  dér; 

Lame  i  husen.  Fru  Hebbe  hade  varit  på  visiter  samma  eftermid 
och  da  hon  passerade  sitt  hus.  fann  hon  alla  fönster  sönderslagna. 
Bennes  förundran  och  förskräckelse  förbytte  sig  snart  i  tillfredsställelse, 
nar  hon  blef  underrättad,  att  det  skett  för  fäderneslandet.  Hertigen 
förtiden  torsdag.  Man  gifver  många  skäl  till  lians  anticiperade 
hvilka  man  tror  snart  upplysas.  Qvällen  förut  har  Hennes  M:t 
gifvit  en  afskedssouner  åt  hertigen.  Man  har  berättat  mig,  ty  jag  hade 
ej  den  nåden  an  vara  där,  att  af  di'  damer,  som  förtiden  vinter  haft 
den  nåden  att  vara  af  K.  Maj:t  distinguerade,  ingen  varit  befalld  utom 
fru  Rålamb  och  fru  Stjerncrona,  och  ifrån  staden  fru  Stjerngranat  och 
grefvinnan  Lefebure  med  siti  bergsråd.  Allt  ovant  i  hof  frapperar,  och 
den  elaka  afundsjukan  gissar,  att  Hennes  Ma  med  denna  nåd  för 
vinnan  Lefebure  embellerat  den  våning,  hon  hyr  uti  fru  Manderströms 
hus.      Förtiden  torsdag  såg  jag  "Slädpa  i  var  ock  den  enda 

här  varit  slädföre.  Spektaklet  var  frequenteradt,  och  '"aren  Rålamb 
uti  direkti>nieu>  Loge.  De  Besche  dels  i  loge,  dels  på  amphi teatern. 
Herr  Palm  au  premier.  En  Loge  med  husarofficerare.  Wallenc 
men  inga  damer,  på  amphiteatern.  Inga  prinsessor,  och  mamsell 
Slottsberg  äfven  osynlig.  Hon  har  brutit  sitt  köp  af  Silfverstråles  hus 
och  handlal  Masreliez'  på  Regeringsgatan,  dar  Cederström  [borj.    Kon- 


-  310  - 

t  rakt  et  är  gjordt  dagen  etter  den  Visastes  afresa  och  således  en  oeuvre 
posthume,  om  en  olycka  händer.  —  E.  Maj:t  har  behagat  säga  mig,  att 
finska  aftnarne  äro  långa.  För  att  upptaga  ett  ögonblick  däraf,  vågar 
jag  skriftligen  göra  bekännelse  af  tvenne  folier,  som  jag  aldrig  kunnat 
tala  om  muntligen:  l:o)  att  jag  brinner  af  åtrå  att  kunna  arbeta  för 
Dramatema,  och  2:o)  att  jag  1788  börjat  ett  försök.  Jag  gjorde  det  i 
vredesmod.  Det  skalle  heta  "Olsmässan"  iden  dagen  då  Igenstefolk  upp- 
sägas ifrån  sina  tjenster).  scenen  är  på  landet  hos  en  rik  och  god  fru. 
Innehållet  bara  porträtter  af  oss  alla,  ingen  nämnd  och  ingen  glömd, 
icke  jag  själf  en  gäng,  som  åren  förut  flngo  orlofssedlar  eller  voro  på 
vägen  att  fä  dem,  eller  också  staddes.  Kriget  gjorde  slut  på  arbetet, 
och  i  Juli  månad  kom  en  sa  ledsam  episod  med  jägaren  i  huset,  Tollen, 
att  jag  ej  hvarken  kunnat  eller  velat  någonsin  mera  lägga  hand  där- 
vid. Nu  har  jag  en  annan  Idé.  Jag  vill  lata  en  hederlig  karl  gifta 
sig  med  ett  qvinnfolk,  som  är  erkändt  galen  och  alldeles  ifrån  sig.  och 
bevisa  att  han  blifyer  lyckligare  med  henne,  än  med  någon  af  de  an- 
dra, en  prude,  en  eoquette,  en  savante,  ett  högfärdigt  djur,  en  slamra 
och  flera,  som  kunna  komma  på  scenen;  men  jag  förstår  inga  regler, 
jag  kan  ej  göra  mig  en  plan  och  vet  ej,  hvem  jag  skulle  kunna  råd- 
föra.    Originaler  har  jag  nog  för  rolerna. 

Baron  Armfelts  feber  oroar  mig  mycket.  Jag  har  hela  denna 
vinter  fruktat  för  hans  helsa  och  humeur. 

E.  Maj;t  täckes  emottaga  min  underdåniga  tacksägelse  för  nådig 
anledning  att  resa  till  St.  Michel.  E.  Maj:t  känner  min  olycka  uti  de 
skäl,  som  hindra  mig  ifrån  den  lyckan  att  uppvakta  under  campagnen, 
och  reste  jag  för  att  se  en  ödemark,  sa  bedrog  jag  mig.  ty  jag  skulle 
icke  finna  den  omkring  E.  Maj:ts  person.  Innankort  ämnar  jag  njuta 
E.  Maj:ts  nåd  på  Järva  och  ville  skrifva  öfver  dess  port,  som  Virgilius 
öfver  sina  dörrar,  att  en  Gud  har  gjort  mig  denna  glädjen. 

t 


311  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  22  April  1790. 

Ryttmästare  Schneidau  berättar  mig  nu,  torsdags  morgon  kl.  8, 
;iii  han  får  afgå  som  kurir.  Jag  har  ej  ännu  fått  oågon  bekräftelse 
på  den  glada  tidning,  som  i  går  var  allmän,  att  E.  Maj:t  den  15  slagil 
ryssarne  i  nejden  af  St.  Michel;  men  jag  har  ifrån  första  ögonblicket 
hatt  en  säkerhet  därom,  som  betagil  mig  all  inquiétude.  Nouvellen 
kom  med  den  underofficer,  som  bevakade  öfversteheutenanl  Toll  och  an- 
lände i  gåi  efter  tvenne  dygns  resa  ifrån  Å.bo.  Jag  ocb  andra  enfal- 
diga önska,  att  vid  cartelets  upprättande  lians  härvarande  anhörige 
matte  blifva  honom  följaktige  tillhaka. 

Bergshauptman  Berndtsson  sände  jag  i  går  medaljerna,  jämte  etl 
bref  af  det  innehall,  dess  afskrifl  visar. 

Riksmarskalken  g; af  i  uar  ni  Mor  midda  engelska,  holländska 
och  polska  ministrarne.  Gårdagen  var  anniversairen  af  Potockis  ut- 
nämnande till  missionen.  I  lan  gjorde  mig  fört  roende  däraf,  som  jag  kom- 
municerade och  som  litei  upplifvade  husets  värdiga  och  allvarsamma 
ton.  GrefVe  Gyldenstolpe  var  nära  att  konfundera  Potocki  om  sina  da- 
gar. Vi  åto  middag  måndagen  hos  honom.  Han  gör  Listons  glädje, 
som  är  fin  och  persifflerar,  och  är,  efter  det  gamla  svenska  ordspråket, 
en  hufvudlufver.  Jag  finner  honom  mycket  aimable,  och  som  vi  bägge 
är,o  oc-cuperade  att  lära  hvarandras  språk,  sakna  vi  aldrig  ämnen  till 
badinage.  Det  är  en  sak.  som  verkligen  bryr  mig,  och  som  jag  kanske 
icke  borde  yppa.  Det  är  min  fruktan,  att  våra  samqväm  blifva  något 
bacchanaliska.  Det  lärer  vara  börjadt  förlidel  årredan.  Jag  är  ej  mera 
dygdig  än  någon  annan,  men  vissa  tider  och  tillfällen  fordra  kanske 
mera  försigtighet. 

Tian   att    blanda  mig  i  saker,  smdi  mig  ej  tillhöra,  vågar  jag  lik- 
väl   i   anseende  till  både  riksrådet  Sparres  och  Axelsons  sjukhghi 
inra,    huruvida    E.    Maj:i   skulle  timia  nödigt   att   instruera  pä  något 
regeringen,  eller  riksdrotsen  om  dess  nådiga  vilja,  i  fall  vid  den  förres 
frånfälle  den  senare  ej  skulle  vara  i  tillstånd  att  göra  tji  nsten.    Medici 
harva   sagt   mig  uppriktigt,  att  riksrådet  Sparres  plågor  äro  af  nya 
nar,   att    han   aldrig  mera  kan  opereras  och  således  icke  heller  frälsas, 
nar  smärtan  ekar  sig.    Axelsmi   ar  ganska  matt.  sofver  hvar  hal 
ter  8ig  och   har  nu  feber.       Grefvinnan  Löwenhjelra  är  nu  har.    Hon 


-  312  - 

har  blifyit  mager  och  embellerat;  fronderar  intet,  Grefvinnan  Ribbing 
med  sin  herr  son  hafva  uppgått  på  Stockholms  himmel.  Hon  gör  di- 
stinktioner af  grace  i  sina  besök  och  har  med  onåd  utmärkt  Riddef- 
stolpens  hus.  Baron  Duben  gaf  i  går  de  rättrogna  en  diner  att  bra 
hennes  ankomst.  Hon  lärer  dröja  här  14  dagar  ännu.  I  förrgårs  gaf 
Hertiginnan  henne  concert.  Fru  Fredenheim  hemtades  att  sjunga.  Da- 
gen förut  har  Hertiginnan  gifvit  en  souper  åt  främmande  med  exclusion 
af  hela  sin  vanliga  societet. 

f 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  23  April  (1790). 

Grefve  Rosen  medförde  i  går  den  tidning,  hvarom  jag  redan  da- 
gen förut  inom  mig  varit  försäkrad.  E.  Maj:t  tillåter  mig  att  förnya 
min  underdåniga  lyckönskan.  Början  af  denna  campagne  har  varit 
lycklig  i  år,  både  till  lands  och  sjös.  Et  c'est  des  premiers  pas  que 
dépend  la  carriére.  —  Apollo  gaf  i  går  middag  åt  Olympen.  Det  låter 
som  en  fabel,  men  det  verkliga  är,  att  grefve  Oxenstjerna  öppnat  sitt 
hus;  det  är  monteradt  efter  hans  värdighet  och  moyens.  Det  är  allt 
ter  anständigt  både  i  anseende  till  bord,  möbler  och  betjening,  men 
ingen  pretention  till  magnificence.  Han  är  en  glad  värd.  gör  hedern 
af  sitt  hus  utan  all  embarras  för  sig  eller  gäster.  1  går  hade  han  lin- 
dit  utaf  Akademien  gräddan  och  direktören,  Gyllenborg,  Adlerbefch, 
Rosenstein,  Kellgren,  Leopold  och  Lehnberg.  Societeten  embellerades 
af  brödren  De  Besche,  statssekréterarne  Franc  ocb  Carlsson  och  värdens 
skjutna  bror,  riddar  St.  Göran.  Jag  placerade  mig  emellan  Lehnberg 
och  Leopold.  Den  förre  hade  uti  sin  conversation  all  gravité  af  Aka- 
demiens gamla  stock  af  oss  Rosensteinianer;  den  senare  all  smak  och 
lätthel  af  hofvet  och  den  uppmuntrande  ton  af  stora,  världen  och  pro- 
tecteuren.    .Man  lade  complimenter  hvarflals  med  maten,  och  jalousien 


313  - 

spillde  då  och  då  på  bägge  delarne  en  knifsudd  Balt  Genierna  voro 
redan  förd  bröder,  och  in  vino  veritas:  man  explicerade  Big  med  min- 
dre förbehåll  under  desserten.  Jag  både  önska!  alt  kunna  föra  etl  pro- 
tokoll och  ati  sända  K.  Maj :t  del  i  ställe!  för  alla  tröga  ifrån  beredning, 
regering  m.  m.  .Man  slo^-  vad  em  vädret;  för  ati  endasl  hålla  bagatel- 
ler a  ömse  sidor,  satte  den  éne  upp  Oden  och  den  andre  Birger  Jarls 
äreminne.  Man  talte  "in  Dalin  och  Tollstadius,  gjorde  tillämpningar 
till  skalder  och  prester  och  till  sim  med  många  complimenter  till  sig 
själfva. 

Ku  annan  scen  var  mera  dramatisk.  Dagligl  Allehanda  liar  i 
gäl1  Bolthusens  svar  på  Kellgrens  kritik  öfver  "Slädpartiet".  Term 
äro  starka  och  gå  nära  både  på  saken  och  personerna.  Kellgren  var 
ledsen  och  kanske  arg.  Leopold  icke  missnöjd  med  hans  embarras, 
men  dolde  all  satisfaktion  och  tog  det  ädelmodiga  beslul  att  upp- 
muntra och  förklara.  -Tag  fick  sedan  veta  att  Bolthusen,  som  förblandal 
snillen  och  redaktörer,  gjort  Leopold  en  elak  compliment.  En  gemen- 
sam fiende  och  fara  förenade  dessa  herrar,  som  äro  gjorda  att  lysa 
livar  för  sig.  Deras  entretien  var  dem  emellan  i  tysthet;  men  man 
trodde  sig  af  vridningar  på  nacken,  af  uppspända  ögon  och  deklame- 
rande nåfvar  kunna  tro,  att  Holthusens  undergång  blef  besluten  och 
en  ofif-  och  defensiv  alliance  i  Herrans  namn  sluten  emellan  GustafWasa 
och  Oden.  Leopold  meddelte  högl  sin  sista  anmärkning  af  detta  innehåll 
till  Kellgren:  "Jag  bör  likvid  nämna  en  sak  till  Bolthusens  försvar,  som  herr 
kongl.  sekreteraren  ej  haft  tillfälle  att  känna.  Berr  kongl.  sekreteraren 
hai  ej  assistera!  vid  lecturen  hes  kungen  om  aftnarne.  Det  är  skada. 
Jag  har  flera  gånger  velat,  men  ja,  ja,  jag  förnyar  väl  mina  propo- 
sitioner. Jag  har  flera  gånger  hört  Bolthusen  läsa  där,han  läser  char- 
mant sina  burlesqua  versar,  om  de!  är  vers  annars;  man  hör  tydligen, 
att  han  vet  hvad  han  vill  säga,  fast  han  icke  kan  säga  det,  ochdetär 
alltid  något." 

Elden  har  varit  lös  i  dag  hos  mig,  i  det  rum  där  jag  har  mina 
böcker;  men  det  aflopp  utan  någon  synnerlig  skada  och  man  att 
jag  behöfde  göra  huller  ut  em  huset.  B.  Maj:!  täckes  nådig!  för- 
låta  mina  långa  och  tomma  bref,  de  skola  upphöra,  när  E.  Maj:ts  qvällar 
blifva  kortare,  an  de  ännu  kunna  vara. 


-  314  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  11  Maj  1790. 

E.  Maj:t  täckes  nådigt  tillåta  mig  att  aflägga  min  underdåniga 
lyckönskan  till  E.  Maj:ts  seger  vid  Valkiala.  Måtte  E.  Maj:t  uti  en 
lycklig  framgång  njuta  en  billig  tillfredsställelse  för  faror  och  omsorger, 
och  mätte  den  Högstes  nåd  bevara  E.  Maj:t  under  de  förra,  välsigna 
de  senare! 

Vid  Te  Deum  i  söndags  voro  glädje  och  sinnesrörelser  allmänna. 
Jag  mente  göra  väl,  att  Eneroth  skulle  predika  uti  Elodins  ställe,  som 
varit  fiere  veckor  sjuk.  Han  réusserade  ej  hos  den  stora  världen,  som 
jag  trodde;  men  så  mycket  mera  hus  allmänheten,  särdeles  i  en  mo- 
ment,  då  han  talte  om  Liitzen  och  en  förrädisk  kula  vid  Fredrikshall. 

Ryktet  går  nu  om  en  attaque  af  ryssarna  vid  Valkiala.  Xi  vänta, 
om  det  är  sannt,  åter  en  god  tidning. 

Öfverståthål låren  är  åter  opererad.  Baron  Hamilton  lärer  känna 
förloppet  däraf.  Ingenting  kan  jämföras  med  hans  föregående  elände 
annat  än  lians  nuvarande  mattighet.  Han  har  i  dag  haft  mig  hos  sig 
och  bedfc  mig  lägga  för  E.  Maj:ts  fötter  hans  underdåniga  lyckönskan, 
som  han  beseglade  med  tårar.  Tillika  skulle  jag  framföra  hans  under- 
dåniga bön,  att  hvilken  E.  Maj:t  nådigt,  behagar  nämna  till  rådman, 
dess  nådiga  val  icke  må  falla  på  rådman  Schmidt,  som  för  barnhuset 
skall  vara  en  omistlig  ämbetsman,  till  hvars  förbättring  han  mycket 
bidragit.  —  Utgången  af  riksrådet  Sparres  operation  är  équivoque  oeb 
bUfver  det  ännu  i  tre  veckor. 

En  bedröflig  händelse  har  träfiat  grefve  Gustaf  Resen,  som  oroar 
alla  lians  vänner.  En  af  hans  små  llickoi  har  fallit  ut  igenom  fönstret 
i  gatan  förtiden  söndag.  Man  vet  ej  ännu,  om  hon  blifver  vid  lif  oeb 
icke  heller,  om  man  kan  undvika  att  trepanera  henne. 

r 


318  - 

Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  t  Juni  17(.hi. 

Högtidligheten  ai  gårdagen  önskade  jag  atl  kunna  beskrifva.  Del 
var  en  lycklig  blandning  af  allt,  hvad  religionen  har  i  utvältes  måtto 

mde,  af  forna  chevaleriel  och  af  den  tmdersåtliga  kärlek  och  till- 
gifvenhet,  som  i  alla  tider  tiedrat  .svenska  folket.   Drottning,  Prinsi 
och  damer  i  all  hofvets  prakt  emellan  brophéer,  och  allt  detta  omkiing 

i  i  en  kyrka,  som  aldrig  vari!  så  uppfylld,  och  där  sinnesrörelser 
aldrig  mera  gifvil  andakten  sin  upphöjelse  än  vid  detta  tillfället,  gjorde 
del  märkvärdigt.  Fruktan  och  inquiétuder  blandade  sig  däruti  och 
gjorde  skillnaden  synhar  emellan  den  glädjen,  hvarmed  tacksamheten 
af  vår  Herres  försyn  nu  uppfyllde  allas  hjärtan,  och  de  nöjen,  ål  hvilka 
man  vid  andra  féter  öfverlemnar  sig.  Jag  kännes  vid  min  svaghei  all. 
Jag  begräl  mit  i  öde,  som  manquerat  atl  blifva  ärkebiskop.  Jag  hade 
kanske  inte  tält  sa  bra,  sinn  Troil  verkligen  gjorde,  men  jag  hade  i 
del  ögonblicket  fatt  tala  om  E3.  Maj:1  på  ett  språk,  som  min  uppfostrar 
och  min  timidité  gjorl  mig  mera  familiert  än  det,  omständigheterna 
gifvit  mig  att  bruka,  hvars  delicatess  jag  icke  hunnit  lära,  och  uti 
hvilket  jag  så  stapplat  och  brutit  på  min  dialekt,  atl  del  ofta  varil  E. 
Maj:ts  nåd  allena,  som  behagat  utleta  enfaldigheten  af  min  välmening. 

Jag  har  ännu  hafl  en  annan  frestelse  af  min  forna  lycka.  Jag  hade 
velat  vara  rikshärold  vid  del  tillfälle,  E.  .Maja  ändtJigen  behagade  an- 
taga dei  äretecken,  E.  Maja  instiftal  för  täpperheten.  Jag  får  ju  lof 
atl  i  underdånighei  lyckönska  därtill;  ty  förvärfvadl  med  den  stränghet, 
K.  Maja  behagal  utöfva  emol  sig  själf,  är  det  en  verklig  ära,  och 
har  härvid  icke  man  rörelse  påmint  mig  en  reflexion,  E.  Maja  gjorde 
mig  1788  vid  spisein  i  Kymmenegård  under  de  fem  timmar,  jag  vid  min 
första  underdåniga  uppvaktning  hos  K.  Maj:t  ensam  fick  tillbringa.  Jag 
skulle  önska,  att  E.  Maja  kunde  påminna  sig  det  prophetiska  svar, 
jag  hade  den  nåden  att  gifva.  Tillät  mig,  jag  \>ri\v\-  underdånigst,  att 
ta  anmärka  huru  sättet,  hvarmed  denna  händelse,  så  märkvärdig  och 
interessant,  blifvil  kimgjord,  icke  varit,  jag  .  iga,  anständigt, 
allmänheten  har  tätt  veta  det  i  allmänna  papperen  igenom  utdrag  af 
ett  anonyml  bref.  I  »et  har  förundral  Qere,  och  jag  beder  t:.  Maja  vara 
-st  nådig  och  lata  göra  annonsen  mera  värdig  äg  och  tillfallet.  Kunde 
icke  t.  e.\.  de  generaler,  som  hade  den  nåden  att  frambära  det,  igei i 


-  316  - 

ett  ordentligt  bref  underrätta  kapitlet  eller  ordenskansleren,  och  detta 
sedan  införas  i  tidningarne. 

Xi  veta  nu,  att  en  kanonad  varit  hörd  i  Finska  viken  den  26  och 
27,  att  E.  Maj:t  passerat  Fredrikshamn;  men  vi  veta  ej  utgången  och 
var  illfänande  oro  är  obeskriflig.  Af  flere  mina  vänner,  som  haft  den 
nåden  att  hugnas  af  E.  Maj:ts  nådiga  skrifvelser,  har  jag  blifvit  fägnad 
med  de  bästa  tidningar  om  E.  Mäj:ts  helsa  och  goda  humeur.  Den  Hög- 
ste underhålle  bägge  uti  alla  faror!  E.  Maj:ts  nådiga  bifall  till  Leopolds 
gifte  tror  jag  verkligen  skall  göra  E.  Maj:t  nöje;  ty  jag  tror,  det,  gör 
honom  nytta.  Jag  hade  trott,  att  han  skulle  finna  äktenskapet  orimligt, 
och  jag  tror,  att  hans  arbeten  däruti  blifva  blanka  versar. 

"Les  gens  d'esprit,  d'ailleurs  fort  respectables." 

•Tag  bar  gjort  ifrån  mig  mitt  tal  i  Vetenskapsakademien  öfver 
riksrådet  Höpken  pä  hans  dödsdag.  När  det  blifver  tryckt,  vägar  jag 
nedlägga  ett  exemplar  för  E.  Maj:ts  fötter. 

Riksrådet  Sparre  blifVer  dagligen  bättre,  och  jag  anser  honom  nu 
utom  tära.  Emellertid  får  Axelson  ej  nyttja  sin  permission,  utan  måste 
gå  bär  i  staden. 

»♦. 

T 


Densamme  till  densamme. 

Stockholm  den  27  Juli  17<>0. 

E.  Mäj:t  täckes,  ehuru  sent,  likväl  nådigt  emottaga  en  underdånig 
lyckönskan  till  de  ärofulla,  dagarne  d.  !»  och  in  i  donna  månad.  E. 
Maj:t  hade  då  redan  öfvertygat  världen,  att  E.  Maj:t  med  ett  lika  mod 
kan  bära  och  emottaga  motgång  som  bereda  och  förtjena  medgång. 
Det  förra,  mera  sällsynt  hos  konungar  och  hjältar,  ökar  tidens  och 
framtidens  vördnad,  men  måtto  den  Högste  icke  gifva  E.  Majrt  flere 
tillfällen  att  lysa  därmed!  Måtte  i  stället  dess  välsignelser  med  segrar 
följa  E.  Maj:ts  vapen  och  med  en  ärofnll  fred  belöna  dess  möda  och 
omsorger! 

T  liopj»  om  E.  Maj:ts  nåd  vågar  jag  anmäla,  en  underdånig  er- 
inran.   Jag  har  af  en  händelse  i  dag  uti  beredningen  lätt  höra,,  det  fråga 


317 

laivi  vara  ;ni  understödja  Strömsholms  slussverk  med  afgiften  för  kaffe- 
bönorna Längre  an  till  L793  års  slut,  som  redan  ar  beviljadl  L787.  Jag 
bar  ansetl  i  närvarande  omständigheter  denna  fond  blifva  den  enda 
kanske  atl  tillgå  uti  allt,  hvad  E.  töaj:1  behagar  göra  för  Svenska  Aka- 
demien och  hennes  anhöriga,  Dramaterna.  Skall  etl  bus  bygg 
dem,  så  fordra  de  penningar.  Akademien  har  dessutom  en  bön  at1 
framföra  rid  freden,  bvaruti  de  alla,  ja  alla,  lika.  Lfrigl  deltaga.  En 
annan  tid  kan  gifva  Qere  moyens,  men  icke  alla  tider  Sergel,  och  del 

tecken   vi   ämna   utbedja   Akademien,  bör  icke  anförtros  ål  n 
mindre  skicklighet. 

Mni  denna  post  eller  ock  den  nästa  lärer  öfverståthällaren  an- 
mäla en  underdånig  ansökning  ifrån  Ladugårdslands-församlingen  atl 
in  kyrka,  som  nu  blifvil  färdig  och  iståndsatt,  få  uppresa  en  min- 
nesvård af  segren  vid  Fredrikshamn.  Beslutei  till  detta  arbete  I 
glädjen  däröfver.  Det  har  i  alla  tider  varit  vanligl  atl  i  tempel  och 
allmänna  byggnader  förvara  åminnelsen  af  stora  händelser,  och  del  är 
ut  ur  detta,  skäl  vår  välmening  torde  vinna  etl  nådig!  bifall.  Vi  ämna 
consultera    Vitterhetsakademien  om  inskription,  men  Desprez,som  nu 

väntas  tillbaka,  om  tornet  och  muren  åi  stora  gatan,  bvareftervi  gen 

biskop  Vvailqvisi  torde  i  underdånighel  få  föredraga  bela  dessinen.  Jag 
vågar  uämna,  atl  denna  kyrkas  rotunda  tenn  préterar  sig  bättre  till  en 
solennitet  vid  freden  än  någon  annan,  ty  omkring  dess  bvålf  kunna 
trophéerna  bättre  kaponeras  än  i  Storkyrkans  mörker  och  trängsel.  Del 
är  äfven  inom  vår  församling,  trophéerna  skela  stanna. 

Förtiden  vinter  hade  jag  den  nåden  att  nämna  de  betänkligheter, 
snm  förekommo  mig,  atl  låta  riksens  ständers  kontor  få  taga  etl  egel 
boktryckeri.  De  samma  existera  alltid  i  mitt  sinne.  Som  jag  nu  setl 
en  kungörelse  af  dem  utgifvas  om  del  Lån,  de  vilja  upptaga,  och  den 
tryckt,  som  orden  lyda,  lies  faktorn  Cronland,  så  vågar  jag iterera  min 
underdåniga,  hemställan,  "in  Lcke  i  till  de  olägenheter  böra  förekommas, 
som  i  framliden  kunna  uppkomma,  och  huruvida  E.  .Maja  igenom  kansli- 
kollegium eller  någon  ämbetsman  skulle  täckas  bärom  taga  kunskap 
och  reglera  denna  inrätl  ning. 

Till  expeditionssekreteraren  Strandberg  öfversänder  jag  min  under- 
dåniga supplique  om  4  å  5  veckors  permission  och  anhåller  underdå- 
niga! om  nådigl  bifall.    Jagäristorl  behof  däraf  både  till  kropp  och  själ. 

t 


-  318  - 

Gustaf  III  till  Schröderheim. 

Onsdags  förmiddag. 

Jag  anhåller  hos  en  af  de  18,  som  äro  ej  nu  16,  att  han  ville 
genomse  denna  bön,  som  skall  göras,  då  de  nya  fanor  invigas.  Mig 
tyckes,  att  där  borde  talas  om  himmelens  välsignelse  i  våra  segrande 
tider  under  Våra  "stora  Gustaver  och  Karlar"  (som  biskop  Celsius  sade) 
och  på  något  theologiskt  sätt  både  uppmuntra  och  fästa  soldaten  att 
dem  med  lif  och  blod  försvara.  Denna  bön  kunde  sedan  tjena  till  ett 
ständigt   formulär  i  handboken  för  denna  förrättning. 


Schröderheim  till  Gustaf  III. 

(Odateradt). 

Stormäktigsi  e,  allernådigste  Konung ! 

E.  Maj:ts  nåd  att  vilja  tillägga  mig  850  r:dr  hädanefter  årligen 
ntaf  de  3850,  hvilka  hitintills  varit  mig  beviljade  utom  stat,  vördar  och 
erkänner  jag  allernndordånigast. 

Om  min  senaste  underdåniga  anhållan  varit  öfverdrifven,  så  bön- 
faller  jag  om  nådig  tillgift.  Den  hade  afseende  på  någon  beqvämlighet. 
Den  jag  nu  vågar  nedlägga,  är  inskränkt  till  nödtorfter,  de  yttersta. 
Nedslagen  af  sorg  och  chagrin  kan  jag  ej  framföra  den.  Jag  har  an- 
modat därom  lagman  Håkansson,  som  försäkrat  mig  om  sin  vänskan. 
-  Måtte  en  mild  Försyn  beveka  E.  Maj:t  till  medlidande  för  en  olycklig 
och,  jag  vågar  säga,  trogen  tjenare.  Jag  har  aldrig  dolt  min  Öfver- 
tygelse.  Jag  har  bekant  E.  Maj:t  den  muntligen  och  skriftligen,  men 
jag  liar  tillika  aldrig  brustil   uti  lydnad  och  tUlgifvenhet. 

Eftervärlden  skall  icke  neka  mig  den  rättvisa,  att  jag  styrt  1778 
års  riksdag  efter   E.   Maj:ts  plan  och  vilja,  att  jag  därunder  beredi   E, 


319  - 

\l,M:i  ii, .iv  medel  ati  alltid  blifva  mästare  af  de  påförande,  ati  jagökal 
E.  Maj:ts  enskilda  tillgångar,  tvärtemol  oppositionens,  kanslipresidentens 
och   fmansministerns   vuer   på  etl  sätt,  bvarvid  K.  Majd  icke  var  kom- 
prometterad.   Den  ena   afton   kände  ingen  människa  min  tanke.    Den 
andra   middagen   var  beslutel    tagel    af  trenne  stånd.    E.  Siajrts 
bjärta   kan   icke  neka,  att  jag  mera  än  någon  annan  varit  etl  offer  ål 
Unjmiktuivi-  och  falska  vänner.    Oskicklig  och  obehaglig  både  för  tjen- 
sten  och  societeten,  önskar  jag  ati   kunna  få  komma  tillbaka  till  bi 
och  med  etl  glad!  både  hjärta  och  ansigte  kunna  ådagalägga  den  u 
dåniga  vördnad  och  tillgifvenhet,  hvarmed  jag  har  nåden  framhärda  etc. 

/•.'.    .SV///  -mi//  fin  i  ill. 


Densamme  till  densamme. 

Den  9  Mars  1792. 

Sedan  jag  funnit  mig  icke  med  min  ämbetsåtgärd  kunna  uträtta 
den  befallning,  E.  Majrt  mig  behagal  gifva,  har  jag  anlital  polismästaren 
och  får  i  underdånighel  anmäla  hans  svar.  Emellertid  har  jag  fogal 
anstalt,  att  ingen  öfversättning  kan  tryckas,  och  skall  bjuda  till  ati  få 
veta,  hvaresl  de  inkomne  exemplaren  stannat. 

På  baron  Armfelts  tillsägelse  låter  jag  nu  förbjuda  någon  förnyad 
edition  af  Thorilds  straffbalk  emot  de  nerveuse  poeterna.  Min  nu- 
varande uppriktige  vän,  presidenten  herr  grefve  Munck,  har  uppdragii 
mig  att  i  underdånighet  anhålla  om  tillstånd  för  honom  att  fä  tala 
vid  E.  Maj:t  om  hans  ledsamma  sak.  E.  M.  lärer  del  finna  löjligt;  men 
utom  del  ati  E.  Maja  ofta  funnit  mig  deras  poenitentiarius,  hvilka  i 
glada  dagar  icke  frågat  efter  mig,  bar  jag  trotl  mig  böra  anmäla  detta 
hos    E.  Maja.  sedan  jag  likväl  renvoyerai   •  lum-k  ifrån  mig  med 

omöjligheten  att  åtaga  mig  detta  värf,  och  han  således  af  mig  icke 
väntar  svar.  Han  försäkrar  sig  helig!  icke  falla  E.  Maja  besvärlig  uti 
någol  annat  ämne  än  detta,  men  att  han  häruti  har  upplysningar  ati 
föredraga,   som    E.    Maj:!    icke   bör   ignorera,  som  äro  för  del  allmänna 


-  320  - 

nyttiga  och  fejena  att  förekomma  oredor;  att  han  ej  kan  lemna  del 
däraf  åt  någon  annan  än  E.  Maj:t  själf,  men  att  angelägenheten  fordrar 
det,  innan  juden  hitkommer  ifrån  Åbo.  Han  tillägger  därtill,  att  per- 
sonella raisoner  hindra  honom  i  anseende  till  det  ämbetet,  han  vid  E. 
Maj:ts  hof  haft  den  nåden  bekläda,  att  anmäla  sig  till  audiens  igenom 
de  herrar,  det  tillkommer. 

Min   välmening   är   min   enda   ursäkt  för  denna  djärfhet,  och  E. 
Maj:ts  nåd  har  ofta  rättvisat  den. 


~*=^£KsG&*- 


Anmärkningar  och  förklaringar. 

Originalhandskrifterna   till   de  här  bryckta  Schröderheimiana  tin- 
nas  till   största   delen  i    Upsala   Universitetsbibliotek.    En   foliovolym 
bland   Gustavianska    papperen,  sign.  XXX  Yl,  mnefattar  Schröderheims 
skrifter  till  Gustaf  [II:s  historia,  en  volym  in  4:o  i  samma  samling,  sign. 
XI. 1 1 1,  innehåller  den  stora  samlingen  af  Lans  originalbref  I  ill  konungen. 
Etl  fätal  bref  från  Gustaf  ill  till  Schröderheim,  meddelade  iförsta 
lagan   al  detta  arbete,  finnas  äfven  i  Opsala  Universitetsbibliob  k  bland 
samlingen  af  svenska  konungars  originalbref,  äfvenså  de  här  meddelade 
brefven  från  Schröderheim  lill  Rosenstein,  i  denne  sistnämdes  brefväx- 
ling.        1    Kongl.  Bibhotekel  i  Stockhohn  förvaras  originalen  till  de  öf- 
riga  häl  tryckta  brefven  trän  Gustaf  111.    De  hafva  bhfvil  tillvaral 
genom  Schröderheims  anhöriga  och  I8651emnade  till  In 
stöden   af   konungens   bref  Bar  Schröderheim.   enligt   egen  uppgi 
32)    under    konungens    lifstid    återställt,   « •< - 1 1    antagligen    liafva    de   af 
konungen,    under  "inquiétuden  öfver  dessa  papper^,  bhfvit  förstörda.    I 
Kongl.    BibUoteket   förvaras  äfven  originalen  till  de  tvenne  här  tryckta 

■ii    Iran   Schröderheim   till   grefve   l  laes   Juhus  Ekeblad,   konung 
ifs  ungdomsvän,  öfverstekammarjunkare  i  hans  hof,  slutligen  lands- 
höfding  i  Skaraborgs  län. 

Vid   utgifvandel    al   denna    upplaga    hafvi  ilhandskrifb 

ånyo  .   nödiga    rättelser  gjorts  jämte  förändringar  i  del 

anordning  för  vinnande  af  större  öfverskådlighet.    Tilläggen  utgöras  dels 
af  Tersonalierna  vid  konung  Gustaf  [H:s  begrafning",  -"in  ej  borl  sak- 
nas  bland   Schröderheims  skrifter  till  Gustaf  III:s  bi 
originalhandskrifl    ej   finnes   i   behåll,  dels  af  etl  större  antal  bref  från 
konungen   och  Schröderheim,  hvarigenom  brefVäxhngs-atdelninj 

ni  denna  afdelnhig  nu  innehåller,  voro 
endasl  4-J  tryckta  i  förra  upplagan.  Samtliga  i  Kongl.  Biblioteket  be- 
fintliga bref  medd<  las  här  oräknad!  några  utdrag  från  bref  till  Eke- 
blad  första  gången  i  tryck;  äfvensom  en  stor  del  af  de  bref,  somför- 
varas  i  Upsala  Universitetsbibliotek. 

De   kortfattade  förklaringar,   som   här  följa,  afse  endasl  att.  däi 
sa   kunnat    ske,   upplysa   yttranden,   företrädesvis  i  brefväxli 
kunna   förefalla  dunkla  äfven  \'<<v  dem,  som  känna  Gustaf  II  i: 

.    Personalhistoriska  upplysningar  äro  i  allmänhet  lian 
till  del  gemensamma  biografiska  register,  som  kommer  an  åtföljj   sam- 
lingens sista  band. 


10  r.  21.        baron  drmfeU        </<)>  Inni,  som  höljer  honom.    Syf- 
tar  på    högmålsproci — n   mot    Armfelt,   hvilken   kon  före  den  I 
donna  uppsats  nedskr<  fs,  fängslat  don  allmänna  uppmärksa 

Schröderheim     Gustaf  III. 


S.  88  r.  7  nedifr.  —  den  usla  fönsterrutan.  Plommenfelt  hade  på 
Beckers  värdshus  på  en  fönsterruta,  hvarest  under  Gustaf  IILs  namn 
stod  skrifvet  "le  premier  citoyen",  inristat:  "il  l'a  été,  mais  å  present  le 
premier  fourbe".  Härför  angifven,  dömdes  han  för  majestätsbrott  till 
döden  och  rymde  ur  landet. 

S.  135  r.  4  nedifr.  Thoriläs  finanspiéce  och  svaret:  "Det  enda 
nödvändiga    för   ett  rikes  financer",  nyss  förut  utgifven,  samt  Leopolds 

mot  skrift:    "Bref   till    den   store   och   märkvärdige  författaren  Th , 

hvilken.  efter  att  hafva  gjort  sin  lagstiftning  i  vitterheten,  gick  och 
gjorde  sitt  nödvändiga  i  finaneerne". 

S.  181.  Drottningen.  Af  sammanhanget  synes  att  här  och  i 
de  närmast  följande  brefven  menas  enl edrott »ingen,  Lovisa  Ulrika. 

S.  182  r.  1-  nedifr.  Sanning  och  nöje":  oppositionel  veckoskrift, 
utgifven  1779—80  af  kommerserådet  Jos.  C.  Cederhielm;  "Lydkonung- 
arna" :  tillförordnade  regeringen  under  konungens  frånvaro. 

S.  184  r.  7  nedifr.  —  B.s  spådom:  Björnrams  profetia  om  "döds- 
tecken",  som  visat  sig  angående  Schröderheim     Jfr  s.  189,  191,  197. 

S.  18-")  r.  15  nedifr.  --  Linköpings  stol:  Pastor  primarius  i  Stock- 
holm U.  v.  Troil,  sedermera  ärkebiskop,  fick  första  förslagsrummet  och 
utnämndes  till  biskop  i  Linköping. 

S.  186  r.  15.        Profeten:  C.  A.  Plommenfelt, 

S.  18<  r.  in.  —  vakansen  af  Storkyrkan.  Till  pastor  primarius  i 
Stockholm  och  kyrkoherde  i  Storkyrkan  utnämndes  1<81  baron  C.  E. 
Taube,  som  året  'förut  bliMt  prostvigd  och  frän  löjtnant  vid  Dalrege- 
mentet blifvit  befordrad  till  botpredikant. 

—  —  r.  10  nedifr.  -   apostille.    Denna  saknas:  jfr  s.  190. 

s.  192  r.  6  nedifr.  —  Ebba:  Ruuths  andra  hustru,  f.  Rosen,  död  1779, 
efter  några  månaders  äktenskap. 

S.  193  r.  2.  —  grefvinnan:  Antagligen  grefvinnan  Sophie  Piper, 
f.  Fersen. 

S.  207  r.  17.  —  compliment  i  "Välsignade  Tryckfriheten* \  I  n:r 
87  o.  sy  lästes:  Impromtu  i  Kungsträdgården  d.  7  Juni  1783: 

"Förgäfves,  Drottning,  nej,  ej  någon  drägt  dig  döljer! 

Ett  medfödt  majestät  i  vallmar  röjer  sig. 

Dm  cederlika  växt,  den  vördnad  som  dig  följer, 

Din  blida  gudablick,  din  gäng  förråder  dig. 

Ja  —  född"  den  ringaste  herdinna, 

För  dig,  envar  du  kom,  en  thron  du  skulle  finna, 

Och  hvar  du  vill,  du  herrska  kan"  o.  s.  v. 

S.  208  r.  19.  —  Lunds  papper:  ''Välsignade  tryckfriheten",  utg.  af 
majoren  P.  .Lund. 

-    r.    11    nedifr.   -    grefrarna    Axel    och  Anders  Johan:   Axel 
Fersen  och  And.  Jon.  v.  Höpken. 

—  —  r.  3  nedifr.  Taubens  resa  -  hans  kors.  Öfverbofpredikanten 
baron  Taubes  resa  till  Rom  på  konungens  befallning  för  att  där  påsk- 
dagen gifva  honom  nattvarden.  Såsom  ordensbiskop  var  han  öfver- 
ofnciant  vid  H.  M:ts  orden  och  bar  utom  biskopskorset  den  till  ämbetet 
hörande  ordensdekoral  ionen. 

S.  209  r.  5  nedifr.  Len  lille  kloke:  antagligen  mystikern  Björn- 
ram.   Jfr  s.  213. 

S.  213  r.  17.  Vår  Visaste;  hertig  Carl;  r.  2  nedifr.  —  den  visaste: 
pretendenten  Carl  Stuart.    Jfr  s.  si  o.  f. 


; J:^  - 

s.   215   r.   L6  nedifr.        gem  ralat 
pare,  generalamiralen  H.  af  Trolle,  hade  kort  förut  aflidit. 

218  r.  _  envoyéen:  general  Sprengtportens  äldste  b 
frih.  .1.  W.  Sprengtporten,  envoyé.  Bedan  ambassadör  vid  danska  l 
som  för  tillfället  vistades  i  Stockholm. 

difr.    Marquieen  *):  antaghgen  markisinnaD  Du 
de   La    Mötte,   dotter   till   den  franske  ambassadören,  marquis 
grefvinnan    wrede:  statsfru  hos  drottningen,  dotter  af  den  fransk 
ven  och  marskalken  L.  E.  Jos.  Sparre  och  g.  m.  grefve  Fab.  Wn 

S.   224    r.    14  nedifr.        magister  Thorén        elaka  ställen.     Syftar 
horilds   skiifl    "Den  oye  granskaren6,  b föranledde  hans  uppkal- 
lande  till   och    varning  af  justitiekanslern  grefve  Wachtmeister.    Jfr  s. 
aaml    Gustaf   UI:.s   bref  till  Wachtmeister  \    1784  (atg.  af  G.  An- 
dersson, s.  161). 

s.  231  v.  5  Tessins  bref:  Den  nya  upplagan  af  Tessins  bekanta 
skritt  "En  gammal  nians  bref  till  en  ung  prins0  utkom  1785. 

S.  232  i".  8.  den  sjuka  pupillen  o.  s.  v.:  konungen  af  Danmark, 
Gustaf  111:-  svåger  (jfr  b.  228). 

S.  233  r.  4       /•/.  Maj.ts  tal:  "1  ordenskapellet  på  Stockholms 
d.   28  Apr.    1785".    Grefve  C.  A.  Wachtmeister  dubbades  vid  detta  till- 
fälle till  serafimerriddare  efter  riks  nrefve  Fr.  Ribbing. 

s.  235  r.  2.  Grefvinnan  Augusta:  Löwenhielm,  f.  Fersen;  fröken 
Hedda:  De  la  Gardie,  sedermera  grefvinnan  Armfelt;  lilU  Hans:  möjl. 
frih.  H.  H.  v.  Essen. 

r.   i»   nedifr.     Tillåggningen    till  tryckfrihetsförordningen: 
m  K.  Förordningen  d.  3  Maj  L785,  hvarigeno  oktryckarne  en- 

samt tillerkändes  rätt  art  utgifva  periodiska  skrifter,  om  de  näml.  förut 
rrhallit  vederbörligt  privilegium. 

s.  23i  r.  2.  Kyrkoherdeämbetet  i  Storkyrkan.  Taubes  efterträdare 
blef  Schröderheims  svåger  Flodin,  af  honom  förut  rekommenderad  till 
detta  ämbete. 

s.   -lA-l  r.  8.    Fröken  Antoinette:  A.  Cederström.  hoffrök 
till   baron  Bror   C,  HSi  g.  m.  den  här  omnämnde  grefve  C.  J.  Leijon- 
stedt,  som  kom  "flygandes  i  en  calécne".        Grefvinnan  Sophie:   Piper, 
f.   Fersen,   g.   m.   grefve  Adolf  Piper;  ALnn   Du  Bots  de  la  Mötte:  den 
förut  nämnda  "M:me  la  ma  ni  i 

S.  245  r.  8.  Angående  Hennes  Maj:i  o.  s.  v.  Se  rörande  den  vid 
denna  tid  rådande  misstämningen  mellan  de  båda  kungliga  makarna 
Fersens  memoirer  VT:  62,  L26,  135  m.  fl.  samtida  skrifter. 

S.  246  r.  11  nedifr.  öfverlemnade  jag  hvad  som  blifvit  min 
uppdraget.    Riksrådet  E.  De  Geer  hade  kort  förut  n<  I  riksråds- 

ämbete, såsom  del  ansågs,  af  missnöje  med  konungens  åtgärd  med  af- 
seende  på  riksrådet   Fredrik  nedläggande  af  sin  guvernörsbe- 

fattning för  kronprinsen   (jfr  textens   föjj.  sida).     För   att   betyga  sin 
nåd  ni"!  De  Geer  utnämnde  konung  m  dock  samma  år  till  kommen- 

dör af  Nordstjerneorden.    Sparres  här  omtalta  "demission?  (från  riks- 
rådsämbetei  ;  rum  förr  än  1 789. 

S.  253  r.  l«        Ek:  Etiksrådel  grefve  Scheffers  egendom. 

r.  2  nedifr.    n:r  2  aj  Posten  för  i  dag.     1  Stockholmsposten 
för  d.  30  Okt.  1787  fanns  införd  en  skriftväxling  under  rubrik:  "El 
besynnerlig!    sätl  att  försvara  magnetismen".    En  insändare  (fingerad* 


*)    I   texten  orätt   stafvadt   markisen.    Dlenii 

iiilin,. 


-  324  - 

som  kallar  sig  ""Magnetiseui*,  varnar  mot  att  vid  uppförandet  af  teater- 
pjäsen "Det  oskyldiga  bedrägeriet"  (bearbeta,  genom  D.  G.  Björn  af 
Destouches'  komedi  La  fausse  Agnes)  förlöjliga  den  animala  magnetis- 
men. Bearbetaren  svarar  (under  signaturen  'T».  G.  B.">  att  han  högre 
skattar  "ett  enda  af  den  uppmuntrande  parterrens  dyrbara  bifall  än 
han  rädes  all  slags  magnetisering".  (Brefvets  datum  år  sålunda  den 
30  Oktober,  och  det  torde  vara  skrifVet  någon  dag  före  det  närmast 
förut  införda  odaterade  brefvet.    Se  rättelser). 

S.  254  r.  •'!  uedifr.  -  gardescorpsens  qnerelle  med  Sparre.  Office- 
rarne vid  gardet  hade  uppsagt  tjenstgöringen  med  kaptenen  baron 
Henrik  Sparre  såsom  misstänkt  för  stöld  al  juveler  ar  drottningens 
chatull. 

s.  -2(53  r.  18.  —  sin  måg  i  kungens  vagn.  Oppositionsmannen  ba- 
ron C.  De  Geer  var  svärfader  till  konungens  vän.  den  bekante  frib.  H. 
H.  von  Essen. 

S.  270  r.  19.  -  "Medborgaren*.  Periodisk  skrift,  utg.  af  C.  F. 
Nordenskjöld.  Frih.  Cederhielm,  som  förut  utgifvit  oppositionsbladet 
"Sanning  och  nöje",  var  svärfader  till  den  här  omnämnde  Anjala-mannen 
öfverste  Rob.  Montgomery. 

S.  276  r.  5.  Bilagda  nummer  af  "Medborgaren"  -  sagan.  Torde 
syfta  pä  en  i  "Medborgaren"  den  1  Nov.  införd  berättelse  om  "Husbon- 
den och  Anders",  hvilken  synes  vara  skrifven  i  konungamaktens  in- 
tresse.    Yckevberg:  borgmästare  i  Upsala,  känd  pekoralist. 

S.  288  r.  S  nedifr.  —  Hrita  Fällan.'  Sinclair  var  riddare  af  sach- 
siska orden  Hvita  Falken. 

S.  291  r.  4  nedifr.  —  återställa  hvad  baron  Kaulbars  förlorat. 
Afser  framgången  vid  Högfors  under  konungens  eget  befäl  eiter  den 
misslyckade  affären  vid  Kaipiais.  Generalmajoren  baron  Kaulbars  bléf 
på  grund  af  sitt  förhållande  vid  denna  träffning  arresterad  och  misstänk- 
tes, ehuru  sannolikt  utan  grund,  för  hemligt  förstånd  med  fienden. 

s.  292  r.  2.  —  Liljehorns  manöver:  i  det  oafgjorda  sjöslaget  vid 
Oland. 

—  —  r.  4.  —  eonsecration  —  —  af  sina  fanor.  I  bref  rill  riksdrot- 
sen  grefve  Wachtmeister  (anf.  st.,  s.  44)  hade  konungen  förordnat,  att 
de  at  Stedingk  vid  Parkkumäki  tagna  ryska  fanorna,  såsom  de  första 
sedan  Karl  XILs  tid  eröfrade,  skulle  sättas  på  Karl  XII:s  graf. 

—  —  r.  9  —  Hermansons  afresa  —  annan  väg.  Piksrådet  grefve 
Hermanson  afled  -5<'7  1789. 

S.  294  r.  13  nedifr.  —  mord  än  gelén  —  kavaljerer.  Majoren  frib. 
■T.  M.  Leijonbjelm.  kavaljer  hos  prinsessan  Sofia  Albertina,  hade  kort 
förut  stupat  vid  reträtten  från  Högfors. 

S.  295  r.  8  nedifr.  Originalet  af  målningen  v.  s.  c.  Torde  syfta 
på  den  i  onåd  varande  general  Toll,  i  hvars  person  Schröderheim 
ville  se  likhet  med  Erik  Göransson  Tegels  figur  i  konungens  skadespel 
"Siri  Brahe1*. 

s.  207  r.  lf).  -  Almfelt  -  odödlighet.  Öfverste  Almfelt.  i  likhet 
mecl  Stierneid  arresterad  vid  1  <89  års  riksdag,  fick  byta  fängelse  med 
Stierneld,  som  affördes  till  Varberg  samt  oäktadt  alla  förböner  under- 
gick en  hårdare  behandling  än  de  öfriga  oppositionsmännen.  Först 
1790  efter  slaget  vid  Walkiala  återfick  S.  friheten. 

—  —  r.  14  nedifr.  —  biskopsförslaget  i  Kalmar.    Kyrkoberden  i 
Kumla  i   Xerike   Wallenstråle,   som   vid'  valel  hade  erhållit  30  r< 
utnämndes  till  biskop. 


325 

b.  298  r.  12.        '"  prest  med  mindu  religion  o.  s,  v.:  "rikspi 
Nordin.    Bans  de,  "en  stackars  okänd  landtprest" :  A..  Norberg; 

ta  af  ålderdom:  I.  en  döf  krymplinö:  A.  Asplund 

599  r.  1  Hedin.        Mamsell:  hertig  Fredriks  älskarinna,  mam- 
sell Hagman. 

100  r.  3.       krigskollegii  dom.    Ofver  Anjalamännen  Klick,  Jä- 
gerhorn,   Ladau,   Glansenstgerna   och    Essen,   hvilka  såsom  öfverlöpare 

-  från  lif,  ära  och  gods,  hvarjämte  deras  namn  skulle  uppspikas 
på  kåken  i  Stockholm,  Abo  och  Wasa    (Dom  \„  stadfäs  L789). 

301    r.   6   nedifr.    -■    kungens   fameusa    bref  till  Armfelt. 
L789.    Tr.   bland   Gustaf   [II:s  bref  til]  Armfell  i  Hist.  handL  XII:  3,  s. 
LOO  o.  f. 

S.    302    r.  L3  nedifr.        grefvinnan  Jeanna:  Lantingshausen,  t.  v. 
Stockenström. 

—  —  r.  11  nedifr.       grefvinnan  Kagenecks  öde.  Se  texten  sid.  83. 
107  r.  4.      Kronprinsen        kommission.  Dagen  efter  konungens 

afresa   tili    Finland   hade   öfverståthållaren   sammankallat    Stockh 
borgerskaps  50  äldste  sami  befälet  vid  borgerskapets  kavalleri  och  in- 
fanteri,  för   att    genom   den    12-årige   kronprinsen   mottaga  konui 
tacksägelse   för   visad   trohet.    Kronprinsen  meddelade  konui  - 
och  tillade  äfven  i        -  igra  ord. 

9  r.  5  nedifr.        "Slädpartiet":  komedi  alv.  Holthusen. 
s.   31]    : .  8.  '   erstelieutenani    ToU         härvarande   anhöriga. 

syltar  på   general  Tolls  förmodade  slägtskap  med  deh  ryske  officer  af 
samma  namn.  som  råkat  i  svensk  fångenskap. 

(13    r.  11.    -     Holthusens    svar  på    Kellgrens  kritik  af  "Släd- 
partiet''.   Kellgrens  kritik   fanns   införd   i   "Stockholmsposten"  n:r  80, 
Holthusens   svar   i   "Dagligl    Allehanda"  n:r  91.     I  det  sistnämnda  om- 
nämnt gen   med  syftning  på  Leopold,  att  "gäspningar  i  st. 
rar  förekommit  vid  ask  idan 

ven  "(  er  för  teatern"  ej  vore  alldeles  felfri.    Efter  sina 

mesl  bekanta  dramatiska  verk  nämnas     ■  sammanhang  skämt 

Kellgren  "Gustaf  Wasa"  och  Leopold  "Oden". 

L5  r.  3.   Högtidligheten  af  gårdagen.    Den  3  Juni  i790firades 
underrättelsen  om  segern  vid  Fredrikshamn  med  Te  Deums-gi 
alla   hufvudstadens  kyrkor.     I  Storkyrkan  bevistades  högtidligheten  af 
drottningen   och   hela   hofvet   i  högtidlig  •  äkopen  höll 

ett  ii  -  militärcorpser  par  o.  s.  v. 

r.  14  nedifr.  det  äretecken  o.  s.  v.  Efter  segern  vidWal- 
kiala  antog  konungen,  på  arméens  begäran,  de  af  honom  själf  vid 
krigets  böljan  instiftade  värdigheten  ai  "riddare  af  Svärdsordens  stora 
kors". 

-  316   r.    In    nedifr.        dt    ärofulla    dagarm   d.  9  och  10:  slaget 
vid  Svensksund. 

s.  319.    Schröderheims  bref  d.  (.»  Mars  1,792  utgör  svar  på  konung- 
texten (s.  153)  införda  bref  af  samma 

—  —  r.  ]  Thorilds  straffbalk  emot  de  nerveusa  poeterna. 
r  den  liti-            nik  emellan  Thorild  och  Leopold,  som  föranleddes 

infall  mot  den  sjuk»;  Kellgren,  annonserade  Thorild  utgif- 
;   af  en  ny  upplaga  af  sm  i,si  författade  "Straffsång  elier  nyaste 
försök  till  orimmad  vers",  riktad  mo1   Kellgren. 


heim      Gustaf  111.  '11 


1786. 


Eft<T  on  samtida  i  Kongl.  Vitterhets-,  Historic-  och 
Antiqvitets- Akademien  befintlig  oljemålning. 


FRÄN 

Tredje  Gustafs 
dagar 

ANTECKNINGAR  OCH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  ÅDLERBETH 
och  G.  M.  ARMFELT 

ÅNYO    UTGIFNA    AF    ELOF    TEGNÉR 
II. 

HISTORISKA  ANTECKNINGAR 

AK 

GUDMUND  GÖRAN   ÅDLERBETH 

FÖRRA    BANDET 


P.£y 


HISTORISKA.ANTECKNINGAR 


GUDMUND  GÖRAN  ADLERBETH 


EFTEB   oRKilNALHANDsKRlKTKX    I    UPSALA    l  NIV.-BIBLIOTEK 


ÅNYO    l  TO  I  FN  A 


FÖRRA    BANDET 

OCH  PORTRÄTT 


STOCKHOLM,     K.    A    G.     II     IJERS     FÖRLAG 


LUND  1892 
»ERLINGSKA    BOKTRYCKERI-    OCH    STILGJI    fERI-AKTIERC-LAGET 


Lefnadsteckning. 

T 

1     sina  ''Historiska   anteckningar"  har  friherre  Gudmund  Göran  Ajd- 

lerbeth  företrädesvis  afseti  att  lemna  en  bild  af  sitt  tidehvai'f  och  dess 
offentliga  lit,  medan  de  personliga  minnena  endast  undantagsvis  fram- 
skymta i  lians  skildring.  Detta  öfverensstämde  med  den  försynte  och 
varsamme  mannens  hela  skaplynne.  Själf  ville  han  träda  i  bakgrun- 
den,  medan  lian  sökte  att  låta  dr  historiska  tilldragelserna  tala  för  sig 
själfva.  Oaktadt  sålunda  Adlerbeths  Anteckningar  föga  upplysa  om 
hans  personliga  förhållanden,  utgöra  de  dock  ett  vigtigt  bidrag  til]  hans 
karakteristik;  och  han  har  lika  litet  som  andra  memoirförfattare  und- 
gått att  sätta  sin  personliga  stämpel  på  framställningen.  Med  all  sin 
objektiva  grundlighet  bär  denna  prägeln  af  antecknarens  personliga 
uppfattning  och  af  de  växlande  stämningarna  hos  honom  och  hans 
samtida.  Häri  ligger  också  dessa  anteckningars  relativa  värde  och  de- 
ras betydelse  såsom  historisk  källskrift,  em  också  dessa memoirer,  lika 
litet  som  andra  samtidas,  uttala  historiens  domslut  öfver  det  ödehvarf 
som  skildjas. 

En  framställning  af  drw  i  mänga  afseenden  utmärkte  mannens 
lefnadsöden,  hans  ställning  ull  sin  samtid,  hans  oförtrutna  verksamhet 
och  hans  personliga  egendomligheter,  sådana  som  de  framträda  i  hans 
samtidas  omdömen  och  hans  egna  skrifter,  synes  emellertid  icke  böra 
saknas  såsom  en  inledning  till  A.dlerbeths  mest  omfattande  historiska 
arbete. 


VT 

Den  adliga  ätten  Adlerbeth,  som  genom  Gudmund  Göran  upp- 
höjdes till  friherrlig  värdighet,  tillhörde  dem,  som  vid  frihetstidens  bör- 
jan introducerades  på  svenska  riddarhuset.  Tvenne  broder,  den  karolin- 
ske krigaren  »Samuel  Beth  och  hofrättsassessorn  Gudmund  Beth,  adlades 
172<  t  och  antogo  det  namn,  som  först  blef  fräjdadt  genom  dessa  anteck- 
ningars författare.  Namnet  erinrade  om  hemmanet  Beet  i  Jönköpings 
län  och  skrefs  länge,  ännu  af  Gudmund  Göran  i  början  af  hans  bana, 
Adler-Beth.  Från  Smaland  ledde  ätten  sitt  ursprung:  där  biel  den 
ock  bofast,  så  länge  den  lefde.  Den  ofvannämnde  hofrättsassessorns 
äldre  broder,  majoren  A.  Beth,  stiftade  till  förmån  för  denne  broder  och 
hans  ätt  fideikommisset  Kamsjöholm,  en  egendom,  belägen  vid  Hus- 
qvarnaåns  utflöde  ur  Ramsjön,  ej  långt  från  Vetterns  fagra  stränder. 
Denna  egendom  blef  föremål  för  fyra  generationers  omsorger  och  skil- 
dras af  en  samtida  till  den  siste  Adlerbeth  såsom  "paradisiskt  skön**). 
-  Hofrättsassessorn  Gudmund  Adler-Beth  steg  slutligen  till  värdigheten 
af  vice  president  i  Göta  hofrätt  och  efterlemnade  ett  bemärkt  namn  i 
frihetstidens  riksdagshistoria.  Han  var  Gudmund  Göran  Adlerbeths 
farfader.  Dennes  fader,  hofjunkaren  Jakob  Fredrik  Adler-Beth,  äfven 
anstäld  i  Göta  hofrätt.  lemnade  sin  tjenst  med  titel  af  assessor  vid 
ännu  unga  är  och  lefde  sedan  på  Ramsjöholm  för  sina  barns  uppfostran 
i  landtlig  tillbakadragenhet. 

Hans  äldste  son,  Gudmund  Göran  Adlerbeth,  föddes  i  Jönköping 
den  21  Maj  1751.  Modren  var  Anna  Maria  Spalding,  af  samma  ätt,  som 
adlades  med  namnet  Spaldencreutz.  Den  mest  bekante  af  denne  ätts 
medlemmar,  lagmannen  J.  A.  Spaldencreutz.  en  af  de  ifrigaste  oppo- 
sitionsmännen från  1789  års  riksdag,  var  Gudmund  Adlerbeths  syskon- 
barn. Den  unge  Gudmund  uppväxte  på  Ramsjöholm  under  sin  allvar- 
lige faders  ögon  och  både  honom  till  sin  lärare.  Nagoi  offentligt  läro- 
verk hade  han  icke  besökt,  då  han  1768  diskrets  såsom  student  i  öp- 
sala.  Men  det  ensamma  lifvet  i  den  undangömda  landsbygden  och  den 
allvarliga  uppfostran,  han  åtnjutit,  hade  utöfvat  ett  bestämmande  in- 
flytande på  hans  skaplynne. 

I  tjpsalä,  hvaresl  han  gjorde  sina  studier  för  inträde  på  ämbets- 
mannabanan   under   hrvw  1768    71,  gjorde  han  sig  bemärkt  ej  blott  ge- 


')  -T.  M.  Crusenstolpe,  bördig  från  Jönköping. 


\  II 

nom  sina  studiers  grundlighet  och  omfattning,  utan  ock  såsom  »ittej 
lekare.  Del  vittra  samfundet  "ApoUini  sacra",  stiftadl  årel  efter  hans 
inträde  vid  universitetet,  räknade  hofiom  bland  sina  medlemmai*.  Han 
hull  inom  detta  samfund  1771  en  parentation  öfver  konung  Adolf  Fre- 
drik  pä  klagodagen  efter  den  uyss  aflidne  konungen,  såsom  del  netei 
i  handlingarna,  "i  fleia  förnäma  personers  Qärvaro  af  i>a!_'<_re  könen". 
Det  vittra  studentsällskapet,  bildad!  vid  gryningen  af  den  dag,  som  med 
Gustaf  [II:s  tidehvarf  gick  upp  för  svenska  vitterheten,  räknade  ibland 

sig  ej  ta  af  dem,  som  seder ra  gjorde  beder  ål  namnet  "Gustavia 

Oxenstierna  och  Rosenstein,  Nordin  och  Leopold,  så  väl  som  Bergklint, 
Oxenstiernas  lärare,  och  Samuel  Ödman  tillhörde  alla  fcApollini  sacra*. 
Några  af  dem,  Oxenstjerna,  Rosenstein  och  Nordin,  voro  till  studentål- 
dern samtida  med  Gudmund  Adlerbeth. 

Alldclo  obekanl  såsom  vitterlekare  var  sålunda  icke  den  20-årige 
ange  ämbetsmannen,  Ha  han  1771  började  sin  bana  i  hufvudstaden  sa 
Bom  extraordinarie  kanslisl  i  krigsexpeditionen.  Sällskapet  "Apollini 
sacra"  stod  i  liili^-  förbindelse  med  det  berömda  samfundel  "Utile  dulci", 
Gyllenborgs  och  Schröderheims  skapelse,  som  inom  sig  slöi  allt  bvad 
hufvudstaden  egde  vitterl  och  lysande  och  som,  ehuru  egentligen  en 
umgängesförening,  genom  sin  litterära  verksamhel  efterlemnal  ett  namn 
i  vår  litteraturs  häfder.  Till  Utile-dulci-samlingen  "Vitterhetsnöjen"  lem- 
nade  Adlerbeth  redan  177-J  lyra  dikter,  hvaribland  en  "Ode  öfver  för- 
gängligheten";  till  festlighetema  vid  dess  samqväm  bidrog  han  genom 
sin  musikaliska  talang.  Han  behandlade  nämligen  med  virtuositel  den 
lidens  piano,  clavecinen,  och  blef  också,  uär  Musikaliska  Akademien 
utvecklade  sig  ur  dei  vittra  samfundet  Utile  dulci.  en  af  dess  första 
ledamöter  och  dess  förste  sekreterare  (1771—77). 

Från  denna  ungdomstid  tinnes  bland  annat  i  behåll  ett  afskeds- 
qväde  till  Adlerbeths  ungdomsvän  1'rihenc  Malte  Ramel,  sedermera 
riksrad.  vid  dennes  afresa  såsom  ambassadsekreterare  till  Paris*). 

Af  afgörande  betydelse  för  Adlerbeths  framtid  blef  den  bekantskap 
med  grefve  G.  F.  Gyllenborg,  som  han  gjorde  genom  sin  deltagande  i 
l  lile-dulci. samfundets  vittra  idrotter.  Författaren  till  "Tåget  öfver  Belt" 
var  redan   da   ansedd   som   en   af  Sveriges  främste  skalder  och  sedan 

1   i    t'1'  la  Gärd.  Arkiv,  i   (nu  i  Lunds  univ.  bibliotek),  <-i  intaget  i  .\>  | 

i  iska  arbeten. 


VIII 

ungdomsåren  en  af  Gustaf  111:8  vänner:  han  hade  varit  uppvaktande 
kavaljer  hos  kronprinsen  Gustaf  under  dennes  barndom.  Gyllenborg 
fäste  sig  varmt  vid  den  unge  Adlerbeth,  i  hvilken  han  sag  en  själs- 
frände, uppmuntrade  hans  vittra  försök  och  skänkte  lifligt  bifall  ät  hans 
dramatiska  förstlingsarbete,  en  bearbetning  af  Racines  Iphigenie.  "'Un- 
der ett  inbördes  förtroende  af  våra  arbeten'',  berättar  (Tyllenborg,  "lem- 
nade  han  mig  del  af  en  författad  imitation  af  Iphigenie  i  Auliden. 
blandad  med  chorer  efter  de  grekiska  skalders  exempel.  Jag  trodde 
mig  höra  Racine  i  de  behagligaste  vers  och  flyttas  på  Athens  teater 
af  de  skönaste  chorer.  Samma  afton  meddelade  jag  min  förtjusning 
åt  konungen  genom  berättelsen  af  det  arbete,  jag  af  hört.  Mitt  ända- 
mål att  därigenom  göra  min  unge  vän  känd  hos  konungen  kunde  ej 
fela.  Han  åtföljde  mig  nästa  afton  till  konungen  efter  dess  befallning, 
uppläste  sitt  arbete,  förblef  vid  soupéen,  en  distinktion,  som  aldrig  nå- 
gon af  lians  vederlikar  i  tjensten  eller  af  hans  ålder  åtnjutit".  —  Detta 
var  177o  på  hösten,  och  sedan  donna  tid  tillhörde  Adlerbeth  konung 
Gustaf  IIl:s  vittra  hofkrets.  Konungen  fann  särskildt  behag  i  Adler- 
beths  versifikatoriska  skicklighet,  hvilken  enligt  Gyllenborgs  ord  "öpp- 
nade konungens  öron  för  harmomens  behag",  och  som  stundom  gjorde 
honom  kritiskt  stämd  mot  Gyllenborgs  egen  verskonst. 

Själf  har  Adlerbeth  i  ett  skaldebref  till  denne  20  år  äldre  vän  på 
följande  sätt  skildrat  sina  ungdomsminnen  Iran  denna  tid: 

"Du  förde  mig  till  Gustafs  tron 
och  mina  qväden  till  hans  öra 
O  sälla  stunder  af  mitt  lif! 
När  vittra  stunders  tidsfördrif 
han  sökte,  tryckt  af  kronans  börda, 
jag  njöt  den  lott  att  jämte  dig 
den  kung,  från  tronen  sänkte  sig, 
ännu  som  kung  bland  snillen  vörda, 
Vi  togo  utkast   af  don  hand, 
som  pryddes  af  en  lagrad  spira, 
till  qväden  att  do  foster  fira, 
som  lian  beredde  åt  sitt  land". 


Ett  sådant  utkast  var  konungens  skådespel  "Birger  Jarl",  bodi  af 
Gyllenborg  och  Adlerbeth  gemensamt  bearbetades  för  scenen.  Gyllen 
borg  ger  villigt  sin  unge  vän  största  liedem  af  detta  arbete,  och  konung- 
ens granskning  af  del  gemensamma  arbetel  skänkte  Adlerbeth  etl  friko- 
stig! erkännande  stundom,  såsom  del  synes,  på  den  äldre  skaldebro- 
derns bekostnad.  Ursprungligen  afeedd  ati  såsom  etl  "divertissemenf 
ingå  i  samma  stycke  var  operabaletten  "Eglé",  bearbetad  från  franskan 
af  Adlerbeth.  Följande  årel  uppfördes  "Eglé",  så  väl  som  en  annan  opera- 
balett, "Neptun  och  Ampbitrite",  al  samma  hand,  äfvenledes  efter  fran- 
skan, såsom  själfständiga  teaterstycken. 

Adlerbeths  användbarhet  för  dramatiskt  författarskap,  understödd 
af  lians  musikaliska  talang,  kunde  ej  annat  än  befästa  den  ynnest, 
hvarmed  han  tidigt  omfattades  af  den  för  den  svenska  teaterns  utveck- 
ling så  varmt  nitälskande  konungen.  De  båda  operabaletterna  fi 
1777  af  den  ofvannämnda  tragedien  "Iphigenie",  som  då  utfördes  med 
musik  af  Qttini  till  de  af  Adlerbeth  däri  inlagda  chorerna.  Därpå  följde 
operorna  "Procris  och  Cephal"  och  "Amphion",  båda  efter  franska  origi- 
nal med  musik  af  svenska  tonsättare,  samt  en  prolog  vid  firandet  al 
kronprinsens  födelse,  alla  1778.  Ett  själfständigare  arbete  än  dessa  öf- 
versättningar  och  tillfällighetsdikter  och  som  under  längre  lid  hull 
sig  på  scenen,  var  Adlerbeths  opera  "Cora  och  Alonzo",  med  musik 
af  Naumann.  Täflande  med  Kellgrens  "Aeneas  i  Carthago",  valdes 
denna  dikt,  hemtad  till  sitt  ämne  ur  Marmontels  "Les  fncas",  till  den 
festföreställning,  bvarmed  der  nya  operahuset  invigdes  åt  "Påträs  Musis" 
1782.  Om  härtill  lägges  Adlerbeths  medarbetarskap  i  "div. 
mentet"  till  Gustaf  [II:s  skådespel  "Gustaf  Adolfs  ädelmod",  så  är  ra- 
Éen  af  de  Adlerbethska  ungdomsarbeten  för  scenen,  som  först  gjorde 
hans  namn  kändt,  afslutad.  Till  hans  mognare  år  borde  originaltrage- 
Hen  "Oedip",  uppförd  1792  några  dagar  före  konungamordet,  del  sista 
Bkådespel,  som  Adlerbeths  kunglige  beskyddare  bevistade.  "Oedip"  var 
föremålet  för  Gustaf  111:-  sista  samtal  med  den  skald,  som  han  redan  11 
ar  förut,  då  tanken  på  instiftandet  af  Svenska  Akademien  obestämd! 
föresväfvade  honom,  i  framstå  rummet  ansetl  där  böra  få  en  plats. 

om  Adlerbeths  dramatiska  författareskap  utgjorde  den  förnämsta 

förutsättningen    för   hans   ställning   in mstaf   EII:s   vittra  kr.   - 

fann   dock   konungen   snart,   att   den  unge  vitterlekaren  var  användbar 


X 

till  åtskilligt  annat.  På  tjenstemannabanan  befordrades  lian  till  kans- 
list 177:;.  protokoUsBekreterare  1774,  blef  riksantikvarie  1778,  konungens 
handsekreterare  med  titel  af  expeditionssekreterare  s.  å.  Han  åtföljde 
konungen  på  hans  resa  till  Italien  1783-  84  med  särskildt  uppdrag  att 
föra  anteckningar  öfver  hvad  som  befanns  sevärdt  af  konst  och  foni- 
lemningar.  Därjämte  tjenstgjorde  han  såsom  kanslitjensteman  vid  be- 
handlingen af  regeringsärenden  under  resan.  Fråga  var  vid  samma  tid 
a  hane  att  anförtro  honom  ledningen  af  den  unge  kronprinsens  studier. 
Konungen  synes  länge  hafva  tvekat  i  valet  mellan  Adlerbeth  och  Ro- 
senstein.  Då  den  sistnämnde  utsågs,  helsades  detta  af  Adlerbeth  med 
glädje.  De  bref,  som  i  denna  fråga  växlades  mellan  hosenstein  och 
Adlerbeth,  lända  dem  båda  till  all  heder.  Täflan  om  utmärkelser  och 
fördelar  rubbade  ej  någonsin  den  nära  vänskapen  mellan  dessa  bägge 
själsfränder:  knuten  under  ungdomsåren,  egde  den  bestånd  till  lif- 
vets  slut. 

Den  italienska  resan  var  för  Adlerbeth  lärorik  och  fruktbringande, 
såsom  var  att  vänta  för  en  man  med  hans  vakna  kunskapsbegär  och 
grundliga  insigter.  Några  bref  af  hans  hand  trycktes  i  tidskriften  "Sven- 
ska Parnassen'-  1784  under  titel  "Bref  från  en  vitter  svensk  resande  af 
konungens  suite  till  sin  vän  i  Stockholm"  (ceremonimästaren  ''.  F.  Fre- 
denheim).  De  innehålla  allmänna  intryck  från  Dom  och  Neapel,  Fio- 
lens och  Venedig  och  äro  helt  kortfattade.  En  utförligare  skildring 
af  hvad  de  resande  iakttagit,  lärd  och  grundlig,  har  Adlerbeth  efterlem- 
nat  i  handskrift.  Den  öfverlemnades  till  konung  Gustaf  IV  Adolf  i  fullt 
utarbetadt  skick  och  förvaras,  ännu  otryckt,  på  Kongl.  Biblioteket  i 
Stockholm  *). 

Frän  Neapel  skref  Adlerbeth  i  Mars  17S4.  efter  en  skildring  af 
Italiens  vår  och  fcdei  härliga  landet":  "Ända  längtar  jag,  Gud  ske  lof, 
hem  och  har  därtill  ganska  grundade  skal.  Ty  naturen  har  alltid  med 
en  rättvis  hand  så  utbvtt  förmåner  och  olägenheter,  att  de  India  hvar- 


i    Då   trustaf  III    besökte  Collegio  Pro  Bde  propaganda  i  Rom,  trycktes  iill 
ra  en  festskrift  på  t",  språk.    Det  svenska  qvädet  var  af  följande  lydelse: 

Om  Rom  har  kungar  setl  nr  Nordens  kalla  rike. 

Si. in  krossat  all  dess  pragt  '»'ii  gjutit  forsar  blod, 

De1  ser  nr  samma  lamt  i  dag  Augusti  like 

Ge  vittra  konstra-  Ht  och  snillen  eld  och  mod. 
Författaren  till  denna  vers  var  Adlerbeth. 


XI 

andra  jämnvigten  och  med  olika  villkor  verka  en  jämn  delning  af  lycka, 
så  länder  som  människor  emellan0,    Yttrandet  är  karakteristiskt :  1 
landskärleken   och   del    nordiska  allvarel  hade  Adlerbeth  tagit  med  sig 
till   den   soliga    södeni  och  till  det  glada  lifVet  i  Perdinanda  och  Maria 
( larolinas  hufvudstad. 

Qnder  dessa  år  af  ännu  ogrumladt  samlif  med  konungen  följde 
Adlerbeth  honom  äfven  på  etl  område,  som  innu  knappast  skulle  harva 
väntat  Gustaf  UI:s  fantastiska  skaplynne  förde  honom  för  en  kortare 
lid  -  såsom  det  synes  egentligen  omkring  början  af  1780-talel  till 
förbindelser  med  adepter  inom  frimureriet  och  till  hvarjehanda  ''mysti- 
ska förehafvanden.  Till  hans  förtrogna  på  detta  område  räknades,  atom 
"mystici"  ex  professo,  af  hans  dagliga  umgängeski'ets  Schröderheim, 
.1.  i;.  Oxenstjerna  och  Adlerbeth.  Dennes  lugna  och  kritiska  för- 
stånd hindrade  honom  ej  att  med  konungen  deltaga  i  nattliga  expedi- 
tioner vid  andebesvärjelser;  och  af  Schröderheims  i  föreliggande  sam- 
ling införda  brefväxling  framgår,  att  Adlerbeth  jämte  honom  hört  till 
dem,  -"in  varit  närmast  initierade  i  dessa  förborgade  mysterier  *).  — Vig- 

tigare  var  det  förta nde,  -<>m  konungen  skänkte  Adlerbeth  före  finska 

fcrigets  utbrott  1788.  Nordin  berättar  i  sin  dagbok  d.  25  Maj  1788,  att 
Adlerbeth  varit  i  "djup  öfverläggning6  med  konungen,  som  varit  "mest 
bekymrad  för  causa  belli";  och  längre  Tram  hade  konungen,  enligl  samma 
källa,  uppgifvil  att  Adlerbeth  "varit  för  kriget",  hvilkel  af  rtosensteiu 
iftades. 

Gustaf  HIs  ynnestbevis  mot  Adlerbeth  fortforo  efter  hemkomsten 
från  den  italienska  resan,  Han  utnämndes  till  riddare  af  nordståerne- 
orden  1784,  erhöll  värdigheten  af  kansliråd  1787,  utsågs  al  konungen 
till  en  af  Svenska  Akademiens  första  13  ledamöter  1786  och  blef  samma 
ai  sekreterare  i  Vitterhetsakademien.  I  sistnämnda  akademi  helsades 
han  af  den  afgående  sekreteraren  R-osenstein  såsom  den  "man,  som  förenar 
alla  de  kunskapsgrenar,  hvilka  utgöra  ämnet  för  akademiens  arbeten". 


i  Sås frimurare   förblef   Adlerbeth  alltjemt  verksam  oub  blef  ofter  Karl 

XIII:-   uppstigande  pä  tronen  Karl  XIII:-  riddare     Ilen  han  afrådde  sin  ungdoms- 
Lars  v.  Engfströni  iv.mi  att  inträda  i  orden:  "Icke  att  däruti  finnes  något  .m- 
nat  än  godt,  men  du  är  sensible,  ocli  di  fc<    lycklig";  "'Ii  mot  inrät 

•ii   K. ni  XIII:s  orden  såsom  ett  utinaikolsoteckeu  utauför  frimureriet  Ingaf  lian  pä 
Bldre  d  un   statsråd,   enligt  Engeströms  berätti  grundo- 

memorial". 


XII 

[  Svenska  Akademien,  hvarest  han,  såsom  vi  nämnt,  redan  fem  år  förut, 
enligt  konungens  första  utkast,  varit  utsedd  att  intaga  ett  rum,  helsades 
han  af  konungen  såsom  den  "skald,  som  med  så  mycken  behaglighet  låtit 
på  svenska  skådeplatsen  tala  Euripides'  och  Homeri  hjältar  och  med 
så  mycken  själ  tolkat  Coras  och  Alonzos  kärlek":  och  Adlerbeth  slutade 
sitt  korta  inträdestal,  innehållande  några  allmänna  anmärkningar  rö- 
rande språkets  odling,  med  uttryck  af  beundran  tor  konungens  vältalig- 
het, "som  öfvertygat  sinnen  och  bevekt  hjärtan,  i  hvars  rättmätiga  pris 
eftervärlden  likväl  ogärna  skulle  sig  af  oss  förekommas". 


Adlerbeths  minnestecknare  i  Svenska  Akademien,  Hans  Järta. 
har  i  sitt  inträdestal  öfver  honom  gifvit  en  starkt  idealiserad  bild  af 
Gustaf  [II:s  tidehvarf  och  oj  mindre  af  den  personliga  ställning,  som 
"Coras  och  Alonzo's"  skald  intog  inom  konungens  vittra  hofkrets.  Ett- 
utdrag  må  anföras.  "Allt",  säger  han,  "intill  själfva  förvillelsen,  antog  i 
denna  ridderliga  tid  ett  ädelt  yttre,  som  bevisade  en  inre  aktning,  äf- 
ven  hos  den  svage,  för  ädelhet.  Glädjen  var  hyllad,  men  allvaret  tal- 
tes och  vördades.  Man  såg  i  det  för  lättsinnighet  nu  utropade  hofvet 
glada,  lysande  unga  män  samla  sig  omkring  en  medelåldrig,  som  de 
gärna  hörde.  Hans  blick  var  eldig,  men  icke  lekande,  hans  anletsdrag 
voro  en  tänkares,  hans  gulnade  hy  vittnade  om  lärdomens  mödor:  en- 
kel var  hans  klädsel,  stadig  hans  gång.  allvarsamt  hela  hans  yttre  vä- 
sende. Jag  ville  nu  i  hast  kunna  draga  förhängel  från  en  tafia,  där 
han  stode  med  penselns  sanning  skildrad,  nämna,  Adlerbeth  och  säga 
dem,  som  betraktade  hans  vördnadsbjudande  gestalt,  att  denne  man 
var  den,  som  uppfann  nöjena  i  Gustaf  lll:s  hot.  att  han  var  älskad  af 
Gustaf  111,  sökt  och  högaktad  af  hans  gunstlingar". 

Tallan  är  tilltalande,  men,  med  undantag  af  hvad  som  rör  huf- 
vudpersonens  yttre  skick  och  väsen,  knappast  fulli  verklighetstrogen. 
Med  de  flesta  af  hofvets  "glada,  lysande  unga  män"  var  Adlerbeth  jämn- 
årig; sedan  sitt  L23:dje  är  hade  han  tillhört  hofkretsen  och  stod  i  sin 
bästa  mannaålder  vid  tiden  för  Gustaf  CII:s  död.  Det  var  ej  han,  utan 
konungen,  som  "uppfann  hofvets  nöjen".  Adlerbeth  var  blott  dennes  lydiga 


XIII 

och  talangfulla  redskap  vid  öfningarna  i  vitterlek.  Librettoförfattaren 
ull  operor  och*  operabaletter,  vereifikatören  vid  högtidliga  tillfallen,  epi- 
grafikern,  livars  fyndighel  togs  i  anspråk  vi<l  minnespenningar  och 
minnesfester,  den  kunskapsrike  kännaren  af  historien,  antiqviteterna 
.  m  ii  främmande  länders  litteratur  rar  en  i  Gustaf  EILs  hof  i  högsta 
grad  användbar  person.  Men  dess  "maitre  des  plaisirs"  var  han  i<k«-. 
och  han  torde  på  det  hela  tagel  hafva  kam  sig  främmande  i  den  egent- 
liga  hofcirkeln.  Konungen  bemötte  honom  med  välvilja  och  räknade 
honom  bland  sina  vänner,  ansåg  sig  väl  äfven  med  skäl  hafva  rätl  atl 
räkna  på  hans  tacksamhet.  Men  om  del  är  en  sanning  hvad  Schröder- 
heim  yttrat,  atl  "aldrig  någon  ensam  i  någon  stund  af  Gustafs  lefnad 
egt  hela  lians  förtroende",  så  gäller  detta  säkerligen  äfven  om  Adlerbeth. 
Sin  konung  nalkades  han  ofta  och  hade  fritl  tillträde  till  hans 
person;  men  han  stod  honom  tvifvelsutan  vida  mindre  nära  än  både 
Schröderheim  och  Armfelt,  Oxenstierna  och  Leopold,  äfven  innan  de 
stormar  brutil  löst,  hvilka  kastade  sm  skugga  öfver  Gustafs  sistarege- 
ringsår  och  grumlade  hans  förhållanden  till  gamla  vänner.  Olikheten  i 
Adlerbeths  och  Gustaf  lil:s  skaplynne  var  för  stor,  för  atl  tillåtanågon 
egentlig  förtrolighet  mellan  konungen  och  hans  handsekreterare:  den 
sistnämnde  med  sm  nyktra  förståndsmässighel  saknade,  sa  atl  säga, 
organel  för  tillgifvenhet  ål  en  konung  som  Gustaf  III.  Träffande  har 
detta  i  följande  ord  uttryckts  af  A.dlerbeths  siste  minnesteckng 
"Den  ene  öppen,  ärlig,  uran  förställning,  den  andre  ända  från  barndo- 
men intvungen  i  konsten  atl  dölja  sina  tankar;  den  ene  allvarlig,  flård- 
t'ri,  stadig,  förnöjsam,  försigtig  och  klok.  den  andre  glad.  lysande  äre- 
lysten, ombytlig  och  djärf;  den  ene  politiskt  doktrinär,  den  andre  kon- 
junkturspolitiker; den  ene  et1  snille,  den  andre  något  stötande  på 
pedant". 

Det  visade  sig  ock,  när  vänskapen  sattes  på  prof  dessa  An- 
teckningar bära  därom  i  rikl  måtl  vittne  atl  den  personliga  förbin- 
delsens makt  var  ringa  nog  öfver  Adlerbeths  sinne.  Hans  politiska  åsig- 
ter  voro  de  trän  frihetstiden  ärfda,  som  slagit  lika  tast  ro1  hos  telning- 
arna af  Sveriges  yngsta  adel  som  hos  bärarna  al  stormaktstidens 
historiska    namn.    Hans   samhållslära    hade   sin   grund    i  del  l&de  år- 


')  ljunggren,  Svenska  Vittorhetensi  Håfder  III,  29ft 


XIV 

hundradets  upplysningsfilosofi;  hans  väsen  hade  för  mycket  af  gammal- 
dags kärfhet  och  oböjlighet,  för  att  lämpa  åsigterna  efter  förändrade 
tidsförhållanden.  En  svag  ansats  till  opposition  hade  han  redan  röjt 
vid  den  fredliga  riksdagen  1778.  enligt  Lars  v.  Engeströms  berättelse. 
Fyra  unga  kanslitjenstemän,  säger  denne,  "voro  pä  lika  iinie:  j\t.  \V. 
Marks  v.  Wurtemberg,  <;.  G.  Adlerbeth,  N".  v.  Kosenstein  och  jag".  Han 
tillägger:  "oss  alla  fyra  liar  H.  Maj:t  sedan  nyttjat  på  hedrande  sätt". 
Det  var  konung  Gustafs  svar  på  detta  ungdomliga  motstånd  mot  lians 
önskningar,  att  han  samma  år  gjorde  Adlerbeth  till  sin  handsekreterare 
och  länge  vägde  i  valet  mellan  honom  och  hans  oppositionskamrat 
Rosenstein,  då  få  år  efteråt  kronprinsens  läran'  skulle  utses. 

Så  spårlöst  afiupo  icke  de  meningsskiljaktigheter  mellan  konungen 
och  Adlerbeth,  som  framkallades  af  den  stora  brytningen  178?).  Ko- 
nungen ville  ej  låta  sitt  personliga  förhållande  till  sin  forne  handsekre- 
terare påverkas  däråt'  att  denne  gjorde  gemensam  sak  med  oppositionen, 
och  vid  ett  tillfälle  genom  sitt  uppträdande  på  rikssalen  d.  21  Februari 
korsade  konungens  planer.  Adlerbeth  har  i  sina  Anteckningar  tacksanit 
erkänt,  att  konungen  i  detta  afseende  visade  ''verkligt  ädelmod".  De 
samtal  under  denna  tid,  för  hvilka  Adlerbeth  utförligt  redogjort,  bära 
ock  vittne  om  hvad  en  rättsinnig  medborgare  kunde  säga  till  Gustaf 
111,  utan  att  det  af  honom  illa  upptogs  eller  föranledde  någon  straf- 
fande åtgärd.  Men  de  gamla  förbindelserna  af  nära  personligt  umgänge 
voro  dock  förbi*):  konungens  långa  frånvaro  under  kriget  i  Finland 
bidrog  väl  äfven  att  fjärma  honom  från  forna  umgängesvänner,  helst  från 
dem.  hvilka  han  med  sorg,  ehuru  utan  bitterhet,  i  pröfningens  stund 
sett  i  sina  motståndares  leder.  Från  vintern  1790  berättar  Schröder- 
heim,  som  själf  sett  sitt  förhållande  till  konungen  växla,  att  Adlerbeth 
synfes  alldeles  "exeluerad"  från  konungens  intima  umgängeskrets.  Men 
någon  bestämd  brytning  inträdde  icke.  och  vid  hofvet  syntes  Adlerbeth 
fortfarande.  l>å  Gustaf  ill  säg  Adlerbeth  vid  sin  dödsbädd,  anade  han 
väl  icke,  lika  litet  som  mängden  af  do  samtida,  som  följt  dennes  bana, 
atl  Adlerbeth  skulle  efterlemna  en  teckning  al  Gustafs  bidehvarf,  såbe- 
skaffad  som  hans  "Historiska  anteckningar". 


*)  Jfr  det  i  Do  In  Gärd.  Arch.  XVIII:  T"  meddelade  utdraget  ur  Kämpes  bref- 
växling.    Om  Liljensparre  kallal  Adlerbeth  "en  förrädare",  så  kan  konungen 
före  göras  ansvarig. 


XV 

Adlrriictlis  uppträdande  på  riddarhusel  d.  21  Febr.  L789  va 
stora  historiska  ögonblickel  i  hans  I  i  t'.  I  del  offentliga  lifvet,  utanföi 
litteratörens  och  ämbetsmannens  sysselsättningar,  hade  han  dittills 
foga  deltagit.  Den  röst,  som  han  höjde  i  riksförsamlingen  var,  för  att 
begagna  hans  egna  ord,  "ovan  och  svarvande*.  Men  verkan  af  detta 
uttalande  var  icke  mindre  därföre,  atl  del  var  oväntad  t:  samtidas  be- 
rättelser utan  undantag  bära  därom  vittne.  Lifligasl  måhända  har  Nils 
Mm  Rosenstein  i  etl  bref  till  L  von  Engeström  skildral  sitl  intryck 
vid  detta  uppträde.  Han  Bkrifver:  "Vårodödlige  vän  Adlerbeth,  drif- 
ven  af,  jag  tror,  en  gudomlig  anda,  häfver  upp  sin  rösl  och  förmår  i  etl 
bevekande  tal  konungen  alt  samtycka  att  adeln  måtte  få  betänknings- 
tid.  -Tati-  kan  ej  bcskrifva  hvad  jag  kände  i  denna  stund.  Läs  nu,  si- 
dan du  Läs!  Adlerbeths  ära,  min  rättfärdiggörelse.  Konungen  går  ur 
salen,  jag  följer  med,  rusar  emot  honom,  arréterar  honom,  skakar  hans 
hand  och  säger:  'Hvad  min  van  gjort,  hade  jag  bort  göra  och  kanske 
tänkt'.  Jag  föll  därpå  i  en  snyftning,  och  folk  trodde  mig  galen". 
Rosenstein  stud  sålunda,  nu  som  1778,  "på  samma  linie"  som  Adlerbeth; 
men  den  sistnämndes  rol  var  mera  framträdande  och  har  på  historiens 

blad   blifvit  upptecknad.    "Hän   fyller  sin  pligt"  säger  Järt: Adler- 

betlis  uppträdande  i  detta  ögonblick,  "sm-  sina  föreställningar  tu-veka 
den  ädelmodige  konungen  och  vinna  dess  högaktning,  men  var  van- 
mäktig att  hejda  händelsernas  fart;  suckar  och  har  styrka  att  förblifva 
Gustafs  vän". 

Gustafs  vän?  Det  må  ursäktas  Adlerbetb£  minnestecknare  i  Sven- 
ska. Akademien,  att  han  trodde  så  om  sin  företrädare.  Ty  sa  hade  den- 
nes egna  ord  ofta  fallit,  ej  blott  under  Gustafs  dagar  utan  ock  efter 
hans  död,  att  man  måste  antaga,  att  Adlerbeth  skulle'  räkna  denna  be- 
nämning såsom  en  hederstitel.  Vi  minnas  skildringen  af  lians  vittra 
samarbete  med  konungen  i  skaldebrefvei  till  Gyllenborg,  skrifvel  1801; 
i  de  minnestal  öfver  bortgångna  Gustavianer,  som  del  ofta  föl]  påAdler- 
beths  lett  att  hälla,  behöfver  man  ej  söka  länge,  innan  man  finner  ut- 
tryck sådana  som  "stor  och  vördad  konung",  "Vasars  store  ;it  I  ling"  o.  s.  v. 
1  teckningen  öfver  sin  vän  och  samtida  Schröderheim  ordar  han  ej  blöt] 
om  Gustafs  "snille  och  lycka",  utan  prisar  äfven  den  "själsstorhet,  som 
oförändrad  under  de  yttersta  och  hårdaste  profven  följde  Gustaf  till 
lifvets   gräns",   och    han   erkänner,   att    riksdagen    L789   ej  blotl  gjorde 


XVI 

konungen  "mäktigare  öfver  dess  folk",  utan  ock  "fruktansvärdare  för 
dess  fiender".  -  Ej  utan  skäl  har  det  anmärkts,  att  det  intryck,  som 
skulle  väckas  af  Järtas  tal  hos  den,  som  tagit  kännedom  om  Adlerbeths 
Anteckningar,  utgifna  inånga  år  senare,  borde  blifva  af  "komisk."*)  art. 
Men  det  är,  såsom  vi  sett,  ej  blott  den  akademiske  minnestalarens  ord 
och  den  historiska  antecknarens  omdömen,  som  strida  mot  hvarandra; 
äfVen  den  sistnämndes  egna  uttalanden  stå  stundom  med  hvarandra  i 
i  »förenlig  motsägelse. 

Har  då  denne  allvarlige  man,  af  samtiden  sä  högt  aktad  för  san- 
ningskärlek och  rättrådighet,  talat  emot  sin  öfvertygelse  ?  Man  eger  ej 
råttkatt  antaga  något  dylikt.  Men  just  dessa  motsägelser  i  en  sådan 
mans  yttranden  vid  olika  tillfällen  tjena  att  bestyrka,  huru  litet  någon 
inriktar  ati  göra  sig  fri  från  den  tillfälliga  stämningens  eller  situatio- 
nens; inflytande,  ocluhuru  äfven  den  mest  sanningsälskande  man  ej  är 
i  si  and  att  opartiskt  skrifva  sin  samtids  historia.  För  eftervärlden  ega 
samtida  anteckningar  sitt  intresse  och  äfven  sitt  stora  historiska  värde : 
men  de  skola  "dömas  efter  sin  art".  De  växlande  tidsstämningarna 
särskildt  under  de  skiften,  då  stormarna  upprört  samhällslifvet.  höra 
ock  med  till  dettas  historia. 

Sa  har  den  skildring  af  riksdagen  1789,  som  fyller  en  så  stor  del 
af  de  Adlerbethska  anteckningarna  om  Gustaf  UI:s  tid,  sin  historiska 
betydelse  såsom  kännetecknande  för  den  anda,  som  herrskade  inom  det 
svenska  riddarhuset.  I  den  stundom  nästan  officiella  protokollsstil, 
med  hvilken  han  berättar  de  bullersamma  uppträdena  inom  salen  med 
fädrens  sköldar,  framskimrar  på  hvarje  sida  den  bitterhet,  som  där 
rådde.  Det  var.  ej  blott  den  egentliga  s.  k.  oppositionen,  som  kände 
förödmjukelsens  harm  öfver  att  med  våldsamma  medel  hafva  blifvit 
bragt  till  tystnad.  Äfven  de.  som  tego  på  riddarhuset  eller  yttrade  sig 
hofsamt,  såsom  Adlerbeth,  togo  intryck  af  den  allmänna  stämningen, 
t.  o.  m.  de.  som  stodo  konungen  närmare  än  han.  så  Rosenstein,  så 
Schröderheim,  så  Oxenstjerna,  så  själfVa  Armfelt,  si  un.  huru  troget  han 
än  tjenade  såsom  redskap  för  konungens  befallningar,  dock  gjorde  det 
under  en  lefvande  känsla  af,  "att  konungen  är  nu  i  sin  tort* 

i  Sv.  biograf,  lex.    Ny  följd.  1:  24. 


XVTI 

t>en  ;if  partilidelser  oförvillade  eftervärlden  kan  Bkånka  sin  sym. 
pati  både  åt  dem,  som  Btridde  för  bevarandel  af  fäderneärfda  rättig- 
beter  och  laglig!  bestående  ordning,  och  ål  honom,  som  obestridligen 
*ar  "i  sin  tort"  i  frågan  om  lagarnas  våldförande,  raen  för  hvilken  en 
sfcatshvälfning  -  och  sådana  utföras  icke  med  lagliga  medel  syntes 
såsom  en  oafVislig  nödvändighet  ej  blotl  för  den  konungsliga  myndig- 
hetens upprätthållande,  utan  ock  för  fosterlandets  bestånd.  Adlerbeth 
med  sin  stränga  uppfattning  af  det  lagliga  och  sina  doktrinära  frihets- 
idéer hörde  till  de  riddarhusmedlemmar,  Bom  i  sitl  innersta  upprördes  öf- 
ver  dessa  tilldragelser.  I  sin  medkänsla  för  Persen  och  de  andra  orätt- 
mätigt fängslade  oppositionsledarna  synes  han  harva  glömt  sina  gamla 
förbindelser;  och  bitterheten  dröjde  i  hans  sinne  utöfver  den  rid.  då  parti- 
frans vreda  böljor  lagt  sig  till  ro  omkring  konung  Gustafs  graf.  Del 
var  under  inflytande  af  denna  stämning,  som  han  till  sin  ungdomsvän 
L.  v.  Engeström  ännu  efter  konungens  död  yttrade  om  Gustaf  III: 
"Bror,  där  var  intet  enda  ärligt  hår  på  honom". 

Men  med  allt  detta  hafva  Adlerbeths  anteckningar  frän  denna 
minnesvärda  riksdag  med  fördel  kunnat  användas  af  dess  historieskrif- 
vare.  Tham*)  anser  dem  "med  all  sin  obestridliga  ensidighet  i  omdö- 
men, näst  Wallqvists  berättelse  vara  den  rikhaltigaste  och  bästa  källan 
för  kännedomen  af  tidens  förhållanden**.  Den  nämnde  historiske  for- 
skaren har  också  flitigl  användt  denna  källa,  ehuru  han  "ha  varit  nöd- 
Bakad  ati  vederlägga  däri  förekommande  uppgifter,  och  han  fäller  om 
'less,i  anteckningar  på  etl  annat  ställe  följande  omdöme:  "Vi  tillägga 
för  öfrigl  icke  Adlerbeth  någon  fullkomlig  pålitlighet  i  fakta,  än  mindre 
i  omdömen.  Men  hans  yttranden  äro  de  bäst  sagda  och  relativt  de 
lindrigaste  uttrycken  af  de  på  riddarhusel  rådande  åsigter  afhvadman 
där  trodde  konungen  vilja  och  våga.,  livad  man  trodde  honom  afee  och 
kunna  utföra". 

Med  all  sannolikhet  hafva  Adlerbeths  "■Anteckningar0  tätt  sin  nu- 
varande form  samtidigt  med  eller  korl  efter  de  skildrade  tilldragelserna. 
Dagboksform   ega   de   icke,   men  ,1,.  torde  hvila  på  för  hvarje  dag  ued- 


*i  Tham:  Konung  Gustal  ill  och  rikets  ständer  vid  lTsu  nr-  rikedag 8. 8, 138. 
Ä.fven  andra  historiska  forskare,  i  främsta  rummet  B.  v.  Beskow,  hafva  påpekal 
oriktigheter  och    motsägelser   i    Adlerbeths  framställning.    So  Beskow,  Oustaf  III, 
II:  111,   181,  11:;;   [TJ;   [97;   \|:  41  i  m.  H.  ställen. 


XVIII 

skrifna  anteckningar,   hvilka  sedan  sammanarbetats  till  ett  helt,  innan 
intrycken  förbleknat.     Vore  dessa  minnen  nedskrifna  under  författarens 
äldre   dagar,  sä  eger  man  rätt  att  antaga  att,  om  än  totalomdömet  öf- 
ver   tredje   Gustaf  utfallit   strängare  än  hvad  man  måhända  väntat  af 
en   Gustavian,   som   stått    honom   nära,   formen  blifvit  annorlunda  odh 
mycket    blifvit  osagdt,  som  barer  den  upprörda  tidsstämningens  prägeh 
Ett   kapitel    ur  denna   samtids   historia  om  Gustaf  [II  är  i  före- 
liggande  upplaga   uteslutet.    Det   är   den    uppsats,    som  i   första    upp- 
lagan   bär  titeln:  "Konung  Gustaf  [II:s  karakteristik",  jämte  den  därtill 
som  bilaga  fogade  pamfletten:  "Déclamation  d'un  rhéteur  contre  l'usur- 
pation    d'Auguste".    Författaren    till    denna,   sistnämnda   i    handskrifna 
samlingar   ofta   förekommande   partiskrift,   angifves   i   en   not    vara   Fr. 
Hercb.    Till  "Karakteristiken"  öfver  Gustaf  111,  hvilken  äfven  såsom  etl 
bihang   är    fogad    till   den  sammanhängande  historiska  framställningen, 
angifves    ingen    särskild   författare:  och  Adlerbeth  har  på  denna  grund 
ansetts   såsom   upphofsman   äfven   till   denna  för  Gustaf  III:s  minne  i 
hög   grad  nedsättande   och   ofta   citerade   skrift.    Det   är   här   som  de 
gröfsta  tillvitelserna  mot  konung  Gustaf  och  hans  män  förekomma,  till 
hvilka.   man   förgäfves   i   de  "Historiska  Anteckningarna"  med  all  deras 
kritiska   skärpa   söker  motstycken.    Det   är  här  som  konungens  omgif- 
ning    skildras    såsom    ''sluga    och   nedriga   redskap",  och  uppgifves  "a  ti 
ändtligen  föga  någon  ärlig  man  ville  af  honom  mottaga  förtroendesyss- 
lor": här  som  kronprinsen  Gustaf  Adolfs  understuckna  börd  framställas 
nästan   som  ett  obestridt  faktum  med  hvarjehanda  osmakliga,  detaljer; 
här   som  omtalas,  konungens  osnygghet  i  lemadsvanor  på  ett  sätt,  som 
väcker   vämjelse   bos   läsaren.    Helt.  säkert   bar  mången,  utan  att  ega. 
någon    förutfattad  mening  om  konung  Gustaf  och  lians  samtid,  vid  läs 
ningen    af  denna    skrift   rönt   det  intrycket,  att,  om  den  afser  att  ned- 
sätta konungens  minne,  den  äfven  är  föga,  hedrande  för  dess  författare, 
helst  om  han  stått  konungen  nära  och  i  all  synnerhet,  om  han  annor- 
städes i  högstämda  ordalag  sjungit  hans  pris. 

Nu  befinnes,  att  i  originalhandskriften  till  Adlerbeths. "Historiska 
Anteckningar"  detta  kapitel  helt  och  hållet  saknas.  Det  bar  då  varit 
en  pligt  vid  deras  utgifvande  efter  denna  autentiska  källa,  att  ej  låta 
Adlerbeth  gälla  såsom  dess  författare  -  en  pligt  ej  blott  mot  konung- 
ens minne,  utan  ock  mot  Adlerbeths. 


xrx 

Vid  dessa  anteckningars  första  utgifvande  (1866)  följdes,  såsom  på 
titelbladet  angifves,  en  i  Brinkmanska  arkivet  på  Trolle-loungby  befintlig 
handskrift.  Jämförelsen  mellan  denna  första  upplaga  och  originalhand- 
skriften visar  öfverensstämmelse  med  afseende  i>a  besten  i  alli  väs 
ligt;  men  antagandel  Ligger  nära  till  bands,  atl  "Karakteristiken"  ej  bör! 
rill  den  ursprungliga  texten,  lika  litel  90m  "Déclaination  d'un  rbeteur*. 
Båda  hemtade  ur  tidens  kringsmygande  pamflettlitteratur,  halva  de  varit 
bilagda  Adlerbeths  historiska  berättelse,  liksom  andra  aktstycken  hö- 
rande till  tidens  historia,  och  halva  af  den  okände  afskrifVaren  inför- 
lifvats  med  "Anteckningarna".  UtgifVaren  af  första  upplagan,  hvarsåt- 
görande  varit  helt  mekaniskt,  har  på  god  tro  låtil  alli  följa  på  samma 
sätt,  som  del  förelåg  i  den  honom  tillgängliga  handskriften.  Full  viss- 
het kan  näppeligen  vinnas  i  denna  fråga,  då  denna  handskrift,  naktadi 
gjorda  efterforskningar,  icke  kunna!  återfinnas. 

Med  bestämdhet  kan  väl  ej  heller  påstås,  atl  denna  skrift  omöj- 
ligen kunnat  flyta  ur  Adlerbeths  penna.  Men  oafsedl  att  alla  yttre  !>•■- 
vis  härför  saknas,  så  måste  medgjfvas,  att  äfven  inre  kriterier  göra 
dess  äkthel  osannolik.  Hvarföre  skulle  Adlerbeth  till  denna  "Karakteri- 
stik'' halva  sparal  berättelsen  om  sådana  föregifna  historiska  fakta  som 
i.  ex.  drottningens  hemliga  giftermål  med  Munckocb  kronprinsens  under- 
stuckna börd,  då  de  ju  man  svårighet  bori  firma  sin  plats  i  den  historiska 
berättelsen?  Huru  skulle  han,  som  i  många  år  tillhöll  konungens  person- 
liga omgifhing.  kunna  stämpla  den  såsom  bestående  af  konungens  "sluga 
och  nedriga  redskap",  han  som  i  offentliga  tal  prisat  t.  ex.  Nordins  och 
Håkanssons  förtjenster  och  bestrid!  riktigheten  af  samtidas  nedsättande 
omdömen?  Hinn  skulle  han.  som  hade  Gustafs  valvilja  och  litterära 
intresse  ätt  tacka  för  hvad  han  blef,  kunna,  såsom  i  denna  karakteri- 
stik sR.-r.  nedsätta  konungens  "mildhet  och  kärlek  för  vetenskaper"? 
Är  <lri  sannolikt,  att  Gustafs  medarbetare  i  dramatiskt  författarskap, 
han-  librettoförfattare  på  stat,  så  atl  såga,  skulle  kalla  hans  böjelse  fö] 
teatern  "snarare  fureui  än  passion0?  Den  osmakliga  skildringen  af  ko- 
nungens enskilda  lefnadsvanor  är  lika  litel  värdig  den  flnl  bildade  gu 
staviansko  skalden,  som  Adlerbeths  alltid  vårdade  och  klara  skrifsätt 
igenkännas  i  stilen,  t.  ex.  i  en  fras,  sådan  som  denna:  "både  uppfostran 
och  lynne  hade  del  i  hans  förblindelse  af  fabelhjältars  bragder  och 
oupplysta  tiders  apotheoser". 


XX 

Om  således  författaren  till  de  "Historiska  Anteckningarna"  stun- 
dom uttalat  omdömen,  som  kunna  stå  i  samklang  med  dem.  som  före- 
komma i  "Karakteristiken",  så  bör  hans  minne  dock  fredas,  till  dess 
annorlunda  bevisas,  från  skulden  att  hafva  åt  eftervärlden  velat  öfver  - 
lemna  denna  smädesknft  mot  hans  kunglige  välgörare. 


Riksdagen  1789  var,  såsom  nämndt  är,  Adlerbeths  enda  delta- 
gande i  det  offentliga  lifvet  under  konung  C4ustafs  tid,  liksom  hans 
skildring  af  dess  tilldragelser  upptager  större  delen  af  hans  historiska 
arbete  öfver  samma  tid.  Det  dröjde  20  år,  innan  han  efter  statshvälf- 
ningen  1809  åter  syntes  i  det  offentliga  lifvet  och  där  fick  en  af  do 
mest  bemärkta  platserna.  Under  mellantiden  egnade  han  sig,  liksom 
tillförene  och  sedermera,  med  förkärlek  åt  litterära  sysselsättningar 
och  flitig  forskning  på  mångahanda  områden.  179:!  nedlade  han  sin 
befattning  såsom  riksantiqvarie  och  Vitterhetsakademiens  sekreterare. 
Hans  ledamotskap  af  kanslersgillet  kunde  knappast  anses  medföra 
ämbetsåligganden.  -  Det  synes  här  vara  rätta  platsen  att  i  ett  samman- 
hang betrakta  Adlerbeths  litterära  verksamhet,  hans  redan  nämnda 
vittra  ungdomsarbeten  oräknade. 

Hans  skaldeverksamhet  var  ej  afslutad  med  Gustaf  IILs  tade- 
hvarf,  men  den  fick  en  i  viss  mån  annan  karaktär.  De  glada  tillfällig- 
hetsdikternas, operornas  och  operabaletternas  tid  var  förbi:  i  stallet 
öfversatte  och  diktade  han  tragedier  samt  sysselsatte  sig  med  tolk- 
ningar af  forntidens  skalder.  Hans  öfversättning  af  Racines  "Phedre" 
utkom  1707,  men  blef  ej  uppförd  på  teatern,  öriginaltragedierna  "ln- 
gjald  Ulråda"  (1799),  uppförd  tio  gånger,  och  "Kelonid"  (1802),  uppförd 
endast  tre  gånger*),  anses  såsom  Adlerbeths  förnämsta  originalarbeten. 
Ämnet  för  det  förstnämnda,  hemtadt  från  den  nordiska  sagan,  ehuru 
behandlingssättet  bär  den  franskt  klassiska  prägeln,  visar  att  Adlerbeth, 
i  olikhet  med  mängden  af  sina  samtida,  sökt  göra  sig  förtrogen  äfven 
med  Nordens  fornhäfder.  I  sin  öfversättning  af  "Eivind  Skaldaspillers 
liksång   öfver   konung   Håkan    i   Norge",  uppläst  i  Svenska  Akademien. 


*)  Redan   1 77 .    arbetade  Adlerbeth   på   denna   tragedi.    (Se  Levertin,  Teater 
Irama,  s,  96). 


XX] 

har  han.  ensam  bland  de  gustavianska  skalderna,  försökt  sina  krafter 
på  uppgiften  aii  återgifva  en  nordisk  forndikt.  Hans  korta  företal 
Innebär  eti  slags  apologi  för  <len  nordiska  diktens  "brist  pä  finhet  i 
tankar  och  uttryck,  städade  behag  och  lekande  prydnader*,  men  påpe- 
kar "'-k.  att  de  röja  "den  okonstlade  naturens  starka  och  djärfva  drag". 
Att  han  på  samma  ställe  ansetl  nödig!  ati  upplysa  "in  betydelsen  af 
sådana  den  nordiska  mytologien  tillhörande  "ni.  som  "Valkyria^Gimle", 
"Valhall"  m.  fl.  visar,  huru  föga  denna  da  ännu  ingick  i  den  allmänna 
bildningen.  Dr  originaldikter,  som  flutit  nr  Adlerbeths  penna,  äro 
jämförelsevis  fä.  lian  har  samlar  dem,  liksom  sina  teateretycken  i 
bearbetning  och  öfversättning,  i  sina  fcSkaldskrifter",  som  i  två  delar  ut- 
gåfvos  17(.i7  och  I7us:  i  en  ny  tillökad  upplaga  utkommo  de  1802  1803 
under  titeln  "<;.  <;.  Adlerbeths  Poetiska  arbeten". 

Det  egentliga  fältet  for  sin  vittra  verksamhet  fann  Adlerbeth 
såsom  öfversättare,  och  han  kan  i  visst  afseende  sägas  hafva  varit  i.an- 
brytande  på  detta  område.  Det  är  företrädesvis  såsom  tolk  af  Virgiliusj 
Horatius  och  Ovidius,  som  éktdden  Adlerbeths  namn  gått  tili  eftervärT- 
den.  Att  öfversätta  dessa  forntidens  mästerverk  med  begagnande  af 
deras  eget  versmått  ansågs  då  ännu  såsom  ett  djärft  försök,  sa  öfver- 
bygad  var  man.  att  den  rimmade  versen  vore  den  i  ett  modernt 
språk  enda  möjliga.  Liksom  Adlerheth  i  sin  öfversättning  af  "Eivind 
skaldaspillers  liksang"  anvandt  rimmade  fyraradiga  stanzer,  så  återgaf 
han  vid  sitt  första  försök  till  tolkning  af  de  romerska  skalderna  Enei- 
dens  fjerde  bok  i  alexandriner.  Först  sedan  han  genom  ett  eget  qväde 
akrifvet  på  hexameter  -  "Olindo  och  Sofronia",  med  ämne  hemtadt 
!rån  Tasso  ansåg  sig  hafva  kommit  till  klarhet  med  afseende  på  den 
metriska  versens  användning  i  svenskan,  utgaf  han  sin  hexametriska 
öfversättning  af  Virgilii  Aeneis  (1804),  åtföljd  af  ett  företal,  redogörande 
för  hans  åsigter  rörande  den  metriska  versen.  Tegnér  har  om  detta 
företal  yttrat,  att  "det  är  den  bästa  afhandling,  jag  känner,  i  vår  för- 
virrade och  obestämda  metrik".  De  där  uttalade  åsigterna  hafva  ork 
länge  ansetts  gällande  såsom  regler  på  detta  område.  öfversätt- 
ningen  af  Aeneiden  följdes  af  tolkningar  af  Virgilii  Bucolica  och  <;, 
rea  (1807),  af  Horatii  Öder  och  Epoder  (1807)  och  hans  Satirer  och 
Skaldebref  (1814).    Tegnérs  bekanta  skaldebref  till  Adlerbeth: 

"N.-iso  till  Adlerbeth  sin  helsning  ur  skuggornas  rike-  o,  s,  \. 


XXII 

innehöll,  såsom  bekant  är,  en  uppmaning  till  Adlerbeth  att  till  tolk- 
ningarna af  Virgilius  och  Horatius  lägga  en  liknande  af  Ovidius.  Adler- 
beth följde  det  poetiska  rådet.  Först  efter  lians  död  utkom  emellertid 
hans  öfv ersättning  af  Ovidii  Metamorphoser,  försedd  med  ett  företal 
af  Franzén,  b  vilket  älven  redogjorde  för  de  metriska  grundsatser,  som 
Adjerbeth  följt.  Dessa  öfversättningar  hafva  alla  upplefvat  flera  upp- 
lågor;  den  sistnämnda  öfver  Ovidius  utgafs  i  ny  upplaga  ännu  186l_\ 
De  behålla  ännu,  enligt  kännares  omdöme,  sitt  värde  såsom  i  det  hela 
de  yppersta  tolkningar  af  den  klassiska  dikten,  som  vår  litteratur  eger. 

öfver  Adlerbeths  öfriga  poetiska  produktion  bar  glömskan  lagt 
sig:  hans  dramatiska  arbeten,  så  väl  som  det  mindre  antal  lärodikter, 
festdikter,  lyriska  stycken  och  skaldebref,  som  mgä  i  hans  "Poetiska 
arbeten"  torde  numera  endast  läsas  af  litteraturforskare.  De  bära  tide- 
hvarfvets  stämpel  och  ega  dess  öfvervägande  förståndsmässiga  kajak- 
ter och  dess  vårdade  form:  men  sakna  det  lätta  behag  och  den  qvick- 
het,  som  ännu  skaffa  läsare  ät  Kellgrens.  Leopolds  och  fru  Lönngrens  dik- 
ter. I  vältaliga  ord  har  denna  brist  bos  skalden  antydts  al  Adlerbeths 
minnestalare  i  Svenska  Akademien:  "Han  lekte  icke  i  Apollos  åsyn. 
men  han  gick  med  säkra,  varsamt  afmätta  steg  att  frambära  till  den 
fruktades  altare  sina  blygsamma  offer.  De  voro  redbara,  voro  sköna 
af  känslans  sanning,  bildernas  rikedom  och  uttryckets  renhet:  men  de 
voro  icke  dessa  sorglöst  bundna  kransar  af  vårens  sippor,  hvilka  den 
gladare  unge  skalden  kastar  under  Gratiernas  dans  kring  Delierns  lyra," 
Själf  har  han  i  ett  bref  till  Leopold  karakteriserat  sin  poetiska  produk- 
tion såsom  "poetisk  stenbrytning"  och  skämtsamt  beskrifvit  den  vånda, 
med  hvilken  han  danade  sin  vers.  blygsamt  tilläggande:  "När  genom 
ett  långt  hufvudbråk  korrektionen  kanhända  är  vunnen,  har  torkan, 
hårdheten,  illaljudet  kommit  i  stallet."  Leopold  var  hans  vittre  råd 
gifvare.  1  ett  skaldebref  till  honom  har  Adlerbeth  erinrat  om  don  tid, 
då  han  "med  skaldbetungadt  bröst" 

—  "i  soffan  vid  mahognibordet 
begärde  af  din  Febus-röst 
för  smak  och  rim  det  sanna  ordet." 

Adlerbeth  var  en  lärd  vitterlekare.  Den  ursprungliga  skaldegåf- 
van  tillhörde  mindre  hans  något  tunga  väsen  än  den  konstnärliga  fliten, 
ihärdigheten  och  den  mognade  insigten.    Mångfalden  af  de  ämnen,  han 


Wlll 

poetisk!  behandlat,  bearbeta!  ocb  öfversatt,  visar  äfven  omfattningen 
.-it  hans  studier.  En  person  med  hans  rika  kunskapsförråd  ocb  ovanliga 
arbetsförmåga  var  ovärderlig  såsom  arbetande  Ledamol  i  de  fftrda  och 
vittra  samfund,  bvilka,  såsom  vi  sett,  skyndat  att  tillegna  sig  honom 
redan  i  ungdomsåren,  l  Vetenskapsakademien,  bvars  Ledamol  han  vai 
sedan  L788,  har  han  hållil  ''it  ännu  otryckt  presidiital  "Om  yppighe- 
tens verkan  på  konstens  och  vetenskapens  stigande  och  tall".  Han 
var  en  af  svenska  Akademiens  arbetsammaste  ledamöter,  jämte  Mur- 
berg den  egentlige  arbetaren  för  akademiens  ordbok  under  dess  företa 
ii.  Han  var  äfven  en  myckel  anlitad  granskare  af  till  akademien  in- 
komna täflingsskrifter  och  har  förenat  sitt  namn  med  historien  om 
Wallins.  Geijersocb  Tegnérs  första  litterära  fraflägångar  inom  akademien. 
Bekant  är  Adlerbeths  å  dess  vagnar  afgifha  utförliga  granskning  af 
Tegnérs  Svea"),  ett  litteraturhistoriskt  aktstycke,  som  visar  granska- 
rens säkra  omdöme  och  oveldiga  ståndpunkt.  1  ^u  litterära  brytning 
mellan  "nya"  och  "gamla  skolan",  hvars  hetsigaste  skede  Adlerbeth  fick 
opplefva,  iakttog  han  en  opartisk  hållning  och  åtnjöt  aktning  och  er- 
kännande äfven  af  de  unga,  som  löpte  till  storms  mot  Svenska  Aka- 
demien och  ''Gustafs  sangarskola". 

I    Vitterhets-Akademiens   Handlingar   har  Adlerbeth  förvarat  åt- 
skilliga alster  af  sin  outtröttliga  forskningsifver.    Hans  inträdestal  hand- 
lade "in  "Sveriges  forn-österländska  handel  i  anledning  af  arabiska  pen- 
ningar,   tunna  i  svensk  jord".    Denna  afhandfling  i  ett  ämne.  som  varit 
och    fortfarande  är  föremål  för  svensk  antiqvarisk  forskning,  röjer  nog- 
grann  kännedom  om  hvad  äldre  och  nyare  litteratur  meddelat  i  ämnet 
och   innehåller   indrag   till   de  då  kända  kufiska  myntfyndens  historia. 
Be    annan    uppsats,    Ii  vars    innehall  stod  i  nära  sammanhang  med   föl 
tattarens   ämbetsverksamhet    såsom    riksantikvarie  och  Vitterhets-Aka- 
demiens   sekreterare,   är  "Upplysningar   om  det,  som  förnämligast   böi 
iakttagas  vid  skådepenningars  uppgifvande",  en  om  stor  beläsenhet  vitt- 
nande framställning  af  gängse  asigtur  i  epigratik  och  sjnnebildslära. 
studiet    af   Nestors    Kyska  krönika    gaf  anledning  till  uppsatsen  "Upp 
lysningar  i  konung  Anund  Jakobs  historia",  hvari  författaren  söker  göra 
gällande  den   åsigten,  atl    denne  svenske   konung   vari!  identisk  med 

*i  Tryckl    bland   anmärkn,  till   Tegnérs  Sami.  Skr.  (Jubelfestupplaga)  V7T. 


XXIV 

Varägernas  höfding  Jakun,  omnämnd  af  Nestor.  En  liknande  hypotes, 
föranledd  af  namnlikhet,  innehåller  den  äfvénledes  i  Vitterhets-Aka- 
demiens Handlingar  införda  afhandlingen  "Om  svenska  konungen  Ättika": 
hunnerna  skulle  verkligen  ha  herrskat  i  Skandinavien  och  Attila  sträckt 
sin  fruktade  spira  jämväl  öfver  Sverige.  -  Till  nyare  tidens  historia 
hör  Adlerbeths  korta  uppsats  om  "Svenska  prinsen  Gustafs  vistelse  i 
Padua'',  hvari  utredes,  att  den  "principe  Gustavo  di  Svezia",  som  där 
studerat  under  Galilei,  varit  Erik  XIV:s  son  Gustaf  och  alldeles  icke 
konung  Gustaf  II  Adolf.  Adlerbeths  utredning  och  hans  personliga 
meddelanden  till  den  venetianske  ambassadören  i  Rom  Memmo  förmådde 
dock  ej  hindra  denne  att  låta  resa  Gustaf  II  Adolfs  staty  bland  "illu- 
stri  Padovani":  den  finns  ännu  i  dag  att  se  på  Prato  della  Valle  i 
Padua. 

En  litteraturgren,  som  rörde  sig  på  gränsen  mellan  vitterheten 
och  historien  och  som  särskildt  under  Adlerbeths  samtid  odlades,  var 
"äreminnet".  Adlerbeth  var  en  af  sin  tids  mest  använda  minnestalare  i 
lärda  och  vittra  samfund,  vid  krossandet  af  adliga  sköldemärken  o.  s.  v. 
samt  har  efterlenmat  ett  stort  antal  minnesteckningar  af  bortgångna 
samtida.  Dessa  utgöra  en  allt  för  litet  beaktad  sida  af  hans  litterära 
verksamhet  och  förtjena  att  ihågkommas  vid  sidan  af  hans  "Historiska 
Anteckningar",  såsom  innehållande  bidrag  till  tidehvarfvets  och  dess 
mest  bemärkta  personers  karakteristik.  I  viss  mån  kunna  de  sägas 
komplettera,  stundom  korrigera  "Anteckningarnas"  omdömen.  Det  biet 
Adlerbeths  uppgift  att  teckna  minnesbilder  så  väl  öfver  Gustaf  III:s 
förtroendemän,  sådana  som  biskop  Nordin,  med  hvilken  han  säger  sig 
hafva  varit  genom  en  fyratio-årig  vänskap  förenad,  Håkansson,  "pelaren 
bland  rikets  ämbetsmän",  och  Schröderheim,  ungdomsvännen  vid  Gustaf 
III:s  hof,  af  hvars  älskvärda  personlighet  han  ger  en  tilldragande  bild : 
som  öfver  Gustafs  motståndare,  generalerna  Hermanson  och  Carl  Gideon 
Sinclair  och  ärkebiskopen  Uno  v.  Troil,  om  hvars  motsträfvighefvid 
riksdagen  1780  Anteckningarna  utförligt  förtälja.  Af  don  tidigt  bort- 
gångne unge  skaldon  Johan  Stenhammar,  Kellgrens  efterträdare  i  Svenska 
Akademien,  lenmade  Adlerbeth  en  tilltalande  teckning  såsom  inledning  till 
hans  samlade  dikter;  han  helsade  såsom  .Sv.  Akademiens  direktör  där 
Stenhammars  efterträdare  friherre  Claes  Fleming  mod  ett  tal,  hvars 
slutord  innobiiro  en  högstämd  hyllning  åt  "Gustavers  tidehYart".   Af  den 


\\v 

berömde  konstfllosofen,  konstnären  och  amiralen  Gar]  A.ug.  Ehrensvård 
har  Adlerbeth  i  ett  minnestal  i  frimurareorden  gifvit  en  träffande  bild, 
karakteristiserande  arten  af  lians  snille  samt  hans  personlighets  och 
hans  skrifsätts  egendomligheter. 

Stundom,  såsom  i  detta  sistnämnda  minnestal,  höjer  sig  Adlerbetli 
till  verklig  vältalighet,  och  hans  minnesteckningar  sakna  i  allmän- 
het de  samtida  äreminnenas  svagheter.  Deras  uppgift  har  alltid  varil 
att,  sa  vidl  som  tillfället  medgaf,  lemna  verkliga  bidrag  till  kännedom 
nin  de  bortgångnas  personligheter  och  betydelse  för  samtiden,  ej  atl 
i  främsta  rummet  vara  vältalighetsstycken,  I  flera  af  dessa  skildringar 
af  bortgångna  samtida  ljuder  klangen  af  en  sträng  Iran  personlighetens 
innersta,  som  dallrat  vid  deras  nedskrifvande.  Om  mer  än  en  kan 
sägas,  hvad  han  själf  yttrar  i  den  varmt  skrifha  minnesteckningen  öfver 
generalpostdirektören  Benzelstgerna,  L.  v.  Engeströms  morbroder,  Ad- 
lerbeths  faderlige  umgängesvän,  i  hvars  hus  han,  Bosenstein  oehSchrö- 
derheim  oästan  dagligen  plägat  sammanträffa:  "Jag  har  erfarit  hvad 
jag  talar."  lian  tillägger:  ".Malt*1  detta  enda  ord  uttrycka mi»  odödliga 
erkänsla  för  den  vördnadsvärda  skugga,  hvilken  jag  blott  har  lof,  men 
ork  rätt  atl  hembära  sanningens  gärd!"  Sanningskärleken,  sa  föga 
vanlig  att  möta  i  hvad  som  yttras  vid  grafvens  högtider,  svek  honom 
icke  ens  som  äreminnes-författare.  Försigtigt  måste  han  mången  gång 
välja  sina  ord.  da  ömtåliga  förhållanden  vidrördes;  men  han  har  ej  vid 
dessa  tillfällen  velat  yttra,  hvad  som  han  ej  infor  sanningens  domstol 
kunnat  fru-svara. 


Gustaf  I V  Adoits  glädjelösa  tid  hade  slutat  med  statshvälfhingen 
1809.  Den  åldrande  patrioten  från  1789  kallades  åter  fram  på  det  offent- 
liga lifvets  skådebana.  Hans  insigter,  hans  lugna  förstånd  ville  1809 
Ars  män  tillgodogöra  sig,  då  del  gällde  att  skaffa  Sverige  en  ny  för1 
fattning  i  stället  för'  Förenings-  och  Säkerhetsakten,  som  lagd  i  en 
dåres  händer,  fört  Sverige  till  branten  af  sin  undergång. 

A.dlerbeth  inkallades  i  den  kommitté,  som  under  riksdrotset 
Wachtmeisters  presidium  skulle  utarbeta  föralaget  bill  ny  konstitution, 


XXVI 

blef  sedan  ledamot  af  riksdagens  konstitutionsutskott  samt  var,  då  om- 
sider förtättnirigsförslaget  framlades,  på  riddarlmset  en  af  dem.  .som  verk- 
sammast verkade  för  dess  antagande.  "Om  konstitutionen  i  dag  blifvit 
proponerad",  har  Trolle-Wachtmeister  antecknat  i  sin  dagbok  för  d.  :j 
Juni  1809,  "strax  efter  kanslirådet  Adlerbeths  tal,  skulle  den  säkert 
gått  igenom;  till  den  grad  hade  den  aktningsvärde  mannen  olektriserat 
riddarhuset."  Då  regeringsformen  tvenne  dagar  senare  under  ståndets 
jubel  antogs,  åberopades  af  en  bland  dess  främste  talare  såsom  stöd  för 
'less  antagande  "i  synnerhet  herr  Adlerbeths  ypperliga  anförande."  I  ut- 
arbetandet af  den  nya  författningen  hade  Adlerbeth  mindre  del  än  i 
dess  antagande:  men  uppmärksamheten  hade  ånyo  blifvit  riktad  på 
frihetsmannen  från  1789,  skalden  mod  dei  stora  medborgerliga  anse- 
endet, och  då  Karl  XIIIss  första  statsrad  bildades,  blef  han  en  af  dess 
ledamöter. 

Efter  donna  höga  befattning  hade  Adlerbeth  ej  fikat,  och  det  kan 
ifrågasattas,  huruvida  lian  där  var  på  sin  plats.  Sin  rättrådighet  och 
pligttrohet  förde  han  med  sig  till  konungens  rådsbord ;  och  Hans  Järta, 
som  där  samtidigt  med  Adlerbeth  hade  sitt  rum,  har  intygat,  att  han 
där  "'fyllde  sin  plats  såsom  en  redlig  svensk  man  och  en  värdig  medlem 
af  den  förvaltning,  han  tillhörde."  Men  han  har  älven  antydt  den  red- 
lige mannens  stundom  långt  dfifna  varsamhet  och  brist  pä  initiativ. 
"Han  kände  sig-,  säger  Järta,  "ega  en  jämnare  förmåga  att  pröfva  än 
att  handla."  Mindre  oförbehållsamt  yttrar  sig  om  Adlerbeth  i  stats- 
rådet den  unge  justitiekanslern  Trolle-Wachtmeister,  som  äfven  sam- 
tidigt satt  i  konseljen:  "Han  utöfvar  ondast  den  af  regeringsformen 
loroskrifna  tjenstepligten  att  sitta  och  höra."  Af  Adlerbeths  såväl  som 
af  lians  vän  Rosensteins  försigtighet  ger  Trolle-Wachtmeister  en  skämt- 
sam skildring  i  redogörelsen  för  de  öfverläggningar  i  statsrådet,  som 
töregingo  beslutet  om  1812  ars  politik.  "Meningen  i  Rosensteins  och 
Adlerbeths  utlåtanden",  heter  det,  "var  så  insvept  i  moln  af  om.  men 
och  försigtighet,  att  don  icke  var  lätt  att  utreda."  Enligt  samme  anteck- 
nares berättelse  läror  kronprinsen  Karl  Johan,  hvars  energiska  vilja 
besegrade  de  försigtigas  betänkligheter,  då  han' i  öfversättning  erhöll 
del  af  dess.-i  i \\  |;it anden,  lijärt ligen  ha  skrattat  åt  dem.  "I>äruli  röjde 
sig  på  ett  komiskt  sätt  en  trefaldig  skrämsel,  nämligen  för  kronprin- 
sen,  för   ett   väntadt   ansvarskräf vande  konstitutionsutskott  och  ändt- 


\  XVII 

ligen  för  Napoleon.  Svängningarna  i  ordalagen  gåfvo  till  känna  vändan, 
livar]'  de  voterande  sig  befunne" 

Skildringen  mfi  vara  öfverdrifVen  och  välviljan  min-liv.  an  de 
båda  vördnadsvärda  Gustavianerna  kunde  harva  förtjenat;  Adlerbeths 
sympatier  för  ''ti  uppträdande  mot  Frankrike  med  Ryssland  voi-o  säker- 
ligen, i  likhel  med  mängden  al'  bans  svenska  - .•  *  1 1  n  i <  l .- 1  - .  ringa  nog,  sä 
att  han  endast  nödd  och  tvungen  gafsitt  instämmande  iill  planen  härom. 
Men  personligt  mod  tillhörde  tvifvelsutan  icke  Adlerbeths  dygder*). 

Någon  "statsman  af  bögsta  oitlningen*  såsom  en  af  hans  minnes- 
tecknare**) karakteriserat  bonom,  var  lian  visserligen  icke  heller,  och 
historien  har  icke  bevarat  hans  minne  såsom  sådan.  Detta  hindrar 
teke,  att.  nar  Adlerbeth  L815,  sedan  kriget  var  slutadt  och  unionen  med 
Norge  genomförd,  lemnade  statsrådet,  han  där,  enligt  Järtas  ord,  var 
•lika  saknad  af  Karl  XIII.  af  Karl  Johan,  af  rådsherrarna  och  af  de 
medborgare,  som  kände  hans  rådslag."  Redan  årel  förut  hade  han  öiv 
-kat  afgå,  men  öfvertalades  att  qvarstanna. 

Vid  Karl  XIII:s  kröning  hade  Adlerbeth,  kort  efter  sin  inträdei 
statsrådet,  blifvit  upphöjd  till  friherrlig  värdighet;  kommendör  af  uord- 
Btjerneorden  var  han  sedan  1801,  riddare  af  Karl  XHT.s  orden  -'-dan 
1811:  1814  blef  han  serafimerriddare  och  samma  år  erbjöds  honom  ex- 
cellens-värdigheten. Denna  sistnämnda  utmärkelse  undanbad  han  sig 
dock.  "Han  var  för  god  hushållare"  säger  v.  Engeström,  "för  att  "iiska 
an  ställning,  som  alltid  skulle  medfört  en  viss  representation,  och  han 
skulle  hafva  varit  förtvinad  vid  tanken  på  att  någon  kunnat  förmoda, 
att  han  haft  den  svagheten  att   begära  denna  värdighet.'" 

Sedan  Adlerbeth  lemnat  statsrådet,  återgick  han  till  sina  litterära 
sysselsättningar  och  till  landtlefnaden  på  sitt  kära Bamsjöholm.  Ännu 
••ii  gång  syntes  han  i  det  offentliga  bfvet:  del  var  vid  riksdagen  1817, 
där  han  valdes  till  ordförande  i  expeditionsutskottet,  lian  bevistade 
den  gamle  konung  Karl  XIILs  likbegängelse  och  återvände  i  början  af 


>     Hjälte    var  dou    bedorlige   Adlerbeth    icl  bans  trogm   \  äi 

m,  sedan   lian    berättat,  huru  Adlerbeth,  då  han  i  en  procession  -kulle 
imma  led  som  Adlercreutz,  oupphörligt  ömsade  plats,  af  fruktanföratl  tr.it 
las  .ti   den   lönnmördarkula,  aom  ban  befarade  kunde  komma  .'it  riktas  mot  hans 
granne. 

>  1'.  Wieselgreu  i  Blogr.  L- \.    Ny  följd.    l. 


XXVIII 

sommaren    1818   till   sitt   fädernegods,   där  han  under  40  år  sökt  hvila 
och  vederqvickelse  och  som  han  besjungit  i  skaldebrefvet  till  Leopold: 
"Jag  ser  naturens  hand  försköna 
min  stilla  lutning  dag  från  dag, 
och  blomman  titta  ur  det  gröna 
med  glädjens  växande  behag.'' 

Af  Adlerbeths  enkla  lefnadsvanor  i  den  landtliga  tillbakadragen- 
heten har  Crusenstolpe,  till  hvars  barndomsminnen  den  gamle  Gu- 
stavianen  hörde,  lemnat  följande  skildring.  "På  Ramsjöholm  njöt  han 
sitt  oberoende  och  lefde  enligt  sitt  tycke.  Man  såg  honom  där  sommar- 
tiden vandra  öfver  sina  åkrar,  klädd  i  en  grof,  melerad  klädesfrack, 
väst  af  hemväfdt  tyg,  korta  gula  nankinsbyxor  med  knäspännen  af  stål, 
hvita  bomullsstrumpor  och  halfstöflar  samt  på  hufvudet  en  grön  ka- 
schett.  Att  hvarje  stymmelse  till  ordenstecken  var  bannlyst  från  en 
sådan  drägt.  förstås  af  sig  själf.  Söndagarna  däremot  åkte  han  till 
sockenkyrkan  Svartarp,  och  då  bar  han  svarta  kläder  ined  b  vit  väst 
och  däröfver  innanför  fracken  det  blå  bandet.  Vid  söndagsmiddagarna 
och  eljest  undantagsvis,  dä  någon  främmande  af  ett  visst  anseende  var 
hans  gäst,  serverades  vid  bordet  ett  glas  rödt  vin,  men  af  det  simplaste 
slaget." 

Såsom  sitt  sällskap  under  ålderns  dagar  hade  han  under  sommar- 
månaderna på  Ramsjöholm  tvenne  ogifta  systrar,  eljest  bosatta  i  Jön- 
köping. De  utgjorde  för  honom  ersättning  för  en  tidigt  skötlad  familje- 
lycka: 1781  hade  han  ingått  äktenskap  med  Karin  Ridderborg,  men 
äktenskapet  upplöstes  efter  11  år  på  grund  af  hustruns  otrohet.  Hon 
blef  strax  efter  skiljsmässan  omgift  med  majoren  F.  Lagercrantz.  En 
son,  Jakob  Adlerbeth,  född  1785,  var  frukten  af  Adlerbeths  äktenskap. 
Han  hade  ärft  sin  faders  håg  för  litterära  yrken  och  hans  redbara,  något 
tungsamma  väsen,  samt  har  inom  vår  litteraturhistoria  efterlemnat  ett 
namn  som  stiftaren  och  själen  i  Götiska  förbundet. 

Till  Adlerbeths  personliga  egendomlighet  er  hörde  en  sparsamhet, 
som  af  somliga  samtida  ansågs  väl  långt  drifven,  hels!  som  han  var 
en  rik  man.  Samtida  undrade  på,  att  han,  ehuru  inneliafvare  af  rikets 
högsta  värdigheter,  begagnade  hyrda  åkdon  och  aldrig  utöfvauV  någon 
gästfrihet  af  det  slag.  som  bruket  då  fordrade  af  personer  i  hans  samhälls- 
ställning.    Hans   sparsamhet   sammanhängde  'lock  ej  med  någon  egen- 


\  \  1  \ 

nytta:  sodan  han  lemnal  statsrådet,  betingade  han  8ig  ingenannan  för- 
mån än  bibehållandet  af  en  liten  pension,  som  han  uppburil  ända  sedan 
Gustaf  [II:s  tid.  Hans  lefhadsbehof  voro  enkla,  hans  vanor  sa  väl  som 
hela  hans  väsen  utan  flärd  och  skryt. 

Adlerbeths  friska  och  smula  kropp  och  hans  måttliga  lefnadssätl 
syntes  lofva  ett  långl  lif.  Ännu  några  månader  före  sin  bortgång 
hade  han  skrifvit  till  sin  vän  Rosenstein  och  liknat,  sig  och  honom  vi. I 
"tvenne  friska  stubbar,  enda  lemningar  af  Gustaf  111:6  egen  plantering." 
Men  plötsligt  och  oförväntadt  kom  dödsbudet.  Det  var  på  Ramsjöholm 
den  7  Oktober  L818:  "middagsbordet  var  dukadt,  hans  systrar  afbidade 
långe  i  matsalen  hans  ankomst,  man  sökte  honom  i  biblioteket,  och 
■  lru-  fann  man  honom  afsomnad,  liggande  framstupa  pågolfvet."  På  den 
plats,  stan  varir  honom  kärast  i  lifvet,  det  fädemeärfda  Ramsjöholm, 
bland  sina  kära  böcker  fick  Gudmimd  Adlerbeth  sålunda  sluta  sitt 
hedrande  lif,  67  år  gammal.  Hans  stoft  hvilar  i  familjegrafven  i  Svart? 
arps  kyrka. 

Om  få  samtida  har  omdömet  öfver  personlighetens  kärna  utfallit 
så  enstämmigt  som  öfver  denne  man.  Äldre  och  yngre  gåfvo  enskildt 
och  offentligen  uttryck  åt  sin  saknad.  Vitterhets-Akademien  lät  öfver 
honom  prägla  di  medalj  (graverad  af  Salmson)  med  omskrift  "Nulli 
flebilior".  Hans  vänner  Rosenstein  or-li  Leopold  erforo  hans  bortgång 
med  tårar.  "Jag  vet  ej",  skrifver  Leopold  till  Rosenstein,  "om  någon 
bättre,  ädlare  och  på  flera  såtl  märkvärdig  man  kan  dö  i  vårt  land, 
och  jag  säger  detta,  utan  att  likväl  glömma  hvem  jag  skrifver  till. 
Åter  begynna  mina  ögon  att  rinna.''  Rosenstein  ville  i  en  minnesteck- 
ning i  Vitterhets-Akademien  hedra  sin  bortgångne  väns  minne,  men 
kunde  ej  bemästra  sin  sorg.  Hartmansdorff,  Adlerbeths  yngre  samtida, 
yttrar  om  honom:  "Del  är  svårt  att  säga,  om  han  var  vördnadsvärdare 
Båeom  talare  på  rikssalen,  såsom  rådgifvare  inför  tronen  eller  såsom 
husfadei  på  landet.  Jag  har  sjelf  sett.  huru  älskvärd  han  var  i  denna 
Btällning,  hvaruti  han  syntes  trifvas  häst."  Alla  prisa  Adlerbeths  kun- 
skaper, hans  fosterländskhet,  hans  sedliga  renhet  och  flärdlöshet. 

Vackert  har  Esaias  Tegnér  i  ett  bref  till  Jakob  Adlerbeth  ut- 
tryckt eti  yngre  slägtes  vördnad  för  den  bortgångne  Gustavianen,  ho- 
nom, som  han  kallade  "svensken  med  romaresinnet":  "Din  farvardock 
i   sanning   hade   som   litteratör   och  författare  nationens  prydnad.    A; 


XXX 

lida  Gustaf  lll:s  tidehvarf  var  han  den,  som  mest  följde  den  fram  sk  ri- 
dande tiden  och  förenade  på  en  gång  allt  det  goda  af  det  gamla  och 
det  nya  hos  oss  ...  Så  öppet,  så  redligt,  så  gammaldags  svenskt  var 
hela  hans  väsende,  att  äfven  om  jag  ej  vetat  lians  namn,  jag  ändå 
skulle  älskat  och  högaktat  honom." 

En  stor  man  var  Gudmund  Göran  AdXerbeth  icke,  hvarken  i  hi- 
storien eller  i  litteraturen.  Men  samtiden,  som  i  honom  nästan  synes 
halva  sett  förkroppsligadt  det  dygdeideal,  hyarom  dess  lärodikt  sjöng. 
kunde  väl  på  honom  tillämpa  skaldens  ord  i  "Den  Vise": 

-  stor  igenom  visheten  och  dygden: 
himlens  arfving,  glömda  dygd!    Din  hamn 
ljuder  vördnad  ån  ur  grafvens  famn. 


Utförligare  lefnadsteckningar  öfver  Adlerheth  äro  följande:  Nekro- 
log i  Sv.  Literaturtidning  1818,  Bih.  n:o  10;  Biografi  i  K.  Vet.  Akad:s  hand- 
lingar, 1818;  Inträdestal  i  Svenska  Akademien  af  H.  .Tårta:  Tal  lill 
åminnelse  af  aflidne  riksdagsmän  (HartmånsdorfF) ;  Hammarsköld,  sven- 
ska Vitterheten;  Biografiskt  Lexikon  1,  samt  Svenskt  Biografiskt  Léx. 
Ny  följd.  T:  Mellin,  Sveriges  store  män;  Crusenstolpe,  i  Miniatyralma- 
nach  1858;  Ljunggren,  Sv.  Vitterh.  Häfder,  111:  220  249.  Utom  ur 
dessa  källor  och  Adlerbeths  egna  skrifter  äfvensom  nr  allmänna  arbe- 
ten i  Sveriges  historia  och  litteraturhistoria,  liafva  Indrag  till  Adlerbeths 
historia  hemtats  ur  hrefm.  ni.  tryckta  i  De  la  Gärd.  Arkivel .  XVII,  XVIII, 
XX,  i  Brinkmanska  Arkivet  11.  samt  i  ('rusenstolpes  Karakteristiker; 
ur  Nordins  Dagbok  (Hist.  Haridl.  VI),  Gyllenborg,  Mitt  lefverne,  Enge- 
ströms  och  Trolle-Wachtmeisters  Anteckningar:  Göthe,  De  vittra  sam 
lunden;  Tham,  Riksdagen  1789;  Ljunggren,  Sv.  Akad:s  historia;  Bottiger, 
Minne  af  Rosenstein  (Sv.  Akad:s  llandl.  LII) :  Hildebrand,  Minnespennin- 
gar; in.  11.  Föi'  bibliografiska  uppgifter  om  A:s  skrifter  hänvisas  till 
Rosenhanes  Anteckn.  till  K.  Vet,  Akad:s  historia,  Hammarskölds  Sv. 
Vitterheten  i2  uppl.),  Biogr.  Lexikon,  samt  Klemming,  Sveriges  Drama- 
tiska litteratur. 


XXX] 

Första  upplagan  af  Adlerbeths  Historiska  Anteckningar  utgafs  i 
Örebro  L856,  57,  af  G.  Andersson  efter  en  handskrift,  befintlig  i  Brink- 
manska  arkivel  på  Trolle-Ljungby.  Buru  denna  handskrifl  kommil  i 
Brinkmans  ego  eller  af  hvad  beskaffenhel  den  varit,  är  nu  okändt.  PS 
obekanl  sätl  har  den  blifvit  de  orasorgsfulll  vårdade  Brinkmanska  sam- 
lingarna afhänd.  Vid  utgifvandel  af  denna  nya  upplaga  bar  original- 
handskriften blifvil  följd.  Jämte  andra  Adlerbethska  handskrifter  öfver- 
lemnades  denna  eftei  friherre  Jakob  Adlerbeths  död  1845  till  Univer- 
sitets-Biblioteket i  Upsala.  Handskriften  var  vid  aflemnandel  förseglad 
och  öppnades  förs!  1874.  Den  innehålles  i  sex  häften  in  fol.,  sign. 
/•'.  809  a.,  och  är  allt  igenom  skrifven  af  Adlerbeths  egen  hand.  Dess 
första  häfte  bär  titeln  "Berättelse  om  1789  års  riksdag",  och  försl  tredje 
häftet  har  den  allmännare  rubriken  "Anteckningar". 

Jämto  förfts  egen  berättelse  innehåller  denna  handskrifl  såsom 
bilagor  riksdagsakter  m.  m.  till  tidens  historia.  Dessa  äro  i  denna  upp- 
laga utelemnade  för  atl  ej  öka  arbetets  omfång,  då  do  finnas  annorstä- 
des tryckta,  t.  ex.  i  riksdagshandlingar  eller  officiella  publikationer. 
Likaså  är  på  ofvan  (sid.  XVIII)  anförda  grundorden  i  första  upplagan  II: 
121  införda  "Karakteristik  öfver  k.  Gustaf  III",  som  saknas  i  original- 
handskriften, här  utesluten. 

Indelningen  i  kapitel  och  band,  nödig  för  större  öfverskådlighet, 
är  utgifvarens,  som  härvid  icke  ansett  sig  bunden  af  första  upplagans 
fördelning,  då  all  dylik  saknas  i  originalet.  Vid  utgirningen  har  detta 
för  öfrigl  trogei  följts,  endas!  med  i  någon  man  modifierad  stafhing 
och  med  rättande  af  uppenbara  skriffel.  Dessa  hafva  varit  få  och  ut- 
gifvarmödan  lätt,  ty  Adlerbeths  handskrifl  utmärker  sig  för  en  sällsynl 
ordentlighel  och  noggrannhet,  såsom  allt  hvad  han  efterlemnat.  Själfva 
skriftdragen,  regelbundna,  omsorgsfullt  utarbetade,  ehuru  röjande  en 
något  tung  hand.  äro  för  författaren  karakteristiska. 

T. 


-    SSr^- 


Ira  quidem  communiter  urit  utrumque. 
Quidquid  delirant  reges,  plectuntur  Achivi. 
Seditione,  dolis,  scélere  atque  libidine  et  ira 
[liacos  Inträ  muros  peccatur  et  extra. 

Horatius,  Ep.  I: 


Revolutionen  1772.    Riksdagarna  1778 
och  1786. 


S«S/väldiga  vittnen  till  stora  händelser  äro  skyldiga  eftervärlden  en 
uppriktig  underrättelse  om  de  omständigheter,  dem  äro  bekanta.  De 
äro  den  skyldiga  alltid  ål  sanningen  och  rättvisan:  ofta  jämväl  ål  sig 
gjalfva,  "in  deras  belägenhet  framställer  dem  till  omdömen,  misstankar 

klander.  Endast  af  dem,  hvilka  såsom  hufvudmän  bered!  slika 
förändringar,  kunna  väl  fullständiga  kunskaper  meddelas;  men  de  äro 
sällan  uppriktiga,  sällan  pålitliga.  Om  däremoi  de,  som  ingen  hand 
lagl  vid  anstalterna  därtill,  icke  se  eller  förmå  uppgifva  mera  än  strödda 
omständigheter,  hindras  de  ej  heller  af  egna  afsigter  att  tala  sanning. 
Hvad  i  sådana  enskilda  berättelser  saknas  i  fullständighet,  kunde  fyllas, 
"in  flere  hvar  för  sig  upptecknade  hvad  de  fatt  tillfälle  känna. 

L789  års  riksdag  blifver  alltid  märkvärdig  i  svenska  häfder.  För- 
fattaren har  fördenskull  funnit  mödan  värdt  att  uppsätta  dessa  anteck- 
samma  riksdag,  hvilken  han  själf  som  riksdagsman  bevi- 
stat. De  skola  blifva  opartiska,  ty  författaren  har  intei  annat  int< 
haft  än  fäderneslandets,  och  hans  ställning  har  tillåtit  honom  följa  in- 
tei annat  parti  än  öfvertygelsens.  Han  kan  misstaga  sig  i  sina  om- 
dömen, men  han  kan  hvarken  vränga  eller  dölja  sanningen  ai  uppsåt 

För  att    ta   eti   ratt  begrepp  om  1789  års  riksdag,  måste  man  gå 

längre  tillbaka  och  betrakta  Sveriges  ställning,  beredd  af  en  lång 
följd   händelser,   i   bvilka    framtidens   historieskrifvare   lära   finna  rika 

Adlrrhtth,  Anteckningar.  I 


ämnen,   vidsträckt   utrymme  för   sina,  forskningar,  sitt  snille  och  sina 
läsares  upplysning. 

Konung  Gustaf  III  hade  knappt  stigit  på  tronen,  förrän  han 
gjorde  en  stor  förändring  i  Sveriges  statsförfattning.  1720  års  rege- 
ringsform, som  han  af  skaffade,  var  inrättad  af  ett  folk,  förtryckt,  för- 
tvifladt  under  ett  olyckligt  envålds-ok,  suckande  efter  en  frihet,  som 
det. ej  var  nog  upplyst  att  stadga  på  säkra  grunder.  Hela  lagstiftande 
och  de  betydligaste  delar  af  verkställande  makten  lemnades  åt  riksens 
ständer  vid  riksdagarne,  som  borde  hållas  åtminstone  hvart  tredje  år, 
men  oftast  inföllo  tätare.  De  öfriga  regeringsärenden  förvaltades  af 
konungen  med  råds  rade,  det  ar,  såsom  ordförande  med  två  röster  i  ett 
rad.  livars  ledamöter  efter  flesta  rösterna  deltogo  i  besluten  och  före- 
slogos af  ständerna,  hvilka  de  voro  skyldige  redo  för  sina  göromål, 
men  utnämndes  af  konungen.  Denna  statsförfattning  medförde  i  sin 
födelse  ett  frö  till  missbruk  och  förgängelse,  som  ej  dröjde  all  gro. 
Konungen  hade  för  bundna  händer  att  ej  söka  göra  dem  fria;  ständerna 
för  lediga  att  ej  tillgripa  allt.  Tvenne  partier  vore  således  det  nya 
regeringssättet  medfödda,  det  ena  hofVets,  det  andra  folkets,  eller  rät- 
tare, dess  ledares.  Främmande  makter  nyttjade  snart  detta  tillfälle  till 
en  betydande  inflytelse.  I  mån  som  de  ville  bruka  Sverige  till  sina 
afsigter  emot  hvarandra,  understödde  de  det  ena  eller  andra  partiet.  Mesta 
liden  voro  Ryssland  och  England  förenade  mot  Frankrike.  Ett  af  sven- 
ska partierna  var  således  tillgifvet  de  förra  två  makterna,  ett  den  se- 
nare; och  till  tidehvarfvets  blygd  fick  man  se  svenske  män,  för  främ- 
mande makters  sold,  icke  allenast  arbeta  för  deras,  utan  emot  sitt  eget 
fäderneslands  bästa.  Tvenne  gånger  gjorde  man  onödiga  krig,  spillde 
blod  och  satte  riket  i  gäld  för  en  bundsförvandt,  som  behöfde  diversion. 
En  annan  gäng  uppoffrades  Sveriges  handel,  slöjder  och  idoghet  för  en 
medtäfiande  makt,  som  ville  återföra  oss  under  sitt  förmynderskap. 
Parti-agg,  falhet  och  egennytta  blefvo  slutligen  driffjädrar  till  alla  be- 
slut, under  det  man  skröt  af  en  frihet,  som  var  skild  frän  sitt  vä- 
sentliga   kännemärke,    säkerheten.     Ty    enskilda,  rättegångar,  dragne 

ler  ständers   domstol,  afgjordes  där  ofta,  efter  parti-afsigter  eller  för 

mutor;  statsbrot.1  åldrandes  af  kommissioner  eller  extrajudiciella  dom- 
stolar, som  ständerna,  förordnade;  angifne  personer  fingo  ofta  genasl 
svara  utur  fängelset,  sedan  man  förseglat  deras  enskilda  papper  och 
till  slut  blott  pä  dem  grundade  domen;  allmänna  medel  förslöstes  att 
iikta,  enskilda  personer,  och  enskilda,  personer  plundrades  att  fylla  bri- 
sten, ofta  under  de  olagligaste  förevändningar. 


□  att  kränka  sanningen,  kan  man  dock  '-.i  frångå,  atl  detta 
oformliga  regeringssätt,  innan  del  hann  till  höjden  af  sitt  förderf,  bi- 
drog till  nationens  hyfsning  och  upplysnin  :  atl  handtera  ären- 
dena i  fria  regeringar  i^'>i  kunskap  och  upplysning  nödvändiga.  Före- 
träde vinnes  där  icke  utan  genom  skicklighet.  Handel,  inhemsk  hus- 
hållning och  vetenskaper  förkofrades.  Lagstiftningsläran  upplystes  och 
lemnade  etl  dråpeligl  vedermäle  i  L734  års  lagbok.  I>'-  äkta  styrelse- 
grunder utreddes,  tast  man  antingen  ej  ville  eller  ej  kunde  följa  dem. 
Till  slut  infördes  "ek  tryckfriheten,  i  längden  ett  af  de  ofelbaråste  me- 
del att  befrämja  politisk  frihet. 

Under  partiernas  inbördes  split  blef  nästan  livat'  riksdagskallelse 
en  krigsförklaring  och  livar  riksdag  medförde  en  statshvälfning.  Sällan 
vann  konungamakten  därvid,  ty  del  underdukan^e  partiel  nyttjade  blott 
hofvets  biträde  för  att  komma  upp,  och  det  rådande  ville  regera  själf. 
Kungliga  rättigheterna  kringskuros  således  mer  och  mer  af  öfverlägsne 
"<-h  tilltagsne  repubhkaner  genom  så  kallade  förMaringar  och  förbätt- 
ringai  af  regeringsformen,  hvartill  den  ock  gaf  uttryckhg  anledning. 
Till  slut  egde  konungeD  nästan  icke  mer  qvar  än  majestäts-titeln  och 
rummet  samt  två  röster  i  rådkammaren.  Ett  misslyckadt  försök  att  till- 
egna konungen  vidsträcktare  rättigheter  kostade  hufvudmännen  huf- 
vudet;  och  konung  Adolf  Fredrik  hade  den  gråmelsen  att  se  sina  ifri- 
gaste  anhängares  blod  strömma  för  bilan,  medan  lian  med  sin  gemål 
måste  fördraga  de  hårdaste  förebråelser,  krönta  hufvuden kanske  någon- 
sin emottagit  af  undersåtare. 

I  ett  sådant  regeringssätt  var  konung  Gustaf  Hl  född  "<-li  upp- 
född.   Hans  mor,  född  prinsessa  af  ett  enväldigt  konungahus,  ej  mindre 

rit  än  tilltagsen,  hade  <'tt  oinskränkt  välde  öfver  sin  gemål,  som 
förenade  ringa  verksamhet  med  knappa  snillegåfvor.  Oupphörligen  sys- 
Belsatt  med  nya  förslag  att  öka  konungamakten,  än  genom  hemliga, 
än  genom  våldsamma  medel,  ansau-  hon  ständernas  ömhet  om  sin  fri- 
het för  upprorsande,  deras  motstånd  såsom  förräderi.  l»>-t  var  naturligt, 
att  hon  skulle  meddela  sina  tänkesätt  åt  en  son.  ärnad  att  stiga  på 
tronen,  begåfvad  med  ett  eldigl  snille  och  all  hennes  ärelystnad.  Han 
kunde  ej  annat  än  insupa  hennes  begrepp  om  kunglig  höghet,  i  samma 
man  öfverdrifne,  som  den  för  nära  träddes,  hennes  vämjelse  förenlag- 
.  hennes  vedervilja  mot  själfmyndiga  undersåtare,  hen- 

ifundsjuka  pa  ett  rad.  som  utöfvade  konungamakten;  under  det 
lians  späda  sinne  vandes  vid  all  den  slughet  och  förställning,  intrigen 
fordrar,  del    enda    medlet    att    i   en   så. lan  ställning  någonting  uträtta. 


_  4  - 

Han  vann  däruti  en  så  mycket  jämnare  öfning,  som  de  personer,  honom 
till  hans  uppfostring  omgåfvo,  voro  tillsatta  af  ett  mot  hofvet  vidrigt 
parti,  för  hvilka  han  lärdes  akta  sig  såsom  för  fiender. 

Vid  tillfället  af  Gustaf  HI:s  äntrade  till  regeringen  samlades 
ständerna  enligt  regeringsformen.  Hofvet  med  dess  parti  var  då  nära 
förbundet  med  Frankrike,  i  hvilket  rike  den  unge  konungen,  när  tron- 
ledigheten inföll,  själf  vistades.  Rådet,  såsom  tillsatt  vid  nästförflutna 
riksdagen,  da  samma  system  var  rådande,  hyste  följakteligen  lika  tän- 
kesätt. Vid  1771  års  riksmöte  blef  motpartiet  herrskande  i  de  tre 
ofrälse  stånden.  Till  den  hätskaste  bitterhet  mot  hofvets  anhängare 
och  emot  Rådet  blandade  sig  en  ännu  farligare  söndring.  Långt  till- 
förne hade  adeln  blifvit  ett  ämne  för  de  tre  ofrälse  ståndens  afund. 
Adelns  privilegier  voro  därtill  en  naturlig  anledning,  och  själfva  stats- 
författningen gaf  till  utöfningen  däraf  den  farligaste  lägenhet.  Men  se- 
dan Rådet  på  ett  oförsigtigt  sätt  och  kanhända  på  någons  ingifvelse. 
som  ärnade  konstitutionen  den  sista  stöten,  1770  uttryckligen  förklarat, 
att  ofrälsemän  icke  kunde  befordras  till  de  högre  ämbeten,  uppväxte 
gnistan  till  en  eld.  De  ofrälse  stånden  arbetade  uppå  att  sätta  sina 
medlemmar  i  rådkammaren,  talade  om  icke  mindre  än  att  utdrifva 
adeln  och  läto  utgå  skrifter,  som  på  det  förhatligaste  sätt  afmålade 
adeln,  dess  regeringssjuka,  dess  olagligen  fångna  företrädesrättigheter 
och  beständigt  öfvade  våld  mot  sina  landsmän.  Jämte  allt  detta  före- 
tog  sig  den  rådande  pluralitéten  andra  vigtiga  förändringar.  Styrd  af 
engelska  och  ryska  ministrarna,  afsatte  den  icke  allenast  riksens  Råd, 
utan  inskränkte  än  ytterligare  konungens  makt  genom  en  ny  konunga- 
försäkran, hvars  utarbetande  under  otroligt  split  sysselsatte  ständerna 
ett  hälft  år.  Föröfrigt  begynte  man  oförsynt  utöfva  enskild  hämd 
och  förföljelse.  Ransakningar  påbödos  öfver  gjorda  eller  försökta  miss- 
bruk af  ämbetsmän  vid  riksdagsmansvalen;  kungliga  fullmakter  åter- 
togos  från  personer,  sona  på  god  tro  redan  innehade  sysslor  och  Löner, 
under  föregifvande  att  bättre  förtjenta  blifvit  förbigångne.  Förbitt- 
ringen och  oordningen  kände  hvarken  mått  eller  gräns;  och  därföre 
blefvo  äfven  de  erfame  och  försigtigaste  hufvudmän  föga  rådfrågade 
eller  lydde,  ja  äfven  blottställde  för  förföljelser.  De  ringaste  i  allastånd, 
hetsade  mot  den  förmenta  aristokratien,  skreko  mest  och  betydde  mest. 
Själfva  riddarhuset,  sedan  dess  klokaste  ledamöter  efter  fåfängt  käm- 
pande mot  forsen  dragit  sig  undan,  styrdes  af  förut  okände  och  obe 
tydlige  b 'da  inriter"). 

I  Hofjunkaren  baron  Marks  v.  Wilrtemberg,  lerofficéi    Lagerberg. 


I  .ii  sådanl  sakernas  skick  hade  adeln  ingen  annan  tillflykl  än 
tronen;  konungen  ingen  naturligare  än  adeln.  Den  unge  konungen 
uppförde  sig  med  undransvärdl  ädelmod  och  foglighet  Han  förmanade 
ständerna  på  det  ömmaste  till  endrägtighet.  Han  upptog  utan  miss- 
nöje de  nya  lagar,  man  föreskref  honom.  Han  föraktade  de  otidij 
utlåtelser,  man  om  honom  vågade  fälla.  Skild  ifrån  nöjen  och  prakt, 
lefde  han  nästan  som  enskild  person  på  ett  litet  landthus  utanför 
iiolm,  del  i  svenska  historien  oförgätliga  Haga.  Bland  andra  prof 
af  sparsamhet  anmärktes  isynnerhet,  att  han.  oaktadt  sin  kända  smak 
för  skadespel,  afskedade  en  fransk  teatertrupp,  som  varit  antagen  vi<l 
konung  Adolf  Fredriks  hof.  Han  vann  hela  nationens  hjärtan,  utom 
dess  representanters.  Kärlek  och  tdllgifvenhet  tillegnades  honom  af 
nästan  hela  Europa. 

Medan  alla  dagaj  missnöjel  i  det  allmänna  steg  öfver  ständernas 
tilltagseuhet,   tillväxte  dessa  senares  öfvermod.  o  den  ungi 

uungens   låtsade   saktmodighi  och  oförmögenhet  och 

inga  faror  i  de  ytterligheter,  hvaruti  han  bragtes.    Säkre  om  rysi 
skydd,   under  det  ryske  ministern  gr-  mann  understödde  dem 

med  rad  och  penningar,  trodde  de  sig  hafva  Ingenting  att  frukta.    Ko- 
nungen  var  däremot  i  sin  låtsade  hvila  ingenting  mindre  än  syssellös. 

rad  med  franska  ambassadören  grefve  V<  h  en  del  mi-> 

nöjde  bland  adeln  (hvilkas  anhängare  sammanhöllos  på  en  klubb  under 
namn  af  svenska  Botten)  upprättades  planen  till  den  regementsförän- 
dring, som  i  i  ilick  omhvälfde  s.  öfverlägg- 
uingarne  om  detta  betydande  steg  hade  med  all  visshet  i  flere  månader 
varit  plägade,  då  den  bekanta  rörelsen  skedde  i  Christianstad  af  kapte- 
nen Hellichius,  sedermeraöfi  stafschöld, medan öfversten,  sedan 
generallöjtnanten  Sprengtporten,  ti  väcka  en  dylik,  afrest  till 
Finland.  Under  de  villrådiga  anstalter,  som  däremot  togos  af  ständerna, 
satte  si;_r  konungen  den  in  Augusti  1772  i  spetsen  för  sitt  lifgard< 
mäktigade  sig  arsenalen,  artillerigården  och  andra  vigtiga  ställen  i  Stock 
holm,  lät  försäkra  sig  om  Rådi  i  samt  vid  pass  20  de  mest  betydande 
riksdagsmän,  och  under  det  ifrigaste  bifall  af  menigheten,  som  med  en 
"h  uppräckta  händer  obesedl  besvor  den  regeringsform, konungen 
gifvandes  vorde,  satte  sig  utan  motstånd,  utan  Mod.  i  besittning  af  den 
oinskränktaste  makt,  en  monark  ega  kan. 

Märkligt    år   hvad   som  med  denna  edgång  tilldrog  sig  i  banken. 
Den  20  Aug.   meddelte  konungen  genom  hofrättsrådel  v.  Post,  som  då 


-  6  - 

var  bankorallmäktig,  skriftlig  befallning")  att  samtlige  till  bankoverket 
börande    ämbetsmän   och  betjening   skulle   aflägga   cd   enligt  bifogadt 

formulär.  Bankosekreterareir  Schröder,  som  var  den  förste,  bvilken 
emottog  denna  befallning,  och  i  anledning  däraf  sammankallade  banko- 
fullmäktige till  följande  dagen,  anmärkte  genast  till  hofrättsrådet  v. 
Post,  att  bankens  kredit  samt  följaktligen  rikets  och  konungens  sanna 
bästa  skulle  löpa  fara,  genom  edgång  efter  ett  så  oinskränkt  formulär, 
föreslåendes  fördenskull,  alt  v.  Post  skulle  utverka  den  tilläggning, 
som  här  nedanför  är  med  kursif  stil  Utmärkt  **).  v.  Post  fann  denna 
påminnelse  skälig,  gick  upp  på  slottet  och  gjorde  därom,  genom  dåva- 
rande hof känsloren,  sedermera  riksrådet  Bunge,  föreställning  hos  ko- 
nungen, som  därtill  biföll,  och  meddelte  nedanstående  ändrade  formu- 
lär, hvarefter  samtlige  i  banken  aflade  ed  den  '21,  innan  ständerna  sam- 
lades på  rikssalen.  Detta  bevisar  1:0  hvad  en  enda  mans  rådighet  och 
laggrannhet  vid  detta  tillfälle  förmådde  uträtta,  och  2:o  huru  benägen 
konungen  denna  tid  var  att  taga  och  följa  goda  rad. 


'i  Gustaf  etc.  etc  Var  ynnest  och  nådiga  benägenhet  med  Gud  allsmäktig, 
tronlän  och  tjenare,  samtlige  till  riksons  ständers  bank  förordnade.  Såsom  Vi,  i 
anseende  tiil  de  omständigheter  vår  allmänna  kungörelse  den  19  i  denna  månad 
innehåller,  funnit  oss  föranlåtne,  att  af  samtlige  vare  trogne  undersåtare  äska  en 
ytterligare  försäkran  och  ed  till  deras  lydnads  och  trohets  bskräftande;  alltså  är 
jämväl  till  Eder  var  nådiga  vilja  och  befallning,  det  sa  väl  I,  som  de  under  Eder 
lydande  ämbetsmän  och  betjente  genast  träden  tillhopa,  att  denna  ed  ickeallenasl 
riter  bosgående  formulär  lifligen  aflägga,  utan  äfven  sedermera  skriftligen  författa 
och  till  oss,  efter  vanligheten,  i  underdånighet  insända.  Vi  befalle  Eder  Gud  alls- 
mäktig  nådeligen.    Stockholms  slott  den  20  Aug.  177-2. 

GUSTAF. 

Emanuel  Deutsc/i. 

Till  rikets  ständers  bankofullmäktige. 

**)  Vi  undertecknade  lofve  och  svärje,  att  som  ett  tygellöst  själfsvåld  för- 
brampat  lagen,  borttagit  friheten  och  förolämpat  Kongl.  Maj:ts  höga  rättighetei  oi  b 
dess  dyra  person,  alltså  fordrar  vår  nuvarande  belägenhet,  sann  riket,  vårt  bära 
fädernesland,  det  vi,  för  att  frälsa  Kongl.  Maj:t  och  oss  ifrån  det  aristokratiska  ok> 
som  nu  trycker  både  konung  och  undersåtare,  härmed  afsäga  oss  all  lydnad,  som 
rikets  ständer  själfve  eller  genom  sina  ombud  af  oss  äska.  kunde,  uti  annat  än  hvad 
som   rörer  banken   och   dess  hushållning;  men  lofve  och  svärje  vid  Gud  och  lians  heliga 

Evangelium,  del    vi  för  vår  rättmätig di  lagkrönte  konung  vele  hafva  och  hålla 

Jon  Stormakt  igste  Konung  och  I  b  tiv,  Konung  Gustaf  den  III  och  bud  dess  fullkomna 
saml  efterlefva,  och  med  lif  och  blod  fru-svara  honom  och  den  regeringsform,  han 
oss  gifvandes  varder,  for  att  befästa  en  ordentlig  och  laglig  frihet,  samt  alt  rikets 
sjelfständighet  ej  mera  fara  löpa  kan  af  utländskt  våld,  och  dess  innevånare  bibe 
hallas  vid  en  saker  besittning  af  all  deras  välfangna  egendom  och  frihet.  V*i  skolé 
ock  med  all  flit  försvara  Kongl.  Maj:t,  och  upptäcka  de  stämplingar,  som  emol  ho- 
nom n, di  riket  af  illa  sinnade  anläggas  kunde,  att  dem  i  lid  tillkännagifva,  före- 
b  emotstå:  Så  sant  oss  Gud  hjälpe  till  lif  och  själ. 


Man   kan   ej    utan  förundran  anse  den  vårdslöshet,  del  oförstånd 
och  den  feghet,  hvaraf  ständerna  riste  prof  vid  detta  tillfälle.    Till 
ningen    var  dera   icke   obekant.    Varnade  genom  del  redan  gjorda  för- 

sökel    i  Christianstad,  hvaremol  de  vidtagil  så  senfärdiga  son Logna 

anstalter,  andra  anledningar  .it t  förtiga,  hade  de  väl  befalll  trupper  in- 
rycka i  Stockholm,  hvilka  dock  ej  än  framkommit;  men  de  hade  icke 
försäkrat  sig  om  tyg-  och  förrådshusen  eller  tagil  några  måtl  mol  en 
alla  stunder  til)  befarande  surprise.  Man  misstänker  ock  därföre  några  af 
deras  hufvudmän  atl  harva  förrådl  sitt  parti,  i  synnerhel  riksrådel 
Punck,  i; arheiren  baron  von  Essen.  När  rörelsen  begyntes,  varse- 
kreta   iitskottel    samlad! n   åtskildes   vid   första   tidningen,   såsom 

drabbadl  af  etl  åskslag.  Flere  de  ifrigaste  förföljare  af  konungamak- 
ben  ombytte  i  ögonblickel  sin  ton  och  blervo  smickrare.  Vid  proc 
nen  til  rikssalen  den  '21  Aug.  uppbar  kammarherren  baron  von  E 
konungens  släp  och  var  angelägen  atl  i  denna  förrättning  väl  blifva 
sedd.  Msigten  skulle  vara  atl  visa,  del  ingen  fanns  missnöjd  med  ko- 
nungens steg.  Verkan  blef  denne  partihöfdings  egen  blygd,  ehuru  han 
sedan  af  konungen  befordrades.  Del  förtjenar  dock  anmärkas,  atl  en 
enda  man.  generalmajoren  Pechlin,  var  betänkl  på  motstånd;  och  då 
han  därtill  fann  ingen  i  Stockholm  benägen,  reste  han  i  hasl  bor!  iill 
aitj  regemente  för  att  försöka  hvad  där  kunde  uträttas.  Ehuru  försö 
kel  misslyckades  och  han  själf  blef  gripen  i  Jönköping,  i  häkte  inma 
nail  på  Gripsholm  sami  ställd  under  laga,  tilltal  (som  dock  aflopp  med 
hans  befrielse),  bevittnade  det  dock  hos  honom  en  hps  andra  saknad 
sinnnesstyrka. 

Den  21  Ang.  kallade  konungen  ständerna  tillsammans  på  riks- 
Balen.  Efter  ei  i  bevekande  och  dråpeligl  bal,  som  innebar  berätt< 
om  rikets  vada.  ständernas  missbrukade  mak!  och  skälen  till  sina  tagna 
in. in.  lät  han  föreläsa  dem  etl  utkasl  till  en  ny  regeringsform,  hvilkel 
emottogs  på  stunden  och  ställel  utan  minsta  erinran,  utan  minsta  be- 
tänkande. 

Denna  allmän!  kända  regeringsform  satte  konungen  i  besittning 
af  hela  den  verkställande  makten,  utom  den  atl  begymia  krig.  Be- 
gheten  skulle  däremol  tillkomma  ständerna  eller  alla  fyra 
riksstånden  vid  riksdagar,  dem  konungen  ensam  egde  utlysa,  när  ho- 
nom godl  syntes.  Lagstiftande  makten  tillegnades  konung  och  stän- 
der gemensamt,  och  den  lagskipande  Rådet,  på  sätl  atl  konungen  egde 
två  röster  och  hvar  rådsherre  en  i  alla  rättegångsmål,  som  efter  Sve- 
afdömdes;   men  i  alla  andra  ärenden  egde  denna  corps  ingen 


-  8  - 

annan    rättighet   än   att  råda  och   tillstyrka,  konungen  öppet  lemnadt 

att  följa  eller  förkasta.  Ett  eller  annat  fall  var  dock  undantaget,  dä 
Rådets  enhälliga  mening  borde  af  konungen  antagas  för  gällande  be- 
slut. Rådets  utnämnande  berodde  blott  af  konungens  välbehag.  Alla 
öfriga  ärendens  förvaltning  lemnades  åt  kollegier  och  ämbetsmän  ef- 
ter förra  bruket;  ständernas  privilegier  bekräftades,  och  banken  förblef 
som  förr  under  ständernas  garanti  och  styrelse  m.  m.  Konungen 
gjorde  ock  en  total  ändring  i  rådkammaren  och  återkallade  därstädes 
de  fleste  af  de  rådsherrar,  som  då  tillhopa  varande  ständer  entledigat. 
Efter  dessa  märkeliga  händelser  skred  riksdagen  snart  till  slut.  De 
flesta  hos  ständerna  väckta  frågor  vidrördes  ej  vidare.  De  öfriga  lem- 
nades till  konungens  omsorg  och  afgörande. 

Vid  detta  tidskifte  voro  allas  sinnen  uppmärksamma,  men  tankar 
och  rörelser  ganska  olika.  De  som  bidragit  till  regementsförändringen, 
fröjdades  öfver  sin  seger,  hvars  frukter  de  hoppades  skörda  genom  högt 
anseende  och  välde.  De  som  styrt  den  förflutna  riksdagen,  dolde  sin 
hann  af  fruktan.  Den  opartiska,  men  mindre  upplysta  allmänheten, 
glad  att  se  ett  närvarande  ondt  botadt,  hoppades  allt  af  förändringen, 
lofvade  och  nästan  tillbad  en  infödd  konung,  som  tålt  oförrätter  utan 
hämdgirighet,  utfört  denna  statshvälfning  med  mod,  rådighet  och  ädel- 
mod, men  framför  allt  återskänkt  nationen  frivilligt  den  dyrbaraste,  de- 
len af  dess  frihet.  De  klokare  uppsköto  sitt  omdöme  och  sågo  blotl 
anarkien  förbytt  i  en  monarki,  där  Sveriges  öde  berodde  af  dess  kö- 
rnings upplysning  och  dygd. 

I  utländska  kabinetter  herrskade  äfven  sä  skiljaktiga  tänkesätt. 
Öfverallt  blänkte  konungens  ära,  men  ögonen  sårades  däraf  i  Ryssland. 
då  de  förnöjdes  i  Frankrike.  Grefve  Vergennes,  som  den  tiden  var 
sistnämnde  rikes  ambassadör  i  Stockholm,  hade  genom  sin  senfärdighet 
och  öfverdrifna  njugghet  snarare  hindrat  än  befrämjat  revolutionen,  men 
visste  att  däraf  tillägga  sig  största  förtjjensten  och  upphöjdes  af  sina, 
landsmän  till  skyarne*). 


*)  Då  i  Juni  månad  fråga  var  om  revolutionen,  tillsporde  han  grosshandlaren 
['.-il  liksom  tillfälligtvis  under  en  promenad,  om,  i  händelse  något  skulle  tilldraga 
sig,  han  kunde  skaffa  honom  L000  a  2000  plåtar  i  6-örestycken,  för  at1  därmed  finna 
pöbeln.  I',  lät  honom  strås  förstå,  at1  med  en  så  tinga  summa  ingenting  kunde 
försökas.  Icke  destomindre  var  han  så  litet  betänkt  på  anskaffande  af  penningar, 
att  den  19  A.ug.,  då  revolutionen  var  begynt,  hade  han  ej  därtill  en  styfver.  I'. 
måste  då  till  nödiga  utgifter  på  sin  kredit  inom  4  dagar  uppnegociera  150,000  r:dr 
ill  konungens  fcjenst,  utom  hvilket  biträde,  hvarom' grefve  "Vergennes  mod  tårar 
bedt,  ovisst  är,  huru  del  begynta  verkel  aftupit.  Dagen  förul  hade  grefve  S 
nos  skrifvit  till  Versailles,  att  revolutionen  var  ogörlig. 


g 

Hvad   konungen   själ!  beträffar,  var  del  nästan  omöjligt,  atl  Lian 

bländas  af  siti  egel  ljus.   Han  hade,  så  till  sågandes,  i  etl 

ögonblick  hämnal  alll  livad  konungamakten  lidil  på  50  år  och  från  en 

lydkonung   under  sin    folk    upphäfvil  sig  till  envåldsherre.    Del  offer, 

han   sedan   gjorde,   om   del    ock   af  bemliga  orsaker  varil  nödvändigt, 

kunde   i  ingens  ögon  vara  Btörre  än  i  hans  egna.    För  nati in  borde 

han  hysa  föga  aktning.    Han  hade  utföll  sitt  stora  värf  med  en  lätthet, 
som  liksom  gaf  honom  vid  handen,  atl  han  därtill  egl  skicklighet  och 
skaper  till   öfverlopps.    I    sina   anhängares  hjärtan  låste  han  lätt- 
sinnighei    och   enskilda   afsigter,   i  sina  forna  motståndares  feghe.1 
oförmögenhet,  i  allm  ;  oinskränkl  tillgifvenhel  ochfögaöm- 

hel    om   den   så   högl  besjungna  friheten.    Han  trodde  sig  kunna  allt, 
och  atl  Sverige  hade  atl  lacka  honom  för  allt. 

[eke  desto  mindre  var  konungens  och  rikets  ställning  både  äfven- 
tyrlig  och  bekymmersam.  Partilågans  utbrott  var  hämmadt,  men  dess 
glöd  låg  ösläckt  under  askan.  Söndringen  emellan  standon  var  oför- 
ändrad, ty  olikheten  i  deras  villkor  fortfor.  Nationens  lynne  var  besmit- 
t.-ult  af  riksdagsränker  <•  ennytta,  hvilka  båda  göra  styrelsen  af 

atl  samhälle  svår;  rikets  invärtes  -kick  förfallet;  krigsmakten  och  flot- 
tan vårdslösade;  drätselverkel  i  oordning  och  staten  skyldig  flera hun 
drade  tunnor  guld  *).  Med  hyssland  och  dess  bundsföryandter  var  freden 
ej  pålitelig,  hvilkel  rike  i  Nystadske  freden  garanteral  L720 
rings-form  och  styrl  den  förflutna  riksdagen  saml  därvid  funnit  sig 
nog  nära  etl  länge  påsyftadl  mål,  ar;  bringa  Sverige  i  fullkomlig  un- 
dergifvenhet.    Men  del  då  brinnande  I  ed  Porten  och  konun 

förbindelse  med  Frankrike  hindrade  allt  utbrott"). 

1  sa  beskaffade  omständigheter  behöfdes  en  regering  med  stränga 
tömmar,  en  jämn  allvarsamhet,  en  noggrann  rättvisa,  en  sparsam  hus- 
hållning. Konungen  egde  däremot  etl  eldig!  snilli  jel  för 
lysande  företag  än  för  deras  mödosamma  utförande,  i  behof  af  stän- 
diga ombyten  för  sin  verksamhet,  men  utan  tålamod  för  gången  af  van- 
liga göromål.  Han  begynte  sin  nya  styrelse  med  vishel  och  nåd.  De 
fängslade  riksdagsmännen  vem  utsläppte,  sa  forl  de  besvuril  nya  rege- 


I  En  ottets  1  ryckta   prol ,  I  Febr.  1772  vai 

skulden  då  603  tunnor  guld  och  i  för  ITT:!  öfvor  57  tunnor  guld. 

i   En   ;n  nu    af  15,000  man  franska  1 1  uppi  i  n  rallöjtnanl 

,'iir    i 'du-färdig   atl    einbarqueras    i  Noruiaudie  för  att  bis! 

Diot  el  i   bi  i.  n.  ni:   i-yskl  anfall :  men  anstalten  bli  f  om  ! 

koin   en   fredlig   declaration    från    kejsarinnan,  ta  varigenom  äl  didosen  till 

henne  äi  nad  amba  sad,  uppdragi  n  rik 


-  Ill  - 

ringsformen.  Konungen  belönte  rundeligen  dem,  som  visat  honom  prof 
af  nit,  straffade  eller  näpste  ingen,  som  varit  honom  emot.  Regerings- 
ärendena sysselsatte  Hans  Maj:t  alla  dagar  på  vissa  för  hvar  expedition 
utsatta  timmar.  De  afgjordes  då  af  konungen  i  en  så  kallad  konselj, 
hvartill  i  hvarje  departement  vissa  riksråd  voro  kallade.  Och  ehuru  i 
rättegångsmål  Rådet  hade  votum  decisivum,  föredrogos  dock  dess  beslut 
konungen  i  en  slik  justitie-konselj,  innan  de  utfärdades  till  verkstäl- 
lande. Alla  befordringar  skedde  i  den  ordning,  regeringsformen  utsta- 
kade. Utrikes  ärendena  gaf  konungen  en  synnerlig  uppmärksamhet. 
Han  arbetade  där  med  mycken  flit  och  delade  egen  handläggning  med 
grefve  Ulrik  Scheffer,  hvilken  han  såsom  kanli-president  uppdragit 
deras  yppersta  vård,  och  som  genom  sitt  jämna,  varsamma  och  försig- 
tiga  förhållande  redan  förtjent  och  än  vidare  förtjente  detta  förtroende. 
Jämte  detta  allt  förunte  konungen  alla  sina  undersåtare  fritt  tillträde 
till  sin  person,  hvartill  vissa  eftermiddagar  i  veckan  förordnades:  ut- 
färdade hvarjehanda  nyttiga  författningar,  gjorde  resor  i  landsorterna, 
att  mönstra  och  öfva  trupperne;  och  om  det  1772  om  hösten  mot  nor- 
ska gränsen  företagna  tåg,  som  det  sades,  i  afseende  på  någon  därifrån 
befarad  fiendtlighet,  hvilken  afböjdes,  kanhända  varit  mindre  nödigt 
och  snarare  gruncladt  på  en  förment  tillgifvenhet  af  detta  rikes  under- 
såtare, hvilka,  således  understödde,  skulle  falla  Sverige  till*),  vittnade 
det  dock  om  en  verksam  konung,  som  kunde  uthärda,  besvär  och  möda, 
slita  ondt  och  med  eget  exempel  uppmuntra  en  stridbar  nation. 

Under  så  hugneliga  utsigter  förflöto  de  första  åren  efter  revolu- 
tionen. 

Man  bör  dock  ej  neka,  att  äfven  under  den  tiden  ett  hemligt 
missnöje  framhviskades.  Folket  var  vandt  att  granska  alla  regerings- 
saker, månge  funno  sig  personligen  lidande  genom  uteblifvandet  af 
indrägtiga  riksdagar,  och  de  lingo  mod  till  klander,  då  faran  var  förbi, 
samt,  anledning  därtill  genom  den  frihet,  konungen  efterhand  sig  till- 
stadde, lians  ordenteliga  arbetsamhet  aftynade,  lians  lefnad  blef  yppi- 
gare, lians  hof  mera,  lysande,  lustbarheter  därstädes  anställdes  vid 
hvarjehanda  tillfällen,  som  vittnade  om  mycken  uppfinning  och  smak. 
men  medtogo  mycken  tid  och  mycket  penningar.  En  inhemsk  opera 
var   inrättad    i  Stockholm  redan  177-'!.    Smakens  och  språkets  förädling 


i    Ryska   ministärens   not  af  den    L5' Nov.  innehöll,  att  kejsarinnan  .•innia. 
anse  allt  anfall  emol   Danmark  såsom  emot  hennes  egel   interesse.  Den  besvarades 

med   förklaring,  at1    \- ngens  rustningar  blott  haft  egen  säkerhet    till   föl 

och  att  alla  misshälligh*  ber  nu  voro  i  godo  bilagde. 


uppgafs  såsom  drifTjädrar.  Den  rätta  torde  varrl  konungens  egel  tids- 
fördrif  och  den  afsigl  at1  länka  nationens  böjelse  från  politik  till  nöjen. 
Konungen  gaf  egenhändigl  författade  utkasl  till  skådespel,  bevistade 
repetitioner,  underviste  aktörer  och  aktriser,  och  vid  sina  vistelser  på 
lustslotten  somrar  och  höstar,  roade  Big  att  i  sällskap  med  personer  af 
siti  hof  själf  spela  fransyska  teaterstycken. 

Ehuru  alll  sådanl  stötte  en  allvarsam  och  fattig  nation,  kan  man 
dock  räkna  rätta  missnöje!  ifrån  1775,  i  anledning  af  den  författning, 
då  vidtogs,  med  brännvinsbränningen.  Denna  tillverkning,  sommedtog 
mycken  spannmål,  både  därföre  tidtals  under  frihetsregeringen  vari 
buden,  fasi  man  synnerlig  verkan;  men  vid  konungens  äntrade  til) 
regeringen  var  den  tillåten  emol  en  vissafgifl  till  kronan,  som  utgjorde 
årligen  11  tunnor  guld.  Genasl  efter  revolutionen  blef  den  åter  för- 
buden, dock  med  bibehållande  af  samma  förui  betalta  utskyld  s 
verket  till  godo.  Den  besparing,  sådanl  tillskyndade  riket,  hvilkei  däri- 
genom i  del  närmaste  sattes  i  stånd  att  umbära  utrikes  spannmål, 
var  ögonskenlig,  och  detta  förmånliga  utslag  på  den  allmänna  handels- 
vågen tröstade  folkel  öfver  förlusten  af  en  annars  hög1  värderad  och 
i  hushållningen  på  flere  säit  nyttig  frihet.  Del  är  tillförne  nämndt,  atl 
rikel  rar  med  gäld  besväradt.  Konungens  hofhällning  och  statens  behof 
sammanstämde  atl  göra  flere  inkomster  nödige.  Etl  nytt  departemeni 
för  handels-  och  finans-ärenden  var  redan  1778  inrättadl  och  den  mini- 
iter,  som  utsågs  atl  detta  verk  förestå  (kommerserådet  Liljencrantz), 
valdes  mera  af  hopp  atl  utfinna  penningeutvägar,  än  an  reda  och  i 
ordning  bringa  etl  förfallet  drätselverk.  I  sådana  omständigheter  fram- 
gafs  I77-»  etl  förslag  af  generallöjtnanten  friherre  Wrangel,  en 
man.  som,  cficr  många  genomgångna  lefhadsombyten  och  äfventyr, 
kände  Tyskland   genom    några  ars  erfarenhet,  men  Sverige  föga,  man 

-in  inbillning,  alt  genom  arrende  af  hrännvinsbränningen  in- 
bringa i  skattkammaren  vid  pass  30  tunnor  guld  om  året.  Detta  förslag, 
grundadl  på  uträkningar,  var  alltför  välklingande  att  icke  antagas.  Genom 
en    förordning,  som  innehöll  fullkomlig  vederlägi  del  tre  år  till- 

förne  utfärdade  förbudet,  förklarades  brännvin  fru- en  nödvändighetsvara 
i    Sverige,   nan    bränningen    för  etl   regale.    Den  utböds  i  förstone  lill 
förpaktning  under  vissa  villkor;  men  som  inga  förpaktare  anmälti 
uppförde  kronan  själf  med  ol  bnad  stora  byggnader  till  bränneri- 

inrättningar  på  mångfaldiga  ställen  i  riket,  hvarifrån  brännvin  skulle 
Baljas   iili    invånarnes   behof.    Af  dessa  utarrenderades  de  fli 

iskilda  personer;  och  ehuru  allmänheten   befriades  från  brännvins- 


-  12  - 

accisen,  skattlades  den  mångfaldigt  högre  genom  denna  försäljning  till 
ett  ganska  drygt  pris,  hvilken  dock  så  utföll,  att  det  mesta  stannade 
hos  utländningen  för  spannmål  eller  hes  arrendatorerna ;  men  kronan 
däremot,  sedan  alla  utgifter  och  kostnader  voro  afdragne,  njöt  mindre 
vinst  än  beloppet  af  brännvins- accisen;  jämte  det  att  folkets  seder  för- 
derfvades,  skogarne  förstördes  och  flere  olägenheter  yppade  sig,  som 
blefvo  mer  och  mer  kännbara. 

Följande  aret  företogs  den  sä  kallade  banko-realisationen.  Rik- 
sens  ständers  bank  hade  af  ständerna  under  det  förra  regeringssättet 
blifvit  så  tillitad,  att  dess  utelöpande  sedelstock  många  resor  öfver- 
träöäde  dess  redbara  tillgångar,  hvaraf  händt,  att  dessa  sedlar,  som 
voro  det  enda  i  landet  kringlöpande  mynt,  förlorat  all  kredit.  De  för- 
fattningar, ständerna  tagit  att  afhjälpa  denna  brist,  hade  varit  illa 
öfverlagde  och  så  mänga  förändringar  underkastade,  att  myntvärdet, 
och  följaktligen  all  eganderätt,  var  i  en  beständig  osäkerhet.  Konungen 
satte  nu  banken,  genom  införskrifVet  och  i  betalning  på  kronans  gäW 
till  banken  dit  inlefvereradt  silfver,  i  tillstånd  att  kunna  inlösa  sina 
utelöpande  kopparmyntssedlar  med  riksdalersmynt,  dock  endast  till  50 
procent  af  deras  räknevärde,  eller  riksdalern  beräknad  till  18daler  kop- 
parmynt i  stället  att  han  förut  gällt  9  daler.  Med  detsamma  kom  äfVen 
speciesilfvermynt  i  full  gångbarhet.  Denna  lysande  förrättning  var 
lyckligare  i  sin  verkställighet  än  försigtig  i  sin  anläggning:  ty  till- 
gången af  silfret  var  indragen  genom  ett  stort  utrikes  lån,  som  for- 
ökade  rikets  gäld  och  inom  få  år  åror  utgått  i  bara  interessen,  da  ban- 
kons bestånd  kunnat  vara  mycken  våda  underkastadt,  om  ej  en  för- 
delaktig handels-konjunktur  under  ett  sjökrig  mellan  Europas  största 
sjömakter  tillskyndat  Sverige  en  tillfällig  vinst  af  frakter,  hvilken  under- 
stödde det  äfventyrade  realisationsverket,  som  för  öfrigt  verkställdes 
tvärtemot  bankofullmäktiges  tanke  och  föreställningar. 

Ett  mycket  betydande  missbruk  uppkom  emellertid  i  arméen, 
som  diii'  med  tiden  vållade  stor  villervalla.  Efter  förra  författningar 
voro  där  tjensteköp  eller  sä  kallade  accorder  tillåtna,  på  sätt  alt  livar 
och  en  officer  för  sin  grad  betalte  och  vid  afskedstagandel  i  betalning 
åtnjöt  en  viss  summa  penningar.  Efter  vissa  tjensteår  var  han  ork 
berättigad  att  erhålla  en  stadgad  lifstidspension  utur  en  till  den  ändan 
genom  afdrag  pä  lönerna  sammanskjuten  kassa,  som  förvaltades  af  vissa 
arméens  fullmäktige.  Mossa  tjensteköp  ville  konungen  afskaffa,  för- 
i leligen  emedan  <{>■  gåfvo  mindre  min  ål  ynnest  än  ät  laglig  rätt- 
visa,   En   elan    upprättades  därföre  och  gillades,  i  anledning  hvaraf  de 


-  13  - 

officerare,  som  betalt  sina  sysslor,  vid  afskedstagandel  kunde  I 
ning  därför  mur   pensionskassan,  utan  att  den  skulle  löpa  fara  al 
öfVerända,  och  däremot  alla  officerare,  som  efter  den  tiden  befordt 

na  tjenster  för  Intet.  Konungen  utgaf  därom  en  författning  och 
förbjöd  alla  ytterligare  accorder  saml  deras  anmälande  genom  regements- 
cheferna  vid  sin  onåd.  Men  knapp!  var  den  allmänl  kungjord,  förr 
än  dela  afgående  officerare,  d  un  dem  önskade  efterträda,  funno 

att  till  tjensteköp  sig  emellan  erhålla  konungens  enskilda  tillstånd. 
Regements-cheferna  täflade  däruppå  atl  bvärl  emol  förbudel  hos  ko- 
nungen genomdrifva  flera  dylika  sina  officerares  ansökningar*).  Sedan 
oågra  exempel  voro  gifna,  blef  missbruket  allmänt.  !Rensterna  köptes 
som  förr,  men  långt  dyrare  och  uran  stadgade  värden.  Sådant  berodde 
ej  mera  af  lag,  man  af  konu]  ilbehag,  saml  medförde  således  den 

största  känning  och  osäkerhet  för  tjensteköparen.  Alla  gamle  officerare 
hastade  därföre  utur  tgensten.  Deras  rum  uppfylldes  af  unge  efter- 
trädare, som  antingen  både  förmögenhei  eller  kredit,  den  enda  gällande 
förtjenst  till  fortkomst.  Adeln  utblottades,  ynglingars  framsteg  upp- 
tände en  otidig  befordringslystnad  bos  deras  kamrater;  de  befordrade 
blefvo  otacksamme,  de  förbigångne  missnöjde,  och  officeiscorpsen  för- 
vandlades nästan  till  penningevinglare,  som  ansågo  sysslorna  för  köpl 
egendom  och  mätte  sina  skyldigheter  efter  den  ränta  för  'lera-  pen- 
ningar, lönerna  af  sig  kastade.  De  flera  förnyade  förbud  af  accorderna, 
som  tid  efter  annan  utfärdades,  blefvo  lika  fruktlösa  som  det  första, 
ty  konungen  egde  antingen  ej  vilja  eller  ej  styrka  att  neka,  och  de 
jliga  tjensteköpen  fortforo  saml  uppstegrades. 

Dessa  frön  till  missnöje  grodde  redan,  men  hade  på  långt  när 
icke  uppvuxit  till  den  böjd,  de  sedan  uppnådde,  när  1778  års  riksdag 
företedde  ett  i  den  nya  svenska  statsförfattningen  osedl  ämne  till  upp- 
märksamhet.   Konungen   hade  vid  ständernas  hemförlofvande  177-2  gif- 

vit  hopp,  alt  han  efter  sex  år  skulle  dem  sammankalla.  Ett  äfven  sa 
fröjdefullt  som  oväntadt  tillfälle  inom  kungliga  huset  gal' anledning  till 
verkställighet.  Konungen,  som  emot  sin  vilja  blifvil  förmäld  med  dan- 
ska kronprinsessan  Sophia  Magdalena  och  under  de  första  9  åren  af 
sitt  äktenskap  föga  lefval  tillsamman  med  henne,  hade  den  glädjen  atl 
på  L2:te  aret  finna  henne  med  lifsfrukl  välsignad.  Hetta  ögonblick  af- 
passade   konungen   med   all    klokhel    att    återse  riks  tider.    Har, 


*)   [nom  it  dagar  efter  förbud*  t  skola  11  i. 
till  konungon  mod  slik;i  förord. 


-  14  - 

räknade  ej  mindre  på  den  glädjen,  som  öfver  denna  förökning  i  konunga- 
stämrnan  skulle  stärka  deras  tillgifv  enhet  för  deras  konung,  än  i  all- 
mänhet på  den  villiga  tjenstfärdighet,  han  af  nationen  mångfaldigt  roat. 
älven  vid  sådana  tillfällen  där  den  kunde  klandras,,  och  oaktadt  det 
fritaliga  belackande  man  tillät  sig  af  hans  gerningar. 

Exempelvis  kan  anföras,  att  Rådet  (hvilket  till  större  delen  bestod 
af  svaga  eller  egennyttiga  personer)  genom  fleste  rösterna  dömt  en 
författare  (Joh.  Gust.  Halldin)  till  (loden,  såsom  skyldig  till  majestäts- 
brott, för  det  han  i  en  tryckt  skrift  gjort  erinran  vid  lagligheten  al 
bränneriförfattningen,  ondast  på  det  att  konungen  måtte  få  utöfva  sin 
rättighet  att  göra  nåd.  Genom  ett  ensidigt  beräknande  af  Rådets  röster, 
som  voro  delte  i  ätskillige  meningar,  hade  en  från  förra  riksdagstiden 
förhatelig  öfverste  (Fredrik  Gyllensvan)  för  ämbetsfel  förlorat  sysslan, 
fast  pluraliteten  var  af  lindrigare  mening,  och  Rådet  hade  ingen  på- 
minnelse därvid  gjort,  Redan  1772  i  en  beredning  öfver  finansverket 
hade  riksrådet  grefve  von  Wallwijk  frågat,  om  Hans  Maj:t  ville  hafva 
statskontorets  bok  afsluten  med  eller  utan  statsbrist;  presidenten Boye i 
statskontoret  svarat  konungen,  som  tvekade  om  tillgång  till  någon  viss 
utgift,  att  så  länge  Hans  Maj:t  hade  ett  statskontor,  kunde  penningar 
ej  tryta:  och  då,  i  anledning  af  yppadt  förslag,  att  städernas  jord  skulle 
besås  blott  med  lin  och  hampa,  konungen  yttrat  sig  ej  veta,  om  sådant 
tvång  kunde  förenas  med  deras  privilegier,  hade  han  af  riksrådet  grefve 
Eermanson  fatt  till  svar,  att  för  det  allmänna  bästa,  borde  alla  privi- 
legier vika. 

Sådana  yttranden  borde  stärka  konungen  i  den  mening,  att  lian 
kunde  göra  hvad  han  ville,  och  att  hans  folk  borde  nöjas  med  att  tro 
sig  fritt,  en  grundsats,  som  konungen  i  ett  samtal  flera  år  senare  verke- 
ligen  förklarade  utgöra  fatta  förståndet  af  1772  års  regeringsform.  Denna 
mening  beseglades  i  början  af  1778  genom  lycklig  utgång  af  ett  försök, 
som  misslyckats  för  despoter.  Konungen  införde  en  aationaldrägt,  som 
ej  allenast:  vid  dess  liof.  man  af  hela  folket  antogs  den  28  April  med 
täfian,  hvem  som  skulle  vara,  den  förste,  ehuru  skild  den  var  ifrån  del 
förra  och,med  hela,  Europa,  instämmande  bruket.  En  så  oväntad  nyhej 
verkställdes  nian  befallning,  blott  etter  exempel  och  i  anledning  af 
några  därom  tryckta  så  kallade  reflexioner.  Efter  dessa  rön  kunde 
konungen  föga  tvilla,  om  de  benägnaste  ständer  eller  om  obetydligheten 
af  de  missnöjdas  knorr.  Nyss  innan  riksdagen  begyntes,  yttrade  ock 
konungen  om  rikssalen,  bwaresl   han  med  dem  plägade  hälla  sina  sam- 


1.-, 

mankomster,   men  där  nys-,  förul  komedier  voro  spelte:  'Ty  ferai  buc- 
céder  un  spectacle  å  1'aul  re". 

I77S  ;u-s  riksdag  börjades  den  L9  October.  Konungen  öppnade 
den  med  sin  vanliga  vältalighet  och  upprepade  hvad  riksdagskallelsen 
redan  förmält,  atl  ständerna  bloti  samlades  för  atl  deltaga  i  hans 
Eägnad  öfver  rikets  tillstånd  och  hopp  om  en kronarfvinge.  Eftermed- 
delad  underrättelse  om  rikets  ut-  och  invärtes  ställning,  förelades  stän- 
derna några  lagfrågor,  i  hvilka  konungen  önskade,  atl  allmänna  la 
stadgande  måtte  ändras,  begärandes  däröfver  ständernas  utlåtande. 
Del  undföll  dock  få,  atl  detta  öfverläggningsämne  var  en  förevändning 
och  att  andra  förtegade  afsigter  utgjorde  rätta  skälel  till  riksmötet.  Emel- 
lertid sattes  däröfvi  i  igutskott;  äfvensom,  enligt  regeringsformen, 
ett  annal  utskott  öfver  bankoverket  och  ett  öfver  rikets  statsverk 

Detta  riksmöte  var  så  myckel  vigtigare,  som  del  skulle  stadga 
svenska  konstitutionen,  dels  genom  verkställighei  af  livad  regeringsfor- 
men förmådde,  dels  genom  förklaring  och  tilläggning  af  hvad  i  densamma 
var  mörki  eller  ofullständigt.  Konungen  a  redan  vid  dess  be- 
gynnelse i  besittning  af  den  före  1719  i  Sverige  brukliga  rättighel  atl 
själf  utnämna  landtmarskalk  och  de  ofrälse  ståndens  talemän;  hvilkel 
al  adeln  och  presteståndel  emottogs  utan  gensägels Ii  med  tack- 
samhet, men  af  de  andra  två  stånden  uttryckeligen  begärdes.  Någre 
kloke  riksdagsmän  funno  nogsamt,  livad  varsamhel  ständerna  nu  hörde 
använda,  om  Icke  den  frihet,  regeringsformen  dem  försäkrat,  skulle 
blifva  ett  tomt   namn. 

[bland  desse  tillkom  främsta  rummel  grefve  Axel  Fersen.  Denne 
skarpsynte  statsman,  som  eftervärlden  torde  räkna  bland  Sveriges  stör- 
ste, hade  tillförne  varit  hufvudet  för  fransyska  partiet;  tre  gånger  landt- 
marskalk, lika  lysande  genom  sin  börd,  sin  rikedom,  de  ämbeten, 
han  beklädt;  efter  revolutionen  inkallad  i  rådet,  för  att,  skild  från  be- 
fälet öfver  lifgardet  och  förblandad  bland  sa  många  medbröder,  mista 
af  siii  anseende,  men  följande  aret  på  sin  begäran  därifrån  ent- 
ledigad; högaktad  af  allmänheten  för  sin  djupa  insigt,  sin  långa  erfa- 
renhet, sin  kärlek  till  fäderneslandet,  sin  ståndaktighet;  föga  älskad 
och  trodd  vid  hofvet,  såsom  en  obeveklig  motståndare  af  enväldet,  Grefve 
en  yrkade  un.  att  donna  första  riksdag  skulle  lägga  grund  till  alla 

följande,  och  att  ständerna  borde  visa  lika  nit  om  en  laglig  frihot, 

a    rättigheter,  som    för  en  okränkt  konungamyndighet.    Men  all- 
mänheten   bland   stånden  var  antingen  icke  nog  klarsynt  eller  no 
om  fäderneslandet  atl   lyda  dessa  råd;  och  glädjen  att  den   l  November 


-  16  - 

af  försynen  emottaga  en  tronföljare  åstadkom  en  förtjusning,  som  föga 
lemnade  rum  åt  öfverläggnmgar. 

Det  enda,  som  störde  denna  fägnad.  var  ett  emellan  konungen 
och  enkedrottningen  uppkommet  brouillerie.  Hon  hade  under  drott- 
ningens grossesse  yttrat  vissa  misstankar,  som  föranlåtit  konungen  att 
taga  en  af  enkedrottningen  i  flera  riksråds  närvaro  undertecknad  de- 
klaration med  erkännande  af  den  väntade  arfvingens  laglighet.  Vid 
förlossningen  skref  konungen  en  biljett  till  sin  mor  om  denna  lyckliga 
händelse.  Hennes  svar  innehöll  några  tvetydiga  termer,  som  sa  för- 
törnade  konungen,  att  han  förböd  henne  komma  till  sitt  hof.  Konungen 
tub  enkedrottningen  sågo  hvarandra  ej  sedan,  förrän  på  hennes  sotsäng 
1782  på  Svartsjö,  då  de  förliktes,  sedan  den  döende  prinsessan  gjort 
honom  de  starkaste  förebråelser). 

Icke  desto  mindre  afstod  grefve  Forsen  icke  ifrån  sin  patriotiska 
föresats.  Han  ådagalade  den  vid  det  tillfälle,  ett  utskott  till  bankover- 
kets öfverseende  valdes,  för  hvilket  han  föreslog  en  instruktion,  som 
tryggade  ständernas  rätt  och  säkerhet  i  detta  verkets  förvaltning,  och 
som,  oaktadt  mycket  buller*),  motstånd  och  hotelser,  likväl  med  någon 
jämkning,  väsenteligen  gillades  samt  lade  grund  till  svenska  bankens 
trygghet  och  den  visa  styrelse  däraf,  utlåndningar  beundra. 

Loppet  af  de  öfriga  riksdagsäenderna  svarade  alldeles  emot  ko- 
nungens önskan.  Riksens  ständer  gingo  stillatigande  förbi  de  till  lan- 
dets känning  och  missnöje  tagna  matt  med  brännvinsbränningen.  Deras 
statsutskott  påyrkade  ingen  redogörelse  för  statsmedlen  eller  riksgäl- 
dens belopp.  Konungen  behöfde,  men  ville  ej  själf  begära  penningar. 
Ständerna  förmåddes  att  själfkrafde  tillhjuda  42  tunnor  guld  i  fadder- 
gåfva  åt  den  nyfödde  kronprinsen,  vid  bvars  dop  de  varit  vittnen,  och 


*)  För  donna  instruktion,  såsom  löregifven  att  strida  mot  regeringsformen, 
blef  grefVe  Fersen  angripen  genom  memorial  af  generalmajoren  Trolle.  Del  på- 
stås, att  konungen,  som  ock  tög  densamma  mycket  illa,  redan  reglerade  cer< nien, 

som  skulle  iakttagas  vid  den  riksrätt,  som  öfver  grefve  Fersen  tillärnades  på  riks- 
salen. Grefve  Fersen  hade  äfven~med  konungen  ett  enskildl  samtal  och  måste  da 
uppbära  många  Förebråelser  och  hotelser,  såsom  den  där  ville  ryckas  med  konungen 
om  spiran.  Gr.  F.  svarade,  att  han  väl  visste,  det  et1  slikl  tillmäle  af  en  konung 
plägar  vara  dödens  sändningebud;  men  att  han  vid  sitt  inträde  i  krigstjenst  gjort 
fäderneslandet  ett  fritt  offer  af  sitt  bufvud.  Det  åtrade  han  nu  icke,  belsl  samma 
hufvud,  genom  åi  '»di  bräcklighet,  förloral  af  sitt  värde;  dock  torde  del  'i  kunna 
tagas  utan  konungens  egen  våda.  Att  tillfredsställa  konungen  tillade  han  dock  7 
g  i  instruktionen,  bvilken  väl  icke  ändrade  aufvudsaken,  men  ådrog  grefve  F.  till- 
vitelse af  sina  anhängare  att  halva  reculerat.  Han  svarade:  Qu'il  fallait  qu'un 
sujet  eu1  toujours  tort  visa  vis  de  son  roi.  [nstruktionen  var  annars  uppsatt 
al'  bankosekreteraren  Schrödi  r 


IT 

i  föräringar  åt  kongl.  husel ;  hvilka  medel  borde  utgå  genom  koppskatt 
af  hela  landel  i  sju  år.  Deras  bankoutskotl  lemnade  konungen  etl  kre- 
ditiv på  50  tunnor  guld  att  lyftas  i  banken  vid  oförmodad!  nödfall. 
Den  vanliga  bevillningen  fastställdes  till  nästa  riksdag  och  således  på 
obestämd  tid.  I  alla  sinn  förklaringar  inför  tronen  röjde  deras  ton  del 
ödmjukaste  smicker,  och  de  deltogo  med  välbehag  i  de  utsökta,  präk- 
tiga och  kostsamma  lustbarheter,  hvilka  konungen  efter  sin  sed  an- 
Btällde  vrid  drottningens  uppkomsl  mur  barnsängen,  vid  hvilkel  tillfälle 
förtjenai'  anmärkas,  atl  konungen  upphöjde  några  grefVar  utom  Rädel 
till  lika  vårdighel  och  företrädesrättigheter  med  Riksens  Råd,  som  alltid 
varit  ansedda  och  enligl  regeringsformen  borde  anses  för  de  yppersta 
Däsi  konungen;  hvarigenom  konungen  mera  nedsatte  de  senare  än 
upphöjde  de  förra. 

Det  är  tillförne  sagdt,  att  1772  års  regeringsform  i  många  mål 
var  ofullständig.  Den  omtalte  riksdagar,  men  innehöll  icke  någon  stadga, 
hvarefter  de  skulle  hållas.  Redan  vid  början  af  denna  riksdag  fyllde 
konungen  en  sådan  i>rist  genom  den  med  ridderskapet  och  adelns  bi- 
fall, fast  ej  utan  gensägelse,  uricler  konungens  eget  ordförande,  stad- 
fästade  och  till  närvarande  rider  lämpade  riddarhusordningen  af  1626; 
i  anledning  hvaraf  detta  första  riksstånd  fördeltes  i  tre  klasser,  med 
livar  sin  stämma,  nämligen  l:o  grefvar  och  friheixar,  2:o  riddare,  •"'.:•• 
svenner  eller  adelsmän.  Alli  ifrån  171(.i  hade  klassinrättningen  varit 
aflagd,  och  hvarje  adlig  ledamot  hade,  utan  afseende  på  sin  titel,  varit 
lika  röstegande.  IJpplifvandet  af  denna  fomtidsinråttning  upphöjde 
första  och  andra  klassen,  som  bestod  af  färre  ledamöter,  men  nedsatte 
den  tredje,  såsom  talrikast.  Verkan  kunde  ock  blifva  den.  att  man 
blott  behöfde  vinna  (lesta  rösterna  i  de  två  första  klasserna  för  att  ega 
hela  riddarhusets  pluralitet,  änskönt  tredje  klassen  allena  var  långt 
manstarkare  än  den  första  och  andra  tillsammans.  Dessutom  hade 
konung  Gustaf  Adolfs  riddarhusordning  det  skäl  med  sig,  att  grefvar 
".•ii  friherrar  da  egde  län  och  stora  ^<>ds  samt  följaktligen  en  närmare 
interesse  med  landet,  som  borde  gifva  deras  röster  mera  vigt  i  rikets 
ärenden;  hvilket  nu  har  fått  ett  ganska  ombytt  förhållande.  Vid  for- 
maliteten af  denna  förnyade  inrättning  kan  ock  anmärkas,  atl  den  un- 
der konungens  egen  öfvervaro  blef  fastställd,  hvarmedelsl  friheten  i 
öfverläggningen  mycket  led.  .Men  påminnelsen  härom  af  en  ledamot, 
den  förr  omnämnde  öfverste  Gyllensvan,  ådrog  honom  tillvitelse  för 
brotl  och  förgripelse,  och  konungen  trodde  sig  göra  nåd,  da  han  be- 
IViade  honom   frän  tilltal. 

édlerheth,  Am,,  I  ningar,  /.  2 


-  18  - 

Konung  Gustaf  Adolf  hade  ock  1617  med  ständerna  belefvat  en 
riksdagsordning,  hvars  uppiifvande  konung  Gustaf  III  äfven  åstundade. 
Till  den  ändan  hade  i  talmännens  vid  riksdagens  början  aflagda  eder 
denna  ordning  blifvit  inryckt  såsom  ett  rättesnöre  för  dem,  och  dessa 
eder  infördes  såsom  oföränderliga  i  riksdagsbeslutet.  Men  som  bemälte 
ordning  i  många  mål  stadgade  annorlunda  än  1772  års  regeringsform, 
isynnerhet  rörande  ständernas  rättigheter  vid  lagstiftningen,  utstakan- 
des  därutinnan  en  mindre  tydlig  gräns  för  konungens  makt,  hvilken 
där  synes  så  utsträckt,  att  han,  enär  stånden  hysa  olika  meningar, 
skulle  kunna  välja  hvilkendera  han  behagar,  utan  afseende  om  den  är 
de  flestes  eller  blott  ett  enda  stånds  röst;  så  framkom  kongl.  sekrete- 
rare)] Hummelhjelm  den  21  Januari  1779  med  ett  memorial  rörande 
detta  ämne  och  föreslog,  att  ständerna,  på  sätt  1772  års  regeringsform 
förmår,  skulle  med  Kongl.  Maj:t  förklara  denna  kollision;  hvarjämto 
han  ej  allenast  yrkade  samma  regeringsforms  oryggliga  efterlefnad. 
.utan  ock  beviste,  att  då  ständerna  stadnado  i  skiljaktiga  tankar,  borde 
nödvändigt  de  flesta  ståndens  stämmor  föreställa  ständernas  samfäldta, 
Detta  memorial  lades  på  bordet  tilT  vidare  åtgärd,  men  dagen  därpå 
höll  konungen  ett  plenum  plenorum,  hvaruti  han  i  allmänna  ord  var- 
nade ständerna  för  dem,  som  ville  förföra  dem  till  ogrundade  miss- 
tankar och  farhågor,  och  yttrade  tillika,  att  Hans  Maj:t  ej  annorlunda 
ansåge  1617  års  riksdagsordning  såsom  grundlag,  än  så  vida  och  i  de 
delar  1772  års  regeringsform  ej  på  annat  sätt  förordnade.  Sådant  in- 
togs i  riksdagsbeslutet,  och  af  denna  anledning  förklarades  sedan  den 
af  herr  Hummelhjelm  väckta  fråga  förfalla. 

Riksdagens  slut  påskyndades  äfven  och  inföll  inom  få  (lagar, 
men  lemnade  sinnena  i  nog  jäsning.  På  ena  sidan  hade  herr  Hummel- 
hjelm af  sina  medbröder  och  medborgare  åtnjutit  mycket  bifall  för  sitt 
oförfärade  nit  om  bevakande  af  ständernas  rätt,  frihetsandan  blifvit 
väckt  utnr  sin  dvala,  och  konungen  däremot  misstänkt  att  vilja  ut- 
vidga sin  makt  öfver  de  gränser  han  sig  själf  föreskrifvit;  äfvensom  i 
allmänhet  det  fina  och  föga  uppriktiga  sätt,  hvarmed  hela  riksdagen  af 
konungen  fördes,  verkade  ett  fullkomligt  misstroende  till  honom.  I  Vi 
den  andra  gjorde  både  grefve  Fersens  förslag  till  bankoutskottets  in- 
struktion och  herr  Hummelhjelms  memorial  hos  konungen  etl  obehag- 
ligt intryck.  Dessa  exempel  voro  nästan  de  första  inhemska  motgångar, 
lian  efter  1772  rönt,  ansågos  såsom  lemningar  af  partiandan,  regerings- 
sjukan  och  riksdagsvanan  och  intygade  möjligheten  äfven  i  detta  re- 
geringssätl    af  sammansättningar,   som  kunde  stadga  annan  gräns  för 


-  19  - 

konungamakten   än   den,  som  låg  i  regentens  egen  uttydning  al 

formen.    Verkan  af  dessa  sinnesrörelser  blei  inbördes  missnöje  och 
konungens  fasta  föresats  atl  samla  ständer  så  sällan  han  kunde. 

Del  var  ifrån  L778  års  riksdag,  som  konungen  begynte  r< 
ulan  atl  synas  fråga  efter  nationen.  Tillförne  kanhända  alU  för  öm- 
tålig för  de  olika  omdömen,  regenters  göromål  alltid  äro  underkastade, 
blef  han  nu  efter  band  alldeles  lika  nöjd  och  skilde  föga  emellan  den 
missnöjdes  ohemula  tadel  och  den  välsinnades  öppenhjärtiga  erinringar. 
De  redan  omförmälda  missbruk  fortforo  och  tillväxte.  Flere  perso- 
nel- blefvo  illa  anskrifna  i  anseende  lill  del  som  förelupil  vid  riksdagen, 
äfvensom  i  gemen  konungens  misstroende  öktes  både  till  kollegierna, 
hvilkas  göromål  skingrades  och  tidigs  mellan  särskilda  beredni 
och  till  äldre  ämbetsmän,  uppammade  i  gamla  i  ssättet.    5 

oförfarne  nyttjades  och  valdes  bland  dem,  sinn  voro  färdige  atl  med 
lika  nit  verkställa  lagliga  och  olagliga  befallningar.  Befordringsverkel 
handhades  fördenskull  utan  del  afseende  på  skicklighet  och  förtjenst, 
som  fordras  till  en  god  styrelse  och  som  uppmuntrar  medborgare  atl 
vinnlägga  si^-  om  insigt  "di  duglighet.  Konungen  hade  alll  ifrån  bör- 
jan af  sin  regering  unnat  adeln  ett  utmärkt  företräde,  upphöjl  och  med 
rundlig  inkomsl  förset!  sina  hofämbeten,  som  mest  tilldeltes  grefvar 
och  friherrai',  äfvensom  till  andra  beställningar  adelig  värdighel  oftasl 
gällde  mer  än  ofrälse-förtjenst;  ja  sa.  att  efter  några  års  förlopp 
mentschefer  fingo  befalming  atl  till  officerare  ingen  ofrälseman  före- 
-Li  i.  I  allmänhet  k<">i>t <  >.  sysslor  för  penningar,  egennyttiga  gunst- 
lingar ull  rof,  livilka  efter  all  liknelse  med  konungens  tillåtelse  delade 
sig  emellan  dessa  otillbörliga  inkomster,  [synnerhet  blef  detta  miss- 
bruk drifvel  till  sin  höjd  i  presteståndet,  där  fega  fattades,  att  ju  icke 
de  sa  kallade  regala  pastorater  höllos  fala  till  de  mestbjudande.  För  atl 
liksom  gifva  alla  stånd  anledning  att  klaga,  blefvo  lurendräjerier  och 
oförtullad  införsel  af  utrikes  varor  skyddade  och  drifne  inom  konung- 
ens egen  borg,  till  svenska  handelns  och  näringarnes  förfång,    sådant 


*)  Redan   177a  billdrog  sig  en  händelse,  bvaröfver  ofrälsemän  myckel  b 
En  advokat  vid  namn  Etydman  hade  i  et1  rättegångsmål  skrifvit  hårdl 
emot    riksrådet    grefve  Gyllenstjerna,    Detta    brott   pröfvades  af  Rådet  urbota,  och 
Rydman   dömdes   till  ii  pär  spö.    När  exekutionen  skulle  ske,  uppgaf  han  ae 
Estenberg  för  verkliga  författaren,  hvarigenom  han  slapp  straffet.    Estenberg  åter, 
ehuru   hans  egenhändiga   koncept   uppteddes,  värjde  sig  med  ed.    Dett  i  mål  uttyd- 
des såsom   en   aristokratisk  våldsamhet.    En  annan,  som  tycktes  hota  säkerheten, 
var  att   1 771  on  värfvad  soldat,  som  tall  lasteliga  om  enkedrottningen,  blol  i  ffl 
hemligon  afstraflad  mod  t"  par  spö. 


-    20 

allt  förorsakade  ledsnad  och  missnöje  i  hela  nationen,  äfvensom  sön- 
dringen och  afunds]"ukan  både  inom  adeln  själf  och  mellan  de  ofrälse 
stånden  och  adeln  märkeligen  förkofrades. 

Konungens  mera  lifliga  inbillningsgåfva  än  mogna  omdömeskraft, 
hans   bag   för  en  blänkande  ära  mer  än  för  den  sannskyldiga,  som  lie- 
står   i   folkets  välmåga,   hans   kännedom  af  främmande  länder  mer  än 
af  sitt   eget   rike;   allt   hade   längesedan   retat  honom  att  utmärka  sig 
genom   lysande  värf.    Han  regerade  i  sin  tanke  mer  för  Europa  än  för 
Sverige;    ville   nödvändigt  spela  en  ro]  ibland  prinsar  af  första  rangen, 
trodde   sina  snillegåfvor  kunna  fylla  sitt  rikes  brist  på  styrka,  folk,  va- 
ror  och   penningar   att    understödja   en   slik   rol,   eller  kanhända  insåg 
icke,  huru  mycket  Sverige  i  dessa  afseenden  var  nedan  om  andra  mak- 
ter.   Oaktadt    det  täckelse,  som  skyler  göromålen  i  prinsars  kabinetter 
för  samtidens  ögon,  är  det  troligt,  att  konungens  underhandlingarmed 
utrikes   makter   likväl   varit   styrda    med   all   klokhet  och  all  den  lag. 
grannhet,   som   både  Europas  allmänna  och  Sveriges  enskilda  ställning 
kraft,   de   första   tio   åren  efter  regementsförändringen.    Förtroligheten 
med   Franklike   var   underhållen,    oaktadt  koungens  enskilda  missnöje 
med    grefve    Vergennes*   person,    som   ifrån    ambassadör   i    Stockholm 
1774    befordrades    till   statssekreterare-beställningen   vid    utrikes    ären- 
dena   i   sitt    fädernesland.    Med   Ryssland  hade  tillika  en  nabolig  vän- 
skap förbi ifvit  orubbad  och  genom  ett  personligen  aflagdt  besök  af  ko- 
nungen  hos   kejsarinnan    1777  så  befästad,  att  H.  Maj:t  vid  öppnandet 
af  177cS   års   riksdag  tilltrodde  sig  försäkra  ständerna,  att  så  länge  ko- 
nungen   och   kejsarinnan   regerade,   freden   emellan    deras    riken    icke 
skulle  brytas.    Uti  kriget  mellan  England  å  ena,  samt  Frankrike,  Spa- 
nien  och  Holland   på   den  andra  sidan,  var  en  vis  och  förmånlig  neu- 
tralitet iakttagen,   och   Sveriges  konventioner  med  de  öfriga  nordiska 
makterna    om    dess   bevarande   genom   vapen,   hade   både    tillskyndat 
svenska,    flaggan    heder    och    trygghet    samt   en    betydande  båtnad  för 
riket,  hvilken  rikligen  ersatt  kostnaden  till  utrustningen  af  nödiga  krigs- 
skepp, jämte  det  att  sjömanskapet  därigenom  vunnit  öfning.    Men  alla 
dessa   steg  voro   för  konungen   alltför  jämngående   och   afmätte  samt 
i nern    instämmande   med   grefve  Ulrik  Scheffers  varsamma  betänksam- 
het   än   konungens   högtsväfvande   förslag.    Denne  för  Sverige  väl  pas- 
sande statsminister  längtade  efter  en  stillhet  och  livila,  den  han  ändf- 
ligen  med  konungens  tillstånd  erhöll  17S3,  mindre  saknad  af  konungen, 
som  ledsnat    vid   hans   rädda   försigtighet,  än   af  de  upplystare  bland 
nationen,   som   kände   de    faror,    lian   därigenom   afstyrkt,   fasl  honom 


•J] 

med  skåJ  tillvittes  despotiska  grundsatser  i  rikets  invärtes  styrelse, 
och  atl  han  därutinnan  styrkt  konungen,  som  redan  till  sådana  egde 
benägenhel  nog. 

När  konungen  L775  och  följande  åren  myckel  arbetade  på  krigs- 
maktens, särdeles  örlogsflottans,  iståndsättande  och  förkofran  « "Ii  där- 
till nyttjade  såsom  krigsminister  riksrådet  <  arl  Sparre,  tilldrog  sig  ofta 
atl    grefve  Ulrik   Scheffer  i  konsejjerna  opponerade  hans  för- 

slag. Riksrådet  Sparre  tillfrågade  honom  i  förtroende  om  orsaken. 
Han  svarade:  "Ne  voyez-vous  pas  que  vous  mettez  le  rasoir  å  la  main 
de  1'enfanl  ?••    Utgången  visade,  att  han  såg  rätt. 

Konungen  hade  kanske  länge  ansetl  ett  krig  nödvändigl  för  atl 
upphöja  sitt  namn.  Men  i  samma  man  som  han  både  inom-  och  utom 
lands  visste  sig  blifva  känd  för  en  svag  och  "jämn  styrelse,  för  en  lef- 
nad,  mera  uppoffrad  ål  nöjen  än  ål  vigtiga  göromål,  stärktes  han  i 
denna  fördom.  Ett  fälttåg  skulle  blifva  en  vederläggning  på  de  beskyll- 
ningar, man  gjorde  honom  för  veklighet  och  fåfänga. 

Tvenne  gunstlingar  hade  vid  denna  tiden  vunnit  ett  insteg  hos 
honom,  som  verkade  på  Sveriges  öden:  öfverste  Toll  och  friherre  Arm- 
felt.  Pen  förre  mera  till  aren.  djärf,  ärelysten,  ömsom  våldsam  och 
Ulslug,  under  forna  riksdagstider  skiftevis  nyttjad  ai  båda  partierna 
samt  äfven  vid  revolutionen  1772,  och  nästan  den  ende  bland  redska- 
pen därtill,  som  sedan  med  förtroende  af  konungen  blifvil  använd, 
kanske  mera  för  att  sysselsätta  hans  oroliga  lynne  än  af  tycke  för 
hans  person.  Den  senare  ung,  vacker,  glädtig,  begifven  på  nöjen  och 
uppfinnare  af  nya,  kittslig,  fåfäng  och  ostadig,  men  af  godl  hufvud 
och    begrepp,    när   han   orkade   använda  det.    Den  förre  utan  annan 

erfarenhet,  än  den  han  förvärfvat  sig  som  underofficer  i  Pommer- 
ska  kriget,   inom  några  år  befordrad  till  öfverste  för  ett  kavallerirege- 
mente, generaladjutant   oeh    nästan   Till   hela   befattningen   med  rikets 
krigsväsende;  den  senare,  oaktad!   sin  mindre  lysande  ätt,  till  öfvi 
kamniar.junkare  oeh   sökande   ett   säkrare  anseende   inom   hofvet  än  i 

a    ämbeten.    Båda    utan  dygd,  utan  seder,  iill  och  med  utan  den 
•  »m   ofta  i  mindre  dygdiga  själar  återhåller  utbrott,  eme- 
dan  de   stöta;  båda  förmätna  nog  att  blanda  sig  i  alla  rikets  ärenden, 
utan    und<  grundlig   kännedom;  båda   smickrande  en- 

våldsmakten  för  ati  regera  själfva;  men  den  ene  vaksam,  driftig,  out- 
tröttlig,  ordentlig,  hatare  af  egennytta  och  penningegirighet;  'len  an- 
dre lika  tilltagsen  som  vårdslös,  vällustig,  slösaktig,  omätthg  af  pen- 
ningar, emedan  han  hade  omättliga  behof;  föröfrigl  fiender  såsom  med- 


—  22  - 

täflare  och  hiifvudmän  livar  för  sitt  parti  inom  hofvet,  mellan  Ii  vilka 
vågen  låg  i  konungens  hand,  som  liksom  var  smickrad  att  flytta  öfver- 
•vigten  än  på  den  ena,  än  på  den  andra  skålen. 

Båda  dessa  gunstlingar  sammanstämde  att  underhälla  konungens 
lust  till  krig.  Öfverste  Toll  tillstyrkte  det  för  att  vara  oundgänglig, 
för  att  få  ett  stort  befäl,  för  att  visa  sin  skicklighet;  baron  Armfelt, 
säker  att  det  förutan  behaga,  afrådde  det  dock  icke  för  att  ej  synas 
klenmodig.  Redan  1772  hade  konungen  haft  afsigter  på  Norge,  grun- 
dade på  berättelser  om  missnöjet  där  i  landet  och  Danmarks  svaga  för- 
svarsverk. Han  hade  sammandragit  sina  trupper  på  norska  gränsen 
och  i  egen  person  gjort  en  resa  dit  under  svepsak  af  sin  eriksgata; 
men  elden  bl  ef  dock  den  gången  släckt  i  sin  gnista  och  freden  orub- 
bad. Öfverste  Toll  uppvärmde  detta  kittlande  förslag,  till  verkställande 
hvaraf  blott  ett  lägligt  tillfälle  önskades.  Detta  berodde  till  stor  del 
på  Ryssland,  som  nödvändigt  borde  vara  sysselsatt,  och  då  detta  vil- 
kor  syntes  inträffa  genom  svåra  misshälligheter  emellan  samma  rike 
och  Porten  1783,  som  bådade  ett  fredsbrott,  troddes  tiden  vara  inne 
(ill  anfallet  på  Danmark.  Emellertid  inträffade  grefve  Scheffers  afträde 
ifrån  ministéren,  hvilken  länge  varit  ett  hinder  för  öfverste  Tolls  för- 
slag, det  han  sökte  utur  vägen  rödja.  Hans  efterträdare,  grefve  Creutz, 
förut  ambassadör  vid  franska  hofvet  och  en  ypperlig  skald,  född  att 
lysa  på  parnassen,  men  icke  i  kabinettet,  satte  sig  snart  under  herr 
Tolls  förmynderskap.  Konungen,  som  haft  ett  möte  med  kejsarinnan 
i  Ryssland  uti  Fredrikshamn,  antingen  för  att  afgöra  några  tvisteämnen, 
eller  lör  att  känna  sig  för  hvad  han  på  den  sidan  hade  att  vänta,  an- 
trädde mot  hösten  en  resa  till  Italien,  under  förevändning  af  ett  arm- 
brott, som  nödgade  honom  att  betjena  sig  af  baden  i  Pisa,  men  i  själfva 
verket  dels  för  att  dölja  sina  hemliga  anläggningar  mot  Danmark,  dels 
ock  kanhända  hufvudsakligast  för  att  roa  sig.  I  hans  frånvaro  och 
under  herr  Tolls  styrelse  arbetades  oupphörligen  och  med  all  drift  pä 
flottans  och  hela  krigsmaktens  iståndsättande.  Nya  skepp  byggdes, 
ammunition,  gevär  och  utredning  anskaffades,  gränsorterna  mot  Norge 
förbättrades,  artilleri  och  kanoner  ditfördes  från  Stockholm.  Penningar 
till  alla  dessa,  behof  funnos  icke  i  skattkammaren,  sedan  konungen 
redan  genom  en  präktig  hofhållning,  kostsamma  utrikes  resor  och 
byggnader  uttömt  alla  tillgångar  till  besparing,  och  han  midt  under 
dessa  anstalter  därmed  fortfor.  De  måste  därföre  upplånas  utrikes, 
oaktad!  finansministern  baron  Liljencrantz"  motsägelser,  som  tillförne 
lättat,  nu  för  sent  sökte  hindra  denna  ländsförderfvande  utväg  atl 


23 

penningar,  genom  föreställningar,  dem  konungen  illa  upptog  och  be- 
svarade med  den  anmärkning,  "att  han  hade  galna  principer*. 

Dnder  allt  detta,  och  oansedl  hvad  konungen  och  Qera  europei- 
ska makter  däremot  arbetade,  Ii  o  Ryssland  och  Porten  i  Januari 
månad  I7si  en  vänlig  förlikning,  som  gjorde  Ryssland  till  mästare  af 
K  lin  i  och  alldeles  fömrrade  konungens  planer.  Dessa  voro  så  illa,  ja 
med  så  liten  tystlåtenhet  af  konungen  själf  bevarade,  att  bvarken  vän- 
ner eller  fiender,  icke  en  gång  konungens  egna  undersåtare,  som  ofta 
sisl  få  känna,  bvad  deras  regenter  förehafva,  voro  därom  okunniga,  i 
Plorenz,  där  konungen   träffade   kejsaren,   talti  mnde   herre  om 

kriget  mol  I  »anmärk  såsom  en  bekanl  sak  med  riksrådel  Carl  Sparre, 
hvilken  någon  tid  haft  befattning  med  krigsärendena,  därifrån  skild 
genom  herr  Tolis  ränker,  och  nu  af  konungen  var  utsedd  till  följesla- 
gare på  resan  för  att  hållas  ifrån  delaktighet  i  de  nya  planen 

land  underlåt  ej  att  anse  dem  d  yttersta  uppmärksamhet.    Del  sökte 

försl  dludera  dem  genom  anbud  af  en  pacte  de  famille  emellan  sig, 
Sverige  och    Danmark.    Herr  Markoff,  en  myckel  lin  u<  ir  och 

nyss   nämnd   till  sändebud  vid  svenska  hofvet,  uppvaktade  konungen  i 
dessa    ärenden  uti  Rom;  och  slutligen  framgaf  ryska  chargé  d'affai 
Stockholm,  herr  Ruckman,  en  not,  som  innehöll,  att  hans  monarkinna, 
i   händelse  freden    bröts  med  Danmark,  ej  annat  kunde  än  bistå  detta 
rike  med   alla   krafter.    Under  sin   resa  klappade  konungen  förg 
på  alla  portar  för  att  få  alliancer.    Han  hade  afsigter  på  kejsaren,  som 
lian   träffal    i    Florenz   och  i  Rom*),  han  gjorde  föreställningar  till  ko- 
nungen   i    Preussen  med  rundliga  uppgifter  af  sin  styrka.    Allt  afi 
med   höflighet.    Han   slöi    med   att    resa   till  Frankrike  för  att  försona 
sig  med  detta,  hof,  missnöjdt  öfver  konungens  steg  till  en  närmare  för- 
fcrolighet    med    Ryssland.    Sedan    han.    man    att    hafva  vunnit  särdeles 
personligt    anseende   vid   bemälda  hof,  likväl  där  utverkat  betalning  af 
en  million   r:dr   innestående  subsidier,   och   för  vissa  handelsfriheter  i 
Göteborg   tillbytt    sig  den   min   ön  S:1  Barthelemy  i  Vestindien, 
vande   han    till    Sverige   och   måste   för  denna  gången  afstå  från  alla 
krigsförslag. 

i  insår  symp  De  \  isti    le,  arandra  inyi 

vårtes   höflighet,  men  kejsaren  fann  konungen  fåfä  I   intagen  al  gn 

remonier;  konungen   honom   sträf,  tåg  i  Bina  seder.    Kejsaren  i ruerai 

ppenbart   öfver   konungens   ofvannämnde  -  i  Wien  | 

Theodor  ?on  \.  uhoflfförställdi  -  nu 

i1-'    nattro  om    konungen   burit    \<n   sig   vid    etl    rgonbesöi    af 

•ii. 


-  24  - 

Han  hemkom  i  Augusti  manad  1784.  Missnöjet  ibland  lians  un- 
dérsåtare  var  förenadt  med  bestörtning  och  farhåga.  Man  hade  under 
det  föregående  åtminstone  tröstat  sig  med  konungens  fredsamhet ;  men 
denna  hugnad  var  ock  försvunnen,  och  ehuru  faran  för  ögonblicket 
syntes  afviken,  fruktade  man  dock  icke  utan  skäl  dels  för  angränsande 
makters  hämdlystnad,  dels  för  konungens  åhåga  att  vid  nästa  lägen- 
het återtaga  ett  ogärna  nedlagdt  förslag  *).  Icke  desto  mindre  fram- 
flöto  mer  än  ett  och  ett  hälft  år  i  lugn  och  ro,  efter  hvilken  tid  ko- 
nungen  till  allas  förundran  sammankallade  ständerna  till  riksdag  i 
Stockholm  d.  1  Maj  1786.  Att  öfversten,  efter  sin  emellertid  vunna  be- 
fordran general-majoren,  Toll  emot  fleres  råd  tillstyrkte  denna  riksdag, 
hvarom  beslutet  hölls  inom  få  personer  ganska  hemligt,  är  ostridigi  ; 
men  verkliga  afsigten  därmed  är  en  för  många  okänd  gåta. 

Att  ett  krig  var  därmed  åsyftadt,  blifver  genast  troligt  af  råd- 
gifvaren,  ej  mindre  än  af  de  föregående  året  fortsatta  starka  sjörast- 
ningarne  och*  en  under  general  Tolls  inseende  vid  flera  indelta  rege- 
menten till  fet  då  inrättad  så  kallad  passevolans,  som  förmodligen  var 
ärnad  att  sträckas  öfver  hela  riket  och  borde  sätta  krigsmakten  på 
en  rörligare  fot,  i  det  rotehållarne,  i  stället  för  vissa  besvär  in  natura 
Ull  sina  soldater  vid  uppbrott,  förbundos  att  dädanefter  utgöra  en  fast- 
ställd årlig  penningeafgift  till  kronan,  som  därföre  åtog  sig  besörja  sol- 
daternas behof.  Ett  läger  af  flere  regementen  var  äfven  anbefalldt  i 
Skåne  uti  Juni  månad;  och  kejsarinnans  i  Ryssland  uppmärksamhet 
på  den  utlysta  riksdagen  bevises  däraf,  att  hon  återkallade  sin  envoyé. 
Markeli',  för  det  han  ej  därom  gifvit  henne  del,  innan  kallelsen  utgick, 
som  ej  skedde  mer  än  tre  veckor  innan  riksdagen  skulle  börjas. 

Men  utan  att  längre  uppehålla  sig  vid  dessa  mer  eller  mindre 
sannolika  gissningsgrunder,  har  författaren  den  pålitligaste  kunskap. 
att  ett  fredsbrott  med  Danmark  då  ånyo  var  tilltänkt.  I  Norge  herr- 
skade,  enligt  inlupna  berättelser,  mycket  missnöje;  och  en  förmögen 
landtman  därstädes,  Lofthusen,  hade  utfäst  sig  att  med  en  deputation 
af  vid  pass  30  bönder  därifrån  infinna  sig  i  Stockholm  i  Maj  manad 
för  att  anropa  konungens  beskydd  emot  Danmarks  förtryck.    Konungen 


*i  Ett  fägnadsämne  företeddes  den  1  Nos-.  1786,  da  kronprinsen,  ingående  i 
-ii  i  sjunde  ar,  lemnades  till  information  åt  då  ambassadsekreteraren, sedan  kansli- 
fådel  v.  Rosenstein.  Detta  val  hedrade  konungens  urskillning  och  var  redan  fast- 
ställdt  2  år  förut,  då  hr  v.  R.  af  den  anledningen  skickades  nu  Frankrike.  Minda 
det   honom    kungjordes   under   konungens  vistande  i  Paris,  föreslogs  honom  tallika 

atl.  bli   presl    mod   löfte  fri leles  Westerås  stifi  samt  kommendörs-korsel  af 

Nordstflernan;  villkor,  som  han  alldeles  utslog. 


smickrade  sig,  atl  ständerna  och  isynnerhel  bondeståndet,  rördt  af 
sina  medbröders  lidande  i  etl  annat  rike,  skulle  m« « I  nöje  antaga  sig 
deras  sak.  atl  kriLrt-t  i  ögonblicket  skull"  bifallas  och  riksdagen  genasl 
afblåsas,  då  flottan  strax  skulle  utlöpa  och  de  sammandragna  trup- 
perna begynna  fiendtligheterna.  lians  Maj:l  gjorde  sig  hopp,  ati  !_r'ii<'in 
tillbud  al  etl  familjefördrag  med  Ryssland  kunna  förmå  samma  rike 
till  stillasittande,  hvilkel  utomdess  i  detta  ögonblick  icke  var  i  särdeles 
godl  förstånd  med  Danmark. 

Få  planer  hafva  plötsligare  blifvit  om  intet  än  denna.  Ty  så 
oförmodad  riksdagskallelsen  var  för  nationen,  så  oförmodad  blef  dess 
ton  för  konungen.  Hans  Majrt  fann  sig  i  största  hast  omgifVen  af  etl 
missnöjd!  folk,  som  nyttjade  sin  riksdagsmannarätt  att  inför  tronen 
frambära  de  klagomål,  de  tillförne  enskildt  sig  emellan  utgjutit.  Knappt 
både  konungen  öppnat  riksdagen,  förrän  adeln  tog  vid  bvarest  den 
släppt  177'.».  Den  af  herr  Hummelhjelm  då  väckta  frågan,  huruledes 
sländi  äter  skola  beräknas  vid  svar  på  konungens  propositioner, 

pär  de  stadna  i  »lika  meningar,  blef  ett  af  de  första  öfverläggnings- 
ämnena.  1  anledning  af  friherre  Carl  de  Geers  anmälan  beslöt  adeln 
genasl  göra  hemställan  hos  konungen,  om  icke  i  alla  lagstiftningsmål, 
atom  privilegier  och  bevillningar,  hvilkas  åtgörande  fordrar  enhällighet, 
tre  stånds  pluralitel  utgör  riksens  ständers  beslut,  men  när  två  stånd 
äfo  mot  två,  frågan  förfaller.  Denna  hemställan  skedde  enskild 
nom  landtmarskalken,  och,  till  tidens  vinnande,  utan  att  ens  de  öfriga 
stånden  därom  voro  underrättade,  emedan  de  den  stunden  voro  åt- 
skilda. Konungen  svarade  landtmarskalken  sig  med  glädje  finna  adeln 
hysa  alldeles  enahanda  tanke  som  EL  Maj:l  själf,  och  att  den  andragna 
meningen  var  enlig  både  med  regeringsformen  och  den  förflutna  riks- 
dagspraxis. De  andra  stånden,  sedan  de  fått  del  af  adelns  förfrågan 
och  erhållna  svar,  skyndade  sig  att  däröfver  betyga  sitt  bifall. 

Vid  några  tillfallen  hade  konungen  utan  ransakning  och  dom  lå- 
tit kassera  officerare.  Detta  ansågs  för  ■  rnik,  olämpligt  i  etl 
fritl  regeringssätt;  hvarföre,  tippa  anmälan  hos  adeln  genom  öfversten 
Alnifelt,  alla  stånden  gemensamt  utbådo  sig  och  af  konungen  undfingo 
den  försäkran,  att  11.  Maj:t  ville  bibehålla  livar  och  en  tjensteman  vid 
sitt  ämbete,  till  dess  lian  lagligen  bl efve  därutur  förvunnen,  och  således 
att  ämbeten  och  sysslor  begrepos  under  ordet  "välfärd"  i  177-J  års  re- 
geringsform, som  stadgar,  att  "konungen  eger  ingen  förderfva  till  lif 
Och  ära,  lem  och  välfärd,  utan  nan  lagligen  dömd  är.  Härifrån  un- 
dantogos  dock  di   så  kallade  förtroendetjenster,  om  hvilka  särskild!  är 


-  26  - 

stadgadt.    Dessa   båda  vigtiga   tillägg   i  regeringslagen  infördes  i  riks- 
dagsbeslutet. 

Vid  en  så  beskaffad  riksdag  fann  konungen  icke  rådligt  att  med- 
dela ständerna  de  vigtiga  propositioner,  han  hade  i  sinnet.  Och  till  all 
lycka  uteblef  ock  den  väntade  norska  beskickningen,  utan  att  konungen 
visste  af  livad  orsak*).  I  stället  uppgaf  konungen  några  nya  lagfrågor 
till  ständernas  utlåtande  och  begärde  biträde  utur  banken  till  upprät- 
tande af  spannmåls-förrådshus  i  anseende  till  de  flera  bedröfliga  miss- 
växter, bvilka  inom-  få  år  öfvergått  Sverige.  För  att  dels  mota  de  på- 
minnelser, som  redan  af  öfverste  von  Schwartzer  voro  inlenmade  både 
emot  de  förlidna  året  träffade  passevolansföreningar,  såsom  rubbande 
knektekontrakterna,  och  emot  begångna  olagligheter  af  därvid  nyttjade 
ämbetsmän,  dels  ock  för  att  antingen  på  en  gäng  fä  detta  verk  full- 
bordadt,  eller  åtminstone  utröna  hvad  man  hos  ständerna  möjligen 
kunde  uträtta,  moddelte  konungen  dem  sin  proposition  om  denna  in- 
rättnings fastställande  öfver  hela  riket.  Man  försummade  intet  medel 
att  öfvertala  och  vinna  dem.  Det  lyckades  ock  i  borgare-  och  preste- 
ständen,  hvilka  icke  hade  många  soldater  att  svara  för,  och  hvilket 
senare  vid  det  tillfället  i  tysthet  erhöll  konungens  försäkran  om  ett 
ordentligt  befordringsverk  utan  allt  underslef  **).  Men  adeln  ***)  och.  bon- 
deståndet afslogo  passevolansen  med  stor  pluralitet.  I  alla  öfriga 
mål  rönte  konungen  lika  obenägenhet.  De  begärda  medlen  utur  ban- 
ken beviljades  väl,  oaktadt  flere  adliga  ledamöters  i  bankoutskottet 
ifriga  motstånd  (som  ock  vållade,  att  adeln  därstädes  vid  voteringen 
st.nlnade  i  lika  röster  och  blef  inaktiv);  men  såsom  lan  emot  pant  och 
på   vissa   terminer   samt   i   afräkning   på  det  kreditiv,  kon  ungen  förra 


*)  Den   ofvannämnde   Lofthusen,  som  följande  hösten  förde  sina  bönder  till 

Köpenhamn  alt  klaga,  blef  någon  tid  därefter  i  sin  he] t  surprenerad  och  gripen 

(ty  uppenbari   vågade  man  sig  ej  på  honom  för  hans  stora  anseendes  skull  i  och  in- 
satt på  Munkholmen. 

**)  Bland  andra  stötande  förslag  var  ock  det  att  befordra  statssekreteraren 
Schröderheim  till  ärkebiskop  efter  den  ålderstigne  doktor  Mennander,  som  jusl  dog 
linder  riksdagi  q,  men  föl  sent  for  denna  nyhet,  i  anseende  till  det  menagement 
i,,,,,     med    presteståndel    måste  iakttaga.    Da   mot  årets  slut  Skyttiske  professorn 

Lindblom   fick   förslag   till   Linköpings  stift  och  äfven  utnä] les  därtill,  äns 

ännu   lekman,  åberopade  konungen  i  etl  samtal,  att  det  ej  varit  mera  u 

om  Schröderheim  blifvil  ärkebiskop;  hvilken  utlåtelse  bi ■■.  isar  förslagets  verklighet 

*'*)  Vid  öfverläggningen  bärom  på  riddarhuset  skickades  fyra  rit 
Beck-Friis,  friherre  Carl  Sparre,  grefve  Oxenstierna  och  frihexn    De  Geer  at1  don  på 

konungens   vägnar   i   deras  cere aidrägter  bevista.    Denna    nyhel    och  riks 

earl   Sparres  ordrika    vältalighel    att   bevisa  projektets   nytta  uträttade  lika  litet 
till  bifall. 


riksdagen  bekommit,  men  ej  nyttjat.  Sista  riksdagens  bevillning  fast- 
ställdes blotl  på  fyra  år  (hvaraf  konungen  sedan  i  förtrel  eftergafetl 
med  'ii  procents  minskning,  för  atl  utmärka  ständernas  rätl  atl  be- 
skatta sig  själfva.  A.ndra  grenar  af  förvaltningen  granskades.  I  1 77 1 
års  tryckfrihetsförordning  voro  så  många  m&kränkningar  gjorda,  atl 
dertna  för  friheten  dyrbara  författning  var  nästan  kraftlös.  Detta 
gaf  ständerna  anledning  atl  begära  dess  upphfvande  i  dess  fulla  '»-Ii 
företa  kraft.  Likaså  gjordes  ansökning,  atl  konungen  icke  täcktes  bi- 
falla några  monopoliska  inrättningar  med  handelsvaror  till  intrång  i 
handelns  fria  lopp,  hvartill  anledningen  våren  nog  sannolik  far! 
atl  tobakshandeln  skulle  ål  förpaktare  af  kronan  upplåtas*);  men  öf- 
ver  dessa  ämnen  meddelte  konungen  under  riksdagen  icke  i al  ytt- 
rande, än  atl   II.  Maj:t  ville  framdeles  taga  den  under  pröfning. 

Konungen,  likaså  förtörnad  som  oförmögen  atl  i  hast  dämmaden 
flod  -"in  utbrutit,  fann  ingen  annan  utväg  att  rädda  sin  makt  än  atl 
sa  forl  möjlig!  var  åtskilja  ständerna.  Del  var  förmodligen  blotl  i  af- 
sigl  atl  vinna  den  därtill  nödiga  tid,  som  EL  Maj:t  framgaf  etl  öfver- 
tingsämne,  hvilkei  skulle  söndra  ständerna  i  man  af  deras  olika 
interessen,  och  genom  deras  sysselsättning  därmed  tillbakahålla  de  nya 
försök  emol  tronen,  som  han  annars  befarade.  Detta  "ämne  var  bränn- 
vinsbränningen. 11.  Maj:!  föreslog  socknebränneriers  inrättande;  men  i 
detsamma  framkom  bondeståndel  med  anhållan  om  fri  husbehofsbränning 
emol  skälig  bevillning  till  statsverkets  lisande.  Däruti  instämde  de 
öfriga  stånden;  och  konungen  samtyckte  att  frigifva  husbehofsbrän- 
ningen  emol  en  stadigvarande  bevillning  af  is  tunnor  guld  om  året. 
ha  uppkommo  mångfaldiga  meningar,  som  alstrade  lika  s,:i  många  för- 
slag både  i  tal  och  skrift.  Borgare-  och  presteståndel  ingingo  i  k<>- 
nungens  proposition  på  den  föreskrifna  obestämda  tiden,  bondeståndel 
blotl  på  8  år.  Adeln  hade  ock  varit  färdig  att  på  vissa  ar  därtill  sam- 
tycka, men  som  landtmarskalken  förebar  konungens  uttryckliga  för- 
bud all  bestämma  någon  dylik  termin,  sa  förvarade  detta  stånd  si^sin 
rät!  till  protokollel  och  lade  hela  måle!  på  borde!  till  nästa  riksdag; 
jämte   etl    direktören    Frietzskys  memorial,  som  tillika  m  ikning, 

att    kr ibrännerierna   för   nationen    medförde   en  årlig  beskattning  af 

~>\  tunnor  guld,  beviste,  att  <\<-  omöjligen  borde  vara  eller  anses  för  re- 

i   Kontrakt    härom   var  redan  upprattad  I  mod  [handelshus    i  Preussen,  och 
dan    anledning   redan  flera  tobaksladdningar  undei  hvilka 

ksdagsmissnöjenas  skull    kontramanderades  och    i  Holland  måste  sAljas  med 
ildt  förlust  för  konungen. 


-  28  - 

gale,  eller  kronan  därtill  ega  någon  sådan  rättighet,  som  icke  utan  er- 
sättning genom  annan  ständig  ränta  kunde  få  upphöra.  Detta  memorial 
var  ock  meddeladt  de  öfriga  stånden,  tryckt  till  ett  otroligt  antal  ex- 
emplar, som  i  landsorterna  utspriddes,  och  af  bondeståndet  bifallet, 
hvilket  sistnämnda  förgäfves  anmodade  adeln  om  gemensam  föreställ- 
ning hos  konungen  om  antagande  af  de  anbudna  18  tunnor  guld  på  8 
år,  -  då  konungen  den  22  Juni  åtskilde  ständerna  under  förebärande,  att 
H.  Maj:ts  närvaro  behöfdes  vid  det  i  Skåne  sammandragna  lägret.  I 
sitt  afskedstal  yttrade  H.  Maj:t  sitt  hopp  att  på  lång  tid  icke  behöfva 
återse  ständerna. 

Detta  riksmöte  gifver  ämne  till  mångfaldiga  betraktelser.  Det 
är  ostridigt,  att  ständernas  uppförande  vid  detsamma  var  värdigare  ett 
fritt  folk  än  vid  1778  års  riksdag.  Författningar  voro  tagna,  som  stödde 
deras  frihet  och  säkerhet,  men  de  hade  ej  haft  tid,  kanske  ej  heller 
nog  allmänt  köld,  upplysning,  kärlek  till  fäderneslandet,  för  att  fästa 
den  på  osvikliga  grunder.  Oaktadt  de  i  sina  ordasätt  och  yttranden 
alltid  iakttogo  den  anständiga  och  vördsamma  ton,  som  egnar  under- 
såtare  mot  sin  öfverhet,  kan  man  dock  ej  neka,  att  de  ofta  voro  mera 
nitiska  än  försigtiga.  Isynnerhet  bör  anmärkas,  att  adelns  steg  om 
förklaring  i  frågan  om  ståndsrösterna  var  förhastadt  och  livarken  instäm- 
mande med  57  §  i  regeringsformen  eller  med  den  aktning  för  medständer, 
som  borde  stärka  inbördes  endrägt  och  förtroende,  hvilket  ock  liera 
ledamöter,  ehuru  förgäfves,  anfört.  Harmen  öfver  preste-  och  burgare- 
ståndens  bifall  till  passevolansförslaget  utbröt  älven  i  förebråelser  a 
adelns  sida,  som  befordrade  en  skadlig  söndring*).  En  stor  rol  spelade 
grefve  Fersen.  Hufvudman  för  den  så  kallade  oppositionen,  var  han 
oryggiig  i  uppsåt  och  åtgärd  att  befästa  laglig  frihet,  och  landtmar- 
marskalken  hade  den  försigti gliet,  att  ingen  proposition  på  riddar- 
huset  väcka,  förrän  han  därom  rådlagt  med  honom.  Grefve  Fersen 
ådrog  sig  därigenom  konungens  vrede,  hviiken  dock  icke  ändrade  hans 
beslut.  Men  när  lian  fann,  huru  hans  anhängare  ökte  sin  tilltagsenhel 
i  den  mån  konungen  lät  slå  sig  styckevis  och  lemnade  dem  en  lätt 
seger;  när  han  blef  varse,  att  en  fullkomlig  söndring  var  för  handen 
och  kriget  snart  sagdt  förklaradt  mellan  konungen  och  nationen,  så 
arbetade  han  på  dess  dämpande  af  fruktan  för  ytterligheter,  alltid  våd- 
liga   för   riket,   helst  han  kände  både  konungens  fyndighet  på  utvägar 


*)  Man  ii' ii. 'i  1 1'',  ;ii  i  denna  riksdag  skulle  blifva  den  sista,  då  | ta    voro 

i. ni. i 


29 

och  föga  laggrannhel  om  medlen.  GrefVe  Fersen  använde  fördenskull 
,-illt  sin  bemödande  atl  påskynda  riksdagens  slut,  etl  steg,  instäm- 
mande med  konungens  afsigter,  som  sedermera  blifvil  myckel  klan- 
dradt:  al  konungens  medhållare  såsom  en  lisl  atl  genom  etl  hi 
afbrott  af  öfverläggningame  lemna  de  väckta  ämnen  till  missnöje  oaf- 
hulpna  lör  atl  öka  det;  af  lians  egel  parti  såsom  en  vankelmodighel 
aii  ej  utföra  del  påbegynta  verket  lill  jämkande  af  konungens  och  na- 
tionens rättigheter;  .1  båda  sidor  uttydl  efter  utgång  och  egna  aft 
samt  följaktligen  ensidigl  och  orättvisl 

Konungen  på  sin  sida,  med  alla  kunglighetens  fördomar,  fann 
sin  ära  särad  för  bela  Europas  ögon  af  den  vidrighet,  ständerna  ho- 
nom visat.  lian  ansåg  otacksamt,  atl  de  mol  honom  sjåli  gjorl  bruk 
af  den  frihet,  han  skänkt  dem.  Genom  jämförelsen  af  deras  uppfö- 
rande vid  177S  och  1786  års  riksdagar,  (genom  del  oväntade  rön,  atl 
många,  som  vid  den  förra  voro  mes!  nitiska  för  honom,  vid  den  senare 
ifrade  häftigasl  emol  honom,  till  ex.  statssekreteraren  Wadenstjerna, 
genom  eftersinnande,  atl  de  flesta  nu  öfverklagade  missbruk  då  redan 
egde  rum  utan  allt  åtal,  öfvertygades  han,  att  icke  kärleken  lill  fäder- 
neslandet, utan  regeringssjuka  och  utländska  stämplingar  denna  gången 
varit  driffjädrar  till  ständernas  steg.  Stol  ridderskapel  och  adeln  här- 
mades lian  isynnerhet.  Det  var  detta  stånd,  som  gifvil  lif  och  ton  ål 
riksdagen,  och  det  var  af  detsamma,  som  konungen  trodde  sig  hafva 
mesta  erkänslan  att  fordra*).  Slutsatsen  afalll  detta  blef,  att  konungen 
fann  1 77J  ars  regeringsform  otillräcklig  till  sin  och  konungamaktens 
tiygghet;  att  H.  Maj:t  beslöt  nyttja  första  tillfälle  att  bättre  förskansa 
sin  tron  och  att  emellertid  regera  såsom  tillförne. 


"1  Under  riksdagen  lal  konungen  genom  kanslirådet  von  Rosenstein  (Ormana 
Spaldencreutz och  Hummelhjelm  ;iti  icke  drifva  bonom  'ill  ytterlighet*  r,  emedan  ho- 
nom då  återstod  en  slutlig  utväg,  som  var  att  k;ist;i  sii;-  i  ofrälse  ståndens  armar, 
och  ;ii  sin  räddning  uppoffra  sin  k.irlrk  för  adeln.    II.  -  [örese  denna  ut- 

.1-.    Hans   tanke    var  alltid,  atl   hvad  som  skedde  1786  var  lör  sent  och  hade  bort 
Bke  I77s.    De1  Sr  ock  säkert,  ati  178C  års  riksdag  företedde  etl  halfgjordl  arb 


II. 

Krigsförberedelser.    Kriget  1788. 

lejonungen  afstod  alldeles  ifrån  sin  plan  att  angripa  Danmark.  Han 
smickrade  sig,  att  den  samma  var  för  bemälda  rikes  minister  fullkomligen 
förborgad,  och  för  att  ännu  mera  hölja  don  plägade  H.  Ma.j:t  under 
sitt  vistande  vid  skånska  lägret  om  sommaren  1786  mycken  förtrolig- 
het  med  kronprinsen  af  Danmark,  som  besökte  honom;  aflade  äfven 
själf  besök  hos  danska  hofvet.  Men  ifrån  krig-stankarne  i  allmänhet 
kunde  konungen  därföre  ingalunda  begifva  sig.  De  vändes  allenast 
ät  en  annan  sida  och  riktades  mot  Ryssland  genom  de  misstankar 
konungen  uppfattat,  att  samma  rike  genom  hemliga  stämplingar  be- 
redt  den  ogfnhet,  H.  Maj:t  trodde  sig  vid  1786  års  riksdag  hafva  erfarit 
af  ständerna.  Det  var  icke  nytt.  att  ryska  hofvet  hos  sina  grannar  i 
gemen  och  i  Sverige  isynnerhet  sökt  underhålla  invärtes  oro.  och  tim 
faktion,  som  konungen  1772  kufvade,  hade  all  sin  styrka  af  Rysslands 
hägn.    Flora  anledningar  bekräftade  dessa  misstankar. 

[bland  sina  nog  allmänt  missnöjda  undersåtare  hade  konungen  en 
ganska  orolig  och  ganska  otacksam  i  öfverste  Sprengtporten.  Han  var 
bror  till  generallöjtnanten  baron  Jakob  Sprengtporten,  som  varit  en 
af  de  mest  verksamma  hufvudmän  för  revolutionen  1772  och  själf 
däruti  delaktig.  När  nyssnämnde  general  förlorade  konungens  förtro- 
ende, och  de  befordringar,  öfversten  åtnjöt,  icke  uppfyllde  det  hopp,  en 
omåttlig  ärelystnad  for  honom  målat,  blef  han  missnöjd.  Med  etl  lyck- 
lig!   snille,  erkända    kunskaper   i   krigskonsten,   myckel  mod  förenade 


-  81  - 

han  di  våldsam  tilltagsenhet.  Denne  man,  nyttig  i  krig,  farlig  i  fred. 
född  i  ill  dristiga  anslag,  umgicks  om  vintern  mellan  L 783  och  I7si  med 
den  banken  atl  söndra  Finland  ifrån  Sverige  och  däraf  upprätt 
oafhängigt  furstendöme,  et1  förslag,  som  på  1740-talet  redan  varåbane 
och  af  dåvarande  ryska  regering  både  uppgifvet  och  understöd!  under 
sken  atl  skydda  Finlands  frihet,  men  i  själfva  verket  atl  blifva 
öfverherre. 

Sprengtporten  hade  i  Finland  många  anhängare;  folkel  var  upp- 
rörd! öfver  en  ny  skattläggning,  förökade  besväi'  till  krigsfolks  under- 
håll och  flere  omständighete]  ;  och  som  han  kände  den  allmänna  rö- 
sten mot  konungen,  vågade  han  förtro  sitt  förslag  åt  grefve  Fersen 
med  flera  betydande  personer  i  Stockholm,  hvilka  dels  i  tysthet  af- 
styrkte  det,  dels  därom  underrättade  konungen.  Det  är  så  myckel  tro- 
ugare,  atl  Ryssland  egde  del  af  detta  öiverste  Sprengtportens  förehaf- 
vande,  som  samma  rike,  oroadl  af  konungens  fredstörande  planer,  gärna 
borde  se  honom  sysselsatt  inom  sin  eget  land.  Dessutom  är  del  visst, 
att  ryska  höfvel  L778  hade  proponerat  grefve  Fersen  att  sätta 
spetsen  för  ett  parti  emot  konungen,  ett  anbud,  som  han  med  förakt 
afslog,  fast  han  L786  ånyo,  ehuru  lika  fruktlöst,  därom  anmodades,  med 
tillbud  af  livad  vilkor,  han  själf  ville  betinga  sig. 

I  stället  atl  beifra  Sprengtportens  brott,  fann  konungen  tillfyllesl 
att  på  godt  sätt  skilja  honom  frän  fäderneslandet.  Man  uppmuntrades 
och  erhöll  konungens  förord  att  träda  i  utrikes  krigstjenst.  Det  kan 
anmärkas  såsom  etl  prof  af  grefve  Fersens  patriotiska  tänkesätt,  att 
han  till  påskyndande  af  hans  resa  försträckte  honom  resepenningar. 
Efter  flere  öden,  hvilka  på  annat  ställe  komma  att  omförmälas,  åter- 
kom Sprengtporten  till  Sverige  L786.  Han  var  under  riksdagen  ganska 
ifrig  i  oppositionspartiet;  lemnade  därefter  sitt  fädernesland  och 
tjenst  samt  gick  till  Kyssland.  hvaresl  han  befordrades  till  general- 
major. 

Konungens  vänskap  med  kejsarinnan,  beseglad  genom  tvenne 
besök,  yttrad  genom  de  varmaste  betygelser,  hade  aldrig  varit  upprik- 
tig. Själfva  statsinteresset  förbjöd  det;  och  man  vet,  att  under  alla  de 
utsökta  nöjen,  hvarmed  kejsarinnan  emottog  och  syntes  angelägen  atl 
behaga  honom,  skref  hon  med  spe  om  lians  person  till  kejsaren.  Ti- 
den att    aflägga    masken   nalkades   och   påskyndades.    Fögi jd  med 

yéen  Markoff,  hvilken  med  den  flitigaste  uppmärksamhet  följt  sven- 
ska ärendena  samt  utspanat  och  till  sina  afsigter  sökt  boreda  sinnena. 
blef  konungen  dol  än  mindre  med  grofvo  Rasumowski,  som  efterträdde 


honom  uti  ryska  beskickningen  i  Stockholm  och  där  begynte  underhålla 
en  nära  förtrolighet  med  flere  adelsmän,  som  vid  1786  års  riksdag  vi- 
sat sig  särdeles  nitiske  mot  konungamakten.  En  af  dem  (baron Stiern- 
eld)  hade  strax  efter  samma  riksdag  gjort  en  resa  till  Dalarne,  och  föl. 
jande  aret  anträdde  lian  en  till  Petersburg  och  Berlin,  icke  utan  san- 
nolik misstanke  att  i  bemälde  landsort  hafva  velat  uppägga  allmogen 
och  vid  de  nämnda  hofVen  stämpla  mot  konungen. 

Dessa  och  flere  omständigheter  stärkte  konungen  i  den  öfver- 
tygelse,  att  ryska  hofVet  umgicks  med  anslag  att  störta  honom  och 
att  en  del  af  adeln  därtill  ville  låta  bruka  sig  för  att  blifva  mera  rå- 
dande. Misstroendet  till  adeln  tilltog  ej  ringa,  då  1787  konungen,  i  be- 
bo]' af  penningar  och  ledsen  vid  den  ringa  afkomst,  han  njöt  af  krono- 
brännerierna,  utbjöd  friheten  att  till  husbehof  tillverka  brännvin  ät  samt- 
liga sina  undersåtare,  under  vilkor  af  en  nog  dryg  årlig  afgift  till  k  in- 
nan. De  mest  betydande  frälsemän  vägrade  icke  allenast  själfve  för  sina 
säterier,  utan  ock  för  sina  frälsehemman  och  deras  åboer.  att  häruti  ingå. 
och  en  del  framlemnade  memorialer  vid  socknestämmor  och  till  konung- 
ens befallningshafvande  för  att  bevisa  sin  och  nationens  härmedelst  för 
nära  trädda  rättighet,  som  liknade  manifester.  Själfsvåldet  att  i  samqväm 
smäda  konungen  och  hans  gärningar  blef  alldeles  tygellöst.  utbröt  rill 
och  med  i  hotelser  om  ytterligare  inskränkningar  i  hans  myndighet  vid 
nästa  riksmöte  och  blef  icke  konungen  obekant,  som  genom  spioner 
hade  öfverallt  tillfälle  att  inhemta  fullständiga  kunskaper"5). 

Själfva  Rådet,  tillförne'  så  färdigt  att  göra  konungen  till  viljes, 
visade  en  styrka,  som  ådrog  det  konungens  misstänksamhet.  En  riks- 
dagsman från  Upsala  vid  1786  års  riksdag,  Kewénter,  hade,  sitt  stånd 
aåtspordt,  låtit  trycka  ett  förgripligt  memorial,  som  af  ståndet  ogilla- 
des, blef  öfverlemnadt  till  justitiekanslerens  åtgärd  och,  i  anseende  till 
ovarsamma  utlåtelser  om  konungen,  af  Svea  hofrätt  så  brottslig!  prof- 
vadt,  att  författaren  dömdes  till  U  dagars  fängelse  vid  vatten  och 
bröd  samt  att  vara  förlustig  all  rättighet  till  talan  för  menigheten. 
Rådet  stadfästade,  emot  konungens  önskan,  blott  första  delen  af  denna 
dom,  men  upphof  den  andra,  hvilket  af  konungen  illa  upptogs  och  lör- 
anlät  ett  ai  de  mest  lagstridiga  steg,  i  det  H.  Maj:t  i  sin  justitiekonselj 


*)   Föranläl    ock  i    December  en  tryckl   varning  mot  dem,  som  tadla  författ- 
ningar.   I   början    på    följande   året   utko ek  själfva  förordningen  »nu  husbeliofs- 

bränningen,  stadgande  bland  ; at,  ;iii  ämbetsmän,  som  bröte  däremot,  skull'    mi 

sta  ämbetet.    Officerare  för  deras  boställen  voro  förut  anbefallda  att  ingå  i  arrende- 
kontraktet  under  vilkor  at1  annars  ej  få  föreslås  af  cheferna  till  befordran. 


33 

tillkallade   vissa  Riksens  Råd,  om  hvilka  nan  var  Baker,  och  med  dem 
ändrade  samt    skärpte   Rådets  gifna  dom,  Bom  likväl  enligl 
formen  borde  vara  orygglig. 

Under  denna  inhemska  jäsning  var  konungens  enkannerliga  upp- 
märksamhel  fästad  på  utrikes  ärendena  Han  var,  som  sagdi  är,  häf- 
tigl  uppretad  mot  ryska  bofvet  De  misshälligheter,  som  länge  fort- 
farit   mellan   detsamma   och    Porten,  gåfvo  anledning  till  ett  krig,  a 

begyntes  af  turkarne  i  Augusti  manad  L787.  För  att  döma  af  konung- 
ens ställning,  interesse  och  påföljande  händelser,  är  del  troligt,  att  han 
lill  detta  fredsbrott  bidragit  livad  han  kunnat.  Utom  dess  stod  Sverige 
alltsedan  17:;'.'  ;  en  defensiv  allians  med  Porten.  Europas  belägenhet 
var  annars  vid  denna  tid  alldeles  förändrad.  Frankrike,  Portens  gamla 
och  mäktiga  bundsförvandt,  var  genom  en  elak  förvaltning  och  invärtes 
tvedrägi  maktlöst,  och  genom  bearbetande  af  sin  drottning,  som  var 
kejsarens  syster,  i  bästa  förstånd  med  de  båda  kejserliga  bofven;  sö- 
kande atl  mellan  dem  och  Porten  medla  fred.  England  och  Preussen 
iakttogo  väl  neutralitet,  men  arbetade  i  bemlighel  både  uppä kriget  och 
|ia  Portens  förmån.  Denna  gemensamhet  i  afsigter  drog  konungens  håg 
ifrån  förbindelsen  mod  Frankrike  oärmare  rill  England  "di  Preussen. 
Huruvida  de  steg,  konungen  sedermera  vidtog,  voro  med  d>-ssa  makter 
öfverlagda,  är  en  kabinettshemhghet. 

Rysslands  verkhga  förlägenhec,  da  del  efter  en  läng-  följd  af  krig 
och  Qere  penningeödande  anstalter  på  en  gång  blef  ett  mål  för  en  mäk- 
tig fiendes  anfall  <»-li  Qere  europeiska  makters  afund,  var  för  konungen 
ett  lämpligt  ögonblick  till  utförande  al'  sin  hämd  mot  samma  rike.  I»<i 
var  utan  tvifvel  [förl  att  försäkra  sig  om  Danmark  och  att  dragakron- 
prinsen därstädes,  om  bvars  högsinta  tänkesätt  konungen  gjorde  sig 
mycken  förhoppning,  utur  de  band,  bvaruti  Ryssland  liksom  hällit  dan- 
ska ministören  fängslad,  som  konungen  om  bösten  I7s;  gjorde  en  oför- 
modad resa  till  Köpenhamn.  Hans  Maj:t  blef  där  med  utmärkta  vän- 
Bkapsbetygelser  och  all  kunghg  beder  emottagen.  Till  ett  vedermåle 
Mi-t'  öfverste  kammarjunkaren  baron  Armfelt  begåfvad  med  riddareorden 
af  Elefanten.  Vid  sin  återresa  nämnde  konungen  sin  envoyé  vid  danska 
bofvet,  baron  Sprengtporten,  till  ambassadör,  och  efter  utvärtes  anse- 
endel  smickrade  man  sig  i  Sverige  af  en  nära  träffad  förbindelse  med 
Danmark,  samt  af  sistnämnda  rikes  söndring  ifrån  dess  kända  defensiv- 
förbund med  Ryssland.  Följande  vintern  arbetades  med  all  kraft  på 
flottornas   iståndsättand Ii    förstärkning  i   alla   tre  nordiska  rikena 

rbeth,  Anteckningar,  I. 


-  34  - 

I  Petersburg  förklarades  offentligen  äfven  till  främmande  ministrame, 
att  ryska  flottan  ärnades  till  MedelhalYet  och  Archipelagen  att  hem- 
söka turkarne  i  hjärtat  af  deras  rike.  I  Stockholm  försäkrades  däremot 
i  tysthet,  att  samma  flotta  var  utsedd  att  i  vägen  uppbränna  den  sven- 
ska i  Carlskrona,  samt  att  en  galerflotta  äfven  i  Kyssland  utreddes, 
som  ej  kunde  vara  ärnad  mot  någon  annan  makt  än  Sverige.  Jämte 
del  svenska  rustningame  således  föregåfvos  endast  åsyfta  egen  säkerhet, 
tillades  att  Sverige  och  Danmark  ärnade  vid  första  öppet  vatten  förena 
sina  flottor  att  tillstänga  sundet  för  den  ryska.  Emellertid  uppe- 
höll sig  konungen  oafbrutet  på  Haga,  träget  och  skiftevis  sysselsatt 
med  beredelse  af  mått  och  anstalter  till  det  påtänkta  kriget,  under 
hemliga  rådplägningar  förnämligast  med  general  Toll,  baron  Armfelt 
och  baron  Otto  "Wrede,  samt  med  författande  af  nya  teaterstycken,  dem 
lian  lät  uppföra  af  nya  komedianter  *),  för  hvilka  han  ock  ined  mycken 
omsorg  granskade  och  bekräftade  ett  nytt  reglemente. 

Allmänheten  afbidade  våren  med  fruktan  och  otålighet  för  att 
se  upplösningen  af  dessa  politiska  gåtor.  Ännu  i  April  månad  skref 
konungen  till  kommenderande  generalen  i  Finland,  grefve  Posse,  det 
han  kunde  försäkra  invånarne,  att  Hans  Maj:t  ingen  fiendtlighet  mot 
Ryssland  förehade,  utan  blott  rustade  till  eget  försvar.  Efterhand  ut- 
spriddes  rykten,  att  ryska  trupper  sammandrogos  på  gränsen.  Dessa 
berättelser  om  Rysslands  ovänliga  afsigter  bifogades  andra  om  samma 
rikes  vanmakt:  att  det  vore  inom  sig  så  söndradt,  att  endast  en  ut- 
vältes stöt  fordrades  till  dess  störtande;  att  ett  uppror  i  Lifland  **)  vore 
färdigt  att  utbryta;  att  sjörustningarne  gingo  lamt;  att  flottan  icke 
kunde  bemannas,  sedan  England  af  sitt  iolk  vägrat  allt  biträde  m.  m. 
Till  svenska  envoyéen  i  Petersburg,  baron  von  Nolcken.  skulle  grefve 
Ostermann  harva  yttrat,  det  han  såsom  vän  borde  förklara,  att  kejsarin- 
nan vore  mycket  förtörnad  emot  konungen,  och  att  ingen  annan  utväg 
gafs  att  återvinna  hennes  vänskap,  än  att  aftackla  flottan  i  Carlskrona. 


i  Stockholm  egde  au  fyra  teatrar:  Operan,  Fransyska  Spektaklet,  Komiska  te 
atern  änder  Stenborgs  styrelse  och  del  sä  kallade  Dramatiska  Spektaklet,  hvarpå 
herr  Etistell  fåtl  privilegium,  tnea  som  au  med  etl  aytt  reglemente  drefs  för  aktö- 
rernas egen  räkning. 

**)  Det  försäkras,  att.  då  svenska  Hettan  sedermera  utlopp  och  befann  sig  på 
höjden  af  Kurland,  liar  man  därifrån  s;i  väl  som  från  Lifland  och  Estland  väntat 
deputerade  till  bemälta  flotta.  Bref  hade  vid  samma  ti. I  kommit  från  Sverige, 
hvari  kurländarne  blifvit  uppmanade  att  välja  hertig  Carl  af  Södermanland  till 
hertig.    Se  Hamb.  Pol.  hist.  Magazin.    Januari  1789 


-   35  - 

ludtligen  i  Maj  månad  1788  återkom  en  affärdad  kurir  ifrån  Pe 
bersburg  till  Stockholm  med  tidning,  atl  en  stor  rysk  armé  stod  march- 
färdig  vid  Oranienbaum  och  en  corps  af  6000  man  redan  pfi  önska 
gränsen.  Konungen  visade  öfver  denna  underrättelse  mycken  bestört- 
ning, men  tillika  rådighet.  Rådel  sammankallades.  llau->  Maj:t  fram- 
lade åtskilliga  depecher,  begärde  råd  huru  del  förestående  anfallel  skulle 
motas  c-li  fann  alla  röster  (utom  riksrådet  grefve  Bielkes  och  friherre 
Carl  Sparres,  som  äfven  slutligen  fogade  sig)  instämma  i  Hans  Maj:ts 
egen  mening,  atl  man  skulle  med  all  kraft  rusta  samt  icke  allenasl 
sammandraga  finska  arméen,  man  ock  med  del  skyndsammaste  till 
Finland,  på  örlogs-  och  galerflottan  öfverföra  svenska  krigsmakten,  dock 
likväl  icke  göra  första  anfallet. 

Till  följe  häraf  utdrogos  galererna  följande  dagen  utur  sina  skjul 
(23  Maj)  atl  sättas  i  tjenstfärdigl  stånd;  ordres  afgingo  till  regemen- 
tema  om  uppbrott,  en  utredningskommission  sattes  att  förse  an 
med  alla  sina  behof,  generalmajoren  Toll,  som  var  vid  sitt  regemente 
i  Skåne,  efterskickades  för  att  vara  själen  af  alla  anstalterna;  alll  anda- 
des krig.  Vid  tiofvet  talades  dock  blotl  om  tapperi  försvar,  värdigt 
svenska  uamnet,  emoi  en  öfvermodig  fiende.  Konungen  själf,  i  etl  en- 
skildt  samqväm  med  några  ta  personer,  beklagade.sig  öfver  en  händelse, 
som  skulle  betaga  honom  bos  eftervärlden  del  namn.  han  gjort  sig  hopp 
atl  vinna,  af  "den  fredsamme&.  Samma  gång  sade  konungen  sig  ock 
halva  utsett  preussiske  generallöjtnanten  grefve  Hård  till  befålel  öfver 
arméen  och  därom  hafva  tillskickar  honom  en  kurir:  men  han  lärer 
hatva  undanbedt  sig  detta  förtroende. 

Af  allmänheten  fälldes  många  olika  omdömen.  De  klokaste  tvif- 
lade  "in  sanningen  af  de  uppgifna  berättelserna  rörande  ryska  anfalls- 
anstalterna  och  ansågo  för  ett  förhastande  af  Rådet  att  hatva  genast 
tillstyrkt  hela  krigsmaktens  rörande  utan  föregången  underhandling, 
helst  man  visste,  atl  ryske  envoyéen  på  sitt  bofs  begäran  långt  tillförne 
"in  obehindrad  fart  för  don  utlöpande  ryska  flottan  ej  af  det  svenska 
erhållit  svar.  1'"  dömde  häraf  ett  offensift  krig  vara  a  färde;  en  mening, 
den  ryska  beskickningen  understödde  mod  föreställning  om  orimlig- 
beten däråt',  att  Ryssland  skullo  vilja  skatta  sig  flere  fiender.  De  före- 
spådde en  olycklig  utgång  af  Sveriges  medellöshet,  ringa  styrka  i  järn- 
vförelse  emot  Ryssland,  brist  på  erfame  officerare  och  t  synnerhet  gene- 
raler. Menigheten,  belåten  ofta  i>l"it  med  förändringar,  besinnande  sällan 
påföljderna,  erinrade  sig  sitl  gamla  hat  till  ryssen  och  såg krigsanstal 
torna   med   mera  nöje  än  bekymmer.    Dess  och  några  unge  officerares 


röst :f),  som  omgåfvo  konungen,  försäkrade  Hans  Maj:t,  att  kriget  var 
nationen  ganska  behagligt,  att  svenska  krigsandan  var  upplifVad  i  all 
sin  forna  kraft,  och  att  utgången  skulle  blifva  ärofull.  Man  förstörde 
redan  i  inbillningen  både  Petersburg  och  Kronstadt:  konungen  omtalte 
med  allvarsam  uppsyn  tillväxten  af  sitt  bibliotek  och  präktiga  sam- 
lingar genom  kejsarinnans  och  diskuterade  den  frågan,  om  Petersburg 
efter  bruklig  krigslag  borde  få  köpa  sig  fri  från  plundring  och  förödelse 
genom  brandskatt,  hvilket  H.  Maj:t  för  statsinteressets  skull  trodde  kunna 
skäligen  vägras. 

De  enkannerligen  missnöjde  utforo  mot  konungen  och  dess  råd- 
gifvare  i  förebråelser,  att,  ej  nöjd  med  rikets  skadande  genom  elak 
hushållning  och  olaglig  styrsel,  ville  han  i  grund  förstöra  det  genom 
ett  krig;  att  Ryssland  aldrig  därtill  gifvit  anledning,  utan  tvärtom  vore 
Sverige  med  all  uppriktighet  tillgifvet;  att  konungen  själf  däremot  vore 
fredsbrytare  snörrätt  emot  sin  ed  och  regeringsformen,  antingen  för 
att  göra  sig  enväldig,  eller  för  att  utblotta  sina  undersåtare,  på  det  de 
lättare  måtte  kunna  hållas  under  oket.  Sådana  omdömen  beledsagades 
af  många  adelsmän  med  ett  oafbrutet  umgänge  i  grefve  basumowskis 
hus.  I  de  flesta  landsorter  märktes  hos  officerarne  den  största  olust. 
De  frågade,  hvem  som  skulle  ersätta  dem  deras  ackorder,  hvem  som 
skulle  försörja  deras  hustrur  och  barn,  om  de  stupade  i  en  tjenst,  den 
de  köpt  med  all  sin  egendom  —  klagomål,  mindre  skäliga  än  oväntade, 
och  som  för  sent  beviste  det  förderf,  tjensteköpen  medfört. 

Denna  häftiga  ton  beredde  de  oförsigtiga  utbrott,  som  arméen 
och  oppositionen  sedermera  flngo  för  sent  ångra.  Klokare  hade  den 
plan  varit  att  följa,  som  innehölls  i  ett  svar  af  en  viss  man  **)  på  ko- 
nungens fråga,  huru  de  utläto  sig  om  kriget:  De  säga,  svarade  han, 
att  nu  har  konungen  begynt  ett  olagligt  krig.  Det  må  i  böljan  lyckas 
väl  eller  illa,  så  blifver  dess  utgång  ändå  alltid  för  Sverige  olycklig. 
Vi  skola  dä  hjälpa  konungen  därutur,  men  sedan  skola  vi  ock  liqvidera 
med  honom.  Jag  är  fallen  att  tro,  att  denne  man  länt  dem  en  skarp- 
sinnigbet,  som  de  icke  egde  och  som  åtminstone  ej  viste  sig  i  något 
af  deras  steg. 

Den  '23  Juni,  en  dag  märkvärdig  i  svenska  tideböckerna  genom 
konung   Gustaf  I:s   intåg  i  Stockholm  ocb  konung  Adolf  Fredriks  val 

*)  Öfverste   kammarjunkaren  baron  Fabian  Wrede  sade  sig  vilja  göra  löfte" 
att  icke  In  ila,  förrän  han  stoppat  sig  en  madrass  al'  ryss-skä^  n.  s.  v.    Rodonxm- 
tader  lika   dem   af  1741,  då  det  sades  atl  kriget  skulle  lyckas,  allenast  Gud  ville 
\ar.i  neutral. 

i  Statssekreteraren  Sctaröderheim. 


-  37 

till  tronföljare,  gick  konungen  med  mycken  stå!  om  bord  för  all  till 
Finland  beledsaga  de  i  Stockholm  sammandragna  trupper,  som  öfver- 
fördes  på   galerer.    Till  gens   bestridande  i  Sverige,  medan  kö- 

rningen var  frånvarande,  nämndes  sex  riksråd :riksdrotset grefve  Wacht- 
meister,  grefve  Beckfriis,  friherre  Carl  Sparre,  friheiTe  Fredrik  Sparre, 
riksmarskalken  grefve  Bonde  och  grefve  Duben.  Nyss  förul  hade  grefve 
ftasumowski  inlemnat  en  not,  hvaruti  han  begärde  förklaring  öfver  de 
rustningar,  som  gjordes,  och  åberopade  både  konungen  själf,  dem  som 
hafva  del  i  riksstyrelsen  och  hela  svenska  nationen  till  vittnen  al  den 
vänskap,  kejsarinnan  visat  konungen,  och  hvaruti  hon  årnade  fortfara» 
Detta  upptog  konungen  såsom  ''ii  förolämpande  och  förklarade  den 
upprättade  skillnad  mellan  sig  och  nationen  såsom  förgriplig,  tillsägande*) 
grefve  Rasumowski,  den  Eans  Maj:!  ej  mera  ville  erkänna  för  sände- 
bud, atl  inom  8  dagar  bortresa;  hvilkel  åter  denne  vägrade,  innan  han 
fått  siti  hofs  befallning.  \ t'  1  i\a< l  sålunda  förelupit  gaf  konungen  de  i 
Stockholm  residerande  ministrar  behörig  del. 

Emellertid  hade  hertigen  af  Södermanland,  hvilken  såsom  stor- 
amiral  åtagil  sig  befälel  af  örlogsflottan,  utlupil  med  dess  första  divi- 
sion och  bråffal  en  rysk  eskader  af  sju  skepp  under  kontreamiralen  Des- 
sens  befäl.  Hertigen  fordrade  af  honom  salutering.  Dessen  nekade 
därtill  i  förstone  såsom  ovanligt,  i  fall  ej  bloti  fråga  vore  om  saluti 
för  hertigens  person,  såsom  konungens  i  Sverige  bror;  men  på  hertigens 
förnyade  påstående  om  denna  heder  för  flaggan,  följde  saluteringen  till 
hertigens  stora  hann,  som  hoppades  genom  Dessens  vägran  få  tillfälle 
au  bruka  vald  och  mod  sin  öfverlägsna  styrka  borttaga  hela  eskadern; 
hvilkel  o,-k.  då  krigel  på  svenska  sidan  var  beslutet,  förmodligen  utan 
all  förevändning  varit  fördelaktigaste  och  bästa  partiet,  och  förekommit, 
eller  åtminstone  uppskjutit,  många  påföljande  motgångar. 

Vid  konungens  ankoms!  till  Finland  visste  ännu  ingen  där  i  lan- 
de! omtala  någon  liknelse  till  fiendtlighel  från  ryska  sidan.    Emellertid 
gjorde  konungen   föreställningar  till  kejsarinnan  af  innehåll,  atl  Hans 
Maj:!    oaktad!    alla   de   skäl,   han  hade  atl  beklaga  sig,  vore  färdij 
bibehålla  freden,  om  kejsarinnan  l:o  ville  antaga  hans  bemedling  mellan 

ii  Porten,  sam!  återställa  Krim  i  sin  indépendance  likmätigl  Kai- 

nardgiska  freden;   2:o  återställa  Sverige  till  säkerhel  för  sin  gräns  *\<'\\ 

aonimastaren  Bodoi  r<  .    Konungen  vill.  . 
11  ]    ••  ■    ■  1]    ärnadl    skepp.    Gr<  ej  hade  lol 

ide  och  \  ni.    resa  landvägen  till  Tyskland.   Hårmod  ul 
till  den  19   '  to  en  ny  not  hotade  honom  med  vi  ä,om 

l  ir  embarquerade  aig.    Han  la     dä  sjövi  I  Tj  skland. 


-   38  - 

genom  Aboska  freden  1743  till  Ryssland  afträdda  del  af  Finland:  3:o 
ersätta  alla  konungens  omkostnader  till  fälttåget,  och  4:o  på  ett  exem- 
plariskt  sätt  straffa  grefve  Rasumowski  för  hans  förgripliga  uppförande 
i  sin  beskickning.  Dessa  vilkor  blefVo,  såsom  man  lätt  kan  förmoda, 
icke  antagna,  utan  besvarades  med  ett  skarpt  manifest,  hvarutinnan 
konungens  politik  allt  ifrån  dess  tillträde  till  regeringen  med  mycket 
mörka  färger  afmålades.  Under  detta  inkommo  tidningar,  att  Kosacker 
angripit  svenska  posteringar  i  Savolax,  och  att  därstädes  befälhafvande 
brigadchefen  baron  Hastfehr,  till  följe  af  den  instruktion  han  tillförene 
egde,  huru  han  borde  förhålla  sig  i  händelse  af  fiendtligt  anfall,  kring- 
ränt  Nyslott  och  intagit  flere  poster  i  ryska  Finland,  nödvändiga  att 
betäcka  gränsen. 

Knappt  voro  dessa  berättelser  inlupne  till  konungen,  förrän  han 
förklarade  sig  anse  kriget  begynt.  Hertigen  af  Södermanland,  som 
härom  fick  skyndsam  del  till  sin  efterrättelse,  borttog  tvenne  ryska 
fregatter  och  llere  transportskepp,  och  den  17  Juli  gafs  det  märkvär- 
diga och  hårdnackade  sjöslaget  under  Högland  mellan  svenska  flottan, 
anförd  af  hertigen,  och  den  ryska  under  amiral  Greighs  anförande; 
hvilken  slagtning,  oaktadt  ömse  sidors  uppgifter  om  seger,  troligen  slöts 
med  någorlunda,  lika  förlust,  men  med  hertigens  och  de  svenskes  ut- 
märkta heder  mot  en  till  skeppens  antal,  storlek  och  bestyckning  vida 
öfverlägsen  fiende  och  en  ganska,  erfaren  befälhafvare,  hvilken  redan 
gjort  sig  namnkunnig  i  turkiska  kriget.  1768  och  icke  lofvat  sig  mindre, 
än  att  förstöra  hela  svenska  flottan  och  föra  den  svenske  prinsen  i 
triumf.  Kyska  flottan  återvände  till  Kronstadt  och  den  svenska  till 
Sveaborg  att  repareras,  där  konungen,  som  inrättat  en  ny  grad  af 
Svärdsorden,  därmed  prydde  både  hertigen  och  de  officerare,  som  i 
synnerhet  utmärkt  sig,  och  med  mycken  ståt  lät  uppvisa  de  vunna 
segertecknen  i  kyrkan,  då  Te  Deum  sjöngs.  Det  förtjenar  anföras,  att 
stadgarne  för  den  nya  ordensinrättningen  Lnnehöllo,  att  ingen  svensk 
konung  skulle  få  bära  ordenstecknet,  innan  han  under  eget  befäl  vun- 
nit segrar,  antingen  i  drabbning  eller  genom  eröfringar,  af  hvilken 
grund  konungen  ej  heller  själf  antog  det.  Kor!  därefter*)  utfärdade 
konungen  sitl  manifest  eller  förklaring,  som  uppgaf  såsom  krigsorsaker 
Rysslands  flerahanda  stämplingar  inom  Sveriges  rike,  samt  jämväl  åbe- 
ropade L739  års  defensivtraktal   med  Porten**). 


i  1 1,  i  utkom  ej  förrän  i  Au  g.,  men  blef  antedateradl 

**>  Som  denna  i  2§  garanterar  Belgradska  freden  och  Portens  besittningar, 
hvarutinnan    rubbning  skett  genom  BLri  ms  läggande  under  Kyssland,  så  liar  däral 


39  - 

Tillståndel  i  den  vid  Belsingfors  samlade  arméen  svarade  emel- 
lertid icke  mol  konungens  önskan.  Den  ton,  som  redan  föl-märkts  ibland 
officerarne  vid  uppbrottsordernas  omottagande,  höjdes  och  stärktes,  i 
man  som  de  bunno  samlas,  och  liknelserna  till  krigel  begynte förvand- 
las i  en  oundviklig  visshet*).  Qansedl  bvad  som  uppgafs,  ansftgo  de 
i  allmänhel  krigel  på  konungens  sida  för  offensift,  och  del  föregafs,  atl 
kosackerna,  som  oroal  posteringarne  i  Savolax,  ej  varil  annal  an  i 
kosackdrägl  förklädde  svenskar,  genoro  baron  Bastfehrs  föranstaltande, 
för  atl  få  en  svepsak  att  utöfva  fiendtligheter;  en  sägen,  som,  ehuru 
otrolig  den  låter,  aldrig  blifvil  tillräckligen  vederlagd. 

Man  inskränkte  sig  icke  blotl  vid  klander  al  detta  krig,  för< 
utan  uöd  och  med  storl  äfventyr.   Man  yrkade,  atl   konungen  ej  därtill 
egde   rättighet,   och   atl    arméen   ej   borde   kunna  kommenderas  öfver 

gränsen.    Olyckligtvis  voro  anstalterna  båd dentliga,  bristande  och 

senfärdiga.  Efter  sjöslaget  vid  Bogland  klagade  hertigen  al  Söderman- 
land, att  han  i  bris!  på  ammunition  ej  kunnat  fullfölja  segren.  Di 
rad.'  lågo  oförbundna  i  sin  blod,  till  dess  de  kommo  i  land,  i  brisl  på 
förbindnings-anstalter.  Aiméen  var  utan  tillräcklig  proviant,  nian  be- 
klädning,  nian  grofl  artilleri  och,  när  dei  hann  komma,  utan  nödiga 
hastar  till  dess  framförande.  Konungen  själf,  omgifven  af  en  myckenhel 
adjutanter,  som  i  detta  tält  tåg  gjorde  sin  lärospån,  hyste  ringa  förtro- 
ende till  de  generaler  och  äldre  officerare,  som  egde  någon  krigserfa- 
renhet;  regementscheferna,   s särskildt   blefvo   stötta,  då  konungen 

befallde  att    dess  kaptenlöjtnanter  af  lifdrabantcörpsen,   unga   m 
börd,   men    utan    förtarenhet,   skulle  göra  bjensi  såsom  generalmajorer 
ech   således  taga  stegel  af  alla  öfverstar,  Qngo  sällan  tala  med  honom; 
orderna  utdelades  nian  ordning  eller  sammanhang  och  buro  alla  känne- 
märken af  okunnighet 


Btyrka    velat    dragas   till   bevis,  att  Sverige  vid  detta  tillfälle  var  skyldig)  atl  bi- 

Port  ii.    Men   denna  artikel  är  alldeles  upphäfvi  n  g<  ni len  L-sta  i    i 

L743,  hvilken   uttryckligen   innehåller,  atl  Sverige  icke  skall  deltaga  i  kris 
mellan  Ryssland  och  Porten. 

Många    bviflade,  atl    det    varit    konungei  -<    allvar  att   begynna 

illenast,  atl  nan  under  förevändning  al  etl  förestående  krig  velat 
samla  arméen,  som  han  förmente  vara  sig  tillgifven,  för  att  med  dess  bistånd  H 
tillökning   i   sin   makt,  antingen   omedelbart,  eller  ock  vid  en  riksdag,  undei 

ning,  och  att    konungen  då  först,  nar  han  märkte  arméens  vidriga  böjelser, 
öra  allvar  af  dossa  demonstrationer.    Det  tillägges, att  (lerechefei 
nämnde   afsigt    blifvil    Bonderade  och   af  konungen  med  många  löften  frestade. 
Konungens  tidigt  tagna  offensiva  mått  till  lands  och  sjös, sam!  förklai 

umowski  och  dess  hof  tyckas  dock  bevisa,  att  krig  var  beslutadt. 


-  4<»   - 

I  denna  ställning  var  det  ett  stort  ondt,  att  brist  på  nödvändig- 
heter till  ett  krig,  som  så  skyndsamt  var  beslutadt,  vallade  flere  veckors 
utdrägt  i  utförandet.  Det  försäkras,  att  Fredrikshamn  var  alldeles  utan 
försvar,  och  att  själfvra  Wiborg  svårligen  kunnat  uthärda  ett  anfall. 
Kejsarinnan  själf  skall  blifVit  sa  bestöri  vid  tidningen  af  svenska  flendb- 
ligheterna,  att  hon  ärnat  genast  begifva  sig  till  Moskwa.  Den  tillförne 
i  Stockholm  nyttjade  herr  Markoff  skall  då  tröstar  henne  med  den  för- 
säkran, art  de  svenske  skulle  snart  söndra  och  förstöra  sig  själfva.  I  >m 
allt  detta  bevisar,  att  anfallet  icke  kom  från  ryska  sidan,  bestyrker 
det  tillika,  att  ett  öfverraskande  kunnat  blifva  för  Ryssland  ganska  far- 
lig. Detta  tillfälle  gick  förloradt.  Ryska  fästningarne  hunno  förses 
med  hvad  de  behöfde.  Trupperna  sammandrogos.  Sinnena  åter  i  sven- 
ska arméen  förbittrades  genom  sysslolösheten,  och  Helsingfors  före- 
ställde snarare  en  riksdag,  än  ett  läger,  själfva  vördnaden  lör  konung- 
ens person  åsidosattes.  Man  hade  ej  fördrag  att  i  närvaro  af  de  per- 
soner, han  mest  gynnade,  fälla  om  honom  de  förgripligaste  utlåtelser  *). 

Under  befäl  af  generalmajoren  baron  Carl  Gustaf  Armfelt,  som 
drogs  ifrån  sitt  landshöfdingedöme  och  förordnades  till  konungens  förste 
generaladjutant,  hade  en  del  af  finska  arméen  ")  redan  den  19  Juli 
ryckt  öfver  gränsen,  intagit  därvarande  pass,  som  funnes  utan  försvar, 
och  fattat  posto  vid  Hussula,  tre  werst  ifrån  Fredrikshamn,  oförm 
att  där  något  uträtta  uran  förstärkning.  Därmed  dröjde  till  månadens 
slut,  då  konungen  beslut  angripa  Fredrikshamn  med  hela  sin  krigsmakt. 
Officerscorpsen  hade  till  en  stor  del  sammansatt  sig  att  lägga  ned  ge- 
vär, så  snart  de  skulle  töras  öfver  gränsen.  Genast  då  orderna  utfär- 
dades att  embarquera  trupper  på  galérema  till  nyssnämnde  förrättning, 
inkommo  fördenskull  en  mängd  officerare  med  ansökningar  om  afsked. 
Dessa  biföllos,  men  de  qyarstående  blefvo  ej  mera  hugade  för  ett  krig, 
hvilket  lofvade  dem  så  ringa  heder  och  fäderneslandet  sa  föga  båtnad. 
Icke  desto  mindre  gick  befallningen  i  verkställighet. 

Den  81  Juli  yppade  tvenne  finska  öfverstar,  Hästesko  töa-  Alm 
läns  och  friherre  ven  Otter  för  Björneborgs  regemente,  inför  konungen, 
att  missnöje  herrskade  bland  deras  trupper,  och  tillstyrkte,  i  anseende 
härtill  samt  de  försporde  brister  af  livad  arméen  behöfde,'aW  fiendt- 
ligheterna  matte  inställas  samt  riksens  ständer  sammankallas.  Ko- 
nungen begaf  sjg  i  stället  till  berörda  regementen,  talte  följande  dagen 


*i  Allmännaste  benämnandel   var  "galningen";  tian  v&r  löjligt  klädd, 
häsl  med  siden-pantalonger,  kyl! ti  en  ofantligt    stoj   värja  k  la  Charles  di 

**)  '3KHI  man  stark. 


-    41    - 

till  manskapel    och   erhöll   dess   löfte  atl    vara  sin  konung  (Öljaktigl  i 
lif  och   död.    Trupperna    hade  en  « i ••  t lt  form  varit  utan  bröd  och  n 
påpackal    sin   tross,  i  afsigl  atl  tåga  tillbaka  inom  egen  gräns,  hvilket 
berättades   (och   sedermera   af  håUne   ransakningar  fanns»  vara  skedl 
genom  en  del  officerares  intalan. 

Natten  till  den  2  Ang.  framryckte  arméen*)  under  konungens 
befäl  emot  de  fiendtliga  batterierna  för  Fredrikshamn  för  atl  under- 
stödja del  anfall,  generallöjtnanten  baron  Siegroth  med  Qere  på  galerer 
Förlagda  regementen")  vid  samma  tid  skull'-  göra  från  sjösidan.  Till 
all  olycka  hade  han  då  för  storm  och  motvind  ej  hunnit  fram,  och  ett 
antal  hästar,  som  i  förmodan  af  hans  landstigning,  skickades  från  Bus- 
sula att  transportera  bemälte  generals  artilleri,  under  betäckning  både 
af  infanteri  och  dragoner,  skingrades  af  fienden  vid  Barnbi 
eskorten  med  möda  och  ej  utan  förlust  kunde  hugga  sig  igenom.  Vid 
tidning  härom  beordrade  konungen  den  framryckta  arméen,  emellan 
hvilken  och  fienden  emellertid  en  kort  kanonad  förefallit,  att  vända 
om  till  sitt  läger  i  Eussula.  Den  3  Ang.  framkom  general  Siej 
och  gick  i  land  vid  Brakilla,  hvaruppå  mellan  hans  avantgarde  och 
fiendtliga  trupperna  föreföll  en  skarp  drabbning  ej  l.iriLrr  ifrån  Fredriks- 
hamns  förstad,  hvilken  af  fienden  antändes.  Men  i  anseende  till  den 
misslyckade  förbindelsen  mellan  Kåda  attackerna,  fick  general  Siegroth 
konungens  ordres  art  äfven  retirera  till  galererna.  Finska  arméen  reti- 
rerade ock  däruppå  först  till  Likala  och  den  9  A.ug.  inom  svensk  gräns 
till   Anjala.    Konungen   med  en  del  af  trupperna  gick  till  Bögfora  och 

i  högqvarter  på  Kymmene  . 

Sådant  var  ungefärliga  förloppet  af  det  misslyckade  försöket  på 
Fredrikshamn,  illa  öfverlagdt,  än  sämre  utfördt,  märkvärdigare  genom 
sina  påföljder  än  själfva  händelsen.  Det  försäkras,  att  generalmajoren 
von  Bermanson  utfäst  sig  att  inom  8  dagar  leverera  FTedrikshamn  i 
konungens  händer  genom  attack  efter  annan  plan:  men  konungen  fann 

denna   utväg  för   långsa -h    ville  utan   stormstegar,  utan  fasciner, 

utan  groft  artilleri  intaga  en  fästning  d'emblée,  som  hafl  tid  sätl 
i  försvarsstånd.  Trupperna  hade  ofta  brist  på  lifsmedel  i  anseende  till 
magasinemas  aflägsenhet,  och  när  general  Siegroth  landsteg,  måste 
soldaterna,  om. 'Han  hästar  saknades,  fleia  werst  framsläpa  kanoner. 
Penningar  felades  i  don  man.  atl  traktamente-,  portions-  och  rations- 
penningar  icke  kunde  utbetalas. 

Lrkl   till   vi.l  pass  10  K)  man. 

"i  .".'"ni  man. 


-  42  - 

Emellertid  hotade  utväxtes  faror.  En  rysk  flotta,  som  legat  i 
reserv  i  Kronstadt,  förstärkt  med  de  skepp,  som  fortast  kunnat  botas 
efter  sjöslaget,  utlopp  oförmodadt  i  Finska  viken  och  vederlade  den 
obegripliga  inbillning,  man  fattat  om  ryska  sjömaktens  obetydlighet, 
den  stund  ett  sjötåg  var  beredt  till  Archipelagen.  Svenska  flottan  lag- 
da vid  Sveaborg.  Ett  örlogsskepp  och  två  fregattei  af  densamma,  som 
utgått  att  rekognoscera,  måste  i  största  hast  draga  sig  dit  tillbaka,  vid 
hvilket  tillfälle  örlogsskeppet  stannade  på  grund  och  blef  af  ryssarne 
uppbrändt  samt  hela  besättningen  tagen  till  fånga.  Den  svenska  flot- 
tan blef  därpå  i  Sveaborgs  hamn  alldeles  inspärrad.  Innan  kort  be- 
mäktigade  sig  ryssarne  Hangö  udd  och  afskuro  därigenom  farleden 
mellan  Stockholm  och  Finland  samt  utväg  att  förse  arméen  med  för- 
nödenheter hemifrån  sjöledes.  Hela  Sveriges  skärgård  var  med  det- 
samma öppen  och  dess  handelslärt  tillstängd,  helst  kontreamiralen 
Pessen  med  sin  eskader  kryssade  i  och  omkring  sundet,  där  han  upp- 
bragte  alla  de  svenska  fartyg,  som  visade  sig. 

I  en  så  förtviflad  ställning  förlorade  konungen  modet,  och  de 
ämbetsmän,  honom  omgåfVo,  blefvo  än  mera  nedslagne.  Däremot  växte 
tilltagsenheten  hos  de  missnöjde  uti  arméen.  Det  var  då  som  general- 
majoren baron  Armfelt  tillika  med  fem  andra  regementschefer  och  office- 
rare i  Likala  togo  det  ohörda  steg,  att  affärda  majoren  Johan  Anders 
Jägerhorn  med  en  not  till  kejsarinnan  i  Ryssland,  innehållande  en  för- 
klaring på  nationens  vägnar  af  dess  böjelse  för  slut  på  ett  krig,  till- 
ställdt  af  några  oroliga  hufvuden  i  staten  och  företaget  emot  nationens 
rättigheter,  samt  för  framdeles  fred  och  grannsämja,  med  föreställning, 
att  kejsarinnan,  till  borgen  för  dess  framdeles  stadga,  täcktes  återsätta 
Sveriges  gräns  i  dess  skick  för  50  år  tillbaka  samt  i  tillbörlig  ordning 
med  nationens  representanter  underhandla;  hvarjämte  de  tillade,  ati  pä 
kejsarinnans  svar  ankomme,  huruvida  de  skulle  få  nedlägga  vapnen 
eller  föra  dem  på  ett  för  nationen  hedrande  och  värdigt  sätt.  Tre  dagar 
därefter  lemnade  general  Armfelt  konungen  själf  del*)  af  samma  not, 
med  förklaring  af  sin  och  sina  kamraters  önskan,  att  em  underhand- 
ling egde  rum,  Kongl.  Maj:t  måtte  inga  en  hederlig  fred,  men  i  annat 
fall  att  för  konungen  strida  och  dö,  inom  eller  utom  fäderneslandet; 
emedan  de  då  vore  öfverfygado  em  rättvisan  af  kriget,  del  enda  sätt 
att  freda  deras  samveten. 


i  Detta  skr, ide  Ull  svar  på  ett  konungens  bref  med  upplysnings  infordrar 
öfver  baron  Kastfehrs  rapport  oro  ett  frambättre  omförmäldl  bref  från  ryska  ge- 
neralen Grtintzel. 


-   43  - 

Samma  dag  förbundo  sig  ofvannämnde  chefei  genom  ensärskildt 
föreningsskrifl  i  Anjala.  under  åberopande  så  val  af  tvekan  om  krigets 
rättmätighet,   af  truppernas   missnöje  därmed,  af  rikets  redan  iråkade 

våda   efter  den   misslyckade   Fredrikshamnska   expedit) in,    Qotlans 

inspärrande,   kusternas   blottställande,   såsom   ock   af  di  idana 

skäl  vidtagna  och  redan  omförmälda  steg  till  en  fredsunderhandlings 
öppnande,  atl  med  lif,  blod  och  egendom  söka  afvärja  de  olyckor,  fäder- 
neslandet hotade,  och  i  händelse  kejsarinnan  ej  ville  beqväma  sig  till 
.■ii  hederlig  fred,  till  sista  blodsdroppen  försvara  rikets  tjenst  och  icke  lef- 
vande   nedlägga    vapnen.     Denna    förbundsskrift  undertecknades  Bedan 

orre   delen  officerare   vid  finska  regementena.    Kejsarinnans 
på  aoten  innehöll,  att  B.  Maj:t,  som  för  Sverige  alltid  hyst  en  oskrym- 
tad   vänskap,   väl   gillade  önska  arméens  uppsåt,  men  önskade  atl  ett 
större   antal  Diedborgare  måtte  däruti  deltaga,  för  att  ikläda  del  egen- 
skap  af  etl    allmänt    beslut;   att  de  till  den  ändan  måtte  snart  utgöra 
en   föreställande   corps,   som  kunde  afhandla  om  fäderneslandets  ange- 
lägenheter;  atr   hon   genom   sin   armé   ville  beskydda  dess  öfv< 
ningar  och  höra  deras  förest^lningar;  art  framför  allt  finska  trupperna 
borde   utrymma    ryska   gränsen,  och  att  om  ryska  trupper  behöfde  in- 
rycka i  Finland  emot   konungen,  som  i  godo  ej  torde  kunna  form 
härutinnan    ingå,   skulle   de,   långt    ifrån  att  förtrycka  finska  nationen, 
bidraga  atl  stadga  dess  borgerliga  och  politiska  sjålfbestånd,  enligt  alla 
patrioters  önskan. 

Detta  svar  meddelte  ock  generalmajor  Armfelt  konungen,  med 
tilläggning,  att  kejsarinnan,  som  aldrig  velat  angripa  Sverige,  ville  sluta 
fred  med  nationen,  emedan  hon  ej  trodde  konungen  därtill  i»'1 
till  hvilken  ända  generalen  tillstyrkte,  att  riksens  ständer  måtte  sam- 
mankallas. Likaledes  afgick  ett  sa  kallad!  avertåssement  till  svenska 
arméen  rörande  de  mått,  en  del  af  åen  finska  tagit,  hvilket  skulle  tjena 
till  vederläggning  af  löpande  betänkliga  rykten  om  dess  afsigter,  och 
innehöll   anmaning   till   alla    patrioter  att  däruti  deltaga     Utom  d 

undertecknad h  erkändl  författade  skrifter,  kringströddes  mångfaldiga 

namnlösa,  innefattande  berättelser  om  arméens  tillstand.  reflej 
öfver  dess  förhållande,  ledande  alla  till  bevis,  att  kriget  vai"  olagligt 
och  ogörligt;  att  arméen,  då  ständer  ''.i  voro  samlad.',  kund.'  föreställa 
éen  ej  allenast  vore  krigsmän,  man  .»-k  medborgare, 
livilka  mot  sin  ed  bvarken  kunde  eller  borde  lyda  ordres,  stridiga  mot 
regeringsformen;  omständigheter,  livilka  i  de  ofvananförda  offentliga 
skrifter  äfven   nog  uttryckligen  blifvil  yrkad.'.    Änskönt  svenska 


-  44  - 

meriterna  icke  tagit  del  i  de  finskas  steg,  var  dock  tänkesättet  uti  dem 
alldeles  enahanda,  och  en  myckenhet  deras  officerare  hade  äfven  upp- 
rättat skriftliga  föreningar,  att  till  bevarande  af  fäderneslandets  fri-  och 
rättigheter  arbeta  på  en  hederlig  fred  samt  riksdag,  och  hafva  lif  och 
blod  till  rikets  lagliga  tjenst  osparde*). 

Under  denna  jäsning  vai  nästan  ingen  fråga  om  konungens  bud 
och  befallningar.  Då,  en  kommendering  skulle  utgöras,  måste  llere 
dygn  därom  underhandlas  med  officerarne,  och  lycka  var,  att  fienden 
höll  sig  alldeles  stilla.  Utkast  till  nya  regeringsformer  lupo  hand  emel- 
lan: förslag  framställdes  att  öfverföra  trupper  till  Stockholm,  för  att 
där  understödja  den  af  konungen  icke  verkställda  riksdagskallelsen"); 
och  man  skulle  trott,  att  konungen  antingen  var  redan  afsatt  eller 
färdig  att  innan  kort  blifva  det. 

Änskönt  de  anförda  händelserna  ligga  i  öppen  dag,  är  det  dock 
(»andligen  svårt  att  fälla  ett  säkert  omdöme  om  hemliga  driffjädrarne, 
sammanhanget  och  afsigterna.  Att  arméen  öfverskridit  sina  rättig- 
heter och  gjort  sig  saker  till  myteri,  samt  att  en  verklig  sammansätt- 
ning emot  konungen  varit  å  färde,  lärer  svårligen  kunna  bestridas. 
Att  tillståndet  i  arméen,  redan  innan  noten  till  kejsarinnan  afgick,  var 
i  Ryssland  så  bekant,  att  anledning  är  misstänka  fiendens  delaktighet 
i  tillställningen,  är  så  mycket  vissare,  som  ryska  generalen  och  guver- 
nören i  Wiborg,  Guntzel,  den  6  Ang.  n.  st.  skref  till  baron  Hastfehr, 
hvilken  då  inspärrade  Nyslott,  att  svenska  arméen  vägrat  gå  öfver 
gränsen,  hvilket  deras  beslut  Guntzel,  på  deras  anmodan,  skall  gifvit 
kejsarinnan  vid  handen.  Att  jämväl  fråga  varit  om  utförande  af  den 
gamla  planen  till  Finlands  själfstänclighet  och  afsöndring  från  Sverige, 
kan  slutas  både  af  kejsarinnans  svar  på  noten*")  och  ännu  oveder- 
sägligare af  den  skriftliga  förbindelse,  ryska  generalmajoren  Sprengt- 
.porten  tog  af  baron  Hastfehr,  att  han  på  allt  sätt  skulle  bidraga  till 
detta    ändamål;   en   omständighet,   som,   jämte   andra  baron  Hastfehrs 


*)  Noten  till  kejsarinnan,  A.njala  förbundet,  avertissementet,  så  ock  gi 
Ai-mivifs  bref  till  konungen  äro  tryckta  i  protokollerna,  liällne  i  generalkrigsrätten 
på  Fredrikshof  1788  och  L789.    (Jfr  Bil.  1 1. 

**)  Enligt  privata  bref  frän  offlcerarne  i  Finland  skulle  riksdagen  utlysas 
den  I  November  i  Westerns. 

***)  Enligt  privata  bref  frän  Finland  skall  den  till  Petersburg  afsände  Jä- 
gerhorn  efter  få  dagar  återkommit  med  svar,  som  uttryckligen  äskade  Finlands 
själfständighet.  Detta  tunne  lians  principaler  icke  rådligt  att  producera,  hvarföre 
han  strax   hemligen  åte]  afifärdades  att  utverka  drägligare  vilkor.    Hån  återförde 

då  det  ofvanomförmälda  svarel    den  20  A.ug.  i  mildrade  termer,    ■ I<   låto  sig 

behaga. 


-  46 

brottsligheter   framdeles  yppades.    Mod  atl  tro,  del  alla  i  arméen, 

sina  iianiii  till  ofvan  omtalta  afhandlingar,  voro  lika  brottsliga, 
voro  förrädiskl  sinnade,  vore  orättvist.  Del  torde  vara  billigasl  atl 
skilja  dem  i  tre  flockar:  de,  som  i  hemligl  förstånd  med  Ryssland  ar- 
betade på  finska  sjäMfständigheten,  och  i  spetsen  för  dem  Sprengtpor- 
i.  ii;   de,   Bom  förledde  af  bonom  eller  hans  anhängare,  utan  atl  känna 

denna  hemliga  afsigt,  öppnade  eller  gillade  imderhandlingen  i  oati as 

jianm  med  kejsarinnan;  och  de,  som  nian  delaktighet  i  detta  steg,  in- 
skränkte sig  inom  den  föresats,  atl  blotl  främja  fred  och  riksdag. 

Konungens   belägenhet    änder  dessa  händelser  var  bedröflig,  och 
sällan   har  en   monark    tillbragl   svårare  dagar.    Redan  förtvinad 
reträtten   från    Fredrikshamn  ihvaresl   han  liks,. ied  Hit  säges  blott- 
ställ!   sig  för  fiendtliga   elden),   och   öfver  arméens   vidriga  tänkesätt, 
och    oförmögen    atl    afhjälpa    alla    de   oredor,   honom   omgåfvo,   stan- 

Qade    hans   vred h   misstankar  förnämligast    på  generalmajor  Toll, 

hvilken,  själf  radlös  och  försagd,  af  konungen  ansågs  såsom  förrädare 
och  don  dar  med  berådl  mod  missvårdal  alla  de  honom  uppdragna 
krigsanstalter.  Konungen  var  äfven  don  (.i  Augusti  i  begrepp  att 
låta  arrestera  honom  och  kunde  mod  möda  hindras  därifrån  genom 
de  bevekligaste  föreställningar  af  en  hans  afsagde  vederdeloman  (stats- 
sekreteraren Schröderheim).  For  sin  egen  del  var  konungen  betänkt 
uppå  att  nedlägga  regeringen,  flytta  till  Frankrike  och  där  lefva  sin 
öfriga  tid  i  stillhet  af  de  penningar,  försäljningen  af  hans  juveler 
kunde  inbringa.  Man  gräl  vid  åsynen  af  Svärdsordenstecknet,  del 
han  lat  hänga  på  sin  vägg  och  sade  sig  ovärdig  atl  bära  Med  tid- 
ningen om  noten  till  kejsarinnan  och  de  öfriga  därmed  gemenskap 
egande   händelser   fördubblades  hans  grämelse,     lian  tn  omgif- 

ven  af  en  mäktig  liga,  som  sammansvurit  sig  mol  hans  person.  Sär- 
deles misstrodde  han  sitt  lifgarde,  hvars  officerare  öfverljudt  utgöto  sitt  . 
missnöje,  och  af  dom  föreställde  han  sig  att  innan  kort  blifva  arreste- 
rad. Den  13  Augusti  låg  han  under  en  sa  orohg  väntan  till  sängs  hela 
förmiddagen,  och  mot  aftonen  oförmögen  atl  längre  uthärda  sin  plåg- 
samma ovisshet,  besökte  han  gardesofficerarne  i  en  lada.  där  de  voro 
samlade  atl  taga  förfriskningar.  Man  fann  sig  då  i  deras  vald.  och 
var  själf  förundrad,  att  de  släppte  detta  tillfälle  att  försäkra  sig  om 
honom. 

Generalmajoren   Armfell    skilde   han  ifrån  befälet  den  7  A.uj 
och  den  13  emottogs  del  af  general  Meyerfelt,  vuxen  detsamma  genom 
sina  militäriska  insigter  och  skicklig  atl  föra  del  i  ett  så  kritiskt  ■ 


-  46  - 

blick  genom  sin  urskillning  och  jämnhet.  De  öfriga  cheferna  varnade 
konungen  skriftligen  för  deras  företagande.  Besynnerligt  bör  det  synas, 
att  general  Armfel  t,  om  han  varit  illasinnad,  lemnade  befälet  ifrån  sig ; 
och  denna  med  flere  anledningar  föranläto  det  rykte,  att  noten  till  kej- 
sarinnan var  afsänd  med  konungens  goda  minne,  för  att  undvika  den 
förödmjukande  ansökningen  om  fred  i  eget  namn;  en  mening,  hvilken 
finner  många  förfäktare,  men  synes  föga  sannolik,  då  man  besinnar 
hvad  sammanhang  denna  not  egde  med  olydnad  för  konungens  bud 
och  andra  steg.  som  hotade  hans  egen  myndighet  i  sitt  rike"). 

Generalmajoren  Toll.  den  konungen  i  stället  för  trolös,  ändtligen 
lät  olYertala  sig  att  anse  för  mindre  skicklig  än  han  förr  trott,  hem- 
skickades af  H.  Maj:t  till  Sverige,  under  förevändning  att  han  skulle 
taga  inseende  öfver  försvarsverket  i  Skåne.  Denne  officer,  alltför  sent 
skild  frän  ett  missbrukadt  förtroende  och  personligen  stött  af  det  före- 
träde, hans  medtäflare  baron  Armfelt  nu  på  det  utmärktaste  sätt  och 
på  hans  bekostnad  vunnit,  urskuldade  sig.  hvar  han  på  hemresan  fram- 
för, för  krigets  olyckor  och  påstod,  att  konungen  emot  hans  rad  allt 
för  tidigt  begynt  detsamma.  Han  fick  af  många  tillgift  i  betraktande 
af  det  missnöje,  han  uppenbart  förklarade  mot  konungen. 

Det  som  drog  konungen  utur  denna  afgrund  af  bekymmer,  var 
tidningen  om  Danmarks  beslut  att  till  följe  af  sin  defensiv-allians  med 
Ryssland,  sluten  1773,  i  närvarande  krig  understödja  samma  rike.  Sve- 
riges vestra  gräns,  oaktadt  fleres  varningar  till  konungen,  lemnad  all- 
deles oförvarad  på  en  blind  förtröstan  till  kronprinsens  af  Danmark 
vänskap,  hotades  med  inbrott  af  en  dansk  anxiliär-armé.  Körningens 
första  ord  vid  denna  underrättelse  voro:  "Je  snis  sanvé!'1  och  hans  hopp 
stärktes  af  de  liknelser,  sig  företedde,  att  han  med  all  kraft  sknlle  gri- 
pas under  armarne  af  nationen,  ej  mindre  än  af  främmande  makter. 

Arméens  åtgärder  hade  ibland  svenska  folket  uppväckt  ganska 
olika  sinnesrörelser,  En  stor  del  af  adeln,  isynnerhet  de  som  varit  be- 
tydande vid  1786  års  riksdag,  gillade  öfveiijndt  och  upphöjde  till  sky- 
arne  arméens  uppförande.  De  gåfvo  dem  namn  af  frihetens  stöd  och 
förfäktare,   af  redliga   "patrioter",  ett   namn.  som  de.  liksom  till  känne- 


*)  Icke  desto  mindre  blifver  det  alltid  svårl  ;itt  begripa,  huru  general  Arm- 
felt, såsom  nära  slagtinge  af  öfverste  kammarjunkaren  baron  Armfelt,  ocb  af  ho- 
nom  frambragt  till  befälet,  eller  rättare  utsedd  att  däruti  tjena  l va  till  Bkärm, 

samt    känd  för  en  ärlig,  men  föga  tilltagsen  man,  kunna!  våga  et!  sa  v-igtig! 
utan    att    först  därom  rådföra  sig  med  denne  sin  frände,  som  egde  konungens  när- 
maste förtroende. 


-  47     - 

märke,  tillegnade  äfven  Big  själfva  och  folk  af  deras  tänkesätt.  Allmän- 
heten tänkte  annorlunda.  Den  ansåg  arméen  endas!  såsom  konur 
tjenare,  skyldig  att  atan  pröfhing  lyda  tians  befallningar,  obefogad  atl 
föreställa  nationen,  obefogad  atl  döma  om  krigel  var  laglig!  eller  ej. 
De  officerare,  som.  nar  arméen  skulle  gå  öfver  gränsen  tagit  afsked, 
utropades  vid  hemkomsten  för  pultroner;  tvenne  missfirmadesafpöbeln 
i  Stockholm,  hvarest  friherre  Carl  de  Geer,  Bom  ville  taga  dem  i  för- 
svar, äfven  utställde  sig  för  menighetens  förbittring,  hvars  följder  han 
med  möda  undkom:  och  i  Landsorterna  emottogos  dessa  afskedade  offi- 
cerare med  allmänt  förakt,  sa  atl  de  näppeligen  vågade  visa  sig  i  större 
samlingar  af  sina.  lägre  medborgare.  De  åter,  som  sedan  öppnade  un- 
derhandlingen med  kejsarinnan,  som  med  nedlagda  vapen  rådde  ko- 
nungen till  fred  och  riksdag,  fingo  namn  al  förrädare  och  upprorsstif- 
tare. Deras  ovilja,  nior  än  felaktiga  anstalter  troddes  vallat  krigets 
olyckor.  Bitterheten  mot  dem  öktes  genom  del  Ifriga  skydd,  de  åt- 
njöto  bland  sina  medbröder  al  don  högre  adeln.  -Man  begynte frukta, atl 
dossa  senare  sammansatt  sig  mod  arméen  och  fienden,  helsl  en  del 
mod  ryska  envoyéen  (hvilken  förs!  don  19  Augusti  afreste)  plägat  för- 
troligaste umgänge  äfven  sedan  kriget  utbrast,  underhöll  flitig  brefväx- 
ling  med  de  betydligaste  personer  i  arméen  och  uppenbarligen  stude- 
rade på  nya  förslag  till  regeringsform. 

Ett  dylikt  förslag  innehöll  ibland  anna!  presteståndets  uteslutande 
från  riksdagarne.  Det  hölls  ej  hog  hemligt  att  blifva  samma  stånds 
ledamöter  obekan!  och  rotade  till  utbröt!  de!  förborgade  missnöje,  som 
redan  vid  1786  ars  riksdag,  i  anledning  af  passevolans-förslaget,  grund- 
lades emellan  adeln  och  pn-stei-skapet.  Sveriges  statsförfattning  och 
Btåndsinrättningen  lemna  i  allmänhet  de!  öppnaste  tillfälle  till  inbördes 
afund  och  söndring  mellan  medborgare.  Allmogen,  som.  mod  sina  van- 
liga klagomål  öfver  "herrarnes"  förtryck,  icke  längre  --o. lan  än  1787  trotl 
sig  därtill  finna  en  ny  anledning,  då  en  stor  del  frälsemän  nekade  sina 
landtbönder  begagna  sig  af  den  tillbudna  husbehofebränningen,  lä!  ock 
utan  svårighet  nu  intala  sig,  au  "herrarne"  sökte  med  utländsk  hjälp 
störta  konungamakten.  Snar;  sug  nästan  livar  ofrälseman  uti  hvar 
adelsman  en  liten  tyrann,  färdig  till  sina  landsmäns  förtryck,  trodde 
sig  däremot  behöfva  konungens  beskydd  och  glömde  såsom  et!  mindre 
ond!  alla.  förra  missbruk  i  hans  styrelse.  Harmen  öfver  det  utmärkta 
företräde,  konungen  förunnat  adeln  framför  andra  medborgare,  vände  sig 
i  en  sa  mycket  häftigare  förföljelseande,  som  adelns  otacksamhet  mot 
sin    välgörare   tycktes   förråda   en   aristokratisk   trängtan  efter  mei  än 


-  48  - 

den  erhållit;  ocli  den  år  1772  qväfda  bitterheten  mot  adeln  upplifVades 
med  ökad  missunsamhet  öfver  detta  stånds  förmånsrättigheter,  med 
all  partiandans  och  egennyttans  förenade  itver. 

Det  var  af  dessa  böjelser,  som  konungen  såg  sig  kunna  draga  en 
säker  vinst,  för  att,  om  riket  icke  kunde  frälsas,  åtminstone  frälsa  ko- 
nungamakten. H.  Maj:t.  underrättad  om  det  förestående  danska  anfal- 
let, begaf  sig  i  slutet  af  Augusti  månad  ifrån  Finland  postvägen  till 
Stockholm,  lemnande  befälet  öfver  arméen  åt  sin  bror,  hertigen  af  Sö- 
dermanland. Detta  vallade  äfven  söndring  inom  kongl.  huset  genom 
hertigens  af  Östergötland  missnöje,  hvilken,  förut  af  konungen  nämnd 
till  fält  marskalk,  men  de  oroliga  i  arméen  alldeles  tillgifven,  medels! 
detta  förordnande  trodde  sig  förolämpad  af  konungen,  därföre  begärde 
afsked,  och  sedan  han  det  erhållit,  begaf  sig  hem*). 

Det  är  omöjligt  att  förbigå  denna  tidpunkt,  utan  att  anmärka 
arméens  oförsigtighet.  Den  hade  gått  för  långt  att  ej  gå  längre,  vågal 
för  mycket  att  ej  våga  mer.  Den  hade  bort  besinna,  att  då  den  släppte 
konungen  ifrån  sig,  gaf  den  fria  händer  ät  en  förolämpad  ovän,  som 
med  don  sinnesstämning,  nationen  begynte  utmärka,  snart  kunde  bli  en 
nämnare.  Men  sådant  är  ofta  utslaget  af  mångas  öfverläggningar,  där 
ingen  rätt  hufVudman  är.  Jalousie  och  misstroende  mellan  finska  och 
svenska  arméen,  hvilken  senare  med  allt  sitt  inhemska  politiska  miss- 
nöje icke  kunde  finna  sig  vid  den  förras  imderhandlingar  med  fienden, 
hvaraf  den  svenska  icke  fått  nog  uppriktig  del,  skola  isynnerhet  lagt 
hinder  for  alla  afgörande  mått.  Det  slår  icke  felt,  att  fråga  varit  väckt 
om  konungens  arrestering,  äfvensom  förslag  var  uppgifvet,  att  på  ga- 
lerer  öfverföra  nödigt  manskap  till  Stockholm,  till  hvars  traktamente 
redan  tänktes  uppå  förskott  utur  banken.  Ohka  öfvertygelse  och  in- 
teresse,  ohka  styrka  och  tilltagsenhet  delade  meningame  och  förbjödo 
någondera  verkställas. 

På  Haga  vid  Stockholm  uppehöll  si^-  konungen  några  dagar,  nä- 
stan såsom  okänd.  Bestörtning  och  om  hade  betagit  hans  tillgifnaste. 
hr  rådde  honom  att  kasta  sig  i  nationens  armar  och  göra  riksdag. 
De  så  kallade  patrioterna  däremot  talte  högt  och  trotsigt  och  hoppades 
kunna  tvinga  konungen  därtill.    På  Haga.  emottog  11.  Maj:t  ock  en  upp- 


*)  Denne  obetydlige  herre,  ehuru  missnöjd  han  varocb  oförsigtig nog atl  del 
öfverljudt   förklara,  ångrade  sig  inom  kort  tid  och  billbjöd,  då     om  i 
teborg,  ånyo  sin   tjenst.    Konungen  svarade,  atl  det  rar  honom  kärt,  det  hertigen 
återkommit  från  sitt  förhastande,  men  att   han-,  tjensl  ej  au  behöfdes. 


-   4'' 

vaktning  af  den  ibland  dem  mycket  utmärkte  baron  Stierneld  och  sä- 
då  hafva  lofval  riksdag.  Men  två  dagar  därefter  förklarade  ko- 
nungen i  Elådel  sig  därtill  obenägen.  Denna  förändring  i  beslutel  till- 
skrifves  lagman  Liljensparreö  och  franske  ambassadören  markis  de 
Pons"  tillstyrkande.  Efter  en  öfverläggning  med  Rådet,  huru  finske 
cheferna  och  officerarne  skulle  ställas  under  tilltal  af  justitiekansleren 
för  an  dels  straffas,  dels  återbringas  till  sin  pligt,  och  hvartill  Elådel  ej 
kunde  föreslå  medel,  då  konungen  i  spetsen  för  sin  krigsmakt  ingaegde, 
afreste  11.  Maja  hell  oförmodadl  till  Dalarne. 

Konungen  uppbådade  där  allmogen,  berättade  huru  han  bUfvil 
öfvergifven  af  sin  armé,  huru  riket  snarl  torde  angripas  al  en  ny  fi- 
ende, huru  han  läste  sin  enda  hopp  på  sin  allmoges  trohel  och  vän- 
tade däraf  del  stöd,  som  deras  förfäder  fordom  bevisl  Svea  konungar. 
Genom  sin  oförmodade  besök,  sin  vältalighet,  sin  ..lycka,  intog  han 
allas  hjärtan.  De  trodde  sig  återse  Gustal  Wasa,  s..m  kräfde  deras  bi 
trade  icke  .ull. nast  moi  utländska  fiender,  nian  ock  mol  en  mäktig  in- 
hemsk liga.  På  11.  Majrts  föreställning  uppsattes  en  fricorps  af  fyra  ba- 
taljoner, färdig  till  rikets  försvar,  när  konungen  befallde,  och  allmogen 
tillade,  atl  om  så  tarfvades,  man  ur  huse  skulle  sig  därtill  uppoffra. 
Hvar  konungen  framfor,  bemöttes  han  med  etl  slags  yrsel  af  glädje 
...ii  vördnad.  Folket  spände  på  många  ställen  hästame  från  hans  vagn, 
ett  hittills  okändl  prof  af  svenska  mäns  tillgifvenhet,  och  drog  den 
mot  lians  vilja.  Nästgränsande  landskap  täflade  med  hvarandra  i  lika 
nit.  Borgare  i  städerna,  allmoge  på  landet,  tillbjödo  sina  spannmåls- 
förråd till  krigsfolkets  underhåll  och  sig  själfva  till  frivillig  krigstjenst, 
begärde  gevär  ."ii  att  blifva  exercerade. 

1».-  missnöjde  bland  a. Lin  begingo  en  oförlåtlig  obetänksamhet. 
De  fortforo  i  sin  trotsande  ton  mot  konungen,  undandrogo  sip-  allt  .i.i- 
tagande  i  sina  medborgares  nit  an  försvara  riket,  belogo  .».-h  smädade 
deras  anstalter.  Vid  en  öfverläggning  i  Stockholmomen  fricorps'  upp- 
sättande och  sammanskott  därtill  för  an  försvara  hufvudstaden  i  hän- 
delse al'  fiendtligt  anfall,  hvilket  alla  stunder  ifrån  skärgården  var  att 
befara,  vägrade  flere  bofaste  och  förnäme  adelsmän*)  allt  biträde,  under 
åberopande  af  adeliga  privilegierna,  och  hade  därigenom  så  när  ådragit 

de  största  olägenheter  af  en  upprörd  menighet.    Däremot  åtoj 
borgerskapet  därstädes  med  glädje  hela  vakthållningen,  sedan  både  den 
i    hufvudstaden    förlagda  del  af  gardet  och  Jemtlands  regemente  tillika 


Fve  Fredr.  Horn  och  hofruarskalken  baron  Henr.  Jakob  Döben. 
Adlrrbrth,  Anteckningar,  /.  I 


-  50  - 

med  de  strödda  öfVerlefvor  af  manskap,  som  voro  qvar  i  landet,  blifvit 
"beordrade  till  Skåne  och  Bohuslän. 

Under  konungens  vistande  i  Dalarne  utspriddes  många  förklen- 
liga  rykten  om  hans  afsigter.  Somliga  sade,  att  han  med  dalkarlames 
tillhjälp  ärnade  göra  sig  enväldig,  andra,  att  han  ville  föra  dem  till 
Stockholm  och  plnndra  banken.  Rådet  vidtog  ock  så  ett  steg,  som  inom 
några  månader  drog  efter  sig  denna  för  sin  ålder  och  sin  torna  myn- 
dighet i  Sverige  vördade  korporations  undergång.  Dikets  vada  föranlät 
Riksens  Råd  att  efter  anställd  rådplägning  styrka  H.  Maj:t  till  ständer- 
nas sammankallande.  En  kurir  affärdades  till  konungen  med  denna  till- 
styrkan, hvaröfver  H.  Maj:t  icke  lät  märka  missnöje,  men  hvarnti  han 
trodde  sig  igenkänna  ett  vedermäle  af  vissa  rådsherrars  sammanstäm- 
ning  i  arméens  afsigter,  de  öfriges  förledande  och  samtliges  regerings- 
lystnad,  den  han  vid  första  tillfälle  beslöt  krossa.  Emellertid,  för  att 
tillfredsställa  nationen,  lät  dock  konungen  kort  därpå  utgå  en  allmän 
kungörelse,  med  uppmuntran  till  en  livar  att  fortfara  i  trohet,  med  un- 
derrättelse att  H.  Maj:t  mellan  sig  och  Ryssland  antagit  Englands  och 
Preussens  tillbud  af  liemedling,  och  att  H.  Maj:t  snart  vid  ett  allmänt 
riksmöte  med  sina  trogna  ständer  hoppades  få  fägna  sig  af  en  säker 
och  hederlig  fred. 

