Full text of "Försök till Gruppering och Revision af de Svenska Ephydrinae"

See other formats

A 
Ni : Vaken 
[ERE SEDAN M KSK 
Hart 1-2 006 1Å 4 bet PCR ER SAG 
D ) ; Ås 4 KRAM ESA NA KÖR SR öra 
Å TER 


Mt 
4 
Ö 


Sr 
IN 

Så le AA pa 

i SIKTA hh 

AT IEEE 


NR 
Mid 
1 ANT k 


lt a SLE 
Do 


2 
PR 

2 
Ye. 


4 
å 


PAPEETE 
KR 
få 


dre 
LJ 
v 


ed) 
vr 
av 
ir 


Ad 
vt 


ri + LJ 
HITENESA HEIN | KC . 
d SIN an 
KG 


LEK ' 
SVA Nb ON 
Kär HANG TI KR Hbl 
dig ded BINANE 
FILKVS 


AMN 


I 
eo) 


sr AE 
| 


2 SG 
Pr Sk, 


d 
ÅA Zz 
T Ia 


d 


I 


URSEGANEN: UI ND 
Translation of 
Introduction, to top of page 80, 
By. 
RES Båving. 


For the study of the natural relationship 
between different forms of animals a complete 
knowledge of their development would no doubt 
&äbolish that lack of explicitness by which 
even the masters of science often seem to be 
embarrassed. Those forms, however, which under- 
go their me tamorphoses - as many of the Diptera 
do - in swampy and moist localities are thereby 
not easily traced through all stages. Hence 
when trying to limit the families and groups 
of these small creatures, We have to confine 
our investigations to the last stage of their 
development and study the organs as they appear 
manet stage. In this respect it is particular- 
ly important to pay attention to those external 

"organs, which serve the essential life functions 
because the. structural similarities or dis- 
similarities exhibited in such organs correspond 
IoCLoser ör more remote. affinities of the insects 
20-question. 

It may, however, as a rule be advisable not 
to affirm any relationship according to the de- 
:velopnrent of a single organ or a single body part 
even if this should exhibit the most astonishing 
Similarities. or dissimilarities in its structural 
details. 

As realized longsago in other spheres of 
creation so here we find that isomorphism ex- 
pressed in a single organ often is caused by bare 
analöogous development of that very organ in in- 
sects which really belong to entirely different 
groups. É 

If - on the other hand - the systematic i 
position of a form is clearly by the 3 
developnrent of the essenti 


JUL 3 11961 
PF irarvsAtPå 


tinenotdt er fäwAn amd 10 vå 
balen 4 & fn ing Yo Kr = 
tduob ok bion HöragOlerab ta 
ÖN dokde We Bä foflöre to vad 
KORG JNA of Kr pr. alto Bott gr tg onto 
j STAB. skalan TRA” (ek oaen NS 
(AR SN ner ad Ta mA Bu ng ÖvKrTOonrist At 
4 SNART vante oRoeT Te Väne 
] Som Ak ere banar vf 
AR BUREN BOB OÄtIIST nå Ale 
SAR Ör tärnren OM AGM Brita te NR 20 
Vv tot To oMöR FAR ma båt Er OLIN av 
få TASEYR vert et enegio att vblte tt T 
8 lubilniea el tf tfosueyt såna NI SYS Jä 
R Feist xu Bott OK NOS Ar NR FN 
EkOtfömvt Stl fsilnenta arkt tavtn: Nr ae 


/ söib 16 Bolfitälimie Seg LR EA allt a É 
I BROdam on air låte ni botidiire ar 

EN BIBPRAS art To le oltäaffia AON TÅ Nn HO pr 

1 | i 00 158 

. SON ALAT hå HT BT ra En are 


ÅA EL fd Ler ankD TORNA öidanolket Yi RE dö (1 
NG I VDBT OINSa GS 20 mekgre elhteve te Fyn 
Ne j (UR RåNGTnn TEORI SCA & LAM 

HÖR ENN Ng INNERST. en BI iv bee 


Game, AS ar bord Aj 
va KON REAR ORG FAN NI a örn ; 
Sr vu BOR ung Bö DE Jap LD ts Er seg sad OB 


läs fet NERO CK Sd RR drmmgöl avap. er 
(6. FOVLSELN yr TORG. oc NaOT sd YvITBen deg 


” islands HT UMAR "torföb ooh 
NN apr ve VS Tekn ae ao 
2 4 Fa die Brag 


( 

single structure of secondary systematic value 
deviates from what we consider normal in the 
group, ther we mst look upon this special de- 
velopment as a specific character by which the 
form can be placed inside the grouo to which it 
naturally belongs; not separated from it. 

It never must be forgotten that actual 
affinities generally disclosed in similar biolog- 
ical habits and physiological processes always are 
manifested by the identical form of those organs 
which are the essential life organs. 

The external manifestations of relationship 
are therefore to be sought in the shape of the 
organs of nutrition, reproduction and locomotion 
and the association of insects must be supported 
by & hömologous 'developmrent of all the essential 
organs combined and cannot be based on the shape 
of a single one of those organs however important 
this may appear. Finally, shall our systematic 
arrangements, which after all are bound to be im 
POrfiöct just tö some extent succeed in expressing 
natures's own thoughts, then a well trained mind 
and a natural systematic instincet is required to 
decide on which combination of charecters should 
be considered typical and instrumental for the de- 
termination of a family with its higher and lower 
Eroups . ä 

Sweden has had a dipterologist with this in- 
stinet highly developed, nanely the prominent 
president of Kongelige Vetenskages Akademien, 
Professor C. F. Fallén. : 

The descriptions on which he has based and : 
almost created the Swedish Dipterology evince 
his profound perception of nature; even the 
family arrangements established by him -testify 
about the same natural instinct. He did not 
have the opportunity to enter into any compara- 
tive morphological studies, a requirenrent still 
unaccomplished in our special branch, and has 
for that reason not or not always been able to 
express with sufficient clearness and in definite 


ä& 


rr 


MEReR D40KO Mi DPooGtE INGIRI MÖR ög Sn 


M - | 
( | 4 NV 


butan LHR ON 
BE fd FR NO 050 
ab SAG FÖR NOG 
Bend. IEC 2 TO SATIN ON U 
TE En TM OM ONES of OKT 
SUS SOT BoLeneg oe SÖN vinOT 
FoR Jada YEN bök ee oc Sen 

se nd Hg 18 Nå böeroloktl 3 MELR BO WS 
HÄR avawfis Base boonrg (Mead IÖFRVG her 
entre Osti 70 mint last bög bi Må vd 
«BAY WILE feldivoar hå OT 

Gintgtrolde FS ee UM Ta! alle ti eden Fly >» 
ls Ye enad od vt Frtuos så Ve HGT 
Softer ONA MOT SörDS ta WITEERSIe ö € 
färd rder va mt sv Sto Sn TG nettet RR 
aidnpege och Ia To tn atoll sb EON IR 
Ledare dt tv Hogtd ad tönthas INA brer tea » 
Fäst ormÉ "sova BUT sko FO EN he 
SEN DE EVE 0 r Ferie TPORNIY 7 Og a ] NA 
a oc BENGT: a ra Täta dok 8 nå 


KIRK. böst ant If5n Bed Le NRA I rd B/ 
SGT NPT RE SONIKA så rå - i La 
bios He Wreta Te öka fö mÖG 
SE SLS OR SRS En fa IRS 
manNo I br grad Ki 4 UN od iv FR Ke ' 


ee 


nt BIS IN FET FORGE RN 
Fet on Hong. ot 7 föra o RA BE VAN 


PI HÖRA & SYRAEN STR RETA AA : Jå 
sen Rep LERA Bra a FEIST nå FN A 


bry. bes kd rent Su ok CC fe net tolad 

ET Ad föra AG ala Han HI OR 

ONE. HORNE LR NN a eLAg NA biigve 

ENE PLN rare fee fn dnbgrb 
0 hb a | ROR förnfant moen 

VR RS ER odF. Re OM ROGGE 
SITE dn fr. Po 0 ORbukE  Isokso Long 

| Jen, | EMO RA taroege HU ONT Ler 
08. UfGR sond AvANFE. den 10 För Noda 
män ob oh be åka ba Ad Furstot Tog fr 


Nb FYRA 


I 


terms a sharp definition of each of his families, 
conceived as they are purely through natural in- 
tuition. The more amazing is it that all the 

save he has been able , one may be tempted to 

sav, by divine inspiration, to apprehend correctly 
the essential idea of most families and even with 
rare skill successfully arrange their species 

into major groups. We ought to continue along 

the road first paved by him. Then as a first step 
we should undertake a close investigation of the 
structural differences which particularly 
characterize the family and give & clear definition 
of the same. 

For this purpose it will be necessary to 
initiate a general investigation and revision of 
all the species. Forsm will be disclosed which 
merely on account of analogous developments and 
similar habitus have been placed in a family to 
which they do not belong and from which they con- 
sequently must be removed, and forms, intermediate 
between large families, will be discovered which 
in the original more comprehensive arrangements 
have been placed close to central groups with 
which they only exhibit a rather remote relation- 
ship and from which they may be separated as 
families of lower rank. 

Some successful attempts have been accomplished 
to improve the systematic arrangenent of the 
Diptera by a separation of the intermediate major 
groups. Many examples of this kind can be found 
in Professor J. W. Zetterstedt's works. But the 
species have seldom been arranged according to the 
sämns "rules as the families, and shall the system 
which science formulates come near to nature's 
own system, then it must be considered imperative 
to arrange not only the major groups (the genera) 
according to the development of the more important 
organs but also the groups of minor rank (the 
sections). 

It is admitted that BöLLiGKe established on 
characters as the shape or color of certain often 


ROLd ini XebB tsalpie evig br MELIN Sri. ONE el 


1 UR 
VERS HIRA rd 49 Hora 2 okså 
ME FRAN Havok fon | 
rt. OP LR gi SM eb anna 

oc PYUKNAN gr "van, Bro 
Yfå da en biadenss ok utotlter fee 
Hr tw qovo hu sottöänmt faon 10 Bl 
BETONA lörd Sj ER dl NRA iu'leR 
Uk tft fånod oå THING SÅ seas 

Une tetrid se åt un vd bart fet 
rid "to moitesttesvnt avols se Nar obru bå 
vistvgttrag' Hytdvr & borsta TIb fa 


LER ET 
GÅ. UREA ÅN tr BSTN >É stog ud, etdö 
RorNOlSLVSr Bye nottealdaova: fara a 
Roddw besolonit. od ITfin meo »gaionG Al 
DER ekar emgolyveb enroaolsoe 10 TDC 

OM -rine os i bevgig necvd erad pu tfda 
MIG. Vent dofta perl bye äro fed fon oh 
EAT ROSS Masen baronet a fe td 
Hon Betorovetb:ed fli LuBiliAT KALA 6 
LBOL St YEN 8 vie OR YLunng ersatt Ls 
KÖDS ervota fotnot erofe bast bi 
tok A. mlädra xodter Be Jididyoe vIno Te vå 


Å 
U 
KO , 
a 
Nå 
” 


På 


å v få 
ER bot örbgess a Anv ett dot mö | 
fa SAS NILE NG f 2000 


(IDRE förra Naed moved STEN E Ee [Te BOOM 
BÅT bo du TTR åk ORM sj ra 
ol StNtbartatilr edt To noltssres Ne 
Branot so nee bl stores TR de 
dk VM BTR DTE SSSNIT. FO ME 
Bit oc MrkbTonaA I Str aev roblog i 
RA Mt Ifa brat motte ox 28 
VENUNRI OR TAN NOD. &ATATNNLOT 00006 - 
RS i bbmelbienon så fen. tt IK sv 
DN Br oc) EUR je rt TNG fom. V 
KONER a Sto mo 'snemga förab myt oc 
ARA HURT ORON TR 20, ee: 107 ale ce IRL 

1. st 
äg KAR Lidkars siigitone. dant, Hard ine a 
dk ende de for KOL GR TG order ont ee 


LG 
) ' 14 i 


AA 
insignificant body parts may possess some- value 

för the separation of the species; nevertheless, 

it is a well-known fact which will be still further 
demonstrated that the arrangement of the species 
according to the development of the important body. 
parts, beside being a necessary part of our system, 
does present the best base for an equally adequate 
and clear specific determination. It is moreover 
unquestionable that the only way in which the 
general idea of major group can be conceived is 
through the minor groups in which the idea is differ- 
ently modified. Were the svecies mingled together 
in an arbitrary way then the student of a genus 
would in his own mind have to arrange them in 
groups before he could get any real conception of 
that genus. Such minor groups, however, must, like 
the major groups, be natural. The "classical rule 
för tie förmation of the ndjör groups "is valid 

also for the minor groups and can, applied on these, 
be formulated as: 

"Sectio dabit caracterem, nec caracter sectionem". 

If the sections are established according to 
this rule then it would be possible - with a 
modification of the classification - to divide the 
genus of which they are parts into a corresponding 
number of subgenrera. 

Ås new genera can only such well defined natural 
groups be recognized which either deviate funda- 
mentally from the genus in which they have had their 
place, or which constitute a hitherto unknown 
group of higher rank. 


The following attempt to build a systematic 
arrangement of the Dipterous family Ephydrinae Zett. 
on the principles discussed, is considered as 
further development, due to new observations and 
discoveries, of the first paper on this family 
which 30 years ago was published in Kongl. Vetenskaps 
Akademiens Handlinger by the founder of the Swedish 
Dipterologist. Later Dipterologists have admittedly 
greatly contributed to enlarge the multiplicity of 
the members of the family Ephydrinae bur for science 
these additions have been almost worthless. 


OR sed addan ianloddr sel 0 AVE 
| Wan faner okt son 
sd RER: Of pg kabin ant HEN 
NDOR SNS gr Tor FRAs FAN me 
SR Re AN iseaen en Ä goda Ch 
BEAN AT Ferne 0 VOR HEAT Jes bi rp: vå 
TEVOBTOM ET KT noden Inred or St ue 
BN Tea ar er RN REN VN (ken Bb rt TN 
TB bovkeonen et Aes YUO TN oj kar Hora öl MN | 
SATIR oc sobål od Motdw At figur cc fn Oc 
höet ögat bög vego a et 0” 
FuNSN NN INTE og EA KARA mer ke 
tyg mp OMNA ON ova berg on AA 
10: noltyesmosg Iser we teg bouOtb a ls 
BÖNEN Fran teer. svs otiyn AE 
) Rn Insdugnde vd LINE NG tif rann 


BR rar he 
Ag eofS on hiv öar. Ge snoka KEN 6 äM 
h wtbrone badet CANE enat on 4 
4 (ELSE a afdtsrga nd BUR [SE 
 SberEbgk > roles ketala FEN MR föl nöt 
SER goo vm oki så NNa Be VaNK L 
NER «BTR SITEN 
fare odon FIN 2 NEN NAR WH 
ANAL steiveb act tö uid Vas tng 
in ber vat ver ak ue EI 
FN OT TORTTIN at utifunga itodrin 


SINAN ran 


LER TEA AE RE RT ÄRE UN NR 

LDS BRtLET Le ve Spoken BEIT 
RI barvpbi ense, ei borkuvekb. age byn 

brå anol feviskde We om BR ALOE Fa z 

un dre FATT ROAEE TO 2200 

Fo BoBo ov FOR, mn Data FU SR OK en Ben 
Hörhemn . ot Jol vpbuse BN Ne one lbosit ;& 
Ne Fed 3 Eofor GK. era ofog HAR er 
NG NE SATS ERA KO MNRnn oc Boredi et 


sön Bing le dh ST akt Å SON NIER 2 ae 1 
ee ORINAN (da Na pel irväpad Yr ; 


äv TITS 
pl 


The many genera which are ennunerated, rather 
than described in Macquart's papers are mostly 
irrecognizable because the diagnoses do not con- 
tain any characters referring to the more 
important structures, and the characters which have 
been used, and nearly all are taken from the 
coloration, and therefore only are applicable by 


. comparison, are ambiguous, slight attention having 


been paid to the considerable difference in the 
coloration of the two sexes of same species as it 
occurs at least in the most numerous groups of the 
family. Hence the descriptions can equally fit 
one, tvo or more distinct species and often are 
the two sexes of the same species treated as 
different species under two different names. 


Ox fv Fy 
(RA 
ME 


övar odotin ove Jar len svd 

Nn 51 OM fule Så B. FÖR 

nt one fal vika mvkart a 

Ur BO oa EDET Br NE NES € GIS jön H 
BÄ ÄN AE RN EE Ky Bh Ta re hel, 

FER hen ER anse 10 Ber VM 

ie BONN KG. nå 


SIR VITS. ND PA bruend arid 


o SN BL N i Ye TN bn 


RA 


förkla 


HE 
REAR 
FE YN 


135 Å, L. KELANDER 
SN SNRA ar From the Library of 
VAS Ja M. ALDRICH 


jr YE 


5 M. ALDRICH 
ational Museym 
WASHINGTON, DEE 


QL Förso t€il Gt kf, - och I 
EF S81 ER rg 
12487 KONGL. 


VET ENSIKA P.S 
AKADEMIENS 


HANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1843. 


STOCKHOLM, 1844. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 


su 


fis) HÅ RÖN 


Lod 


SN | 1 tom dok 
sr Rö TN SSR 3 TULTERV VL År 


UCKKOT Le 4 as 


Försök ull Gruppering och Revi- 
sion af de Svenska Ephydrinze; 


af 
CHR. STENHAMMAR. 


Vid forskningen efter de lagar för djur-arternas 
naturliga förvandtskap, hvilka vetenskapen måste 
bemöda sig att uppspana, skulle en fullständig 
kunskap om djurens utvecklingshistoria utan tvif- 
vel häfva den ovisshet, hvaruti äfven vetenskapens 
mästare stundom synas sväfva. Men de arter, fram- 
för allt af de Tvåvingade Insekternas ordning, 
som utvecklas och lefva på vattendränkta eller 
fuktiga lokaler, undandraga sig våra observationer 
under det de genomgå stadierna af sin metamor- 
fos. Då man således vid försöket att begränsa 
dessa små djurs familjer och grupper, endast kan 
rådfråga djurets yltre organer i dess sista utveck- 
ligs-stadium, blifver det så mycket nödvändigare 
att fästa uppmärksamheten på organerna för de 
väsendtligaste lifsfunktionerna, emedan dessa, så- 
som exponeuter af lifvets yttringar hos de sär- 
skilda djuren, genom öfverensstämmelse eller skilj- 
aktighet i bildning, måste förråda deras närmare 
eller aflägsnare frändskap. 

Vid detta försök att följa naturen på spåren, 
måste dock såsom regel antagas, att frändskaps- 
förbållanderna icke få bedömmas efter ett enda 
organ eller något särskilt parti, ehuru öfverra- 


76 


skande öfverensstämmelsen eller skiljaktigheten i 
dess bildning må förekomma. Ty den öfverens- 
stämmande bildningen af ett enda organ, kan an- 
tyda, att djuren väl stå på en analog punkt, men 
likväl tillhöra särskilta grupper eller serier, såsom 
länge sedan är anmärkt inom andra natur-sferer. 
Om åter de väsendtligare partiernas form anvisar 
en art sin plats inom en viss grupp, men något 
särskilt mindre väsendtligt parti fått en utbild- 
ning, som märkbart afviker från den inom grup- 
pen normala, måste denna afvikande form betrak- 
tas såsom en denna art enskilt bestämmande ka- 
rakter, icke såsom en anvisning till dess afsön- 
dring från sina naturliga förvandters krets. Ty 
det må aldrig förgätas, att den verkliga affinite- 
ten, som röjer sig i lika lefnadsseder och lifsytt- 
ringar i allmänhet, måste vara afpreglad i de för 
lifs-verksamheten väsendtligaste organerna. De 
ttre tecknen till närmare frändskapsförhållanden 
måste derföre sökas i nutritions- och propagations- 
redskapen jemte de för den fria rörelse-förmågan 
nöd vändiga lemmarna. Men de få likväl icke en 
gång bedömmas efter ett enda af dessa organer, 
ehuru vigtigt det må synas för djurets lif. Alla 
de väsendtligare organerna måste betraktas i deras 
samband; och de typiska förhållanden af deras 
former, som bestämma en familj eller dess grup- 
er af högre och lägre ordning, måste uppfattas 
af ett öppet natursinne, om dessa systematikens 
likväl alltid ofullkomliga försök, skola förmå att 
närma sig till ett sant uttryck af nåturens egna 
tankar. 
Sverige har ägt en Dipterolog med detta rena 
natursinne i Kongl. Vetenskaps-Akademiens fram- 
lidne ledamot, Professor C. F. Fanrén. De be- 


skrifningar, genom hvilka han grundlade och till 


TI 


största delen nyskapade den Svenska dipterologien, 
äro alltid framgångna utur en trogen natur-åskåd- 
ning. Men samma trogna natur-sanning utmärker 
äfven de af honom begränsade familjerna. Han 
hade icke hunnit anställa den comparativa gransk- 
ning af djurens organer, som ännu utgör ett oupp- 
fyldt behof för vetenskapen, och i följd deraf icke 
eller alltid nog klart i bestämda ord fixerat det 
begrepp om hvarje familj, som utur den rena na- 
tur-åskådningen bildat sig i hans tankar. Desto 
mera öfverraskande är det, att han likväl så träf- 
fande, man kunde nästan säga divinatoriskt, i stort 
uppfattat de flesta familjers hufvudbegrepp, och 
likaså, med sällsynta undantag, lyckligt tillämpat 
det vid arternas gruppering i större massor. Men 
på den väg han således banat, synes man böra 
fortgå. Då mäste det första steget blifva, att de 
formskillnader som väsendtligen karakterisera fa- 
miljen, noggrant iakttagas, och familjens begrepp 
bestämmes 1 klara uttryck af dem. För detta än- 
damål nödgas man företaga en genomgående gransk- 
ning och revision af alla familjens arter, under 
hvilka äfven de arter, som tilläfventyrs blott för 
någon habituel analogi erhållit plats inom den- 
samma, förråda sig såsom obehöriga främlingar i 
dess krets, hvilka derföre böra derifrån aflägsnas, 
Mellanlänkarne, som sammanbinda de större huf- 
vudfamiljerna, och vid dessas första begränsning i 
stort, sammansmält med någon af de centrala 
grupper, till hvilka de stå i sidoförvandtskap, kun- 
na endast vid en sådan granskning med säkerhet 
urskiljas och, betraktade såsom familjer af lägre 
ordning, från de förra utbrytas. Lyckliga försök 
till systemets utveckling genom de mellanliggande 
gruppernas urskiljande, äro äfven inom de Två- 
svingade Insekternas ordning gjorda; Professor J, 


78 


W. ZeTtTterstTEDTS arbeten förete många exempel 
deraf. Men till större delen återstår ännu til- 
lämpningen af samma lag inom familjerna för ar- 
ternas ordnande. Skall vetenskapens försök alt 
systematlisera, närma sig till naturens system , så 
böra väl icke allenast de större grupper inom fa- 
miljerna, som fått namn af Slägten (Genera), be- 
stämmas efter de väsendtligare organernas öfver- 
ensstämmande bildning, utan samma regel måste 
utsträckas äfven till de underordnade grupperna 
(Sectiones). Man må icke frånkänna de underaf- 
delningar inom  familjernas hufvudgrupper, ull 
hvilka anledning hämtas af formen eller färgteck- 
ningen hos något enskilt ofta föga betydande parti, 
allt det värde de kunna äga, såsom biträde för 
arternas urskiljande. Men arternas gruppering ef- 
ter gemensamma öfverensstämmelser i de väsendt- 
ligare partiernas form, utgör dock ej allena en 
nödvändig länk i systemet, utan erfarenheten har 
visat och skall ännu ytterligare ådagalägga, alt 
ingen annan grundval gifves för en lika säker som 
klar bestämning af sjelfva arterna. Men det är 
en ännu mera behjertansvärd sanning, att den 
större gruppen (Genus) icke ens kan klart upp- 
fattas och öfverskådas annorlunda än i de under- 
ordnade grupperna, inom hvilka dess begrepp fram- 
träder på olika sätt modifieradt. Om arterna af 
flera bland de senare framställas 1 systemet blan- 
dade med hvarandra, så måste forskaren sjelf i 
sin föreställning företaga en fördelning + naturliga 
grupper, innan han förmår bilda sig ett totalbe- 
grepp af den förra. Men dessa lägre grupper må- 
ste, likasom de högre, af en ren blick upphämtas 
utur sjelfva naturen; och med tillämpning af den 
oförgängliga lagstiftningen för den högre gruppens 
begrepp, gäller äfven för dessa lägre den lika ovill- 


Pe 


korliga regeln: sectiv dabit caracterem, nec cara- 
cter sectionem. Men hafva de blifvit bildade efter 
denna regel, så skulle den högre gruppen, i hvil- 
ken de innefattas, efter en olika åsigt af systemet, 
kunna upplösas i lika många slägten af lägre ord- 
ning.” I sjelfva verket kunna åtminstone icke ny- 
bildade genera godkännas med annat villkor, än 
att de antingen representera en utur den större 


oj 
utbruten väl begränsad naturlig grupp, eller en 


tillförene okänd grupp af högre ordning. 

Ett försök att genomföra en på här antydda 
grunder hvilande gruppering af Dipter-familjen 
Ephydrine ZeTttersT., kan tillika betraktas såsom 
en genom senare uppläckter och observationer på- 
kallad utveckling af den första afhandling om 
denna familj, som för 30 år sedan blef meddelad 
i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar af 
Svenska dipterologiens grundläggare. Under nyare 
dipterologers hand har Ephrydrinernas familj väl 
vunnit en stor tillväxt i massa; men för veten- 
skapen är denna tillväxt nästan ofruktbar. De 
talrika arter, som i MacoQuvarts arbeten finnas sna- 
rare blott uppräknade än beskrifna, äro till stör- 
sta delen oigenkänliga, emedan diagnoserna ej in- 
nehålla några positiva kännetecken hämtade från 
formen af djurkroppens väsendtligaste partier, och 
en stor tvetydighet häftar vid de nästan blott af 
färgteckningen lånade och derföre ofta endast com- 
parativt upplysande karaktererna, då uppmärksam- 
het ej blifvit fästad på den betydliga skiljaktighet 
i färgteckning, som förekommer hos olika kön af 
samma art, ålminstone inom den artrikaste grupp 
af familjen. Beskrifningarne kunna derföre stun- 
dom lika väl lämpas till två eller flera distincta 
arter; stundom hafva de särskilta könen af sam- 


ma art blifvit under olika namn uppförda såsom 


80 


skiljda arter. Men icke allenast arternas karakte- 
ristik lider af många brister då uppmärksamhet 
på organernas väsendtligare formskillnader åsido- 
sättes. Så framt icke kännetecken hämtas af de 
väsendtligare partiernas skiljaktiga bildning och 
form, kunna icke de högre och underordnade grup- 
perna urskiljas; och när åter dessa icke blifvit ur- 
skiljda, blifva afvikelser från naturens sanning 
oundvikliga i den systematiska uppställningen af 
arternas kedja. Då åtskilliga arter söndras från 
den krets, till hvilken de genom sin kroppsbild- 
ning höra, och ställas i samband med arterna af 
en aunan grupp eller till och med inblandas mel- 
lan dessa; fördunklas derigenom begreppet om båda 
dessa kretsar af naturföremål, och den bild af 
djuren, som diagnoserna skulle framställa, blifver 
sväfvande och osäker. Man kan häraf lätt förklara 
hvarföre t. ex. MNotiphila obscurella Fair. och !Vo- 
tiphila glabricula Faur. nästan allmänt blifvit 
misskända af de dipterologer, som saknat tillträde 
till original-exemplaren i Professor FALLÉNs sam- 
ling. Utan att anmärka den helt egna kropps- 
form och ansigtsbildning, som närma dem till 
slägtet Psilopa Farr., hade Prof. Farrén ställt 
dem midt ibland arterna af en annan grupp, Hy- 
drellia MacQu., der ingen entomolog kunde föran- 
ledas att söka dem, då deras skiljaktigheter från 
arterna af Hydrellia ganska starkt falla i ögonen. 
De representera äfven i sjelfva verket en egen 
grupp, helst inom slägtet Psilopa. Men arterna 
af denna grupp finnas hos både MericeEn och Mac- 
QUART utan någon ordnande regel inblandade mel- 
lan arterna af AHydrellia Macou.; och följden deraf 
har blifvit, dels att begreppet om den sistnämda, 
inom sig väl begränsade gruppen, icke kunnat fixe- 
ras 


31 


ras genom -karakterer af de väsendtliga skiljaktig- 
heter, som uteslutande bestämma den, dels att 
arterna ömsesidigt öfver hvarandra sprida ett dun- 
kel, som gör dem oigenkänliga och deras syno- 
nymi outredlig.  Notiphila MacoQu. och Meic. (i 
Supplem. VII. Zweifl. Ins.) är en ganska naturlig 
grupp, redan antydd af Prof. FaAtrrén. Men dess 
begrepp sönderstyckas och upplöses, om man an- 
tager det äfven af Macouart godkända slägtet 
Dichoeta MeiG., som blifvit bildadt af Notiphila 
caudata Fair. ensam blott med afseende på de 
ovanliga bihang, med hvilka hannens bakkropp hos 
denna art är försedd. Ty honan af denna artär 
till alla partier så fullkomligt öfverensstämmande 
med gruppens öfriga arter, att icke ens någon 
tanke skulle kunna uppstå om dess afsöndring 
ifrån dem till en annan grupp. Bakkroppens bi- 
hang karakterisera således här endast arten. JVo- 
tiphila &nea Fair. synes vara okänd utom Skan- 
dinavien. Genom ansigte, mundelar och propa- 
gations-apparat, representerar den också typ för 
en egen grupp, af hvilken Sverige har flera, hit- 
tills obeskrifna arter. Om dessa väsendtliga par- 
tiers form varit angifven, så skulle denna art 
omöjligt kunnat, i MeiGeEns uppställning, få plats 
bland de Notiphile Fair., dem MeiGEn i hufvud- 
saken ganska naturenligt sammanställt i en egen 
grupp, men icke lika välgrundadt öfverfört till 
slägtet Ephydra (Zweifl. Ins. VI, 121 o. f. Ephy- 
dra, afd. C., ce.) Ty från dem är Notiph. zenea i 
alla partiers form alldeles skild, och äger med 
dem knappt något annat gemensamt, än den nä- 
stan nakna antenn-setan. Men antenn-setan, som in- 
om Ephydrin-familjen blifvit begagnad såsom grund 
för aldelningar under slägtena, äger för detta än- 
K. V. Akad. Handl. 1843. 6 


82 


damål föga värde, om den ensam dervWtill användes. 
Då söndras arterna ifrån deras verkliga aflinitets- 
förhållanden, och kedjan förlorar naturligt sam- 
manhbang Vi se det t. ex. inom hufvudgruppen 
af slägtet Ephydra. Den har setan dels på öfre 
sidan hårig, dels skenbart naken. Denna olikhet 
förekommer väl hos de större arterna ganska märk- 
lig. Men vid nogare granskning finner man, att 
den skenbart nakna setan äfven har hår, och des- 
sa ställda 1 samma läge på setans midt, som hos 
arterna med tydligt hårig seta, men så förkortade 
att de knappt kunna upptäckas med obeväpnadt 
öga. Skillnaden är derföre så litet väsendtlig, att 
den egentligen beror endast af djurens storlek och 
betraktarens mer eller mindre skarpa synförmågas 
Att den då, använd såsom indelningsgrund, kan 
komma att från hvarandra söndra och i särskilta 
sektioner aflägsna de mest närbeslägtade arter, så- 
som verkligen inträffat med Eph. albula Meic. 
och Eph. riparia Mreic., är icke oförmodadt, men 
bevisar tillräckligt att denna skiljaktighet icke får 
anses för väsendtlig. Till hvilka förvillelser en 
försummad uppmärksambet på djurkroppens vä- 
sendtligare organer kan leda, visar slägtet Trime- 
rina Macou. Ty detta slägte hvilar på ett full- 
komligt missförstånd om bakkroppens byggnad och 
parnings-apparaternas betäckningar hos Ephydrin- 
familjen. Enligt det nödvändiga sammanhang 
hbvaruti de sednare stå ull den förra, såsom 1 det 
följande skall ådagaläggas, är det omöjligt att en 
Ephydrin-arts abdomen skulle kunna bestå endast 
af tre bukringar, hvarmed likväl slägtet Trimerina 
skulle karakteriseras.  Psilopa madizans Fawi., den 
enda Svenska art bland dem, hvilka af MAcQUART 
hänföras till detta slägte, har också sex bukringar 
likasom alla Ephydrine utan undantag. Om då 


83 


de tre öfriga arter, dem Macouvart uppräknar, 
verkligen ekke skulle genom en lika förhastad ob- 
SörNäGon hafva blifvit ull Primerina hänförda; 
så kan man åtminstone, utan fara för misstag, förneka 
deras rätt till plats inom Ephydrin- familjen. Al 
dessa exempel, som kunde ökas med många flera, 
torde tillräckligt ådagaläggas, att alla Hfviklägdr 
från naturens lag inom dött familjs uppställning 
och systematiska behandling, härleda sig från för- 
summad uppmärksamhet på de väsendtliga Orga- 
nernas bildning och form. Inflytelsen åf denta 
försummelse för sträckt sig så långt, att ehuru 
familjens begrepp af Prof. FALLÉN noggrant be- 
stämdes, och få Dipter-familjer torde finnas 'så 
skarpt begränsade genom tydligt framstående form- 
skilnader i organerna för både nutritions- och pro- 
pagations-funktionerna, hafva likväl dess slägten 
blifvit af senare dipterologer söndrade långt från 
hvarandra i systemet genom andra slägten af sär- 
skilta familjer, med fivilka de stå i ganska afläg- 
sen förvandtskap, såsom af MEiGEN; eller det Het 
karakteristiska af dem alla, sjelfva familjens cen- 
tral-erupp Ephydra, till en annan familj forflyt- 
tadt, såsom af Macuart. Få afdelningar af de 
tvåvingade insekterna lära derföre mera vara i 
behof af en revision än Ephydringe; och önskan 
att öfver deras systematiska och diagnostiska kän- 
nedom sprida något ljus, må rättfärdiga det för- 
sök jag förd sdit: utbeder mig få åtderstallt Kongl. 
Vetenskaps-Akademiens granskning. 

Ephydrine uppställdes af Professor FALtÉS i 
en särskilt familj under benämningen Hydromy- 
zides. Ehuru familjens ide förblifver oförändrad, 
kan dock denna benämning icke bibehållas, döldaa 
dipterologerna allmänt äro ense derom, att Hy- 
dromyza livens Fars. ej tillhörer Ephydringe utan 


d4 
slägtet. Cordpylura af Scalomyzid-familjen, och 
slägtet Hydromyza derigenom försvunnit ej alle- 
na ulur familjen utan utur systemet. Den af 
Prof. ZETTERSTEDT antagna benämningen Ephydri- 
ne, är deremot så mycket lämpligare, som bland 
familjens hufvudgrupper, Ephydra äger den star- 
kaste utbildning af dess karakteristiska kännetec- 
ken och således utgör dess centrala afdelning. 
Jemte Hydromyza livens, måste äfven JNotiphila 
annulata Fair. från denna familj afskiljas; ty 
alla dess bufvnd-karakterer af ansigtets form, an- 
tenner, vingnervernas läge m. m. hänföra den till 
Drosoplula Fair. WNotiphila pultula Fair. är efter . 
Professor Farréns tid icke af någon entomolog 
återfunnen. I Prof. Farréss till Kongl. Veten- 
skaps-Akademien öfverlemnade duplett-samling, 
är JVot. pullula identisk med Not. picta Fan. 
Original-exemplaret i Prof. FALLÉNs egen samling, 
afviker ej eller i något väsendtligt från JINot. picta, 
enligt den upplysning Professor ZETTERRTEDT be- 
hagat meddela, och har till och med setan en- 
dast finhårig, likasom den sistnämda oaktadt 
den varit anförd bland arterna med seta atenna- 
rum distincte plumata (FarrÉs Hydromyzides p. 9). 
Högst sannolikt äro derföre JNVot. pullula och Not. 
picta fullkomligt identiska, och den förra bör, 
såsom en i färgteckningen ofullständig form af 
den sednare, utur de sjelfständiga arternas antal 
tills vidare uteslutas. I den nya revision af 
Svenska Hydromyzides, hvilken Prof. FALLÉN fö- 
retog i en akademisk afbandling, ökade han an- 
talet af dei Kongl. Vetenskaps-Akademiens Hand- 
lingar 1813 beskrifna arterna till 28, men beskref 
tillika eller antydde, såsom varieteter, 5 verkligen 
sjelfständiga arter. Då Hydrom. livens, Not. an- 
nulata och Not. pullula från detta antal afgå, 


53 


voro således 30 arter af Sveriges Ephydrine för 
Prof. FArrÉn bekanta. Professor ZetrersteEvoTt har 
riktadt familjen med 3 nya arter utur Lapplands 
Insektfauna. Men antalet af de Svenska arterna 
öfverstiger nu vida mer än dubbelt de hittills 
kändas och beskrifnas. En skarpare karakteristik 
af alla arterna har derigenom blifvit nödvändig, 
och en ny revision af hela familjen kunde då 
icke undvikas, på det att diagnostiken måtte brin- 
gas 1 harmoni genom hela serien af arterna. Den 
granskning af kroppsdelarnes form och propor- 
tioner, som då måste företagas med hvar och en 
art, för alt uppsöka dess positiva kännetecken, 
könskillnader och närmaste förvandtskap, ledde 
ej allenast till en omarbetning af diagnoserna, 
utan äfven till de allmännare åsigter, på hvilka 
familjens indelning i naturliga grupper stödjer sig. 
Gynsamma lokala omständigheter hafva salt mig 
i tillfälle, alt under flera år observera båda kö- 
nen af de flesta arterna i stort antal. Jag måste 
väl beklaga, att de 4 arter "), hvilka Professor 
ZETTERSTEDT ensam inom Fäderneslandet funnit, 
äro mig obekanta; men de upplysningar han med- 
delat om dessa arter, ej mindre än om flera bland 
Professor FALrrÉns original-arter, dem jag ansett 
för samvetspligt att troget bevara från all förvex- 
ling, förvissa mig så mycket mera att de erhållit 
sin rälta plats inom grupperna, som den grundar 
sig på Professor ZETTERSTEDTS inom Svenska dip- 
terologien gällande auktoritet. Deras diagnostik 
har jag deremot nödgats lemna ofulländad; men 
den skall också desto fullkomligare framträda i den 
efterlängtade fortsättningen af Professor ZETTER- 


”) Not. enea Pp Faui., Not. nigripes Zerr., Not. vitri- 
pennis ZetT. och Psilopa marginella FaLL. 


86 


stEDTS arbete öfver Skandinaviens Insekt-fauna. 
Flera utmärkta nya arter äro mig meddelade af 
Professorerne P. F. WaAunzErG, OC. J. SUNDEVALL 
och C. H. Botemas, hvilka med vetenskaps-kär- 
lekens och vänskapens välvilja öppnat mig till- 
träde till sina rika samlingar, och hvilkas aldrig 
vägrade upplysningar, råd och uppmuntran det 
sklåste till så betydlig del tillegnas, om detta för- 
sök från en aflägsen landsort, kan' hugna sig af 
någon aning | | 


I den systematiska uppställningen är Ephy- 
drinernas plats näst efter Anthomyzides redan be- 
stämd =).  Vingnätet och hela deras kropps-sta- 
tur antyda denna slägtskap. Anmärkta äro äf- 
ven de flesta af familjens urskiljande kännetec- 
ken: alt vingarnes så kallade andra hjelpnerv 
(secundarius) saléndas eller snarare är samman växt 
med den egeulliga hjelpner ven (auxiliaris), från 
hvilken den stundom visar sig skiljd vid vingens 
bas; att antennerna äro korta och merendels ned- 
lutande; ansigtet utböjdt och vid sidorna af 
munöppningens brädd ej har bhorizontela borst 
(setee mystacinee); palperna mot spetsen utvidgade 
och vingfjället knappt märkbart, Men deremöt 
hafva dels ett hos Ephydrine ganska karakteri- 
stiskt organ bland munnens partier, dels bakkrop- 
pens (abdominis) egna byggnad icke fästat ento- 
mologernas uppmärksamhet. De böra derföre sär- 
skilt förklaras. 


— 


”) Antydd af Prof. Fartés och bestämdt uttryckt af 


Prof. ZeTTERsTED'T I Diptera Scandinavie Tom. I pagg. 
6, 59. 


87 
Prolabrum. 


Om hufvudets urhålkning inom munöppnin- 
gen hos en Ephydrin undersiket! så upptäckes 
på främre delen af sugrörets (underläppens) stam 
(stipes), af hvilken urkolkningen bildas, en vid 
stammens hinnbetäckning fästad lodrätt, hornak- 
tig skifva, som sträcker sig rundt omkring ur- 
hålkningen till ganska ringa afstånd från hufvu- 
dets yttre pillat, SP ÖRVAKenS bradd mun- 
öppningen bildas. Denna skifva utgör en särskilt 
kant omkring den urhålkning, i hvilken sugröret 
infälles, då det är i hvila. Hos de större arterna 
med betydligt vidgad munöppning, t. ex. hos 
Eph. riparia Faux., Notiph. caudata Exir., Not. 
cinerea FAiL., kan denna skifva med lätthet ur- 
skiljas, då sugröret är nedfäldt; och hos den grupp 
af Ephydra, som representeras af FEph. aquila 
Fin. dfph. cCoarctata En. "ochi Eph.  fuarcata 
ZeTtT. (3. Gruppen Parrdra i efterföljande grupp- 
fördelning), framskjuler den normalt nedom bräd- 
den af epistoma kring hela dess omkrets, ehuru 
betydelsen af denna under epistoma fr amskjutande 
kant, hvaraf djurens fysionomi erhåller ett helt 
eget iskender aldrig blifvit föremål för närmare 
undersökning. Figuren 3 föreställer sugröret (un- 
derläppen) (a) och nedve delen af dess stam (6), 
bos Ephydra aurata (E. viparia b. Fan). OUr- 
hålkningen (d) på stammens mot munöppningen 
vända sida, omgifves af den hornaktiga skifvan 
(c, c, c), inom hvilken sugröret hvilar, då det 
är infäldt.  Figureu i visar denna hornaktiga 
skifvas tunglikt. framskjutande spets (c) uppöf- 
ver palperna hos Ochtera ), och Fig. m dess i 


”) Såsom ett exempel af den trohet, hvarmed Prof. 
FaALLÉN tecknade naturföremålen, må anmärkas, att 


88 


midten af munöppningens brädd framskymtande, 
rundade främre del (c) hos WNotiph. cinerea FAu. 
— Detta organ, hvars motsvarighet mot den 
mundel, som hos Coleoptera fått namn af cly- 
peus , icke kan misskännas, upptäckes lätt hos alla 
de familjer af Tvåvingarne, hvilkas utvidgade 
munöppning medgifver en undersökning derom. 
Då det inom sig upptager och omfattar sugröret 
eller underläppen (Zabium), så länge den hvilar 
tillbakadragen, och är stäldt främst på stammen, 
vid hvars nedre ända det lilla parti, som fått 
benämning af öfverläpp (Zabrum) har sitt fäste, 
torde det kunna utmärkas med namn af prela- 
brum "").. Med Prelabrum förstås således: en på 
sugrörets stam befiutlig upphöjning, som omgif- 
ver den urhålkning, i hvilken underläppen in- 
fälles (protuberantia in stipite proboscidis , labium 
retractum cingens). Denna upphöjning har olika 


han fästat uppmärksamhet på denna mundel hos 
Ochtera, och anat dess betydelse. I delineationen af 
Ochtera manicata (Hydromyz. pag. 3) yttrar han om 
palperna: ”compressi , (labio tecti?).” Hvad han der 
tvekande benämner labium, är den tunglika, utdragna 
spetsen af prelabrum. Men också är detta den en- 
da antydning, som finnes hos någon författare i dip- 
terologien, om nu anmärkta mundel. De som skrif- 
vit efter Prof. FaLnrÉn, hafva icke ens vid Ochtera 
nämt denna del, icke en gång Meicen, ehuru hans 
teckning af hufvudet (Zweifl. Ins. Tab. 58 fig. 20), 


röjer, fastän ganska ofullkomligt, att han sett den. 


”) Det nära förhållande, hvaruti denna del står till de 
mundelar, för hvilka benämningarne labium och 
labrum redan äro antagna, har bestämdt valet af be= 
nämningen prelabrum. Någon annan mera vällju- 
dande t, ex. bildad af Grekiska ord, syntes mindre 
lämplig än en sådan, som både till betydelse och de- 
rivation harmonierade med de öfriga mundelarnes. 


59 


form hos olika familjer. Än är den en låg köl- 
lik svulst, såsom hos Anthomyzides och i allmän- 
het de under Muscides Fatr. innefattade familjer, 
men då merendels af mörkare färg (svart, brun, 
gul o. s. v.) än hufvudets inre urhålkning, eller 
en låg, trubbig, på undre sidan med en mörkare 
linea färgad kant, såsom hos Scatomyzides; än 
åter bildar den en mera spetsig kant omkring 
stammens urhålkning, helt tunu och låg hos Or- 
talides, mera utvidgad och tjock hos Sciomyzides 
o. sS. v. Men hos Epbydringe är den förtunnad 
och förlängd till en platt skifva af samma horn- 
aktiga substans, som hufvudets yttre betäckning. 
Genom sin starka utbildning utgör detta organ 
ett bland hela familjens mest karakteristiska kän- 
nelecken. 

Ephydrinernas prelabrum har icke allenast 
samma substans, utan äfven samma grundfärg 
och merendels samma beklädnad af färgadt ludd 
eller doft, som epistoma och hela ansigtet. Om 
detta ludd eller doft blifvit afnött, visar sig den 
svarta" bottenfärgen. Hos de arter af Hydrellia 
Macou. och fVotiphila 4:de. Gruppen (Philrgria i 
grupp-indelningen, nästan Ephydra C, c MeIG.), 
hvilkas ansigte bar någon ekiftning af gult eller 
hvitt; synes prelabrum icke antaga någon färgad 
beklädnad, utan behålla den svarta grundfärgen, 
föga skimrande af ett grålätt ludd. 

Prelabrum har sitt fäste på den utvidgade 
stammen, hos Ephydrinerna så nära till hufvu- 
dets yttre betäckning, att det mellanrum som åt- 
skiljer dem är ganska trångt eller att de nästan 
vidröra hvarandra. Devaf följer, att prelabri form 
i det hufvudsakligaste bestämmes af hufvudets 
form och i synnerhet af framsidans eller ansigtets. 
Ju rymligare hufvudets urhålkning och munöpp- 


I0 

ningen äro, desto mera utvidgadt är äfven pre- 
labrum, och således mest utvidgadt hos Ephydrae 
med hvalflikt (fornicatum) eller koniskt (subeoni- 
cum) epistoma. De förra, som innefattas i 1:sta grup- 
en eller egentliga Ephydra i grupp-fördelningen, 
med Eph. riparia FArL såsom typ, hafva hög 
hvälfning på ansigtets öfversta del och derigenom 
slörre rymlighet alt i denna öfre del af hufvudet 
emollaga sugrörets stam. Den nedre delen af huf- 
vudet får derföre en större och djupare tom ur- 
hålkning, inom hvilken deras starkt utbildade 
prelabrum kan rymmas utan att framträngas ned- 
om ansigtet. De senare, som innefattas i 3:dje grup- 
pen eller Parydra i gruppfördelningen, med Eph. 
coarctata Far. såsom typ, hafva hufvudets öfre 
del antingen framtill platt eller hopklämdt från 
sidorna, hvarigenom de förlora någon del af den 
inre rymligheten öfverst i bufvudet. Främre de- 
len af sugrörets stam nedtryckes derföre mot mun- 
öppningen, och det tomma rummet eller urhålk- 
ningen i hufvudets nedre del blifver lägre. Pree- 
labrum, hvars utbildning ull följe af ansigtets ut- 
vidgade omfång nedtill, är lika stark hos denna 
flock, som hos den förstnämda, kan då icke 
rymmas inom denna urhålkning, utan framskju- 
ter nedom brädden af epistoma. Prelabri ställ- 
ning hos denna flock, ehuru besynnerlig och all- 
deles egen den vid första anblicken förekom agn 
är Alldk således en naturlig och nödvändig följd 
af hufvudets form. — Men en dylik motsvarig- 
het mellan hufvudets och prelabri form, upptäc- 
kes lätt hela familjen igenom. Hos JNotiphila 
Macou., Dichoeta Meic. och den af WNotiph. aenea 
representerade gruppen (Telmatobia + gruppför- 
delningen) är prelabrum framtill rundadt, på si- 
dorna temligen långt aflägsnadt från hufvudets 


1 


yttre betäckning och bakull hkasom afstympadt. 
Denna prelabri bildning bestämmes tydligt af 
ansigtets form och hobtutléts mindre djuplek mel- 
lan detta och bakhufvudet. Ty dessa flockars an- 
sigte är blott i midten föga buktigt, men mot 
silsnga nästan plant, och har betydlig bredd; 
hvarigenom hela hufvudets bredd på tvären blir 
betydligt slörre än dess djuplek. Prelabrum krö- 
ker sig i spetsen efter ansiglets rundade mellan- 
stycke, men böjes deremot icke utefter dess plana 
sidostycken, och får derigenom betydligare afstånd 
från hufvudets sidor än hos Ephydre med jemt 
rundad munöppning. Den mindre rymligheten 
mellan ansigtet och hufvudets baksida hindrar 
dess förlängning bakåt. Att dess främre krökta 
del framskymtar i midtlen af ansigtets brädd 
(Fig. u, c), härleder sig icke deraf, att prelabrum 
har någon större längd framtill, utan deraf att 
ansigtels brädd är bredt äreinädads ej rak såsom 
hos Ephydre. Då munöppningen är mer eller 
mindre hopdragen, antingen genom inböjning af 
sidokanterna, såsom hos Hy dpål Macou. eller af 
hela dess oriiktöts 139 såsom hos JfVotiphile af den 
fjerde gruppen (Philyrgria 1 gruppfördelningen), 
så blifver prelabrum andet djurets lefvande till- 
stånd helt och hållet doldt inom munöppningen, 
och framträder blott med spetsen nedom kanten 
af epistoma, efter djurets död då sugröret blifvit 
nedfäldt. Ochtera har en på sidorna samman- 
dragen, men bakåt förlängd munöppning, i främre 
bräddens midt djupt urskuren; dess prelabrum, 
som inåt är helt lågt, förlänges derföre framåt 
med en lunglik flik, som framskjuter i epistomats 
urskurna brädd (Fig. 1, ec) till betäckning för den 
blottade spetsen af palperna (p, p). Såsom dessa 
exempel, för hvilka bekräftelse kunde hämtas från 


92 


alla familjens grupper, tuillväckligt torde ådaga- 
lägga, står alltid prelabri ställning och före 1 
ett nödvändigt förhållande till ansigtets form, 
hvaraf den så kallade munöppningen (apertura 
Otis) hufvudsakligast beror. Vid gruppernas bild- 
ning bör derföre afseende fästas på denna mun- 
del i samband med ansigtets och munöppningens 
form. 