Ifrån  Dalarne  både  konungen  tagit  vägen  till  Vermland,  och  se- 
dan denna,  landsorts  säkerhet  genom  dess  inbyggares  nitiska  bered- 
villighet blifvit  efter  möjligheten  besörjd  emot  det  befarade  anfallet  ifrån 
Norge,  var  han  i  begrepp  att  genom  Vermlands  och  Dal  resa  till  Göteborg, 
men  måste  vända  om  vid  tidningen,  att  Venersborg  var  redan  eröfradt, 
och  ställa  sin  kosa  till  Mariestad.  Sist  i  September  hade  ej  allenast  sex 
danska  örlogsskepp  och  tre  fregatter  förenat  sig  med  den  i  Östersjön 
kryssande  ryska  eskadern;  utan  ock  12,000  man  danskar  i  Bohuslän 
infallit,  såsom  ryska  hjälptrupper,  under  prins  Carls  af  Hessen  befäl. 
Konungen  hade  förgäfves  sökt  afböja  detta  steg  och  till  den  andanom 
sommaren  skickat  generallöjtnanten  baron  Duwall  att  komplimentera 
kronprinsen  af  Danmark,  som  dä  jämte  prinsen  af  Hessen  besåg  trup- 
perna i  Norge  och,  i  händelse  ej  kriget  utbrustit,  varit  väntad  till  Stock- 
holm. Oaktadt  kronprinsens  förmenta  vänskap  för  konungen,  fann 
samme  herre  nu  godt  att  som  volontär  själf  bevista  den  företagna  ex- 
peditionen mot  Sverige. 

De  danske  funno  lande!  alldeles  öppet,  intogo  genas!  Strömstad, 
och  efter  en  kort.  drabbning  vid  Qvistrums  bro,  den  öfverste  Tranefell 
försummat    förstöra,   och   där  han  med  en  liten  corps  af  några  hundra 


-  Bl  - 

man  nästan  utan  motstånd  gaf  sig  fången,  utbredde  3ig  till  Uddevalla 
och  Venersborg  saml  hotade  Göteborg.  Bestörtningen  blef  allmän  i 
denna  stad  och  trängde  sig  med  öJverdrifna  rykten  om  fiendens  antal 
och  framgång  till  själfva  bjärtal  i  Sverige,  under  brisl  på  alla  försvars- 
anstalter, tillika  méd  misstankar  både  på  flere  vid  Qvistrum  nyttjade 
officerare  och  de  befälhafvande  i  Goteborg  tor  hemligl  förstånd  med 
fienden.  Man  påstod  ock,  atl  vissa  herrar  i  skam-,  genom  en  beskick- 
ning till  Danmark,  påyrkat  anfall  därifrån. 

1  denna  fön  irring  hastade  konungen  till  Göteborg.  Banditkomd.  3 
I  Ikt.,  dagen  innan  prinsen  af  Hessen  uppfordrade  staden,  men  utan  folk  och 
utan  penningar;  emottogs  dock  såsom  en  frälsare,  understöddes  afbor- 
gerskapet,  påskyndade  alla  möjliga  matt  till  försvar,  dittills  ganska 
vårdslösade*),  sammandrog  sa  mycket  trupper,  som  kunde  åstadkom- 
mas, till  etl  antal  af  vid  pass  7,ikmi  man.  under  det  fricorpserna  i  Da- 
larne sal  tes  i  full  marsch  genom  Vermland,  och  nya  slika  frivilliga 
trupper  uppsattes  i  Vestergötland  sann  kort  därefter  i  smaland.  Till 
all  lycka  voro  en  sim-  del  af  di-  danska  soldaterna  än  sämre  an  de 
svenska  försedda  både,  \\wt\  kläder,  lifsmedel  och  penningar,  obotliga 
hinder  för  framgång  i  fält. 

Medan  konungen  var  i  Carlstad,  ankom  redan  till  honom  engel- 
Bke  envoyéen  i  Köpenhamn  In-  Elliot,  man  kreditiv,  men  försedd  med 
sitt  hofs  allmänna  ordres  att  söka  bemedla  en  vapenhvila  mellan  svm- 
ska  och  danska  trupperna.  Han  använde  därtill  all  tlit  genom  de  kraf- 
tigaste föreställningar  både  hos  konungen  och  lies  prinsen  af  Bessen, 
framförda  med  en  engelsk  fritalighet  och  den  värdighet,  som  den  krona 
eeii  det  folk  tillkom,  hvars  ord  lian  hade  att  föra**).  Han  fann  derk 
i  början  mycken  svårighet.  Prinsen  af  Bessen  påstod  sig  ej  kunna  taga 
något    beslut    utan   uttryckliga  ordres  ifrån  Köpenhamn,  och  konungen 


*i  Öfverkommendanten,  generallöjtnant  Du  Rietz,  noll  redan  på  .ni  bort- 
flytta  sina  saker,  gaf  fästningen  rent  af  förlorad,  misstänktes  till  och  med  för  hem- 
ligl förstånd  med  fienden  och  entledigades  innan  kort  af  konungen  från  befälet, som 
uppdrogs  generallöjtnant  grefve  Jon.  Sparre. 

'i   Del  är  hr  Elliots  personliga  både  dristighet  och  skicklighet,  som  Svi 
till   största   delen  bar  att  tacka  för  sin  räddning.    Hela  hans  ministeriella  förrätt- 

ar  företagen  på  egel  ansvar  utan  uttryckliga  ordres.  Från  Carlstad  reste 
han   aågra   dagar   före   konungen,  och  det  är  hans  operati ir  h.>s  prinsen  af  Hes- 

in  man  har  aii  tillskrifva  denne  herres  dröjsmål  gjtt  angripa  Göteborg, 
s..in  då  säkert  fallil  i  hans  händer.  Konungen  sade  han  torra  sanningar,  såsom: 
att  han  ej  förstod  krig  och  ej  in. ra.'  befatta  sig  därmed.  l>>t  var  han  som  förmådde 
konungen  till  kungörelsen  från  Carlstad,  för  . « 1 1  försona  sig  med  nationen. 


-  52  - 

ville  genom  en  slagtning  afgöra  saken,  ett  vågspel,  det  alla  afstyrkte  i 
.■inseende  till  truppernas  mänga  brister  på  förnödenheter. 

Andtligen  kom  dock  d.  8  Okt.  ett  stillestånd  på  åtta  dagar  till  stadga, 
hvilkot  sedermera  förlängdes  på  en  månad  och  slutligen  till  den  13  Maj 
följande  året,  genom  hr  Elliots  och  don  emellertid  ankomne  preussiske 
generalkommissariens  baron  von  Borchs  trägna  bemödande,  understödt 
framför  allt  af  deras  hofs  förklaringar,  att  ifall  ej  Danmark  dämt  i  in- 
ginge,  låta  preussiska  och  churhannoverska  trupper  inrycka  i  Holstein. 
Med  största  besvär  afhulpos  några  tvisteämnen,  som  under  sjalfva  un- 
derhandlingen sig  yppat,  synnerligen  i  anledning  af  några  och  20  dan- 
ska båtars  uppbringande  på  redden  af  Marstrand  under  varande  första 
stilleståndet,  hvilka  förde  lifsmedel  och  ammunition,  samt  af  prinsen  af 
Hessen  reklamerades,  hvaremot  konungen  ville  behålla  dem  under  fö- 
rebärande, att  stilleståndet  blott  sträckte  sig  till  lands,  men  icke  till 
sjös.  slutligen  måste  denna  fråga  lenmas  till  hr  Elliots  afgörande, 
hvilken  fann,  att  båtarne  borde  återställas,  sedan  kronprinsen  af  Dan- 
mark på  konungens  föreställning  återlemnat  de  därpå  varande  svenska 
kanoner,  märkte  med  rikets  vapen.  Emellertid  tog  prinsen  af  Hessen, 
för  den  skadeståndsersättning,  han  kräfde,  i  underpant  en  förskrifning 
af  staden  Uddevalla  på  50,000  r:dr,  och  tvenne  borgare  plefvo  därföre 
gisslan. 

De  hinder,  som  vid  vapenhvilans  afslutande  uppkommo  af  ko- 
nungens obeveklighet  i  obetydliga  etikettfrågor,  förtjente  att  alldeles 
förbigås,  om  de  icke  målade  denne  herres  lynne,  som  därmed  kunde 
sysselsätta  sig  midf  ibland  de  vigtigaste  bekymmer.  Han  ville  t.  ex. 
icke  skrifva  under  instrumentet  till  vapenhvilan  tillsammans  med  prin- 
sen af  Hessen,  icke  ge  Elliot  namn  af  "monsieur",  utan  -sieur".  Konungen 
skall  annars  mycket  förändrat  sin  ton,  sedan  friherre  Boren  kem 
och  talte  ett  mera  despotiskt  språk  fm  den  republikanske  Elliot.  Han 
begynte  sedermera  att  mera  taga.  rad  af  sin  så  kallade  höghet  och  sökte 
på  hvarjehanda  vis  att  underhålla  misstroende  mellan  Elliot  och 
Borch,  bviiket  dock  förekoms  genom  den  förres  klokhet  och  öppna 
förhållande.  På  en  konungens  förebråelse,  att  han  ej  var  nog  discret, 
svarade  han:  ''.Te  n'ai  que  quatre  confidents,  ce  sent  les  quatre  vents". 
Denne  tuktomästare  af  al]  despotisk  höghet  bar  flere  gånger  gjort  pro- 
positioner, hvilka  ^konungen  i  första  hettan  förkasta!  med  del  misshag, 
att.  lian  sagt  sig  hellre  skola  uppoffra  lit  och  krona,  men  ändå  slutligen 
måst  antaga. 


53 

I  krafl  af  detta  stillestånd  måste  de  danske  utrymma  alJI  hvad 
de  intagit,  och  konungen  smickrade  sig  af  den  äran  atl  harva  tillintet- 
gjort ©n  trolös  fiendes  försök,  som  vela!  begagna  sig  af  hans  förlägen- 
het, saml  atl  af  etl  värnlösl  land  för  dess'  räddning  emottaga  hela  tack- 
samheten, hvilken  dock  med  sinne  skäl  i illhörde  engelske  och  preussiske 

rninistrar >ch  deras  hofs  interesse  med  Rysslands  tillväxt.    Konungens 

varsamhet,  rådighe!  och  outtröttlighel  hade  dock  i  nationens  ögon  ökal 
hans  anseende,  äfvensom  faran  af  en  fiendes  inbrotl  i  hjärtal  af  rikel 
lain  den  kanna  nödvändigheten  af  den  närmaste  förening  med  sin  ko- 
nung, och  an  däraf  berodde  rikets  själfständighet.    Etl  tillärnadl  infall 

i    Jemtland   vid   samma   tid,  s Lei  bohuslänska  verkställdes,  bl 

värjd!  genom  landets  inbyggare  nian  all  regeringens  åtgärd;  oansedl 
landshöfdingen  i  Gefleborgs  län  (grefve  <  ronstedt)  tillstyrkt,  atl  fienden 
måtte  lemnas  obebindrad  framfart,  på  det  lian  ej  skulle  retas  till  hård- 
hel  genom  etl  oförmögel  motstånd.  Detta  råd,  ömsom  uttydl  för  feg.- 
het  och  otrohet,  ådrog  honom  hela  landets  misstroende. 

Ställningen  ni  i  Finland  var  emellertid  myckel  förändrad.  Ko- 
nungen lia>le  där  lemnai  sakerna  i  den  största  förvirring.  Del  försäk- 
ras, all  man  vid  konungens  afresa  ej  egde  någon  ordres-journal  och  så 
litei  hade  reda  på  utkommenderade  poster,  atl  en  och  annan  blef  flere 
dagar  utan  mal  och  måste  genom  dt  slags  skallgång  uppsökas.  Offi- 
cerarnes tänkesätl  och  ton  voro  val  lika  som  tillförne,  men  de  hade 
förlora!    det    ögonblick,   då    någol    hufvudsakligt  kunnat  uträttas.    Hos 

hertigen  al  Södermanland,  s imottagil  etl  i  konungens  hand  alldeles 

kraftlösl  befäl,  hade  i  början  af  September  en  del  finska  chefer  och  of- 
ficerare,  anförda   af  öfverste   Mfontgomery,   anhållit,   atl    hertigen  ville 

sig  "a  la  tete  för  arméens  röst",  befrämja  riksdag,  fastställ 
vapenhvila  med  Ryssland  till  lands  och  sjös  och  utrymma  Högfors- 
passet, hvilket,  sedan  öfversten  baron  Hastfehr  i  slutet  af  Augusti  äf- 
upphäfvil  blokaden  af  Nyslotts  fästning  och  utrym!  förstaden,  var 
del  enda  fotfäste,  som  de  svenske  egde  qyar  inom  tyska  -fansen. 
Många  tro,  att  homliga  afsigten  med  denna  beskickning  varil  atl  till- 
bjuda  hertigen  kronan.  Denne  herre  yttrade  sig  föga  öfver  de  gjorda 
förslag,   men   visade  hvarken  med  dem  eller  arméens  öfri|  någol 

missnöje;  säges  äfven  utan  misshag  harva  hörl  öfverste  Anckarsvärds 
med    ileics   ypfjade   förslag  om    inskränkning  i  konungamakten*),  um- 


'i    Ifrån    Finland  ix  efter  an  ti  äcli  I   i  ill  befftlt  i 

n    stränghet,    ln.tal    med     trafl    eftoi    krig    irtiklar,    i    I 


-  54  - 

gicks  med  alla  vänligen  och  förtroligt,  blef  både  älskad  och  lydd,  åter- 
ställde ordningen  och  höll  arméen  vid  godt  lynne  utan  att  fela  mot 
konungens  tjenst.  Detta  kloka  uppförande  förtjenar  så  mycket  mera 
prisas,  som  han  hade  att  göra  med  en  krigsmakt,  hvars  penningar  all- 
deles tröto  till  fälttraktamente  både  för  officerare  och  soldater,  och  han 
tillika  måste  vaka  både  på  fiendens  lönliga  an°lag  att  stifta  oro  i  lan- 
det och  på  själfva  nationens  förbittring  emot  arméen.  Rörande  den 
föreslagna  vapenhvilan  öppnade  hertigen  någon  underhandling  med  stor- 
fursten af  Ryssland,  hvilken  såsom  befälhafvare  öfver  arméen  uppehöll 
sig  i  Fredrikshamn.  En  och  annan  beskickning  affärdades  dit.  förmod- 
ligen med  föga  allvar  å  hertigens  sida  och  mesl  för  att  hålla  officers- 
corpsen  vid  godt  lynne  samt  vinna  tiden.  Öfverste  Montgomery  var 
därvid  nyttjad  *). 

Efter  någon  tid  öfvergaf  hertigen  Högfors  i  anseende  till  svårig- 
heten att  understödja  och  försvara  denna  postering,  hvarigenom  svenska 
trupperna  alldeles  drogos  inom  gränsen;  och  hade  hertigen  sitt  hög- 
qvarler  i  Lovisa.  På  ryska  sidan  fördes  kriget  mycket  lamt  och  utan 
att  antingen  svenska  trupperna  eller  skärgårdarne  oroades.  Sådant 
tillskref  arméen  sin  patriotiska  åtgärd,  som  räddat  fäderneslandet  undan 
eld  och  svärd,  andra  åter  fiendens  vanmakt,  helst  generallöjtnant  v. 
Plåtens  lilla  division  af  blott  fyra  bataljoner,  som  längst  stod  qvar  på 
rysk  botten,  icke  kunde  fördrifvas,  förr  än  den  godvilligt  drog  sig 
tillbaka. 

Efter  hand  nalkades  den  sena  årstiden,  som  detta,  år  inföll  med 
ganska  besvärlig  väderlek.  Tvenne  finska  regementen  hemskickades 
på  sina  rotar,  de  öfriga  förlades  i  vinterqvarter;  många  officerare  fingo 
tillstånd  alt  resa  hem  öfver  vintern,  och  hos  de  öfriga  afsvalnade  if- 
vern,  i  samma  mån  de  märkte,  huru  ringa  medhåll  de  hade  af  sina 
landsmän.  Ändtligcn  inföll  den  stund,  da  ryska  flottan  ej  mer  till- 
trodde sig  hålla  sjön.  Den  afseglade  från  Sveaborgs  redd,  Eangö-udd 
blef  öfvergifven  och  hafvet  mellan  Sverige  och  Finland  lemnades  rent, 
sedan   det  i  tre  månader  varit  fcillspärradt.    Det  var  detta  tillfälle  her- 


minsta  olydnad  m.  ni.  Öfverste  A.  skall  afstyrl  detta1  i  omständigheterna  ovisa 
och  obrukbara  uppförande.  På  hertigens  yttrade  önskan,  att  vid  en  riksdag  all 
förföljelse  måtte  undvikas  och  1772  års  regeringsform  ej  rubbas,  -kall  lian  då  fåtl 
till  svars,  all  del.  förra  kunde  man  önska,  del  senare  »värken  önska  eller  hoppas. 
■  i  ii,.|-i  igen  hade  i  Oktober  ifrån  s\  erige  en  beskickning  nu  .1  bref  från  baron 
Stierneld,  hvars  sammanhang  man  föga  känner;  men  brefdragaren,  stallmästaren 
Otto  Bruse,  blef  på  hertigens  föranstaltande  under  ett  slags  bevakning  förd  till 
närmaste  sjö  tad  at1  genast  återresa  till  Sverige. 


i  igen  på  konungens  befallning  nyttjade  med  '-it  mannamod,  som  ej  gjorde 
honom  mindre  heder  ån  sjöslaget  vid  Högland.  Alla  fruktade  med 
skal.  atl  flottan  skulle  taga  en  obotlig  skada  genom  vinterliggande  vid 
Sveaborg  i  en  obeqvämlig  hamn  utan  de  tillgångar, .hennes  reparation 
fordrade,  och  där  hon  nästa  var  kunde  ånyo  instängas.  Atl  återföra 
henne  till  Carlskrona  var  i  donna  ställning  detsamma  som  atl  åter- 
skänka henne  ål  fäderneslandet.  Detta  var  hvad  hertigen  verkställde, 
och  del  var  blotl  genom  vågande  af  sin  egen  person,  som  han  tystade 
och  öfvervann  de  inkast  och  svårigheter,  som  gjordes  mot  en  så  sen 
sjöresa.  Han  afgick  mod  örlogsflottan  ifrån  Sveaborg  den  20  Novembei 
och  kom  på  ses  dagar  lyckligen  till  Carlskrona,  i  en  köld.  -om  genast 
därefter  gjorde  hafvel  alldeles  osegelbart. 

Man  kan  dock  ej  undgå  att  anföra,  att  detta  hertigens  uppförande 
af  andra  väl  underrättade  personer  föreställes  i  en  annan  dag:  ati  han 
ej  varit  känslolös  för  hoppet  om  kronan:  att  han  snart  trädt  ifrån  sin 
brors  interesse  och  uratt  in  mod  arméens  chefer  samt  egentligen  öfver- 
ste  Montgomery;  att  han  i  bref  till  en  viss  rådsherre  uppmanat  honom 
att  styrka  sina  medbröder  i  Stockholm  till  fermeté  emot  konungen  m. 
m.  Det  vissa  är,  att  arméen  mol  vintern  mod  fullt  förtroende  litade 
på  hertigen,  och  att  cheferna  under  hans  beskydd  trodde  sig  trygga 
för  all  vidrig  påföljd  af  sina  tagna  steg,  äfvensöm  konungen  var  så 
missnöjd  mod  sin  bror,  att  han  ärnade  lata  insätta  honom  på  Svea- 
borgs fästning,  hvarifrån  då  varande  expeditionssekreteraren  Lagerbring 
likval  förmådde  honom  afstyrka. 


III. 

Riksdagen  1789, 

före  den  16  Februari. 

Spedan  konungen  återställt  lugnet  på  norska  sidan,  och  riket  sålunda 
under  den  annalkande  vintern  var  i  säkerhet  emot  utländskt  våld,  be- 
gyhte  II.  Maj:t  med  allvar  att  tänka  på  den  invärtes  ställningen.  Ri- 
ket var  på  visst  sätt  utan  regering.  Konungen  hade  funnit  sin  tron 
skakad  just  af  den  krigsmakt,  af  hvilken  han  väntat  dess  stöd,  och 
nationen  dell  i  tvenne  partier,  under  namn  af  "Patrioter"  och  "Roya- 
lister",  hvilka  med  all  anarkisk  ifver  syntes  färdiga  att  med  vald  taga 
sig  rätt.  Med  det  anseende  och  det  förtroende,  konungen  genom  likets 
fredande  återvunnit  hes  de  fleste  af  sina  undersåtare,  hade  det  kan- 
hända varit  honom  lätt,  eller  åtminstone  görligt,  att  återsamla  de 
strödda  sinnen,  att  genom  foglighet  och  lämpa  stilla  dem,  återföra  en 
del  till  sina  skyldigheter,  en  del  till  glömska  af  hvad  som  händt.  Men 
konungen  hade  redan  begynl  och  fortfor  att  nyttja  en  statskonst,  hvar- 
till  den  bristfälliga  sammansättningen  af  Sveriges  rikskropp  gif^i  ho- 
nom själf  och  flere  hans  företrädare  anledning,  då  stånd,  skilda,  så  till 
interesse  som  villkor  och  tänkesätt,  genom  sin  söndring  påkalla,  ko- 
nungen I  ill  sin  skiljemän. 

En   i  liera  afseenden  lika  ställning  177-2  gaf  konungen  vapen  och 
styrka,  till  den  då  skedda,  regementsförändringen.    Den  utfördes  då  med 
adelns   tillhjälp    mot    de    tre  ofrälse  stånden.    Nu  trodde  konungen  nö- 
dig!    att     lieinta    styrka   mot    adeln  och  arineen   hos  de  Liv  ofrälse 
den.    Saker   om  deras  biträde  genom  deras  atnnd  till  adeln,  genom  de- 


-    :.T 

raa   håg  ati    -katta   -Lr  nya  fördelar,  beslöt  konungen  hetsa  den  förra 
och  smickra  den  senare  af  dessa  genom  hopp  '"-Ii  löften.    Del 

år  ifrån   denna   synpunkt,  ifrån  detta  mäktiga  "divide  el  impera", 
man   lärer   böra   anse  de  både  i  städer  och  landsorter,  både  af  pi 

och   andra  ämbetsmän  offentligen  rågade  bittra  rubriker  och  omd n 

öfver  arméens  och  adelns  förhållande,  men  isynnerhel  de  mångfal 
papper,   som   om   hösten  blefvo  tryckta  och  kring  landel  utspridda,  in- 
nehållande emol    desse  samfundsledamöter  de   förklenligaste  tillmålen 
och  beskyllningar. 

Eti  af  dessa,  kalladl  "Bref  från  Finland,  angående  vissa  stämp- 
lingar  och  dej  som  händl  vid  Fredrikshamns  belägring",  trycktes  under 
konnngens  närvaro,  i  Göteborg.  Del  beskref  Sprengtportens  plan  rill 
Finlands  själfständighet,  löfte  vid  sitl  inträde  i  rysk  tjensl  till  sina  an- 
hängare aii  inom  två  år  återkomma  med  en  rysk  krigsmagt  till  deras 
hjälp,  förslag  ati  Låta  uppbränna  alla  u-oss-  och  munderingsbodar  för 
regementena,  en  sedermera  med  ryssarne  träffad  sammangaddning, 
som   utbrutit    under   Fredrikshamns  murar,  och  all  den  försporda  brist 

på    krigsförnödenheter  därvid,   -a- verkan    blott    af  illvilja  an  med 

Hit    undanhålla    livad    som    verkligen    fanns  all    tillgå.     Tillika  anf 
an    öfver   arméens    och    de   sammansvurnes   steg   isynnerhel    p 
borgare-   och   bondestånden   voro  högeugen  skandaliserade,  och  an  ge- 
neralerna    grefve    Meyerfeli    och    von    Plåten    nästan    voro    de   enda, 
konungen   kunde    rätt    lita   uppå.     Uti   en    tillagdt   "'Fal    till    Etedeliga 

Medborgar :h    Svenska    Män",   uppmanades   de   lill   afsky   for  dessa 

sammansvurne  förrädare  och  au  afskudda  del  "k.  ilskna  grannar  sökte 
dem  pålägga,  sami  att  ifrån  sig  skilja  do  äreförgätna  samhällslemmar, 
som  såll  sig  till  utländsk  makt,  ati  desto  bättre  undertrycka  medbor- 
.  ej  lika  illasinnade  som  (k.  Ku  kon  därefter  på  i  ryker  utkom- 
men skrifl  under  namn  af  "Erinringar  till  de  missnöjde  i  landet"  var 
i  allmänna  o~rdasätl  ställd  cm,, t  adeln.  Den  upptog  först  konungens 
jensler  mol  fäderneslandet  och  alla  stånd,  sedermera  en  del 
ädlingars  otacksamhel  både  mot  honom  och  sin  fosterbygd,  som  kläder, 
föder  och  lönar  dom  till  rikets  försvar:  hvaremot  de  i  stället  för  klin- 
gande skäl  sålde  -  .ma  uppror  och  förräderi.  Dessa  med  flere 
skrifter  af  lika  innehåll  hade  den  största  verkan,  helst  hvarken  \ 
lingar  ringo  tryckas  eller  adelsmäns  påstående  aktades  om  1 
åtal  omot  lorfattarne,  som  i  sina  obevista  uppgifter  skurit  alla  öfver 
en  kam.  I>e  lästes  med  nyfikenhet,  öfvertygade  en  otänkande  eller 
l»artisk  menighet   med  upphetsad  inbillning  och  upptände  bitterhel  mot 


-  58  - 

stånd,  i  stället  för  personer.  Den  harm  åter,  häraf  uppväcktes  hos 
adeln,  var  för  det  närvarande  maktlös;  och  kunde  den  retas  till  ut- 
brott, var  dess  fall  så  mycket  säkrare,  som  den  hade  hela  den  ofri  ga 
nationen  emot  sig. 

Hå  beredda  von»  sinnena,  dä  konungen  den  8  December  frän  Gö- 
teborg lät  utgå  kallelse  till  en  allmän  riksdag  i  Stockholm  den  26  Ja- 
nuari 1789.  Krigsbefälet  var  uteslutet  utur  denna  kallelse  såsom  utur 
den  till  1786  års  riksdag,  oaktadt  ridderskapets  och  adelns  då  däröfVer 
gjorda  anmärkning.  Obeveklig  mot  alla  föreställningar  om  riksdag,  så 
länge  den  kunde  synas  genom  en  faktion  aftrugad,  ansåg  konungen 
den  nu  såsom  sitt  säkraste  medel  att  kufva  samma  faktion.  omstän- 
digheterna voro  ock  mycket  förändrade,  sedan  nationen  med  så  fåfäng 
som  enhällig  ifver  kräfde  riksdag.  Ingen  utländsk  fiende  inom  Svea 
gräns  kunde  dela  uppmärksamheten,  irra  besluten.  Arméen  hade  san- 
sat sig,  var  af  själfva  årstiden  innestängd  och  overksam.  Konungen 
hade  haft  tid  att  stärka  sin  förbindelse  med  de  ofrälse  stånden  och  att 
pröfva  deras  tillgifvenhet.  Riksdagen  var  för  öfrigt  nödvändig.  De 
nya  utanverk,  h varmed  konungen  ärnade  omgifva  sin  tron,  kunde  ej 
lagligen  uppföras  utan  ständernas  biträde,  kriget  icke  fortsättas  utan 
deras  understöd.  Konungen  hade  begynt  det  i  hopp  att  genom  ett 
hastigt  öfverraskande  bringa  sin  fiende  till  en  snar  fred.  Inhemska 
penningetillgångar  till  fälttåget  voro  ej  längre  föresedda  än  till  Septem- 
ber månads  ingång,  bvilket  jag  redan  af  trovärdig  berättelse  den  7  Juni 
nästföregående  inhemtade,  och  efter  bemälda  tid  upphörde  verkligen 
alla  utbetalningar  i  reda  penningar.  En  påräknad  betydande  undsätt- 
ning ifrån  Porten,  som  af  konungens  fredsbrott  skördat  den  rätta  fruk- 
ten, hade  dittills  alldeles  uteblifvit. 

Ungefär  vid  samma  tid  som  riksdagen  sammankallades,  afiärdade 
konungen  ordres  till  den  i  Finland  kommenderande  generalen  grefve 
Meyerfelt  att  låta  häkta  de  brottsliga  finska  officerare,  som  med  kej- 
sarinnan underhandlat.  Den  förundran,  som  nog  allmänt  blifvit  ytt- 
rad öfver  ett  så  långt  uppskof  med  samma  stfeg,  torde  böra  försvinna, 
då  man  betänker  arméens  anarkiska,  skick,  uti  hvilken  en  slik  befall- 
ning kunnat  förul  blifva  ulan  verkställighet,  och  att  koiftmgen  nu 
först  kände  sin  styrka  att  blifva  lydd.  Genom  liera,  binder  drog 
dci  ännu  långt  ut.  innan  deras  häktande  fullbordades.  Majorerna  Jäger- 
horn  och  Klick,  kaptenerna  Glansenstjerna  och  Ladan  samt  kornetten 
von  Essen  nyttjade  tiden  ,-ui  sätta  sig  i  säkerhet  på  rysk  botten.  Ge- 
nera]   Armfell    med  di'  öfrige  brottslige  afbidade  sitt  öde  ined  etl   tåla- 


59 

mod,   värdigt   en   bättre  sak,  och   kanhända   kännemärke  af  etl  godt, 
irradl    samvete.    I><'   brottslige   tycktes  åtminstone  genom  denna 
skillnad  i  sitt  uppförande  rättfärdiga  någon  skillnad  i  omdöme!  om  de- 
ras uppsåt. 

Den  19  December  ankom  konungen  till  Stockholm.  Elans 
från  Göteborg  hade  föreställl  ett  triumftåg,  och  genom  Stockholm,  som 
var  illumineradt  vid  hans  framfart,  drogs  hans  släda  af  borgerskapei 
upp  till  slottel  under  ifriga  fröjderop.  Följande  dagen  begaf  sig  ko- 
nungen på  rådstugan,  och  med  ett  tal,  som  pressade  tårar  utu 
nen,  tackade  borgerskapet  för  dess  nit  och  trohet,  med  anmodan  att, 
som  il.  Maj:t  icke  i  säkrare  händer  kunde  förtro  siur  och  sin  hus,  de 
ville  fortfara  i  sin  vakthållning. 

Under  påföljande  julhelg  och  på  nyåret  hade  jag  flere  gånger 
den  nåden  att  uppvakta  konungen,  lian  yttrade  sig  då  i  enskild!  sam- 
tal med  mildhet  och  foglighet  öfver  de  ovanliga  händelserna  i  Finland, 
önskade  att  de  uppenbara  hufvudmännen  måtte  rymma,  för  att  undgå 
el  t  annars  oundvikligt  straff,  och  lät  förstå,  au  11.  töaj:t  mindre  till- 
skref  dem  hvad  som  var  brutet,  än  en  frän  1786  års  riksdag  formerad 
liga  och  vissa  förborgade  tållstållare,  som  dock  vid  en  ransakning  skulle 
blifva  alldeles  tvia,  Maud  hvilka  han  isynnerhei  nämnde  öfversten  vid 
arméens  flotta,  Anckarsvärd  i.  För  öfrigl  dolde  II.  .Maj:t  icke  mera,  atl 
anfallet  i  del  företagna  krigel  kommit  frän  hans  sida  för  att  nyttja 
ett  ögonblick,  då  Ryssland  var  s:l  vanmäktigt,  till  motande  al 
stämplingar  och  vinnande  af  en  säkrare  gräns,  ej  heller  sin  önskan, 
att  vid  den  tillstundande  riksdagen  få  den  48  §  utur  regeringsformen 
utplånad,  som  förbjuder  konungen  att  utan  ständernas  samtycke  före- 
taga krig,  i  skygd  hvaraf  krigsmakten  nu  undandragil  sig  och  fram- 
deles kunde  undandraga  sig  att  lyda  ordres.  Vid  inkast  däremot,  att 
denna  makt  vore  farlig  i  en  äregirig  monarks  händer,  som  regerade  ett 
fattigl  folk,  att  del  steg,  arméen  gjort,  vore  olagligt  äfven  efter  L772 
års  regeringsform,  och  att  ingen  lag  kan  hindra  myteri,  som  tilldragit 
si>:  oftasl  under  de  enväldigaste  regenter,  så  snart  den  befallande  ej 
har  styrka  atl  del  förekomma  eller  qväfva;  tillade  II.  Maj:t,  atl  en  oin- 


•)  Förut  Cosswa.    Befordrad  och  adlad  ITT-J  vid  revolutionen  och  yttei 

uppdragen    till    bemälda    ehefsskap,  det   han  bestrid!  i I  utmärkt  skicklighet  ix-h 

(ortjenst;  älskad  i>ch  betydande.    I  krigets  början  ingaf  han  ett  memorial  mod  förö- 
ställning  emot    konungens    befallning   atl    med  skärgårdsflottan  attackera    ryska 
flottan  i  Kronstadt,  innehållande  tillik.i  en  berättelse  om  alla  brister  vidden 
-■in    gjorde  honom  misstänkt  hos  konungen;  hvaremot  han  stod  i  nät 
di    iii*  —  1   di    missnöjde. 


-  60  - 

skränkt  rättighet  till  krigs  företagande  vore  honom  oumbärlig-,  om  han 
skull''  kunna,  sluta  och  begagna  sig  af  utländska  förbund.  <  »ch  på  yt- 
terligare invändning,  att  det  kanske  skulle  räknas  för  föga  ädelmodigt, 
om  konungen  nyttjade  en  stund,  då  största  delen  af  nationen  utmärkt 
för  honom  sä  myGket  nit,  att  på  dess  bekostnad  utvidga  sin  makt,  sva- 
rades, att  sådant  skedde  för  nationens  eget  bastå  och  inhemska  lugn, 
och  alt  del  vore  1786  års  ständer,  som  med  sina  inskränkningar  tvun- 
git konungen  att  tänka  på  bommar.  Jag  vågade  yttra,  att  jag  ansåg  de 
vid  bemälda  riksdag  gjorda  förklaringar  såsom  gagneliga  för  fribeten 
och  säkerbeten;  men  konungen  invände,  att  frondeurerna  däraf  lärt  sig 
att  bestorma  konungamak! en,  som  efter  den  tiden  ej  mera  kunde  vara, 
trygg  m«it  deras  ingrepp.  I  hänseende  till  bristande  penningetill- 
gångar, undföll  konungen,  alt  han  ansåg  banken  for  en  "trésor 
dormant";  men  vid  föreställning  att  det  vore  dess  sedlar,  som  hittade 
och  underhöllo  all  rörelse  i  landet,  och  att  dess  kredit  var  grundvalen 
för  säkerheten  af  all  egendoms  värde,  förklarade  H.  Maj:t  sitt  beslut, 
att  aldrig  tillgripa  dess  tillgångar  för  alt  därmed  undsätta  staten*).  I 
öfrigt  yttrade  konungen  sin  fasta  föresats  att  fortsätta  kriget  för  att 
ersätta  det  förlorade  fäll  läget.  Förgäfves  föreställde  jag,  att  stunden 
var  förbi,  sedan  en  surpris  ej  kunnat  lyckas.  Mig  svarades,  att  Sve- 
rige skulle  till  våren  kunna,  uppsätta  50,000  man  i  Finland,  att  ko- 
nungen i  Preussen  skulle  sysselsätta  kejsarinnan  uti  Polen  och  tillika 
med  England  afbålla  Danmark  från  deltagande  i  kriget  till  Rysslands 
förmån.  Konungen  tillade,  att  om  Danmark  ej  kunde  förmås  alt  sitta, 
stilla,  var  konungen  däröfver  ingalunda  bekymrad,  emedan  Jl.  Maj:t  da 
vore  så  myckel  säkrare  om  en  engelsk  flotta  i  Östersjön. 

Emellertid  arbetades  med  all  styrka  på  riksdagsmannavalen.    Där- 
till  nyttjades  ä  konungens  sida  domare,  kronobetgente,  med  flere  lägre 


*)  I  dessa  samtal  förekommo  många  andra  besynnerligheter,  hvilka  borde 
förtigas,  om  de  ej  röjde  en  del  af  konungens  karakter.  CJtan  särdeles  vördnad  för 
tlM,  moraliska  al'  religionen,  egde  denne  berre  mera  förtroende  för  det  mystiska, 
.ull  hans  annars  upplysta  sjal  var  till  och  med  smittad  af  vidskepelse.  En  mamsell 
Arfvidson,  som  länge  snillat  i  ill  sig  penningar  genom  spådomar  i  kaffe,  och  en  Bfjöfn- 
ram],som  föregifvil  sig  kunna  framkalla  andar  och  förutsäga  tillkommande  ting  (samt 
i  anledning  af  därå  aflagda  förmenta  prof,  tillförne  af  konungen  var  nämnd  till 
finsk  tolk  och  kongl.  sekreterare),  rådfördes  om  utgången  .it'  närvarande  sak<  r  och 
tillstundande  riksdag.  Konungen  sade  den  förra  halva  spått  etl  upplopp,  men  a 
konungen   skulle  segra;  den  senare  åter  bafva  beslutil   intaga  sin  nummer  på  rid- 

■  t.  M  huset,  för  atl  lerteckna  det  märkvärdigaste  beslut,  någon  l  ni  blifvil  träffad  t- 

Den  senare  föregifne  spådomen  utmärkte  kanhända  blotl  cl^l  be  lut,  konimgei 
fattat,  --"in  uppklarnade  den  •_'!  Februari, 


61 

ämbetsmän,  i  allmänhel  mindre  väl  hejdade  och  med  föga  laggrannhel 
om   utvägarne.    Detta   arbete   lyckades  efter  önskan.    Valen  PöJlo  till 

större  delen   pä   sådane   fullmäktige,  som  ifrai  mesl  emoi  armée -ii 

adeln,  eller  ock  kunde  styras  af  lika  tänkande  personer.  Uti  mångfal- 
diga så  städers  som  landsortera  fullmakter,  var  dem  ålagd  I  atl  bifalla 
allt  livad  konungen  ull  rikets  allmänna  val  föreslog.  Och  innan  riks- 
dagen begyntes,  var  utkast  till  privilegier  för  de  ofrälse  stånden  redan 
uppsatt  1  Stockholm  inrättades  klubbar  och  sammankomster  till  par- 
tiets sammanhålland Ii  öfverläggningar  strax  efter  nyåret.    Lagman 

af  Stenhoff,  som  i  denna  afisigl  då  genasl  gaf  flere  måltider,  blef  ock 
sedermera  värd  för  en  del  fattige  och  merendels  både  till  välfärd  och 
beder  förlorade  adelsmän,  bvilka  för  föda  och  en  ringa  dagslön  hyrdes 
au  tjena  till  motvigi  för  den  pluralitet  af  patrioter,  man  på riddarhusei 
förutsåg.  Del  var  <"k  för  atl  gifva  dessa  föga  aktade  klubbar  mera 
anseende,  som  konungen  efter  riksdagens  begynnelse  befallde  Qere  lands- 
höfdingar  atl  då  "'-Ii  då  sig  därstädes  infinna. 

En  del  af  de  nu  nämnda  mått  var  på  vissl  sätl  rättfärdigad 
genom  patrioternas.  De  underläto  icke  heller  atl  hålla  trägna  sam- 
mankomster. De  smickrade  sig  atl  vinna  de  tre,  eller  åtminstone  nå- 
gol  af  de  ofrälse  stånden,  och  att  en  gemensam  känning  af  krigel 
skulle  därtill  bidraga.  För  öfrigt  var  bekymrel  öfver  smädeskrifterna 
mol  arméen  och  adeln  dem  så  öml  om  hjärtat,  atl  de  med  deras  beif- 
rande  '"-Ii  författarenas  straff  föresatte  sig  atl  begynna  riksdagen. 
Ehuru  större  delen  uppenbarligen  tog  finska  öfverstarnes  parti  under 
föregifvande,  atl  konungen  själf  hemligen  förmåtl  dem  till  ryska  be- 
skickningen, och  att  deras  fängslande  och  laga  ansvar  aldrig  skulle 
komma  att  ega  ruin.  änskönt  fängelser  redan  för  dem  tillreddes  på  Pre- 
drikshof,  kom  man  dock  på  de  klokastes  rad  öfverens  att  lemna  orörd 
både  frågan  om  deras  förhållande  och  om  anledningen  till  kriget,  sann 
ati  v;"il  tillstyrka  fred,  men  dock  icke  undandraga  sig  utskylder  till 
kriget,  ifall  den  ej  med  hederliga  villkor  kunde  vinnas,  och  sa  fram! 
honungen  uppriktig!  uppgåfve  rikets  gäld.  Rykten  utspriddes  emeller- 
tid, atr  ryska  kejsarinnan  hade  slag  färdiga,  dem  hon  ärnade 
förelägga  ständerna;  och  som  vid  samma  tid  blef  bekant  en  på  svenska 
författad,  men  från  Ryssland  insmygd  upprorsanmaning,  hvaraf  grefve 
Meyei  m  skarprättaren  i  Lovisa  täi  på  en  gång  uppbränna  l'**> 
exemplar,  sa  styrktes  de  ifriga  royalisterna  i  den  tanke  att  fienden 
allt  framgenl  inom  rikel  underhöll  stämplingar,  samt  att  patrioterna 
vid   riks.iauvn   därtill  voro  redskap.    .Man  talte  om  st,, ra  penningesum- 


-  62  - 

mör,  som  från  Ryssland  bland  dem  utdeltes,  och  gaf  dem  utan  undan- 
tag det  förhatliga  namnet  "ryssar". 

Patrioternas  själfskrifne  hufvudman  var  grefve  Axel  Fersen,  trött 
af  år,  i  behof  af  hvila,  men  genom  den  del,  han  några  och  trettio  år 
egt  i  rikets  öden,  skyldig  att  ej  draga  sig  undan  i  ett  så  vigtigt  ögonblick. 
För  öfrigt  ganska  olik  sina  medbröder  i  bemälda  parti,  hvilka  rådförde 
sin  förbittring  mer  än  omständigheterna  och  dels  af  lynne  dels  af  oför- 
farenhet  voro  både  oförsigtige  och  obillige.  Långt  ifrån  att  gilla  arméens 
afsteg,  hade  han,  från  första  stund  de  utbröto,  ansett  dem  för  ett  våd- 
ligt och  straffbart  exempel  i  ett  samhälle,  hvarföre  han  ock  lemnat 
general  Armfelts  bref  i  det  ämnet  obesvaradt.  Grefve  Fersen  afstyrkte 
fördenskull  sina  medhållare  med  största  allvar  att  försvara  gerningar, 
som  enkannerligen  retat  nationen,  förmanande  dem  till  foglighet  samt 
alt  göra  livad  de  sågo  sig  kunna,  ej  hvad  de  ville  eller  trodde  sig  böra. 
1  samma  mening  rädplägade  han  ock  med  ledamöter  af  andra  stånd 
och  skilda  tänkesätt  (t.  ex.  prosten  Nordin),  och  upptäckte  sin  plan  för 
riksdagen  att  lemna  kriget  alldeles  opåtalt,  att  hjälpa  till  dess  utfö- 
rande och  att  bevara  regeringsformen  orubbad.  Många  af  lians  an- 
hängare blefvo  stötta  af  hans  foglighet,  funno  honom  kall  och  trodde 
rätta  stunden  vara  inne  att  bruka  ifver  samt  ingenting  eftergifva. 

Bland  dem,  som  ville  sätta  sig  utmed  grefve  Fersens  sida  såsom 
hufvudman,  förtjenar  först  nämnas  generalen  grefve  Fredrik  Horn,  en 
af  konungens  ifrigaste  anhängare  1772,  upphöjd  och  belönt,  men  ej  i 
mätt  af  sin  ofta  löjliga  egenkärlek,  ärlig  man,  men  korttänkt,  häftig 
och  i  hettan  ej  mästare  af  sig  själf.  Därnäst  baron  Carl  De  Geer,  den 
rikaste  adelsman  i  Sverige,  omåttligen  äregirig,  vid  1786  års  riksdag 
mycket  betydande,  mera  dristig  än  varsam,  genom  sin  hetta  och  egen- 
sinnighet otjenlig  att  styra  ett  parti ;  för  öfrigt  misstänkt  för  en  icke 
oskyldig  förbindelse  med  grefve  Rasumowski.  För  sin  länga,  riksdags- 
erfarenhet, sina  talegåfvor.  sitt  ärliga  namn,  sin  klokhet  och  frimodig- 
het  bör  ock  direktören  Frietzsky  nämnas,  hvars  bekanta  memorial  17S6 
slö!  riksdagen  och  vittnade,  att  älven  han  var  fallen  för  öfverilningar. 
Grefve  Brahes  ifriga  deltagande  med  patrioterna  är  värdt  att  anteck- 
nas, då  man  påminner  sig,  att  hans  far  offrade  sitt  liufvud  för  konunga- 
maktens utvidgande,  och  den  hastiga  upphöjelse,  rivarmed  konungen 
belönte  sonen  för  faderns  misslyckade  nit. 

Den  26  Januari  utblåstes  riksdagen  på  vanligt  sätt,  da  konungen 
vid  sin  lever  nämnde  till  landtmarskalk  hans  excellens  grefve  Charles 
Emil    Lewermaupt,    sen  al'  den  for  sitt  olyckliga  öde  efter  finska  kriget 


-  63  - 

bekante  generalen  grefve  Charles  Emil  Lewenhaupt,  och  till  sekrete- 
rare för  bondeståndel  lagmannen  och  advokatfiskalen  i  kommersekolle- 
gium A lili : i.i  11.  Ärkebiskopen  doktor  Uno  von  Troil  var  genom  Bitl 
ämbete  själfskrifven  till  taleman  för  presteståndet;  till  taleman  för  bor- 
gareståndet förordnade  11.  Maj:!  följande  dagen  rådmannen  Liidberg  i 
Stockholm,  och  den  29  till  taleman  för  bondeståndel  Olof  Olsson  från 
Östergötland,  en  bonde,  som  under  förra  regeringssättet,  men  icke  ef- 
ter 1772,  varii  riksdagsman.  Borgareståndel  valde  till  sekreterare  bä- 
radshöfdingen  Ahnger,  en  man  af  grofva  seder  och  illsnidig  advokat, 
men  hvarken  upplysl  eller  samvetsgrann  domare  i. 

Genasl  efter  riksdagens  början  vidtog  il.  Maj:l  den  sed,  att  hvar 
eftermiddag  låta  landtmarskalken  och  talemännen  sammanträda  på 
kongl.   Blottet    tor  att  där  emottaga  II.  Maj:ts  befallmngar.    Adeln  var 

myckel    missnöjd   med  sin  landtmarskalk.    I  förmåga  af  sin  börd,  s 

tillade  honom  andra  rummet  ibland  grefvarne,  hade  han.  under  de 
mångfaldiga  riksdagar  lian  bevistat,  ofta  företrädt  landtmarskalkens 
ställe;  men  hans  begrepp  var  så  trångt,  alt  erfarenheten  hvarken  kun- 
nat förvärfva  honom  någon  skicklighet  eller  för  honom  sjålf  upptäcka 
hans  brister.  Utan  känsla  i  hjärtat  äfvensom  utan  urskillning  i 
förståndet,  berättas  att  han  i  ett  lins.  beläget  vid  den  gata,  genom 
hvilken  hans  olycklige  tar  utfördes  till  afrättsplatsen,  niidt  under  bull- 
ret af  spetsgården  och  pöbeln,  som  beledsagade  detta  ohyggliga  uttåg, 
med  ostörd!  sinne  spelat  bräde.  Om  ock  detta  föregif vande  skulle  vara 
uppdiktadt  och  en  verkan  af  de  vidriga  tänkesätt,  han  ådrog  sig  under 
den  un  begynta  riksdagen,  är  det  dock  visst,  att  profven  af  hans  slöhet 
skulle  utgöra  en  hel  lefvemesbeskrifning.  Del  var  ock  tydligt,  att  den 
nye  landtmarskalken  vid  intet  tillfälle  skulle  kunna  taga  råd  af  sig 
själf,  utan  blott  blifva  ett  organ  af  de  befallningar,  han  undfick,  el- 
ler af  någon  tyst  Ledare.  Därtill  utsågs  enkannerligen  lagmannen  at 
Nordin,  en  listig  och  Lllslug  inan.  hvilken  tillika  förestod  värdskapei 
vid  Landtmarskalkens  taffel. 

Det  kunde  Lcke  Länge  dröja,  innan  landtmarskalken  skulle  visa 
proi  at  sin  oförmögenhei  till  sitt  ämbete.  Sedan  de  vanliga  upp- 
vaktningarne al'  ständerna  voro  aflagda  hos  konungen  och  kongl. 
huset,  samt    ständerna   kallade  at!  den  2  Februari  sig  pä  rikssalen  in 

i   Btåndens   ledamöter   dokumenterade   sig   på    vanliga    ställen,  adelns  uti 
riddarhusdirektionen,  de   ofrftlse   i    riksarkivet    genom  fullmakternas   uppvisande. 
Men   'le  senare  Bngo  ej  nu,  såsom  vin  förra  riksdagar,  sina  poletter  af  den,  a> 
reträdde  rikskanslersämbetet,  utan  af  riksdrotsen,  Btäende  i  sitt  audiensrum  i  full 
Bkrud;  livilket  höga  Ämbete  upplifvades  1787,  sedan  del  varil  dödl  öfver  100 


-  64  - 

ställa  till  riksdagens  öppnande,  hade  landtmarskalken  med  talemännen 
öfverenskornmit,  att  ständerna  den  31  Januari  på  brukligt  sätt  skulle 
påhelsa  hvarandra.  I  anledning  däraf  voro  alla  stånden  då  livart  på 
sitt  ställe  församlade.  Bondeståndet  hade  ock  redan  aflagt  sin  hels- 
ning,  då  landtmarskalken,  utan  att  påminna  sig  en  lika  skyldighet  frän 
riddarhuset,  åtskilde  adeln,  så  att  borgareståndets  deputerade,  som 
kommo  att  komplimentera  adeln,  funno  ståndet  åtskildt  och  därföre 
begåfvo  sig  i  sådan  afsigt  till  preste-  och  bondeståndet.  Denna  irring 
vållade,  att  presteståndet  icke  heller  den  dagen  kunde  aflägga  sin  hels- 
ning  hos  sina  medständer,  och  ehuru  riddarhus-fiskalen  affärdades  till 
de  öfriga  stånden  att  därföre  göra  utsäkt,  ansågs  det  likväl  sås<nn 
brist  i  den  tillhörliga  aktning,  stånden  äro  hvarandra  skyldiga.  Den  k2 
Februari  sammanträdde  di'  så  tidigi  om  morgonen,  att  do  försummade 
höflighetsbotygelserna  likväl  hnnno  verkställas,  innan  ständerna  sanda- 
dos i  Storkyrkan  till  riksdagspredikans  afhörande,  som  Indis  af  bisko- 
pen i  Wexiö,  magister  Wallquist  *j,  och  därefter  på  rikssalen. 

Konungen,  lysande  af  all  den  prakt,  tronen  plägar  omgifva,  het- 
sade ständerna  med  sin  vanliga  vältalighet.  Hans  Maj:t  begynte  med 
en  rörande  målning  af  rikets  våda,  isynnerhet  af  Kysslands  försök  alt 
genom  sina  stämplingar  afsöndra  Finland,  hvars  inbyggares  trohet  ko- 
nungen med  utmärkt  beröm,  och  med  undantag  af  få  brottslige  eller 
förförde,  dels  lemnade  under  lagens  åtgärd,  dels  biltoge  genom  själf- 
villig  landsflykt,  uttryckligen  ihågkom.  Likaledes  betygade  H.  Maj:t 
offentligen  sin  aktning,  förtroende  och  kärlek  för  sin  bror.  hertigen  af 
Södermanland,  som.  understödd  af  en  tapper  och  ädelmodig  adel,  af  oför- 
färade och  erfarna  sjömän,  segrat  på  en  öfveflägsen  styrka.  Vidare  anför- 
des, att  de  stämplingar,  fienden  försökte  på  Sveriges  östra  gränser,  blefvo 
snart  förda  till  hjärtat  af  riket,  genom  uppväckande  af  oenighet  och 
misstroende  mellan  konungen  och  hans  undersåtare.  Den  fruktan,  de 
faror,  som  omgåfvo  riket,  den  osäkerhet,  sinnena  kastados  uti  af  det 
som  händt  i  Finland,  don  farhåga  däraf  uppkom,  skulle  kastas  på  ko- 
nungens person,  —  och  då  han  skulle  anses  för  orsaken  till  alla  olyc- 
kor, tillgifvenheten  till  honom  förkolna,  och  tvedrägtsandan  hos  några. 
regeringssjukan  hos  andra,  svaghel  hos  många,  förtviflan  hos  hopen 
kasta  rikel  i  en  så  stor  oenighet,  att  fienden  skulle  utan  svårighel 
imdorkufva  Sverige  och  föreskrifva  de  lagar,  hvarigenom  del  bäsl  kunde 
hållas    mulor   oket.    Konungen    berömde    <\<'   patriotiska  dygder,    som 

'i  Öfver  Rom.  1 1:  L9. 


65 

därvid  hos  nationen  uppvaknat,  först  hos  allmogen,  som  frivilligt  skyn- 
dal  till  fäderneslandets  tjenst,  saml  sedan  hos  de  öfriga  stånden,  hvar- 
ibland  ock  adeln  nämndes  såsom  kisande  lika  prof  af  nit.  Mäktiga  fur- 
siar  hade  förente  tagil  sig  an  Sveriges  sak,  och  däribland  en  konung, 
genom  de  närmaste  blodsband  med  Sveriges  konungahus  förknippad. 
lians  Maj:t  försäkrade,  atl  ingen  älskade  freden  högre  än  han,  men  att 
han  ville  hafva  den  trygg  och  ärorik.  Endavägenatl  ernå  en  sådan  vore 
att  med  krafl   utföra  kriget.    Därtill  väntade  H.  Maj:t  ständemas  biträde 

i  i  gemensam  sak.  Till  slut  följde  eftertryckliga  råd  till  enighet, 
mod  och  inbördes  förtroende,  hvartill  ständernas  egen  ära  och  alla  tiders 
erfarenhel  borde  dem  uppmuntra;  hvarföre  de  från  sina  öfverläggningar 
borde  åtskilja  alll  hvad  till  detta  ändamål  ej  ledde,  äfvensom  konu 
själf  lofvade  atl  uppoffra  all  personlig  hämd.  Sedan  ständerna  däruppå 
emottagil  konungens  allmänna  proposition,  innehållande  en  berättelse  i 
allmänna  ordasätl  om  hvad  inrikes  förefallil  sedan  sista  riksdag,  samt 
konungens  vård  em  religionen,  lagskipningen,  vetenskaperna,  landthus- 
hållningen  och  försvarsverkel  till  lands  och  sjöSj  åtskildes  de. 

Följande  dagen,  den  :'>  Februari,  veni  ständerna  a  nye  uppkallade 
på  rikssalen  för  att  i  så  kalladt  plenum  plenorum  ifrån  tronen  afhöra, 
hvad  konungen  särskild!  hade  dem  an  meddela. 

Hans  Maj:t  gaf  dem  da  muntlig  och  utförlig  berättelse  em  rikets 
dåvarande  märkvärdiga  ställning  såsom  en  orsak  till  deras  samman- 
kallande. Den  innehöll  hufvudsakligen  detsamma,  som  den  förlid 
einol  Ryssland  utfärdade  deklaration  och  -em  ijj]  en  stor  del  igenfinnes 
i  brefvet  Iran  Finland,  angående  stämplingarne  och  Fredrikshamns- 
ättacken.  I  början  omförmäldes  Europas  allmänna  ställning  sedan  i 
lidiie  riksdag,  patrioternas  i  Holland  misslyckade  försök  emol  ståthålla- 
ren, konung  Fredrik  [I:s  i  Preussen  död  och  fredens  förstöring,  sedan 
denne  store  skffjoman  saknades.  Vidare:  huru  Ryssland  med  en  oaf- 
bruten  beherskningslystnad,  hvilken  alltid  utmärki  samma  rikes  politik, 
sysselsatt  sig  atl  undergräfva  så  Sveriges  som  sina  andra  grannars  själf- 
ständighet,  hvarom  Polen,  Kurland  och  Krim  voro  talande  vittnen; 
att.  medan  det  var  i  begrepp  ait  utföra  sin  vidlyftiga  eröfringsplan 
emot  Ottomaniska  Porten,  hade  det,  i  afsigt  att  hindra  konungen  i 
Sverige  göra  sistnämnde  sin  gamla  bundsförvandt  bistånd,  sökt  för- 
svaga   hans   rike  genom  Finlands  afsöndrande,  hvilket,  såsom  ett  själf- 

idigl  storförstendöme,  skulle  kastas  under  ryskt  beskydd,  ett  för- 
slag, redan  \~  \-j.  fattad)  i  Petersburgska  kabinettet,  yppadi  genom  kej- 
sarinnan   Elisabeths   da   därom  utfärdade  manifest  till  finska  nationen, 

ningar\  I.  b 


understodt  genom  ryska  statsministern  grefve,  Bestuscheffs  hemliga 
arbete  vid  1743  års  riksdag  och  sedermera  aldrig  lemnadt  utur  sigte; 
att  Ryssland   i   lika  afsigt  nu  äfven  underhållit  förrädiska  stämplingar 

inom  rikets  sköte,  och  att  för  detta  öfversten  Sprengt  porton  i  synnerhet 
därtill  lånat  sin  åtgärd;  att  denne  officer,  som  på  begäran  och  konung- 
ens rekommendation  trädt  uti  fransk  tjenst,  medan  Amerikanska  sta- 
terna njöto  Frankrikes  bistånd  emot  England,  genom  umgänge  med  den 
bekante  Franklin  insupit  en  frihet  sande,  som  jämte  hans  oroliga  lynne 
drifvit  honom  att  vilja  rubba  sitt  fäderneslands  regeringssätt  och  fram- 
för allt  göra  Finland  själfständigt;  att,  sedan  han  tagit  afsked  utur 
svensk  tjenst  1783,  skall  han  uppenbarligen  öfverlagt  med  ryske  mini- 
stern Markoff  om  utförandet  af  denna  plan,  hvarföre  konungen,  för  att 
skilja  sig  vid  honom,  skaffade  honom  ny  tjenst  uti  Holland,  hvaresi 
tvisterna  mod  kejsaren  hotade  med  fredsbrott;  att  han  ytterligare  Full- 
följt sitt  förslag  hos  därvarande  ryske  ministern,  som  därom  skrifvit 
både  till  sitt  hof  och  herr  Markoff  i  Stockholm:  att  han  178(5  förgäfves 
arbetade  på  dess  verkställande,  begaf  sig  därpå  till  Ryssland,  hvarest 
han  antog  krigstjenst,  ville  åter  1788  med  sina  anhängare  nyttja  till- 
fället af  missväxt,  som  da  gjorde  sinnena  modfällda  i  Finland,  att  genuin 
drifva  sin  plan,  hvarföre  magasiner  och  trossbodar  borde  förstöras  och 
ryskt  beskydd  däruppå  tillbjudas;  att  konungen,  vaksam  pä  dessa  an- 
slag och  pligtig  att.  däremot  trygga  sig  och  sina  undersåtare,  trott  sig 
brottslig  mot  sig,  sin  ära,  sitt  rike  och  eftervärlden,  om  han  ej  nyttjat 
tillfället  af  Rysslands  svaghet,  då  det  måst  sammandraga  sin  styrka 
mot.  Porten,  som  för  sin  egen  säkerhet  nödgats  bryta  en  opålitlig  fred; 
att  konungen  i  sådan  afsigt  hindrat  ryska  flottans  utlopp,  [ämnad]  att 
föra  krigsfacklan  midt  i  skötet  af  denne  bundsförvandt;  att  han  blott 
förebrådde  sig  som  ett  fel,  det  han  ej  utan  omsvep  låtit  borttaga  bos- 
sens eskader;  att,  utom  en  ringa  besättning  i  Fredrikshamn  och  vid 
pass  500  man  i  Wiborg,  stodo  icke  mer  än  5000  man  emellan  svenska 
gränsen  och  Petersburg;  att  om  emot  en  sä  maktlös  fiende  krigets  ut- 
gång icke  uppfyllt  konungens  väntan,  ha.de  sådant,  till  större  delen  här- 
rört af  förrädiska  anläggningar,  hvilkas  upphofsmän,  redan  gripne,  vän- 
tades till  Stockholm  att  undergå  ransakning  och  dom;  att,  oaktadt  hvad 
man  utspridt  om  brister  i  arméens  förnödenheter,  hade  dessa  i  fullt 
mätt  blifvit  besörjda,  till  bevis  hvaraf  utredningskommissionens  räk- 
ningar skulle  ständerna  föreläggas,  fastän  förråden  genom  vederbörandes 
illvilja,  eller  försummelse  icke  kommit,  arméen  i  sin  ordning  tillhanda; 
att   konungen   mod   riksens  församlade  ständer  nu  ville  öfverlägga  om 


67  - 

bästa  medlen  till  ernående  af  en  ärorik  och  säker  fred,  hvilken  borde 
sökas  genom  de  skyndsammaste  och  eftertryckligaste  måtl  till  kri- 
gets fortsättande,  under  del  Ryssland  nu  vore  öfverhopadl  af  etl  för- 
ödande   krig    med    Porten   och    tillika    hade    atl    befara    Pol< 

ii  och  konungens  i  Preussen  hotelser,  hvilken  monark,  gemensam! 
med  England  och  Holland,  tillbjudit  bådade  krigande  hordiska  mak- 
terna Bin  bemedling,  den  konungen  antagit,  men  kejsarinnan  med  '-it 
förklenligl  s\  ar  förkastat. 

Qppå  dessa  uppgifter  grundade  konungen  sin  särskilda  pro 
bion,  som  ständerna  nu  meddeltes,  så  lydande:  Kongl.  Maj':t  äskar  i 
nåder,  ait  riksens  ständer  utvälja  etl  utskott,  bestående  af  12  leda- 
möter af  ridderskapel  och  adeln  samt  6  ledamöter  af  hvarje  af  de  andra 
trenne  stånden,  med  hvilkel  utskott  K.  M.,  på  sätl  17  g  af  regerings- 
formen förmår  och  efter  en  förul  nådigsl  meddell  närmare  kunskap 
om  det,  som  rikel  angå  kan,  vill  öfverlägga  och  öfverenskomma  o 
medel  och  utvägar,  hvilka  uti  rikets  nuvarande  omständigheter  äro  atl 
vidtaga  till  rikets  säkerhet,  bestånd  och  själfständighets  bibehållande. 

Vid  livad  konungen  i  så  måtto  ständerna  tvenne  dagar  å  rad  från 
tronen  vid  handen  gifvit,  förtjenar  först  anmärkas,  atl  han  icke  mei 
förborgade,  atl  krigei  af  honom  själf  blifvil  begynt,  motsägande  således 
offentligen  allt  livad  i  dess  början  blifvil  uppgifvet,  och  därnäst,  atl 
hvad  till  krigets  rättfärdigande  om  Rysslands  och  Sprengtportens  stämp- 
lingar  var  anfördt,  saknade  bevis  och  således,  lång!  ifrån  atl  öfv< 
de  så  kallade  patrioter,  i  ställe!  uttyddes  såsom  ensidiga  förevändningar. 
Atl  konungen  med  intet  ord  nämnde  Danmark,  änskönt  dess  inbrotl 
föl-flutna  hösten  förorsakai  den  största  förvirring,  skedde  tvifvelsutan 
på  del  ej  den  neutralite!  måtte  störas,  som  konungen  smickradi 
atl  samma  rike  framdeles  skulle  förmås  atl  iakttag 

Ehuru  konungen  i  dessa  sina  tal  till  ständerna  icke  låtil  företa 
det  misshag,  han  för  adeln  hyste,  nian  tvärtom  uttryckligen  innefatta! 
detta  första  riksstånd  under  sina  allmänna  nådebetygelser  i  anseende 
till  del  nit.  han  erfaril  till  sitt  och  rikets  försvar,  stillades  dock  icke 
därigenom  adelns  missnöje,  emedan  konungen  med  de  ofrälse  stånden 
i  tysthe!  förde  ett  helt  annat  språk.  Patrioterna,  hvilka  utgjorde  stör- 
sta delen  al' adeln,  beskrefvos  såsom  köpte  trålar  af  Ryssland,  och  bland 
allt  amiai  kringlopp  etl  handskrifvel  arbete  af  några  ark.  under  titel 
af  "Företal  till  1789  ars  riksdag",  märkvårdigl  icke  allenast  för  de  ensi- 
digaste osanningar,  därå!  syltande,  att  adeln  allt  ifrån  1768  omj 
med   de  skadligaste  anslag  atl    upphäfva   siir  till   aristokratisk  makt 


-  68 

öfver  sina  landsmän,  till  bevis  af  hvilken  hypothes  alla  sedan  inträf- 
fade händelser  voro  vrängda,  utan  ock  af  den  häpenhet  hos  de  enfal- 
dige, den  förbittring  emot  oskyldige,  däråt'  upprördes. 

Ifrån  rikssalen  trädde  ständerna  på  sina  vanliga  samlingsrum, 
då  friherre  Carl  De  Geer  med  allmänt  bifall  tillstyrkte,  att  ridderska- 
pets  oeh  adelns  protokoller  vid  donna  riksdag  måtte  i  ryckas.  Ett  lika 
beslut  vidtogo  både  borgare-  och  bondestånden,  men  presteståndet  lem- 
nade  sina  otryckta  vid  denna  riksdag  såsom  den  föregående. 

Den  påföljande  dagen,  d.  4  Februari,  blef  märkvärdigare  och  ådaga- 
lade redan  den  skiljaktiga  vändning,  som  sakerna  fingo  i  stånden.  Se- 
dan särskilda  propositionen  blifvit  på  riddarhuset  uppläst  och  lagd  på 
bordet,  till  dess  val  af  hemliga  utskottets  ledamöter  hunnit  fullbordas, 
begynte  ridderskapet  och  adeln  sina  öfverläggningar  med  det  ömma. 
men  enskilda  ämne.  ståndet  fått  att  beklaga  sig  öfver,  genom  de  papper, 
så  tryckta  som  handskrifna,  hvllka,  utan  uppgifven  författare  utspridda, 
smädeligen  angripit  adeln  och  krigsmakten.  Friherre  De  (Teer  fram- 
lemnade  nu  ett  yttrande  till  protokollet  rörande  dessa,  i  anseende  till 
hvilka  han  tillstyrkte,  att  Underdånig  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  måtte 
afgå  med  anhållan  om  dess  höga  och  rättvisa  beskydd  samt  om  be- 
fallning att  vederbörande  ämbetsmän  måtte  skyndsamligen  efterfråga 
författarne  och  utspridarne  samt  befordra  dem  till  lagligt  straff;  men 
däremot  om  finnas  skulle,  att  någon  eller  några,  förgätne  af  ära  och 
tro,  sig  mot  staten  förbrutit,  att  den  eller  de  då,  lag  likmätigt,  därföre 
måtte  blifva  ansvarige,  utan  att  tillvitelser  af  förräderi  eller  vederstygg- 
liga st ämpl ingår  måtte  sättas  på  hela  nationens  eller  oskyldiges  räk- 
ning. Friherre  De  Geer  sade  sig  aldrig  kunna  tvifla  om  bifall  härå  af 
en  upplyst  och  rättvis  konung,  helst  Sveriges  störste  regenter  alltid 
med  utmärkt  ynnest  omfattat  adeln,  då  däremot  en  Magnus  Smek.  en 
Albrecht  af  Mecklenburg,  en  Christiern  Tyrann  alltid  begynt  svenska 
folkets  förtryck  med  tillbud  att  kufva  adeln. 

Detta  yttrande  var  näppeligen  uppläst  och  med  höga  bifallsrop 
gilladt,  förrän  lagmannen  af  Steenhoff  begärde  det  på  bordet.  Häröfver 
uppkom  mycket  sorl  och  buller.  Herr  af  Steenhoff  måste  emottaga  de 
hårdaste  förebråelser  af  sina  fleste  medbröder,  hvilka  funno  en  sak,  som 
så  ömt  rörde  hela  ståndets  heder,  icke  tala  uppsköt'.  Men  på  grefve 
Forsens  och  friherre  De  Geers  egen  erinran,  att  ej  vanligt  vore,  del 
något  mål  genast  till  åtgörande  företogs,  då  del  af  någon  ledamot  be- 
gärdes på  bordet,  och  att  denna,  ordning  ej  utan  vådliga   följder  kunde 


66 

öfvertrådas,  upphörde  all  öfverlåggning  för  denna  gång,  och  ståndel  åt- 
skildes med  upprörda  sinnen. 

Samma  dag  föreslog  grosshandlaren  Damm  ifrån  G  i  bor- 

gareståndet en  tacksägelseadress  till  konungen  för  den  faderliga  om- 
vårdnad, hvarmed  Hans  Maj:l  del  nästUdna  året  räddal  Göteborg  och 
Bohuslån;  hvilken  tacksägelse,  på  flere  ledamöters  tillstyrkan,  blef 
utsträckl  till  de  visa  anstalter  i  gemen,  Hans  Maj:t  vidtagil  till  hela 
rikets  försvar.  Någre  ledamöter  tillstyrkte  äfven,  att  ståndel  vid  Hetta 
tillfälle  måtte  yttra  sin  afsky  för  de  ohyggliga  stämplingar,  som  för- 
orsaka! oordning  vid  finska  arméen;  men  de  fleste  funno  sådanl  böra 
utelåtas.  Denna  al'  borgareståndel  beslutade  tacksägelseadress  var  i 
«let  afseende  vigtig,  att  den  på  vissl  sätl  innebar  ett  -illande  af  kriget 
och  älskar  allt  tillfälle  till  de  påminnelser  vid  dess  laglighet,  som  patri- 
oterna, i  händelse  de  egl   bättre  framgång,  haft  i  sinnet. 

Den  ö  Februari  företog  adeln  val  af  elektorer,  nämligen  •"»  leda- 
r  af  herre-.  7  af  riddare-  och  11  af  svenne-kl  assen,  livilka  efter  vanlig- 
heten uppdragas  skulle  att  utse  ledamöter  af  adeln  i  utskotten.  Valel 
utföll  på  de  ifrigaste  patrioter.  1  de  andra  tre  stånden  voro  elekto- 
rerna redan  utsedde,  till  tänkes:!;  udels  nitiske  royalister.  Li- 
till  valen  hade  (Van  ömse  händer,  liksom  i  forrja  partitiderna,  blif- 
vit   indelta. 

Den  6  Februari  upptogs  å  nye  på  riddarhuset  öfverli 
angående  smädeskrifterna.  Det  aftrugade  uppskofvet  hade  retat  en 
mängd  ledamöter  att  med  dubhel  ifver  yrka  detta  ärende.  Bland  dem 
sysselsatte  sig  i  synnerhet  generalmajoren  von  Hermanson  och  öf- 
verste  von  Gerdten  ined  mycken  styrka  att  vederlägga  de  mot  arméen 
aen  utspridda  förhatliga  rykten.  Den  senare  bedyrade,  att  det  var 
den  grofvaste  osamiing,  an  nian  velar  afskilja  Finland  frän  Svt 
och  att,  om  än  någon  enskild  person  hyst  en  sådan  tanke,  vore  dock 
den  finska  nationen  för  ärlig,  för  välsinnad  att  därut innan  ingå  lian 
ifrade  emol  de  ämbetsmän,  som  handhade  polisen  och  ej  gjort  sin  skyl- 
dighet,  att  i  tid  hindra  sådana  äreskändare  utgjuta  sin  etter.  Han 
tillstyrkte,  att.  till  förekommande  af  sä  beskaffade  missbruk  i  fram- 
tiden, ständerna  matte  på  del  allvarligaste  anhålla  om  de  förf attni]  - 
upplifvande  rörande  tryckfriheten,  som  blefvo  stadgade  1774,  men  sedan 
ändrade.  Detta  yttrande  är  i  det  hånseende  märkvärdigt,  att  författa- 
ren försl  ställt  det  i  form  af  memorial  och,  enligt  bruket  med  alla 
dylika  botänkanden,  hvilka  väcka  nya  öfverläggningsämnon,  uppvisl 
det    för  landtmarskalken,  hvilken  äter  lagl  det   under  konungens  ögon. 


-  70  - 

Hans  Maj:t  hade  däröfver  betygat  sitt  misshag,  förklarat  sig  anse  bestri- 
dandet af  förslaget  till  Finlands  afsöndrande  såsom  en  dementi  af  sitt 
eget  anförande  till  ständerna  den  2  och  3  Februari  och  därföre  icke 
velat  tillåta  memorialets  framgifVande,  hvilket  oaktadt  författaren  vå- 
gade nyttja  närvarande  tillfälle  af  en  redan  yppad  fråga  att  dessa  sina 
tankar  såsom  diktamen  till  protokollet  förvara.  Hvad  olägenhet  honom 
därigenom  ådrogs,  viste  sig  innan  kort. 

Den  ende,  som  tilltrodde  sig  göra  några  erinringar  vid  friherre 
Carl  De  Geers  tillstyrkan,  var  öfversten  vid  amiralitetet  Pehr  Liljehorn. 
Med  varning  till  adeln  att  i  närvarande  kritiska  ställning  bruka  försig- 
tighet,  förklarade  han  sig  i  hufvudsaken  alldeles  instämma  med  be- 
mälte  friherre,  men  ville  icke  att  dess  yttrande  i  hela  dess  vidd  skulle 
ligga  till  grund  för  adelns  underdåniga  skrifvelse  till  konungen,  helst 
de  anförda  exempel  af  skadliga  konungar,  som  förtryckt  adeln,  till  en 
del  voro  olämpliga.  Likaledes  hemställde  han,  om  icke  rätta  tiden  att 
anropa  konungens  höga  åtgärd  i  detta  ämne  då  först  vore  inne,  närde 
i  arméen  brottslige  och  nyligen  häktade  undergått  ransakning  och  dom 
och  således  utrönt  blifvit,  hvad  mer  eller  mindre  grund  de  utspridde 
ströskrifter  kunde  ega.  Men  adeln,  tippa  äskad  och  därom  gjord  pro- 
position genom  landtmarskalken,  stadnade  dock  i  det  beslut  alt  i  hela 
sin  vidd  bifalla  friherre  De  Geers  yttrande,  med  tillägg,  enligt  lagman 
Spaldencreutz'  tillstyrkan,  att  hos  Kongl.  Maj:t  måtte  anhållas  om  en 
kungörelses  utfärdande  med  varning  till  allmänheten,  som  redan  noga 
kände  smädeskrifterna  mot  adeln,  att  ej  till  dem  sätta  tro  eller  låta 
sig  förledas  till  misstroende  emot  medborgare  af  detta  stånd.  Utdrag 
af  detta  protokoll  skulle  ock  meddelas  de  öfriga  stånden  med  anmodan, 
att  de  måtte  deltaga  i  föreställningen  till  Kongl.  Maj:t  öfver  ett  ärende, 
som  ej  kunde  vara  dem  likgiltigt,  då  de  jämväl  i  arméen  hade  vänner, 
barn,  anhöriga  och  soldater,  hvilka  ej  annat  kunde  än  blifva  dyrlegde, 
i  den  mån  deras  ära  skymfades  och  följaktligen  hågen  till  krigstjensten 
förminskades*).  Deputationen,  som  härmed  afgick,  infördes  af  kammar- 
herren friherre  Deuterholm,  hvilken  med  en  utstuderad  vältalighet 
framförde  sin  egen  förbittring  på  ett  för  ofrälsestånden  stötande  sätt 
och  därmed  ej  ringa  bidrog  att  söndra  dem  mor  och  mer  ifrån  adeln. 
Eerr  af  Steenhoff,  -som  i  nästföregående  pleno  sa  högeligen  miss 
hågat  riddarhuset,  förklarade  sig  väl  nu  med  dess  beslut  vara  fullkorn- 
ligen   nöjd,   och  att  han  med  del   begärda  anståndei  icke  haft  afseende 


*i  Detta  tillägg  var  föreslagel  al  öfverste  Äimfslt. 


71 

|.;i  hufvudsaken,  utan  allenasl  på  vrissa  premisser  i  friherre  De  ■ 
yttrande,  dem  han  önskal  få  tid  atl  granska;  mer  tillade  en  ny  hem- 
ställan,  som  lika  upprörde  ridderskapel  och  adeln,  nämligen  atl  ryske 
generalmajoren  Sprengtporten,  såsom  ifrån  tronen  förklarad  förrädare 
och  förande  afvog  sköld  mol  sitl  fädernesland,  måtte  stötas  från  del 
honom  tillkommande  säte  på  riddarhuset  *).  Denna  nya  fråga  lades  på 
bordet,  men  blef  af  grefve  Fredrik  Horn  hårdeligen  beifrad,  som  påstod, 
atl  konungens  blotta  utlåtande  icke  vore  tillräcklig!  skäl  till  ''ii  steg, 
som  förutsatte  laga  ransakning  och  dom  helsl  Hans  Maj:t  såsom  män- 
niska kunde  dragas  bakom  ljusel  af  falska  angifvelser;  tagande  för- 
öfrigl  ej  otydligl  Sprengtporten  mol  dessa  tillmålen  i  försvar. 

Bland    flere   talare,   som    förfäktade   samma  mening  mol  herr  af 
Steenhoffs  proposition,  sade  häradshöfdingen  Blix  sig  ej  hafva  tröt!  en 
i  i  laglig  pröposil  ion  kunna  komma  ifrån  en  jurist,  men  att  nu  sannades 
versen: 

.Tu  mera  laglös  världen  blifver, 
dess  flere  lagmän  skapas  till; 
hvilkel    infall,   missfkmlig!    mol  själfva  konungen,  lian  dock  vid  proto- 
kollsjusteringen uttog.    Ta  etl  nästan  lika  bitande  sätl   yttrade  ha 
öfver  del  förslag,  öfverste  Liljehorn  gifvit,  rörande  uppskof  med  adelns 
ansökning  om   beifrande   af  de   mol    samma  stånd  anstötliga  skrider. 
"Nog  liar  jag  hört",  sade  han,  "alt  Gud  fordom  ville  skona  Sodom,  "in  där 
funnos  fem   rättfärdiga  själar,  men  aldrig  har  jag  vetat,  alt  alla  skulle 
blifva   canailler,   för  det  fem  eller  sex  ibland  dem  torde  kunna  bevisas 
vara  sådana."    Denna  anmärkning  var  väl  grundad  i  sanning,  men  allt 
för  skarp   och    retande   för  ögonblicket,    och   satirens   udd,  som  borde 
vara   ett    evigl    utdömd!  vapen,  förbittrade  de  redan  upprörda  sinnen. 
Emellertid  hade  deputationer  frän  preste-  och  bondestånden  redan 
underrätta!    adeln   om   deras  med  borgareståndel  instämmande  beslut, 

ii  tacksägelseadress  lill  konungen  matte  afgå,  i  anseende  till  dess 
till  rikets  försvar  fogade  visa  anstalter,  sann  att  med  lians  Maj :ts  till- 

i  särskild  tacksägelse  måtte  hembäras  hertigen  af  Södermanland 
för  de  lysande  tjenster,  lian  gjorl  fäderneslandet,  hvarutinnan  stånden 
önskade   att    adeln  ville  med  dem  deltaga.    Adeln  meddelte  ock  därtill 

samtycke;  men  patrioterna  underläto  ej  att  anda  utmärka  sig  ge- 
nom  det    förslag  au    hertigen  af  Östergötland  vid  samma  tillfälle  icke 

i  i',  in;,  i  omogna  och  retandi    proposition  både  baron  Armfell  påfunnit;  men 
i  befailte  konungen  aftonen  förut,  atl   äteenhoiT  skull 
innehålla.    Baron  Armfelt,  som  skulle  framfö)  a  befallning)  n,  Pörsol 


måtte  förgätas,  som  tillfyllest  visat  sitt  nit  för  konung  och  fädernes- 
land, änskönt  han  saknat  tillfälle  att  det  genom  bedrifter  bevisa.  Be- 
slut om  tacksägelse  äfVen  åt  honom  blef  ock  fattadt  och  meddelt  de 
öfriga  stånden,  hvilka  ej  därutinnan  ingingo,  •■medan  hertigen,  såsom 
ofvan  är  förmäldt,  var  känd  för  sin  tillgifvenhet  för  patrioterna,  och 
sedan  han  nedlagt  allt  befäl  i  Finland,  tillbragte  sin  tid  i  sysslo- 
löshet. 

Men  livad  som  gjorde  denna  dag  framför  allt  märkvärdig,  vrår 
direktören  Frietzskys  på  riddarhuset  uppgifha  förslag  till  instruktion 
föi-  det,  hemliga,  utskott,  konungen  äskat,  af  innehåll:  l:o  att  alla  de 
mal.  som  i  detta  utskott,  förekomma  och  ej  kräfva  en  oundgänglig  hem- 
lighet, må  blifva  ständernas  plena  meddelta;  2:o  att  inga  sådana 
mal,  som  enligt  regeringsformen  och  flere  dess  särskilda  §§  äroriksens 
ständer  förbehållna  att  omedelbart  af  dem  afgöras,  måtte  få  i  detta, 
utskott  upptagas  och  afslutas,  helst  de  flesta  af  dem  blifvit  andra  ut- 
skott till  utarbetande  uppdragna  och  därifrån  komma  att  ständerna  in 
plenis  föredragas.    Förslaget  lades  på  bordet. 

Samma  dag  hade  brukspatron  Björkman  i  borgareståndet  om  in- 
struktion för  bemälte  utskott  äfven  väckt  fråga,  hvars  åtgörande  blifvit 
uppskjutet  till  nästa  plenum.  Anledningen  till  dessa  hemställningar 
var  egentligen  den  farhåga,  att  47  §  i  regeringsformen,  hvilken  omför- 
mäler  ett  så  beskaffadt  utskott,  som  konungen  nu  begärt,  och  hvilken 
tillägger  detsamma,  alla  de  rättigheter,  ständerna  själfva  innehafVa  öfver 
ärenden,  som  konungen  synas  böra  hemliga  hållas,  kunde  diagas  till 
den  mening,  att  frågor  om  bevillningar,  banko-  och  statsverket,  krig 
och  fred  m.  m.,  utan  allt  ständernas  deltagande  där  kunde  afgöras,  utan 
hinder  af  di'  efterföljande  ord  i  §,  "att  alla  som  uppenbara  vara  kunna, 
blifva  riksens  ständers  plena  meddelta  och  under  deras  rådplägning 
hånskjutna''.  Konungen  åter  å  sin  sida,  ansåg  all  instruktion  utom  rege- 
ringsformens allmänna  stadgande  så  mycket  vådligare,  som  därmedelst 
hela  ändamålet  med  utskottet,  kunde  gä  förloradt,  helst  i  herr  Frietz- 
skys förslag  konungens  rättighet  att  ensam  pröfvä,  när  målen  böra  hem- 
liga hållas,  icke  nog  tydligen  blifvit,  iakttagen. 

När  följaktligen  denna  fråga  följande  dagen,  den  7  Febr.,  i  borgare- 
ståndet kom  under  öfvervägande,  hvarvid  af  talmannen  äfven  gafs 
vid  handen,  att,  utom  hemliga  utskottet  ett  särskildt  öfver  bankoverkel 
komme  alt  sättas,  blef  all  instruktion  töa-  del  förra  med  så  stark  öfver- 
röstning  afslagen,  och  -17  §  regeringsformen  ansedd  tillräcklig  till  ut- 
stakande af  utskottets  skyldigheter,  att  herr  Björkman  faun  sig  befogad 


afstå  från  ytterligare  yrkande  därå.  Men  som  tonen  på  riddarhusel  icke 
medgaf  hopp,  .-ut  herr  Frietzskys  tillstyrkan  så  lätl  skull. ■  qväfvas, till- 
sände konungen  i  ställe!  landtniarskalken  en  skrifven  bUjett, 
dan  plenum  var  börjadt,  hvilken  vid  öppnandet  fanns  innehålla  ett  ut- 
tryckligt förbud  att  tillåta  adeln  öiverlägga  om  den  föreslagna  instruk- 
tionen, emedan  den  vore  stridande  emol  regeringsform»  afliga 
innehåll,  och  befallning  atl  hemliga  utskottel  skulle  sättas  i  stånd  atl 
den  10  Febr.  begynna  sina  öfverläggningar,  som  utan  rikets  vå 
längre  kunde  uppskji 

Härvid  uppkom  mycken  oro.  Herr  Frietzsky,  som  nyss  föml  be- 
gäri  atl  saken  skulle  till  afgörande  företagas,  uppstod,  och  efter  för- 
klaring af  sitt  ömma  kekymmer  öfver  etl  sa  oförmodad!  förbud  samt 
önskan,  atl  Gud  måtte  förbjuda,  atl  ständers  öfverläggningsfrih< 
medelsl  någon  tid  måtte  rubhas,  uppläste  andra  gången  sitt  utkast, 
sökte  bevisa,  atl  det  grundades  på  en  osviklig  jämförelse  flera  SS  i  re- 
geringsformen emellan,  och  tillade  att,  om  del  funnes  stridande  emot 
ingsformen,  vore  ban  färdig  att  låta  sitt  hufvud  springa.  Flere 
ledamöter,  isynnerhel  grefve  Fersen,  talade  utur  lika  ton  och  be- 
tygade sin  hopp,  atl  deras  rättighel  till  öfverläggniug  öfver  ett  sa  vig- 
ögt    ämne   aldrig  kundi  en  konung,  som  själf  var  stif- 

tare af  deras  lagliga  frihet,  så  snart  11.  Maj:t  fattal  ett  riktigt  begrepp 
om  Innehållet  och  meningen  af  den  föreslagna  instruktione/i. 

Landtmarskalken,    brydd   och    r  ide    sig  vara  "illa  deran", 

men  tillbjöd  sig  ändtligen  att  uppvakta  konungen  för  atl  göra  hos  11. 
Maia  underdånig  föreställning  samt,  afhemta  dess  svar;  och  det  var  i 
sammanhang  med  denna  hemställan,  som  kommerserådet  friherre  J 

rhjelin  framkom  med  det  för  landtmarskalken  föga  smickrande  för- 

atl  lian  viil  samma  uppvaktning  skulle  biträdas  al  grefve  F< 
Men  grefve  Fersen  undanbad  sig  detta  förtroende  och  afstyrkte  alldeles 
den  föreslagna  uppvaktningen  hos  konungen,  emedan  adeln  icke  borde  be- 
gära lof  atl  öfverlägga,  utan  hade  ratt  atl  göra  det  utan  erhållet  till- 
stånd, hvaivtmi'  dess  fattade  beslut  genom  landtmarskalken  kunde  II. 
Maja  i  underdånighet  tillkännagifvas.  Detta  yttrande  emottogs  med  <\r 
bifallsrop;  men  fastän  största  delen  med  sorl  och  skri  ä>kad'' 
proposition  till  bifall  a  herj  Frietzskys  förslag,  utdrogs  dock  tidei 
nom  flere  tal.  hvaraf  endast  etl  eller  annat,  som  med  möda  fick  ljud,  af- 
styrkte iti  dikt  bifall,  till  klockan  2  eftermiddagen,  då  landtmarskalken 
an  ytterligare  hemställde,  om  han  ej  måtte  få  uppvakta  konungen  med 
ällning  i  målet,  innan  di  Etl   nej  med  hiskligl  gny  blof 


-  74  - 

svar.  Och  då  tillstyrkte  grelve  Fersen,  att  tvenne  propositioner  måtte 
göras:  den  första  till  bifall  af  herr  Frietzskys  förslag,  den  senare  att 
landtmarskalken  måtte  uppvakta  H.  Maj:t  med  underdånig  anmälan  af 
adelns  beslut,  jämte  betygande  af  dess  oföränderliga  uppsåt  att  hvar- 
kén  därigenom,  eller  i  någon  annan  måtto,  kränka  II.  Maj:ts  höga  rätt 
eller  rubba  dess  evärldeliga  ärestod,  1772  års  dyrt  besvurna  regerings- 
form. Båda,  propositionerna  gjordes  och  besvarades  med  mångfaldiga, 
ja  mot  några  få  nej.  Den  fastställda  förklaringen  till  konungen  före- 
stafvades  i  likformighet  därmed  af  grefve  Fersen  till  papperet,  och  om 
beslutet  skulle  de  öfriga  stånden  genom  protokollsutdrag  underrättas. 

Bland  de  ledamöter,  som  talat  öfver  saken,  hade  någon  tillstyrkt, 
att  förklaring  skulle  sökas  enligt  regeringsformens  57  §.  Denna  mening 
var  oförgripligen  den  sundaste.  Man  hade  undvikit  att  uppenbarligen 
öfverträda  en  kunglig  befallning,  man  hade  visat  mera  vördnad  för  ma- 
jestätet, mera  förtroende  för  inedständer.  Men  harmen  öfver  olagligheten 
af  konungens^  förbud  och  en  viss  oböjlighet  i  en  stund,  då  foglighet 
bäst  behöfts,  styrde  sinnena  till  ytterligheter.  Landtmarskalken,  som 
redan  blottat  alla  sina  brister,  ökade  den  medömkan  eller  det  förakt 
han  därmed  ådragit  sig,  genom  den  svaghet,  man  icke  af  honom  vänlat. 
att  emot  sin  vilja  göra  en  förbjuden  proposition. 

Då  jag  samma  afton  uppvaktade  konungen,  beklagade  H.  Maj:t 
sig  mycket  öfver  de  olägenheter,  som  medfölja  riksdagar.  "I  kallen",  sade 
han,  "detta  frihet  och  finnen  icke,  att  det  är  ett  själfsvåld,  som  kastar 
Eder  i  yttersta  osäkerhet.  Jag  svarade,  att  stridigheter  voro  ett  nöd- 
vändigt ondt  vid  fria,  öfverläggningär  och  otydliga  regeringslagar,  samt 
att  hvad  som  i  närvarande  fråga  vållat  så  mycken  oro,  var  farhågan 
att  beskattningsrättigheten  i  nationens  ställe  skulle  kunna  komma,  att 
utöfvas  af  30  personel-,  ett  exempel  för  friheten,  så  mycket  vådligare  i 
en  framtid,  som  en  konung  lätt  kunde  vinna  flesta  rösterna  i  efcl  så 
foga,  manstarkt  utskott.  Detta  inkast  gaf  anledning  till  ett  längre  sam- 
tal, hvilket  slöts  med  den  utlätelsen  å  konungens  sida,  att  ehvad  steg 
patrioternas  tilltagsenhet  äfven  tvunge  honom  att  taga,  ville  H.  Maj:t 
dock  andra  gången  göra  fäderneslandet  föräring  af  dess  frihet,  men  till- 
lika arbeta  därhän,  att,  till  riksdagars  undvikande,  i  stället  för  riksens 
ständer,  ett  utskott  af  dem  inom  viss  tid  matte  ordentligen  samman- 
kallas att  afgöra  beskattningsverkét.  Det  förslag,  som  vid  riksdagens 
slut  väcktes  i  presteståndet,  var  således  redan  påtänkt. 

Konungen,  förtörnad  öfver  livad  som  händt,  befallde  landtmar- 
skalken  att  genom   anslag  sammankalla  adeln  till  nytt,  plenum  mån- 


den  9  Februari.  Så  snarl  del  var  öppnadt,  uppläste  en  herr 
Rosentwisl  en  protesl  tnol  den  fastställda  instruktionen  och  isynnerhel 
emol  ridderskapets  och  adelns,  oaktadl  konungens  förbud  imma 

ämne  fortsatta  öfverläggning.  Detta  gjorde  icke  lycka,  ty  somliga  på- 
stodo,  att  den  ej  måtte  upptagas,  såsom  qväljande  ståndets  beslut,  an- 
dra, ait  den  skulle  läggas  på  bordet.  Däremol  yrkade  grefVe  F< 
på  expedition  af  protokollsutdragel  till  de  andra  stånden  rörande  den 
ofta  nämnda  instruktionen,  hvilkel  ock  t  ill  den  ändan  af  riddarhussekrete- 
raren upplästes;  men  landtmarskalken  förklarade,  atl  adelns  beslul  därom 
icke  kunde  anses  såsom  gällande,  emedan  del  vore  fattad!  i  anledning 
af  en  icke  verkande  proposition,  aftvungen  och  gjord  emol  konungens 
befallning.  Denna  oförmodliga  invändning  vållade  etl  buller  och  skri, 
.-..ni  i  fiere  minuter  hindrade  etl  ord  atl  höras.  Friherre  Carl  di 
och  grefVe  Fersen  voro  de  förste,  som  hunno  få  ljud.  De  förklarade, 
att    en   upprättad  skillnad  mellan  verkande  och  icke  verkande  proposi- 

ti sr   vore   ny,  vådlig,  olaglig,  ledande  till  osäkerhel  i  alla  beslut.    De 

tillade,  atl  del  tagna  beslutel  vore  så  myckel  kraftigare,  som  ingen 
yrkat  votering  öfver  propositionen;  men  då  påstodo  några,  atl  votering 
verkligen  af  en  och  annan  blifvil  äskad.  Under  den  jäsning,  som  sön- 
drade tänkesätl  i  en  så  talrik  församling  plägar  uppväcka,  forts: 
denna  sammankomst  ined  myckel  indier  och  orediga  rop  af  ja  och  nej, 
få  vi  höra  proposition?  m.  ni.  Landtmarskalken  var  denna  gång  lika 
rådlös  som  den  förra,  men  mera  obeveklig.  Hans  enständiga  vägran 
atl  låta  affärda  protokollsutdragel  ökade  hettan.  Friherre  Carl  de  Geer 
och  grefVe  Fersen  förnyade  med  ifver  sina  föreställningar.  Den  senare 
de  landtmarskalken,  utur  livad  lagens  rum  han  ville  bevisa  sin 
råttighel  att  genom  återtagande  eller  uttydning  af  sin  proposition 
hela  ståndets  beslul  om  intet.  Ban  tillade,  att  sådan  rätt  ej  en  gång 
konungen  tillkomme,  och  att,  om  den  tillerkändes  landtmarskalk  och 
talemän,  voro  de  tillräckliga  atl  ensamma  föreställa  riksens  ständer 
och  utöfva  all  deias  makt:  en  oordning,  den  han  önskade  Gud  måtte 
förbjuda.  Hela  riddarhusei  kem  härvid  uti  rörelse,  och  flere  ledamöter 
kastade  sig  öfver  skrankel  samt  nalkades  landtmarskalksbordet  Slut- 
ligen blef  landtmarskalkens  motstånd  förgäfves.  Riddarhusfiskalen 
uppstod  för  ati  uppläsa  listan  på  de  deputerade,  hvilka  skulle  afgå  till 
de  andra  stånden  med  underrättelse  om  beslutet,  under  del  en  ringa 
Qock  royalister  framträngde  till  bordel  för  atl  däremol  protestera.  Fri- 
Carl  de  Geer  dref  segern  3å  långt,  atl  han  hemställde,  del  landt- 
marskalken  skulle  återtaga   sina.  ord  och  förklaring,  atl   hans  proposi- 


-  76  - 

tion  varit  icke  verkande;  hvilket  denne  ömkansvärde  gubbe  äfven 
verkställde,  med  anhållan  om  ursäkt  för  det  han  misstagit  sig  om 
adelns  mening,  hvars  rätt  för  öfrigt  ej  vore  honom  mindre  än  någon 
annan  om  hjärtat.  Denna  eftergifvenhet  föranlät  friherre  de  Cleer  att 
tillstyrka,  del  både  detta,  och  allt  livad  denna  dag  på  iiddarhuset  före- 
fallit skulle  uttagas  ntur  protokollet 

Det  borde  lätt  kunnat  förutses,  att  denna  spända -ställning  emel- 
lan konungen  och  adeln  ej  länge  kunde  vara  utan  brytning.  Patrio- 
tenia, med  en  säkerhet  såsom  hade  riddarhuset  utgjort  ständernas 
samhilda  röst,  rosade  sig  af  sin  seger  och  lofvade  sig  nya  af  en  till- 
tagsenhet, hvarmed  de  hoppades  skrämma  konungen.  De  påminte  sig 
riksdagen  1786,  men  öfvervägde  icke,  att  de  andra  stånden  nu  v^oro 
frän  dem  söndrade,  och  att  misstanke  om  hemligt  förstånd  med  en 
utvärtes  fiende  i  nationens  ("igen  kastade  skugga  på  den  nitälskan  för 
friheten,  de  föreburo.  Deras  ton  hade  i  de  förflutna  öfverläggningar 
varit  stötande;  ledamöter,  kände  för  stridigt  tänkesätt,  hindrades  atl 
tala.  Grefve  Fredrik  Horn  i  sitt  anförande  mel  (i.  M.  Sprengtpörtens 
uteslutande  yttrade,  att  han  icke  vågat  hf  och  välfärd  vid  regerings- 
förändringen  177l!  lör  att  smida,  sina,  landsmän  bojor:  och  öfverste 
Almfeit  (ett  verktyg  till  samma,  revolution),  att  han  oj  blygdes  be- 
känna, det  han  varit  delaktig  däruti.  Sekreteraren  i  presidentskonto- 
ret  von  Rosenstein  ropade  öfverljudt,  att  landtmarskalken  var  "infam" 
och  borde  med  hufvudet  umgälla  sitt  uppförande,  hvilket  konungen  tog 
sa  onådigt,  alt  han  strax  afskedades  från  sin  syssla.  Men  i  enskildt 
umgänge  tilläl  man  sig  en  ännu  mera  otyglad  djärfhet  att  häckla  ko- 
nungens person  och  gärningar  på  ett  sätt,  som  den  ena  liken  icke  tal 
af  den  andra,  mindre  en  konung  af  undersåtare. 

Konungen  kände  sin  ära  sårad  af  allt  detta,  och  isynnerhel  miss- 
hagade honom  den  sista  öfverträdelsen  af  hans  befallningar,  hvaitill 
adeln  nyttjat-  Landtmarskalkens  oförstånd,  och  hvilket  ådrog  denne  oför- 
mögne styresman  af  konungen  själf  hade  missnöje  och  forakt.  Del  är 
dock  ovisst,  om  II.  Maj:t  verkligen  ångrade  sitt,  val  af  hans  person  till 
detta  vigtiga  ämbete.  En  redlig  man,  k[ansli]r[ådet]  von  R[osenstein] 
berättade  lör  konungen  med  oro,  att  på  iiddarhuset  ingen  ordning  iakttogs  i 
öfverläggningarne  och  ingen  redighet  i  besluten,  samt  att  sådan!  till  stoi- 
dol härrörde  af  tandtmarskalkens  oskicklighet :  hvarpå  konungen  hviskade 
lill  svar-s:  "så  mycket  bättre",  hetta  tyckes  bevisa  en  fastställd  plan 
att,  bland  adeln  befordra  oordning  och  att  reta  patrioterna  alt  förgå  sig 
på,   ett  sätt>  som  kunde  gifva  konungen  anledning  till  våldsam  åtgärd, 


hvaroin  ock  hotelser  ntspriddes,  helsl  när  baron  Armfelt  i  des 
aflärdades  bill  Dalarne  såsom  utnämnd  befålhafvare  öfver  de  där  be- 
fintliga fricorpser.  Men  alll  sådan!  hölls  af  patrioterna  för  skrämskott, 
undep  del  konungen  alU  närmare  förband  sig  med  de  ofrälse  stånden. 
Märkliga  bevis  af  denna  förbindelse  voro  bondeståndets  beslui  den  T 
(»•h  9  Februari,  som  då  genom  deputationer  äfven  blefvo  adeln  kun- 
gjorda. I>et  ena  uppå  talmannens  tillstyrkan  at1  aflägga  tacksä§ 
hus  konungen  för  den  L787  beviljade  fria  husbehofsbränningen,  och  hvil- 
fcet,  oaktadt  riksdagsbonden  Jon  Bengtssons  från  Kronobergs  län  mot- 
stånd, med  en  ansenlig  öfverröstning  blef  genomdrifvet,  samt  af  borgar- 
ståndet på  städernas  vägnar  bifölls.  Det  andra,  uppå  föreställning  af 
riksdagsbonden  änders  Andersson  från  Vesterbotten,  att  bondestån- 
del  skulle  söka  konungens  tillstånd  att  göra  ett  sammandrag  till  egen 
och  allmän  säkerhet  afalla  de  i  särskilda  författningar  strödda  rättig- 
heter och  förmåner,  som  tid  efter  annan  ståndet  blifvit  beviljade,  hvilka 
det  framgent  med  kraft  och  verkan  al  privilegier  måtte  njuta  till  godo, 
sann  att  preste-  och  borgarestånden  måtte  tillbjudas  att  bärutinnan 
med  bondeståndel  sig  förena,  på  det  att,  med  bifall  och  biträde  af  rid- 
derskapet  och  adeln,  gemensamma  ofrälseprivilegier  måtte  utarbetas, 
åock  utan  intrång  för  någol  annat  stånd  i  sådana  rättigheter,  Bom  ej 
utan   rubbning  af  konstitutionen  tålde  jämkning.    B  ch  preste- 

ståndet  Lngingo  snart  i  detta  förslag,  äfvensom  bondeståndel  först,  och 

ståndet  ett  par  dagar  därefter,  till  alla  delar  biföllo  borgarestån- 
dets tanke  angående  onödigheten  af  all  annan  instruktion  för  hemliga 
utskottet  än  regeringsformens  47  s.  hvaraf  sistnämnda  stånd  gifvit 
sina  medständer  del,  med  den  märkliga  ölläggning, att  sådant  skeddetill 
förekommande  af  all  förebråelse  för  onödig  tidsspillan  mod  de  ärenden, 
vid  hvilka  konungen  af  dem  äskat  sa  skyndsam  åtgärd. 

Uti  adelns  plenum  den  1"  Februari  anmäl»  indtmarskalken 

var  sjuk,  hvarföre  grefve  Brahe  förde  klubban  Adeln  sysselsatl 
da  med  flere  ståndets  och  riddarhusets  enskilda  angelägenheter.  Lika- 
ledes lästes  den,  så  adeln  som  de  öfriga  stånden  meddelade,  förteck- 
ning  på  utredningspersedlar,  som  till  arméen  utgått.  Ha  afgick  äfven 
till  presteståndet  den  utsedda  deputationen,  med  tillkännagifvande  af 
adelns  beslui  om  instruktion  för  hemliga  utskottet;  men  de  öfriga  två 
Btånden  voro  icke  tillsamman.  Sedan  adeln  redan  hade  bifallit  tack- 
sägelsen hos  konungen  för  rikets  försvar,  uppgafs  till  den  adress,  --"ni 
i  samma  runne  borde  afgå,  ett  utkast  af  lagman  Spaldencreutz,  hvilket 


-  78  - 

tillika  innehöll  en  underdånig  föreställning  om  nödvändigheten  af  en 
snar  och  hederlig  fred   och  lades  på  bordet. 

Utom  det  af  H.  Maj:t  äskade  hemliga  utskott,  var  ock  faststäldt, 
att  ett  bankoutskott  sättas  skulle,  hvartill  valet  genom  elektorer  i  alla 
stånd,  försiggått,  och  nu  af  ridderskapet  och  adeln  uppbröts.  Vid  1778 
och  1786  års  riksdagar  hade  äfven  ett  statsutskott  varit  inrättadt,  för 
hvilkel  konungen  låtit  uppvisa  statsverket:  men  då  detta  vigtiga  ären- 
de, i  anseende  till  dess  nära  sammanhang  med  rikets  allmänna  ställ- 
ning, nu  jämte  de  öfriga  saker,  som  H.  Maj:t  fann  skäligt  att  till  hem- 
liga utskottet  öfverlemna,  beqvämligast  därstädes  kunde  handteras, 
pröfvade  H.  Maja  ett  särskildt  statsutskott  denna  riksdag  onödigt. 
Denna  dag  väckte  dock  herr  Frietzsky,  genom  ett  yttrande  till  protokollet, 
därom  fråga  och  föreställde  angelägenheten,  att  ett  sådant  utskott,  en- 
ligt regeringsformens  50  §,  mätte  sättas  samt  ständernas  plena  därifrån 
erhålla  kunskap  öm  drätselverkels  tillstånd.  Detta  yttrande  blef  denna 
gången  lagdt  på  bordet  ulan  vidare  öfverläggning,  men  uppkastade  ett 
nytt  ämne  till  missförstånd  och  till  tidsutdrägt. 

Till  biläggande  af  den  söndring,  som  uppkommit  mellan  konungen 
och  patrioterna,  hade  hittills  ingen  underhandling  blifvit  företagen. 
Grefve  Fersen  trodde  sig  skyldig  att  genom  ett  samtal  med  konungen  suka 
förklara  både  sitt  och  patrioternas  tänkesätt  samt  skälen  till  deras 
uppförande,  och  att  fillika  föreslå  medel  till  rikets  räddning  och  lugnets 
återställande.  Konungen  tillät  honom  föieträde  onsdagsförmiddagen 
den  11  Februari.  Under  ett  två  timmars  samtal  mellan  fyra  ögon 
skall  han  med  al  i  öppenhjärtighet  upptäckt  sitt  och  patrioternas  miss- 
nöje, bevist  huru  konungen  öfverträdt  alla  §§  i  regeringsformen,  pä 
adelns  bekostnad  värfvat  anhängare  i  de  öfriga  stånden,  förklarat,  att 
inga,  utvägar  vore  i  II.  Majas  makt  att  tvinga  adeln  vika  från  en  bok- 
siat  i  grundlagarne,  ocli  att,  i  händelse  våld  försöktes,  adeln  vore  fär- 
dig att  förr  låta  begrafva  sig  under  splittrorna  af  sina.  bänkar,  fm  upp- 
offra det  ringaste  af  friheten.  Detta  frimodiga  tal,  förenadt  med  före- 
ställningar, att  konungen  måtte  följa  en  rättvisare  väg,  och  med  löften, 
att  i  sådan  händelse  adeln  ej  skulle  eftergifva  någol  annat  stånd  i  nit 
för  sin  konung,  gjorde  ej  den  verkan,  grefve  Fersen  påsyftat.  Men  ko- 
nungen dolde  sin  harm,  gaf  inga  tydliga  svar,  och  grefve  Fersen  skil- 
des vid  honom  i  den  öfvertygelsen,  att  hopp  till  vänlig  öfverenskom- 
melse  ännu  var  öfrigt,  hvilket  han  för  flere  sina  vänner  yttrade. 

Innan  riksdagen  börjades,  hade  jag  af  konungens  egen  mun  hört, 
att    han  med  mindre  misshag  ansåg  grefve  Fersen  än  de  öfriga  patrio- 


-  79 

terna,  emedan  han  icke  tagil  parti  af  de  finska  cheferna  och  bå 
ver  del  företagna  kriget  och  dess  olyckliga  följder  döml  med  mera 
lighet.  I  anledning  dåraf  vågade  jag  en  gång  hemställa,  om  konungen 
icke  skulle'  finna  god!  atl  med  honom  rådpläga  om  de  mått,  vid 
riksdagen  komme  atl  vidtagas,  och  således  undanrödja  de  ämnen 
till  tvedrägt,  som  uti  oheredda  ärenden  skiljaktiga  tänkesätt  pläga 
medföra.  Men  konungen  svarade  sig  alldeles  vilja  undvika  en  slik  öf- 
verläggning,  hvilken,  såsom  flere  dem  11.  Maj.-t  tillförne  med  honom 
haft,  skulle  på  del  sätl  aflöpa,  atl  båda  blefve  onda  och  sedermera  icke 
såge  hvarandra  på  '-it  hälft  år,  emedan,  tillade  han,  "grefve  Fersen  äi' 
den  ende  af  mina  undersåtare,  som  jag  finner  så  stor,  atl  del  icke 
är  under  min  höghel  atl  mäta  mig  med  honom".  Ett  sådant  yttrande 
af  en  konung  om  en  undersåte  innebär  redan  ni  hemlig  hotelse.  Ko- 
nungens saktmodiga  ton  om  grefve  Fersen  förändrades  ock  alldeles 
efter  riksdagens  början,  utan  atl  jag  enkannerligen  vet  afhvad  orsak  i. 
Konungen  yttrade  i  stället,  an  all  oredan  kom  från  honom,  som  under 
en  täckmantel  al'  saktmod  och  billighet  underhöll  partiandan  hos  sina 
anhängare,  tilläggande  honom  förnämsta  skulden  till  all  inhemsk  oro  i 
Sverige  ifrån  revolutionstiden  177^  och  den  märkliga  förebråelse,  att 
han  alltid  varit  en  afsagd  fiende  sa  af  konungamakten  som  konunga- 
huset. Bonom  lades  ull  och  med  till  last.  att  han.  1 77J  inkallad  i 
rådkammaren,  sa  godi  som  genast  tagil  afsked,  och  att  han.  skild 
från  allmänna  ämbeten,  ännu  på  sin  sena  ålderdom  blandade  si^-  i  all- 
männa ärenden  ni.  m. 

Jag  sökte  föreställa,  att  grefve  Fersen  för  att  sammanhålla  ett 
parti,  som  utom  honom  ännu  ytterligare  skulle  förgå  sig  och  störta 
riket  i  våda,  vid  fiere  tillfållen  vore  nödsakad  bifalla  steg,  som  han 
kanhända  ej  gillade,  men  ait  jag  em  hans  uppriktiga  kärlek  till  fäder- 
neslandet vore  sa  myckel  säkrare  öfvertygad,  som  jag  af  en  både  upp- 
lyst och  vältänkande  man  af  grefve  Fersens  förtrognaste  vänner  på 
heder  och  samvete  därom  vore  förvissad  i.  Konungen  fortfor,  att  denne 
säkert,  af  grefve  Kei-sen  vore  bedragen,  och  att  hågen  att  styra  sitt 
fädernesland  vore  grefve  Fersens  enda  patriotism.  Med  sådana  tänke- 
sätt är  lätt  ait  finna,  huru  konungen  skulle  upptaga  grefve  Fersens 
ofvananförda  föreställningar.  II.  Maj:t  fällde  em  dem  sedermera  det 
omdöme,  att    grefve   Fersens  afsigt  därmed  tycktes  vara  treggehanda: 

'»   i   lians  grefvinnas  sällskap  smädades  k ngen  djärfvast.    Grefvi    i 

hade  ock  ;  lerhaudla  med  Dere  i  ofVälse  stånden.    Månne  däri 

' .inii  s,  bröder. 


-  80  - 

;ili  urskulda  sig  själf,  att  skrämma  och  bedraga  konungen;  att  han  för 
öfrigl  tält  utnr  en  sä  tilltagsen  ton  som  eri  själfständig  furste  af 
mindre  rang  till  en  större;  ati  konungen  med  möda  kunnat  hämma 
utbrottet  af  sin  billiga  vrede,  och  slutligen  på  hans  bortgång  lämpade 
en  vers  utur  tragedien  Bajazet:  "Pour  la  derniére  fois,  perfide,  je 
Ta  i  vn1'. 

Samma  afton,  d.  11  Febr.,  berättade  konungen  för  en  uppkallad 
ledamot  af  presteståndet,  prosten  Nordin,  att  ordres  vroro  afgångna  till 
fricorpserna  i  Dalarne  att  taga  till  Stockholm.  Det  är  sålunda  troligt, 
ati  samtalet  med  grefve  Fersen  styrkt,  kanhända  påskyndat,  konungens 
beslul  att  afgöra  saken  genom  ett  dunderslag. 

Den  12  Februari  var  ånyo  plenum  på  riddarhuset.  Lik  en  sjuk- 
ling, som  mot  sitt  yttersta  i  plågorna  känner  en  lindring,  hvilken  gif- 
ver  el  t  falskt  hopp.  syntes  patriotemas  parti  denna  dag  visa  mor  fog- 
lighel  än  tillförne.  Deputationen,  med  kunskap  om  den  fastställda  in- 
struktionen för  hemliga  utskottet,  afgick  väl  till  borgare-  och  bonde- 
stånden; men  sedan  bekant  blef  genom  en  deputation  frän  prestestån- 
det, att  detsamma  för  dess  del  äfven  väl  funnit  någon  instruktion 
onödig,  men  däremot  likväl  ålagt  dess  ledamöter  i  hemliga  utskottet 
det  nogaste  iakttagande  sä  af  47:de,  som  de  öfriga  med  'less  göromål 
gemenskap  egande  §§  af  regeringsformen,  tillstyrkte  grefve  Fersen.  fri- 
herre De  Geer,  herr  Frietzsky  och  lagman  Spaldencreutz,  att  adeln  i 
detta  mal  icke  måtte  skilja  sig  från  sina  medstånd,  utan  såsom  för 
ändamålet  tillfyllestgörande,  endast  till  protokollet  förvara  sitt  förbehåll, 
ati  do  utsedde  ledamöter  noga  måtte  iakttaga  regeringsformen  i  ge- 
men, så  väl  som  den  47  §  i  synnerhet:  och  sådant  bifölls  enhälligt.  Lika 
foglighet  viste  sig  i  ett  annat  ämne,  som  i  nästföregående  pleno  väckt 
mycket  buller.  En  officer  vid  namn  Nordenadier  hade  till  protokollet 
yrkat,  att  ryske  generalmajoren  Sprengtporten  borde  utestängas  han 
riddarhuset.  Vid  öfvervägande  af  detta  då  uppskjutna  mål  funnos 
grefve  Fersen  med  flere  patrioter  af  don  tanken,  att,  ehuru  han  såsom 
oförvunnen  till  förräderi  ännu  icke  af  det  skälet  kunde  blifva  sitt  säte 
förinstig,  gåfve  dock  12  §  af  riddarhusordningen  och  adliga  privilegierna 
32  §  därtill  anledning,  som  förmå,  att  svensk  adelsman,  hvilken  sätter 
sitt  bo  utrikes  under  främmande  herrskap,  bör  mista  säte  och  stämma 
pä  riddarhuset.  Detta  mal  öfverlemriades  fördenskull  till  riddarhus- 
utskottets utlåtande. 

Sedan  genom  adelns  ofvannämnda  beslut  alla  hinder  voro  liäfna 
för  hemliga  utskottets  sättande  i  verksamhet,  uppbrötos  hos  adeln 


-  81   - 

elektorers   vallistor  till  samma  utskott.    De  valde  leda terna  funnos 

vara  grefvarne   Fersen   och   Adolf  Bamilion,   friherrame  Carl  di 

och  Gustaf  Macklean,  friherre  Wilh.  Rappe,  kammarherren  Bergenschöld, 

assessor  Lode,  generalmajoren  von  Hermanson,  Ofverstelöjtnanten  Ehren- 

löjtnant  Bäärnhjelm,  lagman  Spaldencreutz  och  kanslirådel  Ferr- 
uer,  alla  patrioter  och  större  delen  af  de  Lfrigaste.  De  öfriga  ledarn 
i  detta  vigtiga  utskotl  voro:  af  presteståndet,  utom  ärkebiskopen,  bi- 
skopame  Gadolin  <  ►<  - 1 1  Wallqvist,  prosiarne  Hambraeus  ooh  Ahlström*), 
Ekman  och  Brunnmark.  Åi  borgareståndet,  utom  talmannen: 
mästarne  Eckerman,  Ullner  och  Håkansson,  grosshandlame  Weijerin, 
Walley  och  Sederholm.  Af  bondeståndet,  utom  talmannen:  Jon  Bengts- 
Ben  från  Kronobergs  län,  Nils  Andersson  från  Wermland,  Niclas  Bengts- 
son från  Bohus  län,  Carl  Pollon  från  Nyland,  Adam  Alopaeus  från  Ka- 
relen, Nils  Svensson  från  Christianstads  län. 

Den  1+  Februari  voro  ridderskapel  och  adeln  åter  församlade. 
Landtmarskalkens  sjuklighei  fortfor.  Då  upplästes  etl  memorial  af 
kongl.  sekreteraren  von  Engeström  rörande  flere  missbruk  vid  den  i 
Stockholm  inrättade  poliskammaren,  hvilken  uppres!  sig  lill  domstol  i 
många  obehöriga  mål,  tvärtemol  Sveriges  lag  '"-Ii  regeringsform,  bvar- 
uti  tillstyrktes  ati  ändring  måtte  sökas**).  Likaledes  etl  af  häradshöf- 
dingen  Blix  med  förslag,  ati  till  utfinnande  af  de  lämpligaste  ul 
rill  landtbrukets  förbättring  etl  särskildl  ständenias  utskotl  måtte  till- 
förordnas. Dessa  memorialer  lades  på  bordet.  Då  däruppå  lill  afgö- 
rande  företogs  den  tillförne  väckta  frågan  om  ett  sarskildt  statsutskott, 
anmäldes,  att.  konungen  på  landtmarskalkens  förfrågan  gifvit  tillkänna, 
del  11.  Maj:t  icke  funne  något  sådan!  vid  denna  riksdag  nödigt,  emedan 
i  anseende  till  saiiuiiaiiliangel  med  de  öfriga  ärenden,  som  kommo  ati 
äel  hemliga  utskottel  föreläggas,  staten  äfven  där  nödvändig!  skulle 
uppvisas.  Häröfver  uppkom  mycken  ordväxling.  Grefve  Forsen,  fri- 
herre  de  Geer,  direktören  Frietzsky  m.  ti.  yrkade  angelägenheten  af 
•  ii  sliki  utskott,  såsom  påbudel  i  50  §  af  regeringsformen,  öfverste 
Liljehorn,   hofpredikanten  baren  Lerjonhufvud,  hoflntendenten  af  Malm- 

ati  det  ej  behöfdes,  da  hemliga  utskottet,  utkoradl  af  ständerna 
Bjälfva  och  försedl  med  deras  yppersta  förtroende,  tillika  uppdrogs  ati 
bestrida  de  göromål,  statsutskotte!  vanligen  åligga.    Hofpredikanten  fri- 

I  Dess  a  bvi  voro  patrioter,  de  enda  atom  Jon  Bengtason  af  ofralse. 

liskammaren  rar  myckel   förhatlig  för  Stockholms  pöbel,  sadi 
vara   att    låta   trycka   detta    memorial  och  daraf  ibland  menigheten 
a  exemplar,  ad  captandam  benevolentiam.    Men  tiden  tillä!  del  Icke. 
Adlerbeth,   Anteckningar.  /.  ii 


-  82  - 

heiTe  Leijonhufvuds  yttrande  innehöll  en  förebråelse  för  det  adeln  hit- 
intills sysselsatt  sig  med  småsaker  samt  med  tidsspillande  kif  och 
buller,  h vilket  ådrog  honom  en  hård  bestraffning  af  grefve  Fersen  och 
herr  Frietzsky  och  den  senares  uppenbara  förklaring  af  sitt  förakt,. 
Jag  hade  samma  dag  om  aftonen  tillfälle  att  nämna  detta  för  konungen 
och  beklagade,  alt  så  kitsliga  anföranden  som  friherre  Leijonhnfvuds 
skulle  förvirra  ställningen  ännu  mera.  Men  konungen  yttrade  härom 
en  helt  annan  mening  och  sade,  att  eftervärlden  en  gäng  skulle  blott 
döma,  att  friherre  Leijonhufvud  varit  en  oförfärad  man.  Jag  tillade  då, 
att  han  likväl  ådragit  sig  af  direktören  Frietzsky  en  skymf,  den  han 
måste  lemna  ohänmad;  hvarpå  konungen  med  någon  rörelse  svarade: 
"Det  är  visst,  att  Frietzsky  denna  riksdag  spelar  om  sitt  Imfvud".  —  Att 
återkomma  till  riddarhuset,  så,  ehuru  bekant  var,  att  de  öfriga  tre 
stånden  funnit  ett  särskildt  statsutskott  öfverflödigt,  drefs  dock  detta 
mål  till  en  onyttig  omröstning,  hvarifrån  de  floste  royalister  tillsades 
att  afhålla  sig,  dels  att  ej  röja  sin  undervigt,  dels  emedan  hufvudsaken 
var  ändå  vunnen.  Denna  omröstning  utslog  ock  fördenskull  med  stor 
öfvervigt  for  patrioterna. 

Uti  presteståndet  hade  denna  dag  jämväl  förefallit  en  märkvärdig 
omröstning.  Den  angick  bondeståndets  förslag,  att  tacksägelse  hos  ko- 
nungen skulle  afläggas  för  den  beviljade  husbehofstillverkningen  af 
brännvin,  men  aflopp  med  lika  röster.  Flere  ståndets  ledamöter  hade 
vid  detta  tillfälle  varit  af  arman  mening  än  konungen  räknat  uppå, 
bland  hvilka  biskop  Bchröderheim  i  Carlstad  isynnerhet  blef  illa  an- 
sedd. H.  Maj:t  lät  ock  förelägga  honom  val  emellan  följande  tre  vill- 
kor: l:o  att  oförtöfvadt  lemna  Stockholm  och  resa  till  sitt  stift:  2:o  att 
vid  första  tillfälle  på  ett  utmärkt  sätt  genom  sitt  förespråk  göra  ko- 
nungens vilja  i  något  annat  riksdagsmål  till  nöjes:  3:o  att  mista  sina 
utom  biskopslönen  genom  särskild  kongl.  nåd  innehafda  regala  pasto- 
rater.    Han  valde  det  första. 

Borgare-  och  bondestånden  voro  ock  denna  dag  församlade.  Båda 
instämde  i  det  beslut,  att  .Stockholms  borgerskap  skulle  betackas  för 
dess  oförtrutenhet  att  bestrida  vakthållningen  i  hufvudstaden,  och  det 
senare  nyttjade  detta  tillfälle  att  anmäla,  det  dess  i  Landsorterna  upp- 
satta fricorpser  voro  beredvilliga  att  inställa  sig  i  Stockholm  till  vakt 
göring  till  borgerskapets  lisa.,  medan  staden  var  utan  annan  besättning. 
Hetta  märkvärdiga  anbud,  syftande  på  den  redan  uppbådade  Dalcorp- 
sen,  blef  genast  till  konungens  bifall  anmäMt  och  med  mycken  nåd 
emot, taget  och  besvaradt.    Del  förebådade  märkliga  förändringar. 


IV. 

Riksdagen  1789 

(16  Febr.     25  Febr 

i|/t-ii  l<j  F.-iini.-in  saknade  adeln  åter  vid  sitt  plenum  landtmarskalken. 
Plere  tnemorialer  i  åtskilliga  ämnen  upplästes  och  lades  på  bordet. 
Ett  angick  de  olagligheter,  som  förelupit  med  riksdagsfullmäktigen  vid 
irs  riksdag  Kewenter,  som,  tilltalad  för  etl  memorial,  blefmol  Rå- 
mening  af  konungen  fälld  till  hårdare  straff.  Etl  annat  af  kansli 
rådet  Wallenstråle  innehöll  förslag,  att  etl  finansutskott  måtte  förord- 
nas, som  kunde  utse  utvägar  atl  afhjälpa  den  för  alla  näringar  tryc 
kände  penningebristen,  till  hvilkel  utskotl  författaren  ville  meddela  de 
upplysningar,  han  i  detta  ärun<  egde  och  hitintills  på  högre  ort  forgäf- 
äökt  framgifva.  Ehuru  författarens  kända  egenskap  att  vara  spe- 
lare  och  att  därigenom  hafva  förstört  sig,  gjorde  detta  förslag  i  lian- 
mun  löjligt,  upptogs  ilt-t  durk  med  bifall,  emedan  det  smakade  afoppo- 
Bition.  Adeln  samtyckte  vidare  att  utse  deputerade,  som  måtte  biträda 
de  ofrälse  ståndens  till  utkast  .-it'  ofrälse  privilegier,  så  snart  konungen 
meddelal  sitt  samtycke  till  deras  sammanfattande,  Ytterligare, 
anmäldt  blifvit.  atl  en  af  de  valde  Ledamöterna  i  hemliga  utskottet,  as 
Lode,  såsom  icke  själf  hufvudman  för  sin  ätt,  fått  konungens 
befallning  atl  återresa  ull  Wasa  hofråtl  för  att  där  bevaka  sm  syssla, 
samt  atl  elektorerna  till  ersättning  al  denna  ledighel  nytt  val  förrättat, 
uppbröts  deras  protokoll,  då  kongl.  sekreteraren  von  Engeström  fanns 
i  hans  ställe  utnämnd.  Det  l>ör  anmärka-,  att  assessor  Lode  våren 
konungen  i  högsta  matt>>  fiit-haglii.'  [><  i  inkl  för  n 


-  84  - 

delaktighet  i  de  finska  oordningarne  nästlidna  året,  och  att  herr  von 
Engeström  var  lika  illa  ansedd  såsom  entusiastisk  patriot  och  författare 
till  ett  skarpt  och  anstötligt  memorial  vid  en  sockenstämma  1787  an- 
gående fria  husbehofsbränningen. 

Slutligen  gjorde  detta  plenum  époque  vid  riksdagen.  Om  af  allt 
det  föregående  synes,  att  patrioterna  i  sin  nitälskan  för  friheten  varit 
ovarsamme,  undertiden  kittslige,  om  de  kunde  beskyllas  att  förr 
hafva  ifrat  för  sitt  stånds  heder  än  för  det  allmänna  bästa,  om  de  öf- 
verdrifvit  sitt  missnöje  mot  konungen  ända  till  en  oförsigtigt  yttrad 
tillgifvenhet  för  Ryssland,  om  de  uti  tvetydiga  frågor  med  alltför  myc- 
ken halsstarrighet  yrkat  sin  mening,  om  de  slutligen  sträckt  sin  gransk- 
ning och  impmärksamhet  till  flere  regeringsärenden,  som  efter  grund- 
lagarne icke  hörde  till  ständers  åtgärd  utan  att  konungen  dem  råd- 
fört, --  så  måste  tillika  medgifVas,  att  konungen  ingenting  gjort  att 
återföra  dem  från  sin  irring.  Tvärtom,  och  med  förtigande  af  livad  som 
före  riksdagen  händt,  måste  de  tåla,  att  H.  Maj:f  i  ett  tvistigt  ämne 
kränkt  deras  öfverläggningsfrihet  genom  en  positiv  befallning  och  deras 
beslut  genom  en  sofistisk  distinktion,  tillåtit  föraktlige  personer  genom 
stötande  anmälanden  reta  och  förolämpa  dem,  betagit  dem  gemensam- 
het och  tillträde  till  sina  medständer  genom  sammankomsternas  utsät- 
tande för  hvardera  på  olika  dagar,  ett  mot  forna  riksdagars  plägsed 
stridande  och  jämväl,  fast  förgäfves,  öfverklagadt  missbruk,  hvilket  till 
stor  del  vållat  den  utdrägt  med  tiden,  som  ensamt  patrioterna  nu  före- 
bråddes. 

Ett  ännu  mera  oförutsedt  och  kännbart  slag  väntade  dem  i  detta 
plenum.  Grefve  Cronhjelm,  en  slägtinge  af  landtmarskalken,  uppläste 
i  hans  namn  en  anmälan,  huruledes  han  på  åtta  dagar  ej  funnit  sig 
tillständigt  att  deltaga  i  adelns  sammankomster  eller  där  förrätta  sitt 
ämbete  i  anseende  till  den  olydnad,  hvarmed  konungens  bud  blifvit 
bemötte,  och  den  oanständighet,  hvarmed  landtmarskalken  själf  blifvit. 
förolämpad.  Därpå  följde  en  målning  med  svartaste  färger  på  det  som 
förelupit  den  7  och  9  Februari:  huruledes  adeln,  tvärt  emot  konungens 
förbud,  tvungit  sig  till  en  olaglig  öfVerläggning  och  honom  till  en  icke 
verkande  proposition,  samt  slutligen  mot  hans  vilja  och  fleres  protest 
affärdat  en  deputation  till  de  andra  stånden  med  del  af  ett  därpå  gran- 
dadt  lagstricligt  boslut;  huruledes  vid  detta  tillfälle  all  ordning  och 
skick  varit  uraktlåtna,  buller  och  gny  uppfyllt  ridd  ar  huset,  de  laglydige 
blifvit,  hindrade  att  tala,,  bau  själf  af  friherre  De  Geer  bemött  med  oan- 
ständigt häftiga  åtbörder  och  af  grefve  Fersen  hotad  med  knuten  näfve; 


85 

huruledes  flere  adelsmän  af  första  klassen  sprungit  öfver  Bkraiikel  och 
omgifvil  honom  på  sin  stol,  tian  visste  ej  L  hvad  afsigt;  riddarhus-sekre- 
teraren  föii  oriktigt  protokoll  "'-Ii  riddarhusfiskalen  uppropa!  ledamö- 
terna i  den  affärdade  deputationen,  då  landtmarskalken  trodde,  atl  han 
uppläste  deras  namn,  som  protestera!  emol  beslutet;  huruledes  slutli- 
gen han,  i  ill  sin  säkerhel  för  .-ill  framtida  förebråelse  och  allt  ansvar, 
ansett  sig  pligtig  att  sådanl  allt  til]  protokollet  anföra  m.  m. 

[  den  bestörtning,  som  härigenom  uppkom,  stadnade  adeln  ge- 
nast på  sina  personligen  angripne  ledamöters  föreställning  i  det  bé- 
att  lägga  detta  diktamen  på  bordet,  innan  det  i  protokollet  kunde 
intagas,  och  åtskibdes  däruppå.  M  <  1 1  landtmarskalken  vände  sig  med 
en  lika  lydande  besvärsskrifi  till  konungen.  Den  var  besannad  af  några 
och  femtio  adelsmän  såsom  underskrifne  vittnen,  somliga  oförståndiga 
ynglingar,  de  flesta  vanryktade  och  som  ingenting  hade  att  förlora. 
Större  delen  var  ock  drifven  till  underskrifl  under  välplägning  på  herr 
Steenhoffs  klubb. 

Märkligt  var,  atl  den  förste  bland  dessa  underskrifvare  var  kap- 
tenen friherre  Sven  Palmstjerna,  son  af  riksrådet  Nils  Palmstjerna,  i 
sin  lid  ostridigl  den  mesl  nitiske  förfäktare  af  friheten  emol  konunga- 
väldet. Vittnesmålel  var  ställdt  efter  en  ovanlig  formel,  som  på  vissl 
sätt  gjorde  det  kraftlöst;  det  hette  nämligen,  att  hedanskrifne  intyga 
dels  somliga,  dels  alla  de  omständigheter,  landtmarskalken  i  sin  skrit! 

upptagit   och    angifvit.    Hvad   annars   beträffar   de   öfverklagadi 'd- 

uingar  med  buller  uch  hetta.  s.:  kunde  de  arven  så  litet  bestridas  som 
vanligen  undvikas  i  ett  samfund  af  niohundrade  personer  i  en  ömtålig 
öfverläggning.  Beskyllningen  åter  mot  friherre  De  Geer  för  oanständig 
häftighet  imedde  på  en  godtycklig  uttydning  af  ett  obestämdl  ord; 
men  den  emot  grefve  Fersen  var  en  ilskefull  vrängning  af  en  ganska 
oskyldig  åtbörd,  i  det  han  under  sitt  tal  gjort  några  rörelser  med  högra 
handen,  i  hvilken  han  höll  en  livit  näsduk.  Hvarifrån landtmarskalken 
hemtat  den  tanken  att  anklaga  adeln  för  dessa  förmenta  brott,  skall 
röj1  s'il;-  i  hans  egenhändiga  utkast  till  besvärsskriften,  hvilken  begynts 
med  de  orden:   "På   Kongl.  Maj:ts  nådigste  befallning  får  jag  tillkänna 

etc.,  innan  det  undergått  lagman  al  Nordins  rättelser. 

Sedan   konungen   eftermiddagen   och  följande  aftonen  haft  öfver- 

ingar  med  talmännen  och  flere  ledamöter  af  stånden,  Lät  II.  Majrl 
genom  anslag  sammankalla  ständerna  till  plenum  plenorum  på  riks 
Balen  den  17  Februari  kl.  LO  förmiddagen.  Del  förmenar  anföras,  att 
d;i  bondeståndet   samlades  ter  aii  dit   uppträda,  bl  ef  del  af  sekreteraren 


varnadt,  att  om  emot  förmodan  någon  proposition  skulle  på  rikssalen 
förekomma,  som  syftade  på  envälde  för  konungen,  skulle  ståndet  den 
med  ståndaktighet  förkasta  och  med  lif  och  blod  försvara  rikets  nu- 
varande regeringssätt:  men  i  fall  något  annat  förslag  uppgåfves  til' 
allmänt  bästa,  borde  de  förena  sig  om  sådant  svar,  de  funno  lämpligast. 

På  den  utsatta  tiden  intog  konungen  sin  tron,  icke  för  att  med 
sin  vanliga  mildhet  beveka,  utan  för  att  med  en  ljungande  vrede  för- 
krossa. H.  Maj:t  höll  ett  tal,  som  begyntes  med  erinran  till  ständerna 
om  hans  förmaning  för  14  dagar  tillbaka  att  taga  skyndsamma  mått 
till  rikets  räddning  och  sm  befallning,  att  de  till  öfverläggning  därom 
mätte  förordna  ett  utskott;  att  detta  kunnat  sättas  inom  tio  dagar, 
en  till  elektorsval,  en  till  utskottats  och  en  till  kungörelsen  om  de  där 
invalde  ledamöte]-;  att  de  tre  ofrälse  stånden  sådant  ock  med  enighel 
och  ordning  fullgjort,  men  att  adeln  däremot  förspillt  en  dyrbar  tid 
med  onödiga  öfverläggningar  i  ämnen,  som  ej  hört  till  dess  åtgärd, 
icke  hörsammat  konungens  bud  genom  landtmarskalken  att  därifrån 
afstå.  utan  tvärtom  flere  ledamöter  misstirmat  honom  på  don  stol 
lian,  såsom  konungens  fullmäktig,  bland  dom  innehade,  och  tvungit 
honom  att  med  besvär  vända  sig  till  tronen;  att  konungen  väl  visste, 
att  mänga  bland  adeln  voro  oskyldiga  till  så  grofva  förbrytelser,  hvar- 
vid  H.  Maj:t  med  särdeles  välbehag  undandrog  dem,  som  bevittnat 
landtmarskalkens  skrift.  1  öfrigt  fingo  de,  som  kände  sig  säkre,  taga 
konungens  ord  till  sig,  då  däremot  de  obrottsliges  samveten  dom  bäst 
frikände. 

Sedan  konungen  däruppå  lat  it  uppläsa  den  af  landtmarskalken 
ingifna  skriften,  fortfor  H.  Maj:t:  att  i  detta  olagliga  och  oordentliga 
förhållande  lätt  igenkändes  den  gamla  själfsvåldsandan,  hvilken  under 
frihetens  namn  vill  utöfva  enskild  ärelystnad,  upplifva  den  qvafda  ari- 
stokratien och,  för  att  återtaga  järnspiran  öfver nationen,  skrämma  den 
med  farhåga  för  envälde,  det  konungen  frivilligt  sig  afsagt,  och  om 
händelsernas  lopp  återsatte  det  i  hans  band.  aldrig  ville  behålla;  att 
konungen  ansåg  lör  den  första  af  sina  skyldigheter  att  näpsa  dom 
som,  sedan  de  burit  förmätna  händer  på  hans  faders  krona,  nu  ville 
ryckas  om  spiran  med  honom:  att  om,  i  brist  af  snara  försvarsanstal- 
ter, kusterna  härjas,  Finland  brännes,  hufvudstaden  hotas,  blefVe  det 
ej  konungens  skuld,  utan  deras,  som  hellre  ville  taga  lagar  af  ett  ryskl 
sändebud  i  Stockholm  än  uppoffra  enskilda  afsigter,  till  hvilkas  be- 
främjande alla  konungens  gärningar,  äfven  de  oskyldigaste,  blifvit  till 
det    värsta   uttydda,   nationens  nit  till  sin  konungs  försvar  tadladt  och 


-7 

belackadt,  dalkarlarnes  beväpnande  afmåladl  såsom  brottslig!  och 
ligt,  än  för  friheten,  än  för  banken,  endas!  för  det  de  voro  konungen  fulll 
tillgifna.  H.  Maj:l  förklarade  vidare,  alt  på  bondeståndets  anbud  fri  - 
corpsen  från  Dalame  var  beordrad  till  Stockholm,  men  ej  för  atl 
vakten  i  staden,  som  aldrig  kunde  vara  i  säkrare  bänder  än  i  borger 
skåpets,  man  för  atl  freda  staden  i  händelse  af  eldsvåda  i  en  tid,  då 
allmän  säkerhel  synes  löpa  tara,  hvarföre  samma  corps  ej  Bkulle 
komma  in  uti  staden,  utan  inqvarteras  i  kungsgårdarne  däromkring. 
Slutligen  befalldes  adeln  göra  sin  landtmarskalk  ursäkl  och  utplåna  utur 
sina  protokoller  alll  livad  lagstridigl  vore  sann  isynnerhel  öfverlågg- 
ningame  den  7  och  9  Februari;  till  verkställande  hvarai  adeln  ålad<  - 
att  genasl  aftrådä  till  riddarhusei  och  utgöra  en  deputation,  anförd  af 
grefve  Brahe,  och  med  hvilken  grefve  Fersen  och  friherre  De  Geer, 
jämte  de  andra,  som  i  landtmarskalkens  skrift  voro  nämnda,  borde 
följa  för  atl  göra  honom  tillbörhg  ursäkl  och  uppföra  honoro  i  sin 
landtmarskalkstol.  Tillika  öfverlemnades  besvären  emol  riddarhus- 
sekreteraren  och  askalen  till  riksdrotsen  att  lagligen  beifras. 

Under  hela  detta  tal  gnistrade  konungens  ögon,  lians  hy  för- 
vandlades, alla  hans  åtbörder  utmärkte  den  häftigaste  vrede.  Det  var 
tydligt,  att  de  hårdaste  tillvitelserna  voro  ställda  mol  grefve  Fersen. 
Det  var  lian.  som  regera!  riket  med  järnspira,  han  som  nu  ville  ryckas 
din  spiran  med  konungen.  Bland  flere  af  adeln,  som  ville  tala  för  att 
urskulda  si"-,  uppstod  ock  denne  åldrige  rådsherre,  men  konungen  ty- 
stade honom  med  hög  röst  och  etl  hård!  slag  med  spiran  i  bordet, 
tcke  desto  mindre  fortfor  grefve  Fersen  atl  åberopa  sig  den  ratt,  som 
tillhör  livar  svensk  man  att  ej  dömas  ohörd.  Konungen  tillsade  ho- 
oöm  da.  att  adeln  ej  här  egde  atl  tala.  utan  blotl  att  höra,  men  atl 
den  kunde  deliberera  på  sin  egei  samhngsrum,  dit  konungen  dem  för- 
viste.  När  adeln  till  följd  däraf  skulle  afträda,  yppades  etl  dof 
och  någon  villrådigbel  al  en  del  ledamöter,  som  trodde  konungen  icke 
vara  berättigad  an  således  afskeda  adeln.  Grefve  Fersen  var  den,  som 
afbröl  denna  tvekan,  da  han  tog  grefve  Brahe  vid  handen  och  genas!  med 
honom  begynte  affarden.  Detta  lågges  af  somliga  grefve  Fersen  till  'an 
Båsom  en  feghel  och  af  andra  till  beröm  såsom  en  foglighet.  Bland  de 
onyttiga  betraktelser,  som  ofta  göras  öfver  hvadsom  kunnat  hända,  har 
sedermera   ock   hört   den*),  att  om  adeln  vid  detta  tillfälle  \ 


■>   At\'ii   .ii'  Instrumenta   imperii  såsom  hertigen  af  Södermanland  och  pre- 
n  grefi  e  ttunck. 


-  88  - 

lyda,  såsom  oskiljaktiga  medlemmar  af  den  rikskropp,  konungen  såsom 
lmfvud  egde  att  ostympad  regera,  hade  alla  hans  planer  blifvit  för- 
ryckte och  de  sedan  inträffade  händelserna  förekomne.  Att  sakerna 
då  fått  en  annan  vändning,  är  ostridigt ;  men  månne  icke  konungen 
fått  ett  nytt  och  skenfagert  skäl  att  för  de  tre  ofrälse  stånden  än  \l 
terligare  afskildra  adeln  såsom  olydige  rebeller?  Eller  månne  icke  där: 
igenom  en  eld  blifvit  upptänd,  som  snart  kring  hela  Sveriges  rike  kun- 
nat utblossa  till  ett  förfärligt  inbördes  krig?  Man  besinne  blott  menig- 
hetens dyrkan  för  konungen  och  hat  till  herrarne  i  denna  stunden! 
Emellertid  förblifver  det  en  sanning,  att  konungen  begick  ett  lagbrott, 
livaruti  de  ofrälse  stånden  deltogo,  da  dr  sig  emellan  ined  uteslutande 
af  ett  riksstånd  fortsatte  öfverläggningen  på  rikssalen*). 

Den  angick  efter  adelns  utvisande  de  ofrälse  ståndens  privilegier, 
hvilkas  sammanfattande  H.  Maj:t  i  ganska  nådiga  brdalag  beviljade  och 
befallde  dem  utse  hvarje  två  fullmäktige,  som  därom  med  konungen 
k  i  ii  k  le  öfverlägga.  För  denna  kungliga  nåd  aflade  biskop  "Wallqvist, 
borgmästaren  Spak  ifrån  Westervik  och  riksdagsbonden  Nils  Svensson 
ifrån  Skåne  (som  vid  sista  riksdagen  varit  talman)  hvar  för  sitt  stånd 
underdånig  tacksägelse,  hvarpå  konungen  lemnade  rikssalen  under  ut- 
rop af  "lefve  konungen"! 

Adeln  hade  emellertid  förfogat  sig  till  riddarhuset,  där  antenn. 
åtbörder  och  ett  oredigt  sorl  af  halfbrutna  ord  uttryckte  många  skilj- 
aktiga sinnesrörelser,  häpenbet,  harm,  ifver  och  fruktan.  Efter  någoja 
stund  tog  grefve  Fersen  till  orda.  Hans  köld  och  sinnesstyrka  öfver- 
gåfvo  honom  icke.  Han  föreställde,  att  adeln  voro  tillvitelser  gjorda, 
som  den  ej  kunde  eller  borde  vidkännas:  att  den  befallda  af  bönen  hos 
landt  marskalken  var  ett  straff,  det  ett  helt  riksstånd  ej  kunde  undergå» 
innan  utredt  blifvit,  om  det  förbrutit  sig;  att  adeln  fördenskull  först 
borde  vara  betänkt  pä  sitt  urskuldande,  till  hvilken  ända  sakens  för- 
lopp af  protokollefna  borde  upplysas  och  dessa  justeras  såsom  inne- 
hållande enda  grunden  till  samhällens  säkerhet  i  sina  gärningar  och  be- 
slut, samt  att  dessa  nödvändigt  egde  mera,  vitsord  än  öl  personers  in- 
tygande. Friherre  De  Geer  och  flere  understödde  denna  tanke  med  all 
styrka,  och  lagman  Spaldencreutz  tillade  al, t,  för  all  med  mera,  känne- 


i  Konungen  bar  någon  Mil  efteråt  bekant,  all  detta  steg  kostat  myckel 
uppå  honom,  i  anseende  Mil  sin  böjelse  för  adeln,  och  ati  han  ej  skridit  därtill,  om 
ej   vissa   ofrälse   hufvudmän   gifvil    honom  ilen  öfvertygelsen,  att  ryska  penningar 

voro  komne,  genom  hvilka  han  fruktade,  att  pluraliteten  mot  In m  skulle  vinnas 

i  presteståndet,  hvilket  ban  ansat;'  mest  vacklande. 


dom  kunna  urskulda  sig,  borde  adeln  anhålla  om  del  al  konungens  tal. 
Andra  åter  påstodo,  atl  konungens  befallning  borde  försl  verkställas 
och  ursäkten  göras;  andra  atl  protokollerna  ''.i  finge  åberopas,  Bedan 
konungen  befallt,  atl  de  skulle  förstöras;  andra  atl  grefve  Fersen  ej 
egde  rätl  atl  justera  sina  yttranden  till  samma  protokoller.  Friherre 
Josias  Cederhjelm  med  Bit!  vanliga  sal!  tillstyrkte,  atl  nian  i  närva- 
rande dilemma  skull.'  taga  en  medelväg,  atl  allenasl  genom  en  depu- 
tation komplimentera  landtmarskalken  och  underrätta  sig  om  lians 
hälsa. 

Oaktad!  del  buller,  som  en  sa  grannlaga  öfverläggning  medförde, 
van  dock  en  betydande  ."'Ii  ögonskenlig  öfvervigl  pä  deras  sida,  som bi- 
Rjllo  grefve  Fersens  tanke.  Protokollerna  för  den  7  och  9  framilades  och 
upplästes,  då  grefve  Fersen  och  friherre  De  Geer  jämkade  någol  af  sina 
ordasätl  och  utlåtelser  utan  ändring  i  väsentliga  innehållet.  Adeln 
beslöl  da  vidare,  atl  genom  sina  elektorer  för  hvar  klass  låta  utse  en 
deputerad,  som,  sa  t'<>n  skr  kunde,  skulle  samfäldl  utarbeta  förslag 
till  förklaring  i  adelns  namn.  bvilkel  i  ståndets  plenum  komme  att 
justeras,  och  att  grefve  Brahe,  sa  .-nan  adeln  åtskilts,  skulle  uppvakta 
konungen  med  berättelse  "in  adelns  nu  vidtagna  beslul  sann  anhållan 
om  de|  af  konungens  tal.  "Hvad  mig  enskildl  ajigår",  tillade  grefve 
Fersen,  "torde  jag  få  bedja  konungen  utsätta  den  domstol,  vid  hvilken 
jag  och  landtmarskalken  få  utföra  vår  sak  mol  hvarann,  emedan  jag 
icke  tillåter  någon  dödlig  makt  döma  "tu  min  ära".  Adeln  åtskildes 
klockan  •".  eftermiddagen,  och  grefve  Brahe  vid  sin  uppvaktning  bos 
konungen  fick  endast  del  svar,  att  II.  Maj:t  framdeles  skulle  lata  veta 
sin  vilja. 

Del  återstående  af  denna  dag  tillbragtes  i  den  allmänna  oro,  som 
stora  och  oförväntade  händelser  uppväcka.  Ingen  var  som  ej  såg,  att 
konungen  tagit  err  våldsam!  steg.  Han  hade  döm!  det  första  riksstån- 
del  ohördt,  kasseral  dess  protokoll  och  med  detsamma  förstörl  dess 
säkerhet,  gifvil  adeln  allmänna  och  obevista  tillvitelser,  icke  mindre 
hårda  än  de  som  tillförne  influtil  i  smädeskrifter  af  namnlösa  författare, 
upplös!    handet    emellan  de  konstitutiva  delarne  i  rikskroppen,  då  han 

stympa!  en  [em  och  afhandla id  de  öfriga.    Begynnelsen  varsåledes 

gjord  till  mi  statsförändring,  hvarvid  makten  talar  och  lagarne  tiga. 
I»ess  utgång  afbidas  a!  somliga  med  bäfvan,  af  flere  med  bekymmer, 
af  alla  med  otålighet. 

Konungen  a  sin  sida  var  ock  bvarken  bekymmers-  eller  Bys- 
»ellos.    Han    samlade   "in    aftonen    i    sina    rum    talmännen   för   de   tre 


-  90  - 

stånden  med  några  tillkallade  Ledamöter.  Efter  aflagd  tysthetsed  före- 
läste han  dem  ett  förslag  till  en  så  kallad  Förenings-  och  Säkerhetsakt, 
innehållande  hvarjehanda  jämkningar  i  regeringsformen  (det  hittills  för- 
borgade,  men  förnämsta  ändamålet  med  hela  riksdagen)  till  konunga- 
maktens och  allmänna  stillhetens  befastande.  De  fingo  därvid  §  för  § 
göra  sina,  erinringar,  hvilka  dels  följdes,  dels  utställdes  till  vidare  öfver- 
läggning.  Sedan  sammanträdet  var  slutadt,  begärde  ärkebiskopen  att 
tala  med  H.  Maj:t,  hvilket  bifölls.  I  närvaro  af  biskop  Wallqvist  och 
prosten  Nordin  förklarade  han  då,  att  den  föreslagna  akten  ej  blott 
innehöll  förändringar  i  regeringsformen,  utan  vore  att  anse  som  en  all- 
deles ny  regeringsform:  att  om  fördenskull  H.  Maj:t  ärnade  föredraga 
den  till  ständernas  bifall,  kunde  han  omöjligen  hindra  sig  att  däremot 
göra  de  kraftigaste  föreställningar,  grundade  på  sin  och  konungens  ed, 
sin  pligt  mot  öfverhet,  fädernesland  och  medborgare,  emedan  om  han 
ej  hade  ett  rikt  arf  att  lemna  sina  barn,  ville  han  åtminstone  öfver- 
ant  varda  dem  ett  ärligt  namn.  "Jag  vill,  skall  han  tillagt,  "af  eftervärl- 
den icke  nämnas  såsom  den  förste  ärkebiskop  efter  Gustaf  Trolle.  som 
bortskänkt  mina  landsmäns  frihet  och  lagliga  rättigheter".  Konungen, 
brydd  af  denna  hans  öppenhjärtighet,  sökte  förgäfves  öfvertala  honom 
och  gaf  honom  slutligen  betänketid  till  följande  dagen.  Men  ärkebisko- 
pen var  orygglig  i  sitt  beslut,  hvaraf  han  dock  för  sig  minskade  hedern 
genom  den  svagheten  att  begära  få  säga  sig  sjuk,  under  hvilken  före- 
vändning konungen  ock  tillät  honom  vara  hemma,  hvilken  civila  arrest 
för  honom  räckte  långt  fram  i  Mars  manad.  Prosten  Nordin  har  berät- 
tat mig,  att  ärkebiskopens  motvillighet  gjort  en  ganska  elak  verkan,  i 
det  konungen,  som  tillförne  skall  ärnat  låta  hvart  stånd  för  sig  före- 
I  aga  Säkerhetsakten  till  utlåtande,  därefter  beslöt  föredraga  den  i  pleno 
plenorum.  -lag  lemnar  detta  i  sitt  värde,  öfvertygad  både  om  ärke- 
biskopens goda  uppsåt  och  bristande  styrka,  lian  blef  sedermera  på 
båda  sidor  illa  anskrifVen.  Konungen,  som  redan  under  skakningame 
förlidue  hösten  funnit  honom  vacklande,  yttrade  före  riksdagens  början, 
att  han  icke  visat  den  abandon  för  konungens  sak,  som  H.  Maj:t  haft 
skäl  att  fordra.  På  tillfrågan  livad  H.  Maj:  t  menade  med  abandon.  sva- 
rades: "'sådant  nit  som  Stockholms  borgerskap  visat". 

Följande  dagen  (d.  18  Febr.)  föreföllo  vid  konungens  hof  åtskilliga 
förändringar.  Flere  personer  af  konungens  tillgifnaste,  otröstliga  öfver 
livad  sig  tilldragit,  begärde  nedlägga  sina  ämbeten  för  att  undvika  miss 
tanke  för  delaktighet  danui  och  inför  allmänheten  ådagalägga  sitt  om- 
döme däröfver.    Ibland  dessa  voro  kronprinsens  vice  guvernör  öfversten 


-   91 

friherre  Wachtmeister  och  generaladjutanten  friherre  Lantingshausen 
de  förste,  båda  allmänt  kända  och  hedrade  för  ädla  tänkesätt,  den  förre 
van,  <lcii  senare  nära  slägtinge  af  grefve  Fersen,  livars  orättrådiga  öde 
dem  därföre  med  dubbeli  skäl  ömmade.  Då  konungen  sökte  förmå  fri- 
herre Wachtmeister  att  betänka  sig,  såsom  ansedd  omistlig  vid  kron- 
prinsens uppfostran,  svarade  han  sig  hafva  hafl  tillräcklig  betänketid 
ifrån  tisdagen  den  17  till  den  L8,  då  afskedel  begärdes.  Del  ålderstigna 
riksrådel  grefve  von  Stockenström  begärde  och  fick  också  afsked.  Lika- 
ledes nedlade  landshöfdingen  grefve  Ekehlad  (grefvinnan  Fei^sens  syster- 
son) sin  öfverstekammarjunkare-beställning.  Många  officerare  af  kö- 
rningens hustrupper  följde  snart  samma  exempel,  och  riksdrotsen  för- 
klarade för  konungen,  det  han  ej  fann  sig  befogad  till  någon  ärabets- 
åtgärd  emot  riddarhussekreteraren  och  fiskalen. 

Följande  dagarne  fortsatte  konungen  med  all  flit  öfverläggning- 
arne  med  sina  anhängare,  och  det  var  ett  märkligt  skådespel  att  se 
denne  prins,  med  all  fördom  för  börd,  nu  omgifven  af  nästan  idel  ofrälse 
män,  såsom  lagman  Ä.hlman,  rådman  Liidberg,  biskop  Wallqvist,  pro 
si  .'ii  Nordin  saml  några  fa  nya  adelsmän,  såsom  revisionssekreteraren 
af  Låsthom,  lagmännen  af  Nordin  och  Liljensparre  *).  Grefve  Fersens 
öch  de  ifrigaste  patrioternas  öde  har  ofelbart  härvid  varit  under  öfver- 
vägande.  Att  fråga  om  försoning  och  lindriga  utvägar  äfven  varit  9 
bane,  berättas  med  säkerhet,  och  skall  biskop  Wallqvist  tillbjudit  sig 
att  i  sådant  afseende  bedrifva  underhandlingen  mellan  grefve  I' 
och  konungen.  Men  efter  något  betänkande  har  II.  Majrt  alldeles  vikit 
ifrån  denna  plan,  hvilket  biskop  Wallqvist  skyller  på  prosten  Nordin, 
men  den  senare  Ingalunda  vill  vidkännas. 

Dessa  tvenne  prestmän  förtjena  uppmärksamhet.  Den  förre,  son 
af  en  fattig  landtprest  i  Nerike,  men  nyss  efter  30  år  biskop,  utrustad 
med  alla  de  egenskaper,  ärelystnaden  tarfvar  att  bringa  sig  upp  med, 
lyckligt  begrepp,  lika  tådighet  som  drift,  mycken  talegåfva,  född  att 
styra,  atl  afpassa  medlen  till  sinn  ändamål,  efter  behof  myndig  eller 
f < >trl ip-.  men  föga  samvetsöm  och  öfver  andras  omdömen  genom  sin 
oblyghet,  såsom  öfver  händelserna  genom  sin  sinnesstyrka.    Den  senare 


'  i  Konungen,  som  nu  blef  nästan  alldeles  skiM  ifrån  sitl  ganilu  sällskap  af  di  u 

högre  adeln   och  ge n  de  <teg,  rramdi  ännu  mer  beseglade  denna  skii.i^ 

.   yttrade  därom  själf  längn    fram  under  riksdagen:  "Qu'il  ava.il  fail  le  mal- 
de ses  jours-.    En  annan  gång:  atl  del   var  commode,  ;itt  de,  som  nu  ha 
radi   affärerna,  icke  kundi    vara  af  hanH  société,  hvarigenom  all  personlig  influenci 
farekommes. 


92   - 

af  snille  och  goda  insigter  i  flere  lärdomsdelar *),  men  i  alla  sinnrik  so- 
fist,  i  synnerhet  uti  politiken  den  han  minst  kände  och  mest  älskade, 
regeringssjuk  för  enskild  räkning,  men  i  sitt  stånds  namn,  det  han  ön- 
skade uppbringa  till  ett  papistiskt  anseende,  och  däiföre  bitter  hatare 
af  de  store,  men  svag  för  hofgunst,  under  en  yta  af  ödmjukhet.  Denne 
man  bör  så  mycket  mera  kännas,  som  han  redan  1786  ej  utan  fram- 
gång nyttjade  sitt  tillträde  hos  konungen  att  varna  honom  för  den  höga 
och  dittills  så  mycket  gynnade  adeln,  och  som  eftervärlden  torde  böra 
en  gång  taga  sig  väl  till  vara  för  hans  anteckningar  om  sitt  tidehvarf, 
hvilka  tvifvelsutan  komma  att  röja  hans  sätt  att  döma  om  personer 
och  saker,  efter  konstiga  systemer  uppgjorda  i  lians  hufviid,  utan  stöd 
af  verkliga  fakta,  blott  af  misstankar  och  fördomar**). 

Både  i  afseende  på  utrikes  underhandlingarne  och  rikets  invärtes 
ställning  egde  ock  nu  preussiske  generalkommissarien  baron  von  Boren 
hos  konungen  mycket  att  säga,  densamme  som  bidragit  att  mäkla 
stilleståndet  med  Danmark  och,  nyligen  anländ  till  Stockholm,  dagligen 
deltog  i  H.  Maj:ts  sällskap.  En  man  af  snille  och  flit  samt  mycken 
politisk  kunskap,  men  orolig  och  vidsträckt  i  sina  förslag,  som  med 
mycken  sannolikhet  tros  halva  stärkt  IT.  Maj:t  i  dess  despotiska  grund- 
satser, helst  han  i  mänga,  personers  närvaro  sedermera,  försvarat  den 
mening,  att  frihet  vore  en  politisk  chimere.  som  aldrig  bidrog  till  ett 
folks  lycka.  Man  bör  ock  påminna  sig,  att  han  hade  sin  monarks  in- 
teresse  att  bevaka,  som  var  att  på  allt  sätt  bidraga  till  krigets  under- 
hållande mellan  Sverige  och  Ryssland. 

Patrioternas  planer  voro  emellertid  alldeles  förryckta.  De  syssel- 
satte sig  nu  förnämligast  med  den  förklaringsskrift,  som  i  adelns  namn 
borde  uppsättas.  Flere  ledamöter  af  adeln  lade  därvid  handen  och  sam- 
raddos   därom    med   grefve  Fersen,  som,  oviss  om  det  öde,  honom  själf 


*)  Särdeles  i  svenska  historien  för  medelåldern.  Han  vistades  enkom  i 
Stockholm  för  att  utarbeta  ett  "Corpus  Diplomatierna",  innan  lian  kallades  till  riks- 
dagsman. 

•*)  Bland  hans  märkliga  paradoxer  var,  att  upplysningen  vari!  storstilade 
..■ruin.  nyss  före  reformationen;  att  påfvedömet  gjort  världen  mycken  nytta  och 
hindrat  dess  förtryck;  att  de  så  kallade  klassiska  auktorei  voro  alla,  eller  åtmin- 
stone större  delen,  understuckne  och  författade  i  medelåldern  af  munkar ;  att  ko- 
nung Gustaf  I  var  en  för  Sverige  skadlig  och  våldsam  regent;  att  Hansestädernas 
monopoliska  handel  var  för  Sveriges  Ldoghet  nyttig  m.  m.  Föröfrigt  misstrodde 
han  nästan  alla,  som  genom  ypperlig  dygd  och  förtjenst  tillvunnit  sig  allmän  akt- 
ning. De1  är  interessant  att  hafva  kant  denne  genom  sitl  snille  och  originaliti 
sällsynte  mannen,  som  med  mycken  lätthet  i  umgänget  Förenade  ringa  skicklighel 
för  affärer,  om  hvilka  han  egde  opålitlig  kännedom. 


förestod,  redan  var  betänk!  på  val  af  en  Lagfaren  fullmäktig  sig  till  bi- 
trade  i  den  rättegång,  han  mol   landtmarskalken  ärnade  påyrka. 

Sedan  konungen  beredi  alla  möjliga  mått,  sammankallades  de 
tre  ofrålsestånden  den  20  Februari  hvarl  och  etl  i  sitt  pleno.  Bonde- 
ståndets blef  genas!  märkvärdigl  genom  tvenne  ganska  stridiga  hän- 
delser: den  ena  ett  yttrande  till  protokollel  af  riksdagsbonden  Olof 
Larsson  från  Södermanland,  hvilken  med  ovanlig  styrka  föreställde 
nödvändigheten  af  en  snar  fred,  emedan  etl  krig,  antingen  del  föres 
med  framgång  eller  olycka,  medför  don  drygaste  tunga  för  landets  barn 
och  i  synnerbe!  allmogen,  en  påminnelse,  den  hans  samvete  och 
pligl  emot  sina  hemmavarande  ej  tilläte  honom  fördölja  eller  till  sina 
medbröders  behjärtande  lemna  oanmäld*);  den  senare  etl  afslag  af 
ståndei  på  adelns  anmodan  om  deltagande  i  dess  ansökning  hos  ko- 
nungen rörande  smädeskrifternas  beifrande,  och  hvarvid  föreföllo  flera 
mot  adeln  ganska  hårda  tal.  Men  ännu  återstodo  di-  betydligaste  verk 
ningarne  al'  denna  dagens  sammanträden. 

Konungen  hade  da  l.-itit  fördubbla  lifdrabantsvakten  på  sin  slott: 
don  aflösta  borgarevakten  qyarstannade  utom  borggården,  änskönt  don 
nya  redan  upptågat,  och  af  stadens  rytteri  sågos  flere  till  häst.  hoss.-i 
omständigheter  lofvade  någol  ovanlig!  uppträde,  medan  lians  m.-ijh 
utan  märklig  sinnesrörelse  gaf  lever.  Emellertid  var  på  en  gång  uti 
borgareståndel  genom  riksdagsfullmäktige  för  Norrköping  ocb.  Upsala, 
och  i  bondeståndel  genom  riksdagsbonden  Olof  Thoreson  från  Calmar 
län  föreslaget,  att  i  betraktande  af  en  vådlig  tidsutdrågl  nu  inpå  tredje 
veckan  mod  (\i^  anstalt  or  för  rikots  försvar,  till  hvilkas  skyndsamma 
besörjande  konungen  ständerna  både  församlal  och  uppmanat,  stånden 
matte  i  underdånighet  anhålla  hos  konungen,  del  Hans  Maj:t  täcktes 
nyttja  sin  konungsliga  rät!  enligt  grundlagarne  atl  gifva  riksdags- 
Öfverläggningarne  etl  ohohindradt  lopp.  Beslut  härom  hlofvo  genas! 
fattade,  båda  standon  inbördes  kungjorda  och  af  presteståndel  jåmväl 
bifallna,  mod  don  tilläggning  i  ordasätten,  att  Hans  Maj:t  i  ofvansagde 
afsigl  täcktes,  jämte  sin  kongl.  rätt,  nyttja  don  vishet,  mildhe!  ochnåd, 

hvarmed  Hans  Maj:t  alla  riksstånden  stads ufattat.   Strax  utfärdades 

deputationer  från  alla  tiv  stånden,  som  sammanträdde  i  Storkyrkan  och 
därifrån  samfäldi  begåfvo  sig  till  kongl.  slottet,  anförde  af  biskop  Lind- 
blom i  Linköping,  mödan  ärkebiskopen,  som  sagdl  är,  höll  sig  hemma 


i    trycktes  särskildl    och    utspriddes,   ett   misslyckadi   Försök  af  patri- 
oterna al  i  göra  diversion. 


-  94  - 

Deputerade  firigo  genast  företräde  hos  konungen,  som  lofvade  att  efter 
sin  konungsliga  ed  "styra  vrångö  och  själfsvåld  hämma". 

Af  allt,  hvad  under  denna  riksdag  sig  tilldragit,  var  detta  de 
ofrälseståndens  steg  både  i  anseende  till  sin  ensidighet  och  sina  på- 
följder det  vigtigaste.  Den  öfverklagade  tidsutdrägten  och  inaktiviteten 
kunde  ingalunda  med  sken  af  sanning  läggas  adeln  till  last,  än  mindre 
behöfde  konungens  åtgärd  däremot  anlitas,  sedan  adeln  för  8  dagar 
sedan  uppbrutit  vallistan  till  sina  ledamöter  i  hemliga  utskottet  och 
ingenting  hindrade  dess  sammanträde,  utan  tvärtom  adeln  blott  var 
inaktiv  för  det  konungen  ej  lät  den  sammankallas,  medan  hela  veckan 
användes  till  beredning  af  en  regementsförändring.  För  den,  som  var 
aldrig  så  litet  klarsynt,  var  ock  tydligt,  att  då  dessa  tre  stånd  till  ofvan- 
nämnde  steg  kunnat  förnias.  var  konungens  sak  vunnen  och  ingen  för- 
ändring under  denna  riksdag  att  förvänta.  Man  har  ock  efteråt  klan- 
drat patriotiska  chefernas  (i  synnerhet  grefve  Fersensi  uppförande,  som 
läto  sakerna  komina  sä  vida  och  ej  i  tid  utdelt  tillräckliga  penningar 
bland  de  tre  stånden.  Men  utom  det,  att  då  utrikes  penningar  ej  van- 
kas, det  alltid  blifver  svårt  lör  enskilde  män  att  öfverbjuda  en  konung, 
tror  jag,  att  penningar  foga  hulpit  i  en  stund,  då  ofrälsestånden  såsom 
i  egen  sak  voro  mot  adeln  uppbragta,  och  då  konungens  ton  i  nationen 
var  så  väl  beredd  och  så  stark,  att  inånga,  riksdagsmän  hade  fullmak- 
ter att  i  allt  göra  konungen  till  viljes,  och  af  sina  hemmavarande  med- 
bröder  skriftligen,  jämväl  med  hotelser,  tillhöllos  att  slikt  fullgöra. 

Så  snart  ståndens  deputerade  från  konungen  nedträdt,  affärdade 
Hans  Maj:t  pålitliga  officerare  med  vakt,  dels  af  konungens  lätta  dra- 
goner, dels  af  borgerskapets  kavalleri,  att  försäkra  sig  om  följande  per- 
soner: grefve  Fersen,  grefve  Fredrik  Horn,  friherre  Stierneld,  friherre 
•  arl  De  Geér,  friherre  Rutger  och  Gustaf  Macklean,  herr  Frietzsky, 
herr  von  Gerdten,  herr  Bilberg,  herr  Joh.  von  Engeström,  herr  Lilje- 
stråle  (f.  d.  justitiekansler),  öfverste  Almfelt  och  dess  bror  löjtnant  Alm- 
felt,  riddarhussekreteraren  Bungencrona  och  riddarhusfiskalen  thre*). 
Detta  verkställdes  med  största  stillhet  och  ordning.  De  sju  förstnämnde 
fördes  till  Fredrikshof  och  blefvo  förvarade  i  de  fängelserum,  som  sades 
vara  beredda  för  de  från  Finland  väntade  finska  officerare  och  som 
voro  både  anständiga  och  beqvämliga.  De  senare  nollos  under  bevak- 
ning pä  gardeshögvakten,  Kastenhof  och   Stadsgården,   till    en  del    i 


"i  Kammarherren    baron    Reuterholm   slapp   arresl    på   hertigens   al'  Söder- 
manland förbön,  men  1 1 « >  1 1  sig  inne  i  hertigens  rum  till  riksdagens  -Int. 


95 

svära  fängelser.  Tillika  tillsades,  alt  vid  sin  parole  hålla  8ig  hemma  i 
sina  rum:  grefve  Brahe  i.  generalmajor  Pechlin,  öfversten  von  Schwart- 
zer  '»-Ii  lagman  Spaldencreutz. 

Grefve  Fersens  häktande  utgjorde  etl  storl  men  bedröfligl  skåde 
spel.  Denne  70-årige  herre,  omgifven  af  sin  familj,  som  badade  i  tårar. 
tröstade  och  stillade  dem  med  samma  sinnesstyrka,  hvarmed  han  själf 
Underkastade  sig  sitl  öde.  Del  påstås,  att,  då  han  gick  utföre  sin 
trappa  för  att  bortföras,  flere  personer  tillbudil  sig  att  fria  '"-Ii  för- 
svara honom,  men  ati  han  afslagil  sådanl  med  del  vördnadsvärda  skäl, 
att  han  var  oskyldig  och  hade  etl  rent  samvete,  lian  föfbjöd  skrift 
ligen  sina  frånvarande  söner  alt  tagaafeked  utur fäderneslandets tjenst. 
Hans  döttrar,  grefvinnorna  KLlinckowström  och  Piper,  skyndade  upp  i 
konungens  rinn  atl  knäfalla  om  uåd  för  sin  far.  De  inträdde  i  den  så 
kallade    pelarsalen,  läto  anmäla,  sig,  men  fingo  icke  företräde,  utan  del 

hårda   svar  gen 5fverstekammarjunkären  grefve   Wachtmeister,  att 

Hans  Maj:l  fann  impertinent,  att  de  utan  tillstånd  kommii  in  uti  be 
mälta  rum.  En  och  annan  af  de  öfrige  häktade  viste  mindre  lugn. 
Öfverste  Almfell  hotade  skjuta  borgarevakten,  som  kom  atl  arrestera 
honom,  hvarför  dragoner  måste  därtill  kommenderas,  hamn  Stierneld 
säges  sid  framkomsten  till  Predrikshof  hafva  anmoda!  officeren,  som 
beledsagade  honom,  atl  föranstalta  del  han  kunde  få  till  sig  sin  lektyr, 
som  han  glöml  i  sina  rum,  numlit-vn  Hiimcs  historia  om  Carl  I  S|  närt . 
l>e'  fångna  blefvo  förbudna  att  emottaga  besök  man  särskildl  tillstånd 
sann  att  nyttja  bläck  och  papper.  Direktören  Frietzskys  papper  för 
seglades,  likaså  riddarhuskanshel  och  grosshandlaren  Schöns  kontor, 
3å  om  misstänkl  för  där  nedsatta  ryska  penningar;  patrioterna* 
klubb  blef  tillsluten,  stadsportarne  tillstängdes  med  förbud  atl  tills 
vidare  affärda  någon  post,  och  riddarhusprotokollernas  tryckning  In 
ställdes. 

Klockan  sex  om  aftonen  emottog  hertigen  af  Södermanland  öfver 
befälel  i  Stockholm.  Denne  berre  hade  tillförne  visal  myckel  misshag 
öfver  de  förklenliga  rykten,  man  utspridl  mol  adeln  och  arméen,  och 
därföre  af  patrioterna  blifvil  ansedd  med  storl  förtroende.  Del  påstås 
ock,  an  han  lofvat,  del  ingen  af  dem  under  riksdagen  skulle  löpamin- 
fara;  men,  sa  varsam  som  outgrundlig  i  sin   uppförande,  hade  han 


i   il.iii    både  blifvil    förd   till    Predrikshof,  oro  ej  grerVinnaii  Ramel  funnit 
tillfälle  att  underrätta  konungen,  atl  grefvinnan  Brah 

k    i.    för  altei  .'t  lon. 


-  96  - 

dock  hittills  i  riksdagsKvälfhingarne  icke  tagit  ringaste  del.  Nu  tyck- 
bes  han  ingå  i  konungens  afsigter,  kanske  för  att  till  enskild  förmån 
nyttja  den  vändning,  sakerna  fått,  den  han  velat  afbida  hellre  än  be- 
reda, medan  däremot  hertiginnan,  hans  gemål,  hertigen  af  Östergötland 
och  i  synnerhet  prinsessan  uppenbarligen  betygade  vedervilja  för  denna 
dagens  våldsamheter  och  däröfver  tilläto  sig  de  friaste  omdömen. 

Den  allmänna  bestörtningen  i  Stockholm  utmärkte  sig  om  aftonen 
■  "Ii  följande  natten  genom  en  bedröflig  tystnad,  en  ödslig  stillhet.  Hvar 
och  en  förblef  i  sitt  hus.  och  gatorna  vr.ro  nästan  tomma.  Emellertid 
hade  konungens  tal  den  17  Februari  blifVit  tryckt  och  oräkneliga  exem- 
plar däraf  i  landsorterna  utspridda.  Det  försäkras,  att  fricorpsen  i 
Dalarne  icke  förr  låtit  beqväma  sig  att  marchera,  än  den  däraf  blefintalt, 
att  adeln  med  rikets  fiender  förehaft  stämpling  mot  konungens  person. 
Likaledes  uppeggades  i  Stockholm  pöbelns  hat  mot  de  fängslade  adels- 
man med  orimliga  berättelser,  än  att  de  tagit  penningar  af  ryssen, 
än  att  de  bestulit  hanken  och  genom  försnillande  af  allmänna  medel 
samlat  enskild  rikedom,  ja,  ntlåtelser  fälldes,  att  hvar  adelsman  borde 
lånas  af  daga.  Men  svenska  pöbeln  är  så  trög  att  sättas  i  rörelse,  att 
sådant  oaktad!  jag  ej  vet,  det  någon  adelsman  blef  förolämpad. 

Sedan  konungen  ifrån  riddarhuset  undanröjt  de  personer,  som 
ansågos  farligast  och  genom  deras  häktande  samt  sina  öfriga  anstalter 
trott  sig  injaga  fruktan  hos  alla  andra,  hvilka  kunde  ega  mindre  böjelse 
för  de  ändringar  i  regeringssättet,  han  ärnade  införa,  lät  Hans  Maj:t 
göra  anslag  till  plenum  plénorum  på  rikssalen  den  21  Febr.,  kl.  10  f.  m. 
Adeln  blef  anbefalld  att  först  samlas  i  konungens  rum  och  därifrån 
honom  beledsaga,  men  de  tre  ofrälse  stånden  sammanträdde  först  på 
sina.  samlingsrum,  innan  de  begåfvo  sig  till  rikssalen.  Konungen  för- 
modade, att  det  med  de  ofcälse  ståndens  deputerade  utarbetade  förslag 
till  en  Förenings-  och  Säkerhetsakt,  på  en  gäng  anmäld!  och  bifallet, 
skulle  lika  lätt  antagas,  som  1772  års  regeringsform,  och  yttrade  om 
morgonen  till  biskop  Wallqvist,  att  Hans  Maj:t  vore  öfvertygad,  det  adeln 
nu  mera.  icke  heller  däremot  skulle  göra  inkast. 

I  presteståndet  förekommo  emellertid  märkliga  öfverläggningar. 
Prosten  Ekerman  från  Östergötland,  af  patrioternas  parti,  och  varnad 
af  ärkebiskopen  för  hvad  denna,  dag  kunde  försökas,  ingaf  ett  memo- 
rial med  tillstyrkan,  att  om  något  nytt  mål  föredroges  på  rikssalen, 
det  ej  där  måtte  afgöras,  utan  enligt  42  %  regeringsformen  öfverlägg- 
ning  i  ståndet  däröfver  först  föregå.  Biskop  Lindblom,  såsom  vice 
talman,   sökte   tillfredsställa    honom   med  den  försäkran,  att  han  nog- 


-    97 

s;in)t  skulle  iakttaga  Btåndets  rätt;  men  då  sådanl  ej  syntes  göra  till- 
fyllest, tillade  biskop  Celsius,  atl  prosten  Ekermans  memorial  inne- 
fattade misstroende  och  vore  sä  myckel  mindre  tjenligt,  som  ständerna 
icke  borde  känna,  livad  konungen  dem  ej  meddelt,  hvarföre  han  till- 
styrkte, atl  del  ej  ens  i  protokollet  måtte  upptagas.  Ehuru  prosten 
Ekennan  protesterade  däremot,  och  detta  biskop  Celsii  yttrande  var 
snörrätt  stridande  mot  livad  han  själf  vid  ett  lika  beskaffad!  tillfälle 
under  1786  ars  riksdag  anfört,  vann  det  dock  nu  bifall;  och  vice  tal- 
mannens förnyade  löfte,  atl  ej  underlåta  livad  ståndetsrätt  och  förmån 
sann  regeringslagarne  af  honom  äskade,  var  den  enda  verkan  af  pro- 
sten Ekermans  påminnelse. 

När  konungen  uppträdl  på  tronen  och  belsa!  de  församlade  stän- 
derna, bördes  appel  till  ställning  af  borgerskapets  cavallericorps  utan- 
för slottet,  bvilket  afbröt  Hans  Maj:ts  tal,  så  att  lians  Maj:t  genomsin 
utsände  kaptenlöjtnanl  vid  lifdrabantcorpsen,  grefve  Adam  Lewenhaupt, 
måste  befalla  tystnad,  bvilket  kanske  tillika  tjente  till  påsyftad  erinran 
om  den  styrka,  som  var  för  banden  att  understödja  konungens  pro- 
positioner. Konungen  yttrade  därefter,  att  han  med  mycken  fägnad 
fann  sig  tståndsati  att  ånyo  församla  rikets  sann  liga  ständer  inför 
sin  tron  och  ridderskapet  och  adeln  återfördt  till  det  lugn.  HansMaj:! 
g  så  nödigt  atl  bibehålla;  att  den  bilhga  klagan,  H.  Maj :t  Qästlidne 
mast  tr.ra,  ingalunda  hati  hela  adeln  till  föremål,  och  atl  det  vore 
honom  den  käraste  pligt  att  därom  upprepa  sina  försäkringar;  att  EL 
.Maj:t  därmedelst  blott  velat  upplysa  de  okunniga  och  urskulda  sig  själf 
sann  ej  allenasl  vore  öfvertygad  om  en  fullkomlig  tillgifvenhei  och 
nit  af  detta  första  riksstånd,  man  ock  omfattade  detsamma  ännu  med 
lika  ynnest  som  Iran  början  af  sin  regering.  Till  vedermäle  bvaraf  II. 
Maj:i  bad  dem  återtaga  sina  öfverläggningar  under  ordförande  af  den 
landimarskalk.  Hans  Maj:t  dem  gitVit.  och  som  endast  önskade  deras 
förtroende  för  atl  nyttja  del  till  ståndets  och  rikets  gemensamma  väl. 
Häruppå  anmodades  den  tillstädesvaxande  landtmarskalken  atl  återtaga 
-in  ämbete  och  ställe.  Landtmarskalken  atlade  sin  vördnadsbetygelse 
tor  konungen  och  förklarade  för  ridderskapet  och  adeln  sin  vänskap, 
sin  önskan  atl  allt  framfaret  måtte  blifva  glömd!  och  han  själf  för- 
varad i  standeis  tillgifvenhet.  slutligen  anhöll  han  hos  konungen,  att, 
i  anseende  till  sin  ålderdom  och  sjuklighet,  få  sig  till  biträde  eö  vice- 
lantli marskalk,  på  sätt  riksdagshandlingame  af  17h»  föranleda  i. 

i  Landshöfdingen  Clerch   varda  landtmarakalk  och  grefve  Gust.  CronUjelm 
landl  marskalk. 
Adierbeth,  Anteckningar,  I.  7 


Vidare  fortfor  konungen:  Att  oaktadt  den  oaf brutna  möda,  Hans 
Maj:t  haft  att  1772  stifta  och  sedermera  bibehålla  lugnet  i  sitt  rike. 
hade  regeringslystnaden  och  tvedrägt sandan  ända  visar  sig  färdiga  att 
krossa  de  fjättrar.  Hans  Maj:t  dem  pålagt,  och  att  återstörta  riket 
nästan  i  en  lika  våda,  som  då  H.  Maj:i  dess  styrelse  emottog.  Samma 
sjukdomar,  som  då  plågade  rikskroppen,  syntes  nu  återlifvade.  Så- 
dant kunde  ej  hafva  annan  orsak  än  skilda  interessen,  följder  af  sär- 
skilda stånds  olika  rättigheter,  dels  fotade  på  mindre  billiga  grunder, 
dels  ej  rätt  utstakade,  och  som  fördenskull  ej  annat  kunde  än  upp- 
väcka söndring  emellan  lika  fria  medborgare  samt  vålla  skakningar 
i  samhället.  Sverige  hade  nogsamt  erfarit  dessa  olyckor,  ömsom  kastadt 
emellan  aristokratisk  ärelystnad  och  demokratiskt  själfsvåld.  Till  af- 
böjande  af  allt  sådant  ville  Hans  Maj:t,  jämte  stadfästande  af  de  första 
tvenne  ständers  privilegier,  älven  förse  de  andra  två  med  stadgade  för- 
måner, dem  naturen  först,  men  framför  allt  deras  nit  för  del  allmänna 
i  denna  stund  gaf  dem  rätt  att  hoppas,  samt  afskilja  alla  tvisteämnen 
emellan  konung  och  nation  på  ett  sätt,  som  hindrade  tvetydighet  och 
befåstade  inbördes  säkerhet.  I  sådan  afsigt  hade  H.  Maj:t  varit  betänkt 
på  en  Förenings-  och  Säkerhetsakt,  den  H.  Maj:t  ville  låta  riksens  stän- 
der föreläsas.  "Förenom  oss",  yttrade  konungen,  "i  den  sanna  endrägt, 
som  blott  förtroende,  lag,  frihet  och  säkerhet  kunna  gifva,  fienderna 
till  trots.    Den  Högste  gifve  därtill  sin  välsignelse!" 

Därnäst  uppstod  hertigen  af  Södermanland  och  i  ett  prydligt  tal 
förklarade  sin  glädje  att  se  en  ädelmodig  konung  återgifva  lagen  den 
stadga,  allmän  säkerhet  kräfver,  samt  sin  förnöjelse  att  offentligen  vid 
detta  tillfälle  få  intyga  svenska  adelns  ärofulla  mannamod  och  stånd- 
aktighet, rönta  bland  dödar  och  faror,  som  svåfVal  kring  H.  K.  H:s 
egen  hjässa,  och  bekrönta  med  seger.  "Ja.  gode  herrar,  riddare  och 
svenner!"  tillade  hertigen.  "Om  äfven  vänskapen  i  denna  stund  ej  kråfde 
detta  offer,  vore  det  mig  dock  den  dyrbaraste  skyldighet,  den  heligaste 
förbindelse,  att  jämte  förklarandet  af  edra  förtjenster,  billigt  afrycka 
den  larf,  h  varm  ed  afunden  sökt  skyla  edert  tappra  uppförande  och 
listigt  förblandat  den  skyldige  med  den  oskyldige."  Talet  slöts  med 
tillstyrkan,  att.  Säkerhetsakten  måtte  antagas,  men  trycktes  sedanför- 
ändradt,  allenast  med  några  allmänna  betraktelser  öfver  de  hufvud 
grunder,  på  hvilka  svenska  regeringssattet  åvilar,  och  välsignelser  öfver 
konung  och  fädernesland.  Ändamålet  både  med  talet  och  dess  tryckande 
var  väl   adelns  tillfredsställande  mo1    konungens  hårda    förebråelser  den 


gg 

17.  meo  gjorde  ej  billfyllest,  emedan  det  ena  var  en  konungs  dom  utan 
va<l,  del  andra  den  förste  undersåtens  omdöme. 

Så  snarl  hertigen  upphört,  blei  den  föreslagna  Förenings-  och 
Säkerhetsakten  med  hög  rösl  uppläsl  af  statssekreteraren  Schröder- 
heim,  som  företrädde  hofkansleren.  "Bifalla",  ropade  konungen  därpå 
med  hög  röst,  "riksens  ständer  den  upplästa  Förenings-  och  Säkerhets- 
akten?" Därvid  upphofvo  sig  häftiga  rop  af  "lika  mening;  ty  på  de 
ofrälse  ståndens  sida  hördes  de  starkaste  ja,  som  på  konungens  till- 
frågan tre  gånger  upprepades,  hvaremoi  på  adelns  lika  ifriga  « -<.h  lika 
ofta  förnyade  nej  läto  sig  höra.  [bland  de  flere  adlige  ledamöter,  Bom 
anmälte  sig  att  tala,  var  kammarherren  grefve  Adolf  Bamilton  den 
förste.  Med  L772  års  regeringsform  i  handen  åberopade  han  dess  ut- 
tryckliga stadgande,  atl  enär  konungen  uågot  proponerar,  ständerna 
äro  berättigade  att  sådant  på  sina  kamrar  öfverväga,  innan  de  därom 
svar  meddela.  Generallöjtnanten  friherre  Duwall,  grefve  Diicker  ni.  fl. 
gjorde  korta  och  kraftiga  föreställningar  i  samma  mening.  Men  k<- 
Qungen,  som  hade  in-  stånd  på  sin  sida,  tycktes  icke  göra  stor!  afse- 
ende  på  dessa  påminnelser.  Innerligen  rörd  i  detta  för  fäderneslandet 
vigtiga  ögonblick  <>eh  öfvertygad,  att  det  icke  var  konungens  begrepp 
man  borde  upplysa,  utan  hans  hjärta  man  borde  röra,  rågade  ji 
yttra  mig  till  protokollet  ungefär  med  följande  ord: 

"Infor  E.  K.  M:s  tron  vägar  en  undersåte,  som  röni  de  dyrbaraste 
yedermälen  af  E.  K.  M:s  nad  och  erkänner  dem  med  vördnadsfullaste 
hjärta,  att  upphöja  en  ovan  och  svarvande  röst.  Men.  allernådig- 
ste  Konung!  hvarken  tid  eller  tillfälle  tillåta  mig  att  nu  nämna  mina 
enskilda  underdåniga  förbindelser  emol  E.  K.  Majrl  såsom  välgörare. 
På  denna  stund  är  ej  fråga  om  annat  än  mitt  nit.  min  kärlek  för  K.  K. 
M.  såsom  min  konung,  för  Sverige  såsom  mitt  fädernesland.  Jag  finner 
mig  närvarande  vid  del  högtidligaste  tillfälle,  som  i  mänskligheten  kan 
yppas,  vid  den  vigtigaste  öfverläggning,  sunt  kan  förehafvas.  Förlåt, 
aUernådigste  Konung!  den  runnia  sinnesrörelse,  som  af  mig  utpn 
tårar.  Betagne  af  samma  känslm-  ser  jag  mina  närvarande  medbröder, 
detta  rikes  ridderskaj)  och  adel.  De  äro,  såsom  jag  är  öfvertygad,  alla 
lika  brinnande  med  mig  af  ni;  för  K.  K.  tö  och  fosterlandel  (här  af 
öfverljudl    af  mitt  stånds  bifallsrop);  men  dr  fleste  tilläfven- 

lika   oförmögna   att    stadga   sina   tankar  på  denna  stunden  öfver 
'■tt    ämne,  som   skall   algöra   "tt    hell   rikes,  millioner  människors  öde 
för  sekler.    s;i   stort   detta    \>Tket    är,   sa   nödigl  att.  därvid  am 
betänksamhet.    Med   djupaste   undersåtlig    vördnad   för  K.  K.  tö.,  med 


-  100  - 

varmaste  kärlek  för  (samtliga  mina  medborgare  af  de  öfriga  stånden, 
besvär  jag  E.  K.  M.  vid  Gud-,  vid  sin  tron,  vid  sitt  hjärta,  sitt  ädelmod, 
vid  samtid  och  eftervärld,  att  oss  måtte  förunnas  någon  betänketid." 

Denna  korta  föreställning  gjorde  en  verkan,  som  mera  bör  till- 
skrifvas  tillfället,  mitt  ställe  i  konungens  tjenst,  mitt  kända  tänkesätt 
för  hans  person,  kanske  min  ömma  sinnesrörelse,  än  min  skicklighet. 
Konungen  blef  synbarligen  bevekt  och  förklarade  genast,  att  han  be- 
viljade adeln  frihet  att  på  riddarhuset  företaga  Säkerhetsakten  till  öfver- 
vägande  och  utlåtande,  men  att  ett  trefaldigt  ja  af  de  andra  stånden 
tillräckligen  tolkat,  att  de  den  enhälligt  antagit.  Biskop  Lindblom,  som 
strax  efter  aktens  uppläsning  anmält  sig  att  tala,  fick  då  först  ljud 
och  anhöll  i  ett  vackert  tal,  att  presteståndet  äfven  måtte  få  betänka 
sig*).  Det  samma  utbådo  sig  för  borgareståndet  borgmästaren  Eker- 
man  i  Stockholm  och  Åberg  i  Uddevalla.  Biskop  Wallqvist  åter  till- 
styrkte, att  konungen  icke  måtte  tillåta  något  beslut  på  rikssalen  tagas 
utan  att  alla  fyra  stånden  vore  öfverens.  Men  konungen  upprepade 
ånyo  att  saken  var  afgjord  af  tre  stånd  och  kunde  icke  mer  upptagas 
utan  hos  adeln.  Elere  ledamöter  anmälte  sig  ytterligare  att  tala,  och 
det  kan  anses  såsom  en  stor  försigtighet  af  konungen  i  den  vändning, 
saken  då  fått,  att  Hans  Maj:t  äfbröt  all  vidare  öfverläggning,  hvilken 
troligen  kunnat  föranleda  till  en  mycket  ömtålig  granskning,  med 
hvad  rätt  en  sak  kan  antagas  såsom  afgjord  af  tre  stånd,  då  det  fjärde 
förunnas  tillstånd  att  den  öfverväga  och  pröfva.    I  stället  uppkallades 


*)  Om  morgonen  den  21  Februari  var  jag  hos  biskop  Lindblom,  att  af  honom, 
som  jag  visste  i  egenskap  af  vice  talman  de  förra  da.garne  uppvaktat  konungen, 
inhemta  upplysning,  hvad  konungen  i  pleno  plenorum  ärnade  företaga  och  framför 
allt,  om  han  äskade  någon  ny  edgång.'  Han  svarade  på  min  fråga  härom,  att  han 
på  sitt  samvete  ej  kände  det  förra,  men  att  han  vore  af  konungen  försäkrad,  det 
fråga  om  ny  ed  ej  skulle  ega  rum.  Han  var  rörd  ända  till  tårar  öfver  den  bryd- 
sa.mma  ställningen,  beklagade  sitt  Ode,  som  i  en  sä  besvärlig  tid  blifvit  framsatt, 
och  visade  mig  utkast  till  tlere  föreställningar,  dem  han  ärnade  göra,  i  fall  Erihe 
ten  för  hårdt  anfäktades.  Detta  gaf  anledning  till  fiere  samtal  oss  emellan  om 
grunderna  till  Sveriges  borgerliga  frihet,  såsom  om  angelägenheten  af  personlig 
säkerhet  och  att  beskattnings-  och  lagstiftningsrättigheten  samt  bankens  förvaltr 
ning  förblefve  hos  ständerna,  dag  igenkände  däraf  myckel  i  biskopens  tal.  —  Denni 
man  förtjente  ingalunda  det  hal,  han  af  uiotpartiet  ådrog  sig.  Ömsint  OCh  väl- 
menande,  men,  under  ett  utv&rtes  anseende  af  prelatensisk  myndighet^  hvarfeen 
genom  naturliga  gåfvor  eller  erfarenhet  vuxen  det  rum,  som  en  slump  vid  denna 
riksdag  honom  tilldelte,  måste  han  följa  den  herskande  tonen  i  sitt  stånd.  Hess 
ut, ,m  hade  de  ifrige  patrioterna  mot,  honom  oeh  de  Beste  ofralse  riksdagsmän  be- 
gått det  gemensamma  fe]  att  strax  rid  riksdagens  början  förklara  dem  krig.  De 
belsade  ej  på  dem,  de  hädade  dem  och  utmärkte  på  allt  möjligt  sätt  för  dem  veder 
vilja  oeh  förakt.  Sådant  kunde  ej  annat  än  stöta  den  kallsinnigaste  och  stärka 
men  ej  försvaga,  den  sammansättning  de  hade  emol  9ig. 


-     101 

till  aktens  underskrift  biskop  Lindblom  såsom  presteståndeta  vice  tal- 
man, men  han  vägrade  den,  ehuru  konungen  därom  flere  gånger  på- 
minte. Sedan  biskopen,  efter  ständernas  skilsmässa  från  rikssalen,  ytter- 
ligare anmält,  hvad  som  därstädes  blifvil  belefvadt,  uti  sin  stånd,  och 
inhemta!  dess  bifall  atl  å  dess  vägnar  bestyrka  Säkerhetsakten  med 
sin  underskrift,  meddelte  han  densamma  förs!  följande  måndagen,  hvar- 
efter  äfven  de  öfriga  talmännen  underskrefvo. 

Någon  har  varit  nog  orimlig  att  föregifva,  'let  jag  i  hemligt  för- 
stånd med  konungen  gjorl  min  föreställning  mol  Säkerhets-aktens  an- 
tagande, rjtom  mitt  samvete  bör  sunda  förnuftel  freda  migmol  denna 
misstanke.  Evad  vann  kouungen  [genom  atl  arbeta  mot  sig  själf?  Men 
de,  som  se  finesse  i  allt.  bry  sig  aldrig  om  del  sannolika.  Alleuasl  de 
kunna  svärta  en  god  eller  oskyldig  gärning,  finna  de  uog  dem  som 
sätta  tro  därtill. 

Så  snart  konungen  åtskilt  ständerna,  beslöt  jag  atl  genas!  Upp- 
vakta II.  M.  Vid  utgången  från  rikssalen  fann  jag  tårar  Lmångaögon, 
äfven  de  stelaste  mäns,  och  —  om  det  ar  förlåtligt  att  nämna  sig  själf 
ibland  så  mänga  vigtigare  ämnen  en  erkänsla  för  mig,  som  yttrades 
i  omfamningar  och  välsignelser.  Jag  träffade  i  konungens  garderobe 
min  aktningsvärde  vän,  kanslirådet  von  Rosenstein,  betagen  af  den 
ömmaste  sinnesrörelse,  och  som  gjorde  mig  sällskap  både  under  del 
jag  väntade  på  företräde  hos  konungen,  som  ännu  hade  Rådet  försam- 
lad!  inne  hos  sig,  och  sedermera  vid  min  uppvaktning. 

Jag  kysste  konungens  hand  och  förklarade,  alt  samma  hjärta. 
Bom  af  nit  för  fäderneslandet  nyss  utgjutit  sig.  vore  färdig!  att  upp- 
offra sig  for  hans  person,  om  så  påfordrades,  men  att  min  öfvertygelse 
ej  tillåtit  mig  tiga.  om  jag  ock  därmed  skulle  ådragit  mig  den  olyckan 
att  misshaga  min  konung  och  välgörare.  Konungen  afbröl  mig,  sade: 
'•Yous  avez  fait  la  plus  belle  peroraison  que  j'ai  jamais  entendue"  tog 
mig  i  famn.  kysste  mig  på  kindbenel  "di  tillade:  "Kli  bien,  vous  voyez 
-i  je  sais  rendre  justice",  under  del  kanslirådet  Rosenstein  beröiride 
hvad  jag  gjorl  och  han  sade  sig  hett  göra.  fig  yttrade  vidare,  att  om 
Hans  Ma,i:t  sa  god!  syntes,  ville  jag  hädanefter  -runa  afhålla  mig  frän 
riddarhuset,  för  att  visa  det  hvarken  personlig  afsigl  eller  motvilja 
mina  steg.  Men  H.  Maja  förklarade,  att  sådana  misstankar  aldrig 
kunde  träffa  mig,  och  atl  ehvad  jag  funne  mig  befogad  att  tala  ellei 
göra,  visste  II.  Maj:l  härtlyta  al  renaste  uppsåt.  Talet  föll  sedan  på 
Säkerhetsakten,  hvilken  jag  a!  en  enda  åhörd  läsning  icke  kunnat  till- 
råckligen  fatta,  bvarföre  konungen  lemnade  mig  den  till  genomseende. 


-  102  - 

Jag  yttrade  dock  i  allmänna  ord,  att  mig  syntes,  det  konungamakten 
där  blifvit  utvidgad  öfver  den  gräns,  som  friheten  medgifver,  och  att 
lag  fördenskull  hellre  ville  bifalla  de  föreslagna  inskränkningar  i  adelns 
förmåner  än  i  nationens.  Detta  syntes  göra  intryck  på  H.  Maj:t,  som 
då  berättade,  att  det  förnämsta,  Rådet  nyss  haft  att  anmärka  vid 
akten,  var  frälsets  där  stadgade  lika  deltagande  med  skatte  i  skjuts- 
ningsbesväret,  Riksrådet  grefve  Oxenstiernas  infall  till  konungen  vid 
detta  tillfälle  var  fullt  af  qvickhet:  att  H.  Maj:t  velat  låta  Rådet  se  dess 
begrafning,  lika  såsom  Carl  V  såg  sin,  innan  han  dog.  Jag  upptäckte 
vidare  min  oro  öfver  grefve  Fersens  öde  och  berättade,  huru  osann- 
färdiga de  tillmålen  voro,  som  landtmarskalken  gjort  honom.  Konungen 
bad  mig  vara  tillfreds,  "ehuru",  tillade  han,  "grefve  Fersen  är  ganska 
brottslig"  *).  Jag  lemnade  därpå  Hans  Maj:t  med  tillönskan  af  Guds 
välsignelse  öfver  honom  och  hans  regering. 

Konungen  visade  vid  detta  tillfälle  ett  verkligt  ädelmod.  Det 
påminner  mig  ett  drag  af  ädelmod  mot  professor  Sergel.  Konungen 
hade  i  Rom  tagit  honom  med  sig  för  att  meddela  upplysningar  öfver 
konstarbeten  i  flere  palatser.  Men  dä  konungen  vid  början  af  prome- 
naden besåg  Ti  ti  thermer,  och  Sergel  såsom  o  vig  och  tjock  med  möda 
kunde  framkrypa  i  de  trånga  underjordiska  gängarne,  tog  Sergel  humeur, 
svor  och  förirrade  sig.  Konungen  skrattade  däråt,  hvaraf  Sergel  än 
mer  förtörnades,  så  att  han  gick  hem  utan  att  vidare  följa  konungen. 
Rosenstein,  som  märkte  detta  och  fruktade  onåd  för  Sergel,  gjorde  af 
egen  drift  hans  ursäkt.  Konungen  svarade  med  mildhet.  "Sergel  blef 
ond,  jag  märkte  det  och  vet,  att  han  är  hastig,  men  man  har  ej  genier 
för  bättre  köp." 

Ifrån  rikssalen  förfogade  sig  klockan  8  de  tre  stånden  till  hvart 
sitt  samlingsrum,  hvarest  en  och  annan  ledamot  försökte  att  upptaga 
Säkerhetsakten  under  ny  öfverläggning;  men  talmännen  förbjödo  det 
vid  konungens  onåd  och  läto  blott  akten  ad  notitiam  ånyo  uppläsas. 
Jag  träffade  samma  eftermiddag  prester,  som  däröfver  voro  högeligen 
uppbragte,  men  förgäfves.  Landtmarskalken  däremot  glömde  att  åter- 
föra sitt  stånd  pä  riddarhuset;  till  godtgörande  hvaraf  han  lät  anslå 
till  plenum  kl.  4  ännu  samma  eftermiddag  för  att  välja  elektorer  i  de 
flere  arresterades  ställe.  Men  få  ledamöter  kommo  tillstädes  och  deras 
öfverläggning  blef  ganska  orolig.  Kapten  Cock  tillstyrkte  en  depu- 
tation  till   konungen   att   först   utbedja  sig  del  af  orsaken  till  arreste- 


•i  ai  grefve  Nils  Posse  hade  konungen  dock  sagt:  "Qu'il  perdrait  sa  fcéte." 


In:; 

ringarne.  Hans  memorial  lades  på  bordet,  men  andra  föreställde  olag- 
ligheten af  elektorsval  i  detta  en  timme  förut  anslagna  plenum  med 
så  Btarka  skål,  atl  del  med  oförrättadl  ärende  måste  åtskiljas. 

Sålunda   var  denna   dag   förfluten,   i  svenska  tideböckerna  alltid 

en   af  de  märkvärdigaste,   mindre  hedrande  för  nati n  än  för  adeln, 

mindre  smickrande  för  själfva  konungen  än  lian  väntat.  Del  var 
ögonskenligt,  att  Lan  begåtl  ''ii  missräkning,  den  blotl  hans  fintlig- 
het  någorlunda  godtgjort.  Han  hade  trotl  genom  injagad  fruktan 
tysta  adeln,  men  hotelserna  hade  upplifvat  dess  mod.  Sedan  nästan 
alla  dess  kända  talare  voro  med  vald  undanröjde,  upphofvo  sig  nya 
röster,  som  förde  frihetens  språk  med  lika  nit,  om  ej  med  lika  styrka. 
Man  kan  ej  neka,  atl  sådant  utmärkte  en  själfkänsla,  som  icke  tål  atl 
regementsförändringar  anställas  likasom  för  lek,  som  icke  gifver  sig 
vid  första  uppfordran  och  som  icke  antager  bojor  under  namn  af  frihet; 
men  i  hufvudsaken  var  dock  föga  vunnet,  och  jag  lämpade  strax  på 
adeln  Frans  I:s  bekanta  ord:  Toui  est  perdu  hors  1'honneur.  Tre  stånds 
bifaU  till  Säkerhetsakten  och  de  få  patrioters  stillatigande,  som  ibland 
dem  funnos,  lofvade  adeln  föga  understöd.  Man  har  skäl  att  klandra 
denna  feghet  Isynnerhet,  faller  en  sådan  förebråelse  billig!  på  flere 
ledamöter  af  presteståndet.  Således  voro  till  exempel  biskop  Benzel- 
stjerna  i  Westerås  och  prosten  doktor  Ahlström  kände  såsom  ifriga 
patrioter.  Den  förre,  en  gammal  och  ansedd  ämbetsman,  försedd  med 
fullkomlig  riksdagsvana;  den  senare  egde  mycken  nrskillning  och 
talegåfva  samt  hade  lofvat,  att  icke  med  stillatigande  låtasigpåt] 

n  regeringslagarnes  förändring.  Han  hade  efteråi  den  svagheten 
att  tillstå,  del  rädslan  för  fängelserum  och  straff  bundit  hans  tunga; 
men  mänga,  misstänkte  både  honom  och  flere  atl  genom  andra  skäl 
vara  vunne. 

Konungens  forsla  bekymmer  var  att  finna  en  vice  landtmarskalk. 
Efter  eti  förslag,  som  blygsamheten  förbjuder  mig  nämna,  förtrodt  ål 
biskop  Lindblom  och  kanslirådet  filers,  som  äro  unna  sagesman,  och 
hvilket  ii  fall  det  annars  varit  allvarligt  i  den  ifrågavarande  pers» 
nödgats  afsla,  om  dess  medelmåttiga,  grad  i  ämbetsvägen  icke  fräls! 
honom  ifrån  anbudet,  stannade  konungen  med  sitt  val  på  öfversten  vid 
amiralitetet,  Pehr  Liljehorn,  en  gammal  erfaren  riksdagsman,  illslug, 
kall  och  oböjligen  ståndaktig,  färdig  till  allt,  utan  laggrannhet,  blott 
tor  belöning  den  enda  royalist.  som  vid  denna,  riksdag  med  ii 
styrka  låtii  sig  horas  pa  riddarhuset. 


-   104  - 

Den  23  Febr.  om  morgonen  var  adeln  genom  anslag  samman- 
kallad till  plenum.  Grefve  Jacob  Gustaf  Oxenstjerna,  såsom  äldste 
närvarande  grefven,  uppläste  till  en  början  konungens  förordnande  för 
öfversten  Liljehorn  att  vara  vice  landtmarskalk,  livarefter  denne  intog 
sitt  rum  till  höger  om  landtmarskalksstolen  och  emottog  stafven  med 
ett  tal,  som  innefattade  många  försäkringar  om  hans  rena  afsigter, 
hans  aktning  för  ståndet  och  den  räkning,  han  gjorde  sig  uppå  dess 
undseende  med  hans  brister.  Han  gaf  vidare  vid  handen,  att  adelns 
sammanträde  denna  dag  hade  till  föremål  att  genom  val  fylla  några 
elektorers  rum.  hvilka  genom  deras  frånvaro  blifvit  lediga.  Flere  leda- 
möter ärnade  dä  fråga,  livar  dessa  frånvarande  elektorer  tagit  vägen, 
och  begärde  därföre  ordet;  men  vice  landtmarskalken  förklarade,  att 
valet  först  borde  gå  för  sig  och  att  det  sedan  skulle  stå  hvar  och  en 
öppet  att  yttra  sina  tankar.  Därmed  lät  ock  ståndet  sig  nöja.  hvilket 
kanske  var  den  största  svaghet,  det  under  denna  riksdag  begått.  Valet 
förrättades  då  i  alla  klasser,  och  vallistan  uppbröts  ännu  samma  efter- 
middag. 

Därpå  uppläste  generalen  friherre  Wrede  ett  memorial  med  bi- 
fogadt  utkast  till  förklaring  i  adelns  namn  öfver  landtmarskalkens  an- 
förda klagomål,  hvilket  lades  på  bordet.  Vidare  hemställde  öfversten 
friherre  Wachtmeister,  att  sedan  inför  hela  allmänhetens  ögon  flere  af 
adelns  ledamöter  oförmodligen  blifvit  i  häkte  inmanade,  utan  att  de 
begått  några  kända  förbrytelser,  adeln  genast  mätte  hos  konungen  an- 
hålla om  deras  frigifvande.  I  samma  mening  instämde  mångfaldiga 
ledamöter,  såsom  kaptenen  grefve  Clas  Lewenhaupt  *),  grefve  Ribbing. 
friherre  Bielke,  expeditionssekreteraren  Hederstam  m.  fl.,  men  en  del 
i  ganska  härda  och  anstötliga  utlåtelser;  i  synnerhet  hade  herr  Heder- 
stam till  de  öfverklagade  arresterne  lämpat  missgärningsbalkens  20 
kap.  7  §,  som  stadgar,  att  den,  hvilken  bastår  och  länder  någon  oför 
vunnen,  förverkat  edsöre. 

I  denna  stund  syntes  mig  sinnena  tor  mycket  ömtåliga  att  ytter 
ligare  utan  våda  uppröras.  Jag  vågade  därföre  göra  föreställning  om 
angelägenheten  att  i  detta  laggranna  ämne  icke  utur  akt,  låta  den  sakt- 
modighet,  den  varsamhet,  som  säkrast  bereder  och  underhåller  trygg- 
hel  och  ståndaktighet  i  beslut,  förente  mig  i  hufvudsaken  med  friherre 
Wachtmeister,  men  anhöll  på  det  ömmaste,  att  '\r,  som  i  alltför  starka 
ordalag  författat  sina  memorialer,  täcktös  antingen  återtaga  eller  rätta 


*i  Den  ende  af  sina  bröder,  som  v&t  patriot,  ehuru  landtmarskalkens  brorson 


dem,  medan  runni  tid  vore.  Med  ståndets  bifall  återtog  <>ek  verkligen 
herr  Hederstan]  sitl  memorial,  och  en  annan  af  de  öfriga  författarne 
förmildrade  skrifsäl  bet . 

Sidan  elektorerna  invall  nya  ledamöter  i  utskotten  uti  deras 
stållen,  som  blifvil  arresterade,  var  adeln  den  24  om  förmiddagen  åter 
på  riddarhusel  församlad.  Vice  landtmarskalken  sade  8ig  då  anmäll 
ridderskapets  och  adelns  ömma  bekymmer  om  sina  arresterade  leda- 
möter och  åstundan  att  genom  en  deputation  anhålla  hos  II.  töaj:1  om 
deras  lösgifvande;  men  uppläste  tillika  konungens  antecknade  svar,  af 
innehåll,  atl  oaktadl  II.  töajrt  anser  för  de  gladaste  stunder,  då  H.  Maj :i 
kunde  visa  adeln  prof  af  sin  nåd,  Funne  doGk  II.  Maj:l  sig  för  del  när- 
varande icke  i  -land  ait  villfara  en  sådan  begäran;  dock  skulle  depu- 
tationen  framdeles,  sa  fort  möjligt  funnes,  erhålla  företräde.  I  detta 
plenum  hade  adeln  den  fägnaden  atl  återse  sin  sekreterare  herr  Bun- 
gencrona,  hvilken  sa  väl  som  lagman  Spaldencreutz,  grefve  Brahe  och 
major  Bilberg  återvunnil  sin  frihel  i.  De  sistnämnde  två  återtogo  ej 
sina  rum  på  riddarhuset:  herr  Bilberg,  emedan  del  lärer  hafva  varit 
ei t  villkor  vid  lians  utsläppande;  grefve  Brahe,  emedan  konungen  genom 
förordnande  af  en  vice  landtmarskalk  betagii  honom  sin  medfödda  rätt, 
a'i  såsom  förste  grefven  i  landtmarskalkens  ställe |öra  ordel  hes  adeln, 
hvilket  han  genom  sin  svåger,  grefve  Clas  Lewenhaupt,  lät  anmäla 
såsom  skäl,  hvarföre  han  hvarken  på  riddarhusel  eller  i  deputationer 
denna  riksdag  ärnade  visa  sig.  Vice  landtmarskalken  upptog  denna 
anmälan  med  mycken  köld  och  foglighet,  svarande  sig  nogsaml  kanna, 
huru  föga  han  vore  del  ställe  vuxen,  han  beklädde,  det  han  blott  i 
tagit  af  lydnad  för  konungens  befallning;  hvilken  förklaring  åter  al 
grefve  Lewenhaupt  besvarades  med  en  annan,  som  tolkade  hans  akt- 
ning- för  vice  landtmarskalkens  person,  én  högaktning,  hvilken  inga- 
lunda minskades  af  den  erinran,  grefve  Br#he  sett  sig  tvungen  på  sin 
aits  yägnar  att  till  protokollet  anföra  När  elektoremas  vallistor  upp 
brötos,  Funnos  till  ledamöter  i  hemliga  utskottet  utsedde:  expeditions 
sekreteraren  Friherre  Mannerheim,  friherre  Lantingshausen,  friherre  Nils 
Silfversköld  och  major  Didron.  För  atl  sätta  samma  utskott  i  behörig  verk- 
samhet, var  ock  en  ed  föreslag h  af  de  andra  stånden  gillad,  hvilken  de 

borde  aflägga.    I  »en  kem  nu  på  riddarhusel  under  pröfning  och  bifölls  jäm- 
väl  efter   någon  öfverläggning  med  den  enda  jämkning,  enligt  lag 
Spaldencieutz'   tillstyrkan,  att  näst  orden:  "noga  iakttagande  vår  pligl 


•i  Riddarhusflskalen  [hn   sattes  ock  donna  dag  på  i  ii  fot. 


-  106  - 

emot  varom  konung  och  herra",  tillados:  "och  fäderneslandet":  hvaröm 
de  öfriga  stånden  sig  ock  sedermera  förente.  Adeln  åtskildes  klockan 
half  12,  emedan  hemliga  utskottet  då  af  konungen  var  uppkalladt  i 
dess  rum  att  hafva  sitt  första  sammanträde. 

Den  25  om  eftermiddagen  kl.  4  var  adeln  åter  sammankallad, 
enligt  anslaget  blott  för  en  fjärdedels  timme.  Sedan  vice  landtmar- 
skalken  gjort  ursäkt  för  den  utsatta  korta  tiden,  hvaruti  han  sade  sig 
vara  utan  skuld,  uppbröts  elektorsvalet  till  en  ny  ledamot  i  banko- 
utskottet efter  generalmajoren  friherre  Sinclair,  som  där  afsagt  sig 
sitt  ställe;  och  därpå  uppläste  vice  landtmarskalken  Förenings-  och 
Säkerhetsakten,  hvilken  lades  på  bordet.  Därmed  ärnade  han  afsluta 
detta  plenum,  men  generallöjtnanten  friherre  Duwall  och  friherre  Wacht- 
meister,  understödde  af  nästan  hela  riddarhusets  röst,  anhöllo  att  Hans 
Maj:t  täcktes,  enligt  42  §  regeringsformen,  inhemta  Rådets  tankar  öfver 
denna  föreslagna  lag,  hvarförinnan  adeln  ej  i  sin  ordning  kunde  sig 
däröfver  utlåta.  Denna  tanke  antogs  såsom  ståndets  enhälliga  beslut, 
hvilket  vice  landtmarskalken,  änskönt  utan  proposition,  lofvade  hos 
H.  Maj:t  anmäla.  Flere  ledamöter,  stötte  af  den  korta  tid,  man  i  detta 
plenum  adeln  förelagt,  yrkade  vidare,  att  förslaget  till  adelns  förklaring 
borde  företagas  samt  att  vice  landtmarskalken  hos  konungen  skulle 
anmäla  ansökningen  om  de  fängslade  adelsmännens  frigifvande  och  om 
fortsatt  tryckning  af  adelns  protokoller,  hvaraf  blott  4  ark  fått  utgifvas, 
sträckande  sig  ej  längre  än  till  och  med  plenum  den  6  Februari.  Vice 
landtmarskalken  lofvade  att  härutinnan  söka  uppfylla  adelns  önskan 
sä  vidt  han  förmådde;  och  detta  plenum  slöts  ändtligen  kl.  half  6,  sedan 
det,  i  stället  för  en  fjärdedels  timme,  räckt  halfannan.  Då  jag  följande 
dagen  besökte  vice  landtmarskalken,  beklagade  han  mycket,  om  han 
i  detta  pleno  misshagat  adeln,  men  framför  allt,  att  genom  Hess  ut- 
drägt  ett  vigtigt  ögonblick  gått  förloradt,  då  han  trodde  sig  af  konungen 
för  adelns  räkning  hafva  kunnat  erhålla  hvad  han  begärt,  och  hvllkel 
ögonblick  ej  mera  torde  sta  att  återvinna.  Jag  har  aldrig  fatt  nyckeln 
till  denna  gåta,  som  kanske  ingen  hade. 


v. 

Riksdagen  1789, 

26  Febr.     23  Mars. 
- 
J  ag   bör   ej   oförmårkl    lemna   ett  märkvärdigt  samtal,  som  jag  hade 
med  konungen  den  26  Febr.  om  aftonen,  då  jag  var  befalld  att  soupera 
hos  11.  M;ij:T,  ungefär  i  följande  ordalag: 

Konungen.    God  afton!  Låt  oss  icke  tala  politik. 

Jag.    Efter  E.  Maj:ts  befallning. 

Konungen.    Vi   tänkte   däruti   olika,  men  därföre  äro  vi  lika 
\ i er  ändå. 

Jag.    Del  är  ort  prof  af  E.  Majits  vanliga  nåd. 

Konungen  afbröt  därvid  och  talade  en  stund  mod  kanslirådet  v. 
Rosenstein  och  statssekreteraren  Schröderheim,  men  fortfor  därpå  med 
mig  ytterligare: 

Konungen.  Hvad  säger  ni  om  det,  att  L756  grefve  Person  i  själfva 
bondeståndel  lät  gripa  och  bortföra  oågra  riksdagsbönder,  som  missfir 
mat  balmannen  Olof  Håkansson?  Det  skedde  under  enfri  regering,  och 
likafullt  talar  ingen  därom,  men  nu  skrika  alla  öfver  de  arrester,  jag 
funnit  mig  nödsakad  till.       Men  nu  äro  vi  åter  i  politiken. 

■  Imj.     Befaller  K.   Maj:t.  att  jag  skall  säga  min  tanke  därom? 

Konungen.    Ja. 

Tag.    rjtan  att  gå  in  i  omständigheterna  af  den  omförmälda  hän 
delsen    l7-".o.  emedan  jag  ej  tillfyllesl  känner  dem,  vägar  jag  anmärka, 
att    allmänheten  lättare  förgäter  våldsamma  Bteg  at  ett  parti,  än  al  en 
konung.    "Motpartiet    tröstar    sig    ined    hopp    att    en    annan    gam:  äter- 


-   1US   - 

taga  sitt  välde  och  få  hämnas.  Det  är  icke  så  med  en  nation  mot  sin 
konung. 

Konungen.  Emellertid  äro  de  största  våldsamheter  begångna,  un- 
der det  man  mest  skröt  af  frihet. 

Jag.  Jag  fruktar,  att  Sverige  aldrig  egt  någon  rätt  frihet,  Detta 
är  en  lika  olycka  i  alla  tider. 

Konungen.    Men  hvad  har  Ni  då  så  mycket  emot  Säkerhetsakten? 

Jag.  E  Maj:t  befaller  att  jag  talar  uppriktigt.  '  Jag  väntar  mig 
först  föga  säkerhet  af  en  akt,  för  hvars  genomdrifvande  personliga  sä- 
kerheten uppenbarligen  rubbas  och  medborgare  utan  åklagare,  utan 
rättegäng  innianas  i  arrest. 

Konungen.    Detta  är  oundvikligt  vid  alla  revolutioner. 

■  hiij.  Uppriktigt  sagdt:  jag  älskar  icke  revolutioner.  De  än»  blott 
medel  att  utföra  den  starkes  rätt;  de  tysta  och  qväfva  lagarne.  Rätt- 
visan, byggd  på  lagens  föreskrift,  är  lik  vill  den  varaktigaste,  ja,  den  enda 
rätta  grunden  både  till  allmänt  och  enskildt  väl,  både  till  regenters  och 
undersåtares. 

Konungen.  Med  sä  snörräta  tänkesätt  skulle  man  aldrig  kunna 
uträtta  något  stort.  Men  hvad  säger  ni  om  innehållet  af  Säkerhets- 
akten? 

Jag.    Att  den  förer  till  en  oinskränkt  despotism. 

Konungen.    Då  var  Gustaf  Adolf  också  despot. 

Jag.  Gustaf  Adolf,  så  väl  som  flere  konungar,  har  ofta  utöfvat 
en  vidsträcktare  makt,  än  regeringslagarne  föreskrifvit;  men  Säkerhet s- 
akten  tillägger  E.  Maj:t  mycket  större  rättigheter  än  Gustaf  Adolf  egl  '). 


*)  Gustaf  Adolfs  försäkran  1611  förmådde,  att  han  bekräftade  alla  privilegier, 
ville  tillsätta  ämbetsmän  efter  lag',  ingen  utan  ransakning  och  dom  afsätta,  ingen 
ny  lag  göra,  inga  nya  pålagor  sina.  undersatan'  påtruga  utan  Eiksens  Rad^  vetskap 
och  råd  samt  ständernas  samtycke,  Icke  Indier  under  annat  villkor  göra  krig.  fred 
eller  förbund.  Där  åberopades  konunga-eden  i  landslagen,  som  ibland  annai  för- 
mår, att  konung  --kall  styra  med  Råds  rade  och  ingen  oförvunnen  förderfva  till  lif 
eller  lem,  åtnöjas  till  sitt  underhåll  med  Opsala  öde  och  kronogods  samt  laga  ut- 
skylder,  och  ingen  ny  pålaga  göra  utan  vid  oro  af  utländskt,  anfall  eller  inhemsk! 
uppror,  till  kröning,  giftermål,  eriksgata  eller  byggnad  af  konungens  hus,  i  hvilka 
fall  1'i-dö'p  <>r]i  lagman  med  •',  hofmän  och  6  af  allmoge  i  livar  landsori  skulle 
rådpläga,  hvad  hjelp  konungen  kunde  beviljas.  Detta  verkställdes  ofta  under 
Gustavianske  konungarnes  tid  på  det  sätt,  att  konungen  och  Rådet  utstakade, 
huru  stor  gärden  skulle  vara  och  huru  den  borde  utgå,  saml  läto  ståthållarne  och 
fogdarne  eller  andra  särskildl  förordnade  ämbetsmän  med  invånarne  öfverenskomma 
■  nu  pålagans  utgörande.  (Se  Hallenbergs  historia  om  Gust.  Ad.  i.  e.  SI).  Rådets 
obligation  Mil  Gustaf  Adolf  innehöll  tillika,  alt  del  skulle  styrka  konungen  till  all 
rikets  rätt,  sa  att  han  håller  sin  försäkran,  och  att  deras  betänkande  förutan  k'>- 
nnngen  intet  högvigiigt  ärende  måtte  företaga. 


L09 

1  |  i  Säkerhetsakten  tillägger  konungen  all  både  tagskipande  och  verk- 
ställande makt,  då  del  heter,  "at1  han  eger  styra,  freda,  frälsa,  försvara 
riket,  börja  krig,  sluta  förbund,  göra  nåd,  ätergifva  lif,  ära  och  gods, 
förordna  om  alla  rikets  ämbeten,  som  med  infödde  svenske  män  be- 
sättas bö;a,  samt  handhafva  Lag  och  rätt  och  öfrige  riksvårdande  ären- 
dens sköisei,  på  sätl  honom  nyttigasl  synes*4. 

Konungen,  livad  lagskipningen  beträffar,  kan  detta  hjälpas  med 
en  punkt  nåsl  efter  orden  lag  och  rätt,  sam!  förklaras  då  i  2  g,  som 
säger:  "att  konungen  skall  styra  rike  sino  efter  Sveriges  Lag". 

Jag.  Jag  förbigår  livad  2  och  3  §§  stadga  om  ofrälse  mäns  in- 
tagande  i   Rådets  och  allmogens   rätt  atl  besatta  frälsehemman  samt 

frälsehemmans  skyldigheter  att    skjutsa   lika   med   skatta-  och  kr< • 

hemman.  Det  kunde  synas  partiskt  att  göra  anmärkning  vid  dessa 
omständigheter,  al'  hvilka  adeln  ensam  Lider.  De  strida  dock  emol  1 7J:i 
års  privilegieT,  som  äro  af  K.  Maj:!  stadfästade. 

Konungen.  Adelns  gamla  välfåhgna  privilegier  är<>  i  allmänhet 
stadfästade,  men  där  siar  icke  privilegierna  af  L723. 

Jag.  Det  synes  dock.  att  de  sist  utfärdade  då  måste  förstås. 
skulle  några  äldre  förstås,  sä  blefve  de  alla  vidsträcktare  än  de  af  1723 
ty  adeln  förlorade  da  åtskilliga  förr  innehafda  förmåner. 

Konungen.  Detta  är  icke  uttryckligen  sagdt.  Men  om  adeln  nu 
vill  ingå  de  jämkningar,  Säkerhetsakten  innehåller,  sa  råmes  därmedelsl 
bekräftelSe  på  1 7_2:'.  ars  privilegier,  som  7  §  förmår. 

Jag.  En  ytterligare  osäkerhet  ligger  i  de  orden  af  i  §,  "ati  K. 
Maj:t  efter  dess  höga  godtfinnande  förordnar  em  alla  rikeis  ämbeten". 
B.  Maj:t  har  da  rättighet  att  afsätfea  ämbetsnrän  man  ransakning 
och  dom. 

Konungen.  Jag  ärnar  vid  aktens  utfärdande  undantaga  alla  do- 
mareämbeten.    I    de   öfriga,   särdeles   landshöfdingesysslorna   är  denna 


*i  Til]  upplysning  af  detta  9tälle,  b  våroro  konungen  denna  gång  ej  närmare  ytt- 
rade sig, får  jagtillägga,ati  han  i  etl  3enare  samtal  med  kanslirådel  v.R{osenst< 
ii  ågadi   Hin  ofrfllsemän  skulle  bli  riksråd,  med  alla  däri  ill  hörande  företrädesrättlghe 
ter,  svarade:  "Quoi?  Vous  etes  homme  d'espri1  el   vous  ne  voyez  pas,  que  cet  artide 

contienl  1'abolition  du  Senat!"  K igen  förklarade  vidare,  atl   Rådets  lagskipning 

skulle  komma  att  ntöfvas  af  en  domstol,  där  både  frålsi  ooh  ofrälse  ledai 
skulle  ega  säte  och  stämma,  och  atl  Rådets  tillstyrkan  af  riksdag  i  för  lidna 
tember  månad  stadga!  II.  Maj:ts  beslul  om  dess  afskaffande.  För  riksrådet  friherre 
Ramel  beklagade  konungen  sig  ock  öfver  detta  steg  af  rådkammaren,  och  på  hans 
erinran,  atl  föreställningen  om  riksdag  syntes  honom  så  oskyldig,  så  föga  qjväl- 
Jande  konungamakten,  atl  själfva  Divan  kunnal  göra  den  Sultan,  svarade  k.. 
nungen:   uC'es1   autre  chose,  le  I > i \ .- ■  ■  ■  n'a  jamais  été  Grand  Seigneur,  mais  le  Sénal 

Hfei  1 1\  e ni    Roi  de  Suéde. 


-  110  - 

makt  mig  alldeles  oumbärlig,  dock  tänker  jag  ej  utan  i  högsta  nödfall 
att  utöfva  den.  Den  tillkommer  mig  redan  i  de  så  kallade  förtroendes- 
ämbeten, och  Ni  vet,  huru  sällan  jag  därvid  skilt  någon  mot  sin  vilja. 
Annars  eger  själfva  konungen  i  England  denna  rättighet. 

Jag.  Konungen  i  England  eger,  efter  mitt  begrepp,  ingen  annan 
ostridig  rätt  i  detta  mål  än  att  ombyta  sina  ministrar  och  ämbetsmän 
af  sitt  hof. 

Konungen.  Jag  kan  försäkra,  att  han  ock  afsätter  andra  äm- 
betsmän. 

Jag.  Jag  törs  ej  motsäga  E.  Maj:t,  men  tviflar  att  en  slik  rätt 
någonsin  är  honom  uttryckligen  tillagd,  och  lärer  i  det  landet  ej  utan 
mycket  betänkande  utöfvas.  Ämbetsmän  kunna  annars  blifva  blotta 
verktyg  af  en  mindre  rättvis  monarks  röst  och  icke  af  lagarnes.  Men 
jag  går  vidare  till  5  §,  som  säger:  att  "svenska  folket  eger  en  ostridig 
rätt  att  med  konungen  rådslå,  jämka  och  öfverenskomma  om  bevill- 
ningar".  Här  nämnas  hvarken  riksdagar  eller  ständer.  Svenska  folket 
skulle  då  kunna  härom  höras  och  öfverenskomma  i  socknestämmor. 
Sådant  vore  vådligt  för  friheten  och  dess  förnämsta  kännetecken,  be- 
skattningsrättigheten. 

Konungen.  Folkets  rätt  är  i  denna  §  mycket  tydligare  utförd  än 
i  1772  års  regeringsform.  Läs  dess  46  §  och  hvad  där  om  bevillningar 
stadgas ! 

Jag.  1  ett  så  vigtigt  ämne  tyckes  dock  all  möjlig  klarhet  i  orda- 
sätten vara  af  nöden.  Men  jag  törs  ej  längre  trötta  E.  Maj:t  därmed, 
utan  förfogar  mig  till  6  §,  som  betager  ständerna  all  rätt  att  proponera 
något,  som  ej  konungen  till  deras  öfvervägande  meddelar.  Jag  trodde, 
att  lagstiftningen  kräfde  inbördes  och  lika  rätt  för  konung  och  stän- 
der att  föreslå,  hvad  endera  funne  nyttigt.  Konungamakten  lede  ingen- 
ting därvid,  dä  konungen  vore  obetaget  att  förkasta  det  honom  ej  be- 
hagade. 

Konungen.  Ifrån  ständers  rätt  att  proponera  härröra  alla  våra 
oordningar.     Den  tillåter  jag  dem  aldrig. 

Jag.  i  allmänhet  synes  mig  Säkerhetsakten  sä  mörk,  så  tvetydig 
i  sin  skrifart,  att  den  kan  uttydas  efter  behag.  Rättigheten  åter  till 
en  slik  ut  tydning  stadnar  blott  i  konungens  band,  helst  >s  s  bjuder, 
att  aldrig  något  försök  till  ändring,  uttydning  eller  rättelse  i  bok 
statliga  innehållet  får  ske.  Detta  måste  vara  ett  fel  af  författaren, 
som  ej  varit  nog  mån  om  tydligheten,  men  är  ett  olyckligt  fel  i  en 
grundlag. 


Ill 

Komengen.    Den  bar  dock  blifvil  öfversedd  af  lagfarne  in;iii. 

Jag.  Jag  fruktar,  atl  antingeD  bafva  de  ej  varil  nog  upplyste 
eller  nog  \  ålmenande. 

Körningen.  Saken  är  nu  gjord.  Tre  stånd  hafva  på  del  högtidli- 
gaste antagrl  Säkerhetsakten,  och  jag  anser  som  en  riksförrädare  den, 
som  hos  dem  därom  upptager  fråga.  A-delns  utlåtande  betyder  således 
ingenting  i  hufvudsaken:  Jag  önskade,  atl  adeln  ville  besinna  detta 
och  frivillig!  samtycka. 

Jag.  Jag  bekänner,  atl  jag  är  myckel  bedröfvad  öfver  denna 
ställning.  Jag  vågar  för  E.  .M;i,j:t  öppenhjärtig!  tillstå,  atl  jag  för  min 
egen  del  aldrig  med  godl  samvete  skulle  kunna  underskrifva  Säker- 
hetsakten; men  blir  den  Lag  nian  mitt  deltagande,  sa  lyder  jag  den 
såsom  trogen  undersåte.  Jag  tror,  atl  hela  adeln  tänker  på  samma  vis 
och  ej  kan  förmås  atl  gå  ifrån  en  sådan  tanke. 

Konungen.  Ni  talar  om  er  bedröfvelse;  tro  ej,  atl  jag  själfärcou- 
ieur  de  rose.  -lae;  har  kanhända  begått  etl  stort,  fel;  men  del  kan  ej 
ändras;  jag  kan  ej  gå  till  rygga.  Kanhända,  vore  del  ock  ogjordt,  atl 
jag  en  annan  tid  måste  gjuta  strömmar  af  blod.  Om  adeln  ingen- 
ting vill  medgifva.  åtminstone  i  de  väsentligare  omständigheterna,  så 
ser  jag  mig  nödsakad  att  än  närmare  förbinda  mig  med  de  ofrälse 
stånden,  '»-b  del  blir  ej  min  skuld,  om  adeln  därvid  ytterligare  lider. 
—  Låt  oss  tala  om  annat ! 

■haj.  Jag  tackar  E.  Maj:t  underdånigst  för  don  nåd,  bvarmed  E. 
M .- 1 . j : t  tillåtit  mig  yppa  mitl  hjärta. 

Slutet  af  konungens  yttrande  var  mörkt,  töente  han  med  sitt 
fel  krigel  eller  arresteringarne?  I  alla  fall  målar  detta  samtal  till 
en  dol  den  vidi  utseende  ställning,  riksdagen  badö  fatt,  Lik  de  krop- 
par, hvilkas  spänstighel  ökas  i  den  mån  de  sammantryckas,  hade  adeln 
af  sina  motgångar  Mil  vit  härdad  i  sin  föresats  atl  ingenting  godvillig! 
eftergifva,  antingen  af  rikets  grundlagar  eller  af  sina  rättigheter,  l 
stället  för  grefve  Persen  och  andra  ledamöter,  som  nu  förvarades  inom 
galler  och  bommar  på  Predrikshof,  hade  flere  nya  anförare  framträdt, 
bland  hvilka  första  rummen  tillkommo  generallöjtnanten  friherre  Du 
wall  och  öfversten  friherre  Wachtmeister.  Den  förre,  redan  ansedd  ge 
nom  sin  rang  och  sin  ålder,  hade  med  utmark!  beder  varil  landtmar 
skalk  1786  och  visal  del  sällsynta  prof  af  skicklighe!  att  behaga  både 
konung  och   sitt    stånd*).    Den   senare   hade  nyligen  uppoffra!  etl  ly- 

i  L789  yttrade  dock  konungen  om  hoi o  "qu'il  avail  éti    le  chien  couchant 

ill'     la      Ni' 111' 


-  112     - 

sande  ställe  vid  hofvet,  ett  regemente  och  10.000  plåtars  inkomst,  för 
att  med  knappa  villkor  förfäkta  frihetens  och  sitt  stånds  sak  och  göra 
den  vackraste  rol,  svenska  riksdagshistorien  framvisar. 

Konungen  liknade  därföre  adeln  vid  en  hydra,  som  i  stället  för 
de  hufvud  man  afslår,  genast  framskjuter  nya.  Intagen  af  den  ko- 
nungar medfödda  fördom  om  sin  ära,  ansåg  han  för  svaghet  att  vika, 
och  hvad  som  ökade  hans  harm,  var  adelns  fasta  föresats  att  veder- 
lägg;! de  ohemula  beskyllningar,  dels  landtmarskalken  i  sin  besvärs- 
skrift,  dels  konungen  själf  i  sitt  tal  från  tronen  ståndet  tillagt.  Gene- 
ral Wrede  hade  därtill  framlemnat  ett  i  starkaste  ordalag  författadt 
utkast,  ländande  först  att  rättfärdiga  de  steg,  adeln  tagit  allt  ifrån  bör- 
jan af  riksdagen,  och  därnäst  att  bevisa,  det  landtmarskalken  fram- 
kommit med  osannfärdiga  uppgifter.  Det  folef  konungen  innan  kort 
företedt,  som  fann  det  lagstridigt,  upproriskt  och  mot  majestätet  brotts- 
ligt. Han  hotade,  om  det  ej  återtoges,  general  Wrede  med  airest  (hvil- 
ken  helsning  genom  Wredes  egen  son,  öfveradjutanten  baron  Otto 
Wrede  framfördes),  och  om  adeln  yrkade  dess  framgifVande,  att  låta 
uppbränna  det  af  skarp  rättaren,  offentligen  genom  härolder  låta  utropa 
adeln  för  rebeller  och  öfverlemna  den  åt  pöbelns  raseri.  Han  tillade, 
att  1200  personer  mer  eller  mindre  i  hans  rike  icke  gjorde  honom  något  till 
saken:  en  anmärkning,  som  jämte  förenänmda  hotelser,  ofta  upprepades 
under  denna  riksdag  vid  de  flere  tillfällen,  konungen  af  adeln  rönte 
motstånd.  Dessa  våldsamma  förslag  omskiftade  i  konungens  sinne  med 
andra  fogligare,  allt  efter  de  personers  lynne,  han  sist  hörde;  och  påstås 
vice  landtmarskalken  samt  prosten  Nordin  varit  af  dem,  som  tillstyrkt 
de  förra,  men  biskop  Wallqvist  de  senare. 

Emellertid  var  fricorpsen  frän  Daiarne  ankommen  och  inqvarterad 
på  Drottningholm,  under  befäl  af  friherre  Armfelt.  som  där  ständigt 
vistades  och  i  riksdägsväsendet  ingen  del  tog.  Konungen,  lör  att  hålla 
sig  denna  trupp  tillhanda,  underhöll  den  rnndligcn  och  besökte  den 
under  tiden,  äfven  klädd  i  daldrägt.  Att  hindra  vidriga  intryck  på  de- 
ras sinnen,  tilläts  ingen  att  utan  polett  resa  till  Drottningholm.  Ho- 
telser fälldes,  rykten  utspriddes,  än  att.  denna  corps  skulle  kringränna 
riddarhuset,  än  all  nya  fängelserum  tillreddes  på  Ulriksdal  och  i  själfva 
Stockholm,  samt  att  en  förteckning  var  författad  på  flere  arrestaater, 
tillärnade  bland  adelns  nya  hufvudmän. 

Under  allt  detta,  afhölls  adeln  alldeles  ifrån  sammankomster  på 
riddarhuset.  De  andra  stånden,  angelägna,  att  begagna  sig  af  ställ- 
ningen,  sålde  sitt    nit    åt  konungen  och  betingade  sig  särskilda,  forma- 


-  11  :j, 

ner.    Den  23  Febr.  meddelte  II.  Maj:1  borgareståndel  sin  försäkran  om 
nådiga    privilegier  till   Bkydd  och  befrämjande  af  städernas  handel  och 

näringar,  jämte   tillstånd   atl    därtill    lins   Kongl.    Maj:l    ink la  med 

projekt.    Presteståndel  försäkrades  den  2  Mars,  atl  oaktadl  hvad  Säker- 
hetsakten innehöll,  Kongl.  Maj:t  likafullt  ville  bibehålla  ståndel  orubbadl 

vid   den   befordringsordning  och   öfriga   rättigheter,  b 177:.' 

ringsform  och  L723  års  privilegier  utstaka.    Bondeståndel  gynnadesock, 
atom  [med]  de  i  Säki  rhetsakten  intagna  förmåner,  med  löften  om  il>  i 
skilda,   under  helgd  af  privilegier,  om  förhöjd  skjutslega,  frihel  atl  alla 
årstider   tillverka    brännvin  m.   m.,  i  anledning  hvaraf  de  ofräls< 
den  hade  täta  ekonomiska  plena. 

Por  .'ni  få  »'ti  räti  begrepp  om  detta  tidskifte  måste  äfven  omrö- 
ras  den    verkan,   däraf  i   allmänna   lefvernel    förspordes.     Vid  prii 

,ni  i  alla  förnäma  hus  och  synnerligen  hos  fruntimren 
utmärktes  uppenbar  afskj  för  konungen.  Man  androg  sås ti  i  hi- 
storien oerhördl  exempel,  atl  en  konung,  som  en  gång  skänkt  sin  na- 
tion del  regeringssätt,  han  ville,  nu  indrog  sin  egen  gåfva;  och  ännu 
mer  än  afsigten  och  gärningen  stötte  själfva  medlen:  en  falsk  åklagan 
mol  ett  hell  stånd,  en  dom  nian  ransakning  öfver  samma  stånd,  des* 
förnämsta  ledamöters  häktande  man  angifvel  brott,  emol  lag,  emol 
privilegier,  etl  misslyckad!  öfverraskande,  ati  liks, nu  med  försal  till- 
gripa friheten.  Med  alla  dessa  anmärkningai  blandades  mänga  smä- 
delser.  Man  utspridde,  atl  konungen  af  fruktan  icke  kunde  sofva  om 
nätterna,  ati  han  fördref  sin  mjältsjuka  genom  dryckenskap  eller  i  an- 
dra liderligheter,  aii  han  rådförde  spåqvinnor  om  riksdagens  utgång. 
Stan  skref  epigrammer  öfver  honom,  pasquiller  och  invektiver  mot  hans 
anhängare,  som  upprepades  i  sällskap  och  i  anonyma  bref  skickades  till 
lem  själfva.  Landtmarskalken  blef  s.;i  föraktad,  atl  hans  besök  i  för- 
nämare hus  icke  emottogos,  och  atl  han  knappt  helsades  på  gatorna. 
Hos  del  bättre  borgerskapel  och  andra  ansenligare  ofrälsemän  öppnades 
ögonen  De  insågo,  atl  söndringsplanen  i  nationen  endasi  varutfunuen 
an  gagna  konungamakten.  Etl  litet,  men  märkligl  proi  aJ  grefve 
ens  kredil  hos  dem,  midl  under  3in  an  det,  atl  han  valdes 
till  hufvudparticipan!  i  Ostindiska  compagniet.  De  lägre  och  pöbeln 
■  I"  ingenting  mer  af  hvad  som  händt,  än  atl  de  store  kufvades, 
utan  läste  smädeskrifter  mol  adeln  och  sjöngo  visor  till  konungens 
och  fricorpserna8  beröm,  Bom  med  hög  rösl  hela  denna  vinter  utropa 
des  af  flocktals  gatupojkar.  i  alh  öfrigl  utmärkte  hela  stadens  utse 
ende   bedröfvelse.    Allt    sällskap   var   förstördt,   alla    nöjen  osmakliga. 

Adlerbeth,  Anteckningar,  I.  6 


-  114  - 

På  teatrarna  voro  logerna  tomma.  Vid  en  assemblé  den  22  Februari 
infunno  sig  ej  mer  än  tre  hofdamer.  Själfva  konungens  lever  var  så 
litet  bevistad,  att  för  att  fylla  rummet  en  del  af  landtmarskalkens  50 
attestanter  dagligen  där  måste  inställa  sig:  och  aftoncourer  gaf  ko- 
nungen icke,  sedan  prinsessorna  samt  de  förnämare  fruntimren  låtit 
uttryckligen  förstå,  att  de  ej  ärnade  sig  där  infinna  *). 

Under  riddarhusets  sysslolöshet  arbetades  så  mycket  flitigare  i 
hemliga  och  banko-utskottet.  Det  var  ock  ifrån  deras  försättande  i 
behörig  verksamhet,  som  riksdagen  egentligen  kunde  anses  börjad. 
Rikets  tillstånd  och  behof  fordiade  verkligen  både  kraftig  och  skynd- 
sam hjälp.  Det  vidkändes  redan  efter  ett  enda  fälttåg  de  svåraste  följ- 
der af  ett  obetänksamt  krig,  företaget  utan  egna  tillgångar  och  utan 
säkerhet  om  främmande. 

Den  i  Finland  förlagda  arméen  hade  sedan  September  månad 
icke  fått  sitt  fält-traktamente.  Beklädningen  var  försliten,  så  att  sol- 
daterna i  den  stränga  kölden  förkylde  sig,  hvadan  till  stor  del  den  starka 
dödliga  afgången  ibland  dem  läror  härrört.  Hemma  i  landeli  kunde 
de  vanliga  löningsqvartaler  till  ämbetsmän  icke  i  rattan  tid  betalas. 
Mångfaldiga  leveranser  till  kronan  från  förflutna  året  voro  blott  betalda 
med  skuldsedlar.  Riket  var  behäftad!  med  en  dryg,  fast  till  beloppet 
icke  allmänneligen  känd  gäld:  och  i  denna  ställning  tillstundade  om 
två  månader  ett  nytt  fält-  och  sjötåg,  hvartill  alla  anstalter  skulle 
besörjas. 

Det  var  med  hemliga  utskottet  som  M.  Maj:t  nu  nästan  alla  för- 
middagar sysselsatte  sig,  att  under  sitt  eget  ordförande  och  föredra- 
gande bereda  de  mått,  rikets  våda  kräfde.  Göromålen  voro  både  be- 
kymmersamma och  vigtiga,  men  lättades,  enligt  konungens  egna 
muntliga  yttrande,  genom  det  nit,  hvarmed  ledamöterna  gingo  H. 
Maj:t  till  mötes  och  hvarmed  H.  Maj:t  förklarade  sig  ganska  nöjd. 
De  af  ofrälse  stånden  voro  valde  efter  konungens  eget  utstakande. 
Biskop   Wallqvist   samt   lagman  Håkansson  (borgmästare  i  Carlskrona 


i  En  kurir,  öfverstelöjtnant  Morian,  hade  afgått  med  Säkerhetsakten  till 
genera]  Meyerfelt  i  Finland,  att  låta  arméen  densamma  besvärja;  den  hann  dock 
ej  fram,  förr  än  skriftlig  tidning  ankommit  om  hela  förloppet  på  rikssalen.  Verkan 
var,  att  hvarken  general  Meyerfelt  eller  någon  officer  ville  den  besvärja.  De 
sade,  att  deras  skyldighet  vore  blott  att  slåss,  och  general  M.  svarade  H.  Maj:t,at( 
lian  blott  togo  kunskapen  om  Säkerhetsakten  såsom  en  meddelt  riksdagstidnihg. 
Jäsningen  i  arméen  var  så  sim-,  att  blott  en  bufvudman  fattades.  Dan i,  i  an- 
seende till  borgerskapets  tiireur  i  städerna,  mast.'  de  dar  inqvarterade  officerare  gå 
bevarade. 


Lie 

och  son  af  den  berömde  bonde-talmannen  Olof  Eåkansson)  skola  visat 
sällsynl  skicklighet.  De  adlige  ledamöterna  voro  väl  af  oppositionen, 
men  dock  antingen  så  foglige,  atl  konungen  »'.i  fann  skäl  att  klaga, 
eller  ock  '-.i  så  vuxna  verket,  atl  de  Btort  kunde  uträtta.  Lagman 
Spaldencreutz  gjorde  sig  isynnerhet  förtjjenl  af  konungens  bifalL  fri- 
herre Riannerheim,  friherre  Lantingshausen  och  grefve  Adolf  Eamilton 
lära  visai  oågol  mera  sträfhet;  och  jag  hörde  konungen  själf  säga,  atl 
den  sistnämnde  gjorl  påminnelser,  hvilka  konungen  aldrig  tall  afg 
Persen,  men  nu  afslagil  med  samma  ton,  hvarmed  II.  Ma.j:t  fordom  be- 
svaral  lians  infall  i  hofsocieteten,  där  han  var  känd  för  ganska  caustique. 

Efter   langl    betänkande   och    i   anledning  af  många  böner  redan 
i    början,  äfven  af  friherrar  Armfell  och  Knuth,  hade  ko- 
nungen  tagil    del    parti   atl   för  utskottet  uppgifva  hela  riksgälden,  

styrkl  med  behöriga  handlingar  och  räkenskaper.  Konungen  hade  all- 
tid ansett  denna  gäld  för  sin  ensak  '"-Ii  en  obetydlig  omständighet  till 
rikets  väl.  "Del  bär  sig  väl  i  min  bid",  var  gärna  hans  svar  på  föreställ- 
ningar däremot.  Men  nu  var  detta  förtroende  oundgängligen  nödigt, 
emedan  bristerna  borde  kännas,  innan  botemedlen  kunde  förordnas.  Det 
banade  vägen  till  Qyttning  af  hela  riksgäldsförvaltningen  ifrån  konungen 
till  riksens  ständer,  hvilket  förmodligen  var  förnämsta  skälel  hos  fri- 
herre Knuth  att  tillstyrka  detta  steg,  hvarigenoni  han  i  framtiden  und- 
komme  allt  ansvar. 

Utskottets  öfverläggningar  böllos  emellertid  ganska  hemliga. 
Deras  första  verkan  viste  sig  genom  det  biträde  af  26  tunnor  gulds 
förskott  mur  banken,  som  uppå  hemliga  utskottets  anmodan  banko- 
utskottet   beviljade   kronan*).     Vid    1786  ars  riksdag  var  ett  ansenligt 

I  Märkligt  var  själfva  expeditionssättet  från  hemliga  utskottet  till  banko- 
utskottet,  hvilket  alltid  stiliserades  såsom  i  konungens  namn,  t. 

Qtdrag  .it'  protokollet,  hållet    inför   Kongl.   Maj:t  uti  rikets  ständers 
hemliga  utskol t  den  18  Mars  L789. 
Under  de,   med    Kongl.  Maj:ts  nådigste  tillstånd,  uti  hemliga  utskottet  före- 
hafde  öfverläggningar,   som  gäldskontorel  och  de  därtill  anslagna  fonder, 

har  utskottet  befunnit,  att  detta  vert  ibland  annat  njuter  af  rikets  ständers  bank 
'■n  diskonteringsrätt  af  200,000  r:dr  Bp.,  hvilken  förmåns  bibehållande  utskottet  fin- 
ner  vara  för  inrättningen  framgent  oumbärlig;  men  som  hemliga  utskottet  tillika 

anser   nödigt  atl   blifvj lerrättadt,  huruvida,  i  den  händelsen  riksgälden  hädan- 

-Kiilh  komina  under  rikets  sta rs  egen   garanti  och  förvaltning,  banken  då 

skulle  kunna   göra  sitt    biträde  mera    vidsträckt,  sa    beslöts  atl    rikel 

bankoutskotts   lerdåniga    utlåtande  skulle   inhemtas,  till   hvad   belopp  och  med 

bvad  villkor  ett  sådant  understöd  kunde  meddelas. 

Pa  nådigste  befallning: 
".   /•".   Lager heim. 
Statssekreteraren   Schröderheim   och   kammarrådet    Lagerheim    förde  proto- 
kollet till  skiftes. 


-   116  - 

penningeunderstöd  af  50  tunnor  guld  utur  hanken  tillagdt  konungen  till 
inrättning  af  spannmålsmagasiner,  hvilket  konungen  på  8  år  hörde 
lyfta,  så  Mil  ärligen  6  tunnor  guld  upptoges.  26  tunnor  guld  återstodo 
ännu,  och  det  var  dessa  bankoutskottet  nu  biföll  att  på  en  gång  till 
konungen  försträcka,  dock  under  samma  säkerhet  och  återbetalnings- 
villkor,  som  för  hela  lånekapitalel  tillförne  stadgade  voro.  Detta  under- 
stöd var  doek  icke  det  enda,  som  banken  måste  göra:  och  för  samman- 
hangets skull  må  här  på  ett  ställe  nämnas,  att  efter  kort  tid  uppkom 
fråga  om  ett  nytt,  som  förorsakade  nya  stridigheter  och  nya  utbrott 
af  adelns  samt  ofrälse  ståndens  inbördes  vedervilja,  då  hemliga  utskot- 
tet (på  sätt  noten  bär  ofvanföre  innehåller)  inhemtade  bankout skottets 
yttrande,  huruvida  icke  den  staten  årligen  till  godo  komna  diskont  e- 
ringsrätt  utur  banken  till  12  tunnor  gulds  belopp  kunde  ökas  till  högre 
summa.  Utskottets  ofrälse  Ledamöter  voro  färdiga  till  samtycke,  de 
adlige  åter  till  kort  afslag.  intill  dess  en  upplyst  ledamot,  generallöjt- 
nanten friherre  Duwall,  bemedlade  tvisten  med  sitt  stånds  bifall  på  det 
sätt,  att  till  förekommande  af  en  kännbarare  plundring  af  banken,  den 
ett  stånd  emot  två  icke  förmådde  afböja,  lian  ingick  med  de  ofrälse  le- 
damöterna att  öka  ofvanbemälda  ärliga  diskonteringssumma  med  12 
tunnor  guld,  eller  inalles  till  24  tunnor  guld,  emot  deras  förbindelse 
vid  tro  och  heder,  att  något  vidare  biträde  af  bankens  medel  icke  till- 
styrka. Denna  utväg  vidtogs  å  ömse  sidor  med  glädje,  och  dessa  12 
tunnor  guld.  lagda  till  26  som  ofVan  nämnde  äro,  jämte  3  tunnor  guld 
till  en  gåfva  åt  hertigen  af  Södermanland,  hvarom  nedanför  skall  talas, 
tillsammans  41  tunnor  guld,  utgjorde  den  summa,  hvarmed  banken  för 
det  närvarande  måste  riket  bispringa. 

Af  hvad  anfördt  är  synes,  huru  Tigtiga  bankoutskottets  göromål 
vid  denna  riksdag  voro;  och  det,  så  mycket  mera.  som  ju  svårare  träng- 
sel liket  befann  sig  uti.  desto  trägnare  ville  man  tillita  hanken.  De 
fleste  ledamöter  af  rikets  ständer  hyste  ofelbart  den  meningen,  att  ri- 
kets behof  enkannerligen  därifrån  borde  fyllas.  Egennyttan  att  slippa 
öppna  enskilda  förråd  länle  därtill  skenfagra  skäl  af  ett  lika  allmänt 
som  orätt  begrepp  om  bankens  inrättning  (ingalunda  ärnad  till  skatt- 
kammare), om  dess  bottenlösa  tillgångar  och  om  ståndens  garanti  för 
dess  säkerhet,  men  framför  allt  af  okunnighet  om  vådan  af  dess  upp 
låtande  till  större  matt  än  dess  rédbarheter  motsvarade;  en  vada,  hvars 
ölägenheter  och  följder  man  efter  en  felaktig  förvaltning  inom  manna 
minne  erfarrl  genom  ett  vacklande  penningevärde  och  bankosedlarnes 
njisskredit,    men    tivilken  knappl  blifVit  afhulpen,  förrän  man  åljer  ville 


117 

förnya  den.  Jag  hörde  konungen  före  riksdagen  kalla  banken  en  " 
dormant";  och  i  stånden  finnas  de  starkaste  erinringar  under  riksi 
vara  gjorda  om  nödvändigheten  af  bankens  öppnande  til!  lån.  byggda 
på  solis;  iska  och  i  Sverige  olämpliga  skäl,  hvilkas  granskande  här  icke 
kan  företagas.  På  samma  mal  syftade  bondeståndets  slutliga  motion 
au  få  deltaga  med  sina  riv  medstånd  i  garantien  och  förvaltningen  al' 
detta  rikets  ständers  verk,  hvilkel  deras  påstående  likväl  rönte  bemälde 
tre  siaials  enhälliga  motstånd. 

Del  är  ovisst,  om  det  var  upplysning  eller  motsägelseanda  om,,! 
de  tre  ofrälse  stånden,  som  gjorde  adeln  ovillig  för  meddelande  af  de 
rundligen  tillärnade  biträden  utur  banken;  ty  när  de  ofrälse  ledamö- 
terna i  bankoutskottel  med  all  makl  syntes  på  densamma  tränga  till 
storms,  gjorde  de  adlige  ledamöterna  etl  oförfärad!  motstånd.  Icke 
såsom  i  hemliga  utskottel  besvärade  af  konungens  egen  närvaro,  öf- 
verlemnade  de  sig  på  ömse  sidor  ar  den  söndring,  som  olyckligtvis  dem 
emellan  var  uppkommen,  och  ingendera  parten  egde  uog  försigtighel 
ait  bruka  återhåll;  hels!  ledamöterna  voro  mest  utkorade  till  partihjäl- 
tar,  och  få  egde  den  kännedom  af  saker  eller  den  vana  att  handteia 
dem.  som  finner  en  medelväg  och  vet  förena  olika  meningar.  Bland 
adelns  upplysta  ledamöter  förmenar  med  storl  skäl  nämnas  presidenten 
friherre  Elurck  och  generallöjtnant  Duwall,  förutan  hvilka  tvedrägten 
utan  tvifvel  blifvil  vådligare  och  tiden  mera  förspilld  i  onödiga  ord- 
växlingar. 

De  beviljade  understöden  mur  hanken  voro  blotl  en  nödfalls- 
hjälp  och  forskoll.  som  borde  betalas.  Den  oundgängliga  och  förnämsta 
undsättningen  för  staten  i  dess  mångfaldiga  behof  bestod  fördenskull 
i  bevillning  och  sammanskott  af  rikets  invånare  själfva.  Ständernas 
plena  blefvo  därföre  i  början  af  Mars  månad,  genom  protokollsutdrag 
ifrån  hemliga  utskottet,  underrättade  om  angelägenheten  att  sätta  etl 
bevillnings-  och  krigsgärds-utskott.  I 'a  del  atl  äfven  härom  måtte  ske 
behörig  anmälan  hos  adeln,  sammankallades  den  efter  halfannan  v» 
hvila  Lill  plenum  den  7  Mars.  Däruti  beslöts,  au  elektorerna  genasl 
skulle  sammanträda  att  välja  ledamöter  i  det  föreslagna  utsko 
ståndets   plenum   likväl  sin  rät!  förbehållen  atl  öfver  bevillningsl 

i    hela    dess  vidd    sig    sederna ira     utlåta.      Etl     lika  heslut'   vidtogS  af  de 

andra  stånden  vid  deras  nästa  sammankomster. 

Förenämnde   dag    föredrogs  jämväl  på  riddarhusel  etl  förslag  till 

jämkning  af  ordalagen  i  den  beslutna  tacksägelseadressen  till  konungen 

isers  försvar,  men  hvartill  adeln  och  presteståndel  förenl 


-  118  - 

sig  om  ett  utkast,  borgare-  samt  bondestånden  om  ett  annat.  Uti  ett 
sammanträde  mellan  talmannen  samt  andra,  tillkallade  ledamöter  utur 
stånden  hade  ofvannämnda  jämkning  blifvit  utarbetad,  hvilken  nu  af 
adeln,  äfven  så  väl  som  sedermera  af  de  andra  stånden,  bifölls.  Hvad 
angår  general  Wredes  förslag  till  adelns  urskuldande,  h vilket  konungen 
så  onådigt  ansett,  så  hade  samme  general  väl  alldeles  icke  kunnat  förmås 
att  återtaga  detsamma;  men  för  att,  så  vidt  hans  heder  och  öfvertygelse 
tilläto.  uppfylla  konungens  önskan,  anförde  han  till  protokollet,  att  all- 
denstund  hända  kunde,  det  vissa  ordalag  i  utkastet  voro  mindre  af- 
passade,  öfverlemnade  han  det  helt  och  hållet  till  adeln,  att  såsom 
dess  eget  genomses  och  jämkas;  h varpå  adeln  beslöt  att  genom  sina 
elektorer  låta  utse  två  ledamöter  utur  hvar  klass,  som  förklaringen 
enligt  samma  utkast  företaga  måtte  till  utarbetande.  Uppå  friherre 
Wachtmeisters  yrkan  om  de  häktade  adelsmännens  frigifvande  för- 
mälde vice  landtmarskalken,  det  han  ännu  intet  nöjaktigt  svar  kunde 
meddela. 

Den  lo  därpå  följande  Mars  öppnades  på  riddarhuset  elektorernas 
val  till  ledamöter  i  bevillnings-  och  krigsgärdsutskottet.  Detta  plenum 
var  märkligt  genom  trenne  adelsmäns  protest  emot  deras  namn,  som 
funnos  bland  vittnena  under  landtmarskalkens  besvärsskrift ').  De 
blefvo  därföre  öfverljudt  betackade:  men  en  ibland  dem  vid  namn  Stjern- 
vall,  som  var  page  hos  konungen,  i  stället  afskedad  ifrån  hofvet. 

1  gemenskap  med  frågan  om  bevillningsutskottet  förtjenar  anfö- 
ras, att  flera  memorial-er  i  bondeståndets  plena  den  11  och  13  Mars  in- 
kommit med  förslag,  att  för  alla  frälsegods  rusttjensten  måtte  upphöra, 
såsom  en  genom  tidernas  förändring  nu  mera  både  umbärlig  och  allt 
för  obetydlig  skyldighet,  och  sådana  gods  i  stället  återläggas  under  de- 
ras urgamla  skatt  till  kronan,som  såmedelst  skulle  vinna  ansenlig 
tillgång  till  de  utgifter,  närvarande  tider  äskade.  Dessa  memorialer 
hänskötos  till  bevillningsutskottet,  men  vittnade  om  den  ten.  som  her- 
skade  emot  adeln,  och  torde  sent  eller  bittida  båda  detta  ståndets  känn- 
baraste lidande. 

Emellertid  hade  inträffat  en  händelse,  af  somliga  länge  omtvekad, 
af  andra  länge  väntad,  som  icke  enkannerligen  hörde  till  riksdagen, 
men  ändå  hade  därmed  nära  förbindelse.  De  fru-  sitt  brottsliga  förhål- 
lande i  sista,  fälttag  häktade  finska  öfverstar  och  officerare  voro  under 
bevakning  till  Stockholm  ankomne.    Den  förste,  som  dil  anlände,  hadi 


*i  Herrar  Björnberg,  Stjemvall,  Ehrencrona. 


-    L19 

ni.ui    mins!    förmodal    flnna   bland  deras  antal,  brigadchefen  och  öfvei 
st,  n   friherre    tlastfehr,   som    öppnal    flentligheterna,  njutil  konungens 
utmärktaste   förtroende   '"-Ii    välgäi  riingar,   men  efter  blockaden  af  Ny- 
slott,   den    han  upphäfvii  emoi  konungens  ordres,  blifvil   beslagen  med 
en  misstänkt  brefvaxling  med  ryske  generalmajoren  Schoultz,  hvarföre 
han  mist,'  befälel  och,  för  atl  lagligen  tilltalas,  togs  i  fängsligl  förvar. 
Han   ankom  till  Stockholm  i  första  dagarne  af  Mars  månad  tillika  med 
adjutant,  kapten  Fieandt,  och  den  9  därpå  följande  generalmajoren 
friherre   Axrnfelt,  öfverstarne  friherre   von   Otter,  Montgomery,    i 
sko,  grefve  Leyonstedt,  öfverstelöjtnanterna  friherre  Otto  Oingspor  och 
af  Enehjelm  saml  kapten  v.  Törne,  hvilkas  antal  efter  någon  tid  öktes 
med   majoren    friherre   v.   Kothen   och  öfverste  Ä.nckarsvärd.    Föl  alla 
dessa   officerare   blefvo   fängelserum    utsedda   på  Fredrikshof,  bvai 
till  mera  utrymmes   vinnande,   friherre  Stierneld,  direktören  Frietzdky 
och  öfverste  AlmfeH  afskickades  till  Drottningholm. 

Vid  general  Ärmfelts  och  de  på  en  gång  medförde  officerarnes 
annalkande,  som  skedde  i  aftonskymningen,  var  mycken  i >< < l » < •  l  < lein  till 
möte  vid  Järva,  och  beledsagade  dem  in  uti  staden  med  bädelser,  un- 
der del  en  eskorterad  trupp  ryska  langar,  som  äfven  samma  dag  an- 
kom liksom  tjente  till  en  bittrare  förebråelse  emoi  dem.  Samtligi 
dessa  officerare  (utom  öfverste  Anckarsvärd,  emot  1. vilken  intel  ämbets- 
brott kunde  anföras,  utan  hvUken  blott  var  gripen  såsom  statsf: 
ställdes  genast  under  fiskaliskt  tilltal  infor  generalkrigsrätts-divisionen 
af  krigskollegium,  som  hade  sitt  första  sammanträde  den  14  Mars  och 
sodan  med  all  flit  fortsatte  sitt  arbete.  Dess  protokoller  befordrades  till 
trycket,  äfvensom  de,  hvilka  höllos  vid  flera  krigsrätter,  donna  tiden 
sysselsatta  att  ransaka  och  afdöma  oordningar  under  förflutna  aret- 
falt  tag*). 

*)   Bär   kan   äfven    beqvämligasl    antecknas  en  obehaglig  bändelse,  som  till- 
dragil    sig  i  slutet  af  Februari  månad,  men  nu  försl  i  Stockholm  blef  känd  och  be- 

gynte  omtalas.    En   svensk    officer    vid    n. Benzelstjerna  var  i  Köpenham 

pen   för  del    han    vela!    tända    eld   på   den  dar  på  redden  liggande  ryska  eska 
Denne  nian,  af  tvetydig  fräjd,  både  efti  r  Qere  äfventyr  låtil  bruka  sig  - svensk 

i    Köpenhamn    och    nyttjade   bekantskapen    med    en    engelsk   skeppskapten 

0'Brien    för  atl  tillhandla  sig  hans  skepp,  del   bai  ira  än i,  i 

mening   atl    vid    första    lägenhet    utlöpa   och    fullborda   bemälda  anslag.    Engelske 

kaptenen,  sm k  var  i  förtroendet,  betingade  sig  särskildl  arvodi    föi  bvarl  rysk! 

Hkepp   som    uppbrändes,  3000   r:dr   för  bvarje  och  B000  r:dr  för  tredäckare.    Men  när 

ban  skull,    få  den  betingade  summan  för  skeppet,  1  illställdes  den  Ii m,  uppå  avi  n- 

ninistom  friherre  d'Albedyhls  anvisning,  uti  äecunda  växlat  s  ban- 

kir, horr  Gustmeyer,  till  eti  belopp  af  L2,000  r:dr  uppå  <':u-l  Grill  i  London,  och  på- 
Bkrifnc,  att    prima-vflxlarnc  afgåtl    till  accept.    Detta  gjorde  honom  tvekande,  oeh 


-  120  - 

Många  trodde  att  öppnandet  af  denna  ransakning  skulle  tysta 
flere  ifriga  patrioter.  Det  förmodades,  atr  de  stått  i  sådana  förbindelser 
med  finska  officerarne  i  afseende  på  underhandlingarne  med  fienden, 
att  de  till  undvikande  af  all  olägenhet  nu  voro  färdiga  till  förening  mod 
konungen.  -Tag  borde  kort  därefter  af  H.  Maj:t  själf,  att  de  fängslade 
officerarnes  papper  innehöllo  sådant,  som  kunde  gifva  anledning  till 
konfrontationer  emellan  dem  och  en  del  af  riksdagsfångarne,  samt 
bland  annat,  att  vissa  rådsherrar  påtänkt  en  beskickning  till  Ryssland, 
att  förhöra  livad  biträde  därifrån  kunde  väntas  i  händelse  af  ständer- 
nas sammankallande.  Konungen  har  till  en  annan  yttrat,  att  han 
trodde  sig  genom  donna  ransakning  kunna  fa  bevis,  att  don  1788  till 
Ryssland  öfvergångne  kapten  Elmén,  om  hvilken  flere  vittnen  afhördes, 
varit  ditskickad  af  baron  Stierneld.  Det  var  tydligt,  att  konungen  hår- 
mod egentligen  påsyftade  grefve  Fersen,  äfven  som  protokollema  seder- 
mera gåfvo  vid  handen  att  nämnda,  förmodligen  inför  konungen  såsom 
mycket  graverande  uppgifna  omständighet",  rj  annat  var  än  en  lös  be- 
rättelse, som  ingalunda  på  något  sätt  kunde  l>ost,yrkas. 

Långl  ifrån  att  några  tillfälligheter  minskade  patrioternas  stånd- 
aktighet, verkade  den  tid  af  inemot  en  månad,  under  hvilken  Säkerhets- 
akten var  likasom  åsidolagd,  ett  ju  längre,  desto  mera  befästadt  beslul 
hos  adeln  med  dess  hufvudmän  att  aldrig  godvilligt  antaga  densamma. 
Förgäfves  hade  vissa  dess  betydande  ledamöter  samtal  med  H.  Maja 
tor   all   komma  till  jämkning.    Generalen  friherre  Duwall  samt   friherre 


Mim  han  ej  på  annat  sätt  kunde  Förnöjas,  helst  G-ustmeyer  icke  kunde  förmås  at1 
prestera  någon  ny  prima,  sedan  den,  som  sagd  t  är,  redan  var  afsänd,  upptäckte 
lian  hela  anläggningen  för  danska  ministéren.  Friherre  d'Albedyhl  sökte  förg 
i  sitt  hus  rädda  Benzelstjema;  förgäfves  bjöd  han  till  att  få  hon, nu  bort;  pöbeln,  i 
full  rörelse,  hotade  honom  själf,  och  han  måste  ej  allenast  förmå  Benzelstjema  att 
själf  gifva  sig  fangen,  utan  lät  ock  öfvertala  sig  alt  för  egen  person  hemligen  resa 
öfver  lill  Skåne.  Donna  händelse  gjorde  mycket  uppseende  och  skållade  kring  hela 
Europa  i  anledning  af  danska  ministérens  därom  utfärdade  cirkulär-not  med  di 
bittraste  klagomål,  helst,  om  den  tillärnade  branden  kunnat  verkställas,  troligen 
både  danska  Hettan  uppgått  i  rök  och  >\<n  delen  af  staden,som  kallas  Amalienborg, 
blifvit  mycket  skadad.  Emellertid  lät  H.  Ma.j:t  förklara,  att  han  ansåg  Benzel- 
stjernas  företag  med  afsky.  Rättegången  mot  honom  vittnade  ork  om  all  akt- 
ning för  Sverige  och  slöts  med  en  dödsdom  öfver  honom  och  engelske  skepparen, 
som  förvandlades  i  lifstids  fängelse.  Samma  rättegång  har  dock  yppat  skäliga 
misstankar,  aii  Benzelstjema  till  sin  anslag  inhemtat  råd  af  general  Toll,  samt 
an  denne,  sedan  han  därom  skirkal  kurir  lill  Stockholm,  gillat  och  tillstyrkt  del 
samma;  jämväl  ock,  alt  Here  betydande  personer  i  Stockholm  varit  medvetande, 
hvaribland  statssekreteraren  baron  Etuuth,  som  "ek  genom  föranstaltande  om  pen 
tringar  m.  m.  del  befordrat.  Ryska  eskadern  hade  någon  tid  förut  legat  infrusen 
nära  svenska  vallen,  bvarifrån  konungen  da  förgäfves  sökt  den  oroa. 


-  12] 

Wachlmeister  och  vice  presidenten  Stjerngranal  föreslogo  vid  '-it  dy- 
likt  tillfälle,  atl  II.  Maj:1  måtte  åtnöjas  med  rättigheten  atl  göra  krig, 
hvilken  adeln  skulle  kunna  beqvämas  atl  II.  töaj:l  uppdraga,  allenast 
II.  töaj:l  afstode  från  de  öfriga  punkterna  i  Säkerhetsakten.  Konungen 
ville  ''.i  i  någol  måJ  vika,  och  under  åberopande  af  sin  milda  regering, 
aina  från  blod  fria  händer,  afslog  alla  sådana  villkor,  hvilka  kunde 
synas  innefatta  misstroende  till  lians  styrelse.  Man  ville  nian  bvifvel 
just  i  del  tidehvarf,  då  frihetsandan  i  Europa  mes!  skakade  konungar- 
nes  troner,  gifva  världen  exempel  af  en  monark,  som  befästade  sin. 

Konungens  tänkesäti  yttrade  sig  nog  tydlig!  i  följande  samtal 
ined  1 1 1 1  ?_;:  den   II   .Mars: 

Konungen.    < ; < ** l   afton,    min   kära    Ni  Del   ar  fasligt,  atl 

jag  ändå  itu > -t  kan  låta  bli  atl  lefva  med  oppositionen.  Vel  ni  livad? 
När  jag  ser  Er  här  uppe,  är  Ni  hvit  som  snö;  men  nar  Ni  är  på  liddar- 
huset,  svar!  som  en  korp. 

Jag.  E.  Ma.i:t  gör  mig  här  mycken  aåd,  och  där  hoppas  jag,  atl 
E.  Ma.i:i  gör  mig  rättvisa.  Adeln  är  dessutom  så  sällan  tillsamman. 
atl  jag  där,  med  Guds  hjälp,  ej  kan  misshaga. 

Konungen.  Det  är,  mina  herrar,  för  atl  hindra  Er  göra  galen- 
skaper. 

Jag.  E.  Maj:t  tage  mig  ej  onådigt;  men  mig  tyckes,  atl  adeln 
uppför  sig  värdigl  och  anständigt. 

Kcmungen.  Kallar  ni  del  anständigt,  atl  kasta  fram  ett  factieusl 
papper,  författad!  i  L756  ars  stil,  under  namn  af  adelns  förklaring  eller 
justifikation,  som  ger  mig  dementi  och  är  af  förgripligl  innehåll. 

Jag.  Om  uågol  i  skrifsättel  är  felaktigt,  sa  kan  och  lärer  del 
rättas;  men  i  hufvudsaken  synes  mig,  acl  adeln  lidit  för  myckel  atl 
ej  önska  bli  justifierad. 

Konungen.  Adeln  är  redan  justifierad.  Jag  har  undantagit  frän 
förebråelser  dem.   som  hade  goda  samveten.    Jag  har  den  21   Februari 

ligare  försäkrat  adeln  om  min  nad.    Landtmarskalken  själfh 
gifvil    Er  den  starkaste  reparation,  då  han  begärl  och  fatt  en  vicarius. 
Jag   kan   ej  taga  emot  en  justifikation  mot  mig  själf.    Sade  jag  - 
enskild    gjort    Er   för   nar.  sä  kunde  jag  reparera  del  utan  betänkande. 
Men  del  jag  offentligen  gjorl  som  kung  mol  etl  stånd,  måste  jag  bibe- 
hålla.   Därifrån  kan  jag  ej  vika  ulan  atl  passera  för  svag. 

Jag.    E.    Majis   undanta':   al    dem.  jom  egde  goda  samveten, 
ej   tillfyllest.    En    förebråelse,    som  drabbar  en  hel  corps,  drabbar  hvar 

ii   däruti.    Onämnda  undantag  befria  ej  livar  oskyldig  person  från 


—  122  - 

misstankar;  ty  nian  vet,  att  jag  är  adelsman,  men  man  ser  icke,  om 
mitt  samvete  är  godt  eller  ondt;  följaktligen  kan  man  äfven  så  snart 
räkna  mig  bland  de  brottslige,  som  obrottslige.  Adeln  bör  ock  hafva 
den  rätt,  att  säga  livad  som  är  sannt  eller  osannt  i  de  E.  Maj:t  före- 
bragta  tiilmälen.  Men  sedan  E.  Maj:t  på  visst  sätt  gått  till  doms  utan 
att  förut  tillåta  adeln  höras,  medgifver  jag  gärna,  att  E.  Maj:  t  svårligen 
själf  kan  emottaga  förklaringen.  Det  är  likväl  billigt,  att  den  får  bi- 
läggas  adelns  protokoll. 

Konungen.  Om  den  ligger  där  eller  ej,  kan  göra  lika  mycket. 
Hinner  den  till  eftervärlden,  så  kommer  den  ändå  blott  att  anses  så- 
som en  partiskrift  emot  mig. 

Jag.  ATågar  jag  fråga,  hvarföre  E.  Maj:t  ej  tillåter  adeln  yttra 
sig  öfver  Säkerhetsakten? 

Konungen.    Jag  vill  icke  hafva  en  protest  däremot. 

Jag.  Jag  vet  ej,  om  någon  annan  protest  kommer  att  ega  rum 
än  i  privilegiimål.  I  det  öfriga  torde  adeln  inskränka  sig  till  ett  blott 
afslag,  och  jag  vågar  säga,  att  det  icke  bör  synas  E.  Maj:t  främmande. 
Jag  har  haft  den  nåden  förr  därom  säga  mina  tankar.  Mig  tycktes, 
att  E.  Maj:t  egde  nog  makt  efter  1772  ars  regeringsform,  och  jag  ver 
ej,  hvartill  E.  Maj:t  enkannerligen  behöfver  Säkerhetsakten. 

Konungen.  L' opinion!  *)  —  Men  Ni  nämnde  privilegier.  Adeln  för- 
lorar ingenting  lmfvudsakligt.  Det  är  ju  blott  rättigheten  att  köpa 
frälsehemman  och  likheten  i  skjutsningsbesväret  på  dessa  senare,  som 
bönderna  vinna. 

Jag.  Den  förra  är  ganska  hufvudsaklig.  Adeln  skall  nödvändigt 
inom  kort  tid  mista  alla  sina  frälsebesittningar  och  därmedelst  all  sin 
styrka.  Ty  bondens  eget  deltagande  i  arbetet  gör,  att  han  af  sitt  hem- 
man drager  större  ränta  än  någon  annan  egare.  Han  kan  då  betala 
det  dyrare,  och  egendomen  skall  nödvändigt  stadna.  där  den  bäst  beta- 
las. Ett  frälsehemman,  som  kommit  i  bondens  band,  går  af  samma 
skäl  svårligen  därifrån  tillbaka. 

Konungen.  Det  rår  jag  ej  för  och  kan  ej  hjälpa.  Vågrar  adeln 
att  bäruti  ingå,  så  bar  jag  lofvat  bönderna  i  livar  särskild  händelse  att 
bevilja  dem  detta  tillstånd  utan  lösen  och  afgifl   i  kansliet. 

Jag.  E.  Maj:t  är  rättvis  och  mild.  Huru  kan  då  E.  Maja  sam- 
tycka till  ett  helt  stånds  undergång.'  Huru  kan  E.  Maja  straffa  en 
mängd  oskyldiga  för  några  brottsliga? 

*i  -  Magnumque  decus 
pjus  pa1  ria  pol  uis-,.'  sua,    <  Lucanus.) 


-   123  - 

Konungen.    Dessa  äro  oundvikliga  olyckori  vissa  ställningar.  Hvad 
skulle  jag  göra?  Jag   hade   blott    atl  tänka  på,  huru  jag  kunde  rädda 
mig  och  tnitl  hus  mot  en  sammansvuren  kabal.       Emellertid,  en  sådan 
opposition   som   eder   misshagar   mig   icke,    Ty   del    är  litet    man 
emol  mig.    Det  är  värre  hvad  man  talar. 

Sr. lan  uppskofvet  med  ridderskapets  och  adelns  hörande  öfver 
Säkerhetsakten  varat  så  länge,  att  många  begynte  t  villa  om  konungen 
någonsin  ämade  det  inhemta,  fattade  II.  Maj:t  sent  om  aftonen  den  15 
Mars  ett  nästan  oförmodadl  beslut  att  följande  dagen  ställa  det  i  verket. 

Vice  landtmarskalken  öppnade  plenum  med  ett  annat  än 
nämligen  uppläsande  af  ett  protokollsutdrag  från  hemliga  utskottet  al 
den  ii  Mars,  rörande  beloppet  af  den  nödiga  nya  bevillningen  och  1 
gärden  till  70  tunnoi  guld  om  året;  hvilket  hänsköts  till  bevilln 
utskottets  åtgärd,  adeln  likväl  dess  rätt  förbehållen  att  öfver  målet 
sig  till  slut  hufvudsakligen  utlåta.  Däruppå  uppläste  han  en  B.  Maj:t- 
handbiljett,  den  han  sade  sig  fått,  nyss  innan  konungen  i  morgonstun- 
den rest  till  Drottningholm,  af  innehall:  att  sedan  tre  stånd  på  riks- 
salen den  21  Februari  i  arffurstaraes  och  Rådets  närvaro  offentligen 
gillat  och  antagit  Förenings-  och  Säkerhetsakten  och  efter  dess  för- 
nyade uppläsande  i  deras  kamrar  dessa,  stånds  talmän  den  underskrif- 
vit;  adeln  jämväl  ock  i  tre  veckor  haft  betänketid  att  akten  på  sin 
kammare  öfverväga;  återstods  ej  för  ridderskapet  och  adeln  någol  an- 
nat, än  att  den  till  slutligt  utlåtande  hos  sig  företaga;  helst  II.  .Ma.j:t 
af  ofvansagda  skäl  fann  onödigl  att  däröfver  höra  Rådet,  såsom  adeln 
tillstyrkt,  och  rikets  värn,  som  tarfvade  H.  Majrts  närvaro  på  andra, 
orter,  kräfde  riksdagsärendenas  befordran  till  skyndsamt  slut.  Vice 
landtmarskalken  förmanade  därpå  ridderskapet  och  adeln  att  iakttaga 
allt  sinneslugn  och  hvad  de  voro  konung,  fädernesland  och  sig  själfva 
Bkyldiga. 

Då  till  följe  häraf  öfverläggningen  skulle  begynnas,  åtgick  en 
lång  stund  endast  att  anteckna  de  ledamöters  namn,  som  anmälde  sig 
ni  i  sin  ordning  få  yttra  sig  till  protokollel  öfver  detta  vigtåi 
Början  gjordes  af  grefve  Douglas,  därnäst  generallöjtnant  friherre  Du- 
wall.  friherre  Wachtmeister,  friherre  Diiben,  friheiTe  Christer  Posse, 
friherre  Bielke  m.  fl.,  så  att  några  och  30  dictamina  upplästes,  bland 
livilka  ej  mer  än  i  eller  5  innehöllo  tillstyrkan  till  aktens  anta- 
gande, och  det  ändå  blott  i  hvad  rikets  allmänna  styrelse  beträf- 
fade, med  uttryckligt  undantag  af  de  inskränkningar  den  gjorde  i 
adliga    privilegierna,   hvaremol    enhälligt    protesterades.    De  af  grefve 


-  124 

Douglas  och  friherre  Posse  framgifna  yttranden  voro  isynnerhet  skrifna 
med  mycken  styrka  af  tvenne  författare,  som  ej  ville  synas;  det 
förra  af  vice  presidenten  Stjerngranat,  det  senare  af  riksrådet  grefve 
Hermanson.  De  utförde  lika  öfvertygligen  grunderna  till  konungens 
och  folkets  hittills  utöfvade  inbördes  rättigheter  samt  till  de  adelns 
fönnåner,  uti  hvilka  Säkerhetsakten  innehåller  ändring,  som  de  be- 
viste vadan  af  dessa  ändringar.  Andra  ledamöter,  synnerligen  kansli- 
rådet von  Engeström,  anmärkte  tvetydigheten  och  mörkret  af  Säker- 
hetsakten, hvilket  gjorde  den  föga  passande  till  sitt  ändamål,  borger- 
liga frihetens  befästande.  En  sällsynt  möda  hade  professor  v.  Schul- 
zenheim  gifvit  sig,  att  i  en  afhandling  på  13  ark  jämföra  konunga- 
balken  i  landslagen  med  177~J  års  regeringsform,  för  att  bevisa  den  se- 
nare fullkomligen  instämma  med  Sveriges  äldsta  regeringsförfattning 
och  rikets  därpå  grundade  bestånd,  samt  att  i  anledning  däraf  förnya 
sitt  på  rikssalen  den  'Jl  Februari  gjorda  tillstyrkande,  att  konungabal- 
ken  måtte  genom  utsedde  deputerade  öfverses,  lämpas  efter  177J  års 
regeringsform  och,  sålunda  förbunden  med  Sveriges  allmänna  lag,  komma 
till  en  mera  allmän  kunskap,  ån  man  nu  eger  om  regeringsformen, 
samt  till  en  däraf  flytande  sorgfälligare  efterlefhad.  De  flesta  talare 
förklarade  sig  nöjda  och  högeligen  önska,  att  de  öfriga  stånden  måtte 
förses  med  särskilda  förmånsrättigheter,  allenast  de  ej  kränkte  adelns 
välfångna  och  stadfästade  privilegier. 

Bland  dem,  som  talade  för  akten,  förtjenar  öfversten  Leijonaneker 
ihågkommas,  som  tillstyrkte,  att  den  blott  skulle  antagas  lör  konung 
Glustaf  [II:s  regering,  och  grefve  Cronhjelm,  som  biföll  den,  emedan  den 
redan  var  tillstyrkt  af  arffurstarne,  mecl  stillatigande  af  Riksens  Råd, 
genom  tre  stånd  antagen  och  likaså  af  arméen  gillad;  omständigheter, 
hvilka  till  större  delen  voro  falska  och  ådrogo  honom  en  stark  före- 
bråelse ifrån  prins  Fredrik.  Ett  mera,  grundligt  än  med  lyckliga,  tale- 
gåfvor  utfördi  yttrande  till  protokollel  af  friherre  Adlermark  blef  obe- 
skedligen  afbrutet  af  en  hofjunkare,  Flygarell,  som  efter  all  liknelse 
var  med  drycker  öfverlastad  och  frågade  om  ett  papper,  som  friherre 
Adlermark  boll  i  handen,  var  memorial  eller  genealogi.  Denna  obetyd- 
liga händelse  vore  för  ringa  anföras,  om  den  icke  sedermera  haft  på- 
följder. 

Vidare  var  märkvärdigt,  att  ingen  af  ledamötenia  i  hemliga  ut- 
skottet yttrade  sig  i  denna  fråga,  ehuru  Qere  af  dem  voro  bland  riddar 
husets   lyckligaste   talare.    Sällan  har  frihetens  språk  blifVit  framfördl 


-  125 

mera   oblygl    och  frimodigt,  men  ock  tillika  mera  anständig!  och  vörd 
s.-iini  för  konungens  höghel  än  i  detta  plenum. 

Sedan  del  varat  ifrån  kl.  hall'  il  om  f.  m.  till  kl.  hall  6  "in  af- 
tonen och  proposition  flere  gånger  blifvit  äskad,  gjordes  den  af  vice 
landtmarskalken  med  följande  "ni:  "Bifalla  ridderskapel  och  adeln  Sä- 
kerhetsakten?6 hvarpå  svarades  med  enhälligl  nej.  Samma  proposition 
.ii  honom  ytterligare  förnyad  i  dessa  ordalag:  Aislå  ridderskapel  och 
adeln  Säkerhetsakten?  besvarades  med  etl  lika  starkl   ja. 

Då    fråga  därefter  uppkom,  huru  i  anledning  af  detta  beslul  sva- 
ret till  Kongl.  Maj:i  skulle  uppsättas,  tycktes  vice  landtmarskalken  vilja 
tillstyrka,   atl  del  allenasl  skulle  innefatta  ridderskapets  och  adelns  af- 
slag,  utan  upptagande  af  några  skäl;  men  friherre  Wachtmeister  med 
flere   anmärkte,   atl    adelns    både  vördnad  för  konungen  och  egen  vä] 
dighel    kräfde,  att   för  11.  Maj:ts  och  allmänhetens  ögon  lades  de  grun- 
der, på  hvilka  beslutel  blifvil  fattadt;  bvarföre  ock  öfverenskommel  blef, 
att    svarel    till   konungen   skulle  innehålla  etl  kori  sammandrag  af  de 
förnämsta    Bkäl,   emot  Säkerhetsakten   blifvil   anförda,  och  med 
uppsättas   af  de    re, lan    till   expeditionernas   bestridande  utsedde   leda 
möter,  sand  hos  ridderskapel  och  adeln  i  nästa  pleno  justeras. 

Vice  landtmarskalken  anförde  vidare,  att  det  händt,  när  konungen 
n -i  genom  landet,  att  frälsemän  nekat  deltaga  i  skjutsningen.  Han 
föreslog  således,  att  adeln,  till  betygande  af  underdånig  tillgifvenhot . 
frivilligt  matte  åtaga  sig  detta  besvär  endast  i  den  sagda  händelse,  da 
konungen  själf  är  stadd  på  resa  genom  sitt  rike.  Härtill  svarade  vid 
några  ja,  men  andra,  att  de  ej  kunde  underkasta  sig  detta  besväi  så 
som  en  skyldighet,  viljandes  dock  ingalunda  undandraga  sig  det,  nar 
de  \\i\  yppadi  tillfälle  därtill  om  biträde  anmodades.  Som  intet  enigl 
beslut  härom  kunde  fattas,  bo-at  si^;  vioe landtmarskalken  atl  lata  hela 
denna  öfverläggning,  jämte  sin  anmälan,  blifva  utom  protokollet.  Han 
ämade  da  åtskilja  adeln,  men  en  och  annan  ledamol  förnyade  före 
ställningarne  om  sina  arresterade  medbröders  antingen  frigifvande eller 
befordran  till  ratisakning  och  dom.  hvilka  vice  landtmarskalken  blifvil 
anmodad  och  lofval  framföra  för  tronen.  Efter  flere  förslag  atl  härmed 
till  II.  Maja  framkomma  dels  genom  deputation,  dels  genom  böneskrift, 
och  åtskilliga  obestämda  svar  al'  vice  landtmarskalken,  som  ock  rem  ut 
påmintes  om  sin  skyldighel  enligl  L8§i  riddarhusordningen,  atl  "tala  för 
adeln  och  referera  deras  resolution  och  nödtorfter",  yrkades  detta  ämne  sa 
ifrigt,  att  han  måste  adeln  vid  handen  gifva,  del  II.  \fii:i  alldeles  föl 
bjudit  honom  att  därmed  framkomma    Men  åtskilliga  påstodo  att  adeln 


-  126  - 

åtminstone  ej  kunde  betagas  att  i  detta  ömma  ämne  hos  konungen  an- 
draga  enskilda  besvär.  Denna  fråga  sade  vice  landt  marskalken  sig  ej 
kunna  upplösa.  Han  undvek  på  flera  vis  allt  svaromål  på  de  upprepade 
föreställningar  härom  gjordes,  till  och  med  låtsade  sofva  och  gaf  därige- 
nom anledning  till  ett  och  annat  kitsligt  infall.  Slutligen  tog  han  sin 
staf,  förklarad»  sig  nyttja  sin  rättighet  enligt  riddarhusordningen  att 
förordna  tider  och  stunder  till  "deliberationerna'",  då  han  nu  afbröt 
sammankomsten  och  gick  ut  af  riddarhuset,  hvarpå  ståndet  oförtöfvadt 
åtskildes. 

Så  aflopp  den  öfver  tre  veckor  uppskjutna  öfverläggningen  på 
riddarhuset  om  Säkerhetsakten.  Det  påstås,  att  konungens  resa  till 
Drottningholm,  som  så  sorgfälligt  af  vice  landtmarskalken  tillkännagafs, 
haft  till  föremål  att  föra  fricorpsen  till  Stockholm  för  att  tvinga  adeln; 
att  den  jämväl  var  satt  i  marsch  på  vägen  till  hufvudstaden,  men  att 
något  mummel  uppstått  1  iland  truppen,  som  var  missnöjd  och  ville 
hafva  högre  traktamentspenningar,  hvaraf  konungen  blifvit  föranlåten 
att  göra  halt  och,  under  förevändning  att  han  blott  velat  se  deras  fär- 
dighet att  marschera,  låta  dem  vända  om. 

Utslaget  på  riddarhuset  var  ingalunda  oväntadt,  men  förtörnade 
konungen  icke  desto  mindre.  Följande  dagen  nyttjade  ock  H.  Maj:t 
tvenne  utvägar  att.  ådagalägga  sitt  missnöje  och  ringa  afseende  på 
adelns  afslag.  Den  första  var  den  befallning,  han  meddelte  kanslikolle- 
gium, att  .förbjuda  tryckningen  af  alla  dietamina  till  protokollet  på 
riddarhuset  dagen  fornt.  Den  andra  föranleddes  af  den  bondeståndet 
öfvergångna  förlust  af  sin  talman,  hvilken  aflidit  af  peripneumoni.  Om 
utnämnande  af  en  ny  talman  gjorde  ståndet  genom  deputation  hos  ko- 
nungen strax  efter  dess  Lever  underdånig  ansökning:  och  H.  Maj:t  för- 
ordnade genast  därtill  riksdagsbonden  ifrån  Vesterbotten  Anders  An- 
dersson, densamme  som  först  i  sitt  stånd  väckt  frågan  om  doss  privi- 
legier; en  slug  bonde,  hvilken  allt  sedan  1786  års  riksdag  uppehållit 
sig  i  Stockholm  och  drifvit  rättegångar.  Som  denne  var  en  af  do  de- 
puterade,  framkallades  han  strax  att  aflägga  talmans-eden,  uti  hvilken 
bland  de  grundlagar-,  han  utfäste  sig  att  efterlefva,  Säkerhetsakten  af 
den  21  Februari  äfven  var  inryckt  och  uttryckligen  nämnd. 

Uti  do  plena,  som  de  ofrälse  stånden  till  månadens  slut  hade, 
föreföll  i  öfrigt  ingenting  märkvärdigt,  Fruktan  för  allt  för  dryg  kän- 
ning af  bevillningen  verkade  mångfaldiga  memorialer  och  betänkanden 
af  ledamöter  i  borgare-  och  bondestånden,  som  under  liera  förevänd- 
ningar sr.kt e   undandraga  eller   minska   detta,  besvär  för  sinn  hemma- 


-  127 

varande,  väl  vetande  atl  alla  andra  riksdagsförråttriingar  Bkulli 
ursäktas,  än  den  atl  ålägga  aya  utskylder.  Adeln  afhölls  efter  vanlig- 
heten ifrån  sammankomster,  framför  allt  å  de  dagar,  då  de  andra  stån- 
den voro  samlade,  för  atl  ej  med  dem  få  tillfälle  till  kommunikation. 
Lördagen  den  21  blef  aflidne  bondetalmannen  begrafven  i  Etiddarholms- 
kvrkan  med  mycken  högtidlighet  och  till  sitt  hvilorum  beledsagad  af 
landfcmarskalken  grefve  Lewenhaupt,  talmännen  och  deputerade  af  alla 
stånd,  men  af  adeln  icke  till  fullt  antal,  emedan  de  fleste  undveko  så- 
som en  skymf  att  visa  sig  under  landtmarskalkens  ordförande.  Dom- 
prosten i  Vesterås  doktor  Panl  höll  en  myckel  politisk  likpredikan 
med  öfverdrifvet  beröra  af  den  aflidne. 

.Måndagen  den  23  -Mats  om  eftermiddagen  hade  konungen  gifvil 
tillstånd  till  företräde  ål  den  deputation,  som  till  II.  Maj:!  skulle  fram- 
föra ständernas  tacksägelse  för  riksgränsernas  försvar;  men  före  mid- 
dagen fick  adeln  ett  korl  plenum  på  en  half  timme  innan  hemliga, 
banko-  och  bevillningsutskotten  sammanträdde,  då  utkast,  till  svar  rö- 
rande Säkerhetsakten,  enligt  Lieslutet  den  16  Mars,  allenasl  uppli 
och'  i  anseende  til!  ett  skriffel  lades  på  bordet.  Som  tiden  till  ytterli- 
gare öfverlåggning  var  alldeles  afskuren,  så  yttrades  däröfver  emot  vice 
landtmarskalken  ett  nog  allmänt  missnöje,  [eke  nog  att  adeln  myckel 
sällan,  och  aldrig  på  samma  dag  med  sina  medstander,  fick  samman- 
komma; den  fick  knappt  mötas  på  riddarhuset,  förrän  den  måste  ål 
skiljas  utan  att  hafva  nagel  uträttat. 

Detta  missnöje  blef  ännu  häftigare,  då  friherre  Lantingshausen 
upptog  ett  papper,  begärde  yttra  sig  till  prötokollel  och  därifrån  al 
vice  landtmarskalken  biel  afhållen  under  förebärande,  att  han  först 
bort  hafva  del  af  memorialet.  Förgäfves  anförde  friherre  Lantings- 
hausen, att  honom  aldrig  kunde  Westridas  munthgen  anföra  sina  tankar, 
helst  runnet  ej  vore  nytt,  ulan  tillförne  förehafdt,  och  lika  skäl  gällde, 
då  lian  allenast  för  sitt  minnes  och  redighetens  skull  kastat  sina  län- 
kar på  papperet  Häröfver  uppkom  en  hel  ordväxling,  som  så  slöts. 
att  friherre  Lantingshausen  med  förbehåll  af  sin  rätt  förklarade,  del 
han  af  vördnad  för  konungen,  enligt  hvars  befallning  timmen  till  hem- 
liga utskottets  sammankomst  nu  var  inne,  ville  till  en  annan  gång  låta 
anstå  med  sitt  anförande.  Ett  ämne  till  ännu  ytterligare  missnöje  hade 
ock  vice  landtmarskalken  denna  dag  gifvit.  då  han,  för  att  tillfredsställa 
adeln,  dömt  herr  Flygarell,  som  i  förra  pleno  med  otidighet  emol  fri- 
herre Adleiinaik  sig  förbrutit,  till  uteslutande  ifrån  tvenne  plena  Axleln, 
ehuru   stött    af  Plygarells   uppförande,   fann   obehörigt.,  att  vice  landt 


-  128  - 

marskalken  kunde  utesluta  en  ledamot  ut  ur  ståndet  af  egen  myndig- 
het och  lade  fördenskull  detta,  mål  på  bordet. 

Eftermiddagen  emottog  H.  Maj:t  den  omnämnda  deputationen, 
anförd  af  landtinarskalken,  och  besvarade  tacksägelseadressen  med 
mycken  nåd.  Sedan  deputationen  afträdt,  återkallade  H.  Maj:t  landt- 
inarskalken med  adelns  ledamöter  särskildt  och  höll  till  dem  ett  kort 
tal  i  mycket  nådiga  ordalag;  sade  sig  känna  den  fägnad  återlifvas, 
hvarmed  han  alltid  sett  det  första  riksståndet,  och  det  nöje  att  belöna 
förtjenster,  förenadt  med  del  att  glömma  oförrätter,  samt  att  H.  Maj:  t 
gladde  sig  åt  den  trösten  att  på  sin  annalkande  ålderdom  kunna  om- 
famna adeln  med  nåd  och  ynnest,  då  adeln  med  nit  vinnlägger  sig  att 
det  förtjena,  samt  med  sina  gärningar  rättfärdigar  sina  tänkesätt:  hvar- 
efter  de  deputerade  finge  kyssa  handen  på  konungen,  som  sades  haft 
tårar  i  ögonen,  och  mycket  rörde  afträdde. 

Berättelse  härom  trycktes  sedermera,  i  allmänna  papperen.  Detta 
steg  af  konungen,  ärnadi  kanhända  att  tillfredsställa  adeln,  kanhända 
att  skryta  inför  nationens  ögon  med  ädelmod,  blef  såsom  alla  halfva 
gärningar  utan  verkan.  Adeln  var  alltför  offentligen,  alltför  svårligen 
oförrättad,  att  nöjas  med  en  förklaring  i  sä  allmänna,  och  villkorliga 
ordalag.  Dess  ledamöter  höllos  ännu  inspärrade  i  sina  fängelser,  och 
-a  länge  ansåg  man  konungens  ord  endast  såsom  en  grann  förställning. 
De  godtrogne  drömde  dock  om  försoning  pfih  inbillade  sig,  att  konungen 
skulle  godvilligt  afsäga  sig  all  don  makt.  Säkerhetsakten  medförde,  för 
att  stilla  de  däröfver  upprörda  sinnen  och  göra  ett  ädelmodigt  offer  åt 
nationens  lugn.  De  upplystare  Lnsågo  i  den  foglighet,  konungen  före- 
burit, ett  säkert  kännemärke  af  oböjlig  ståndaktighet  och  befarade 
mera.  än  förr  ytterligheter. 


VI. 

Riksdagen  1789, 

(29  Mara     14  April). 

ILJmlcr  denna  fortfarande  oro  inträffade  en  glädjedag,  liksom  ett  blidt 
solsken  den  mörkaste  årstiden.  Den  var  den  29  Mars,  då  kronprinsen 
i  närvaro  af  konungen,  drottningen,  arffurstarne  och  ständernas  på  ko- 
nungens befallning  utsedde  deputerade  förhördes  i  de  vetenskaper, 
hvarutinnan  han  blifvil  öfvad.  Hertiginnan  och  prinsessan  voro  icke 
kallade,  emedan  de  allt  sedan  medlet  af  Februari  manad  icke  besöki 
konungen.  Kronprinsen  förhördes  i  gudaläran  af  sin  läromästare,  hof- 
predikanten  doktor  Flodin,  och  i  gamla  och  nyare  historien,  fädernes- 
landets historia,  latinska  språket  och  geografien  af  sin  informator, 
kanslirådel  von  Rosenstein.  Hela  förhörel  påstod  från  kl.  5  till  7  efter- 
middagen  och  aflopp  med  de  närvarandes  både  fägnad  och  förundran 
öfver  den  unge  herrens  framsteg  sand  den  redighel  och  lätta  utförs- 
gåfva,  hvarmed  han  alla  frågor  besvarade.  Ständerna  beslöto  sedan 
enhällig!   att  ej  allenast  genom  en  deputation  (hvilken  dock  aldrig  kem 

ati    ega   rum)   aflägga   tacksägelse   hos  konunge ;h  drottningen  för 

Deras  Maj:ters  omvårdnad  för  kronprinsens  så  lyckligen  rönta  goda 
uppfostran,  nian  ock  atl  öfver  hans  sedan  sista  riksdag  vunna  förkof- 
ran  och  framsteg  låta  (såsom  äfven  då  skedde)  slå  ''ii  skådepenning. 
Ebland  anekdoter  kan  antecknas,  atl  konungen  icke  utan  efter  långl 
betänkande  ville  tillåta,  atl  kronprinsens  f.  d.  vice  guvernör  friherre 
Wachtmeister  skulle  denna  akt  bevista. 

AdlerbeUi,  inteckningar,  I.  9 


-  130  - 

Den  31  Mars  fick  adeln  åter  ett  märkligt  plenum,  som.  i  stället 
för  de  sena  terminer  af  de  sistförflutna,  tog  sin  början  kl.  half  8  om 
morgonen.  Det  användes  först  till  justering  af  alla  riddarhusets  pro- 
tokoller ifrån  och  med  den  21  Februari  till  och  med  den  16  Mars.  Kap- 
ten Cock  anmälde  sig  därpå  och  yttrade  sig  skriftligen  rill  protokollel 
med  förbehåll  emot  den  myndighet,  vice  landtmarskalken  i  nästföre- 
gående plenum  sökt  tillegna  sig,  att  utan  undersökning  ellei  adelns 
deltagande  utesluta  en  ledamot.  "Toiv".  sade  han.  "någon  ibland  oss  nog 
olycklig  att  vara  allmänt  känd  för  rån,  för  mened,  för  bedrägeri,  för 
försnillande  af  andras  medel,  med  flere  grofva  brott,  och  intoge  han 
till  och  med  något  af  de  förnämsta  rummen,  så  borde  nidingen  likväl 
icke  härifrån  utestängas  förrän  efter  föregången  laga  ransakning  och 
dom."  För  de  anförda  förbrytelser  beskylldes  verkligen  vice  landtmar- 
skalken genom  allmänna  rykten  och  berättelser,  så  atr  herr  Cocks  till- 
lämpning  var  äfven  sä  påtaglig  som  låtande. 

-  Detta  yttrande  gaf  icke  anledning  till  någon  vidare  ofverläggning: 
hvaremot  ett  annat  af  lagman  Spaldencreutz  längre  sysselsatte  adeln. 
Han  anförde  med  mycken  styrka,  det  adeln  fått  nya  skäl  att  äska 
upprättelse  för  illasinnades  smädelser,  sedan  en  vid  namn  Windal  ny- 
ligen till  Dal-allmogen  i  Tuna  hållit  och  i  Falun  låtit  trycka  ett  tal. 
där  han  bland  andra  de  eftertänkligaste  förevitelser  uttryckligen  be- 
skyllt adeln  att  för  utländskt  guld  vilja  återföra  fäderneslandet  i  de 
fjättrar,  konungen  brutit.  Herr  Spaldencreutz  uppläste  tillika  1  §  i 
1612  års  Stockholms  riksdagsbeslut,  i  kraft  hvaraf  under  då  varande 
inbördes  oro.  i  anledning  af  k.  Sigismunds  afsättande  och  anspråk  på 
kronan,  adeln  på  lika  sätt  ståndsvis  förklenad  för  det  en  eller  annan  dess 
ledamot  sig  förbrutit,  finnes  häfva  erhållit  sina  medständers  offentliga  för- 
klaring rill  en  billig  upprättelse,  jämte  stadgande,  ati  Ht  kungligt  man- 
dat utfärdas  skulle,  "det  ingen  måtte  understa  sig  att  utsprida  något 
sådant  tal,  som  kunde  vidlyftighet  af  sig  föda"*).  På  sådan  grund  hem- 
ställdes, att  detta  ömma  ämne  genom  protokollsutdrag  och  transsumt 
af  K512  ars  riksdagsbeslut  matte  anmälas  hos  de  öfriga  stånden  med 
förnyad  anmodan,  i  anledning  af  dessa  nya  skäl.  om  deras  biträde  i 
ansökning  hos  konungen,  art  ridderskapet  och  adeln  nu  måtte  förunnas 
samma   rättvisa   beskydd,   som    i    konung  Gustaf  Adolfs  tid;  samt  att. 


i  Se  i  ett  lika  ämne  Örebro  9tadga  L617  §  T:  IT\  ilk.i i  som  befinneslöpa  kriwj; 

landet,   utsprida  en  hop  Lögner,  däraf  sedan  buller,  or h  missförstånd  kunde  ^iu 

förorsaka,  han  skall,  efter  som  lögnen  är  till  eller  skadans  påföljd,  straffa 
till  lifvet  eller  till  9tupon ii  därmed  förvisas  landet. 


L31   - 

om  de  öfriga  riksstånden  icke  sfi  snart  härom  meddelte  svar,  som  adelns 
angelägenhet  kräfde,  adeln  då  genast  ensam  och  omedelbarligen  i  form 
af  enskilda  besvär  härmed  måtte  vända  sig  till  konungen;  hvarom  vice 
Landtmarskalken  gjorde  proposition  och  erhöll  därtill  bifall. 

'    Därnäsl    förnyade   friherre   Lantingshausen  sitt  påstående,  al 
i  ill  protokollet  yttra  livad  han  redan  i  förra  sammankomsten  förgäfves 
begär)    och   hvartill    han   med   oro   funnit   sin  rättighet  kränkt  af  vice 
Landtmarskalken.    Efter  någon  ordväxling  uppläste  han  nu  sina  tankar, 
innehållande  en  påminnelse  om  adelns  åtgärd  för  sina  pi  ■-•kan 

fängslade  ledamöter,  hvarvid  var  bifogadt  ett  väl  författadt  utkast 
till  ansökning  hos  konungen  i  adelns  namn.  att,  i  fall  de  voro  oskyl- 
dige, de  genast  måtte  försättas  i  frihet  och  i  vidrig  händelse  ställas 
under  laga  ransakning  och  dom.  Vice  landtmarskalken  förklarade  sig 
ej  våga,  emot  konungens  förbud,  denna  sak  företaga,  hvarigenom  myc- 
kel bullei  emot  honom  väcktes,  men  efter  en  stund  lades  friherre  Lan- 
kingshausens  yttrande  på  bordet. 

Ett  skådespel  af  annan  art  öppnades.  Landshöfdingen  i  Krono- 
3  lan  friherre  Göran  Henrik  Falkenberg,  en  ärlig,  men  enfaldig 
man.  hade  lat  ii  beqväma  sig  att  såsom  vin  ne  besanna  landtmarskal- 
ken grefve  Lewenhaupts  besvärsskrifl  mot  adeln.  Detta  svaghets 
hvartill  lian  blifvil  lockad  medelsl  föregifvande,  att  underskriften  blott 
vore  ärnad  atl  göra  konungen  <'ii  nöje  och  aldrig  skulle  vidare  bli  in- 
kant, samt  ati  tvenne  andra  Landshöfdingar  skulle  därutå  göra  honom 
sällskap  (friherre  von  Köhler  och  Tandefelt),  uppteddes  sedermera  of- 
fentligen på  rikssalen  den  it  Februari  och  föll  så  mycket  starkare  i 
ögonen,  som  han  var  >{r]\  enda  ämbetsman  i  sa  värdigt  kall.  hvilken 
därtill  lanai  sju,  namn;  kostade  honom  ock  den  harm.  att  hans  når- 
tnaste  anhöriga  för  honom  slöto  sin  port.  lian  ville  nu  godtgöra  sin 
fel  och  förklarade,  an  han-  intygande  ej  sträckte  sig  till  alla  de  be- 
skyllningar, landtmarskalken  gjort  Aibruten  ömsom  af  löje,  ömsom 
af  otidigheter,  förlorade  han  alldeles  modet,  '"ii  vissa  därpå  följande 
spörsmål,    om    han    vaiii    SUiprenerad,   om  han   icke  ångrad.-  sig  m.   ni.. 

trade   han    i  all  ödmjukhet  af  ni  skriftebarn.    Detta  steg,  som 

icke  upprättade  hans  heder  bland  do  ifriga  patrioterna  och  som  ådrog 
honom  medömkan  af  de  fogliga,  3atte  honom  sa  illa  hos  konungen,  au 
förslag  om  hans  afsåttande  frän  ämbetet,  och  da  han  kort 

dar]. a    beslöt    rosa    borl  för  alt  gömma  sin  skymf  i  sin  landsort,  vände 
konungen  honom,  \id  afskedstagandet  på  sin  lever,  ryggen.    Flere min- 
ietydande   eller   genon  ställningar  ansedde   i. ■dam--' 


-  132  - 

adeln   dels   nekade,   dels  förklarade,  dels  åtrade  denna  dag  sina  under- 
skrifter å  bemälde  besvärsskrift*). 

Men  det  märkvärdigaste  återstod  af  dagens  göromål.  ■  Det  före- 
slagna svaret  till  konungen  rörande  Säkerhetsakten  företogs  till  gransk- 
ning. Detta  var  öfver  måttan  väl  skrifvet  och  innehöll  korteligen:  att 
ridderskapet  och  adeln  önskade  förblifVa  vid  177:2  års  heligt  besvurna 
regeringsform,  utan  all  förändring  eller  rubbning,  på  de  skäl:  att  ett 
krig  efter  Sveriges  hushållsförfattning  och  aröiéens  inrättning  icke  kan 
börjas  utan  att  medföra  den  af  alla  mest  tryckande  beskattning,  och  i 
anseende  till  rikets  läge  och  gränsernas  vidd  icke  utföras  utan  största 
våda  för  folkets  välfärd  och  egendom,  hvarföre  svenska  konungar  aldrig 
före  1680  utan  ständers  samtycke  egt  en  sådan  rättighet:  att  den  i  1 
§  konungen  tillegnade  makt.  att  skipa  lag  och  rätt  såsom  han  nytti- 
gast finner,  aldrig  lärer  af  H.  Maj:t  åstundas,  hvilket  ock  synes  följa  af 
2  §,  men  att  orden  i  en  grundlag  icke  utan  våda  kunna  vara  tvetydiga; 
att  personliga  säkerheten  ej  är  fulleligen  bevarad  genom  de  orden  i  2 
§,  att  ingen  till  lif,  ära,  lem  och  gods  må  fördärfvas,  om  icke  uttryck- 
ligen tillägges.  att  ingen  utan  efter  lag  må  fängslas,  äfvensom  ämbets- 
mäns säkerhet  att  ej  entledigas  utan  ransakning  och  dom,  då  sysslan 
ej  är  förtroendes,  är  af  lika  vigt  i  ett  fattigt  land  som  säkerhet  om 
all  annan  valfången  egendom;  att,  ehuru  beskaffenheten  af  den  höga 
domstol,  som  i  2  §  omförmäles,  icke  är  ridderskapet  och  adeln  bekant, 
synes  den  dock  stridig  mot  regeringsformens  innehåll  om  justitiemåls 
åtgörande  i  justitierevisionen  och  de  personers  beskaffenhet,  som  den 
böra  bekläda;  att,  emedan  beskattningsrätten  ej  tillbörligen  synes  kunna 
af  svenska  folket  utöfvas,  utan  då  det  såsom  ständer  församlas  vid 
riksdagar,  sådant  med  uttryckliga  ord  b^r  vara  fastställdt;  att  rikets 
ständers  rättighet  efter  42  §  regeringsformen  att  för  tronen  frambära 
livad  de  för  riket  anse  gagneligt,  är  af  lika  angelägenhet  för  ett  fritt 
folk,  som  aldrig  till  missbruk  ledande,  då  konungen  behåller  sin  makt 
att  bifalla  eller  afslå;  att  9  §,  som  stadgar,  att  regeringsformen  af  1772 
i  de  omständigheter  Säkerhetsakten  ej  ändrat,  förblifver  i  sin  kraft, 
lemnar    föga    säkerhet   i    dess   hufvudsakliga   del,   då  1  §  tillägger  ko 


*i  Friherre  Pfeiff  och  Boye  sökte  urskulda  sig  för  sina  underskrifter,  herrar 
Cafle  och  Fågerhjerta  nekad.-  sig  hafvå  undertecknat,  herr  Åkerfelt  återkallade  sin 
underskrift,  barrar  Lannerstjorna,  Lilje,  Jernfeltz  och  Ehrenström,  som  buro  lika 
namn  med  några  af  dessa  underskrifvare,  uppgåfvo,  att  de  för  sina  personer  vore 
oskyldiga  och  icke  ville  med  dem  förblandas. 


nungen  alla  riksvårdande  ärendens  skötsel  såsom  honom  nyttigas!  sy- 
nes; atl  ridderskapél  och  adeln  undanbädo  sig  alll  hvad  Säkerhets- 
akten inskränker  i  deras  privilegier  såsom  ländande  till  ståndets  för- 
svagande, och  fördenskull  slutligen  förbehöllo  sig  atl  städse  få  orub- 
bade förblifva  vid  hvad  L772  års  heligl  besvurna  regeringsform  förmår, 
jämte  hvad  1779  och  1786  ars  riksdagsbeslul  bokstafligen  innehålla. 

Detta  atkasl  blef  med  mycket  bifall  emottaget.  Men  den  16 
Mars,  då  beslutel  fattades,  hade  de  meningar,  hvilka  här  hufvudsakli- 
gen  voro  sammandragna,  varil  i  så  måtto  "lika.  atl  en  del  allenast  till- 
styrkt etl  afslag  å  Säkerhetsakten  uppå  adelns  vägnar,  en  del  åter 
(och  de  Qeste)  en  formlig  protesl  däremot,  såsom  vore  den  kraftlö 
ni  alla  fyra  riksståndens  enhälliga  samtycke.  Denni 
nämnda  omständighet  fanns  icke  i  svarel  vidrörd  och  gaf  friherre  Bielke 
anledning  atl  föreslå  en  tålläggning  till  slutet  af  svarel  af  den  mening: 
att,  änskönl  1786  ars  riksdagsbeslul  stadgar,  atl  i  lagfrågor  utom  pri- 
vilegii-  och  bevillningsmåJ  tre  stånds  sammanstämmande  beslui  må 
gälla  såsom  ständernas  enhälliga,  icke  däraf  någon  styrka  kan  dragas 
till  en  sådan  deras  rått  hvad  grundlagen  beträffar,  såsom  hvilken  ej 
kan  förändras  utan  konungens  och  alla  fyra  ståndens  enhälhga  beslut. 
Denna  tanke,  innehållande  i  andra  ord  en  protest,  fann.  såsom  allt  livad 
opposition  innebar,  mångfaldiga  medhållare,  försvarade-  af  friherrar 
Duwall,  "Wachtmeister,  grefve  (  laes  Lewenhaupt,  friherrar  Rappe,  Diiben 
och  professor  von  Schulzenheim  m.  fl.  samt  gaf  anledning  till  lång 
variga  diskurser,  under  del   vice  Landtmarskalken  använde  all  sin  skick 

ati  genom  undanflykter  och  tidsutdrägt  undvika  proposition,  hvil- 
ken ofta,  men  med  fåfäng  häftighet,  i  flera  timmar  yrkades  och  af  fri- 
herre Döben  med  den  erinran,  att  vice  landtmarskalken  är  skyldig  pro- 
ponera,  icke  hvad  han  själf  vill,  utan  hvad  ridderskapél  och  adeln  vill. 
Men  vict  Landtmarskalken  stod  i  det  längsta  fast  vid  .-it»  beslui  att 
blott  till  bifall  proponera  svarel  utan  tilläggning  och  uthärdade  med 
köld,  oftasl  med  tystnad,  'len  hetta  och  buller,  som  mer  och 
uppväc 

Ändtligen,  efter  åtskilliga  jämkningar  i  ordasätten  af  den  tillagda 
slutmening,  och  sedan  vice  Landtmarskalken  (förmodligen  genom  bud- 
Bkickning  till  konungen)  fatt  tillstånd  att  göra  proposition  mera  in- 
stämmande med  ridderskapets  och  adelns  önskan,  skedde  den  mol  af- 
tonen, på  följande  sätt:  "Bifalla  ridderskapél  <><ii  adeln  det  | 
svaret    till   konungen,   med  tilJäggning  till  slut.  nast  efter  orden: 


I  Ml 

stafligen  innehåller':  Uti  hvilket  sistnämndas*)  3  §  under  de  där  uppre- 
pade §§  af  1772  års  regeringsform,  verkligen  icke  omnämnes  någon  än- 
dring i  grundlagen,  såsom  hvilken  efter  ridderskapets  och  adelns  tanke 
icke  kan  förändras  utan  konungens  och  alla  fyra  ståndens  enhälliga  lie- 
slut?" Orden:  "Efter  ridderskapets  och  adelns  tanke"  förmildrade  myckel 
friherre  Bielkes  första  förslag.  Ordet  "verkligen",  som  tillkommit  genom 
vice  land  t  marskalkens  förslag,  hade  kostat  en  go<l  timmes  öfverlägg- 
ning,  sedan  han  först  förgäfves  föreslagit  "enkannerligen"  och  därnäst 
"egentligen",  men  slutligen  "verkligen";  hvilket,  ehuru  olämpligt,  antogs 
af  ledsnad,  emedan  det  var  obetydligt.  Detta  drag  målar  lians  trött- 
samma ihärdighet. 

Jämte  det  vice  Landtmarskalken  anmodades  atl  aflemna  detta 
svar  till  konungen,  skulle  äfven  oförtöfvadl  protokollsutdrag  om  beslu- 
tet afgä  till  de  öfriga  stånden.  Och  sedan  ändtligen  ett  ifrån  hemliga 
utskottet  ankommet  protokollsutdrag  angående  garanti  af  rikets  gäld 
blifvit  uppläst  samt  på  bordet  lagdt,  åtskildes  adeln. 

Den  slutmening,  adeln  tillagt  uti  sitt  svar  till  konungen,  liar  va- 
rit underkastad  flera  omdömen.  Att  protest  egde  rum  i  allt  livad  pri- 
vilegier beträffar,  är  utan  allt  tvifvel:  men  huruvida  don  var  lämplig- 
till  de  öfriga  omständigheter  i  Säkerhetsakten,  torde  både  kunna  be- 
stridas och  försvaras.  Visst  är  väl,  att  då  adeln  den  21  Februari  äskat 
Rådets  hörande  öfver  samma  akt.  var  till  skäl  åberopad  42  §  regerings- 
formen, som  endasi  omtalar,  huru  ny  lag  göras  skall,  hvarvid  ständer 
nas  flesta  röster  gälla  till  verkande  boslut:  och  då  Säkerhetsakten  nu 
ifrån  bemälde  stadga  undahtogs  af  det  skäl,  att  den  var  grundlag,  syn- 
tes i  mångas  ögon  en  motsägelse  och  en  vrängning  vara  begången. 

Månne  likväl  icke  do  träffat  sanningen  närmast,  som  pä  den 
grund,  att  bolagsreglor  icke  kunna  halvas  utan  bolagets  gemensamma 
öfverenskommelse,  påstodo  att  regeringsformen,  såsom  ett  kontrakt 
emellan  konungen  och  alla  fyra  stånden,  icke  heller  utan  så  enhälligt  sam. 
tyeko  borde  undergå  ändring?  Att  1786  ars  riksdagsbeslut  icke  heller 
hade  afseende  pä  andra  ärenden  än  förklaring  af  mörka  ställen  i  rege- 
ringslagarne  eller  borgerliga  och  ekonomiska  lagar,  skönjes  af  de  SS:s 
innehåll  (4-0,  41,  42,  43.  57)  i  regeringsformen,  som  dar  anförda  finnas. 
helst  både  ingressen  och  slutmeningen  af  samma  regeringsform  förklara 
för  rikets  fiende  eho  don  vill  omkullkasta. 


i  1786  års  riksdagsbesluts. 


L35 

Patrioterna  förmente,  atl  den  nu  väckta  frågan  om  ogiitigheten 
af  tre  stånds  beslul  rörande  Säkerhetsakten  skulle  gifva  luft  ål  den 
ånger  däröfver,  som  verkligen  förspordes  hos  Qera  Ledamöter  i  samma 
stånd,  och  att  de  därmedelsl  skulle  få  tillfälle  upprifva  eller  för  icko 
gällande  förklara  sin  förhastade  bifall.  Denna  tanke,  grundad  på  etl 
begrepp  om  de  tre  ofrälse  stånden,  som  erfarenheten  allt  ifrån  liksda- 
gens början  längesedan  bort  rätta,  slog  alldeles  felt. 

Konungen,  som  i  adelns  utlåtande  öfver  Säkerhetsakten  trodde 
sig  igenkänna  ett  vedermäle  af  del  hårdnackade  motstånd,  han  nöd- 
vändigt ville  bryta,  och  den  ensidigaste  förtydning  af  L786  års  mot  ho- 
nom själf  syftande  riksdagsbeslut,  fann  snart  utvägar  atl  betaga  det 
all  verkan,  lian  lät  till  sig  kalla  landtmarskalkame  och  talmannen; 
och  på  den  grund,  atl  Säkerhetsakten  redan  af  dessa  senare  varpå 
deras  stånds  vägnar  underskrifven,  befallde  lian  landtmarskalken  grefve 
Lewenhaupt  ad  äfven  på  adelns  vägnar  teckna  sju  namn  därunder; 
hvarvid  II.  Maj:t  erinrade,  atl  han  vore  icke  allenast  ridderskapets  och 
adelns,  nian  riksdagens  marskalk.  Grefve  Lewenhaupt  behöfde  icke 
besinna  sig  på  sin  åtgärd.  Utan  svårighet,  utan  sinnesrörelse  tecknade 
han  sm  naiiiii  under  en  akt,  mol  hvilken  hans  stånd  protesterat  och 
-•ni  betog  detsamma  dyrbara  rättigheter,  men  fäderneslandet  ännu  dyr- 
barare. Efter  underskriften  frågade  han  helt  kallsinnigt,  om  II.  Maja 
hade  något  mer  ali  befalla  ')?  Således  färdig  att  utgå  till  allmän  efter 
lefnad,  förvarades  dock  Säkerhetsakten  till  riksdagens  slut  i  konungens 
gömmo  och  blef  ditintills  alls  icke  vidare  omnämnd. 

Emellertid  hade  tillika  talmännen  fått  konungens  befallning  att. 
i  anseende  till  nödvändigheten  af  riksdagens  snara  slut,  icke  tillåta  atl 
hädanefter  i  stånden  något  nytt  mal  måtte  förekomma,  nian  endast 
hvad  II.  Maja  till  ståndens  öfverläggning  hänskjutit  samt  ståndets  en- 
skilda ärenden,  hvilken  befallning  i  nästa  plenum  bemalde  tre  stånd 
iill  efterrättelse  kungjordes  "di  ankom  lill  presteståndet  just  under 
tigen   af  adeln,   betänkande   rörande   Säkerhetsakten,  som  därme 

.  Märkligt  var,  att  etl  protokoll  med  försäkran,  del    ridderakapei   ocli 
i   ;illt    skullr  ostörda  bibehållas  vi. I  sina  privilegier,  inför  II.  B4aj:t  hållel  af  stats- 
sekreteraren   Schröderheim,  härjämte  blef  landtmarskalken  meddeladt.    Detta  blef 
allmänheten   aldrig  kunaigl  förrän  efter  riksdagen  \i.i  ing,  dä  landtmar- 

skalken immarherren  grefvi    Lewenhaupt  Bökl  räntan  eftei 

in.    Bönder  ;  del  ta 

är  och  påstod  att  bro  slutna  kontrakt;  men  till  ve 

refvi    Lewenhau]  koll  och  yi 

..t  i  dylika  räntoj   icke  till  di  ing  kunde  afsöndi 


-   136  - 

delst  afbröts.  Vägen  till  laglig  kommunikation  mellan  adeln  och  stån- 
den var  således  alldeles  stängd.  —  Den  för  sitt  memorial  mot  vice 
landtmarskalken  illa  ansedde  kaptenen  Oock  fick  ordres  att  inom  24 
timmar  förfoga,  sig  från  Stockholm  till  tjenstgöring  vid  sitt  regemente 
Medan  konungen  på  föresagda  sätt  liksom  satte  en  ogenomträng- 
lig sköld  emot  ridderskapets  och  adelns  åtgärd,  var  han  sysselsatt  att 
befrämja  ett  annat  vigtigt  ärende  till  önskligt  slut.  Det  är  tillförne 
sagdt,  att  H.  Majt  af  hemliga  utskottets  trägna  och  nitiska  arbete  till- 
försåg  sig  de  utvägar  till  rikets  räddning,  som  närvarande  omständig- 
heter kräfde,  och  att  konungen  där  uppgifvit  hela  statens  tillstånd, 
dess  gäld  och  dess  behof.  Efter  granskning  af  det  ena  och  det  andra 
hade  samma  utskott  redan  under  den  14  Mars  låtit  till  ständernas 
plena  afgå  ett  protokollsutdrag  med  tillkännagifvande,  att  rikets  till- 
stånd fordrade  en  ärlig  bevillning  och  krigsgärd  till  ett  belopp  af  70 
tunnor  guld,  utom  hvad  hitintills  af  landet  utgått;  hvaraf  bevillnings- 
och  krigsgärdsutskottet  äfven  blifvit  anmodadt  att  föreslå  fördelningen. 
Men  hemliga  utskottet  förmådde  H.  Maj:t  till  det  rättvisa  steg  att  icke 
låta  kunskapen  om  riksgäldens  belopp  stanna  inom  dess  ledamöter, 
utan  uppenbarligen  densamma  för  ständernas  plena  uppgifva  *),  såsom 
en  grund  till  beräkningen  af  en  annars  så  dryg  bevillning,  att  stän- 
derna utan  ett  slikt  förtroende  svårligen  torde  bevekas  sig  den  att 
åtaga.  Konungen  hade  väl  därtill  samtyckt,  men  äskade  tillbaka,  att 
hemliga  utskottet  på  riksens  ständers  vägnar  skulle  erkänna  och  åtaga 
sig  skulden  samt  till  följd  däraf  gå  i  god  för  dess  betalning;  ett  vill- 
kor, hvarförutan  både  konungens  och  rikets  kredit  vore  blottställd,  och 
alla  tillgångar  till  krigets  fortsättande  afskurna.  Därtill  hade  hemliga 
utskottet  icke  kunnat  samtycka;  men  till  en  slik  garanti  af  ständerna 
själfva,  till  plena  icke  heller  kunnat  vägra  sitt  tillstyrkande,  hvilket 
aflemnades  under  den  24  Mars  genom  protokollsutdrag  till  ständerna, 
jämte  förslag  huru  riksgälden  framdeles  skulle  förvaltas  och  afbördas. 
Detta  innehöll,  att  utskottet,  enligt  Kongl.  Maj:ts  uppgift  och  behöriga 
räkningar,  befunnit  rikets  gäld,  inberäknad  kostnaden  både  till  förlidna 
årets  fälttåg  och  det  i  år  förestående,  stiga  till  något  öfver  1262  tunnor 


*)  Uti  särskildt  utlåtande  till  protokollet  al'  den  •_'•';  Mars  tillstyrkte  kansli- 
rådet Ferrner,  att  rikets  finansverk  i  all  sin  vidd,  beledsagadt  af  alla  räkningar 
ocn  verifikationer,  måtte  läggas  för  plena  sådant,  som  hemliga  utskottet  det  befun- 
nit. Denna  tanke,  grundad  på  en  för  dr  flesta  stater  vådlig  erfarenhet  af  drätsel- 
hemligheters skada,  bifölls  af  biskop  Wallqvist  och  herr  Walley.  Mm  lagman 
Spaldencreutz,  ehuru  förut  af  författaren  därom  prevenerad,  sade  sig  anse  den  be- 
tänklig under  närvarande  krig,  bvarpå  den  föll,  till  konungens  stora  fägnad. 


I.-M 

guld;  .-in  denna  gäld,  dels  tillkommen  genom  en  årlig  statsbrisl  ull  be- 
{Tämjande  af  bankens  realisation,  rikets  försvarsverk  och  örlogsflottans 
iståndsättande,  dels  oundviklig  till  krigets  utförande,  i  Dall  man  skulle 
harva  att  vänta  en  säker  och  hederlig  fred,  enligl  utskottets  tanke  nöd- 
vändigt måste  anses  för  rikets;  atl  den  följaktligen  af  ständerna  borde 
erkännas  sam!  till  betalning  garanteras ;  atl  konungen  samtyckt,  del 
all  rikets  gäld  under  vissa  villkor  måtte  öfverlemnas  till  ständernas 
förvaltning  under  styrelse  af  etl  riksgäldskontor,  bestående  a!'  ständers 
fullmäktige,  nämligen  tre  af  adeln  och  två  af  hvarje  ofrälse  stånd,  som 
till  betalningens  bestridande  emottaga  både  de  till  riksgäldsfond  tillförne 
gna  medel  och  den  nya  bevillning  och  krigsgärd,  ständerna  un 
kunde  sig  åtaga;  an  detta  kontor  oundgängligen  måste  förses  med  rät- 
tighel  au  utfärda  förskrifningar  eller  sedlar  till  en  viss  bestämd  summa 
med  därpå  Löpande  ränta  att  på  utsatt  ti<l  betalas,  sann  att  fullmäktige 
i  sina  göromål  borde  genom  cd  och  instruktion  bindas,  så  ock  under- 
kastas revision  1 1  \  r  i  ii  tredje  år  af  de  personer,  rikets  ständer  därtill  utse; 
att.  som  konungen  icke  mera  lärer  täckas  iietätta  sig  med  lans  uppta- 
gande i  rikets  namn,  men  vid  påkommande  händelse  icke  kan  lemnas 
utan  medel  till  undsättning,  utskottel  ansetl  nödigt,  att  KongL  Maj:l 
må  vara  försedd  med  ett  garanterad!  kreditiv  på  riksgäldskontorel  till 
någon  bestämd  ansenlig  summa.  Härjämte  voro  ock  bifogade  ett  ut- 
kast till  edsformulär  för  fullmäktige,  ett  till  kontorets  stat.  etl  till  in- 
struktion för  revisorerna  och  ett  till  edsformulär  för  dem.  Instruktio- 
nen eller  reglementet  tor  fullmäktige  hade  hemliga  utskottet  uppsatt, 
men  icke  uppgifvit,  såsom  hvilkel   lantis  böra  hemligt  hållas. 

Detta  märkvärdiga  betänkande  upplästes  den  31  Mars  på  riddar- 
huset  och  förekom  till  åtgörande  den  2  April  uti  presté-  och  borgare- 
samt  den  4  i  samma  mättad  uti  bondeståndet.  Det  upptogs  efter  olika 
tänkesätt  med  olika  omdömen.  Oppositionen  häpnade  öfver  en  så  oför- 
modad gäldsumma  och  befarade,  att  hemliga  utskottat  blifvil  dragel 
bakom  ljuset,  påstående  att  skulden  icke  rimligen  kunde  vara  sa  Btor. 
Del  var  bekant,  att  de  ledamöter,  hvilka  del  särskild!  blifvil  uppdragel 
att  öfverse  liandlingarne  och  räkenskaperna  till  riksgäldens  bestyrkande, 
icke  fatt  del  tidsutrymme  till  detta  grannlaga  arbete,  som  del  fordrat, 
helst  för  ovane  och  vid  sådana  göromål  föga  öfvade  personer;  och  del 
är  visst,  att  lagman  Spaldencreutz,  som  med  detta  genomseende  Nät- 
en af  de  sysselsatte  ledamöterna,  bitterligen  beklagade  sig,  atl  man 
däraf  gjorde  etl  nastverk.  Del  tillade-,  att  riksrådet  Liljencrantz  för- 
säkrade, att    vid  hans  aftrade  lian  finansärendenas  förvaltning  i  slutet 


-  l:J,8  - 

af  17<S6  gälden  icke  var  högre  än  7  millioner  riksdaler,  då  det  syntes 
otroligt,  att  han  sedan  skulle  vuxit  till  dubbelt,  krigsomkostnaderna 
oberäknade.  Slutsatserna  blefvo  oändligen  missrinnande  för  konungen, 
som  misstanktes  att  på  nationens  bekostnad  vilja  bereda  sig  en  till- 
gång af  enskildt  kapital  till  några  millioners  belopp  såsom  en  nödhjälp 
till  sin  utkomst,  i  händelse  olyckliga  omständigheter  ej  tilläte  honom 
framdeles  qvarblifva  på  sin  tron  eller  i  sitt  rike.  Hvad  äter  angick 
medlen  till  riksgäldens  af  bördande,  klandrades  såsom  högst  obilligt, 
att  ingen  af  de  betydande  poster,  livarmed  konungen  ökt  sina  inkomster 
utöfver  allt  hvad  någon  svensk  konung  tillförne  åtnjutit  *),  därtill  blif- 
vii  af  utskottet  föreslagen,  isynnerhet  den  afgift  för  brännvinsbränneri- 
friheten,  som  tor  tvenne  år  tillhaka  genom  allmänhetens  begifvande 
kom  konungen  till  godo;  äfvensom  man  väntat,  att  då  konungen  till 
sin  hofhållning  och  nöjen  användt  och  använde  så  betydande  summor, 
en  ansenlig  indragning  nu  både  kunnat  och  bort  göras,  staten  till  be- 
sparing, för  att  icke  allenast  lisa  undersåtarne,  utan  genom  uppoffrande 
åtminstone  af  öfverilöd  uppmuntra  dem  till  det  offer  af  det  nödvändiga, 
som  rikets  belägenhet  nu  gjorde -oundvikligt. 

Häremot  svarades  af  konungens  anhängare,  att  hemliga  ut  skol  • 
bets  göromål  icke  fingo  eller  kunde  blifva  bekanta,  och  att  ständerna, 
som  under  sådant  villkor  valt  det  bland  sina  ledamöter,  följaktligen 
borde  till  dem  och  deras  göromäl  hysa  förtroende:  att  de  böcker,  hem- 
liga utskottet  genomgått,  omöjligen  kunde  hela  och  hållna  vara  för- 
falskade; att  de  inkomster,  af  hvad  namn  do  vara  nia.  som  influtit  i 
skattkammaren,  ändå  icke  varit  tillräckliga  till  staten,  hvilken  måste 
vidkännas  ärlig  brist  och  ingalunda  tålde  någon  indragning,  hvarvid 
jag    påminner  mig  hafva  hört  af  konungen  själf,  att  han  uppdragit  det 


"i  Förhöjning  i  t  ulli  n  ; 

ö  i" Hjs  förhöjning  va  charta   sigillata; 

fördubbling  af  gamla   räntoi    (hvaraf  dock  ämbetsmannalönei 
bättrade); 

fördubbling  af  postmedlen ; 

brännvinsbränningsarrendet; 

aummerlotteriel  ; 

iranska  subsidier,  27  tunnor  guld  om  aivi  (som  dock  tröto  1789). 

Man  räknar  icke  ökta  handpenningar  "di  föräringar  vid  iTTs  års  riksdag 
ellei  anliga  katter  och  bevillningar.  Utoai  dess  voro  viå  sistnämnde  riksdag 
öfvei    100  tunno]  guld  på  kronans  gåld  ni]  banken  afskrifna,  hvai  --■  hy- 

m  ic— adr-,  och  lemnadi  kronan  sedermera  eD  igra^  rad  inkomst,  [från 
L772  till  17-h  skola  kronans  årliga  inkomster  vara  eko    med  mer  än  60  tunnor  guld, 

riksrådet  Liljencrantz'  eget  vidgående. 


139 

hemliga  utskottets  öfver  räkenskaperna  kominitterade  ledamöter  atl 
tillse,  "in  någon  slik  besparing  jämväl  i  bans  hofhällning  kundi 
rum.  samt  att,  i  händelse  den  runnes  görlig,  till  en  tunna  gulds  belopp 
eller  något  högre  värde  densamma  föreslå,  men  att  lagman  Spalden- 
creutz  därpå  svarat,  att  han  redan  därom  .urjort  sig  underrättad  och 
därtill  icke  funnit  hopp  eller  anledning. 

An  bereda  en  lycklig  framgång  af  hemliga  utskottets  tillstyr- 
kande hade  konungen  redan  meddelat  både  bonde-  och  borgareståndet 
-  privilegier  underskrifna  och  bekräftade,  hvilket  idel  Bistnämnda 
ståndet  skedde  den  •_'  April,  och  voro  privilegierna  förseglade  att  upp- 
bryta», när  II.  Maj:l  därom  gaf  befallning.  Emellertid  uppkommo  dock 
brydsamma  öfverläggningar.  Hemliga  utskottet  hade  byggt  sitl  be- 
tänkande pä  sådana  skal.  söm  i  ~-irr  tulla  sammanhang  icke  kunde 
yppas.  Del  innefattade  grunderna  till  hela  beskattningsverket  och  den 
bevillning,  ständerna  för  sina  hemmavarande  medbröder  skulle  sig  åtaga. 
Många  voro  ock  af  den  meningen,  atl  detta  vigtiga  mål  borde  hvila,  till 
dess  del  gemensamt  med  bevillningen  kunde  till  afgörande  företagas. 
Men  konungens  vilja  och  hemliga  utskottets  ledamöters  verkan  på 
>iiia  si  and  öfvervunno  dessa  svårigheter. 

Preste-  och  borgarestånden  biföllo  först  den  föreslagna  garantien 
af  riksgälden  jämte  allt  öfrigl  hvad  hemliga  utskottet  i  ofvannämnda 
betänkande  tillstyrkt,  dock  under  villkor:  -sa  framt  de  öfriga  riksstån- 
den sig  däruti  med  dem  förenade."  Bondeståndel  var  mindre  lätl  atl 
öfvertala  och  yrkade  en  stor  del  dess  ledamöter  med  ifver  atl  få  be- 
tänketid. Förgäfves  anförde  sekreterai"en,  att  två  stånd  redan  afgjorl 
målet,  och  atl  rikets  vada  gjorde  allt  uppskof  af  dess  undsättande  skad- 
ligt. Han  blef  icke  trodd,  utan  man  äskade  votering.  Denna  illudera- 
genom  följande  talska  proposition:  "den  som  vill,  att  hemliga  ut- 
skottets betänkandi  g  dag  under  afgörande  och  bifalles  till  alla 
delar  med  förbehåll,  atl  samtlige  riksena  ständer  däruti  inga.  säger  ja; 
den  del  ej  vill,  säger  nej.  Vinner  nej,  uppskjutes  målel  till  nästa  ple 
mini."  För  atl  låta  verkställigheten  af  denna  votering  svara  mot  pro- 
positionens beskaffenhet,  föreslogs  att  de,  som  nekade,  skulle  uppgifva 
sina  namn  till  protokollet,  och  då  Jon  Bengtsson  protesterade  däremot, 
gs  den  utväg,  atl  livar  och  en  skulle  efter  behag  muntligen  få 
yttra  sig  eller  nyttja  slutna  sedlar.  Efter  denna  beredning  värdet 
klan.   an    inga   andra  skull.'  nyttja  slutna  sedlar  än  de,  som  icke  all< 

voro  al    nekande   mening    man  ock  oförfärade  nog  atl  vilja 
kand"   för  sådan.    Alla  jakande  anmälde  sina   röstei    offentligen.    De 


-  11(1 

slutna  sedlame  voro  ej  flera  än  9  och  funnos  vid  öppnandet  alla  ställda 
på  nej.  Denna  sammankomst  blef  ock  märkvärdig  genom  bondestån- 
dets beslut  att  förvärfva  sig  lika  rätt  med  de  öfriga  riksstånden  i  för- 
valtningen och  garantien  af  banken,  såsom  ett  rikets  och  ej  blott  tre 
stånds  verk,  livarom  fråga  tillförne  af  Jon  Bengtsson  blifvit  väckt  och 
anmodan  nu  till  de  öfriga  tre  stånden  skulle  afgä. 

Alla  tre  ofrälse  stånden  hade  således  bifallit  hemliga  utskottets 
betänkande,  och  det  tillagda  villkor:  "i  händelse  de  öfriga  riksstånden 
likaledes  däruti  instämde",  hade  nu  blott  afseende  på  adeln,  hvars  sam- 
tycke fördenskull  var  äfven  så  hufvudsakligen  nödigt,  som  del  syntes 
svårt  att  erhålla  i  en  stund,  dä  söndringen  vuxit  till  sin  höjd.  och  i  en 
fråga,  som  var  betänkligheter  underkastad.  Men  konungen  hade  före- 
satt sig  att  på  ett  sätt  eller  annat  genomdrifva  denna  sak.  Han  hade 
åt  oppositionens  hufvudmän  sträckt  en  farlig  snara,  då  deras  afslag,  i 
och  med  detsamma  det  gjorde  de  ofrälse  ståndens  bifall  kraftlöst,  satte 
konungen  utur  stånd  att  uppbringa  penningar  att  fullfölja  kriget  och 
följaktligen  gaf  honom  vapen  att  ensamt  på  dem  kasta  skulden  till  alla 
olyckor,  som  riket  därmedelst  kunde  öfvergå.  Oaktadt  faran  af 
denna  ställning  tycktes  icke  desto  mindre  deras  föresats  vara  orygglig 
att  vägra  garantien  för  riksgälden.  Detta  undföll  ej  heller  konungen 
och  hade  snart  bragt  honom  till  att  fullborda  de  längre  påtänkta  nya 
våld.  Måndagen  den  6  April  sades  verkligen  ordres  vara  utfärdade  att 
arrestera  grefve  Adolf  Hamilton,  grefve  Ribbing,  grefve  Claes  Lewen- 
haupt,  friherrar  Duwall,  Wachtmeister,  Bielke,  kanslirådet  v.  Engeström 
och  professor  v.  Schulzenheim.  Somliga  sade.  att  borgerskapets  mili- 
tärcorpser  härtill  nekat  handräckning:  troligast  är,  att  konungen  vid 
närmare  eftersinnande  funnit  fogligare  försök  mera  rådliga. 

Under  det  på  flera  håll  underhandlades  att  komma  till  slut  med 
detta  beniga  ämne,  flck  riddarhuset  den  7  April  ett  plenum,  som  dock 
endast  sysselsattes  med  andra  mål.  Strax  vid  dess  öppnande  anmäl- 
des protokollsutdrag  från  de  tre  öfriga  stånden,  till  svar  på  adelns  vid 
riksdagens  begynnelse  hos  dem  gjorda  föreställning  om  biträde  i  adelns 
beslut  att  hos  H.  Maj:t  söka  skygd  och  upprättelse  mot  flera  utspridda 
smädeskrifter,  m.  m.,  hvarutinnan  bemälde  tre  stånd  enhälligt  förklarat 
sig  med  ridderskapet  och  adeln  icke  kunna  deltaga,  såsom  ett  mål, 
hvilket  allenast  hörde  till  lagskipningens  åtgärd.  Men  därefter  fick 
adeln  del  af  behagligare  ämnen.  Ett  sådant  var  konungens  tal  och 
yttrande  till  deras  deputerade  vid  uppvaktningen  den  23  Mars;  ett 
sådan!    konungens   bref  till    riksdrotsen   med  befallning  att  låta*stålla 


-    141 

författaren  Windal  under  laga  tillta]  för  de  amädelser,  han  ••ni"; 
adeln  utgjutit.  Vidare:  bondeståndets  protokollsutdrag  rörande  lyck- 
önskan 6eh  tacksägelse  hos  Deras  Majrter  genom  en  deputation  al 
alla  fyra  stånden  i  anledning  af  kronprinsens  genom  en  sorgfållig 
uppfostran  beredda  och  offentligen  ådagalagda  hugneliga  framsteg 
i  nyttiga  kunskaper,  livart  ill  adeln  genas!  gaf  sitt  bifall  med  hem- 
ställan, den  tlf  bådo  vice  Landtmarskalken  hos  II.  Maj:t  anmäla,  an 
deras  ledamöter  i  samma  deputation  da  måtte  få  framföra  ståndets 
ansökning  om  sina  ännu  i  häkte  hållne  medbrödera  frigifvande;  livar- 
Till  ock  vice  landtmarskalken  lofVade  anhålla  om  konungens  tillstånd  *). 
Friherre  Mannerheim  tillstyrkte  vid  detta  tillfälle,  att  vice  Landtmar- 
skalken måtte  anföra  den  tillärnade  deputationen,  emedan  landtmar- 
skalken grefve  Lewenhaupt  att  tolka  ståndets  tankar  skulle  blifva  ett 
obehagligl  redskap. 

samma  dag  anmältes  borgare-  och  bondeståndets  bifall  till  etl 
förslag,  hvartill  presteståndet  redan  tillförne  samtyckt  och  som  kort 
efter  riksdagens  början  blifvit  på  riddarhuset  väckt  genom  memorial 
af  öfverste  Leyonancker,  att  nämligen  riksens  ständer,  till  underdånig  er- 
känslas bevisande  för  den  kärlek  till  fäderneslandet  och  det  mannamod, 
hvarigenom  under  uärvarande  krig  hertigen  af  Södermanland  utmärkt 
sig  och  befrämjat  allmänt  väl,  måtte  göra  bemälte  herre  en  föräring  af 
•"!  tunnor  guld. 

Följande  uppträde  gjorde  denna  sammankomst  märkvärdigast. 
Friherre  Wachtmeister  gaf  vid  handen,  att  han  pä  erhållen  berättelse, 
det  landtmarskalken  grefve  Lewenhaupt  på  adelns  vägnar  skulle  under- 
skrifvit  Säkerhetsakten,  i  afsigt  att  härom  få  säker  kunskap,  uti  säll- 
skap med  två  goda  vänner,  grefve  Claes  Lewenhaupt  och  friherre  Lan- 
tingshausen,  besökt  landtmarskalken,  hvilken,på  tillfrågan  om  så  händl 
vore,  'lärtill  jakal  <  ><  -1 1  sin  underskrifl  tillstått:  i  anledning  hvaraf  fri- 
herrar Wachtmeister  >»-li  Bielke  föreslogo,  att  adeln  till  protokollet 
måtte  protestera  emot  en  sa  beskaffad  underskrift,  såsom  stridande 
tvärt  emot  adelns  beslul  och  alldeles  utom  dess  vetskap.  Därpå  följde 
allmänt  bifall,  dock  utan  proposition  af  vice  landtmarskalken,  och  Hit 
adeln  genast  därom  uppsätta  -ann  af  riddarhussekreteraren  justera 
protesten.    Öfverjägmästaren    Rudbeck,   en   för  nedrighet    allmänt  för 


*i  I  följande  plenum  yttrade  vice  landtmarskalken  sig  hafva  framfört  denna 
a<tt.'lus  tanke  och   med    il.  Sfcts  nådiga   svar   harva  orsak  a''  vara  mera  i 
nöjd. 


-  142  - 

aktad  man,  hade  vågat  utropa:  "Under  bordet  med  denna  proposition!'' 
men  fått  till  svars  af  sina  sidomän:  ''Under  bänken  med  er!"  hvarpå  han 
verkligen  blef  nedhållen  på  bänken  och  kramad  till  tystnad. 

Slutligen  företogs  till  uppläsande  bevillnings-  och  krigsgärds- 
utskottets betänkande  och  förslag  till  ny  bevillning;  hvilken  lades  på 
bordet,  hvarefter  adeln  åtskildes. 

Följande  dagen,  den  8  April,  var  eri  af  de  vigtigaste  vid  denna 
riksdag.  Addn  var  då  åter  i  plenum  församlad  och  företog  till  öfver- 
läggning  hemliga  utskottets  betänkande,  (-i-enast  anmälte  13  ledamöter 
sig  att  däröfver  meddela  sina  tankar.  Generallöjtnanten  friherre  Duwall, 
friherre  Wachtmeisfcer,  friherre  Diiben,  vice  presidenten  Stjerngranat. 
professor  v.  Schulzenheim  m.  fl.  tillstyrkte,  att  skillnad  måtte  göras 
emellan  rikers  äldre  gäld  och  den,  som  för  krigets  skuld  var  gjord  eller 
oundvikligen  borde  göras.  För  den  senare,  stigande  till  7  millioner 
rdr,  ansågo  de  riksens  ständer  böra  gä  i  borgen  till  kreditens  stär- 
kande, men  ingalunda  för  den  torra,  som  utgjorde  14  millioner,  emedan 
borgenärerna  vid  lånens  utlenmande  aldrig  äskat  en  slik  garanti,  och 
förfallotiden  ej  ännu  vore  inne,  hvarförinnan  den  icke  kunde  behöfvas. 
De  anmärkte,  att  samma  gäld  borde  betalas  af  de  medel,  som  redan 
till  riksgäldsfond  voro  anslagna,  och  påminte  tillika,  att  emedan  garan- 
tien borde  uppfyllas  genom  betalning,  betalningen  åter  fullgöras  genom 
bevillningar,  så  blefve  all  garanti  ett  bländverk,  då,  den  garanterade 
summan  öfverskrede  livad  ständernas  och  inbyggarnes  tillgångar  till- 
stadde att  utgöra.  1  sådant  afseende  tillstyrktes  ock.  att  ridderskapet 
och  adeln  måtte  samtycka  till  en  årlig  bevillningssumma,  icke  af  To 
tunnor  guld,  såsom  hemliga  utskottet  pröfvat  oundgängligt,  utan  af  40 
tunnor  guld  såsom  ilen  högsta,  hvilken  af  landet  möjligen  kunde  niga. 
Flere  vådliga  påföljder  genom  de  al'  hemliga  utskottet  föreslagna  kre- 
dilsedlar  från  riksgäldskontoret  lades  äfven  i  dagen,  och  den  högt  vuxna 
riksgälden  gaf  vissa  ledamöter  anledning  till  bedröfvande  målningar  af 
en  så  trängande  nöd,  att  riket  framdeles  torde  nödsakas  afsöndra  pro- 
vinser; hvarjämte  öfverjägmästaren  Tigerhjelm  framdrog  exempel  af 
store  konungar,  en  Fredrik  Ii.  en  Joseph  II,  en  Ludvig  XVI.  hvilka  i 
sina  undersåtares  trångmål  gjort  ädelmodiga  indragningar  till  bördans 
lättande  af  allt,  livad  vid  deras  hof  kunnal   umbäras*). 

A  andra  sidan  försvarade  flere  ledamöter,  säsmu  hofintendenten 
Malmstein,   lagman   Sfcjernecreutz   m.  ti.,  men  i  synnerhel   hemliga  ut- 


*)  Friherre   Dflfcen   deklamerade  med  mycken  styrka  emol  finansministrar, 

hvilka  han  påstod  borde  göra  redo  infft]   nationen  eller  dess  Fullmal 


I  IS  - 

skottete  ledamöter,  friherrar  Rappe  och  Mannerheim  Baml  lagman  Spal- 
dencreutz,  atl  bela  gåldmassan,  enligt  utskottets  betänkande,  borde 
garanl  I    billigheten   fordrade  det,  da  all  gälden  tillkommit  för 

rikets  skull,  och  att  kreditens  vidmakthållande  gjorde  del  oundgängligt, 
samt  att  frågan  om  betalningen,  såsom  etl  medel  atl  uppfylla  garan- 
tien, vore  alldeles  skild  ifrån  närvarande  ämne  sann  borde  särskildl 
afgöras.  De  tillade,  atl  konungen  lofval  använda  flera  andra  reesurser, 
om  hvilka  han  gjorde  aig  hopp  atl  godtgöra  så  stor  del  ät  gälden,  som 
därmed  kunde  afbördas,  saml  att,  om  genom  en  mellankommand< 
utgifterna  kund»'  blifva  mindre  än  de  nu  påräknad.-,  --lika  besparde 
medel  skulle  komma  staten  till  gi 

Medan  dessa  samtal  med  all  styrka  fortsattes,  ankom  Iran  ko- 
nungen en  biljett  till  vice  landtmarskalken  af  innehall,  att  hemliga  ut- 
skottets betänkande  vore  en  så  sammanhängande  kedja,  att  "in  i  . 
hink  afbrötes,  vore  allt  förloradt.  11.  .M.  erinrad''  därföre  "in  nödvän- 
digheten  för  ridderskapet  och  adeln  att  bifalla  det.  lika  såsom  de  andra 
Btånden  därtill  visat  sin  böjelse,  och  att  H.  M.  ej  ville  eller  kunde  emot- 
taga  annat  -var  än  ett  "vilkorligt  ja  eller  nej.  genom  hvilket  senare 
likväl  fäderneslandet   skulle  gå  förloradt. 

Denna  oförmodade  brytning  förorsakade  allmän  jäsning  och  hetta. 
Första  tanken  var,  att  ridderskapet  och  adeln  skulle  begära  uppskof 
me.i  denna  öfverläggning;  men  sådant  vägrade  vice  landtmarskalken. 
Därnäst  föreslogs  att  hos  konungen  därom  göra  underdånig  föreställ- 
ning; men  flera  vägrade  sitt  bifall  till  denna  utväg,  emedan  adeln  ej 
behöfde  begära  lof  till  de  beslut,  den  fattade.  I>e-s;i  och  flera  förslag 
voro  blandade  med  klagomål  och  de  lifligaste  uttryck  af  missnöje  öfver 
adelns  kränkta  rättigheter,  öfverläggningsfrihetens  störande  genom  kongl. 
befallningar  o.  s.  v.  Man  ropade,  än  au  adeln  borde  taga  sitt  beslut 
efter  skäl  och  öfvertygelse,  än  att  rikets  välfärd  borde  blifva  Ii 
lagen.  Under  denna  villrådighel  på  riddarhusel  yttrade  konungen  åt 
en  adelsman,  som  uppvaktade  honom,  att  om  ej  adeln  inginge  i  samma 
beslut  som  dess  medständer,  blefve  11.  Maj:l  omsider  tvungen  till  den 
ytterUghet,  att  antingen  i  ett  plenum  plenorum  nedlägga  kronan  (en 
coup  d'éclat,  -"in  förr  både  varit  föreslagen  och  af  ryktel  utspridd*, 
hvilken  blefve  honom  för  tung.  da  etl  helt  stånd  af  lians  undersåtare 
trbetade  all  han-  åtgärd  till  riket-  räddning;  eller  "ek  att  kasta 
-ii;-  he|  och  hallen  i  de  "tVäl-e  ståndens  armar  och  begära  rad.  huru 
han  -kulle  bete  sig.    het  säges,  att  i  denna  senare  händelse  plan  redan 


-   144  - 

v.-ir   fattad,   att   samma  tro   stånd   skulle   uppdraga  konungen  ett  oin- 
skränkt envälde  med  full  beskattnings-  och  lagstiftningsrätt. 

Midt  under  dessa  bistra  moln  uppklarnade  en  oförtänkt  dag.  Oppo- 
sitionens hufvudmän  fattade  det  behjärtade  beslut  att  uppoffra  sin  egen- 
kärlek åt  kärleken  för  fäderneslandet  och  lugnet.  ''När",  sade  friherre 
Duwall,  "kungliga  befallningar  skola  styra  våra  öfverläggningar,  så  är  ej 
annat  att  göra  än  bifalla."  "Om",  sade  friherre  Wachtmeister  i  samma 
mening,  "jag  icke  mera  eger  några  rättigheter,  så  har  jag  doek  ett  fäder- 
nesland." De  förenade  sina  röster  med  lagman  Spaldenereutz'  och  fri- 
herre Rappes,  ännu  likväl  motsagde  af  flera  sina  medhällare  uti  oppo- 
sitionen. De  yrkade,  att  när  riket  är  i  våda  att  gå  förloradt,  såsom 
konungen  anmält,  ej  är  tid  att  pröfva  om  så  förhäller  sig;  man  måste 
genast  skynda  till  hjälp.  Uppå  sådan  grund  begärde  de  vice  landtmar- 
skalkens  proposition  till  bifall  ä  hemliga  utskottets  betänkande  med 
den  enda  tilläggning,  att  sådant  skedde  i  anseende  till  konungens  hand- 
biljett;  hvilket  vice  landtniarskalken  i  begynnelsen  vägrade  under  ett 
oredigt  gny  af  ja  och  nej.  Friherre  Diiben,  herrar  Wachschlager  och 
Stedt  ni.  fl.  begärde  votering,  och  man  påstår,  att  royalisterna  icke  sett 
den  ogärna.  Den  afböjdes  dock  genom  föreställningar,  art  i  denna  stund 
och  då  saken  fått  den  vändning  att  fråga  blott  var  om  rikets  rädd- 
ning, allt  annat  beslut  än  enhälligt  bilall  vore  otjenligt  och  ovärdigt. 
Friherre  Wachtmeister  tillade,  att  i  händelse  man  skrede  till  omröst- 
ning, komme  han  aldrig  med  sin  fot  pä  riddarhuset,  Ändtligen  seg- 
rade han  genom  sitt  nit,  sitt  eftertryck  och  det  allmänna  förtroende, 
man  till  honom  hyste.  Vice  landtniarskalken  lät  ock  förmå  sig  till 
proposition  af  bifall  å  hemliga  utskottets  betänkande  i  likhet  med  de 
öfriga  ståndens,  med  uttrycklig  tilläggning,  att  ridderskapet  och  adeln 
därvid  hade  enkannerligt  afseende  på  H.  Majas  nådiga  biljett  och  rikets 
däruti  omförmälda  våda.  Den  besvarades  med  enhälligt  ja,  och  ståndel 
åtskildes. 

Ehuru  inånga  klandrat  detta  adelns  beslut  såsom  fegt  och  vankeJ 
modigt,  torde  det  dock  med  skäl  böra  anses  för  både  hedrande  och 
nödvändigt.  Ett  längre  motstånd  hade  icke  allenast  kunnat  lä  den 
värsta  attydning,  utan  ock  störta  riket  i  ett  inbördes  krig.  Det-säges, 
att  konungen  med  föga  glädje  emottagit  tidningen  om  adelns  bifall. 
men  likväl  berömt  friherre  Wachtmeister.  Den  11  April  var  adeln  åter 
pä  en  kort  stund  tillsammans  att  justera  protbkollsufcdraget  till  de 
andra  stånden  rörande  dess  bifall,  och  ville  vice  landtmarskalken,  att 
ståndet   da  genast   skulle  välja  dess  fullmäktige  uti  riksgäldskontorel 


-  145 

likmätigt  hemliga  utskottets  betänkande.  Men  sådant  blef  inställdt  till 
en  annan  gång,  och  råkade  vice  landtmarskalken  samt  friherre  Duwall 
i  en  stark  ordväxling  i  anledning  af  den  senares  iitkasl  till  ofvan- 
nämnda  protokolisutdrag,  författad!  uti  motiverade  termer  och  innehål- 
lande skälen  både  mol  och  med  garantien  jämte  den  särskilda  omstän- 
dighet, som  förmått  adeln  atl  därtill  samtycka.  Vice  landtmarskalken 
hade  däremol  endasi  velal  bafva  adelns  slutmening  däruti  upptagen, 
men  måste  dock  inga  sig  efter  friherre  Duwalls  önskan;  hvilket  för- 
modligen vållade  del  synliga  missnöje,  han  sedermera  i  denna  samman 
komst  ådagalade  genom  hårda  slag  med  klubban  i  bordet  och  en  be- 
fallande ton.  Del  var  förmodligen  blott  på  spe  som  han  då  föreslog 
att  till  öfvervägande  företaga  kanslirådet  Wallenstråles  redan  den  L6 
Febr.  på  bordel  lagda  memorial  rörande  finansenias  och  penningerörel- 
sens hjälpande,  hvarpå  han  Sek  lill  svar.  atl  detsamma  kund.-  ta  hvila 
till  nästa  riksdag.  Däremol  bad»-  friherre  Duben  proponerat,  atl  adelns 
justifikationsakt  måtte  till  ändtligl  afgörande  företagas  och  11.  Mai:i 
öfverlemnas  vid  samma  tillfälle,  som  deputationen  rörande  kronprinsens 
framsteg  finge  företräde;  hvilken  motion  dock  blef  utan  verkan. 

I  anledning  af  det  denna  dag  fattade  beslut  sandades  adeln  den 
14  April,  eller  tredjedag  påsk,  att  välja  sina  fullmäktige  i  riksgälds- 
kontorel  och  sina.  revisorer  öfVer  det  samma  >>m  tre  ar.  De  löna  bleiVn 
generallöjtnanl  friherre  Duwall,  stalhnästaren  Staöl  von  Holstéin  och 
vice  presidenten  Stjerngranat.  Revisorer  åter:  hofmarskalken  friherre 
Döben,  kamereraren  Stråle  och  professorn  Schulzenheim.  Af  preste- 
ståndet  valdes  till  fullmäktige:  kyrkoherden  i  finska  församlingen  Walle- 
inus  och  sekreteraren  i  bibelkommissionen  lektor  Eberhardt.  Afborgare- 
siandet:  direktören  Lars  Reimers  och  grosshandlaren  Scharff.  Af  bonde- 
ståndet: notarien  i  ståndel  Wellander  och  riksdagsbonden  Olof  Larsson 
i  Bie,  densamme  som  genom  sitt  förträffliga  memorial  om  fredens  nöd- 
vändighet gjort  sig  känd.  L)e  utnämnde  fullmäktige  aflade  följande 
dagen  inför  konungen  sin  ed  på  den  emellan  Kongl.  Maj:t  och  hemliga 
utskottet  öfverenskomma  och  af  dem  föreskrifna  instruktion,  hvilken 
hölls  hemlig,  hvarefter  de  innan  ken  sammanträdde  till  öfverläggning. 


1  ,   Anteckningar,  I.  10 


VII. 

Riksdagen  1789. 

Afslutning-. 

JöA-f  oundgängliga  riksdagsgöromål  återstod  nu  icke  något  mer  än 
bevillningen.  Men  den  var  ock  af  alla  det  svåraste,  det  som  redan 
verkat  riksdagens  utdrägt  långt  öfver  konungens  förmodan  och  ännu 
efter  inemot  tre  månaders  fortfarande  gjorde  tiden  för  dess  slut  oviss. 
Det  förordnade  bevillnings-  och  krigsgärdsutskottet  hade  alltsedan  den 
11  Mars  haft  trägna  och  nästan  dagliga  sammankomster,  oftast,  både 
för-  och  eftermiddagarne,  och  det  för  öppna  dörrar,  på  det  i  detta 
grannlaga  ämne  hvar  och  en  måtte  ega  tillfälle  att  inhemta  och  jäm- 
väl göra  påminnelse  vid  hvad  de  föreslogo.  De  hade  fått  en  uppgifven 
summa  att  till  utgörande  fördela  mellan  rikets  inbyggare  af  alla  stånd: 
men  denna  var  så  dryg,  att  därtill  inga  tillräckliga  utvägar  stodo  att 
utfinna,  änskönt  man  tillgrep  alla,  som  vanligen  till  allmännare  utlagor 
nyttjas  pläga,  personliga  afgifter  eller  koppskatter,  afgifter  för  jord  och 
näringar  samt  förtärings-  och  öfverflödsafgifter  *). 

Ståndens  olika  interessen  och  villkor  lade  det  svåraste  hindret  i 
vägen.  Den  endrägtighet,  som  bibehållit  sig  mellan  de  ofrälse  stånden, 
medan   de   haft   gemensamma  fördelar   att  befrämja  och  förvänta,  för- 


*)  En  anekdot  tyckes  förmena  anföras.  Ett  fru-slag  var  uppgifyet,  att  de 
som  bevistade  skådespelen,  därföre  borde  betala  en  viss  afgift.  En  af  prästestån- 
dets ledamöter  i  utskottet,  domprosten  Pant,  tog  bäröfver  värst  vid  sig.  Han 
gjorde  en  beveklig  föreställning  däremot  och  afstyrkte  på  det  eftertryckligaste  atl 
med  några  band  belägga  ett  nöje,  som  vore  H.  Mrts  yppersta  tidsfördrif  och  till 
h\  ars  befrämjande  konungen  meddell  så  utmärkt   uppmuntran. 


UT     - 

svann,  då  de  samtliga  borde  jämka  skuldronia  under  en  börda,  hvarifrån 
ingen  kunde  lättas  utan  svårare  tryckning  för  någon  annan.  Evarl 
och  etl  stånd  sökte  således  kasta  tyngden  på  de  andra;  i  Bynnerhel 
voro  bonde-  och  borgarestånden  obevekliga  att  åtaga  sig  den  på  dem 
löpande  del  i  de  allmänna  besvären  samt  alldeles  skilda  i  grunderna 
till  deras  fördelning.  Dessa  stridigheter  vållade,  atl  med  all  utskottets 
Hit.  med  alll  del  eftertryck,  hvarigenora  il.  M;ij:i  sökte  påskynda  dess 
göromål,  ända  till  att  förelägga  viss  ti<l  till  deras  fullbordan,  med  hotel- 
ser, att  ledamöterna  annars  blefve  ansvarige  för  rikets  ofelbara  olycka, 
bann  utskottel  ej  förr  ån  den  7  April  vara  färdigl  inni  sitt  betänkande; 
hvarmed  således  ändå  gåtl  vida  fortare  än  vid  äldre  riksdagar,  då  långt 
mindre  bördor  varit  att  lyfta. 

Detta  betänkande,  innefattande  förslag  till  fördelningen  af  de 
fastställda  82  tunnor  gulds  bevillning  och  krigsgärd  iT.o  tunnor  guld  ny 
och  don  gamla  12  tunnor  guld  fortfarande),  blef  i  näst  därpå  följande 
plena  hos  standon  uppgifvel  och  lagdt  på  bordet,  [nom  få  dagar  upp- 
gats  arven  ett  af  friherre  Knuth,  dock  utan  tillkännagifvet  namn,  för- 
fattadt  projekt,  som  fördelte  don  fastställda  bevillningssumman  på  annat 
vis.  minskade  personella  utlagorna  och  betalningsprocenten  af  lönerna 
samt  uteslut  all  öfverflöds-afgift  utom  för  bruket  af  tobak,  men  föreslog 
i  stället  en  förhöjning  till  trefaldt  belopp  å  landt tullen.  Flera  andra 
förslag  inlemnades  likaledes  i  stånden,  som  ej  annat  verkade  än  ökad 
skiljaktighet  och  villrådighet  i  meningarne.  Men  dessa  voro  icke  alle- 
nast delade  emellan  de  olika  uppgifna  förslagen,  utan  ock  lmfvudsak- 
ligen  om  bevillningstiden.  De  fleste,  i  anseende  så  till  gammalt,  på 
ständernas  beskattningsrätl  grundadt  bruk,  som  nu  i  synnerhet  till 
bevillningssummans  ovanligen  höga  belopp,  kunde  icke  annat  än  önska 
bestämd  tid  för  dess  utgörande,  efter  hvilken  ständerna  kunde  ånyo 
sammankomma  för  att  tillse  livad  afkortning  eller  åtminstone  hvad 
jämkning  bevillningen  kunde  tala  s;imt  vara  betänkte  på  nya  utvägar 
till  statens  hjälp,  i  händelse  den  ej  tillrackligen  utginge.  Detta  v.u 
just  hvad  konungen  befarade,  som  därmedelst  såg  sig  bunden  att  inom 
få  ar  ånyo  samla  ständerna.  Han  arbetade  fördenskull  mod  yttersta 
tlit  därpå,  att  bevillningen  måtte  åtagas  på  obestämd  ti. I  till  nästa 
riksdag. 

I  en  s;idan  sakernas  ställning  var  bondeståndet  det  första,  hos 
hvilket  bevillningsfrågan  till  afgörande  företogs.  Början  med  några 
memorialers  uppläsande  gjordes  den  14  April:  men  rätta  öfverläggningen 
anställdes   icke  förr  än  den  lö  och  biet  ganska  bullersam.    Mångfaldiga 


-  148  - 

yttranden  afgåfvos  till  protokollet,  som  nästan  alla  däruti  instämde, 
att  allmogen  var  oförmögen  att  bära  livad  bevillningsutskottet  föresla- 
git och  fördenskull  tillstyrkte,  att  det  anonyma  förslaget  med  vissa 
jämkningar  måtte  antagas.  En  del  föreslogo  högre  afgifter  för  adelns 
rusttjenst,  eller  af  presternas  vederlag;  en  del,  att  ståndet  skulle  upp- 
skjuta sitt  utlåtande,  intill  dess  medständerna  stadgat  sina  tankar  i 
detta  ämne.  Bekymmersammast  var.  art  mångfaldiga  yrkade,  del  I»- 
villningen  ej  skulle  ställas  pä  längre  tid  än  två  till  tre  ar.  sekreteraren 
påminte  väl  om  deras  erkänsla  för  konungens  mänga  välgärningar  och 
därjämte,  att  fastställande  af  en  viss  tid  för  bevillningen  skulle  tvinga 
konungen  att  efter  dess  förlopp  göra  riksdag  samt  således  göra  inbrott 
i  hans  genom  regeringsformens  38  §  förvarade  rättighet,  att  endast  när 
honom  godt  synes  sammankalla  ständerna.  Men  allt  var  utan  påsyftad 
verkan.  Under  detta  ankom  statssekreteraren  Schröderheim  med  bud 
ocb  helsning  af  konungen,  att  genom  de  utvägar,  Hans  Maj:t  af  sina 
bundsförvandter  med  säkerhet  hade  att  vänta,  i  anseende  till  det  mäk- 
tiga bistånd,  de  af  honom  åtnjutit,  ärnade  Hans  Maj:t  så  understödja 
rikets  utgifter,  att  allmogen  i  sin  bevillning  kunde  njuta  lindring.  Men 
oaktadt  denna  nådiga  försäkran  fortsattes  öfverläggningen  med  lika 
oro.  Talmannen  vägrade  i  anledning  af  sin  ed  proposition  om  viss 
termin  för  bevillningen  och  kunde  ej  förmås  till  annan  än  följande: 
''Bifaller  bondeståndet  det  till  bevillnings  och  krigsgärds  utgörande  se- 
nast inkomna  anonyma  projekt  med  de  förändringar,  ståndet  antagit  i 
anseende  till  personella  afgifterna  och  tobaksafgiften?  Vinner  nej,  före- 
tages utskottets  projekt  under  öfverläggning."'  Den  godkändes  och  be- 
svarades med  ja,  så  att  anonyma  förslaget  gillades:  men  de,  som  till- 
styrkt bevillningstermin  af  två  å  tre  år,  läto  t^j  därföre  sin  talan  falla. 
De  yrkade  votering;  och  då  sekreteraren  utbrast  i  banta  ord.  förklarade 
sådant  för  förräderi,  hotade  med  konungens  onåd  samt  att  låta  efter- 
skicka vakt,  undsade  de  sekreteraren  tillbaka  och  fördubblade  sin  en- 
ständighet.  Mer  än  50  ledamöter  antecknade  sig  till  protokolls  för  den 
tanke,  att  bevillningen  måtte  antagas  för  ej  längre  tid  än  3  år. 

I  sådant  buller  åtskildes  ståndet  utan  något  visst  beslut  och 
utropade  på  gator  och  i  gränder,  att  de  ledo  våld;  på  sin  klubb  voro 
de  så  ostyrige,  att  sekreteraren  ej  tordes  visa  sig.  Jag  själt  träffade 
bönder  efter  några  dagar,  som  jag  aldrig  känt,  hvilka  pä  öppen  gata 
ställde  talet  till  mig,  sade  sig  vara  förlorade,  om  ej  adeln  instämde  i 
deras  påstående  om  bevillningens  bestämmande  till  tre  år.  De  sade 
sig   ej   mer  hafva   någon  öfverläggningsfrihet  och  bitterligen  ångra  att. 


-   140 

de  ej  följt  berrarnes  råd  och  exempel  ifrån  riksdagens  början.  Miti 
svar  var:  att  hvarr  och  etl  stånd  egdé  atl  beskatta  sig  själfl  ochdärut- 
innan  ej  berodde  af  de  öfriga;  an  jag  voro  försäkrad,  del  bondeståndel 
al \  en  såsom  adeln  rådfrågade  ej  mindre  sdtl  oil  till  del  allmännas  un 
derstöd  ån  sina  bemmavarandes  billgångar  och  rättigheter;  och  att 
enighet  och  förtroende  stånden  emellan  både  nu  och  alltid  von-  grun- 
den till  allmänt  val. 

Uti  presteståndet  gick  stillare  till.  Detta  stånd  beslöt  den  16 
April  att  antaga  det  anonyma  bevillningsprojektet,  men  livad  tiden  be- 
träffade, trodde  sig  ståndet  i  anledning  af  prosten  Barkmans  bea 
lan  finna  en  medelväg,  hvarigenom  undvekes  både  att  för  oära  träda 
konungens  rätt  att  utsatta  riksdag  och  atl  förråda  nationens  genom 
en  obestämd  bevillningstid,  då  ståndet  föreslog,  att  bvart  tredje  år 
skulle  af  ständerna  väljas  och  af  konungen  sammankallas  ett  bevill- 
ningsutskott, bestående  af  ett  visst  antal  ledamöter,  hvilka  borde  jämka 
och  reglera,  men  ingalunda  egde  makt  att  förhöja  bevillningen  och  för 
öfrigt  med  inga  andra  göromål  sig  finge  befatta  ;  till  hvilkas  efterrättelse  i 
öfrigt  ständerna  äfven  kunde  vara  betänkte  på  nödig  instruktion.  Sedan 
debfea  förslag  blifvit  hos  konungen  anmäldt,  som  därvid  ingenting  hade 
att  påminna,  förente  sig  presteståndet  därom  såsom  Bitt  beslut,  hvaraf 
de  öfriga  stånden  skulle  lemnas  del. 

Vid  eftersinnande  af  livad  konungen  sagt  mig  vid  riksdagens 
början  var  ej  svart  att  finna,  hvarifrån  detta  förslag  kommit;  men  svå- 
rare synes  vara  att  begripa,  huru  det  kunde  väckas  och  tillstyrk 
nom  en  ledamot  af  oppositionen,  prosten  Barkman.  Om  jag  skall  tro 
•  11  Nordin,  var  detta  etl  konststycke  af  biskop  Wallqvist  Han 
var  afsagd  ovän  af  Nordin,  och  han  ernådde  två  ändamål,  då  han.  ge- 
nom varning  att  ej  sätta  lit  till  denne  sistnämnde  såsom  en  öfver- 
drifven  royalist,  Lcke  allenast  slog  honom  alldeles  utur  brädet  i  ståndet, 
utan  ock  vann  själf  patriotemas  förtroende,  hvilka  han  styrde  till  riks- 
dagens slut  med  lika  lätthet  som  sina  egna  anhängare. 

in  borgareståndet  förekommo  bevillningsöfverläggningarne  den  1 1. 
16,  17.  is  ,„-i]  -ju  April  och  blefvo  märkvärdiga  genom  Hora  ganska  väl  för- 
fattade och  upplysande  memorialet-.  Ståndets  pluralitet  var  med  bety- 
dande öfvemgt  alldeles  obenägen  för  det  anonyma  förslaget  såsom 
medförande  nödvändig  stegring  på  alla  varor  och  en  däraf  härrörande 
tröghet  i  all  rörelse.  Ett  annat  förslag tiU hela bevillningens utgörande 
genom  koppskatt  gjorde  dar  i. 'ko  heller  mera  Lycka.  Den  önskai 
Bpordes  ock   nog  allmänt,  att    bevillningen  måtte  fastställas  på  vissa 


-  150   - 

år.  Sedan  fördenskull  redan  den  16  beslut  var  fattadt  art  lägga  bevill- 
ningsutskottets förslag  till  grund  för  öfverläggningarne.  utarbetades 
därvid  flera  nödiga  jämkningar.  Den  17  blef  ståndet  besökt  af  stats- 
sekreteraren Sehröderheim,  livilken,  förrättande  hofkanslersämbetet,  a 
konungens  vägnar  framförde  samma  nådiga  helsning  som  clen  15  till 
bondeståndet,  lekt-  desto  mindre  och  oaktadt  livad  af  hemliga  utskottets 
ledamöter  anfördes,  att  fullmäktige  i  riksgäldskontoret  voro  instruerade 
att  så  fort  ske  kunde  nedsätta  bevillningen.  förblef  en  stor  del  af 
ståndet  alldeles  vid  sin  mening  att  ingalunda  antaga  bevillningen  på 
obestämd  tid.  Det  var  likväl  icke  förr  än  sedan  hela,  bevillningsförsla- 
get  blifvit  genomgånget  och  granskadt,  som  denna  vigtiga  fråga  den  20 
kom  under  öfvervägande.  Det  påstås,  att  många  motvilliga  ledamöter 
därtill  med  gällande  skäl  blifvit  beredde.  Herrar  Björkman,  Bladh, 
Sacklén,  Westin,  Eckerman  m.  fl.  utmärkte  sig  genom  de  kraftigaste 
betänkanden  att  bevisa,  det  hvarken  ständers  rätt  medgaf  eller  rikets 
säkerhet  kräfde  en  obestämd  bevillningstid.  Men  de  hade  strömmen 
emot  sig,  och  efter  en  het  öfverläggning  begaf  sig  ståndet  till  omröst- 
ning öfver  talmannens  proposition  i  anledning  af  lagman  Håkanssons 
tillstyrkan  om  bifall  till  bevillningens  fastställande  till  nästa  riksdag, 
under  förbehåll  att  ständernas  riksgäldskontor,  sä  snart  rikets  omstän- 
digheter tilläte,  enligt  sin  instruktion  nedsatte  bevillningen  i  den  mån 
möjligt  blefve:  hvilket  med  ansenlig  öfverröstning  bejakades. 

Adeln,  som  vid  denna  riksdag  merendels  sist  ätspordes.  emedan 
de  minst  behagliga  svar  därifrån  väntades,  fick  plenum  öfver  bevill- 
ningen den  20  April;  men  den  dagen  vidrördes  icke  hufvudsaken,  utan 
det  förr  nämnda  anonyma  förslaget  jämte,  ett  eller  annat  dessutom 
framgifvet  upplästes  och  lades  på  bordet.  Riddarhuset  bibehöll  för- 
öfrigt  sin  ton  alldeles  oförändrad.  Öfverjägmästaren  Tigerhjelm  yr- 
kade, att  som  riksdagen  snart  syntes  nalkas  sitt  slut,  riksdagsbeslutet 
med  det  första  mätte  ridderskapet  och  adeln  meddelas  och  justeras 
samt,  i  händelse  det  mot  förmodan  skulle  innehålla  något  em  Säker- 
hetsaktens antagande,  att  ridderskapet  och  adeln  i  förväg  dåremoi 
måtte  uttryckligen  protestera.  Detta,  bejakades  enhälligt,  dock  utan 
vice  landtmarskalkens  proposition.  Friherre  Bielke  föreställde,  att  vörd- 
nad och  erkänsla  föranlåtit  ridderskapet  och  adeln  att  låta  måla  sina 
frainfarne  landtmarskalkars  porträtter,  hvilka  till  en  åminnelse  af 
deras  förtjenster  förvaras  samlade  inom  riddarhusets  murar,  men  till- 
styrkte, att  landtmarskalken  grefve  Lewenhaupts  porträtt  hvarken 
mätte  af  riddarhuset  påkostas  eller  inrymmas  bland  dess  företrädares; 


livilkrii  tanke  på  lika  Bätl  bejakades.  Sonungen,  som  förtröt  detta, 
yttrade  korl  därefter,  atl  tian  torde  låta  göra  riddarhusel  föräring  af 
grefVe  Lewenhaupts  byst.  Vidare  meddeltes  ridderskapel  och  adeln 
presteståndets  protokoUsutdi'ag  rörande  del  föreslagna  bevifiningsutskot- 
tet  hvart  tredje  ar.  Det  lades  ad  acta,  enligt  någon  kitsliga  erinran, 
för  art  länge  och  väl  gömmas  sami  aldrig  mer  omtalas.  Slutligen  fram- 
drogs  på  friherre  Duwalls  begäran  till  justering  den  längesedan  före- 
slagna och  nu  vidare  öfversedda  förklaringsskriften  för  adeln;  bvilken 
vice  landtmarskalken  väl  förmäl  t  c  att  H.  M.  beslut  it  icke  emottaga, 
men  hvaremoi  anfördes,  atl  den  till  ettervärldens  kunskap  ändå  vid 
riddarhusprotokollet  borde  förvaras.  Den  upplästes  fördenskull,  och 
uppå  vice  landtmarskalkens  proposition  under  nyssnämnda  villkor  bifölls 
till  alla  delar.  En  enda  ledamot,  hofpredikanten  von  Castanie,  prote- 
sterade däremot  med  hög  röst.  Denna  protest  togs  för  hans  enskilda 
räkning  till  protokollet,  men  ådrog  honom  skymfliga  förolämpanden,  och 
sades  att  han  biel  spottad  i  synen.  Han  fickkort  därpå  Hammarlands 
pastorat  på  Åland. 

Den  2]  var  adeln  åter  församlad  att  taga  sitt  beslut  om  bevill- 
ningen.  Friherrar  Duwall  och  Wachtmeister,  vahe  att  gifva  riddar- 
husel ton,  vice  presidenten  Stjerngranat,  grefvarne  Claes  Lewenhaupt 
och  Hibbing  m.  ti.  yrkade  med  en  mun,  att  bevillningsutskottets  för 
slag,  dock  med  några  jämkningar,  måtte  antagas,  men  icke  på  längre 
tid  än  två  år,  emedan  bevillningsförslaget  vore  icke  allenast  så  drygt, 
utan  ock  med  så  mycken  brådska  utarbetadt,  art  efter  den  tiden  nöd- 
vändig jämkning  tarfvades;  hvarå,  oaktadfc  hvad  några  lä  talare  invände, 
af  en  ögonskenlig pluralitet  begärdes  proposition.  Vice  landtmarskalken 
svarade,  att  han  hade  konungens  uttryckliga  förbud  att  göra  en  slik 
proposition.  Den  kunde  kosta  honom  hans  hufvud,  emedan  därigenom 
föreskrefves  konungen  termin  att  göra  ny  riksdag,  en  bonora  ensam 
förbehållen  rättighet  enligt  regeringsformen.  Det  invändes  väl  häremot, 
att  meningen  ingalunda  vore  atl  tvinga  Hans Maj:t till  riksdag,. emedan 
inom  tva  ar  andra  utvägar  ju  kunde  finnas  atl  bestrida  statens  utgifter 
utan  bevillning;  och  att,  om  en  sådan  då  jämväl  blefve  oundgänglig, 
ärnade  ridderskapel  och  adeln  sig  ingalunda  den  undandraga,  men  hop- 
pades ock  icke  träda  Eongl.  .Majas  böga  rättigheter  för  nära,  då  de  ön- 
skade att  i  lugnare  tider,  och  enär  bättre  tidsutrymme  gåfves,  få  jämka 
de  brister  i  närvarande  bevillningsförslag,  som  man  dels  redan  insåg, 
dels  ytterligare  kunde  upptäcka,  en  omständighet,  hvarpå  enskild  väl- 
färd och  säkerhel  hufvudRakligen  berodde.    Men  som  vice  landtmarskal 


152  - 

ken  oryggbgen  vägrade  proposition,  så  föreslogs  i  stället,  att  han  ville 
hos  konungen  anmäla,  det  ofvannämnde  tanke  vore  ridderskapets  och 
adelns  fasta  föresats;  hvilket  lian  sig  åtog. 

Bland  de  yttranden  till  protokollet,  som  denna  dag  förekommo, 
förtjente  grefve  Claes  Lewenhaupts  den  största  uppmärksamhet.  Det 
innehöll  en  målning  på  hela  riksdagen:  adeln  offentligen  och  onäpst 
smädad  före  dess  början;  konungens  förbud  mot  all  öfverläggning  i 
det  vigtigaste  ämne;  adelns  upplystaste  och  ståndaktigaste  ledamöter 
slutne  inom  galler  och  bomma]-;  Säkerhetsakten:  adelns  öfverläggnings- 
frihet  andra  gången  kränkt  genom  kunglig  befallning  i  garantifrågan : 
adeln  stängd  ifrån  tronen,  stängd  ifrån  sina  medständer;  en  ny  inrätt- 
ning af  fördubblade  landtmarskalkar,  och  vice  landtmarskalken  fört.jent 
af  det  vitsord,  att  han  till  punkt  och  pricka  med  största  nit  och  un- 
dergifvenhet  åtlydt  och  utfört  konungens  befallningar;  huru  åter  han 
bevarat  adelns  rättigheter,  därom  vittnade  protokollerna.  Slutet  var. 
i  anledning  af  adelns  ännu  qvarlemnade  dyrbara  rätt  att  beskatta  sig 
själf,  en  tillstyrkan  af  bifall  å  utskottets  förslag  till  bevillning  på  t  vå 
år,  en  tillstyrkan,  som  ej  behöft  denna  i  sig  själf  frimodiga,  sanna,  för- 
träffliga, men  till  tid  och  ställe  hv arken  nödiga  eller  afpassade  förbe- 
redelse, som  i  synnerhet  stötte  vice  landtmarskalken  och  icke  långt 
därefter  ådrog  den  unge  talaren  olägenhet,  hvars  uppsåt  och  naturliga 
gåfvor  man  icke  utan  orättvisa  kan  undgå  att  berömma. 

Således  voro  stånden  skingrade,  i  det  preste-  och  borgareståndet 
samt  adeln  stannat  i  hvar  sin  mening,  och  bondeståndet  icke  fattat 
något  beslut.  Det  sistnämnda  ståndet  var  ock  så  upprördt,  att  man 
aktat  orådligt  låta  det  i  pleno  sammanträda  allt  sedan  den  15.  Ko- 
nungen försökte  en  hittills  obrukad  utväg  att  bringa  bondeståndet 
åter.  Hans  Maj:t  lät  sammankalla  det  den  22  April  och  genast 
befalla  det  upp  till  sig  på  kongl.  slottet.  Konungen  gjorde  då  ståndet 
en  beveklig  föreställning  rörande  så  de  prof.  han  vist  det  af  sin  huldhet, 
som  dem  han  rönt  tillbaka  af  dess  nit;  förmanade  det  att  icke  vara 
bekymradt  öfver  långvarigheten  af  en  bevillning,  hvilken  han  själf  på 
allt  vis  ville  förkorta;  sade  sig  hoppas,  att  ståndet  ej  lät  sig  förledas 
till  utsättande  af  annan  bevillningstermin  än  nästa  riksdag,  såsom 
uppenbart  stridande  mot  38  §  i  regeringsformen  och  vådligt  för  rikets 
ställning,  då  fienderna  därmedelst  skulle  få  en  gifven  tidpunkt  till  an- 
läggning af  sina  stämplingar;  föreslog  till  ståndets  gillande  don  utväg. 
presteståndet  uppgifvit.  och  hugnade  allmogen  med  löfte  om  alla  de 
eftergifter,  tillgångarne  kunde  tillåta,  samt  af  en  plåt  på  h varje  mantal 


-  153  - 

kmno-  och  skald'.  Sedan  <">fverlä^ning  blifvit  tillåten,  anförde  Jon 
Bengtsson  med  all  frimodighet  de  skäl,  hvarföre  han  ej  kunde  gå  ifrån 
sin  mening  om  bevillningens  mskränkning  till  två  år.  Men  som  inga 
Qere  understödde  honom,  gjorde  konungen  proposition  om  bifaL 
vinningens  nis.it tände  till  uasia  riksdag  saml  å  presteståndets  proto- 
kollsutdrag till  alla  dess  delar,  angående  utväljande  afetl  utskott,  hvil- 
kel  egde  Inan  tredje  år  att  öfverse  och  jämka  bevillningen.  Denna 
proposition  besvarade  uågra  med  ja,  flere  med  stillatigande;  bvarefter 
konungen  uppdrog  ståndel  att  utse  antalet  af  dessa  deputerade  ifrån 
hvart  lan.  2,  3  eller  J.  efter  deras  storlek,  ocb  åtskilde  ståndet. 

Den  -l  April  blef  adeln  ånyo  sammankallad.  Vice  landtmarskal- 
ken,  som  öfver  en  half  timme  efter  den  utsatta  samlingstiden  låtit 
vänta  på  sig,  anförde  genast,  atl  han  både  att  meddela  ridderskapel 
och  adeln  konungens  svar  i  anledning  af  deras  anmälda  tanke  i  bevill- 
ningsmålet.  Då  han  begynte  läsa  utur  etl  papper:  "öppå  ridderskapets 
och  adelns  förfrågan",  afbröi  honom  grefve  Claes  Lewenhaupt,  sägande 
att  adeln  ej  gjort  någon  förfrågan,  nian  anmälan.  Härvid  stannade 
vice  landtmarskalken,  sade  sig  vid  uppläsandél  af  konungens  svar  vara 
hindrad  och  afbruten  genom  en  ledamot,  som  mästrade  konungens  ord, 
och  att  del  '.i  vore  honom  tillständigt  att  längre  fortsätta  denna  läs- 
ning, utan  att  han  ärnade  skynda  sig  upp  till  konungen  för  att  begära 
dess  befallning,  huru  han  borde  förhålla  sig.  Häraf  uppkom  ett  häftigt 
buller  bland  en  mängd  röster,  som  upphofvo  sig  att  tala.  De  fleste 
hade  icke  hört  hvad  grefve  Lewenhaupt  sagt  och  begärde  därom  upp- 
lysning, simliga  påstodo,  att  om  en  ledamot  felat,  kunde  ej  hela  rid- 
darhuset  betagas  sin  rätt  att  fa  del  af  konungens  svar.  Qrefve  Lewen- 
haupt Bjälf,  | sadel  sig  ej  vetat,  att  det  var  konungens  ord,  vice  landtmar- 
skalken uppläst,  utan  trott  det  vara  blott  den  senares  egen  anteckning 
for  namnes  skull.  Men  vice  landtmarskalken  tog  stafven  och  gjord 
färdig  att  lemna  riddarhuset,  och  då  oktos  bullret.  Man  ropade  öfver- 
ijndt.  att  vice  landtmarskalken  ej  hade  lof  afbryta  sammankomsten  i 
otid;  att  om  han  ginge  bort,  skulle  förste  närvarande  grefven  taga 
klubban;  att  det  var  vice  landtmarskalken,  som  i  stället  för  ordning  nu 
stiftade  oordning;  och  grefve  Lewenhaupt  yrkade  tillika,  att  om  lian 
vore  brottslig,  matte  han  anklagas  infor  laga  domstol.  Som  vice  landt- 
marskalken med  sin  ohöjbga  envishet  trotsade  Inom  -Mm  i, 
vågade  intaga  hans  rum,  enär  han  det  lemnat,  och  syntes  vara  orygg- 
lig  i  sitt  beslut  att  begifva  sig  bort,  ställde  sig  flera  unga  och  h 
adelsmän    vid  dörren    med   dragna,  klingor,  beredde  att  hindra  honom 


-  154  - 

utgå.  Denna  vidt  utseende  oreda  stillades  genom  friherre  Duwalls  fint- 
lighet.  "Hade",  sade  han,  "vi  trott,  att  konungens  egenhändiga  skrif- 
velse  upplästes,  sa  liadc  vi  naturligtvis  alla  lyftat  våra  hattar."'  Fri- 
herre Dtiben  tillade:  "Vi  kunde  sä  mycket  mindre  tro  det,  som  vice 
landtmarskalken  själf  icke  lyftade  sin  hatt."  Dessa  inkast  gåfvo 
anledning  till  saktmodigare  samtal.  Allt  det  förelupna  förklarades  för 
ett  missförstånd.  Vice  Landtmarskalken  förklarade  sig  ega Hans Maj:ts 
särskilda  tillstånd  att  få  betacka  hufvudet,  i  anseende  till  sina  med 
ära  undfångna  blessurer  (dem  ingen  tillförne  känt);  och  slutligen,  att 
han  såge  sig  i  stånd  fortsätta  det  företagna  ämnet. 

Konungens  svar  uppå  ridderskapets  och  adelns  genom  vice  landt- 
marskalken gjorda  så  kallade  förfrågan,  dateradt  den  23  April,  blef  då 
uppläst.  Det  innehöll  i  det  närmaste  detsamma,  som  konungens  före- 
ställning till  bondeståndet  den  22:  men  ordalagen  voro  skarpare:  att 
konungens  rätt  enligt  38  §  regeringsformen  skulle  kränkas  genom  en 
utsatt  bevillningstermin;  att  rikets  själfständighet  lupe  fara,  om  fiendens 
stämplingar  (hvilkas  verklighet  redan  var  bevist  genom  ransakningar 
och  tryckta  protokoller)  kunde  på  bestämd  tid  uträknas  till  nyttjande 
af  inbördes  missämja;  att  konungen  till  ridderskapet  och  adeln  uppgaf 
presteståndets  förslag  om  det  treåriga  bevillningsutskottet:  öfverlem- 
nande  till  deras  pröfning  att  till  fullmäktige  för  sig  däruti  utse  4,  3, 
2  besutne  adelsmän  för  hvart  län,  efter  styrkan  af  säteri  och  frälse,  då 
rösterna  kunde  beräknas  efter  säteriernas  och  frälsehemmanens  storlek. 

I  den  brydsamma  belägenhet  adeln  befann  sig,  hvars  fria  öfver- 
läggningar  nu  för  tredje  gången  denna  riksdag  genom  kongl.  befallnin- 
gar fått  band  på  sig,  anmälte  sig  flere  och  de  vanliga  ledamöterna  af 
oppositionen  att  tala.  De  förklarade  förslaget  om  bevillningsutskottet 
hvart  tredje  år  alldeles  stridande  mot  rikets  konstitution,  det  de  förden- 
skull ej  vågade  antaga.  Emellertid  ankom  en  deputation  från  preste- 
ståndet,  som  ytterligare  underrättade  om  ståndets  tanke  i  detta  ämne. 
Därefter  fortsattes  öfverläggningarne  och  slötos  med  adelns  bifall  till 
lagman  Spaldencreutz'  yttrande.  Han  förklarade  fritt  och  öppenhjärtigt, 
att  med  underdånig  vördnad  för  konungens  vilja  kunde  han  dock  i  j 
hindra  sig  att  med  Hans  Maj:t  hysa  olika  öfvertygelse;  en  öfvertygelse, 
den  han,  då  konung  och  ständer  voro  Jika  delegare  i  lagstiftande  mak- 
ten, utan  förbehåll  borde  yttra:  att  efter  hans  begrepp  om  grundlagen 
vore  bevillningsrätten  kärnan  af  ständernas  frihet,  och  att  denna  rätt 
sträckte  sig  äfven  sa  väl  till  tid  som  till  summa:  att  man  genom  före- 
skrifven    tid    för   hevillningen  ingalunda  illuderade  regeringslagame  (en 


L55 

else,  -"in  konungen  brukat  i  sitt  svan.  inni  val  kunde  dem  emellan 
uppstå  en  kollision,  om  bevillning  vore  så  oundgänglig,  att  rik-ila-  där- 
(Öre  måste  utskrifvas;  atl  ständerna  likval  icke  därföre  kunde  bort- 
skänka -in  rätt,  icke  mindre  belig  än  konungens;  atl  förfarenheten, 
livad  angå]  fiendtliga  stämplingar,  vid  denna  rik-dag  fulltygat,  del  inga 
sådana  hindra!  svenske  män  af  alla  stånd  atl  med  lika  nu  gripa  ko- 
nung och  fädernesland  under  armarne;  att  man  med  trygghel  kunde 
hoppas  detsamma  för  framtiden;  att  del  föreslagna  utskottel  till  bevill- 
ningens  jämkning  icke  kunde  förenasmed  den  medfödda  rått,  hvarje 
adlig  ätteman  eger,  atl  själf  njuta,  säte  och  stämma  Tid  riksmöten;  att 
adeln  fördenskull  tryggasi  Byntes  böra  förblifva  vid  sin  en  gång 
gade  tanke:  hvartili  svarades  med  höga  bifallsrop,  och  antogs  hvad 
lagman  Spaldencreutz  tillstyrkt  för  ridderskapets  och  adelns  beslut, 
hvarom  vice  landtmarskalken  anmodades  att  hos  konungen  underdånig 
anmälan  göra. 

Riksdagen  liknade  nu  en  tragedi,  där  händelserna  sammanskoc- 
kas  och  invecklas  mol  slutet,  för  att  utredas  i  ett  ögonblick. 

I  hopp  att  kunna  forma  alla  tre  ofrälse  stånden  till  ett  samman- 
stämmande beslut  och  tvinga  adeln,  om  sa  påfordrades,  att  däruti  ingå, 
hade  konungen,  såsom  ofvan  förmäldt  är,  den  22  April  öfvertalat  bonde- 
ståndet till  antagande  af  förslagel  om  ett  livart  tredje  år  sammanträ- 
dande atskotl  till  bevillningens  öfverseende  och  jämkande.  Samma 
stånd,  så  val  som  presteståndet,  hade  ock  antagit  det  anonyma  förslagel 
till  bevttlningsfördelningen.  Men,  oansedt  borgareståndet  ändtligen 
hunnit  bringas  att  åtaga  sig  bevillningen  på  obestämd  tid.  hade  dock 
allt  bemödande  varit  fåfängt  att  erhålla  dess  bifall  antingen  till  det 
anonyma  förslaget  eller  till  der  föreslagna  utskottet  hvart  tredje  ar. 
För  att  vinna  en  likhet  i  beslut  mellan  de  tre  ofrälse  stånden  var 
därföre  ingen  annan  utväg  öfrig  än  att  återföra  preste-  och  bonde- 
stånden till  bevillningsutskottets  förslag  och  att  låta  hela  planen  rö- 
rande ofta  bemälda  utskott  falla.  I  sådant  afseende  blef  öfverläggning 
väckt  i  presteståndet  den  25  April,  hvilken  äfven  efter  önskan  utslog 
så,  ati  ståndel  med  vissa  jämkningar  gick  ifrån  det  anonyma  förslagel 
och  till  utgörande  biföll  och  antog  bevillningsutskottets.  Men  i  bonde- 
-tandet  utställdes  detta  ärende  till  den  27,  da  emellertid  vigtiga  -teg 
voro  vidtagne  till  des-  genomdrifvande  hos  ridderskapet  och  adeln. 

Konungen,  underrättad  genom  vice  landtmarskalken  em  detta 
.-tands  beständighet  i  sin  beslut,  fattade  det  rad  att  själf  begifva  sig 
uppå  riddarhusel    för   atl  föl-må  adeln  till  ändring.    Öfvertygad  atl  sa 


-  156  - 

dant  ej  skulle  låta  sig  göra  utan  motstånd  och  fast  i  sin  föresats  att 
väga  allt,  var  han  betänkt  på  alla  utvägar,  som  ledde  till  detta  ända- 
mål. Tiden  bestämdes '  till  ofvannämnda  dag  eller  den  27  April  om  för- 
middagen. 

Konungens  styrka  bestod  först  uti  de  ofrälse  stånden  samt  bor- 
gerskapet  uti  Stockholm.  Därnäst  uti  den  lilla  corps  af  lätta  dragoner 
som  låg  i  hufvudstaden  och,  i  händelse  dess  officerare  syntes  konungen 
mindre  pålitliga,  lämpligast  kunde  hållas  H.  Maj:t  tillhanda  under  her- 
tigens af  Södermanland  befäl  *).  Vidare  uti  fricorpsen  af  Dalarne,  som 
låg  vid  Drottningbolm.  Men  utan  tillräcklig  förtröstan  till  dessa  stöd 
sökte  konungen  ett  för  regenter  äfven  så  ovanligt,  som  ofta  vådligt, 
hos  pöbeln  i  Stockholm.  I  sådan  afsigt  var  konungens  svar  till  adeln, 
som  upplästes  på  nddarhuset  den  24,  redan  tryckt  den  25  eller  om 
lördagen,  utdeladt  i  stånden  och  utspridt  i  staden  på  källare  och  nä- 
ringsställen till  allmän  kunskap.  Den  26  April,  söndagsaftonen,  föran- 
staltades genom  polismästaren,  lagman  Liljensparre,  att  gesäller  och 
annat  löst  folk  på  herbergen  och  krogar  församlades,  undfägnades  där  om 
natten  och  följande  morgon  med  starka  drycker,  intalades  att  konungen 
var  i  fara  för  adeln,  den  han  ärnade  besöka,  och  att  det  var  af  dessa  sina 
trogna  undersåter,  han  mot  herrarne  väntade  undsättning.  Emellertid  lät 
konungen  anslå  till  plenum  i  alla  stånd.  Hos  de  tre  ofrälse  lät  H.  Maj:t 
genast  tillkännagifva  sin  föresats  att  själf  gå  upp  på  riddarhuset  för 
att  söka  återföra  ridderskapet  och  adeln  till  sitt  och  rikets  sannskyl- 
diga interesse  och  upprätthållande,  och  anmodade  stånden  att  på  sina 
samlingsrum  af  bida  frukten  af  detta  H.  Maj:ts  yttersta  försök. 

Ridderskapet  och  adeln  fingo  däremot  alls  ingen  underrättelse 
om  den  ära,  dem  förestod.  De  samlades  kl.  11  ")  och  företogo  ett  län- 
gesedan   uppkommet  mål   rörande   den  föreslagna   och   beviljade    are- 


*)  Ehuru  hela  denna  plan  troddes  vara  hertigen  af  Södermanland  meddelad, 
har  H.  K.  H.  likväl  försäkrat  mig,  att  han  ej  visste  ett  ord  däraf  förrän  don  27 
om  morgonen.  Han  berättade,  att  hans  adjutant,  baron  Hjerta,  aftonen  förut  för- 
summat göra  runden  i  staden  och  sålunda  rapportera  den  ovanliga  rörelse,  som  då 
förmärktes.  Nar  hertigen  om  morgonen  lick  kunskap  därom  af  polismästaren,  ho- 
tade han  honom,  att  om  våld  af  pöbeln  föröfvades,  låta  kasta  honom  i  Norrström; 
gick  därpå  till  konungen,  sökte  afråda  från  företaget,  men  förgäfves,  och  höll  sig 
sedan  färdig  att  vid  första  våldsamhet  lägga  sig  emellan  och  taga  den  våldfördes 
försvar.  Si  credere  fas.  Hertigen  tillade,  att  han  flere  gånger  tillförne  afstyrki 
slika  tillärnade  våldsförsök  vid  denna  riksdag,  hvarföre  detta  för  honom  doldes. 
Biskop  Wallqvist  har  sagt  mig,  att  denna  tillställning  skett  a  presidenten  Muneks 
tillstyrkan. 

**)  Vid  detta  plenum  Lnställde  sig  ock  grefve  Brahe  pl  uttrycklig  kongl. 
befallning. 


-  157 

skänken  af  50,000  r:dr  sp.  till  hertigen  af  Södermanland.    Som  i  anled 
ning  af  bankoutskottets  inhemtade  utlåtande  och  Bamtyi  tälldl 

var.  atl    denna   gåfva    skulle   förskjutas   iitur   banken,  m< -i  3  procents 
ränta  och  3  procents  årlig  afbetalning,  hvilken  de  andra  stånden  pröl 
val    böra   sk--  af  riksgäldskontorel  sas. un  en  riksgäld,  sa  förenades  nu 
samma  ämne.   nämligen  af  hvad  fond  bemälda  afbetalning  borde  utgå, 
uppå   riddarhusel  ;   dä    midl    under  öfverläggningen  ett  starkl  gny  och 
burrande   hördes   utom  fönstren    på  torgel  och  kor!  därpå  H.  Maj:i  in 
trädde   nian    vakt.    En  stor  skara  pöbel,  somliga  bevarade  med  påkar, 
större  delen    rusige  och  öfverlastade,  hade  i  mycken  oordning  dels  be 
ledsagal    konungens  vagn  upp  från  slottet,  dels  sammanstöt!  vid  hans 
ankoms!    ifrån   flera    gatumunnar   på  torget  ined  ohygglig!    skri   och 
buller.    Tillika  sammandrogs  gulddragaren  Oldenburgs  sqvadron  af  slä- 
dens  kavalleri   och  lätta  dragoncorpsen  utanför  hertigens  af  Söderman 
land  sida   på   slottet    i   afsigt,   såsom   de!    sades,  atl    om  sa  tarfvades 
styra  vald  och  bibehålla  ordningen  i  staden. 

Under  så  hotande  anstalter  intog  konungen  landtmarskalksstolen 
ncli  gjorde  adeln  en  eftertrycklig  föreställning,  i  början  hindrad  och  afbru- 
teu  af  pöbelns  huller,  som  trängt  sig  upp  i  riddarhusförstugan  och  med 
möda  utehölls  från  salen,  samt  ej  förrän  på  konungens  uttryckliga  be- 
fallning genom  en  utskickad  officer  kunde  förmås  att  draga  sig  ned  på 
torget,  där  den  framgent  qvarblef  och  förstärktes.  Polismästaren  var 
dar  själt'  tillstädes  och  försäkrade  alla,  som  betygade  förundran  oaktad! 
denna  ovanliga  rörelse,  att  ingen  oordning  skulle  inträffa,  öfver  hvil- 
ket  en  och  annan  adelsman  verkligen  skall  blifvit  förolämpad. 

Konungen  anförde  med  allvarsam  men  saktmodig  stämma,  atl 
den  tid  redan  var  förfluten,  inom  hvilken  grundlagen  inskränker  riks 
dagen;  att  rikets  angelägenheter  tarfvade  kl.  Maj:ts  bortresa  och  riks- 
dagens oförtöfvade  slut:  att  ridderskape!  och  adeln  icke  velat  hörsamma 
H.  Majas  yttrande  af  den  23  April  rörande  ett  lika  beslul  med  deras 
medbröder  i  bevillningens  fastställande  till  nästa  riksdag;  ett  villkor, 
som  för  rikets  och  ständernas  nyss  upprättade  kontors  kredi!  vore  ound 
gängligt,   emedan   11.    Maj:!  hade  ml;  bekant  från  utrikes  ort,  at!  stan. 

dernas  garanti  för  riksgälden  misstroddes,  om  annan  tid  bestämdes,  och 
att  ett  slikt  misstroende  var  understöd!  genom  härifrån  afgångna bret. 
att  föhden  blefve,  det  alla  unikes  pennmgetillgångar  for  riket  afskuros, 
rikets   försvar  ej    kunde   bestridas  och   de  förnämsta  handelshus  lupo 

tara    att    of\  ei  ändakast  as:    att    11.    .Maj:t  i  en  sä  vådlig  det   allinatmi.a- 

•  nhet    beslutit,   såsom  en  följd  af  den  bevågenhet,  han  allud  hys! 


-   158  - 

för  ridderskapet  och  adeln,  att  i  egen  person,  men  skild  från  all  maje- 
stätets vanliga  ståt,  besöka  ridderskapet  och  adeln  och  ibland  dem  in- 
taga sitt  ställe  under  sin  ättefader  Gustaf  Wasas  sköldemärke:  att  H. 
Maj:t  hoppades  genom  sina  ömma  föreställningar  återföra  dem  till 
känslan  af  hvad  de  voro  honom,  fäderneslandet  och  sig  skyldige  och 
till  instämmande  tänkesätt  med  deras  medständer:  men  ock,  att  om 
de  ej  därtill  läto  sig  beqvämas.  H.  Maj:t  förutsåg  de  svåraste  påföljder 
både  för  riket  och  för  deras  stånd,  dem  det  icke  stod  i  H.  Maj:ts  makt 
att  af  böj  a, 

Så  snart  konungen  slutat  denna  föreställning,  anmälde  sig  flere 
talare,  utan  att  någon  lät  förstå  uppmärksamhet,  mindre  bestörtning 
öfver  pöbelns  ovanliga  rörelse.  Friherre  Wachtmeister  var  den  förste. 
Sedan  han  betygat  sin  och  ridderskapets  och  adelns  fägnad  öfver  den 
ära,  deras  stånd  i  dag  åtnjöt,  yttrade  han  med  oskrymtad  sanning  och 
frimodighet,  att  ridderskapet  och  adeln  icke  funnit  sig  tillständigt  för 
sig  eller  efterkommande  bortgifva  en  öm  och  dyrbar  rätt,  en  rätt, 
grundad  i  friheten  och  regeringslagarne,  utöfvad  i  alla  tider,  nödvändig 
för  allmänt  väl,  då  en  dryg,  ja  snart  odräglig  och  i  hast  fördelad  be- 
villning tarfvade  snar  jämkning,  i  händelse  skuldror,  som  möjligen  däraf 
kunde  blifva  för  hårdt  tryckte,  genom  tidens  längd  ej  skulle  förkrossas. 
Generallöjtnanten  friherre  Duwall  yttrade  sig  i  lika  mening  och  med 
lika  styrka,  Vice  presidenten  Stjerngranat  föreslog  den  jämkning,  att 
H.  Maj:t  skulle  täckas  antaga  en  bevillning  på  tre  till  fyra  år.  Med 
honom  instämde  i  ömma  och  rörande  ordalag  lagman  Spaldencreutz, 
som  tillika  grundligen  utförde  och  styrkte  den  tanke,  han  i  sistförlidna 
plenum  audragit  och  som  då  grundlagt  adelns  beslut,  Friherre  Diiben 
beviste,  att  rikets  kredit  mera  borde  vinna  än  förlora  på  ständers  snara 
sammankomst.  Garantien  af  gälden  var  däraf  oafhängig  och  för  all 
tid  fastställd,  men  medlen  till  dess  uppfyllande  förtjente  mera  förtro- 
ende, da  löftesmännen  själfva  finge  samlas  att  därom  samråda.  Grefve 
Claes  Lewenhaupt,  instämmande  i  lika  tankar,  utbad  sig  detta  tillfälle 
att  få  andraga  adelns  ömma  åliggande  för  dess  fängslade  medbröder: 
men  konungen  afbröt  hans  tal  med  förmaning  att  ej  gå  ifrån  det  när- 
varande öfverläggningsämnet,  Några  talare  på  konungens  sida,  och 
bland  hvilka  en  och  annan  aldrig  förr  låtit  höra  sig,  utan  nu  ville  göra 
lycka  genom  ett  smickrande  bifall,  tillstyrkte  bevillningens  antagande 
till  nästa  riksdag.  Deras  namn  förtjente  föga  antecknas,  helst  hvarken 
styrka  i  bevisen  eller  renhet  i  uppsåtet  förmodligen  utmärkte  deras 
försök;   men  omständigheter  göra  understundom  mindre  betydande  sa- 


-   159  - 

ker  märkvärdiga.  De  som  således  viste  sig  nitiska  att  förspilla  sitt 
stånds  rätt  voro:  vice  landtmarskalkens  måg  och  son,  öfversten  friherre 
Raah  och  Löjtnanten  Liljehorn,  samt  överstelöjtnanten  friherre  Pfeiff, 
hvilken  förui  både  på  rikssal  och  riddarhus  tält  emot  Säkerhetsakten, 
en  hyrd  spion,  hvilken  under  sken  af  ifrig  patriot  smugit  sig  in  i  op- 
positionens förtroende  och  gjorl  om  allt  trogen  berättelse  på  hög 
ort.  Friherre  Bjerta,  herr  Ridderstorm  m.  ti.  kunna  med  stillat  i_ 
förbigås. 

Emellertid  underlät  ej  konungen  att  göra  nya  och  mer  bevekliga 
föreställningar.  Han  bad  adeln  besinna,  huru  runt  konungen  älskai 
dem  och  de  honom  tillbaka;  huru  de  olyckligtvis  nu  liksom  lefvat  i 
äktenskapsskillnad:  att  EL  BCajd  vore  kommen  att  försona  sig  med  dem; 
att  de  redan  visat  EL  Majrt  do  ömmaste  vedermälen  af  nit.  och  isyn- 
nerhet att  ett  ord  ifrån  honom  på  det  ärofullaste  säti  ändrat  deras  be- 
slut rörande  garantien  för  riksgälden;  att  H.  Maj:l  i  dag  väntade  sig 
en  lika  hugnad:  att  hvad  angick  deras  rätt  till  tids  utsättande  RSr  de- 
ras beskattning,  vore  det  ett  ämne,  som  vid  lugnare  tider  kunde  fram- 
deles utredas:  att  II.  Maj:t  nu  icke  vill  bestrida  deras  öfvertygelse  i 
det  maler,  men  allenast  uppmana  deras  nit  att  glömma,  art  uppoffra 
rättigheter  den  stund  det  allmännas  bästa  sådant  äskade.  Efter  dessa 
förberedelser  gjorde  EL  Maj:t  proposition:  "Bifaller  ridderskapet  och 
adeln  bevillningeu.  enligt  bevillningsutskottets  betänkande  till  mista 
riksdag?"  Håruppå  svarades  med  ja  och  nej.  I  »et  tycktes  dock  vara 
märkligt,  art  nej  hade  mycken  öfvervigt.  Men  konungen  tackade  i  de 
ömmaste  ordasätt  för  Infallet  och  befallde  riddarhussekreteraren  upp- 
sätta protokollsutdrag  därom,  som  genom  en  deputation  de  andra  stån- 
den genast  borde  meddelas. 

Denna  oförväntade  uttydning  förorsakade  mycket  buller,  [bland 
fördubblade  nej  och  utrop:  "Vi  halva  icke  bifallit!"  framträngde  Qera  ta- 
lare med  nya  föreställningar,  dem  konungen  blett  svarade:  "Saken  är 
åtgjord";  och  på  några  andras  ihvaribland  grefve  Ribbing)  protester:  "Jag 
anser  som  en  riksförrädare  den.  som  vill  -indra  beslutet."  Emellertid 
var  protokollsutdraget  färdigskrifVet.  Viå  dess  uppläsande  yppades 
bullret  med  förökad  häftighet  .Man  hörde  bland  oredigt  sorl  somliga 
begära  votering,  andra  reklamera  medfödda  rättigheter  och  redan  fat- 
tade beslut.  Konungens  närvaro  återhöll  pfi  intet  vis  de  upphetsade 
sinnena.  11.  Maj:i  yttrade  då:  "I ut  händer  mig  och  ridderskapet  och 
adeln  bvad  ofta  förr  söndrat  goda  vänner:  vi  bafva  <■}  förstått  hvar- 
andra.    Jag  vill  ingalunda  qvälja  de  rättigheter,  ridderskapet  och  adeln 


-  160  - 

förmena  sig  ega.  De  skola  iakttagas  och  förvaras  i  protokollet,"  Då 
tillades  i  protokollet,  att  ridderskapet  och  adeln,  med  reservation  af 
sin  rätt  och  utan  prejudikat  för  framtiden,  i  anseende  till  tiden  bifal- 
ler bevillningen  till  nästa  riksdag,  öfverlemnande  de  nödiga  jämkningars 
verkställande  till  bevillningsutskottets  försorg.  Dessa  tilläggningar  till- 
fredsställde dock  ej  de  missnöjde.  En  del  tystnade  väl,  men  en  del 
fon fur  med  hög  röst  att  neka,  och  friherre  Wachtmeister  utropade: 
'Makten  kan  tvinga  mig  till  bifall,  men  frivilligt  gifver  jag  det  aldrig." 
[eke  desto  mindre  fortfor  konungen  att  påstå,  det  en  ögonskenlig  plu- 
raiitet  åtgjort  målet  och  utnämnde  de  deputerade,  som  under  hofmar- 
skalken  grefve  Mörners  anförande  (på  konungens  uttryckliga  befallning, 
fast  emot  grefve  Mörners  vilja)  afgiek  med  protokollsutdraget  till  stån- 
den, hvarefter  H.  Maj:t  med  mycken  sinnesrörelse  aflade  tacksägelse 
bos  ridderskapet  och  adeln  för  en  tillgifvenhet,  som  i  detta  mål  få  vid- 
kändes,  och  de  fleste  besvarade  mod  ett  harmfullt  stillatigande  samt 
med  mulna  och  bedröfvade  ansikten. 

heun  tillfälle  försummades  dock  icke  att  anföra  de  ärenden,  med 
hvilka  man  tillförne  icke  hunnit  framtränga  till  tronen,  och  hvarvid  e,i 
förgäts,  det  vice  landtmarskalken  alltid  föreburit  konungens  vägran  att 
låta  sig  dem  föredragas.  I  synnerhet  anhöllo  flera  ledamöter,  att  ko- 
nungen skulle  taga  deras  fängslade  medbröders  sak  i  rättvist  och  öm1 
öfvervagande  samt  återställa  dem  en  frihet,  hvilken  de  veterligen  aldrig 
förverkat.  Konungen  yttrade,  att  rikets  våda  och  nödvändigheten  tvun- 
git honom  till  steg,  ovana  under  hans  regering,  grämande  för  hans 
hjärta,  men  vid  hvilka  han  dock  ingalunda  förgätit  den  mildhet,  som 
alltid  styrt  hans  gärningar:  att  vice  landtmarskalken  verkligen  haft 
konungens  befallning  till  hvad  han  gjort,  men  att  H.  Maj:t  med  glädje 
nu  fann  stunden  inne,  dä  H.  Maj:t  kunde  höra  adelns  ansökning;  att  H. 
Maj:t  hänförde  de  fängslade  till  flere  slag:  en  del  hade  H.  Maj:t  i  tid 
velat  skilja  från  öfverläggningarne  för  att  skottas  ifrån  faran  att  förgå 
sig  svårare  och  stoltas  i  större  olägenheter;  en  del  hade  verkligen  för- 
gripit sig  mot  H.  Maj:ts  person.  De  förre  ärnade  EL  Maj:t.  sa  snart 
riksdagen  var  slutad,  återsätta  i  frihet :  friherrar  Lantingshausen,  Lie- 
wen  och  unge  grefve  Horn  *)  kunde  ej  misstaga  sig,  hvilka  H.  Maj:  t 
därmed  mente.  De  senare  komme  att  ställas  under  lagligt  tilltal;  men 
om  H.  Maj:t  vore  skyldig  detta  beifrande  åt  ordningen  och  åt  den  vär- 


*)  Friherre  L:s  morbroder  grefve   Fersen,  friherre  Liewens  svåger  friherre 

Carl  de  Uerr  ocli  grefve  Horns  failer. 


L61  - 

dighet,   -"in  ej   Utan   samhällets  allmänna   våda    kan  för  oära  trädas, 
skull. ■   dock   mildheten,  så  vidl  möjligl  blefve,  återhålla  rättvisans  ann. 

Med  lika  ömtålighet  anhölls  vidare,  atl  ridderekapeta  och  adelns 
protokoller  måtte  la  tryckas.  Konungen  bejakade  det,  dock  med  vill- 
kor  att  de  förul  måtte  öfvérses  och  atl  allt  det  uiåtte  uttagas,  som, 
bragt  för  allmänhetens  eller  utländiBgens  ögon,  kunde  -kåda  rikets  kre- 
dit På  friherre  Wachtmeisters  anhållan  om  del  af  riksdagsbeslutel 
»varade  EL  Maj:t,  atl  del  förstod  sig  af  sig  sjålf;  och  skulle  utkastel 
till  beslutet  med  första  komma  adeln  tillhanda. 

Efter  dessa  ärendens  afslutande  begaf  8ig  konungen  ifrån  riddar 
linset.  De  förnämste  af  oppositionens  hufvudmän  beledsagade  honom 
ned  till  hans  vagn  under  pöbelns  hurrande  och  fröjderop.  Dess  buller 
tilltog  och  botade  själfva  riddarhusdörren.  Några  af  adelns  ledamöter 
ville  då  med  vald  drifva  dem  tillhaka;  men  vice  Landtmarskalken  åter- 
höll dem  genom  sina  föreställningar,  fasl  icke  utan  möda.  örefve  Mör- 
oer,  som  med  deputatdonen  återkom  från  stånden,  hade  svårUgen  ocb 
ej  utan  pohsens  biträde  kunnat  tränga  sig  fram.  Denna  skockning 
räckte  under  den  tid,  ridderskapel  ocb  adeln  ännu  dröjde  tillsamman-. 
sedan  konungen  lemnal  dem.  sa  atl  vice  landtmarskalken  måste  skicka 
Qera  hud  om  anstalter  till  folkhopens  skingring.  slutligen  utträdde 
grefVe  Adam  Lewenhaupl  på  torget,  försäkrade  öfverhudt,  att  adeln 
fullgjort  allt  livad  konungen  äskat,  och  bad  dem,  om  de  därom  tviflade, 
följa  sig  upp  till  slottet.  Detta  anbud  antogs,  och  han  beledsagades 
dir.  omgifven  såsom  af  en  talrik  spetsgård. 

Adeln  sysselsatte  sig  etter  konungens  bortfärd  med  samma 
ämne,  hvarom  öfverläggningen  genom  hans  ankomst  blef  afbruten,  och 
beslöt,  att  medlen  till  hankens  förnöjande  för  den  afskjutna  gåfvan  till 
hertigen  af  Södermanland  matte  anordnas  af  manufakturfonden.  Utom 
den  deputation,  som  tiil  riddarhuset  återkom  under  grefve  Mörners  an- 
förande han  de  öfriga  -tanden,  blef  adeln  äfven  besökt  med  en  särskild 
deputation  frän  presteståndet,  anförd  af  biskop  Wallqvist,  som  å  dess 
vägnar  betygade  synnerlig  glädje  öfver  adeln-  lyckliga  instämmande 
med  sina  medständer  i  etl  endrägtigt  heslut.  Ridderskapel  och  adeln 
åtskildes,  just  som  rikshärolden  under  puk- och  trumpetklang  på  vanligt 
-ait   uppå  riddarhustorgel  ailyste  riksdagen  klockan  vid  pass  3. 

Således  slöts  detta  plenum,  till  sina  omständigheter  besynnerligt 
och  ovanligt,  märkvärdig!  genom  den  våldsammaste  tillställning  under 
lismande  ord,  och  där  myndighet,  utöfvad  genom  förställning  och  för- 
tydning,  afbildal    en   väl   Bpelad   komedi.    Ät  en  man,  som  sedermera 

Adlenbtlh,  Anteckningar.  I.  11 


-  162  - 

sade  H.  Maj:t,  att  han  under  hela  vistandet  på  riddarhuset  sett  myckel 
bedröfvad  ut,  svarade  lian.  att  sådant  var  öfver  den  oro,  han  märkte 
ibland  det  församlade  folket. 

Gemitusque  expressit  pectore  laeto. 

Lucanus. 

Hos  alla  välsinnade  uppväckte  konungens  denna  gång  nyttjade 
tvångsmedel  vedervilja  och  afsky;  ty  sjålfva  väldet  har  ett  hederligare 
anseende,  då  det  uppenbart  fru-er  ett  draget  svärd,  än  då  det  smyger 
med  löndolk.  Adelns  bifall  var  en  dagtingan  på  drägliga,  eller  kanske 
rättare,  hederliga  villkor.  Den  förrådde  icke  sina  eller  nationens  rättig- 
heter, men  vek  för  öfverlägsenheten  af  konungens  välde  och  sina  med- 
borgares förblindelse.  Ett  afslag  hade  förmodligen  gifvit  tecken  till  ett 
inbördes  krig.  hvilket  ingalunda  hlifvit  af  gjord t  genom  utgången  af  ett 
tumult  med  den  skockade  pöbelskaran,  föga  farlig,  utan  ordning  och 
utan  anförare.  Många  harva  likväl  varit  hjältar  efteråt  och  lagt  adeln 
feghet  till  last  för  sitt  aftvungna  bifall. 

Bondeståndet  lät  i  denna  dags  plenum  på  konungens  skriftliga 
föreställning  och  i  anledning  af  erhållen  del  genom  protokollsutdrag  af 
presteståndets  bifall  till  bevillningsutskottets  projekt,  likaledes  förmå 
sig,  att  till  en  likhets  vinnande  med  sina  medständer  frångå  det  ano- 
nyma och  ingå  i  samma  förslag;  men  ståndet  gjorde  därvid  hvarjehanda 
undantag  och  jämkningar  till  sin  förmån,  belöpande  sig  till  5V2  tunnor 
guld,  som  således  kommu  att  brista  i  den  uträknade  ärliga  bevillnings- 
summan,  och  kunde  icke  bringas  ifrån  detta  beslut;  hvilket  liksom  lie- 
seglades af  trumpeten  till  riksdagens  aflysning.  Förslag  till  riksdags- 
beslutet hade,  så  där  söm  i  de  öfrige  ofrälse  stånden,  samma  dag  Hil- 
vi! uppläst  och  bifallet  Sedan  allt  hvad  till  riksdagens  afslutande 
hörde  blifvit  föredraget,  meddelades  dem  först  ridderskapets  och  adelns 
utlåtande  öfver  Säkerhetsakten  och  förnyade  föreställning  om  upprät- 
telse mot  smädeskrifterna;  jämte  flera  uppehållna  expeditioner,  hvilka 
lades  till  handlingarne  och  lära  blifra  vittnen  för  eftervärlden  om  den 
rättvisa,  hvarmed  denna  riksdag  blifvit  förd. 

Den  28  April,  som  var  den  vanliga  Serafimerordensdagen,  blef 
kapitlet  inställd!  och  i  stället  anslag  gjorda  till  riksdagspredikan  och 
ständernas  förafskedande  på  rikssalen,  stånden  von»  därföre  tidigt  om 
morgonen  tillsammans  i  ekonomiska  plena  för  att  lägga  sista  handen 
vid  riksdagsgöromålen.  På  riddarhuset  justerades  riksdagsbeslutet,  livar- 
vid ingenting  fanns  alt  påminna,  och  hvaruti  med  in  tel  ord  Säkerhets- 
akten   var  omrörd.    Vid    riddarhusutskottets   betänkande  rörande  flera 


L68 

adelns  oeconomica  gjorde  vice  landtmarskalkerj  hvarjehanda  påminnel- 
ser, synnerligen  mot  de  föreslagna  penningeföräringar  och  arvoden  al 
riddarhusbetjeningen;  men  denna  ogenhet,  i  »it  ögonblick  då  den  all- 
deles var  onödig,  höjde  allenasl  missnöjets  sorl  emot  honom  in  uti 
sista  stunden,  och  utskottets  tillstyrkande  blef  till  alla  delar  gilladt. 
Till  tidens  vinnande  företogo  ridderskapel  och  adeln  inga  nya  vmI  af 
bankofullmäktige,  utan  fortsatte  -in  förtroende  för  de  nuvarande.  Flera 
dagar  tillförne  hade  presteståndet  genom  ordentligt  val  bibehållil  sina 
fullmäktige  i  samma  verk,  men  borgareståndet  gjort  ombyte  och  där- 
till för  sig  utsetl  sin  talman,  rådmannen  Läidberg,  fabrikören  Apiarie 
och  bryggaren  Abraham  Westman,  en  ai  royalisternas  häftigaste  ifrare 
och  -"in  förflutna  året  utmärkt  sig  genom  -in  nitälskan  mol  de  med 
afeked  från  Finland  återkomne  officerare,  samt  mot  friherre  Carl  de 
PJeer,  hvilken  mot  den  samlade  pöbeln  sökte  taga  dem  i  försvar. 

Riksdagspredikan  hölis  af  biskopen  i  Åbo,  doktor  Gradolin,  öfver 
JeremisB  kap.  17  v.  7.  och  var  af  en  studerad  orthodox  enfaldighet,  utan 
någon  blandning  af  politik,  lik  sin  författare,  som  under  ett  skenaföd- 
mjukhet  var  en  al  de  iljsnidigaste  riksdagsoperatörer. 

Därefter  hade  hemliga  utskottet  en  timmes  sammanträde,  att  till 
slut  bringa  sina  göromål;  h varefter  konungen  begaf  sig  på  rikssalen, 
där  ständerna  voro  samlade.  Åtskilliga  befarade  ännu,  att  någon  slut- 
lig fråga  skulle  af  konungen  väckas  om  bekräftelse  på  Säkerhetsakten, 
änskönt  både  främmande  ministrar  och  andra  personer,  som  ej  till 
ständerna  hörde,  voro  därtill  kallade  och  närvarande,  såsom  vid  slika 
högtidligheter  var  vanligt  Denna  farhåga  blef  dock  ogrundad  och  öf- 
verflödig.  Man  kan  vid  detta  tillfälle  anmärka,  att  utom  hertiginnan 
nch  prinsessan,  hvilka  låtit  öfvertala  sig  att  bevista  denna  akt  med  de 
fruntimmer,  som  till  deras  uppvaktning  hörde,  icke  mer  än  två  hof- 
damer  voro  tillstädes,  och  kammarjungfrur  uppfyllde  de  rum,  som  de 
förnämsta  fruntimmer  annars  pläga  intaga. 

Talmannens  afskedstal,  konungens  och  riksdagsbeslutets  upplä- 
sande vor<>  de  enda  händelser,  som  vid  detta  tillfälle  föfeföllo.  Ko- 
nungens tal  var  författadt  i  mycket  allmänna  ordalag  utan  syftning  ål 
något  af  del  förbigångna.  Adeln  anfördes  af  vice  landtmarskalken, och 
•  len  verklige  landtmarskalken  var  denna  dag.  såsom  annars,  hos  sin 
stånd  osynlig.  I  »a  efter  ståndens  förafskedande  från  rikssalen,  adeln 
sammanträdde  pä  riddarhusei  och  vice  landtmarskalken  skulle  ant- 
varda  stafven  at  äldste  grefven  föi  att  återställas  konungen,  var  ingen 
grefve  tillstädes.     Vice  landtmarskalken  måste  da  själ  f  fara  upp  på  slöt- 


-  164  - 

Let  och  afbörda  denna  skyldighet.  Hans  afskedstal  till  adeln  blef  af 
ingen  besvaradt,  och  då  han  gick  nt,  gnolades  af  någon  kitslig  en 
slagdänga:  "förlorad  är  min  näring  etc.*)",  att  förtiga  flera  vedermälen 
af  missnöje  och  förakt. 

Och  sålunda  var  en  riksdag  slutad,  om  hvilken  man  kan  sjunga 
med  poeten: 

Olim  vera  fides  Sylla  Marioqne  recept  is 
Libertatis  obit  —  Pompejo  rebus  adempto 
Nnnc  et  ficta  perit. 

och  snart  sannades  hvad  strax  nedanföre  af  samma  skald  an- 
tö  res : 

Nec  color  imperii,  nec  fröns  erit  ulla  senatus. 

Den  29  .April  blefvo  grefve  Fersen,  grefvo  Horn,  friherrar  Gar! 
de  Geer,  Rutger  och  Gustaf  Macklean,  justätiekansleren  Liljestråle  och 
löjtnant  Almfelt,  efter  ett  nära  lo  veckors  fängelse,  på  fri  fot  ställde. 
ÖfVerste  von  Schwartzer  och  general  majoren  Pechlin  vordo  äfven  ent- 
ledigade från  sin  civila  arrest.  Den  4  Maj  återfick  direktören  Frietzsky 
sin  frihet,  Öfverste  von  Gerdtens  yttrande  till  protokollet  rörande  ar- 
méens  oförskylda  beryktande  hade.  såsom  förgripligt,  blifvit  hänvisr 
till  vederbörande  actor  att  lagligen  åtalas.  Men  som  föga  skäl  däraf 
syntes  kunna  hemtas  till  hans  bestraffning,  förelades  honom  ett  slags 
böneskrift  och  retraktatåon  till  unclerskrifvande,  hvartill  han  äfven, 
dock  med  lindrade  ordalag,  begaf  sig.  Han  och  kongl.  sekreteraren  Johan 
von  Engeström  sattes  på  fri  fot  den  12  Maj,  den  senare  med  tillsägelse 
att  oförtöfvadt  begifva  sig  på  landet,  Ofversten  Anckarsvärd  blef  icke 
allenast  i  frihet  ställd,  utan  befordrad  till  konungens  generaladjutant. 
en  fcjenst,  som  ständigt  höll  honom  under  konungens  ögon. 

Däremot  blefvo  friherre  Stiemeld  och  öfverste  Almfelt  nattetid 
bortförda  frän  Drottningholm,  att  förvaras,  den  förre  på  Carlstens,  den 
senare  på  Warbergs  fästning,  med  alla  rättsintas  grämelse,  som  sågo 
lettres  de  cachet  införas  i  Sverige,  när  de  afskaffades  i  sin  hemort 
Frankrike.  Riksdrotsen  skall  häremot  hafva  gjort  eftertrycklig  före- 
ställning, men  fått  al  konungen  till  svars;  att  H.  Maja  hade  mot  dessa 
personer  en  tic  particulier. 


i  Han  var  känd  såsom  i  högsta  grad  egennyttig  och  den  där  icke  allenast 
profiterat  på  do  traktamentspenningar,  han  (Ätt  at1  s,>m  vice  landtraarskalk  hälla 
honi  för,  utan  ock  betingat  sig  omåttliga  förmåner  och  belöningar  för  denna  siu 
befattning.  Han  blef  därföre  contreamiral,  kommendör  af  Svärdsorden,  fick  befäl 
öfvei  en  division  af  örlogsflottan  och  ti<k  survivance  på  Oalmare  lan.  Man-,  tnåg, 
baron  Raab.  blef  landshöfding  •  Carlskrona,    lians  »cm  avancei-ade  en  grad. 


Bland  de  arresterade  var  grefve  Fersen,  äfvensom  i  inånga  an- 
dra mal.  den  som  naturligtvis  adragil  sig  den  -t < t-i .-i  uppmärksamhe- 
ten. Del  förtjenar  sålunda  anmärkas,  an  hans  uppförande  under  fän- 
gelsetiden fullkomligen  svarat  mol  den  tanke,  man  alltid  hyst  om  hans 
ståndaktighet.    En   eller  rit   par  gånger   nyss  efter  inmanandel  tilläts 

honom  o ttäga  besök  af  sin  grefvinna;  men  hon  afhöll  sig  sedermera 

ait    därom   göra   ansökning,  sedan  henne  blifvil   vid  handen  gifvet,  atl 
den   t<>rdc  afslås.    Grefve    Fersen   läl    tillsäga  henne  att  alls  ingen  än- 
dring göra    ul i   sid    vanliga  lefnadssätt,  utan  att  hon  borde  se  lika  så 
myckel  folk  som  tillförne,    lian  hade  ock  tagit  hennes  löfte,  an  i  hän- 
delse  hans   hufvud   komme   i  lära.  ingen  nåd  for  honom  begära.    Sina 
söner   förbjöd    lian  att  gå  utur  tjenst,  såsom  mani:;!  andra  unga  offiee 
rare  gjort,  för  alt  utmärka  deras  harm.    lian  tillä!  icke  heller  grefvin 
nan  Klinokowström,  sin  dotter,  atl   lemna  sitl  ställe  såsom  statsfru  vid 
drottningens  hot',    lians  förnämsta  nöje  under  fängelsetiden  var  läsning, 
och  konungen  skickade  honom  utländska  blad  och  tidningar,  men  sven 
ska.   pappet    fick    han   icke  läsa.    För  öfrigt  mådde  han  nästan  bättre  i 
an-ost on  an  längre  t  id  tillförne. 

När  del  uppskjutna  Serafimer-kapitlet  don  4  Maj  hölls,  blervo  många 
förundrade  att  se  grefve  Förson  komma  upp  på  konungens  lever.  Han 
viste  sig  där  mod  on  uppsyn,  såsom  hade  ingenting  händt  och  som 
ni  i  ryckor  en  stoj  mans  tänkesätt,  hvilken  sätter  sig  öfver  sina  öden. 
Ehuru  konungen  förmodligen  gjorl  någol  steg  att  förmå  honom  till 
denna  uppvaktning,  syntes  il.  Maj:i  likvid  vid  hans  åsyn  och  helsning 
brydd.  Grefve  Fersens  fiender  uttydde  icke  till  det  bästa  hans  upp- 
vaktning på  hofvet  De  tillskrefvo  detta  och  flera  hans  ofvanomrörda 
steg  hans  farhåga,  atl  hans  familj  kunde  förlora  deras  ansenliga  "bien- 
laiis  du  h'oi".  nndskaii  och  orimligheten  har  på  hans  bekostnad  gåtl 
nog  längl  ati  påstå,  del  hans  arresi  var  concerterad  mellan  honom  och 
konungen.  De  öfi'iga  arresterade  herrar  viste  sie-  jrke  pg  hofvet,  och 
grefve  Horn,  som  i  häktel  varil  sjuklig  sann  därföre  tätt  och  nyttjal 
tiliständ  att  promenera  i  vagn,  fortfor  efter  frigifvandel  att  vara 
älig. 

Frieorpsen  från  Dalarue,  som  i  mer  än  9  veckor  legal  fullkomli 
gen  overksam  vid  Drottningholm,  återtågade  därifrån  till  sin  hemorl 
efter  riksdagens  slut.  föga  nöjd  äfvensom  Mil  intel  nyttig,  sedan  den 
vägral  svärja  fanan  och  göra  tjensl   uti  Finland. 


im  - 

Ett  samtal,  som  tilläts  mig  med  konungen  om  eftermiddagen  d. 
4  Maj,  föreföll  ungefär  på  följande  sätt*): 

Konungen.  Låt  oss  vara  lika  goda  vänner  nu  som  förr.  Jag  äl- 
skar och  estimerar  Er.  Jag  vet,  att  om  Ni  icke  håller  af  konungen, 
håller  Ni  åtminstone  af  min  person. 

Jag.  E.  Maj:t  hugnar  mig  och  gör  mig  rättvisa.  Jag  är  lika  ly- 
dig undersåte  som  jag  befiitar  mig  att  vara  god  medborgare.  E.  Maj:t 
eger  såsom  konung  min  vördnad,  såsom  välgörare  min  erkänsla.  Mitt 
fädernesland  och  min  öfvertygelse  hafva  ålagt  mig  heliga  pligter. 

Konungen.  En  sätt  att  tänka  är  mig  bekant,  Ert  sätt  att  yttra 
det  gjorde  på  rikssalen  en  verkan  hos  mig,  utom  hvilken  saken  kanske 
gått  mycket  lättare:  men  Gud  ske  lof!  nu  är  riksdagen  all. 

Jag.    Jag  önskar  E.  Maj:t  lycka  till  dess  slut. 

Konungen.  En  riksdag  är  det  fasligaste,  jag  vet.  Den  söndrar  de 
bästa  vänner.  Man  får  ej  en  gång  Iefva  med  dem  man  önskar.  Jag 
har  ej  kunnat  se  Er  hela  tiden,  ty  det  folk,  jag  måst  nyttja  för  riks- 
dagens skull,  säger:  "Med  livad  nit  kunna  vi  tjena  E.  Ma]:t.  som  ständigt 
umgås  med  folk  af  oppositionen?"  --  Var  Ni  på  riddarhuset  i  måndags? 
(den  27  April). 

Jag.    Ja. 

Konungen.  Man  skulle  en  gäng  sluta  på  ett  sätt  eller  annat.  Det 
gick  bra.  Men  man  måste  säga.  att  edra  partichefer  icke  äro  de  aldra 
skickligaste.  När  jag  sade  mig  vara  kommen  att  försona  mig  med 
adeln,  svarade  baron  AVachtnieister  med  en  jnstihkation  för  hvad  adeln 
gjort.    Det  var  ej  svar  på  tal. 

Jag.  Om  jag  ej  bedrager  mig,  stå  dessa  omständigheter  likväl  i 
sammanhang.  Mig  synes,  att  försoning  förutsätter  missämja,  missämja 
fel  på  någon  sida  och  fel  urskuldande.  Hvad  friherre  Wachtmeister 
angår,  så  ligger  hans  bästa  apologi  i  det  offer,  han  gjort  af  all  person- 
lig förmån  för  att  följa  sin  öfvertygelse  och  försvåra  nationens  rätt. 

Konungen.  Man  tager  i  en  öfverilning  vissa  starka  beslut,  som 
man  sedermera  hemligen  ångrar.  Men  han  har  kanske  ej  gjort  rätt 
Råsom  medborgare,  ty  han  hade  kunnat  göra  sitt  fädernesland  större 
gagn  hos  min  son  än  på  riddarhuset. 

Jag.    Detta  omdöme  bevisar  bäsj  hans  förtjenst. 


i  Min  afsigt  var  att  fråga,  "in  jag  under  riksdagen  misshagat  11.  Maj:1  "> 
i  sådan  afsigl  bedja  om  afsked;  men  konungen  älskar  mig  myckel  nådigi  allt  til 
(allo  därtill. 


L67 

Konungen.  Jag  bekänner,  atl  andra  satl  min  tålamod  på  större 
prof  an  han.  till  exempel  Claes  Lewenhaupt,  för  några  år  sedan  min 
page,  som  liar  atl  tacka  mig  för  livad  han  blifvil  och  som  icke  en 
gång  har  försyn  för  sitl  namn.  för  landtmarskalken,  Bin  köttslige 
morbror. 

Jag.  Om  han  varit  mindre  försigtig  i  vissa  ömtåliga  omständig- 
In- nt.  så  tror  jag  dock,  atl  både  ban  och  de  fleste  på  riddarhusel  följ! 
sia  öfvertygelse  och  nitälskat  för  friheten. 

Konungen.  Säg  sa  gärna:  för  riksdagarne  och  för  bågen  att  styra, 
Del  är  all  den  frihet,  de  både  nu  och  alltid  förfäktat 

Jag.  Del  är  sannt,  att  friheten  ofta  blifvil  illa  bevakad  vid  riks- 
dagarne. Sverige  har  aldrig  åtnjutil  någon  rättskaffens  frihet,  om  man 
skall  döma  efter  dess  kännemärke,  säkerheten. 

Konungen.  Jag  tror  likval.  atl  därmed  aldrig  si  au  bättre  till  än 
under  de  17  år,  jag  fört  spiran. 

Jag.  Det  är  en  verkan  af  E.  Maj:is  mildhel  och  personliga 
skaper.  Men  man  kan  anse  säkerheten  på  dubbelt  sätt.  Ett  är,  atl 
ingen  i  själfva  verket  våldföres  till  lif,  ära  och  välfärd.  Det  kan  vara 
regentens  dygd  och  icke  regeringssättets.  Ett  annat,  att  Lagen  så 
kringskansat  hvar  och  en  medborgare,  att  lian  icke  kan  våldföras 
»i »ni  i  England;  och  en  sådan  säkerhet  hafva  vi  ofötgripligen  icke  haft 
eftei  1 77_:  års  regeringsform;  än  mindre  få  vi  den  efter  Säkerhetsakten, 
Bom  sa  vidt  utsträcker  E.  Maj:ts  makt. 

Konungen.    l»''t    är  adeln,  som  genom  sin  betänkande  undervisa! 
mig   huru   vidsträckt   makt    Säkerhetsakten  tillade  mig.    Jag  söi 
jag  visste  >j.  att  den  innefattade  så  mycket. 

■  iii<i  (småleende).  Jag  tror  dock.  att  K.  Maj:t  detta  betänkande 
förutan  sknik'  känt  all  sm  styrka  i  utöfningen  af  samma  akt.  Men 
det  blir  alltid  min  tröst,  att  K.  Maj:t  är  nådig  och  mild.  (Efter  någon 
tystnad).    Annars  bekänner  jag,  att  en  ting  surpreneral  mig. 

Konungen.    livad  da? 

Jag.  Att  K.  Maj:t  till  bevillningens  reglering  hit  presteståndel 
föreslå  etl  utskott,  som  skulle  sammanträda  livart  tredje  ar.  Det  var 
vaggan  till  ett  engelskt  parlament.  Så  tillkom  det:  dess  senare  rät- 
tigheter äro  kapitulerade  villkor  med  konungarne,  som  velat  hafva 
penningar.  Och  fast  bevillningsutskottet  ej  sknlh-  ega  rätt  att  höja 
bevillningen,  så  kunde  det  i  framtiden  fåtl  mer  att  säga. 

Konungen.  Del  var  ej  min  förslag.  Del  kom  ifrån  oppositionen, 
tian   prosten    Barkman.    Men  jag  är  ej  emot  en  laglig  frihet.    Kr  an- 


L68 

märkning  är  riktig,  och  eftervärlden  skall  förundra  sig,  att  jag  arbetat 
för  nationens  frihet  och  nationen  själl  emot  densamma.  -  Vet  Ni,  att 
i  1 1  väll  sättes  Frietzsky  på  fri  fot? 

Jag.  Det  fägnar  mig  hjärtligen,  att  alla  spår  af  de  förbigångna 
händelser  utplånas. 

Konungen.  Det  är  ett  fel  att  ha  favoriter;  men  det  har  vid  vissa 
tillfällen  god  verkan.  Vänskapen  mildrar  den  stränga  rättvisan.  Vore  ej 
baron  von  Essen,  så  hade  Carl  de  Greer  dians  svärfar)  kanske  icke  slup- 
pit så  lätt.  -    Ni  har  sett  grefve  Korsen. 

Jag.    Jag  har  varit  hos  honom. 

Konungen.    Jag  vet  det  af  Årmfelt.        Hvad  säger  han? 

Jag.    Hhii  är  sig  ganska  lik  och  talar  lika  fogligt  som  förr. 

Konungen.    Adieu,  min  kära  Adlerbeth. 

Jag.  Jag  innesluter  mig  i  E.  Ma|:ts  nåd  och  önskar  E.  Maj:t  en 
tranquillare  regering  än  hittills. 

Konungen.  Jag  hoppas  den  blir  sä.  Ari  skola  ma  sa  myckel 
bättre  och  ha  roligare  än  under  riksdagen.  Vet  Ni,  att  jag  varit  frap- 
perad af  det  lugn,  som  råder  i  Danmark,  och  att  i  de  enväldigaste  re- 
geringssätt  konungärne  aldrig  behöft  utöfva  någon  acte  de  violence. 

Jag.  Denna  tidpunkt  är  en  sällhet,  betraktad  såsom  händelse 
eller  verkan,  men  kan  hafva  en  förderflig  orsak:  en  nation  utan  nerv, 
sådan  som  jag  aldrig  önskar  E.  Maj:l  och  mitt  fädernesland. 

Konungen.    Adieu,  min  kära  Adlerbeth. 

Konungen  egde  nu  fria  händer  till  de  förändringar,  han  med  Sä- 
kerhetsakten påsyftat.  De  sysselsatte  honom  ock  med  en  tlit,  som 
kunnat  gifva  att  förmoda,  det  intet  fälttag  oförtöivadt  förestod.  Efter 
mänga  och  långvariga  öfverläggningar  med  sina  mest  betydande  an- 
hängare vid  den  förflutna  riksdagen  (hvaribland  riksrådel  grefve  Rock 
Priis  nn  ock  intog  ett  utmärkt  rum),  sattes  de  i  verket  vid  medlet  af 
Maj  månad.  Man  fick  dä  se,  hvad  som  mentes  med  i!  §  i  Säkerhets- 
akten. Riksråden  grefve  Bielke,  grefve  Hjärne,  grefve  Falkenberg, 
grefve  Bunge,  friherre  Kamel  hade  efter  hand  själfva  begärt  afsked. 
Riksråden  grefve  Hermanson  och  grefve  Rosen  förmåddes  alt  göra  en 
lika  ansökning.  De,  tillika  med  sina  öfrjga  medbröder,  riksrådet  grefve 
Beck-Friis,  friherre  <'.  Sparre,  grefve  Oxenstjerna,  friherre  Vr.  Sparre 
friheiTe  Liljencrantz,  friherre  Ridderstolpe,  grefve  Duben,  med  ett  ord 
hela  rådkammaren  utom  riksdrotsen,  riksmarskalken  och  generalguver- 


109 

Qören  i  Pommern  entledigades  ifrån  Bina  ämbeten  i  vid  samma  tid  som 
Säkerhetsakten,  försedd  med  konungens  bekräftelse,  daterad  den  3:djc 
April,  utfärdades  och  den  17  Maj  afkunnades  dan  alla  Stockholms 
stads  predikstolar,  l  sjalfva  akten  var  den  förändring,  an  näsl  orden 
i  l  tj-  att  konungen  eger  skipa  lag  och  rätt,  stod  punkt  och  därpå 
föh'de:  I»''  öfriga  riksvårdande  ärenden  skutas  af  konungen  såsom  ho- 
nom nyttigast  synes.  I  konungens  Btadfästelse  försäkrades  ock,  atl 
ingen  domare,  ej  hellei  mindre  ämbetsmän,  Bom  ej  innehafva  tromans 
vårdighel  eller  taga  del  i  landtregeringen,  skola  skiljas  ifrån  deras  äm- 
beten utan  ransakning  och  dom  enligl  Lag  och  krigsartiklar,  samt  för- 
klarades, au  frälsets  lika  deltagande  i  skjutsen  ined  skattehemman 
sträcker  sig  till  kungs-,  gästgifvare-,  håll-  och  reservskjuts  samt  i 
krigstider,  då  högsta  nöden  en  jämlikhet  fördrar,  når  tåg  och  större 
marscher  eller  transporter  till  arméen  och  försvarsverket  ske  genom 
landet  Slutligen  fastställdes  adliga  privilegierna  af  17-j:;.  presteståndets 
af  samma  år  tillika  med  försäkringen  till  siandet  af  den  2  Mars  1789; 
städernas  fri-  och  rättigheter,  jämlikt  Eongl.  Maj:ts  dem  gifha  försäk- 
ran  den  -_!:;  Februari  L789;  och  bondeståndets,  bvarom  konungen  äfven 
under  sistnämnda  dag  gifvit  dem  nådig  försäkran. 

Den  L8  Maj  utfärdades  konungens  kallelse  till  dess  sa  kallade 
högsta  rätt  eller  revision,  bestående  af  tolf  ledamöter,  hälften  frälse 
och  hälften  ofrälse,  hvaraf  åtta  alltid  skulle  vara  närvarande  och  inne 
harvande  alla  de  rättigheter,  som  tillförne  enligl  regeringsformen  till- 
kommit Rådet  i  justitieärenden,  hvarjämte  II.  Ma.j:i  förklarade,  att  Il- 
Maj:)  äfven  till  deras  decision  ville  öfverlemna  alla  resnings-  och  fata 
liemal.  hvilka  tillförne  berotl  blott  al'  konungens  nåd  Ledamöterna 
som  kallades  voro:  riksdrotsen  såsom  ständig  ordförande,  riksmarskal- 
ken grefve  Bonde,  t',  d.  riksrådet  Fredrik  Sparre  och  gi'efve  Duben,  ge- 
neralauditören  Malmerfelt,  revisionsseki'eterai'en  baron  ven  Köhler, 
hofrättsrådet  Kvelius,  lagmännen  och  häradshöfdingarne  Högberg,  Meit 
gardt,  Anger,  lagmannen  och  borgmästaren  Qlneroch  hofrätts/assessoren 
.i  uslén. 

Samma  dag  uppdrog  II.  Maj:i  följande  herrar  och  män  att  ni 
en    beredning  öfver   rikets   alhnänna   ärenden,  egande  atl  på  lika  sätt 


l   Di    förstnämnde   7  riksråden    lingo   pensioner:   grefve   Hjflrni    1000  plåtar, 
grefve  Bielko  3000  plåtar,  di   öfriga    »  hvai  Bina    XXX)  plåtar,  och  riksrådet  Bud 
Rosen  Hngo  tillika  behålla  etl  års  rådslön  ofter  afskedstidcu.    Dw  sistnämnde  7  ent 
idi   riksråden  blefvo  alla  employi  rade  och  Hngo  på  'ten  rakningen  behålla  sina 
tu  ila  rådslöner. 


-  17()  - 

som  rådkammaren  tillförne,  öfver  kammar-,  krigs-  och  andra  mal,  hvilka. 
icke  höra  till  rättegångssaker,  meddela  sitt  utlåtande  till  H.  Maj:ts  pröf- 
ning  och  åtgörande:  riksdrotsen,  t.  d.  riksråden  grefve  Beck-Friis  och  fri- 
herre Carl  Sparre,  hofkansleren  (vakantj,  statssekreterarne  i  alla  expe- 
ditioner, nämligen  herrar  Carlsson,  Schröderheim,  Knuth.  Franc,  kansli- 
rådet Elers,  biskopen  Walfövist  (som  tillika  blef  förordnad  att  föredraga 
H.  Maj:  t  alla  kyrkoärenden),  lagmännen  Ahlmari  och  Håkansson.  Ett 
ledigt  rum  lemnades,  ärnadt  åt  bankosekreteraren  Schröder,  som  un- 
danbad sig  det.  En  påtänkt  indragning  af  alla  rikets  kollegier  säges 
genom  biskop  Wallqvist  blifvif  afetyrd  eller  åtminstone  tills  vidare 
inställd. 

F.  d.  riksrådet  grefve  Oxenstierna  utnämndes  att  vara  öfverste 
marskalk  hos  drottningen,  grefve  Duben  att  förvalta  presidentsämbetet 
i  kanslikollegium,  friherrarna  Lifjenorantz  och  Ridderstolpe,  denförreafct 
vara  president  i  kommerse-,  den  senare  i  bergskollegium,  och  f.  d.  riks- 
rådet friherre  Oari  Sparré  fortfor  att  vara  öfverståthållare  i  Stockholm. 

Det  torde  icke  vara  .ntur  vägen  att  kortligen  bese  innehållet  al' 
de  nya,  författningar,  hvilka  rill  borgare-  och  bondeståndets  förmån  un- 
der säkerhet  och  helgd  af  privilegier  vid  riksdagen  blifvit  vidtagne  och 
nu  till  allmän  efterlefhad  atfärdades. 

Borgareståndets  den  23  Februari  meddelta  privilegier  förmå: 

l:o  Att  Kongl.  Maj:t  konfirmerar  borgerskapets  och  städernas  i 
äldre  och  senare  tider  erhållna  privilegier,  grundade  på  resolutioner, 
donationer,  gåfvobref  eller  andra  lika  kraftegande  handlingar,  på  jord, 
hus,  tomter,  hemman,  skogar,  utmärker,  strömmar,  arrenden,  fisken, 
qvarnar,  sågar  samt  andra  näringar.  2:o  Vill  Kongl.  Maj:t  bibehålla 
produktplakatet  i  fredstid  i  sin  fulla  helgd  samt  inga  exklusiva  pri- 
vilegier och  monopolier  någon  eller  några  enskilda,  män  meddela,  pä 
näringar,  som  äro  förut  kände  och  i  allmänhet  idkas  kunna,  hvarjämte 
hand  hållas  skall  öfver  offentliga  auktioner  på  kronans  behof,  och  att 
borgerlig  rörelse  ej  må  drifvas  af  dem,  som  ej  vunnit  burskap  samt 
därför  skatta  till  kronan;  adeln  och  ståndspersoner  deras  rätt  förbehål- 
len. 3:o  Att  städerna  bibehållas  vid  deras  rätt  att  föreslå  borgmästare- 
välja  rådmän  och  antaga  mindre  betjente,  taxera  sig  själfva  och  for. 
välta  sina.  kassor.  4:0  Att  alla  egor,  donerade  under  namn  af  stads 
jord,  skola  orubbade  bibehållas  och  aldrig  förändra  sin  natur..  5:o  All 
om  Qere  handlande  och  foandtverkare  sig  anmäla  till  burskap  och  mä- 
sterskap, än  ortens  villkor  medgifva,  Kongl.  Maj:t  vill  göra  behörig!  af- 
seende   på  societetens  eller  ämbetets,  stadens  äldstes  och  inasj.-istra.tens 


171 

intygande  äfvens förek ma  handtverkeriernae  skada  genom  fuskare 

och   försvarskarlar   i I   flera,   genom  särskild  författning.    6:0  Att  vid 

riksdagsmans-,  äfvensom  vid  borgmäsl  are-,  rådmans-  och  Btatssekreterare- 
val.  hvaruti  endast  rätta  borgare,  men  '-.i  contingentborgare,  som  till 
andra  stånd  höra,  må  taga  del,  borgerskapet  må  »-^n  oinskränki  val- 
frihet. 7:o  Ait  sådant  allt,  jämte  städers  < -i i-^ki  1< l;i  förmåner  i  anledning 
af  förr  erhållna  resolutioner  och  privilegier,  städerna  alla  i  gemen  och 
livar  och  en  isynnerhet  under  helgd  af  privilegier  bekräftas.  8:0  Att 
<l<'  ämnen,  hvaruti  borgerskapet  i  öfrigt  ansökningar  ^rj< «rt .  såsom  fri 
spannmålshandel,  kronofiskens  arrenderande  m.  m.,  genom  särskilda 
kongl.  resolutioner  sk"la  afgöras  till  handelns,  slöjdernas  och  handt- 
verkens  upphjälpande. 

Bondeståndets  privilegier,  äfvenledes  af  den  ■_':!  Februari  (fastän 
genom  tryckfel  på  exemplaren  stod  den  4  April)  innehålla:  I:"  Att  in- 
gen af  den  besutna  krono-  och  skatte-allmogen  skall  fängslas  eller  till 
lif  och  lera  fördärfvas  utan  laga  skäl  och  anledningar;  dock  ma  den, 
-•ni  ,1  bar  gärning  och  på  flyende  t'<>i  finnes,  fasttagas.  _:"  Att  skatm- 
bondes  eganderätt  till  skattehemman  bibehålles  i  sin  helgd,  och  skatt- 
läggningar och  tiondesättningar  evärdeligeu  sk<>la  ega  bestånd.  3:oAtt 
bondeståndet  nia  utgöra  det  fjerde  riksståndet  och  fullmäktige  väljas 
bland  besutne  bönder  på  krono-  eller  kronoskatte-  eller  frälseskatte- 
hemman för  häradet  inför  håradshöfdingen,  "in  han  är  ofrälse,  inni  i 
fall  han  är  frälseman,  inför  någon  al'  hofrätten  utsedd  -- k  i <  k:  1  i ?_r  ofrälse 
man.  +:<>  Att  allmogen  inom  riket  ma  föra  och  afsåtta  sin  egen  och 
sina  grannars  afvel  och  slöjder  enligt  förra  författningar.  0:0  Att  alla 
uppodlingar  på  kärr.  mossar  och  oländig  mark  frän  skattläggning  och 
utlagor  ma  blifva  evärdeligen  frikallade.  6:0  Att  söcknebandtverkare 
ma  hädanefter  som  hittills  till  allmogens  betjening  a  landet  finnas. 
7:"  Ati  hvarje  hemmansbrukare  till  hemmanets  häfd  ma  nyttja  -a 
många  barn  och  tjenstehjon,  han  finner  nödiga,  och  all  våldsam  värihing 
vara  förbuden. 

Skatteköpsförordningen  af  den  23  Februari  stadgade  hufvud- 
sakligen : 

1:"  Att   17-_'"  års  skatteköpsförordning  upplifvas. 

±f  An  skattemän  ega  rätt  öfver  in-  och  utegor,  sk"ur  och  mark, 
tisk-,  jagt-  och  djurfång,  sas"in  frälseegare  öfver  sina  hoinraan,  dock 
undantagna  ek,  bok  och  masteträd. 

-  •"»:"   Att    viil  salu    utom  börd  af  kronoskattehemman  hembud  till 
kronan  icke  mera  ma  äskas. 


-   17-2 

4:o  Att  i  fall  3  års  ränta  uteblifver,  hemmanet  icke  därlöre  må 
förfalla  till  skattevrak,  utan  räntan  blott  lagligen  utsökas. 

5:o  Att  skattefrälseheminans  åboer  njuta  lika  dispositionsrätt  of- 
ver  sina  hemman,  som  i  2  §  kronoskatteallmogen  tillsagd  är. 

6:o  Att  åboer  på  kronohemmau  och  deras  barn  må  qyarsitta 
odrime,  sä  länge  de  fullgöra  sina  onera;  samt  att  de  skola  ega  förmåns- 
rätt till  skatteköp. 

7:o  Att  bergsmanshemman  blott  må  fä  egas  och  besittas  af 
bergsmän. 


VIII. 

Fälttågen  1789  och  1790. 

iksdagen  var  slutad  och  större  delen  af  Maj  månad  förfluten,  innan 
svenska  allmänheten  af  några  anstalter  förmärkte,  atl  riket  hade  etl 
vidt  utseende  krig  mot  Ryssland  att  utföra  och  en  vacklande  fred  med 
Danmark,  sedan  stilleståndel  med  sistnämnda  rike  den  13  Maj  lupit  till 
ända.  Konungen  syntes  endasi  sysselsatt  med  inhemska  författningar, 
sådana  som  rådkammarens  indragning  och  riksärendenas  ställande  un- 
der annan  förvaltning,  eller  ock  ined  ministeriella göromål,  livilka.  ehuru 
gömda  för  allmänhetens  ögon,  troligen  haft  till  föremål  atl  stadga  Fre 
den  med  Danmark  och  att  bringa  England  och  Preussen  i  harnesk  mol 
Ryssland.  1  sädana  omständigheter  gissade  man.  atl  konungen  detta 
år  skulle  blifva  hemma  och  Imma  någon  annan  befälhafvare  att  i  Pin 
land  defensive  fortsätta  ryska  kriget,  helsi  hvarken  arméens  tänkesätt 
eller  tillstand  kunde  för  H.  Maj:i  såsom  ftsyna  vittne  vara  smickrande, 
och  lians  närvaro  i  rikel  symes  oumbärlig  i  händelse  ai  någon  våda 
tian  danska   sidan. 

Men  dessa  uträkningar  funnos  ogrundade,  då  II.  Maja  den  1  Juni 
utnämnde  en  regering  till  riksärendenas  skötande  under  dess  frånvaro, 
bestående  al'  riksdrotsen,  riksråden  grefve  Beck-Friis  "di  grefve  Bonde, 
presidenten  grefve  Munck,  statssekreteraren  baron  Knuth  och  general- 
löjtnant   baron    Zöge    von    Manteuffel *).    Ännu   följande  dagen  värdet 


i   Om    aftonen    uppkallade   konungen    riksdrotsen  och  Sveu  liofrfltt,  som  p 
befallning  undertecknade  och  till  fttrvaj  emottogo  II.  Maj:ts  testamente. 


174 

dock  on  hemlighet,  när  eller  hvart  konungen  skulle  resa;  men  sent  om 
aftonen,  och  sedan  betjeningen  endast  fyra  timmar  förut  fått  ordres  att 
hålla  sig  färdig,  begaf  konungen  sig  öfver  Grisslehamn  till  Finland, 
hvarest  hästar  hela  postvägen  voro  beställda. 

Ankomsten  skedde  den  5  Juni  till  Åbo,  och  resan  fortsattes  ge- 
nast till  hufvudarméen,  som  låg  vid  Borgå  och  därifrån  gränsen  upp- 
före, hvarest  H.  Maj:t,  som  det  sades,  blef  emottagen  med  mycken  fäg- 
nad  och  lät  betala  det  i  flera  månader  innestående  fält-traktamentet. 
Konungens  medfölje  var  ej  talrikt.  Ingen  af  dem.  som  under  förra 
årets  fälttåg  haft  stor  kredit,  var  följaktig  utom  baron  Otto  Wrede. 
Baronerna  Armfelt  och  Ruutb  voro  qvar  i  Stockholm.  E  kansli-ärendena 
lät  konungen  betjena  sig  af  ofrälse  sekreterare. 

Konungens  afsigt  var  nu  att  med  all  ifver  fortsätta  kriget  och 
återvinna  de  förmåner,  förflutna  Arets  oförmodade  händelser  då  för- 
mentes halva  afskurit,  Eröfringvn  af  Fredrikshanm  var  första  ögon 
märket. 

Efter  en  vinter,  den  svenska  krigsmakten  tillbragt  mod  mera 
besvärligheter  genom  elaka  qyarter  och  andra  brister,  men  mindre  oro 
af  fienden,  än  man  bort  förvänta,  hade  i  Maj  manad  redan  åtskilliga 
mindre  betydande  affärer  förefallil  i  Savolax  och  på  gränsen.  Sådan 
var  den  i  förstnämnda  landskap,  då  öfverstelöjtnant  Gripenberg,  i  fruk- 
tan för  anfall  af  IKhi  ryssar,  som  endast  troddes  uppskjuta  det  i  vän- 
tan på  artilleri,  förekom  dem  vid  Kuskiala  och  enligt  vår  berättelse 
dref  dem  till  rygga  med  förlust  af  400  man.  Hans  styrka  skall  endas! 
varit  >jOO  man.  Ryssarne  däremot  vidgå  ingen  förlust,  och  påslå  all 
han  blifvit  tillrygga  slagen.  Hvad  som  är  visst  är,  att  han  innan  kort 
förfogade  sig  inom  svensk  gräns,  och  att  förrättningen  kunde  vara  he- 
drande, men  till  krigets  utgång  obetydlig. 

Äfven  hade  ryssarne  gjort  ett  fruktlöst  försök  alt  med  några 
örlogsskepp  bemäktiga  sig  Hangö-udd,  men  i  stället  med  två  fregat- 
ter lagt  sig  vid  Porkkala,  befäst  sig  i  hamnen  och  afskuril  farleden 
mellan  A  bo  och  Helsingfors.  Denna  vigtiga  pest,  lemnad  öppen  och 
obefäst  oaktadt  kännares  påminnelser,  blef  hela  sommaren  ett  tillhåll 
ler  fiendtliga  skepp. 

Emellertid  förnyade  fienden  sina  försök  i  Savolax,  och  ohuruväl 
där  kommenderande  brigadchefen,  öfyerste  Stedingk,  med  en  långt  min- 
dre styrka  hade  den  lyckan  vid  Porosalmi  att  d.  12  Juni  fördrifva  en 
rysk  corps  af  5  å  6000  man  under  generalerna  Mjchelsons,  Rautenfelds 
och  Denisoffs  befäl,  hvaruti  den  förrymde  Sprengtporten  äfven  var,  och 


hvarvid  fienden  skall  förlorat  600  till  700  man.  hade  dock  fienden  till- 
liillc  att  inom  få  dagar  så  förstärka  sig  i  Christina,  dil  han  dragil  sig 
tillbaka,  atl  han  inom  få  dagar  kunde  forcera  öfverste  Stedingks  linier, 
hvilken,  i  fruktan  atl  fienden  skulle  toumera  hela  svenska  posteringen, 
måste  lemna  S:l  Michel,  hvaresi  fienden  etablerade  sig  och  hvarigenom 
kommunikationen  afskars  mellan  bemälde  öfverste  och  hufvudam 
Vår  förlust  vid  Porosalmi  lärer  gåtl  till  några  hundrade  man:  och  har 
isynnerhel  Björneborgs  regemente  blifvil  medtaget,  hvarom  våra  tid- 
ningar ingenting  förmält,  men  utländska  desto  mera.  Det  förtjenar 
ock  anmärkas,  atl  fienden  vid  inbrottet  i  Savolax  i  kommenderande 
generalen  grefve  WLuschin  Puschkins  namn  låtit  utsprida  etl  manifesl 
om  sina  afsigter  atl  blotl  återställa  Nystadske  och  Åboske  frederna  i 
•  leras  forna  kraft,  hvilka  al  svenska  regeringen  blifvil  brutna,  saml 
ati  skydda  hvarje  invånare,  som  till  samma  ändamål  ville  bidraga,  men 
däremoi  låta  de  genstörtiga  vederfaras  del  hårdaste  öde. 

Den  23  Juni  sattes  svenska  hufvudarméen  i  rörelse  på  två  ko- 
lonner under  generalerna  Siegroths  och  von  Plåtens  befäl,  hvilka  oför- 
märkte  sammanstötte  vid  Verelä,  den  25  och  den  26  gingo  öfver  Kym- 
meiie  elf  i  afsigl  ati  i  sammanhang  med  de  rörelser,  general  Kaul  bars 
borde  göra  på  arniéens  venstra  flank,  coupera  dm  fiendtliga  corpsen  i 
Savolax  från  den.  som  stod  på  strandsidan.  Vid  underrättelse,  atl  fien- 
den samlade  sig  på  Qttisnialn]  för  atl  efter  erhållen  förstärkning  an- 
gripa de  svenske,  förekom  konungen  honom,  och  sedan  ELMaj:l  lemnal 
general  Siegroth  med  nödigl  detachemenl  att  möta  fienden  från  Viala, 
uppbröl  med  en  del  al  arméen,  som  efter  tre  timmars  fäktning  nödgade 
fienden  ati  vika.  Konungen,  som  själf  vari!  i  handgemänget,  förlorade 
L50  man.  Andra  pasta  dock,  att  förlusten  varit  större,  och  atl  vi  redan 
voro  öfverflyglade  af  fiendens  trupper,  då  general  Plåten  kom  till  und- 
sätt ning  och  tog  honom  i  flanken, 

Konungen,  som  funnil  så  officerare  som  soldater  brinna  af  nit 
och  tapperhet,  hölj  ett  tacksägelsetal  på  valplatsen,  som  besvarades  af 
genera]  Plåten  med  anhållan,  atl  11.  Makt  ville  själf  antaga  till  bärande 
den  grad  af  svärdsorden,  han  vid  krigets  utbrotl  instiftat,  hvilkel  dock 
konungen  svarade  sig  vilja  uppskjuta,  intill  dess  II.  Maja  hunnit  bevi- 
sta flere  krigstillfälligheter.  Konungen  skref  till  kronprinsen  följande 
bref:  l'J'ai  eu  de  vos  lettres,  mon  cher  fils,  dont  je  vous  remercie,  el  jo 
n'ai  pas  voiiin  vous  répondre  avanl  que  de  pouvoir  vous  dire  que  noua 
avons  vu  1'ennemi.  Je  vous  embra-sse,  mon  cher  fils,  bien  tendrement, 
pour   vous   féliciter   de  ce   que   vos   compatiiot.es  nnl  Koutonu  leur  an 


-  176  - 

cienne  réputation  de  valeur.  Les  ennemis  se  sont  bien  hattus.  mais 
les  nötres  encore  mieux.  Cela  doit  vous  encourager  å  travailler,  pour 
voiis  rendre  digne  d'étre  le  chef  d'un  peuple  aussi  généreux  que  brave. 
Je  me  porte  fort  bien  e1  jé  suis  fcoujours  votre  fcendre  pére.  Sur  le 
champ  d'Uttismalm  cse  28  de  Juin  1789". 

Att  begagna  sig  af  fördelen  på  Uttismalin,  den  första  affär  som 
konungen  bevistat,  berättas  H.  Maj:t  hafva  velat  marschera  till  David- 
stad (fordom  Martillai  och  vidare  till  Willmanstrand.  hvilket  general 
Plåten  med  möda  förmådde  afstyrka.  Konungen  tog  då  i  stället  med 
arméen  vägen  till  Likala.  2  wersl  ifrån  Fredrikshamn,  och  stötte  på  fien- 
den, som.  i  händelse  förenämnda  förslag  gått  i  verkställighet,  ärnat 
taga  honom  i  ryggen.  Dock  blef  Likala  by  och  pass  efter  en  kort  at- 
tack intagen,  och  slog  arméen  där  bakom  sitt  läger. 

Emellertid  hade  öfverste  Stedingk  med  Savolaxska  brigaden  för 
fiendens  anbrytande  styrka  under  general  Schnltz's  befäl  måst  reti- 
rera sig  till  -Torois,  för  att  där  hafva  en  säkrare  ställning.  Ryske  ge- 
neral Mchelson  dröjde  dock  icke  länge,  innan  han  utrymde  de  i  Savo- 
lax  intagna  orter.  Han  retirerade  sig  inom  ryska  gränsen  och  troddes 
hafva  till  afeigt  att  angripa  den  inbrytande  svenska  hufvudstyrkän. 
Genom  hans  reträtt  fick  general  Kanlbars.  som  förde  svenska  arméens 
venstra  flygel,  tillfälle  att  med  sin  corps  öfver  Kymmene  elf  inrycka  i 
fiendens  land,  under  det  lyckan  på  Fredrikshamnssidan  syntes  fortfara 
att  gynna  oss.  Generallöjtnant  Meyerfelt  intog  där  I 'vt  tis.  Broby  med 
flera  pass  och  ändtligen  Högfors,  medelst  en  häftig  kanonad,  ta  varvid 
svenska  artilleriet  skall  bevist  sitt  företräde  för  det  ryska.  Konungen, 
som  själf  var  närvarande,  befordrade  grefre  Meyerfelt  till  general  i 
arméen. 

Men  för  generalmajor  Kanlbars  gick  det  olyckligare.  Sedan  han  gäl  i 
öfver  elfven  vid  Verelä,  framryckte  han  till  Kaipias,  hvarest,  tvärtemot 
de  rapporter  han  erhållit,  fienden  fanns  retrancherad  under  general 
Denisoffs  befäl.  Han  gjorde  dock  attack  med  all  tapperhet,  men  må- 
ste retirera  sig  för  öfverlägsen  styrka.  Icke  manstarkare  än  450  man. 
drog  han  sig  då  undan  fienden  först  till  Verelä  och  sedan  ända  till  An- 
jala,  för  att  där  fatta  säkrare  posto. 

Denna  reträtt,  efter  baron  Kaulbars'  ranke  nödvändig  för  atl 
frälsa  truppen,  stridde  mol  general  Siegtoths  ordres  af  den  K;  Juli,  som 
ålade  honom  att  fatta  stånd  vid  Kövala.  Däremot  hade  han  en  egen- 
händig  fransysk  biljett  af  konungen  af  den  17  Juli,  som  lemnade  ho- 
nom  en   friare  pföfning  att    sta   eller  retirera  saml  atl  i  senare  fallet 


-  177  - 

svänga,  men  ej  upprifva  Verelä-bron.  I  själfva  verkel  lemnades  ock 
broarne  oupprifna,  hvarigenom  tillfället  för  fienden  lättades  att  jaga 
efter.  General  Kaulbars'  reträtt,  hvars  inbrotl  var  ärnadi  på  Will- 
manstrandssidan  soutenera  bufvudarméens  rörelser  mot  Fredrikshamn, 
satte  den  -'-narr  i  förlägenhet.  Konungen  tog  genasi  befälet  trän  ge- 
neral Kaulbars,  som  ställdes  under  krigsrätl  *),  ocb  detacherade  general 
Plåten  att  på  vestra  sidan  om  älfven  förjaga  den  efterföljande  fienden 
sann  bevaka  bryggorna;  hvilket  ock  Lyckades.  En  del  af  trupperna 
under  öfverste  Paulis  befäl  slog  då  läger  vid  Anjala,  bvarest  de  nog 
oroades  af  fienden  och  magasiner  uppbrändes;  en  annan  under  general 
(feyerfelts  kommando  vid  Verelä.  Konungen  själf  tog  sitr  högqvarter 
vid  Kymmenegård,  och  därmed  var  företaget  mot  Fredrikshamn  för 
detta  ar  om  intet. 

Under  dessa  motgångar  utmärkte  sig  öfverste  Stedingk  genom 
ett  lika  tappert  som  lyckligt  försök.  Knappt  hade  general  Michelson 
dragit  sig  tillbaka,  förrän  Stedingk  med  vid  pass  1000  man  angrep  den 
ännu  qvarstående  och  lika  fullt  talrikare  fienden  (som  enligl  ryska 
uppgift  er  var  1200  mani.  anförd  af  general  Schultz,  i  dess  läger  vid 
Parkkumäki  och  oaktadt  det  tappraste  motstånd  slog  honom  rill  rygga 
med  en  förlust  af  mer  än  600  man  döda,  (ångna  eller  blesserade,  två  far 
uor,  sex  kanoner,  gevär,  ammunition  och  tross.  General  Schultz  måste 
själf  fly  i  ett  kärr,  hvarutur  bönder  och  kosacker  uppdrogo  honom.  Vfn 
förlust  uppgifves  blott  till  161  man.  Savolax  rensades  härigenom  han 
fiender,  och  allmänna  tacksägelser  med  sjungande  af  Te  Deum  anställ- 
des öfver  hela  riket. 

Under  det  krigsoperationerna  nu  någon  tid  von»  mycket  lama. 
må  man  kasta  ögonen  på  tillståndet]  Sverige.  Farhågan  för  ett  danskt 
anfall,  sedan  ställeståndet  lupit  till  ända  den  13  Maj.  tycktes  vara  nog 
grundad,  sedan  danska  trupper  började  samlas  på  gränsen,  af  hvilka 
:j.ihki  nian  stodo  på  vermländska  sidan.  Försvarsanstalterna  voro  gan- 
ska knappa,  och  föregår  baron  Armfelt.  att  baron  Carl  Hjerta  med  en 
redoute  och  Nerikes  och  Wermlands  regemente  skulle  kunna  hindra  hela 
inbrottet.  Gränserna  på  Bohuslän  och  södra  sidan  voro  ej  tillräckli- 
gare bevakade,  ehuru  man  i  Bohus-  och  Elfsborgs  län  förmått  allmogen, 
ait,  utom  dess  ordentliga  rotering,  äfven  uppsätta  vargering,  hvaraf  två 

neralkrigsrätten  dömde  honom  ock  den  L7  September  1789  att  arkebu- 
Beras,   för  det    han   med   förhastande  mol  tydliga  ordres  vikit  undan  och  utan  atl 

fienden  tillbörligt  motstånd  öfvergifvii  de  stallen,  ras-  och  lägenheter,  hvil 
ka-  yttersta  försvar  blifvit  honom  anförtrodt 

Adlerbeth,  Anteckningar,  l.  12 


-  178  - 

rotar  voro  om  en  karl,  och  landtvärn  eller  en  fricorps,  hvarut  innan  tre 
rotar  voro  om  livar;  hvarförutan  en  del  landtregementen,  som  förlidet 
år  med  flottan  hemkommit,  höllos  hemma. 

Säkrare  verkan  till  räddning  mot  en  ny  fiende  vanns  genom  un- 
derhandlingar, och  hade  de  engelska,  preussiska  samt  holländska  mi- 
nisbrarne  redan  i  April  genom  en  formlig  not  till  danska  ministéren 
gjort  föreställning  om  en  fullkomlig  neutralitet  å  danska  sidan  med 
tålläggning,  att  sedan  Ryssland  afslagit  dessa  hofs  anbud  om  mediation, 
kunde  Danmark,  i  fall  det  på  något  vis  Ryssland  understödde,  ej  an- 
norlunda anses  än  såsom  själf  belligerant.  Svaret  blef  dock,  att  sådant 
icke  kunde  beviljas  utan  uttryckligt  medgifvande  af  ryska  kejsarinnan 
såsom  Danmarks  bundsförvandt.  Sedan  den  kurir,  som  härom  till  Pe- 
tersburg affärdades,  återkommit,  förnyade  nämnda  ministrar  sina  före- 
ställningar och  erhöllo  ändtligen  det  tillfredsställande  svar,  att  kejsar- 
innan till  vedermäle  af  sin  moderation,  och  ehuru  neutraliteten  vore 
alldeles  incompatibie  med  uppfyllande  af  den  defensiv-allians,  Danmark 
med  -H.  Maj:t  egde,  likväl  samtyckte,  att  sistnämnde  rike  måtte  från 
all  hjälpsändning  till  deltagande  i  krigsrörelserna  frikallas,  då  man  till- 
lika gjorde  sig  försäkrad,  att  England,  Preussen  och  Holland  vordo 
iakttagande  nogaste  neutralitet.  Härigenom  blef  i  och  med  detsamma 
si  fileståndet  mellan  Sverige  och  Danmark  förlängdt  och  varaktigt.  Sta- 
den Uddevalla,  som  förlidet  år  gifvit  sin  revers  på  50,000  r:dr  brand- 
skatt, hvarför  tvenne  handlande  därifrån  såsom  gisslan  voro  till  Dan- 
mark levererade,  hade  allaredan  både  återfått  sin  förskrifning  och  sina 
medborgare. 

Sedan  säkerhet  vunnits  mot  Danmark,  utfärdades  ordres  att  draga 
all  den  styrka,  i  riket  fanns  både  af  ordinarie  och  extraordinarie  trup- 
per, af  hvilka  senare  flera  corpser  voro  uppsatta  och  anvärfvade,  till 
Finland.  Till  dessas  öfverförande  voro  21  galeror  ankomna  till  Stock 
bolm.  i  medlet  af  Juli  månad  gingo  vid  pass  3000  man  därmed  öfver. 
En  senare  transport  skedde  i  Augusti  månad.  Trupperna  kunde  ej 
nyttja  sjövägen  längre  än  till  Ingo  kyrkoby  i  anseende  till  fiendens 
intagna  post  i  Porkkala  hamn,  hvaraf  ock  mångfaldiga  på  befallning 
gjorda  uppehåll  skedde,  så  alt  marschen  blef  långsam  och  framkom- 
sten sen. 

Svenska  örlogsflottan  under  hertigens  af  Södermanland  befäl  blef 
ganska  sent  utredd:  och  var  det  ändå  nästan  förundransvärdi  i  anse- 
ende iill  penningebrist  och  andra  omständigheter,  att  den  gick  tillsjös 
den  6  Juli.    Dess  styrka  \,n  då  21   linieskepp  och  4  fregatter.    En  fre- 


179 

gått    vid  namn  Venus  hade  i  Nordsjön  blifvil  bagen  al  ''ii  rysk  kutter. 
Förlusten  var  isynnerhel  kännbar,  emedan  den  hölls  för  den  bäst 
lare.    Den   förstärkte  nu  Dessens  eskader,  som  jämväl  detta  år  utlupil 
till   kryssning   i    Nordsjön   och    atom   dess   blifvil  ökad  med  två  krigs- 
skepp och  två  fregal  ter. 

Till  stora  flottans  bemannande  hade  man  måsl  nyttja  flere  ka- 
valleriregementen, hvilkas  ryttare  utan  hästar  blifvil  beordrade  till 
Carlskrona.  1»'-  gjorde  sig  hopp  att  där  ffi  qvarblifva  i  garnison,  men 
inmönstrades  ej  utan  myckel  missnöje  på  skeppen. 

Hertigen  träffade  den  redan  den  29  Maj  från  Kxonstadl  utlupna 
ryska  flottan,  efter  våra  berättelser  17  linieskepp  och  4  fregatter  stark, 
men  efter  ryssarnes  20  linieskepp  utom  fregatter  och  lätta  fartyg,  an- 
förda af  amiralen  Tschitschagoff,  den  26  Juli  under  Öland.  Del  kom  då 
mellan  båda  flottorna  till  aktion  kl.  I  om  eftermiddagen,  hvilken  räckte 
till  kl.  8  ulan  betydande  utslag,  vinst  eller  förlusl  för  någ lera.  Ef- 
ter våra  uppgifter  skola,  fiendens  skepp  tagil  mycken  skada  och  fem 
varit  redlösa  samt  kunnal  falla  i  vår  hand.  om  kontreamiralen  Lilje- 
horn såsom  divisionschef  gjort  sin  skyldighet.  Ryssarnes  äro  ganska 
olika  och  innehålla  i  stället,  att  svenska  flottan  skjutit  på  så  lång! 
håll,  att  kulorna  ej  frainhunnit.  De  kalla  hela  aktionen  blott  en  kano- 
nad och  medgifva  allenast,  att  ryska  avantgardel  kommit  de  svenska 
någol  närmare,  hvarvid  ryske  ledaren  under  brigadieren  Myloffskys 
befäl  blifvit  någol  skadad  och  han  själf  skjuten,  men  däremot  två  sven- 
ska skepp  illa  handterade  och  kontreamiralen  Modée  mis"t  sin  rå.  Högsl 
20  ryssar  skola  blifvil  skjut -Ii  blesserade. 

Det  vissa  var,  att  hertigen,  sedan,  som  'let  sades,  han  förgäfves 
förföljt  fiendtliga  flottan  och  Dessens  eskader  förent  si--  med  Tschit- 
schagoffs,  utgörande  då  !•">  till  :>(|  segel,  inlopp  i  Carlskrona,  och  att 
fienden  äfven  tillegnade  sig  den  hedern  att  hafva  förföljt  ess  för  att 
ånyo  förmå  ess  till  träffning.  Hyska  Hettan  var  äfven  sedermera  syn 
lig  från  svenska  vallen,  liggandes  den  t;  Augusti  endast  tre  mil  utanför 
skansarne  vid  Oarlskrona  och  injagade  där  nog  oro,  så  att  städerna 
Carlshamn  och  Calmar  försågos  med  trupper. 

Så   snart   hertigen  ankommit  till  Carlskrona,  lät  han  sätta  krigs 
råtl    öfver  kontreamiralen    Liljehorn,  som   blef  hållen  i  ganska  stiängl 

häkl -h  redan  under  aktionen  blifvil  arresterad,    lian  anklagades  att 

uppenbarligen  hafva  satt  sigemol  storamiralens  ordres,  försummal  sexton 
■signaler  att    med  sin  division  attackera  fienden  och  därigenom  betagit 
Mai:t  frukten  af  den  seger,  dess  flotta  vunnit. 


-  180  - 

Hertigens  inlopp  till  Carlskrona  var  i  öfrigt  en  oundviklig  nöd- 
vändighet, dels  för  skeppens  reparation,  dels  för  den  sjuklighet,  som 
inrotat  sig  på  flottan:  6000  man  af  besättningen  voro  sjuke,  som  omöj- 
ligen kunde  skötas  på  sjön,  hvarest  ock  brist  var  på  dugliga  läkare,  så 
att  manskapet  hoptals  afled.  Denna  mortalitet  minskades  icke  till 
lands.  Sjukhusen  voro  otillräckliga  äfvensom  alla  andra  anstalter. 
Trängsel  och  sommarhetta  ökade  smittan  och  åtgången,  hvilka  gåfvo 
regeringen  ämne  till  de  ömmaste  bekymmer.  Läkare  affärdades  från 
Stockholm.  Presidenten  grefve  Munck  ihvilken  nästan  enväldigt  före- 
ställde regeringen)  kom  ock  ned  till  Carlskrona  för  att  förbättra  sjuk- 
vården; och  regeringen  uppdrog  jämväl  generalmajoren  Toll  att  från 
Skåne  till  verksammare  handhafvande  däraf  begifva  sig  till  bemålde 
stad:  men  däröfver  blef  hertigen  så  förtörnad,  att  han  inlade  sitt  af- 
skedsmemorial,  och  Toll  måste  förfoga  sig  tillbaka  från  Carlskrona. 

Konungen  samtyckte  dock  sedermera,  att  Toll  skulle  få  såsom 
generalintendent  nyttjas  vid  flottan,  men  gaf  tillika  regeringen  en  skrapa 
för  det  att  anstalt  redan,  konungen  oveterligen,  därom  blifvit  gjord.  I 
enskildt  bref  till  baron  Armfelt  yttrade  H.  Maj:t  tillika  sitt  missnöje 
med  ofvannämnde  tillförne  så  högt  betrodde  man,  och  bland  annat,  att 
han  vore  den,  som  genom  sina  råd  och  åtgärd  satt  konungen  i  nöd- 
vändighet "d'opprimer  sa  nation  pour  pouvoir  la  gouverner",  samt  att  H. 
Maj:t  aldrig  ärnade  låta  honom  komma  för  sina  ögon  eller  tillåta,  att 
han  finge  vistas  på  samma  ort  som  kronprinsen.  Icke  desto  mindre 
underhöll  konungen  med  Toll  jämn  brefväxlmg  genom  kurirer,  som 
gingo  dem  emellan  hvar  fjortonde  dag. 

I  general  Tolls  nya  förtroende  till  handhafvande  af  flottans  ären- 
den trodde  man  sig  se  en  komposition  mellan  honom  och  baron  Arm- 
felt, hvilkas  rivalitet  på  visst  sätt  upphört,  sedan  den  senare  alldeles 
slagit  den  förre  ur  brädet.  Redan  vid  slutet  af  riksdagen  hade  de  gjort 
en  koalition,  i  kraft  hvaraf  Toll  skulle  återställas  i  affärerna;  och  det 
var  till  följd  däraf,  som  den  i  Stockholm  öfver  krigsärenden  satta  be- 
redning, bestående  af  baronerna  Armfelt  och  Ruuth,  grefve  Munck  och 
Anckarsvärcl,  tillstyrkt,  att  Toll  måtte  erhålla  ofvannämnda  befattning, 
hvarutinnan  regeringen  ock  ingick.  Men  huru  föga  freden  var  att  tro 
från  Armfelts  sida  skall  framdeles  visa  sig. 

Under  den  inaktivitet,  hvaruti  svenska  tlottan  sig  befann,  var  del 
en  stor  lycka,  att  den  ryska  ingenting  försökte.  All  annan  orsak  där- 
till är  obegriplig,  än  svaghet  eller  någon  dylik  brist,  som  på  vår:  bon 
syntes  dock  i  Finska  viken  och  i  Östersjön,  men  oroade  icke. 


I  si    - 

Till  flottans  bemannande  fanns  ingen  annan  utväg  i  dessa  be- 
kymmersamma omständigheter,  än  att  konungen  läl  föreslå  alls 
atl  frivilligl  därtill  utgöra  manskap;  i  hvilkel  afseende  fördelaktiga 
villkor  anbödos  Baml  frihel  frän  all  krigskonst,  när  detta  arets  cam- 
pagne  var  förbi.  Detta  lyckades  i  de  landskaper,  som  lägo  vid  sjö- 
kusten, siisoin  Blekinge  ■  >cl i  Calmare  län.  hvaremot  få  frivilliga  tian 
andra  landsorter  sig  anmälde.  Äfven  så  ringa  ähåga  visade  allmogen 
i  flere  provinser  att.  enligl  Eongl.  Maj:ts  proposition,  frivilligl  uppsätta 
vargering,  två  rotar  om  en  inan.  under  annat  villkor,  än  au  såsom  förr 
därmed  fylla  afgående  soldaters  rum  vid  indelta  regementena 

Den  ofvan  omtalta  transporten  af  3000  man  till  Finland  under 
generalmajor  Taubes  befäl  gaf  konungen  emellertid  bopp  att  ändtligen 
kunna  utföra  sin  eröfringsplan  mol  Fredrikshainn.  Qnder  del  den  af- 
bidades,  väntade  man  med  otålighei  at1  se,  om  fienden  icke  skulle  för- 
söka del  yttersta  såväl  mot  lägren  vid  Anjala  och  Verelä,  som  ock 
mot  svenska  skärgårdsflottan,  hvilken,  redan  i  Juni  månad  utlupen  un- 
der öfveramiralen  grefve  Ehrensvärds  befäl  och  vid  stranden  åtföljande 
arméens  gång,  hvars  högra  flygel  den  betäckte,  nu  låg  i  Svensksund 
inom  fiendens  gräns.  Dess  styrka  med  gaJerer,  större  skärgårdsfartyg 
och  kanonslupar  lärer  ej  öfverstigil  några  och  fyrtio  stycken,  försedda 
med  half  besättning.  Hyska  skärgårdsflottan  utgjorde  öfver  1 « >* »  med 
full  besättning.  Oaktadl  denna  olikhet  befallde  dock  konungen  grefve 
Bhrensvärd  i  början  af  campagnen  att  uppsöka  och  sia  ryska  skär- 
gårdsflottan under  murarne  af  Fredrikshamn,  och  lians  föreställningar 
däremot  ansågos  föga  annorlunda  än  såsom  verkan  af  feghet  ellerforna 
arets  surdeg.  Emellertid  inställdes  dock  befallningen,  men  mol  Augusti 
månads  slut  nalkades  ryska  skärgårdsflottan  var.  lade  sio-  p§  oma 
dor  och  angrep  d.  24  Ang.,  under  prinsens  af  Nassau  befäl,  densamma 
med  största  häftighet. 

Träffhingen  begynte  strax  om  morgonen  och  lärer  vara  en  af  de 
blodigare  |j||  sj(jSj  historien  liar  an  uppvisa.  « >.i  k  i .-» <  1 1  en  snart  Lredub 
bel  öfverlägsenhel  blef  ryska  flottan  af  vår  så  tapperi  bemött,  atl  vi, 
efter  mer  än  1'»  timmars  fäktande,  ännu  hade  segren  inne.  förstör!  flere 
fiendtliga  fartyg  och  gjorl  mänga  priser,  då  ändtligen  vestra  ryska 
eskadern  hann  upptaga  en  lörsånkning,  hvarinom  vår  höll  sig  betäckt, 
och  hvarefter  denna  senare,  som  ingen  annan  utväg  hade  än  reträtt, 
förlorade  sju  stora  fartyg  och  en  mängd  smärre  samt  måste  förstöra 
■2K  transportfartyg  ined  lifsmedel.  Alla  de  gjorda  priserna  gingo  med 
detsamma    förlorade   och    i . .^-. .^   af  fienden    \>h  släp.    Hemmema  Oden, 


-  182  - 

som  fördes  af  öfverstelöjnanten  von  Rosenstein,  betäckte  reträtten  och 
slogs  till  kl.  10  om  aftonen,  då  ej  mera  än  en  enda  tjenstfärdig  kanon 
fanns  öfrig  och  han  nödgades  stryka.  Ryssarne  sägas  under  aktionen 
halva  nyttjat  glödgade  kulor. 

Jämte  och  under  prinsen  af  Nassau  hade  mälteserrid dåren  Lätta 
och  amiralen  Kruse  på  ryska  sidan  varit  befäl hafvande.  Konungen  själf 
hade  från  holmen  Kotkasari  åskådat  slaget  och  trodde  sig  länge  halva 
vunnit  en  fullkomlig  seger:  men  när  mot  aftonen  skådespelet  föränd- 
rades, var  han  långt  in  på  följande  dagen  i  ovisshet  om  något  enda 
fartyg  var  räcldadt.  Ändtligen  kom  rapport  om  verkliga  förloppet, 
som  var  bedröfligt,  men  ej  förtvifladt.  Konungen  vidtog  flera  mått 
att  denna  tidning  ej  i  Sverige  skulle  träffa  oljeredda  sinnen.  Till  den 
ändan  uppehöllos  alla  poster  på  Åland,  älven  alla  resande,  och  grefVe 
Munck,  som  i  hemligt  ärende  varit  hos  konungen,  skickades  till  herti- 
gen af  Södermanland  såsom  kurir.  Denna  förhehållsamma  tystnad  må- 
lade förlusten  större  än  de  uppriktigaste  uppgifter  och  injagade  i  Stock- 
holm fruktan  för  ett  fiendtligt  besök  af  ryska  galerer.  Ändtligen  an- 
kom konungens  bref  till  regeringen  om  livad  som  händt  i  mycket  he- 
drande ordalag  för  arméens  flotta  och  öfriga  trupper. 

Kyssarne  uppgifva  vår  förlust  till  40  officerare  och  1300  man. 
Efter  all  liknelse  var  deras  förlust  ingalunda  mindre.  Berättelserna  å 
ni iisc  sidor  voro  ganska  olika  och  föranläto  en  skrifvelse  ifrån  prinsen 
af  Nassau  den  20  Sept.  1789  till  konungen,  hvarutinnan  han  med  myc- 
ken ifVer  besvärade  sig  öfver  en  osannfärdig  och  emot  hans  stridande 
relation  om  slaget,  som  från  svenska  sidan  blifvit  införd  i  Hamburgs 
avisa,  isynnerhet  att  man  uppgifvit,  det  ryska  skärgårdsflottan  blifvit 
illa  medfaren.  Han  lät  ti  veka  detta  bref  tillika  med  en  vederläggning 
af  svenska  relationen,  hvaröfver  sedermera  remarquer  ifrån  vår  sida  ut- 
kommo,  hvilka  likaledes  trycktes  på  fransyska,  såsom  författade  i  Polen, 
och  hvarutinnan  prinsen  af  Nassau  illa  handteras. 

Prinsen  af  Nassau,  som  hotat  att  föra  ryska  galerema  ända  ii II 
Stockholm,  begagnade  sig  illa  af  sin  seger.  Det  påstås  att,  om  han  ge- 
nast blockerat  svenska  skärgårdsflottan,  sedan  hon  inlupit  att  repareras. 
hade  den  varit  förlorad,  äfvensom  han  då  haft  det  bästa  tillfälle  att 
longera  den  värnlösa  finska  kusten  och  förstöra  magasinerna.  tntet- 
dera  skedde,  och  man  föregifver,  att  en  favorit  af  furst  Potemkin, 
hvilken  icke  var  prinsens  af  Nassau  vän  och  blifvit  placerad  bos  ho- 
nom,  hindrat    alla    slika   företag,   Ii  vilka  fcjenl   atl   upphöja  hans  kVigs- 


-  183 

ära.   Mänga  tro,  atl  ryska  flottans  egna  förluster  i  bataljen  varil  största 
bindret 

Svenska  skärgårdsflottan  retirerade  sig  till  Svartholms  fästning, 
och  arméen,  som  ännu  till  en  de]  stod  qvar  vid  Bögfors,  var  således 
utan  betäckning  -ann  hade  kunnat  hvarje  stund  couperas  genom  land- 
satta ryska  trupper.  I  sådan  belägenhet  hade  val  rådligasl  varit  att 
genas!  lemna  Högfors.  Men  del  skedde  icke,  utan  nian  afbidade  fien- 
dens anfall,  som  '"-k  ej  länge  uteblef.  Den  l  Sept.  blefvo  svenska  po- 
steringarne vid  Högfors  angripna  från  ryska  sidan,  och  samma  dag 
landfitego  ryska  trupper  från  is  galerer  vid  Broby  för  att  afskåra  re- 
trätten. General  v.  Plåten,  hvilken  i  konungens  frånvaro  kommende- 
rade och  flyttat  qvarterel  till  Lovisa,  faun  af  dessa  kombinerade  rö- 
relser reträtten  oundviklig.  Och  som  vid  Broby  öfversten  grefveSchwe- 
rin  med  några  bataljoner  så  tappert  försvarade  sig,  att  fienden  måste 
vika.  sa  blef  arméen  räddad  utur  denna  vådliga  ställning  och  kom  i 
god  ordning  inom  egen  gräns  vid  Lilla  Abborfors.  Förlusten  på  våi 
sida  skall  dock  stigit  till  vid  pass  400  man.  som  blifvit  fångna,  sedan 
de  supit  sig  till  större  delen  fulla  af  brännvin,  som  gafs  till  spillo,  när 
förråden  icke  kunde  räddas.  Men  den  betydligaste  skadan  lärer  be- 
stått i  magasinerna  vid  Broby,  som  afbrändes  och  skola  innehållit  lifs- 
niedel  föi'  7000  man  på  sex  månader.  Belöningen  med  grader  och  kors 
blefvo  ej  utan  rättvisa  utdelta  åt  de  tappre  officerarne,  som  utmärkt 
sig  både  till  sjös  och  lands,  men  betecknade  inga  vunna  förmåner,  så- 
som de  annars  pläga. 

Den  ofta  omrörda  transporten  frän  Sverige  till  arméens  förstärk- 
ning under  generalmajoren  friherre  Taubes  befäl,  som  ändtbgen  fram- 
kommit den  25  Augusti,  hade  således  ingen  nytta  medfört.  Baron  Taube 
själf  blef  vid  Eögfors  skadad  af  en  kontusion,  som  betog  honom  hörsel 
och  syn  på  ena  sidan,  och  erhöll  jämväl  konungens  tillstånd  att  resa 
hem  for  att  söka  sin  helsas  förbättring  vid  utrikes  helsovatten. 

Öiveramiralen  grefve  Ehrensvärd  blef  ock  på  begäran  hemförlof- 
vad.  o,-h  befälet  öfver  skärgårdsflottan  tillbjöds  landshöfdingen  baron 
Kayalin.  som  kommenderade  en  division  af  galerer  vid  Barösund;  men 
han  undanbad  si-  detta  förtroende,  som  i  stället  uppdrogs  överstelöjt- 
nanten Pr» 

Mossa  voro  de  flesta  krigstillfälligheter  under  1789  årscampagne. 
Ku  senare  transport  af  manskap  från  Sverige  till  Finland  år  redan  omför 
mald.  Den  anfördes  af  baron  Ajmfelt  och  bestod  af  Nerikes  och  Vermlands 
gamt   vargeringen  af  Dalregementet,  och  fattade  stånd  vid  Ingo.   Det  var 


-  184  - 

strax  därutanför  som  baron  Rayalin  låg  med  sina  galerer.  Några  affä- 
rer af  mindre  värde  föreföTio  mellan  honom  och  ryska  fartygen  vid 
Porkkala.  Den  18  Sept.  attackerades  dessa  senare  af  baron  Rayalin, 
men  han  blef  repousserad  och  tvangs  att  lemna  Barösundspasset.  Kys- 
sarne gjorde  sedan  landstigning  på  Elgsölandet,  borttagandes  ett  bat- 
teri. Ett  deras  linieskepp  gick  då  förloradt,  som  kom  på  grund  och  af 
dem  uppbrändes.  Den  30  Sept.  fördrefvos  de  från  det  intagna  batteriet 
af  baron  Armfelt  i  spetsen  för  160  nian,  som  angrepo  fienden  med  fälld 
bajonett. 

Den  23  Oktober  lemnade  ryssarne  både  Porkkala  och  Barösund. 
som  genast  occuperades  af  baron  Rayalin,  hvarigenom  svenska  trans- 
porterna fingo  tillfälle  att  lyckligen  framkomma  till  Helsingfors.  Vid 
samma  tid  gingo  ock  trupperna  i  vinterqvarter.  Örlogsflottan  i  Garls- 
krona  hade  alltsedan  den  1  Aug.  legat  där  overksam.  En  härjande  fält- 
sjuka förödde  mera  folk  än  de  blodigaste  aktioner;  den  därigenom 
skedda  manspillan  värderas  till  9000  man:  och  man  kan  sluta  därtill 
af  den  afgång,  som  tilldrog  sig  vid  Smalands  kavalleri,  h vilket  på  900 
man  midt  i  Oktober  hade  216  döde  och  496  sjuka,  Regeringen,  som 
på  en  gång  hade  att  föranstalta  om  de  sjukas  möjligaste  botande  och 
ransakande  af  de  oordningar  och  missbruk,  som  till  en  del  vållat  denna 
olycka,  och  om  dess  afhjälpande  genom  friskt  manskaps  anskaffande, 
lät  i  slutet  af  September  utgå  en  kungörelse,  att  det  insjuknade  man- 
skap, som  möjligen  kunde  hemföras,  skulle  ofördröjligen  hemska  tias  för 
att  minska  folkträngseln  i  Carlskrona.  I  samma  kungörelse  uppgafs 
sjukdomen  för  föga  dödande  eller  smittosam.  Denna  utväg  att  hålla  fol- 
ket vid  godt  mod  passade  illa  tillsamman  med  långa  vakanslistor  öfver 
de  afgångne  samt  uppgifna  förvaringsmedel  mot  sjukdomens  utspri- 
dande, som  vid  samma  tillfälle  afkunnades. 

Med  det  frivilligt  anvärfda  manskap,  som  inkom  till  Carlskrona, 
var  flottan  ändtligen  i  stånd  att  den  14  Oktober  åter  utlöpa.  Hvarken 
antal  eller  öfning  af  besättningen  kunde  lofva  någon  förmån  al'  denna 
sena  expedition,  hvilken  hertigen  förmodligen  haft  konungens  befallning 
att  för  en  syn  skull  företaga.  Ryssarne  förundrade  sig  sa  mycket  mera 
därpå,  som  deras  flotta  redan  inlupit  i  Kronstadt.  Den  27  Okt.  kom  ork 
hertigen  tillbaka,  som  det  sades,  med  1100  man  ånyo  insjuknade.  En 
kurir  affärdades  genas!  till  konungen,  och  skeppen  lemnades  emellertid 
oaftacklade  till  dess  11.  Maj:ts  ordres  kunde  erhållas.  Dessa,  medförde 
ändtligen  tillstånd  därtill,  sedan  själfva  årstiden  hade  gjort  elt  annal 
förordnande  till  verkställande  omöjligt. 


-  186 

L789  års  campagne  aflopp  med  lika  tinga  förmån  som  1788 
men  företedde  etl  ganska  olika  skådespel.  Ajméen,  eller  kanske  rät- 
tare officerarne,  täflade  atl  visa  tapperhet,  atl  lyda  konungen  och  atl 
man  förbehåll  hålla  lif  och  blod  osparda.  Långt  ifrån  fruktlösa  politi- 
ska rådplägningar,  inskränkte  de  sig  till  en  blind  undergifvenhel  för  ord- 
res, liviika  icke  alltid  röjde  den  ömhel  för  människolif,  som  utmärker 
rättskaffens  fältherrar.  Bana  töaj:t,  biinnande  af  båg  atl  aftvå  Bina 
vapen  förflutna  årets  förmenta  vanära,  ville  göra  underverk  lika  konung 
earl  XII:s.  Och  sättet  atl  med  en  band  full  folk  gå  bröstgånges  mol 
en  öfverlägsen  fiende  föredrogs  framför  Turenners  och  Montecuculiers 
sluga  planer.  I  anledning  af  general  Kaulbars'  reträtt  yttrade  H.  Maj  :t 
en  gång  till  baron  Gyllengranat:  "Sachez  que  je  pardonne  toul  ä  mes 
officiers  généraux,  excepté  de  sr  retirer".  En  annan  gäng  applåderade 
konungen  med  myckel  välbehag  öfverste  De  Lavals  yttrande  vid  II. 
Ma.i:is  bord,  .-ii t  man  i  fäll  borde  gifva  myckel  åt  bazarden.  Baron 
G.  kunde  ej  hålla  sig  från  den  repartien,  atl  den  taktiken  kostai 
miiisi  på  hufvudet.  Konungen  kände  krigskonsten  så  litet,  att  han 
sade  sig  vilja  vara  mästare  af  Fredrikshamn,  för  atl  med  en  "parti  bleu" 
kunna  oroa  Petersburg,  som  ligger  30  mil  därifrån.  Man  vh  att  "pari  i 
bleu"  kallas  etl  ringa  antal  folk,  som  utskickas  på  ringa  afstånd  så  lätl 
equiperade,  att  de  ej  harva  mer  mat  med  sig  än  dé  kunna  beqvämligen 
bära.  Under  allt  detta  tillät  konungen  unga  oförfarna  ynglingar,  som 
han  inlät  i  sitt  umgänge,  att  ridicuhsera  gamla  militärer  och  sjunga 
visor  om  generalerna,  bland  hvilka  han  isynnerhet  moquerade  sig  öfver 
general  Siegroth,  emedan  han  fann  honom  ledsam  och  grälig. 

M.m|  sa  bristande  insigter,  med  lika  bristande  tillgångar  på  folk, 
penningar  och  andra  anstalter,  kunde  krigel  icke  medföra  annan  verkan 
,ni  ett  fruktlöst  uppoffrande  af  Sveriges  krafter.  Missnöjet  i  nationen 
hade  ock  ofelbart  utbrutit,  om  icke  ståndens  jalousier  ifrån  riksdagen 
fortfarit  och  blifvil  underhållne.  Denna  vrånghel  var  sa  utmärkt,  atl 
alla  olyckor  uttyddes  af  menigheten  såsom  förräderier.  Sålunda  hette 
det,  att  officerare  vid  Björneborgs  regemente,  som  blifvil  slagne  vid 
Porosalmi,  voro  ihjälskjutne  af  sina  egna  soldater,  för  del  de  ej  velal 
gå  på;  sa  myckel  mera  sanningslöst,  som  just  officerarne  ralUeral  sol- 
daterna, hvilka  velat  vika.  General  Kaulbars  utropades  öfverljudl  för 
förräddare,  och  kontreamiralen  Liljehorn  --adr-  bafva  fått  ryska  pon- 
[ringar.  Mortaliteten  i  Carlskrona  satirs  på  heirarnes  räkning,  som  lå- 
tit förfalska  medikamenter  och  uppblanda  mjölet  i  förrådshusen  med 
kalk.    Presidenten   grefve    Munck   debiterade  uppenbarligen,  att  sådana 


-  186  - 

missbruk  voro  begångna.  Hvad  medikamenterna  angår  fanns  ock  apo- 
tekaren, men  ej  herrarne,  verkligen  brottslig;  men  det  föregifna  kalk- 
blandade  mjölet  var  levereradt  genom  själfva  generalmajoren  Toll. 

Under  allt  detta  kan  dock  ej  nekas,  art  allmänheten  något  sval- 
nade i  nit  för  kriget,  särdeles  allmogen.  Trägna  skjutsningar,  dryga 
rekryteringar,  hvarjehanda  leveranser,  som  lemnades  obetalda,  påökta 
kronoutlagor  vallade  åtminstone  en  ledsnad  därvid,  som  dagligen  till- 
tog. Det  är  redan  anmärkt,  att  propositionerna  om  frivilligt  manskaps 
utgörande  och  vargerings  uppsättning  i  flera  landsorter  blifvit  med  nej 
besvarade.  Missbrukad  värfhing  hade  i  campagnens  början  verkat  miss- 
nöje så  i  Stockholm  bland  handtverkssocieteterna  som  i  landsorterna, 
hvaremot  konungen  ock  utfärdade  en  kungörelse,  som  dock  ej  afhalp 
oordningarne.  Man  trodde  sig  ock  märka  någon  ändring  i  Stockholms 
borgerskaps  tänkesätt,  då  vid  uppsättande  af  borgmästareförslag  1789  om 
sommaren,  rådman  Liidberg  ej  därtill  fick  tillräckliga  röster,  utan  i  stället 
tre  deciderade  personer  af  oppositionen  därtill  uppfördes,  nämligen  råd- 
männen Wallin,  Riisberg  och  Schrickel;  fastän  genom  upplifvande  och 
tillämpning  in  casu  af  en  äldre  författning  om  detta  slags  förslag,  Liid- 
berg ändå  sedermera  till  borgmästare  utnämndes. 

Under  denna  invärtes  söndring,  hvarvid  en  del  af  adeln  genom 
oförsigtigt  prat  liksom  rättfärdigat  hetsmngen  emot  sitt  stånd  *),  stod 
det  i  gemen  illa  till  i  riket,  Handeln  var  detta  år,  liksom  det  förflutna, 
afstannad;  ostindiska  skeppens  inaktivitet,  hvilka  ej  utskickades,  och 
förlusten  af  frakter  gjorde  riket  skada  på  millioner,  och  svenska  fartyg 
ruttnade  i  utländska  hamnar.  Rikets  egna  finanser  voro  i  det  beklag- 
ligaste skick.  Riksgäldskontorets  sedlar  uppfyllde  landet  efter  hand, 
och  i  den  mån  deras  kredit  aftog,  jagade  allt  banko-  och  speciemynt 
mur  rörelsen.  Däraf  härrörde  agio  mellan  banko-  och  riksgäldsmyntet, 
först  till  4  procent  och  fram  mot  hösten  till  än  högre.  Så  snart  detta 
märktes,  kommo  fullmäktige  in  till  konungen  med  förfrågan  i  anledning 
af  deras  instruktion,  huruvida  flera  sedlar  måtte  utfärdas  eller  ej.  Re- 
geringen lät  af  sådan  anledning  höra  bergs-  och  kommersekollegierna,, 
huruvida  de  ansågo  riksgäldssedlame  uppfylla  ändamålet  af  ett  för 
rörelsen  nödigt  representativt  mynt.  Deras  utlåtande  var  olika;  och 
fann  bergskollegium  därvid  inga  betänkligheter,  men  kommersekolle- 
gium  desto    vigtigare,   hvilka   med   all   styrka  ådagalades.     Konungens 


i  Baron  "  '  *  yttrade  t.  ex.  att  han  med  glädje  skulle  se  20,000  ryssar  in- 
qvarterade  i  Stockholm,  <>'-l>  major  Bilberg,  att  han  med  nöje  skulle  vilja  lotsa  in 
ryska  fartyg  i  svenska  skären. 


187 

svar  lårer  lättast  kunna  inhemtas  af  riksgåldssedlarnes  ytterligare  till- 
växt, hvilka  mot  hösten  troddes  utelöpa  till  en  summa  af  mer  än  4 
millioner,  under  det  att  löningstagare  icke  destomindre  mast.-  vänta 
flera  veckor,  ja  månader  på  deras  qvartaler  i  detta  försämrade  mynt. 
arméen  saknade  sin  traktamente,  utredningskommissionen  betaide  all- 
ting med  förekrifningar,  och  alla  ränteriei  voro  sa  tomma,  att  icke  ent 
allmogen  kunde  förnöjas  för  kronoskjutsningar. 

Allt    detta   var  .-ii  ögonskenlig  verkan  af  rikel  kredit  och 

svårigheten  att  både  in-  och  utomlands  fä  upplåna  penningar.    Det  på 
stås,  att  vid  pass  800,000  r:dr  blifvit  indragne  från  Preussen,  en  ganska 
måttlig  summa  mol  sä  dryga  utgifter;  likaledes  att  mot  hösten  60 
rcdr  blifvit  upplånta  i  Hulland  under  ganska  onereusa  villkor;  men  detta 
ville  jämväl    föga  förslå.    I  allmänhet  gingo  alla  penningenegociationer 
så  mycket    sämre,  som  därtill  nyttjades  obehörigt  folk  utan  kred 
soin   i   Holland   envoyén    grefve    Löwenbjelm  och   i  Genua  generallöjt- 
nanten Wrangel,  hvilken  namnkunnige  projektmakare  blifvit  ackr< 
rad  svensk  minister  till  hofven  i  Ltalien.    En  med  Porten  slutad  allians 
försäkrade   oss   väl  om  15  tunnor  guld  i  subsidier  på  10  år;  men  utom 
osäkerheten   af  detta  engagements  uppfyllande  på  Portens  sida,  ersatte 
det    ganska  otUlräckhgen  en  krigskostnad,  som  ondast  för  tvenne  eam 
pagner  var  beräknad  till  480  tunnor  guld,  helst  franska  subsidierna,  27 
tunnor   guld    om   aret.   vid   medium    af  detta  är  till  ny  brist  fot  - 
kassan  upphörde. 

De  under  tilltal  ställde  officerare,  af  hvilka  de  förnämste  forvara- 
des på  Predrikshof,  gjorde  för  mycket  uppseende  att  kunna  lemnas 
onämnde.  1  Stockholm  fortsattes  oafbrutet  general-krigsrätts-undersök- 
ningarne öfver  do  häktade  cheferna;  i  Finland  vid  särskilda  krigsrätter 
öfver  de  ringare  officerare.  Därigenom  kommo  en  de]  af  do  finska  re- 
gementena att  sakna  mänga  officerare  såsom  ställde  stil»  reatu.  An- 
dra åter  af  do  anklagade  fäktade  under  fälttåget  och  vågade  lifvet  mol 
fienden,  under  det  deras  sak.  -om  icke,  gällde  mindre,  undersöktes  \m 
domstolarne.  De  fleste  hade  dock  redan  försäkran  om  nåd  och  tillgift. 
ehuru  domen  o, -k  emot  dom  skulle  utfalla.  Sammanhanget  mellan 
finska  krigsrätternas  ransakningar  och  dem,  som  förehades  i  Stock- 
holm, gjorde  processen  mycket  långsam.    Ho  tryckta  protokollerna  upp- 

illräckligen  föiioppet  häraf.    Men  hvad  som  förnämligast  därafför 
detta   ar  afgjordes,  var  de  förrymde  majorerna  Klicks.  Jägerhorns,  kap- 
tenerna  Glansenstjernas  och    Ladans   samt  kornetten  von  Essens 
hvilka  såsom  faltflyktige  af    generalkiigsrätten  den  s  Sept  dömd* 


188  - 

mista  lif,  ära  och  gods.  Såsom  frånvarande  och  de  där  icke  kunde  er- 
tappas,  spikades  deras  namn  på  kåken,  med  pöbelns  stora  förnöjelse 
öfver  själfva  saken,  men  missnöje  att  deras  adliga  namn  vore  dem  från- 
tagne  *).  Ryske  generalmajoren  Sprengtporten  instämdes  ock  för  Åbo 
hofrätt  och  dömdes  d.  9  Febr.  1790  contumaciter,  såsom  den  där  bevis- 
ligen vid  Kyro  och  Porosalmi  fört  afvog  sköld  mot  fäderneslandet,  att 
mista  lif,  ära  och  gods,  hvilken  dom  konungen  bekräftade. 

För  att  upplifVa  det  hos  allmänheten  genom  en  senfärdig  rätte- 
gång affcynande  hatet  mot  de  brottsliga,  utspriddes,  att  fångarne  på 
Fredrikshof  icke  ined  nog  aktsamhet  bevakades,  hvarföre  lifregementet, 
som  tillförne  haft  vakt.  om  dem,  aflöstes  af  husarer,  som,  ärnade  till 
Finland,  nu  i  denna  förrättning  i  Stockholm  gvarstannade.  Polismästa- 
ren anförtroddes  ock  en  särskild  tillsyn  öfver  dessa  fångars  vård  ge- 
mensamt med  vakthafvande  officeraren.  100  ryttare  af  lifregementet, 
som  tillförne  hållit  vakt  på  Fredrikshof,  beordrades  sedan  i  September 
att  genom  hela  landet  till  Landskrona  eskortera  några  hundrade  ryska 
fångar,  hvilka  förut  varit  på  Haga  nyttjade  uti  arbete  och  nu  nedsändes 
såsom  vittnen  om  de  i  Finland  erhållna  förmåner.  Andra  ryska  fångar, 
som  blifvit  tagna  vid  Parkkumäki,  intogo  de  förras  ställe  vid  Haga. 

Den  25  November  återkom  hertigen  af  Södermanland  till  Stock- 
holm. Konungen,  som  under  detta  fälttåg  varit  högst  missnöjd  både 
med  honom  och  örlogsflottan,  den  han  i  intet  afseende  fann  hafva  gjort 
sin  skyldighet,  uppehöll  sig  öfver  senare  delen  af  hösten  i  Lovisa,  där 
han  leddes  otroligt,  utan  société,  utan  allt  annat  tidsfördrif  ån  läsning, 
och  sä  trångbodd,  att  han  utom  sin  sängkammare,  hvilken  var  ganska 
liten,  blott  hade  en  sal  utanför  sig,  som  upptogs  af  vakten.  Afsigten 
med  detta  långa  vistande  i  Finland  känner  jag  icke;  inånga  trodde,  att 


*)  Här  kan  upptagas  ett  bref,  som  J  äger  horn  följande  vinter  skref  häröfver 
till  konungen,  fullt  af  persiflage.  Han  tackade  för  den  triumf  H.  Maj:t  låtit  öfver 
honom  anställa,  sade  sig  alltid  hafva  sökt  odödligheten  på  dygdens  och  ärans  väg 
och  vara  förtvinad  öfver  det  monuments  bräcklighet,  H.  Maj:t  utsatt  för  hans  namn, 
"in  han  ej  egde  visst  hopp  att  det  framdeles  skulle  huggas  i  sten;  at1  den  före- 
ställning hugnade  honom,  huruledes  hans  skugga  en  gång  torde  vid  denna  minnes- 
vård råka  någon  förtryckt  medborgare,  som  under  kedjornas  tyngd  och  förbannel- 
ser öfver  dem,  som  smidt  honom  sådana,  välsigna  dens  namn,  som  bemödat  sig 
stödja  frihot  och  hindra  förtryck.  Slutligen  bad  han  konungen,  såsom  herre  både 
öfver  kåken  och  de  trogna  undersåtare,  som  där  uppslagit  namnet,  låta  honom 
njuta  sitl  rätta  farsnamn,  Johan  Andreas,  Fredrik  Andrea'  Jägerhorns  son,  i  stäl- 
let för  det  uppslagna  Johan  Andrens  Fredriksson,  på  del  han  ej  måtte  misskännas 
för  någon  annan  etc.    Han  framhärdade  II.  Maj:ts  underdånigste  yenare 

J.  A.  K.  A.  Jägerhorn. 

Detta  bref  Inflöt  i  utrikes  tidningar. 


189 

konungen  där  skull.'  tillbringa  hela  vintern:  men  än dtligen  anträdde 
II.  töajit  i  slutel  al  November  öfverresan  ull  Sverige  och  ankom  natten 
mellan  den  l  och  2  December  till  Stockholm,  åkande  de  fyra  sista  milen 
på  bondvagn. 

H.  Ma.j:t  gaf  följande  dagen  lever,  syntes  vara  vid  lugnt  sinne 
och  arbetade  träget,  lians  förra  gunstlingar  och  förtrogne  tycktes 
harva  förloral  sin  Lnfluence.  Baron  Armfelts  anseende  syntes  minskadt; 
baron  RuuLhs  var  längesedan  förbi.  Regeringen  blef  entledigad  från 
dess  besvär,  som  upphörde  genom  konungens  återkomst,  och  presi- 
denten  grefve  Munck,  som  därutinnan  varit  åvros  étpa,  afskickades 
till  Carlskrona  att  med  generalmajor  Toll,  kontreamiralerna  Chapman 
crii  Nordenskjöld  utgöra  en  kommitté,  som  skulle  hafva  sjörustning- 
arne  till  föremål.  Detta  var  signalen  till  öfveramiralen  grefve  Ehren- 
svärds  a&kedsansökning,  som  därigenom  uteslöts  trän  all  befattning 
med  '!''  ärenden,  hans  kall  tUlkommo.    i >*-n  beviljades  i  Februari. 

Mot  hertigen  af  Södermanland  dolde  H.  Maj:t  icke  sitt  missnöje. 
Han  liknade  sitt  krig  vid  konung  Carl  XI:s,  då  allt  gått  väl  till  lands 
"rli  allt  illa  till  sjös.  1  general-krigsrätten  öfver  finska  cheferna  och 
officerarne  gjordes  den  forändring,  att  generalmajoren  v.  Herman-en 
därifrån  entledigades  och  skickades  till  Skåne  för  att  där  föra  befäl. >1 
öfver  trupperna.  Samme  generalmajor  hade  under  loppet  af  rätte- 
gången visat  sig  mindre  nitälskande  mot  de  anklagade  än  som  äskades. 
Han  hade  velat,  att  grefve  Persens  och  friherre  Carl  de  Geers  namn. 
hvilka  på  en  lös  obestyrkt  berättelse  blifvit  i  protokollerna  inflickade 
såsom  misstänkte  att  hafva  skickat  en  viss  kapten  Elmén  till  Ryss- 
land 1788,  skulle  supprimeras,  för  att  icke  i  en  lättsinnig  publiks  sinne 
väcka  ohemula  misstankar  och  hat  emol  redan  olagligen  misshandlade 
personer.  Men  denna  laggrannhet  misstycktes.  Generalmajor  Ber- 
manson  lemnade  vid  sitt  afträde  sitt  votum  försegladt,  i  hufvudsaken 
af  innehall,  att  han  ej  kunde  neka  det  de  anklagades  gärningar  efter 
Lagens  bokstaf  voro  brottsliga  och  straffvärda,  men  att  deras  afsigter 
syntes  hafva  varit  välmenta.  Detta  votum,  värdigt  en  gammal  militär. 
som  talte  efter  öfvertygelse3  men  ingalunda  en  lagkarl,  som  måste 
döma  efter  lag,  kund.'  aldrig  upptaga-.,  men  gjorde  honom  själ!  illa  an- 
skrifven.  Eans  ställe  i  generalkrigsrätten  fylldes  al  öfverhofstallmä- 
staivn  grefve  Lewenhaupt. 

De  föreställningar,  som  gjordes  II.  Maj:l  om  angelägenheten  af 
en  snar  fred,  förkastades  mod  den  förklaring,  att  finska  nationen  åldrig- 
skull.  ■   tillåta  den    utan    under  villkor,  hvilka  kejsarinnan  ej  amin  ville 


-  190  - 

antaga;  att  för  öfrigt  konungen  vore  oryggligen  beredd  att  humiliera 
henne  eller  låta  förkrossa  sig  själf.  H.  Maj:t  tillade,  att  han  hade  47,000 
man  på  benen  och  200  skärgårdsfartyg.  Effektiva  styrkan  af  arméen 
lärer  dock  ej  öfverstigit  15,000  man,  och  skärgårdsfartygen  existerade 
ej  annorlunda  än  i  befallningen  att  de  skulle  byggas. 

Konungens  tid  var  fördelt  mellan  arbete  i  den  för  rikets  allmänna 
ärenden  inrättade  beredning;  i  konseljer,  hvarest  ofrälse  ledamöter  utur 
samma  beredning  och  högsta  domstolen  sutto  jämte  riksdrötsen  och 
andra  likets  herrar;  uti  sitt  kabinett  med  utländska  korrespondansen, 
och  med  sina  nöjen,  som  mest  bestodo  i  svenska  spektakel  af  den  så 
kallade  dramatiska  truppen.  H.  Maj:t  gaf  levéer  och  courer  efter  van- 
ligheten, som  nog  freqventerades  jämväl  af  gfefve  Fersen:  men  alla 
de  öfrigä  under  sista  riksdag  häktade  adelsmän  jämte  en  del  andra 
missnöjda,  särdeles  fruntimmer,  höllo  sig  därifrån.  Några  kavaljerer  af 
dem,  som  under  riksdagen  tagit  åfsked,  isynnerhet  grefve  Gust.  Sten- 
bock, som  var  kavaljer  hos  prinsessan,  förbjödos  ork  att  visa  sig.  Till 
soupéer  såg  H.  Maj:t  mindre  folk  än  förr.  Några,  unga  officerare,  isyn- 
nerhet en  baron  Rtjernblad  och  överstelöjtnant  Morian,  utgjorde  som 
oftast  hans  sällskap  och  roade  sig  med  orgier  samt  ganska  fria  propos, 
deras  enda  sätt  att  göra  sig  artiga. 

Den  6  December  om  aftonen,  efter  slutad  cour,  gjorde  jag  min 
enskilda  uppvaktning  bos  konungen.  H.  Maj:t  emottog  mig  nådigt  och 
samtalet  föll  ungefärligen  så  som  följer: 

Konungen.  Det  är  mig  kärt  att  få  se  Er.  Vi  äro  alltid  lika  goda 
vänner,  och  om  Ni  ej  håller  af  konungen,  så  vet  jag  att  Ni  haller  af 
min  person. 

•/".'/•  E.  Maj:t  tillåter  mig  försäkra,  att  jag  alltid  är  lika  god  un- 
dersåte som  erkännsam  menniska. 

Konungen.  Jag  vet  livad  Ni  tänker  om  mitt  förhållande  vid  si- 
sta riksdag;  men  .jag  kan  försäkra,  att  jag  snarare  sauverat  än  skadat 
adeln,  ty  hade  jag  ej  satt  mig  själf  å  la  fete  fin- den  (aktion,  som  adeln 
dä  gifvit  vapen  i  händer  emot  sig,  så  hade  öfrälse  stånden  gått  mycket 
längre:  och  adeln  har  nu  hufvudsakligen  förlorat  ingenting.  Ni  ti- 
ger? -  Låt  oss  då  tala  om  annat,  livad  tycker  Ni  om  ställningen  i 
Europa?  Av  det  icke  fasligt  livad  som  hämlt  i  Frankrike,  och  menar 
Ni  icke,  att  kejsar  Josef  förlorar  Nederländerna? 

Jag.  Jag  anser  dessa  revolutioner  för  stora  spektakel,  hvilka  i 
alla  tider  komma,  att  törljoua  den  yttersta  uppmärksamhet  biide  af  ko- 
nungar och  nndersåtaiv. 


L91 

Konungen.  Men  emellan  dessa  bvätfhingar  ar  en  stor  åtskillnad. 
Den  franska  är  etl  oerhördl  utbrotl  af  upprorsande  och  själfsvåld.  Den 
brabantska  åter  bar  kejsaren  själf  att  tacka  sig  för,  som  brutii  eder, 
privilegier  och  sitl  folks  rätt. 

Jag.  Jag  anser  bada  två  för  en  verkan  af  despotism  och  en 
missbrukad  konungamakt  Om  etl  folk  ej  bar  rätt  atl  emol  dem 
skydda  sina  rättigheter,  så  äro  flamländarne  lika  upproriske  som  frän- 
soserna. 

Konungen.  Franska  konstitutionen  bar  aldrig  genom  pacta  con 
venta  varit  sa  reglerad  som  den  flamländska  I  Frankrike  har  man 
i«-ki'  hatt  sa  si. in  skäl  att  besvära  si<_;-  öfver  despotism,  som  icke  mera 
öfver  ministrames  aristokrati;  dessutom  är  del  visst  :|M  k ingamak- 
ten uti  ingen  konungs  lid  \ .nit  mindre  missbrukad  än  i  Ludvig  XVI:s. 
Men  säg,  som  sanningen  är:  del  är  edra  filosofer,  en  Franklin,  en  La 
Fayette,  en  Bailly,  en  Necker,  och  hertigen  af  Orleans  med  sina  intri- 
ger, som  störtal  allt  öfver  ända  Det  var  lycka  för  svenska  adeln. 
att  ej  dessa  scener  voro  passerade  innan  sista  riksdag;  en  ode.  mina 
herrar,  både  då  blifvil  sämre  och  menighetens  ifver  mol  Er  svårare 
att  styra. 

Jag.  Efter  min  öfvertygelse  är  svenska  menigheten  ej  nog  upp- 
lyst  att  taga  impressioner  af  hvad  som  bänder  i  andra  länder.  Jag 
tror  ock  E.  .\laj:i  för  rättvis  atl  låta  händelser,  bvamti  svenska  adeln 
varit  så  alldeles  oskyldig,  drabba  densamma.  Evad  orsakerna  till  fran- 
ska oroligheterna  angår,  tror  jag  dem  vara  preparerade  mIIi  ifrån  Lud- 
vig XlV:s  regering  genom  ett  förfallet  finansverk,  förtryck  och  lettres 
do  cachet.  Men  alll  missnöje  hos  ett  folk  tarfvar  mognad,  innan  »let 
utbryter,  och  tyngden  skall  länge  trycka,  innan  den  blir  så  odräglig  ätl 
oket  afskuddas.  För  öfrigl  är  långl  ifrån  mig  att  försvara  våldsamma 
ytterligheter,  dem  jag  anser  med  afsky  och  ser  nog,  att  dessa  konvul- 
sioner  skola  göra  Frankrike  I  ill  ett  olyckhgl  land  i  många  ar. 

Konungen.    Jag  kan  försäkra,  att  Frankrike  aldrig  kan  styras,  nian 

lettres   de  cachet.    Fråga  grefve  Fersen*).    Nationen  är  for  legér -Ii 

dess  ut  brol  I    fm  ieiisa. 


*i  Jag  undvek  atl  besvara  åberopandet  af  grefve  Fersen  såsom  del  förtjenat. 
-n  med  ;ill  sin  meril  är  en  sannskyldig  aristokrat.    Han  både   med  ara 
"di  nytta  kämpat  mot  konungamakten,  men  aldrig  föJ  jämnhet    mellan  sina  med- 
-  rättigheter.    Däråt  bans  iin.lsrrii.ir  i  lettres  de  cachi  t. 


-  192  - 

Jag.  Det  vore  lika  olyckligt  som  besynnerligt.  Ett  folks  lynne 
skapas  ofta  af  dess  konstitution.  Häftigheten  af  dess  utbrott  svarar 
oftast  emot  och  är  måttstocken  af  det  förtryck,  det  förr  erfarit. 

Konungen.  Jag  kan  ej  hindra  mig  att  taga  det  lifligaste  interét 
i  Frankrikes  olycka,  Det  är  det  vackraste  rike  i  världen,  som  nu  är 
förstördt  och  nult  i  Europa.  Men  kejsaren  unnar  jag  hvad  honom 
händt.  —  Hans  försäkran  vid  sin  kröning  i  Ungern  (den  han  sorgfälligt 
undvikit)  är  väl  den  starkaste,  någon  monark  kan  göra.  Efter  sin  ed 
öfverlemnar  han  svärdet  till  stormarskalken  med  dessa  ord:  "Jag  gifver 
dig  detta  svärd  att  föra,  för  mig,  så  länge  jag  håller  min  ed,  och  emot 
mig,  så  snart  jag  den  bryter". 

Jag.  Jag  vågar  säga,  att  alla  konungar  säga  tacite  detsamma, 
när  de  aflagt  sina  eder,  ja,  när  de  trädt  på  tronen.  De  regera  för  att 
göra  folket  lyckligt.  Deras  rätt  att  befalla  och  folkets  att  lyda  grunda 
sig  helt  och  hållet  på  detta  stora  villkor,  antingen  uttryckt  i  ord,  eder. 
löften  och  lagar,  eller  dem  förutan  i  själfva  sakens  natur.  Bryter  ko- 
nungen denna  förbindelse,  så  entledigas  folket  ock  från  sin,  ej  annor- 
lunda än  alla  andra  kontrakter  upphäfvas  å  ömse  sidor,  när  en  af 
parterna  brutit  det.  Konungen  är  då  i  [själfva]  verket  ej  mera  berätti- 
gad att  styra  och  folket  ej  skyldigt  att  lyda.  Det  befinner  sig  då  i 
samma  relation  mot  sin  konung,  som  konungen  i  Ungern  uttryckligen 
förklarat  åt  stormarskalken.  Men  undersåtares  olycka  är,  att  mellan 
dem  och  deras  öfverhet  finnes  ingen  världslig  domare,  och  att  öfverhe- 
ten  sitter  med  makten  i  händerna;  och  därigenom  händer,  att  hvad 
som  efter  naturlig  lag  är  rättvist,  blifver  ofta  kraftlöst,  deras  talan  an- 
sedd och  straffad  såsom  uppror,  och  styrelselagen  förvandlad  till  styr- 
kans rätt  (le  droit  du  plus  fort).  Jag  har  för  mycken  ömhet  för  män- 
niskors väl  för  att  ej  finna  huru  vådligt,  ja  ofta  brottsligt  det  vore  al' 
folk  att  för  mindre  missbruk  upphäfva  sig  mot  sin  öfverhet  och  där- 
igenom kasta  sig  i  anarki,  som  gör  det  ännu  olyckligare:  men  då  man 
talar  om  grunden  till  konungars  rätt  öfver  sina  undersåtare,  I  vekes 
mig  ingen  annan  finnas  än  den  uppgifna, 

Samtalet  föll  på  andra  ämnen,  och  konungen,  som  icke  syntes 
stött,  såg  mig  icke  på  någon  tid  *). 


*)  Här  förtaenar  att  omröras  ett  blad  af  en  periodisk  skrift,  kallad  "Med- 
borgaren", som  utkom  den  28  Jan.  l7!Hi.  angående  människans  rättigheter,  uvilkel 
genom  sin  styrka  sii  frapperade,  att  förläggaren  miste  sina  privilegier  och  skriften 
upphörde,  äfvensom  bladet  indrogs.  I  Mars  månad  lät  Kongl.  Maj:t  genom  kansli- 
kollegium tillsäga  alla  tidningsskrifvare,  alt  i  svenska  papper  ingenting  öck  in- 
Qvta.  som  rörde  franska  revolutionen. 


IX. 

Fälttåget  1790.    Freden  i  Verelä. 

ri  deri  brytning,  hvaruti  hela  Europa  sig  befann  genom  fransyska 
revolutionen,  Flanderns  och  Brabants  affall  från  kejsaren,  Polens  jäs- 
ning, liknelse  till  oro  i  kejsarens  öfriga  besittningar  och  etl  brin- 
nande krig  mellan  Österrike  och  Ryssland  mot  turken  samt  mellan 
Sverige  och  Ryssland  i  Norden,  hvarvid  turkarne  voro  i  ständiga  för- 
luster  och  redan  mot  ryssarne  förlorat  Oczakoff  sann  mot  kejsaren 
Belgrad,  sökte  de  stillasittande  makterna  England.  Preussen  och  Hol- 
land att  bemedla  fred;  men.  man  måste  säga  det,  med  icke  nog  all- 
var. Do  Inskränkte  sig  vid  underhandlingar,  hvilka  voro  föga  ver- 
kande, da  Ryssland  icke  kunnal  formas  att  antaga  deras  bemedling. 
I  Stockholm  residerade  nu  i  egenskap  af  preussisk  minister,  fas!  utan 
uppvist  kredåtif,  den  1788  ankomne  grefve  Borch.  Det  är  ovisst,  om 
det  var  hans  eller  hans  herres  allvar  att  skatta  Sverige  en  fred,  som 
befriade  Ryssland  ifrån  en  fiende.  Från  England  var  detta  ar,  innan 
konungen  hemkom  från  Finland,  ankommen  en  envoyé,  hon-  Liston, 
hvilken  kor!  om  godt  förklarade  konungen,  atl  England  ville  göra  sitl 
till.  att  han  ej  matte  ecraseras,  men  icke  förhjälpa  honom  till  en  enda 
tum  land  mer  än  han  hade  före  fredsbrottet.  Dndei  detta  definitiva 
villkor  lemnade  han  till  konungens  val,  om  han  ville  skicka  någon  full- 
mäktig till  den  allmänna  fredskongress,  som  var  bestämd  i  Jassy.  Ko- 
nungen, som  härpå  ville  besinna  sig,  Ock  tid  till  den  i  Januari,  då 
Bana   töaj:l    antog  anbudet    Denna   konferens    i  Jassy  blef  sedermera 

alldeles    fruktlÖS. 

Adlerbeth.  Anteckningar,  I. 


-   194  - 

Emellertid  afskickade  herr  Liston  härom  genast  efter  konungens 
utlåtande  en  kurir,  som  gick  från  Stockholm  den  6  Januari  1790.  Denne 
var  en  fransos  och  biel'  bestulen  i  Södertelje.  Han  saknade  snart  både 
depecher  och  sina  andra  saker,  återreste  till  Stockholm  och  höll  sig 
där  flera  dagar  uppe  utan  att  anmäla  sig  hos  herr  Liston.  En  stark 
misstanke  föll  därigenom  på  kuriren  själf,  helst  sedermera  alla  sakerna 
igenfunnos  utom  depéeherna.  Man  trodde  då,  att  någon  främmande 
minister,  särdeles  den  kejserlige,  grefve  Ludolf,  vunnit  kuriren  för 
att  få  del  af  depechernas  innehåll:  men  han  skall  hafva  fulleligen  ur- 
skuldat sig.  Rätta  förloppet  och  sammanhanget  begrofs  sedan  i  mör- 
ker och  hemlighet.  Och  herr  Liston  måste  nöja  sig  med  att  skrifva 
om  sina  depecher,  som  efter  14-  dagar  affärdades  med  en  homme  de 
confiance,  herr  Sidney  Smith,  hvilken  följande  sommar  med  mycken 
heder  och  kredit  tjente  konungen  i  kriget. 

Kejsarinnan  meddelade  emellertid  konungen  i  Preussen  ett  svar 
rörande  fredsverket  med  Sverige,  som  utmärkte  hennes  högmod  i  all 
sin  vidd.  Hon  vore  färdig,  hette  det,  att  antaga  hans  mediation  med 
villkor,  att  konungen  skulle  betyga  ånger  öfver  det  krig,  han  företagit. 
att  Nystadsko  och  Åboske  frederna  skulle  bekräftas  och  allt  förblifva 
in  statu  quo  före  kriget:  att  turkiska  kriget  ej  skulle  nämnas;  att  en 
regeringsförfattning  måtte  vidtagas,  som  hindrade  konungen  att  utan 
ständernas  vetskap  sammandraga  sin  armé;  och  att  amnesti  måtte  be- 
viljas alia  dem,  som  under  kriget  blifVit  ställde  under  tilltal  och  dom. 
Dessa  villkor,  icke  gjorda  att  antagas,  kommunicerades  konungen  genom 
preussiska  ministéren.  Preussiske  generalen  Wurmser  sades  ock  vid 
sannna  tid  hafva  fått  ordres  att  hålla  sig  marchefärdig  mot  liffländska 
sidan  med  40,000  man.  Utgången  visade,  att  detta  var  blotta  demon- 
strationer, äfven  så  väl  som  Englands  gifna  hopp  att  nästa  sommar 
låta  20  skepp  utlöpa  i  Östersjön,  i  händelse  fred  mellan  Ryssland  och 
Sverige  ej  dessförinnan  kunde  vinnas,  och  synnerligen  i  fall  Danmark 
ville  blanda  sig  detta  år  i  nordiska  kriget,  såsom  berättades,  och  hvarom 
mera  nedanföre. 

Fredsnegociationerna  fördes  annars  ä  vår  sida  med  en  duplicité, 
som,  förknippad  med  de  medlande  makternas  stridiga  interessen.  ej 
annat  kunde  än  göra  dom  högst  inbundna  och  kinkiga.  Konungen 
ville  hafva  penningar  af  Preussen,  hvarifrån  äfven  något  erhållits  för- 
lidet  år.  Det  troddes  ock,  att  Preussen  mot  hypothek  af  Pommern 
gärna  därtill  skulle  bifalla.  Men  så  snart  England  märkte,  att  Preussen 
syftade  åt  denna,  utvidgning,  lade  det  binder  i  vägen  för  penningenego- 


195 

ciationen.  överstelöjtnanten  von  Rosenstein,  hvilken  såsom  rysk 
vistades  i  Petersburg,  hade  ock  konferenser  om  fredens  återställande 
med  spanske  ministern  därstädes,  Don  Galvez,  som  äfven  därtill  be- 
gynts bidraga.  Detta  blef  bekanl  för  grefve  Borch,  som  däraf  tog  om- 
brage  och,  till  Spaniens  uteslutande  från  fredsunderhandlingen,  skall 
varil  auktoriserad  att  bjuda  konungen  subsidier.  Han  förfrågade  sig 
försi  hos  konungen;  men  på  svar.  ati  de  gjorda  pourparlers  med  span- 
ske ministern  voro  blotta  finter,  fann  han  ej  mödan  värdl  att  använda 
penningar,  sa  att  konungen  just  genom  sin  finesse  gick  om  dem  miste. 

Under  de  vigtiga  bekymmer,  som  så  beskaffade  ärenden  medförde, 
nedlät  konungen  sig  til]  en  uppmärksamhet  på  vissa  enskilda  per- 
soners uppförande,  som  stötte  många  upplysta  Således  lat  han  genom 
polismästaren,  som  framlemnade  konungens  egenhändiga  biljett,  för- 
bjuda grefvinnan  Lantingshausen,  född  von  Stockenström,  ati  visa  siL 
på  hofvet,  inom  konungens  borg,  på  assembléer,  spektakler  eller  någon- 
städes,  där  konungen  var  van  att  visa  sig,  i  anseende  |  ill  hennes  oförsigl  iga 
utlåtelser  och  bristande  underdånig  vördnad,  i  del  hon,  som  varit  hof- 
fröken  och  ojutii  sa  mycken  nåd  af  konungen,  försummat  att  uppvakta 
på  courerna.  Det  tillades,  ati  härdare  öde  henne  öfvergått,  om  Hans 
Maj:t  ej  haft  afseende  på  hennes  ålderstigne  och  hederlige  far,  riksrådel 
Stockenström.  Denna  biljet)  tillställdes  henne  i  henne-,  egel  hus  vid 
tillfälle  af  en  stor  församlad  societé  och  samma  dag  som  hon  till  af- 
tonen var  befalld  på  bal  hos  hertiginnan.  Ett  par  dagar  senare  hade 
herr  Rosenstein  häröfver  et\  samtal  ined  Hans  Maj:t,  sökande  bevisa, 
art  H.  M:t  ej  behöfde  eller  herde  hetat  ta  sig  med  damernas  näpsande; 
men  Eans  Ma,j:t  svarade,  att  deras  uppförande  ej  vore  indifferent,  att 
madame  Boufflers  skrifvit,  del  franska  damernas  kitslighel  mycket 
retat  till  den  där  i  riket  skedda  revolution,  att  Han-  Ma.j:t  ville  vara 
lydd  af  de  stora  etter  1789  ars  statsförändring  med  lika  resignation  som 
efter  177-J  ars  af  de  sina:  alt  Hans  Maj:!  i  annan  händelse  ärnade  låta 
pöbeln  -lena  de  bångstyriga  och  verkligen  varit  i  beråd,  om  han  icke 
skulle  låta  dem  slå  ni  fönstren  i  grefvinnan  Lantingshausens  luts. 

Emo1  den  vid  riksdagen  häktade  generalen  grefve  Horn  visade 
lians  \]aj:t  däremol  ett  nådigare  förhållande.  Hans  .Maja  skrel  till 
honom  (som  allt  sedermera  ej  visat  sig  på  hofvet)  en  mycket  nådig 
biljett,  bad  honom  komma  upp  till  sig,  glömma  del  framfarna  och  vara 
sin  vän  som  förr.  Grefven  for  genasl  upp,  hade  enskild!  företräde  och 
skall  mycket  rörd  frågal  hvad  han  gjorl  för  att  förmena,  hvad  honom 
under  riksdagen  öfvergått.    Detta  skall  gifvil  anledning  till  en  öm  ©x> 


-  196  - 

plikation,   och   den  23  var  grefven  på  konungens  lever,  den  lian  seder- 
mera ordentligen  bevistade. 

Den  4  Mars,  då  jag  var  befalld  att  soupera  hos  Hans  Maj:t,  berät- 
tade konungen,  att  allmänna  rykten  lupit  om  starka  krigsrustningar  i 
Danmark,  men  att  hvarken  svenske  ambassadören  eller  engelska  och 
preussiska  ministrarne  i  Köpenhamn  dem  erkände,  mindre  att  något 
Sveriges  ofredande  därmed  påsyftades.  Dock  hade  för  någon  tid  sedan 
en  konselj  där  blifvit  hållen,  huruvida  Danmark  i  instundande  fälttåg 
skulle  deltaga  till  Rysslands  förmån,  hvilket  kronprinsen  och  prinsen 
af  Hessen  tillstyrkt,  men  baron  Schimmeiman  och  grefve  Bernstorff 
med  den  öfriga  konseljen  afstyrkt  i  anseende  till  finansernas  svaga  till- 
stånd. Konungen  berättade  vidare,  att  fredsunderhandlingen  i  Jassy 
föga  avancerade;  att  furst  Potemkin  något  inskränkt  ryska  proposi- 
tionen, men  att  hans  ultimat  var,  det  jämte  Krim,  Oczakoff  och 
Akierman  skulle  afträdas  till  Ryssland,  Choczim  och  Belgrad  till 
kejsaren  (hvars  dödsfall  den  20  Februari  1790  emellertid  gjorde  en 
stor  ändring  på  den  sidan)  och  Moldau  och  Wallachiet  upprättas 
till  independenta  furstendömen,  det  förra  under  rysk,  det  andra  under 
österrikisk  protektion.  Likaledes  att  Sverige  skulle  få  intagas  i  freden, 
men  ej  förr  än  konungen  gjort  excuse.  Till  utförande  af  kriget  mot 
Sverige  hade  kejsarinnan  för  öfrigt  äskat  20  regementen  från  hufvud- 
arméen,  hvilka  furst  Potemkin  skall  enständigt  nekat  såsom  mot  tur- 
karne oumbärliga,  hvars  plan  för  öfrigt  var,  att  kejsarinnan  borde  för- 
lika sig  med  Sverige  för  att  hafva  så  mycket  ledigare  händer. 

Hans  Maj:t  ingick  i  en  lång  detalj  om  krigsrustningarne  till  nästa 
rampagne.  Skärgårdsflottan  skulle  bestå  af  308  segel  förutom  160  trans- 
portfartyg; örlogsflottan  af  40  segel.  Bemannandet  af  dessa  fartyg  vore 
redan  besörjdt.  Hans  Maj: t  besvärade  sig  för  öfrigt  bitterligen  öfver 
malversation  vid  örlogsflottan,  så  att  utom  de  sämsta  anstalterna  till 
sjukdomssmittans  afvändande,  innan  kommittéen  sattes,  hade  man  till 
och  med  funnit,  att  ett  stort  antal  manskap  varit  såsom  sjuke  upp- 
förde, hvilka  njutit  hemlof  af  officerarne,  som  dragit  deras  underhåll. 
Hans  Maj:t  sade  sig  slutligen  vara  trött  af  kriget,  mera  för  det  penibla 
lefnadssättet  än  af  brist  på  ressurser;  talte  om  sin  ledsnad  i  Lovisa, 
landets  besvärlighet  för  ett  fälttåg  m.  m. 

Till  krigsrustningarne  för  campagnen  1790  höra  ock  konungens 
ordres,  afgångne  redan  i  Januari  månad,  att  alla  indelta  regementens 
rote-  och  rusthållare  skulle  uppsätta  vargering,  två  rotar  om  en  karl. 
den   de  ock   egde   bekläda,   men  gevär  ville  konungen  bestå.    Det  var 


197 

denna   sak,   som   till   frivilligl  åtagande  proponerades  förlidne  sommar, 
men  då  mötte  svårighet. 

1  Mars  månad  instämdes  överstelöjtnanten  baron  Pfeiff  till  Svea 
hofrätt,  för  del  lian  i  Bettna  kyrka  i  Oppunda  härad  '"-Ii  Nyköpings 
län  gjorl  eftertånkliga  föreställningar  till  allmogen  emol  denna  anbe- 
falda  vargerings  uppsättande,  påstående  att  sådan!  ej  instämde  med 
regeringsform  och  knektekontrakt,  dem  han  uppläste,  -ann  förmådde 
.•ii  del  af  allmogen  att  protestera  mol  vargeringen.  Baron  Pfeiff  in- 
ställde sig  till  svaromål,  och  sedan  aktör  gjort  sitt  käromål,  samt  vitt 
iim  hiitvit  afhörde,  fann  hofrätten,  att  han  borde  svara  iitur  häkte. 
Han  dömdes  '»-k  till  döden  i  April,  såsom  den  dar  velal  uppstudsa 
menigheten.  Dödsdomen  bekräftades  ock  af  konungen;  men  på  hans 
ansökning  om  nåd  blef  han  förskonl  med  lifvel  och  sattes  i  fängelse 
på  behaglig  tid  uti  Ghristianstads  fästning. 

Denna  katastrof  var  sa  myckel  besynnerligare,  som  Pfeiff  under 
riksdagen  var  en  veterlig  spion  på  del  missnöjda  partiet,  med  hvilkel 
han  höll  i  början,  men  till  slut  afklädde  sig  masken  och  talte  för  ko- 
nungens proposition  i  bevillningsfrågan.  fngen  adelsman  följde  lians 
exempel  eller  gjorde  svårighel  rörande  vargeringen. 

Den  22  .Mars.  då  jag  uppvaktade  hertigen  af  Södermanland,  föll 
talet  på  kontreamiralen  Liljehorn,  en  icke  mindre  för  sitt  förhållande 
såsom  vice  landtmarskalk  än  såsom  divisionschef  vid  Hettan  <>dieiix 
person,  och  som  äfven,  ställd  under  billtal,  blifvit  till  döden  dömd  sann 
under  afbidan  af  konungens  mildring  Indis  under  bevakning  i  Carls- 
krona, dock  myckel  lindrigare  an  tillförne.  Del  var  obegripligl  livad 
hans  motiv  varit  att  uraktlåta  sin  skyldighet  i  sjöbataljen  den -Jr,  Juli. 
då  han  alltid  hade  varit  känd  för  personlig  tapperhe!  och  tycktes  böra 
vara  angelägen  att  inlägga  etl  beröm,  som  hade  kunde  rättfärdiga  ko- 
nungens förtroende  och  gifva  sjöcampagnen  en  fördelaktig  vändning. 
Hertigen  sade  sig  tro,  att  hans  afsigl  kunnat  vara  att  hålla  sig  på  af- 
stand.  pn  det  att,  mn  hertigen  blefve  omringad,  han  då  skulle  ta  den 
äran  att  befria  honom:  men  nekade  icke  heller,  hvad  allmänna  rösten 
öfverljudt  förkunnade,  atl  Bvåra  misstankar  föllo  honom  till  lasl  ati 
hafva  vari!  förrädare.  Märklig!  var  således,  atl  österrikiske  ministern 
grefve  Stadion,  som  alldeles  vai"  i  ryska  interesset,  ken  efter  riksdagen 
L789  -kall    hafva    sagt,   att    ryssarne   ingenting   hade   atl  af  vår  flotta 

befara,  e lan   den    nästa    mannen   till    hertigen    vore  redan  vunnen. 

Viil    början   af  bataljen,   då    Liljehorn  var  alldeles  utom  skotthåll  med 


-  198  - 

fienden,  har  han  låtit  lossa  tre  skott,  som  är  rysk  lösen,  hvarpå  en  rysk 
fregatt  svarat  med  lika  många. 

Hertigens  utlåtelser  tycktes  Utmärka  mycket  missnöje  med  ko- 
nungen och  jämväl  med  dess  steg  vid  sista  riksdag.  Han  sökte  purgera 
sig  från  all  del  däruti;  synnerligen  påstod  han  sig  ej  hafva  antagit 
befälet  den  20  Februari  kl.  6  eftermiddagen  ntan  med  uttryckligt  för- 
behåll, att  från  den  stunden  ingen  våldsamhet  eller  arrestering  skulle 
ske.  Adelns  eftergifvenhet  den  17  Februari  och  27  April  taxerade  han 
för  feghet  och  sade  sig  varit  i  den  djupaste  okunnighet  om  hela  den 
senare  dagens  anstalt:  likaledes,  att  om  de  trupper,  som  voro  samlade 
vid  slottet  att  i  händelse  af  oordning  nyttjas  under  hans  befäl,  verk- 
ligen behöft  röras,  skulle  adeln  visserligen  af  dem  och  honom  ingenting 
haft  att  befara.  Jag  böd  till  att  bevisa,  det  adelns  parti  sistbemälfe 
dag  äfvensom  den  17  Februari  på  rikssalen  var  det  bästa,  i  fäll  man 
ej  velat  bryta  sönder  hela  rikskroppen.  På  tillfrågan  livad  jag  mente 
om  Säkerhetsakten,  om  den  von'  lag  dl  or  ingen  lag,  svarade  jag,  att 
då  man  betraktar  dess  upphof  och  sättet  eller  formen,  huru  den  är 
antagen,  kunde  dess  kraft  och  laglighet  vara  mycken  betänklighet  un- 
derkastad; men  som  donna  pröfning  endast  tillkom  lagstiftande  mak- 
ten, hvilken,  då  riksens  ständer  ej  äro  tillhopa,  är  hvilande  och  före- 
ställd af  konungen,  så  trodde  jag  att  enskilde  män  nu  äfven  så  litet 
hade  rätt  att  sätta  sig  mot  densamma  som  mot  alla  andra  kongl.  bud  och 
befallningar,  samt  att  den  däremot  upphofve  sig  kunde  straffas  såsom 
en  afsöndrad  lem  från  liket. 

Allmänheten  oroades  denna  tiden  genom  bvarjehanda  vadliga 
rykten,  såsom  skulle  ryssarne  profitera  af  detta  års  blida  väderlek,  då 
allsingen  vinter  var,  utan  hafvet  alltjämt  öppet,  att.  med  galerer  göra 
en  surprise  på  Stockholm.  En  och  annan  person  af  le  corps  diploma- 
tique  styrkte  dessa  uppgifter.  Men  höga  vederbörande  ansågo  dem 
med  förakt,  som  utgången  ock  visade,  att  di'  förtjente.  En  annan  lika 
utspridd  berättelse  var  den,  att  konungen  med  det  snaraste  ärnade 
företaga  en  resa  till  Preussen.  Utländska  tidningar  voro  däraf  upp- 
fyllde, och  kläder  och  livréer  beställdes  verkligen  for  konungens  räk- 
ning, livilka  sedermera  kontramanderades.  Del  är  troligt,  att  ange- 
lägenheter, synnerligen  i  penningevägen,  voro  under  åtgörande  mellan 
båda  ltofven,  uti  hvilka  konungen  genom  sin  personliga  närvaro  trodde 
sig  kunna,  vinna  mer  i  Berlin  än  i  Stockholm  genom  grefve  Boren, 
hvilken  nu  efter  hand  blef  mindre  väl  anskrifven  bos  lians  Maj:t  Dej 
kan  ock  vara.  möjligt,  att  dessa,  rykten  voro  blotta  linfer  och  utspridda 


199 

för  atl  maskera  konungens  kort  efteråt  Följande  hell  oförmodade  resa 
till  Finland. 

Konungens  drift  att  bereda  alla  anstalter  till  ett  tidigt  fälttågs 
öppnande  var  afven  så  märkvärdig  som  oförmodad.  På  Stockholms 
ej  mindre  än  andra  varf  utrustades  en  myckenhet  större  och  mindre 
skärgårdsfartyg.  Roslagsskutor  inköptes  och  apterades  till  kanonslupar. 
Stora  flottan  i  Carlskrona  iståndsattes  med  iika  tlit.  Redan  den  17 
Mars  lät  Eans  Maj:t  genom  kaptenen  baron  Cederström  med  två  fregatter 
göra  en  surprise  på  Rogersvik  i  Estland.  Några  40  kanoner  förnaglades, 
och  kommendanten  förmåddes  att  uppbränna  ett  betydligt  magasin 
samt  förband  sig  till  en  brandskatt,  som  sogorvinnaron  ej  fann  rådligt 
afbida  för  att  upptaga,  sedan  någon  styrka  begynte  samlas  till  mot- 
värn. Kyssanio  berätta  denna  coup  <U'  main  såsom  ganska  obetydlig; 
men  den  utmärkte  åtminstone,  att  man  var  vaksam  och  sökte  tidigt 
nyttja  tillfälle  till  fiendens  afbräck. 

Don  25  Mars,  då  konungens  snara  afresa  ej  mera  var  en  hem- 
lighet, var  jag  befalld  att  soupera  på  Haga.  Hans  Maja  berättade  då 
mod  mycken  glädje,  att  allianstraktaten  mellan  Preussen  och  Porten 
don  ;n  Januari  kommit  till  stånd,  att  Preussen  garanterat  Porten  alla 
sina  besittningar  på  andra  sidan  om  Donau,  samt  att  söka  förhjälpa 
det    Krim  måtte  bli  Porten  återställdt *).     Likaledes   att  i  händelse  del 


')  Alliansen  mellan  Porten  och  Preussen  innehöll:   l:o  Som  ryssarnes  öfver 
gång  på  andra  sidan  om  Donau  bragt  den  så  nödiga  jämnvigten  i  oordning,  lofVar 

Preussen  i  vår  förklara  krig  t   Ryssland  och  Österrike,  bistå  Porten  med  all  sin 

makl  och  ej  sluta  förr,  än  den  vunnit  en  berömlig  och  varaktig  fred  jämte  säker- 
het för  dess  hufvudstad  så  till  tands  som  ål  Svarta  bafvet.  Porten  Lofvar  däremot 
låta  sig  angelägel  vara,  att  vid  tillkommande  fred  kejsaren  skall  till  Polen  åter- 
ställa Galicien  och  Ludomirien  samt  bilägga  tvisterna  om  Polens  politiska  in- 
beresse  mellan  Österrike,  Ryssland,  Preussen  och  Polen  påetl  för  Preussiska  hofvet 
fördelaktigl  sätt,  utan  atl  Polen  har  skada  däraf;  2:o  Eandels-artiklarue  af  a  Heg. 
1175  stadfästas;  och  Porten  lofvar  alla  preussiska  eller  under  preussisk  flagg 
lande  skepp  å  Medelhafvel  beskydd  och  äfven  förord  bos  Tunis  och  Tripoli.  sko 
Bägge  makterna  förbinda  sig,  atl  '-.i  göra  särskild  fred  med  de  båda  kejserliga  hof- 
ven,  och  Porten,  utan  Sverige,  Preussen  och  Polen,  ingen  fred.  Skulle  i  längden  de 
tre  sistnämnda  makter-eller  en  af  dem  bli  anfallen  af  de  bägge  kejserliga  hofven,  så 
skal]  Porten  anse  etl  sådanl  krig  såsom  sitt  egel  och  bistå  med  all  sin  Btyrka. 
Pör  del  närvarande  skall  hvarken  Porten  göra  fred  med  Ryssland  eller  Österrike, 
och  i  fall  eröfringar  göras,  ej  gifva  dem  tillbaka,  förrän  Btridigheti  rna  äro  bilagde 
mellan  de  båda  kejserliga  hofvi  ti  och  Polen,  samt  innan  Ryssland  afgjorl  dem,  > l<  t 
kan  hafva  med  Preussen  i  afseende  på  Pol  os  politiska  intresse.  Den  tillk.  mmandr 
freden  skall  endas!  slutas  under  engelsk  och  holländsk  bemedling.  fco  Efter  sluten 
fred  skall  Preusson  garantera  Porten  dess  besittningar  af-  de  länder,  den  då  erhål- 
ler, och  använda   sitl  bemödande,  atl  England,  Bolland,  Sverig sh  Polen  biträda 

denna   garanti.    Då   -kall   ock   i>n    ny  definitiv-traktal  slutas  i  anseende   till   Bnw 


-  200  - 

mellan  Preussen  och  Ryssland  komme  till  fredsbrott  (det  Hans  Maj:t 
i  vår  ansåg  för  otvifvelaktigt),  ej  nedlägga  vapen  utan  eonjunc- 
tim  med  Sverige  och  Porten.  Till  denna  allians,  som  sedan  blef  ett 
parturiunt  montes,  accederade  Polen,  Sverige  och  England.  Hans  Maj:t 
sade  sig  ock  hafva  löfte  om  mycket  penningar  från  England.  Vid  af- 
skedstagandet  sade  Hans  Maj:t  sig  hoppas  ej  återkomma  utan  med  fred. 
Innan  konungens  afresa  namnes,  förtjenar  anföras,  att  konungen 
gjort  pommerska  landtständerna   proposition   att    göra  en  don  gratuit 


sidors  garanti  för  deras  länder.  5:o  Traktaten  skall  i  Constantinopel  ratificeras, 
så  fort  möjligt  blir. 

En  traktat  upprättades  ock  mellan  Polen  och  Preussen  d.  14  Mars,  innehål- 
lande: l:o  En  ömsesidig  vänskap.  2:o  Garanti  af  Ii  varandras  besittningar.  3:o  Att 
afböjas  skulle,  det  ingen  måtte  inblanda  sig  i  Polens  angelägenheter.  4:o  Om  Polen 
ftendtligen  angripes,  bistår  Preussen  med  12,000  man  infanteri  och  4000  till  häst. 
eller  utsatta  däremot  svarande  kontingenter.  Eko  Men  i  nödfall  med  30,000  man; 
och  Polen  tillbaka  i  slik  händelse  med  20,000;  ja,  efter  omständigheterna  biträda 
hvarandra  med  all  sin  makt.  6:0  Hjälptrupperna  kommenderas  ;<f  en  general  en 
chef  från  reqvirenten.  7:o  En  handelstraktat  skall  företagas  och  8:o  ratifikationerna 
utväxlas  inom  fyra  veckor. 

Alla  dessa  vidt  utseende  afhandlingar  blefvo  så  godt  som  utan  verkan, 
sedan  kejsar  Josef  II  den  20  Febr.  af  lungsot  afled,  och  hans  bror  och  efterträdare 
med  sitt  fredliga  system  afböjde  alla  utbrott.  Preussiska  och  Österrikiska  trup- 
perna voro  i  full  rörelse,  under  det  man  flitigt  uegocierade,  och  den  25  Juli  träf- 
fade fredsafhandlingen  i  Reichenbach,  som  förmådde:  att  l;o  Österrike  antager 
Preussens  bemedling  med  Porten,  samtyckande  till  Preussens,  Englands  och  Hol- 
lands intervention,  hvilka  senare  makter  ock  skida  garantera  freden,  som  kommer 
att  slutas  med  Forten.  2:o  Österrike  gifver  tillbaka  alla  från  Porten  eröfrade  orter 
in  statu  quo.  3:o  Preussen  skall  söka  utverka,  att  Österrike  far  behålla  Orsova  till 
Banatets  betäckande;  och  4:o  att  Belgrad  demoleras.  5:o  Preussen  förhinder  sig  afct 
livarken  medelbarligen  eller  omedelbarligen  blanda  sig  i  nederländska  oroligheterna. 
t',:o  Konungen  af  Ungern  får  Preussens  kurröst  att  bli  kejsare.  7:o  Ryssland  skall 
anmodas  att  skicka  fullmäktige  till  en  kongress  med  Porten  och  antaga  Preussens 
bemedling.  Ratifikationerna  utväxlades  d.  8  Aug.  Emellertid  var  stillestånd  mel- 
lan Österrike  och  Porten  slutet  och  den  omnämda  kongressen  öppnades  i  Bucharest 
samt  flyttades  sedan  till  Szistova.  Freden  emellan  Ryssland  a  ena  sidan  samt 
Preussen  och  Polen  blef  äfvenledes  orubbad  oaktadt  alla  rustningar.  England  för- 
biet ock  stillasittande  under  en  uppvuxen  misshällighet  med  Spanien  öfver  engel- 
ska fartygs  uppbringande  i  Nootka-sundet  på  vestra  kusten  af  Mexico,  hvilket 
förorsakade  stora,  krigsrustningar,  till  dess  allt  i  godo  afgjordes  i  Madrid  den  21 
Juli  på  sätt,  att  Spanien  lofvade  ersätta  all  skada,  gifva  satisfaktion  och  förkla- 
rade sig  benäget  till  vidare  öfverenskomnndse.  Nya  oroligheter  uppkommo  väl 
kort  därpå  i  anledning  af  spaniorernas  ytterligare  våld  mot  en  engelsk  kapten. 
Macdonald,  i  Vestindien,  men  bilades  under  nya  rustningar,  och  sedan  franska 
nationalförsamlingen  förklarat  sig  i  fall  af  fredsbrott  vilja  understödja  Spanien 
med  hela  sin  sjömakt,  genom  konventionen  i  Madrid  den  27 November, nvarigenom 
England  återfick  de  Landsträckor  på  vestra  Nord-Amerikanska  kusten,  det  mist. 
L789,  ersättning  fin-  den  skada  dess  fartyg  lidit,  fritt  fiske  och  segelfart  i  Stilla 
linfvet,  och  genom  en  hemlig  artikel  0n  Juan  Fernandez  sig  afträdd.  Allt  detta 
visar  åtminstone,  att  >\i-\[  då  rådande  politiken  i  kahinetterna  syntes  vara  att  de- 
dinera  krig. 


201 

till  krigets  bestridande  af  en  million  rcdr.  Detta  blef  afslagel  genom 
svar  af  den  15  Mars  och  il  April.  Saken  rar  i  sig  sjålf  icke  tack- 
nämlig, och  konungens  ombud,  som  härvid  nyttjades,  kammarherren 
von  Plåten  var  del  än  mindre.  Hans  möda  blef  dock  ej  olönt,  utan 
tick  han  för  åtskilliga  betydliga  leveranser  i  stället  för  utrednings- 
kommissionens misskrediterade  sedlar  anvisning  till  full  betalning  på 
pommerska  kammaren,  genom  hvilken  oförtänkta  utgift  detta  vik 
koin  i  den  förlågenhet,  att  vanliga  och  nödvändiga  utbetalningar  ej 
utgingo. 

Den  26  .Mars  senl  om  aftonen  gick  konungen  ombord  på  jakten 
Ainadis,  men  måste  morgonen  därpå  för  motvind  åter  fara  (ill  Haga. 
Nation  till  den  28  låg  konungen  åter  ombord  och  anträdde  rosan  bit- 
tida om  morgonen,  var  kl.  T  vid  Waxholmen,  kl.  10  vid  Furusund, 
hvilade  där   något,   sa   att    11.    Maj:!    den   29  om  förmiddagen  var  vid 

Korpo   ström,   anki lon   :ii  till  Å.bo  sann  öfver  Borgå  till  S.  Michel 

den  7  April. 

H.  Maj:i  hade  utnämnt  samma  personer  atl  under  doss  frånvaro 
sköta  regeringen  som  förlidna  året.  Som  bos  borgerskapel  i  Stockholm 
torsports  någon  olust  öfver  den  sä  länge  fortfarande  vakthållningen, 
hade  H.  Maj:f  skrifvit  ett  bref  i  do  nådigaste  ordalag  till  borgerskapet, 
livarutiiinan  anmärkt  os  don  kontrast,  som  fanns  mellan  deras  nit  för 
konung  och  fädernesland  samt  andra,  nationers  upprorsanda,  och  il. 
Ma.kts  önskan  tillkännagafs,  att  borgerskapet  mod  oafbruten  oförtruten- 
hot  måtte  fortfara  i  don  hittills  sa  berömligen  bestridda  vakthållningen. 
Härmed  uppfor  kronprinsen  på  radhuset  den  -3»  Mars,  uppläste  brefvet, 
haranguerade  själf  och  naranguerades  af  öfverståthållaren,  justitieborg- 
mästaren  och  en  af  stadens  äldste.  Scenen  var  rörande  for  många  "di 
ihägkoms  sedan  med  en  medalj  till  kronprinsen. 

Den  3  April,  som  var  påskafton,  firade  ofrälse  stånden  genom  en 
stor  maltid  for  -J7o  personer  på  Börsen  i  Stockholm,  så  ock  nästan  i 
alla  rikets  städer,  minnet  af  den  samma  dag  året  tillförne  stadfästade 
och  expedierade  säkerhetsakten.  Ingen  adlig  ledamot  fick  vid  den 
Stockholmska  högtiden  vara  närvarande.  Borgmästaren  Liidberg  och 
lagman  .Ullman  voro  marskalkar.  Allt  skall  dock  gått  anständigt  till. 
och  alla  fyra  standons  samt  krigets  lyckliga  utgångs  skal  hlifvit 
druckna  Bokpressen  svettades  sedan  hela  aret  af  mer  eller  mindre 
dumma  och  ilskna  tal.  som  vid  detta  tillfälle  i  landsorterna  blifvil 
hållna. 


202  - 

Den  15  April  afreste  hertigen  af  Södermanland  till  Carlskrona  i 
anledning  af  regeringens  ordres,  som  nog  skola  stött  honom.  Han  hade 
icke  gjort  hemlighet  af  sin  olust  att  detta  år  antaga  befäl  öfver  örlogs- 
flottan,  hvarvid  han  förra  aret  haft  så  liten  satisfaktion.  Anstalterna 
till  flottans  utredning  voro  så  skyndade,  att  den  under  hertigens  lie- 
fal  kunde  utlöpa  den  30  April  till  en  styrka  af  21  linieskepp  samt  <s 
fregatter.  T  Hamburgska  Politisk-Historiska  Magazinet  uppgafs  sven- 
ska under  utrustning  varande  styrkan  hafva  varit  24  linieskepp,  11 
stora  fregatter.  •">  smärre,  4  kuttrar,  2  skonertar.  2  jakter,  2  bombarder- 
fartyg,  2  brännare.  utom  sjukskepp;  kanonerna  2330;  skärgårdsfartyg 
:'>4i)  med  22,000  mans  besättning  inalles. 

Generalmajoren  Tolls  drift  ansågs  isynnerhet  halva  verkat  en  så 
eftertrycklig  rustning.  Så  fort  kuriren  till  Stockholm  ankommit  om 
örlogsflottans  utlöpande,  uppbröt  regeringen  ett  bref,  som  H.  Maj:t  för- 
segladt  qvarlemnat  att  uppbrytas  vid  denna  tidning.  Man  väntade  att 
där  finna  stora  belöningar  för  herr  Tolls  nit,  men  fann  i  stället  med  : 
förundran,  att  han  därmedelst  entledigades  från  första  generaladjutants- 
ämbetet hos  H.  Maj:t,  som  alldeles  indrogs,  samt  att  han  allenast  bibe- 
hölls vid  lönen,  äfvensom  vid  inseendet  framdeles  öfver  flottans  utred- 
ning, och  för  öfrigt  åter  förordnades  att  föra  befälet  i  Skåne.  General- 
adjutantsbeställningen blef  sedermera  ambulatorisk  och  lemnades  af 
H.  Maj:t  efter  välbehag  på  8  eller  14  dagar  i  sänder  än  till  den  ena  än 
till  den  andra  officeren,  som  till  tecken  däraf  bar  en  stålkäpp,  strödd 
i  ned  förgylda  kronor. 

Så  snart  konungen  kommit  till  Finland,  öppnades  campagnen  af 
de  i  Savolax  öfver  vintern  förlagda  trupper,  hvilka  där  genom  elaka 
fjvarter  lidit  stor  afgång.  Dessa  bestodo  af  Jönköpings,  Nerikes  och 
Vermlands  regementen  samt  Dal-  och  Helsinge-vargeringen,  anförda  af 
baron  Armfelt.  Planen  sades  vara  att  bemäktiga  sig  fiendens  poster 
inåt  landet  ät  Davidstad  och  Villmanstrand,  samt  att  därtill  nytt] a  den 
årstiden,  då  isen  ännu  bar  och  i  det  kuperade  landet  gjorde  passen 
lättare  att  intaga:  hvarefter  arméens  flotta  skulle  på  strandsidan  sou- 
tenera  dessa  rörelser  och  lätta  eröfringen  af  Fredrikshamn.  Flera  ge- 
neralspersouer  skola  gjort  erinringar  mot  denna  plan.  men  förgäfves. 
Den  15  April  eröfrades  under  konungens  ögon  af  baron  Armfelt  med 
dess  ojYannäninda.  bligad  Kärnakoski-  och  Suomeniemi-passen  i  ryska 
Savolax,  på  isen,  utan  betydlig  förlust.  I  anledning  häraf  låt  H.  Maj:t 
en  del  af  den  öfriga  arméen,  som  legat  längre  ned  på  gränsen,  den  28 
April   gå   öfver  Kymmene  elf  vid   Jörillä   och   den   29  attackera   rys- 


208 

aaxne  i  deras  retrandhementer  på  en  höjd  vid  Walkiala.  Svenska  tap- 
perheten hedrade  sig,  ty  ryssarne  blefyo  efter  etl  hårdnackad!  mot- 
stånd öfvervunne  med  förlusl  af  några  hundrade  man  saml  sina  ma- 
gashier.  Vår  förlusl  var  icke  heller  obetydlig,  och  konungen  själf  fick  en 
kontusion  i  högra  armen.  II.  Maj:I  läl  genast  på  st&llel  sjunga  Te  Deum 
och  sedermera  i  alla  kyrkor  i  riket.  Den  -  Maj,  då  denna  lofsång  i 
lägret  var  uppstämd,  anhöUo  generalmajoren  Pollet  med  flere  i  arméens 
namn.  atl  II.  Maja  nu  täcktes  antaga  del  ordenstecken  af  Svärdsorden, 
som  han  själf  vid  krigets  början  instiftal  med  villkor  atl  icke  fa  bäras 
af  tiågon  svensk  konung,  innan  han  under  egel  befäl  vunnil  segrar  el- 
ler gjoii  eröfringar.  II.  Maja  läl  efter  uågot  vägrande  hårtill  förmå 
sig,  och  fästes  ordenstecknel  på  lians  brösl  af  generalmajorerna  Pollet 
och  Pauli,  som  i  slagel  utmärkt  sin  tapperhet.  Det  var  ifrån  Walkiala 
som  II.  Maja  utfärdade  egenhändig  frilåtelse  för  baron  Stierneld  utur 
dess  sedan  sista  riksdag  fortfarande  häkte,  hvilken,  förlofvad  med  frö- 
ken Gyldenstolpe,  ti<ak  befallning  an  genasl  förfoga  ~ay  till  Finland  och 
uppvakta  konungen.  Man  träffade  där  icke  konungen  förrän  i  Juli  må- 
na. i.  hade  'la  ett  kort  företräde,  hvarvid  IJ.  Maj:t  skall  omfamnat  och 
kysst  honom,  sann  återvände  genast  till  Stockholm.  Den  7  Sept.  hade 
han  sitt  bröllop  på  hofvet  med  fröken  Gyldenstolpe. 

Genom  segern  vid  Walkiala  var  II.  Maj:t  Dsjästare  af  en  fördel- 
aktig post  i  fiendens  land  och  hade  koxnmunikationen  öppen  med  baron 
Armfelts  brigad.  Denna  blef  i  sitt  läger  vid  Pardakoski  den  •"><»  April 
attackerad  af  ryska  generalerna  Berchman  och  prinsen  af  Anhåll  med 
(>ikni  man.  hvaremot  vår  styrka  ej  öfversteg  1400.  <  »nki a< It  denna  "lik- 
het  och  ryssames  häftiga  anfall,  blefyo  de  dock  med  förlust  tillrygga- 
slagne.  Prinsen  af  Anhåll  dog  af  sina  blessyrer.  Uti  svenska  Savolax 
blef  kort  därefter  generalmajor  Stedingk  likaledes  angripen  i  sitt  läger 
vid  Pertumäki  af  ryska  generalen  Rautenfeld,  som,  sina  föreställningar 
oaktade,  af  kejsarinnan  därtill  skall  fåtl  uttrycklig  befallning;  men  han 
blef  efter  fyra  timmars  fäktande  äfven  med  förlust  afslagen. 

Däremol  öfvergick  fienden  samma  natt  på  båtar  vid  Ahjala,  borttog 
batterier  och  surprenerade  vara  strandposteringar,  bvilka  genom  detache- 
ringar  till  de  offensiva  operationerna  i  fiendens  land  blifvit  för  mycket 
försvagade.  Enkedrottningena  regemente  och  grefve  Meyerfelts  fri- 
skyttar gjorde  tappert  motstånd,  nan  blefvo  dock  öfvermannade.  Rys- 
äarne  uppgifva  var  förlusl  till  Mimi  man.  Anjala  föll  i  deras  händer,  och 
följande  dagen  gingo  de  öfver  strömmen  vid  EDrvenkoski.  Konungen, 
som   härigenom   nödgades  atstå  från  sin  tillärnade  marsch  till  Kaipias 


-  204  - 

och  Davidstad  att  fullfölja  sina  förmåner,  måste  i  stället  lemna  sin  post 
vid  Walkiala  och  låta  trupperna  retirera  för  att  försvara  eget  land 
samt  bistå  general  Plåten,  hvilken  fattat  stånd  vid  Willikala,  för  att 
mot  fienden  betäcka  Elimä  magasin;  fienden  hindrades  ock  att  fram- 
tränga längre  än  till  Korois  pass,  men  kunde  ej  hela  sommaren  full- 
komligen  utur  vårt  land  delogeras,  oaktadt  de  blodiga  och  mer  eller 
mindre  fördelaktiga  försök,  som  af  våra  därtill  gjordes. 

Själf  begaf  sig  H.  Maj:t  till  Borgå  och  gick  den  9  Maj  ombord  på 
skärgårdsflottan  för  att  taga  befäl  öfver  densamma,  som  104  segel  stark 
följande  dagen  utlopp  från  Pellingeskär. 

H.  Majrts  afsigt  var  att  genom  detta  tidiga  sjötåg  förekomma 
och  surprenera  fienden  samt  förstöra  dess  skärgårdsflotta,  hvilken  ej 
ännu  var  färdig  att  utgå.  Till  den  ändan  framryckte  han  till  Fredriks- 
hamn,  angrep  tidigt  om  morgonen  under  denna  fästnings  kanoner  den 
där  förlagda  del  af  bemälda  flotta,  tog,  brände  eller  sänkte  38  stycken 
beväpnade  fartyg,  hvaraf  25  kanonslupar  och  galerer,  två  pråmar  och 
turumma  ''Sällan  värre",  hvilken  i  Svensksundsslaget  förlidna  åi  et  förlo- 
rades. En  hop  skärgårdsfartyg,  som  stodo  på  stapeln  under  byggnad, 
blefvo  antända  och  brända  eller  illa  skadade,  så  väl  som  själfva  varfvet, 
samt  mycken  ammunition,  kanoner,  skeppsmaterialier  m.  m.  eröfrade. 
Fångna  togos  (i  officerare  och  80  man,  som  voro  på  "Sällan  värre".  De 
öfriga  fartygen  lära  varit  obemannade.  Svenska  förlusten  uppgafs  till 
1  kanonjulle,  1  officer,  2v)  man  dödsskjutne  och  30  blesserade.  Som 
itändningen  af  Fredrikshamns  varf  ej  alldeles  velat  lyckas,  skickades 
kapten  Virgin  den  20  Maj  att  därtill  göra  nytt  försök,  hvilket  verk- 
ställdes med  stor  tapperhet;  men  fästningens  croiserade  eld  och  en 
blessyr,  som  Virgin  fick  i  handen,  nödgade  honom  till  reträtt,  som 
skedde  i  god  ordning.  Under  anfallet  den  15  lät  H.  Maj:t  uppfordra 
Fredrikshamns  fästning.  Kommendanten  begärde  en  timmes  betänke- 
tid, men  fick  innan  dess  secours  af  ett  regemente  och  gaf  sedermera, 
icke  något  vidare  svar. 

Öfver  segern  vid  Fredrikshamn  lät  H.  Maj:t  åter  sjunga  Te  Deum  *). 
Den   var  förmånlig,  men  hade  icke  kostat  stort  motstånd.    Den  20  Maj 


*)  Te  Deum  afsjöngs  i  Stockholm  den  l  -inni.  Konungen  hade  därtill  gifvil 
ett  eeremoniel,  i  anledning  hvaraf  drottningen  i  Storkyrkan  skull*'  beledsagas  af 
riksrådel  Beck-Friia  Men  Hennes  Maj:t  gjorde  sjalf  däruti  ändring  och  befallde  där- 
till riksrådet  Forsen.  På  hans  föreställning,  att-  det  stridde  mot  konungens  befall. 
ning,  svarade  EL  .Maj:t.  att  hon  åtoge  sit;'  allt  ansvar.  Riksrådet  Persen  beledsagade 
henne   da   verkligen  och  riksrådet  Beck  Friis  företrädde  hennes  öfverste  marskalk. 


91  KS 

slog  äfven  generalmajor  Pauli  ryssarne,  anförda  af  general  Berchman, 
viw  Nappa  nära  Kettis,  fördref  dem  med  stor  förlusl  och  intog  deras 
ställning.  General  Pauli  nyttjade  vid  detta  tillfälle  Södermanlands, 
Kronobergs  och  Östgöta  infanteriregementen. 

TveniH-  dagar  före  Fredrikshamns-segern  hade  hertigen  af  Söder- 
manland, som  del  förmenas,  på  konungens  positiva  befallning  genom 
kontreamiralen  Nbrdenskjöld,  med  örlogsflottan  försökl  encoupdemain 
mot  en  del  af  ryska  örlogsflottan,  Bom  Låg  outredd  i  Reva!  under  ami- 
ralen Tschitschagoffs  befäl.  Den  bestod  af  tre  tredäckare,  åtta  örlogs- 
skepp och  fem  fregatter.  Bertigen,  som  för  motvind  ej  förr  hunnil 
tram  och  därföre  ej  heller  fann  någon  oberedd  fiende,  angrep  dess  flotta 
Christi  Bimmelsfärdsdag.  Men  den  serverades  från  fästningen,  hvars 
strandbatterier  och  fältverk  äfven  gåfvo  en  gruflig  eld.  Storm  och  kast- 
byar uppkommo  ock,  som  hindrade  vår  öfverlägsna  flotta  att  nyttja 
dess  underlag  af  kanoner  och  en  del  af  skeppen  att  uppsegla  i  ordre 
debataille.  Skeppel  "Prins  Carl"  miste  sina  master,  blef  redlöst  och  föll 
i  fiendens  hand  med  hela  sin  besättning,  skeppet  "Riksrns  ständer" 
kom  på  grund,  måste  uppbrännas  af  hertigen  sjålf;  och  skeppet  "Tapper- 
heten" som  ock  stött,  räddade  sig  genom  det,  att  alla  kanonerna  kastades 
öfver  bord.  Ryska  flottan  skall,  efter  hertigens  uppgift,  likväl  äfven 
nog  hafva  lidit,  och  två  stora  fartyg  måst  omtackläs;  men  dess  förstö- 
ring, som  var  påsyftad,  slug  alldeles  fel.  Hertigen  måste  retirera  sig, 
blef  liggande  1  ' ,  mil  norr  om  Nargön  för  att  reparera  sin  skada  och 
berömde  sig  att  blockera  Revalska  flottan,  som  sades  ej  kunna  hindra 
honom  att  visitera  ankommande  neutrala  skepp  och  borttaga  ryska 
lastdragare,  under  del  han  föregaf  sig  bereda  ett  nytt  anfall,  hvilkel 
alldeles  uteblef.  Kännare  anse  denna  attack  för  ganska  oförsigtig, 
och  atr  den  aldrig  kunnat  eller  bort  lyckas,  ifall  den  ej  till  lan. K  varil 
soutenerad  med  landstigningsmanskap. 

Konungen,  som  att  fullfölja  sin  fordel  vid  Fredrikshamn.  trängde 
med  skärgårdsflottan  allt  längre  in  åi  ryska  sidan,  ville  hafva  den- 
samma betäckt  af  örslogsflottan,  hvilken  därföre  fick  ordres  att  segla 
in  i  finska  viken.  I  sådan  afsigl  var  ock  hertigen  den  3  Juni  redan 
framkommen  till  Seeskär,  då  han  träffade  den  utur  Kronstadi  utlupna 
fiendthga   örlogsflottan   under  amiral  Kruses  befäl,  17  örlogsskepp  och 


Hon  både  förlidna  året  visal  lika  fermetémol  landtmarskalkengrefveLewenhau.pt, 

'lii   bon  efter  en   predikan,  bvarefter  de  son  ftro  i  rang  atl  äti id  henne,  alltid 

plftga  befallas  till  bennes  bord,  uttryckligen  uteslöt  l a  och  läl  sflga,  atl  hon  ej 

komme  ut  titt  bordet,  om  han  sig  dftr  infunne. 


-  206  - 

5  fregatter  stark.  Ryska  flottan  angrep  vår,  oaktadt  den  senares  öfver- 
lägsenhet,  och  efter  en  fäktning,  som  påstod  från  kl.  half  4  till  half  8 
på  morgonen,  skildes  flottorna  åt  utan  synnerlig  decision.  Ryssarna 
påstå,  att  vi  måst  retirera;  vi,  att  fre  ryska  skepp  och  däribland  en 
tredäckare  skjutits  redlösa.  Det  vissa  är,  att  hvart  kanonskott  hörts 
till  Petersburg,  hvarest  kurirer  hvarje  timme  gingo  till  kejsarinnan 
och  ronsternationen  varit  stor,  tillika  med  en  sådan  förbittring  mot 
svenska  fångarne.  att  de  icke  viste  sig  på  gatorna.  Konungen  ytt- 
rade sedermera  öfverljudt,  att  örlogsflottan  alldeles  uraktlåtit  sin  skyl- 
dighet, att  ej  flere  skeppschefer  än  hertigen,  kontreamiralen  Modée,  öf- 
verste  Puke  och  ett  par  andra  gjort  väl  ifrån  sig,  men  att  andra  far- 
tyg skjutit  öfver  100  skott  utan  att  hinna  fram,  hvarigenom  segern 
lilifvit  (»ss  betagen,  likasom  den  26  Juli  1789. 

Efter  våra  uppgifter  förföljdes  fienden  eftermiddagen  en  mil  när- 
mare Kroiistadt,  hvarunder  tva  aktioner  föreföllo;  men  fienden  ville 
undvika  ny  batalj,  den  ock  mist  och  vindstilla  hindrade.  Ryske  ami- 
ralen Suehotin  miste  benet  af  en  kanonkula  och  dog  af  blessyren. 
Följande  dagen  fullföljdes  jagten:  men  då  Revalska  flottan,  som  and l li- 
gen utlupit  under  amiral  Tschitschagotfs  befäl,  signalerade,  vände  her- 
tigen mot  henne.    Den  ö  Juni  tillbragtes  blott  med  manövrer  och  den 

6  konjungerades  båda  ryska  flottorna,  den  Kronstadtska  och  den  Re- 
valska, utgörande  tillsammans  30  skepp  och  18  fregatter.  Konungen 
var  med  skärgårdsflottan  emellertid  ankommen  till  Björkösund,  7  mil 
från  Kronstadt.  och  sedan  vår  örlogsflotta  tagit  sin  station  mellan 
Björkö  och  Torsari,  förentes  båda  flottorna  och  sades  blockera  inloppet 
till  Wiliorg,  tili  hvars  attackerande  konungen  gjorde  min,  men  blocke- 
rades i  sjailva  verket  af  ryska  utanför  liggande  öriogsf lottan.  Att  lik- 
val visa  kontenans,  deharkerade  H.  Maj:t  den  7  Juni  ett  detachemenl 
garde,  Uplands  regemente,  husarer  ra.  fl.  vid  Koivisto,  hvilka  fattade 
posto  i  tva  divisioner,  hvaraf  den  ena  stod  blott  fem  mil  frän  Peters- 
burg, en  dyrköpt  bravad,  då  man  eftersinnai  de  obotliga  förluster,  som 
detta  liazarderade  framträngande  medförde. 

Baron  Armfelr  med  sin  brigad  vågade  vid  samma  tid  ett  miss- 
lyckadt  försök  i  ryska  Savolax.  På  rapport  att  fienden  i  Savitaipal 
ej  var  starkare  än  600  man.  beslöt  han  där  attackera  den  i  dess  för- 
skansade  läger,  för  att  genom  eröfring  af  denna  post  o,-h  demonstra: 
tioner  at  Willmanstrands-sidan  göra  diversion,  sa  att  ryska  styrkan 
vid  Anjala  och  Walkiala  mätte  försvagas.  Denna  illa  öfverl ägda  attack 
skulle' verkställas  i  ivra.  kolonner.    Okunnighel  om  vägarne  och  baron 


207 

Armfelts  egen  brådska,  som  med  sin  kolonn  framkom  halfannan 
timme  före  den  tid,  som  var  gifven  bill  rendez-vous,  gjorde  utgången 
ganska  olycklig,  hels!  fienden  natten  förul  blifvii  förstärkt  till  200U 
man  och  liade  30  kanoner,  som  spelte  på  vårt  infanteri  och  demonte- 
rade våra  kanoner.  Bår  blef  således  endast  tillfälle  till  bravur,  men 
ej  seger.  Våra  trupper  plierade,  men  rallierades  flere  gånger  al  deras 
tappra  officerare,  till  dess  att  reträtten  hann  verkställas  i  god  ordning. 
10  officerare  dödskötos,  13  blesserades,  3  gjordes  till  fångar,  •".  kano- 
ner förlorades  '"-Ii  :'>m  man  blefvo  slagne  eller  fångne.  Baron  Armfell 
blef  illa  blesserad  och  återtog  sitt  forna  läger  i  Kärnakoski  utan  atl 
af  fienden  där  oroas.  Del  var  därefter  som  mellan  honom  och  ryske 
generallöjtnanten  Igelströhm  öppnades  de  pourparlers,  som  efter  half- 
tredje  manad  slutades  i  ''ii  önskad  fred. 

ELonungen  både  med  örlogs-  och  skärgårdsflotta  fann  sig  emel- 
lertid afskuren  trän  all  kommunikation  med  sin  land  "di  egna  far- 
vatten, instängd  i  en  k;  1  i  i  •  i > i u-  bafsvik.  där  han  hvarken  kunde  meddela 
tidningar  till  Sverige  eller  därifrån  få  några*).  Den  enda  depech,  han 
skref,  den  19  -inni.  troddes  befordrad  genom  en  mutad  rysk  [pts. 
Tvenne  kanonslupar,  som  generalmajor  Klingsporre  från  Lovisa  skickai 
med  dcpcM-litT  till  H.  Maj:t.  tiamsmögo  sig  öck  genom  etl  lyckskott  Dn- 
der  denna  förtviflade  ställning  hade  general  Meyerfell  den  lyckan  att 
förs!  eröfra  Suttula  och  Broby  samt  däruppå  att  intaga  Högforspasset, 
som  nn  tredje  gången  i  detta  kria-  full  i  våra  händer  och  denna  gången 
nästan  utan  motstånd. 

Vadan  af  svenska  flottornas  trängsel  tilltog  med  Juni  månads 
slut  allt  mer  och  mer.  da  proviant  ej  fanns  för  mer  ån  fjorton  dagar 
och  friskt  vatten  måste  hemtas  frän  ryska  landet,  som  kostadi 
hemtarena  lifvet  Kyska  kombinerade  Honan,  som  blockerade  var.  var 
22  linieskepp  srark.  Därtill  voro  150  ryska  skärgårdsfartyg  utlupna 
trän  Kronstadt;  och  konungens  plan  atl  frän  sjösidan  göra  sig  mästare 
af  Wiborg  hade  ingen  annan  verkan  medfört,  än  att  han  därutanför 
med  sina   ombord   harvande   trupper   intagil  några  pass  och  batterier. 


I  Den  t:  -luiii  afbrann  störn  delen  af  Carlskrona  >r;nl  genom  en  vrid  bränn- 
vinsbränning i  öfverstelöjtnant  Åméens  bus  utkommen  vadeld.  Elden  var  -.i  hftf- 
tig,  att  ajalfva  klipporna  glödgades  ocb  brusto.  300  husj&mb  två  kyrkoi 
i  aska.  Lycka  atl  vinden  läg  från  varfvet.  Några  bus,  i  hvilka  krut  rarvarades, 
sprungo,  hvilkel  ökte  bestörtningen,  orsakade  oordning  vid  släckningen  o«h  följ 
aktligen  gjorde  skadan  Btörre.  En  mängd  amiralitetsofricerareH  ram 
husvilla,  medan  mannarna  äfvent.yrade  lifvet  mol  nenden. 


-  208  - 

Det  är  svårt  att  tro  hvad  som  föregafs,  att  konungens  tanke  verkligen 
varit  att  intaga  Wiborg,  en  fästning,  hvilken  ej  utan  formlig  belägring 
af  50,000  man  kunnat  eröfras,  och  till  hvilken  inloppet  var  garneradt 
med  13  batterier,  hvaribland  blott  två  intogos.  Engelske  öfversten  Smith 
styrde  mest  dessa  operationer,  som  spillde  nog  folk,  och  man  skyllde 
sedan  utgången  på  stormig  väderlek.  Ändtligen  beslöt  man  att  bryta 
sig  fram  genom  fiendtliga  flottorna,  kosta  hvad  det  ville.  En  stark 
östlig  vind  nyttjades  därtill  den  3  Juli.  Fem  embosserade  ryska  skepp 
lågo  med  bredsidan  vänd  emot  våra  stäfvar  i  ett  gap  mellan  Forsari 
och  Biskopsön,  hvarigenom  vi  skulle  framtränga;  stranden  var  försedd 
med  batterier  och  jägareeld.  Vid  siälfva  lyftningen  kommo  på  grund 
och  förlorades  linieskeppet  "Finland"  samt  vid  liniens  brytning  genom 
lika  olycka  linieskeppen  "Hedvig  Elisabeth  Charlotta",  "Lovisa  Ulrika", 
"Ömheten"  samt  fregatterna  "Upland"  och  "Jaroslav".  En  brännare, 
som  utlopp,  sedan  halfva  flottan  var  utgången  för  att  sätta  eld  på  ry- 
ska flottan,  tände  för  bittida  och  råkade  på  grund,  då  ryssarne  hunno 
väja;  men  vårt  egna  linieskepp  "Enigheten"  och  fregatten  "Zemir",  som 
skulle  en  på  hvar  sin  sida  i  smala  farvattnet  gå  förbi,  fastnade  på  brän- 
naren, antändes  och  sprungo  i  luften  med  sin  besättning.  Svenska 
skärgårdsflottan,  som  under  konungens  eget  befäl  sekunderade  örlogs- 
flottan,  led  ej  mindre  förluster.  Tre  galerer,  '•Upland".  "Ekeblad"  och  "Palm- 
stjerna",  som  skulle  akta  sig  för  ett  itändt  ryskt  fartyg,  ströko  på  grund 
och  förlorades  genast  i  början  af  denna  blodiga  strid,  och  då  flottan 
efter  genombrytningen  tog  sin  kosa  till  Svensksund,  borttogo  ryska 
jagande  fregatter  (hvaribland  isynnerhet  den  uppbragta  "Venus")  4  an- 
dra galerer.  "Östergötland",  "Ehrenpreus",  "Dalarne"  och  "Nordstjerne- 
orden".  Konungen  var  i  bataljen  i  elden  på  sin  slup  mellan  landhatte- 
rier  och  fiendens  örlogsskepp  på  3-pundigt  kanonskotthåll  och  påhelsa- 
des  af  kulor,  så  att  en  af  hans  roddare  förlorade  båda  armarne.  Under 
jagandet  af  ryska  fregatter "')  var  han  i  ögonskenlig  fara  att  falla  i  fien- 
dens hand  samt  hade  lenmat  ett  paket  af  angelägna  papper  att  i  så- 
dan händelse  sänkas.  Under  denna  reträtt  förlorades  ännu  tvenne  ör- 
logsskepp  af  stora   flottan,  hvilken  styrde  utomskärs  ål  Sveaborg,  det 


*)  Fregatten  "Venus",  den  ryssanio  af  oss  förra  året  eröfrat,  och  kanske  en 
af  de  bästa  seglare  i  världen,  var  just  den  som  förföljde  konungens  slup.  Fä  mi- 
nuter syntes  återstå,  innan  den  skulle  upphinnas,  hvarunder  konungen  visat  myc- 
ket courage,  då  fregatten  fick  ordres  att  vända.  Hans  tanke  var  att,  om  han 
Mifvit  tagen,  abdikera  och  själf  protestera  mot  livad  afhandlingar  med  honom, 
fangen,  kunnat  göras. 


209   - 

ena  "Sophia  Magdalena",  som  måste  gifva  sig,  .»'dan  det  länge  och  val 
slagits  ni"'  ''ii  tredäckare  och  etl  80-kanonskepp;  del  andra  "Rättvisan", 
som  följande  dagen  under  töjölö.  strax  utanför  Sveaborg,  eröfrades, 
-i»  •»  l;t  1 1  del  förloral  sin  stormast. 

Vår  förlust  var  7  linieskepp,  •''.  fregatter,  7galerer,4  kanonslupar, 
7  jollar,  1  kanonbarkass;  hela  örlogsflottans  bagage  och  en  mängd 
transportfartyg,  åtminstone  till  35  segel;  "hhki  man  gingo  till  spillo. 
Bertigen  själf  var  blesserad  i  axeln  af  en  skråkula,  som  bredvid  hans 
sida  dödade  öfverstelöjtriant  Schulta  v.  Ascheraden.  Ryssarne  uppgifva 
sin  förlust  blott  till  117  döda  och  ]<'>'■»  blesserade. 

Man  påstår,atl  ryssarne  icke  dragit  alll  del  gagn,  de  bort,  af  denna 
seger.  Om  amiral  Tschitschagoff  i  ställel  för  sina  5  embosserade  skepp 
i  gapel  sänkt  etl  par  gamla,  hade  ingen  man  kommit  därifrån.  Del 
är  säkert,  atl  man  i  Petersburg  ansåg  för  afgjordt,  att  konungen  snart 
skulle  ditkomma  såsom  fånge.  Prinsessan  af  Nassau  sade  öl 
Rosenstein,  att  man  beslulit  handtera  bonom  med  all  den  aktning,  som 
tillkom  etl  krönt  hufVud,  och  grefve  Rasumowski  hade  tillbudil  3ig  atl 
vid  detta  tillfälle  blifva  ceremonimästare.  Somliga  tillskrifva  konungens 
frälsning  med  öfverlefvorna  al  flottan  åt  Tschitschagoffs  jalousie  mot 
prinsen  af  Nassau;  andra  åter  engelska  penningar  genom  öfverste 
Smiths  bemedling,  hvilken  gjorde  täta  besök  ifrån  svenska  flottan  hos 
den  ryske  amiralen.  Dennes  höga  ålder  och  bröghel  borde  ock  förrjena 
betraktande.  Likaledes  beskylles  prinsen  af  Nassau  med  ryska  skär- 
gårdsflottan icke  hatva  gjorl  fullt  allvar  atl  jaga  den  svenska,  och  det 
af  afund  till  amiral  Tschitschagoff,  som  skulle  dragit  hela  hedern  däraf 
och  bortblandat   prinsens  lagrar  med  sina. 

Återstoden  af  svenska  örlogsflottan  inlopp  den  4  Juli  i  Sveaborg 
att  repareras,  och  skärgårdsflottan  förblef  i  Svensksund.  Det  var  där 
prinsen  af  Nassau  ärnade  fullborda  dess  förstöring,  och  där  som  ko- 
nungen inom  få  dagar  efter  sin  olyckliga  reträtt  hade  den  lyckan  att 
reparera  sin  ära,  fast  ej  rikets  förlust.  Den  9  Juli,  samma  dag  kejsar- 
innan för  28  år  tillbaka  biifvit  krönt,  beslöt  prinsen  attackera  oss.  Det 
verkställdes  från  Kutsalösidan  och  varade  bataljen  i  24  i  immar,  näm- 
ligen från  kl.  half  LO  om  morgonen  bemälda  dag  till  samma  tid  den 
följande,  blifvande  segern  sa  deciderad  på  svenska  sidan,  att  få  slika 
exempel  finnas  i  sjökrigshistorien.  Konungen  förde  själf  befälet  «>cii 
under  honom  såsom  flaggkapten  öfverstelöjtnanten  Cronstedt,  som  med 
<\r  tillstötta  Stralsundska  '»-ii  Norrbottniska  skärgårds-eskadrarne  Imt 
vudsakligen   bidrog   till  segern,  hvilken  ai  en  hisklig  storm  understöd 

Adlerbelh,    Inteckningar,  i.  »  Il 


•210 

des.  Ryska  förlusten  bestod  i  53  större  fartyg,  brända,  sänkta  eller 
tagna,  hvaraf  26  kunde  för  vår  räkning  repareras  och  göras  tjenstfärdiga, 
och  hvaribland  den  fortidet  år  på  samnia  ställe  förlorade  hemmema 
"Oden",  utom  fanor  och  troféer.  Prinsen  af  Nassau  måste  själf  rädda 
sig  genom  simmande.  Brigadieren  Denisow  och  prinsens  flaggkapten 
togos  till  fånga  och  jämte  dem  260  officerare  samt  6000  man.  Vår  för- 
lust bestod  i  två  kanonslupar,  som  sprungo,  udema  "Ingeborg",  som 
sjunkit  af  en  bomb.  och  några  demonterade  kanonslupar. 

Prinsen  af  Nassau  säges  b.afva  begått  flera  oförlåtliga  fel:  l:o 
att  ingå  i  sundet  med  förlig  vind  och  stark  sjö;  2:o  att  sätta  sina  ga- 
lerer  i  första  linien,  som  voro  i  anseende  till  bestyckningen  svagare 
fartyg  än  fregatterna:  3:o  att  i  anseende  till  den  -starka  sjögången 
hans  kanonslupar,  som  voro  så  platta  att  de  intogo  vatten,  ej  kunde 
göra  verkan,  utan  vrokos  och  sönderslogos  mot  klipporna.  Aftonen 
förut  hade  prinsen  sagt,  att  han  méthodiquement  och  långsamt  ville 
matta  och  förstöra  de  svenske,  coupera  dem  från  Lovisa  och  upprätta 
batterier  på  holmarne.  Kl.  1  om  natten  gaf  han  signal  till  attack,  som 
det  tros  för  att  fira  kejsarinnans  kröningsdag.  Han  skall  varit  så  säker 
om  segern,  att  han  redan  posterat  kanonslupar,  som  skulle  coupera  oss 
reträtten. 

Svensksunds-segern  var  i  visst  afseende  Sveriges  räddning.  Ry- 
ska planen  var.  att  så  snart  svenska  örlogs-  och  skärgårdsflottorna 
voro  slagna,  taga  grefve  Meyerfelt  vid  Högfors  i  ryggen,  sedan  fram- 
tåga till  Åbo,  hvilket  då  kunnat  ske  utan  motstånd,  och  så  gå  öfver 
till  Stockholm.  Likmätigt  en  främmande  ministers  utsago  skall  re- 
dan lista  varit  uppsatt  i  Petersburg  på  de  hus.  som  i  Stockholm  borde 
plundras. 

Genom  denna  seger  var  ryska  skärgårdsflottan  minskad  till  60  å 
To  segel.  Den  behöll  dock  sin  ställning.  Konungen  inrättade  i  anled- 
ning af  de  vunna  segrarne  vid  Fredrikshanm  och  Svensksund  ett  he- 
derstecken, bestående  af  en  guldmedaljong  att  bäras  i  knapphål  eller  om 
halsen  af  de  officerare,  som  däruti  deltagit,  och  antog  densamma  äfven 
själf.  Det  var  ock  ett  slags  fägnadsbetygelse  däröfver,  att  H.  Maj:t 
benådade  generalmajor  Kaulbars  och  kontreamiralen  Liljehorn,  på  sätt 
att  de  allenast  miste  tjensten,  men  behöllo  lönen.  Liljehorns  resolution 
innehöll,  att  sådant  skedde  för  dess  utmärkta  förtjenster  af  konung  och 
fädernesland  vid  1780  års  riksdag.  Han  fick  dock  inom  årets  slut  till- 
sägelse att  på  någon  tid  lemna  riket. 


211   - 

Denna  seger  firades  i  Stockholm  den  22  Juli  med  Te  Deum,  tro- 
feernas  uppvisande,  cour,  publik  spisning  och  illumination  om  natten 
A  Strömsborg,  men  hade  samma  verkan,  s..ni  flera  detta  krigs  tillfällig- 
heter, att  förråda  nationens  (»lyckliga  invärtes  söndring.  I  anledning 
af  oföreigtiga  och  hånliga  utlåtelser,  som  en  och  annan  adelsman  skall 
harva  fällt  öfver  den  olyckliga  Wiborgska  reträtten,  voro  de  nitiske 
royalister  och  framför  allt  pöbeln  ganska  uppbragta.  Deras  anat 
fick  styrka  till  utbrott  af  Svensksunds-segern  och  oskärade  fröjdebety- 
gelserna  däröfVer  genom  oordningar. 

Den  "Jl  Juli,  då  de  öfversända  troféet  voro  förda  från  Haga,  att 
utställas  på  Stockholms  slott  till  allmänt  åskådande,  förolämpade  aktö- 
ren !>••  Broen  en  officer  vid  namn  Hammarlund  af  Nerikes  och  Verm- 
lands  regemente  uti  slottshvalfvet.  Denne  hade  låtit  anmäla  sig  att 
bära  troféerna  följande  dagen  till  Storkyrkan  och  talte  med  general- 
löjtnant Zöge  von  Kianteuffel,  då  de  Broen,  anförande  en  svärm  af 
pöbel,  fick  Hammarlund  i  halsen,  förde  honom  mol  en  pelare  och 
med  möda  af  generalen  kunde  förmås  atl  släppa  honom.  De  Broen 
med  sin  skara  förfogade  sig  sedan  åi  de  förnämsta  gator  och  torg  i 
staden,  skrek  "hurra  för  svenska  ryssar"  utanför  många  lins,  såsom 
general  Duwalls,  grefve  Carl  Pipers,  general  Hermansons,  baron  Carl 
De  Geers,  radman  Reimers,  brukspatron  Björkmans,  assessor  Qahns. 
Han  öfverföU  vid  Norrmalmstorg  en  kryddkrämare  Lavin,  slog  och  för- 
följde honom  in  i  sitt  eget  hus.  De  Broen  hade,  innan  detta  upptåg 
begyntes,  plägat  sig  och  tlere  med  öl  och  starka  drycker  på  engelska 
källaren  samt  med  dessa  traktamenter  Lockat  pöbeln  utanför  att  följa 
sig  för  att  hurra  för  de  så  kallade  svenska  ryssarne.  Detta  oskick, 
störande  allmän  säkerhet  i  hufvudstaden,  blef  lika  illa  upptaget  af  en 
del  af  borgerskapet,  helst  en  del  af  dem  blifvit  slagna  eller  annars 
missfirmade,  som  ad  adeln.  Borgerskapet  ville  ej  göra  vakt.  innan  De 
Broen  blifvit  lagligen  näpst.  Polismästaren,  hvilken  icke  allenast  sett 
igenom  fingrarne  med  oväsendet,  utan  hemligen  understödl  del  genom 
polisbetjeiiin^'.  spelte  då  en  dubbel  och  ömklig  roll.  Del  kunde  dock 
ej  hindras,  an  De  Broen,  anklagad  på  tlere  sidor,  den  B  Augusti  måste 
arresteras.  Borgråtl  sattes  öfver  honom,  hvilken  efter  vederbörlig  ran- 
sakning  domde  honom  till  28  dagar--  fängelse  vid  vatten  och  bröd; 
men  konungen,  Bom  dessförinnan  hemkommit,  gal  honom  alldeles  uåd 
och,  --"iii  dei  [tåstås,  15U0  r:dr  i  ersättning  för  hans  lidande. 

I    finansvägen   Inträffade  en  obehaglig  händelse,  da  rik^raldsk"ii- 
toret,   skyldigt    enligt    sina   förskrifningar  att   ett    åi    ifrån  deras  dato 


-    212 

inlösa  dem  med  bankomynt,  hvarmed  äfven  allt  gått  riktigt  till  sedan 
den  5  April,  då  de  först  utgifna  voro  förfallne,  den  2  Augusti  inställde 
all  slik  inlösen,  hvilken  uppsköts  till  den  -2  Februari  1791,  med  villkor 
att  sedelhafvaren  skulle  å  de  förfallna  sedlarne,  då  de  vederbörligen 
presenterades  och  stämplades  i  kontoret,  försäkras  om  sex  procent  i 
bankomynt  från  förfallodagen  till  ofvansagda  tid.  Kungörelsen  inne- 
höll uppriktigt  skälet,  att  kontoret  var  stadt  i  brist  på  bankomynt,  till 
afhjälpande  af  hvilken  konungen  samma  dag  lät  utgå  en  förordning, 
att  dädanefter  sjötullen  borde  erläggas  i  specie-  eller  bankomynt.  Emel- 
lertid steg  agio  mellan  riksgälds-  och  bankosedlarne  i  största  hast  till 
15  procent,  hvilket  var  en  naturlig  verkan  af  bemälda  författning,  emot 
hvilken  riksrådet  Liljencrantz  sedermera  uppriktigt  gjorde  konungen 
föreställning,  som  svarade,  att  den  blott  skulle  gälla  tills  vidare.  Den 
har  dock  sedermera  ej  upphört, 

Frukten  både  af  Wiborgska  reträtten  och  Svensksundsbataljen 
var  de  krigande  makternas  inbördes  benägenhet  till  fred.  Fredsnego- 
ciationer  voro  genom  spanske  ministerns  bona  officia  redan  förlidne 
vinter  öppnade,  hvartill  öfverstelöjtnant  v.  Posensteins  bemödande  var 
af  stor  nytta,  och  i  afseende  hvarpå  spanske  legationssekreteraren  Mo- 
reno  äfven  då  gjorde  en  resa  från  Stockholm  till  Petersburg.  Rosen- 
stein  kom  ock  i  Juli  månad  på  parole  öfver  från  Ryssland  och  upp- 
vaktade konungen,  som  han  genom  de  renseignements,  han  medförde, 
mer  och  mer  lärer  böjt  till  fredstankar.  De  lättades  genom  ömse  si- 
dors épuisement,  Sveriges  allierades  ringa  pålitlighet,  lidna  förluster 
och  Rysslands  verkligen  fattade  fruktan  för  en  tillförne  mindre  aktad 
fiendes  drift,  vaksamhet  och  ressurser,  där  inga  syntes  finnas.  Grefve 
Ostermann  hade  ock  förklarat  åt  öfverstelöjtnanten  Rosenstein,  att  kej- 
sarinnan vore  färdig  att  sluta  fred  med  livad  villkor  som  helst,  allenast 
hon  icke  afträdde  någon  tum  jord."  "Ni  bör",  sade  han,  "finna  det  skä- 
ligt, då  ni  själf  i  Petersburg  hört  svenska  kanoner".  Eftertryckligvn 
fördes  fredsunderhandlingarne  strax  efter  Savitaipalsaffären  mellan  ba- 
ron Armfelt,  som  då  var  i  Kärnakoski  (hvarifrån  han  för  sin  blessyis 
skull  dock  sedan  begaf  sig)  och  general  Igelströhm,  som  kommenderade 
i  Wilhnanstrand.  De  mellankommande  krigshändelserna  gåfvo  dessa  än 
mera  vigt,  och  den  81  Juli  begaf  sig  H.  Maj:t  själf  till  grannskapet  af 
Verelä,  hvarest  sammanträdet  mellan  dessa  generaler,  som  då  blifvil 
försedda  med  sina  hofs  fullmakter,  bolls  på  slätten  under  därtill  inrät- 
tado   tält.    Öfverläggningarne   fört  sattes  i  Augusti  månad:  men  den  !•". 


213 

Augusti  voro  de  så  nära  afbrott,  an  plenipotentiairema  skildes  ål  med 
aftal  atl  föbande  dagen  råkas  endasl  för  atl  taga  afsked  af  hvarandra. 
Blidare  omständigheter  kommo  dock  emellan,  så  atl  del  tilläraade  af- 
skedet  stadnade  i  fredsslut,  man  all  åtgärd  af  mediateurer,  och  kun 
des  till  outsäglig  fägnad  mellan  svenska  och  ryska  förposterna  i  sven- 
ska plenipotentiairens  tält.  lm lagra  dagar  utväxlades  ratifikatio- 
nerna på  en  estrad,  byggd  på  slätten  vid  Verelä.  Konungen  emottog 
då  uppvaktningar  af  baron  [gelströmn  med  andra  ryska  generaler  och 
officerare,  som  qvarb.jödos  att  soupera  vid  II.  Maj:ts  och  vid  hofmar- 
skalkstaffeln.  Vid  ratifikationernas  utväxling  paraderade  båda  armé- 
erna på  livar  sin  sida  "in  Kymmene  elf.  Verelä-freden  satte  allt  i 
samma  skick,  som  del  varit  före  kriget.  Atl  Å.bo  och  Nystadske  fre- 
den ej  nämndes,  ansågs  för  etl  upphäfvande  af  livad  de  innehöllo  rö- 
rande etl  slags  rysk  garanti  af  1720  ars  regeringssätt,  samt  [för  ett] 
hand  på  Sverige  atl  ej  ingå  förbund  med  turkarne  mol   Ryssland. 

Sålunda  yoro  såsom  rök  för  Sverige  uppgångna  på  någol  mera 
an  två  år  15  linieskepp  och  fregatter  förutom  skärgårdsfartyg,  hvaribland 
U  galerer  och  större  fartyg;  vid  pass  50.000  nian  och  åtminstone  14'*» 
tunnor  guld.  att  förtiga  det  nationen  blifvit  söndersliten  och  förtryckt. 
En  sen  fred  var  dock  vida  bättre  än  ingen  fred,  men  angenäm  icke  för 
vinsten,  utan  för  en  minskad  eller  hämmad  förlust.  I  händelse  freds- 
handeln  blifvit  afbruten,  är  fruktansvärdt,  att  Sverige  kommil  myckel 
till  kofta.  Örlogsflottan  var  ruinerad  och  kunde  ej  göra  tjenst.  Prin- 
sen af  Nassau  var  så  förstärkt,  att  lian  ånyo  kunde  bjuda  var  skär- 
gårdsflotta  spetsen;  svenska  arméen  mycket  försvagad  och  trött  vid 
kriget:  landet  redan  glesl  på  tjenstbarl  folk.  Inga  penningar.  Våra 
allierade,  som  emot  all  politik  för  länge  lemnat  oss  handlösa,  da  af- 
sigten  var  atl  försvaga  Ryssland,  surprenerades  af  fredshandlingarne 
man  deras  intervention.  Me  gjorde  da  stora  propositioner,  men  allt- 
för sent,  och  hvarå  med  skäl  ej  gjordes  afseende.  Rysslands 
lägenhet  synes  tydligen  målad  i  detta  fredsslut.  Med  kejsarinnans 
rancune  ull  konungen  och,  om  inan  får  bruka  del  ordet,  Justus  dolor*, 
med  hennes  högmod,  hotelser  och  odrägliga  förr  gjorda  anbud,  var 
siat us  quo  före  kriget  för  henne  en  verklig  humiliation.    Men 

Emellan  dem.  som  spiror  föra 
Ej  någol   hal  odödligl  är. 

t  tyllenb 


-  214  - 

Kanske  rättare:  prinsar  äro  människor,  ofta  äfven  så  inkonseqventa 
som  enskilda  personer.  Man  söke  därföre  icke  alltid  i  deras  steg  livar- 
ken vishet,  sammanhang  eller  statsskäl,  utan  fast  mera  caprice.  '"Quam 
parva  sapientia  regitur  mundus!"  sade  därföre  rikskansleren  Oxenstjerna, 
och  historien  intygar  ej  mindre  än  filosofien,  att  millioner  människors 
öden  understundom  berott  af  en  enda  människas  bättre  elier  sämre 
nattro,  digestion  eller  lynne  ett  visst  ögonblick. 


Inre  förhållanden  och  yttre  politik, 

1790     1792. 


_'i'ii  -IX  Augusti  ankom  rill  Stockholm  kuriren  med  unden*ättelse  om 
freden.  Natten  mellan  den  -1  och  28  kom  H.  Maj:t  sjålf  till  Haga. 
Den  30  hade  han  sitt  intag  i  Stockholm,  klädd  i  arméens  flottas  uni- 
form, var  först  i  kyrkan  och  sedan  på  rådhuset,  där  han  betackade 
borgerskapet  för  dess  visade  trohet  och  förklarade  sig  till  dess  förva- 
rande till  eftervärldens  åminnelse  vilja  af  de  medel,  han  såsom  befäl- 
hafvare  vunnit  af  krigsbytet,  uppresa  ett  publikt  minnesmärke,  på  livad 
ställe  i  staden  borgerskapet  helst  önskade.  Den  31  afkunnades  freden 
högtidligen  och  afsjöngs  Te  Deum  i  alla  kyrkor.  Middagen  var  cour 
och  publik  spisning  samt  all  sorg  aflagd.  Den  1  September  flyttade 
H.  Maj:t  med  hela  hofvet  till  Drottningholm.  Pöbeln  syntes  i  allmän- 
het flat  öfver  en  fred  utan  landvinning  och  utan  penningar,  som  så 
mycket  stridde  mot  utspridda  rykten.  Men  skulden  stadnade  i  deras 
sinnen  ej  på  konungen  utan  på  herrarne.  [eke  desto  mindre  komp  Ii- 
monterades  H.  Maj:t  genom  deputerade  från  alla  stift,  städer  och  lands- 
orter öfver  freden,  såsom  hade  den  varit  den  Begersällaste. 

Baron  Armfell  hade  al  kejsarinnan  fåtl  presenter  till  mer  ån  en 
tunna  gulds  värde  sann  S:t  Andreas-orden.  De  öfriga  svenska  genera- 
ler tingu  ock  lika  presenter.  Eemma  i  Sverige  belöntes  af  konungen 
isynnerhet  baron  Armfelt,  som  öck  blåa  bandet.  Generalmajorerna 
Pauli,  Pollel  och  Klingspor  blefvo  generallöjtnanter,  den  sistnämnde, 
sinn  sedan  1788  varit  generalkrigskommissarius  och  därunder  skall  gjort 


-  211) 

en  lika  så  grof  som  otillbörlig  vinst,  hvarföre  han  säges  vant  mot  fre- 
den, blef  tillika  general  en  chef  i  Finland  med  en  ganska  vidsträckt  myn- 
dighet. Generalmajorer  blefvo  öfverstarne  baron  Strömfelt  och  Stackel- 
berg;  kommendörer  af  Svärdsorden  öfversten  baron  Cederström,  ba- 
ronerna Strömfelt  och  Stackelberg  samt  engelsmannen  Sidney  Smith, 
som  denna  campagne  tjent  såsom  volontär.  Öfverstelöjtnant  Rosenstein 
blef  öfverste  och  riddare  med  stora  korset  af  svärdsorden.  Blå  bandet 
lofvades  ock  general  Plåten;  men  fältmarskalken  grefve  Meyerfelt,  hvars 
farfar  varit  borgmästare  i  Stralsund,  var  ej  därtill  nog  andiger. 

Fröjdebetygelserna  öfver  freden  voro  beledsagade  och  förmörkade 
af  ett  länge  beredt  sorgespel;  jag  menar  de  för  hvarjehanda  både  stats- 
och  andra  ämbetsfel  anklagade  finska  chefers  och  officerares  öde. 
Hedan  den  1?)  April  1700  hade  generalkrigsrätten  för  öppna  dörrar  låtit 
af  kunna  sin  utfärdade  dom  öfver  generalen  baron  Armfelt,  öfverstarne 
baron  von  Otter  och  Hästesko  samt  öfverstelöjtnant  baron  Otto  Kling- 
spor  att  mista  lif,  ära  och  gods;  likaledes  öfver  öfversten  baron  Hast- 
fehr  att '  undergå  lika  straff,  öfver  överstelöjtnanterna  Enehjelm  och 
baron  von  Kothen  att  halshuggas,  samt  öfver  öfversten  Montgomery 
och  grefve  Leyonstedt  att  arkebuseras.  Bland  ringare  officerare  voro 
kaptenen  Willebrand  och  löjtnanten  Gadolin  dömde  att  halshuggas.  S 
andra  officerare  vid  A  bo  läns  regemente  att  arkebuseras,  samt  till 
samma  straff  57  officerare  af  finska  arméen,  som  bevisligen  underskrif- 
vit  eller  medverkat  till  Anj  al  a-förbund  et.  Sergeanten  Segerstorm,  så- 
som förvunnen  att  gemensamt  med  ofvannämnde  officerare  af  Å.bo 
läns  regemente  hafva  uppstudsat  soldaterna  till  olydnad,  men  däratöf- 
ver  att  hafva  smädligen  talat  om  konungen,  fick  särskild  dom  att  mi- 
sta lif,  ära  och  gods  samt  högra  handen  före  hufvudet. 

Samtliga  dessa  domar  vunno  H.  Maj:ts  bekräftelse;  men  i  anled- 
ning af  de  dömdes  ansökningar  om  nåd  ankom  den  22  Augusti  H.  Maj:ts 
yttersta  förordnande.  Generalmajoren  baron  Armfelt  benådades  med  lif- 
vet  och  dömdes  till  fängelse  på  behaglig  tid  på  Malmö  fästning,  hvai- 
est  han  dog  1792.  Likaledes  baron  Hastfehr,  som  i  stället  för  det 
ådömda  dödsstraffet  dömdes  att  vistas  under  bevakning  af  sin  si  ägt 
på  någon  af  deras  landtegendomar,  och  af  sin  svåger,  riksmarskalken 
grefve  Bonde,  emottogs,  till  dess  han  följande  året  begaf  sig  utrikes. 
Men  dödsdomarne  öfver  baron  von  Otter,  Bästesko,  baron  Klingspor, 
Enehjelm  och  baron  von  Kothen  befallde  II.  Maj:l  låta  verkställa,  bwar- 
lill  dag  utsattes  den  1  September.  Denna  tidning  meddeltes  de  fångne 
i   arresten   don  23  Augusti   och  omottogs   af  Bästesko,  Enehjelin  och 


v.  Kothen  med  fermeté,  men  af  ven  Otter  Died  blödighel  och  afKling- 
spor  med  den  svaghet,  atl  han  föll  på  knä  för  Blottsfogden  och  k 
polismästarens  hand.  Den  utsatta  exekutionen  uppsköts  emellertid  till 
den  8  September,  och  II.  töaj:t,  som  under  detta  var  ankommen  till 
Stockholm,  kunde  ej  vägra  den  uåd  och  Lifvets  försköning,  hvarom  alla, 
Bom  konungen  omgåfvo,  med  en  innu  bönföllo,  ål  oägon  af  de  dömde 
utom  Hästesko.  "Man  kan  förlåta  etl  statsbrott",  svarade  konungen, 
•men  icke  en  chef,  Bom  uppstudsar  den  trupp,  bonom  anförtrodd  år; 
detta  exempel  är  .-il It  för  vådligt  och  oförlåtligt  i  livad  regering  som 
helst".  Del  kan  ej  nekas,  att  ehuru  ETästesko  '-.i  med  tulla  skäl  kunde 
Lagligen  öfverbevisas  atl  hafva  förmått  sitl  regemente  till  dess  till- 
tänkta egenvilliga  reträtt  från  Fredrikshamn,  voro  alla  sannolikheter 
därtill  sa  bindande,  att  sådant  verkar  en  moralisk  visshet  om  hans 
brott. 

Alla  de  till  döden  dömde  kommunicerade  om  lördagen  den  4  Sep- 
tember utom  Hästesko.  Den  ~  tillsades  v.  Otter,  Enehjelm  och  v. 
Kothen  försköning  till  lifvet,  dock  att  de  skulle  utföras  på  rätteplatsen 
och  där  både  afhöra  sin  dom  och  benådning.  Hästesko,  utsedd  att  dö 
för  folket,  beredde  si^r  därtill  med  all  kristlig  resignation.  !»-•!  påstås, 
att  hans  slägtånge,  som  mycket  för  honom  lagt  sig  ut.  presidenten 
Munck  velat  hjälpa  honom  att  rymma,  men  att  lian  vägrat  det,  eme- 
dan hans  återstående  lif  skulle  bli  svårare  än  själfva  döden.  Han  har 
vidgått  rättvisan  af  sin  straff  efter  Sveriges  lag.  men  i  del  yttersta 
påstått,  art  afsigten  varit  god,  och  att  hantrott  de  steg,  han  tagit,  tjen- 
liga  och  nödvändiga  till  fäderneslandets  väl;  för  öfrigt,  att  han  ej  före- 
brådde sig  mur  än  två  ting:  det  ena.  att  han  nedlagt  sin  hustrus  ^V>A>\ 
ven  Glorian)  arf  i  tjensteköp;  der  andra,  atl  han  ej  mottagil  den  amne- 
sti, H.  Maj:t  17ns  före  sin  afresa  från  l''inland  geuum  öfverstelöjtnant 
haren  Leijonhufvud  tillbjudit  honom  och  lians  medbrottslige.  Man  till- 
lägger, art  han  haft  löfte  "in  nåd,  i  fall  han  velat  uppgifva  sina  hem- 
liga nioteurer;  men  an  han  enständigl  svarat  sig  inga  hafva. 

Den  8  September,  sedan  han  om  morgonen  kommunicera!  och 
visat  mycken  otålighet  att  snart  blifva  utförd,  blef  han  mot  kl.  9  af- 
hem!  ad.  Man  hade  ej  brytt  sig  om  att  kläda  eller  raka  sig.  utan  bar 
en  slät  grå  surtout.  Så  snart  han  stigit  utur  vagnen  och  kommit  inom 
spetsgården    på    Ladugårdslandstorget,   föll   han    på  knä  och  läste  med 

ösl  en  bön,  som  han  själf  författat,  afdrog  sodan  själl  sm*touten, 
nedvek  skjortkragen  och  drog  en  nattmössa  ned  em  ögonen,  hvaröfver 
doktor  Petrejus  och  kyrkoherden  i  tinska  församlingen,  WaJlenius,  som 


-   218  - 

beledsagade  honom,  knöto  ett  hvitt  kläde.  Därpå  lade  han  sig  stilla 
på  stupstocken,  passade  halsen  in  i  urhålkningen  och  mottog  döden  i 
ett  hugg.  Hans  dräng  ville  på  hans  gifha  befallning  lägga  liket  i  en 
därtill  utsedd  likkista,  men  hindrades  af  fyra  polisbetjenter,  som  ka- 
stade det  i  en  mycket  slät  och  insatte  detsamma  i  spruthuset.  Om 
aftonen  flyttades  det  dock  i  den  andra  och  begrofs  genom  grefve  Muncks 
försorg  med  anständig  heder.  Och  så  slöt  öfverste  Hästesko  sin  van- 
del i  en  ålder  af  några  och  50  år  *). 

Så  snart  Hästesko,  hvilken  om  sina  medbrottsliges  benådande  ej 
var  okunnig,  undergått  dödsstraffet,  hemtades  von  Otter,  Enehjelm  och 
von  Kothen,  åkande  i  en  vagn  med  deras  medicus,  coll.  med.  assesso- 
ren  Svensson  till  torget.  När  de  inträdt  inom  spetsgården,  hvarest 
hvar  hade  sin  stupstock  och  likkista,  afkunnade  öfverståthållaren  a 
Kongl.  Maj:ts  vägnar  dem  försköning  till  lifvet,  daterad  fredsdagen  den 
14  Augusti.  Genast  sattes  v.  Otter  med  två  underofficerare  i  en  vagn 
och  fördes  till  Liljeholmen,  där  hans  fru  och  son  voro  honom  till  mö- 
tes och  samfäldt  fortsatte  resan  till  Wexiö,  hvarest  v.  Otter  hade  till- 
stånd att  uppehålla  sig  inom  ett  visst  distrikt  hos  sin  slägt.  Efter  ett  år 
förunnades  honom  frihet  att  vistas  hvar  han  ville.  Men  Enehjelm  och 
v.  Kothen  fördes  från  afrättsplatsen  åter  till  Fredrikshof,  hvarifrån  de 
dock  den  9  September  under  bevakning  af  en  officer  affördes,  den  förre 
till  Varbergs  och  den  senare  till  Landskrona  fästning,  att  där  på  be- 
haglig tid  förvaras. 

Fångarne  eskorterades  till  rätteplatsen,  och  spetsgården  var  for- 
merad af  Stockholms  borgerskap,  som  däröfver  dock  yttrat  något  miss- 
nöje. Pöbelns  sammanlopp  var  så  stort,  att  i  staden  under  exekutions- 
timmen  regerade  en  tysthet  såsom  om  natten,  och  hus  och  bodar  voro 
tillslagne.  En  fönsterluft  vid  torget  betaides  med  4  och  5  r:dr.  Vid 
Hästeskos  blods  utgjutande  har  menigheten  tyckts  utmärka  någon 
lysning  och  blifvit  flat,  då  de  andra  fingo  nåd.  De  hade  önska  i,  att 
en  eller  alla  blifvit  antingen  benådade  eller  straffade. 

Klingspor  sades  så  förtviflad  och  sinnessvag,  att  presterna  för- 
klarade honom  i  själaväda.  Under  denna  förevändning  utfördes  han 
ej,  benådades  icke  heller  uttryckligen,  utan  hettes  exekutionen  upp- 
skjutas,  till   dess   med   honom    bättre  vorde.    Han  flyttades  kort  där- 


*i  En  nog  allmänt  utspridd  berättelse,  att  konungen  själf  inkognito  ur  etl 
fönster  vid  torget  busett  Hasteskos  exekution,  är  en  af  de  mänga  lögnaktiga  snifl- 
delser,  som  sattes  på  denne  herres  räkning. 


219 

efter  till    Danviks  dårhus,  dftr  lian   firk  enskildl  rum  och  lörplägning 

I  »A  konungens  bekostnad  och  med  sundl  förnuft,  ehuru  ntgifve 
galen,  med  hjärtelig  fägnad  öfver  detta  prof  af  konungens  nåd  seder- 
mera  förvarades  L3  månader  under  gifvel  hopp  att  få  rymma  I  slutet 
af  Oktober  manad  17^1  fick  lian  ändtligen  billstånd  atl  i  tysthet  afvika, 
då  lian  nattetid  afreste  till  sina  slägtingar  aedål  landet  och  vidare 
till  Danmark.  Man  föregaf,  att  lian  dränkt  sig,  och  rar  lians  batl  till 
den  ändan  utkastad  i  sjön  vid  Danviken.  En  karl,  som  befalldes  dragga 
efter  honom,  svarade  helt  kallsinnigt:  "Baron  reste  ju  borl  i  natt". 
Han  förfogade  sig  vidare  till  Hamburg  och  blef  efter  några  årbegåfvad 
med  pension  från  Ryssland.    Gifte  sig  några  ar  därefter  och  dog  18. .. 

Öfver  öfverstarae  Montgomerys  och  grefve  Leyonstedts  "de.  hvilka 
besvära!  sig  öfver  generalkrigsrättens  dom,  yttrade  II.  Maja  sig  ej  förr 
än  d.  lij  Sept.  Domen  bekräftades,  men  då  de  brottslige  anhöllo  "in 
nad,  hvartill  Leyonstedt  svårligen  hit  beqvåma  sig,  skänktes  dem  d.  L2 
Oktober  lifvet  och  de  exilerades  till  ön  S.  Barthelemy  att  där  hallas  j 
lindrigt  häkte.  De  artordes  ock  dit  följande  vintern  med  en  Vestindie- 
lärare.  Leyonstedt  dog  där  1792, men  Montgomery  fick  nad  o(-h  återkom 
till  Sverige  1793.  Ehuru  Montgomery  ej  mist  äran,  togs  dock  gula  ban- 
det ifrån  honom,  och  då  revisionssekreteraren  Låstbom,  som  var  befalld 
att  till  den  ändan  besöka  honom,  genom  riksdrétsen  däremot  gjorde 
föreställning,  med  hemställning  om  ej  ordenskapitlet  däröfver  först 
borde  horas,  tog  H.  Maj:t  det  sä  illa,  att  han  undsade  Låstbom,  ilall 
orderna  ej  inom  24  timmar  verkställdes,  att  med  honom  BJälf  nyttja 
andra  utvägar. 

Kapten  Willebrands  och  löjtnant  Gadohns  dödsdomar  mildrades 
till  14  dagars  fängelse  vid  vatten  och  bröd  samt  landsflykt  for  den 
senare   och  degradering    till    gemen    på    sex   månader   för   den    förre, 

I I  varefter  han  äter  skulle  undfå  kaptens  post.  men  i  annat  regemente. 
Sergeanten  Segerstorms  dödsstraff  förvandlades  i  14  dagars  fängelse 
vid  vatten  och  bröd  samt  degradering:  intill  dess  han,  efter  erhållet 
fördelaktigt  betyg  af  sina  chefer,  kunde  återfå  sin  grad.  De  öfriga 
arresterade  officerare  af  Abo  lans  regemente  >attes  den  20  September 
på  fri  fot  med  fullkomlig  frisägelse  frän  allt  straff  likasom  alla  de  andra 
till  arkebusering  dömda  officerare  af  Anjala-brödraskapet. 

Och  sa  var  finska  tragedien  af  I7ss  ändtligen  till  sim.  Man  kan 
ej  neka  konungen  ett  billigt  beröm  for  sin  mildhet.  Man  må  ej  inga  t 
några  politiska  bevekande  skal  för  de  brottsliga,  men  endast  besinna 
an    11.  Maj:ts  tron  vacklade  genom  deras  försök.     Det  är  endast  i  järn- 


-  220  - 

förelse  med  de  öfrigas  lindrigare  medfart,  som  Hästeskos  öde  synes 
hårdt.  Men  i  själfva  nådebevisningarne  yttrade  sig  något  despotiskt. 
De  mänga  okända  nyanser  af  straff,  lindrig  bevakning  hos  anhörige, 
landsförvisning  till  bestämd  ort  m.  m.,  voro  alldeles  godtyckliga,  och 
själfva  det  jus  aggratiandi,  en  konung  utöfvar,  tyckes  böra  vörda  de 
gränser,  de  former,  lagarne  föreskrifva. 

Den  30  September  höll  H.  Maj:t  mönstring  på  Adolf  Fredriks 
torg  med  Stockholms  stads  kavalleri-  och  infantericorpser,  hvilket  skedde 
med  stor  ståt,  och  antecknade  H.  Maj:t  med  utmärkt  beröm  sitt  väl- 
behag i  mönsterrullan,  lät  med  middagsmåltid  uppvakta  sig  af  borger- 
skapet  uppå  Börsen,  tillika  med  kronprinsen  och  hertigen  af  Söder- 
manland, hvarvid  endast  borgerskapets  officerare  gjorde  tjenst  i  stället 
för  de  vid  dylika  tillfällen  uppvaktande  hofämbeten.  En  stor  och  präk- 
tig middagsmåltid  gafs  tillika  af  borgerskapet  åt  mer  än  2000  personer 
af  rikets  högsta  och  högre  ämbetsmän,  och  var  Börsen  illuminerad. 
Borgerskapet,  som  ick<-  på  nog  utmärkt  sätt  trodde  sig  kunna  ådaga- 
lägga sin  vördnad  för  konungen,  beslöto  ock  att  uppresa  hans  staty,  hvarom 
kontrakt  till  modelleringen  upprättades  med  professor  Sergel  för  12,(kki 
r:dr.  För  sammanhangets  skull  må  här  anföras,  att  konungen  till  vé- 
dermäle  af  nådigt  nöje  öfver  borgerskapets  ådagalagda  tillgifvenhet 
den  20  November  lät  med  en  stor  maltid  undfägna  deras  officerare  på 
operateatern,  dekorerad  en  salon.  Deras  fruntimmer  flngo  utur  lo- 
geAa  vara  åskådare.  Riksmarskalken  företrädde  värdskapet,  och  ko- 
nungen och  kronprinsen  gingo  kring  bordet.  Om  aftonen  uppfördis 
en  ny  komedi  med  sång,  kallad  ''Födelsedagen",  som  slöts  med  en  de- 
koration, bvilken  föreställde  obelisken,  den  H.  Maj:  t  ärnade  låta  upp- 
resa, staden  till  heder.  T  en  rol  af  bemäkla  komedi  var  grefvinnan 
Lantingshausen,  hennes  fronderie,  hennes  förakt  för  sina  borgerliga 
slägtingar,  hennes  misshag  med  sina  i  kriget  och  för  konungen  nitiske 
landsmän  målade  med  en  anstötlig  likhet,  hvilken  ej  tillät  misstag  *). 

Konungens  hemkomst  från  kriget  utmärktes  annars  genom  åt- 
skilliga, förändringar  i  vigtiga  ämbeten.  Den  4  Oktober  begärde  och 
erhöll  baron  Ruuth  befordran  ifrån  statssekreterare-ämbetet  vid  iinans- 
ärendena  till  det  lediga  presidentsämbetot  i  kammarkollegium.    Denna 

'i  Den  3  Oktober  vid  entréén  på  Drottningholms-spektaklet  fann  hertigen 
af  Södermanland  i  sin  Loge  före  sig  lifdrabantvakt,  den  B.  Maja  med  ett  smick- 
rande   bref  billagl    i om,  21  till  antalet,  af  underofficerare  vid  kavalleriet,  som 

jämte  sina  bibehållna  löner  Bngo  traktamente   på  siat,  under  vaktgöringen.    Ko- 
nung Fredrik   II  hade  efter  7-åriga  krigel  tillagt  prins  Henrik  en  lika  distinktion. 


•_-JI 

disgrace  var  sä  adoucerad,  Bom  den  kunde  vara,  dels  genom  en  verklig 
upphöjelse  i  värdighet,  dels  genom  1,500  r:drs  lön.  Finansdepartementet 
delades  mellan  tre  ämbetsmän;  Lagman  Håkansson  (sedan  kammarrådel 
Lagerheim  afsagl  sig  detta  honom  tillbjudna  förtroende),  som  ti<k  på 
sin  lotl  föredragningen  och  8tyrseln  af  expeditionen;  statskommissarien 
Ekman,  som  sysselsattes  med  statskontors-,  och  generalkonsuln  Pey- 
ron  med  växelärendena.  Med  krigsärendena  togs  vid  samma  tid  en 
ny  författning.  De  delades  emellan  tre  föredragande:  statssekreteraren 
Carlsson  för  befordrings-  och  boställsärenden;  statssekreteraren  och 
landshöfdingen  i  Å.bo  Willebrand  för  landtarméen  och  statssekreteraren 
sam!  öfversten  vid  arméens  flotta  Cronstedt  för  sjöärendena. 

Presidenten  grefve  Munck  erhöll  ock  på  begäran  entledigande 
från  --in  ståthållareämbete  på  Drottningholms  och  Svartsjö  slott,  till 
hvilken  posl  baron  Ruuth  förordnades.  Grefve  Munck  fick  ock  per- 
mission att  resa  unike-,  jämte  4<hk>  i :<lr  pension,  hvilken  förra  han 
till  sin  stora  skada  dock  icke  nyttjade.  Han  var  blifven  missnöjd, som 
del  sades,  dels  emedan  konungen  intet  afseende  gjort  på  hans  förbön 
för  Bästesko,  dels  i  anseende  till  en  process,  hvarutinnan  han  redan 
ärel  tillförne  invecklat  sig  med  kammarrevisionen.  Detta  kollegium 
hade  utfärda!  en  revisorsfullmakt  för  en  betjent  vid  namn  Oldenburg. 
Vid  dess  justerande  lins  presidenten  ville  han  uttaga  tvenne  i  fullmak- 
ten influtna  ord:  "1111  och  bemödande".  Sekreteraren  underrättade  ock 
Ledamöterna  därom,  men  de  läto  ändå  utfärda  fullmakten  oförändrad. 
När  den  presenterades  till  grefve  Muncks  underskrift,  märkte  han  de 
utdömda  orden  sta  qvar,  vägrade  att  teckna  sitt  namn,  besvärade  sig 
öfver  sidovördnad  hos  könungen,  lät  genom  advokatfiskalen  tilltala 
kammarrevisionen  och  öppnade  en  rättegång,  hvarunder  han  afhöll  sig 
tian  all  utöming  af  sitt  ämbete,  och  hvilken  fördes  med  iniurier  och 
bitterhet  ä  ömse  sidor,  helst  å  presidentens.  Han  hade,  innan  dessa 
utbrott  skedde,  redan  i  April  1789  insinuerat  enskildl  och  icke  genom 
den  vanliga  kanslivägen,  smn  medförei  den  anklagades  hörande,  ett 
memorial  hos  H.  Maj:i  med  angifvelse  af  oordning  inom  kammarrevi- 
sionen och  oduglighet,  -a  hos  betjening  som  Ledamöter,  bvilka  han 
påstod  bestå  af  bankruttspelande  köpmän,  kypare  m.  m.  samt  vara 
ridicule  i  publika  och  privata  samqväm.  svara  skuggor  voro  ock  ka- 
stade på  företrädande  presidenten.  Denna  oformliga  både  delation  och 
process  nedlades  därigenom,  atl  11.  Maj:t  i  September  1790  genom  riks- 
drotsen  Lät    muntligen    förehålls  kammarrevisionen  dess  bristande  akt- 


-     222   — 

ning  tor  sin  president,  hvarpå  presidenten  i  ett  tal  gaf  den  reparation, 
att  han  vidgick  sig  hafva  uraktlåtit  alia  formaliteter. 

Den  .  .  .  Oktober  gaf  H.  Maj:t  öfverste  Tranefelt  afsked  och 
kasserade  öfverstelöjtnanten  vid  artilleriet  baron  Friesendorff  samt  öf- 
verstelöjtnanten  vid  Bohusläns  dragoner  baron  Funck,  hvilka  varit 
under  tilltal  för  Qvistrums-affären  17.S8  och  vid  generalkrigsrätten  lind- 
rigare dömde. 

En  händelse  förtjenar  att  anföras,  som  vid  samma  tid  ådrog  sig 
billig  uppmärksamhet.  H.  Maj:t  hade  förlidna  sommaren  till  kommis- 
sionssekreterare i  Warschau  utnämnt  herr  Casström,  en  ung  man, 
engagerad  som  kanslist  vid  kansli-kollegii-expedition,  qvick  men  känd 
som  frondeur  vid  sista  riksdagen.  Vid  utresan  till  Warschau,  som 
skedde,  då  man  under  konungens  inspärrning  i  Björkösund  fruktade  en 
total  förlust  af  våra  flottor,  blef  han  i  Ekesjö  uppehållen  i  brist  pä  hä- 
star, hvaröfver  han  med  otålighet  beklagade  sig  för  borgmästaren  där- 
städes Zellinger.  hvarefter  denne  senare  i  form  af  förtroligt  samtal 
framställde  frågor  om  våra  allmänna  ärenden,  hvilka  Casström  besva- 
rade på  ett  sätt,  som  utmärkte  misströstan  om  utgången  och  missnöje 
med  anstalterna;  skall  ock  låtit  förstå,  att  fast  menigheten  ännu  ej  in- 
såge,  huru  förderfliga  de  voro,  skulle  ögonen  väl  en  gäng  öppnas.  Cas- 
ström fortsatte  sin  resa,  men  Zellinger  upptecknade  hela  samtalet  med 
tillägg  och  vrängningar  samt  framgaf  detta  delatoriska  pasquill  till  lag- 
man Håkansson,  denne  äter  till  konungen.  Efter  tre  veckors  vistande 
i  Warschau  fick  Casström  genom  envoyéen  v.  Engeström  H.  Maj:ts  or- 
dres att  genast  begifva  sig  hem  till  Sverige,  emedan  H.  Maj:t  annor- 
lunda ville  employera  honom.  Denne,  full  af  hopp,  skyndade  sig  till 
fäderneslandet,  men  möttes  vid  första  anmälandet  hos  statssekrete- 
raren Franc  af  de  ensidiga  angifvelserna.  af  hvilka  han  ej  utan  möda 
fick  del  till  förklarings  uppsättande.  Denna  senare  skall  varit  öfver- 
måttan  val  författad  och  innehållit,  att  utom  det  hela  samtalet  skett 
mellan  fyra  ögon,  en  del  af  klagopunkterna  voro  uppdiktade,  en  del 
dragna  utur  den  mening,  Casström  haft  med  sina  utlåtelser.  Det  säg 
dock  ut,  som  Casström  skulle  mista  sin  syssla,  men  ändtligen  tog  sa- 
ken en  blidare  vändning  och  stadnade  därvid,  att  H.  Maj:  t  förekallade 
honom,  gaf  honom  en  lindrig  reprimande  och  återsände  honom  såsom 
kurir  med  200  r:drs  resekostnadsersättning  till  Warschau  att  där  åter- 
taga sin  syssla. 

Denna  scen.  bekymmersam  för  allmänna  säkerheten,  visar  huru 
långt    espionagon    drefs  och  med  livad  ringa  afseende  i>ä  lag  oskyldigt 


22j ; 

folk  för  ovänner  oeh  belackare  kunde  blifva  offer.  CJtliggare  och  spio- 
ner inskickade  ifrån  landsorterna  listor  på  så  kallade  svenska  ryssai 
hvar  till  sm  mecenat  i  Stockholm,  Bom  däraf  saml  af  andra  bifogade 
uppgifter  gjorde  vederbörlig!  bruk  till  den  enes  och  andres  svärtande, 
oftast  på  sanningens  bekostnad  och  föi  egna  afsigter.  Denna  miss- 
tänksamma vaksamhet  växte,  i  den  mån  krigets  mindre  önskliga  ut- 
gång gaf  missnöjel  skäliga  anledningar. 

Konungen  för  sin  egen  person  var  ingenting  mindre  än  Lycklig. 
Motgångar,  dem  han  ej  kunde  dölja  för  sig.  att  han  själf  8ig  ådragit, 
sammanlagda  med  hans  bögi I  och  själfrådighet,  gjorde  honom  led- 
sen, ojämn  till  sinnes  och  lättrörd  till  vrede,  så  att  han  snäste  dem. 
som  voro  omkring  bonom,  nian  eller  vid  minsta  anledning,  synnerligen 
vid  föredragning  eller  anmälan  af  regerings-affärer,  dem  han  handterade 
med  yttersta  vedervilja  och  sådan  brådska,  att  han  hade  understundom 
fyra  särskilda  konseljer  på  två  timmar  mellan  sin  lever  och  sin  mid- 
dagsmåltid. Misstänksamheten  till  arméen  fortfor  och  visade  sig  i 
märklig  måtto,  då  Lifgardet,  Dal-,  Vestmanlands,  Södermanlands  och 
Östgöta  infanteriregementen  m.  fl.  pågalereroch  kanonslupar  inkommo 
till  Stockholms  brygga.  Konungen  hade  vid  Nyckelviken  själf  varit 
dem  till  mötes  och  gick  därifrån  i  fartygel  Amphion  före  dem  till  sta- 
den, hvarest  de  saluterades  med  en  ganska  stark  kanonad,  sä  att 
mänga  fönster  i  operahusel  och  på  Blasieholmen  sprungo.  Men  trup- 
perna måste  ligga  omhord  öfver  natten  och  andra  dagen  marschera 
så  skyndsamt,  att  officerare  ej  unnades  tid  att  äta  middag.  l'å  hem- 
ställan, om  trupperna  åtminstone  efter  en  sen  och  af  ganska  våt  och 
kall  väderlek  besvärlig  sjöresa  matte  få  några  timmars  rådrum  att 
torka  sig,  frågade  H.  Maj:t.  livad  det  vore  för  konster  och  om  det  var 
oppositionens  påfund?  Man  kunde  ej  veta,  hvad  de  togo  sig  före,  när 
de  von»  sandade.  I  sjäifva  verket  skall  ock  något  missnöje  försports 
bland  en  del  af  manskapet  för  uteblifven  sold,  sa  ati  baron  Armfelt 
vid  Långholms-tullen  mast  resa  emot  dem  på  1-1.  Maj:ts  befallning  tor 
att  ställa  dem  tillfreds.  Men  24  Oktober  ätertogo  Lifgardet  och  enke- 
drottningens  regemente  vakten  i  staden  och  aflöste  borgerskapet,  som 
bestridt   den  i  mer  än  två  år. 

Sjötransporten  af  arméen  ifrån  Finland  medtog  myckel  folk.  :: 
a  4iHH»  man  dogo  därunder.  En  stor  del  al  de  öfriga,  sa  officerare  som 
soldater,   hvilka   friska   hemkommo,   insjuknade  sedermera  i  svara  röt- 


-  224 

febrar,  hvaraf  många  dogo  och  andra  sent  tillfrisknade,  utbredde  äfven 
sjukdomssmitta  på  flera  ställen  i  riket. 

f  sanning  voro  officerare  och  soldater  så  mycket  mer  att  beklaga. 
som  de  traktamenten,  för  dem  utföllo,  tilldeltes  dem  nästan  i  non- 
valörer,  såsom  i  krigskommissariatsförskrifningar,  undertecknade  af  den 
därvid  nyttjade  kammarrevisionsrådet  Fahnehjelm,  utan  utsatt  förfallo- 
tid, eller  ock  i  utredningskommissionens  sedlar,  båda  i  så  slät  kredit, 
att  sedeihafvarne  af  agiotörer  knappt  därföre  kunde  skaffa  sig  halfva 
beloppet  i  riksgäldssedlar.  De  förra  eller  Pahnehjelmska  sedlarne,  hvaraf 
hela  Finland  till  ett  belopp  af  millioner  var  uppfylldt,  måste  dock  där 
i  landet  i  krono uppbörder  af  kronan  godkännas,  som  gaf  anledning 
till  ocker  for  vinglare,  hvilka  prejade  fattiga  militärer  på  de  i  Sverige 
och  genom  kommissionärer  i  Finland,  där  de  egde  fullt  värde,  gjorda 
inköp  af  varor,  som  sedan  med  vinst  af  alterum  tantum  i  Stockholm 
föryttrades.  Mot  slutet  af  året  stego  Fahnehjelmarne  till  7ö  procent. 
Utredningskonimissioneiis  sedlar,  som  par  dérision  sedan  flngo  veder- 
namnet af  långrockar  krigskommissariatets  assignationer  på  utred- 
ningskommissionen,  ett  annat  sla^s  omlöpande  papper,  kallades  kapp- 
rockar —  föllo  i  så  mycket  slätare  kredit,  som  utredningskommissio- 
nen  inom  arets  slut  suspenderade  sina  betalningar  för  de  då  förfallna, 
och  under  finevändning  af  liqvidationernas  Lättande  uppsköt  dem  till 
andra  terminer. 

Allt  sådant  utmärkte  finansernas  svåraste  lägervall.  För  ('gen 
del  ville  konungen  ingenting  spara.  På  någons  tillstyrkan  af  vissa  in- 
dragningar i  H.  Maj:ts  egna  utgifter,  svarade  H.  Maj:t,  att  sådant  vore 
obilligt  att  begära  af  en  konung,  som  själf  vågat  lifvet  för  sitt  folk. 
Däremot  var  knappheten  desto  större  mot  andra.  Envoyéen  baron  v. 
Nolcken,  som  tillförne  varit  nyttjad  såsom  sändebud  i  Petersburg  och 
nu  ackrediterad  till  Wien.  fick  på  sin  föreställning  om  bibehållande  ai 
sitt  i  Petersburg  njutna  appointement,  på  det  att  han  åtminstone  måtte 
kunna  hålla  ett  ekipage  och  ett  bord,  det  svar,  att  sådant  vore  i  Wien 
mindre  nödigt,  emedan  kejsar  Leopold  vore  en  ganska  simpel  herre, 
och  den  som  hade  den  äran  att  tjena  i  egenskap  af  minister  en  konung, 
som  sä  exponerat  sin  person,  kunde  utan  vanheder  åka  i  hyrvagn. 
Konungens  enskilda  byggnader  vid  Haga  hade  under  loppet  af  hela 
kriget  blifvit  fortsatta  utan  af brott:  och  H.  Maj:  t  påskyndade  nu  full- 
bordandet och  inredningen  af  den  nya  paviljongen  med  en  otålighet. 
som  gjorde  alla  artister  förtvinade.  H.  Maj:t  sade  dem  (isynnerhet  pro- 
fessor   Masrelie/.i    reiil     nt.  att    lian  ville  jouera  nu,  och  att  han  kanske 


-  225  - 

om  etl  år  ej  talte  detta  stftUe*).    Med  etl  ord,  alll  hans  väsende  röjde 
yttersta  egoism.' 

Till  konungens  hof  anlände  från  del  ryska  generalmajoren  von 
der  Pahlen,  atl  komplimentera  öfver  freden  och  företräda  en  minister, 
imill  dess  ''tt  särskildl  sändebud  lut  ackrediterades.  På  samma  vis 
hade  II.  Maja  ock  till  Petersburg  afskickat  generalmajoren  Stedingk. 
Senare  pa"  äi*et  gåfvo  båda  hofven  offentligen  tillkänna  deras  beslul  atl 
till  hvarandra  afsända  till  inbördes  vänskaps  och  aktnings  betygande 
övar  sin  extraordinarie  ambassadör,  livart  ill  Iran  Sverige  nämndes  öf- 
verstekammarjunkaren,  generalmajoren  friherre  Taube  och  från  Ryss- 
land generalen  [gelströhm,  som  vid  ordenskapitlel  den  22  November, 
tillika  med  general  Plåten,  baron  Armfelt,  riksrådet  grefve  Oxen- 
stjerna  och  presidenten  grefve  töunck,  utnämndes  till  riddare  af  Sera- 
Qmerorden. 

Vänskapen  med  ryska  hofvel  syntes  af  alla  utvärtes  demonstra- 
tioner nu  vara  äfven  så  stor  som  missförståndet  för  några  månader 
tillhaka.  Kejsarinnan  gick  däruti  så  långt,  att  hon  skickade  en  kurir 
till  Stockholm,  som  det  sades,  enkom  med  bref  till  konungen  för  att 
pressera  baron  Ärmfell  atl  snarl  antaga  det  honom  gifna  S:l  Andreae- 
ordensbandet.  General  Stedingk  njöl  en  utmärkt  distinktion  framför 
alla  andra  främmande  ministrar  vid  hennes  hof  och  admitterades  i 
hennes  intimaste  societet 

häremot  var  vänskapen  med  andra  hof  sa  mycket  mera  kallnad, 
Isynnerhet  med  Porten.  Konungens  deklaration  i  Constantinopel  om 
den  slutna  freden  skedde  genom  dess  minister  Heidenstam  och  ba- 
ron Brentano,  hvilken,  med  fullmakt  att  vara  öfversté  i  svensk  tjenst 
varit  ärnad  atl  gå  såsom  volontär  i  turkisk  tjenst,  men  för  negocia- 
tionemas  skull  kommit  atl  qvarstadna  i  Constantinopel.  Deklaratio- 
nen innehöll,  att  II.  Mäj:l  sett  sig  nödsakad  atl  sluta  fred  för  att  sau- 
vera  sin  rike,  sedan  Spanien  redan  inleresserat  sig  till  H.  Maj:ts  för- 
mån och  de  fördelaktigaste  villkor  till  förbättring  af  Sveriges  gräns 
varit  anbudna;  att  H.  Maj:t  frän  krigets  början  enständigl  yrkat,  del 
ingen  separat  fred  skulle  af  honom  slutas  utan  tillsammans  med  Por- 
ten, och  att  Krim  måtte  Porten  återställas;  atl   Ryssland  förklaral  upp 


i  Denna  nya  paviljong,  en  modell  al  smak  och  prakt,  var  anlagd,  dar  Brahe- 
lund   fordom   var  beläget   och  blef  verkligen   aå  färdig,  atl  ii.  Maj:l  dar  kunde  In- 
flytta  den    10  December,  da  han  dftr  gaf  en  stor  maltid,  bland  andra  ai  generalma- 
•  •ii  der    Pahlen.    II.   Maj:l    bar  ock   då,  såsom  Andersmoaso-afton,  ryska  s:i 
A.ndreae-01'den. 

Adltrbtth,  Anteckningar,  f.  \'< 


226 

riktig  böjelse  för  fred  med  Porten,  men  tillika  yttrat,  att  Preussens  in- 
blandning i  fredsverket  däxvid  lade  många  hinder  i  vägen,  hvarföre 
furst  Potemkin  uppdragits  art  beverka  särskild  fred;  att,  då  likväl  ko- 
nungen ingen  separat  proposition  velat  anhöra,  kejsarinnan  gått  sä 
långt,  att  hon  tillbjudit:  l:o  återställa  alla  sina  conquéter  öfver  turkarne, 
2:o  göra  Krim  till  en  fristat  efter  Kainardgiska  freden,  3:o  rasera  Ben- 
der  och  ( »czakoff:  att  emellertid  krigsbördan  med  den  tyngd  fallit  på 
Sverige,  att  kriget  ej  kunde  fortsättas,  sedan  planen  mot  Petersburg 
misslyckats  genom  stormar,  konungen  förlorat  9  Ii  nioskepp  och  ej  egde 
mer  än  14  qvar;  att  70  millioner  turkiska  piastrar  gått  åt  till  kriget, 
och  alla  påräknade  ressurser  manquerat;  att  H.  Maj:t  likväl  låtit  af  bryta 
fredsunderhandlingarne  tor  att  få  bifall  till  följande  två  artiklar:  l:o 
att  H.  Maj:t  skulle  antagas  till  ensam  mediateur  mellan  Porten  och 
Ryssland,  2:0  att  Krim  skulle  afträdas  till  Porten,  men  att  kejsarin- 
nan genom  tre  konsekutiva  kurirer  afslagit  dessa  artiklars  införande  i 
traktaten,  dock  likväl  förklarat,  det  bon  ej  vore  obenägen  till  den  förra, 
sedan  freden  först  blifvit  slupen,  och  jämväl  ej  ohugad  att  köpa  freden 
med  Porten  genom  Krims  öfvergifvande,  allenast  detta  villkor  ej  syn- 
tes henne  aftrugadt;  att  H.  Maj:t.  oförmögen  att  längre  utföra  kriget 
mot  en  fiende,  som  ej  var  okunnig  om  Sveriges  utblottade  tillstånd, 
därföre  måste  åtnöjas  med  en  fred,  som  upphof  det  deltagande  i  sven- 
ska sakerna,  Ryssland  trodde  sig  ega  i  kraft  af  1721  och  1734  års  trak- 
tater, till  binder  i  1739  års  allians  med  Porten,  helst  H.  Maj:t  såg  sig 
lika  fullt  verksamligen  kunna  bidraga  till  Portens  förmån,  hvars  enda 
allierade  han  var,  och  hvaruti  hans  uppriktighet  aldrig  skulle  saknas. 
Denna  dels  konstlade,  dels  öppenhjärtiga  deklaration  var  på  långl 
när  ej  tillfredsställande,  och  kunde  ministern  Heidenstam  på  lång  tid 
oj  få  någon 'konferens  med  inrkiska  rninistéren,  sorn  med  yttersta  ovilja 
ansåg  Sveriges  enskilda  fred.  Konungen  på  sin  sida  desavouerade  ock 
deklarationen,  och  herr  Heidenstam  blef  sedermera rappellerad, helsi  II. 
Majt  i  (lera  afseendon  hade  eller  trodde  sig  ega  anledning  till  missnöje 
med  honom,  så  i  anseende  till  uppbörden  af  turkiska  subsidierna*),  som 
ock  en  stor  briljant,  den  han  till  100,000  r:drs  värde,  utan  att  afbida 
H.  Majas  svai-,  som  blef  negativt,  inköpt  i  Constantinopel  och  användt 
till  present  åt  storherren.  Preussiska  aofvet  var  ock  mod  konungen 
föga  tillfreds,  sedan  aerr  Heidenstam  äfyen  i  Constantinopel  skall  dekla- 


'i  Konungen  påstod  si^,-  därifrån  harva  bort  få  10,000,000  piaster  och  •■]  fått 
in,  i  .in  160,000,  sona  ii.  Maj:t  ansat;'  för  en  äepredation  af  Heidenstam,  eller  rättare 
hans  homme  d'affaires,  en  förlupi  a  fransos,  Sigaud, 


227 

reral  åt  turkiska  ministéren,  atl  EL  Maj:te  enskilda  fred  med  Ryssland 
endast  måsl  slutas  därföre,  atl  konungen  i  Preussen  ej  uppfyllt  Bina 
Förbindelser.  Detta  skall  ådragit  herr  Beidenstam  en  konfrontation 
med  preussiske  ministern  hos  storviziren,  som  aflupit  till  den  torres 
Föga  fördel. 

Alla  dessa  konsiderationer,  Sveriges  épuisement,  brouillerie  både 
med  sina  allierade  och  dem,  som  under  1788  års  nöd  hulpo  det,  gifva 
vid  handen,  atl  riket  verkligen  '-ner  1790  års  fred  var  mera  dependenl 
ai  Ryssland  än  före  kriget,  och  atl  rikets  själfständighet,  som  upp- 
gafs  för  dess  motiv,  var  mera  förlorad  än  vunnen.  Olyckligt,  att  II. 
Maj:i  s;i  litel  kände  hvad  som  utgör  etl  rikes  och  en  konungs  sanna 
styrka. 

Que  serl  la  politique,  ou  manque  le  pouvoirl 

Voltaire  i  Mariamne. 

Bland  le  corps  diplomatique  var  den  berättelsen  allmftn,  atl  11. 
Maj:i.  midt  under  största  vidlyftigheterna  i  ryska  kriget,  sökl  uppvigla 
hofven  i  Turin  och  Madrid  att  med  väpnad  hand  understödja  konung- 
ens i  Frankrike  makt  mot  nationalassembléen,  samt  atl  B.  .Maja  ef- 
ter fredsslutet  tillbjudit  i  samma  afsigl  debarquera  J4.< h m i  man  pg  kusten 
af  Nbrmandiel . 

Efter  ordensdagen  Hen  22  November  gjorde  konungen  ändtligen 
slut  på  sin  detta  år  myckel  Förlängda  Drottningholmsvarelse,  hvaresl 
årstiden,  vätan  och  ställets  fuktighel  begynte  mycket  besvära  del  öfriga 
hofvet.  Drottningen  hade  redan  den  12  inflyttat  till  Stockholm,  i  an- 
seende till  »'ii  tluss  på  sina  (Huii.  gom,  erdigt  archiatern  liaeks  före- 
skrift, fordrade  en  regime,  den  hon  ej  gärna  kunde  hålla  på  Drott- 
ningholm. Hon  hade  därom  förut  prevenerat  konungen  och  begärt 
hans  tillstand  till  inflyttningen,  --"in  svarat,  att  om  hon  ville  gifva  sjL. 
några  dagars  tålamod,  ärnade  11.  Maj:t  själf  Qytta  därifrån,  hvartill 
drottningen  äter  svarade,  atl  da  blott  fråga  vore  om  några  dagar,  ville 
bon  gärna  därmed  uppskjuta.  Efter  etl  par  dagar,  man  vel  ej  egent- 
ligen af  hvad  anledning,  tog  konungen  häröfver  humöur  och  skref 
Hennes  Maja  till  en  biljett  i  oblida  termer  den  II.  hvars  föhd  var.  att 
drottningen  ensam  flyttade  den  12,  och  konungen,  som  ansåg  drott- 
ningens föreburna  opasslighel  for  en  pretext,  i  sammanhang  med  na 
gon  fruntimmerskomplott  att  förkorta  varelsen  på  landet,  qvarblel  till 
•  len  22.  II.  Maj:t  uppehöll  sig  dock  föga  sedermera  i  Stockholm,  utan 
mest  på  Baga,  och  eftei  den  i<>  December  på  nya  Baga  ellei  föl  detta 
Brahelund. 


-  228  - 

Prinsessan,  som  en  hel  månad  varit,  sjuklig  och  besvärad  af  en 
loupe  på  ryggen,  som  måste  skäras,  var  längre  tid  förut  inflyttad  till 
sitt  palats  i  Stockholm. 

Den  27  November  var  jag  på  souper  hos  körningen.  H.  Maj:t 
befallte  mig  då  uppgifva  medaljör  öfver  segrarne  vid  Fredrikshamn  och 
Svensksund,  reträtten  från  Wiborgs-  eller  Björkö-viken  och  freden. 
.Tag  nyttjade  tillfället  att  betyga  min  glädje  öfver  H.  Maj:ts  lyckliga 
räddning  utur  så  stora  faror,  särdeles  vid  reträtten  från  Björkösund, 
den  H.  Maj:t,  oaktadt  den  lidna  förlusten,  tycktes  sätta  största  värdet 
iippå.  och  sade  jag  mig  ej  veta  orsaken,  hvarföre  fregatten  Venus,  livar  - 
med  ryssarne  efterjagade  H.  Maj:ts  fartyg,  just  stannade  i  loppet,  då 
H.  Maj:t  var  i  ögonskenligaste  faran.  Konungen  sade,  det  ryska  ami- 
ralen därtill  gifvit  ordres,  emedan  han  ville  använda  all  sin  styrka  att 
förfölja  örlogsflottan  och  trodde,  att  konungen  var  på  något  örlogsskepp. 
Vidare  att  brännarens  förolyckande  var  skulden  till  all  den  dagens  för- 
lust, och  att,  om  den  icke  varit,  hela  flottan  kommit  tillbaka  utan 
skada.  Han  tillade  ock,  att  stora  flottan  denna  eampagne  gjort  illa 
sin  skyldighet,  och  att,  om  den  icke  hållit  sig  lör  långt  ifrån  fienden 
den  3  Juni,  hade  H.  Maj:t  nu  kanske  promenerat  i  Petersburg.  Men 
tvenne  skepp  hade  skjutit  110  skott,  utan  att  fienden  mist  en  man: 
hvarföre,  i  händelse  krig  framdeles  yppades,  H.  Maj:t  ärnade  gifva  på 
orderna,  att  den  flaggman,  som,  på  det  skepp  han  för  i  en  sjöbatalj, 
ingen  man  får  skjuten,  skall  prompt  blifva  hängd.  Denna  flottans  ur- 
aktlåtenhet skall  ock  gifvit  anledning  till  den  grace,  kontreamiralen 
Liljehorn  åtnjöt,  som  begått  ett  lika,  men  icke  svårare  brott. 

Jag  sade,  att  bäst  vore  glömma  det  förflutna  och  vara  nöjd,  att, 
vi  ändå  återfått  fred. 

Konungen.  Sedan  1788  års  fälttåg  så  snöpligt  allopp,  var  ej  att 
tänka  på  annat.  De,  som  då  skämde  bort  sakerna,  äro  nationen  och 
eftervärlden  därföre  ansvarige.  De  hafva  vållat  alla  våra  senare  olyckor, 
och  utom  dem  hade  allt,  som  tilldrog  sig  vid  1789  års  riksdag,  varit 
ogjordt. 

Jag.  Det  värsta  onda  af  denna  riksdag  var  söndringen  emellan 
riksstånden  och  medborgarne. 

Konungen.  Därtill  var  adeln  genom  sin  oförsigtighet  själf  skulden. 
De  hade  varit  osams  med  sina  medständer  allt  sedan  1650.  Jag  hade 
frälst  dem  och  utsläckt  lågan  1772.  De  borde  känt  sitt  eget  interosse 
förbundet  med  konungamakten  och  hade  erfarenheten  af  min  person- 
tiga böjelse  för  dem;  men  dä  de  uppreste  siu.-  mot  mig,  som  varit  deras 


•J-_,fl 

stöd,   var  jag  lik   en    man    i  sjönöd,  som  gripi  länka. 

Man  skrek  i  otid  öfver  brister  vid  arméen.  Jag  försäkrar,  atl 
\arit  större  i  de  påföljande  två  campagnerna.  Sverige  är  etl  olycklig! 
land.  och  jag  säger  er  förut,  atl  del  kommer  atl  kastas  mellan  revolu- 
tioner, ända  till  dess  nationens  representation  förändras  vid  riksdagarne. 
Jag  har  sökl  göra  steg  därtill.  Mitt  första  projekl  till  Säkerhetsakten 
innehöll,  atl  stånden  skulle  blotl  bestå  hvartdera  af  28  personer,  och 
att  adelns  ledamöter  däribland  skulle  väljas  för  bruks-  och  land  i 
domar  efter  storleken.  Ständerna  skolie  då  utgjori  blotl  en  kammare 
under  ordförande  af  konungen  eller  dess  fullmäktig,  företrädande  hvad 
nu  kalla-  landtmarskalk.  Men  de  andra  ståndens  deputerade,  med 
hvilka  jag  därom  öfverlade,  ville  ej  gä  in  däruti.  Lefver  jag  och  finner 
nog  tranquillité  därtill,  önskar  jag  atl  än  kunna  verkställa  '1<ni  ia  plan, 
hvilkel  aldiig  sker  man  genom  en  fuUmyndig  konung. 

•  /";/.  Detta  projekl  är  del  ärofullaste,  en  monark  kan  fatta,  men 
fordrar  mycken  varsamhet;  del  blefve  ock  onyttigt,  om  ej  tillika  alla 
personliga  privilegier  till  jalousiens  häfvande  afskaffades;  men  de  reela 
borde  bibehållas,  emedan  allmän  säkerhet  och  eganderätt  annars  rub- 
bades. Ingen  borde  heller  klaga  öfver  dem,  ila  hvem  som  helsl  hade 
rätt  att  besitta  privilegierad  jord. 

Konungen  höll  med  detta  och  föll  åter  på  1788  års  oordningar, 
sade  atl  general  Du  Rietz  var  i  komplott  med  danskarne  atl  uppgifva 
Göteborg;  atl  II.  Maj:1  hade  bevis  i  händren,  del  grefve  Adolf  Hamil- 
ton  farit  omkring  i  \'e.stei-g<"»tlaiul  <>ch  uppmanat  folket  attejgöradan 
skarne  motstånd;  att  II.  Maj:1  under  sitt  vistande  i  Lovisa  samma  år  i 
Augusti  trodde  hela  Finland  vara  upprest  '-nior  honom,  till  dess  han 
på  resan  till  Sverige  fick  de  varmaste  trohetsförklaringar  af  allmogen; 
ati  Jl.  Maj:t  begått  ett  statsfel,  då  han  maler  riksdagen  arresterade 
grefve  Persen,  dels  för  hans  stora  anseendes  skull  i  nationen,  dels  eme- 
dan, "in  han  blifvit  leinnad  på  fri  fot,  11.  Maj:t  kunnat  genom  uego- 
ciation  vinna  honom  och  genom  hans  auktoritet  hela  adeln,  sedan  de 
öfriga  orolige,  som  mindre  lydde  grefve  Persen,  blifvil  häktade*);  att 
förnämsta  motivel  till  Säkerhetsakten  var  Rådets  afskaffande,  hvartill  i 
synnerhet  två  bref  verkat  B.  Maj:ts  beslut.  Det  ena  af  d. ...  September, 
hvaruti  Rådet  tillstyrkte  II.  Maj:t  att  utskrifva  riksdag,  författadl  i  några 


•J  I  s;iint;il   med   en   annan   mycket   betrodd  och  förment  man  bar  II.  Maj:l 
äfvon   vidgått  sitt  aiisstag  genom  sin  hårda  Förebråelse  till  adeln  den  it  Februari, 
men   hvilket   steg  blifvit  honom  l i R.i--.im  aftrugadt  genom  en  del  af  do  ofrflls 
skåp,  lian  då  fftr  Bina  afsigter  nödgades  lunka. 


-  -230  - 

ord  af  riksrådet  Hjärne,  sedan  riksrådet  Hermansons  utkast,  som  var 
uppsatt  i  stil  af  franska  parlamenternas  föreställningar,  ej  af  dessmed- 
bröder  blifvit  gilladt.  Det  andra  svar  på  H.  Majrts  meddelade  under- 
rättelse, att  han  antagit  engelsk  och  preussisk  mediation,  innehållande 
Rådets  lyckönskan  till  detta  vigtiga  steg,  livarmedelst  H.  Maj:t  ensam 
åtagit  sig  ansvar  för  den  ändring,  det  medförde  i  Sveriges  gamla  för- 
bundssystem. H.  Maj:t  tillade,  att  det  första  brefvet,  hvilket  ock  med 
ordinarie  post  och  ej  med  kurir  var  H.  Maj:t  tillsändt,  synts  H.  Maj:t 
så  förgripligt,  att  H.  Maj:t  ej  allenast  besinnat  sig  på,  om  H.  Maj:t  skulle 
det  besvara,  hvilket  dock  därföre  skett,  att  II.  Maj:t  ej  ville  satta  riket 
i  eld  på  alla  ställen:  utan  ock  alt  II.  Maj:f  därföre  kunnat  döma  Rådet 
från  sina  hufvuden,  emedan  de  ej  hade  let  att  gifva  rad  utan  att  vara 
af  konungen  rådförde;  och  på  min  erinran,  att  regeringsformen  icke 
innebar  något  tydligt  förbud  i  sådant  hänseende,  svarade  H.  Maj:t,  att 
praxis  sedan  L772  och  konungens  då  gjorda  fördelning  af  rådkammaren 
blifvrl  en  i  deiia  mal  gällande  regeringslag. 