Redan är antydt att prelabrum nedsänkes 
och blir antingen helt och hållet eller till en del 
synligt nedom ansigtets brädd, då sugröret ned- 
fälles. Detta inträffar åtminstone med alla de ar- 
ter dem jag haft tillfälle att observera, och kan 
otvifvelaktigt anses gälla för hela familjen, då en- 
dast ganska få arter ej äro af mig sedda i lef- 
vande tillstånd. Den hinna, med hvilken sug- 
rörels stam sammanhänger vid hufvudets inre 
betäckning, är elastisk. Då sugröret drages bakåt, 
utsträckes hinnan genom denna rörelse, och stam- 
men drages tillika något tillbaka samt nedsänkes, 
hvarigenom äfven dess kant (prelabrum) kommer 
att sänkas. Man kan tydligt märka denna hin- 
nans utsträckning, om man betraktar de rörelser 
djuret gör med sugröret sedan det är fästadt på 
nålen, då det än nedsänker än mot stammens 
urhålkning infäller detta rör. När djuret är dödt, 
finnes sugröret ofta nedsänkt, och ju mera det 
blifvit tillbakadraget, desto mera framstånde fin- 
ner man då prelabrum i eller nedom munöpp- 
ningen. 

Det tillhör en fortsatt forskning, alt utreda 
hvad värde må tillkomma den mundel, på hvil- 
ken uppmärksamheten här blifvit fästad, såsom 
distinctivt kännetecken hos andra Dipter-familjer. 
Ty bland dem gifvas äfven andra, hos hvilka 
den är temligen utbildad t. ex. Heteromyzides, + 


93 
olika grad bos olika genera. Kanske då torde 
visa sig, alt den starkare utbildningen står i för- 
hållande till djurens vistelse på en fuktigare lo- 
kal. Men mitt syftemål har endast varit, att 
framställa detta organs förhållande hos Ephydri- 
n&, hvilka dock framför alla öfriga familjer äga 
det tydligast utveckladt. 


Abdomen och T' egumenta Genitalium. 


Af Professor ZETTERSTEDT är redan anmärkt, 
att Ochtera icke har 3 bukringar (segmenta ab- 
dominis), enligt Meicess uppgift, utan 6 "). Men 
en noggrann undersökning af nästan alla de Sven- 
ska arterna och deras båda kön, har ledt till det 
resultat, att det för Ochtera anmärkta antalet af 
bukringarne gäller för hela familjen i allmänhet, 
och att detta antal, äfvensom de eftersta bukrin- 
garnes läge och form, står i ett bestämdt, nöd- 
vändigt förhållande till propagations-redskapens 
läge. Strukturen af bakkroppen (abdomen), utgör 
således något för hela familjen karakteristiskt; 
och vid närmare granskning besannas den förmo- 
dan, som vid jemförelse af arterna snart måste 
uppstå, att deras egendomliga karakter antydes 
af bestämda skiljaktigheter i bukringarnes bild- 
ning. Äfven för diagnostiken igenfinnas ej sällan 
ypperliga artkännemärken, ehuru egentligen ut- 
märkande ban-könet, i proportionerna mellan 
bukringarne, hvilka bero af kön-lemmarnes läge. 

Om Ephydrinernas abdomen jemföres med 
Anthomyzidernas, så befinnes en betydlig skilj- 
aktighet icke blott i antalet af bukringarne, utan 


wi 
äfven i proportionerna mellan ringarne inbördes. 


") Insecta Lapponica pag. 715. 


I4 


Första buk-segmentet hos Ephydrine är kort, nä- 
stan skållikt; ”fogningen mellan första och andra 
segmentet ligger på sålok ganska nära framonr bu- 
Ha ns bas innan den blankare san största utvidgning, 
och är derföre nästan bortskymd af det andra 
segmentet. Det första buk-segmentet hos Antho- 
myzides och Muscides Fact. i-allmänhet, är mera 
förlängdt, närmande sig till klocklikt; fogningen 
mellan första och audra segmentet ligger hs dem 
framom basen, och faller derföre lält i ögat. De 
följande tre bukringarne hos Anthomvyzides äro 
till längd föga ohka det första och äfven inbör- 
des temligen lika; sällan är det fjerde märkbart 
längre än de tre föregående; och i de flockar af 
Muscides FALLEN, hvilkas hannar, utom dessa 
fyra, hafva ett femte segment, som betäcker köns- 
lemmarne, är detta kort och kullrigt eller half- 
klotformigt. Hos Ephydrinernas hand står åter 
fjerde Hela förnämligast femte buk-segmenternas 
lingd 1 ett bettet förhållande till kngdén af 
det sjette, under bukens bakdel inåtvikta seg- 
mentet; och detta förhållande har äfven inflytelse 
på proportionen mellan de bakre buksegmenterna 
hos det andra könet. 

Det sjette buk-segmentets form och läge dör 
han-könet förtjenar derför särdeles uppmärksam- 
het. Det ligger ända från basen tvert vikit inåt 
bakkroppens undre sida, tätt fogadt intill den- 
samma, och inpassadt med sina kanter antingen 
helt och hållet under och inom femte segmentets 
kant, eller med spetsen utsträckt öfver det femte 
intill det fjerde segmentets. Det förra framställes 
1 Fig. 13, som visar undre buksidan af Notiph. 
cinerea Fair. och dess invikta sjette segment s. 
Det sednare ses 1 Fig. 6, som afbildar bk 
af hannens abdomen hos Eph. aurata och dess 


95 


sjelte segment s. Hos honorna är deremot sjette 
segmentet ringformigt, men betydligt kortare än 
dä föregående” segmenterna , oftast ganska kort och 
indraget till större delen under det femte, ehuru 
det fos oskadade individuer kan tydligt gnakbiljag 
äfven sedan de äro döda. När man då betänker 
det sjette segmentets korthet hos honan och dess 
undangömda läge hos hannen, så kan man icke 
förundra sig att de undfallit uppmärksamheten, 
och att dessa merendels små djur blifvit af en- 
tomologerna karakteriserade såsom försedde med 
blott fem abdominal-ringar. — Att det inböjda 
sjette abdominal-segmentet hos hannen ostridigt 
bör betraktas såsom en buk-ring, ehuru ställd "i 
omvändt läge emot den näst föregående, är tyd- 
ligt deraf, att öppningen för exkrementernas af- 
gång (apertura. ani) befinnes på detta segment 
framför femte segmentets kant, som utgör bak- 
kroppens spets. Anal-öppningen utmärkes ge- 
nom en liten aflång knöl med remna eller för- 
djupning i midten (Fig. 6, m och 13, m). När 
sjette segmentet är ganska kort, kan det vid 
flygtigt betraktande förekomma såsom anal-öpp- 
ningen utgjorde den yttersta spetsen af abdomen 
och vore belägen på kanten af femte segmentet. 
Men detta är "blott en synvilla, förlarlödkd deraf, 
att anal-öppningen, som dock ligger på sjette Seg- 
mentets bas, är närmad ända favör kaoten det 
femte. Deremot är analöppningen ej sällan till- 
bakadragen till ett märkbart afstånd från femte 
segmentets kant hos de arter, hvilkas sjette seg- 
ment har längre utsträckning inåt buken, och 
någon gång långt in på det sjette segmentlets fält 
(Fig. 13 m). fHenond silt läge är eh sjette seg- 
mentet bestämdt till betäckning för hannens par- 
ningslemmar (tegumentum genitalium), hvilka der- 


96 


under ligga gömda likasom inom de egentliga 
Dolichopernas caudal-slida. Men hos Ephydri- 
nerna är sjette segmentet, såsom verkligt abdo- 
minal segment, af samma substans och färg som 
de öfriga bukringarne, och icke fritt såsom 
Dolichopernas caudal-slida, utan sammanbundet 
med femte segmentet af maghinnan, genom h vil- 
kens utsträckning det kan med spetsen nedsänkas 
då par nings-redskapen framträda. 

Sjette abdominal-segmentets form hos hannen 
är ganska olika hos särskilta arter. En viss typ 
för dess form råder inom hvar och en, genom 
hufvudets bildning och andra väsendtliga kniven 
tecken begränsad, naturlig srupp; så alt organerna 
för nutritions- och propagatlions- -funktionerna ge- 
menrsamt och tillsamman betraktade, blifva de 
vigligaste kännetecken för grupperna. Hos hvar 
och en art inom gruppen är dock den typiska 
formen så modifierad, att afvikelsen från den- 
samma, vid jemförelse med detta partis skapnad. 
hos nära beslägtade arter, bekväftar en viss arts 
sjelfständighet. Hos några flockar är sjette seg- 
mentet betydligt utdraget inåt buken, och kan 
uppnå ända till nära hälften af dess längd. Det 
har då en mot spetsen afsmalnande, nästan tri- 
angelformig (Fig. 6, s) eller oval skapnad (Fig. 
13, s), med något trubbig urnupen eller ursku- 
ren spets, skurldurn af annan färg, likasom anty- 
dande att hvad som hos andra flockar förekom- 
mer såsom ett särskilt, olika färgadt bihang, 
här är med sjelfva segmentet sammanväxt. Ty 
hos flera flockar är sjelte segmentet kort, men 
försedt med ett fjäll-likt bihang (appendix). Detta 
bihang döljes helt och hållet eller till en del 
under kanten af femte och fjerde segmenterna, så 

att 


97 


att det ej kan observeras, så framt icke det sjette 
segmentet blifvit i parningen nedsänkt eller ge- 
nom en lindrig klämning af abdomen, tvingas 
att nedsänka sig. Bihanget har ofta en annan 
färg än segmentet, vid hvilket det är fästadt, 
och visar betydlig olikhet i skapnad hos särskilta 
grupper, samt inom hvarje grupp ofta en mång- 
fald af olika former hos särskilta arter. Det be- 
står antingen af Lvå mindre fjäll, rundade (hos 
Ephydra 3 Gr. Parydra) eller triangelformiga 
(Notiphila MacQv:); eller också utgör det ett sam- 
manhängande fjäll af nästan lika bredd med sjetle 
segmentet och sammanfogadt med basen vid dess 
främre brädd, så att det utgör en fortsättning 
deraf men skiljes derifrån af en intryckt fåra. 
Då är det till formen hos olika arter ganska olika, 
jemnbredt eller aflångt, med spetsen uddhvass 
och klufven, eller urskuren eller delad i två run- 
dadenfirkar: o.ssiv. Pig 19; 21; 237 25727 Visa 
formen af sjette segmentet och dess bihang hos 
hannarne af fem arter Hydrellia Macou. Sjelfva 
segmentet är s, s med analöppningen m; bihan- 
get är b, b. 

Denna skiljaktighet i sjette segmentets och 
bihangets form måste inverka på formen af femte 
buksegmentet, och när det sjette är utdraget 
framom det femtes kant, äfven på formen af det 
fjerde. Ty ju bredare och längre utdraget det 
sjette segmentet är, desto mera utvidgad och för- 
längd urrundning fordrar det på undre sidan af 
femte segmentet, för att deruti kunna inrymmas. 
Femte segmentet måste således nödvändigt för- 
längas, då sjette segmentet är mera förlängdt; 
och det förras förlängning måste äfven blifva 
märkbar på öfre sidan eller ryggen af bakkrop- 

K.'V. Akad. Handl. 1843. gj 


98 
pen vid jemförelse med dennes främre segmenter. 
Detta upplyses någorlunda genom fig. 5, 6, som 
föreställa ryggsidan (5) och buksidan (6) af Ephy- 
dra aurata, äfvensom af fig. 12 och 13, som fö- 
reställa ryggsidan (12) och buksidan 13 af No- 
tiph. cinerea Fair. Derföre att sjette segmentet 
s kräfver utrymme, är det femte på buksidan 
långt utskuret och på ryggsidan förlängdt (f3 f) 
Det femte segmentets förlängning är dock hos 
andra arter vida betydligare och mera i ögonen 
fallande än hos de här framställda. Derföre att 
Ephydre aurate sjette segment icke är inneslutet 
inom det femtes kant, utan sträcker sig derutöf- 
ver intull kanten af det fjerde, har det femte 
blifvit endast något förlängdt, emedan öfre delen 
af det sjette vinner utrymme framför dess undre 
kant.  Eph. aurate närmaste anförvandt, Eph. 
riparia, har femte segmentet vida mer förlängdt, 
nästan till det fjerdes dubbla längd, emedan det 
sjette segmentet helt och hållet inneslutes inom 
det förras brädd. I den händelsen, hvaraf Eph. 
aurata företer exempel, då det sjette segmentet- 
eller dess bihang är utdraget till fjerde segmen- 
tets kant, måste stundom äfven fjerde segmentet 
något förlängas, för att bidraga till den förläng- 
ning af abdomen, som är nödig för att bereda 
sjelle segmentet ullräckligt utrymme på dess un- 
dre sida. Genom fortsatta observationer har jag 
funnit, att den här anmärkta motsvarigheten 
mellan buk-segmenterna är gällande inom hela 
famiijen, och den blick in i naturens lagbundna 
ordning, som häruti öppnas äfven inom denna 
lilla natur-sfer, saknar icke sitt stora interesse 
för forskaren. En och annan skenbar afvikelse 
derifrån, som i det följande skall anföras, kan 
fullständigt förklaras. Man kan anse såsom en 


29 


regel, att: fjerde och femte abdominal-segmenter- 
nas längd, och det femte segmentets urskurna 
form på buksidan , stå i förhållande till formen 
af det sjette segmentet och dess bihang. Då det 
sjette segmentet är bildadt till betäckning för 
hannens parnings-redskap, som deruuder äro dolda 
och för iakttagelse nästan undangömda, så bestäm- 
mes utan tvifvel dess form af de senares olika 
form hos särskilta grupper och arter. Det är väl 
således egentligen parningsredskapen, som inverka 
på det femte och stundom äfven det sjette seg- 
mentets förlängning, ehuru denna inflytelse ej 
kan observeras, utan antydes indirekt af deras be- 
täckningar. En afvikelse från nyss anförda re- 
gel, hvarigenom delta bestyrkes, skall 1 det föl- 
jande anföras. Propurtionen mellan de främre och 
bakre abdominal-segmenterna antyder således den 
väsendtliga skiljaktighet, som äger rum mellan 
propagations-lemmarne hos olika arter; och der- 
för blifver denna proportion en märkbar expo- 
nent af arternas egendomliga karakter bland när- 
beslägtade arter, som i diagnostiken bör iakitagas. 

De proportioner mellan abdominal-segmen- 
terna, som föranledas af propagations-redskapens 
och sjette segmentets form och läge hos hankö- 
net, framträda också egentligen tydligt endast 
hos detta kön, men gälla dock äfven för honkö- 
net, ehuru I en så föga framstående grad, at 
proportionen sällan blir användbar såsom karak- 
ter för den praktiske natur-beskrifningen. Då 
hannens sjette segment är långt utdraget inåt bu- 
ken, finnes honans sjette ringformiga segment, 
under hvilket dess parningslem gömmes, vara be- 
tydligt utvidgad och på baksidan långt urskuren, 
så att dess midt får betydligt afstånd från spet- 
sen af abdomen. Hos de större arterna, som 


100 


hafva hannens segment mycket förlängdt, t. ex. 
Eph. riparia, Eph. aurata, Not. oenea m. ge 
denna utvidgning uppåt bukens undre sida på ho- 
nans sjette segment, ganska märklig. Segmentets 
främre kant under buken är icke tryekt intill 
densamma, utan vidt utstående; och dess meller- 
sta del, som sammantryckes till ett utskjutande 
veck, har nästan samma afstånd från spetsen af 
abdomen, som spetsen af hannens sjette segment 
från yttersta kanten af dess abdomen. Det femte 
segmentet hos honan måste nödvändigt så vida 
rätta sig efter det sjette, att det förra äfven får 
en ganska stark urrundning framåt buken på den 
undre sidan. Häraf bhifver det en lika nödvän- 
dig följd att det femte segmentet på ryggsidan 
något måste förlängas, 1 samma mån mera, som 
det sjette på buksidan är mera utvidgadt; hvil- 
ket inträffar hos de arter, som hafva hannens 
sjette, och i följe deraf äfven femte segment mera 
förlängdt. Likasom förut är anmärkt om hannen, 
måste äfven fjerde segmentet hos honan förlängas 
då dess sjette segment har ganska stark utvidgning. 
Men femte och fjerde segmenterna förlängas dock 
hos honan i vida mindre proportion, hennes femte 
abdominal-segment är alltid kortare än hannens. 
Är hannens femte segment ganska betydligt för- 
längdt, så kan derföre proportionen mellan de 
främre och bakre abdominal-segmenterna blifva 
karakteriserande för hela arten; men är förläng- 
ningen mindre betydlig hos hannen, kan denna 
proportion endast blifva karakteriserande för 
detta kön. Utom de sex egentliga abdominal- 
ringarne, finnas hos honan två trängre ringar, 
den ena omfattad af den andra, gömda under 
det sjette abdominal-segmentets öfre brädd, De 


101 


utgöra äggläggningsrörets betäcknuing och omgifva 
dör. när Hat ulsträckes. 

Den märkligaste afvikelse från den uppgifna 
regeln för motsvarighet i längd mellan hannens 
femte och sjette abdominal-segmenter, har hittills 
blifvit observerad blott hos en art, Hydrellia 
concolor. Dess sjette segment (Fig. 23, s, s) är 
ganska kort, och bihanget (6 6) blott halfannan 
gång längre än sjelfva segmentet, Hela betäck- 
nings- apparaten är en bldad de kortaste inom 
gruppen, ehuru sjelfva arten är en bland de 
största. Men icke desto mindre har femte seg- 
mentet betydligt större längd än de föregående 
buk-segmenterna. Men denna afvikelse tjenar sna- 
rare till en fullständig förklaring af regelns rätta 
betydelse, än tull vederläggning ätlersk Hannens 
parningslem är nemligen abbelt så lång som 
sjette segmentet och bihanget tillsamman, och be- 
täckes al dem knappt till kullen: Men till er- 
sättning är parningslemmen omgifven af en svart 
hinnaktig slida, som med basen ligger under sjette 
segmenlet, men sträcker sig långt framom det- 
samma till mer än dess dubbla längd. Hos nå- 
gon annan art af denna grupp, har något spår 
till en sådan slida icke kunnat upptäckas. - Den 
ligger hos Hydr. concoltor infälld mellan femte seg- 
mentets undre kanter och sträcker sig ända upp 
om fogningen af det fjerde sestnunbets. Den kan 
ej eller observeras förr än NA derunder gömda 
parningslemmen framträder. Såsom betäckning 
för denna lem, ersätter den således sjelte seg- 
mentets otillräckliga längd. Denna afvikelse från 
regeln är således ganska lärorik, emedan den 
ådagalägger, alt femte segmentets förlängning 
lämpas eftior parningslemmens längd. Detta sy- 
nes då bevisa, att olika förlängning af de bakre 


102 


abdominal-segmenterna, antyder olika form af pro- 
pagations-redskapen, och således otvifvelaktigt äf- 
ven en väsendtligt bestämmande arl- käräleter. 

En annan afvikelse, som förekommer hos 
hela gruppen JVotiphila Macou. och hos några 
Hydrellie (Hydr. fusca och Hydr. geniculata), 
är åter endast skenbar. Femle segmentet synes 
kortare, än det sjette segmentets betydliga längd 
tyckes fordra. Men förlängningen är verkligen gan- 
ska ansenlig äfven hos uite segmentet, eluida icke 
genom en al utsträckning. Detta segment har en 
stark konvex böjning inåt undre sidan af abdo- 
men, hvilkens ända derigenom blifver nästan 
halfklotformig; och det är tillika ganska långt ur- 
skuret på undre sidan (Fig. 13). Särdeles an- 
märkningsvärdt förekommer det, att hos bannarne 
af Notiphila Macu., bvilkas abdomen i synner- 
het bar denna Hall Slotfunmica bakdel, är anal- 
öppningen belägen långt inåt buken mot spelsen 
af sjelte segmentet. Derigenom antydes, alt de 
inre delarnes läge måste vara på ett ovanligt sätt 
ordnadt, och det femte segmentets konvexitet för- 
anledt af deras omkrökning mot anal-öppningen. 
Bakkroppen hos de nämda arternas hannar af 
grupperna JNotiphila och Hydrellia har tillika i 
del hela en afvikande form. Den är icke såsom 
hos sam-arterna af INVotiphila Fair. oval eller el- 
hiptisk utan jemnbred , eylindrisk, ehuru mindre 
märkbart hos /Votiphile Macu., hvilkas kropp är 
kort relativt till bredden, men ganska märkbart 
hos Hyrdr. fusca och Hrdr. geniculata. Dessa få 
derigenom ett från hannarne af deras grupp gan- 
ska RDR utseende. 

Ibland de karvakterer, hvilka blifvit använda 
för att bestämma Ephydrin-familjens begrepp, 
äro ostridigt de allraväsendtligast, som blifvit 


103 


hämtade af hufvudels form, emedan denna form 
beror af nutritions-redskapens bildning. För en 
fullständig uppfattning af detta begrepp, torde 
derföre vara af vigt, alt fästa närmare uppmärk- 
samhet på de hufvudets yttre delar, som egent- 
ligen bestämma hufvudets form i det hela, nem- 
ligen Facies (ansigtet) och Vertex (hjessan). 


Facies. 


Det typiska förhållandet i ansigtets bildning 
kan lättast iakttagas hos de större arterna, eme- 
dan det hos dem är redigast och starkast ut- 
tryckt. För att tydligt uppfatta det, bör man 
derföre betrakta de större Ephydre, t. ex. Eph. 
riparia Faut., Eph. coarctata Faur., arterna af 
Notiphila MacQu., Notiph. enea , Ochtera o. 8. v. 

Ansiglet ulgöres af två bufvud-delar: a) 
Orbite oculorum (ögoninfattningarne) och b) Epi- 
stoma (egentliga ansigtet). Orbite oculorum äro 
smala band af ansigtet (Fig. 1 och un, o, o) be- 
lägna vid ögonens främre kant, på hvardera si- 
dan om epistoma, sagta utvidgade nedåt och öf- 
vergående i kinderna (gene) under ögonen. Nor- 
malt hafva orbite oculorum samma färg som epi- 
stoma. Gränsen mellan orbite och epistoma 
bildas antingen af epistomats uppsvällda kant, 
som likt en p/ica (fåll) ligger upphöjd öfver or- 
bite, eller vanligast af en flinea impressa (för- 
djupad linea), som sträcker sig från nedre kanten 
af vertlex, mellan densamma och pannan ofvan 
antennerna, på ömse sidor afepistoma oftast ända 
ned tll mun-öppningen. Denna intryckta linea, 
ehuru bårfin, är dock ganska tydlig hos de större 
arterna , och då den hos de små ej kan tydligt 
urskiljas, ligger kanten af epistoma likasom fast- 


104 


limmad uppöfver den smala orbita oculi. Ännu 
mer i ögonen fallande är gränslinien då den bil- 
das af en upphöjd fåll, såsom hos Ochtera, — 
Epistoma eller det solen ga ansigtet, är hela det, 
inom denna linea eller fåll jänblattalel inre fäl- 
tel af ansigtet ned till mun-öppningen. Såsom 
dess delar urskiljas: Frons (pannan) och Partes 
epislomatis longitudinales (epistomats längd-afdel- 
ningar). Frons är ansigtets öfversta del, på hvil- 
ken antennerna hafva sitt fäste, skiljd från hjes- 
san af den insänkta lineen, ofta i öfversta bräd- 
den mot verlex urnupen. Den har merendels 
samma färg, som hela det öfriga epistoma. Men 
hos några arter är dess öfversta del ofvan anten- 
nerna, blekare — merendels hvit — och bildar 
en macula frontalis (pann-fläck), som dock icke 
är begränsad nedåt, utan sammanflyter med epi- 
stomats färg. Det större fältet af epistoma, ne- 
danför antennerna är genom (två sulei longitudi- 
nales (längd-fåror) afdeladt i tre partes longitudi- 
nales. Sido-partUierna, Partes laterales , mellan epi- 
stomats längdfåror och den begränsande intryckta 
lineen eller fållen (Fig. 1 och HH, I, I) ligga i in- 
vid orbita oceulorum och äro nästan plana, lägre 
än epistomats mellersta afdelning. Af denna af- 
delnings form bestämmes äfven deras; ju mera 
konvext utvidgad den är, inom desto trångare 
utrymme inskränkas de. Pars intermedia, episto- 
mats mellanstycke, utgör dess mellersta konvexa 
del mellan längd-fårorna (e, e); och då det är 
omgärdadt af de båda sido-afdelningarne, torde 
det till åtskillnad från dem, kunna benämnas 
area epistomatis intermedia. 

Sådan är ansigtets typiska bildning. I sjelfva 
verket saknas också aldrig hos Ephydrine hvar- 
ken sulci longitudinales eller linea impressa epi- 


105 


stoma cingens. Men hos de mindre kräken äro 
de så obetydligt fördjupade och ligga till så ringa 
afstånd från ögats kant, att de endast vid stark 
förstoring kunna upptäckas. Orbita kan då helt 
och hållet uteslutas eller blifva omärklig, hvilket 
hos en och annan grupp inträffar; och sidostyc- 
kena blifva i samma mån smalare, som längd- 
fårorna ligga närmare till ögat. Det utvidgade 
konvexa mellanpartiet tyckes då uttränga dem. 
Men äfven hos de mindre, t. ex. Hydrellie, fin- 
nes dock vid mellanstyckets brädd på ömse sidor 
en plan kant, eburu ylterst smal, som tydligen 
motsvarar sidostyckena på de större arternas epi- 
stoma. Hos de flesta Ephydrine kan äfven or- 
bita oculi urskiljas, ehuru icke med obeväpnadt 
öga. — I strängaste mening kunde man alltså 
säga, alt alla Ephydriners epistoma är försedt 
med sulci longitudinales; och den af Professor 
ZetTERSTEDT för JIVotiphila anförda karakter: epi- 
stoma bisulcatum "), skulle kunna typiskt tilleg- 
nas familjen, med lika mycket skäl som den tills 
egnas en stor mängd arter af Iotiphila Faui. 
Men hos en stor del af dessa små djur, och hos 
sjelfva de artrikaste flockarne, äro fårorna omärk- 
liga, och ansigtets längd-afdelningar sammanflyta. 
"I jemförelse med epistoma hos andra flockar, som 
hafva tydliga sulei longitudinales, betraktas och 
beskrifves då dessas epistoma såsom esulcatum 
(utan longitudinela fåror) ”5), 


") Diptera Sceandinavie 1, p. 60. 

"") Hos några arter, t. ex. Hydrellie, finnas intryckta 
linier på nedre delen af det konvexa mellanstyckets 
inre fält. Dessa kunna väl äfven kallas sulci, men 
få icke förblandas med ansigtets längdfåror, som be- 
gränsa epistomats mellanstycke. Ty längdfårorna 
ligga hos dessa arter närmare till ögat än dessa in- 
tryckta lineer, men äro otydliga. De sednare tillhöra 


106 


Der den typiska ansigtsbildningen bestämdt 
framträder, äro epistomats sidostycken merendels 
jemnbreda och sammanstlöla nederst med gene. 
Ju mindre konvext utvidgadt mellanstycket är, 
desto betydligare och nedtill mera utvidgade blifva 
de, såsom hos de större Notiphilce. Desert fin- 
ner man dem helt smala och tillbakaträngda mot 
orbitan, då mellanstycket jemt utvidgas och till- 
växer i bredd mot mun- öppningen, såsom hos 
Ephydre 3. Grupp (Parydra). Ar mellanstycket 
af betydlig bredd ofvanull, så blifva sidostyckena 
undanskjutna till nedre sidohörnen af epistoma, 
såsom hos Notiphila 2. Grupp (Telmatobia). Der- 
emot när mellanstycket är hvalflikt krökt (for- 
nicatum) upptager det nästan hela epistomats om- 
fång och undantränger sidostyckena på sidorna, 
dns endast ett knappt märkbart spår af dessa kan 
röjas vid orbitans brädd, men lemnar dem ett 
vidgadt utrymme ofvantill vid epistomats fram- 
springande del. Der få de nästan form af en 
kil med spetsen vänd nedåt, och blifva desto 
tydligare, ju mera framspringande epistomat är 
under pannan t. ex. Eph. riparia FaArr. Om åter 
det hvalflika epistoma öfverst är föga framsprin- 
gande eller nästan jemnhvälfdt ofvan ifrån nedåt, 
märkas sidostyckena endast såsom små insänknin- 
gar under antennerna t. ex. hos Eph. palustris FAur. 

Det synes som de beskrifvande dipterolo- 
gerna icke alltid fästat tillräcklig uppmärksamhet 
på ansigtets särskilta delar. Facies och epistoma 
an vändas ofta (af MzeicEn och MacQuart) såsom 
fullkomligt likbetydande ord. När orbite oculo- 
rum äro Pålesluras eller knappt märkbara, såsom 
hos Hydrellie, och epistoma således upptager 
hela ansigtet, kan det väl för artkännedomen 


ej familjens , icke ens gruppens, blott vissa arters 
karakter. 


107 


vara  Jikgiltigt om den senare benämningen 
tillägges detsamma. Men om orbile oculorum 
äro märkbara och till och med gifva ansigtet 
en ökad bredd, så att de hafva inflytelse på an- 
siglets hela form, så lärer det väl icke vara 
lämpligt alt begagna benämningarne facies och 
epistoma såsom synonymer. Vill man på säkra 
grunder gruppera arterna eller uppställa dem i en 
kedja efter deras naturliga förvandtskap, så är 
det ofelbart af vigt alt urskilja ansigtets särskilta 
delar, emedan deras förhållanden bestämma for- 
men af huafvudets framsida, som utgör ett bland 
de väsendtligaste kännetecken af närmare eller af- 
lägsnare slägtskap. Alldeles likgiltigt kan det icke 
eller anses, all I gruppers eller: arters beskrifning 
formen af epistomats mellanstycke ensamt angif- 
ves såsom Aela epistomats form, så framt icke 
sidostyckena äro inskränkta ull ett så trångt ut- 
rymme, att de icke utöfva någon inflytelse på 
fysionomien. Då man ser huru betydligt en nog- 
grannare uppmärksamhet på ansigtets delar hi 
drager till de naturliga gruppernas urskiljande 
inom Ephydrin-familjen, väckes den förmodan, 
alt tillämpningen af samma grunder för gruppe- 
ringen inom flera familjer, hvilkas ansigtsbildniug 
fullkomligt analog, ej skulle blifva fruktlös, t. 
ex. inom Anthomyszides, när kanske en gång tan- 
ken riktas på deras fördelning i tlockar efter mera 
väsendtliga kännetecken. 
eld ansigtet betäckes hos Ephydrinerna af 
elt ylterst fint ludd eller doft, som utgör dess 
färgläggning och är merendels lika spridt öfver 
ålar Fr die Deremot är epistomats hårbe- 
klädnad karakteristiskt skiljd bos olika flockar. 
Hos den första, centiala gruppen al Evhydra, har 
mellanstycket Hoblädi id af styfva hår, mereudels 


108 


starkare och borstlika kring dess öfre kant och 
nedre brädd vid munöppningen; men sidostyc- 
kena äro då bara. Hos de flesta Ephydrin-grup- 
perna är åler mellanstycket nästan bart, men si- 
dostyckena finludna och derjemte försedda med. 
några större borstlika hår, ställda i rad på sido- 
styckets nedre del. Då sidostyckena äro knappt 
märkbara, antydas de likväl af dessa borstlika 
bår; ty på sidostyckena, huru smala de må vara, 
stå alltid ansigts-borsten. På samma sätt och på 


den del af epistoma, som är analog med sidostyc- 


ket hos Ephydrine stå de så kallade vibrisse 
hos en del af Muscides Far. (de flesta Tachinarie 
ZETTERST.). Såsom MPibrisse måste ock derföre 
dessa borstlika hår på Ephydrinernas epistoma 
betraktas "). Genom ställning, antal och propor- 


”) Dessa borstlika hår synas hos olika flockar af Ephy- 
dring intaga en ganska olika plats, relativt till hela 
ansigtets form; längd och inbördes ställning äro äfven 
mycket olika. De stå under ögonen hos Eph. coarc- 
tata Fair. och dess förvandter, långt åtskilda, partals 
motsatta hos Psilope, i en rad vid epistomats brädd 
och helt korta .hos Hydrellie. Deras motsvarighet 
inom de olika grupperna, kande derföre lätt förbises. 
Icke förr än man gjort sig reda för ansigtets struk- 
tur vinner man fullkomlig visshet, att dessa borst 
hos alla flockar stå på samma ansigtsdel, och att 
deras olika ställning relativt till ansigtets hela form, 
blott är en följd af sidostyckenas olika läge hos sär- 
skilta grupper. Men sedan jag hade iakttagit detta, 
och således äfven de borstlika hårens betydelse vid 
gruppernas bestämmande, saknade jag dock det rätta 
ordet för deras beteckning; det undföll mig att de 
måste betraktas såsom analoga med Tachinariernas 
vibrisse. Att detta ord blifvit mig meddeladt af 
Professor C. J. SunNpDEvALL, anser jag mig desto mer 
pigtig att tacksamt erkänna, som derigenom en ana- 
logi röjes mellan Ephydring och en af de familjer, 
med hvilka Anthomyzides stå i närmaste affinilet. 


109 


tion mellan deras längd, utmärka de karakteri- 
stiskt vissa grupper, såsom de båda senare grup- 
perna af Ephydra (Parydra och Epipelai grupp- 
fördelningen), Hydrellia , Psilope båda grupper 
och Discomyza. 


Vertex. 


Då hjessans form hufvudsakligt bidrager att 
bestämma hufvudets, har den ock en särdeles be- 
tydelse vid de paturliga gruppernas urskiljande. 
Man måste derföre fästa afseende icke allenast på 
dess längd och bredd, utan i synnerhet på dess 
lutning emot ansigtet, emedan rymligheten af hufl- 
vudets öfre del och hela formen af dess framsida 
deraf beror. Hos de fleste Ephydrine är vertex 
nästan plan (planiusculus), hos en och annan 
grupp böjd bakifrån framåt ansigtet i en sakta 
krökning (antice convexus), eller brant, så att 
vertex bildar en ganska trubbig vinkel mot an- 
sigtet (apice declivis). Den olika graden af lut- 
ning är i synnerhet anmärkningsvärd i grup- 
pernas och arternas karakteristik.  Psilope ut- 
märka sig derigenom; och allramest Discomyza, 
hvars vertex är så brådstupande, att dess läge 
föga afviker från sjelfva ansigtets plan. 

I hela familjen har vertex på midten en stor 
fläck (macula verticis), som upptager största de- 
len af dess yta, baktill nästan af hela bjessans 
bredd, men framåt mot pannan småningom af- 
smalnande, så alt den bildar en triangel med 
afstympad spets. Endast hos några af dem, som 
hafva nedstupande vertex, är den triangelformiga 
fläcken kortare, och dess spets icke afstympad. 
På sidorna om denna fläck invid ögonen ligga 
smala band eller lineev (Miner verticis laterales ) 


110 


af olika färgskiftning mot fläckens, ålminstone i 
djurens lefvande tillstånd. Om vertex är metal- 
lisk glänsande, hafva dock sidobanden oftast sam- 
ma färg; men den mellanliggande triangelformiga 


tolv] 
fläcken skiljer sig då tydligt från dem genom en 


begränsande intryckt linea. Sidobanden (linece 
laterales ) äro, till följe af fläckens form, bredast 
framtill; och deras figur nästan vigglik med spet- 
sen vänd bakåt. Hos Hydrellia, som ofta har 
sidobanden af mycket mörkare färg än den mel- 
lanliggande fläcken, hvarigenom de ej sällan blifva 
för arterna karakteriserande, förenas de stundom 
genom en smal linea af deras egen mörka färg, 
som går utefter främre brädden af vertex, ofvan- 
for dessa arters med hvitt eller gult färgade ma- 
cula frontalis. 

Hjessan är försedd med borstlika hår. De 
hafva sin plats på sidobanden nära ögonen och 
på bakkanten af bjessan, dels nära ögat, dels 
på den upphöjning vid bakkantens midt, som 
omgifver de tre ocellar-punkterna. De stå sym- 
metriskt ordnade, partals motsvariga på båda si- 
dorna af hjessan, hvardera paret i en bestämd 
lutning mot hvarandra inbördes, eller utåt öfver 
ögonen eller inåt öfver pannan. Men hos de fle- 
sta grupperna öfverensstämma de både i antal 
och ställning; och erbjuda då intet karakteristikt. 
Deremot är det anmärkningsvärdt, att den ned- 
stupande delen af vertex saknar alla borstlika 
hår, hvilka då tätare samlas mot hjessans öfver- 
sta kant; och detta blifver, i jemförelse med bor- 
stens normala ställning hos de öfriga grupperna, 
karakteristiskt för Psilopa och Discomyza , 1 sam- 
ma mån mera, som verlex är mera brant ned- 
stupande. 


111 


Borstlika hår, af samma art, som pannans, 
stå äfven hos de flesta Ephydrine, på ryggen 
och sidorna af thorax, äfven som de vanliga bor- 
sten på kanten af scutellum icke saknas. En- 
dast i förbigående må anmärkas, att borsten på 
thorax äro fatdllda 1 vissa keäläninda rader och 
symmetriska par. Ty ehuru någon olikhet i 
borstparens antal och lutning förekommer hos 
olika arter, är den dock alltför obetydlig att be- 
gagnas såsom urskiljande kännetecken. Endast 
då borst-beklädnaden saknas på någon kroppsdel, 
som hos de flesta grupperna normalt är försedd 
med borst, såsom på ryggen af thorax hos Psi- 
Zopa, på hufvudet och ryggen af thorax hos 
Ochtera , kan äfven denna negativa karakter blifva 
upplysande vid arternas gruppering. 


ÅAntenne. 


Bland extremiteterna förtjena antennerna en 
särskilt uppmärksamhet vid grupperingen; ty det 
är omisskänligt, att vissa gemensamma skiljaktig- 
heter från antennernas form hos andra flockar, 
tillhöra de arter, som öfverensstämma i de vä- 
sendtliga organernas bildning. En antydning af 
djurens affinitet röjes således äfven i antenn- 
formen. Man bör då icke förbise skiljaktigheten 
i antennernas vidfästning på pannan, när de äro 
insänkta med basen i små fördjupningar under 
kanten af vertex, såsom hos Psilope; i den an- 
dra ledens beklädnad med hårtaggar på ryggen 
eller i spetsen; i tredje ledens mer eller mindre 
utdragna form, samt i setans bildning. Men för 
flockens karakter må icke eller en skiljaktighet i 
någotdera af dessa afseenden betraktas såsom be- 
stämmande. Ty antennernas olika vidfästning be- 


112 


ror egentligen af hjessans mer eller mindre kon- 
vext nedstupande form och ansigtets bildning. — 
Hårtaggar på andra antennledens rygg saknas icke 
hos någon Ephydrin, ehuru mer eller mindre 
märkbara (Fig. 4, 15). Äfven de mindre, t. ex. 
Hydrellic , äro försedda med en hårtagg på an- 
dra antennledens rygg och en mindre vid sam- 
ma leds öfversta spets. Hos Psilope är den sist- 
nämda till och med ganska utmärkt. Men ehurn 
de, relativt till djurens storlek, icke äro mindre 
tydliga än hos större arter af andra grupper, 
blifva de dock i den praktiska naturbeskrifningen 
föga användbara, så framt de icke genom sitt 
längdförhållande till leden, på hvilken de äro 
fästade, särdeles utmärka sig. Denna spinula api- 
calis articuli secundi har blifvit begagnad såsom 
generisk karakter för JNVotiphila Macu., emedan 
den faller lättare i ögonen hos arterna af denna 
grupp, som hafva betydligare kroppsstorlek (Fig. 
15). Men den är verkligen icke mera utmärkande 
hos denna grupp, än hos åtskilliga andra, ehuru 
den för djurens ringa storlek med mera svårig- 
het iakttages hos dessa; och gruppen Notiphila 
Macou. äger så väsendiliga kännetecken af ansig- 
tets bildning, kroppens form 0. s. v., att denna 
spinula apicalis , + jemförelse med dem förlorar 
all betydelse såsom urskiljande karakter. — TIaf- 
seende på antennernas form, förekommer väl nå- 
gon skiljaktighet i tredje antenn-ledens. Denna 
led är normalt aflång eller nästan jemnbred och 
framtill rundad, men hos några arter kortare och 
antingen subquadratus eller suborbicularis , allt 
efter som den framtill är mera trubbigt afskuren 
eller mera båglikt rundad. = Skiljaktigheten kan 
dock ej betraktas såsom väsendtlig; och åtmin- 
stone 


113 


stone erbjuder den ingen giltig anledning till 
dessa arters afsöndring i särskilta afdelningar. 
Ty de stå för öfrigt så nära andra arter, till 
hvilka äfven öfvergångar i antennformen förmär- 
kas, att det naturliga systemet skulle våldföras 
genom en sådan afsöndring. Man nödgas derföre 
misstänka att slägtet Discocerina Macu., som 
skulle skilja sig från Hydrellia genom articulus 
antennarum tertius orbicularis , icke bildar någon 
verkligen naturlig grupp; och den enda Svenska 
art, som till Discocerina skulle hänföras, Hy- 
drellia argyrostoma, kan åtminstone icke sön- 
dras från de öfriga Hydrellie. Några andra Sven- 
ska Hydrellie (Notiph. flavicornis Fawi., Not. 
discolor och ännu mera Nol. grisea WaAurnB.) ut- 
märka sig genom afvikande kort tredje antenn- 
led, och den sistnämda derjemte genom sin långt 
elliptiska abdomen. Men de äro alltför nära be- 
slägtade med andra arter af denna grupp, och 
kunna ej representera en egen. — En af de ka- 
rakterer, som vanligen anföras bland Ephydrin- 
familjens urskiljande kännetecken: antennw decli- 
nate, beror af andra antennuledens form. Denna 
led har öfre spetsen längre utdragen; och öfre 
delen af tredje ledens bas klämmes derigenom 
nedåt. På detta sätt riktas hela den tredje le- 
den i en trubbig vinkel emot de inre lederna. 
Det är också egentligen den tredje leden, som 
har nuedlutande ställning. Men då andra leden 
är relativt kort, och den tredje genom lutningen 
närmas lill episloma, synas antennerna vara nä- 
stan tryckta intill ansigtet (incumbentes ), såsom 
hos Ochtera och Discomyza. Graden af anten- 
nernas lutning är således olika hos särskilta grup- 
per. Men några JVotiphile afvika helt och hållet 


K. V. Akad. Handl. 1843. 8 


114 


från den karakter af antennernas lutning, hvil- 
ken man tillskrifvit hela familjen; de utmärka 
sig genom antenne porrecte. ie arterna af den 
Mcigenska gruppen Ephrdra C, c (Philygria A 
efter följande gruppfördelning) röja ett härmardd 
till denna riktning af tredje leden, ehuru den 
egentligen tillhör blott en och annan af dem; 
och äfvikelsen föranledes af andra antennledens 
mindre utdragna form. Men genom det nu an- 
förda ådagalägges, hvarföre vi ej antaga antenne 
declinate såsom en bestämmande karakter för 
Ephydrin- -familjen. — Seta antennarum ordina- 
ria bar hos alla Ephydrin-arter kortare eller län- 
gre hår i rad på setans rygg, antingen på dess 
nit eller från basen utefter större diken af hela 
dess längd. Men hos ett större antal af dem äro 
håren så korta, att de endast vid stark försto- 
ring märkas; och seta kan då kallas subnuda. 
Bar seta i denna bemärkelse hafva de flesta Ephy- 
dre och grupperna Telmatobia och Philygria af 
Notiphila Fn Då håren äro tydliga, hafva de 
antingen alla nästan lika längd, dock så att de 
Hiöllädsta äro något längre, eds seta kan 1 detta 
fall benämnas pectinata eller radiata radiis sube- 
gualibus; eller ock hafva strålhåren betydligt 
större längd vid setans bas och aftaga mot spet- 
sen, då set benämnes egentligen RT radiis 
basalibus longioribus (Fig. 15). Den senare for- 
men är karakteristisk för åtskilliga Ephydrin- 
flockar, NVotiphila MacQu., Hydrellia Macu., Psi- 
Iopa och Discomyza. Deremot förekommer seta 
både radiata radiis subegualibus och subnuda 
inom vissa grupper t. ex. centrala gruppen af 
Ephydra, emedan ingen verklig gräns mellan 
dem gifves i naturen. Seta bos ”Eph. aurata (fig. 
4) kan betraktas såsom en mellanform mellan 


i15 


dem båda. Den är nemligen endast på midten 
kort strålhårig och kan kållas medio pubescens. 
Typiskt late äfven de sistnämda grupperna 
seta radiata, men strålhåren äro hos en del ar- 
ter ylterst korta. En så helt och hållet rela- 
tiv skiljaktighet kan icke en gång erbjuda någon 
grund för arternas ordnande inom gruppen ehuru 
dn för hvarje arts diagnostik kan blifva upp- 
lysande. Ännu mindre kal afseendet på en mera 
tydligt radierad seta rättfärdiga en arts afsön- 
dring från dem, med hvilka den för öfrigt öf- 
verensstämmer i alla väsendtliga kännetecken. 
Det för Eph. palustris Favrés bildade slägtet 
Coenia Macou. måste väl derföre försvinna. Ar- 
lernas aflinitet får icke bedömmas efter något 
enskilt, allraminst efter en så föga väsendtlig 
olikhet i bildningen af ett enskilt parti, utan 
efter de förnämsta organernas form. Likväl är 
verkligen seta radiata radiis basalibus longioribus 
karakteristisk för vissa grupper, och seta radiis 
subegualibus Ikaså typiskt karakteristisk för an- 
dra, ehuru denna senare öfvergår tull pubescens 
och subnudea. 


Åle. 


Rörelser och flygt 1 fria naturen kan man 
endast observera hos de Ephydrinee, som lefva 3 
större flockar på brädden af vattensamlingar, så- 
som de flesta arter al. Ephydra, eller på valten- 
växters flytande blad, såsom några få arter ultur 
grupperna Ephydra, Notiphila Macouv. och Hy- 
drellia Macu. Deras rörelse är trög; de krypa 
hellre än flyga; så länge de ej oroas, lyfta de 
vingarne endast för att flytta sig till närmaste 
lärd eller fläck af den fuktiga oyttjan, och flyg- 


1i6 


ten är då ovig, låg — snarare ett språng öfver 
valtnet med bitcäde af de lyftade vingarne. Ej 
eller kan någon lifligare rörelse män. när könen 
närma sig hvarandra till parning.  Jagade, flytta 
sig äfven dessa arter till ett ganska kort afstånd 
på närmaste tjenliga plats, och när de häftigare 
förföljas, höja de sig endast några tumm öfver 
jordytan, men nedsänka sig hastigt och tvert li- 
kasom fallande. — Ett vida större antal Ephy- 
drin-arter, de flesta INotiphile Far. och Psilope 
Fair., lefva djupt ned i gräset nära tll den fuk- 
tiga marken; och man fn icke observera att de 
begagna vingarne till egentlig flygt. Äfven der de 
sädom åtskilliga Hydrellic, på hafsstränder och i 
fuktiga oräsvallar till huudradetal uppfångas med 
säkelkae lived ser man dem icke vara 1 rörelse 
för alt fly undan, då deremot en mängd andra 
dipter-artler svärma kring samlaren, uppjagade af 
hans rörelser. Derföre lärer kuappt någon af dessa 
i gräset lefvande arter, hafva blifvit fångad un- 
der flygt eller i parning. Instängda i glaskärl el- 
ler på ett fönster, röra de sig långsamt och lyfta 
aldrig vingarne så framt de icke jagas, men äfven 
då dant dör alt skyndsammare springa undan. 
Denna Ephydrinernas oviga och låga flygt 
beror sannolikt till ej obetydlig del af vingfjällets 
frånvaro eller ofullkomliga utbildning. Men det 
synes, som den skiljaktiga förmågan att flyga hos 
särskilta grupper, derjemte hekoude af en annan 
olikhet i vingarnes bildning. Hos en större del 
af Ephydrinr är vingens inre brädd wvid basen, 
från vingens fäste till nära framom fjerde och 
femte längdnervernas gemensamma rot, försedd 
med en flik, till substansen öfverensstämmande 
med den öfriga vinghinnan, men genom en in- 
skärning alssudrad frågar den främre hinnkanten 


117 


(margo interior). Denna flik må benämnas /lobu- 
lus ale, och de vingar, hos hvilka den är tydligt 
delse ale lobulate. Den hörer till vingens 
normala byggnad, och finnes derföre hos de flesta 
tvåvingade insekter temligen stor och utmärkt, 
men framför allt hos dem, hvilkas flygt är hög 
och snabb. Då vingen hvilar, ligger /obulus upp- 
fälld mot sidan af scutellum, hörlket läge den icke 
skulle kunna intaga, så framt den ej genom in- 
skärningen vore skild från vingens inre kant. 
Hos de Ephydring, som ega lobulus bestämdt ut- 
bildad, är den antingen nästan paralellogram-for- 
mig, likväl med mer och mindre afrundade hörn 
(fig. 2, 9, 10, 14, 16, 7) eller halfelliptisk (fig. 7 
2). Men hos Vo otiphilce med vigglikt bbnide adl 
på midten knölformigt uppsväldt åk ed till in- 
böjdt ansigte (Evhydra C, c, Meic., Philygria å 
grupp-fördelningen) är lobulus ale ganska liten 
(fig. 28, 29, 30, 31, 32, 7), och ännu mindre, föga 
ärar; nästan blott antydd genom elt i diiten 
hårigt rudiment, hos Hydrellic Macou. (fig. 18, 
20, 22, 24, 26) äfvensom hos Psilope (fig. ack 
34, 35, 36, 37) och Discomyza. Det förtjenar 
uppmärksamhet, att obu/us alltså nästan saknas 
just hos de flockar, som allraminst begagna vin- 
garne till egentlig flygt. Men detta parti af vin- 
gen har blifgdt så föga iakttaget, att det knappt 
antydes, och ännu SE dd okka form fram- 
ställes i vingens afbildningar hos MEIiGEN. 


De skiljaktigheter, som förekomma i ving- 
nätet erbjuda lättfattliga och bestämda karakterer. 
Costal-nervens längd och ännu mera tvärnerver- 
nas relativa läge samt andra longitudinal-nervens 
längd förete sådana skiljaktigheter af verklig vigt 
för arternas gruppering och diagnostik. 