Den  30  November  vid  soupern  yttrade  11.  Maj:t,  att  1789  års  ba- 
talj i  Svensksund  misslyckades  därföre,  att  grefve  Ehrensvärd  ej  gjort 
tillräckliga  försänkningar.  (Andra  pasta,  att  han  velat  göra  sådana. 
men  ej  därtill  fatt  H.  Maj:ts  tillstånd,  samt  att  lian  jämväl,  sedan  A  spö- 
eskadern  var  slagen,  velat  sluta  upp  och  retirera,  hvilket  konungen  ock 
nekat).  1.1.  Maj:i  tillade  vidare,  att  grefve  Ehrensvärd  efter  bataljen 
öfvergaf  flottan  och  kom  till  konungen  i  Kymmenegård.  Efter  öfver- 
sten,  sedermera  kontreamkalen  Rosensteins  berättelse  till  mig,  både 
han  öfvertalat  grefve  Ehrensvärd  att  lemna  flottan  lör  att  ej  falla  i 
ryssarnes  händer,  som  skulle  varit  smickrade  att  hafva  gjort  fiendtliga 
chefen  till  fånge.  H.  Maj:t  frågade  honom,  som  inkom  helt  blodig,  livar 
flottan  var?  Svar:  "E.  Maj:t  har  ingen''.  Medan  han  var  hos  konungen, 
ankom  hans  adjutant,  Wahlman,  med  rapport,  att  flottan  lyckligen 
framkommit  till  Svartholmen.  1  anledning  af  detta  sade  sig  II.  Ma,j:l 
i  somras  vid  faror,  då  man  rådde  honom  all  sanvera  sin  egen  person, 
alltid  hafva  svarat:  "Öfveramiralen  kan  öfvergifva  flottan,  men  jag  icke". 
Dagen  efter  samma  batalj  satt  grefve  Ehrensvärd  i  kongl.  sekretera- 
ren Ehrenströms  tält  och  ritade  en  karikatyr  efter  sin  vana-  Konungen 
kom  och  fick  se  den.  På  tillfrågan  livad  del  vore  svarades:  "Annéens 
flottas  reträtt".  Denna  kallsinniga  tilosoti  af  en  chef  stötte  mycket  ko- 
nungen. 

Den  .  •  •  December  presenterades  II.  Maj:1  på  dess  lever  genom 
hertigen  af  Södermanland  en  graverad  karta  öfver  reträtten  från  Björkö- 


281 

sund,  stucken  af  professor  Gillberg.  Konungen  fann  arméens  flotta 
där  föreställd  i  mycken  oreda,  tog  kartan  onådigt,  befallde  alla  exem- 
plar seqvestreras  och  en  ny  riktigare  författas.  Mänga  påstå  dock,  atl 
den  framgifna  var  föreställd  efter  naturen. 

Julhelgen  tillbragte  II.  töaj:l  på  nya  Haga  i  etl  Litet  sällskap  af 
riksrådet  Oxenstjerna,  baronerna  Hamilton,  Gyllengranat,  grefve  Taube, 
kammaijunkaren  Blöllersvärd.  Om  aftnarne  såg  EL  Maj:t  gäster  ifrån 
staden,  Bom  efter  soupern  återreste.  Den  23  December,  då  jag  var  ut- 
befalld,  bar  II.  Maj:1  polsk  drägt,  berömde  den  mycket  och  inviterade 
de  näi*varande  atl  antaga  den  som  frack;  sägande  sig  ångra,  alt  han 
ej  L778  inrätta!  den  till  svensk  deshabiller.  Flere  kavaljerer  läto  ock 
göra  sig  polska  kläder,  I  utländska  tidningar  utspriddes  vid  samma 
tid,  atl  både  II.  64aj:l  och  hertigen  af  Södermanland  satl  Big  "sur  les 
rangs"  atl  blifva  tronföljare  i  Polen.  Vid  någol  tillfälle,  då  1.1.  Maj:l 
förtäljde  mig,  att  kurfursten  af  Sachsen,  ål  hvilken  polska  kronan  till- 
bjöds, ej  ville  lialVa  den,  svarade  jag,  au  jag  fann  denna  conduite 
långl  visare  än  hans  förfäders,  soin  köpt  denna  précaira  krona  med 
blod  och  skada.  II.  Maja  svarade  därpå  i  termer,  som  nästan  förrådde 
hans  egen  böjelse  för  densamma:  ati  polska  kronan  likväl  vore  en 
vacker  pension,  och  att,  om  konungens  makt  vore  inskränkt,  kunde 
han  taga  dessa  penningai' och  för  öfrigl  låta  polackarne  göra  hvad  de 
ville.  Jag  invände  väl,  att  denna  rol  var  föga  smickrande  för  en  mo- 
nark; men  svarel   blef:  "För  en  konung  af  25  år,  icke  för  en  af  50". 


L791  hade  varit  att  räkna  för  ett  al  Sveriges  lyckliga  är,  om  icke 
den  dä  rådande  stillheten  endast  tjenl  atl  upptäcka  skadorna  af  före 
gående  storma)  och  atl   bereda  nya. 

Konungen  uppehöll  sig  försl  i  Januari  beständig!  på  Haga  och 
delade  sedermera  efter  vanligheten  sin  vistande  mellan  detta  slotl  och 
hufvudstaden.  I  denna  senare  blefvo  gatorna  under  julhelgen  osäkra. 
Flera  personer  blefvo  röfvade,  andra  angripna,  som  undkommo  taran 
genom  flykten  eller  ett  modig!  försvar.  I  en  stad,  där  allmän  säkerhet 
varit  s;'i  helig!  bevakad  som  i  Stockholm,  uppväckte  detta  mycken  be- 
störtning.    Man    tillade   nya   gardesregemente!    >   skulden,   hvaresl    on 

mungen,  som   trodde  sig  ega   .til  anledning  att  misstro  del  gamla  lif- 
gardesregementet,   hade   minskat    detsamma    från   tre  till   två  bataljoner  och  upp- 


—  232   — 

myckenhet  ryssar  af  misstänkt  fräjcl  voro  antagne  till  soldater,  och 
satte  dessa  missbruk  äfven  på  räkningen  af  krigets  olyckliga  följder. 
Polisen  afslog  såsom  ogrundade  de  klagomål,  som  i  detta  ämne  an- 
fördes, men  gjorde  dock  anstalter  till  deras  afhjälpande.  Nattpatruller 
inrättades,  uppsigten  fördubblades,  och  efter  medlet  af  Januari  månad 
omtaltes  föga  några  röfverier. 

Den  15  Januari  atled  preussiske  generalkommissarien  grefve  Boren, 
hvilken  var  utnämnd  minister  vid  svenska  hofvet,  dock  utan  att  hafva 
uppvist  kreditiv.  En  pleuresie  gjorde  hastigt  slut  på  hans  lefnad,  hvil- 
ken äfven  i  Sveriges  häfder  blifver  märkvärdig,  genom  den  del,  han 
egde  i  dess  angelägenheter  under  de  farligaste  hvällningar,  och  del 
förtroende  han  af  konungen  åtnjöt,  intill  dess  att  Sveriges  enskilda 
fred  med  Ryssland  och  söndringen  af  Sveriges  och  Preussens  interes- 
sen  gjorde  däruti  minskning.  Konungen  sörjde  honom  dock  såsom  en 
sällskapsman  af  sällsynt  upplysning,  qvickhet  och  talegåfva. 

Krigets  verkningar  blefvo  mer  och  mer  kännbara  genom  pen- 
ningebrist och  oordning  i  finanserna.  De  viste  sig  genom  tondiet  i 
statskontoret  och  alla  kassor,  så  att  löntagare  och  fattiga  pensionärer 
finge  vänta  flera  månader  på  sitt  tillständiga  förnöjande,  och  genom 
den  misskredit,  hvaruti  de  för  kronans  räkning  under  flera  titlar  ute- 
löpande sedlar,  ja  ock  själfva  riksgäldskontorets,  mer  och  mer  föllo. 
Skillnaden  mellan  de  sistnämnda  och  bankosedlarne  hade  vid  början  af 
1791  vuxit  till  16  procent.  Denna  stegring  af  uppgäld  eller  så  kallad  i 
agio  var  en  naturlig  verkan  af  den  allmänna  öfvertygelsen  om  detta 
verks  oförmögenhet  att  med  specie-  eller  bankomynt  inlösa  sina  kredit- 
sedlar.  I  denna  utfästa  inlösen  var  redan  den  2  Aug.  1790  en  suspen- 
sion gjord  på  ett  hälft  år  under  villkor,  att  ifrån  den  tid,  sedlarne 
voro  förfallne,  till  den  2  Febr.  1791,  sex  procents  ränta  i  speciemynt 
skulle  betalas,  då  sedlarne  till  den  ändan  vederbörligen  blifvit  i  riks- 
gäldskontoret uppviste  och  till  så  kallad  prolongation  stämplade.  Del 
ålåg  således  riksgäldskontoret  att  den  2  Febr.  med  speciemynt  inlösa 
så  väl  själfva  sedlarne  som  ock  räntepoletterna.  Men  kontoret  brasl 
nu  åter  i  denna  sin  skyldighet.  Den  10  Januari  utkom  redan  en  kun- 
görelse, som  tillkännagat,  att  bemälda  inlösen  af  riksgäldssedlarne  icke 
kunde    ega   rum;    och    tillika   fastställdes,    att    tre    procents-räntan  för 


rättal  tvenne  ny.i  bataljoner  till  sin  vakt,  den  ena  infanteri  och  den  andra  jägare, 
som  i  vakthållningen  skiftade  och  deltogo  med  gamla  gardet.  Officerarne  vid  de 
^ardesbatalj >rna  voro  mest  ofrälse  och  deras  oliof  generalen  baron  Armfelt. 


nya 


288 

samma  sedlar  icke  komme  att  beräknas  längre  än  tiU  den  10  Mars  detta 
år;  åfven  som  etter  den  dag  kungörelsen  utkom,  inga  sedlar  med  ränta 
vidare  utfärdades.  Till  allmänhetens  tillfredsställande  öppnades  däremol 
ett  lån  af  den  beskaffenhet,  atl  bvar  och  en  mol  insättning  i  riksgälds 
koiii.iivt  .-it  ''ii  viss  summa  i  dess  sedlai',  erhöll  på  samma  summa  kon 
torets  förakrifhing  i  speciemynt,  atl  betalas  antingen  hel  och  hällen 
efter  l1'  år  med  sex  procents  årlig  ränta,  eller  ock  tio  procenl  ärligen, 
till  dess  summan  således  efter  10  år  var  fullt  betald,  samt  fem  procents 
ränta.  Denna  författning  var  väl  ny  och  föga  instämmande  med  förra 
förbindelser;  dock  måste  inedgifvas,  atl  den  gjorde  i-r'"l  verkan,  [nom 
några  veckor  voro  härigenom  så  ansenliga  summor  influtna,  atl  riks- 
gäldskontoret genom  u\  kungörelse  måste  tillkännagifva,  atl  ej  flera  lån 
kunde  emottagas.  Verkets  kredil  stärktes  ock  då  mellan  2  och  300,000 
r:dr  årligen  besparad'-,  genom  indragning  af  3-procents-räntan,  hvilken 
ofelbart  hade  visare  varit  att  aldrig  utfästa. 

Den  13  Februari,  som  var  den  dag.  då  jämt  20  år  förflutit,  »'dan 
konungen  biel  till  konung  utropad,  utdelade  11.  Maj:l  med  mycken  hög- 
tidlighet ål  alla  i  Stockholm  närvarande  officerare,  som  bevistat  bre- 
drikshamns-  eller  Svensksunds-segrarne,  de  dem  tillagda  ärepenningar. 
Dagen  inföll  på  en  söndag,  och  ceremonien  förrättades  dårföre  uti 
slottskapellet,  samt  gaf  H.  Maj:t  ett  tillfälle  att  med  fömyadt  prof 
ådagalägga  sin  sällsynta  talegåfva. 

Loppet  af  allmänna  ärendena  lereredde  denna  tiden  få  minnes- 
värda händelser,  [nom  hofvel  sades  en  inbördes  missunnsamhet  mellan 
baron  Arinfeli  och  generalen  baron  Klingsporre  oroa  konungen.  Den 
sistnämnde  generalen  hade  varil  generalkrigskommissarie  i  kriget,  nju- 
lit  myckel  förtroende  af  konungen  och  misstänktes  ej  mindre  än  alla 
de,  som  vid  kommissariatet  varii  nyttjade,  förstora  underslef.  Emel- 
lertid voro  räkningarne  oafslutade  och  tiUräckhga  anledningai'  för  veder- 
delomän  atl  göra  anmärkningar  och  klaga  öfver  oordning. 

En  annan  händelse  gjorde  i  Mars  manad  uppseende.  Grefve 
töeyerfelt,  som  under  senaste  kriget  njutil  befordran  till  fältmarskalk, 
befalldes  atl  aflägga  den  för  detta  ämbete  fastställda  ed  och  ad  i  och 
med  detsamma  besvärja  Säkerhetsakten.  Grefve  Meyerfelt  sökte  i  bör- 
jan undvika  denna  öfverflödiga  edgång,  och  konungens  allvarsamma 
tillsägelser  om  de  svåraste  påföljder  syntes  snarare  reta  han-  ärelyst- 
nad att  blifva  etl  offer  För  en  förmenl  god  sak.  än  bringa  honom  till 
lydnad.  Ändtligen  förmådde  honom  dock  hans  slägtingar  atl  gifva 
vika  för  konungens  med  hotelser  förknippade  befallning;  men  i  samma 


284   - 

stund  han  undertecknat  edsformuläret,  undertecknade  han  ock  sitt 
afskedsmemorial,  hvilket  föredrogs  konungen  och  bifölls,  (irefve  Meyer- 
fel  I  flyttade  därefter  till  Pommern,  och  baron  Armfelt  erhöll  Nerikes 
ocb  Vermlands  regemente.  Det  sades  ock,  att  konungen  beslut  il  låta 
utfärda  fältmarskalksfullmakter  för  generalerna  grefve  Florn  och  fri- 
herre Wrede,  för  att  bringa  dem,  som  voro  mycket  ifrige  i  oppositio- 
nen, till  en  lika  edgång:  men  detta  blef  genom  tjenliga  föreställningar 
afböjdt. 

I  krigsärenden  gjordes  åtskilliga  förändringar,  synnerligen  med 
kavalleriregementena.  Smalands  och  Vestergötlands,  som  varit  kui- 
rassierer,  sattes  på  fot  af  lätta  trupper.  Af  lifregementet  förbi  ef  blott 
en  tredjedel  kuiTassierer,  en  annan  tredjedel  blef  dragoner  och  den 
tredje  infanteri.  Hela  Östgöta  kavalleri  förvandlades  till  infanteri  och 
sammanslags  med  denna  provinsens  infanteri  till  ett  sä  kallad!  lifgre- 
nadiersregemente.  Med  rusthållarne,  som  således  sluppo  att  hälla,  hä- 
star "cii  munderingar,  slöts  kontrakt,  att  de  i  stället  skulle  årligen  till 
kronan  erlägga  hvarje  7',  tunna  strid  säd.  Omcerarne  flngo  vid  be- 
hålla sina  hästhemman,  men  vid  afgång  eller  befordran  skulle  dessa 
till  kronan  indragas. 

Sedan  konvoj-kommissariatet  redan  i  December  det  förflutna  året 
blifvit  indraget  och  dar  liandterado  ärenden  satte  under  styrsed  af  en 
kommitté,  undergick  ock  amiralitetskollegium  den  26  Mars  samma 
öde.    Konungens  därom  dä  utfärdade  bref*)  var  föriättadt  i  föga  nådiga 

*)  Gustaf  etc.  Sedan  den  befattning,  Eder  första  instiftelse  ålagi  Eder  vid 
vår  och  rikets  örlogsflotta  till  större  delen  försvunnit,  dels  genom  Eder  aflägsenfael 
Iran  det  stället,  där  den  förlagd  är,  dels  genom  de  författningar,  vi  i  senare  tider 
funnit  oss  nödsakade  att  vidtaga  om  amiralitetsverkets  förvaltning  och  styrelse, 
aå  al:  Eder  omsorg  nu  mera  endast  sträcker  sig  till  en  mindre  del  af  de  till  örlogs- 
väsendet hörande  ärenden,  för  obetydande  att  vederbörligen  kunna  sysselsätta  ott 
helt  rikes  kollegium  och  alldeles  intet  förmenande  den  kostnad,  statsverket  i  an- 
seende (ill  underhall  af  Eder  stat  ärligen  måste  vidkännas;  så,  emedan  vi  a  ena 
sidan  livarken  linne  för  oss  och  riket  nyttigt,  att  eder  förra  vidsträckta  befattning 
med  amiralitetet  äter  upplifva,  eller  å  den  andra  längre  böra  fortfara,  att  till  be- 
bestridande  af  de  Eder  nu  tillhörige  få  sysslor  och  göromål,  betunga  ess  och  riket 
med  en  öfvérflödig  kostnad,  hafve  vi  i  nåder  beslutit,  att  Eder  från  antalet,  af  ri- 
kets kollegier  alldeles,  borttaga  och  upplösa  samt.  till  vålden  af  de  ärenden,  hvar- 
vid  I  för  det  närvarande  egi  ätlig  åtgärd  hafven.  att  vidtaga  en  mindre  kostsam 
och  efter  närvarande  tid  bättre  lämpad  författning,  den  vi  Eder  innan  kort  i  nå- 
der meddela  sknle.  Emellertid  eeh  inti  11  dess  densa  ni m.i  kan  af  oss  vederbörligen 
stadgad  blifva  och  vara  ytterligare  ordres  till  Eder  ankomma,  hafven  t,  uti  edre 
vänliga   göromål    på    lika   sätt  som  hitintills  att  fortfara.    Stockholms  Slott  den  23 

Mars  1791. 

GTJS  T  A  F. 

Lager  bring. 


285 

ordalag.  Del  innehöll,  atl  de  ärenden,  nu  voro  lemnade  åt  detta  kollegii 
omsorg,  voro  för  obetydliga  atl  sysselsätta  etl  rikets  kollegium  och  all- 
deles icke  förtjenade  den  kostnad,  statsverket  däraf  måste  vidkännas, 
samt  au  II.  Maj:t  af  sådana  skal  beslutat,  atl  amiralitetskollegium  frän 
antalet  af  rikets  kollegier  alldeles  borttaga  ocli  upplösa.  Tvenne  ami- 
raUtetskammarråd  förordnades  sedermera  atl  såsom  direktörer  förvalta 
amiralitets-krigsmanskassan,  under  öfverinseende  af  statssekreteraren 
för  sjöärendena.  Kanslikollegium  och  kammarrevisionen  förespåddes  en 
lika  indragning;  men  den  kom  <to<k  icke  till  verkställighet.  En  gemen- 
sam öfverdomstol  för  krigsmaktorna  både  till  sjös  och  lands  upp] 
des  ock  under  namn  af  kongl.  krigshofrätl  uti  Stockholm  i  ställ* 
den  förul  vanliga  generalkrigsrätten  och  amiralitetsöfverrätten.  Ord- 
förande och  ledamöter  skulle  ombytas  såsom  i  dessa,  och  tillika  utfär- 
dades en  rättegångsordning,  i  krafl  hvaraf  alla  sådana  militärer  rörande 
mal.  som  ej  anginge  Ijensten,  skulle  höra  under  civill  forum. 

I  April  månad  uppväcktes  ''It  allmänt  bekymmer  öfver  de  mesl 
hotande  liknelser  till  etl  nytt  krig.  England  tog,  törhända  försent, 
del  parti  att  med  vapen  suka  förmå  Ryssland  till  fred  med  Porten, 
'"•It  ni  stor  flotta  vai  redan  beordrad  ati  till  Östersjön  utlöpa.  1  denna 
ställning,  då  ''ti  sjökrig  snart  syntes  oundvikligt  i  svenska  farvatten, 
blef  neutraliteten  nästan  en  omöjlighet.  Både  Ryssland  och  England 
begärde  ock,  atl  Sverige  skull.'  förklara  sig,  och  gjorde  propositioner. 
Man  afbidade  inni  otålighel  del  beslul  II.  Ma.ia  i  detta  vigtiga  ärende 
skulle  taga.  I »ci  försäkrades,  att  baron  Aj-mfell  redan  för  flere  måna- 
der tillbaka  genom  de  mesl  vigtiga  skäl  blifvit  förmådd  atl  icke  vara 
engelska  interessel  vidrig").  En  cnuvisk  flotta  i  Östersjön  skulle,  då 
Sverige  mol  England  hyste  ovänliga  tänkesätt,  helt  och  hållet  kunna 
förstöra  dess  handel  och  däremol  såsom  vän  kunna  skydda  oss  mot  alla 

farlighi  ter  ifrån  Ryssland,  lek'-  des undre  var  dock  konungen  myckel 

mera  benägen  för  Ryssland,  "'-It  anförde  att  han  icke  kunde  fördraga, 
att  man  ville  föreskrifva  lagar  ål  en  sa  stor  prinsessa  som  kejsarinnan, 
samt  att  lian  vore  för  god  frände  att  däruti  tagadel.  Lyckligtvis 
Bollades  denna  storm,  innan  den  hunnit  uppväxa.  Engelska  nationen 
yttrade  sa  mycken  vedervilja  fm'  expeditionen  mot  Ryssland,  att  mini- 
stéren    fann   godl    inställa   densamma.    Sverige   ii<  k  behålla  Ht  nödigl 


")   tO/XK)  |i.  si.    ttyabarne  blra  dock  bjudit  öfver  och  disp bebag 

denne  gunstling,  bobo  gjorda  stora   di  penser  och   köpte  Åjninne  och  Nynäs 
domar  för  kontanta  penningar  på  fäderneslandets  bekostnad. 


-  236  - 

lugn,  hvilket  ock  konungen  gärna  såg,  för  att  med  ostörd  uppmärk- 
samhet få  följa  andra  politiska  ärenden  i  Europa, 

[ngen  händelse  har  inträffat  eller  kunnat  inträffa,  som  mera  rört 
konungen,  än  den  stora  i  Frankrike  timade  revolutionen.  Don  lagstift- 
ning, som  detta  rike  sä  till  sägande  utöfvat  i  Europa,  don  glans,  livar- 
med dess  hof  framför  de  flesta  öfriga  utmärkt  sig:  Ludvig  XIV,  som 
konungen  utvalt  till  mönster:  nationens  belefvenhet,  vitterhet,  lysande 
fåfänga  och  kanhända  det  stöd,  konungen  själf  rönt  från  hofvet  i  Ver- 
sailles, --  allt  detta  hade  gifvit  konungen  en  m  iktig  fördom  för  fran- 
syska monarkien,  och  han  ansåg  dess  fall  'nästan  såsom  det  träffat 
tians  egen.  Långt  ifrån  att  tro,  det  konungamaktens  missbruk  eller  det 
förtryck,  de  förnäma  utöfvat,  liksom  trugat  de  ringare  att  afskudda 
oket,  säg  han  i  hela  denna  statsförändring  icke  annat  än  en  brottslig 
sammansättning  af  några  enskildas  ärelystnad,  hvilka  ville  bygga-  sitt 
eget  välde  på  tronens  ruiner  och  till  utförande  af  sina  anslag  nyttjat 
den  jäsning  i  sinnena,  filosoferna  väckt  genom  den  nya  samfundslära, 
de  grundsatser  af  frihet  och  .jämlikhet  människor  emellan,  med  ett 
ord,  den  så  kallade  upplysning,  deras  skrifter  i  senare  tider  utspridt. 
Öfvertygad  härom,  hade  man  sett  konungen  de  senaste  åren  vidtaga 
flera  steg  att  förekomma  denna  så  kallade  upplysningens  utbredande  i 
sitt  rike.  Man  hade  hört  honom  utan  förbehåll  yttra,  att  för  mycket 
ljus  vore  äfyentyrligt  för  regenterna  och  skadligt  för  folken.  Därifrån 
de  inskränkningar,  han  tid  efter  annan  gjort  i  den  af  honom  själf  1771 
meddelade  tryckfriheten;  förbud  att  i  svenska  papper  nämna  det  min- 
sta, som  rörde  franska  statsförändringen:  indragning  af  flera  obetydliga 
skrifter,  som  röjde  tankefrihet  i  politiska  mål  och  som  säkert  fallit  i 
tidig  glömska  utan  denna  uppmärksamhet, 

Men  sedan  han  återvunnit  fred  med  Ryssland,  begynte  han  med 
allvar  tänka  på  medel  att  återställa  franska  tronen  på  sin  gamla  grund 
och  att  med  makt  tvinga  till  lydnad  den  hop  af  rebeller,  som  under 
namn  af  nationalförsamling  dragit  väldet  till  sig.  Detta  vigtiga  före- 
mål för  en  konungs  ärelystnad,  som  pä  en  gäng  var  innerligen  smickrad 
att  hämna,  konungarnes  gemensamma  sak  och  att  i  betydande  mån 
verka  på  Europas  öden,  hade  fördenskull  blifvit  ett  naturligt  ämne  till 
underhandlingar  och  öfverläggn ingår  med  flera  europeiska  hof;  och 
konungen  uppmuntrade  sina  likar  i  Petersburg,  i  Berlin,  i  Wien,  i  Tu- 
rin och  i  Madrid  till  gemensamt  Inträde.  Som  konungen  ingalunda  i 
samtal  dolde  dessa  tänkesätt,  ansågs  den  händelsen  lör  mycket  möjlig, 
att   de   krigsrustningar,  som   gjordes  i  afseende  på  det  befarade  freds- 


237 

brottel  mellan  England  och  Ryssland,  borde  komma  atl  nyttjas  mol 
Frankrike.  Men  en  tom  kassa  och  förmodligen  mindre  enstämmighel 
i  besluten  mellan  de  makter,  hvilkas  bistånd  konungen  önskat,  lade 
håremol  hinder  i  vägen. 

Emellertid  tog  11.  Ma.j:i  del  beslut  atl  genom  en  utrikes  resa 
bereda  sig  tillfälle  atl  på  närmare  afstånd  både  åskåda  och  verka  på 
de  rörelser,  som  i  Frankrike  kunde  förestå.  Konungens  helsa  hade  ef 
ter  krigets  sim  icke  varit  den  bästa.'  Bemorrhoidaliska  anstötar  och 
flusser  hade  om  vintern  mellan  1790  och  L79]  ofta  besväral  honom  och 
gifvit  läkarne  anledning  att  tillstyrka  bruket  af  baden  och  helsovatt- 
ni  -ii  i  Aachen.  Denna  helsokur  försatte  konungen  i  gemenskap  med 
franska  emigranterna,  hvilka  i  Coblenz  och  andra  tyska  städer  hoptals 
församlat  sig,  samt  lättade  och  påskyndade  de  rådplägningar,  som  med 
dem  och  hofven  blefvo  nödvändiga.  II.  Maj:t  beslöl  fördenskull  att  i 
Maj  månad  17(.ii  anträda  denna  resa. 

Under  beredelserna  till  densamma,  hvilken  lika  med  konungens 
öfriga  göromål  allmänneligen  klandrades,  helst  i  anseende  till  den  kost- 
nad, däraf  skulle  tillskyndas  ett  redan  ntblottadl  rike"),  sysselsatte  sig 
konungen  med  flera  anstalter,  isynnerhet  till  nya  byggnader,  hvilka 
fordrade  ännu  större  utgifter.  De  som  efter  en  ganska  vidsträckt  plan 
blifvil  påbegynta  vid  Haga.  skulle  fortsattas:  och  tndebetouska  huset 
vid  Stortorget  inköptes  för  atl  ombyggas  till  en  teater  för  dramatiska 
sällskapet,  H.  Maj:t  lät  ock  uppgifva  och  approberade  en  plan,  atl  till 
vinnande  af  mera  utrymme  nedrifva  Storkyrkan  och  flytta  densamma 
till  Riddarholmen,  till  hvilken  ända  den  därstädes  belägna  kyrkan  äf- 
ven  borde  rifvas  och  en  ny  mycket  präktig-  tor  båda  församlingarne 
uppföras  i  likhet  med  Pantheon  i  Rom.  Dessa  anstalter,  hvilka  mycket 
oroade  hade  de  andäktige  och  de  hushållsaktige  i  hufvudstaden,  stad- 
nade  dock  vid  förslagen. 

I  början  af  Maj  månad  flyttades  konung  Gustaf  Ä.dolfa  i  många 
ar  påarbetade  ärestod  till  häsl  af  brons  ifrån  gjuthuset  vid  Rännare- 
banan,  på  dess  piedestal  å  Norrmalms  torg.  Flyttningen  verkställdes 
på  en  därtill  inrättad  mekanisk  vagn.  som  rullades,  inom  tre  dagar: 
och  skedde  uppställningen  på  piedestalen  den  ig  Maj  i  konungens  när- 
varo, som,  ifrån  Eaga  inkommen,  utur  operahuset  den  åskådade  under 
kanonernas   lossande.    Statyen   var  då  aftäckt;  men  betäcktes  följande 


Bnligt  baron  A.  .  .  .a  berättelse  hade  k ngen  vid  utresan  med  sig  200/ mj 

nåt  och  40,000  dukater. 


-  238  - 

dagen  för  att  ej  mera  synas,  innan  det  öfriga  till  dess  prydande  i  ver- 
kot   varande  arbete  hunnit  förfärdigas. 

Den  emellan  Ryssland  och  Sverige  till  samdrägtighetens  befä- 
stande åtgjorda  ambassad  hade  genuin  inbördes  öfverenskommelse  bli f- 
viL  supprii nerad.  1  stället  för  baron  lgelströhm  hade  kejsarinnan  ut- 
nämnt grefve  Stackelberg  (densamme,  hvilken  i  Polen  tillförne  i  egen- 
skap af  rysk  ambassadör,  spelt  en  stor  rol)  att  gå  till  Stockholm,  dock 
ännu  utan  karakter.  Konungen  afbidade  hans  ankomst  med  otålighet, 
innan  resan  anträddes,  hvilken  ork  därföre  kom  att  uppskjutas.  Ändt- 
ligen  inträffade  denne  minister  i  Stockholm  den  18  Maj,  blef  genast 
bjuden  till  Haga,  hvaresi  konungen  efter  påskhelgen  beständigt  uppe- 
hållit sig  tillika  med  kronprinsen,  och  mycket  väl  emottagen.  Han 
medförde  icke  allenast  stora  koniplimenter,  utan  ock  presenter  af  tur- 
kiska tapeter,  som  blifvit  tagna  vid  eröfringen  af  Bender.  Täta  råd- 
plägningar med  grefve  Stackelberg  upptogo  de  få  dagar,  konungen  ännu 
dröjde  qyar. 

Den  24  Maj  embarquerade  sig  konungen  för  att  sjöledes  färdas 
till  Rostock.  Under  sin  frånvaro  uppdrog  H.  Makt  regeringsärendenas 
vård  åt  kronprinsen,  riksdrotsen,  riksmarskalken,  riksrådet  grefve  Oxen- 
stierna, presidenten  baron  Ruuth,  generalen  baron  Armfelt  och  siats- 
sekreteraren  Franc.  Lagman  Håkansson  fick  äfven  i  regeringen  säte 
och  strimma,  men  nämndes  hvarken  i  den  allmänna  kungörelsen  eller 
fick  underskrifva  expeditionerna.  Kronprinsen  uppdrogs  att  säga  sin 
tanke  i  alla  förekommande  mal.  med  votum  decisivum.  när  rösterna 
voro  till  lika  antal  delade.  Denne  unge  herre  fick  rum  öfver  somma- 
ren på  Lilla  eller  Gamla  Haga, 

Konungens  medfölje  bestod  af  öfverhofstall mästaren  grefve  Adolf 
Lewenhaupt,  öfverste  kaniniaijunkarne  baron  Taube  och  Fabian  Wrede, 
grefve  ('las  Gustafsson  Horn.  kammarjunkaren  Möllersvärd,  en  medicus 
och  nödig  betjening.  Af  dessa  sjuknade  grefve  Lewenhaupt  på  sjön 
och  måste  vid  framkomsten  till  Tyskland  föras  i  ill  Stralsund,  bvaresl 
han  den  20  Juni  afied.  Hans  ämbete  lemnades,  enligi  redan  meddelad 
suivivance,  med  full  lön  och  alla  åtföljande  rättigheter  ål  hans  12-åra 
son,  hvilken  genast,  såsom  hade  han  varit  en  prins  af  blodet,  sattes  i 
den  lefhadsart  med  taffel  och  ekipager,  som  däremol  svarade,  utan  att 
delning  tilläts  af  inkomsten  under  hans  minderårighet  ät  hans  behöf- 
vande  syskon,  som  i  afseende  på  uppfostran  och  framtid  däraf  kunnat 
vara  väl  hulpne  utan  hans  förlust. 


289 

Den  14  Juni  ankom  II.  Maj:l  till  Aachen,  där  han  fann  för  sig 
inånga  fransyska  flyktingar  och  missnöjde.  Bland  mindre  behagliga 
personer  bör  isynnerhet  nämnas  den  till  döden  dömde  ryske  generalen 
Sprengtporten,  som  på  landsherrens  tillsägelse  vid  konungens  ankomst 
likväl  flyttade  till  en  nära  belägen  by. 

Fransyska  demokraterna,  icke  okunniga  om  de  viggar,  som  emot 
dem  smiddes,  satte  sig  i  möjligaste  försvarsstånd  emol  befarade  anfall 
och  voro  på  sin  vak!  både  inom-  och  utomlands.  De  ansågo,  förmod- 
ligen  'J   nian   skäl,   konungen   af  Sverige   för  hufvudman  af  den  liga, 

s mol  dem  formerades,  och  hans  ankomst  ull  Aachen  såsom  signal 

till  etl  snarl  utbrott,  l  "Chronique  de  Paris"  för  den  8  Juni  röjdes 
iliias  kunskap  om  anläggningarne  med  en  entusiastisk  <><li  oanständig 
hann.  Där  hette  ungefärligen,  atl  konungen  af  Sverige  med  första  är- 
oade  sig  till  Aachen  och  alt  anföra  en  armé  af  kejserliga  och  sardinska 
trupper  mol  Frankrike,  förmodligen  med  lika  framgång,  som  han  förl 
sina  egna  mol  Ryssland,  äfvensom  hans  intåg  i  Paris  ej  kunde  blifva 
mindre  ärofulll  än  det,  han  hållit  i  Petersburg.  Han  hknades  vid  Don 
Quichotte;  och  slutligen  tillades,  att  då  han  sökte  likna  Alexander 
och  Carl  XII,  måtte  han  akta  sig  att  ej  sluta  såsom  Cartouche  och 
Mandrin. 

Man  har  all  anledning  att  tro,  det  konungen  vant  i  rådel  om  del 
oväntade  fasl  misslyckade  fru-sök.  som  korl  däreftei  gjordes  a!'  kongl. 
husel  i  Frankrike  att  med  flykten  undkomma.  Natten  mellan  den  •_'<> 
och  "-!1  -Inni  funno  konungen,  drottningen,  Dauphin,  Monsieur  och  prin- 
sessorna utväg  att  hemligen  begifva  sig  frän  Paris.  Drottningen,  som 
skattat  si>j,-  ett  pass  al  ryske  ministern  i  friherrinnan  Kurtis  namn,  läi 
konungen  passera  för  sin  kammartjenare.  Resan  anställdes  till  Metz, 
där  generallöjtnanten  Bouillé  hade  sex  regementen  under  siti  befäl  vill 
Deras  Majestäters  Igensl ;  men  konungen,  drottningen  och  Dauphin  blefvo 
på  vägen  igenkände  och  qyarhållne  i  Varennes  uti  Champagne.  Emel- 
lertid hade  deras  flykt,  som  i  Paris  blef  bekanl  kl.  9  om  morgonen, 
förorsakal  den  största  bestörtning.  Nödskotl  skötos  från  Pont-Neuf; 
folket,  ända  till  barn,  togo  till  vapen,  och  kurirer  skickades  på  alla 
vägar.  Monsieur,  som  tagit  vägen  .it  Möns,  kom  dock  lyckligen  undan ; 
men  konungen,  drottningen  och  den  öfriga  kongl.  familjen  återhemta- 
des  till  Taiis.  dit  de  ankommo  den  Si  .inni  under  betäckning  af  ett 
stort  antal  nationaltruppei  och  under  en  jäsning  al  pöbeln,  som  ined 
möda  kunde  hindras  frän  utbrott.  Konungen  hade  \id  flykten  etter- 
lemnal  en  deklaration,  som  innehöll  hans  skäl  därtill.    Vid  återkomsten 


-  340    - 

blef  han  nu  tillika  med  drottningen  strängt  bevakad;  nationalförsam- 
lingen satte  sig  i  utöfning  af  exekutiva  makten  och  utnämnde  leda- 
möter att  inhemta  upplysningar  om  konungens  flykt.  Flére  personer 
blefvo  arresterade  och  de  tillförne  inom  nationalförsamlingen,  ja  öfver 
hela  riket  söndrade  sinnen  syntes  af  denna  katastrof  sammanföras  i  ill 
ett  och  samma  tänkesätt,  som  var  att  uppoffra  allt  för  friheten  och 
k<nist  itufionen. 

Konungen  af  Sverige  emottog  i  Aachen  tidningen  om  denna  frukt- 
lösa entreprise  med  mycken  oro.  Han  skref  genast  till  sin  ambassa- 
dör i  Paris,  baron  Staél,  en  depesch,  som  ej  allenast  utmärkte  det  öm- 
maste deltagande  i  franska  konungahusets  olycka,  utan  ock  innehöll, 
art  H.  Maj:t  ansåg  efter  Ludvig  XVI:s  deklaration  allt  hvad  national- 
församlingen gjort  såsom  nid  t  och  dem  såsom  rebeller,  samt  att  am- 
bassadören icke  af  dem  fick  någonting  muntligen  eller  skriftligen  emot- 
taga,  icke  heller  konferera  med  statsministern  grefve  Montmorin,  sedan 
han  af  nationalförsamlingen  omottagit  direkta  ordres. 

En  påsyftad  kontrarevolution  i  Frankrike  blef  så  mycket  omöj- 
ligare, som  konungens  försök  att  undkomma  mot  honom  samlat  hela 
nationens  missnöje.  Att  med  vapen  återsätta  Ludvig  XVI  i  sin  forna 
myndighet  blef  således  den  enda  återstående  plan,  hvilken  dock  sak- 
nade nödigt  stöd,  så  länge  kejsaren  var  villrådig,  såsom  både  af  natu- 
ren försigtåg  och  i  behof  att  menagera  sina  nederländska  undersåtare, 
samt  konungen  i  Preussen  svag,  dess  minister  af  delade  tänkesätt 
och  dess  undersåtare  nog  allmänt  missnöjde.  I  dessa  mindre  gyn- 
nande omständigheter  tröstade  sig  dock  H.  Maj:t  vid  de  utmärkta  vörd- 
nadsbetygelser,  som  cle  fransyska  emigranterna  bevisade  honom.  Han 
emottog  besök  af  Monsieur  och  grefVen  af  Artois  samt  prinsen  af 
I  'onde.  Vid  hans  promenader  kring  Aachen  infunne  sig  ofta  förnäma 
fransyska  damer,  som  sträckte  händerna  mot  honom  såsom  en  skydds 
gud.  Han  afhöll  sig  ej  heller  från  den  själfsmickrande  anmärkning, 
att  i  stället  för  att  Ludvig  XV  i  Versailles  1771  med  en  beskyddares 
röst  lofvat  att  aldrig  öfvergifva  honom,  var  han  nu  den,  af  hvilken 
Ludvig  XV:s  sonson  och  Maria  Theresias  dotter  väntade  det  mest  verk- 
samma beskydd.  (Tenerallöjtnanten  grefve  Bouillé,  som  i  Metz  förgåfves 
förklarat  sig  lör  sin  konung  och  därifrån  måst  sauvera  sig  till  Luxem- 
burg, hvadan  han  mot  franska  nationalförsamlingen  lät  utgå  ett  skry- 
tande men  overksamt  manifest,  utnämndes  till  generallöjtnant  i  svensk 
tjenst,  med  3000  r:drs  lön,  samt  hans  son  till  öfverste  och  generaladju- 
tant  med   1<m'>0  r:drs  lön. 


-  241 

:n  svensk  förtjänar  grefve  Axel  Porsen  den  yngre  atl  Dämnas 
för  den  delaktighet,  han  egt  i  konungens  af  Frankrike  flykt,  den  han 
med  all  förmåga  befordra!  och  jämväl  beledsagat,  men  hafl  den  lyckan 
atl  rädda  sig  till  Briissel.  Han  nyttjades  sedermera  af  konungen  i  Sve- 
nli  ytterligare  anstalter  rörande  franska  sakerna,  gjorde  ock  i  så- 
dan! afseende  en  resa  till  Wien  och  var  in  petto  utnämnd  till  svensk 
ambassadör  vid  Iranska  bofvet,  enär  omständigheterna  sådan!  kunde 
tillåta.  Emellertid  ble!  lian  ackrediterad  svensk  ministei  i  Briissel  med 
6000  r:drs  appointement,  dock  ännu  i  tysthel  och  nian  atl  uppenbar- 
ligen däraf  ega  titel. 

ni  boppel  att  förmå  kejsaren  och  andra  makter  till  snara 
verkligheter  emol  Frankrike  förevunhit,  beslöl  konungen  af  Sverige 
atl  lemna  Aachen  och  Äter  begifva  sig  till  sitt  rike.  11.  Ma.i:i  anträdde 
hemresan  den  25  Juli,  och  den  skedde  så  skyndsamt,  atl  konungen  d. 
3  Augusti  var  i  Stockholm.  Han  vidtog  sin  vanliga  lemadssätl  för 
somrarne  och  flyttade  till  Drottningholm,  där  del  öfriga  hofvel  äfven 
befann  sig.  Mästare  öfver  sig  själf,  visade  han  en  oförändrad  munter- 
het, men  dolde  icke  sin  harm  emol  filosoferna  och  iranska  rebellerna. 
Del  dröjde  ock  ej  länge,  innan  man  nästan  allmänt  kände,  att  nya 
förslag  voro  å  färde  till  nationalassembléens  betvingande  med  vapen; 
att  konungen  ärnade  efter  två  månader  äter  begifva  sig  utrikes,  atl 
12,000  man  svenska  trupper  skulle  konjungeras  med  tyska,  spanska  och 
sardinska  ännu  denna  hösl  m.  m.  Men  penningebristen  lade  del  van- 
ligt  fvervinnerliga  hindrel  i  vägen  föl  dessa  vidl   utseende  företag. 

Konungen  fortfor  emellertid  atl  hela  hösten  dela  större  delen  af 
sin  tid  mellan  franska  angelägenheterna  och  sina  nöjen.  En  omstän- 
dighet, som  bos  alla  välsinnade  gjorde  bekymmer,  men  hölls  sa  hemlig 
som  möjligl  var,  bör  ej  lemnas  obemäld.  Del  var  etl  slags  mjältsjuka, 
som  etier  konungens  återkomsl  begynte  besvära  kronprinsen  och  icke 
allenasl  gjorde  bonom  bungsinl  och  håglös  för  både  nöjen  och  göromäl, 
nian  äfven,  nian  eller  på  de  obilligaste  anledningar,  misstänksam. 
lian  trodde  sig  vid  alla  tillfällen  röna  köld  eller  förakt,  och  fattade 
därföre  en  motsvarande  vedervilja  mol  mänga  personer.  Man  fruk- 
tade för  de  farligaste  följder  af  denna  sinnesförvillelse,  hvartill  man 
trodde  sig  tinna  grunden  i  prinsens  barnsliga  harm  att  ifrån  re- 
geni  se  sig  nedsatl  till  undersåte.  Allvarsammare  och  mildare  före- 
ställningar och  öden  medförde  en  önsklig  förändring  efter  några 
veckor. 

Adlei  '■■■>.    Anteckningar,  I.  16 


-  242  - 

Trenne  betydande  ämbeten  hade  inom  kort  blifvit  lediga:  öfver- 
ståthållarens  i  Stockholm  efter  riksrådet  friherre  Carl  Sparre,  riksmar- 
skalkens efter  riksrådet  grefve  Carl  Bonde  *)  (dessa  två  herrar  voro  med 
döden  afgångne),  och  generalguvernementet  i  Pommern  efter  furst 
Hessenstein.  som  nedlagt  alla  sina  beställningar.  Man  väntade  med 
nyfikenhet  att  se  åt  hvem  dessa  ämbeten  skulle  anförtros.  Det  sist- 
nämnda blef  af  konungen  alls  icke  bortgifvet.  Riksmarskalksäml 
tillbjöds  grefvarne  Nils  Posse,  Ulrik  de  la  Gardie  och  Ekeblad,  hvilka 
vägrade  Det  berättas  ock  för  visso,  att  grefve  Brahe  oaktadt  sina 
patriotiska  tänkesätt  därom  haft  proposition,  men  att  han  svarat,  det 
hans  parti,  då  han  en  gång  retirerat  sig.  var  taget,  att  ej  mer  söka 
eller  emottaga  några  ämbeten  eller  äretecken. 

Öfverståthållareämbetet  lemnades  länge  obesatt  och  förvaltades 
genom  lagman  Ahlman  såsom  underståthållare.  Det  var  under  hans 
förvaltning,  som  en  ny  instruktion  för  öfVerståthållaren  utfärdades,  i 
kraft  af  bvilken  poliskammaren,  som  hittills  utöfvat  en  nog  venetiansk 
myndighet,  mycket  inskränktes  och  skildes  från  befattning  med  alla 
ekonomimål  samt  brottmålsransakningar,  så  att  ordnings  vidmakthål- 
lande på  gatorna  blef  nästan  dess  enda  åliggande.  Allt  det  öfriga upp- 
drogs åt  magistraten.  Denna  förändring  var  i  allmänhet  borgerskapet 
i  Stockholm  mycket  behaglig,  som  ock  till  någon  del  tröstades  däraf  i 
sitt  missnöje  öfver  lagman  Ulners  utnämnande  till  borgmästare  i  Stock- 
holm utom  förslag  och  emot  stadens  privilegier. 

Den  allmänna  rösten  tillade  emellertid  baron  Armfelt  öfverståt- 
hållareämbetet, hvarutinnan  en  del  trodde  sig  förse  ett  prof  af  nåd, 
andra  af  köld.  Denne  mäktige  gunstling,  som  utan  titel  på  någon 
tid  egt  en  direkt  vård  om  utländska  ärendena,  hade  allt  ifrån  konung- 
ens Aachenska  resa  fått  en  betydande  medtäflare  i  generalen  baron 
Taube,  hvars  besynnerliga  bitterhet  mot  franska  demokraterna,  -  <\^n 
många  ansågo  för  en  verkan  af  de  landsflyktige  prinsarnes  löften  om 
stora  fördelar'*),  —  var  konungen  högst  tacknämlig,  och  livars  rad  11. 
Maj:t  fördenskull  helst  nyttjade  i  sina  ministeriella  angelägenheter. 
Man  trodde  ock  därföre,  att  baron  Taube  skulle  blifva  utnämnd  till  de- 


')  Denne  herre  jämte  riksdrotsen  voro  de  enda,  som  än  buro  titeJ  af  rikets 
råd.  Men  sedan  grefve  Bonde  var  död,  Uit  konungen  afgå  befallning  till  riksdrot- 
sen  att  .it. ni  nedlägga  rådstiteln,  hvarigenom  denna  så  förhatade  värdighet  allde- 
les försvann. 

En  årlig    pension  af  80,000  livrés,  i  fall  konungen  af  Frankrike  blei 
ställd  i  sin  forna  makt. 


248  - 

ras  styrelse,  och  att  baron  Armfelt,  endast  för  att  gifva  rum  åt  honom, 
skull.'  få  öfverståthållaresysslan.  Men  ingendera  gissningen  inträffade, 
och  konungen  var  ifrån  lång  tid  van  ati  hålla  8ig  sina  äregiriga  gunst- 
lingars Ijensl  tillhanda  genom  en  afpassad  blandning  af  fruktan  och 
hopp,  som  ökte  deras  ullan  och  omsorg  att  behaga,  utan  atl  någon- 
dera kunde  smickra  sig  af  segern. 

Konungens  bof  var  blifvel  en  fristad  för  franska  grefven  S:l 
Priesl  med  dess  grefvinna,  hvilka  måsl  lemna  Pankrike;  en  obehaglig 
förändring  för  en  man.  som  i  egenskap  af  ambassadör  i  Constantinopel 
1771  varit  fredsstiftare  mellan  Ryssland  och  Porten  och  sedermei 
Bom  minisiri'  för  invärtes  ärendena  spelt  en  af  de  Btörsta  roler  inom 
sitl  fädernesland.  I  September  uppvaktades  ock  könungen  på  fransyska 
prinsarnes  vägnar  af  franske  generalen  d'Escars,  hvilken  förblefi  Stock- 
holm till  följande  våren  såsom  deras  sändebud.  Denna  beskickning 
besvarades  af  11.  Maj:1  genom  baron  Oxenstierna,  -"in  tillförne  varit 
minister  i  Regensburg  och  nu  afsändes  till  Coblenz.  hvaresl  prinsarne 
si^-  uppehöllo. 

.\1.  d'Escars  medförde  muntliga  imderrättelser  "in  del  möte, 
hvilket  kejsaren,  konungen  i  Preussen  och  grefven  af  Artois  halt  den 
l'7  Augusti  hos  kurfursten  af  Sachsen  på  dess  lustslott  Pillnitz  vid 
Dresden,  och  hvarutinnan  Europas  öden  till  betydande  del  troddes  vara 
•ade ''».  särdeles  på  polska  och  franska  sakerna.  Beträffande  dessa 
senare,  som  nu  nästan  direkte  äfVen  rörde  Sverige,  öfverenskommo 
dessa  herrar  att  göra  en  stark  deklaration  af  innehåll,  att  som  11. 
Alilra  Christligaste  Maj:ts  sak  interesserade  alla  souverains  i  Europa, 
hoppades  de,  att  de  makter,  hvilkas  bistånd  de  rekla rade,  skulle  er- 
känna detta  interesse  och  icke  vägra  att  gemensamt  med  dem  an- 
vända de  kraftigaste  medel,  i  förhållande  tili  hvarjes  styrka,  att  sätta 
konungen  ai  Frankrike  i  stånd  att  med  full  frihet  befästa  en  monar- 
kisk  regerings  grundpelare,  sådan  som  med  suveräners  rättigheter  och 
franska  nationens  väl  öfverensstämde.  Båda  monarkerna,  som  träffats  i 
1'illnitx.  utfärdade  ock  sedermera  ordres  ttil  sina  trupper  att  hålla  sig 
marchefärdiga.    Emellertid  blef  det  dock  ingen  verkhghet  utaf,  hvartill 


')    Den    t   A.ug.   var    freden   mellan   kejsaren  och  Porten  sluten  i  Sistowa,  i 
hvaraf  Porten  återfick  Belgrad  och  alll  annat  livad  kejsaren  i  röfrat,  men  af- 
trädde  till  honom  etl  litet  distrikt  ki*ing  floden  CTnna.    Den  n  A.ug.  tecknades  ock 
rredsprelirainärema  mellan  liyssland  och  Porten  i  Gtalacz  utan  mediateurer. 
land    behöll   Ocza  ern  blef  gräns,    Styalfva  fredstraktaten  undet 

uari  I7'.i-_'. 


-  244  - 

utom  årstiden  samt  flera  omständigheter  äfven  den  händelse  ofelbart 
mycket  bidrog,  att,  sedan  nationalförsamlingen  öfver  sommaren  utar- 
betat sin  konstitution  och,  oaktadt  pöbelns  flera  gånger  till  ytterlighe- 
ter utbrustna  raseri,  förklarat  konungen  för  inviolable  samt  tillbjudit 
honom  återställandet  af  hans  kongl.  ämbete,  i  fall  han  samma  konsti- 
tution ville  antaga,  gaf  han  don  3  September  därtill  sitt  fullkomliga 
samtycke  och  lät  därom  underrätta  alla  höf,  återträdande  således  till 
utöfning  af  sin  exekutiva  makt"). 

Detta  blef  ett  dunderslag  för  de  flyktiga  prinsarne  och  aristokra- 
terna, hvilka  däremot  förgäfves  protesterade.  De  flesta  europeiska  hot 
emottogo  äfven  notifikationen  om  konungens  sanktion  af  konstitutio- 
nen; men  det  ryska  och  svenska  samt  kurfursten  af  Mainz  vägrade 
det,  tills  vidare.  Denna  och  flera  omständigheter  gåfvo  ny  styrka  till 
den  tanke,  man  i  Europa  hyste,  att  konungen  af  Sverige  borde  anses 
för  rätta  hufvudmannen  af  sammansättningen  mot  Frankrike.  Man  om-, 
talte  anstalter  till  inrymmande  af  en  svensk  flotta  i  Ferrol  i  Spanien. 
dit  den  första  vårdag  skulle  förfoga  sig.  Rustningar  gjordes  här  hemma 
både  till  sjös  och  lands;  och  blefvo  landtregementena  försedde  med  alla 
sina  nödtorfter,  så  att  endast  den  annalkande  vintern  syntes  välla 
uppskof  i  fälttåget. 

Det  var  i  en  sådan  ställning  mindre  underligt,  att  franska  demo- 
kraterna, och  isynnerhet  de  så  kallade  Jakobinerna.  hvilkas  fanatiska 
ifver  mot  konungar  i  allmänhet  var „ så  allmänt  känd.  i  synnerhet 
vände  sin  bitterhet  mot  konungen  af  Sverige.  De  utforo  mot  honom 
i  hädelser,  och  en  deras  ledamot,  Dubois  de  Crancé,  yttrade  på  de- 
ras klubb,  att  mot  den  nye  svenske  Porsenna  ville  han  blifva  en  ny 
Scsevola. 

Sedan  underhandlingar  med  Ryssland"")  allt  ifrån  fredsslutet  Mil- 
vit  underhållne.  kom  det  ändtligen  den  24  Oktober  till  en  allianstrak- 
tat   mellan   Sverige   och   bemälda  rike,  hvilken  dock  blott  sträckte  sio- 


*i  NationalassemMéen  åtskildes  härefter  och  gjorde  mm  .-ii  en  ny  s;i  kal- 
lad "Assemblée  législative",  hvartill  alldeles  nya  Ledamöter  valdes,  och  som  hade 
sitt  första  sammanträde  den  l  Oktober  1791. 

**)  Don  lö  oktober  afled  furst  Potemkin  af  magplåga  på  en  till  helsans  ve- 
derqvickande  företagen  resa  till  etl  kloster  från  .Tassy,  hvarost  han  for  fredsnego- 
ciationerna  listades.  Ean  hade  dragits  i  två  månader  med  rötfeber  och  dog  vi.l 
utgången  ur  sin  vagn  under  bar  himmel  i  sin  systerdotters,  furstinnan  Branickys 
armar.  Månge  trodde  honom  afdagatagen  med  förgift,  helsl  hans  alltför  stora  an- 
seende begynt  besvära  kejsarinnan.  Han  lemnade  omåttliga  rikedomar  och  omått- 
liga skulder  efter  sig  och  var  förmodligen  den  mest  lysande  enskilda  person,  som 
ut'\  ;it  i  närvarande  tidehvarf. 


245 

till  inbördes  försvar,  i  händelse  endera  af  de  kontraherande  makterna 
blefve  af  europeisk  fiende  angripen.  Ryssland  stipulerade  ock  300,000 
rubler  i  årliga  subsidier  bil]  Sverige  på  åtta  år.  Allmänheten  i  Sverige 
hade  den  förflutna  sommaren  icke  varit  utan  oro,  atl  etl  oytl  fredsbrott 
från  ryska  sidan  torde  förestå  i  anseende  till  den  kostnad  och  drift,  livar- 
med  kejsarinnan  läl  befästa  och  förskansa  Svensksund,  som  nu  inrätta- 
des till  etl  ryskt  Sveaborg.  Utgången  visade  dock,  atl  dettablotl  syf- 
lade  på  3äkerhe1  i  framtiden,  sedan  del  förflutna  krigets  händelser  ådaga- 
lagt angelägenheten  af  bemälda  post  Ryssland  hade  vid  denna  traktat 
till  commissarius  allenas]  grefve  Stackelberg,  men  Sverige  fem,  nämligen : 
riksdrotsen,  generalerna  baron  Taube  och  Armfelt,  statssekreteraren 
Franc  och  lagman  Håkansson.  De]  var  etl  sät)  att  förskaffa  dem  alle- 
samman präktiga  presenter  från  Ryssland,  äfvensom  grefve  Stackelberg 
på  lika  si>  af  konungen  i  Sverige  blef  ihågkommen. 

Vid  ratifikationernas  titväxling  gjorde  sig  konungen  hopp  att 
kunna  bringa  de  utlasta  subsidierna  till  500,000  rubler  om  året,  som 
dock  ej  slog  in.  De]  berättades  '»-k,  att  han  till  sin  ärnade  rustning 
mol  Frankrike  gjorl  försök  att  i  G-enua  under  rysk  garanti  få  uppne- 
gociera på  en  gång  hela  summan  af  alla  åtta  årens  subsidier,  hvilket 
icke  heller  läror  lyckats.  Konungen  tycktes  ock  mo]  årets  slu]  baga  en 
fogligare  ton  i  iranska  sakerna  och  yttrade,  att  sedan  armemen]  ej 
redan  skett,  vore  de]  bäst  att  låta  fransosema  inom  sig  förstöra  sig 
själfva;  atl  fördenskull  iranska  emigranterna  ej  borde  hälla  sina  upp- 
roriske landsmän  på  sin  vaki  genom  rustningar,  utan  skiljas  at  tills 
vidare.  II.  Maj:]  lät  ock  af  ryska  kejsarinnan  sent  omsider  förmå  sig 
att  emottaga  aotifikationen,  huruledes  Ludvig  .Wl  accepterat  franska 
konstitutionen,  och  detta  allt  under  det  sistnämnde  herre  och  national- 
församlingen togo  de  starkaste  steg  emo<  sina  vidrig]  sinnade  grannar 
och  förelade  dem  viss  tid,  inom  hvilken  de  skulle  drifva  franska  emi- 
granterna utur  deras  länder,  med  hotelse  att  anse  ett  afslag  för  en 
förklaring.  Denna  proposition  blef  ock  verkställd  hade  i  Trier  och 
i  kejsarens  kinder. 

Såsom  ett  bevis  huru  myckel  konungen  fruktade  smittan  af  de 
demokratiska  satserna  i  sitt  rike,  kan  anföras,  att  vaxpousserare  em 
sommaren  I7(.u  i  Stockholm  blifvil  förbjudna  att  visa  någon  af  national- 
församlingens ledamöter.  Sedan  tillförne  allt  införande  i  svenska  tid- 
ningar af  hvad  i  Frankrike  förelopp  blifvit  förbjudet,  kem  ock  den  9 
Dec.  L791  ett  nytt  förbud  ifrån  konungen  att  i  svenska  tryckta skriftei 


-  246  - 

berättelse-,   reflexions-   eller  jämförelsevis  något  anföra,  som  rörde  eller 
gemenskap  egde  med  Iranska  revolutionen. 

Don  svenska  handeln,  som  så  myckel  lidit  genom  det  sista  kri- 
get och  hela  detta  år  varit  hotad  med  nya  faror  genom  befruktade 
fredsbrott,  fick  en  oförmodad  stöt  om  hösten  genom  en  krigsförklaring 
från  Algier.  Förevändningen  var  otillräckligheten  af  svenska  presen- 
terna; rätta  skälet,  att  truga  oss  till  ett  dyrt  köp  af  vår  flaggas  säker- 
het, och  föregafs,  att  Porten  af  harm  öfver  vår  enskilda  fred  med 
Ryssland  uppäggat  detta,  röfVarnäste  till  fredens  brytande.  Dock  för- 
lorades härigenom  intet  enda  svenskt  fartyg. 


XI. 

Gefle  riksdag.    Konungamordet. 

Januari    Mars  1792. 

'Lin  vigtigare  uppträde  inom  fäderneslandet  bereddes  emellertid,  och 
hvilket  nian  af  många  skäl  icke  sa  hastigt  förmodat  Finansernas  till- 
stånd blef  dag  ifrån  dag  så  bekymmersamt,  att  lagman  Håkansson, 
som  därom  egde  vården,  icke  kunde  underlåta  atl  tillstyrka  ständernas 
sammankallande  iill  deras  reglerande  och  garanti  af  de  nya  skulder, 
som  tillkommit  öfver  hvad  ständerna  vid  L789  ars  fiksdag  föresett  och 
sig  dä  åtagit.  Denna  proposition  blef  i  begynnelsen  af  konungen 
myckel  misshag  ansedd.  Han  trodde  nationen  icke  behöfva  rådl 
öfver  ärenden,  hvilka  han  egde  full  myndighet  att  afgöra,  och  skall 
uttryckligen  frågat  "hvad  nian  ville  med  den  canaillen".  Men  Hakans- 
sons  förnyade  föreställningar  och  tilläggning,  atl  i  händelse  af  ett  af- 
slag  han  ej  kunde  fortfara  i  sitt  ämbetes  förvaltning,  bragte  konungen 
iill  mera  eftersinnande  och  till  öfverläggning  med  dem.  som  egde 
lians  aärinaste  förtroende.  Dessa  formerade  tvenne  partier,  bland  hvilka 
baron  Taube  och  biskop  Wallqvist  ansågo  riksdagen  för  alldeles  oråd- 
lig,  men  baron  Armfell  med  all  makt  understödde  Håkanssons  förslag. 
Den  l  December  Qyttade  konungen  ifrån  Drottningholm  och  vi- 
stades sedermera  skiftevis  på  nya  Haga  och  iStockholm.  Eftern 
öfverläggningar  om  riksdagen  och  jämväl  formligen  gifna  afslag  skred 
durk  11.  .Maj:t  den  8  Dec.  till  bifall  och  utfärdade  riksdagskallelse  til) 
den  23  Januari  1792.    Troligen  var  11.  Maj:ts  förnämsta  skäl  därtill,  att 


'24S  - 

genom  den  kredit,  som  skulle  vinnas  medelst  ständernas  väntade  ga- 
ranti å  de  sedan  sista  riksdag  gjorda  nya  skulder,  kunna  blifva  iständ- 
satt  att  ännu  uppbringa  nya  lån,  nödiga  till  franska  expeditionen  nästa 
vår,  hvilken  framför  allt  annat  låg  honom  om  hjärtat,  och  hvarutinnan 
lians  ärelystnad  att  likna  Gustaf  Adolf  så  jämnade  for  honom  alla 
svårigheter,  att  han  i  ett  samtal  med  biskop  Wallqvist  yttrade,  det  han 
af  franska  städernas  brandskatter  hoppades  göra  sig  ersatt  för  alla 
krigsomkostnader.  Det  är  icke  heller  osannolikt,  att  baron  Armfelt, 
mån  om  tillfälle  att  genom  nya  tjenster  upprätthålla  en  vacklande 
kredit,  haft  den  skicklighet  att  gifva  konungen  hopp  om  ny  tillökning 
i  dess  makt.  synnerligen  till  beskattande  af  dess  rike.  och  därige- 
nom öfvervunnit  konungens  verkliga  vedervilja  för  nationens  samman- 
kallande. 

Ehuru  riksdagskallelsen  blott  i  rikets  aflägsnare  provinser,  så 
fort  den  görligen  kunde  kringsändas,  fick  publiceras,  och  ej  i  Stock- 
holm förr  än  på  nyåret,  var  ilen  likväl  ingalunda  obekant.  Och  om 
själfva  saken  föreföll  oväntad,  blef  man  ännu  mera  förundrad  öfver 
den  utsatta  riksdagsorten.  Gefle.  Valet  af  en  sa  träng  och  aflägsen 
stad  var  ofelbart  till  någon  del  grundad  på  Stockholms  borgerskaps 
nu  mera  kända  vidrighet,  men  förnämligast  på  hoppet  att  därigenom 
från  riksdagen  kunna  afhälla  en  stor  del  af  adeln,  särdeles  tjenstemän. 
Om  än  detta  ståndets  ton  varit  mindre  väl  känd.  kunde  konungen  ej 
af  dem  vänta  glömska  af  de  oförrätter,  dem  1789  öfvergått. 

Allt  sattes  nu  i  rörelse  till  riksdagens  beredande.  Under  det  alla 
möjliga  anstalter  fogades  genom  betrodda  ämbetsmän  att  erhålla  för- 
delaktiga riksdagsmannaval  af  de  tre  ofrälse  stånden,  var  konungen 
ock  betänkt  på  utvägar  att  undanhålla  dera  af  adeln,  han  ansåg  för 
mest  ostyrige.  Befallningai  utfärdades  till  regementschefer  i  anledning 
af  en  §  i  riddarhusordningen,  som  aldrig  förr  i  den  meningen  varit 
åberopad,  att  inga  andra  officerare,  än  de  som  voro  capita,  skulle  till- 
låtas  bevista  riksdagen  och  dessa  ändå  icke  utan  föregången  anmälan 
om  tillstånd.  Lika  sädana  anstalter  gjordes  ock  angående  adliga  leda- 
möter i  kollegierna. 

Bland  enskilda  personer  tortjenar  baron  Stierneld  att  nämnas, 
som  fick  konungens  tillsägelse  att  afhälla  sig  från  riksdagen,  lian 
-varade,  att  med  all  vördnad  för  H.  Majas  befallning  fordrade  hans 
heder  un  hans  närvaro,  sedan  han  vid  förra  riksdagen  blifvit  arreste- 
rad. Landshöfdingen  i  Gefle  grefve  Oronstedi  försändes,  såsom  föga 
vä]  anskrifven.   till  Stralsund  att  anställa  en  revision  med  pommerska 


248 

kammaren  i  anseende  till  dess  iråkade  obestånd,  etl  göromål,  del  han 
alldeles  icke  förstod;  "'-Ii  landshöfdingen  i  Falun,  Nordin,  utnämndes 
under  hans  frånvaro  till  ståthållare  i  Gefle.  Honom  uppdrogs  atl  på 
stället  göra  alla  nödiga  anstalter  till  ständernas  förnödenhet  och  be- 
qvämlighet,  och  måste  alla  riksdagsman,  som  ville  harva  rum,  därom 
till  honom  vända  sig. 

I  brisi  på  tjenligt  rum  i  ställel  för  rikssal  kommenderades  en 
styrka  af  Belsinge  regemente  ull  Gefle  ati  uppbygga  etl  nytt  hus  af 
86  alnar  i  längd,  26  i  bredd  och  !'•»  i  höjd,  hvartill  timrei  ou  måste 
huggas  och  alla  andra  tillbehör  i  största  hasl  anskaffas.  Arbetet  drefs 
med  all  oafbruten  ifver  under  urväder  och  köld  och  hann  emol  allas 
förmodan  att  i  råttan  tid  blifva  färdigt.  Själf  utsåg  II.  Maj:1  rum  åt 
sig  och  kronprinsen  på  slottet  och  gjorde  till  den  ändan  en  resa  från 
Haga  till  Gefle  Trettondedagen  1792,  hvarvid  han  var  fram  och  tillbaka, 
änskönt  del  var  18  mil,  på  30  timmar. 

Riksdagsmannavalen  i  de*ti"e  bfrälse  stånden  aflupo  efter  önskan 
på  de  flesta  ställen;  men  i  Stockholm  voro  de  konungen  alldeles  vi- 
driga,  så   att   bland  ti"  fullmäktige  ingen  mer  an  bryggaren  Abraham 

nan  var  rojalist.  Allmänna  språket  var.  såsom  det  plägade  före 
riksdagarne,  deladt  och  olika.  De  så  kallade  patrioterna  ansågo  riks- 
dagen blotl  såsom  en  utväg  att  af  nationen  utpressa  mera  penningar 
för  konungens  enskilda  afsigter  eller  nöjen;  de  lastade  riksdagens  ut- 
sättande i  Gefle  och  brodde  sig  därunder  röja  nya  försåt;  de  klandrade 
de  betydliga  utgifter,  som  denna  flyttning  allena  medförde,  i  anseende 
rill  skjuts  och  transporter  från  Stockholm,  till  många  tunnor  guld;  de 
dolde  icke  sin  fruktan,  att  konungen  torde  vilja  sia  banken  under  Big; 
men  framför  allt  blefvo  de  bekymrade,  då  del  märktes,  att  konungen 
lät    beordra   ansenliga  detachementer  af  gardesregementena  att  beled- 

såg  till  Gefle  med  skarpladdade  gevär. 

ilisterna  försökte  uppmuntra  alla  till  förtroende  emot  ko- 
nungen*, -"in  endast  ad  ömhet  för  nationen  och  art  med  densamma 
öfverlägga  om  »'ti  rubbadt,  men  ingalunda  hjälplöst  finansverk,  riks- 
dagen utskrifvit.  De  upphöjde  angelägenheten  af  enighet  och  nitiskt 
befrämjande  af  konungens  afsigter;  rådde  isynnerhet  adeln  till  foglig- 
ich  inströdde  i  detta  vänliga  tungomål  hotelser,  att  i  vidrigi  fall 
kunde  denna  riksdag  blifva  den  sista,  hvarvid  adeln  vore  '-ti  riksstånd. 

De  förnämsta  och  flesta  af  adeln  insågo  ock  verkligen  nödvän- 
digheten af  en  försigtig  och  foglig  conduite;  de  arbetade  därföre  upp- 
riktig!   på    lugnets    bibehållande    biand  sina  medbröder;  men  en  del  af 


-  250  - 

dem  voro  så  ifriga,  och  flera  ämnen  till  söndring  syntes  så  oundvikliga 
ocb  kinkiga,  att  utgången  alltid  var  oviss.  Därutinnan  voro  alla  pa- 
triotiskt sinnade  adelsmän  öfverens.  att  icke  låta  påtruga  sig  Säker- 
hetsakten och  att  lieldre  våga  det  yttersta. 

Konungen  själf  talade  med  saktmod  och  fermeté.  Han  sade  sig 
ingenting  ärna  företaga,  som  borde  oroa  eller  misshaga  adeln:  att  lian 
befarade  nästan  äfven  så  mycket  af  sina  vänner  som  af  sina  ovänner 
genom  bådas  öfverdrifna  nit:  att  för  öfrigt  ingen  annan  fråga  skulle 
förekomma,  än  om  penningeverket,  hvaruti  partier  icke  borde  ega  rum. 
Fä  någons  föreställning,  att  man  voro  i  fruktan,  det  konungen  ville 
blanda  riket  i  franska  oroligheterna,  svarade  II.  Maj:t:  "Det  angår  ej 
ständerna.  Deras  sak  är  att  reglera  sina  finanser.  Vilja  de  ej  göra 
det,  så  kunna  de  låta  blifva". 

Såsom  ett  prof  af  dessa  finansers  tillstånd  kan  anföras,  att  ut- 
red ningskommissionen,  under  beständigt  utfärdande  af  nya  förskrif- 
ningar  och  då  betalningsterminerna  a?  de  förfallne  blifvit  uppskjut  ne. 
den  16  Januari  äfven  upphörde  att  utbetala  alla  räntor.  Mångfaldiga 
innebafvare  af  bankokapitaler,  befarande  detta  verkets  tillitande  att 
bota  drätselverkets  refvor,  uttogo  silfver  utur  banken  till  ansenligt 
belopp. 

Riksdagsterminen  inträffade  nästan  med  den,  som  blifvit  utstakad 
till  revision  af  riksgäldskontoret.  Dessa  revisorer,  till  ett  antal  af  9, 
sammanträdde  den  15  Januari.  Pluraliteten  ibland  dem  var  af  oppo- 
sitionen och  följaktligen  af  konungen  föga  gynnad.  En  befallning  hade 
redan  af  H.  Maj:t  blifvit  utfärdad,  att  revisorerna  vid  valet  af  en  sekre- 
terare skulle  söka  den  helst  ibland  riksgäldskontorets  betjening  samt 
i  samråd  med  fullmäktige  den  tillförordna.  Bland  betjeningen  var  ingen, 
som  ville  eller  kunde  åtaga  sig  detta  nya  besvär;  hvarpå  revisorerna, 
utan  att  säga  fullmäktige  till,  utnämnde  sekreteraren  Hallqvist  till 
sekreterare,  en  man,  som  under  sin  tjenstgöring  under  riksrådet  och 
öfverståthållaren  friherre  Carl  Sparre  tillförne  varit  känd  såsom  min- 
dre tillgifven  det  rådande  systemet.  Detta  steg,  som  genast  till  H. 
Maj:t  inberättades,  upprörde  dess  vrede.  Det  ansågs  såsom  ett  för- 
sök af  oppositionen  att  känna  sin  styrka  eller  ock  att  bravera,  ocb 
följde  däruppå  ett  mycket  skarpt  bref  af  konungen  till  riksgäldskonto- 
rets fullmäktige,  att  H.  Maj:t  sådant  med  onåd  erfarit,  ocb  att.  ehuru- 
val  anledning  vore  att  beifra  denna  olydnad  på  det  allvarsamma  sätt, 
som  uraktlåtandet  af  kongl.  bud  och  befallningar  fordrade,  ville  11. 
Maj:t  för  det    närvarande   lata  bero  vid  kassation  af  det  gjorda  valet 


251 

saml  befallning,  ati  ny  sekreterare  genasl  förordnadea  l  anledning 
af  Lagman  Håkanssons  uppgifl  utnämndes  då  därtill  registratorn  We- 
sterberg i  finans-expeditionen.  Som  revisorerna  äfven  fingo  antydan 
ati  blotl  befatta  sig  med  siffran  « >ili  alldeles  ej  sträcka  sin  granskning 
(ill  besluten,  sa  biel  deras  förrättning  nästan  öfverflödig  ouh  ogagnelig. 
Till  'lösa  senares  undersökande  befalldes  t  v. ■un.-  riksgäldskonto 
fullmäktige  och  sekreteraren  Oudar  att  med  protokollerna  förfoga  >i^ 
till  öefle,  där  de  äfven  af  der  tillförordnade  hemliga  utskottet  till  ome- 
delbarligl  öfverseende  upptogos  och  genomgingos.  Konungen  beskyllde 
sedermera  hofmarskalken  baron  Duben,  som  var  ordförande  bland  re- 
visorerna) och  brukspatronen  Björkman,  livilkeu  ock  vai*  bland  deras 
antal,  ati  de  med  grefve  Stackelberg  kommunicerat  kontorets  räken- 
skaper i  uppsåt  ati  afskräcka  Ryssland  från  all  förbindelse  med  etl 
rike,  hvars  pennmgeställning  var  så  föga  önsklig;  men  påstod,  att  i  de 
termer,  H.  Maj:t  var  med  kejsarinnan,  hade  detta  trolösa  försök  aflupit 
utan  annan  verkan  än  hufvudmännernas  nesa. 

Konungen  beslöt  ati  med  all  möjlig  ståt  visa  sig  i  Gefle.  Inga 
omkostnader  sparades,  och  allmogen  sammandrogs  på  7  och  8  mils 
afstånd  rill  skjutsningens  bestridande*).  Man  om  allt  som  tjente  till 
majestätets  utvårtes  prydnad,  föranstaltade  EL  Majrt  om  nya  präktiga 
ceremonidrägter  för  riksdrotsen  och  riksmarskalken  (hvartill  f.  d.  riks- 
råds! grefve  Johan  Gabriel  Oxenstierna  blef  förordnad),  i  hvilka  de  vid 
riksdagens  öppnande  skulle  vara  konungen  följaktige  i  del  afskaffade 
Rådets  ställe").  De  främmande  ministrar,  sunt  ej  tillförne  - 
riksdag  i  Sverige  öppnas,  tillsades  '"-k  ati  bevista  detta  -denna  till- 
fälle, tillika  med  grefven  och  grefvinnan  S:l  Priest.  !>••  gjorde  denna 
resa  i  urväder  och  köld  fram  och  tillbaka  inom  tiv  dagar  och  åter- 
kommo  till  Stockholm,  föga  däråt'  uppbyggde. 

Konungens  och  kronprinsens  resa  till  Gefle  var  utsatl  till  den 20 
Januari,  och  bevistade  11.  Maj:t  natten  förul  »it  maskerad,  som  han 
laiit  anställa  på  operahuset  livad  tara,  han  därvid  lopp,  blef  ej  bekant 
förrän    låi  -  it.    Emellertid   skedde  ankomsten   till  Gefle  i  bästa 

välmåga,  där  efter  etl    präktigt    intåg  riksdagen   den  •_'•">  med  vanliga 
ceremonier  utblåstes. 


I   l    rjpland   funnos  hemman,  som  skjutsningsheavarel  till  och  ifrån  ■ 
riksdag  kostade  LOO  plåtar. 

"i  Grefvinnan  Höpken  sade,  ati  bon  i  dessa  drågter  i 
al  Harlequin  och  Å.gamemnon, 


252 

Konungen  lemnade  landtmarskalksstafven  åt  presidenten  baron 
Ruuth*).  Till  talman  för  presteståndet  var  arkebiskopen  doktor  Troil 
själfskrifVen,  och  i  anledning  af  de  tvenne  öfriga  ståndens  genom  de- 
putationer  gjorda  ansökningar  förordnades  till  talman  för  borgarestån- 
det rådmannen  i  Stockholm,  som  någon  tid  förut  erhållit  borgmästare- 
fullmakt  **),  Wallin,  en  man,  känd  och  vald  som  patriot,  men  nu  i 
största  hast  omvänd,  och  till  talman  för  bondeståndet,  riksdagsfull- 
mäktigen  från  Kalmar  län,  Olof  Thorsson,  hvilken  vid  sista  riksdagen 
gjort  motion  den  20  Febr.  om  riksdagens  försättande  i  aktivitet.  Lag- 
mannen och  underståthållaren  Ahlman  biträdde  eller  styrde  ståndet 
såsom  sekreterare  donna  riksdag  liksom  den  näst  föregående.  * 

Riksdagen  tycktes  taga  en  fördelaktigare  vändning  än  den  af 
1789  genom  en.  åtminstone  utvärtes,  visad  förtroligare  sammanlefiiad 
mellan  adeln  och  de  ofrälse  stånden.  I  förstnämnda  stånd,  som  ut- 
gjorde vid  pass  400  personer,  saknades  åtskilliga  af  dem,  hvilka  till- 
förne varit  pelare,  isynnerhet  grefve  Fersen  och  general  Duwall;  dock 
var  oppositionens  pluralitet  ganska  afgjord.  Att  öka  rojalisternas  an- 
tal voro  väl  många  besoldade  och  jämväl  med  förplägning  i  G-efle  nn- 
derhållne;  men  de  voro  dock  alldeles  för  la.  ej  allenast  att  öfverrösta. 
utan  ock  att  höras  emot  deras  medbröders  rådande  ton,  helst  flera  af 
dei  andra  partiets  förmögnaste  medlemmar  till  dess  sammanhållande 
äfven  lära  hållit  penningar  osparde.  I  »en  nye  landtmarskalken  på  sin 
sida  yttrade  mycken  foglighet  och  syntes  lika  öm  om  sitt  stånds  in- 
teresse  och  bifall  som  om  konungens  myndighet  och  afsigter.  Till  fö- 
rekommande af  den  befarade  söndringen  i  anledning  af  Säkerhetsakten 
samtyckte  konungen  på  landtmarskalkens  föreställning,  att  fundamen- 
tal-lagarnes  uppläsande  på  riddarhuset  mätte  innehållas  och  allenast 
riddarhusordningen  blifva  ståndet  föreläst.  En  af  några  adliga  leda- 
möter påtänkt  motion  rörande  öfversten  Almfelt,  som  utan  ransakning 
och  dom  hölls  i  häkte,  af  böjdes  ock  af  landtmarskalken  och  de  klokaste 


'i  [bland  de  Qere,  som  varit  på  förslag  till  detta  ämbete,  var  baron  Armfelt. 
Konungen,  därom  tillfrågad,  hade  yttra  t  sig,  atl  han  ej  ville  nämna  den,  söm  vore 
hans  vän,  till  landtmarskalk.  Han  sattes  alltid  i  en  obehaglig  belägenhet  mellan 
k<  n  1 1 1 1 1  p.<  •  1 1  och  sitt  stämt,  hvilket  det  alltid  viiic  vanhederligt  att  öfvergifva.  Ko- 
nungen  själf   var  i  en  oupphörlig  strid  mellan  sin  jalousie  kongl.  prérogativer 

och  sin  fördom  för  a  leln  samt  börden. 

•  Denna  fullmakt  och  hans  erhållna  rum  i  högsta  domstolen  voro  repara- 
tion för  dei  han  blifvit  förbigången,  da  lian  stod  på  förslag  till  borgmästare  i 
Stockholm,  och  Qlner  utnämndes.  Denne  senare  hade  oj,  oaktadt  all  möda,  kunnat 
vinna  borgerskapets  röster  till  riksdagsman. 


hufvudmännen  iili  lugnets  bibehållande.    De  adelamän,  som  vid  178 
riksdag  dels   varit  häktade,  dels  med  dess  operationer  mest  missi 
oeb  af  sådan  grund  ej  efter  den  visal  sig  på  bofvet.  uppvaktade  nu  ko- 
nungen "'-ii  blefvo  af  II.  Maj:l  med  all  nåd  ansedde  och  emottagne. 

Men  eniol  dessa  fredsamma  liknelser  svarade  icke  de  öfriga  an- 
stalterna. Utom  den  med  skarpt  laddade  gevär  och  nödig  ammunition 
fors. •« lila  vakten,  som  beledsaga!  konungen,  bevakades  alla  avenuer 
till  Btaden  af  militär,  sas..m  hade  ett  fiendtligt  anfall  varit  befaradt. 
De  ofrälse  stånden  afhöllos,  så  \iilt  ske  kunde,  från  rådplägningar  eller 
samqväm  med  adeln*),  och  isynnerhet  voro  bönderna  på  sin  klubb  !»• 
rakade  ined  en  omsorg,  som  liknade  arrest  '  i.  Många  af  adeln,  som 
ai  -a  besynnerliga  anstalter  trodde  fråga  kunna  blifva  "in  våldsamma 
försök,  voro  äfven  försedda  med  laddade  pistoler. 

[»'•i  kan  vi«l  detta  tillfälle  beqvämligast  nämnas,  att  genom  »1«- 
bästa  anstalter,  fogade  af  ståthållaren  Nordin,  bvarken  trängsel  eller 
dyrhet  besvärade  riksdagsmännen.  Flere  tafflar  för  konungens  räkning 
minskade  äfven  il--  senares  kostnad,  men ökte  däremot  ansenligen  - 
verkets,  belsl  vållemad  och  jämväl  öfverflöd  där  regerade,  synnerhgen 
af  vin  och  drycker. 

Bland  d^ssa  var  baron  Armfelts  den  mest  lysande.  Denne  upp- 
blåste favorit,  som  ville  gifva  sig  ett  tillförne  in»  oss  okändl  satra- 
piskr  anseende,  lät  till  detta  bord  dagligen  bjuda  gäster  af  alla  stånd. 
lian    intog  där  själf  främsta   rummet,  tillsade,  lika  såsom  konungen, 


_.  qs  början  besökte  några  adelsman,  och  däribland 
referendarien  Berghman.  borgareklubben  i  bastå  välmening  och  för  atl  utmärka  bö- 
jelse  för  en  medbroderlig  saramanlefnad.    Några  -au.   <it;  ock  .in  spela  kort;  men 
Berghman  blef  af  bryggaren  Abrah.  Westman  öfverfallen,  beskylld  att  vara 
och  utkörd.    Denna    scen    höll    på  att   harva  svara  påföljder.    A  ena  Bidar 
adeln  den  såsom  ett  förolämpande  af  h  ind.    A  den  andra  uttyddes 

besök   såsom  en    verklig  espionage  och  list,  hvarutinnan  baron  Armfelt,  mis 
med   siti    stånd,   styrk!  gen,  som  däröfver  mycket  förtörnades.    Baron  A. 

skull. ■  bevist    -..   mycken  ifver,  att  lian  förklarandet  han  vore  fi  in  k..- 

nungen    ville,  skjuta   skarpt  på  adeln.    Gofle  stads  fullmäktige,  borgmästaren  Fly- 
gare och    rådman   Walli.i   togo  det    kl. .ka    partiet  atl  pfi  ståndets  Vägnar  göra  ett 
slags  déprécation,   men    flngo  därföre  af  konungen  en  réprimanda    Genom 
och  vaisinna.lt,  folks  bearbetande  afsvalnade  denna  hetta  utan  vi. lar.'  utbrott, som 
dock  visade,  hvad  eld  låg  under  askan. 

■  il.  it  Ai.lnian  hade  icke  allenast  i  sitl  tal  vid  tillträdet  af  sin  beställning 
uttryckligen  tillsagt  bondeståndet  allmogens  fall  och  undergång,  om  de  bemtade 
.  h  beskydd  aunorstädes  än  i  konungens  makt,  vishet  >.'-li  nåd,  utan  varnade 
stan. 1. 1  den  30  Januari  in  pleno  emot  samtal  och  anonyma  skrifter,  hvarmed  de 
undei  >;.^ii  till  u.-li  ifrån  sina  qvarter  skull.'  blifvit  antastade  af  okända  p< 
Se  bondeståndets  tryckta  protokoller. 


-  254  - 

hvem  lian  ville  hafva  vid  sin  sida,  nyttjade  ensam  guldcouvert,  lät 
servera  sig  först  och  af  bönderna  kyssa  sina  händer.  När  lian  visade 
sig  ute,  hade  han  vakt  af  stadens  militär.  Att  adeln  icke  ville  an- 
taga det  krypande  skick,  så  höga  anspråk  syntes  kräfva,  blef  i  hans 
sinne  ett  brott,  som  retade  hans  harm  och  upptände  hans  hämd. 
Det  hände  honom  under  loppet  af  riksdagen,  att  då  han  ville  ge- 
nom sina  adjutanter  uppekicka  på  riddarhuset  sina  voteringssedlar. 
dessa  i  brist  af  personlig  inställelse,  som  författningarne  kräfva.  ej 
emottogos.  Mångfaldige  adelsmän,  bjudna  till  hans  hord,  vägrade  att 
komma,  emedan  de  sade  sig  ej  känna  honom:  och  i  anledning  af  ett 
tillfälle,  då  grefve  Brahe,  friherre  Stierneld  och  flere  adelsmän  voro 
hos  honom  middagsgäster  tillsammans  med  bryggaren  A.  Westman, 
en  genom  sina  brutala  seder  och  äfven  ett  tillförne  utståndet  straff  af 
vatten  och  bröd  vanfrejdad  person,  måste  han  låta  sin  egenkärlek  för- 
ödmjukas af  ganska  starka  förklaringar,  som  utgingo  däruppå,  att  i 
händelse  af  ett  så  föga  laggrannt  sällskapsval,  undanbedja  sig  hans  bind- 
ningar. Dessa  detaljer  förtjente  icke  rum  i  närvarande  anteckningar, 
om  de  icke  intygade  en  favorits  insolence  och  hans  eget  stånds  förakt : 
och  torde  det  vara  en  heder  för  vårt  land,  att  en  mäktigare  gunstling 
förmodligen  aldrig  njutit  mindre  anseende. 

Den  27  Januari  hölls  riksdagspredikan  af  biskop  "Weideman.  och 
öppnades  riksdagen  på  rikssalen  af  konungen  med  ett  tal,  som  inne- 
höll ett  utförligt  upprepande  af  allt,  hvad  H.  Maj:t  gjort  i  och  för  rike! 
på  21  år  *);  dess  segrar,  fredsslut  och  förbund  efter  senaste  riksdag: 
smickrande  komplimenter  åt  hvart  stånd  särskildt;  anledningen  till 
deras  sammankallande,  nämligen  återställande  af  ordning  i  finanserna, 
som  krigets  utförande  stört,  livarvid  H.  Maj:t  tillade,  att  om  besluten 
Mel  ve  eniga,  voro  tillgångarne  tillräckligare  än  man  förmodade,  och 
icke  nödigt  att  åtaga  sig  större  tunga,  än  den  man  nu  bar.  Till  slut 
förklarade  konungen  sitt  förtroende  till  ständernas  tillgifvenhet  och  nit 
i  en  tid,  då  en  fanatisk  villa  skakade  alla  länder;  och  var  Frankrikes 
exempel  af  ett  hiskligt  själfsvålds  verkningar  till  staters  undergång 
ingalunda  förgätet,    Därpå  upplästes  Kongl.  Maj :ts  allmänna  proposition 


*)  i  denna  prunkande  målning  förekom  bland  annat,  at1  "banken,  af  stän- 
derna i  konungens  omvårdnad  lemnad  utan  redbarhet,  blef  dem  af  konungen  efter 
srx  år  i  rutit  stånd  återställd".  Det  förra  stridde  mot  sanningen,  del  senare  rar 
ingen  stor  välgärning,  då  banken  mot  tre  millioner  r:dr,  som  realisationen  till  50 
procenl  af  dess  sedlar  kostat,  eftergaf  sina  fordringar  hos  kronan  till  mer  än  400 
t  unnor  guld. 


ende  utväljande  af  ledamöter  till  etl  hemlig!  utskotl  enligt  47  g 
regeringsformen,  bestående  af  15  ledamöter,  18  af  adeln  och  '•»  al  livar- 
dera  al  de  öfriga  stånden. 

I  anledning  håraf  valde  stånden  följande  förmiddagen  deras  elek- 

och  eftermiddagen  [valde]  dessa  ledamöterna  af  hemliga  utskottet. 
Dessa  voro  af  samma  tänkesätl  som  vid  L789  års  riksdag:  adelns  af  oppo- 
si!  inii.ii.  de  ofrålse  ståndens  konungen  tillgifne  eller  snarare  uppoffrade; 
af  båda  partierna,  några  få  undantagne,  utan  sannskyldig  kunskap  eller 
kärlek  till  fäderneslandet  Hemliga  utskottel  sattes  genasi  i  aktivitel 
mulcr  konungens  ordförande  och  i  riksdrotsens  närvaro.  Då  statsver- 
kets och  riksgäldens  tillstånd  uppgafs,  märktes  däröfver,  i  synnerhet 
hos  bönderna,  bestörtning;  konungen  själf  förlorade  däraf  sin  vanliga 
kontenans,  och  sammanträdet  slöts  för  den  gången.  Utskottel  delte 
sig  sedermera  på  två  divisioner,  hvaraf  den  ena  sysselsatte  sig  med  riks- 
gäldskontoreta  och  den  andra  med  det  öfriga  statsverkets  ärenden. 

[bland  de  trägna  öfverläggningar,  som  utskottet  hade,  och  i  hvilka 
direktören  Frietzsky  och  kanslirådet  v.  Engeström  tillvunno  sig  både 
konungens  och  samtlige  ledamöternas  bifall,  voro  ständerna  sällan  in 
pleno  församlade.  Det  behöfdes  ock  ej,  då  de  med  Inga  andra  ärenden 
än  dem,  som  angingo  penningeväsendet,  hade  att  befatta  sig,  och  dessa 
först  borde  utarbetas  af  hemliga  utskottet,  innan  ständerna  däröfver 
kunde  sig  utlåta. 

En  stor  deputation,  att  i  de  mesl  smickrande  ordalag  tacka  ko- 
nungen för  freden,  och  förordnandet  af  en  bankodeputation,  med  iakt- 
tagande af  samma  edsformulär  och  instruktion  som  vid  förra  riksdagen, 
voro  'i''  enda  frukterna  af  plenorum  öfverläggningar  ända  till  den  20 
Februari,  och  blefvo  rill  bankoutskottets  upplysning  nödige  handlingar 
angående  bankens  förvaltning  och  tillstånd  under  eskort  af  dragoner 
ifrån  Stockholm  hemtade. 

Sistnämnde  dag  voro  ständerna  in  plenis  församlade,  då  för  dem 
uppteddes  hemliga  utskottets  protokollsutdrag  af  den  L9,  angående  ri- 
kets allmänna  finansverk  och  ständernas  kontor  m.  in.  Detta  betän- 
kande, frukten  af  U  dagars  öfverläggning  i  det  laggrannaste  ämne, 
Ibland  delade  meningar,  flera  och  stridiga  projektor  och  oöfvervinner- 
svårigheter  på  alla  sidor,  innefattade  först  den  uppgift,  att  krigs- 
kostnaden med  L2V,  mill.  ndr  öfverskridit  hvad  1780  års  ständer  be- 
viljat och  meddelat,  hvaraf  dock  konungen  samtyckt,  att  i  millioner, 
hvilka  af  statsverkets  utom  riksgäldskontorets  fonder  egande  tillgångar 
blifvit  förskjutne,  man  efterräkning  måtte  försvinna,  och  tillika  utlofvat 


-    256  - 

en  sådan  reglering  af  staten,  att  någon  ny  gäld  ej  mer  måtte  falla 
riket  till  last. 

Den  således  till  8  '/.,  millioner  nedsatta  nya  krigsgälden  tillstyrkte 
vidare  utskottet  ständerna  att  garantera  och  låta  till  betalning  påföras 
riksgäldskontoret:  till  följe  Ii  varat'  utskottet  ansåg  oundgängligt,  att  lån- 
och  betalningsafgiften  samt  1789  års  bevillning  måtte  fortfara,  dock  att 
de  i  ill  det  mesta  måtte  få  i  kontorets  egna  kreditsedlar  utgöras.  Men 
till  understöd  i  kontorets  nödvändiga  utgifter  af  speciemynt  kunde  lik- 
väl utskottet  ej  undgå  all  tillika  tillstyrka,  det  vissa  procent  efter  sär- 
skild beräkning  för  hvarje  stånd  af  berörde  kontributioner  måtte  beta- 
las i  bankosedlar.  Ytterligare  föreslogs,  att  all  diskontering  med  fere- 
ditsedlar  måtte  tillegnas  riksgäldskontoret  enskildt,  och  alla  andra  verk, 
manufakturdiskonten  undantagen,  därmed  upphöra,  samt  alla  observations- 
medel efter  revisionen  öfver  krigsomkostnads-räkenskaperna  riksgälds- 
kontoret anslås,  hvilken  revisions  snara  och  allvarsamma  verkställande 
konungen  lofvat  anbefalla.  Utskottet  uppgaf  däruppå  det  vigtiga  förslag, 
att  alla  utredningskommissionens  förskrifningar  (utgörande  vid  pass  -j  mil- 
lioner eller  240  tunnor  guld)  matte  på  10  år  inlösas  med  riksgäldskontorets 
sedlar  samt  2  procents  årlig  ränta,  såsom  ock  all  krigskommissariatets 
förskrifningar,  eller  så  kallade  Fahnehjehnar,  måtte  med  iakttagande  af 
nödiga  försigtighetsmått  genasl  mot  samma  kontors  sedlar  få  ombytas  i. 
Vid  riksgäldskontorets  fullmäktiges  göromål  hade  väl  funnits,  att  hän- 
delser, som  vid  reglementets  författande  ej  blifvit  föresedda,  vållat  af- 
vikelser  från  vissa  föreskrifter,  hvilket  vid  annat  förhållande  kunnat 
medföra  ansvar;  uren  att  af  andragne  gällande  skäl  något  annat,  än 
livad  fullmäktige  gjort,  likväl  icke  varit  till  görande,  hvarföre  de  fri- 
kallades  från  allt  ansvar  i  livad  ej  rörde  själfva  räkenskaperna,  dem 
de  nu  församlade  revisorer  egde  att  pröfva.  Slutligen  föreslogos  vissa 
ändringar  i  tiden  till  revisorernas  sammankomster,  deras  antal,  straffel 
lör  efter  apningsbrott  af  riksgäld ssedlarne,  samt  alt.  som  konungen  ej 
användl  det  kreditiv  på  riksgäldskontorets  garanti.  11.  Maj:l  vid  sista 
riksdag  blifvit  meddeladt,  detsamma  nu  måtte  förnyas. 

Detta  betänkande  blef  i  hela.  dess  vidd  och  genom  ett  slags  ackla- 
mation vid  första  uppläsandet  bifallet  af  de  tre  ofrälse  sfänden.  sedan 
de  ledamöter,  som  begärt,  ati  det  mal ie  få  hvila  fa  bordet,  därifrån 
under  hvarjehanda  förevändningar  blifYil  athällne.  Men  hos  adeln  lades 
det    [iä    bordet,  och  då  det  den  21   Februari  åter  upptogs  till  öfverlägg- 


i  Dessa  troddes  utgöra  vid  passen  och  en  balf  million  eller  90tn r  guld. 


-  257 

tung,  uppstodo  däraf  många  och  särskilda  meningar.  Klan  anfön 
111,111  skäl,  aii  då  olyckligtvis  riksgälden  ifrån  _'i  millioner  rcdr  vid 
sista  riksdag  nu  vore  ökad  med  SV,  millioner  och  således  utgjorde  en 
summa  af  nära  30  millioner,  syntea  de  billgångar,  som  vari!  påräknade 
till  ansvarighet  för  ofvannämnde  21  millioner,  nu  blifva  otillräcklige; 
atl  kreditsedlarnes  billväxl  i  anledning  af  hemliga  utskottets  tillstyr- 
kande skulle,  då  inga  nya  fonder  voro  utsedde  till  deras  godtgörande, 
minska  deras  värde  och  följaktligen  höja  del  redan  öfverklagade  agio 
mellan  riksgälds-  ocb  bankomyntet;  atl  Löntagares  och  alla  deras  vill 
kor,  som  nödvändigl  behöfde  bankomynt,  därigenom  skulle  blifva  odräg- 
liga; och  aii  den  del  af  bevillningen,  som  efter  hemliga  utskottets  för- 
slag borde  utgöras  i  Bpeciemynt,  skulle  i  samma  man  blifva  hut  och 
mer  dryg,  sann  slutligen  i  brisl  på  billgång  till  specie- eller  bankomynl 
icke  kunna  betalas.  .Man  förlorade  sju  i  dessa  reflexioner,  som  blotl 
gingo  ni  på  svårigheterna  af  del  uppgifna  förslaget,  man  atl  gifva  an- 
ledning till  något  bättre.  Ledamöterna  al  hemliga  utskottel  själfva 
vidgingo,  atl  deras  bilistyrkande  vore  behäftadl  i  stora  ofullkomlig- 
heter, men  en  nödvändighet,  då  icke  allenasl  de  skiljaktiga  bankar, 
adliga  ledamöterna  af  utskottel  hyst,  blifvil  overksamma  emol  de 
ofrälse  ledamöternas  pluralitet,  man  ock  all  föreställning  om  stats- 
verkets biträde  lill  gäldens  afbördande  afslagen,  till  följe  hvarafochdå 
man  ej  ville  göra  en  riksbankrubl  samt  icke  heller  ansåg  möjlig!  atl 
undersåtarne  kunde  åtaga  sig  ytterligare  förökta  pålagor,  eti  sa  be- 
skaffad! kreditsystem,  som  del  utskottel  uppgifvit,  syntes  vara  den 
enda  utväg,  i  närvarande  bekymmersamma  ställning  vari!  art  vidtaga. 

l  anledning  af  sakens  vigl  och  diskursernas  mängd  föreslog  grefve 
tiibbing,  atl  afgörandel  måtte  uppskjutas  till  morgondagen,  Häremot 
gjorde  väl  Landtmarskalken  någon  svårighet;  men  då  adelns  flesta  leda- 
möter synte-  i  samma  önskan  Instämma,  medgaf  han,  atl  måiel  ännu 
en  dag  måtte  få  hvila  på  bordet,  dock  med  uttryckligt  förbehåll  atl 
del  morgondagen  skulle  afgöras. 

Detta  korta  dröjsmål  hade  sa  nära  gifvit  utbrott  ål  en  eld,  som 
med  en  lycklig  försigtighel  blifvil  qväfd  under  hela  riksdagen  intill 
denna  stund  Konungen  upptog  der  såsom  etl  brottslig!  motstånd  mo! 
hans  afsigber,  såsom  et!  billtagsel  försök  att  emol  dess  och  brenne  stånds 
sammanstämmande  mening  utdraga  riksdagen,  hvars  sim  konungen 
med  en  obeskriflig  otålighel  efterlängtade.  Del  är  en  sanning,  atl  ko- 
nungen   hörl    en   spådom,  de!    riksdagen,   i  händelse  den  utdrages  till 

A  diet  MA,  ,  /.  17 


-  258  - 

Mars  månad  (en  époque,  som  lian  alltid  ansetl  mod  forhåga),  skulle  blifva 
ganska  vådlig  och  af  svaras! c  följden  Jag  vet  dock  icke,  om  det  var 
denna  orsak,  hvilken  på  konungens  för  vidskepelse  höjda  sinne  lätt 
kunnat  göra  djupa  intryck,  eller  hans  naturliga  inquiétude  eller  skyn- 
dande anstalter  till  andra  göromål,  till  hvilka  konungen  ville  hafVa 
fria  händer,  som  verkade  hans  missnöje  och  vrede  öfver  denna  dags 
uppskof;  men  visst  är.  att  H.  Maj:t  däröfver  icke  allenast  gjorde  landt- 
marskalken  de  hårdaste  förebråelse^  utan  äfven.  retad  af  baron  Arm- 
felt  och,  som  det  förmenas,  af  lagman  Håkansson,  tog  de  våldsammaste 
mått  att  hämnas  på  adeln. 

Till  den  ändan  fastställdes  genast  den  plan,  att  icke  allenast  de 
tre  öfrälse  stånden  skulle  inkomma  med  underdånig  tacksägelseadress 
föl'  Säkerhetsaktens  verkställighet,  för  rådsämbetets  afskaffande  och 
ofrälse  mäns  insättande  i  högsta  domstolen  samt  rikets  ärendens  all- 
manna  beredning,  hvarom  redan  ^U-n  20  motion  i  borgareståndet  var 
gjord  och  den  -Jl  af  bemälte  tre  stånd  beslut  fattadt,  utan  ock  att  af 
dem  skulle  göras  anhållan,  att  sådant  till  desto  tryggare  stadga  i  fram- 
tiden måtte  i  riksdagsbeslutet  få  intagas.  Dessa  tillställningar  blefvo 
adeln  icke  obekanta.  Dess  förnämsta  hufvudmän  läto  fördenskull  landt- 
marskalken  första,  att  i  händelse  man  till  lön  för  deras  nit  om  riket. 
deras  foglighet  och  deras  glömska  af  alla  oförrätter  ville  våldföra  dem 
och  genom  uppsättande  af  ett  riksdagsbeslut,  det  de  aldrig  kunde  un- 
derskrifva.  truga  dem  till  en  oundviklig  söndring,  voro  de  beredda  att 
möta  våld  med  våld  och  att  hellre  låta  begrafva  sig  under  spillrorna 
af  sina  bänkar,  än  att  lata  sig  påtrugas  ett  emot  ed,  öfvértygelse  och 
heder  stridande  beslut.  De  tillade,  att  i  händelse  af  en  så  vådlig  bryt- 
ning lagman  Håkansson  och  de.  som  förnämligast  understödt  konung- 
ens valdsamma  beslut,  skulle  hlifva  de  törsta  offren.  Dessa  hotelser 
blefvo  inberättade,  och  man  påstår,  att  lagman  Håkansson  af  ömhei 
om  egen  säkerhet  tillstyrkt  lika  återhållsamhet  som  landtmarskalken 
med  flera  af  upplyst  välmening.  Konungen  kunde  väl  ej  förmås  att 
återkalla  de  anstalter,  som  redan  voro  gjorda  om  ofvannämnda  adress, 
men  vidtog  en  utväg,  hvilken  uppfyllde  hans  ändamål  nian  att  för- 
olämpa adeln,  som  framdeles  skall  berättas. 

Adeln,  som  vid  sin  sammankomst  den  22  Februari  biföll  hemliga 
utskottets  betänkande  i  all  dess  vidd.  och  under  reservation  af  sin  rätt 
att  få  åtaga  sig  bevillningen  på  vissa  år  jämväl  beqvämade  sig  att  lika 
med  sina  medständer  utgöra  den  nu  löpande  till  nästa  riksdag,  upp- 
fyllde  äfven   därmedelsl    allt,  hvad  man  knnnat  hoppas,  och  vederlade 


-  -_■■ 

de  misstankar  om  >'i\  brottslig  ogenhet,  ernoi  detta  stånd  blifvit  väckte 
'"■Ii  underhållne. 

Slaven  till  den  brytning,  som  slöl  L792  års  riksdag,  skall  varil 
följande:  konungen,  för  au  bibehålla  stillhei  bland  adeln,  hade  lofval 
;iii  a  Säkerhetsakten  icke  fordra  någon  bekräftelse  ellei  densamma  ens 
omröra;  men  trodde  sig  i  själfva  \ « -i  k» -t  så  myckel  mer  hafva  den 
af  nöden,  som  II.  Maj:l  verkligen  brutil  dess  2  s.  då  II.  Maj:l  i  iiks- 
ti  rotsens  person  alldeles  supprimeral  rådsvärdigheten,  hvilken  i  be- 
malde  s  implicite  stadgas,  änskönl  konungen  lemnaa  öppel  ati  i  Rådel 
antaga  hvad  antal  personer,  honom  godl  synes.  II.  Maj:l  åstundade 
därföre,  ati  ständerna  nu  skulle  bringas  till  någol  sådant  steg,  som 
innebar  deras  samtycke  och  gillande  af  rådkammarens  totala  indrag- 
ning. Man  sökte  nu  därföre  -ak  ined  adeln  i  anledning  af  uppskofvel 
med  hemliga  utskottets  betänkande,  helsl  inga  andra  liksdagsgöromål 
aterstodo,  som  <la  gjorde  detta  riksståndets  menagerande  nödigt.  I'la- 
nen  var  fördenskull,  att  de  tre  ofrälse  stånden  skull.'  tacka  för  Rådets 
afskaffande,  Säkerhetsaktens  verkställighet,  högsta  domstoleus  inrätt- 
ning och  begära  införandel  af  allt  detta  i  riksdagsbeslutet.  Af  adeln 
väntades  naturligtvis  afslag;  men  konungen  hade  beslutii  art  då  resa 
boil  i»-ii  lemna  riksdrotsen  efter  sig  i  Gefle  till  riksdagsbeslutets  emot- 
tagande  -ann  icke  släppa  någon  adelsman  därifråh,  förrän  <U-  del  un- 
dertecknat. Denna  plan,  som  subsisterade  oaktadl  adelns  bifall  till 
hemliga  utskottets  betänkande  den  22  Februari,  blef  riksdrotsen  och 
flera  adelsmän  bekant.  Dessa  senare  gjorde  da  starka  deklarationer 
jämte  hotelser  >'in>>t  lagman  Håkansson,  hvilken  srvn  hela  riksd 
men  landtmarskalken  skall  i'-k'-  haft  annan  d«-l  i  förslagets  afvändande, 
än  att  han  förklara!  sig  ej  vilja  underskrifva  riksdagsbeslutet»  da  del 
på  föresagda  sätt  blefve  inrättadt.  Däremot  var  riksdrotsen  den, 
frälsade  sin  si  and  från  denna  frestelse.  Han  uppvaktade  konungen 
■  Un  ■_!::  om  morgonen,  och,  jämte  beveklig  föreställning  emot  del  beslu- 
tade  steget,  anhöll  art  få  nedlägga  sin  ämbete,  om  '-.i  11.  Maj:t  vill.' 
därifrån  afstå,  vägrande  tillika  sin  underskrift.  Konungen,  häi  af  brydd 
och   konsternerad,   tilläl    lagman    Håkansson  på  riksdrofas  an  i 

närvaro  inkomma,  som,  rädd  "in  lifvet,  med  knäfall  bad  11.  Maj:l 
;indra  sin  beslut;  hvarpå  utvägen  med  biafskedel  man  adelns  inter- 
veni  i"ii  vidtogs. 

Till  afhjälpande  af  den  olägenhet,  hemliga  utskottets  tillstyrkande 
angående  riksgälds-kreditmyntets  förökande  "imdvikliLr<-n  borde  medföra 
al'  etl  mer  och  mei  växande  agio,  hade  samma  utskott   -aiskildt   upp- 


-   260 

gifvil  det  förslag,  att  alla  räntor,  som  voro  utfästa  öfver  4  procent, 
skulle  få  gäldas  ined  riksgäldsmynt,  och  att  jämväl  kapitaler,  som  vore 
upplånta   i  bankomynt,  enär  de  af  langifvaren  inkräfdes,  men  ej  då  de 

af  låntagaren  uppsades,  skulle  få  betalas  i  riksgäldsmynt,  dock  med  6 
procents  tillökning  på  kapitalet;  hvai  ifrån  likväl  både  för  banken  och 
diskonter  på  bankomynt  undantag  voro  gjorda:  äfvensom  alla  köpe- 
skillingar på  fastigheter,  som  voro  utlasta  efter  Hen  2  Febr.  1791,  trän 
samma  tillstyrkande  voro  undantagne.  Detta  förslag,  uppgifvet  och 
understödt  af  flera  gäldbundna  ledamöter  i  hemliga  utskottet,  krän- 
kande eganderåtten,  men  framställande  ett  skenfagert  hopp  att  styra 
den  så  högt  befarade  agiostegringen.  dä  behovet  af  bankomynt  ansen- 
ligen  minskades,  vann  i  utskottet  bifall  genom  votering  med  en  knapp 
phiralitet  och  meddelades  ständerna  i  form  af  K.  Maj:ts  proposition, 
hvaröfver  de  egde  att  sina  tankar  afgifva.  samt  biet  af  de  tre  ofrälse 
stånden  jämväl  samtyckt,  dock  i  borgareståndet  ej  utan  svårighel  och 
efter  votering. 

Öfver  detta  ämne  utlät  sig  ridderskapet  och  adeln  den  23  Febr. 
i  likstämmighet  med  grefve  Brahes  votum,  att  som  inga  författningar 
böra  medföra  någon  retroaktiv  verkan,  som  här  skulle  tyckas  inträffa; 
alltså  kunde  ridderskapel  och  adeln  konungen  ej  därtill  i  underdånighel 
styrka;  men  att  sedan  de  tre  medstånden  därtill  samtyckte,  måste  rid- 
derskapet och  adeln  därvid  låta  bero. 

Denna  dag  flngo  äfven  de  ofrälse  ståndens  deputerade  företräde 
med  ofvannämnde  fcacksägelseadress  för  Säkerhetsakten  m.  m  Ko- 
nungen svarade,  att  dessa  författningar  redan  vunnit  dim  stadga,  an 
deras  intagande  i  riksdagsbeslutet  ej  vore  nödigt:  men  att  de  skulle 
blifva  ämne  för  ett  biafsked.  som  H.  Maj:t  med  de  tre  ofrälse  talmannen 
ville  underteckna.  FT.  Maj:t  försäkrade  för  öfrigt,  att  de  ofrälse  stånden 
ofubbade  skulle  bibehållas  vid  de  förmåner,  dem  efter  naturlig  rätt  och 
billighet  förunnade  blifvit,  och  lofvade  inplanta  samma  tänkesätt  hos 
kronprinsen^  jämte  flera  komplimenter.  Detta  biafsked  utfärdades  och 
aftrycktes  efter  riksdagens  slut.  och  adeln  skonades  från  allt  deltagande 
till  söndrings  undvikande. 

Riksdagen  liksom  brådstörtades  nu  till  sitt  slut.  Den  afblåstes  den 
•2:»  Febr.  och  den  24  hölls  riksdagspredikan,  hvarjämte  konungen  i  ett 
prydligt  och  med  de  mest  smickrande  tacksägelser,  de  mest  förbindliga 
löften  uppfylld!  tal  hemförlofvade  ständerna.  RiksdagsbesluteÉ  inne- 
fattade i  fem  momenter:  ständernas  tacksägelse  för  konungens  hjältemod 


26] 

under  kriget  i  och  för  freden;  deras  glädje  att  första  gången  vid  deras 
företräden  inför  tronen  hafva  Tid  konungens  Bida  skådat  kronprinsen 
och  af  etl  med  honom  anställd!  förhör  å  nyo  inhemtal  bana  förkofran 
benskaper;  deras  beslul  att,  i  fall  II.  K.  11.  innan  <!<•  härnäst  sam- 
las skull. •  träda  i  äktenskap,  åtaga  Big  en  bröllopsgärd  lika  med  den 
af  1766,  att  på  iiv  ar  utgöras;  deras  (ägnad  öfver  bankens  goda  ski<k 
enligt  bankoutskottets  berättelse;  och  slutligen  deras  vidtagna  man 
i  penningeväsendet  saml  "in  bevillningen  rill  nästa  riksdag  i  likhet 
med  hemliga  utskottets  tillstyrkande. 

[njurias  ferendo  et  gfatias  agendo. 
1792  års  ständei  voro  hut  an  någonsin  gifmilda  på  tacksägelser. 
Qtom  dem  för  freden,  för  Säkerhetsaktens  verkställighet  och  Svensk- 
sundsmedaljen voro  hos  ett  eller  liera  stånd  resolverade  tacksägelse] 
för  konungens  värd  om  kronprinsens  uppfostran,  för  eftergiften  af  4 
millioner  al'  krigsomkostnaderna  sann  i  bondeståndet  för  det  Alilnian 
wiitVii  dess  sekreterare  och  på  tinska  allmogens  vägnar  fur  krigskom- 
missariats-sedlarnas eller  de  sa  kallad*-  Pahnehjelmars  inlösen  med  riks- 
gäldssedlar. Baron  A.rmfelt  sknlh-  särskild!  betackas  för  dess  viste 
bevågenhet  mol  bondeståndet.  Konungen  hann  ej  emottaga  alla  dessa 
underdånighetsbetyg,  som  allenast  framfördes  af  talmänne :h  förva- 
rades i  protokollerna  till  tidens  och  nationens  stämpel. 

Valen  iill  fullmäktige  i  banken  och  riksgäldskontoret,  på  hvilkel 
senare  ställe  de  (are  ofrälst-  stånden  beslöto  att  lika  med  adeln  hafva 
hvarje  sina  in-  fullmäktige,  utslogo  som  följer.  Adeln  bekräftade  -in 
förtroende  ty>v  sina  bankofullmäktige,  grefve  Gustaf  Fredrik  Gyllenborg, 
kapten  Adam  Stålhammar  och  kanslirådet  v.  Engeström;  men  valde  i 
riksgäldskontorel  jämte  den  prolongerade  fullmäktigen  stallmästaren 
siad  v.  Bolstein  tvenne  nya.  baron  Thure  Bielke  och  kongl.  sekretera- 
ren Johan  \.  Engeström.  Af  presteståndet  valdes  i  banken  jämte  den 
förre  fullmäktigen  doktor  Flodin,  doktor  Bränder  och  prosten  Nordin; 
i  riksgäldskontoret  lektor  Eberhardt,  hofpredikanten  Borg  och  lektor 
Murberg.  Af  borgareståndel  i  banken  dr  tre  gamla  fullmäktige, 
mästare  Liidberg,  herrar  Apiarie  och  A.br.  Westman  med  suivivance 
på  nästa  ledighet  (<>v  talmannen  sann  mänga  komplimenter  för  lagman 
Båkansson,  som  sade  sig  hvarken  vilja  eller  hafva  konungens  lof  att  i 
anseende  iill  sin  innehafvande  syssla  detta  förtroende  emottaga;  sann 


änderna    hade  ock   geineusauil   beslutit  låta  pst  bankons  bekostnad 
m  Btor  medalj  flfver  Svensksund-segern  IT'.*'. 


-  262 

i  riksgäldskontoret  rådmannen  Reimers,  handelsmannen  Morsing  och 
borgmästaren  Fagerström  från  Uleåborg.  Af  bondeståndet  i  riksgälds- 
kontoret advokatflskalen  Wellander  och  riksdagsbönderna  Olof  Ekström 
från  Wermland  samt  Knut  Persson  frän  Blekinge.  För  öfrigt  gjordes 
den  författning,  att  timande  kedigheter  icke  såsom  förr  af  domkapitlet 
i  Upsala  och  Stockholms  magistrat  samt  50  äldste  skulle  besättas,. utan 
af  ståndets  kanslidirektion  tillsammans  med  banko-  samt  riksgäldsfuil- 
mäktige  af  ståndet. 

Dessa  omständigheter  och  val  utgöra  de  betydligaste  märkvär- 
digheter af  1792  ärs  riksdag  i  Gefle;  hvilken  genom  oförmodlighe- 
ten  af  sitl  afkunnande  och  vadan  af  sina  utsigter  förtjente  äfven 
så  mycken  uppmärksamhet,  då  den  väntades,  som  dess  saktmodiga 
och  stilla  lopp  samt  hastiga  skir.  sedan  den  lyckligen  var  öfverstånden. 
Det  låg  för  allas  ögon,  att  de  författningar  i  penningeväsendet,  som 
voro  vidtagne,  ej  voro  annat  än  palliativer;  men  de  kunde  nästan  ej 
blifva  andra,  helst  då  ingen  säkerhet  var  i  framtiden  om  en  bättre  hus- 
hållning; och  hvar  man  såg  med  glädje,  att  bankens  säkerhet  förblifvit 
orubbad,  hvarföre  ock  många,  som  af  fruktan  att  dess  redbarheter  skull" 
tillgripas  till  betalande  af  någon  del  af  riksgälden,  dämtur  lyftat  sina 
kapitalel',  nu  efter  riksdagens  slut  äter  insatte  dem.  .Men  mest  gladdes 
alla  välsinnade  öfver  den  liknelse,  sig  företedde,  till  en  bättre  harmoni 
mellan  frälse-  och  ofrälse  stånden.  Del  förras  kloka  och  ståndaktiga, 
men  saktmodiga  uppförande  berömdes  äfven  af  dess  billiga  ovänner. 
Och  såsom  ett  prof  af  konungens  välbehag  kan  anföras,  att  den  sedan 
1789  i  häkte  hållne  öfversten  Almfeli  lösgafs.  Landtmarskatken  nämn- 
des till  grefve  och  direktören  Frietzsky  tillböds  kommendörsbandet  af 
Wasa-orden,  det  lian  dock  afslog. 

De  klarsyntare  insågo  under  dessa  hugnande  utsigter  mänga  an- 
ledningar till  bekymmer.  Freden  mellan  konungen  och  de  tre  stånden 
a  ena  samt  adeln  å  den  andra  sidan  var  icke  nog  beredd,  nog  grundad 
på  giltiga  skäl.  att  vara  uppriktig.  Men  var  en  verkan  af  nödtvång 
och  en  ställning,  hvarutinnan  den  ena  parten  icke  försökte  något  mot- 
stånd och  den  andra  hade  intet  att  öfvervinna.  Konungens  uppförande 
hade  ingalunda  Instämt  med  den  frihet,  hvaraf  lian  ville,  alt  nationen 
skulle  rosa  sig.  Med  en  brådska,  som  knappt  tillät  ständerna  att  skälla 
>i^'  fullständig  kunskap  om  penmngeverkets  tillstand.  tvungos  de  aii 
nppgifva  sina  tankar  om  botemedlen.  .Minsta  uppehåll,  minsta  betänk- 
lighet ansågs  för  brottsligt.  Friheten  ati  yttra  sin  mening  bevarades 
-a  litet,  att  i  anledning  af  några  ströskrifter,  som  i  storkholm  utkom- 


263 

mit.  en  kongl.  befallning  af  deD  8  Febr.  utfärdades  och  genom  kansli- 
kollegium förständigades  boktryckarne,  att  ingenting  ti<k  tryckas,  som 
angick  finansårenden  eller  de  mål,  bvaröfvei  11.  Maj.-i  med  ständerna 
var  i  begrepp  ati  öfverlägga.  De  hätskaste,  de  mesl  förhatade  personel 
hC  det  royalistiska  systemet  utsagos  att  styra  öfverlåggningarne  i  de 
ofrälse  stånden.  I  presteståndet  prosten  Nordin,  som  där  du  slagit  ur 
brädet  sin  forne  öfvervinnare,  biskop  Wallqvist,  '"-ii  såsom  en  inan  af 
särdeles  geni  och  kunskaper  efter  riksdagens  slut  af  konungen  kallades 
i  ill  ledamot  i  i  beredningen  af  rikets  allmänna  ärenden  samt  i  finans- 
konseljen,  jämte  det  lian  njutit  sitt  stånds  förtroende  att  vara  banko- 
fullmäktig;  \\<»  bönderna  lagman  Alilman.  och  bland  borgarne  oytl 
jades  bryggaren  Abraham  Westman  till  främjande  af  konungens  afsig 
ter  med  synneihgt  förtroende.  .Man  affekterade  ati  visa  Stockholms 
"♦'riga  riksdagsfullmäktige  ett  utmärkt  förakt,  för  det  de  voro  af  annat 
politiskt  täokesätt.    Ständerna  våg  g     gen  vid  denna  riks- 

dagen den  hugnaden  att  genom  etl  särskild!  bevillningsutskott  få  sjålfva 
föreslå,  huru  de  bördor  måtte  fördelas,  som  de  sig  åtagit;  hvilket  nu 
tycktes  varil  desto  nödigare,  som  mångfaldiga  ojämnheter  eller  otyd- 
ligheter i  1789  ars  bevillningsförordning  varit  öfverklagade,  och  hemliga 
utskottets  öfriga  göromål  omöjligen  tilläto  det  att  inga  i  denna  detalj. 
Här  man  härtill  lägger  den  korruption,  som  vid  riksdagen  utöfvades 
genom  penningar,  måltider,  löften  om  befordringar  m.  m..  lärer  man 
svårligen  i  ett  sa  beskaffadt  riksmötes  förande  igenkänna  den  huldhel 
för  allmänt  väl,  de  faderliga  tänkesätt  för  etl  älskadt  folk,  som  kunde 
bidraga  att  förena  söndrade  sinnen,  att  utplåna  gamla  missnöjen:  och 
<l<ii  qväfda  harmen  botade  med  utbrott  vid  första  tillfälle. 


"i  Biskop  w.  blef  ti&raf  så  stött,  ati  han  begärde  afsked  Eran  föredrag 
•n  af  kyrko-ärendena;  man  konungen  bann  ej  däröfver  resolvera. 


Konungens  vidt  sväfVande  förslag,  delade  mellan  hämnd  uppå  fran- 
ska nationalförsamlingen  och  mot  Danmark,  på  hvars  bekostnad  han 
önskade  att  vinna  den  eröfringsära.  krigslyckan  mot  Ryssland  nekat 
honom,  uppfyllde  fäderneslandets  uppriktiga  vänner  med  ej  mindre  be- 
kymmer. Därföre  fruktades,  att«  oordningen  i  penningeverket  snart 
skulle  återkomma,  dels  genom  otillräckligheten  af  riksdagsförfattning- 
arne,  dels  genom  penningeödande  företag  af  en  monark,  hvars  håg  aW 
blänka  i  tideböckerna  så  litet  rådförde  undersåtarnes  tillgångar  och 
tillstånd.  Man  förespådde  af  sådana  anledningar,  att  ny  riksdag  ej 
torde  vara  långt  borta,  helst  sedan  erfarenheten  nu  mer  och  merborde 
öfvertyga  konungen,  att  ständernas  sammankallande  tryggt  kunde  nytt- 
jas, när  han  inför  Europas  ögon  behöfde  taga  fasta  på  despotismen  och 
låta  nationen  erkänna  monarkens  skulder. 

Under  en  oafbruten  kurirväxling  med  flera  utländska  hof,  syn- 
nerligen det  ryska,  hvars  beslut  att  deltaga  i  franska  oroligheterna  med 
väpnad  hand  sades  vara  mindre  ovillkorligt  än  konungens,  och  under 
det  verkliga  krigsrustningar,  särdeles  vid  tlottan  i  Carlskrona,  förehades, 
tillbragte  H.  Maj:t  de  näst  efter  riksdagen  följande  veckor  ömsom  på 
Haga  och  i  Stockholm,  roade  sig  efter  vanligheten  med  spektakler 
nästan  alla  aftnar  samt  med  maskerader  om  fredagarne. 

Såsom  hörande  till  planerna  mot  Frankrike  förtjenar  nämnas,  att 
svenske  ambassadören  därstädes  baron  Stael  på  H.  Majrts  befallning 
nyligen  lemnat  Paris  under  förevändning  al  någon  enskild  resa:  hvar- 
tili  H.  Maj:t  äfven  låtit  honom  förstå,  att  naturligaste  anledningen  kunde 
tagas  af  ett  besök  hos  hans  svärfar,  den  namnkunnige  Necker  i  Schweiz. 
.Men  när  baron  stael  tog  vägen  åt  Sverige,  i  afsigt  att  urskulda  sig  för 
hvarjehanda  på  hans  räkning  förde  beskyllningar,  särdeles  att  han  vore 
nationalförsamlingen  för  mycket  tillgifven,  blef  konungen  så  förtörnad, 
att  han  uppenbarligen  yttrade,  det  baron  Stael  vid  sin  hemkomst  skulle 
an-esteras  och  ställas  under  ransakning,  hvarvid  han  såsom  felande  i 
lydnad  mot  sin  instruktion  torde  dömas  frän  lifvet.  Baron  Staéls 
vänner  prevenerade  honom  härom  i  så  god  tid,  att  han  stannade  hos 
siu  bror  i  Östergötland  och  därifrån  skref  konungen  till  med  förfrågan, 
huruvida  H.  Maj:!  ville  se  honom  eller  ej.  jämte  tillkännagifvande,  att 
han  både  underrättelser  att  meddela,  som  han  ej  kunde  förtro  pennan. 
Klan  Lårer  ej  hafva  hunnit   alt    häruppå  erhålla  svar. 

I  Frankrike  ansågs  konungens  af  Sverige  härfärd  för  ofelbar,  i 
synnerhet  som  misshälJigheterna  mellan  kejsaren  och  bemälta  rike 
hutade   med  etl  nästan  oundvikligt  fredsbrott:  och  vår  därstädes  etter 


■u  tg 

baron  Staél  qvariemnade  chargé  d'aifaires  skref  hem  med  anhållan  om 
tidig  rappel,  på  del  han  ej  måtte  blifva  eti  offer  för  en  ursinnig  menig- 
hets   raseri.    I    Sverige  försäkrade  flere  af  konungens  förtrognaste,  atl 

11.   Maj:i    hade   föga  allvar  med  rustningarne  i  Frankrike.    Bomlige 

påstodo,  att  Danmark  vai'  den  verkliga  fienden,  mo1  hvilken  de  voro 
syftade;  atl  Prankrike  blotl  tjente  till  täckmantel,  och  att  ett  fälttåg 
mol  Norge  skulle  företagas,  så  forl  årstiden  medgaf.  Tiden,  Bom  annars 
plågar  upplysa   allt,   gömde   nu   detta  i  evigl  mörker,  då  den  i  Btällel 

dförde   en   förändring,  som,  omgifven  af  fasa  och  förskräckelse,  blef 

etl  stort,  ett  evigl  tåland'-  exempel  både  för  konungai  och  folk. 

Den    !»'•  Mars.  som  var  en  fredag,  var  maskerad  på  operateatern 
till  aftonen  utsatt.    Konungen,  som  tillbragt  hela  dagen  på  Haga,  kom 

kl.  8  om  aftonen  i  ill  staden,  bevistade  franska  komedie Ii  begj 

däruppå  till  sina  rum  i  operahusel  för  atl  där  soupera  med  några  kaval- 
jerer och  vidare  bevista  balen.  Under  aftonmåltiden  fick  II.  Majrt  »'ti 
bref,  hvilkel  han  vid  bordel  uppbröl  och  genomläste.  Del  vai  utan 
namn  och  på  fransyska  författad!  sam!  innehöll  hufvudsakligen:  atl 
konungens  lif  var  i  fara;  att  flera  missnöjda  personer  med  oro  sett,  atl 
den  rill  nästlidna  fredagen,  den  9  Mars.  utsatta  mäskeraden  blifvil  in- 
ställd, och  att  de  åmade  begagna  sig  af  den  nu  förestående  rill  utfö- 
rande af  sina  förslag;  att  konungen  därföre  täcktes  afhäUa  sig  Dåde 
från  denna  och  andra  dylika  lustbarheter,  åtminstone  til]  efter  Påsk; 
och  att  H.  Ma.j:i  borde  tro  denna  varning  af  en  person,  som.  beroende 
af  sig  själf,  ingalunda  gillade  11.  Maj:ts  politik  och  moral,  utan  vid  riks- 
dagen i  Gefle  skulle  varil  färdig  att  draga  värjan  rill  frihetens  försvar, 
i  fall  konungen  mod  sina  lejda  trupper  försökl  någöl  våldsamt,  men  som 
likvid  har  afsky  för  ett  mord.  Konungen  förmanades  slutligen  art  /indra 
sitt  uppförande  samt  försona  sig  mod  don  sunda  delen  af  nationen,  såsom 
onda  medlel  atl  i  längden  undgå  en  hotande  fara.  Föröfrigl  försäkra- 
des, att  alla  försök  till  utrönande  frän  livad  band,  dessa  erinringar  kommo, 
skullo  bli  frukt  lösa. 

Efter  måltiden  meddelte  konungen  detta  bref  ål  hofstallmästaren 
baron  Kss.-n  och  förde  honom  rill  råds,  livad  II.  Majd  borde  göra.  Ba- 
ron Essen  afstyrkte  konungen  naturligtvis  att  bevista  maskeraden. 
Men  II.  Maj:t.  som  myckel  älska. lo  detta  nöje,  som  oj  sällan  tillförne 
anonyma  varningar  eller  föreställningar  af  lika  halt  mod  denna, 
och  som  i  allmänhet  fattat  till  grundsals,  atl  bans  lif  mod  ingen  möjlig 
»tighet    kunde   frälsas,   sa    fort    någon  ville  taga  det,  som  till  don 


-  366  - 

ändan  var  färdig  att  uppoffra  sig  eget,  fattad*'  af  dessa  skäl  det  beslut 
att  förakta  varningen. 

Mellan  kl.  11  och  t2  mn  aftonen  begaf  sig  H.  Maj:t,  åtföljd  afba- 
ron  Essen,  i  sin  lilla  loge,  h  varifrån  han  omaskerad  beskådade  de  ännu 
till  ringa  antal  församlade  maskerna,  Som  han  af  dem  alla  kunde  ses 
och  ingenting  hände,  styrktes  konungen  i  sin  tank»',  att  varningen  var 
ett  skrämskott.  Han  yttrade  till  baron  E.,  att  om  någon  velat  honom 
illa,  hade  tillfälle  till  uppsåtets  fullbordan  nu  varit  det  önskligaste,  och 
tillade  att  löga  liknelse  här  företedde  sig  till  en  sammangaddning. 
Därpå  återvändo  han  i  sina  rum,  tog  på  sig  mask  och  domino,  nedsteg 
mod  baron  E.  änder  armen  i  redoutesalen  och  gjorde  mod  honom  en 
tur,  förfogande  sig  vidare  till  foyern,  hvarifrån  han  vid  återkomsten 
träffade  en  mängd  sammanskockade  masker,  bland  hvilka  H.  Maj:t  i 
trängseln  kl.  mot  12  blef  skjuten  bakifrån  ryggen  i  venstra  sidan  något 
öfver  höften.  Konungen  kastade  sig  åt  sidan,  ropade  "aj"!  och  vidare: 
"•lo  snis  blessé,  tirez-moi  d'ici  et  arrétez-le.a  Dock  hade  konungen  och 
baron  Essen  ingendera  märkt,  från  hvad  hand  skottet  kom.  I  samma 
stund  hördes  utrop:  "elden  är  lös!"  hvarpå  flera  maskor  rusade  åt  dör- 
rarne;  men  baron  Essen  hade  redan  ropat,  att  de  skulle  stängas,  sa  att 
få  kornmo  ut. 

Don  olycklige  monarken  fördes  till  en  bänk,  hvarest  han  något 
hvilade  sig;  och  som  han  tilltrodde  sig  att  gå,  hulpo  baron  Essen  och 
kammarjunkaren  De  Besche  honom  under  hvar  sin  arm  till  hans  nära  be- 
lägna rum,  hvarest  läkare  efterskickades  så  väl  som  hertigen  af  Söder- 
manland och  de  förnämsta  ämbetsmän. 

Emellertid  hade  polismästaren  lagman  Liljensparre  gjorl  anstalt, 
att  alla  maskerna  demaskerat  sig  och  upptecknat  sina  namn.  .Man 
hade  i  salen  funnit  don  afskjutna  pistolen  på  golfvel  sa  v-il  som  en, 
annan  ännu  laddad  och  en  stoj-  köksknif  mod  slipad  hulling  vid  udden. 
Då  den  laddade  pistolen  plundrades,  fanns  däruti  två  kulor,  flera  hagel. 
samt  åtskilligt  skrot  och  kulhalsar.  Vakterna  föröktes,  alla  tullar  be- 
sattes med  vakt.  ingen  utsläpptes,  och  den  nyss  till  södra  orterna  af- 
skickade  posten  aierheintados.  på  det  att  brefven  matte  undersökas, 
om  tillälvenryis  någon  spaning  däraf  kunde  erhållas  rörande  den  be- 
gångna missgä\mingen;       en  utväg,  som  sedan  längre  tid  sades  nyttjas. 

Konungen  visade  del  största  siraaeslugn.  Han  frågade  sina  läkare, 
huru  mänga  timmar  han  hade  igen  för  att  i  tid  kunna  taga  nödiga 
författningar.  Vid  sårets  undersökande,  järnfördl  mod  de  symptomer 
som  visade  sig,  förklarade  de  sitt  hopp.  att  ingen  skyndande  fara  vore 


367  - 

för  handen.  H.  Maja  förordnade,  atl  hertigen  af  Södermanland,  rikB- 
drotsen,  riksmarskalken  grefve  Oxenstierna,  generalerna  Taube  och 
Armfell  skulle  förvalta  regeringen  under  hans  sjukdom,  och  läl  påsina 
läkares  råd  föra  sig  till  sina  rum  på  slottet,  hvaresl  han  lål  ådern  öpp- 
nas och  vann  därigenom  mycken  liea  från  plågan  '"-Ii  febern,  öfver 
bvilka  han  ej  låtil  märka  den  minsta  otålighet.  Kär  han  bars  i  vagnen, 
sade  han  ål  de  kringstående:  "Je  suis  comme  le  Sainl  Pére:  on  me 
porte  ''ii  procession.' 

Bela  staden  vaknade  om  morgonen  den  17  med  bestörtning  och 
förskräckelse.  Redan  voro  i  alla  gatuhörn  anslagna  tryckta  kungörelse) 
om  del  tilldragna  mordet,  n  i  de  lindrigaste  ordasäti  och  under  ytt- 
rad! hopp,  atl  konungens  lif  kunde  räddas.  Svea  hofrätl  samlade* 
kl.  8.  En  summa  af  !!■">.< »' « »  r:dr  utföstes  till  belöning  för  den,  som 
kunde  uppgifva  banemannen,  och  en  af  Iu.ihki  för  uppgifvaren  af  säkra 
anledningar  lill  hans  upptäckande.  Men  innan  kungörelse  härom  hann 
tryckas,  var  denne  baneman  genom  polisens  omsorg  redan  funnen. 

Uppå  'le  anledningar,  pistolerna  och  knifven  lemnat,  atl  li"s  ve- 
derbörande försäljare  göra  undersökning,  ej  mindre  än  sammanstäm- 
mande upplysningar  af  dem,  -"in  setl  den  maskerade  mördarens  drag! 
och  växt,  då  han  fullbordade  brottet,  blef  kaptenen .tfakob  Johan  Ankar- 
ström af  polismästaren  gripen  klockan  omkring  '■>  f.  ni.  hemma  i  dess 
rum  och  bekände  vid  första  förhör,  atl  han  var  saker  till  inordet.  Denne 
sin  tiil-  Herostrat,  af  30  års  ålder,  som  förs!  varit  page,  sedermera  fän- 
rik vid  lifgardel  och  därifrån  på  begäran  afskedad  178:;.  hade  fattal  etl 
häftig!  missnöje  öfver  en  mol  honom  anställd  rättegång  för  etl  crimen 
lassas  majestatis,  del  ban  skulle  begåtl  på  Gotland  1790  och  i  anled- 
ning hvaiaf,  'la  han  ej  godvilligl  comparerat,  han  genom  revisions- 
sekreteraren Låstboms  åtgärd,  som  ila  företrädde  justitiaekanslersämbe- 
tet,  blirvil  under  sträng  bevakning  lian  Stockholm  affärdad  till  Öol 
land,  hvaresl  vid  undersökningen  fulla  skäl  ej  funnits  till  hans  fällande: 
och  da  saken  vidare  blifvit  underställd  Svea  hofrätt,  hade  im  pä  k"- 
nungens  befallning  där  blifvit  nedlagd.  Ä.nkarström,  som  emellertid 
lill  Stockholm  återkommit,  hade  ffttl  tillsägelse  atl  där  lills  vidare 
qvarblifva;  men  denna  befallning  var  sedan  äfven  upphäfven,  sa  atl 
han  bevistal  Gefle  riksdag  och  därifrån  åter  begifvil  sig  lill  Stockholm 
sann  därstädes  uppehållit  si"-,  ni  dess  missgärningen  blifvil  begången.  Med 
'•n  välskapad  och  stark  kropp  förenade  A.,  etl  hårdl  och  våldsam!  sinne, 
en  öfverdrifven  snålhet,  råa  seder,  dem  ingen  uppfostran  mildrat,  lian 
var  annars  gift,  hadi    bai  a  o»  h  \  ai   i-i  möeen, 


268  - 

Denna  dag  blef  konungens  sår  ordentligen  sonderadt.  Mankunde 
ej  finna,  hvar  skottet  stannat,  utan  allenast  nära  inom  huden  en  spik- 
aubb;  en  annan  hade  stannat  i  kläderna  och  genast  nedfallit.  Ehuru 
Ankarström  uppgaf,  att  det  aflossade  skottet  likasom  det  andra  bes 
af  t  va  kulor,  förutan  hagel  och  spiknubbar,  hck  konungen  aldrig  veta, 
au  han  hade  mer  än  en  kula  i  kroppen.  Man  smickrade  H.  Maj:t  och 
äfven  allmänheten  med  hopp  om  lycklig  utgång:  men  läkarne  ansågo 
den  samma  i  själfva  verket  ej  allenast  för  oviss  utan  äfven  föga  trolig, 
då  skottet  omöjligen  genom  operation  syntes  kunna  uttagas,  utan  ge- 
nom suppuration  skulle  hjälpas  ur  kroppen;  hvarföre  ock  generaldirek- 
tören Acrel  förklarade,  att  ingenting  mod  visshel  härom  kunde  sägas, 
förrän  "21  dygn  voro  förflutna""!. 

Konungons  förmak  voro  fyllde  af  en  folkmängd,  blandad  af  alla 
stånd,  frän  kongl.  personer  till  bönder,  bestörta,  bedröfvade  eller  lat- 
sande att  vara  det,  trängtande  efter  underrättelser  med  sa  olika  sin- 
nesrörelser som  tänkesätt.  Menigheten  på  gatorna  var  i  jäsning  och 
rörelse.  Den  skockade  sig  kring  slottet  af  den  nyrikenhet,  som  stora 
händelser  uppväcka,  men  med  det  saktmod.  som  utmärker  svenska 
pöbeln  från  de  flesta  andra  folkslags.  Emellertid  sattes  Stockholms 
borgerskap  mulor  vapen,  patruller  redo  kring  gatorna  både  natt  och 
dag  till  lugnets  bibehållande,  och  400  man  af  lifregementet  blefvo  till 
dess  bevakande  framdeles  inkommenderade. 

<  >m  eftermiddagen  blef  Ankarström  förhörd  inför  Svea  hofrätt. 
lian  vidgick  sitt  brott  med  det  ostörda  sinne,  som  ofta  åtföljer  ovan- 
liga missgärningar.  Han  fördolde  ej  sina  anledningar  till  missnöje 
hade  i  enskildt  och  allmänt  afseende,  sade  sig  velai  göra  nationen  en 
tjenst  genom  konungens  undanrödjande  och  föröfrigt,  art  han  vore  uran 
medbrottslige.  Han  arresterades  uti  etl  af  hofrättens  rum  för  att  vara 
desto  närmare  till  hands  vid  förhören,  där  inan  äfven  sedermera  till 
hans  späkande  belade  honom  med  black  och  handklofvar. 

Tvenne  medbrottslige  blefvo  denna  dag  misstänkte,  överstelöjt- 
nant Liljehorn  och  majoren  grefve  Claes  Fredriksson  Horn:  den  förre 
uppå  den  anledning,  att  en  sockerbagarebetjent,  som  i  mörkret  om  fre- 
dagsaftonen emottagit  på  Nomnalmstorg  del  anonyma  brefvet  till  ko- 
nungen och  emot  lidvad  belöning  uppburit  del  till  konungens  kammar- 
tjenare   Remy,   trodde   sig  i  den  okända  personen,  som  lemnat  honom 

i  Arivl  berättade,  atl   k< Qgen  undor  hela  loppel  af  sjukd m  aldrig  frå- 
gade  honom,  hvaci  han  broddi   om  utgången;   hvilkel  besparade  honom  ett  embar- 

i  .i  ssa  in   s,\  8  i'. 


99 

samma  bref,  finna  likhol  med  öfverstelöjtnanten:  den  -■naiv.  eller  grefve 
Claes  Horn,  emedan  han  v. -nit  myckel  bekanl  med  Ankarström,  om 
torsdagen  förul  hafl  honom  hus  sig  till  middagen  på  sin  gård  Hufvud- 
sta  strax  utom  Stockholm  och  jämväl  emol  sin  vana  bevistal  ma- 
skeraden. 

Liljehorn,  som  om  förmiddagen  den  17  v.-uir  uppe  på  slottet  och 
jämväl  inne  hos  den  sjuke  monarken,  sin  välgörare  och  så  tillsägande 
fosterfader,  saml  med  mänga  tårai  kyssi  hans  band,  blef  på  dessa 
anledningar  af  polismästaren  tillspord,  vidgick  ock  genast,  atl  hanskrif- 
vii  del  namnlösa  brefvet,  som  han  påstod  i  bästa  mening,  och  upp- 
viste  till  yttermera  bekräftelse  signetringen,  hvarmed  del  varil  fö 
ladt,  hvaruppå  han  om  aftonen  senl  togs  i  förvar  i  gardeshögvakten. 
Med  grefve  Horn  anställde  ock  polismästaren  etl  förhör  hemma  i  lians 
ram,   men    fann  ännu  ej  anledningar  atl  försäkra  sig  om  hans  person. 

Den  18  -Mars.  som  var  söndag,  afkunnades  i  kyrkorna  berättelse 
om  mordförsöket  jämte  förböner  föl  konungen  under  menighetens  stora 
sorg  och  sinnesrörelse.  Hofrätten  samlades  genas!  efter  gudstjenstens 
sim  och  hörde  flera  vittnen  emol  Ankarström;  saml  moi  aftonen  öfver- 
stelöjtnanten Liljehorn,  som  från  högvakten  dii  uppfördes  under  stor! 
billopp  af  menigheten  kring  vagnen,  ropande  '"hurra!'' och  "konungamör- 
dare!" Liljehorn  vidkände  då  formligen,  att  han  författa!  och  afsändl 
brefvet,  men  förklarade,  atl  del  sket!  i  uppsåi  atl  frälsa  konungen  och 
i  anledning  af  en  till  honom  själf  den  16  genom  en  okänd  gosse  lem- 
nad  biljet!  af  innehåll,  atl  förliden  fredag  varit  en  god  coup  atl  göra 
med  den  höge  herren  på  Haga,  i  fall  maskerad  blifvit  utaf.  men  atl  i 
afton  blefve  äfven  maskerad,  då  någol  hufvudsakligt  kunde  uträttas, 
hvartill  slutligen  en  förfrågan  var  lagd,  om  överstelöjtnanten  skulle 
vilja  bidraga  rill  den  goda  sakens  framgång.  Misstankar  om  en  hel 
sammangaddning  begynte  mer  och  mer  utspridas;  och  pöbeln  nämnde 
grefve  Forsens  och  baron  Cai'l  de  Geers  namn  såsom  mördare  och  för- 
rädare. Förstnämnde  vördnadsvärde  man  måste  i  sin  oskuld  tåla,  all 
denna  fläck  sattes  uppå  honom  jämväl  i  utländska  papper,  fastän  smä- 
delsen  sedermera  återkallades. 

Måndagen  den  19  blef  ännu  ohyggligare.  Grefvarne  Hora,  Etih 
bing  och  den  sistnämndes  vän  och  syskonbarn,  baron  durck,  voro  om 
natten  arresterade.  Örefve  Horns  surtoul  hade  funnits  i  Ankarströms 
mm:  grefve  Ribbing,  känd  för  sitt  häftiga  missnöje  mot  konungen,  hade 
varil  med  på  Hufvudsta  toredagen  näst  törul  och  äfven  på  maske- 
raden.   Baron    Kurck   bodde   ihop  med  sin  kusin  neh  hade  jämväl  del- 


-  270  - 

tagit  i  sistnämnda  lustbarhet.  Arrester  tillagades  i  kommersekollegii  hus 
på  Ptiddarholmen  samt  jämväl  i  det,  kammarrevisionen  bebodde.  Pöbeln, 
delt  mellan  förbittring  mot  de  redan  gripne  och  nyfikenhet  att  se 
liera  undergå  samma  öde,  var  i  stark  rörelse.  Mot  middagen  skockade 
sig  mycket  folk  kring  generalen  grefve  Horns  hus.  De  misstänkte 
honom  att  deltaga  i  det  brott,  hvarför  sonen  blifvit  fängslad,  smädade 
honom  och  hotade  att  nedrifva  hans  hus.  Förgäfves  visade  han  sig  i 
fönstren  och  bedyrade  sin  oskuld;  de  kastade  stenar  in  till  honom, 
och  regeringen  skickade  vakt  afl  förvara  huset,  som  af  menigheten 
ansågs  ärnad  att  häkta,  honom.  Mullret  fortfor  icke  desto  mindre,  till 
dess  regeringen  i  en  kunglig  vagn,  eskorterad  af  lätta  dragoner,  mot 
aftonen  lat  ilpphemla  grefven  på  slottet,  dar  han  med  vakt  till  sin 
säkerhet  inrymdes  i  kaptenlöjtnantens  af  lifdrabantcorpsen  mm  och 
förblef  i  tre  veckor. 

Man  lärde  sedermera  känna,  att  detta  upplopp  var  anställd!  af 
bryggaren  A.  Westman  och  aktören  de  Broön,  förmodligen  genom  en  mera 
betydande  pérsoris  föranstaltande,  som  därigenom  sökte  sig  tillfälle  aii 
änder  sken  af  grefve  Horns  säkerhet  emot  vald  sätta  honom  i  anrest 
och  därmedolst  styrka  den  misstanken,  att  konungamordet  var  en  af 
adeln  anlagd  och  stämplad  missgärning.  Trovärdiga  personer  sågo, 
hnru  generalen  Armfelt.  som  beledsagade  grefve  Hora  upp  på  slottet, 
vinkade  åt  den  stojande  pöbelskaran  att  följa  tätt  efter  vagnen.  l!an- 
sakningen  af  konungamordet  blef  denna  dag  skild  ifrån  hofrärten  och 
uppdragen  öfverståthållareämbetet  eller  poliskammaren.  En  proklama- 
tion afknnnades  under  trumslag,  att  hvem  som  kunde  uppå  sådana 
skäl.  som  af  hofrätten  ansågos  laggiltiga,  upptäcka  någon  medbrotts- 
lig,  skulle  därfore  erhålla  4(hki  r:dr  i  belöning.  Baron  Armfelt,  under- 
ståthållaren Ahlman  och  revisionssekreteraren  Låstbom  hade  redarn 
listor  på  misstänkta  personel-  till  hundradetals,  bland  hvilka  funnoR 
do  aktningsvärdaste  namn.  så  snart  de  voro  kända  för  stridande  tänke- 
sätt mot  det  rådande  systemet  *).  Polismästaren  lagman  Liljensparre 
försågs  med  full  myndighet  att  låta  gripa  efao  han  af  förekommande 
anledningar  fann  skäUgt,  dock  att  sådant  genast  skulle  till  regeringen 
inberättäs.  All  personlig  säkerhet  varsålefäes  tipphäfven.  Pöbelii  ifrade 
mot  herrarne  såsom  samtliga  konungamördare.  Ofrälse  partiet  syntes 
detta  vara  ett  tillfälle  att  i  eti  slag  störta  alla  sina  motståndare.    Man 

")  Baron  Armtvit  ville,  at1  kanslirådel  Rosenstein  skulle  arresteras  och 
skiljas  från  kronprinsens  information  i  anseende  till  sina  republikanska  och  fllo- 
soiiska  satser.  ' 


•J71    ■ 

uppgaf,  ait  öfver  hundrade  personer  voro  medvetande  om  tnordel  sann 
en  därefter  tillärnad  revolution,  som  ock  skolal  verkställas  i  lands 
orterna,  sann  många,  så  dar  som  i  Stockholm,  massakreras,  i  fall  ko- 
nungen Btupat.  Mol  aftonen  utspriddes,  att  staden  vore  i  fara  för  mord- 
brand af  de  sammansvurne.  Flere  brände  l.ins  hela  natten,  bestört- 
ning och  farhåga  blandades  med  harm  och  förbittring,  och  en  uppeldad 
inbillning  gjorde  hos  de  flesta  vådan  stor,  och  all r  utan  undersökning 
i  rovärdigt. 

böljande  dagarne,  den  20  och  21,  voro  Icke  mindre  oroliga.  Polis- 
kammaren fortsatte  nian  uppehåll  sina  ransakningar,  och  många  perso- 
ner blefvo  uppå  misstankar  satte  under  bevakning,  Isynnerhet  baronerna 
Palbitzki  och  Wallenstjerna  saml  ryttmästaren  vid  lifregementel  baron 
Örnsköld.  Likaledes  försäkrade  man  sig  "in  baron  Thure  Funck  uppå 
angifvelse  af  hans  dräng,  Bom  för  baron  Armfell  uppviste  en  kula,  den  han 
sade  sig  fiuinil  i  sin  herres  gömmor,  såsom  prof  af  ett  större  förråd,  hvai 
med  denne  skulle  varil  försedd,  och  under  det  lian  själf  tillböd  sig  träda 
i  arrest,  lofvade  betydande  upplysningar.  Tvenne ofrälsemän  bletvoäfven 
tagne  i  förvar,  dm  ene,  brukspatronen  Björkman,  en  rik  '"-Ii  såsom  frön- 
deur  illa  anskrifven  handlande,  som  varil  Stockholms  riksdagsfullmäktig 
1789  "di  revisor  i  ständernas  kontor  detta  år;  den  andre,  rådmannen 
i  Stockholm  Alegren,  en  af  denna  stads  fullmäktige  vid  riksdagen  i 
Oefle,   angifven   af  stadsnotarien    Enhörning,   hvilken  Alegren  fredags- 

.iii 'ii   efter  tillfrågan,  om  han  hön  af  några  stämplingar  till  uppror, 

skulle  tillbudit  att  komma  på  maskeraden,  och  måste  därföre  Enhörning 
åfven  själf  tråda  i  häkte. 

Stockholms  portar  voro  nu  öppnade,  men  ingen  tillät-  att  resa 
därifrån  utan  tillstånd  af  generallöjtnant  baron  Klingspor  (hvilken  så- 
som tjenstgörande  förste  generaladjutant  förde  befälet  i  staden)  och 
pass  af  öfverståthållareåmbetet.  Till  förekommande  af  oro  pä  gatorna 
proklamerades  en  varning  af  regeringen  (dat.  19  Mars)  till  menigheten. 
art  vi<l  laga  an-var  icke  sammanskocka  sig;  likaledes  upplifvadi 
20  samma  månad)  en  äldre  författning,  att,  sedan  del  blifvit  mörkt, 
ingen  utan  lykta  skulle  fa  gå  på  gatan,  i  händelse  arrest  ville  undvikas. 
Etl  par  dagar  därefter  anbefalldes,  att  alla  husportar  skull''  låsas,  så 
fort  det  blifvit  mörkt,  -ann  att  alla  källargluggar  skulle  igen  muras, 
emedan  man  blifvit  varse  brännbara  ämnen  flerestädes  Inkastade  i  linsen: 
anstalter,  hvilka,  ehuru  syftande  på  livar  mans  trygghet,  likväl  gjorde 
det  allmänna  utseendet  vådlig!  "'-Ii  bedröfligt. 


-  272  - 

hen  '21  koin  äfven  till  Stockholm  boning  om  kejsar  Leopold  [I:s 
hastiga  dödsfall,  hvilket  förmodades  halva  skett  af  förgift,  och,  i  anse- 
ende till  samtidigheten  med  våldsgärningen  på  konungen,  gaf  anledning- 
till  den  misstanken,  att  stämplingar  mot  båda  dessa  monarkers  lif 
varit  förehaMe  af  Jakobinerna  i  Frankrike.  Kejsarens  död  hölls  hemlig 
för  konungen,  på  dei  at1  ingen  sinnesrörelse  måtte  förvärra  hans  till- 
stånd. 

Torsdagen  den  22  Mars  blef  utmärkt  genom  en  ny  ohygglighet. 
Baron  Thure  Bielke,  en  af  sin  stånd  mycket  aktad  riksdagsledamot 
vid  1789  och  1702  års  riksdagar,  blef  uppå  mot  honom  yppade  anled- 
ningar kallad  till  förhör  i  poliskammaren,  men  sade  sig  sjnk  och  intog 
förgift,  hvaraf  han  om  eftermiddagen  kl.  4  afted.  Medan  döden  Balka- 
des, kallade  lian  till  sig  botpredikanten  Lehnberg,  af  hvilken  han  be- 
gärde att  blifva  kommunicerad,  bekännande  ock,  att  han  med  flera  varit 
i  sa,mråd  om  konungens  ur  vägen  rödjande;  men  som  han  ej  ville  nämna 
några  andra  medbrottsiige,  hvilket  han  påstod  strida  mot  sin  heder, 
och  till  undvikande  hvaraf  han  ock  sade  sig  hatva  intagit  giftet,  kunde 
Lehnberg  icke  fullgöra  hans  åstundan.  FörgäfVes  sökte  Lehnberg  in.ed 
de  mest  rörande  föreställningar  förmå  honom  att  gå  ifrån  sitt  beslut. 
Han  blef  fast  därvid  med  en  ståndaktighet,  värdig  en  bättre  sak.  Un- 
der försäkran,  att  all  tara  af  den  förehafda  anläggningen  var  förbi,  atl 
allt  var  desarmeradt,  och  att,  i  händelse  hans  delaktighet  i  tillställning- 
en var  ett  fel,  ångrade  han  det  såsom  ett  annat  mänskligt  misstag, 
aflecl  han  med  ett  ostördt  sinneslugn  och  företedde  åt  förvånade  åskå- 
dare och  efterlefVande  genom  ett  sällsynt  och  eftertänkligt  exempel, 
tasi   icke  -justum"        dock  åtminstone  "tenacem  propositi  virum"*). 

Penna  dag  utfärdades  från  regeringen  en  allmän  kungörelse,  som 
snarare  okte  förskräckelsen  än  stillade  sinnena.  Där  hette,  att  vid  un- 
dersökningen af  den  mot  konungen  föröfvade  mordgärning  hade  väl 
alla  de  mått  blifvit  tagna,  som  för  det  närvarande  syntes  nödvän- 
diga att  förekomma  all  ytterligare  fara  för  riket,  men  att  flera  an- 
ledningar fordrade  en  fördubblad  uppmärksamhet  att  fortsätta  efter- 
forskningarne.   Under  smärtan  af  ett  förehafvande,  som  endasl  skulle 


'i  Engelske  envoyéen  Liston  sade  om  hans  död:  "An!  voilä  enfln  im  bdmme." 
s;is<nn  själfspilling  >><'!i  den  där  efter  egen  bekännelse  begått  ärerörigl  brott,  blef 
baron  Biolkc  efter  hofrättens  mIsLi^-  den  26  Mars  middagstiden  af  bödelsknekten 
på  dennos  släda  utförd  till  Skanstull  och  där  i  galgbackeu  bografven.  På  -,-t  ömk- 
ligl  vis  sliit  han  sin  ätt  vid  50  årsålder,  lian  hade  aldrig  hafl  syssla,  var  qvick, 
men  föga  solid,  kitslig,  missbrukande  en  naturlig  talegåfva  ati  -~;tu;i  osanningar. 


-  273  - 

tjena  till  upptäckande  af  flere  brottslige,  hoppades  11.  Maj:t  dock,  att 
större  delen  af  dess  undersätäre  voro  så  trogne,  så  fasta  i  sin  tillgif- 
\ .nliit  som  dess  egel  hjärta  för  dem  huldi  och  faderligt.  11.  töajrt 
äskade  slutligen,  att  ii-1  till  lugnets  bibehållande  inom  riket  livar  för 
sig   ville,  i   stillhet  afbida   slutet    af  denna  Bak,  till  den  ändan 

alla,  som  vistades  i  landsorterna,  tills  vidare  måtte  förblifva  vid  sina 
hus.  sann  ingen  komma  till  Stockholm  utom  allmogen,  som  för  sälj- 
bara varors  skull  därifrån  ej  borde  afhållas. 

Bestörtningen  i  landsorterna  vid  posternas  uteblifvande  och  ännu 
mera  vid  tidningen  om  mordgärningen  mol  konungen  hade  varit  ovan- 
lig. Den  förvandlades  mångenstädes,  så  bland  allmoge  som  i  städerna, 
till  bitterhet,  i  den  nian  verksamma  redskap  tunnes  till  sinnenas  het- 
sande. Det  i  visst  afseende  qväfda  adelshatel  uppblossade  i  tull  lågat 
och  en  tilltagseD  anförare  hade  ej  halt  svårighet  att  åstadkomma  upp- 
ror. Regeringens  vaksamhet  till  förekommande  af  en  slik  vada  för- 
menar otfvifvelaktigt  beröm.  Dpsala  stad  till  en  början  och  de 
öfriga  städer  i  riket,  till  efterföljd  af  samma  exempel,  betygade  deras  nit 
genom  tacksägelser  till  Gud  för  räddandet  af  konungens  lifoch  besvär- 
jande af  Förenings-  och  Säkerhetsakten. 

Den  -•'>  .Mars  trodde  nian  sig  hinna  till  sjålfva  roten  af  samman- 

gaddriingen,  då  den  i  svenska  riksdagshistorien  så  bekant h  genom 

sitt  försök  att  mota  177l!  ars  revolution  utmärkte  ålderstigne  general- 
majoren haren  Pechlin  middagstiden  blef  inmanad  i  häkte.  General- 
löjtnanten  baren  Klingspor  hemtade  honom  hemma  i  dess  hus;  han 
bibehöll  den  kallsinnighet,  hvarmed  han  både  i  fält  och  vid  mångfaldiga 
tillfallen  gått  faran  till  mötes,  och  skämtade  öfver  sitt  öde  att  alltid 
vara  med,  äfven  in  på  sena  ålderdomen.  Häruppå  följde  många  arre- 
ster.  Pechlin  hade  varit  betydande  vid  riksdagen  i  Gefle;  han  var  känd 
för  etl  mrefadt  hai  hade  mot  despotismen  och  mot  konungens  person, 
ej  mindre  än  ("f  en  djup  intrig  och  list:  han  hade  hållit  bord  i  Stock- 
holm och  sett  myckel  folk,  aUa  af  oppositionen;  di  sökt  hans 
hus.  ,i,.  gom  med  honom  stodo  i  närmare  bekantskap,  blefvo  därföre 
misstänkte,    [nom   tvenne  dygn  blefvo  i  förvar  tagne:  öfverste  Gyllen- 

rj  llenstjema,  majoren  v.  Bartmansdorflf, 
kaptenen  Wennerstgerna,  stallmästareD  Staöl  ven  Holstein,  dess  sen, 
löjtnant  Staöl  ven  Holstein,  löjtnanterna  Schultz  och  haren  Ehrensvärd, 
alla  vid  artilleriet.    Dessutom  fö  Strussenfelt,  fänrik  v.  Plom- 

gren   (båda  Pechlins  Blägtingar  och  boende  i  hans  hus),  afskedade  kap- 

Adlerbtth,  Anteckningar,  l. 


-  274  - 

tenerna  Bogeman,  Adam  Stålhammar,  Carl  Stålhammar,  baron  Sjöblad, 
kongl.  sekreteraren  von  Engeström,  häradshöfdingen  Nordeli  *). 

Ryktet  om  en  generel  plan  af  hela  adeln  med  militären  emot 
konung  och  regeringssätt  fick  nu  en  ny  bekräftelse.  Man  utspridde,  att 
konungamordet  blifvit  anlagdt  vid  riksdagen  i  Gefle,  och  styrkte  detta 
därmed,  att  icke  allenast  flere  de  mest  betydande  af  adeln  voro  be- 
svärade, utan  älven  alla  detta  ståndets  valde  fullmäktige  i  riksgälds- 
kontoret samt  en  i  banken;  att  förtiga,  det  man  snart  väntade  få  se 
ännu  en  fullmäktig  å  detta  sistnämnda  ställe  dela  samma  öde,  hvilket 
ock  verkligen  inträffade.  Isynnerhet  var  prosten  Nordin  oförtruten  att 
underhålla  denna  mening,  den  han  med  alla  sammansökta  skäl  bjöd 
till  att  göra  trolig  och  önskade  af  sådan  anledning  en  allmän  ransak- 
ning  öfver  alla,  hvilka  fällt  utlåtelser,  innebärande  missnöje  med  rege- 
ringens anstalter  eller  mindre  förtroende  till  sista  riksdagspluralitetens 
göromål,  t.  ex.  förespått,  att  riksdag  snart  nog  skulle  åter  till  stund  a 
m.  m.  Revisionssekreteraren  Låstbom  och  underståthållaren  Ahlman 
voro  ej  mindre  nitiske,  hvaröfver  de  ock  kommo  i  en  häftig  misshällig- 
het  med  lagman  Liljensparre,  hvilken,  vare  sig  af  enskilda  skäl  till 
missnöje  eller  af  verklig  billighet,  sökte  hålla  räfsten  inom  deras  antal, 
som  med  skäl  kunde  misstänkas,  och  alldeles  icke  trodde  det  allmänna 
hulpet  genom  mångfaldigheten  af  politiska  offer. 

Åtta  dagar  voro  nu  förflutna,  sedan  konungen  blifvit  sårad,  och 
hans  tillstånd  var  därunder  så  drägligt,  som  omständigheterna  kunde 
tillåta.  Såret  suppurerade  väl;  sömn  och  matlust  voro  bättre,  än  man 
kunde  förmoda,  och  konungen  utan  märkliga  plågor  satt  i  en  länstol 
någon  del  af  dagen.  Uppvaktad  i  de  yttre  rummen  af  en  talrik  cour, 
som  sökte  kunskap  om  hans  tillstånd,  gaf  H.  Maj:t  äfven  i  sin  säng- 
kammare företräde  ej  allenast  åt  de  öfriga  kongl.  personerna  och  de 
förnämsta  af  sitt  hof  samt  utrikes  ministrar,  utan  äfven  åt  andra,  dem 
han  varit  van  att  visa  nåd.  Många,  som  i  politiskt  afseende  ingalunda 
varit  konungen  tillgifna,  gjorde  nu  sin  fred.  Grefve  Brahe  hade  ett 
företräde,  som  slöts  med  omfamnande;  flera  af  de  hoffruntimmer,  som 
tillförne  genom  sina  fria  utlåtelser  fallit  i  konungens  onåd,  uppvaktade 
honom  ånyo,  och  konungen  skall  fällt  det  yttrande,  att  hans  olycka 
åtminstone   förskaffat   honom  åter  sina  gamla  vänner.    Alltid  stor  i 


*)  Förteckningen  på  de  arresterade  är  icke  fullständig.  Do  skola  tillsam- 
mans utgjort  några  och  40.  Ibland  dem  var  ock  den  bokanto  visionären  Halldin, 
som  dock  slutligen  blef  fri  utan  tilltal. 


-  27.'. 

motgången,  visade   han  i  själfva  verkel  etl  mod,  en  sinnesstyrka, 
var  hans  höghet  vänlig. 

Den  _t  Mars  tilläts  mig  ock  etl  företräde.  Konungen  satl  i  en 
fauteuil,  omsvepl  med  en  grå  taft  skäppa.  Jag  var  prévenerad  atl  ingen- 
ting nämna  om  den  bedröfliga  händelsen.  Konungen  med  blekl  anlete, 
men  muntra  ögonkasl  frågade  mig,  om  jag  ej  fann  att  Oedipe  blifvit 
mycket  bättre  spell  senare  gången*).  Han  föranledde  härmedel 
långt  samtal,  som  vidare  fördes  på  Vitterhetsakademien  och  andra  äm- 
nen.   l»a   lifmedikus   Salomon,   - var  inne,  jämkade  något  till  rätta 

vid  blessyren,  sade  11.  Maj:t  med  glad  uppsyn  ål  mig:  "Ni  kan  tänka, 
att  jag  haft  courage  atl  '-.i  fråga  efter  sammanhanget  af  hvad  som 
händl  mig*.  Jag  svarade,  atl  II.  Maj:l  aldrig  varil  Btön'e  än  i  denna 
stund.  Konungen  svarade  däremot,  atl  sådant  skedde  blott  i  afse- 
ende   på   hans   helsas   förbättring,  som  skulle  kunna  lida,  om  han  be- 

BVärade  sitt  sinne   med   sådana   bökyn ir.    Han  slumrade  Ibland  in, 

när  lian  sagl  några  ord,  men  vaknade  strax  och  sade,  att  detblotl  var 
maten,  som  sökte  honom.  Sedan  II.  Maj:l  lemnal  sina  bröder,  hertj- 
garne,  företräde,  blef  han  sömnig  och  bars  till  sängs  kl.  half  7,  då  jag 
försvann.  Statssekreteraren  Schröderheim  var  utom  dem,  hvilka  sär- 
skildt  honle  till  H.  Maj:ts  uppvaktning,  den  som  mes!  oafbrutel  under 
hans  sjukdom  var  tillstädes. 

Konungens  goda  tillstånd  fortfor  ännu  om  söndagen  den  25;  men 
"in  natten  fick  H.  Maj:t  ett  anfall  af  stygn  i  bröstet,  hvaremot  åder- 
låtning och  spansk  fluga  om  måndagsmorgonen  måste  nyttjas.  Det 
onda.  blef  därigenom  häfvet;  en  stark  upphostning  vidtog  ocli  - 
flöt  tillräckligen;  men  kräftorna  försvagades  och  gjorde  läkarne  mer 
och  mor  bekymrade,  hvilka  ock  inemot  åtta  dagar  förut  i  en  till  rege- 
n  inlemnad  relation  yttrat  det  föga  hopp,  de  gjorde  sig  öm  ko- 
nungens återställande  Lill  helsan.  Emellertid  författades  bulletinerna 
och*  anslagen  i  ordasätt,  som  ännu  icke  betogo  allmänheten  dess  för- 
hoppning om  räddande  af  II.  Maj:ts  Lif. 

Elere  af  de  häktade  hade  nu  skridit  till  bekännelser:  grefve  Horn 
redan  om  fredagen  don  23afgifvrl  densamma  skriftligen  i  polismästarens 
händer;  grefve  Ribbing  likaså  don  25,  båda  utan  tvång,  ehuru  <l-  i  början 
enständigt   nekat,   all  delaktighel  i  mordgärningen.    Grefve  Horn 
dock    varit    hotad    mod   hlack   och  handklofvar,  hvilka  blifvit  lagda  för 

a  Oedipe,  di  it,  blef  första  gången  gifven  af  Drama 

tiska    Sällskapet  don   10  Mars;  gången   di 

.  inungeo  Båg  spelas. 


-  276  - 

hans  åsyn.  Däremot  hade  grefve  Ribbing  endast  genom  polismästarens 
bevekliga  föreställningar  af  heder,  samvete  och  religion  samt  att  frälsa 
sitt  stånd  från  en  allmän  misstanke  blifvit  förmådd  att  vidgå  sin  brotts- 
lighet. Dessa  båda  grefvar  instämde  däruti,  att  de  gemensamt  varit  i 
öfverläggning  med  Ankarström  om  konungamordet  och  till  den  ändan 
äfven  bevistat  den  olyckliga  maskeraden.  Grefve  Ribbing  yttrade  i 
bref  till  sin  mor  och  till  sin  vän  baron  Gustaf  Macklean  den  upprikti- 
gaste erkänsla  för  polismästarens  humanité  och  beskedlighet,  hvilket 
länder  båda  till  heder.  Baron  Kurck  kunde  icke  fällas,  utan  blef  ut- 
släppt. Öfverstelöjtnant  Liljehorn  lät  ock  beveka  sig  till  en  helt  annan 
uppgift  af  sin  delaktighet  i  brottet  än  den,  han  strax  efter  arreste- 
ringen inför  hofrätten  anfört  *).  Det  var  ock  i  anledning  af  hans  be- 
kännelse, som  flere  blefvo  indragne,  och  ibland  dem  kanslirådet  von 
Engeström,  hvilken  natten  efter  den  27  Mars  blef  hemma  i  sitt  hus 
gripen  och  under  sträng  arrest  förd  till  Riddarholmen,  hvarest  nu  i 
kammarrevisionens  rum  en  myckenhet  arrester  voro  inrättade,  och 
stark  bevakning  hölls  med  högvakt  i  gamla  kungshuset. 

Kanslirådet  von  Engeströms  arrest  förekom  alla  så  mycket  mera 
oförväntad,  som  han  var  en  man  af  57  år,  alltid  känd  icke  allenast 
såsom  en  capable  ämbetsman,  utan  ock  för  en  sällsynt  och  nästan  öf- 
verdrifven   försigtighet,   den  han  uppöfvat  under  en  lång  tjenstgöring  i 


*)  Grefvame  Horn  och  Ribbing  samt  öfverstelöjtnant  Liljehorn  voro  livar 
för  sig  ganska  interessanta  personer.  Den  förstnämnde  hade  varit  känd  för  en 
ren  dygd  och  ett  sällsynt  snille;  på  en  gång  lycklig  skald  och  djnpsint  matemati- 
ker samt  vid  fortifikationen  saknad  såsom  ett  stort  ämne,  då  han  där  nedlade 
sin  majorsbeställning.  Grefve  Ribbing  förente  med  ungdomens  och  utseendets  be- 
hag ett  godt  lmfvud,  mycken  heder,  en  stark  och  manlig  karakter,  med  ett  ord  de 
egenskaper,  som,  mognade  af  år  och  erfarenhet,  utgöra  en  käck  och  duglig  ämbets- 
man. Liljehorn  ansågs  såsom  ett  mönster  af  en  ung  militär  genom  stadgan  af 
sitt  väsende,  renheten  af  sina  tänkesätt  och  sin  oförtrutna  Hit  att  förkofra  sina 
insigter,  hvarutinnan  han  vida  öfverträffade  sina  flesta  likar.  Sådana  personers 
delaktighet  i  ett  lömskt  mord  uppväckte  förundran.  Hvad  annan  begriplig «rif- 
fjäder  därtill  än  entusiasm?  Hos  grefve  Horn  skyllde  man  dock  på  ett  onskildt 
missnöje  öfver  faderns,  general  Horns,  arrest  Aid  1789  års  riksdag,  och  hos  j 
Ribbing  däröfver,  att  han  genom  någon  konungens  åtgärd  gått  miste  om  fröken. 
De  Geers  (Carl  De  Geers  dotters)  hand,  hvilken  blef  gifven  åt  baron  Essen,  samt 
att,  då  han  tjente  vid  gardet,  han  i  sin  tur  till  ett  kompani  i  Stockholm  blef  för- 
bigången såsom  en  känd  frondeur,  hvarföre  han  ock  genast  tog  afsked.  Men  Lilje- 
horn hade  mot  konungen  inga  skäl  till  annat  än  erkänsla.  Han  var  uppfo 
vid  hofvet  och  genom  konungens  välgärningar,  som  köpt  honom  befordringar,  ma- 
jor vid  hans  lifgarde.  Hans  harm  öfver  sin  frändes,  kontreamiralen  Liljehorns, 
uppförande  såsom  v.  landtmarskalk  tros  dock  hafva  mycket  retat  honom  at1 
en  Brutus;  men  utan  Bruti  styrka  ångrade  lian  sig,  visade  under  processen  m 
svaghet,  förrådde  sina  vänner  och  blef  föraktad.  Grefve  Horn  visade  afven  den 
blödighet,  som  var  i  hans  karakter,  men  grefve  Ribbing  en  jämn  ståndaktighet. 


-  277  - 

utrikes  kabinettet  Ban  var  ock  genom  ett  testamente  efter  sin  fram- 
lidne morbror,  statssekreteraren  Benzelstjerna,  un  försatt  i  enansenlig 
igenhet;  egde  äfvén  en  särskild  pension  af  konungen  till  500  r:dr 
ärligen  och  hade  under  II.  Maj:ts  sjukdom  ingen  dag  underlåtil  atl  på 
■  underrätta  sig  om  dess  tillstånd,  jämväl  som  oftasl  bevistal 
den  tivarje  dag  kl.  12  i  slottskyrkan  förrättade  bönen.    D  influ- 

ence,  han  hafl  vi. i  riksdagen  i  Gefle,  hvarest  inan  ock  påstod,  atl  han 
utdelt  penningar,  styrkte  misstankarne  mot  adeln  i  gemen;  och  hans 
förtro  led   flera   betydande  herrar,  synnerligen  riksrådel  grefve 

Rosen  och  grefve  Brahe,  låg  dem  till  last  hos  deras  illviljare.   Man  före- 
gaf,  att    (|,.  snarl    skulle  häktas;  och  få  voro,  som  icke  begynte  bäfva 
jet  eller  vänners  öde,  helst  då  del  berodde  på  en  oväns  angifvelse 
eller  en  förföljares  agg. 

Fl,. iv  af  de  bevakade  inmanades  nu  i  strängare  häkten;  andra 
blefvo  dock  däremot  satta  i  frihet  och  bland  dem  öfversten  baron  Gyllen- 
granat,  hvilken  under  generallöjtnanten  Sinclairs  sjuklighet  kommen- 
derade artilleriet  och  sades  halva  haft  att  Lacka  baron  Armfelts  ovän- 
skap  för  sin  arrest. 

Emellertid  inföll  dm  stora  förändring,  som  de  sammansvurne 
och  af  hvilken  de  ingen  förmån  kunde  draga;  hvilken  ock  i 
den  jäsning,  allmänneligen  rådde  i  13  dygn,  varit  ett  mal  för  deft 
fruktan.  Konungens  krafter  voro  medtagne  och,  oaktad!  någon  flytning 
nr  såret  med  upphostningen  ännu  fortfor,  begynte  dock  låkarne  ongf 
dagen  den  28  Mars  anse  hans  tillstånd  mycket  vådligt.  Natten  därpå 
afstannade  up]  lldeles.    Konungen,  sjalf  däröfver  bekymrad, 

le  öfverdirektören  Theel,  hvilken  såsom  kirurg  vårdade  honom, 
hvad  det  kunde  betyda;  och  denne  dolde  ej  sin  oro,  i  tall  upphostoingen 
ieke  återkomme,  utbedjande  sig  att  få  efterskicka  konungens  forne 
lifmedikus,  bergsrådel  Dalberg,  som  vid  II.  Maj:ts  svåra  bröstsjukdom 
i  Damgarten  1780  så  lyckligen  bidrog  hade  till  dess  lisa  och  i: 
-tal  I  ande. 

Dalberg  märkte  vid  sin  uppkomst,  att  döden  ej  var  långt  borta. 
Det  var  honom  förbehållet  att  därå  leda  konungens  uppmärksamhet; 
dock   sparade  han  ingen  flit  alt.  efter  konungens  trägna  begäran,  före- 

skritva    honom  medika äter,  som  kunde  lätta  plågorna  och,  om  mbj- 

ligt  var.  återställa  upphostningen.  Vid  en  svårare  accés,  klockan  vid 
sex   om   morgonen,   lät    han  dock  konung*  angelägenheten  att 

hertigen   af  Södermanland   måtte  få  inkomma.    Konungen  f 
om  Dalberg  trodde,  att  han  skulle  nu  genast  <ie,  hvarpå denne  svarade, 


-  278  - 

att  ännu  icke  visade  sig  någon  så  skyndande  fara,  dock  att  ovisst  vore, 
huru  många  stunder  för  H.  Maj:t  kunde  återstå.  Konungen  nekade 
med  häftighet  sin  brors  inkallande  och  inbefallde  i  stället  Schröder- 
heim,  som  emottog  H.  Maj:ts  ordres  om  några  expeditioners  upp- 
sättande 

Något  längre  fram  på  morgonen  och  under  det  konungen  jämt 
påkallade  flera  läkemedel,  hvilka  nu  mera  togos  utan  all  verkan,  till- 
styrkte Dalberg,  att  biskop  Wallqvist  eller  någon  prest,  "åtminstone  för 
anständighetens  skull"'  måtte  tillkallas.  Konungen  upprepade:  "för  an- 
ständighetens skull"  och  efterskickade  Wallqvist.  Ännu  sedan  han 
ankommit,  undertecknade  H.  Maj:t  fullmakt  för  baron  Armfelt  att  vara 
öfverståthållare  samt  ett  förordnande  för  general  Taube  att  handhafva 
utrikes  ärendena.  En  ännu  vigtigare  författning,  nämligen  en  codicill 
till  konungens  testamente,  som  under  den  tillträdande  konungens  min- 
derårighet uppdrog  regeringen  åt  samma  herrar,  som  fört  den  under 
H.  Maj:ts  sjukdom,  lärer  vid  samma  tillfälle  blifvit  underskrifven  <>ch 
jämväl  åt  riksdrotsen  öfverlemnad,  som  sedermera  uppviste  och  lät 
uppläsa  den  i  Svea  hofrätt.  Protokoll  lärer  dock  i  den  allmänna  be- 
störtningen ej  däröfver  kommit  att  hållas;  och  då  den,  jämte  testa- 
mentet, sedermera  företeddes  hertigen  af  Södermanland,  sade  han  sig 
ej  under  codicillen  igenkänna  konungens  hand  och  förstörde  densamma. 
-Biskop  Wallqvist,  som  inställde  sig  att  bikta  konungen,  blef  an- 
modad att  vänta,  och  H.  Maj:t  sade  sig  vilja  sofva;  men  Dalberg,  som 
fann  tiden  dyrbar,  sade  sig  se  på  H.  Maj:ts  ögon,  att  ingen  sömn  så 
hastigt  vore  att  vänta,  utan  att  bäst  vore  nyttja  denna  stund  till  sakra- 
mentets emottagande.  Efter  ett  skriftermål  i  få  ord  och  några  böners 
läsande,  dem  konungen  själf  med  hopknäppta  händer  och  synbar  an- 
dakt efterstafvade,  undfick  lian  af  biskopens  hand  nattvarden  och  fann 
sig  ånyo  sömnig. 

Få  ögonblick  därefter,  klockan  inemot  11  om  förmiddagen  iVm 
29  Mars,  afsomnade  han  med  all  stillhet  af  en  vanlig  sömn  och  slöt 
således  en  lefnad,  hvilken  genom  märkvärdigheten  af  de  händelser, 
denne  konung  beredt  eller  genomgått,  och  sällsamheten  af  de  natur- 
gåfvor  och  fel,  han  hos  sig  förenat,  aldrig  kan  förgätas  och  kanhända 
genom  aflägsna  följder  i  det  tillkommande  blifver  lika  minnesvärd  då 
som  för  det  närvarande. 


Bilaga  *). 

mngsskrifl  a)  officerare  vid  svenska  arméen  /Tss. 

I  betraktande  af  den  våda  sa  af  invärtes  missnöje  som  af  ut- 
vårtes  fiender,  hvarmed  vart  kära  fädernesland  ögonskenligen  botas,  är 
det  hvar  redlig  medborgares  pligt  art  tänka  på  dess  räddning,  om  det 
ock  vore  med  afventyr  af  lif  och  egendom.  Fullkomligen  öfvertyf 
om  denna  fara  och  rörda  af  den  ufligaste  kärlek  till  våra  medbröder 
och  den  fosterjord,  som  med  lifvet  gifvit  oss  varma  hjärtan  till  dess 
försvarande",  hafva  vi  alla  undertecknade  enhälligt  förbundil  oss  att 
söka  och  hålla  livad  i  följande  puäkter  anföres. 

l:o)  Vi  afstå  ej  =111  yrka  freden  med  Ryssland  och  till  den  ändan 
påstå  och  anhålla 

2:o)  om  riksens  ständers  sammankallande. 

3:o)  Vi   yrka   alla  de  i    Regeringsformen    utstakade   rättigh 
uppfyllande. 

4:o)  Vi  anhålla,  att  eti  stillestånd  måtte  sökas,  hvarigenom  alla 
fiendthgheter  genasl  kunde  upphöra,  isynnerhei  som  etl  nytl  krig  med 
Danmark  och  svenska  kustens  härjande  af  fiendtliga  flottor  härigenom 
endasi  kan  undvikas. 

5:o)  Arméens  återställande  i  sina  vanliga  ställen  och  landsorter-, 
innan  årstiden  gör  det  allt  för  svart  eller  omöjligt. 

6:0)  Till  rikets  lagliga  försvar  uppoffra  vi  allt,  ända  till  sista  blods- 
droppan. 

Vi  förklara  därjämte,  att  vår  afsigl  hvarken  är  att  blanda  os 
andra  regeringsärenden  eller  anställande  af  de  revolutioner,  som  bI 

')  Till  si.l.  11. 


-  280  - 

troner  öfver'  ända  och  med  blod  och  bitterhet  ofta  söka  mera  enskild 
hämnd  eller  förmån  än  det  allmännas  välfärd. 

A^år  afsigt  är  att  återlemna  åt  lagen  sin  styrka,  åt  konungen  sin 
lagbundna  makt,  åt  ständer  sina  förkränkta  rättigheter,  åt  oss  i  all- 
mänhet frihet,  ära  och  heder,  under  den  strängaste  laglydnad.  Det  blir 
därföre  vår  tanka,  att  ej  granska  någras  göromål  eller  med  våldsamhet 
handtera  någon  af  våra  med-undersåtare,  på  det  blod  ej  måtte  dragas 
öfver  våra  hufvuden;  och  att  visa,  det  nöden  ingifvit  oss  fridens  fri- 
modiga anda  och  ej  tvedrägtens  eller  egennyttans  giltiga  och  skadliga 
anslag. 

Att  utföra  detta  verk  förvänte  vi  oss  Försynens  biträde,  i  förtrö- 
stan på  vårt  rena  uppsåt,  som  förenar  fullkomlig  vördnad  för  vårt  dyra 
konungahus  med  nitfull  och  öm  sorgfällighet  för  det  allmänna  bästa. 

Vare  den  nedrig  ibland  oss,  som  viker  ifrån  denna  föresats,  och 
blifve  dens  namn  en  skamfläck,  som  sviker  detta  stallbrödraskap,  det 
vi  i  Treenighetens  namn  sammanbinda  och  härigenom  befästa,  sä  sannt 
vi  önska,  att  Gud  måtte  hjälpa  oss  till  lif  och  själ ! ! ! 


Denna  skrift  var  uppsatt  af  majoren  vid  konungens  regemente 
friherre  Gustaf  Leijonhufvud  och  underskrefs  af  de  flesta  officerare  vid 
detta  så  väl  som  vid  flera  andra  så  väl  värfvade  som  indelta  svenska 
regementen.  Öfversten  vid  Jönköpings  regemente  grefve  Schwerin, 
anmudad  om  underskrift,  svarade  sig  ej  vara  färdig  därtill,  förr  än  fri- 
herre Leijonhufvud  kunde  visa  honom  möjligheten  att  till  detta  stegs 
understödjande  öfverföra  nödiga  trupper  till  Stockholm.  Hans  kredit 
hindrade  ock  några  officerare  vid  hans  regemente,  oaktadt  deras  stora 
benägenhet,  att  underskrifva. 

Konungen  har  själf  försäkrat,  att  icke  mer  än  trenne  lvgvmenten 
varit  intacta  och  rena  från  del  i  dessa  anläggningar,  nämligen  Vester- 
bottens,  Lifregementet  och  Lätta  dragon-corpsen. 


Innehåll. 

Lefnadsteckning.     Af  Elof  Tegnér.     S.   V     XXXI. 

I.    Revolutionen   1772.     Riksdagarna   1778  och   1786. 
Sid.    [—30. 

Inledning.  1.  —  Gustaf  III:s  tillträde  till  regi  Riks- 

dagen 1771     72,  4.  -  Revolutionen  1772,  ö.  —  Förhållande  till  ntli 
och   inre   förhållanden,  8.   —  Riksdagen    177s,   13.  —  Förändring  i  k"- 
nunu  .    19.         K  ad:   Toll   och   Armfelt,  21. 

ans  politiska  syften,  2§.        Riksdagen  1786,  -4. 

II.    Krigsförberedelser.     Kriget  1788.  55. 

Planer  mot  Danmark  och  Ryssland,  30.  -    Sprengtporten,  31. 
Utrikes   politik   före  krigets  ntbrott,  31.   —  Rustningar,  34.        sräm- 
ningen   i   landet.   85.  —  Konungens   afresa    till   Finland,  ::7.        K 
utbrott,  Tillståndet   inom   linska   arméen,   -"•'.'. 

Fredrikshamn,   41.        Myteriet  och  Anjalaförbundet,  42.  -  Konungens 
förtvinade   belägenhet,   4~>.     -  Tolls   onåd:   danska  inbrol 

ii  i  Sverige,  47.       Konungens  uppträdande  i  Dalarne,  49.       I 
borg,  51.       Stillestånd  med  Danmark,  52.  -  Tillståndet  i  Finland;  her- 

irls  hållning,  •">•",. 

III.     Riksdag-en  1789,  före  d.  16  Februari.     S. 

;-   och   "royalister",  56.       Partiskrifter,  ~>7.       Riks 
is   samtal   med  konungen,  59.       Riks 
60.       Oppositionens   tmfvudman,  62.       Riksdaj 
nande,  62.  -  Plenum  plenorum  d.  :'.  Febr.,  65.    -  Riddarhusets  plenum 
d.  4  Febr.,  68.       öfverläggning  d.  6  Febr.  om  smadeskrifter  mot  adeln 
09.        D:o  "in   hemliga   utskottets   instruktion,   på    riddarhusel    och  i 
"let.   72.        Författarens  samtal  med  konungen,  74. 

■,  /•  19 


-  282  - 

träden  på  riddarhuset  d.  9  Febr.,  75.  —  Konungens  förbindelse  med  de 
ofrälse  stånden,  77.  -  Konungen  och  Fersen,  78.  —  Plenum  på  riddar- 
huset d.  12  Febr.,11  80.  -  Val  till  hemliga  utskottet,  81.  -  Plena  i  de 
fyra  stånden  d.  14  Febr.,  81. 

IV.    Riksdagen  1789,  16—25  Februari.     S.  83-106. 

Stormiga  wppträden  på  riddarhuset  d.  16  Febr. :  landtmarskalkens 
klagoskrift,  83.  —  Plenum  plenorum  d.  17  Febr.;  konungens  strafftal 
till  adeln,  85.  —  Adelns  öfverläggning,  88.  —  Förslaget  till  Förenings- 
och  Säkerhetsakt,  90.  —  Wallqvist  och  Nordin,  91.  —  Ofräise  ståndens 
plena  d.  20  Febr.,  93.  —  Arrestering  af  patrioternas  hufvudmän,  94.  — 
Nytt  plenum  plenorum  d.  21  Februari  för  antagandet  af  Förenings- 
och  Säkerhetsakten,  96.  —  Författarens  uppträdande,  99.  —  Konungens 
samtal  med  författaren  samma  dag,  101.  —  Liljehorn  vice  landtmar- 
skalk,  103.  —  Öfverläggningar  på  riddarhuset  d.  23  och  24  Febr.:  ut- 
skottsval, 104. 

V.     Riksdagen  1789,  26  Febr.— 23  Mars.    S.  107—128. 

Samtal  med  konungen  d.  26  Febr.,  107.  —  Dalkarlarna  på  Drott- 
ningholm, 112.  —  Misstämning  mot  konungen,  113.  —  Hemliga  utskot- 
tets öfverläggningar,  114.  —  Bankoutskottet,  116.  —  Tillsättande  af  ett 
bevillnings-  och  krigsgärdsutskott,  117.  —  Anjala-männens  ankomst  till 
Stockholm,  118.  —  Benzelstjernas  försök  mot  ryska  flottan  i  Köpen- 
hamn, 119.  —  Patrioterna  och  Säkerhetsakten,  120.  —  Nytt  samtal  med 
konungen  d.  14  Mars,  121.  —  Adelns  öfverläggning  om  Säkerhetsakten 
d.  16  Mars,  123.  -  Uppträden  på  riddarhuset  d.  23  Mars,  127. 

VI.    Riksdagen  1789,  29  Mars-14  April.    S.  129-145. 

Kronprinsens  examen,  129.  —  Plenum  på  riddarhuset  cl.  31  Mars, 
130.  —  Svaret  på  propositionen  om  Säkerhetsakten,  132.  —  Landtmar- 
skalkens och  talmännens  underskrift  därå,  135.  —  Hemliga  utskottets 
betänkande,  136.  —  Dess  behandling  i  riksstånden,  137.  —  Riddarhusets 
plenum  d.  7  April,  140.  —  D:o  d.  8  April:  adelns  bifall  till  hemliga  ut- 
skottets betänkande,  142.  —  Val  af  fullmäktige  i  riksgäldskontoret,  145. 

VII.    Riksdagen  1789:  afslutning.     S.  146—172. 

Bevillningsfrägan,  146.  —  Öfverläggningar  därom  inom  de  ofrälse 
stånden,  147.  —  På  riddarhuset  d.  21  April,  151.  —  D:o  d.  24  April,  153. 
—  Konungens  uppträdande  pä  riddarhuset  d.  27  April,  156.  —  Riks- 
dagens atlysiiing,  161.  —  Ständernas  afskcd  d.  28  April,  162.  —  De 
arresterade  riddarhusrnedlemmamas  frigifvande,  164.  ■  Författarens 
samtal  med  konungen,  166.  t-  Förändringar  i  riksstyrelsen  i  följd  af 
Säkerhetsaktens  antagande,  168.  —  Borgarståndets  privilegier,  170.  — 
Bondeståndets  d:o,  171. 


VIII.     Fälttåget  1789.     8.    173     L92. 

17::.  —  K<>iii;i  s  II  Finlaw 

'I   ■■ill"':!:;--         vi  .  .     [75. 

- 

Parkkumäki,  177.        Krigs  'anmärk  afvärjd,  17 

- 
svensksund,  181.  -    Kriget  till  lai 

Ekonomisk  landen,  Rä- 

männen,   187.        Konungens   återkomst,    L£ 
L90. 

IX.     Fälttåget  1790.    Freden  i  Verelä.     S.  193 

ikespolitiken,  i  »f vinnan  Lanti  Horn, 

Krigsrustningar,  196.        Samtal  med  hertig  Carl,  197.        I 

ris  allians,  198.  —  Konung.:  i  il  1  Finland,  201.  — 

början,  202.  -   WalMali  Fredrikshamn,  204.       I 

205.    -    1   Finska]  viken,  205.  -  Armfelt   i  Savolax,  206.       Reta 
från  Viborg,  208.  -  Svensksund,  209.       -         ubel  och  u 
holm,  211.    -    Fredsunderhandlingar  och  fred,  212.  -K  ■  sulta- 

213. 

X.    Inre  förhållanden  och  yttre  politik  (1790—1791). 
S.  215-246. 

Glädjebe'  o,  215.  —  Anjala-männens  d 

holms    borgerskap    aftackas,   220.  Förändringar   inom  admini- 

strationen. 220.  -  Munck  och  kammarrevisionen,  221.  -  Casströn 
enskilda  förhåll  anden.  223.        Finansernas  oreda.  22 
Utrikespolitiks  22i  -   mtal   mod  konungen,  22 

Konungens  omdömen   om   flottan,  230.  —  Hans  polska  planer.  231.  — 

ildskontorets  ,232.     -  Meyerfelt,  233.  -    Krigsförvalt] 

ska   förhållanden   utrikes.  -235.  —  Byggnads 

Uustaf  II  Au>  y,  237.  -  Konungens  utlands 

1791,  238.  —  Vistelsen  i  Aachen;  franska  angelägenheterna,  239.  -Ko» 
nungens  hemkomst:   kronprinsens   mjältsjuka,  241.  —  Befordrings 
den,  242.   —   S:t  Priest   och  d'Escars,  243.        Drottningholms 
med  Ryssland,  244. 

XI.    Gefle  riksdag.    Konungamordet.  Jan— Mars  1792. 

S.  2  17     277. 

Riksdags!  36^,   247.  —  Revision  af  riks 

öppnande,  251.  —  Partiställningen,  252.       A 
vermod,  253.    -  Hemliga   ute  255.       Des 

ärenden  och  dettas  behandling  af  rikssl  Konui  - 


-  284  - 

nöje  med  adeln,  257.  —  Förslag  att  plötsligt  af  bryta  riksdagen  afböjdt, 
259.  —  Dess  afslutning,  260.  —  Ständernas  tacksägelser,  261.  —  Val  till 
banko-  och  riksgäldsf allmäktige,  261.  —  Allmänna  betraktelser  öiVer  riks- 
dagen, 262.  -  Planer  mot  Frankrike,  264.  —  Den  16  Mars  1792,  265.  - 
Mördaren  upptäckt,  267.  —  Ankarströms  medbrottslige  arresteras,  268. 
—  Upplopp  och  oro  i  Stockholm,  270.  —  Bielkes  själfmord,  272.  —  Yt- 
terligare arresteringar,  273.  —  Konungens  sjukdom,  274.  —  Författarens 
samtal  med  konungen,  275.  —  De  sammansvurnas  bekännelser:  Horn, 
Ribbing,  Liljehorn  v.  Engeström,  276.  —  Vändning  i  konungens  till. 
stånd,  277.  -  Gustaf  IILs  död,  278. 

Bilaga:   Föreningsskrift   af  officerare  vid  svenska  arméen,  1788, 
sid.  279. 


Rättelser. 


Sid.  173,  r.  1  står:  Fälttågen  1789  och  1790:  läs:  Fälttåget  1789. 
»     215,  r.  1      »      1792  »    1791. 


FRÅN 

Tredje  Gustafs 
dagar 


ANTECKNINGAR  OCH  MINNEN  AF 

E.  SCHRÖDERHEIM,  G.  G.  1DLERBETH 
och  G.  M.  ÅRMFELT 


ÅNYO    UTGIFNA    AF    ELOF    TEGNÉR 


II. 

HISTORISKA  ANTECKNINGAR 

AF 

GUDMUND  GÖRAN   ADLERBETH 

SENARE    BANDET 


V 


HISTORISKA  ANTECKNINGAR 


GUDMUND  GÖRAN  ADLERBETH 


KF  I  KR    ORIGINALHANDSKRIFTEN   I   UPSALA   UNIV.-BIBLIOTEK 


ÅNYO    ITt-HFN  \ 


SENARE     BANDET 


STOCKHOLM,    F.    Ä    G.    BEIJEI tS     FnllLAG 


LUND    1893 
BERLINGSKA    BOKTRYCKERI-     OCH    STILGJUTERI-AK  llKHol.ACKl 


Innehåll. 

I.    Tronskiftet     Konung-a  mördarnas  dom.    1792      Sid. 
1—24. 

Ny  regering;  konungens  hyllning. 1.  Ransakning  öfver konunga- 
mordet, i.  Bertigen-regentens  hållning,  5.  Konungens  bisåttning, 
7.  Ankarström,  8.  Lefnadssättel  vid  hofvet,  11.  Aimfelt  undan- 
skjutas, IM.  Wuncks  process,  14.  Rättegång  och  dom  öfver  ko 
nungamördarna,  17.         Lindring   i   domen,  20.    -  Gustaf  IILs  bej 

23. 

II.    Reuterholm  och  det    nya   systemet.    1792.     Sid.  25 
—52. 

Befordringar,  25.  Reuterholm  uppträder;  Gmstavianerna  aflågs- 
nas,  26.  Tryckfrihetsförordningen  af  11  Juli,  31.  Förvaltningsåt- 
gärder till  slutet  af  17'i-j.  gynnsamt  bedömda,  32.  —  Förhållande  till 
Frankrike  och  till  Gustaf  [Urs  yttre  politik,  35.  —  Begynnande  miss- 
nöje, 38.  -  Samtal  med  herligen-regenten.  30.  Konungens  helso 
tillstånd,  -in.  Förhållandel  till  Ryssland,  41.  Widéns  bref,  12. 
Thorilds  Handlingar  rörande  tryckfriheten,  43.  —  Förklaring  öfver  tryck 
frihetslagen,   44.  I*  psala -studenterna;   Thorild,   45.    -   Ebelska    upp- 

loppet,  46.    —    Hertigens    kungörelse,  48.        Trupi>samniandragningar  i 
Stockholm,  52. 

III.     Yttre    politik    och  inre    förhållanden.    1793.      Sid. 
53—69. 

"Jacobinismen"  och  de  styrandes  rädsla,  53.  Jubelfesten  i  öp- 
sala,  54.  Neutralitetspolitik,  56.  Stackelberg  och  Zibet,  57.  Eko- 
nomiska  författningar,  59.  Statsutredningen,  i^1  Konungens  och 
hertigen-regenfetis  resa  till  södra  provinserna,  <vj.  Rosensteins  skrift 
om  upplysningen,  64.  —  Rysslands  Bendtliga  demonstrationer,  65.  Fi- 
nansiella förhållanden,  66.  —  Oederhielm,  67.  Romanzoff  i  Stockholm; 
rykten  om  förändringar  i  yttre  politiken,  68.  -  Ullholm  polism; 


n 

IV.    Armfeltska  högmålet.    Sid.  70—96. 

Arresteringar  den  18  Dec.  1793,  70.  -  Mormans  rapport,  73.  - 
Öfverflödsförordning,  75.  Ransakning  med  fröken  Rudenschöld  och 
Ehrenström,  75.  —  Armfelts  stämplingar,  78.  —  Palmqvist  och  Armfelt 
i  Neapel,  80  —  Fyndet  af  Armfelts  papper,  82.  —  Gyldenstolpe,  82.  - 
Fortsatta  ran sak  n  ingår  i  hofrätten,  83.  —  Aktörs  slutpåstående  mot  de 
anklagade,  88.  —  Schavotteringen,  90.  —  Ehrenström,  91.  —  De  öfriga 
i  högmålet  inblandade,  92.  —  Toll,  93.  —  Armfelts  öden  i  Ryssland,  94. 

—  Tvist  med  neapolitanska  hofvet,  95. 

V.    Förmyndareregeringens  politik.    Despotiska  åt- 
gärder. 1794—95.     Sid.  97—132. 

Konvention  mellan  Sverige  och  Danmark  d.  27  Mars  1794,  88.  - 
Sjörustningar,  98.  —  Thyselii  process,  99.  —  Konungens  konfirmation; 
ordenskapitlet  den  24  Nov.,  102.  —  Ekonomiska  åtgärder  och  förhållan- 
den, 105.  —  Europas  allmänna  politiska  förhållanden;  Frankrikes  seg- 
rar, 108.  —  Robespierres  fall,  110.  Polen  och  Ryssland,  110.  —  Pro- 
cess mot  grefve  Ruuth,  112.  —  Orättvisa  befordringar,  115.  —  Förföl- 
jelser mot  Svenska  Akademien,  116.  -  Uppträden  med  Rosenstein,  119. 
-  Akademiens  suspension,  127.  —  Ytterligare  om  Ruuths  process,  129 

—  Processen  mot  Toll,  132. 

VI.  Förmyndareregeringens  sista  år.  Konungens 
giftermålsförslag.  Reuterholms  fall.  1795—96. 
Sid.  lo3— 163. 

Återupplifvandet  af  de  diplomatiska  förbindelserna  mellan  Sve- 
rige och  Frankrike,  133.  —  Europas  allmänna  politiska  ställning  1795, 
134.  —  Ekonomiska  författningar,  136.  —  Extra-Postens  artikel  om  Lu- 
ther, 138.  —  Netherwoods  föregifna  attentat,  140.  —  Schröderheims  död- 
142.  —  Konungens  förlofning  med  prinsessan  af  Mecklenburg,  143.  - 
Ryska  hofvets  missnöje,  144.  -  -  Reuterholms  makt  öfver  hertigen - 
regenten,  147.  —  Brydsamma  förhållanden  till  Ryssland  och  Mecklen- 
burgska hofvet,  148.  —  Christin,  Le  Hoc  och  Budberg,  149.  —  Under- 
kastelse under  Ryssland,  151.  —  Resan  till  Petersburg,  152.  —  Befor- 
dringar under  Reuterholms  styrelse,  156.  —  Konungens  missnöje  med 
Reuterholm  och  hans  fall,  157.  —  Ruuths  process  afgjord  i  sista  instan- 
sen, 158.  Bonapartes  segrar  i  Italien  och  Österrike;  ärkehertig  Karls 
fälttåg  i  Tyskland,  160. 

VII.  Gustaf  IV  Adolfs  tillträde  till  regeringen  och 
båda  första  regeringsår.  1796—98.    Sid.  164-195. 

Konungens    myndighetsförklaring,   164.    —    Befordringar,  165.  - 
Konungens  allvar  och  arbetsamhet,  167.  —  Förhållandet  till  Ryssland; 


III 

Catharina  1 Is  död,  168.        Konungens  giftermål  oeh  första  aktern 

aammanlemad,  L70.        Ekonomiska  och  finansiella  åtgärder,  173 
Resning  i  målet  mot  grefve  Knuth  och  dess  slutliga  afgörande,  175. 
Anledningar   till   missnöje   med  konungen,  177.        Europeiska  fö] 
lingar   1797,  179.        Konungahuset  och  hofvet  1798,  183.  -    Tryckfrihe- 
tens  inskränkning.    185         E3konomiska   författningar,  187.        Oms 
ningar  i  Europa  17  ■    I  på  kongressen  i  Rastadl  och 

i  Paris,   i 

VIII.    Inre  förhållanden  och   yttre  politik.      Misstäm- 
ning-.    1799.     Sid.  196-  '220. 
Mis-v:i.\i  och  ekonomiskt  betryck,  196.       Konungens  demonstra 
tioner   moi    franska   republiken,    198.        Nitälskan  föi  ortodoxien,  199 
201.       Taubes  död,  200.       Hofvet,  203.       Kronprinsens  födelse,  204 
Armfelts   rehabilitation,  206.         Spannmålsprisen   och   brännvinsbrän 
ningen.  207.        Oroligheter  i  Göteborg,   Malmö  och  Norrköping,  207. 
Konungen   och    Upsala   imiversitet,  209.       Missstämning  i  Stockholm, 
211.        Riksgäldskontorets  förlägenhet,  212.  —  Beslut  om  riksdags  sam 
mankallande,  213.       Krigshändelserna  i  Europa  17W,  215. 

IX.     Riksdagen  i  Norrköping.    Konungens  resor  och 
yttre  politik.  1800.     Sid.  221     248. 

Riksdagens  förberedelser  och  början.  221.  Tvist  om  Lagerbrings 
inväljande  i  hemliga  utskottet,  224.  —  Tvist  med  Iandtmarskalken  i 
fråga  om  bankens  publicitet^  224.  Konungens  gillande  af  landtmar 
skalkens   hållning.  225.         Kröningen,   226.  —  Bank-  och  finansl 

Hemliga   utskottets  finansbetänkande,  230.       Stormiga  uppträ 
den   på  riddarhuset,  231.  —  Konungens  missnöje  med  oppositionsmän- 
nen, 233.        Riksdagens  sim.  235.  —  Konungens  sommarresör,  236. 
Författningar  om  realisationen,  237.  —  Ekonomiskt    betryck;   handelns 
stagnation.   239.         Misshålligheter   med    England,  239.  -    Konui 
resa   till   Petersburg  i  November,  240.        Silfverstolpeska  musikproces- 
sen, 242.  —  Bonapartes  segrar,  freden  i  Lunéville  och  Europas  politiska 
ställning  under  1800,  242. 

X.  Politiska  förvecklingar.  Inre  förhållanden.  Ko- 
nungahusets familjesorg.  1801.  Sid.  249—277. 
Tvisten  med  England  i  anledning  af  den  nordiska  sjökonventio 
nen,  249.  -  Kanslikollegii  upphåfvande,  250.  England  och  1  »anmärk. 
251.  Kejsar  Pauls  död,  253.  —  Engelska  flottan  i  Östersjön,  256. 
Armfolt  i  Stockholm,  256.  —  Befordringar,  258.  -  Förhandlingar  med 
England,  S&.  Råttegång  mol  amiral  Wachtmeister,  262.  Författ- 
ning om  realisationsafgiften,  262.  Konungaparet  hos  Toll  på  Becka- 
skog,  2t>3.       Hädiska  fursteparet  i  Stockholm, 


IV 

olyckshändelse,  266.  —  Konungens  sorg;  hans  mjältsjuka,  267.  —  Tryck  - 
tvånget,  269.  —  Dyr  tid;  finans-åtgärder,  270.  —  Rättegången  mot  op- 
positionsmännen från  riksdagen  1800,  271.  —  Krigshändelser  1801,  273. 

—  Freden  i  Amiens,  275. 

XI.    Regeringsåtgärder     och    förhållande    till    främ- 
mande makter.  Realisationen.  1802.  Sid.  278—298. 

Hoflefnaden,  278.  —  Toll  och  Cederström,  279.  —  Uniformsväsen, 
279.  —  Wachmeisterska  ooh  Tollska  partierna,  280.  —  Kaffeförbudets 
upphäfvande,  281.  —  Zibet  och  Rosenblad,  282.  —  Dispositionen  af  pom- 
merska länsgodset  Nähringen,  283.  —  Tull-arrendet,  284.  —  Lehnbergs 
befordran  till  biskop,  284.  —  Badiska  herrskapets  afresa,  285.  —  Ko- 
nungaparets afresa  till  Finland,  285.  -  Befordringar  inom  den  högre 
förvaltningen,  286.  —  Förordning  om  realisationen,  287.  —  Dess  olägen- 
heter, 289.  —  Eldsvåda  i  kammarrättens  lokal  och  gamla  kungshuset, 
290.  —  Prinsen   af  Gloucester,  290.  —  Förhållande  till  utrikes  makter, 

292.  —  Spändt  förhållande  till  Ryssland;  tvist  om  bron  vid  Abborfors, 

293.  —  Fred  i  Europa;  Bonaparte  förste  konsul,  295.  —  indemnisationer, 
296.  —  Förhållanden  i  Schweiz,  297. 

XII.    Bohemanska  målet.    Finansåtgärder.    Konunga- 
parets   vistelse  i  Tyskland.    1803-1804.     Sid.  299 
-   338. 
Bohemans  arrestering,  300.  —  Ransakning  i  målet,  301.  —  Konun- 
gens  missnöje  med    prinsen   af  Gloucester,   304.  —  Konungens  dåliga 
lynne  och   öfverdrifna  anspråk,  305.  —  Gränstvisten  med  Ryssland  och 
dess  biläggande,  306.  —  Realisationens  utförande,  308.  —  Riksrådet  Ra- 
mel guvernör  hos  kronprinsen,  313.  —  Konungaparets  utrikes  resa,  315. 

—  Vistelse  i  Carlsruhe,  317.  —  Ökadt  trycktvång,  318.  —  Europas  po- 
litiska ställning  1803,  319.  —  Konungens  uppträdande  i  Tyskland  1804, 
322.  —  Tilldragelser  i  Frankrike:  Pichegru's  och  Georges' konspiration, 
324.  —  Hertigens  af  Enghien  mord,  325.  —  Gustaf  IV  Adolfs  hat  mot 
Bonaparte,  326.  —  Bonapartes  antagande  af  kejsarvärdigheten,  327.  - 
Konungens  förbittring  och  åtgärder  mot  Frankrike,  330.  —  Ludvig  XVIII 
i  Sverige,  332.  —  Konungen  i  Stralsund,  333.  —  Misslyckadt  försök  till 
öfverresa  till  Sverige,  336.  —  Kronprinsen;  hertig  Fredrik  Adolphs  död, 
337. 

XIII.  Konun gaparets  återkomst  till  Sverige.  Krigs- 
förberedelser och  krigshändelser.  1805—1806. 
Sid  339     395. 

Hemresan,  339.  -  Konungen  i  Stockholm,  340.  —  Cederström, 
Helvig  och  Cardell,  341.  Svarta  örnsorden,  342.  -  Politiska  förveck- 
lingar, 344.  —  Konungaparet  i  Skåne,  345.  -  Sverige  och  den  nya  koa- 


litionen,  346        Krigshändelser  i  Tyskland  och  Österrike,  347. 
vid    Austerlitz,  349.        Gustaf   I  \'  Adolf  på  tysk  botten,  360.        i 
sens  vacklande  hållning,  351.        Konungens  fälttåg  mol   Elben,  352. 
Ekonomiska  svårigheter,  353.  ronprinsens  informator,  354. 

Europas    politiska    förvecklingar   vid  1 i.        Gustaf  IV 

Adolfs   återmarsch   till    Pommorn,   ■"•  Löwenhielm    i    Lauenburg; 

krigshot  mol  Preussen,  360.        Pommerns  inkor]  landl 

dag  i  Greifswald,  362.        Europas  politiska  ställ]  Konungen.* 

återresa  till  Sverige,  366.        Preussens  nederlag,  368.  i  Lii 

369.        Krigshändelser  i  Preussen    och  Polen,  372.        Ekonomiskt 
betryck  i  Sverige, 

XIV.     Kriget  i  Pommern.     Freden  i   Tilsit.    Gustaf  IV 
Adolfs  karakteristik.  1807.     Sid.  374-  3 

Stralsunds    belägring,   374.     -    Krigshändelser,    375.  ;i^r>'^ 

förhållande  till  utländska  makter,  ;!7i>.        Konungen  och  skånska  adeln, 
376.       Armfélts  krigsföretag  i    ^pril,  377         Konungen  i  Stralsund,  378. 
K   jsar  Alexander,   konung   Fredrik    Wilhelm  o«  b  Napoleon, 
■i  i  Tilsit,  383.        Förhållanden  i  Turkiet,  385.       Stilleståndel  med 
Frankrike   upps  6        Stralsunds  cernering,  387.        Dess  utrym- 

mande  och  konungens  återfärd  till  Sverige,  388,        Englands  öfvervåld 
mol   Danmark,  389.       Gustaf  IV  Adolfs  karakteristik,  391.      lians  upp- 
fostran,  392.         i  tveckling    i  ynglingaåren,  393.       Taube's,  Tolls  och 
i   Pauls  inflytande,  394.       Tyska  resans  olyckliga  verkningar,  395. 
Förvänd  yttre  politik,  396.        Högmod  och  brutalitet,  396. 


Bilagor:  i.  Bref  från  N.  v.  Rosensb  in  till  hertigen-regenten, 
398.  II.  Reflexionerom  riksdagen  1800,  meddelade  af  ett  ögonvittne, 
401.  III.  Dr  Hamburger-Correspondenten  1807,  n:o  112,  tu:;.  iv. 
dr  Stockholms-Posten  1807,  n:o  148  445. 


I. 

Tronskiftet.    Konungamördarnas  dom. 

1792. 


feri  animus  mutatas  dicere  formas. 

i  IVIDIl  t. 


C-> 


g^å  snart  Gustaf  [11  afsomnat,  utkom  hertigen  af  Södermanland  till 
de  i  yttre  kongl.  rummen  församlade  personer  och  berättade  sin  brors 
dödsfall  samt  kronprinsen  Gustaf  Adolfs  i  anledning  af  successions- 
ordningen skedda  upphöjelse  på  tronen,  hvarpå  dsn  nye  konungen  ge- 
nast al  de  tillstadesvarande  hyllades.  Hans  Kongl.  Höghel  gick  då 
aed  till  konungen,  meddelandes  honom  kunskap  om  don  skedda  för- 
ändringen; hvaivst  o,k  hertigen  af  Östergötland  och  prinsessorna  sig 
infunnit.  Vidare  lät  11.  K.  EL  regeringen  ifrån  Svea  hofrätt  upphemta 
framlidne  konungens  där  förvarade  testamente*);  och  sedan  det  blirvit 
öppnade,  begaf  sig  åter  i  unge  konungens  rum,  hvarest  detsamma  upp- 
lästes; då  ock   i  närvaro  af  en  talrik  församling  Gustaf  Adolf  af  revi- 


i   Del    ar  ■  ii  sanning,  anförd  af  Bjälfva  b.  exc.  baron  Reuterholms  mun,  atl 

framl.  k ingen   författal   ''ti  annat  testamente,  som  delade  regeringen  mellan  il. 

K.  K.  o,  ii  andra  pers >r,  förmodligen  de  samma,  som  därtill  voro  förordnade  under 

konungens  sjukdom;  men  att  då  detta  presenterades  hertigen  strax  efter  dödsfallet, 
ref  nan  <1<m  söndi  r.  Ryske  ambassadören  grefve  Btackelberg  hade  under  sjukdomen 
varit  inne  hos  konungen,  som  försäkrat,  att  om  lian  fränföl le,  skulle  ej  ändring 
ske  med  den  förordnade  regeringen. 

a  ii  ni.  Dit  besynnerliga  förhällandet  med  all.  konungens  testamente,  hvil- 
kit  ny»  före  dödsfallet  var  af  honom  ändradl  genom  etl  nytt  då  underskrifvet, 
by  ar  uti,  jämte  hertigen  af  Södermanland,  regeringen  var  flere  personer  uppd 

som  konungens  vägran  att  inkalla  samma  herre  till  sin  dödssäng,  förklaras 
af  Dalberg,  hvilken   var   närvarande,  såsom  verkningar  af  konungens  under  sjuk 
domen   fattade  öfvertygelse,  att    hertigen  var  medvetande  om  mordana] 
misstanke,  som  i  slikt  tall  Bäkert  härrört  af  Illvilliga  belackares  föregifvande. 
Adltrbeth,  Anteckningar,  II.  1 


-  2  - 

sionssekreteraren  Låstbom  proklamerades  till  Sveriges  konung.  Hvar- 
uppå  och  emedan  hertigen  af  Södermanland  genom  testamentet  var 
förordnad  till  ensam  regent  med  full  kongl.  makt  och  myndighet  un- 
der sin  brorsons  minderårighet,  högbemälde  herre  aflade  den  i  testa- 
mentet foreskrifna  förmyndare-eden,  omfamnande  honom  sedermera  mod 
många  tårar  och  ömma  försäkringar  om  trogen  kärlek,  hvarnti  alla  de 
närvarande  pä  hertigens  tillfrågan  under  lifligaste  sinnesrörelse  med 
.ja  instämde,  och  kysste  så  den  unge  konungens  hand.  Så  väl  ko- 
nungen som  hertigen  begåfvo  sig  sedermera  till  enkedrottningen.  Den 
unge  konungen  var  så  upprörd  af  sorg  och  fasa,  att  han  i  förtroende 
till  dem,  honom  omgåfvo,  i  början  förklarade  sig  aldrig  vilja  bestiga 
tronen. 

Den  aflidne  konungen  hade  förklarat  sin  önskan,  all  hertigen 
måtto  taga  uti  sin  konselj  do  herrar,  som  under  sjukdomen  varit  be- 
trodde att  tillika  med  H.  K.  fl.  fora  regeringen.  Detta  förordnande  gick 
äfven  i  verkställighet,  och  i  samråd  med  dem  vidtogos  denna  dag  alla 
anstalter,  som  i  närvarande  sorgliga  tillfälle  voro  af  nöden. 

Klockan  två  utropades  genom  rikshärolden  med  vanlig  ståt  den 
nye  konungen  kring  hela  staden  under  stort  tillopp  af  menigheten, 
som  likväl  höll  sig  ganska  tyst  och  stilla,  och  utmärkte  en  mindre 
häftig  sorg,  än  tillfälle  och  omständigheter  gifvit  anledning  att  förmoda. 
Posterna  blefvo  nu  åter  qvarhållne  och  stadsportarne  tills  vidare  till- 
stängde, såsom  i  dylika  händelser  vanligt  är. 

Den  nye  regenten  lät  genast,  jämte  kungörelsen  om  regeringens 
skötande  under  minderårigheten  enligt  testamentet,  en  varning  till 
allmänheten  utgå,  som  genom  innehåll  och  skrifart  förtjente  lika  hög! 
att  skattas15).    Den  innebar  egentligen,  att  under  de  smärtfulla  bekym- 


*)  Denna  kungörelse,  som,  ehuru  kontrasignerad  af  revisionssekreteraren 
Låstbom,  lärer  vara  uppsatt  ni'  riksmarskalken  grefve  Oxenstjerna,  förmenar  att 
in  extenso  införas. 

Vi  Gustaf  Adolph  m.  m.  Sedan  Gud  den  aldrahögste  genom  sill  allvisa  råd 
behagat  till  sig  kalla  Var  i  lifstiden  vördade  och  älskade  Hen-  Fader,  den  stor 
mägtigste  Konung  och  Herre,  Gustaf  111  m.  m.  och  Vi  således  genom  detta  af  Oss 
aldrig  nog  begråtna  frånfälle,  såsom  Sveriges  Konung  uppstigit  på  den  Thron,  lian 
med  sä  odödelig  ära  uppfyllt,  kan  bördan  af  var  sorg  ej  af  annat  lättas,  än  då  Vi 
hos  Våra  undersåtare  tillförse  oss  samma  trohet  och  Laglydnad,  hvarmed  de  följt 
Vår  i  lifstiden  älskade  Herr  Fader.  Under  loppet  af  ilen  sjukdom,  som  emellan 
hopp  och  fruktan  för  dess  dyra  lif  delal  vara  dagar,  och  i  grufvelsen  af  alt  hafva 
sett  en  Svensk  hand  förkorta  deras  lopp,  hafve  Vi  likväl  njutit  den  tröst  att  till- 
lika sr  den  fördubblade  kärlek,  hvarmed  Vårt  folk  under  heligt  bevarande  af  sin 
urgamla  tillgifvenhet  för    sina  Konungar,  mot  Vår  högstsal.  Fader  nodlagt  di-  -an 


-  8  - 

mer,  som  uppfyllde  II.  Majrts  hjärta  öfver  förlusten  af  en  älskad  fader, 
och  den  grufliga  missgärning,  som  därtill  varit  vällande,  kände  H.  töaj:l 
ingen  annan  tröst  än  öfvertygelsen  om  sin  folks  trohet  och  tillgifvenhet. 
lättade  fördenskull  11.  Majrts  sorg  att  kunna  meddela  sina  under- 
såtare den  kunskap,  det  intet  af  de  mått  var  uraktlåtet,  som  fordrades 
att  uppdaga  missgärningen;  såsom  ock  att  de  hållna ransakningar icke 
upptäckt  minsta  spår  till  någon  delaktighel  i  brottet  uti  rikets  provin- 
ser och  landsorter,  utan  ådagalagt,  att  del  endast  varit  stämplad!  mel- 
lan några  äreförgätna  och  ursinniga  missdådare  i  hufvudstaden.  H. 
Maj:t.  som  med  allt  allvar  ärnade  lata  fortsätta  undersökningarne  om 
dessas  förbrytelser  <>rli  dem  till  straff  efter  lag  befordra,  hvarona  i  sin 
tid  berättelse  skullo  blifva  det  allmänna  meddelad,  ville  emellertid  harva 
en    livar  af  sina  undersåtare  åtvarnad  att  icke  låta  förleda  sig  af  dese 


uaste  prof.  Lika  äorgfällige  .01  i  a.-s~  efterdöme  svara  mol  di  ssa  tankesätt,  tro 
Vi  äfven  i  denna  stunden  ej  bättre  däröfver  kunna  betyga  Vårl  välbehag,  än  «i:i 
Vi  nu  kunna  försäkra  samma  trogna  folk,  att  intet  af  de  mått  är  uraktlåtet,  som 
fordras  att  upptäcka  den  missgärnings  sammanhang,  som  mot  Var  Eögtälskade 
Herr  Faders  person  samt  Oss  och  Riket  blifvit  begången,  och  att  dessa  undersök- 
ningar redan  hunnit  nog  vida  för  att  uppdaga  dem,  som  däruti  hnfvudsakligast 
deltagit.  De  hafva  gifvit  deras  bekännelser  och  Vi  hafve  befallt,  att  deras  namn, 
som  1  denna  brottslighet  äro  kände,  skulle  genom  en  särskild  underrättelse  med- 
delas  allmänheten   ej  mindre  än  de  ny. iständigheter,  sdw  under  sakens 

gång  häruti  vidare  kunna  utrönas.    Vi  tro  oss  äfven  med  trygghet  kunna  försäkra, 

una   grufveliga   stämpling  hvarken  till  sitt  upphof  eller  verkställighet  haft 

några   anhängare   i    någon   af  Vårt   Hik.'s  provinser,  men  inskränker  sig  inom  en 

di    Dock   af  ursinniga   missgärningsmän  och  missdådare.    Enär  nu  dessa 

upptäckter   med   tä ielig   säkerhet  äro  gjorde  och  ännu  med  lika  drift  forts 

n.jutc-  Vi   i    Var  sorg  den  hugnad,  at1  se  brottsligbeten  skUd  frän  ett  -torn-  antal. 
och  igenkänne  hos  Vare  öfrige  undersåtare  don  allmänna  och  gemensamma  tro  och 
karlok  för  Oss  och  Riket,  som  hittills  alltid  ibland  folkslagen  utmärkt  det  Svenska 
namnet,    vi   skyndom,  då  Vi  nu  för  första  gången,  enligt  Försynens  -ku-k. ils 
som    Konung   tilltale   del    folk,   hvars  sällhet  skall  vara  Var  lycksalighet,  att 
denna    fägnad    med    Vare    trogne   undersåtare,  och   förklare,  det  vi  ans 
borgerliga    förtroendel    böra    vara   återställdt,   uär  sanningen  utmärker  de  oskyl- 

och    lagen   ocli   straffet    vaka   öfver   de    brottslige.    Med   välbehag  ba£v<    Vi 
ansett    den   lydnad,   hvarmed    Vårt  trogna  folk  uppfyllt  Vår  högtälskade  Herr  Fa- 

gi  nom  den  ler  dess  sjukdom  tillförordnade  r<  gering,  kJrngjorde  vilja,  medelst 

lugnets  och  stillhetens  bevarande  i  alla  orter.  Vi  tillförse  Oss  fortfaran 
samma  hörsamhet  emo1  Oss  och  asko  och  bjude  härigenom  ånyo,  att  l  all.',  trogne 
undersåtare!  och  hvar  och  en  i  synnerhet,  under  åkallande  af  .lon  högste  Gudens 
beskydd  öfver  Oss  och  Riket  med  stillhet  afbiden  det  slut  på  denna  sak.  Bom  med 
■  lon  allmänna  säkerheten  instämmer,  utan  öfverilningar  eUer  utbrott  .-mot  hvem, 
eller  under  hvad  namn  eller  på  liv. ni  instiftelser  och  ingifvelser  de  vara  ma,  som 
skullo  störa  rättvisans  gång  och  göra  själfva  välmeningen  brottslig;  då  del  skull, 
smärta  Oss  .ut    med  onåd  och  missnöj  mse  en  själftagen  åtgärd  medbor- 

mi.  Han,  där   Lagen   oii.lasl    bör   tala   ...  Ii  där   Vi   lika   sa    litet    skolo    ii].].|idra  att 

med  allvarsamhet   lata  dess  beskydd  hvila  öfver  dén  oskyldi  w  strafl  Bf- 

vei  missgerningen.    Det  alt.  som  vederböi 


_  4  - 

nit  och  trohet  för  en  saknad  konung  och  dess  hus,  eller  af  fasan  för 
den  mot  honom  föröfvade  missgärning,  till  sådana  utbrott  som  en  själf- 
tagen  hämnd  kunde  medföra;  och  hvarigenom,  då  själfva  välmeningen 
blefve  brottslig,  H.  Maj:t  skulle  sättas  i  den  obehagliga  nödvändighet 
att  med  stränghet  förfara  emot  dem,  som  störde  lugnet  och  fölle  H. 
Maj:t  i  dess  höga  kali  att  låta  rättvisan  hvila  öfver  de  brottslige. 

Denna  förmaning  gjorde  en  oförliknelig  nytta.  Den  stadgade  lug- 
net och  afskräckte  dem,  hvilka  i  flere  landsorter  under  sken  af  nit- 
älskan öfver  konungens  utgjutna  blod  sökte  stifta  oro  och  föra  allmo- 
gen med  hämnande  vapen  till  hufvudstaden,  eller  vända  de  samma 
mot  adeln. 

Den  30  Mars  om  morgonen  begaf  sig  den  unge  konungen  till 
häst,  åtföljd  af  sin  förmyndare,  ut  i  staden  och  emottog  trohets-eden 
af  regementena  samt  militärcorpserna,  hvilka  voro  hvar  på  sitt  ställe 
sammandragna.  Samtliga  kollegierna  och  andra  verk  voro  äfven  denna 
dag  tillsammans  och  aflade  samma  ed  efter  det  i  konungens  testa- 
mente föreskrifna  formulär. 

Eftermiddagen  öppnades  framlidne  konungens  lik.  Tvenne  kulor. 
tvenne  hagel  och  en  spiknubb  funnes  uti  och  omkring  grannskapet  af 
venstra  njuren,  samt  blessyren  gangrenerad;  för  öfrigt  ryggkotor  ska- 
dade och  afstötte  af  skottet.  De  andra  hagel,  man  visste  af  Ankar- 
ströms berättelse  hafva  utgjort  skottet,  träffades  icke,  emedan  man  ej 
ville  till  deras  uppsökande  sönderstycka  de  inre  kroppsdelarne.  Dessa 
befunnos  i  allmänhet  friska,  hjärtat  stort  och  fett,  lungan  något  an- 
vuxen  och  i  tarmarna  två  döda  maskar,  hvaraf  en  äfven  under  sjuk- 
domen gått  ifrån  konungen*).  I  anledning  af  H.  Maj:ts  i  lifstiden  för- 
klarade önskan  balsamerades  icke  liket,  dock  vidtogo  läkarne  sådana 
anstalter  därmed,  som  ett  nödvändigt  uppskof  med  jordafärden  fordrade. 

Konungens  dödsfall  samt  de  i  afseende  däruppå  besörjda  författ- 
ningar blandade  nu  en  hemsk  och  bedröflig  känsla  med  den,  som  väck- 
tes af  ransakningfcne  rörande  hans  mord,  hvilka  mer  och  mer  syntes 
vidga  sig.  Af  dem,  som  därföre  blifvit  i  förvar  tagne,  voro  följande, 
såsom  antingen  redan  sakfällde  eller  svårare  besvärade,  under  sträng 
bevakning    och    sådan    som    för    lifsfångar    brukas,    uppå    Riddarhol- 


*i  Bergsrådet  Dalberg,  själf  närvarande  vid  Liköppningen,  liar  sagt  mig,  att 
ingen  egentlig  dödsorsak  fauns  i  blessyren,  och  förklarat,  att  lian  fastmera  trodde 
något  misstag  i  sjukskötseln  därtill  varit  vallande.  Den  i".  Mars  tilläts  konungen 
att  förtära  en  ä  la  glace,  hvarefter  suppurationeu  strax  stannade  och  styng  infann 

sig  i  bröstet. 


men:  kaptenen  Ankarström,  grefve  Claes  Horn,  grefve  Ribbing,  öfvt 
löjtnanten  Liljehorn,  kanslirädei  v.  Engeström,  hans  bror,  kongl.  sekre- 
teraren v.  Engeström,  häradshöfdingen  Nordeli,  majoren  v.  Hartmans- 
dorff,  baron  Ehrensvård,  generalmajoren  Pechlin,  stallmästaren  Bruce, 
sekreteraren  Ankarström  (bror  till  mördaren),  sekreteraren  Liljestråle, 
radman  Älegren  och  stadsnotarien  Enhörning. 

Utom  dem,  som  redan  vidgåtl  delaktighet  i  brottet,  enligt  hvad 
ofvan  anfördl  år,  hade  nu  äfven  kanslirådet  v.  Engeström  bekånl  nå- 
gon medvetenhet  därom,  och  'Innia  mannens  slughet  jämte  flere  an- 
ledningar  gåfvo  misstanke,  atl  han  med  Pechlin  ')  varit  de  råtta  huf- 
vudmånnen  af  sammangaddningen,  hvilken  man  af  ankomne  utrikes 
bref  fann  äfven  icke  hafva  varit  utländningar  obekant.  Jag  läst 
till  polismästaren  från  lians  svåger,  kapten  Reutersvård,  af  Brussel 
den  6  Mars  ankommet  bref,  innehållande:  att  där  då  lupo  de  besynner- 
ligaste rykt.'))  om  ett  uppror  i  Sverige,  samt  att  konungen  blifvit  arre- 
sterad af  sitt  garde  och  pöbeln.  Från  utländska  köpmanshus  voro  bref 
inlupna  till  svenska,  angående  befarande  af  en  förestående  statsför 
ändring;  konungen  sades  till  och  med  vara  varnad  genom  en  utländsk 
minister  för  mordiska  försök,  innan  han  reste  till  Gefle;  omständighe- 
ter, hvilka  alla  sammanstämde  att  föda  misstankar,  det  en  eller  flere 
af  dr  brottslige  stått -i  förhindelse  med  fransyska  Jacobinerna  ");  och 
\<ui  Engeström  var  den,  man  egentligen  därtill  ansåg  saker.  Allt  detta 
gjorde  ett  bekymmersamt  uppseende,  och  man  fruktade  hvar  dag  för 
nya  upptäckter. 

Det  var  i  denna  ställning,  som  hertigen  trodde  bäst  att  gifva 
dem  en  gräns.  Flere  af  dem,  hvilka  velat  nyttja  tillfället  af  raordran- 
sakningen  till  en  statsförföljelse,  gjorde  all  sin  flit  att  genom  föreställ- 
ningar om  hertigens  egen  säkerhet  förmå  honom  till  samt  yrke.  De 
yrkade  nödvändigheten  af  allas  indragande,  som  kunde  misstänkas,  af 
pinliga    medels  användande   mot  de  redan  häktade  till  sanningens  ut- 


*)  Pechlin    uppgafs  af  de  förnämsta  sammansvurne  (utom  Ankarström  och 
Boro)  såsom  den  där  förnämligast   beredt  och  underhållit,  stainplingcn.    \<kr  desto 
mindre   nekade  han  all   kunskap  därom  med  en  oföränderlig  halsstarrighet.    Han 
de  alla    försök  att  bringa  Big  till  bekännelse  och  uthärdade  tåligt  de  b\ 

medel,  a användes,  inskränkning  af  kost  och  nattro  samt  tobaksrökning,  hvarpd 

lian  s.itt,-  ett  ojämförligl  värde.    Del  är  troligt,  att  bans  ståndaktighet  vax  mån- 
gas räddning. 

i  Jacobinerna   skola  '»-k  verkligen  varil  sinnade  att  till  riksda 
öfversända   en   ansenlig  Bumma   penningar  för  att  mota  konung  ;  men 

baron  Stafil  fann  utväg  att  afböja  det. 


-  6  - 

letande,  af  koinmissorialdomstolens  bruk  i  stället  för  de  lagligen  van- 
lige. Man  skyller  isynnerhet  baron  Armfelt  och  revisionssekreteraren 
Låstbom  för  dessa  våldsamma  råd.  Men  hertigen,  angelägen  om  lug- 
nets återställande,  fattade  en  både  ädelmodigare  och  rättvisare  plan. 

Den  31  Mars,  då  jag  uppvaktade  H.  K.  H.  för  att  taga  dess  be- 
fallning om  en  kastpennings  föreslående  vid  kongl.  begrafningen,  ytt- 
rade jag  mm  häpenhet  både  öfver  de  ogärningar,  hvartill  jag  mast  vara 
samtida  vittne,  och  de  ohyggliga  uppträden,  så  inånga  till  större  delen 
oväntade  personers  invecklande  däruti  mer  och  mer  företedde.  Her- 
tigen svarade  då  rent  ut,  att  han  "klipper  af  hela  härfvan",  emedan 
den  vore  sa  lång  och  trasslig,  att  man  ej  visste,  hvar  ändan  kunde 
finnas.  Ifrån  denna  dag  hördes  ej  heller  af  nere  arresteringar.  Her- 
tigen yttrade  vidare  sitt  bekymmer  att  vid  43  års  ålder  börja  en  för 
honom  ny  och  ovan  carriére.  .Tag  svarade,  att  just  denna  ålder  stadgade 
vårt  hopp,  det  han  skulle  blifva  en  god  och  vis  regent :  helst  han  både 
redan  ådagalagt  sig  vara  en  hjälte  och  jämväl  lärt,  hvad  det  vill  säga 
att  vara  undersåte.  Hertigen  gillade  dessa  erinringar  och  tillade,  att 
han  ärnade  i  hela  sin  regering  följa  samvetets  föreskrift,  emedan  han 
alltid  hade  för  ögonen  det  väsende,  hvilket  konungar,  lika  me' I  de 
ringaste  af  deras  undersåtare,  äro  för  sina  gärningar  redo  skyldige. 
Vidare  berömde  han  adelns  förhållande  och  nämnde,  att  icke  långt  före 
salig  konungens  dödsfall  hade  Carl  de  Gteer,  Stierneld,  Claes  Lewen- 
haupt  och  grefve  Brahe  varit  uppe  hos  H.  K.  H.  och,  till  ådagaläggande 
med  hvad  afsky  de  ansågo  våldsgärningen  mot  salig  konungens  lif,  till 
budit  sig  att  nu  besvärja  den  tillförne  sä  högt  motsagda  Säkerhets- 
akten, hvilket  de  anhållit,  att  H.  K.  H.  hos  konungen  täcktes  anmäla, 
men  hvilket  i  anseende  till  dess  försämrade  tillstånd  och  påföljande 
död  icke  kunnat  ske. 

Häraf  uppstodo  vidare  flera  betraktelser  öfver  besynnerligheten 
af  närvarande  ställningen,  i  det  konung  Gustaf  III  med  sin.död  verkat. 
hvad  han  med  all  sin  möda  i  lifstiden  ej  uträttat,  att  fä  Säkerhetsak- 
ten allmänneligen  och  utan  motstånd  besvuren.  Jag  meddelade  äfven 
hertigen  den  särskilda  anmärkning,  jag  gjort  öfver  mitt  fäderneslands 
olyckliga  öde,  som  inom  en  tid  af  några  och  70  år  måst  undergå  13 
revolutioner  eller  sådana  skakningar,  då  allmän  och  enskild  säkerhei 
varit  i  fara*).  Detta  kan  ej  vara  verkan  af  en  slump,  utan  måste 
halva  sin  orsak  i  något  konstitutionsfel,  hvilket  så  länge  det  ej  undan- 

')  1719,  ii,  27.  38,  II,  43,  ÖO,  tiö,  68,  72,  88,  89,  92. 


rödjes,  ej  lärer  underlåta  atl  visa  sig  i  nya  utbrott.  Del  bör  dock  ej 
nekas,  atl  styrelsefel  varil  största  orsaken  till  de  sisl  inträffade;  men 
i  en  god  konstitution  blifva  vissa  styrelsefel  omöjliga. 

Den  l  April  affärdades  de  qvarhållne  posterna;  stadsportarne 
öppnades,  många  i  förvar  tagne  ställdes  på  fri  fot;  de  hos  öfverstäl 
hållareämbetel  hållna  ransakningsprotokoller  och  erhållna  bekännel- 
ser öfverlemnades  på  hertigens  befallning  till  Svea  hofrått,  som  den 
x  April  begynte  sitta  öfver  detta  högmål  och  därmed  oafbrutel  fort- 
for, till  dess  dom  föll  däruti*).  Del  Länder  ofelbarl  till  hertigens  och 
tidehvarfvets  heder,  att  ett  konungamord  blef  afdömdl  efter  samma 
rättegångsordning  som  en  förbrytelse  mol  den  minsta  medlem  af  sam- 
hället :  och  af  en  sådan  moderation  framvisar  historien  näppeligen  nå- 
got exempel. 

I  denna  vecka  fann  en  af  de  häktade,  vice  auditören  Örner,  till  - 
SUe  i  arresten  att  hänga  sig  sjålf  i  remsor  af  sina  lakan  och  således 
afhända  sig  lifvet.  Som  han  icke  var  hörd  eller  afgifvil  något  slags 
bekännelse,  kan  om  hans  brottslighet  ingenting-  med  visshet  - 
Emellertid  blef  han  såsom  själfspilling  Skärtorsdagen  den  5  April  till 
grafven  förd  under  stort  tillopp  på  gatorna  af  en  på  sådana  skådespel 
omättlig  pöbel. 

Den  10  April  utfärdades  genom  trycket  en  berättelse  om  allt,  hvad 
rörande  konungamordet  ditintills  hlifvit  undersökt  och  bekändt.  Denna 
kungörelse  Igente  till  uppfyllande  af  livad  Kongl.  Maj:i  den  29  Mars  i 
den  då  utfärdade  varning  utlofvat,  och  fastade  menighetens  bal  på  de 
verkligen  brottsliges  personer,  hvilket  förut  genom  rykten  och  dels 
illa  underrättades,  dels  Ula  sinnades  berättelser  syftal  ar  stånd  och 
corpser.     [ngen  ofrälse  häktad  var  där  dock  nämnd. 

I  »'ii  13  April  gick  konung  Gustaf  Hl:s  bisättning  för  sig  med 
mycken  siar.  Der  kongl.  liket,  som  tre  dagar  tillförne  till  allmänt 
åskådande  vant  niställdr  på  en  lii  de  parade  i  riddarsalen,  bars  då  sent 
"in  aftonen  med  all  majestätisk  prakt  till  Ettddarholmskyrkan.  En 
talrik  procession,  hvaruti  konungen,  hertigarne,  hofvet  och  alla  ämbets- 
män togo  del;  facklor,  som  buros  däromkring;  upptända maiechaller på 
ömse  sidor  af  den  väg,  processionen  tågade;  och  alla  i  staden  varande 
militära  corpser,  som  formerade  haye  och  blandade  sin  förstämda  mu- 
sik  med    klockornas   ringning  i  alla  stadens  kyrkor;  —  allt   bidrog  att 


i   Borgmästare ii   fullmäktigen  i  riksg&ldskon  ström  var  RJ 

irdnad  i  ill  aktör. 


-  8  - 

göra  denna  ceremoni  präktig  och  intrycken  däraf  djupa  och  sorgliga  *). 
Liket  nedsattes  i  karolinska  grafkoret,  hvilket  lika  med  kyrkan  var 
präktigt  dekoreradt  och  upplyst. 

Stillheten  syntes  mer  och  mer  blifva  återställd:  och  Gustaf  III:s 
aska  hvilade  knappt  i  sin  graf,  förrän  hans  minne  sväfvade  öfver  kall- 
nade själar.  Men  de,  hvilka  genom  hans  bortgång  förlorat  sitt  bety- 
dande, kände  smärtan  djupare  och  ville  underhålla  vådan  för  att  göra 
sig  nödvändiga.  Man  lärer  ej  misstaga  sig,  då  man  tillskrifver  dem 
utspridandet  af  hvarjehanda  rykten,  att  hertigens  af  Södermanland  lif 
vore  hotadt  och  en  annan  fara  ånyo  på  färde. 

Hertigen  fick  en  anonym  skriftlig  varning  härom  innehållande, 
att  man  ärnade  skjuta  både  honom  och  baron  Armfelt,  samt  att  H. 
K.  H.  borde  fästa  srtt  förtroende  till  denne  senare  för  att  undgå  faran. 
Polismästaren  hade  vid  bisättningsceremouien  tillåtit  läktare  byggas 
vid  passagen  till  åskådares  beqvämlighet,  Dessa  lät  baron  Armfelt 
nedrifva  under  förebärande,  att  ofvannämnde  giufveliga  anslag  där- 
ifrån skulle  kunna  verkställas,  hvaröfver  lian  råkade  i  en  lräftig  oenig- 
het och  ordväxling  med  polismästaren.  Vid  samma  tid  fick  denne 
sistnämnde  äfven  en  biljett  utan  namn  af  innehåll,  att  han  ingalunda 
med  behörig  vaksamhet  fullgjorde  sin  pligt,  då  generalen  baron  Duwall 
och  grefve  Brahe  fingo  gå  fria,  och  baron  Gustaf  Macklean  lemnades 
obehindrad  att  kanhända  innan  kort  utföra  sin  plan  till  grefve  Ribbings 
befriande,  för  hvilket  ändamål  han  nyligen  kommit  till  staden.  Man 
trodde  sig  utan  misstag  i  denna  biljett  igenkänna  baron  A:s  egen  hand. 
Man  fann  flere  gånger  utströdda  papper  pä  torgen,  att  staden  vid  första 
blåsväder  borde  antändas;  och  under  ett  af  dessa  var  general  Homs 
namn  tecknadt  med  apande  hand  samt  utanskriften  ställd  till  grefve 
Fabian  Fersen. 

Dessa  och  flera  försök  verkade  ingen  förändring  i  hertigens  upp- 
förande, som  ansåg  dem  med  det  kalla  förakt,  utgången  rättvisade, 
men  ökte  allenast  den  elaka  tanke,  han  redan  hyste  om  de  personer, 
hvilka  efter  all  sannolikhet  därtill  voro  upphofsmän. 

Den  16  April  afkunnade  Svea  hofrätt  sin  redan  den  11  fällde  och 
den  13  af  högsta  domstolen  stadfästade  dom  öfver  afskedade  kaptenen 
Jacob  Johan  Ankarström  i  anledning  af  aktörs  emot  honom  gjorde 
påstående.  Denne  grofve  missdådare,  som  vidgått,  att  lian  i  samrad 
med   grefve    Horn    försl    varit   betänkt   uppå  att  enlevera  konungen  pA 

"j  Processionen  passerade  nästan  under  murarno  af  de  brottsliges  häkte. 


Haga,  saml  sedermera  med  laddade  pistolei  sökl  tillfälle  atl  mörda 
honom  på  tvenne  spektakler.  den  10  och  i_  Januari;  vidare  på  maske- 
raden den  19  Januari;  i  Gefle,  då  konungen  promenerade  på  gatorna 
aami  därefter  på  maskeraden  den  2  Mars;  och  sedan  han  fÖrgäfVes  däi 
till  varit  beredd  den  9  Mars,  då  maskeraden  för  köldens  skull  afsades, 
ändtligen  vid  den,  som  anställdes  den  16  Mars,  fullbordade  dem 
länge  öfverlagda  ogärning,  blef  dömd,  atl  jämte  förlust  af  gods  och  ära 
mista  högra  handen,  halshuggas  och  steglas,  sedan  han  likväl  förul 
till  straffets  skärpande  tre  dagar  å  rad  på  särskilda  stadens  torgståti 
två  timmar  i  halsjärn  på  schavott  och  därpå  af  bödelsknekten  med 
fem  par  spö  blifvil  hudstruken.  Ankarström  emottog  sin  dom  med 
mycken  ståndaktighet,  och  sedan  han  förklarat,  atl  han  därvid  ingen- 
ting hade  att  påminna,  utan  blotl  till  undvikande  af  spöstraffet  äraade 
söka  nåd,  föruntes  honom  därtill  trenne  dagar.  Denna  lindring  biel 
honom  'lock  afslagen,  men  i  stället  skänktes  hans  förverkade  gods  åter 
till  lians  arfvingar. 

Den  19,  20  och  -I  April  schavotterade  han,  första  dagen  på  Rid- 
darhustorget, andra  på  Hötorgel  och  den  tredje  på  Nytorget  under 
åskådande  af  en  mängd  uppretad  pöbel,  som  hurrade,  då  han  skrek 
under  spöslitningen,  med  uppmuntran  ål  bödelsknekten  atl  slå  bättre. 
Öfver  hans  hufvud  var  på  en  talla  antecknadt:  "konungamördaren 
Jacob  Johan  Ankarström"*),  och  den  afskjutna  pistolen  samt  knifven 
voro  där  uppsatta  till  allmän!  åskådande.  Bryggaren  A.  Westman  sa 
des  halva  bestuckil  bödelsknekten  för  atl  med  fördubblad  ifver  hud- 
stryka honom,  och  öfverståthållaren,  själf  närvarande,  skall  icke  alle- 
nast hatva  deltagit  i  allmänhetens  uppmaningsrop  i  samma  afseende, 
utan  ock  tredje  dagen  genom  en  flock  af  de  under  lians  befäl  varande 
hvira  gardessoldater,  som  trängde  sig  inom  spetsgården,  vid  det  Ankar- 
ström på  kärra  tordes  frän  exekutionsplatsen,  låtit  honom  smädas  och 
Fullspottas. 

Dessa   kitsligheter,   störande  den   ordning  och  stillhet,  hvarmed 

lagen   bör  iakttagas  ej  mindre  vid  missdådarens  straffan  den  oskyldi- 

leskydd,  ansågos  af  hertigen  med  billigt  misshag:  och  vederbörande 

biefvo  allvarsamt  varnade  atl  ej  genom  flera  dylika  försök  ådraga  >iu 

en  välförtjent  näpst. 

i    Den   ovanlighet,  atl  fulla  adelsnamnet  stud  utsatt  öfver  schavotten,  var 
dfinemenl  al  högsta  domstolen,  ^"in  icke  Innebar  de  vänligaste  tänkesätt  mol 
ståndet.    Dock    tilläts  hans  ;itt    att    söka   ändring   i   namnet,  som  ock  skedd* 
förvandlades  i  ill  Löwonsl  röm. 


-    10  - 

Ankarström,  som  tillförne  suttit  i  häkte  på  Riddarholmen,  fördes 
nu  till  Smedjegårdsfängelset,  där  han,  låst  i  bojor,  bereddes  till  döden. 
Natten  sedan  han  ditkommit  eller  mellan  den  21  och  22  April  uppkom 
ett  litet  buller  förorsakadt  däraf,  att  polisbetjening  om  aftonen  på  er- 
hållna ordres  ville  visitera  arresten,  hvarom  militärvakten  ej  blifvit  un- 
derrättad, och  då  den  senare  fördenskull  ej  ville  insläppa  den  förre, 
utbrast  dem  emellan  en  eontestation,  som  drog  pöbel  tillsammans  och 
gjorde  allarm,  då  nattpatrullen  af  dragonerna  i  det  samma  ankom. 
Häraf  utkom  det  ryktet,  att  Ankarströms  vänner  velat  med  våld  ut- 
taga honom  ur  arresten,  hyarföre  ytterligare  bevakning  kommenderades 
af  stadens  infanteri;  men  dessa  falska  misstankar  förföllo  lika  snart. 
som  de  uppstått. 

Ankarströms  afrättande  var  utsatt  till  den  27  April.  Denne 
namnkunnige  missdådare  visade  under  hela  sin  process  den  största 
ståndaktighet,  Att  förtiga  den  länga  öfverläggning,  hvarmed  han  be- 
slutat missgärningen,  hans  köld,  då  han  icke  allenast  samma  natt.  han 
den  fullbordade,  sofvit  några  timmar,  utan  äfven  med  lika  ostördt  sin- 
neslugn blef  gripen  och  erkände  sitt  brott,  förtjenar  äfven  hans  skrift- 
liga bekännelse  af  den  3  April  en  besynnerlig  uppmärksamhet.  Den  del 
däraf,  som  är  tryckt  i  hofrättens  protokoller  och  angår  själfva  förloppet 
af  mordgärningen,  är  författad  ined  en  vildes  råhet  och  energi.  Den 
tecknar  naturen  i  all  dess  ursprungliga  styrka  utan  förfining  af  upp- 
fostran eller  upplysning,  obändig,  förfärlig,  men  manlig.  .Men  samma 
1'ekännelse  hade  äfven  innehållit  motiverna  till  det  förtvinade  beslut. 
Ankarström  tagit  och  utfört;  och  dessa  hade  hofrätten  funnit  betänk- 
ligt att  låta  tryeka:  Ankarström  sökte  där  bevisa,  att  Gustaf  III  bort 
anses  såsom  sitt  folks  fiende,  sedan  han  i  många  mål  brutit  ed,  löften 
och  regeringsform  och  att.  dit  han  på  honom  burit  våldsam  hand.  hade 
han  viil  begått  dråp  å  en  människa,  men  ej  å  en  konung.  Hans  ånger. 
hans  tårar,  hans  ömhet  om  en  efterlefvande  hustru  och  bam  ådagalade 
aldrig  någon  svaghet.  Spöslitningen  skall  snarare  förhärdat,  än  bevekl 
honom:  och  de  påföljande  dödsberedelserna  minskade  hvarken  hans 
matlust  eller  nattro.  Han  sof  sju  timmar  natten  innan  han  utfördes 
i  ill  afrättsplatsen,  och  åt  både  aftonen  förut  och  samma  morgon  en 
stark  måltid.  Han  fördes  kl.  9  om  förmiddagen  den  27  April  baklänges 
på  bödelsknektens  kärra  frän  Smedjegårdshäktet  genom  statens  största 
gator  till  Skansbacken.  Ku  oräknelig  mängd  folk,  som  åskådade  denna 
utfärd,  men  iakttog  den  största  stillhet,  syntes  föga  störa  hans  sinnes- 
lugn,   ömsom  läste  han  i  Fresenii  Communionbok,  ömsom  kastade  han 


11 

■  ii  uppåt  fönstren  och  helsade  på  dein,  han  kände.  Då  han  ned- 
föll  atl  emottaga  döden,  var  hans  hy  ännu  röd  ochhvit;  och  allt,  hvad 
mänskligheten  eger  förskräckande,  tycktes  sakna  sin  förmåga  uppå 
hans  sinn 

Medan  alla  stånd,  alla  Landsorter  i  rike!  i-r* ■'  '*  *i » '  styresmän  och 
deputerade  täflade  atl  inför  öfverhet  och  konungahus  betyga  sitt  nil 
och  beklaga  rikets  förlust,  var  utseendet  af  den  tron,  Gustaf  III  lem- 
nai  blodig  och  tom,  ganska  förändradt.  En  ung  furste  fyllde  densamma 
ännu  blott  med  sin  namn;  och  den  prins,  som  i  hans  ställe  utöfvade 
hans  rättigheter,  syntes  däruti  vidtaga  helt  ohka  grundsatser  mot  hans 
företrädare. 

Konungens  hof  och  lefnadssätt  imdergick  nästan  ingen  förändring 
ifrån  det,  han  fört  såsom  kronprins.  Vid  hans  bord  bjödos  allenast  till 
middagarne  något  flere  personer,  och  om  söndagarne  höllos  predik- 
ningar i  hans  rum").  För  öfrigt  fortsattes  II.  Maj:ts  undervisning  på 
samma  vis  som  tillförne.  Bertigen  af  Södermanland  inrättade  sin  egen 
Lefnad  med  den  strängaste  ordning,  livar  morgon  kl.  10  besåg  han 
paraden,  tog  däruppå  emot  rapporterna,  gaf  cour  ål  dem,  som  ville 
uppvakta  honom,  samt  audienser  åt  dem,  som  hade  oågot  atl  andraga. 
Han  sysselsatte  sig  därefter  till  kl.  :.'  med  regeringsärenden  i  konselj- 
erna, åt  därpå  middag,  använde  äfven  en  del  af  eftermiddagarne  till 
audienser  och  regeringsärenden  saml  aftnarne  att  genomgå  den  fram- 
lidne konungens  efterlemnade  papper,  hvaribland  myckel  skall  funnits. 
som  girvit  vissa  personer  en  ojäfaktig  stämpel  och  hastat  deras  öde. 
Med  regeringsärendenas  föredragning  återställdes  en  länge  saknad  ord- 
ning.   1»''  föredragande  anbefalldes  att  hvar  måndag  förH.  K.  11.  uppte 

på  'i'-  förra  veckan  inkomna  mål,  dem  de  fingo  tid,  dag  och  timme 
art  föredraga,  utom  rapporter  och  mera  skyndsamhet  fordrande  ären- 
den, som  dessemellan  genasl  fingo  företagas.  Lika  beskaffade  Listor 
skulle  hvar  måndag  riksdrotsen  tillställas  öfver  ärenden,  som  II.  K.  II. 
befallt  i  den  veckan  föredragas  i  rikets  ärenders  allmänna  beredning. 
Själf  rodnade  hertigen  icke  att  i  de  mål,  han  ej  kände,  vidgå  sin  okun- 
nighet, begära  upplysningar  och  afhöra  dem  med  största  tålamod.  Man 
om   en   noggrann  rättvisa,  gjordes  ej  afseende  på  personer,  och  bonde- 


En   gardessoldat    mördade   (a  dagar  efteråt  sin  korporal.    II. ni  arrestera- 
-Ii  sade  via  förhörel  sitt  --k;ii  varit  att  ta  dö  som  Ankarström. 

refve  Gyldenstolpe,  som  tillförne  var  vice  guvernör,  nämndes  nu  af  lier- 
till  guvernör  för  den  ungt    konungen  mod  samma  företrädesrättigheter,  som 
riksråden  fordom  ogt,  och  förbättrad  lön. 


-  12  - 

talmannen  vid  senaste  riksdag,  som  i  ett  enskildt  ärende  sökte  ändring  i 
allmänna  lagens  stadgande,  begagnade  sig  förgäfVes  af  sina  förmenta 
förtjenster  att  vinna  bifall. 

Okonstlad  i  sitt  väsende  och  sia  drägf,  bar  hertigen  ej  annan  än 
uniform  och  tillät  ej  officerare  visa  sig  annorlunda  klädde.  De  kost- 
samma och  lysande  uniformer,  som  vid  flera  corpser  blifvit  inrättade. 
befriade  han  frän  deras  öfverflödiga  prydnader  af  guld  och  silfver  till 
en  nyttig  besparing  tor  officerarne.  Till  vinnande  af  nödig  ordning  i 
arméen,  indelte  han  den  i  åtta  brigader,  som  hvardera  sattes  under 
särskildt  inseende  af  en  viss  generalsperson,  hvilken  ålåg  att  för- 
rätta mönstringar  och  tillse,  att  ingenting  inom  brigaden  fattades.  Inom 
sitt  hof  iakttog  hertigen  samma  lemadssätfc  som  tillförne,  utan  tillök- 
ning af  prakt.  Franska  komeditruppen  afskedades  och  blef  affärdad 
med  ett  hälft  ars  lön.  Till  menighetens  tillfredsställande,  som  med 
ovilja  ansett  böndagames  firande  på  söndagar,  återställdes  dessa  på 
lördagar  öfver  hela  riket.  Den  af  framlidne  konungen  grundlagda  vid- 
lyftiga byggnaden  vid  Haga  inställdes,  men  det,  som  hunnit  blifva  fär- 
digt, jämte  engelska  trädgården  därstädes,  underhölls,  och  akademiska 
byggnaderna  i  Upsala  fortsattes  likaledes,  hvarest  H.  K.  H.  älven  täck- 
tes antaga  det  tillbjudna  kanslersämbetet. 

•  Såsom  prof  af  H.  K.  H:s  sorgfällighet  om  allmänna  hushållningen 
kan  ock  anföras  cirkulär! irefvet  till  samtlige  landshöfdingarne  af  den 
l-J  April,  att  ingifva  berättelser  om  verkliga  tillståndet  i  deras  län, 
jämte  utlåtande  om  bästa  ntvagame  att  befordra  åkerbrukets  och 
näringarnas  förbättring  och  innevånarnes  så  allmänna  som  enskilda 
trefnad. 

Sådan  var  förstlingen  af  denne  herres  förvaltning.  Man  smickrade 
sig  med  hopp  om  ordning  och  hushållning,  i  själfva  verket  aldrig  nödigare 
än  i  detta  ögonblick.  Med  sådana  grundsatser  stodo  inga  fälttåg  att  för- 
ena. Man  kan  därföre  lätt  föreställa  sig,  att  den  tillärnade  härfärden 
mot  Frankrike  inställdes.  Hertigen  förklarade  samma  vänskapsfulla  tänke- 
sätt för  franska  konungahuset  och  de  flyktande  prinsarne  som  konung 
Gustaf  III.  Han  emottog  icke  heller  någon  beskickning  ifrån  national- 
församlingen*); men  han  lät  ock  underrätta  de  förra  genom  M.  Damas, 


*)  En  M.  Verninac  ankom  i  detta  ändamål  till  Stockholm  om  våren,  men 
afreste  mur  hösten  utan  att  hatVa  fått  uppte  sitt  kreditiv.5  [eke  desto  mindre  torde 
denne  jacobin  i  mer  än  ett  afseende  icke  hafva  förlorat  sin  resa.  Del  berättades, 
att  han  genom  baron  Staél,  hvilken  nu  vistades  i  Stockholm  och  vann  ett  utmärkt 
förtroende  hos   hertigen,  gifvit  Sverige  hopp  om  130  tunnor  guld,  i  fall  'let  afhölle 


13 

som  pfi  il«-r;is  vägnar  för  Benl  kommi!  lill  Stockholm,  till  fägnads  be 
tygande  öfver  konungens  räddande  ut  ur  den  tara.  hvanned  han  varil 
botad,  ad  Sveriges  nu  rarande  läge  ej  tillä!  aågol  väpnadt  deltagande 
i  iranska  angelägenheterna;  hvarpå  icke  allenasi  M.  Damas  återreste 
till  Coblenz,  utan  general  d'Escars  till  Petersburg, och grefvarne  Bouillé, 
far  och  son,  t.ogo  afsked  utur  svensk  tjenst,  dock  med  bibehållande  af 
deras  löner  såsom  pensioner. 

De  af  framlidne  konungen  med  största  förtroende!  nyttjade  per 
söner  stöttes  icke,  men  förlorade  efter  hand  sitl  inflytande.  Däremo! 
sökte  hertigen  visa.  det  han  hos  dem,  som  voro  kände  för  opposition, 
icke  misströstade  om  nit  för  fäderneslandets  väl.  Ett  märkligt  exem- 
pel var.  att  baron  Carl  de  Geer  fick  anbud  om  et!  rum  i  allmänna 
beredningen,  hvilkei  dock  denne  sig  undanbad;  äfvensom  hertigen  i 
beredningen  öfver  regala  pastorats  förslag  gal'  biskop  Wallqvisi  och 
prosten  Nordin  sin  hofpredikant,  doktor  töurray,  till  medarbetare.  Le- 
damöterna i  högsta  domstolen,  med  bvilka  ombyte  borde  ske  den  i:, 
Maj,  blefvo  på  ett  år  bibehållne,  och  det  enda  lediga  rummet  bland 
frälse  ledamöterna  uppdrogs  ät  presidenten  baron  Kurck,  en  allmän! 
aktad  man.  som  sedermera  äfven  intogs  i  hertigens  konselj. 

Ingen  märkte  en  större  förändring  än  baron  Armfelt.  Hertigen, 
Bom  tillförne  för  honom  nödgats  hafva  complaisancér  emo!  sin  vilja,  nytt- 
jade nu  sin  makt  alt  inom  rätta  gränserna  af  hans  ämbete  inskränka 
denne  högdragne  medregent  Elans  adjutanter  bänvistes  hvar  till  sin 
regemente,  och  befälet  öfver  nya  gardet,  som  varit  honom  uppdraget,  öf- 
verlemnades  ål  öfverste  Liljehorn,  n.  k.  n.  ^ände  de  nedriga  vägar, 
baron  Armfelt  lunkat  att  söka  stadga  en  vacklande  kredit  och  hvaraf 
någo!     tillförne  är   anfördt;  han   hade  ock   blifvit    varse,  huru   han   redan 

M  lisma  med  unge  konungen,  för  att  åtminstone  i  framtiden  resa 
sig  från  ett  nu  oundviklig!  fall  i.  Detta  fullkomnade  han-  föresats  att 
-kilja  honom  ifrån  sig  på  bästa  sätt,  som  ske  kunde,  tillika  med  hans 
förnämste  anhängare,  hvilkei  längre  fram  kommer  at!  omröras  i  den 
ordning,  de!  verkställdes. 


sig  från  deltagande  i  kejsarens  och  konungens  af  Preussen  Hendtlighoter  mot 
Frankrike,  k  andra  sidan  hade  han  etl  9nskadt,ja  gynnad!  tillfälle,  att  i  natio 
nen  utsprida  jacobinska  satser  och  Rfven  i  svenska  sinnen  ingjuta  sina  landsmäns 
Ise  till  ii  iii.  i  01  b  jämlikhet. 
i  Baron  A.rmfel1  hade  alltid  hafl  ögaJ  fäsl  pA  denna  uppgående  sol.  Del 
var  på  hans  råd,  kronprinsen  Bck  rum  i  regeringen  1791.  Denne  herre  var  ej  därom 
okunnig. 


-  14  - 

Et1  ännu  plötsligare  öde  hade  öfvergått  en  annan  af  salig  ko- 
nungen till  högt  anseende  uppdragen  gunstling,  presidenten  grefve 
Munck.  Denne,  som  ifrån  torftighet  och  ringhet  var  uppbragt  till  hög- 
het och  välmåga,  kunde  af  ingendera  mättas;  isynnerhet  var  hans  lyst- 
nad efter  rikedom  oinskränkt.  Jämte  ansenliga  löner  och  stora  presen- 
ter, som  gjort  honom  förmögen,  hade  han  ock  genom  hvarjehanda  spe- 
kulationer, hvartill  myntväsendets  oreda  under  kriget  gifvit  honom 
och  flera  bästa  tillfälle,  förvärfvat  sig  mycken  vinst.  Isynnerhet  be- 
tjente  han  sig  till  den  ändan  med  fördel  af  de  så  kallade  Fahnehjelmar, 
dem  han  med  stor  rabatt  i  Stockholm  tillväxlade  sig  och  sedan  till 
fullt  belopp  i  Finland,  hvarest  de  godkändes  i  krön  o  uppbörder,  förvand- 
lade i  varor,  hvilka  han  slutligen  med  förnyad  vinning  i  Stockholm 
försålde.  Allt  detta  lyckades  utan  svårighet  eller  åtal;  men  sodan  han 
sistlidne  vintern  hade  till  en  judo  i  Finland  öfversändl  30,000  r:dr  i 
ofvannämnde  sedlar,  funnos  dessa,  när  de  af  juden  utgäfvos,  falska,  och 
juden  blef  arresterad.  Han  uppgaf  genast  presidenten  Munck  såsom 
sin  fångesman.  Denne  nekade  ej  heller  att  så  var;  men  lät  underhand 
förstå,  att  han  fatt  dem  af  baron  Armfelt  och  Klihgspor.  Det  begynte 
ock  förljudas,  att  en  fabrik  af  falska  Fahnehjelmar  voro  i  full  gång 
under  konungens  egna  ögon.  som  sades  däraf  dela  vinsten.  Emellertid 
kom  doek  undersökningen  af  förfalskningssaken  till  kämnersräfcten  i 
Stockholm,  där  grefve  Munck  icke  ville  comparera.  och  under  tidsut- 
drägten  härmed  dog  konung  Gustaf  III ¥). 

Don  allmänna  uppmärksamhet,  som  denna  invecklade  och  smut- 
siga sak  ådragit  sig.  bragte  hertigen  att  söka  därutinnan  komma  vill 
snaraste  möjliga  upplysning  och  slut.  (irefve  Munck.  förekallad  hos 
hertigen  i  riksdrötseris  närvaro  nyss  efter  påsk.  måste  på  förekomna 
anledningar  skrida  till  den  bekännelse,  att  han  själf  låtit  eftergöra 
dessa  och  flera  Fahnehjelmar  till  belopp  af  92,000  r:dr;  och  att  sådant 
skett  med  biträde  af  en  lärling  i  Fougts  boktryckeri  och  af  en  i  Stock- 
holm bekant  mekanikus  kapten  A.pelqvist.  Hertigen,  som  ej  ville  för- 
nedra grefve  Muncks  värdigheter  genom  det  laga  straff, detta  brotl  för- 
tjeni.    lät   honom  i  ställe!  i  en  egenhändig  skrift  afsäga  sig  sin  grefve- 


i  Om  konung  Gustaf  III  fatt  lefva,  hade  Lcke  allenast  Munck  varit  förlorad, 
atan  förmodligen  drottning  Sophia  Magdalena  blifvil  förskjuten  saml  Gustaf  Adolf 
förklarad  för  batard.  Konungen  både  i  Aachen  fattat  tycke  tör  en  preussisk  prin- 
sessa, som  sedan  blef  gift  med  prins  Radziwill,  ocn  med  henne  ftmal  ingå  i  nytt 
äktenskap.    (G-refvinnan  Lantingshausen). 


-  ib 

ni, -I  och  -in  blåa  band  jämte  innehafvande  ämbeten  och  förbinda  si| 
att  lemna  riket  samt  ersatta  skadan.  Han  blef  därpå1  bevakad  i  sitt 
hus  af  en  officer,  «ill  dess  han  kunde  ställa  behörig  säkerhet  för  er- 
sättningen, och  protokollerna  öfver  målet  hunnii  justeras;  hvarpå  ban 
den  -Jti  April  under  betäckning  af  samma  officer  affördes  till  Helsing 
borg,  skolandes,  såsom  del  sades,  därifrån  öfver  Danmark  anträda  re- 
san lill  Italien  *). 

l)on  12  Maj  1794  inlemnades  pä  hertigens  befallning  af  riksdro! 
sen  i  Svea  hofrätl  "di  intogos  i  dess  |iri>i<>knll<-r.  dock  under  hemlig 
öfverlåggning,  följande  denna  smutsiga  process  angående  handlingar: 
i.  Protokollet  inför  hertigen,  riksdrotsen  <><-li  baron  Taube  den  10  April 
1792  öfver  förhörel  med  grefve  Munck,  kapten  Apelqvisl  och  bokhålla- 
ren vid  skedvattensfabriken  på  Drottningholm  Bergklint.  2.  Bergklinta 
och  Apelqvists  bekännelser  den  16  Mars  1792.  3.  Apelqvists  berättel- 
se i  samma  ämne  den  5  April  17n-j.  4.  Grefve  Mimeks  biljet!  till 
Apelqvisl  den  23  Augusti  (man  årtal).  5.  Apelqvists  ytterligar 
rättelse.  6.  Promemoria  af  Bergklint.  7.  Grefve  Muncks  tillägg  vid 
ofvan  omrörda  i>r<>tnki>lls  justering  den  17  April  1 7*. <-j .  8.  Protokoll 
inför  hertigen,  grefve  Wachtmeister,  baron  Taube  "di  lagman  Håkans- 
son den  21  April  1792  angående  grefve  Muncks  ställda  säkerhet  för  er- 
sättning af  de  förfalskade  sedlarne. 

Af  alla  dessa  handlingar  inhemtas,  atl  grefve  Munck,  sedan  Apel- 
qvisl redan  1788  genom  baron  Ruuth  blifvil  på  konungens  befallning 
tillsagd  atl  förfärdiga  falska  ryska  imperialer  och  1789  att  försöka  göra 
ryska  sedlar,  hvartill  lian  ock  skaffat  sig  attiraljer,  men  hvarmed  dock 
försöker  aflupil  man  särdeles  framgång,  ändtligen  1791,  dagen  efter 
konungens  hemkomst,  muntligen  tillkännagifvil  Apelqvist,  atl  H.Maj:! 
satl  grefve  Munck  till  inspektor  öfver  grefve  Ruuth  rörande  ryska  se- 
delmyntningen,  emedan  Ruuth  troddes  bedragit  konungen,  då  han  blöt! 
framlemnai  l<*»  imperialer  och  föga  ryskt  sedelmynt,  hvilket  senare 
gått  genom  grefve  Muncks  hand:  tilläggande  att  K.Maj:!  nu  ville  hafva 
falska  Fahnehjelmska  sedlar  gjorda  till  rit  belopp  af 200,000 r:dr, hvilka 
skulle  användas  på  ryska  gränsen  till  förväxling  mol  långrockar,  som 
voro  i  rysk  hand:  sa  vi. la  ryssarne  gärna  åstundade  det  föiT  nämnda, 
och  då  dessa  funnos  falska,  skulle  rikel  därpå  vinna  ansenligt.  Han 
tilladr.   ati  Apelqvisl  skullr  fa  Bergklinl  sig  till  medhjälpare,  som  ock 


i    ll. in    .  ntog    namn   al  M\  ersti  svenskar  i 

Neapel  I7'>::,  nedslagen  och  "l\  cklig. 


-  16  - 

tillsades  om  detsamma.  Dem  lofvades  belöning  för  verkställigheten, 
men  de  undsades  med  döden,  om  de  ej  höllo  saken  hemlig.  Bägge  in- 
drogos  i  snaran. 

Attiraljen  anskaffades  och  falska  sedlar  förfärdigades  om  hösten 
och  följande  vintern,  hvilka  under  mycket  påskyndande  alla  tillställ- 
des grefve  Munck,  som  dem  partivis  afhemtade;  men  när  ändtligen 
juden  i  Finland  arresterades  för  dessa  utprånglade  sedlar  och  grefve 
Munck  tilltalades,  lät  han  märka  oro,  att  konungen  skulle  desavouera  ho- 
nom, då  Apelqvist  och  Bergklint  begynte  bli  bekymrade.  Munck  ville 
sedan,  att  Apelqvist,  som  han  sade  konungen  vara  ond  uppå,  skulle 
rymma,  och  ytterligare  att  han  skulle  säga  sig  fått  sedlarne  af  kapten 
Sheldon,  samt  denne  af  lagman  Håkansson  och  Låstbom:  men  när  A. 
nekade,  blef  han  så  förtörnad,  att  han  slog  honom  för  örat  den  10  Mars. 
sparkade  honom  för  magen  och  sade:  ''Din  rackare,  jag  borde  döda  dig". 
Bergklint  kunde  ej  heller  förmås  till  falsk  uppgift. 

Konungen,  som  både  skriftligen  och  muntligen  med  grefve  Munck 
i  detta  ämne  sig  förklarat,  hade  ock  befallt,  att  han  den  17  Mars  i  när- 
varo af  några  tillkallade  serafimerriddare  skulle  hemligen  förhöras,  samt 
i  händelse  han  uppriktigt  bekände  sitt  brott,  njuta  den  nåd  att  få  resa 
utrikes,  återställa  sina  ordenstecken  och  inom  viss  förelagd  tid  inbe- 
rätta  sig  död;  men  det  olyckliga  skottet  inföll  om  natten,  hvarpå  så- 
dant blef  ämnet  för  förhöret  hos  hertigen  den  10  April  1792,  då  han, 
konfronterad  med  A.  och  B.,  nödgades  efter  någon  undflykt  vidgå,  att 
han  af  A.  emottagit  93,360  r.dr  i  falska  Fahnehjelmar.  hvaraf  dock 
utom  47,510,  som  voro  satta  i  rörelse,  resten  skulle  vara  förstörda. 
Det  häröfver  hållna  protokoll  måste  han  själf  underskrifva.  Han  fick 
och  emottog  nåd,  att,  som  salig  konungen  tillärnat,  få  begifva  sig  ut- 
rikes, emot  förbindelse  att  aldrig  återkomma;  att  insända  sina  ordens- 
tecken och  anmäla  sig  död,  Ii  vilket  han  med  djup  erkänsla  för  herti- 
gens ynnest  sig  åtog,  h varefter  anstalt  om  betalningen  af  de  talska 
sedlarne  vidtogs,  hvarföre  han  hypothequerade  sin  andel  iJockis'  egen- 
dom, sina  fordringar  för  sålda  juveler  och  hästar  samt  andra  sedlar. 

Men  sedan  grefve  Munck  ej  iakttagit  donna  förbindelse,  buril 
ordenstecken  på  främmande  ort,  aldrig  annonserat  sig  för  död.  arbetat 
med  Armfelt  på  en  så  kallad  justifikation,  velat  hemkomma  för  att  åter 
upptaga  sin  process,  etc,  hade  hertigen  1794  den  25  April  i  närvaro  af 
riksdrotsen,  rikskansleren,  frih.  Kurck,  Efceuterholm  och  Taube,  nödgats 
förklara  sig  tvungen  att  låta  utstryka  honom  utur  seraflmerkapitlet 
för  hans  grofva  förbrytelser,  h vilket  ock  kort.  därpå  skett  oeh  nvarörVer 


del  då  hållna  protokoll  jämte  alla  ofvannåmnde  handlingar  till  hoi 
[•ättens  förvar  och  framtidens  upplysning  nu  hemligen  öfverlemnades. 
Bana  karakter  är  målad  genom  följande  drag:  dagen  efter  hemliga  för- 
hörel  lins  hertigen  inställde  han  sig  om  morgonen  bos  riksdrotsen,  som 
på  anmälan,  att  Munck  ville  tala  med  honom,  af  hans  brutala  Lynne 
förmodade,  atl  han  mol  honom  förenade  någon  våldsamhei  och  till  sin 
försvar  i  sådan  händelse  bog  en  portnyckel  under  nattrocken.  Vid  före- 
trädel föll  Munck  i  ställel  på  knä,  kysste  hane  hand  och  tackade  för 
nådig!  behandlande. 

Således  Blöts  en  carriére,  som  genom  den  hastigaste  och  oför- 
skyldaste  lycka  varii  ett  runne  till  förundran.  De  besynnerliga  relatio 
ner.  i  hvilka  grefve  Munck  ståt!  med  konungahuset,  blifva  alltid  lika 
s,-i  märkvärdiga,  som  de  äro  föga  utredda.    Del  ärelösa  brott,  som  gjorde 

hans  olycka,   borde   minsl   förmodas  af  honom,  so led  en  trotsande 

ton  alltid  berömde  si^-  af  sin  ärlighet  och  slösade  på  andra  ämbetsmän 
tillmålen  af  stöld  och  bedrägeri.  Många  funnos,  som  ej  ansågo  honom 
saker  till  denna  sisia  missgärning,  och  det  tillförne  löpande  ryktet,atl 
konung  Gustaf  111  på  Eaga  hafl  en  tillverkning  af  falska  sedlar,  fann 
ännu  del  förtroende,  atl  man  ''lott  trodde  grefve  Munck  därtill  varit 
ett  redskaii.  Jag  anser  dessa  misstankar  på  den  aflidne  konungens 
st. .fi  ror  så  myckel  mera  ohemula,  som  mig  synes,  alt  den.  hvilken 
efter  behag  kunde  disponera  alla  statens  medel,  ej  tarfvade  dessa  ut- 
vägar, och  jämväl,  om  lian  velat  nyttja  dem,  ej  därvid  lärer  sukt  i .  i  - 
trade  at  grefve  Munck,  som  Länge  varit  missnöjd  och  mol  hvilken  ko- 
nungen de  senaste  aren  för  hans  obändiga  sinnes  skull  varit  kall- 
sinnig. 

Det  är  tid  att  fortsätta  berättelsen  em  rättegången  emol  de  för 
delaktighet  i  konungamordei  under  tilltal  ställde  och  häktade  personer. 
Den  fortsattes  med  oafbruten  drift  uti  Svea  hofrätl  genom  dagliga  un 
dersökningar  anda  till  den  26  April.  Greivame  Borna  och  Etibbings, 
baron  Ehrensvärds  och  öfverstelöjtnanten  Liljehorns  bekännelser  syn 
tes  innebära  all  uppriktighet.    Däremol  ådrog  sig  kanslirådet  v.  Enge 

tröm  den  misstanke  för  förbehållsamhet,  an  akter  trodde  sig  befogad 
till  påstående  om  svårare  fängelse  för  honom  till  sanningens  utletande. 
Svea  hetr.it  i .  som  genom  flera  bemälda  kansliråd  förunnade  anstånd 
att  afgifva  en  uppriktigare  bekännelse,  hoppades  undvika  den  obehag 
liga  nödvändighel  atl  häröfver  utslag  meddela,  måste  slutligen,  dåden 
påsyftade   verkan    icke   tillräckligen  därmedelst  syntes  vunnen,  därom 

utlåta   sig,   då   det   påstådda  hårdare  fängelset  genom  rotering  blef  af- 


Adlerheth,  Anteckningar,  II, 


IS 

slaget.  Generalmajor  Pechlin  framhärdade  att  neka  all  delaktighet  i 
anläggningen  till  mord  eller  revolution,,  oaktadt  han  af  sex  hland  de 
anklagade  hvar  för  sig  därför  angafs,  hvilket  han  påstod  vara  en  ver- 
kan af  en  dem  emellan  mot  honom  gjord  sammansättning.  Kongl. 
sekreteraren  v.  Engeström  och  häradshöfdingen  Nordeli,  mindre  besvä- 
rade än  deras  complicer,  åtogo  sig  icke  heller  de  tillmålen,  hvilka  ak- 
tör emot  dem  gjorde.  Baron  Funck,  stallmästaren  Bruce,  rådman  Ale- 
gren,  hvilka  i  anledning  af  polismästarens  ransakningar  äfven  blifvit 
ställde  under  tilltal  inför  hofrätten,  funnos  så  föga  besvärade,  att  aktör 
emot  dem  afstod  från  all  talan.  Och  vice  notarien  Enhörning,  som  i 
egenskap  af  Alegrens  angifvare  var  häktad,  ställdes  äfven  slutligen  på 
fri  fot,  sedan  Alegren  mot  honom  afsagt  sig  all  reconventionstalan,  och 
det  var  pröfvadt,  att  han  redan  genom  ett  långvarigare  fängelse  um- 
gällt  sin  oförsigtighet.  Sekreteraren  Ankarström  blef  aldrig  inför  hof- 
rätten tilltalad,  utan  i  brist  på  tillräckliga  anledningar  till  sådant  på 
fri  fot  ställd. 

Den  26  April  inkom  aktör  med  sitt  slutpåstående  emot  Horn  och 
Ribbing  att  mista  högra  hand,  halshuggas  och  steglas,  emot  Liljehorn 
och  Ehrensvärd  att  mista  lif,  ära  och  gods  och  varda  halshuggne,  samt 
emot  kanslirådet  v.  Engeström  och  major  Hartmansdorff  att  varda 
halshuggne,  den  förre  äfven  med  förlust  af  sin  egendom.  Likaledes 
hemställdes,  att  kopisten  Liljestråle  måtte  beläggas  med  det  straff,  hof- 
rätten enligt  lag  och  4  kap.  4  §  missg.-balken  pröfvade  honom  förtj ena, 
Öfver  hvilket  påstående  ofvannämnde  brottslige  fingo  8  dagars  rådrum 
att  sig  förklara.  Den  1  Maj  följde  slutpåståendet  emot  de  öfriga  brotts- 
liga, kongl.  sekreteraren  von  Engeström  och  häradshöfdingen  Nordell, 
att  de  måtte  äfven  efter  4  kap.  4  §  missg.-balken  anses,  och  ehvad 
straff  hofrätten  funne  lämpligt  att  dem  ålägga,  Engeström  mista  adel- 
skapet  samt  lika  med  Nordell  pröfvas  skyldig  att  mista  ambetel  och 
vara  ovärdige  att  vidare  tjena  kronan.  Emot  generalmajoren  Pechlin 
åter  yrkades,  att  han  måtte  hållas  på  fästning  till  bekännelse  och  fli- 
tigt, af  presterskapet  förmanas  att  däruti  följa  hvad  sanning,  religion 
och  samvete  af  honom  äskade. 

De  brottsliges  förklaringar  gingo  till  en  del  dämppå  ut.  att  de 
på  sina  bekännelser  icke  borde  sakfällas,  då  dessa  icke  voro  af  omstän- 
digheter och  andra  bevis  styrkta.  Isynnerhet  yrkades  detta  af  grefve 
Ribbing  och  baron  Ehrensvärd.  KongL  sekreteraren  von  Engeström, 
häradshöfdingen  Nordell  och  generalmajoren  Pechlin  yrkade  sin  oskuld 
och  full   befrielse.    Von  Engeström  och  Nordell  blefvo  äfven  kort  där- 


10 

»ftei  pä  gjord  ansökning  flyttade  till  deras  hus,  att  därstädes  hållas 
under  lindrigare  bevakning,  till  dess  dom  kunde  moi  dem  Calla;  en 
förman,  hvilken  Liljestråle  redan  tillförne  i  anseende  till  sin  sjuklighe! 
åtnjutit. 

Den  10  Maj  fällde  hofrätten  sitt  utslag  i  detta  märkvärdiga  brott- 
mål, hvilkel  enligi  författningarne  underställdes  Kongl.  Maj:ts  pröfhing 
nii  dess  högsta  domstol,  hvaresl  del  till  alla  delar  bekräftades,  utom  livad 
Enhörning  angick,  den  hofrätten  dömt  till  8  dagars  fängelse  Tidvatten 
och  bröd,  men  högsta  domstolen  därifrån  frisade,  och  fördenskull  al  hof. 
rätten  den  24  Maj  afkunnades.  Del  innehöll,  att  grefve  Born  och  Rib- 
bing (Claes  Fredriksson  och  Adolf  Ludvig  Fredriksson)  skull''  mista  högra 
handen,  halshuggas  och  steglas;  Liljehorn  och  baron  Ehrensvärd  (Carl 
Pontus  Samuelsson  och  Carl  Fredrik  Carlsson)  mista  lit  och  ära  samt 
gods  och  varda  halshuggne;  kansbrådel  von  Engeström  (Jacob  Eng 
ström)  mista  adlig  sa  väl  som  riddarevärdighe!  och  ämbete  samt  försin 
öfi-iga  lifetid  hallas  i  fängelse  på  någon  fästning;  majoren  v.  Hartmans- 
dorff  mista  ämbete  och  etl  ar  hallas  i  fängelse  på  fästning;  kongl.  se- 
kreteraren von  Engeström  mista  ämbetet;  kopisten  Liljestråle  hallas  i 
i  va  månaders  häkte;  samt  generalmajoren  Pechlin,  såsom  h vars  sak 
till  framtiden  utställdes,  tills  vidare  hallas  i  fängelse  på  Carlstens  fäst- 
ning, för  atl  al  presterskapel  flitig!  till  bekännelse  förmanas ;  h  varemot, 
utom  de  redan  ofvan  nämnde  personer,  mot  hvilka  aktör  ej  funnii  ^iu 
befogad  atl  aågol  ämbetspåstående  göra,  häradshöfdingen  NordeU  från 
allt  ansvar  fulleligen  frikändes.  Angående  baron  r>i<-lkc>  (Thure  Stens- 
sons)  qvarlåtenskap,  ilen  akter  påståtl  böra  vara  förverkad  under  kro- 
nan, fann  hofrätten  Skilt  påstående  böra  förfalla,  sedan  lian  genom  våld 
a  sin  egel  lik  innan  han  kunnat  höras,  undgåtl  del  öfvertygande  om 
brottslighet,  som  i  kap.  missg.-balken  fordrar,  då  sa  beskaffad!  straff 
bör  ega  rum. 

Efter  afhörande  af  detta  utslag  anmälde  genas!  grefvarne  Horn 
och  liibbing,  öfverstelöjtnan!  Liljehorn,  baron  Ehrensvärd,  kanslirådel 
\ .  Engeström,  att  Wc  ärnade  snka  däruti  ändring  hos  Kongl,  Maj:!  i 
förhoppning  an  därtill  åtnjuta  30  dagars  rådrum,  i  stöd  af  en  åberopad 
författning  af  L749,  hvilkel  dem  äfven,  oaktad!  aktörs  motsägelse,  af 
hofrätten   beviljades.    Likaledes  vände  sig  ock  generalmajoren  Pechlin, 

kongl.   sekreteraren    v.    EngestrC ch   major  von  Hartmansdorff  med 

besvär  till  konungen;  och  åktur  anmälde  äfven  dylika  öfver  hofrättens 
utslag  i  hvad  del  rörde  kongl.  sekreteraren  \.   Engeström  •  •«  J i  hårade 
höfdingen  Nordell. 


20 

Den  23  Juni,  som  var  30:de  dagen  efter  domens  afkunnande,  in- 
kommo  ofvannämnde  fem  hårdast,  i  detta  högmål  ansedda  personer 
med  sina  ansökningar  om  ändring,  så  ställde,  att  de  likväl  öfverlemnade 
sin  sak  till  konungens  nåd,  al  hvilken  do  heldre  än  af  dess  rättvisa 
gjorde  sig  hopp  om  mildring.  Ansökningarne  innehöllo  för  öfrigt  huf- 
vudsakligen  ingenting  annat  än  de  förut  afgifna  förklaringar  öfVer  ak- 
törs påstående. 

Den  10  Juli  infordrade  Kongl.  Maj:t  häröfver  hofrättens  förkla- 
ring, hvilken  dock  icke  aflemnades,  förrän  riksdrotsen,  som  öfver  Juni 
och  Juli  månader  varit  frånvarande,  vid  sistlidne  månads  slut  till  Stock- 
holm återkommit.  Hofrättens  yttrande  var  så  grundligt  som  enhälligt 
och  innefattade  ett  oemotsägligt  försvar  af  det  fällda  utslaget.  Det 
förekom  då  tillika  med  besvärsansökningarne  till  slutligt  pröfvande 
nti  högsta  rätten;  hvarvid  domen  öfver  Horn,  Ribbing,  Liljehorn,  Ehren- 
svärd  och  v.  Hartmansdorff  fastställdes,  men  kanslirådet  v.  Engeström 
dömdes  till  tjenstens  förlust  och  tre  års  fästningshäkte,  samt  kongl. 
sekreteraren  von  Engeström  till  ett  års  suspension  ifrån  ämbetet,  äf- 
vensom  generalmajoren  Pechlin  att  hållas  under  bevakning  i  sitt  hus 
till  framdeles  bekännelse. 

Den  15  Augusti  gjorde  ändtligen  hertigen  slut  på  detta  högmål. 
Efter  anmärkning  till  protokollet  i  den  då  hållna  justitiekonselj  på 
Drottningholms  slott,  att  samtliga  de  för  konungamordet  tilltalte  per- 
soner njutit  alla  de  laga  rättegångsförmåner  till  godo.  som  i  de  minsta 
brottmål  hvar  och  en  förunnas,  och  att  de  numera  efter  Sveriges  lag 
voro  dömde  på  det  sätt,  missgärningen  kräfde,  anförde  H.  K.  H.,  ätten 
af  de  sista  dagarne  af  den  högstsalige  konungens  lefnad  Hans  Maj:i 
till  H.  K.  H.  yttrat,  det  hans  hjärta  blödde  vid  åtankan  af  de  straff 
och  den  blodsutgjutelse,  som  efter  lag  skulle  blifva  en  följd  af  det 
brott,  hvilket  heröfvat  honom  ett  snart  till  ända  löpande  lif;  och  att 
H.  Maj:t  fördenskull  förklarade  sin  yttersta  vilja  vara,  det  ingen  af  de 
anklagade  och  om  delaktighet  i  detta  mord  öfvertygade  personer 
därföre  skulle  gå  till  döden.  H.  K.  H.,  innerligen  rörd  öfver  detta  ädel- 
mod, hade  därvid  ej  kunnat  undgå  anmärka,  det  brottets  grofva  be 
skaftenhet  ej  mindre  än  den  afsky,  det  väckt  så  i  fäderneslandet  som 
i  den  öfriga  världen,  syntes  fordra  den  blodiga  försoning,  som  både 
Guds  och  människors  lag  vid  sådant  bedröfligt  tillfälle  föreskref;  hvarpå 
H.  Maj:t  svarat,  att  om  uppå  dessa  skäl  själfva  mördaren  icke  kunde 
eller  borde  undangå  det  öde,  han  sig  öfVerdragit,  åtminstone  ingen 
annans   lif  än  hans  finge  spillas;  och  att  H.  Maj:t  sådant  icke  allenast 


•Jl 

til]   en   huld   nch   trogen   broders   åtanke  ville  öfverlemna,  utan 
såsom   en    maktegande   och  sin  benådrungsrätt  utöfvande  konung  bjöd 
och   förordnade.    Till    följd   af  detta  Hans  högtsaliga  Maj:ts  Btadgande, 
del    II-    K.    II.  icke  fann  Big  berättigad  att  öfverträda,  förvandlades  au 
dödsstraffen   öfver  grefvarne    Bom   och  Ribbing,  öfveratelöjtnanl   l.ili' 
horn  och  baron  Ehrensvärd  i  evig  landsflykt,  med  uttryckligt  förhehåll, 
att  <l<\  förlustige  all  medborgerlig  rättighet  i  Sverige  och  allt  hopp  att 
den   återvinna,   aldrig  ens  därom  skulle  få  göra  ansökning.    De  öl 
domarn»-  stadfästades  på  sätt,  att  kanslirådet  von  Engeström  på  Wax- 
holms  fästning  och  major  von  Bartmansdorff  på  Malmö  fästning  skulle 
hållas  (ängsliga  den  föreskrifna  tiden;  men  öfver  generalmajor  Peclilin 
stadgades,  att    han   till   framdeles   bekännelse   borde  hallas  i  fängsligl 
förvar  på  Warbergs  fästning  *). 

De  fyra  till  landsflykt  dömda  personer  blefvo  samma  dag  under 
bevakning  från  Stockholm  aflförde.  Born  stadnade  i  Danmark,  etable- 
rade sig  på  ett  ställe  mellan  Köpenhamn  och  Belsingör  under  namn 
af  Fredrik  Claesson,  fast  alla  danskar  visste  hvem  han  var.  och  emot- 
tog  där  besök  af  svenskar,  som  berättat  mig,  att  han  där  lefde  tämme- 
hgen  lycklig  1793.  Born  och  Ribbing  flngo  en  tunna  guld  till  respen- 
ningar  af  statsmedlen.  Håkansson,  som  därom  på  befallning  bestyrde, 
slapp  allt  ansvar  för  sin  befattning  med  finanserna  och  fick  pension 
för  att  tiga  (si  credere  fas  Wallquist).  General  Peclilin  afled 
fängelse,  hvaruti  han  åtnjöt  all  anständig  frihet,  till  och  med  att  hafva 
gäster  till  sitt  bord,  den  29  Maj  1796  i  sin  76:e  år. 

Sålunda  slöts  en  rättegång,  som  i  anseende  till  ämnets  vigt  och 
påföljder  med  skäl  ådragit  sig  den  största  uppmärksamhet,  och  hvilken 
efter  de  "lika  tänkesätt,  mellan  hvilka  nationen  var  söndrad,  under- 
kastades ganska  olika  omdömen,  somliga  påstodo,  att  ransakni 
varit  lam  och  att  domen  därföre  blef  flat;  att  hvarken  de  brottsliga 
med  tiillt  allvar  blifvit  billliållna  att  bekänna,  hvad  de  visste  ochhvar 
till   omständigheterna    gåfvo   anledning,   eller   undersökningen   sträckt 


*)    Eu    pålitlig   man  har  försäkrat   mig,  del  han  sett  ett  ä  hertigens  befall 
detta  mål  af  en  mycket  lagfaren  man  förfat  åkande,  hvilkel  samma 

morgon,   hertigen  afsadé  sin  decision,  till  honom  Framgafs  och  ål  approberai 
innehåll  att   grefvarne   Horn,   Ribbing  och  öfverstelöjtnant  Liljehorn  skulle  □ 
litvi-i,  Ehrensvärd  benådas  och  de  öfriga  brottsliga  straffas  enligt  Högsta  Domsto 
lens  dom.    Inom  ott    par  timmar  afkunnades  dock  beslutet  sådant  som  haj 

l»'-i  >kall  varit  on  verkan  af  baronerna  Staöls  och  B  ställningar, 

rholms.    Förslaget  Bäges  uppgifvet  af  vice  presidenten  baron 
bler. 


-  22  -  -" 

till  alla  de  personer,  af  hvilka  ljus  troligen  kunnat  erhållas.  Somliga 
ifrade  däremot  öfver  en  ovanlig  rättegångsform,  i  det  misstänkte  per- 
soner blifvit  genast  i  häkten  inmanade,  poliskammaren  fått  handtera 
ransakningen  i  det  mest  grannlaga  brottmål,  skärpning  utan  tydlig 
lagens  anledning  egt  rum  uti  Ankarströms  dödsdom,  och  uti  vissa  af 
il'-  anklagades,  synnerligen  generalmajor  Pedhlins,  domar  skälen  till 
deras  fällande  med  nog  godtycke  blifvit  upptagna  och  förklarade.  De 
gingo  ännu  längre  och  påstodo,  att  grefve  Ribbing,  baron  Ehrensvärd 
m.  fl.  icke  på  egen  bekännelse  borde  sakfällas,  då  den  ej  med  andra 
fulla  skäl  var  styrkt.  Då  man  opartiskt  vill  yttra  sig,  iärer  man  kunna 
tryggt  pasta,  att  aldrig  ett  konungamord  med  mera  mildhet  blifvit  un- 
dersökt och  afdömdt. 

Det  lärer  älven  näppeligen  undfalla  någon,  som  med  uppmärk- 
samhet genomläser  handlingarne,  att  mycket  däruti  kunnat  fordra  en 
vidsträcktare  undersökning  och  utredning,  om  tidens  omständigheter 
gjort  densamma  rådlig;  och  att  konungens  ur  vägen  rödjande  var  blott 
en  länk  af  en  större  kedja,  hvilken  då  detta  ej  i  ögonblicket  lyckades, 
nke  kunde  utföras  och,  då  de  anklagade  icke  bragtes  till  fullkomligen 
öppenhjärtig  bekännelse,  förblef  oupptäckt. 

Efter  anledningar,  som  ej  synas  opålitliga,  har  planen  varit  den, 
att  så  snart  konungen  stupat,  skulle  efter  gifven  signal  några  af  de 
samm  ans  vinna  antändt  några  aflägsna  kojor:  och  då  trupperna  genast 
till  eldens  släckande  elär  samlat  sig.  dessa  genom  Liljehorn  och  Hart- 
mansdorff  öfVertalas  att  besvärja  en  ny  regeringsform,  hvarvid  kron- 
prinsen fatt  enkedrott ningen  till  förmyndare,  ined  biträde  af  hertig 
Fredrik,  (som  ock  samma  natt,  stadd  på  inresan  från  Tullgarn  till 
Stockholm,  låg  i  Telje),  hertig  Carl  skulle  arresteras,  jämväl  general 
Sinclair,  öfverste  Svedenhjelm  för  enkedrottningens  regemente  och 
flera,  samt  baron  Armfelt,  Ahlman,  Nordin.  Låstbom  och  Håkansson 
kanske  ur  vägen  rödjas.  General  Pechlin  skulle  vara  den  militäre  och 
kanslirådet  von  Éngeström  den  civile  chefen  för  hela  verket;  den  förre 
utfärda  alla  ordres  till  trupperna,  den  senare  alla  bref,  författningar 
m.  m.  Baron  Bielke  skulle  enkannerligen  verka  på  borgerskapet; 
Nordeil  och  von  Engeström  på  lugnets  bibehållande  bland  pöbeln; 
Horn,  Ribbing  och  Ankarström  hade  med  intet  annat  än  mordet  att 
beställa.  Den  sistnämnde  hade.  som  älven  af  hans  ransakning  synes. 
aldrig  ens   velat    veta.  af  revolutionsplanen.    Del  förmäles  annars,  ati 

planen    till    mordet    och    den    lill    revoluti n   varit   Särskilda   at   hvai 

andra    oafhängiga.     Den    torra  berodde  blott  af  de  tro  sistnämnde,  in- 


28 

nan  den  genom  grefve  Etibbing  meddelades  general  Pechlin,  som  vai 
hufvudman  för  den  tilltänkta  revolutionen,  til)  den  andan  höll  kon- 
seljer med  de  öfriga  sanimansvurne  och  till  dess  utförande  ärnat  ti- 
den af  konungens  följande  våren  beslutade  expedition.  Denna  elan 
var  efter  all  liknelse  vida  utbredd  i  riket,  och  konungens  död  Bynes 
frälsa!  mänga  trän  ofärd.  Bergsrådet  baron  Eermelin  var  onekligen 
i  Pechlinska  konseljen,  men  säges  medelst  penningar  af  Liljensparre 
hafva  köpl  sin  räddning  från  tilltal.  Ändamål. 't  med  revolutionen  skall 
■  >i  varit  att  skada  konungens  person,  men  att  förbättra  konstitutionen 
ocb  återställa  nationens  inkräktade  rättigheter*). 

Bvad  de  fyra  til  döden  dömdes  benådande  angick,  så  var  Bkålel 
därtill  påtagligen  diktadt,  belsl  inan  ännu  i  Maj  och  Juni  månadei 
kände  hertigens  villrådighet;  men  det  var  lyckligen  påfunnet,  i  detatl 
de,  som  voro  mes!  nitiske  att  kräfva  hämnd  för  konung  Gustaf  TJIrs 
blod,  icke  bäremol  kunde  något  invända,  utan  art  tillika  beröfva  ho- 
nom en  bonom  tillagd  sällsynt  ära  genom  den  ädelmodigaste  af  alla 
uppoffringar.  Det  hade  dock  förmodligen  varit,  klokare  att  uppoffra 
dessa  brottsliga  åt  rättvisan,  än  att  genom  deras  försköning  såra  hät- 
ska sinnen  och  genom  .ii  falsk  uppgift  väcka  misstroende  mol  en  ny 
regering. 

Jag  återkommer  till  loppel  af  de  öfriga  händelserna.    Den  14  Maj 

gick  konung  Gustaf  [II:s  begrafning  uti  Etiddarholmskyrkan  med 
mycken  slät.  Kyrkan  föreställde  'ii  mörk  lund  af  cypresser,  bvarest 
grafvårdar  voro  uppreste  öfver  en  del  af  Sveriges  störste  konungar. 
Längsl  fram  i  kurd  visade  sig  en  ättehög,  på  livars  spets  syntes  ko- 
nung Gustaf  lll:s  byst  och  Sverige  såsom  en  qvinna  vid  densamma 
-ratande.  Ta  fyra  runstenar  däromkring  voro  konungens  förnämsta 
händelser  och  gärningar  upptecknade  och  rostrala  kolonner  tjente  att 
uppehålla  lamporna  till  ekläreringen. 

Den  26  Maj  inträffade  den  för  Sverige  lyckliga  händelse,  an  fred 
med  Mgier  blef  sluten  och  handeln  på  MedelhafVel  återställd  i  den  fri 
het,  den  genom  förlidna  årets  oförmodade  fredsbrott  mast  sakna.  Fre- 
den köptes  dock  med  Iixhmi  piaster. 


i   ankarström  -^k;i il   rör  en    Roos  i  Enkhuset  bekant  mer  än  i"' 

Petrejus,  saml   bland  annal  .in  Bammankomster  varit  hållna  bos  major  Greiff  vid 
Mi.nt.i.  -,,,111  åtaf  i.i  -ii  lösning  i  Vestmanland.    i  bbing 

lofval  ankarström  belöning  af  hertigen  af  Södermanland,  hvarför  han  till  sista 
stund  väntade  Rig  nåd.  Bertigen  vai  uppe  och  klädd  om  natten,  näi  mordel  Bkedde. 
("Wallqvist). 


-  21 

1  denna  månad  (15  Maj)  gjorde  H.  K.  H.  en  ansenlig  promotion 
i  arméen.  Hertigen  af  Östergötland  utnämndes  till  fältmarskalk,  och 
creerades  4  generaler,  7  generallöjtnanter.  7  generalmajorer.  2  general- 
adjutanter (hvaribland  den  fyra  år  tillförne  tjensten  forlustige  grefve 
Nils  Cronstedt),  10  öfverstar  m.  m. 

Den  6  Juni,  som  var  Gustafs  dag,  firades  öfver  hela  riket  med 
allmänna  gudstjenster  klagodagen  öfver  den  afiidne  konungens  från- 
/'alle.  Dä  tillät  H.  K.  H.  jämväl  att  till  allmogens  lisande  under  en  för 
jordbruket  trägen  och  angelägen  tid  12-ringningarne  i  kyrkorna  måtte 
upphöra  samt  att  skådespelen  i  Stockholm  fingo  åter  öppnas,  änskönt 
i  öfrigt  sorgen  efter  framlidne  konungen  bars  lika  djup. 

Till  midsommaren  flyttade  den  unge  konungen  med  hertigen  och 
de  kongl.  hofven  till  Drottningholm,  utom  enkedrottningen,  som  på 
egen  begäran  nästa  månad  begaf  sig  till  Ulriksdal  och  där  tiilbragte 
sommaren. 


II. 

Reuterholm  och  det  nya  systemet. 
ii 

nitiniil!-  liade  föga  förändringar  sketl  uti  ministeren.  Saunna  äm- 
betsmän, som  omgåfVo  konung  Gustaf  111.  nyttjades  af  hertigen,  och 
om  deras  inflytelse  i  ill  någon  del  var  minskad,  märktes  dock  inga  an- 
dra personer  hafva  vunnit  densamma  på  deras  bekostnad.  Presidents- 
ämbete!  i  Wasa  hofrätl  hade  väl  den  6  April  utan  ansökning  blifvil 
bortgifvel  ål  statsseki'eteraren  i  krigsexpeditionen  von  Carlsson  och 
expeditionssekreteraren  Lagerbiing  utnämnd  lill  dennes  efterträdare; 
in. 'ii  detta  var  ej  annat,  än  en  stadfåstelse  på  del  anseende,  hvaruti 
båda  stått  hos  'len  framlidne  konungen,  som  med  den  förres  uteslu- 
tande nyttjat  ilen  senare  med  fullt  förtroende.  I  utrikesexpeditionen 
hade  statssekreteraresysslan  länge  statt  Ledig,  såsom  föga  angelägen, 
då  de  vigtigaste  ärenden,  som  därvid  varil  fastade,  nu  voro  dädan  skilde. 
Till  detta  ämbete  befordrades  den  t  -inni  regeringsrådel  Zibet,  en  man 
tillförne  nyttjad  såsom  "intendanl  des  menus  plaisirs  du  roi",  för  öfrigl 
känd  mera  för  sitt.  sällskapssnille,  ^iti  umgänge  med  ministrarae  och 
sin  oinskränkta  böjelse  för  despotiska  grundsatser  än  för  ämbetsmanna- 
skicklighet;  men  detta  gjorde  föga  uppseende,  då  sysslan  ännu  ej  åter- 
vunnit mera  betydenhet,  och  ansågs  såsom  en  verkan  blotl  af  herti- 
gens personliga  bevågenhet.  Mera  uppmärksamhel  fastades  därvid,  atl 
generallöjtnanten  Toll  både  blifvil  återkallad  atl  '■fin-  en  lång  frånvaro 
frän  hufvudstaden  föra  ordel  i  krigskollegium,  hvaresl  presidenten 
grefve   Horn   för  ålderdomskrämpor  var  oförmögen  au  göra  yensl  ■»•Ii 


-•  26 

snart  nedlade'  sitt  ämbete.  Toli  hade  spelt  en  allt  för  betydande 
rol,  han  var  allt  för  äregirig  och  verksann  att  ej  ånyo  göra  sig  ut- 
märkt. 

Nu  följde  betydligare  hvälfhingar,  och  deras  upphof  var  baron 
Gustaf  Adolf  Reuterholm,  en  son  af  riksrådet  baron  Esbjörn  Christian 
Reuterholm.  tillförne  kammarherre  hos  drottningen,  men  vid  forme- 
rande af  enkedrottningens  stat  i  April  månad  utnämnd  till  Hennes 
Maj:ts  öfverkammarherre.  Stadd  på  utrikes  resor,  blef  han  genast  ef- 
ter konungens  död  af  hertigen  hemkallad,  hvars  nåd  han  i  längre  tid 
på  det  utmärktaste  sätt  njutit.  Baron  Reuterholm  var  h varken  utan 
dygder  eller  talanger.  A"ida  skild  från  baron  Armfelts  immoraliska 
låttsinnighet,  kände  han  band  både  af  samvete  och  religion.  Menen 
omåttlig  passion  att  regera,  förenad  med  ett  öfveriladt  och  misstänk- 
samt sinnelag,  gjorde  honom  ofta  oförmögen  att  följa  sina  grundsatser. 
Därtill  kommo  en  i  närvarande  tid  gammalmodig  och  stötande  fördom 
för  adel,  oförfarenhet  i  affärer  och  ett  svuret  hat  mot  den  framfarna 
förvaltningen,  hvarföre  han  ock  vid  1789  års  riksdag  var  ärnad  att 
arresteras,  det  han  blott  undvek  genom  hertigens  borgen.  I  början  af 
Juli  månad  kom  baron  Reuterholm  till  Drottningholm  och  tog  genast 
besittning  af  det  gamla  förtroende,  han  hos  regenten  åtnjutit.  Han  ut- 
nämndes genast  (7  Juli)  till  president  i  kammarrevisionen  och  erhöll 
rum  i  flera  konseljer ").    Denna  händelse  gjorde  epoque. 

Baron  Reuterholms  första  påminnelse  skall  varit,  att  han  funne 
11.  K.  II.  omgifven  af  personer  ovärdiga  dess  förtroende.  Denna  erin- 
ran, åtföljd  af  föreställning  om  angelägenheten  att  välja  ämbetsmän, 
som  voro  kända  både  för  redlighet  och  insigter,  lade  grund  till  det 
bruk  af  Säkerhetsakten,  hvarigenom  H.  K.  H.  inom  tvenne  månader 
hade  skilt  sig  frän  de  fleste  personer,  hvilka  njutit  framlidne  konungens 
utmärkta   förtroende,   och   som   ifrigast   arbetat  på  ofvannämnda  rege- 


i  Baron  Reuterholms  kredit  bos  hertigen  blef  så  stor,  ati  II.  K.  11.  Lcke  ens 
utan  bans  samråd  skref  enskilda  bref.  Det  skall  händt,  ati  då  han  hade  några  ati 
förfal  la,  som  han  ej  ville  visa,  har  han  förfogat  sig  till  sin  maitresse,  mamsell  Slotts- 
berg, för  att  skrifva  dem  i  fred.  Baron  R.  släppte  ingen  att  i  förtroende  tala  med 
H.  K.  H.  utan  att  vara  närvarande;  dock  egde  jämte  honom  öfverstekammarjunka- 
ren  baron  Carl  Georg  Bonde  och  ambassadören  Stael  (som  i  början  af  December 
äter  affärdades  med  hemliga  instruktioner  till  utrikes  ort)  ett  nära  och  myckel  för- 
troligt tillträde  till  EL  K.  H.  Det  torde  fortjeua  uppmärksamhet,  att  alla  tre  varil 
visionärer,  och  att  il.  K.  II.  äfven  hysl  förtroende  till  mystiska  uppoubarelser. 
Baron  R.  inskränkte  nästan  hela  sin  lefnad  mellan  sitt  och  hertigens  bus,  emottog 
aldrig  besök,  talade  nästan  m>d  ingen  och  lät  endast  skriftligen  hos  sig  anmäla 
angelägenheter. 


27 

ringsförfattning,  hvaraf  de  nu  ej  oråtbvisligen  ftngo  försl  uppskära  fruk- 
ten. Deras  ställen  intogos  genasl  af  män  med  hell  "lika  tänkesätt, 
och  ministéren  anförtroddes  hell  och  hållei  i  den  sfl  kallade  oppositio- 
nens händer. 

Den  16  Juli  förordnade  11.  K.  11.  öfverstemarskalken  hos  enke- 
di'ottningen  h.  exc.  friherre  Fredrik  spärr»'  till  rikskansler,  genom  upp- 
lifvande  af  hvilkel  ämbete  kanslikollegium  fick  en  ordförande  och  en 
ny  lustre.  Del  lediga  hofkanslersämbetel  uppdrogs  ål  den  hemkomne 
envoyéen  i  Polen  von  Engeström;  och  statssekreteraren  franc  befria- 
des från  ministerkonferenserna  saml  all  befattning  med  ininisteriella 
ärenden,  hvarnti  för  en  månad  sedan  man  trott,  att  herr  Zibei  var  år- 
nad  till  lians  efterträdare.  Generallöjtnanten  baron  Taube  Bkildes  äf- 
ven  härmedelsl  ifrån  all  handläggning  vid  dessa  ärenden.  Han  tog  af- 
skcii  ifrån  sina  innehafvande  sysslor,  utom  öfverstekammarjunkarebe- 
ställningen,  och  anträdde  en  utrikes  resa,  hvarifrån  han  dock  om  hösten 
återkom. 

Samma  dag  befordrades  underståthållaren  Ahlinan  nian  ansök- 
ning till  våce  presidenl  i  Wasa  hofrätt  med  2600  r:drs  lön  och  Bck  till 
efterträdare  sin  afsvuriÉ  fiende  polismästaren,  lagman  Liljensparre. 

Den  20  Juli  blef1  prosten  Nordin  genom  ämbetsbref  trän  expedi- 
tionssekreteraren i  kyrkoexpeditionen  Rolén  förständigad  om  hertigens 
vilja,  att  den  honom  i  Stockholm  uppdragna  förrättning  med  samman- 
fattande af  eti  diplomatariskl  verk  för  medeltiden  komme  atl  upphöra 
il  som  ock  del  rum,  han  i  beredningen  af  rikets  allmänna  ärenden 
innehaft,  hvarföre  han  ofördröjligen  egde  atl  begifva  si^  till  sitt  lek- 
toraämbete i  Eernösand  samt  vården  af  Skellefteå  pastorat.  Som 
han  ock  var  bankofullmäktig,  uppkom  därmedelst  en  ledighel  i  detta 
verk.  hvartill  den  vid  senaste  riksdag  uteslutne  doktor  Murray  åter 
invaldes. 

Korl  därefter  begärde  och  fick  biskop  Wallqvisl  afsked  från  Tore 
dragningen  af  kyrkoärendena  och  öfverhofpredikantsämbetet,  men  dess 
ansökning  atl  få  behålla  lönen  afslogs.  700  r:dr  af  densamma  hade. 
\  a  rit  anslagna  af  lappska  ecklesiasl  ikverkets  medel,  hvarul  ur  biskop  Länd- 
blom  i  Linköping  äfven  njutil  en  lönefyllnad  till  400  r:dr.  Häda  indro- 
gos,   såsom   afvände   från   deras  rätta  ändamål*),  och  lål  hertigen  för- 


•j  Något  utseende  af  förföljelsi  egde  den  anstalt,  »om  fogade»,  atl  dessa  in- 
dragningar i  allmänna  papper  infördes  tUl  allmän  underrättelse  Biskop  Lindbloms 
pension  var  dock  ej  annal  än  en  lians  företrädare  beviljad  ersättning  för  bristand" 


28 

ständiga  konsistorierna  genom  cirkulär,  att  i  händelse  presterskapel  i 
stiften  åstundade  någon  särskild  föredragande  af  kyrkoärenden  bland 
sina  medel,  egde  de  att  genom  sammanskott  sjäifva  om  hans  aflöning 
besörja,  hvarom  H.  K.  H.  väntade  deras  utlåtande:  viljandes  H.  K.  H. 
i  annat  fall  ändå  nogsamt  draga  försorg  om  ett  sådant  bestridande  af 
de  deras  stånd  rörande  ärenden,  som  med  deras  bästa  och  en  noggrann 
rättvisa  kunde  förenas. 

De  infordrade  utlåtanden  ifrån  konsistorierna  inkommo  fram  på 
hösten,  då  tolf  anmälde,  att  stiften  icke  funnit  sig  vid  att  löna  en  sär- 
skild ecklesiastik-föredragande  och  således  öfverlemnades  till  H.  K.  H. 
att  efter  behag  härutinnan  förordna,  men  Hernösands,  Wisby  och  Borgå 
i  förenärnnda  villkor  ingått,  för  att  vid  en  slik  föredragning  bibehållas. 
I  anledning  af  denna  pluralitet  tog  H.  K.  H.  den  10  Dec.  beslut-  om 
ecklesiastikexpeditionens  supprimerahde,  hvars  ärenden  borde  föredra- 
gas af  statssekreteraren  Rosenblad,  och  hvars  rum  i  ecklesiastikbered- 
ningen gafs  åt  revisionssekreteraren  Nibelius.  Såsom  ett  bland  mufi- 
verna  anfördes  i  den  utgående  författningen,  att  biskop  Wallqvist  i 
bref  till  konungen  vid  föredragningens  mottagande  själf  anfört,  att  han 
ansett  denna  expedition  onyttig  och  onödig.  Konsistorium  i  Hernösand, 
som  i  sitt  utlåtande  angående  expeditionens  bibehållande  yttrat,  att 
det  ansåg  den  därom  gjorda  författning  lika  orygglig  med  regerings- 
form. Säkerhetsakt  och  Gustaf  EII:s  testamente,  dem  de  obrottsligen 
ärnade  lyda-,  ställdes  därföre  under  justitiekanslerens  tilltal:  dömdes 
ork  om  vintern  1794  af  Sviea  hofrätt  till  penningeböter,  biskopen  Nor- 
din till  200  dal.  s:mt  och  de  andra  consistoriales,  som  öfvervarit målet, 
till  4<M)  dal.  hvar. 

Pen  8  Ang.  utnämndes  landshöfdingen  i  Upsala  Ehrenbill  till  pre- 
sidenl  i  statskontoret  och  statssekreteraren  Schröderheim  till  håns  ef- 
terträdare. Till  statssekreterare  för  kammarärenden  förordnades  den 
lJ'J  Ang.  revisionssekreteraren  Rosenblad. 

Hen  i!«>  Ang.  utnämndes  den  under  den  6April  till  statssekreterare 
(örordnade  hen-  Lagerbring  utan  ansökning  till  landshöfding  i  Nyköping 
och  till  statssekreterare  för  krigsärenden  krigsrådet  v.  Numers.  Lager- 
bring, föga  belåten  att  lemna  Stockholm  och  emottaga  ofvannämnde 
län,  anhöll  att  få  efterträda  v.  Numers  i  dennes  rum  uti  krigskollegium: 


vederlags-spa nål  i  stiftet,  hvarom  då  rättegång  varit  anställd.    Det   hade  varil  i 

sin   ordning,  att  denna  ersättning,  som  en  konung  honom  tillagt,  utgått  af  stats- 
medlen; men  att  den  togs  af  lappmedlen,  var  ej  egentligen  hans  fel. 


men  detta    vägrades   honom,  och   han  fick  i  stallet  ett  ars  permission 
ifrån  landshöfdingesysslan. 

Samma  dag  befordrades  revisionssekreteraren  Lastbom,  som  re- 
dan blifvit  skild  ifrån  justitiekanslersärendena,  till  landshöfäing  i  Kym- 
menegårds  län.  Assessorn  i  Wasa  hofråtl  Lode,  illa  anskrifven  un- 
der förra  systemet,  blef  revisionssekreterare  och  öck  vården  om  justitie- 
kanslersärendena. 

Den  7  Sept.  uppdrogs  presidenten  grefve  Knuth  atl  med  excel- 
lens-brevei  vara  generalguvernör  i  Pommern.  Redan  under  den  L9Aug. 
var  öfversten  och  f.  d.  vice  guvernören  hos  kronprinsen  baron  Wacht- 
meister  med  en  lika  brevel  kallad  atl  vara  öfverstemarskalk  hos  en- 
kedrottningen. 

Öfverståthållaren  baron  Armfelt,  som  till  helsans  skötande  redan 
erhållil  tillstånd  atl  anträda  en  utrikes  resa,  entledigades  nu  ock  ifrån 
dess  förtroendes-ämbete  '"-Ii  förordnades  till  envoyé  vid  de  italienska 
hofven  efter  den  rappellerade  generallöjtnanten  baron  Wrangel.  Han 
tog  ock  inom  få  månader  afsked  från  alla  sina  militära  ämbeten,  men 
behöll  etl  traktamente  eller  pension  ai  14,000  r:dr.  Generallöjnanl  Toll 
entledigades  likaledes  (Van  presidium  i  krigskollegiui h  afsändes  så- 
som Kongl.  -Maj:ts  sändebud  till  Polen. 

Den  26  Sept.  kallades  f.  d.  öfveramiralen  grefve  Bhrensvärd  atl 
vara  generalamiral  med  inseende  öfver  båda  flottorna  med  vid  pass 
7000  rrdrs  lön;  och  som  härmedelsi  den  särskilda  föredi'agningen  af  sjö 
ärendena  ansågs  blifva  öfverflödig,  anförtroddes  den  ål  statssekrete- 
raren v.  Numers,  hvilken,  sr^-.wi  statssekreteraren  Willebrand  äfven 
den  l<i  Maj  erhållil  afsked,  nu  förenade  under  sin  vård  alla  de  ärenden, 
som  fordom  tillhört  statssekreteraren  vid  krigsärendena.  Statssekretc 
råren  för  sjöärendena  Cronstedl  gick  till  sitl  befäl  i  Sveaborg  öfver 
arméens  flotta. 

Den  29  Sept.  utnämndes  kontreamiralen  Modée  till  öfverståthål- 
lare  och  baron  Stierneld  till  öfverkammarherre  hos  enkedrottningen 
efter  baron  Reul  erholm. 

Sedan  lagman  Håkansson  pA  begäran  erhållil  afsked  och  general 
konsul    Peyron   blifvit  nämnd  till  minister  i  Hamburg,  indrogs  alldeles 
finansexpeditionen,  hvars  ärenden  sammanslogos  med  kammarens, 

Längre  fram  på  hösten  skildes  generallöjtnanten  baron  Klingspor 
från    förste  generaladjutantsämbetet,    hvilkel    uppdrogs  f.  d.  öfversten 
i    Schwerin.    Den    förre   förordnades   i  ställel  ad  interim  atl  föra 
I  illegium 


-  30  - 

Vid  dessa  förändringar  kunna  många  anmärkningar  göras.  Inga- 
lunda böra  de  anses  våldsamma,  då  hertigen  hlott  utöfvade  den  rätt, 
Säkerhetsakten  lade  i  hans  hand;  men  de  torde  i  stället  synas  mindre 
radliga,  såsom  under  sinnenas  jäsning  och  söndring  mellan  två  partier 
brådskyndade,  alltför  snörrätt  stridande  mot  det  så  nyligen  rådande 
systemet  och  stötande  för  Sveriges  ofrälse  medborgare,  som  nu  sågo 
sig  förlora  sina,  förmenta  stöd,  och  i  hertigens  person  snarare  en  chef 
lör  kontra- faktionen  än  en  regent.  Någon  hårdhet  hade  visat  sig  vid 
ett  och  annat  tillfälle.  Prosten  Nordin  hade  således  tre  veckor  efter 
sitt  entledigande  genom  öfverståthållare-ämbetet  fått  ordres  att  inom 
några  få  förelagda  dagar  begifva  sig  från  Stockholm,  hvarest  hans  en- 
skilda saker  i  anseende  till  en  Lång  flyttning  kraft  ett  "längre  vistande. 
Det  samma  hände  vice  presidenten  Ahlman  i  September  månad. 

Flere  af  de  skedda  ämbetsmanna-flyttningarne  och  förändringarne 
sades  harva  sin  grund  i  bevarandet,  af  hertigens  egen  säkerhet.  Så- 
ledes påstods,  att  i  Juli  månad  åtskilliga  sammankomster  i  Kungsträd- 
gården varit  hållne,  hvaruti  general  Toll,  hrr  Håkansson.  Lagerbring 
och  Cronstedt  skola  deltagit,  h vilka  misstänktes  att  gå  ut  på  någon 
stämpling  mot  hertigens  person.  Man  påstod  vid  samma  tid,  att  an- 
slag voro  ä  tärde  till  de  Fur  konungamordet  häktades  våldsamma  utta- 
gande och  massakrerande,  hvarföre  ock  verkligen  genom  polismästarens 
föranstaltande  kanoner  uppdrogos  på  Riddarholmsbron  till  pöbelns  sty- 
rande; men  som  ingen  rörelse  eller  andra  anledningar  märktes,  som 
göra  dessa,  berättelser  sannolika,  så  lemnas  de  i  sitt  värde. 

Prosten  Nordins  förvisning  från  Stockholm  hade  ej  allenast  sin 
grund  i  det  hat,  han  genom  sina,  intriger  och  bitterhet  emoi  adel  och 
opposition  sig  ådragii  *),  utan  ock  i  det  förtroende,  han  åtnjöt  hos  grefve 
Qyldenstolpe,  som  uppå  hans  ingifvelsér  troddes  inplanta  och  under- 
hålla despotiska  grundsatser  hos  den  unge  konungen  samt  understödja 
baruii  Armfell.s  trägna  bemödande  i  den  vägen.  Denne  sistnämnde 
fallne  gunstling  underlät  ej  att  kasta  skugga  på  den  nya  regeringens 
styrelse  och  bos  konungen  i  god  tid  bereda  sig  etl  stöd  att  uppklifva 
i  ill  sin  forna.  böjd.  Hans  redan  tillförne  använda  utvägar,  hans  ränker 
genom  fröken  Rudenschölö  **)  att   fånga  hertigen,  lians  oinskränkta  t  ill 


•)  Uti  salig  konungens  papper  skola  funnits  anonyma  bref,  igenkända  af 
hans  hand,  helst  under  sista  kriget,  med  delationer  mo1  många  personer  och  råd 
atl  låta  till  lifvet  straffa  de  anklagade  önska  cheferna. 

"*)  Hofirökeii  hos  prinsessan  och  baron  A.rmfelt  till  kropp  och  själ  tillgifven. 

Efter   underrättelser,   hvilka  jag  ej  kan  draga  i   tvifvelsmål,  meddelade  af  skarp 


gifvenhet  för  ryska  systemet,  alH  grundlade  del  beslut,  hertigen  emot 
lionom  och  hans  medhållare  vidtog.  Generallöjtnanten  Toll  liknade  sig 
©fter  ski  återkomst  bil]  förvaltningen  i  despotiska  grundsatser.  Under 
förevändning  att  bespara  tid  och  gifva  sakemas  bedrifVande  mera  fart, 
afskaffade  han  alla  protokoller  uti  krigskollegium  öfver  departements- 
ärenden.  Hans  försök  att  svärta  hof känsloren  v.  Engeström  såsom  jaco- 
bin,  drog  hans  förvisning  efter  sig,  och  han  blef  dennes  efterträdare  i 
Warschau,  ehuru  chef  de  bureau  grefve  Barck  var  därtill  utnämnd.  Före- 
vändningen  till  Schröderheims  flyttande  var,  att  han  genom  en  falsk 
och  Ofverdrifven  uppgift  af  Ahhnaiis  inkomster  såsom  underståthållare, 
skattat  honom  en  alltför  drygl  tillskuren  lön  såsom  vice  president. 
Satssekreteraren  Cronstedi  satl  etl  par  dagar  i  arrest  på  sin  kammare, 
innan  han  afskedades,  för  det  han  ej  besörjl  "iii  en  amiralitetsofficers 
vid  namn  Eskilsson  bortsändande  på  hertigens  befallning,  som  hatt 
hotfulla  propos  mot  H.  K.  H:s  person. 

Uppmärksamheten  på  de  förändringar,  hertigen  med  sa  väldig 
hand  gjort  i  d^  förnämsta  ämbeten,  fastades  äfven  till  uågon  del  därvid, 
att  H.  K.  H.  inom  några  månader  deplacerat  dem,  han  själf  kallat  eller 
befordrat,  isynnerhei  Toll  och  dennes  anhängare  Lagerhring.  Dettasyn- 
tes  förråda  oågon  svaghet,  ofta  förlåthg,  da  uppsåtet  är  välment,  men 
alltid  skadlig,  helst  i  en  ny  statsförfattning-. 

Den  nya  administrationen,  tillkommen  genom  utöfning  af  en  oin- 
skränkt myndighet,  utmärkte  sig  snart  genom  flera  författningar,  som 
andades  idel  frihet.  Den  första  och  mesi  oförväntade  var  tryckfrihets 
förordningen  af  den  11  Juli.  Konung  Gustaf  II]  hade  redan  1771  för- 
unna! sina  undersåtars  en  sådan  frihet;  men  sedan  den  i  etl  och  an- 
nat tall  blifvil  brukad  på  etl  sätt,  som  ej  instämde  med  denne  herres 
styrselgrunder,  blef  den,  nian  att  uttryckligen  återtagas,  belagd  med 
sådana  hand.  alt  ingen  däraf  kunde  begagna  sig.  Sedan  ansvaret  fot 
allt  förgripligl  ålades  boktryckarne,  kom  i  och  med  detsamma  censuren 
i  deras  hand.  och  fruktan  eller  okunnighet  uteslöl  snart  från  bokpressen 
de  oskyldigaste  skrifter. 

Del  är  tillförne  nämndt,  huru  I7,xs.  da  de  bittraste  pasquiller  mot 

adeln   och  arméen  på  befallning  trycktes,  inga  gensvar'  eller  påminnel- 

genom    pressen   tillätos  an  komma  i  ljuset;  att  alla  tidningar  om 


Byn  ta  åsyna  vittnen,  vrår  det  hertigen,  som  blef  kär  i  fröken  Rudenschöld,  nyttjade 
Innan    Wredo   såsom    entremetteuse   och  gjorde  stora   tillbud,  men  bemöttes 

med  e Bfvervinnerlii  ice,    Redan  denna  sommar  öppnades  fröken  Ruden- 

Bcholde  k.. 1 1,  spondane  med  .\i  mXell     i  h 


32 

franska  statsförändringen  först  uteslötos  ur  svenska  avisor,  och  ändt- 
ligen  alla  omdömen,  berättelser  eller  anmärkningar  däröfver  utur  sven- 
ska tryckta  skrifter;  att  inga  skrifter  uti  fmansärenden  under  riksdagen 
i  Gefle  fingo  tryckas:  och  ännu  sedan  hertigen  anträdt  riksstyrelsen 
förbjödos  "Les  droits  de  l'homme"  och  "Les  crimes  des  rois  de  France" 
till  införsel  och  försäljning  i  riket,  samt  uppdrogs  polismästaren  ati 
tillse,  det  ingenting  måtte  tryckas  eller  försäljas,  som  kunde  leda  lill 
försvar  af  den  så  högt  förhatade  franska  statshvälfningen  och  därmed 
gemenskap  egande  satser,  ja  ens  till  kunskap  därom. 

Snart  insågs  dock  fruktlösheten  af  denna  försigtighet,  mera  tje- 
nande  att  reta  än  qväfva  tankefrihet  och  nyhetslystnad.  Och  den  11 
Juli  lossades  på  en  gång  alla  band.  Hertigen  lemnade  då  en  af  honom 
själf  renskrifven  och  af  baron  Reuterholm  uppsatt  förordning  till  revi- 
sionssekreteraren Rosenblad  att  tryckas,  som  med  del  högtidligaste 
ådagaläggande  af  alla  frihetsgrundsatser  och  vederläggning  af  dem,  som 
hittills  varit  följde,  skänkte,  återgaf  och  förunnade  svenska  folket  en 
allmän  skrif-  och  tryckfrihet,  med  blott  undantag  af  det,  som  kunde 
stöta  evangeliska  läran,  regeringssättet,  moralen  och  goda  seder,  eller 
utrikes  hut  och  makter,  äfvensom  af  smädeskrifter  i  allmänhet. 
Hvarje  författare,  som  af  denna  frihet  ville  begagna  sig.  .ilades  dock 
att  underteckna  sitt  kända  namn;  och  upphörde  till  följd  däraf  all  cen- 
sur och  alla  i  detta  ämne  utkomna  äldre  och  nyare  författningar  utom 
i  religionssaker,  hvilka  såsom  förut  förblefvo  under  konsistoriernas 
vård  och  inseende.  Förordningen  innehöll  för  öfrigt  en  mångordig  för- 
maning till  enighet  och  förtroende  medborgare  emellan,  som  kanhända 
afvikande  från  ämnet  och  till  stilen  allt  för  högtrafvande,  likväl  målade 
det  varmaste  hjärta  för  folk  och  fädernesland. 

Nationen  skyndade  sig  att  njuta  denna  efterlängtade  frihet,  ej 
annorlunda  än  ett  uppdämt  vatten  rasar  nr  sitt  stängsel,  sä  fort  öpp- 
ning gifves.  Samma  dag.  tryckfrihetsförordningen  kungjordes,  utkom 
en  öfversättning  al'  Paynes  "Les  droits  de  1'homme".  Otaliga  ströskrifler 
och  dagblad  franiföstes  ifrån  pressen,  medan  franska  tidningar  lika  be- 
gärligt meddelades  och  lästes  i  allmänna  papperen. 

I  hörjan  på  Augusti  månad  utgaf  hertigen  förbudel  emol  vågspel 
i  allmänhet;  som  de  senaste  uren  i  trots  af  äldre  förbud  hlifvit  myc 
ket  gängse  och  till  ovanlig  höjd.  Därinom  begreps  älven  spelet  "La 
Iieiie".  ett  slags  lollospel.  som  med  regeringens  bifall  och  mot  ett  år- 
ligt arrende  blifvit  idkadt .  änskönl  del  på  del  plötsligaste  vis  ruinerade 
ungdom,   förskämde  seder   och  särdeles  retade  sämre  folk  till  liderlig- 


-  33  - 

hel    '"-Ii   Blutligen    lyufnad   Baml    missgärningar.    Detta   afskafifadi 
alldeles,    Etl    förbud  mot   knäfall  vid  ansökningars  framlemnand 
som    en  ärebetygelse  endast  passande  i  bönex  till  den  Högste,  vittnade 
äfven   "in   tänkesätt    värdiga  en  kristlig  furste.    Vidare  utfärdad* 
allvarsam   varning  mot   yppighel    och  öfverflöd  samt  mol  nyttjande  al 
utländsk   grannlål    eller  andra  tillverkningar,  hvarvid  bifogades  etl  cir- 
kulär till    konungens    befallningshafvande   med   befallning  att  förstän- 
diga  invånarne   i  länet,  del  H.  K.  H.  ej  ville  emottaga  någon,  som  vi- 
sade  sig   i    utländska,  tillverkningar,   spetsar  och  annan  fåfänga,  samt 
att   IT.  K.    il.,  'la  enkor  söka  pensioner,  noga  ärnade  undersöka,  huru- 
vida n  hustrur  och  mödrar  fullgjort  deras  skyldigheter. 

Ännu  i  -amma  manad  återställdes  krigsrättsärendenas  föredrag- 
ning och  expedierande  pä  gamla  felen,  hvilka  allt  sedan  kriget  efter 
ini  maitiale"  blifvil  lies  konungen  ofta  utan  protokoll  an- 
mälda, men  nu  hädanefter  såsom  andra  rättegångsärenden  lingo  un- 
dergå pröfning  i  högsta  domstolen,  samt  följaktligen  inga  officerare 
konnno  att  blifva  tjensten  torlustige  utan  ransakning  och  dem:  hvil- 
ken  författning  dock  undergick  ändring  följande  året.  Till  utrönande 
af  ekonomiens  brister  och  botemedel  däremot  uti  riket  anbefalldes 
landshöfdingarne  att  hålla  öfverläggningar  med  besutne  män  ideras 
län  "in  landthushållningens  upphjälpande.  Krigsbefälet,  som  ickevarii 
Bamladt  allt  sedan  177<s,  kallades  till  Stockholm  den  1  Nov.,  så  väl  att 
öfverse  arméens  pensionskassa  som  att  emottaga  de  propositioner, her- 
tigen kunde  n«  att  göra,  eller  andraga  livad  de  trodde  sina  an- 

aheter  fordra. 

Den  20  Aug.  förordnades  en  statsutredning  under  rikskanslerens 
ordförande,  att  i  anledning  af  särskild  instruktion  utröna  verkliga 
beloppet  af  rikets  gäld  och  fordringar  vid  1792  års  början,  men  isynner- 

konung  Gustaf  [II:s  dödstimme,  så  väl  som  statens  årliga  inkom  - 
er;  -ann  att  däröfver  ej  allenast  med  fullständig  uppgift 
inkomma,  utan  äfven  med  förslag  till  statsreglering  för  mista  är.  hvar- 
vid de  indragningar  mätte  föreslås,  som  kunde  anses  görliga,  och  reda 
fordras  af  de  finansexpeditionens  föreståndare  för  deras  förvaltning, 
egde  décharge  o.  s.  v.  Ledamöterna  i  detta  angelägna  verk. 
som  genas!  Battes  i  full  activité,  voro,  utom  riks-  och  hofkanslererna, 
kommerserådet  Lagerheim,  krigskommissarien  Widegren,  kamreraren 
l.andin  och  grosshandlaren  I5erg. 

I    början    af    Oktober    inflyttade    hofven    till    Stockholm, 
i    November    installerades    med   högtidlighet    en  kadettskola   eliei 
-.  //. 


-  34  - 

kallad  krigsakademi,  som  hertigen  inrättat  på  Carlberg,  bestående  af 
50  ynglingar,  inberäknade  kongl.  pagerna,  hälften  frälse  och  hälften 
ofrälse,  till  nödiga  militäriska  kunskapers  inhemtande ;  och  hvaröfver 
generalmajoren  Piper  var  utsedd  att  vara  guvernör  samt  öfversten 
grefve  Cronstedt  vice  guvernör,  andra  ämbetsmän,  lärare  och  betjente 
att  förtiga. 

Till  utmärkande  af  sin  huldhet  för  allmogen  på  denna  dag,  då 
konungen  fyllde  14  år,  lät  H.  K.  H.  utfärda  en  förordning,  hvaruti 
stadgades,  att  vid  kungsfärder  genom  landet  skjutsen,  utan  afseende 
på  undantaget  vid  1789  års  riksdag,  skulle  betalas  med  8  sk.  milen  för 
hvar  häst  samt  försäkrades,  att  konungen  skulle  föregå  andra  resande 
i  efterdöme  att  varsamt  färdas  med  allmogens  hastar,  skådespelen 
öppnades  ock  denna  dag  på  stora  operateatern  och  gåfvos  till  årets 
slut  därstädes  i  hvarje  vecka  en  opera  och  tvenne  skådespel  af  drama- 
tiska truppen,  till  hvilken  senares  tjenst,  sedan  gamla  så  kallade  Boll- 
huset vid  Slottsbacken  var  nedrifvet,  en  ny  teater  på  Arsenalen  apte- 
rades.  Utom  dessa  skådespel  uppfördes  vanligen  tvenne  i  veckan  på 
den  privilegierade  komiska  teatern. 

Den  6  November  öppnade  hertigen  krigsbefälets  sammankomster 
och  lemnade  detsamma  sina  propositioner.  Sammankomsterna  fortsat- 
tes träget  ocb  oafbrutet  ända  till  den  14  December,  då  krigsbefälet 
efter  vidtagna  anstalter  med  pensionskassan  och  val  af  direktörer  till 
dess  förvaltande  åtskildes. 

I  samråd  med  krigsbefälet  utfärdades  ett  nytt  pensionsreglemente 
med  förökta  rum  den  28  Januari  1793,  och  den  30  Juni  samma  år  ett 
ackords-reglemente,  i  kraft  hvaraf  till  minskning  efter  hand  och  slutligt 
afskaffande  af  tjensteköpen  i  arméen  utan  sysslornas  nuvarande  inne- 
hafvares  allt  för  dryga  förlust,  fastställdes,  att  efter  en  viss  tariff  alla 
militära  beställningar,  några  få  särskildt  undantagna,  skulle  betalas  af 
tillträdarne,  af  ehvad  tillfällighet  ledigheten  måtte  hafva  uppkommit: 
hvaremot  ackordssumman  hvarje  år  allt  ifrån  1793  skulle  minskas  med 
två  procent  och  således  alldeles  försvinna  om  50  år,  samt  följaktligen 
tjensteköpen  då  upphöra.  Emellertid  och  innan  detta  till  sitt  andamål  sä 
berömliga  reglemente  utkom,  livarmed  man  med  flit  uppsköt,  fortsattes 
och  stegrades  tjensteköpen  öfver  all  måtta.  Ja,  reglementet  var  knapp! 
utfärdadt,  förrän  det  öfverträddes  genom  tillåtelser  af  tgensteköp  till 
högre  belopp. 