118 


Luftröret 1 vingens yttre kant, den så kallade 
costal-nerven, sträcker sig hos de flesta Ephydrin- 
arter: omkring vingens spets fram ull fjerde längd- 
nervens utgångspunkt, på vingens inre brädd. En 
enda väl begränsad grupp, IVotiphila Macu., till 
hvilken afvdh Dichoeta MeiG. lik väl måste hänföras, 
har costal-nerven upphörande framom vingens spets 
i tredje längdnervens ändpunkt (fig. 14,16). Grup- 
pen uppställdes derföre redan af Professor FALTÉN 
såsom en särskilt afdelning; men de senare för- 
fattare, som upphöjt densamma till värdighet af 
eget slägte, hafva dock ej fästat afseende på denna 
ganska klara karakter. Den skiljaktighet i costal- 
nervens längd, som således inom familjen företer 
sig, innebär hkväl icke en så positiv motsats utan 
alla mellanlänkar, som man vid första anblicken 
skulle tro. Hos en mängd af familjens arter, är 
det stycket af costalnerven, som ligger mellan 
tredje och fjerde längdnerverna, synbart svagare 
än den främre delen af nerven från vingens bas 
till tredje längdnervens slutpunkt. Invölir Psilopa 
finnas arter der detta stycke är så svagt, att det 
nästan helt och hållet försvinner öcko i en viss 
vingens ställning knappt kan urskiljas från kanten 
af vingens inre brädd. 

Då Tvärnervernas relativa läge afviker från 
det inom familjen egentligen lokala) kunde det 
ej undfalla en så skarpsynt, och på det för dia- 
gnostiken praktiskt användbara, så uppmärksam 
dare. som Prof. FaArrÉsn. Vid enskilta arter 
sumtädlkte han också denna afvikelse. Men då ar- 
terna grupperas efter väsendtliga öfverensstämmel- 
ser i organernas bildning, röjer sig äfven en öfver- 
ensstämmelse i tvärnervernas inbördes afstånd hos 
alla arter af samma grupp. I de flesta händelser 
kan det antagna beteckningssättet, att bestämma 


119 


främre tvärnervens läge genom jemförelse med 
hjelpnervens slutpunkt 1 costan och den eftersta 
tvärnervens genom jemförelse med vingens midt 
eller med dess inre brädd, medföra tillräcklig 
noggrannhet. Men de båda nervernas relativa läge 
blifver icke härigenom uttryckt på ett åskådligt 
sätt. Detta relativa läge har ett bestämdt mått i 
fjerde längdnervens mellersta segment mellan båda 
tvärnervernas ändpunkter. Den främre tvärner- 
ven bibehåller samma läge mot hjelpnervens slut- 
punkt åtminstone inom hvarje grupp, och detta 
läge är icke eller hos särskilta grupper betydligt 
olika. Om den eftersta tvärnerven närmas till den 
främre mera hos den ena arten än hos den andra, 
så blir derföre detta närmande bestämbart genom 
det minskade afståndet mellan båda tvärnervernas 
ändpunkter på fjerde longitudinal-nerven. Men ju 
kortare detta mellersta stycke på fjerde längdner- 
ven blifver, desto mera förlänges nödvändigt fjerde 
längdnervens tredje eller eftersta stycke. Propor- 
tionen mellan dessa stycken af fjerde längdnerven 
utmärker således tvärnervernas relativa läge. Vi 
må benämna det mellan tvärnerverna belägna 
stycket segmentum nervi quarti secundum eller 
intermedium , och det yttersta stycket, som ligger 
mellan eftersta tvärnervens öfre ändpunkt och vin- 
gens kant, segmentum tertium (fig. 2. gh är segmen- 
tum secundum , hk är segm. tertium ). "Genom seg- 
mentum nervi longitudinalis quarti tertium equans 
l. subegquans segmentum secundum tillkännagifves 
att eftersta tvärnerven ligger nära eller föga bakom 
vingens midt, då främre tvärnerven ligger midt 
för hjelpnervens ändpunkt i costa (fig. 20, 22,24). 
Segmentum tertium sesqui, duplo triplo 0. S. V. 
longius secundo antyder åter all tvärnerverna äro i 
samma förhållande mera närmade till hvarandra 


120 


framför vingens midt, som det tredje segmentet 
utgör en högre multipel af det andra (jemför fig. 
28, 29, 30, 31, 32). Inom vissa grupper af Ephy- 
drine bidrager detta beteckningssätt tll arternas 
bestämdare karakteristik; men det torde kunna be- 
gagnas med ännu större fördel inom åtskilliga an- 
dra familjer. 

Vill man åskådligt utmärka andra longitudi- 
nal-nervens längd, måste man likaledes jemföra de 
stycken af costal-nerven, som ligga på sidorna om 
den förstnämda nervens ändpunkt i costan (fig. 
2. c). För att inse huru förhållandet mellan dessa 
stycken af costal-nerven antyder andra longitudi- 
nal-nervens olika längd, bör man taga 1 betrak- 
tande att tredje longitudinal nerven ve alla Ephy- 
drin&e utlöper i vingens kant helt nära dess yt- 
tersta spets, och att) hjelpnervens längd, relativt 
till den främre costans hela längd, är föga förän- 
derlig.  Deraf följer, att det stycke af ons -ner- 
ven, som ligger mellan hjelpnervens och tredje 
longitudinal-nervens slutpunkter i costan (bd), 
Har en i det närmaste oföränderlig proportion till 
vingens och hela den främre costal-nervens längd. 
Läget af andra longitudinal-nervens ändpunkt (c) 
bestämmer således förhållandet mellan de båda 
delarna af detta stycke, på hvardera sidan om denna 
punkt. Ju närmare till tredje longitudinal-ner- 
vens ändpunkt (d) den andras faller, desto mindre 
blir costal-stycket mellan dem (c d ) och desto län- 
gre deremot costalstycket mellan hjelpnervens och 
andra longitudinal-nervens ändpunkter (bc). - Men 
läget af andra longitudinal-nervens ändpunkt beror 
helt och hållet af denna nervs längd. Proportio- 
nen mellan de båda costal- styckena (bc, cd) anty- 
der alltså andra longitudinal-nervens olika längd 
hos särskilta arter. Då costal-nerven icke är hos 


alla tvåvingade insekter på ett fullkomligen analogt 


121 


sätt fördelad; torde det vara lämpligast, att välja 
en sådan Beteckning af costal-styckena, som låter 
sig användas hos alla, med de förändringar för- 
delningens olikhet anvisar. Mig förekommer det 
då enklast, att blott räkna costal-styckena i ord- 
ning från vingens bas. Om man då benämner 


stycket från basen till hjelpnervens ändpunkt (ab) 
-- Segmentum primum 


— --— hjelpnervens till andra long. nervens 
ändpunkt (bc) — — secundum 

— -— andra long. nervens till den tredjes 
ändpunkt (cd) — — tertium 

— -— tredje long. nervens till den fjerdes 
ändpunkt (dk) — — quartum 


så är proportionen mellan segmentum secundum 
och segmentum tertium nervi costalis en index 
af andra longitudinalnervens längd. - Segmentum 
secundum tertio brevius antyder, att andra longi- 
tudinal-nerven är ganska kort, så att dess änd- 
punkt faller nästan på midten af vingens fram- 
kant (fig. 26). Segmentum secundum wquans Il. 
subeguans tertium utmärker alt andra longitudi- 
nal-nerven utgår 1 costan ungefär dubbelt så långt 
från vingens bas, som från dess spets (fig. 10, 22), 
och genom segmentum  secundum :longitudinem 
tertii, duplam , triplam , gqguadruplam cequans, be- 
tecknas en allt större längd hos andra longiludi- 
nal-nerven relativt till vingens längd (jemför fig. 
16 och 14, 31 och 32,.35 och 34, o. s. v.) Då 
andra longitudinal-nervens längd är betydligt olika 
hos nära beslägtade arter, har denna skiljaktighet 
ej undfallit de uppmärksammare dipterologerna; 
Prof. FArrés har anmärkt den vid flera Ephbydrin- 
arter. Men i saknad af någon positiv bestämning, 


hvarigenom olikheten kunnat åskådligt framställas 


122 


1 arternas diagnoser, hafva dipterologerna måst 
åtnöja sig alt komparalivt antyda den. Man fin- 
ner således stundom i beskrifningarne vid vissa 
arter anmärkt, att nervus longitudinalis secundus 
är longior eller tvertom longius ante apicem ver- 
sus costam incurvatus.  Derigenom kunna väl 
två arter urskiljas då de båda äro kända, men 
ingendera karakteriseras positivt. Detta ändamål 
torde åter vinnas genom det här föreslagna be- 
teckningssättet. Proportionen mellan andra och 
tredje costal-segmenterna kan i diaguostiken an- 
vändas såsom en arten bestämmande karakter, af 
ganska stort värde inom Ephydrin-familjen vid 
nära beslägtade arters urskiljande. Den skall ock 
inom andra familjer finnas ganska gagnelig för 
samma ändamål. 

Vingkanternas hårbeklädnad har nästan in- 
tet anmärkningsvärdt. Bland första costal-styc- 
kets starkare hårtaggar står på midten af seg- 
mentet stundom ett längre borstlikt hår, som 
dock ej förtjenar särskilt uppmärksamhet. I 
vissa grupper förekomma en eller två raka hår- 
taggar vid hjelpnervens utgång 1 costal-nerven 
(fig. 14, 16; 33—37), då äfven costal-nerven är 
afbruten genom en inskärning framför hjelpner- 
vens ändpunkt, såsom hos JVotiphila Macou. I 
gruppens karakteristik må de anmärkas; men de 
äro hvarken särdeles betydande i detta afseende 
eller i diagnostiken praktiskt användbara. 


Pedes. 


Fötterna och deras beklädnad af hår eller 
laggar erbjuda knappt några märkliga skiljaktig- 
heter inom hela familjen. Ochtera gör det enda, 


välkända undantaget.  Olikheten i lårens form 


123 


och canaliculation på bakre eller undre sidan, 
är allt för litet i ögonen fallande att kunna prak- 
tiskt användas såsom karakter. Baksidan af be- 
nen (tibie) och undre sidan af fot-lederna (tarsi) 
har ofta ett silkeslikt ludd, merändels ganska 
lätt och långt på fot-lederna, sannolikt bidra- 
gande att bindra fötternas nedsjunkande och af- 
hålla fuktigheten då dessa kräk röra sig på dyn 
eller öfver vattnet. — Särskilt karakteristisk hos 
bannarne af de flesta arterna inom gruppen JVo- 
tiphila MacoQu., är bårbeklädnaden på undre si- 
dan af mellersta fotparets lår. Utom de längre 
glesa hår vid främre kanten, som äro gemensam- 
ma för alla låren hos båda könen, hafva dessa 
hannars mellanlår, från midten till spetsen, en 
dubbel rad af täta, kortare hår, en på hvardera 
sidan om den fördjupade ränna, som löper ut- 
efter främre bälften af alla lårens undre kant. 


Colores. 


De diagnostiska kännetecken, som äro häm- 
tade af färgteckningen ensam, och stundom synas 
alltför uteslutande användas af dipterologerna, 
kunna lätt ingifva något misstroende. Men se- 
dan man efter positiva skiljaktigheter i organer- 
nas form bestämt grupper och arter, måste en 
genomgående granskning af färgteckningen leda 
till den öfvertygelsen, att icke allenast en bestämd 
färgskiftning karakteriserar särskilta serier inom 
grupperna, utan att färgerna och deras bestämda 
fördelning på vissa delar af kroppen äfven ka- 
rakterisera arterna med en förvånande säkerhet. 
Den oförklarliga naturlag, som ordnar och orubb- 
ligt bibehåller likformigheten i färgteckningen äf- 


De] 
ven på de minsta delar hos hvarje individ af 


124 


samma art, måste af den praktiska naturbeskrif- 
ningen erkännas. - Underlåter man, att pröfva de 
af färgteckningen hämtade karaktererna genom jem- 
förelse mellan de förnämsta organernas form, 
eller fästes icke uppmärksamheten på färgskift- 
ningens olikhet hos särskilta kön af samma art, 

kunna dessa karakterer leda till enskilta miss- 
tag. Men kroppsdelarnes färger äro verkligen så 
oföränderliga hos hvar och en art, att de kunna 
betraktas såsom en af de säkrare art-karakte- 
rerna. Äfven de minsta kräken af Ephydra , 
Hydrellia, Psilopa o. s. v. förete bland hundra- 
detal individer af samma art, knappt någon enda 
märkbar färgafvikelse. 

Inom Ephydrin- familjen är den mest rå- 
dande färgen för kroppens hufvuddelar Grå, i 
särskilta skiftningar af askgrå (cinereus), gulgrå 
(griseus); gråbrun (cinereo- fuscus ).  Sotbrunt 
C color fuscus '), grönt (viridis) 1 synnerhet me- 
talliskt grönt, svart (niger) och mera sällan gult 
(flavus ) förekomma derjemte i åtskilliga skift- 
ningar, såsom kroppens hufvudfärg. ”Mén en 
skiftning är hvarje art oföränderligt tillhörig; 
föränderligheten inskränker sig” åtminstone inom 
ganska trånga gränsor, och är helt tillfällig: Ty 
det måste anses såsom tillfälligt, när den mnor- 
malt metalliskt-gröna färgen skilnad åt blått eller 
guld, den gulgråa åt klarare gult eller gulgrönt, 
eller då en färg, som normalt likasom gjuter sig 
öfver kroppens egentliga grundfärg på vissa dess 
delar — t. ex. öfver vertex, thorax och scutel- 
lum hos gruppen JIVotiphila Macou., eller öfver 
främre kroppen på de puderbeströdda Ephydrae 
3 gruppen ( Parydra) -— på den ena individen 
är maltare, på en annan mera intensiv och vid- 
sträcktare utbredd. Någon betydligare färgför- 


125 


ändring än dessa förekommer också verkligen icke 
på kroppens hufvuddelar. Likaså oföränderlig är 
dessa delars teckning med fläckar eller lineer af 
annan färg. Fläckarne och lineerna kunna till- 
fälligt saknas eller vara otydliga; men då de 
merändels finnas utbildade, bibehålla de alltid 
samma form, samma läge och proportion emot 
hvarandra, samma färgskiftning. De arter, som 
tyckas stå hvarandra ganska nära, t. ex. arterna 
af MNotiphila MacQu., kunna med säkerhet urskil- 
jas genom bukfläckarnes färg, skapnad och in- 
bördes läge. Notiph. guttiventris förekommer nå- 
gon gång helt ofläckad, och stundom saknas ett 
eller flera par af dess små aflånga bukfläckar; 
men dessa behålla alltid sitt inbördes läge på 
buksegmenterna, och ryggfläckarne äro alltid 
större än sidofläckarne. - Not. picta Fair. kan 
sakna de hvita lineerna på thorax och vertex; 
sannolikt är Not. pultula Fair. blott en sådan 
felslagen färg-förändring af den förra; men 1 ar- 
tens normala skick behålla lineerna alltid samma 
läge och glänsande hvita färg. Sådant är för- 
hållandet med de partiela färgteckningarne hos 
alla arter genom hela familjen. 

Endast ansigtets färg är hos några arter för- 
änderlig till den grad, att det kan blifva för- 
villande vid arternas bestämmande. — Någon 
förvillelse kan icke uppstå genom den uwllfälliga 
färgförändring från hvitt, ”gulgrått och brunak- 
tigt, till gult, som epistoma antager hos några 
arter af Ephydra inom den första, centrala grup- 
pen, t. ex. Eph. aurata, Eph. stagnalis m. 4. 
äfven som af JINotiphila Macu. Aut den är ull- 
fällig röjer sig nemligen derigenom, att hos de 
förra förekomma individer, hvilkas epistoma blott 
på sidorna eller nedtill är gulfärgadt men i nud- 


126 


ten har bibehållit den normala färgen, och att 
hos de sednare öfre delarne af kroppen hafva en 
mer än vanligt intensiv gul färg, som också der- 
före mera gjutit sig öfver vertex nedåt ansiglet. 
Ännu mindre väsendtligt är, att den gula färgen 
förekommer helt matt och blek hos en och an- 
nan art Hydrellia , ehuru den normalt är ganska” 
hög och klar. — Men deremot är det af verklig 
vigt för arternas kännedom, att /vit och gul 
färg sy nas vara nästan lika normala för epistömia 
hos några arter af gruppen Hydrellia.  Indivi- 
derna med hvitt epistoma och de med gult lefva 
blandade med hvarandra, förekomma af båda kö- 
nen i allt öfverensstämmande, med undantag 
blott af epistomats färg, och äro äfven träffade i 
parning, så väl med makar af samma, som af 
olika ansigtsfärg. Bland de arter, vid hvilka 
denna epistomats färgföränderlighet hittills blif- 
vit observerad, lefver Notiph. Jaticeps 1 största 
mängd vid hafsstranden eburu äfven vid vatten- 
samlingar i det inre landet, men de fyra öfriga: Not. 
concolor, Not. geniculata, Not. cesia och Not. grisea 
Waur>z. endast på flytande blad af vattenväxter 
i sjöar och åar. Den ena färgen förekommer hos 
ett större antal individer, gul hos N. concolor, N. 
cceesia och N. laticeps , hvit hos N. geniculata 
och N. grisea. Hos de tre förstnämda är mäng- 
den af individer med gult epistoma vida öfver- 
vägande; men skiftar det gula epistoma oflani 
kvitt när dagsljuset faller ”derpå 1 en viss rikt: 
ning, eller har ett hvitt fält under antennerna 
eller på midten. Epistoma kan derföre betrak- 
tas såsom normalt gult hos de förra och hvitt 
hos de sednare, men den andra färgen såsom 
varietet anmärkas. Man får dock hen en var- 
ning, alt ej tillerkänna epistomalts färg en afgö- 


127 


rande betydelse hvarken såsom karakter för en- 
skilta arter, eller för olika kön al samma art 
inom gruppen Hydrellia > Arternas sjelfständig- 
het måste bestämmas af väsendtliga kännetecken; 
och om två former endast skilja sig genom epi- 
stomats färg, hindrar icke denna skiljaktighet, 
alt de måste anses tillhöra samma art. Båda 
könens epistoma har äfven inom denna grupp, 
liksom inom hela Ephydrin-familjen, samma färg. 
Om man finner individer i parning, som skilja 
sig genom epistomats olika färg, såsom vid de 
anförda fyra arterna kan inträffa, så bör förmo- 
das att båda könen på detta sätt variera. Upp- 
giften att epistoma hos olika kön af Not. (Hydr.) 
griseola har olika hufvudfärg, redan af MEiGEn be- 
tviflad, har icke eller besannats vid noggrann un- 
dersökning i naturen. Not. griseola Fan. och 
en annan art, Not. incana , med hvarandra sam- 
manblandade, hafva föranledt denna uppgift. Båda 
arterna stå hvarandra så nära, att deras skiljak- 
tighet kunde misstänkas, hellst sedan man genom nu 
anförda observation, vunnit den öfvertygelsen att 
epistomats färg kan variera hos samma art. Men 
oföränderliga form-skiljaktigheter bestämma deras 
sjelfständighet, såsom vid arternas karakteristik 
skall visas. 

Föränderligheten i färgteckningen på Anten- 
ner och Fötter inskränker sig endast till en star- 
kare eller svagare anstrykning af mörkare färg 
på de gula eller gulröda partierna.  Rödgula an- 
tenner variera med eller utan svartbrun eller 
gråbrun skiftning i spetsen. Rödgula sben (tibize) 
variera med mer eller mindre bred ring af sam- 
ma färg som låren t. ex. hos Eph. riparia FA. 
eller om de normalt äro enfärgade, med mer el- 
ler mindre tydliga gråbruna ringar (annuli fusci 


128 


]. fuscescentes). Denna föränderlighet bör obser- 
veras inom de grupper, der andra nära besläg- 
tade arter verkligen karakteriseras af sådana mör- 
kare ringar på benen t. ex. inom gruppen MNoti- 
phila Macov. Merändels är lårens färg oförän- 
derlig. Rödgula lår få dock stundom gråbruna 
strimmor; och om de främsta låren äro gulfär- 
gade, variera de helt och hållet eller till främre 
delen mörka när benet är mörkt, t. ex. Psilopa 
nitidula ; Psil. madizans. De rödgula delarne af 
fotlederna (tarsi) äro samma föränderlighet un- 
derkastade; den gråbruna färgen sträcker sig från 
spetsen eller de nedre lederna, der den är nor- 
mal, längre upp än vanligt, öfver flera leder, 
eller den öfversta leden (metatarsus) får de ne- 
dre tarsledernas mörkare färg, då den normalt 
är gul. På detta sätt kunna de vanligen helt 
rödgula tarserna hos Notiph. /Zaticeps antaga en 
gråbrun färg, alla metatarserna hos Notiph. gri- 
seola blifva mörka o. s. v. Men normalt grå- 
bruna tarser variera äfven sällsyntare gula t. ex. 
hos Notiph. geniculata; och hos samma art kunna 
blott det eftersta fotparets, eller båda de bakres, 
och någon gång äfven det främsta fotparets me- 
talarser vara gulfärgadet. ex. hos Notiph. griseola. 

Färgteckningen hos olika kön af samma art 
är fullkomligt lika inom hela familjen, endast 
med undantag af de arter, hvilkas abdomen har 
fläckar af annan färg än kroppens grundfärg, samt 
framför allt de arter inom gruppen Hydrellia, 
hvilkas antenner och fötter äro helt och hållet 
eller till en del gula.  Olikheten i färgteckning 
hos könen af arter med fläckig abdomen, är dock 
mindre betydlig; den inskränker sig dertill, att 
hannarne få till antalet färre och mindre eller 


otyd- 


129 


otydligare fläckar. Så är händelsen inom gruppen 
Notiphila Macu. Likaså synas hos Ochtera de 
hvita fläckarne på bukens sidor hos hannen fram- 
träda mindre tydligt än hos honan, som äfven 
har hvitlätta fläckar på framkroppens sidor och 
på ansigtet. — Men deremot är skiljaktigheten i 
färgteckning hos olika kön af arter med mer och 
mindre gula extremiteter, inom gruppen Hydrel- 
Zia ganska märklig. Inom denna grupp kan det 
anses såsom regel, gällande åtminstone för alla 
Svenska arter, att då antenner, ben och fotleder 
till större eller mindre del äro färgade med gult 
hos hannen, är den gula färgen på samma par- 
tier hos honan inskränkt till en mindre del af 
dem, och således honans färgteckning mindre ly- 
sande, i någon mån mörkare än hannens. Om 
bannen har helt och hållet gula "antenner, äro 
honans alltid mer och mindre gråbruna eller svart- 
bruna i spetsen; hafva hannens antenner endast 
vid tredje ledens bas en gul fläck, så är denna 
fläck på honans mindre eller oftådr knappt märk- 
bar. "Aro hannens tibie gula, så hafva honans 
— åtminstone det eftersta fotparets —- en anstryk- 
ning af gråbrunt; äro blott tarserna gula hos han- 
nen, så har honan färre tarsleder gulfärgade OS, 
v. Vid arternas karakteristik blir nödvändigt att 
alltid fästa afseende härpå. Om man tager i be- 
traktande så väl den nu anförda olikheten af en 
del arters särskilta kön, som epistomatls i det fö- 
regående nämda färg-föränderlighet hos en del 
arter af gruppen Hrydrellia, så lärer man icke 
utan stor tvekan kunna betrakta många af de nya 
arter inom denna grupp, dem MAcQuArTtT blott ge- 
nom olika färgteckning velat karakterisera. — Här 
är arten icke bestämd förr än dess båda kön äro 
K. V. Akad. Handl. 1843. 9 


kända. Det har föga svårighet att beskrifva de 
olika färgskiftningarne hos individer, som falla 
samlarens händer. Men här fordras ett större tå- 
lamod för att verkligen utreda arterna. 

Då man ser huru bestämdt arternas sjelfstän- 
dighet t antydes af deras oföränderliga färgteckning, 
framställer sig ovillkorligt den frågan: finnås eka 
lagar för färgernas adeln! vid hvilka natu- 
ren är räder inom de särskilda grupperna af 
samma familj, och för hvarje grupp särskilt? 
Vi finne, all vissa familjer, slägten och deras 
grupper förråda en viss gemensam typ för arlter- 
nas grundfärg, äfvenså väl som för deras kropps- 
form; och vi finne Iikaledes, att de teckningar af 
andra färger, med hvilka kroppen prydes, äro 
inom en sådan naturlig flock, formade efter elt 
gemensamt hufvudmönster, modifieradt hos hvarje 
art. Ej mindre än för kroppens form, gifves det 
en temligen trångt begränsad norm för grundfär- 
gen hos Tabanus , Hilara , Eristalis o. s. v., för 
för men af färgteckningarne hos Scaeva, Tephritis, 
Drosophila o. s. V. ”Äfven de lägre grupperna 
mom sådana större, hafva i färgteckningen en egen, 
för deras arter gemensam karakter. Men skall ve- 
tenskapen någonsin förmå uppfatta de fenomener, 
i hvilka dessa lagar uttryckas, framställa dem 
åskådligt och på detta sält göra sjelfva den oför- 
klarade naturlagen känd; så kan det åtminstone 
icke ske förr, än familjernas begrepp och arter- 
nas gruppering inom dem äro genom positiva och 
af de väsendtliga organerna hämtade kännetecken 
fixerade. — Inom, Ephydrin-familjen synes den 
centrala gruppen af dess eentrala slägte. Ephydra, 
också bafva tillegnat sig alla de bufvudfärger, 
som förekomma inom hela familjen; den a an= 

af grå, grön, gul, svartbrun grundfärg. De 


131 


öfriga gruppernas kroppsfärg är Imskränkt inom 
trångare gränser. För några är nästan en enda 
grundfärg karakteristisk, såsom för Ephrydra 3 
gruppen Purydra) color olivaceo-niger, för INo- 
tiphila 2 gruppen ( Pelmatobia) color" eheo-Higen; 
för några blott två hufvudfärger bestämda såsom 
för INotiphila Macou. nigro-fuscus och griseus , 
för Notiphila 4 oruppen ( Plulygria ) niger öl 
cinereus ötvergående till griseus, för Psilopa 2 
gruppen eneo-viridis och niger ; men deremot flera 
för andra, nemligen inom Hyrdrellia både caesius, 
griseus » fuscus ch niger , imom Psilopa 1 gruppen 
(Clasiopa ) cinereus, griseus och niger, med uteslu- 
tande af gult och orönt, åtminstone inom Hydr- 
ellia. Inom grupperna antyder äfven arternas 
närmare likhet i färg oftast en verklig affinitet, 
så att de ordna sig i naturliga serier efter huf- 
vudfärgerna. — Fläckteckningarne hos arterna af 
den enda grupp, inom hvilken sådana verkligen 
karakteristiska förekomma, /Votiphila MAcQu., håva 
hos alla arterna samma färg, olika nuancerad, 
brun med dragning mera åt grått eller mera åt 
svarl. Hvita fläckar och lineer förekomma hos 
några få arter, och äro då äfven utmärkande för 
arten. — Då antenner och fötter hafva från krop- 
pens mörkare grundfärg afvikande färgteckning, 
är denna rödgul eller guli åtskilliga skiftningar =). 


") De beteckningar, som 1 art-beskrifningarne använ- 
das för att utmärka olika skiftningar af den gula 
färgen, äro: flavus rent ljusgnl, citrinus citrongnl, 
något starkare än flavus, fluteus ännu mörkgulare, 
testaceus smutsigt rödgul, fulvus brandgul, eldfär- 
gad. I det föregående är redan antydt, alt de af 
entomologerna stundom i stridig betydelse använda 
färg-termerna cinereus och griscus, i detta försök 


132 


Inom alla grupper finnas arter, hos hvilka åtmin- 
stone någon del af tarserna är gulfärgad, och 
gula tarser tillhöra det största antalet af arterna 
inom familjen. - Någon motsvarighet mellan den 
gula färgskiftningen på antenner och fötter kan 
likväl ej märkas. Då hela antennerna eller nå- 
gon del af dem bafva gul färg, finnas väl större 
eller mindre partier af fötterna merendels färgade 
med någon gul skiftning. Men dock förekomma 
flera undantag, t. ex. Notiph. concolor, Notiph. 
nigripes ZeTTERST., med gula antenner men föt- 
terna helt och hållet af kroppens mörkare färg. 
Gula partier af fötterna förekomma ofta hos ar- 


ter med mörka antenner. — En annan wmotsva- 
righet mellan färgteckningen å vissa partier är 


dock anmärkningsvärd, och bör såsom anledning 
till vidare observationer icke förbigås. Då han- 
nens sjette under bakkroppen invikta segment har 
ett bihang, såsom hos Hydrellia , är detta bihang 
alltid gulfärgadt hos de arter, hvilkas fötter, åt- 
minstone fotlederna, ega gul färgskiftning. Bihan- 
et är då genom sin särkilta färg desto lättare 
urskiljbart. Denna motsvarighet mellan färgen af 
bihanget och fotternas nedre delar synes vara full- 
komligt allmän. Afven hos de Ephydrine, hvil- 
kas sjette hann-segment icke har särskilt bihang, 
men är betydligt förlängdt, får dess främre del 
samma färgskiftning som fötternas gulfärgade par- 
tier, t. ex. hos Eph. riparia Fair. Men då föt- 
terna äro mörkfärgade, har äfven bihanget eller 
sjelte segmentets förlängning samma mörka färg. 


begagnas i den bemärkelse, att med cinereus förstås 
grå lärg med dragning åt hvitt, askgrå, men med 
griseus grå med dragning åt gult, gulgrå. 


133 
Character Familie Ephydrinarum. 


Genom föregående öfversigt af de särskilta 
kroppsdelarnes form och beklädnad samt de vid 
färgernas fördelning å dem förekommande feno- 
mener, torde man lättare sältas i stånd att ur- 
skilja hvilka bland dessa partier väsendtligt be- 
stämma sjelfva familjens allmänna begrepp och 
dess grupper af högre och lägre ordning. Den 
praktiska natur-beskrifningen, som blott jemför 
de öfverensstärmmelser eller skiljaktigheter i de 
yttre formerna, hvilka erbjuda sig för åskådnin- 
gen, utan att öfverväga i hvilket nödvändigt för- 
hållande dessa former stå till organerna för dju- 
rets vigtigaste lifs-funktioner, finner dock vid denna 
jemförelse, att de väsendtligaste karakterer för 
aflinitets-forhållanderna måste hämtas af hufvu- 
dets delar. Grunden dertill måste sökas i de 
utan tvifvel efter djurens lefnadssätt och närings- 
ämnen lämpade nulritions-redskapen, för hvilka 
hufvudets yttre delar tjena till skydd och betäck- 
ning, och efter hvilka väl således deras former 
måste vara afpassade. Så framt icke oöfvervin- 
nerliga svårigheter mötte försöket att observera 
och redigt uppfatta skiljaktigheterna i sjelfva nu- 
tritions-redskapens stundom inom hufvudets nedre, 
trångt hopdragna brädd nästan dolda, och alltid 
till en del ganska små partier; skulle sannolikt 
sugrörets och stammens form och förhållande till 
hvarandra, den derigenom bildade urholkningens 
vidd och figur, den egentliga mun-öppningens läge 
på stammens nedre del och de små densamma 
omgifvande partierna m. m. lemna de egentliga- 
ste och närmaste kännetecken af djurens förvandt- 
skap. Men den praktiska naturbeskrifningen nöd- 
gas alstå från detta försök, och hufvudsakligen 


134 


inskränka sig till de ytve, för iakttagelse > till- 
gängliga delarne äv bulvudet, hvilkas form utan 
ilsel bestämmes al nubritions-redskapens, jumte 
de i hufvudet inrymda sinnes-verktygens, läge och 
proportioner. Derföre måste man betrakta den 
konvexa formen af AN mellersta del (area 
epistomatis intermedia ) såsom det tydligaste och 
mest karakteristiska kännetecken för Ephydrin- 
familjen, likväl i förening med de partier af vu- 
trilions-redskapen, som äro för observation till- 
gängliga och genom en ovanligare utbildning ut- 
alk RR och pre!/abrum. Dessa kala kteber 
bestämma familjens begrepp, såsom en inom sig 
sluten grupp af högre ordning. Men ull detta 
begrepp hörer icke mindre bildningen af propa- 
gations-verktygen, såsom organer Kör en annan 
väsendtlig hfsfonktion, och således strukturen af 
den efter deras läge formade abdomen. I strän- 
gaste mening kunde familjen också anses genom 
dessa väsendtliga kännetecken fullkomligt begrän- 
sad. Men till ytterligare förklaring af dess begrepp 
kan det äfven vara gagneligt att anmärka de kän- 
netecken af skiljaktigheter i rörelse-verktygens bild- 
ning och ansigtets beklädnad, hvarmed familjen 
afviker från dem, till hvilka den står 1 närmare 
affinitets-förhållanden; ehuru dessa, såsom egent- 
ligen blott negativa, äro af ringare värde. De 
karakterer, som hos dipterologerna anföras af setwe 
mystacine, squama alarum och nervus secunda- 
rius, må derföre anföras. Men deremot torde an- 
tennernas längd, såsom blow relativt betecknande 
en skiljaktvighet från Muscarie Fai., och deras 
lutning, såsom icke inom familjen allmänt gäl- 
lande, böra uteslutas. Familjens karakter blifver 
på dessa grunder följande: 


135 

Fpistoma convexum.  Palpi compressi, apice 
dilatati. - Prelabrum corneum, lamellare I. pro- 
trusum LI proboscide reclhinata prominulum. Se- 
tee mystacince nulle. Abdomen sex-annulatum, 
segmentis inequalibus, sexto maris inflexo ventri 
arcele applicato genitalia obtegente, femina annu- 
lavi brevi. ervus alarum secundarius cum 
auxiliari coalilus. Squama infraaltaris wulla 1. 
aborliens. 


Härvid må dock aumärkas, att i egentlig me- 
ning hela epistoma icke är konvext hos någon 
Ephydrin, ehuru så synes då dess sido-stycken 
äro ganska smala. Mellersta stycket ensamt är 
könvexta bvilketl så mycket mera bör observeras, 
som den analoga delen af epistoma hos Muscariae 
Fair. är konkav eller intryckt, under det sido- 
styckena äfven hos de senare äro nästan plana. 
I familjens karakter, bör derföre den expression: 
epistoma convexum, som här blifvit använd efter 
alla auktorer 1 dipterologien, såsom vi förmode, 
utby las emol: Area epistomatis intermedia con- 
vexa. 

Att hufvudets form antyder grupperna af 
den högsta ordningen (Genera ) mom Ephydrin- 
familjen, insåg Prdf. FALLEN ganska väl I älla 
de af honom bildade genci viskö karaklererna röjer 
sig, all denna norm föresvälvade hans tankar, så- 
svin den hufvudsakligast bestämmande för genus, 
ehuru han i dessa karakterer inrymde äfven nå- 
gra mera negativa rd af kroppens stalur, 
antennernas form och vingarnes käingd, såsom 
bjelpmedel för att Hoten "skilja de genera, som 
synas vara mindre skarpt begränsade från hvar- 


136 


andra inbördes. Jemföres hela serien af de arter 
som tilihöra hvart och ett af Prof. FALLÉNS ge- 
nera, så röjer sig ännu tydligare, alt likhet i huf- 
vndets bildning utgör det enhets-band, hvarmed 
hvardera af dessa större grupper inom sig sam- 
manhålles; och man öfvertygas dervid tillika, att 
den första graden af inbördes förvandtskap der- 
uti väsendtligast är uttryckt, hvaremot de nyss- 
nämda mera negativa kännetecknen dels sakna 
allmän giltighet inom den grupp, der de blifvit 
använda, dels endast inom en trångare krets (en 
grupp af lägre orgning) utmärka verklig affinitet. 
Af nutrilions-organernas partier begagnade Prof. 
FALLÉN endast i generiska karvakteren för Ephydra 
det utmärkt uppsvällda sugröret; och då sugrö- 
rets form icke hos de öfriga genera eger något 
lika åskådligt utmärkande, lärer det icke eller 
kunna ingå 1 deras karakter. Deremot bör pre- 
labrum , hvars form står 1 förbindelse med buf- 
vudets, just af detta skäl räknas bland karakte- 
rerna för den högre gruppen, som af hufvudets 
form bestämmes. Det blifver likväl de yttre, 
ull hufvudets betäckning hörande partierna, såsom 
lättast tillgängliga för iakttagelse och tydligast ut- 
tryckande hela hufvudets skapnad, hvilka egent- 
ligen kunna användas till kännetecken för genus; 
således visserligen i första rummet epistoma, så 
vida den olika graden af dess konvexitet bestäm- 
mer bufvudets utseende framtill, men tillika ver- 
tex och hufvudets baksida, emedan den förras ut- 
sträckning och lutning och den senares större el- 
ler mindre bugtighet måste hafva inflytelse på 
hufvudets rymlighet och gestalt i det hela. Men 
genom dessa partiers form uppkommer den olika 
formen af den så kallade apertura oris LER 


") Denna benämning är visserligen alltför oegentlig, då 


137 
hufvudets öppning nedtill, som omgifves al den 
yltre betäekningeus kant. Ehuru denna öppnings 
figur visserligen är en följd af ansigtets betydli- 
gare eller ringare konvexitet, hjessans längre eller 
kortare horizontela utsträckning, hvaraf kindernas 
bredd beror, samt af bakhufvudets skapnad, hvar- 
före också den karakter bufvudöppningens form 
erbjuder, i sjelfva verket endast på ett mera för- 
doldt sätt innefattar alla de af dessa partier hem- 
tade karaktererna; så blifver den dock, för sig 
sjelf betraktad, en temligen klar index af bhufvu- 
dets form till dess nedre del, och bör derföre 
bland de generiska karaktererna icke uraktlåtas. 
Men af de nu anförda hufvudets delar böra de 
kännetecken hämtas, genom hvilka den generiska 
karakteren ultryckes. Om genus utgöres af en 
enda grupp med fullkomligt lika ansigts-bildning, 
lika struktur af bak-kroppen och propagations- 
lemmarnes betäckningar, lika antenu-form 0. S. Vv. 
bör detta uuder den generiska karakteren särskilt 
anmärkas. 

Ty ansigtets bildning med afseende på för- 
bål!landet mellan dess särskilta delar (orbita, area 
intermedia och partes laterales), framför allt mel- 
lanstyckets form; bakkroppens struktur och för- 
hbållandet mellan dess segmenter, samt bildningen 
af sjette segmentet hos haun-könet; och derjemte 
tvärnervernas relativa läge på vingarne samt an- 


den verkliga mun-öppningen befinner sig nederst på 
sugrörets stam ofvanför knäet hvarmed det förra är 
fästadt vid den senare. Men författaren af detta för- 
sök har icke bordt anse sig behörig att förändra be- 
nämningar, som redan äro antagna och af entomo- 
logiska författare allmänt begagnade. Denna är icke 
eller det enda bland gällande betecknings-ord inom 
dipterologien, som lider af en sådan oegeutlighet. 


138 


tenn-formen, i synnerhet setans bildning, karak- 
terisera hufvudsakligast grupperna af lägre ord- 
ning. Då ansigts- -bildningen redan har inflytelse 
å hufvudets form och således äfven Will någon 
del är afsedd i begreppet om den högre gruppen, 
synes  öfverensstämmelse i parnings-redskapens 
form, som antydes af deras betäckningar, och 
hvaraf bakkroppens struktur egentligast beror, 
vara det mest karakteristiska för dessa lägre grup- 
per. Man finner också verkligen, alt parnings- 
redskapens betäckningar hos hannen hafva ganska 
afvikande bildning hos olika grupper af samma 
genus, men att inom hvarje grupp äro de bildade 
efter samma typ. Deremot har visserligen ansigts- 
bildningen erhåliit samma modifikation 1 delarnes 
inbördes läge och förhållande inom hvar och en 
grupp, så all en olikhet i parnings-redskapens 
betäckningar motsvaras af en olikhet i ansigts- 
bildningen; men för den senare bibehålles dock 
samma typ genom alla grupperna 1 hvart och elt 
genus. För LL inse sanningen af denna uppgift, 
jemföre man grupp- karalkeoridns i efterföljande 
uppställning. Det är anmärkningsvärdt, att alltså 
likhet i parnings-redskapen icke framträder såsom 
bestämmande moment förr än inom en grupp af 
lägre ordning, hvilket i sjelfva verket betyder, 
att äfven här ett intimare aflinitets-förbållande 
uttrycker sig i den hfsfunktion, af hvilken ar- 
tens bibehållande beror. 

Här må vara tillåtet alt erinra om ett I det 
föregående fäldt yttrande, alt grupperna af lägre 
orduing skulle kunna, vid en annan åsigt af sy- 
SEEN betraktas såsom Genera; ty vid denna 
punkt af framställningen kan meningen deraf blifva 
klar. Något godtycke får dervid visst ieke med- 
gilvas. Men då organerna för de väsendtligaste 


139 


lifsyttringarne eller åtminstone de partier, hvil- 
kas form af dessa bero, anlagas såsom bestäm- 
mande för grupperna, så uteslutes allt godtycke. 
Då de grupper, i hvilka den närmare affiniteten 
uttryckes, framställas såsom sjelfständiga genera i 
systemet, är det endast den ena at lifs-funktio- 


nerna — propagationen — som framträder mera 
bestämmande. För denna åsigt, om a slyres 
af fasta grundsatser, kan mycket tala. — Praktiskt 


synes dön med föra förslelakt ; ty den högre grup- 
pens begrepp måste ödväbdist blifva mera ab- 
strakt, den lägres mera konkret och plausibelt. 
Icke eller kan med skäl invändas, att det gene- 
riska begreppet på detta sätt bestämmes af det 
ena könet ensamt, emedan skiljaktighelerna i pro- 
pagalivons-redskapen egeutligen hus hann-könet kan 
observeras. Ty det lärer väl besanna sig, att 
dessa skiljaktigheter molsvaras af olika ansigts- 
bildning, så vida man gör sig reda för ansiglels 
konstruktion. Men Krilkendera åstglen må göra 
sig gällande, så måste den symmetriskt genom- 
föras genom hela systemet. Huru mycket häruti 
fallas inom dipterologien , kan icke undfalla. Om 
man kastar en blick på den nyare behandlingen 
al Syrphici, FArnt., Muscarie Fair. m, f., och 
dermed jemför Ephydrinae jemte flera andra fa- 
miljer, så förråder sig alltför tydhot, att någon 
ledande grundsats icke genomgår den systematiska 
uppställningen. Det är åtminstone visst, all grup- 
perna af lägre orduing inom Ephydringe snarare 
förtjena alt betraktas såsom sjelfständiga genera 
än många bland grupperna af de förra familjerna, 
hvilka dock redan under denna gestalt uppträdt 
1 systemet. 

På de nu antydda grunderna har följande 
gruppering al Ephydrinae blifvit byggd.  Karakte- 


140 


rerna på hvardera affinitets-graden (Genus och 
Sectio ) äro hämtade af samma partier, och såle- 
des tillika komparativa inom hvardera graden. 
Men grupperna hafva icke i förväg blifvit upp- 
fattade utur en theoretisk föreställning och arterna 
sedan ordnade under dem. ”Tvertom äro grup- 
perna framgångna utur en rent praktisk natur- 
åskådning, under de särskilta arternas jemförelse. 
Karaktererna äro endast försök att i ord uttrycka 
de affinitets-förhållanden, som framträda inom den 
af naturen sjelf bildade gruppen. Många bland 
de form-skiljaktigheter eller öfverensstämmelser, 
som begränsa gruppen, voro icke ens anade då 
sjelfva grupperna från hvarandra urskiljdes. 


Conspectus Generum et Sectionum na- 
turalium. 


Tribus I. Nervo alarum quarto post trans- 
versum ordinarium versus costam in- 
CurDvato.: 


I. Ochtera LATRELLE. 


Caput postice convexum, versus aperturam 
conice altenuatum. Pertex horizontalis margine 
antico convexo-declinato, depressus, nudus. HEpi- 
stoma tWwiangulari-dilatatum, supra medium sub- 
tuberculatum, biplicatum, imberbe, apice sinuato- 
incisum.  ÅApertura oris ovalis, postice late emar- 
ginata, margine laterali subsinuato. - Prelabrum 
apice lingulato .supra palpos exsertos prominens. 
(Fig). 

Corpus oblongum tenuissime pubescens, setulis ver- 
ticis in margine postico utrimque tantum unica, meta- 
thoracis paucis, sentelli quatuor. Palpi apice valde di- 
latati. Vertex brevis, postice fere duplo latior longi- 


141 


tudine.  Antenne incumbentes, epistomate triplo bre- 
viores.  Seta antennarum radiata, radiis 3—4. Orbite 
oculorum anguste, lineares.  Epistoma plica circeum- 
seriptum, inferne sensim dilatatnm, area intermedia 
plicis longitudinalibus terminata, partibus lateralibus 
angustiore.  Vibrisse nulle. Segmenta abdominis equa- 
lia, sextum maris basi convexum, ovatum, apice bifi- 
dam, apertura ani foveolato-impressa medio carinato- 
tubereulata. Ale lobulate. Nervus alarum transver- 
sus anterior apici auxiliaris oppositus; ordinarius pone 
medium ale retractus, oblique positus; longitudinalis 
secundus summo apice incurvatus; quartus post trans- 
versum ordinarium versus tertium leniter incurvatus, 
mox pone apicem ale excurrens. — Pedum anticorum 
femora cum coxis elongatis incrassata. 


Ochtera corporis statura palpisque valde exsertis, si- 
mulque quodammodo faciei ipsius forma, Lispam refert. Igi- 
tur ut hanc, agmen Anthomyzidum claudentem, in serie 
generum proxima sequatur, in limine familie Ephydrina- 
rum proponitur. 


Tribus II. Nervo alarum quarto post or- 
dinarium transversum tertioque pa- 
rallelis. 


ee Ephydra Facrés. 


Caput postice convexum, antice ampliatum. 
Vertex planiusculus, subhorizontalis, setosus. Fpi- 
stoma buccato-inflatum, apice inlegrum. Åpertura 
oris rotundala, margine perpendiculari 2aquali. 
Prelabrum 2equilatum, curvatura marginem epi- 
stomalis arcle contingens. 

Palpi inclusi. Vertex vix declinatus, longitudine 
parum latior, postice et linea laterali setiger. Anten- 
ne declinate. Epistoma linea impressa circumsecriptum, 
soleis longitudinalibus obsoletis, area intermedia gib- 
bosa ampliata, partibus lateralibus orbitisque oculo- 
rum angustis. Proboscis postice elavato-turgida. Pre- 
labrum totum epistomatis marginem cireumceirea con- 


112 


tingens, vix ab codem distans, curvatura par. - Ale 
lohbulatz. 


Sectio I. Fphusdra”") (sensu proprio). 


Typ: Eph. riparia FA. , Eph, palustris 
Fann, Eph. stagnalis Farr., Eph. guadrata FA. 


Epistoma fornicalum 55), setulosum,.  Preela- 
brum recondilum. - Segmentum abdominis quin- 
tum anterioribus longins, sextum maris ovale, 
tertlia abdominis parle non brevius. Nervus ala- 
rum (transversus anlerior apici nervi auxiliaris 
oppostilus. 


Area epistomatis intermedia fornicata setulosa, se- 
talis in margine areXe superiort positis validioribus. 
Partes laterales inferne obsolete, superne sub fronte 
dilatate fere cuneate, nude. Orbite oculorum di- 
stincete, anguste. Prelabrum proboscide demissa pro- 
minulum. Seta breviter I. brevissime pectinata. Cor- 
pus obiongum, abdominis dorso parum convexo. 


a) epistomate superne tuberculato-prominiulo. 


TATE NKoterakd, 2. EE. fipariav Esra 
3. E. fumosa WauiserG. 4. E. palustris FAu.. 
3. EB. flavipennis. 6. E. flavescens. 
7. E. argyrostoma. 3. E. stagnalis Fa. 
9. EE. albidipennis. b. minor. 


| 


”) Super aquam sammam currunt, ideoque proprie 
Ephydre. 

Vocabulo ab auctoribus recepto: fornicatum dicitur 
epistoma maxime gibbosum, duplicis curvature, ni- 
mirum et transversim et secundum longitudinem con- 
vexum. — Epistoma fornicatnm vel superne tuber- 
ceulo prominet, vel inde a fronte, absque tuberculo, 
equaliter arenatuar versus aperturam. Ob tubercu- 
lum in speciebus quibusdam horizontaliter porrectum, 
inferior episltomatis pars parum convexa I. antice fere 
perpendicularis apparet. 


143 
b) epistomate etuberculato superne convexo-dectivi. 


10. £ nubilipennis. 11. E fenestrata WaAun. 
12. E. quadrata Fars. & p, (BE. contaminata in Obs.) 


Sectio generis centralis, area epistomatis intermedia 
eximie inflato-convexa et apertura oris inde valde ampliata 
generis notionem maximopere exprimens. — Vibrisse in 
speciebus hujus sectionis re vera nulie. Nam setulr epi- 
stomatis distinctiores in margine are& intermedix posite 
sunt nec in partibus lateralibus, et preterea non differunt 
a setulis marginem apicalem epistomatis in plurimis specie- 
bus munientibus. Loco vibrissarum in hac sectione area 
intermedia setulis obsita est, plerumque in disco tenuiori- 
bus, sed omnibus ejusdem indolis. Species serie naturali 
simplici disponere frustra conaremur. Respectu coloris E. 
fumosa, E. palustris , E. stagnalis et E. albidipennis fere 
privam constituunt seriem. E. flavipennis et E. argyrosto- 
ma sistunt velut diminutam E. auratam 1. E. ripariam, 
quzevis seriem inchoans diversi coloris, sed has cum reli- 
quis speciebus minutis connectunt. 


Sectio 2. PEnpinpela ”") 
Typus: Eph. notata un. sp. 


Epistoma fornicaltum, superne carinato-tuber- 
eulatum, apice subinflexum, disco imberbe, polli- 
nosum. Vibrisse distinete.  Prelabrum inclu- 
sum. - Segmentum abdominis quintum anteriora 
longitudine parum exceedens, sextum maris hine- 
ari-ovatum. Nervus transversus auterior ante api- 
cem nervi auxiliaris positus. 

Area epistomatis intermedia fornicata tuberenlo 
frontali caringeformi, nuda apice subinflexa.  Partcs 
laterales inferne obsolete, superne sub fronte dilatatae 


fere cuneate, vibrissis paucis validis. Orbite oculo- 
rum distinete, lineares, anguste. Prelabrum margine 


") ITj2og est coenum, lutum. Eph. notata in lutosis 
precipue lacuum stagnantium ripis paludibusque 
turfosis degens. Fine Epipela sectionis denominatio. 