Dessa  händelser  utgjorde  loppet  af  hvad  som  ler  allmänhetens 
ögon   visade   sig  af  hertigens  regering  till  179-2  års  slut.    Det  vore  atl 


-  35  - 

göra    II.   K.   II    orättvisa,  at1   draga  i  tvifVelsmål  hans  verkligen 

•ii  välmening  mol  sitt  fädernesland.  De1  kan  ej  heller  nekas, 
att  de  flesta  ämbetsmannaval,  han  gjort,  hedrat  han-  urskillning  genom 
de  befordrades   både  skicklighet  och  moraliska  egenskaper;  hvadan  äf- 

llmänna  ärendenas  Bkötsel  skedde  ordentligare  och  oegennyttigare, 
afvensom   kollegier  och  vederbörande  ämbetsmän,  tillförne  misstrodda 
.■Hov  förbigångna,  nu  öfver  förekommande  ärenden  hördes,  och  räl 
och  såkerhel  vårdades  med  »le  formaliteter,  pS  hvilkas  iakttagande  de 

Och   skall   man  tro,   art  konung  Gustaf  afgjordl  ett  oundvikligt 
deltagande  i  fiendtlighetema  mot  Frankrike,  hvilkel  icke  kunna!  imder- 

att  störta   Sverige  i   en  ny  afgrund  af  utblottande  och  förlu 
så   lärer  en   opartisk  ej   annat    kunna   än   anse  Sverige  lyckligt  och  i 
samma  mån   räkna   hertigen   till   förtjenst,   att  etl    8lik1   företag  ute- 
iilifvit. 

Flera  omständigheter  bringa  mig  dock  att  tvifla,  om  konung 
stat' verkligen  hade  allvar  med  fålttågel  mot  Frankrike.    l:o)  Var  denne 
herre  ganska  dissimulé  och  affich  långt  förut  livad  han  ärnade 

företaga.  Jag  tror  således  att  han  hade  föga  mening  med  sina  hotel- 
ser mot  Frankrike  just  därför,  att  han  sä  uppenbart  utgaf  dem  vintern 
innan  han  dog.    2:o)  skulle  naturligtvis  alla  dessa  hans  stegvaril 

rade  med  hans  nya  bundsförvandt  Ryssland,  som  hvarken  1792 
eller  17'.):!  annorlunda  än  med  stora  ord  och  granna  declarationer  del- 
tog i  coalitionen  mot  Frankrike,  utan  retade  andra  makter  att  gå  på 
och  emellertid   själf  slog  lag  i  Polen.    Personer,  som  voro  i  till- 

stånd  att    känna   det,   försäkrade,   att  Gustaf  II]  var  sinnad  att  mera 
sin   person  än  sitt  rike  denna  vid  hans  dödsfall  beredda 

sammansättning,  och  att  han  negocierade  med   hofven   i  Berlin  och 
Wien   ari    ta    befälet   öfver   de   armén-,  som  mot  Frankrike  utrus 
utan  att  han  af  svenska  krigsmakten  ärnat  taga  med  sig  någon 

del. 

Af  konungens  brel  till  marcpiis  de  Bouillé,  tryckta  i  Archenl 
"Minerva"   1802,  synes  dock  oförnekligt,  att  han  personligen  ärnat 
sig  ä  la  tete  för  Frankrikes  fiender,  men  att  hans  män  med  Ryssland 
och   de  andra  coaliserade  ej  varil  concerterade,  hvilka  makter  trol 
ej  förtrott  sig  till  hans  discretion. 

Däremot    kan   ej  nekas;  att  herl  rådt  -vaghet,  då  han  vid 

sidan   af  sina   vanliga  ämbetsmän   och  framför  dem  lill  rådgifvare  an- 

i   annan   skicklighet    an   deras  egen  inbillning  och 

•  •vana   vid   de   ärendens  handterande,  af  hvilka  en  jämn  st} 


-  36  - 

beror,  ömsom  förmått  honom  till  efterlåtenhet  och  våldsamheter:  miss- 
tag, grundade  på  denne  herres  misstroende  till  sig  själf,  och  nu  mera 
än  någon  annan  tid  vådliga  genom  de  laggrannaste  omständigheter  så 
inom  som  utom  riket. 

Frankrike  hade  detta  år  företett  ett  så  stort  skådespel,  att  det 
på  visst  sätt  hörer  till  alla  rikens  historia.  Själf  hade  det  förklarat 
krig  mot  kejsaren;  konungen  i  Preussen  och  en  del  tyska  riksständer 
togo  därutinnan  mot  Frankrike  en  uppenbar  del,  och  kombinerade  ar- 
méer inbröto  i  Frankrike  i  slutet  af  Juli  månad.  En  ny  revolution  för- 
ändrade den  10  Augusti  hela  Frankrikes  ställning.  Jacobinerna,  seg- 
rande öfver  kontrapartiet,  utförde  sin  plan  att  af  skaffa  konungamakten, 
då  Tuilerierna  denna  dag  blefvo  stormade;  schweizergardet,  som  för- 
svarat slottet  till  det  yttersta,  af  pöbeln  massakreradt;  konungen,  som 
med  sin  familj  tagit  sin  tillflykt  till  nationalassembléen,  genom  dess 
beslut  suspenderad  och  arresterad  först  i  Palais  de  Luxembourg,  slutligen 
i  Tempeltornet,  och  ett  nationalkonvent  till  den  20  September  till  Paris 
sammankalladt  i  nationalassembléens  ställe.  Exekutiva  makten  leni- 
nades  emellertid  i  händerna  på  en  konselj,  bestående  af  statsministrarna. 
De  förr  med  största  förtroende  nyttjade  ämbetsmän  afdankades,  nya 
tillsattes  och  arresterna  uppfylldes  med  en  myckenhet  af  de  mest  an- 
sedda personer  och  medborgare,  misstänkta  för  delaktighet  i  en  kontra- 
revolution, som  tjente  till  svepsak  för  alla  du  föröfvade  våldsamheter. 
Emellertid  inrättades  den  oinskränktaste  demokrati;  friheten  hade  i  tre 
år  varit  nationens  lösen,  nu  blef  det  jämnlikheten.  Konungamakt,  adel, 
prester,  aristokrati,  blefvo  målet  för  alla  hädelser,  och,  clet  man  minst 
förmodat,  arméerna  ingingo  i  alla  dessa  tänkesätt. 

Fienderna   inträngde  emellertid  i  hjärtat  af  landet.    Longwy  och 
Verdun   voro   intagna,.  Champagne   härjades   redan,  Paris  hotades 
dess   invånare   sågo   sig  nödsakade  att  arbeta  på  retranchementer  mot 
den  anfallande  fienden,  medan  i  Flandern  Lille  och  Thionvill 
des.    Under    den  jäsning    och   bestörtning,   som  häraf  i  hufvudstaden 
uppkom,    föreföll    ett    nytt    upplopp   den   -   Sepi.   dä  pöbeln  bröt  upp 
fängelserna,  aflifvade  fångarne  och  däribland  själfVa  drottningens  ö 
hofmästarinna,   prinsessan  Lamballe,   livars  hufvud   starks   upp  på  en 
pik   och   visades   drottningen   genom   fönsterna    i  hennes  arrest. 
människor  omkommo  pä  denna  blodiga  dagen,  och  konungens  och 
ningen-    personer  frälstes  med  möda  och  endasi  genom  den  föreställ- 
ning, att  nationen    borde   s]  q  i  ill  et1   g  tidligt  exempel. 
Enär   nationalkonventet  kort    därefter  sammanträdde,   blef  dess  ; 


37 

beslui    atl    förklara   konungamakt!  illtid  afskaffad,  Frankriki 

en  republik,  och  än  vidare  att  Ludvig  XVI  genom  formlig  rättej 
borde  tilltalas  inför  nationen.    Alla  emigranter  förklarades  tillika  s 
fäderneslandets  fiender,  förfallna  från  alla  medborgerliga 
ia.  i  fall  de  visade  sig  inom  fransk  gräns. 

Krigslyckan   fick  vid  samma  tid  den  mesl  oförmodade  vändning. 
Franske   generalen    Dumouriez,   som   sades   på    tre  sidor  i  Cham] 
vara   innesluten   af  fienden,  frälste  sig  icke  allenast  ur  trängseln, 
sedan   fransoserna   bemäktigal    sig   Speier  och  Worms  -ann  öern 

sinerna,   måste  konungen  af  Preussen,  som  sto 

er  månads  slut  soupera  med  franska  prinsarne  i  Tuileriema,  : 
>ta  hast  draga  sig  jämte  kejserlig  tillbaka,  lemna 

ingarne,  se  den  kombinerade  arméen  dagligen  förminskas  af  hun- 
ima  sjukdomar  och  en  förföljande  fiendes  svärd,  och  de 
djärfva  republikaner,  han  och  kejsaren  varit  sa  säkra  att  tukta,  föra 
sina  vapen  och  grundsatser  in  uti  tyska  riket,  eröfra  Mainz  och  Frank- 
furt; snart,  efrn-  upphäfvande  af  belägringen  af  Lille,  intränga  i  V 
länderna  och,  efter  en  vunnen  seger  vid  Gemappes  nära  Möns,  inom 
November  månads  slut  vara  mästare  af  allt  hvad  kejsaren  därsl 
inneb  jämte  en   fransysk   armé,   att  förekomma  konungens  al 

Sardinien  tillärnade  fredsbrott,  inbrutit  i  Savoyen  och  knappi 
förrän   detta    land  blifvil  underlagdl  tillika  med  grefskapet  Nizza,  som 
införlifvas  i  franska  republiken. 

käkade  alla  troner.  Frihetsandan,  länge  qväfd 
under  despotismens  tyngd,  utblossade  nästan  i  alla  länder;  och  i  <n 
slik  jäsning   blef  styrels  i  samma  mån  svårare,  som  un< 

tares  sinnen   ömtåligare   och  och  skarpsyn- 

tare  atl  granska  regenternas  fel. 

Verkningame   häraf  sträckl  en  till  Norden.    .Man  lemnar 

därhän,  livad  särskild  del  M.  Verninac  och  baron  Staöl  egl  uti  jacobin- 

-ka   grundsatsers   utspridande   i   Stockholm;  men  de  togo  detta  ar  ert 

saken    rotfäste  i  mångas  sinnen,  synnerligen  bland  <u-  yngre,  -;i  Maud 

som   ofrälse,  hvilka  sammanträdde  i  klubbar,  ifräde  mot  konung 

-del   och  ansågo  alla  disiini  <  lian  medborgare  för  ofelbara 

skäl  till  staters  olycka.    De  oförsyntaste  bullrade  äfven  pi 
ville   behålla  hattarne  på  hufvudet,  fast  de  kongl.  personerna  voro  till- 

-.  oi  h  applåderade  på  .  1 1  öfverdrifvel  siirt  med  -ki  i  och  gny  sådana 
ställen  i  operan  Gustaf  Wasa,  som  då  speltes,  andra  pjeser  al 


-  38 - 

hvilka  inneböllo  frihetens  beröm.  Ringa  händelser  i  sig  själfva  och  föga 
annat  än  barnlekar,  men  som  dock  måla  tidens  lynne. 

Att  i  sådana  omständigheter  åtnöjas  med  en  monarkisk  regering 
hade  varit  ett  underverk.  Men  utom  de  allmänna  anledningar,  dessa 
frihets-zeloter  hade  att  klandra  hertigens,  så  väl  som  all  styrelse  af  en 
enda  person,  trodde  sig  en  annan  del  af  nationen  därtill  ega  särskilda 
orsaker.  De,  som  varit  nyttjade  af  den  framlidne  konungen  eller  voro 
honom  särskildt  tillgifna,  voro  icke  allenast  missnöjda  att  hafva  för- 
lorat sitt  forna  inflytande,  utan  jämväl  stötte  att  se  alla  nya  författ- 
ningar kasta  skugga  på  den  forna  förvaltningen. 

Men  hvad  mera  gick  dem  till  sinnes,  var  den  oväntade  lindrighet, 
livarmed  de  i  konung  Gustaf  III:s  mord  delaktiga  blifvit  handterade, 
-  och  däruti  instämde  hela  den  opartiska  delen  af  nationen.  Ehuru 
skenfager  den  förevändning  var,  under  hvilken  de  fyra  till  döden  dömdes 
lif  blifvit  skonade,  var  den  likväl  hvarken  trodd  eller  gillad;  och  man 
insåg  ej  tillräckliga  skäl  att  mildra  rättvisans  fordringar  hos  en  regent, 
som  hade  en  företrädares,  en  broders  och  konungars  gemensamma  sak 
att  hämna.  Man  lade  hertigen  till  last  en  osannfärdig  uppgift.  Man 
vågade  utsprida,  att  de  brottslige  köpt  en  så  lindrig  medfart.  Mot  slu- 
tet af  dessas  arresttid,  hade  de  blifvit  förplägade  med  ett  slags  öfver- 
flöd  utur  konungens  kök;  ja,  man  hade  tillåtit  dem  se  sällskaper  och 
roa  sig  med  bjudna  vänner,  som  till  myckenhet  infanno  sig  hos  dem  i 
fängelserna.  Sådant  allt  hade  hos  allmänheten  förorsakat  en  förargelse, 
som  till  öfverflöd  retades  af  mångas  oförsigtiga  utlåtelser  (general  Du- 
wall,  baron  Carl  de  Geer  m.  fl.),  som  utan  förbehåll  förklarade  Ankar- 
ström för  en  martyr  af  friheten  och  nästan  -förgudade  hans  minne  så- 
som en  fäderneslandets  befriare.  När  frampå  hösten  kanslirådet  von 
Engeström  flyttades  från  Waxholms  till  Upsala  slott  och  där  njöt  en 
nästan  oinskränkt  frihet  att  besöka  hvem  han  ville  samt  resa  fram 
och  tillbaka  mellan  staden  och  sin  ej  långt  därifrån  belägna  sätesgård. 
ökades  uppseendet  så,  att  regeringen  äfven  mot  årets  slut  nödgades 
befalla,  det  han  skulle  hålla  sig  inne  på  slottet. 

Man  förebrådde  för  öfrigt  H.  K.  H.  en  mindre  sorgfällighet  om 
hushållning,  än  han  gifvif  hopp  att  vänta.  Hofhållningen  hade  efter 
framlidne  konungens  död  ej  kostat  mindre  än  förr;  staten  blifvit  ökad 
genom  onödiga  riksämbeten,  nya  löner  och  pensioner;  hertigen  hade 
till  prydnad  af  sina  rum  användt  en  omkostnad,  som.  i  fall  i  sig  själf 
obetydlig,  likväl  vittnade  om  en  smak  för  yppighet.  stridande  mot  hans 
egna  varningar,  och  hvilka  i  brist  af  exempel  blefVo  utan  verkan.  Samma 


39 

påminnelse  gjordes  vid  de  kostsamma  skådespelen;  dyrlegda  dansörer, 
som  utifrån  införskrefvos,  förändringar  utan  behof  af  officerares  uni- 
former, som  i  hela  arméen  pryddes  med  epauletter  och  Bkärp  af  guld 
och  silfver,  tvårl  emol  den  i  böljan  afficherade  tarflighets-principen; 
lätta  dragonernas  förstärkning,  en  dyr,  men  till  Landets  försvar  föga 
nyttig  grannlåtscorps,  m.  m. 

Men  största  och  allmännaste  missnöjet  uppväxte  bos  ofrålsestån- 

Förgäfves  hade  hertigen  under  vistelsen  på  Drottningholm  låtil 
lagmännen    Håkansson   och    Ahlman  befallas  till  konungens  bord;  tor- 

=  kallal  hofrättsrådel  RosbeCk  och  kyrkoherden  doktor  Petrejus 
till  ledamöter  i  allmänna  ärendenas  beredning;  de  hade  li<>s  her- 
tigen    förlorai    tvenne   föredragande   utan  atl  få  några  af  sina  medel  i 

.  Ecklesiastik-expeditionens  indragning  ansågs  af  många  bland 
erskapet  såsom  etl  utestängande  från  alll  tillträde  till  tronen;  de 
befordringar,  hertigen  gjort,  voro  inskränkta  inom  adeln,  och  hans  för- 
troende eller  ynnesl  syntes  fästad  vid  personer,  som  vid  forna  riks- 
dagar  varmasi    stridl    emol  ofrälse  systemet.    De  fruktade  härutaf  en 

regering,  förhatlig  ej  allenast  genom  jämförelsen  med  den  forna 
förvaltningen,  utan  än  mera  genom  tidens  lynne  och  tänkesätt,  som 
syntes  yrka  jämlikhet  i  rättigheter  mellan  alla  stånd. 

Möi  slutel  af  November  manad,  någon  tid  efter  min  återkomst 
tian  Småland  till  Stockholm,  då  jag  var  befalld  att  äta  middag  med 
hertigen,  frågade  lian  mig,  om  missnöjet  var  stort  i  den  Landsort,  jag 
kom    ifrån.    Jag    svarade,   atl    jag  ej  försport  något  missnöje,  att  man 

göra  II.  K.  II.  heder  för  dess  landsfaderliga  hjärtelag  och  många 
helsosamma  författningar,  m.  m. 

Hertigen.  Om  man  är  missnöjd,  tröstar  jag  mig  med  mitt  goda 
uppsåi   och  au   Gud  sjålf  ej  kan  göra  människor  till  nöjes. 

Jag.  Lianhända  likväl  att  visst  folk  finner  sig  stött  af  de  liera 
renvoyeringar,  K.  K.  H.  gjort  i  förmåga  af  Säkerhetsakten. 

Hertigen.  Jag  kunde  ej  på  annat  sätt  bli  af  med  personer,  som 
ej  mera  borde  nyttjas.  De  renvoyerade  hafva  utom  dess  fait  befor- 
dringar och  förbättringar  i  sina  villkor. 

Jag.  Sådana  likvid,  sunt  de  ej  sökt,  och  Nordin  har  ej  blifvit 
ayantagerad. 

Hertigen,  livad  honom  beträffar  lag  han  här  och  gjorde  ond  blod; 
|ag    måste   mot   honom  nyttja  min  rättighet.    Min  plan  är,  att  i  ofrigt 

Säkerhetsakten  a  sido;  jag  anser  den  orättvis  och  vill  ej  nyttja 
de    rättigheter,    den    Lägger    i    min    hand.    Rättvisa,   lugn   och  ordning 


-  40  - 

skola  alltid-  vara  mig  om  hjärtat;  och  den,  som  stör  dem,  ärnar  jag 
straffa  efter  lag. 

Jag.  Månne  ej  ofrälset  bör  åtnjuta  flera  vedermälen  af  E.  K.  H:s 
nåd,  än  som  hittills  skett? 

Hertigen.    Hvad  kunna  de  begära? 

Jag.  Förmodligen  högre  ämbeten:  deras  forna  pelare  vid  tro- 
nen äro  kullstötte,  de  hafva  ej  fått  andra  i  stället. 

Hertigen.    Ahlman  har  ju  fått  ett  högre  ämbete. 

Jag.    Men  emot  sin  vilja. 

Hertigen.  Här  äro  inga  ledigheter.  När  sådana  existera,  och  för- 
tjente  ofrälse  män  söka,  skola  de  ihågkommas. 

Uti  tryckta  skrifter,  frukter  af  tryckfriheten,  hade  adelns  privi- 
legier och  företrädesrättigheter  fördenskull  blifvit  ganska  oblygt  anta- 
stade. Detta  hade  gifvit  anledning  till  svar  och  skriftväxlingar,  som 
icke  försonat  sinnena  *). 

Händelser  inom  hofvet  hade  i  sin  mån  ökat  oron.  Konungen, 
hvars  uppfostran  hertigen  på  Drottningholm  alls  intet  efterfrågat,  hade 
under  vistandet  därstädes  varit  sjuklig.  Hans  sinne  hade  däraf  lidit; 
hans  begrepp  varit  slött,  hans  lynne  ojämnt;  med  ett  ord,  man  hade 
fruktat  någon  rubbning  af  hans  förståndsegenskaper,  som  ock  föran- 
låtit allvarsamma  rådplägningar  med  de  skickligaste  medici.  Mjält- 
sjuka  och  håglöshet  var  förknippad  med  ett  otidigt  skratt.  Dessa  symp- 
tomer.  åtföljda  af  obstruktion,  infnnno  sig  i  flera  repriser  från  somma- 
rens början,  ungefär  åtta  dagar  i  sänder.  Man  tillskref  dem  maskar. 
Emellertid  ansågs  hufvudet  rubbadt,  af  både  vänner  och  ovänner,  som 
honom  omgåfvo.  Ryske  ambassadören,  som  sade  sig  hafva  instruktioner 
att  bevaka  konungens  intresse,  beklagade  sig  för  grefve  Gyldenstolpe 
öfver  sin  embarras,  i  anseende  till  H.  Maj:ts  tillstånd.  Herr  af  Acrel 
hade  i  det  afseendet  tillstyrkt  en  ändring  i  H.  Maj:ts  leihadssätt  och 
starkare  rörelse,  som  ock  sedermera  syntes  göra  önskad  verkan.  Emel- 
lertid gafs  härigenom  anledning  till  de  obehagligaste  rykten. 

Vid  samma  tid  blef  hertiginnan  hafvande,  och  ehuru  ryktet  var 
allmänt,    att   kapten-löjtnanten    vid    lifdrabantcorpsen,    grefve    Fabian 


i  Se  "Patrioten",  en  veckoskrift,  utgifven  .0'  doktor  Philipson;  itern  "Stock- 
holms-Posten" oeh  "Dagligt  Allehanda".  Tvenne  adelsmän,  öfverste  Haij  och  hof- 
intendenten  Tham,  hade  vid  samma  tid  den  oförsigtighet,  att  under  det  i  Elfsborgs 
;an  anställda  sammanträde  af  ståndspersoner  till  Iandthushållningens  förbättring 
begära  nedlägga  sitt  adelskap,  s;is<,m  ett  hinder  för  det  allmänna  bästa.  En  till 
tid  och  omständigheter  sa  illa  afpassad  motion  blefvodedoch  förmådde  atl  åt< 


41   - 

vällande,  utmärkt*  n  likväl  all  fagnad 

en  händelse,   som   skulle  smickra   Lonom  med  namnet  af  fader,  imill 

missfall  i  Oktober  månad  qväfde  detta  ämne  till  de  i 
tanklij  V;n'  ej  mer  än  två  månader  gammalt, 

flera  år  ej  delal  sin  gemåls  Bång,  hade  med  henne 
.i  sommar  hafl  äktenskapsur 

Vänskapen  med  Ryssland,  som  niol  slutel  af  konung  Gustaf  III:s 
ng  var  myckel  varm.  syntes  märkligen  kallna.    Del  hörer  'ill  ka- 
binettet   och   eftervärlden  atl  därtill  inse  de  rätta  orsakerna.    De,  som 
a    för  alla-  ögon,  voro   baronerna   Armfelts   och   Taubes  fall, 
Sverig  ring  ifrån  ligan  mol  Frankrike  och  personers  användande 

i   ministéren,   med  hvilka   Ryssland  var  missnöj  dt  *).    Del  berätta 
ryska  kejsarinnan  el  ändandel  af  S:l   Andreae-orden,  som  G 

urit,  ärnal    därmed  pryda  både  den  unge  könungen  '»-Ii  heii 
vid    underrättelsen   om   konungamördarnes  benådande  ändri 
slutel    i    afseende   på    sistnämnde  herre  '"-Ii  endasl   verkställ!  del  mot 
den    förre.    Grefve   Stackelberg,   en   äregirig   '"-Ii    orolig  man,  dold 
sina  tänkesätl  :  hän  fällde  utlåtelser  vidmånga  tillfällen,  som  utmärkte, 
huru   föga  han  var  hertigen  och  den  nya  svenska  n  tillgifven. 

i.   som    vari!   den  framlidne  konungens  system  mes!  till- 
gifne,  plägade  etl  förtroligt  umgänge  i  hans  hus.  och  ibland  dem  näm- 
grefve  G-yldenstolpe,  general  Klingspor  och  statssekre- 
en   Zibet.    Under   sken    atl   söka  -'ii  stöd  för  den  unge  konungen 
emot   föregifna    faror,   tog   missnöje!    med   den  nu  rådande  makten  ''ii 

tillflykt  (ill  främmande  bistånd.    Detta  senare  nekadi 
drig,   då   <>ro  kunde   uppväckas   i  etl  grannrike,  som  därigenom  skulle 
söndras  och  försvagas. 

[bland   så   söndrade  sinnen  tilltog  jäsningen  dagligen.    Miss 
hos  en   del,   frihetsyrslan    hos  andra,   utländska   ingifvelser  hos  vissa, 
oförsigtighel    hos  de  fleste  sammanstötte  att   uppblåsa  en  eld,  sörj 

med  betänkhga  utbrott.    Hårda  tillvitelser  af  det  ena  partiet  mot 

ådra,   ogrundade   rykten  och  elaka  fört^dningar  af  ofta  oskyldiga 

gärningar,   misstankar,    agg    till    personer    uppfyllde    hela    samhället. 


i  Grefv  hofkansli  i                          ömoutntaa- 
...ii-, i  kejsarinnan    bi  h                         ide  till  hvad  som  handl  un- 
der  han-    b<  skicfc  under  sista  krigi 
iperatör  i  mol    r 


-  42    - 

Namnet  jacobin  blef  nu  ungefär  lika  slösadt,  som  det  af  svensk  ryss 
under  sista  kriget;  den  foglige,  som  ville  gå  en  medelväg  efter  sin  öf- 
vertygelse,  var  efter  partiers  plägsed  säker  att  bli  lika  illa  ansedd  a 
ömse  sidor  eller  ock  föraktad  såsom  ljum  och  oljetydlig. 

Regeringen  hade  i  sådana  omständigheter  behöft  en  varsamhet 
i  alla  sina  beslut  och  en  jämn  styrka  i  deras  verkställande,  som  kanske 
saknades:  och  då  man  jämförer  sinnenas  författning  med  de  redan  om- 
förmälda  af  regeringen  tagna  mått,  torde  nogsamt  finnas,  att  medbor- 
gerlig försoning  icke  däraf  kunde  befrämjas. 

I  Oktober  månad  fick  H.  K.  H.  ett  anonymt  bref,  uppfylldt  med 
de  smädefullaste  tillmålen.  Honom  förekastades,  att  han  belönt  sin 
framlidne  broders  förtroende  med  infamier,  att  han  från  sig  visat  alla 
den  högstsalige  konungens  trognaste  tjenare;  att  man  däraf  borde  sluta. 
att  han  själf  ej  varit  utan  delaktighot  i  konungamordet,  och  att  man 
borde  frukta,  att  han  snart  äfven  ville  undanrödja  den  unge  konungen ; 
för  öfrigt,  att  han  vore  en  lekboll  i  adelns  händer,  bvilken  styrde  ho- 
nom, skrattande  åt  hans  svaghet;  att  han  ej  borde  afskaffa  ecklesia- 
stik-expeditionen,  ej  heller  till  föredragande  antaga  någon  af  Stock- 
holms prestmän,  till  ståndets  stora  skada  och  missnöje;  och  att  mång- 
faldiga personel-  i  allt  detta  hyste  lika  tankar  med  den  onämnde  bref- 
ställaren  m.  m.  Detta  bref,  som  kanske  bäst  varit  att  förakta,  blef  på 
hertigens  befallning  efterspanadt.  I  anledning  af  den  bekanta  omstän- 
digheten, att  det  blifvit  inlemnadt  på  Skenninge  postkontor,  lät  H.  K. 
H.  genom  en  till  den  orten  afskickad  hofrättsbetjent  anställa  under- 
sökning; och  då  prosten  i  Westerlösa,  Widén,  fanns  af  flera  omstän- 
digheter besvärad,  uppkallades  han  till  Stockholm,  bekände  vid  första 
förhöret  i  Svea  bofrätt  den  ...  November  sig  vara  författare  tillbrefvet 
och  blef  i  häkte  inmanad  på  Stadshuset. 

Besynnerligt  var,  att  nästan  vid  samma  tid  som  detta  anonyma 
bref  var  skrifvet.  i  "Journal  de  Paris''  funnos  lika  beskaffade  smädelser 
mot  H.  K.  H.,  hvilka  dock  i  ett  senare  blad  förklarades  för  ogrundade 
dikter,  utspridda  af  ryska  partiet.  Widén  blef  af  Svea  hofrätt  dömd 
att  mista  lifvet  och  halshuggas,  hvilken  dom  af  högsta  domstolen  gil- 
lades, men  förmildrades  på  hans  ansökning  om  nåd  af  herr  igen  till  evig 
landsflykt,  hvarjämte  hans  hustru  erhöll  dubbla  nådar.  Widén  affördes 
till  gränsen  den  22  Februari,  sedan  prestdrägten  var  honom  fråntagen 
i  konsistorium.  Vid  resan  ur  landet  skall  han  i  Linköping  bekänl 
man  tillbudit  honom  slippa  allt  straff,  om  han  vill»'  vidgå  att  biskop 
Lindblom    tagit    del    mod   honom    i  stämplingen  till  pasquillet.        Han 


4:, 

uppehöll  sig  sedermera  i  Köpenhamn  och  fick  L796  al  hertigen  i  t; 
tillstånd  att  återkomma  till  fäderneslandet. 

ra  dagar  före  Jul  utkom  en  Bkrifl  af  den  bekante  Thorild 
»under  rubrik:  "Handlingar  rörande  tryckfriheten  1786"  >.  försedd  med 
ett  företal  till  hertigen-regenten,  uppfylldl  med  kitslig;,  ,„-ii  djårfva 
uttryck.  Sveriges  regeringssätl  wur  ock  angripel  genom  den  utlåtelse, 
att  dess  fyra  stånd  vore  att  anse  såsom  dess  obestånd.  Denna  auctors 
otyglade  egenkårlek,  lians  anhängares  enthusiasm,  del  intryck,  lians 
skrifter  tillförne  gjort  genom  en  diktatorisk  och  nästan  inspirerad  ton. 
gjorde  oii  billig  uppmärksamhet;  men  'la  imderståthållaren  Liljensparre 
tillade,  ;nt  utspridandel  af  denna  skrift  kunde  sta  i  sammanhang  med 
flera  betänkliga  tillställningar  i  staden,  att  icke  allenast  klubbar  af 
missnöjde  flerestädes  underhöllos,  man  ork  att  sammanskockning 
sämre  folk  egde  rum,  och  att  ingen  stund  von-  att  förlora  till  farans 
förekommande,  gjorde  dessa  föreställningar  ett  törhända  allt  för  djupt 
intryck  hos  ii  K.  il.  Det  säges  ock,  att  lian  genom  anonyma  biljetter 
blifvit  hotad  till  lirvet,  i  fall  han  ej  afskedade  baron  Reuterholm,  men 
för  sanningen  däraf  kan  man  ej  gå  i  borgen. 

Emellertid  hit  H.  K.  H.  efter  en  sent  om  aftonen  hållen  råd- 
plägning med  riksdrotsen  don  -2\  December  arrestera  Thorild  och  an- 
lla  lians  tilltalande  inför  Svea  hofrätt;  likaledes  följande  dagen  an- 
tyda landshöfdingarne  Lagerbring  och  Låstbom  att  oförtöfvadt  begifva 
sig  frän  Stockholm,  antingen  till  deras  län  eller  de  tandsorter,  Skåne 
och  Vermland,  till  hvilka  de  begärt  och  erhållit  tjenstefrihet  att  före- 
taga resor.  Kapten  Pollet,  en  ifrig  royahst  och  mycket  besökande  ry- 
ske  ambassadörens  hus,  fick  ock  tillsägelse  att  begifva  sig  till  sin  sta- 
tion  i   Stralsund   såsom   adjutant    hos  generalguvernören    i  Pommern. 

i  Stockholm  beordrades  att  vara  på  sin  vakt.  föi 
med  skarpa  skutt  och  fingo  larmplatser,  där  de  skulle  samlas  vid  sju 
ilskotr  ifrån  Skeppsholmen.  Man  tillägger,  att  hertigen  äfven  är- 
nat  haranguera  regementscheferna  for  att  uppmuntra  och  förbinda  dem 
till  nit  och  trohet,  men  ati  generaladjutanten  grefve  Schwerin  mod 
den  manliga  köld,  hvaraf  han  sa  ofta  gifvit  prof,  afstyrkt  detta  steg, 
.  da  ingen  uppenbar  7åda  var  for  handen,  skulle  vittnar  em  en 
fruktan,  den  en  regerande  herre  aldrig  bör  förråda. 


'i  Dessa  voro  verkliga  memonaler,  sistnämnde  år  franigifna  af  auctor  till 
kanslikollegium,  som  därmed  ej  tundi  sig  befatta,  och  till  riddorskapel  och  adeln 
vjil  riksdagi  n. 


-  44  - 

Under  dato  af  den  -21  December  utfärdades  ock  en  förklaring  öf- 
ver  tryckfrihetsförordningen,  som  icke  allenast  stadgade,  att  den  där- 
emot bröt,  skulle  vara  förfallen  till  det  straff,  1,  2  och  3  §§  af  1774  års 
tryckfrihetsförordning  stadga,  utan  ock,  att  det  ansvar  boktryckarne,  i% 
de  dem  den  11  Juli  från  tryckfrihet  undantagne  casus  åligger,  skulle 
sträcka  sig  till  en  lika  näpst  med  författame,  enär  regeringssättet  hä- 
danefter i  någon  måtto  angrepes.  Under  den  22  utfärdades  en  af  ba- 
ron Iieuterholm  uppsatt  varning,  och  samma  dag  om  eftermiddagen 
uppkallade  H.  K.  H.  Svea  hofrätt  och  öfverantvardade  i  dess  vård  sitt 
testamente. 

Alla  dessa  steg  uppfyllde  staden  med  oro  och  farhåga.  Man  tror, 
att  de  varit  öfverflödiga  och  tillägger  skulden  underståthållaren  Liljen- 
sparre.  som,  under  afund  och  uppenbart  missförstånd  med  överståt- 
hållaren och  angelägen  att  bibehålla  en  vacklande  kredit,  diktade  fa- 
ror, för  att  ådagalägga  sin  vaksamhet  och  till  deras  afvändande  synas 
oumbärlig.  Det  påstås,  att  öfverkammarherren  baron  Stierneld,  som 
ock  nu  förvärfvat  sig  mycket  fortroende  hos  H.  K.  H.,  tillstyrkt  de 
vidtagna  våldsammare  mått,  illa  afpassade  mot  hans  grundsatser  och 
uppförande  vid  och  före  17S'.i  ars  riksdag  såsom  en  frihetshjälte  och 
martyr.  Många  fritaga  honom  dock  från  deltagande  härutinnan,  tilläg- 
gande, att  han  genom  tillstyrkande  af  en  jämn  rättvisa  och  lika  yn- 
nest för  alla  stånd  nyttjat  sitt  tillträde  hos  H.  K.  H.  Det  vissa,  att 
han  var  en  af  Moliéres  "gens  de  qualité.  qui  savent  tönt  sans  avoir 
rien  appris".  Denne  friherre  hade  dock  nyss  tillförne  utverkat  nåd  för 
en  sin  slägtinge  vid  namn  Stierneld,  för  detta  vice  korporal  vid  lif- 
drabantcorpsen,  som  mänga  år  tillförne  föröfvat  ett  dråp  på  en  sin 
torpare,  därföre  rymt  och  blifvit  till  döden  dömd;  en  mildhet,  som 
mot  en  så  brottslig  adelsman  obetänksamt  utöfvad,  gaf  adelns  ovänner 
ert  nytt  ämne  tiil  förtrytelse.  Han  hade  dock  redan  under  framlidne 
konungens  regering  vistats  inom  landet  inkognito. 

-Mi ii  af  allt  detta  var  ingenting,  som  mindre  behagade  allmän- 
heten än  den  nya  förklaringen  af  tryckfrihetsförordningen.  Det  icke 
nya.  men  utvidgade  ansvaret  för  boktryckare  återställde  på  visst  sätt 
censuren  i  deras  händer  och  gjorde  tryckfriheten  till  följd  där  af  obruk- 
bar. Man  fruktade  därför,  att  denna  så  högt  skattade  rättighet  skulle 
efter  fem  månaders  förlopp  underkastas  samma,  tvang,  som  i  den  under 
den  11  -Tuli  utfärdade  förordningen  med  så  mörka  färger  var  afmåladt. 
Slutsatserna  blefvo  ej  smickrande  för  hertigens  ståndaktighet  och  än 
mindre  för  deras  ömhet  om  frihet  eller  upplysning,  som  H.  K.  H.  omgåfvo. 


-  45 

Ibland   ungdomen   vid    Upsala   akademi  märktes  häröfver  ''ii  be- 
tydlig jäsning;  de  studerande  anlade  sorg  med  svarta  krusflorsk 
der  öfver  don  förlorade   tryckfriheten;   de  sjöngo  högtidligen  en  - 
skrin    öfver  det  tillika   med  en    vers   till  frihetens  och  jämlik- 

ris heder: 

Frihet  och  jämlikhet  rade  bland  oss! 

Upplysning  spridi  bl   bloss! 

Lydom  dess  röst! 

1  våra  brösl 

Kännom  dess  räl  I  ! 

Kännom  vår  styrka,  resten  är  lätt. 

dessa   tänkesätt,   dem  de  föresal  I  planta 

i  sina  landsorter,  förenades  etl  svuret  hat  till  adeln;  dock  öfverens- 
kommo  de  atl  hälla  sig  hell  stilla  och  ingen  ofreda.  De  höllo  fram 
|.a  vintern  konventer  eller  slutna  sammankomster,  där  ta]  höllos,  fulla 
af  moderna  frihetsprinciper.  Dessa  sammankomster  blefvo  dock  ändt- 
ligen  förbjudna. 

När  Thorild   uppfördes  till  hofrätten  den  24  December  Lill  förhör, 
skockade    sig  en  mängd  ungl  sysslolösl  folk  omkring  vagnen,  ro 
"Lefve  Thorild   och   friheten!"   och   gjorde  etl   bull<  ,  ehuru  utan 

annan  verkan,  gaf  anledning  tiH  en  allvarsam  varning  dm  27  l>ecem- 
ber  tVAn  öl  lållaren  till  stadens  innevånare  au  akta  sig  för  slika 

illiga  upptåg,  så  kärl  dem  vore  att  ej  på  ställel  fängslas  ocn efter 
i\  ändigheterna  lagli  i  ffas. 

Thorild,  -  I  fräckhel  inför  hofrätten  försvarade  sig,  dö 

ii  bröd.    lian  besväi  öfver 

utslag   hos    konungen.     Advokatfiskalen,    såsom   aktör,   anförde 

äfvenl  i del    sadi  s  på  befallning,  besvär 

-.111    tur   Lindrigt,   påstående   atl    Thorild   borde  mista  lif,  ära  och 

Konungen   skärpte   hofrättens   utslag  och  dömde  honom  den  ■_!■_' 

Februari  till  lyra  ars  landsflykt,  hvarå  verkställighel  genast  följde.  Tre 

ar  därefter  utn  jen  honom  till  bibliotekarie  vid  Qreifswalds 

lemi. 

Del    är   frän   denna    stund    - hertigen,  eller  rättare  hans  alls- 

mäkti]  ifvare,   alldeles  ändrade  sitl  i  sex  månader  följda  system. 

Friheten  förekom  dem  nu  alll  för  vådlig,  och  de  utestängde  den  seder- 

I  samma  nit.  som  den  af  dem  så  myckel  klandrade  Gustaf  IIL 

-    Reuterholm,  frih  ionens  förmente  hjälte,  sådan  han 


-  46  - 

visade  sig  1786  och  17S9,  begynte  finna,  att  Säkerhetsakten  var  den 
framlidne  konungens  bästa  verk  och  till  Sveriges  styrelse  oundgänglig. 
Han  yttrade  detta  för  de  få,  som  egde  lians  förtroende.  Misstankar 
om  jacobinism  föllo  på  alla  dem,  som  ej  yrkade  en  passiv  lydnad,  och 
i  allmänhet  på  allt  folk  med  snille. 

Det  nya  året  begyntes  med  ett  nytt  bullersamt  uppträde.  I  an- 
ledning af  en  händelse  eller  slagsmål  emellan  kaptenen  vid  blå  och 
hvita  eller  så  kallade  Götha  gardet,  Frese,  och  tvenne  borgare,  hvar- 
vid  den  ene  af  de  senare  blifvit  skadad  i  handen  med  sabel  samt  Frese 
haft  oanständiga  utlåtelser  om  hela  borgareståndet,  företogs  den  7  Ja- 
nuari om  eftermiddagen  ransakning  i  poliskammaren,  då  en  stor  myc- 
kel diet  folk  församlade  sig  där  utanför  och  påstodo,  att  Frese  såsom 
gatufredsbrytare  borde  arresteras.  Förgäfves  nedsteg  underståthållaren 
Liljensparre  och  försökte  med  skarpa  hotelser  och  föreställningar  skingra 
den  upprörda  menigheten.  Bullret  ökades,  och  han  själf  blef  med  hviss- 
lande  och  otidigheter  afvist.  På  uppgift,  till  folkhopens  stillande,  att 
Frese  redan  vore  arresterad,  då  han  likväl  i  själfva  verket  var  genom 
en  lönngång  bortförd,  gick  en  del  till  högvakten,  att  underråtta  sig  om 
någon  där  vore  häktad. 

Då  sådant  ej  befanns,  inträngde  sig  skaran  på  kongl.  borggården, 
yrkande  med  förnyad  häftighet  arrest  på  Frese.  Hertigen  lät  genom 
Öfverståthållaren  och  sina  adjutanter  förmana  de  sammanskockade  att 
åtskiljas.  De  påstodo  oryggligen  dessförinnan  den  begärda  arresten 
och  sade  sig  därom  vilja  tala  med  H.  K.  H.  själf;  läto  ock  undfalla  sig 
hårda  ord  och  tillvitelser:  att  Widén  och  Thorild,  som  ingenting  gjort, 
häktades  och  handterades  hårdt,  men  en  brottslig  adelsman  skonades. 
Mot  generalmajoren  grefve  Schwerin,  som  därnäst  af  H.  I\.  H.  ned- 
skickades,  visade  de  mer  böflighet;  men  åtskildes  dock  ej  på  hans  för- 
maning, dä  han  ej  kunde  lofva  Freses  arrest  under  andra  villkor, 
den  af  domaren  pröfvades  laglig.  Ändtligen  kommenderades  försl  toh  mar 
af  dragonerna  och  däruppå  en  sqvadron  in  uppå  borggården,  som  med 
sabeln  i  handen  utkörde  folkhopen  och  red  efter  dem  i  e  igarne, 

där  de  undstucko  sig,  hvarvid  tvenne  dragoner  sägas  blifvit  illa  - 
och  ett  skott  lossadt  uppå  dem.  Emellertid  var  borggården  ren  kl.  mot 
9,  då  vakterna  fördubblades:  nattpatruller  anbefalldes;  de  på  Drottning- 
holm förlagda  dragoner  inkommenderades  till  besättningens  förstärkande 
och  proklamation  följande  dagen  under  trumslag  förkunnades  och  i  gatu- 
hörnen  anslogs.  Första  beslutet  var,  att  genom  en  härold  under  puk-  och 
trumpetklang  utropa  denna  kungörelse,  hvilket  dock  lyckligtvis  ändrades. 


var  emellertid  arresterad.    En  m  för 

mmanskockade,   vid  namn  Just,  blef  ock  inmanad  i  häkte.    Elan- 
sakningen  öfver  bröt  »fverlemnades  till  Svea  hofrätt.    Kor! 

efter  arresterades  en  ung  handlande,  Ebel,  som  talal  i  deras  aamn  på 
gården,  och   handtverkaren   Sandberg.    Efter  en  långvarig  ransak- 
oing,  hvarigenom  inga  flera  medbrottsliga  kunnat  uppspanas, 
Ebel  nitii  :.  års  landsflykt  och  Jusl  och  Sandberg  med  .  - 
och  bröd.    Actor  hade  mol    Ebel  gjort  påstående  om  dödsstraff,  men 
hofrätten  dömt  honom  till  en  månads  vatten  och  bröd. 

Staden,  och  ännu  mera  landsorterna,  sattes  i  häpenhet  öfverden 
i  hårda  ordasätl  författade  proklamationen.    .Man  hade  sett  ett  upplopp; 
man  trodde  sig  känna  dess  tillfälliga  anledning;  men  upproriska ai 
ningar  och  förrädiska  ståmplingar  voro  något  äfven  så  oförmodadt 
förskräckande.    Under  allt  detta  ville  man  veta,  att  baron  Reuterholm, 
närvarande   hos   hertigen,   då  slottsborggården  var  uppfylld  af  de  sam- 
manskockade,  tillstyrkt,  att  man  borde  skjuta  skarpt  till  hämmande  af 
ett   upplopp,   som   upphörde  och  lemnade  efter  sig  den  fullkomlig 
stillhet,   så   fort    den   ringasto   beväpnade   styrka  \  Det  skall 

varit   grefve   Schwerins   förtjenst,   att    ej    dessa  onödiga  våldsamheter 
blifvit  föröfvade. 

Då  man  å  ena  sidan  tog  don  begångna  oordningen  i  så  hög  ton, 
var   man   å   den   andra   färdig   till  ett  offer,    önderståthållaren  Liljen- 
sparre   var  af  allmänheten   härad.     Man   Batte  på   hans  räkning 
han   o,-k    skrämt   hertigen;   andra    till    och  med,  att  han  tillställt  upp- 
loppet  för  atr   vid  dess  stillande  blifva  nödvändig;  förevändningar  för 
eg,  ovånskap  och  förföljelse  förmodligen  dikterad.'  och  som  donna 
-  'i  ej  träffade  någon  oförtjent,  men  kanhända  med  öfverilning  ut- 
•nom  från  sitt  ämbete.    Den  9  Januari  kallades  han 
af  rikskansleren,  och  honom  förständigades,  att  IT.  K.  H.  förordnat  ho- 
nom  att    skyndsamligen   rosa   till  Pommern  för  att  biträda  regeringen 
att    halva    ett    vakande   öga   på   de   dagligen  tilltagande  franska  emi- 
granterna i  H.  Maj:ts  tyska  besittningar.    Emellertid  var  en  ny  u 
ståthållare   nämnd,   revisionssekreteraren    Nibelius,  och  en  ny  polismä- 
.   advokatflskalen    Norlin,   i   den   yngre    Liljensparrens  ställe,  som 
flyttades   till   assessor  i    Svea  hofrätt.    Qnderståthållaren  Liljensparre 
l   2500  r:drs   lön.    Han   afreste  ännu  inom  fem  dagar,  sedan  han 
vara  vittne  till  fröjdebetygelser  öfver  sitt  entledigande  med  pas- 

quiller  och   illuminationer  samt  varit  menighetens  syndal k.    Under 

:  blef  han  sulterad. 


-  48  - 

Den  12  utfärdade  hertigen  närlagda  bref: 

VI  Carl  etc.  etc.  helsa  öfverståthållaren  i  Stockholm,  Oommen- 
deuren  samt  Riddaren  etc.  etc.  C.  V\T.  Modée  med  Gud  Allsmägtig  nåde- 
ligen:  Då  VI  i  den  mörkaste  och  bedröfveligaste  tidepunkt  emottogo 
Riks- styrelsen  och  ett  tungt  och  bekymmersamt  förmynderskap,  skedde 
det  endast  af  undergifvenhet  för  den  allsmägtiga  Försynens  skickels©, 
af  vördnad  för  en  älskad  Broders  sista  vilja,  af  trohet  och  tillgifvenhet 
för  allés  Vår  Nådige  Konung,  och  af  den  rena  kärlek  för  en  älskad 
fosterjord,  som  redan  genom  dödar  och  faror  fört  Oss  att  för  den  samma 
våga  lif  och  blod,  och  hvaraf  VI  äfven  ännu  pä  Vår  kropp  bäre  ve- 
dermäle. 

Så  litet  det  hade  anstått  en  boren  Svensk  Arf-Furste,  en  Broder, 
den  förste  Undersåten,  att  i  en  dylik  stund  tveka  eller  undandraga 
Sig,  då  de  heligaste  pligter,  då  blodets  och  naturens  samfäldte  röster 
med  fäderneslandets  blandades  att  framkalla  Oss  ur  Vårt  lugn,  till  en 
faderlös  Brorsons,  en  ung  älskansvärd  Konungs  stöd  under  dess  omyn- 
diga år,  i  mulna  och  oroliga  tider:  Så  litet  föreställde  Yl  Oss  väl,  att 
under  de  fyra  år  detta  ansvariga  förtroende,  dessa  tunga  pligter  Oss 
ålega,  få  hugnas  af  det  lugn  och  den  stillhet  innom  landet,  som  så  säl- 
lan pläga  åtfölja  förmyndare-regeringar,  men  ATårt  goda  uppsåt  och 
Vare  afsigters  renhet  eljest  så  väl  förtjente,  hvarmed  det  trogna  Sven- 
ska Folket  sig  själf  lenmadt,  dock  visserligen  skulle  bidraga  att  för 
Oss  underlätta  den  tryckande  regeringsbördan,  därest  icke  beklageligt- 
vis  innom  Oss  ännu  funnes  sådane  fiender  till  allmänt  lugn  och  säker- 
het, som  genom  den  skadeliga  oenighets-facklans  åter  uptändande  med- 
borgare och  stånd  emellan,  försäteliga  sammansättningar  och  de  för- 
Menligaste  och  ilskefullaste  förtydningar  af  de  oskyldigaste  gjerningar, 
ånyo  sökte  upväcka  de  olycksstormar,  hvaraf  desse  sist  förflutne  åren 
varit  så  upfyllde  och  dem  VI  med  högsta  grämelse  och  missnöje  nu 
åter  se  upvälla  ur  deras  mörka,  grumliga  och  orena  källor. 

Det  oanständiga  utbrott  därå!',  sig  i  desse  dagar  visat,  bestyrker 
ty  vä  it  nogsamt  denna  bedröfveliga  aning.  En  förrädisk,  köpt.  upvig- 
lad  eller  förledd  folkhop  vågar  intränga  uti  den  Kongliga  Berg.  som 
Svenska  folket  alltid  hitintils  med  vördnad  nalkats  och  såsom  en  hel- 
gad fristad  ansett,  hvarifrån  deras  Öfverhel  och  Beskyddare  öfver  dem 
itspridt  sine  välgjerningar.  Med  skrik  och  smädelser  förolämpj 
Embetsmän,  som  där  ii  Konungens  hägnar  befalla,  <{>■  djerfve  vilja  där 
föreskrifva  Lagar,  och  sluteligen  bringa  de  sitt  oförskämda  företagande 
till   den   oerhördl    förgripeliga    högd,   att  etl  kanske  betaldi   förrädiskt 


-   40   - 

på  sjelfva  vakten  lossas.  VI  hade  hälst  önskat,  om  möjeligl  va- 
rit.  att  för  Oss  Sjelfvé,  för  samtiden  och  för  efterverlden  i  glömskans 
djupaste  mörker  kunna  begrafva  och  fördölja  ett  så  högst  brottsligt 
och  vanhedrande  företag,  i  Våra  häfder  lyckligtvis  del  första  och  enda 
i  >in  slag;  men  då  Vår  'lyra  pligt  såsom  konungens  förmyndare,  Vår 
värdighel  som  Regent,  Vår  trohet  som  undersåte  icke  tillåtit  <»ss.  att 
af  ett  så  nedrigt  <>ch  brottsligt  upträde  vara  en  kall  åskådare,  hafva 
Vi,  oaktad!  all  den  mildhet  och  foglighet-,  hvartill  Vårt  bjerta  alltid 
helst  är  böjdt,  i  desse  stunder  nödgats  utbreda  den  kongliga  magi  och 
myndighet,  som  den  Allsmägtige  till  detta  lands  frälsning,  till  Throi 

ståndighetens,  grundlagarnes  och  allmänna  säkerhetens  uprätthål- 
lande  i  Våra  händer  lagt:  Varandes  Vårt  fasta  och  oryggeliga  i>eslut 
att  hellre  med  sista  blodsdroppan,  om  afund,  otacksamhet  ochfienderne 
till  Vårt  gemensamma  väl  änteligen  ville  bringa  det  så  långt,  besegla 
Vår  trohel    emot  en  späd  och  oskyldig  Konung,  än  genom  den  minsta 

jift  af  Dess  ärfda  Lagliga  Makt,  eller  flathet  vid  dess  försvarande 
emot  dylike  högs!  förgripelige- tilltag  och  inbrott  uti  det  Regeringssätt, 
Vi   alle   så   dyrt  besvurit,  fläcka  Vår  fursteliga  ed  och  det  namn,  som 

ifund  och  förrädare  till  trots,  en  dag  hoppas  lika  rent  till  Svenska 
folkets  kärlek  och  kanske  tacksamhet  med  Vår  .aska  få  öfverlemna- 
Vi  vilja  icke  längre  uppehålla  Oss  vid  dess,,  afskyvärde  ohyggelighe- 
ilande.  Vart  bjerta  sönderslites,  att  någonsin  hafva  behöft 
updaga  dem:  men  deremot  eiinre  Vi  Oss  med  fägnad  att  de  köptas, 
förfördas  och  brottsligas  antal  lyckligtvis  ännu  år  ringa,  och  nationens 
ära  och  medfödda  trohel  emot  sine  Konungar  alltid  densamma,  samt 
öfver  allt  förrädarens  guld  och  listige  försök.  Vi  hafve  icke 
glömt  —  och  huru  skulle  det  någonsin  kunna  glömmas.1  all  den 
varma  tillgifvenhet,  den  kärlek  och  hedrande  nit,  hvaraf  denna  Bufvud- 
Btadens  trogna  Borgerskap,  under  de  sist  förflutne  bullersamma  tådei 
gifvil  Konung  och  Konungahuset  de  mest  lysande  vedermälen;  och 
ehuru  detta  oförmodade,  nesliga  upträde  sig  i  dess  sköte  tilldragit, 
misskånne    Vi   därföre  alldeles   icke  Borgerskapets  redeliga  tänkesätt, 

den  rena  trohel  ifrån  hvilken  de  än  aldrig  afvikit 

m   det    mast   talande  bevis  af  den  fullkomliga  Rättvisa,  dem 
Vari  sinne  vederfares,  hafve  Vi  ock  härmedelst  i  Nåder  ve- 
lat updraga  Öfver-Ståthållaren  att  å  Konungens  och  Vare  vägnar  lemna 
dem   ett    nytt    vedermäle  af  Vari  oinskränkta  förtroende.    Då  hos  Oss 
bUfvit   i   underdånighet   anmält,   det   ibland   de  brottsligas  antal,  som 

del    nyligen  skedde  förrädiske  upror  deltagit,  skola  flere  lösa  per- 

Anteckningar,  II. 


-  50    - 

söner   sig   befinna,  som  under  livar  jehanda  namn  tillhöra  Borgerskapet 

och   deras   särskilde   handteringar:   Och   då   Konungens  höghet,  hvars. 
Borg  för  första  gången,  sedan  Stockholms  Slott  grundlades,  af  Svenske 
Män   blifvit   vanvördad,   då   Nationens  ära,  hvars  namn  eljest  finge  en 
oförtjent  skugga,  samt  då  hvars  mans  i  lagen   förvarade  säkerhet  nöd- 
vändigt kräfver   att   desse   djerfve   förstörare   af  det  allmänna  lugnet, 
blifva  till   lagens  strängaste  åtal  och  straff  öfverlenmade ;  och  då  Vi  i 
ett  mål   af  så  grof  beskaffenhet,  efter  de  Oss  uptedde  anledningar,  väl 
genast  med  fullkomlig  rättvisa  kunnat  låta  gripa  och  häckta  desse  brotts- 
lige:  anse   Vi   dock  enligare  med  det  ypperliga  förtroende  Vi  till  Bor- 
gerskapets  trohet  och  nit  hysa,  att  häldre  åt  dem  sjelfve  updraga  och 
öfverlämna   omsorgen   att   ibland   sitt    folk  efterspana,  upsöka  och  ut- 
gallra  samt   till   Konungens   Befallningshafvande   låta  utlefvercra  aila 
dem,   som   genom   ett   så  högst  förgripeligt  förhållande  uti  detta  hög- 
målsbrott   varit   delaktige,   helt  öfvertygade  att  ingen  redelig  Borgers- 
man,   ingen   omtänksam   husbonde  lärer  någonsin  söka  undandölja.  än 
mindre  försvara,  eller  i  sitt  bröd  längre  vilja  behålla  dylike  missdådare, 
det   allmänna  lugnets  förstörare,  och  värktyg  för  så  vådeliga  och  orena 
afsigter,   utan   med   all   den   afsky,    som   blotta  namnet  af  deras  brott 
väcker,   dem   genast  till   Öfver- Ståthållaren   och  Konungens  öfrige  Be- 
fallningshafvande  uppgifva.    Detta  nya  prof  af  en  aldrig  svigtande  tro- 
net  hos  Stockholms  Borgerskap  skall  ännu  sprida  en  ökad  glänts  öfver 
den  de   sig  redan  af  sine  Konungars  tacksamhet  och  erkänsla  förvärf- 
vat,   och  med  Sanningens  stål,  såsom  en  tilläggning,  i  den  Marmor  in- 
ristas,  hvilken   af  en   vördad   Konung  blifvit  förordnad,  att  just  uppå 
samma  ställe  förräderiet  denna  gången  utvalde  sig  till  tummelplats  till 
efterverlden  frambära  åminnelse  deraf. 

Jämte  detta  ärende  updrage  Vi  Eder  sluteligen,  att  om  desse 
Vare  Nådige  Tänkesätt  och  om  Vårt  oinskränkta  förtroende  till  Magi- 
stratens och  Borgerskapets  oföränderliga  trohet  emot  Konungen  och 
Konungahuset  dem  försäkra,  och  hvaraf  Vi  äfven  trodt  Oss  i  desse 
critiska  ögnablick,  hafva  gifvit  dem  ett  icke  mindre  öfvertygande  ve- 
dermäle  i  valet  af  den  nye  Under- Ståthållarens  person,  som  ur  deras 
eget  Stånd  blifvit  tagen,  hvars  redliga  och  berömmeliga  egenskaper 
last  Vår  billiga  uppmärksamhet  och  icke  heller  lärer  kunna  fela  att 
tillvinna  sig  samtelige  Borgerskapets  aktning  och  förtroende.  Vi  tillåte 
att  detta  Bref  för  Borgerskapet  på  Rådhuset  upläses  samt  der  bland 
deras   handlingar   förvaras.    Pörblifvandes   i    öfrigt   städse  Öfver  Ståt- 


51  - 

hållaren,   Commendeuren  och  Riddaren  med  Gud  AUsm 
val  -\  kholm  den  12  Januari  1793. 

CARL. 

Til]  Öfverståthållaren  och  i  ommendeuren  m.  m.  C.  \V.  Mod< 

De  härutinnaQ   förekommande  betänkliga   utlåtelser  om   \x\ 
och   förräderi   blefvo   i   borgmästaren    Dllners   svar  på  i 
föga  smickrande  sätt  rectifierade.    Beskyllningen  a  skot- 

-"Hi   efter  all  liknelse  aldrig  egt  rum)  varit  köpt,  syn 
misstanke,  att  ryske  ambassadören  haft  del  i  anläggningen  af  upplop- 

rjppmaningen  t  ill  borgerskapel  att  vara  delatorer  af  sina  därut- 
innan  delaktige  anhöriga  var  immoralisk  och  onaturlig;  och,  då  II.  K- 
H.   an  han   ull   betygande  af  sin  ynnest  nämnt  en  unde 

hållare  af  ofrälse   ståndet,   auktoriserade   han  faktionerna  och  s; 
mer  honorera   en  fordran  än  förtjena  en  erkänsla.    Den  löjlig!  prydda, 
galimathiatiska  '"-ii  osammanhängande  skrifarten  är  inn<  I 

Utom   de   svar,    som    i   hållna    tal   på  Stockholms  rådhus  g 
meddelades,  fingo  öfverståthållaren  med   stadens  50  äldste  den  15  Ja- 
nuari   företräde   hos  H.  K.  H.,  då  borgmästaren  ÖUner  och  komn 
rådet  Arfvedson  ånyo  höllo  tal  med  tacksägelser  för  de  mått,  H.  K.  H. 

till  lugnets  bibehållande  och  försäkran  om  trofastaste  nit.  Under- 
ståthållaren,  Ullner  och  Arfvedson  befalldes  att  äta  middag  med  II.  K. 
II..   och    om  aftonen  på  operan  emottogs  II.  K.  H.  med  handklapp 
hurrande  af  parterren. 

Under  dessa  oroligheter  hade  mot  författaren  af  periodiska  skrif- 
ten "Patrii  Philipson,  en  våldsamhet  och  en  svaghet  äfven 
inom  bvå  dagar  blifvit  begångna.  I  anseende  till  hans  oblyga  skriisätt 
och  införda  yttrande  till  rådprotokollet  af  k.  Gustaf  III  rörande  tryck- 
friheten åi  1774.  snörrätt  stridande  både  mo1  de  inskränkningar,  denne 
herre  själf  sedermera  gjorde,  och  dem  den  nya  förklaringen  medförde, 
blef  Philipson  på  11.  K.  Ers  befallning  genom  revisionssekreteraren 
Lode  (som  den  7  Januari  var  till  verklig  justitiekansler  utnämnd)  an- 
tyd.! att  ofördröjligen  lemna  Stockholm.    Denna  lettre  de  cachetf 

dock  inom  om,  då  tillika  honom  lemnades  hopp  atl  få 

-in  afbrutna  skrift,  hvilken  dock  emellertid  var  och  förblef  afstan- 

ill  följande  sommaren. 

Den  uppväckta  farhågan  fortfor  och  underhölls  af  anledningar, 
som   i   sig  själfve   ringa  blefvo  stora  och  hotande  i  dad  inbill- 

ning.   Man   kund"   ej    skilja   sig  vid  den  föreställnii 


stod  i  sammanhang  med  vådliga  anläggningar  i  flera  orter  af  riket: 
och  grefve  Löwenhjelms  depecher  från  Köpenhamn  om  ett  bittert  miss- 
nöje i  rikets  södra  landsändar,  skrifna  mera  för  att  ställa  sig  in  än  att 
afvända  faror,  ökade  dessa  bekymmer. 

Hertigen  blef  nu  betänkt  uppå  att  sammandraga  flera  trupper  i 
Stockholm.  Flera  mogna  män  afstyrkte  detta  steg  såsom  både  onö- 
digt och  kostsamt;  men  när  grefve  Gyldenstolpe  den  20  Januari  hos 
H.  K.  H.  anmälde,  det  han  af  pålitliga  personer  hört,  att  utlåtelser  voro 
fällda,  som  utmärkte,  att  konungens  lif  var  i  fara,  skyndade  hertigen 
att  genast  inkommendera  två  kompanier  af  lifregementet  till  häst. 
De  intågade  efter  uppbrott  om  natten  den  22  om  aftonen,  sedan  det 
blifvit  mörkt,  till  hela  stadens  förundran,  och  det  som  mera  var,  utan 
att  förste  generaladjutanten  grefve  Sclnverin,  ja,  majoren  af  regemen- 
tet baron  Stjerncrona,  som  vistades  i  Stockholm,  visste  ett  ord  däraf. 
Hertigen,  som  på  skedda  föreställningar  fann,  att  han  förhastat  sig,  i 
det  han  ej  förut  undersökt  grefve  C4yldenstolpes  uppgift,  anbefallde 
honom  väl  att  tillkännagifva  dess  anledningar,  som  bestodoi  berättel- 
ser af  en  gammal  taffeltäckare,  med  hvilken  anställdes  "procés  verbal" 
den  26  och  28,  utan  att  någon  reda  eller  bevislig  grund  kunde  finnas 
men  emellertid  förstärktes  besättningen  i  Stockholm  den  25  med  flera 
infanterikompanier  af  lifregementet,  och  i  Februari  månad  fick  husar- 
regementet ordres  att  från  Skåne  marschera  till  Stockholm  till  lifrege- 
mentets  aflösande  för  att  där  tills  vidare  förblifva,  till  statens  stora 
gravation  och  officerarnes  ej  mindre  missnöje,  som  då  måste  afsäga 
sig  passevolancen,  hvilken  i  Skåne  gifvit  dem  en  betydlig  inkomst,  men 
i  Stockholm  blef  otillräcklig.  Hertigen  gjorde  den  1  Februari  en  verk- 
lig förlust  genom  grefve  Schwerins  bortgång,  som,  ledsen  vid  det  osam- 
manhängande  och  svaga  sätt,  hvarmed  ärendena  sköttes,  och  stött  med 
baron  Beuterholm,  nedlade  sitt  första  generaladjutantsämbete  och  fick 
till  efterträdare  öfversten  baron  Bror  Cederström,  mera  berömd  för  sin 
smak  att  mästra  uniformer  än  sina  militäriska  talenter  och  insigter. 


III. 

Yttre  politik  och  inre  förhållanden. 

1793. 

-JuLtt  af  de  stora  skådespel,  som  interessera  hela  världen  och  alla  tide- 
li va  rf,  hade  tilldragit  sig  uti  Frankrike,  och  tidningen  om  Ludvig  XVI:- 
död  på  schavotten  den  21  Januari  ankom  till  Stockholm  den  8  Februari 
aam1  uppväckte  allmän  bestörtning.  Emellertid  sansade  hertigen  sig 
icke  att  Låta  inställa  en  denna  afton  hos  herr  De  Besche  på  slottet  an- 
ställd bal  till  konungens  roande,  som  vanligen  en  gång  i  veckan  af 
denne  hedman  därmed  förnöjdes.  Denna  inadvertance  releverad 
grefve  S:t  Priest  genom  utförligt  beröm  af  den  anständighet,  i  London 
Uifvit  iakttagen,  hvarest  vid  tidningen  om  den  franska  martyrkonung- 
ens  ändalykt  redan  begynta  skådespel  blifvit  af  brutna.  Borgen  vid 
svenska  hofvet  anlades  genast  på  6  veckor,  och  den  21  Pehr.  hölls  i 
Efansyska-katholska  kyrkan  i  Stockholm  en  högtidlig  mässa  för  den 
olycklige  monarken,  bvilken  bivistades  af  hertigen,  kongl.  huset  och  de 
förnämsta  vid  hofvet.  Till  bestridande  af  omkostnaden  voro  penningar 
genom  subskription  insamlade.  Hertigen  befallde  ock  i  största  hast, 
att  alla  fransoser,  som  ville  blifva  qvar  i  Stockholm,  skulle  afsvärja 
både  jacohinism  och  republikaniam;  men  när  baron  Eteuterholm  fick 
veta  däraf,  återkallades  befallningen  och  formuläret  sönderrefs. 

Ifrån  denna  tiden  märktes  en  öfverdrifven  och  nästan  Löjlig  far- 
för  den   sa    kallade  jacobinismen,  för  hvilken  mångfaldiga  "skyl- 
diga misstänktes,  under  del  man  i  regeringens  skötande  hvarken  visade 
styrka  eller  den  jämnhel  och  varsamhet,  som  en  slik  fara.  "in  den 


-  54  - 

varit  verklig-,  hade  äskat.  Ett  af  de  steg.  man  ansåg  nödigast,  var  före- 
kommande af  alla  förmenta  klubbar  och  sammanskockningar  i  Stock- 
holm genom  polisens  åtgärd.  Uppmärksamheten  på  dessa  sistnämnde 
sträckte  sig  sä  långt,  att  patrullerna  ej  tilläte  flere  än  tvenne  personer 
i  mörkret  att  på  gatorna  följas  åt. 

Hit  hörer  att  berätta,  det  en  afskedad  fricorps-fänrik,  vid  namn 
Laurbeck,  i  samråd  med  en  polisbetjent,  Kempf,  angaf  en  af  illasinnade 
sammansatt  klubb,  som  skulle  vara  på  Söder  och  bivistas  af  Björkman, 
Schön  och  andra  af  forna  oppositionen.  Men  när  de  anklagande  skulle 
föra  polismästaren  dit,  fanns  allt  ogrundadt  och  de  själfva  inmanades  i 
häkte,  ställdes  under  ransakning  och  öfvertygades  att  af  hopp  om  be- 
löning hafva  uppspunnit  angifvelsen.  Laurbeck  dömdes  af  hofrätten 
till  döden,  hvilket  straff  af  högsta  domstolen  mildrades  till  28  dagars 
vatten  och  bröd,  schavottering  och  fästningsfängelse.  Polisbetjeiiten 
straffades  ock  med  vatten  och  bröd. 

Baron  Reuterholm,  som  ensam  och  odelbart  egde  hertigens  för- 
troende och  således  i  sjelfva  verket  var  rikets  styresman,  följde  utan 
råd  sina  egna  grundsatser,  kanske  välmenta  men  irriga,  sammansatta 
af  adlig  fördom,  mystiska  inbillningar,  misstänksamhet  och  häftighet. 
Somnambuler  tillfrågades  om  tillkommande  ting:  och  på  någons  före- 
ställning, att  ofrälse  stånden  borde  hållas  vid  bättre  lynne,  svarades,  att 
företräden  stånd  emellan  vore  grundade  i  vår  Herres  ordning  samt 
hade  sin  urbild  i  de  himmelska  hierarchier  m.  m. 

Den  8  Mars  tillstundade  i  Upsala  jubelfesten  till  firande  af  det 
där  200  år  tillförne  hållna  möte.  Föga  fattades  att  hvarken  konun- 
gen eller  hertigen  bevistat  denna  i  svenska  kyrkan  så  högt  ansedda 
högtidlighet,  sedan  en  gumma,  som  lärer  varit  förryckt,  en  dag  upp- 
kommit i  hertigens  rum  och  begärt  tala  vid  H.  K.  H.  för  att  varna 
honom  att  ej  resa  till  Upsala,  där  hans  lif  vore  i  fara.  Denna  spå- 
kvinnas ord  gjorde  intryck  och  instämde  med  andra  lika  mörka  aning- 
ar. Man  ärnade  ock  verkligen  inställa  hela  resan  under  förevändning 
af  en  i  Upsala  grasserande  smittosam  sjukdom:  men  som  alla  rykten 
i  det  afseendet  funnos  alldeles  ogrundade,  och  att  ärkebiskopinnans 
samt  några  få  andras  insjuknande  endast  därtill  gifvit  anledning,  före- 
togs ändtligen  resan  och  aflopp  efter  åtta  dagars  vistande  i  Upsala 
utan  minsta  olycka. 

Denna  fest  var  och  förbiet'  denna  gång  en  blott  ceremoni.  Till 
deltagande  med  presterskapet  uti  kyrkomötet  utnämndes  riksdrotsen, 
rikskansleren,  riksmarskalken,  presidenterna  baron  Kurck  och  Eteuter- 


holm.    Hertigen   s.jälf  öppnade  aetsamma.    Det  till  II.  K.  II.  slut 

.i    betänka  inades   ovidrördt,   och    öfverseende!  af  ilen  nya 

profpsalmboke sh  profbibeln  uppsköts  äfvenledes,  sedan  ärkebiskopen 

förgäfves  anhållit  om  \;  itnämnånde  till  den  ändan. 

De  till  mötel  hörande  protokoller  "di  Qera  handlingar  blefvo  sär- 
>kililt  tryckta  och  göra  svenska  clerus  heder.  Mötets  beslut  eller  slut- 
betankande  innehöll  försi  cleri  svar  på  hertigens  propositioner 
bästa  medlen  till  religionens  befrämjande,  skolverkens  förbättring  och 
lapparnes  undervisning,  synnerligen  i  Kusamo  Lappmark.  Särskild!  un- 
derdånigt betänkande  af  clerus  innefattade  anhållan  om  kommitterade 
till  öfverseende  af  bibelöversättningen,  nya  psalmboken  och  handboken, 
-ann  anstalter  till  förbättrade  kristendomsläroböcker,  kristendomens 
fortplantning  i  Lappmarkerna,  hospitalsfondernas  bibehållande  till  sina 
ändamål,  äktenskapets  och  sedernas  bevarande  i  nödig  belgd,  krogars 
inskränkning  i  synnerhet  vid  kyrkorna,  och  afböjande  a!'  lättsinniga 
anfall  mol  religioner  och  presterskapet  i  tryckta  skrifter.  I»'-  nogarda 
kommitterade,  alla  af  cleri  ledamöter,  utnämndes  af  hertigen  om  hösten 
1793.  För  öfrigl  voro  hertigen  och  hans  favorit  alldeles  icke  benägna 
formerna,  ehuru  både  menlösa  och  till  tidernas  förändring  nästan 
nödvändiga  <lr  i  annat  klarsynt  folks  ögon  förekommo. 

m  hörande  till  historien  "in  jubelfesten  kan  nämnas,  att  or- 
dres fornt  afgingo  så  till  landshöfdingen  i  Upsala  som  ärkebiskopen 
och  andra  vederbörande,  att  prosten  Nordin,  änskönt  af  HernösamU 
stift  vald  deputerad  att  den  bevista,  skulle  sig  därifrån  afhålla  såsom 
ställd  under  tilltal  för  Hernösands  konsistorii  betänkande  angående 
ecklesiastik-expeditionen.  [ntel  påstående  var  dock  ännu  mot  honom 
gjordi  och  hans  person  ingalunda  nog  farlig  för  att  justifiera  ett  så 
ande  förbud. 

I  loppet  af  Mars  månad  antog  hertigen  af  Södermanland  konun- 
gen till  frimurare.  Denna  under  en  dol  af  konung  Gustaf  liks  rege- 
ring i  Sverige  högt  skyddade  ordens  högre  grader  hade  redan  den  l 
November  I77s.  eller  på  konungens  födelsedag,  förklarat  don  nyfödde 
prinsen  for  född  ledamot  och  tillkommande  skyddsherre  och  lenmal 
sitl  ordenstecken  på  hans  vagga.  Vid  hans  nu  tilltagande  ålder  med- 
delades honom  i  hertigens  min  själfva  ordenshemligheterna  och  han 
bevistade  ej  allenast]  receptioner  i  flere  grader,  utan  ork  den  22  liara 
sn  årsfest,  som  tillförne  i  bemälte  orden  örats  mod  en  därtill  inrättad 
ieremoniel  gudstgenst,  hvilken  i  fem  ar  varit  inställd.  Denna  vid  tor- 
påseendel    likgiltiga  anstalt  torde  dock  haft  del  hufvudsakliga  an- 


-  56  - 

damål  att  fästa  den  unge  konungens* sinne  vid  det  blänkande  ridder- 
liga, det  lockande  mystiska,  som  utmärker  frimureriet,  och  i  samma 
mån  bana  de  personer  af  det  rådande  systemet,  som  voro  dess  styres- 
män, en  väg  till  förtroende  och  inflytelse  hos  honom. 

I  allmänna  styrelsen  föreföllo  emellertid  ej  många  märkvärdig- 
heter. Man  kan  icke  nog  berömma  hertigens  fasta  beslut  att  i  Euro- 
pas oro  bibehålla  en  noga  neutralitet.  Ett  nästan  allmänt  krig  var 
upptändt  i  det  södra  Europa.  Utom  det,  som  redan  brann  mellan  kej- 
saren och  konungen  i  Preussen  samt  flera  tyska  riksfurstar  på  ena 
sidan  och  Frankrike  på  den  andra,  hade  den  nya  franska  republiken 
den  1  Febr.  förklarat  krig  mot  England  och  Holland,  eller,  som  orden 
lydde,  mot  konungen  i  England  och  ståthållaren  i  Holland  samt  i  bör- 
jan af  Mars  mot  konungen  af  Spanien.  Norra  franska  arméen,  anförd 
af  Dumouriez,  hade  ock  eröfrat  Breda  och  Gertruydenberg  samt  hotade 
hjärtat  af  Holland,  då  krigslyckan  i  hast  vände  om,  och  fransoserna, 
öfvervunna  af  tyska  trupperna  i  slagtningen  vid  Aldenhoven  och  Xeer- 
winden,  inom  Mars  månads  slut  funno  sig  alldeles  delogerade  ur  Öster- 
rikiska och  Holländska  Nederländerna  samt  tvungna  att  försvara  sig 
inom  egen  gräns.  Själfva  deras  kommenderande  general,  Dumouriez, 
misstänkt  och  anklagad  för  dessa  förluster  samt  kallad  att  i  Paris  där- 
före  stå  till  ansvar,  förklarade  sig  emot  konventet,  lät  arrestera  de  till 
honom  därifrån  ankomna  kommissarier,  som  lemnades  i  fiendens  våld, 
och  ärnade  att  med  sin  armé  såsom  avantgarde  för  prinsen  af  Coburg 
marschera  mot  Paris;  men  då  hvarken  hans  trupper  eller  besättningarne 
i  Lille,  Valenciennes  och  Condé  ingingo  i  hans  afsigter,  nödgades  han 
såsom  desertör  kasta  sig^i  de  kejserliges  armar  och  försvann  därmed 
från  den  politiska  bana,  där  han  någon  tid  lyst. 

Frankrikes  fiender  vunno  i  denna  villervalla  långt  mindre  än  de 
förmodat,  och  det  mest  kostsamma,  mest  mördande  fälttåg  förvärfvade 
dem  på  nederländska  sidan  till  hösten  föga  mer  än  fästningarne  Condé 
och  Valenciennes,  samt  på  den  rhenska  Mainz,  med  några  flera  fasta 
orter,  hvilka  senare  de  ändå  vid  årets  slut  måste  lemha.  Så  måste  ock 
engelsmännen  och  spaniorerna,  hvilkas  gemensamma  flottor  den  29 
Augusti  gjort  sig  till  mästare  af  Toulon  utan  motstånd  därifrån,  den 
17  December  öfvergifva  denna  vigtiga  plats  åt  en  bombarderande  fransk 
armé,  hvarförinnan  de  dock  uppbrände  arsenaler,  magasiner  och  9 
linieskepp  samt  bortförde  tre. 

Oaktadt  Rysslands  och  Englands  nog  trugande  påminnelser  att 
taga  en  verksammare  del  i  kriget,  beslöt  hertigen  att  därutinnan  följa 


:>7  - 

samma   neutralitets-principer,  som  mellan  de  nordiska  makterna 
kriget    1780  voro  upprättade  och  vidtagne,  och  gjorde  i  detta  afsei 
ett    med    Danmark.    Till  den  ändan  beslöts  utrustande!  af  en  konvoj- 
eskader   under  kontreamiralen   grefve  Wachtmeisters  befäl,  bestående 
af  lyra  örlogsskepp   och   åtta  fre§  U  handeln  ide.    Men 

ehuru  de  handlande  förmåddes  att  bidraga  till  den  nödiga  omkostnaden, 
tillät"  rikets  tillgångar  ingen  full  verkställighet  häraf,  utan  man  in- 
skränkte sig  om  sommaren  att  låta  några  fregatter  utlöpa. 

Den   11   Mars  lät  hertigen   afgå   skrifvelse  till  lands! 
borgs   Län   med   befallning   att    höra  borgerskapel  i  Gefle,  om  de 
ej  ville  till  Kongl.  Majas  och  kronan-  behof  aflemna  den  till  sista  rik- 
dagen  i   bast  upptimrade  rikssalen,  den  de  af  framlidne  konungen  er- 
hållit tillstand   att    Båsom   ett   minnesmärke  under  sin   värd  behålla. 

rskapet  tog  detta  mycket  illa,^förklarade,  att  de  ville  behålla  riks- 
salen och  till  dess  vidmakthållande  hafva  sista  styfvern  ospard  -ann 
hoppades  bli  skyddade  vid  detta  prof  af  sin  konungs  nåd.  He 
åter,  som  ej  väntat  detta  svar.  gaf  då  positiva  ordres  om  rikssalens 
nedtagande  och  hemtande  till  Stockholm,  där  timret  användes  til) 
för  lifhusarerna.  Denna  befallning  väckte  sa  mycket  mera  missnöje, 
som  saken  först  lemnades  till  borgerskapets  fria  val. 

Missnöjet  med  ryske  ambassadören  grefve  Stackelbergs 
föranlät  hertigen  att  begära  hans  rappeL  Till  den  ändan  afskickades 
öfverste  Stedingk  redan  i  Februari  manad  till  Petersburg,  hvilken  med 
sin  vanliga  språksamhet  gjorde  det  hemliga  ändamålet  af  sin  resa  nä- 
stan allmänt  kändt,  innan  han"lemnade  Stockholm;  men  uträtta' 
kommission  till  nöjes,  så  att  Stackelberg  blef  rappellerad,  ehuru  med  sin 
rinnas  fullkomliga  gillande  af  de  steg,  han  tagit.  Omtankenatt 
från  Stockholm  skilja  alla  dem.  man  fru-  hemligt  förstånd  med  honom 
_  misstänkte,  visade  sig  i  general  Klingspors  affärdande  till  Fin- 
land, till  förevändning  hvarför  alla  i  Stockholm  vistande  rinska  chefer 
:  Februari  månad  fingo  befallning  att  infinna  sig  vid  sina  stationer; 
hvilket  för  en  kort  tid  i  nationen  gjorde  ett  bekymmersamt  uppseende, 
såsom  hade  något  ofredligt  på  ryska  sidan  varit  a  färde. 

Bo  annan  man.  som  för  sin  nära  förtrolighet  med  grefve  Sta 
berg  var  mindre  fördelaktigt  utmärkt,  änskönt  af  hertigen  själf  till  ett 
förtroende-ämbete  befordrad,  blef  i  lika  måtto  affärdad.    Det  förtjente 
dock  foga  anmärkas,  att  statssekreteraren  Zibet  förafakedades,  om  icke 
utvägen  därtill   a-lagalagt  äfven  så  mycken  svaghet  ho-  hertigen  -om 

räfvighet    hos   Zibet.    1    alsigt    att   skilja   honom  från  Stockholm, 


-  58  - 

uppdrogs  honom  i  Februari  att  begifVa  sig  till  Pommern  för  att  såsom 
föredragande  af  pommerska  ärendena,  af  hvilka  han  borde  ega  fullkom- 
lig kännodom,  söka  till  ordning  och  redighet  bringa  do  i  mycken  viller- 
valla råkade  kameralsakerna,  i  hvilken  förrättning  honom  i  pommerska 
regeringen  tillades  ett  rum  näst  känsloren  och  ett  däremot  svarande  i 
pommerska  kammaren.  Zibet  förebar  förgäfVes,  att  sådant  hvarken  hörde 
till  hans  ämbete  eller  egentliga  kunskap;  befallningen  förnyades  med 
tilläggning,  att  hertigen  ålade  honom  inom  den  9  Mars.  eller  sin 
återkomst  från  jubelfesten,  vara  på  resan.  Då  föregaf  han  opasslighet. 
ETnder  denna  svepsak  qvardrö.jde  han  under  hela  Mars  månad,  hvarvid 
grefvé  stackelberg  nästan  var  frän  honom  oskiljaktig. 

Efter  flera  förnyade,  men  fruktlösa  försök  att  undslippa  den  an- 
befallda kommissionen,  skref  han  ändtligen  i  April  månads  början  ett 
bref  till  H.  K.  H..  hvarutinnan  han  uttryckligen  förklarade,  att  han  den- 
samma ej  antoge,  hvarpå  först  beslöts,  att  låta  fiskaliter  tilltala  honom 
inför  kanslirätt,  men  slutligen  i  konseljen  den  11  April  det  parti  togs, 
att  H.  K.  H.  för  olydnads  skull  entledigade  honom  från  statssekreterare- 
ämbetet,  med  tilllägg,  att  ifall  han  reste  till  Pommern  att  elär  förrätta 
den  regeringsråds-beställning,  han  innan  befordringen  till  statssekreterare 
innehaft,  skulle  han  få  behålla  sin  lön  på  pommersk  stat,  800  rdr.  iHan 
hade  ej  statssekreterare-lön).  Justitiekansleren  Lode  besökte  honom 
;>å  hertigens  befallning,  att  härom  meddela  honom  kunskap:  då  han  i 
anledning  af  den  gifna  optionen  rent  af  nekade  att  resa  till  Pommern 
och  där  emottaga  en  mindre  syssla,  afsägande  sig  den  ifrågavarande 
lönen.  Han  afreste  kort  därefter  på  befallning  till  Skåne,  ingalunda 
lottlös  i  inkomster,  emedan  han  bibehölls  vid  1000  rdrs  pension,  hvarpå 
han  egde  konung  Gustaf  III:s  brevet,  intill  dess  han  kunde  furhjälpas 
till  en  mission,  utom  300  rdr  af  konungens  handkassa  särskildt.  Efter 
mer  än  3/«  års  brefväxling  med  statssekreteraren  grefve  Barck  bragte 
Zibet  sin  sak  så  vida,  att  han  äfven  fick  behålla  hela  sin  lön  på  pom- 
mersk stat  utan  annat  villkor  än  att  blott  afhålla  sig  från  den  ort. 
hvarest  hertigen  vistades.  Härutinnan  skedde  ock  frikallelsr  17i»ö.  så 
att  han  om  hösten  fick  komma  till  Stockholm  och  bivistade  där  hofvet 
hela  vintern. 

Den  19  Februari  nedsattes  en  kommitté  att  föreslå  de  bästa  utvä- 
garne till  förekommande  af  yppighet  och  öfverflöd.  Denna  hade  befall- 
ning att  inom  en  månad  inkomma  med  sitt  betänkande.  Den  tillför- 
ordnade kommittén  arbetade  med  all  flit  och  verkställde  befallningen 
'.nom    förelagd   tid.    Dess  betänkande  gick  hufaudsakligen  ut  uppå  att 


förbjuda   kaffe  och  sidenkläder  för  manfolk.    M< 

föredraget,   afstannade   all  annan  åtgärd,  än  att  etl  cirkulär  till  I 

storierna    afgick   den    19  April,  att  genom  prestersk 

allmogen   till   afläggande  af  sidentyg  och  all  yppighet  sann  al 

in  en   viss  tarflig   oföränderlig  drägt.    Detta  gjor<  -  ikan. 

i  orter  i  riket  var  någon  sådan  yppighet  gängse,  att  synnerl 
Bkränkning  egde  bland  allmogen  rum.    För  bondqvinnfolkens 
sor  erl  att,  hvarföre  de  ej  gärna  ville  afsäga  sig  rätt  att  dem  bära, 

och  i  allmänhet  röjdes  den  grundsatsen,  au  man  vill.-  ha  lof  kläd 
som   man  hade  råd  till,  helst  "in  ej  högre  stånd  föreginge  med  <'xem- 
pel   på  tarflighet.    1  Stockholm  >ad"s  öfverljudt,  att  så  länge  mamsel- 
lerna Löf  och  Slottsberg  (hertigens  maitresser)  buro  siden  och  all 
grannlåt,   borde   sådant    '-.i   vara  någon  förbudet.    Au  kaffe  ej  fö 
fcillskref  nian  en  föreställning  af  mamsell  Löf,  som  skall  yttrai.au  hon 
ej  kunde  vara  denna  dryck  förutan. 

Den  26  Februari  förordnades  en  annan  kommitté  af  vidsträcktare 
befattning:  landtbrukets  och  allmänna  hushållningens  upphjälpande  i 
anledning  af  landshöfdingarnes  ingifne  relationer.  Denna  kommitté,  pre- 
siderad af  riksdrotsen,  var  sammansatt  af  ledamöter  afallastånd.  Den 
blef  o  -'    en   diétine,   där   ståndsintressen   gjorde  söndring  <"-ii 

voteringar  ofta   föreföllo  öft  etydligaste  ämnen.    Ämnets  vidd, 

personernas  ovana  vid  affärer  och  delade  afsigter  förorsakade  mycken 
Långsamhet  i  arbetet,  som  slöts  i  Maj  månad,  då  de  flesta  Ledamö- 
terna ville  resa  bort,  för  att  återtagas  i  November. 

I 'ni    17   Maj   utnämnde   H.  K.  IT.  öfVerste-kammarherren  grefve 
.  presidenten  baron  Kurck  <"-li  Reuterholm  samt  generalen  grefve 

till  rikets  herrar,  med  titel  af  excellens  och  samma  företrädes- 
rättigheter som  f.  (1.  3  iR«  r  --  råd. 

I  denna  månad  afgick  ett  cirkulär  till  landshöfdingarne,  att 
förmå  så  väl  ståndspersoner  som  allmogen  i  Landsorterna,  hvilka  ej 
åtagit  sig  brännvinsarrende-afgiften,  att  genom  dess  utgörande  bispringa 
staten,  hvars  behof  här  afmålades  såsom  högst  trängande.  I  anledning 
häraf  höllo  landshöfdingarne  stämmor  med  Länens  Invånare  nästan  alla 
sommarmånadema  framåt.  Utslaget  blef  "lika.  Många  Låto  öfvertala 
sig  till  den  äskade  afgiften,  men  en'stor  del  fortfor  att  sig  den  undan- 
draga; hvarvid  en  och  annan  nyttjade  och  anförde  skäl,  som  icke  kunde 
vara  regeringen  behagliga. 

I  allmänhel  var  klagan  öfver  penningebrist  i  statskassan  nästan 
större  ån   i  framlidne  konungens  tid.    Därtill  bidrog  väl  till  någon  del 


-  60  - 

de  rundeliga  löner,  som  blifvit  vissa  höga  ämbetsmän  tillagde;  likaledes 
militärens  förstärkning  och  underhåll  i  Stockholm  och  hertigens  lätt- 
het att  bevilja  pensioner.  I  kammarrevisionen  hade  alla  ledamöter, 
som  ej  egde  ordinarie  lön,  fått  den  på  extra  stat,  för  att  sålunda  njuta 
frukten  af  sin  presidents  beskydd.  Ett  märkligt  exempel  föreföll  med 
ståthållaren  på  Stockholms  slott  De  Besche.  Denne,  som  jämte  flera 
ansenliga  löner  innehade  en  majorsindelning  vid  det  till  lifkyrassierer 
förvandlade  Östgöta  kavalleri,  men  nu  ingen  tjenst  gjorde,  begärde  och 
fick  tillstånd  att  till  kronan  sälja  denna  indelning  för  10,000  rdr.  Or- 
dres gingo  till  statskontoret  med  tilläggning,  att.  om  ej  penningar  funnos, 
skulle  statsobligationer  utfärdas.  Köpet  öfver  denna  largesse,  hvartill 
penningar  ej  utan  möda  sammanskrapades,  var  så  mycket  större,  som 
herr  De  Besches  största  förtjenst  sades  vara  att  hafva  varit  entremet- 
teur  emellan  hertigen  och  mamsell  Löf  *). 

statsutredningen  arbetade  emellertid  med  oafbruten  möda.  Bland 
dess  arbeten,  som  i  synnerhet  syntes  och  äfven  genom  trycket  blefvo 
allmänheten  bekanta,  voro  betänkandet  om  hofförtäringsskulden  och 
det  om  spannmålsmagasins-direktionen.  De  vunno  bägge  hertigens  In- 
fall, dock  sä.  att  hvad  det  förra  beträffar,  i  stället  för  72,000  rdr,  som 
statsutredningen  föreslagit  till  ärligt  bestridande  af  hofförtärjngen,  her- 
tigen fastställde  76,000.  När  längre  fram  pä  året  statsutredningen  hem- 
ställde vissa  indragningar  vid  stallstaten,  tillkallades  uti  konseljen,  där 
hertigen  skulle  härom  hafva  rådplägning,  tvenne  stallmästare,  och  för- 
slaget förkastades.  Ett  annat  betänkande,  angående  indragningar  sta- 
ten till  lisa  vid  Drottningholms  och  Uripsholms  slott,  afslogs  likaledes 
utom  i  den  enda  omständighet,  att  kongl.  biblioteket  i  Stockholm  och 
det  på  Drottningholm  skulle  vårdas  af  en  enda  bibliotekarie  för  samma 
lön,  som  den  i  Stockholm  tillförne  åtnjutit. 

Mycken  möda  hade  statsutredningen  haft  af  h.  exc.  grefve  Ruuths 
räkningar  för  den  tid,  han  varit  statssekreterare  vid  finansärendena. 
Han  dröjde  så  länge  med  deras  insändande,  att  statsutredningen  må- 
ste förelägga  honom  tid  till  den  6  Februari.  När  de  då  ingåfvos,  funnos 
de  till  en  del  sakna  verifikationer,  och  då  dessa  inkommo  pä  anfordran 
samt    bestodo   i   qvittenser  af  konung  Gustaf  Hl  på  betydande  poster, 


*)  Genom  inrättningen  al"  högsta  domstolen,  hvartill  nya  ledamöter,  dock 
blott  på  ett  ar,  kallades  till  den  15  Maj,  gjorde  hertigen  sig  ej  många  vänner,  och 
bland  de  sex  adliga  ledamöterna  kommo  baron  Reuterholms  bror,  en  med  landshöl- 
dings  karakter  afskedad  oduglig  lagman,  hans  kusin  baron  Gyllenstjerna,  samt 
ibland  dr  ofrälse  hans  forne  informator,  professor  Calonius.  Andra  nteslötos, 
som  haft  positiva  löften. 


61   - 

alltid  i  beredskap  att  livar  efter  annan  ingifvas,  sä  for!  någon  i 
vation  af  statsutredningen  Lr.'.>ni.-~.  föreföllo  dessa  ur  flera  skäl  miss- 
tänkta*). Statsutredningen,  bekymrad  huru  härmed  skulle  förfara 
slöt  atl  rill  regeringen  afgifva  berättelse  om  detta  förlopp  samt  hem- 
ställa, atl  redogörelsen  skulle  underkastas  kammarrevisionens  pröfning. 
Dock  kom  sådant  ej  till  verkställighet  detta  är,  utan  om  sommaren 
.•inträdde  grefve  Ruuth  resan  till  Pommern  och  tillträdde  där  sitt  gene- 
ralguvernement. 

dningen  sysselsattes  annars  hufvudsakligen  med  en  re- 
digare och  enklare  ordnings  införande  i  allt  det.  som  rörde  kronans  in- 
komster och  utgifter,  allt,  så  mycket  möjligt  var,  mål 
das  från  sina  behöriga  verk.  Hvad  ket  och  riksgälden  beträffade, 
.terna  högst  obehagliga  och  lade  grund  till  don  mörka 
tatla.  som  statsuiredningen  om  våren  uppg  fver  rikets  tillstånd, 
hvaraf  korta  begreppet  var.  att  mod  mycken  hushållning  och  indrag- 
ning af  flere  ännu  subsisterande  utgifter,  kunde  dessa  verk  möjligen 
bära  sig  till  den  tid.  då  unge  konungen  borde  stiga  på  tronen,  och 
ständer  kunde  sammankallas  att  rådföras  om  anstalter  för  framtiden. 
Kommerserådet  Lagerheim,  rådfrågad  livad  ir  bekymmersam 
ställning   voro  att  vidtaga,  skall  äfven  svarat,  att  han  såg,,  ingen  >äk- 

n  att  kasta  sig  i  3  armar.    Detta  miss  Statsut- 

redningen   blef  ifrån  den  stunden  sstänkt  verk:   dess  råd  om  in- 

dragningar idamöterna  ansågos  med  köld,  och  hofkans 

Engesl       .    30m  mycket  understödde  statsutredningens  gifns 

-amt  påminte  baron  Reuterholm  att  lata  den  ofvanomrörda  tableau 
öfver  rikets  tillstånd  hos  hertigen  komma  under  öfvervägande,  blef  illa 
anskrifven,  uteslöts  flera  gånger  frän  konungens  och  hertigens  bord 
vid  tillfällen,  då  hans  ämbete  därtill  bort  skaffa  honom  rum,  och  föran- 

därigenom  att  söka  blifva  skild  frän  Stockholm  uti  någon  beskick- 
ning, hvilket  o,k  oförtöfvadt  bifölls,  då  han  utnämndes  till  envoyé 
extraordinaire  i  London,  dit  han  afgick  i  September  manad.  Ehuru 
man    i    möjligaste   måtto  undvek  att  lata  detta  få  ett  nts  if  dis- 


")  I  el  ;  Afinf.lt-.  viä  årets  slut  uppsnappade  bref  t  ni  major 

till  kammarråd  lononi 

Arm  fel  t  i  en   process  med  bönder  under  Nynäs.    "Lofva  den  r    c",  skall  det 
-  -  !i  '.ni  han  <-.i  skullo  få  -  som  af 

Bouthi  t  ock  en  ..lika  tjenst,  han  gör  mig  mot  den  att  skrli 

is  namn  i.  ■ 

kning  slöts  inni  balans,  den   andra   i 1   saldo.    All  kassaraknii 

*'  honom  aldrig  varit  förd,  m.  m. 


-  6-2  - 

grace,  beskylldes  han  likväl  för  Jacobinism,  och  ansågs  hans  affärdande 
för  ganska  nyttigt. 

Statsutredningen  fortsatte  dock  oaf brutet  och  med  otrolig  möda 
sitt  vidlyftiga  arbete  till  in  på  nyåret  1794.  Hertigen  hade  uppdragit 
den  att  uppgifva  en  tableau  öfver  riksskuldens  och  statsverkets  tillstånd 
samt  inkomster  och  utgifter  vid  revolutionen  1772  samt  vid  k.  Gustai 
III:s  död  1792.  Detta  interessanta  slutbetänkande  afgafs  i  Februari 
1794.  En  därtill  hörande  summarisk  uträkning  visade,  att  riksgälden  var 
vid  revolutionen  1772  sex  millioner  rdr,  och  1792  trettio  millioner,  näm- 
ligen cirka  12*^  mill.  utländsk  och  17  '/2  mill.  inhemsk,  således  öfver  28 
millioner  större:  att  konungen  likväl  under  dessa  20  år  njutit,  utom 
kronans  vanliga  intrader,  öfver  S  mill.  rdr  i  ren  behållen  förbättring  å 
inkomsterna  samt  öfver  6  millioner  dels  franska  subsidier,  dels  turki- 
ska för  1788  och  1789.  dels  ryska  till  sin  död,  följaktligen  satt  öfverstyr 
öfver  37  mill.  rdr.  Kriget  hade  ensamt  kostat  24  millioner.  Omkost- 
naderna till  utrikes  lånen  hade  stigit  till  6  millioner.  Statsbristen  var 
vid  konungens  död  3  millioner. 

Följande  detaljer  utur  statsutredningens  relation  kunna  här  ock 
förtjena  sitt  ställe.  Turkiska  subsidierna  till  1792  voro  influtne  25,000 
rdr,  ryska  91,000.  statens  skuld  vid  1791  års  slut  öfver  2  mill.  rdr; 
1792  års  statsbrist  153,000  rdr:  1793  års  statsbrist  135,000 rdr.  Kronans 
ord.  och  extra  ord.  inkomster  1785  vid  pass  192  tunnor  guld;  ord.  och 
extra  ord.  inkomst  med  bevillningen  1793,  3,337,000  rdr.  Undersökning- 
en öfver  konungamordet  kostade  öfver  20,000  rdr,  krigsakademien  år- 
ligen 36,000  rdr,  prinsessans  palats  till  1793  inemot  200,000  rdr.  ön  S:t 
Barthelemy  ärligen  14,000  rdr,  som  på  9  år  från  1784  till  1793  gör  en 
kronans  förlust  af  126,0iki  rdr. 

Den  1  Juni  begyntes  kamperingen  på  Ladugårdsgärdet  ej  allenast 
af  Stockholms  ansenligen  förstärkta  garnison,  utan  ock  af  hela  lifre- 
gementet,  som  ej  utan  dryg  känning  både  för  landet  och  kronan  från 
sina  vidt  spridda  stationer  sammandrogs.  Denna  krigsöfning  varade 
ända  till  Juli  månads  slut  och  bivistades  de  sista  dagarne  af  den  unge 
konungen,  som  då  äfven  kamperade.  Början  af  Juli  manad  var  utsatt 
till  en  resa  för  konungen,  hvarvid  han  af  sin  förmyndare  skulle  beled- 
sagas genom  rikets  södra  provinser. 

T  afseende  på  denna  resa  förordnades  en  regering,  bestående  af 
hertig  Fredrik  Adolf,  riksdrotsen,  rikskansleron.  deras  excellenser  fri- 
herrar Kurck  och  Reuterholm.  I  konstitutorialet  buro  de  hvar  för  sig 
den   bit  tills   okända  titeln   in    singulari:   "En   af  Rikets  Berrar".     Men 


■; 

innan  resan   anträddes,  utfärdades  en  rill  sitl  innehåll  högst  märkvår- 

och   till  sin  verkan  manlig  kungörelse,  dat  I  Juli.    D 

skulle   vederlägga    flera    utspridda  rykten,  förnämligas!  del  o 
ver  hufvudet  hängande  krig,  och  eti  annat  om 

svåra    tillstånd,   att   de  skulle  nödvändigt  fordra  ''ii  snar  riks- 
dag.   De  uppgifter,  som  enkannerligen  till  det  sena  • 
meddelas   nationen,    liknade  ett  s  iftermål,  alltid  vådlig 

utmärkande  svaghet;  men  del  värsta  var,  icke  trod< 

man  visste,  atl  statsutredningen  tillstyrkt  mänga  indragningar,  - 
blifvit  verkställde,  och  att  en  och  annan  af  de  besparade  lönerna 
andra   ämbetsmän   anslagna,  t.  ex.  statssekreterare] 

nu  uppbars  af  generalamiralen.    Den  öllagde  försäkran,  att  hvar- 
svenske   undersåtare   skulle  behöfva  betung  större  ul 

eller  jfenningeverkets  tillstånd  eller  någon  anm  fven  hem   - 

sak   '-Hor  driffjäder  kräfva   ständernas   sammankallande  under  k' 
gens  omyndighet,   var   icke   allenast  »,   nian   ii 

slags   motsägelse    mol    regeringens  tillförne  utfärdade  kungörelser, 

anmaningen  till  gemensamt  deltagande  i  brännvinsarrendeafgiften, 

där  statens  behof  voro  afmålade  såsom  i  högsta  måtto  trängande.   Cir- 

kuläret  af  den  i  Juli  var  uppsatt  af  h.  exc.  Eieuterholm  med  hans  van- 

svassande   vältalighet.    Första    m  af  mgressen  saknar  all 

grammat  ikalisk  konstruktion. 

Konungens  resa  skedde  genom  Södermanland  åt  Finspångs 
Åtvidabergs  bruk  samt  vidare  till  Calmar,  Carlskrona,  Christians 
Landskrona,  Halmstad,  Göteborg,  Mariestad,  Örebro  och  Westerås,  till- 
baka till  Stockholm,  hvarest  han  återkom  den  3  Ang.  Denne  unge 
biet'  öfveralll  »a nottagen  med  den  lifliga  glädje,  som  lians  fars 
minne  och  olycka,  hans  egen  ungdom  och  lians  persons  naturliga  be- 
haglighet  och  blygsamhet  borde  uppväcka. 

Men  den  egentliga  nyttan   af  en    konungs    resa  i  sitt   land 
summades  alldeles.    Ingen  kännedom  bibragtes  honom  om  landet,  inga 
villkor,  sa  dyrbara  för  en  ung  furste.    Hänför- 
såsom   i   triumf  till  de  rikaste  ställen,  och  ehuru  resan  föl 
skedde  långsamt,  voro  hvarken  hans  förmyndare  eller  guvernör  ange- 
lägna att  låta  hans  uppmärksamhet  fastas  vid  de  för  honom  nyttiga- 

minen.    Utom  sin  informator,  kanslirådet  von  Rosenstein,  had< 
ungf  konungen  nästan  ingen  enda  upplyst  människa  omkring  sig.   Alla 
andra    mer    eller  mindre  enfaldiga    lycksökare   höljde   hans  väg  med 
blomster,  dyrkade  den  uppgående  solen,  närde  det  högmod,  hvartill  han 


-  04  - 

af  naturen  eller  rättare  sin  uppfostran  och  ställning  var  böjd,  och  stärkte 
den  fördom  om  konungamaktens  anseende,  som  nu  mer  än  någon  tid 
var  för  konungarne  själfva  farlig.  Grefve  Gyldenstolpe  själf  var  en  uppen- 
bar smickrare  af  despotismen  och  föregick  ej  med  de  bästa  exempel 
af  goda  seder, '  då  han  som  oftast  drack  i  sällskaper,  så  att  han  måste 
bäras  hem. 

När  kanslirådet  Rosenstein  gal'  ut  på  trycket  sin  af  handling  "Om 
upplysningen",  den  han  fyra  år  tillförne  föreställt  i  ett  tal  för  Vetenskaps- 
akademien, ansågs  detta  odödliga  arbete  såsom  ett  foster  af  Jacobinism. 
Baron  Reuterholm  och  hertigen  ansågo  honom  med  misstankar:  for- 
dömde  boken  på  titeln  utan  ransakning  och  utan  läsning  och  togo  inga 
skäl  vid  explikationer.  Utan  att  angripa  Rosenstein  själf,  blef  kort  där- 
efter recensenten  i  dagbladet  Stockholms-Posten  af  bemälte  bok  ställd 
under  tilltal  inför  Svea  hofrätt  för  ingressen,  där  han  nämnt  Europas 
despoter  med  låtsad  fruktan  m.  m.,  som  ansågs  missfirmligt  mot  andra 
potentater.  Auktor,  sekreteraren  Lenngren,  angaf  sig,  men  försvarade 
sin  ingress  med  den  styrka,  stödd  af  jämförelse  med  ingressen  till 
själfva  tryckfrihetsförordningen,  att  man  lät  allt  vidare  åtal  falla.  Icke 
mindre  småtänkt  visade  man  sig  i  påminnelser  mot  de  under  Svenska 
Akademiens  (som  var  förhatlig)  tillsyn  utkommande  tidningar,  där  man 
klandrade,  att  Thorild  och  Widén,  såsom  utgående  passagerare,  varit 
nämnde  landsflyktige;  att  en  Gjönvells  skrift  om  svenska  konungars 
olyckliga  ändalykt  varit  annonserad,  NB  utan  att  Gjönvell  själf  tilltala- 
des m.  m.,  och  hvar  gång  hotade  att  indraga  akademiens  privilegier. 
Rosenstein  ådrog  sig  under  resan  de  oförskyltaste  misstankar  endast 
för  den  allmänna  höflighet,  hvarmed  han  allestädes  emottogs.  Det  hette, 
att  han  var  hufvudman  för  en  talrik  politisk  sekt,  som  hvar  lian  fram- 
for, skockade  sig  till  honom  m.  m. 

Så  voro  sinnena  förändrade  på  ett  år.  Sä  voro  despotismens 
principer  upptagne  i  stället  för  frihetens.  Ett  bevis  af  tidens  oförstånd 
var  att,  då  professor  Neikter  för  hertigen  såsom  Upsala  akademis  kans- 
ler framlagt  en  prospectus  af  sina  statistiska  föreläsningar,  och  därvid 
en  dag  förekom  longitud,  latitud,  geografi,  ekonomi,  såsom  nödvändig- 
heter vid  statskunskapen  om  ett  land,  fick  han  en  skrapa,  för  det  han 
hlandat  sig  i  ämnen,  som  ej  hörde  till  hans  vetenskap.  Hertigen  skaf- 
fade sig  så  ovänner.  I  Skåne  bemötte  han  de  flesta  skånska  adelsmän 
mod  en  tvär  kallsinnighet,  under  förevändning  atl  <\r  voro  Jacobiner, 
och  hade  den  svagheten  att  af  general  I 'lat  en  emot  taga  en  lång  för- 
teckning  på  dessa   förmenta    politiska  kättare  i  den  landsorten.    Lika 


-  66  - 

obehagligt   bemöttes  professorsstolen   i  Lund,  där  han  ej  en  -    i 

utur  vagnen,  och  det  i  anseende  till  etl  om  våren  skedl  oväsende  af  de 

studerande,  straffbart,  men  ej  ohörd!  ibland  en  mängd  ungdom. 

Under  konungens  resa  bebodde  baron  Reuterholm  lustslottet 
Gamla  Haga  ocb  affekterade  att  intaga  samma  rum  därstädes,  som 
k.  Gustaf  ill  i  sin  tid  nyttjade.  Denna  rafnnement  af  högdragenhet 
bidrog  att  mot  honom  sammandraga  mångas  hat. 

Genast  efter  återkomsten  flyttade  konungen  och  kongl.  huset  till 
bningholm,   utom  enkedrottningen,  som  vistades  på  Ulriksdal.    En 

ifrån  ryska  hofvet  gjorde  bekymmer,  hvaruti  kejsarinnan  lät  fi 
att  hon  ärnade  afskära  all  varutillförsel.  så  af  Danmark  och  Sverigi 
annorstädes  ifrån,  till  Frankrike,  samt  att  hon  genom  sin  utlupna  flotta 
af  25  örlogsskepp  ärnade  låta  visitera  de  från  bemälte  riken  åtgående 
fartyg.  Såsom  skäl  till  detta  emot  all  neutralitet  stridande  steg  anför- 
des, att  Frankrike  genom  sina  mot  alla  konungar  och  regeringar  syf- 
tande principer  förklarat  ett  fiendtligt.  uppsåt,  hvilket  på  samma  sätt 
borde  bemötas,  och  att  de.  som  ej  funno  sin  styrka  tillåta  ett  uppenbart 
deltagande   i   krig   mot  den  nya  republiken,  åtminstone  ej  kunde  eller 

neka  det  slags  bidragande  till  den  allmänna  sakens  framgång, 
som  kejsarinnan  nu  äskade,  svenska  svaret  på  ryska  noten  var  pi- 
toyabelt,  liknade  en  supplik  och  var  skrifvet  på  den  eländigaste  fran- 
syska. Ehuru  Sverige  lika  med  Danmark  förklarade  sig  ej  kunna  in- 
stämma i  denna  princip,  sa  menlig  för  deras  handel,  förorsakades  dock 
en  allmän  oro,  och  många,  som  lastat  sina  fartyg  med  tillåtliga  effek- 
ter till  Frankrike,  lastade  åter  ut.  Till  all  lycka  inlopp  ryska  flottan  i 
-adi  tidigt  om  hösten,  så  att  skrämskotten  icke  mera  verkade, 
utan  svenske  män,  särdeles  Göteborgsboer,  flngo  tid  på  sig  att  genom 
varutillförsel  i  franska  lianmar,  synnerligen  af  spannmål,  draga  nyt- 
tig vinst. 

Under  denna  tiden  utkom  ett  påbud,  som  oaktadt  det  bar  stäm- 
f  mycken  gudsfruktan  och  de  vackraste  tänkesätt,  ingalunda  gjorde 
gagn  i  tidepunkten.  Hertigen  befallde  i  ett  granni  cirkulär  till  konsi- 
.  att  på  4:de  bönedagen  en  allmän  tacksägelse  till  den  Högste 
skulle  hembära^  för  den  ovanligt,  rika  skörd,  bvarnied  landet  detta  år 
blifvit  välsignad!,  och  att  presterskapet  vid  samma  tillfälle  jämte  var- 
ning för  de  olyckor,  tygellösheten  ådragit  andra  folkslag,  skulle  upp- 
mana sina  åhörare  till  en  allvarlig  gudsfruktan,  lydnad  för  öfverhi 
och  inbördes  enighel  såsom  de  dygder,  hyarpå  all  borgerlig  lycksalii 
bvilar.    Olycka  var.  att  i  flera  provinser  verkligen  blifvit  missväxt, 

ningar.  II. 


-  GG  - 

i  andra  hade  skördens  rika  utseende  på  åkrarne  genom  svag  gifning 
varit  så  bedrägligt,  att  årsväxten  alls  icke  kunde  anses  mer  än  medel- 
måttig. Öfvertygelsen  om  den  ymniga  årsväxten  hade  äfven  föranlåtit 
utrikes  spannmålens  beläggande  med  dryg  tull,  så  att  inför skrifningen 
om  hösten  blef  knapp  och  rågtunnan  uppsteg  i  Stockholm  till  4  rdr, 
men  i  somliga  landsorter  till  ännu  högre  pris. 

Den  1  November  inflyttade  liofvet  från  Drottningholm  till  Stock- 
holm och  bivistade  det  första  gången  uppförda  skådespel,  en  dram  kal- 
lad "Den  svartsjuke  Neapolitanaren",  posthumt  arbete  af  k.  Gustaf  III,  på 
nya  dramatiska  teatern,  inrättad  uti  arsenalshuset,  hvartill,  såsom  sades, 
åtgått  60,000  rdr.  Ibland  utgifter,  som  klandrades,  voro  hertigens  mänga 
byggnader.  Sådana  voro  denna  teater,  prinsessans  hus,  som  nu  var 
under  inredning,  byggnaderna  för  krigsakademien  på  Carlberg.  Det 
mesta  bestriddes  dock  på  kredit,  men  medförde  en  skuld,  som  grave- 
rade staten  och  förr  eller  senare  skulle  betalas. 

Redbara  myntets  utförande  ur  riket,  en  verkan  af  undervigt  i 
handeln  och  lurendrejerier,  hade  hela  detta  år  förorsakat  hög  växelkurs, 
och  denna  åter  den  författning  i  Maj  månad  af  bankofullmäktige,  att 
inga  hela  specieriksdalrar  skulle  ur  banken  få  utväxlas.  Detta  förbud 
sträcktes  än  vidare  till  32:  och  16:skilling-stycken,  så  att  man  uti  banken 
ej  fick  tillväxla  sig  annat  silfvermynt  än  8:sk.-stycken  *).  Silfverutför- 
seln  lärer  förmodligen  häraf  föga  blifvit  förekommen,  men  det  hände, 
att  mellan  bankosedlar  och  speciemynt  blef  en  kurs  eller  agio  af  två 
procent.  Mellan  bankomyntet  och  riksgäldsmyntet  växte  agiot  detta  år 
ifrån  12  ä  13  till  25  procent.  Detta  var  en  verkan  dels  af  specie-  och 
bankomyntets  mer  och  mer  [tilltagande]  sällsynthet,  dels  af  riksgälds- 
sedlames  förökning  och  aftagande  kredit,  som  ock  vållade  en  betydlig 
stegring  af  alla  varupriser.  De  till  öfverseende  af  riksgäldskontoret 
den  1  October  sammanträdde  revisorer  sägas  ock  befunnit  detta  verk  i 
ett  tillstånd,  som  ej  borde  öka  dess  förtroende,  och  därom  utkomna 
rykten  nedsatte  värdet  af  dess  sedlar  än  mera. 

I  denna  ställning  inkom  kommersekollegium  med  ett  betänkande 
till  regeringen,  som  lifligen  föreställde  de  olägenheter,  hvilka  af  den 
mer  och  mer  växande  skiljaktigheten  mellan  de  tvenne  omlöpande 
myntsorter  för  rörelsen  i  riket  dels  inträffat,  dels  voro  att  befara. 
Jämte  anförande  af  medel  till  lättande  af  detta  onda  yttrade  kollegium 
slutligen,   att   inga  ofelbara   kunde   vidtagas   utan   af  en  concentrerad 

'i  Blef  viil  förändrade  omständigheter  nästa  året  ftndradt, 


-  67  - 

makt    Detta    misshagade;   del    sista  ordet  ans;  m  billstyrkan  af 

ilksdag,  som  ock  förmodligen  därmed  JustitiekanaL 

fälldes  att  besöka  kommersekollegium,  låta  förstå  hertigens  mis 
befallning,   atl    betänkandet  borde  återtagas  -ann  beslutet  annutyeras  i 
protokollet.    Presidenten    b.  exc.  Liljencrantz   svarad'',  att  protok 
annullerande   ej   stode   i   kollegii  makt,  men  väl  atl  U.  K.  B:te  '"-fäll- 
ning därom   i  dagens  protokoll  skulle  intagas.    Enskildt  bevisade  han 
justitiekansleren,  att  det  illa  ansedda  betänkandet  vari.1  etl  uppfyllande 
af  kollegii  ovillkorliga  skyldighet  enligt  dess  instruktion,  samt  at 
re  aldrig  lagligen  kund'-  tilltalas. 

Emellertid   föll   härigenom  riksrådet   Liljencrantz'  redan  mycket 
minsk  ii  helt  och  hållet,  och  hans  erkända  skicklighet  i  finans- 

ärenden  blef  därigenom  bvarken  tillitad  eller  nyttig  i  etl  tidskifti 
den  kanhända  varit  mest  af  nöden.    Den  i  svenska  riksdagshistorien 
sedan  1761  mycket .  men  ej  i  ill  sin  kante  baron  Josias  I  arl  Ceder- 

hjelm  blef  i  stället  rådförd.  Denne  nian.  som  vid  förrbemälte  riksdag 
med  mössekassan  gått  öfver  till  hattarne  och  sedermera  alltjämt  nytt- 
jat sina  talanger  och  insigter  blott  till  egen,  aldrig  till  det  allmännas 
gagn.  samt  ej  allenast  samlat  en  betydlig  förmögenhet,  utan  ock  under 
Gustaf  lll.-s  tid  briguerade  att  bli  finansminister,  hvilket  förslag  dock 
stannade  vid  en  kommerserådsplats,  den  han  sedermera  af  miss 
återlemnade,  framträdde  nu  mur  sin  retraite,  och  sedan  han  först  ge- 
nom  brefvåxling  med  baron  Reuterholm,  sedermera  med  rikskansl 
gifvii  hopp  om  alla  finansoredors  botande,  ankom  till  Stockholm  i  No- 
vember samt  erhöll  ett  traktamente  utur  statskontoret  af  83rdrl6  -k. 
för  månaden.  Uran  någon  karakter,  med  betingande  att  hvarken  om 
hand  halva  publika  medel  eller  därföre  behöfva  göra  redo,  hade  han 
genast  flere  konferenser  med  hertigen.  Han  skall  ock  i  afsigt  att  ned- 
tagen hafva  erhållit  plein-pouvoir  att  öfver  detta  ämne 

[ga  öfverläggningar  med  statskontoret.,  banko-  och  riksgäldsfull- 
mäktige samt  grosshandelssocieteten,  Men  hans  fräjd  lade  ett  oöfver- 
vinnerligt  hinder  i  vrägen  för  alla  hans  förslag. 

Därtill  kem,  att  han  i  Extra  Posten  den  13  December  låt  införa 
reflexioner  angående  personlig  rikedom,  som  alldeles  gingo  in  i  fransy- 
ska sansculotte-systemel  och  oroade  alla  om  lugn  och  trygghet  måne 
medborgare.  Efter  några  anmärkningar  om  billigheten  att  inskränka 
friheten  atl  göra  fideikommisser  inom  vis-a  gränser,  på  det  de  ej  måtte 
öfverskrida  en  viss  afkastning,  framställdes  där  såsom  ett  hjälp] 
i  kronans   trångmål,  att    hon,  lika  som  fordom  kyrkan,  måtte  i  sterb- 


-  68  - 

hus  anses  *och  ärfva  såsom  en  son,  eller  åtnjuta  öf verskottet  öfver  en 
viss  fastställd  summa  å  hvar  arfvelott;  likaledes,  att  vid  hvart  ombyte 
af  säteri  en  viss  del  af  säterifriheten  måtte  indragas;  besittningssä- 
kerhet på  frälsehemman  .för  åboarne  åtminstone  på  20  år  stadgas  ge- 
nom kontrakter;  skuldsummor  ej  få  intecknas  i  fastigheter  eller  jord 
köpas  för  lånta  penningar  öfver  en  viss  proportion.  Ifrande  mot  kapi- 
talister, lyx,  agiotering,  såsom  grund  till  speciemyntets  utförsel,  kursens 
stegring  och  allmän  förstörelse,  visade  [han]  till  slut  att,  han  ej  mindre 
nitälskade  mot  penninge-egare  än  privilegierade  possesionater.  Skriften 
upptogs  såsom  en  budkafle  och  hade  ofelbart  gjort  än  mera  sensation, 
om  ej  baron  Cederhjelms  kredit  i  detsamma  alldeles  fallit  genom  till- 
styrkande af  ett  utrikes  penningelån  till  kursens  styrande,  som  icke 
vann  bifall,  jämte  flera  projekter,  som  inför  hertigen  vederlades  och  icke 
funnos  antaglige. 

Mot  slutet  af  året  ankom  till  Stockholm  den  nye  ryske  ambassa- 
dören grefve  Romanzoff,  som  tillförne  i  Berlin  varit  af  sitt  hof  nyttjad 
och  där  gjort  sig  känd  såsom  altier  och  orolig.  Med  hans  ankomst 
uppvärmdes  förut  löpande  rykten  om  propositioner,  ländande  till  Sve- 
riges deltagande  i  Europas  nästan  allmänna  krig  mot  Frankrike,  helst 
kejsarinnan  af  Ryssland,  efter  den  nya  i  samråd  med  konungen  af 
Preussen  gjorda  delningen  af  Polen  och  reglerandet  af  det  rikets  öde, 
nu  förklarat  sig  färdig  att  nästa  campagne  biträda  de  allierade  med 
alla  krafter.  Hatet  till  franska  republiken  hade  ock  med  allt  skäl  vuxit, 
sedan  dess  cannibaliske  representanter  den  16  Oktober  äfven  på  det 
hånligaste  sätt  låtit  afrätta  Ludvig  XYI:s  enkedrottning,  Marie  Antoi- 
nette  af  Österrike,  och  fortforo  att  offra  tusentals  lmfvuden  under 
guillotinens  järn,  samt  uppenbarligen  sökte  utrota  all  religion  i  sitt  sam- 
hälle. Franska  namnet  kom  härigenom  i  afsky:  man  misstrodde  mer 
och  mer  dem-,  som  voro  bördiga  från  ett  så  befiäckadt  land ;  och  sådant 
föranlät  äfven  i  Stockholm  den  polisanstalt,  att  i  början  af  December 
alla  i  denna  hufvudstad  vistande  fransmän  skulle  inför  öfverståthållare- 
ämbetet  uppgifva  sina  namn,  näringar  och  förehafvanden. 

Emellertid  skedde  den  6  December  ett  oförmodadt  ombyte  i  po- 
lisförvaltningen. Den  i  början  af  året  mot  sin  vilja  tillsatte  polismä- 
staren Norlin  befordrades  utan  ansökning  till  lagman  i  Westemorrl and 
med  1,000  rdr  lön.  och  sekreteraren  hos  ståthållaren  på  Drottningholm, 
Magnus  Ullholm.  utnämndes  till  polismästare.  Denne,  känd  för  skick- 
lighet och  drift,  hade  för  flera  år  tillbaka  för  tillgrepp  af  presteståndets 
enkekassa,   som   han    em   hand  hatt.  måsl  taga  tlykten  till  Norge."  och 


-  69  - 

var  på  lejd  återkommen,  utan  att  saken  mot  honom  ännu  blifvit  af- 
dömd.  Ett  så  beskaffadt  utnämnande  af  en  illa  fråjdad  man  gjorde 
mycket  uppseende,  helst  Norlin  var  allmånneligen  älskad  af  Stockholms 
invånare  och  egde  allmän  kredit.  Det  inträffade  vid  samma  tid  som 
baron  Cederhjelm,  hvars  namn  ej  var  fördelaktigare  kändt,  erhöll  för- 
troende till  finansärendenas  skötande  och  kastade  skugga  på  mini- 
stéren,  som  oaktadt  sina  misstag  hittills  synts  följa  den  grum 
i  befordra  annat  än  hederligt  folk.  Man  misstänkte  genasl 
Norlin  ej  svarar  mot  hvad  regeringen  äska!  genom  tillräcklig  vaksam- 
het med  ^spionagen.  Rätta  anledningen,  livadan  en  sådan  uppmärk- 
samhet fordrats,  upptäcktes  inom  få  di  - 


IV. 

Armfeltska  högmålet. 


^  ätten  till  den  18  December  blef  prinsessans  hoffröken,  Magdalena 
Rudenschöld,  strängt  arresterad  i  sina  rum  i  prinsessans  palats.  Samma 
tid  och  följande  dagen  häktades  öfverstelöjtnanten  Sandels,  öfverste- 
löjtnanten  Ehrenström,  kongl.  sekreteraren  Ehrenström,  öfverstelöjt- 
nanten baron  Lilje  och  källarmästaren  Forster.  Baron  Armfelts  forna 
kammartjenare  Mineur  efterslogs  samt  fördes  från  Östergötland  under 
arrest  till  Stockholm  i  julhelgen.  Likaledes  försäkrade  man  sig  om  en 
Signeul,  som  varit  handelsbetjent  och  hade  en  bror,  som  var  sekreto- 
rare hos  baron  Stael  samt  känd  för  jacobinska  tänkesätt.  Den  18  fun- 
nos  vakterna  på  slottet  fördubblade,  och  starka  patruller  redo  kring 
gatorna  då  och  framgent  allt  ifrån  mörkningen  hela  natten  igenom. 
Någon  underrättelse  meddelades  väl  ej  genast  allmänheten  om  orsaken 
till  så  oroande  steg,  men  muntligen  läto  de  maktegande  förstå,  att  en 
sammangaddning  mot  hertigens  person  nära  sitt  utbrott  blifvit  upp- 
täckt, hvilken  skulle  först  undersökas  vid  polisen  och  sedermera  vid 
Svea  hofrätt  afdömas,  hvarom  äfven  riksdrotsen  den  18  prevenerade 
hofrätten,  och  ändtligen,  den  24,  i  Dagligt  Allehanda  annons  infördes, 
dock  utan  åberopande  af  publik  befallning,  med  tillägg,  att  regeringen 
hade  anledning  hoppas,  det  de  brottsligas  antal  var  ringa,  och  att  all 
våda  var  förekommen  genom  regeringens  redan  vidtagna  anstalter. 

Som  man  föreställde   sig,   att   mycken  jacobinism  ingick  i  kon- 
spirationen,  och   att   sinnena   därtill   retades  af  kunskapen  i  allmänna 


71 

papperen  om  utbrotten  i  Frankrike,  så  förbjödos  redan  den  18  alla 
redaktörer  af  svenska  avisor  atl  där  införa  något  annat  Frankrike  an- 
gående, än  livad  som  rörde  krigsoperationer  eller  inhemska  författ- 
ningar "in  handel  och  ekonomi  eller  af  handlingar  med  främmande  mak- 
ter. Förhören  med  fröken  Rudenschöld  genom  justitiekansleren  och 
polismästaren  togo  genasl  sin  början  och  höllos  ganska  hemliga.  Man 
läl  dock  förstå,  atl  stämplingarne  icke  gåtl  ut  på  mindre  än  ait  rödja 
hertigens  person   ur  vågen,  och  atl  i  så  brottslig  aJ  brefväxling 

mellan  henne  och  baron  Armfelt  blifvil  underhållen,  bil!  en  delichiffre. 
Flera  bref  hade  bhfvii  uppsnappade  och  fallit  i  regeringens  händer  ge- 
nom svenske  postkommissariens  i  Hamburg,  Bregard,  åtgärd,  hvilken 
ock  kun  därefter  erhöll  400  rdr  tillökning  i  sin  lön. 

Mordei  sades  vara  anlagd!  atl  verkställas,  än  vid  någol  spektakel, 
än  vid  hertigens  besök  hos  mamsell  Slottsberg.  Hertigen  berättade 
själf  för  pålitliga  personer,  att  sio-mml  bekant  sig  velat  skjuta  honom 
med  pistol,  hvarom  polismästaren,  som  hade  ransakningen  em  hand, 
likväl  sedermera  ingen  kunskap  fanns  ega.  Man  fruktade,  atl  Armfelt 
skulle  oförmodadt  komma  hem  för  att  med  sin  närvaro  befrämja  re- 
volutionen, och  tog  anstalter  med  general  Plåten  em  hans  arrestering 
i  skam:'.  Emellertid  visade  utgången,  att  han  tranquillement  förblef  i 
pel. 
Som  statssekreteraren  och  öfverpostdirektören  Franc  icke  allenasl 
befordral  brefven  mellan  dessa  personer  under  sitt  kuvert  dem  till- 
handa, utan  jämväl  statt  i  omedelbar  brefväxling  med  haren  Armfelt, 
blef  äfven  han  misstänkl  och  skild  frän  sitt  ämbetes  förvaltning  den 
19,  da  han  på  tillsägelse  under  förevändning  af  opasslighei  begärde 
t  va  manadeis  tjenstfrihet,  hvarunder  revisionssekreteraren  Kihlgren 
nämndes  till  vicarius.  Man  hade  ock  ärnat  arrestera  Franc  h vilket 
dock  genom  tjenliga  föreställningar  blef  förekommet;  dock  vidtogs  den 
anstalt,  att  han  ej  fick  bryta  sina,  utifrån  ankommande  bref  man  i  ka- 
binettssekreterarens, kanslirådet  friherre  Rosenhanes  närvaro.  I  anled- 
ning af  de  med  följande  pester  ankomne  bref  Iran  haren  A.  till  honom 
3aml  etl  fränes  eget,  som  blifvit  uppsnappadt,  af  den  17.  hvilki 
tian-  innehöll,  atl  han  nu  fann  rådligas!  "indraga  sina  segel"  (de  förra 
voro  uppfyllda  at  persifflager  och  smädefulla  omdömen  em  rege- 
-i  samt  de  af  densamma  employerade  personer),  Bck  Franc  vid 
nyårstiden  ordres  att  ej  resa  ur  Stockholm,  äfvensom  landshöfdingen 
Lagerbring,  hvilken  i  korrespondansen  var  nämnd  och  misstänktes  att, 
del    i   stämpli  iint   nu  på  någon  tid  med  regeringens  till- 


-  72  - 

stånd  uppehållit  sig  i  Stockholm,  anbefalldes  att  tills  vidare  ej  skiljas 
från  denna  hufvudstad. 

Bland  fröken  Rudenschölds  papper  funnos  inga  så  bindande  bevis 
till  sammangaddningen,  som  man  väntat,  icke  en  gång  chiffretabellen. 
Följande  anekdot,  som  är  sannfärdig,  torde  styrka  den  anledning,  man 
hade  att  tro,  det  hon  uppbränt  både  denna  och  andra  vigtiga  papper. 
Regeringen  hade  länge  känt  en  misstänkt  och  hemlig  brefväxling  mel- 
lan henne  och  baron  Armfelt,  hvartill,  utom  kanhända  annan  espio- 
nage,  rapporter  ifrån  svenske  residenten  Piranesi  i  Rom  gifvit  anled- 
ning, hvars  bror  i  början  af  December  var  i  Sverige  och  därifrån  dä 
utskickades  till  Italien  med  hemliga  ordres  till  baron  Palmqvist,  som 
kommenderade  svenska  fregatterna  i  Medelhafvet,  om  baron  Armfelts 
arresterande,  hvilken  uppehöll  sig  i  Neapel.  Lördagen  innan  fröken  R. 
arresterades,  var  hon  jämte  hertigen  på  konungens  souper.  Hertigen, 
som  tillförne  alltid  utmärkt  henne  med  en  attention,  som  tycktes  nal- 
kas kärlek,  talade  denna  afton  icke  ett  ord  med  henne,  utan  tvärtom 
kastade  på  henne  vreda  ögonkast,  som  ej  undföllo  de  närvarande  och 
minst  henne  själf.  Denna  varning  lärer  af  henne,  som  var  fin  och  slugT 
icke  blifvit  vårdslösad. 

En  annan  anekdot  bör  ej  heller  förtigas.  Onsdagen  den  18  De- 
cember var  utsatt  till  en  stor  middagsmåltid  på  Börsen  af  borgerskapet 
för  lagman  Norlin,  hvars  polisförvaltning  var  allmänt  älskad.  Till  denna 
måltid  voro  öfver  200  personer  bjudna,  men  icke  polismästaren  Ullholm. 
Detta  utmärkta  missnöje  och  kanske  flera  anledningar  satte  de  sty- 
rande i  bekymmer,  att  någon  explosion  vid  tillfälle  af  en  slik  försam- 
ling var  att  befara;  och  för  att  afstyra  allt  sådant  samt  bevisa,  att  man 
kommit  på  spåren  af  verkligen  brottsliga  anläggningar,  skedde  fröken 
R:s  arrestering  natten  förut;  då  förmodligen  bättre  varit  att  under  en 
fortsatt  vaksamhet  dröja,  tills  pålitliga  skäl  kunnat  samlas.  Man  kan 
således  säga,  att  hon  arresterades  både  för  bittida  och  för  sent.  Beslu- 
tet vidtogs  om  natten  af  hertigen  i  samråd  med  rikskansleren.  h.  exc. 
Reuterholm  och  justitiekansleren  Lode.  Riksdrotsen  tillkallades,  sedan 
det  var  verkställdt,  och  hans  råd  följaktligen  onyttigt.  Den  omförmälda 
måltiden  aflopp  utan  all  oordning.  Det  säges  dock,  att  Westin  och 
Abr.  Westman,  som  förut  varit  chefer  af  hvar  sin  faktion  bland  borger- 
skapet, druckit  förlikning. 

Vare  härmed  huru  det  vill,  så  lära  hvarkcn  skälen  vid  förhören 
eller  ur  de  funna  och  uppsnappade  brefven  varit  mot  henne  och  de  öf- 
riga  häktade   mycket  graverande.    Under  förevändning,  att  hon  måtte 


Milva  sa  myrkei  närmare  till  hofråtten,  hvaresi  saken  slutligen  skulle 
pröfvas  '"-h  afdörnas,  flyttades  hon  natten  till  den  '■>  Januari  n< 
rill  arrest  för  henne  af  kammarkollegium  lanadt  och  inredt  rum  i  gamla 
kungahuset  Del  var  försedt  med  galler;  men  för  öfrigt  saknade  hon 
dar  inga  nödiga  beqvämligheter  och  njöt  förplägning  från  herl 
kök.  Emellertid  blef  hon  al  denna  flyttning  slagen  och  modfälld,  och 
för  att  än  mera  förmå  henne  till  bekännelse,  nekades  henne  all  läs- 
ning, och  förhören  anställdes  om  nätterna.  Bå  att  hon  hindrades  från 
sömn. 

Justitiekanslerens  sjukdom  tjente  sedermera  rill  förevändning, 
hvarföre  ej  processen  gjordes  anhängig  vid  Svea  hofrätt,  under  det  man 
allt  framgent  hoppades  samla  flera  lagbindande  skäl.  Det  var  under 
denna  tidsutdrägt,  hvilken  hos  allmänheten  uppväckte  nog  förundran,  som 
aftonen  den  13  Januari  vid  utgången  från  spektaklet  en  löjtnant  Morman, 
som  haft  vakt  hos  fröken  Rudenschöld,  slägtinge  af  baron  Reuterholm, 
anmälde  sig  hafva  blifvit  undsagd  af  fyra  karlar  i  slängkappor  och  med 
nedtryckta  hattar,  att  om  ej  fröken  R.  inom  fyra  dagar  vore  på  fri  fot, 
skulle  han  vara  död.  Hertigen  skall  hafva  skrattat  åt  rapporten  såsom 
af  föga  värde,  då  konspiranter  ej  gärna  avertera  livad  de  ärna  göra; 
men  lät  dock  förmå  sig  att  lata  fördubbla  och  med  skarpladdade  ge- 
vär förse  vakten  hos  fröken  Yl.  samt  att  genom  f.fwrstat  hållaren  i  "Dag- 
ligt Allehanda"  utfästa  L000  rdr  i  belöning  för  den,  som  bevishgen  kunde 
uppgifva  de  brottsliga.  Detta  föranlät  bifogade  till  öfverståthållaren 
inlenmade  bref. 

"Till  Öfverståthållareämbetet.    Ingifvet  den  18  Jan.  1794. 
"Att  vid  utgången  af  operan  lörliden  måndags  några  personer  en 
nt   hviskat   en   officer  något  i  örat  om  fröken  Rudenschöld  är  en 
sanning,   ehuru    rädslan   torde   hindrat   honom  att  rätt  höra.  om  hotel 
var.  i  fall  han  släppte  m  eller  icke  släppte  den  arresterade  fröken.   Man 
hade  ej  trott,  att  denna  rädsla  skulle  kommunicera  sig  så  fort  och  verk- 
samt,  och   arr   detta  espieglerie  skulle  störa  hufvudstadens  och  lands- 
os   lugn.    Men   efter  så  skett,  är  man  skyldig  allmänheten  upp- 
lysning  om    rätta    förhållandet,   och   tillika  skall  det  vara  ett  nöje  att 
vinna   en  så   hederlig  belöning  som  1000  rdr.  så  1'ramt  di-  icke  komma 
att  tagas  af  allmänna  medel,  i  hvilket  fall  det  vore  obeskedligt  att  be- 
gagna sig  af  dårars  rädsla  <<ch  okloke  vådgifvares  uselhet.   Det  kunna  vi 
ikra,  att  hotet  icke  gått  ut  på  mord.  som  är  en  lömsk  lögn,  och  så 
myckel  kanna  vi  lagen,  "att  hött  är  med  intet  bott",  och  att  om  vi  också 
skulle  sagt.  att  han  skull-'  släppa  ut  fröken,  och  han  det  gjort  i  rädslan, 


vhr  lilla  list  att  hjälpa  ut  fangen,  notabene  om  den  gått  i  verkställig- 
het, enligt  Missgämingsbalken,  10  kap..  1  §  endast  kunna  ådraga  oss 
100  daler  sänts  böter.  Vi  äro  alltså  redo  att  uppgifva  våra  namn,  så 
framt,  som  sagdt  är,  de  1000  rdr  icke  tagas  af  kronans  medel,  eller 
att  vi  icke  till  en  början  emot  Sveriges  lag  varda  arresterade,  utan 
såsom  svenske  män  få  njuta  svensk  lag  och  .rättegång  till  godo;'. 

"Tit.  behagade  genom  allmänna  tidningarne  satisfiera  oss  i  dessa 
tvenne  punkter,  så  skall  vederbörande  ske  fullt  nöje.  Allmänheten  har 
rätt  till  upplysning;  vi  till  den  utsatta  belöningen.  Men  man  bör  ock 
litet  se  på  sin  egen  säkerhet  i  en  tid,  då  det  möjligen  fordras.  Folk, 
som  äro  klokare  än  vi.  säga  att  det  är  horribelt,  att  man  kan  arrestera 
egenmäktigt  utan  föregången  anmälan  vid  någon  domstol  eller  på  nå 
gon  domstols  beslut,  och  att  man  sedan  kan  få  sitta  där  hela  måna- 
'  Ii 'ii  utan  lagligt  förhör,  utan  att  få  veta  sitt  brott  och  sin  angifvare, 
utan  att  få  se  sina  vänner  och  slägtingar,  utan  att  få  läsa  eller  skrifva. 
Detta,  om  det  är  sannt  eller  icke,  som  vi  icke  kunna  döma,  afskräoker 
oss  emellertid,  ty  vi  kunde  ju  också  bli  kastade,  där  vi  hvarken  se  so) 
eller  måne,  och  slutligen  bli  förda  öfvor  gränsen,  som  man.  kanske  orätt, 
också  säger  skall  hända'. 

"Det  skulle  kunna  vara  möjligt,  att  Tit.  ingenting  låter  införa  i 
allmänna  tidningarne  i  anledning  af  detta  vårt  enskilda  bref;  hvarföre 
vi  tänka  vidtaga  den  utväg  att  själfva  något  låta  införa,  för  att  icke 
gå  miste  om  den  utlofvade  belöningen.  Neka  de  gode  herrar  dagblads- 
skrifvare  också,  så  skall  allmänheten  därföre  icke  blifva  utan  kunskap, 
ty  det  är  den.  som  har  rätt  till  upplysning,  sa  väl  på  den  ena  som  an- 
dra sidan". 

1794  blef  isynnerhet  märkvärdigt  genom  rättegången  mot  de  för 
förrädiska  stämplingar  misstänkte  och  redan  mot  förlidne  årets  slut 
i  häkte  inmanade  personer.  Ransakningen  i  poliskammaren  fortsattes 
nästan  hela  Januari  månad  i  anledningen  af  den  uppsnappade  bref- 
växlingen,  eller  rättare  de  ifrån  postdirektören  Bregard  i  Hamburg  in- 
sända afskrifter  af  brefven.  Men  målet  var  redan  så  hårdt  rubricerad  t. 
dels  genom  en  i  Dagligt  Allehanda  offentligen  meddelad  annons,  dels 
genom  muntliga  utspridda  berättelser,  och  upptäckterna  vid  ransak- 
ningen ännu  så  ofullständiga,  otydliga  och  foga  mol  första  uppgifterna 
svarande,  att  allmänheten  begynte  därvid  fästa  en  missnöjd  uppmärk- 
samhet och  anse  den  arresterade  möjligen  vara  offer  mera  åt  förhastade 
misstankar,  än  ät  en  bevislie  brottslighet. 


Det  var  under  denna  villrådighet,  som  regeringen  till  en  del  vände 
uppmärksamheten  ifrån  detta  rättegångsmål  på  etl  annat  ämne,  genom 
en  författning,  välgörande  om  den  kunde  efterlefvas,  ocli  lika  så  nyt- 
tig som  nödig  bland  ''it  fattigt  folk,  men  stötande  fördomar,  gamla 
vanor  och  deras  grundsatser,  som  tro,  att  inrättningen  af  lefnadssättel 
äfven  hör  under  borgerlig  frihet  Den  19  Januari  afkunnades  i  alla 
Stockholms  kyrkor  en  den  l  Januari  daterad  förordning  mol  yppig- 
hel  '"'Ii  öfverflöd,  som  med  undantag  af  ta  persedlar  förbjöd  manfolk 
allt  bruk  af  sidentyg  saml  inskränkte  del  för  fruntimmer  till  svart, 
hvitt.  gråtl  och  randigt;  förbjöd  dem  äfven  kläder  af  kammarduk  och 
fasonerad  nättelduk  samt  i  allmänhet  blonder,  spetsar,  entoilage,  pa- 
oachei',  guld-  och  silfvergaloner  och  broderier,  förgylda  möbler;  bruk 
och  införsel  af  utländska  guld-,  Bilfver-  och  stålarbeten  saml  förtäring 
af  kaffe,  fina  viner  och  likörer  vid  utsatta  viten.  Begynnelsen  med 
efterlefnad  af  denna  förordning  i  sistnämnde  omständighet  skulle  ske 
den  i  A.ug.;  men  livad  klädordningen  angick  den  l  Januari  1795.  Förord- 
ningen var  vidlyftigt  motiverad,  men  tycktes  andas  idel  välmening  och 
patriotism,  och  i  så  måtto  mera  foglighet  än  alla  i  Sverige  tillförne  i 
denna  väg  kända,  som  den  icke  tillät  husvisitationer  eller  tflenstefolks 
angifvelser,  helst  regeringen  förklarade  sig  hysa  det  förtroende  till  sina 
undersåters  medverkan  till  befordrande  af  dess  hétsosamma  afsigt,%som 
skulle  gö]  ire  matt  öfverflödiga.    Förordningen  blef  ock  mindre 

klandrad,  an  tiden,-,  sed  lofvade,  upptogs  af  de  fleste  med  nöje  ochhlef 
ett   föremål    för  en   särskild    tacksägelse  af  Stockholms  borgerska 
en  deputation  I  ill  11.  K.  II. 

Den  •J'-1  Januari  företogs  i  Svea  hofrätt  det  mot  fröken  Ruden- 
schöld  med  flere  angifna  bögmål.  Hon  förhördes  denna  dag  så  väl  i 
anledning  af  de  mellan  henne  och  baron  Armfelt  växlade  bref  Bom  de 
i  poliskammaren  redan  i  detta  ämne  hållna  protokoller.  Hon  visade 
vid  detta,  tillfälle  sinnesstyrka  och  förklarade  sig  med  mod  ooh  fintlig- 
het.  De  mot  henne  af  brefven  inlupna  omständigheter  innefattade  för- 
nämligast etl  nära  förtroende  med  baron  Armfelt,  häcklande  af  rege- 
ringens anstalter,  uppgifter  om  etl  allmänt  missnöje  och  finansernas 
riflade   belägenhet,  anledningar  a!  krmfell  skulle  lemna  sin 

mission  och  kanhända  återkomma  till  Sverige,  något,  fast  i  mörker  in- 
förstånd  mellan   honom  och  Ryssland,  hvarifrån  hon  ock  skulle 
hafva  någon  förmån  att  vänta  m.  m. 

.Men  ehuru  allt  framgenl  i  hela  Februari  manad  nya  och  nya 
bref  samlades,  som  med  hvar  postdag  ankommo,  blefvo  dessa  omstän- 


76  -  ■ 

digheter  dock  ej  tillräckligare  upplysta,  än  att  fröken  B.  med  förne- 
kande af  all  kunskap  om  någon  tillärnad  sammangaddning  förmådde 
förklara  sig  med  ett  sammanhang,  som  ej  gaf  rum  åt  lagligt  påstående. 
Sin  chiffre  och  andra  papper  förklarade  hon  sig  hafva  uppbränt  i  an- 
ledning af  den  onåd,  hon  af  H.  K.  H.  på  konungens  souper  den  14  De- 
cember trott  sig  förmärka:  men  förmåddes  att  ur  minnet,  så  goclt  ske 
kunde,  uppsätta  en  ny,  livarmed  cle  ankommande  brefven  dechiffrera- 
des.  I  anledning  af  så  väl  där  som  under  fröken  R:s  förhör  förekomna 
omständigheter,  hördes  landshöfdingen  Lagerbring,  landshöfdingen 
Schröderheim  och  statssekreteraren  Franc,  hvilken  senare  äfven  stått 
i  jämn  brefväxling  med  baron  Armfel  t,  varnat  fröken  Rudenschöld  att 
vara  försigtig  och  i  ett  bref  själf  förklarat,  att  han  hädanefter  ärnade 
"indraga  seglen".  Men  allt  förklarades  såsom  ett  amicalt  inbördes  väx- 
lande af  nyheter,  rykten  och  berättelser,  som  vänner  emellan  ofta  kan 
förekomma  och  man  ända  ingalunda  vill,  att  tredje  man  skall  se. 

I  sanning  voro  ock  brefven  i  högsta  grad  skandalösa  och  föroläm- 
pande för  vissa  personer,  helst  af  de  styrande  *);  men  dessa  förgripelser, 
vida  skilda  från  statsbrott,  blefvo  ej  föremål  för  en  laglig  undersökning, 
då  de  ej  annorlunda  voro  i  bevis  ledda  än  genom  enskilda  handbref. 
En  besynnerlig  och  statssekreteraren  Franc  till  last  liggande  omständig- 
het var  ett  under  hans  adress  från  baron  Armfelt  ankommet  konvolut, 
hvaruti  legat  ett  med  lack  sammanfästadt,  men  oförsegladt  bref,  och 
inom  kuvertet  allenast  tvenne  alldeles  oskrifna  pappersblad.  Man  för- 
modade något  kemiskt  bläck  och  anställde  nödiga  försök  till  utrönande 
däraf,  men  allt  förgäfves,  äfvensom  statssekreteraren  Franc  icke  kunde 
förmås  att  meddela  någon  upplysning,  huru  härmed  hängde  tillsam- 
mans. Mot  Lagerbring  och  Schröderheim,  synnerligen  den  sistnämnde, 
voro  inga  besvärande  omständigheter  bensliga.  Den  förstnämnde  kunde 
blott  förmås  vidgå  några  utlåtelser  till  fröken  R.,  som  utmärkte,  att  han 
hyste  vänskap  och  interesserade  sig  för  baron  A. 

Sekreteraren  Ehrenström  hördes  i  hofrätten  tvenne  gånger  i  Fe- 
bruari  månad,  egentligen  öfver  hans  i  bref  till  baron  Armfelt  förekom- 


*)  Isynnerhet  var  rikskansleren  illa  handterad.  I  ett  bref  skref  baron  Arm- 
felt  att  på  drottningens  af  Neapel  tillfrågan,  hurudan  man  han  vore,  hade  baron 
A.  svarat,  "que  c'était  la  plus  grande  tete  de  1'Europe".  I  ett  annat,  att  som  riks- 
kanslerer älven  fordom  kommenderat  i  fält,  hade  rikskansleren  baron  Sparre  ny- 
ligen förskrifvit  sig  en  tjenstehäst  från  Öland.  Detta  sista  infall  skall  mest  för- 
trutit h.  exc.  Till  slut  blef  korrespondansen  geno7n  sin  qvickhet  och  anekdoter  ett 
ämne  för  curiosité  och  löje  li"S  dem,  den  angick. 


mande  utlåtelser  om  farliga  faktioner  i  riket,  jacobiniBmens  utspridande, 
del  han  mer  och  mer  befarade,  och  något  biträde,  som  Bhrenströni 
skull''  göra  baron  Armfelts  sekreterare  d'Héral,  hvilken  väntades  skola 
göra   en  resa  genom  Sverige,    ifan  försvarade  sig  illsnid  opade 

sig  ide  utlåtelser,  han  vidkändes, del  varmanil  för högtsalig konungen 
och   dess  hus,  som  där  voro  tecknade,  och  vägrade  erkänna  vissa 
förrän   hans  egna  originaler  för  honom    uppvisades.     Den    långa   tid. 
som  gick   ut  mellan  hans  förhör,  stärkte  honom  i  den  tanke,  atl  inga 
bindande   bevis  emot   honom    kunde   uppletas  eller  komina  i  regi 
ens  makt. 

I  sanning  fördes  ock  processen  i  .Mars  månad  med  mycken  lam- 
het. Några  domestiquer  hos  fröken  R.  aflade  vittnesmål,  som  ingenting 
bundo,  och  både  aktör  och  domare  begynte  vara  föriägne.  Del  var  i 
denna  ställning,  som  sekreteraren  Ehrenström  den  20  Mars  till  hofrätten 
ingaf  en  skrift,  där  han  i  de  starkaste  termer  och  med  en  behjärten- 
het,  värdig  oskulden,  besvärade  sig  öfver  hård  medfart,  protesterade 
mot  öfvergånget  våld,  förklarade  den  honom  tillvitta  konspiration  för 
chimérique  och  blott  grundad  i  någon  delators  hjärna,  som  vore  atl  anse 
fm-  den  rätta  konspiratören;  sin  brefvåxling  för  ren  och  oförvitlig  saml 
af  lika  beskaffenhet  som  eti  samtal  mellan  fyra  ögon;  fröken  Etuden- 
schöld  och  Armfelt  för  oskyldiga,  och  atl  hertigen  en  gång  skulle  rysa 
för  bruket  afsitl  namn  under  arrestorderna.  Han  slöi  mod  ansökning:  l:o 
att  hans  Sak  måtte  befordras  ofördröjligen  till  slut;  2:o  att  aktör  måtto 

_as  atr  rubricera  don,  samt,  ifall  han  ville  tilltala  Ehrenström  så- 
som konspiratör,  uppge  angifvaren;  3:o  atl  protokollema  måtto  få  tryc- 
kas och  4:o  de  al  honom  begärde  och  jämväl  af  hofrätten  beviljade  af- 
skrifter  af  hans  egna  uppsnappade  anonyma  bref  snart  meddelas. 

Tillika   hade   han   yrkat,   atl    hans  äfven  häktade  bror,  öfverste- 

anten  Ehrenström,  måtte  höras,  hvilkel  ännu  på  mor  än  tre  må- 
nader icke  skott,  och  hvarom  han  redan  tillförne  i  hofrätten  gjorl  före- 
ställning, icke  utan  flere  ledamötaTiS,  särdeles  vice  presidenten  Freden- 
stjemas  behjärtande,  då  justitiekansleren  Lode  svarade,  atl  han  skulle 
säga  till,  när  tid  blefve  att  anställa  eti  sådant  förhör.  Men  riksdrotsen 
förklarade,  atl  som  öfverstelöjtnanten  Ehrenströms  arresl  hvarken  sketi 
på  hofrättens  reqvisition  eller  blifvil  densamma  öllkännagifven,  så  kunde 
don  sig  därmed  ej  befatta. 

Ehrenströms  inlaga  flög  i  otaliga  afskrifter  omkring  stad  och 
land,  verkade  eti  slags  öfvertygelse  om  hans  oskuld  och  myckel  mum- 
mel emol  don  förmenta  våldsamhet,  han  lidit,  vådlig  för  hvarsochens 


-  78  - 

säkerhet,  som  kunde  bli  ett  mål  för  hat  och  förföljelser.  Ehuru  känd 
för  en  listig  och  illa  fräjdad  man,  aftvättade  han  sig,  såsom  vanligt  bän- 
der, dessa  fläckar  genom  den  medömkan,  ett  förment  oförtjent  lidande 
uppväckte.  Hofrätten  pålade  aktör  att  rubricera  hans  brott,  som  upp- 
gafs  vara  medvetande  i  baron  Armfelts  förehafda  stämplingar,  men  fann, 
att  de  öfriga  ansökningspunkterna  icke  kunde  afgöras,  innan  baron 
Armfelts  eget  brott,  hvarmed  Ehrenström  stod  i  gemenskap,  blifvit 
lagligen  ransakadt.  För  öfrigt  skärptes  hans  arrest,  och  tvenne  under- 
officerare förblefvo  alltid  i  hans  rum  på  högvakten  samt  honom  följ* 
aktiga,  när  han  uppfördes  till  förhör,  men  öfverstelöjtnanten  Ehrenström, 
mot  hvilken  alls  inga  brottsliga  anledningar  förekommit,  ställdes  på  fri  fot 
och  utfördes  till  sin  .gård  på  Vermdön ;  äfvensom  öfverstelöjtnanten  San  - 
dels  af  lika  orsak  redan  den  8  Mars  blef  befriad  ur  sitt  fängelse  och  affär  - 
dad  till  Finland,  som  det  sades,  med  en  summa  penningar  i  reconvention. 

Baron  Armfelt  var  så  väl  hufvudaktören  i  de  stämplingar,  man 
sett  framskymta,  men  ännu  icke  uppdagat,  som  ock  målet  för  den 
hämd,  därföre  borde  tagas.  Hans  missnöje  var  ej  blott  grundadt  på 
åtskiljandet  från  fäderneslandet  och  all  inflytelse  i  dess  styrelse.  Dess 
förmodan  att  genom  konung  Gustaf  IILs  kodicill  till  sitt  testamente 
på  sotsängen  blifva  en  af  den  unge  konungens  förmyndare  och  kanske 
i  själfva  verket  den  ende,  hade  ej  så  plötsligen  kunnat  slå  fel  t,  utan 
att  väcka  hans  äregiriga  och  vinningslystna  sinnelag  till  försök  att 
hämnas  och  ersätta  en  så  stor  förlust.  Regeringens  det  första  halfva 
året  visade  nit  för  friheten,  särdeles  den  af  pressen,  som  genom  en 
oförväntad  förordning  blifvit  upplifvad,  hade  gifvit  honom  anledning 
att  beskylla  regeringen  för  jacobinism  och  delaktighet  i  samma  faktion, 
som  gifvit  Gustaf  III  sin  bane.  Den  moderation,  hvarmed  de  i  ko- 
nungamordet delaktige  blifvit  behandlade,  och  den  man  visat  mot  fran- 
ska republiken,  hade  i  detta  afseende  gifvit  honom  vapen  i  händerna. 

Sådant  hade  varit  ett  ämne  för  flera  hans  bref,  som  fallit  i  rege- 
ringens händer;  men  utom  dess  hade  han  genom  sin  privatsekreterare 
abbé  d'Héral  nästlidne  året  låtit  uppsätta  en  prospectus  till  en  "Histoire 
cle  la  vie  et  de  ['administration  de  Gustave  III.  roi  de  Suéde",  den  han 
både  utomlands  kringspridt  och  äfven  till  Sverige  hemsändt,  hvaruti 
han  utfar  mot  faktionen,  som  vållat  denne  konungs  död,  och  som  fort- 
far att  förråda  sig  genom  mördarnes  strafflöshet  samt  svärtande  af 
konungens  minne.  Där  lofvas  en  sannfärdig  historia  och  uppdagande 
af  Gustaf  IILs  vuer,  samt  huru  de  blifvit  motade,  af  hans  politik,  och 
huru  den  blifvit  misskänd.    Där  lofvades  ytterligare  sanna  porträtter  af 


7'.' 

oppositionens  hufvudmän  och  många  originalhandlingar,  som  vair 

■  ill    upplysning  af  händelserna.    Krigel    med    Ryss] 
under  Bken   atl    upplifva    krigsandan,    alliansen    med    Ryssland 
Bken   af  fredens  återknytande  och    befästande.    Det    a  •  »tår  af 

metaphysiska   betraktelser  öfver  franska  revolutionsgrundsal 
som  ej  mindre  talska  och  chimérique,  än  ledande  till  oordning 
i   alla  borgerliga   samfund.    Detta  arbetes  utgifvande  biel  genom 
ringens  åtgärd    förekommet,  och   baron  A.  fick  dels  för  detta, 
andra  sina  försök  eftertänkliga  förebråelser. 

iggade  än    ytterligare  hans  missnöje  och  stadgade  hane 
sim    atl    siika  -in  rappel  och  på  etl  eller  annat  vis  skilja      .        en  ha- 
tad  och   i  hans  sinne  förödmjukande  ställning.    Därom  vittnade  de  re- 
dan  i  regeringens  hand  varande  bref;  men  då  mol  jultiden  I7n:;  äfveii 
af  honom   i   slika   uppsnappade  bref  skrifvits,  att  svärdel  vore  d 
och  att  på  en  människas  lif  berodde,  när  han  och  fröken  Rudenschöld 
Bnge   förenas,   fogades   den   tillförne   nämnda  anstalt  om  hans  arn 
rande  i  rtalien  och  ändstationerna  i  Stockholm,  emedan  af  dessa  utlå- 
belser  befarades,  att  Dågon  hemlig  mina  vai'  färdig  att  springa,  01 
en   tillärnad   mordgärning   var   å    bane,    Däraf  härledde   sig  d(    starka 
rubriker  af  brottet,  som  sedermera  länge  funnos  obevisl 

Af  ett  bref  från  baron  A.,  ankommel  i  Februari,  fanns,  att  han 
redan  den  14  Januari  i  Neapel  känt  orderna  Iran  regeringen  till  baron 
PaJmqvisl  om  sm  arrest,  öfver  hvilka  han  mycket  moquerade  sig.  Han 
hade  ock  sedermera  i  flera  utländska  tidnii  -  införa  en  deklara- 

tion  (i  Altonaischer  Mercur  af  d.  27  Febr.),  sa  lydande:  "Baron  Gustaf 
Manritz  Armfelt  har  vid  genomläsandet  af  den  berättelse,  som  allmänna 

■ren  meddelat  <>in  upptäckandet  af  en  sammangaddning  i  Sv( 
i   del   trolösa  sätt.  livarmed  lians  grundsatser  och  de  bekantaste  facta 
blifvit    förställda,  igenkänt  afsigten  att  bereda  hans  undergång  och  an- 
gripa hans  ära.    Man  liar  alltid  ansett  och  skall  alltid  anse  med  afsky 

de   grundsatser,   som   störa  folkslags  r -h  regeringars  säkerhet.    G< 

nom  "ii  stor  konungs  val,  som  lät  honom  åtnjuta  vänskapens  sällhet 
."•ii  det  mest  hedrande  förtroende,  biel  han  befordrad  till  vigtiga  äm- 
beten. Till  sitt  sista  ögonblick  >kall  han  begråta  denne  furste  och  för- 
blifva  hans  sista  vilja  äfvensom  hans  hus  brogen.  Efter  Gustafs  död 
afstod  han  gärna  dm  andel,  konungen  uppdragit  honom  iriks 
och  såg  utan  minsta  missnöje  legeringstömmarne  odelade  lemnas  i  hän- 
der på  en  prins,  som  därtill  genom  börd  och  talanger  var  värdig.  Han 
företog   ingalunda  en   resa  ull  [talien  såsom  en  sv«-|isak;  uppehöl 


än  mindre  i  grannskapet  för  att  uppväcka  oro  och  däraf  begagna  sig. 
När  han  antog  ett  kreditiv  till  italienska  hofven,  skedde  det  blott  af 
lydnad  för  regentens  befallning  och  för  att  inför  allmänheten  ådaga- 
lägga, att  åtankan  af  hans  förra  ställning  ej  af  höll  honom  att  uppoffra 
sm  ärelystnad  åt  sin  skyldighet.  Han  har  ovänner,  emedan  han  för- 
svarat sin  forne  herres  myndighet  och  hans  minne.  Han  har  sådana, 
emedan  han  gjort  människor  godt,  och  han  ärnar  till  försvar  emot  dem 
använda  sin  karakter  och  oskuldens  frimodiga  styrka,  Neapel  den  5 
Febr.  1794". 

Orderna  till  baron  Palmqvist  angående  baron  Armfelts  arresterande 
utskickades  med  en  Piranesi,  bror  till  svenske  residenten  i  Rom,  hvil- 
ken  varit  i  Stockholm  som  kurir  i  början  af  December  1793,  och  kommo 
baron  Palmqvist  i  Genua  tillhanda  den  28  December;  men  oaktadt  den 
skyndsamhet,  som  honom  var  anbefalld,  afgick  han  ej  till  Neapel  förr 
än  den  26  Januari.  Då  råkade  han  ut  för  svår  storm,  gjorde  hafveri 
och  måste  den  30  Januari  inlöpa  i  Livorno.  Reparationen  af  hans 
skepp  "Tapperheten"  kostade  öfver  två  tunnor  guld.  Han  satte  sig  da 
på  en  kutter  och  anlände  till  Neapel  den  10  Februari:  anmälde  sitt 
ärende  angående  baron  A:s  häktande  hos  hofvet,  som  genom  ett  bref, 
det  han  medförde  från  svenska  regeringen,  därom  blifvit  förekommet : 
hvarefter  Armfelt  säges  hafva  fått  neapolitansk  vakt  för  sin  port,  men 
följande  natten  hafva  undkommit.  Man  visste  likväl  sedermera,  att  A. 
den  1  Mars  ännu  vistades  under  drottningens  beskydd  på  ett  af  kongl. 
lustslotten. 

Emellertid  hade  en  handlande  vid  namn  Sources,  som  för  han- 
delsangelägenheter for  ifrån  Neapel  till  Stockholm  och  förmentes  vara 
i  Armfelts  intresse,  i  Hamburg  på  regeringens  anfordran  genom  post- 
direktören Bregard  blifvit  anhållen  och  hans  papper,  bland  hvilka  ett 
Armfelts  bref  till  kejsarinnan  i  Ryssland,  borttagna.  På  någon  gifven 
försäkran,  att  ingenting  ondt  skulle  hända  honom,  fortsatte  han  dock 
resan,  men  arresterades  ånyo,  så  fort  han  sedermera  kom  inom  svensk 
gräns.  1  lika  måtto  hade  abbé  dHéral,  som  stod  på  resan  ti  il  Ryss- 
land, blifvit  utfordrad  i  Diisseldorf,  men  förgäfves;  dock  måste  han 
lemna  åtskilliga  papper  ifrån  sig  och  däribland  några  interessanta  bref 
frän  A.  till  kejsarinnan. 

På  dessa  data  skred  man  älven  till  stämning  mot  baron  Armfelt, 
som  utfärdades  i  Stockholm  den  1  Mars.  i  kraft  hvaraf  han  inom  tre 
månader  ifrån  inhändigandet  borde  infinna  sig  i  Stockholm  art  stånda 
inför   Svea   hofrätt   till   genmale   för  flera  förekomna  anledningar,  som 


81  - 

skulle   han   umgåtts  med  skadliga  afsigter  och   förrädiska   anstalter. 
Denna  stämning  expedierades  ej  allenast  till  Sveriges  chargé  d'aftaires 

sväid  i  Italien,  att  emot  recepisse  Armfelt  tillställas,  utan  ock 
till  alla  svenska  ministrar  och  konsuler,  att  öfversättas  och  införas  i 
utländska  tidningar.  Likaledes  gjordes  reqvisition  vid  alla  utrikes  hot 
att  låta  gripa  och  arrestera  Armfelt,  hvaresi  han  matte  ertappaa 
der  afbidan  af  hans  inställelse  eller  ock  stämningstidens  förlöp] 
saken  utan  all  vidare  tidsutdrågt  komme  att  afgöras,  förordnades  till- 
lika att   :  le   öfriga  dåruti  invecklade  personer  skulle 

na.  emedan  deras  större  eller  mindre  delaktighet  däruti  ej  annor- 
lunda än  i  sammanhang  med  baron  Armfelts  brott  kunde  lag  likmätigt 
och  fulleligen  bestämmas.  Redan  den  12  Mars  utfärdades  konungens 
bref  till  kanslikollegium,  som  innehöll,  att  "då  intel  tvifvel  är,  att  ja 
Armfelt  är  delaktig  i  högmålsbrottet",  upphör  han  att  vata  konungens 
minister. 

Berättelsen   om    baron  Armfelts   begärda   häktande   i  Neapel  är 

nycken  osäkerhet  underkastad.  Händelsen  förtäljts,  ganska  dika. 
En   major   Brändström,  som  med  hertigens  tillstånd  gjorde  en  utrikes 

tjent  under  Armfelt  i  Finland  och  nu  vistades  i  Neapel,  skref  till 
sina  anhöriga  i  Sverige,  att  neapolitanska  hofvei  vägrat  utlefverera  Arm- 
felt är  Palmqvist,  emedan  orderna  voro  daterade  den  5  December  och 
man  visste,  att  konspirationen  i  Stockholm  ej  var  upptäckt  förr  än  den 
18.  Dessutom  hade  fem  romare  blifvit  arresterade  i  Neapel,  köpte, 
som  det  påstods,  af  herr  Piranesi  för  att  bringa  A.  om  lifvet,  hvar- 
ibland  en  Armfelts  betjent  försökt  gifva  honom  förgift  i  en  kopp  kaffe, 
hvilket  misslyckats  och  han  måst  bekänna.  Andra  berättelser  inne- 
höllo,  att  de  undkommit,  och  att  konungen  i  Neapel  satt  pris  på  deras 
hufvud.  sammanhanget  är  svårt  att  utreda,  men  saken  gaf  anledning 
till  många  obehagligheter  emellan  hofven  i  Neapel  och  Stockholm,  som 
framdeles  komma  att  omröras.  I  anseende  till  förment  försummelse 
afgingo  den  12  Mars  ordres  att  arrestera  baron  Palmqvist 

Grrefvinnan  Armfelt  spelade  emellertid  en  olycklig  roll.  Bon  hade 
forlidna  året  resl  ut  till  sin  man  och  måste,  da  hans  öde  begynte 
blifva  tvetydigt,  tänka  på  att  lemna  honom.  I  sin  vanliga  peno 
brist,  vållad  af  ett  omåttligt  slöseri,  hade  han  ej  penningar  att  gifva 
henne  till  resan.  De  måste  uppnegocieras  genom  major  Peyron,  som 
<»k  var  i  Italien:  och  den  11  Mars  passerade  hon  redan  Wien.  Under 
vägen  mötte  henne  ett  bref  från  Sverige  med  tillsägelse  att  ej  komma 

rbtth,  Anteckningar,  II.  Q 


-  82  - 

dit,   medan   hennes  mans  process  påstod.    Hon  tog  då  sin  väg  åt  Liff- 
land,  där  hennes  mor,  grefvinnan  De  la  Gardie,  vistades. 

Armfelt  dröjde  ej  längre  i  Neapel  än  till  den  18  Mars.  Han  be- 
gaf  sig  då  därifrån  till  Manfredonia  och  vidare  sjöledes  till  Triest,  åt- 
följd af  major  Brändström,  som  ock  gjorde  honom  sällskap  öfver  Wien 
genom  Polen  till  Ryssland.  Han  hade  på  Brändströms  kredit  måst 
upplåna  4000  r:dr.  Dessa  blefvo  B.  efter  ankomsten  till  Ryssland 
betalda. 

Emellertid  hade  hans  oförsigtighet  beredt  honom  och  hans  an- 
hängare en  olycka  och  rättvisan  en  seger,  den  man  näppeligen  haft 
anledning  att  förmoda.  Genom  regeringens  i  Sverige  vaksamma  an- 
stalter hade  den  af  sina  agenter  varit  så  väl  betjent,  att  baron  Arm- 
felts  hemligaste  papper  blifvit  i  Italien  ertappade  och  till  Sverige  öfver- 
skickade.  Dessa  vigtiga  handlingar  ankommo  i  början  af  April  och 
gåfvo  saken  en  ny  vändning.  Den  9  April  var  den  märkliga  dag,  då 
de  efter  föregången  inventering  och  utmönstrande  af  sådant,  som  an- 
tingen var  oskyldigt  eller  med  stämplingarne  icke  gemenskap  egde, 
öfverlemnades  åt  hofrätten,  att  nyttjas  till  bevis  emot  de  anklagade, 
med  skriftlig  befallning  från  hertigen,  att  maler  med  möjligaste  skynd- 
samhet måtte  befordras  till  laga  slut  och  protokollernä  tryckas,  samma 
dag  var  hos  H.  K.  H.  konselj,  i  hvilken  konungen  var  tillkallad,  och 
dess  guvernörs,  grefve  Gyldenstolpes,  öde  afgjordes.  Han  hade  redan 
iänge  varit  misstänkt  för  delaktighet  i  stämplingen,  men  H.  K.  H.  hade, 
i  betraktande  af  det  höga  förtroendesämbete,  han  innehade,  förbjudit 
hans  inkallande  och  hörande  inför  hofrätten.  Nu  då  hans  egenhändiga 
bref  icke  mera  lemnade  något  ram  till  tvifvelsmal  om  hans  brottslig- 
het,  tog  H.  K.  H.  i  afseende  på  honom  det  beslut,  som  här  anteoknadt 
finnes  och  i  allmänna  papper  efter  få  dagar  trycktes. 

Grefve   Gyldenstolpe.   som   enligt   detta   protokoll  genas 
skyldig,   hade   den   svagheten   att   for  flera   sina  vänner  utan  särdeles 
förbehållsamhet  sedermera  förklara,  det  honom  öfvergått  »ii  förföljelse. 
Detta  blef  H.  K.  H.  bekant  och  hade  sä  när  vållat  en  strängare  med- 
fart.    Han   måste   till  dess   afböjande   underteckna    en  revers,  hvaruti 
han  tillstod  sin  försköning  blott  vara  en  verkan  af  hertigens  nåd,  och 
vidgick   brottsligheten  af  sina  företag  och  nedrigheten  af  sina 
Den   13   April  förfogade  han  sig  från  Stockholm;  och  sedan  ha 
friherre   Stiemeld,  nekat  att  hysa  honom  pä  sitl  gods  Porssby,  fordom 
gréfve  (iyldenstolpe  sjålf  tillhörigt,  fann  han  ej  utan  svårighet  'ii  fi 
en  gammal  vän,  öfvercere nimästaren  baron  Ribbing  på  Gimmer- 


-  88    - 

stad,  som  dock  först  därtill  inhemtade hertigens  samtycke.    Moth 

flyttade  han  därifrån  till  en  annan  sätesgård  i  Södermanland,  - 

dår  han  af  egaren  arrenderade  en  byggning.    Föröfrigt  fick  han  3,000 

pension,  och  hertigen  förklarade  sig  själf  för  den  unge  konunj 
guvernör.     Efter   någon  tid  utnäm  'ste  kava)  en  ba- 

ron Mörner,  till  vice  guvi  n 

Således  slö!  grefve  Gyldenstolpe  sin  långa  carriére  vid  tre  konun- 
gars  hof  med  ska ch  vanheder!    Ban  var  en  aimable  sällskapsman, 

hade  ytan  af  bonhommie  och  ärlighet,  medelmåttig  odlingi  fö 

men   egde   aldrig  espri!  de  c luite,  tog  lått  vid  nyheter  och  ob( 

rade   förslag  och   begick   oförsigtigheter,   ofta    af  den  i  illning 

oförlåtliga  svagheten  at1  omåttligl  älska  drycker.  Af  unge  konungen 
var  han   aldrig  älskad.    Öm  rdslösade   han   honom,  ömsom  be- 

han  sin  höge  elev  med  humeur  och  capriser.    Dessa  fel  jämte  en 
iknad    högdragenhel    ha  !  lians  vänner  få  inom  hofvet. 

emol   hertigen,  hans  bevista  försök  att  stifta 
sämja   mellan  honom  och  konungenoch  lians  medverkan  till  en  revo- 
lution,  vid  hvilken  han  ingenting  kunde  vinna,  gåfvo  til  I  lika 
slätt  begrepp  om  hans  hjärta  som  om  hans  urskillning. 

De  handlingar,  *"in  öfverle]  ill  hofrätten,  bestodo  i  baron 

Armfelts  egenhändiga  koncepter  till  hans  brefväxling  med  kejsarinnan  i 
Ryssland,  hans  planer  till  revolutioner  i  Sverige,  lians  i  detta  ämne 
förda  brefväxling  mod  ryske  ambassadören  i  Wien,  grefve  Rasumowski, 
jämte  hvarjehanda  memoirer  där  tillhörande  och  abbé  dTEéfaTs  aflagda 
berättelse  i  Dusseldorf;  fröken  Rudenschölds  korrespondans  med  baron 
A.,  bestående  i  73  originalbref;  kongl.  sekreteraren  Ehrenströms  2i 

bref  till  baron  A.;  62  originalbref  från  statssekreteraren  Franc  till 
iaron   A.;   5  gi*efve   Gyldenstolpes  originalbref  till  baron  A.,  jämte  ut- 
drag af  några   den    senares  till  den  förre;  3  landshöfdingen  Schröder- 
heims   bref  till  baron  A.;  9  öfversten  J.  F.  Aminofrs  bref  till  heri 
A.,  fröken  Rudenschöld,  kongl.  sekret.  Ehrenström;   major 
iref  till    baron  A.,  13  st.:  kamreraren  Mineurs  till  baron  A., 
postdirektören    Bregards   till   baron  A..  53  st;  han.;: 
A.,  1-1  st.;  7  kanslibref. 

ra  samling  blefvo  i  Maj  månad  de  int< 
mol    de  sammansvume   mesl    bindande  bref  och  al  ra  trycket 

de,   och  tillika  en  berättelse,  som  innehöll  deras  resulta- 
:ll   hufvudpersonernas   mer  eller   mindre   brottslighet.    Dem 

i  nndad    på    ha  kningen  i  hofrätten,  var 


-  Bi  - 

författad  i  en  nog  stickande  skrifart  och  som  ingalunda  var  nödig  att 
väcka  afsky  för  en  anläggning  af  så  förhatlig  beskaffenhet.  Isynner- 
het stötte  det  flere,  att  brottet  rubricerats  för  så  svårt,  att  "vårt  mo- 
dersmål saknar  uttryck  att  namngifva  hitintills  bland  oss  oerhörda  och 
bottenlösa  nedrigheter  och  förräderier".  Man  påminne  sig  blott  konun- 
gamordet två  år  tillbaka! 

Af  handlingarne  utröntes,  att  baron  A.  nästan  allt  ifrån  den  tid. 
han  lemnat  Sverige  1792,  umgåtts  ined  förslag  att  göra  en  förändring  i 
dess  styrelse;  till  hvilken  ända  han  först  hade  fallit  på  den  tanken,  att 
kejsarinnan  i  Ryssland  skulle  med  penningar  corrumpera  hertigen  för 
att  förmå  honom  från  sig  skilja  sina  nuvarande  ministrar,  men  slutli- 
gen stannade  i  det  beslut,  att  kejsarinnan  skulle  förmås  därom  göra  en 
deklaration,  understödd  af  en  rysk  eskader  på  höjden  af  Stockholm 
med  nödigt  landstigningsmanskap,  i  kraft  hvaraf  konungen  genast 
skulle  få  ett  rum  i  konseljen,  dock  utan  röst,  och  en  conseii  perma- 
nent inrättas,  bestående  af  hertigen,  riksdrotsen,  grefve  Gyldenstolpe. 
chefen  för  utrikes  affärerna  (hvartill  generallöjtnanten  baron  Taube  var 
utsedd),  hofkansleren  (herr  Zibet),  statssekreterarne  (landsh.  Nordin  och 
Lagerbring),  baron  Armfelt  själf  (som  ock  borde  åter  bli  öfverståthål- 
lare),  general  Toll  (äfven  utsedd  till  president  i  krigskollegium)  och  pre- 
sidenten i  statskontoret  (lagman  Håkansson);  öfverste  Aminoff  borde 
bli  generaladjutant  och  chef  för  lifdrabantcorpsen,  grefve  Axel  Fersen 
d.  y.  få  befälet  i  Stockholm;  de  som  förut  innehade  de  således  dispo- 
nerade sysslor,  jämte  några  flera,  flyttas  och  undanrödjas;  men  den 
utlåtelse,  att  man  blott  behöfde  en  saignée  af  14  k  15  personer,  läror 
förmodligen  ej  betydt  någon  tillärnad  blodsutgjutelse,  utan  blott  ett 
skiljande  vid  affärerna;  som  genom  jämförelse  mellan  flere  baron  Arm- 
felts  bref  tyckes  styrkas,  synnerligen  depechen  till  herr  Toll,  där  der 
om  dessa  15  först  heter  "exil"  och  några  rader  därefter  "saignée". 

Fröken  Rudenschöld  hade  under  en  jämn  brefväxling  med  baron 
A.  icke  allenast  varit  honom  behjälplig  att  få  alla  de  kunskaper  och 
underrättelser  här  hemma,  som  till  hans  afsigter  kunde  tjena,  utan  ock, 
jämte  det  hon  om  hans  anslag  varit  medvetande,  om  deras  utförande 
med  honom  öfverlagt  och  råd  meddelat  samt  i  afseende  på  biträdel 
från  Kyssland  med  ambassadören  grefve  Stackelberg  plägat  mycken 
f<  ut  rolighet.  För  att  förvärfva  baron  A.  desto  mera,  kredit  vid  ryska 
hofvet  hade  hon  ock  emottagit  ett  utkast  från  honom  till  ett  bref, 
hvilket  han  imaginerat,  att  den  unge  konungen  skulle  skrifva  till  kej- 
sarinnan  med   ett  slags  förord  för  baron  A.  att  vinna  hos  henne  afse- 


ende,   och   detta   hade   fröken   R.  sig  att  till  H.  M.  framlemna; 

men  då  hon  efter  länge  afbidadt  tillfälle  åndtligen  fann  ett  sådant 
gade  lf.  M.  "in  grefve  Gyldenstolpe  setl  papperet,  och  då  hon  nekade, 
Bvarade  konungen:  "Då  tordi    jag  ej  b  I  öfver 

misslyckade   försök,   som   dock  sedermera  åtföljdi  annat 

förslag  atl  af  konui  -  muntlig  förklaring  till  amb 

dören   grefve  Stackelberi  illande  konungens  ynnesi  för  Ar 

»illande   af  hans  förhållande;  och  då  misslyckandet  af  d    - 
ntligen  tillskrefs  1<  -  «i  1 1 1  ult*  -i  i—  förtroende  för  sin  farbi 
var  fröken  R.  vidare  betänk!  atl   genom  grefve  Gyldenstolpe  söka  väcka 
och   underhålla    missförstånd   mellan    konungen   och   hertigen,  livart  ill 

och  baroi  Bon 

annars   emottagit    eti    bref  från   A.,   henne  oförsegladl  tillställdt 
ar'  Mineur  och  adr<  ss  i  Dal-allmogen  för  att  upplifva  deras  gamla 

tfllgifvenhet    för   honom,  del  hon  dock  saknar  tillfälle  att  afsåndi 
öfrigt   så  nitisk,  att  hon  "'-k  själf  ärnat  för»  resa  till  Ryssland, 

m.  111. 

Ehrenström   hade  ej   allenast    ingått   i  Armf< 

;   af  en   ;  %  i  riksstyrelsen,  hvaruti  hat 

inism,  utan  ock  om  medeln  därtill  med  honom  i  jämn  brefväxling 
öfverlagt.    Och  '•huru  hans  mening  varit,  att  en  revolution,  hvarig 
den   unge   konungen  kunde  förklaras   myt  den  utsatta  tiden, 

-kulle  beqvämligasi  kunna  verkställas  blott  af  det  mindre  borgerskapet 
kholm   med   några    blå    band    i  -      I  att  ryskt  biträde 

borde   undvikas,   hade   han   dock   åfven   däruti  till  slut  fogal 
baron   A:s  önskan.    En  pension  från  Ryssland  tyckes  varit  förni 
driffjädern  till  hans  verksamhet  och  målet  för  hans  hopp. 

Öfverste    A.minoff  (som  i  början  på  året  fått  afsked  från  si1 
bete   vid    Björneborgs    regemente   och,  nu  i  Stralsund  vistande  hi 
svärtar  grefve  Knuth,  efterskickades  under  arrest  och  ankom  till  S 
h"hn   mol    siutet    af  April  månad)  hade  yttrat  ett  bittert  och  oförsynt 
töje  med  h  både  ans  att  hafva  en  hem- 

egociateur  i  Petersburg,  Jf  förehaft  en  resa  dit,  vid  hvilket 

tillfälle  projekt  varit  a  färde,  att  han  skulle  taga  en  détour  åt  Piemont 

!  träffa  baron  Armfelt;  i  ändamålet  att  gifva  en  riktig  målni 
ställningen  i  Sverige. 

Dessa    voro  de   m<  -  rade  personer,  och  detaljerna  för  vid- 

_■    att    här  finna    utförligare   rum.    Sammangaddningen    tyck 
allmänhel   röja  mera  bitterhel  och  précipitation  än  klokhet.    Tiden  till 


dess  utförande  förmodades  vara  utsatt  till  sommaren  1704;  men  af  an- 
dra anledningar  skulle  kunna  förmodas,  att  terminen  varit  sommaren 
1793,  och  att  den  då  ifrån  Cronstadt  utlöpande  flottan  varit  påräknad 
att  slå  det  beredda  slaget. 

Redan  den  9  April  förekallades  Elirenström  i  hofrätten.  Vid  åsyn 
af  ett  hans  egenhändiga  mycket  bindande  bref  höll  han  på  att  svimma, 
men  repade  sig  snart  och  sade,  att  stilen  liknade  hans,  men  att  oviss) 
vore,  om  han  ändå  själf  skrifvit  brefvet.  Fröken  R.  hade  äfven  samma 
dag  förhör,  men  mot  henne  företeddes  ännu  inga  så  ojäfaktiga  bevis. 
Hofrätten  var  sedermera  ända  till  den  19  April  för-  och  eftermiddagarne 
sysselsatt  med  brefvens  och  öfriga  pappers  läsande.  Den  sistnämnda 
dagen  skred  fröken  R.  med  mycken  rörelse  till  uppriktig  bekännelse 
både  af  de  sammansvurnes  och  sin  egen  brottslighet,  den  hon  allenast 
tillskref  en  blind  och  oinskränkt  kårlek  för  baron  A.  Den  23  April 
förekallades  å  nyo  Ehrenström;  men,  oaktadt  hans  företedda  egenhän- 
diga bref,  nekade  han  sig  hafva  skrifvit  dem  och  ville  alldeles  icke 
ingå  i  någon  bekännelse.  Denna  ståndaktighet  öfvergaf  honom  dock. 
när  advokatfiskalen  mot  honom  påstod  svårare  fängelse.  Han  vidgick 
då  sina  bref,  men  sökte  allt  framgent  att  skilja  därifrån  all  färg  af 
förräderi.  I  anledning  af  advokatfiskalens  gjorda  fråga,  livad  som  egent- 
ligen föranlåtit  honom  att  ingå  i  dessa  företag,  skref  han  och  inlem- 
nade  den  19  Maj  ett  ganska  starkt  dictamen  ad  protocollum  af  inne- 
håll: att  k.  Gustaf  HI:s  mord  satt  honom  i  farhåga  för  den  factions, 
som  beröfvade  honom  lifvet,  ytterligare  vådliga  försök  att  ändra  rege- 
ringssättet och  bereda  riket  flera  olyckor;  att,  ehuru  hertigen  i  början 
af  sin  förvaltning  betygat  mycket  förtroende  mot  sin  brors  vänner  "'Ii 
tillgifne,  hade  man  dock  snart  sett  de  personer,  som  af  Gustaf  IILs 
mördare  voro  utsedde  till  offer,  bortvisas:  att  franske  ministern  Le 
Brun  i  nationalassembléen  förklarat,  att  Frankrike  numera  kunde 
räkna  på  Sverige,  och  att  Jacobinerna  yttrat,  att  hertigen  ej  kunde  taga 
något  parti  emot  dem  utan  risk  för  sin  person  af  500  sammansvume  i 
Stockholm;  att  man  därstädes  vid  en  tid  afskedat  franske  prinsarnes 
agent  M.  d'Escars  och  emottagit  jacobinen  Verninac,  med  h vilken  fiere 
personer,  som  egde  H.  K.  H:s  ypperliga  förtroende,  plägat  förtrolig! 
umgänge:  att  af  sådane  och  fiere  anledningar")  hade  han  fruktat  fran- 
ska frihetsfeberns  utbredande  i  Sverige,  dess  förbindelse  med  Frankrike 
och   ett   krig   med    Ryssland,  mot  hvilket  allt  han  ej  sett  annan  hjälp 


*)  Synnerligen  upploppet  <1<lii  7  Januari  1798. 


*7 

än  konung  ordran   till  myndighet  inom  den  i  testamente! 

kade  tid,  en  omständighet,  som  i  svenska  häfder  <-j  sällan  inträffat. 

Öfverste    Aniinoff  under  ständigl    åberopande  af  sin  oskuld,  sid 
ickade   vandel,  sitl  nit  för  Gustaf  III  och  hans  son,  sin  afsky  t"i 
Gustaf  lll:s  mördare  och  den  faction,  hvartill  de  hörde,  nekade  ei 

ill  de  Qesta  honom  mesl  besvärande  omständigheter,  synnerligen 
ryska  resan,  etl  baron  A:s  bref,  Bom  gaf  honom  rendez-vous  i  Finska 
viken  »'in  sommaren  L794,  och  all  medvetenhet  "in  aågon  revolutions- 
anstalt; kunde  ock  ej  förmås  att  explicera  vissa  mörka  och  tvetj 
ord  i  sina  bref,  änskönl  meningen  och  sammanhangei  syntes  göra  tolk- 
en tätt. 

råren  Francs  många  bref  till  baron  A.  hade  innehål- 
lit mångfaldiga  sarkasmer  mol  regertngen,  men  inga  andra  graverande 
omständigheter  än  de,  som  tillförne  voro  kände,  utom  några  enigmati- 
ska   uttryck,  anledning  af  etl  ull  grefve  Gyldenstolpe  fram- 

adt  pakei  från  baron  A.,  bvarmed  Franc  varit,  chargerad.  \'iii 
förhören  vidgick  han  sin  oförsigtighet,  men  föregaf  okunnighet  eller 
glömska  i  allt  hvad  de  betänkligare  uttryck  angick,  bvaröfver  man 
äskade  upplysning. 

Äfven  förhördes  landshöfdingarne  Schröderheim  och  Lagerbring 
ånyo,  i  anledning  af  den  torres  bref  till  baron  A.  ooh  några  fröken  l;> 
utlåtelser  i  hennes  bref,  att  Lagerbring  lofvat  baron  Armfelt  vissa  pap- 
per, i  händelse  han  änd  skade  dem,  dock  under  villkor,  att  de 
ej  måtte  tryckas,  hvilka  papper  fröken  i  annat  fall  tillbudit  sig  att  af 
Schröderh  a;  hvarjämte  ökade  misstankar  full"  på  Lagerbring 
af  don  grund,  att  han  i  Armfelts  plan  var  utsedd  till  statssekreterare 
och  ledamot  i  konseljen.  Men  ingendera  kunde  någonting  öfverbevisas. 
Likväl  arrangerades  föi  bägge  ackorder;  och  Schröderheim  skildes  frän 
sin  syssla  den  29  April,  Lagerbring  åter  dm...  .Maj. 

Nu   företogs  äfven   förhör  med   Mineur,  Forster,  baron  LiTje  och 

il.  Den  förstnämnde  var  mest  graverad  af  det  volanta  brefvet 
till  Dal-allmogen,  som  baron  Armfell  sändt  honom, och  fröken  Et.  bekant 
•  nom  honom  hafva  bekommit,  men  bvaraf  han  nekade  sig  känna 
innehållet.  Utom  dess  hade  brefväxlingen  mellan  honom  och  Armfelt 
Ll  Qere  ämnen  till  missnöje  med  ställningen  i  Sverige.  Forster, som 
•  »•k  brefväxlal  med  baron  A.  och  lupit  med  bref  .fröken  B.  och  A.  emel- 
lan, hade  "'-k  skrifvil  förBmädligen  "in  vis>a  styrelseverket  i  Stockholm 
rörande  saker  och  genom  ett  och  annat  inbundet  uttryck  tyckts  för- 
råda  någon  medvetenhet  i  en  tillställning  till  förändring.    Var  i  öfrigl 


-  88  - 

känd  för  en  stor  frondeur,  hvarför  han  af  öfverståthållareämbetet  blifVit 

varnad,  och  hvaröfver  han  åter  i  bref  till  Armfelt  moquerat  sig. 

Baron  Lilje  hade  så  alldeles  på  blotta  misstankar  blifvit   ar 
rad,   att   mot  honom  ingen   besvärande   omständighet    kunde  anföras. 
hvarför  ock  aktör  intet  påstående  mot  honom  gjorde. 

Signeul  anmälde,  att  kammarherren  Drufva  anklagat  honom,  -  un 
skulle  han  haft  den  utlåtelsen  om  hertigen:  "Ges  då  ingen,  som  har  en 
pistol  och  kan  skjuta  honom?''',  å  hvilken  grund  han  skall  blifvit  arre- 
sterad, ehuru  han  till  en  sådan  utlåtelse  var  alldeles  oskyldig.  Kam- 
marherren Drufva,  häröfver  hörd,  förklarade  sig  aldrig  hafva  ank 
Signeul,  men  att  denne  1792  någon  tid  före  konungamordet  skall  haft 
-likt  förgripligt  yttrande  om  k.  Gustaf  III,  af  hvilken  grund  han 
ock  blifvit  förvist  Stockholm.  Signeul,  som  äfven  nekade  till  detta, 
hade  likväl  nu  utan  lof  återkommit  och  troddes  vara  förskrifven  till 
utförande  af  någon  de  sammansvurnes  afsigt.  Detta  och  hans  kända 
lefhadssätt  af  en  äfventyrare  hade  gjort  honom  misstänkt  och  föran- 
ledt  hans  arrestering.  Men  mera  ljus  öfver  hans  förmodade  brottslig- 
het kunde  icke  erhållas;  och  hans  förhör  degenererade  till  eti  slags 
injurieprocess  mellan  honom  och  kammarherren  Drufva.  som  fö 
senare  blef  ingenting  mindre  än  hedrande. 

Handlanden  Sources  hade  egentligen  ingenting  annat  emol 
än  att  han  brefväxlat  med  baron  A.  och  fört  hans  bref  till  kejsarin- 
nan i  Ryssland  så  väl  som  några  paketer  till  åtskillige  af  de  ankla- 
gade. Föröfrigt  var  han  icke  svensk  undersåte  och  kunde  därför  icke 
rättvisligen  dömas  inför  svensk  domstol  för  brott,  begångne  utom  Sve- 
riges gräns. 

Sedan  H.  K.  H.  föreständigat  hofrätten,  att  rättegången  mot  de 
öfrige  anklagade  utan  afseende  på  den  tidsutdrägt.  som  med  baron 
Armfelt  måste  iakttagas,  finge  fullföljas  och  till  slut  förhjälpas,  samt 
likaledes,  att  de  ifrån  inhändigandet  af  stämningen  honom  till  instäl- 
lelse förelagde  tre  månader  borde  beräknas  från  den  1  April,  emedan 
stämningen,  som  ej  kunnat  honom  tillställas,  då  i  de  flesta  utländska 
tidningar  var  införd;  skred  aktör  den  19  Juni  till  sitt  slutpåstående 
emot  fröken  Rudenschöld,  Ehrenström  och  öfverste  Aminoff,  det  måtte 
alla  tre  mista  lif,  ära  och  gods  samt  Ehrenström.  som  i  sitt  memorial 
den  19  Mars  lastligan  skrifvit  om  hertigen,  till  straffets  skärpning  äf- 
ven mista  högra  handen  och  steglas.  Därefter  följde  innan  kort  på- 
ståenden emot  Mineur  och  Forster,  att  de  måtte  hallas  i  fängelse,  till 
dess  de  kunde  förmås  till   uppriktigare   bekännelse;   hvaremol  aktör 


89 

fann   skäl    till   ytterligare   talan  laron    Lilje,    - 

Signeul.    Hvad   åter  statssekreteraren   Franc  vidkom,  hemställd) 
hofrättens  bepröfvande,  huru  han  borde  anses  för  d(  »ruk  af  fri- 

brefsråttigheten  med  afsändandet  af  Ehrenströms  och  fröken  R:e 
men  som  inga  klara   bevis  voro   att   inhemta  om  någon  hans  delak- 
tighet   i   konspirationen,   yrkades  i   del  afseendet  icke  något   ba 
straffande. 

Fröken  Rudenschöld  utställdes  för  allmän  trakt  ochafsky 

genom   en  utväg,  mod  torde  förtjena  namn  af  hård,  då  den  icke  behöf- 
des,   som   därföre   i    mångas   sim  dig  verkan  och  upp- 

väckte  medlidande,  och   som   snörrätt   stridde  emol    de  motiver, 
därtill  np'-  Den  10  Juni  öfverlemni  m  justiti ekans 

i  hofrättens   hand   några   hennes  bref  till   baron  A.,  medan  han  ännu 
hvilka   ådagalade,  att  li< «ii  af  honom  var  harvande 
och  äfven  emot  han-  råd  försökl  atr  betaga  sitt  foster  lifvet.    Jus 
kansleren  tillkännagaf,  att  frökens  biktfader,  doktor  Petrejus,  blifvi 
befalld  att  öfver  des  såsom  med  förevarande  undersökning 

nenskap  henne   enskildt    hö  atl  de  dock  borde  i 

hofrättens   protokoll   "ni   ifrån   ord    intagas;  och  att,  ehuru  hon 
för  denna   grofva   brottslighet  fö]  gligen  tilltalas,  vMle  dock  H. 

K.  H..  för  au  i  "it  ny  vanära  blottställa  en  hederlig  si  ägt,  låta 

all   vidare  undersökning   däröfver  stanna,   sedan  likväl  dokt' 
yttrande  till  protokollet  blifvit  afgifvet.    Huru  vanns  detta  skonsamma 
ändamål,  då   bevisen   till   hennes   brotl  trycktes  i  protokollerna?  .Man 
utom  dess  icke  därmed;  utan  som  brefven  voro  på  fransyska 
författade,  öfversattes  de  i  en  sårskild  broschyr  på  svenska  med 
"Den  på  kungshuset  fängslade  frökens,  nu  Magd.  Charlotta!  arlsd< 
och   riksförrädarens,   som    fordom   kallades    baron   Armfelt, 
ende  deras  kärleksäfventyr";  och  detta  papper  utskreks  på  gatorna  till 
försäljning.    Doktor   Petreji   yttrande   var  värdigt    en  ömsint  och  ädel 
man.    lian  förmälde,  att  fröken  tillstått,  det  brefven  voro  hennes 
tillåtit   duktorn   sådant    gifva  hofrätten  tillkänna;   att  hon  under  lians 
samtal  ofta  fallit  i  en  så  häftig  gråt,  att  lian  själf  ej  utan  tårar  ku 
sr   hennes   lidande;   att    han   med  visshet  kund"  försäkra,  det  h< 
ånger    var    uppriktig;    "<-li    att    "in   den    gode  Guden   ".i    hindras 
fullborda    det    goda   verk,   han   börjat,   får   fröken   "ti    nytt  sinne  och 
hjärta. 

De  anklagade,   försedde  med  fullmäktige,  afgåfvo  hvar  efter  an- 
nan  sina   förklaringar.    Ehrenströms  var  i  synnerhet  mycket  vidlyftig 


-  90  - 

och  klyftigt  utarbetad  att  leda  ifrån  sig  tillmålet  af  förräderi.  Ami- 
noffs  var  i  så  måtto  märkvärdig,  att  han  motiverade  sitt  yttrade  miss- 
nöje på  fruktan  för  den  factions  riksfördårfliga  framsteg,  som  stör- 
tat Gustaf  III  i  grafven,  och  det  i  anledning  af  de  bekännelser  han. 
såsom  vakthafvande  hos  de  brottsliga  vid  detta  olyckliga  tillfälle,  i  ar- 
resterna  af  dem  bort.  som  utmärkte  både  vidden  af  sammansättningen 
och  dess  ändamål  att  störta  hela  konungahuset  ej  mindre  än  regerings- 
sättet. Han  bilade  äfven  sina  bref  till  H.  K.  H.,  då  han  vid  årets  bör- 
jan, i  anledning  af  hans  då  redan  uppsnappade  flera  misstänkta  bref, 
fått  befallning  att  taga  atsked  ifrån  öfverstebeställningen  vid  Björne- 
borgs regemente  (som  ock  verkställdes).  Dessa  voro  fulla  med  hög- 
ijudande  exklamationer;  men  hans  uttydning  af  flera  mörka  ord  och 
meningar  så  vid  håren  dragen,  att  den  på  intet  vis  var  antaglig.  T.  ex. 
i  ett  bref.  som  tydligen  handlade  om  ställningen  i  Sverige,  stod: 
"Sådant  händer,  när  styrelsen  fallit  i  sådana  pleutrars  händer  som 
herrar  R.",  hvilket  K.  uttyddes  med  Robespierre,  o.  s.  v.  För  öfrigt 
förbiet  öfverste  A.  vid  sitt  redan  gjorda  bruk  af  den  bekanta  första 
regula  juris. 

Sedan  den  1  -Juli  förlidit,  gjorde  aktör  äfven  sitt  påstående  mot 
baron  A.,  det  måtte  han  mista  lif.  ära  och  gods,  och  lians  namn  tillika 
på  en  tatla  uppspikas  på  skampålen  i  rikets  större  städer.  Hofrätien 
skred  till  doms  den  22  Juli  af  innehåll,  att  A.  borde  halshuggas,  jämte 
det  han  förlorade  ära  och  egendom,  fröken  Rudenschöld  och  Ehren- 
ström  undergå  lika  straff,  Aminoffs  brott  ställas  under  framtiden:  Mi- 
neur,  Forster,  Suurces,  baron  Lilje,  Signeul  vara  frie  trän  ansvar:  och 
statssekreteraren  Franc,  i  händelse  konungen  så  godt  syntes,  för  äm- 
betsfel  tilltalas  på  vederbörligt  ställe,  hvilken  dom  efter  författningarne 
konungens  skärskådande  underställdes  och  med  dess  tillstånd  den  30 
Juli  afkunnades. 

Domens  verkställande  i  livad  schavotteringen  angick  följ' 
tätt  uppå  dess  fastställande,  att  sedan  beslutet  den  22  September  om 
eftermiddagen  blifvit  fattadt,  åhördes  icke  allenast  fästningsfångarna 
följande  morgonen  helt  tidigt  till  sina  bestämda  orter,  jämte  det  taflan 
för  Gustaf  Mauritz  kl.  9  uppspikades,  utan  Johan  Albert  schavotterade 
kl.  10  på  Packaretorget  och  affördes  därifrån  kl.  11  till  Smedjegårds- 
häktet,  och  Magdalena  Charlotta  besteg  schavotten  på  Rdddarholms- 
torget  kl.  11,  oviss  ännu  om  hon  icke  skulle  slita  ris.  af  hvilken  orsak 
och  vid  åsyn  af  bödelsknekten,  som  skulle  påsätta  halsjärnet,  hon 
sträckte  bedjande   handei    till  kommenderande  officeren,  baron  Silfver- 


'.Il  - 

hjelm;   befriades   äfven.från  halsjärnet.    Den  samlade  folkskaran  skal 
mera  medlidande  än  bitterhet  emol  henne,  och  få  hördes  ut{ 

örsmädelser,   som   vid   spektakel   al   slika   brottsliga   ftro   vanliga. 
Sedan  hon  med  tämUgen  lugn  contenänce  uthärdal  sitt  öde  till  kl.  3 ; 

L2,   svimmade   hon   och   fördes  då   genasl    till  spinnhuset 
hon  Gick  tvenne  rum  och  frihet  att  so  sina  anhöriga. 

Del  försäkras,  atl  rikskansleren  i  konseljen  den  22  tillstyrkt,  det 
hon  måtte  slita  ris,  men  atl  riksdrotsens  föreställning  sådan!  förekommit. 
Del  var  tydligt,  atl  den  förnedring,  som  öfvergick  både  henne  och  ba- 
ron Armfelts  namn,  påsyftade  atl  de  aldrig  vid  någon  framtida  föränd- 
ring skullr   kunna   rehabiliteras.    Men  hård  syntes  allmänheten  denna 

ut.  äfvensom  Mjneurs  '"'Ii  Forsters  fängelse  och  den  stränghet, 
hvarmed  de  flesta  arrestanterna  blifvil  behandlade,  i  del  hvarken  Ehren- 
■  A.minoff  fåtl  se  sina  anhöriga  eller  emottaga  tidningar  ifi'ån 
dem  mer  än  ganska  få  gånger;  då  Likväl  konungamördarne,  snarl 
frän  första  stund  af  deras  häktande,  fåtl  njuta  denna  hugnad;  hvaröf- 
ver  de  i  sina  besvär  bitterligen  sig  beklagade.  Ja,  advokatfiskalen 
hade  i  sina  besvär  öfver  hofrättens  dom  i  anseende  till  Ehrenström 
(uppsatta  af  Reuterholms  utkorade  redskap,  expeditions-sekreteraren 
Edman)   ej   haft  försyn  påstå,  att  Armfelts  brotl   vore  till  alla  delar  sa 

vederstyggligt    som    konunga rdet.     Denna   kontrast    frapperade   och 

gjorde  elak  verkan  \i. 

Ehrenström   troddes   ingen  nåd  ega  rum.    Han  bereddes  till 
döden   kystligen  och  med  en  sinnesstyrka,  värdig  en  bättre  sak.    .Man 

ide  med  otålighel   atl    se,   om  han  skulle  undergå  ett  efter 
kanhända   välförtjent   dödsstraff,   då  n  två  år  tillförne  ådaga- 

mycken  mildhet;  och  smädeskrifter  uppslogos  på  kåken  af  inne- 
håll, "att    den    vore   stället    för  en  blodtörstig  K.,  som  änder  en 
regents  spira  föröfvar  grymheter".   .Man  vet  icke,  om  det  var  i  afs< 
på   den   nog   höjda   allmänna    rösten    eller  al  en  ädlare  driffjäder,  som 
Ehrenström    benådades.     Beslutet    därom   daterades  dock  den  2*2 
tember  <"-l)  sades  på  hertigens  befallning  vara  tillsvidare  hemligt  hållet. 


*i  Vid   tillfälle   af  utslaget   öfver  de   i  konspirationen  delaktigi 
il.  k.  il.  ftfven,  att,  pä  ifseende  pä  stånd  ma  till  alla  ut 

tare  lik;i  utdelas,  samt  uamn  bortblandas  med  na- 

edlig   mans,  brottslings  tillnamn  eller  fadersnamn  \  Ld  alla 

Ilen    hädanefter   skall    i  i    följd   hvaraf  de  ärelösa  blotl  nflrani 

dopnamnen,  och   påskriften    på  A.rmfelts  tafla  blef:  "G 

öfver  ;i\\     -  i  ike  med  underlig  der". 


-  92  - 

I  anledning  däraf  utfördes  Ehrenström  den  8  Oktober  på  afrättsplat- 
sen,  hvartili  Ladugårdslandstorget  var  utsedt,  hvarest  hertigens  be- 
nådning i  hårda  uttryck  honom  förkunnades  med  tillägg,  att  han  för 
sin  framtid  skulle  förblifva  evig  fånge  på  Carlstens  fästning  och  icke 
skulle  få  inbegripas  under  något  pardonsplakat.  Han  skall  härvid  hafva 
utgjutit  tårar  och  affördes  genast  till  det  bestämda  fängelset. 

Man  gaf  upptäckten  af  det  sålunda  bestraffade  statsbrott  den 
största  och  högtidligaste  publicitet.  Icke  allenast  allmänna  tacksägel- 
ser hérnburos  den  Högste  efter  förordning  och  formulär  i  kyrkorna, 
utan  ett  sammandrag  af  alla  handlingarne,  dem  till  tjenst,  som  ej 
kunde  hafva  råd  att  köpa  protökollerna,  utfärdades  på  trycket,  som 
ock  upplästes  på  predikstolarne;  och  den  11  Oktober  utkom  en  före- 
ställning till  alla  Sveriges  inbyggare  i  anledning  af  samma  ämne  *). 
Regeringen  hade  ock  utväg  att  hos  den  unge  konungen,  till  hvars  för- 
mån på  visst  sätt  stämplingen  tycktes  vara  anlagd,  göra  sin  åtgärd 
så  gällande,  att  han  ansåg  sin  farbror  och  dess  minister  för  verkliga 
frälsare  af  riket  och  upprätthåll  are  af  hans  tron,  hvilket,  utan  tvifvel 
till  alla  välsinnades  fägnad,  stärkte  den  kärlek  och  det  förtroende 
mellan  förmyndare  och  pupill,  som  annars  plägar  vara  sällsynt.  Kon- 
spirations-upptäckten  tjente  länge  till  ingress  i  de  flesta  vigtiga  för- 
fattningar. 

Inom  hofvet  ömmade  många  fröken  R:s  olycka.  Hertiginnan  och 
prinsessan  (som  mot  hösten  återkom  från  Quedlinburg)  visade  däröfVer 
on  sensibilité,  som  ådrog  den  förra  en  skarp  förebråelse  af  baron  Reu- 
terholm  och  brouillerade  den  senare  med  honom  till  den  grad,  att  bon 
aldrig  bjöd  honom  på  souper  hos  sig,  och  att  de  vid  de  öfriga  hofven, 
där  do  tillfälligt  råkades,  ej  helsade  på  hvarandra,  till  dess  regenten 
ändtligen  försonade  dom. 

Flera  personer,  som  ej  undergått  dom  eller  ransakning,  blefvo 
inblandade  i  denna  vidttferyktade  sak.  Öfverstekammarjunkaren  och 
generallöjtnanten  baron  Taube  var  i  anseende  till  fröken  Kudenschölds 
bref  och  bekännelser  misstänkt  för  medvetenhet  och  medverkan  till 
någon  del  af  de  operationer,  som  fordrades  till  förändringen.  Han  var 
ock  deplacerad  af  hertigen  utur  ministeren,  dit  åter  ärnad  i  Armfelts 
[bin  och  känd  för  sitt  svurna  hat  mot  franska,  republiken  och  ja 
nismen,   som    var   konspiratörernas  härskri:  blef  fördenskull  i  hofrätten 


o   Redogörelse   för   regeringens  steg  från  1792;  vederläggning  af  tadel  (chria 
till  stilen). 


-  93  - 

hörd,  men  som  han  enständigl  nekade  hvad  emol  honom  förekommil 
och  fröken  Etudenschöld  äfven  åtrade  sig  i  hvad  honom  angick,  afstan- 
eade  mol  honom  all  balan. 

Lika  öde  hade  en  af  baron  Armfelts  korrespondenter,  en  hi 
käre  Sparrsköld,  som  af  honom  hafl  propositioner  om  en  utländsk  resa 
och  i  bref  till  A.  yttrat  sig  fördelaktigt  om  håns  Prospectus. 

Herr  Rehausen,  hvilken  i  Haag  förrättal  kommissionssekreteraie- 
sysslan,  blef  ock  för  sådana  orsaker,  som  mod  denna  anläggning  ge- 
menskap  egde,  därifrån  entledigad. 

Riksmarskalken  grefve  Oxenstjerna  var  äfven  bland  d(  misstänk- 
tas antal.  Han  hade  17(.»:;  arrenderat  Armfelts  lustställe  utanför  Stock- 
.  Frescati  kalladt,  och  i  anledning  däraf  skrifvil  honom  till  ett 
bland  A:s  öfriga  papper  funnet  bref,  där  han  en  plaisantant  kallat  A. 
för  sin  "seigneur  suzerain"  och  sig  för  lians  vasall,  hvilket  nuräknades 
honom  svårligen  till  last.  Det  utspriddes,  att  han  fru-klarat  sig  hellre 
vilja  lefya  under  Armfelts  än  hertigens  styrelse.  Man  ärnade,  som  del 
säges,  skilja  honom  från  hans  riksämbete;  men  konungen  skall  där- 
emot gjort  någon  föreställning,  och  man  slöt  mod  att  gifva  honom  två 
års  tjoiistledighet. 

Envoyén  baron  Nblcken,  af  hvilken  bref  ock  funnos  i  Armfelts 
ego  och  som  illa  uppassat  honom  vid  rosan  genom  kojsarens  länder, 
blef  rappellerad. 

Majorerna  Peyron  och  Brändström,  bägge  Armfelts  gamla  klienter 
och  vistande  i  Neapel,  af  hvilka  don  förre  äfven  skrifvit  horn  suspecta 
bref,  och  d,.n  senare  gjort  Armfelt  sällskap,  då  han  öfvergaf  missionen 
och  tog  flykten,  blefvo  båda  utstrukna  utur  svenska  officerares  antal  *). 

Men  don  märkvärdigaste  af  do  i  donna  sak  komprometterade  var 
Ars  gamle  rival,  generallöjtnant  Toll.  Bref  han  honom  till  A.,  koncep- 
ter till  svar  Iran  denne  senare  och  själfva  revolutionsplanen  till  honom 
adresserad,  gåfvo  all  anledning  att  misstänka  hans  brottslighet.  D 
papper  meddelades  honom  emol  recepisse  i  Warschau  genom  chargé 
d'affaires  Casström  till  hans  förklaring,  .lag  vet  ej,  huru  don  infallit. 
eller  huruvida  polska  oväsendet  donna  tiden,  eller  oågon  annan  orsak 
vållat  hinder   i    lians   inställande  här  hemma,  som  allmänt  sades  vara 


•)  Brändström  fick  dock  mot  slutet  af  I7'.cj  tillstånd  ;iti  återkomma  tillSve- 
ii  blef  i  Februari  1796  rehabiliterad  Baml  återställd  till  sin  förlorade] 
beställning  vid  Savolax  fotyS                nentt  och  öfveradjutantsysslan  hos  kon 
II.  exc.  Reuterholm  var  da  hans                              och  förklarade,  att  om  han  kan( 
honom  så  \;il  tiliförne  som  då,  skull.-  aldrig  det  — . .1 . i  sket(  händi  i om. 


-  94  - 

föranstal  tadt  genom  tvenne  till  den  ändan  utskickade  officerare;  men 
rappellerad  blef  han  och  stämning  ändtligen  utfärdad,  i  kraft  hvaraf 
han  skulle  infinna  sig  till  laga  gemnäle  i  Svea  hofrätt  inom  Mars  må- 
nads slut  17?)-");  livarom  framdeles"!. 

Armfelts  öde  i  Ryssland  är  föga  kändt.  Så  snart  hans  flykt  frän 
Neapel  var  bhfven  bekant,  utfärdades  icke  allenast  de  ofvannämnde  Or- 
dres till  svenske  ministrarne  om  rekvisition  af  vederbörande  hof  till 
anstalt  att  han  måtte  gripas,  utan  den  13  Juni  kom  en  kungörelse  ut, 
att  den  som  kunde  lemna  honom  i  regeringens  händer,  skulle  därföro 
undfå  en  belöning  af  4000  r:dr,  hvarjämte  särskild  belöning  i  samma 
afseende  på  utrikes  ort  äfven  förmäldes  vara  utlastad.  Att  han  icke 
desto  mindre  med  sin  reskamrat  Brändström  lyckligen  ankom  till  Pe- 
tersburg, är  både  säkert  och  ofvan  omtaldt,  och  att  han  där  ej  måtte 
blifvit  illa  emottagen.  röjes  däraf,  att  Brändström  haft  tillbud  träda  i 
rysk  tjenst  med  anständig  befordran.  Ehuru  danska  hofvet  genast 
vid  underrättelsen  om  hans  dom  lät  utesluta  henom  ifrån  Elefantrid- 
darnes  gille.  äfvensom  han  i  fäderneslandet  blifvit  Serafimerorden  för- 
lustig,  kunde  dock  kejsarinnan  ej  förmås  att  fråntaga  honom  Andrea- 
orden, hvarföre  ock  ej  konungen  efter  vanligheten  på  denna  ordens  dag, 
den  11  December,  nya  st.,  bar  samma  orden.  Hurudana  baron  Armfelts 
villkor  i  Ryssland  för  öfrigt  blifvit,  känner  jag  ej.  Troligen  har  han 
blifvit  försedd  med  tillräcklig  pension.  Till  rykten  hörer,  att  han  med 
sin  fordom  afsagde  fiende,  den  i  Sverige  äfven  fridlöse  ryske  general- 
majoren Sprengtporten,  plägat  förtrolig  vänskap.  1795  skall  han  vistats 
i  ryska  staden  Kaluga. 


*)  Marchen  af  Tollens  sak  upplyses  af  hans  process  följande  året  sålunda: 
I  Juni  skickades  från  Sverige  major  Piper  och  kapten  Wulfcrona  att  i  Warschau 
arrestera  Toll,  men  de  måste,  i  anseende  till  dera  mötande  svårigheter,  därifrån 
desistera.  Kon  4  Ang.  tillsades  honom  genom  legationssekreteraren  Casström  ko- 
nungens rappel  och  att  han  tills  vidare  borde  qvarblifva  på  missionsorten.  Själfva 
rappelbrefvet  kom  dock  ej  förrän  den  7.  Samma  dag  begärde  Toll  audiens  till  af- 
sked.    Den  erhölls  den  9,  och  Casström   presenterades  som  chargé  d'affaires.    S.  å. 

aflemnades  [till]  Casström  arkivet  mot  (jvitl b  på  Casströms  anmälan  att  vara 

beordrad  genomgå  Tolls  papper,  verkställdes  sådant  utan  motstånd.   Ännu  s.  d.  in- 
sinueradi   i   i   ström  en  öote,  att  Toll  ej  pass  från  "Warschau  eller    p 

outre    les  barriéres  de  la  capltale".    Den  30  Oktober  på  herr  Casstri  isition 

försäkrade  sig  "le  conseil  supréme"  om  Tolls  person,  på  sätt  atl  majoren  gréfve  I 
la-wsky    Idet  för   honom   ansvarig.    Denna  an-est  räckte  blott  till  den   [  Nfovi 

iga  stormades,  konseljen  annulerade  sina  arrestationsbeslul  och 

ira  på  fri  fot.    Ändtligen  ankommo  könungens  ordres  di 
borde   inställa    sig    i   Stockholm  inom  den  81   Mars.    Han  a 
bruari  oeh  ankom  den  25  Mars. 


95 

Man    kan   ej  uran  häpnad  påminna  sig 
Bä  mäktige   favorits   fall.    Befordrad   man   förtjenst,   uppehöll  ha 

i  ett   naturlig*  medel, 

nytta  "'-Ii  -.liitHLr«-n  ide  högmod  fällde  honom.   Så  immoralisk, 

att  ingenting  var  honom  heligt,  som  - 

nöjen   "<-li   genom   slöseri  mångfaldiga  behofs  uppfyllande,  fullkomnade 
lian   sitt   och  sina  blinda  anhängares  olyck 

ch  en  i  de  vi.  nål  från  hans  lynne  oskiljaktig  vårdsl 

Med  Ryssland  kunde  i  dessa  omständig  rtroendet  i'-k.-  anna 

vara   minskadt.    Och    Armfelts   försök   att   vinna  detta  rikes  bitri 
sina  planer  voro  med  sa  ringa  förbehåll samhel 

att  de  komplimenter  oaktade,  man  tillagt  för  kejsarinn; 
draget  a;'  de  hufvudsakligaste  handlingar  etc,  Maj  1794),  sådanl  ej  kunde 
underlåta   att  vara  stötande.    Ryske  ambassadören  grefve  Romai 
rappel   om   sommaren   .  ke   vara   något    vänskapsprof,  och  be- 

skickningens angelägenheter  bestriddes  sedan,  som  förlidna  åi 

es  N"otbeck.    Hvad  verkan  öft  marjunkaren  grefve 

locks   förrättning  till   A:s  diskrediterande   medfört,  som,  sk 
till  Petersburg  i  December  1793,  därstädes  hela  vintern  qvarblef,  lemnas 
därhän,   men   bör  hafva  varit  ringa,  i  händelse  den  skall  dömas  af  ne 

eurens  skicklighet 

Hvad  påföljd  Armfeltska  saken  egde  på  svenska  hofvets  relation 
med   del    neapolitanska,   inhemtas   noga   af  de  tryckta  skriftväx 
s..ni   äfven   äro   interessanta  genom  liera  därtill  hörande  upplysningar. 
En   så    beskaffad   skriftväxling  hade  ofelbar!  förorsakat  fredsbrott 
båda    makterna   legat   hvarandra   närman-,    stilen  tyck<  pligen 

icke  hedra   ett  policeradt  tidehvarf,  utan  sätta  L8:de  seklet  tillbaka  till 
det  L6:de,  då  konungar  kunde  säga  hvarandra,  att  "det  var  lögn  i  i 

lem".    Också  lärer  spanska  hofvet  härom  vid  det  svensks 
föra  eftertänkUga  erinringar. 

Piranesi    blei   utnämnd  till  svensk  minister  i  påfvens  st 
3000  r:drs  lön  och  riddare  af  Nordstgerneorden.    Till  historien  om  Arm. 
feltska    processen   hörer  på  '  äfven  den  om  baron  Palmqvist. 

Han  hemfördes  i  anledning  af  gifna  ordres  under  ;; 
Bkepp,  han  själf  kommenderat,  af  major  von  Plåten,  i  Juni  n 

-   uti   fängsligt  förvar  i  gamla  kungshuset;  men  som,  då  krig 
öfver  honom  sattes,  han  till  sin  frikännelsi  landlingar, 

Bom   befunnos   på   3amma   skepp,  hvilket  emellertid  utg 
ning,   så    måste   lians   process   uppskjutas,   till 


-  ,96  - 

återkommit.  Aktörs  påstående  mot  honom  var  ej  ringare,  än  att  han 
skulle  förlora  lifvet  för  ordresbrott.  I  krigshofrätten  voro  två  ledamö- 
ter, justitiarién  Brugger  och  major  Kellerberg,  därntinnan  med  aktör 
instämmande.  En  annan  ledamots  mening  var,  att  han  borde  mista 
ämbetet;  men  de  öfrigas,  som  utgjorde  pluralitet,  att  han  blott  borde 
suspenderas  på  ett  hälft  år  *).  Högsta  domstolen  dömde  honom  från 
tjensten.  Hertigen  benådade  honom  på  det  sätt,  att  han  allenast  per- 
mitterades  på  ett  hälft  år;  men  krigshofrätten  pröfvades  hafva  fällt  en 
allt  för  lindrig  dom  och  fick  därföre  en  allvarsam  skrapa;  blef  också 
kort  därefter,  eller  vid  nyårstiden  1795,  upphäfven,  och  den  gamla  in- 
rättningen med  generalkrigsrätter  i  stället  upplifvad.  Protokollerna 
angående  baron  Palmqvist  blefvo  icke  tryckta. 


*)  Det  försäkras,  att  justitiekansleren  Lode  sökt  förmå  hofmarskalken  Silf- 
versparre,  som  var  en  af  ledamöterna,  att  skärpa  domen, "emedan  Palmqvisl  begått 
ett   politiskt  brott".    Silfversparre  blef  vid   pluralitetens  mening  gch   sade   3ig 
känna  andra  brott,  än  dem  lagen  rubricerar.    Han  blef  ock  vid  riddarpromotionen 
i  Nov.  1794  förbigången. 


v. 

Förmyndareregeringens  politik;  despotiska 

åtgärder. 

(1794-95). 

--« -» 

i      i    att   till   slut  fullfölja  berättelsen  om  Armfeltska  konspirationen, 
har  jag   icke  i  tidens  ordning  omförmält  flera  händelser,  som  detta  är 

itid  sig  tilldragit  och  äro  värda  att  antecknas. 

Den  första  är  den  konvention,  som  den  27  Mars  upprättades  mel- 
lan konungarne  i  Sverige  och  Danmark  till  gemensamt  värn  och  för- 
svar af  svenska  och  danska  handelns  frihet  och  säkerhet,  sluten  i  Kö- 
penhamn nyssnämnde  dag  och  ratificerad  i  Stockholm  och  Köpenhamn 
den  ";  April.  Kommissarierna  voro  baron  Staél  von  Eolstein,  f.  d.am 
bassadör  i  Paris,  och  statsministern  grefve  Bemstorff.  Innehållet  var 
följande:  l:o)  Förhund  o  sig  de  kontraherande  att  under  påstående  krig 
iakttaga  noga  neutralitet,  så  viclt  det  med  deras  värdighet  stod  tillsam- 
man. 2:o)  Att  ej  göra  anspråk  på  någon  förmån,  som  ej  var  grundad 
på  deras  ingångna  traktater  med  de  i  krig  varande  makter.  3»)  Att 
icke  i  obestämda  händelser  göra  någon  fordran,  som  ej  grundade  sig 
i  allmänna  folkrätten,  tro)  Att  bågna  deras  undersåtares  oskyldiga 
sjöfart.  5:o)  Att  i  sådant  afseende,  så  snart  årstiden  tillät,  å  livar  sin 
sida  låta  utrusta  åtta  linieskepp  och  ett  motsvarande  antal  fregatter, 
6:o)  hvilka  eskadrar  skulle  förena  eller  skilja  sig  allt  etter  hvad  det 
gemensamma  interesset  fordrade.  7:o)  Att.  i  händelse  af  försvar,  sven- 
ska skepp  skulle  anse  danska  skepp  och  Qaggor  lika  såsom  deras  egen 


nations  och  så  tillbaka.  8:0)  Att  vid  ordningen  af  befälet  följa  konven- 
tionen af  1756.  9:o)  Att  Sveriges  och  Danmarks  tyska  stater  ifrån 
denna  konvention  skulle  undantagas.  10:o)  Att  Östersjön  skulle  anses 
för  ett  tillslutet  och  otillgängligt  haf  för  aflägsna  krigförande  makters 
örlogsskepp  och  vid  denna  trygghet  förvaras.  ll:o)  Att  gifva  del  af 
denna  konvention  åt  alla  krigförande  makter,  med  försäkran  om  hug 
att  med  dem  underhålla  vänskap  och  enighet:  dock  12)  Att  om  någon 
makt  i  förakt  af  traktater  oroade  Sveriges  och  Danmarks  oskyldiga 
sjöfart,  och  rättmätig  förnöjelse  blefve  vägrad,  efter  fyra  månader  bruka 
repressalier,  Östersjön  likväl  alltid  undantagen:  samt  att  på  lika  sätt 
understödja  hvarannan,  om  någondera  nationen  för  denna  konventions- 
skull  blefve  anfallen  eller  förolämpad.  13:o)  Att  lata  konventionen  ega 
bestånd  så  länge  närvarande  krig  räcker,  dock  under  villkor  att  cläruti 
för  gemensam  båtnad  göra  tilläggningar  eller  ändringar.  14:o)  Att  verk- 
ställa ratifikationen  14  dagar,  sedan  konventionen  blifvit  undertecknad 
och  utväxlad. 

En  sjörustning  blef  naturliga  påföljden  af  denna  traktat,  hvilken 
afunden  själf  icke  borde  kunna  misstyda,  då  ändamålet  blott  var  fre- 
dande af  Sveriges  handel,  och  då  den  beseglade  den  emellan  Sverige 
och  Danmark  så  naturliga  som  för  båda  rikenas  undersåtare  nyttiga 
och  önskligå  vänskap.  En  slik  sjörustning  hade  äfven  det  förflutna 
året  varit  beslutad,  men  i  brist  af  penningar  måst  inställas.  Nu  före- 
kom samma  hinder,  till  hvars  häfvande  en  subskription  öppnades  af 
privata  personer  på  gifven  anledning  ifrån  regeringen,  under  namn  af 
"Svenska  inbyggares  frivilliga  sammanskott  till  regeringens  understöd- 
jande att  upprätthålla  svenska  flaggans  heder  och  likets  själfständig- 
het"  *).  De  förmögnaste  föregingo  med  goda  exempel.  Baron  Carl  De 
Geer  gaf  3000  rdr,  grefve  Brahe  2000,  baron  Adelsvärd  2000,  o.  s.  v., 
så  att  redan  den  16  April,  eller  första  dagen  då  subskriptionen  var 
öppnad,  31,000  rdr  insamlades.  Den  fortsattes  inom  alla  stater  och 
publika  verk  i  Stockholm,  bland  militären,  i  alla  landsorter,  så  att  inom 
årets  slut  vid  pass  180,000  rdr  genom  denna  utväg  erhöllos,  hvartill 
anledning  togs  af  Danmarks  efterdöme,  där,  i  anseende  till  kongl.  slot- 
tet Christiansborgs  förstörelse  genom  en  olycklig  vådeld  den  26  Febr., 
en  dylik  subskription  äfven  med  framgång  skett. 


*)  Huru  skuggrådda  do  styrande  voro  för  franska  grundsatser,  (ill  och  med 
ord,  syntes  däråt',  att  orden  "svenska  medborgares"  förkastades  och  sattes  "inbyg- 
gares".   Man  hade  länge  fästat  en  förgriplig  idé  vid  orden  "upplysning",  "filosofi"  etc. 


istnirigen  af  de  åtta  linieskeppen  och 
en   kommitté   i   Carlskrona   under  öfverste  Pukes  ordförande,  som  ut- 
nämndes  till  kontreamiral.    Hvarken  är  det  troligt,  atl  de  medel, 
influtil  genom  subskriptionen,  därtill  förslagit,  isynnerhet   som  de  sen! 
och  småningom   utföllo,  eller  atl  ontorel   förmått  göra  etl  mot 

behofvet  svarande  förskott,  hels!  fartygen  voro  blottade  på  nästan  allt 
tillbehör.    Men  oaktadt  etl  sådant  förhållande,  som  föranlät  flera 
ningar  och   äfven   den,  atl  medel  ifrån  Frankrike  hemligen  blifvii  in- 
dragn  öd   (hvilkel  lemnas  i  sitl  värde),  utru- 

-  flottan   med  den   drift,  att,  emol    allas  förmodan,  den  var  till 
fullt  anta]  utlu  i  Juni  månad,  under  vice  amiral»  Claes 

Wachtmeisters  befäl,  utom  linieskeppel  "Tappei  m  baron  Palm- 

förde, och  fregatten  "Galathea".    Dessa  si  k  till  de  öfriga 

idden    utanför   Köpenhamn,  hvarest  eskadrarne  förenade  ^i<-r.  och 
kryssningen  fö]  tes  hela  sommaren  igenom.    Man  kla- 

gade icke  desto  mindre,  att  svenska  handeln  detta  år  led  föga  mindre 
än  tillförne  genom  engelska  kaperier  och  att  regeringen  icke  med  nog 
eftertryck  reklamerade  de  emot  neutralitetsgrunderna  uppbragta  far- 
tyg. Men  emellertid  och  oaktadt  utländska  tidningar  voro  uppfyllda 
med  berättelser  om  en  rysk  flotta,  som  om  sommaren  skulle  utlöpa 
Iran  Oronstadt,  märktes  däraf  ingen  verkställighet*  än  mindre  atl  Pe- 
irgska  hofvet  soutenerade  de  hotande  deklarationer,  som  det  för- 
lidna aret,  i  afseende  på  kommunikationen  med  Frankrike  i  han 
väg,  blifvit  gjorda.  Och  att  Sveriges  sjöfart  i  allmänhet  var  fördelak- 
tig, tycktes  böra  slutas  af  en  veterlig  infö  ilfver  i  riket. 

Innan  man  skrider  längre,  förtjenar  hofpredikanten  Thyselii  pro- 
cess atl  med  få  ord  nämnas.    Denne  tre-årige  prestman,  en  ifrig  lyck- 
sökare, illfänades  att  få  ett  pastorat  och  adresserade  sig  i  det  afseen- 
ili  Btåthållaren  De  Besche,  hvilken  redan,  mot  en  erkänsla  af  200 
rdr,  skall  för  honom  utverkat  kallelse  atl  vara  hofpredikant;  lyckades 
äfven   på   sätt,  att   I»''  Besche,  emol  en  ny  erkänsla  af  1000  rdr.  nytt- 
in  tillträde  hos  hertigen,  såsom  sekreterare  vid  hofexpeditionen, 
t   bemälde  herre  erhålla  etl  mandatorial  med  De  Besches  kontra- 
signation   till    konsistorium   i  Strengnäs,  det  borde  Thyselius  uppföras 
på   förslag   till   Sköllersta   lediga    pastoral    i  Strengnäs  stift,  ett  af  de 
största,  som  där  finnas  och  af  konsistorium  bortgifvas. 

När  denna  surpris  blef  baron  Reuterholm  bekant,  föreställde  han 
II.  K.  1 1,  ofogel  af  del  ta  stej  tot  förfal  I 

arne  och  skulle  andra  mera  förtjente  prestman  till  förfång  lända, samt 


-  100  - 

erhöll  hans  befallning  att  skrifva  ett  bref  till  konsistorium,  som  inne- 
hall, att  mandatorialet  ej  borde  annorlunda  förstås  än  såsom  en  "van- 
lig formalitet",  hvarigenom  ingen  förändring  i  någons  lagliga  beford- 
ringsrättigheter,  eller  tillökning  i  Thyselii,  var  åsyftad,  hvilkens  an- 
sökning blott  efter  hans  tjensteår  borde  af  konsistorium  betraktas: 
hvarföre  ock  mandatorialet  af  konsistorium  borde  baron  Reuterholm 
tillsändas  för  att  H.  K.  H.  återställas.  Öfver  hvilken  förklaring,  som 
drog  konsistorium  utur  en  tveksam  farhåga  att  antingen  träda  andras 
rätt  för  när  eller  brista  i  lydnad  emot  H.  K.  H:s  bud,  konsistorium 
betygade  fägnad  och  tacksamhet. 

Men  Thyselius,  som  härigenom  gick  i  mistning  om  en  dyrköpt 
och  påräknad  befordran,  skref  i  harmen  ett  bref  till  baron  Reuterholm, 
där  han  i  de  starkaste  uttryck  beklagade,  att  "en  konungs  ord  voro 
återkallade  och  en  svensk  mans  egendom  icke  mera  hans;  och  sådant 
icke  under  Christierns  glaf,  eller  under  anarchiens  villa,  utan  under 
en  rättvis  furste";  anförande  tillika,  att  det  gifna  förordet,  en  gång 
utfärdadt,  "icke  kunde  fråntagas  honom  utan  våld";  att  många  exem- 
pel voro  uppå  sådana,  hvilka  till  en  del  uppgåfvos;  att  de  därpå  grun- 
dade redan  skedda  befordringar  borde  upphäfvas  af  samma  skäl.  sojm 
promotorialet  för  Thyselius  nu  åtrades;  att  sådant  skulle  vanslägtas 
till  våld;  att  om  hertigens  föreskrift  varit  oförsigtig,  vore  dess  återkal- 
lande ännu  oförsigtigare ;  hvartill  kom  en  och  annan  reflexion  om  ti- 
diga befordringar,  som  tycktes  hafva  ett  stötande  afseende  på  baron 
Reuterholms  egen  hastiga  lycka. 

Baron  Reuterholm,  förtörnad  öfver  denna  djärfhet,  som  kanhända 
bäst  varit  straffad  genom  en  lika  enskild  föreställning  och  åt  varning 
som  själfva  brefvet,  lemnade  detta  till  justitiekanslerens  beifrande,  och 
Thyselius  blef  fiskaliter  tilltalad  inför  Svea  In  »frätt  den  4  Juli  och  måste 
genast  träda  i  häkte.  Han  ingaf  den  7  Juli  ett  väl  förlättadt  memorial. 
hvarutl  han  i  allmänhet  sökte  urskulda  sig  ifrån  del  billmäle  at1  hafva 
lasteligen  skrifvit  om  hertigen  och  en  af  rikets  herrar,  men  framför 
allt  åberopade  sig  det  förtroende,  hvarunder  han  yppat  sina,  tankar  i 
ett  honom  nära  gående  runne  i  ett  enskiidt  bref.  Så  väl  vid  detta  till- 
fälle som  vid  förhören  medgaf  han  förhastande  i  sina,  uttryck,  men 
ingen  brottslighet  i  sin  afsjgt.  icke  desto  mindre  gjorde  advokatfiskalen 
den  9  Juli  påstående,  att  han  skulle  mista  lifvet.  Thyselii  förklaring, 
afgifven  den  M.  innehöll  hufvudsakligen  livad  redan  af  honom  var  an- 
fördt,  men  tillika  uppgift  om  hela  förloppet  med  De  Besches  honom 
meddelade    biträde.    Samma   dag   hade  ock  baron  K.  hos  hofrätten  in- 


-     101 

gifvit  en  skrift,  hvaruti,  näst  anförande  af  h.  exc:s  Bkäl  att  lemna 
Thyselii  förgripliga  bref  under  lagens  beifrande,  b.  exc.  förklarade  sin 
..ilskan,  att  Thyselius,  åtminstone  för  hvad  han  emol  h.  exc.  kunde 
bafva  felat,  måtte  till  godo  njuta  hofrättens  mildhet  och  all  möjlig  för- 
sköning. 

Den   15  fällde  hofrätten  likval  Thyselius  till  dödsstraff",  men  un- 
derställde tillika,  af  anförda    bevekande  Bkäl,  om  icke  han  genom  ko- 
nungens nåd  kundi  i  förskonas.    Den  21  Juli  ankom  ock  verk- 
ligen  konungens   bref  med  tillåtelse,  af  gunst  och  i  ban  måtte 
lindring  åtnjuta   och   umgälla   sitt  broti  med  ana  dagars  fäng< 
vatten   och   bröd;   i  anledning  hvaraf  hofrättens  utslag  för  honoi 
kunnades  den   23   Juli.    Thyselius   befordrades   följande  årel  till  - 
stails  pastoral . 

Denna  process  gjorde  myckel  uppseende,  och  felades  icke  omdö- 
men, ait  Thyselius  blifvil  al'  bofrätten  allt  för  hårdt  ansedd,  äfvensom 
att  haruii  Reuterholms  angifvande  af  lians  enskilda  handbref,  det  Thy- 
selius skritvit  i  första  smärtan  "di  bedl  baron  R.  uppbränna,  tycktesvara 
inqvisitoriskt.  Men  målet  blef  för  herr  De  Besche  mera  ^ka«Ui^-: 
an  för  Thyselius.  Den  torre  förlorade  med  alli  skäl  hertigens  förtroende : 
blef  skild  hade  ifrån  sekreteraresysslan  vi. i  hofexpeditionen,  hvars före- 
dragningsärenden lemnades  ål  statssekreteraren  Rosenblads  besörjande, 
och  från  ståthållareb<  ställningen  på  Stockholms  slotl .  hvilken  uppdrogs 
bofmarskalken  baron  Munck;  och  måste  därtill  återbära  de  h"">  rdr, 
han  så  orättmätigt  undfått.    Denne  ovärdige  gunstlings  fall  åstadkom 

intet    medlidande.    Många    föregåfv -k.  att    baron    Reuterholm  icke 

för  annan  orsak  gifvit  Thyselii  sak  sa  mycken  éclat,  än  au  därigenom 
ta  en  tillfälle  tian  hertigens  person  åtskilja  en  egennyttig  misshrukare 
at   hans  nåd. 

Sedan  konungen  och  hertigen  bevistat  Imgsöfningarne  på  Ladu- 
gårdsgärdet i  Juni  månad,  anträdde  tillsammans  dessa  herrar  en  resa 
till  Salberget,  Falun  och  Roslagen,  hvars  betydligaste  hink  besöktes 
och  besågos.  Denna  resa  företogs  ifrån  Stockholm  den  7  Juli  och 
komsten  skedde  den  28  i  samma  manad  till  Drottningholm,  hvarest 
hofvet  förblef  till  den  1  November,  sviten  på  resan  var  oförgripligen 
gtörre  än  behof  gjordes,  da  man  anser  kännedomen  af  landet  vara  för- 
nämsta ändamålet.  Att  likviil  H.  Majrt  i  den  vägen  vann  lika  lite: 
detta  ar  som  del  förra,  är  sfl  myckel  troligare,  som  nejen  och  lust- 
barheter  voro  honom  öfver  allt  till  mötes.  Baron  Carl  grefve 
Brahe   och   landshöfdingen    Ugglas   hade  de   kungliga    flera  dagar  till 


-  102  - 

gäster,  och  don  senast  nämnde  utmärkte  sig  genom  sitt  utmärkta  sätt 
att  roa  och  behaga,  värdigt  en  duo  d'Antin  och  Louis  den  XIY:s  hof. 
Kanslirådet  Rosenstein  var  icke  konungen  följaktig.  Hertigen  hade 
dock  låtit  förstå,  att  sådant  ej  borde  uttydas  såsom  onåd.  Under  från- 
varelsen  fördes  regeringen  såsom  föriidna  året  af  hertig  Fredrik  Adolf, 
biträdd  af  rikets  herrar  grefve  Wachtmeister,  baron  Sparre,  baron  Kurck 
och  baroD  Reuterholm. 

Under  vistandet  på  Drottningholm  gick  konungen  första  gången 
till  Herrans  Nattvard.  Ärkebiskopen,  samt  biskoparne  Wallqvist,  In- 
sulin och  Munck  voro  kallade  att  bevista  H.  Maj:ts  förhör  genom  dok- 
tor Flodin  och  trosbekännelse,  som  aflades  den  13  September*);  och, 
efter  meddelad  välsignelse  af  ärkebiskopen,,  emottog  H.  Maj:t  sakra- 
mentet den  14  i  Drottningholms  kapell,  i  närvaro  af  hela  kongl.  huset. 
H.  Majrts  andakt  vid  detta  tillfälle  skall  varit  både  rörande  och  upp- 
bygglig, och  denna  andliga  förrättning,  således  fullkomnad,  gaf  konun- 
gen i  dess  undersåtares  ögon  ett  anseende  af  tilltagande  mognad  och 
manlighet,  som  gladde  deras  hopp. 

Efter  återkomsten  till  Stockholm  begynte  konungen  bevista  Svea 
hofrätts  sessioner,  hvarmed  fortfors  hvarje  onsdag  i  tre  månad' 
turen  kom  till  krigskollegium,  som  erhöll  lika  ofta  och  länge  samma 
slags  besök.  Den  24  November  inföll  det  vanliga  Seraflmerordens  höst- 
kapitel,  hvilket  H.  Maj:t  då  första  gången  bevistade.  Följande  berät- 
telse, utdragen  utur  allmänna  tidningarne,  utvisar  i  livad  måtto  detta 
bl  ef  märkligt. 

Då  hertigen  af  Södermanland  den  24  Nov.  öppnade  ordenskapit- 
let, det  konungen  då  första  gången  bivistade,  höll  H.  K.  H.  till  H.  M. 
ett  tal,  hvaruti,  efter  en  berättelse  om  ordenskapitlets  stiftning 
skiften  samt  yttrade  önskningar,  att  ridderlig  dygd  och  ära  alltid  måtte 
skyddas  vid  konungens  tron  m.  m.,  H.  K.  H.  förklarade  sig  öfverant- 
varda  H.  Maj:t  dess  stormästare-säte.  "Glad,  hette  det,  "att  i  allt  kunna 
framskynda  den  så  högt  efterlängtade  stunden,  då  E.  Maj:t  själf  tillhör 
att  göra  dess  folk  lyckligt,  skall  afunden  åtminstone  ej  mera  säga,  att 
jag  något  enda  steg  uraktlåtit,  som  till  dess  fortskyndande  kunnat  lända, 
och  då  ett  nytt  tillfälle  nu  gifVes  att  inför  hela  världens  ögon  åter 
uppdaga  denna  sanning,  lär  E.  Majrts  ömma  tänkesätt  för  mig  ej  där- 
vid kunna  neka  mig  en  så  väl  grundad  tillfredsställelse.    Den  glädjen 


*)  Öfver  denna  akt,  som  skedde  med  mycken  cere ni.  hölls  protokoll,  som 

trycktes. 


LOS 

att  se  vår  älskade  herre  och  ordensmästare  i  detta  riddarekapitel  när- 
varande,  bör   ännu    ökas  af  den,  att  där  se  honom  för  försl 
utöfva   de   höga    rättigheter,   hvartill    Försynen  och  hans  börd  h 
kallat.    Och  då  i  de  kongl.  ordens  häfder  icke  finnes  nägol  enda< 

af  en  Svea    och  Götha  konungs  inträde  uti  gillet  man  ett  sådant 

utöfvande  af  dess  makt.  får  jag  med  fördubblad  anledning  åt  E.  Majrts 

välbehag  öfverlemna,  om  icke.  da  É.  töajrl  nu  själf  personhgen  • 

styrelsen  af  dess  orden,  E.  Maj:1  i  nåder  skulle  täckas  vid  detta 

högtidliga  tillfälle  nämna  till  några  af  de  mångfaldiga  under  dessa  åren 

samma  yppade  ledigheter,  på  det  en  för  kapitlet  [alla  afi 
den  så  glad  di  3S  bäfder  må  vara  tecknad  med  åminnelsen 

al    E.  Maj:ts    första    val  af  riddare,  med  första  utöfvandel  ai  dess  råt- 
ä  konung"  m.  m.;  hvilket  tal  af  konungen  besvarades 

med   ett    ej   mindre  prydhgt,  försäkrand n  dess  tacksamhet  mot  sin 

farbror  och   bifall   att    utöfva  stormästarerättigheterna   till   de  trogna 
rjensters  belöning,  konung  och  fädernesland  blifvil  beviste. 

eloger  ai  hvarje,  utnämnde  därpå  II.  Ma.i:i  till  rid- 
och  kommendörer  af  dess  orden:   friherre  Ghist.  a.d.  Reuterholm, 
re  ('arl  A.  Wachtmeister,   friherre  Joh.  Wilh.  Sprengtporten,   fri- 
Curt  v.  Stedingk,  grefve  Magnus  Brahe  och  friherre  Hans  lie-  - 
ric  von  Essen.    Om  friherre  Reuterholm  hette  det:  "Vid  detta  val  har 
äfven   för   mitt    hjärta   varit  en  särdeles  tillfredsställelse,  att  med 
första    band  af  denna  orden,  min  hand  utdelar,  kunna  belöna  och 
pryda   den   mannen,   som.   närmast  min   farbrors  person,  i  dessa  ska- 
kande och  oroliga  tider  med  lika  oföränderlig  nit  som  mod  och  stånd- 
aktighet  under  minderårigheten   varit    för  min   tron   etl  stöd  och  på 
märkt    sätl    bevisat  mig  och  fosterlandet  dess  trohet;  livars  out- 
tröttliga vaksamhet  och  osparda  möda,  näst  Onds  nådiga  försyn,  äfven 
bör  tillskrifvas,  att  den  afskyvärda  konspirationen  mot  mig.  min  far- 
bror och  hela  vårt  fädernesland  så  lyckligen  blifvit  upptäckt,  och  vi  alle 
tid    frälsade  från  de  svåraste  öden,  samt  de  obetaleliga  bevis 
enna   riksförrädiska   tillställning   i    Italien  blifvit  eröfrade  och  bit- 
skaffade".    Om   grefve   Brahe:  "Ytterligare   ihågkomme  vi  med  denna 
hedersbelöning  den   man,  hvars  slågt  alltid  mot  konungahusel  och  fä- 
eslandet    visat    den   renaste  trohet,  hvars  fader  under  fanatismens 
förhatliga  utbrott  blifvit  ''ti  olyckligt  offer  för  sin  tillgifvenhet  mot.  min 
farfar  och  för  den  kärlek,  han  för  ordningens  återställande  i  dess  ska- 
kade fädernesland  hyste"  etc.    Och  om  baron  Essen:  "Att  han  var  ko- 
nung Gustaf  Ml  närmast,  då  del  olyckliga  skottet  lossades,  samt  att 


-  104  - 

hans  mod  och  rådighet  då  förekom  mördarnes  ytterligare  afskyvärda 
uppsåt  till  fullföljande  af  den  ohyggliga  sammansvärjning,  som  ej  hade 
mindre  syltemål  än  hela  det  kongl.  husets  undergång". 

Utom  de  bortgifha  fem  Seraftmer-banden  utdelades  många  Svärds-, 
Nordstjerne-  och  Wasa-ordens  så  kommendörsband,  som  smärre  kors 
och  tecken.  Allmänheten  kunde  icke  hindra  sig  att,  oaktadt  den  granna 
färg,  som  var  satt  på  denna  hertigens  åtgärd,  därutinnan  märka  ett 
inbrott  i  konung  Gustaf  III:s  testamente,  hvars  första  moment  förbju- 
der hertigen  att  under  förmynderskapet  borfcgifva  någon  orden  (Svärds- 
orden undantagen,  i  händelse  af  krig),  emedan  rättigheten  därtill  en 
fullmyndig  konung  tillkommer;  och  att  skälet  föga  kunde  vara  annat, 
än  baron  Reuterholms  brinnande  längtan  att  snart  beklädas  med  ett 
blått  band,  under  lika  villkor  med  furstliga  personer,  nämligen  att  icke 
förut  hafva  burit  något  mindre  ordenstecken.  När  man  ut  ur  denna 
synpunkt  anser  saken,  blifver  äfven  konungens  eloge  så  mycket  mera 
stötande,  som  den  naturligtvis  för  honom  såsom  omyndig  var  före- 
stafvad,  och  af  baron  Eeuterhohn  själf,  om  icke  uppsatt,  åtminstone 
sedd,  innan  den  afsades.  Man  fastade  sig  äfven  vid  det  s vassande  be- 
römmet af  en  konspiratör,  som  lemnat  sitt  hufvud.  efter  landets  då 
vedertagne  lagar  och  regeringssätt,  på  stupstocken,  och  det  så  nära 
efter  en  med  så  mycken  éclat  upptäckt  och  straffad  statskonspiration ; 
äfven  som  baron  Essens  eloge  innehöll  omständigheter  om  mordgär- 
ningen emot  konung  Gustaf  III,  som  inga  protokoller,  ehuru  genom 
trycket  lagda  för  allmänhetens  ögon,  ännu  uppdagat "'). 

Om  man  skulle  låna  baron  Reuterholm  något  annat  skäl  än  va- 
niteten  till  dess  angelägenhet  om  den  nådebevisning,  han  genom  ko- 
nungens mun  själf  gifvit  sig,  kan  det  äfven  sökas  däruti,  att  han  lika- 
som ville  taga  fasta  på  dess  nåd  och  genom  de  smickrande  omdömen, 
H.  Maj: t  om  honom  högtidligen  afkunnat,  förbinda  samme  herre  att 
framdeles  bibehålla  honom  vid  ett  förtroende,  som  H.  Maj:t  icke  kunde 
återtaga  utan  att  gifva  sig  själf  dementi. 

Bland  ekonomiska  märkvärdigheter  för  detta  år  förtjenar  först 
antecknas,  att  den  redan  1792  nedsatta  kommittéen  öfver  landthushåll- 
ningens  upphjälpande  i  Mars  månad  blef  upplöst.    Denna  arbetsamma 


*)  Alla  konungens  i  ofvannäinnda  tal  fällda  omdömen  upprepades  och  b<  - 
kräftades  i  dess  tal  vid  de  nämnde  Serafimerriddarnes  dubbning  'lin  28  April  17'.»"). 
Baron  R.  prisades  dar  i  synnerhet  for  sina  uppoffringar  till  konungens  och  rikets 
'ästa,  snlan  han  fatt  allt  livad  man  i  Sverige  kan  få  och  gratifleral  --in  ber- 
ikande passion  att  enväldigt  styra  ett  helt  rike. 


-  105 

beredning   hade  till  regeringen  tid  efter  annan  inkommit  ined  flera 
tänkanden   och   förslag.    Men   när  den  ändtligen  föresli  j  ckne- 

nämnder   måtte   inrättas  genom  val  i  hvar  församling  af  ledamot 
af  ståndspersoner  som  allmoge,  hvilka  skulle  vara  uppd  hafva 

tillsyn  öfver  landtbrukel  och  jämväl  att  välja  nämndeman  vid  härads- 
tia   in.  ni.,  förekom  i  detta  tillstyrkande  åter  del  Jacobinska  spö- 
ket; >a   at1  kommittéen  fick  etl  nådigl  bn  ning  att  lemna 
ifrån  sig  livad  de  hade  utarbeta!  och  sedan  åtskiljas. 

Statsutredningen,  som  äfven  suttil  sedan  den  29  Aug.  17'.  >2  och,  i 
hänseende  till  sina  tillstyrkanden  angående  hvarjehanda  indragningar, 
icke  rönt  ett  lyckligare  öde,  upplöstes  äfven  genom  ett  mycket  nådigt 
bref  af  den  8  Maj.    Dess  förrättningar  voro  ock  verkligen  fullgjorda 
komma  atl  sprida  rnyckel  ljus  öfver  svenska  statsväsendet.    Kommerse- 
rådet   Lagerheim   biet'  utnämnd   till  vicepresident  i  statskontoret 
den   24    November   till    riddare   af  Nordstjemeorden.    Flera   l< 
andra  vedermälen  af  kongl.  nåd. 

1  afseénde  på  öfverflödsförbudei  och  försök  att  illudera  kaffe-af- 
lysningen  genom  tillverkning  af  svenska  succedanea,  blefvo  äfven  så 
dana  förbudna. 

[eke  desto  mindre  öfverträddes  detta  förbud  utan  mycken  försyn. 
.Man  måste  dock  medgifva  nyttan  däraf  ix<*ix un  förbrukningens  minsk- 
ning, da  kaffe  ej  kunde  i  större  samqväm  bjudas.  Men  däremot  tordg 
sidenförbudet  hafva  föga  gagnat  riket,  då  engelska  sitser  i  stället  in- 
förskrefvos  och  tjenade  fruntimrens  grannlåtslystnad  till  lika  form 
som  siden,  och  riket  förmodligen  till  föga  mindre  kostnad. 

Militären  rosade  icke  sparsamhetsprincipen.  1  stället  för  de  al 
guld-  och  silfvergaloner  brukliga  och  aflysta  epåletter,  inrättades  andra, 
först  af  läder  och  förgylld  mässing,  och  inom  få  månader  af  solidt  silf- 
ver.  -.,,)ii  kostade  dubbelt  och  jämte  alla  andra  onödiga raffinements på 
uniformerna  kommo  de  medellöse  illa  tillpass.  Man  torde  oförgripligen 
till  mindre  nödiga  anstalter  äfven  kunna  hänföra  den.  som  i  årets  bör- 
jan på  orderna  utgafs,  att  ingen  officer  dädanefter  skulle  helsa  genom 
hattens   lyftning,  hvilken   baron   Cederström   för  konungen   omtalade 

sås n   sak   af  vigt,  och   som   icke  här  skulle  omnämnas,  om  den 

icke  skildrade  tidehvarfvet  och  de  styrandes  esprit  Efter  baron  Ce- 
derströms  fall  utkom  ett  cirkulär  den  18  Maj  1796  med  den  förklaring, 
att  ofvannämnde  förbud  blott  borde  ega  rum  vid  exercis  och  paradering. 
skitlen   voro   nog   besynnerlig  tn   att    förekomma   en  tilltagande 

lättsinnighel    och   förgätenhel  af  skyldigheter,  sidvördnad  mot  förmän, 


-  106  - 

tvärhet  mot  likar,  plumphet  mot  könet;  item:  att  ingen  svensk  man 
borde  nalkas  sin  öfverhet  med  täckt  httfvud,  som  i  sina  undersåtars 
obetäckta  anlete  borde  läsa  all  den  glädje,  hans  närvarelse  var  van  att 
sprida. 

I  anseende  till  en  svår  torka  blef  sädesväxten  i  riket  detta  år 
ganska  knapp,  och  Europas  krigslågor  gåfvo  ej  hopp  att  erhålla  mycken 
spannmål  ifrån  utrikes  orter.  Af  denna  anledning  förböds  den  21  Ang. 
all  salubränning  och  försäljning  af  brännvin  på  krogar  och  näringsställen 
på  landet,  samt  i  vissa  län  jämväl  i  städerna-,  emot  det  att  brännvins- 
arrendet, som  på  sädana  ställen  redan  blifVit  till  kronan  erlagdt.  återbars. 
Pannerymden  inskränktes  öfver  hela  riket  till  det  mått,  1787  föreskrefs. 
Ehuru  spannmålen  följande  vinter  uppsteg  (ill  ett  förfärligt  pris  af  (i 
rdr  för  en  tunna  råg,  5  för  en  tunna  korn  på  flera  orter  o.  s.  v.,  ehuru 
somliga  orter  ledo  verklig  hungersnöd,  och  ehuru  slutligen  kontrollen 
öfver  den  ofvannämnda  forfattningens  verkställighet  var  sä  kinkig,  atl 
den  visserligen  otillbörligen  öfverträddes,  kan  man  dock  ej  annat  än 
prisa  regeringens  goda  afsigt;  och  är  det  ingalunda  t  vifvelaktigt.  det 
ju  verkan  däraf.  om  icke  i  fullt  mått  däremot  svarande,  likväl  varit 
fördelaktig. 

Spannmålsutförsel,  som  det  förflutna  aret  skett  särdeles  ifrån 
Göteborg  till  Frankrike,  var  redan  i  början  af  detta  förbuden;  men 
som  den  likafullt  fortfor  genom  lystnad  till  den  vinst.  Frankrikes  be- 
hof  och  ett  ovanligen  uppjagadt  pris  tillbödo,  så  skärptes  förbudet  den 
27  Nov.,  och  skulle  den.  som  andra  gängen  därmed  beträddes,  mista 
äran.  Frankrikes  både  inhemska  brist  och  dess  arméers  underhåll 
fordrade  utliggare  på  alla  kanter,  att  anskaffa  lifsmedel.  En  sådan  agent 
var  Fournier.  som  låg  i  Gröteborg  och,  för  hvad  pris  som  begärdes, 
upphandlade  och  utskeppade  lefvande  kreatur,  kött,  fläsk,  ost  och  smör. 
De  fattigare'  i  en  nog  vidsträckt  omkrets  begagnade  sig  af  tillfället 
och  fmgo  väl  sina  varor  öfver  höfvan  betalda:  men  rikets  förlust  af 
boskapsafvel  var  ett  ondt,  som  för  framtiden  kunde  hafva  riksfördérf- 
liga  påföljder  och  föranlät  förbudet  af  alla  ofvannämnde  persedlars  ut- 
försel, som  på  konungens  befallning  genom  kommersekollegium  utfär- 
dades den  i  Juli. 

Den   16  Aug.  vidtog  H.  K.  II.  en  författning,  som  på  visst  sätt 
applifvade  amiralitets-kollegium.    Under  namn  af  storamirals-äml 
sattes  flottan  med  alla  dess  detaljer  under  inseende  och  styrelse  af  ett 
i  Carlskrona   residerande   verk,   bestående   af  flera  så  militära  som  ci- 
vila ledamöter,  hvilka  skulle  arbeta  på  4  departement:    l:o  Militär,  2:o 


107 

Sjö-militie,  3:o  Varfs-  och  artilleri,  4:o  Kameral  och  ekonomi.   An 
flotta   satti  under  samma  ämbetes  ins  ktion 

utfärdades   till  erlefnad.     Del  gnalen  för  mira- 

Ehrensvärds  afskedsansökning.    Han  hade  förmodligen  icke 
varit  sitt  vidsträckta  kall  vuxen  och  kunde  icke  med  heder  qvarblifva 
därvid,  sedan  alla  det  tillhöriga  göromål  därifrån  skildes.    Hans  i 
beviljades  med  bibehållande  af  två  års  lön    öfver  7,000  rdr  ärligei 
därefter  1,400  rdrs  pensi< 

Kikats  penningeväsende  är  en  alltför  vigtig  punkl  att  icke 
omröras.    Med   rikets  finanser   i   afseende   på  utrikes   makter   tyckes 
förhållandel    'let  ra    år  vari;    fördelaktigt,   och    pålitliga  underrätt 
hafva  kommit  till  min  kunskap,  att  vid  dess  slur  vid  pass  -  millioner 
rdr  voro  afbördade  på  unikes  skulden,  hvarafdock  vid  pass  500,000 rdr 
blitVit    omsatta   till    utrikes   lån.    Riksgäldsdiskönton    hade  på  1 
profiteral   110,000  rdr.    Också  hadi  kallad''  agio,  eller  uppgälden 

mellan    banko-   och  riksgäldssedlar,  som  vid  årets  medium  var  omått- 
uppstigel  till  25  å  26  och  -27  procent,  sedermera  småningom  fal- 
[i  var  vid  arets  slut  omkring  17  å   is  sami  ännu  i  jämnt  fall: 
Däremot   voro  statsmedlen  jämt  otillräckliga,  hvartill  bidrog  herl 
föga  vårdade  hushållning,  kostnadernas  fortfarande  och  förökandi 
hans.  hertiginnans  och  konungens  hof  (där  leverantörerna  i  början  af  föl- 
uppsade kontrakterna  i  bris!   på  betalning**);  flera  militär- 
sers underhåll  till  statens  betungande,  löners  och  pensioners  bevil- 
jande med  ring  de  på  förtjensl  eller  kronans  tillgångar. 

I    det   som  nu  ofullkomligt  anfördt  är,  lärer  inses  myckel 
mvcket  felaktigt,  och  i  synnerhel  mycket  svagt.    Till  del  sistnämnda 
kunna  föras  den   lilla  fåfängan,  att  hertigen  lät  komphmentera 
•ch  konungen  ifrån  alla  landsorter  och  af  alla  stånd  öfver  k 


imbetet,   bvaruti  kontre-amiralen  Puki  de  och  som 

&lse  Ii  damöter,  blef  med  föga  vördnad 
grefvi    Wachtmeister,  då   han   återkom  om   hösten   från   sin  kryssni 
nekade  aflemna  till  samma  ämbeti   sin  rapport,  jämte  annan  sid  vördnad.     \ 
alla    sig   för  arn  -t.   for   bar  upp  till  Stockholm  och  bi  kl 
■  Mit  hos  hertigen,  som  redan  var  prevenerad,  föga  medhåll,  utan  tillsa 
-ii  göra  afbön  eller  tag  ,    Genom  brödrens,  riksdrotsi 

indslapp   han   annan    ol  in    atl    enskild!   bedja  bertige a  förl 

och  •  -t"\  .-ril  niiiir. 
"i  H.  M;tj:t  gaf  flera  ocjb  större  soupéer  an  d»  förra  ån  .  .  h<  1 1  iginn; 
i  bal  \  id  hvarje  hof  i  mngeus,  ta 

och  !■  .    Hertigen,   som   del    förflul 

.  hade  nu  etl  särskild  t  bord  för  Li 


-  108  - 

rationells  dämpande  och  fredens  bibehållande  eller,  som  det  merendels 
hette,  rikets  fredande  både  in-  och  utvältes.  Täta  deputation  er  an- 
kommo  hela  hösten  framåt  och  in  på  följande  året,  som  outtröttligen 
lemnades  företräde,  höllo  granna  tal  och  lemnade  därmedelst  -en  dryg 
artikel  åt  In  rikes- Tidningarne,  där  de  bevittnade  huru  en  och  samma 
mening  kan  uttryckas  på  femtio  eller  flera  olika  platta  sätt. 

Den  omförmälda  fredens  bibehållande  var  dock  en  verklig  väl- 
gärning, värd  den  ädla  och  varaktiga  tacksamhet,  som  förvaras  i  hjär- 
tat och  icke  går  upp  i  ett  tomt  munväder.  Europa  var  sköljdt  af 
blodströmmar  i  ett  det  mest  härjande  krig,  som  historien  förvarar, 
hvarom  nästan  kan  sägas  som  af  Lucanus  om  slaget  vid  Pharsalus, 
jämfördt  med  andra: 

—  Iliic  per  fata  virorum, 
Per  populos  hic  Rom  a  perit. 
Frankrike  hade  i  tvenne  blodiga  fälttåg  trotsat  kejsarens  och  Tyska 
rikets,  Hollands.  »Spaniens  och  Sardiniens  krafter  och  till  sjös  lidit 
mindre  förluster  än  i  krigen  mot  England  äro  vanliga.  Dock  hade  flera 
Ost-  och  A"est-Indiska  besittningar  gått  förlorade,  och  den  1  Juni  vann 
engelska  amiralen  lord  Howe  en  seger  vid  Ouessant  mot  den  från  Brest 
utlupna  franska  flottan,  som  kostade  denna  sju  linieskepp.  De  förde- 
lar, de  koaliserade  makterna  17?Ö  vunnit,  voro  mest  inom  årets  slut 
förlorade.  Söndringen  emellan  konungen  af  Preussen  och  kejsaren  bå- 
dade redan  deras  ännu  mera  minskade  framgång.  Den  förstnämnde, 
ledsen  vid  ett  krig,  som  hvarken  förvärfvat  honom  vinning  eller  ära, 
men  tömt  hans  skattkammare  och  åderlåtit  hans  folk,  ville  draga  sig 
ur  ligan.  Hans  armé  skiljde  sig  verkligen  ifrån  den  kejserliga,  och 
hans  påstående,  att  Tyska  riket  skulle  beslå  hela  omkostnaden  till 
dess  underhall,  i  fall  lian  skulle  vidare  agera,  tycktes  snarare  vara 
en  pretext  till  atfall,  än  grundadt  på  hopp  om  samtycke.  Icke  desto 
mindre  hann  man  förmå  konungen  till  ändring  i  det  beslut,  han  syn- 
tes hafva  fattat. 

Fälttåget  begyntes  på  ett  lysande  sätt  och  efter  en  plan,  som  i 
förhand  berömdes  för  ofelbar.  Kejsaren,  som  själf  var  i  Brussel  om 
våren  för  att  låta  hylla  sig,  kom  för  att  likasom  vinna  en  seger.  Man 
lämpade  ånyo  till  honom  der  gamla  "veni,  vidi.  vici",  som  smickret  så 
ofta  uppstufvat,  då  han  bevistade  ett  betydligt  fransosernas  nederlag, 
hvilka  kon  därefter  förlorade  fästningen  Landrecy,  sågo  sin  gräns 
blottad  och  måste  draga  sig  till  Guise.  Fienderna  stodo  redan  med 
hopp  i  Paris,  då  fransosernas  general  Pichegru  (ett  ännu  i  världen 


1 

okändt   namn),  genom  en  kl>>k  och  väl  afpassad  manöver  trängde  in  i 
Flandern,  eröfrade  Munin,  Furnes  och  Xpern  Baml  flera  fästningar  och 
•  ■  därigenom  en   så  betydande  diversion,  att  de  koaliserades  fält- 
för  hela  det  återstående  året  var  en  beständig  déroute.    Picl 
vann   seger  på   seger,   intog  fästning   på  I  och  var  inom  arets 

slul    mästare   af  alla  österrikiska  Nederländerna  och  förvärfvade 

skatter  i  Briissel,  Antwerpen  etc.  Denne  hjälte  och  han-  vapen- 
broder, generalen  för  Sambre-  och  Maas-arméen  Jourdan  segervinnare 
vid  Wattigny  och  Fleurus,  återställde  nästan  utan  blodspillan  ål  fäder- 
Valenciennes,  <  onde,  Landrecy  och  Quesnoi,  sann  ännu  där- 
till gjorde  sig  mästare  af  hollandarnes  betydligaste  barrierfästningar, 
hvilka.  botade  i  hjärtat  af  sin  eget  land.  omsider  i  Januari  månad 
L795  såg  i  Louis  XIV:s  misslyckade  försök  verkställdt  och  hela  deras 
republik  ett  rof  för  den  fransyske  segervinnaren,  medan  andra  franska 
arméer  underlagt   Cleve  och  en  del  af  Westphalen,  sam  sta  af 

de  Rhenska  kurfurstarnes  land:  att  förtiga,  det  franska  vapnen  på  andra 
sidan  om  Alperna  och  Pyrenéerna  von»  nästan  lika  lyckliga. 

Under  denna  oerhörda  framgång  var  Frankrike  inom  sig  nästan 
äfven   sa   rykande  at  blod.    Robespierre,  som  under  sin  fäderneslands 
skakningar   förvärfvat   sig  en   förhatlig  odödlighet  och  upphäft  sig  till 
en  ny  snlla.  utöfvade  utan  titel  en  diktatur,  -om  lade  alla.  hans  mot- 
ire  under    guillotinen.    Hans  forna   vänner,  slutligen  medtäflåre, 
sot,  Hebert,  Danton.  med  talrika  medhållare;  voro  uppoffrade;  Lyon, 
M.  som   gjort    resning,   nästan  förvandlade  i  grushögar  och  deras 
invånare  afrättade  i  massa*);  rehgionen  förstörd  for  att  åtkomma  kyr- 
kornas skatter,  genom  hvilka  ma  verkligen  realiserades;  själfva 
förändrad  for  att  borttaga  minnet  af  helgdagar  och  and- 
da    dei  ändtligen    föll  Robespierre  in.  att  åtminstone  åter 
npplitva   den    naturliga    religionen,  såsom  ett  godt  samfundsband;  och 
dä   de.   hvilka    blifvit  nyttjade  till  dess  afskaffande  under  förevändning 
af  elaka   afsigter,   blifvit  undanröjde,  återställde  han  den  Gudens  dyr- 
kan,  han   -a  till  sägande  suspenderat,  och  såsom  en  ny  Cromwell  nit- 
älskade för  dess  tjenst. 

Man  bar  he-ni.i!   Robespierre  talanger.  Jag  kan  dock  ej  begripa, 

n    man.    som    verkstälU  sä  stora  saker  utan  annan  styrka  än  sin 

kunnat    vara  dom  förutan,  helst  flere  at  de  medtäflare,  han  stör- 

h   förekommit,   lyste  af  snille.    Jag  vågar  äfven  tro,  att  Bjälfva 


I  D.  a.  i  her  och  !;:■  i 


-  Ill)  - 

lians  grymhet  varit  så  till  sågandes  nyttig  för  att  genom  ovanliga  tvangs- 
medel  återknyta  ett  ovanligen  lossadt  samfundsband,  elär  ingen  med- 
borgare trodde  sig  skyldig  att  lyda  någon  regering,  utan  hvar  och  en, 
drucken  af  sin  inbillade  jämlikhet,  ansåg  sig  laglös. 

Men  fasan  för  Robespierres  våldsamheter  förkortade  dock  slutli- 
gen både  hans  makt  och  hans  dagar.  En  telning  af  Louis  XVI:s  olyck- 
liga hus,  hans  syster  prinsessan  Elisabeth,  måste  dock  innan  dess  falla 
ett  oskyldigt  offer  (Maj  1794).  Men  den  21  Juli  var  Robespierres  egen  stund 
kommen.  Efter  en  mot  honom  oförmodad!  väckt  motion  i  konventet, 
sökte  han  beskydd  af  stadsrådet  i  Paris,  som  till  sin  blygd  iemnade  ho- 
nom försvar.  Paris  blef  den  följande  natten  en  skådeplats  af  ett  inbördes 
krig  och  sektion  tågade  emot  sektion.  Ändtligen  segrade  dock  den  goda 
saken,  och  de,  som  höllo  med  tyrannen,  läto  beveka  sig  till  affall.  Han 
blef  öfvergifven,  gripen,  försökte  af  hända  sig  själf  lifvet  och  blef  dagen 
därefter  själf  guillotineracl  med  några  anhängare,  lika  förhatliga  med 
honom  själf. 

Konventets  seger  blef  äfven  moderantismens,  och  Jacobtnernas  ne- 
derlag en  påföljd  af  deras  förnämsta  höfdings.  Guillotinen  afstannade, 
förföljelserna  upphörde,  men  Robespierres  namn  tecknades  bland  odöd- 
liga, och  eftervärlden  skall  med  förundran  minnas,  att  en  liten  advokat 
i  mer  än  ett  år,  på  gruset  af  Bourbonernas  tron.  styrt  enväldigt  det 
mäktigaste  och  segerrikaste  folk  i  Europa. 

Franska  revolutionsandan  styrde  efter  all  liknelse  ett  företag  i 
Polen,  som  kunnat  blifva  lika  märkvärdigt,  om  det  blifvit  krönt  med 
lika  lycka  som  det  franska.  Ryssarne  hade  tvungit  polackarne  under 
sitt  ok  och.  det  som  förhatligast  är,  under  sken  af  frihet;  men  tillika 
retat  dem  till  fört  villan.  En  sammangaddning.  beredd  af  denna  mäk- 
tiga de  svagas  driffjäder.  utbröt  emot  förtryckarena  i  Warschau  den 
17  April  eller  skärtorsdagen.  På  några  förnämas  anstiftan  tog  borger- 
skapet  till  vapen  och  öfverföll  ryssarne,  som,  säkra  orn  polackarnes 
klenmod,  icke  bestodo  af  mera  än  några  bataljoner,  sedan  resten  af 
garnisonen  blifvit  detacherad  emot  insurgenter,  som  redan  uppträdt  i 
provinserna.  3000  ryssar  bragtes  om  lifvet.  De  öfriga  måste  retirera 
sig.  Slagtandet  och  plundringen  af  deras  och  deras  anhängares  hus 
räckte  öfver  ett  helt  dygn.  De  segrande  polackarne  gåfvo  konungen, 
van  att  vara  en  flagg  för  det  blåsande  vädret,  ett  råd  af  åtta  adliga 
och  sex  ofrälse  ledamöter  till  regeringens  bestridande,  upprättade  6D 
konfederationsakt,  den  konungen  själf  underskref,  inrättade  en  revolu- 
tionsdomstol  och  utnämnde  Kosciusko,  en  adelsman,  som   tjenti  Arne- 


Ill 

rika  under  Washington  och  af  ryssarne  blifvil  myckel  : 
chef.  Denne  var  själen  af  hela  revolutionen  och  stod  på  afstånd  från 
Warschau  med  en  beväpnad  corps.  [Jtbrottel  i  Warschau  var  ej  annal 
än  en  Bignal  till  dylika  uppträden  i  de  största  städerna.  Icke  allenast 
Stor-Polen,  utan  en  del  af  Lithauen,  kom  efterhand  i  insurrektion. 
Själfva  Kurland,  gränserna  af  Liffland  och  Preussen  tändes  af  -amma 
lågor;  och  Polens  förtryckare,  som  ökal  smältan  af  våldel  genom  förakl 
tina   man  för  man  tappra  oc  modiga  nation,  begynte  bäfva 

för  påföljderna  af  denna  oförmodade  förändring  i  sina  egna  Länder. 
Konungen   af  Preussen  skyndade  sig  ati  med  en  armé  tukl 
så  kallade  rebellerna.    Han  tågade  mol  Warschau,  hvilken  öppna 
blifvil  i  hast  så  väl  förskansad,  att  monarken  efter  inemot  sex  veckors 
inspärrning  och  belägring,  och  då  insnrrektionslågorna  begynte  utbryta 
i   södra    Preussen  (den  del  af  Polen,  som  han  införlifvai  med  sitt  rike) 
den  6  September  måste  upphäfva  densamma. 

Kosciuskos  ressurser  äro  obegripliga,  men  del  kan  gissas,  att  han 
ifrån  Frankrike  njutit  kraftigt  biträde,  med  hvilken  republik  den  p 
underhöll   nära   förtrolighet    och   förbindelse.    Hans   mod   och  klokhet 
gjorde  det  öfriga,  och  flera  på  fältet  vunna  fördelar  ökade  tapper] 
hos  hans  trupper. 

Men   dessa   liknelser   till   Polens  befriande  och  dess  inkräktares 
förödmjukande  dock  äfven  för  denna  gång  bedrägliga.     K 

innan    Catharina    II.   som   ödet    beskärt    den  lott  att   under  vällus 
maklighel    skörda   lagrar  på   alla   hall,  lät  om   hösten   en  armé  mar- 
schera  in   uti  Polen.    Den    10  Oktober  kom  det  mellan  Eosciusko  och 
yske   generalen  Ferien   till   en  slagtning  12  mil  ifrån  Warschau,  där 
den   torre   förlorade  valplatsen  och  blef  själf  tillfångatagen.    Han  utro- 
pa: Tinis  Poloniae",  och  hade  icke  orätt.    Ryssarne,  under  . 
'•al   en   chef  Suwarow,  nalkades  genast   Warschau,  begynte  dess  \»M\'j- 
ring,  och  .sedan  förstaden  Praga  blifvil  med  stormande  hand  er],  _ 
-  uppoffrande  intagen,  gick  denna  hufvudstad  öfverden  9  November; 
-yrande  konseljen  antvardade  regeringen  i  konungens  hand;  garni- 
sonen imed  undantag  at  ett  par  regementen,  som  ädelmodigt  på  deras 
indiga  påstående  förunnades  fritt  aftåg)  sträckte  gevär,  och  stadens 
invånare   gåfvo   sig  pä  discretion,  med  blott   förbehåll  "in  säkerhi 
lif  och   egendom,  hvartill  general  Suwarow  frivilligt  tillade  amnesti  at 
itlutna.   Kosciusko,  Potocky  '"di  några  flere  revolutions-hufvudmän 
igsliga   till    Ryssland;  och  Polen,  ånyo  lagd!  under  .>k<'t,  afbi- 
-it'  öde  af  segervinnarnes  välbehag. 


-  112 

Polska  oroligheterna  voro  visserligen  icke  skadliga  för  Sverige. 
emedan  de  sysselsatte  Ryssland,  som  utom  dess  icke  kunde  göra  sig 
alldeles  säkert  på  turkiska  sidan.  Franska  vapnens  framgång  och  den 
längtan,  den  hos  tyska  riksfurstarne  uppväckte,  att  se  freden  återställd, 
beredde  i  riksförsamlingen  den  för  Sverige  hedrande.proposition  af  kur- 
fursten i  Mainz,  att  samma  rike  och  Danmark  skulle  anmodas  om  freds- 
medling. Detta  förslag  kom  dock  icke  att  sättas  i  verkställighet.  Freds- 
medlingen var  väl  ock  för  dessa  två  riken  omöjlig  på  annat  vis  än 
genom  bona  officia  och  därvid  mötte  de  betänkligaste  svårigheter  genom 
intressenas  stridighet;  men  då  innan  årets  slut  sammanträden  emel- 
lan åtskilliga  af  de  krigförande  genom  fullmäktige  öppnades  i  Basel, 
affärdades  baron  Stael  på  Sveriges  vägnar  att  dem  bevista,  Hans  in- 
struktion och  hvad  han  därvid  uträttat  är  mig  obekant  *). 

En  process  var  detta  år  öppnad  mot  generalguvernören  i  Pom- 
mern, h.  éxc.  grefve  Ruuth,  i  anledning  af  hans  förvaltning  såsom  fi- 
nansminister, hvilken  väckte  mycken  uppmärksamhet.  Det  är  ofvan 
förmäldt,  att  hans  redogörelse  inför  statsutredningen  icke  varit  nöjak- 
tig, och  att  detta  verk  varit  af  den  tanke,  att  räkningarne  borde  under 
pröfning  tagas  af  kammarrevisionen.  Därvid  syntes  dock  regeringen 
hafva  länge  betänkande;  men  den  7  Mars  afgick  därom  en  oförmodad 
befallning  till  ofvannämnde  kollegium.  Det  är  troligt,  att  drififjädern 
därtill  var  så  väl  summans  storlek,  för  hvilken  redovisningen  var  tvi- 
stig,  belöpande  sig  till  mer  än  22  tunnor  guld,  som  publikens  neg  all- 
männa misstankar,  att  grefve  Ruuth  under  sin  förvaltning  ansenligen 
tagit  för  sig,  då  hans  förmögenhet  under  den  tiden  veterligen  och 
enligt   dess   egna   slägtingars   medgifvande   ungefärligen   vuxit    till  ett 


*)   Ett   besynnerligt   gräl  med  diplomatiska  corpsen  i  Stockholm  kan  för  ro 
skull  antecknas.    Den  hade  inrättat  en  klubb  i  Dsevelska  huset  vid  Norrmalm 
där   många    svenskår   afven  infunne  sig,   men   ingen   utan  sällskapets  samtycke. 
Denna  klubb  hade  varat  i  flera  år  och  äfven  gifvit  salig  konungen  någon  om  b 
Nu   hände,  att  kaffe  därstädes  hölls  af  en  fransk  hofmästare,  och  att  svenske,  un- 
der skydd  af  ministersällskapet,  drucko  denna  förbjudna  dryck.    Regi  ri 
underrättad,  Lä1  genom  justitiekansleren  förbjuda  samma  hofmästare  atl  sälja  kaffe. 
Ministrarne   tngåfvo  däröfver  en  oanständig  not  till  rikskansleren,  och  därpå  för  - 
bjödos  alla   svenskar  att  gå  på  klubben.    En  ny  och  höfligan  afs  då  af  mi- 

nistrame. Den  blef  för  den  förstas  skuld  likasom  den  obesvarad,  sedan  likväl 
rikskansleren  föreställt  vederbörande  ofogel  af  den  första  noten.  Ministrarne  väg- 
rade sedermera  att  konferera  med  rikskansleren,  och  när  de  infunno  sig  på  konung- 
i  iis  cöur  den  9  November,  talade  H.  Maj:1  med  ingen  utom  polske  ministern  Potocki, 
som  åtral  sig.  Ministrarne  afsände  klagomal  till  sina  hof,  och  di  i  Stockholm  re- 
siderande  ministrar  voro  alla  inom  nästa  vår  rappellerade,  så  atl  missionerna  be- 
ätriddes  genom  chargés  d'affaires.  [från  Danmark  väntades  dock  on  utnämi 
nister,  grefvi    Bei  nstorff. 


LIS 

siiki    belopp;   hvaremol    han   vid   anträdet   alimänneligen   ansågs  vara 
bankrutt. 

I  anledning  hårat'  tillställdes  kammarrevisionen  statsutredningens 

nkanden  i  detta  ämne  af  den  16  Maj  17'.»::  och  8  Febr.  17(.»4  inini ♦ 
Ii.  exc.  grefve  Ruuths  redan  till  konungen  afgifha  förklaring.  Dessa 
handlingar  upplästes  ilen  7  och  s  April,  och  advokatfiskalen  i  kam 
inarrätten,  expeditionssekreteraren  Edman,  som  af  justitiekansleren  var 
förordnad  att  föra  aktoratet,  ingaf  den  2Q  sitt  ämbetsmemorial  med 
-iid'',  att  till  dess  pröfningen  försiggått,  all  h.  exc:s  lösa  och  fasta 

dom  måtte  beläggas  med  seqvester  de  mm  abalienando,  avUkel  af 
kammarrevisionen  beviljades;  och  afgingo  om  verkställigheten  lurt  till 
vederbörande  konungens  befallningBhafvande,  i  hvilkas  län  h.  excs  fastig- 
voro  belägna,  sa  väl  därom  som  att  dessa  till  kronans  såkerhel 
skull''  intecknas;  hvarjämte  Ii.  exc.  förelades  två  månaders  tid.  hvar- 
inom  lian  vid  vite  skulle  med  sin  förklaring  inkomma. 

Den  16  -inni  föredrogs  hans  ansökning  om  t  va  månaders  ans 
därmed,  i  anseende  till  friande  och  i  Stockholm  befintliga  handlingar, 
hvarförinnan  h.  exc.  ville  själf  infinna  sig  i  Stockholm,  hvilket  äfven 
bifölls.  När  ändtligen  den  9  Sepfc.  förklaringen  förekom,  innehöll  den. 
ati  h.  exc:s  tid  och  andra  göromål  ej  tillåtit  honom  öfver  de  flesta  me- 
del, han  "in  händer  haft,  föra  någon  kassabok  eller  detaljerade  räk- 
ningar (en  omständighet,  som  redan  emot  honom  blifvit  anmärkt,  och 
föranlåtit  så  mycken  oreda,  att  hans  ingifna  räkning  i  statsutredningen 
mast  fem  gånger  omslutas,  utan  att  ändå  någon  säkerhet  om  förhållandel 
kunnat  vinnas),  hvartill  h.  exc.  för  öfrigf  såsom  skäl  anförde,  att  ko- 
nung Gustaf  III  i  vissa  hemliga  protokoll  förklarat,  det  h.  exc.  alle- 
nast vore  förbunden  att  redovisa  för  emottagna  penningar  i  anseende 
till  siffran,  men  ingalunda  till  sättet  huru  de  blifvit  upptagna  <>cb  an- 
vända, m.  m. 

I>essa  hemliga  protokoll  uppleddes  likviil  icke  i  original,  utan 
i  anledning  al  ett  annat  protokoll,  hållet  i  hertigens  konselj  den  19  Jan. 
L793,  som  förunnade  h.  exc.  tillstånd  att  lata  af  de  förra  taga  afskrifter 
och  dem  till  sin  redogörelse  bilägga,  ingåfvos  jämväl  sådana,  vidimerade 
af  deras  excellenser  riksmarskalken  grefve  Oxenstjema  och  baron  Ren 
terholm,  hvilka  i  berörda  protokoll  af  den  19  .lan.  von.  nämnda  så 
de  personer,  af  hvilkas  vidimation  h.  exc.  Knuth  ärnade  si<_'  begagna. 
Själfva  originalprotokollen   åter  förmälde  Ii.  exc,  med  andra  angelägna 

er  hafva   förkommit    i   ett  schatull,  som  17'.»:!  om  hösten  bortstal» 

n    lians  gård   i   Skalle. 
ådlerbeth,  Antecl-ninnar,  II.  B 


-  114  - 

Detta  allt,  anmält  hos  baron  Reuterhohn,  föranlåt  honom  till  ett 
dictamen  ad  protocollum  i  hertigens  konselj  på  Drottningholm  den  23 
September  1794,  som  innehöll  berättelse  om  förloppet  af  hans  vidima- 
tion,  som  skett  en  afton  i  Januari  1793  i  hertigens  närvaro  på  grefve 
Ruuths  begäran,  jämte  en  icke  otydlig  protest  emot  all  annan  dess  ver- 
kan än  betygande  af  afskriftens  likstämmighet  med  några  af  grefve 
Ruuth  uppvista  dokument,  som  han  sagt  vara  hemliga  protokoll, 
och  hvarpå  konung  Gustaf  IIIJs  namn,  såsom  denne  tierre  plä 
skrifva  det,  stått  tecknadt  med  stora  långa  bokstäfver.  Baron  Reuter- 
holm  yttrade  ock,  att  ingen  fråga  då  uppstått  om  grefve  Oxenstiernas 
deltagande  i  vidimationen,  och  att  livad  den  19  Jan.  1793  blifvir  härom 
beslutadt  icke  förr  än  nu  kommit  till  lians  kunskap.  Han  åberopade 
hertigen  själf  till  vittne  om  sanningen  af  sin  berättelse,  som  ork  därom 
till  protokolls  lemnade  sitt  intygande.  Riksfcansleren  berättade  äfvou 
och  lät  i  samma  protokoll  införa,  att  han  väl  enskildt  sett  de  ifråga- 
varande protokollen,  som  grefve  Ruuth  honom  företett,  men  kunde 
icke  pröfva  deras  beskaffenhet,  hvilket  h.  exc.  icke  trodde  sig  tillstän- 
digt,  och  hade  ej  allenast  Ii.  oxe.  tillstyrkt  grefve  Ruuth  atr  uppvisa 
dem  i  statsutredningen,  hvarom  regeringen  antydan  gjort,  utan 
grefve  Ruuth  sig  därtill  utfäst,  hvilket  dock  aldrig  gått  i  verks 
änskönt  grefve  Ruuth  långt  därefter  i  Stockholm  qvarblifvit. 

Dessa  omständigheter  föranläto  vittnesförhör  i  kammarrevisionen 
med  grefve  Oxenstjerna  och  flere,  som  af  grefve  Knuth  och  hans  full- 
mäktige, justitiarien  Segerström,  uppgåfvos  såsom  kunskap  egande  om 
protokollen.  De  kunde  naturligtvis  ej  medföra  annan  verkan  än  vitt- 
nenas mer  eller  mindre  öfvertygelse  om  deras  authenticité,  grundad  på 
hvad  de  sett  och  mindes. 

Emellertid  hade  grefve  Knuth  emot  sig:  l:o  att  protokollen  voro 
af  honom  själf  i  egen  sak  författade  och  hållna  mellan  fyra  ögon  in- 
för konung  Gustaf  III:  L2:o  att  de  aldrig  in  originali  blifvit  uppvista 
inför  vederbörande,  som  var  statsutredningen;  3:o  att  han  lemnat  detta 
sitt  så  vigtiga  palladium  efter  sig  i  Skåne,  då  han  var  i  Pommern- 
4:o  att  han  ej  genast  anmälde  att  det  var  bortstulet;  5:0  att  någon  du- 
plicité  visat  sig  i  hans  anstalt  om  vidimationerna  in.  ni.  Edman  be- 
stridde  ock  både  afskrifterna  och  till  och  med  protokollen  alit  vits- 
ord, om  de  in  originali  funnits,  och  ingaf  sitt  påstående  don  3  Novem- 
ber, att  grefve  Ruuth  skulle  till  kronan  återbära  324,693  r:dr  :'.:>  sk.  7 
r:st.,  för  livilka  ingen  annan  reda  var  visad  än  konung  Gustaf  II! 
verskrifha  namn  å  grefvens  reversaler,  samt  likaledes  15,361  r:dr 


..  för  hvilka  han  icke  heller  km.  kronan  njutit  rätt; 

hvarjämte  laglim    ansvar  yrkades  för  all   kronans  kostnad 
ni  hans  förvållande  och  vårdslöshet. 
Del    blefvi    öfverflödigt    att    vidare   förja   skriftväxlingen   i 
mål,  som  i   tryckta   protokoll   tigg  allmänhetens  -"in 

ikatyrens  klyfl  men  vissl  är, 

grefve   Knuth   förvaltat  sirr  ämbete  med  en  oförlåtlig 
tvetydigt  åter,  < mi  han  ökat  detta  fel  med  än  Btöm  Icke 

tans  sak  genom  grefve  Muncks   ansökning   samma 
om  lejd,  att    få   komina  hem  och   bevisa,  atl  grefve  Kuuth  tillverka! 
taNkt    ryskt   mynt.   hvarå  h<  -  >n,  dit  den  remitterades,  lik- 

tfetyrkte  bifall,  ej  anledning  måtte  gifvas 

pä   Gustaf   !IJ:s  minne.    Emellertid  fick  grefve  Ruu 
fällning  att  ofördrö,  .    från  Stockholm  till  Stralsund, 

fick  på  förfrågan  det  svar.  art  sådant  skedd"  för  att  undandraga  ho- 
nom olägenheter  under  loppet  af  rättegången.  Den  afslöts  icke  detta 
är.  hvarföre  foiiisättning  af  berättelsen  därom  uppskjutes  till  ett  annat 
tillfälle. 

af   år    1795    var   utmärkt   genom    tv  ringar, 

denten    i    statskontoret    Ehrenbill   var  död.   och   till  hans  äi 
transporterades  h.  exc.  ReuterJholms  bror,  baron  Axel  Christian  Reuter- 
holm,   -"in    redan  var  utnämnd  till  president  i  Götha  hofrått,  men  där 
icke  a".     Han   var   känd    såsom  dum  och  "kunnig,  had" 

tjent   vid   lifdrabantcorpsen,   ackorderade  bort  .sin  syssla;  blef  för 
lagman  i  Finland:  ackorderade  bort  denna  beställning  genom  sin 
brors   protection   för  ö<*ki  r:dr;  fick  därpå  en  landshöfdingefullmakr  och 
"tt    rum   i  högsta   domstolen;  utnämndes  vidare  till  pres  Götha 

hofrätt;   lemnade  nu  denna  beställning  för  9000  r:dr  och  fick  en  lika  i 
statskontoret.    Hans  efterträdare,  lagmannen  grefve  Posse,  hade  ingen 
annan  förtjenst  än  sitt  namn  och  de  penningar  han  betalade,  ocl 
i  denna  stund  under  liskaliskt  tilltal  inför  den  honrätt,  hvars  ordförande 
han  blef. 

Tjenstebesättningarne  had"  i  allmänhet  under  hertigens  styrelse 
sk«-ti  utan  urskillning;  men  dessa  tvenne  gjorde  "ti  fördubblad  upp- 
niärks;imii"t.  Den  ny.-  presidenten  i  statskontorel  kallades  innan  kort 
till  ledamot  al  hertigens  konselj,  delade  -in  tid  emellan  denna,  sitt 
-ium  <m-1i  högsta  domstolen  -ann  blef  en  sfl  important  person,  att 
nan  endast  ca  vissa  utsatta  dagar  emottog  visiter  äfven  i  afl 
Han    hade  redan  den  J4  November  fatt  uordatjernekomi  "idet. 


-  116  - 

I  statskontoret  tog  han,  utan  tvifvel  efter  brödrens  instruktion,  en 
ganska  myndig  ton,  som  ökte  den  elaka  verkan,  hans  ringa  kunskaper 
redan  åstadkommit:  lät  förete  sig  förteckningar  på  tillgörande  utgifter 
och  utprickade  dem  som  först  borde  utgå:  förböd,  under  sken  af  ord- 
ning, någon  ledamot  vid  sessionerna  utgå  att  tala  med  folk,  som  hadr 
affärer  att  anmäla,  m.  m. 

Grundsatsen:  "sic  volo,  sic  jubeo"  syntes  mer  och  mer  stadga  sig. 
I  anledning  af  kammarrevisionens  anmärkningar  vid  taxeringarne  i 
Stockholm  blefvo  dessa  för  det  förflutna  året  drygare.  Detta  förorsa- 
kade mummel  ibland  allmänheten  i  hufvudstaden,  som  åter  föranlät 
regeringen  till  en  kungörelse  af  den  24  Jan.  1795,  utfärdad  genom  öf- 
verståthållareämbetet,  att  H.  Maj:t  med  missnöje  förnummit,  huru  kro- 
noutskylderna  otillbörligen  blifvit  förhöjde,  särdeles  för  de  fattigare 
invånarne,  i  anseende  hvartill  sista  taxeringen  upphäfdes  och  påböds, 
att  en  ny  måtte  rättas  efter  de  grunder,  1793  följdes.  Härigenom  ka- 
stades missnöjet  uppå  taxeringsmännen;  men  när  desse  till  sitt  ur- 
skuldande afgåfvo  sin  förklaring  genom  magistraten  och  åberopade 
kammarrevisionens  anmärkningar  samt  till  allmänhetens  underrätt  cl  se 
ärnade  låta  trycka  akten,  blef  sådant  af  regeringen  förbudet. 

Oaktadt  den  helsosamma  författningen  emot  vågspel  1792  och 
afskaffandet  af  spelet  La  Belle,  utarrenderades  denna  vinter  emot  en 
ringa  afgift  rättigheten  att  offentligen  hålla  spelhus  för  ett  annat  våg- 
spel, Biribi  kalladt.  Flera  exempel  af  lika  beskaffenhet  kunde  anföras, 
hvilka  ej  minskade  missnöjet. 

En  storm  förestod  ett  annat  oskyldigt  verk,  hvilket  aldrig  van- 
hedrat sig,  men  länge  varit  misshagligt,  emedan  det  var  inrättadt  af 
Gustaf  III  och  haft  baron  Armfelt,  grefve  Gyldenstolpe,  Nordin,  Zibet, 
Schröderheim  till  ledamöter.  Svenska  Akademien  fick  namn  först  af 
Gustaf  IILs  hyrda  smäckrare;  och  sedan  regeringen  själf  funnit  godt 
att  följa  samme  konungs  politiska  grundsatser  samt  sträcka  deras  ut- 
öfning  vida  längre,  än  han  gjort,  af  en  Jaeobinerklubb.  Själfva  namnet 
akademi  var  redan  stötande.  Det  var  i  någon  slägtskap  med  filosofi, 
som  nu  ansågs  för  föga  annat  än  upprorsande.  Kanslirådet  Rosenstein 
och  Kellgren  voro  ock  verkligen  fritt  tänkande  filosofer,  och  de  hade 
haft  mod  att  yttra  sina  tankar.  Man  har  tillförne  sett,  huru  de  å  aka- 
demiens vägnar,  i  anledning  af  konung  Gustaf  IILs  privilegium  utkom- 
mande Post-  och  Inrikes-tidningar,  blifvit  ett  föremål  för  äfven  så 
oblida  som  oförskylda  omdömen;  att  regeringen  i  detta  mål  nedgått 
till   en   misstänksam    laggrannhet.   och   att   klandret-   ofta   sträckt    sig 


-  117  - 

till  omständigheter,  hvilka  redaktörerna  aldrig  kunnat  förutse,  att  de 
skulle  dem  till  lasl  läggas*).  Denna  så  vaksam!  fortsatta  uppmärk- 
samhet hade  denna  vinter  tillräknat  akademien  och  redaktörerna  så- 
som brott,  att  de  i  tidningarne  låtit  införa  Pichegrus  i  Eolland  utfär- 
dade proklamation  med  den  antagna  hälsningen:  frihet,  jämlikhet  och 
broderskap:  och  när  angefår  vid  samma  tid  Rysslands  egenvilliga  för- 
klaringar i  Polen  (hvarom  framdeles  mera)  i  avisorna  infördes,  Lasta' 
des  sådant  ej  mindre.  Det  förra  felet  sattes  på  jacobinismens  räkning, 
det  senare  på  ryska  partiets. 

Tvenne  rum  hade  genom  dödsfall  blifvit  lediga  i  akademien, 
ena  efter  biskop  Celsius,  det  andra  efter  riksrådet  grefve  Fersen**). 
Akademien  valde  till  det  förra  LL.  00,  professoren  i  Upsala  Tingsta- 
dius,  och  till  del  senare  hofjunkaren  Silfverstolpe.  Deras  vitterhet  och 
snille  voro  allmänt  kända;  men  icke  hade  de  den  lyckan  att  behaga 
regeringen.  Del  är  troligt,  att  baron  Reuterholms  utväljande  efter  grefve 
Fersen  skulle'  afvändt  den  hotande  stormen;  men  akademien  hade  ej 
funnit  sig  vid  att  söka  en  beskyddare  i  en  missgynnare  och  ville  hellre 
begå  en  oförsigtighel  än  en  låghet.  ArmfeU  var  sas. 'in  ärelös  ut  stru- 
ken, men  hade  ej  fåtl  efterträdare. 

Professor  Tingstadius  tog  sitt  inträde  i  akademien  vid  "fientlig 
sammankomst  den  12  Februari  och  gjorde  sm  företrädares  eloge  efter 
författningarne  utan  påminnelse;  hofjunkaren  Silfverstolpe  åter  den  4 
Mars.  Det  äreminne,  han  vid  detta  tillfälle  hade  att  resa  åt  grefv< 
sen,  var  i  närvarande  ställning  ganska  kinkigt,  helst  grefve  Fersen,  så 
som  chef  för  hattpartiet,  var  för  baron  Reuterholm,  hvars  far  var  en 
betydande  mössa,  ganska  förhatlig  och  jämväl  i  anseende  till  sin  rol 
vid  riksdagarne  för  dem,  som  ifradé  för  konungamakten,  misshaglig. 
Ilen  silfverstolpe  hade  mera  rådfört  sig  med  sitt  snille  och  sin  öfver- 
tygelse  än  med  de  styrandes  tänkesätt.  Hans  tal  var  ett  mästerstycke, 
hans  omdömen   på    många   ställen  oblyga,  kan  ock  hända  dristiga  och 


öv  att  ntni'  första  baud  bekomma  nödiga  underrättelser  om  hvad  rege- 
önskade  harva  infördl  eller  utelemnadl  i  tidningarne,  hade  di  ledamöter 
af  akademien,  som  öfver  dem  hade  Inseendet,  sökt  och  erhållit  biträdi  af  kabi- 
nettssekreteraren, kanslirådet  baron  Rosenhane,  emot  900  r:dxs  arfvodi  årligen. 
Denna  öfverenskommelse,  '"kant  och  gillad  af  rikskansleren,  både  ixog  bevisat  d<  • 
da  vilja  att  i  allt  söka  fullgöra  regeringens  Önskan.  Svad  vinst  för  dem 
skulle  val  kunna  upptänkas  af  reg»  ringens  missl 

i  Denne  namnkunnige  hern   dog  den  L9  April  i7'.u  och  begrofa  med  all  ståt 
af  riksråd,   fältmarskalk,  kommenderande  general  cch   seraflmerriddare  i  ftiddar 
holmskyrkan  den  30.    Konung  Gustaf  in  sadi   om  bonom,  att  hans  död  skull 
I". k.    Nec  Bilendus  nec  dicendus  sine  cura. 


-  118  - 

grefve   Fersens  förtjenst  framställd  utan  förbehåll  i  full  dag.  dock  utan 
förhöjning  af  smicker. 

Däribland  förekom  mycket  som  misshagade,  och  hvarom  perso- 
ner,  som  vid  sammankomsten  voro  närvarande,  skyndade  att  under- 
rätta hertigen.  Bland  dem  namnes  isynnerhet  generallöjtnanten  baron 
Taube,  som  skall  yttrat,  att  talet  var  brottsligt  och  att  författaren 
förtj  enade  stå  på  schavott.  Med  den  tilläggning  och  misstydning, 
som  vid  blotta  af  hörandet  af  ett  slikt  arbete  är  så  lätt,  förebråddes 
Silfverstolpe,  att  han  berömt  17'20  års  regeringssätt,  hvaröfver  jag  vill 
minnas  att  han  blött  yttrade,  det  Sveriges  handel,  slöjder,  näringar  och 
folkmängd  under  de  femtio  år  det  räckte,  tilltagit:  att  han  sagt.  det 
grefve  Fersen  vid  1739  års  riksdag,  jämte  flera  riddarhusets  ledamöter, 
med  heder  trädt  i  arrest  *),  samt  att  ännu  flere  däruti  velat  vara  ho- 
nom följäktige,  och  att  i  gemen  jacobiniska  andan,  skadlig  för  allmänna 
lugnet,  herrska  do  i  hela  stycket.  Jag  påminner  mig  ock,  att  hans  ur- 
låtelser  om  grefve  Brahes  olycka  vid  1786  års  riksdag  alldeles  icke  in- 
stämde med  konung  Gustaf  UI:s  brevet  för  hans  son  på  excellens- 
värdigheten  Och  den  unge  körningens  tal,  då  denne  senare  nämnde- 
till serafimerriddare. 

Misshaget  öfver  detta  fal  drabbade  icke  blott  Silfverstolpe,  utan 
akademien,  för  hvilken  flét  var  hållet,  Man  inbillade  sig,  att  inträdes- 
talen alltid  upplästes  Och  justerades  i  en  enskild  sammankomst,  innan 
de  offentligen  höllos,  och  tillade  sekreteraren  och  direktören  en  rättig- 
het, den  de  efter  statuterna  icke  hade,  att  ändra  hvad  som  pröfvadös 
tarfva  ändring.  Det  är  sannt,  att  direktören,  tvungen  att  besvara  inträ- 
destalen, nödvändigt  af  dem  borde  få  del.  innan  de  upplästes,  och  att 
bruket  äfven  var  att  meddela  dem  sekreteraren.  Men  de  vore  hvarkei 
skyldiga  eller  berättigade  att  därvid  göra  påminnelser.  Inträdestalen, 
vida  skilda  från  belönta  skrifter,  som,  af  akademien  gillade,  med  dess 
sanktion  utkomma,  äro  ej  annat  än  enskilda  arbeten,  för  hvilka  ansva- 
ret odeladt  tillhörer  författaren.  Detta  hade  nian  icke  eftersinnat  och 
på  en  oriktig  supposition  grundat  akademiens  ansvarighet  fur  ett  tai. 
hvilket  för  dess  fieste  ledamöter  var  lika  så  nytt.  som  för  hvar  och  en 
af  de  öfriga  ähörarne.  Det  är  ock  möjligt,  alt  man  blotl  ville  nyt  i, 
denna  förevändning  att  angripa  akademien.     Detta  uppsåt  verkställdes. 


i  Detta  1 1 M  ry<-k  skall  konungen,  som  vår  närvarande,  misstyckl 
!>,  äJjande  För  sin  fars  minne. 


L19 

huru   därmed  tillgick  och  i  livad  ordning,  upplyses  af  ned! 
ende  diarium. 

Den    i    Mars  om   aftonen,  då  konungen  hade  souper,  tilltalades 
kanslirådel    Rosenstein    i    pelarsalen   af  hertigen,  att  Silfverstolpe  hållit 
etl   impertinent  tal,  hvaraf  fraser  och  ställen  citerades,  som 
dels  påminde  sig,  dels  verkligen  honom  undfallit.    Salig  konungen  hade 
ej  me  en   åsyftal  en  "foyer  de  Jacobinisme";  Rosenstein  styrde 

akademien,   vore   för  allt    ansvarig;  författaren   en  pojke,  ännu  ej  torr 
bakom  öronen,  som  varit  influerad  af  andra;  talet  insi<ii<  n>i :  Rosensteins 
-in    sådant    bereda    regerings  fall.    I    tidningame 

rådde  Jacobinism;  Rosenstein  hade  i  Gefle  tänktemol  < ; i i-r .-i t  1 1  [  o.  s.  v. 
Härtill  svarades  en  substance:  att  svenska  akademien  ej  rådde  för h vad 
Silfverstolpe  framförde;  att  Silfverstolpe  \<>i<'  en  hederlig  karl.  till  nio- 
tider kommen,  minsr  af  alla  gjord  att  styras  af  andra;  att  B 
stein  ej  drog  i  betänkande  -inta  sig  under  honom  i  talang*  . 
vore  incapable  af  något  insidieust^  utan  ovanligt  uppriktig  att  i  tal  och 
i  hvad  han  tänkte;  att  Rosenstein  själf  alltid  skrifvit  med  den 

a   varsamhet.    Bärpå  invändes:   att  hertigen  väl  det  trodde,  men 

ndra  nyttjades,  såsom  Stockholms-Posten. 

Frågades   .»-k,   hvad  det  var  för  en  tidning  A.dlerbeth  skref.    Ro- 
att    A.    skrifter    ingen    tidning,  vore  nu  i  Stockholm 
igra  veckor,  men  dessemellan  på  landet;  att  Rosenstein  hade 
kholms-Posten  allsintet  att  göra,  hvilket  han  utta  förklarat. 

Rosenstein    blef  något   upprörd,  bad  att  få  nyttja  tillfället  för  att 
explicera    sig;    påminte  om  konventet  i  Upsala,  som  man  ock  lagt  ho- 
nom till  last,  -  refj  som  visade  hans  förhållande;  vor< 
kor.   huru    länge   han   med   en  svag  helsa,  som  försämrades  af  dagliga 

ioner,  kunde  lefva,  men  tryggade  sig  vid  att  andra  efterlefde, 
kunde  justifiera  honom;  visade  en  pelare,  vid  hvilken  han  erhållit  riks- 
kanslerens  tillstånd   att    emottaga   flera   gånger  nekade  bjudningar  af 

ssadören  Romanzow,  hvaresl  han  rit  it  sedermera  tiv  gånger,  och 
därpå  blifvit  beskylld  atl  vara  ryskt  sinnad.  Sådant  sade  II.  K.  II.  sig 
ioke  halva  hört:  men  Rosenstein  bad  om  förlåtelse;  sade, 
den  indiscretion,  Bom  herrskar  äfven  i  det  innersta,  vore  han  därom 
underrättad,  dock  försäkrad  att  II.  K.  II.  det  ej  kunde  tio.  Hvad  Ro- 
senstein om  regi  rii:  .    •  rodde  ej  af  ho  f,  men  han 

långt  ifrån  atl  påtänka  någon  ändring.    Beklagade  slutligen 
ia    furstar  kasta    misstankar  på 


-  120  - 

människor.  Konungen  och  hans  sällskap  inkommo  från  souperen  och 
af  bröt  o  samtalet. 

Torsdagen  den  5  om  morgonen  fick  Rosenstein  en  biljett  från 
kavaljeren  grefve  C4ustaf  Mörner,  att  hertigen  vore  i  råge  och  befallt, 
det  Silfverstolpe  skulle  till  H.  K.  H.  aflemna  sitt  tal.  Detta  skedde  i 
egen  hand  strax  efter  rapporten  utan  annat  tilltal,  än  att  han  skrifvit 
förgripligen,  hvarpå  S.  svarade  sig  vara  glad  att  inför  herren  själf  få 
justifiera  sig.  General  Taube  hade  ock  efter  rapporten  företräde.  Om 
aftonen  på  hertiginnans  souper  svarades  R.  på  tillfrågan,  att  hertigen  ej 
ännu  läst  talet;  att  något  i  akademiens  stadgar  ålade  sekreteraren  att 
svara  därför.  Rosenstein  försäkrade  detta  icke  så  vara  och  bad  att  S. 
måtte  få  förklara  sina  ord  och  mening,  med  ny  försäkran  om  hans  he- 
derliga karaktär,  hvarpå  svarades,  att  det  förstods  af  sig  själf,  att  han 
skulle  få  förklara  sig.  —  Talet  lemnades  emellertid  åt  riksdrotsen  för 
att  låta  lagligen  tilltala  Silfverstolpe. 

Ben  6  föreföll  vid  hertigens  rapport  en  contestation  mellan  riks- 
kansleren  och  riksdrotsen,  hvilken  ej  funnit  emot  Silfverstolpe  någon 
causum  agendi.  Den  förre  härmades  däröfver,  men  den  senare  svarade, 
att  S.  ej  sagt  så  mycket  i  talet  till  salig  konungens  värsta,  att  ej  riks- 
kansleren  själf  om  honom  ofta  talat  mycket  värre,  och  då  han  tillade, 
att  man  ej  kunde  oroa  folk  utan  anledning  af  lagar  och  författningar, 
invände  rikskansleren,  att  dessa  voro  dumma. 

Denna  dag  begynte  konungen  samtal  med  Rosenstein  om  talet, 
visande  sig  missnöjd  med  vissa  ställen.  Rosenstein  erkände  sig  i  för- 
troende hafva  sett  talet,  men  under  tysthetslöfte:  gjorde  Silfverstolpes 
apologi  och  bad  isynnerhet,  att  missnöjet  ej  måtte  influera  på  den  helt 
och  hållet,  oskyldiga  akademien.  Det  senare  försäkrades,  men  hvad  S. 
angick,  kunde  H.  Maj:t  ej  vara  nöjd  med  honom.  Det  förtjenar  anfö- 
ras, att  då  man  nu  så  hårdt  beifrade  en  förment  förgripelse  mot  salig- 
konungens  minne,  hade  en  hans  verklige  belackare  i  en  bok  om  Svea 
rikes  statshvälfningar,  häradshöfdingen  Blix,  dagen  förut  af  hertigen 
fått  en  gulddosa. 

Den  ?  eftersändes  Rosenstein  af  riksdrotsen.  som  sade  det  be- 
slut, hertigen  tagit  att  suspendera  akademien,  till  dess  konungen 
blefve  myndig,  men  att  Silfverstolpe  ej  skulle  actioneras,  utan  blott 
förbjudas  låta  trycka  eller  meddela  afskrifter  af  sitt  tal.  Riksdrotsen 
hade  dock  inga  ordres  att  förkunna  ofvannämnda  beslut,  men  blott 
rikskanslerens  kommission   att  säga  Rosenstein.   det  akademiens  sus- 


121   - 

pension  sketl  på  konungens  begäran.    (Detta  förklarade  dock  riks 
sen  om  ett  par  dagar,  att  han  hört  urin  ti. 

Del  rörde  emellertid  Rosenstein,  som  aldrig  förul  märkl  a 
brisl  i  ordnållighel  eller  minsta  spår  till  dubbelhel  hos  konungen.  Ban 
-  sin  smärta  för  kavaljeren  baron  Boye,  som  tillstyrkte  honom  atl 
tala  med  konungen,  men  Rosenstein  ville  efter  sin  oryggeliga  princip 
sådant  ej  göra,  utan  atl  försl  hafva  tält  vid  hans  förmyndare.  Gick 
därföre  på  rapporten;  begärde  företräde,  då  H.  K.  H.  kom  nära  honom, 
i  i  <  •  k  till  svar,  atl  posten  (som  nota  bene  icke  var  kommen)  sådan! 

hindrad.'. 

Rosenstein  steg  oärmare  och  med  största  vördnad  helt  sakta  sade: 
E.  K.  11.  känner  hvad  ordres  riksdrotsen  haft  att  gifva  mig.    I»'-  hafva 
gräm!  mig  och  jag  anhåller  om  tillstand  atl  13  tala  vid  konungen, 
som  man  sagl  mig,  att  del  sketl  på  lians  begäran. 

HerHgen.    Alltför  gärna:  men  hvem  har  sagt  det? 

Ilvsiiishin.    Rikskansleren  till  riksdrotsen. 

Hertigen.  Det  är  ej  sannt;  men  jag  har  i  går  aftons  därom  under- 
rättat konungen.  Silfverstolpe  kan  ej  lagligen  tilltalas,  men  talet  är 
msidieust  och  jag  kan  ej  tillåta  sådant.  Konungen  får  göra  hvad  han 
vill.  nar  han  blir  myndig. 

Rosenstein.  Huru  går  det  med  de  fattig.'  litteratörer  som  hafva 
pensioner? 

Hertigen.  De  hafva  som  de  hafva  bryggt  åi  sig,  men  akademiens 
stat  blir  ståndande. 

Rosenstein.    Huru  befaller  E.  K.  H.  om  sammankomsten  i  dag? 

Hertigen.  Ledamöterna  äro  så  få,  att  ni  kan  hinna  ge  dem 
återbud. 

Rosenstein.    Vi  lära  mista  avisorna? 

Hertigen.    Har  ni  icke  tält  vid  drotsen?  Då  är  det  allt. 

Atl    avisorna  skulle  hädanefter  utgifvas  under  justitiekanslerena 

ide    i    stället   för   akademiens,   var  ock   af  riksdrotsen   tillkänna- 
gifvet.    Rosenstein  trodd.'  sig  icke  hafva  misshagat  vid  detta  oskyl 
samtal. 

Rosenstein   gick   till    konungen;   sade  sig  fatt    tillstånd  atl  tala 

vid   honom  om  akademien,  ville  Icke  raisonnera  öfver  saken;  men  bad 

11.   Ma.i:t    påminna   sig,   att   vetenskapers  beskydd    utgjorde  konungars 

Bra,  samt  isynnerhet  atl  .-.i  låta  <U'\  missnöje,  corpsen  öfvergått,  verka 

ans  tank.-  om  ledamöterna.    Konungen  svarade:  "Dem  jag  känner, 


-  m  - 

Adlerbeth,   Gyllenborg,  Edelcrantz,  anser  .jag  för  hederliga  karlar:  dem 
jag  ej  känner,  dömer  jag  ej". 

Rosenstein.    Jag  har  i  dag  känt,  hnrn  mycket  jag  älskar  E. 
Man   hade   sagt   mig,   att  E.  Maj:t  begärt  akademiens  upplösning.    Det 
grämde  mig.     Sedan  jag  af  hertigen  själf  fått  höra,  att  det  ej  är  sannt. 
är  jag  trahquille  öfvér  allt  det  öfriga. 

Kornaitjen.  Hertigen  har  sagt  mig  béslutety  och  Ni  vet.  att  jag 
aldrig  säger  emot  det  han  vill,  utan  tror  alt  allt  är  bra:  men  icke  har 
jag  begärt  det. 

Rosenstein.  Jag  bar  på  11  års  tid  ingenting  af  E.  Maj:t  begärt. 
Nu  tagas  avisbrna  ifrån  mig'1».  Därvid  har  jag  någon  vinst,  som  jag 
behöfver  i  anseende  till  liera,  som  bero  af  min  hjälp,  men  mest  talar 
jag  för  två  ihteresseritér,  sinn  icke  böra  lida  för  min  skull.  Vill  E.-Maj:t 
tala  vid  hertigen,  att  vi  bli  bibehållna  vid  vårt  kontrakt? 

Konungen.    Alltför  gärna. 

Mot,  aftonen  kom  hertigen  till  konungen  och  förebragte  liera  klago- 
mål mot  Rosenstein.  isynnerhet  att  han  pä  rapporten  "gjort  honom  en 
scen".  Konungen  svarade  sig  ej  kunna  tro  det;  hade  aldrig  af  Rosen- 
stein förmärkt  annat  än  hederligt  och  isynnerhet  intet,  som  stridde 
mot  hertigen.  Hertigen  talade  härom  till  baron  Essen,  som  äfven  teg 
Rosensteins  försvar. 

Den  8  efterskickades  Rosenstein  åter  af  riksdrotsen,  som  sa 
egenskap   af  ämbetsman,   att   hertigen   var  sinnad  följande  dagen  låta 
aktionera   honom    för   Svea   hofrätt.   för  det  han  öfverfallit  honom  och 
gjort   honom   en   scen;   men   att   Rosenstein  kunde  slippa,  om  han  be- 
gärde afsked,  for  nr  landet  och  emottog  en  beskickning. 

Rosenstein  blef  bestört.  Drotsen  stängde  sin  dörr  och  sade  som 
vän:  "Påminn  dig  allt.  År  du  oskyldig,  sä  var  ferm.  Jag  svarar  för 
hofrätt'  n". 

Rosenstein  afgaf  då  en  sannfärdig  'berättelse;  Drotsen  k&d  honom 
uppsätta  den  skriftligen,  sade  beskyllningen  vara,  att-  Rosenstein  fi 
hertigen,  om  han  kände  hvad  han  befallt  genom  dröteén  och  om  han 
därtill  haft  konungens  lef.  Rosenstein  uppsatte  ett  bref  till  hertigen, 
betygade  sina  tänkesätt,  anförde  sina  första  utlåtelser  och  sade,.atl  del 
följande  blott  varii  frågor  att  inhemta  hans  ordres.  Han  hade  balat 
med   H.  K.  II.  af  den  delicatesse  att  ej  i  detta  ämne  nämna  något  till 


i  Rosenstein,   Vdlerbeth  nch  Nordin  hade  arrenderat  avis-inkoms 
■    L0O0  ndr  Ärligen. 


138 

Könungen  utan  II.  K.  B:s  tillstånd :  och  slöl  saorch^fti 

Banna    berättelse,  d<  d  kan  bestyrka,  anförtro 

till   E.    K.    E:s   kända   rättvisa".    Bad  drotsen  mur 
ej  begärde  afsked  och  '-.i  kunde  •  -  on. 

Drotsen  bad  1imh.ui!  vänta,  sade  sig  skola  [Örebringa  än 
ej   emottaga    någon   kommission,  som  ej  rörde  hans  äm 

du  ej  af  mig  veta  mer,  än  om  del  blir  aktion  ■ 
Rosenstein  begärde  afcl  i  Reuterholms  närvaro  få  tala  vid  hertig» 

i  en  stund  återkom  drotsen,  sade  at!  hertigen  runni!  aktion  ej 
kunna  ega  rum.  "ty  hvad  kan  jag  (hette  det)  göra  med  en  karl.  so 
_■■  rsina  ord?"  Men  på  Rosensteins  bi  - 
art   skilja  Rosenstein  frän  konungen,  och  atl  på  föreställning 
sådan!  ej  torde  vara  konungens  vilja,  blifvil  svaradt,  atl  konungen  vore 
lika   nöjd,   fan    ber;  honom   farten.    I» 

förtrodde  äfven,  atl  lördagen  den  7  varit  fråga  om  atl  arrestera  !•' 
.    hvilkel    drotsen   afböjt.     1    detsamma   kom    Kilman  frän  I;. 
holm   och  afbröl  samtalet,  då  drotsen  sade:  "Han  kommer  föi 
hvad  som  händt". 

Rosenstein,  bestörl  öfver  det  man  berättal  om  konungen,    »s 
om   aktionen   ej   anda   skulle  ske,  då    hertigen   fick    tala    vid    !.'• 
holm,   uppsökte   baron    Boye  och  grefvinnan  WTrede,  för  hvilka  han  be- 
sin  entretien  med  11.  K.  Ii.  m  till  vittnen,  hvil- 

vara.    Baron  Boye  gick  vill  baron  Mörner  och  kom    - 
Don    ä  de  sig  ej  känna  någ 

ooh   gaf  sin  parole,  att  ingenting  hända  hans  person.    Ro- 

at drotsen   äfven  fått  höra,  att  hertigen  neka 
bjudil  tal  af  Rosenstein  med  konui  - 

Som   drotsen    blol  i  förtroende  och  < 

framföra  det,  gick  han  |  Boyes  ord  upp  till  konungen,  och  voro 

ord:  "K.  Makr  känner  genom  baron  Boy  äom  är  å  färde. 

•Tag   r vitlar   icke   att    hertigen   hört  galet,  men  vel  hvad 

bestyrkes    af  mit!  d  K.  Maj:f".    R 

darpa   detta   samtal,   som   af  konungen  erkändes^  in  bad  ko- 

nungen tillägga,  ait   Ros  ildrig  ann  -  rka  vänskapen 

mellan    honom   och    hertigen;   att  konungen,  i  tider  då  andra  vill» 
.   alltför   val    kunnat    af  Rosensteins 
vi  tat  fö 


-  124  - 

Rosenstein  tillika  med  någon  sinnesrörelse:  "Jag  ber  E.  Maj:t  om 
intet  mer  än  detta,  men  bör  säga  E.  Maj:t,  att  denna  dag  kanske  afgör 
nationens  begrepp  om  E.  Maj:t  och  rör  E.  Maj:t  mer  än  mig.  Ty  min 
kredit  i  nationen  tager  ingen  makt  af  mig.  E.  Maj:ts  rol  vid  detta 
tillfälle  kan  synas  svår,  men  bör  bli  lätt,  ty  E.  Maj:  t  har  att  göra  med 
en  farbror,  som  är  god  och  rättvis".  Kosenstein  vände  sig  därpå  till 
baron  Mörner,  som  stod  ett  stycke  därifrån,  och  sade:  "Det  rör  äfven 
mera  dig  än  mig.  ty  din  heder  är  i  fråga,  men  icke  min". 

Middagen  åt  hertigen  hos  konungen.  Rosenstein  vet  ej  hvem  som 
böljat  samtalet:  men  de  kringstående  hafva  sagt,  att  hertigen  varit  het 
och  konungen  kall.  Icke  heller  vet  Rosenstein  livad  som  blifvit  sagdt, 
mer  än  att  konungen  försvarat  Rosenstein  mot  alla  beskyllningar  och 
sagt  att  han  följt  honom  i  de  mest  kritiska  ställningar  och  aldrig  fun- 
nit honom  ge  sig  dementi,  att  han  alltid  talat  väl  om  hertigen  och  med 
tacksamhet  om  salig  konungen.  Konungen  sade.  att  Rosenstein  lär  be- 
farat arrest  och  aktion.  Hertigen  svarade  med  leende  min,  att  om  så- 
.dant  aldrig  varit  fråga. 

Baron  Mörner  gjorde  de  starkaste  föreställningar,  så  väl  mot  af- 
sigten  att  låta  konungens  information  stanna,  som  emot  Rosensteins 
skiljande  därifrån,  om  publikens  omdöme  m.  m.,  och  erbjöd  att  ned- 
lägga sitt  ämbete.  I  samma  mening  skref  han  ock  till  baron  Reuter- 
holm.  Hertigen  lofvade  svar  på  rapporten  följande  morgonen.  Emel- 
lertid hade  konungen  af  hertigens  utlåtelser  dragit  sådan  mening,  att 
han  sände  baron  Boye  till  Rosenstein,  bad  honom  vara  tranquille  och 
komma  upp  till  sig  efter  vanligheten.  Icke  desto  mindre  sände  H.  K. 
H.  om  eftermiddagen,  då  det  var  börsassemblée,  presidenten  Axel  Reu- 
terholm  till  riksdrotsen  på  börsen  med  muntlig  tillsägelse,  att  riks- 
drotsen  skulle  antyda  Kosenstein  inom  24  timmar  bege  sig  ur  staden. 
Drotsen  svarade,  det  H.  K.  H.  ej  mätte  hafva  kunnat  befalla  sådant, 
och  då  presidenten  Reuterholm  anmodade  honom  att  själf  fara  upp  till 
H.  K.  H.,  invände,  att  han  skickat  bort  sin  vagn,  men  R.  tillbjöd  honom 
sin  och  var  sä  affairé,  att  han  ville  hänga  på  honom  sin  kappa  och 
sätta  på  honom  sina  galoscher.  Drotsen  kom  upp  till  hertigen,  som 
upprepade  samma  befallning,  men  riksdrotsen  vägrade  det  verkställa: 
sade  sig  ej  vara  polismästare  och  hafva  i  salig  konungens  tid  undan- 
dragit sig  sådan  befallning:  "Vill  E.  K.  H.",  sade  han,  "hafva  Rosenstein 
uppstämd  till  Svea  hofrätt,  så  skall  det  ske  i  morgon  dag.  Sådant 
börer  mitt  ämbete  till,  men  ej  detta  ärende".    Och  därvid  förblef  det. 


135 

Den  '•»  liörjade  Rosenstein  sin  lektion  hoa  konungen,  som  ånyo 
rassurerade  honom.  Men  dä  baron  Mörner  kom  från  rapporten  och 
berättal  hertigen  sagt  sig  ej  kunna  ge  bväTj  innan  han  vidare  tall  med 
konungen,  förstod  Rosenstein  hvad  Bådanl  betydde,  tog  bladel  från 
munnen,  berättade  utan  att  förolämpa  hertigen  och  med  nödig  var- 
samhet allt  hvarför  han  beskylldes  och  gjorde  sin  apologi. 
rörd  tnrisattc  han  sin  läsning,  sägande  atl  den  kanskr  von-  den 
men  konungen  svarade:  "Jag  hoppas  icke  det".  Rosenstein  föreställde 
skadan  antingen  af  informationens  upphörande  eller  af  ett  ombyte, 
hvilkel  konungen  fullkomligen  faun.  Därpå  gick  II.  Ma.i.-t  upp  i  kon- 
seljen och  hade  nytt  samtal  med  hertigen,  hvarom  Rosenstein  ''.i  annat 
lätt  höra,  än  att  hertigen  slutligen  sagt:  "Således  skall  jag  få  tort"; 
hvartill  konungen  svarat:  "Del  kan  jag  ej  hjälpa".  Då  H.  Maj:1  inkom 
till  middagen,  ville  han  ej  tala  vid  Rosenstein  att  ej  väcka  uppmärk- 
samhet, men  läi  baron  Boye  säga  honom,  atl  allt  vore  arrangerad!  och 
att  Rosenstein  dagen  därpå  skulle  kallas  till  baron  Reuterholm.  Dfi  B 
stein  tackade  H.  Maj:t,  svarade  han:  "Tag  har  blott  gjort  min  skyldighet*. 

Den    LO   kallades  Rosenstein   bittida  till  haren  Reuterholm, 

en  sade,  atl  hertigen,  ehuru  ej  öfvertygad  om  Rosénsteins  oskuld, 
på  H.  Maj:ts  förbön  ville  tillåta,  att  Rosenstein  fortfore  i  sin  tjenst. 
Rosenstein  förklarade  sin  vördnad  mot  H.  K.  H.  men  beklagade,  atl 
misstankar  vore  qvar,  dem  tiden  finge  utplåna,  frågade  om  han  kunde 
reträde  hos  II.  K.  11.  (hvilkel  Rosenstein  redan  « i .  s  i  bref till  baron 
erholm  bedl  honom  skatta  sig),  men  fick  till  svar,  att  baron  Reuter- 
holm sädant  afstyrkte  i  anseende  till  H.  K.  H:s  upprörda  sinne,  utan  bad 
honom  skrifva  etl  bref.  sedan  föreföl]  ett  långt  samtal,  hvaruti  baron 
Reuterholm,  men  med  väldighet,  upprepade  allt  hvarför  Rosenstein  be- 
skylldes, hvaribland  åfvenvarett  våldsamt  upptåg  af  studenterna  i  kund 
vid  en  bal  den  9  .Mars  1793,  och  nu  senast  isillverstolpes  tal  samt  avi 
sornas  partiskhel  för  Ryssland.  Rosenstein  förklarade  sin  oskuld  i 
allt,  och  vidgick,  atl  han  sett  S:s  tal  i  förtroende  och  ej  som  censor, 
kunde  ej  heller  vara  delator.  Både  S.  och  akademien  voro  jämväl  re- 
dan straffade.    Rosenstein  förebråddes  till  och  med  hans  ut  re  i  religio- 

Dock    slöts  samtalel    vänligen,   och   'tisdagen  den    n  skref 

han  etl  bref  till  hertigen. 

Redan  tisdagsaftonen  sade  ii.  k.  ii.  till  Mörner,  att  han  ville  se 

ristein   lördagen.    Men   fredagseftermiddagen   den   18  inkom  II.  K. 

BL   till    konungen   och   fann  honom  ensam  med  Rosenstein.    II.  K.  11. 

synte-  någol  embarrasserad,  och  sedan  han  sagl  några  ord  till  konungen 


-  126  - 

och  var  färdig  att  gå,  steg  Rosenstein  fram,  .sägande:  ''Det  är  mig  en 
(agnad  att  i  H.  Maj:ts  öfvervaro  betyga  E.  K.  H.  min  tacksamhet.  Om 
jag  mot  min  vilja  förtörnat  E.  K.  H.  gör  det  mig  mycket  ond  t"'.  H. 
K.  H.  svarade:  "Allt  är  glömdt,  dä  man  har  en  sådan  förespråkare  som 
konungen",  Rosenstein  följde  H.  K.  H.,  till  dörren,  bad  honom  ej  tro 
detta  vara  ett  sätt  att  surprenera  honom,  men  en  följd  af  öfvertygelse 
om  skyldighet,  Qch  förklarade  sig  färdig  att  morgondagen  höra  allt 
livad  H.  K.  H.  hade  att  säga.  Hertigen:  "Jag  har  intet  att  tillägga  till 
livad  jag  redan  sagt-  Rosenstein  sade  sedan  till  konungen:  ".Tag  tror 
mig  skyldig  allt,  älven  det  andra  kalla  humiliation,  för  att  visa  E.Maj  :ts 
farbror  min  vördnad,  utom  det  enda  art  erkänna  mig  brottslig,  då  jag  är 
oskyldig,  och  att  öfverge  E.  Maj:  t  innan  tiden  kommer.  Sedan  vet  E.  Maj:t 
själf,  både  att  jag  ofta  sagt  mig  önska  och  behöfya  lugn  och  hvila". 

Den  14  hade  Rosenstein  företräde  hos  H.  K.  H.,  som  visade  sig 
vänlig.  Efter  excuse  och  förlåtelse  secundum  formulas,  sade  H.  K.  H.: 
"Jag  tror  mig  skyldig  förebygga  regeringssättets  förändring''.  Hem- 
tade  därtill  bevis  af  Sveriges  ställning  mot /Ryssland,  enskildas  äre- 
girighet och  korruption,  följderna  af  Louis  XVI:*  eftergifvenhejt.  "På 
Er!',  tillade  hän,  '''har  jag  haft  misstanke,  att  Ni  antingen  förehaft  en 
plan  att  slå  kull  Säkerhetsakten  eller  att  förmå  konungen  gifva  något 
efter".  Rosenstein  svarade,  att  det  förra  finge  hans  framfarna  och  till- 
kommande gärningar  vederlägga,  det  senare  konungens  eget  inty- 
gande. För  öfrigt  om  Rosenstein  trodde  en  sådan  eftergift  nyttig,  for- 
drade den  erfarenhet  och  stadga  att  verkställas,  och  kunde  det  ej  falla 
Eosenstein  in,  att  tillstyrka  en  18  ars  yngling  börja  med  att  vara  lag- 
stiftare. Han  hade  nöjt  sig  att  förmana  konungen  att  nyttja  sin  makt 
med  rättvisa  och  till  rikets  väl.    Afträdde. 

Två  gånger  har  hertigen  sagt  till  Mörner,  att  han  afsade  sig  allt 
ansvar  för  skadan  af  ftosenstein§  qvarblifyande.  Baron  Mörner  bar 
svarat  sig  vilja  träda  i  detta  ansvar:  man  kan  väl  ej  svara  för  männi- 
skor i  allmänhet,  men  tryggt  för  dem  man  känt  i  20  år.  Reuterholm 
bar  ock  frågat  baron  Mörner,  huru  liosenstein  var  nöjd  med  sin  expli- 
katipn  med  honom,  och  förehållit  Edelcrantz,  som  företrädde  direktörs- 
ämbetet i  svenska  akademien,  att  han  ej  under  hand  berättat  förhål- 
landet af  Silfversfolpes  tal,  som  i  anseende  till  direktörens  svar  blifvit 
honom  förut  visadt,  emedan  det  varit  på  vägen  att  förorsaka  ett  ul 
emellan  konungen  och  hertigen.  Ännu  märkeligare  var  hertigens  ut- 
låtelse  till  Edelcrantz,  att  livad  som  skott  svenska  akademien  var  en- 
för  Rpsensteins  skull. 


Man  finner  här  anledning  till  inånga  anmärkningar.    Ro»    - 
skiljande   från  konungens  person  var  ändamålet  af  hela  den  plan, 

les    mol    akademien;    hans   kårlek   för  en   laglig  frihet  var  hans 
brott;   hans   snille   och   skarpsinnighel    oöfvervinnerliga   skäl  till 
tankar.    Alla   förberedelser  tili   hans   tall   lyckades,   men  hufvudsaken 
fel;    och    därtill    var  konungen   enda   och    bela  orsaken.    Denne 
herre  visade  denna  I  första  prof  af  en  manlig,  si 

is  karaktär,   värdig  lians  uppfostran,  ofön lai 

förra   docilité,    men  "'-k  afgörande  'ill  R<  och 

ull  nationens  fägnad. 

.Man   hai.lv   länge   iaktta*  de  nu  styrande  sökte  ; 

sågandes  bemäktiga  si--  konungen  och  till  den  ändan  sa  omgifva  honom, 
att   inga   stridande   notioner  mot  deras  skulle  kunna  honom  bibri 
Sålunda  skulle  deras  välde  fortfara  under  hans  regering  hka  såsom  un- 
der minderårigheten.    Rosenstein  var  ock  verkligen  den  ende,  som  nu- 
mera   gjorde  dem   ombrage;   men   försökel    mot  honom  upptäckte, 
utom   konungen   själf  flere   personer   vid  hofvel    voro  den  goda 
med  nit  och  värma  tillgifna.     Riksdrotsens  uppförande  var  lika  sä  rätt- 
-■in  ädelt:   baronerna  Mörner,  Boye,  von  Essen  hade  visal  sig 
■  eins  pålitliga  vänner. 
Publiken   t"--  hans  parti    med  den  ifver  och  prisade  sa  högt  ko- 
nungens ädelmod,  att  tillställning  gjordes  an  nästa  operadag  appl 
II.   Maj:t   Iran   parterren.    Men    Rosenstein,   som  i  tid  fick  höra  härom 
och   fann  hela  vadan  af  en  sådan  triumf,  hade  tillfälle  förekomma  den 
:i  baron  Mörner,  ur  det  skäl,  att  den  inföll  på  <;nstat  III:s  mord- 
Mars.   hvilket,  da  det  nämndes  för  II.  Maj:t,  verkade,  an 
hvarken  han  eller  någon  af  de  k. ing',,  personerna  'len  aftonen  bevistade 
spektaklet. 

Emellertid    var  svenska  akademien  etl  -skyldigt  offer  för 
viljan   emol    l  .    Den   7  Mars   vidtogs   beslut,  att 

mankomster  och  arbete  -kulle  inställas.  Ett  bref  därom  till  kansli- 
kollegium uppsattes  och  lemnades  revisionssekreteraren  iyllen- 
Ibord,  ati  på  hertigens  befallning  kontrasigneras. 
Oaktadt  den  försoning,  Rosenstein  följande  dagen  vunnit,  utfärdades 
dei  dock  i  sina  starka  uttryck,  såsom  hade  akademien  beståti  af  odömda 
förrädare,  och   trycktes  den    i-j   i  tidningarne.    Samma  dag  anu 

genom   rikskansleren   i   kanslikollegium,   och   mot  middagen  satte 
han  si    i    författning  10m    Rosonstein   låta  'il!  si 

kollegii    värd    inventera   akademiens   handlingar.     Med    räkenskaperna 


-  128  - 

fick  Rosenstein  några  veckors  anstånd  för  att  låta  dem  bringas  i  be 
hörig  ordning  till  kammarrevisionens  öfverseende. 

Svenska  akademiens  rättighet  att  njuta  inkomst  af  Stockholms 
Post-  och  Inrikes  tidningars  utgifvande  var  genom  Gustaf  IIT.s  gåfvo- 
bref  och  privilegium  stadfästad  och  genom  ett  högtidligt  kontrakt,  å 
samma  konungs  befallning  af  hofkanslersämbet  underskrifvet  i  Januari 
1792,  emot  arrende  på  12  år  upplåten  åt  akademiens  trenne  ledamöter, 
kansliråden  Rosenstein  och  Adlerbeth  samt  prosten  Nordin.  Men  utan 
pröfning  af  detta  "jus  perfectum",  beslöt  man  fråntaga  dem  arren- 
det och  tillade  vinsten  af  avisornas  utgifvande,  utöfver  arrendet,  ex- 
peditionssekreteraren Edman.  Han  kom  ock  till  Rosenstein  söndagen 
den  8  och  anmälde  sådant,  men  studsade  då  han  fick  se  kontraktet; 
och  då  sakerna  följande  dagarne  togo  en  annan  vändning,  kom  han 
åter,  förklarade,  att  han  ej  med  kränkning  af  arrendatorernas  rätt  kunde 
emottaga  avisorna,  och  att  arrendatorerna  därvid  skulle  bibehållas,  än- 
skönt  han  öfver  utgifvandet  måste  hafva  inseendet.  Han  vägrade  ock 
allt  arfvode  af  dem  för  detta  besvär,  som  skulle  utställa  honom  för  all- 
mänhetens klander.  Arrendatorerna  försäkrades  sedermera  högtidligare 
om  bibehållandet  af  sin  rätt.  Samma  redaktörer,  som  förut  skrifvit 
avisorna,  bibehöllos.  Knappt  kastade  Edman  ögonen  på  deras  hand- 
skrift, innan  den  trycktes. 

Rikskansleren  hade  spelat  en  ömkelig  rol.  T  början  het  och  upp- 
bragt mot  akademien,  begrep  han  sedan,  att  henne  skedde  orätt  och 
att  arrendatorerna  tillfogades  ett  oskyldigt  lidande  genom  avisornas 
afhändande.  Icke  desto  mindre  var  han  nog  enfaldig  eller  nog  skrym- 
tare  för  att  säga,  sedan  brefvet  af  den  7  Mars  var  utfärdadt,  att  han 
nu  såge  allt  couleur  de  rose,  emedan  de  missnöjde  icke  mera  egde 
stöd  af  svenska  akademien. 

Hennes  ovänner  handterade  henne  således  såsom  mycket  bety- 
dande: hennes  vänner  åter,  och  det  blef  hela  allmänheten,  kände  och 
erkände  hennes  oskuld:  och  hennes  fall  gaf  henne  en  verklig  ära.  Per 
är  smickret,  som  åt  slika  verk  plägar  köpa  beskydd.  Hvad  som  händt, 
visade  att  bon  ej  var  saker  till  denna  låghet;  annan  brottslighet  kunde 
henne  än  mindre  med  sken  af  sannolikhet  tillvitas  *i. 