144 


epistomatis subinflexo tectnm, proboseide reclinata vix 
prominulum. Seta antennarum radiata. Corpus ova- 
tum, abdominis dorso convexo. 


13. E. pnotata. 


Sectio epistomate superne depresso-planiusculo carinato- 
tuberculato ad Psilopam deflectens, cujus alteram sectionem, 
Clasiopam , epistomate quodammodo refert. Pars vero faciei 
antica buccato-inflata, apertura oris ampla, corporis sta- 
tura minime Psilope sed omnino Ephydre sunt. Scilicet 
epistomate fornicato et nervorum longitudinalium, praser- 
tim secundi recti elongati directione cum sectione prima, 
epistomate nudiusculo pollinoso, vibrissis et corporis forma 
latiore cum sectione sequente tertia convenit. TIgitur inter 
utramque, Ephydram proprie dictam et Parydram, sectio 
intermedia. 


Sectio 3. Purgtra '). 


Typi: Eph. coarctata Fai., Eph. aquila Fau. 

Epistoma versus aperturam subconice ampli- 

atlum ==), disco imberbe, pollinosum. -Vibrissae 
distincetae 


”) Iläovdpog est ad aquas natus 1. degens. Neque 
bujus sectionis species proprie supra aquam vivunt, 
sed ad scaturigines et fossas aquarum inque grami- 
nosis paludum ac litoralium. Hinc potius Parydras 
nominamnus. 

") Si vocabula artis nova fingere mihi liceret, episto- 

ma ejusmodi forme subconicum dicere vellem, ut a 

fornicato distinguatur. Beatus FALLEN, perbene ob- 

servans quanlopere a fornicato prime sectionis diffe- 
rat harum epistoma, clypeum describit Eph. coar- 
ctatze porrectum magis coarctatum guam in conspecie- 
bus , ita ut latitudinem capitis non excedat. Revera 
etiam est porrectum i. e. antice a fronte versus aper- 
turam convexo-dilatatum, linea media longitudinali 
rectiuscula, versus aperturam oblique posita.  Hoc 
ipso, quod simpliei curvatura, nempe transversa, 
nec longitudivali, a fronte versus aperturam sensim 


145 


distinete, paucr, longitudine dispares. Przla- 
brum margine prominens. Segmenta abdominis 
depressiusculi quinque subequalia, sextum maris 
breve, squama utrimque parva triangulari nigra 
appendiculatum. Nervus transversus anterior pone 
apicem nervi auxiliaris positus. 


Olivaceo-nigre, nitide, antice pollinose. — Area 
epistomatis intermedia parum porrecta, versus aper- 
turam sensim ampliata, transversim nec longitudina- 
liter. convexa, nuda. Partes laterales distincte, line- 
ares angustissime, sulcis tenuissimis ab area inter- 
media disjuncte. Orbite oculorum distincte, linea- 
res anguste. Prelabrum sub marginem epistomatis 
late prominens. Seta antennarum subnuda, basi tenu- 
issime pubescens. Corpus ovatum, abdomine dilatato 
depressiusculo. 


14. E. aquila FALL. 15. E. litoralis MEIiG. 
16. E. furtcata, ZertERST. "17. E! coarctåta FAT. 
18. E. affinis. 19: E: nåasuta:. 


Sectio epistomate vel a lateribus 1. superne complanato, 
nudo, vibrissis ornato, ad Notiphilam fere deflectens. Cor- 
poris colore et habitu setaque antennarum subnuda pre- 
sertim gregem Not. aenex (Telmatobiam) in memoriam re- 
vocat. Sed characteribus Ephydre genericis eminet et a 
Telmatobiis non tantum epistomate versus apicem sensim 
ampliato 1. modice porrecto, sed etiam segmento maris sexto 
inflexo brevissimo perlonge distat. Singularis et priva, 
non solum in hoc genere sed in tota familia, hujus sectio- 
nis nota est prelabrum sub epistoma circumcirca margine 
late prominens. Ob corporis colorem omnibus speciebus 


et &equaliter dilatetur, formam fere coni dimidiati 
adsciscit Parydrarum epistoma. Idem omnino si- 
gnificatum voluit beat. FaALLÉn, notans et porrectum 
esse et latitudinem capitis non excedere. Nam in 
epistomate transverse convexo, utrumque simul sum- 
tum formam necessario efficit conicam, vel si voca- 
bula accuratissime expendantur, semiconicam. 


K. V. Akad. Handl. 1843. 10 


146 


communem et forman planiusculo-dilatatam, epistoma coni 
dimidiati formam plus minus referens, vibrissas in singula 
specie definita proportione dispares, nervorum in alis situm 
et directionem, prelabrum circumeirca margine eminens, 
segmenta abdominis xXqualia, sextum brevius quam in ulla 
alia familie tribu, quo genitalium omnino peculiaris indi- 
catur conformatio, species hujus sectionis gregem constituunt 
arctis limitibus eircumscriptam, qgquam quidem a reliquis 
Ephydris genere divellere si cuidam placuerit, ex hodier- 
nis principiis minime mirandum. Quemadmodum autem in 
ejusmodi grege naturali acute definita fieri solet, species 
valde affines sunt, epistomatis presertim forma paullo 
discrepante et nervi longitudinalis secundi vario in costam 
exitu, eo accuratius discernende quo magis colore fere om- 
nes consentiunt. 


SS. Notiphila Faicés. 


Caput transversum, postice planiusculum, 
versus aperturam coarctlalum, truncatlum, anlice 
perpendiculare. Vertex planiusculus, declinatus, 
setiger.  Epistoma medio modice convexum, apice 
retusum , vibrissis serie dispositis ornatum. Aper- 
tura oris coarctata ovalis, postice truncata. Pre- 
labrum 2equilatum, subpreminulum, a margine 


epistomatis distans. 

Vertex parum pronus, in faciem proclinatus ad 
angulum obtusum, postice et in lineis lateralibus seti- 
ger. Epistoma linea impressa circumscriptum, area in- 
termedia econvexa. Proboscis postice vix incrassata. 
Prelabrum inclusum, lateribus a margine epistomatis 
distans, apice prominulum. 

Ab Ephydra differt Notiphila precipue: epistomate 
medio parum convexo nec ampliato, capite transverso an- 
tice perpendiculari nee buccato, apertura oris ob capitis 
latera inflexa coarctatå, margine epistomatis antico mani- 
feste retuso ”), nec integro. 


' Ut percipiatur Notiphilarum epistoma revera esse 
retusum, non consideranda est tota oris aperlura, 
sed margo epistomatis anticus. Nam si, capite sub- 


147 


ÅA. Alarum nervus costalis in tertii lon- 
gitudinalis apice desinens. 


Sectio 1. Notiphila (seusu proprio) 


Notiphila = a FALLÉN Hydromyzides, — Dichoeta 
MeEiG. et Notiphila Macou. et Mkic. Zweifl. 
TIns. VII. Suppl. 


Typi: Not. caudata Fair. Not. cinerea FAu. 


Facies latiuscula latitudine longitudinem sub- 
equante, orbitis oculorum distinctis. - Epistoma 
suleatum sulceis utrimque subrectis ad antennas 
continuatis, partibus lateralibus sublinearibus in- 
tegris orbita latioribus, apice late retusum. Pree- 
labrum apice arcuato intra aperturam manifeste 
prominulum. Abdomen convexum apice rectum, 
segmentis subequalibus, quarto vix longiore, quinto 
maris vel subeonice protenso vel convexo-incur- 
vato, sexto ovali. 


Orbite oculorum lineares, manifeste. Epistoma 
linea impressa circumscriplum, area intermedia cu- 
neato-dilatata convexa subnuda, apice late arcuato- 
retusa , partibus lateralibus sublinearibus planiusculis, 


verso, oris apertura spectelur, margo quidem ipsius 
integer apparet. Sed eo ipso antice rotundata fit 
oris apertura, quod epistomatis margo retusus est; 
nam alias foret fere truncata ob epistoma parum 
convexum. SNeque apex prelabri intra marginem 
epistomatis in Notiphilis exstaret, nisi propter hunc 
retusum , pararetur spatium, in quo emineat. Si 
marginem capitis a latere visum contemplemur, 
patet hunce in Notiphilis versus apicem epistomatis 
sursum curvari, nec ut in Ephydris inde a genis 
equalem linea recta produci. Ista vero marginis in- 
curvatio apparens inde oritur, quod apex epistoma- 
tis terminatur margine late sed breviter orbiculato- 
reluso. 


148 


secundum totam epistomatis longitudinem porrectis, 
pilosiusculis.  Vibrisse in sceriem longitudinalem dispo- 
site, pance. Seta antennarum radiata radiis basahbus 
longioribus. Corpus ovatum abdomine convexo. Seg- 
mentlum quintum maris in altera serie, nigrofuscarum, 
subceonice protensum , sextum brevius apertura ani fere 
basali; in altera serie, grisescentium, quintum convexo- 
inflexum , sextum elongatum , prope apicem utrimque 
squamula triangulari acuta intra marginem quinti re- 
condita appendiculatum, apertura ani prope apicem 
sexti sub ventre sita. Al& lobulate. Nervus alarum 
longitudinalis secundus apice rectus; transversi remo- 
tiores, anterior apici nervi auxiliaris oppositus, poste- 
rjor ordinarius prope marginem ale internum retra- 
clus. — Spinulz in costa alarum bing ad exitum nervi 
auxiliaris, itidemque spinula distinetior in apice su- 
premo articuli antennarum secundi. 


Subdiv. 1. Nigro-fuscce » apice abdominis in mare 
appendiculato. — Dichoeta MeiG. 
1. N. caudata FAu. 


Subdiv. 2. Grisescentes, ano maris simpliei. — 
Notiphila Macu. 


a) latitudine faciei longitudinem equante. 


2. N. major Boueman. 3. N. stagnicora MacQu. 
4. N. dorsata. J. N. ecinerea FALL. 


b) longitudine faciei latitudinem excedente. 


6. N. maculata. NN: nigricornis NWAuns. 
8. N. annulipes. 9: N riparia MeEIG. 


10. N. guttiventris. 11. N. tarsata WaAuLrsB. 


Sectio a natura acute limitata. Alterius seriei, Nigro- 
fuscarum, unica tantum species innotuit, Not. caudata FALL., 
quam quidem pro typo generis Dichoetce proponunt recen- 
tiores, sed ut nobis videtur immerito, quum ipsa natura 
iisdem characteribus essentialibus utramque seriem conso- 
ciavit, et omnis differentia inter Dichoetam MkriGEn atque 
Notiphilam Macou. ab altero tantum sexu, maris nimirum 
appendicibus, pendet. His enim exceptis, vix nisi area 
epistomatis intermedia paullo latiore vibrissisque validiori- 


149 


bus N. caudata a Grisescentibus discedit. Verum si Gor- 
poris appendices tanti estimarentur in generibus constitu- 
endis, numne Eph. auratam, ob setulam in articulo an- 
tennarum tertio valde notabilem et per omnem Dipterorum 
ordinem insolitam, proprii generis typum statuamus? At 
si maris precipue appendices caudales, ut in Dichoeta est 
factum , genus definire fingamus, in quot genera non pos- 
set aliquando divelli maxime naturalis Hydrellige sectio ob 
formam appendicis segmenti sexti in diversis speciebus di- 
versam! Segmentum quintum conice productum et sextum 
minus, apertura ani basali nec sub ventrem retracta, habi- 
tum quidem maris N. caudate singularem reddunt. Sed 
que in Notiphila Macou. per inflexionem fit segmenti quinti 
prolongatio, eadem fit in N. caudata per extentionem in 
conum, et hinc apertura ani in hujus mare normalem ser- 
vat situm procul dubio ob directionem partium internarum 
non mutatam. — Ålterius seriei, Grisescentium, species 
sunt plurime, et ob arctissime definitos, quibus sectio ipsa 
circumscribitur terminos, valde affines et summa cautela 
investigandg. — Facies expansa, lineola epistoma termi- 
nante sulcisque duobus manifestis signata, normalem adeo 
servat rationem, ut si modo antice ampliata esset, revera 
foret Ephydre. Faciei igitur forma, nec minus segmento 
maris sexto sub ventrem producto, haec sectio Notiphile 
Ephydram refert, et quidem colore', corporis forma seta 
antennarum, sectionem Ephydre primam centralem. — 
In speciebus plurimis grisescentibus, mnec tamen omni- 
bus, femora intermedia marium subtus a medio ad api- 
cem duplici ordine pilorum ecrebrorum, canaliculam im- 
pressam obvallantium, armantur. FEjusmodi femorum ar- 
matura peculiari mares in nulla alia Ephydrinarum sectione 
instructos observavimus. 


BOR Alaraunm Nevis. Costalrs in quarti 
longitudinalis apice desinens. 


Seetio 2. Telmalobia ”) 


Typus: Notiph. aenea Far. 
Facies latiuscula latitudine longitudinem sub- 
cequante, orbitis oculorum  distinctis.  Epistoma 


I Teluo est locus paludosus, uliginosus. Species 


150 


suleatum, sulcis superne abbreviatis, ad orbitam 
incurvatis, exilibus, partibus lateralibus subluna- 
tis ad inferiores epistomatis angulos retractis, apice 
late retusum. = Prelabrum apice arcuato intra 
aperturam manifeste prominulum. Abdomen pa- 
rum Con vexum, apice subincurv um, segmentis sub- 
equalibus, quarli vix longioris margine apicali 
arcuato, quinto maris planiusculo subtriangulari 
apice obltuso, sexto e lineari oblongo convexo- 
carinato, apertura ani ad basin segmenti sexti 
posita. 

Orbite oculorum lineares manifeste. Epistoma 
linea impressa cirecumseriptum, area intermedia subge- 
quilata, ob sulcos abbreviatos superne orbitis contigua, 
subnuda, parum convexa, apice late retusa. Partes 
laterales parum conspicuzx, ad inferiora epistomatis la- 
tera sub orbita versus genas detrusze), vibrissis paucis 
setuliformibus ornate., Seta antennarum subnuda, me- 
dio exiliter pilosiuscula. Corpus ovali-obloengum ab- 
dominis dorso parum convexo, antice fere plano, 
apice parum incurvo, segmento maris quinlo snbtrian- 
gulari, sexto ultra tertiam abdominis partem sub ven- 
trem producto. Apertura ani prope basin segmenti 
sexti sita. Alze lobulate. Nervus alarum longitudina- 
lis secundus apice leniter incurvatus; transversi subap- 
proximati, anterior mox pone apicem nervi auxiliaris, 
posterior ordinarius a margine interiore remotior, Mmox 
pone medium ale positus. — Spinule ad exitum nervi 
auxiliaris in costam nulle, itidemque spinula apicalis 
articuli antennarum secundi nulla. 


hujus sectionis graminosa fossarum riparumque pa- 
ludosarum amant. Hinc Telmatobias appellamus. 


”) Sulei epistomatis abbreviati et partes laterales in 
Felmatohbiis aciem oculorum facile fugiunt. Sed re- 
vera adsunt. Ut animadvertantur, tantum est opus 
observare setulas I. vibrissas inferne ad latera epi- 
stomalis positas; nam he partes laterales occupant. 
Tum quoque oculis percipinntur sulei incurvati, ad 
partem inferiorem arex intermedie satis manifestae 
i 
sed mox supra medium epistomatis desinentes. 


151 


12. N. aenea FaAu. 13. N. aenescens. 
14. N. guttipennis Bouem. (N. aenea p Faur. in obs.) 


Iterum haec sectio valde definita est, facie latius ex- 
pansa abbreviata medio parum convexa, orbitis distinctis, 
suleis dimidiatis incurvis superne deficientibus, Ccorporis 
colore ex neo nigro et habitu abdominis parum convexi 
in mare versus apicem triangulari-elongati, segmento maris 
sexto sub ventrem longe porrecto, nervorum transversorum 
in alis situ subapproximato, seta antennarum subnuda, 
valde peculiaris. — Ob faciem dilatatam et segmentum 
maris sextum porrectum, ad sectionem antecedentem (No- 
tiphilam sensu proprio) pre sequentibus sectionibus appro- 
pinquat. Sed facies multo minus normalis propter par- 
tes epistomatis laterales dimidiatas, parum <:conspicuas, 
transitum prebet ad epistoma cohortum generis hujus se- 
quentium, in quo partes laterales obsolescunt. Preterea 
abdominis, presertim in mare, longe alia forma ac in No- 
tiphilis propriis et hinc situs quoque apertur& ani diver- 
sus. Åccedunt ad has differentias essentiales seta subnuda, 
spinularum absentia in costa et apice articuli antennarum 
secundi, nervorum transversorum situs approximatus ac se- 
cundi longitudinalis exitus incurvatus. Has ob rationes 
cum Notiphila sensu strictiori non potest conjungi, sed 
sectio peculiaris est habenda, angustis limitibus inclusa. 
Seriem nimirum unicam coloris unius &neo-nigri, plus 
minus &nescentis et nitidi, facie et tarsis tantum dilutio- 
ribus, species constituunt. Hoc colore Xneo-nigro et pre- 
terea epistomate obtusius convexo, seta subnuda, abdomi- 
nis dorso parum convexo, velut e longinquo imaginem red- 
dunt sectionis ultime generis Ephydre (Parydre). Sed 
segmentum sextum maris e contrario est fere Ephydrae 
sensu proprio. 


Sectio 3. Mywydrellia Macou. (emend.) 


Typi: Notiph. plumosa Fawun., Not. griseola FAur., 
Not. flavicornis FA. 


Facies angustata longitudine duplo fere an- 
gustior, orbitis oculorum obsoletissimis. Epistoma 
esuleatum, area intermedia amplissima parum 


152 


convexa, partibus lateralibus linearibus angustis- 
simis planiusculis limbata, versus apicem leniter sen- 
sim convexo-incurvatlum, apice late retusum. Pre- 
labrum inclusum, proboscide retracta apice parum 
Lå 
prominulum. Abdomen convexum rectum, seg- 
mentis posterioribus, quarto parum, quinto pre- 
sertim maris distincte longioribus convexis, sexto 
maris inflexo brevi appendiculato, appendice seg- 
mentum continuante, apice bifida, tarsis concolore, 
apertura ani discum segmenti sexti occupante. 
Orbite oculorum nullge. Epistoma lineå impresså 
abbreviatå a genis disjunctum, superne oculis conti- 
guum. Sulci valde obsoleti, vix discernendi, ad mar- 
ginem epistomatis prope admoti. Area intermedia hinc 
amplissima, totam fere faciem ocenpans, partes vero 
laterales angustissime, limbum depressum planiuscu- 
lum epistomatis utrimque constituentes, vibrissis serie 
positis ornate, Seta antennarum radiata radiis basa- 
libus longioribus. Corpus oblongum, abdomine ovali 
recto, dorso convexo. Segmenta posteriora, quartum 
perparum, quintum manifeste sed precipue in mare, 
longiora, convexa, Appendix segmenti maris sexti apici 
segmenti ipsius adnexa et equalis fero latitudinis, linea 
impressa a segmento disjuncta, ventri arecte adplicata 
margine segmenti quinti comprehensa. Apertura ani 
basin inter et marginem apicalem in disco segmenti 
sexti sita. Alarum lobulus imminutus. Nervus alarum 
secundus apice rectiusculns, transversi remotiores, an- 
terior apici nervi auxiliaris oppositus, posterior ordi- 
narius a margine interiore remotior, in medio fere ale 
situs. — Corpus aut nigrescens aut fuscescens aut gri- 
sescens, segmentis abdominis omnibus concoloribus. 
Pedes 1. corpori concolores I. ex parte flavo colorati. 
Epistoma lextius coloratum, albedine 1. flavedine tin- 
ctum. 


a) segmento costali secundo tertium longitudine 
excedente. 


15. N. cesia. 16. N. concolor. 
TGN: nigripes ZEeTTERST. 18. N. plumosa FåAur. 


153 


19. N. pilitarsis. 20. N. griseola Fat. 
6 b. fuscitarsis. 
21. N. incana STIAN albifrons FALL. 


b. obscurata. 
ANG geniculata WAHLB. 


b. flavitarsis. 
b) segmento costali secundo tertium subequante 
24. N. fusca. 25. N. grisea Wauwuz. 
(N. Nymphee in obs.) 
26. N. laticeps. 27. N. discolor. 
28. N. fulviceps. 29. N. flavicornis FA. 
30. N. nigricans. 31. N. flavilabris. 


32. N. argyrostoma ZEeTtTt. 
(N. Lapponica in obs.) 


Ab omnibus ac singulis sui generis sectionibus Hy- 
drellia distat epistomate totam faciem occupante, exclusis 
nimirum oculorum orbitis, partibus lateralibus angustissi- 
mis depresso-planiusculis utrimque limbato, atque seg- 
mento sexto maris in appendicem, linea canaliculata ab 
ipso segmento secretam, sXpius discolorem, prolongato. A 
precedentibus, Notiphila proprio sensu et Telmatobia, pre- 
terea discedit facie angustata, a sequente epistomate xequa- 
liter et leniter convexo-incurvato, abdomine recto nec apice 
retuso, dorso abdominis convexo nec basi planiusculo, seg- 
mento quarto anterioribus vix longiore. His si addideris 
corporis formam, respectu magnitudinis, magis elongatam 
quam in ceteris Notiphile cohortibus situmque nervorum 
transversorum in alis paullo diversum, Hydrelliam peculia- 
rem constituere sectionem, a natura definitam, facile vi- 
debis. Itaque rite quidem distinxit nobil. Macquart, sed 
neque characteribus solidis munivit neque justis circum- 
scripsit limitibus. Denominatione igitur, quamquam deri- 
vatione et significatu animalculorum vivendi rationi minus 
congrua, recepta, Hydrellige notionem emendatam proponi- 
mus. Scilicet excludimus species epistomate medio transverse 
gibboso-protuberante, vertice convexo-declivi, corpore postice 
subanbustato, quas ad Psilopam referimus, sed e contrario 
Discocerinam Macou., cujus saltem una innotuit Suecana 
species, Nol. argyrostoma ZetTtERsT., cum Hydrellia conjun- 
gimus ob characteres essentiales omnino eosdem. — Species 
hujus sectionis ex altera parte Psilopas e cohorte priore 


154 


(Clasiopas) facie angustata et corpore elongato referunt, 
unde etiam factum est ut ha in eadem specierum serie 
apud auctores Hydrelliis intermixte recenseantur. Sed 
sane non nisi habitu quodammodo cum Hydrelliis compa- 
rari possunt et a Notiphile notione longe discedunt vertice 
declivi, epistomate superne foveolato-sulcato, medio transverse 
gibboso-protuberante, capitis lateribus inferne planiusculo- 
compressis et apertura hinc subquadrata nec coarctata, cor- 
pore presertim maris angustato, pluribus. Ex altera parte Hy- 
drellia notionem Notiphilae genericam plene exprimit, at 
Notiphilam repraesentat in formam minutam et contractio- 
rem redactam. Igitur corpore magis elongato et facie an- 
gustata Psilopis proludunt quidem Hydrellig intra Noti- 
philxe genus, sed non nisi e longinquo. Non tantum colo- 
res antecedentium generis sectionum (Notiphile sensu pro- 
prio et Telmatobiz) privi, nec fere alil, intra Hydrelliam rede- 
unt, cujus tres animadvertuntur coloris series, fuscescens, 
grisescens et xneo-nigricans; sed redeunt etiam forme cor- 
poris diverse istarum sectionum. Nam plurime quidem 
Hydrellige corporis statura ad Telmatobiam propius accedunt, 
sed adsunt etiam species Notiphilam proprie dictam, quam- 
quam angustatam, praecipue corpore maris subcylindraceo 
et apice subgloboso nec non facie magis expansa reprasen- 
tantes, nimirum e Suecicis N. fusca et N. geniculata. — 
Sectio speciebus dives, ob minutiem difficilius definiendis. 
Preter notas a colore desumtas, characteres specierum , 
iique precipui ac essentiales, a forma epistomatis, mnervo 
longitudinali secundo magis 1. minus prolongato, segmen- 
torum abdominalium proportione petantur. Diversi etiam 
sexus specierum colore antennarum pedumque flavicante pi- 
ctarum, diversitate picture recedunt, et hinc seorsim de- 
scribendi. Neque nos speciem ullam, nisi jam dudum ab 
auctoribus recensitam, tanquam exploratam et omnibus nu- 
meris definitam recepimus, antequam utroque sexu exa- 
minato atque precipue forma et appendice segmenti maris 
sexti accuratius comparatis, a proxime affinibus differre 
nosmet certiores fecimus. 


Sectio 4. Philygria ”). 
Ephydra Sect. C, c Meic. Zweifl, Ins. VI, 121. 
Typi:. Not. guttata Faur., Not. flavipes  FaAtr., 
Not. punctato-nervosa FALL. 


") Non loca aquosa, sed uda (öyocå) graminosa et sub- 
[ , y0oc) 3 


155 


Facies subangustata, versus apertluram in- 
curvato-dilatata, orbitis oculorum distinetis, angu- 
stis. Epistoma esulcatum, area intermedia am- 
plissima partibus lateralibus obsoletissimis, superne 
carinatum infra medium tuberculato-gibbosum, apice 
coaretatum sinuato-retusum. Prelabrum inclusum, 
proboscide retracta apice parum prominulum. Ab- 
domen basi planiusculo-depressum, postice con- 


vexo-declive, 1incurvatum , segmento quarto anteri- 


oribus manifeste longiore, quintoque subretuso mar- 
gine incurvo convexis, sexlo maris ovato, aper- 
lura ani a basi introrsum elongata. 