*)  I  danska  journalen  Nordia  Apr.  17'.»-">  tinnes  den  starkaste  jttstifikatii 
M'<'iisk;i   akademien.    Där  antydes  äfven,  att  en  betydlig  mans  harm  att  ej  blifva 
dess  Ledamot,  varit  ratta  skälet  till  dess  fall.    Svenska  regeringen  skall  äskat  till- 
tal För  tryckningen  af  detta  stycke,  men  fått  af  ilen  danska  vägrande  svar. 


-  129  - 

Silfverstolpe  Blapp  väl  fiskaliskl  tilltal,  men  uppkallades  den  lu 
till  öfverstekammarherren  och  befalldes  genoni  honom  att  återlemna 
sin   fullmakt   på  hofjunkare-  och  handsekreteraresysslan  bos  enkedrott- 

n.  Detta  lärer  skett  utan  II.  Maj:ts  vetskap.  Till  sin  lycka  både 
han  nyss  tillförne  blifvit  af  riddarhusdirektionen  utnämnd  till  riddar- 
hussekreterare, så  att  lian  saknade  bvarken  beställning  eller  lön.  (änke- 
drottningen bibehöll  honom  ock  vid  hans  lön  af  hennes  medel. 

[från  denna  1 1 « i  rönte  Rosenstein  alla  utvältes  prof  afynnesl  och 
aktning.  En  hans  systerson,  för  bvars  befordran  han  förut  förgäfvesin- 
teresseral  sig,  åtnjöt  'len  nu  opåmint  genom  hertigens  nåd.  Del  symes. 
som  ville  iiKin  vinna  bonom,  sedan  han  ej  kunnat  störtas,  och  han 
fick  njuta  sin  oskuld  i  fred,  jämte  puhlikens  ökade  tillgifvenhet. 

Uppmärksamheten  drogs  hos  allmänheten  ifrån  svenska  akade- 
miens katastrof  på  nya  händelser.  Den  första  var  ombytet  i  b 
domstolen  af  tvenne  ledamöter,  hofrättsrådet  grefve  Taube  och  hof- 
rättsrådet  Wåhlin.  Den  förre  hade  vid  pröfningen  af  Armfelts  sakicke 
kunnal  förmås  att  skärpa  hofrättens  dom,  och  på  justitiekanslerens 
påminnelse  att  komma  ihåg  sin  välfärd  gifvit  till  svars,  art  han  blott 
kom  ihåg  sitt  samvete.  Han  fick  nu  till  efterträdare  hofrättsrådet 
Ebrenheim,  en  dum  och  okunnig  man,  men  visionär  och  klient  afBeu- 
berholmame.  Wåhlin  äter  måste  afträda  för  att  lemna  rum  åt  härads- 
höfdingen  Smalén,  domare  i  den  domsaga,  där  dessa  herrars  egendom 
Svedja  var  belägen;  som  ock  vid  anträdet  af  sitt  nya  förtroende 
bete  erhöll  en  iagmansfullmakt . 

Grefve  Ruuths  och  generallöjtnant  Tolls  rättegångar  gjorde  star- 
kare  uppseende.    Den  förstnämnde  fortsattes  ifrån  det  förflutna  året  i 
kammarrevisionen  under  en  eftertänklig  libellering,  hvaruti  aktör  utan 
mycket  omsvep  lät  förstå  sin  misstanke,  att  konung  Gustaf  III:s  namn 
företedda  qvittensema  var  efterapadt.    Den  13  Mars  afgaf  refe- 
renten,  assessor  Brundstedt,   sitt   betänkande,   som  i  allt  biföll  aktörs 
påstående.    De  öfriga  ledamöterna  gingo  på  flera  sått   "in  partes";  men 
enligt  pluralitetens  beslut  föll  utslaget  i\m  28  Mars  sålunda,  attd< 
tedde   vidimerade  afskrifter   af  så  kallade  hemliga  protokoll,  hvilka  i 
original    icke   kunnal    uppvisas,  icke  kunde  tillerkännas  den  gällande 
kraft,  h.  exc.  Ruuth  sig  till  styrka  därmed  påsyftat;  och  vidare  l:o  att  de 
åtta  reversaler,  med  konung  Gustaf  QI:s  öfvertecknade  oamn,  på  32 
r:di-,  icke  kunde  antagas  för  gällande  qvittenser,  da  all  annan  nödig  veri- 
fikation eiler  formlig  liqvidation  och  decharge  saknades,  hvarföre  h 
Ruuth  lyra  månaders  tid  förunnades  att  Inkomma  med  de  skal  och  I 
Mh,  Anteckningar^  11.  9 


-  130  - 

han  i  detta  afseende  hade  att  förete;  2:o  att  den  ytterligare  under  prof- 
ning  varande  frågan  om  4-^,361  r:dr,  iivilka  möjligen  kunde  vara  h.  exc. 
Ruuth  af  högstsalig  konungen  ersatta,  måtte  få  blifva  oafgjord,  till 
dess  revisionen  öfver  hela  h.  exc:s  redogörelse  hunnit  försiggå:  men 
att  10,00()  r:dr  Hamburger  banco,  som  h.  exc.  till  200  man  husarers 
uppsättande  skall  till  framlidne  öfverhofstallmästären  grefve  Adolf  Le- 
wenhaupt  utbetalt,  å  hvilken  summa  uvitto  oj  kunnat  uppvisas,  lik 
väl  såsom  riktigt  betalda,  måtte  b.  exc.  till  godo  afföras,  emedan  ut- 
giftens verklighet  bestyrktes  af  ett  utredningskommissionens  bref;  3:o 
att  i  hvad  angår  de  af  h.  exc.  gjorda  upphandlingar  och  andra  negocer, 
dåruti  h.  exc  i  stöd  af  de  hemliga  protokollen  trott  sig  vara  frikallad 
från  allt  vidsträcktare  ansvar  än  till  blotta  siffran,  h.  exc.  ingalunda 
kunde  frikännas  från  en  laglig  redogörelse,  och  att  honom  följaktligen 
ålåge  att  ersätta  all  don  skada  och  förlust,  kronan  genom  h.  exc:s  väl- 
lande kunnat  drabba,  hvaraf  utredandet  tillhörde  den  anbefallda  revisio- 
nen; 4:o  att  i  så  beskaffade  omständigheter  don  å  h.  exc:s  egendomar 
lagda  seqvester  icke  kunde  häfvas. 

Öfver  detta  utslag  anfördes  besvär  å  ömse  sidor;  men  det  fastställ- 
des af  konungen  den  17  Juli  i  do  delar,  som  icke  förutsatte  närmare 
revision,  med  mycket  beröm  både  för  kammarrevisionen  och  expedi- 
tionssekreteraren Edman:  samt  ålades  kammarrevisionen  att  inom  två 
månader,  sedan  grefve  Ruuth  inkommit  mod  de  bevis  för  afföringen  af 
324,698  r:dr,  lian  hade  att  uppvisa,  frågan  huru  denna  post  bordeanses 
slutligen  afgöra  äfvensom  att  med  möjligaste  skyndsamhet  fullgöra 
den  anbefallda  revisionen  af  grefve  Ruuths  redogörelse  i  allmänhet,  af 
hvilken  de  öfriga  frågors  pröfning  berodde.  Del,  förtjenar  anföras,  att 
då  konungens  bref  härom  den  20  Juli  till  kammarrevisionen  var  uppläst, 
blef  på  b.  exc.  Reuterholms  föranstaltande  genom  Edman  b.  exc:s 
namn  och  sigill  under  afskrifterna  af  de  sä  ofta  nämnde  hemliga  pro- 
tokollen, dem  lian  vidimerat,  öfverkorsadt  och  förstördt,  till  förekom- 
mande, såsom  orden  lydde,  af  framtida  missbruk. 

Den  1  Sept.  inkom  h.  exc.  Ruuth  med  en  skrift,  som  skulle  innehålla 
nya,  bevis  för  de  af  honom  upptedda  åtta  reversalers  laga,  kraft  och 
verkan  till  lians  frikännande  från  den  anmärkta  summans  ersättande. 
Den  innefattade  dock  blott  uppgifter  af  en  hop  personer  å  hvilka  po- 
ster, som  hit  hörde,  blifvit  betalade,  samt  att  envoyén  v.  Asp  varit 
närvarande,  dä  h.  oxe  den  ir>  Mars  L790  förfrågal  sig  hos  konung  Gu- 
staf III,  hvar  han  skulle  fä,  ersättning  för  de  enligt  konungens  <|vill en- 
ser   af  honom    bestridda    utgifter,   och   hvarpå  det  svar   fallit,  att  de 


tö!  - 

-kulle  ersättas  af  från  England  och  Preussen  väntade  Bubsidier.    I  an- 
ledning häraf  yrkade  grefve  Ruuths  fullmäktig,  justitiarien  Segerström, 
dessa    personera   hörande,   hvilkel  åter  af  Edman  bestriddes  såsom  all- 
deles ingen  upplysning  till  behörig  verifikation  meddelande,    [eke  i 
mindre   billätos  flera   af  dem   atl    Bina  berättelser  i  kammarrevisionen 
afgifva,  hvarmed  fortfors  till  den  L2  Oktober;  men  som  den  tillmålets 
afgörande  förelagda   termin   då    nalkades,   resolverade  kammarrevisio- 
nen, ;itt  alldenstund  efter  åtskilliga  af  Ii.  exc.  Knuth  åberopade  herrars 
och   mäns  afhörande,  dem  kammarrevisionen  föregen  upplysning 
uppkalla,  inhemtadl  är,  atl  allas  utsagor  merendels  därutinnan  instämt, 
atl  endasl  några  mindre  poster  blifvit  år  L790  emol  deras  qvittensi 
grefve   Ruuth  utbetalda  och  de  återstående,  som  nu  ej  vistas  i  staden, 
icke  heller  i  annal  afseende  finnas  åberopade,  saml  dessutom  dels  skola 

långt  afsides  vistande,  dels  ock  sjuka;  så  emedan  bemälda  per- 
soners anföranden  icke  i  någon  hufvudsaklig  måtto  förändral  målets 
ställning  ifrån  den,  hvari  del  var,  då  i  fråga  varande  åtta  reversalers 
innehåll  genom  kammarrevisionens  utslag  förklarades  såsom  icke  be- 
hörigen  redovist;  ty  fann  kammarrevisionen  atl  fiere  personers  hö- 
rande måtte  upphöra,  till  förekommande  af  tidsutdrägl  med  målets 
slutliga  afgörande,  hels!  kammarrevisionen  till  följd  af  kongl.  brefvel 
den  17  Juli  borde  halva  sitt  utslag  däri  utfärdadt  inom  den  l  November. 

Den  lö  Oktober,  då  Segerström  och  Kilman  slutligen  voro  före- 
kallade,  androg  den  förre,  atl  b.  exc  Ruuth,  i  fall  något  tvifvel  åter- 
stode  om  reversalernas  bevisningskraft,  vore  redo  att  med  ed  fylla,  atl 
han  utan  ersättning  utbetall  deras  fulla  belopp  till  salig  konungen, 
för  dess  behof  och  efter  dess  anordningar. 

Den  l(.t  Oktober  företogs  målel  till  slutligt  afgörande,  och  stan- 
nade pluraliteten  al  kammarrevisionens  ledamöter  i  del  beslut,  atl  den 
tillbjudna  edgången  icke  kund.'  beviljas  och  att,  som  den  skedda  aflfö 
ringen  af  324,693  r:dr  i  anledning  af  åtta  upptedda  reversaler  icke  mera 
nu  än  den  28  Mars  fanns  bestyrkl  med  sådana  skal.  som  i  liqvidations- 
våg    kunde    för  lagliga   antagas,  kunde  h.  (..\,-.   Knuth  ej   undgå   att    ined 

endom  därför  hålla  kronan  skadeslös,  dock  utan  ränta,  och  honom 
i  öfrigl  obetagel  atl  söka  återvinning  eller  ersättning,  så  vid!   han  sig 

ad    t' i.    Sex   ledamöter  voro  af  denna  tanke,  fyra  åter  af  den, 

•'it'    som    il   §  af  kai arrevisi ina   instruktion  förbjuder  arbitrera  i 

mål   af  Btörre   värde,   men   däremol   befaller,  atl  då  mitigantia  finnas, 
inberätta  saken  med  alla  omständigheter  hos  konungen,  sa  herde  detta 


-  132  - 

mål  helt  och  hållet  öfverlemnas  till  konungens  godtfinnande.   Fortsätt- 
ningen af  denna  märkvärdiga  rättegång  hörer  till  179(5. 

Generallöjtnanten  Tolls,  såsom  af  helt  annan  beskaffenhet,  blef 
ock  fortare  med  slut  afhulpen.  Han  ankom  till  Stockholm  under  fängs- 
ligt  förvar  den  25  Mars,  där  häkte  för  honom  var  utsedt  på  Riddar- 
holmen;  och  den  26  inställdes  han  till  förhör  i  Svea  hofrätt,  tilltalad 
af  ad vokatfi skalen  Örbom.  En  af  Toll  i  chiffre  författad  apostille  jämte 
några  hans  bref,  funna  i  Armfelts  gömmor  och  ett  där  befintligt  kon- 
cept med  påskrift:  Depéche  ä  M.  Toll,  som  syntes  åberopa  Armfelts 
revolutionsplan,  utgjorde  egentligen  corpus  delicti  mot  generallöjtnan- 
ten. Processen,  som  med  så  mycken  drift  påbegyntes,  uppehölls  seder- 
mera i  anseende  till  en  chiffreclav  emellan  Toll  och  Armfelt,  som  ej 
förrän  den  1  Maj  ankom  från  Warschau.  Af  den  ofvannämnda  bref- 
växlingen  inhemtades,  att  Armfelt  meddelat  Toll  sitt  missnöje  med  de 
i  svenska  regeringen  nyttjade  personer  och  sin  tanke,  att  de  kunde  re- 
moveras genom  föreställning  från  ryska  hofvet;  såsom  ock  att  Toll 
häröfver  med  honom  ingått  i  raisonnement,  dock  föreställt  att  Ryssland 
härigenom  skulle  få  en  farlig  anledning  att  inblanda  sig  i  Sveriges  inre 
affärer.  Toll  hade  skrifvit,  att  han  ock  med  ryska  beskickningen  i 
Warschau  haft  samtal  rörande  svenska  sakerna,  som  under  aktionen 
lades  honom  till  last.  Men  han  påstod,  att  dessa  aldrig  egt  rum,  utan 
blott  varit  diktade  att  förvärfva  desto  mera  förtroende  af  Armfelt.  hvil- 
ken  han  förmente  sig  hafva  dissuaderat  från  dess  förflugna  idéer,  och 
hvars  så  väl  revolutionsplan,  som  depéche,  i  den  vidd  konceptet  inne- 
höll, han  förmälde  sig  aldrig  sett. 

Den  4  Maj  gjorde  aktör  sitt  slutpåstående,  att  generallöjtnanten 
måtte  blifva  förlustig  dömd  lif,  ära  och  gods.  Generallöjtnanten,  som 
under  rättegången  visat  mycken  frimodighet,  yrkade  i  sin  förklaring 
en  fullkomlig  frikännelse.  Hofrättens  utslag,  som  efter  skedd  under- 
ställning hos  konungen  den  2  Juni  afkunnades,  fällde  generallöjtnan- 
ten däremot  blott  till  tjenstens  förlust  och  två  års  fängelse,  såsom  1  il o|  t 
förvunnen  att  ej  hafva  upptäckt  de  brottsliga  tankar,  han  försport  Arm- 
.  fel  t  hysa  angående  önskad  ändring  i  ministéren  genom  rysk  föreställ- 
ning. Detta  blef  af  högsta  domstolen  fastställdt;  och  sedan  det  hos 
konungen  blifvit  anmäldt  den  24  Juli,  blef  generallöjtnanten  Toll  den 
28  därpå  följande  afförd  till  Wismar,  där  han  i  det  ådömda  häkte  två 
är  kom  att  förblifva. 


VI. 


Förmyndareregeringens  sista  år.  Konungens 
giftermålsförslag.    Reuterholms  fall. 

1795     1796. 

iJTjmellertid  voro  andra  händelser  förelupna,  som  förtjente  antecknas, 
[bland  de  märkvärdigaste  var  franska  republikens  offentliga  erkännande. 
Baron  siad.  utsedd  och  ackrediterad  svensk  ambassadör  hos  republi- 
ken, hade  sin  företräde  första  gången  i  konventel  den  23  A.pril,  ha 
ranguerade  och  besvarades  med  utmärki  aktning.  Medborgaren  Rivals 
var  redan  affärdad  till  Stockholm,  hvarest  han  uppehöll  sig,  försl  utan 
caractére,  och  sedan  såsom  plenipotentiaire  minister  till  Oktober  månad, 
då  han  succederades  af  ambassadören  medborgaren  Le  Hoc. 

Dennes  tal  vid  audiensen  hos  konungen  förtjänar  anföras:  "Sire, 
La  flépublique  Prancaise,  forte  de  ses  victoires  et  de  sa  liberté,  s'occupe 
indins  en  ce  momeni  des  ennemis  qui  lui  restenl  que  des  amis  qu'elle 
a   su  conserver.    Je   n'apporte   poinl    des   homc  des  serments 

adulateurs.  Je  présente  les  voeux  d'un  peuple  hbre  au  chef  d'un 
peuple  fier  <■;  généreux.  Ces  voeux  s'addressenl  a  Vous,  Sire,  par  ce 
que  Votre  patrie  les  répéte  avec  moi.  Déjå  V.  M.  promet  tout  cequ'on 
a  droil  d'attendre  d'Elle.  Déjå  les  plus  heureuses  dispositions  fonl 
mer  les  premiers  besoms  de  Votre  åme,  el  toul  annonce  un  autre  Gu- 
stave  a  son  pays.  Puisque  Vous  ainioz  les  hommes,  Sire,  Vous  rég 
par  la   l"i,   1'amour  el   la,  reconnaissance,  les  seuls  liens,  qui  sub 


1 3 1 

rönt  désormais  entré  la  soumission  et  le  pouyoir.  Peut-étre  la  re- 
volution franraise  prepare-t-elle  aux  rois  des  devoirs  plus  pénibles. 
Puisse  V.  M.  n'y  trouver  que  jouissances!  Franchise,  loyauté,  fidélité 
dans  les  engagements  réciproques,  alliance  éternelle  entré  deux  peuples, 
glorieux  de  leur  ressemblance  et  de  leur  amitié,  voilå  ce  que  la  nation 
Franraise  promet  ä  V.  M.  par  mon  organe.  L'ambassadeur  républicain, 
pénétré  des  sentiments  dont  il  est  1'interpréte,  joint  an  respeci  du  aux 
autorités  legitimes  un  respect  personnel  que  V.  M.  justifiera  par  ses 
vertus.  Il  se  croira  dans  sa  patrie,  s'il  peut  étre  le  témoin  de  la  pro- 
spérité  de  cet  empire". 

Frukten  af  negociationerna  med  franska  republiken  och  dess  ■er- 
kännande var  en  summa  penningar  därifrån  I  ill  L00  tunnor  gnids  be- 
lopp,  h  varat'  dock  allenast  4o  nu  betalades  ocb  60  framdeles  skulle  ul- 
falla. Härmed  bestriddes  lika  som  det  förflutna  året  en  sjörustning  i 
konjunktion  med  Danmark  till  handeisfartens  betäckande  mot  kaperien 
Vice  amiralen  Wachtmeister  förde  däröfver  åter  befälet. 

Franska  republikens  erkännande  vai  motiveradt  af  denna,  stals 
utmärkta  framgång  i  kriget  och  dess  med  konungen  i  Preussen  slutna, 
fred.  Penna  undertecknades  i  Basel  den  5  April.  Konungen  af  Preus- 
sen erkände  icke  allenast  franska  republiken,  utan  förband  sig  atl  ej 
lemna  Frankrikes  fiender  durchmarsch  genom  sina  länder.  En  del  af 
Tyskland,  efter  en  fastställd  demarkationslinie,  skulle  ock  fä  förblifva 
neutralt,  och  konungen  åtog  sig  att  bemedla  freden  mellan  franska  re- 
publiken och  tyska  furstarne.  Hoppet  om  fred  genuin  denna  utväg 
gjorde  ock  krigsförrättningarne  mindre  lifliga.  Några  tyska  furstar  in- 
gingo  ock  verkligen  fred:  men  då  en  allmän  icke  stud  att  vinna  genom 
de  till  den  ändan  anställda  negociationer  med  Preussens  biträde,  gingo 
fransoserna  den  9  September  öfver  Rhenströmmen,  intogo  Dusseldorfj 
Mannheim  ocb  en  mängd  andra  fästningar  i  detta  grannskap.  Emel- 
lertid uppdrog  kejsaren,  som  såg  sina  trupper  vika  på  alla  sidor,  fält 
marskalken  Clairfaif  ett  oinskränkl  befäl  öfver  sin  armé.  Denne  lrjäl to 
förändrade  krigets  utseende,  och  fransoserna  måste  i  Oktober  retirera 
sig  lika  fort  som  de  förut  framträngt,  förlorade  Mannheim  ocb  måste 
draga,  sig  tillbaka  i  Elsass;  då  mot  årets  slut.  en  vapenh vila  gjorde  slul 
på  blodbaden  och  öppnade  utsigt  till  fredsunderhandlingar. 

Med  Holland  vann  Frankrike  den  17  Maj  en  offensiv  och  defen- 
siv allians,  som  icke  allenasl  skulle  ega  rum  i  detta  krig,  ulan  mot 
England  i  alla  tillkommande.  Franska  republiken  skulle  fa  Uki  millio- 
ner  livrés,   holländska  Flandern,   Eästningame    Maestrichl    och  Venloo 


-  tsö 

samt  fri  segelfarl  på  strömmarne;  detta  år  skull. •  Bolland  prestera  i_ 
linieskepp  och  18  fregatter  till  franska  republikens  hjälp  in.  m.  Man 
finner  lätl  att  alliansen  var  dikterad  af  segervinnarne,  som  förunnade 
Bolland  en  skugga  af  sin  själfståndighet,  sedan  arfståthållarskapel  var 
afskaffadl  och  beslut  fattadt  om  holländska  konstitutionens  organise- 
rande medelsl  etl  nationalkonvent  i»S  franska  viset.  Detta  samlades 
den  1  Mars  L796,  och  upphörde  således  generalstaterna  efter  mer  än 
800  ära  representation.  Arfståthållaren  hade  vid  fransk.'  generalen 
Pichegrus  annalkande  i  Jan.  17'.»'.  redan  nedlagt  sina  ämbetenloch  resl 
till  England,  lian  hade  där  den  lågheten  att  utfärda  hemliga  ordres 
till  holländska  kommendanter  på  flera  aflägsna  orter,  att  uppgifvadem 
l  ill  engelsmännen,  hvilkas  afsöndring  från  Bolland  genom  den  skedda 
revolutionen  ej  där  var  känd.  Ban  hotades  ock  därför  i  Bolland  med 
ni  process,  hvari  han  ej  kunnat  undgå  art  anses  såsom  förrädare. 
Emellertid  förlorade  Bolland  på  sin  nya  allians  Cap  de  Bonne  I 
rance  och  Trincomali  i  Ostindien,  som  ockuperades  af  engelsmännen. 

Med    Spanien   erhöll   franska  republiken  fred  i  Basel  den  23JTuli, 

undertecknad    af   ambassadörerna    Barthélemy   och   Yriarte.     Spanien 

återfick   allt,  hvad  fransoserna  där  intagit,  men  aftrådde  San  Domingo 

och   åtog   sig   mediationen   mellan   franska   republiken   och    italienska 

rna. 

Mellan  England  och  Frankrike  voro  alla  fredsförslag  fruktlösa. 
Frankrik.'  fortfor  att  göra  rika  priser,  men  hemsöktes  i  Bretagne  af 
en  expedition,  anställd  af  emigranter  med  engelskt  biträde, 
blefvo  dock  totaliter  slagna  till  ett  antal  af  10,000  man  vid  Quiberon 
den  20  Juli.  Och  ehuru  England  förnyade  anstalter  till  déscente,  drogs 
dock  därmed  så  sent  ut  på  hösten,  att  ingenting  kund.-  utan 
utan  måste  grefven  af  Årtois,  som  begifvit  sig  att  anföra  denna  sista 
expedition,  med  oförrättade  ärenden  vanda  åter.  Frankrikes  sköte  var 
ändå  nog  sönderslitet  af  chouaner  och  royalister,  hvilka  i  La  Vendée 
och  Bretagne  fortforo  att  med  inbördes  krig  oroa  republikanerna 

Den  i  Tempeltornet  förvarade  kongl.  prinsen  Louis  Charles'  från- 
falle  den  8  Juni  och  hans  systers  utlemnande  till  kejsaren  den  24  De- 
cember, i  utbyte  mot  de  vid  Dumouriez's  defection  i  kejserlig  fången- 
skap levererade  iranska  konventskommissarier,  gjorde  annars  detta  år 
märkeligt,  äfvensom  att  franska  konventet  om  hösten  dissolverades 
...■Ii  i  anledning  af  en  fastställd  konstitution  lemnade  lagstiftande  mak- 
ben i  händer  af  tvenne  kamrar,  nationens  representanter;  hvaremoi  den 
exekutiva    förvaltades  af  ett   direktorium,  bestående  af  fem  ledamötei 


-  136  - 

som  på  viss  tid  tillsattes.  Allt  detta  kom  dock  ej  till  verkställighet 
utan  under  svåra  oroligheter,  och  den  6  Oktober  var  ett  oväsende  i 
Paris  genom  ett  uppror  af  royalister,  hvilket  kostade  flere  tusende  per- 
soners lif. 

Mellan  Ryssland,  Österrike  och  England  slöts  en  trippelallians, 
hvaraf  de  två  sistnämnde  makterna  mot  Frankrike  lofvade  sig  mycken 
förmån.  En  rysk  i  Nordsjön  utlupen  eskader  förenade  sig  ock  med  den 
engelska,  men  inga  stora  bedrifter  hördes  af  densamma.  Däremot  slog 
kejsarinnan  i  Ryssland  det  stora  slag  i  Polen,  som  så  länge  hotat  detta 
olyckliga  land,  då  hon  helt  och  hållet  utplånade  detta  rike  utur  euro- 
peiska staters  antal,  delade  dess  länder  mellan  sig.  Preussen  och  Öster- 
rike och  förmådde  konungen  att  den  25  November  i  Grodno  nedlägga 
kronan. 

Preussen  erhöll  i  kraft  af  traktaten  i  Petersburg  den  25  Okto- 
ber, utom  polska  Preussen  och  hvad  det  intagit  längs  efter  Narew,  del 
öfriga  af  Masuren  ifrån  Sochaczew  tillika  med  staden  Warschau  och 
en  del  af  Troackska  woywodskapet  intill  gränsen  af  Samogitien ;  Öster- 
rike palatånatet  Sendomir  intill  Lublin,  Kråkan  inbegripet;  Ryssland 
allt  det  öfriga. 

Denna  apereu  af  Europas  märkligaste  hvälfningar  detta  år  före- 
ter en  hugnelig  kontrast  med  det  lugn  Sverige  åtnjöt,  och  som.  oak- 
tadt  en  svag  årsväxt,  märkligen  bidrog  till  dess  förkofran.  Sverige 
gjorde  det  oförmodade  rön,  att  det  utan  all  utländsk  spannmål,  hvil- 
ken  ej  stod  att  fås,  kunde  hjälpa,  sig  med  en  hemvuxen  knapp  tillgång 
lill  brödföda,  hvaraf  högt  uppdrifna  pris  och  köpmannavinst,  alla  för- 
bud oaktade,  lockade  en  del  ut  åt  franska  hamna]-.  Rågtunnan  upp- 
gick i  alla  provinser  öfver  5  r:dr,  men  i  Göteborg  ända  till  6  k  7.  Haf- 
ren  gällde  i  vissa  delar  af  Småland  ända  till  4  r:dr.  Bristen  var  stor, 
men  gick  dock  föga  till  hungersnöd,  hvartill  väl  hufvudsakligen  bidrog 
att  den  icke  var  allmän  utan  lokal,  så  att  den  ena  provinsen  kunde 
någorlunda  hjälpa  den  andra.  Men  så  förtjenar  ock  regeringens  om- 
vårdnad all  erkänsla,  hvars  författningar  om  inställande  af  öfverflödig 
brännvinsbränning  och  de  torftigas  understöd  ur  kronans  förrådshus 
mycket  minskade  trångmålet. 

Därigenom  att  ingen  utländsk  spannmål  införskrefs  och  atl  un- 
der sjökriget  svenska  skepp  genom  frakter  indrogo  betydlig  vinst,  kan- 
ske ock  genom  någon  minskning  i  införseln  af  vissa  förbjudna  utländ- 
ska varor,  blef  handelsvågen  detta  år  för  Sverige  ganska,  förmånlig. 
.Man    såg   kursen    ansenligon    falla,    silfver  inkomma,  uppgälden  mellan 


187 

banko-  och  riksgäldsmyntel  nedsättas  ända  till  LO  procent, hvarvid den 
höll  aig  ifrån  vårtiden  ända  till  årets  slut.  Bd  ökad  penningestoch 
appdref  emellertid,  dock  icke  man  förbindelse  med  Qera  orsaker,  alla 
varors  pris  till  en  utomordentlig  höjd.  [eke  allenasi  spannmålen  utan 
alla  viktualievaror  växte  i  dyrhet.  Smör  betalades  i  de  landsorter,  där 
del  ymnigare  vankar,  med  3  r:dr  lisp.,  ja  dårutöfver,  kötl  med  1  r.dr 
Lisp.,  fläsk  med  2,  o.  s.  v.  Ku  par  slagtoxar  gingo  ofta  till  öfver  •">" 
ndr.  Eäraf  härrörde  i  sin  ordning  ett  ovanlig!  stegrande  af  fastigheter, 
hvilka  köptes  och  såldes  för  dubbelt,  ja  tredubbelt,  af  h vad  de  för  20  år 
tillbaka  skattats  värda.    Stadsvaror  dyrkades  likaså. 

Konungens  bref  till  riksgäldskontorets  fullmäktige  den  20  Vug. 
trycktes  och  meddelade  nationen  den  tiugnel  i  ga  underrättelse,  al 
»lan  L792  utrikes  riksskulden  blifvil  minskad  med  1,502,441  r.dr,  bvaraf 
630,000  r:dr  afbetalade  och  resten  omsatt  genom  inrik'-  lån.  Enligl 
samma  bref  var  ej  allenast  silfver  införskrifvet,  man  utländska  fon- 
derna ända  tillräckliga  till  behofven  sa  väl  som  till  vexelns  och 
Fällande. 

Den  farhåga  atl  Ajnsterdams  katastrof  skulle  göra  en  svår  contre- 
coup  på  var  svenska  bandel,  blef  föga  rättvisad  genom  utgången.  De 
flesta  holländska  handelshus  både  redan  dragit  sig  därifrån,  innan  fran- 
ska eröfringen  skedde.  Någon  tröghet  förmärktes  i  begynnelsen  med 
utländska  reqvisitioner  af  järn,  så  att  priset-  syntes  falla;  men  denna 
brist  afhalps  längre  fram  på  året,  så  att  utjkeppningen  lärer  föga  Lidil 
minskning.    Sillexporten  indrog  nära  2  mil I.  r:dr. 

Etl  tillförne  öfverklagadl  ondl  tillväxte  detta  år  genom  ett  ymått- 
ligt  si. ■-rande  af  ackorder.  En  lättare  tillgång  bill  penningar,  de  varors 
uppstigna  pris.  som  utgöra  boställens  afkastning,  men  framför  allt  re- 
geringens svaghet,  som,  sitt  nyligen  utfärdade  reglemente  oaktadt,  till- 
lät  och  autoriserade  dem.  voro  därtill  kraftigt  verkande  orsaker.  De 
Ikommo  i  militären  en  espril  mercantil,  som  vanartades  till  blott 
omtanke,  huru  livar  och  en  skulle  draga  mesta  vinst  af  sin  innehaf- 
vande  beställning;  och  skadan  däraf  borde  blifva  lika  sa  ofelbai  som 
betydlig  i  händelse  af  krig,  hvilkel  en  regering  med  all  vaksamhet  icke 
alltid  kan  förekomma 

Under  det  rikets  flesta  provinser  ledo  brist  på  spannmål  och  foder, 
var  hertigens  beslut  alt  sammandraga  etl  storl  exercitielåger  i  Skåne  af 
ninni  man  livarken  arméen  eller  nationen  behagligt.  Del  kom  likvid  till 
\  erkstallighet    i  .Maj   månads  slut;  och   man   måste  medgifva,  atl    genom 

anstalter    blef   det    hvarkei)  sa  kännbart,  som  man  förmodat   i  de 


138 

landsorter,  genom  hvilka  marschen  skedde,  eller  på  stället,  hvarest 
nian  icke  försporde  brist,  icke  en  gång  en  oskälig  dyrhet.  Konungen 
och  hertigen  bevistade  det  i  egna  personer  och  räknade  uppå  att  både 
göra  ett  besök  vid  danska  hofvet  och  därifrån  emotlaga  kronprinsen. 
Men  en  olycklig  eldsvåda  i  Köpenhamn,  som  den  5,  6  och  7  Juni  af- 
brände  öfver  1000  hus,  gjorde  detta  förslag  omintet.  På  återresan 
Iran  lägret  träffades  dock  dessa  höga  personer  på  sjön.  där  svenska 
och  danska  eskadrarne  till  handelns  betäckning  lågo  ej  långt  från 
Landskrona,  och  beseglade  den  vänskap,  som  fägnade  båda  nationerna. 
Konungen  var  den  1  Juli  åter  anländ  till  Drottningholm,  hvarest  han 
förblef  till  sent  på  hösten. 

Under  nedresan  till  Skåne  utfärdade  hertigen  en  befallning,  hvil- 
ken  icke  gjorde  honom  väl  anskrifven  hes  hofdamerna.  statsfruarne 
blefvo  förlustiga  de  rum,  som  de  på  kongl.  slottet  innehaft,  och  den 
förmån  att  nyttja  hofvagnar.  Denna  i  sig  själf  föga  anmärkningsvärda 
författning,  som  dock  betog  dem  rättigheter,  hvilka  de  i  anledning  af 
äldre  kungligt  beviljande  med  någon  trygghet  syntes  innehafva,  före- 
kom i  det  afseende  främmande,  att  hertigen  just  syntes  afbidat  sin 
skilsmässa  från  Stockholm  för  att  den  vidtaga.  Om  detta  tycktes 
vittna  om  någon  svaghet,  att  liksom  vilja  undandraga  sig  missnöjets 
klagan  nr  första  hand,  tillskref  man  hela  steget  baron  Reuterholms 
obenägenhet  för  dessa  fruntimmer,  i  hvilkas  sällskap  han  föga  réusse- 
rat,  helst  hans  kallelse  icke*  så  alldeles  troddes  föra  honom  till  det 
vackra  könet.  Han  var  under  konungens  och  hertigens  frånvaro  femte 
man  i  en  regering,  bestående  af  samma  personer,  som  den  de  förra 
åren  vid  samma  tillfällen  förvaltat. 

Tiden  förflöt  sedermera  i  ett  lugn,  som  icke  lemnade  ämnen  tiil 
inånga  anteckningar.  Men  i  September  månad  utmärkte  regeringen 
sin  vanliga,  skuggrädda  uppmärksamhel  på  den  så  högt  befarade  Jaco- 
binismen  genom  ett  steg,  som  mera  i  detta  afseende  än  för  sakens 
skull  må  omtalas. 

1  dagbladet  Extra-Posten  N:o  202  inflöt  följande  artikel:  .Märk- 
värdigt ställe  hos  den  Gudsmannen  Mårten  Luther,  som  läses  i  dess 
arbeten,  tryckta  i  Wittenberg,  T.  ö  foL  -1-70.  jämväl  i  dess  arbeten, 
uyckia  i  Altenbnrg.  T.  0  p.  86:  "Då  jag  en  gång  midt  i  natten  upp- 
vaknade, begynte  djäfvulen  att  disputera  med  mig,  som  han  ofta  gör, 
ofredandes  mig  därigenom  ej  sällan,  helst  em  nätterna.  "Hör  på",  sade 
han.  "högvise  Doctor,  har  du  nånsin  tänkt  på  t\t'\i  saken,  att  du  lill- 
förne   under  15  års   tid  nästan  dagligen  hållit  mässa?  Hvad  skulle  du 


139 

säga,  "in  nu  så  begaf  sig,  abl  du  \rore  den  störste  afgudadyrkare  undei 
solen,  och  att  du,  i  ställel  för  atl  dyrka  din  Frälsares  kött  och  blod, 
i  själfva  verket  inte!  lemnal  denna  gudomliga  vördnad  nr  ann 
bröd,  tagel  hos  bagaren,  och  elakt  vin,  köpt  Ims  vinhandlaren.  Jag 
svarade  honom:  "Satan,  du  har  orätt.  Jag  var  på  den  tiden  en  tjenst- 
görande  prestman,  lagligen  vigd  af  biskopen;  jag  uppfyllde  mitt  k;ill 
af  lydnad  och  pligt,  och  då  jag  verkligen  hafl  en  uppriktig  mening 
konsakrera  brödel  och  vinet,  så  finner  jag  intet  ^r< >< 1 1  skäl  atl  tvifla, 
hvarföre  jag  ej  skulle  hafva  verkligen  konsakrerat  det".  "Bra  sagdt",  sade 
djäfvulen,  "likasom  i  alla  Turkiska  kyrkor  och  alla  hedniska  allt  intel 
gjordes  på  samma  sätt,  enligl  pligt  och  lydnad.    Mi  gudstjenst, 

är  den  därföre  Gudi  mindre  misshaglig?  Nå,  om  jag  då  säger  dig 
»'in  ännu  mer  är,  min  gode  Mårten?  Om  jag  bevisar  dig,  att  <lin  prest- 
vigning  var  noll  och  strunt,  och  atl  din.  mening  atl  konsakrera  var 
älven  så  dum  och  fruktlös  som  turkiska  presternas  är  i  deras  reli- 
gionsöfhingar  och  som  fordom  Jeröbeams  presters?"  I>et  var  här 
(tillägger  Luther)  som  stora  svettdroppar  begynte  atl  komma  mig  i 
pannan  och  som  jag  fick  en  förskräcklig  hjärtklappning.  Djäfvulen  är 
den  tiiiaste  logicus  man  vill  höra.  Ilau  sammanbinder  sina  argumen- 
tet- med  förundransvärd  spetsfundighet  och  går  på  i  slutsatser  med  en 
förfärlig  styrka.    Ja,   han  tränger  sa  starkt  på  med  bevis  is,  in- 

vändning på  invändning,  att  han  knappt  ger  anderum.  Också  har  jag 
däraf  begripit,  huru  det  kommil  till.  att  man  sa  ofta  om  morgonen 
träffat  folk  döda  i  deras  sämj-.  Ty  först  och  främst  kan  han  rått  lätt 
strypa  dem,  och  för  det  andra  kan  han  också  genom  själfva  disputen 
försätta  själen  i  så  stor  förskräckelse,  att  hen  finner  sig  nödsakad  att 
på  fläcken  flykta  ur  kroppen.  Detta  har  ofta  varit  på  vägen  att  hända 
mig  själf,  sa  att  jag  däraf  har  en  ganska  klar  erfarenhet". 

Efter  detta  företal  framställer  den  Gudsmannen  fem  särskilda 
skäl,  hvaraf  djäfvulen  i  sin  dispul  med  honom  betjenade  sig:  skäl, 
hvilka  Luther  fann  sa  goda  och  billiga,  att  han  måste  medgifva  dem 
och  bifalla  satans  mening  i  detta  theologiska  ämne.  Han  tillägger,  att 
"in  de,  som  kunde  finna  besynnerligt,  att  han  på  sådant  sätt  gick  in 
i  samma  tankar  med  djäfvulen,  hört  honom,  satan,  raisonnera  med  all 
den  grundlighet,  som  han  vid  detta  tillfälle  gjorde,  skulle  de  nog  akta 
sig  för  atl  från  den  stunden  oupphörligt  åberopa  sig  kyrkans  myndig- 
het och  den  heliga  ålderdomens  antagna  bruk,  emedan  de  visserligen 
skulle  finna  sådana  skäl  vid  jämförelsen  ganska  lösliga.  Se  Scheff- 
machers  arbeten,  Tom  2,  pag.  s"  . 


-  140 

I  denna  artikel  trodde  man  sig  se  ett  uppenbart  förakt  för  reli- 
gionen; och  ehuruväl  saken  egentligen  syntes  angå  lärdomshistorien 
och  var  en  blott  öfversättning,  utfärdades  dagen  därpå  ett  dundrande 
bref  till  justitiekansleren,  som,  efter  en  lång  och  svassande  ingress  an- 
gående  vådan  af  Jacobinismens  och  den  så  kallade  upplysningens  fram- 
steg, hvilka  uttryckligen  nämndes,  i  anseende  till  det  här  ådagalagda 
förakt  för  uppenbarelsens  heligaste  sanningar  och  för  en  man,  som 
vore  af  deras  befrämjande  så  högt  förtjent,  förklarade  att  dagbladet 
Extra-Posten  icke  vidare  fick  utgifvas,  och  att  författaren  genom  laga 
tilltal  skulle  befordras  till  välförtjent  straff. 

Vid  undersökningen  fanns  kongl.  sekreteraren  Leopold  hafva  af- 
lemnat  denna  anteckning  bland  en  hop  andra  materialier  för  detta  blad 
och  försonade  brottet  med  16  r:dr  och  32  sk.  böter.  Men  misstanken 
sades  hafva  fallit  på  Rosenstein,  hvilken  man  såsom  filosof,  det  ville  i 
sin  nya  bemärkelse  säga  nästan  detsamma  som  upprorsstiftare  och 
Onds  försmådare,  ändtligen  ville  hafva  fast. 

En  bal  i  orangerihuset  af  Kungsträdgården,  som  då  och  då  I  ill 
Stockholms  stads  invånares  förnöjande  em  sommaraftnarne  anställdes, 
hade  ock  nyss  blifvit  förbjuden,  endast  för  det  att  orkestern  spelat 
Marseiller-marschen  och  flera  personer  därmed  instämt  i  sång.  Samma 
anledning  hade  ock  föranlåtit  förbud  för  en  trupp  komedianter  att  i 
Norrköping  fortsätta  sina  skådespel;  och  en  prest,  vid  namn  Sundelius. 
som  egentligen  låtit  höra  sin  röst,  flyttades  på  regeringens  uttryck- 
Liga  befallning  till  tjenstgöring  i  rit  af  stiftets  aflägsnaste  och  besvärli 
gaste  pastorat,  men  rönte  vid  afskedet  från  Norrköping  invånarnes  ut- 
märkta välvilja  genom  betydliga  sammanskott. 

Frampå  hösten  försökte  Aminoff  och  Ehrenström  att  rymma  från 
Oarlstens  fästning  med  biträde  af  en  vunnen  underofficer.  En  båt  hade 
redan  lagt  till  under  muren,  då  kommendanten,  underrättad  midl  i 
natten,  begaf  sig  till  arrésten  <>ch  fann  dessa  fångar  klädda,.  Anslagel 
blef  således  afstyrdt,  men  hölls  tyst. 

Ett  annat  upptåg  förtjenade  för  sin  besynnerlighet  mera  upp- 
märksamhet. Den  19  Oktober  utfärdade  öfverståthål låren  i  Stockholm 
följande  kungörelse,  hvilken  i  allmänna  papperen  inrycktes :  ''Som  sist- 
lidne  afton  kl.  mellan  7  och  8  ett  skott  blifvit  lossadt  å  en  af  Kongl. 
M;ij:t.s  tjenstgörande  vice-korporaler  al'  dess  lifdrabantcorps  vid  kongl. 
lustslottet  Drottningholm  ni  i  emellan  operahuset  och  kansliel  belägna 
sa  kallade  köksträdgården,  hvaraf  dock  ej  skada,  följt,  utan  skottel  en 
dast  gått    genom   kapprocksärmen,  hvarefter  tre  personer  rusal  på  be 


Ill 

malde  vice-korporaJ,  skuffal  ikull  honom  under  utrop:  ""del  var  etl  för- 
bannad! skott0,  Mimi  jämväl  kastal  en  pistol  efter  sig  och  -'••lan  flyk- 
ten tagit,  hvaraf,  med  flere  omständigheter,  synes  troligt,  atl  Bkotte! 
ej  varit  ämnadl  ål  den  person,  på  hvilken  del  blifvil  lossadt;  alltså  och 
uppå  Kongl.  Maj:ts  uådigste  befallning  får  jag  härigenom  allvarligen 
påminna  och  antyda  en  och  livar,  som  om  denna  händelse  någon  kun- 
skap har  eller  få  kan.  atl  sådan!  genas!  till  Öfverståthållareämbete!  i 
politie-ärenden  anmäla;  kommandes  den  som  upptäcker  banemi 
till  denna  oförskämda  gärning  atl  undfå  en  belöning  af  «hki  ndr,  hvil- 
ken belöning,  utom  särskild  nådig  försköning  från  ansvar,  jämväl  till- 
delas den  af  de  medbrottslige,  som  de  öfriga  till  gärningen  binda  kan 
säkra  anledningar  ull  missdådarens  upptäckande  lemmar". 

Vice-korporalen  i  fråga  var  benämnd  Netherwood.  Den  åsyftade 
personen  förmentes  vara  hertigen,  som  vid  denna  tid  af  dagen  plägade 
besöka  mamsell  Slottsberg  och  då  passera  köksträdgården.    Men  utom 

del    att    Netherw Is   och  hertigens  växt.  var  foga  lika,  förekommo  aå 

många  liknelser  till  osanning  i  uppgiften  om  denna  mordgärning,  atl 
den  föga  gjorde  nAgot  intryck.  1»''  tre  personernas  anfall  på  Nether- 
w.mmI.  sedan  skottet  misslyckats,  och  deras  utrop  föreföllo  ej  troliga. 
Vid  undersökning  af  det  hål,  skottet  gjort  på  kapprocksärmen,  fanns 
del  sådant,  atl  del  nödvändig!  bor!  gå  igenom  armen,  och  Netherwood 
fastnade  genasl  för  den  misstanke  att  själf  med  egen  person  hafva 
genomskjuti!  ärmen,  hvilket  snart  förvandlades  i  visshet,  sedan  lians 
kamrater  tvungil  honom  att  del  tillstå  och  med  honom uppsagi  tjenst- 
göring.  Donna  tillställning,  ämad  atl  uppväcka  farhåga  och,  som  del 
tros,  atl  föranlåta  hvarjehanda  vidsträcktare  anstalter  till  en  efter  upp- 
gifl  hotad  säkerhets  bibehållande,  stannade  således  i  förakl  och  åtlöje 
samt  don  persons  utmärkta  vanheder,  som  därtill  lånat  sig.    Hanmåste 

afsked  och  fick  tillstånd  till  en  utrikes  rosa:  men  atl  han  icke 
ensam  uppspunnil  sin  dumma  bländverk,  bör  slutas  däraf,  atl  han  ej 
allenasl  skonades  i  et!  mål,  som  mod  rätta  bort  anses  såsom  en  "crime 

e-nation",  utan  ock  placerades  vid  adelsfanan.  Många  tillade,  atl 
han  därjämte  undfått  en  summa  penningar*).  • 

*)  Den  i".  November  utfärdades  bil]  slottsrätten  vid  Drottningholm  (Oljande 

bref,  som  för  hvar  och  en  tänkande  läsari   synes  styrka  bvad  anförd!  är: 

Till  Slotts-Rätt<  ii  \  id  Drottningholm. 

GUSTAF  A.DOLPB  med  Guds  näd<  etc.    Wkt  ynnest  och  nådiga  benägenhet 

h.i    apphofsmannen   till  det    vid    Drottningholms   lustslott   den    18  sistl. 

oktober  lossade  pistolskott  hos  Oss  själfmant  i  onderdånighet  upptäckt  (Urloppet 

af  denna  händelse,  och  Jämte  framlemnandet  af  maken  till  den  i  trädgården  runna 


-  142  - 

Det  är  ej  utur  sin  ordning,  att  man  här  antecknar  en  mans  döds- 
fall detta  år,  som  ej  mindre  för  sitt  ovanliga  snille  än  de  vigtiga  vfiii. 
han  haft  om  hand,  och  den  betydande  roll,  han  i  Gustaf  IILs  tid  spelat, 
utan  tvifvel  kommer  att  lefva  i  eftervärldens  minne.  F.  d.  statssekre- 
teraren och  sedermera  landshöfdingen  i  Upsala  Elis  Schröderheim  dog 
den  80  Augusti  af  gulsot  och  vattensot  på  Järfva,  strax  vid  Ulriksdal, 
hvilket  han,  genom  gåfva  på  lifstid  af  Gustaf  [II,  egde,  och  som  var 
den  enda  öfverlefvan  af  lians  lysande  villkor.    Han  dog  i  misére. 

Både  sjukdom  och  död  voro  verkan  af  chagrin,  sedan  han,  i  an- 
ledning af  sina  bland  Armfelts  papper  funna  fem  bref,  misstänktes  att 
hafva  varit  medvetande  i  hans  konspiration  och  därföre  först  måste 
gå  ifrån  ämbetet  med  ett  ackord,  som  ej  en  gång  betalade  hans  skulder, 
än  mindre  lemnade  något  behållet  öfverskott,  och  därtill  med  betacka- 
des med  det  omdöme  i  en  så  kallad  öfversättning  från  Tyskan  af  en 
skrift,  kallad  "Gustaf  Mauritz,  sitt  fäderneslands  förrädare"  (som  dock 
troddes  skrifVen  på  baron  Reuterholms  anstalt  i  Stockholm  och  tryck- 
tes därstädes  hos  Carlbom,  hvilken  till  säkerhet  mot  all  åtal,  skållade 


pistolen  fullkomligen  ådagalagt  och  styrkt,  att  icke  några  sådana  vidtutseende 
afsigter,  som  i  början  sig  visat,  varit  med  detta  högst  obetänksamma,  men  i  en 
skildt  ändamål  verkställda  företag  åsyftade,  samt  därhos  i  underdånighet  anhållil 

att   njuta   den   i   nåder  utlofvade  försköning  till  godo,  såsi less  bekännelse  icke 

bärleddo  sig  från  hoppet  om  den  utfästa  belöningen,  den  han  sig  alldeles  undan- 
beder, utan  allenast  vore  framtvungen  af  smärtan  att  uti  sina  djärfva  ocb  yrande 
utbrott  finna  anledning  till  de  för  hvarje  trogen  undersåte  mest  oroände  gissning- 
ar och  misstankar,  så  ehuru  Wi  alltid  med  största  missnöje  inhemta  alla  sådana 
företaganden,  som  i  mer  eller  mindre  man  kränkaden  säkerhet,  Wi  till  Wåre  trogne 
undersåtares  sällhet  och  trefnad  livar  i  sin  stad  med  all  makt  vilja  stadga  och 
bibehålla,  hafve  Wi  likväl  sa  mycket  mindre  velat,  jämte  namnets  förtigande, 
vägra  lien  i  underdånighet  sökte  försköning  för  hvad  i  ofvanberörde  måtto  sig 
tilldi-agit,  som  igenom  den  mod  säkra  omständigheter  styrkte  upptäckten  däraf 
Wi  till  War  största  tillfredsställelse  kommit  i  tillstånd  att  uppenbarligen  veder- 
lägga do  origtige  och  vidt  utspridde  rykten,  ifrån  denna  händelse  uppkommit,  så- 
som skulle  någon  varit  nog  förgäten  af  sin  undersåtliga  pligt  att  störa  det  all- 
männa lugn,  hvarmed  en  mild  Försyn  värt,  kära  fädernesland  välsignat,  hvilket 
vore  sä  alldeles  stridande  emot  den  lästa  öfvertygelse  Wi  hyse,  att  Wår  välvilja 
och  omsorg  för  undersåtares  välgång  icke  kunna,  med  otacksamhet  och  än  mindre 
med  do  nedrigaste  stämplingar  bemötas;  och  enär  Wi  nu  således  af  gunst  och  nåde 
velat  upphofsmannen  frän  allt  vidare  tilltal  härföre  befria,  hafven  I  alltdä 
atä,  me,!  inställande  af  ytterligare  efterspaning  och  undersökning  i  detta  mål,  ställa 
Eder  denna  War  nådiga  vilja  till  underdånig  efterrättelse.  Wi  befålle  Eder  Gud 
allsmäktig  nådeligen.    Stockholms  slott  den  18  November  L795. 

Under  min  allernådigste  Konungs  och  Herres  minderårighet: 
(JARL. 

.1.  W.  Lode. 

dnrikes  Tidu.  n:r   138).    Maken   till  den  funna  pistolen  är  öfverlemaad  till 
Öfverståthållare-Ämbetet  i  poliaärenden  i  Stockholm  och  ttnnei  i  däi  att  ] 


143  - 

sig  justitiekansleren  Lodes  skriftliga  ordres  på  regeringens  befallning  all 
den  skulle  tryckas)  atl  han,  Lagerbring  och  BVanc  "aldrig  hafl  med- 
borgerliga   dygder,  kansk k  ej  önskal  dem,  utan  lånl  häfderna  sina 

namn  för  atl  få  vanärans  brännmärke";  äfvensom  han  med  flera  biifvil 
lika  missfirmad  i  en  tysk  periodisk  skrift,  kallad  Min<-rva. 

Hertigen  gaf  ändtligen  250  r:dr  till  hans  begraming,  men  detta 
nya  sätl  af  förföljelse  mot  värnlösa  skandaliserade  alla  ädell  tänkande; 
så  myckel  mera,  som  Schröderheims  korrespondans  i  alla  ej  prevene- 
rades  ögon  syntes  myckel  oskyldig.  Det  föregifna  tyska  originalet,  som 
innehöll  de  förut  pä  befallning  tryckta  handlingar  och  upplysningar  om 
Armfeltska  sammangaddningen  jämte  biografiska  pasquillei  om  de  där- 
uti  indragne  personer,  har  ingen  sett,  efter  hvad  jag  kunnal  utröna, 
blfter  Schröderheims  död  borttogos  på  hertigens  ordres  alla  lians  pap- 
per, men  de  innefattade  ingenting  annal  än  öfverkorsade  reverser,  räk- 
ningar och  andra  privata  hushållnings-dokumenter  saml  flera  hertigens 
bref,  som  utmärkte  denne  herres  erkänsla  för  de  tjenster,  Schrödérheim 
lid  efter  annan  gjorl  honom;  med  ett  ord,  ingenting  politiskl  bruk- 
bart  eller  upplysande. 

En  besynnerlig  animosité  mol  alla,  som  egde#snille  eller  upplys- 
ning, stämplade  denna  tids  förvaltning.  Kellgren,  en  af  Sveriges  stör- 
Bte  skalder  och  filosofer,  utmärkl  både  genom  sina  arbeten  och  en  ädel 
karakter,  var  död  i  April  1795,  '"-Ii  baron  Reuterholms  eloge  funébre 
öfver  honom  var:  "atl  del  nu  vore  en  fantasi  mindre". 

Den  1  November,  då  konungen  fyllde  17  år,  inföll  på  en  söndag» 
då,  af  kristlig  andakl  till  sabbatens  firande,  alll  var  tyst  vid  hofvet. 
Men  den  2  tillkännagafs  med  högtidlighet,  atl  H.  Maj:ts  uppfostran  vore 
fulländad,  till  följd  hvaraf  de  vid  dess  uppfostran  nyttjade  personer 
entledigades.  Vice  guvernören  baron  Mörner,  som  redan  fått  Kalmar 
regemente,  erhöll  en  guldvärja  i  present  och  800  r:dr  årlig  pension; 
konungens  informator,  kanslirådet  Rosenstein,  en  landshöfdingefullmakt 
och  2000  r:drs  pension,  enligl  salig  konungens  därom  (>'V  honom  utfär- 
dade försäkran.  Kavaljererna  ihågkommos  ock  med  tjenliga  nådebe- 
tygelser.  Ingen  af  de  nämnde  hade  blifvit  prevenerad  om  del  nu  tagna 
steget,  förrän  del  offentligen  vidtogs. 

Ännu  märkvärdigare  blef  den  förklaring,  samma  dag  gjordes,  att 

konungen    var  förlofvad   med  prinsessan  Lovisa  Charlotta  af  Mecklen- 

burg-Schwerin,   född    L779,   en  dotter  af  hertig  Fredrik  Frans  och  lians 

gemål    Lovisa   af  Sachsen-Gotha.    Sådant    blef  genom  en  allmän  kun- 

->■  hela  rikel  tillkännagifvet,  hvari  förmäldes,  att  denna  förbindelse 


-  144  - 

blifvit  knuten  till  följd  af  konung  Gustaf  III:s  testamente,  som  fast- 
ställer, att  då  konungen  vore  17  år,  en  brud  för  honom  skulle  upp- 
sökas. Man  upplifvade  i  kungörelsen  konung  Albrekts  af  Mecklenburg 
i  Sverige  föga  älskade  minne  och  beskref  prinsessans  fägring  och  egen- 
skaper med  stilen  af  en  épithalame. 

Konungen  emottog  nu  lyckönskningar  af  alla  corpser  och  stater; 
hela  hofstaten  hos  den  tillkommande  drottningen  jämte  sex  hoffröknar 
utnämndes.  Presidenten  i  Wismarska  tribunalet  baron  Klinckow- 
ström,  som  fört  äktenskapsunderhandlingen  till  önskligt  slut,  blef  ut- 
nämnd till  hennes  öfverste-marskalk,  till  en  af  rikets  herrar  och  fick 
blåa  bandet,  hvilket  ock  gafs  åt  prinsessans  fader.  Flera  nådebetygel- 
ser  egde  ock  rum,  högtiden  till  prydnad.  Man  begynte  genast  vidtaga 
anstalter,  som  utmärkte,  att  äktenskapet  nästa  år  borde  vinna  full  I  ud- 
dan. Lurendrejaren  Robert  anbefalldes  i  Paris  uppköpa  grannlåt  och 
kläder  till  det  instundande  bilägret;  ordres  gåfvos  om  rummens  apte- 
rande  på  kongl.  slottet  till  den  nya  drottningens  tjenst.  Amiralen 
grefve  Wachtmeister  blef  utsedd  att  öfver  hafvet  beledsaga  prinsessan 
till  Sverige.  Till  hofven  i  Köpenhamn,  Berlin  och  Petersburg  affärdades 
kavaljerer  att  notitjcera  denna  tidning. 

Till  sistnämnde  hof  uppdrogs  denna  förrättning  åt  baron  Werner 
Gottlob  Schwerin,  som  ock  nu  blifvit  utnämnd  till  den  tillkommande 
drottningens  hofstallmästare.  Han  hade  ej  långt  förut  varit  page  och 
1793  grefve  Stenbock  följaktig  på  hans  ceremonibeskickning  till  Peters- 
burg;: för  öfrigt  var  han  en  stor  favorit  af  baron  Reuterholm,  hvartill 
man  ej  kände  annat  skäl  än  hans  figur.  Denna  beskickning  lyckades 
ej  så  väl,  som  till  de  båda  andra  hofven;  ty  när  Schwerin  kom  till 
Wiborg,  möttes  han  af  en  kurir  från  ambassadören  Stedingk  i  Peters- 
burg, som  tillsade  honom  att  göra  halt,  till  dess  han  hunne  få  vidare 
instruktioner  ifrån  Stockholm,  emedan  kejsarinnan  yttrat,  det  hon  ej 
ärnade  emottaga  honom,  helst  det  ej  vore  vanligt  att  notificera  troloi- 
ningar.  Schwerin  förebar  då  ett  benbrott,  och  sedan  saken  blifvit  in- 
berättad till  regeringen,  återreste  han  på  dess  befallning  till  Stockholm, 
dit  han  ankom  den  31  December.  Hertigen,  angelägen  att  gifva  honom 
något  vedermäle  af  sin  ynnest,  lät  ännu  samma  dag  sammankalla  or- 
denskapitlet, hvari  han  utnämnde  Schwerin  till  öfver-officiant,  änskönl 
ingen  ledighet  var,  och  prydde  honom  med  de  därtill  hörande  dekorationer. 
H.  K.  H.  lät  ock  första,  att  han  trodde  att  kejsarinnan  i  Ryssland  här- 
igenom  skulle  bringas  till   öfvertygelse  om  sitt  ofog,  helst,  hon  äfven 


-      14--, 

lärer  röjl  någon  tvekan,  om  Schwerin  Innehade  den  rang,  hans  beskick 
ning  fordrade  *). 

Emellan  svenska  och  ryska  hofven  skedde  nu  Btarka  explikatio- 
ner.  Man  trodde  i  allmänhet,  atl  ofvannäninda  steg  mot  baron  Schwe- 
rin vari!  en  verkan  af  del  missnöje,  hvarmed  sistnämnda  bof  ansetl 
mecklenburgska  förlofningen;  och  detta  missnöje  härledde  man  af  kej- 
sarinnans hopp,  grundad)  på  propositioner  trän  svenska  sidan,  att  hen- 

mdotter  Alexandra  skulle  blifva  ken;  emål,  i  hvilken  för> 

mödan  denna  prinsessa  äfven  sades  hafva  konungens  porträtl  i  sina 
rum,  och  frän  spädare  åren  [vara]  undervis!  i  svenska  språket.  En 
baron  Budberg  var  emellertid  såsom  rysk  chargé  d'affaires  till  Stock- 
holm ankommen.  Denne  fick  en  depesch  från  grefve  Ostermann  angå- 
ende hans  förklaring  ull  ambassadören  Stedingk,  hvilken  blef  myckel 
utspridd  och  lydde  som  följei : 

"Que   l'Impératrice  avail  donné  ordre  å  .M.  Le  comti  rmann 

de   prévenir   l'ambassadeur  de   .-snede  que  La  mission  de  M.  de  Schwe- 
rin  ne  saurait    étre   agréable  a   S.   -M.  L'Impératrice  et  par  conséquent 
qu'elle  ne  serail   poinl  admise.    '."lie  les  motifs  de  ce  refus  étaienl 
dés  antänt  dans  les  procédés  pen  amicales  de  Msgr  le  le  dans 

ies   principes  de  son  systéme  politique  å  l'égard  de  La  Russie,  les  uns 
et  les  autres  étant  diamétralement  opposés  aux  liens  de  parenté,  d'ami- 
tié   ei    de  bon  voisinage,  qui  seuls  avaient  été  etablis  dans  L'origine  de 
de  missions,  el  d'ailleurs  hors  d'i  tre  deux  cours,  qui 

n'étaient  poinl  unies  entré  elles  par  des  liens  de  cette  éspece,  ou  qui 
l'étantf  ne  prenaient  aucun  soin  de  les  cultiver  et  d'en  remplir  les  de- 
étail  'lans  cette  dermére  position,  que  La  cour  de  Suéde 
s'étail  mise  vis-å-vis  de  ''ene  de  Russie,  depuis  que  Msgr.  le  Duc  de 
Sudermannie,  qui  tient  les  renes  du  gouvernement,  non  content  d'avoir 
manqué  personnellement  å  S.  M.  Impériale  en  cherchani  de  La  surpren- 
dre   par  des  ouvertures  et   des   propositions   illusoires  ei  insidii 

livré,  an  grand  scandale  de  boute  L'Europe,  å  des  liaisons  publi- 
ques  avec  les  régicides  francais,  qui  ont  sollennellemeni  Lnsulté  k  la 
mémoire  du  feu  roi  de  Suéde  en  érigeant  un  monument  å  son  exé- 
crabli  i.    Que   L'Impératrice  n'ignorai1    ni  Les  motifs  ni  r 


'i  il.  K.  il.  ju  rade  till  grefvinna  :  "Nu  fcroi 

i    Ryssland   skall   få  kolik".    Grefvinnan  svarade:  "Jag  önsl 

på  oss".       Bd  mauvais  plais  att  baron  Schwerin,  i 

Btallet  för  den  present  han  i  Petersburg  haft  att  ranta,  al  b.  i  te.  Reuterholni  blif- 
Ld  med  ett  briljanteradt  byx-spanne. 
Adterbeth,  Anteckningar,  II.  10 


-  146  - 

de  ces  liaisons;  qu'il  était  de  notoriété  publique,  que  Msgr  le  Régenl 
avait  recu  tout  récemment  de  ces  régicides  une  somme  d'argent  pour 
étre  employée  å  des  armemens,  et  qu'il  était  en  pleine  négociation  avec 
eux  d'un  traité  d'alliance,  dont  les  principales  stipulations  étaient  diri- 
gées  contre  la  Russie,  de  sorte  que  S.  M.  I.  avait  tout  lien  de  s'attendre 
å  une  prochaine  rupture  de  la  part  de  la  Suéde,  k  moins  que  la  majo- 
rité  du  Roi,  qui  heureusement  pour  le  repos  du  royaume  et  celui  du 
Nord  n'était  pas  éloignée,  n'empéchåt  et  n'évitåt  cette  triste  nécessité". 

I  nationen  uppväcktes  härigenom  bekymmer  och  fruktan  för  ett 
fredsbrott.  Hos  ministéren  tycktes  den  ej  göra  allt  det  intryck,  Sve- 
riges belägenhet  i  jämförelse  med  Rysslands  bort  verka.  Reuterholm 
yttrade  till  rikskansleren,  att  Försynen  kanske  utsett  dem  till  verktyg 
att  förödmjuka  kejsarinnans  högmod.  Åt  en  man,  som  yppade  honom 
sin  farhåga  för  krig,  sade  han  sig  ej  bättre  begära  än  ett  anfall  från 
ryska  sidan,  emedan  han  vore  öfvertygad,  att  kejsarinnan  då  skulle 
hafva  spelat  ut  sin  roll.  Man  förklarade  sig  mot  ryska  hofvet  på  eti 
evasivt  sätt,  sökande  ge  saken  den  vändning,  som  borde  den  blott  an- 
ses för  en  familje-misshällighet,  hvilken  ej  borde  verka  på  nationernas 
sämja  och  lugn.  Emellertid  bemöttes  Budberg  vid  hofven  med  utmärkt 
köld.  Konungen  och  hertigen  talade  aldrig  med  honom,  ja,  låddes  på 
courerna  knappt  se  honom.    I  sådan  ställning  slöts  året. 

Med  det  nya  året,  179(3,  fick  Stockholms  stad  en  ny  styresman 
Öfverståthållaren  Modée,  en  tapper  och  ansedd  sjöofficer,  fanns  icke  hafva 
nog  vaksamhet,  icke  nog  myndighet  ibland  borgerskapet.  Han  flytta- 
des till  amiral  och  öfverkommendant  vid  öi logsflottan  i  Carlskrona  och 
till  hans  efterträdare  utsågs  förste  hofstallmästaren  baron  Hans  Henric 
von  Essen,  för  hvilken  baron  Reuterholm  från  första  ungdomsåren  hyst 
mycken  vänskap,  helst  bägges  deras  fäder  stått  ibland  de  främste  i 
mösspartiet.  Baron  Essen  vägrade  i  början  att  emottaga  öfverståt- 
hållare-ämbetet,  men  han  tillsades  att  få  göra  sina  villkor  hurudana 
han  ville.  Han  begärde  då,  att  öfverståthållaren  skulle  återfå  all  den 
myndighet  honom  tillhörde,  innan  den  1791  inskränktes,  hvilket  be- 
viljades. 

Baron  Essens  befordran  drog  ett  fall  efte]  sig.  Rörande  hans 
utvidgade  myndighet  lät  baron  Reuterholm  'uppsätta  ett  bref,  sona  i 
hertigens  namn  skulle  afgå  till  öfverståthållare-ämbetet.  Konceptel 
aflemnades  till  H.  K.  H.,  hos  hvilken  general  Cederström  af  en  hän- 
delse fick  se  det,  och  då  det  i  vissa  delar  inskränkte  hans  ämbetsrättig- 
heter,  bad  han  att  få  taga  det  till  sig,  samt,  eller  därtill  erhållel   bil] 


-   147 

Btänd,  lat  uppsätta  etl  nytl  projekt,  som  framgafs  åt  hertigen,  af  denne 
herre  gillades  och  lemnades  till  statssekreteraren  Rosenblad  med  be- 
fallning .-iii  låta  del  renskrifvas,  hvarpå  del  kontrasignerades,. under- 
skrefs  af  hertigen  och  expedierades  till  baron  Essen.  Denne,  som  vid 
inhåndigandel  fann  flera  förändringar  i  livad  mellan  honom  och  1. 
holm  var  aftaladt,  tillsporde  denne  Benare  om  sammanhanget.  Baron 
Reuterholm  for  då  genas!  upp  till  hertigen,  fick  -nan  veta  huru  allt 
tillgått,  tvingade  honom  atl  ånyo  ändra  alltsammans  saml  anbefalla 
statssekreteraren  Rosenblad  uppsätta  etl  nytl  bref,  lika  med  del  Reu- 
ilm    försl    framgifvit.    Bertigen  al    undslippa   denna   de- 

i  och  föreslagil  atl  på  del  en  gång  underskrifna  brefvel  Bkrifva 
en  egenhändig  mening,  som  skulle  innehålla  allt  livad  Reuterholm  be- 
gärde, n n 'ii  det  tilläts  icke.  Bämnden  föll  nu  på  baron  Cederström.  Ber- 
tigen tvangs  att  affärda  honom  till  Pommern  under  förevändning  al' 
en  hemlig  kommission,  i  afBeende  på  ett  slags  upplopp  eller  oväsende, 
som  förefallil  i  Greifswald  för  spannmålens  dyrhet.  Hertigen  ti 
Cederström  afsked  med  tårar  i  ögonen.  Inom  några  månader  fick  Ce- 
derström  afsked   både  från  sekundchefskapet  vid  Svea  garde  och 

ralsämbetet    vid   artilleriet,   hvilket  sistnämnda  hertigen  sig  själf 
åtog.    Generaladjutantskäppen  gafs  åt  öfversten  baron  Bennet*). 

Baron  Reuterholms  plan  var  tydligen  att  undanrödja  alla  dem, 
som  i  någon  mal  to  kunde  misstänkas  att  vilja  inskränka  lians  influ- 
ence.  1  sådant  afseende  var  det  honom  ingalunda  behagligt,  att  ko- 
nungen, oaktadl  kanslirådel  Rosensteins  information  upphört,  likväl 
befallde  honom  uppvakta  sigj  på  det  H.Maj:!  ytterligaren 

kunna  begagna  sig  af  han-  upplysning.  Den  unge  baron  Fleming,  för 
hvilken  konungen  redan  1794  begyni  fatta  nåd  och  hvilken  syntes  hos 
konungen  vinna  allt  nior  och  mer  insteg,  var  nu  ett  föremål  för  baron 
Reuterholms  vänskapsbetygelser.  Han  var  den  1  November  utnämnd 
till   öfverste   kammarjunkare   och  iill   ett  model  att  framdeles 

understödja    Reuterholms  kredit,  hvilket  Fleming  äfven  förmodligen  lof- 
vat,  men  aldrig  ärnade  hälla,  fasl  han  nu  med  Reuterholm  måste  hålla 
min. 

Ställningen  både  vid  hofvel  och  mot  Ryssland  blöt'  mer  och  mer 
kinkig.  Konungen  hade  dels  af  erhållna  porträtter,  dels  af  orsaker, 
Bom   ej   äro   bekanta,  fått  en  fullkomlig  vedervUja  för  mecklenbtu 

•i    För    o.    skull     kan    .11     kaiikat.\i     nämnas.     Man     II  111    il.nilait 

och  Pi(  n.  -i  n  \  ni  ett   bord  mi 

a  tumstock. 


US  - 

prinsessan.  Han  ångrade  sin  lätthet  att  bifalla  föreningen  med  henne, 
blef  mjältsjuk  och  orolig  och  slöt  med  att  den  11  Februari  rent  ut  säga 
sin  farbror,  att  han  aldrig  kunde  taga  henne  till  akta.  Häremot  blefvo 
alla  föreställningar  kraftlösa,  och  konungen  åtog  sig  allenast,  att  själf 
vilja  blottställa  sig  för  allt  det  odieusa,  denna  rupture  medförde,  genom 
det  att  H.  Maj:t  uppsköt  densamma  till  dess  han  blefve  myndig,  ehuru- 
väl  EL  Maj:t  funnit  både  ärligare  och  naturligare,  att  nu  genast  härom 
prevenera  mecklenburgska  hofvet,  livars  sändebud,  resemarskalken  Bu- 
low, i  det  samma  till  Stockholm  ankom. 

Ryktet  om  mecklenburgska  brolofmngens  upphäfvande  blef  durk 
snart  allmänt  och  styrktes  af  den  släta  accueil,  Biilow  hade,  som  icke 
på  tre  veckor  fick  tala  med  konungen,  hvilken  förebar  opasslighet 
Detta  oaktadt  lät  hertigen  afgå  cirkulär  till  ministrarne,  att  ett  så- 
dant rykte  vore  ogrundadl  och  infamt:  men  måste  dock  slutligen  ge- 
nom rikskansleren  lida  förstå,  al  i  giftermålet,  i  anseende  till  konungens 
helsa  och  ungdom,  komme  att  uppskjutas,  under  det  att  alla  de  påbe- 
gynta  anstalter  till  högtidligheterna  inställdes.  Biilow  hölls  af  her- 
tigen vid  godt  humeur  och  försäkrades  ännu  vid  sin  afskedsaudiens 
om  den  fortfarande  uppriktigheten  af  de  ingångna  förbindelserna;  hvar- 
emot]  konungen  icke  ens  nämnde  ett  ord  till  honom  hvarken  om  prin- 
sessan eller  giftermålet.  Bulow  afreste  med  full  öfvertygelse,  att  det 
ock  aldrig  skulle  ega  rum,  men  höll  konungen  mera  räkning  för  upp- 
riktigheten i  hans  köld  än  hertigen  för  ett  smicker,  som  var  opålitligt. 

En  obehagligare  ställning  än  h.  exc.  Klinckowströms  i  Schwerin 
kan  e.i  tänkas.  Han  har  själf  "berättat  mig,  att  han  af  hertiginnan, 
som  var  ett  klokt  fruntimmer  och  väl  underrättad  om  livad  i  Stock- 
holm passerade,  utstod  de  svåraste  förhör.  En  dag  hade  hon  fått  höra, 
att  man  beskrifvit  hennes  dotter  för  konungen  såsom  sned  och  illa 
vuxen;  befallde  henne  därföre  kläda  af  sig  i  excellensens  närvaro,  som 
flat  öfver  denna  vederläggning  af  ett  ogrundadl  rykte,  endast  måste 
inskränka  sig  till  protestationer,  att  han  hvarken  hört  eller  trott  sådant. 
Sedan  han  hållit  god  min  så  länge,  han  kunnat,  måste  han  så  godl 
som  i  hemlighet  afvika  till  Wismar.  Han  hade  innestående  fordringar 
för  traktamente  under  sm  odieusa  förrättning,  hvilka  Gustaf  Adolf  al- 
drig betaide,  under  förevändning  att  han  kunnat  undanbedja  sig  en 
sådan  kommission. 

Man  har,  kanske  med  ofog,  sökt  någon  gemenskap  emellan  det 
:teg,  konungen  tagit  rörande  mecklenburgska,  giftennålel  och  de  insi- 
nuationer, som  kunnat  göras  af  en  M.  Christin,  som  i  Januari  var  till 


lin 

Stockholm   ankomma  le   fransman,  sekretorare  hos 

t',  d.  generalkontrollören  Calonne,  gaf  sig  ul   för  major  i  Bernsk  i 
och  var  Bkickad  ifrån  Ryssland, 

Sverige  från  franska  förbindelserna  saml  genom  etl  närmare  förtro- 
ende med  Ryssland  kanhända  bereda  väg  till  konungens  förening  med 
ryska  prinsessan.  Christin  fick  ock  tillträde  till  hofvet,  hvarvid,  utom 
öfversten  baron  Bugo  Bamilton,  man  tror  general  Taube  varil  i >* -l lj/tl i»l ij_r- 
lian  erhöll  äfven  enskilda  samtal  med  hertigen,  ål  bvilken  ban  gjorde 
propositioner  om    penningar   ifrå  Qd,  hvilka  hertigen  med  väl- 

ähöraj   men    som    förtroende   härom  ej  gjordes  ål  baron 
Reuterhohn   och    han   likväl   därom    fick  kunskap,   blef  Christin  snarl 
afvisl  på  etl  både  för  honom  och  Ryssland  stötandesätt.   Om  Christin 
genom  baron  Taube  eller  någon  annan  hafl  tillfälle  atl  styrka  konu 
bil!  hans  vidtagna  steg,  del  är  en  oupplösl  gåta. 

Franske  ambassadören    Le    Boc,   redan  negligerad,  tog  ombrage 
af  Christins  förehafvande.    Han  ville  harva  en  särskild  audiens  hos  hei 
bigen  i  detta  ämne,  men  a  på  etl  stötande  sätl  af  Reuterhohn 

därifrån  hindrad.    Vänskapen  med  Frankrike  blef  härigenom  ännu  mera 
försvagad.    Le  Ho<-  blef  rappellerad   och   afreste  den  23  April,  - 
han  haft  sina  afskeds-audienser. 

Man   akref  i   utländska    bidningar,   atl    general  Pichegru  var  ut- 
nämnd  till  hans  efterträdare  i  Stockholm,  men  utan  grund;  och  sedan 
baron  Staöl  framdeles  äfven  fick  befallning  atl  lemna  Paris  och  al 
som   chargé  d'affaires  presentera  major  Rehausen,  hvilken  ej  emol 
al   direktorium,   blef  den   till  chargé  d'afFaires  ifrån  Frankrike  utsedde 

chelles    icke    heller  i   Stockholm   uti    sådan   egenskap  emotl 
och    kallsinnigheten    mellan    Sverige    och    Frankrike    uppenbar    under 
samma   tid,   som   vi   hotades   med   etl    fredsbrott  frän  vår  mäktig 
granne. 

Kejsarinnan  i  Ryssland,  dubbelt  förtörnad  öfver  hvad  som  händl 
Christin,  hade  emellertid  skicka!  generalen  baron  Budberg,  en  slag 
i  ill  chargé  d,affaires,  till  Stockholm.    Denne  general,  som  egde  m 

af  sin   monarkinna,  kom  dock  blotl  som  resande,  men  me- 
nagerades   så   litet,   atl    då    vid   en   cour   han  I 

gjorde   konungen   sig  sjuk.    Då  en  ny  cour  utsattes,  tog  Bu 
sin   hämnd   och    förebar  sig   vara    sjuk.    Men   dessa   gräliga  småheter 
fingo  innan  kori  ett  allvarsammare  utseende,  då  kurirer  ifrån  Finland 
och    Petersburg  ankommo,   atl    ryska  brupper  sammandi  grän- 

sen,  att    halfva    Petersburgska   garnisonen   var  beordrad  ditmarschera 


-  150  - 

den  3  April,  och  att  såväl  örlogsflottan  som  skärgårdsflottan  med  all 
makt  där  utrustades.  Dessa  tidningar  uppväckte  ett  allmänt  bekym- 
mer och  nästan  bestörtning. 

Hertigen  höll  den  2  April  i  konungens  närvaro  konselj,  hvars 
utslag  blef,  att  man  skulle  rusta  sig  till  motstånd,  men  därunder  i 
möjligaste  måtto  arbeta  på  fred.  General  Klingspor,  som  i  Finland 
förde  befälet,  hade  väl  tagit  de  kraftigaste  anstalter  emot  faran,  genom 
finska  truppernas  sammandragande  på  gränsen,  livarvid  allmogen  visa! 
ett  berömligt  nit  genom  frivilligt  meddelande  af  proviant  för  en  må- 
nad. Nu  skickades  generalmajoren  baron  Wrede  äfven  till  Finland  att 
ytterligare  understödja  försvarsanstalterna.  Denne  tappre  krigsman 
insåg  dock  hela  vådan  af  kriget,  upptäckte  utan  förbehåll  för  hertigen 
innan  sin  afresa  det  behof,  han  trodde  riket  halva  af  komposition,  och 
för  konungen  i  ett  enskildt  samtal  förmyndareregeringens  oskicklighet 
samt  sin  mening,  att  konungen  för  att  rädda  riket  borde  förklara,  sig 
myndig,  ett  steg,  som  denne  herre  af  grannlagenhet  afslog.  I  Stock  - 
holm  begynte  man  äfven  rusta  på  varfvet.  Den  7  beviljade  riksgälds- 
kontorets fullmäktige  hertigen  att  upptaga  den  million  r:dr,  hvartill 
1792  års  ständer  meddelat  kreditiv.  Ordres  afgingo  till  alla  landtrege- 
menten  att  hålla  sig  marschfärdiga.  Konungen  och  hertigen  beslöto 
bägge  att  i  händelse  af  krig  gå  till  Finland. 

Emellertid  var  man  betänkt  på  negociationer.  Man  måste  nn 
söka  den  nyss  negligerade  general  Budberg.  Spanske  legationskaval- 
jeren Moreno  for  till  honom  och  sade  sig  vara  af  konungen  skickad  att 
underrätta  sig  om  Rysslands  afsigter;  Budbergs  svar  blef  kort,  att  ho- 
nom förekom  oväntadt  att  hedras  med  en  sådan  beskickning,  dä  ko- 
nungen nyss  ej  velat  se  honom:  att  han  hade  inga  instruktioner,  men 
att  han  dock,  i  anledning  af  det  förtroende  han  af  kejsarinnan  egde, 
kunde  i  allmänna  termer  tillkännagifva,  att  hon  för  konungens  person 
hyste  uppriktigaste  vänskap,  men  vore  missnöjd  mod  hertigi  n  och  hans 
minister.  Man  skickade  efter  detta  svar  baron  Schwerin  till  Budberg, 
i  hopp  att  öppna  en  underhandling;  men  han  emottogs  icke:  ofversteii 
baron  Hugo  Hamilton  fick  ej  heller  mer  än  en  konferens.  Ändtligerj 
begärde  Budberg  själf  att  få  konferera  med  någon  af  salig  konungens 
vänner,  hvaribland  man  föreslog  baron  Essen,  som  ock  emottogs.  Bud- 
berg hade  nämnt,  att  kejsarinnan  aldrig  ville  öppna  någon  underhand- 
ling, förrän  Reuterholm  vore  utom  Sveriges  gräns. 

Detta  var  för  bonom  ett  dunderslag:  men  han  hoppades  nu  ge- 
nom  sin    väns   bemedlande   kunna  afvärja  mi  för  sin  makt  så  hotande 


151 

fara,  och  han   hop]  .    ,\n  steg  man  ned  i  ill  låghetei 

för  an    vinna   den,   man   förul    trotsal    med  otidigheter.    Del  märktes 
snart,  ftermålel    mellan   konungen  '"-Ii  ryska  prinsessan  lag  kej- 

sarinnan "in  hjärtat.  Man  lårer  a  svenska  sidan  nu  lät  ii 
del  mecklenburgska  kunde  uppoffras  för  del  nyssnämnda.  Budberg 
yrkade,  atl  konungen  och  hertigen  skulle  resa  till  Petersburg  och  per- 
sonligen besöka  kejsarinnan.  A.tl  låta  föra  sig  i  en  äådan  triumf  hade 
borl  väcka  hertigens  och  lians  gunstlings  vedervilja;  men  den  förre 
styrdes  blindt  af  den  senare,  och  denne  gjorde  alll  för  atl  bibehålla 
sig,  hvartill  del  förul  braverade  Ryssland  nu  skull'-  tgena  bon 
lian  nu  allt  couleui  de  rose,  och,  oaktadl  ryska  rustningarne 

Fstannade,  ansåg   han  dock  freden  så  viss,  atl  han  den  12  Maj  Läl 
utfärda  en  allmän  kung  iket,  atl  alla  misshälligheter  med 

land  voro  bilagda  och  kriget  afböjdt. 

Den    föreslagna    resan    fann   hos  konungen  etl  skäligl  motstånd. 
lian    fann   den    luiiniliaiii   och  ville  åtminstone  uppskjuta  den  iil! 
lian  blifvil   myndig.    Detta  gjorde  hinder  i  underhandlingarne,  och  Bud- 
berg afreste  på  kejsarinnans  befallning  trän  Stockholm  den  -  Maj. 

Ohder   allt    detta    hade    franska,  spanska  och  holländska  mi^sin. 
nerna   tagil    ombrage   af  de  täta  underhandlingame  idberg.    På 

deras  tillfrågan,  livad  de  betydde,  svarade  rikskansleren,  att  de  all 
icke  ändrade  Sveriges  redan  tagna  engagements  med  Frankrike.   Detta 
ii  förorsakade  nya  besvär  frän  ryska  sidan.    Reuterholm 
nyttjade  detta   tillfälle  att  störta  rikskansleren,  hvars  plats  han  ville 
Intaga.    Baron  Sparre  fick  en  illimiterad  permission  au  begifva  si 
landet,   och    baron    Reuterholm  åtog  sig  bestridandel  af  hans  ämb 
allt  livad  Sun,  hörde  till  korrespondansen. 

Ehuru   tidningarne   ifrån    Ryssland  blefvo  mera  tillfredsställande 
och    innehöllo,   atl  kejsarinnan  blifvil  någol  adoucerad  ijrefve 

Ostermann  önskade  fred,  hvilken  äter  af  Suboff  och  Markoff  icke  gyn- 
nades; höll  dock  kejsarinnan  oss  beständigl  en  échec genom rustnii 
hvilka  ä  vår  sida  måste  med  nog  kostnad  i  Finland  fortsåttas.  Mol 
Blutel  af  .inni  månad  återkom  general  Budberg  med  ambassadörs-kre- 
dltiv.  honungen  och  hertigen  kamperade  då  på  Ladugårdsgärdet,  hvar- 
est  Stockholms  garnison,  lifregementet,  [Jplands  regemente  och  Venn- 


d'affairos  B  ilm  var  en  "jean  f .  ...ti,  qui 

■  ii  u   de  l.i  Sui  de  poui 


152 

lands  jägare  voro  i  läger  sammandragna.  Ambassadören  hade  dar  sina 
audienser  och  qvarbjöds  därefter  att  soupera  hos  konungen.  Baron 
Reuterholm,  som  nu  i  rikskanslerens  ställe  konfererade  med  honom, 
uttömde  alla  ressurser  att  behaga  och  blef  äfven  med  Budberg  nöjd. 

Konungens  motvilja  mot  ryska  resan  fortfor  och  nödgade  till 
den  förklaring,  att  den  stridde  mot  konung  Gustaf  III:s  testamente. 
Ambassadören  Budberg  förklarade  däremot,  att  alla  underhandlingar 
då  vore  af  brutna  till  dess  konungen  blefve  myndig,  då,  i  händelse  han 
ej  fogade  sig  efter  H.  Maj:ts  önskan,  hon  finge  taga  sig  rätt  själf.  Där- 
vid hade  väl  bäst  varit  att  saken  fått  förblifva,  men  baron  Reuterholm. 
som  j  ryska  förbindelsen  nu  såg  ett  medel  att  bibehålla  sig,  ville  gå 
till  sitt  mal  och  gjorde  så  starka  föreställningar  om  do  förmåner,  riket 
kunde  vinna,  i  fall  konungen  nu  genast  ville  anträda  denna  resa,  och 
om  kejsarinnans  böjelse  att  göra  hans  bekantskap,  att  konungen  ändt- 
ligen  måste  samtycka.  Hertigens  håg  för  resan  var  mest  grundad  på 
hopp  om  penningar  och  subsidier.  Ej  heller  afskräcktes  han  af  den 
rol,  han  troligen  borde  spela  bos  Catharina,  lik  dogens  i  Genua  hos 
Ludvig  XIV. 

Man  behöfde  likväl  hela  sex  veckorna  att  öfvertala konungen  Mil 
resan  och  tillika  därtill  taga  nödiga  arrangementer  med  Ryssland.  Andt 
ligen   var   hon   vid  Juli  månads  slut  att  anse  som  afgjord.    Öfve] 
hållaren   baron  v.  Essen  och  ambassadören  Stedingk  utnämndes  då 
rikets  hurrar,  och  skulle  den  förre  vara  på  rosan  följaktig. 

Konungen  och  hertigen  anträdde  denna  resa  den  12  Aug.  sjö 
till  Åbo,  sodan  deras  excellenser  baron  Reuterholm  och  baron  v.  Essen 
redan  don  10  farit  förut  postvägen.   Den  öfriga  suiten  bestod  af  öfv 
kammarjunkame  grefve  Stenbock,  grefve  Fabian  Fersen,  baron  Fleming, 
kaptenlöjtnant ei na  grefve  Piper  och  grefve  Robert  Rosen,  förste  hoj 
mästaren  baron  Rålamb,  generallöjtnant  baron  Strömfelt,  kammarjunka- 
ren    Coyet,   adjutanten   Schröderstjerna,  lifmedikus  Rung,  sekreteraren 
Palin.   Dessutom  reste  baron  Schwerin  med  sin  förre  reskamrat  till  Ryss- 
land, kammarjunkaren  Philip  Jennings,  förut  att  annoncera  kom  ingens 
öfverkomst  till  Finland  i  Petersburg.   Man  fäste uppmärksamhei  vidden 
talrika  suiten.  helst  ryska  hofvets  plägsed  var  känd,  att  ihågkomma  alla 
vid  sädana  tillfällen  följaktige  med  presenter,     Resekostnaden  bestriddes 
af  den  million,  som  i  riksgäldskontoret  var  upptagen    Det  förtj  enar  ock 
antecknas,   att    ingen   regering   nu   förordnades   under   regentens  från- 
varo    Hertig   Fredrik   skulle   blotl    föra    befälel    i  Stockholm,    Utrikes 


158 

ärende -h     ministerkonferenserna     anförtroddes    statssekreteraren 

grefve  Barck. 

Ankomsten  till  Åbo  skedde  den  15,  och  resan  fortsattes  sedan 
landvägen   till   Petersburg.    Konungen  emottogs  från  ryska  sidan  med 

rkta  ärebetygelser.    Ankomsten  till  Petersburg  skedde  den  24  Aug., 
hvaresi    konungen   och    hertigen,   under  antagna    namn   af  grefvar  af 
och    Wasa.   funno   präktiga  lustbarheter  sig  till  mötes,  och  kej- 
sarinnan med  bela  hennes  familj  full  af  omsorg  atl  göra  dem  deras  be- 
sök förnöjsam!  och  angenämt. 

Redan  då  konungen  ryggade  mecklenburgska  förbindelsen,  hade 
han  måsl  lofva  hertigen  att  icke  ingå  don  ryska.  Omständigheterna 
hade  sedan  sa  förändra!  sig,  att  innan  konungen  kunde  förmas  till 
ryska   resan,   hade   man    uiåsl   uti  därunder  ingen  fråga  skulle 

as  "in    ryska   giftermålet;   och  konungens   afsigl    var,  att  den  hel 
och  hållen  skulle  aflöpa  i  komplimenter.    Men  sedan  någon  tid  förflutit, 
och  del   märkts,  atl   prinsessan  Alexandra  begynte  göra  intryck  på 
nungens  hjärta,  föreslog  hertigen,  att  II.  .Maj:t  skulle  begära  henne  till 

i,l,    Konungen  förebar,  atl  dess  engagement  i  Mecklenburg  ej  ännu 
var  formligen  afbrutet.    Man  svarade,  atl  sådant  lätt  skulle  aiTang 
och  ait  in  äker,  att  ingen  svårighet  skulle  möta  den  proposition, 

man  tillstyrkte  konungen,  helsl  därigenom  stora  fördelar  skulle  rikel 
tillskyndas.  EJäraf  läl  konungen  öfvertala  sig  att  anmäla  sin  önskan 
atl  vinna  prinsessan  Alexandras  hand.  i  enskildt  samtal  med  kejsar- 
innan, Bom  efter  någol  äskadl  betänkande  därtill  samtyckte.  Konungen 
besökte   nu    prinsessan    såsom  älskare,  och  deras  kärlek  blef  etl  ämne 

ida  hofvens  glädje. 

Men  en  dag  yttrade  Suboff  till  någon  af  de  svenska,  atl  prinses- 
san borde  få  behålla  sin  grekiska  religionsöfning  i  Sverige.  Konungen, 
härom    un'  rade  sig  till  kejsarinnan,  som  svarade,  att 

om  igen   fråga  borde  uppkomma.    Konungen,  trygg  vid  detta 

tvetydiga  svar,  t  redde  alla  svårighetej  undanröjda.  Men  22  Septembei 
utsattes  till  förlofhingens  eklaterande  vid  hofvet,  da  en  stor  bal  var 
diii'  anställd.  Men  da  konungen  var  färdig  atl  sätta  -di:  i  vagnen  för 
att  begifva  si^-  dit,  ankom  Markoff  med  et  i  papper,  hvarfi  han  a  kej- 
sarinnans vägnar  begärde  konungens  underskrift,  innehållande  att  prin- 

-I  försäkras  em  fri  religionsöfning,  och  att  konungen utfaste  denna 
rättighel  för  henn<   "comme  l'acte  le  plus  solemiel  qu'il  pul  passer  de  sa 
\ie-.    Koungen  vägrade  denna  underskrift,  men  lofvade  i  allmänna 
ait  han  ej  skulle  genera  prinsessans  samvete.     Marked'  for  åter  upp  till 


1--,+  - 

kejsarinnan,  men  kom  äter  till  konungen  med  lika  påstående  som  förut, 
och  då  H.  Maj:t  ånyo  vägrade,  förebar  kejsarinnan  en  opasslighet,  blif- 
vandes  ej  synlig  på  balen,  hvilken  ej  heller  konungen  eller  någon  svensk 
bevistade. 

Man  visste  ej,  hvadan  detta  dunderslag  kom.  Många  tillskrefvo 
det  preussiska  och  danska  operationer.  Danmark,  oroligt  öfver  den 
förbindelse,  som  mellan  Sverige  och  Ryssland  bereddes,  hade  låtit  en- 
voyén vid  svenska  hofvet  grefve  Bernstorff  göra  en  resa  till  Peters- 
burg för  att  däi-  vaka  öfver  hvad  som  hände:  och  det  troddes,  att  han 
med  penningar  så  hos  ryska  ministeren  som  presterskapet  bidragit 
till  detta  steg,  som  borde  vålla  en  rapture.  Andra  förmena,  att  kej- 
sarinnan aldrig  tagit  ett  så  brusquerande  steg,  om  ej  hertigen  och  ba- 
ron Reuterholm  redan  försäkrat,  att  det  af  konungen  utan  svårighet 
skulle  godkännas. 

Till  afslutande  af  en  traktat  emellan  Sverige  och  Ryssland,  som 
skulle  meddela  oss  subsidier,  en  bättre  gräns  och  säkert  försvar  mot 
alla  fiendtliga  anfall,  voro  kommissarier  å  ömse  sidor  utnämnde.  De 
svenske  voro:  deras  excellenser  Reuterholm,  v.  Essen  och  Stedingk. 
Första  verkningen  af  den  vägrade  underskriften  var  alla  konferensernas 
af  brytande.  Brouilleriet  mellan  bägge  hofven  var  uppenbart.  Konungen 
explicerade  sig  dock  enskildt  med  kejsarinnan  och  sökte  bevisa,  att 
han  ej  kunde  samtycka  en  mot  rikets  grundlagar  stridande  religions- 
frihet för  sin  drottning.  Kejsarinnan  åter  förfäktade  sin  sak  på  de 
grunder,  Rysslands  själfständighet  och  samvetsfriheten  företedde:  men 
fann  sig  bemött  med  en  oförväntad  ståndaktighet  af  den  unge  monarken. 
Sedan  hon  i  formen  af  försäkringen  medgifvit  någon  adoucissement, 
begärde  hon  i  en  annan  explikation  med  konungen,  hvarvid  hertigen 
var  tillstädes,  sistnämnde  herres  yttrande,  som  sade  sig  rinna,  att  ko- 
nungen kunde  underteckna  densamma.  Konungen  fann  sig  myckel 
stött  af  detta  utlåtande,  som  dock  ej  ändrade  hans  föresats. 

Emellertid  öfverhopades  konungen  af  sin  farbrors  och  alla,  sven- 
skars böner  och  föreställningar,  att  han  ej  skulle  uppoffra  sitt  rikes 
lugn  för  sin  envishet:  men  allt  livad  de  kunde  uträtta  var,  att  ko- 
nungen lofvade  afstå  från  sin  laggrannhet,  om  Stockholms  konsistorium 
vore  kapabelt  att  därtill  styrka.  Hertigen  hade  föreslagit,  att  dess  ut- 
låtande skulle  infordras. 

Kejsarinnan  hade  emellertid  låtit  funna  sig  att  samtycka,  del 
konferenserna  om  traktaten  mätte  få  äter  begynnas.  De  fortsattes  ock 
med  den  framgång,  att  traktaten,  försedd  med  kommissariernas  under* 


L55  - 

Bkrift,  äfven   i    Petersburg  kunde  pres  'ill   hertig*  m  ock 

meddelades.  Ratifikationen  skulle  sko  af  konungen  inom  bvå  månader, 
och   "in  den  vägrades  i  något  mal,  skulle  hela  traktaten  ane 

rriererade  subsidiernas   betalning  och   300,000  rubel   om  år< 

räckte,  voro  de  verkliga  förmånerna,  -  därafdrog; 

de  öfriga  villkoren  voro  dels  chimeriqua,  dels  skadliga.  Artikeln  om 
konungen»   giftennål   med   prinsessan  och  om  Enhet  för  benne 

var  där  uttryckligen  införd. 

Konungens  afresa  påskyndades  nu.    Han  skildes  från  kejsarinnan 
med   köld  och   höflighet.    Denna   prin  jen   saml    baron 

Reuterholru  ål  skildes  bättre  vänner.  Bertigens  och  den  sistnämnde  gunst- 
lingens presenter  voro  präktiga.  Reuterholms  värderades  rill  40,000 
rubler.    Återresan  till  Sverige  anträddes  den  l  Oktober.    Excellens 

rholm   och   Essen  ankommo  till  Stockholm  den  1".  och  kon 
samt  hertigen  den  15;  flyttande  strax  till  Drottningholm. 

af  Stockholms  konsistorium   infordrade   utlåtande   ba 
mycket    mer  brytt   ärkebiskopen   och  cons  3,  som  hertigen  icke 

blotl  fordrat,  uran  besvurit  dem  att  tillstyrka  bifall  a  religionsfriheten, 
andei  skrämmande  hotelser  af  blodströmmar  och  oberäkneliga  olyckor 
i  annan  händelse.  Dem  var  ock  en  ganska  otillräcklig  tid  förelagd,  och 
de   belägrades   därunder  af  expeditioi  -  arne  Edmans  och  Hoch- 

schilds  importuniteter,  som  voro  den  förre  baron  Reuterholms,  den  se- 
nare baron  von  Essens  fullmäktige  att  operera  på  dem.  Konsistorii  utlå- 
tandi  ett   blol  ande   af  1779  ars  toleransförordning,  i 

bvad  den  angår  äktenskap  mellan  olika  trosförvandter,  utan  tillämpning 
till  konung  och  drottning.    Men  ärkebiskopen  och  doktor  Murray  skrefvo 
handbref  till  hertigen,  hvari  de  enskildt  afstyrkte  saken.    Denne  herre 
i  Stockholm, 
slöts  ryska  rosan,  hvilken  för  baron  Reuterholms  enskilda 
blifvit    företagen   och   hvilken   under  hela   sitt    lopp  vittnat  om 
hans   obetänksamhet.     Konungen   hade   därunder  blifvit   ställd   på   de 
svåraste  prof.    Han-  ståndaktighet   beundrades  äfven  i  Ryssland;  hvar- 
emot    hertigens  svaghet    och    låga   uppförande  allmänt    lastades.    Ko- 
nungen  hade   under  denna  rosa  förloral  för  sin  farbror  allt  förtroende. 

Ryska    resans  ändamål   hade  egentligen   varit,  au    Reuterholm 
därigenom   skull''   vinna  etl  stöd,  som  under  konungens  tillkommande 

ng   skulle   bibehålla   honom    i   sin  myndighet.    I  sådant  afseende 

inrike.-,   flera   saker   påtänkta     Del    ar  ofvan   nämndt,   huru  han 
-■■kl    aflägsna  alla  dom.  som  gjorde  honom  ombrage.    Det  var  förmod- 


156 

ligen  i  samma  afsigt,  som  lian  detta  sista  årel  af  hertigens  regering 
visat  ett  slags  moderation  mot  dem,  han  tillförne  tillfogat  lidande, 
hvilket  skulle  tillvinna  honom  tillgifvenhet.  Major  Brändström,  som 
blifvit  utstruken  för  Armfelts  skuld  och  expatrierad,  fick  nu  utan  an- 
sökning tillstånd  att  komma  hem.  Han  lilef  föga  annat  än  karesserad 
af  Reuterholm,  som  tillbjöd  honom  livad  reparation  han  åstundade, 
och"  till  en  början  återställd  i  sin  majorsbeställning  vid  Savolax  rege- 
mente. Den  bekante  landsförviste  Thorild  blef  utnämnd  till  bibliote- 
karie vid  G-reifswalds  akademi.  Landshöfdingen  Lagerbring  blef  ut- 
nämnd till  öfverpostdirektör,  hvilken  syssla  efter  Francs  afgån g  blifvit 
förvaltad  af  revisionssekreteraren  Kihlgren;  och  trodde  man.  att  baron 
Schwerin,  som  var  en  systerson  af  Lagerbring,  därtill  förhulpit.  Ännu 
märkvärdigare  förekom,  när  fröken  Rudenschöld  i  Juni  månad  gjordes  fri 
frän  spinnhushäktet,  återfick  ära  och  namn  samt  erhöll  en  gärd  på  Got- 
land med  300  r:dr  om  året,  dit  hon  genast  afreste.  men  fick  slutligen 
tillstånd  att  tillbringa  tiden  hos  sina  anhöriga  i  Östergötland.  Toll 
hemförlofvades  älven  från  arresten  i  Wismar;  och  på  en  genom  mini- 
stern i  Köpenhamn  von  Enrenheim  från  regeringen  meddelad  tillåtelse, 
fick  den  där  vistande  landsflyktige  prosten  Widén  äfven  återkomma 
till  fäderneslandet,  som  skedde  i  Augusti  månad. 

T  en  del  de  högsta  ämbeten  hade  baron  Reuterholm  placerat  (lem. 
han  ansåg  för  pålitliga  vänner.  Hans  bror  president  i  statskontoret, 
baron  v.  Essen  öfverståthållare,  Lode  justiMekansler  och  nu  i  sin  skröp- 
lighet flyttad  till  president  i  Wasa  horrätt  samt  ärnad  att  lemna  sin 
plats  åt  Edman,  som  under  Lodes  ledighet  sommarn  förut  förrättat 
hans  ämbete,  vittna  om  en  sådan  omtanke.  Hertigen  var  chef  för 
flottorna  med  nästan  oinskränkt  makt,  chef  för  artilleriet.  Sjelfämade 
Reuterholm  blifva  rikskansler.  Hos  konungen  skulle  baronerna  Fleming 
och  Schwerin  med  sin  hofgunst  hålla  honom  uppe.  Mor  än  häl;'; en 
af  länen  i  riket  voro  under  hertigens  regering  bortgifna  ål  personer, 
dem  man  räknade  på,  ehuru  valet  icke  hedrade  urskillningen.  Del  är 
ovisst,  om  det  var  af  plan  eller  af  blott  lättsinnighet,  som  nu  efter 
hertigens  återkomst  en  mängd  med  militäriska  ämbeten,  äfven  de  högre, 
liksom  sattes  på  auktion  '»di  for  omåttliga  ackordsummor  bortgåfvos. 
Survivancer,  så  pä  sysslor  som  på  kungsgårdar,  voro  mod  lika  slösande 
frikostigliel  och  på,  bekostnad  af  don  unge  konungens  rått  bortskänkte. 
Mod  pensioner  hade  man  varit  lika  rund. 

Det  förljojiar  vid  detta  tillfälle  omnämnas,  att  förslag  vant  S 
hane  att  låta  kröna  konungen  d<'n  1  November  utan  ständers  samman- 


157 

kallande.    Om    sådanl    Bketl  i  afsigl  atl  liksom  för  evigt  natio- 

nen  vanan  atl   dell  g8tiftningen,  lemnas  därhän.    Någon  annan 

matisk  anledning  kan  svårligen  iipptänkas.  En  af  Gustaf  III:s 
ifrigaste  anhängare,  landshöfdingen  i  Falun  af  Nordin,  som  stod  i  nära 
förtaroende  med  Edman,  både  gillat  förslaget;  men  konungen  själfhade 
icke  därtill  kunnal  öfvertalas.  Bans  egen  böjelse  stridde  däremot,  och 
riksdrotsen,  Rosenstein  m.  fl.  styrkte  honom  i  hans  tänkesätt. 

Konungen  hade  egentligen  'i'1!  Bistå  året  lärl  känna  vidden  af 
Reuterholms  både  regeringssjuka  och  oskicklighet  atl  regera.  Bana 
hätska  fiendskap  mol  Ryssland,  förvandlad  i  en  Låg  krypning  för 
samma  makt,  och  di  ras,  hvari  han  genom  båda  dessa  öfverdrif- 

nledl  konungen,  ej  mindre  än  de  upplysningar  II.  Maj:l  af  ofvan- 
nämnda  båda  i  dgifvan   och  general  Wredesaml  flere inhemtat, 

hade  fullkomligen  öppnat  hans  ögon.  Men  uppenbart  hade  lian  -a  litet 
gifvit  sina  rankar  tillkänna,  att  Reuterholm  ännu  14  dagar  före  konung- 
ens tillträde  till  regeringen  trodde  sig  tämmeligen  trygg. 

Den  20  Oktober  hade  hertigen  ett  samtal  med  konungen,  rörande 
denne  favorits  tillkommande  öde,  och  då  B.Maj:t  icke  tydligen  däröfver 
ville  sig  utlåta,  ulan  lät  förstå,  att  Reuterholm  själf  därom  kunde 
adressera  sig  till  konungen,  begärde  och  fick  denne  följande  dagen  ett 
föret  rade. 

Han,  som  enväldigt  styr!  en  nära  50-årig  furste,  uppbar  nu  af 
en  18-årig  prins  välförtjenta  förebråelser  för  sin  högfärd,  sin  hämndlyst- 
nad, sii  t  agg  emol  konung  Gustaf  [II:s  minne  och  vänner,  sin  elaka 
illning  med  likeis  medel,  sin  okloka  styrelse  af  hela  rikskroppen 
och  de  medel,  lian  nyttjat,  att  tillsluta  konungens  ögon.  lian-  försvar 
var  lamt;  och  sedan  konungen  på  tillfrågan,  huru  han  i  dess  | 
komme  att  nyttjas,  svarat,  att  han  vore  president  i  kammarrevisionen, 
hvarifrån  II.  Makt  oj  ville  skilja  honom,  svarade  han  sig  äfven  där- 
ifrån begära  afsked,  sedan  han  ej  mer  egde  il.  Maj:ts  förtroende.  Han 
ledan  af  hertigen  lofvad  pension  af  3000  r:dr- 
men  den  vägrades  äfven,  emedan  konungen  sade  det  ej  vara  sin  skuld, 
om  han  toge  afsked  par  humeur.  Reuterholm  retirerade  sig  efter  sin 
audiens,  rörd,  förespående  rikel  stora  skakningar,  och  erhöll  följande 
:  dm  -J-J  Oktober  hertigens  tillstand  till  entledigande  frän  sin 
ämbete,  hvarom  statssekreteraren  Rosenblad  antyddes  att  besörja  ex- 
pedit ionen  i  granna  ordalag. 

Haten  Reuterholm  lät  ock  don  i  November  införa  i  avisorna,  att 
afskedet   blifvil    utfardadt,  samt  att   Kongl.  Maja  därvid  i  de  nådigaste 


-  158  -- 

och  för  Ii.  exc.  mest  tillfredsställande  ordalag  mot  honom  betygat  sitt 
synnerliga  välbehag  öfver  de  vigtiga  och  utmärkta  tjenster,  h.  exc. 
under  minderårigheten  emot  konung  och  fosterland  ådagalagt.  Öfyer 
denna  svassande  annons  fick  dock  baron  Eteuterholm  sedermera  tåla 
en  allvarlig  förklaring  af  konungens  missnöje. 

För  sammanhangets  skuld  må  i  förväg  anföras,  atl  baron  Reuter- 
holm  vid  högtidligheterna  samma  dag  bar  spiran  framför  konungen, 
och  att  han  i  November  månad  lemnade  Stockholm,  begifvande  sig  i 
sällskap  med  sin  kusin  landshöfdingen  baron  Gyllenstjerna  till  Skåne. 
Han  var  under  hela  resan  af  den  största  inquiétude  och  säges  på  ett  och 
annat  ställe  hafva  rönt  prof  af  folkets  mindre  tillgifvenhet.  Han  fort- 
satte sedan  resan  till  Hamburg,  där  han  lefvat  mycket  tyst.  i  sällskap 
mest  med  postdirektören  Bregard.  och  utan  att  bära  ordenstecken. 

Sic  transit  gloria  mundi. 

Af  nödig  omtanke  för  sina  klienter  skaffade  ock  baron  Reuter- 
liolm,  vid  samma  tid  som  han  tog  afsked,  presidenten  Lode  transport 
till  Åbo  hofrätt,  och  sin  bror,  presidenten  i  statskontoret,  till  Wasa. 
Till  justitiekanslersämbetets  förvaltande  efter  Lode  förordnades  revisions- 
sekreteraren grefve  Gyllenborg.  Lode  hade,  alt  kröna  sitt  verk,  ombestyrt 
klyfning,  under  ackords  villkor,  af  flera  domsagor,  mest  till  förmån  för 
oförfarna  ynglingar.  Han  var  en  svag  och  lömsk  man,  nog  låg,  men 
icke  nog  driftig  att  vara  ett  riktigt  instrumentum  imperii,  elak  hus- 
hållare och  gäldbunden,  samt  därföre  ej  grannlaga  på  medlen  att  för- 
skaffa sig  tillgångar. 

H.  exc.  Ruuths  process  bléf  detta  är  i  sista  instansen  afgjord. 
Han  besvärade  sig  öfver  kammarrevisionens  utslag  hos  ken  ungen:  och 
högsta  domstolen  företog  sig  detta  måls  pröfning  i  början  af  Febr. 
Professor  Calonius  var  den  ende  af  dess  ledamöter,  som  ansåg  de  af 
konung  Gustaf  III  påskrifne  reversaler  böra  gälla  grefve  liuuth  till  godo 
och  som  i  följe  däraf  pröfvade  honom  böra  frikallas  för  allt  vidare 
ansvar  för  de  mot  honom  anmärkte  324,693  r:dr.  Hans  raisonnement 
var,  att  konungens  påskrift  antingen  betydde  något  eller  intet.  Det 
senare  kunde  ej  utan  förgripelse  påstås:  det  förra  åter  kunde  då  icke 
blifva  annat  än  ett  qvitto,  livars  kraft  och  verkan  ej  borde  förfalla 
genom  en  blott  supposition,  att  de  qvitterade  summor  särskildt  blifvit 
grefve  Ruuth  ersatta;  hvarförutan  professoren  var  af  den  tanke,  att 
Ii.  exc.,  enligt  sitt  eget  yrkande,  måtte  få  med  själf  sins  ed  vila.  att 
lian  utbetalt  de  ifrågavarande  medel  till  sang  konungen,  enligt  dennes 
anordningar   och  nian  all  ersättning.    Le  andra  7  ledamöter,  riksdrot- 


-  169 

gen,  hofrättsråderna  \    Bölmen,  Hisinger,  Ehrenheim,  Evelius,  lagmän- 
nni   Widegren  och  Smalén,  stadfästade  alla  kammarrevisionens  utslag. 

Sans  exc.  Knuth  vände  sig  dfi  till  konungen  supplicando,  och 
anhöll   aii    af  ib   nåd  varda  befriad  ifrån  den  honom  ådömda 

oing,  men  att,  om  en  sådan  nåd  ej  kunde  beviljas  honom,  i  an- 
aeende  till  hans  oförmögenhel  atl  genasl  gälda  den  föreskrifna  Bum- 
man,  måtte  tillåtas  en  sådan  underhandling,  hvarigenom  kronan  k> -uiiik ■ 
till  så  stor  ersättning,  som  utan  lidande  för  hans  öfriga  kreditorer 
kunde  åstadkommas.  Detta  åsyftade  en  aversionshandel,  hvarvid  grefve 
Ruuth  skall  budil  kronan  10  tunnor  gnid.  Men  då  detta  mål  förekom 
i  konseljen  hos  hertigen  den  29  April,  i  hvilken  konungen  arven  var 
närvarande,  förklarade  H.  K.  II-  sig  alldeles  icke  kunna  eftergifva  kro- 
nans rätt,  utan  sig  i  det  ställe  önska,  atl  denna  fråga  måtto 
till  konungens  "tu  några  månader  tillstundande  äntrade  till  regeringen. 
II.  Maj:t  åter  yttrade  sig  lika  allvarligen  önska,  att  II.  K.  B.  nu  genasl 

meddela  utslår:',  helsl  saken  både  anginge  kronans  rätl  och  vore 
at  den  beskaffenhet,  att  den  blott  ^kullr  tillskynda  II.  Maj:l  ett  fram- 
deles bekymmer,  utan  att  ändring  därmedelst  kunde  vinnas  i  del  af 
två  öfverdomstolar  fällda  utslag.  Till  följe  häraf  blef  h.  exc.  Ruuths 
ansökning  afslagen,  hvarpå  han  anmälte  si^-  till  cessio  bonorum  vid 
vederbörlig  domstol.  Han  hade  emellertid  på  begäran  erhållit  afsked 
frän  generalguvernörsämbetet  i  Pomern.  hvilkel  efter  honom  uppdrogs 
general  Plåten,  smid  åter  fick  till  efterträdare  i  öfverbefälel  uti  Skåne 
sann  öfverstebeställningen  vid  norra  skånska  kavalleriregementel  gene- 
rallöjtnanten  baron  « ledersl  röm. 

Till  årets  märkliga  händelser  kan  räknas  generalmajoren  Pech- 
lins  dödsfall  i  76  ars  ålder,  på  Varbergs  fästning.  Han  hade  varit  en 
orolig  man.  med  snille,  mod  och  fermeté,  dem  han  nästan  aldrig  i  god 
sak  använd!. 

Till  utrikes  saker  hörer  hofkansleren  v.  Engeströms  obehagliga 
händelse.  Flyttad  såsom  envoyé  från  London  till  Wien,  hade  han  om 
vintern  uppehållil  sig  i  Paris;  men  på  resan  till  sin  beståmmelseorl  i 
Elegensburg  meddelades  honom  kejserliga  hofvets  förklarande,  atl  han 
ej  i  Wien  kunde  emottagas,  emedan  kejsaren  ej  hölle  ministrar  af  andra 
rangen.     Skälen    von.  dock   mol    Engeström   personella,  emedan   han 

troddes  att   i  Paris  hafva  påarbetal  en  allians  mellan  S1 
Frankrike,  och  man  i  öfrigl  fruktade  atl  hans  hus.  i  anseende  till  hans 
polska  gifte,  skulle   bli   etl    tillhåll  för  alla  missnöjda  Polackar.    Han 
begaf  sig  nu   till  sin  svärfar  i  södra  Preussen  och  sedan  till  Dresden, 


-  160  - 

med  svenska  regeringens  tillstånd,  som  ej  ville  hafva  hem  honom,  och 
drog  emellertid  sitt  traktamente. 

Europa  hade  detta  år  blifvit  vattnadt  med  mera  blod  än  något 
af  de  föregående,  sedan  kriget  begyntes.  Kongressen  i  Basel  afbröts 
den  8  April  och  med  detsamma  vapenhvilan.  Krigsrörelserna  börjades 
först  i  Italien.  Franska  arméen  kommenderades  af  en  25-årig  korsikan, 
Bonaparte,  som  sades  hafva  framlemnat  en  klyftig  operationsplan,  men 
så  dristig,  att  ingen  af  hans  förmän  tilltrodde  sig  att  föra  ni  den- 
samma. Han  visade  i  själfva  verket,  att  han  var  vuxen  det  kall,  ho- 
nom uppdrogs.  Genom  kloka  marscher  och  dristiga  anfall  inträngde 
han  i  hjärtat  af  Piemont,  slog  sardinska  och  kejserliga  trupperna  i 
flera  repriser,  hutade  Turin  och  tvang  den  ålderstigne  konungen,  fär- 
dig att  fly  ur  sin  hufvudstad,  till  en  vapenhvila,  som  lemnade  frånse- 
serna  i  besittning  af  hans  bästa  fästningar,  samt  fri  marsch  öfver 
Poströmmen.  Detta  stillestånd  förvandlades  den  15  Maj  i  en  bestän- 
dig fred,  hvarmedelst  Savoyen  och  Nizza  evärdeligen  till  Frankrike 
afträddes. 

Bonaparte  fullföljde  nu  sina  segrar  i  Mailand.  Hans  nästa  möda 
blef  att  förfölja  den  flyende  österrikiska  arméen,  som  ut nh t  general 
Beaulieu'*  befäl  måste  kasta,  sig  in  i  Tyrolen.  Bonaparte  öfversväm- 
made  nu  Lombardiet  som  en  flod.  För  kejsaren  återstod  där  ingen 
fläck  mer  än  Mantua.  Panna  och  Modefia  måste  med  dryga  brand- 
skatter köpa  sig  fred,  och  däribland  voro  många  af  italienska  skolans 
mästerstycken  i  målning,  som  skickades  till  Frankrike.  Fransoserna 
togo  jämväl  Bolögna,  Ferrara  och  Urbino  i  besittning  och  tvungo  påf- 
ven  till  en  vapenhvila  emot  15  millioner  livrés  erläggande  och  debästa 
statyers  och  målningars  afträdande  åt  den  segrande  fienden.  Bona- 
parte, som  emottagit  en  armé  utan  kläder,  utan  proviant  och  ammu- 
nition, hade  förskaffat  den  alla  dessa  förnödenheter,  förde  krig  på  eget 
förlag  och  hemremitterade  millioner  till  Frankrike.  Sedan  han  besatt 
Verona  med  andra  venetianska  fästningar,  som  höllo  honom  ryggen 
fri,  inspärrade  han  Mantua  och  inträngde  i  Tyrolen.  General  Wurmser, 
som  med  en  nyuppsatt  österrikisk  armé  tågade  Mantua,  till  undsätt- 
ning, blef  totaliter  slagen  och  måste  med  några  och  20,000  man,  som 
voro  dess  öfverlefvor,  kasta  sig  in  i  den  blockerade  fästningen.  Bona- 
parte stod  redan  på  norra  sidan  om  Trient.  Hans  plan  var  att  angripa 
kejsaren  i  hjärtat  af  hans  länder,  medan  tvenne  andra  fransyska  arméer 
från  andra  håll  voro  i  samnia  afsigt  uti  anmarsch. 


Franska  Sambre-  och  Maas-arméen,  anförd  af  Jourdan,  hade  redan 
i  April  månad,  sedan  österrikiska  arméen,  kommenderad  al  kejsarens 
bror,  ärkehertig  Carl,  uppsagt  stilleständ,  framträngl  vid  öfra  Rhen,  men 
efter  några  fördelar  retirerat  sig.  De  kejserlige  rusade  efter,  och  re- 
trätten fanns  vara  ''ti  stratagéme,  då  franske  generalen  Moreau  (tillförne 
advokat)  med  Rhenarméen  gick  vii  denna  flod,  eröfrade 

Kclil  nästan  man  motstånd,  underlade  Big  hela  Schwabiska  kretsen  och 
frambröl  ända  in  i  Bayern.  Bärigenom  fick  Jourdans  armé  luft,  gick 
åter  löst  på  de  kejserliga  i  öfra  Rhenska  kretsen,  fortsatte  sina  eröf- 
ringar  där  och  i  Franken  samt  framträngde  till  Nurnbi 

Kejsaren  botades  nu  från  Franken,  Bayern  och  Tyrolen  af  tre  fiendt- 
arméer  på  en  gång;  då  ärkehertig  i  arl,  eftei  sin  reträtt  förstärkt 
med  friska  trupper  ifrån  Böhmen  och  Ungern,  ändtligen  slog  firanso- 
serna  vid  Theiningen  och  tvingade  Jourdan  att  retirera,  hvarpå  allt 
hvad  fransoserna  i  öfra  Rhenska  och  Frankiska  kretsarne  eröfrat,inom 
två  månader  åter  gick  förloradt.  Troligen  hade  brist  på  proviant  orsa- 
kat detta  missöde. 

Ärkehertig   Carl  utropades  nu  för  Tysklands  frälsare  och  var  det 

äfven.    Jourdan  tog  afsked  och  fick  Beurnonville  till  efterträdare;  men 

bre-   och   Maas-arméens  återtåg  tvang  Moreau,  som  anförde  Rhen- 

arméen,  äfvenledes  till  reträtt.    Denna  var  ett  mästerstycke,    lian  tra- 

rade  qu  baklänges  bela  Schwabiska  kretsen,  omgifven  och  harce- 
lerad  af  fiender,  oskadd  och  ofta  segrande,  samt  återförde  sin  armé 
öfver  Rhenströmmen  mot  slutet  af  Oktober.  Kehl,  som  fransoserna  ta- 
git   utan   en  mans  förlust,  bombarderades  nu  af  de  kejserliga  och  åter- 

efter  sex  veckors  operationer  med  15,000  mans  torlust  inom  årets 
slut.     Ej    mindre    dyr    var    broskansens    eröfring    vid    Boningen    vid 

-amma    tid. 

Bonapartes  stora  och  kombinerade  plan  var  väl  således  deran- 
gerad;  men  ehuru  han  äfven  fann  rådligast  att  mot  hösten  retirera  sig 
ut  ur  Tyrolen,  fortfor  dock  lyckan  att  framgenl  gynna  hans  mod  och 
skicklighet.  Flera  kejserliga  arméer  utrustades  att  bjuda  honom  spet- 
sen och  undsätta  Mantua,  men  blefvo  af  honom  nederlagda.  General 
Alvin/.\    gjorde  de  sista  båda  olyckliga  fö]  uoi   honom,  och  blef 

totalitei    slagen    inom   någ]  veckor,  försl  vid  Arcole  och  sedan  vid 

Rivoli  (Januari). 

Sammanhanget  tyckes  fordra  berättelsens  fortsättande,  ehuru 
operationerna  skjuta  In  på  nästa  året.  .Mantua,  som  nu  i  fem  månader 
varit  alldeles  inspärradt,  måste  den  2  Febr.  gifva  sig  med  kapitulation. 

A>tiri  beth,  A  a'.,  k  ninga,  1 1 


-  162  - 

Flera  tusende  både  af  garnison  och  borgare  voro  döda  af  hunger.  En 
katt  kostado  2  r:dr.  På  Wurmsers  eget  bord  var  hästkött  en  läckerhet; 
och  hästarne  voro  nästan  alla  förtärde.  Den  qvarlefvande  besättningen, 
sjuk  och  uthungrad,  fick  fritt  affcåg.  Eröfringen  af  Mantua  hade  föl- 
Frankrikes  fiender  de  bedröfligaste  följder.  Påfven,  uppmuntrad  af  ärke- 
hertig Carls  framsteg,  hade  ej  uppfyllt  vapenhvilan,  utan  i  förtröstan 
på  allians  med  konungen  i  Neapel  börjat  fiendtligheter. 

Emellertid  hade  den  senare  konungen  under  spansk  bemedling 
slutat  fred  med  Frankrike,  och  sedan  Mantua  var  öfvergånget,  lemna- 
des  påfven  i  sticket.  Han  hade  dock  mod  att  rusta  sig  till  motstånd: 
men  när  Bonaparte  inbröt  i  hans  land,  eröfrade  hela  Romagna  och 
Marche  d'Ancona,  samt  stod  med  sin  segrande  armé  halfvägs  till  Rom, 
skickade  påfven  fullmäktige  att  med  honom  sluta  fred,  som  ock  träffa- 
des i  Tolentino,  med  hårda  och  förödmjukande  villkor.  I  kraft  däraf 
afträddes  till  Frankrike  Ferrara,  Bologna  och  Romagna,,  hvarjämte  hela 
<U']\  i  stilleståndet  utfästa  kontributionen  måste  utgöras  med  sa  an- 
senlig tillökning,  att  påfven  måste  till  betalningen  uppoffra  en  af  sina 
tredubbla  kronor.  Det  är  dock  troligt,  att  Bonaparte  ej  motstått  den 
frestande  rot  elsen  att  blifva  en  ny  eröfrare  af  världens  forna  lmfvudstad, 
om  ej  konungens  i  Neapel  bona  officia  mellankommit  och  framför  allt 
en  mer  lysande  expedition  mot  kejsarens  arfländer  kittlat  hans  håg. 

Så  snart  påfven  blifvit  tvungen  till  fred,  vände  sig  den  franske  se- 
gervinnaren mot  denne  fiende,  som  var  honörn  värdigare.  Han  in- 
trängde i  Friaul,  eröfrade  Trieste,  Görtz  och  flera  orter,  skickade  nya 
detachementer  in  i  Tyrolen,  som  framträngde  inemot  Innsbruck,  ut- 
bredde sig  vidare  med  hufvudstyrkan  öfver  Krain,  Kärnthen  och  Steyer- 
mark  samt  slog  ärkehertig  Carl,  som  nu  fått  befäl  öfver  italiensk  a  - 
österrikiska  arméen,  eller  rättare  öfver  den  som  skulle  försvara  hjär- 
tat af  landet.  Denne  måste  sedermera  retirera  sig  så  godt  som  under 
murarne  af  Wien,  hvarest  kejsaren  gjorde  anstalter  om  hela.  hofvets 
flyttning,  om  försvar  mot  ett  befaradt  anfall  både  af  borgare  och  stu- 
denter och  om  en  allmän  resning  i  Ungern,  under  det  franska  arméen 
vid  Rhenströmmen,  anförd  af  general  Hoche,  bröt  upp  och  framträngde 
med  nya,  segrar. 

Bonaparte  hade  under  hela  sitt  segertåg  jämnt  tillbjudit  fred; 
men  villkoren  hade  runnits  lör  härda  och  kejsaren  hade  oj  velat  skilja 
sig  från  England,  hvarifrån  om  hösten  L796  en  ambassadör,  lord  Mal- 
mesbury.  varit  skickad  till  Paris,  mera.  som  troligt  är,  att  tillfreds- 
ställa engelska  nationen  än  af  uppriktig  kärlek  för  freden,  hvarföre  ock 


L63 

lian  efter  några  veckors  fruktlösa  negociationer  med  franska  ministe- 
ren  antyddes  atl  begifva  sig  tillbaka  till  England. 

Men   när   nu    Bonaparte  3tod  segrande  några  poster  ifrån  Wien, 
fingo  propositionerna  mera  gehör.  Neapolitanske  ambassadören  San  Gallo 
uppdrogs  att    besöka    Bonaparte   i   hans   högqvarter,  och   efter 
konferenser  undertecknades  af  honom  och  kejsi  •  ralen  Meerfeld 

a  ena   sidan   sann    al'  Bonaparte  a  den  andra,  natten  emellan  den  17 

■  •(•Ii  is  April  i  jungfrustiftel  Goés  vid  Leoben  i  Steyermark,  fredspreli- 
minårer  emellan  kejsaren  och  Frankrike.  Därigenom  stipulerades:  1:" 
au  kejsarens  andel  i  Nederländerna  evärdeligen  afträddes  till  Frank- 
rike; 2:o  an  Frankrikes  gränser  erkändes  sådana  de  genom  regeringens 
dekret  blifvit  fastställda;  3:o  att  af  de  i  [talien  eröfrade  kejserliga  län- 
derna skulle  upprättas  en  independenl  republik  under  namn  al  <ispa- 
dansk;  dock  skullr  kejsaren  fa  behälla  Mantua  <"'li  fa  ersättning  på 
venetianska  gi 

England  hade  1796  emot  Frankrike  föga  uträttat,  oaktadl  dess 
talrika  flottor  kostade  ofantliga  penningesummor,  som  ökte  kronoskul- 
den och  förtvinade  nationen.  1  kaperier  fortforo  fransoserna  att  göra 
sina  fiender  stor  skada.  En  landstigning  på  Irland  försöktes  af  fran- 
soserna förgäfves  i  December;  flera  skepp  förgingos,  dels  strandade,  dels 
af  storm,  och  förrättningen  misslyckades,  men  den  i  Kanalen  krys- 
engelska flottan  drog  däraf  föga  parti.  Däremol  borttogo  engels- 
männen en  hel  holländsk  eskader,  anförd  af  amiral  Lucas  atl 
Cap,  som  blef  innestängd  i  Saldanha-viken  och  måste  gifva  sig  få 
I  anledning  af  en  mellan  Frankrike  och  Spanien  i  Augusti  månad  träf- 
fad  offensiv   och  defensiv  allians,  förklarade  Spanien  England  krig  den 

■  <  Oktober;  men  gaf  efter  vanligheten  denna  mäktiga  sjöfiende  blotl 
anledning  till  segrar.  Förlusten  af  ön  S.  Trinidad  i  Amerika  var  första 
verkan  af  krigsförklaringen;  och  i  Februari  17".i7.  da  spanske  amiralen 
Cordova  skulle  utgå  mod  sin  flotta  atl  förenas  med  den  iranska  i  Brest, 
blef  han,  ehuru  mycket  öfverlägsen,  slagen  af  engelske  amiralen  Jervis 
vid  Cap  S.  Vincent,  förlorade  fyra  stora  skepp,  som  föllo  i  fiendens 
händer,  och  måste  gå  tillbaka  till  Cadtx  med  sin  illa  medfarna  flotta, 
som  därefter  blockerades  af  den  engelska. 


VII. 

Gustaf  IY  Adolfs  tillträde  till  regeringen 
och  båda  första  regeringsår. 

(1796-98). 

[nstabatque  dies,  qui  dat  nova  nomina  fastis. 

Ipcii  1  November  1796.  då  konungen  fyllde  18  år  och  efter  sin  fram- 
lidne faders  testamente  var  myndig,  bégaf  H.  Maj:t  med  sina  farbröder, 
hof-  och  ämbetsmän,  sig  högtidligen  rjll  rikssalen,  för  att  af  sin  för- 
myndare emottaga  riksstyrelsen.  Konungen,  såsom  okrönt,  bar  vid 
detta  tillfälle  blott  kronprinskronan.  Hertigen  af  Södermanland  lät 
vid  detta  tillfälle  uppläsa  en  berättelse  om  den  af  honom  i  fyra  år 
förda  regeringen,  som  icke  tillfredsställde  åhörarena.  Den  omnämnde 
bland  annat  statsverkets  förbättring  och  ett  sådant  militäriska  ackor- 
dernas  nedsättande,  att  de  snart  skulle  försvinna.  Båda  dessa  anföran- 
den stridde  så  uppenbart  mot  en  allmänt  känd  sanning,  att  man  önskat 
för  hertigens  heder,  att  han  ur  berättelsen  utelemnat  en  sä  illa  pas- 
sande prydnad.  1  sitt  tal  förklarade  hertigen,  att  ban  nedlade  sina 
ämbeten  såsom  storamiral,  general  af  artilleriet  och  Upsala  akademis 
kansler.  Öfverstebeställningen  vid  lifregementet,  såsom  köpt  för  hans 
penningar,  var  <h'\\  enda,  han  ville  behålla. 

Vid  detta  högtidliga  tillfälle  föreföll  den  oordning,  alt  konunga- 
försäkran, såsom  ock  Säkerhetsakten,  hvilka  båda  af  konungen  bort 
underskrifvas,  ingendera  blifvit  tillstädesskaffade.  Ken  förra  hemtades 
dock  i  hast  (rån  riksarkivet,  men  då  den  senare  icke  sa  forl  kunde 
förebringas,  uppkommo  hvarjehanda  gissningar  om  någon  afsigl  att 
supprimera   denna    fö]    konungamakten    så    betydande  akt.    Att  likväl 


L65 

allt   härrörl    af  glömska,   bevistea  födande  dagen,  då  konungi 
galleriet  i  närvaro  af  kollegierna,  hvilka  dit  voro  uppkallade,  högtidligen 
densamma  underski'ef. 

II.  Majrts  egel  tal  '"-Ii  yttrande  vid  regeringens  emottagande  vai 
enkelt  och  värdigt.  Bans  omdöme  öfver  förmyndareregeringen  innebal 
icke  mera  beröm  än  själfva  anständigheten  gjorde  oundgängligt.  För 
öirigt  utmärktes  icke  högtidligheten  genom  några  sa  kallade  nådebe- 
tygelser,  utan  allt  aflopp  med  stillhet  och  tysthet. 

Ehuru  mellan  konungen  och  hertigen  af  Södermanland  rådde  en 
köld,   som   alldeles   uteslöl  den  sistnämnde  från  alll  vidare  rådförande, 
iakttog  likväl  den  unge  konungen  en  noga  grannlagenhel  atl  icke 
sin    törne  förmyndare;  och  de  flesta  af  de  förändringar,  som  snari    vid- 

ådagalade  en  -.-ulan  varsamhet.  Alla  ledamöterna  i  beredningen 
öfver  rikets  allmänna  ärenden  bibehöllos  och  förstärktes  allenast  med 
statssekreteraren  Lagerbring  och  landshöfdingen  Rosenstein.  Däremot 
Skedde  flere  ombyten  i  högsta  domstolen  och  det  på  etl  sätt,  som,  i 
i  afseende  på  de  tillkallade  nya  ledamöterna,  al  allmänhetens  röst  pila- 
des. Förste  generaladjutanten,  som  under  hertigens  förvaltning  varit 
•  ■ti  slags  krigsminister,  inskränktes  inom  sin  forna  befattning,  och  blef 
ämbetet  såsom  under  Gustaf  QI:s  regering  ambulatoriskt.  Konung- 
ens f.  d.  vice  guvernör  baron  ttörner  var  den  förste  som  -  det. 

öfverste  Aminoff  återfick  sin  frihet  och  den  olycklige  f.  d.  kongl. 
sekreteraren  Ehrenström  flyttades  till  Waxholms  fästning,  hvaresl  fad- 
ren  var  kommendant  och  sonen  fick  tillstånd  atl  under  tjenlig  bevak- 
ning äfven  tillbringa  tiden  på  en  landtgård  i  nejden.  De  till  S:t  Bar- 
thelemy  deporterade  medbrottsliga  i  Armfeltska  saken  återkall 
Bland  dem.  som  rönte  vedermälen  af  konungens  nåd,  var  en  löjtnant 
vid  namn  Kullberg,  som  vid  1789  års  riksdag  med  ifver  tillhört 
kallade  royalister,  men  sedermera  för  ovarsamma  utlåtelser  under  för- 
myndareregeringen ohörd  och  odömd  blifvit  kastad  i  ett  mörkt  fängelse 
irlstens  fästning,  där  han  förlorat  synen.  Han  återställdes  på  fri 
•  ii  leddes  af  sin  sen  till  konungens  audiens.  Detta  skådespel  ut- 
gjorde  en  eftertänklig  förebråelse  för  Sveriges  fallne  storvisir. 

Storamiralsämbetel  delades  em. 'lian  tvenne  kommittéers  förvaltning, 
den  ena  för  örlogs-,  den  andra  för  arméens  flottas  ärenden.  Vid  ny- 
årstiden befordrades  statssekreteraren  v.  Numer-  till  president  i  kam- 
marrevisionen utan  ansökning,  Lagerbring  till  statssekreterare  för  krigs- 
ärendena '"-Ii  franc  till  öfverpostdirektör,  dock  med  indragning  af  den 
'ii.    han  under  konung  Gustaf  lll;s  Lid  inneha!'!  och  under  Ljenst- 


166  - 

lösheten  fått  behålla.  Den  mot  baron  Reuterholm  så  tjenstaktige  Bre- 
gard  entledigades  frän  sin  postkommissariebeställning  i  Hamburg.  För 
sammanhanget  kan  nämnas,  att  nästa  vår  öfverstelöjtnantsbeställninger 
vid  Svea  garde  fråntogs  öfversten  baron  Bennot,  som  flyttades  till  öf- 
verstebeställningen  för  Jönköpings  regemente,  hvars  öfverste,  baron 
Friesendorff,  i  stället  biet  öfverstelöjtnant  vid  bemälda  gardesregemente, 
och  att  sedan  öfversten  vid  artilleriet  i  Stockholm  baron  Gyllengranat 
fått  afsked,  hans  ämbete  uppdrogs  åt  öfversten  baron  Otto  Wrede,  som 
snart  under  sitt  befäl  förenade  hela  artilleriet  i  Sverige  och  Finland, 
hvilket  hertigen  delat  emellan  fyra  öfVerstar,  och  hvarmedelst  det  ny- 
skapade generalsämbetet  vid  artilleriet  tillika  upphörde.  Skälen  till 
Bennets  och  Gyllengranats  deplacerande  äro  obekanta,  men  att  den 
senare  var  arresterad  för  misstanke  om  delaktighet  i  konungamordet 
1792,  undföll  icke  uppmärksamheten. 

Inom  årets  slut  frigaf  konungen  kaffe,  hvilket  sedan  den  1  Jan. 
17'M  varit  förbjudet.  Att  samma  förbud  näs! an  nian  försyn  varit  öf- 
verträdt,  och  att  kronan  var  i  förlusl  af  all  tull  för  införseln  af  denna 
öfverflödsvara,  voro  tillräckliga  skäl,  då  konungen  icke  genom  en  stö- 
tande stränghei  ville  hälla  hand  öfver  en  författning,  som  så  ögonsken- 
ligen  stridde  mot  nationens  smak  och  till  en  del  mot  de  begrepp  om 
frihet,  som  senare  biders  tänkesätt  medfört. 

Kanslersämbetets  bestridande  för  CJpsala  akademi  åtog  si| 
nungen  själf.  Anledningen  var,  att  då  val  skulle  anställas,  några  pro- 
fessorer, som  under  förmyndareregeringen  genom  presidenten  Lodi."], 
kanslerasekreteraren  Eurén  styrt  alla  akademiska  ärenden,  föreslogo 
hertigen  af  Östergötland,  men  fjorton  satte  sig  tillsammans  att  välja 
på  landshöfdingen  Rosenstein.  Konungen,  härom  underrättad,  tog  i 
denna  ledsamma  ställning,  där  å  ena  sidan  akademiens  väl  och 
andra  en  Lncongruitet  var  i  fråga,  det  beslut  att  tills  vidare  qälf  antaga 
tkademiens  omedelbara  beskydd  och  att  därvid  nyttja  Rosenstein 
a  föredragande  i  dithörande  ärenden,  hvilket  i  själfva  verket  ända 
gjorde  honom  till  kansler,  man  att  stöta  former  eller  väcka  afund. 
Svenska  akademien  väcktes  ur  sin  dvala,  då  konungen  några  dagar 
innan  dess  högtidsdag  inföll,  don  20  December,  lät  Rosenstein  förstå, 
at  i    don   på   vanligt    sätt    skulle   få  firas  <  smien  sedermera  på 

förr  vauligl  säti   fortsätta  sina  göromåi.    Man  påstår,  atl  denna  räti 
v.iiii  del  ibland  konungens  steg,  som  hertigen  mesl  förtrutit. 

Konungens  uppförande  och  lefnadssätl  ådagalade  egenskaper,  som 
ej  amen  kunde  än  tillvinna  honom  den  tillgifvenhet,  hans  ungdom,  hane 


167 

fars  i, lycka  och  hans  förmyndares  med  missnöje  ansedda  styn  < 
1mt.m1i.    i {.-iii   visad.'  .'ii   varsamhet,  arbeteamhet,  rättvisa,  urekillning, 
Bom    röjd»  nad  öfver  hans  allvar,  skildt  frän  fjäsk 

.»■Ii  lusi  an  synas,  som  lofvade  varaktighet.    I  synnerhet  gaf  lian  prol 
se   för  hushållning.    Enga  andra  utgiftei  n  de, 

som  voro  oundgängliga;  och  af  sin  egen  k  ridde  han  kostnaden 

rill  sorgen  efter  sin  vid  samma  tid  aflidna  mormoder,  såsom  en 
hvilken  ej  rörde  riket,  man  honom  enskildt.    En  statsutredning  förord- 
aades,   bestående  af  riksdrotsen,  amiral    Lagerhjel]  esidenton 

heim  (som  tills  vidare  blef  chef  i  statskontoret),  statskommissa- 
rierna  Ekman  och  Widegren  samt  öfverstarne  Nauckhoff  och  Fred. 
Tersmeden.    D(  mål   blef  atl  ej  allenast  uppdraga  taflan  öfver 

tillståndet  a\  statsverket,  man  ock  gifva  upp  förslag  till  dess  vidmakt- 
hållande och  förbättring. 

K ingen   begynte  genasl    med   att   gifva  sökande  företräde  en 

i   veckan,  svarade  alla  med  beskedlighet  och  eftertanke  och  gaf 
aldrig  löften.    Konseljer  höllos  fyra  dagar  i  veckan.   Torsdagsaftonen  for 
han   i  ill  Haga,  arbetade  i  kabinettsärenden  med  rikskansleren  on 
dagen,   använd»  n   till   kroppsrörelse  och  återkom  söndagsafto- 

till    Stockholm,  atl  med  statssekreterarne  reglera  veckans  arbete. 
Han-  lefnad  biel  tyst  och  indragen;  sällan  större  måltider,  ännu  mindre 
andra    lysande  lustbarheter  och  så  mycken  uppmärksamhet,  som  lians 
ställning   och  erfarenhet  kunde  medgifva,  atl  allt  vid  hofvel  sparsam! 
tillgick.    Den  stora  smak,  han  troddes  hysa  för  militären,  visade  - 
i  högre  man  än  don  hos  livar  konung  bör  vara:  och  när  ny  beklädning 
för  lifdrabantcorpsen,  bifölls  den  ej  förr,  än  Lagerheim  utlåtit 
vt    don   var  enlig  med  staten.    Ackorder  i  militären  öfver 
•  I  nekad'-  med  en  fermeté,  s"in  hos  -       a  konung  förtjenade 

dubbel   förundran   genom   jämförelse  med    hans   faders  och  I 

äjifvcnbet   i   den   delen.    Med    etl    ord:    stadga,   rätl     -  Ining, 

hushållning,  urskillning   lofvade  en  jämn  och  nyttig  men  icke  lysande 
ig,  den  konungens  allvarsamhet  och  högsinthel  bådade  all  nödig 
styrka. 

Sällsyntas!  var  den  varsamhet,  den  unge  konungen  visade  att  ej 
lemna  någon,  hvem  det  vara  måtte,  ett  odeladt  förtroende.  Han  tyck- 
te- under  sin  uppfostran  hafva  insupit  en  stor  vedervilja  för  gunstlin- 
gar, och  däraf  fastställt    den  oryj  ti  ej  låta  - 

trenden  tillhörde  blott  hans 
n.   livar   för  sin  befattning.    Riksdrotsen  i 


-  168  - 

skåp  en  verksam  och  väl  förjent  inflytelse.  Rikskansleren,  som,  oaktadt 
alla  hans  forne  väns,  baron  Reuterholms  intriger  till  hans  fällande,  bibe- 
hölls vid  sitt  ämbete  och  anseende,  återkallades  till  det  förtroende,  han 
under  sista  året  af  förmyndareregeringen  saknat.  Baron  Taube  använde 
all  möda  att  blifva  betrodd  och  betydande,  men  kunde  icke  till  mer 
än  en  del  vinna  sitt  ändamål:  och  den  varning  eller  misstanke  att 
någon  öfver  sin  af  kall  och  ämbete  utstakade  gräns  ville  blifva  ver- 
kande, höll  honom  med  säkerhet  på  afstånd.  Landshöfding  Rosenstein, 
hvilken  många,  i  anseende  till  hans  skicklighet  och  egenskaper,  före- 
ställt sig  skola  få  ett  uteslutande  förtroende,  ehuru  han  själf  därtill 
inga  steg  gjorde,  bemöttes  af  konungen  med  en  utmärkt  godhet,  men 
blef  icke  mera  betydande  än  hvad  som  instämde  med  de  befattningar, 
honom  särskildt  uppdrogos.  Flera  af  konung  Gustaf  III:s  forna  anhän- 
gare bedrogos  genom  ett  slikt  konungens  förhållande  i  sina  uträkningar. 

Den  för  sina  omskiftande  öden  bekante  generallöjtnant  Toll,  hvil- 
ken redan  om  sommaren  1796  med  hertigen-regentens  tillstånd  åter- 
kommit från  Wismar,  rönte  flera  prof  af  konungens  bevågenhet  och 
kallades  äfven  att  bevista  krigskonseljerna,  men  måste  ett  helt  in- 
vänta, innan  han  placerades  till  beställning  och  lön,  då  han  omsider 
återfick  det  tillförne  af  honom  innehafda  södra  skånska  regementet, 
sedan  dess  då  varande  chef.  generalmajor  Horn,  blifvit  flyttad  till  det 
ledigt  blifha  husar-regementet. 

Under  det  att  regeringsärendena  hemma  i  landet  gingo  sin  jämna 
gäng  utan  buller  eller  lysande  uppträden,  fortsattes  negociationerna 
med  Ryssland,  hvilka  dock,  i  anseende  till  kejsarinnan  Catharina  1  [:s 
sårade  egenkärlek,  lofvade  föga  framgång:  och  troligtvis  hade  etl  freds- 
brott icke  kunnat  undvikas,  om  icke  denna  namnkunniga  prinsessas 
dagar  i  det  samma  nått  sitt  slut.  Hon  afled  ganska  hastigt  af  slag 
den  17  Nov.  och  efterträddes  genast  af  sin  son  Paul  T. 

Denne  furste,  hvilken  af  sin  moder  blifvit  strängt  bevakad  och  i 
ott  ögonblick  fann  sin  slafviska  dependens  förbytt  i  envälde,  använde 
do  första  stunderna  af  sin  regering  att  utmärka  sin  tillgifvenhei  för 
sm  olycklige  fars  minne,  hvars  lik  han  läl  upptaga,  sätta  på  samma 
katafalk  med  Catharinas  och  begrafvas  i  kejsaregrafven.  Han  uppsökte 
alla  sin  fars  -innu  lefvande  adjutanter  och  gal'  dem  blå  bandet.  Olik 
den  unge  svenske  monarken,  utmärkte  lian  nästan  hvar  dag  mod  be- 
fordringar,  gracer  o, di  dekorationer  samt  gal' jämväl  prelaterna  ordens- 
tecken. Han  gjorde  annars  stora  eftergifter  ål  sitl  folk  och  frigaf  alla 
polska  fångar,  saml  ibland  dom  den  namnkunnige  Kosciuzko.  åt  hvil- 


1P)0 

ken  han  själf  i  arresten  återställde  hane  värja.  Furst  Baratinsky,  som 
deltagit  i  Peter  lll>  katastrof,  blef  skild  från  bof  och  ämbete,  och 
likaledes  MarkofF.     Jemte    Ostermann,   hvilken   var  storkansler,  blefvo 

lorodko  såsom  chef  för  atrikes  ärenden  och  Kurakin  såsom  vice 
kansler  sann  Sergius  Romanzoffi  Bfarkoffs  ställe  statsministrar.  Grefve 
Golowkin  skickades  till  svenska  hofvel  atl  notificera  kejsarinnans  död. 
och  man  lofvade  sig  en  förmånlig  vändning  af  kejsarens  och  den  nya 
ministérens  fredliga  böjelser,  [från  Sverige  afgick  till  Petersburg  ■_ 
rallöjtnanten  baron  EOingspor,  hvilken,  tillika  med  öfverstekammarjun- 
karen  baron  Wrede.  i  slutet  af  November  månad  af  den  unge  konun- 
gen dekorerades  med  blåa  bandet! 

Underhandhngarne  med  Ryssland  bibehöllo  till  nationernas  fäg- 
nad  och  förmån  freden  orubbad,  men  kunde  icke  undanrödja  del  hin- 
der för  konungens  tilltänkta  äktenskap  med  storfurstinnan  Alexandra. 
som  kontrahenternas  "lika  religion  redan  lagt  däremot.  Kejsaren förblef 
enständigt  vid  sin  föresats,  att  han-  dotter  skulle  bibehålla  sin  tiosbe- 
kännelse och  religionsöfning  oförändrad,  och  konungen  vid  sitt  t* 
art  ej  gifva  en  prinsessa  sin  hand.  som  i  detta  mål  söndrade  sig  ifrån 
honom.  Hvarken  general  Klingspors  skicklighet  och  den  synnerliga 
kredit,  han  vid  ryska  hofvet  vetat  sig  förvärfva,  eller  de  flera  modifika- 
tioner, sunt  föreslogos  för  att  förena  de  motsatta  påståenden,  förmådde 
att  bringa  denna  äktenskapsunderhandling  till  ett  önskadt  sim.  Ehuru 
allt  hölls  ganska  tyst,  gissades  dock  denna  misslyckade  utgång  af 
general  Klingspors  återkomst  till  Stockholm  fram  på  våren,  då  ryske 
kejsaren  emellertid  begifvit  sig  till  Moskwa  att  låta  sig  krönas. 

Konungen  begynte  nu  därföre  se  sig  om  efter  en  annan  brud  af 
evangeliska  religionen.  Antingen  den  i  Tyskland  vistande  generalen 
grefve  Fersen  eller  ock  svenske  ministern  Bildt  i  Regensburg  uppgaf 
på  befallning  förslag  därtill;  och  konungen  vände  sina  tankar  på  prin- 

i  Fredrik,-;  Dorothea  Wilhelmina  af  Baden,  hvars  äldre  syster  var 
förmäld    med    ryske   storfursten    Alexander.     Men    II.   Ma  i:  t    ville  själf 
först    se   henne.    Till    den   ändan  anträdde   J|.  Maj:t  en  resa  till  Carls- 
krona den  15  Juli,  hvarifrån  den  utan  »en  kungörelse  forts! 
till   Stralsund,   Pyrmont    och  Berlin,  och  konungen  återkom  till  Stock- 
holm den  3  Sept.    II.  Maj:t  hade  en  ganska  liten  suite  och  iaktb 
sträng  inkognito.    I   Leipzig  träffade  han  prinsessan  och  trolofvad 
med    henne.    Generalen    baron    Taube,  som  redan  före  II.  Maj:l   u 
till  Tyskland,   befullmäktigades   atl    såsom  ambassadör  sluta  heyraths- 
eontractel  och  föra  prinsessan  ännu  samma  hösl  till  Sverige. 


171» 

Allt  detta  verkställdes  med  mycken  hemlighet,  och  älven  så 
okunnig  man  i  Sverige  var  om  destinationen  af  konungens  resa,  så 
litet  var  man  ock  underrättad  hvad  därunder  förehades,  ja  till  och 
med  livar  konungen  sig  uppehöll,  förrän  H.  Ma.j:t  var  återkommen. 
Då  utfärdades  den  4-  Sept.  kungörelse  om  konungens  snart  förestående 
giftermål,  och  alla  anstalter  fogades  till  dess  snara  verkställighet.  Mot 
slutet  af  Sept.  begaf  sig  den  tillkommande  drottningens  hofstat  till 
Carlskrona  och  öfverfördes  af  amiralen  grefve  Claes  Wachtmeister  till 
Stralsund.  Konungen  själf  begaf  sig  den  30  Sept.  äfven  till  Carlskrona 
at  i   vara  sin  brud  till  mötes. 

]]mii  afreste  den  19  Sept.  från  Carlsruhe  öfver  Frankfurt  och 
Berlin,  ankom  den  4  Oktober  till  Stralsund.  vigdes  där  par  proeuration 
den  (i;  hvarvid  generalen  baron  Taube  företrädde  konungens  ställe,  i 
närvaro  af  prinsessans  moder  (som  dit  var  henne  följaktigf,  och  ankom 
den  lo  till  Carlskrona,  hvarifrån  bon,  under  lysande  högtidligheter 
hela,  landet  igenom,  ändtligen  den  23  Oktober  anlände  till  Drottning- 
holm, där  kongl.  familjen  var  samlad,  hade  den  31  sitt  högtidliga  intåg 
i  Stockholm  och  samma  dag  sitt  biläger  efter  förrättad  vigsel  i  slotts- 
kapellet genom  ärkebiskopen. 

Konungen  hade  vid  detta  tillfälle  vikit  ifrån  sin  annars  oryggliga 
hushållningsprincip  och  velat,  alt  ingenting  skulle  sparas,  som  kunde 
göra  högtidligheterna  lysande  Under  konungens  utrikes  resa,  hade 
regeringen  vari!  uppdragen  äi  riksdrotsen,  rikskansleren,  landshöfding 
af  Ugglas  (hvilken  ork  förestod  öfverståthållareämbetet  i  Stockholm 
till  dess  högtidligheterna  voro  öfverståndna,  sedan  h.  exc  baron  v. 
Essen  den  8  Maj  därifrån  erhållit  afsked  på  begäran)  och  generaladju- 
tanterna for  arméen  och  örlogsflottan.  Under  resan  till  Carlskrona 
förvaltades  regeringen  af  riksdrotsen,  rikskansleren,  h.  exc.  baron  Kuri  I -. 
han. n  af  Ugglas  och  generaladjutanten  för  arméen.  Konungen  firade 
sitt  bröllop  genom  sparsa'fhma  och  väl  afpassade  nådebetygelser.  Blott 
3  grefvar  (d.  exc.  rikskansleren,  haren  Kurck  och  baron  Wachtmeister),  3 
friherrar  (d.  exc.  v.  Plåten,  Stedingk  och  öfverkammarherren  .T.  J.  de 
Geer)  och  3  adelsmän  utnämndes.  D.  exc.  grefve  Wrangel  och  Meyer- 
felt  fingo  blåa  ha  ml.  o.  s.  v. 

Drottningens  fägring  och  behag,  de  noggranna  principer  af  dygd 
och  hushållning,  för  hvilka  del  furstliga  hus  var  kändt,  i  hvilkel  hon 
var  ledd  och  uppfödd,  och  konungens  stadiga  karakter,  skild  [från  all 
håg  för  utsvarvande  nöjen,  alli  lofvade  atl  detta  äktenskap  skulle 
blifva  lyckligt  och  etl  exempel  för  prinsar,   olyckligt  vis  hade  den  unga 


171 

drottningens  uppfostran  ännu  icke  hunnil  fullkomligen  fulll las,  hela! 

man  icke  förutsett,  att  en  kongl.  bron  så  snar!  rantade  henne.  Hen- 
nes mor,  en  prinsessa  af  myckel  vet!  och  de  berömvärdaste  egenskaper, 
hade  insetl  denna  brisl  och  önskat,  men  förgäfves,  atl  tillfälle!  fcillåtil 
etl  ärs  uppskof  med  bröllopet.  Drottningen,  i  en  nästan  späd  ålder, 
skild  ifrån  alla  sina  bekanta,  framställd  sä  tillsägandes  ur  barnkamma- 
ren på  en  stor  skådeplats,  där  hon  skulle  Ådraga  sig  allas  uppmärk- 
samhel  och  utan  förberedelse  spela  rollen  af  en  drottning,  blef  natur- 
ligtvis embarasserad :  och  högheten  medförde  så  ringa  bröst,  atl  hon 
understundom  ej  kunde  dölja  sina  tårar. 

Konungen,  som  bycktes  för  henne  hafva  fattal  en  uppriktig  kär- 
lek, var  likväl  kall  till  siti  lyn h  granulaga  pfi  den  etikett,  hvilken 

han  trodde  billhöra  sin  gemåls  värdighet  atl  iakttaga.  Hon  förstod  sig 
föga  på  anna!  än  atl  man  förbehåll  öfverlåta  sig  ai  den  oskyldiga 
tillgifvenhet,  hon  efter  hand  fattade  för  de  damer,  henne  närmasl  um- 
gåfvo;  och  bland  dem  hade  fröken  Friesendorfl  den  gåfva  atl  innan 
kor!  billvinna  sig  etl  nästan  uteslutande  förtroende.  Drottningen  um- 
gicks med  henne  såsom  kamrat;  och  konungen,  som  märkte  det,  lål 
förstå  någoi  missnöje  Indtligen,  några  veckor  efter  förmälningen,  då 
konungen  en  förmiddag  sökte  drottningen  i  hennes  rum  och  fann  henne 
bevista  fröken  Friesendorffs  boilett,  bl  ef  han  däröfver  förtörnad  och  lät 
samma   dag  antyda    denna    fröken  atl  begifva  sig  från  hofvet,  hvilket 

enasl   verkställdes. 

Hvad  som  egentligen  förelupil  vid  detta  tillfälle,  och  om  någon 
fälld  oförsigtig  utlätelse,  som  kommil  för  konungens  öron,  uppväcki 
lians  vrede,  är  obekant.  Men  fröken  Friesendorffs  förafskedande  åtfölj- 
des af  en  synbar  köld  emellan  del  höga  paret,  så  att  konungen  seder- 
mera tillbragtc  Hen  mesta  biden  af  vintren  ensam  på  Haga  och  få 
nåttei  med  sin  unga  gemål.  Hennes  lefnad  blef  enformig  ocli  ledsam, 
hvilkel  naturligtvis  hade  en  obehaglig  verkan  på  hennes  sinne;  livar- 
vid    lp>n   visade   föga  lusl  atl  lata  undervisa  sk  i  svenska  språket  och 

irien   sann    andra  i  hennes  ställning  nödiga  stycken.    Denna  ■ 
sinnighel    förvärrade   dit  enda.     Del  torde  kunnal  snarare  hjälpas,  em 
drottningens  öfverhofmästarinna,  grefvinnan  Piper,  egl  lika  mycket  vetl 
som    välmening,  eller   ock  enkedrottningen,  som  annars  för  --in  sonfra 
hysto  mycken  tillgifvonhet,  därmed  förenal  mera  verksamln 

Denna    obehagliga    ställning   fortfor   nästan  hela  vintern.    Drott- 

n.  inskränk!  inom  sin  hof,  lefde  såsom  i  etl  kloster  och  tillbragte 
biden    i   enskild!    umgäng    bland   sina  unga  damer  med  barn 


17-2 

men  dess  emellan,  då  hon  mera  offentligen  skulle  visa  sig.  syntes  hon 
ledsen,  blyg  och  tyst.  Efter  föregångna  explikationer  tycktes  mot  våren 
1798  hon  och  hennes  herre  bemöta  h varandra  vänligare.  Saken  hade 
emellertid  gjort  en  obehaglig  uppmärksamhet  hos  allmänheten,,  gifvit 
alla  välsinnade  bekymmer  och  anledning  till  mänga  ledsamma  rykten. 
Den  förekom  till  och  med  i  fransyska  blad.  där  allt  lades  konungen 
till  last,  såsom  hård  och  envis,  med  tillägg,  att  general  Jaube  (Taube), 
som  föreslagit  giftermålet,  fallit  i  onåd.  m.  m. 

Inom  kongl.  linset  bör  den  händelse  ej  förtigas,  att  hertiginnan 
af  Södermanland  befann  sig  i  välsignad!  tillstand,  och  sedan  allmänna 
förböner  för  henne  i  April  manad  tagit  sin  början,  den  2  Juli  nedkom 
med  en  dödfödd  prinsessa.  Hertigen  af  Södermanland  själf  hade  i  Maj 
månad  varit  farligt  sjuk  af  pleuresi,  men  blifvit  därifrån  återställd  till 
en  helsa,  som  genom  en  efterlämnad  svaghet  på  bröstet  likväl  fortfor 
att  vara  vacklande.  Han  lefde  mycket  tyst.  visade  sig  sällan  ute  och 
tycktes  lefva  nöjd  med  den  stillhet,  hvaruti  han.  skild  ifrån  alla  pu- 
blika göromål,  tillbakagått.  Det  förtjenar  anmärkas,  att  konungen 
under  sin  sommarsejour  på  Drottningholm  detta  år  icke,  såsom  under 
hans  faders  regering  varit  vanligt,  haft  kongl.  familjen  till  gäster,  utan 
lefde  hvar  för  sig  i  all  tysthet. 

Ex-excellensen  Reuterholm,  si  un  återkommit  frän  Hamburg  och  up- 
pehållit sig  öfver  sommaren  ganska  inkognito  på  sin  kusins  landshöfdingen 
baron  Gyllenstjernas  egendom  Bjersgård  i  Skåne,  kom  mot  hösten  till 
Stockholm  och  vistades  nära  till  denna  hufvudstad  på  riksrådet  grefve 
Gyllenstjernas  gods  örby;  men  som  han  icke  gjorde  sin  cour  vid  bilä- 
ger-högtidligheterna och.  då  konungen  däröfver  lät  honom  förstå  sin 
förundran,  lemnade  ett  svar.  som  utmärkte  missnöje,  fick  han  tillsä- 
gelse att  hålla  sig  på  några  mils  afstånd  ifrån  Stockholm  och  vistades 
sedan  i  Vestmanland  på  en  gård,  som  tillhörde  hans  farbror.  Detta 
inträffade  på  samma  tid.  som  fröken  Friesendorff  förafskedades,  och 
gaf  anledning  till  del  rykte,  att  någon  intrig  mellan  honom  ocb  henne 
blifvit  upptäckt  samt  föranledt  till  det,  som  båda  öfvergick;  men  för- 
modligen utan  grund. 

Med  Ryssland  hade  freden  sa  när  blifvit  bruten  om  hösten  af 
en  ringa  anledning.  Ryska  bönder  hade  i  Finland  föröfvat  en  oloflig 
timmerutförsel,  och  da  svenska  tullbeiåeningen  däremot  fogal  laga  åt- 
gärd, blef  kejsaren,  som  var  hastig  och  lätt  uppbragl  till  vrede,  däröf- 
ver sa  förtörnad,  att  svenska  fartyg,  som  voro  i  hans  hamnar,  genasl 
beordrades  atl  förfoga  sig  därifrån.    Men  han  besinnade  *i,-r  sodan  och 


17:: 

återkallade  dessa  förhastade  ordres,  som  blott  för  etl  ögonblick  botat 
med  en  ny  krigslaga  Sverige  bibehöll  annars  detta  år  såsom  de  förra 
en  noga  neutralitet  och  utrustade  till  handelns  betackande  oågra  fre- 
gatter, sedan  den  kostsamma  örlogsutredningen  både  funnits  för  dryg 
och  för  ändamålet  foga  båtande.  I  December  manad  erhöll  rikskansle- 
ren  afsked  från  sitt  innehafda  ämbete  med  3000  r.drs  pension  utom  de 
1<hhi  i:dr.  han  egde  s.im  £  d.  konungens  guvernör,  och  166  r:dr  32  sk. 
såsom  f.  d.  kavaljer  vid  hofvet.  Ministeriella  ärendena  uppdrog 
stället  ål  envoyén  vid  danska  bofvet  v.  Ehrenheim,  med  karakter  af 
tillförordnad  hofkansler,  en  för  kunskap,  skicklighet  och  berömliga 
egenskaper  känd  och  allmänt  aktad  man.  Han  åtnjöt  till  lön  sitt  förra 
traktamente,  med  afdrag  af  underhållet  för  en  chargé  d'affaires,  sa  att 
staten  härigenom  icke  belastades,  och  konungens  tjenst  ända  ick> 
lidai 

Indragningar  till  statsverkets  lisande  utmärkte  för  öfrigt  ■ 
ar  och  ådagalade  konungens  lika  uödiga  som  berömvärda  omtanke. 
Statsberedningen  uppgaf  därtill  förslag  och  dessa  blefvo  till  största  de- 
len bifallna  Vid  gardesregementena  skedde  ansenliga  reduktioner. 
nämligen  tjugo  man  på  livart  kompani  och  tolf  hästar  vid  bvarje  sqva- 
dron.  A(  lifhusarema  gingo  två  sqvadroner  tillbaka  till  skånska  hu- 
sarerna. Ridande  artilleriet  indrogs  alldeles.  Vid  de  öftiga  stater 
skedde  ork  betydande  besparingar,  särdeles  på  riksämbeten,  hvari  ingen 
än  5000  r:drs  lön.  Mera  stora  pensioner  minskades  an- 
senligen.  Konungen  samtyckte  jämväl  indragningar  vid  sitt  bof  och 
anbefallde  nödiga  anstalter  till  hushållningens  förbättring  genom  ord- 
ning '"-Ii  säkrare  redovisning.  Man  påstår,  att  törsta  årets  indrag- 
ningar i  alla  dessa,  så  väl  som  ministerkostnaderna,  belupit  sig  till 
200,000  r:dr,  och  att  året  slöts  icke  allenast  utan  statsbrist,  utan  ork 
med  ett  öfverskott  af  150,000  r:dr  till  betalning  af  en  del  åsamkad 
Om  flera  enskilda  härmed  voro  föga  nöjda,  kunde  konungen  likval 
trösta  sig  vid  nationens  allmänna  bifall;  men  oaktadt  all  sin  -si »ars.ani - 
hel  äfven  i  -in  egen  lefnad,  hade  han  dock  ej  den  tillfredsställelsen 
att  ftnna  sina  undersåtare  följa  sin  exempel  i  minskning  af  yppighet. 
Den  iarare,  dels  genom   vana.  dels  ock  genom  allt  för 

flödig   tillgång   på    representativt    mynt    genom   den  ymniga   riksg 
sedelstocken   och   lättheten  af  diskontlån.    Lurendrågerierna  vaxte  un- 
der allt  det ia  till  en  både  för  inhemsk  idoghel  ocdi  handelsvåg 
Ii-    -kåda.  -a  ati  kur-en  stegrades  och  agio  på  riksgäldssedlar  up] 
till  is  .,  20  procent. 


-  174  - 

Ett  annat  ämne  ådrog  sig  mycken  uppmärksamhet.  Arrendet 
af  fria  husbehofsbränningen  gick  med  detta  år  til  i  slut,  och  statsver- 
kets tillstånd  kunde  ej  umbära  denna  inkomst.  H.  Maj:t  utfärdade  för- 
denskull ett  påbud  af  den  15  April  1797,  i  kraft  hvaraf  ett  nytt  lika 
beskaffadt  arrende  på  10  år  anböds,  med  vissa  för  landtmän  förmån- 
ligare villkor,  såsom  att  få  bränna  en  månad  längre,  nämligen  från 
och  med  Oktober  till  och  med  Maj,  oeh  att  aldrig  betala  råglispundet  i 
penningar  högre  än  till  16  sk.  Afgiften  för  städerna  höjdes.  Den  som 
behagade,  lemnades  frihet  att  inom  en  månad  ifrån  kungörelsens  på- 
lysande hos  landshöfdingen  afsäga  sig  arrendet,  men  den  det  ej  gjorde, 
ansågs  hafva  det  antagit.  Adel  och  ståndspersoner  ingingo  i  detta  an- 
bud nästan  enhälligt,  men  bönderna  funnos  i  flera  landsorter  därtill 
obenägna.  Emellertid  blef  arrendepropositionen  med  sa  stor  pluralitet 
bifallen,  att  kronan  snarare  vann  än  förlorade,  i  jämförelse  med  hvad 
hon  under  förra  arrendetiden  uppburit,  och  konungen  utfärdade  den 
15  November  1797  sin  förordning  och  stadfästelse  i  detta  ämne.  med 
stadga  af  lämplig  plikt  för  öfVerträdare  samt  andra  mor  förbrytelser 
nödiga  mått. 

Likaledes  utfärdades  den  28  Nov.  påbud  om  indrifvande  af  den 
är  1766  fastställda  bröllopsgärd,  den  1792  års  ständer  åtagit  sig  att  ut- 
göra vid  tillfälle  af  konungens  förmälning,  och  som  i  stöd  däraf  de  tre 
instundande  åren  borde  utgå. 

Konungens  omtanke  om  ordning  och  visa  författningar  i  sitt  rike 
sträckte  sig  till  flera  styrelsegrenar  än  finans  och  hushållning.  Man 
igenkände  den  i  de  kommittéer,  som  nedsattes  till  förbättring  af  åtskil- 
liga inrättningar,  som  funnos  mindre  lyckligen  vårdade,  än  det  allmänna 
bästa  fordrade.  Sådan  var  den,  som  förordnades  att  föreslå  en  ny 
konkurs-  oeh  exekutionsstadga;  i  denna  tid  både  nyttig  och  behöflig, 
i  anseende  till  mer  och  mer  tilltagande  bedrägerier,  som  störde  förtro- 
endet medborgare  emellan,  och  hvaribland  assessor  Mannerhjertas  er- 
hållna lån  i  riksgäldsdiskonten  uppå  falska  och  af  honom  själf  skrifna 
kautioner  gjorde  desto  större  uppmärksamhet,  som  han  var  ledamot  i 
Svea  hofrätt.  Till  ännu  större  skandal  fann  lian  utväg  att,  sedan  lian 
uti  häkte  blifvit  inmanad,  med  flykten  afvika,  och  ett  brett  af  sä  svar 
beskaffenhet  förblef  ostraffadt. 

En  annan  kommitté  uppdrogs  det  att  föreslå  botemedel  mol  de  riks- 
lördertliga  lurendrägerierna;  en  annan,  att  utarbeta  nya,  krigsartiklar. 
sedan  de  under  förmyndareregeringen  utfärdade  funnos  olämpliga;  en 
annan,   atl    föreslå  en  ny  skogsordning,  emedan  den  icke  heller  länge- 


IT.". 

sedan  stadgade  pröfvats  föga  båtande,  och  den  vårdslösaste  hushållning 
med  skogarne  i  rikel  botade  flera  landsorter  mil  i  brisl  af  denna  nöd- 
vändighetsvara kanhända  snart  nog  blifva 

Krigshofråtten,  som  af  hertigen  blifvit  upphäfven,  upplirvades, 
Och  ull  besparing  i  kostnaden  vid  krigsakademien  på  Carlberg,  som 
årligen  gåti  till  nära  40,000  r:dr,  sann  en  ordentligare  styrelse  af  detta 
uppfostringsverk,  hvilkel  förul  varit  öfverlemnadl  åt  grefve  <  ronstedts 
despotiska   nycker,   förordnades   en  direktion,  al  presidenten 

i  krigskollegium,  generaladjutanterna  vid  arméen  och  flottorna,  direk- 
tören af  artilleriet,  generalqvartermästaren,  amiral  Lagerbjelke,  Lands- 
böfdingen  Rosenstein  och  kammarrådel  Sundin. 

Ehuru  ii.  exc.  grefve  Ruuthe  process  redan  blifvit  afgjurd,  androg 
dock  bemälde  herre,  ati  han  egde  handlingar  i  händerna,  som  han  under 
förmyndareregeringen  icke  haft  tillfälle  att  uppvisa,  hvarigenom  han 
trodde  *\g  kunna  bestyrka  den  n  .  hvaruri  han  hittills  brustit, 

och  anhöll  därföre  om  ny  revision  och  resning  i  anledning  af  31  kap.  2  § 
?ångsbalken.  Sedan  II.  töajrt  genom  riksdrotsen  och h.  exc. Kurck 
låtit  skärskåda  bemälda  handlingar,  tilläts  grefve  Ruuth  att  med  an- 
sökning i  laga  ordning  inkomma.  Detta  verkställdes  den  20  September 
L797,  och  sedan  aktör,  expeditionssekreteraren  Edman  däröfver  blifvit 
hörd,  förekom  målet  i  högsta  domstolen. 

Dess  utslag,  utfärdadt  den  22  därpå  följande  November,  instämde 

Gyssnämnde  aktörs  tillstyrkande,  att  nämligen,  i  anledning  af  en 
af  grefve  Knuth  den  is  Mars  1790  till  konung  G ustal  111  uppgifven 
promemoria,  hvari,  med  åberopande  af  ett  då  till  konungens  under- 
skrift bifogadt  protokoll  för  den  16  i  samma  månad  (just  det,  livars 
riktighet  tillförne  varit  misstänkt)  och  därhos  följaktige  specifika  för- 
teckningar å  i  samma  protokoll  upptagna  209,744  r:dr  -".7  sk.  10  rst., 
som  grefven  för  konungens  enskilda  räkning  utgifvit,  men  vid  redovis- 
ningen för  franska  subsidiemedlen  icke  kunnat  godtgöras,  grefven  flera 
dess  penningeförvaltning  rörande  omständigheter  till  konungens  gransk- 
ning och  godtfinnande  öfverlemnat,  bvarvid  konungen  med  åtskilliga 
aningar  i  brädden  och  med  sin  underskrift  egenhändigt  bifallit 
och  bekräftal  iktigheten  af  hvad  grefven  anmält,  grefven  förklarades 
berättigad  ati  tillgodonjuta  merbemälda  209,744  r:dr  37  sk.  10  rst.  så- 
som nöjaktigt  redovista  och  utgörande,  med  blotl  2  rst.  skillnad,  be- 
loppel  af  de  fyra  första  reversalema  bland  de  8,  hvilka  under  detta 
rättegångsmåls  förriga  pröfning  blifvit  såsom  afföringsbevis  förkastade; 
hvaremol    de   till   styrka    för  de   återstående   fyra  reversaler  upptedda 


176  - 

bevis  icke  funnos  tillräckliga  att  befria  grefve  Ruuth  från  återstoden 
af  den  honom  ådömda  summas  ersättande  till  kronan,  utgörande,  efter 
behöriga  afdrag,  95,452  r:dr  30  sk.  10  rst. 

Af  de  företedda  dokumenterna  innehöll  det  ena  sådana  omstän- 
digheter, som  icke  till  allmänhetens  kunskap  komma  finge,  hvarföre 
konungen  befallt,  att  det  af  högsta  domstolen  skulle  under  tysthetsed 
förvaras.  Dessa  hemliga  omständigheter  lära  vara  disposition  af  de 
ifrågavarande  medel  till  liera  namngifna  personer  under  1789  års  riks- 
dag och  tillika  innehållit  förnämsta  skälet,  hvarföre  handlingarne  under 
hertigens  styrelse  icke  kunnat  upptes;  hvarmedelst  sannolika  gissnin- 
gar på  en  eller  annan  af  samma  personer  kunna  uppkomma.  Bemälde 
namn  öfverklistrades  med  papper,  då  dokumentet  behöfde  meddelas. 
För  öfrigt  var  professor  Calonii  särskilda  tanke,  att  grefve  Knuth  skulle 
njuta  full  frikallelse,  baron  Köhlers  och  vice  presidenten  Hallenborgs, 
att  ett  par  af  de  öfriga  fyra  reversaler  äfven  skulle  anses  för  afförings- 
bevis;  men  de  öfriga  ledamöters  jämte  konungens  sammanstämmande 
mening  utgjorde  pluraiiteten  och  det  beslut,  som  förr  nämndt  är. 

I  anledning  af  en  så  förmånlig  förändring  fann  h.  exc.  Ruuth  sjg 
i  tillstånd  att  återtaga  .sin  cessionsansökning  och  ingick  till  konungen 
med  ansökning,  att  i  anseende  till  den  tid,  hans  fastigheters  försäljande 
och  penningars  inkassering  fordrade,  få  i  flere  terminer  af  börda  sin 
gäld,  på  sätt  att  däraf  till  den  1  Maj  1798  betaltes  16,000  r:dr  och  en 
lika  summa  till  samma  dag  hvarje  år  till  och  med  år  1803,  då  hela 
skulden  skulle  vara  gulden.  Häröfver  inhemtades  statskontorets  utlå- 
tande, som  tillstyrkte,  att  skuldmassan  borde  fördelas  i  fyra  lika  poster, 
hvaraf  den  första  kunde  inbetalas  i  Januari  1798,  den  andra  vid  samma 
tid  1799,  den  tredje  likaledes  1800  och  sista  fjerdedelen  i  Januari  1801; 
alltsammans  med  fem  procents  ränta  per  år  och  i  riksgäldssedlar. 
Detta  utlåtande  vann  i  allt  konungens  bifall  genom  resolution  af  den 
lti  Januari  1798,  utom  det  att  första  betalningsterminen  fastställdes 
lill  (len  1  Maj  samma  år. 

De  hittills  omnämnda,  saker  gifva  en  apercu  af  konungens  första 
regeringsår.  Han  både  därunder  ådagalagt  en  ädel,  redlig  pch  karla- 
vulen karakter,  stadga  öfver  sina  år,  kärlek  för  sitt  land,  arbetsamhei 
utan  ledsnad  äfven  vid  den  minsta  detalj,  en  sparsamhet  med  de  all- 
männa medlen,  så  mycket  berömligare,  som  han  var  ädelmodig  och 
gifmild  med  sina  enskilda,  lians  rättvisa  kunde  aldrig  föras  a  sido 
genom  afseende  på  personer;  den  tillät  honom  sällan  göra  nåd,  nian 
höll   han    merendels  lagen  i  sträng  helgd,  hvaraf  etl  mäikligl  exempel 


177 

visade   sig   mot    arets  slut.  då  baron  Höpken  i  duell  med  pistol  så  ill.-' 
Bårade   öfverstelöjtnant    Stockenström,  atl   den  sistnämnde  däraf  innan 

afled.    Baron    Höpken,   30m   undkom   med   flykten,   fick  väl  lejd, 

sedan    han    i    Svea   hofrätl  blifvil  ii1  dömd,  bekräftade  If. 

M;ij:t    domen  och  läl  ej  g  atl  göra  nåd,  oaktadi  baron  Höpken 

var   beslägtad  med  de  förnämsta  personer,  både  i  rikel  och  vi<i  h 

Så   sällsynta   och  berömvärda  egenskaper  befriade  dock  icke  der 
unge   konungen    från    sina  likars  vanliga  öde,  helsl  på  en  tid,  som  var 

uktbar  på  irer,  atl  nä  astas.    .Man  ansåg  honom  för 

och    alli    för   nogräknad    på    sin   höghet.    .Man  fann  honom 
icke  nog  populär;  isynne]  atl  återgifva  helsningar,  och  däremoi 

mån  "in  alt  hufvud  blottades  vid  hans  passager,    i  irdsgärdel 

i   Juni    månad    hände,   atl    vid   en  <■ .  konungen  var  tillsfc 

en  obekanl  sämre  landtman  behöll  hatten  på  sig,  '"'Ii  då  han  pä  .. 
ral    Wredes   tillsägelse   ej   tog  den  af,  fick  han  stryk  af  honom,  I 

och  sades  där  blifvit  pryglad.     Vid  resan  genom  Eksjö  stod  ko- 

n    i   öppet    fönster,   och  då  allmänh  lottal  huf- 

i  f  han   däraf 
därifrån,  och   i   stället    för  det    i  Eksjö   utsatta  nattlägret,  tog  det  på 
nästa   gästgifvaregård,  o.  s.  v.    .Man  höll  i  allmänhet  hans  begrepp  för 
inskränkt   och    lade   hon. un   till    last    en  håg  för  enslighet,  som  gjorde 
honon  :ommunikativ,   och  förrådde  en  grundläggning  till  ni.jäh- 

sjuka.  i     klandrades  sjj  bheten  vid  han  ,i  för- 

ströelse, som  där  varit  rådande  den  förflutna  tiden,  hade  blifvit  en  vana 
ehof. 

En  ringa  omständighet  torde  förtjena  anteckna.-.    Under  konung 
Gustaf   lii>    regering   hade   spektakel  fått  spela 

hade  hertigen  af  Södermanland  under  sin  regering  förbjudit,  men 
om  vintern  1797  gaf  konungen  därtill  ny  tills  Sådant  väckte  bland 

en  hop  gammalt  allvarsamt  folk  något  missnöje,  som  ej  undföll  ko- 
nungens uppmärksamhet.  Ban  läl  sig  likväl  ej  aärka;  m 
snart  [astan  inföll,  läl  haj  mg  alla  spektakel  upphöra,  då  de 
nnder  hertigens  regering  i  stället  fortfarit  till  14  dagar  före  påsk.  Han 
tillfredsställde  härigenom  de  samvete  och  ådagalade,  atl  han 
ej    hade    mindre   aktning   fö]                                Mer  än  hans  äldre 

lärl  huru  de  skulle  använda  sin  i id 
utan  skådespel,  långleddes. 

Allvarsamma   anmärkningar  gjordes   af  vissl    tolk   däröfver,   att 
agen    oj    genasl    efter   sitl    äntrade   till    regeringen  sammank 

Adlerbeth    A  ,11. 


178 

ständerna.  Ingen  svensk  konung  hade  tillförne  underlåtit  att  hugna 
nationen  med  detta  prof  af  förtroende;  och  brännvinsarrendets  förny- 
ande hade  därtill  gifvit  en  den  naturligaste  anledning,  då  det  i  själfva 
verket  var  en  bevillning,  hvilken  konungen  behöfde  och  önskade  hafva 
fortsatt.  Ingen  stund  hade  för  konungen  själf  kunnat  vara  mera  gyn- 
nande. Nationen  satte  sitt  hopp  till  honom,  och  ledsnaden  vid  för- 
myndareregeringen gaf  konungen  en  fördel,  den  han  efter  mänsklig- 
hetens vanliga  lott  skulle  mer  och  mer  förlora,  då  de  fullkomligaste 
regenter  icke  kunna  undgå,  att  för  hvarje  dag  deras  regering  längre 
framskrider,  gifva  ämnen  till  missnöjen.  Men  faran  af  tidens  lynne 
och  af  den  vacklande  vänskapen  med  Ryssland  gaf  konungens  närmaste 
vänner  anledning  att  afstyrka  detta  steg.  Konungen  smickrade  sig  ock 
med  hopp  att  genom  en  god  hushållning  så  förbättra  rikets  tillstånd, 
att  en  jämförelse  mellan  det  skick,  hvari  han  det  emottagit,  och  det, 
hvari  han  om  nägra  år  ärnade  försätta  detsamma,  skulle  stadga  hans 
undersåtares  kärlek  och  då  göra  en  riksdag  för  dem  mera  hugnelig  än 
i  denna  stund. 

Utom  den  jäsning  i  sinnena,  som  franska  revolutionsandan  ut- 
bredt  äfven  till  Norden,  och  hvilken  gjorde  konungars  metier  svårare 
än  någon  tid  tillförne,  kan  man  anse  för  en  af  de  största  svårigheter, 
som  omgåfvo  Gustaf  IV  Adolfs  regering,  att  skicklighet  bland  ämbets- 
män icke  allenast  redan  var  sällsynt  utan  dagligen  aftog,  och  att  den 
tillväxande  ungdomens  lättja,  håg  för  nöjen  och  själfklokhet  bådade, 
att  denna  till  ett  rikes  bestånd  så  hufvudsakligen  verkande  omständig- 
het i  en  framtid  skulle  förgäfves  sökas.  Ibland  adeln  var  sådant  en 
följd  af  rådsämbetets  afskaffande  och  det  nästan  uteslutande  an- 
seende, som  blifvit  fästadt  vid  en  sysslolös  hoflednad.  Ibland  med- 
borgare af  ringare  stånd  härflöt  det  af  brist  på  uppmuntran  och  seder- 
nas beskaffenhet,  hvilka,  mer  och  mer  afvikande  från  all  stränghet. 
medförde  af  sky  för  arbete,  lättsinnighet  och  benägenhet  till  hastverk. 
I  rikets  kollegier  förspordes  hos  betjeningen  brist  både  på  stadga  och 
underbyggnad;  i  vissa  verk  hade  man  svårighet  att  få  ledamöter,  hvar- 
till,  jämte  de  anförda  skäl,  knappa  Inner  ulan  tvifvel  bidrogo,  i  en  tid. 
då  en  ovanlig  stegring  af  varupris  och  håg  för  vällefnad  dubbelt  gjorde 
dem  otillräckliga.  De  flesta  län  styrdes  af  okunniga  landshöfdingar; 
och  konungen,  som  nödvändigl  behöfde  fleras  ögon  och  armar,  saknade 
et  i   biträde,  det  hvarken  upplysning  eller  bästa  vilja  kan  umbära. 

Själfva.  menigheten  kunde  ej  fritagas  ifrån  ett  tilltagande  förderf. 
Brännvinet,  en  källa  till  mångfaldiga  olyckor,  förskämde  folkets  seder, 


L79 

under  det  denna   öfverflödsvara,   genom   erj   till  dess  tillverkning  nöd 
vändig  införskrifiiing  al  enhet  utrikes  spannmål,  gaf  handeln  en 

kännbar   undervigt    och   bidrog  ati  uppdrifva  växelkursen  saml  a 
rikets   redbarheter.    Dryckenskap  och   de  därmed  förenade  i 
i   alla   landsorter   i   det    märkligaste   tilltagande,  särdeles  bland  ungdo- 
men,  bvilken   så   i   städer  som  på  landsbygden  snarl  icke  mera 
sig   däraf  vanhedrad,  lill  landtbrukets  och  näringarnes  obotliga  skada, 
som   dels    saknade,    dels  till   öfverdrifvel    pris    nödgades   betala    sina 
arb<  I 

Europa  tade  detta  år  företet!  eti  icke  mindre  märkvärdig!  skåde- 
spel än  de  förflutna.  Sedan  fredspreliminärerna  i  Leoben  blifvil  under- 
tecknade, föreföll  en  stor  revolution  i  Italien.  Venetianarne  hade  un- 
der Bonapartes  tåg  emol  Wien  visat  ovänliga  tänkesätl  emol  danska 
trupperna.  Folkel  både  upprésl  sig  emot  dem,  åtminstone  i 
och   skulden   tillades  regeringen.    Bom  termarscherade  i  vredes- 

Eela    Venedigs   område  eröfrades  nästan  nian  motstånd;  själfva 
staden,  denna   forna   drottning  öfver  hafv(  I  ed  arsenal  och  flot- 

tor i  fransk  besittning  och  måste  köpa  sig  stillestånd  med  uppoffrande 
af  sitt  600  år  gamla  regeringssätt  och  80  millioner  livrés  i  brandskatt. 
Den   25   .Maj   upphörde  aristokratien;  dogen  och  alla  ämbetsmän  - 
af:   r.  uppdrogs   ål    ett    municipalitet,   och    denna    fordom  så 

mäktiga  republiks  öde  utställdes  till  den  definitiva  fred,  hvarpå 
emellertid  arbetades,  livad  fransoserna  tagil  (hvaribland  20  linieskepp) 
förblef  i  deras  våld  och  därtill  plundrades  staden  på  en  del  af  sina 
dyrbaraste  konststycken  af  målningar  och  bildstoder  samt  de  namn- 
kunniga bronshästar,  som  tid  efter  .-innan  prydt  Oonstantini  triumf- 
port  i  Rom,  Hippodromen  i  Constantinopel  och  S:l  Man-i  kyi-ka  i  Ve- 
nedig. Genua  och  Lucca  blefvo  jämväl  innan  kort  demokratiserade  och 
den  Cispadanska  (sedan  Cisalpinska)  republiken,  innefattande  Milano, 
Modena,  Massa  Carrara,  Perrara,  Bologna  med  fyra  millioner  männi- 
skur.  organiserades  på  Iranska  viset,  Frankrike  upprättade  efter  hand 
sin  skyddsrätt  öfver  denna  republik  genom  braktater  på  lika  fast  grund 
gom  i  Bataviska  fristaten,  gjorde  densamma  sig  skattskyldig  genom 
starka  kontributioner  och  förbindelser  au  deltaga  i  alla  franska  krig 
samt  ati  bysa  en  betydlig  fransk  armé  inom  sin  gräns. 

Emellertid   hade   England   gjort    ett    steg  till  fred.    Förmodligen 

ministérens  afsigl    mera  an    cajolera  nationen   än  ati  allvarligen 

befrämja    detta    verk.    Missnöje!    inom  landet   kräfde  et!  sådan!  låtsad! 

ii    farlig!    uppror   på   engelska    flottorna  i  Kanalen  med 


-  180  - 

möda  kunnat  dämpas,  sammangaddningar  upptäcktes  och  Irland  var  i 
full  insurrektion.  Lord  Malmesbury,  som  förflutna  årel  varit  i  Paris, 
afgick  till  Lille,  hvarthän  franska  direktoriufn  äfven  afskickade  tvenne 
plenipotentiairer.  Men  detta  sammanträde  syntes  mera  ega  rum  för 
att  utdraga  tiden  än  att  driftigt  verka  till  fredens  återställande.  Fran- 
syska plenipotentiairema  yrkade,  att  allt  skulle  åter  försättas  på  samma 
fot  som  före  krigets  utbrott,  och  engelsmännen  ville  nödvändigt  lie- 
hålla  de  af  holländarne  eröfrade  besittningar.  Lord  Malmesbury  före- 
bar i  vigtiga  frågor  samma  brist  på  instruktioner,  som  det  nästlidna 
året,  hvarigenom  täta  kurirer  måste  afskickas,  och  öfverläggningarne 
lingo  ett  trögt  samt  ofta  af  brutet  lopp. 

Emellertid  skedde  en  revolution  i  Paris.  Natten  till  den  4  Sept. 
arresterades  Pichegru  och  franska  direktoren  Barthélemy  med  många 
flera  ledamöter  af  lagstiftande  corpsen,  under  förevändning,  att  de 
förehaft  anslag  till  konungamaktens  återupplifvande  i  samråd  med 
Frankrikes  fiender.  Direktoren  Carnot  hade  undkommit  med  flykten. 
Ingen  formlig  ransakning  anställdes,  men  flera  dokumenter  uppgåfvos, 
hvarmedelst  man  för  allmänheten  ville  gifva  färg  åt  denna  våld- 
samhet. De  arresterade  dömdes  summario  processu  att  deporteras 
till  Cayenne,  hvilket  verkställdes  i  all  stillhet.  Det  vissa  var,  ätten 
faktion  slagit  den  andra  ufcur  brädet,  och  som  den  segrande  icke  äl- 
skade freden,  afgingo  nya  plenipotentiairer  till  Lille,  som  lade  för  lord 
Malmesbury  ett  ultimatum  med  fråga,  om  han  hade  instruktioner  att 
det  bifalla;  och  då  hans  svar  blef  nekande,  ansades  han  att  inom  24 
timmar  förfoga  sig  därifrån  för  att  i  London  skaffa  sig  fullständigare 
instruktioner:  han  afreste  och  franska  plenipotentiairema  qvarblefvo 
för  syn  skull  att  afbida  hans  återkomst,  hvilken  dock  ej  inträffade,  se- 
dan engelska  ministéren  på  det  högsta  blifvit  stött  af  detta  skym- 
fande steg.  utan  afbröts  kongressen  efter  två  månaders  fruktlös  sam- 
manvaro. 

Denna  förändring  i  Frankrike  var  i  det  fallet  mänskligare  än  de 
torra,  att  den  kostade  ingen  människa  lifvet.  Men  emigranter,  som 
hoptals  under  del  mera  moderata  systemet  åter  inkommit  i  landet 
under  villkor  att  antaga  den  nya  konstitutionen,  utjagades  mangrannt. 
utan  hopp  att  någonsin  få  återkomma. 

Konferenserna  om  en  definitiv  fred  med  kejsaren  hade  emellertid 

många  svårigheter  blifvit  fortsatta  i  Udine.  De  nalkades  nu  ändt' 
ligen  sitt  slut,  och  den  17  Oktober  undertecknades  denna  fred  i  Campo- 
Formio,    en    by    nära    vid   Odine,  af  Bonaparte  på  Frankrikes  sida  och 


181 

>•  Meerfi  l<  ern  markis  San  Gallo 
och  baron  Degelmann  på  kejsarens.  Denna  fred,  som  gjorde  hvarjehanda 
ändringar  i  Leobenska  preliminärerna,  innofattade  hufVudsakligon,  all  kej 
Baren  evärdeligen  afstod  Nederländerna  till  franska  republiken,  atl  samma 
republik  fick  suveränitel  öfVer  f.  d.  venetianska  levantiska  öarne  Coifu, 
Zante,  S.  Maura,  Cefalonia,  Cerigo,  samt  Butrinto,  Larta,  Bonizza  och 
alla  Venedigs  etablissements  i  Albanien  nedanför  Golfo  di  Lodrino; 
;im  kejsaren  fick  suveränitel  öfver  [strien,  Dalmatien,  f.  d.  venetianska 
i  A-driai  iska  haft  et,  <  lolfo  di  Ca  den  Veni  i!  merna 
och  de  länder,  som  ligga  mellan  kejsarens  arfländer,  Adriatiska  hafvel 
och  en  linie,  som  går  Från  Tyrolen  Förbi  Gardola,  genom  Garda-sjön  till 
Lazise  och  S.  Giacomo,  saml  skulle  utmärkas  genom  ömse 
geniörer,  innan  ratifikationerna  utväxli  n  ifrån  S.  Giacomo  skulle 
gränslinjen  vidare  fortsättas,  följa  ven  riden  af  Huden  A.dig 
mynningen  af  den  s.  k.  Bvita  kanalen,  därifrån  fortsätta  Tataros  ven- 
sira  sida  och  sedan  följa  Kanalens  venstra  strand,  Polisella  kallad,  till 
dess  utlopp  i  Po,  saml  slutligen  venstra  stranden  af  stora  Po  till  haf- 
vet;  ati  kejsaren  evärdeligen  afstod  till  Cisalpinska  republiken  de  län- 
der, lian  egde  före  kriget,  som  nn  utgjorde  nämnda  republik  och  er- 
kände den  För  en  själfständig  stat.  Denna  skulle  innefatta  f.  d.  Öster- 
rikiska Lombardiet,  provinserna  Bergamasco,  Bresdti  .slä- 
den  och    fästningen    Mantua,  ducato  di  Mantua,  Peschiera,  Crem ise, 

del   af  förra  \  enel  iansl  l,  som  är  I  h  ve- 

Bter  om   den  ofvannämnda  lii  ite  ducato  di  Modena,  .Mas-,.-!. 

rara,  -ann  legationerna  Bologna,  Ferrara  och  Romagna;  atl  på  de  fio- 
ler, som  ijena  till  gräns,  segelfarten  skulle  vara  fri  nian 
tull  eller  bevarade  fartyg;  atl  de  kontraherande  makterna  skulle  bi- 
draga till  lugn  inom  hvarandra  atl  en  handelstraktat  skulle 
slutas  på  billiga  villkor;  atl  kejsaren  i  sina  hamnar  under  närvarande 
krig  ej  skulle  emottaga  fler  än  sex  väpnade  krigsskepp  .\t'  tivardera 
bland  de  krigande  makter;  ii  Modena  skulle  af  kejsaren 
la  Breisgau  till  ersättning  För  sina  finna  stater;  atl  en  kongress  skulle 
öppnas  i  RastadI  blotl  af  franska  och  tyska  rikets  Fullmäktige  en  må- 
ma  traktats  afslutande,  till  återställande  af  freden  mellan 
kranska    republiken    och                  rike;   ati  krigsfångar  skulle  utväxlas 

inom    10  dygn;   att    kejsare di    kranska    republiken  behöllo  samma 

rang  som  tillförne,  och  Cisalpinska  republiken  som  Venedig;  atl  Bata- 
viska  republiken  skulle  under  freden  inbegripas  och  ratifikationerna 
utväxlas  i  RastadI   inom  3')  dagar;  hvilkel  ock  gick  i  verkställighet. 


-  182  - 

Denna,  märkvärdiga  fred  bestyrkte  den  historiska  anmärkning,  alla 
tiders  förfarenhet  upplyser,  att  när  de  store  strida,  blifva  de  små  de- 
ras offer.  Bataviska  republiken  hade  redan  ådagalagt  en  lika  sanning, 
och  en  förskräcklig  förlust  hade  nu  nyligen  den  bekräftat.  Sedan  hol- 
ländarne  gjort  det  yttersta  att  iståndsätta  en  betydande  flotta,  och  den 
samma  i  Texeln  blifvit  blockerad  af  en  engelsk  under  amiral  Duneans 
befäl,  drog  den  senare  sig  tillbaka  till  Yarmouth  och  genast  utlopp 
den  holländska,  förmodligen  i  afsigt  att  förenas  med  den  franska  i  Brest. 
Duncan,  genast  därom  underrättad,  var  färdig  att  gå  henne  till  mötes 
nu>d  24  linieskepp  och  fregatter,  och  den  LO  Oktober  kom  det  utanför 
Egmond*)  på  holländska  kusten  l  ill  en  sjöslagtning,  hvari  af  holländska 
flottan,  som  bestod  af  27  segel,  9  linieskepp  förlorades,  hvilka  af  engels- 
männen eröfrädes,  och  däribland  amiral  de  Wynters  och  vice  amiralen 
Reinties  egna,  hvilka  befälhafvare  båda  föllo  i  engelsk  fångenskap.  De 
hade  dock  försvarat  sig  med  största  mannamod,  så  att  segern  var  blo- 
dig; amiralskeppel  i  engelska  flottan  så  skadadt,  att  det  ej  mer  kunde 
göra  tjenst,  och  ett  af  de  eröfrade  skeppen  sjönk,  innan  det  kunde  föras 
till  England.  Öfverlefvorna  af  holländska  flottan  räddade-,  med  möda 
l  ill  Texeln. 

Portugal  var  äfven  bland  de  makter,  som  hotades  att  blifva  offer 
för  de  starkares  interesse.  Detta  rikes  förbindelser  med  England  hade 
uppväckt  krig  med  Frankrike,  som  dock  föga  blifvit  fördt  mer  än  pä 
papperet:  men  Spaniens  och  Frankrikes  gemensamma  hotelser  med  efci 
inbrott  bvungo  Portugal  nu  till  etl  fredsslut,  som  alldeles  söndrade  del 
från  England,  och  i  kraft  hvaraf  ej  fler  än  sex  skepp  af  någon  bland 
de  krigförande  nationerna  skulle  fa  inlöpa  i  portugisisk  hamn  m.  m. 
England  lar  genast  tillkännagifva,  atr  i  händelse  denna  fred  af  portu- 
gisiska hofvet  ratificerades,  skulle  sådan!  anses  som  ett  fredsbrott.  I 
denna  obehagliga  ställning  mellan  två  eldar  var  ej  annat  råd  än  att 
negociera.  Ratifikationen  följde  väl,  men  Portugal  visade  sa  fögaallvar 
in  \;m  kap  med  Frankrike,  alt  portugisiske  ministern  i  Paris  blef 
arresterad  under  pretext,  att  han  förehaft  förrädiska  stämplingar,  och 
dog  han  kort  därefter  i  fängelset.  Oaktadt  spanska  hofvets  bona  of- 
flcia  förnyades  de  gamla  hotelserna,  att  en  fransk  armé  skulle  gi 
Spanien  framtränga  emot  Portugal;  hvilkel  dock  uppsköts,  mest  för- 
modligen i  anseende  till  Spaniens  föga  beredvillighel  till  denna  dureh- 
rh      uin  ansågs  vad!   ;         om  frihetspiincipernas  utspridande,  och 

i  Bataljen  bär  och  namn  af  lown. 


bvaremol   såsom  skäl  anfördes,  atl  Spanien  lidit  missväxt,  sa  att  trup- 
perna där  ej  skulle  finna  förråd  till  sitt  uppehälle. 

Med    November  månads   utgång  öppnades  kongressen  i  Ras 
livars  förrättningar  syi  i  mycket  mera  grannlaga,  som  franso 

sema  icke  allenast  bemäktigat  sig  .Mainz  med  hela  venstra  Rhenstran- 
den,   utan   äfven    republikaniserade  Cöln  och  Trier  under  namn  al 
rhenansk  republik.    Men  som  dessa  händelser  inskjuta  på  följandi 
så  besparas  de  tills  vidare. 


Om  årel  L798  genom  naturens  njugghet,  missväxt  och  tillfälliga 
olyckshändelser  blef  i  Sverige  ett  ibland  de  hårdare,  bibehölls  dock 
riket  genom  Guds  försyn  vid  den  stillhet,  som  med  skäl  anses  för  »'it 
af  dess   \  välgärningar.    .\t  historien  lemnar  det  ;  vårt  fäder- 

nesland få  ämnen. 

Del   goda  förstånd  emellan  konungen  och  hans  unga  gemål,  som 
så   snart    efter  deras  förening  stördes,  blef  lyckligen  till  nationens 
nad   återställdt.    Bvem   som   till   ett  så  godt  verk  bidragit,  känn 
icke;   men   konungens  egen  eftertanke,  att  skulden  till  kallsinnigheten, 
äfven   i    händelse  drottningens  oförsigtighet    den  till  någon  del  vallat, 
icke   kunde   undgå   atl    ändtligen   föras   honom  själf  till  last,  och  lians 
harm   "(Ver  de   omdömen,   som    i   främmande  land   redan  öfver  detta 
ämne   begynte   utspridas,   bidrogo  ofelbart  till  steg,  som  återknöto  för- 
trohgheten.    Efter  de  första  tre  eller  fyra  månadernas  förlopp  det 
fÖTsvunno  alla  spår  af  missnöje  'le  kongl.  kontrahenterna  emellan.    De 
öllbragte  sin   tid    i   oafbrutet    umgänge:  kärleken  hade  till  deras  sam- 
manlefnads  behaglighel    icke   behof  af  bullersamma  nöjen.    Deras  hof 
förbiet  -'  illa  ocb  tyst  såsom  I  illförne. 

I  Maj  månad  gjorde  konungen  en  resa  till  Carlskrona  på  få  dagar. 
lian  besåg  där  amiralitetet,  lät  sträcka  några  kölar  till  linieskepp  och 
föranstaltade  om  byggnadsarbetets  fortsättande  med  så  mycken  styrka. 
-"in  tillgångarne  medgåfvo. 

I  Juni  månad  bevistade  II.  Maj:t  de  på  Ladugårdsgärdet  samman- 
dragna truppers  krigsöfningar,  efter  hvilkas  slut  11.  Ma.j:t  den  2  Juli 
begaf  sig  till  Medevi  att  nyttja  därvarande  belsovatten;  men  knappt 
hade  konungen  begynt  sin  brunnskur,  förrän  han  genom  <'ii  kurir  frän 
hertigen  af  Södermanland  erhöll  underrättelse,  att  hertiginnan,  som  be- 


-  184  -  ■ 

fann  sig  i  välsignadt  tillstånd,  långt  före  den  tid,  då  hennes  nedkomsl 
väntades,   som   var   i  Augusti  månad,  den  3  Juli  blifvit  förlöst  mod  e$ 
prins.    Barnet,   såsom   ej   fullgånget,   var  mycket  litet  och  klent;    icke 
desto   mindre,   och   änskönt   utsigten    för   dess   lif  var  ganska   vådlig, 
afbröt   konungen   sin  brunnskur   och    begaf  sig  till  Stockholm,  hvaresl 
alla   anstalter   vidtogos   till  en  högtidlig  döpelseakt  och  upprättand 
btofstat  för   den   späda   arfprinsen.    Den   förra  måste  dock  anticiperas 
och    gick   för   sig  i  hertigens   rum,  hvarpå  prinsen,  som  fick  namn  af 
Carl  Adolf,  och  i  fall  han  lefvat,  skolat  bära  titel  af  hertig  till  Vermland, 
afsomna.de   den   10   och   ett   par   dagar  därefter  begrofs  i  Riddarholms- 
kyrkan.    Den  som   mest  vann  på  hans  korta  besök  i  världen,  var  gref- 
vinnan   Stierneld,   född   Gyldenstolpe,   som  var  utnämnd  till  hans  hof- 
mästarinna  och  fick  behålla  den  anslagna  lönen  såsom  pension. 

Konungen  återtog  därpå  bruket  af  Medevi  helsovatten,  hvilket 
fortsattes  till  Juli  månads  slut.  Han  gjorde  sig  där  allmänt  älskad 
genom  sitl  bemötande  emot  högre  och  lägre,  som  frikallades  från  allt 
tvång  af  drägter  och  etikett.  Men. brunnssällskapet  var  föga  talrikt, 
och  vistandet  medförde  ledsnad,  af  hvilket  skäl,  jämte  en  tillstött  opass- 
lighet,  konungen  återreste  till  sitt  residens  och  flyttade  jämte  drott- 
ningen till  Drottningholm  i  början  af  Augusti').  Ehuru  det  öfriga 
kongl.  huset  icke  därstädes  gjorde  konungen  sällskap,  bl  ef  likväl  socie- 
l  cl  en  efter  hand  mycket  talrik,  ända  til]  50  å  60  personer,  hvilket  med- 
förde en  betydlig  kostnad  under  de  fyra  månader,  konungen  där  till- 
bragte.    H.  Maj:t  flyttade  till  Stockholm  i  slutet  af  November. 

Hertigen  af  Södermanland,  som  länge  varit  sjuklig  och  förlidna 
våren  besvärad  af  giktslag,  hade  beslutat  att  till  helsans  återställande 

na  sig  af  vattnen  vid  Carlsbad.  Därpå  ärnade  H.  K.  H.  göra  en 
tur  till  Italien  och  blifva  ett  år  utom  fäderneslandet.  Det  var  för  att 
göra  deiin;)  resa  så  litet  dyr  som  möjligt  var,  som  tram  på  sommaren 
beslut  fattades,  att  hertiginnan  äfven  skulle  göra  honom  sällskap.  Hela 
hertigens  hot  indrogs  under  resetiden;  alla  hästar  såldes.  Hertiginnan 
anslog  8000  r:dr  af  sitt  kapital  och  konungen  tillskrit  20  å  25,000  r:dr 
af  egna  medel  till  kostnadens  bestridande.  Man  utsåg  12  till  16,000 
r:drs  besparing  af  de  medel,  som  annars  skulle  åtgå  till  hof  hållningen, 
att    därmed   godtgöra  åsamkad   skuld.    Eertigen   med    sin  gemål,  två 


i  i  nder  konungens  från   aro  var  regeringen  uppdragen  ål  ii ksdrotsen,  riks- 
marskalken, grefve  Kurck,  baron  Ugglas,  1  illförordnade  hofkansleren  Ehrenheim  och 

■  em  r .  1 1  i  <  i  j  1 1 1 . .- 1 1 1  ( <  •  i ■  1 1  -•  i  a  i'  a  rméen  och  fiol  i  an. 


kavaljerei    och   två   damer   begåfvo   si  an  den  20  augusti.    D< 

ländsk  botten  titel  af  grefve  och  grefvinna  till  Vasa.  Ef- 
bér  etl  korl  besök  i  Berlin  nyttjades  de  sökta  baden,  och  därifrån  skedde 
resan  till  Wien,  hvaresl  vistandel  förblef  öfver  hela  vintern,  sedan  de 
i  [talien  timade  oroligheter,  som  snarl  utbrusto  i  etl  förödande  krig' 
alldeles  hindrade  hertigens  föresats  ati  se  del  landet. 

Den  26  Mars  utfärdade  konungen  etl  slags  förklaring  öfver  tryck- 
frihetsförordningen, som   ålade  författare  till  alla  ej  privilegierad» 
blad  och  periodiska  skrifter  atl  i  kanslikollegium  uppgifva  hvad  ämnen 
de   ärnade   skrifva  öfver,  och  sedan  de  blifvil  granskade,  förse  sig  med 
privilegium.    Den    som    utan  eller  emol  privilegii  lydelse  någol  sä 
arbete  eller  artikel  utgåfve,  skulle  plikta  100  r:dr  <«-\\  skriften  indi 
Anledningen    skal!    varit  några  i  bladet  "Telegrafen"  influtna  anstötliga 
ställen  emoi    främmande   makter.   Alla  teaterpjeser,  som  framdeles  in- 
lemnades  ati  uppföras,  skulle  öfverses  af  hofkanslersämbetet.    Fö 
ningen,  som  medförde  en  ny  inskränkning  i  tryckfriheten,  väckte  miss- 
nöje.   Telegrafen*.  "Åskådaren",  "Colportören",  "Adress-Contoret",  "Säll- 
skapets   föl    medborgerliga   kunskaper  handlingar*,  "Läsning  för  menige 
man"  med   flera    periodiska  skrifter  indrogos  vid  detta  tillfälle  alldeles; 
'»•1:    del    försäkras,   atl    en    författare,  som  i  enskildi  företräde  anhållit 
ati    få    fortsätta    siti    arbete  samt,  i  fall  någol  förgriplig!  däruti  dittills 
skola!    finnas,    underkastal    sig   fiskaliskl    tilltal,   fåtl    till  svar,  atl  del 
atl    konungen    icke   tyckte   om  det.    Ofelbarl   var.  att  upp- 
mäiksamheten  mer  och  mer  fastades  vid  utkommande  skrifter,  i  hvilka 
förgripelsei    emot   religion  och  konungamakt  ofta  utletades  utur  oskyl- 

utiryck. 

Konungens  vedervilja  \>'<v  franska  frihetsprinciperna  och  all!  hvad 
dariin  nskap   egde   undersi  if  en   del  kavaljerer  vid  lians 

dels  af  okunnighel  och  dels  af  beställsamh 
anskrifne,   nyttjade   tillfälle!    af  umgänge!  med  konungen  för  atl  kasta 

ga  på  etl  eller  annat  antingen  utur  sitt  sammanhang  dragel  eller 
vrängdi  och  oriktigl  uppgifvel  uttryck,  som  förtörnade  konungen,  blott- 
stallo  ankar   "'-Ii    ofta    föranläl    onödiga,  ans 

hemliga  och  aldrig  vid  domstolar  upptagna  undersökningar.    Man  måste 

a    den    man  ch    rättvisa,  riksdrol  händelser 

ådagalade.  Han  hade  den  förtjensten  atl  mer  än  en  gång  och  '-.i  nian 
konungens  misshag  afstyra  förhastade  företag.  Bland  bilöparo,  som 
ifrade   mol  författares  förmenta  själfsvåld,  var  baron  Stierneld  särdeles 


-     INT, 

oförtruten.  Han  förtjenar  blott  nämnas,  emedan  han  tio  år  fornt  varit 
frihetshjälte  och  nästan  rebell  mot  Gustaf  III. 

Emellertid  blef  litteraturen  föga  uppmuntrad,  och  brefvet  till 
Greifswalds  konsistorium  med  befallning  att  tillse,  det  presterna  blott 
predika  kristendom  och  icke  filosofi  eller  världslig  moral,  såsom  vy  värr 
i  Tyskland  sker,  utmärkte  en  orthodoxi  hos  den  styrande  makten, 
som  vida  skilde  sig  ifrån  rådande  principer  i  andra,  länder,  där  om- 
tanken mera  sysselsätter  sig  med  att  gå  tidehvarfvets  tänkesätt  till 
mötes  än  att  göra  fruktlösa,  men  alltid  förhatliga  försök  att  qväfVa 
dem.  Ordensbiskopen  doktor  Flodin  ansågs  för  en  af  de  ifriga  nit- 
älskare, som  påkallade  konungens  så  vaksamma  åtgärd  mot  religionens 
fiender. 

Med  den  rättvisa,  man  måste  göra  konungen  för  lians  stadga, 
allvarsamhet,  ömhet  om  lag  och  seder,  företedde  sig  någon  anledning 
till  klander  genom  den  nåd,  han  beviljade  <\<jn  landsflyktige  baron 
Höpken,  som  icke  allenast  Bck  tillstånd  ati  till  fäderneslandei  åter- 
komma, utan  ock  återställdes  i  sin  syssla  sa  vid  prinsessans  hof  som 
i  militären.  Man  vel  dock,  all  sådanl  endasl  var  utverkad!  genom 
prinsessans  förböner.  Grefve  Cronstedt,  som  i  anseende  till  begångna 
förseelser  i  guvernörsbeställningen  vid  Carlbergs  krigsakademi  blifvit 
dömd  till  sex  månaders  suspension,  njöt  äfven  en  oförmodad  förkort- 
ning däri  till  godo;  och  denna  eftergifvenhet  i  afseende  på  bvå  betit- 
lade adelsmän  föl]  egentligen  i  ögonen  genom  jämförelse  med  den 
stränga  rättvisa,  konungen  vanligen  lät  öfvergå  andra  brottsliga.  På 
prinsar  halva  meta  sällan  nyttjal  sin  benådningsrätt.  Den  till  döden 
dömde  prosten  Widéns  befordran  till  Örebro  pastorat  gjorde  äfven  min- 
dre fördelaktiga  intryck. 

I  Oktober  månad  gjorde  konungen  ett  annal  steg,  som  ock  föga 
gillades.  En  lifbataljon  upprättades  till  bjenstgöring  på  Drottningholm, 
250  man  stark,  sammansatl  af  väldi  manskap  ifrån  de  indelta  landt- 
cegementena,  till  tjugo  man  af  hvarje,  hvaröfver  närmaste  befälel  un- 
der konungen  anförtroddes  åt  konungens  forne  v.  guvernör,  baron 
Carl  Mörner.  Denna  nya  trupp,  som  livart  år  skulle  ombytas,  fick 
högre  sold  än  någon  corps  i  Stockholm,  hvilket  förorsakade  jalousie  bos 
garnisonen  därstädes;  kostnaden  gjorde  ock  sa  mycket  mera  uppseende, 
som  den  var  onödig,  och  statsberedningen,  ehuru  fruktlöst,  gjorl  före- 
ställning om  än  större  indragning  i  Stockholms  garnison,  än  den  som 
redan  skett. 


187 

Konkursförordningei]    och   den   som  utfärdades  till  ett  dril 
handhafvande   af  exekutionsverket,   frukten   af  en   öfver  dessa  ämnen 
förordnad  berednings  utarbetande  och  tillstyrkande,  hedrade  regerii 
omtanke   i   dessa  ämnen,  som  den  äfven  behöfde.    Del  kan  dock  med 
-kal  tviflas,  "in  dessa  nya  författningar  för  ändamålel  gjorde  tillfyllest. 
Del  fi  ii  genom  landshöfdingarne  på  konungens  befallning  med- 

delades alla  landtbrukare,  att -slippa  del  vanliga  onus  af  salpetersjud- 
bing  a   sin  jord  för  kronans  räkning,   emol  del  atl  <;.  3ig  atf 

leverera  '  ,  lispund  salpeter  om  året  för  bvar  hel  gård,  den  de  själfva 
fingo  tillverka,  vann  föga  bifall.  1  anledning  af  förunnadl  tillstånd  atl 
fa  inkomma  ined  kontraförslag  till  ändamålets  vinnande  och  säkerhel 
för  ki*onan  om  nödig  salpetertillgång  föj  försvarsverket,  meddelades 
äfven  i  detta  ämne  en  myckenhel  memorialer,  hvilkas  granskning,  om 
den  skull»  g  syntes  böra  vallat  flerårigt  uppskof  därmed, 

bandelsställning  detta  år  var  högst  bekymmersam.  Ftiks- 
gäldsmyntel  förlorade  redan  vid  årets  början  myckel  af  sitl  värde,  '"-Ii 
ett  öfverdrifvel  agio  uppdref  varuprisen  saml  skadade  näringarne.  Till 
dess  styrande  fick  en  jude  vid  namn  Raphael  om  våren  instruktion. 
Han  blef  ock  försedd  med  i iA.lt> h i  till  detta  ändamål  nödig  fond,  "<-li 
lians  första  operationer  fällde  bemälh  a  hast,  ända  till  12 

:;t.    Men  förmodligen  voro  de  påräknade  medlen  otillräckliga.    All 
■  f  förgäfves   emot    agiots   nya  uppdrifvande,  som  "in  hösten 
!  ända  till  46^>rocent. 

Mänga  orsaker  bidrogo  därtill.  Sveriges  sillfångst,  en  af  källorna 
till  dess  välmåga,  hade  förlidne  hösten  varit  ringa:  och  nu  hemsöktes 
landet  med  en  hiskelig  torka  i  Maj,  Juni  och  Juli  månader,  som  bådade 
5£  äxt  och  foderbrist,  hvilket  åter  gjorde  införskrifning  af  myc- 
ken utländsk  spannmål  nödvändig.  Sveriges  frakt-handel,  under  forna 
sjökrig  så  indrägtig,  var  under  det  nu  påstående  nästan  alldeles  häm- 
mad;   men    fick  den    svå  ten,  då  tvenne  konvojer,  den  förra  al' 

enska  handelsfartyg,  eskorterade  af  fregatten  Ulla  Fcison,  och 
den  andra  af  IM.  under  betäckning  al  fregatten  Fröja,  i  Juli  och  Augusti 
månader,   tväii  dl  folkrätt,  uppbragtes  rill  England,  änskönl  dr 

blott  voro  lastade  med  järn,  bräder,  mindre  trävirke,  sill,  trän  och  andra 
varor,   som   aldrig   bort    vara   uppbringning   underkastade.      Förg 

besvärade  sig  konungen,  <lo|s  genom  sin  beskickning,  dels  jj m  hand- 

bref  lill    konungen    i    Engla  en  s;i  lagstridig  medf.i 

blef,  att    fartygen   förklarad»  Svenska  fregatt-cheferna 

ställdes  till  ansvar  och  konungen  vände  engelske  ministern  ryggen  på 


L88  - 

sina  oourer  och  återkallade  sin  ifrån  London.  De  nämnda  motgån- 
garne ökades  genom  sjöskador  och  andra  tillfälliga  olyckor:  och  verkan 
af  så  många  sammanstötande  vidrigheter  blef  en  hög  kurs  och  en  däraf 
saml  af  opinionen  och  vinningslystnaden  ännu  ytterligare  uppjagad 
stegring  i  agii 

Regeringens  däremot  vidtagna  medel  voro  svaga  palliativer.  Nå- 
gon hufvudsakligare  nytta  hade  varit  att  vänta  af  brännvinsbränningens 
inställande;' men  statsverkets  behof  af  <lrn  däraf  hem  tade  inkomst  och 
kanhända  enskildas  motarbete  förhindrade  detta  helsosamma  måtts 
vidtagande,  hvaraf  hände,  att  vederbörande  storbrännare,  som  befara! 
det,  forcerade  bränningen  hela  hösten  öfver  all  höfva,  hvarigenom  spann- 
målen förtärdes  och  behofven  utifrån  blefvo  så  mycket  mera  tryckande 
på  handelsvägen.  Till  hennes  lättande  var  ock  fråga  om  ett  nytt  för- 
bud af  kaffe  samt  strängare  handhafvande  af  yppighetsförordningarne 
och  författningarne  mot  de  öfver  hand  tagande  lurendrägerierna.  Men 
allt  stannade  för  det  närvarande  i  öfverläggningar,  helst  agiot  sent  inpå 
hösten  tillika  med  kursen  visade  sig  fallande.  Emellertid  inskränktes 
riksgäldsdiskontens  lån,  för  att  minska  sedelstocken,  äfvensom  det 
stadgades,  att  de  löpande  3  procents  reverserna  för  insatta  penningar. 
hvilka  hittills  omlupit  i  rörelsen,  ifråa  nästa  års  början  icke  mera  skulle 
utfärdas,  utan  få  form  af  depositionssedlar,  ställde  på  viss  man.  p 
att  en  alltför  stor  cirkulerande  massa  af  kreditmynt  icke  matte  sänka 
dess  värde.  • 

Statsverket  har  sig  i  det  närmaste  lika  så  väl  som  det  föregående 
men    likets   finanser   försämrades   i    samma  mån  som  uppgälden 
'•mellan  speciemyntet  och  riksgäldssedlarne  gjorde  riksgäldskonti 
sistnämnda    kreditmynt   inflytande   tillgångar   till    utländska    inta 
och  skulds  afbetalningar  otillräckligare.    1  så  beskaffade  omständigheter 
var  det  naturligt,  att  fråga  om  ständernas  sammankallande  skulle  väckas. 
Men    konungen   och  de.  som  närmast  bonom  omgåfvo,  voro 
det   längsta    undvika  denna   utväg,   som  syntes  vådlig,  i  anseende  till 
frihetsandans   möjliga  utbrott   och  föga  tillgång  på  skickligt  folk,  som 
kunde  styra   riksdagen.    I  sanning  hade  man  ock  föga  hopp,  att  stän- 
derna   själfve  skulle  kunna  vidtaga  några  sådana  mått,  som  i  grunden 
botade  del  enda.    Goda  år  och  en  förmånligare  handelsställning  skulle 
medföra    säkraste   hjälpen.    Dessa  berodde  hufvudsakligasl  af  naturens 
gifmildhel    och  freden  i  Europa,  hvartill  svenska  ständerna  föga  kunde 
verka. 


Freden  i  Campo  Formio  hade  på  långl  när  icke  åtorställl  el 
skadl  lugn.   Till  afgörande  al  Frankrikes  många  tvistämnen  med  Tyska 
rikft  öppnades  kongressen  i  Rastadl  icb  själfva  hjäl- 

ben  Bonaparte  gaf  med  sin  närvaro  underhandlingarne  deras 
verksamhet  De  fördes  sedermera,  såsom  vanligen  med  Tyska  riks- 
ständerna, långsam!  och  vidlyftigt.  Men  med  Wienska  och  Preussiska 
ms  bifall  fastställdes  dock  efter  någon  tids  förlopp,  att  Rhenström- 
men  skull''  utgöra  gräns.  Frågan  om  de  riksständers  ersättning,  som 
riingar  vester  om  Rhen,  blef  besvärligare.   Franske  ministrarne 

fvo  förslag  atl  till  den  ändan  sekularisera  andehga  furstendömen, 
hvilket,    efter    mycken   skriftväxling,   äfven    vann   slutligt    bifall.     En 
_i   andra  rstodo  rörande  broskansars  raserande  på  högra 

eller  östra  Rhenstranden,  öar  i  strömmen,  tulltägter  m.  m.;  men  äfven 
i  dessa  mål  bifölls  fransk»'  ministrarnes  ultimatum  i  början  af  Di 
ber  1798.  Man  gjorde  sig  således  allt  hopp  om  fredens  återställande, 
då  ryska  truppernas  anmarsch  till  Tyskland  och  Frankrikes  deklara- 
tion, att  anse  deras  fria  passage  genom  riksländerna  för  ett  fredsbrott, 
alldeles  förändrade  stållningi 

Rysslands  verksamma  deltagande  i  södra  Europas  angelägenhe- 
ter hade  sin  grund  ej  allonast  i  ryske  kejsarens  svurna  Fran- 
ska republiken,  man  ock  i  Qera  händelser,  som  detta  år  utmärkt  denna 
republiks  äre-  och  inkräktningslystnad.  Under  förebärande  af  ett  ovä- 
sende i  Rom  den  28  December  I7'.i7.  hvarvid  generalen  Duphol  med 
Qere   fransmän   blifvil    dödade   samt    fransk.-  ,-                iren  Bonaparte 

till  öfvergeneralen)  tätt  hatten  genomskjuten,  och  jämväl  ur  del 
skäl,  att  påfven  ej  velal  erkänna  Cisalpinska  republiken,  beordrades 
franske  generalen  Berthier  med  en  anm-  till  Rom,  eröfrade  allt  livad 
i  vägen  lat:  saml  själfva  denna  den  forna  världens  hufvudstad  man 
motstånd,  och  höll  påfven  under  hans  sjuklighet  bevakad  i  Vatikanen. 

Den  1">  Febr.,  .la  denne  olycklige  furste  jämnt  23  år  regerat,  sam- 
lades  romarne   på   Campo    Vaccino,   förklarade  sig   fria  och  afskaffade 

äldet,  begifvande  sig  till  <  apitolium,  där  de  under  franskl  beskydd 

general    Berthiers   anförande   proklamerade  en   romersk    republik 

.»•Ii    planterade   frihetsträd   på   flera    ställen    i    staden.     En  provisorisk 

ring  af  fem  konsuler  förordnades,  till  rdentlig  konstitution 

af  folkets   representanter  kunde   upprättas   i  likhel  med  den  franska. 

,is  trupper  desarmerades;  en  brandskatt  af  några  millioner  ålades, 
hvarföre   påfvens  egen   nepot,   hertigen   af  Nemi,  ra  prinsai 

•"■Ii  kardinaler  blef  i.    Alla  ^'»K  som  tillhörde  påfliga  m 


L90  - 

och  deras  familjer,  älven  från  äldre  tider,  seqvestrerades.  Rems  ypp< 
konststycken  i  bildhuggeri  och  målning  togos  i  besittning  och  fördes 
till  Paris.  En  stor  del  mot  fransmännen  mindre  välsinnade  kardinaler 
hade  redan  tagit  flykten.  Den  olycklige  påfven  själ  t'  fördes  eskorterad 
af  franska,  trupper  till  sin  gräns  och  begaf  sig  därifrån  först  till  Siena, 
samt  någon  tid  därefter  till  Florenz,  hvarest  han  inrymdes  i  Carthäu- 
serklosfcret,  bar  sin  olycka  med  värdighet  och  mest  lefde  af  andra  ka- 
tolska länders  sammanskott.  Den  nya  republikens  grundvalar  skaka- 
des dock  af  söndring,  insurrektioner  och  inhemsk  strid,  som  förorsakade 
nöd.  tårar  och  blodsutgjutelser.  Fransoserna  förverkade  där  ock  snart 
sin  titel  af  befriare  genom  förtryck  och  plundring. 

Emellertid  hade  de  äfven  omstöpt  en  annan  stat  i  Europa,  som 
genom  sitt  fredliga  system,  sin  idoghet  och  jämväl  sina  vigtiga  bjei 
emot  Frankrike  syntes  förtjenat  ett  annat  bemötande.  Frankrike  hade 
bemäktigat  sig  Basel  och  flere  dess  tillhörigheter,  som  fornt  tillhört 
Schweiziska  republiken.  Det  underblåste  partianden  i  kantonerna,  där 
demokrater  uppreste  sig  emot  aristokratiska  förvaltningen.  Fra 
våldsamheterna  bemöttes  af  de  större  kantonerna  ined  mod  och  för- 
svarsanstalter. Särdeles  utmärkte  sig  däri  Bern;  och  sedan  fransmän- 
nen förgäfves  fordrat  aristokratiska  regeringssättets  forändring  till  demo- 
kratiskt, utbröto  fiencltligheterna  i  Februari.  Efter  ett  fältslag  samt  tap- 
perhetsprof  af  Bernarne,  som  skulle  hedrat  Athen  och  Sparta,  eröfrades 
hufvudstaden  i  Mars.  Några  af  de  smärre  kantonerna,  som  ej  ändå 
ville  gifva  vika,  tvungos  med  vapen.  Andtligen  demokratiserades  hela 
landet.  Helvetiska  nationens  representanter  samlades  i  Aarau  att  in- 
rätta sin  konstitution  i  likhet  med  den  franska.  Det  verkställdes,  men 
inseglet  på  ^ien  nya  friheten  var  våld,  rof  och  förtryck:  och  beskyd- 
darne gjorde  skäl  för  [namnet  af]  tyranner.  Vid  denna  tid  införlifvades 
ock  Geneve  med  Franska  republiken. 

Dessa  händelser,  hvartill  får  läggas  den,  att  fransoserna  satte 
sig  i  besittning  af  citadellet  i  Turin  samt  af  Genua,  instämde  ingalunda 
med  status  quo  vid  freden  i  Campo  Formio  och  kunde  således  icke 
annal  än  väcka  missnöje  vid  Wienska  hofvet.  Redan  i  April  hade 
freden  varil  på  vägen  att  storas  genom  ett  oväsende,  som  i  Wien  upp- 
kommit af  den  anledning,  att  franske  därvarande  ambassadören  Berna- 
dotte på  en  balkong  utanför  sitt  hus  låtit  uppsätta  en  trefärgad  fana, 
med  påskrift:  Liberté  ei  Egalité.  Pöblen  hade  skockal  sig  och  insulte- 
ral  ambassadören  i  hans  hus,  sedan  han  ej  kunnat  förmås  att  boi 
fanan.    Han   bortres! •!<  följande  dagen  utan  an  ked,  ehuru 


191 

kejsaren  syntes  bafva  gjorl  livad  han  kunnat  till  oordningens  stillande. 
Denna  händelse  blef  dock  emoi  förmodan  uran  vidare  påföljd. 

Allt  sedan  hösten  1797  hade  Franska  republiken  gjorl  starka 
anstalter  till  en  land-'  England.  De  klokare  tviflade  dock 
framgent  om  allvaret  af  denna  rustning,  som  snarare  påsyftade  blott 
Englands  oroande  och  hindrande  från  andra  krigsförråttningar,  hvilkel 
ändamål  äfven  i  så  måtto  vanns,  atl  engelska  flottor  uppfyllde  Kanalen 
och  blokerade  franska  hamnar.  Bonaparte,  som  var  utnämnd  rill  be- 
fälhafvare  öfver  den  så  kallade  engelska  arméen  och  tillbragl  vintern 
i  Paris,  utsågs  emellertid  atl  utföra  etl  annat  hemlie  vart',  livarvid 
jalousien  emol  hans  ära  och  fruktan  för  hans  inflytelse  åtminstone  synes 
bafva  haft  så  mycken  del.  i  afsigl  att  skilja  In m  långt  ifrån  republi- 
ken, som  hoppet  em  lycklig  framgång  under  er  anförare.  Bona- 
parte  lemnade  Paris,  utan  att  man  visste  hvart  han  skulle  i 
begal  sig  till  Toulon  och  antog  <\:.w  befälel  öfver  en  armé  af  40,000 man, 
med  hvilka  han  gick  rill  se<mis  på  en  flotta  af  L9  linieskepp  och  fre- 
gatter samt  l-7i  transportfartyg.  Kosan  togs  förbi  Sardinien  och 
lien  till  Malta.  Sedan  fransmännen  där  förgäfves  begärt  att  ta  inlöpa 
i  hamnen  med  hela  flottan  för  att  hemta  vatten,  skred,,  de  fill  våld 
och  attackerade  Valetta.  bvarifrån  Johanniter-riddarne  gjorde  etl  miss- 
lyckadt  utfall,  som  åter  hade  den  påföljd,  att  hela  ÖB  genom  kapitula- 
tion afträddes  iill  franska  republiken.  Skepp,  galérer,  tyghus  och  am- 
munition, allt  föll  i  fransmännens  händer,  som  vid  afresan  qvailemnade 
4.<hhi  mans  besättning.  Stormästaren  baron  Hompesch  försäkrades 
300,000  livrés  pension  och  ett  tyskt  furstendöme.  Han  med  en  del 
riddare  retirerade  sig  till  Trieste.  Andra  begåfvo  sig  iill  Petersburg, 
hvarest  kejsaren  förklarade  sig  ;<>r  stormästare,  ehuru  en  stor  del  af 
orden  däremot  protesterade. 

Bonaparte  fortsatte  sin  segling  österut  och  anlände  den  8  Juli 
till  Alexandria  i  Egypten.  EJan  tog  denna  ort  efter  ringa  motstånd  i 
bning;  likaså  Rosette,  och  inom  månadens  sim  äfven  Cairo,  sedan 
lian  o,-h  hans  generaler  i  många  träffningar  segrat  öfver  mamelucker- 
uas  beyer,  hvilka  han  förklarade  si--  vara  kommen  att  straffa,  under 
del  han  och  Franska  republiken  voro  i  bästa  förstånd  med  Porten. 
Denne  eröfrare  hade  nu  äfven  utbred!  sin  ära  i  Afrika;  men  att  han 
skulle  därifrån  fura  sina  segrande  vapen  till  Ostindien  och  där  förstöra 
engelska  etablissementerna,  var  en  omöjlighet,  som  aldrig  lärer  varit 
annat   än  on  förevändning   af  franska  direktorium  att  bemantla  ■ 


-  192  - 

äfventyrad   expedition.    Don  hade   innan   kor!    för  Franska  republiken 

de  vådligaste  följder. 

Engelske  amiralen  Nelson,  detacherad  med  en  del  af  den  flotta, 
livarmed  lord  S.  Vincent  blockerade  Cadiz,  hade.  vid  underrättelsen  om 
dun  Toulonska  flottans  utlöpande,  gått  att  uppsöka  densamma.  Han 
både  förgäfVes  därtill  användt  all  flit  och  jämväl  varit  utanför  Alexan- 
dria,  nyss  innarr  sistnämnda  flotta  dit  ankom.  Nödsakad  att  åter  söka 
hamn,  hade  han  blifvit  inlåten  i  Syracusa,  hvarifrån  han,  efter  ett  kort 
vistande,  gick  än  en  gång  att  uppsöka  sin  fiende.  Franska  flottan. 
kommenderad  af  amiralen  de  Brueys,  låg  då  på  redden  af  Alexandria 
vid  Abukir,  nära  under  landet,  hvarest  strandbatterier  äfven  vore  an- 
lagda. Men  ehuru  säker  hon  trodde  sig  vara  i  denna  ställning,  beslöt 
dock  Kelson  att  anfalla  henne.  Slaget  vid  Abukir,  ett  af  de  markvär- 
digaste i  sjökrigshistorien,  påstod  i  tre  dagar,  den  1,  2  och  3  Augusti. 
Engelska  flottan  genombröt  den  franska  linien,  uppbrände,  sänkte  och 
eröfrade  elfva  linieskepp  och  två  fregatter.  Amiralen  de  Brueys 
skjuten  och  hans  amiralsskepp,  L'Orient,  sprang  i  luften.  Samma  öde 
hade  skeppet  Timoleon.  Öfverlefvorna  af  franska  flottan  spridde  sig 
dels  till  Alexandria,  dels  till  Malta  och  Corfu. 

Denna  seger  afskar  kommunikationen  mellan  Bonaparte  och  fran- 
ska republiken.  Den  gaf  Frankrikes  fiender  luft,  som  utverkadi  n 
krigsförklaring  af  Porten  mot  denna  stolta  republik  och  uppfyllde  Me- 
delhafvet  innan  kort  med  turkiska  och  ryska  krigsskepp,  sedan  ryske 
kejsaren  beslutat  att  på  det  eftertryckligaste  bistå  Frankrikes  fiender 
både  till  lands  och  vatten;  och  snart  voro  Cerigo,  Zante,  Cephalonia 
och  Corfu  (utom  fästningen  *)  ifrån  fransmännen  eröfrade.  Nyss  mä- 
stare i  Medelhafvet.  kunde  de  nu  icke  ens  försöka  alt  göra  sina  ovänners 
välde  därstädes  stridigt.  Nelson  begaf  sig  till  Neapel,  där  han  emot- 
bogs  med  öppna  armar.  Den  svage  konungen,  som  hittills  icke  vågat 
uppenbara  sina  tänkesätt  mot  fransmannen  i  all  deras  vidd,  ansåg  sig 
nu  med  trygghet  kunna  följa  sin  böjelse.  Långt  ifrån  att  i  godo  söka 
bilägga  de  tvistämnen,  som  flera  gånger  betat  med  fredsbrott,  påskyn- 
dade han  detta,  sä  mycket  heldre,  som  fransmännens  ringa  styrka  i 
Rom  och  dess  område  samt  förtroende  till  österrikiske  generalen  Mack, 
som  antagit  befälet  öfver  hans  trupper,  smickrade  honom  med  hopp 
att  blifva  eröfrare.  Han  lät  icke  allenast  några,  tusen  man  afgå  på  en- 
gelska skepp,  som  togo  Livorno  i  besittning,  utan  inryckte  med  om  tal- 


i  Den  gaf  sig  ''.i  förr  an  den  I  Mara  L799. 


I" 

rik   armé   inom   romerska  republikens  gräns,  som  eröfrade  R sedan 

ska  trupperna  retirera!  sig,  och  framträngde  ända  till  Terni. 

Men  hans  ära  slocknade,  äfven  m  den  uppblossat.  Fran- 

ska   republiken    förklarade   konungarne  i  Sardinien  och  Neapel  krig  på 
en  och  samma  dag.    Den  förre  monarken  ickad  till  Sardinien, 

sedan   citadellel    i   hans   hufvudstad  redan  var  i  hans  ii  rider, 

och  hela  Piemoni  förenades  med  Frankrike.  Konungen  af  Neapel  må- 
ste däremoi  tvingas  med  vapen.  Så  -narr  franska  trupperna  hunnit 
förstärka  sig,  framryckte  de  ånyo  mot  neapolitanarne.  Efte] 
rar  återtogo  de  Rom.  Några  dagar  därefter  ledoneapoli! 
tntah  nederlag.  Gaöta  och  Capua  eröfrades;  Mack  gaf  sig  i  fransk  fången- 
skap, konungen  själf  flydde  til!  .lär  farhågan  för  don  annal- 
kande franska  arméen  och  missn  sakat  en  insurrektion.  Lazza- 
ronerna  förblefvo  honom  dock  trogna,  »»aktadt  deras  enträgna  före- 
ställningar giok  konungen  mod  sin  familj  på  eti  engelsk!  äkepp;  kanon- 
båtar  sänktes;  kanoner  förnaglades;  befälel  i  Neapel  up]  prins 
PignatelU,  och  don  flyktande  monarken  tog  sin  ko>a  till  Palermo,  dir 
lian  efter  utstånden  lifsfara  af  en  häftig  storm  ändthgen  framkom.  I 
Neapel  herrskade  en  fullkomlig  anarki,  som  offer  de  blodigaste  upp- 
träden slöts  med  stadens  eröfring  genom  fransmännen  ih>n  ■!'<  Januari 
1799.  Neapel  proklamerades  genas!  såsom  republik,  och  fransmännen 
fter  hand  ned  till  Calabrien. 

De!  var  klan,  at!  engelska  kabinette!  tillställt  konungens  aJ 
pel   misslyckade   företag   för   att    förmå  kejsaren    till    nyt!    deltagande 
i  kriget.    Men  hans  svärfars  öde  syntes  göra  hos  h  i  intryck. 

Däremor  skyndade  rysk.-  kejsaren  at!  skicka  en  stor  armé,  kommen- 
derad af  turkarnes  och  polackarnes  öfvervinnare  Suwarow  till  Italien. 
De!  var  donna  härs  annalkande  till  Tysklands  gräns,  som  föranlåtil 
den  ofvannämnda  franska  deklarationen  i  Rastadt,  och  utgången  visade, 
omerske  kejsaren  icke  heller  glömt  sin  hämnd,  fast  lian  skjutil 
upp  den;  men  sådant  hörer  till  i  its  händelser. 

Det  förtjenar  anmärkas,  huru  politiken  och  krigslyckan  donna  tid 
liksom  förvandlat  Europa  i  et!  ka—.  Turkar,  ryssar  och  engelsmän  i  för- 
bund och  herrskande  i  Medelha!  oiitlyttao  ,  nen  understödd 
af  kristenhetens  fiender,  schi  ch  kättare;  fransmännen  herrar  öf- 
ver  Egypten;  två  konungar  förlustiga  sina  stater,  och  en  fransk  krön- 
ndenl  etablerad  i  Mit  au  (Ludvig  XVIII,  -om  där  fatt  en  tillflykt); 
Italien   en   tummelplats  for  fransoser  och  polackar  (hvaraf  en  stor  del 

i   (fäas   tjenst)   sam!    innan    kun   för  turkar,  ryssar  "■  ii  ung 


-  194  - 

Batavien,  Schweiz,  Oisalpinien,  Rom  och  Neapel  demokratiserade  samt 
öfverallt  uppror  och  snart  sagdt  anarki,  äro  några  drag  af  denna 
skracktafla.  Ett  hiskligt  uppror  på  [rland,  som  fransoserna  för  sent 
och  med  förlust  af  ett  Iinieskepp  och  sex  fregatter  sökt  understödja, 
ett  annat  icke  mindre  grufligt  i  Belgien,  förökade  fasan  genom  ström- 
mar blod. 

Sverige  hade  funnit  sig  såsom  garant  af  Westfaliska  freden  böra 
biträda  kongressen  i  Rastadt,  och  grefve  Axel  Fersen  var  utnämnd 
till  kommissarie  därstädes.  Men  han  kunde  icke  vinna  Franska  repu 
blikens  erkännande  i  sådan  egenskap,  och  ehuru  hans  kreditiv  seder- 
mera förändrades,  så  att  han  först  såsom  ambassadör  och  sedan  si 
ministre  plénipotentiaire  för  hertigen  af  Pommern  befullmäktlgades  atl 
i  kongressen  deltaga,  fortfor  lika  fullt  hans  exclusion.  Han  drog  emel- 
lertid L4,000  r:dr  traktamente  ifrån  fäderneslandet  till  1798  ars  slut.  då 
del  med  så  mycket  mera  skäl  upphörde,  som  han  den  senare  delen  af 
året  icke  ens  vistats  i  Rastadt,  utan  i  Carlsruhe  hos  markgrefven  af 
Baden.  Grefve  Forsens  utnämnande  kunde  ej  annat  än  vara  stötande 
för  Franska  republiken,  hvarest  han  var  känd  såsom  emigrant  och 
den  där  beledsagat  Ludvig  XVI  på  hans  flykt.  Del  var  ock  onödigt, 
då  svenske  envoyéen  t  Regensburg  Rildl  tillika  var  ackrediterad  till 
Rastadtska  kongressen.  Konungen  märkte  äfven  sitt  misstag,  hvartill 
skulden  egentligen  tillskrefs  general  Taube.  Hans  utrikes  rosa  om 
sommaren  1708,  hvarifrån  han  ej  detta  år  återkom,  uttyddes  af  många 
såsom  disgräce.    Emellertid  uppretade  hans  skrifvelser  och  grefve  Per- 

depescher  konungens  redan  nogsamt  mot  franska  republiken  upp- 
bragta  sinne. 

Efter  rikskansleren  grefve  Sparres  entledigande  (Dec.  1797)  styr- 
des kabinettsärendena  i  Stockholm  af  hea'  Ehrenheim,  förul  minister  i 
Köpenhamn,  under  titel  af  förordnad  hofkansler,  en  man  af  insigter 
och  erfarenhet.  Sveriges  statssystem  närmade  sig  mer  och  mer  till 
ryska  interesset.  Baron  Stael  hade  vfd  fått  kreditiv  såsom  ministre 
plénipotentiaire  i  Paris;  men  när  Franska  republiken  sedermera  ni  nämnde 
medborgaren  Lamarque  till  ambassadör  i  Stockholm,  blef  han  icke 
emottagen.  Ryske  kejsaren,  skuggrädd  för  alla  frihetsprinciper,  hade 
såsom  mot  en  pestsmitta  lali!  draga  on  cordon  af  trupper  omkring  sin 
gräns,  som  gjorde  kommunikationen  mellan  hans  land  <»-\\  Sverige 
myckel  besvärlig.    Men  konungens  tänkesätl  om  franska  sakerna  åter 


195 

knöto   vänskapen   och  förtroi  ellan  båda  monarkerna,  sS  atl  fre- 

den  åtminstone   Hugnade  vårl    i  flera  afseenden   föga  väl  lottade  land. 
Bevis   af  .Innia  inbördes  välvilja  var  öfverenskommi 
tera   gränsen    mellan    Finland   och    Ryssland,   hvarvid  flera  tvistämnen 
ifrån   fredssluten   återstodo.     Del    saknade   dock   genom   mellankomna 
binder  verkställighet. 


VIII. 

Inre  förhållanden  och  yttre  politik. 
Misstämning. 

(1799). 

JLp/et  nästlidna  årets  olyckor  dels  fortforo  under  detta,  dels  blefvo  de 
i,il]j_sina  verkning-ar  mera  kännbara.  Man  hade  knappt  insett  vidden 
af  den  brist,  som  bereddes  genom  1798  års  missväxt,  förrän  aftrösk- 
ningen  om  vintern  upptäckte  densamma.  Bekymrande  berättelser  an- 
kommo  efterhand  till  regeringen  äfven  ifrån  de  provinser,  som  man 
i  rot  t  varit  någorlunda  försedda  med  nödiga  spannmålsförråd.  Till- 
gångar till  hjälp  voro  ej  att  vänta  förrän  med  öppet  vatten,  och  vin- 
tern blef  både  en  al  de  strängaste  i  mannaminne  och  sa  långvarig,  att 
Ålands  haf  ännu  kördes  mot  slutet  af  April.  Foderbristen  minskade 
för  dem,  som  hade  råd  att  med  säd  fylla  densamma  för  sina  kreatur, 
den  redan  knappa  spannmålsbehållningen.  På  vissa  orter  dogo  hästar 
och  boskap  af  svalt.  Genom  en  ny  och  besynnerlig  tillfällighei  blef 
mjöl  ännu  sällsyntare  än  säd.  En  långvarig  torka  inställde  vatten- 
qvarnars  gång  och  ett  lika  ovanligt  lugn  väderqvarnars.  Man  befarade 
i  själfva  hufvudstaden  brödbrist,  och  flerestädes  måste  matt  hjälpa  sig 
med  hand-  och  hästqvarnar.  Mjölel  och  spannmålen  uppstego  af  sådana 
orsaker  till  ett  oerhördt  högl  pris;  midt  i  vintern  till  omkring  6r:dr  -'!-J 
sk.  för  on  i  unna  råg;  längre  fram  på  årel  och  om  sommaren  i  Små- 
land och  Vermland  m.  ju.  i  ill  10  r:dr. 


Annalkande)  af  dessa  svårigheter  vållade  den  15  Januari  otl  för- 
bud af  all  brännvinsbränning  med  större  pannor  än  dem,  som  höllo 
sextio   kannor,   samt  en  betydlig  inskränkning  i  kri  en  tillverk- 

ning. Denna  kanhända  för  senl  vidtagna,  men  dock  väl  grundade  för- 
fattning gjorde  ej  all  påsyftad  verkan.  Den  illuderades  oförsynt.  Re- 
dan de  förflutna  månaderna  både  vederbörande  brännvinsbrännare,  i 
fruktan  för  ett  slikt  förbud,  drifvil  sin  tillverkning  med  dubbel  styrka. 
De  funno  utvägar  genom  godl  förstånd  med  uppsyningsmän  atl  ytter- 
ligare därmed  fortfar;!,  och  i^vnnyt  tan  • -irrades  genom  etl  i  mån  af 
spannmålens  pris  högsl  öfverdrifvel  pris  på  brännvinel  saml  af  natio- 
nens Lill  ytterlighet  bragta  smak  för  denna  vara.  Förbudet,  som  den 
16  Januari  utfärdades,  sträckte  sig  <•)  längre  an  till  den  B  April.  Del 
blef  af  den  orsak,  som  brisl  och  dyrh,el  nogsaml  företedde,  ytterligare 
förlängd!  till  den  15  Mai,  och  innan  don  terminen  inföll,  ända  till  den 
l  Oktober,  så  ovillkorligen  atl  icke  ens  lyftpannor  fingo  nyttjas;  dock 
man  försegling. 

Regeringen    var  emoi  våren  sa  myckel  mera  bekymrad  för 
mar,. n.   som   ryske   kejsaren   lAiii    förbjuda   all  spanmnålsutförsel  ifrån 
Ldfland.    Hans  krigsanstalter  emoi  Frankrike  voro  därtill  ej  enda 
let.    Ryktel    om    en   till   arbete   på  Sveaborgs  fästning  uppbådad  kom- 
mendering    hade   väckl    misstanke,   atl    Sverige   mW    bonom    förehade 
fiendtligheter;  och  skall  den  rappelierade, men  ännu  denna  tiden  i  SI 
bolm    qvarvistande   engelske  ministern  Hailes  varil  myckel   beställsam 
atl    bibringa  kejsaren  dessa  tänkesätl   för  atl   kanske  hämnas  vissa  vid 
svenska  hofvel  honom  träffade  obehagligheter    Kejsaren  hade  ock  redan 
gifvil  ordres  om  krigsrustningar  mol  Sverige,  då  han  lyckligtvis  genom 
sin  egen  ambassadör  Budberg  blef  underrättad  om  oskälel  af  sin  miss- 
nöje;  och    verkan  af  hans  försoning  visade  sig  den  22  Maj  genom  upp- 

indel  at  författningen  emoi  spamrmålsutförseln.  Del  uppväckte  i 
Sverige  en  verklig  glädje,  och  vänskapen  mellan  båda  hofven  befästa- 
dos  ytterligare  genom  flera  konungens  steg,  hvilka  snarl  skola  omnäm- 
nas, och  utmärkte  II.  Maj:ts  med  kejsaren  öfverensstämmande  tänkesätl 
i  de  stora  rörelser,  som  satte  Europa  i  en  förnyad  och  nästan  allnian 
skakning.     Del    förtjenar  emellertid   till   regeringens  heder  anmärkas, 

laktadl  förflutna  årets  missväxt,  varil  en  al' do  kännbaraste,  v 
ingen  människa  svultii   ihjäl.     Mom  alla  kronans  förrådshus  blefvo 
ock   uttömda  och  utom  dess  införskrefvos  inom  etl  år  öfver  en  million 
tunnor  utländsk  spannmål,  som  efter  etl  medelpris  af  t  r.dr  betungade 
hand(  I  ned   1,000,000  r:dr. 


-  198  - 

Dyn  lättades  icke  heller  af  andra  konjunkturer.  Sillfångsten  var 
äfven  1798  obetydlig;  och  svenska  segelfarten  lika  trög  1799  som  året 
tillförne.  De  till  England  uppbragta  konvoj  erna  blefvo  förklarade  för 
goda  priser.  Svenska  ostindiska  skepp  uppbragtes  nu  till  England, 
men  blefvo  dock  frigifna.  -  Handeln  i  Medelhafvet  tvingades  af  den 
mängd  flottor,  som  där  kryssade,  och  af  pesten  på  afrikanska  kusten. 
Af  dessa  skäl  kunde  Sverige  icke  en  gång  förses  genom  egna  fartyg 
med  nödigt  salt,  utan  regeringen  måste  om  sommaren  tillåta  dess  in- 
försel genom  främmande.  Samma  overksamhet  i  svenska  segelfarten 
hindrade  jämväl  inländska  varors  utförsel,  så  att  järnvågarne  lågo  fulla 
af  järn  till  millioners  värde. 

I  sådan  belägenhet  fann  regeringen  med  allt  skäl  ingenting  an- 
gelägnare än  att  i  det  möjligaste  förminska  främmande  öfverflödsvarors 
införande  i  riket.  Till  detta  ändamåls  vinnande  utfärdades  förbudet 
emot  kaffe  och  den  skärpta  förordningen  emot  lurendrägerier,  hvilka 
omåttligen  tagit  öfverhand,  hvarvid  visitationer  i  salubodar  blefvo  till- 
låtna,  men  icke  i  enskilda  hus.  Båda  dessa  författningar  möttes  dock 
af  egennyttans  och  tadelsjukans  klander.  Emot  kaffeförbudel  invän- 
des, ,-iti  konungen,  som  själf  frigifvit  denna  dryck,  nu  gaf  sig  en  de- 
menti, liksom  icke  en  regering  efter  förändrade  omständigheter  kunde 
förändra  sina  författningar;  emot  lurendrägeriförordningen,  att  svenska 
fabrikerna  voro  ruinerade  och  ej  kunde  förse  nationen  med  fullgoda 
tillverkningar  samt  skulle  bli  monopolister.  Man  ifrade  äfven  för  den 
satsen,  att  den  som  hade  råd  att  köpa  en  vara,  borde  därtill  ega  rät- 
tighet; glömmande  den  urgamla  regeln:  "Salus  publica  suprema  lex 
esto".  Också  blefvo  dessa  påbud  icke  med  stränghet  efterlefvadc:  men 
att  de  gjorde  gagn  i  det  hela,  kan  icke  tviflas. 

Till  svenska  handelsställningens  besvär  beskylldes  konungen  själf 
till  någon  del  hafva  varit  vallande  genom  det  alltför  utmärkta  parti, 
han  tog  emol  Franska  republiken.  Kriget  emellan  densamma  och  <  »stor- 
rike hade  om  våren  utbrutit  på  ett  för  den  sistnämnda  makten  myckel 
fördelaktigt  sätt.  De  första  underrättelserna  om  de  österrikiska,  seg- 
rarne  omottogos  vid  svenska  hofvet  med  så  mycket,  större  fägnad,  som 

det  förmodades,  att  koalitionen  med  Ryssland  skulle  inom  campag] a 

slut  göra  en  ända  på  franska  friheten  och  återföra  den  upproriska  uai 
linnen  under  styrelse  af  sitt  gamla  konungahus.  Regeringen  skyndade 
därföre  att  genast  rappellera  ministern  Stael,  för  all  i  god  tid  brytaall 
diplomatisk  förbindelse  med  rebellerna,. 


199 

M '  ii   .ni iftertänkligare  var  konungens  steg  i  '■■■ 

genom  bref  af  den  24  April  anbefallde  sin  minister  därstädes  hoe 
riksförsamlingen  förklara,  atl  8edan  Rastadtska  kongressen  var  bruten, 
boll    II.   M :i.i:t    sin   kontingenl    för  Pommern  färdig  liera  hvad 

dag  den  fordrades,  föratl  understödja  kejsarens  operationer  emol  Frank- 
rike, förklarande  tillika  sin  önskan,  atl  alla  andra  riksfurstar  på  samma 
vis  ville  deltaga  i  kriget.  Detta  objudna  tillkännagifvande  hade  på 
wienska  och  ryska  hofven  den  fördelaktigaste  verkan,  men  förmärktes 
icke  mildra  de  grundsatser,  England  vidtagil  i  afseende  på  vår  handel. 
Däremol  befarades  af  skeppsredare  med  skäl,  atl  svenska  flaggan,  som 
så  föga  respekterades  af  England,  nu  alldeles  fiendtligen  skulle  beband- 
tj  Franska  republiken,  hvarföre  de  ytterligare  afskräcktes  atl  låta 
utlöpa,  för  hvilka  assurans  svårligen  kunde  erhållas, 
visade  dock,  att  denna  händelse  hos  fransmännen  gjorde  mindre  upp- 
märksamhet än  man  förmodat. 

Konungens  ovänliga  tä  moi   Franska  republiken  och  när- 

mare  vänskap   med    Ryssland   gåfvo  anledning  till  den  fruktan,  atl   II. 

ville  taga  en  verksam  del  i  koalitionen  emol  den  förstnämnda. 
Redan  i  Maj  månad  hade  generallöjtnanten  Tol)  blifvil  afskickad  till 
Petersburg,  hvaresl  han  förblef  etl  halfl  år  och  förvärfvade  sig  af  kej- 
saren en  utmärkt  bevågenhet.  .Man  utspridde  nu  rykten,  atl  föremålel 
för  hans  beskickning  var  att  reglera  antalel  af  de  hjälptrupper,  hvar- 
skulle  biträda  Ryssland;  ja,  •  man  ville  redan  veta,  atl 
vissa  reg»  voro  affärdade  atl   uppbryta  till  Carlskrona 

och  inskeppas.  Del  ar  snarare  troligt,  att  generallöjtnanten  Tolls  ärende 
varit    att   förekomma   fråga   om  en  slik  hjälpsändni  ga  instäm- 

mande med  rikets  förmåga  och  dåvarande  omständigheter.  Verkan  af 
hans  underhandling  visade  sig  om  hösten  vid  hans  hemkomst  ?-c  -i  i«  >i  1 1 
en  ny  defensiv  allianstraktat  mellan  Sverige  och  Ryssland,  daterad  den 
29  Oktober,  nästan  på  samma  fot  som  den  af  1791. 

I    händelse   af  anfall  af  europeisk  fiende  skull'-  Ryssland  af  Sve- 

lekomma  8000  nian  infanteri,  2000  man  kavalleri,  sex  skepp  af  lini- 
cii  och  två  fregatter;  Sverige  åter  af  Ryssland  12,000  man  infanteri, 
1000  man  kavalleri,  nio  limeskepp  och  tre  fregatter. 

Konungens  nitälskan  både  för  den  teologiska  ouh  politiska  or- 
todoxien tycktes  under  alll  detta  vara  i  etl  beständig!  tilltagande.  Den 
öfvertygelse,   atl  franska  revolutionen  varil  filosofernas  idkom 


-  200  - 

hos  H.   Maj:t   och   dera  som  honom  närmast  omgåfvo  eller  hade  lians 
förtroende,  en  farhåga  för  alla,  äfven  filosofiska  nyheter. 

Några  drag  må  anföras.  Den  bekante  Kant  ansågs  för  en  farlig- 
kättare.  Man  hade  uppsnappat  utur  hans  system,  att  han  kullkastat 
alla  filosofiska  bevis  för  Guds  varelse,  då  man  nämligen  tager  ordet 
bevis  i  sin  strängaste  bemärkelse.  Han  blef  således  rent  af  hållen  för 
atheist;  hans  skrifter,  som  voro  kända  och  lästa  vid  rikets  högskolor, 
för  irriga  och  förledande  och  hela  hans  lära  såsom  farlig  för  samhälls- 
ordningen. Generalen  baron  Taube,  som  vistades  i  Tyskland  och  flitigt 
uppvaktade  konungen  mod  bref,  underrättade  om  våren  1799  H.  Maj:t 
om  den  anekdoten,  att  konungen  i  Preussen  vid  dt  bevistadt  förhör 
med  eleverna  i  krigsakademien  hört  dem  examineras  i  Kantska  filosofien 
med  så  mycket  missnöje,  att  han  ej  allenast  förbjudit  all  vidare  under- 
visning i  detta  grillfängeri,  sägande  att  hans  officerare  behöfde  kunna 
marschera  och  ej  raisonnera,  utan  jämväl  afsatt  "pedanten",  d.  ä.  profes- 
sorn, si  un  varit  deras  lärare.  Konungen  hade  den  svagheten  att  lata 
införa,  detta  lurt  och  denna  apokryfiska  anekdot,  dock  anonymt,  i  Dag 
ligt  Allehanda,  hvaresl  dit  gjorde  en  elak  verkan  och  ansågs  såsom 
låg  smädelse  af  okunnigbeten  emot  en  stigande  upplysning;  saken  blef 
ock  i  journalen  "Läsning  i  blandade  ämnen"  med  en  skarp  kritik  rele- 
vi  rad,  livarvid  konungen,  som  visast  var, 'lät  bero. 

Vid  detta  tillfälle  må  nämnas,  att  general  Taube  don  lö  Ang.  af- 
lod  vid  Carlsbad.  Han  hade  haft  svag  helsa  i  många  år,  var  öfversex 
tio  ar  gammal  och  borde  således  kunnat  förmodas  hafva  genom  natu- 
rens sig  själf  Iemnade  åtgärd  hunnit  sitt  mål.  Men  alla  tankar  voro 
så  uppspända  på  jäcobinism,  att  gift  nödvändigt  skulle  hafva  del 
däri.  Det  utspriddes  vara  honom  bibragt  i  Berlin  genom  tillställning 
af  franske  ministern  därstädes  do  Sieyés  och  hofkansleren  v.  Engeström, 
hvilken  hade  haft  baron  Taube  till  gäst  vid  en  souper  och,  under- 
rättad att  hans  förråd  af  Malaga-vin  t  rutit,  hade  skänkt  honom  några 
buteljer.  Detta  vin  fick  nu  skuld  för  hans  död.  utan  all  undersökning 
som  chemice  lätt  kunnat  anställas,  och  oaktadt  medici  vid  kroppens 
öppnande  funnit  en  gallartad  sjukdom  hafva  befordra!  honom  till  graf- 
ven.  Man  misstänkte  hertiginnans  hofmästarinna,  grefvinnan  Sophia 
Forsen,  mod  hvilken  baron  Taube  rost  och  hvars  amani  han  länge  va- 
rit,  för  upphofvel  Mil  donna  grofva  smädelse  emol  en  inan,  hvars  för 
följare  baron  Taube  va.iii,  men  hvars  ära  och  röna  karakter  innan  korl 
ade  öfver  ilskans  anfall. 


201 

Emellertid  had<  den  landsflyktige  baron  A.rmfelt,  som  ock  då  vi 
Btades  i  Tyskland,  låtil  författa  en  latinsk  inskription  till  en  minnes 
värd  öfver  baron  Taube,  som  fick  sin  graf  p§  et(  hertiginnan 
Kurland  gods,  hvari  den  döde  kallas  "Terror  novatorum,  nisi  inter- 
cepissent6,  sami  regaleras  med  den  nog  prunkande  titel  af  'Gustavi 
Adolphi  alter  parens".  Baron  Taubes  dödsfall  uppväckte  i  fäderneslan 
del    'Mi    nästan   allmän  fägnåd.    Bans  egoism  och  r<  juka  hade 

gjorl    honom    förhatlig.    Utan   arf,   ulan   indrägtiga   ämbeten, 
nade   han   nio   tunnor  guld*  m.     Den   testamenterade    ban   till 

ofvannämnda   grefvinna,   hvars   broder   grefve    Axel  Fersen  blef  execu- 
tor   testamenti.    Flere  baron  Taubes  närmaste  arfvingar  suckade  i  fal 
i  igdom. 

En  i  Oktober  månad  utkommen  skrift,  kallad:  "Några  tankar  om 
sätte!    att    upprätta    och   befästa  den  urgamla  franska  monarkien",  var 

Imne   för  både  allmänhetens  och  regeringens  uppmärksamhel 
förras  genom  den  begärlighet,  hvarmed  den  emottogs,  lästes,  köpt* 

iom  fjorl lagar  en  ny  upplaga  måste  läggas  under  pressen;  den 

senares  genom  del  missnöje,  den  förorsakade,  och  hvaraf  påföljden  blef 
etl  förbud  emol  dess  vidare  försäljande.  Skriften  var  en  qvick,  men  i 
sig  själf  oanständig  ironi,  däri  författaren  ^asom  medel  till  franska 
monarkiens  återupprättande  föreslog  alla  de  anstalter,  som  i  Sverige 
vidtagna,  mesl  öfverklagades.  Den  hade  dock  ulan  förbud  förmodligeh 
iiiarl  fallil  i  glömska,  sedan  frondeurerna  fatt  skratta  sig  mätta  på 
despotismens  bekostnad;  men  konungen  uppgaf  ^as..ni  egentligl  skäl 
till   detta   siti    steg,   i   <  - 1 1  ^  k  i  1  <  1 1   samtal,  atl  han  vidtaga  del  af 

fruktan,   atl    tyske   ambassadören   annars  kun  komma    honom 

genom  föreställningen  därom,  sedan  lians  höga  principal  begynl  si 
sin   omtanke   emol   jacobinismens   utspridande   äfven   till   sina    grann- 
länder. 

Mera  oförväntadl  var  del  missnöje,  hvanned  konungen  ansåg  en 
i  Stockholms-Posten  NF:o  243  införd  recension  af  dm  handbok  till  guds 
tjenstens  förrättande  i  svenska  församlingar,  som  ecklesiastik-kommit- 
téen  på  konungens  befallning  föreslagil  till  Fl.  Maj:ts  stadfästelse 
och  i  [Jpsala  låtit  trycka.  Recensenten  tillä!  sig  blott  del  omdöme, 
att  i>  m  och  en  oväldig  granskare  laser  den  säkerl  med  nöje  ••'■ii 
måste  åtminstone  finna  denna  handbok  jämngod  med  de  bästa  af 
de   i  i,-eii    hos   våra  trosförvandter  i  andra  länder  och  särdeles 

i  Tyskland  utkomna  många  liturgier,  i  flera  delar  ännu  vida  öfver- 
träffar  dian.    Religionsbegabbaren    måste   vara    raisslynl  atl  se  många 


-  202  - 

vapen  honom  ur  händer  tagna,  som  han  fordom  nyttjat  att  smäda. 
Neologen  torde  sakna  hvad  han  väntat  för  att  omskapa  allt.  Den  som 
icke  känner  opinionernas  välde  och  icke  besinnar  med  hvad  varsamhet 
alltid  ändringar  böra  göras  i  ceremonier  och  böcker  till  allmänt  bruk 
för  en  blandad  menighet  vid  den  Högstes  dyrkan,  torde  hafva  vågat 
långt  flera  ändringar;  men  en  verklig  religionens  vän,  som  tillika  är 
kännare  af  människohjärtat  och  kännare  af  vår  tids  odling  och  lynne, 
måste  ined  erkänsla  se  den  lyckliga  medelväg,  som  blifvit  iakttagen,  o<  b 
önska  att  snart  se  denna  handbok  allmännare  brukas  till  verklig  uppbyg- 
gelse.  Men  denna  frihet  stötte;  och  konungen,  som  på  biskop  Flodins 
ord  säkert  fann  förbättringen  af  handboken  farlig,  befallde  kanslikolle- 
gium antyda  boktryckarne  att,  äfven  som  inga  teologiska  arbeten  fingo 
tryckas  utan  censur,  borde  icke  heller  recensioner  af  dylika  arbeten 
utan  konsistoriernas  pröfning  framdeles  få  utgifvas. 

Samma  nitälskan  visade  sig  ock  vid  årets  slut  emot  en  öfver- 
sättning  af  Pauli  Epistel  till  dt-  Romare,  som  kyrkoherden  i  Adolf  Fre- 
driks församling  i  Stockholm  Drysén  författat  och  låtit  trycka,  Man 
fann  öfversättningen  neologisk  genom  sina  uttryck,  som  icke  öfverens- 
stämde  med  dem,  hvilka  nyttjas  i  de  symboliska  böckerna.  Kristi 
gudom,  försoningen,  tron,  voro  icke  nog  uttryckligen  namngifha.  Skrymt- 
aktiga eller  fanatiska  kättarmakare  väckte  härom  fråga;  och  konungen 
trodde  sig  göra  Drysén  en  nåd,  då  Meit  seqvester  lades  på  upplagan, 
som  förseglad  lemnades  under  överståthållarens  vård.  Som  Drysén  till 
sin  ursäkt,  för  det  skriften  utan  censur  utkommit,  anfört,  att  doktor  Ting- 
stadius  på  lika  sätt  utgifvit  sina  proföfversättningar  ur  Gamla  Testa- 
mentet och  professor  Ödman  sina  till  bibeltolkningen  tjenande  upp- 
lysningar, affärdades  bref  till  Upsala  domkapitel  att  framdeles  ej  till- 
låta sådana  öfverträcielser  af  tryckfrihetsförordningen.  Oförgripligen 
lärer  del  dock  alltid  vara  ett  missförstånd  att  anse  en  biblisk  öfvor- 
sättning  för  ett  teologiskt  arbete, 

Såsom  ett  resultat  af  de  tänkesätt,  som  i  dessa  åtgärder  blifvit 
ådagalagda,  kan  det  cirkuiärbref  betraktas,  som  den  15  Januari  1800 
till  alla  rikets  konsistorier  utfärdades,  det  skulle  de  noga  tillse,  att  del 
under  dem  lydande  presterskap  redligen  predikar  Guds  ord  och  Kristi 
lära  i  dess  renhet  efter  den  antagna  lutherska  bekännelsen  samt  i  sina 
predikningar  undviker  så  väl  alla  nyheter,  som  "verldslig  moral  och  så- 
dan filosofi"  bvilken  snarare  försvagar  än  lifvar  känslan  ler  en  sann 
kristendom:  hvarjämte  konsistorierna  vid  förordnandet  af  tjenstemän 
till   ungdoms  och   menigheters   undervisning  herde  hafva  afseende  på 


203 

dem,  som   icke  atmärkl  sig  genom  grundsatser  eller  meningar,  "under 
övad  namn  de  rara  må",  bvilka  äro  stridande  emol  den  rena  evangeliska 
läran,  emedan  om  de  Bnge  sig  inrota,  skulle  stor  splil  ochon 
kominas,  icke  allenasl  i  församlingen,  utan  äfven  i  d  erligasam- 

manlefhaden. 

Denna  författning,  värdig  det  L7:de  århundradet,  dikterad  af  bikt- 
fadren  doktor  Flodin  och  kontrasignerad  af  ilen  till  dubbel  olycka  äfven 
bigotte  statssekreteraren  Rosenblad,  blef  den  i  Februari  af  den  I 
nämnde,  såsom  praeses  i  Stockholms  konsistorium,  med  många  tårar 
beleds  i  den  iill  samma  stads  presterskaps  efterrättelse  dem 
meddeltes.  Påföljden  var  inställandel  af  flera  nyttiga  skrifter  och  där- 
ibland  af  den    under   biskop    Lindbl s   inseende   i  Linköping  utgifna 

"Journalen  för  prester",  som  ådragil   sig  misstanke  tv>r  neulogi.    1  >«  i h m • 
biskop  var  en  af  de  få,  som  med  en  välförstådd  tolerans  fann  och  h 
att  teologien  äfven  bör  följa  tidehvarfvets  öfriga  upplysning. 

Inom  sin  hof  iakttog  konungen  samma  indragna  och  iill  hus- 
hållning syftande  Lefnadssätt  som  tillförne.  Vintren  och  våren  tillbi 
II.  !Uaj:t  beständig!  i  sin  älskade  gemåls  sällskap  ömsom  i  Stockholm, 
ömsom  på  lustslottet  Eaga.  Den  1  Juli  flyttade  Deras  Majestäter 
(sedan  konungen  bevistal  krigsöfningarne  på  Ladugårdsgärdet)  till  Drott- 
ningholm med  en  föga  talrik  svit.  Ingen  annan  af  fcongl.  huset  deltog 
i  denna  sejour.  Hertigen  af  Södermanland  med  sin  gemål  hade  öfver 
vintern  \arii  i  Wien.  besökte  denna  sommar  åter  Carlsbad  och  återkom 
ej  till  Stockholm  förrän  den  :',  November.  Hertigen  af  Östergötland 
tillbragte  sin  sommar  på  Tullgarn  sam!  insjuknade  där  så  häftigt,  atl 
föga  hopp  var  om  lifvet,  hvarföre  ock  konungen  senl  om  natten  begal 
sig  från  Drottningholm  att  besöka  honom.  Hans  k.  Höghel  tillfrisl 
dock  så  vida,  atl  han  kunde  låta  transportera  sig  till  Stockholm,  men 
blef  där  så  lam,  atl  han  föga  utan  hjälp  kunde  röra  sig  till  årets  slut. 
Prinsessan  Sophia  A-lbertina  hade  i  slutet  på  Maj  manad  b< 
(ill  Quedlinburg  atl  där  tillbringa  ett  år.  Hennes  förste  stallmästare 
grefve  Gustaf  Stenbock  gifte  sig  nyss  förul  med  hennes  kammarfru, 
mamsell  Charlotta  Forsberg,  en  favorit  al  prinsessan.  \n  betäckadenna 
mesallians  försökte  prinsessan  allt  för  atl  få  henne  ansedd  och  erkänd 
för  en  naturlig  dotter  af  konung  Vdolph  Fredrik.  En  vidlyftig  brefsamling 
i  detta  ämne,  dock  anonym,  uppteddes  iill  bevis;  etl  schatull  med  per- 
Lor  och  juveler  föregafs  vara  mamsell  Forsberg  testamenterad!  af  drott- 
ning Lovisa  Ulrika,  som  låtil  uppfostra  henne  i  sitt  hof.  Mamsell  Fors- 
borgs mor,  en  vaktmästarehustru,  utläl    iig  ock  med  on  tvetydighet  om 


204 

hennes  börd,  som  understödde  uppgiften.  Prinsessan  själf,  kallande 
henne  sin  lilla  syster,  behandlade  henne  med  en  kärlighet,  som  gjorde 

I  MTäkningen  af  förhållandet  deras  ålder  emellan  angelägen,  för  att 
qväfva  misstankar  om  denna  älskade  flickas  kungliga  härkomst  på 
niödernesidan.  Men  alla  försök  att  beveka  konungen  till  hennes  legiti- 
mt rande  voro  fruktlösa.  De  hade  nära  åstadkommit  ett  brouillerie 
mellan  prinsessan  och  hela  kongl.  huset.  Allt  slöts  dock  i  godo.  Den 
nya  grefvinnan,  presenterad  vid  hofvet,  åtföljde  med  sin  man'  prinses- 
san såsom  sällskapsfru,  under  det  en  hennes  syster  som  kammarfru 
uppvaktade. 

Konungens  Landtnöje  var  tornerspel,  hvari  han  själf  anförde  en 
quadrille  och  hans  hofstallmästare  grefve  Frölich  den  andra.  Dessa 
ridderliga  öfningar  afbrötos  etta  af  den  mycket  regnaktiga  väderleken 
och  slötos  den  9  September.  Öfversten  och  kammarherren  Tawast  vann 
högsta  priset.  Konungen  begaf  sig  den  12  till  Carlskrona,  där  H.  M. 
besåg  amiralitetet  samt  ett  örlogsskepp,  som  lopp  af  stapeln,  och  kölars 
sträckande  till  flera  nya.  På  återresan  bevistade  konungen  med  myc- 
ken ådagalagd  förnöjelse  lifgrenadierernas  möte  vid  Linköping  under 
anförande  af  deras  nye  chef,  generalmajoren  baron  Fabian  Wrede.  Un- 
der konungens  frånvaro  var  regeringen  anförtrodd  åt  riksdrotsen,  riks- 
marskalken, öfverstekammarherren  grefve  Posse,  landshöfdingen  frih. 
Ugglas,  hofkansleren  och  generaladjutanten  af  arméen.  Konungen 
återkom  till  Drottningholm  den  22  September,  hvarifrån  inflyttningen 
till  hufvudstaden  skedde  den  8  oktober.  1  förbigående  kan  nämnas, 
att  den  förlidna  året  upprättade  lifbataljonen  förafskedades  såsom  allt- 
för kostsam,  ehuru  mycket  den  bidragit  till  konungens  nöje. 

Anledningen  till  konungens  och  drottningens  snarare  inflyttning 
del  la  år  än  vanligt  varit  till  Stockholm,  var  Hennes  Maj-.ts  välsignade 
tillstånd  och  läkarnes  yttrande,  all  nedkomsfcen  efter  medlet  af  Oktober 
dagligen  kunde  vara  oviss,  hetta  för  konungen  och  riket  önskade 
ögonbliek  inträffade  dock  ej  tonan  den  9  November,  klockan  3/*  till  2 
om  morgonen,  sedan  drottningen  redan  föregående  dagen  pa  förmidda- 
gen begynt  må  illa,  och  emellertid  större  delen  af  dem.  som  frequente- 
rade  hofvet,  därstädes  sig  infunnit  att  vara  närvarande  vid  detta,  hugne- 
liga  tillfälle.  Så  fort  drottningen  blifvil  förlöst,  tillkännagafs  genom 
det  fastställda  dubbla  antal  af  skott,  att  II.  Maj:l  framfödl  en  kronprins. 

I I  \  ;iii  o»   konungen  genasl   visade  sig,  fcilläl  de  närvarande  aflägga  lyck 
önskningar  och  skåda  del   kongl.  barnet,  samt  begaf  sig  med  enkedrott- 


■J'  18 

ningen   och    hertiginnan   till   Storkyrkan  vid  facklor,  hvarest  biskopen 
doktor  Flodin  förrättade  tack  och  Te  Deum  afsjöngs. 

Döpelseakten  gick  för  sig  i  Slottskyrkan  den  15  om  förmiddagen 
med  stor  ståt,  förrättad  af  ärkebiskopen  på  uttrycklig  befallning  efter 
gamla    bandboken.     Prinsen    nämndes   Gustaf.     Om   aftonen   spelades 
första   gången   operan   "iEneas   i    i  arthago".     Följande  dagen   emottog 
konungen    högtidligen   Lyckönskningar  af  alla  stater.    Inga  illumit 
ner  anställdes,   men  den  allmänna  glädjen  uttrycktes  nyttigare  genom 
frikostiga    sammanskott    till    barmhertighetsverk  och  fromma  stiftelser. 
Den    L5    December   togs   drottningen    i    kyrkan.    Akten   förrättad* 
Barkebiskopen    i  Slottskyrkan  vid  så  stark  köld,  att  många  förkylde  sig 
och    II.  M.-ij:i   själf  var  inkommoderad.    Följande  dagen  emottog  drott- 
ningen gratulationer,  och  aftonen  en  ny  opera  Tanurge".   Inga 
andra   offentliga  fröjdebetygelser  egde  rum,  utom  det  att  officerarne  af 
Stockholms  garnison  undfägnade  konungen  på  Börsen  med  en  midd 
måltid  och  Stockholms  borgerskap  bägge  Deras  Majestäter  med  en  bal 
af  utmärkt  prakt. 

Den  16  November  gjorde  konungen  promotioner  till  betygandi 
af  sin  och  don  allmänna  glädjen.  Till  en  al  rikets  herrar  upphi 
grefve  Axel  Fersen,  som  ifrån  Tyskland  hemkommii  och  haft  anbud 
af  beskickningen  till  Wien,  som  sedermera  uppdrogs  grefve  Jacob  de 
la  Gardie.  Till  grefvar:  generallöjtnanten  friherre  Strömfell  mod  hans 
bror  kontreamiralen,  generallöjtnanten  friherre  Klingspor  och  landshöf- 
dingen  frih.  af  Ugglas.  Till  friherre  generallöjtnanl  Toll.  Till  adels- 
män: hofrättsrådel  Zellén,  kontreamiralen  Fust,  biskoparne  Wingårds. 
Miiiu-ks.  Wallqvists  och  Flodins  barn,  jämte  åtskilliga  adoptioner.  Till 
riddare  af  Seraphimerorden:  grefve  Ekeblad,  stolfursten  af  Ryssland  och 
kurfursten  af  Bayern.  Fem  storkors  och  nio  kommendörer  af  Svärdsorden; 
sox  verldsliga  och  en  andlig  kommendör  hiskop  Lindblom)  af  Nord- 
stjerneorden ;  en  kommendör  af  Vasaorden  (generaldirektören  af  Acrel) 
samt  många  riddare  af  alla  tre  dessa  orden.  Äfven  befordrades  flera  i 
och  till  generalsgraderna,  hvaribland  den  ofrälse  öfversten  Landberg  till 
generalmajor. 

Bland  alla  dessa  upphöjelser  gjordes  mesta  uppmärksamheten  på 
landshöf  dingen  af  Ugglas'  vunna  grefvevärdighet,  hvars  uppkomsl  i  all- 
mänhet ansågs  öfveretiga  hans  förtjensl  och  hvars  ämbete  ännu  ick 

nog  lysande  för  att  efter  hittills  följda  bruk  göra  h m  grefvem 

Mön  däremol  saknades  Ibland  de  befordrade  landshöfdingen  i 


-  206  - 

en  man  till  hvilken  konungen  egde  de  största  förbindelser  och  hvars 
upplysning  och  nit  förtjente  hans  förtroende.   Det  var  Gato  utan  staty. 

Af  alla  de  nådebetygelser,  som  utmärkte  högtidligheterna,  var 
likväl  ingen  mera  åtföljd  af  allmänna,  men  olika  omdömen,  än  baron 
Armfelts  rehabilitation.  Denne  fordom  sa  mäktige,  sedermera  så  djupt 
fallne  favorits  namn.  fästadt  vid  skampålen  i  flera  år,  hade  redan  den 
22  Februari  detta  år  tidigt  om  morgonen  i  all  tysthet  biifvit  dädanta- 
get,  icke  utan  en  uppmärksamhet,  som  därigenom  förökades,  att  konun- 
gen dagen  förut  låtit  i  Svea  hofrätts  vård  antvarda  sitt  förseglade 
testamente.  Dessa  händelser  lära  likväl  med  hvarannan  varit  utan 
allt  sammanhang,  och  det  sistnämnda  steget  en  blott  verkan  af  konun- 
gens besinnande  af  livad  hans  dödlighet  och  rikets  lugn  fordrade.  Många 
gissade  då  redan,  att  baron  Armfelt  snart  skulle  triumferande  hem- 
komma. Emellertid  instruerades  dock  prinsessan  att  under  sin  resa 
påminna  sig,  det  han  vore  en  landsflyktig  förrädare;  en  omständighet 
som  kunde  komma  henne  till  pass  att  iakttaga,  emedan  han  tillbragt 
förflutna  vintern  och  våren  i  Berlin.  Den  gamla  förmodan,  att  han 
skulle  benådas,  upplifvades  dock  ännu  kraftigare,  då  mot  hösten  hans 
grefvinna  utnämndes  till  hofmästarhma  hos  det  förväntade  kungliga 
barnet. 

Den  16  November  återskänktes  honom  hans  ära  och  namn  samt 
del  rum,  han  egt  ibland  Seraphimerriddare,  hvartill  innan  kort  tillades 
hans  i  arméen  innehafda  värdigheter.  Man  utspridde  nu  till  och  med, 
att  han  var  inkognito  hemma,  och  man  väntade,  att  han  med  första 
skulle  återtaga  öfverståthållareämbetet  i  Stockholm,  som  ännu  stod 
ledigt,  Andra,  tillade  honom  generalguvernörsplatsen  i  Pommern,  som 
inom  årets  slut  efter  den  förafskedade  riksherren  friherre  Plåten  blef 
vakant;  och  gissningarne  styrktes  af  grefve  Gyldenstolpes  vunna  hill- 
stånd att  få  komma  till  Stockholm,  hvaraf  han  begagnade  sig  t\en  20 
December,  då  han  efter  företräde  hos  Deras  Majestäter  bevistade  svenska 
akademiens  offentliga  sammankomst  på  stora  Börssalen.  Men  utgången 
visade  dock,  att  konungen,  åtminstone  för  det  närvarande,  satt  en  gräns 
för  sin  benägenhel  emot  de  föreställningar,  vänner  och  slägt  gjort  till 
baron  Armfelts  fördel.  Utom  vissa  gamla  anhängare,  fruktade  man  i 
allmänhet  hans  återkomst,  lians  immoraliska  karakter,  lians  slöseri 
och  egennytta,  hans  intriger  och  regeringslust,  okade  genom  hämnd- 
girighet  emot,  dem,  han  tillskref  sitt  fall  eller  som  däraf  skördat  frukten, 
voro  därtill  fullgiltiga  skäl. 


207 

Man  kan  säga,  atl  kronprinsens  födelse  var  detta  årets  enda  glada 
händelse*).  Den  yppersta  gröda  af  hö  och  säd  hade  lofval  ersättning 
för  del  förra  årets  brist.  Men  fägnaden  blef  blott  för  « » i_r -- 1 1 .  och  en 
oaflåtlig   väta    förskämde  jordens  frukt  saml  gjorde  bergningen  så  sen, 

äd  ännu  stod  ute  på  åkrarne  i  November,  och  ärter  och  svarthafre 
mognade  alls  intet.  Dessa  hotande  aspekter  och  spannmålsprisets  höjd 
dier.  rättare  sagdt,  varans  totala  brisl  gåfvo  anledning  till  etl  den  T 
September  ytterligare  och  tills  vidare  förlängdt  förbud  af  alll  slags  bränn- 
vinstillverkning; hvarpå  flera  städer  i  rikel  mkommo  med  böneskrifter 
om  etl  botalt  förbud  för  hela  årei  atan inskränkning.  Evadsomii 
ansökningar   var  stötande,  var  del  målsmans]  rna  syntes  till- 

välla sig  för  hela  landet.  Del  redan  utfärdade  förbudel  hade  emellertid, 
sedan  ningen  var  förrättad  iflera  provinser,  fälll  sädespriset,  så  atl 

den  landtbrukare,  som  del  förra  årel  satl  sig  i  drygaste  skuld  för  spann- 
målsköp, nu  icke  såg  sin  tillgång  till  afsalu  på  någol 
den  afbörda,  helst  kronoutlagor,  tjenstehjonslöner  och  andra  oundj 
liga  utgifter  intel  anstånd  medgåfvo.    Sådant  förorsakade  Maud  allmo- 
i  i     .1    myckel    mera  missm  mycken  säd  var  skämd  och  föga 

kunde  användas  till  annan  nytta  än  brännvinsbränning  eller  å1  kreatur. 
Under  del  atl  striderna  emellertid  prisade  fölfattningen  af  den  7  Sept., 
och  spannmålspriset  ånyo  höjdes  af  den  fortfarande  olyckliga  bergnin- 
gen sann  del  nya  höstsädets  svaga  utseende,  utfärdades  konungens 
tillåtelse  den  5  November,  atl  husbehofsbränning  med  mindre  pannor 
skulle  få  förrättas  3  veckor  i  December  och  5  veckor  i  April  samt 
början  af  Maj  manad. 

Detta  blef  en  lösen  till  buller  och  missnöje  bland  stadsboerna, 
helsl  kronans  brännerier  äfven  gingo  på  flere  orter.  Detta  missnöje 
skred  förs!  i  ill  utbröt!  i  Göteborg,  hvaresi  handelsmannen  Björnberg, 
till  någon  ersättning  för  sitt  lidande  såsom  arrendator  af  etl  kj 
bränneri,  som  äfven  nu  borl  inställas,  fåtl  tillstånd  att  med  minskad 
tillverkning  drifva   detsamma   i  några  månader,  men  nu  under  allmän 

iflan  öfver  dyr  tid  blef  etl  föremål  för  pöbelns  hat.  Den  attroupe- 
radc  sig,  stormade  Björnbergs  hus,  som  med  plats  undkom  pä  otl 
fartyg,  afvisade  landshöfdingen  med  förakt  och  ville  förstöra  hela  bran- 


i  i 
tröm,  -"in   fört    Fregatten   Fröja,  bvilken  beledsagadi   den  förlidel  år  till  England 

■  i  ej   följt  ordres,  af  ]  i  [gshofräf  t 

icn  koi gen  dömdes  att  arkebuseras.    Elan  utfördes  till  den  ändan  på  ttötoi 

nåd, 


-  208 

neriet;  men  återhölls  lyckligen  därifrån  genom  kontreamiralen  Frese, 
sedan  de  genom  deputerade  blifvit  öfvertygade,  att  bränneriet  verkligen 
i  den  stunden  stod,  och  han  jämväl  lofvat,  att  det  tills  vidare  skulle 
inställas.  Man  hade  undvikit  att  nyttja  militärisk  handräckning,  som 
det  syntes  af  fruktan,  att  garnisonen  var  inga,  pålitlig.  Vid  underrät- 
telserna härom  i  Stockholm  beordrades  en  dol  af  Vestgöta  kavalleri- 
regemente att  inrycka  i  Göteborg  till  lugnets  bevakande,  och  det  af 
landshöfdingen  tillstyrkta  inställandet  af  brännvinsbränningen  beviljades 
blott  till  dess  utrönt  blifvit,  huruvida,  såsom  uppgafs,  Björnberg  brustit 
i  uppfyllandet  af  flera  i  hans  kontrakt  med  kronan  ingångna  förbindel- 
ser. Till  undersökning  om  upploppet  förordnades'  landshöfdingen  i 
Vänersborg  Liljehorn,  biträdd  af  assessorn  i  Svea  hofrätt  Böneman. 

Emellertid  inträffade  ett  nästan  dylikt  oväsende  i  Malmö.  Pöbeln 
skockade  sig  där  och  föröfvade  våldsamheter  mot  handlande,  som  be- 
skylldes slå  under  sig  den  till  torgs  ärnade  spannmålen  från  landet  för 
att  oskäligt  uppdyrka  densamma.  Detta  upplopp  måste  ock  dämpas 
genom  manskap  af  södra  skånska  kavalleriet.  Undersökningen  och 
processen  med  de  häktade  brottsliga  gick  där  sä  prompt,  att  dom 
redan  var  fälld  den  23  December,  som  af  konungen  fastställdes,  så  att 
två  borde  mista  lifvet  och  några  få  spö  eller  vatten  och  bröd. 

Man  fruktade  ännu  flera  uppträden,  som  ej  heller  uteblefvo;  ty 
den  1  Januari  1800  uppreste  sig  pöbeln  i  Norrköping  i  anledning  af 
brännvinspriset,  som  oaktadt  utfärdad  taxa  på  32  sk.  för  kannan  ej  sål- 
des under  1  Ii:dr  16  sk.,  hvarföre  de  gjorde  hemgång  hos  flera  bryggare 
och  föröfvade  öfvervåld  af  flere  slag.  Landshöfdingen,  kontreamiralen 
grefve  Strömfelt  var  så  mycket  mera  mål  för  bitterhet,  som  han  vid 
sina  landtegendomar  hade  stora  brännerier,  dem  han  beskylldes  hafva  : 
gång  under  förbudstiden,  och  i  allmänhet  var  hatad  för  sin  egennytta 
och  våldsamhet.  Inom  få  dagar  tilldrogo  sig  lika  beskaffade  oordnin- 
gar i  Linköping  och  de  mindre  Östgötastriderna.  1  Norrköping  åter- 
ställdes lugnet  genom  lifgrenadierregementet.  De  brottsliga  inmanades 
Lill  stort  antal  i  häkte,  och  efter  någon  tids  undersökning  dömdes  flera 
både  där  och  i  Linköping  till  döden  samt  de  mindre  brottsliga  till 
kroppsplikt*). 

*)  Undersökningen  i  Göteborg  gick  däremot  lamt  och  långsamt.  Fram  på 
vintern  1800  dömdes  ändtligen  några  ni  de  häktade  bil!  kroppsplikt  vid  slottsrätten. 
De  domnafvande  misstänktes  för  \äld  och  egennytta.  De  i  de  andra  städerna  lill 
döden  dömde  ttngo  behålla  lifvet,  men  straffades  med  högsta  kroppsplikl  och  lifs 
tidsarbete. 


-  209  - 

ler  <l«i  konungen  9  ena  sidan  var  angelagen  om  Jaga  beifrand* 
af  förbrytelser,   som   så   rakl    stridde  mol  allmän  säkerhet,  bemödade 
han  sijjc  ock  om  anledningarnes  afhjälpande  till  ytterligare  missnöjen. 
Därpå   syftadr   den  uppoffring,  han  gjorde  af  kronans  ännu  i 
rande  brännerier;  lians  förbud  den  U  Jan.  af  sillexport,  emedan  d 
flskfängsl    1799   års  höst   nästan   totalt  slagil  fel,  så  atl  en  tunna 

bädes  i  rik»  t  kostade  15  till  20  r:dr;  och  lians  förbud  af  all  bränn- 
vinsbränning till  den  1  Oktober  med  befallning  om  pannorni 
ling,  gifvet  den  25  Februari. 

Det  hörer  till  tidsordningen  att  här  anföra  konung  g  i  al- 

seende  på  Upsala  akademi.  Den  hade  långe  varit  illa  beryktad  i  an- 
seende till  Kantiska  filosofien,  och  den  i  fleras  hufvud  därmed  syno- 
nyma Jacobinismen.  En  och  annan  lärares  och  flere  studerandes  ovar- 
samhet eller  kitsligheter  hade.  såsom  ofta  händer,  blifvil  satta  på  hela 
corpsens  räkning.  1799  om  hösten  föreföllo  några  oordningar.  Den 
som  förmodligen  gått  konungen  mest  till  sinnes,  var  en  i  ett  drycki 
författad  parodi  på  psalmen  "En  jungfru  födde  ett  barn  i  dag",  inn 
tände  ett  slags  persifflage  öfver  kronprinsens  födelse.  Konungen  fann 
detta  både  irreligiöst  och  immoraliskt  och  fruktade,  att  lärarnes  föreläs- 
ningar föranledde  till  sådana  tänkesätt.  1  sådan  sinnesförfattning 
II.  .Maj:t  själf  resa  till  Upsala,  dit  han  tog  med  sig  h.  exc.  grefve  Fersen, 
öfverkammarherren  baron  Fleming  m.  fl.,  men  icke  landshöfdingen 
Rosenstein,  ehuru  föredragningen  af  Upsala  akademis  ärenden  varit 
honom  anförtrodd,  allt  ifrån  det  konungen  åtog  sig  förvaltningen  af 
kanslersämbetet.  Dagen  efter  sin  ankomsl  lät  B.  Maj:t  förekalla  rektor 
och  konsistorium  och  höll  följande  tal: 

"Jag  har  i  dag  uppkallar  rektor  och  consistorium  academicum  för 
att  tillkännagifva  mitt  beslul  att  afsäga  mig  akademiens  styrelse,  föran- 
ledd därtill  af  de  många  göromål,  hvilka,  oskiljaktiga  frän  mitt  konungs- 
all,  ej  tillåta  mig  att  taga  en  så  nära  kännedom,  som  jag  önskade, 
så  väl  af  do  allmänna  akademiska  ärendena,  som  äfven  att  hälla  don 
nppsigl  öfver  lärarnes  undervisningssätt  och  do  studerandes  upp- 
förande, som  vigten  af  ett  lärosäte  kråfver.  Jag  kan  ej  heller  vid  detta 
tillfälle  förtiga,  mod  hvad  missnöje  jag  funnit  råda  tänkesätl  h 
dol  af  den  här  studerande  ungdomen,  hvarken  passande  eller  hedrande 
för  en  ungdom,  hvilken  häl"  uppfostrats  under  namn  att  danas  till 
trogna  undersåtars,  skickliga  ämbetsmän  och  värdiga  medborgare.  Men 
däremol  befarar  jag  med  mycken  anledning,  atl  en  dol  af  denna  till 
räxande  ungdom  ofta  förlades  att  antaj 

Adttrbtth,  Anteckningar.  II.  14 


-   210  - 

hvilka  genom  en  förvänd  undervisning  tillåta  att  anse  efter  egen  öfver- 
tygelse  och  med  mindre  aktning  de  föremal,  som  for  livar  och  en  väl- 
tänkande böra  vara  mest  heliga,  och  då  denna  aktning  och  vördnad 
förminskas,  kan  ej  tanken  hos  mig  på  denna  ungdoms  framtid  blifva 
glädjande.  Häraf  synes,  att  det  endast  beror  på  renheten  af  den  under- 
visning och  de  grundsatser,  de  studerande  här  af  sina  lärare  emottaga. 
och  är  det  således  vid  deras  strängaste  ansvar  jag  pålägger,  att  de 
grundsatser,  som  här  utspridas,  må  vara  hos  Eder  alla  utan  undantag 
öfverensstämmande  med  vår  antagna  religion  och  samhällsordning. 
Det  är  för  att  med  säkerhet  vinna  delta  goda  ändamål  och  således 
till  en  nogare  uppsigt  öfver  akademiens  göromål,  som  jag  nu  befaller 
rektor  och  consist.  acad.  genast  sammanträda  för  att  välja  och  till 
mitt  gillande  föreslå  en  kansler,  hvilken  jag  förmodar  vara  en  pei 
stim  genom  sina  tänkesätt  gjort  sig  fiörtjent  af  mitt  förtroende." 

Detta  tal  mod  hela  procés-verbal  vid  det  tillfälle,  del  hölls,  tryck- 
tes på  konungens  särskilda  befallning  genast  i  allmänna  papperen. 
Grefve  Fersen  var  tydligen  af  konungen  utsedd  till  kansler  för  att  sätta 
en  deklarerad  fransk  rojalist  till  de  svenska  Jacobincrnas  tuktomästare. 
lian  kunde  ej  annat  än  vara  ovan  vid  akademiska  verket. 

Konungen  förklarade  särskildl  sitt  välbehag  till  rektor  professor 
Nordmark  öfver  hans  uppförande  och  den  offentliga  förmaning,  han 
redan  gifvit  de  studerande  att  lyda  öfveihet  och  lagar.  Sedan  rektor 
härpå  underdånigt  svar  gifvit.  afträdde  han  med  konsistorium  och 
förrättade  det  anbefallda  valet,  som  föll  på  h.  exc.  grefve  Fersen.  hvil- 
ket  genast  af  konungen  fastställdes.  De  komplimenter,  som  sedermera 
växlades  mellan  konungen,  känsloren  och  konsistorium  utmärkte  alla 
köld  hos  konungen  emol  akademien  och  nästan  misstanke  på  lärarne. 
Flere  af  dem  hade  dock  tillfälle  att  dels  hos  konungen  själf  och  dels 
hos  den  nye  kansleren  urskulda-  sig  emot  alla  tillmålen;  isynnerhet 
beviste  professor  Boethiiis,  atr  han  i  sina  föreläsningar  icke  kunde  upp- 
fylla sin  pligt  utan  att  följa  sin  vetenskap  i  t}cn  form,  närvarande  tide- 
hvarf  gifvit  den.  Han  erbjöd  ock  att  la  underkasta  sin  nyss  utkomna 
lärobok  i  folkrätten  kanslikoUegii  censur:  ett  arbete,  som  hedrar  sin 
författare  och,  byggdt  på  grunder  al'  Kantiska  filosofien,  snarare  tyckes 
fela.  in  excessn  ;in  in  defectu  till  regeringars  förmån.  Den  '•'  återvände 
konungen  till  Stockholm.  Landshöfdingen  Rosenstein  hade  genom  di 
handbref  af  H.  Maj:t  från  TJpsala  bli  tv  i  t  underrättad  om  den  skedda 
förändringen,  som  ehuru  för  Ii.  mindre  angenäm,  likväl  lättade  honom 
ifrån    både   möda  och  förtretligheten    Hvarken  för  professorerna  eller 


'211 

vetenskaperna   var  konungens   besök  muntrande.    Fur  de  studerandes 
seder  var  del  förmodligen  likgiltigt. 

Hvad  som  i  staderna  förefallit,  vittnade  icke  tvetydigt  om  miss- 
Detta  begynt'-  blifva  allmänt.  De  ämbetsman,  Bom  af  konungen 
med  mesta  förtroende  nyttjades,  voro  eö  mal  för  hal  och  förtal,  be- 
skylldes  ömsom  för  oförstånd  och  egennytta  och  antastades  äfven  med 
pasquiller.  Ett  sådant,  ställdt  emol  Landshöfdingen  Etosenstein  '•huru 
äfven  oförskylldt,  i  det  han  ansågs  för  egare  al  mycken  kredit  hos 
konungen]  innefattade  smädelser  jämväl  emol  riksdrotsen,  presidenten 
Lagerheim,  statssekreteraren  Rosenblad  och  hofkansleren.  Den  nye 
grefven,  landshöfdingen  af  Ugglas,  uppbar  i  synnerhe!  afund,  bitterhel 
och  de  vrangaste  omdömen.  Brånnvinsanstaltema  voro  ingen  till  lags. 
Köpmännen  suckade  öfver  handelns  förfall;  ämbetsmännen  öfvei 
tidernas  dyrhel  alldeles  otillräckliga  löner;  de  fattiga  öfver  nödvändig- 
hetsvarors uppdrifna  pris;  och  nästan  hela  menigheten  öfver  penninge- 
män och  agiotörer.  På  hade  nog  urskillning  att  finna  roten  till  del  onda 
i  konjunkturen,  missväxten,  den  svåra  bergningen,  sillfångstens  ute- 
blifvande  och  sjökriget;  utan  tillvitte  regeringen  hvad  ej  af  dess  åtgärd 
berodde. 

Emellertid  blef  tonen  emol  densamma  äfven  i  hufvudstaden  vidrig. 
ända  till  hotande,  och  själfisvåld  och  oordningar  icke  sällsynta  Vid 
tillfälle  af  ett  buller,  som  dryckenskap  åstadkommit  på  Södermalm 
den  1  November,  blef  polismästaren,  som  inställt  sig  att  hålla  ordning, 
insulterad  och  med  smuts  och  stenar  förföljd.  Kort  därefter  anställdes 
en  måltid  på  värdshuset  Monbijou  till  fägnadsbetygelser  öfver  Bona- 
partes  återkomst  till  Europa,  där  man  under  stoj  och  skri  vid  öppna 
fönster  drack  hans  skål  i  punsch,  men  Suwarows  i  vatten,  öfver 
ridet  på  Söder,  anställdes  laga  ransakning  och  upphofsmännen 
häktades  samt  befordrades  till  straff.  Sådant  kunde  ej  ega  rum  i 
anledning  af  det  vid  Monbijou;  men  i  stället  befallde  konungen, 
ait  värdshusvärden,  en  fransos  vid  namn  Robinot,  och  den  snälle 
violinisten  och  aktören  Dupuy,  som  varit  med,  skulle  lemna  riket  Den 
förre  undgick  dock  detta  öde  på  föreställning,  att  han  var  borgare  i 
Stockholm  och  berättigad  till  ransakning  och  dom.  I  »en  senare  fick 
äfven    nåd,   men  då  han   nästa    \  lade   på  teatern,  blef  han  al' 

parterren  i  konungens  närvaro  bullersamt  applåderad,  hvaraf  11.  Maj:! 
sa   stöttes,  alt  Dupuy  fick  förnyad  befallning  att  skyndsamt  bortt 
men   erhöll   genom    vänners  sammanskott    resepenningar  till  vid  pass 


-  212  - 

5000  r:drs  belopp.    De  öfriga  af  sällskapet  på  Monbijou  fingo  på  konun- 
gens befallning  en  allvarsam  åtvarning  af  underståthållaren. 

Allt  detta  hindrade  dock  icke  menigheten  att  fortfara  i  sitt  mum- 
mel på  krogar  och  allmänna  ställen.  Man  föregaf, 'att  expeditionssekre- 
teraren Kökeritz'  betjent  blifvit  af  okända  anmodad  att  deltaga  i  ett 
till  en  viss  utsatt  natt  öfverenskommet  försök  att  skaffa  bättre  pris 
på; bröd;  att  en  hoflakej  blifvit  insulterad  och  hotad  med  stryk  för  det 
livré  han  bar;  att  konungen  själf  i  sina  rum  funnit  ett  anonymt  bref 
till  sig,  fullt  af  hotelser.  Sådant  gjorde  ej  årets  utgång  glädjande,  helst 
under  uppenbart  utbrustna  oroligheter  i  vissa  städer  och  fruktan  för 
nya  i  andra,  hvarest  de  genom  klokhet  af  de  befallningshafvande  dock 
afstyrdes,  egentligen  i  Falun  och  Calmar.  Konungen  fann  ock  för  godt 
att  låta  förse  vakterna  i  Stockholm  med  skarpa  skott;  men  värst  var, 
att  han  ej  en  gång  trodde  sig  kunna  lita  på  garnisonen. 

Riksdag  hade  länge  varit  påtänkt,  men  alltid  såsom  en  pis-aller. 
och  längre  undviken  än  under  någon  svensk  konungs  regering  efter 
dess  äntrade.  Dess  vidare  uppskof  skulle  ådraga  konungen  en  odelad 
tillvitelse  för  allt  hvad  som  obehagligen  hände,  och  den  kortsyntare 
delen  af  nationen  begärde  den  med  höga  rop.  Kronprinsens  födelse 
ansågs  ock  för  en  gynnande  epok  att  sammankalla  ständerna;  med 
ett  ord:  flera  sammanlagda  skäl  böjde  konungens  sinne  till  detta  till- 
förne så  motbjudande  steg.  Men  drätselverkets  tillstånd  gjorde  det 
nästan  till  en  nödvändighet.  Statsverket  var  betungadt  med  dryg  skuld, 
hvarå  konungen  de  förra  åren  likväl  gjort  betydliga  af  betalningar.  Det 
var  naturligt,  att  detta  sista  likväl  skulle  utfalla  med  ökad  brist  genom 
minskning  i  kronans  inkomster  af  tullen  och  brännerierna,  men  en 
stor  tillväxt  i  utgifter  till  nödlidande  provinsers  understöd,  till  högtid- 
ligheterna vid  kronprinsens  födelse  och  många  extra  omkostnader, 
hvaribland  äfven  truppers  underhåll  i  de  oroliga  städerna,  och  hvartill 
de  af  statsberedningen  uppgifna  förslag  till  indragningar,  till  en  för- 
månligare hushållning  med  bortarrenderade  kungsgårdar  o.  s.  v.  icke 
på  långt  när  förslogo. 

Men  riksgäldskontoret   var  i  en  belägenhet,  som  alldeles  hotade 

i '  undergång.    Genom  en  amalgamering  af  utrikes  gälden  i  Holland, 

afsluten  med  rikets  kreditorer  på  fördelaktiga  villkor,  hade  betalningen 
af  densamma  blifvit  fixerad  på  30  år.  Men  i  en  så  olycklig  handels- 
ki  Qjunktur  hade  växelkursen  gått  ganska  högt,  agiot  i  dess  spår,  ända 
till  mot  60  procent  i  Nov.  och  Dec,  och  i  samma  mån  riksgäldskontor- 
ets  i   dess  kreditsedlar    inflytande   tillgångar  blifvil    otillräckliga    till 


218 

växlars  inköp,  hvilka  slutligen  icke  kunde  fås  för  penningar,  sedan  en 
ny  olycka  tillstött  genom  stora  bankrutter  i  Eamburg,  som  nästan 
alldeles  paralyserade  detta  bjärta  för  hela  del  norra  Europas  handel. 
Men   redan   innan   del    kom  .   var  riksgäldskontorel  vi<! 

början   i   förlägenhel    om  ill  \  göra  första  afbetalningen  på 

amalgamerade  lån.  Därtill  företedde  sig  ''.i  annat  medel  än  att,  tills 
bättre  konjunkturer  kunde  inträffa,  uppnegociera  ett  nytt  utrikes  lan. 
till  hvilken  ända  exp.-sekreteraren  Bjelmér  på  kontorets  bekostnad  med 

ingens  tillstånd  i  April  manad  affärdades  till  Tyskland,  men  återkom 
om  hösten  utan  penningar,  fast  han  skattar  kontoret  goda  adi 
fördel  tillkommande.  Emellertid  och  för  atl  undvika  vexation  af  tias- 
Bra  monopoliska  operationer  atl  höja  växelpriset,  föllo  fullmäktige 
på  det  förslaget  att  för  kontorets  räkning  upphandla  exportvaror,  som 
kunde  skaffa  en  tillgång  att  draga  växlar  uppå,  och  gick  detta  så  vida 
i  verkställighet,  att  för  vid  pass  500,000  r:dr  stångjärn,  stål  och  manu- 
faktursmide  samt  kaffebönor  inköptes.  Detta  steg  var  concerteradl 
med  regeringen,  och  skulle  utförseln  af  dessa  varor  verkställas  med  en 
fregatt,  som  om  sommaren  skulle  utgå  till  Medelhafvel  med  presenter 
till  Barbareskerna.  Olyckligtvis  blef  denna  fregatt  ej  utfärdad;  varorna 
blefvo  liggande  kontorot  till  last;  sedelstocken  hade  vuxil  genom  deras 
betalning  och  var  uppgången  öfver  15  millioner  r:dr,  och  fullmäktiges 
säkerligen  välmenta,  men  misslyckade  försök,  redan  ett  ämne  för  bör- 
sens högeliga  klander,  blef  det  äfven  för  revisorernas  anmärkningar, 
som  om  hösten  sammankommo  att  öfverse  riksgäldsverket. 

Ett  annat  steg  hade  åfven  väckt  missnöje.  Allmänna  rörelsen  i 
riket  saknade  allt,  skiljemynt.  Det  kunde  ock  ej  annat  än  försvinna, 
då  agiot  var  så  högt  och  kopparprisel  så  uppstiget,  atl  slantmyntets 
intrinseka  värde   var   ungefär  dubbelt   emot  dess  gångbara,  skeppun- 

H  myntning  till  50  r:dr.  Riksgäldskontoret  föreslog  da  till  bristens 
afhjålpande,  att  kopparpolletter  skulle  slås  och  emot  växling  för  riks 
gäldssedlar  sättas  i  rörelse,  hvartill  bifall  meddelades  emot  liera  kolle- 
giers afstyrkande;  men  dessa  polletter  voro  så  ringhaltiga,  att  skep- 
pundet  var  atmyntadt  till  250  r:dr,  hvarföre  man  befarade,  atl  landet 
snart    skulle  öfversvämmas  af  utrikes  förfalskade  polletter-    I  alla  fall 

i  de  ännu  i  behåll  varande  slantarna  genom  denna  anstalt  alldeles 
osynliga. 

Sådan   är  till  en  del  målningen  af  rikets  tillstånd,  då  beslul  vid- 

om  riksdag,  ty  en  fullständig  teckning  kan  ej  meddelas  af  den, 
sent   ej   lagl    handen  vid  regeringsärendena  denna  tiden.    Signalen  vat 


-  214  - 

en  af  drotsen  företagen  resa  till  Norrköping  den  11  Jan.  1800,  såsom  i 
ärenden  hörande  till  upploppsransakningen.  Han  återkom  den  14,  och 
i  konseljen  den  15  beramades  riksdagskallelsen  till  den  10  Mars  i  Norr- 
köping, hvilken  genast  med  kurirer  affärdades  till  de  aflägsnaste  pro- 
vinserna, men  hölls  hemlig  i  Stockholm,  tills  den  från  predikstolarne 
därstädes  afkunnades  den  26  Januari. 

Riksdagsorten  gjorde  en  verklig  surpris,  så  i  anseende  till  ökad 
kostnad  till  mångfaldiga  tunnor  gulds  belopp,  genom  skjuts  och  trans- 
porter, helst  då  en  kröning  förestod,  som  ock  till  den  trängsel  och 
dyrhet,  som  för  ständerna  i  en  mindre  stad  befarades.  Skälen  troddes 
hos  konungen  hafva  varit  misstroende  till  Stockholms  garnison  och 
pöbel,  hvarföre  ock  till  garnisons  och  vakts  utgörande  i  Norrköping 
beordrades  manskap  af  lifgrenadiererna  och  Calmare  regemente,  utom 
lätta  dragoner  och  någon  del  af  lifregementet,  h varjämte  inflytelsen 
af  Stockholms  börs  på  de  till  öfverläggning  förekommande  finansären- 
dens reglerande  härigenom  ansågs  förekommen.  Utom  dess  hoppades 
H.  Maj:t  kunna  undvika  främmande  sändebuds  närvaro  längre  än  tills 
kröningen  försiggått,  hvarom  ryska  hofvet,  till  förekommande  af  ovän- 
ligt upptagande  i  afseende  på  dess  ambassadör,  genast  prevenerades. 
Emellertid  företog  konungen  själf  en  resa  till  Norrköping  på  några 
dagar.  Hus  apteracles  för  konungen,  drottningen  och  kronprinsen,  de 
enda  af  kongl.  huset,  som  ärnade  sig  dit:  en  nybyggnad  till  krönings- 
banketten  uppfördes,  hvaipå  arbetades  vid  facklor;  transporten  af  nödiga 
anstalter  tog  sin  början  med  görligaste  skyndsamhet. 

Den  20  Febr.  utnämnde  konungen  till  öfverståtbållare  i  Stockholm 
grefve  Ugglas'),  dem  till  missräkning,  som  trodde  denna  plats  stå  ledig 
för  baron  Armfelt;  och  uppdrog  under  sin  frånvaro  öfverbefälet  i  Stock- 
holm åt  sin  farbror  hertig  Carl.  Alla  rikets  herrar  voro  särskildt  kal- 
lade  att  infinna  sig  i  Norrköping  och  bland  dem  äfven  baron  Ren  ter  - 
holm,  atl  sätta  kronan  på  drottningen;  men  han  hindrades  af  sjukdnms- 
förfall.  Konungen  själf  med  drottningen  och  kronprinsen  anträdde 
resan  den  28  Febr.  örVer  Strömsholm  och  Örebro  och  ankommo  till 
Norrköping  den  6  Mars. 

Med  denna  märkvärdiga  riksdag  må  anteckningarne  för  nästa  år 
taga   sin   början.    Kasfr>m   ögat   på  Europas   hvälfningar  1799.    Blods- 

i  Grefve  Ugglas  nedlade  sitt  öfverståthållareämbete  den  3  Oktober  18 b 

utnämndes  till  riddare  af  Seraphimerorden.   Det  synes  således, .-  *  t »  ordningens 
kände   i   Stockholm   under  riksdagen    Lärer   varit  egentliga  afsigten  med  hans  be- 
fordran. 


215 

utgjutelserna  lill  lands  liade  det  föregående  året  hvilat,  för  atl  nu 
förnyas.     RastaiWLa    k  blef  nästan   alldeles   inaktiv   genom 

franska   fordringarnes  öfverdrifl    och   österrikiska    husets  kiigslystnad, 

nid  genom  engelska  insinuationer  och  underhållen  genom  Byss- 
lands biträde  till  koalitionen.  Den  1  .Mars  gingo  fransmännen  under 
Jourdans  befäl  öfver  Rhen  vid  Strassburg  och  de  kejserliga  korl  där- 
efter öfver  Lech.  Den  7  Mars  angrep  Masséna  de  kejserliga  iSchweiz, 
eröfrade  inom  få  dagar  Chur  i  Graubunden  och  g  ra  tusen  fångar, 

och  den  12  Mars  förklarade  Franska  republiken  konungen  af  Ungern 
■  "•ii  Böhmen  -ann  storhertigen  af  Toscana  krig,  hvarpå  Toscana  bl<  i 
intagel  af  iranska  trupper  och  storhertigen  begaf  sig  till  Wien. 

Mni  lyckan  både  tröttnat  att  följa  franska  fanorna  Ärkehertig 
Carl,  i  spetsen  för  österrikiska  trupperna,  slog  Jourdan  i  Schwabenvid 
Stockach,  så  att  han  måste  retirera  sig-  till  Strassburg  igen:  och  Mas- 
sena  blef  tillbakadrifven  utur  Graubunden.  Lika  olyckligt  gick  det  fran- 
na  i  [talien,  där  deras  oskicklige  general  Scherer  blef  slagen  vid 
Verona  eller  Magnano  af  österriske  generalen  Krav.  hvarpå  hela  Lom- 
bardiet   öfversvämmades   af  österrikiska  trupper  och  af  den  med 

ungerande  ryska,  arméen  under  Suwarow.  Hela  fälttåget 
blef  sedan  en  déroute  för  fransoserna.  De  ledo  ett  nytt  stort  nederlag 
den  27  April  vid  Cassano  nära  Milano;  och  alla  Bönapartes  eröfringar, 
på  Mani  na  när  (som  ock  gaf  sig  den  28  Juli),  voro  inom  Maj  månads 
sin  i   förlo  i 

Emellertid  blef  kongressen  i  Bastadl  afbruten  och  franska  mi- 
nistrarne  därstädes,  Roberjot  och  Bonnier,  pa  återresan  därifrån  den 
28  April  mördade,  såsom  det  föregafs,  af  österrikiska  hussarer  inom 
kejserliga  förposterna.  Ombyte  ined  Iranska  generalerna,  Masséna  i 
stället  för  Jourdan  och  Moreau  i  stället  för  Scherer.  ombytte  ej  krigs- 
lyckan. Kontrarevolutioner  i  Neapel  och  Bom  störtade  äfven  där  frän- 
Bosernas  välde,  som  blefvo  afskurna  på  reträtten.  Engelska,  ryska  och 
turkiska  flottor  uppfyllde  Medelhafvel  och  gjorde  landstigningar  i  Nea- 
pel, hvaresi  konungen  återställdes  i  sin  makl  och  utmärkte  sin  hämnd 
emol    revolutionärerna    genom    blodiga,  grymma  och  exe- 

kutioner, bland  bvilka  18  rådbråkade  fruntimmer  med  fasa  äro  anteck- 
nade: ii.  Maj:l  fann  dock  rådlig  ajälf  tills  vidare  hålla  sig  på  af- 
stånd  i  Palermo. 

1  Frankrike  vrår  missnöjet  storl  öfver  dessa  motgångar.  Maniann. 
atl  direktorerna  voro  aristokrater,  som  lemnat  arméerna  i  slätt  till- 
stånd,  vali    oskickliga   och  ogennyttiga  anförare,  utöfvat  våld  och  för- 


-  216  - 

tryck  genom  tryckfrihetens  förqväfvande  och  egenmäktiga  arresterin- 
gar, m.  m.;  och  då  lagstiftande  corpserna  nu  begyrite  tala  högt,  be- 
skylldes dessa  medborgare  att  vilja  tysta  dem  genom  70  ledamöters 
häktande  Sådant  påskyndade  den  förändring,  att  trenne  direktorer, 
Treilhard,  Lareveillere  och  Merlin,  den  17  och  18  Juni  måste  ned- 
lägga sina  ämbeten.  Rewbell  hade  redan  genom  lottning  tillförne 
gått  bort  och  lemnat  sitt  rum  åt  Sieyés,  som  ansågs  för  hufvudman 
för  den  nya  revolutionen.  Af  cle  gamla  direktorerna  var  således  blott 
Barras  qvar.  Till  efterträdare  åt  de  tre  afdankade  valdes  Moulins,  Grohier 
och  Ducos.  Härigenom  stillades  väl  oron  till  en  del  inom  landet,  utom 
dei  att  chouanerna  ånyo  bröto  löst  i  vestra  departementerna,  men  i 
det  hela  fick  dock  kriget  en  föga  förmånligare  vändning.  Resten  af 
franska  arméen  i  Neapel  blef  på  sitt  återtåg  under  Macdonald  slagen 
vid  Piacenza.  Den  15  Aug.  blef  fransk-italienska  arméen  under  Joubert 
åter  slagen  vid  Novi,  där  den  nämnde  öfvergeneralen  själf  föll.  Den 
enda  ort  i  Italien,  som  utom  Savoyen  och  Nizza  vid  årets  slut  åter- 
stod af  fransk  besittning,  var  Genua  med  dess  område. 

Pius  VI  var  af  Italiens  prinsar  den  olyckligaste.  Han  hade  vid 
fransosernas  anfall  mot  Toscana  blifvit  flyttad  till  Parma;  när  kriget 
närmade  sig  dit,  inom  fransk  gräns  till  Briancon;  samt,  då  äfven  denna 
gräns  syntes  hotad,  ännu  längre  in  i  landet  till  Valence  i  Dauphiné. 
Han  bar  sin  fångenskap  med  mod,  sin  ålderdom  oaktadt;  såg  sin  stat 
återtagen  af  ryssar,  turkar  och  neapolitanare,  men  för  dem  och  icke  för 
sig;  och  afled  den  29  Aug.  i  sitt  83  ålders  och  pontifikats  25:e  år.  Han 
begrofs  med  anständighet,  och  kardinalerna  samlades  under  kejserligt 
beskydd  till  nytt  påfveval  i  Venedig. 

Vid  Rhenströmmen  hade  kriget  dragit  sig  in  uti  Schweiz,  livilket 
fattiga  land  blef  en  tummelplats  för  alla  möjliga  förödelser.  Frans- 
männen syntes  där  använda  all  sin  återstående  styrka  att  bibehålla 
sig,  förmodligen  emedan  deras  gräns  åt  den  sidan  är  den  minst  beva- 
rade. Också  voro  händelserna  därstädes  emellan  ärkehertig  Carl  och 
Masséna  mindre  åtgörande.  Mot  sommarens  slut  lemnade  ärkehertigen 
Schweiz  och  begaf  sig  åt  nejden  af  Mannheim,  såsom  det  sades,  att 
betäcka  denna  del  af  Tyskland.  Ryska  truppurna  skilde  sig  däremot 
från  de  kejserliga  i  Italien  och  inryckte  under  Korsakoff  i  Schweiz. 
Rätta  anledningen  lärer  varit  söndring  emellan  den  förgudade  Suwa- 
row  och  österrikiska  befälet,  vanlig  verkan  af  kombinerade  arméers  för- 
rättningar, helst  denne  ryss  ensamt  tillegnat  sig  äran  af  sistnämnde 
befälhafvares  tappra  och  honom  i  skicklighet  öfverträffande  förhållande. 


217  - 

Denna  ändring  blef  för  Masséna  ganska  fördelaktig.  Den  26  och 
26  Sept.  slog  han  ryska  och  kejserliga  trupperna  totaliter.  Nederl 
fortsattes  i  flera  dagar  och  kostade  de  allierade  30,000  man.  Suwarow 
själf,  som  vid  hufvudets  förlusl  tillsagl  sina  subordonnerade  generaler 
att  ej  inrymnia  fienden  en  jordlapp,  uppbröi  från  Piemonl  till  'hur. 
förenade  sig  med  restenia  af  Korsakoffs  armé,  måste  med  dem  Bauvera 
jenom  Schwaben  till  Böhmen  och  slöi  därmed  sin  så  hög!  utropade 
campagne,  hvarföre  han  blifvit  upphöjd  till  fmste,  under  namn  af  fta- 
liski,  ochlågl  förklarad  af  konungen  i  Sardinien  för  kusin.  Splitet  emel- 
lan ryska  hofvel  och  dess  allierade  tilltog  sedermera  så,  atl  hela  ryska 
arméen  om  vintern  hemmarsclierade  och  under  mångfaldiga  omväxlande 
ordres  och  kontraordres,  verkningar  afkejsarens  hetta  och  kapriser,  ändt- 

lemnade  södra  Europa,  där  den  lemnat  flera  snar  af  förödelser  än 
storverk,  och  där  den  stora  planen  af  Frankrikes  återeröfrande  åt  den 
i  Mitau  residerande  Ludvig  XVIII  var  misslyckad.  En  löjlig  krigsför- 
klaring emot  Spanien  visade  prof  af  ryske  kejsarens  présomption;  äf- 
vensom  inskränkningen  af  tryckfriheten  i  Danmark  var  frukten  af  hans 
hotelser  och  ej  otydliga  anspråk  på  välde  öfver  de  själfständiga  stater, 
-"in  både  den  lyckan  att  ej  styras  af  hans  spira. 

England,  som  med  millioner  understödde  de  koaliserade,  befä- 
stade  mer  och  mer  sitt  imperium  maris  genom  eröfringen  af  Surinam 
den  20  Aug.  och  af  Tippo  Saibs  stater  i  Ost-Indien,,  som  mot  denna 
kolossala  makt  af  fransmännen  blifvit  uppviglad.  Men  en  landstigning 
l'ä  Holland  för  att  återställa  prinsen  af  Oranien  aflopp  däremol 
hela  olyckligt.  Den  företogs  den  27  A.ug.  på  Heldern  i  norra  Holland 
af  kombinerade  ryska  och  engelska  trupper  några  och  40,000  man 
-lärka;   uppfordring  af  holländska  flottan  följde  därpå  gi  elske 

amiralen  Mitchel;  den  afslogs  väl  af  amiralen  Story,  men  holländska 
matrosorna  vägrade  atl  -lass.  och  således  måste  Story  gifva  sig  med 
alla  linieskepp  och  tre  fregatter.  Landtoperationerna  blefvo  mindre 
gynnande.  Holländska  trupperna  under  general  Daendels,  och  de  fran- 
ska under  Brune  gjorde  tapperi  motstånd.  Likväl  föllo  flera  städer  i 
de  allierades  bänder;  men  efter  fl(  ra  affärer  med  ömse  lycka,  vunne. 
fransmännen  och  holländarne  en  3§  i  i  r  den  6  Oktober,  att  de 

allierade  endast  måste  vara  betänkte  på  återtåg.  Oroade  i  sina  em- 
barkeringsanstalter  blefvo  de   den   18  Oktober  tvungna   till  en  i 

ulation,  i  kraft  hvaraf  allt  livad  de  intagit  skulle  vara  evacueradl 
nom    Nov.   månads  sim.  och  del  fria  :  måste  köpas  med  åter- 

gifvande  af  8000  i  England  varande  franska  fångar.    Till  sjös  hade  detta 


-  21.8  - 

år  annars  ej  varit  rikt  på  stora  händelser.  Franska  Brester-flottan,  30 
segel  stark,  och  den  spanska  från  Cadix  af  21,  hade  gjort  en  kryssning 
i  Medelhafvet,  där  dels  redan  funnos,  dels  sammandrogos  71  engelska, 
ryska,  turkiska,  portugisiska  och  neapolitanska  linieskepp;  men  ingen- 
ting föreföll  dem  emellan,  utan  de  förstnämnda  båda  flottorna  åter- 
vände till  Brest,  där  spanska  flottan  jämväl  öfvervintrade,  liksom  i 
beslag  tagen  af  sin  allierade,  hvilket  ock  torde  vara  rätta  ändamålet  för 
att  förekomma  Spaniens  söndring  ifrån  förbundet.  Franske  amiralen 
Bruix  hade  dock  i  denna  förrättning  visat  stora  prof  af  skicklighet. 

Men  i  Frankrike  förestod  inom  årets  slut  en  stor  förändring.  Det 
återfick  sin  Bonaparte.  Denne  utomordentlige  man  hade,  oaktadt  Abu- 
kirska  sjöslaget,  bibehållit  sig  i  Egypten,  och  därifrån  företagit  en  ex- 
pedition till  Syrien,  hvarest  han  väl  förgäfves  belägrat  S:t  Jean  d'Acre, 
sedan  en  del  af  hans  sjövägen  skickade  artilleri  blifvit  af  Sidney  Smith 
borttaget,  men  dock  i  god  ordning  retirerat  sig  till  Egypten  och  afsla- 
git  ett  nytt  anfall  vid  Abukir  med  många  tusen  turkars  lifsspillan. 
Underrättelserna  om  franska  nederlagen  i  Europa  och  landets  inhemska 
oordningar  inom  republiken  gåfvo  honom  in  det  djärfva  förslaget  att 
återvända  till  Frankrike.  Han  höll  därom  sitt  beslut  hemligt  och  upp- 
drog befälet  öfver  trupperna  åt  general  Kleber  i  försegladt  paket,  som 
ej  öppnades  förrän  Bonaparte  med  sin  generalstab  gått  ombord  den  22 
Aug.  Den  9  Oktober  var  han,  utan  minsta  olägenhet  under  sin  sjöresa 
öfver  ett  haf,  som  var  uppfylldt  af  fiender,  lyckligen  i  Fréjus  och  den 
16  i  Paris,  emottagen  med  de  lifligaste  glädjebetygelser  af  Sieyés  och 
nationen,  men  mindre  välkommen  hos  många  andra  af  dåvarande  makt- 
egande. 

Han  förblef  där  ej  länge  en  overksam  åskådare.  Den  9  Nov.  ut- 
fördes den  nya  revolution,  som  på  visst  sätt  gjorde  Bonaparte  till  ko- 
nung i  Frankrike.  "De  äldres  råd"  kallades  till  en  extra  sammankomst, 
där  en  ledamot  tillkännagaf,  att  nationalrepresentationen  var  i  största 
fara,  hvarpå  beslöts,  att  båda  råden  skulle  flyttas  till  S:t  Cloud  och 
verkställigheten  af,  dekretet  uppdragas  Bonaparte,  som  fick  befälel  öf- 
ver hela  militäriska  styrkan  i  Paris.  "500-mannarådet"  instämde  i  beslu- 
tet, och  direktörerna  Barras,  Gohier  och  Moulins  togo  afsked.  Den  K» 
infann  sig  Bonaparte  i  de  äldres  råd  och  yppade  sitl  beslut  all  för- 
ändra den  ofta  våldförda  och  till  intet  nyttiga  direktoriala  konstitutio- 
nen. Här  emottogs  lian  mod  bifall,  men  i  500-rådet  måste  lian  beijjena 
sig  af  grenadierer,  hvaraf  lyra,  följde  honom  in  i  salen,  och  de  öfriga, 
då  han   af  jacobinska   ledamöterna   öfverfölls   och   lians   lif  var  i  (ära, 


219  - 

kommo  honom  till  biträde  och  utdrefvo  ledamöterna.  T  en  ny  sam- 
mankomst, där  inga  andra  inställde  sig  än  Bonapartes  vänner,  I 
rades  den  sedan  1795  antagna  konstitutionen.  En  provisorisk  regering 
inrättades,  bestående  af  tre  konsuler,  Bonaparte,  Sieyes  och  Ducos,  och 
iftningen  uppdrogs  emellertid  tvenne  utskott,  det  ena  af  de  äldres, 
del  andra  al  500-rådet,  hvardera  af  25  personer.  Mänga  arresterades, 
isynnerhet  jacobiner,  men  återsattes,  sedan  allt  blifvit  lugnt,  i  frihet. 
Den  nya  regeringen  utmärkte  sig  genom  klokhet  och  moderation 
samt  vann  bifall  och  förtroende.  Med  all  ifver  utarbetades  emellertid 
ett  nytt  projekl  till  konstitution,  som  ock  i  December  blef  färdigt,  och 
den  13  i  samma  månad  antagel  och  proklameradt.  Del  bestod  af  95 
artiklar,  i  krafl  hvaraJ  hela  exekutiva  makten  anförtroddes  ål  en  förste 
konsul,  som  egde  att  afkunna  lagar,  af-  och  tillsätta  ämbetsmän  i  all- 
mänhet, men  bloti  tillsätta  domare,  samt  i  andra  grenar  af  styrelsen 
jämväl  taga  beslut,  men  efter  inhemtade  råd  af  en  honom  till  inträde 
förordnad  andre  och  tredje  konsul.  Till  utarbetande  af  lagar  och  för- 
ordningar skulle  förste  konsuln  tillhandagås  af  ett  statsråd,  hvars 
ledamöter  han  själf  utsåg,  samt  i  verkställigheten  af  ministrar.  Alla 
lagar  och  författningar,  däri  inbegripna  krigsförklaringar,  fredstraktater, 
förbund,  borde  af  konsulerna  anmälas  hos  "tribunatet",  en  corps,  bestå- 
ende af  100  ledamöter,  som  därom  egde  utlåta  sig  hos  "lagstiftande 
rådet",  sammansatt  af  800  personer,  hvars  beslut  i  h  varje  dylikt  ämne 
blefve  -Villande,  i  händelse  ej  inom  10  dagars  fru-lopp  förste  konsuln 
vände  sig  däremot  till  "le  sénal  conservateur8,  med  angifvahde  att  be- 
slutet vore  inkonstitutionelt.  Sistnämnde  sonat,  bestående  af  80  leda- 
möter, egde  rättighet  att  i  slika  fall  göra  rättelse,  liksom  att  uti  den 
så  kallade  nationallistan  välja  ledamöter  till  lagstiftande  rådet,  tribu- 
natet, konsulerna  etc,  äfven  att,  efter  förslag  af  lagstiftande  i 
tribunatet  och  förete  konsuln,  komplettera  sig  själf,  sedan  den  nu  fru- 
sta gången  blifvit  utnämnd  till  etl  antal  af  60.  Ledamöterna  af  lo  sé- 
nal conservateur  voro  do  enda  som  behöllo  sina  rum  fru-  lifstiden;  kon- 
sulerna valdos  för  tio  år.  Ministrame  blefvo  ansvariga  för  alla  inkon- 
stitutionella   steg,   enligi    tribunatets  angifvelse  och  lagstiftande  o 

beslut  inföj  en  öfverdomstol  af  domar di  jury  m.  m. 

Till   förste  konsul   utnämndes  Bonaparte,  till  andre  konsul  med- 
borgaren Cambacérés,  och  till  tredje  konsul  medborgaren  l. o  Brun.  Den 
förstnämnde  blef  därigenom    i   själfva   verket    kun-,  i  Frankrike.    Me. t 
Ingstömmen  i  sin  band,  försedd  med  rättighei  att  till-  ochafsätta 
ämbetsmän,  sä  militära  som  civila,  var  det  klart,  att  sä  länge  han  hade 


-   220  - 

arméen  på  sin  sida,  skulle  de  till  motvigt  inrättade  corpser  föga  mot- 
säga hans  vilja  och  mera  tjena  till  en  dekoration  af  frihet  än  till  ett 
verkligt  fäste  för  densamma.  Man  måste  dock  medgifva,  att  den  emel- 
lan medborgarne  upprättade  likhet  i  rättigheter,  att  genom  vederbörliga 
val  få  rum  på  nationallistan,  samt  de  för  rättvisans  förvaltning  fäst- 
st;!  I  Ida  former  förvarade  åt  nationen  ganska  väsentliga  förmåner,  och 
att  i  öfrigt  ett  så  talrikt  folk  svårligen  torde  kunna  styras  utan  den  i 
en  hand  koncentrerade  makt,  som  denna  nya  konstitution  tillade  förste 
konsuln. 


IX. 

Riksdagen  i  Norrköping:.    Konungens  resor 
och  yttre  politik. 

(1800). 


'et.  är  icke  min  afsigl  nit  meddela  en  historia  om  detta  rnvU  riks- 
dag.  Fakta  vid  densamma  äro  fullständigare  än  för  kanhända  n 
annan  förvarade  i  tryckta  handlingar.  Öfver  den  hemligare  beredningen 
och  fortgången  af  ärendena  kan  jag  så  mycket  mindre  gifva  tillräcklig 
upplysning-,  som  jag  icke  bevistade  samma  riksdag.  Jag  skall  därföre 
inskränka  mig  till  få  anmärkningar. 

Tngen  riksdag  synes  mindre  harva  blifvit  förberedd  genom  opera- 
tioner från  regeringens  sida  än  denna,  Riksdagsmanriavalen  i  de  tre 
ofrälse  stånden  förrättades  med  1  ull  frihet,  utan  de  annars  så  vanliga 
inflytelserna  af  ämbetsmän  eller  andra  verktyg.  Ridderskapel  och  adeln 
inställde  sig  föga  talrika.  Enligt  den  upprättade  matrikeln  utgjorde  de 
närvarande  stämmorna  ej  hälften  af  ätterna:  och  föga  var  riddarhu- 
Bets  styrka  någon  gäng  500  personer.  Riksdagsorten,  årstiden,  träng- 
sel och  dyrhet,  tvånget  för  alla  ämbetsmän,  som  ej  voro  capita,  att 
begära  tgenstfrihet,  afskräckte  många  adelsmän  från  riksdag-resan. 
Flera  orsaker  bidrogo  dessutom.  Nationens,  men  framför  allt  adelns 
söndring  emellan  rojalistiska  och  republikanska  grundsatser  var  alltför 
tydlig  ckl    genom  den  allmänna  rösten  for  an  ej  gifva  farhåga 

för  obehagliga    utbrott.    Man   yrkade  S  ena  sidan  en  oinskränkl  myn- 
dighe!   för  konungamakten,   hvari   minsta   eftergifvenhel  skulle  kunna 


leda  till  anarki;  å  den  andra  sidan  nationella  rättigheter,  mer  och  mer 
uppdagade  af  en  stigande  upplysning,  publicitet  af  alla  invärtes  förvalt- 
ningsgrenar, särdeles  af  penningeverkens;  angelägenheten  att  stats- 
verket måtte  administreras  af  ständers  fullmäktige;  och  för  ridderska- 
pet  och  adeln  var  konjunkturen  så  mycket  mera  kritisk,  som  detta 
stånd  icke  antagit  Säkerhetsakten,  hvarom  vid  hyllningen  nödvändigt 
skulle  bli  fråga.  De  ledamöter  af  adeln,  som  utan  anspråk  på  betyden- 
het älskade  lugn  och  ville  gå  medelvägen,  undandrogo  sig  gärna  att 
deltaga  i  brytningar,  där  fogiigheten  mellan  en  ömsesidig  parti-ifver 
efter  all  sannolikhet  icke  skulle  få  ljud,  utan  misskännas  antingen  för 
svaghet  eller  dubbelhet.  Konungens  lynne,  som  med  en  grund  af  rätt. 
visa  förenade  de  vidsträcktaste  begrepp  om  sina  prerogativer  och  myc- 
ken oböjlighet  i  sina  grundsatser,  samt  flera  riksdagars  exempel  på 
den  gränslösa  inflytelsen  af  konungamakten  på  de  tre  ofrälse  stån- 
dens beslut,  borde  icke  heller  uppmuntra  adeln  att  nyttja  sin  riksdags- 
mannarätt. 

Riksdagen  utblåstes  den  10  Mars.  Konungen  utnämnde  grefve 
Brahe  till  landtmarskalk  och  ärkebiskopen  till  talman  för  presteståndet, 
samt  den  12,  uppå  borgare-  och  bondeståndets  om  ordförande  gjorda 
anhållan,  borgmästaren  i  Stockholm  TJUner  till  talman  för  det  förra 
och  riksdagsmannen  Olof  Larsson  i  Bie  från  Nyköpings  län  till  talman 
för  det  senare.  Dessa  val  vunno  allmänt  bifall.  Grefve  Brahe  var  icke 
känd  för  mycket  snille  eller  talanger,  men  hans  karakter  och  tänkesätt, 
hade  förvärfvat  honom  allmän  tillgifvenhet.  Bondetalmannen  var  en 
af  de  upplystaste  i  sitt  stånd,  hade  med  heder  varit  fullmäktig  i  riks- 
gäldskontoret  och  under  flera  riksdagar  utmärkt  sig  i  oppositionen  lika 
som  grefve  Brahe  och  på  ett  anständigt  sätt.  Till  sekreterarn  i  bonde- 
ståndet kallados  jusfitiarien  Segerström,  en  slug  och  hofvet  alltid  till- 
gifven  man,  som  fick  sig  till  biträde  lagmannen  och  häradshövdingen 
Klinteberg. 

På  riddarhuset  iakttogs  samma  praxis  som  vid  1792  års  riksdag, 
att  blott  till  begynnelse  af  öfverläggningarne  låta  uppläsa  riddarhus- 
ordningen. Sedan  de  vanliga  koinplimenterna  såväl  ständerna  själfva 
emellan  som  för  Deras  Maj:ter  blifvit  aflagda,  kallades  ständerna  till 
plenum  plenorum  på  rikssalen  den  15  Mars.  Konungens  tal  var  enkelt 
och  så  mycket  mera  rörande  som,  da  han  omtalade  sin  fars  frånfälle, 
han  själf  fällde  tårar.  Hans  allmänna  proposition  innehöll,  att  H.  Maj:! 
äskade  ett  hemligt  utskott,  ett  bevillningsutskott  samt  ständernas  tan- 
kar enligt   12  §   Efcegeringsformen  öfver   trenne  föreslagna  ändringar  i 


-I* 

allmänna    lagen   äfvensom   öfver   trenne  ekonomimål.    Riksdagsbrukel 

fordrade  såledea  etl   lagutskott  '"-Ii  ''ti  ekon iutskott;  och  torde  man 

ej  misstaga  sig,  om  man  förmodar,  att  dessa  göromål  gåfvos  ständerna 
äfven  så  myckel  för  att  sysselsätta  dem  och  skingra  bankarne  frän 
politiken,  som  för  ämnenas  egen  vigt. 

Den  18  voro  ständerna  ånyo  församlade  pä  rikssalen,  dfi  konungen 
ade  dem  underrättelse  em  avad  med  rikets  grannar  och  bundsför- 
vandter  sig  billdragil  -ann  därefter  lä<  dem  föreläsas  hertigens  af  Sö- 
dermanland berättelse  vid  förmynderskapets  aedläggande  I7'.m;,  hvarpå 
följde  II.  töajtts  egen  öfver  rikets  ouvarande  ttlllstånd.  Den  uppenbara 
stridighet,  som  visade  sig  emellan  bägge  dessa  berättelser,  satte  her- 
tigens förvaltning  i  en  föga  gynnande  dag  och  rättvisade  fullkomligen 
hans  eslul   an    ej  bevista  denna  riksdag,  "in  del  ock  icke  haft 

en  nödig  sparsamhetsprincip  iill  orsak.  Äfven  meddelades  stånden  ko- 
nungens skriftliga  propositioner  öfver  de  nödiga  funna  förbättringar  i 
lagen  och  ekonomiska  författningarne. 

Den  19  beslöt  ridderskapel  och  adeln  på  friherre  Lantingshausens 
proposition,  att  genom  en  stor  deputation  aflägga  underdånig  tacksä- 
gelse för  den  landsfaderliga  ömhet,  konungen  redan  i  början  af  sin  re- 
gering ådagalagt;  vid  meddelande  bvaraf  till  <U-  andra  stånden  borgar 
ståndel  tillade,  att  i  samnia  tacksägelseadress  borde  inflyta  beklagande 
al'  konung  Gustaf  EII:s  död  sann  betygande  af  ständernas  afsky  fördel 
brotts)  .  på  hvilkel  hans  dagar  blifvit  förkortade. 

SamtUga  ätånden  instämde  härutinnan,  äfven  så  väl  som  i  bonde- 
ståndets förslag  igen  måtte  öfverses,  till  (redande  af  konungens 
person  emol  sådana  illgärningsmän,  som  framdeles  möjligen  kunde  dri- 
sta si^  atl  bära  våldsara  hand  mot  rikets  öfverhet  Bägge  dessa 
►ser  framburos  på  en  gång  till  konungen  den  2  April,  och  förklarade  II. 
.Maj:i,  siu-  vilja  taga  det  senare  ämnel  i  närmare  öfvervägande.  Det  blef 
likväl  till  konungens  "'di  nationens  heder  alldeles  nedlag 

Emellertid  hade  stånden  varit  sysselsatta  atl  genom  sina  elek- 
torer välja  ledamöter  i  de  nödiga  utskotten,  hvilkas  antal  öfver  de  re- 
dan nämnda  öktes  med  "it  efter  vanligheten  till  bankens  öfverseende, 
utom  det  --a  kallade  riddarhusutskottet,  som  af  adeln  cllskildl  illL 
'»di  andra  de  öfriga  ståndens  äfven  enskilda.  Vid  valel  af  ledamöter 
i  hemliga  utskottel  uppkom  "ii  söndring  emellan  elektorerna  af  ridder- 
Bkapets  och  adelns  andra  klass,  öfverstekammarjunkaren  Bondi 
hofkansleren  v.  Ehrenbeim,  som  voro  af  deras  antal,  ville  förmå  de 
öfrign   elektorerna  att  iill  ledamot  (>n  klassen  utnämna  statsseki'< 


-  224  - 

ren  Lagerbring,  och  då  alla  försök  syntes  därtill  fåfänga,  förklarade  öf- 
verstekammarj ankaren  Bonde,  att  dot  vore  konungens  önskan.  Denna 
sista  utväg  till  ändamålets  vinnande  blef  dock  äfven  fruktlös,  men 
åstadkom  naturligtvis  missnöje,  och  komprometterade  både  konungen 
och  öfverstekammarj unkaren  Bonde.  Stött  öfver  elektorernas  vägran, 
afsade  sig  hofkansleren  sitt  rum  ibland  dem;  men  konungen  tog  det 
visa  parti  att  desavouera]  Bonde  och  att  förbjuda  honom  visa  något, 
misshag  öfver^hvad  som  händt  genom  ett  lika  steg  med  hofkansleren. 
Den  19  Mars  hade,  i  anledning  af  landtmarskalkens  proposition 
om  instruktion  för  bankoutskottet,  major  Holst  på  riddarhuset  uppläst 
ett  memorial  angående  nyttan  och  nödvändigheten  däraf  att  tillståndet 
och  förvaltningen  af  banken  och  riksgäldskontoret  måtte  göras  allmänt 
bekanta.  Samma  fråga  väcktes  jämväl  i  borgareståndet.  På  bägge 
ställen  lades  den  på  bordet.  Den  20  Mars  begärde  major  Holst  själf 
att  hans  memorial  ännu  vidare  måtte  livila,  men  kongl.  sekreteraren 
friherre  Hans  Hjerta  inlemnade  ett  i  samma  ämne  och  med  ännu  mera 
styrka  författadt,  hvilket  äfvenledes  lades  på  bordet.  I  plenum  den  24 
Mars  företogs  härom  öfverläggning,  och  då  bröts  första  gången  under 
denna  riksdag  det  lugn,  som  ditintills  rådt  och  smickrat  alla  välsinnade 
med  ett  nästan  oförmodadt  hopp  om  sämja  och  endrägt.  Diskurserna 
blefvo  häftiga:  baron  Hjerta,  professor  Schultzenheim,  öfverste  Skjölde- 
brand,  ryttmästaren  G.  Adlersparre  m.  fl.  talade  för  publiciteten:  Qere 
af  dem,  som  vid  1789  års  riksdag  varit  ifrigast  i  oppositionen,  och  där- 
ibland grefve  Claes  Lewenhaupt  och  baron  Lantingshausen,  emot  den 
samma.  Ändtligen  skilde  landtmarskalken  frågorna  och  förklarade,  att 
han  ärnade  proponera  frågan  om  bankens  publicitet  till  bifall,  men  att 
han  i  den  om  riksgäldskontorets,  hvilket  vid  två  riksdagar  näst  före 
denna  blifvit  af  hemliga  utskottet  handhafdt,  icke  emot  innehållet  af 
47  §  Regeringsformen  tilltrodde  sig  göra  någon  proposition.  Detta  ökade 
den  redan  rådande  oron,  så  mycket  mera,  som  (utan  att  man  vill  ingå 
i  pröfning  af  själfva  saken)  landtmarskalken  redan  tillåtit  frågans  ven- 
tilation, hvilket  aldrig  bort  ske,  om  den  varit  inkonstitutionel.  Sedan 
landtmarskalken  icke  kunnat  förmås  att  ändra  sitt  beslut,  nedlade  rytt- 
mästaren G.  Adlersparre  sitt  rum  i  hemliga  utskottet.  Frågan  om  ban- 
kens publicitet  hänsköts  till  bankoutskottets  utlåtande,  hvilket  äfven  i 
detta  ämne  blef  preste-  och  borgareståndets  beslut.  I  det  sistnämnda 
vägrade  jämväl  talmannen  proposition  rörande  riksgäldsvorkets  publici- 
tet.   Ifrån   denna   dagen   förlorade   landtmarskalken    all   sin   kredit  på 


15 

riddarhuset,   och    riksdager    blef  för   honom   en  daglig  påmh 
Ikiu  åtagil  sig  ett  värf,  som  öfversteg  lians  kra 

Han  hade  hafi  den  oförsigl  ti  lemna  sitl  hela  I 

■ewenhaupt,  som  ifrån  en  iniur  frondeurvid 

ars   riksdag  nu  var  förvandlad  till  en  lika  häftig  rojalist    Skalet 
låg  för  hvar  mans  ögon,  sedan  han  genom  lushållning 

sig  i   behof  af  någon  befordran,  hvartill  han  hade  hofgunsl  af  nöden. 
Han   med   flera    lika   sinnade  disponerade   nu   grefve  B]  med 

andra   sina  klarsyntare   företrädare  i  del  rum,  han 
nödvändigheten  däraf  atl  koncertera  sina  måtl  äfven  med  oppositionen, 
för  att    ej   öfverilas  och   bringas  till   oberedda   och  så  föi  honom 
för  ärendenas  gång  menliga  steg. 

1  nästa  plenum  den  1  April  åtnjöt  dock  grefve  Br 
ligt  vedermäle  af  konungens  bifall  till  del  steg  han  tagit.  Hofkanele- 
ren  ankom  både  Lill  riddarhuset  och  till  borgareståndel  sann  upp 
pä  bägge  ställen  ett  konungens  bref  af  den  26  Mars  med  förklaring, 
att  H.  Maj:t  funnit  landtmarskalken  och  talmannen  hafva  på  etl  grund- 
lagarne och  deras  ed  likmätigt  sätt  handterat  ett  ämne,  som  kunnat 
leda  till  öfverläggning  i  sådant,  hvarom  17  §  Regeringsformen  annor- 
lunda stadgar.  Jämte  det  II.  Maj:t  däröfver  velat  betyga  dem  sitt  väl- 
behag, hade  H.  Maj:t  icke  förmodat,  att  frågor  skulle  väckas,  så  föga 
svarande  mol  11.  .Majas  rena  afsigter  och  yttrade  uppriktighet,  viljan- 
des II.  Majrt  förbehålla  sig  att  framdeles  själfmant  för  ständerna  yppa 
allt  livad  H.  Majrt  riksgäldsförvaltningen  angående  tunne  med  en  nö- 
dig försigtighet  och  det  allmänna  bästa  kunna  förenas.  1  etl  proto- 
kollsutdrag från  hemliga  utskottel  af  samma  dag  förklarades,  atl  11. 
Majrt    väl   ville   låta  bero  vid  ryttmästaren  Adlerspa  gelse,  men 

stadgade  tillika  tor  det  tillkommande,  i  anledning  af  1617  ars  riks 
ordning,  att  den  som  till  ledamot  i  hemliga  utskottel  blifvit  vald.  där- 
städes  aflagt    sin  ed   och    sitt   rinn    iniagii.  sedermera  icke  må  blifva 
borta   och    följaktligen   derta    förtroend  iga  utan  att  hos  K. 

Maj:!   sitt  förfall  anmäla. 

Till   tidens  ordning   hörer  atl    anföra,  det  i  anledning  af  bonde 
underdåniga  anhållan  den  :il  Mars  genom  fullmäktige  fråi 
flesta  län,  konungen  den  •">  April  I  brännvinsbränning  till 

husbehof  måtte  få  idka-  de  sju  sista  dagarne  i  April  manad  och  d 
a   i   Maj. 

I1'!)  :;  Apnl  förrättades  konungens  och  drottningens  kröning 
vanliga  cereinoniei  i  Norrköpings  stadskyrka.    Drottningen  hade  i 


-  226 

dagar  varit  opasslig,  så  att  fråga  varit  om  uppskof  af  kröningen  för 
Hennes  Maj:  t  *).  Att  erhålla  fulltalighet  af  närvarande  rikets  herrar, 
som  borde  officiera,  hade  före  riksdagen  amiralen  grefve  Claes  Wachfr 
meister  och  generallöjtnanten  grefve  Mauritz  Klingspor  blifvit  upphöjde 
till  denna  högsta  värdighet.  Väderleken  var  i  högsta  måtto  missgyn- 
nande genom  ett  starkt  snöglopp,  och  konungen  måste  ombyta  krönings- 
häst, sedan  den,  som  egentligen  därtill  var  utsedd,  icke  lät  styra 
Tidehvarfvet  var  ännu  så  föga  upplyst,  att  de  funnos,  som  ansåg 
tillfälliga  händelser  såsom  förebud  **).  Hyllningseden  var  icke  meddelad 
stånden  till  deras  kunskap,  innan  den  anades.  Denna  uraktlåtenhet 
var  särdeles  oformlig  i  afseende  på  riddarhuset,  som  protesterat  emot 
en  del  af  de  grundlagar,  hvilka  enligt  formuläret  skulle  besvärjas.  Och 
om  man  således  ville  förekomma  en  grannlaga  öfverläggning,  kunde 
sinnena  just  genom  detta  försigtighetsmått  hafva  blifvit  retade  till  ny 
förbittring.  Icke  desto  mindre  infann  sig  adeln  med  konungen.--  ut- 
märkta förnöjelse  i  nog  talrikhet  och  antog  genom  denna  edgång 
enings-  och  Säkerhetsakten  utan  vidare  gensägelse  och  i  likhet  med 
sina  tre  medst änder. 

Under  det  utskotten  i  denna  månad  flitigt  arbetade,  hade  stånden 
få  plena.  T  det  som  hölls  på  riddarhuset  den  23  April,  förekom  en  redan 
den  1  April  af  Claes  Cederström  väckt  och  då  på  bordet  lag-d  fråga 
om  instruktion  för  bevillningsutskottet,  som  gaf  anledning  till  många 
och  häftiga  diskurser,  men  afgjordes  ändtligen  genom  bifall  till  landt- 
rnarskalkens  proposition,  att  bevillningsutskottet  ej  måtte  företaga  nå- 
god  repartition  af  bevillningen,  utan  blott  dess  grunder,  intill  dess  hem- 
liga utskottet  uppgifvit  och  ständernas  plena  fastställt  en  bestämd  be- 
viUningssumma.  En  emellertid  af  bondeståndet  anmäld  begäran  alt  fä 
deltaga  i  styrelsen  af  banken  förekom  samma  dag  till  öfverläggning  i 
preste-  och  den  30  April  i  borgareståndet  samt  hus  adeln.  De  förra 
båda  ståndens  beslut  var,  att  till  vinnande  af  upplysningar  höra  banko 
utskottet.  Hos  adeln  .  rönte  bondeståndet  mera  bevågenhet;  och  ville 
en  stor  del  af  dess  ledamöter  genast  ovillkorligen  samtycka  Lill  dess 
begäran.  Tankarne  kunde  icke  förenas  utan  votering;  i  kraft  af  livil- 
ken  beslutet  om  bankoutskottets  hörande  äiven  al  adeln  bifölls.  För 
sammanhanget  må  anföras,   att   bemälda   utskotts  betänkande  väl  be 


*)  Hon  lärer  under  vistelsen  i  Norrköping  haft  missfall. 
**)  Kronan  skafde  hål  på  hufvndet,  uch  vid  hyllningen  t,rir.k  stången 
sbanéret. 


viste   atl    bondeståndet    till   del    sökta   deltagandel  i  banken 
Icke  både  någon  rättighet,  men  innehöll  icke  helle]  :and< 

af  bifall  därtill,  utan  föreslog  allenasl  därvid  några  villkor.  De  tr< 
stånden  beviljade  bondestånds!  i  m  blott  med  de  tvenne  villkor, 

atl  fullmäktige  och  revisorer  för  ståndel   måtte  utses  bland  - 
söner,   som  enligt  författningarne  voro  qvalificerade  att  vara  riksi 
män   i   -i  är  vid  öfverläggningar  i  bank 

röster  kunde  blifva  stridande  mot  två,  de  två  äldre  ståndens 
tillhöra   decision   framföre  den,  i  hvilken  bondeståndel  instämde.    Del 
ås  att  detta  stånd  äfven  deltog  i  bankens  garanti. 

En  i  svenska  riksd:  den  namnkunn  ir  sina  tal. 

utmärkt  man.  biskop  Wallqvist,  slöl  sina  dagar  den  30  April  om  efter- 
middagen, inom  fa  minuter,  vid  i~>  års  ålder.  Rival  med  prosten  Nor- 
din om  styrelsen  af  sitt  stånd,  både  han  i  denna  dags  plenum  försök! 
sin   styrka   i   en   debatt   angående  trycknii  rotokoller, 

bvilken    Wallqvisl    tillstyrkte,   och   Nordin    bestridde.     V*o  aåstn 

göra    utslaget,  hvilken   Wallqvisl  med  knapp  pluralitet.    Del 

tros  att  förargelsen  häröfver,  den  han  ingalunda  höll  di  il  ho- 

nom den  häftiga  attack,  som  några  timmar  därefter  lade  honom  ; 
ven.    lians   död   sörjdes   äfven  af  hans  ovänner.    Den  var  förmodligen 
en  förlust  för  riksdagsärendena;  men  i  prestestånder!  blefetl  fullk 
lugn,  sedan  styrelsen  var  odelt. 

I  loppel  af  Maj  manad  förekom  i  ståndens  plena  bankoi 
Infordrade   betänkande  öfver   bankoverkets   publicitet.    På  de  däri  an- 
förda  skäl    funno   ständerna  bäst,  atl  därmed  framgenl  irblifva 

de  hittills  gällande  författningar.  Bankoutskotte!  ingaf  inom  riks- 
dagens slut  en  detaljerad  och  interessant  beräl  n  bankoverkets 
öden  och  skick,  hvilken  trycktes  och  till  fullo  synes  böra  tillfredsställa 
vettgirigheten   i   allt,  livad   verkets  kredil  icke  förbjuder  atl  upptäcka. 

i  en  följd  af  riksdagens  hållande  i  Norrköping  förtjenar  anmärkas, 
atl  en  division  af  bankoutskottet  mast  resa  till  Stockholm  för  att  an- 
ställa  nödiga    inventeringar   på 

af  handhngar  blifvil  till  Norrköping  afsände  atl  öfverses;  allt- 
sammans med  dryg  känning  för  landet,  som  iden  tiden 
redan  med  skjutsningar  var  öfver  förmågan  besväradt. 

Utom  de  till  särskilda  utskotts  utarbetande  öfverlemnade  justitie- 
och   ekonomi-mål,   hvilka   äfr  hand   i  plena  föredrogos  och 

afgjordes,  samt  har  blefve  för  vidlyftig!  atl  föba,  biel  reglerin 


-  22R  - 

riksdagen.  Denna  bekymmersamma  reglering  var  ock  föremålet  för 
ständernas  sammankallande  och  alstrade  af  sig  en  myckenhet  af  pro- 
jektor, vittnen  af  sina  författares  olika  begrepp,  kanhända  äfven  olika 
interessen,  och  hvilkas  blotta  läsning  i  många  sammanträden  syssel- 
satte hemliga  utskottet. 

Dessa  förslag  kunde  hufvudsakligen  indelas  i  två  klasser:  de 
som  gingo  ut  på  en  prompt,  och  de,  som  åsyftade  en  successiv  reali- 
sation ar  riksgäldssedlarne.  Man  satte  i  början  af  riksdagen  presiden- 
ten Lagerheim  i  spetsen  för  det  förstnämnda  systemet  och  lagman  Hå- 
kansson för  det  senare.  Under  riksdagen  uppkommo  vid  öfverlägg- 
ningarne  mångfaldiga  modifikationer.  Naturligt  var,  att  konungen  och 
de,  som  hade  bestyr  med  statsverket,  skulle  mest  älska  en  skyndsam- 
mare realisation,  såsom  förmånligast  i  afseende  på  uppbörden  af  lan- 
det. Men  denna  operation  kunde  jämväl  på  tvenne  sätt  bestridas,  an- 
tingen genom  en  betydlig  rabatt  på  riksgäldssedlarne  eller  genom  nå- 
got ansenligt  sammanskott  till  deras  inlösande.  Den  förra  utvägen 
ansågs  såsom  stridande  emot  ständernas  garanti,  den  senare  skulle  be- 
tunga rikets  invånare  med  nya  bördor.  Man  trodde  sig  gä  en  medel- 
väg, då  riksgäldssedlarne  nedsattes  till  s/s  af  deras  numerär:  då  en 
förmögenhetsafgift  utgjordes  i  silfver  till  4''2  millioner  r:drs  belopp  inom 
två  år,  hvarigenom  Va  af  riksgäldssedelstocken  kunde  med  bankomynt 
inlösas;  och  då  banken  för  den  återstående  tredjedelen  utgaf  banknoter 
eller  kurantsedlar,  som  efter  femton  år  äfven  borde  med  bankomynt 
inlösas,  hvartill  fordrades  en  årlig  amortissementsfond  af  300,000  r:dr. 
hvilka  skulle  utgå  af  bevillningen.  som  fördenskull,  då  1,150,0* »0  r:dr 
utgjorde  riksgäldskontorets  säkra  inkomst,  borde  ökas  med  25,000  r:dr 
om  året.  Till  bankens  styrka,  som  således  blefve  det  verk,  hvilket 
allena  besörjde  om  rikets  mynt.  hörde  en  silfverdisk ont  jämväl  inrättas. 
och  den  1792  riksgäldskontoret  tillagda  diskonteringsrättigb.et  banken 
tillfalla.  Sådant  var  i  kort  ber  det  projekt,  som  slutligen  vann  konung- 
ens bifall  och  som,  oaktadt  allt  motstånd,  borde  sä  i  hemliga  utskottel 
som  i  ståndens  plena  genomdrifvas. 

Konungen  och  hans  rådgifvare  funno  nogsamt,  att  det  egentligen 
var  adeln,  som  skulle  häremot  lägga  de  svåraste  hindren:  ty  säkraste 
tyngden  föllc  på  jorden,  och  detta  ståndets  vana  att  livarken  lemna 
förebragta  förslag   ogranskade  eller   lätt  ga  ifrån  sin  öfvertygelse  före- 

att  pröfningen  af  denna  finansplan  skulle  med 
ken   tid   och   utdraga    riksdagen,  hvars  sral  af  irsaker  påskyn- 

dades. 


-  22 

Dol.  var  vid  detta  tillfälle  konungen  kanske  företa  gången  afvek 
frän   sin   förut   iakttagna   grunds  med  okonstlad  och  sin  fatt- 

ningsgåfva    likmätig   räl  I  dan  konu 

m   de   tre  ofrålse  ståndens'af  hemlig  ''t  bifall, 

den  22   Maj  ofvannämnda  finansplan  i  hela  sin  vidd  til1 
görande  och  samtycktes  med  acklamation  af  bemälde  dess  leda 

ktet    hade   förul    blotl    förevarit  i  finansutskottet,  ''ii  fördeln 
hemliga    utskottet    E'örgäfves   u]  delns   ledamöter,  sårdel 

som  ej  suttil  i  finansutskottet  och  således  ej  öfverlagt  om  sammi 
jekt,  anhållande  art  dåröfver  nu  punktvis  få  deliberera.  Konungen  för- 
klarade, art  del  af  de  tre  ståndens  ledamöter  redan  var  fastställdt;  och 
då  ändtligen  adelns  Ledamöter  tillätos  att  dåröfver  aflemna  sin  mening 
genom  nej  eller  ja,  måste  denna  votering  anställas  öppel  ochmuntl 
En  föjjd  däraf  var  förmodligen,  att  projektel  äfven  genom  adelns  plu- 
ralitet   i   utskottet    bifölls;  och  samm  -  i  hemliga  utskottet  an- 

tagna projekt  expedierades  ofördröjligen  till  plena. 

Till  vinnande  af  pluralitel  på  riddarhuset,  i  händelse  votering  dår- 
öfver skull"   företagas,    voro   emellertid   en   mängd  adliga  ofl 
Stockholms   garnison   efterskrifna,  hvilka,  försedda  med  fullmakt  ■ 
vakanta   ätter,   som  Landtmarskalken  hade  om  hand,  instuckos  i  andra 

tredje   klasserna,   af  hvilka    mesta   motståndet    befarades.     D 
hyrda  repn  ir  uppfyllde  sin  kallelse.    Man  tror,  att  general  Toll, 

som  under  denna  riksdag  uppnått  sitt  mål  och  vunnit  konungens 
var  upphofsman  till  detta  rad. 

Detta  märkvärdiga  protokollsutdrag  upplästes  i  alla  fyra  stånden 
den  23  Maj.    A.d  captandam  benevolentiam  meddelades  ett  annat] 
kollsutdrag  frän   hemliga    n:  innehållande   berättelse  och  utlå- 

tande om  tillstånd"'  altningen  af  riksgäldskontoret  och  de  där- 

under lydande  diskont-  och  assistanskontoren.  Jämte  den  fullstäi 
detalj,  man  därutinnan  fann  af  dessa  verks  beskaffenhet,  tillkänn; 
att    med   konungens  bifall  riksgäldskontor<  enten  skulle  g 

allmänt   bekanta  och  att  efter  förrättadt  bokslul  hvart  år  én  omständ- 
»enom  trycket  skulle  allmänheten  meddelas  om  riksgälds- 
kontorets  tillstånd  saml  de  förändringar,  ri 

jämte  därvid   till   upplysning  fogade  kalkyl  un  if- 

ngt    önskade  kunskap,   ständerna  mnno,  köptes  dyrt  med 

de  uppoffringar,  finansprojekt  konung- 

»rklaring  i  hemliga  utskottet,  Bom  innehöll:  att   II.  Maj:t  ville  vid- 
.  som  till  verkställighet  af  utskottets  önskan  k 


-  230  - 

dras;  att,  så  snart  realisationsplanen  vore  bifallen,  ville  H.  Maj:t  låta 
general-diskontkontoret  upphöra  emot  villkor,  som  kunde  bidraga  till 
bankens  förmån;  att  H.  Maj:t  äfven  ärnade  i  sådan  händelse  utfärda 
förbud  emot  silfvers  bruk  mod  föreslagna  undantag  och  själf  till  ban- 
ken aflemna  det  silfver  vid  dess  hof,  som  för  representationen  kunde 
umbäras;  men  att,  utom  de  af  hemliga  utskottet  föreslagna  undantag, 
H.  Maj:t  äfven  ifrån  förbudet  ville  utesluta  allt  kyrkosilfver,  af  ömhet 
lör  religionen,  samt  slutligen  att  H.  Maj:t  icke  kunde  tillåta  några' öf- 
verläggningar,  som  ledde  till  rubbning  af  bankens  grund  för  fattningar 
och  den  af  konung  Gustaf  111  där  verkställda  realisation.  Hvad  kyrko- 
silfret  beträffar  måste  anmärkas,  att  hemliga  utskottets  samtliga  leda- 
möter, utom  en  del  af  presterskapet,  på  det  kraftigaste  anhållit,  att  det, 
såsom  både  umbärligt  och  af  ingen  enskild  egare  saknadt,  måtte  få 
användas  till  rikets  hjälp,  och  att  själfva  bondeståndets  ledamöter,  som 
mest  borde  misstänkas  för  vidskepelse,  åtogo  sig  ansvar,  att  sådant  ej 
hos  deras  hemmavarande  medbröder  skulle  väcka  missnöje.  Men  ko- 
nungen, i  sin  nitälskan  styrkt  af  biskop  Findin,  var  obeveklig. 

Ännu  ett  annat  körningens  yttrande  till  hemliga  utskottets  pro- 
tokoll medföljde  det  ifrågavarande  projektet  och  innefattade  några  punk- 
ter till  öfverläggning  rövande  bankens  och  riksgäldsverkets  förvaltning, 
i  händelse,  som  H.  Maj:t  förmodade,  hemliga  utskottets  tillstyikande 
vann  bifall.  Därtill  var  det  löfte  fogadt,  att  H.  Maj:t  i  den  mån  be- 
hofven  tilläto,  och  banko-  och  riksgäldsfullmäktige,  i  tall  de  därtill  af 
sina  principaler  autoriserades,  framdeles  kunde  föreslå,  ville  lindra  lie- 
vill  ningsbördan  samt  jämväl  pä  ett  annat  sätt,  det  H.  Maj:t  ännu  hacle 
sig  förbehållet,  befrämja  .drätselverkets  säkerhet  och  upprätthållande. 

Finansbetänkandet  lades  denna  dag  i  alla  stånden  på  bordel  ; 
men  då  det  den  26  Maj  skulle  komma  under  öfvervägande,  fann-  eti 
försegladt  papper,  landtmarskalken  och  talmännen  af  konungen  till- 
ställdt,  med  påskrift:  "uppbrytes  och  uppläses,  när  överläggningen  om 
hemliga  utskottets  finansplan  skall  företagas."  Sådant  verkställdes; 
och  hade  konungen  skriftligen  förklarat,  att  så  vida  ständerna  denna 
plan  med  hvad  därtill  hörer  antoge  och  gillade,  afstode  konungen  för 
riksgäldsverkets  behof  till  ständernas  nästa  sammankomst  den  andel 
af  bevillningen  (200,000  rdr),  som  statsverket  njutit,  och  tillegnade  samma 
andel  riksgäldsverket,  att  ifrån  och  med  nästa  åt-  disponera  under  för- 
behåll, ati  den  lindring  i  bevillningen,  som  därigenom  åstadkommes, 
måtte,  utom  livad  H.  Maj:t  redan  om  löntagare  föreställt,  i  synnerhei 
komma  de  fattigare  arbetande  klasserna  lill  godo.   il.  Maj:t  tillade  den 


"il 

försäkran,  att  han  ville  gj  hushålla  med  medlen,  att  staten  kundi 
aig  och   ingen  ny  skuld  kom  amma  till  last,  sam!  att  H.  Maj:i 

föröfrigt   ville  låta  ständernas  banko-  och  riksgäldsfullmäktige  mellan 
riksdagarne  hvart  år  i  Mars  manad  få  se  det  föregående  årets  rik 
livilka  öfver  del  då  befunna  tillståndet  af  gälden,  i  fall  någon  funnes, 
egde  alt  a  30m,  till  konungen  förs»  rlem- 

nad,   borde  förvaras  till  nästa  riksdag,  atl  då  uppvisa-  för  del  utskott, 
ll.*.Maj:t    efter   52  §    Regeringsformen    till    statens   öfv<  egde 

att  äs] 

I  de  tre  ofrälse   ståndet    blef  finansplanen   till  alla    dess  delar 
antagen,  och  atom  särskild  tacksägelse  bos  konungen  jämväl  beslutad! 

ill  erkänsla  för  den  ng  H.  Maj:t  gjorde  af  statsverkets  andel 

i  bevillningen,  statskontorets  utrikes  skuld,  tillkommen  under  konung- 
år  och  bestigande  sig  till  266,600  rdr,  borde  påföras 
riksskulden,  och  riksgäldsverkel  om  betalningen  besörja.  Bondeståndet 
yttrade  sig  däremot  vänta  ett  skyndsamt  bifall  af  sina  medständer 
(ill    sin  önskan  atl  i  ban  relse  få  deltaga  (hvilkel  då  ännu  icke 

var  meddeladl  .      På  riddarhusel  förekommo  långa  och  bäftiga debatter. 
Man  gjorde   skarpa  anmärkningar  emol  finansplanen:  man  uppgaf.nya 
förslag;   bemålte   plan  saknade  icke  heller  sina  försvarare.    Redan 
23   hade   q  äkjöldebrand    i  etl  diktamen  tillstyrkt  bevillningens 

fastställande  blott  på  fyra  år.     Dei  lade-,  på  bordet.    Han  understöddes 
un   af  baron    lians   Hjerta   m.  fl.,  och  denna  frågas  afgörande  yrk 

préalahle  för  den  om  hemliga  utskottets  finansplan.  Man  for- 
drade bevillningsfrågans  totala  åtskiljande  från  det  sist  anförda  ämnet; 
och  sedan  landtmarskalken  förklarat,  att  det  förstods  af  sig  själf,  blef 
ändtligen  >\<\\  af  honom  till  votering  föreslagna  proposition  antagen, 
atl  den  som  bifaller  hemliga  utskottets  betänkande  i  hela  sin  vidd, 
skrifver  ja;  den  det  ej  vill,  skrifver  nej;  vinner  nej,  företages  betän- 
kandet punktvis  till  skärskådande  och  afgörande.  Ja  vann  i  första  och 
andra  klassen  och  tappade  på  en  röst  i  tredje.  Emellertid  var  betän- 
kande! bifallet;  hvai  ode  i  de  tre  andra  ståndens  beslu- 
till  konungen,  sann  öfverlemnad  inliga. 
utsko  na  till  fördelnii  le  summor,  som  till 
realisal  i -planen-  utföi  a             rdrades. 

Men  -ju  Maj  justerades  pä  i  I  protokollel  för  den  26;  och 

imväl   därefter   öl!  justering  del  protokollsutdrag  om  adelns 

bifall   tilt    hemliga   utskottets  betänkande,   som    till  de  öfriga  stånden 

borde  ts,    Friherre  De  Geer  yrkad.',  att  i  samma  protokollsut- 


-  232  - 

drag  det  högtidligen  gjorda  och  af  landtmarskalken  samtyckta  villkoret 
om  bevill ningsfrågans  afskiljande  måtte  intagas,  hvilket  bestriddes, 
emedan  intet  tillägg  egde  rum  vid  en  genom  votering  bifallen  proposi- 
tion. Häraf  uppkom  mycken  hetta.  Den  ena  yrkade  deputationens 
afgående  med  expeditionen;  den  andra  att  expeditionen  icke  var  juste- 
rad. Man  reklamerade  landtmarskalkens  löfte  om  bevillningsfrågans 
afskiljande.  Landtmarskalken  svarade,  att  hans  ord  blott  inneburo  hans 
enskilda  öfvertygelse  om  adelns  rätt  att  få  deliberera  om  bevillnings- 
frågan.  Häremot  invändes,  att  landtmarskalken  ej  på  riddarhuset  före- 
ställde en  enskild  person.  Friherre  Toll  åter  uppmanade  honom  att 
utöfva  sin  makt.  Detta  skedde,  och  deputationen  afgick.  Då  prote- 
sterade många  mot  oerhörd  olaglighet,  kränkning  af  heliga  rättigheter 
och  ojusterade  expeditioner.  Tvenne  adelsmän,  friherre  Claes  Cederström 
och  stallmästaren  Sctiultzenheim,  afsade  sig  adelskapet,  andra  allt  del- 
lagande i  ridderskapets  och  adelns  öfverläggningar  vid  denna  riksdag; 
o.  s.  v.     Bullret  fortfor,  och  landtmarskalken  åtskilde  ståndet. 

En  allmän  jäsning  rådde  mot  landtmarskalken.  Man  förebrådde 
honom  att  icke  blott  hafva  gjort  orätt,  utan  att  hafva  brutit  sin  parole. 
Många  adelsmän  reste  bort.  Flera  adliga  ledamöter  i  hemliga  utskottet 
föresatte  sig  att  lemna  sina  rum.  I  remissen  frän  ridderskapet  och 
adeln  till  hemliga  utskottet  att  uppgifva  grunderna -till  realisationens 
utförande,  hade  i  protokollsutdraget  de  orden  blifvit  förgätna,  att  hem- 
liga utskottets  förslag  skulle  återgå  till  plena.  Däraf  skulle  kunnat 
hända,  att  utskottets  betänkande  blifvit  lag,  plenis  ohörda. 

Af  sådan  grund  begärde  grefve  Hamilton  såsom  ledamot  i  samma, 
utskott  ett  företräde  hos  konungen  genom  landtmarskalken,  hvilken  han 
confidemment  sade,  att  det  var  för  att  spara  konungen  scener  i  de  tre 
ståndens  närvaro.  Landtmarskalken,  som  ej  hade  kommission  att  fram- 
föra mer  än  audiensansökningen,  var  nog  oförsigtig  att  nämna  detta 
för  konungen,  som  tog  hurneur  och  sade,  att  vore  scener  i  fråga,  så 
kunde  de  sågarna  ske  i  hemliga  utskottet  som  enskildt,  samt  vägrade 
företrädet.  Härigenom  uppkom  mellan  konungen  och  grefven  i  nästa 
sammanträde  en  explikation.  Den  slöts  dock  så,  att  bemälte  grefve 
och  de  flera  ledamöterna,  som  därom  anmält  sig,  tillsades  att  få  före- 
träde den  30  Maj  om  förmiddagen.  Desse  voro  grefve  J.  H.  Gyllenborg, 
generalen  grefve  Schwerin,  ryttmästare  Klingspor,  general  Lagerhjelm, 
major  Stedt,  bergsrådet  v.  Stockenström  och  professor  Schultzenheim. 

Vid  företrädet  inlätos  de  bil!  konungen  en  i  sänder,  men  qvar- 
blefvo   i    niniiiM'1    bos  konungen,  så  atl  de  alla  till  slut  där  voro  sam- 


183  - 

lade,  til'  icke  ringa  förundran  för  de  utanlöre  väntande,  som  misstänkte 
en  enlévement.    Konungen  läl  föra  protokoll,  och  hvar  ledamol  för  sig 

inmäla    sin   ansökning  om   entledigande   -.ann   sina  skäl.    Grefve 
Bamilton  gaf  öppenhjärtigt  tillkänna,  att  förloppel  på  riddarl 
29  därtill    föranlåtit    honom.    Konungen   uppläste  dä  etl  skriftligt  yti 
rande,    som   justifierade   landtmarskalken  och   slutligen   innehöll,   att 
Bnansbetänkandel  blotl  innefattade  summorna,  som  utgöras  borde,  men 

ait    repartitionen   tillk bevillningsutskottet,  hvars  utlåtande  i  d 

runni'  ståndens  plena  egde  att  granska.   Detta  tranquilliserade  så  bergs 
rådel  Stockenström,  major  Stedt,  ryttmästare  Eöingspor,  general  Lager- 
hjelm  <»-li   grefve  Gyllenborg,  att  de  utbådo  sig  i  bemliga  utskott) 
grarblifva. 

Följande  dagen  gjorde  konungen  härom  anmälan  i  hemliga  ut- 
skottet, 'la  grefve  Bamilton  äfven  yttrade  sig  vilja  därstädes  fortfara, 
men  grefve  Schwerin  -"'It  professor  Schultzenheim  föreburo  sjukdoms- 
förfall  och  lin-"  tillstånd  atl  afresa,  hvarpå  de  tre  ofrålse  talmännen 
nog  obeliörigen  komplimenterade  konungen  öfver  den  vislat.  hvarmed 
TI.  Maj:t  afhulpit  de  anledningar  till  bekymmer,  -I'-  senasl  inträffade 
händelserna  förorsakat. 

s,-i    sluts   detta    quid    pro  quo,  som  egentligen  syntes  fcillkommel 

o  landtmarskalkens  oskicklighet,  som  icke  på  riddarhuset   förståt! 
-alt,  konungen  gjort  i  sitt  yttrande. 

II.    M;ij:i    dröjde  icke  att  öfver  de  därstädes  förefall  lingai 

-itt  misshag.  I  adelns  plenum  den  5  Juni  upplästes  koman 
skrifvelse  till  landtmarskalken,  hvari  11.  Maj:1  i  anledning  af  protokollet 
för  dm  20  och  29  Maj,  som  II.  Maj:l  infordrat,  fullkomhgen  gillade  landt- 
marskalkens förhållande  och  däremot  i  hårdaste  ordalag  förebrådde  dem, 
hvilka  velat  förhindra  verkställigheten  af  adelns  lagligen  affattade  !»■- 
slut,  deras  brottsliga  uppförande.  11.  Maj:t  biföll  äfven,  att  frih.  Claes 
Cederström  och  stallmästaren  Schultzenheim  måtte  efter  egen  önskan 
blifva   deras   adliga    namn,  sköld  och  värdighet  förin  b  ville  ge- 

justitiekanslersämbetet  lata  infordra  friherre  Hans  Hjertas,  herrar 
Thams,    Netherwoods,    A.   A.dlers]  ch    Ådelheims   utlåtande,  om 

deras  mera  obestämda  utlåtelser,  att  de  upphörde  vara  ledamöter  af 
ridderskapel  och  adeln,  innebure  ett  beslut  att  blotl  nedlägga  sm  riks- 
dagsmannarätt, eller  att  afsäga  sig  adelskapet.  Friherre  Nils  Silfver- 
skoid,   friherre  Joh.   Carl    Adelsvärd,   herrar  Jöran  Gripenwaldt,  Jöran 

sparre  och  Skjöldebrand  förklarades,  enligt  deras  egna  utlåtelser, 
skilda   Ifan    utöfning  af  all    riksdagsmannarätt  vid  denna  riksdag 


-  534  - 

friherrar  Knut  Kurck,  Nils  Silfversköld,  Jöran  Gripenwaldt,  Axel  Adler- 
sparre,  David  Schultzenheim  och  Skjöldebrand  skulle,  såsom  de  där 
fällt  förgripliga  utlåtelser  emot  landtmarskalken,  ställas  under  laga 
tilltal. 

Straffet  drabbade  föga  dem,  som  blott  funno  sin  yttrade  önskan 
uppfylld,  ehuru  den  mera  synes  varit  styrd  af  öfverilning  än  eftertanke. 
Bland  dem,  som  af  jnstitiekansleren  skulle  tillspörjas,  förklarade  friherre 
Hans  Hjerta,  hrr  Pehr  Tham  och  Adelheim  sin  mening  hafva  varit  att 
nedlägga  adelskapet  och  vunno  sin  önskan.  Tham,  som  var  löjtnant 
vid  lifregementet,  bl  ef  af  konungen  ntstruken.  De  under  tilltal  ställdes 
process  blef  anhängig  vid  Grötha  hofrätt,  i  livars  jurisdiktion  de  för- 
menta 1  »rottet  var  begånget.  Processens  utgång  skall  framdeles  om- 
förmälas.  De  ansågos  för  frihetens  martyrer;  och  grefve  Brahe  var 
den  som  förlorade  mest.  Riksdrotsen,  som  eljest  under  riksdagen  oför- 
trutet lånat  sig  till  konungens  afsigter,  afsade  sig  med  denna  rättegång 
befattning. 

Riksdagen  fortskyridades  sedan  med  en  obeskriflig  brådska,  och 
plena  öfversvämmades  af  betänkanden  från  utskotten,  synnerligen  »Jet 
hemliga,  som  egde  att  föreslå  allt  livad  till  realisationsplanens  verk- 
ställande hörde  och  därmed  gemenskap  egde.  Sådana  voro  hemliga 
utskottets  protokollsutdrag  om  brännvinsbränningen,  för  hvilken  arren- 
det nu  förvandlades  till  en  allmän  och  stående  skatt  till  nästa  riks- 
dag: om  speciemynts  skulders  liqviderande  med  riksgäldsmynt  jämte 
20  procent  agio;  om  värderings-  och  uppskattningskommittéers  inrät- 
tande till  bestämmande  af  förmögenhetsafgiften;  om  banko-  och  riks- 
gäldsverkens framgena  styrelse:  om  salpetertillverkningen  i  riket,  med 
forslag  att  hvart  helt  hemman  däraf  skulle  prestera  kronan  /2  lispund 
"in  aret:  om  kronoutskyldernas  betalande  med  agio,  konvojkommissa- 
riatets skuld r 300,000  r:dr,  att  påföras  riksgälden'';,  och  kopparpolletterna, 
hvilka   alla   med   föga    förändring   och  jämkning   vunno  bifall.    Härtill 


*)  Donna,  tillökning   i   bevillningen    hade   konungen    velat,   att  : 
3kottet  skulle  besluta  utan  plen or um hörande.  Grefve  Eamilton  nalkades  konu 
för   att   i  bysthet  häremot  göra  föreställning,  men  konungen,  mot  honom  pn 
rad,  anviste  honom  sitt   ställe,  hvarifrån   han  hade  atl  säga  sin  mening.    Grefve 
Hamilton   förklarade  dä   högt  och   med  ifver,  att 

i   en   sådan   författning  utan  att  kränka  konstitutionen;  och  hans  energi  hade  den 
in,  att  sedan   konungen   i  tysthet  fcillsport  riksdrotsen,  konungen  yttrade  sig 
finna,  att  grefve   Eamilton  hade  rätl  och  att  mål<  plena.    Di 

hade  tillförne  förevarit  i  en  beredning  af  vissa  hemliga  utskottets  ledamöter,  och 
de  tre  ofrälse  stånden  hade  därstädes  yrkat,  att  de  föreställde  ri  <:■  r. 


-    285 

bör  läggas,  att  borgareståndel  föreslagil  samt  de  öfriga  stånden  bifallit, 
att  don  till  konungens  bröllop  i  tre  är  utgångna  gärd  ännu  måtte  i  sex 
ar   fortfara  till  kröningshjälp  jämt  0  r:drs  gåf 

aingen   och   en   lika  Btor  gåfva  åt  kronprinsen.  I  hade  på 

riddarhuset   blifvil    proponeradt,  att   100,000  r:dr  matte  skänkas  bi 
:n  in'   till  betalning   al   deras  gäld,  66,000  r:dr  till  het  33,000 

till  hertig  Fredrik,  bvilken  proposition  icke  beviljades  af  de  öfriga 
-i  änden. 

Ändtligen   förekom   den  12  .inni  bevillningsutskottets  förslå 
den  nya  bevillningen  och  dess  fördelning,  som  af  ridderskapet  och  adeln, 
preste-   och   borgareståndel    tat'  del    förstnämnda   ståndi  amma 

reservation  -nn  1789  och  L792  antogs  oafkortadt  till  nästa  riksdag, 
men  den  13  af  bondeståndet,  med  undantag  af  den  tillökni  kulle 

komma   på   dess   andel.    Följande  dagen,  den  L4,  skickades  generallöjt- 
nanten  Toll   af  konungen   med   skriftlig  fullmakt  upp  i  bond 
bvares  -"i'-  en  allvarsam  föreställning  emot  ståndets  obefogade 

förhållande   samt    föreslog  slutligen   ståndel    att    rätta  di  la  för- 

hastade beslut.  "Jag  väntar",  tillade  han.  "härtill  bifall,  genom  ett  en- 
hälligt ja  Fin  n  af  annan  tank'1,  han  trade  fram.  och  om  han 
vill  låta  anteckna  sin  mening  och  sina  skäl,  på  det  rikets  häfder] 

sätt !"  Propositionen  bes1  »nskan  mod  ja, 

och  på  ytterligare  tillfrågan,  om  någon  var  af  annan  mening,  likaledes 
enhälligt:  "Vi  äro  alla  undergifne  konungens  vilja". 

Sedan    bondesl  åndet  äkati  ningsfi  ihet,  af- 

kunnades   riksdagens   slul    på  I  sätt,  och  ständerna  kallades  till 

den   15  om   söndagen   efter  slutad  gudstjenst  på  rikssalen.    .Man 
till  vinnande  a  Fterlängtade  slul  äfven  den  14  supprimeral  bön- 

dagsgud stjensten  i  Norrköping,  som  därstädes  firades  åtta  dagar  se- 
nare.   Allt    gick    för  sig  med  vanliga  i  r  den  L5,  och  ständerna 

åtskilda. 

offentligen  förkunnade  de  i  anledning 

af  kröningen   gjorda    promotioner.    Til  ar  utnämndes  h.  exc.  fri- 

Ridderstolpe,   friherrar    Lantingshausen  och  Carl  Mörner:  till  fri- 

r  landshöfdingarne    Liljehorn   och  af  Nordin:  adelsmän  inga.    Till 

riddai  den  h.  exc.  grefve  Fersen  oi  Toll.   Till 

kommendörei    med   stora  korset  af  Svärdsorden  generalerna  Kaulbars, 

Fock  och  Friesendorff.    Till  i  lörer  af  Svärdsorden  grefve  Fabian 

i.iew.n  och  vice  presidenten  Tersmeden.    Till  kommen- 


-  236  - 

dörer  af  Nordstjeman  presidenten  Lagerheim,  öfverstekammarjunkaren 
grefve  Oxenstjerna  och  statssekreteraren  Zibet  etc. 

En  omständighet,  för  hvars  antecknande  jag  ej  förr  funnit  rum, 
be  tilläggas,  nämligen,  att  friherre  Nils  Silfversköld  den  23  Maj  på 
riddarhuset  föreslagit,  att  adeln  måtte  afsäga  sig  sin  exklusiva  rätt  att 
besitta  säterier  och  rå  och  rörs  hemman.  Han  uppgaf  därtill  de  brista 
skäl  och  understöddes  med  styrka  af  flera  ledamöter;  men  landtmar- 
skalken  vägrade  häröfver  proposition,  ja  äfven  att  därom  hos  konungen 
göra  anmälan,  emedan  sådant  vore  stridande  emot  H.  Maj:ts  höga  rät- 
tigheter. 

Så  styrdes  denna  riksdag  genom  maktspråk.  Jag  bör  icke  i  öf- 
rigt  gå  någon  tillkommande  läsare  i  förväg  genom  reflexioner  öfver 
densamma.  Allt  nog:  den  hade  till  fullo  bevisat  konstitutionens  nullité, 
representationens  brister  och  onyttan  för  nationen  af  ständers  samman- 
mankomster.  Den  beslutade  realisationen  berodde  tydligen  af  handels- 
konjunkturen;  blefve  den  missgynnande,  kunde  realisationen  aldrig  verk- 
ställas. Man  hade  emellertid  belastat  nationen  med  bördor,  som  sanno- 
likt aldrig  kunde  bäras.  Man  hade  ifrat  mot  agiotörer  och  kastat  sig 
ånyo  i  deras  armar  genom  kurantsedlarnes  inrättande.  Man  hade  ("'kat 
riksgälden  i  den  stund,  man  ej  fann  tillräckliga  medel  att  betala  den 
redan  varande.  Konungen  hade  förlorat  myckel  af  den  kärlek,  man 
förut  hyst  för  lians  person,  genom  sin  obeveklighet  att  göra  indrag- 
ningar i  sina  och  hofvets  utgifter,  genom  sin  öfverdrifna  nitälskan  för 
sin  makt  och  genom  sitt  sträfva  lynne,  men  framför  allt  genom  det 
företräde  bland  sina  rådgifvare,  han  lemnade  dem.  som  mest  utmärkte 
sig  genom  despotiska  grundsatser. 

Natten  efter  den  15  reste  konungen  i  ill  Stockholm.  H.  Maj:t  till- 
förordnade där  en  regering,  bestående  af  riksdrotsen,  grefve  Ugglas, 
hofkansleren  och  förste  generaladjutanterna  af  arméen  och  flottan:  be- 
gifvandé  sig  den  17  till  Strömsholm  och  den  18  till  Bonarps  hed  i  Skåne, 
hvarest  H.  Maj:t  bevistade  ett  exercisläger.  Den  26  Juni  gjorde  H. 
Maj:t  ett  besök  inkognito  i  Köpenhamn,  blott  på  några  timmar  och  nian 
att  visa  sig  vid  hofvet.  I  Juli  manad  for  II.  Maj:l.  åtföljd  af  general 
Toll,  statssekreteraren  t  Zibet  m.  fl.,  till  Pommern,  hvilken  provins  lian 
kringreste;  och  den  lo  därifrån  på  några  dagar  till  Hamburg.  Man 
känner  ej  ändamålet  af  denna  resetur:  kanhända  var  det  blotl  nöjet; 
flere  tro  alt  general  Toll,  som  få  år  tillbaka  i  dessa  nejder  förvarades 
"in  statsfånge,  tillstyrkt  densamma  för  atl  vid  konungens  sida  offent- 
ligen   visa   sin    triumf.     Konungen   återkom   den    1  Augusti  till  Stock- 


-  237 

nolm,  lii-ii  qvarlemnade  i  Pommern  statssekreteraren  Zito  kiliga 

ekonomiska   arrangements  derna,   hvaraf  frukten   arven 

skal!  ,000  r:drs  tillökning  i  kronans  ink 

Konungen   och   drottningen   till 
Drottningholm   med  en   stor  >■    EL   Maj:t 

tornerspel,   bevistade   i   September  månad  ''it  vid  Strömsholms  k 
gärd  anställd!  exercisläger  med  Stockholms  gamisonstrupper  (s 

haft  sin  vanliga  öfning  på  Ladugårdsgärdet)  och,  som  jag  menar, 
en  del  af  lifregemi  i  rkom  därpå  till  Drottningholm,  hvarest 

takel,  uppförda  af  hofvet,  och  vid  hvilka  kammarjunkaren  och  sel 
råren  i  kabinettet  baroi  Ike  utmärkte  -  e  författare 

och  aktör,  ill  tidens  förkorta]  ti  ej  försui 

tillfällen   atl  angripa  de  höga,  fastade  sig  vid  de  kostnai  detta 

lefhadssätt.   särdeles   tor  och    lägret,   fordrade.  rikets 

blottade  affärer  och   ständernas  åtagna  uppoffringar  symes  göra  spar- 
samheten mest  nödig 

1  Augusti  månad  utkommo  flera  af  de  författningar,  som  för  reali- 
sationen voro  nödvändiga,  hvaribland  isynnerhet  förtjenar  anmärkas  den 
om  sättet  till  beräkning  och  utgörande  ai  förmögenh  ,  (dat.  den 

15   Juni)    och  förbudet  af  allt  silfver  till  bruk,  utom  skedar  och  gafflar 
och  dlar,  som  ej  i  vigt  öfverstege  10  lod  (date- 

rad den  2  A.ug.).    I  anledning  af  den  förra  valdes  nu  kommittée] 
derna    och  för  hvarje  härad,  som  skulle  uppskatta  livar  och 
sta  som  lösa  förmögenhet.    Landshöfdingarne  eller  andra  tillförordnade 
ämbetsmän  voro  därvid   ordförande  och   egde  att  bevaka  rättvisa  och 
ordning.    Dessa   förrättningar   uppfyllde   nu  landet   med   miss 
gräl.     Deras    natur  medförde    den    oundvikliga    olägenhet,   art    värde 
ringarne  blefvo  ojämna  och  följaktligen  beskattningen  ojämn.    Mel 
var   icke   med  något    slags   precision  föreskrifven,  och  blef  fördenskull 
ej  lika  öfver  allt.     I  vissa  orter  upptogos  således  guld  och  juveler  i  för- 
mögenhetsberäkningen, i  andra  ii  ilfver.    livad  penningeförmö- 
genhet  beträffade,  ankommo  uppgifterna  p: 

ar   tilläten:    och    man    kan   med 
mycken  egendom  blifvit  på  -  i  var 


■)  Hi  iiumar  på  i 

iklig  och   di 

_•  ii  till  Tyskland 
han  med  framgång  undergick  rotnoder,  sedan  lakarne  funnit 

isk. 


238 

ingen  som  icke  med  olust  fann  sin  bouppteckning  i  legeringens  händer; 
och  denna  ledsnad  var  förenad  med  fruktan  för  det. vidsträcktare  bruk, 
däraf  kunde  göras  utöfver  livad  nu  var  föremålet,  i  en  tid  då  behofven 
voro  stora  och  makten  gränslös.  I  det  hopp  att  man  i  allmänhet 
skulle  använda  öfverrlödigt  silfver  till  afbördande  af  den  förestående 
afgiften,  helst  det  nu  till  nyttjande  förbudet  icke  mera  borde  smickra 
fåfängan,  öppnades  emellertid  banken  till  dess  emottagande  emot  för- 
skrifningar  med  fyra  procents  ränta,  hvilka  kunde  användas  antingen 
till  klarerande  af  merbemälda  afgift  eller  till  insättande  i  den  till  in- 
rättning fastställda  diskonten.  Men  priset,  20  sk.  lodet,  ehuru  efter  in- 
trinseka  värdet  alldeles  proportioneradt  för  kontrollsilfver  emot  riks- 
dalerns,  afskräckte  så  många,  i  anseende  till  förlusten  af  arbetslönen, 
att  denna  insamling  blef  vida  under  livad  man  förmodat.  -Tag  fruktar 
ock,  att  man  mycket  misstagit  sig  i  de  provisionella  kalkylerna  öfver 
de  enskildas  silfverförråd. 

Man  hade  på  höft  under  riksdagen  påräknat,  att  allmänna  för- 
mögenheten efter  uppskattning  skulle  uppgå  till  225  millioner  r:dr  sp 
Till  utgörande  af  4  V2  millioners  afgift  skulle  då  två  procent  af  förmö- 
genheten förslå.  De  flesta  föreställde  sig  ock,  att  ofvannämnda  förmö- 
genhetssumma var  mycket  för  knappt  tilltagen,  och  att  öfverskottet 
skulle  blifva  så  stort,  att  man  kunde  slippa  med  1  ä  1  '/,  procents  af- 
gift. Men  utgången  ådagalade  ett  annat  förhållande.  Hela  riksboupp- 
teckningens belopp  fanns  till  slut  icke  stiga  till  mer  än  200  milloner. 
Denna  var  icke  den  enda  missräkning.  Handelns  och  landets  tillstånd 
lade  oöfvervinnerliga  hinder  i  vägen  mot  realisationens  vid  riksdagen 
beslutade  företagande  med  1801  ars  början  och  förmögenhetsafgiftens 
indrifvande  det  innevarande  och  nästa  året.  Osäkerheten  undersjö- 
kriget  tillät  nästan  inga  svenska  exportvarors  utförande;  en  ny  miss- 
växt gjorde  betydliga,  spannmålsinförskrifningar  nödiga.  Del  värsta 
var,  att  unikes  tillgångarne  på  denna  vara  äfven  voro  knappa  och  pri- 
sel  högt.  I  en  sådan  ställning  uppsteg  en  tunna  råg  om  hösten  i  flera 
provinser  af  riket  till  12  r:dr.  Man  bäfvade  för  hungersnöd  öfver  vin- 
tern i  själfva  hufvudstaden;  och  ''ti  tillstånd  af  tyske  kejsaren,  att 
60,000  tunnor  spannmål  finge  ifrån  Lifland  införas,  ansågs  för  en  rädd- 
ning. Olyckligtvis  och  genom  irring  i  anstalterna  från  ryska  sidan 
hunno  ej,  innan  vintern  inträffade,  mer  än  20,000  tunnor  af  detta  lön- 
råd  att  till  Stockholm  hemtas.  De  uppfyllde  dock  sitt  ändamål;  och 
hugnade  man  sig  af  hoppet  att  nästa  vår  erhålla  återstoden. 


Emellertid  bog  konungen  flera  mått  af  i  förekomma  bristen.  All 
brännvinsbränning  var  förbjuden  till  den  1  Oktober  1801.  Denna 
fattning  öfverträddes  dock  med  nog  djärfhet,  sedan  brännvins] 
därigenom  så  Btegradies,  ati  spekulanter  ansågo  vinsten  af  brännvins- 
tillverkningen större  än  risken  och  funno  sin  räkning  vid  atl  i  sådant 
ändamål  uppköpa  spannmål  till  hvad  pris  som  helst.  Mycken  orsak 
i  ill  dessa  oordningar  låg  i  det  höga  pris,  kronan  satte  på  sifrl  eget 
brännvin;  den  största  däri,  atl  ej  konsumtionen  var  förbjuden  jämte 
tillverkningen.  Skärpta  författningar  och  vaksammare  tillsyn,  samman- 
med  tilltagande  spannmålsbrist,  verkade  dock  fram  på  vintern 
fcning   i    underslefs-bränningen.    På    m  illen  i  riket  snj 

föll  än  steg  spannmålspriset  därunder,  hvaraf  borde  slutas,  att  äfven 
landtmäns  innehållande  al  sin  säd  om  hösten  bidragil  till  dess  då  ovan- 
ligen  höga  betalningsvårde. 

Handelns   stagnati genom  ett  med  Tripoli  inträffadt 

fredsbrott,  till  hvilket  Björöfvarenäste  fjorton  svenska  handelsfartyg 
blifvil  uppbragta.  Under  allt  detta  oroades  man  i  Sverige,  ej  mindre 
än  i  nästan  hela  det  öfriga  Europa,  af  farhåga  för  en  pestartad  sjukdom, 
som  med  häftighet  utbredde  sig  i  Augusti  manad  uti  Cadix,  samt  där- 
ifrån    till    Andalusien   och    särdeles  härjade  uti  Sevilla.  ärade, 

att  svenska  Spanie-farare  skulle  hemföra  smittan,  och  vidtog  sa  goda 
anstalter  emot  denna  landsplåga,  som  ske  kunde  i  ett  land,  som  sak- 
nade karantänshus*).  Till  all  lycka  afstannade  epidemien  i  Spanien, 
nål    Oktoh  'i    medförde   regn   och   svalka.    En  bal  bomull,  som 

till  Stockholm  ankommit  ifrån  Smyrna  och  efter  all  likm  kyldi 

misstänktes  att  vara  anstucken,  blef  på  konungens  befallning  bemtad 
ifrån  packhuset  och  uppbränd. 

ELurs   och   agio   kunde    i   sådana  omständigheter  icke  blifva  fal- 
lande.    Det    senare,    30m   i  årets  böljan  vid  tidning  om  riksdagen  bäf- 

sänkte  sig  till  omkring  30  procent,  uppsteg  snart  å  ny h  höll 

ii  årets  slut  omkring  40.  Penningerörelsen  afstannade  tillika  med 
handeln;  och  myntets  vacklande  pärde  gjorde  alla  penningeunderhand- 
lingar sällsynta  och  besvärliga. 

hälligheterna  med  England  fortforo  och  bogo  en  mer  och  mer 
obehaglig  vändning.  Kongl.  sekreteraren  Netzel,  som  om  sommaren 
afgick   i  egenskap  af  chargé  d'affaires   till    London,  och  hen*  Talbot, 


*)  s>  leralkonsuln    i  Cadix  Qahn  afled  nck  af  denna  sdukdoii 

di  t  namn  af  gula  feben  i  Ika, 


-  240  - 

h vilken  skickades  ifrån  England  till  Stockholm,  fingo  ingendera  upp- 
visa sina  kreditiv.  I  September  månad  lade  England  en  ny  våldsamhet 
till  dem,  Sverige  redan  hade  att  öfverklaga.  Ett  svenskt  handelsfartyg 
i  Barcelona  besattes  med  3  ä  400  engelsmän  och  nyttjades  att  bort- 
taga tvenne  på  redden  därstädes  liggande  fregatter,  som  voro  utrustade 
för  holländsk  räkning  att  gå  till  Batavia.  Detta  våld  och  missbruk  af 
en  neutral  flagg  gaf  anledning  till  de  rättmätigaste  besvär  och  ökade 
barmen  mot  en  makt,  hvars  sjöröf varesystem  vid  samma  tid  så  när 
hade  upptändt  en  ny  krigslåga.  Danska  fregatten  Freja,  som  betäckte 
en  handelskon  v  oj,  brukade  våld  för  att  försvara  densamma  emot  engelsk 
visitation.  Utgången  blef  don  man  kunde  vänta,  att  styrkan  segrade 
och  så  väl  fregatten  som  konvojen  uppbragtes  till  England,  menexpli- 
kationen  hofven  emellan  blef  ganska  allvarsam.  Danmark  gjorde  de 
kraftigaste  anstalter  till  försvar,  som  understöddes  af  eftertryckliga 
ryska  deklarationer;  och  en  engelsk  flotta  nalkades  Sundet.  Emeller- 
tid underhandlades  dock  i  Köpenhamn,  och  grefve  Bernstorff  och  lord 
Whitworth  afslöto  den  3  Sept.  en  konvention,  i  kraft  hvaraf  fregatten 
Freja  och  konvojen  skulle  lösgifvas,  men  frågan  om  visitationsrättig- 
heten  uppskjutas  till  framdeles  afgörande,  under  nyfiken  tid  konungen 
i  Danmark  förklarade  sig  icke  vilja  låta  beledsaga  sina  handelsflottor 
med  beväpnade  skepp. 

I  November  månad  afskickades  baren  Carl  Ehrensvärd  (hvilken 
från  sin  beskickning  i  Spanien  hade  tjenstfrihet  att  vara  hemma  till 
London,  för  att  försöka  hvad  uti  negociatiensvägen  stod  att  uträttas. 
Det  var  naturligt,  att  Petersburgska  hofvet  anlitades  att  genom  sina 
bena  officia  bidraga  till  en  för  Sverige  önskad  utgång.  Men  kejsai 
Pauls  relationer  till  England  undergingo  i  detsamma  en  stor  förändring, 
lian  blef  ifrån  bundsförvandt  fiende,  såsom  framdeles  skall  närmare 
förklaras.  Sådan  var  ställningen,  då  Stockholm  och  Sverige  med  för- 
undran och  nästan  bestörtning  blefvo  underrättade,  att  konungei 
kejsarens  invitation  den  29  November  ärnade  anträda  resan  till  Pe- 
tersburg. Beslutet  därom  blef  ej  bekant  förrän  don  25,  men  måste 
hafva  varit  beredt  långt  tillförne,  emedan  man  vet,  att  då  redan  hästar 
i  ryska  Finland  stodo  i  beredskap  till  konungens  tjenst.  Det  är  svan 
att  gissa  för  den,  som  ej  haft  tillträde  till  kabinettets  mysterier,  om  ko- 
nungen eller  kejsaren  gjort  första  stegel  till  denne  entrevue.  Det  trodde 
man  sig  veta,  att  konungen  om  sommaren  föreslagit  eii  sammanträde 
med  kejsaren  i  Fredrikshamn  eller  någon  annan  ort  nära  vid  gränsen. 
Årstidens  besvärlighet  och  resekostnaden  syntes  åtminstone  förete  så 


Jll 

naturliga  hinder,  mt    denna    tärd   icke   borl  företagas  utan  ovillkorlig 
angelägenhet. 

Eans   Maj:t    anförtrodde   regeringen    under  sin  frånvaro  ål  riks- 
drotsen,  grefvarne  Brahe,  Kurck,  Fersen,  Ugglas,  hofkansleren  Ehren- 
heim  och  förste  generaladjutanten  al  annéen.    Resan  anträddes  på  ut 
salt  dag  postvägen  ofvor  Ålands  haf  i  sällskap  ined  general  Tull,  vice 
amiralen  Cronstedt,  grefve  Nils  Gyldenstolpe,  hofmarskalken  D(  B 
förste   k  ammar  i  unkaren  Möllersvård,  kammarjunkaren  Lagerbjelke  och 
liftnedikus   Kung.    Konungen  antog,   så  snar!    han  trädde  inom  rysk 
gräns,   bitel   af  grefve  till  Haga  och  anlände  den  n  December  bil!  Pe 
tersburg,  emottagen  med  all  den  prakt,  som  billhörde  den  monark,  han 
besökte,   och   all    den  uppriktighet.,   som  tillhörde  en  van.    Ändamålet 
af  resan   visade  sig  innan  kort,  och  den  16  December  afelöts  emellan 
kejsaren  och  konungen  den  sjökonvention,  som  till  sina.  följder  blef  så 
märkvärdig  och  fyra  dagar  därefter  ratificerades  på  stället.    Kommissa 
rierna    voro:   på  svenska    sidan    ambassadören  von  Stedingk,  3amt  på 
den  ryska  statsministern  grefve  Rostopschin;  och  innehållet  af  traktaten, 
som   bestod   af  tretton   artiklar,   att   på   grunderna  af  den  beväpnade 
neutraliteten  under  amerikanska  sjökriget   försvara  svenska  och  ryska 
handeln   mot   ofredande  af  andra  makter  sann  hindra  all  visitation  af 
konvojerade  fartyg.    Som  traktaten  förmådde,  att  andra  ueutralamak- 
ber  äfven  måtte  få  den  biträda,  så  proponerades  Danmark  och  Preussen 
ait    däri  deltaga;   hvilka  rikens  befullmäktigade  ministrar  i  Petersburg 
uti    loppel    af  December  manad  den  äfven  undertecknade.    Något  upp- 
sket'  med   danska  ratifikationen  i  Januari  månad  upptogs  af  ryske  kej 
såren   så    illa,  att    danska    beskickningen   antyddesalt  lemna  Peters 
burg,  då    i   detsamma    ratifikationen   anlände   och    förtroligheten 
ställdes. 

Konungen  anträdde  sin  återresa  till  Stockholm  den  27  December 
och   anlände  efter  en    myckel  besvärlig  passage  öfver  Ålands  hat' den 
Il    Januari    till   Stockholm.    Man  lemnar  i  sitt  värde  livad  hemliga 
verenskommelser  emellan  kejsaren  och  konungen  blifvil  afslutade;  men 
allmänna    banken    var,   att    som   den   slutna    konventionen    syftade  på 
England,   som    broligtvis  skulle   söka    med   vald   afböja  de  därmedelsl 
fastställda   beslut,  i   hvilken    händelse  I  »anmärk  vore  försl  blottställd! 
eeii    möjligen   kunde   förmås  att  träda  ifrån  koalitionen,  så  skulle  i  sa 
dan   handel-,!    kejsaren    förhjälpa  konungen  af  Sverige  till  besittningen 
al    Norge.        Man    sväfvadi    «åled<     vid  konungens  återkomst   i  osäkei 
hei    mellan    fred   och   krig,   men   gjorde  sig  hopp,  att  i; . 

ningai ,  //. 


■21-2  - 

Englands  behof  af  Östersjöhandeln  och  Preussens  åtgärd  skulle  före- 
komma utbrott.  Emellertid  blefvo  sjörustningar  en  nödvändighet,  på 
det  att  Sverige  lika  med  sina  bundsförvandter  vid  öppet  vatten  måtte 
uppfylla  sina  förbindelser  med  väpnad  styrka.  De  påföljande  händel- 
serna höra  till  nästa  året. 

Till  dem  som  1800  göra  Sverige  heder,  bör  räknas  Trollhätte- 
kanalens  öppnande  den  14  Augusti.  Det  under  hertigens  af  Söderman- 
land regeringstid  i  denna  afsigt  inrättade  och  understödda  privata  bo- 
lag hade  med  den  framgång  fortsatt  arbetet,  att  kanalen  nu  var  till 
fullo  brukbar  och  durchfarten  ifrån  Venern  till  Yesterhafvet  öppen. 

En  besynnerlig  process  hade  detta  år  blifvit  förde  mot  mag.  docens 
Silfverstolpe  i  Upsala.  Vid  tillfälle  af  kröningen  hölls  därstädes  en 
oration,  hvarvid  akademiens  kapell  borde  uppföra  musik,  till  hvilken 
en  ouverture  af  .Atetzger  blifvit  vald,  komponerad  i  anledning  af  bataljen 
vid  Fleurus,  dedicerad  till  franska  arméen,  och  hvari  Marseillermarschen 
förekom.  Rektor,  underrättad  om  sistnämnda  omständighet,  fann  den 
olämplig,  förbjöd  dess  uppförande  och  ålade  direktören  af  kapellet  att 
välja  annan  musik.  Men  Silfverstolpe  och  flere,  som  då  musiken  skulle 
gifvas,  saknade  bemälde  redan  repeterade  symfoni,  togo  afträde,  och 
musiken  misslyckades.  Han  ställdes  därföre  till  ansvar  och  dömdes  sin 
docentur  förlustig  af  consistorium  aeademicum,  hvilken  dom  bekräftades 
af  kansleren  och  konungen  med  tillägg,  att  han  skulle  göra  consistorium 
afbön.  De  öfrige  delaktige  blefvo  ock  näpste.  Samme  Silfverstolpe, 
känd  för  hvad  man  kallade  jacobinism,  hade  till  försäljning  på  sin 
boklåda  i  Stockholm  om  hösten  intimerat  "Mémoires  secrets  sur  la 
Russie",  ett  arbete  som  innehöll  många  smädelser  mot  kejsar  Paul, 
hvaröfver  ryske  ambassadören  besvärade  sig;  och  blef  Silfverstolpes  så 
bokhandel  som  under  arrende  innehafda  tryckeri  därföre  ställdt  under 
censur  af  kanslikollegium.  Ett  lika  steg  togs  emot  boktryckaren  Hen- 
rik A.  Nordström  följande  vintern,  för  det  han  i  skriften  kallad  ''Läs- 
ning i  blandade  ämnen"  infört  utan  censur  af  consistorium  en  artikel 
om  en  andlig  lärares  pligter,  hvilken  visst  icke  var  teologisk. 

De  stora  scener,  som  fyllt  europeiska  historien  för  det  sistför- 
flutna  decennium  med  märkvärdigheter  för  ett  seculum,  fortforo  äfven 
detta  år.  Bonaparte,  i  besittning  af  högsta  makten  i  Frankrike,  sys- 
selsatte sig  med  en  förundransvärd  drift  att  återställa  ordning  och  lugn 
inom  dess  sköte.  Han  visade  mycken  foglighet  emot  alla  partier, 
nyttjade  ömsom  våld,  ömsom  lämpa  att  stilla  upproret  i  Frankrikes 
vestra  departementer,  och  vann  detta  stora  ändamål  i  Februari  manad: 


143  - 

vidtog  lindriga  utvägar  mot  emigranterna,  al  hvilka  en  myckenbel 
återflyttade  till  sitt  fädernesland;  och  använde  all  möda  att  förskaffa 
Frankrike   fred   med   sma   fiender,   i  hvilk  fven  skrel 

ett    bandbref  till   konungen   af  England,  b.var<  a  rikes  b 

diga   minister   hade  den   fräckheten   att  formalisera  sig.    Men  del 
hans  bjältestyrka  och  icke  mänsklighetens  bevekande  röst,  som  skulle 
göra  ända  på  krigets  förödelser. 

Franska   affärerna  både  i  Tyskland   och   i    Italien  vo 
skick.    De   kraftigaste  rustningar  måste  fördehskul  i  ett  nytt 

fälttåg.  Så  snart  årstiden  tillät,  öppnades  fiendtligheterna  i  Italien 
emellan  österrikiska  arméen  och  den  franska,  kommenderade  den  förra 
af  Melas,  den  senare  af  Masséna.    Fransmännen  ledo  till  en  början  nya 

i  lag,  och  Masséna  måste  med  öfverlefvorna  af  sina  trupper 
sig  in   uti  Genua,  sem   blockerades  till  lands  och  sjös  och  uthärdade 
den  svåraste  belägring  samt  slutligen  den  4  Juni  för  hungersnöd 
kapitulera.     Masséna   och    besättningen   fingo   ti  it  i    aftåg  öfver   Nizza 
Emellertid  hade  Bonaparte  med  en  armé  af  90,000  man  i  fem  kol 
passera!    Alperna   öfver   bergen   Cenis,   Simplon  och  lilla  S:t  Bernhard 
samt  S:t  Gotthard,  och  nedstigit  i  Milano.     Redan  den  •_!  Juni  hade  han 
eröfrat    Milano  och  general  Berthier  Pavia.    Den  9  Juni  slug  Bonaparte 
general   Otts  corps,  som  blockerat  Genua,  vid  Montebello  ell< 
gio,  och  den  14  österrikiska  hufvudarméen  under  Melas'  befäl  vid  Ma- 
rengo   i   grannskapet   af  Alessandria.    Detta    nederlag  kostade  östern- 
karne    16,000  man  och  hade  till  påföljd  en  vapenhvila,  som  afelöts  den 
15   Juni,  i  kraft  hvaraf  alla  fästningar  i  vestra  delen  af  Italien  inrym- 
des åt  fransmännen   och  de  kejserliga  bion  i  Lombardiet  qvarbehöllo 
Mantua,  Peschiera,  Burgoforte,  Verona  och  Ferrara.    Genua,  som 
i    tio   dygn    varit   i  de  österrikiskes  händer,  återföll  genom  denna  kapi- 
tulation   i    fransmännens.    Med  sä  härda  villkor  förunnades  Melas 
hans  återstående  trupper   fritt   aftåg   till   Mantua    Bonaparte,   bvars 
seger  har -få  exempel  i  historien,  upplifvade  därpå  sitt  torna  men  för- 
störda verk.  Cisalpinska  republiken,  ocli  begaf  sig  i  början  af  Juli  ma- 
nad åter  till  Frankrike. 

I   Tyskland   hade   general   töoreau  redan  den  25  April  g 
Rhenströmmen.    Lyckan   krönte  icke  mindre  lians  vapen.    Onde] 
drabbningar  och   åtföljd   af  segern  framträngde  han  genom  Schwaben 
in    uti    Bayern,    hvarest    han    tog  Miinehen  och  Landshut   i  besitt  ning. 
Då  först  blef  den   i    Italien   gällande  vapenhvilan  åfven  utsträckl  til] 
Tyskland.    Emollertid    negocierades   flitig!    om  fred,  hvarom  Bon; 


244 

vid  hvarje  seger  förnyade  sina  propositioner,  utan  att  försvåra  villko- 
ren. Generalmajoren  grefve  S:t  Julien  ankom  till  Paris  och  slöt  med 
franske  ministern  Talleyrand  fredspreliminärer  den  28  Juli,  som  lade 
traktaten  af  Campo  Formio  till  grund.  Men  ännu  hade  kejsaren  ej  li- 
dit nog  för  att  beq värna  sig  till  en  sådan  fred.  Engelska  kabinettets 
intriger  lade  däremot  så  verksamma  hinder,  att  preliminärerna  icke 
blefvo  ratificerade.  Kejsarens  krigiska  anda  upplifvades  af  drottningen 
i  Neapel,  amiral  Nelson  och  kardinal  Ruffo,  som  på  en  tid  ankommo 
till  Wien;  och  franske  generalen  Duroc,  som  till  fredsverkets  ytterli- 
gare bedrifvande  infunnit  sig  i  kejserliga  lägret  vid  Alt-Oettingen,  fick 
icke  en  gång  fortsätta  resan  till  Wien.  Efter  fruktlösa  konferenser 
med  grefve  Lerbäck  återvände  han  till  Frankrike;  Frankrike  uppsade 
stilleståndet  den  29  Augusti,  och  som  tolf  dagars  uppsägning  var  sti- 
pulerad, skulle  fiendtligheterna  återbegynnas  den  7  September.  Kej- 
saren begaf  sig  själf  till  arméen  i  Alt-Oettingen:  hans  tappra  generaler, 
Kray  i  Tyskland  och  .Melas  i  Italien,  togo  afsked;  och  allt  bebådade 
nya  blodsutgjutelser.  Fredsunderhandlingarne  voro  dock  ej  afbrutna. 
De  förmådde  till  en  böljan  utverka  några  dagars  förlängning  af  stille- 
ståndet, och  ändtligen  den  20  September  en  ny  vapenhvila  på  fyrtio- 
fem dagar  med  femton  dagars  uppsägelse;  men  hvilken  kejsaren  måste 
köpa  med  fästningarne  Ulms,  ingolstadts  och  Philippsburgs  inrymmande 
åt  fienden.  Den  afslöts  i  Hohenlinden  vid  Mimenen  och  sträckt» 
både  till  Italien  och  Tyskland. 

Härigenom  vanns  rådrum  till  nya  negociationer.  En  kongress 
beramades  i  Lunéville.  dit  grefve  Ludvig  Cobenzl  på  kejsarens  och 
Joseph  Ronaparte,  förste  konsulns  bror,  på  franska  sidan  befullmäkti- 
gades.  Man  inviterade  äfven  England  och  de  öfriga  krigförande  atl 
däri  deltaga;  men  förste  konsuln  äskade  en  vapenhvila  till  sjös,  som 
icke  vann  bifall;  och  Englands  politik  var  att  hellre  störa  andra  mak- 
ters lugn  än  befrämja  sitt  eget.  Kongressen  i  Lunéville  öppnades  så- 
ledes blott  emellan  Österrike  och  Frankrike  i  November,  •men  under 
nya  svårigheter,  sedan  fransmännen,  oroade  af  insurgenter  i  Toscana, 
måst  taga  detta  storhertigdöme  i  besittning.  Bonaparte  fann  <>ck  vap 
nen  vara  säkraste  medlet  att  befrämja  fredsverkets  fortgång  och  upp- 
sade stilleståndet  i  samma  månad,  hvarigenom  dock  ej  de  öppnade 
nnderhandlingarne  afbrotos. 

Den  1  December  blef  general  Moreaus  armé  i  Bayern  slagen  af  den 
österrikiska  under  ärkehertig  Johans  befäl;  men  förenämnde  store  ge 
neral   begagnade  sig  af  sina  fienders  misstag  och  tog  en  blodig  ersätl 


246 

den  •'!  vid  Hohenlinden,  i  hvilken  åtgörande  -:  äterrikiska 

arméen  led  ett   totall    nederlag,   som  öppnade  fransmännen  våg.  i 

11  och  Salzburg,  livilka  eröfrades.  Den  20  December. gick  LfVen 
Lin/,  öfver;  och  Moreau  stod  med  sin  segrande  armé  ''ii  dags  väg  från 
Wien.  Under  vanmäktiga  försvarsanstalter  anhöllo  österrikarne  om 
et<  stillestånd,  Bom  beviljades  den  22  på  fyrtioåtta  timmar  och  den  2ö 
i  Steier  förlängdes  på  trettio  dagar  med  femton  dagars  uppsågelse 
-ann  de  villkor,  att  Tyrolen,  Braunau  och  Wurzburg  skulle  fransmän- 
nen inrymmas,  italienska  arméens  framgång  under  general  Brune 
emot  österrikiske  generalen  Beliegarde  var  jämväl  lysande;  och  blef 
den  senare  total!  3lagen  vid  Mincio  den  25  December,  så  atl  Venedig 
och  alla  österrikiska  besittningarne  åt  denna  kanten  stodo  i  fara. 
Ändtligen  extenderades  stilleståndet  den  17  Januari  i  Treviso  arven 
i  ill  Italien,  på  säti  atr  Peschiera,  Legnago,  Ferrara  och  Äncona 
skulle  till  fransmännen  inrymmas,  hvartill,  innan  ratifikationen  kunde 
erhållas,  i  kraft  af  minis  ftal  i  Lunéville,  Mantua  jämväl  i 

t  illäggas. 

Oaktadt  det  behof  af  fred,  som  uttrycktes  af  så  Btora  uppoff- 
ringar, begaf  sig  österrikiska  kabinettel  med  långsamma  steg  till 
själfva  fredsslutet.  Vapenhvilan  måsie  ännu  en  gång  på  trettio  dagar 
feilängas  med  fjorton  dagars  uppsägning.  Men  kort  därpå,  den  9 
bruari,  tecknades  freden  i  Lunéville,  som  lade  Campo  Formio-traktaten 
till  grund,  i  kraft  hvaraf  Belgien  afträddes  evärdeligen  till  Frank- 
rike; Rhenströmmen  allt  ifrån  Schweiziska  till  Bataviska  gränsen, 
bälldes  till  gräns  emellan  Frankrike  och  Tyskland;  Hataviska, 
Cisalpinska,  Helvetiska  och  Liguriska  republikerna  garanterades;  Etsch- 
strömmen  utstakades  till  gräns  emellan  cisalpinska  och  österrikiska 
området;  Toscana  tillades  hertigen  af  Parma,  och  indemnisatione 
den  förre  storhertigen,  för  arfståthållaren  i  Holland  och  de  ärftliga 
prinsar,   som   genom    l>'i.  n    förlorade  besittningar,  stipuL 

;   Tyskland   atl    tilldela-  irskild  öfverenskommelse.    Ratifikatio 

nerna  skulle  skyndsamligen  följa  och  genom  kejsaren  utverkas  af  ty- 
ska riksständerna  (som  ock  verkställdes)  och  evacuation  inom  trettio 
dagar  försiggå.  Med  kurfursten  af  Pfalz-Bayern  träffade  Frankrike 
fred  först  den  _t  Augusti  1801  med  betydlig  förlusl  för  honom  vid 
Khenströinmen,  Bom  dock  framdeles  skull.   ■ 

Kom  iter  i  öfra  ttali 

besittning,  var  alldeles  icke  nämnd.    Påfven  Qr  irnaba  •'!  : 


-  246  - 

rrionti,  vald  den  30  Mars  i  Venedig  med  antaget  namn  af  Pius  VII  *), 
tillträdde  sin  af  främmande  trupper  ockuperade  stat  och  hade  ännu 
neapolitansk  besättning  i  Rom.  Mot  konungen  af  bägge  Sicilierna 
hade  Franska  republiken  de  skäligaste  anledningar  till  missnöje. 
Franske  generalen  Murat  framryckte  därföre  redan  i  Januari  månad 
och  fordrade  att  neapolitanska  trupperna  skulle  lemna  Kyrkostaten 
och  Castel  S.  Ångelo.  De  retirerade  sig,  och  den  18  Februari  upprät- 
tades ett  stillestånd  i  Foligno,  i  kraft  hvaraf,  jämte  fastställande  af 
nämnda  evacuation,  neapolitanska  regeringen  måste  utfästa  sig  att 
sluta  sina  hamnar  för  engelska  och  turkiska  skepp,  samt  utlofva  am- 
nesti för  alla  dem,  som  i  anledning  af  statsförbrytelser  voro  häktade. 
Detta  stillestånd  förvandlades  i  fred  den  28  Mars  med  samma  villkor 
och  det  tillägg,  att  franska  trupper  fingo  besätta  Brindisi  och  Otranto, 
samt  att  Elba,  Porto  Longone,  Stati  degli  Presidii  och  Piombmo  åf- 
träddes  till  Franska  republiken. 

Bonaparte  hade  således  till  lands  eröfrat  den  ärofullaste  fred, 
men  en  fred  som  tillika  vittnade  om  hans  moderation.  Denne  store 
man  hade  emellertid  varit  samma  faror  underkastad  i  Paris  som  på 
slagfältet.  I  Maj  månad  upptäcktes  mordstämplingar  mot  honom  af 
det  så  kallade  engelska  utskottet;  i  Oktober  en  anläggning  att  mörda 
honom  på  operan  af  en  romare  vid  namn  Ceracchi;  och  den  24  De- 
cember sprängdes  en  krutkärra  (eller  så  kallad  helvetesmaskin)  i  hans 
väg  till  skådespelshuset  för  att  massakrera  honom,  genom  tillställning 
af  [rojalisterna].  Hans  kusks  skyndsamhet  frälste  honom  den  gången. 
Missdådarne  afrättades  och  ett  stort  antal  jacobiner  deporterades.  En- 
gelska  intriger  hade  efter  all  liknelse  jämväl  inflytelse  på  dessa  ohygg- 
ligheter. 

I  Egypten,  där  general  Kléber  efter  Bonapartes  återresa  till  Eu- 
ropa förde  befälet,  hade,  i  anseende  till  storvizirens"  antag  med  öfvef- 
tagsen  styrka,  bemälde  general  i  Januari  månad  måsl  ingå  en  kapi- 
tulation om  landets  inrymmande  åt  turkarne,  emot  detati  franska 
trupperna  med  turkiska  skepp  återfördes  till  Europa.  Men  med  verk- 
ställigheten af  sistnämnda  villkor  dröjde  l  ill  fram  i  Mars  månad,  då 
engelske  amiralen  lord  Keith  förklarade  sig  ej  samtycka  till  detta  fria 


i   Född    174-J   i   Ceseua   och   Pius  Via  slägtinge  samt  af  h< m 

kardinal.    Vid   konung  Gustaf  III:s  italienska  resa  vai   hau  I  :    sroli  och  be- 

ledsagade honom  vid  beseendet  af  de  där  parande  mar]  färdigheter. 


217 

Kapitulationen   blef  då   bruten,  turkiska    arméen  af  Kléber  to- 
talt  slagen;   Kairo,   som   emellertid   af  turkarne   var  eröfradt,  i  A j h il 

Eiget,   och  franska  besittningen  af  Egypten  äter  försäkrad.    K 
blef  i   Juni   manad   mördad   på   turkiske  janitschar-agans  tillställning, 
men   i   befälet    efterträdd  af  general  Menou,  som  med  lika  verksamhet 
tryggade  franska  väldel  i^Egypten. 

Således  hade  engelsmännen  genom  sina  öfverdrifna  pretentioner 
gjort  sig  själfva  den  största  skada.  Ett  misslyckadl  företagmot  Ferrol 
den  25  Augusti  ndi  hotelsei  ,,iix,  då  det  som  värst  bärjad 

gula  febern  i  början  af  Oktober,  bvaresi  amiral  Keith  fordrade  atl  depå 
redden   liggande   örlogsskepp  skulle   till  honom  levereras,  men  vii 

iren  töorlas  käcka  vägran  och  motståndsanstalter  genas!  afstod 
från  sitl  påstående,  hedrade  föga  engelska  vapnen.  Däremot  måste 
fästningen  Valetta  den  7  September  efter  tre-årig  blockad  och  beläg- 
ring kapitulera,  därtill  tvungen  af  hunger,  och  engelsmännen  kommo 
därigenom  i  besittning  af  Malta. 

Denna  händelse  hade  dock  för  dem  i  andra  afseenden  obehagliga 
påföljder.    Emellan    England   och  Österrike  på  ena  sidan  och  Ryssland 
på   den   andra  voro  redan  svåra  misshälligheter  uppkomna  i  anledning 
af  holländska  expeditionen  och  Anconas  eröfring  1799.    Bonaparte  begag- 
nade  sig   däraf  till    eti    rapprochement    med  kejsar  Paul.     Han  utläm- 
nade 7000   man    ryska    fångar   man   rancon,  uppklädde  dem  med  nya 
ryska   uniformer  och  skref  de  mest  smickrande  bref  till  kejsaren, 
i  December  skickade  general  Sprengtporten  till  Paris  alt  återförad 
trupper   och  jämväl   att  i   ministeriella   vägen  träffa  nya  förbindelser. 
Sedan   engelsmännen    nu   tagil    Malta  i  besittning,  tvärtemol  179E 
konvention,   som    försäkrade   denna    ö   ål  kejsaren  ai  Ryssland  i  - 
skåp   af  stormästare  för  Malteserorden,  kom  del   till  uppenbar  rupture 
emellan    honom  och  England.    Han  lät  fördenskull  i  November  månad 
lägga   embargo   på  alla  engelska  fartyg  i  sina  hamnar,  återkallade  sin 
minister   från  London,  upphof  all  diplomatisk  och  handelsrelation  med 
England,  hotade  turkarne  med  krig,  ifall  de  ej  afstodo  från  sina  fö 
emol    Egypten  och  ej  stängde  sina  hamnar  för  engelsmännen,  och  till- 

ragte  den  ofvan  omtalta  sjökonventionen  med  de  öfriga  nordiska 
makterna.  Planer  uppgjordes  redan  alt  med  en  konjungerad  rysk  och 
fransk  armé  inbryta  igenom  Ungern  i  europeiska  Turkiet,  saml  att 
med  en  rysk  arme  igenom  Persien  angripa  engelsmänn  sittningar 

i   Ostindien.    Verkan   af  dessa  vidsträckta  projektor  skulle  blifva  icke 


-  248  - 

allenast  att  utesluta  engelsmännen  ifrån  alla  hamnar  i  Europa,  helst 
Spanien  den  27  Februari  1801  äfven  förklarade  Portugal  krig,  för  att 
bringa  detta  rike,  hvars  hufvudstad  så  till  sågandes  var  ockuperad  af 
engelska  trupper,  att  jämväl  ingå  i  franska  alliansen,  utan  ock  att  för- 
störa hela  engelska  handeln.  De  hvälfningar,  som  vidare  inträffade, 
måste  sparas  till  nästa  års  anteckningar.         „ 


Politiska  förvecklingar.     Inre  förhållanden. 
Konungahusets  familjesorg. 

(1801). 

1  öljden  af  den  nordiska  sjökonventionen  och  det  i  Ryssland  lagda 
embargo  på  engelska  handelsfartyg  var  ett  lika  embargo  den  lö  Ja- 
nuari i  England,  lagdt  på  alla  där  befintliga  svenska  handelsfartyg,  sti- 
gande till  vid  nass  200*);  hvilket  ovänliga  steg  antyddes  baron  Carl 
Ehrensvärd  genom  en  officiel  nol  af  engelske  statssekreteraren  lord 
Qrenville  och  hvaremol  bemälde  baron  i  en  kontranot  förgäfves  prote- 
sterade**). Underrättelsen  om  dessa  händelser  uppväckte  i  Sverige 
mycken  sensation.  A  ena  sidan  förmärktes  nogsaml  del  allvar,  livar- 
med England  föresatt  sig  ati  motstå  de  allierades  man  att  inskränka 
dess  välde  till  sjös:  den  hämnd  del  tagil  på  Sverige  öfver  hvad  det 
lidit  i  Ryssland:  de  faror  och  olägenheter,  som  skulle  beledsaga  verk 
Btälligheten  af  Sveriges  mod  Ryssland  ingångna  förbindelser,  då  -von 
ska  handeln  genas!  därigenom  var  paralyserad.  Å  andra  sidan  hoppades 
man,  atl  Englands  behof  af  Östersjöhandeln  och  årstiden,  som  ännu  ej 
på  flora  månader  öppnade  sjön  för  segelfarten,  Bkulle  lemna  tillfällen 
'ill  underhandlingar,  som  innan  sommaren  kunde  återföra  lugne!  och 
t  ryggheten. 


ides  där  på  alla  danska  hai 
inrikes  Tidningar  1801,  d,  8  Febr. 


-  250  - 

Den  varning,  konungen  lät  utgå  mot  all  skeppsfart  på  England, 
ansågs  för  en  blott  formalitet,  som  nu  mera  till  ingen  nytta  tjenade,  då 
däremot  visare  varit,  om  vederbörande  därom  underhand  blifvit  var- 
nade, innan  sjökonventionen  tecknades  Emellertid  ökades  driftigheten 
af  sjörustningarne  både  på  örlogs-  och  skärgårdsflottan.  Man  var  väl 
i  allmänhet  långt  ifrån  att  tro,  att  England  med  våld  skulle  försöka 
att  genom  Sundet  öppna  sig  en  väg  till  Östersjön,  hvaraf  möjligheten 
både  af  väl  betrodda  stats-  och  sjömän  bestriddes:  men  försvarsverket 
i  Skåne  var  dock  en  oundgänglig  anstalt,  till  hvars  besörjande  general- 
löjtnanten Tull  förordnades  att  i  samma  provins  vara  generalguvernör 
med  en  ganska  vidsträckt  myndighet  och  rättighet  att,  med  uteslu- 
tande af  landshöfdingarne,  äfven  i  den  civila  styrelsen  blifva  åtlydd, 
som  den  tryckta  instruktionen  utvisar.  Frampå  vintern  sammantlrogos 
flera  landtregementen  både  i  Skåne  och  i  Göteborg  samt  på  rikets 
vestra  kust,  hvilken  framför  allt  syntes  fordra  kraftigare  försvars- 
anstalter. Till  deras  bevakande  beslöt  äfven  konungen  i  egen  person 
att  begifva  sig  nedåt  landet,  och  hans  resa  utsattes  till  den  20  Fe- 
bruari. 

Få  dagar  förut  (don  17)  vidtogs  en  författning  utan  gemenskap 
med  de  krigiska  förrättningar,  som  nu  ådrogo  sig  förnämsta  uppmärk- 
samheten, men  som  likväl  genom  sin  oförmodlighet  väckte  uppseende. 
Den  var  kanslikoll egii  upplösning,  hvilken  samma  dag  konungen  af- 
reste  genom  bref  samma  kollegium  tillkännagafs ").  Rätta  och  hem- 
liga skälet  till  detta  steg  är  och  har  förblifvit  mig  obekant.  Det  enda 
jag  vet  är,  att  det  strax  efter  konungens  återkomst  från  Ryssland  var 
beslutadt;  att  en  kommitté  då  mycket  hemligen  sattes,  hvari  riksdrot- 
sen  presiderade  och  grefve  Ugglas,  hofkansleivn  och  statssekreteraren 
Zibet  voro  ledamöter,  som  hade  sig  uppdraget  att  föreslå  verkställn  ii  in- 
sättet; att  riksdrotsen  redan  för  längre  tid,  i  anseende  till  vissa  kolli- 
sioner i  ämbetsgöromål,  icke  varit  kollegium  benägen:  att  statssekrete- 
raren Zibet  i  anseende  till  en  mellan  honom  och  hofkansleren  von 
Engeström  förefallen  kontestation,  hvari  han  ej  efter  önskan  af  kansli- 
kollegii  ledamöter  fann  sig  understödd,  äfvenledes  till  dem  hade  någon 
rancune;  och  att  slutligen  kansliverket  samt  öfverinseendei  a  boktryc- 
kerierna, efter  de  principer  som  nu  horrskade,  säkrare  troddes  böra 
anförtros  åt  en  ämbetsmans  än  ett  kollegii  styrelse.  Huruvida  en  el- 
ler  flera   ledamöter  för  sina  personer  varit  mindre  väl  anskrifna.  kän- 

i    Mlmän  kungörelse  utfärdades  ock,  al  samma  dag,  därom  genom  trycket. 


251   - 

ner  jag  ej  med  visshet,  men  sådant  har  möjligen  äfven  kunnat  bafva 
sin  del  i  beslutet. 

I  anledning  däraf  blefvo  alla  edukationsverket  tillhöriga  ärenden 
uppdragna  del  så  kallade  kanslersgillet,  bestående  af  akademikansle- 
rerna; postärendena  ål  generalpostdirektören  ensam;  de  dil  börande 
kameralsaker  Ar  kammarkollegium;  konsularsakerna  åt  kommersekolle- 
gium ensamt;  boktryckerisakerna  åt  bofkansleren,  resten  åt  kansli- 
presidenten, hvartill  grefve  Axel  Fersen  sades  utsedd,  äfven  som  lien- 
till  hofkansler  i  herr  v.  Ehrenheims  ställe,  som  beslutat  taga 
afsked  och  sätta  sig  i  lugn  på  en  liten,  långt  ifrån  Stockholm  belägen 
landtgård. 

Den  20  Februari  anträdde  konungen  sin  ofvan  omförmälda 
till  Göteborg,  beledsagad  af  baronerna  Rålamb,  Thure  Cederström  och 
Lagerbjelke,  grefve  Charles  Emil  Lewenhaupt,  herrar  De  Besche,  M<'.1- 
rd  '"-Ii  Rung.  Amiral  Cronstedt  gjorde  ock  II.  Maj:t  sällskap, 
mon  skickados  i  Mars  månad  till  Köpenhamn.  Regeringen  anförtrod- 
des i  samma  personers  händer,  som  förvaltat  den  under  konui 
resa  till  Ryssland.  Sedan  konungen  gifvit  nödig  omsorg  till  försvars- 
anstalterna i  G  -''ii  vestra  sjökusten,  fortsattes  rosan  till  Hel- 
singborg, livarost  it.  Maj:t  i  början  af  Mars  hade  ett  sammanträde 
kronprinsen  af  Danmark,  och  uppehöll  sig  sedermera  i  Skåne 
med  ömsadi  vistande  i  flera  dess  stader  hela  denna  och  följande 
månaden. 

Emellertid  hade  konungen  af  Preussen  genom  en  ministeriel  not 
a  9  Februari  meddelat   England  sitt  deltagande  i  sjökonventionen, 
förändring  hade  i  detta  rikes  minister  tilldragit  sig,  att  den  namn- 
kunnige  Pitt    efter  sjutton    års    förvaltning  nedlagt   sina  ämbeten  och 
fått  till  efterträdare  talmannen  i  underhuset  Addington.    Bland  andra 
förändringar  i  engelska  ministéren  hade  lord  Grenville  i  utrikesde] 
mentet   gjort  rum  för  lord  Hawkesbury.    Konungen  i  England  blef  vid 
samma  tid  sjuk  och  hade  accés  af  don  sinnessvaghet,  som  på  1780-talet 
irat  honom,  och  Pitt  fortfor  att  utöfva  si;r  ämbete,  tills  konungen 
tillfrisknat    den    11    Mars.    Men   de  liknelser,  man  lofvade  Big  af  dessa 

Indigheter  till  mera  foglighet  på  engelska  sidan,  von.  bedräf 
Den  19  Mars  ankommo  amiralerna  Hyde  Parker  och  Nelson  med  tjugu- 
fem linieskepp,  tre  fregatter  och  tjuguett  mindre  fartyg  från  Farmouth 
till  Kattegatt  i  en  årstid,  då  isen  vanligen  plägar  skydda  nordiska  far- 
vattnen, livilka  detta  ål'  ovanligen  tidigt  blifvit  rena,  men  innan  hvar- 
ken   danska,   svenska   eller  ryska  flottorna  hunnit  utrustas,  än  mindre 


-  252  - 

utlöpa.  Den  20  skickades  en  engelsk  parlaraentär  Hammond  till  Kö- 
penhamn för  att  proponera  danska  regeringen  ätt  skilja  sig  från  koa- 
litionen och  lemna  engelska  flottan  fri  passage  genom  Sundet,  men 
han  återskickades  utan  svar.  Engelska  flottan  fortsatte  således  sin 
kurs  och  syntes  redan  den  24  från  Helsingborg.  Den  30  Mars  nytt- 
jade den,  femtiofyra  segel  stark,  vinden  och  inlopp  genom  Sundet 
under  en  stark  kanonad  ifrån  Kroneborgs  fästning,  som  föga  skadade 
henne,  emedan  hon  höll  sig  så1  nära  svenska  vallen,  att  danska  ku- 
lorna icke  räckte  fram. 

Detta  dristiga  och  lyckligt  verkställda  företag  blottställde  Dan- 
mark för  hela  tyngden  af  fiendtliga  anfallet.  Förgäfves  hade  konungen 
af  Sverige  smickrat  sig  och  smickrat  kronprinsen  af  Danmark  med  hopp 
om  svenska  örlogsflottans  utlöpande  ifrån  Carlskrona  till  konjunktion 
med  den  danska.  Denna  sistnämnda  måste  nu  ensam  trotsa  faran.  I 
sådan  belägenhet  tog  man  i  Köpenhamn  det  parti  att  låta  örlogsflottan 
ligga  inom  bommen,  hvaremot  man  därutanför  anlade  en  defensions- 
linie  af  blockskepp  och  flytande  batterier.  Den  dröjde  icke  att  blifva 
anfallen.  Den  2  April,  som  var  Skärtorsdagen,  lyfte  tolf  linieskepp, 
utom  fregatter  och  bombskepp,  under  Kelsons  befäl  och  begynte  mot 
middagen  bataljen,  hvilken  fortfor  i  fem  timmar  med  ovanlig  häftighet. 
Danske  kronprinsen  deltog  däri  personligen  och  hedrade  både  sig  och 
sin  nation  genom  tappraste  motstånd.  Kanonaden  skall  hafva  hörts 
ända  till  Wernamo  i  Småland.  Utgången  blef  den,  att  danska  defen- 
sionslinien  forcerades,  och  elfva  blockskepp,  flytande  batterier  och  prå- 
mar föl  lo  eröfrade  i  engelsmännens  händer.  Segern  kostade  de  stri- 
dande å  ömse  sidor  mycket  blod,  och  lord  Nelson  skall  själf  ansett 
denna  träffning  för  en  af  de  hetaste,  han  bevistat.  På  eftermiddagen 
proponerade  lord  Nelson  genom  en  pari  amen  tär  sex  timmars  vapen- 
hvila,  hvilken  beviljades*). 

Köpenhamnska  bataljen  gjorde  en  ganska  stor  sensation  i  Europa, 
men  förorsakade  en  söndring  mellan  Sverige  och  Danmark,  som  för 
koalitionen  var  ganska  menlig.  Danskarne  trodde  sig  genom  trolöshet 
vara  lemnade  i  sticket,  i  anseende  till  den  lofvade  svenska  flottans  ute- 
blifvande.  För  konungen  af  Sverige  var  det  ock  humiliant  att  vara 
sysslolös  åskådare  af  ett  sjuslag,  hvarfhans  örlogsflotta,  i  anledning 
af  de    försäkringar   lian    gifvit,    bort  kunna  deltaga.    I  denna  ställning 


i  livad  som  sedermera  de  följande  dagarne  föreföll  inhemtas  af  Bibang 
i  Ml  Posttidningen  L801,  n:r  13.  Don  meddelade  underrättelsen  om  ett  af  engelsman- 
nen  själfva  antändt  örlogsskepp  lärer  dock  varit  ogrundad, 


afbördade  han  sin  harm  på  kontreamiralen  baron  Palmqvist,  som  vai 
förordnad  till  chef  för  svenska  under  utredning  varande  eskadern,  hvil 
kon  skildes  från  befälel  den  6  A.pril. 

Men  vid  därom  ankomna  ordres  til]  amiralen  grefve  Wachtmeister, 
Bom  förde  öfverbefälel  i  Carlskrona,  ställde  han  dem  ej  genast  i  verk- 
ställighet, utan  afskickade  en  kurir  till  konungen  med  föreställningar, 
som  åter  togos  så  onådigt,  atl  grefve  Wachtmeister  själf  blef  arreste- 
rad ooh  öfverbefälet  uppdrogs  vice  amiralen  Croristedt.    Undersökning 

sa   väl   orsakerna    hvarföre  svenska   eskadern  ej  utlupit,  som  om 

grefve  Wachi.inoisters  «ir<ln>si>r<»r.i  uppdrogs  krigshofrätten  med  adjunk- 
tion  af  vice  amiralerna  von  Prancken,  Lagerbjelke  och  kontreamiralen 
Nauckhoff,  som  företog  den  samma  den  9  Maj.  och  till  hvilken  ända 
grefve  Wachtmeister  si<,r  då  i  Stockholm  inställde,  sedan  han  likväl  deu 
26  April  återfått  sin  värja. 

Man  påstår  att  Danmark  på  vissl  sätl  ådragil  sig  själf  den  skada 
och  tara.  det  iråkat,  genom  vägran  att  emottaga  femton  ryska  örlogs- 
skepp i  Köpenhamn,  som  varit  af  kejsaren  tillbudna,  och  en  lika  väg- 
ran af  den  från  svenska  sidan  gjorda  proposition  att  befästa  Hven  sam; 
anlägga  försvarsverk  på  skånska  kusten,  hvarigenom  engelska  flottans 
framträngande  onekeligen  kunnat  försvåras.  Vare  härmed  huru  del 
vill,  sa  var  danska  regeringens  förnämsta  omsorg  atl  draga  sigurspe 
let.  Det  på  sex  timmar  afslutna  stiUeståndet  förlängdes  i  tre  dagar; 
sedermera  på  obestämd  tid,  och  den  9  April  träffades  emellan  danska 
regeringen  och  amiral  Parker  en  vapenhvila  på  fjorton  verken-,  som  in- 
begrep staden  Köpenhamn,  Seland,  alla  danska  öarna  och  . lutland. 
hvaremol  Norge,  Slesvig  och  Bolstein  förblefvo  i  flendtligl  billstånd. 
l  ndei  denna  tid  skulle  danska,  flottan  förblifva  in  statu  quo  och  alla 
krigsrustningar  inställas,  engelsmännen  jämväl  få  proviantera  på  öar- 
ne  och  Jutland.  Denna  vapenhvila.  sluten  utan  kommunikation  med 
Bverige,  förorsakade  hes  konungen  myckel  missnöje  och  kunde  blott- 
ställa Sverige  för  Qendtliga  besök  af  den  nu  i  Östersjön  inlupna  engel- 
ska  flottan;  men  en  omständighel  hade  motiverat  bemälte  stillestånd, 
som  alldeles  ombytte  politiska  ställningen  i  Norden. 

llut\  iidinanueii  föl  hela  nordiska  koalitionen,  kejsai  Paul  i  i  Ryss- 
land, var  död.  I  >et  i  illhör  historien  al  t  ut  reda  omständigheterna  af  denna 
händelse,  hvilken  föregafs  halva  billdragil  sig  af  slag,  natten  till  den 
•J4  .Mars;  men  hvilken  ingen  tvekade  vara  beredd  genom  våldsam  ål 
gård,  föranlåten  af  del  missnöje,  han  sig  ådragil  genom  sin  egensinniga 
le  ocli   den   osäkerhel    och  del  förtryck,  som  a  spridde* 


254  - 

öfver  hans  folk.  Efter  berättelser,  som  ej  syntes  sakna  trovärdighet, 
hade  en  ukas,  som  fastställde  reduktion  af  förläningar  till  ryska  adeln, 
påskyndat  lians  fall.  Senaten  hade  däremot  gjort  föreställningar,  som 
blifvit  besvarade  med  hotelser  att  den  skulle  skickas  till  Sibirien.  Stor- 
furstarne Alexanders  och  Konstantins  bemödande  att  afböja  samma 
beslut  hade  med  lika  onåd  blifvit  bemött;  hvarpå  senaten  i  tysthet 
skall  beslutat  förklara  tronen  ledig,  kejsaren  svagsint,  hans  arresterande 
och  storfursten  Alexanders  upphöjande  till  kejsarevärdigheten.  -Med 
svårighet  och  ej  utan  förbehåll,  att  vid  verkställigheten  af  dessa  mått 
hans  fader  skulle  handteras  med  aktning  och  mänsklighet,  skall  denne 
unge  prins  låtit  beqväma  sig  till  samtycke:  hvarefter  furst  SubofF  med 
några  och  trettio  sammansvurne  ofvannämnda  natt  begifvit  sig  uppföre 
en  löntrappa  till  kejsarens  nybyggda  så  kallade  S.  Michaels  palats,  hvil- 
ket  var  inrätiadt  såsom  ett  slags  fästning,  och  hvarest  han  då  redan 
gått  till  sängs.  En  adjutant  af  de  sammansvurne  var  den  förste  som 
inträdde  i  förmaket,  hvarest  en  kejsarens  hussar  låg;  hvilken  på  den 
förres  anmälan,  att  han  ville  tala  med  kejsaren,  vägrade  honom  inträde, 
helst  han  genom  den  halföppna  dörren  märkte  liera  beväpnade  i  trap- 
pan. Hussaren  pliktade  för  sin  trohet  med  sitt  lif,  och  de  sammansvurne 
inrusade  i  kejsarens  sängkammare,  som  vid  bullret  fattat  sin  värja  och. 
i  stället  att  frälsa  sig  i  kejsarinnans  rum  eller  genom  en  annan  lön- 
trappa, hvartill  han  haft  utväg,  satte  sig  till  motvärn.  Men  Suboff  skall 
med  ett  slag  hafva  krossat  hans  högra  hand,  hvarefter  de  öfriga  sam- 
mansvurne kastat  sig  öfver  honom  och  dels  med  stygn,  dels  genom 
strypning  med  ett  skärp  afhändt  honom  lifvet.  Kejsarinnan,  uppväckt 
af  hans  rop,  skyndade  ifrån  sina  rum,  men  afhölls  från  inträde.  Föl- 
jande morgonen  proklamerades  Alexander  till  kejsare  i  ail  stillhet. 

Denna  katastrof,  hvari  bland  de  sammansvurne  mördarne  en  en- 
gelsman deltagit,  hade  så  mycket  sannolikare  varit  beredd  genom  en- 
gelska intriger,  som  det  berättades,  att  parier  blifvit  gjorda  i  England, 
att  kejsaren  innan  Mars  månads  slut  skulle  vara  död.  Man  såg  tyde- 
ligen,  att  kejsarens  vakt  varit  inne  i  stämplingen. 

Den  nye  kejsaren  skyndade  att  genom  nya  ukaser  upphäfva  sin 
tärs  författningar  emot  böckers  införande,  emot  varuexportation,  emot 
runda  hattar  och  pantalonger,  emot  resor  utur  och  till  Ryssland  m  m.; 
och  de  förändringar,  han  gjorde  i  ministeren,  tillkännagåfvo,  att  han 
alldeles  var  det  engelska  systemet  till gif ven  *). 

")   1  titulaturen  aflädes  stormasterekapet  pä  Malta,  tnUofröel  ii* 


Kunskapen  om  ryska  tronförändringen  hade  just  hunnit  inlöpa  i 
Köpenhamn,  då  det  ofvannämnda  stillesfcåndel  tecknades.  På  konung 
en  af  Sverige  gjorde  den  djupl  intryck.  Han  trodde  sig  i  den  aflidnt 
kejsaren  hafva  förloral  icke  blotl  en  trogen  bundsförvandt,  utan  ec 
personlig  vän.  Ohyggligheten  af  brottel  väckte  naturligtvis  de  dystra- 
»etraktelser,  och  det  försäkras,  atl  H.  Majtt  sedermera  ej  gick  till 
sängs  utan  laddade  pistoler. 

svenska  affärerna  kommo  härigenom  i  en  kritisk  ställning.  Med 
Danmark    var   vänskapen    kallnad.    Konungens  afsky  för  livad  i  Ryss- 

händt,  närmade  honom  ej  till  förtrolighet  med  den  nye  kejsaren. 
Grefve  Pahlen,  som  var  skickad  från  Petersburg  att  notiflcera  kejsar 
Paul-  död  och  kejsar  Alexanders  upphöjelse  på  tronen,  fick  vänta  fjor- 
ton dagar  i  Stockholm,  innan  han  fick  befallning  att  söka  konunj 
rikets  södra  provinser.  Han  begaf  sig  ändteligen  till  Jönköping  och 
fick  där  anvisning  at1  resa  till  Carlskrona,  emottogs  af  konungen  med 
köld  och  återreste  missnöjd. 

Emellertid   hade   Sverige  gjort  nya  förluster.    Svenska  fregatten 
Qlla  Persen,  som  skulle  gå  till  ön  S.  Barthélémy,  hade  d.  19  Febr. 
en  skarp  fäktning  blifvit  uppbragt  till  <  ork  i  Irland.    Den  20  Mars  hade 
Engelsmännen  tagit  i  besittning  bemälta  ö  S.  Barthélémy,  ej  mindre  än 
de  danska  Vestindiska  öarne  S.  Croix  och  s.  Thomas. 

Däremol  hade  danskarne  den  29  Alar-  gjort  sig  mästare  af  Ham- 
burg och  kort  därefter  Lubeck,  läggandes  den  14  April  beslag  på  alla 
engelska  varor  i  förstnämnde  stad;  konungen  i  Preussen  åter  med  24,000 
nian  tagit  en  lika  besittning  af  Hannover  sann,  besatt  inloppet  af  We- 
ser-,  Elbe-  och  Ems-strömmarne,  som  blott  höllos  öppna  för  neutrala 
skepp. 

I  denna  ställning  von»  sakerna,  då  engelska  flottan  den  13  April 
förfogade  sig  ar  Malmö  och  Kjögebugt,  sedan  några  fregatter  och  brigg- 
ar  återgått  till  .Nordsjön.    Hon  fortsatte  därifrån,  fyratiota  -ark, 

-in  segling  ät  Östersjön  och  visade  sig  den  19  för  Cariskrona.  Den 
Qtrustade  svenska  eskadern,  7  linieskepp  och  några  fregatter,  hade 
under  sin  nye  befälhafvare,  kontreamiralen  haren  O.  R.  Cederström, 
ändteligen  utlupit  den  13  och  låg  då  embosserad  mellan  skansarne, 
hvilka  hksom  redden  voro  satta  i  möjl  irsvai'sstånd.    Skärgårds- 

flottan i  Stockholm  hade  med  en  stark  besättning  af  landtrupper  utlu- 
pit ifrån  bemälte  station  den  4  April  och  begifvit  sig  ned  åt  rikets 
södra  kust,  men  stadnade  i  Oalmare  läns  skargård.  Konungen,  som 
hade  den  obehagliga  rol  atl  till  lands  följa  engelska  flottan,  ohvarhon 


256  - 

hotade  hans  rike  med  nya  faror,  utan  att  hufvudsakligen  kunna  mota 
dem,  ilade  till  Carlskrona  den  22.  En  engelsk  parlamentär  hade  emel- 
lertid inlupit  och  i  en  not  inom  fyratioåtta  timmar  begärt  att  veta,  om 
Sverige  vore  att  anse  för  Englands  vän  eller  fiende:  bvarpå  följde  ett 
evasivt  svar  i  vice  amiralen  Cronstedts  namn. 

Men  Rysslands  och  Englands  direkta  negociationer  gåfvo  snart 
en  fredligare  vändning  åt  dessa  vidt  utseende  omständigheter;  och  se- 
dan ryske  ministern  i  Köpenhamn  meddelat  Hyde  Parker  kejserlige 
ryske  statsministern  grefve  Pahlens  förklaring,  det  han,  Parker,  blefve 
ansvarig  för  alla  påföljderna  af  flendtligheterna  emot  Sverige  och  Dan- 
mark, intill  dess  svar  ankommit  från  kabinettet  i  S.  James  på  kejsa- 
rens fredspropositioner,  svarade  bemälde  amiral,  att  han  ditintills  skulle 
bibehålla  sia  samma  ställning  och  ingenting  nytt  företaga,  hvarpå  engel- 
ska flottan  den  24  återseglade  till  Sundet;  och  kommunikationen  mel- 
lan Sveriges  vestra  kust  och  Östersjön  på  vice  amiralen  Cronstedts  för- 
frågan äfven  förklarades  fri,  äfvensom  spannmålsfartyg  redan  förut  fått 
obehindrade  inlöpa  i  Carlshamn  och  Carlskrona.  Dock  förständigades 
bemälde  amiral  den  8  Maj  af  lord  Nelson,  att  han  icke  hade  ordres 
atl  inställa  liendtligheter,  i  händelse  han  mötte  svenska  örlogsflQtéan  i 
öppna  sjön.    Parker  var  emellertid  rappellerad  till  England. 

Den  storm,  som  hotat,  var  således  för  ögonblicket  stillad.  Lyck- 
ligtvis hade  ingen  uppenbar  fiendtlighet  mellan  Sverige  och  England 
utbrutit,  och  farornas  framtida  förekommande  berodde  af  underhand- 
lingar, hvartill  vapenhvilan  på  alla  sidor  med  all  omsorg  användes. 
Konungen  fann  härigenom  ett  tillfälle  att  åter  begifva  sig  till  Stock- 
holm, ett  tillfälle  så  mycket  mera  önskadt,  som  drottningen  i  valsi^- 
nadt  tillstånd  nedväntades  i  medlet  af  Maj  månad.  H.  Maj:t  begaf  sig 
den  7  Maj  från  Carlskrona  öfver  Vestervik  till  sin  hufvudstad  och  dit- 
lände  den  lo.  H.  Maj:ts  ankomst  var  efterlängtad  och  nödig  i  anseende 
i  ill  många  under  hans  frånvaro  hvilande  regeringsangelägenheter  af 
den  vigt,  att  deras  åtgörande  fordrade  II.  Maj:ts  närvaro.  Också  öfver- 
lemnade  IT.  Ma,j:t  sig  med  mycken  flit  åt,  rådplägningarne,  och,  ler  atl 
därtill  finna  så  myckel  tillräckligare  tid,  blef  rapp orttimmen  tillbaka 
flyttad  från  K)  till  0  f.  m..  h varefter  arbetet  i  konseljerna  fortfor  Mil 
middagstimmen  kluekan  tvä  eller  half  tre. 

Konungen  fann  sig  i  Stockholm  till  mötes  en  svensk  emigrant, 
hvars  lefnad  varit  kastad  emellan  de  mesl  omskiftande  öden.  General- 
löjtnanten   friherre   Gustaf   Maurii/.  Armfelt,  som  inom  nio  år  spelt  en 


-  207  - 

.-a  lysande  rol  i  sitl  fädernesland  och  därstädes  såsom  förrädare  blifVil 
dömd  till  stupstocken  sann  funnit  sitt  namn  på  skampålen,  hade  nytt 
jai  konungens  tillstånd  att,  återställd  till  sina  medborgerliga  rättighe- 
ter och  sitt  anseende,  besöka  sin  fru  och  sina  barn.  San  hade  till  den 
ändan  ifrån  Tyskland  begifvit  sig  till  Petersburg.  Af  ödel  liksom  ut- 
Bedd  i  ill  äfvencyr,  ankom  han  dit,  nyss  innan  kejsar  Pauls  dödsfall  in- 

ide,  och  uppkom  enligl  befallning  för  att   bos  honom  t'a  ett  lofvadl 
företräde   den  24  Mars  om  morgonen,  då  han  på  en  gång  fick  veta,  att 

amme   kejsare   icke   mera   var  till  och  att  lians  sot  hans 

tron.  Han  åtnjöt  dock  sedermera  af  kejsar  Alexander  all  nåd,  och  be- 
gåfvad  med  en  dosa,  prydd  med  kejsarens  porträtt  af  8,000  rubels  värde, 
s.-iiiit  med  ett  rekomniendationsbref  till  konungen,  anlände  baronArm- 
felt  till  Stockholm  den  7  Maj.  Gamla  vänner,  men  ännu  mera  gamla 
och  nya  klienter  fylld»'  genast  lians  förmak.  De  väntade  se  honom, 
som  redan  återvunnit  allt  annat  hvad  han  förlorat,  återställd  jämväl 
liii  de  vigtiga  ämbeten,  han  beklädt,  och  den  ynnest  vid  tronen,  han 
åtnjutit.  B'ör  min  del  väntade  jag  det  ej.  Det  utmärkta  förtroende, 
general  Toll  förvärfvat  hos  konungen  allt  sedan  senaste  riksdagen  och 
som  under  de  krigiska  konjunkturerna  var  stadgad!  och  ökadt,  lofvade 
icke  nu  delning,  som  snarl  under  medgången  skulle  återlifva  en  täflan 
mellan  dum,  motgångarne  försonat. 

Baron  Armfelt  blef  konungen  genast  föreställd  och  med  nåd 
emottagen.  Han  blef  äfven  presenterad  \ur  drottningarna;  men  her- 
af  Södermanland  undvek  att  gifva  honom  företräde  undei  före 
vändning  af  sin  förestående  resa  till  Rosersberg.  Hamn  Armfelt  gjorde 
sedermera  försök  att  vinna  revision  af  sin  process,  under  föregifvande 
att  falska  bref  i  hans  namn  voro  mot  hnni.ni  till  bevisning  nyttjade. 
Den  skugga,  som  härigenom  fallit  på  hertigen  af  Södermanland,  rik^- 
drotsen  ni.  ti.  och  Svea  hofrätt,  blef  dock  snarl  skingrad,  då  dessabref, 
enskildt  framtedda,  funnos  vara  hans  egenhändiga  med  den  ögonsken- 
hghet,  att  dm  icke  af  hans  närmaste  kunde  bestridas.  Härigenom 
förföll  '»-k  fråga  "in  han-  återinsättande  i  någol  ämbete.  Konungen 
tillät  ej  en  gång,  att  han  återtog  det  rum  i  svenska  akademien,  livar 
ifrån  han  blifvit  utesluten.    Man  trodde  honom  ra  likafullt  vara 

utsedd   i iil   minister   i    Wien,  men  äfven  detta  hopp  var  bedräglii 
an  han  efter  vid  pass  -''.\  veckors  visland»-  i  Stockholm  åter  begafsig 
utrikes  och  tillbragte  följande  vintern  i  Paris,  i  sällskap  med  enkeher- 
tiginnan  af  Curland,  hvars  amant   han  länge  varit.    Mot   fröken  Ruden- 
Bchöld,   som    med  honom  på  en  tid  vistades  i  Stockholm,  skall  han  \i- 

ningar,  II.  IT 


258  - 

sat  köld.  Detta  ryktbara  fruntimmer  begaf  sig  äfven  om  sommaren 
till  Frankrike,  mera  utskämd  af  sin  ända  till  fräck  skamlöshet  oordent- 
liga lefnad  än  af  schavotten  *). 

Den  21  Maj  blef  drottningen  lyckligen  förlöst  med  en  prinsessa' 
som  den  26  vid  dopet  i  slottskapellet  nämndes  Sophia  Wilhelmina. 
Till  betygande  af  sin  glädje  öfver  denna  hugneliga  händelse  gjorde  H. 
Maj:  t  den  28  flere  proinotioner.  Öfverhofstallmästaren  och  landshöf 
dingen  grefve  Ulrik  de  la  Gardie  fick  brevet  att  vara  en  af  rikets  her- 
rar; fyra  storkors  af  Svärdsorden,  tre  kommendörshand  af  samma  or- 
den, trenne  af  Nordstjerneorden,  ett  storkors  och  tre  kommendörshand 
af  Vasaorden  och  flera  smärre  ordenskors  bortgåfvos.  Författaren  af 
dessa  anteckningar  blef  till  sin  stora  förundran  frånvarande  utnämnd 
till  kommendör  af  Nordstjerneorden  och  fann  ingen  annan  tydriing  af 
en  så  oväntad  nådebevisning  än  den  förmodan,  att  konungen  tilläfven- 
tyrs  därmed  velat  förklara,  att  han  såsom  kanslirad  i  det  nyss  upp- 
lösta kollegium  ej  varit  H.  Maj:t  misshaglig.  Ibland  flera  utnämnda 
adelsmän  förtjenar  isynnerhet  landshöfdingen  Håkanson  nämnas,  hvil- 
ken  såsom  ofrälse  man  vid  flera  riksdagar  spelat  en  så  betydande  roL 

Men  den  befordran,  som  med  skäl  väckte  både  uppmärksamhet 
och  fägnad,  var  hotkanslerenEhrenhejms  till  kanslipresident,  för  honom 
själf  oförmodad,  som  redan  bortsålt  equipage  och  afskedat  sin  betje- 
ning,  och  likaså  för  publiken,  som  ansåg  grefve  Axel  Fersen  till  samma 
ämbete  själfskrifven.  Det  är  ock  ostridigt,  att  han  därom  haft  löfte. 
Men  de  politiska  konjunkturerna  hade,  oaktadt  all  konungens  vedervilja 
för  Franska  republiken,  gjort  en  rapprochement  med  densamma  nöd- 
vändig; till  hvilken  ända  herr  Bourgoing,  som  tillförne  varit  fransk 
minister  i  Köpenhamn,  blef  af  republiken  ackrediterad  som  envoyé  och 
ministre  plénipotentiare  till  svenska  hofvet  och  baron  Carl  Ehrensvärd 
i  lika  egenskap  till  Paris**).  Grefve  Fersen  skall  häröfver  yttrat  miss- 
nöje och  förklarat  sig  då  ej  kunna  förestå  svenska  ministéren.  Ko- 
nungen tog  honom  pä  orden  och  utnämnde  Ehrenheim  till  kanslipre- 
sident, hvarvid  affärerna  onekligen  vunno.  Till  ersättning  för  grefve 
fersen  utnämndes  han  i  Juli  manad  iill  riksmarskalk  efter  grefve 
Oxenstjerna,  som  på  begäran  ifrån  samma  ämbete  entledigades.  Grefve 
Fersen   synfes  dock  däraf  foga.  tillfredsställd  och  sökte  sam!  vann  till- 


*)  Kons;'],  sekreteraren    Ehrenström   vax  ock   rehabiliterad  och  har  h 
korset. 

i  Bourgoing  ankom  försl   till  Stockholm  i  A.ug.  och  baron  Ehrensvärd  hade 
mi    inträd*   audiens  den    i   \  ug. 


21 

åtånd  .-ni  niMJ  hösten  företaga  en  utrik  i  3ällskap  med  sin  s 

nofmästarinnan  grefvinnan  Adolph  Piper,  Bom  För  en  långvarig  sjukdon 
sökte  bot  i  ombyte  af  klimal  och  Främmande  helsovatten. 

GrefVe  Fersens  éloignemenl  stötte  ryske  ambassadören  Budberg. 
Bom  vid  flera  tillfällen  ådagalade  missnöje  och  Frampå  Bommaren  med 
•.ni    hofs   tillstånd  to  ifrån  Stockholm,  lemnande  beskicknii 

Brenden  ål  chargé  d'affaires  A-lopaaus. 

Till  hofkansler  utnämndes  statssekreteraren  Zibet.  Hans  ställ- 
ning var  dock  i  denna  posl  vida  mindre  smickrande,  än  omgrefve  Per- 
ben  efter  Första  planen  blifvit  kanslipresident,  i  hvilken  händelse  ären- 
dena ofelbarl  mera  kommit  atl  bero  af  hofkansleren.  Mellan  den  nye 
kanslipresidenten  och  Zibel  herskade  icke  del  bästa  Förstånd. 

Emellertid  fbrtforo  underhandlingarne  till  Fredens  återställande 
och  befästande  i  Norden.  Uran  England  var  till  den  ändan  lord 
s.  Helens  skakad  till  Petersburg  och  ifrån  Danmark  grefv 
till  London.  I  Maj  månad  upphofs  del  ryska  embargo  på  alla  engelska 
Bkepp  och  vid  kunskapen  därom  del  engelska  embargo  på  danska  och 
ryska,  De  svenska  skeppen  förblefvo  ännu  någon  tid  under  detta  tvång. 
1  allmänhel  trodde  nian  sig  märka  mera  beredvillighet  från  engelska 
sidan  till   försoning  med  Ryssland  och  Danmark  än  med  Sverige.    Del 

skrifvits   i    England,  atl  Sv  ig  till  deltagande  i  koali- 

tionen med  kejsar  Paul,  men  atl   Danmark  genom  hotelser  blifvil  nöd- 

Att  konungen  länge   mol    England    varil    uppn 
gifvit  anledning,  åtminstone  med  nöje  samtyckt  till  den  aflidne  kejsar 
Pauls  våldsamma    mått,  är  af  allt,  livad  tillförne  tilldragit  sig,  lått  atl 
inse.    .Men   sedan    H.    Maj:l    den    L9   Maj    upphäft   sitt    förul   utfärdade 
Förbud  emol  all  handel  på  England,  blef  ändtligen  den  16  Juni  em 
upphäfl  äfven  på  dr  i  England  varande  svenska  hand' 

Den   17  Juni   träffades   ock   i  Petersburgen  konvention  emellan 
England   och    Ryssland,  i  kraft  hvaraf  del  illdes, 

men  med  de  föga  smickrande  villkor,  atl  engelska  krigsskepp  under 
utstakade  Förbehåll  bibehöllo  visitationsrättigheten.  Del  utstakades 
dock,  atl  neutrala  makters  skepp  Fritl  finge  besöka  krij  natio- 

ners hamnar  och  kuster,  saml  atl  alla  andra  varor  än  de,  som  omedel 
i «.-ii  t  hörde  till  krigsförnödenheter  eller  fiendtlig  egendom,  skulle  anses 
För  fria.  Man  Förband  sig  å  ömse  sidor  att  med  stränga  ordres  tillhålla 
»ina  skeppskaptener  atl  inga  kontrabandvaror  Fördölja;  äfvensom  ull 
Ihafvaren  på  ett  krigsskepp,  som  anhåller  handelsfartyg,  svarai  löi 
all    kostnad   och  skada,  i  Fall  inga  kontrabandvaror  finnas,  och,  il 


260  - 

han  öfverskrider  sina  ordres,  bestraffas.  Däremot  skulle  konvojskepp 
under  ingen  förevändning  sätta  sig  emot  handelsskepps  anhållande. 
Och  detta  var  livad  England  alltid  yrkat,  och  ett  fastställande  af  styr- 
kans rätt.  En  sa  uttrycklig  dementi  af  de  koaliserade  makternas  i 
December  upprättade  konvention  kunde  ej  annat  än  smärta  konungen 
af  Sverige:  men  i  brist  af  styrka  att  göra  sin  rätt  gällande  var  det 
blott  genom  undfallenhet  och  moderation,  som  svenska  handelns  trygg- 
het kunde  återvinnas.  Det  betingade  villkoret  var  egentligen  för  ryska 
riket  föga  kännbart,  som  nästan  ej  drifver  någon  aktiv  handel,  hvar- 
emot  hela  olägenheten  drabbade  Sverige  och  Danmark,  samt  mest  det 
förra  riket,  som  däraf  desto  mer  förödmjukades,  ju  ifrigare  det  med- 
verkat till  koalitionen. 

Emellertid  kunde  konungen  ej  förmas  art  uttryckligen  accedera 
till  konventionen  af  don  17  Juni.  Han  hade  ej  heller  den  tillfreds 
loisen,  att  de  till  England  1800  uppbragta  konvojerna  frigåfvos, eller  att 
ön  S:t  Barthélemy  blef  honom  återställd.  Med  Ryssland  var  vänska- 
pen alldeles  kallnad,  och  konungens  propositioner  om  godtgörande  af 
krigsrustningarne  viiiino  icke  gehör.  De  hade  varit  ganska  betydliga 
och  medlen  så  otillräckliga,  att  amiralen  grefve  Wachtmeister,  innan 
han  från  öiverbefälet  entledigades,  ofta  på  egen  kredit  måst  förskjuta 
livad  till  vissa  delar  af  flottans  utredning  erfordrats.  Traktamente  och 
sold  för  de  pä  flere  ställen  sammandragna  trupper  hade  otillräckligen 
och  ojämnt  utfallit.  Spannmålsbristen  var  sa  stor,  att  en  tunna  råg  i 
allmänhet  gällde  tio  å  tolf  r:dr  samt  i  Göteborg  uppgått  ända  till  tjugo, 
så  att  regementen,  till  afböjande  af  hungersnöd,  måst  därifrån  hem- 
förlofvas.  Salt  kostade  i  flera  rikets  landsorter  femton  r:dr  tunnan, 
oaktadt  konungen  den  22  April  upphäft  produktplakatet  och  under 
« la  herrskande  oroligheter  tillåtit  helfrihets  åtnjutande  för  främmande 
varors  införsel  med  neutrala  skepp. 

I  så  beskaffade  omständigheter  var  dock  förmodligen  den  första 
förlusten  den  bästa  och  alltid  en  vinst,  att  ju  förr  ju  hellre  komma 
utur  en  nöd,  som  riket  icke  hade  styrka  att  uthärda.  Det  är  oberäk- 
neligt till  livad  grad  denna  nöd  kunnat  växa,  ifall  kejsar  Paul  lefval 
orli  engelska  sjökriget  kommit  till  utbrott.  Ryska  flottan  låg  <\<-\-'  in- 
frusen, dels  outredd  i  Kronstadl  och  Reval,  <lä  hans  död  timade.  Sun- 
det var  forceradt;  danska  flottan  inaktiv;  svenska  flöt  lan  hade  blitVit 
blockerad;  all  handelsfaii  i  Östersjön,  såväl  som  från  Sveriges  yestra 
kust,  hämmad;  Sverige  man  bröd  och  nian  salt:  iless  järnvågar  bela- 
stade  mod  järn,   som   ej    kunde  exporteras;  kusterna  öfver  all!  blott- 


261 

ställda  för  landstigningar  och  plundring;  med  eti  ord:  en  fred,  hurudan 
den  blef,  var  en  välgärning  och  snarl  sagd!  en  nödvändiga  ; 

Med   Juli  månads  början  voro  nordiska  farvattnen  fria  från  eng- 
elska  krigsskepp,   och   handeln  återtog  sitl  obebindrade  lopp.    Sverige 
återfick  jämväl  tvenne  uppbragta  ostindiska  skepp,  som  med  rika  ladd- 
ningar återkommit  irnn  Can      .         svarat'']'-!  ena  med'  mycken  vinst 
de   -in   laddning  i  Holland,  som  sin  kommunika- 

tion med  Ostindien  afbruten;  del  andra  åter,  som  äfven  vax  destineradl 
till  Amsterdam,  genom  en  förfärlig  storm  förgicks  utanför  Deal  i  Eng- 
land den  28  November,  till  icke  ringa  skada  både  för  rikei  och 
indiska  kompaniet,  som,  oaktad!  detta  skepp  var  assureradt,  gi 
lucrum  eessans  '"-Ii  alla  andi'a  förluster  af  besåttn ingames  underhåll 
flera  månader  under  embargotiden  så  på  detta  som  på  det  förra  skep- 
pet lidil  flera  100,000  r:drs  skada. 

Amiralen  grefve  Wachtmeisters  rättegång  fortsattes  i  Stockholm 
i  krigshofrätten  till  den  28  Juli,  då  lians  .loin  utföll,  i  kraft  hvaraf 
han  förklarades  sitl  ämbete  förlustig,  för  del  han  ej  genas!  verkställ! 
konungens  ordres  om  baron  Palmqvists  suspension.  Del  var  dock  till 
fullo  u  •  motvind  hindra!  eskaderns  utlöpande,  hvarför  ock  ba- 

ron   Palmqvisl    ingi  ighet  därföre  kunde  tilläggas.    Domen  be- 

kräftades af  konungen,   som   väntat,  at!    grefve  Wachtmeister  skulle 
bönfalla    om  nåd.    Men  han  åtnöjdes  med  sitl  öde,  hels!  hans  svärfar, 

i   För   sammanhangets  -kull    inryckes   här  följande  i  svenska  tidningarna 
tuglig   befallning   införda    artikel,  ehuru  -ak''ii  hörer  till  näst 

Herrevadskloster  den  -!l  Maj  1802.    I  dag  f.  m.  ankom  en  kurir  ifrån  ko 
■  ■ii-  minister  i  London,  frih.  Silfverhjelm,  hvilken  till  H.  Maj:i  irbrit- 

tannisl  asinstrument   till   den  af  båda  delars  befullmäkl 

ombud  g  d.  30  sistl.  Mars  undertecknad 

af  d.  17  Juni  L801.  Ratifikationerna  utväxlades  d.  11  Maj.   Återställandet  af  del 

lakterna  emellan  har  varit,  åtföljdt  af  alla  d<   steg  a"    il.  Storbrit. 
sida,  som  :  uppriktiga 

tia    densamma.    Redan    d.  6   Maj  nan  konungens  ratifll 

liimiiit   till   England  ankomn  postjakt  till  Vestindii 

tannisfe  .  Barth<  lemy  saml  om  upp- 

il  den  embargo,  si  n  där  befintliga  svenska  egendom. 

liska  k paniets  skepp,  Triton,  jämti  ilefvo  likali 

ratiflkai  ionernas  utväxling  frigifna.  Konferenserna  till  afslutandi  af  en  ny  hani 
traktat  eller  till  förbättrande  al  den,  som  sedan  år  1661  varat,  skulle  ol 

in  början.    B 
anledning  atl  förmoda,  del  samma  iktadt  dofli 

ernås   utväxling  återupptagas  Bamt,  i  I  jnri- 

drifvas,  numera  genom  omedelbar  underhandling  båda  1 1 • « t" v  - 


262  - 

en  iik  handlande  Hall  i  Göteborg,  född  engelsman,  var  hjärtligen  för- 
nöjd att  se  sin  mag  skild  utur  kronans  tjenst  och  åtog  sig  att  rikligen 
underhålla  honom  i  framtiden. 

Grefve  Wachtmeister  saknades  mycket  vid  örlogsflottan,  där  lian 
gjort  sig  älskad;  och  om  hans  nit  för  konung  och  fädernesland  sand, 
loyauté  hafva  själfva  lians  afundsmäp  ej  vägat  väcka  fråga.  Hans 
egentliga  fel  var  en  obetänksam  pratsjuka,  som  ej  alltid  respekterade 
sanningen.  Hans  hemställning  till  konungen,  då  han  fått  positiva  or- 
dres att  suspendera  baron  Palmqvist,  var  kanhända  oförsigtig  i  en 
stund,  dä  konungens  kritiska  ställning  gjorde  en  slik  uppoffring  nöd- 
vändig, men  härflöt  otvifvelaktigt  af  välmening  jämte  öfvertygelse  om 
baron  Palmqvists  oskuld  och  hade  till  äfventyrs  vunnit  mildare  uttyd 
ning,  om  icke  en  hemlig  ovän,  vice  amiralen  Crönstedt,  etter  all  lik- 
nelse mot  honom  skärpt  konungens  vrede.  Grefve  Wachtmeister  till- 
bragte  följande  vintern  i  Stockholm  och  höll  där  ett  lysande  hus,  men 
bevistade  ej  bofvet.  Konungen  skall  varit  mycket  särad  af  hans  fierté 
att  ej  begära  nåd. 

Men  det  är  tid  afi  återgå  ifrån  de  runnen,  som  med  krigsorolig- 
beterna  bafva  gemenskap,  till  andra,  som  under  samma  tid  förrjena 
uppmäiksamhet.  Ibland  dessa,  företej  sig  främst  konungens  författ- 
ning om  realisationsafgiften  den  12  Maj.  Under  H.  Maj:ts  frånvaro 
hade  icke  allenast  de  besvär,  som  inkommit  öfver  uppskattningarne, 
blifvil  ("ifveiienmade  till  granskning  af  beredningen  öfver  rikots  all- 
männa ärenden,  som  därutinnan  funnit  ett  förråd  af  handlingar,  Ii 
ka  sä  besvärligt  som  vidlyftigt  att  med  noggrannhet  genomgå;  utan  den 
vid  riksdagen  är  1800  fastställda  kommitté,  beslående  af  banko-  och 
riksgäldskontorets  fullmäktige,  jämte  tillförordnade  ledamöter  af  kam- 
markollegium och  statskontoret,  hade  jämväl  sammanträd!  att  göra 
uträkning  af  den  procent,  som,  enligt  ständernas  heslut,  af  hela  upp- 
skattningssumman borde  utgå.  1  anledning  af  denna  kommittés  till- 
styrkande, och  då  en  längre  tidsutdrägi  med  förmögenhetsafgiftens 
utgörande  skulle  kunna  medföra  betydlig  ändring  i  den  förmögenhet, 
som  för  livar  enskild  man  blifvit  uppskattad  och  nu  för  afgiften  borde 
ligga  till  grund,  förordnades  att  densamma,  inom  tvenne  år  borde  in- 
drifvas,  äfvensom  att,  då  2  *|2  procent  funnits  vara  hvad  högst  afhvars 
och  ens  förmögenhet  borde  utgå,  det  första  årets  afgifl  skulle  blifva 
hälften  eller  I  '|4  procent,  efter  livars  inflytande  ofvannämnda  kom 
milt'1  ytterligare  egde  att  tillse,  om  i  de  återstående  I  '  ,  procent  nå 
gon    minskning   kunde  ega  rum:  skolande  de,  som  i  stället  för  banko- 


niYiii   ville  erlägga  riksgäldssedlar,  därtill  hafva  frihet,  då  de  förs 
vis  betalte  en  uppgäld  af33'|3  procenl  under  villkor  af  framdeles  liqvi- 
dation   vid   senare   delens  af  afgiften  erläj  er  hvad  < 

lägre  agio  då  kunde  bli  fastställdt;  och  ville  II.  Maj:l  kungöra  terminen 
till   uppbörden   i   så   god   tid,  atl   densamma  ej  förrän  en  må" 
afkiumandel  skull'    företagas;  med  bvad  mera  angående  rättelser  i  upp- 
skattningarne och  uppbördssättel  sami  beräkning  ealisationsafgif- 
ten  stadgades. 

mi  konungen  i  Juni  månad  låtit  garnisonen  i  Stockholm  hafva 
'■ii  kori  exercismöte  på  Ladugårdsgärdet,  blef  drottningen  den  Jl  Juni 
kyrkotagen.    H.  M;u:i  badc  redan  beslutil  atl  med  sin  gemål  sedermera 

företaga  en  rosa  ifrån  hufvudstaden,  men  destinati i  liölls  ofter  van 

ligheten  hemlig  och  föranläl  flera  gissningar,  äfven  a  :  len  kunde  blifva 
al  utrikes  ort;  somliga  förmente  ål  Petersburg,  andra  ål  Tyskland. 
Ändtligen  umbarquerade  sig  Deras  Maj:ter  den  22  Juli  ocli  afseglade 
till  Carlskrona,  medan  en  del  af  suiten  gick  landvägen.  Hvad  som 
väckte  uppmärksamhel  var,  atl  konungen  Lmder  denna  resa  icke  lill- 
förordnade   någon    regering,  utan  voro,  utom  kabin  teraren  ba- 

ron Lagerbjelke,  statssekreteraren  Rosenblad  för  kammar-  '»-Ii  expedi- 
tionssekreteraren Hederstjerna  för  krigsärendena  konungen  följaktiga. 
Ankomsten  till  Carlskrona  skedde  den  -".l  Juli.  Efter etl  korl  vistande 
därstädes  anträddes  resan    til]  Skåne,  trvaresi  större  delen  af  Au 

I  tillbragtes  på  Beckaskog. 

Generalguvernören   Toll,   livars   boställe  nu  blof  konuni 

hade  i  Skåne  utöfvai  sin  vidsträckta  civila  äfvensom  militäriska 
myndighel  med  en  höghet,  t  illtagsenhel  och  fåfänga,  som  ådragil  ho- 
nom allmänl  missnöje.  Underdel  lian  allmänligen  troddes  vara  upp- 
hofvel  iill  ilc  steg,  hvilka  hotal  rikel  och  framför  alll  Skåne  med  krigs- 
elser,  och  hvilka  utan  minsta  gagn  besväral  statsverkel  och  lan- 
de!   med  de  kännbaraste  kostnader,  hade  hans  uppförande  och  sätl  all 

ide   ämbetsm; ch   ortens  invånare.    Hans  lysando  lef- 

nad,  hans  betjenande  af  talrika  adjutanter,  hans  anspråk  pä  krypande 
uppvaktningar,    med    eti    enl,    hans   utvältes   former  stötte  allmänna 

ättet  lika  så  myckei  som  öfvertygelsen  om  hans  våldsamma  och 
alltid   till   vådliga  nyheter  böjda  lynne.    Hans  kända  inflytande  på  ko- 
nungen  och   lika    t.  »phäfva   sig  till  piincipal-min 
ökade   hvarken  kärloken  för  konn  i'  förtroendel  iill  vishet» 
en  framtida  styrelse.     I   sådana  omständigheter  var  del  dock  ''ii  lycka, 
au    konungen,  omgifven  af  flere  ämbetsmän,  hade  tillfälle  atl  inl. 


264 

deras   råd,   som   äfveia    Verkligen  mer  än  en  gång  tjenade  till  motvigt 
mot  generalguvernörens. 

Jönköpings  regemente,  som  i  April  månad  blifvit  kommenderadt 
till  Skåne  till  strandpostering,  var  det  enda  som  ännu  ej  var  hemför- 
lofvadt,  Det  qvarblef  därstädes  ända  till  slutet  af  September,  ej  utan 
dryg  kostnad,  men  utan  att  skälei  är  mig  egentligen  bekant,  Att  tro 
den  allmänna  rösten,  skall  man  hyst  misstroende  till  skåningarnes 
tänkesätt,  hvilka  sägas  varit  mer  böjda  för  Danmark  än  för  sin  lagliga 
öfverhet.  Regementet  nyttjades  ock  till  dämpande  af  en  orolighet,  till- 
kommen af  några  frälsebönders  uppstudsighet  under  Borreby  egendom, 
tillhörande  riksrådinnan  grefvinnan  Bonde,  emot  en  frälseinspektor  där 
städes,  som  försåtligen  med  bugg  och  slag  blef  anfallen,  hvarpå  vålds- 
verkarne  äfven  satte  sig  emot  kronobetjeningen,  som  ville  taga  dom  i 
häkte,  hvilket  uppträde  i  början  troddes  hafva  vidsträckta  rötter,  men 
slutligen  fanns  vålladt  af  hård  medfart  af  inspektören  och  alldeles  en- 
skildt.  De  brottslige  blefvo  vid  urtima  ting  dömde  och  afstraffade  med 
kroppsplikt.  For  öfrigt  verkställdes  af  Jönköpings  regemente  flera, 
brännvinsbeslag  och  lurendrägerikonfiskationer,  hvartill  förmodligen 
denna  främmande  trupp  med  mera  förtroende  nyttjades  än  den  militära 
styrka,  som  till  större  delen  utgjordes,  af  provinsens  barn. 

Anledningen  till  Deras  Majestäters  långa  vistande  på  Beckaskog 
borde  sannolikt  förklaras  genom  drottningens  föräldrars,  arfprinsens 
01  l'  arfprinsessans  af  Baden,  jämte  tre  deras  barns  besök  bes  deras 
måg  eeb  dotter,  kejsaren  och  kejsarinnan  i  Dyssland.  De  bad';  den  25 
Juli  anländt  till  Betersburg;  och  man  trodde  konungen  och  drottningen 
atbida  deras  återresa  i  Augusti  för  att  med  dem  hafva  ett  rendez- 
vous  pa  tysk  botten,  då  konungen  jämväl  skall  ärnat  göra  ett  besök  i 
Berlin.  Blade  denna  plan  gått  i  verkställighet,  så  både  drottningen 
haft  del  nejet  att  träffa  sina  anhöriga  med  en  fru-  riket  ganska  dräglig 
kostnad.  Men  deras  vistande  i  Ryssland  förlängdes  till  senl  pa  hösten, 
ocb  ett  särskildt  besök  i  Stockholm  måste  ersätta  det  uteblifna  mötet. 

Den  3  Augusti  vidtog  konungen  den  författning,  att  brännvins- 
bränningen, som  hela  det  förflutna  året  varit  förbjuden  ocb  i  trots  al' 
förbudet  oförsynt  öfvad  i  de  flesta  rikets  provinser,  måtte  till  husbehof 
tillåtas  ifrån  den  15  Oktober  till  den  15  November  samt  ifrån  den  b". 
Februari  till  den  15  April  nästa  år.  Utgången  visade  klokheten  af 
det, la  beslut,  då  både  brännvin  och  spannmål  (oaktadl  skörden  i  .ill 
mänhet  ej  var  den  bästa)  folie  i  pris.  Det  genom  förbudel  uppdrifha 
brännvinspriset   både  locka!    underslefsbrännares  vinningslystnad 


ind  an  till  idkande  af  denna  olofliga  näring  öfverbjuda 
dem,  hvilka  behöfde  spannmål  till  bröd.  Bland  regeringens  vanmäktiga 
steg  att  minska  dessa  olagenheter  kan  i  förbigående  antecknas,  att 
konungen  den  förflutna  vintern  låtit  alla  sina  ämbetsmän  förstå,  atl 
II.  Maj:i  önskade  och  förväntade,  atl  de  icke  nyttjade  brännvin;  bvar- 
för  denna  tiden  de  vanliga  aptitsuparne  vid  större  måltider  mesl 
uti  ett  enskildt  rum. 

Andtligen  var  EL  Majrt  betänkl  på  sin  återresa  ifrån  Skåne  vid 
Augusti  månads  slut.    Den  1  September  voro  Deras  Maj:ter  i  Helsing- 

ocb  fortsatte  vidare  sin  färd  genom  Halland  lill  Göteborg,  livar 
esi  några  dagar  tillbragtes  under  lysande  glädjebetygelser.  Den  20  Sep- 
tember besågo  Deras  Majrter  Trollhättekanalen  och  passerade  själ fva 
genom  slussarne,  som  namngåfvos.  Minnet  förvarades  sedermera  på 
en  skådepenning'.  Mot  slutet  af  månaden  återkommo  Deras  Maj:ter 
öfver  Vesterås  till  Drottningholm. 

De  afbidade  nu  arfprinsens  och  arfprinsessans  af  Baden  ankomsl 
ifrån  Petersburg,  hvilka  höga  främlingar  ven.  beledsagade  af  deras  son 
och  yngre  dotter,  sedan  den  äldre  qvarstannat  lies  sin  syster  kejsarin- 
nan.   EL  exc.  generallöjtnanten  grefve  Klingspor"  var  beordrad  att  emot- 

dem    på  finska  gränsen,  och  öfverste  kammaijunkaren  baron  Ha- 
milton   gick  till  Åbo  att  uppvakta  'lem  vid  resan  öfver  hafvet.     I 
färd   genom  Finland  skedde  med  alla  de  ä]  som  tillkommo 

kongl.  personer,  och  ingenting  försummades  eller  sparades  för  deras 
nöje  och  beqvämlighet.  Sjöresan  ifrån  Å.bo  blef  besvärlig  genom  hård! 
väder.  Deras  Högheter  framkommo  dock  lyckhgen  till  Stockholm  den 
9  Oktober,  hvarest  öfverståthållarehusel  vid  Slottsbacken  var  inredl 
till  deras  rogerande  och  hvarom  omsorger  varit  uppdragen  grefve  Ugg- 
las, ^"in  i  grefve  Forsens  frånvaro  företrädde  riksmarskalken,  i 
Maj: ter  emottogo  sina  så  nära  anförvandter  med  ömmaste  sinnesrörel- 
ser och  spisade  första  maltiden  familierl  med  dun  i  deras  hotell, 
dermera    blefvo   all;  ämbetsmän  för  dem  presenterade  vid 

en  cour  på  Stockholms  slott. 

Mot  slutat  af  Oktober  begåfvo  hofven  sig  på  åtta  dagar  till  Drott- 
ningholm, och  den  3  November  förfogade  de  sig  till  Opsala,  för 
väl  bese  denna  urgamla  siad  som  de  märkvärdiga  bergverken  och  bru- 
ken i  Roslagen;  men  resorna  i  Sverige  voro  f"r  dessa  bö  r  icke 
behagliga.  En  ovanlig  storm  och  snöfall  gjorde  denna  dag  märkvärdig 
ej  allenast  i  Sverige,  utan  i  större  delen  af  norra  Europa.  Sjöskador, 
aftäckta  lins   och  nedblåsta  skogar  tecknade  dess  åminnelse;  och 


266  - 

lag  och  väderlek  tilläto  med  möda  Deras  Maj:ter  mod  sina  gäster  att 
framkomma  till  Upsala,  men  alldeles  icke  att  vidare  fortsätta  den  till- 
tänkta, lustresan.  Illuminationer  och  orationer  samt  kemiska  och  gal- 
vaniska  experimenter  upptogo  trenne  dagar  i  Upsala  med  de  nöjen, 
som  där  kunde  åstadkommas,  hvarefter  återfärden  skedde  till  Stock- 
holm. Borgerskapet  hade  den  9  November  på  börsen  anställt  en  ly- 
sande bal  för  hela  kongl.  huset  och  flere  hundra  personer  att  fira  kron- 
prinsens födelsedag.  Den  skall  hafva  varit  dyr  och  kostat  nära  8000 
r:dr,  som  föllo  subskribenterna  ganska  dryga,  emedan  deras  antal  var 
ringa  och  mängden  af  borgerskapet  håglös  för  denna  högtidlighet.  Kort 
därefter  gaf  musikaliska  akademien  på  riddarhussalen  Haydns  oratorium 
Skapelsen,  för  att  bidraga  till  sä  väl  Deras  Maj:ters  som  det  främmande 
herrskapets  nöje.  Detta  herrskap  hade  äfven  genom  sitt  bemötande  och 
en  nedlåtande  höflighet  emot  hvar  nian  förvärfvat  sig  allmän  tillgifven- 
het,  så  att  alla  önskade,  att  dess  vistande  i  Sverige  mätte  bli  (Va  an- 
genämt. 

Årstiden  var  emellertid  långt  liden,  och  besökets  tid,  som  var 
utsatt  till  fem  veckor,  förlängdes  öfver  hela  November,  då  ändtligen 
resan,  som  skulle  anställas  åt  Trollhättan,  Göteborg,  Helsingborg  och 
Köpenhamn,  utsattes  till  den  8  December,  och  konungen  och  drott- 
ningen, som  ville  till  slut  ostördt  nyttja  sina  höga  anförvandters  säll- 
skap, ined  dem  begåfvo  sig  den  1  December  till  Gripsholms  slott.  Ba- 
ler och  spektakel  samt  en  myckel  talrik  ditbefalld  societel  gjorde  vi- 
standel därstädes  lysande.  Men  skilsmessan  blef  så  öm,  att  den  ännu 
i  åtta  dagar  måste  uppskjutas;  isynnerhei  skall  arfprinsen  därvid  röjt 
en  rörelse,  som  gjorde  att  man  bäfvade  för  hans  helsa. 

Ändtligen  inföll  dock  det  så  länge  undvikna  afskedet  den  L5  De- 
cember, då  badiska  herrskapet  om  morgonen  afreste  ifrån  Gripsholms 
slott,  för  atl  hafva  sitt  första  nattläger  i  A.rbOga.  Väglaget  var  halt, 
arfprinsens  vagn  hög,  smal  i  gängen  och  försedd  med  hela  engelska, 
hjulskenor  utan  hjulspikar.  Oaktadt  tillbud  af  en  annan  för  denna, 
årstidens  resor  i  Sverige  säkrare  vagn,  hade  han  dock  beslutat  all 
nyttja  denna,  såsom  den  han  kände  som  beqvämligast.  En  olycklig 
tillfällighet  gjorde,  att  vagnen  kl.  7  om  aftonen  på  '/,  mils  afstånd  från 
Arboga  stjälpte  i  en  hal  sluttning  utan  allt  kuskens  förvållande.  Vag- 
nen gick  sönder,  men  livarken  arfprinsen  eller  öfverste  Borgenstjerna 
eller  en  af  prinsens  kavaljerer,  som  åkte  där  tillsammans,  stötte  sig.  Vid 
fallet  yttrade  prinsen  allenast  sin  fruktan,  att  han  skulle  skada  Borgen 
stjerna,  som  därvid  blef  liggande  under  honom.    Två  stalldrängar  ifrån 


Kungsör,  som  i  detsamma  komino  åkande  på  en  kälkskrinda,  : 
både  behjälpliga  att  bringa  de  åkande  herrarna  utur  den  kullstjälpta 
vagnen  genom  en  remna  uppemol  taket,  och  atl  med  Bitl  åkdon  be- 
fordra deras  fortsatta  resa  till  Arboga,  sedan  man  därpå  med  dynor 
och  kappor  tillredt  etl  så  varml  '"-Ii  beqvämligl  säte  för  prinsen,  som 
omständigheterna  medgåfVo. 

Men  arfprinsen  begynte  genasl  må  illa.  Han  fick  kräkningar; 
del  märktes  atl  munnen  drogs  på  sned;  han  förlorade  efter  hand  för- 
mågan au  tala  och  framkom  man  sans  till  Arboga,  hvaresl  arfprinses- 
san  redan  inträffat.  Bestörtningen  kan  lättare  begripas  än  beskrifvas. 
All  på  ställel  möjlig  medicinsk  hjälp  försöktes.  En  kurir  affärdadi  - 
ull  Gripsholm  atl  underrätta  om  olyckshändelsen.  Konungen  och  drott- 
ningen skyndade  dit,  och  generaldirektören  Schultzenheim  beordi 
au  hals  öfver  hufvud  komma  Iran  Stockholm.  Alla  dessa  inan  voro 
fåfänga;  och  arfprinsen  afled  den  16  om  morgonen  af  slag,  hvartill  hans 
konstitution  var  fallen  och  hvilkel  efter  all  sannolikliel  åkommil  ge- 
nom alteration  vid  syälpningen,  helsl  ingen  utvärtes  skada  på  håna 
kropp  kunde  förmärkas. 

Arfprinsessans  tillstånd  var  sa  mycket  mera  medömkansvärdt, 
-nu  hon  förmått  sin  svärfar  markgrefven  an  samtycka  lill  resan  "di 
på  vissi  sätl  åtagh  sig  ansvarel  för  alla  >]>■  påföljder,  som  den  kunde 
hafva.     Hon    förlorade   icke    blott  en   älskad   gemål,  nian  ock  sin  étal 

i  tillkommande  regerande  furstinna,  och  var  därtill  stadd  på  en 
i  främmande  land,  långl  ifrån  sin  hemort.  Midi  i  sin  bestörtning 
ville  hon  dock  fortsätta  resan.  Del  hade  kanske  varil  bästa  sättel  atl 
genom  den  därvid  nödvändiga  aktivitel  skingra  sorgens  intryck  så 
myckel  möjligl  var:  men  konungen  tillät  del  icke.  l  sällskap  med  sin 
måg,  döttrar  och  son,  återvände  hon  till  Haga.    Vägen  togs  öfver  We- 

:  arfprinsens  lik  hemtades  med  der  honnör,  som  hans  rang  till- 
kom, södra  vägen  (ill  Stockholm.  Sorgen  anlades  på  etl  halfl  ar  don 
20  December,  och  både  kongl.  och  arffurstliga  hofvel  tillbragte  på  Haga 
den  ii'  ulhelg,  som  kan  upptänkas. 

Näsl  arfprinsessan  var  konungen  ilen  mesl  sorgbundne.    Hans  al 

naturen   mjältsjuka  lynne  fördjupade  hon i  de  sorgligaste  betraktel 

ser.  Han  trodde  sig  blotl  vara  född  till  olyckor  och  anmärkte,  atl  kej- 
sarinnan Catharina  II,  konung  Fredrik  Wilhelm  II  i  Preussen,  kejsar 
Paul    l,   alla   l re   dötl    inom  tre  månader,  sedan  lian  gjorl  dom  i. 

in    arfprinsen,   han-  svärfar,  nu  blotl  synts  besöka  honom  för  atl 


268   - 

finna  döden  i  lians  rike*).  Bedröfvelsen  födde  håglöshet  både  för  affä- 
rer och  förströelser  och  underhölls  och  förökades  därmedelst.  Stundom 
nr  I  »röt  den  ock  i  öfverilningar  af  vrede,  hvilka  gjorde  sammanlefnaden 
med  honom  desto  besvärligare. 

ofverste  Borgenstjerna  skickades  till  Baden  med  den  aflidne  arf- 
prinsens  hjärta  uti  en  silfverask.  För  denna  furstes  lik  tillreddes  en 
präktig  begrafning  uti  Riddarholmskyrkan  samt  svenska  konungagraf- 
varne.  Sedan  det  blifvit  på  vanlig  paradsäng  utställdt  till  allmänt  åskå- 
dande, firades  denna  sorgliga  ceremoni  den  17  Januari.  Utom  den  be 
dröfvelse,  hvarmed  badiska  herrskapets  besök  slöts,  blef  det  således 
äfven  för  konungen  och  rikel  ganska  dyrt  och  kan  gissningsvis  ej  an- 
ses för  otroligt,  att  det  kostat  öfver  150,000  r:dr,  helst  konungen  äfven 
lärer  ihågkommit  sina  långväga  gäster  med  betydliga  presenter.  Detta 
bemötande,  som  gör  konungen  heder,  kontrasterade  med  den  köld,  hvar- 
med de  påstodos  hafva  blifvit  handterade  i  Petersburg,  man  vel  ej  af 
annal  skäl,  än  att  ministéren  därmedelst  ville  afhålla  kejsarinnan,  som 
utverkat  deras  ditbjudande,  frän  hoppet  att  framdeles  influera  i  rege 
ringen,  skolandes  arfprinsen  därstädes  njutit  så  knappt  understöd  till 
nödiga  omkostnader  för  resan  och  därvarelsen,  att  han  med  kejsarin- 
nans borgen  måst  sätta  sig  i  30,000  rublers  skuld. 

Den  aflidne  arfprinsen  var  en  herre  af  bästa  hjärta,  men  af  gan- 
ska inskränkta  snillegåfvor.  Han  var  därföre  van  att  låta  styra  sig  i 
allt  af  sin  gemål,  som  egde  därtill  skicklighet.  Bägge  dessa  furstliga 
personers  väsende  liknade  i  allt  afseeride  enskildas,  utan  tvang  af  eti- 
keit  eller  representation.  Bland  prinsens  svagheter  kan  nämnas,  alt 
han  var  i  hög  grad  mörkrädd.  Men  den  godhj artade  höflighet,  hvarmed 
han  bemötte  ända  till  den  lägsta  betjeningen  och  som  gjorde  en  märk- 
lig kontrast  med  konungens  högdragna  fasoner,  förvärfvade  honom  en 
utmärkt  tillgifvenhet,  som  vid  hans  oförmodade  frånfälle  röjdes  i  den 
upprik!  igaste  sorg. 

Pel  blef  nu  beslutadt,  all  arfprinsessan  af  Baden  ined  sin  son 
och  dotter  skulle  öfver  viniem  qvarblifva  i  Sverige  till  nästa  öppet 
val  len. 

Mot  slutet  af  ärei  hade  en  ändring  i  ministéren  tilldragil  sig,  i 
del  vice  amiralen  Cronstedl  ofön ladl  blifvil  skild  ifrån  sin  general- 
adjutantsbefattning  viil   flottan    samt  det  rum.  han  därmed  förenal   uti 


i   Både  prinsessan  af  Mecklenburg  och  den  ryska  storfurstinnau,  som  vor 
ämnade  Mil  hans  gemåler,  voro  äfven  döda. 


Q9  - 

konseljen.  EL  Maj:t  afbidade  stunden  därtill  vid  sin  resa  till  Gripsholm, 
<l.i  Cronstedl  därifrån  i  Stockholm  fick  befallning  att  ofördröjligen  för- 
foga sig  till  Sveaborg,  för  atl  däi  emottaga  sitl  befäl  öfver  annéens 
flotta,  och  .-ni  lemna  generaladjutants-käppen,  som  tillställdes  vice  ami- 
ralen baron  Rayalin,  bvHken  förul  såsom  landshöfding  på  Gottland  si^- 
därstädes  uppehållit.  Han  hade  någol  förul  fått  ordres  atl  intim. 
hos  konungen,  men  änder  pretexl  af  länets  och  privata  ai 
Dessa  ordres  voro  honom  meddelade  i  etl  bref,  som  under  kuveri  till 
Lagman  Ahlberg  var  honom  ifrån  hans  bror  polismästaren  med  kurir 
tillsändt,  och  som  den  förre  på  befallning  egde  atl  tillställa  baron  Etaya- 
lin.  Grefve  Ugglas  hade  därom  föranstaltat;  och  då  man  känner  hans 
nära  relation  med  riksdrotsen  Baml  hvad  som  förefallil  mellan  vice 
amiralen  Cronstedl  och  Ii.  exc.  amiralen  grefve  Wachtmeister,  blir  del 
Li;in>k;i  sannolikt,  att  Cronstedts  störtande  var  en  Wachtmeisters  re- 
vanche.  Konungen  skall  yttral  sig,  atl  "Cronstedl  vore  ho nför  kon- 
stig "Hi  benägen  atl  skada  andra".  Man  gissade,  an  i  sammanhang 
med  Cronstedts  tall  oågol  dylikl  af  ven  skulle  förestå  generalguvernören 
Toll,  men  bedrog  Big  i  denna  uträkning,  ehuru  lian  såsom  skild  ifrån 
konungens  person  och  uppehållande  sig  i  Skåne  icke  troddes  ega  all 
den  influence  som  tillförne. 

Emol  missbruk  al  tryckfrihetsförordningen  fortfor  samma  nit- 
älskan som  flera  förflutna  år,  understödd  mod  mycken  värma  a!'  hof- 
kansleren  Zibet.  lian  hade  låtit  boktryckare-societeten  öppet  förstå, 
att  om  lian  förmärkte  någon  afvikning  ifrån  det  förhållande,  dem  ålåge, 
och  laglig  åtgärd  ej  därföre  kunde  binda  dem  till  ansvar,  skulle  han 
dock  finna  utväg  att  hemsöka  dem  mod  hämnd.  En  öfversättning  af 
doktor  Pausts  lefverne,  som  redan  i  åtta  månader  varit  i  allmänhetens 
händer,  af  en  konsistorii-notarie  Lindströmer,  blef  ett  af  de  första  äm- 
nen    tiil   räfst.    Boken   fanns   stridande  mot  goda  seder  och  både  poli- 

ti'- h  theologice  straffbar,  så  att  öfversättaren  i  begynnelsen  fanns 

hora  aktioneras  infor  Svea  hofrätt;  men  saken  tog  sedan  en  lindrigare 
vändning  och  ansågs  blott  såsom  polismål. 

Senare  om  hösten  hade  från  Deléens  bok  en  förul  i  hand- 

skrifl  kringlöpande  berättelse  på  fransyska  om  kejsar  Paul  f:s  dö< 
nom  tryckel  blifvit  utlemnad.  De  omdömen,  Btötande  för  nu  rege 
rande  kejsaren,  som  däri  förekommo,  gåfvo,  man  måste  medgifva  det, 
Bkälig  anledning  atl  förekomma  utspridandel  och  an  undersöka  för- 
loppet, hvilkel  dock  ej  annorlunda  blef  upplyst,  än  atl  en  vid  namn 
Lochner,   som    stod    i  Deléens  bod,  skulle  af  en  okänd  halva  emottagil 


-     270   - 

några  tryckta  exemplar  att  försäljas.  Emellertid  inrättades  vid  detta 
tillfälle  en  ny  syssla  under  titel  af  boktryckeri-fiskal  med  300  r:drs  lön, 
livars  åliggande  var  att  anställa  visitationer  i  tryckerierna  och  på  allt 
sätt  hafva  tillsyn  därpå,  att  ingenting  olofligt  där  måtte  företagas  eller 
försäljas.  En  f.  d.  boktryckare.  Ekmanson.  utnämndes*därtill,  illa  känd 
genom  sin  "vita  anteacta",  och  bidragande  därmedelst  att  göra  en  för- 
hatlig syssla  ännu  förhatligare.  Hofkansleren  ville  sedermera,  att  alla 
förbrytelser  mot  boktryckeriförfattningarne  skulle  undersökas  och  af- 
dörnäs  vid  kanslirätt,  hvaröfver  han  kom  i  en  allvarsam  tvist  med 
riksdrotsen,  hvilken  med  styrka  sökte  bibehålla  detta,  som  allt  annat 
slags  rättegång,  vid  sina  lagliga  former.  Till  utlåtandes  afgifvande  hår- 
öfver  förordnades  en  kommitté  af  flera  ämbetsmän,  som  alla  vein  af 
riksdrotsens  mening,  så  att  detta  projekt  afstannade  och  saknade  bifall 
äfven  hos  konungen.  I  allmänhet  utmärkte  sig  Zibet  genom  en  öfver- 
drifven  stränghet,  böjelse  för  nyheter  till  kränkande  af  lagliga  formali- 
teter och  försök  att  lägga  tvång  på  tankar  med  en  lika  despotisk 
myndighet,  som  hans  väsende  röjde  fåfänga  och  högdragenhet ;  hvar- 
igenom  han  ådrog  sig  ovänskap  af  sina  medäinbetsmän,  som  egde  mera 
kännedom  och  aktning  för  nationens  i  författningar  grundade  rättig- 
heter, och  missnöje  af  allmänheten.     . 

Det  af  konungen  vid  kanslikollegii  upplösning  förordnade  kans- 
lersgillet blef  förstärkt  med  fyra  nya  ledamöter,  hvilka  i  form  af  ut- 
skott egde  att  bereda  de  dithörande  uppfostringsverket  rörande  ären- 
den, att  sedermera  i  gillets  pleno  föredragas  och  afgöras.  Genom  en 
ampel  instruktion  uppdrogs  samma  gille  att  utarbeta  en  förbättrad 
skolordning  samt  akademiska  konstitutioner:  hvarjämte  vården  om 
ecklesiastikverket  i  Lappmarkerna,  som  förut  varit  bestridd  af  en  sär- 
skild direktion,  anförtroddes  kanslersgillet. 

Rikets  ställning  i  ekonomiskt  afseende  var  lika  sä  litet  gynnande 
detta  som  det  förflutna  året:  kursen  hög,  agio  pä  riksgäldsmyntet  om- 
kring öi)  procent:  dyrheten  tryckande,  och  det  oaktadt  penningebrist, 
särdeles  i  aflägsnare  landsorter,  livad  engelska  oroligheterna  därtill 
bidragit,  är  ofvan  anmärkt  och  behöfver  ej  inforas.  Sedan  de  afstan- 
nat,  hade  deras  verkningar  äfven  till  en  del  upphört.  Spannmålsprisei 
föll  betydligeri  efter  skörden,  som  i  en  del  provinser  var  ymnig,  i  de 
flesta  medelmåttig.  Utrikes  vamr  visade  sig  äfven  fallande,  helsl  efter 
fredspreliminärernas  afslutande  mellan  England  och  Frankrike,  och  om 
hösten  lossades  Sveriges  länge  hindrade  järnexport,  så  atl  den  på  flere 
år  ej  varit  sa  ansenlig.     Däremol  fortfor  svenska  handeln  i  Medelhafvei 


71 

att   besväras  af  krigsoroligheter  med  Tripoli,  till  hvilkas  biläggandi 

fregatt    under  major  Tomqvists  befäl  var  utrustad.    Han  träffad k 

öfverenskommelse  om  fred  med  denna  sjöröfvarestat,  men  med  så 
onerösa  villkor,  245,000  piasters  erläggande  ifrån  Sverige,  ati  kon- 
ventionen  ej    ratificerades;   utan    utrus 

ifrån  Cårlskrona  jämte  ''ii  kutterbrigg,  som  i  konjunktion  med  Tom- 
qvists fregatt  skulle  blockera  Tripoli  och  i  detta  företag  förena  sig  med 
en  af  Amerikanska  republiken  i  lika  afsigl  emot  tripolitanarne  väpnad 
styrka.  Denna  lilla  eskader  hade  utlupit  från  Carlskrona  den  3  No- 
vember, då  den  förfärliga  stormen  rasade,  hvilken  redan  är  omtald,  och 
hvari  kutterbriggen  Hussaren,  anförd  af  major  Qllner,  förgicks  med 
hola  besättningen.  Fregatterna,  illa  medfarna,  framkommo  med  plats 
till  Göteborg,  bvarifrån  de  efter  behörig  reparation  mot  årets  slul  ut- 
gingo  och  hunno  både  snart  och  lyckligen  till  sin  destination. 

Etiksens  ständers  deputerade  till  banko-  och  riksgäldsverkens  re- 
viderande voro  samlade  ifrån  den  1  September  till  don  i  December. 
livad  som  af  deras  förrättning  kunde  blifva  bekant,  kungjordes  enligl 
det  vid  sista  riksdag  fattade  beslut  genom  trycket  fram  på  följande 
året.  Att  riksgäldssedelstocken  efter  riksdagen  blifvit  förökad,  var  en 
af  konjunkturen  nödvändig,   ehuru   obehaglig   verkan.    Vid   valet   till 

irer  för  ridderskapet  och  adeln  till  L803  års  revision,  som  förrät- 
28  Tovember  af  riddarhusdirektionen  och  de  afgående  adliga 
revisorerna,  blef  statssekreteraren  Rosenblad  en  af  dem,  som  för  andra 
klassen  työto  detta  förtroende.  I  »etta  gjorde  uppseende,  emedan  han 
var  konungens  ombudsman  i  riksgäldskontoret  och  genom  en  sådan 
befattning  syntes  mindre  qvalificerad  till  redofordrande  a  ständers  väg- 
nar.   Att  prejudikatet  var  oförsigtigt,  kau  ej  bestridas. 

En  märkväidig   rättegång  var   redan   det   förflutna  året  öppnad 

friherrar  Korek  och  Silfversköld,  herrar  Gripenwaldt,  Skjöldebrand. 

Schultzenheim  (Schultz'  och  Adlersparre,  som  i  anseende  till  förgripligt 

förhållande  på  riddarhus»  -  under  laga  tilltal,  och  anbefalldes  Göta 

borrätt    att    detta    mal  efter  lag  och  författningar  upptaga  och  afdöma. 

essen  börjades  samma  sommar  med  éclat  af  etl  högmålsbrotl 
anklagade  Qngo  sina  stämningar  hvar  i  sin  ert  genom  landshöfdii 
åtgärd  och  Inställde  sig  personligen  i  Jönköping.    De  fleste  al  dem  gjorde 

ptio  fori  och  påstodo,  uti  om  de  begått  något  fel  emot  landtmarskal- 
ken,  borde  enligl  riddarhusordningen  sådanl  å  riddarhusel  beifras  "'b 
eke  en   där   under   fri    öfverläggning  under 


-  272  - 

hofrättens  pröfning.  I  lika  måtto  försöktes  jäf  emot  presidenten  grefve 
Posse  och  vice  presidenten  Sandersköld,  som  voro  kända  för  öfverdrifna 
rojalister  och  i  allmänhet  föga  aktade.  Det  var  isynnerhet  Adlersparre, 
som,  biträdd  af  ex-friherren  Hans  Hierta,  i  dessa  såväl  som  ilere  preli- 
minärfrågor uttömde  alla  advokaturens  ressurser,  hvilka  ofta  förråda 
en  sjuk  sak  och  minst  passa  i  en  rättegång,  där  man  vill  spela  rolen 
af  en  frihetsmartyr.  Friherre  Nils  Silfversköld  och  Skjöldebrand  för- 
svarade sig  med  en  manlig  ståndaktighet  och  utan  alla  invändningar 
utom  den  af  domstolens  behörighet.  Rättegången  drogs  så  mycket  mera 
på  tiden,  som  äfven  aktör  advokatfiskalon  v.  Strokirch  om  hösten 
sjuknade  och  dog  i  November  1800.  Hans  efterträdare  Hedenstjerna 
fullföljde  aktionen.  Vreden  emot  de  tilltalade  hade  emellertid  något 
svalnat.  Af  bön  mot  landtmarskalken  och  dryga  penningeböter  hade 
varit  hvad  man  ej  allenast  ärnat  påstå,  utan  ock  hoppats  förmå  hof- 
rätten  att  genom  dom  kräfva  af  de  tilltalade.  Nu  gjorde  aktör  likväl 
ej  om  af  bönen  något  uttryckligt  påstående,  men  yrkade,  utom  de  be- 
gångna förseelserna  på  riddarhuset,  att  de  gjort  sig  skyldiga  till  dom- 
brott,  emedan  de  klandrat  hofrättens  behörighet  som  domstol  emot 
konungens  decision.  Domen  utföll  i  Maj  månad  på  sätt,  att  baron 
Kurck,  i  anseende  till  sin  förklaring,  (hvarmed  ock  aktör  åtnöjts),  fri- 
kändes, men  de  öfriga  pliktfällcles  efter  omständigheterna  ifrån  ~>  till 
66  2/j  r:dr,  mest  för  skrifsättet  under  rättegången.  Advokatfiskalen  hade 
befallning  att  ej  söka  ändring;  men  Silfversköld,  Skjöldebrand,  Schultz 
och  Adlersparre  klagade  öfver  domen  blott  i  den  omständighet,  att  bet- 
rätten såsom  rätt  domstol  upptagit  målet. 

Denna  rättegång  blef  ett  slags  partisak  och  således  ämne  för 
inånga  olika  omdömen.  Tvenne  partier  rådde  ock  inom  hofrätten  ibland 
de  sju  domare,  som  öfvervoro  målet.  Presidenten,  vice  presidenten, 
bofrättsråden  Silfverhjelm  och  Grapengiesser  ville  fälla  de  anklagade 
till  af  bön;  friherre  v.  Nolcken,  assessorerna  Zweigbergk  och  Krusen  - 
stjerna  voro  af  lindrigare  mening  och  troddes  böjda  att  alldeles  til  - 
känna  dem.  Genom  en  besynnerlig  hasard  blef  under  loppet  af  proces- 
sen Grapengiesser  af  en  advokat  Björklund  anklagad  för  egennytta  i  en 
annan  rättegång  och  måste  därföre  såsom  sub  reatu  afhålla  sig  från 
sitt  ämbetes  utöfning,  till  dess  hans  oskuld  uppdagades  och  de  af  Björk- 
lund åberopade  vittnen  retracterade  sig.  Då  blef  hofrättsrådel  Adler- 
brandt  i  Grapengiessers  ställe  förordnad  att  deltaga  i  undersökningen 
öch  domen,  och  pluraliteten  af  den  bårdare  meningen  bruten.  Sist- 
nämnde  oväldige   domare   kunde  hvarken  bevekas  eller  hotas  atl  fälla 


273 

de   anklagade   till   afbC ;h    icke  heller  emol  bättre  samvete  all< 

frikänna   dem.    Således  efter  flera  konklaver  förenade  sig  sämtlig; 
marne  i  den  tanken  atl  blotl  ädöma  penningeböter,  dock  med  olika  m< 
diflkationer.    Del  var  förmodligen  ej  allenasl  rättvist,  utanockly 
i  det  afseende,  atl  därigenom  en  scen  undveks,  emedan  de  ankla 
tagil    sitl    fasta    parti    att   aldrig   göra  afbön,  ehvad  tvångsmedel  mol 
dem    kunna!    försökas.    Att  påstå  del  hofrätten,  tvär!  emol  konuj 
hänvisning,  borl  förklara  sig  fö]   inkompetent  forum,  synes  mig  orimligt. 
Europas  allmänna  ställning,  som,  oaktadl   freden  i  Lunéville,  var 
vid!    utseende  genom    kejsar  Pauls  vrede  mol   England  och  i 
samma  mått,  han  med  Bonaparte  beslutat,  både  genom  lians  död  åter- 

vunnii    mera  stillhet.    Del  är  troligt,  atl  om  denn olige  och  bäftige 

furste  lefvat,  föga  någon  europeisk  makt  kunnal  förblifva  neutral,  och 
ati  hans  nordiska  grannar  blifvil  inblandade  i  etl  öppel  krig,  helsl  han 
ej  otydligen  låtil  förstå,  atl  han  af  Sverige  kunde  halva  skal  atl  hop- 
pas etl  bistånd  i  sina  anspråk  på  Malta,  som  sv;  ■  :  det,  han 
lemnade  Sverige  för  dess  handels  trygghet.  Men  ehuru  Bonaparte  i 
denne  kejsare  förlorade  en  ifrig  bundsförvandt,  blef  dock  ej  del 
förståndel    med    Ryssland   afbrutet.     De1    äi'   sannt,   atl   alla  de  förkla- 

n  i  ill  Ottomaniska  Porten,  bvarmed  Paul  bemöda!  sig  atl  beväpna 
denna  mak!  emol  England,  blefvo  onyttiga,  äfvensom  alla  direkta  steg 
ifrån  ryska  sidan  upphörde  till  Frankrikes  förmån  eller  dess  fienders 
skada,  men  neutraliteten  syntes  dock  iakttagas,  och  vänskapen  befästa- 
des  genom  fransk''  generalen  Duroc,  som  om  sommaren  skickades  till 
Petersburg,  hvares!  sedermera  en  fransk  plénipotentiaire  min 
Hedouville,  infann  sig,  äfvensom  herr  Markoff  såsom  rysk!  sändebud 
i  Paris. 

Detta  arets  krigshändelser  innefattas  hufvudsakligasl  af  Egyptens 
eröfring,  hvilkel  land  engelsmännen  med  en  under  general  A.bercrom- 
bies  befäl  landsatt  armé  i  konjunktion  med  turkarne  icke  man  mycken 
blodspillan  hunno  bemäktiga  sig.  En  fältslagtning  den  21  Mars  kostade 
väl  Abercrombie  lifvet,  men  engelsmännen  behöllo  segern.  Mästare  at 
Abukir  och  Rosette,  vände  de  sina  vapen  gemensaml  med  turkarnes, 
under  storamiralens  och  storvizirens  befäl,  både  emol  Känn  och  Alex- 
andiia.  Förstnämnda  stad  eröfrades  den  20  Juni;  i  krafl  af  kapitula- 
tionen  flck    besättningen    fritl    aftåg.    Alexandria    h^lls  däremol  i  fem 

ider.    Förgäfves  försökte  förste  konsuln  atl  med  en  eskader  undei 
den  berömde  Gantheaumes  befäl  förse  denna  fästning  med  undsätt] 
Den  var  så  sträng!  inneslute h  alla  närliggande  kuster  så  bevakade, 

I  ni  ir,  il.  1- 


-  274  - 

att  man  kan  anse  tor  ett  mästerstycke,  att  Gantheaume  utan  förlusi 
kom  åter  till  Frankrike.    Åndtligen  måste  således  Alexandria  efter  del 

tappraste  försvar  uppgifvas  af  general  Menou,  men  genom  en  ganska 
hederlig  kapitulation,  som  försäkrade  den  inneslutna  franska  arméen 
om  fri  passage  till  Frankrike,  hvaremot  artilleri  och  alla  där  samlade 
förråd  och  skatter  tillföllo  engelsmännen.  Denna  händelse,  som  åter- 
störtade  Egypten  efter  en  gryning  till  ny  dag  i  dess  redan  många 
sekler  langa  mörker  under  en  barbarisk  styrelse,  hade  gjort  mer  sen- 
sation, om  den  icke  varit  den  sista  märkliga  af  kriget,  hvilket  ändt- 
ligen  skred  till  sitt  slut. 

Man  bör  dock,  innan  freden  omtalas,  med  några  ord  nämna  h vad 
som  tilldragit  sig  i  Europa.  Spanska  och  franska  trupper,  hade  i  an- 
ledning af  krigsförklaringen  med  Portugal  inryckt  i  detta  rike  och  er- 
öfrat  Olivenca,  Campo  Major  och  hela  provinsen  Alentejo;  då  portugi- 
siska regeringen,  oförmögen  till  ett  längre  motstånd,  slöt  fred  i  Bada- 
joz,  afträdande  Olivenca  till  Spanien,  emot  hvilket  rike  floden  Guadiana 
skulle  bli  gräns,  och  förbindande  sig  att  stänga  sina  hamnar  för  eng- 
elsmännen. Men  denna  fred,  som  ratificerades  af  Spanien,  gillades 
icke  af  Frankrike,  som  fordrade  att  Portugal  skulle  i  sina  fästningar 
intaga,  spansk  och  fransk  besättning;  och  franske  generalen  S:t  Cyr 
med  en  talrik  armé  qvarblef  på  gränsen.  Det  värnlösa  riket  kom  här- 
igenom emellan  två  eldar,  förtryckt  på  ena  sidan  af  engelska  flottor 
och  på  den  andra  af  franska  härar.  Spanska  hofvets  bemedling  var 
ofelbart  det  kraftigaste  medlet  att  skydda  Portugal  mot  denna  hotande 
tära,  som  ej  upphörde,  förrän  en  allmän  fred  återställdes.  England  hade 
Bonaparte  hela  denna  sommar  igenom  hotat  med  landstigningsanstaltcr 
på  franska  kusten,  ända  ifrån  Dimkirchen  kanalen  nedför  till  Havre, 
hvilken  demonstration  höll  engelska  flottorna  i  en  beständig  vaksam- 
het och  fastade  regeringens  förnämsta  omsorg  vid  sitt  eget  lands  för- 
svar. Den  segrande  Nelson  hade  gjort  fåfänga  försök  atr  förstöra  Iran- 
ska flottiljen  vid  Boulogne. 

Men  emellertid  hade  fredsouverturer  blifvit  gjorda  genom  franska 
kommissarien  Otto 'j,  hvilken  länge  uppehållit  sig  i  London  för  krigs- 
fångars utlösen;  och  därmedelst  öppnades  en  underhandling,  som  fort- 
sattes hela  sommaren  under  omskiftande  liknelser  till  afbroti  eller 
lycklig  utgång.  Ämnena  voro  så  mycket  mera  grannlaga,  som  de  ej 
blott   bestodo   i   de   krigförande  makternas  egna  inbördes  affärer,  utan 


i  Ku  engelsk  agent  vi. I  namn  Merrj   skickades  ock  iill  Paris. 


■J75  - 

däri  äfven  ingingo  ersättningsfrågor  för  de  furstar,  som  i  Tysklam 
Italien  lidit  förluster  vid  Lunévilleska  fredsslutet,  '"-Ii  hvaröfver  mångn 
öfverläggningar  detta   ar   förehades  jämväl    mellan  franska  och 
rikiska  sami  preussiska  ministéren. 

Ä\ndtligen  inträffade  den  l  Oktober  den  önskade  dag,  dåfredsprt- 
liminärerna  i  London  tecknades  på  Englands  och  Frankrikes  vägnar  al 
herr  Otto  och  lord  Bawkesbury.  Deras  innehåll  var  i  kort  begrepp, 
att  England  återgai  alla  under  krigel  gjorda  eröfringar  ål  Frankrike 
och  dess  allierade,  atom  ön  S.  Trinidad,  som  det  behöll  ;it'  Spanien 
och  Ceylon  af  holländarne.  Egypten  skulle  återställas  turkarne;  Joniska 
dier  de  sju  öarnes  republik  erkännas  af  Frankrike;  Oap,  holländarne 
återlemnadt,  besökas  med  lika  handelsfriheter  af  engelsmän  och  frans- 
män; Portugal  behålla  sin  integritet  och  Malta  återgifvas  Johanniterorden 
under  en  tredje  makts  bevakning.  Till  definitiv-traktatens  afslutande 
skulle  en  kongress  hålla»  i  Amiens.  Redan  den  29  September  hade  fred 
mellan  Frankrike  och  Portugal blifvil  sluten, hvarigenom del  förstnämnda 
betingat  sig  handelsförmåner  såsom  f'gens  amicissima"  och  gränserna  i 
Amerika  dem  emellan  blifVit  reglerade.  Freden  emellan  Frankrike  och 
Ryssland  den  8  Oktober  var  mera  en  formalitet  än  en  traktal 
enda  villkoret  förtjente  neg  uppmärksamhet,  att  de  kontraherande  re- 
geringarne förbundo  sig  atl  ej  cooperera  med  hvarandras  staters  in- 
hemska fiender.  Freden  mellan  Frankrike  och  Porten  återställde  för- 
hållandet bägge  makterna  emellan  på  gamla  foten,  men  tillade  frans- 
männen stora  handelsfriheter  på  Levanten.  Definitiv-traktaten  afslöts 
först  i  Tans  den  25  Juni  1802. 

Frankrike  hade  detta  år  creerat  en  ny  konung,  arfprinsen  af 
Panna,  som  tillträdde  3torhertigdömet  Toscana,  under  titel  af  konunga- 
riket Etrurien.  En  traktat  producerades  emellan  Frankrike  och 
nien  af  den  -1  Mars,  i  kraft  hvaraf  hertigen  af  Panna  afträdde  detta 
hertigdöme  till  Frankrike  och  Spanien  till  samma  republik  Louisiana 
i  Nona  Amerika.  Ön  Elba  med  Porto  Fenajo  var  redan  af  den  nye 
konungen   Frankrike  tillerkänd,  men  fransmännen  både  ej  kunna! 

den  i  besittning,  ei lan  den  hårdnackad!  försvarades  af  engelsmännen. 

fön  än  Londonska  preliminärerna  gjorde  slut  på  motståndet. 

I   anledning  al  samma  preliminärei  öppnades  mol  årets  sim  kon- 
gressen  i    Amiens.   till   hvilken  franska  regeringen  befullmäktigade  Jo- 
seph    Bonaparte,    England   lord   Cornwallis,   Spanien   riddaren    Azzara, 
Bataviska    republiken  Schimmelpenningk.    Slutet  af  detta  märkväi 
sammanträde   hör   väl    till    nästa  ar.  men  bör  här  för  sammanhai 


27i  i 

skull  upptagas.    Många  svårigheter  af  delade  interessen  mötte  vid  öfver- 

läggninga oeh   ökades   under   tiden   genom  de  nya  tilltagsna  mått, 

som  togos  af  Bonaparte,  hvaribland  det  väckte  mesta  uppmärksamhet, 
att  han  i  en  så  kallad  consulta  af  Cisalpinska  republikens  represen- 
tanter, hvilken  hölls  i  Lyon  och  af  honom  bevistades,  gaf  samma  re- 
publik en  konstitution,  hvars  styresman  bar  titel  af  president,  och 
till  hvilket  ämbete  han  själf  blef  kallad.  Han  emottog  detsamma  jäm- 
väl, men  utnämnde  genast  en  vice  president,  grefve  Melzi.  Republi- 
kens gränser  reglerades  ock  nu.  Frankrike  behöll  Piemont,  och  So- 
derna  Trebbia  och  Lenza  innefattade  på  hvar  sin  sida  republikens  om- 
råde, hvilket  således  äfven  sträckte  sig  öfver  Panna, 

Piemonts  införlifvande  med  Frankrike  och  cisalpinska  republikens 
turenande  därmed  under  ett  bufvud  voro  äfvén  sa  opåräknade  som  vig- 
tiga hinder  för  den  enstämmighel  i  bänkesätten,  som  borde  leda  Amien- 

ska    kongressen   till  ett  önskadt  slut.    En  annan  omständighet  tiilk 

att  franska  regeringen,  för  att  stilla  den  bekante  negerchefen  Toussainl 
1'Ouverture's  uppror  på  S.  Domingo,  ditsändt  en  stor  flotta  under  ami- 
ral Villaret-Jöyeuse's  befäl  med  talrika  landttrupper,  som  kommendera- 
des af  general  Leclerc.  Detta  väckte  misstankar  i  England.  Med  etl 
ord:  kongressen  var  i  början  af  Mars  manad  nära  att  brytas:  engels- 
männen gjorde  de  kraftigaste  sjörustningar,  oeh  eskadrar  utgingo  med 
flade  ordres  att  brytas  på  viss  höjd.  Man  väntade  lord  Cornwallis 
tillbaka  till  London  och  kriget  ansågs  oundvikligt, 

Men  just  i  denna  brytning  bereddes  ett  lyckligt  slut.  Den  27 
Mars  tecknades  definitiv-traktaten  i  Amiens  af  ofvannämnda  fyra  mini- 
strar. Den  bestod  af  22  artiklar  och  gjorde  ingen  hufvudsaklig  ändring 
i  preliminärema.  '  Emellan  Frankrike  och  Portugal  stadgades,  al  t  Ari- 
vari-lloden  skulle  blifva  grans  i  Guiana,  och  i  Europa  bekräftades  Ba- 
dajoz -freden.  Grefven  af  Nassau  försäkrades  om  ersättning  för  sina  i 
Holland  förlorade  gods;  men  genom  en  särskild  konvention  mellan  Corn- 
wallis och  Schimmelpenningk  utlästes,  att  ersättningen  ej  skulle  ske 
pä  Bataviska  republikens  bekostnad,  livad  åter  Malta  beträffar,  regle- 
rades dess  öde  utförhgen.  Denna  ö  skulle  återställas  Johanniterorden, 
bland  hvars  tungor  den  franska  oeh  engelska  skulle  försvinna,  sa  att 
af  dessa  nationer  inga  riddare  framdeles  skulle  antagas,  men  dåremol 
en  ny  tunga  tillkomma  af  Maltas  egna  innebyggare,  som  ej  behöfde 
bevis  om  adeiskap.  Engelsmännen  skulle  inom  tre  månader  evacuera 
on,  oeh  därpå  riddarne  af  de  tillåtna  tungorna  sammanträda  därstädes 
all    välja   en   stormästare.    Halfva  garnisonen  på   Malta  skulle  utgöras 


af  infödda  Maltesare  och  den  andra  hälften  anvärfvas  i  de  stater,  hvil- 
kas  tungor  äro   bibehållna,   men   innan   sådan!    hunnil  verkställa 

lolitansk  garnison  där  underhå  tående  af2,000man.    M 

hamnar  skulle  såsom  neutrala  hållas  öppna  för  alla  handlande  nationer, 
utom   för  barbareskerna,   mol    en   skälig   och    för  alla  lika  afgift, 
skulle   användas   'ill   den    nya  tungans  underhåll  och  till  inrättning  af 
etl  allmän!   lasarett.    Frankrike,  England,  Österrike  och  sam! 

Ryssland  skulle  blifva  garanter  af  dessa  stipulation 

Freden  blef  med  de  högtidligaste  fröjdebetygelser  firad  både  i 
England  och  Frankrike.  Oppositionen  i  England  utgöl  sig  dock  i  bittra 
förebråelser  emol  så  den  gamla  som  nya  ministären,  som  underhållit  en 
nioårig  strid  för  atl  bifalla  villkor,  hvilka  långi  före  detta  kunna 
hållas  och  som  befästade  Frankrike  i  åtnjutandeafen  storhel  och  makt. 
hvilken  borde  uppväcka  förvåning.  Bonaparte  hadi  emellertid  genom 
eii    konkordal    med    påfven   återställl    Franklike   i    romerska   kyrkans 

.  dock  med  rättighel  atl  srjälf  utnämna  alla  biskopar.  Han 
kallade  alla  emigranter,  utom  dem  som  för!  afvog  sköld  mol  fädernes- 
landet eller  hafi  ämbeten  hos  Bourbonska  prinsarne,  med  några  andra 
undantag,  som  föllo  på  få  personer,  och  vidtog  för  öfrigl  flera  författ- 
ningar, hvilka  tydligen  utmärkte,  att  han  sökte  återföra  de  gamla  mo- 
narkiska formerna  i  den  så  kallade  republiken. 


XI. 


Regeringsåtgärder  och  förhållande  till 
främmande  makter.    Realisationen. 

(1802). 

.    T 

'  fl  ngen  vinter  har  vid  hofvet  varit  tystare  än  denna.  Konungen  och 
drottningen,  arfprinsessan  af  Baden,  hennes  son  och  dotter  bodde  be- 
ständigt på  Haga  i  den  tysthet,  som  sorgen  valde  framför  en  buller- 
sammare lefnad  i  Stockholm,  hvarest  .de  rum,  som  för  arfprinsessan 
tiUärnades  i  dem,  som  under  hertig  Fredrik  Adolphs  frånvaro  stodo 
lediga,  af  henne  aldrig  intogos.  Konungen  gaf  hvar  måndag  rapport 
på  Stockholms  slott  klockan  precis  nio,  lemnade  denna  förmiddag  och 
onsdags-eftermiddagarne  audienser  därsammastädes,  hade  konseljer  tis- 
dagarne, merendels  för-  och  eftermiddagarne,  samt  äfven  andra  dagar 
i  veckan.  Till  Haga  kom  ingen,  som  icke  särskild!  var  befalld.  Trö- 
stande bref  ifrån  markgrefven  i  Baden  och  tiden  skingrade  efter  hand 
enkeprinsessans  sorg.  Den  kongl.  familjens  sammanlefnad  företedde 
den  enskilda  tarfligheten,  isynnerhet  livad  boningsrummen  angick,  i 
hvilket  afseende  den  nöjde  sig  med  en  trängsel,  som  flera  af  Stockholms 
förnäma  och  rika  innevånare  knappt  skulle  hållit  till  godo.  Men  leds- 
naden var  likväl  karakteren  af  denna  hvardagslefnad. 

T  anledning  af  en  redan  i  Oktober  månad  åtkommen  kongl.  för- 
ordning indrefs  nu  förmögenhets-afgiftens  första  hälfl  ifrån  medio  af 
Januari  till  April  månad.     Emot  all  förmodan  utgick  den.  som  d< 


279 

Bäkrades,  utan  betydande  res  inliga  län  satte  allmogen  el 

ära   uti  atl  ej  dårm<  Silfver,  hvaraf  insättningen  i  ban- 

ken  ej   varir  så  stark  som  nian  förmodat,  visade  sig  ick<  -ynt  i 

uppbörden;   men    i  allmänhet,  särdeles  i  Sverig  nar»   provinser, 

utgjordes  afgiften  till  största  delen  med  riksgäldssedlar. 

Den  26  Januari  afgjordes  hos  konungen  den  emol  flera  adelsmän 
förehafda  rättegäng  i  anseende  till  förgripelser  mol  landtmarskalken  på 
riddarhusel  vid  Norrköpings  riksdag.  Deras  besvär  öfver  hofrättena 
dom,  ur  del  skäl,  atl  samma  domstol  icke  skulle  varil  laga  forum,  voro 
af  högsta  domstolen  ogillade  och  domen  bekräftad,  men  icke  på  d<  a 
grund  hofrätten  nyttjat,  att  målet  af  konungen  var  hänvisi  till  dess 
afgörande,  utan  på  den,  atl  samma  mal  innefattade  ett  af  adelsmän 
brott  inom  bofrättens  jurisdiktion.  Men  då  högsta  domstolens 
protokoll  häröfver  upplästes  i  konungens  konselj  och  vann  konungens 
bifall,  lät  B.  Maja  äfven  expediera  en  förordning,  hvilken  af  bofkans- 
des  vara  uppsatl  man  att  vara  riksdrotsen  kommunice- 
rad, i  kraft  af  hvilken  den  adelsman,  som  framdeles  afsäger  Big 
adelskap  eller  uågon  -in  stånd  tillhörig  läglig  förmån,  belägges  med 
landsflykt.  Denna  lika  så  öfverflödiga,  som  i  sin  grund  olagliga  författ- 
ning utmärkte  humeur  och  tillskrofs,  jag  vet  ej  om  med  skäl,  den  fran- 
varande,  men  i  sitl  generalguvernörs-ämbete  ännu  bibehållne  friherre 
Tolls  rad '). 

Denne  hittills  mäktige  gunstling  hade  sett  konungens  utmärkta 
förtroende  deladt  med  generalmajoren  friherre  Bror  Cederström,  med 
hvilken  han  icke  stått  i  vänskapsförbindelse.  Baron  Cederström  ankarn 
till  Stockholm  vid  jul-  eller  nyårstiden  och  blef  i  Februari  månad  be- 
fordrad till  president  i  krigskollegium,  sedan  den  förut  med  myckel 
beröm  därstädes  ordförande  vice  presidenten  Fredrik  Tersmeden  blif- 
vii  flyttad  därifrån  till  beredningen  af  riket>  allmänna  ärenden, 
1,000  ndrs  årlig!  arfvode  och  således  600  r:drs  torlust. 

Jag  vet  ej,  "in  det  var  af  en  händelse  eller  i  sammanhang  med 
den  nye  presidentens  kända  nitälskan  för  arméens  prydlighel  i  unifor- 
mer och  beklädningar,  som  detta  runni'  vid  denna  tid  ådrog  sig  II. 
Maj:ts  synnerliga  uppmärksamhet.  Nationaldrägten,  som  allt  - 
177*  varit  nyttjad  vid  arméen,  aflades.  Langa  rockar  med  gehäng  om- 
kring  lifvet    och    trekantiga    hattar   påbjödos  i  stället;  guld  och  silfver 


*)  D'  männen   sökb 

gångshandlingarne,  hvilkel  lärer  blifrlt  aMi 


-  2.sn  -- 

antogos  till  prydnad  på  officerarnes  uniformer  vid  konungens  lif-  och 
hustrupper  samt  generalitetets;  en  anstalt,  som  besvärade  officerarne 
med  nya  ocli  betydande  utgifter  och  isynnerhet  gjorde  elak  verkan, 
då  silfver  var  förbjudet  på  bord.  Början  med  de  förändrade  och  således 
utsirade  uniformernas  bruk  fastställdes  till  den  1  April.  Landshöfdmg- 
arnes  uniformer  inrättades  på  lika  sätt  med  guldbrodering.  Landssta- 
ten, ända  till  och  med  länsmän,  beordrades  att  bära  en  fastställd  uni- 
form, som  militäriserade  deras  yttre  utseende,  äfvensom  en  slik  inrät- 
tades för  ståndspersoner  i  provinserna.  Man  begynte  redan  tro,  att 
samma  slags  enformighet  i  drägt  skulle  sträcka  sig  till  alla  verk  och 
corpser  i  rikets  tjenst,  icke  utan  äldre  ämbetsmäns  farhåga,  som  där- 
igenom skulle  underkastas  olägenheten  af  en  i  dagligt  bruk  obeqväm, 
cirklad  och  spänd  klädnad,  hvilken  tvingade  militären  i  dess  minsta 
kroppsrörelser,  och  hvari  konungen  föregick  sina  undersåtare  med  de 
tåligaste  exempel,  men  ock  vid  paraderna  lät  arrestera  hvar  officer, 
som  i  minsta  mått  därifrån  afvek  *).  SjälfVa  fruntimren  fingo  förändring 
i  sin  hofkostym  genom  tillägg  af  långa  släp  och  en  annan  skärning  af 
rockarne.  De  underrättades  härom  genom  ordres  af  drottningens  hof- 
mästarinna  såsom  en  generaladjutant.  De  flesta  damer  skarfvade  sina 
drägter,  men  icke  af  sparsamhet. 

T  Mars  månad  ankom  generalguvernören  Toll  till  Stockholm, 
emottogs  med  nåd  och  syntes  genom  bibehållande  af  sitt  rum  i 
konseljen  samt  förtroliga  tillträde  till  H.  Maj:ts  person  ingenting  halva. 
förloral  af  sitt  inflytande.  Ministären  syntes  vara  delad  i  tvenne  par- 
tier, del  Wachtmeisterska,  som  hade  riksdrotsen  till  hufvudman.  och 
det  Tollska.  Dessa  uppvägde  hvarandra  tämligen  jämnt  i  allt  livad 
som  rörde  rikets  allmänna  styrelse,  och  utgjorde  riksdrotsen  genom  sin 
jämna,  med  författningar  och  rättvisa,  öfverensstämmande  conduite  en 
nyttig   motvigt  emot   friherre   ToUs   mindre    laggranna   förslag.     1  den 


i  I  Frimurare-orden,  hvilken  konungen  med  särdeles  ynnest  omfattade  och 
tivars  täta  sammankomster  Lordens  hotel]  på  Rid.darb.ol o  konungen  aldrig  för- 
summade, var   redan   för  vissa,  högre  grader  en  habit  de  gout,  liknande  aiili 

uniform^  ett   par    år  tillbaka  antagen.    Nu  i  Mars  manad  befalldes  alla,  som  in 

hade  samma   grader,  att   bära   den,  och  förklarades  11.  Maj:ts  vilja,  atl   ingen,  s 

ej  vai-  därmed  försedd,  finge  bevista  parentationsakten  öfver  generalamiralen 
grefve  Ehrensvärd,  som  hölls  den  5  Maj.  Jag  var  parentator,  men  gicfc  upp  till 
hertigen  i  fasi  beslut  ätt  ej  anlägga  uniformen,  ursäktade  mig  därifrån  för  kost- 
naden och  mina  år,  d.-l  jag  som  gammal  civil  hade  elak  grace  atl  se  ul  sona  mili- 
lar, och  föreslog  atl  i  min  sorgliga  förrättning  få  vara  svartklädd,  hvilket  bifölls. 
Man  räknad'-  att  för  arméen  15,000  lod  silfver  uppspunnos  till  den  nya  uniforms- 
:  i  annlåten.    Ringa  sak  i  sig  själf ! 


•JM 

militäriska  detaljen  flngo  friherre  Toll  och  presidenten  Oederströra  där- 
emol  fria  händer  och  utöfvade  en  gemensam  eller  blotl  genom  deras 
delning  i  principer  balancerad  inflytelse.  Under  denna  synpunkt  kan 
man  anse  åtskilliga  förslag,  som  denna  tiden  fördes  å  bane.  Fruktan 
för  statsverkets  otillräcklighet  och  en  däraf  följande  nödvändighet  atl 
göra  riksdag  föranlato  flera  sådana. 

Redan  under  konungens  vistande  i  Skåne  förlidna  årel  hade  fråga 
varit  om  kaffets  lösgifvande,  såsom  hvilken  varas  förbud  utan  försyn 
•överträddes;  och  voro  Toll  och  hofkansleren  Zibel  af  den  tanken,  atl 
kaffehandeln  kunde  göras  till  etl  regale,  hvarigenom  kronan  skulle  göra 
'•ii  stor  årlig  vinst.  Statssekreteraren  Rosenblad  hade  då  med  de  star- 
kaste skäl  bevisal  skadan  af  kaffeförbudets  upphäfvande,  emedan  samma 
förbud,  ehuru  väl  ej  förekom,  likväl  minskade  denna  öfverflödsvaras 
förbrukning,  hvars  införsel  gtorde  riket  nästan  lika  objet  med  räntan 
för  hela  dess  utrikes  gäld.  Beslutel  var  dock  tagel  och  verkställighe- 
ten blef  blotl  uppskjuten,  varandes  märkvärdigl  atl  konungen,  som 
tillförne  själf  noga  iakttagit  förbudet,  hela  den  följande  hösten  och  vin- 
tern uppenbarligen  druckit  kaffe,  sa  att  ingen  af  ilen  lägsta  ii"1 
ning  därom  var  okunnig.  Ändtligen  fick  statssekreteraren  Rosenblad 
befallning  dagen  förul  att  till  konungen  i  konseljen  den  6  April  upp- 
gifva  förslag  till  bästa  sättet,  huru  kaffel  måtte  frigifvas..  Han  upp 
satte  då  ett  betänkande,  -"tu  innehöll  de  grunder,  ur  hvilka  lian  ;m- 
sai;-  kaffets  frigifvande  både  i  si^-  själf  betänklig!  "<-li  illa  passande  i  en 
stund,  då  realisationen  förenades,  men  tillstyrkte,  i  händelse  "quaestio 
an"  vore  afgjord,  att  kaffet,  på  sätt  förr  vanligt  varit,  måtte  få  af  de 
handlande  införskrifvas  och  införas  mot  en  något  förhöjd  tull  af  tre 
sk.  skålpundet.  Emol  förslaget  "in  kaffehandelns  monopoliserande  för 
kronans  räkning  anförde  han  så  starka  skäl,  dragna  af  privilegier,  er- 
farenhel  af  kronans  ringa  vinst  af  ingångna  bandelsförsök,  rättvisa  och 

billighet,  att.  oaktadt  Zibets tstånd  oeh  del  hopp,  man  gjort  sig  atl  sur- 

prenera  Rosenblad,  konungen  biföll  Rosenblads  mening;  tilL följd  hvaral 
kaffeförbudet    upphofs  genom  en  förordning  i  sex  rader  af  don  6  April, 
i  hvilken  Zibel  högsl  olämpligen,  men  förgäfves,  tillstyrkt,  atl  som  mo- 
tiv  skulle  andragas,   buruledes    konungens  egen  eftersyn  att  iakl 
förbudel  la»  nationen  saknat  efterföljd. 

På  samma  sätl  måste  Rosenblad  bryta  lansarmed  Zibel  (som 
var  Tollska  systemel  i  allt  tillgifven  i  frågan  "in  Sveriges  handel  på 
Mudelhafvel  och  Levanten.  Man  föreställde  den  såsom  så onerös,  och  be- 
svärad  dels  genom  ökta  presenter  tili  Barbareökerna,  dels  genom  täta 


-  282  - 

fredsbrott  med  dem,  som  ock  nu  föranlåtit  en  väpnad  sjörustning, 
att  bättre  vore  taga  varor  utur  andra  europeiska  makters  hand  och 
art  alldeles  inställa  sjöfarten  på  Medelhafvet.  Men  ehuru  den  tyngd, 
som  fallit  på  denna  sjöfart,  ej  kunde  bestridas,  bevisade  dock  Rosen- 
blad rikets  vinst  däraf  i  det  hela,  både  genom  frakter  och  varornas 
hem  t  ande  utur  första  hand  så  oemotsägligen,  att  det  nya  förslaget 
drefs  tillbaka,  och  blef  produktplakatet,  som  förlidet  år  under  orolighe- 
terna med  England  gjordes  hvilande,  åter  upplifvadt  den  2  Februari: 
hvarjämte  under  den  30  Mars  afgifterna  för  Medelhafs-  och  Levantiska 
handelns  drifvande  genom  utkommen  forordning  och  taxa  skäligen  för- 
höjdes*  i  anledning  af  hvilket  öfverläggningsämne  friherre  Toll  i  kun 
seljen  uppgifvit,  att  i  Danmark  betaltes  10  r:drprläst;  ett  föregifvande, 
livars  falskhet  Rosenblad,  genom  infordrande  ifrån  svenska  missionen 
i  Köpenhamn  af  författningen,  snart  beviste,  samt  att  blott  i  sistlidne 
åren  en  extraordinär  afgift  därstädes  varit  påbjuden  emellan  30  och 
80  sk.  danskt  pr  läst. 

Det  var  förmodligen  för  att  göra  sin  cour  åt  drottningen  och 
badiska  huset,  som  Zibet  ungefär  vid  samma  tid  sökte  upprifva  en  några 
år  tillförne  af  Rosenblad  föredragen  och  i  kammarkollegium  samt  be- 
redningen af  rikets  allmänna  ärenden-  öfvervägd  fråga  om  en  bemälda 
furstliga  hus  tillkommande  kronofordran  af  Sverige  från  Carl  X:s  tid: 
hvilken  å  den  grund  blifvit  afslagen,  att  ej  allenast  tiden  till  samma 
fordrans  kräfVande  var  försuten,  sedan  proklamationer  mn  dylikas  upp- 
gifvande  längesedan  skett,  utan  ock  att  den  var  en  familjeskuld,  hvars 
belopp  ej  kommit  riket  till  godo.  Men  oaktadt  Zibets  framkastade  tve- 
kan om  de  upplysningars  tillräcklighet,  som  vid  åtgörandet  af  mål< A 
blifvit  af  Rosenblad  anförda,  funnos  de  vid  aktens  revision  fullständiga 
och  till  ingen  ändring  föranledande 

Tvenne  andra  beslut  vidtogos,  som  utmärkte  åtminstone  det  ena) 
den  omtanke  regeringen  trodde  sig  böra  hafva  om  statsutgifternas  in- 
dragning. Detta  var  inställandet  af  de  kostsamma  anstalterna  till  ör- 
logsflottans åter  iståndsättande  och  förstärkning;  i  anledning  hvaraf 
befallning  utfärdades  om  ekvirkets  försäljande  i  Carlskrona;  och  då  ba- 
ron Rayalin  i  konseljen  däremot  gjorde  föreställning,  fick  han  tillsvar, 
att  H.  Maj:ts  beslut  i  detta  ämne  vore  fattadt,  samt  all  deliberation 
därom  upphörde*).  Rekryteringen  af  de  indelta  regementena,  hvarvid 
ile   förra    åren  30  vakanser  vid  hvarje  kompani  varit  tillåtna  och  hvar- 

i  l  »et  förändrades  inom  etl  år, 


283 

före  kronan   till   statskontoret   indragil  en  betydlig  vakansafgifl  (till  ■> 
h  4,000  r:dr  för  hvarje  regemente;  utmärkte  däremot,  att  denpfl  flottan 
rade   kostnad   till   betydlig  del    komme  att  användas  pä  landtar 
méen.    Man  [genkände  i  detta  steg,  som  ofelbart  i  fredstid  varor 
och   på  en  gång  betungande  för  kronan  och  landet,  konungens  bi 
att  lysa  med   en  talrik  krigsmakt  och   herrar  Tolls  01  tröme 

inflytande. 

Det  andra  beslutet  af  de  nyss  omförmälda  var  Wismarska  tri- 
bunalets  flyttning  till  Stralsund.  Man  gissade  redan,  att  dot  badade 
samma  stads  försäljning  till  någon  främmande  makt,  för  att  därigenom 
vinna  en  penningeutväg. 

Ett  ämne  både  till  samtal  och  klander  var  dispositionen  af  pom- 
merska länegodset  Nåhringen,  som  genom  h.  exc.  grefve  Sieyerfelts 
afgång  utan  manliga  arfvingai  (år  1800)  var  ledigt  Det  hade  väl  blif- 
v  i  t  uppdragel  åt  riksmarskalken  grefve  Oxenstjerna,  men  under  villkor 
;if  delning  mellan  flera  personer.  Med  konungens  tillstånd  försåldes 
de;  nu  i  -amma  grefves  namn  till  en  mecklenhnrgisk  advokat,  vid 
namn  Zimmermann  tvärtemot  pommerska  författningarne),  hvilken 
kort  därpå"  försålde  det  åt  baron  Schultz  med  en  vinst  af  lmmm  r:dr. 
Man  misstänkte  Zibel  för  egennytta,  som  genomdrifvii  denna  både  lag- 
stridiga och  föga  för  konungen  båtande  köpafhandling.    1  »o  model,  som 

dårföre   borde  inflyta,  delades  emellan  en  mängd  behöfvand :h  i  all- 

mänhi  -  'i  elak  hushållning  derangerade  samt  för  Öfrigt  tv>L.ra  af 
rikel  förmente  hofmän.  Följande  hafva  kommit  till  min  kunskap:  f.  d. 
riksmarskalken  grefve  Oxenstjerna  12,000  r:dr,  baron  Rålamb  7000,  hof- 
kansler  Zibel  7000,  amiral  Cronstedt  7000,  grefve  Frölich  6000,  grefve 
Adam  Lewenhaupt  6000,  grefve  Claes  Lewenhaupt  -*.< x h ».  baron  Boye 
3000,  grefve  Jakob  Gustaf  Oxenstjerna  3000,  två  grefvar  Löwenhjelm 
4(khi.  grefve  Nils  Gyldenstolpe  1000,  hamn  Fredrik  Taube  i'**»,  grefve 
Stenbock  och  öfverste  Borgenstjerna  m.  fl. 

Man  tillät  sig  anmärka,  att  i  statsverkets  nuvarande  délabremenl 
dessa  medel  bättre  varit  använda  till  rikets  behof,  och  igenkände  icke 
i  dessa  largesser  don  stränghet  i  hushållsprinciper,  -"in  konungen 
tillförne  ådagalagt.  Misstankarne  mot  Zibet  öktes  både  genom  den 
kostnad,  hvarmed  han  inrättade  ett  egel  hus,  och  betydliga  peni 
poster,  -"in  han   under  samma   tid  utlånt    mot   ränta. 

het    för  det  nästlidna  året  afslutade  statsverket  meddelad) 
ligt  Norrköpings  riksdags  beslut  banko-  och  riksgäldskontorets  fullmäk- 
tiga,  och  skal  i  befunnits  hafva  medfört  besparing. 


284  - 

Till    vinnande   af  en   förbättrad  och  sakrare  inkomst  af  tullarne 

hade  en  kommitté  varit  nedsatt  för  att  utröna  bästa  sättet  att  sätta 
denna  för  riket  väsentliga  inkomst  under  arrende  af  en  privat  asso- 
ciation. I  anledning  af  dess  projekt  blef  tullen  äfven  på  tio  år  under 
kontraherade  villkor  utarrenderad  åt  ett  bolag,  som  med  böljan  af 
1803  emottog  styrelsen  af  detta  verk.  Bolaget  formerades  genom  sub- 
skription rill  3750  aktier,  hvarje  beräknad  till  200  r:dr,  hvaraf ' '.,  skulle 
strax  betalas,  men  subskribenternas  antal  steg  till  8095,  hvarföre  ak- 
tierna fördubblades  eller  fixerades  till  7500  med  halfveradt  värde  till 
100  livar;  och  595  nummer  utlottades.  I  direktionen  var  grefve  Ugglas 
ordförande.    Den  bestod  af  tre  kronans  och  nio  bolagets  fullmäktige. 

[bland  händelser,  som  hos  alla  upplysta  uppväckte  fägnad.  bör 
ej  förgätas,  att  konungen  efter  den  till  biskop  i  Westerås  befordrade 
doktor  Flodin  till  sin  öfverhofpredikant  utnämnde  doktor  Lehnberg 
man  lika  högaktad  för  snille  och  en  sällsynt  vältalighet  som  för  sina 
seder  och  sitt  moraliska  värde.  Konungen  hade  redan  den  förflutna 
hösten  visat  honom  ett  vedermäle  af  förtroende,  då  han  förordnat  ho- 
nom till  ledamot  i  kanslersgillet.  Den  mera  utmärkta  förklaring  af 
H.  Maj:ts  tänkesätt  för  honom,  som  innefattades  i  hans  utnämnande 
till  öfverhofpredikant,  åtföljdes  i  April  månad  af  ett  nytt  nådeprof,  då 
konungen  tillbjöd  och  utom  förslag  tillade  honom  kyrkoherdebeställ- 
ningen vid  Jacobs  och  Johannis  församlingar  i  Stockholm.  Biskop  flo- 
din bibehölls  dock  vid  bikten  hos  Deras  Maj:ter,  den  han  förrättade 
Annandag  Påsk,  clå  han  infunnit  sig  i  hufvudstaden  för  att  såsom  or- 
densbiskop predika  på  ordensdagen,  den  28  April.  Det  är  svårt  att 
utleta,  livad  som  egentligen  förf  konungen  rill  de  fördelaktiga  tankar 
han  fattat  om  doktor  Lehnberg,  då  man  a  ena  sidan  eftersinnar  hans 
modesti  och  å  den  andra  den  afnnd.  hvarmed  doktor  Flodin  sökt  svärta 
honom  genom  framkastade  tillmålen  af  neologi.  Men  exemplel  ai  en 
förtjenst,  som  funnit  sin  belöning  utan  alt  själf  söka  den.  och  hoppet 
alt  en  upplyst  och  tolerant  lärare  skulle  bibringa  konungen  sundare 
begrepp  om  religionen  än  dem,  han  med  en  för  sitt  tidehvarf  föga 
sande  inskränkning  hittills  synts  hysa.  fägnade  både  religionens,  dyg- 
dens och  konungens  sanna  vänner. 

I  April  månad  ankom  ifrån  Baden  öfverkammarherren  och  gene- 
rallöjtnanten baron  von  Qeusau,  skickad  af  märkgrefven  att  förklara 
hans  tänkesätt  för  svenska  hofvel  och  tillika  att  på  återresan  beled- 
saga enkearfprinsessan  med  hennes  familj.  Denna  återresa  utsattes  til] 
den  14  Maj;  och  beslöto  Deras  Majrter  att  vara  därvid  till  rikets  gräns 


följaktige.     tfed  en  Buite,  3om  fordrade  900  hästar,  begåfvo  - 
resande   nämnda   dag   frän  Baga  och  reste  tillsammans  till  Linköping, 
hvarföre  konungen  den  17  öfver  Eksjö  inträffade  vid  Berrevads  kloster 
i   Skåne   den    19;   men   Bennes   Maj:1    med  mor  '»-Ii  syskon  öfver  Jön- 
köping  icke   förr  än   den   21;    Konungen    bevistade  emellertid   ett  på 
Bonarps  hed  sammandragel  läger  af  norra  '"-Ii  södra  skånska  och  hi 
regementena.    Den   23  skedde  resan  till  Belsingborg,  hvaresl   uppvakt- 
ningar emottogos  af  Lunds  akademi,  en  deputation  af  alla  skånska  stä- 
derna,   utom  äinbi-Umäii  «»«-,h  ståndspersoner,  och  den  27  embarkerado 
sig  de  furstliga  högheterna  på  tvenne  svenska  slupar,  åtföljde  af 
ralguvernören   Toll,   jämte  flera  därtill  utsedda  personer  af  hofvet, 
ankommo till  Belsingör*).    Så  snarl  konungen  undfåtl  rapport,  att  de- 
barkeringen   därstädes   försiggått,  äfreste  Deras  Maj:ter  samma  förmid- 
dag  från   Belsi:  Vägen    togs   ål  Jönköping,  Rfedevi,  Örebi ;h 

Strömsholm,  och  återkomsten  bil)  Baga  skedde  den  2  Juni. 

Hädiska  nerrskapel  fortsatte  åter  genas!  inan  Belsingör  sin  resa 
till  Köpenhamn  och  efter  några  dagars  vistande  där  vidare  till  Tysk- 
land. De  ankomma  den  27  Juni  Lill  Carlsruhe.  Ken  aflidne  arffurstens 
lik  skickades  den  17  Maj  sjövägen  ifrån  Stockholm  till  Stralsund  ocli 
ankom  den  2  Juni  till  Pfortzheim,  hvaresl  markgrefliga  badiska  husel 
har  sin  graf. 

Deras  Maj:ter  dröjde  ej  längre  än  till  den  9  Junrpå  Haga.  innan 
de  därifrån   företogo  en  ny  resa.    Men  anställdes  till  Finland  sjö^ 
pa  jakterna  Esplendian  och  Amadis.    CJnder  konungens  frånvai'0  tillför- 
ordnades  denna   gang  ingen  regering,  utan  medföljde  statssekreteraren 
Rosenblad   för  föredragningen  af  kammarärenden,  expeditionssekretera- 
ren   Bederstjerna    för    krigs-   ,„•],   kabinettssekreteraren   baron    L 
bjelke   för   utrikes  brefväxlingen.    Ankomsten   skedde  den  ii  Juni  till 
Å.bo,  där  doktors-  och  magisterpromotioner  förrättades  i  Deras  töaj:ters 
närvaro.    Därpå    bevistades   krigsöfningarne   på    Parola    malm.  hvaresl 
liera    regementen    voro  sammandragna.     Vidare   besöktes   Belsingfors, 
Lovisa   och    ryska  gränsen.    Resan  fortsattes  till  Kuopio,  CTleå- 
Wasa   genom   en    landsträcka,  som  veterligen  ingen  konung 
förr   besökt.    Den  23   Juli    återkommo   Deras  Maj:ter  till  Åbo,   hvaresl 
konungens    af    England    brorson,    hvars    fader    har   titel   af  herl 
Qlocester,  aflade   hos   konungen   etl  besök  på  sin  resa  till  Petersburg. 


*)   Ett  danskt   fan  yg    -  ar  '»''in   till   mftti 
i>  i  tjas,  ti\  ilkel  i  Danmark  \  Itckti    ■• 


-   286  - 

Deras.  Maj:ter  begåfvo  sig  åter  till  Helsingfors,  hvarifrån  drottningen 
den  29  afreste  till  Stora  Abborfors  och  hade  där  ett  möte  med  sin  sy- 
ster, kejsarinnan  af  Kyssland.  Dessa  höga  personer  vistades  där  till- 
sammans till  den  2  Augusti;  medan  konungen  emellertid  qvarblef  i 
Helsingfors.  Deras  sammanträde  gaf  dem  icke  allenast  själfva  en  för- 
nöjelse, som  för  anförvandter  af  deras  stånd  är  sällsynt,  utan  smickrade 
ock  deras  folk  med  hopp  om  en  befästad  vänskapsförbindelse  mellan 
hofven.  Den  7  Augusti  inträffade  Deras  Maj:ter  tredje  gången  denna 
sommar  i  Åbo  och  återtogo  vägen  sjöledes  till  Sverige.  Ankomsten 
till  Haga  skedde  den  15,  och  den  23  flyttade  hela  kongl.  hofvet  till 
Drottningholm,  där  vistandet  förblef  till  Oktober. 

Den  31  Augusti  utfärdades  en  förordning  rörande  det  årliga  run- 
net, brännvinsbränningen,  i  kraft  hvaraf  den  till  husbehof  frigafs  ifrån 
den  1  Oktober  till  den  1  Juni.  Denna  visa  författning  ådagalade  sin 
verkan  genom  ett  långt  drägligare  spannmålspris,  än  de  coactiva  lut- 
fattningarne  de  förra  åren  medfört.  Skörden  hade  väl  blifvit  ymnig 
på  vårsäd,  men  af  hvete  och  råg  mycket  rikare  på  halm  än  kärna  ge- 
nom köld  och  regn  under  sädens  blomstring. 

Några  vigtigare  befordringar  skedde  vid  samma  tid.  Efter  grefve 
Kurck,  som  tagit  afsked  och  flyttat  till  sin  egendom  i  Skåne,  utnämn- 
des f.  d.  öfverståthållaren  grefve  Ugglas  till  president  i  kammarkolle- 
gium och  till  hans  efterträdare  i  landshöfdingeämbetet  öfver  Stockholms 
län  underståthållaren  Georgii,  hvars  beställning  uppdrogs  åt  polismä- 
staren Ahlberg  och  dennes  åt  en  Wannqvist.  Öfversten  och  f.  d.  vice 
guvernören  grefve  Carl  Mörner  blef  genom  tjenstbyte  chef  för  Svea 
garde,  och  generalmajoren  baron  Friesendorff,  som  förut  innehaft  denna 
beställning,  emottog  befälet  öfver  Calmar  regemente.  Generalen  baron 
Armfelt  blef  utnämnd  till  envoyé  vid  Wienska  hofvet,  hvarigenom  ko- 
nungens dubbla  föremål  uppfylldes,  att  genom  ett  förtroendeämbete  ut- 
märka honom  och  att  hålla  honom  aflägsen  från  fäderneslandet. 

Garnisonen  i  Stockholm  hade  detta  år  i  den  vanliga  tiden,  Juni 
månad,  icke  haft  någon  excercis-kampering;  hvarför  en  sådan  anställ- 
des på  Ladugårdsgärdet  den  lo  Oktober  och  fortfor  till  den  27.  Hösten 
var  detta  år  torrare  och  behagligare  än  sommaren,  så  att  väderleken 
emot  all  förmodan  gynnade  dessa  vid  en  så  sen  årstid  utsatta  krigs- 
öfningar,  i  bvilka  60G  man  af  Uplands  och  Him  af  Södermanlands  rege- 
mente tillika  deltogo,  icke  utan  kostnad  och  känning  for  staten  och 
särdeles  fot'  rotehållarne.  Deras  Maj:ter  tillbragte  sedermera  halfannan 
vecka  pä  Haga  och  inflyttade  till  Stockholm  'len  s  November. 


287 

De  hade  under  sommaren  fåtl  ett  öml  bekymmer  genom  kron- 
prinsens sjuklighet.  Denne  unge  herre,  hvars  développeinent  var  myckel 
Benfärdig,  och   som   ännu   vid   t\  Ider  myckel  litet  kunde  tala, 

hade,  medan  konungen  "'ii  drottningen  voro  frånvarande,  tan  en  lam- 
lut  i  sidan,  som  gjorde  honom  hall  och  efter  läkarnes  omdöme  här- 
rörde af  ett  ben,  som  blifvit  rubbadl  ur  sin  hylsa.  Man  hade  i  begyn- 
nelsen sökt  dölja  denna  obehagliga  händelse,  i  hopp  att  den  var  at 
mindre  betydlighet,  så  att  botemedlen  först  i  November  begynte  all- 
varligen  användas;  och  dessa  bestodo  i  en  myckel  3tor  fontanell,  hvil- 
ken  hölls  öppen  med  ej  mindre  än  tolf  ärter.  Den  Bpäda  prinsens  kraf- 
ter kunde  ej  annat  än  mattas  genuin  ett  sä  våldsamt  och  läng. 
medel,  under  hvai'8  bruk  han  måste  hållas  vid  sängen,  och  utvecklingen 
af  lians  förmögenheter  naturligtvis  ännu  mera  förtrögades.  Emellertid 
blef  han  dock  härigenom  efter  flera  månader  märkligen  förbättrad. 
Förmågan  att  gå,  ''innu  haltande,  återställdes,  och  den  att  tala  tilltog 
äfven  om  vintern  efter  önskan. 

Den  t  November  utfärdades  konungens  förordning  angående  rea- 
lisationen af  riksgäldssedlarne.  Detta  vigtiga  ärende,  ett  hufvudsakligt 
föremål  för  ständernas  öfverläggningar  och  åtgärd  vid  1800  års  riksdag, 
rmera  understöd!  genom  första  hälftens  indrifvande  af  den  bevil- 
jade förmögenhetsafgiften,  och  hela  detta  år  ånyo  ett  ämne  fö]  bekym- 
mer och  uppmärksamhet,  blef  nu  regleradt  på  andra  grunder  än  stän- 
derna tillstyrkt.  .Man  hade  vid  nogare  öfvervägande  funnit  den  då  i 
största  hast  fastställda  planen  till  verkställighet  orådlig,  om  ej  ogörlig; 
bankens  vunna  tillgäng  på  silfver  vida  ringare  än  man  påräknat;  lan- 
dets utblottande  genom  förmögenhetsafgiftens  indrifvande.  nödvändigt 
åtföljd  af  stockning  i  all  rörelse;  och  föga  hopp  att  banken  efter  femton 
år  skulle  kunna  med  speciemynt  infria  de  så  kallade  banknoterna, 
med  liera  ölägenheter,  som  de  finanskunnige  närmare  må  inse.  Det 
är  troiigi,  att  upphofsmännen  till  In*1  års  realisationsförslag  själfva 
under  riksdagen  funnit  sitt  misstag,  sedan  det  likval  redan  var  fast- 
ställdt,   och   att    dei    var  till  dess  afhjälpande,  »om  i  ständernas  skrif 

velse   i   detta   ämne   till  koi gen  af  den  15  Juni  1800,  de  tre  ofrälse 

den  uppdragit  IT.  Maj:t,  att,  i  händelse  af  oförutsedda  hinder,  med 
helgd  af  ständernas  bevillningsråtl  och  af  bankens  författningar,  samt 
efter  bankofullmåktiges  inhemtade  utlåtande,  hvilka  dock  därvid  egde 
att    följa   sin   instruktion,   \  le   utvägar   till    realisationen,  som 

lämpligast    funnos.     Denna    vidsträckta    myndighet    var  dock    icke  en- 
hällig! eller  på  etl  likstämmigl   3ätt  af  alla  fyra  stånden  konungen  upp 


-  288 

dragen.  Adeln  hade  däröfver  aldrig  utlåtit  sig.  Presteståndet  hade 
den  10  Juni  vidtagit  beslutet  därom  i  de  termer  som  inflöto  i  expedi- 
tionen, men  borgareståndet  den  12  i  andra  ordalag  och  icke  utan  an- 
märkning af  fabrikören  Maschel  och  rådman  Nordlindh,  hvilket  af  de 
tryckta  protokollenia  upplyses.  I  bondeståndets  protokoll  för  den  11 
finnes  samma  beslut  intaget;  men  anledning  är  att  tro,  det  sådant  skett 
utan  ståndets  hörande  eller  bifall,  emedan  därom  ingen  kommunikation 
skett  till  de  öfriga  stånden,  ehuru  riksdagen  räckte  till  den  15.  Således 
var  lagligheten  af  den  konungen  tillagda  rättigheten  i  detta  mål  myc- 
ken tvetydighet  underkastad. 

Då  likväl  nödvändigheten  fanns  fordra  en  jämkning  i  realisations- 
planen, då  ett  nytt  projekt  därtill  nu  framgafs,  hvartill  man  anser  pre- 
sidenten Lagerheim  för  auktor,  och  då  konungen  ovillkorligen  ville 
undvika  riksdag,  beslöt  H.  Maj:t  att  begagna  sig  af  förrbemälde,  i  stän- 
dernas af  all. t  fyra  talmannen  underskrifna  bref  honom  tillerkända  makt, 
och  infordrade  bankofullmäktiges  utlåtande,  huruvida  de  funno,  atldet, 
i  anledning  af  tre  stånds  sammanstämmande  beslut  att  öfverlemna  ko- 
nungen de  lämpligaste  utvägarnes  vidtagande  till  realisationens  verkstäl 
lighet,  nu  mera  fastställda,  gillade  och  bankofullmäktige  meddelade  förslag 
kunde  bestå  med  bankens  säkerhet  och  fullmäktiges  instruktion,  samt  all 
realisationen  i  anledning  däraf  kunde  begynnas  den  1  Juli  1803?  Banko- 
fullmäktiges  svar  af  den  8  November  innehöll,  att  sedan  konungen  i  detta 
funne  vidtagit  sitt  beslut,  funno  de  väl  icke  bankens  bestånd  därvid 
löpa  någon  fara,  men  fruktade,  att  minskningen  i  den  omlöpande  pen- 
ningestocken skulle  föranlåta  ett  starkare  tillitande  till  diskontlän, 
hvarigenom  den  tillbörliga  proportionen  emellan  speciemynt  och  sedlar 
kunde  störas.  För  öfrigt  kände  fullmäktige  ingen  annan  instruktion 
än  den  af  den  14  Juni  17-Jn.  som  var  grundad  på  den  af  ständerna  fast- 
ställda realisationsplanen. 

1  anledning  häraf  vidtog  konungen  följande  dagen  i  konseljen 
dei  beslut,  som  ofvan  nämnda  förordning  innehåller,  och  förnämligas! 
bestod  i  följande  punkter:  l:o)  Eftergafs  andra  hälften  af  förmögenhets- 
afgiften.  2:o)  Skulle  riksgäldssedlarne  inlösas  med  '/„  rabatt  eller  331  , 
proc,  det  är  15  millioner  med  10,  på  sätt,  atl  -  ,  af  dessa  LO  millioner 
betalas  med  klingande  mynt  olle]-  bankosedlar  och  '  ,  med  bankens 
obligationer  för  fyra  proc.  ranta,  ställda  pä  tio  är.  Ttessa  obligationer, 
föi-  bvilka  innehafvaren  årligen  lar  i  bankon  uppbära  räntan,  utgifvas 
ej  på  mindre  summa  än  tio  r:dr  eller  andra  än  jämna  tom-  och  tio-tal 
däröfver.     DA    mindre   sumi än    tö   r:dr  riksgäldssedlar  anmälas  till 


realisation,   eller  öfverskott    uppkomma    vid    inlösen   af  Bfidana 
summor,  till  hvilka  obligationer  på  jämna  fem-  och  tio-tal  ej  åro  Lämp- 
liga, blir  den   del  af  summan.  -  >m  i  obligation  utgå  bort,  i  Btälli 
nast    betalad   med   kopparskiljemynt      3:o)    Realisationen   föi 
1803  på  den  dag,  som  kungjord  varder,  sedan  bankofullmäktige  anmält, 
det  banken  är  i  ordning  att  därmed  början  göra;  och  kommer  riksgälds- 
kontoret   atr   då   upphöra  med  riksgäldssedlars  tillverkning  samt  riks- 
gäldsdiskonterna att  icke  vidare  meddela  nya  lån  i  sådana  sedlar.    4:o) 
Till  lättnad  i  den  mindre  rörelsen  utgifver  banken  sedlar  på  In,  12  och 
8  sk.  specie,  som  på  anfordran  inlösas.    5:o)  Kopparskiljemynl  utfärdas 
på    1,  '  ...  '  ,  och  '  ,,  skilling.    6:o    Etik  La  efter  realisa- 

tionsdagen  i   allmänna    rörelsen  efter  deras  nu  fastställda  evalvations- 

(med  50  proc.  agio),  till  dess  efter  särskild!  därom  utfärdad  kun- 
görelse biden  infaller  till  deras  slutliga  indragning.  7:o)  I  Liqvidationer 
mellan  gäldenärer  och  borgenärer  för  riksgäldsskulder  gälla  samma 
grunder  som  för  realisationen  äro  fastställda.  8:o  Brännvinsskatten  och 
andra  statsverkets  Inkomster  för  1803  erläggas  på  hittills  vanligt  sätt, 
men  ifrån  och  inni  1804  i  förbättradt  myntvärde;  1803  års  Landträntor 
och  bevillningar  utgöras  däremot  i  banko-  eller  riksgäldssedlar  med  50 
procenl  agio.  Ämbetsmäns  Löner  beräknas  på  samma  sätl  ifrån  och 
med  början  af  1804.  Likaledes  viten,  böter,  vadepenningar  och  skjuts- 
lega  etc. 

Denna  författning  uppväckte  myckel  missnöje  ii"-  egare  af  riks- 
gäldsmynts-kapitaler;  bekymmer  hos  dem,  som  kände,  att  lill  fond  för 
banken  etl  utrikes  Lån  af  en  och  en  halt'  million  r.dr  var  uppnegocie- 
rad^ och  således  en  realisation  i  Bpeciemynt,  grundad  på  en  operation, 
som  ärligen  skulle  öka  de  ur  landel  utgående  redbarhetema;  fägnail 
hos  alla  dem,  som  hårdast  voro  betungade  af  förmögenhetsafgiften. 
Också  var  regeringen  ang  att  genom  tacksägelseadresse]  lik 

nationens   bifall.    Icke  allenast    riksgäldskontorets  full- 
mäktige  aflade   för   realisationsförfattningen  offentlig  tacksägelse,  utan 
landshöfdingame  för   sina    län,   dels  skriftligen,   men  di 
af  deputerade,   muntligen,   med  svassande  tal.  som  trycktes  i  fnri 
tidningarne   och    innehöllo   Långa    uppräkningar  af  konui  ilgär 

mngar,  under  det  mänga  upplysta  män  ännu  fortforo  i  sin  tvekan,  huru- 
vida  äfven   denna   realisatiönsplan   kunde  verkställas,  eller  åtminstone 

lestånd,   hvilket   ögonskenligen  ankom  på  en  fördelaktig  hat 
konjunktur,   som    kunde   förskaffa   riket    etl    årligt   öfverskoti 
öfver   hvad   des-  dryga  importer,  sammanlagd; i  räntan  löi  utrikes 

btth,  Anteckningar,   II.  I'1 


-    291 

skulden,  bestego  .sig  till.  Man  bör  dock  göra  konungen  den  rättvisa. 
att  lians  afsigt  var  ganska  god;  att  det  allmänna,  åtminstone  fö)  det 
närvarande,  var  lättadt  genom  den  dryga  och  ojämnt  fördelade  för- 
mögenhetsafgiftens  eftergift;  och  att  de  fastställda  banko-obligationerna 
med  fyra  procents  ränta  voro  vida  bättre  än  bankonoterna  eller  kurant- 
sedlarne,  "med  ett  ord,  den  nya  planen  till  sitt  utseende  på  säkrare 
grunder  byggd  än  ständernas.  Emellertid  hade  konungen  därigenom 
åtagit  sig  ett  vådligt  ansvar  och  liksom  satt  sig  i  ständernas  ställe 
till  ett  mål  för  tadel  och  missnöje,  i  fall  omständigheterna  icke  gynnade 
de  steg,  han  vidtagir. 

Flera  obehagliga  omständigheter  inträffade  kort  efteråt.  Den  15  No- 
vember tidigt  om  morgonen  uppkom  eldsvåda  i  kammarrättens  rum.  som 
utbredde  sig  till  det  sammanbyggda  gamla  kungshuset  och  förhärjade 
kammarkollegii,  statskontorets,  horrättens  och  flera  publika  verks  rum. 
Någon  del  af  kammarrättens  och  alla  finska  provinskontorets  handlingar 
uppgingo  i  rök.  De  öfriga  verkens  papper  blefvo  räddade,  men  oaktadt 
lugn  väderlek  kunde  elden  ej  släckas  förrän  <\rn  1(5  om  aftonen.  Ko- 
nungen bevistade  själf  den  obehagliga  förrättningen  att  hämma  bran- 
den; men  själf  oförfaren  och  omgifven  af  rådgifvare,  som  uppgåfvo  olika 
förslag  därtill,  är  det  troligt  att  han.  saknade  den  skicklighet,  som  en 
vid  befälet  i  sådana  omständigheter  van  styresman  eger,  och  att  för- 
lusten af  en  rådig  och  driftig  öfverståthållare  vid  detta  tillfälle  mer  än 
mycket  spordes.  Kollegierna  måste  inqvarteras  på  flera  olika  ställen: 
hofrätten  på  börsen,  kammarkollegium  på  riddarhuset,  statskontoret  i 
rådstugan,  kammarrätten  på  myntet,  krigshofrätten  i  krigskol legii  hus, 
o.  s.  v.  Den  flygel,  hvari  hofrätten  hade  sina  flesta  rum,  var  dock  så 
litet  skadad,  att  samma  domstol  inom  några  veckor  kunde  där  åter 
intaga  sitt  sate,  men  det  öfriga  af  huset  var  till  stor  del  i  grund  för- 
störd! och  botade  statskassan  med  flera  tunnor  gulds  kostnad  till  re. 
paration.  Skingring  af  papper  förorsakade  tillika  en  betydlig  oordning 
och  hinder  i  publika  göromål.  Inom  slutet  af  året  härjades  äfven  Göte- 
borg af  en  förfärlig  eldsvåda,  som  förstörde  den  vackraste  delen  af 
samma  stad:  och  sillfångsten  blef  denna  höst  och  påföljande  vinter  sa 
ringa,  att  den  vinst,  riket,  vanligen  drager  af  den  näringsgrenen,  all- 
deles gick  förlorad. 

Den  10  November  ankom  ifrån  Finland,  på  återresan  ifrån  IV 
tersburg,  engelske  prinsen  Wilhelm  Fredrik,  son  till  hertigen  af  Glou- 
cester,  med  hvilken  konungen  under  linska  resan  i  somras  gjort  be- 
kantskap  och    för    hvars  person    11.  Maj:t  fattat  mycken  vänskap  sann 


inviterat  honom  att  tillbringa  någon  tid  i  Stockholm.   Sedan  koi 
redan  mödan  prinsen  var  på  sjön,  låtil  inhämta  underrättelse,  huruvida 
lian   ville   vara   inkognito  eller  ej,  och  prinsen  förklarat  sig  för  d< 
nan-,  blefhan  saluterad  med  kanoner  och  logerad  i  öl  dlarehuset, 

dar  rum  för  honom   voro   möblerade,  och  II.  K.  II.  med  sm  suite  de- 
frayerades  af  konungens   kok.   saml    ha< 

Grefve  Erik    Piper  utnämndes  att  uppvakta  honom  och  att  presentera 
alla  dem  som  åstundade  af  honom  blifva  kände. 

Denne  herre  blef  af  konungen  med  utmärkt  aktning  och  vänskap 
amottagen.    Han   vardt    ock  genom   sin   höflighet   och   förekommande 

skaper,  dem  han  förenade  med  ett  fördelaktigt  utseende  vid  s 
ålder,  icke  förr  kand  än  allmänt  älskad.  Vid  hans  första  maltid  lms 
konungen  var  engelske  envoyéen  Arbuthnot  bjuden,  h vilket  var  ett 
undantag  ifrån  den  etikett,  som  Died  flammande  ministrar  iakttagen 
och  gal'  anledning  tiil  anmärkning  af  franske  ministern  Bourguing, 
hvarpå  svarades,  att  sådant  endast  sken  för  att  personelt  göra  prinsen 
;tt'  Qloucester  etl  uöji .  Emellertid  underlät  icke  den  synnerliga  attention, 
livarmed  denne  herre  bemöttes,  att  väcka  uppmärksamhet  på  Frank- 
rike* sida  och  att  föranleda  gissningar,  att  konungen  sökte  rapprochera 

U  England.    Det  är  ock  möjligt,  att  II.  Maj:t  hoppades  hårig 

gociatii n  om  de  uppbragta  konvojernas  återlämnande  ei 

delaktig  vändning.     Hela  den  återstående  delen  at  årei  och  de  följande 
bägge   vintermånaderna    blef   Stockholm  Lysande  genom  féter,  så 

.   som  af  ministrarne  och  de  förnämsta  husen  gåfvos  åt  dei 
främlingen;  och   har   väl  ingen  prins  outtrötthgare  dansat  än  han  un- 
der de  fyra  månader,  han  i  Stockholm  öllbragte.    I  grefve  Brahes  hus 
syntes   han   mest    behag      sig  i  anseende  till  gref- 

vuman  Brahes  brorsdotter,  hoffröken  Koskull,  som  på  hans  bjärta  gjorde 
litligt  intryck. 

Vid   konungens  hof  voro  under  d  uånaderna  af  hans 

ande  i  Stockholm  inga  lysande  Uistbarheter,  emedan  drottningen 
var  i  välsignadt  tillstand  och  nära  sin  oedkomst,  hvilken  inträffade  den 
■J  December  kl.  il  om  aftonen.  Hennes  .Maja  blef  då  Lyckligen  ; 
med  en  prins,  som  i  dunet  den  7  fick  namn  af  Carl  Gustaf  och  titel  af 
storfurste  af  Finland.  Jl.  Maja  emottog  den  h  lyckönskningar  af  alla 
stater  och  corpser  och  utmärkte  sin  -  uom  talrika  promotioner. 

inören   friherre   Toll    utnämndes  Lill  rikets  herre,  presiden- 
ten  baron   Oederström   tili  Seraphimerriddare,  fyra  storkors 
urden.    etl    kommendörsband    af  samma   orden  och  tre  al  Nordstjerne- 


-  292 

orden  bortgåfvos,  bland  hvilka  sistnämnda  det  ena  tillföll  landshöfdingen 
Rosenstein,  sedan  publiken  i  fem  år  väntat  och  önskat  honom  detta 
vedermäle  af  konungens  bevågenhet.  Flera  mindre  kors  af  alla  ordnar 
utdelades  utom  dess,  och  många  befordringar  i  arméen  och  vid  hofvet. 
Afven  utnämndes  tre  baroner  och  några  adelsmän.  Den  entledigade 
amiralen  grefve  Wachtmeister,  som  allt  sedan  han  förafskedades  icke 
visat  sig  på  hofvet,  blef  vid  samma  tillfälle  åter  till  ynnest  upptagen 
och  bevistade  högtidligheterna  såsom  en  af  rikets  herrar. 

Till  hugneligare  händelser  för  detta  år  hör,  att  freden  med  Tripoli 
tecknades  den  2  Oktober,  i  anledning  hvaraf  alla  fångar  skulle  lösgif- 
vas  och  de  skepp,  som  blifvit  uppbragta  efter  den  25  September.  Sve- 
rige skulle  äfven  betala  150,000  piaster  strax  och  8000  årligen  framde- 
les i  stället  för  presenter.  Man  hade  mycket  att  tacka  franske  öfver- 
sten  Sebastianis  biträde  för  denna  fred,  h vilken  påstods  att  man  några 
månader  förut  kunnat  få  för  100,0t>0  piasters  utgift  på  en  gång  och  för- 
bindelse att  årligen  erlägga  5000  piaster,  innan  kontreamiralen  Ceder- 
ströms  blockad  fanns  fruktlös  och  flera  svenska  handelsfartyg  ytter- 
ligare voro  uppbragta. 

Med  utrikes  makter  voro  Sveriges  relationer  icke  sådana,  som  ri- 
kets vanmakt  och  omständigheter  i  alla  afseenden  gjort  önskliga.  Sve- 
rige hade  ingen  allierad  och  icke  en  gång  någon  säker  vän.  Med  Dan- 
mark var  förtroligheten  mycket  vacklande  allt  sedan  1801  års  opera- 
tioner mot  England.  Detta  sistnämnda  rike  hade  väl  gifvit  något  hopp 
att  återställa  de  under  kriget  Sverige  fråntagna  konvojer,  men  utdrog 
tiden;  och  de  höfligheter,  som  gjordes  prinsen  af  Gloucester,  verkade 
föga  på  en  minister,  som  kände  sin  styrka  och  blott  rådfrågade  sitl 
interesse.  Frankrike  hade  väl  utmärkt  böjelse  att  med  Sverige  förbinda 
sig  i  närmare  vänskap;  men  konungens  fierté  och  fördom  rrtol  m 
"usurpateur  parvenu",  sådan  som  Bonaparte,  hade  ej  gått  till  mötes  på 
ett  sätt,  som  befrämjade  en  sådan  förbindelse.  Tvärtom  hade  konungen 
genom  sin  pommerska  beskickning  i  Regensburg  i  oktober  manad  af- 
gifvit  en  deklaration  rörande  den  dä  af  riksständerna  förehafda  skade- 
ståndsfrägan,  där  han  såsom  garant  af  Westfaliska  freden  yttrat  sin 
önskan,  att  ingen  med  vapen  måtte  taga.  i  besittning  de  föreslagna 
ersättningarne,  innan  de  lagligen  blifvil  tillerkända,  och  att  H.  Maja 
ats  bryta  sin  tystnad,  sedan  han  sett  främmande  makter  blanda 
sig  i  dessa  ärenden.  Detta  språk  kunde  ej  annat  än  sluta.  Frankrike, 
Preussen  och  Ryssland,  hvilka  gemensamt  reglerat  skadestånden,  och 
ådrog  konungen  en  obehaglig  not  al  franske  ministern  Bourgoing  i  Ja- 


-  20:: 

nuari   månad    1803,  i   anledning  hvaraf  konung 

IT.  Majrt  på  öppen   cout  yttrade  mol  honom  sitt  missnöje  och  vände 

honom  ryggen,  innan  han  hann  att  Bvara.    Från  preussiska  sidan  följde 

åter  en   ännu   oheh  nol   i  Regensburg  fram  på  vintern,  som  på 

en   gång   förebrådde  Sverige  dess   passivitel   under  krigel  och  di 

det  nu  ville  taga  i  Tyska  rikets  ärenden,  hvarpå  äfven  meddelades  svar, 

som  tillbaka  utmärkte  förtrytelse.    "Sed  vana  sin»,  viribus  ira". 

Beklagligasl  var  den  köld,  som  råddi   emellan  sven  ryska 

hofven.    Konungen    hade  en   personel   vänskap  för  kejsar  Paul  I,  hvil- 
ken   ökade   lians  smarta   öfver  denne  herres  våldsamma  död.    Den  ut- 
märkte  sig  genom   en   mindre  sorgfällighel  att  mod  hans  efterträdare 
lålla   del    goda  fru-ståndet,  ;'in  Sveriges  ställning  mol  en  så  mäktig 

gri e  fordrat.    Konungen  hade  med  möda  velat  emottaga  grefve  Pah- 

len,  hvilken  var  skickad  af  keisar  Alexander  att  notificera  hans  faders 
död   01  till    regeringen.    Missnöjel  steg  än  ytter- 

ligare öfver   Rysslands  konvention  med  England,  hvarigenom  Sveriges 
Lnteresse  uppoffrades;  och  ansåg  ,;  i  ryske  statsministern  - 

Panin  föga  annorlunda,  än  som  en  hyrd  engelsman.  Efter  dennes  fall 
syntes  hofven  mera  benägna  att  närma  sig  till  hvarandra;  menhvarje- 
handa  orsaker  hindrade  dock  vänskapens  befästande.  Island  annal 
kejsar  Pauls  Seraphimer-ordenstecken  endas!  blifvit  öfversändi  till 
Rysslands  chargé  d'affaires  i  Stockholm  AJopaeus  atl  återlemnas,  och 
konungen  vägrade  atl  emottaga  det  utan  genom  en  ambassadör  eller 
annan   särskild!    ackrediterad   distinguerad  person.    Den  nyss  om 

Panin  ville  om  våren  1802  göra  en  utrikes  resa,  hvartill  han  fått 
sin   kejsar  må,  och  ärnade  taga  vägen  genom  Stockholm.    Ko- 

Dungen,  därom  underrättad,  lät  i  Helsingfors  genom  h.  exc.  grefve 
Klingspor  förbjuda  honom  atl  längre  fortsätta,  resan  i  EL  Maj:ts  land. 
Grefve  Panin  svarade  sig  skola  lyda,  men  vid  sin  återkomsl  till  Peters- 
burg äfven  berätta  för  kejsaren  detta  i  ett  policeradl  tidehvarl  ovän- 
tade bemötande.  Man  bäfvade  sedermera  för  livad  rysk!  bref.  Till  all 
lycka  lär  grefve  Panin  ej  varit  nog  ansedd  för  att,  vinna  afseend» 
sina  klagomål;  men  konungens  steg  emol  en  rysk  undersåte  kunde  ''.i 
annat   an   sluta. 

Då  konungen  besökte  ryska  gränsen,  fann  han  bron  vid  I. illa 
å-bborfort  öfver  Kymmene  elf  af  ryssarne  innehafvas.  Den  går  öfver 
en  arm  af  Boden  till  en  tvistig  holme.  Konungen  dömde  efter  vanlig 
princip  i  rågångsmål,  atl  halfva  ådran  borde  tillkomma  honom  och 
halfva    Ryssland,  samt  befallde  därföre,  att  bron  till  hälften  skulle  an- 


-   294   - 

strykas  blå  och  gul.  Detta  blef  snart  af  ryssarne  omgjordt,  hvilka  af 
ålder  underhållit  bron,  och  anströko  henne  med  sina  färger.  Explika- 
tioöerna  öfver  detta  ämne  hofven  emellan  uppskötos,  tills  kejsarinnans 
och  drottningens  möte  försiggått,  men  blefvo  sedermera  allvarsamma 
och  vidtutseende.  Det  är  ock  att  märka,  att  konungen  var  så  miss- 
nöjd med  de  regeringsprinciper,  kejsaren  följde,  hvilka  i  många  mål  för- 
unnade ryska  nationen  mera  frihet  än  den  tillförne  åtnjutit,  att  inga 
sådana  författningar  och  knappt  något  steg,  som,  af  honom  vidtaget,  i 
utrikes  tidningar  med  beröm  infördes,  fick  i  svenska  Post-Tidningarne 
anföras. 

Under  sådana  konjunkturer  återkom  ambassadörer  b.  exc.  Ste- 
dingk,  som  med  utmärkt  skicklighet  och  trenne  regenters  välvilja  i  bolf 
år  bevakat  Sveriges  angelägenheter  i  Petersburg,  med  konungens  tillstånd 
i  November  till  Stockholm.  Svenska  missionen  förestods  emellertid  af 
chargé  d'affaires  Netzel:  men  emot  årets  slut  afgick  öfverstekammar- 
junkaren  baron  Bonde  till  Petersburg  för  att  förvalla  beskickningen, 
dock  tills  vidare  utan  kreditiv.  Han  hade  sommaren  förut  varit  i  Pa- 
ris, jag  vet  ej  om  i  något  ministerielt  värf,  men  varit  väl  emottagen 
af  Bonaparte;  ocb  lofvade  man  sig  af  hans  souplesse  mycken  fram- 
gång i  Ryssland.  Rykten  kringdögo  vid  samma  tid,  att  ryska  hofvet 
äfven  med  missnöje  skulle  ansett  den  titel,  konungen  tillagt  sin  ny- 
födde son  af  storfurste  af  Finland,  såsom  stridande  mot  en  artikel  i 
Nvsladska  freden,  och  att  man  i  Petersburg  gjort  svårighet  vid  baron 
Bondes  emottagande.  Han  blef  dock  verkligen  acceuillerad  med  all  till- 
börlig aktning. 

Kejsaren  af  Eyssland  hade  genom  en  ukas  af  den  8  September 
isynnerhet  vidtagit  ett  steg,  som  förtjenar  att  antecknas.  T  kraft  däraf 
uppdrogs  senaten  att  vara  högsta  domstol  i  Ryssland  under  kejsarens 
eget  ordförande  och  att  förvalta  rikets  allmänna  ärenden  med  samma 
makt  och  myndighet  som  kejsaren  själf,  mot  hvars  ukaser  senaten  egde 
alt  göra  föreställningar,  kejsaren  dock  obetaget  att  förblifva  vid  si  it 
beslut.  Äfven  tillades  adeln  i  hvart  guvernement  föreställningsrätl 
emot  guvernörernas  förordningar.  Regeringsärendena  fördelades  i  öf* 
rigt  på  åtta  departementen  landtarméens,  sjömaktens,  justitie,  handels, 
finans,  inrikes,  utrikes,  allmänna  upplysningens,  förvaltade  af  livar  sin 
särskilda  minister  med  ansvarighet  för  sina  göromål  infor  senaten  m. 
in.  Detta  steg  till  förmildring  af  den  stränga  ryska  despotismen,  lör- 
enadt  med  flera  anstalter  till  folkets  upplysning  genom  uppfostran  och 
Ii  f egenskapens   inskränkning  genom    förunnad  rättighei  åt  sjäJfva  börf 


96 

derna   att  UiiYn  egare  till  jord  genom  köp,  väckte  hos  konungen  i  Sve- 

myckel    uppseende,  som   med   de   vidsträcktaste   begrepp  om  ko- 
nungars  prerogativer   i   allt  detta    trodde   sig  inse  jacobiniska  grund- 
ii   vråda  för  alla   regeringar.    Man   påstår,  att   han  i  brefvåx- 
lingen  med  kejsaren  äfven  tillåtit  sig  klander  af  dessa  författningar. 

Del  Ofriga  Europa  hvilade  sig  detta  år  efter  ti"  års  blodsutgju- 
telser. Frankrike,  som  felade  den  första  rollen,  företedde  det  märk- 
värdiga skådespelel  af  en  till  alla  andra  omständigheter  än  blotta 
namnet  åter  upplifvad  konungamakt.  Den  6  Maj  notificerade  Bona 
parte  senaten,  lagstiftande  corpsen  och  tribunatet  den  i  Amiens  slutna 
och  ratificerade  freden;  hvarpå  senaten  den  8  dekreterade,  atl  Napoleon 
Bonapai'te  skull.,  sedan  de  tio  år  voro  till  ända,  för  hvilka  han  blifvil 
vald  till  förste  konsul,  ännu  i  följande  tio  år  innehafva  detta  yp] 
ämbete.    Men   då  älut   honom  kungjordes,  förklarade  han.  atl 

han  ej  kände,  om  han  borde  kunna  räkna  på  nationens  förtroende,  utan 
atl  beslutel  vore  af  nationen  själf  sanktioneradt;  till  utrönande  hvaraf 
befallning  genom  andre  konsuln  Cainbacérés  utfärdades  till  alla  kom- 
muner atl  utlåta  sig  inom  viss  förelagd  tid,  huruvidn  de  önskade  att 
Napoleon  Bonaparte  skulle  förblifva  förste  konsul  för  lifstiden.  se- 
dan denna  märkvärdiga  scrutin  blifvil  verkställd  och  utslagel  däraf  in- 
hemtadt,   tillkännagaf  Benaten   den   2   Augusti,   att  bland  3,500,000  rö- 

e   alla    utom   90,000   instämt  idel  yttrand  maparte  skulle 

förblifva  förste  konsul  för  sin  lifstid,  hvartill  han  följaktligen  prokla- 
merades. Den  4  dekreterade  samma  senat  åtskilliga  tillägg  och  för- 
klaringar i  konstitutionen,  i  kraft  af  hvilka  förste  konsuln  och  de 
konsulerna  blifva  det-  för  lifstiden,  och  förste  konsuln  förses  med  rät 
tighet  att  föreslå  så  väl  sin  efterträdare,  som  de  bägge  andra  konsu- 
lerna i  senaten.  När  han  gjorl  två  förslag,  som  blifvit  förkastade,  må- 
ste det  tredje  antagas.  Förste  konsuln  kundt  »m  testamente 
utnämna  sin  efterträdare:  dock  kunde  det  af  senaten  ogillas,  i  hvil- 
ken  händelse  de  andra  bägge  konsulerna  upprätta  nyrt  förslag.  I  se- 
naten eger  förste  konsuln  att  utnämna  en  del  af  ledamöterna,  dock 
så  att  de  aldrig  öfverstiga  120.  1  flera  andra  mal  utvidgades 
konsulns  makt,  med  inskränkning  af  lagstiftande  corpsens  och  tribu- 
nätets.  Det  försäkras,  att  Bonaparte  dä  redan  yttral  begär  att  blifva 
utropad    till    kejsare  öfver  Frankrike,  men  atl  senaten  funnit  det  oråd- 

Emellertid  OCh   under  del    han   nu  sati    i   besittning  af  en  fullkom- 
ligt  kunglig  myndighet,  omgaf  han  sig  med  all  den  ståt  och  utv 
äretecken,  som  åtfölja   en  konung  i  sitt  hoi  och  åsamkt 


-  296  - 

nom  en  jalousie  och  ort  missnöje,  som  särdeles  i  Paris  blottställde  ho 
nom  för  nya  vådor. 

Neger-revolten  var  genom  strömmar  af  blod  dämpad  på  S:t  Do- 
mingo den  8  Maj  och  hnfvndmannen  Toussaint  POuvertnre  fördes  i 
(ängsligt  förvar  till  Frankrike.  Döt  osunda  klimatet  blef  en  graf  för 
fransmännen,  som  sägas  inom  ett  år  hafva  förlorat  för  järnet  och  ge- 
nom sjukdomar  Bft.OOO  man.  Själfva  generalen  Le'  Clerc,  Bonapartes 
svåger,  afled.  Inom  årets  slut  förnyades  åter  upproret,  och  Frankrikes 
besittning  af  den  vigtiga  kolonien  sattes  i  ny  våda. 

Sedan  Frankrike  genom  Lunévilleska  freden  blifvit  innehafvaro 
af  hela  vestra  Rhenstranden,  sysselsattes  kabinetterna  i  Paris,  Wien, 
Berlin  och  Petersburg  oafbrutet  med  den  vigtiga  frågan  om  skadestånd 
för  de  furstar,  som  härigenom  förlorat  länder.  Tvenne  furstar,  stor- 
hertigen af  Toscana  och  arfståthållaren  i  Holland,  skulle  äfven  hållas 
skadeslösa,  T  anledning  af  cessions-  och  indemnitets-traktaterna  i  Paris 
den  23  Maj  och  i  Berlin  den  2  Juli,  blef  detta  ärende  regleradt  på  ett 
sätt,  som  gaf  Tyska  riket  ett  alldeles  nytt  utseende.  Tvenne  kurfur- 
stendömen,  Köln  och  Trier,  försvunne;  de  andliga  stiften  sekularisera- 
des; riksstäderna,  utom  Hamburg,  Lubeek,  Bromen.  Frankfurt,  Augs- 
hurg,  AVetzlar,  Regensburg  och  Nurnberg,  förlorade  sin  själfständighet. 
Kurfursten  af  Mainz  qvarblef  ensam  bland  de  andliga  kurfurstarne, 
men  utan  land,  med  1,000,000  gyllens  årlig  inkomst  och  residens  i  Re- 
gensburg, under  titel  af  Tyska  rikets  ärkekansler.  Tre  världsliga,  kur- 
furstar créerades:  Hessen  ('assel,  Wurtemberg  och  Baden.  Bo  för- 
nämsta furstarnes  indemnisationer  blefvo  som  följer:  Preussen  bok  llil- 
desheim,  Baderborn,  Eichsfeld,  Erfurt,  Nordhausen,  Gosslar,  Hört  hal  och 
en  del  af  Munster,  hvaraf  den  öfriga  delen  tillföll  Holland.  Bayern 
fick  Bamberg  och  Wiirzburg,  stiftet  Augsburg,  Kempten,  Freisingen, 
Passa n,  Ulm  och  dess  gebit,  jämte  flera  riksstäder  och  större  delen  af 
öfre  Schwaben.  Hessen-Oassel  fick  Fritzlar  och  Amöneburg.  Wui 
temberg  fick  grefskaperna  Hochberg  och  Ellwangen,  Zwiefalten  och 
några  riksstäder  i  Schwaben.  Markgrefven  af  Baden  fick  städerna  Of- 
fenbach,  Gengenbach  och  Constanz,  biskopsstiften  Strassburg  ocb  Speyer, 
Hanau,  Lichtenberg  och  Rhein-Bfaltz  med  Mannheim,  som  blir  residens 
och  direktion  af  Schwabiska  kretsen  gemensamt  mod  Wurtemberg. 
Oraniska  linset  fick  Fulda,  Corvey,  Weingarten,  tre  riksstäder,  o 
andliga  stift  i  Schwaben;  och  Preussen  blef  dess  eventuelle  arfvinge. 
Bi  kopsstiftel  Ltibeck  tillföll  med  arferätl  hertigen  af  Kol  stein -Gottorp, 
och  biskopsstiftet  Osnabriick  Hannover;  hertigdömei  Westfalen,  en  del 


297 

af  Worms   och   Main/.ska   gebitet,  Ii  idt    Storhertigon  af 

ana   fick   Salzburg,    Berchtesgaden   och   slutligen   Eichstedt,  sedan 
kejsaren,   som   med  mycken   svårighet  kunde  form  nöjas  med 

denna  svaga  ersättning  för  sin  bror,  ändtligen  mod  denna  fyllnad, 
for   egen   del  med  de  sekulariserade   Btiften   Trient  och  Brixen  blifvil 
tillfredsställd,  men  däremol    förbundit  sig  att  erkänna  Cisalpinaka  re- 
publikens regeringsform  och  den  som  tillämnades  i  Schweiz,  konungen 

itrurien,  Piemonts  införlifvande  med  Franska  republiken,  och  till 
Frankrike  cederal  Panna.  Hertigen  af  Modena  erhöll  ock  Ortenau. 
För  öfrigt  skedde  i  dessa  ersättningar  hvarjehanda  smärre  tilläggningar 
och  jämkningar,  innan  de  fram  på  följande  året  högtidligen  fastställdes 
i  Regensburg,  hvarförinnan  dock  livar  med  trupper  tagit  sin  del 
sittning. 

T  Schweiz  utbrast  ett  inbördes  krig.  Denna  republik,  Bom  olyck- 
ligen  blifvil  invecklad  i  Europas  skakningar,  kunde  ej  förenas  om  sin 
konstitution,  hvilken  flera  gånger  blifvit  fastställd  och  (lera  gäng* 
oora  faktåoner  undergått  förändring.  1  September  månad  yppades  nu 
en  insurrektion  så  ]  Bem  som  de  öfriga  kantonerna,  för  att  i  det  när- 
maste återföra  Helvetiens  gamla  konstitution  före  kriget  Denna  in- 
surrektion utb  åldsamt,  att  innan  kort  Lausanne,  Luzern 
och  Freiburg  voro  de  enda  hufvudstäder  i  kantonerna,  som  hörsam- 
made dm  förut  maktegande  Helvetiska  regeringen.  Bonaparte,  härom 
underrättad,  utfärdade  från  S.  Cloud  en  proklamation  af  den  SJO  September, 
i  krafl  hvaraf  påbjöds,  att  inom  fem  dagar  senaten  i  Bern  skulle  retabl<  - 
ras,  landtdagen  och  alla  andra  nya  regeiingar  upphäfvas,  vapnen  nedläg- 

och  åt  Bonaparte  bemedlingen  uppdragas  till  lugnets  återställande. 
I  annat  fall  skull.-  40,000  fransmän  strax  inrycka.  Hans  adjutant  Rapp 
skickades  med  dessa  förklaringar  till  Bern,  men  affärdades  tillhaka  med 
oförrättade  ärenden,  protest  mot  vald  och  åberopande  af  Lunévilleska 
traktaten,  som  tillade  Helvetiska  republiken  rättighel  att  själfgifi 
konstitution.  Detta  bådade  blodbad  och  förödelser;  men  genom  ryske 
ambassadören  grefve  Markoffs  biträde,  Bom  (ill.  Bonaparte  förd< 
schweiziska  landtdagens  deputerad,  von  Miillinen,  fördes  förste  konsuln 
\<h  fogligare  tankar.  Han  afstod  frän  sin  föresats  att  bibehålla  den 
forna   regeringen,  erkände  landtdagen  och  till-  lälda  förra 

ring  alt  nedlägga  sin  makt;  hvarefter  livar  kanten  skulle  skirka  de- 
puterade till  Pari-  aii  med  Bonaparte  uppgöra  en  ny  konstitution. 
Tillika    förklarades  ork    högtidligen,  att  han  erkände  republikens  sjålf- 

lighet  och  ej  ville  blifva  des-  president  (hvarföre  han  misstänktes), 


-     '298   - 

men  för  öfrigt  ärnade  baga  eftertrycklig  del  i  Helvetiens  angelägen- 
heter. Sedan  landtdagen  väl  antagit  dessa  villkor,  men  dock  icke  fanns 
benägen  att  desarmera,  måste  dock  franska  trupper  inrycka  den  26 
Oktober.  Afväpningen  skedde  då  genast,  och  Reding,  Aufdemauer 
jämte  några  flere  patricier,  som  varit  insurrektionens  hufvudmän,  blefvo 
arresterade.  Den  fordrade  deputationen  inställde  sig  i  Paris,  och  den  2H 
Februari  1803  kom  den  så  kallade  mediationsakten  där  tiil  stadga,  som 
gaf  en  ny  konstitution  åt  alla  19  kantonerna. 

Den  19  Oktober  afled  hertigen  af  Panna,  hvarpå  Franska  repu- 
bliken tog  hans  land  i  besittning.  Denna  händelse,  så  väl  som  Bona- 
partes  i  Schweiz  utöfvade  myndighet,  stärkte  ej  det  goda  förståndet 
mellan  Franklike  oeh  England.  I  sistnämnda  rike  blygdes  man  mer 
och  mer  öfver  Amienska  freden.  Många  svårigheter  gjordes  vid  »less 
verkställande;  och  ämnen  till  tvistigheter  upptogo  så  mycken  tid,  att 
ambassadörer  ej  skickades  ifrån  England  till  Frankrike  och  frän  Frank- 
rike till  England  förrän  i  Oktober  månad.  Dessa  voro  lord  Whitworth 
och  general  Andréossy.  Vid  årets  slut  voro  dock  Egypten  och  alla  de 
i  Vest-Indien  till  återställande  åt  Frankrike  och  dess  allierade  utfösta 
besittningar  af  engelsmännen  afträdda.  Men  Ooda  hopps  udden  och  Malta 
innehade  ännu  engelsk  besättning. 


XII. 

Bohemanska  målet.     Finansåtgärder. 
Konungaparets  vistelse  i  Tyskland. 

(1803-1804). 

Degynnelsen  af  detta  år  gaf  inga  ämnen  till  anteckningar.  Hennes 
Maj:ts  kyrkotagning  förrättades  den  10  Januari  i  slottskapellet  med 
iranliga  ceremonier.  Det  var  vid  couren  efter  gudstjensten,  Bom  ko- 
nungen bemötte  franske  ministern  så  ovänligt  *),  hvilket  denne  strax 
inberättade  till  iranska  regeringen,  ehuru  i  moderata  termer.  Fö\jande 
tisdagen,  den  is  Januari,  anades  lyckönskningar  hos  drottningen,  och 
om  aftonen  var  ett  galaspektakel  på  operateatern;  en  försvenskad  fransk 
opera,  Anacreon,  gafs  då  första  gången,  hvilken  så  misshagade  ko- 
nungen, i  anseende  därtill  att  filosofen  Anacreon  lemnades  rum  bred- 
vid en  forntida  konung  på  tronen,  att  H.  Majrt  ville  under  spektaklet 
fara  bort  och  qvarhölls  med  möda  af  drottningen,  hvarpå  11.  Maj:l 
dock  förbjöd  detta  skådespels  vridare  uppförande.  Torsdagen  den  20  var 
en  mycket  präktig  bal  paré  på  rikssalen,  som  i  Deras  Maj:ters  närvaro 
öppnades  af  hertiginnan  och  prinsen  af  Gloucester.    Pörtroligheten  emel" 


")  Franske  ministern  Bourgoing  var  en  lärd  och  aimable  man,  k .  1 1 1  ■  1  genom 
sin   "Tableau  di    1'Espagne";  älski  jäktade  svenska  nationen,  hvars 

han   lärde  si-   och   hvars   litteratur   ban  studerade,    l  hans  grundsatser  berekade 
billighet  och    menniskokärlek.    Evad   han   i  anseende   'ill  sitt  kal]  nöi 
och   kunde    vara    svenska    regeringen    misshagligt,   striddi  I    hans 

böjelse. 


-  300  - 

lan  konungen  och  denne  prins  fortfor.  Han  fann  så  mycket  nöje  i 
Stockholm,  att  han  sade  sig  bäfva,  då  han  tänkte  på  sin  afresa.  Man 
trodde  ock  att  den  skulle  uppskjutas  till  Maj  månad  och  omtalte  re- 
dan, att  han  nästa  år  skulle  komma  tillbaka.  Men  efter  några  veckors 
förlopp  togo  sakerna  en  helt  annan  vändning. 

Den  18  Februari  blef  hofsekreteraren  Carl  Bolieman -oförmodl igen 
arresterad  och  ställd  under  sträng  bevakning  och  hemligt  förhör  af 
underståthållaren  i  hans  rum.  Denne  Boheman  var  en  äfventyrare, 
född  i  Jönköping  och  son  af  en  kopparslagare.  1  ungdomen  hade  han 
först  varit  bodbetjent  och  sedan  någon  kort  tid  studerat  i  Lund,  hvar- 
ifrån  han  rymt  för  gäld  och  efter  ett  eller  par  års  utrikes  vistande  åter- 
kommit till  Sverige  med  alla  utvärtes  kännetecken  af  en  stor  förmö- 
genhet; han  hade  mycket  juveler,  gjorde  ansenliga  depenser,  köpte  ett 
lustslott  i  Danmark  och  skröt  att  hafva  flera  tunnor  guld  placerade  i 
Hamburger  bank.  Han  etablerade  sig  i  Danmark,  men  gifte  sig  i  Sve- 
rige och  fann  en  väg  att  bli  känd  af  hertig  Carl,  som  vid  denna  tid  var 
regent,  genom  sina  uppgifter  att  ega  djupa  mystiska  kunskaper  och 
de  högsta  grader  i  frimureriet.  Till  vedermäle  af  hertigens  ynnest  Mef 
han  utnämnd  till  hofsekreterare,  och  liaisonen  med  H.  K.  H.  under- 
hölls och  stärktes  genom  de  nya  ljus,  lian  tid  efter  annan  meddelade 
under  sina  årliga  resor  till  Stockholm.  Hans  vunna  förmögenhet  un- 
derlät ej  att  väcka  misstankar  om  lofligheten  af  åtkomsten,  helst  han 
var  en  rå  och  okunnig  man  och  hans  utrikes  resa  skett  just  under  den 
tid,  då  franska  revolutionen  var  i  sitt  häftigaste  utbrott,  då  man  förmo- 
dade att  han  haft  tillfälle  tillgripa  någon  rik  emigrants  lösören.  Rykten 
Inpo  ock.  att  han  plundrat  drottningens  af  Frankrike  cassette,  hvilket 
nästan  var  en  orimlighet,  emedan  don  snart  skulle  blifvit  efterspanad 
och  våldsverkaren  ertappad.  Emellertid  åtnjöt  han  afven  sä  mycket 
skydd  i  Danmark  af  grefve  Bernstorff  som  i  Sverige  af  hertig  Carl. 

Innan  vintern  1802  hade  nan  föga  visat  sig  i  frimurareordon:  men 
då  deltog  han  i  Stockholm  i  dess  sammankomster,  såsom  ledamol  af 
dess  högsta  grad.  Som  han  föregaf  sig  vara  så  kallad  clericu* 
han  dock  oj  do  ridderliga  prydnader,  som  utmärka  denna  grad.  Om 
vintern  1803  resolverade  han  likväl  att  äfven  visa  sig  som  riddare. 
Han  hade  redan  sommaren  fornt  varit  på  Rosersberg  hos  hertigen, 
acceuillerad  såsom  en  ny  Moses,  och  vunnit  ej  mindre  förtroende  af 
grefve  Brahe,  grefve  Ruuth  saml  flera  höga  frimurare,  till  och  med  af 
konungen  själf,  som  med  vanligt  nit  skyddade  denna  orden  och  bevi- 
stade alla  dess  sammankomster,  h  af  vandes  afven  haft  omsorg  att  i  fri- 


-  301  - 

murarehemligheterna  initiera  prinsen  af  Gloucester.  Böneman  bevistad» 
nu  icke  allenast  logerna  i  alla  grader,  utan  var  ock  tätt  och  ofta  en- 
.skildt  nos  hertigen. 

I   så   beskaffade  omständigheter  fi<k  kon  avertissemenl 

från  utrikes  orl  och,  som  troligt  är,  från  baron  Armfeli  i  Wien,  hvilken 
med  ett  afgjordl  förakt  för  frimureriei  förband  hat  och  hämndlystnad 
mot  hertig   Carl,  denna  ordens  hufvud  i  Sverige,  att  i  II.  Maj:ts  egen 

en   loge  af  illuminater  vore  upprättad;  ooh  då  man  på  ena  sidan 
kände  de    beskyllningar  för  både  religions-  och  politiskt  svärmeri,  som 

detta   samfund   till   last,  och  pä  d<  n  andra  konungens  afsky  för 
dessa    förgripelser,   var  lätt  att   finna,  huru  mycket  11.  Miajrl  af 
denna   uppgift   skulle  alarmeras.    Flera   sammanstötande  anledn 
torde  hatVa  bidragit  atl  fästa  misstankarne  på  Bohemans  person.    Han 
blef  därföre    i  förvar  tagen,  hans  pappor  tillgripna  och  förhör  med  ho- 
nom  anställda;   då    det   snart    befanns,  atl  han  i  hertigens  rum  hållit 
en  hemlig  loge,  hvari  ej  allenast  EL  K.  IL,  grefve  Brahe,  grefve  Knuth. 
kapten   Tornérhjelm,   en  fabrikör  Wegelin,  en  sekreterare  Almgren  m. 
fl.  deltagit,  utan  ock  hertiginnan,  grefvinnorna  Brahe  och  Knuth. 
vinnan   Stierneld,   dock   allenast   en   enda  gång,  och  till  hvilken  stats- 
frun   friherrinnan  Ramel  samt  prinsen  af  Gloucester  von»  kallade,  men 
ännu  oj  hade  sig  infunnit. 

Bertigen  sökte  i  början  taga  Böneman  i  beskydd  och  hade  öfver 
hans  arrestering  en  litlig  explikation  med  konungen  på  Haga;  men  da 
i  Bohemans  papper  fanns  en  betänklig  utrikes  brefväxling  mod  prins 
Carl  af  Hessen,  och  då  tillika  en  mängd  biljetter  till  Boheman  från 
hertigen,  men  framfor  allt  från  hertiginnan  däribland  ertappades,  kommo 
dessa  höga  personer  nästan  själfva  sub  reatu.  CJndersökningarne  för- 
dubblades. Man  trodde  sig  finna  spår  till  statsbrott,  och  ryktet,  som 
alltid  okar  sanningen  med  tillsatser  af  gissningar,  utspridde  redan,  au 
tillställningar  voro  a  färde  emot  konungens  person.  Riksdrotsen  och 
grefve  Ugglas  fingo  nu  sie-  uppdraget  att  genomgå  alla  hertiginnans 
papper.  Upptäckterna,  som  däi  gjordes,  utmärkte  denna  prins» 
oförstånd  och  en  oförlåtlig  lättsinnighet.  Hon  hade  förtrott  Boheman 
oförsigtiga  omdömen  om  en  mängd  personer,  äfven  om  sin  egen  herre 
itilläfventyrs  ock  om  konungen),  men  någon  verklig  brottslighet  kunde 
därur  ej  utspanas. 

Resultaterna   af  ransakningen  blefvo,  att   Boheman  var  en  svär- 

mate  och    bedragare;   att    han    var   en    hemlie-   agent  fm-  prins  Carl  af 

frikostighi  I   honom  me. i  de  tillgångar,  hvaraf  han 


-  302  - 

blänkte,  och  hvilken  herre  antingen  själf  varit  dupe  eller  genom  fort- 
plantade mysterier  sökt  att  förvärfva  sig  influence  så  i  Sverige  som  i 
andra  länder;  att  Böneman  genom  bland  verk  sökt  visa  sig  som  un- 
dergörare och  missbrukat  de  personers  nyfikna  godtrohet,  han  kallat 
till  delaktighet  af  sina  föregifna  hemliga  kunskaper,  hvarföre  han  med 
frikostighet  utdelat  dem  åt  fruntimmer;  men  uttryckligen  uteslutit  flere 
personer,  hvilka,  innehafvare  af  den  högsta  frimuraregraden  *),  väckt 
hans  fruktan  att  kunna  blifva  slagen  på  fingrarne.  Bland  hans  papper 
fanns  en  målning,  som  föreställde  en  afrättad  konung,  samt  flera  bak- 
bundna cordonnerade  herrar,  färdiga  att  undergå  samma  öde.  På  till- 
frågan hvad  detta  betydde,  svarade  han,  att  det  vore  drömmar. 

Utan  tvifvel  hade  konungen  i  begynnelsen  gifvit  denna  sak  en 
vigt,  som  den  icke  förtjenade.  Det  är  en  gissning,  men  som  jag  för 
■min  del  ej  finner  osannolik,  att  emellan  Böneman  och  den  för  sin  be- 
nägenhet för  mysterier  så  bekante  excellensen  Reuterholm,  som  denna 
tiden  vistades  i  Frankfurt,  förmodades  någon  komplott.  Samma  dag 
som  Bobeman  arresterades,  afgick  öfverste löjtnant  Brelin  som  kurir  i 
ett  hemligt  värf  till  Tyskland  och  Bl  Lentrakten.  Tilläfventyrs  kan  hans 
ärende  varit  relativt  till  denna  sak.  Men  mot  baron  Reuterholm  fanns 
ingen  besvärande  omständighet.  Hvad  Botoeinanska  processen  för  ö£ 
rigt  angick,  var  den  ej  af  sådan  beskaffenhet,  att  den  vid  någon  vanlig 
domstol  kunde  upptagas.  In-  och  utländska  prinsar  voro  däri  kompro- 
metterade och  bemligheterna  af  en  orden,  som  stod  under  konungens 
beskydd.  Man  stannade  således  i  det  beslut,  att  sedan  den  högsta  fri- 
muraregraden hos  konungen  blifvit  sammankallad  och  där  i  hertigens 
närvaro,  som  uppriktigt  tillstod  sig  vara  dragen  bakom  ljuset,  en  af 
underståthållaren  vidimerad  afskrift  af  Bohemans  detaljerade  bekän- 
nelse blifvit  uppläst,  huru  han  genom  föregifna  syner  och  uppenbarelser 
sökt  bedraga,  samt  emot  sin  frimurare-ed  meddelat  ordens  hemligheter 
åt  fruntimmer,  blef  han  utur  samma  orden  utstruken;  och  tillika  fann 
H.  Maj:t  godt,  att,  sedan  danska  regeringen  genom  en  afskickad  kurir, 
baron  Vegesack,  blifvit  underrättad  om  hans  förbrytelser,  hvaribland 
äivtin  voro  förgripelser  emot  kronprinsen  af  Danmark,  lata  utleverera 
honom  till  Danmark. 

Han  anfördes  till  den  ändan  den  18  Mars  under  arrest  till  Hel- 
singborg  och   efter  någon  tids  utdrägt  till  reglerande  af  vissa  tvistiga 


i  Den  som  skrifver  detta,  flfversten  frih   Bennet,  h.  exc.  f.  d.  riksmarskalken 
grefve  Oxenstyerna  och  doktor  Dubb,  ruedicus  i  Göteborg,  voro  i  denna  cäs. 


308  - 

omståndighetéi  vid  deportationen,  OfVerfördeB  han  till  Danmark  ocli 
emottogs  där  äfVen  under  arrest.  Böneman  blef  snarl  satt  på  fri  fol 
och  lemnade  Danmark  samt  öppnade  handelsrörelse  i  Hamburg   i. 

Si    här  livad  Bvenska  rei  &t  konuna  till  allmänhetens  kunskap  i 

,1,  1 1. 1  ämne,  hvilkel  i  dessa  anteckningar  för  sin  besynnerlighets  skull  Intagit  mera 
rinn  an  dess  vigt  förtjenai : 

l'r  liirikrs-Ti.liiinu.il   .lin  29  Mara  L808: 

-il...                    n  Carl  Bohemans  lefnadssätl  och  förkunnade 

äfventyr  hade  länge  ädragit  honom  allmänhetens  mindre  gynnsamma  omdön 
han  slutligen  äfven  i  -  ringens  uppmärksamhet  gen sina  föregifna  hem- 

liga kunskaper,  genom  diktade  syner  och  uppenbarelser,  genom  obehörigt  delta- 
gande uti  politiska  ärenden  och  förmätna  spådomar  "in  staters  öden.  Därtill 
kommo  äfven  starka  anledningar  atl  misstänka  lofligheten  af  det  sätt,  hvarmedelst 
Ii. ni  förvärfv  at  >in  förmögenhet. 

im. in  anställda  undei  bafva  tillräckligi  u  upplyst  brotts- 
ligheten  af  hans   afsigl ti    förhållande.    Efter  åtskilliga   försök  atl  dölja 

bortblanda   sanningen,  har  lian  ändtli  en,  rvunnen,  fri- 

villig 

Att   lian   dels    ii    eg ytta,  dels  af  hersklystnad  varit  bedragare:  att  han 

ni.. I    den    mystiska    delen  al'  sin   r.l   hall    den   afsigt  att   lill  sin  fördel  använda   det 

företräde,   som    vissa   karakterer   le a   ät    det  vidunderliga  på  del  naturlig; 

kostnad;  att  han   däri  '  f    sig  kunna  vinna  inflytelse  '»-Ii  slutligen  välde 

örver  dem,  uppå  hvilka  fördomar  verka;  att  han,  till  utförandi  af  sina  bedra 
■  i. -is   använ  I  ap  i   åtskilliga  ordenshemligheter,  dels  eftei  om- 

dessa  med  egna  t  illsatser;  att  lians  politiska  omdömen  varit 
obetänkta   och  hans  spådomar  grundlösa;  atl  hans  straffvärda  förhållande  i  dessa 

delar   k al    leda  till  svåra  och  betänkliga  följder,  hvilkas  vidd  och  beskaffenhel 

han   nu    först    Insåg.    Evad   lians  samlade   förmögenhet   angår,  har  han  än  vidare 

ökat    de   besvärande   anledningarne  emot   sig   gen< rimliga  och  mot  hvarannan 

stridande   uppgifter,  bil]  dess  han  slutligen  föregifvit  sig  halva  erhållit  densamma 

■  11  hög  utländsk  persons  frikostig 

Bobemans   pappei    halva    i    hans  närvaro  blifvit  undersökta,  al  honom  själf 
erkända,  påtecknade  och  förseglade. 

Man   har  däruti   funnit  delat  af  en  vidsträckt   och  mest  utländsk  brefväx- 
ling,  hvaribland   derj   med  vissa  personer  utom  rikel  är  utmärkt  genom  så  b 
nerliga  politiska   omdömen,   uträkningar  och    förslag,  att   de   troligen    tillhö 
mera   vidsträckt   ooh  sammanhängande  plan,  som  ännu  icke  hade  hunnit  till  stun- 
den  af  dess  utveckling.    Oaktad  1  man  redan  känner  nog  fö)  att  aldrig  hetära  epo- 
ken  af  denna   fön lade   utveckling,   kan   man   likväl  icke  smickra  sig  att  hafva 

!  t  hela  vi. i. len  af  de  dit   hörande  relal  i 

I  Bohemans  pappei  har  man  vidare  funnil  egenhändiga  bevis  af  honom  och 
han-  förnämsta  adepter,  att  .lera-  \  i. I  lina  tillfällen  föreställda  uppenbarelser  och 
synvillor  haft  åtskilliga  till  hvarje  händelse  och  person  lämpade,  egennyttiga  och 
brottsliga  afsigter.  Så  litel  verkande  dylika  gäckeriei  borde  vara  på  öfver tygel ■ 
sen,  halva  de  dock  blifvit  af  Boheman  använda  vid  hans  många  förmå 
oende  hos  personer  af  högre  och  i  tid. 

Af  de  hos  Boheman  erhållna  handlingar  inhemtas  ytterligare,  att  han  .ii 
medlem  och  åtminstone  synlig  hufvudman  af  ett  förbund,  hvars  adeptei  varit 
kända  under  namn  at  Asiat  iska  bi  öder. 

Detta  föi  i  ■ninls  sa  in  1 1                                     inrättningar  kunna  föranled 
hvarjehanda  missbruk  vid  tillämpningen  af  kristn  Isatser.    livad  åtoi 


-  304  - 

Några  dagar  efter  Bohemans  arrestering,  eller  den  23.jFebruari, 
uppkom  ett  brouillerie  mellan  konungen  och  prinsen  af  Gloucester,  som 
påskyndade  denne  herres  afresa.  Jag  vet  ej,  om  Bohem anska  saken 
därtill  medverkat;  men  säkert  är,  att  prinsen  varit  kallad  till  hans 
loge,  och  att  samme  herres  nära  liaison  med  Braheska  huset,  som 
i  detta  löjliga  högmål  var  inblandadt,  kunnat  gifva  naturlig  anledning 
till  hvarjehanda  sqvallerjoch  kanske  oförsigtiga  omdömen  af  en  ung 
prins,  som  var  af  nog  inskränkta  snillesförmögenheter.  Prinsen  hade 
äfven  melerat  sig  i  Sveriges  beskickningsangelägenheter  i  England 
och  velat  förmå  konungen  att  återkalla  baron  Silfverhjelm,  samt  åter- 
gifva  missionen  åt  den  i  London  etablerade  förre  svenske  ministern  ba- 
ron v.  Noleken,  hvilket  förslag  konungen  förkastat,  med  förklaring,  att 
han  då  så  gärna  kunde  välja  en  infödd  engelsman*).  Konungen  in- 
hemtade  ock  vid  denna  tid  med  missnöje,  att  negociationerna  om  kon- 
vojernas   Återställande   alldeles   misslyckades,   och   så  många  samman- 


i  politiskt  afseende  förtjenar  kännas  af  dessa  lagar  och  inrättningar,  är  samfun- 
dets osynliga  och  dock  enväldiga  styrelse  af  ett  okändt  rad,  ordensbrödernas 
förbindelse  att  aldrig  söka  upptäcka  denna  styrande  församlings  vistelseort  i  ller 
deras  namn,  som  utgöra  densamma.  Dessa  styrandes  själftagna  domsrätt  öfver 
alla  regeringar,  folk  och  slägter,  öfver  krig  och  fred,  öfver  lif  och  <\'k\.  som  i  ti  af 
Boheman  erkändt  dokument  innehåller.  Det  är  på  dessa  grunder  af  blindt  förtro- 
ende och  ovillkorlig  ätlydnad  af  okända  styresmäns  bud,  som  hela  systemet  af 
detta  förbund  är  byggdt.  De  svara  missbruk,  h vartill  en  dylik  sammansättning 
skull.'  föranleda,  hafva  icke  kunnat  undgå  attfästa  vederbörandes  uppmärksamhet 

Detta  förbund  synes  hafva  tagit  sin  början  i  södra  Tyskland;  men  d<  tsam- 
mas  alltför  hastiga  utbredande  och  en  viss  utkommen  stridskrift  väckte,  enligt 
Bohemans  egen  bekännelse,  sa  allmän  uppmärksamhet,  att  do  styrande  nödgades 
för  en  tid  afbryta  förbundsbrödernas  sammankomster.  Det  var  då  som  Boheman. 
i  afsigt  att  undandraga  sitt  förbund  en  redan  varnad  allmänhets  åtal,  påfann  den 
utvägen  atl  förändra  dess  namn  och  till  en  dol  söka  andra  samlingsställen.  Detta 
verkställde  lian  genom  upprättande  af  nya  kapitel  på  åtskilliga  orter  i  Sverige, 
Danmark  och  norra  Tyskland,  hvilka  kapitel  äro  do,  som  nu  senasl  blifvit  upp- 
bäi  l  be.  Samfundet  har  under  ett  annat  namn  haft  samma  lagar  och  inrättningar, 
samma  oinskränkta  undergifvenhet  för  de  ofcände  styrande,  samma  religionscere- 
tnonier  som  det  Asiatiska  förbundet.  Mari  har.  ondast  i  vissa  yttre  omständighe- 
ter upptäckt  några  afvikelser,  sanrt  en  tilläggning,  i  kraft  af  hvilken  fruntimmer 
kunna  i  förbundet  uppi 

Al    föregaendi     uppgifter   synes  tillräckligen,  så  \äl  att  allmänna  Si nan 

sättningen   af  detta   förbund   strider   mot   grunderna  af  religion,  samhällsordning, 
lagar   och   sodolära,  som   att.  Boheman  enskildt  är  i  alla  dessa  afseende.11  brottslig, 
och   det  till  mor  eller  mindre  grad,  i  den  män  som  han  kan  anses  såsom  ledare  el 
ler  såsom  verktyg. 

Uppå  don  grund,  att  han,  ehuru  född  svensk  undersåte,  likväl  en  längn  t  el 
varit  bosatt  i  Danmark,  övar est  han  äfVen  eger  fast  egendom,  har  konungen  be 
lalli  hans  utlevererande  till  kongl.  danska  regeringen". 

i    Baron    v.  Nolcken  hade  gift  si--  mod  o,,  engelska,  var  etablerad  i  Lo 
och  både  brul  L1  alla  band  tned  si1 1   fädernesland. 


gifva  II.  -M.i.j:i  elakl  humeur,  då  prin- 
sen förenämnde  dag  spisade  hos  honom,  och  sedan  Bamtalel  fallil  på 
de    uppbragta   konvojerna,   hade   den   "i'"'   i  en   atl    renl    af  för- 

uppbringningen  m<  renska  skeppen  förl  kontra- 

band-varor. 

Detta   var  en    formlig  dementi,   som  upptände  konungen  till  ett 
ifrigt   utbrotl    och    förorsakade   en    liflig  ordväxling,  hvilken  slöts  raed 
un   ovänlig  skilsmässa   och   beslut    A  prinsens  sida  atl  med  möjlig 
skyndsamhel  lemna  Sverige.    Han  meddelade  dock  ej  genasl  hvad  som 
händ  I  ål  sina.  kavaljerer,  man  allenasl  ske  ministern;  upphörde 

från  den  stunden  atl  betjena  sig  af  konungens  kök  och  ville  äfven  flytta 
ur  öfverståthållarehuset,  hvilkel  dock  ministern  förekom,  till  undvi- 
kande af  éclal .  Reseanstalti  den  -J 
Mars  kunde  begifva  sig  från  Stockholm    Genom  bemedlande  föreställnin- 

ömse  sidor  förmåddes  dock  de  brouillerade  furetarne  atl  se  hvar 
andra    innan   afresan,   och   den   l  Mars  spisade  prinsen  middag  hos  ko- 
nungen,  hvarefter  de   i  enrum  togo  afsked  af  hvarandra.    Vid  ul 
det    hade  prinsen  tårar  i  ögonen,  så  atl  skilsmässan  förmodligen  sketl 
med   förnyad   vänskap.     Prinsen   af  Gloucester  tog  vägen  ål  Westerås, 
Örebro,  Trollhättan  och  Göteborg  samt  sedermera  öfver  Sundel  till  Kö- 
penhamn,  hvarifrån   lian   ämnal    begifva   sig  till  Hannover  och  BerUn, 
men   i   stället,   då   liknelser   till  krig  i  han-  fädernesland  mer  ocl 
yppade  sig,  såsom  generallöjtnanl    i  dess  tjensl  hemreste  öfver  Ham- 
burg och  Cuxhaven. 

Prinsen  hade  ofelbart  äfven  sä  mycken  del  i  den  obehagliga  rup- 
turen  som  konungen.  Men  i  allmänhel  hade  man  orsak  atl  beklaga 
konungens  häftiga  lynne,  som  fortfor  atl  besvära  alla  hem  honom  uiu- 
gåfvo.  Högsint,  mjältsjuk  och  fallen  för  häftiga  utbrott,  tålde  han  inga 
motsägelser.  Oböjlig  i  sina  fattade  grundsatser  atl  med  en  till  tide 
hvarfvets  lynne  föga  lämplig  stränghel  föra  sin  spira  hemma  i  riket, 
och  utan   afseende    på    rikets    utblottade   tillstand  ett  b  .  med 

främmande  makter,  förlorade  han  tillgifvenhei  man  atl  förvärfva 
aktning. 

Huru   grannlaga    han    vax   i   allt  hvad  som  angick  han-  höghet, 
kan  slutas  af  den  anekdot,  att  han  ej  fördrog  bruket  af  ordel  "vi"  och 

i   'le  artiklar,  -an  inflöto  i  Stockholms  Post-Tidningar.,  sås 
han-   tanke   blott   passande  ål    konungaspråket.    Som   han  trodde  sin 
säkerhei   bäsl  bevarad  genom  en  talrik  garnison,  hade  han  tillåtil  kom- 
pletteringen af  de  vid  ga  ementena  pä  statsberedningens  tillstyr- 

Adlerbeth,  Anteckningar    II-  20 


306  - 

kände  några  år  tillbaka  indragna  400  man,  till  förnyad  känning  för 
statskassan  och  missnöjets  ökande  hos  den  sämre  allmänheten  genom 
en  forcerad  värfning,  hvilken  befordrades  genom  ett  strängt  upplifvande 
af  den  gamla  författning,  att  ingen  efter  kl.  nio  om  aftnarne  skulle 
få  vistas  på  näringsställen,  samt  uppsynens  öfverlåtande  häröfver  åt 
polisbetjeningen.  Strängheten  att  militärer  skulle  nyttja  sina  uniformer 
gick  så  långt,  att  generallöjtnanten  Liljehorn  måste  träda  i  arrest.  för 
det  han  en  morgon  i  enskilda  ärenden  visat  sig  på  gatan  mod  rund 
hatt.  Mot  sin  ungdomsvän  öfverstekammarjunkaren  baron  Fleming 
tog  H.  Maj:t  så  mycket  humeur.  för  det  denne  i  ett  öfver  förste  stall- 
mästaren baron  Nolcken  hållet  åminnelsetal  yttrat,  att  i  hertigens 
af  Södermanland  hof  (där  Nolcken  var  tjenstgörande)  "högheten  al- 
drig fjättrade  nöjet",  att  baron  Fleming,  som  vid  den  härom  uppkomna 
förklaring  af  sinnesrörelse  biel'  sjuk  och  måste  från  Haga  inflytta  till 
Stockholm,  icke  utan  bemedlande  vänners  förord,  efter  återvunnen  helsa, 
fick  återtaga  sin  vakt. 

I  de  fortfarande  misshälligheterna  med  Ryssland  hade  konung- 
ens oböjlighet  så  när  indragit  riket  i  krig.  Det  är  redan  anmärkt,  att 
gränstvister  yppats  bägge  rikena  emellan.  Skriftväxlingen  hade  blifvit 
mer  oeh  mer  allvarsam,  och  på  Sveriges  sida  i  så  starka  termer  (livil- 
kot  till  en  del  lades  baron  Lagerbjelko  till  last,  som,  lör  att,  behaga, 
understödde  konungens  benägenhet  att  tala  ur  hög  ton),  att  ryska  ka- 
binettet uttryckligen  förklarade  sig  med  väpnad  hand  ämna  försvara 
sin  possession  af  bron  vid  Lilla  Abborfors,  och  sammandrog  talrika 
trupper  vid  gränsen  samt  rustade  både  sin  örlogs-  och  skärgårdsflotta. 
Konungen  var  för  sin  del  lika  obenägen  till  eftergifvenhet,  oaktaclt 
nationen,  som  kände  Rysslands  öfvermakt,  sin  oförmögenhet  till  ett 
krig  och  frågans  obetydlighet,  bäfvade  för  faran  af  ett  fredsbrott  och 
härmades  att  de,  som  omgåfvo  konungen,  ej  sökte  det  afböja.  Ty  fur- 
star ega  vanligen  den  lycka,  att  det  goda,  de  göra,  tillskrifves  dom 
själfva,  och  de  gärningar,  som  väcka  missnöje,  deras  rådgifvare.  Kansli- 
presidenten Ehrenheim  och  general  Klingspor  gjorde  dock  allt  möj- 
ligt att  bringa  konungen  till  mera  foglighet.  Deras  bemödande  hade 
förmodligen  varit  förgäfves,  om  do  ej  kraftigt  varit  understödda  af 
ambassadören  Stedingk,  som  med  sin  vanliga  skicklighet  ändtligen  öf- 
vervann  konungens  stridslystnad.  Den  13  April  togs  omsider  beslutel 
att  cedera  den  fatala  bron,  hvilken  konungen  förut  gifvil  ordres 
i  händelse  ryssarne  däraf  ville  sätta  sig  i  besittning,  med  väpnad  hand 
försvara;    ocli   under   fruklan  och   halvan   för  flendtligheters  utbrott,  in- 


-'307 

nan  den  afskickade  kuriren  hann  fram  till  Petersburg,  såg  det  allmänna 
fredsbudskap  afgå.    Emellertid  inföll  en  cour  den  28  April,  på  h vil- 
ken konungen  icke  talade  etl  ord  med  ryske  chargé  d'affaires  Alopaau  . 
ehuru   han   med   del    största  nit  sökl  befrämja  freden.    Åndtligei 
skingrades  bekymren,  då   en   kurir  den  2  Maj  återlände  med  brel 
baron    Bonde,   art  ryska  regeringen,  tillfredsställd  af  konungens  I 
het.  var  sinnad  ati   bibehålla  freden,  hvarjämte  kejsaren  fogat  de  hög- 
tidligaste  Förklaringar  att    vilja  upplifva  oeh  Framgenl   underhålla  vän- 
skapen  med   en   grann ih  frände;  iil!  hvilken  ända  en  vänlig  rogle- 

ring  af  gränsverkel  i 1  första  borde  företagas*). 

Med    nya    instruktioner   försedd   till   gränsafhandlingen,  återgick 
nu   h.  exc.  Stedingk  till  sin  ambassad  i  Petersburg,  på  fregatten  Tetis, 


letta  ämni    meddelades  svenska  allmänheten  följande  nndoiiättils 
nom  sa  enska  Post-Tidn  ing»  n  : 

Stockholm  den  21  Maj  1808. 

"Del  är  bekant,  att  under  den  längre  tid  s gränserna  mellan  : 

Ryssland  uppå  flera  punkter  varil  obestämda,  tvistigheter  i  anledning  däraf  icke 
sällan  uppkommit  samt  ati  ämnel  till  missförstånd  merendels  legal  i  delningen 
af  de   vatten,  som   skilja   båda   dessa    riken.    Det  har  ej   varit  ovanlig  . 

är len   blifvit   med    värma  af  hand  lade  samt  äfven  med  väpnade  demoi 

åtföljda.    S;i   har  äfven   nyligen   inträffat,  sedan   den  ömseåMigt  yrkade  rätt 
förlidet  år1  vid  Lilla  Abborfors-bro  fråga,  flera  månai  r  hadi> 

oförväntad  betydlighct,  att  den  föranlåtil   krigsrustningars  ryska 
sidan  och  följaktligen  försvarsanstalter  å  den  svenska.    Det   var  vid  slutet  af  Marn 
månad,  som    förstnämnda  regering  beslöt  att  understödja  dess  anspråk  med  krigi- 
ska  demonstrationer,  ett    antal    trupper  höll  del  af  örlogsflot- 
tan i  Cronstadt  samt  hela  skärgårdseskadern  i  Rogersalmi  sattes  i  tjenstbart  stånd. 
\'i<l   underrättelsen   oi                 förebud   till  ett  fälttåg  kunde  svenska 
ej    annat    än   synas   lika  beredd  till  etl  eftertryckligt 
ati    i  godo  b                    ippkorana  stridigheterna.     I  sådan  mening  hesvarados  äfveh 
Petersburgska    kabinettets   framställningar  och  underhandlin  .  under 
ätalter  till  motvärn  likafullt  vidtogos.     En  del  af  tinska 
arméen  dels  sammand  i                         i             färdig  vid  hvarl  regementes  mötesplats: 
armr-ena  flottas  divisioner  i  Sveal                                               och  äfven  vid  den  här- 
städes  förlagda  eskader  ansågos  vissa                             dvåndiga. 

De  hafva  numera  blifvit   umbärliga.    Underhandlingen  fick  snart  en  fredlig 
och  förenand  om  den  emellan  konungen  samt  kejsaren  enskild  I 

brefväxling.  Blisshälligheterna  bilades  medels!  den  inbördes  träffad»  OfveronskoiU' 
nielse,  ati   provisorisk!   åtei  Insen  i  sitt  förra  skick,  intill 

n  kan,  i  kraft  af  en  ordentlig  giftnsaf handling,  bli  i  mak 

i    tillerkänd.    Därvid   fogadi    konungen  ett  hufvudsakligl  förbehåll,  del 
af  gränsverkets  snara  och  fullständiga  reglerande.    Och  som  kejserliga  ryska  hof 

i  uti  instämt,  lärer  denna  angelägenhet  rtöfvadi   t ägas,  sa  ml  vid 

tillfälle  alla   ömsesidiga   Bå    vftl  äldre  som  nyare  anspråk  undersökas  och  hodöman 

efter  traktaternas  lydelse  och  me g,  men  utan  afeeende  på  den 

om   endast    af   -. al    häfd    uppkommit     Inga   andra    villkor  än   de   uysn 

ia  hafva  vid  tvistighi  Ii    på  någondera  sidan  varil 


308  - 

h vilken  egcle  att  tillbaka  återföra  öfverstekammnrj  linkaren  baron  Bonde. 
Baron  Stedingk  fortfor  att  där  gagna  sin  konung  och  riket  med  den 
sällsynta  skicklighet,  hvaraf  han  i  de  mest  grannlaga  omständigheter 
visat  prof.  Det  goda  förståndet  återställdes,  och  sedan  bägge  hofven 
(■mellan  blifvit  regleradt,  att  ambassaderna  hädanefter  skulle  suppri- 
meras,  dock  så,  att  baron  Stedingk  med  sin  forna  karakter  skulle  än 
vidare  för  sin  tid  i  Petersburg  qvarblifva,  blef  ryske  chargé  d'affaires 
Alopasus  ackrediterad  såsom  envoyé  vid  svenska  hofvet. 

Detta  år,  utmärkt  genom  tvenne  ekonomiska  författningar, 
hvaraf  man  med  skäl  för  rikets  uppkomst  i  framtiden  syntes  hafva 
mycken  nytta  att  förvänta,  den  ena,  om  enskiften  i  Skåne,  och  den 
anilin  om  en  mera  utvidgad  frihet  i  järn  till  verkningen,  blef  det  ännu 
mera  genom  verkställigheten  af  realisationen,  enligt  den  därom  den  -i 
November  nästlidna  Aret  utfärdade  förordning. 

Denna  stora  operation,  som  oundgängligen  fordrades  både  för 
statsverkets  och  riksgäldskontorets  bestånd,  hade  af  samma  skäl,  som 
gjorde  den  oförtöfvadt  nödvändig,  mött  de  största  hinder.  Riksgälds- 
kontoret hade,  genom  den  olyckligaste  handelskonjunktur  1802  i  bör- 
jan af  året,  funnit  sig  i  den  förlägenhet  om  speciemynt  under  ett 
dagligen  växande  agio,  att  konungen  af  statskontorets  medel  måst 
understödja  detsamma  med  140,000  r:dr  specie,  som  skulle  betalas 
blott  med  riksgäldssedlar  och  20  procents  agio,  då  detta  verkligen  var 
50  procent.  Härigenom  fanns  väl  utväg  att  betala  räntan  i  banko  för 
kontorets  utelöpande  obligationer,  men  fond  borde  äfven  vara  att  tillgå 
till  samma  skuldsedlars  infriande  realisationsdagen.  De  hade  äfven 
därigenom  fallit  i  det  vanvärde,  att  de  ej  emottogos  utan  lo  procents 
rabatt.  Att  i  en  slik  ställning  söka  upplåna  medel  inom  landet  till 
deras  inlösen,  hade  troligen  varit  en  för  kontorets  kredit  både  våd- 
lig, långsam  och  tilläfventyrs  ogörlig  utväg,  och  silfver  kunde  ej  vid 
en  stegrad  växelkurs  utifrån  införskrifvas  utan  betydligaste  förlust. 
Man  tillgrep  då  den  utväg  att  göra  ett  utrikes  lån  hos  handelshuset 
Prege  &  Comp.  i  Leipzig,  som  öppnades  till  ett  belopp  af  1,000,000  sven- 
ska r:dr,  men  ej  kompletterades  till  mer  än  900,000.  Detta  steg  gjorde 
den  önskade  verkan,  att  riksgäldskontoret  sattes  i  tillstånd  att  hono 
rera  sina  obligationer;  men  klandrades  af  många,  som  ej  kände  att, 
denna  nya  skuld  äfven  inberäknad,  en  verklig  förminskning  på  rikets 
utländska  skuld,  sådan  den  var  vid  slutet  af  Norrköpings  riksdag,  veris 
ligen  skett  af  660,000  r:dr. 


309 

Sådan   var  ställningen  vid  realis  itffi  1802. 

Troligen   hade   dock   di  -  lldeles  uteblifvit,  om  ick 

annai  förslag  blifvil  vidtagel  och  utfördt,  som  var.  att  ö] 
ciation  mod  hertigen  af  Mecklenburg-Schwerin,  i  kraft  hvaraf  Wi 
stad  och  ur,,1,i'  till  denne  furste  pantförekrefvos  för  en  summa  af  1,250,000 
rdr   hamb.   bko.    Afhandlingen  afslöts  i  Malmö  i  Juni  månad  180 
nom   tillförordnade  kommissarier,  som   på  svenska  sidan  voro  h.  exc 
Toll   och  baron  Lagerbjelke.    Panten  skulle  förblifva  LOO  år  i  herl 
af  Mecklenburg  hand,  med  villkor  att,  i  händelse  af  återlösen,  tre  proc. 
årligen  skulle  läggas  till  kapitalet  och  hela  det  däraf  uppkommande  ka- 
pital   med  ränta  betalas  hertigen  vid  samma  termins  slut.    Genom  etl 

<  reusl  betingande  förvandlades  pantförskrifningen  i  en  verklij 
säljning,  som  dock  borde  för  riket  i  dess  dåvarande  omständigheter  an- 
or ganska  förmånlig,  då  på  ena  sidan  betraktades  den  ringa  vinst 
nkot  drog  af  Wismar,  och  på  den  andraden  penning*  härigenom 

vanns   i   ett    tryckande  behof.    Ockupationen  och  första  afbetalni 
350,000   r:dr,   skulle   ske   den  15  Augusti  genom  deposition  i  Hamburg 
hos  Averhoff,  och  den  andra  i  Januari  1804  till  samma  belopp.    Termi- 
nerna  för  de   öfriga    afbetalningarne   reglerades  inom   \"2   år,  jämte 
hypotheker  till  nödig  säkerhet. 

Efter  sådana  anstalter  aflät  H.  Maj:t  den  16  Juli  1803  nådig  skrif- 
till   bankofullmäktige,  med   förklarar  äedan  banken  redan 

haft   åtta  månaders  tid  att  inom  sig  bereda  allt  livad  till  realisationen 
funnits  nödigt,  äfvensom  förmögenhetsafgiften  till  det  belopp,  konungen 
i   Oktober  förlidei    år  tillkännagifvit,  där  nu  influtit,  återstode  ej  mera 
amma    afgifts   förvandlande   i   silfver  t  dol,  som  ej  ännu 

blifvit  i  silfver  anskaffad;  och  då  denna  förvandling  nu  blifvit  verk 
för   omkring  850,000  r:dr,  som  banken  i  silfver  erhållit,  hade  konungen 
varit  omtänkt  på  anskaffande  af  återstående  950,000  r:dr,  hvilket  b 
dande  vunnit  en  önskad  framgång  genom  förpantningen  af  herrskapet 
Wismar  och  amtef   Neukloster.    Af  pantskillingen  ville  konungen  till 
banken   öfverlåta   de   den    15  Augusti   utfallande  350,000  r:dr  och  her- 
tigens obligation  på  lika   summa,  att  inlösas  i  Januari  1804.    Banken 
skulle  ock  erhålla  bankiren  Godefroys  Söners  &  Comp.  försäkran, 
banken  på  dem  egde  att  draga  150,000  r:dr  hamb.  bko  och  direktii  i 
stindiska  kompaniet  förbindelse,  att  detta  år  aflemna  till  riksg 
kontoret   150,000  piaster,  hvaraf  20,000  voro  redan  levt  «  h  130,000 

komme  atl  af  riksgäldskontor  ken  transport 


-  310  - 

Till  yttermera  säkerhet  skulle  statskontoret  förbinda  sig,  att  de 
summor  häraf,  som  på  terminer  skola  betalas,  vid  förfallotiden  ofelbart 
komma  banken  till  godo,  för  hvilken  förbindelse  åter  till  banken  hypo- 
thekeras  hertigens  af  Mecklenburg  obligation  på  350,000  r:dr,  som  för- 
faller i  Juni  månad  1804.  Dessa  poster  utgöra  hvad  banken  ännu  i  silf- 
ver behöfver,  och  kommu  150,000  r:dr  däraf  att,  såsom  bristande  i  den 
million  r:dr  riksgäldskontoret  skolat  upplåna,  af  banken  betalas  med 
4-8  sk.  pr  r:dr  Hamb.  bko,  men  öfverskottet,  800,000  r:dr,  med  49  sk. 
Med  dessa  tillgångar,  som  skulle  kort  efter  den  15  Augusti  banken  till- 
ställas, fann  H.  Maj:t  banken  i  stånd  att  företaga  realisationen  inom 
Augusti  månads  slut  och  förväntade  att,  då  de  blefvo  banken  dessför- 
innan öfverlemnade,  realisationen  kunde  verkställas  den  25  Augusti.  - 
Under  det  fullmäktige  öfvervägde  detta  vigtiga  ärende  och  till  dess 
slutliga  åtgörande  utsatt  den  21  Juli,  ankom  ett  nytt  konungens  bref 
af  den  9  Juli  med  itererad  påminnelse  om  angelägenheten  af  realisatio- 
nens snara  företagande,  hvars  uppskof  skulle  sätta  alla  penningeför- 
valtningar i  våda,  och  för  påföljderna,  af  hvilket  uppskof  bankofullmäk- 
tige blefvo  Kongl.  Maj:t  och  riket  ansvarige,  viljandes  konungen  till 
ytterligare  lättnad  för  hanken  låta  betalningen  för  de  i  Augusti  må- 
nad för  bankens  räkning  hos  Averhoff  deponerade  350,000  r:dr  innestå 
till  Januari  månad  nästa  år. 

Bankofullmäktiges  beslut  och  svar  fattades  den  21  Juli.  Det  in- 
nehöll, att  bankoutskottets  vid  sista  riksdag  föreskrift  väl  var,  att  hala 
realisationsfonden  borde  vara  i  silfver  förvandlad,  innan  realisationen 
begyntes;  men  då  konungen  ålagt  fullmäktige  en  svår  och  oförväntad 
ansvarighet  samt  tillika  lemnat  dem  utvägar  att  snart  kunna  verk- 
ställa fondernas  förväxling  i  silfver  och  för  dessa  fonder  full  säkerhel 
erbjudit,  måste  fullmäktige  mera  rätta  sitt  förhållande  efter  afsigton 
än  ordalydelsen  i  sina  föreskrifter,  hvarföre  fullmäktige  icke  vågade  i 
11.  Maj:ts  sköte  nedlägga  sina  bekymmer  i  annat  afseende  än  blotl 
hvad  hankens  säkerhet  rörde,  samt  förklarade  med  uppriktighet. 
händelse  alla  de  säkerheter,  dem  blifvit  utlofvade,  blefve  dem  dm  25 
Augusti  i  händer  lemnade,  voro  fullmäktige  beredde  att  vid  donna 
föreskrifna  tid  realisationen  företaga;  men  i  tall  genom  oförutsedda 
hinder  dessa  tillgångar  och  säkerhet  då  uteblefve,  det  vore  för  fullmäk- 
tige en  ovillkorlig  skyldighet  att  realisationen  inställa. 

Alla  de  ifrågavarande  fonder  cch  hypotheker  blefvo  don  -Jl  Aug. 
verkligen  i  bankofullmäktigos  hand  Öfverlemnade  af  presidenten  Lager- 
heim;   hvarpå  konungens  nådiga  förordning  om  realisationens  verkstäl- 


-  311 

b,  daterad  (i  anledning  af  bankofullmäktiges  ofvan  anförda  svar) 
den  23  Juli,  blef  den  28  Augusti  i  Stockholm  publicerad  och  i  landsor 
terna   så   fort  skr  kunde.    Realisationsdagen  ii\  '  A.ug" 

Trenne  dagar  därefter,  eller  den   l  September,  sammankomnio 
riksens   ständers  revisorer   öfver  bank"-  och  riksgäldsförvaltningen  för 
l  so  i  och  1802.    Ingen  revision  både  ännu  haft  att  utläta  sig  öfver  vig- 
tigare   ärenden.    De  steg,  som  blifvil  vidtagna  till  realisationens  verk- 
ställande,  voro  ingalunda  bokstafligen  instämmande  med  instruktioner 
och   författningar.      Riksgäldskontorets   fullmäktige   hade   upptagit   ett 
stort    utrikes   lan:    bankofullmäktige  ingått  i  en  realisations  verl 
lande,    som    till    sina    grunder    var    vida   skild   från    bankoutsk 
instruktion.    Sådant    allt  kunde  ej  annat  än  föranlåta  starka  påminnel- 
ser af  den  så  kallade  oppositionen.   De  vederlades  genom  konjunkturens 
fordringar,   h vilka  nödvändigt  kräfde  en  realisation,  och  medlet  till  än- 
damålets befrämjande;   genom   den   al"  tre  si  and  konungen  meddelade 
rättighet  atl  efter  omständigheterna  få  ändra  realisationsplanen;  gi 
tillräckligheten  af  de  säkerheter,  konungen  lemnat  i  bankens  vård 
nom   de   goda    grunder,    på    Ii  vilka   den   nya  realisationen  syntes  vara 
byggd  och  genom  angelägenb  söka  bibehålla  krediten  af  realisa- 

tionen,  sedan  den   en   gäng   var  a,   hvilken  till  rikets  obotliga 

-kåda    kunna!    skakas,    om  revisorerna  alldeles  ogillat  banko-  och  riks- 
fullmäktiges  åtgärd.    Revisorerna  godkände  med  en  stor pluralitet 
denna    åtgärd,   understödjand  -  ett   rårf,  som  i  framtiden  borde 

kunna  återföra   riket    ur   de   mångfaldiga  svårigheter,  det  genom 
misskredit  fallet  mynt  iråkat.     De  erforo  äfven  med  fägnad,  att  i  hän- 
delse icke  krig  eller  andra  alltför  olyckliga  konjunkturer  inträffade,  ri- 
kets utrikes  skuld  inom  14  år  skulle  kunna  vara  minskad  till  omkring 
4   millioner,   och   att   kontorets   kredit   var  på  utrikes  ort  så  lyckligen 
återställd,  att  ingen  nation  kunde  berömma  sig  af  båttre  än  den 
ska.    Till  revisorernas  protokoll  förklarade  statssekreteraren  Rosenblad, 
atl  Wismarska  pantskillingen  skulle  blifvaen  i  riksgäldskontoret  bi  ■ 
digt  stående   fond.   bvarföre  blott  till  statskontoret  komme  att  betalas 

i",,  årlig  ränta,  '"ii  på  hvilken  fond,  till  nödiga  räntors  eller  an- 
dra  afbetalningars   fullgörande   utrikes,  kontoret  hädanefter  själf  egde 
ati  draga  växlar  utan  att  behöfva  tillita  börsen  och  bero  af  kapitalis 
större  eller  mindre  benägenhel  att  med  växlar  understödja. 

Kontoret  hade  genom  orkrares  egennytta  så  betydligen  lidit 
de  förflutna  åren,  att  deras  missnöje  med  dessa  mått  icke  kunde  ute 
blifva.    De   sökte   därföre  att    både  kasta  skugga  pfi  realisationen  och 


312 

motarbeta,  densamma.  På  dagar  efter  dess  företagande  begynte  en 
tryckande  brist  visa  sig  på  smärre  riksgäldssedlar.  Som  all  sedeltill- 
verkning i  kontoret  upphörde  realisationsdagen,  så  kunde  man  ej  där 
vidare  få  växla  större  sedlar  i  mindre.  Den  penningestarke  utsläppte 
ej  mer  smärre  sedlar,  bvilka  till  ett  ganska  stort  belopp  likväl  voro 
utelöpande;  och  man  började  ätt  nödgas  betala  agio  för  växlingen.  Så- 
dant skulle  nödvändigt  forcera  realisationen  med  en  skyndsamhet  stri- 
dande mot  allmänt  gagn,  med  en  allt  för  häftig  påkänning  för  banken 
och  med  en  minskning  i  numerären  af  sedelmyntet,  som  skulle  verka 
stockning  i  all  röreiso.  Det  var  i  sådant  afseende,  som  revisorerna,  nä- 
stan genast  vid  sitt  sammanträde  tillstyrkte  riksgäldsfullmäktige  att 
anhålla  om  regeringens  tillstånd  att  få  låta  tillverka  smärre  riksgälds- 
sedlar, som  blott  i  utväxling  emot  större  finge  utdelas,  och  hvarigenorn 
således  icke  ^\^n  utelöpande  sedelstocken  till  ett  runstycke  ökades.  Så- 
dant vann  ock  regeringens  bifall;  och  verkan  däraf  viste  sig  ganska 
välgörande  både  genom  en  nödig  sedelstocks  bibehållande  i  omlopp  och 
därigenom  att  banken  besparade  sina  fyra  proc.  obligationer,  som  ge 
nom  räntan  föllo  detta  verk  till  last  och  i  alla  fall  foga  uppfyllde  ända- 
målet af  cl  i   rörligt  penningekapital. 

Realisationen,  således  i  verket,  ställd,  hade  på  ett  önskligt  sätt 
varit  gynnad  af  detta  årets  konjunktur;  och  väcker  det  nästan  förun- 
dran, huru  utsigter,  som  kort  förut  varit  så  mörka,  kunnat  så  hastigt 
uppklarna.  Svenska  järnexporten  var  detta  år  den  största,  man  tilläf- 
ventyrs  haft.  Landet  var  i  två  år  på  rad  välsignadt  med  god  årsväxt,. 
som  gjorde  utrikes  säd  nästan  alldeles  umbärlig.  Fyra  ostindiska  skepp 
voro  hemkomna,  som  med  mycken  vinst  afsatte  sina  rika  laddningar; 
lurendrägerierna  genom  en  bättre  regie  vid  tullverket  ansenligen  min- 
skade; och  vid  tillfälle  af  den  af  handling,  som  emellan  svenska  och 
engelska  hofven  träffades  om  förklaring  af  1661  års  handelstraktat,  be- 
viljade ongelska  hofvet  ersättning  för  hela  den  första  år  1798  uppbragta 
svenska  handelskonvojen,  hvarföre  fulla  värdet  nedsattes  hos  svenske 
envoyéen  i  London,  friherre  Silfverhjelm,  till  ett  belopp  af  cirka  142,000 
pund  sterling,  inbegripna  ränta  för  penningarne  och  ersättning  for  vänt- 
ningsdagame.  Officiel  underrättelse  härom  meddelades  i  Stockholms 
Post-Tidning  i  Oktober  och  särskild!  till  börsen  i  bemälda  stad.  sam1 
att  fordring-segare  hade  att  till  nyssnämnde  envoyé  vända  sig  om  er- 
sättning iii!-  deras  lidna  förluster.  Kursen  föll  flera  mark;  och  riks- 
gäldssedlarne  Qngo  så  mycken  kredit,  att  det  fixerade  agiot,  50  proc, 
begynte  falla,  så  att  till  dess  bibehållande  efter  realisationsgrunderna,  i 


B18 

riksgäldskontorel    en  anställ  måste  vidtagas  till  inlösen  al  bankomynl 
med  riksgäldssedlar  å  50  proc.  agio. 

En  mindre  gynnande  sensation  gjorde  däremoi  realisationen,  'lä 
kronoutskylderna  om  hösten  skulle  indrifvas  i  banko-  eller  riksgälds 
sedlar  med  50  proc.  agio.  Men  de  skattskyldiges  obenägenhet  för  denna 
tillökning  hade  dock  inga  andra  påföljder  än  blott  knorr.  Uppbörden 
gick  för  sia;  utan  större  restantier  än  vanligt.  Allmogen  smickrades 
äfven  genom  förhöjning  i  skjutslegan,  genom  en  ny  författning,  som 
Undrade  tiondeskyldiges  åliggande  mot  indelningshafvare,  genom  lågl 
nedsatta  markegångar,  och  lisades  mest  genom  ett  ymnig!  år,somdock 

ej   hindrade  afsättning  af  deras  produkter  till  skäligt  pris.    Dåre ! 

verkades  etl  allmännare  och  långvarigare  missnöje  genom  en  vida  i 
BO  procent-grunden  påbjuden  förhöjning  af  charta-sigillata-afgiften,  livar- 
med statsverkets  vinsl  var  den  egentliga  afsigten,  men  hvilken  såsom 
på  infot  sätt  af  ständerna  tillstyrkt  eller  beviljad  svårligen  kunde  an- 
norlunda anses  ån  som  en  arbiträr  beskattning.  1  allmänhet  synes 
regeringen  hafva  extenderat  förhöjningsprincipen  till  allt  för  många 
slags  utskylder  på  en  gång,  hvarigenom  både  tryckningen  blef  för  känn- 
bar och  anledning  gafs  atl  efter  möjligheten  -söka  uppdrifva  alla  varu- 
pris till  samma  numerär  i  banko  som  tillförne  i  riksgäldsmynt  Krono- 
utlagor,    brännvinsskatt,    skji  tullafgifter,    postporto,   domlösen, 

charta  sigillata  etc,  allt  öktes,  och  vissa  artiklar  öfver  proportion. 

En  I  oordning  i  Stockholms  stads  uppbördsverk  var  redan 

af  kammarkollegium  anmärkl  och  uppdagades  ännu  vidare  under 

i  del  befanns,  atl  öfver  300,000  ndr  för  riksgäldskontorets  räk- 
ning voro  j  Stockholm  innestående.    En  uppbördskommissarie  skar  hal- 
'i   annan  hade   hastigt  dött,  ej  utan  misstanke  atl  hafva 
tagit  annan  var  förrymd,  tvenne  inmantes  i  arrest;  och  magi- 

stratens egendom  samt  halfva  löner  seqvesterades,  till  dess  målel  blif- 
vit  lagligen  utredl  och  tillgångar  utfunna  till  ersättning. 

Jag  har  velal  i  ett  kort  sammanhang  framställa  livad  mod  rea- 
onen  hade  gemenskap,  och  vänder  nu  tillbaka  till  årets  öfriga 
märkvärdiga  händelser.  Redan  i  Januari  månad  hade  konungen  ut- 
nämnt i.  (i.  riksrådet  friherre  Ri 1  till  guvernör  för  kronprinsen,  hvil- 
ken excellens  således  eftei  en  L4-årig  frånvaro  från  hofvet  i  Majmånad 
till  Stockholm  ankom  och  blef  sm  höga  elev  följaktig  till  Drottning- 
holm, för  att  närmare  lära  kanna  honom  och  blifva  känd.  ehuru  prin- 
sens sjuklighet  ej  tillät  honom  .innu  att  skiljas  från  fruntimrens 
Bans  helsa  hade  dock  blifvil  mycket  förbättrad.    Den  anbragta  lunta- 


-  314  - 

nellen  hölls  dock  ännu  öppen  hela  detta  år.  Förmågan  att  tala  utveck- 
lades efter  hand,  och  den  att  gå  utan  synnerlig  olägenhet  infann  sig 
tillika,  I  November  månad  lemnades  prinsen  under  guvernörens  och 
Ivenne  utnämnde  kavaljerers  uppvaktning  och  intog  de  rum,  som  före 
detta  tillhört  hertig  Fredrik  på  slottet.  Efter  alla  do  begrepp,  riksrådet 
Ramel  åt  andra  meddelade,  visade  prinsen  tecken  till  ett  böjligt  och 
välartadt  lynne,  men  hans  tidsfördrif  hade  så  alldeles  blifvit  inskränkta 
inom  militäriska  lekar,  att  han  betecknade  allt  med  militäriska  namn. 
Själf  kallade  han  sig  soldat,  riksrådet  Ramel  var  hans  underofficer,  han 
hade  högvakt  för  sina  militärdockor  under  sängen;  själfva  fontanellen 
hette  kasern,  och  frätmedel,  som  därvid  någon  gång  måst  användas, 
svarta  korporalen.  Detta  allt  är  småsaker,  men  ej  utan  vigtiga  påfölj- 
der i  anseende  till  begreppens  första  bildning.  En  ceremoniös  etikett 
och  representation  omgåfvo  honom  beständigt.  Hans  steg  voro  afmätta, 
när  han  emottog  eller  skulle  beledsaga  hertiginnan  vid  hennes  besök. 
Han  promenerade  aldrig  utan  lifdrabantvakt  o.  s.  v.  Riksrådet  Ramels 
utnämnande  till  hans  guvernör  var  annars  ofelbart  ett  af  konungens 
lyckligaste  val.  Denne  herres  moraliska  karakter,  fromhet  och  inta- 
gande väsende,  förenade  med  en  säker  förnuftsodling  och  världskänne- 
dom, lofvade  de  lyckligaste  verkningar  till  prinsens  uppfostran.  Men 
förmodligen  hade  han  i  flera  än  ett  mål  föreskrifter  till  sin  efterrättelse, 
som  han  ej  kunde  öfverskrida. 

Mot  midsommaren  sjuknade  konungen  häftigt.  Efter  några  dagar 
afgjordes  sjukdomen  till  annandagsfrossa.  Men  H.  Maj:t  var  envis 
att  ej  iakttaga  den  régime,  som  hans  lifmedikus  Rung  föreskref.  Denna 
oböjlighet  gaf  anledning  till  ett  utbrott  af  humeur,  så  att  konungen 
entledigade  honom  med  ganska  onådiga  ordalag.  Man  gissade  med 
någon  anledning,  att  han  blifvit  af  konungen  misstänkt  för  någon  del- 
aktighet med  Böneman  i  hans  sä  mycket  befarade  anläggning;  men 
detta  hör  blott  till  rykten,  älven  såväl  som  berättelsen  om  en  kopp 
kaffe,  som  troddes  vara  beredd  med  skadlig  tillsats.  Att  konungen  för 
honom  hyste  något  särdeles  misstroende,  synes  ock  därigenom  veder- 
läggas, att  konungen  tillät  honom  fortfara  i  vården  om  kronprinsens 
tielsa;  änskönt  han  själf  till  lifmedikus  återkallade  den  af  konung  Gu- 
staf 1U  längesedan  afskedade  lifmedikus  Salomon,  som  i  detta  kall  af 
Rung  efterträddes.  Visst  är,  att  Rung  icke  kände  skälet  till  sin  onåd. 
om  någof  annal  bör  sökas  än  en  häftighet,  som  konungen  ville  sou- 
tenera. 


315 

l  Juni  månad  hade  konungen  Qyttat  den  Eså  kallade  vårfvade  in- 
fanteribataljonen af  lifregementet  ifrån  dess  Igenstgöring  i  Stockholm 
till  Borgå  i  Finland.  Anledningen  ar  obekant;  men  var  visserligi 
någon  nådbevisning,  ehuruväl  att  beskönja  denna  ogunst;  regemi 
tillika  med  en  ny  och  för  officerarnes  tillgångar  vida  för  grann  uniform 
hedrades  med  benämning  af  Finska  gardet.  Transporten  skedde  ej 
förrån  i  September.  Troligen  var  bufvudafsigten  finska  aiméens  för- 
stärkning, helst  anstalter  detta  år  vidtogos  till  förökande  af  indelta 
trupperna  i  Finland,  icke  utan  allmogens  knorr.    . 

Oaktad!  den  hemlighet,  hvarmed  konungen  alltid  beredde  sina 
resor,  hade  allmänheten  fcrotl  sig  Uafva  anledning  atl  vänta,  del  II. 
Maj:t  skulle  företaga  en  utrikes  lärd  i  sällskap  med  sin  gemål,  som 
olyckligtvis  ej  trifdes  i  Sverige  och  mnerligen  längtade  att  se  sina  an- 
höriga i  Tyskland.  Fregatten  <  amilla  var  äfven  utan  veterlig  orsak  be- 
ordrad till  Dalarön  vid  sommarens  början;  men  efter  någon  tid  fick 
den  nya  ordres  atl  begifva  sig  därifrån.  Man  ansa 
öfvergifVet,  då  kontraordres  i  hasl  utfärdades,  atl  den  skulle  tills  vidare 
qvarblifva.  Detta  syntes  utmärka  någon  fluctuation;  och  äfven  vill  man 
veta,  atl  konungen  själf  ansetl  resan  för  orädlig,  men  ändt] 
därtill  öfvertala  sig  af  drottningen.  Konungen  skyndade  nu  att  expe- 
diera alla  pressanta  regeringsårenden,  och  till  tidens  rinnande  anbefall- 
des riksmarskalken  grefve  Forsen,  riksrådet  Kamel  och  presidenten  \. 
Ehrenheim  atl  expediera  alla  mindre  vigtiga  ärenden,  som  på  en  ma- 
nad varit  i  allmänna  berednin  iragna  och  konungen  underställda. 
Ändtligen  yppade  könungen  sitt  beslut  att  resa,  utnämnande  under 
sin  frånvaro  ''ii  regering,  bestående  af  riksdrotsen,  grefve  Fersen,  riks- 
rådet Ramel,  grefve  Ugglas,  baron  Cederström,  presidenten  Ehrenheim, 
bofkansleren  Zibet,  generaladjutanten  vid  flottan  baron  Rayalin  och 
vid  arméen  baron  V^gesack. 

Den   25  Juli   afreste  Deras  Maj:ter  till  Dalarön  ocd  afgingo  där- 
ifrån  pa  fregatten  Camilla  den  27  till  Stralsund.    Den  tvååriga  prinses- 
san Sophia  Wilhelmina  blef  dem  följaktig.    Suiten  till  Stralsund  bi 
af  grefvarne  Frölich,  Jacob  Gustaf  i  »xenst  jei  na,  Nils  Gyldenstolpe,  Ström- 
felt,  Carl  Löwenhjelm,  hofmarskalkarne  Bror  Cederström  och  De  Besche, 

kammarjunkarne    baron    Lagerbjelke    och    Stockenstr sekreteraren 

Ehrengranat,   lifmedikus   Hallman,   Btatsfruarne  grefvinnoraa  Nils 
denstolpe  och  Oxenstierna  sann  en  kammarfru  för  prinsessan.    Påden 
längre   resan    från   Stralsund   medtogos  ej  flera  än  grefvarne  Nils  Qyl- 


316 

denstolpe  och  Löwenhjelm,  statsfruarna,  Sbockenström,  bägge  kabinetts- 
sekreterarne,  Hallman  och  kammarfruarna. 

Fem  hundra  man  af  Oalmare  regemente  voro  beordrade  och  trans- 
porterade till  Stralsund  för  att  paradera  vid  konungens  ditkomst.  Midi 
i  Juli  manad  hade  äfven  ordres  blifVit  expedierade,  och  som  genom  bud- 
kaflar  i  provinsen  kringdelades,  för  Jönköpings  regemente  att  hålla  sig 
marschfärdigfc  inom  24  timmar  efter  framdeles  ordres  från  generalgu- 
vernören Toll,  till  arbetskommendering  på  Stralsunds  fästning,  NB.  med 
lifmundering,  fullt  befäl  och  spel,  som  på  arbetskommendering  aldrig 
brukas.  Denna  alerte  blef  aldrig  formligen  kontramanderad;  utan  lågo 
öfversté,  officerare  och  hela  regementet  så  godt  som  på  geväret  till  sent 
på  hösten,  i  ill  hvilken  tid  kommenderingen  af  Calmare  regemente  äf 
ven  förblef  i  Stralsund.  Förmodligen  var  hemliga  skälet  at'l  beskydda 
denna  fästning  mot  något  befaradt  försök  af  franska  trupper,  som  nyss 
förut  tagit  Hannover  i  besittning  och  fruktades  vilja  försäkra  sig  om 
<  istersjökusten.  Det  var  mer  än  lyckligt,  att  ingen  sådan  plan  lärer 
varit  å  hane,  i  hvilket  fall  detta  försök  till  beväpnadt  försvar  torde  blott 
kommit  att  vittna  om  Sveriges  vanmakt. 

Deras  Maj:ter  ankommo  till  Stralsund  den  3  Augusti.  Då  konung- 
en bevistade  offentliga  gudstjensten.  i  stadens  första  kyrka,  föll  en 
tung  sirat  ned  af  en  läktare,  som  lyckligtvis  blott  i  förbifarten  gaf  ho- 
nom en  ringa  kontusion,  men  i  en  aldrig  sä  litet  förändrad  ställning 
kunnat  blifva  vådlig  för  hans  lif.  Resan  fortsattes  till  Wittstock,  där 
enkedrottningen  af  Preussen  var  till  mötes,  Quedlinburg,  där  besök 
gjordes  hos  prinsessan  Sophia  Albertina,  Leipzig.  Weimar,  Fulda,  Frank- 
furt, Mannheim  och  Carlsruhe.  En  mängd  tyska  furstar  dels  besöktes, 
dels  gjorde  besök.  Ifrån  den  stund  konungen  trädde  på  utländsk  bot- 
ten, antogo  Deras  Maj  ter  inkognito  och  titel  af  grefve  och  grefvinna  af 
Haga.  Ifrån  Carlsruhe,  där  Deras  Maj: ter  egentligen  hade  fixerat  sitt 
vistande  hos  den  gamle  kurfursten  af  Baden,  besöktes  den  gamle  kur- 
fursten i  Wurtemberg  och  kurfursten  i  Bayern,  hos  hvilken  sistnämnde 
herre  Deras  Maj:ter  uppehöllo  sig  i  flere  veckor  och  öfver  nyåret  1804, 
Konungen  insjuknade  där  häftigt,  men  sedan  sjukdomen  deciderat  sig 
till  en  utslagsfeber,  följde  lyckligen  återställélse  innan  kort. 

Man   smickrade   sig  med   hopp    vid   konungens   bortresa  alt    se 
Deras   Maj:ter   ännu   om   hösten  tillbaka  i  Sverige.    Sådant  hade  i  alla 
afseenden   varit    del    önskligaste,   dels   i  anseende  till  den  retard, 
i  alla  regeringsärenden  var  en  frukt  af  H.  Maj:ts  sa  aflägsna  frånvaro, 
då   inga  vigtiga  mål    fingo   expedieras,  förrän   de  voro  H.   Maj: t  un- 


317  - 

ällda,  dela   i  m  i   realisationsstunden 

alltid    bor!    besparas  och   all    utomordentlig   pennin  el    ur    lan- 

del    undvikas.    Men    utgången    visade,   att    detta  hopp  var  falskt; 
besynnerliga  resa  blef  därigenom  etl  ämne  för  nationens  oi 
missnöje.    Del  var  utan  exempel,  atl  en  konun  i  lång  tid  öfver- 

sitt  like  utan  annan  veterlig  orsak  än  sin  drottning  till  behag; 
del  syntes  mindre  smickrande  för  nationen  och  honom  själf,  atl  han 
tillbragte  en  sådan  längre  tid  såsom  gäsl  vid  furstars  hof,  hvilka  han 
ansåg  vara  vida  under  sig  i  höghet.  Sådaua  allmännare  betraktelser 
gåfvo  anledning  ill  en  myckenhel  kränkande  rykten,  som  efter  den 
enas  och   andras    mer  eller  mindre  upplysning  och  "lika  böjelser  trod- 

ller  föraktades.    M  t.  ex.,  atl  konungen  nu  förslöste  hela 

Wismarska  pantskillingen,  nu  hela  den  influtna  delen  af  förmögenhets- 

iter   den  uppburna  förhöjningen  på  kronoutlagorna.    Man 

»rade   begreppel    om    resekostnaden,  man  besinnande  atl  hofförtä- 

n  emellertid  besparades,  och  atl  konungen  egentligen  ingen  annan 
dépense  hade  atl  göra  än  till  presenter.  Somliga  inbillade  sig  och 
inbilla  andra,  atl  konungen  förehade  politiska  planer,  som  kunde 
inleda  riket  i  krig  eller  annan  vidlyftighet.  Med  etl  ord:  konui 
resa  hade  ingen  sida.  som  kunde  till  truman  betraktas,  men  däri 
mångfaldiga,  som  gåfvo  rum  ål  anmärkningar,  bekymmer  och  farhågor. 
För  de  mera  klarsynte  var  del  i  synnerhel  etl  runne  till  oro,  att  konung- 
en ibland  sitt  medfölje  icke  hade  en  enda  man  med  sig  af  verklig  upp- 
lysning, urskillning  och  erfarenhet.  Plere  ta  etl  steg  syntes  äfven 
vittna  om  denna  betänkliga  brist. 

I  Carlsruhe  uppvaktades  konungen  al'  den  bekante  ex-favoriten 
general  Armfelt,  som  dit  på  befallning begifvit  sigfrårisin  beskicknings- 
orl Wien.  Man  sade  honom  snarl  hafva  vunnit  en  ganska  utmärkt 
kredit,  hvarom  andra  omständigheter  däremol  kunna  väcka  tvifvel. 
Under   del    han  syntes  utmärkas  med  den  Faveur,  expedierade 

konungen  honom  oåtspord  befallning,  att  hans  grefvinna,  som  till  den 
9  November  varit  kronprinsens  guvernanl  och  som  till  nådbevisning 
därföre  fick  taburetten,  skulle  ,-111,,!  en  tillagd  pension  flytta  från  kongl. 
slettet  och  hvarken  fa  njuta  konungens  bord  eller  equipage.  Vården 
em  storfurstens  af  Finland  uppfostran  lemnades  ål  grefvinnan  Stiern- 
eld,  -"in  blotl   förut  varit  grefvinnan  Armfelt  till  biträde.    Armfell 

till  Wien  efter  etl  uog  långvarigt  vistande  hes  konungen,  och 
utan    att   nian  ined  visshet  kände  01 1 1  han  sökl  ellei   icke  Sökt,  "in  k"- 


-  318  - 

nungen   beviljat   eller   icke   beviljat   honom   någon  förtroendepost,  som 
skulle  återkalla  honom  till  fäderneslandet. 

Konungens  resetid  blifver  (utom  livad  ofvan  är  nämndt  om  rea- 
lisationsverket) tämligen  rom  i  Sveriges  annaler.  En  anekdotskrifvare 
skulle  möjligtvis  i  en  framtid  kunna  fylla  något  af  denna  brist  med 
omständligare  berättelser  om  konungens  sätt  att  vara  vid  de  tyska  hof, 
han  besökte.  Skall  man  tro  hvad  som  förljuddes,  så  har  han  därvid 
uppfört  sig  tämligen  stelt  och  äfven  så  litet  inspirerat  någon  glädje  i 
främmande  land  som  i  sitt  eget.  Det  är  nästan  omöjligt,  att  icke  hans 
länga  besök  medfört  géne  och  ledsnad,  där  han  vistades:  äfvensom  det 
hos  en  hushållsaktig  furste,  som  kurfursten  af  Baden,  på  kostnadens 
vägnar  ej  kunnat  vara  angenämt. 

De  band,  som  redan  voro  lagda  på  svenska  bokhandeln,  ökades 
delta  år  med  ett  förbud  att  införa  danska  böcker  till  Sverige  utan  sär 
skildt  tillstånd.  Bref  till  hotkansleren  härom  afgick  den  14  Sept.  Iran 
Mannheim.  Anledning  var,  att  tvenne  danska  auktorer,  Oxholm  och 
i  »livarius,  i  tryckta  skrifter  tillåtit  sig  alltför  fria  och  sårande  omdömen 
om  Norrköpings  riksdag  och  konungens  regering.  H.  Majrt  lät  äfven 
en  not  härom  insinueras  i  Köpenhamn:  svaret  skall  blifvit  i  korta  orda- 
lag, att,  sedan  konungen  vidtagit  ofvannåmnda  beslut,  ingen  vidare  åt- 
gärd i  detta  ämne  syntes  återstå. 

I  December  återkom  prinsessan  Sophia  Albertina  ifrån  sin  fler- 
åriga vistelse  i  Quedlinburg;  och  den  V2  December  afled  i  Montpellier 
hertig  Fredrik  Adolph  af  Östergötland,  sedan  H.  K.  H.  redan  i  flere  år 
vistats  utrikes  till  sin  helsas  förbättrande,  först  i  Leipzig  och  sedan  i 
sistnämnde  stad  samt  nu  hade  ämnat  att  tillbringa  vintern  i  Italien. 
Underrättelsen  om  dödsfallet  ankom  ej  till  Stockholm  förrän  fram  i  Ja- 
nuari följande  året,  och  sorgen  anlades  på  sexveckor;  skulle  dock  åter- 
tagas när  hertigliga  liket,  som  med  en  brigg  skulle  hämtas  i  Bordeaux 
vid  första  öppet  vatten,  kunde  återkomma  och  begrafvas. 

Till  L803  ars  märkligare  händelser  kan  räknas  rikskansleren  grefve 
Sparres  dödsfall,  som  i  sin  reträtt  på  Åkerö  afled  af  slag  i  Januari  må- 
nad, och  ärkebiskopen  von  Troils,  som  dog  af  uppstigen  gikt  och  en 
polyp  i  bröstet  vid  Sätra  brunn  den  27  Juli.  Den  förre  var  marquant 
blott  genom  de  höga  ämbeten,  han  beklädt,  med  egenskaper,  som  voro 
under  medelmåttan.  Den  senare,  som  i  17  år  innehall  första  rummet 
bland  rikets  presterskap  och  afled  i  sin  verksammaste  ålder,  57  år  gam- 
mal, egde  måttligl  snille  och  insigter,  men  ett  varm!  nit  för  sitt  fäder- 
nesland och  allmänl   --agn  och  saknades  i  alla  de  kretsar,  där  han  varit 


känd,   såsom   en   människovän,  en   älskansvärd   umgängesman  ■ 
driftig  saiui    erfaren  styresman  af  sitt  stift.    Finn  hade  fyra  riks* 
A    rad   beklådt  talmanskallel  i  sitl  stånd  i  grannlaga  konjunkturer  och 
inom   konungahuset  färråttal  alla  de  högtidliga  akter,  som  äro  [Jpsala 
ärkebiskop   uppdragna.    Tårar  af  lians  vårt  af  dem,  Bom  njutit 

lians  välgärningar,  voro  lians  vackraste  ärestod. 

Det  må  äfven  antecknas,  att  Stockholm  detta  är  om 
konungens  tillstånd  försågs  med  ett  franskt  spektakel.  En  teatertrupp 
af  'If  skäligen  goda  inkom  i  Maj  och  förstärktes  om  sommaren,  sonl 
för  egen  räkning,  dock  emot  vissa  förmåner  enligt  kontrakt,  ömsom  pä 
dramatiska  teatern  uppförde  komedier,  ömsom  operor  j>å  operateatern. 
rå  den  förra  gåfvo  de  en  å  två  pjeseri  veckan,  på  den  senare  en.  Tout 
au  monde  fröjdades  af  de  fransyska  spektaklen,  och  teaterdirektö- 
ren baron  Eamilton  främst,  för  hvilken  ingenting  svenskt  dugde.  An- 
dra, älskare  af  fäderneslandel  idinnor,  fruktade  svenska  teaterns 
förfall  genuin  konkurrensen.  De  gjorde  dock  den  senare  mindre  skada 
ån  man  befarat. 

Den  allmänna  ställningen  i  Europa  hade  undergått  en  vådlig  för- 
ändring genom  ett  detta  år  utbrutet  nytt  övlig  mellan  Frankrike  och 
England.  Amienska  freden  var  för  litet  förmånlig  för  England  att  kunna 
vara  på  dess  sida  uppriktig.  Själfva  ministärens  ybtranden  tillkänna- 
gåfvo  föga  uppsåt  att  längre  bibehålla  den,  än  till  dess  ett  lägligare 
tillfälle  yppades  till  fredsbrott.  Bonapartes  makt  och  tilltagsenhet  öka 
des  på  en  gång.  Man  kunde  icke  utan  att  söka  svepsaker  förebrå  ho- 
nom inbrotl  i  Amienska  freden,  men  väl  i  den  Lunévilleska.  Sådana 
voro  Piemonts  och  Parmas  införlifvande  med  franska  republiken  och 
hans  väpnade   intervention    i   schweiziska  orolighetema,  sann  den  nya 

itution,  han  som  diktator  där  upprättat.  Ehuru  England  icke  del- 
tagit i  Lunévilleska  freden  och  de  jure  ej  kunde  eller  borde  ansi 
Europas  målsman  på  fasta  landet,  var  det  naturligt,  att  en  täflande 
makt  skulle  med  afund  och  med  fruktan  för  påföljderna  skåda  den  oin- 
skränkta inflytelse,  Frankrike  utöfvade  på  alla  kontinentala  saker,  flera 
stridigheter  om  uppfyllandet  af  Amienska  freden  uppstodo  fördenskull 
innan  kort  emellan  franska  och  engelska  kabinetterna.  Del  engelska 
fortfor  ju  längre  dess  mer  att  göra  svårigheter  vid  återlemnandel  af 
Goda-hopps-udden  och  Malta. 

Emellertid  synes  hii  verklig  villrådighet  egt  rum,  huruvida  man 
borde  poussera  Bakerna  till  etl  nytt  utbrott  eller  åtminstone  pro  forma 
bibehålla  en  plåstrad  fred.    Sådanl  synes  styrkas  af  de  ordres  och  kon- 


-  320  - 

Lraordres,  som  flera  gånger  gåfvos  om  Caps  utrymmande.  Ändtligen 
blef  detta  utrymmande  anbefalldt  den  26  Febr.  och  i  anledning  däraf 
verkställdt.  Men  Malta  blef  en  stötesten  för  Europas  och  mänsklighe- 
tens lugn.  Engelska  kabinettet,  tvifvelsutan  i  fruktan  att  franska  sjö- 
makten skulle  få  tid  på  sig  att  formeras  till  en  fruktansvärd  rivalitet 
med  den  engelska,  och  att  Frankrike  genom  tillfället  art  ega  en  vigtig 
station  i  Medelhafvet  skulle  i  framtiden  kunna  utestänga  England  från 
levantiska  handeln  och  annan  betydenhet  i  detta  farvatten,  väckte  be- 
ständiga svårigheter  vid  utrymmandet  af  Malta,  som  förgäfves  voro 
föremål  för  underhandlingar  i  Paris  mellan  lord  Whitworth  och  stats- 
ministern Talleyrand.  Den  senare  säges  hafva  föreslagit,  att  emot 
Maltas  utrymmande  ön  Lampedusa  måtte  af  konungen  i  Neapel  upp- 
låtas åt  England  och  få  befästas.  Men  Whitworth  fordrade,  att  emel- 
lertid Malta  i  tio  år  måtte  förblifva  i  Englands  hand  och  tillika  franska 
trupperna  dragas  ur  Bataviska  och  Helvetiska  republikerna. 

Dessa  propositioner  funnos  på  franska  sidan  oantagliga.  Under- 
handlingarne afbiötos,  och  Bonaparte,  som  uppriktigt  syntes  önska  fre- 
den, sade  lord  Whitworth,  att  England  skulle  blifva  Gud  och  efter- 
världen ansvarigt  för  det  blod,  som  gick  att  åter  utgjutas.  Lord  Whit- 
worth afreste  från  Paris  utan  afsked  den  12  Maj.  Man  gjorde  sig  dock 
ännu  något  hopp  om  fredens  återställande  genom  rysk  bemedling,  men 
äfven  detta  gick  snart  förloradt.  England  förklarade  Frankrike  krig 
den  18  Maj.  Manifestet  var  ett  sammandrag  af  osanningar,  skryt  och 
förmätenhet  och  vittnade  blott  om  en  afgjord  föresats  att  bryta  freden. 

Förste  konsuln  begynte  med  att  lata  arméer  tåga  till  Hannover 
och  till  Italien:  de  förre  att  taga  detta  engelske  konungens  artland  i 
besittning,  de  senare  att  hindra  engelska  flottors  emottagande  i  italien- 
ska hamnar.  Expeditionen  emot  Hannover  lyckades  ganska  fort.  Ge- 
nom en  kapitulation  i  Sulingen  den  3  Juni  uppläts  hela  kurfurstendö- 
met  åt  franska  trupperna,  och  Hannoverska  arméen  förband  sig  att  ej 
mer  tjena  i  detta  krig  mot  Frankrike.  Denna  kapitulation  blef  våi 
ogillad  af  konungen  i  England,  som  ock,  fast  förgäfves,  reklamerade 
tyska  rikets  biträde  emot  det  genom  inkräktningen  af  hans  länder  för- 
öfvade  våld;  men  som  icke  något  motstånd  emot  franska  arméen  kundi 
försökas,  följde  på  Elben  den  5  Juli  en  ny  kapitulation  mellan  franske 
generalen  Mortier  och  den  hannoverske  Wallmoden,  som  föga  skilde 
sig  från  den  förra,  och  i  kraft  hvaraf  hannoverska  arméen  utan  ratifika- 
tion genast  måste  upplösas  och  fördelades  hemma  i  landet.  Sedermera 
togo   franska   trupper  Lauenburg  i  besittning  och  blockerade  inloppet 


-  321   - 

af  Elbo  och  Ems  ntl  afstänga  engelsmännen  från  Hamburg  och  andra 
handelsstäder;  tivarpå  engelsmännen  till  sjös  blockerade  inloppel  till 
Hamburg,  hotande  att  därifrån  utesluta  alla  främmande  skepp;  ämnen, 
som   föranläto  mänga  n<  ner  med  preussiska  och  flere  hof  och 

flere  för  neutrala  sjöfarande  makter  angelägna  jämkningar.  Emellertid 
förblefvo  fransmännen  mästare  af  hannoverska  länderna,  hvilka  de, 
ehuru  under  iakttagande  af  den  strängaste  disciplin,  hårdl  rangonnerade. 
Bataviska  republiken  hade  i  början  smickrat  sig  med  hopp  atl  i  detta 
krig  få  vara  neutral;  men  som  livarken  förste  konsuln  sådant  medgaf 
eller  ville  draga  sina  trupper  därifrån,  sä  återkallade  engelska  hofvél 
sin  minister  därifrån  den  9  Juli. 

Det  återstående  af  aret  förlopp  utan  några  synnerligen  märkliga 
händelser,  men  under  så  mycket  fruktansvärdare  rustningar.  Bona- 
parte  upptog  den  under  nästlidna  kriget  följda  planen  att  bereda  en 
landstigning  på  England,  till  hvilken  ända  en  otalig  mängd  kanonslu- 
par och  platta  fartyg  anskaffades,  som  uppfyllde  alla  hamnar  ifrån 
Dunkirchen  hela  kanalen  nedföre,  och  sandades  truppertill  ett  antal  al 
200,000  man. 

Så  vidsträckta  anstalter  fordrade  nacken  tid,  innan  de  kunde 
komma  till  den  fullbordan,  verkställigheten  kräfde.  De  väckte  ock  den 
farhåga  i  England,  som  förmodligen  därmed  var  egentliga  afsigten. 
Engelska  flottorna  sysselsattes  nästan  endast  med  blockering  af  fran- 
ska hamnar,  hvarest  äfven  byggnad  af  örlogsskepp  emellertid  fortsat- 
tes, men  kunde  ej  hindra  de  lätta  fartygens  transportering  nu  frän  den 
ena,  nu  från  den  andra  hamnen  till  de  ställen,  franska  regeringen  faun 
tjenligast.  Hela  engelska  kusten  förvandlades  så  till  sågandes  till  ett 
batteri,  att  mota  der  befarade  anfallet.  Reguliera  trupper  och  volon- 
tärer  sattes  där  under  vapen;  fabriker  och  näringar  måste  uppoffra  de 
armar,  som  beredt  Englands  välmåga,  för  att  fatta  geväret  och  förnöta 
tiden  med  en  sysslolös  bevakning,  som  kostade  staten  ett  omätligt  un- 
derhall. 

Detta  system  syntes  a  Bonapartes  sida  vara  ett  mästerstycke. 
Han  mattade  sin  fiende  genom  de  kostsammaste  försvarsanstalter  i 
eget  land,  underminerade  dess  industri,  grunden  till  all  dess  rikedom, 
paralyserade  dess  krafter  till  sjös  och  sysselsatte  sina  egna  trupper  ge 
nom  en  tjenstgöring,  som  ej  blottställde  för  förluster.  Engelsmännen 
bäfvade  för  dagliga  anfall,  och  ehuru  de  syntes  trygga  sig  vid  vidden 
af  sina  försvarsrustningar,  vågade  de  dock  icke  minska  dem  ett  ögon- 
blick för  att  ej  Lemna  tillfälle  ät  fienden  att   begagna  sig  af  någon  enda 

Adlerbeth,  Anteckningar,  II.  U 


-  322  - 

obesatt  post.  Icke  mindre  uppmärksamhet  måste  användas  på  Irlands 
försvar,  hvarest  äfven  oroligheter  utbröto,  som  vittnade  om  folkets 
böjelse  för  Frankrike  och  ökade  nödvändigheten  af  de  kraftigaste  mått. 
De  koloniala  eröfringar,  England  emellertid  gjorde,  äfvensom  uppbring- 
ningar  af  franska  skepp  voro  obetydliga,  och  kaperierna  kompenserade 
b  varandra. 

Däremot  led  Frankrike  en  stor  förlust  i  A7estindicn  genom  neger- 
revolten  på  S:t  Domingo,  som,  sedan  kommunikationen  med  denna 
vigtiga  ö  af  kriget  var  afskuren,  ändtligen  förvärfvade  densamma  oaf- 
hängighet  af  franska  nationen.  Franske  befälhafvaren,  generalen  Ro- 
cbambeau,  nödgades  den  1  December  kapitulera  med  neger-generalen 
Dessalines  och  fick  med  öfverlefvorna  af  sin  armé  fritt  aftåg  under 
brittiska  örlogsskepps  beskydd.  Genom  en  proklamation  kungjorde  ne- 
gerchefen öns  själfständigbet  och  tillsade  de  hvita,  som  på  S:t  Domingo 
voro  bofasta,  säkerhet  och  skydd.  Men  dessa  löften  iakttogos  ganska 
illa.  S:t  Domingo  biel"  innan  kort  en  tummelplats  för  oerhörda  grym- 
heter och  anarki.  De  hvita  undergingo  eldens  och  svärdets  förödelser, 
och  ön,  under  sitt  gamla  namn  Hayti  förnyadt,  blef  en  skådeplats  för 
samma  fasor,  med  hvilka  dess  förra  namnförändring  till  S:t  Domingo 
trenne  sekler  tillbaka  beseglades.  Neger-cheferna  söndrade  sig.  En- 
gelsmännens hopp,  att,  såsom  protectéurer  af  den  nya  neger-republiken, 
draga  frukten  af  revolutionen,  utställdes  till  en  ganska  osäker  väntan. 
Frankrikes  och  mänskligbetens  förluster  voro  de  enda  säkra  verknin- 
garne af  detta  de  svartas  första  lyckade  försök  att  hämnas  den  oför- 
rätt, de  af  de  hvita  lidit. 

1804. 

Mina  anteckningar  för  detta  år  kunna  hvarken  blifva  vidlyftiga 
eller  tullständiga.  Konungen  tillbragte  det  utom  rikets  gräns.  Inga 
inhemska  författningar  vidtogos,  som  förtjena  särdeles  uppmärksamhet, 
och  de  politiska  märkvärdigheter,  som  föreföllo,  förvarades  inom  konung- 
ens kabinett  med  en  tystnad,  som  ej  tillåter  andra  omdömen  än  mer 
eller  mindre  osäkra  gissningar.  Några  blefvo  dock  uppenbara  genom 
sina  verkningar,  men  rätta  driffjädrarne  äro  åtminstone  för  mig  i 
mörker. 

Deras  Maj:tor  återvände  i  början  af  året  ifrån  Munchen  till  Carls- 
ruhe,  hvarest  vistandet  hos  dim  gamle  kurfursten  återtogs  på  don 
gamla   foton,  det,  vill  säga  i  stillhet  utan  synnerlig  förtrolighet.    Drott- 


323  - 

ningen  syntea  vinna  mer  och  mer  inflytande  på  Bin  herre  och  genom 
henne  jämväl  hennes  moder,  hvilken  prinsessa,  i  anseende  lill  sin 
nära  förbindelse  med  en  fransk  emigrant,  tros  hafva  ökal  konung- 
ens vedervilja  för  Bonaparte  och  franska  regeringen.  Hennes  Maj:t  var 
i  välsignad!  tillstånd,  men  hvarken  detta  eller  etl  därpå  i  Blutel  af  Fe- 
bruari inträffadt  missfall  blef  till  Sverige  kungjordt,  utan  blotl  att  drott- 
ningen  varit  opasslig,  sami  att  hon  efter  några  dagars  förlopp  blef  till 
belsan  återställd. 

Emellertid  deltog  konungen  i  Tyska  rikets  angelägenheter  i 
sätt,  hvilkel  ej  stärkte  vänskapen  med  dess  mäktigare  furstar.  Stri- 
digheter hade  uppkommil  mellan  tyska  adeln  i  de  länder,  hvilka  till 
indemnisationer  blifvil  dessa  furstar  tillagda,  och  samma  nya  landsherrar 
om  bemälda  adels  immediatetet.  I  >•  -n  var  grundad  i  Tysklands  konsti- 
tution, men  instämde  ej  med  regenters  in:  m  i  sina  nya  Länder 
blott  ville  liima  undersätare.  Ehuru  de  prinsar,  i  hvilkas  land  konungen 
vistades  och  med  hvilka  lian  var  genom  slägtskap  förbunden,  deltogo 
i  dessa  frågor  emot  riks-ridderskapet,  drog  dock  konungen  ej  i  betän- 
kande att  taga  det  senares  parti  och  lät  genom  sin  minister  Bildt  i 
Regensburg  den  29  Januari  ingifva  en  not  i  detta  ämne.  hvari  särdeles 
yrkades,  att  ej  främmande  makt. t  måtte  genom  sin  bemedling  få  af- 
göra  frågor,  som  blott  tillhörde  riket  och  dess  öfverhufvud. 

[»'•tia  var  isynnerhet  syftadt  emot  konungen  i  Preussen,  livars 
tänkesätt  voro  kända  och  snart  uppenbarligen  ådagalades  genom  samma 
herres  proposition,  att  Frankrikes  och  Rysslands mediation  i  riks-ridder- 
skaps-saken  matte  antagas.  Häraf  föranläts  en  ytterligare  notväxling 
i  Regensburg  mellan  svenska  och  preussiska  ministrarne,  som  tilläf- 
ventyrs  beviste  konungens  af  Sverige  rättvisa  tänkesätt,  men  tillika 
•  ■n  oförmögenhet  att  göra  dem  gällande,  som  gjort  stillatigandet  råd- 
I  i  gare. 

Det  må  för  sammanhanget  nämnas,  att  den  27  Mars  med  llam- 
burger-posten  till  Stockholm  kommo  flera  paketer  med  en  tryckt  bro- 
chyr,  under  namn  af  "Lettre  du  baron  <é  an  Comte  B.,  Francfort", 
adresserade  lill  cirka  tjugo  personer,  i\\\vn  bland  dem  som  stodo 
hos  konungen,  innehallande  en  bitter  persifflage  öfver  H.  Majrts  not 
den  29  Januari.  Där  sattes  n.  Maj:is  inhemska  regeringsgrunder  och 
förhållande  mot  sitt  eget  rikes  adel  i  kontrast  emot  hans  yttrade  tän- 
kesätt för  Tysklands;  han  själ  C  mot  konung  Gustaf  II  Adolf:  hansnara 
deltagande  i  Tyska  rikets  intresse  mol  Wismars  försäljning:  slutligen 
uppmanades  han   att    af  nit   för  en  fordom  gällande  konstitution 


-  324  - 

taga  1720  års  regeringsform  m.  ni.  Detta  pasquille  gjorde  dock  ej  stor 
sensation.  Man  känner  ej  upphofsmannen,  som  några  gissat  vara  ex- 
excellensen  Reuterholm,  hvilken  vistades  i  Frankfurt,  biträdd  af  rap- 
pellerade  legationssekreteraren  Nordenskjöld.  Fersiska  familjen  ville  ka- 
sta denna  skugga  på  hofkansleren  von  Engeström,  hvilken  vid  denna 
tid  rappellerades  från  sin  beskickning  i  Berlin  och  var  ganska  oförtjent 
till  en  sådan  misstanke.  Papperet  besvarades  sedermera  nog  matt  i  en 
kort  anonym  skrift  af  kabinettssekreteraren  Lagerbjelke. 

Af  icke  mindre  bekymmersam  beskaffenhet  än  den  under  vistan- 
det i  Baden  närda  politiska  ovänskapen  med  Bonaparte  var  konungens 
där  visade  böjelse  för  svärmande  mysticism.  Den  underhölls  genom 
personlig  bekantskap  med  den  bekante  Jung  eller  Stilling,  som  förfat- 
tat en  fanatisk  utläggning  af  Johannes  Uppenbarelse,  i  anledning  hvaraf 
konungen  ansåg  Bonaparte  för  antikrist  och  ur  hans  namnbokstäfver 
uppgjorde  vilddjurets  tal  samt  höll  för  själavåda  att  med  honom  hafva 
minsta  förbindelse. 

Emellertid  inträffade  händelser  i  Frankrike,  som  med  den  (så  till 
sågandes)  tryckkraft,  detta  mäktiga  land  utöfvade  pä  hela  Europa,  snart 
spridde  sina  verkningar  öfverallt.  I  Februari  månad  röjdes  af  polisen 
i  Paris  en  konspiration  emot  förste  konsulns  lif  och  konstitutionen  för 
att  återsätta  Bourbonska  huset  på  sin  förlorade  tron,  stämplad  af  engel- 
ska agenter.  Fienden  hade  ej  allenast  på  stället  underhållit  hemliga 
förbindelser  med  de  missnöjde,  utan  äfven  hemsändt  i  tysthet  flera  be- 
tydliga franska  emigranter,  bland  hvilka  isynnerhet  ex-generalen  Piche- 
gru  och  den  forne-  chouan-chefen  Georges  förtjenade  nämnas.  En 
myckenhet  personer  arresterades  och  däribland  den  berömde  Moreau 
(15  Febr.).  Men  de  nyssnämnde  emigranterna  söktes  länge  förgäfves, 
så  att  misstankar  uppstodo  mot  hela  konspirationens  verklighet.  Ändt- 
ligen  ertappades  dock  Pichegru  i  Paris  den  28  Februari  och  Georges 
den  10  Mars. 

Under  det  dessa  statsbrottsligas  process  instruerades,  uppgafs:  att 
konspirationsplanen  äfven  sträckt  sig  till  Tyskland;  att  franska  emigre- 
rade varit  i  begrepp  att  sätta  Rhen-departementerna  i  insurrektion ;  och 
att  engelske  ministern  Drake  i  Mimenen  därom  underhållit  en  länge 
följd  brofväxling  i  Paris  med  en  person,  som  slutligen  befanns  hafva 
varit  därtill  nyttjad  af  själfva  polisen  därstädes  för  att  utspana  hem- 
ligheten. 


-  32ö 

Mod  sådana  skäl  bemantlades  del  oerhörda  steg,  att  hertigen  af 
Enghien*)   den  15  Februari  i  Ettenheim  på  kurfurstens  af  Baden  gebit 

af  ett  franskt  detachemenl  arresterades  tillika  med  dera  franska  emi- 
granter på  andra  närbelägna  orter.  Man  bemåktigade  sig  den  olyck- 
lige hertigens  papper,  förde  honom  själf  först  till  Strassburg  saml  sedan 
till  Vincennes,  hvarest  han  få  timmar  efter  ankomsten,  i  anledning  al 
en  ståndrätts  dom,  som  var  sammansatt  af  franska  generaler  och  of- 
ficerare, den  22  Februari  kl.  två  om  natten  blef  fusillerad.  Denne  her- 
res hårda  öde  ådrog  sig-  sä  mycket  mer  medömksam  uppmärksamhet, 
som  han  genom  sina  personliga  egenskaper  och  sitt  med  var  aktad 
för  den  dugligaste  af  Bourbonska  prinsarne,  och  som  hans  uppoffrande 
;ii  en  oförsonlig  hämnd  eller  grym  politik  var  förenadt  med  eti  tydligt 
inbrott  i  folkrätten.  För  Tyska  riket  och  kurfursten  af  Baden  var 
denna  våldsamhet  förödmjukande.  Denne  sistnämnde  herre  varnades 
af  franske  ministern  att  ej  hädanefter  tåla  franska  emigranter  i  sitt 
land,  såsom  stridande  emot  äldre  ingångna  förbindelser.  Så  väl  han 
som  kurfursten  af  Bayern  måste  låta  dessa  förklaringar  löjena  sig  till 
efterrättelse;  och  på  Frankrikes  reqvisition  arresterades  i  mänga  tyska 
städer  personer,  som  dittills  där  njutit  tillflykt **>. 

Hos  konungen  af  Sverige,  som  på  sa  nära  afstånd  var  så  till  så- 
gandes åsyna  vittne  af  dessa  händelser,  åstadkomma  de  en  harm  och 
en  förbittring,  som  han  icke  fördolde.  Han  skickade  genast  öfversten 
baron  Tawasl  till  Paris,  att  söka  förekomma  det  missöde,  som  syntes 
hota  den  fängslade  hertigen;  men  den  skyndsamhet,  hvarmed  detta 
gick  i  verkställighet,  gjorde  beskickningen  fruktlös,  hvilken  förste  kon- 
suln icke  heller  fann  godt  att  emot  taga.  Emellertid  anlade  konungen 
sorg  efter  den  afrättade  hertigen,  skref  till  Sverige,  att  han  i  allmänna 
tidningarne  skulle  omnämnas  med  saknad,  yttrade  till  Iranske  mini- 
stern i  Carlsruhe  sin  indignation  öfVer  det  begångna  våldet  och  skrift- 
växlade  därom  med  andra  hof  i  de  starkaste  termer. 

Så  stor  var  dock  opinionen  om  Frankrikes  öfverlägsenhet,  atl 
hvarken  romerske  kejsaren  eller  konungen  i  Preussen  i  detta  mål  vid- 
togo  någon  verksam  åtgärd.  Del  ryska  hofvel  instämde  däiemol  till 
alla  delar  i  konungens  tänkesätt.  Del  hade  redan  rakat  i  missförstånd 
med  förste  konsuln.  Ryske  ambassadören  Markoff,  som  blifvil  person- 
ligen  stoit    med  honom,  var  rappellerad;  och  i  .Maj  månad  inlemnades 


"i  8on8on  af  prinsen  af  Condé  och  don  Bistå  manliga  ättlflgg  af  detta  Ims. 
**)  Engelske  ministern  Draki   förviste    trän  Mtlnchon. 


-  326  - 

i  Regensburg  en  rysk  not  med  protest  emot  det  begångna  våldet  i  de 
starkaste  ordalag.  Ändtligen  supprimerados  ryska  och  franska  missio- 
nerna inbördes  under  växling  af  noter,  som  nästan  syntes  båda  fiendt- 
ligt  utbrott.  Det  var  i  en  sådan,  «om  förste  konsuln  till  rättvisande 
af  sitt  steg  mot  hertigen  af  Enghien  uttryckligen  yttrade,  att  Paul  I 
tyifvelsutan  skulle  förhållit  sig  på  samma  sätt,  om  han  i  tid  blifvit 
underrättad,  att  de  engelska  agenter,  som  stämplade  hans  mord,  befun- 
nit sig  på  hans  gräns  *). 

Hertigens  af  Enghien  olycka  var  epoken  af  ett  personligt  brouil- 
lerie  emellan  konungen  och  Bonaparte,  som  hotade  med  vådliga  följ- 
der. Det  är  ej  lätt  att  afgöra,  om  förste  konsulns  förtörnelse  blott 
härrörde  af  det  höga  språk,  konungen  vid  detta  tillfälle  förde,  eller  om 
tilläfventyrs  upptäckter  i  hertigens  papper  därtill  äfven  bidragit.  Så- 
dant torde  blifva  en  eftervärld  kunnigt.  Emellertid  var  H.  Maj:ts  ställ- 
ning kritisk  och  obehaglig.  Stadd  vid  ett  befryndadt  hof,  som  i  allt  måste 
taga  lag  af  förste  konsuln,  och  så  till  sägandes  värnlös  emot  livad 
våldsamhet,  som  ånyo  kunde  försökas,  fann  han  ingen  annan  tillflykt 
för  ögonblicket  än  i  sitt  mod.  Det  försäkras,  att  i  Tuilerierna  förslag 
varit  väckta  att  enlevera  H.  Maj:t,  och  att  franske  generalen  Duroc 
med  möda  dem  afböjt.  Emellertid  var  det  klart,  att  konungens  vi- 
stande i  Baden  både  var  franska  regeringen  obehagligt  och  kurfursten 
besvärligt.  H.  Maj:t  beslöt  dock  att  förlänga  det,  just  för  att  utmärka, 
del  han  icke  hyste  någon  fruktan  för  livad  som  kunde  hända,  I  Maj 
månad  blef*  svenske  ministern,  generallöjtnanten  friherre  Ehrensvärd, 
som  för  sjuklighet  redan  tillförne  begärt  hemlof,  kallad  ifrån  Paris  till 
Carlsruhe.  Omständigheterna  föranläto  sedermera  upphörandet  af  all 
diplomatisk  relation  mellan  Sverige  och  Frankrike,  som  framdeles  skal] 
sägas,  och  baron  Ehrensvärd  återreste  till  sitt  fädernesland,  där  han 
följande  året  afled  af  pulsåderbråck  i  bröstet. 


*)  Af  brottet  i  kommunikationen  mod  Frankrike  motiverades  på  ryska,  sidan 
;'i  de  skäl,  att  förste  konsuln  l:o  ej  velat  retirera  sina  trupper  frän  Neapel;  *2:<\  icke 
gifva  konungen  af  Sardinien  skadestånd;  3:o  icke  inga  i  förtrolig  negociatiou  "in 
italienska  sakerna;  l:o  icke  draga  sina  trupper  från  norra  Tyskland.  Kyska  noten 
af  don  'is  Augusti  innehöll  till  slut,  att  del-  skulle  ankomma  på  Frankriko,  om  krig 
häraf  skulle  följa  eller  ej,  samt  att  i  fall  Frankrike  genom  nya  oförrätter,  nya  m- 
maningar  (ill  Ryssland  eller  dess  allierade,  eller  nya  steg,  hotande  för  Europas 
säkerhet  och  oafhängighet,  tvingade  Ryssland  till  krig,  skulle  kejsaren  med  lika 
eftertryck  använda  de  yttersta  medel,  som  lian  med  tålamod  sökt  undvika  dem. 
[eke  desto  mindre  enleverade  Frankrike  i  Oktober  engelske  chargé  d'affairos  i 
Hamburg  Rumbold,  —  ocb  Ryssland  satt  stilla  tills  vidare. 


-   MJ7 

Men  man  måste  följa  händelserna  i  Frankrike  för  att  utveckla 
tan,  som  angå  Sverige.  Brottmålsransakningarne  mol  de  arresterade 
fördes  långsamt,  och  mot  flera  bland  dem  saknades  bindande  skäl.  En 
brefväxling  och  personligt  sammanträde  mellan  Pichegru  <»-li  Moreau 
var  ledd  i  bevis,  men  om  föremålet  varit  någon  stämpling  mol  förste 
konsulns  lif,  var  ej  utredt.  Emellertid  strypte  Pichegru  mlj  i  arn 
dun  i;  April.  Donna  händelse  gaf  anledning  tili  dt  rykte,  att  Bona- 
parte  latil  förkorta  lians  dagar,  hvilket  dock  är  föga  Bannolikt,  emedan 
ytterligare  konfrontationer  troligen  borl  lända  till  flere  upplysningar; 
och  då  lian  som  emigrant  var  fågelfri  i  Frankrike,  kunde  lian  i  alla 
fall  blifvit  dömd  till  döden.  Moroans  bekännelser  om  sin  o  för  sig  t  i  ghe  t, 
de  enskilda  bref,  han  skref  till  förste  konsuln,  och  liera  sammanlagda 
omständigheter  gåfvo  all  skälig  anledning  att  betvifla  hans  oskuld. 

Men  under  loppet  af  dessa  ransakningar  hände  hvad  vanligen 
plägar  ske,  atl  en  misslyckad  revolution  drager  en  kontrarevolution 
efter  sig.  Redan  'lon  27  Mars  aflät  "le  senat  e"iiservatenr  till  förste 
konsuln  en  skrifvelse,  sent,  i  anseende  i  ill  Frankrikes  da  varande  om- 
ständigheter, framställde  nyttan  däråt',  alt  hans  kall  och  värdighet 
måtte  göras  ärftliga.  Härpå  följde  ej  svar  förrän  den  25  April,  då  förste 
konsuln  anmanade  senaten  att  på  ett  mera  bestämd!  vis  yppa  sina 
tänkesätt.  Nyss  förut,  den  23  April,  hade  en  ledamöt  i  tribunatel  pre 
ponerat,  att  Napoleon  Bonaparte  måtte  utropas  till  kejsare  öfver  frans- 
männen och  hans  värdighet  blifva  ärftlig  i  hans  familj,  hvilken  propo- 
sition lades  på  bordet,  men  togs  under  öfvervägande  den  -'in  April  och 
följande  dagar,  utan  att  nior  än  en  enda  ledamot,  ex-direktoren  Carnot, 
förklarade  sig  däremot.  Den  '■>  Maj  dekreterade  tribunatel  sitt  bifall 
till  propositionen  mod  tillägg,  att  vid  de  förändringar,  som  den  ärftliga 
makten  kunde  fordra  i  de  konst  it  lierande  auktoriteternas  organisation, 
folkets  frihet,  jämlikhet  och  rättigheter  sknlle  bibehållas  i  sin  integri- 
tet. Denna  tribunatets  yttrade  önskan  skulle  genom  sex  deputerade 
frambäras  till  sonaten,  hvilket  skedde  den  i  Maj.  Senaten  beslöt  då 
aii  öfverlemna  tribunatets  andragande  till  förste  konsuln  tillika  med 
sitt  eget  utlåtande,  som  därvid  till  alla  delar  instämde.  Emellertid  in- 
kommo  dagligen  till  honom  adresser  af  samma  innehåll  från  arméon, 
staden  Paris  och  flera  städer  och  departementer.  Ändtligen  afgaf sona- 
ten sitt  senatus-consult  i  detta  ämne  den  is  Maj.  hvarpå  Napoleon  Bo- 
naparte proklamerades  till  kejsare. 

I    anledning    haraf    läst  ställdes    arfsrat  len    på    Bonapar 

son,   under  titel   af  kejserlig  prins,  eller  i  brist  på  manlig  descondenl 


-    328  - 

(som  nu  var  casus)  på  hans  bror  Josef  och  hans  manliga  descenclenter, 
samt  hans  bror  Ludvig  och  hans  manliga  descenclenter.  De  personer, 
som  utgjorde  hans  familj,  skulle  kallas  prinsar  och  prinsessor  samt 
njuta  titel  ut  af  kejserliga  högheter.  Riksämbeten  inrättades  med  titu- 
latur af  Altesse  Sérénissime,  nämligen  en  grand-électeur  (hvartill  utnämn- 
des Josef  Bonaparte),  en  ärke-rikskansler  (andre  konsuln  Cambacérés), 
en  ärke-statskansler  (Talleyrand),  en  ärke-riksskattmästare  (tredje  kon- 
suln Le  Brun),  en  connétable  (Ludvig  Bonaparte),  och  en  stor-amiral 
(hvartill  ingen  genast  utnämndes,  men  längre  fram  Napoleons  svåger, 
general  Murat).  Tillika  inrättades  sexton  riksmarskalkar,  hvartill  Bona- 
partes  favoritgeneraler  upphöjdes.  Senaten,  lagstiftande  corpsen  och 
tribunatet  skulle  förblifva  på  samma  fot  som  förr  med  tillägg  af  några 
nya  bestämningar  rörande  ledamöternas  val  och  funktioner.  Men  öfver 
kejsarvärdighetens  ärftlighet  skulle  alla  municipaliteters  röster  insamlas, 
al  h vilka  den  snart  med  stor  pluralitet  bifölls. 

Därefter  följde  det  publika  förhöret  i  det  tillförordnade  kriminal- 
tribunalet  den  28  Maj  med  Moreau,  Georges,  hertigarne  af  Polignac  och 
de  öfriga  arresterade,  till  ett  antal  af  47  personer.  Det  slöts  den  2 
Juni.  Generalprokuratorns  slutpåstående  var,  att  de  alla,  utom  fyra, 
skulle  mista  lifvet.  Den  9  Juni  afsades  domen,  i  kraft  hvaraf  20  borde 
undergå  lifsstraff,  17  frikännas  och  de  öfriga  (bland  hvilka  Moreau)  på 
längre  eller  kortare  tid  hållas  i  fängelse.  Flere  af  de  dömda  sökte  och 
fingo  nåd.  -Andra  vädjade  till  kassations-tribunalet.  Kriminal- tribuna- 
lets  dom  blef  dock  fastställd,  i  anledning  hvaraf  10  afrättades  med  guillo- 
tin,  och  ibland  dem  den  namnkunnige  Georges,  som  med  en  frimodig- 
het, värdig  en  bättre  sak,  utan  förbehåll  bekant  sin  föresats  att  mörda 
förste  konsuln  och  sätta  Bourbonska  huset  på  tronen.  De  till  lifvet 
benådade,  bland  hvilka  hertigen  af  Polignac,  fingo  fyra  års  häkte  på 
därtill  anvista  fästningar.  Moreau,  den  nye  kejsarens  medtäflare  i  krigs- 
ära, begärde  och  fick  tillstånd  att  gå  till  Norra  Amerika  och  affördes 
den  22  Juni  till  Perpignan,  hvarifrån  han  förfogade  sig  till  Cadix,  där 
han  insjuknade  i  gula  febern,  innan  han  kunde  transporteras  till  sin 
aflägsna  bestämmelseort,  men  blef  till  helsan  återställd.  Följande  året 
kom  han  till  Amerika. 

Sålunda  uppsteg  Napoleon  Bonaparte,  en  korsikan  af  medelmåt" 
tig  börd  och  ännu  för  tio  år  tillbaka  subaltern-officcr  i  fransk  bjenst,  till 
den  högsta  jordiska  värdighet,  till  det  mäktigaste  inflytande,  någon 
monark  egt  i  Europa,  och  till  en  ära,  som,  ehuru  fördunklad  af  usur- 
pation,   likväl   i   seklernas   oändlighel    skall   sätta   hans   namn  i  bredd 


-  320  - 

med  öeesars  och  Alexanders.  Om  fåfänga  och  vald  för  anhöriga,  en 
hereklystnad,  som  ej  skylt    för  våldsamheter,  i  r  atl  lysa, 

Blösat  med  allmänna  medel,  med  skäl  kunna  förevitas  honom,  skall 
dock  eftervärlden  Los  honom  onekligen  vitsorda  ett  vidsträckl  snille, 
ett  ovanlig!  mod,  en  gränslös  verksamhet,  med  ''ti  ord:  egenskaper, 
lika  utomordentliga  som  lians  lycka. 

Fast  på  en  tron,  som  ej  syntes  kunna  falla  utan  med  lians  lit', 
förde  lian  sin  spira  med  lika,  kraftig  hand,  som  lian  ryckl  den  iill  sig. 
Landstägningsanstalterna  mot  England  fördubblades,  och  oaktadt  den 
därstädes  gjorda  förändring  i  ministéren  till  krigets  kraftigare  utförande, 
i  kraft  hvaral'  den  namnkunnige  Pitl  återställdes  i  sitt  förr  beklädda  äm- 
bete, fortfor  han  alt  fastlåsa  engelska  flottorna  i  Kanalen  och  spridde 
skräck  på  brittiska  öarne.  Sjäif  besökte  han  kusterna  och  eldade  genom 
sin  verksamhet  alla  anstalter  vid  flottiljerna,  som  ej  sällan  vunno  för- 
delar öfver  den  blockerande  och  anfallande  fiendtliga  Hettan,  genom- 
drog sedermera  med  triumfalisk  ståt  Belgien  och  de  Rhenska  departe- 

menterna  och  emottog  uppvaktningar  af  tyska  furstar,  som  bäflad i 

den  äran  att  lyda  hans  vink.  [nom  årets  slut  var  han  erkänd  för  kej- 
sare af  hela  Europa  utom  England,  Ryssland,  Sverige  och  Porten; 
och  påfven,  som  på  hans  anfordran  måste  förfoga  sig  till  Paris,  smorde 
honom  den  2  December  i  Notre-Dåme's  kyrka,  medan  han  själf  satte 
Caroli  Magni  krona  på  sitt  hufvud.  Penna,  lysande  akt  var  icke  att 
anse  för  en  blott  ceremoni,  önskad  af  ärelystnaden;  den  gaf  i  ka- 
tolska undersåtares  och  bundsförvandters  ögon  en  sanktion  ål  hans 
nya  värdighet,  en  helgd  ät  hans  person,  som  verkade  på  allmänna  opi- 
nionen genom  gälfva  religionens  driffjädrar. 

strax  efter  kröningen  promulgerades  lagen  om  tronens  ärfblighel  i 
Napoleons,  Josefs  och  Ludvigs  linier.  Den  nye  kejsarens  titulatur  blef: 
"Vi  Napoleon,  med  Guds  nåde  efter  Franska  republikens  konstitution 
fransmännens  kejsare'1. 

I   sammanhang  härmed    och  i  samråd  med  den  nye  kejsaren  lät 
romerske  kejsaren   utropa  sie,-   till   ärftlig  kejsare  al  Österrike.     D 
steg,  som  hvarken  syntes  eka  hans  anseende  eller  makt,  gjorde  äfven 
därföre  mindre  uppseende.    Bland  Tysklands  furstar  gjordes  svårigheter 
däremot  endast,  af  Bremen  och  Pommern. 

I  en  sådan  sakernas  ställning  fortsatte  konungen  af  Sverige  med 
tilltagande  missnöje  sin  vistelse  i  Carlsruhe  och  under  tilltagande  be- 
kymmer och  désagremenl  i  bans  eget  land.  Den  gamle  kurfursten  kom 
nior  och  mer  i  förlägenhet  och  tillbragte  sin  lid  mycket   pä  landet,  me- 


-  330  - 

dan  svenska  hofvet  residerade  i  lians  hnfvndstad.  Ett  inbördes  miss- 
nöje mellan  gäster  och  värd  kunde  livarken  undvikas  eller  fördöljas. 
Men  konungens  föresats  att  ej  synas  låta  skrämma  sig  bort  oeli  drott- 
ningens önskan  att  i  det  längsta  förblifva  hos  sin  mor  verkade  uppskof 
i  konungens  afresa  ända  fram  till  i  Juli  månad.  H.  Maj:t  företog  den 
under  pretext  af  en  tur  i  Tyska  riket,  fick  kort  därefter  bref,  att 
Hennes  Maj:t,  som  på  nytt  befann  sig  i  välsignadt  tillstånd,  befarade 
missfall,  men  fortsatte  icke  desto  mindre  sin  färd  och  skickade  grefve 
Gyldenstolpe  tillbaka  till  kurfursten  med  afskedskomplimenter.  Vägen 
togs  ät  Frankfurt,  Niirnberg,  Prag,  där  ett  läger  besågs,  Carrlsbad,  Re- 
gensburg och  Mimenen.  Drottningen,  som  emellertid  återvunnit  hel- 
san, afreste  från  Carlsruho  don  1  Augusti  och  var  sin  herre  i  Miinclien 
till  mötes,  som  där  inträffade  den  12  i  samma  månad.  Den  23  Aug. 
lenmade  Deras  Maj:ter  Nymphenburg  och  fortsatte  sin  hemresa  öfver 
Wiirzburg,  Leipzig  och  Magdeburg  till  Stralsund,  dit  de  ankommo  den 
16  September. 

Öfver  konungens  vistelse  i  Baden  och  andra  tyska  länder  samt 
politiska  grundsatser  utkom  en  pasquillerande  ironisk  skritt  med  finge- 
rad tryckningsort:  Stralsund  1804,  under  titel  ai  ''Naclirieht  ;in  die 
grossen  Mächte  uber  die  Projekte  ein.es  grossen  Souverains".  En  hop 
anekdoter  omtalas  där,  som  i  fall  de  förtjente  tros,  skulle  vittna  om 
obändigt;  sinne  och  högmod.  Där  föregifves  ock,  att  konungen  ifrån 
Baden  velat  göra  besök  i  AVien,  Berlin  och  Petersburg,  men  att  sådant 
på  alla  ställen  blifvit  afböjdt. 

Men  under  denna  rosa  inträffade  en  händelse,  som  till  vida 
högre  grad  uppbragte  H.  Maj:t  mot  den  nye  kejsaren  och  som  botade 
Sverige  med  de  vådligaste  följder.  I  den  franska  officiella  tidningen 
MoniteuTen  fanns  för  den  14  Augusti  en  artikel  införd,  som  angrep 
konungen  på  det  mest  förolämpande  sätt.  Hela  lians  politik  häcklades 
där  med  bitterhet  och  persifflage.  Till  slut  skiljdes  emellan  konungen 
och  nationen,  hvilken  berömdes,  och  tillades,  att  som  konungen  var 
ung,  hoppades  man  att  han  kunde  rätta  sig.  Tillika  förklarades,  att 
handeln  icke  skulle  afbrytas,  och  att  jämväl  svenska  krigsskepp  skulle 
emottagas  i  franska  hamnar  med  all  gästfrihet. 

Ehuru  rättmätigt  konungen  fann  sig  sårad  af  denna  artikel,  torde 
det  dock  förtjent  uppmärksamhet,  att  den  icke  var  någon  omciel  not. 
och  att  det  naturligasto  stoget  varit,  att  af  franska  regeringen  fordra 
förklaring  och  satisfaktion.  Men  konungen,  som  häraf  öfverrumplades 
i   Wiirzburg,   bragtes   i  en  vrede  utan   gräns  och  befallde  den  26  Aug. 


331  - 

presidenten  v.  Ehrenheim  författa  en  not  i  de  starkaste  tittryck,  och 
livari  den  nye  kejsaren  kallades  M.  Bonaparte  saml  den  införda  artikeln 
dåraktig,  mod  tillkännagifvande,  att  all  officiel  och  konfldentiel  kom- 
munikation upphörde;  dock  ville  II.  Majrl  äfven låta handolsrelationerna 
fortfara.  Tillika  utfärdades  ordres  till  hof  kanslersåmbetet  atl  expediora 
förbud  emoi  franska  böcker  och  journaler,  och  till  konungens  general- 
adjutanter och  chefer  af  alla  verk  ati  förbjuda  officerare  och  andra 
underhafvande  i  konungens  tjenst  alll  slags  umgänge  och  relation  med 
personer,  som  voro  i  fransk  tjenst. 

Dessa  befallningar  gjorde  i  Stockholm  sa  myckel  mera  bekym- 
mer, som  följderna  däraf  för  rikets  lugn  syntes  vara  vådliga,  franska 
beskickningen,  som  bestod  af  chargé  d'affaires  Caillard  och  sekretera- 
ren Bénélon,  antyddes  att  ofördröjhgen  afresa.  De,  som  ville  utmärka 
sitt  nit,  skydde  så  alldeles  icke  blotl  deras  sällskap,  utan  jämväl  deras 
åsyn,  atl  då  de  infunno  sig  på  klubben  eller  den  så  kallade  societeten  i 
Stockholm,  gingo  de  bort  utan  att  helsa.  Dessa  förvista  diplomater 
begåfvo  sig  den  16  September  ifrån  Stockholm  öfver  Helsingör  uch 
Köpenhamn  till  sitt  fädernesland. 

Emellertid  ankommo  ordres  ifrån  töagdeburg,  att  Qera  bataljoner 
af  de  södra  regementena,  nämligen  hela  Kronobergs  regemente,  en  ba- 
taljon af  Calmare,  en  af  Jönköpings,  en  af  Elfsborgs"  och  100  man  bus- 
Barer  skulle  hålla  sig  marschfärdiga,  att  på  vidare  antydan  genom 
gi  neralguvernören  friherre  Toll  begifva  sig  till  Stralsund.  Uppbrotts- 
orderna  ank ao  ock  verkligen  i  första  dagarne  af  Oktobor.  De  om- 
ständigheter att  trupperna  skulle  hafva  med  sig  prest,  fältskär  och 
nentsqvartermästare,  men  ingen  tross,  tycktes  bevisa,  att  man  var 
betänkl  på  ett  beväpnad!  försvar  af  samma  fästning.  Garnisonen  där- 
städes blef  nu  förstärkt  till  omkring  6000  man;  fästningsverken  repare- 
rades. Ordres  expedierades  om  flottans  iståndsättande  och  förseende 
med  magasiner;  med  ett  ord:  alla  liknelser  blefvo  krigiska,  under  del 
svenska  allmänheten  med  bekymmer  förbidade,  hvad  verkan  supprt 
nen  af  franska  beskickningen  och  nocen  till  svar  på  artikeln  i  Monitou- 
ren  skulle  göra  på  den  iranske  regentens  sinne,  och  om  han  ej  skulle 
däraf  retas  till  fiendtligt  ut  brott 

Det  är  sannt,  att  konungen  ingenting  åsidosatte,  som  därtill  kunde 
föranlåta,  och  att,  om  II.  Maj:t  kunde  anses  halva  nog  misskänt  sin 
styrka  för  att  mäta  sig  med  Frankrike,  hade  man  borl  slutaatl  H.  Maj:l 
önskat  krig.  Händelserna  i  Frankrike  hade  satt  de  emigrerade  fran- 
ska prinsarnes  ambition  i  jäsning  och  gifvit  anledning  till  bvarjobanda 


-   332  - 

planer,  som  med  säkerhet  icke  kunde  bestämmas.  Af  ett  i  Hamburger 
Correspondent  för  den  21  December  infördt  bref  från  kejsaren  i  Ryss- 
land till  grefven  af  Lille  (Ludvig  XVIII),  som  vistades  i  Warscbau, 
och  som  aldrig  blifvit  désavoueradt,  vill  dock  synas,  att  sådana  planer 
verkligen  varit  å  bane.  Brefvet  är  dateradt  den  13  Juni  och  innehåller, 
att  kejsaren  ogillar  hans  förslag,  och  att  H.  Maj:t  icke  med  annat  vill- 
kor än  som  en  lugn  fristad  kunde  bevilja  honom  skydd  i  sina  länder. 

Men  denne  ex-konung  önskade  en  entrevue  med  sin  bror,  gref- 
ven af  Årtois,  som  vistades  i  England,  och  konungen  af  Sverige 
samtyckte  med  nöje  att  därtill  öppna  tillfälle  i  sitt  rike.  Till  följd 
däraf  ankommo  grefven  af  Lille  och  duc  d'Angouléme  den  25  September 
till  Calmar  sedan  de  varit  på  vägen  att  förgås  af  storm,  och  den  7 
Oktober  inträffade  där  jämväl  comte  d'Artois  öfver  Göteborg  och  Jön- 
köping, den  senare  äfven  under  antaget  inkognito  och  titel  af  comte 
de  Ponthieu.  Dessa  bägge  husvilla  furstar  tillbragte  där  tillsammans 
14  dagar  och  åtskildes  den  23  Oktober,  tagande  vägen  tillbaka  till  de 
orter,  hvarifrån  de  kommit.  Hvad  som  varit  egentliga  föremålet  af  deras 
rendez-vous  känner  jag  ej.  Man  har  talat  om  en  abdikation  af  Ludvig  XVIII 
till  sin  brors  faveur;  men  hvilken  abdikation?  af  hvad?  —  Det  är  i  alla 
fall  naturligt,  att  tvenne  bröder  efter  ett  så  ovanligt  lidande  och  ut- 
ståndna  prof  af  lyckans  hårdhet  kunde  önska  att  återse  hvarandra. 

Alla  anstalter  voro  gjorda  till  deras  furstliga  emot  tagande,  och 
Ludvig  XVIII  lät  oaktadt  sitt  inkognito  titulera  sig  majestät.  Liks- 
marskalken  grefve  Fersen  gjorde  dem  ifrån  Stockholm  besök.  Ludvig 
XVIII,  en  flykting  från  Seinens  stränder  först  till  Moselns  och  seder- 
mera till  Weichselns  och  Östersjöns,  var  af  sitt  öde  bestämd  att  ändt- 
ligen  söka  Dnjeperns,  då  ryske  kejsaren  anviste  honom  Kiew  till 
boning. 

Det  var  klart,  att  franske  kojsaren  skulle  anse  den  hospitalité, 
de  bourbonska  prinsarne  i  Sverige  åtnjutit,  som  en  ny  insulte;  del 
är  jämväl  troligt,  att  konungens  af  Sverige  afsigt  var,  att  den  skulle 
sä  vara.  H.  Maj:ts  vistande  i  Stralsund  användes  emellertid  ömsom 
till  försvarsanstalter  och  negociationer.  De  senare  hade  säkert  icke 
freden  till  föremål.  Men  konungens  af  Preussen  fredliga  system  och 
med  Frankrike  jämnt  underhållna  vänskap,  och  själfva  ryska  hofvets 
moderation  midt  under  sitt  missförstånd  med  bemälda  rike,  frälste 
ännu  det  norra  Europa  från  krigets  fasor.  Det  kunde  dock  icke  utan 
oro  påtänkas,  att  franska  arméen  i  Hannover,  .stående  vid  stranden  al 
Elbe,   utan   motstånd   inom   få  dagar  kunde  framrycka  för  Stralsunds 


-  338  - 

murar;  och  fästningens  tillstånd   eller  garnisonens  styrka  hade  i  så- 
dan! fall  icke  lofval  etl  lång!  motstånd. 

Man  syntes  böra  vänta  och  hoppas,  att  konungen  i  sådana  om- 
ständigheter skalat  påskynda  sin  öfverfarl  till  Sverige,  hvaresl  lian  var 
efterlängtad.  Flera  anledningar  bådade  verkligen  sådanl  och  däribland 
den,  att  Deras  Maj:ter  icke  hade  någon  ordentlig  bofhållning,  utan  be- 
tjente  sig  af  h.  exc.  Essens  bord,  samt  att  vissa  förändringar  gjordes 
vid  konungens  bof  i  Stockholm,  där  de  tjenstgörande  förste  kammar- 
jnnkarne  afskedades  och  hofekonomien  från  bofmarskalken  De  Besche 
flyttades  till  baron  Mnncks  förvaltning.  1  Oktober  manad  beordrades 
jämväl  den  till  Deras  Maj:ters  uppvaktning  hörande  hofstaten  att  vara 
till  mötes  i  Ystad;  men  icke  desto  mindre  uppsköts  hemresan  alli  fram- 
gent, antingen  för  att  utmärka,  att  II.  Majd  icke  fruktade  anfall,  eller 
för  att  vara  närmare  de  hufvudorter,  med  hvilka  underhandlingar 
fördes. 

Dessa  voro  egentligen  Berlin  och  Petersburg.  Det  påstås,  att  ko- 
nungen i  Preussen,  trogen  sina  grundsatser,  afstyrkt  besättningens  för- 
ökande i  Stralsund  och  att  vid  underrättelse  om  en  i  London  föreslagen 
offensiv-allians  emellan  Sverige  och  England,  i  kraft  hvaraf  förstnämnda 
rike  skulle  till  det  senare  atläta  20,000  man  hjälptrupper  mot  vissa 
subsidier,  samme  konung  hotat,  att  i  sådan  händelse  taga  Stralsund 
med  svenska  Pommern  i  besittning.  Så  myckel  syntes  vara  säkert, 
att  konungen  af  Sverige  icke  var  oberedd  på  en  belägring;  och  i  sven- 
ska Posttidningen  infördes  på  befallning,  att  11.  Maja  den  1  November 
besetl  fästningsverken,  hvarest  garnisonen  var  fördelt  etter  den  princip, 
som  i  händelse  af  en  belägring  torde  följas.  Emellertid  hade  II.  Maj:: 
hållit  en  landtdag  med  pommerska  ständerna  och  af  dem  till  under- 
stöd af  landets  försvar  erhållil  en  summa  af  200,000  r:di,  hvilken  be- 
villning dock  var  mindre,  än  II.  Maj:t  proponerat 

Ibland  de  personer,  som  i  Stralsund  med  utmärkt  förtroende 
nyttjades,  var  isynnerhet  presidenten  baron  Cederström ")  och  general 
Gustaf  Mauritz  Armfelt.  Denne  sistnämnde,  af  lyckans  kapriser  sa 
onderligen  kastade  man.  var  ifrån  sin  beskickning  i  Wien  anländ,  hvar- 
esl lian  stött  sig  med  ministéren  genom  sina  vanliga  indiskretioner 
ock  fällt  utlatelser.  all  kejsaren  ingenting  vågade  företaga  utan  att 
rådfråga  sie;  med  Franklike.  Baron  Armfelt  sökte  sin  rappel  därifrån 
och  önskade  ofelbart  att  hemma  i  fäderneslandet  blifva  placerad  på  "tt 


")  Han  hemreste  till  Sverige  om  hösten. 


-  334  - 

sätt,  som  återställde  honom  i  sitt  forna  anseende  och  inflytande.  Han 
erhöll  emellertid  befälet  öfver  de  i  Stralsund  sammandragna  svenska 
trupperna.  Men  med  all  den  kredit,  han  syntes  ega,  tycktes  dock 
H.  Maj:t  tveka,  om  han  i  Sverige  borde  inställas  i  något  betydande 
ämbete.  Det  påstås,  att  drottningen  fruktat  honom  för  hans  lesta 
faconer,  hans  sarkastiska  infall,  och  att  Hennes  Maj:t  icke  hade  godt 
öga  till  honom,  för  det  han  skall  afböjt  hennes  förslag  att  draga  sin 
fru  moder  till  Sverige. 

Om  H.  Maj:t  på  sin  sida  ingenting  menagerade  mot  Frankrike,  och 
om  det  befarade  eller  kanhända  önskade  fredsbrottet  icke  egde  rum, 
måste  dock  medgifvas,  att  H.  Maj: t  under  sitt  vistande  i  Stralsund 
icke  var  utan  obehagligheter,  för  att  ej  säga  humiliationer.  Sedan  pre- 
sidenten v.  Ehrenheims  not  blef  bekant,  återkallade  franske  kejsaren 
sina  handelsagenter  ifrån  Sverige.  Natten  till  don  25  Oktober  lät  han 
genom  ett  detachement,  som  gick  ifrån  Harburg  öfver  Elben,  enlevera 
engelske  chargé  d'affaires  i  Hamburg,  Rumbold,  med  alla  hans  papper. 
Denne  uppehöll  sig  då  på  en  malmgård;  fördes  under  betäckning  till 
Paris  och  blef  ändtligen  ställd  på  fri  fot  genom  kommgens  af  Preussen 
bemedling,  under  förklaring  på  franska  sidan,  att  denna  våldsamhet 
skett  för  krigsspioneri,  och  att  franska,  regeringen  ej  erkänner  engelska 
diplomater,  när  de  finnas  nyttjade  till  en  komplott-taktik  emot  Frankrike. 
Ytterligare  inlopp  underrättelse,  att  svenska  handelsfartyg  i  franska 
hamnar  blifvit  belagda  med  qvarstad.  En  och  annan  förolämpande  ar- 
tikel, som  emot  konungen  tid  efter  annan  inflöt  i  franska  papper,  må 
med  tystnad  förbigås. 

Under  allt  detta  hade  H.  Maj:t  icke  en  gång  den  tillfredsställelse, 
som  en  god  regent  i  mindre  gynnande  skiften  njuter  af  sitt  folks  väl- 
vilja och  bifall.  Medan  nationen  i  allmänhet  besvärade  sig  öfver  sin 
konungs  långa  och  onödiga  frånvaro,  suckade  en  mängd  sökande  öfver 
kännbart  lidande  genom  tidsutdrägt  med  välfärd  rörande  angelägenhe- 
ter, de  handlande  öfver  handelns  förfall  i  en  tidpunkt,  som  för  Sverige 
kunnat  blifva  den  fördelaktigaste,  de  som  handhade  drätselverket  öfver 
de  nyss  reglerade  finansernas  våda  i  händelse  af  ett  fredsbrott.  De 
olägenheter,  för  hvilka  konungen  blottställt  sig  och  riket,  ansågos  af 
mänga  som  egenvilligt  ådragna  eller  åtminstone  ej  oundvikliga,  och  .då 
fråga  genom  öfverståthållareämbetet  väcktes  om  Stockholms  stads  illu- 
minerande vid  H.  Maj:ts  förväntade  återkomst,  fanns  borgerskap^  där- 
till   så   föga  benäget,   att  H.   Maj:t   fann   godt   undanbedja   sig  denna 


-  386 

glädjebetygelse  med  förklarad  önskan,  all  den  kostnad,  som  rar  ämnad 
därtill,  i  ställel  måtte  användas  till  någon  välgörande  stiftel 

De  Bteg,  konungen  vidtog  atl  emol  franska  regeringen  utmärka 
sin  harm,  voro  små,  men  retande.  Således  förbjöds,  att  i  nästa  årets 
nofkalender  Bonaparte  och  franska  regeringen  skulle  införas,  men  be- 
falldes, att  i  stallet  Bourbonska  husel  och  Ludvig  XVIII  med  titel  af 
konung  skulle  intagas.  Åndtligen  förbjöds,  atl  Bå  väl  i  Stockholms 
som  alla  andra  svenska  tidningar  någon  underrättelse  skulle  meddelas 
em  den  nye  kejsarens  Bä  kallade  lagstridiga  steg  (hvarmed  egentligen 
mentes  hans  kröning  och  em  de  ämnen,  som  rörde  lians  familj  och 
personella  omständigheter  samt  interieura  anstalter.  Då  han  näm 
skulle  han  blett  tituleras  M.  Bonaparte.  HäraJ  hände  Ingenting  annat. 
än  att  utländska  gazetter  med  mera  nyfikenhel  söktes  och  läsl 
hvilka  de  vetgiriga  med  all  fullständighel  Qngo  inhemta  de  kunskaper, 
som  i  de  svenska  dem  vägrades').  En  viss  tysk  författare,  Gentz,  som 
skall  skrifvit  emol  Bonaparte,  blef  af  II.  Maj:t  ihågkommen  med  Nord- 
stjerneorden. 

Emellertid  framskred  året  till  den  mink  a,  kalla  och  stormiga  års- 
tid, då  en  sjöresa  blef  mer  och  mer  äfventyrlig  och  drottningen  avancerade 
i  sin  grossesse,  hvilken  ansågs  vara  vid  sitt  mål  i  Januari  månad, sedan 
allmänna  förbönerna  allt  ifrån  September  månads  början  egl  rum.  Man 
begynte  således  med  skäl  tveka  em  II.  Maj:ts  afsigt  att  före  vintern 
återvända  till  Sverige,  helst  resan  öfver  Hamburg  och  igenom  Danmark 
hvarken  instämde  med  en  fullkomlig  trygghet,  i  anseende  till  Iranska 
truppernas  »ställning  vid  Elbestranden,  eller  med  H.  Majrts  tänkesätt 
för  danska  hofvet,  som  genom  förtroligare  förbindelser  med  Frankrike 
icke  voro  11.  Maj:t  angenäma,  dä  en  kurir  i  slutet  af  November  månad 
bragte  till  Stockholm  den  tidning,  att  hofmarskalken  baron  Munck  öf- 
verkommit  från  Stralsund  till  Ystad,  att  han  var  förutsänd  fur  att 
föranstalta  om  skjuts  för  Deras  Majrter,  och  att  de  vid  hans  afresa, 
färdiga  att  gå  ombord  på~de  till  öfverfarten  bestämda  jakterna,  ofördröj- 
ligen  skulle  komma  efter.  Med  otålighel  väntades  dagligen  underrät- 
telsen om  denna  öfverkomst  ett  stycke  fram  i  December  manad,  och 


*)  Till  märkvärdigheterna  af  konungens  tyska  vistam  den  bekante 

fven  Munck,  som  länge  uppehållit  Big  i  Tyskland  och  länge  hotai  ;itt  q( 
en   bok  af  förgripligt  innehåll,  skall   på   konung*  in  blifvit  Inspärrad  pj 

kurfurstens  af  Sachsen  fästning  Königstein.  Detta  anses  dock  af  andra  FDrogrun- 
dadt,  Ii  v  il  ka  påstå,  att  bemäldi  svenske  landsflykting  fortfar  atl  lefva  på  en  landt- 
egendom  urna  Carrara. 


-  336  - 

bekymmer  blandade  sig  med  flera  stridiga  rykten  i  denna  fåfänga  vän- 
tan. Det  enda,  man  visste,  var  att  de  kongl.  personerna  verkligen  den 
23  November  voro  embarquerade.  Ändtligen  erhölls  en  tidning,  som 
härhos  finnes  bilagd  *),  och  som  på  nytt  utställde  hoppet  om  deras  hem- 
komst till  en  osäker  framtid. 

Denna  var  den  officiella  kungörelse,  som  på  befallning  inflöt  i  all- 
männa papperen,  men  privata  bref  afmålade  faran  af  det  misslyckade 
försöket  med  rysliga  färger.  Äfventyret  att  stöta  och  förgås  hade  va- 
rit så  hotande,  att  dess  afböjande  icke  syntes  varit  en  verkan  af  blott 
mänsklig  åtgärd.  Under  fartygets  våldsamma  skakning  hade  drott- 
ningen om  natten  blifvit  kastad  ur.  sin  säng  och  stött  sig  i  sidan.  Ko- 
nungen hade  under  landstigningen  i  vattnet  förkylt  fötterna,  och  jakten 


*)  Inrikes-Tidningar  den  14  December  1S04:  Stralsund  den  3  December.  Allt 
sedan  don  23  November  halva  så  väl  kongl.  jakterna  Amadis  och  Esplcndian  som 
bada  postjakterna  varit  liggande  vid  Barhöft  och  förgäfves  arbetat  för  att  kunna 
anträda  öfverfarten  till  Ystad,  hvilken  alltid  varit  hindrad  af  motvind  och  mer- 
endels hårdt  väder.  Den  29  ansågs  försigtigt,  i  anseende  till  don  myckenhet  drifis 
som  samlat  sig,  att  löpa  in  till  Stralsund;  men  Deras  Maj:ter  lemnade  likväl  icke 
jakten  Amadis,  utan  afseglade  densamma  äter  den  30  till  Barhöft,  åtföljd  af  do 
öfriga  jakterna.  Den  1  December  afseglades  därifrån  kl.  half  8  om  morgonen  mod 
gynnande  vestlig  vind,  som  likväl  under  dagens  lopp  ökades  och  blef  något  nordligare. 
Mot  aftonen  voro  jakterna  några  få  mil  ifrån  svenska  vallen,  som  likväl  i  anse- 
ende till  mörkret  och  hårdt  väder  ej  kunde  anlöpas.  Man  försökte  da  att  hålla 
sjön  till  dagningen;  men  ungefär  kl.  1  om  natten  ändrades  vinden  och  öfvergick 
till  en  häftig  nordost-storm.  Efter  de  yttersta  försök  att  arbeta  sig  upp  emot 
svenska  kusten  nödgades  man  ändtligen  åter  söka  don  tyska,  hvilket  icke  skedde 
utan  fara.  Mot  morgonen  kl.  5  hade  Amadis  sigte  af  Jasmund  och  undgick  ej 
utan  största  möda  äfventyret  att  af  stormens  våldsamhet  kastas  på  land.  Seder- 
mera lyckades  densamma  att  åter  inlöpa  till  Barhöft,  hvarest  ankomsten  skedde 
omkring  kl.  5  e.  in.  Men  innan  jakten  hade  hunnit  så  långt  in,  som  fordrades 
för  en  beqvämare  landstigning,  började  densamma  att  på  grundt  vatten  stampa 
emot  bottnen:  och  som  tid  och  arbete  fordrades,  innan  ordentlig  ankring  kunde 
verkställas,  beslöt  konungen,  att,  oansedt  don  redan  förbigångna  faran,  så  mycket 
hellre  genast  landstiga,  som  H.  Maj:t  drottningen  behöfde  fullkomlig  hvila.  11. 
Maj:ts  beslut  var  äfven  att  på  samma  gång  låta  föra  H.  K.  H.  prinsessan  i  land; 
men  som  H.  K.  H:s  oro  och  förskräckelse  syntes  ökas  i  den  stormiga  luften  samt  i 
det  redan  infallna  mörkret,  ansågs  tjenligare  för  II.  K.  H:s  helsa  och  hvila,  att  ej 
förrän  följande  dagen  sådant  verkställa. 

Deras  Maj:ter,  följda  af  generaladjutanten  och  öfversten  Cardell,  begåfvo  sig 
emellertid  till  lands  kl.  omkring  6  om  aftonen  samt  tillbragte  natten  uti  gräns- 
ridarens  hus  vid  Barhöft,  hvarifrån  ankomsten  till  Stralsund  skedde  i  dag  vid 
middagstiden. 

H.  Maj:t  konungen  har,  oaktadt  det  förfärliga  stormvädret  och  kölden,  bo- 
funnit  sig  väl;  men  H.  Maj:t  drottningen  har,  isynnerhet  under  natten  mellan  d<  Q 
1  och  2,  varit  ganska  opasslig.  Likväl  år  II.  Maj:t  för  det  närvarande,  (indi  loi  ! 
i  det  närmaste  återställd,  äfvensom  H.  K.  H.  prinsessan,  hvilken  under  denna  sjö- 
resa äfven  varit  något  besvärad. 


-  337  - 

Ainadia    hade    änder  stampningen   moi    sjöbottnen   någonstades  v.uii 

nära  att  förstöras.    Märkligt  var  atl  postjakterna  lycklig!  öfverk i!  (ill 

Ystad,  sådant  kastade  i  mångas  sinne  skugga  på  majoren  baron  L 
bjelkes  skicklighet,  som  förde  Amadis,  och,  Bom  vanligen  bftnder,  ut- 
gången föranläl  rykten  och  gissningar  atl  utreda  orsaken  och  atl  Böka 
skulden  i  oförsigtighet  Såsom  en  märklig  kontrasl  kan  anföras,  atl 
den  'J  December,  då  Deras  Maj:ter  utståtl  en  hotande  lifsfara  och  funno 
räddning  under  gränsridarens  låga  tak,  var  jusl  den  dag,  då  Franske 
kejsaren  med  all  högtidlighet  af  den  högsta  jordiska  ära  vigdes  tilldel 
lysande  kall,  han  antagit.  Deras  töajrter  återvände  den  3  December 
till  Stralsund. 

Bland  händelser  detta  år  inom  fäderneslandet  förtjenar  isynner- 
het tilläggas,  atl  kronprinsen  om  våren  blef  vaccinerad  och  till  stad- 
gande af  sin  helsa  den  t  Juli  gjorde  en  resa  till  Uddevalla,  hvaresl 
han  hela  månaden  igenom  nyttjade  saltsjöbad,  med  önsklig  verkan, 
samt  1 1  varifrån  lian  i  början  af  Augusti  månad  återkom  till  hufvud 
staden.  Allmänhetens  glädje  atl  se  och  äfven  höra  denne  späde  furste, 
hvilken  ryktet  beskrifvil  såsom  af  sjukdom  vanställd  och  jämväl  oför- 
mögen atl  tala,  skall  under  hela  resan  varit  utmärkt  och  rörande.  Del 
är  ock  sannt,  att  hans  återställda  helsa  var  förenad  med  snabbare  tram 
steg,  än  man  förmodat  lians  guvernör,  som  för  honom  har  all  huldhet 
och  omsorg  af  den  ömmaste  fader,  underviste  honom  inom  sex  veckor 
om  hösten  atl  läsa;  och  11.  K.  EJ:s  svårighet  alt  tala  var  så  lyckligen 
öfvervunnen,  att,  hans  uttal  äfven  af  de  för  barn  svåraste  bokstafsljud 
var  obehindradt  och  rent. 

Hertig  Fredrik  Adolphs  lik  var  med  en  örlogsbrigg  hemtadl  frän 
Bordeaux  och  anlände  till  Stockholm  de  första  dagarne  al  September, 
hvaresl  hans  begrafning  i  Riddarholmskyrkan  den  lo  September  gick 
för  sig  med  furstlig  prakt. 

Den  1  November  undergick  Göteborg  en  svår  eldsvåda,  den  femte 
mom  1-'!  år,  på  hvilken  tid  680  lins  i  denna  stad  .- 1 1"  I  •  i  iinnii.  8000  per 
söner  blefvo  nu  husvilla  Bland  all  annan  skada  vid  denna  senaste 
brand  räknades  ock  den  nybyggda  kasernen,  som  kostal  10  tunnor 
guld.  K<>rt  därefter  blef  Christinehamn  härjad!  af  eldsvåda,  livad  som 
framför  allt  gjorde  Göteborgsbranden  ohygglig,  var  atl  sedermera  Mera 
försök  till  mordbrand  upptäcktes,  fasl  upphofsmännen  icke  kunna!  finnas. 

Jlvad  i  Europa  detta  år  märkvärdig!  händt,  tinnes  till  en  del  re 
dan  upptaget.  Därtill  bör  dock  läggas,  att  gula  febern,  Bom  redan 
tvenne  år  visat  sig  i  Spanien,  med  yttersta  våldsamhet   utbröt  i  Ifalaga 

rbeth,  Anteckningar,  II.  -1 


-  338  - 

i  September  månad  och  utbredde  sig  till  Cadix  och  Gibraltar  samt  hela 
östra  sjökusten,  Cartagena  och  Alicante.  Förödelsen  hotade  hela  Spa- 
nien, som  tillika  led  af  missväxt,  hunger  och  jordbäfningar,  under  det 
att  uppror  uppblossat  i  Biscaya,  och  engelsmännen,  förtörnade  öfver 
Frankrikes  inflytande  i  spanska  kabinettet,  utan  krigsförklaring  bort- 
togo  fyra  fregatter  med  fyra  millioner  piaster,  att  förtiga  annat  våld 
emot  spanska  sjöfarten.  Man  finner  svårligen  i  historien  ett  exempel 
af  flera  förenade  landsplågor  än  dem,  som  detta  år  öfvergingo  Spanien. 
Den  smittosamma  sjukdomen  spridde  sig  äfven  till  Livorno,  men  ej  vi- 
dare i  Italien.  Alla  europeiska  makter  förenade  sin  åtgärd  att  genom 
konlonger  och  karantäner  förekomma  den  hotande  vådan.  I  Sverige 
blef  äfven  med  mycken  kostnad  en  karantänsanstalt  inrättad  på  Känsö 
utanför  Göteborg»  Vintern  gjorde  slut  på  detta  elände,  och  efter  Ja- 
nuari månads  ingång  märktes  föga  tecken  till  pestsmittan,  hvars  nya 
utbrott  vid  en  varmare  luft  likväl  alltid  var  att  befara,  då  förfarenhe- 
ten  bevittnat,  buru  giftet  år  frän  år  kan  bibehålla  sin  kraft  i  anstuckna 
varor.    Den  12  December  förklarade  Spanien  England  krig. 


XIII. 


Konungaparets   återkomst,  till   Sverige. 
Krigsförberedelser  och  krigshändelser. 

(1S05-1S06). 

ilipConungens  misslyckade  försök  alt  återkomma  till  Sverige,  kölden, 
som  fyllt  hafvel  med  di  ifis,  och  drottningens  t  intagande  grossesse,  satte 
tivar  man  i  den  öfvertygelse,  att  Deras  .M.-ij:t  <-i  hvarken  borde  eller 
kunde  företaga  sin  hemresa  förr  än  nästa  vår.  Tidningarne  ifrån  dem 
på  nyare!  syntes  bekräfta  denna  mening  och  medbragte,  atl  II.  Maj:l 
ämnade  befalla  vissa  ämbetsmän  och  personel-  ut'  sin  hof  och  kansli 
till  straisund.  i  afseende  på  drottningens  nedkomst,  hvilka  med  första 
skulle  bestämmas  och  nämnas. 

Men  med  den  post,  då  man  förmodade  sig  få  dessa  närmare  upp- 
lysningar, erhöll  man  i  ställe!  den  oförväntade,  att  Deras  Majrter  den  7 
Januari  begifvit  sig  på  hemresan  till  Kul  in.  för  att  med  görligaste 
skyndsamhet  fortsätta  den  genom  Danmark  och  öfver  Balterna,  Jag 
känner  ej,  om  detta  beslul  varit  uågol  längre  förul  tagel  och  hemligl 
hållet,  eller  din  det  fattades  -nan  sagdl  i  den  stund,  del  verkställdes. 
Del  säkra  är,  atl  del  ej  tillförne  gjordes  bekant,  äfvensora  atl  del  ut- 
märkte myckel  mod,  helst  i  afseende  på  drottningens  tillstånd  och  årsti- 
dens olägenheter.    Den  M  Januari  passerades  Lilla  Bali  och  den  16  Stora 


-  340  - 

Balt  under  så  gynnande  omständigheter,  att  då  vid  Deras  Maj:ters  an- 
komst aftonen  förut  till  Nyborg,  hafvet  var  fullt  af  drifis,  som  hotade 
att  göra  öfverfarten  på  flera  dagar  ogörlig,  var  den  följande  morgonen 
af  blåsten  förskingrad,  men  återsamlades  så  godt  som  samma  stund, 
Deras  Maj:ter  anländt  till  Korsör.  Danska  hofvet  uraktlåt  icke  något, 
som  kunde  ådagalägga  aktning,  vänskap  och  hospitalité.  Kronprinsen 
af  Danmark  begaf  sig  till  Helsingör,  där  han  med  konungen  hade  en 
Lång  konferens,  och  dessa  furstars  förtrolighet  syntes  befästas. 

Den  21  passerade  Deras  Maj:  ter  Sundet  till  Helsingborg,  b  vars 
borgerskap  drog  vagnen;  och  undersåtares  och  öfverhets  glädje  att 
återse  hvarannan  företedde  en  rörande  täflan.  Sådana  tänkesätt  ådaga- 
lades under  hela  den  återstående  resan,  som  fortsattes  åt  Jönköping, 
Wadstena,  Örobro,  Westerås,  Stäke  (grefve  Ugglas'  egendom,  där  sista 
nattlägret  var)  till  Stockholm,  där  Deras  Majrter  den  7  Februari  kl.  4 
e.  m.  inkognito  inträffade,  besökte  enkedrottningen  och  sina  barn  och 
till  natten  begåfvo  sig  till  Haga.  Följande  dagen  gafs  cour  om  aftonen. 
Denna  högtidlighet  var  rörande  genom  konungens  synbara  glädje  och 
sinnesömhet  samt  en  affabilité,  öfver  allt  hvad  man  förut  bos  honom 
märkt.  Grosshandelssocieteten  beslöt  att  slå  en  medalj  öfver  Deras 
Maj:ters  återkomst,  och  16,000  rrdr  anslogos  till  en  arbetsinrättning  för 
fattiga.  Garnisonsregementena  anställde  en  präktig  fete  på  börsen,  hvar- 
till  Deras  Maj:ter,  kongl.  huset  och  flere  hundrade  personer  voro  bjudna 
och  sig  infunno.  I  tvenne  transparenter  föreställdes  "Fides  milit.um" 
och  "Lffifcitia  redux". 

Under  så  lyckliga  auspicier  och  i  bästa  välmåga,  oaktadt  de 
svåraste  prof  af  fatiguer  och  jämväl  sinnesrörelser  och  bekymmer, 
nalkades  drottningen  sin  förlossning,  som  inträffade  den  22  Februari 
kl.  3  e.  m.  på  Stockholms  slott,  med  en  prinsessa,  hvilken  döptes  i 
slottskapellet  den  28  Februari  om  aftonen  och  kallades  Amalia  Maria 
Charlotta.  Den  1  Mars  aflades  gratulationer  af  alla  corpser  hos  ko- 
nungen; och  till  glädjebetygelser  utdelade  H.  Maj:t  flera  bevis  af  sin 
nåd  genom  stjernor  och  band  af  alla  grader,  en  excellens-brevet  och 
utnämnande  af  tre  baroner  samt  fem  adelsmän.  Biskopen  af  Linkö- 
ping, doktor  Lindblom,  nämndes  samma  dag  till  ärkebiskop;  theologie 
doktorerna  Hesslén  och  Nordin  till  biskopar  i  Lund  och  Hernösand, 
m.  m.  Deputationer  från  län  och  stift  tolkade  den  allmänna  glädjen 
både  öfver  öfverhetens  återkomst  och  konungaättens  tillväxt. 

Om  en  del  regeringsärenden  hvilat  genom  H.  Maj:ts  långa  från- 
varo,  på    L9:de   månaden,  måste  det  erkännas,  att  H.  Maj:t  genom  sin 


oförtrutna  Bit  all  bringa  dem  ull  slul  afhalp  livad  hittills  brustit,  med 
vaksam  omsorg.  Samma  dag,  konungen  återkom,  upplöstes  den  tillför- 
ordnade regeringen.  Konungen  indelade  sin  tid  med  mycken  ordning 
emellan  sina  mångfaldiga  göromål.  tfåndagarne  var  stor  rapporl  '"'Ii 
cour  lill  presentationer  sami  tur  dem,  hvilka  som  ämbetsmän  både  nå- 
got att  andraga  Dessas  företräden  sysselsatte  vanligen  II.  Ma. i  t  firån 
kl.  lo  till  *|i  3.  De  följande  dagarne  i  veckan  nollos  konseljer  i  alla 
departementer,  och  OBsdagseftermiddagame  Bngo  Bökande  audienser. 
I  cii  kabinetl  bortgåfvos  13  Lediga  pastorater  med  rättvisa  och  ur- 
skiljning. I  allmänhel  syntes  II.  Maj:t  hafva  tagil  fogligare  och  mera 
förbindande  faconer  än  tillförne  och  en  ökad  kärlek  för  lians  person 
träda  i  stället  för  missnöjet  öfver  hans  frånvaro.  Bland  mindre  om- 
ständigheter kan  nämnas,  att  biskoparne  dekorerades  ined  guldkors, 
burna  krin^-  halsen  i  en  guldkedja. 

säledes  framflöi  liden  hela  vintern  igenom  i  stillhet  och  utan 
synnerliga  märkvärdigheter,  som  gifva  ämne  till  anteckningar.  Till 
förekommande  af  ackordemas  enorma  stegring  i  militären  förbjöd  II. 
Maj: t  oågon  befordran  föreslås,  innan  vakansen  förul  genom  utfärdadi 
afsked  redan  var  gifven.  I  artilleriet  föreföll  i  April  manad  en  föränd- 
ringj  som  gjorde  uppmärksamhet.  Detta  verk  stud  under  öfverinse- 
ende  af  presidenten  i  krigskollegium  baron  Cederström,  som  till  dess 
förbättring  enligt  konungens  befallning  äfven  presiderade  i  en  så  kal- 
lad artilleri-kommitté,  i  hvilken  vore  tvenne  verksamma  Ledamöter, 
öfverstelöjtnant  Helvig  och  öfversten  Tibell,  tvenne  svenskar  af  utmark  I 
fertjensi,  som  utrikes- fullkomna!  sina  insigter;  "(di  hade  Tibell  under 
iranska  kriget  i  Lombardiet  varit  chef  för  hela  rekognosceringsverkel 
samt  uppnått  generalsgraden.  Bland  runnen,  Bom  i  kommittéen  före- 
kommit, var  isynnerhet  förbättringen  i  kanoners  konstruktion,  h vilka 
Helvig  föreslog  af  järn  i  Ställe!  för  metall  samt  sa  inrättade,  all  med 
ansenlig  krutbesparing  på  hvarje  Bkotl  verkan  skulle  bli  lika,  säker  och 
stor  som  tillförne  Alla  nyheter  finna  vanligen  motstånd,  men  vid  detta 
tillfälle  blandade  sig  liera  intriger  eller  allt  utseende  i  spelet. 

Baron    Cederström  soutenerade   Helvigs  projekt.     Direktören   af 
artilleriet,  öfversten   för  Svea    regemente  at   denna   corps,  baron  Carl 

Armfelt.    hade   föl  klarat    Big  anse  det    nyttigt:  men  om  hösten    1804    blef 

han  af  annan  tanke.  Öfverste  Cardell  vid  artilleriet  i  Stralsund  fann 
väg  till  konungens  förtroende,  och  del  är  sannolikt,  att  baron  Gustaf 
Mauritz  Armfelt,  som  gärna  sett  baron  Cederströms  tall,  utsetl  Cardell 
att  därtill  blifva  eti  verktyg.    Cardell  hemkom,  fick  sitl  rum  i  artilleri- 


-  342    - 

kommittéen,  och  det  nya  förslaget  fann  i  honom  en  ifrig  motståndare. 
Rapporter  af  baron  Carl  Armfelt  om  misslyckade  prof  skjutningar  och 
hvarjchanda  insinuationer  om  artilleri-kommittéens  mindre  upplysning  i 
sina  arbeten  ådrogo  sig  konungens  uppmärksamhet;  och  baron  Oeder- 
ström  begärde  däröfver  en  fullständig  undersökning.  Konungen  lät 
till  den  ändan  föreläsa  sig  kommittéens  protokoller,  och  pr  of  skjutningar 
anställdes,  hvilka,  när  Helvig  riktade  sin  nya  kanon,  utslogo  efter 
hans  uppgifter  och  på  ett  sätt,  som  ostridigt  beviste  dess  företräde. 

Denna  tvist  aflopp  således  med  fullkomlig  seger  för  baron  Ceder- 
ström.  Baron  Carl  Armfelt  måste  för  felaktiga  rapporter,  som  kunnat 
kosta  honom  tjensten,  träda  i  åtta  dagars  arrest  och  entledigades  frän 
direktionen  af  artilleriet;  Gardell  återskickades  till  Stralsund;  Helvig 
fick  en  öfverstefullmakt  och  blef  inspektör  vid  artilleriet.  Tibell  hade 
redan  fornt  blifvit  vice  president  i  krigskollegium  och  blef  nu  tillika 
direktör  af  en  fältmätningscorps,  som  skulle  besörja  allt  hvad  till  re- 
kognosceringar hörer  samt  förvara  kartor  och  arkiverf  or  svenska  krigs- 
händelser, med  tillagd  företrädesrätt  i  likhet  med  artilleriet  och  näst 
efter  fortifikationen.  Denna  corps  skulle  med  sina  officerare  fördelas  i 
flera  brigader.  Härmed  stodo  flera  förändringar  i  gemenskap.  Det  så 
kallade  krigsmannasällskapet  upphöjdes  af  H.  Maj:t  till  kongl.  krigsvoten- 
skapsakademi,  och  själfva  krigskollegium  fick  en  ny  inrättning  genom 
fördelning  i  sex  departement:  presidents-,  generalfälttygmästaro,  gene- 
ralkvartermästare-, instruktions-,  intendents-  och  civila  departementet. 
Under  instruktions-departementet  ställdes  äfven  värden  om  Carlbergs 
krigsakademi. 

Utgången  af  de  inom  artilleriet  levererade  bataljerna  troddes  af- 
lägsna  baron  G.  M.  Armfelt  från  den  influence  lian  väntat,  och  frän 
del,  öfverbefäl  i  Finland  efter  h.  exc.  grefve  Klingspor,  hvartill  han  an- 
sågs vara  ämnad.  Denne  excellens  kem  vid  konungens  hemkomst 
strax  öfver  ifrån  Finland,  ej  okunnig  om  den  reträtt,  som  var  honom 
ärnad,  och  torde  efter  förmågan  äfven  liafva  bidragit  med  den  smidig- 
het, hvaraf  han  visat  mänga  prof,  till  Armfelt  ska  operationernas  mo- 
tande, samt  bibehölls  verkligen  tills  vidare  vid  sitt  öfverbefäl. 

Men  konungens  vistande  i  Stockholm  blef  ej  heller  detta  är  lång- 
varigt. H.  Maj:t  hade  befallt,  att  ett  läger  af  flera  regementen  skulle 
den  1  Juni  sammandragas  i  Skåne  och  boslutit  i  egen  person  öfvervara 
dessa  krigsöfningar.  Under  beredelserna  därtill  inträffade  en  händelse, 
som  uppväckte  allmän  oro  och  farhåga  för  obehagliga  följder.  W"\i  nye 
franske   monarken   både   till    betygande   af  sin   vänskap   meddelat  ko- 


-  843 

dungen  i  Preussen  dekorationen  af  franska  Hederslegionen  och  al  bo- 
nem  tillbaka  undfåtl  Svarta  Örns-orden.  Konungen  af  Sverige,  som  redan 
»ar  ledamol  af  sistnämnda  orden,  fann  detta  sa  förolämpande,  atl  han 
i  ill  preussiske  ministern  Tarrach  befallde  samma  ordenstecken 
ställas  med  förklaring,  att  dä  del  bara  afM.  Bonaparte,  vore  del  ej 
mera  gjord!  för  honom    Denne  minister  yttrad  rara  tillständig! 

att  emottaga  det,  men  att  han  därom  skulle  afsända  rapport  till  sin 
konung.  Sådant  verkställdes,  och  ordenstecknel  återlemnades  verkligen 
i  Berlin  genom  svenske  chargé  d'affairea  von  Brinkman,  sedan  alla  för- 
sök atl  förmå  konungen  af  Sverige  bil]  ett  fogligare  beslul  voro  af  hans 
ministrar  och   mest    ansedda  ämbetsmän  förgi  La;  och  påstås, 

ati  Ii.  exc.  Toll  i  sådan!  afseende  så  Där  ådragil  sig  II.  lfaj:ts  onåd. 
Verkan  af  detta  steg  var  befallning  från  berlinska  hofvel  till  dess  mis- 
sion att  utan  afsked  lemna  Stockholm  och  taga  arkivet  med  sig,  livil- 
kel  skedde  inom  Maj  månads  sint,  hvarefter  äfven  herr  Brinkman  liek 
ordres  atl  på  samma  sätl  begifva  sig  ifrån  Berlin,  Och  därmed  upp- 
hörde alla  diplomatiska  relationer  mellan  bägge  hofven. 

Ehuru  i  sig  sjålf  ringa,  må  den  omständighet  antecknas,  atl  ko- 
nungen nyss  före  sin  afresa  lill  Skåne  förafskedade  franska  teatertrup- 
pen, hvilken  II.  Maj:t  fann  för  kostsam,  och  godtgjorde  den  dess  skada 
m  kontraktets  harvande  ett  år  innan  detsamma  tillandalupit.  Den 
■j">  Maj  anträdde  II.  Maj:t  tillika  med  drottningen  "<•])  kronprinsen  saml 
en  tahik  snite  bemälde  resa.  1  lägret  föreföllo  inga  märkliga  händel- 
ser, "in  ej  ett  brouiilerie  mellan  presidenten  baron  Cederström  och 
generalen  baron  Wrede,  hvilken  senare  därvid  förlorade  någol  af  ko- 
nungens bevågenhet,  och  supprimerade  11.  Maj:t  chefsämbete!  vid  j 
ralstaben,  som  baron  Wrede  beklädt.  Mera  uppmärksamhet  syntes  del 
förtjena,  att  ryske  envoyéen,  Alopa&us,  och  den  engelske,  Pierrepont, 
samt  kanslipresidenten  baron  v.  Ehrenheim  genom  särskilda  vägar  däi 
tillsammanstötte;  och  förblefvo  de  förstnämnde  sedermera  allt  framgenl 
hos  konungen,  som  älven  snart  fann  sig  uppvaktad  af  den  franske  emi- 
grerade duc  de  Pienne,  hvilken  redan  tillförne  med  grefven  al  Lille 
(Ludvig  X\'l  1 1)  varit  i  Sverige. 

Som  intel  landtkrig  för  del  närvarande  brann  i  Europa,  och  ingen 
anledning  visade  sig  aii  längre  hälla  svenska  trupper  på  tysk  botten, 
smickrade  sig  allmänheten  med  hopp,  understöd!  af  löpande  berättelser, 
au  de  till  Stralsund  förlidel  år  öfverförda  Bvenska  bataljoner  skulle 
hemkomma;  men  gissningarne   fördes  nu   på    vigtiga  pohtiska  under- 


-  344  - 

handlingar  och  pä  Sveriges  deltagande  i  något  nytt  värf  emot  Frank- 
rike.   Utgången  visade,  att  dessa  förebud  ej  voro  bedrägliga. 

Bonaparte  fortfor  att  föra  kriget  mot  England  på  samma  vis, 
som  han  långt  före  detta  antagit.  Med  en  hotande  landstigningsarraé 
på  franska  kusten  höll  han  britternas  flottor  qvar  i  kanalen  och  deras 
trupper  under  vapen  på  deras  egna  stränder.  Blockaden  af  franska 
hamnarne  hindrade  ej  franska  eskadern  att  tid  efter  annan  utlöpa. 
En  sådan  utgick  ifrån  Rochefort  och  brandskattade  brittanniska  öarne 
Dominiqne,  Nevis,  S:t  Kitts,  Monserrat,  Antigua  och  S:t  Lucie  i  Vest- 
indien  samt  förstörde  och  uppbragte  omkring  250  engelska  handels- 
fartyg; en  annan  ifrån  Toulon  förenade  sig  med  en  spansk  i  Cadix 
till  en  kombinerad  styrka  af  några  och  20  segel,  tog  äfven  vägen  till 
Vestindien,  förstärkte  general  Ferrands  besättning  på  S:t  Domingo 
och  gjorde  engelsmännen  ej  ringa  skada.  Amiral  Nelson,  okunnig  om 
hennes  destination,  sökte  henne  förgäfves  i  Medelhafvet,  men  eftersatte 
den  ändtligen  i  Vestindien.  Den  undkom  dock  lyckligen  till  Europa, 
men  träffades  utanför  Cap  Finisterre  af  engelske  amiralen  Calders, 
mistade  väl  två  skepp,  men  inlopp  dock  åter  lyckligen  i  Augusti  månads 
slut  till  Cadix.  Sådana  händelser  beviste,  att  engelska  öfverlägsenheten 
till  sjös  icke  var  tillräcklig  att  afgöra  krigets  utgång.  Ministéren  hade 
förutsett  det  och  emellertid  varit  betänkt  på  en  kraftig  diversion  af 
franska  styrkan. 

Redan  i  början  af  detta  år  hade  Bonaparte  i  ett  bref  till  konung- 
en i  England  gjort  fredspropositioner.  Engelska  kabinettet  kommu- 
nicerade dem  med  sin  allierade,  kejsaren  i  Ryssland,  som  befall  mäk- 
tigade  sin  minister,  Novosiltzow,  att  försedd  med  franska  pass  afresa 
till  Paris  för  att  öppna  underhandlingar,  dock  utan  erkännande  af 
Bonapartes  kejsaretitel.  Men  Novosiltzow  hann  ej  längre  än  till  Paris, 
förrän  han  blef  rappellerad,  passen  återställda  och  all  negociataon  af- 
bruten.  Anledningen  föregafs,  att  Bonaparte  emellertid  på  italienska 
republikens  anhållan  antagit  konungatitel  öfver  Italien  och  därtill 
låtit  kröna  sig  i  Milano;  tillika  hade  Liguriska  republiken  begärt  att 
införlifvas  med  Frankrike  och  af  sådan  anledning  blifvit  förvandlad  i 
en  fransk  provins. 

Dessa  nya  inkräktningar  gåfvo  pretextor  till  den  nya  koalition, 
som  öförmod ligen  formerade  sig  mot  nyssnämnda  rike,  ehuru  data  af 
traktaterna  synas  ådagalägga,  att  den  genom  kabinettet  i  S:t  James 
var  förut  grundlagd  och  i  hemlighet  beredd.  Vid  tillfälle  af  minister- 
förändringen  i  England  1806  framlades  for  parlamentet  dessa  traktater, 


116 

liv;ir;tf  en  v;tr  -lut  •  1 1  med  Ryssland  den  11  April  1805,  af  innehåll  att 
Ryssland  och  Österrike  skulle  uppsätta  en  armé  af  600/300  man  mot 
Frankrike  för  att  rensa  Norra  Tyskland  från  fransman,  återställa  Ba- 
tariens  och  Helvetiens  sjelfständighet,  konungen  af  Sardinien  i  sina 
besittningar  och  förjaga  fransmännen  ur  Italien.  Kriget  i  Tyskland 
Bkulle  föras  defensivt,  men  offensivt  i  Italien;  och  för  hvarje  100,000 
man  skulle  England  betala  1,260,000  p.  st.  om  året  i  subsidier.  Dåblef 
åfven  bekant,  att  engelske  envoyéen  Pierrepont  med  friherre  v.  Ehren- 
heim  den  3  December  1804  undertecknat  en  traktat  om  60,000  p. 
subsidier  åt  Sverigo  för  garnisonens  förstärkning  i  Stralsund;  att 
Pierrepont  och  Ii.  exc.  baron  Toll  afslutat  en  annan  den  -'il  Augusti 
1805  och  en  tredje  den  3  Oktober  1805,  om  12*000  man  svenskars  trans- 
port till  norra  Tyskland  att  cooperera  mol  Frankrike  emot  12'  ,  p. 
subsidier  för  livar  nian  per  år,  som  månadtligen  skulle  betalas,  <  >ch  hvilka 
subsidier  skulle  utgöras  till  3  månader  efter  fredsslutet,  hvflkel  de 
kontraherande  förbundo  sig  att  ej  separat  inga.  Likaledes  skulle  Eng- 
land erlägga  50,000  p.  st.  för  Stralsunds  förstärkning  och  därstädes  upp- 
rättas ett  stort  engelskt  varulager. 

Dessa  afhandlingar  uppdaga  fulleligen  skälen,  h vårföre  konungen 
tillbragte  hela  sommaren  och  hösten  i  Skåne,  ehuru  det  ej  kan  neka-. 
atl  lian  ock  mot  Stockholm  fattat  en  fördom,  som  gjorde  att  lian  alllid 
där  eller  i  dess  grannskap  ogärna  vistades.  Så  snart  trupperna  ifrån 
exercislägret  voro  hemförlofvade.  begaf  H.  M.  med  gemål  och  son  sig  till 
Helsingborg,  hvarest  vistelsen  förblef  till  början  af  September.  I  Juli 
manad  nyttjade  drottningen  och  kronprinsen  därstädes  sjöbad.  Konung- 
en utfärdade  därifrån  flera  nyttiga  ekonomiska  författningar,  hvaribland 
den  tillåtelse  må  räknas,  som  beviljades  Skånes  invånare  atl  få  expor- 
tera boskap  och  viktualier.  Hans  Maj:  t  vidtog  anstalt  om  inrättning 
af  en  hamn  i  Helsingborg,  hvaraf  styrelsen  uppdrogs  deras  excellenser 
Knuth  och  Toll  m.  fl.  Fru-  öfrigt  reste  il.  m.  omkring  i  provinsen,  be- 
såg stenkolsgrufvau,  som  grefve  Knuth  med  mycken  kostnad  upptagit, 
fortgången  af  enskilt  ena  och  hushållsanstalterna  vid  Engeltofta,  tillhö- 
rigt major  Stjernsvärd  m.  m.  Lefnadssättel  vid  hofvel  var  efter  van- 
ligheten indraget,  men  föga  muntert;  dock  var  II.  M.  mera  förekom- 
mande än  tillforne.  Under  sina  sjöpromenader  fordrade  han  alltid  sa- 
lutering al  danskarne,  och  om  någol  manquerade,  blef  del  strax  ett 
ämne  för  ministeriella  noter.  I  allmänhel  yttrade  han  förakt  för  Dan- 
mark och  ansåg  nationen  för  Jacobiniskt  sinnad  samt  styrelsen  för 
småtänkande.    Med  mycken  noggrannhet  fordrades  hattens  lyftande  af 


-  346  - 

en  livar,  som  gick  förbi  konungens  hus;  en  dansk  matros,  som  försum- 
made det,  fick  en  örfil  af  posten.  Alla  helgdagar  gick  konungen  i  kyr- 
kan, visade  mycken  andakt  och  tillsåg  noga,  att  hans  suite  sjöng  psal- 
mer och  läste  böner.  Den  10  September  flyttade  Deras  Maj:  t  er  till 
Beckaskog  och  vistades  där  till  Oktober  månads  slut.  Bemälte  dag 
hade  de  den  sorgen,  att  deras  andre  son,  storfursten  af  Finland  Carl 
Gustaf  hastigt  på  Haga  slott  afled. 

Med  Frankrike  borde  man,  att  döma  efter  utvältes  liknelser,  så 
mycket  mindre  förmodat  något  fredsbrott,  som  de  flesta  i  franska  ham- 
nar anhållna  svenska  skepp  blefvo  relaxerade  inom  September  månads 
slut.  icke  desto  mindre  bragtes  under  denna  tid  den  redan  omförmiilta 
koalitionen  till  full  mognad.  Flera  påstå,  att  konungen  dock  icke  varit 
synnerligen  benägen  att  däri  ingå,  och  att  H.  M.  skall  blifvit  entrainerad 
af  Ryssland,  som  vägrat  allt  deltagande,  med  mindre  Sverige  äfven  därom 
förenade  sig.  Ändtligen,  sedan  traktaten  den  31  Augusti  var  afsluten, 
beordrades  flera  bataljoner  af  Svea  och  Götha  garde,  af  artilleriet,  af 
lifgrenadiererna  och  af  Södermanlands  regemente  m.  fl.  att  marschera 
till  Carlskrona,  hvarifrån  transporten  skedde  i  Oktober  månad  till 
Stralsund,  där  svenska  styrkan  då  lär  utgjort  10,000  man.  Till  garni- 
sonens förstärkande  i  Stockholm  kommenderades  finska  gardet  frän 
Borgå.  Ofver  svenska  arméens  ena  division  fick  general  Armfelt  (som 
ifrån  sin  mission  i  Wien  var  rappellerad)  *)  och  öfver  den  andra  general- 
löjtnanten grefve  Wachtmeister  befälet.  Marschen  genom  svenska  pro- 
vinserna medförde  mycken  känning  för  allmogen  och  förorsakade  miss- 
nöje, då  man  allmänneligen  trodde,  att  alla  dessa  anstalter  kunnat  und- 
vikas, och  utom  dess  skälen  för  nationen  höllos  hemliga. 

Den  30  Oktober  reste  konungen  till  Marsvinsholm  och  dun  31 
till  Ystad,  hvarifrån  H.  Maj:t  denna  samma  dag  gick  öfver  hafvet  och 
ankom  don  1  November  till  Krigen.  Drottningen  och  kronprinsen  an- 
trädde däremot  återresan  till  Stockholm  och  ditkommo  den  10  Novem- 
ber. De  funno  där  gatorna  mörka  och  emottogos  utan  högtidlighet. 
Vid  Filkrog  var  blott  landshöfdingen  i  Stockholm  Hennes  Maj:t  till 
mötes,  och  den  nyss  tillförordnade  regeringen  i  Hennes  Maj:ts  rum. 
Då  hon  gick  uppföre  trapporna  var  hon  så  rörd,  att  hon  sä  nära  svim- 
mat.   Det   var   första   gången  hon  vid  sin  ankomst  saknade  sin  herre. 


*)  11,'in  var  i  Wien  icke  väl  anskrifven.  Med  sitt  hat  till  Frankrike  och  in- 
discretion  både  han  uppenbart  moquerat  sig  öfver  kejsaren,  som  icke  tordes 
taga  något  boslut,  utan  att  rådföra  iranska  ambassadören,    lian  hade  kallaten  sin 

liuinl  Bonaparte  och  lät  på  gatorna  ropa  honom  under  detta  namn. 


947 

Hon  hade  under  sm  frånvaro  förloral  en  son,  och  etl  hotande  krig  borde 
göra  sa   myckel    djupare   intryck    på   Bennes   Maj:ts  sinne,  som 
osäkra  faror   för  en  gemål  och  konjunkturens  bizarrerie,  som  brouille- 
r.nic  henne  med  flera  sina  närmaste  anförvandter,  på  en  gång  sväfvade 
för  hennes  tanke. 

.Men  del  är  tid  att  här  stanna,  för  atl  med  några  snabba  drag 
tillkännagifva,  livad  emellertid  i  Europa  förelupil  och  som  tilläfventyrs 
i  framtida  historier  skall  fylla  volymer.  Oaktadt  den  farhåga,  som 
romerske  kejsaren  eftei  tvenne  olyckliga  krig  hyste  för  Bonapartos 
öfverlägsna  makt,  Lånade  han  dock  örat  ål  Englands  ocb  Rysslands 
insinuationer;  ocb  i  förtröstan  på  del  förra  rikets  Bubsidier  och  Ryss- 
lands biträde  med  en  ai*mé  af  180,000  man,  fattades  del  beslul  atl 
ännu  un  gång  försöka  Österrikes  krafter  till  hämmande  af  den  mäk- 
tige eröfrarens  ej  tvetydiga  plan  atl  tillvälla  sig  universalmonarkien  i 
Europa.  Efter  flera  ministeriella  besvär  öfver  inbrotl  i  Lunévilleska 
traktaten  rustades  af  alla  krafter.  En  armé  af  100,000  man  under  ärke- 
hertig Carls  befäl  (som  skall  vari!  emot  kriget,  hvilket  hufvudsakligen 
af  kejsarinnan  understöddes  skickades  till  [tahen;  en  annan,  lika  stark, 
undur  general  Black  till  bayerska  gränsen,  under  del  ryska  arméer  i  tre 
kolonner  kommo  anryckande  genom  Polen,  anförda  af  generalerna  Ku- 
tusoff,  Buxhöwden  och  Miehelson. 

Franske  kejsaren  förblef  ej  overksam.  Sedan  han  ej  erhållil  nöj- 
aktiga svar  på  sina  förfiågningar  om  ändamålet  af  dessa  mäktiga  rust- 
ningar, förklarade  han  sig  anse  för  etl  fredsbrott,  om  österrikarne 
gingo  öfver  Inn:  samlade  med  oboskriflig  skyndsamhel  100,000  man  al 
engelska  Landstigningsarméen,  satte  sig  för  dem  i  spetsen,  gick  där- 
med öfver  Ethenströmmen  och  uppställde  en  lika  fruktansvärd  arme 
under  Masséna  i  Italien.  Emellertid  passerade  österrikarne  Inn.  in- 
ryckte i  Bayern,  tvungo  kurfursten  att  lofva  biträde  af  sina  trupper 
och  togo  Munchen  i  besittning  Denne  herre  begaf  sig  sjålf  till  Wörz- 
burg,  där  han  i  stallet  Lät  30,000  man  förena  sig  med  franske  generalen 
Bernadotte,  bvarjämte  franska  arméen  vann  ytterligare  betydlig  för- 
stärkning af  mirtembergska  och  badiska  trupper.  Således  framträngde 
i  Oktober  fransmännen  i  Franken  "di  österrikarne  i  Schwaben  ändfl 
till  Ulm,  dessa  senare  utan  au  afbida  ryska  arméerna,  som  emellertid 
voro  i  tull  anmarsch. 

I  en  sa. lan  sakernas  ställning  lättade  Bonaparte  dol  beslul  att, 
man  respek!  för  Preussens  neutralitet  och  protest,  Låta  sin  här  mar- 
schera genom  Anspach  och   kom  såraedelsl    österrikarne  på   ryggen- 


-  348  - 

Vid  Ingolstadt,  Neuburg  ocli  Donauwörth  passerade  iranska  arméen 
öfver  Donau,  borttogo  fiendens  magasiner,  instängde  12  bataljoner  vid 
Werthingen  och  levererade  fiendtliga  hufvudarméen  batalj  emellan  Ulm 
ocli  Memmingen.  Den  blef  totalt  slagen  på  alla  punkter.  Öfverlef- 
vorna  under  Maeks  eget  anförande  frälste  sig  till  Ulm,  men  tvungos 
inom  få  dagar  att  kapitulera  och  gifva  sig  långna.  60,000  fångar,  756 
kanoner,  30  generaler,  hvaribland  Mack  själf,  föllo  genom  dessa  opera- 
tioner i  fransmännens  händer,  och  hela  österrikiska  arméen  var  så  till 
sågandes  i  ett  slag  fracasserad.  Ärkehertig  Ferdinand  slog  sig  dock 
med  några  tusen  man  igenom  fienderna  till  Böhmen.  Denna  förlust 
var  så  mycket  obotligare,  som  allt  det  tagna  artilleriet  ocli  magasi- 
nerna  var  ämnadt  åt  ryska  trupperna  lika  med  de  österrikiska,  emedan 
de  förra  under  sin  långa  marsch  ej  kunnat  föra  sådana  nödvändigheter 
med  sig.  De  hade  dock  med  all  skyndsamhet  fullbordat  denna  marsch, 
och  första  kolonnen  stod  redan  vid  Braunau,  då  franska  segrarne  vid 
Ulm  gåfvo  kriget  en  så  olycklig  och  decisiv  vändning. 

Följderna  däraf  voro,  att  franske  kejsaren  utan  motstånd  fram- 
trängde öfver  Augsburg  och  Miinchen  in  i  Österrike,  eröfrade  Salzburg 
och  Tyrolen,  vann  genom  Kärnthen  kommunikation  med  Massénas 
armé,  för  hvilken  ärkehertig  Carl  nödgades  retirera,  men  med  en  ord- 
ning och  klokhet,  som  hedrade  honom  mer  än  mången  seger,  ända  till 
gränsen  af  Kroatien,  lemnande  hela  venetianska  gebitet,  Priaul  och 
Istrien  i  fransmännens  våld;  att  ryska  trupperna  äfvenledes  måste  draga 
sig  tillbaka  åt  Mähren,  där  de  conjungerade  sig  med  nya  anryckande 
ryska  kolonner;  att  romerske  kejsaren  med  hela  sin  familj  i  största 
hast  måste  llykta  till  Brunn  och  Olmutz,  där  han  träffade  ryske  kej- 
saren, som  gjort  ett  besök  i  Berlin  och  därifrån  begifvit  sig  till  sin 
armé;  att  Wien  den  12  November  öppnade  portarne  för  Bonaparte,  Bord 
där  eröfrade  öfver  1200  kanoner,  en  arsenal  af  omätliga  förråd  i  muni- 
tion  och  beklädning  och  en  ofantlig  myckenhet  krut;  att  segervinnareu 
den  16  November,  sedan  han  äfven  tagit  Prossburg  i  besittning,  fort- 
satte sin  marsch  till  Mähren,  där  han  levererade  80,000  ryssar  och  25,000 
österrikare  bataljen  vid  Austerlitz  på  sin  kröningsdag  den  2  December, 
hvilken  var  inom  5  timmar  på  det  sättet  afgjord,  att  20,000  fiender  lågo 
slagne  på  fältet  förutom  ett  stort  antal,  som  under  reträtten  drunk- 
nade på  en  sjö,  där  isen  brast,  30,000  gjordes  till  fångar,  12<>  kanoner 
och  40  fanor  eiöfradcs;  och  lär  ingenting  annat  kunnat  jämföras  med 
hans  mod,  drift,  härdighet  mot  mödor  och  försigtighet  än  österrikarnes 
under  denna  kampanj  ådagalagda  brist  på  klokhot  och  erfarenhet,  eller 


349  - 

den  jämmer  och  elände,  som  de  härjade  provinser,  där  krigslågan  brann, 
till  mänsklighetens  bäfvan  företedde. 

I    Sohwaben    voro  alla    böndernas   kreatur  Blagtade,  alla  sades 
förråd   både   till    bröd   och  nästa  års  utsäde  förtärda,  själfva  husen  på 
Qera  ställen  uppbrända  Dill  värma  för  arméerna,  Bom  tågade  utan  tält. 
Wien  måste  dagligen  utgöra  40,000  gyllen  att  underhålla  franska besätl 
ningen;  österrikiska  länderna  60  millioner  i  brandskatter.    Purs!   Lich 
tenstein  allena  förlorade  400  kur  och  3000   får.    Spannmål  och  kreatur 
måste  nästa  år  till  Österrike  anskaffas  från  Ryssland  o.  s.  v. 

Både  ryske  och  romerske  kejsaren  bevistade  denna  åtgörande 
fältslagtning,  som  fransmännen  därför  kallade  "la  bataille  des  trois 
empereurs".  Oförmögen  till  vidare  motstånd,  måste  den  olycklige  ro 
merske  kejsaren,  bvars  familj  emellertid  måsl  söka  aflägsnare  tillflykts- 
orter, begära  en  entrevue  med  franske  kejsaren,  som  beviljades  honom 
den  i  i  un  qvarn,  och  i  anledning  hvaraf  den  6  etl  stillestånd  slöts 
mellan  Frankrike  och  Österrike  undei  villkor,  att  fransmännen  för- 
blefvo  i  besittning  af  alla  de  eröfrade  österrikiska  arfländema, 
Tyskland  som  Italien,  alt  CTngem  och  Böhmen  blefvo  neutrala,  atl 
ryska  trupperna  inom  korl  förelagd  ti'l  återmai'scherade  till  Polen,  och 
att  fredsunderhandlingar  öppnades  i  Nickolsburg.  Stilleståndel  >kulle 
ej  brytas  utan  att  it  dagar  förul  uppsägas. 

Kongressen  flyttades  först  till  Bränn  och  sedermera  till  Press 
burg,  där  definitiv-freden  tecknades  af  furst  Lichtenstein  och  grefve 
Oiulay  på  Österrikes  och  statsministern  Talleyrand  på  Frankrikes  sida, 
i  kraft  hvaraf  Frankrike  tillerkändes  allt  hvad  del  vid  fredsbrottel 
innehade,  och  till  rikel  Italien  afträddes  venetianska  Lombardiet,  Istrien 
och  Dalmatien,  till  Bayern  åter  Tyrol,  Vorarlberg  och  en  del  af  öster 
rikiska  besittningarne  i  Schwaben,  men  de  ofri  ga  till  Wurtemberg  och 
Baden.  Kurfurstarne  i  dessa  tre  stater  blefvo  suveräna.  Ordens- 
måsterskapel  af  tyska  orden  tillades  den  ärkehertig  med  arfsrätt,  Bom 
romerske  kejsaren  därtill  ville  nämna.  Salzburg  införlifvades  med 
Österrike  och  kurfursten  skulle  få  Wurzburg  i  vederlag.  ÄJven  skulle 
ärkehertig  Ferdinand  förses  med  vederlag  för  Breisgau,  franske  kej 
såren  erkändes  för  konung  af  Italien  under  förbehåll,  atl  lian  afsönd- 
rade  detta  rike  tVan  Frankrike  ål  hvem  lian  behagade.  A  ila  öfriga 
franska  eröfringar  skulle  återställas  romerske  kejsaren  på  utsatta  ter- 
miner, "idi  Wien  den  H»  Januari 

Så    bröts  'len    tredje  och  mäktigaste  koalitionen  mol  Frankrike 
inom  %  '/j   månader,  sedan   krigel    uti. rutit,     hen  var  inrättad   på  en 


-  350  - 

gigantisk  plan  och  till  verkställigheten  ogörlig,  i  anseende  till  större 
arméer  än  länderna  kunde  föda.  Romerske  kojsarens  brådska  att  låta 
sin  armé  framrycka  utan  att  afbida  den  ryska  beredde  nederlaget  vid 
Ulm,  ocb  detta,  sodan  magasiner  och  artilleri  gått  förlorade,  nederlaget 
vid  Austerlitz.  Ryska  trupperna  voro  då  så  godt  som  utan  proviant, 
deras  hästar  utan  fourage.  Denna  koalitions  verkan  var,  äfven  som 
de  föregåendes,  att  fördubbla  Frankrikes  makt  och  öka  Bonapartes 
vacklande  kredit  i  nationen. 

Segervinnaren  återvände  till  Paris,  krönt  af  lagrar  och  riktad  af 
byte,  sedan  han  förklarat  kurfurstarne  af  Bayern  och  Wurtemberg  för 
konungar  (kurfursten  af  Baden  skall  ej  velat  antaga  denna  titel)  och  i 
Miinchen  låtit  förmäla  sin  styfson  Eugene  Beauharnais,  som  var  utnämnd 
konung  i  Italien,  med  bayerska  prinsessan  Augusta.  Nyss  förut,  den 
12  Januari,  hade  han  adopterat  Eugene  till  son  och  nämnt  honom  samt 
hans  äldsta  manliga  descendent  till  konung  i  Italien. 

Till  någon  tröst  för  koalitionens  olyckliga  utgång  hade  engels- 
männen den  21  Oktober  vunnit  en  lysande  sjöseger  öfver  den  kombi- 
nerade franska  och  spanska  flottan,  som  utlupit  från  Cadix.  Al  ':". 
linieskepp  blefvo  19  eröfrade,  men  så  skadade,  att  de  till  större  delen 
måste  brännas  eller  sänkas.  Bataljen  vid  Gap  Trafalgar  kostade  ock 
sjöhjälten  Nelson  lifvet.  Skjuten  i  bröstet  af  en  muskötkula,  uppgaf 
han  dock  ej  andan,  förrän  han  blifvit  underrättad  om  hela  fullständig- 
heten af  sin  seger,  och  dog  så  en  afundsvärd  död.  Franske  amiralen 
Villeneuve  blef  fången;  följande  året,  1806  i  April,  återkom  han  på  sitt 
hedersoi-d  till  Rennes  och  ämnade  sig  till  Paris,  men  möttes  af  ordres 
att  i  Brest  inställa  sig  för  en  krigsrätt,  hvarpå  han  om  natten  med 
flero  knifstygn  i  sidan  afhände  sig  lifvet;  och  den  spanske,  Oravina, 
dog  några  månader  efteråt  af  sina  blessyrer.  Fyra  undkomna  franska 
skepp  blefvo  kort  därpå  äfven  eröfrade  af  engelske  amiralen  .Strachan. 
Återvändom  till  norra  Tyskland  och  till  konungen  af  Sverige, 
som  den  1  November  anländt  till  Riigen  samt  därifrån  till  Stralsund. 
Färdig  att  ifrån  Marsvinsholm  begifva  sig  öfver  hafvet,  hade  H.  M. 
under  den  31  Oktober  utfärdat  en  kungörelse,  angående  dess  öfverresa 
till  Pommern  samt  om  den  under  hans  frånvaro  tillförordnade  regering', 
och  tillika  befallt,  att  en  påbuden  krigsbön  skulle  vid  alla  gudstjenster 
hällas.  Ett  olyckligt  sammanlopp  af  händelser  ville,  att  denna  kun- 
görelse med  samma  post  ankom  till  Stockholm  som  tidningen  om 
Iranska  segrarne  vid  Ulm,  hvilka  i  alla  klarsyntas  ögon  bildade  den 
koalitions   upplösning,  hvilkon  H.  M.  nu  offentligen  förklarat  sig  liafva 


m  - 

biträdt.  25,000  man  ryssar  under  general  Tolstoys  anförande  både  redan 
inryckl  i  Pommern  atl  conjungera  Big  med  de  svenska  nnder  konung 
ens  öfverbefäl,  ocb  marscberade  genom  Mecklenburg  ål  Luneburgska 
landet.  Svenska  trupperna  fördelades  pfi  särskilda  ställen  i  Pommern. 
Emellertid  uppehöll  H.  M.  sig  hela  November  månad  i  Stralsund  och 
underhandlade  med  pommerska  städerna  om  biträde  till  krigskostnaden, 
b  vartill  de  med  föga  villighet  förmåddes  atl  anslå  200,000  rdr. 
nöjel  med  ryska  truppernas  skjutsning  genom  Pommern  måste  ock 
halva  varit  Ettort,  emedan  de  tredskande  ålades  20  rdrs  b 

Engelska  subsidierna  begynte  ''.i  löpa  förrän  vid  medlel  af  mana 
den.  Bonapartes  lysande  fälttåg  i  södra  Tyskland  var  icke  del  enda 
som  chagrinerade  konungen.  Konungen  i  Preussen,  med  hvilken  H.  M. 
redan  var  på  föga  vänlig  fot,  bidrog  äfven  att  förrycka  « 1  < -  koaliserades 
planer  i  det  norra.  Den  preussiske  monarkens  makt.  läge  och  förmo- 
dade gemensamma  Intresse  hade  föranlåtil  de  förenade  furstarna  atl 
eftertryckligen  söka  lians  biträde.  A  andra  sidan  hade  franska  rege- 
ringen i  lians  kabinett  myckel  inflytande,  och  franske  generalen  Duroc 
hade  denna  höst  uppehålUt  sig  i  Berlin  samt  med  myiken  verksamhet 
afböjt  koaUtionens  mått  När  ändtligen  iranska  arméerna,  utan  respek! 
för  Preussens  neutralitet,  forcera!  sin  durchmarsch  genom  Anspach 
syntes  konungen  däraf  myckel  uppbragt  Han  lä)  däröfver  meddela 
Duroc  en  dundrande  deklaration,  som  innehöll,  att  han  nu  ansåg  alla 
forna  förbindelser  med  Frankrike  som  upplösta,  att  han  blotl  ville 
vara  betänkt  på  medel  att  försvara  sina  egna  länders  trygghe!  och 
att  han  ämnade,  sa  till  den  ändan  som  till  återställande  af  Europas 
lugn,  genom  en  kraftig  bemedling  låta  sina  arméer  tågade  positioner, 
si  ini  voro  nödiga. 

De  koaliserade  t  redde  sig  nu  hos  honom  häfta  vunnit  sitt  ända- 
mal.  Kejsaren  i  Ryssland  kem  själf  till  Berlin  och  uppehöll  sig  vid 
hofvet  några  dagar  under  alla  möjliga  Inbördes  vänskapsbetygelser. 
En  konvention  säges  ock  emellan  bägge  monarkerna  varit  träffad  i 
Potsdam.  Kejsaren  begaf  sig  därifrån  till  sina  arméer,  hvilka  ock  nu 
fingo  fritt  tåg  genom  Schlesien,  medan  preussiska  trupperna  på  alla 
kanter  sammandrogos  och  marscherade  nu  ål  Westphalen,  nu  åt  Eran- 
kan.    Men  emellertid  evacuerade  fransoserna  den  27  Oktober  Hai ver 

och  bibehöllo  i  hela  lande!  ingen  orl  utom  fästningen  Eametn.  Tvenne 
dagar  därefter  inryckte  preussiska  trupper  i  Hannover  utan  motstånd 
och  togo  det,  som  det  sades,  i  konungens  af  England  namn  i  besittning. 


Det  var  just  detta  land  som  konungen  af  Sverige  för  sig  utsett 
till  krigsteater,  och  då  den  stängdes,  stannade  han  i  villrådighet.  H.  M. 
hade  emellertid  skickat  grefve  Gustaf  Löwenhjelm  till  Berlin  med 
egenhändigt  bref  till  konungen  för  att  concertera  operationerna 
och  inhemfca  hans  afsigter;  men  sändebudet  fick  icke  audiens,  och 
brefvet  framkom  blott  genom  kejsarens  af  Ryssland  bemedling  till  sin 
adress.  Det  meddelade  svaret  uppfyllde  icke  H.  M:s  önskan,  författadt 
i  termer,  som  hvarken  löste  eller  bundo.  Med  ett  ord:  konungen  i 
Preussen  syntes  spela  dubbelt  spel,  antingen  af  varsamhet  att  ej  i 
otid  våga  ett  fredsbrott,  hvartill  han  ej  ännu  var  beredd,  eller  att  han 
verkligen  såg  sig  mera  vinna  vid  den  franska  alliansen,  eller  slutligen 
af  en  i  hans  ställning  ej  oförlåtlig  villrådighet.  Vid  det  öfverbefäl, 
konungen  af  Sverige  åtagit  sig  öfver  ryska  trupperna,  uppstodo  inom 
kort  flere  svårigheter,  hvilka  gjorde  H.  M.  så  ledsen,  att  han  var  sinnad 
nedlägga  det.  Det  försvann  verkligen  af  sig  själf,  och  ryska  och  sven- 
ska trupperna  agerade  sedermera  särskildt. 

De  förra  hade  längre  tid  förut  inryckt  i  Luneburg,  då  konungen 
beordrade  sin  armé  den  3  December  att  uppbryta  åt  samma  sida.  Den 
7  anträdde  EL  M.  själf  resan  från  Pommern  genom  Wismar  och  tog 
sitt  högqvarter  i  Boitzenbnrg.  Baron  Armfelt  var  emellertid  skickad 
till  romerske  kejsaren,  som  vid  denna  tid  led  nederlaget  vid  Anster- 
litz.  Det  påstås,  att  om  denna  batalj  kunnat  uppskjutas  i  14  dagar, 
hade  konungen  af  Preussen  förklarat  sig  sinnad  att  biträda  koalitionen. 
Åtminstone  synes  af  flere  omständigheter,  att  ryske  kejsaren  då  till 
honom  hyste  mycket  förtroende,  särdeles  att  han  vid  sin  återresa  till 
Petersburg  efter  det  förolyckade  decisiva  fältslaget  lemnade  en  stor 
del  af  sina  i  Tyskland  stående  trupper  under  konungens  af  Preussen 
disposition.  Kort  därefter  såg  man  äfven  sistbemälde  monark  godvil- 
ligt evacuera  hannoverska  landet  och,  i  stället  för  hans  trupper,  ryska 
och  svenska  därstädes  inrycka. 

I  anledning  häraf  tog  konungen  i  Sverige  den  19  December  sitt 
högqvarter  i  Luneburg,  och  ryssarne  gjorde  sig  färdiga  att  belägra 
Hameln.  En  engelsk  armé  öfversattes  tillika  på  tyska  kusten,  och 
vigtiga  uppträden  syntes  så  mycket  vissare  förestå,  som  1(H),(xh)  man 
franska  trupper  stodo  marschfärdiga  i  Nederländerna,  och  falrika  corp- 
ser  af  samma  nation  ur  hjärtat  af  tyska  riket  gjorde  rörelser  mot 
westphaliska  och  neder-sachsiska  gränserna. 

Men  knappt  var  Österrike  genom  fredsunderhandlingarne  söndrad! 
ifrån   koalitionen,   förrän  konungen   i    Preussen   vidtog  ett    nytt  oför- 


-  S53  - 

väntad!  mått,  genom  garanti  af  norra  Tysklands  neutralitet,  i  kran* 
hvaraf  ock  med  de  förnämsta  krigförande  makternas  samtycke  (men 
förmodligen  utan  konungens  af  Sverige  samråd  alla  Qendtligheter  där- 
städes skulle  upphöra  i  3  månader.  Bärigenom  försattes  de  sv< 
vapnen  i  en  fortvarande  inaktivitet.  Den  harm,  H.  Maj:t  dåröfver  kände, 
Bvalkades  vid  flera  tillfällen  i  högl  ljudande  deklarationer,  äfvensom  han 
i  franska  papper  icke  heller  skonades.  Sådana  utländska  tidningar,  som 
innehöllo  obehagliga  omdömen,  undandrogos  i  Stockholm  allmänhetens 
ögon;  äfven  tilläts  icke  ati  i  svenska  tidningar  införa  villkoren  af] 
burgska  freden  eller  Bonapartes  åtgärder  lill  sina  allierades  belönande. 
Ryska  trupperna,  som  varit  i  Mähren,  återtågade  emellertid  fredligen 
till  ryska  Polen,  men  årei  slöts  durk.  innan  Europa  återvunnii  lugn 
efter  sina  våldsamma  skakningar.  Beskrifningen  al  deras  fortsättning 
följande  årei  må  för  några  ögonblick  uppskjutas. 

Handelns  stagnation  i  Sverige,  sedan  nyti  embargo  blifvil  lagdl 
på  dess  skepp  i  franska,  hamna)',  och  de,  som  träffats  i  sjön,  blifvil  af 
fransmännen  fiendtligen  behandlade,  hade  emellertid  tillfogat  detta  rike 
en  kännbar  skada.  Man  påstår  ati  till  årets  slut.  omkring  100  han- 
delsfartyg voro  borttagna.  En  del  voro  brända  och  besättningarne 
hand  terade  såsom  krigsfångar.  Sådant  kunde  ej  annat  än  väcka  miss- 
nöje. Del  »kades  genom  konungens  frånvaroiden  fullkomligaste  verk - 
löshet.  I  'akt  adt  1 1.  Majfcs  deciderade  böjelse  för  krigel  s  ut  brol  i  hade  icke 
en  droppa  svenskt  blod  flutit,  under  det  krigsböner  med  andakt  skulle 
kisas  i  svenska,  kyrkor.  Alla.  regeringsärenden  gingo  med  lamhet. 
Den  tillförordnade  regeringens  myndighe!  var  genom  instruktioner 
inskränkt,  och  konungen  hade  af  ämbetsmän  i  civila  vägen  ej  flera  med 
si^-  än  kabinettssekreteraren  Wetterstedl  för  ministeriella  korrespon- 
dansen,  expeditionssekreteraren  Hederstjema  för  krigsärenden  och  grefve 
Fredr.  Gyllenborg  för  generalauditörs-ärenden.  Däremoi  hade  II.  Maj:! 
låtit,  beledsaga  sig  af  riksmarskalken  grefve  Persen,  som  .-der  för  sin 
helsas  skull  begärl  att  få  taga  med  sig  sin  syster,  grefvinnan  Piper, 
hvilket  herrskap  fördenskull  var  arméen  under  alla  dess  rörelser 
följaktig,  men  hemförlofvades  följande  sommaren. 

Den  vanliga  två-äriga  revisionen  af  banko-  och  riksgäldsverken 
ha.de  detta  år  försiggåtl  och  företedde  en  god  framgång  af  realisationen, 
hvilken  dock,  för  att  framgenl  lyckas,  fordrade  en  förmånligare  han- 
delsställning än  Sveriges  nu  iråkade  politiska  belägenhel  syntes  lofva. 
Sillfängsten,  en  af  Sveriges  indrägtigaste  näringsgrenar,  var  och  i  syn 

beth,  A  ni.  cl.  ningar,  II. 


-  354  - 

nerhet  blef  på   det  nya  året  lyckligare   än  flere  år  tillförne  och  upp- 
gifves  till  ett  belopp  af  200,000  tunnor. 

Drottningen  lefde  under  sin  gemåls  frånvaro  mycket  tyst  och 
tillvann  sig  genom  sitt  sätt  att  vara  mer  och  mer  allmän  tillgifvenhet. 

1806. 

Med  början  af  detta  år  fick  kronprinsen  en  handledare  i  sina 
studier;  men  på  annan  fot  än  de  informatorer,  som  varit  antagne  hos 
lians  far  och  farfader.  H.  Maj:t  hade  beslutat  öfverlemna  sin  sons  under- 
visning åt  en  vetenskapsman,  som  utan  titel,  utan  deltagande  i  hofvets 
societé  på  vissa  timmar  om  dagen  uppvaktade  kronprinsen,  dessemellan 
ej  syntes  och  som  fick  en  viss  lön  utan  hopp  om  pension,  men  för- 
säkran, att,  då  han  skildes  från  informationen,  erhålla  ett  pastorat 
eller  annan  i  hans  väg  lämplig  befordran,  som  medförde  nöjaktig  ut- 
komst. Denna  lön  fixerades  till  400  rdr  banko  och,  då  prinsen  ej  vi- 
stades i  Stockholm,  till  1  rdr  16  sk.  dagtraktamente.  H.  exc.  Ramel 
hade  i  samråd  med  några  sina  vänner  uppgifvit  förslag  på  5  personer 
till  denna  vigtiga  förtroendebeställning.  Det  utskickades  till  H.  Maj:t  i 
November  1805,  och  i  Januari  1806  utnämnde  H.  M.  den  främst  före- 
slagne, adjunkten  vid  Upsala  akademi  Biberg.  Denne  lärde,  modeste 
och  i  allt  passande  instituteur  anträdde  sitt  svåra  kall  oförtöfvadt  och 
uppfyllde  fullkomligen  hvad  af  honom  väntades. 

Pressbnrgska  freden  hade  lugnat  det  genom  härjning,  brandskat- 
ter, hunger,  sjukdomar  och  alla  krigets  olyckor  förödda  södra  Tysk- 
land. Den  hade  genom  oberäkneliga  förluster  tvungit  österrikiska 
huset  till  inaktivitet,  men  ej  återfört  stillheten  i  det  öfriga  Europa, 
då  ingen  afhandling  emellan  Frankrike  och  Ryssland  blifvit  afsluten, 
och  Frankrikes  genom  de  vigtigaste  segrar  omåttligen  ökta  makt  gif- 
vit  en  gränslös  vidd  åt  nya  förstoringsplaner.  Dessa,  bådade  genom 
en  mängd  (man  uppgifver  84)  hemliga  artiklar  i  Pressbnrgska  freden, 
utvecklades  detta  år  efter  hand. 

Berlinska  hofvets  förhållande  var  vid  dessas  utförande  af  mycken 
inflytelse.  Där  blef  en  föreningspunkt  af  de  största  makters  negocia- 
tioner.  Preussiske  statsministern  grefve  Haugwitz  gjorde  en  resa  till  Bo- 
naparte,  medan  han  stod  i  Österrike,  och  en  annan  till  Paris,  sedan 
denne  segervinnare  dit  återkommit.  Underhandlingarne  understöddes 
af  ömsesidiga  härtåg  och  rörelser  af  trupper,  men  utgången  visade,  att 
konungen  af  Preussen,  trogen  sitt  fredliga  system,  hufvudsakligen  in- 
gick i  Frankrikes  planer  och  alldeles  skilde  sig  ifrån  engelska  interesset. 


-  355  - 

I  Storbritannien,  därvid  parlamentets  sammanträde  vigtiga  debatter 
förebådades,  tilldrog  sig  den  23  Januari  den  förändring,  atl  den  namn- 
kunnige Pitl  med  döden  afgick.  Detta  gaf  anledning  till  en  total  mi- 
nisterförändring. Ledamöter  af  älla'partier,  men  afutmärkl  Bkicklighet, 
intogos  i  kabinettet.  Lord  Qrenville  blef  premierminister,  Fox 
sekreterare  för  utrikes  ärendena.  Windham  för  krigs-,  herrar  Sidmouth 
(Addington),  Moira,  Grey,  Erskine,  Sheridan  m.  fl.  uppfyllde  de  öfriga 
rummen. 

I  slutet  af  Januari  månad  lät  konungen  af  Preussen  en  armé 
under  generalen  grefve  Schulenburgs  befäl  åter  inrycka  i  Hannover 
för  att  taga  detta  land  i  besittning;  lians  proklamation  al  den  -J7  inne- 
höll, att  sådant  skedde  i  samråd  med  Frankrike  och  att  Preussens 
ockupation  skulle  racka  till  fredsslutet.  Hyska  och  engelska  trupperna 
togo  fredlig!    afträde,  och  konungen  af  Sverige,  som  emellertid  funnit 

gn.it   att  rappellera  sin  mission  i  Regensburg  sedan,  a han-  dekla- 

rat  ion  lydde,  riksförsamlingen  var  oppri rad  och  man  der  ej  mera  kunde 

tala  hederns  språk,  drog  arven  sina  flesta  trupper  tillbaka  i  Mecklen- 
burgska landet,  med  livars  hertig  II.  Maj:i  syntes  para  i  mycket  godi 
förstånd;  men  lemnade  generaladjutanten  grefve  Löwenhjelm  med 
några  hundra  man  till  häsl  i  Lauenburg  saml  lål  honom  den  l  Fe- 
bruari utfärda  en  proklamation,  af  innehåll  att  lian  vore  qvarlemnad 
till  beskydd  af  den  del  af  konungens  i  England  lyska  besittningar. 
som  ligger  norr  om  Elbeströmmen.  II.  töaj:l  uppehöll  sig  sedermera  mesl 
i  Ratzeburg,  omgifven  af  myckel  fa  personer  under  afbidan  af  de  all- 
männa sakernas  vidare  utveckling. 

Verkan  af  franska  och  preussiska  kabinetternas  underhandling 
visade  sig  till  en  början  den  24  Februari,  da  Iranske  generalen  Berna- 
dotte tog  Ånspach  i  besittning  for  konungens  i  Bayern  räkning.  Kori 
därpå   ockuperade   franska   trupper   rJeufchatel,   fästningen    Wesel  och 

hertigdömena  Clev h  Berg.    Sådana  uppoffringar  fordrade  ersättning, 

och  någon  tid  därefter  deklarerade  konungen  af  Preussen,  atl  franske 
kejsaren,  som  genom  segerns  ratt  var  innehafVare  af  Hannover,  Lune- 
burg  och  andra  Englands  tyska  besittningar,  formligen  afträdt  dem  till 
honom,  i  kraft  hvaraf  H.  Maj:1  nu  såsom  rättmätig  landsherre  däraf  satte 
sig  i  possession.  Detta  steg  åtföljdes  af  ett  mol  England  ännu  ovän- 
ligare, i  det  konungen  af  Preussen  hit  stänga  floderna  Ems,  Blbe  och 
Weser  samt  alla,  Nordsjöhamnarne  i  Tyskland  för  engelsmännen,  ett 
steg,  som  ådrog  preussiska  handelsfartyg  i  England  embargo  och  de 
nämnda  hamnarne  blockad  af  engelska  flottor. 


-  356  - 

Kyske  kejsaren,  till  hvilken  hertigen  af  Braunschweig  af  konun- 
gen i  Preussen  var  skickad,  hade  ej  kunnat  förmås  att  samtycka  till 
preussiska  ockupationen  af  Hannover,  h vilket  land  kejsaren  garanterat 
åt  England.  Sistnämnde  rikes  monark  protesterade  däremot  på  del 
högtidligaste  och  utfärdade  en  deklaration,  som  utförligen  och  i  de 
storkaste  uttryck  afhandlade  preussiska  hofvets  ofog  och  duplicité. 

Det  södra  Europas  lugn  hade  vid  samma  tid  blifvit  kraftigt  ska- 
kadt  af  franska  vapnen.  En  fransk  armé  under  general  S.  Cyrs  befäl 
hade  förlidna  året  inryckt  i  Neapel,  för  att  hafva  vakande  öga  öfver 
hamnarnes  tillslutande  för  engelsmännen.  Till  förstärkning  af  Massénas 
arme  i  öfra  Italien  hade  S.  Cyrs  trupper  blifvit  i  Oktober  månad  dit- 
dragne,  under  villkor  att  konungen  af  Bägge  Sicilierna  skulle  iakttaga 
den  nogaste  neutralitet.  Men  knappt  var  konventionen  därom  sluten 
och  »S.  Cyr  ur  landet,  förrän  en  förenad  rysk  och  engelsk  flotta  anlände 
och  landsatte  i  Neapel  40,000  man')  Dessa  blefvo  med  öppna  armar 
emottagne;  drottningen  for  dem  själf  till  mötes,  och  ordres  utfärdades 
om  neapolitanska  truppers  conjungerande  med  dem.  Emellertid  hade  Bo- 
naparte  ecraserat  Österrike,  och  hämnden  pä  neapolitanska  hofvet  blef 
oryggligen  besluten.  Hans  proklamation  i  detta  afseende  var  hätsk 
och  insolent.  Den  innehöll,  att  konungahuset  i  Neapel  oåterkalleligen 
vore  förlustigt  sitt  rike,  och  måste  drottningen  söka  sin  tillflykt  i  Eng- 
land samt  råd  af  sina  anhängare,  bland  hvilka  baron  Armfelt  och 
grefve  Fersen  äfven  voro  nämnda.  I  anledning  häraf  sändes  Masséna 
med  en  70,000  mans  armé  till  Neapel ;  de  ryska  och  engelska  trupperna 
så  väl  som  hofvet  begåfvo  sig  till  Sicilien.  Hela  norra  delen  af  riket, 
utom  fästningen  Gaeta,  som,  försvaradt  af  hertigen  af  Hessen-Philipsthal, 
uthärdade  en  lång  belägring,  underkastade  sig  franska  vapnen  utan 
motstånd;  men  i  Calabrien  fattade  neapolitanska  trupper  under  kron- 
prinsens och  den  emigrerade  franske  grefven  Damas'  befäl  en  fast  ställ- 
ning mellan  bergen,  hvarifrån  de  dock  efter  ett  lidet  nederlag  inom 
medlet  af  Mars  delegerades,  så  att  blott  några  få  tusen  man  undkomma 
till  Sicilien  och  hela  Neapel  föll  under  franskt  välde,  dock  oj  utan  häf- 
tiga invärtes  oroligheter,  hvilka  med  våld  måste  qväfvas  af  Joseph 
Bonaparte,  som  ankommit  från  Paris  att  emottaga  hyllning. 

Redan  hade  Bonaparte  förklarat  sin  svåger,  den  till  prins  upp- 
höjde general  Murat,  för  hertig  af  Cleve  och  Berg,  i  hvilka  länder 
han   äfven    emotfagit  regeringen.     Genom  sitt  dekret  till  senaten  den 


*)  Ryssarne  voro  dragne  från  Corfu  och  do  T  öarnes  republik. 


357 

31  Mars  ådagalade  han  nu  en  del  af  sina  vidsträckta  planer,  ojäfaktiga 

bevis  al  hans  syftning  till  universalmonarkien  i  Europa  Del  inne- 
höll, alt  han  v.nit  betånkl  på  etl  federativt  system,  i  kraft  hvaraf  de 
i  Tyskland  upprättade  nya  riken,  äfvensom  del  italienska  och  neapoli- 
tanska, skulle  genom  de  fastaste  band  blifva  med  Frankrike  boständigl 
förenade,  till  hvilken  anda  han,  till  bevarande  af  deras  tryggbei  och 
intill  dess  riktiga  arméer  kund.'  organiseras,  ville  i  6  är  hälla  franska 
garnisoner  därstädes.  Joseph  Bonaparte  förklarades  för  konung  i 
pel  och  Sicilien  med  arfsrätl  för  sina  äldsta  manliga  descendenter  och 
bibehållande  af  grand-électeurs-ämbetet  i  Frankrike;  Bonaparb 
prins  Borghese,  förordnades  till  hertig  i  Guastalla;  general  Berthier 
till  furste  af  Neufchatel;  hertigen  af  Cleve  (Joachim  Murat)  skul  • 
hälla  sitt  ämbete  af  stor-amiral  i  Frankrike.  Jämte  allt  detta  skulle 
en  mängd  hertigdömen  såsom  franska  län  inrättas  i  Italien  och  Dal- 
matien  med  arfsrått,  och  franska  generaler  eller  andra  personer  därmed 
belånas  till  belöning  af  deras  tjenster.  Förslag  var  tillika  redan  ä 
bane  alt  sätta  Louis  Bonaparte  till  hufvud  för  Bataviska  republiken. 
Likaledes  upphöjdes  Bonapartes  svåger  Bacciochi  till  furste  af  Lucca 
och  Piombine.  Axfprinsen  af  Baden  fdrottningens  af  Sverige  broder) 
var  trolofvad  med  Stephanie  Beauharnais,  en  kusinsdotter  al  kejsarin- 
nan Josephine;  och  förmålningen  gick  verkligen  för  si<^  den  8  April. 
Allt  hos  Bonaparte  tillkånnagaf  en  stadgad  föresats  ati  utvidga  sin 
makt  och  etablera  sin  familj  öfver  hela  det  nästgränsande  Europa;  att 
höja  sin  dynasti  genom  äktenskapsförbindelser  med  gamla  furstliga 
hus;  att   göra  andra  regenter  till  sina  vasaller. 

Genom  preussiska  ockupationen  af  Hannover  och  eröfringen  ,\\ 
Neapel  stängdes  emellertid  England  ur  alla  hamnar  ifrån  Elben  till 
Messina  och  Dalmatien;  franska  eskadrar  utlupo  obehindrade,  och  en 
frän  Rocheforl  under  amiralen  Lallemands befäl  återkom  lyckligen  efter 
alt  halva  gjort  |,s  priser  och  enligt  uppgift  tillfoga!  England  Is  millio- 
ners skada.  En  annan,  som  tillfört  general  Ferrand  på  S:l  Domingo 
undsättning,  kommenderad  af  vice  amiralen  Lesseigues,  var  dock  min- 
dre lycklig  och  blef  utanför  bemälte  o  angripen  af  en  öfverlägsen  en- 
gelsk flotta  under  amiral  Duckworth,  hvarvid  •">  franska  linjeskepp 
blefvo  tagna  eller  uppbrända.  Liven  eröfrade  engelsmännen  den  - 
nnari  Cap  de  Bonne  Espérance.  Holländske  generalen  .lansen  dro§ 
med  'J.cmk >  man  inåt  landet  och  tänkte  forsvara  sig,  men  måste  slutli- 
gen kapitulera.    Vice  amiralen  Linois,  s i  farvattnen  emellan  Afrika 

och  Ostindien  med  en  kryssande  eskader  p  illfogal  ei 


-  358  - 

männen  mycken  förlust,  återvände  därpå  till  Europa,  men  stötte  den 
13  Mars  vid  Madeira  på  en  engelsk  eskader  under  amiral  Warren,  för- 
lorade ett  linieskepp  och  ett  fregatt,  samt  blef  själf  blesserad  och  fången. 
Således  utöfvade  Bonaparte  ett  gränslöst  välde  på  fasta  landet,  brave- 
rade engelsmännen,  fast  ofta  med  förlust,  till  sjös,  men  skadade  deras 
handel  obotligen. 

Vittne  till  så  många  uppträden,  som  så  ovedersägligen  beviste 
Bonapartes  öfvermod  och  ej  sällan  förklarade  djupa  förtrytsamhet  emot 
konungen  af  Sverige,  hvaribland  torde  kunna  räknas,  att  svenske  han- 
delsagenten Signeul,  hvilken  hittills  som  enskild  man  uppehållit  sig  i 
Paris,  i  Februari  månad  blifvit  därifrån  förvist,  med  befallning  att  af- 
resa  en  timme  efter  tillsägelsen,  tillbragte  bemälte  monark  sin  tid  i 
en  maktlös  harm.  Några  uniformsförändringar  och  indragningen  af 
stabsadjutants-  samt  generaladjutants-posten  af  flygeln  synas  vittna 
om  brist  på  hufvudsakligare  militäriska  förrättningar.  Men  general- 
guvernementets  utvidgande  i  baron  Tolls  hand  till  Halland,  Blekinge, 
Vestergötland  och  Bohus  län,  ordres  om  garnisonens  förstärkning  på 
Carlstens  fästning  och  amiralen  friherre  Rayalins  affärdande  till  Carls- 
krona för  att  besörja  sjörustningar,  syntes  däremot  ådagalägga  allvar- 
ligare bekymmer.  Man  uppfattade  däraf  någon  oro  för  fredsbrott  med 
Danmark.  Det  försäkras,  att  samma  rike  haft  proposition  om  någon 
arrondissement  i  Tyskland,  som  härtill  gissades  varit  orsaken.  Grefve 
Bernstorff  gjorde  ock  verkligen  en  resa  till  Berlin,  hvars  anledning 
och  resultat  ej  äro  bekanta.  På  återresan  nära  förbi  Ratzeburg  lät 
H.  Maj: t  bjuda  honom  till  sig  och  skall  med  honom  haft  en  konferens, 
som  syntes  aflupit  med  ömsesidig  tillfredsställelse.  Franske  monar- 
kens beslut  att  placera  sin  bror  Louis  till  chef  för  Bataviska  republi- 
ken *)  motiverade  tvifvelsutan  H.  Maj:t  att  därstädes  indraga  sin  mission, 
såsom  hvilken,  enligt  deklarationens  ordalydelse,  hvarken  nu  mera 
vore  nödig  eller  nyttig. 

Den  26  Mars  anträdde  H.  Maj:t  sin  återmarsch  till  Pommern  och 
tog  sitt  högyvarter  i  Greifswald.  Den  3  April  haranguerade  konungen 
sin  församlade  armé,  tackade  den  för  dess  välförhållande  och  förklarade 
sitt  fulla  nöje  däröfver,  att  ehuru  Försynen  hittills  icke  lemnat  hans 
trupper  tillfälle  att  mot  fienders  anfall  visa  sin  tapperhet,  hade  de  dock 


*)  Längre  fram  mot  sommaren  förmåddes  äfven  den  sä  kallade  Bataviska 
republiken  att  Ull  franska  kejsarens  godtfinnande  föreslå  en  ny  konstitution,  Ull 
följe  bvaraf  Louis  Bonaparte  förklarades  för  konung  af  Holland;  behöll  dock  därvid 
sitt  ämbete  af  connétaUlo  i  Frankrike. 


-  3f)0  - 

bibehållit  svenska  vapnens  urgamla  ära.     Underrättelserna  härom   i 
Sverige  upplifvade  hoppet,  atl  del  billämnade  krigel  nu  ej  ridan 
rum,  och   berättelser  togo  styrka,  atl  BL  Maj:l  mol  Bommaren  ämnade 
sig  Bjälf  till  Skåne  för  att  dar  bevista  etl  exeroisläger;  man  tillade,  atl 
drottningen  och  kronprinsen  dit  skulle  resa  II.  Maj:l  till  möl 

Glädjen   var  i  många  välsinnades  hjärtan  uppriktig,  atl  Sveriges 
dol  tagand,  o   i   koalitionen    aflupit   utan   blodsutgjutelse   och    förlu 
Pommern.    Det  måste  ock  medgifvas,  att  ehuru  Sverige  ingen  förmån 
dragit  af  denna  förening,   utan    tvärtom   därigenom  lidit    mycki 
handelns   vägnar,  hade  konungen  d^rk  hittills  lämpat  de  efforter,  han 
gjort,  efter  sin   styrka,  efter  de  subsidiers   belopp,  han  undfått,  och, 
oaktad!    sin   animosité  mot  Bonaparte,   hvilken  både  genom  pohtiska 
konsiderationer  för  svenska  kronans  själfständighet  och  personligt  miss- 
nöje öfver  offentliga   insimulationer  icke  kan  anses  för  obillig,  genom 
otidig    vågsamhet    hvarken    komprometteral    Big   eller  sina   trupper; 
hvartill   kommer,  att  II.  Maj:l  genom  fast  underhållen  förbindelse  med 
England  och  isynnerhet  med  Ryssland  bevakat  sintrygghel  och  åd 
lagt  en   fermeté,   som   hedrar  hans  karakter,  åtminstone  som  enskild 
man  betraktad. 

•  Men  dessa  fredliga  liknelser  blefvo  ånyo  vanskliga,  då  di 
spordes,  att  vid  samma  tid  som  konungen  af  Sverige  gjorde  sitt  återtåg 
ull  Pommern,  konungen  i  Preussen  lät  sätta  tvenne  armécorpser  i 
marschfärdigl  skick,  den  ena  emol  pommerska  gränsen  och  den  andra 
mot  Lauenburg;  då  berättelse]-  förnyades  att  Bonaparte  skall  äskat, 
det  sistnämnde  monark  skulle  taga  svenska  Pommern  i  besittning,  med 
tillägg,  att  anslag  till  och  med  vore  i  fråga  om  svenska  konungens  af- 
sättande  och  Finlands  förenande  med  Ryssland  saml  med  han- 

mark;  då  konungen  af  Sverige  fortfor  att  Låta  arbeta  på  fästnings- 
verken i  Stralsundj  då  svenska  trupperna  intogo  positioner  längs  ål 
Peeneströmmen  och  Brandenburgska  gränsen;  då  det  blef  bekant,  alt 
don  namnkunnige  franske  ox-generalen  Dumouriez  vistades  hos  II.  Maj:t; 
då  preussiska  och  ryska  trupperna  syn!  os  göra  rörelser  på  polska  sidan, 
som  gjorde  freden  dem  emellan  tvetydig;  da  dylika  rörelser  af  turkiska 
och  ryska  trupper  på  gränsen  emellan  dessa  statei  äfven  föreföllo 
sodan  Ottomaniska  Porton  låtit  förmå  sig  att  erkänna  Bonaparte  för 
kejsare;  då  ryssarne  i  Dalmatien  satt  sig  i  besittning  af  Cattaro  med 
tlera  af  de  orter,  som  genom  Pressburgska  freden  voro  af  Österrike  till 
konungarikel  Italien  afträdde;  och  då  franske  monarken,  dels  af  donna 
aidedning,  dels  rid   yppade  Bvårigheter   af  Wienska  hofvet  atl  tillåta 


-   360   - 

franska  truppers  durchmarsch  genom  dess  littoral  till  Dalmatien,  behöll 
lastningen  Braunau,  som  bort  Österrike  återställas,  lät  starkt  befästa 
densamma  och  höll  en  fruktansvärd  anno  samlad  i  Bayern,  under  det 
allvarsamma  explikationer  med  Wienska  hofvet  förenades. 

Sådan  var  allmänna  ställningen  vid  medlet  af  April  månad,  då 
anstalter  från  preussiska  sidan  fogades  att  taga  Lauenburgska  landet  i 
besittning.  Grefve  Löwenhjelm  lät  därföre  den  15  April  afgå  en  för- 
klaring, att  som  detta  land  stod  under  svenskt  beskydd,  så  hade  han 
ordres  att  fursvara  det.  Denna  förklaring  skickades  till  preussiske  be- 
fälhafvaren  i  Luneburg.  Under  ömsesidig  vidare  skriftväxling,  hvarvid 
å  preussiska  sidan  åberopades,  att  mellan  Sverige  och  Preussen  vore 
fred,  samt  att  norra  Tysklands  lugn  och  engelska  och  ryska  trupper- 
nas exempel  tycktes  fordra,  att  icke  heller  de  svenska  satte  sig  emot 
den  ämnade  ockupationen,  förflöt  tiden  till  den  23,  då  preussiska  trup- 
per på  flera  punkter  gingo  öfver  Elben  och  jämväl  ifrån  Mecklenburg 
inryckte.  Grefve  Löwenhjelm  samlade  då  sin  ringa  styrka  och  fattade 
sin  ställning  att  göra  motstånd.  Hans  fältvakter  gjorde  eld  på  de  an- 
ryckande  preussarne,  som  äfven  på  lika  sätt  svarade.  Snart  fann  grefve 
Löwenhjelm  vägen  stängd  till  reträtt  och  gjorde  sig  färdig  att  i  sluten 
kolonn  bryta  igenom  preussiska  styrkan,  då  öfvorste  von  Beeren,  som 
kommenderade  denna  senare,  själf  till  honom  framred  och  förgäfves 
sökte  förmå  honom  från  detta  beslut,  men  beiållte  därpå  sin  trupp 
öppna  sig  och  leinnade  grefve  Löwenhjelm  fri  passage  genom  en  defilé. 
l»å  likvid  grefven  sedermera  sökte  oroa  preussiska  arrier-gardet,  kom 
del  äter  till  vaponväxling,  hvarvid  en  svensk  hussar  blef  skjuten  till 
döds,  8  man  blesserade  och  några  hästar  blesserade  eller  förmiste.  I 
anseende  till  en  öfverlägsen  styrka  å  fiendens  sida  drog  grefve  Löwen- 
hjelm sig  i  god  ordning  tillbaka  till  Gadebusch  och  Wismar  samt  in- 
träffade inom  några  dagar  i  konungens  läger. 

Det  är  ej  möjligt  att  finna  annat  skäl  till  detta  oförmögna  för- 
svar, än  att  få  en  pretext  till  fiendtlighet  och  kunna  förebara  en  an- 
ledning, att  freden  var  bruten.  Också  lät  konungen  af  Sverige  vid 
forsla  rapporten  härom  anbefalla  embargo  på  preussiska  skepp  i  sina 
hamnar  (som  till  ali  olycka  voro  mångfaldigt  färre  än  de  svenska., 
hvilka  lågo  i  preussiska),  gaf  ordres  att  svenska  flottan  skulle  utlöpa, 
under  amiral  Rudolf  Cedcrströms  befäl  att  blockera  preussiska  barn- 
uariie  i  Östersjön,  lät  inrätta  ett  landtvärn  i  Pommern  af  allt  ungl  folk 
mellan  in  och  26  ar,  öfverföra  1  sqvadroner  af  Smålands  dragoner  till 
stralsund    och    utfärda   en    deklaration  af  den  27  April,  som  utmärkte 


961 

mm    11.  Maj:i  ansåg  flendtligheterna  öppnade,  hvilken  var  undertecknad 
af  riksmarskalken   grefve   Persen  och  kommunicerades  ej  allenasl 
engelska   och   ryska   ministrarna   utan   ock  öfversånd»  -  till  preu 
truppernas  befälhafvare,   så   på  pommerska  gränsen  som  i  Lauenburg. 

Emellertid  försvunno  de  hotande  liknelserna  lill  fredsbrotl  emel- 
lan Ryssland  och  Preussen,  emellan  Ryssland  och  Porten  och  emellan 
Frankrike  och  Österrike.  Genom  negociationer  bilades  alla  misshällig- 
heter;  oeh  del  sistnämnda  hofvol  ådagalade  en  eftergifvenhet,  ><<iu 
vittnade  om  dess  vanmakt  att  återbegynna  krigel  mol  en  öfverlfl 
styrka,  b b§  nyligen  aftvingai  detsamma  de  kännbaraste  uppoffrin- 
gar. Österrike  erkände  alla  de  forändringar,  franske  kejsaren  dittills 
gjorl  i  tyska  riket,  tilläl  iranska  truppers  durchmarsch  till  Dalmatien, 
om  den  blefve  nödig,  och  åtog  sig  att  i  Petersburg  utverka  evacna- 
tion  af  Cattaro,  hvarom  ryske  kejsaren  verkligen  utfärdade  ordres 
den  25  April.  Hans  ryska  Maj:t  lät  ock  förmå  sig  ait  befullmäktiga 
ett  sändebud,  herr  d'Oubril,  till  Paris,  dit  han  öfver  Wien  begaf  sig 
för  att  underhandla  om  fred,  och  använde  sina  bona  officia  att  i  godo 
bilägga  misshälligheterna  emellan  Sverige  och  Preussen. 

Verkan  häraf  blef,  att  inga  hufvudsäkliga  fiendtligheter  emellan 
Sverige  och  Preussen  föreföllo;  utan  inskränkte  sig  konungen  af  Sve- 
iill  blockering  af  preussiska  hamnar  och  att  borttaga  preussiska 
skepp  och  timmerflottor  i  Pommern,  underdel  att  mångfaldiga  parla- 
mentärer  emellan  Stralsund  och  Berlin  oafbrutet  skickades,  och  hade 
konungen  själf  ett  samtal  med  preussiske  generallöjtnanten  grefve 
Kalkrculh  den  20  Juni  i  Anclani.  Men  konungens  beslut  var  oi 
ligt  att  med  sina  trupper  besätta  Lauenburg,  och  som  sådant  från 
preussiska  sidan  ej  medgafs,  syntes  negociationerna  bli  utan  verkan, 
ja  ock  Kyssland  tröttna  vid  bemedlingen.  Den  10  Juni  hade  England 
formligen  förklarat  Preussen  krig,  och  kort  därefter  iden  12  Juni  till 
slöt  Spanien  sina  hamnar  för  svenska  sä  krigs-  som  handelsskepp. 

Konungen  vidtog  emellertid  åtskilliga  förändringar  med  sina 
gardesregementen.  Erfarenheten  under  truppernas  tjenstgöring  på 
tysk  botten  hade  öfvertygal  11.  Maj:l  om  den  indelta  arméens  företräde 
i  pålitlighet  framför  den  värfvade.  Desertionen  vid  den  senare  hade 
varit  ganska  si  ark  och  vid  Svea  lifgarde  påstås  att  jämväl  underoffi- 
cerarns däri  deltagit.  De  svenska  värfvade  regementena  återekickades 
etter  hand  till  Sverige.  Svea  och  Grötha  garde  reformerades  till  600 
man  hvardera,  det  förra  under  namn  af  Konungens  lifgarde  till  fot. 
i.aiia  drag 'ma  fingo  däremot  25  mans  tillökning  på  sqvartronen  och 


-  362  - 

benämning  af  Konungens  lifgarde  till  häst:  Götha  garde  fick  heta  Sven- 
ska gardet,  samt  erhöll  lika  rang  med  det  Finska.  Antalet  af  officerare 
förblef  lika  som  tillförne,  och  till  ersättning  för  passevolansen  fick  hvar 
kompanichef  1000  r:dr  banko  utom  sin  lön  af  statsmedlen;  hvarjämte 
manskapets  villkor  äfven  förbättrades.  Uniformer,  beklädningar  m.  m. 
voro  under  beständig  omskapning. 

Men  en  mycket  betydligare  reform  vidtogs  i  Pommern.  Landt- 
ständerna,  missnöjda  med  författningen  om  landtvärnet,  hade  hos  re- 
geringen anmält  en  appell  däremot  till  tribunalet  eller  rikskammar- 
rätten. Oaktadt  konungens  förbud  hade  pommerska  regeringen  upp- 
tagit denna  appell  genom  en  pluralité  af  fyra  ledamöter  emot  tre; 
hvarpå  konungen  den  2  Juni  för  olydnad  upplöste  hela  regeringen.  De 
ledamöter,  som  röstat  för  appellen,  miste  sina  löner  jämte  sina  ämbe- 
ten; de  öfriga  behöllo  lönen.  Till  följd  häraf  beslöt  H.  Maj: t  att  i 
Pommern  införa  svenska  jus  publicum  och  upphof  den  26  Juni  jämväl 
landtständerna  och  landtrådet;  dock  förklarades,  att  Pommerns  inbyg- 
gare hvarken  skulle  deltaga  i  svenska  riksgälden  eller  bevillningen; 
viljandes  H.  Maj:t,  då  vigtiga  angelägenheter  så  fordrade,  till  öfverlägg- 
ning  om  desamma  hopkalla  folkets  fullmäktige. 

I  Juli  månad  utfärdade  H.  Maj:t  en  kallelse  till  landtdag  i  Greifs- 
wald  den  4  Augusti,  hvilken  borde  hållas  efter  svensk  riksdagsordning. 
Svenska  kyrkolagen,  handboken  och  skolordningen  infördes,  och  Sve- 
bilii  katekes  påbjöds  till  iakttagande  i  religionsundervisningen.  Lif- 
egenskapen  afskaffades  genom  förordning  af  den  4  Juli  med  vissa  mo- 
difikationer. Kort  sagdt:  Pommern  undergick  en  total  revolution,  för- 
vandlades med  några  penndrag  till  en  svensk  provins,  och  Westphaliska 
freden  samt  hertigdömets  privilegier  lades  alldeles  å  sido.  Oaktadt 
det  missnöje,  som  häraf  nödvändigt  skulle  väckas,  hade  alla  dessa  för- 
ändringar, som"  understöddes  af  den  i  landet  samlade  väpnade  makten, 
den  fullkomligaste  framgång.  Landtdagen  begyntes  den  4  Augusti  och 
pommerska  ständerna  delades  i  fyra  stånd.  För  ridderskapet  och  adeln 
blef  grefve  Jacob  de  la  Gardie  landtmarskalk;  för  presteståndet,  super- 
intendenten Schlegel  taleman;  för  borgareståndet,  borgmästaren  Kiihl 
i  Stralsund;  för  bondeståndet,  paktaren  Andreas  Samuel  Ascher.  Och 
hela  denna  representation  i  ett  land,  där  en  slik  ståndsfördelning  var 
alldeles  ny,  hade  genom  förberedande  maktspråk  måst  organiseras. 
Konungen  anade  sin  försäkran  och  emottog  hyllning  den  7  Augusti. 
Pommerska  landtkassan  sattes  under  lika  förvaltning  af  ståndens  full- 
mäktige  som  svenska  riksgäldskontoret,   och  landtdagen  slöts  den  18 


-  363  - 

Augusti,  sodan  konungen  omottagit  do  smickerfullaate  förklaringar  af 
ständernas  nöje  med  den  nya  organisationen,  ej  mindre  än  med  alla 
II.  Maj:is  öfriga  mått.  sällsynt  var  atl  konungen  under  dessa  steg, som 
Lösrefvo  Pommern  ifrån  tyska  likskroppen,  lika  fullt  förklarade,  atl 
donna  gamla  förening  icke  borde  .mims  som  håfven,  änaköni  tidens  öf- 
riga händelser  bådade  dess  fullkomliga  upplösning. 

Mödan  konungen  sysselsatte  sig  med  dessa  förändringar  i  Bina 
egna  länder,  förvandlade  sig  Europas  lugna  utsigter  till  hotelser  al  nya 
stormar,  hvilkas  utbrott  äfven  gjorde  detta  år  till  ett  al  de  bedröfliga- 
3te  för  mänskligheten.  Den  nya  ministeren  i  England  var  ej  ense  om 
det  politiska,  systemet  Den  upplyste  Fox  önskade  fred  på  hederliga 
villkor.  Lord  Grenville  och  flere  sökte  att  underhålla  kriget.  Man  lär 
kunna  tillskri f va  »len  förres  inflytande,  att  vid  samma  tid  som  d*Uubril 
kom  till  Paris,  fredsförslag  Iran  franska  sidan  vunnit  det  afseende  i 
London,  att  först  lord  Xarmoutö  och  sedermera  lord  Lauderdale  af- 
skickades  till  Paris  för  att  underhandla.  Men  Fox  sjuknade  af  vatten- 
sot, kunde  föga  deltaga  i  affärerna  och  dog  slutligen  den  13  September. 
Mot  partiet  fick  därigenom  luft,  och  negociationerna  i  Paris,  som,  oak- 
tadt  do  mångfaldiga  svårigheter  Frankrikes  och  Englands  delade  in- 
teressen  och  Europas  ställning  lade  i  vägen,  tagit  en  vändning,  som 
alldeles  icke  uteslöt  hopp  om  en  lycklig  utgång,  blefvo  ifrån  den  tid, 
Fox  upphörde  att  vara  verksam,  mer  och  mer  fruktlösa.  Pen  af  ryske 
kejsaren  anbefallda  evacuationen  af  Cattaro  hade  af  det  skål  ej  gåtl 
i  verkställighet,  att  dansöserna  emellertid  tagit  Ragusa  i  besittning. 
I  eke  desto  mindre  fortsattes  d'Oubrils  underhandlingar  med  den  fram- 
gång, att  den  -Jo  Juli  freden  emellan  Ryssland  och  Frankrike  tecknades 
i  Paris  och  ratificerades  genas!  af  franske  kejsaren.  D'Oubril  skyndade 
sig  till  Petersburg  för  atl  älven  erhålla  sin  monarks  ratifikation;  men 
efter  en  långvarig  statskonselj  förklarades  den  lö  Augusti,  atl  nan  öf- 
verskridit  sin  instruktion,  och  att  de  betingade  villkoren*)  e.i  voro  lor- 
enliga med  Kysslands  heder  och  Europas  trygghet. 


'i    i>rss;i   Nk"ia   aufvudsakligen   varit,  att  Frankrike  evacucrai   Ragu 
Ryssland  Cattaro,  hvarefter  Frankrike  retirerar  alla  trupper  ur  Tyskland;  atl  Rj 
land   bidrager  till    fred  emellan   England  och  Frankrike  samt  emellan 
Preussen;  atl    Portens  integritet    garanteras;  atl    Joniska   republikon  återst&lle 
under   feriens  beskydd;  atl  Joseph  Bonaparte  erkannes  för  konung  i  Noapel  Baml 
Ludvig    Bonaparte   rör  konung   i   Holland.    Den  Bonare  både  omottagil  detta  nya 
riktj  och  blifvil  byllad  den  23  -111111. 


-  364  - 

Händelser  från  franska  sidan  hade  ock  emellertid  inträffat,  som 
gemensamt  med  engelska  kabinettets  nn  mera  afgjordt  krigiska  system 
därtill  kunde  anses  skäligen  vållande.  Napoleon  hade  nämligen  nu 
bragt  det  förut  annonserade  federativa  projektet  till  mognad,  och  i  anled- 
ning af  en  i  Paris  den  12  Juli  undertecknad  konvention  tillkännagafe 
den  1  Augusti  i  Regensburg,  att  Bayern,  Wurtemberg,  Baden,  Berg 
och  Cleve,  Darmstadt,  Nassau-Ysenburg,  Hohenzollern,  Ahremberg,  Salm, 
v.  der  Leyen,  med  Frankrike  inträdt  i  en  så  kallad  "Confédération  du 
Rhin",  i  kraft  hvaraf  förstnämnde  staters  regenter  under  fransk  pro- 
tektion och  garanti  skiljt  sig  ifrån  Tyskland,  och  till  följd  hvaraf  riks- 
dagen i  Regensburg  komme  att  upphöra.  Dessa  förenade  stater  både 
öfverenskommit  att  evärdeligen  till  besörjande  af  sina  gemensamma 
angelägenheter  i  Frankfurt  hafva  tvenne  kollegier,  det  kungliga,  dit 
Bayern,  Wurtemberg,  Baden,  Berg  och  Darmstadt  hörde,  och  det  furst- 
liga, dit  alla  de  öfriga  mindre  furstarne  borde  räknas.  Riks-ärkekansleren 
blefve  director  foederis,  under  namn  af  furst  primas,  och  tillika  egare  af 
Frankfurt.  Kurfurste-  och  alla  andra  rikstitlar  samt  riksrätten  skulle  upp- 
höra. I  händelse  af  anfall  skulle  alla  de  förbundna  furstarne  gemensamt 
försvara  sig,  till  hvilken  ända  Frankrike  förband  sig  att  utgöra 200,000 
man  och  det  öfriga  förbundet  efter  behörig  repartition  63,000.  Kurfur- 
starne af  Baden,  Darmstadt  och  hertigen  af  Berg  antogo  titlar  af  stor- 
bertigar  m.  m.  Jämte  meddelande  af  detta  beslut  förklarade  kejsar  Napo- 
leon, att  han  ej  mer  erkände  existensen  af  tyska  konstitutionen  Öster- 
rikiske kejsaren,  som  utan  tvifvel  bärtill  redan  bemligen  samtyckt, 
nedlade  romerska  kejsarevärdigheten  genom  ett  manifest  af  den  B 
Augusti  och  således  upphörde  en  värdighet,  som  i  1006  år  varit  den  hög- 
sta i  kristenheten. 

Det  är  lätt  att  inse,  livad  verkan  dessa  händelser  skulle  hafva 
på  Frankrikes  fiender  eller  de  större  makter,  som  täflat  med  det  om 
inflytandet  i  Europa,  hvilket  genom  Rhenska  förbundet,  då  det  komme 
till  stånd,  oemotsägligen  tillhörde  samma  rike.  Konungen  i  Preusson 
var  den  närmaste  att  därigenom  so  sig  förvandlad  till  en  fransk  vasall. 
Sådant  verkade  ofelbart  till  bans  beslut  att  ändtligen  slita  sig  ifrån 
franska  systemet,  hvilket  denne  svage  herre  under  mycken  villrådig. 
het  och  duplicité  hitintills  följt.  Men  med  allt  det  biträde,  han 
kunde  vänta  sig  af  England  och  Ryssland,  var  ögonblicket  nu  icke 
allenast  vådligt,  utan  så  illa  valdt,  att  han  bort  förutse  sitt  förderf. 
Sä  vida,  det  någonsin  varit  lians  mening  att  förklara  sig  emot  Frank- 
rike,   badö   ratta  tiden  därtill  varit  det,  nastlidna.årct,  dä  Ryssland  och 


-  866  - 

Österrike  stodo  i  vapen,  och  han  gemensami  med  dem  antingen  kunnat 
deltaga  i  segrar  eller  åtminstone  i  etl  kraftigt  försvar.    Nu  skulle  han 

ensam   uthärda  en   choc,  9 hans  krafter  ej  voro  vuxna  alt  motstå; 

han  skulle  tillika  nedrifva  den  brandmur,  som  hittills  genom  hansneu- 
tralitel    fredal    norra    Europa   och   hans  egel  land  från  krigslågan;  han 
skulle  undvika  en   förmenl    humiUation   genom   den   ännu   störn 
riskera  sin  spira. 

Men  beslutet  var  mera  en  verkan  al  en  mäktig  kabal  än  al 
mogna  öfverläggningar.  Del  oraniska  huset  var  nära  beslägtadl  med 
del  .preussiska  och  engelska  och  hade  af  Frankrike  mes!  lidit.  Detta 
egde  gemensami  med  braunschweigska  husei  en  stor  inflytelse  vid 
hofvet.  Prins  Ludvig  af  Preussen  och  några  generaler  brunno  af  lus!  att 
si  rida.  Drottningen,  en  ålskansvärd  prinsessa,  brordotter  af  drottningen 
i  England,  tillät  sig  första  gången  alt  Manda  sig  i  politiken  och  un- 
derstödde hatet  mot  Frankrike,  som  troddes  ökadt  af  en  mer  an  van- 
lig tillgifvenhet  för  kejsaren  1  Ryssland.  Konungen,  misstrogen  till 
sig  sjalf,  emotstod  ej  dessa  bemödanden;  och  lians  gamla  generalers 
Möllendorfs  och  Kalkreuths  rad  blefvo  fruktlösa  att afböja kriget  .Man 
tillskapade  till  konungens  förblindande  en  ton  i  Berlin,  s.»m  liknade 
nationalanda  '  .  Alla  fordrade  att  med  vapen  i  hand  upplifva  Fredrik 
II:s  bragder,  att  hämna-  folkets  sårade  ära  och  preussiska  tronens 
värdighet.  Del  ryska  kabinettets  förnyade  stridslystnad  smickrade  ko 
oungen  med  hopp  om  en  armé  af  80,000  man.  Själf  kunde  han  satta 
pä  benen  200,000  man.  Tvistigheterna  med  Sverige  och  England  glöm- 
des. Arméer  samlades,  tonen  mot  Frankrike  höjdes,  negociationer  med 
nya  allierade  öppnades.  Med  etl  ord:  en  ny  koalition  formerades  i  Au- 
gusti månad,  och  alla  anstalter  påskyndades  till  ett  snart  utbrett. 

Vid  sådana  omständigheter  blef  försoningen  emellan  Sverige  >.,  b 
Preussen  ej  svar.  Sveriges  så  länge  påyrkade  ockupation  af  Lauen- 
burg  bifölls,  och  den  17  Augusti  afmarscherade  grefve  Löwenhjelm  med 
150  man  kavalleri  att  taga  del  i  besittning  tV»r  engelsk  räkning.  Sven- 
ska blockaden  af  preussiska  östersjöhamname  och  del  lagda  embargo 
på   preussiska   skeppen  upphofs.    Konungen  af  Svei  aed  förnö- 

jelse sin  ståndaktighet  krönl  af  framgång.  lian  vann  utan  eftergift 
målet  af  sin  önskan,  och  Pommerns  inympning  i  svenska  rikskroppen 
smickrade  tillika  hans  ärelystnad. 


'i  Redan  \  i<l  Baugwitz'  återkomst  från  Paris,  där  ban  bilagt  stridighe- 
terna mellan  Frankrike  och  Preussen,  hade  pObeln  i  Berlin,  uppeggad  af  prins 
Ludvig,  kastal  Btenar  gi  1 1  denne  statsministers  fönster, 


-  366  - 

Under  dessa  förebud  af  fortfarande  tillfredsställelse  beslöt  H. 
Maj:t  återresa  till  Sverige.  Flera  liknelser  hade  visat  sig,  att  H.  Maj:t 
efterhand  ärnade  draga  sig  ut  ur  koalitionen.  Man  påstod,  att  H.  Majtt 
icke  alltid  funnit  sig  belåten  med  Englands  bemötande.  Denna  makt 
köpte  blod  för  reda  penningar  ocb  var  på  köpmannavis  nogräknad  pä 
sin  valuta.  Gardesregementenas  återfärd  till  Stockholm  syntes  båda, 
att  H.  Maj:t  endast  ärnade  inskränka  sig  vid  defension  af  sina  tyska 
stater.  Drottningen  hade  i  Juli  månad  lemnat  Stockholm  tillika  med 
kronprinsen  och  prinsessorna.  Hennes  Maj:t  och  de  sistnämnda  be- 
funne sig  sedan  den  21  Juli  på  Beckaskog  och  kronprinsen  på  Karsholm 
sedan  den  20.  Man  hade  redan  af  denna  resa  gissat  ett  beslutadt  möte 
med  konungen.  Det  gick  ock  i  verkställighet,  då  H.  Maj:t  anträdde 
öfverresan  till  Skåne,  som  var  genom  storm  besvärlig,  och  den  15  Sep- 
tember inträffade  på  Beckaskog,  hvarest  vistandet  sedermera  fortfor, 
till  dess  rum  för  hofvet  hunnit  apteras  i  Malmö,  hvilken  stad  Deras 
Maj:ter  valde  till  vinterresidens.  Bland  de  inhemska  angelägenheter, 
hvarmed  H.  Maj:t  under  denna  tid  sysselsatte  sig,  kan  isynnerhet  an- 
märkas operans  upphäfvande  i  Stockholm.  Den  hade  varat  i  33  år  eller 
ifrån  1773. 

Medan  nya  stormar  uppväxte  i  det  norra  Europa,  var  det  södra 
icke  lugnt.  Franska  eröfringen  af  Neapel  var  ej  tryggad.  Gaeta  var 
väl  genom  kapitulation  intaget  den  18  Juli,  men  engelsmännen,  som 
voro  mästare  af  Sicilien,  och  franska  emigranter  hade  uppviglat  ett  farligt 
uppror  i  Calabrien,  där  munk-andan  och  fanatismen  förenade  sig  med 
folkets  antipati  mot  fransk  öfverhet  och  hat  till  adeln,  mot  hvilken  in- 
surgenterna utöfvade  omänskliga  gryndieter.  Biskopen  af  Cosenza  blef 
lefvande  korsfäst.  Engelsmännen  voro  mästare  af  flera  slott  och  fäst- 
ningar. Ändtligen  anträdde  general  Masséna  med  en  talrik  armé 
marschen  till  dessa  oroliga  provinser,  och  upprorsandan  släcktes  ej 
utan  mycket  blod,  dels  på  valplatsen,  dels  på  schavotter.  Icke  förrän 
året  var  slutadt,  voro  engelsmännen  fördrifne  och  lugnet  återställdt; 
ett  lugn,  som  dock  behöfde  bevakas  med  kanoner  och  bajonetter. 

För  att  ersatta  sin  förlust  genom  de  flesta  europeiska  hamnars 
stängande  för  engelska  varor  hade  engelsmännen  vändt  sin  spekulation 
på  Södra  Amerika.  Det  var  dock  icke  på  regeringens  befallning,  utan 
på  eget  beråd  som  Sir  Horne  Popham  med  landsättningstrupper,  som 
anfördes  af  general  Beresford,  ämnade  till  en  annan  expedition,  gingo 
till  mynningen  af  Plataströmmen,  eröfrade  Buenos  Ayres  den  2  Juli 
och  hoppades  genom  denna  segelbara  flod  öppna  sig  i  hjärtat  af  Arne- 


987  - 

rika  en  vidsträckt  varuafsåttning.  Denna  eröning  hade  dock  • 
Btånd  längre  än  i  ill  Augusti,  då  en  fransk  officer  Liniera  satte  sit:  i 
spetsen  för  8000  spanlorer  i  det  inre  af  Landet,  tog  Buenos  A  yres  åter 
och  general  Beresford  med  den  alltför  Bvaga  engelska  besättningen  till 
fånga.  En  aventurier,  general  Miranda,  Bom  tillförne  tjent  i  franska 
arméen  änder  revolutionen,  förBökte  vid  Bamma  tid  att  i  Terraflrma 
bringa  spanska  provinserna  till  insurrektion,  men  han  synes  bafva 
missräknal  sig  både  på  folkets  lynne,  försvarsanstalterna  och  nödig) 
biträde  af  engelsmännen. 

Ä-tervåndom  till  de  stora  uppträden,  som  bereddes  i  Tyskland. 
Konungens  i  Preussen  rustningar  undföllo  ej  franske  kejsarens  upp- 
märksamhet, men  han  synes  ej  bafva  förmodat  så  mycken  dristighet, 
för  att  ej  säga  inkonseqvens,  som  fordrades  till  en  verkelig  ruptur 
med  Frankrike.  Emellertid  underhöllos  beständiga  negociationer.  Flera 
ämnen  till  missförstånd  föddes  eller  återföddes.  Sådan  var  en  tvist 
<>m  några  Westphaliska  distrikter,  Elten,  Verden  och  Essen.  Ändtligen 
förklarade  Preussen  sitt  missnöje  både  med  Rhenska  förbundet  och 
franska  arméernas  fortfarande  ställning  i  Tyskland.  I  sådana  omstän- 
digheter begynte  Napoleon  äfven  utur  Frankrike  sammandraga  förstärk- 
ningar. Den  20  September  begai  konungen  af  Preussen  sig  till  Merse- 
burg  och  i  spetsen  för  en  stor  armé  flyttade  sedermera  sitt  bögqvarter 
till  Erfiut.  Franske  kejsaren  äter  skyndade  till  WTir/.bnrg,  hvars  kur- 
furste, med  titel  af  storhertig,  inträdde  i  Rhenska  förbundet.  Då  med- 
delade konungen  af  Preussen  sitt  ultimat,  trotsigt,  såsom  han  redan 
vunnit  segrar.  Det  innehöll,  att  heden  ej  med  annat  villkor  kunde  bi- 
behållas, än  att  Iranska  trupperna  samtliga  voro  dragna  tillbaka  öfver 
Rhenströmmen  innan  den  8  Oktober. 

Detta  var  signalen  till  franska  arméens  framryckande.  Konungen 
af  Preussen  hade  emellertid  förmått  kurfursten  af  Saehsen  att  träda 
på  sin  sida  och  ined  honom  conjungera.  sin  arm»'.  Den  9  Oktober  ut- 
färdade samme  konung  sitt  krigsmanifest,  som  innehöll  mångfaldiga 
förebråelser  emot  Napoleons  orättvisa,  trolöshet  och  äregirighet,  men 
ställde  tillika  i  full  dag  konungens  egen  svaghet,  duplicité  och  ofö 
tighet  Samma  dag  begyntes  flendtligheterna,  och  den  in  föreföll  vid 
Saalfeld  en  allvarsam  hållning,  hvarnti  prins  Ludvig  af  Preussen  för- 
lorade lifvet,  och  preussarne  1500  man  samt  32  kanoner,  franska  huf 
vudarméen  sammanstötte  nu  med  sin  vanliga  undransvärda  hastighet 
och    kom  så  till  sågandes  öfver  den  preussiska  em. ■lian  Nauinlnii 


Auerstädt,  hvarest  den  14  Oktober  tidigt  om  morgonen  en  batalj  leve- 
rerades, som  blef  decisiv. 

Ben  kallas  ock  efter  staden  Jena,  i  hvars  grannskap  slaget  stod. 
Det  var  samma  dag  som  ett  är  förut  österrikiska  arméen  blef  slagen 
emellan  Ulm  och  Memmingen.  Det  tillhör  krigshistorien  att  beskrifva 
fransoseraas  öfverlägsenhet  i  rörelser,  i  anfallskonst,  i  skicklighet  att. 
segra  och  att  profitera  af  segern  samt  preussarnes  förvirring  och  oför- 
farenhet.  Franska  arméen  hade  genomträngt  Thuringerskogen,  passerat 
Saalefloden  och  couperat  preussarne  från  Berlin,  utan  att  dess  rörelser 
genom  recognosceringar  ännu  voro  de  senare  bekanta.  Dagen  före  ba- 
taljen hölls  en  krigskonselj  i  preussiska  lägret,  om  man  ej  borde  reti- 
rera, hvartill  Möllendorff  styrkte.  Bin-hels  tanke,  att  sådant  skulle  för- 
derfva  arméens  esprit,  fick  öfvervigt.  Samma  dag  skref  Bonaparte  till 
konungen  ett  bref  med  vänlig  varning  för  ett  fredsbrott,  som  ännu 
kunde  undvikas,  men  det  framkom  ej,  förrän  bataljen  var  mest  åtgjord. 
Nog,  att  slagtningen  inom  få  timmar  var  afgjord.  General  Schmettau, 
en  af  största  moteurerna  till  kriget,  stupade  i  början.  Den  gamle 
hertigen  af  Braunschweig  blef  blesserad  i  ögonen,  och  afled  14  dagar 
derefter.  Öfver  25,000  man  blefvo  slagna  eller  fångna  samt  100  kano- 
ner tagna. 

Men  suiterna  af  bataljen  voro  förfärligare  än  själfva  bataljen. 
Preussiska  arméen,  afskuren  ifrån  Berlin,  från  sina  magasin  er  och  ba- 
gage, blef  alldeles  förskingrad.  Dess  särskilda  corpser  flydde  på  spridda 
håll  och  förföljdes  med  den  outtröttelighet,  som  tecknar  Bonapartes 
operationer.  Således  blef  prinsens  af  Oranien  corps  två  dagar  därefter 
tillfångatagen  i  Erfurt  och  vidare  prins  Eugénes  af  Wurtemberg  i  Halle, 
prinsens  af  Hohenlohe  vid  Prentzlow,  hertigens  af  Weimar  vid  Plauen. 
Vägen  stod  öppen  till  hjärtat  af  riket.  Den  olycklige  konungen  med 
sin  gemål  måste  lemna  sin  hufvudstad  i  sticket  och  fly  till  Kiistrin. 
Den  17  Oktober  ingick  kurfursten  af  Saehsen  en  neutralitetskonvention, 
Dresden  besattes  med  franska  trupper;  kurfursten  handterades  med 
all  mildhet,  såsom  tvungen  att  inträda  i  preussiska  förbundet,  och  lera- 
nade  sedermera  sina  trupper  till  Frankrike  samt  förklarades  för  ko- 
nung. Han,  så  väl  som  de  öfriga  sachsiska  furstarne,  inträdde  slutligen 
i  Rhenska  förbundet. 

Den  24  Oktober  höll  franske  kejsaren  sitt  intåg  i  Berlin.  Han 
förklarade  offentligen,  att  konungen  af  Preussen  förverkat  sin  tron,  att 
preussarne  borde  förblifva  i  Preussen  och  ej  intrigera  i  Tyskland,  och 
att    de  som   förledt  sin  konung  till  detta  folkförödande  och  opolitiska 


-  86 

krig,  icke  skulle  blilva  onäpsta.    För  öfrigl    ådagalade  tan  adelmod. 
Potsdam  befriades  från  all  kontribution,  till  vördnadsbetygelse  för  Pre 
drik  Il:s  aska.    filen  denne  store  konungs  värja,  orden  ocb  skärp  skir 
kades  atl  pryda  invalidernas  hus  i  Paris  Båsom  odödliga  troféer.    Bland 
en  otalig  mängd  eröfrade  fanor  voro  äfven  de  som  preuasarne  vid  Rosa 
bach  tagil  från  fransoserna,    Magdeburg,  inspärradb,  måste  kapitulera, 
Stettin   och    Kustrin    uppgåfvos   vid  första  uppfordran,   och  konungen 
fortsatte  sin   flykl    till   sina   preussiska  besittningar.    Fransoserna  ut- 
bredde Båg  öfver  Braunschweig,  Westphalen,  ända  '.ill  Tysklands  norra 
gränser,  Båsom  en  flod.    Och  preussiska  monarkien,  frukten  af  visa  k"- 
nungars  politik  och  tapperhel  i  L00  år,  mäktig  nog  atl  under  Fredrik  II 
i   sju   år   trotsa!   halfva  Europas  förenade  styrka,  föll  genom  en  batalj, 
hvilken   inom    M   dagar  kostade    L60,000  fångar,  flera  hundra  kanoner, 
alla  magasiner  och  öfriga  krigsförråd. 

Bataljen  vid  Auerstädt  hade  för  Sverige  äfven  den  obehaglig 
påföljd.    De  svenska  trupperna  i  Lauenburg,  som  utgjorde  etl  antal  af 
viil   pass    L200  inan.  och  öfver  livilka  öfversten  v.  Morian  efter  grefve 
Löwenhjelm   fått    befälet,   beordrades  väl   af  konungen  vid  första  kun 
skapen   om   Auerstädtska  bataljen   att  retirera  sig  till  Stralsund,  men 
innan   denna  befallning  ankom,  var  vägen  dit  afskuren,  och  då  v.  Mo- 
rian  den   2  November  anträdde  återmarschen,  måste  han  kasta  Big  åi 
Lubeck,   hvarest,  såsom  en  neutral  stad.  portarne  för  honom  slöto 
att  han  nödgades  spränga  upp  dem.    Etl  par  dagar  användes  sedermera 
att,  bereda   fartyg  till  truppernas  emharquering  och  transport  sjö\ 
till  Stralsund,  da  emellertid  preussiske  generalen  Blucher,  flyende  med 
L6,000  man.  till  dr  svenskas  olycka  äfven  tog  sin  direktion  till  l.ui.e<k. 
sprängde  portarne  och  Lnqvarterade  sig  i  staden;  lifligl  förföljd  af  trenne 
franska  armécorpser,  under  storhertigen  af  Berg,  Bernadotte  och   Soult]. 
[><■  inträffade  vid  Lubeck  den  6  November,  stormade  staden  och  angrepo 
preussarne  med  en  häftighet,  Bom  gjorde  denna  olyckliga  stad  till  den 
blodigaste  tummelplats   för  alla  krigets  olyckor.    Bogar  af  lik  lågo  på 
gatorna,   hus  plundrades.    Snart    besatte  fransoserna   högra   stranden 
af  Trawefloden,  medan  preussarn''  ockuperade  den  venstra. 

Under  det  de  där  besköto  hvarandra,  Låg  större  delen  af  svenska 
trupperna  på  strömmen  i  sina  hatat-,  som  dels  i  brist  at  tid,  dels  för 
motvind  ej  ännu  hunnit  till  hafs.  Dock  hade  t  va  Bqvadroner  Smålands 
dragoner,  ett  kompani  Lifgrenadierer  och  något  ridande  artilleri  und- 
kommit T  denna  fr. r I  villade  ställning,  dä  svenska  trupperna 
sk..tthail   iv.r   bägge  de   vapenväxlande  fienderna   och  båtarne  sönder- 

Adltrbelh,  Anlrcknhujai ,  II.  J\ 


-  370  - 

skötos,  var  ej  arman  utväg  än  gifva  sig  fången.  De  voro  två  sqvadro- 
ner  Smålands  dragoner,  siu  kompanier  lifgrenadierer.  v.  Morian  själf 
hade  bland  de  första  embarqnerat  sig  och  sauverade  sig  till  Stralsnnd. 
De  svenska  fångarne  fördes  till  Frankrike.  Morian  ställdes  under  krigs- 
rätt och  dömdes  från  sysslan  samt  att  ersätta  sex  förlorade  kanoner. 

General  Bliicher  måste,  sedan  han  retirerat  sig  på  danskt  gebit, 
ändtligen  genom  kapitulation  gifva  sig  fången  med  de  bedröfliga  öf- 
verlefvorna  af  sin  corps.  Genom  missförstånd  föreföllo  äfven  fiendtlig- 
heter  emellan  franska  och  danska  trupper;  men  vänliga  explikationer 
afbö.jde  allt  vidare  utbrott.  Den  31  Oktober  hade  fransoserna  redan 
tagit  Anklam  i  besittning  och  följande  dagen  Usedom.  Mecklenburg 
hade  äfven  fallit  i  franskt  våld,  hertigen  af  Mecklenburg-SchAverin  blif- 
vit  förjagad,  kurfursten  af  Hessen  likaså*);  och  antalet  af  landsflyktiga 
tyska  prinsar  var  större  än  här  särskildt  antecknas. 

Under  denna  förvirring,  som  icke  ens  med  redighet  låter  sig  be- 
skrifvas,  är  det  nästan  öfverflödigt  att  säga,  det  fredshandlingarne  mel- 
lan England  och  Frankrike  afbrötos.  Lord  Lauderdale  återreste  till 
England,  kort  efter  sedan  kejsaren  begifvit  sig  till  Tyskland.  Det  för- 
ljudes,  att  England  kunnat  återvinna  Hannover  och  behålla  Malta,  om 
det  velat  sluta  fred.  Men  hoppet  om  ett  lyckligt  resultat  af  den  nya 
koalitionen  afvände  all  böjelse  därtill.  Lord  Morpeth,  som  nu  var  skic- 
kad att  med  Preussen  återknyta  de  gamla  förbindelserna,  hann  ej  fram 
till  konungen,  förr  än  han  förlorat  bataljen  vid  Auerstädt,  och  seder- 
mera var  vägen  till  honom  stängd.  Emellertid  slöts  längre  fram  en 
fred  emellan  Preussen  och  England,  som  var  en  blott  formalité,  sedan 
de  sammanträdt  i  gemensamma  krigsrörelser  emot  franske  monarken. 
Hannover  hade  återfallit  i  franskt  våld,  och  Hameln  gått  öfver  efter 
ett  kort  motstånd. 

Oförmodadt  hade  nu  svenska  Pommern  blifvit  på  tvenne  sidor 
omhvärfdt  af  franska  trupper.  De  ströfvade  äfven  in  uti  landet;  och 
konungen  måste  mer  och  mer  vara  betänkt  på  Stralsunds  försvar. 
Till  den  ändan  utkommenderades  fem  bataljoner  indelt  infanteri  ifrån 
Sverige,  som  på  sena  hösten,  icke  utan  stor  tunga  för  landet,  under 
foderbrist  och  de  svåraste  vägar  marscherade  till  Skåne  och  därifrån 
öfverfördes   till   Pommern.    Alla  anstalter  i  Stralsnnd  bereddes  att  ut- 


*)  Han  beskylldes  att  halva   bemligen    rörbundit  sig  ined   Preussen  emol 

K  tank  rike,  och  hela  hans  land  togs  i  besittning. 


-  371  - 

härda  en  belägring,  och  ordres  gftfvos  ora  förstädernas  rasering,  som  ock 
längre  fram  verkställdes. 

Emellertid  togo  fransoserna  under  general  Mortiers  befel  Ham- 
burg i  besittning  inom  November  månads  slut,  där  alla  engelska  varor 
konfiskerades,  äfvensom  förut  Bkett  i  Leipzig  och  pä  flere  orter,  samt 
all  handel  och  kommunikation  med  England  Btängdes,  h\ilk<-t  rike  till 
och  med  för  sin  postgång  på  Ryssland  ej  hade  annan  vag  än  genom 
Sverige.  Yi<l  tillfälle  af  Hamburgs  ockupation  gjorde  franske  ministern 
Bourrienne  en  ouverl  ure  till  svenske  chargé  d'affaires  kongl.  sekreteraren 
Nel/.cl.  om  Sveriges  afträdande  från  koalitionen  och  iakttagande  af  neu- 
tralitet. Netzel  var  nog  oförsigtig  att  emottaga  och  till  konungen  in 
berätta  denna  proposition,  hvilken  togs  så  illa,  alt  utom  afslag  '• 
rappelierades  och  anbefalldes  att  själf  meddela  Bourrienne  detta  konung- 
ens beslul  samt  skälet  därtill.  Bland  steg,  bvilka  svårligen  stå  att  för- 
klara, var  den  befallning  svenska  tidningaredaktörer  Bngo  atl  hädan 
efter  kalla  franske  kejsaren  icke  mera  som  förr,  .M.  Bonaparte,  nian 
N.  Buonaparte.  Den  stillhet,  hvari  Pommern  lenuiades  till  årets  slut. 
satte  många  i  den  öfvertygelse,  atl  negociationer,  syftande  på  en  rap- 

l -henient.  förehades  mellan  Frankrike  och  Sverige,  men  framtidenvi 

sade,   atl    dessa   gissningar   varit    ogrundade,  eller  åtminstone  att  all 
åtgärd  därtill  varit   fruktlös. 

Nu  förestod  en  kamp  mellan  Frankrike  och  Ryssland,  som  Bäkerl 
kommer  atl  göra  epok  i  historien,  dessa  stora  makter,  som  hvar  för 
sig  hade  anspråk  på  styrelsen  af  Europa  och  som  afstånden  på  visst  sätt 
åtskiljt,  innan  Preussens  fredsbrotl  banade  dem  väg  ull  inbördes  för- 
ödelser. Redan  i  Berlin  tillkännagaf  Bonaparte  sitt  beslut  att  på  halfva 
vägen  möta  den  ryska  arme,  som  stod  sammandragen  i  Polen  för  att 
understödja  konungens  i  Preussen  operationer,  men  som  vid  underrät- 
telsen om  A.uerstädtska  bataljen  dragit  sig  tillhaka  från  Warschau. 
Genoni  polske  generalen  Dombrowsky,  som  Länge  tjenl  i  franska  ar 
raéen,  lät  han  den  :'.  November  afgå  en  proklamation  till  polska  natio- 
nen atl  resa  sig  och  att  nyttja  franske  monarkens  kraftiga  understöd 
till  återvinnande  af  sin  förlorade  själfständighet,  Under  Dombrowskys 
befäl  samlades  äfven  en  polsk  anm''  i  den  preussiska  andelen  af  detta 
fordna  rike;  och  vid  medlet  al  November  inryckte  där  flera  franska 
armécorpser.  Snarl  vein  de  i  besittning  af  Posen  och  Warschau,  dit 
Bonaparte  själf  anlände  under  de  lifiigaste  fröjdebetygelser.  At  preus- 
siska sidan  föllo  flera  lästa  orter  och  isynnerhet  Thorn  i  fransosernas 
liand.    Krigsteatern  utvidgades  nu  äfven  til]  Schlesien,  under  Hieronymi 


-  372  - 

Bonapartes  befäl.  Österrike  syntes  iakttaga  den  nogaste  neutralitet, 
men  hade  dock  sammandragit  en  stor  observationsarmé  i  Böhmen,  dit 
ärkehertig  Carl  var  sinnad  att  resa  från  Wien,  då  Auerstädtska  batal- 
jen vanns,  och  kejsaren  på  Bonapartes  anmaning  nödgades  återkalla 
hela  arméen,  som  i  händelse  af  krigslyckans  olika  utslag  förmodligen 
varit  ärnad  att  göra  gemensam  sak  med  de  koaliserade.  Det  förtjenar 
anmärkas,  att  vid  samma  tid  en  stor  armé  äfven  var  sammandragen  i 
Spanien.  Sedan  decisionen  vid  Anerstädt  qväft  all  stridslystnad,  be- 
svarades Bonapartes  förfrågan,  h vartill  den  var  ämnad,  med  den  för- 
klaring, att  kejsaren  i  Marocco  hotat  med  fiendtligheter,  men  att  allt 
nu  var  bilagdt. 

Franska  vapnens  oförväntade  framgång  ända  in  i  Polen  kunde 
ej  underlåta  att  göra  den  största  sensation  i  Petersburg.  Man  hade  ej 
väntat  att  inom  en  månad  se  krigsfeatern  flyttas  till  ryska  gränsen, 
sedan  ett  allieradt  rike  så  godt  som  försvunnit.  Ryska  rustningarne 
voro  ej  calculerade  på  denna  plan  och  kunde  ej  fortsättas  utan  till 
följd  af  löften  om  två  millioner  pund  sterl.  subsidier  ifrån  England. 
Därifrån  måste  förskrifvas  200,000  nya  gevär;  ja  man  begärde  och  er- 
höll några  tusen  ifrån  Sverige.  Ryska  arméen  hade  retirerat  för  att  för- 
stärka sig;  man  var  embarrasserad  om  en  general  en  chef.  Valet  föll 
slutligen  på  fältmarskalken  Kamensky,  som  distinguerat  sig  i  turkiska 
krigen,  men  var  nu  utlefvad,  och  säges  ej  emottagit  befälet  under  an- 
nat villkor,  än  att  kejsaren  och  storfursten  Constantin  skulle  afhålla 
sig  från  arméen. 

Krigslågan  hotade  nu  att  tändas  äfven  på  turkiska  sidan.  Otto- 
manniska  hofvet,  presseradt  både  af  Frankrike  och  af  England  och  Ryss- 
land om  allianco,  var  i  villrådig  förlägenhet  och  fattade  och  förändrade 
flere  gånger  beslut,  medan  ryssarne  under  hvarjehanda  pretexter  satte 
sig  i  besittning  af  Moldau  och  Wallachiet  samt  inneslöto  Choczim  och 
Bender.  Ändtligen  gjorde  Auerstädtska  segern  och  franske  ambassa- 
dören Sebastianis  verksamhet  slag  i  saken,  och  Porten  förklarade  den 
30  December  Ryssland  krig,  hvarefter  arméer  skickades  åt  Donauström- 
men, vid  hvilka  franska  ingeniörer  och  officerare  inställde  sig.  Bona- 
partes verksamhet  sträckte  sig  ända  till  Persien,  hvars  regent  Fetaly 
Sehah  han  uppeggade  till  fiendskap  mot  Ryssland.  Under  sitt  vi- 
stande fram  på  vintern  i  Polen  emottog  han  så  en  persisk  som  turkisk 
ambassadör. 

Emellan  franska  och  ryska  arméerna  föreföll  ingenting  af  vigt 
förrän   mot   slutet  af  December  månad.    Fransoserna  hade  utan  särde- 


-  37.'. 

les  motstånd  extenderai  sig  ål  Bug-  och  rJaxewströmmarne,  samt  i  I 
sen  på  andra  sidan  om  Osterode.    Den  26  December  och  fogande  dagar 
gerades  flera  bräffningar  vid  Pultusk,  Nasielsk,  Gotonim,  ökram.m. 
i  hvilka  både  fransoser  och  ryssar  tillegnade  >ig  Begern.    Att  mycken 
tapperhel    blifvit  ådagalagd  och  mycket  blod  gjutel  under  fältslag, 
man   ej  hade  annan  <ia^r  än  kanon-  och  musketeri-eld  och  i  en  botten- 
lös  terrain,   därom   kan   ej   tviflas,   men  resultatema  tycktes  ej  vittna 
atl  lyckan  fullkomligen  decideral  sig  på  aågondera  sidan.   Ryskt 
ralen  en  chef  Kamensky  hade  nu  nedlagt  befälet  och  fått  genera]  Ben- 
nigsen  till  efterträdare,  en  af  kejsar  Pauls  mördare.    Denne  man 
dock  ostridig  militärisk  förtjenst,  och  var  kanhända  af  alla  Bona] 
motståndare  den  som  bäst  uppvägt  honom.    Årstiden  och  landet 
skaffenhet    påminte  nu   de  stridande  att   gå  i  vinterqvarter,  och  året 
slöts  under  förberedelser  till  blodbadens  förnyande,  när  tillfället  framde- 
les medgaf. 

Detta  år  hade  för  Sverige  varit  kännbart  genom  en  stagnerad 
handel.  Produktplakatet  hade  blifvit  förklarad!  för  hvilande,  och  en- 
gelska skepp  konvoyerade  svenska  handelsfartyg.  Jårnexporten  var 
ganska  ringa.  .Missväxt  och  foderbrist  besvärade  de  flesta  provinser, 
bvarföre  ock  brännvmsbxänningen  inskränktes  till  tre  månader,  fördelta 
emellan  hösten  1806  och  våren  1807.  Sillfångsten  var  detta  år  genom 
den  in  på  följande  nyåret  fortfarande  blida  väderleken  ymnig;  men  ut- 
förseln generad  och  nästan  afskuren.  Med  bäfvan  föresåg  man  det  in- 
stundande  årets  händelser,  likasom  insvepta  i  ett  ogenomträngligt 
töcken,  1  .Malmö,  där  konungen  fästat  sitt  residens  och  lefde  ganska 
indraget,  hade  han  emottagil  besök  af  sin  svägerska,  hertiginnan  af 
Braunschweig  med  hennes  barn.  De  tillbragte  där  hela  vintern,  medan 
hennes  gemål  hertigen  var  sina  länder  förlustig,  och  äfven  inkognito 
tärer  gjort  ett  besök  i  Malmö. 

Genom  en  häftig  vådeld  i  Juli  manad  var  staden  Uddevalla  med 
undantag  af  ett  par  obetydliga  hus  hel  och  bållen  lagd  i  aska.  en 
"lycka,  som  jämte  innevånarnes  odrägliga  lidande,  medtog  den  all- 
männa brand-assecurauce-kassans  billgångar,  sa  att  denna  välgörande 
inrättnings  bestånd  sattes  i  vada. 


XIV. 

Kriget  i  Pommern.    Freden  i  Tilsit. 
Gustaf  IV  Adolfs  karakteristik. 

(1807). 

'c|lij  Januari  månad  syntes  farhågan  för  en  fransysk  belägring  af  St  ral- 
sund  med  mycket  skäl  böra  förminskas,  då  general  Mortier,  som  dit- 
intills hatt  sitt  högqvarter  i  Anklam,  i  största  hast  uppbröt  med  sin 
20,000  man  starka  armé  till  Friedland  och  blott  qvarlcmnade  7000  man 
att  försvara  gränsen.  Man  gissade  vådan  så  mycket  mera  försvunnen, 
som  bataljonerna  af  Kronobergs  och  Kalmare  regemente  hemförlofvades 
till  Sverige,  och  gingo  öfver  hafvot  den  26  Januari  under  don  ovanligt 
blida  vintern.  Men  denna  fredliga  utsigt  varade  ej  länge.  Mortier  åter- 
kom den  27  Januari,  forcerade  svenska  gränsposteringarne,  som  under 
reträtten  tappert,  dock  ej  utan  förlust  försvarade  sig,  ockuperade  Wol- 
gast,  Demmin  och  Greifswald  samt  ryckte  den  28  för  Stralsund,  hvar- 
est  anstalter  företogos  till  belägring.  Brist  på  groft  artilleri  och  vägar- 
nes  obeqvämlighet  syntes  vålla  den  lamhet,  hvarmed  dessa  fortsattes; 
och  till  förstörande  af  batterier,  som  af  fransoserna  uppkastades,  gjor- 
des i  Februari  månad  täta  utfall,  hvilka  väl  vittnade  om  svenska  tap- 
perheten, men  kostade  dock  blod  utan  ändamål,  hvarföre  de  ock  slut- 
ligen på  befallning  inställdes.  Att  landet  emellertid  for  illa  genom  re- 
qvisitioners  och  kontributioners  indrifvande,  förstås  af  sig  själfb.  (.Vne- 
ralguvernören  baron  v.  Essen  var  af  konungen  utnämnd  til!  general 
en  chef,  redan  då  H.  Maj:t  i  September  månad  lemnade  Pommern,  och 
han  förde  detta  befäl  på  det  mest  hedrande  sätt. 

Hvilan  emellan  franska  och  ryska  arméerna  i  Polen  biel'  ej  lång- 
g.    Något  efter  medlet  af  Januari  manad  försökte  general  Bennig- 


-  375  - 

»n  att  framtränga  till  nedre  Weichseln,  förmodligen  för  att  därifrån 
falla  franska  bufvudannéen  i  flanken,  betacka  Graudenz  och  Danzig 
och  öppna  sig  en  väg  till  Tyskland.  Han  hade  genom  ''ii  proklama- 
tion Bökt  uppvigla  hela  tyska  nationen  att  afakudda  franska  oket,  hvil- 
ken  dock  alldeles  förfelade  aiti  ändamål,  Föga  mera  verkan  gjorde  de 
anfall,  som  han  försökte  emot  flera  franska  armé-corpser.  Men  Bona- 
parte,  för  att  begagna  8ig  af  bana  rörelser,  framträngde  med  den  skynd- 
samhet,  som  tycktes  vara  bonom  ögon,  mot  hjärtat  af  Preussen  och 
syntes  vilja  afskära  ryssarne  ifrån  Königsberg,  där  de  i  lande 

magasiner,  samt  surprenerade  denna  Btad.  Bennigsen  sattes  härigenom 
i  aödvändighet  att  retirera,  bvilket  skedde  med  mycken  skicklif 
fasl  under  flera  blodiga  affärer,  ej  utan  ansenlig  förlust.  Vid  Preusisch 
Kylan,  en  fläck  4  '/,  mil  från  Königsberg,  hade  ryska  hufvudarméen 
fattat  stånd.  Där  kom  den  7  och  8  Februari  till  en  hufvudbatalj,  där 
Bonaparte  med  största  häftighet,  men  förgäfves,  sökte  spränga  ryska 
centern.  Efter  ett  mordiskt  fäktande  tillegnade  bägge  parterna  sig  se- 
gern, Byssarne  med  sin  vanliga  jaotance  föregåfvo,  att  kärnan  af  fran- 
ska arméen  var  förstörd,  att  de  tagit  tolf  örnar  och  blott  förlorat  6,000 
man.  De  vidgingo  dock  sedermera  en  förlust  af  20,000.  Fransosernas 
uppgift  var.  att  ryssarne  mist  30,000  man,  16  fanor  och  l<>  kanoner. 
Te  Deum  sjöngs  och  artillerisalvor  lossades  ä  ömse  sidor.  Del 
var,  att  tvenne  planer  échouerat,  att  fransoserna  behöllo  valplatsen. 
emedan  de  togo  sitt  läger  i  Kylan  i  nio  dygn,  och  att  bataljen  varit 
grutlig  för  mänskligheten,  men  indécise.    Fransoserna  di  ••lan, 

såsom  tmligt  synes,  af  brist  på  proviant  närmare  tillbaka  åt  Weichseln; 
och  bägge  arméerna  intogo  vinterqvarter  for  att  förstärka  och  förskansa 
siir,  tills  årstiden  tillät  nya  operationer. 

Däremot  fortsattes  kriget  i  Schlesien  med  oafbrutna  belägringar. 
Redan   del    förlidna   aret    hade   fransoserna  eröfrat  Gflogau.    Den 
nuari   kapitulerade  Breslau,  den  1«'>  Briegj  den  7  Februari  Schweidnitz. 
Fästningarne  Neisse,  i  ösel  och  Glatz  gingo  ej  "iver  förr  an  i  Juni. 

Vid  bofvel  i  Malmö  var  allt  stilla  och  tyst  Konungens  lefnad 
var  enslig.  Sällan  syntes  il.  Maj:1  annars  än  i  offentliga  gudstjenster. 
Etiketten  var  inom  horvet  sträng.  Regeringsärenden  afgjordes  utan 
konselj  eller  någons  rådförande.  De  föredragande  expedierade  Mött 
konungens  beslut.  Kyska,  preussiska  och  engelska  personer  af  högre  och 
lägre  rang  infunno  8ig  ej  sällan,  förmodligen  med  ministeriella  uppdrag; 
äfvensom  engelske  ministern  Pierrepont,  och  sedan  han  fatt  billstånd atl 
hemresa,  Strutton,   residerade   jämnt    i   Malmö;  men   ryske  min 


-  376  - 

Älopaeus  uppehöll  sig  i  Stockholm.  Oaktadt  det  mörker,  som  omgaf 
negociationerna,  tyckes  af  alla  omständigheter,  att  deras  gissning  som 
föreställt  sig  någon  rapprochement  med  Frankrike,  varit  ogrundad.  Intet 
tillfälle  uraktläts  att  i  svenska  papper  svärta  franska  procedurer;  ej  hel- 
ler att  minska  Bonapartes  och  öka  hans  fienders  fördelar.  Nu  utspriddes 
att  hans  arméer  ledo  af  hunger,  nu  att  de  härjades  af  smittosamma 
sjukdomar,  nu  att  de  voro  missnöjda  ända  till  att  vägra  slåss  i  ett 
ovant  klimat  och  ett  land,  der  föga  var  att  förvärfva.  Öfver  de  minsta 
krigstillfälligheter  i  Pommern  meddelades  vidlyftiga  och  prunkande 
rapporter,  och  de  som  kommo  fiån  baron  Armfelt  voro  utmärkta  ge- 
nom ironier  och  sarkasmer  mot  fienden. 

Hurudant  förhållandet  för  öfrigt  var  emellan  Sverige  och  dess 
allierade  är  svårt  att  säga.  Af  engelska  tidningspapper  syntes,  att 
Sverige  hade  260,000  p.  st.  från  England  till  godo  innostående.  I  afräk- 
ning  på  de  subsidier,  England  lofvat  Ryssland,  gingo  denna  vinter  3<  h  ),i  k  x  i 
p.  st.  landvägen  genom  Sverige  norr  om.  När  i  Mars  månad  en  ytterligare 
penningetransport  från  England  för  rysk  räkning,  till  ett  belopp  af 
:;;:>,<  xio  r:dr,  ankommit  till  Göteborg,  lät  H.  Maj:t  därpå  lägga  beslag 
och  förde  det  på  landtränteriet.  Detta  steg,  som  af  ingen  i  Stockholm, 
till  och  med  kanslipresidenten,  lär  varit  kändt  innan  det  verkställ- 
des, gjorde  mycken  sensation,  och  man  fruktade  en  brouillerie  med 
England  eller  Ryssland.  Sedermera  fick  man  veta,  att  konungen  upp- 
gjort en  fordran  till  detta  belopp  af  hos  Ryssland  i  anledning  af 
Drottrungholmska  traktaten  1791  inneståonde  subsidier.  H.  Mag':t  skic- 
kade en  kurir  till  ryska  hofvet  för  att  underrätta  om  det  mått,  lian 
tagit  att  göra  sig  betalt;  och  till  allmän  tillfredsställelse,  men  förundran 
förnam  man,  att  ryske  kejsaren  sådant  godkänt. 

Den  16  Mars,  eller  samma  dag  konung  Gustaf  III  blifvit  skjuten, 
afgick  konungens  befallning  till  regeringen,  att  operahuset,  hvaresi 
denna  mordgerning  var  begången,  skulle  raseras;  och  detta  beslut  15 
är  efter  händelsen,  och  sedan  H.  Maj:t  själf  sedermera,  bevistat  många 
féter  och  skådespel  därstädes,  kunde  oj  ryggas,  hvarken  i  betraktande 
af  den  betydliga  kostnaden,  som  enligt  förslag  uppgick  till  40,000  r:dr, 
eller  af  torgets  vanprydande,  hvilket  af  operabyggnaden  på  en  hel  sida 
inneslöts.    Ritningen  begyntes  följande  sommar  på  östra  sidan. 

Ett  gladare  ämne  att  anteckna  var  skånska  adelns  underdåniga 
anhållan  den  12  Mars  eller  drottningens  födelsedag,  att  få  uppresa  ett 
monument  på  slem,  torget  i  Malmö,  såväl  till  åminnelse  af  konungens 
och  drottningens  dårvaro,  som  af  Skånes  tacksamhet  för  I-T.  Mai:ts  flera 


:;77 

i  ill   denna    provinsens   förkofran  vidtagna  författningar.    Denna  \ 
sition   skall   kommit    från   grefve  Knuth  och  baron  Thoti    hvilken  föl- 
jande  våren    upphöjdes  till   grefve),  och  hade  man  förenal  8ig  al 
livart  frälsehemman  Bammanskjuta  6  r:dr.    II.  Ifaj:ts  svar  Innehöll,  atl 
med    huru    myckel    välbehag   han   ansåg   skånska   adelns  tank' 
måste  lian   dock   anmärka,  atl  de  öfriga  Btänden  i  provinsen  ej  blifvil 
börda,   huruvida   de   velat  ingå  i  samma  proposition;  och  livad  monu- 
mentet angick,  önskade  II.  Maj::  beldre,  atl  del  måtte  uppresas  ål  fält- 
marskalken  grefve   Stenbock,  som  frälsl  och  bevaral  skam-  ål  Sverige 
emol    dess  fiender.     Adelns  deputerade  sammanträdde  därföre   ånyo, 

och  beslöt  o  kommunicera  sitt  projekt  med  sina  i Istånd,  tillegna  mo 

uumentel  ål  grefve  Stenbock,  och  utbådo  8ig,  atl  del  måtte  få  sitl  rum 
i  Helsingborg,  vid  hvilken  stad  den  bekanta  bataljen  levererades,  som 
räddade  Skåne,  hvilkel  allt  i  nåder  bifölls. 

ni  franske  generalen  Mortiei  öfver  två  månader  legal  för 
Stralsund,  utan  att  något  hufvudsakligt  till  belägringen  blifvil  före- 
taget, fick  han  sin  monarks  order  att  aftåga  till  Colberg.  Svenska  be- 
fälet, härom  (som  det  säges  ifrån  preussiske  kommendanten  därsti 
i  tid  underrättadt,  lät  (1  -4  April  i  garnisonen  ifrån  Stralsund  utrycka 
och  falla  fransoserna  i  ryggen,  ifrån  hvilka  togos  öfver  1,000  fångar. 
Anklam  och  Demmin  ockuperades,  och  alla  franska  fönskansningar  åter- 
togos  och  förstördes.  Några  magasiner  föllo  tillika  i  var  hand.  Denna 
bedrift  firades  såsom  en  fullständig  seger  öfver  förjagade  fiender,  och 
Te  Deum  sjöngs  i  alla  svenska  kyrkor  för  Pommerns  befriande.  EL  exc. 
baron  Essen,  baronerna  Vegesack  och  Tawasl  fingo  svärdsordens  stora 
kors,  och  det  mindre  utdeltes  åt  många  officerare  af  lägre  grad,  som 
utmärkt  sig. 

Men  knappl  hade  dessa  fröjde-  och  nådebetygelser  försiggått, 
förrän  general  Mortier  den  16  April  med  sin  armé  vände  tillhaka.  Gi 
ueral  Armfelt,  som  med  missnöje  stod  under  h.  exa  Elssens  befäl  och 
tadlade  hans  försigtighel  såsom  pultroneri,  hade  förmodligen  i  hopp 
om  framdeles  fördelar  genom  offensiva  mått  fatta!  den  plan,  att  med 
några  tusen  man  svenskar  besätta  hela  gränslinien  allt  ifrån  Mecklen- 
burg till  grannskapel  af  Odern  på  en  sträcka  af  8  å  10  svenska  mil. 
franske  generalen  attackerade  denna  linie  på  centern,  genombröt  och 
öfverflyglade  den  på  ändarne,  och  tvingade  de  Bvenske  med  förlust  al 
vid  pass  800  man  döda  och  fångna  till  en  hastig  reträtt  Armfelt  i  i « ■  k 
själf  en  kontusion  och  blef  skild  från  befälel  för  öfverskridna  ordres. 
Men  svenska  trupperna  måste  hafva  varit  i  mycken  fara.  emedan  h. 


-  378  - 

exc.  Essen  den  18  proponerade  Mortier  en  vapenhvila.  De  kommende- 
rande generalerna  sammanträdde  i  Schlatkow,  och  stilleståndet  afslöts 
på  obestämd  tid,  under  vilkor  att  flondtligheterna  icke  skulle  återbe- 
gynnas  förrän  efter  10  dygns  uppsägning,  att  Peeneströmmen  skulle 
bli  arméernas  gräns,  att  inga  engelska  eller  andra  mot  Frankrike  er- 
nade  landsättningstrupper  skulle  emellertid  förunnas  frihet  till  anfall 
igenom  Pommern,  och  att  Sverige  icke  heller  skulle  meddela  Danzig 
eller  Colberg  något  biträde.  Denna  öfverenskommelse  blef  af  konungen 
gillad.  En  senare  förlängning  till  30  dagars  uppsägelse  lär  däremot  ej 
hafva  vunnit  konungens  ratifikation. 

Franska  bulletinen  om  de  vunna  fördelarne  i  Pommern  var  för- 
fattad i  de  för  svenska  konungen  och  nationen  aktningsfullaste  ord- 
sätt, en  ton,  som  hela  detta  år  varit  iakttagen.  Man  beklagade  alle- 
nast den  mot  Sveriges  politiska  intresse  inträffade  söndringen  emellan 
tvänne  nationer,  som  ifrån  sekler  tillbaka  varit  vänner  och  naturliga 
allierade.  Man  beklagade  de  olägenheter,  som  Pommern  lidit;  och  kej- 
sarens önskan  förklarades  att  tillfoga  denna  svenska  besittning  det 
minsta  möjliga  onda.  I  sanning  är  franska  expeditionen  i  Pommern 
svår  att  förklara,  då  den  ej  drefs  med  större  aktivitet 

1  början  af  Maj  månad  lemnade  Deras  Maj:ter  Malmö.  Drott- 
ningen, som  var  i  välsignadt  tillstånd  och  väntade  sin  förlossning  i 
Juni,  begaf  sig  med  sina  barn  och  syster  till  Helsingborg  (12  Maj), 
hvarifrån  sistnämnda  prinsessa  öfvergick  till  Helsingör,  men  det  öfriga 
kongl.  huset  fortsatte  resan  öfver  Göteborg  till  Stockbolm,  där  Hennes 
Maj:t  med  mycken  glädje  emottogs  den  25  Maj.  Konungen  däremot, 
åtföljd  af  h.  exc.  Toll,  gick  den  11  Maj  öfver  Stralsund,  dit  äfven  gene- 
ralen baron  Wrede  var  beordrad.  H.  Maj:t  förklarade  där  h.  exc.  baron 
Essen  mycken  nåd,  men  entledigade  honom  från  öfverbefälet. 

&aron  Armfelt  låg  där  sjuk,  begärde  att  oklädd  få  uppvakta  H. 
Maj:t,  men  fick  på  konungens  befallning  blott  ett  besök  af  h.  exc.  Toll 
och  tillstånd  att  till  sin  bälsas  skötande  resa  till  Sverige.  Han  kom  ock  i 
början  af  Juni  till  Stockholm,  hvarifrån  han  sedan  begaf  sig  till  Loka 
brunn.  Såsom  märkvärdigt  må  antecknas,  att  han  ej  allenast  besökte 
riksdrotscn,  utan  ock  hertig  Carl,  hvilken  herre  så  förgätit  hans  förrä- 
deri, att  han  sedan  Mars  månad  stått  med  honom  i  brefvexling,  och 
jämväl  låtit  för  sig  presentera  Armfelts  fordne  agent,  kongl.  sekrete- 
raren Ebrcnström,  som  17'-U  statt  på  schavott  i  halsjärn.  Man  tror, 
att  presidenten   grofve  Ugglas  bemedlat  denna  förundrans  värda  förso- 


:!70  - 

1 1  i  1 1  ur  emellan  hertigen  och  Armfelt.     Hertigen  hade  denna  vår  varit 
mycket  sjuklig  och  besvärad  af  andtftppa. 

I  Maj  månad  hade  general  Mortier  blifvil  kallad  till  Polen,  och  i 
Stettin  samt  vid  svenska  gränsen  en  armé  sammandragen  under  gene- 
ral Brunos  befäl,  som  skulle  förstärkas  till  80,000  man*).  Farhågan  för 
en  engelsk  landstigning  var  därtill  sannolikaste  anledningen.  Den  var 
af  de  koaliserade  ifrigt  påyrkad,  men  i  England  långsamt  beredd,  un- 
der den  nya  ministérförändring,  som  där,  jämte  parlamentets  upplös- 
ning, förefallit.  Mot  slutet  af  Maj  månad  inskeppades  den  sa  kallade 
tyska  legionen,  men  bestämningen  hölls  hemlig,  svenska  skepp  hem- 
tade  vid  samma  tid  preussiska  trupper  till  ott  antal  af  flera  tusende 
ifrån  Pillau  till  Stralsund,  anförde  af  general  Blucher,  som  blifvit  ut- 
vexlad  mot  franske  generalen  Victor,  och  dessa  trupper  unden 
mönstring  af  konungen  af  Sverige,  som  skulle  taga  dem  under  sitt 
öfverbefål.  1,800  man  linska  trupper  voro  ock  beordrade  att  förstärka 
arméon,  och  inom  Juni  månads  slut  voro  redan  4,'xni  engelsmän  an- 
lända till  Riigen  samt  engelska  krigskommissariatet  till  Stralsund. 
Midt  under  dessa  hotande  liknelser  till  nytt  utbrott,  hade  dock  den  29 
Maj  en  öfverenskommelse  blifvit  träffad  af  baron  Tawast  på  svenska 
och  öfverste  Foy  på  franska  sidan  i  Demmin  om  fångarnes  utvexling, 
som  dock  stannade  vid  36  officerare");  och  den  4  Juni  hade  11.  .Maj:t 
ei t  sammanträde  med  general  Brune  i  Schlatkow,  hvars  resultat  ej  är 
bekant:  dock  troddes  det  för  fredshoppet  föga  gynnande,  ehuru  vapen- 
h vilan  fortfor. 

Drottningens  förlossning  skodde  i  Stockholm  den  22  Juni  kl.  2 
om  morgonen  af  en  prinsessa,  som  med  vanlig  högtidlighet  den  26  döp- 
tes i  slottskyrkan  och  kallades  Cecilia,  till  minne  af  konung  Gustal 
[:s  dotter  af  samma  namn,  som  var  förmäld  med  en  markgrefve  af 
Baden.  Bland  faddrarne  förtjäna  att  antecknas:  konung  Ludvig  XVIII 
och  konung  Fredrik  Wilhelm  111  af  Preussen,  ett  utmärkt  vedermäle 
af  konungens  ståndaktiga  tänkesätt  för  olyckliga  vänner,  men  föga 
ledande  till  hopp  om  en  nära  förestående  fred.  Oaktadl  de  mindre  för- 
delaktiga tankar  il.  Maj:l    i   längre   tid  hyst  om  sistnämnde  monark, 


"i  Denna    armi    bestod   af  fransoser,    italienare,   ba yrare,  uHchaffi  nbu 
sachsare,  holländare   och   spaniorer,  .it'  ti\  i  I  k«n  sistnämnda  nation  en  talrik  corpt 

d'ai  in ikupi  ral   Hanno\  er. 

')  Di    svenska   fångarne    vroro   förde  till  Lothringen  och  Cb |>agm  :  af  de 

franska   fördes  1,900  till  Stockholm,   bvaraf  800  användes  till  Telji   kana- 

lon ech  KW  på  nya  bron  i  Stockholm.    De  Bngo  n  sk.  om  dai 


-  380  - 

var  dock  förtroligheten  nu  så  återställd,  att  herr  v.  Brinkman  blifvit 
till  honom  ackrediterad  såsom  svensk  minister  och  herr  Tarrach  i  Stock- 
holm såsom  preussisk.  Han  hade  före  brouilleriet  innehaft  denna  post, 
och  nu  öfver  vintern  såsom  privat  person  uppehållit  sig  i  samma  huf- 
vudstad. 

Den  olycklige  preussiske  monarken,  undan  sina  fiender  så  till 
sågandes  landsflyktig  i  sitt  eget  rike,  hade  med  gemål  och  barn  denna 
vinter  uppehållit  sig  merendels  i  Königsberg  eller  Memel.  Ett  stille- 
stånd  emellan  honom  och  Napoleon  var  väl  både  föreslaget  af  begge 
sidors  fullmäktige,  afslutadt  och  af  franske  kejsaren  ratificeradt.  Hans 
preussiska  Maj:t  hade  derigenom  kunnat  frälsa  en  stor  del  af  sitt  land; 
men  som  en  artikel  innehöll,  att  han  ej  skulle  lemna  ryska  trupper 
durchmarsch,  och  han  nu  alldeles  måste  kasta  sig  i  Rysslands  armar, 
att  förtiga  det  han  ock  svårligen  var  i  stånd  att  uppfylla  samma  vill- 
kor, blef  denna  konvention  ej  af  honom  gillad. 

Mot  våren  ankom  ryske  kejsaren  själf  med  sin  bror  furst  Kon- 
stantin till  ryska  arméen,  dock  utan  att  i  egen  person  taga  befälet  öf- 
ver densamma,  och  hade  med  konungen  i  Preussen  ett  rörande  sam- 
manträde Bägge  monarkerna  uppehöllo  sig  sedermera  någon  tid  till- 
sammans i  Bartenstein.  Vintern  och  våren  användes  fruktlöst  till 
negociationer  med  fienden,  hvilken  emellertid,  posterad  längs  Weichsel- 
strömmen  på  en  ofantlig  linea,  ifrån  hafvet  till  Warschau,  anlade  starka 
förskansningar  och  sammandrog  trupper  dels  från  sina  bundsförvandter, 
dels  genom  starka  konskriptioner  ifrån  Frankrike.  Det  påstås,  att  man 
öfverenskommit  om  en  kongress  i  Köpenhamn  af  alla  de  krigförande 
makternas  sändebud;  kejsaren  af  Österrike  hade  jämväl  tillbjudit  sin 
bemedling,  men  proponerat  någon  stad  i  sitt  land  till  konferensernas 
hållande.  Engelska  politiken  var  dock  för  mycket  interesserad  i  krigets 
fortfarande,  för  att  ej  uppkasta  hinder  och  åtminstone  söka  utdraga 
tiden,  hvilken  ock  gick  förlorad,  ända  till  dess  årstiden  tillät  nya  krigs- 
operationer. 

Bonaparte,  som  förlagt  sitt  högqvarter  till  slottet  Finkenstein, 
lät  då  i  April  månad  formligen  belägra  Danzig.  Fästningens  st  vika 
och  lättheten  att  från  sjösidan  inkasta  manskap,  kiigs-  och  lifsförnö- 
denheter,  syntes  göra  detta  företagande  både  svårt  och  långsamt. 
Preussiske  kommendanten  grefve  Kalkreuth  var  en  man  af  erkänd 
ära,  tappcrhct  och  militärisk  förtjänst,  och  en  20,000  mans  bosättning 
af  ryska  och  preussiska  trupper  syntes  gifva  det  bästa  hopp  om  för- 
svar.   Men  franska  belägringsarmcens  styrka  till  60,000  man,  dess  chefs, 


-  881  - 

general  Lefévres,  skicklighet,  bombarderingene  och  del  grofVa  artili 
verkan   så   på    Ristningsverken   som  i   staden,  och  framför  allt  d< 
cnia  arméernas   nog   lama  försök  .ull  undsatta  den,  bragte  denna  huf- 
vudfastning  omsider  till  ofvergång.    Den  24  Maj,  då  bréche  redan  var 
skjuten,   proponerade   grefve    Ealkreutb  kapitulation.    Den  afslöts  den 

arnisonen,  som  då  blott  bestod  af  9,000  man,  Sek  fritt  aftåg,  med 
förbindelse  att  ej  tjena  emot  Frankrike  pfl  ett  ar;  och  fransoserna 
blefvo  mästare  både  af  Danzig  och  Weichselmunde,  hvaresl  funnes 
ofantliga  fÖiTåd  af  lifemedel,  mnnition  och  kanoner. 

_a  försök  atl  anfalla  franska  arméens  bögra  flygel,  för  att 
däråt  vanda  uppmärksamheten  från  belägringen,  hade  med  föga  fram- 
gång af  ryssarne  blifvit  gjorda;  men  sedan  Danzig  gått  öfver  och 
tjänte  franska  venstra  flygeln  till  det  fastaste  stöd,  blef  del  en  nöd- 
vändighet ait  försöka  något  decisivt  pfi  fältet,  hvilkel  förmodligen 
varit  försigtigare  att  våga,  innan  fransoserna  hunnit  förstärka  sig 
med  hela  belägringsarméen.  Efter  franska  uppgifter  var.  denna  obe- 
räknad, Bonapartes  har  220,000  nian  stark,  och  om  denna  styrka  tåler 
afprutning,  lär  dock  vara  visst  atl  i  senare  tider  aldrig  en  större  stått 
på  ett  ställe  samlad.  Kyska  arméens  styika  känner  nian  mindre  bel 
stämd  t;  helst  deras  egna  uppgifter  varit  gigantiska  anda  till  otrolighet. 
Emellertid  begyntes  från  ryska  sidan  den  ö  .inni  flera  attacker  på  åt- 
skilliga punkter  af  franska  limen,  hvilkas  resultater  voro,  att  ryska 
arméen  måste  retirera  till  Beilsberg,  hvarest  Bonaparte  den  k»  och  11 
forcerade  dem  i  deras  starkt  förskansade  läger,  tvingade  dem  att  temna 
sitt  artilleri  och  bagage  och  alt  retirera  sig  till  Friedland.  Där  angrep 
han  dem  den  1-1  Juni,  samma  dag  han  7  år  tillbaka  segra!  vidMarengo, 
och  vann  en  fullkomlig  seger.  Kyska  centern  sprängdes,  \->  till  18,000 
man  lågo  pä  valplatsen,  omkring  12,000  fångar  gjordes  och  80  kanoner 
eröfrades*).  Med  öfverlefvorna  af  sin  armé  drog  Bennigsen  sig  till 
Tilsif. 

Fransoserna  inryckte  den  16  Juni  i  Königsberg,  där  ibland  an- 
dra betydande  fördelar  150,000  engelska  gevär  föllo  i  franskt  vald,  hvilka 
for  rysk  räkning  ditkommit  och  ej  ännu  hunnit  utskeppas.  Kyska 
dérouten  fortsattes  ännu  längiv  och  inom  egen  gräns.  Sedan  franso- 
serna utan  motstånd  passerat  Predelfioden,  utsträckte  de  sig  anda  till 
Niemen   och  togo  jämväl  Tilsil  i  besättning.    Då  följde  en  proposition 


"i  [från  den   .",  titt   den    15  Juni  fOrsäkraft,  atl  ryska  arméen  förloral 
00/100  man  oeb  både  ej  qvar  öfver  00  kanoner. 


-  382  - 

från  general  Bennigsen  om  stillestånd.  Til]  dess  afslutande  befqllmäk- 
tigades  på  franska  sidan  fursten  af  Neufchåtel  Alexander  Berthier,  och 
a  den  ryska  furst  Labanoff  Rostowsky. 

Konventionen  tecknades  den  21  Juni  och  ratificerades  ofördröj- 
ligen  af  Napoleon  i  Tilsit  och  kejsar  Alexander  i  Taurogen.  Den  inne- 
höll, att  vapenhvilan  skulle  ega  rum  på  obestämd  tid  och  uppsägas 
30  dygn  innan  fiendtligheterna  kunde  återbegynnas;  att  arméernas 
gränser  skulle  sträcka  sig  från  Curiska  hafvot,  Niemen-  och  Narew- 
strömmarne  utföre  till  landskillnaden  emellan  Ryssland  och  Preusseji; 
att  fullmäktige  skulle  nämnas  och  genast  sammanträda  till  afslutande 
af  en  definitiv  fred;  att  stillestånd  et  mellan  Frankrike  och  Preussen 
inom  4  till  5  dagar  skulle  slutas,  och  emellertid  fransoserna  ingen 
fiendtlighet  emot  Preussen  föröfva;  och  att  öfverenskommelse  om  fån- 
garnes utvexling  rang  för  rang  och  grad  för  grad  skulle  träffas.  Det 
utfästa  stilleständet  mellan  Franklike  och  Preussen  undertecknades 
den  25  af  fursten  af  Neufchåtel  och  general  Kalkreuth,  af  innehåll:  att 
preussiska  trupperna,  som  voro  i  Stralsund  och  Pommern,  skulle  för- 
blifva  neutrala,  och  fästningen  Graudenz  och  Colberg  (som  belägrades) 
jämte  Pil! au  och  de  fästningar  i  Schlesien,  som  ej  ännu  voro  i  franskt 
våld,  in  statu  quo,  utan  att  nya  arbeten,  förstärkningar  eller  provisio- 
neringar under  vapenhvilan  kunde  ega  rum. 

Konungen  af  Preussen  hade  nu  ej  qvar  af  sitt  rike  mer  än  det 
lilla  distriktet  mellan  Memel  och  Niemenströmmen,  men  franska  ar- 
méen  sträckte  sig  ifrån  Curiska  hafvet  till  Grodno,  och  dess  högra  fly- 
gel,  kommenderad  af  Massöna.  hade  med  lika  framgång  intagit  sin 
ställning  på  ryska  gränsen  ifrån  Narew  till  Bugströramens  ursprung. 
Man  kan  säga,  att  fransoserna  stodo  vid  portarne  af  Petersburg,  då 
stillcståndet  afbröt  krigsoperationerna,  och  en  oförmodad  förtrolig- 
het mellan  de  krigförande  monarkerna  efterträdde  den  afgjordaste  för- 
bittring. 

Redan  den  25  Juni  hade  kejsar  Alexander  och  Napoleon  på  den 
förres  proposition  ett  sammanträde  på  Niemenströmmen,  där  på  en  fiott- 
bro  en  paviljong  var  inrättad.  Sam  man  t  rädet  förnyades  följande  dagen 
äfven  med  konungen  af  Preussen.  De  tre  monarkerna  flyttade  sedermera 
tillsammans  i  Tilsit,  spisade  familjert  med  hvarandra  och  läto  påskina 
den  uppriktigaste  vänskap.  Fredsangelägenhcterna  befordades  med 
ifver,  och  negociationerna  hade  den  framgång,  att  den  8  Juli  freden 
mellan  Frankrike  och  Ryssland  tecknades  af  prinsen  af  Benevent 
(Talleyrand),   furst    Knrakin   och    furst  Labanoff  Rostowsky,  och  den  0 


883  - 

mellan    Frankrike   och    Preussen   af  prinsen   af   Beneyenl    och 
ral    Kalkreuth ').     Att    mänga   separat-artiklar  emellan  Frankrike  och 
Ryssland   blifvit  öfverenskomna,  ax   sä    myckel    otvifvelaktigare,  som 
Cattaro  och   de  sju  öarnea  republik    ej   ens    i    traktaten,   Bådan  den 
ratificerades  och   publicerades,   äro  nämnda    Konungen   af    Pn  u 
förlorade  halfva   aitl    rike  och  nödgades  anse  den  behållna  hälften  för 
en   presenl    af  sin   segervinnare  och  Bin   beskyddare.     Den  olyckliga 
drottningen  af  Preussen  gjorde  etl  besök  i  Tilsit  och  njöt  all  är< 
ning,   som  tillkom  en  så  bög  dam,  men  visade  >kr  nedslagen  och 
bunden,  hvilkel  ej  var  anderligt,  dä  hon  eftereinnade  de  förluster,  ben 
ii.  s  influence  t  ill  Btor  del  orsakat 

Den  '.»  åtskildes  monarkerna  efter  utvexlade ratifikationer.   Ryske 
kejsaren   återvände  till    Petersburg;  den  franske  tog  vägen  ät  Köi 


•i  Fredstraktaten  mellan  Frankrik ii  Ryssland  i  29  artiklar  innehöll  hnf- 

vudsakligen :  atl    kejsar    Napoleon    par   égard    för  Hans  ryska  Maj:l  återställde  ål 

konungen  i  Preussen  de  <  röfrade  ländi  r,s i  traktaten  mellan  Frankrike  och 

årskildi  omförmälas;  att  hertigarne  af  Sachsen-Coburg,  01denbur§ 
lenburg-Schwerin   återställas  i  rolig  besittning  af  sina  länder,  men  hamnarm 
blifva    i    fransk  possession,  tills  fred  ar  sluten  mellan  Frankrike  och  England;  atl 
kejsar   Napoleon   antager   rysk    bemedling   mellan  sig  och  England;   att  Byssland 
erkänner  konungen  i  Neapel  Josef  Napoleon,  i  Holland  Ludvig  Napoleon  och  Rbenska 
förbundet  med  alla  dess  ledamöters  titlar  och  besittningar  nu  eller  framdeles;  a 
såren  af  Ryssland  afträder  herrskapet  Ji  \  era  i  <  >si  friesland  t  itl  konungen  af  Holland; 
ati  kejsaren  af  Ryssland  erkänner  prins  Hieronymus  Napoleon  för  konungi  Wesi 
phalen,  hvilkel  rike  skall  formeras  al  de  pro>  insei  Preussi  n  afträdl  v  ester  om  Eltw  n 
och  a  1 1. 1  ra  stater,  erkännande  hvad  disposition  kejsar  Napoleon  af  dem  gör;  ati  fiendt- 
Ligheterna  mellan  Ryssland  och  Porten  skola  upphöra,  så  snart  och  ebvarstädes  tid- 
ningen "in  denna  traktat  officiell  framhunnit;  ati  ryska  trupperna  skola ovacuera 
Wallacbiel   och    M-Man,   dock  skola    de  ej  ockuperas  af  turkarne,  förrän  definitiv- 

mellan  d Ii  ryssarne  är  ratificerad;  atl   Ryssland  emottager  Frankrikes 

bemedling  emellan  sig  och  Porten;  att  begge  kejsarne  garantera  h varandra  sina 
besittningars  integrité  och  de  makters,  som  begripas  under  denna  traktats  inur 
håll;  att  krigsfångarni  derstädes  återställas  ömsesidig!  i  massa  utan  utvexling; 
att  alla  handelsrelationer  mellan  Ryssland,  Frankrike,  Italien,  Neapel,  Holland, 
Rbenska  förbundel  etc.  blifva  som  före  kriget;  atl  begge  bofvens  ceremoniel  skall 
inrättas  på  principer  af  réi  iprocité  och  jämnlikhet. 

Fredstraktaten   emellan   Frankrike  och  Preussen  innehöll  bufvudsakl 
90  artiklar:  atl   Preussens  gamla  besittningar  till  högerom  Elben,  jämte  Schlosien 
och   Glatz,  samt    konungarike!    Preussen,  såsom  del  var  beskaffad!  den  i  Januari 
1772,   med   alla    fästningar   återställas   konungen;   likaledes   Bladen   och  citadellel 
Graudenz.    Att   konungen    af   Preussen    erkänner    konungarne    Ludvig  af  Holland 
samt  Josef  af  Neapel,  jämti    Rbenska  förbundel  med  dess  leda ters  titlar  och  be- 
sittningar, de  som  an  äro  i  ller  framdeles  kunna  blifva;  ati  konungen  al  Pn 
erkänner  Hieronymus  Bonaparte  för  konung  af  Westphalen,  h vilket  rike  skall 
af  de  mellan  Elbe  och  Rhen  ford Preussen  tillhöriga  provinser,  dem  Hans  preus- 
siska Maj:i  evärdeligen  afträder,  såsom  ock  af  andra  stater,  hvilka  na  hefini 
i  kejsar  Napoleons  besittning;  erkännandes  konungen  al  Preussen  alla    • 


-  384  - 

berg  samt  vidare  till  Dresden,  där  han  inträffade  den  17  och  efter 
några  dagars  vistande  hos  sin  nye  protegé,  konungen  af  Sachsen  *), 
fortsatte  resan  Ofver  Frankfurt  till  Paris.  Hans  ankomst  skedde  dit 
den  27  Juli,  och  att  den  var  ett  triumftåg,  behöfver  ej  nämnas.  Kort 
därefter  firades  konungens  af  Westphalen  biläger  med  prinsessan  af 
Wiirtemberg.  De  nya  majestätemas  residens  fastställdes  i  Cassel  och 
ockupationen  till  den  1  September. 

I  Konstantinopel  hade  flera  händelser  förefallit,  som  böra  tagas 
under  en  hastig  öfversigt.  Sedan  franska  alliancen  blifvit  vidtagen, 
hade  vänskapen  emellan  Porten  och  England  naturligtvis  afbrutits; 
men  engelske  ambassadören  Arbutlmoth  hade  gjort  så  skarpa  deklara- 
tioner i  förtröstan  på  den  engelska  flottan  i  Archipelagen  under  amiral 
Duckworths  befäl  och  den  ryska  i  Svarta  hafvet,  att  turkiske  kej- 
saren förklarat  sig  ej  vidare  kunna  anhöra  hans  propositioner  och 
hotat  att  låta  arrestera  alla  engelsmän  i  sina  stater.  Ropet  mot  denna 
nation  blef  så  starkt,  att  ambassadören  fann  säkrast  lemna  Konstan- 
tinopel och  begaf  sig  på  engelska  flottan.  Detta  skedde  den  20  Februari. 
Engelske   amiralen   seglade    då  genom   Dardanellerna,  ett  försök,  som 


ments  med  de  äfträdda  länderna,  som  kejsar  Napoleon  vill  göra,  såsom  uttryckli- 
gen i  denna  traktat  intagna;  att  alla  hemliga  eller  uppenbara  konventioner  mel- 
lan Preussen  och  någon  makt  på  vestra  sidan  om  Elbe,  som  ej  kriget  brutit,  annul- 
leras,  att  Hans  preussiska  Maj:t  afsäger  sig  alla  rättigheter  för  sig  och  sina  arf- 
vingar  på  alla  gebit  utan  undantag  mellan  Rhen  och  Elbe,  och  på  alla  besittningar, 
tillhöriga  konungen  af  Sachsen  och  Anhalt  höger  om  Elbe;  att  Hans  preussiska 
Maj:t  afträder  till  konungen  af  Sachsen  Kotbuser-kretsen  i  Neder-Lausitz,  och  alla 
besittningar  i  Polen,  som  sedan  den  1  Januari  1772  kommit  under  Preussens  välde, 
med  undantag  af  Ermeland  och  Graudenz  m.  m.  efter  en  fullständig  gränslinje 
norr  om  Kulmska  gebitet,  från  Weichseln  öfver  Waldau  till  Scheidemuhl  och 
Driesen,  hvilka  afträdda  besittningar,  under  namn  af  hertigdömet  Warschau,  till- 
falla med  en  för  landet  lämplig  fri  konstitution  konungen  af  Sachsen,  som  får  till 
detta  nya  land  en  militärlandsväg  genom  konungens  af  Preussen  länder;  atl  grän- 
sen mellan  hertigdömet  Warschau  och  Ryssland  regleras  efter  det  naturliga  lägget, 
enligt  en  fastställd  linie,  hvarmedelst  vissa  distrikter  evårdeligen  införlifvas  med 
Kyssland;  att  staden  Danzig  med  två  mils  gebiet  blir  fri  och  sjclfständig  samt 
ställes  under  Preussens  och  Sachsens  beskydd;  att  ingen  för  politiskt  deltagande 
i  de  förflutna  oroligheterna  förföljes  eller  förfördelas  i  de  konungen  af  Preusseu 
återställda  provinser^  att  Danzigs  hamn  och  gebiet  spärras  för  England,  likaså 
alla  preussiska  hamnar,  tills  freden  mellan  Frankrike  och  England  blifvit  ratifice- 
rad; att  krigsfångarne  återlemnas  utan  utvexling,  och  terminen  fin-  evacuati© 
nerna  med  första  aftalas. 

(NB.  Preussen  förlorade  genom  denna  fred  vid  pass  lyra  millioner  menni- 
skor  och  behöll  ej  qvar  öfver  fem.  Ryssland  ökte  sin  folkmängd  med  200,000  i 
Polen). 

*)  Der  underskref  och  utfärdade  han  konstitutionen  för  hertigdömet  War- 
schau den  22  Juli. 


-  385 

utan  särdeles  motstånd  lyckades,  lade  Big  utanför  Constantinopel  och 
hotade  med  bombardering;  men  franske  ambassadören  Sebastiani  an- 
vände så  mycken  fermeté  och  rådighet,  atl  Luikiska  ministéren  Icke 
läl  skrämma  Big.  Under  del  man  negocierade  i  flera  dagar  öfver 
de  engelska  propositionerna,  som  '-.i  gingo  ul  pä  mindre,  an  atl  Porten 
skulle  förena  sin  sjömak!  med  den  engelska  emol  Frankrike  och  in- 
taga engelsk  besättning  på  Dardanell- slotten  samt  i  Alexandria,  sam 
lades  en  ansenlig  armé  i  Konstantinopel,  skansarne  vid  Dardanellema 
Battes  under  franska  ingéniörers  inseende  i  godt  försvarsstånd,  och  så 
verksamma  försvarsanstalter  träffades,  atl  Duckworth  fann  rådli( 
början  af  Mars  månad  atl  Begla  tillbaka  genom  Dardanellema,  vid  hvil- 
kri  tillfälle  etl  par  mindre  fartyg  skötos  i  sank.  Derpå  följde  krigs- 
förklaring af  Porten  och  beslag  på  all  engelsk  egendom. 

Denna  misslyckade  expedition  verkade  mol  engelska  nationen 
mycken  förbittring  i  Konstantinopel,  hvaresl  krigsanstalterna  sa  mol 
England  som  Kyssland  drefvos  med  fördubblad  energi.  Men  en  tron- 
förändring förestod  der  innan  kort.  Sultan  Selim  111  hade  indisponeral 
janitscharerna  genom  nya  uppsatta  trupper,  hvilka  han  låtil  inråtta 
på  europeiskt  vis.  Denne  herre  hade  ock  tvärtemol  Alkorans  stadgande, 
aom  bjuder  atl  ingen  sultan  får  regera,  som  efter  7  års  förlopp  ej  har 
någorj  manlig  bröstarfvinge,  redan  på  thronen  barnlös  tillbragi  18  år. 
Han  hade  utom  dess  visat  de  kristna  mera  förtroende  och  humanitet, 
än  man  hos  en  sannskyldig  museiman  gillade;  kort  sagt,  en  konspira- 
tion under  religionens  täckmantal,  hvari janitschar-agan  och  Mnfti  hade 
största  delen,  kom  i  Maj  månad  till  mognad.  Ett  uppror  utbrast  då  i 
Konstantinopel,  som  kejsaren  förgäfves  sökte  stilla  med  luften,  (..il- 
ningar och  llere  hatad.'  ministrars  hufvuden.  Mufti  uppsade  honom  på 
de  anförda  skälen  tro  och  lydnad:  Selim  abdikerade  ooh  förde  själf  sin 
frånde  Mustapha  l\'.  Abdul  Hamids  son,  på  thronen,  en  28  ars  prins, 
som  dittills  selat  fången  i  seraljen,  och  trädde  dit  i  hans  ställe,  sodan, 
som  del  säges,  han  velat  taga  förgift,  men  derifrån  af  sin  efterträdare 
blifvit  hindrad.  Den  nye  kejsaren  antog  sal. des  regeringen  utan  vi- 
dare inhemsk  oro,  men  gjorde  ingen  ändring  i  del  politiska  systemet, 
nian  förblef  franska  alliancen  trogen,  och  fogade  alla  anstalter  till  kri- 
gets efter  tryckliga,  fortsättande.  Han  satt  dock  på  en  vacklande  thron, 
under  janitscharernas  förmynderskap,  ooh  farliga  uppror  Pade  af  Ber- 
vierna  i  Europa  och  wechabitema  i  Asien,  hvilka  i  flere  år  hotat  detta 
kejsardöme  mod  upplösning.  Utom  dess  eröfrade  ryssarne  Anapa  vid 
Svarta  hafvet  och  innehade  öarne  Tenedos  och  Lemnos,  hvarifrån  tur 

Adltrbeth,  Anteckningar,  //.  w 


-  386  - 

kiska  flottan  med  mod,  men  utan  framgång,  sökte  delogera  dem.  En- 
gelska trupper  togo  Alexandria  i  besittning,  och  ehuru  turkarne  afslogo 
deras  anfall  på  Rossette,  förmådde  de  dock  ej  fördrifva  fienden  från 
Egypten. 

Freden  i  Tilsit  hade  snara  och  oförutsedda  följder  af  vigt  i  Nor- 
den. Redan  är  berättad  t,  att  konungen  af  Sverige  under  stilleståndet 
dragit  till  sig  en  betydlig  corps  preussare  och  att  jämväl  talrika  engel- 
ska trupper  ankommit  till  Pommern.  Snart  blef  bekant,  att  den  17 
Juni  en  militärkonvention  mellan  Sverige  och  England  blifvit  afsluten, 
i  kraft  hvaraf  konungen  af  det  förstnämnda  riket  förband  sig  att,  emot 
lika  subsidier  för  hvar  soldat,  som  redan  voro  utfästa,  förstärka  sin  armé 
på  tysk  botten  till  16,000  man.  En  gemensam  operation  af  de  svenska, 
preussiska  och  engelska  trupperna  under  konungens  öfverbefäl  var  så- 
ledes påtagligen  besluten,  och  försvarsanstalterna  af  Stralsunds  fäst- 
ning utvidgades  med  eftertryck. 

Af  sådana  skäl  hade  man  all  anledning  att  vänta  stilleståndets 
uppsägande  från  svenska  sidan.  Kunskapen  om  fredsslutet  i  Tilsit  trod- 
des dock  häri  kunna  vålla  förändring,  men  förgäfves.  Konungen  lät 
den  3  Juli  förkunna,  att  stilleståndet  den  13,  eller  10  dygn  efter  upp- 
sägningsdagen, komme  att  upphöra  och  fiendtligheterna  att  återbegyn- 
nas.  I  följd  häraf  framryckte  de  svenska  och  preussiska  trupperna 
mot  gränsen.  Konungen  förde  öfverbefälet.  H.  exc.  Toll  kommende- 
rade centern,  generalen  friherre  Wrede  högra  flygeln  och  general  Blii- 
cher,  i  spetsen  för  7,000  preussare,  utgjorde  den  venstra.  H.  Maj:t  hade 
sitt  högqvarter  i  Frantzburg.  Det  var  i  denna  sakernas  belägenhet, 
som  general  Brune  lät  i  flera  tidningar  införa  bilagde  berättelse  *)  om 
sitt  sammanträffande  med  konungen  i  Schlatkow  den  4  Juni,  hvarpå 
konungen  några  veckor  efteråt  lät  kungöra  den,  som  här  äfven  finnes 
intagen  **). 

Innan  terminen  till  fiendtligheternas  återbegynnande  infallit,  fick 
emellertid  general  Bliicher  sin  konungs  ordres  att  med  preussiska  trup- 
perna återvända  till  följd  af  fredsslutet.  De  drogo  sig  tillbaka  öfver 
Wolgast  inom  preussisk  gräns. 

Den  13  kl.  2  om  natten  forcerade  fransoserna  passet  vid  Dam- 
garten  och  angrepo  de  svenska  med  en  öfverlägsen  styrka.  Det  på- 
stås,  att   konungen   själf  varit  i  fara  att  falla  i  fiendens  händer.    Med 


*)  Se  Bil.  3. 
")  Se  Bil.  4. 


-  887  - 

tapperhel   och   all   den   ordning,  som  en  hastad  reträtt  tnedgaf,  n 
de   svenska    ej   utan  betydande  förlusl  till  vid  pass  100  man  kasta  »ig 
tillhaka  under  murarne  at   Stralsund.    Svenska  Pommern  föll  Båledes 
äter  i  fiendens  händer,  och  arméen  Inneslöt  sig  följande  dagen  i  str.-d- 

simd.    IT.   Maj:!    lat    da  ge u   <-n  parlamentär  erbjuda  general  Brune 

dt  Btillestånd.  Termerna  voro,  att  konungen  väntal  sig  en  dylik  pro 
position,  hvilken  hans  och  arméens  beder  ej  tillåtit  honom  sjelf  göra; 
men  att  då  detta  ändamål  nu  vore  uppfyldt,  önskade  II.  töaj:l  till 
mensklighetens  lisande  från  krigets  olyckor,  atl  en  vapenhvila  genas) 
komme  Ull  stånd,  hvars  ytterligare  villkor  genom  ömsesidiga  kommis- 
sarier kunde  afgöras.  Bärpå  följde  icke  genast  och  ändtligen  etl  mindre 
behagligt  svar.  hvarefter  konungen   skickade  en  ny  parlamentär  med 

förnyad  proposition,  emedan  II.  Maj:l   hade  anledning  för la.  del  ge- 

neralen  oj  rätl  fattal  den  förra  framställningen.  Svarel  blef,  atl  Btille- 
siandet  skulle  beviljas,  så  snart  konungen  samtyckte  att  utrymma 
Stralsund  till  fransoserna. 

Som  detta  villkor  ej  antogs,  blef  Stralsunds  belägring  oundviklig, 
och  anstalter  till  anfall  mot  fästningen  äfvensom  till  försvar  af  den- 
samma vidtogos  mod  all  drift.  De  engelska  trupperna  befunno  sig  dels 
på  Rugen,  dels  i  Stralsund  under  lord  Cathcarta  befäl,  dock  under 
konungens  öfverkoramando,  hos  hvars  person  de  äfven  höllo  vakt. 
Under  del  grofl  artilleri  och  bomher  af  de  belägrande  anskaffades,  gjor 
des  flera  utfall  att  förstöra  fiendens  verk,  med  ömsesidig  blodspillan. 
I  så  beskaffade  omständigheter  anhöllo  magistraten  och  borgerskapet, 
att  konungen  täcktes  skona  staden  från  olyckorna  af  en  belägring. 
Konungens  svar  var  ohestämdt,  men  erinrade  om  don  proposition  11. 
Maj:l  redan  gjort  om  en  vapenhvila,  ehuru  förgäfves.  Emellertid  Mot 
lord  Cathcart  mod  do  engelska  trupperna  (som  del  officiell  uppgafs),  i 
anledning  af  militär-konventionen  den  17  Juni,  rappellerad.  Sonungen 
betygade  dian  sitt  nöje  öfver  den  tjensl  de  gjort,  och  dessa  trupper, 
till  ett  antal  af  11,<kki  man.  inskeppades  samt  afgingo  till  annan  be 
stämning. 

Denna  och  andra  mig  obekanta  omständigheter  afgjorde  StraJ 
sunds  (ide.  Efter  en  affär  den  6  A.ugusti  hade  fienden  framträni 
nära  till  fästningen,  att  tranchéen  blifvil  öppnad.  Förnyade  föreställ- 
ningar till  il.  iMaj:t  att  skona  staden,  tilläfventyrs  understödda  af  flera 
generaler,  påstås  hafva  verkat.  II.  exc.  Essen,  Ii.  exc.  Toll  och  general 
Wrede  fingo  befallning  att    '.'ä    till  Rugen,  och  baron  Vegesack  fick  i 


-  388  - 

Stralsund  närmaste  befälet  under  konungen;  ändtligen  vidtog  H.  Maj:t 
det  beslut,  som  närlagda  officiella  deklaration  innehåller  *). 

Efter  ett  och  annat  afslaget  försök  emot  ön  Dänholm,  angrepo 
fransoserna  densamma  midt  på  natten  till  den  25  Augusti.  Mörkret,  ett 
inträffadt  åskväder  och  deras  öfverlägsna  styrka  befordrade  framgången, 
så  att  en  del  af  svenska  besättningen  blef  nedgjord  och  resten  med 
befälbafvaron  baron  Sven  Palmstjerna  måste  gifva  sig  fången.  Denna 
förlust  beredde  den  kapitulation,  som  den  7  September  på  konungens 
befallning  afslöts  af  h.  exc.  Toll  med  general  Brune,  i  kraft  hvaraf  sven- 
ska trupperna  förunnades  fritt  aftåg  ifrån  Riigen  med  alla  förråd  på 
därtill  utrustade  svenska  örlogs-  och  transportskepp,  och  skulle  ön  inom 
den  7  Oktober  lemnas  i  fransosernas  händer,  under  vilkor  att  privat 
egendom  respekterades. 

Som  ordres  redan  förut  voro  utfärdade  om  12  örlogsskepps  utru- 
stande från  Karlskrona  med  l1/»  månads  proviant,  så  kan  man  med 
säkerhet   sluta,   att   efter  Stralsunds  öfvergifvande  Rugens  försvar  fun- 


*)  Inrikes-Tidningar  n:o  95  den  23  Augusti  1807.  "Högkvarteret  i  Pluggenlien 
den  21  Augusti  1807. 

Sedan  magistraten  och  borgerskapet  i  Stralsund  uti  en  till  Kongl.  Maj:t  af- 
sänd  deputation  yttrat  deras  underdåniga  önskan  att  den  hotande  krigsfaran  måtte 
afvändas  från  Stralsunds  murar,  lät  K.  Maj:t  föreslå  franske  befälhafvande  genera- 
len att  Stralsund  blefve  förklaradt  neutralt,  och  denna  neutralitet  å  båda  sidor  er- 
kändes, så.  långe  svenska  arméen  innehade  Riigen,  och  den  fiendtliga  arméen  sven- 
ska Pommern;  men  denna  framställning  blef  icke  antagen. 

I  denna  sakernas  belägenhet,  och  då  ett  längre  fortsatt  försvar  af  Stral- 
sunds fästning  var  utan  militäriskt  föremål,  emedan  rikets  säkerhet  för  det  när- 
varande ej  tillät  flere  truppers  öfversändande  från  Sverige,  och  då  det  äfven  är  af 
stor  vigt  att  kraftigt  skydda  furstendömet  Riigen  för  ett  fiendtligt  anfall,  uppdrog 
K.  Maj:  t  i  nåder  dess  befälhafvande  generaladjutant,  friherre  v.  Vegesack,  att  till- 
fråga magistraten  och  borgerskapet,  huruvida  de  ville  blottställa  sig  för  följderna 
af  en  formlig  belägring,  i  hvilket  fall  allt  det  skydd  och  bistånd  skulle  dem  läm- 
nas, som  de  af  K.  Maj:ts  truppers  tapperhet  borde  sig  förvänta,  eller  ock,  enligt 
med  deras  redan  yttrade  underdåniga  önskan  om  afböjande  af  all  krigsfara  för 
staden,  tilltrodde  sig  kunna  med  fienden  ingå  i  någon  öfverenskommelse.  Magistra- 
ten och  borgerskapet  emottogo  med  underdånig  tacksamhet  denna  K.  Maj:ts  fråga 
samt  valde  enhälligt  den  senare  utvägen,  hvartill  K.  Maj:t  äfven  lämnade  sitt  nå- 
diga bifall,  och  derföre  under  gårdagens  datum  till  magistraten  och  borgerskapet 
öfvcrlåtit  f.  d.  fästningen  Stralsund. 

Sedan  beslutet  var  taget  om  truppernas  afgång  från  Stralsund,  blefvo  alla 
förråder,  magasiner  m.  m.,  såväl  af  krigsförnödenheter  som  proviant-persedlar,  öf- 
yerförde  till  Riigen.  Natten  mellan  den  18  och  19  samt  20  dennes  var  hela  garni- 
sonen under  gevär,  så  att  om  truppernas  afgång  kommit  till  fiendens  kunskap, 
den  icke  mod  fördel  kunnat  anfalla  fästningen.  K.  Maj:t  var  ute  till  häst  båda 
nätterna  under  flere  timmar.  En  bataljon  blef  till  Riigen  afsand  om  natten  till 
den  19,  och  samma  dag  kl.  10  om  aftonen  börjades  med  öfvertransporten  af  de  öf- 
riga  trupponia,  rivarmed  hela  natten  och  följande  dagen  fortfors.  Kanonerna  för- 
nagladcs  och  lavetterna    sönderhöggos." 


nits  ogörligt.  Begynnelsen  med  truppernas  öfverförande  till  81 
Bkedde  så  hastigt,  alt  redan  i  medio  af  September  flera  regementen 
voro  öfverförda  till  Ystad.  Konungen  själf  både  i  de  sista  dagarne  af 
Augusti  sjuknat  och  måste  Försl  lata  föra  >ig  till  Bergen  samt  vidare 
Bjöledee  till  Earlskrona,  dil  II.  Maj:t  anlände  den  7  September.  Drott- 
ningen, alarmerad  öfver  sin  gemåls  sjuklighet,  begaf  sig  med  prinsi 
Sophia  Wilhelmina  den  12  ifrån  nya  Haga*)  till  Karlskrona,  der  hon 
hade  den  glädjen  att  unna  konungen  feberfri  och  snart  återställd.  De- 
ras Maj:tér  emottogo  der  etl  besök  af  konung  Ludvig  XVIII,  som  på 
en  svensk  fregatt  öfverkom  ifrån  Memel  och  jämte  sin  brorson  herti- 
gen af  Angouleme  samt  öfriga  svit  forts  n  öfver  Jönköping 
till  Göteborg  för  att  begifva  sig  till  England. 

Konungens  i  Sverige  motgångar  i  Pommern  voro  smältande,  och 
det  sa  mycket  mer  som  de  provinser,  han  förlorat,  genom  förlidna  åra 
författning  voro  införlifvade  med  Sverige.  Men  Sveriges  vidrigheter 
genom  sitl  deltagande  i  kriget  voro  ej  att  jämföra  med  bvad  Danmark 
öfvergick,  som  iakttagit  den  nogaste  neutralitet.  Del  öfvervälde,  fran- 
ske kejsaren  sträckt  till  Östersjöns  södra  stränder,  gjorde  en  stor  sen- 
sation i  England  och  verkade  det  beslut,  att  genom  ett  kraftig' 
försäkra  sig  om  Danmark,  hvars  tänkesätt  misstänktes  för  benägenhet 
mot   Bonaparte,  och   hvars  flotta  kunde  göra  honom  ett  farligt  biträde 

niga  engelsmännen  ifrån  Östersjön.  Man  trodde  sig  ock  verkligen 
veta  att  Bonaparte  därom  gjort  framställningar  hos  danska  regeringen, 
så  väl  som  att  Kroneborgs  fästning  måtte  intaga  fransk  besättning. 

Sådant  föranlät  en  hemlig  och  stor  sjörustning  i  Juli  manad.  En 
örlogsflotta  af  32  linieskepp  och  fregatter  jämte  en  myckenhet  trans- 
portfartyg afgick  i  flera  divisioner  till  Sundet,  och  öfverförde  20,000 
man  landstigningstrupper.  Högsta  befälet  öfver  flottan  fördes  af  ami- 
ral Qambier,  och  då  de  ifrån  Eugen  återkallade  trupperna  älven  af- 
gingo  till  Seland,  Bck  deras  chef,  lord  Cathcart,  kommando  öfver  hela 
engelska  landtmakten  vid  denna  expedition.  Redan  i  de  första  dagarne 
af  Augusti  månad  hade  herr  Jackson  ankommit  till  kronprinsen  af 
Danmark,  som  Btod  i  spetsen  for  en  dansk  observationsarmé  i  Hol- 
steiu,  med  engelska  propositioner;  men  denne  herre  undandi 
ras   besvarande,   på   den   grund  att  regeringens  säte,  hvaresl  de  borde 


"t  Prof  af  denna    prinsessas    ringa   attention   och  i> 

var   atl    dä    regeringens   lodamöter   om    morgonen    infunnit  sig  i  hennes    i  ■  ■  r  1 1 1 .  i  k' 
(5r  .ni  taga  afsked,  passerade  hon  genom  rummet  ,  utan 

att  tala  med  någon  ibland  dem. 


-  390  - 

göras,  var  i  Köpenhamn.  Kronprinsen  begaf  sig  genast  till  denna  huf- 
vudstad  och  deltog  i  öfverläggningarne  öfver  detta  vigtiga  ärende. 
Propositionerna  förnyades  snart  derstädes  och  gingo  ej  ut  på  mindre, 
än  att  danska  regeringen,  såsom  en  underpant  af  sin  neutralitet,  skulle 
utleverera  sin  flotta,  hvilken  borde  förblifva  i  England,  tills  sjökriget 
var  slutadt,  då  den  skulle  återställas.  Som  detta  villkor  ansågs  oan- 
tagligt, så  återstod  blott  att  tänka  på  försvarsanstalter,  hvilka  voro  så 
mycket  bekymmersammare,  som  danska  hufvudstyrkan  var  samman- 
dragen i  Holstein,  och  på  Seland  ej  funnos  öfver  6,000  man  reguliera 
trupper.  Emellertid  vidtogos  alla  mått  till  hufvudstadens  värn,  som 
tiden  och  omständigheterna  medgåfvo.  Ett  landtvärn  upprättades  på 
Seland,  och  i  Köpenhamn  tog  hvar  man  till  gevär.  Sedan  befälet  där- 
städes blifvit  uppdraget  åt  generalmajoren  Peymann,  afreste  kron- 
prinsen åter  till  Kiel  och  konungen  till  Kolding. 

Den  16  Augusti  landsattes  engelska  arméen  på  flera  punkter  af 
Seland  utan  motstånd  och  vid  samma  tid  utfärdades  en  proklamation 
i  amiral  Gambiers  namn,  att  engelsmännen  blott  voro  komne  för  alt 
rädda  Danmark  ifrån  franskt  förtryck,  att  danska  flottans  utlevere- 
raiide  var  det  enda  villkor,  England  äskade  såsom  ett  prof  af  Danmarks 
fredliga  tänkesätt,  men  att,  då  det  blifvit  afslaget,  nödgades  man  att 
nyttja  våld  för  att  vinna  det.  I  en  med  styrka  och  värdighet  utfärdad 
kontra-proklamation,  hvari  dock  ej  doldes  huru  olika  kampen  var,  för- 
klarade Danmark  England  krig,  och  lade  embargo  på  aila  engelska  varor. 

Derpå  togo  fiendtligheterna  sin  början.  Köpenhamn  inspärrades 
till  lands  och  sjös,  och  sedan  en  ny  uppfordran  från  general  Cathcart 
den  18  Augusti  äfven  blifvit  afslagen,  företogs  ordentlig  belägring. 
Engelska  bombarderfartyg  framträngde  nu  till  hufvudstaden,  ocb  oak- 
tadt  danskarne  livarken  brusto  i  patriotism  eller  mannamod,  kunde  de 
dock  ej  förekomma  den  hotande  katastrofen.  Genom  en  häftig  ocb 
ofta  förnyad  bombkastning  antändes  många  bus;  vattentillgångarne 
afskurös;  lifsmedel  förknappades  i  den  öfverraskade  staden,  som  på 
inga  förråd  varit  betänkt;  flera  olyckliga  utfall  och  jämväl  träffningar  på 
landet  betogo  hopp  om  all  undsättning.  Kort:  sedan  äfven  eldsläck- 
ningsanstalterna blefvo  förgäfves,  emedan  sprutorna  dels  blifvit  för- 
störda af  bomberna,  dels  af  nötningen,  satte  bombarderingen  den  ;! 
September  och  följande  dagarne  staden  i  en  så  vidsträckl  brand,  att 
305  bus  alldeles  afbrunno,  utom  ett  större  antal  som  skadados.  flora 
kyrkor  voro  med  torn  och  hvalf  förkrossade  och  förödelsen  allmän, 


391 

Man  fann  sig  nu  nödsakad  att  kapitulera.  Underhandlingen  blef 
ej  lång,  och  öfverenskommelsen  träffades  den  7.  Villkoren,  föreskrima 
af  den  segrande  styrkan,  blefvo,  atl  danska  örlogsflottan  med  alla  ma- 
gasiner  Bkulle  levereras  i  engelsmannens  tiftnder.  Den  bestod  al  18 
linjeskepp  och  V<  fregatter,  och  till  säkerhet  skulle  engelsmännen  ge- 
nast  inrymmas  i  citadellet  och  pfi  holmen,  hvilka,  tillika  med  hela 
Seland,  de  atfäst  sig  atl  evacuera  inom  6  veckor.  Danskarnes  öde 
var  hårdl  och  nästan  i  historien  ohördt  Styrkans  råtl  har  föga  någon- 
sin mera  oförsynt  blifvil  utöfvad.  Del  våld,  Köpenhamn  öfvergick,  som 
ifrån  en  blomstrande  Btad  Mifvit  förvandlad  i  en  Btenhop,  af  en  fiende, 
hvilken  i  Sundet  få  dagar  innan  anfallet  nyttjat  loos  och  intagit  pro- 
viant sas.  un  vän,  skall  i  eviga  tider  blifva  ett  prof  af  folkrättens  kränk- 
ning. Flera  danska  nar.  och  däribland  Bornholm  och  Belgoland 
utloppet  af  Elbe),  voro  emellertid  af  engelsmännen  äfven  eröfrade.  En 
myckenhel  danska  handelsfartyg  hade  tillika  fallit  i  den  öfverlägsno 
fiendens  händer,  och  order  utfärdades  om  danska  koloniernas  bi 
ningstagande.  Såsom  märkvärdig!  förtjänar  anmärkas,  att  tyska  po- 
sternas gång  öfver  Halterna  genom  denna  invasion  afbröts,  så  atl  eftei 
de  senare  dagarne  i  Augusti  manad  inga  Hamburger-  eller  Al  tona-tid- 
ningar kommo  till  Sverige. 


Ett  och  etl  halfl  år  återstodo  af  den  olycklige  konungs  regering 
som  varit  ämnel  för  dessa  anteckningar,  hvilka  jag  ej  har  mod  atl 
fullfölja  De  skulle  förete  en  kedja  af  missöden,  hvaraf  liera  länkar 
redan  äro  vidrörda,  men  hvilka  i  sin  fortgång  blefvo  allt  mer  och  me] 
bedröfliga  De  voro  vallade  dels  af  karaktersfel  hos  regenten,  dels  af 
hans  oförstånd,  dels  af  sällsynt  vidriga  händelser,  hvilka  sammanträf- 
fade för  att  störta  både  honom  och  hans  rike.  Gustaf  A.doll  re- 
gerade i  en  tid,  då  en  konung  icke  kunde  begå  fel  ostraffad,  lian  egde 
dygder,  men  bevisade  genom  sitt  exempel,  atl  dessa  kunna  varaonyt- 
tiga, ja  äfven  skadliga,  leras  utöfning  ej  styres  af  urskiljning  och 

försigtighel  Således  urartade  hans  gudsfruktan  till  svärmeri  och  vid- 
skepelse, hans  rättvisa  till  en  kall  känslolöshet,  hans  ordentlighel  lill 
en  småaktig  uppmärksamhet  på  former,  hvilka  han  ansåg  för  hufvud 
sa  k  ei-. 

Denne  herre  var  ingalunda  livad  man  kallar  dum  eller  slö.  Hans 
begrepp,  innan  han  fattat  fördomar,  var  riktigt  och  sundt.    Del  var  ej 


-  392  - 

egentligen  förstånd  lian  saknade,  men  förståndet  saknade  vidd.  Deraf 
kom,  att  han  i  många  ämnen  fällde  sanna  omdömen;  att  han  uttryckte 
sin  mening  både  skriftligen  och  muntligen  redigt  och  klart;  att  han 
uppgjort  för  sig  själf  ett  regeringssystem,  som  han  oafbrutet  följde, 
nämligen  att  vara  på  sin  vakt  mot  favoriter,  och  att  aldrig  gifva  löf- 
ten. I  dessa  omständigheter  torde  man  ock  igenkänna  frukter  af  den 
i  många  afseenden  goda  uppfostran  han  fått,  äfvensom  i  andra  fall 
verkningarne  röjde  sig  af  hvad  som  i  bildningsvägen  blifvit  förfeladt. 

Gustaf  Adnlf  hade  en  informator  af  sällsynta  kunskaper  och  snil- 
legåfvor.  Han  sökte  dana  sin  höge  elev  till  en  verklig  upplysning,  att 
skärpa  hans  förstånd,  öfva  honom  till  arbetsamhet  och  lämpa  alla  hans 
grundsatser  icke  allenast  i  allmänhet  efter  det  ansvariga  och  pligtford- 
rande  kall,  honom  väntade,  utan  i  synnerhet  efter  det  landets  beskaf- 
fenhet, han  skulle  komma  att  styra  och  som  till  sin  välfärd  behöfver 
en  konung  af  måttlig  ärelystnad,  af  sparsamhet  och  ordentlighet  i  sin 
lefnad.  Flere  af  de  kavaljerer,  som  vårdade  Gustaf  Adolfs  uppfostran, 
instämde  berömligen  i  Rosensteins  plan  och  bemödanden;  och  bör  man 
i  synnerhet  göra  hans  vice  guvernör,  friherre  Carl  Adam  Wachtmeister, 
rättvisa  för  sådana  förtjänster.  Konung  Gustaf  III  själf  —  man  måste 
medgifva  det  —  tillät  att  hans  son  undervistes  i  frihets-principer.  Ro- 
senstein,  sade  han,  må  gärna  informera  honom  såsom  filosof:  han  kom- 
mer nog  ifrån  filosofien,  när  han  blir  konung.  Man  vet,  att  orden  filo- 
sofi och  jacobinism  nästan  togos  för  synonyma. 

Däremot  skämde  Gustaf  III  obotligen  bort  sin  son  genom  fäste 
och  etiketter  ända  ifrån  vaggan.  Han  fick  aldrig  åka  ut,  utan  att  om- 
gifvas  af  drabantvakt,  och  barnet  anmärkte  ganska  tidigt,  att  han  i 
detta  mål  njöt  en  ärebevisning,  som  ej  lenmades  hans  mor.  Hand- 
kyssningar  och  publika  spisningar  understödde  ett  högmod,  som  älven 
på  mödernet  kunde  synas  ärftligt.  Sällan  eller  aldrig  fick  prinsen  leka 
med  ålders-likar,  och  när  detta  skedde,  bibehölls  distancen  i  rang  un- 
der själfva  nöjena,  på  ett  sätt,  som  både  betog  dessa  deras  gladtighet, 
och  den  dermed  påsyftade  nytta  att  lära  lefva  med  andra.  Nar  härtill 
kom,  att  lynnet  var  af  naturen  trögt  och  utan  liflighet,  stelnade  den 
unge  prinsen  i  uppväxten  till  en  representerande  bildstod  af  kunglighet : 
och  med  högmodet  följde  envishet  och  olust  för  arbete.  Tvånget,  som 
åtföljde  själfva  tidsfördrifven,  alstrade  en  böjelse  att  tvinga  andra.  Det 
borde  till  etiketten,  att  don  unge  prinsen  skulle  flitigt  besöka  spektak- 
lerna,  Han  hade  tö]-  ringa  inbillningsgåfVa  att  af  dem  roas.  Detta 
märktes,   och  jag  hörde  mänga   {jacka  Gud  derför,  emedan  Gustaf  111 


var  för  myckel  begifven  på  detta  nöje,  hvilkel  ansågs  >"in  en  rot  till 
allt  ondt;  likasom  vägarne  till  prinsars  förderf  icke  vore  oräkneliga, 
och  del  närvarande  onda  alltid  der  värsta. 

I  biskop  Flodin  hade  kronprinsen  en  religionslärare,  som  ej  hel- 
ler gaf  den  lyckligaste  bildning  ät  lians  grundsatser.    Aisagd  fiende  af 

den  sä  kallade  neologien,  inskärpte  han  hoe  dei herre  en  Bträngoch 

ofördragsam  orthodoxi,  som  väl  öfverensstämde  med  hans  af  naturen 
mjältsjuka  lynne.  Skriftens  yttranden,  atl  all  öfverhet  är  af  Gud,  att 
Gud  gifver  stundom  folkslagen  konungar  i  sin  vrede,  atl  nian  måste 
lyda  äfven  de  genvördiga  m.  m.,  och  framför  allt  atl  konungar  äro 
gudar  på  jorden,  fattade  djup!  fäste  i  detta  unga  sinne  och  förhöjde 
begreppen  om  konungamaktens  "inskränkta  rätt  till  blind  lydnad.  Till- 
läggom, att  kronprinsens  inträde  i  frimurareorden  vid  femton  års  ålder 
under  den  fanatiske  baron  Reuterholms  anförande,  ännu  ytterligare 
vände  hågen  åt  andeliga  mystérer;  och  tror  jag  mig  känna,  att  man 
genom  sublima  operationer  sök!  styrka  hans  öfvertygelse  om  deras 
sannfärdighet  och  nytta. 

Hvad  intryck  kronprinsens  första  deltagande  i  regeringen  1791 
gjort  på  hans  sinne,  och  huru  nedslaget  del  blef,  då  han  vid  sin  herr 
faders  återkomst  måste  på  nytt  blifva  undersäte,  har  jag  på  sitt  ställe 
antecknat,  livad  verkan  Gustaf  EILs  mord  skulle  åstadkomma  på 
tronföljaren  vid  13'  •,  års  ålder,  kan  man  lätt  föreställa  sig.  Del  äi  en 
sanning,  att  han  med  möda  af  sin  guvernör  kunde  öfvertalas  att  emot- 

kronan,  och  midt  under  de  mest  öfverdrifna  begrepp  om  konun- 
gars företräde  framför  andra  dödlige,  röjdes  sedermera  under  loppet  af 
hans  regering  ej  sällan  en  ledsnad  vid  denna  höghel  och  en  åstundan 
att  framdeles  få  nedlägga  denna  hörda.  Hans  mjältsjuka  om  hösten 
17''-J  '_rirk  så  långt,  att  inan  tvinade  om  hans  förnuft  var  väl  be  varad  t. 
Bland  andra  prof  af  oreda  i  hufvudel  åberopas,  atl  han  föreställt  sig 
dagarne  i  veckan  harva  hvar  sin  särskilda  färg,  t.  ex.  att  måndagen 
varhvit,  tisdagen  röd  o.  s.  v.  Säker!  är,  att  man  allvarHgen  öfverlade, 
om  han  ej  borde  förklaras  sinnessvag.  Man  sade  öfverljudt,  att  han  al- 
drig kunde  komma  på  thronen.  Konsultationer  anställdes  med  läkare: 
och  skola  riksdrotsen  och  generaldirektören  af  Acrel  hufvudsakligen 
genom  sina  yttranden  afvändt  det  ifrågavarande  beslutet  om  hans  ute- 
slutande.   Widéns  anonyma  bref  bevisar,  att  dessa  planer  transpirerat. 

i  rnder  de  följande  åren  af  minderårigheten  ut  märkte  han  sig  vid  Dera 
än  ett  tillfälle  för  förstånd  och  ståndaktighi  nskaper  \ 


-  394  - 

sig  äfven  efter  anträdet  till  regeringen.  Mycken  hushållsaktighet  *) 
och  ordning  jämte  rättvisa  och  oväldighet  lofvade  nationen  en  önsklig 
styrelse.  Men  det  förtroende,  han  visade  landshöfdingen  Rosenstein 
och  statssekreteraren  Rosenblad,  väckte  afund  hos  öfverstekammarj lin- 
karen baron  Taube,  som  med  en  svuren  förbittring  mot  franska  revolu- 
tionen och  de  sä  kallade  filosoferna  visste  måla  Rosensteins  grundsat- 
ser såsom  med  dessas  instämmande  och  följaktligen  farliga,  samt  till- 
lade,  att  nationen  sade,  det  konungen  af  de  nämnde  båda  personerna  lät 
styra  sig.  Detta  upptände  misstankar.  Det  inflytande,  de  egt  och  jag 
aldrig  tror  dem  missbrukat,  minskades;  dock  bör  till  Gustaf  Adolfs 
heder  erkännas,  att  han  med  förtroende  hörde  sina  ämbetsmän,  gjorde 
afseende  på  deras  råd,  tillät  ej  den  ene  att  blanda  sig  i  den  andres 
göromål,  och  i  allmänhet  ingen  obehörig  att  befatta  sig  med  regerings- 
ärenden.  En  annan  af  hans  goda  egenskaper  var  tystlåtenhet  och  dis- 
cretion.  Besluten  fattades  med  mognad  och  höllos  hemliga  till  dess  de 
verkställdes.  Verkan  af  allt  detta  visade  sig  i  flera  goda  ekonomiska 
författningar,  som  vidtogos.  Emellertid  vann  baron  Taube  mycken  kre- 
dit, nästan  såsom  ett  arf  efter  Gustaf  III;  och  när  han  några  år 
efteråt  afled  i  Tyskland,  föreslog  baron  Armfel  t  en  minnesvård  öfver 
honom,  med  en  inskrift,  hvari  han  kallades  "Gustavi  IV  Adolphi  alter 
parens".  En  annan  ex-favorit,  som  åter  steg  till  förloradt  anseende,  var 
general  Toll.  Det  är  ofelbart,  att  dessa  tvenne  män  bidrogo  att  ut- 
veckla och  stadga  konungens  despotiska  böjelser. 

Norrköpings  riksdag  blef  en  ny  anledning  därtill.  Striden  emel- 
lan lians  redan  fattade  öfverdrifna  begrepp  om  sitt  prerogativ  och  den 
frihetsanda,  som  rådde  ibland  ständerna,  särdeles  adeln,  vållade  miss- 
nöje å  ömse  sidor.  Konungens  rådgifvare  styrkte  honom  att  visa  fer- 
meté,  och  sättet  att  leda  riksdagen  urartade  till  våldsamhet  och  försäm- 
rade nationens  tanke  om  sin  unge  konung,  som  hittills  varit  allmänt 
älskad,  mycket  för  fadrens  olyckas  skull,  och  mycket  för  den  stadga  och 
jämnhet,  han  hittills  visat  i  sitt  uppförande. 

Ännu  mera  förlorade  han  genom  resan  till  Ryssland.  Kejsar 
Punls  nyckfulla  despotism,  sä  till  sägande  dyrkad  af  den  blindaste  lyd- 
nad, var  i  Gustaf  Adolfs  ögon  ett  mönster  till  efterföljd.  Mänga,  ry- 
ska formor   infördes    i  Sverige:   ett   slags  caporalism  i  alla  militäriska 


*)  Som  allt  det  goda  lios  honom  var  på  liten  skala,,  så  kan  anmärkas, 
alt  h, in  till  och  med  lat  halfsåla  sina  stöflor.  Ännu  1S07  soupérades  vid  hans  bord 
i  Malmö  endast  mod  Olöst  och  pannkakor. 


-  396 

detaljer;  ''ii  Bå  sträng  uniformomani,  atl  general  Liljehorn  arresterades, 
ör  del  han  en  morgonstund,  ulan  all  vara  tjänstgörande,  '_raii  ul  i 
surtoul  och  med  rund  hatt.  Konungen  nästan  snörde  sig  och  alla  mi- 
litärer i  obeqväma  uniformer.  Surtouter  flngo  ej  i  tjänsten  synas* 
ehuru  hög  köldgraden  var.  Emellertid  blef  konungen  mer  och  mer  led- 
sam i  sammanlefnaden.  All  glädtighet  vek  ifrån  lian-  hof,  därknappl 
någon  i  hans  närvaro  vågade  väcka  *  - 1 1  samtal.  Ofta  var  han  ock  svår- 
modig;  och  när  hans  svärfar,  arfprinsen  af  Baden,  afled  pfl  resan  ifrån 
Stockholm,  gjorde  han  själf  den  bedröfliga  anmärkning,  all  han  förde 
olyckan  till  dem  Bom  han  besökte,  eller  som  besökte  honom.  Kejsarin- 
nan  i  Ryssland  och  konungen  af  Preussen  hade  begge  dött,  nyss  sedan 
han  varit  deras  Lräst ;  nu  hände  detsamma  hans  svärfar,  när  han  knappl 
lemnal  sin  mågs  hof,  atl  förtiga  det  bvenne  prinsessor,  ål  hvilka  han 
varit   myckel  nära  att   ge  sin  hand,  äfven  aflidit. 

Resan  till  Baden  förderfvade  konungen  alldeles.  Der  blef  han 
omgifven  al  franska  emigranter,  som  sträckte  honom  bedjande  bänder, 
af  bourbonska  emissarier,  som  omtalte  de  iranska  konungarnes  gamla 
förbindelse  med  de  svenska,  af  stämplande  engelsmän.  Högmodet  un- 
derhölls af  smicker,  som  bibringade  honom  den  för  hans  kortsynt- 
het möjliga  öfvertygelse,  alt  han  var  utsedd  att  frälsa.  Europa  ifrån 
förtryck.  Och  just  i  detsamma  framställde  hertigens  af  Enghien 
mord  Napoleon  Båsom  en  tyrann  och  .lun^-s  förklaring  af  Uppenbarelse- 
boken såsom  antikrist.  Kanhända  själfva  namnet  (lust  af  Adolf  icke 
var  overksamt  att  exaltera  konungens  begrepp  OCh  gifva  honom  hopp 
alt  likna,  sin  store  liknämnde  företrädare,  lians  hufvud  var  sfl  inskränkt, 
alt  han  ej  kände  sin  inskränkning,  och  svärmeriel  sade  honom,  att  till 
storverk  icke  behöfdes  annat  än  Buds  omedelbara  vilja. 

I  Baden  blef  konungen  i  ökadl  mått  dyster,  tyckmycken,  våld- 
sam och  envis.  Kall  och  frånstötande  i  sill  umgängessätt,  visade  lian 
aldrig  oftare  eld  fm  i  utbrotten  af  sin  vrede,  som  voro  beledsagade  med 

ohöfligheter,  ja  emot  underhafvande  d  hugg  och  slag.    Eni  Tyskland 

tryckt  broschyr  förvarar  minnet  af  ett  uppträde  i  Carlsruhe,  då  en 
österrikisk  minister  lät  vänta  på  ^'  till  middagen  vid  hans  bord;  och 
då  demie  intagit  sin  plats  bredvid  drottningen,  som  med  honom  be 
gynte  ett  samtal,  sam!  konungen  genom  becken  förgäfves  sökt  lata  henne 
första,  all  han  önskade  slut  derpå,  utbrast  han  slutligen  mod  dundrande 
röst:  Taisez-vous,  Madame,  je  vous  1'ordonne!' 

Efter  återkomsten  I  ill  Sverige  tycktes  han  till  och  med  hafva 
förlorat  den  kärlek  for  sitt  folk.  som  han  i  de  flesta  regeringsåren  ftda 


-  396  - 

galagt.  Han  fann  svensken  styfsint,  ovillig  och  tung,  och  gaf  tyska 
nationen  ett  utmärkt  företräde.  Lika  hård  som  sträf  var  han ;  då  fråga 
var  om  bestraffningar  alltid  af  den  strängaste  meningen,  och  då  det  angick 
belöningar,  alltid  färdig  med  den  anmärkningen,  att  den  förtjänte  blott 
gjort  sin  skyldighet.  De  så  kallade  majestätsbrott  eller  smädliga  utlå- 
telser  om  öfverheten,  hvilka  Gustaf  III  så  föraktat,  att  han  merendels 
förbudit  deras  upptagande  vid  domstolarne,  beifrades  med  största  all- 
varsamhet  och  bestraffades  vanligen  med  högsta  kroppsplikt.  Allt 
livad  som  liknade  frihetskänsla  väckte  hans  misstänksamhet.  De  oskyl- 
digaste utlåtelser  förekommo  honom  förgripliga.  Det  ej  sällan  i  all- 
männa tidningar  nyttjade  talesätt:  "vi  hafva  här  haft  stark  vinter", 
eller  "vi  vänta  med  otålighet  underrättelser"  m.  m.  ansågs  för  otjänligt, 
emedan  blott  regerande  personer  stylisera  sig  Vi,  och  förbods  i  svenska 
tryckta  papper.  Man  kan  tänka,  med  hvad  noggrannhet  alla  utkomman- 
de skrifter  granskades  och  huru  tryckfriheten  blef  behandlad.  Också  hade 
konungen  en  verklig  afsky  för  böcker.  Hans  förlägenhet  var  synlig, 
om  en  författare  presenterade  honom  sitt  arbete.  Själf  läste  han  icke 
andra  böcker  än  bibeln  och  reglementet.  När  ett  boktryckeri  upphäf- 
des,  väckte  det  hans  glädje. 

Freden,  några  goda  år  och  oklanderlig  invärtes  styrelse  (det  är 
redan  nämndt,  att  konungen  i  de  regeringsärenden,  som  ej  voro  ämnen 
för  hans  fördomar,  hörde  sina  ämbetsmän  med  förtroende)  gynnade 
emellertid  Sveriges  finanser  och  allmänna  ställning  till  den  grad,  att 
1805  fråga  var,  om  ej  någon  del  af  bevillningen  kunde  eftergifvas.  Men 
i  stället  blef  detta  år  epoken  för  konungens  deltagande  i  koalitionen 
emut  Frankrike,  och  ehuru  de  ingångna  förbindelserna  i  början  ej  syn- 
tes medföra  betydlig  våda,  var  det  med  konungens  karakter,  Sveriges 
svaghet  ocli  Napoleons  kända  skicklighet  att  spränga  koalitioner  icke 
allenast  lätt  att  förese,  det  de  äfventyrligaste  följder  efter  hand  kunde 
vara  att  befara,  utan  författaren  till  dessa  anmärkningar  vågade  redan 
gissa,  att  ett  krig  för  Sverige  kunde  begynnas  i  Pommern  och  slutas  i 
Finland. 

Konungens  högmod  och  öfverdrifna  anspråk  blottställde  honom 
nu  mera  nästan  oafbrutet  för  söndring  med  sina  egna  bundsförvandter. 
I  befälet  öfver  sina  trupper  fordrade  han  ömöjligheter;  men  det  som 
värre  var,  i  farans  stund  brast  honom  personligt  mod.  Detta  visade 
sig  vid  beskjutningen  af  Stralsund.  Han  hade  redan  förlorat  all  kär- 
lek: ifrån  denna  stund  förlorade  han  aktning.  Efter  återkomsten  till 
Sverige   var  han  sig  och  andra  till  besvär.    Med  möda  kunde  han  för- 


397  - 

mås  att  återvända  till   del    språkfria  Stockholm,  som  t  sökte 

mildra  hans  misslynne  med  illuminationer  och  ärebetygelser.  I 
konseljer,  dår  öfveriäggningarne  mesl  angingo  medel  till  krigets  utfö- 
rande, bemötte  han  sina  högsta  ämbetsmän,  som  gjorde  föreställningar 
emol  orimliga  gärder,  med  eder  och  Blag  med  näfven  i  bordet.  Då  för 
den  skull  presidenten  Lagerheim  begärde  afsked,  blef  del  vägradt 
Dessemellan  lefde  han  instängd  och  nästan  osynlig  pfl  Saga,  Bå  myc- 
kel otillgängligare,  som  välmenta  rad  togos  för  frondering,  och  berät- 
telser om  hvad  Bom  var  misshag  Ii  gl  blottställde  berättaren  för  befall- 
ning att  bevisa  sin  uppgift.  Sådanl  hände  chevalier  Rodais,  som  ge- 
nom b.  exc.  grefve  Stedingk  anmäld»  atl  han  höri  eti  rykte  om  vestra 
arméens  uppbröt!  i  Mars  manad  L809,  hvarföre  Rodais  måste  träda  i 
arrest.  Han  satl  der,  till  dess  om  fä  dagar  händelsen  officiell  inhrr.itta.ii-. 
och  några  behjärtade  män  snarl  gjorde  slnt  på  konungens  välde. 


:  •  ■■(?£)■■  •  I 


Bilagor. 
i. 

(Till  sid.  125). 
Bref  från  N.  v.  Rosenstein  till  hertigen-reg-enten. 

Högbome  Furste,  Allernådigste  Herre! 

Om  mitt  hjärta  dessa  dagar  varit  uppfylldt  af  den  största  oro, 
har  jag  dock  aldrig  känt  en  större  tillfredsställelse  än  den  att  genom 
h.  exc.  friherre  Reuterholm  emottaga  E.  K.  H:s  nådiga  förlåtelse.  Jag- 
vördar  lika  konungens  nåd,  som  den  beredt,  och  E.  K.  H:s  nåd,  som 
den  gifvit.  I  min  glädje  fattas  endast  att  tillika  hafva  ägt  den  lyckan 
att.  inför  E.  K.  H.  vara  urskuldad.  Då  denna  lycka  ännu  för  mig  sak- 
nas, bär  jag  inom  mitt  samvete  den  tröst  att  veta,  det  min  afsigt  al- 
drig varit  att  brista  i  den  vördnad  och  pligt,  jag  af  så  många  skäl  är 
E.  K.  H.  skyldig.  Om  jag  varit  nog  olycklig  att,  under  det  mitt  sinne 
var  upprördt  af  den  lifligaste  oro,  icke  med  nog  tydlighet  hafva  ut- 
tryckt min  mening,  så  vågar  jag  ännu  en  gång  af  uppriktigaste  hjärta 
och  i  djupaste  underdånighet  därför  anhålla  om  E.  K.  H:s  nådiga  till- 
gift. Mitt  hopp  är  att  genom  mitt  framgena  uppförande  kunna  ådaga- 
lägga den  rena  och  oskrymtade  vördnad,  jag  för  E.  K.  H.  alltid  hyst 
och  skall  hysa.  Emottag  emellertid,  Allernådigste  Herre,  min  under- 
d  än  i  ga  tacksägelse. 

För  att  bana  mig  väg  till  den  lycka,  jag  endast  af  tiden  torde 
få  förvänta,  vågar  jag,  enligt  det  tillstånd  h.  exc.  friherre  Reuterholm 
lemnat,  jämte  åberopande  af  hvad  bemälde  herre  muntligeri  lofvat 
framföra,  ingå  i  underdånig  förklaring  af  några  omständigheter,  hvilka 
torde  hafva  gifvit  E.  K.  H.  mindre  fördelaktiga  begrepp  om  mitt  tänke- 
sätt och  mina  afsigter. 


-  990  - 

Man  torde  hnfva  förebragi  E.  K.  II..  att  jag  haft  någon  del  i  del 
convent,  som  de  studerande  i  Dpsala  anställde.  Några  af  denna  corps, 
som  antingen  i  Stockholm  eller  Dpsala  kommo  till  mig,  kunna  in 
alt  jag  gjorl  dem  tjenliga  föreställningar  emol  detta  upptrade  Ärke- 
biskopen och  professorerna  kanna  mitt  bemödande  atl  detsamma  af 
skälla,  och  jag  förvarar  flere  bref  som;  därom  vittna.  De  som  kanna 
ställningen  i  Upsala  veta,  att  de  professorer,  som  egentligen  voro  mina 
vänner,  voro  de  ifrigaste  att  arbeta  rim. t  conventet 

Mm  i»>k.  --"ill  en  tid  efter  detta  convents  förstörande  utkom,  vfi 
gar  jag  försäkra  icke  innehålla  annat  än  satser.  som  äro  hell  och  hållel 
stridande  emol  de  begrepp  som  man  trotl  mig  hysa,  och  som  leda  till 
befästande  af  lugn,  ordning  och  lydnad. 

E.  K.  H.  har  trott  mig  äga  en  betydande  inflytelse  på  skriben- 
terna  i  detta  land-  Några  af  dom  än»  mina  vänner,  och  dessa  hafva 
icke  mrasbrukal  sin  penna.  De  som  egentligen  förbrutil  Big,  äro  Thorild 
mli  PhiUpson.  Den  förre  liar  därföre  blifvii  straffad  och  den  senare 
förbuden  att  skrifva.  Thorild  såg  jag  någon  gång  under  högstsalig  k.». 
nungens  lifstid,  mm  sedan  lian  kom  hem  från  England;  kan 
påminna  mig  att  ens  hafva  sett  honom;  mindre  tält  vid  honom.  Han 
har  angripit  mig  med  ovett  PhiUpson  hade  jag  aldrig  Bett,  då  dess 
skrift  blef  förbuden.  Kram  [>h  sommaren  1793  gjorde  lian  mig  ett  höf- 
lighetsbesök,  dä  han  sade  sig  ega  hopp  att  genom  ii.  <'x<".  friherre Reu- 
terholm  utverka  sig  nådigt  tillstånd  att  fa  fortsätta  de  letande  numror 
af  sin  skrift.  Han  kan  intyga,  atl  jag  därvid  gjorde  honom  de  starkaste 
föreställningar,  att  undfly  all  politik  och  välja  andra  ämnen,  hvarmed 
han  kunde  göra  nytta. 

Utom  den  befattning,  jag  nu  mera  icke  äger  med  avisorna,  har 
ingen  haft  med  andra  bär  utkommande  tidningar.  Den  som  skrif- 
ver  utrikes  nyheterna  i  Stockholms  Posten,  har  jag  bloti  en  enda  gång 
händelsevis  sett.  Mm  vänskap  for  kongl.  sekreteraren  Kellgren  är  lika 
uppriktig  som  hans  för  mig:  men  da  han  i  snille  äger  en  sä  stor  öf- 
verlägsenhet  öfver  mig,  har  jag  ej  ens  kunnat  fatta  den  tanken  att 
vilja  leda  honom.  Del  enda  jag  känner  och  vet.  är  att  han  varit  en 
redlig  man,  som  aldrig  ment  sin  öfverhel  och  sitt  fädernesland  annat 
än  väl.  Han  är  nu  döend h  kan  Bigmedintel  befatta.  A  — — r Lönn- 
gren känner  jag  för  en  hederlig  nian,  och  vet  med  visshet  att  han  ar 
regeringen  tillgiften,  men  vi  räkas  sällan  och  merendels  alltid  hän- 
delsevis. 


-  400  - 

Af  dessa  skäl  lärer  E.  K.  H.  upplyst  finna,  att  jag  omöjligen  kan 
ansvara  för  hvad  i  Stockholms-Posten  skrifves.  Och  vågar  jag,  som 
den  rättvisaste  nåd,  utbedja  mig  i  underdånighet,  att  därest,  som  jag 
icke  vill  förmoda,  redaktörerna  af  Stockholms-rosten  införa  något,  som 
icke  svarar  emot  E.  K.  H:s  afsigter  eller  eljest  är  stötande,  E.  K.  H. 
täckes  vara  öfvertygad,  att  jag  ej  hädanefter  mera  än  hittills  är  i  stånd 
att  sådant  förekomma. 

Jag  vågar  ej  längre  upptaga  E.  K.  H:s  dyrbara  tid  och  dristar 
endast  tillägga,  att  baron  Mörner  och  baron  Boye  bäst  kunna  intyga, 
med  hvad  sorgfällighet  jag  under  min  uppvaktning  hos  konungen  an- 
märkt allt,  hvad  jag  trodde^  af  E.  K.  H:s  motståndare  kunna  försökas, 
och  med  dem  öfverlagt  om  medlen  att  sådant  förekomma.  Jag  vidrör 
nu  ej  mera  denna  omständighet.  Epoquen  är  lyckligt  förbi,  och  an- 
läggningarna genom  konungens  dygd  och  E.  K.  H:s  vishet  bl  i  nia 
fruktlösa. 

Slutligen  fördristar  jag  förnya  den  underdåniga  begäran,  h.exc. 
friherre  Reuterholm  lofvat  anmäla,  att  jag  måtte  få  den  nåden  uppvakta 
E.  K.  H.,  då  jag,  om  E.  K.  H:s  tid  det  tillåter,  äger  ännu  mera  att  an- 
föra till  ådagaläggande  af  min  oskuld.  Men  hvad  som  mig  i  ögonblic- 
ket är  kärast,  är  att  få  betyga  E..  K.  H.  min  underdåniga  och  lifliga 
tacksamhet  samt  den  djupa  vördnad,  nit  och  trohet,  hvarmed  jag  intill 
dödsstunden  framhärdar  etc. 


II. 

(Till  sid.  . 

Reflexioner  om  riksdag-en  1790,  meddelade  af  ett 
ögonvittne. 

Denna    rikadag   företedde  egentligen   pA   riddarhusel  tro  partier; 

k.   rojalistema,   som    blotl    nitälskade   för  konungamakten;  den 
gamla  oppositionen,   som    med  bibehållande  af  konstitutionen  ville  be- 

ständernas  råtl  efter  äldre  riksdagars  praxis;  och  etl  annal  parti, 
som  för  .-iii  få  etl  namn  kunde  kallas  jakobinskt,  hvilkel  ville 
utvidga  ständernas  rätt  ocli  genom  nya  motioner  uppskrämde  och  re 
tade  de  förstnämnda  sam!  misstrodde  och  tillbaka  misstroddes  af  de 
senare.  Många  af  de  yngre,  med  kanhända  ganska  rena  afsigter,  men 
ringa  erfarenhet  och  för  storl  förtroende  till  sin  styrka,  hörde  till 
nämnda  parti. 

På  rojalistiska   sidan   synes  en  plan  allt  ifrån  rika    g  örjan 

varit  luljd  att  bringa  beskattningsrätten,  den  Bistå;  resten  af  natiom 
het,  i  konungens  band.   Till  den  ändan  skuile  tiden,utdragas  genon 
variga   öfverlåggningar,   som    ändtligen    skulle   blifva  omöjlig! 
till   ett   redigt   slut.    Därtill  hörde  ledamöternas  förstärkning  i  hemliga 

•ttel    mot    förra    riki  .   och   etl   omoget  finan* 

gande,   trrilket    till    nödig   upplysning   om   cillgångarne  kräfdi   '»-Ii  för* 
ni  satte  en  allmän  bouppteckning. 

I  den   söndring  och  villrådighet,  som  härigenom  uppkom,  ta 
des   riksdagen  till  sim,  och  det  förtjenar  den  yttersta  uppmärksamhet , 
att  presteståndel  redan  den  il  Juni,  till  förekommandi 


i  i  »i 


e      -  402  - 

för   den  projekterade   (nb.   redan   gillade)    realisationsplanen,   pröfvade 

nödigt  till  Kongl.  Maj: t  öfverlemna  att  vidtaga  de  mått  och  steg,  som 
till  realisationens  befrämjande  konungen  finner  mest  rättvisa,  möjliga 
och  for  skattdragande  drägligast",  hvarom  protokollsutdrag  till  de  an- 
dra, stånden  utfärdades.  Samma  beslut  vidtogs  i  borgarståndet  och 
kommunicerades  därifrån.  Bondeståndet  ingick  äfven  i  ett  dylikt,  som 
dock  aldrig  kom  till  expedition.  Envoyén  von  Asp  ingaf  på  riddar- 
huset  ett  memorial  ungefär  i  samma  mening,  hvilket  lades  på  bordet 
till  nästa  riksdag.  Han  var  en  allt  för  välsinnad  man  att  deltaga  i  en 
intrig,  men  i  de  tre  ofrälse  stånden  syntes  afsigten  vara  att,  sedan 
riksdagsbeslutet  redan  var  författad  t  och  justeradt,  uppdraga  konungen 
denna  makt  genom  ett  biafsked. 

Sådant  föranledde  grefve  Adolf  Hamilton  att  den  14  Juni,  då 
riksdagen  redan  var  afblåst,  formligen  och  i  anledning  af  presteståndets 
meddelade  protokollsutdrag  protestera  mot  det  minsta  afvikande  från 
hemliga  utskottets  betänkande  rörande  finansplanen.  Häröfver  begärde 
han  förgäfves  proposition,  emedan  inga  nya  frågor  vidare  då  kunde  till 
ventilation  upptagas.  Emellertid  yttrade  han  öppenhjertigt  sin  farhåga 
för  ett  biafsked  af  de  tre  ofrälse  stånden  på  sätt  ofvan  nämndt  är,  hvars 
verkställighet  och  gällande  kraft  på  det  fjerde  han  och  flera  med  ho- 
nom uttryckligen  bestridde.  Och  denna  oförväntade  motion  säges  hafva 
haft  den  verkan,  att  landshöfdingen  Nordin  kontramanderat  en  ifrån 
bondeståndet  väntad  deputation  med  tillkännagifvande  af  dess  delta- 
gande i  prest-  och  borgareståndens  beslut,  så  att  frågan  om  bi-afsked 
förföll. 

Det  under  namn  af  jakobinskt  omförmälda  parti  yttrade  sig  i 
frågan  om  tjcnstehjonsstadgan  med .  så  starka  uttryck  på  riddarhuset 
den  28  Maj,  att  konungen  lät  till  sig  fordra  samma,  protokoll,  hvilket 
aldrig  blifvit  tryckt  eller  åferlemnadt. 

Slutligen  bör  ej  förgätas,  att  agioteurerna  på  Norrköpings  riksdag 
ägde  en  stark  inflytelse,  och  att  de  genom  uppoffring  af  betydliga  sum- 
mor understödde  en  finansplan,  som  efter  all  sannolikhet  skulle  i  rö- 
relsen införa  fcre  eller  fyra  särskilda  agio  i  stället  för  ett. 


III. 

(Till  sid. 
Ur  Hamburger-Correspondenten  1807,  n:o  112. 

Stettin  den  11  Juli.    Födande  är  i  går  utgifvei  på  generalorderna: 

Den   stora    arméens  observations-corps  måste  företaga  etl  anfall. 
Den  -kall  inrycka  i  svenska  Pommern. 

Med  Sverige  var  den  18  April  i  Schlatkow  ett  stillestånd  slutadt. 
skulle   fortfara    med    1"  dagars   uppsa  neralerna  ånyo 

konfererat,   prolongerades  denna  termin  till  30  dagar,  genom  en  tillagd 
artikel,  som  undertecknades  den  29  i  .samma  månad  i  Stralsund. 

Vid  sistnämnda  arrangement  var  i  i  iy»  -ti  svårighei  &iord;  men  II 
Ma.j:i  konungen  af  Sverige  kom  till  Pommern,  antog  kommando  af  sin 
armé  och  tillkännagaf  strax  sin  afsigl  att  blott  iakttaga  den  första  sti- 
pulatåonen  af  10  dagar.  Tillika  utöfvade  svenska  marinen  för  Colto 
trots  af  vapenhvilan  fiendtligheter  mol  den  corpa  af  fransoser  ooh  allie- 
rade, som  belägrade  denna  fästning.  Af  denna  sakernas  ställning  upp 
kem  emellan  generalerna  en  explikatiohs-korrespondans,  ocb  konungen 
i    Sverige  lät  föreslå  m  amanträde,  RJi  atl  sluta  kvistarna,  som 

Schlatkow  pa  Bvenska  gebitet.     Man  via  ti  tro, 

att    konungens   motstånd,   som    i    början    varit  af  elak  betydelse,  blotl 
härröri    af  uans   åstundan   atl    själf  leda  angelägenheterna,   och  livad 
man   ej    förr  hoppats,   bifoga    några    förslag  till  fred  och 
arrangement. 

inni  till  Schlatkow,  beledsaj  m  till 

>e\  officerare  af  generalstaben  och  al  åfven  sa  många  ordonn 


-  404  - 

d'armes.  Hans  svenska  Maj:ts  adjutant  hade  sagt,  att  konungen  skulle 
komma  nästan  utan  eskort  med  en  foga  talrik  suite  till  Schlatkow. 
Vid  min  ankomst  fann  jag  huset,  där  konungen  var,  utan  vakt,  men 
ute  på  gården  satt  en  sqvadron  kavalleri  i  slagtordning.  När  jag  en- 
sam inläts  till  konungen,  framställde  jag  orsaken  till  sammanträdet; 
men  han  afbröt  mig  strax  och  förklarade  mig,  att  hans  vilja  för  den 
första  stilleståndsterminen  var  orygglig,  och  afstyrde  så  med  auk- 
toritet de  frågor,  som  skulle  utgöra  ämnet  för  konferens  etc. 

Efter  denna  konferens  har  konungen  låtit  fortsätta  fiendtlighe- 
terna  vid  Colberg  och  andra  vid  mynningen  af  Trawe.  Han  har  dragit 
till  sig  penningar  och  soldater  frän  England;  han  har  samlat  så  många 
flyktingar  och  öfverlöpare  han  kunnat,  och  i  förtröstan  på  sin  makt 
låtit  den  30  i  denna  månad  uppsäga  vapenhvilan  om  10  dygn,  i  den 
stund  han  redan  kunde  ha  kännedom  af  Rysslands  och  Preussens  nya 
dispositioner. 

Fiendtligheterna  med  Sverige  återbegynnas  således  den  13  i  denna 
månad.  Vi  kunde  återbörja  dem  förr,  emedan  konungens  förhållande 
utgör  en  kedja  af  idel  förolämpanden ;  men  i  vår  suveräns  karakter  lig- 
ger att  vara  stor  i  moderation  och  i  ädelmod,  så  som  han  ock  är  stor 
i  geni  och  hjältebragder.  Europa  skall  gilla  detta  förhållande,  och 
känna  hvilka  de  äro,  som  vilja  förlänga  krigets  olyckor. 

De  franska  och  allierade  trupperna  skola  täfla  i  mod  och  disciplin; 
i  lo  skola  ej  förgäta,  att  kejsaren  har  ögat  fästadt  uppå  dem,  och  att 
vi  alla  genom  vår  tillgifvenhet  skola  fört.iena  hans  bifall. 

Undertecknad  t 

Marskalken  Brune. 


IV. 

Till  sid.  386  . 

Ur  Stockholms-Posten  1807,  mo  148. 

Då  uti  Bamburger-  och  A.ltonabladen  ''ii  obehörig  artikel  varit 
införd,  rörande  EL  Maj:ts  samtal  med  franske  generaler  Brune  i  Schlat- 
knw  den  4  Juni  1807,  så  synes  nu  tiden  vara  inne  atl  sätta  detta  sam- 
tal uti  dess  rätta  dager. 

Då  franske  generalen  inkom  till  K.  Maja,  började  han  efter  några 
ögonblicks  betänkande  sålunda: 

Jag  har  infunnit  mig  här  på  E.  Majrts  befallning. 

Konungen.  Jag  har  sjålf  velat  tala  med  er,  min  general,  för  att 
kort  afbryta  all  vidare  förklaring  öfver  den  vid  stilleståndei  i  Schlat' 
knw  tillagde  artikel,  emedan  jag  önskar,  att  allt  skall  vara  bydligl  och 
klart,  och  att  ingen  tvifvel  deröfver  må  kunna  uppstå.  Min  genoral- 
guvernör  har  redan  pa  min  befallning  i  sitt  bref  af  den  it  Mai  under- 
rättat eder,  att  jag  icke  erkänner  några  andra  an  de  i  sjaltva  still. ■ 
3tåndet  i  Schlatkow  fastställde  villkor,  och  jag  upprepar  nu  föl  eder, 
atl  del  är  också  den  enda  akt,  hvilken  jag  anser  gällande. 

Generalen.  Tillåter  E.  Maj:t  att  jag  får  tala,  eller  befaller  E.  Maja 
atl  själf  förklara  sig  öfver  detta  ämne  emol  mig. 

Konungen.    Nej,  ni  må  tala. 

'valen.    E.  Ma.j:t !   Jag  kan  anföra  mig  som  exempel,  emedan 
jag  afslutat   ett   dylikt  Btillestånd  i  Bolland  med  hertigen  af  York,  och 
hade   trott    att  den  ifrågavarande  tillagde  artikeln,  såsom  grundad 
på    båda   en   chef  kommenderande  generalernas  redlighet,  borde  anse 

i  helig  som  själfva  st  illeståndet 


-  406  - 

Konungen.  Ja,  det  är  just  af  samma  grundsats,  som  jag  icke  er- 
känner annat  an  stilleståndet  i  Schlatkow.  Bonaparte  har  eljest  be- 
tjänt sig  af  ett  skäl,  som  jag  också  kunnat  åberopa,  då  han  sade  sig 
själf  föra  befälet  öfver  sin.  armé  och  befallde  general  Mortier  att,  så 
framt  icke  den  tillagde  artikeln  blefve  antagen,  bryta  stilleståndet.  Då 
.jag  nu  personligen  tagit  befälet  öfver  min  armé,  hade  det  varit  lätt  för 
mig,  att  häruti  finna  en  tillräcklig  anledning  till  stilleständets  uppsä- 
gande, emedan  jag  icke  vill  erkänna  den  tillagda  artikeln  — ;  men  jag 
har  icke  gjort  det. 

Dä  general  Brune  började  tala  om  de  gamla  förbindelserna  emel- 
lan Sverige  och  Frankrike  och  om  en  förening  begge  nationerna  emel- 
lan, svarade 

Konungen:  Ja,  visserligen.  Jag  önskar  äfven  så  mycket  som  ni, 
att  dessa  förbindelser  kunde  upplifvas  emellan  begge  nationerna;  men 
franska  nationen  är  icke  mera  densamma,  och  dessa  lyckliga  tider  äro 
förbi,  då  en  närmare  förening  bidrog  till  båda  rikenas  politiska  sällhet; 
sakernas  nuvarande  skick  hindrar  det. 

Generalen.  Eders  Maj:t!  Franska  nationen  är  alltid  densamma, 
den  bar  förvärfvat  mycken  ära  och  makt.  Frankrike  bar  gjort  stora 
framsteg:  det  har  förbättrat  sitt  åkerbuk  ocb  sin  rörelse;  och  om  i  an- 
dra tider  E.  Maj:t  hade  lägligt  att  göra  en  resa  dit,  skulle  det  kan- 
1  nmda  intressera  E.  Maj:t  att  se  och  känna  detta  land. 

Konungen.    Jag  anser  Frankrike  nu  som  Europas  plågoris. 

Generalen.  Ja,  vi  halva  gjort  mycket  krig.  Kejsaren  har  en  stor 
karakter. 

Konungen.  Jag  känner  ingen  kejsare  af  Frankrike.  —  General 
Brune  försökte  icke  att  besvara  denna  förklaring. 

Konungen.  Har  ni  glömt,  min  general,  att  ni  bar  en  rättmätig 
konung? 

Generalen.    Jag  vet  till  ocb  med  intet,  om  lian  finnes. 

Konungen.  Huru?  om  han  finnes!  Han  är  landsflyktig,  olycklig; 
men  han  är  eder  rättmätige  konung  ocb  hans  rättigheter  äro  lika  he- 
liga.   Han  önskar  blott  att  kring  sina  fanor  återförena  sina  unders:  i 

Generalen.    Hvar  finnas  dessa  fanor? 

Konungen.    Om  icke  annorstädes,  skall  ni  alltid  finna  dem  bos  mig. 

Generalen.  Man  har  sagt  mig,  att  han  afstått  sina  rättigheter  till 
hertigen  af  Angouléme. 

Konungen.  Jag  har  aldrig  hört  talas  därom.  Konungen  har 
tvärtom   låtit  ntgifva  en  proklamation,  borgen  for  dess  tänkesätt  emol 


-   4<)T 

sitl    folk,   till    hvilken   Monsieur  och  alla  prinsar  al  blod 
samtycke.     Känner  ni  denna  proklamation? 

Generalen.  Nej,  Elden  Maj:t.  Detta  sades  med  många  forsak 
ringar  vid  hans  heder. 

Konungen.     Duc    de    Pienne,    maréchal    de    «';imi ■    i    konu 
tjänst,   är  här.     Del  är  möjligt  att  han  förl  denna  skrill  med 
skall  låta  honom  komma  in,  om  ni  vill. 

K.   Maj:t    läste   på   generalens  ansigte  hans  förlägenhet  och 
bekymmer  härvid,  tillade 

Honungen.    Men  kanhända  del  skulle  göra  för  myckel  uppseende. 

Generalen.  Ja;  men  om  E.  Maj:!  ville  i  eti  omslag  tillsända  mig 
den  vid  förposterna,  så  skall  jag  läsa  den,  och  mina  officerare  sk'»la 
åfven  få  se  densamma. 

Konungen.    I    denna    proklamation   lofvar  konungen  alla  militära 
personer,   som    vilja   återvända   till   deras   pligt,  atl   bibehålla  dem  vi.i 
deras   sysslor  och    värdigheter.        Ni.  min  general,  tror  ni  väl,  atl 
kornas  närvarande  skick  i  Frankrike  kan  räcka  Ifn  - 

Generalen..    Allt  kan  förändras. 

Konungen.  Tror  ni  inte,  att  den  Försyn,  som  hittills  tillåtit  .'dra 
talrika  framgångar,  äfven  kan  dem  tillbakahål  la,  för  atl  befrämja  rätt- 
visan '"-Ii  den  goda  saken? 

Generalen.  Men  det  kan  hända  vältänkande  personer  att  arbeta 
efter  deras  egen  öfvertygelse,  äfven  e i  Försynens  beslut. 

Konungen.    Jag    förmodar,   att  ni  ännu  skulle  kunna  halva  tram 

Kan    ni   dock   tro,   att    del    fortfar    i  längden?    Om  man  - 
valet  att  tjena  eder  laglige  konung  eller  den  sak  Bom  ni  antagit,  hvad 
skulle  ni  göra?  Svara  mig  upprik 

nder  dol    han   gnuggar   sig  om  pannan).    Del  år  en 

.  s fordrar  atl    hel  anka-. 

Konungen.  Mig  synes,  som  ni  icke  behöfde  läng  betänkningstid. 
Säg  mig  endast,  om  ni  vill  återvända  till  eder  pligt  eller  försvara  de 
grundsatser,  ni  omfattal '.' 

Generalen,    l  anseende  dertiU,  ja.    Jag  skall  försvara  dessa  grund 
skall  guia  min  skyldighel  för  det  närvarande. 

Konungen.    Vet    ni,   atl    Bonaparte   föreslagit    konungen  att 
underhandling   med    honom   om   sina   rättigheter?    Det   äi  del 
erkännande  däraf,  som  han  kunnat  göra. 

Generalen.    Jag  är  okunnig  derom. 


-  408   - 

Konungen.  Men  vet  ni,  att  konungen  enständigt  vägrat  det,  och 
sagt  som  Frans  den  förste:  "vi  hafva  förlorat  allt,  utom  hedern". 

General  Brune  upprepade  dessa  ord  med  värma. 

Konungen.  Jag  känner  konungen  ganska  nära,  och  han  förtjenar 
att  vara  känd  för  sina  stora  och  vackra  egenskaper.  -  Ni,  min  gene- 
ral, ni  kan  aldrig  hafva  lugn;  ty  hur  blir  väl  er  belägenhet,  om  allt 
förändras  ? 

Generalen.  Jag  skall  dä  dö  en  hederlig  död  med  vapen  i  hand. 
Som  militär  är  jag  blottställd  alla  ögonblick  för  ett  dylikt  slut.  Det 
är  icke  fråga  om  att  dö,  men  att  dö  som  man  bör. 

Konungen.  Men  detta  beror  af  ödet,  Det  gifves  emellertid  en 
sällhet,  som  består  al  själens  lugn,  frukten  af  att  hafva  väl  uppfyllt 
sina  skyldigheter,  och  att  hafva  handlat  efter  sitt  samvete.  Bonaparte 
kan  aldrig  hafva,  detta  lugn;  han,  som  hade  kunnat,  göra  sig  odödlig. 
om  hån  återställ!  konungen  sin  thron.  Han  kan  förvärfva  tillfällig  ära, 
mycken  namnkunnighet  och  många  fördelar,  men  han  kan  aldrig  halva 
något  lugn. 

Då  general  Brune  åtei  började  att  tala  om  Bonapartes  talanger, 
och  sade,  att  det  fanns  ingen  Bourbon,  som  utmärkte  sig  mod  så 
många:  svarade 

Konungen.  Det  gifves  gynnande  omständigheter,  och  då  behöfs 
blott  förstå  att  draga  fördel  deraf. 

Generalen  syntes  däri  ingå. 

Konungen.    Och  hertigens  af  Enghien  död       h vilken  ohygglighet! 

Generalen.  Jag  var  den  tiden  i  Konstantinopel  och  kan  Icke  för 
klara  den. 

Dä  samtalet  föll  på  franska,  revolutionen,  sade 

Generalen.  Jag  hör  till  revolutionen,  och  del  är  med  franska 
1'olkot.s  vilja,  som  den  skett. 

Konungen.  Det  är  icke  franska  folket  som  gjort  revolutionen. 
det  är  pöbeln.  Man  ser  nu  ganska  val  följderna  af  dessa,  pöbelrevolu- 
tioner,  hvarom  ni  talar,  emedan  denna  började  med  upphäfvande  af 
alla  företrädon,  under  det  att,  man  ville  införa  jämnlikhet  -  och  nu  är 
ni  sjelf  ett  bevis,  att  dessa  grundsatser  äro  förändrade. 

Generalen.  Om  E.  Maj:t  hade  varit  i  Ludvig  XVI:s  ställe,  hade  re 
volutionen  aldrig  ägt  rum. 

Konungen,  .lag  vill  ej  berömma  mig  däraf,  emedan  jag  aldrig 
runnit  mig  i  dylika  omständigheter.  Man  var  för  god  och  för  efter- 
gifvande   och    har    bevisat,   att  dessa  egenskaper,  när  de  olämplig!  an 


vändas,    kunna    hafva  olyckliga  föhder.    Ni  hai  gyelf  fört  mit 
ämne.   Jag  har  talat  uppriktig  >ch  min  karakter  haj 

khnat  mig  bftröfVer.    Jag  äi   pligtig  i  m  jag 

ock   befunne   mig   i   andra  omständigheter,  skull'-  mina  tank  - 

tnma.         Huru   vill  ni  likväl,  atl  jag  skall  med  lil 
att    man    felar   i   sina   skyldigheter  mot  en  laglig  konu 
det?    Det  vore  att  glömma  hvad  jag  är  mig  sjelf  skyld 
K       E.  Maj:t  anser  kanui  j  en  bror. 

Konungen.    Det    synes   mig,  som  borde  fransoserna  sjelfve  I 
små  skyldigheter,  utan  att  vänta  att  jag  skall  gifva  efterdöme  deraf. 

era!  Brune  återkom  på  ämnet  om  den  tillagde  ställ 
tikeln.  och  sade:  E.  Maj:!  förblifver  då  alltid  vid  1"  dagars  uppsägning. 
Konungen.    Ja. 

culle  E.  Maj:!  Icke  vilja  hemligen  öfverenskomma, 
att  stilleståndel  icke  upphörde  förr  än  efter  en  månads  uppaägnii 

•-.    Ni   känner   mig   ganska    illa,  om   ni   tror  mig  vara  i 

stånd  att  inga  en  sådan  öfverensko 

Generalen.    Ja,  jag  känner  Eders  Majrts  karakter. 
Sådant    år  sammanhanget  af  detta  samtal,  under  hvilket  general 
Brune   hade    svår!    att   dölja  den  stora  förlägenhet,  som,  oaktad!  hans 
bemödande,  röjdes  på  hans  ansigte  och  i  han-  - 


L 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 


UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


BRIEF 

DL 

0041883 

vU  -<3. 


v 


u. 


r5r«C¥ 


f&ftÄ^ 


sj)- 


*/\ 


■ 


\vc 


*r\.*