Orbite oculorum lineares manifeste.  Epistoma 
lineola impressa circumscriptam, superne perpendicu- 
lare, magis I. minus angustatum, carinalum, medio 
tuberculato-gibbum, inferne versus latera valde dila- 
tatum, incurvatum et coarctatum. Partes laterales vix 
discernende, vibrissis paucis exilibus munite. Secta 
antennarum subnuda. Corpus ovali-oblongum, abdo- 
minis dorso basi planiusculo-depresso postice convexo 
incurvato, segmento primo brevissimo, secundo etter- 
tio subequalibus, quarto longiore at apud diversas 
species proportione diversa, quinto convexo subretuso 
margine incurvo, sexto maris intra marginem incurva- 
tum quinti comprehenso.  Alarum lobulus abortiens. 
Nervus alarum secundus longitudinalis apice leviter 
curvatus; transversi approximatli, anterior pone api- 
cem nervi anxiliaris, posterior ordinarius versus medi- 
um ale a margine interiore retractus. Nervus quintus 
ad apicem transversi ordinarii leniter curvatus, pone 
eundem elongatus, ante marginem ale desinens, 


33. N. abdominalis. 34. N. guttata Fan. 


b. brevicornis. 
IDR punctulata Waunur. 306. N. trinervis. 


inde arenosa sibi eligunt hujus sectionis species, 
prope terram humentem in ipslus superficie com- 
morantes. Hine plurime diffculter et rarius col- 
bguntur. 


156 


37. Ni picta, F Au. 38. N. flavipes Faur. 
39. N. femorata. 40. N. interstincta FAL. 
41. N. punctato-ner vosa 42. N. nigricauda. 

FALL. 
43. N. vittipennis ZETTERST. 


Sectio epistomate in medio gibboso, apice inflexo ac 
coarctato, nec non abdominis antice planiusculi, apice in- 
curvati forma a praecedentibus deflectens. Observandum 
tamen est, non proprio sensu tuberculatum esse epistoma, 
sed ob partem inferiorem eximie incurvatum in medio l. in- 
fra medium epistomatis, ubi incipit inflexio, gibbum ap- 
parere. In omnibus hujus sectionis speciebus pars episto- 
matis inferior incurvata versus latera eximie dilatatur et infra 
genas descendit, sed superior pars in diversis speciebus 
magis 1. minus angustatur. Hoc respectu bine series di- 
stingvi possunt, altera epistomate superne minus angustato, 
obsolete carinato, inferne minus incurvato et hinc etiam pa- 
rum gibbo insignis, que species priori loco recensitas, 
N. abdominalem , N. guttatam , N. punctulatam et N. tri- 
nervem complectitur, colore nigro consentientes. Altera 
series reliquas septem species, antice fuscas 1. griseo-cine- 
rascentes continet, epistomate superne arcte angustato con- 
vexo-carinato, inferne valde incurvato et hinc gibberoso, for- 
ma abdominis magis angustata, minus autem incurvata, 
diserepantes. — Structura abdominis a reliquarum Noti- 
philarum divergens precipue est observanda. Segmenta an- 
teriora dorso plus minus explanata 1. depressa sunt sutu- 
ris profunde excavatis, quartum manifeste, quamquam in 
singulis speciebus diversa ratione longius, quartum et quin- 
tum convexa margine quinti semper incurvato et sextum 
maris planiusculum in paginam abdominis inferiorem re- 
trusum comprehendente. Postica igitur abdominis pars, ob 
habitum segmenti quinti et quarti, magis minusve convexo- 
declivis evadit vel saltem incurvatur, nec ut in Hydrellia 
recta porrigitur. In plurimis speciebus etiam segmentum 
quintum longius est anterioribus et interdum quartum Il. 
equat 1. excedit. Sed in serie nigricantium adsunt spe- 
cies segmento quinto brevi instructe, et in feminis om- 
nium quintum quarto brevius animadvertitur. Igitur for- 
ma et longitudo quinti, a situ ac forma genitalium procul 
dubio pendentes, magis specierum quam sectionis chara- 
cterem indicat. — Ad similitudinem Psiloparum quodam- 


157 


modo accedunt hujus sectionis species, epistomate nimirum 
in medio apparenter protuberante ad primam Psilope se- 
ctionem (Clasiopam), segmentorum abdominalium, quarti 
saltem, ut plurimum etiam quinti amplitudine ad Psilopas 
sensu strictiore. Sed a Psilopis admodum distant ob epi- 
stomatis partem inferiorem eximie dilatatam, ad latera com- 
presso-coarctatam, apice sinuato-retusam ”) et hinc aper- 
turam oris antice ex ovato-triangularem, verticem planiu- 
sculum , vibrissas serie dispositas, reliqua. Igitur velut in 
transitu a Notiphila ad Psilopam posite sunt et per seriem 
specierum fuscescentium ac cinerascentium Notiphilam Psi- 
lopis sectionis prime serie naturali adnectunt. — Forma 
capitis adeo magnopere discedit ab epistomate buccato-con- 
vexo versus apicem dilatato, apertura oris ampliata, mar- 
gine epistomatis integro Ephydrarum, ut non possimus non 
mirari recentiorum auctorum consilium in hac Notiphilxe 
sectione ad Ephydram transponenda. Nam abdominis apice 
incurvi structura diversa et proboscis postice simplex tenuis, 
habitum quoque ab Ephydris alienum produnt. Neque hec 
Philygriarum ad Ephydras translatio fieri potuit, nisi an- 
tea amplis vagisque adeo characteribus Ephydr2e notione di- 
latata, ut plurimas sane familie species recipere posset. Si 
autem in genera arctioris significationis Notiphilam FALL. 
dissolvere placuerit, certe idem dignitatis jus tribuendum 
est Philygrig ac Notiphile Macou. et Hydrellie Macouv. — 
In utraque coloris serie id omnibus speciebus est commune 
quod segmenta abdominis anteriora sive cinerascentem sive 
saltem sordidius nigricantem ac opacum induunt colorem , 
posteriora nigronitidum. Tantum unius speciei xXneo-vire- 
scentis segmenta omnia abdominalia fere concoloria sunt. 


&) Ut Notiphilarum omnium, ita etiam Philygriarum 
epistoma certissime apice est retusum. Manifeste bre- 
vior est linea longitudinalis media et apex rotundato- 
retusus. Hoc difficilius animadvertitur in speciebns 
minoribus, presertim si tantum margo totius capitis 
inferior I. apertura nec epistoma ipsum consideretur. 
Sed in majoribus ex. gr. N. abdominali manifestum 
est. In minoribus, seriei precipue fuscescentis et ci- 
nerascentis, ob epistomatis latera compressa, apice 
aeutiuscule sinuatum apparet epistoma, et hinc de 
forma marginis antici eo facilius fallimur, aperturam 
universam considerantes. 


158 


4. Psilopa Fair. (emend.) 


Caput transversum, postice conca vum, Versus 
aperturam coarctatum , antice convexum. Vertex 
CON veX us apice declivis postice Ssetosus. Epistoma 
angustatum longitudine duplo fere angustius, sub- 
gequilatum, superne perpendiculare, inferne con- 
vexo-incurvatum, utrimdque sulcatum, vibrissis pau- 
cis distantibus oppositis muricatum , apice retusum. 
Apertura oris elliptica, postice truncata, margine 
fere perpendiculari.  Prelabrum inclusum, apice 
vix prominulum. ; 

Sete verticis omnes postice in series transversas 

disposite.  Vibrisse utrimque unica, bing, tres I. qua- 
tuor, remote, ex adverso per paria posita. Superior 
epistomatis pars a fronte ad supremum vibrissarum par 
fere perpendicularis, area intermedia magis I. minus 
con vexa jE con vexo-carlnata. Prelabrum subrectangu- 
lare, apice parum rotundatum, postice coarctatum. 
Alarum lobulus obsoletus.  Setula distincta in apice 
superiore articuli antennarum secundi, itemque in co- 
sta alarum ad exitum nervi auxiliaris unica. Auvtenna 
basi sub vertice immerse. 


Beato FaArLén typus generis Psilope fuit Discomyza 
incurva MriG. Quas in Actis Holm. 1813 descriptas, ad 
Notiphilam retulerat, Psilopam nitidulam et Ps. madizan- 
tem , cum illa, tum sibi ignota, postea consociavit. Utique 
he capitis partibus Notiphile propriores quidem quam Ps. 
incury&g& Fann., ab utraque tamen divergunt, adeoque ex 
principus ipsius statoris Dipterologie Suecan& proprii ge- 
neris sunt cum neutra conjungende. Igitur Psilope nomen 
Discomyz&e incurve, typo generis originario, foret servan- 
dum. Sed invaluit jam inter entomologos Meigeniana de- 
nominatio; quare ne perturbetur synonymia, hanc recipi- 
mus, Fallenianam Ps. nitidule et Ps. madizantis retinemus. 
Ad idem tamen Psilope genus preterea referimus Not. ob- 
scuwrellam Far. et Not. glabriculam FanL., corporis quidem 
habitu a Ps. nitidula et adhuc magis a Ps. madizante di- 
scedentes, capitis vero partibus ad has accedentes. Quan- 
tumvis enim dissimilis appareat epistomatis conformatio in 
Ps. nitidula vel Ps. madizante et Not. obscurella FALL., in 


159 


utraque tamen eundem typum exprimi, facile intelligitur. 
Cogites modo protuberantiam mediam transversam, in epi- 
stomate Not. obscurellx conspicuam et supremo vibrissarum 
pari munitlam, in Epistomate Ps. nitidule et Ps. madizan- 
tis obsoletam vel prorsus deletam esse. Tum nihil differre 
percipies, sed in illis tantum superiorem epistomatis par- 
tem, a fronte ad lineam illam transversam, in qua positae 
sunt vibrisse supreme, infra medium prolongari, partem 
igitur inferiorem, que sub setarum istarum pari subest, 
in brevius contrahi et minus incurvari. bSulci autem partis 
superioris in Not. obscurella foveolato-impressi, in Ps. ma- 
dizante et Ps. nitidula revera etiam adsunt, licet tenuissimi, 
unde carina, que inter sulcos interjacet, apud illam acu- 
tiuscula, in his dilatatur et explanatur. Neque ejusmodi 
apud has omnes parem epistomatis conformationem cogita- 
tione sola fingimus, sed ipsa natura confirmat. Nam Ps. 
nigrina Mric. et Ps. longula WaurB. ad hanc seriem per- 
tinentes, et adeo in confinio posite, ut habitum et colo- 
rem respiciens, vix diversas crederes, epistomate nihilomi- 
nus differunt, in Ps. nigrina Ps. obscurelle, in Ps. longula 
e contrario Ps. nitidule conformi. Igitur PsilopXe generi, 
quale supra definivimus, bina subsunt sectiones, quarum 
altera Not. obscurellam Far. typum agnoscit, altera Ps. 
nitidulam et Ps. madizantem Fair. Harum nexum Ps. lon- 
gula indicat. Per Ps. madizantem tota series ad Discomy- 
zam appropinquat. 


Sectio I. Clasiopa”). 
Typus: Notiph. obscurella FA. 


Orbite oculorum distincte. Epistoma in me- 
dio protuberans, protuberantia transversa convexI- 
uscula, superne utrimque foveolato sulcatum cari- 
natum, inferne vibrissis pluribus rigidis per paria 
oppositis muricalum. Abdominis segmenta inter- 


") Kloog est fractura. Harum epistoma in medio ve- 
lut ex precipiti fractum est. Inde ut indicetur dis- 
crimen a sequente sectione Psiloparum, que episto- 
mate equali fere perpendiculari dignoscuntur, nomi- 
namus Clasiopas. 


160 


media subaqualia, quinto maris parum longiore, 
sexto inflexo subtriangulari aculo quintum 2equante. 
— Åntennarum article secundus seta breviore 
apiculatus, tertius apice rotundatus, suborbicula- 
ris.  Seta radiata, radiis basalibus longioribus. 


1. 
J. 
JE 


6. 


Epistoma linea tenui impressa ab orbitis disjun- 
ctum. Carina media in parte epistomatis superiore te- 
nuis acutiuscula, apice cum protuberantia transversa 
confluens. Supremum par vibrissarum in protuberantia 
silum. Pars epistomatis inferior luculenter convexo- 
incurvata. Abdomen oblongo-ellipticum I. ovatum, apice 
rectum. Ale elliptice, abdomine longiores. Nervi ala- 
rum transversi subappropinquati, anterior apici nervi 
auxiliaris oppositus, posterior ordinarius a margine in- 
teriore remotior, in medio fere ale situs. 


a) abdomine oblongo. 


Ps. cinerella Bouen. 2. Ps. glaucella Sunpev. 
Ps. obscurella FALL. 4, Ps. fuscella. 
Ps. glabricula Fair. (Ps. pallidula in obs.) 


b) abdomine owvato. 
Ps. nigrina MeicG. 7. Ps. longula WaAunz. 


Species hujus sectionis, quotquot sibi cognitas habuit 
beat. Fallén, inter Notiphilas et quidem cum Hydrelliis 
proxime consociatas recensuit. Ita etiam celeb. Meigen 
omnes hujus cohortis cives, Psilopis insuper propriis ad- 
mixtis, sub Notiphila, deinde vero (in supplem. Zweifl. 
Ins. VII) post Macquartum, sub Hydrellia comprehendit. 
Sed sane Clasiope non parum ab Hydrellis divergunt ab- 
dominis forma 1. elongata angustiore 1. ovata subdepressa, 
precipue autem epistomate superne foveolato-sulcato in 
medio transversim protuberante, antennis brevioribus, ver- 
tice convexo, setis verticis in series transversas postice 
positis, vibrissis rigidis remotis, thoracis antico pubescente 
nec setigero, segmento maris sexto haud appendiculato. E 
contrario epistomate ad typum Psiloparum propriarum for- 
mato, vertice convexo, antennarum articulis basalibus bre- 


vibus, primo fronti fere immerso, secundo setula apiculato, 
ad 


161 


ad has accedunt et per Ps. longulam manifeste transeunt. 
Itaque Ps-”longulam, ob intimam Ps. nigrine affinitatem, 
in hac sectione recensuimus, licet epistomate sequenti pro- 
pior, media inter utramque haberi posset et tanquam ty- 
pus proprie sectionis proponi. — Ut corporis forma, ita 
etiam colore duplex animadvertitur specierum series. Nam 
species angustate vel cinerascunt vel e griseo fuscescunt; 
oblong&e vero nigricant. 


Sectio 2. Psilopa (sensu proprio). 


Typi: Ps. nitidula Fair. et Ps. madizans FALL. 


Orbite oculorum nulle. Epistoma superne 
ultra medium perpendiculare, utrimque tenuiter 
suleatum, area intermedia convexiuscula, inferne 
leniter incurvatum, vibrissa utrimque unica recta 


munitam. bdominis segmenta intermedia sub- 
equalia majora, quartum maximum, quintum 
brevius, sextum maris breve ovatum. — Antenna- 


rum arliculus secundus setula articulum tertium 
subequante apiculatus. Seta radiata radiis basa- 
libus longioribus. 


Epistoma ab oculis linea tenui impressa disjun- 
ctum, orbitis prorsus exclusis. Area epistomatis inter- 
media ecarinata explanata, parum convexa. WVibrissa- 
rum unicum par infra medium epistomatis positum. 
Preter vibrissam hujus paris elongatam utrimque, pro- 
plus ad apicem , in margine laterali epistomatis, adest 
quidem setula brevior, sed valde tenuis et vix discer- 
nenda. Epistoma totum a fronte infra medium per- 
pendicnlare et xequale, lenissime versus apicem incurva- 
tum. Abdomen declinatum, vel ovale apice aculiu- 
sceulum vel late ovatum apice obtusum. Segmenta in- 
termedia, secundum, tertium et quartum longiora, 
quartum maximum, quintum brevius. Ale ovales ab- 
domine vix longiores. Nervi alarum transversi subap- 
proximati; anterior apici nervi auxiliaris suboppositus, 


K. V. Akad. Handl. 1843. 11 


162 


posterior ordinarius a margine interiore retractus, in 
medio fere ale situs. 


a) abdomine owvato apice ucutiusculo. 


8. Ps. nitidula Fair. b. pedibus anticis flavis. 
9. Ps. nigritella. 10. Ps. leucostoma MezEiG. 


b) abdomine oblongo-elliptico obtuso. 


11. Ps. madizans Fair. b. pedibus anticis obscu- 
rioribus. 


Corporis forma et colore species utriusque seriei uti- 
que admodum differre videntur, sed conveniunt omnes for- 
ma faciei, structura antennarum, abdomine ad eandem nor- 
mam in segmenta inequalia dissecto. In omnibus segmenta 
intermedia majora sunt, quartum anteriora magnitudine ex- 
cedit, quintum quarto brevius. Haec abdominis fabrica 
minus manifesta est in serie prima, sed patet tamen 
segmentum quartum in speciebus hujus quoque seriei et 
antecedentia et quintum longitudine excedere. Apud Ps. 
madizantem ista segmentorum diversa ratio luculentius ex- 
stat ob abdomen majus magisque dilatatum et hinc oriun- 
dam segmentorum intermediorum, secundi, tertii et quarti 
amplitudinem. Neque in Ps. madizante hec tria segmenta 
prorsus Xqualia sunt, ut perhibitum fuit, sed quartum ali- 
quanto longius. Abdomen in serie priore parum declinatum 
est, sed apice incurvatum. In Ps. madizante e contrario ab- 
domen a basi inde declinatum, nec apice incurvatum, et seg- 
mentum quintum brevissimum facile pretervisum. Inde 
vero quod segmentum hoc quintum atque simul sextum, 
eque breve, sub apice abdominis reconditum, oculis 'ob- 
servatorum se subduxerunt, originem ducere Trimerinam 
Macou., jam notavimus. Non minus abdominis conforma- 
tione quam vertice valde declivi, alis brevibus et situ 
nervi transversi ordinarii, Ps. madizans ad Discomyzam 
accedit et hanc inter Psilopas premonstrat. Quamobrem 
in limine generis Psilope et velut in transitu ad Disco- 
myzam rite collocamus. 


163 


5. Discomyza Meic. 


Typus: Psilopa incurva FAn. 


Caput brevissimum, postice excavatum, an- 
tlice convexiusculum, sensim versus aperturam 
angustatum, subtriangulare. Vertex maxime de- 
clivis, inferne fere perpendicularis, scabriusculus, 
postice seliger margine acuto arcuato. Fpistoma 
parum convexum, inferne vix dilatatum, rugoso- 
scabrosum, apice relusum margine reflexo, vibris- 
sis crebris, serie dispositis, inelinatis ornatum. 
Apertura oris rotundata, in postica capitis parte 
dilatata.  Prcelabrum inelusum. Abdomen subor- 
biculari-ovatum deflexum, segmenlis quatuor in- 
termediis magnis, quinto anteriora excedente , 
sexlo maris ovalo. 


Caput totum, una cum oculis maximis latera occu- 
pantibus, antice convexiusculum, scultiforme. Vertex in 
directione epistomatis continuatus. Epistoma linea te- 
nui impressa ab orbitis linearibus angustissimis disjun- 
ctum, disco tenuiter bisulcatum, area intermedia subequi- 
lata partibus lateralibus angustiore. Vibrisse versus dis- 
cum epistomatis inflexe, Apertura oris, ob caput ar- 
cte constrictum, qua maximam partem in averso capi- 
tis latere oblique posita, rotundato-dilatata. Prela- 
brum intra apicem epistomatis occultatum. Antenn 
deflexe, seta radiata. Abdomen valde dilatatum, pla- 
niusculum, apice obtusum. Segmentum abdominis quin- 
tum paullo longius fere semiorbiculare. Antennarum 
articulus secundus seta longiore apiculatus. Alz abdo- 
mine breviores, lobulat&. Nervi alarum transversi sub- 
remoti, anterior apici nervi auxiliaris oppositus, po- 
sterior ordinarius pone medium ale situs. 


1. D. incurva FALL. JM DS marginella ZETT. 


Structura capitis pendet a situ verticis prerupto et po- 
stica parte concavo-excavata. Nam his conjunctis efficitur 
ut postica pars ad anticam maxime admoveatur et adeo 
caput valde constringatur. At ob hanc capitis structuram 


164 


valde peculiarem Discomyzce sub Psilopax genere vix mili- 
tare possunt, quamquam fatendum est sat intimo affinita- 
tis vinculo ad Psilopas proprias accedere. Sed preter for- 
mam corporis latam alasque breves, que minoris momenti 
existimentur, Discomyza differt a Psilopa vertice antice fere 
perpendiculari , facie rugosa, vibrissis in serie crebre po- 
sitis, piliformibus, sulcis epistomatis a margine remotis et 
partibus lateralibus hinc latioribus, area autem intermedia 
angustata, denique segmentis abdominis quatuor magnis 
subaequalibus. Hac omnia suadent, ut potissimum tanquam 
sectionem altioris dignitatis Discomyzam seorsim propona- 
mus. Verum si libet notionem Psilope adeo late interpre- 
tari, ut Discomyzam, quamquam in limite extremo positam 
simul comprehendat, hac sectionem saltim singularem con- 
stituat necesse est. 


Quid hac expositione adsequi velimus neminem fu- 
gere speramus, neque putamus opus esse ut laudatis= 
simos viros, qui synopticg Dipterorum dispositioni va- 
cant, moneamus quam longe a nostro consilio absit, 
ut definitionpes generum ac sectionum, quales supra tra. 
didimus, integras et adeo prolixas, cooptent. Sane 
aliud nobis fuit propositam, nimirum ut cerneretur 
quo pacto in varliis organorum formis familia notio sese 
evolvat iisque affinitatis indiciis, que ex hac organo- 
rum primariorum varietate elici possunt, investigatis, 
exemplum qualecumque dispositionis, nature vestigiis 
insistentis ederetur. Propterea in generibus ac sectio- 
nibus definiendis, omnia animalculorum organa, que 
ad vitam eorum momentum habent, atque in eodem 
affinitatis gradu ubique eadem respeximus, ut chara- 
cteres e forma horum diversa erutos comparando, pa- 
teat quatenus et conveniant et differant diverse sectio- 
nes. Nam unum vel alterum organorum considerando, 
ceteris spretis, in dispositionem maxime artificialem fa- 
cile indueimur. Si autem notas precipnas in diversis 
seetionibus a diversis corporis partibus petamus, prin- 
cipii seriem totam animalculorum continentis defectu, 
omnia naturalis nexus capiendi indicia et incitamenta 
animo subducuntur. His rationibus dueti singulas de- 


165 


finitiones in singulis affinitatis gradibus ad eandem nor- 
mam construximus et additis observationibus munire 
tentavimus.  Utique putamus isto naturalis dispositio- 
nis suhsidio synopticam carere non posse, venturumqne 
aliquando diem, quo illa, tamquam fundamento fir- 
missimo, letetur. Quo longius a centro familie distant 
sectiones, eo magis afhinitates earum intricantur et diffi- 
cillime species dignoscuntur. Diverse enim, sed in se- 
etionibus diversis omnino analoge, tum facile inter se 
confunduntur , nisi ad notas singule sectioni proprias 
accuratius animadvertamus. Cujus rei documenta prze- 
bent in familia Ephydrinarum varie species Hydrellize, 
Philygrie et Clasiope, Sed perbene intelligimus neque 
necessarium esse, neque idopeum, ut in dispositione 
synoptica, ad genera vel sectiones definienda omnes ad- 
hibeantur note, quibus conjunctis nexus singulorum 
naturalis elucet, Investigatio legum, ad qnas affinita- 
tem et nexum specierum nalura exegit, hactenus in 
studio entomologie forte nimis neglecta, tanquam sci- 
entie prodromus, omnino necessaria nobis videtur. Sed 
in usum practicum he leges non nisi occulte consu- 
lantur, unusque vel alter eligatur character, at in sin- 
gulo affinitatis gradu ex iisdem organis petitus, quo 
internosci possunt sectiones. Neque contendimus in 
hunc finem nullos alios eligendos esse characteres, nisi 
qui ex organis primariis eruuntur. FH enim sepius ob 
minutiem vel situm absconditum organorum bon satis 
in propatulo sunt. Quare in enumeratione specierum 
synoptica, legibus affinitatis clam temperata, notas ab 
organis minus essentialibus, sed mutationi non obnoxias 
et manifestas, minime respuendas censemus. 


Ephydrinarum Suecicarum dispositio 
synoptica. 


Tribus I. Nervo alarum quarto post transver- 
sum ordinarium versus costam incurvwvato. 


1. Ochtera Lar. Caput versus aperturam 
conice allenuatum triangulare, nudum. Fertex 


166 


depressus.  Epistoma triangulari-dilatatum, subtu- 
berculatum, biplicatum, apice sinuato-incisum. 
ÅApertura oris ovalis. Prcelabrum apice lingulato 
prominens. 


1. O. Mantis LaATr. &eneo- -nigricans, epistomate 
cinerascente e lutescenti resplendente, oculis 
distantibus, thoracis abdominisque lateribus albo- 
maculatis, pedibus nigricantibus, anticorum fe- 
morum margine subtus integro subserrato spi- 
nuloso, alis cinerascentibus. & 9. (Long. 3 lin.) 


= Figg. FARS 


Mas: apice abdominis obtusiusculo, seg- 
mento sexto inflexo ovalo convexo apice bifido, 
aperlura ani basali foveolato-impressa medio 
carinato-tuberculata; femina: apice abdominis 
acutiusculo, segmento sexto annulato post quin- 
tum prominente. 


Ocht. Mantis ILATREILLE, MEiGEn, Mäac- 
QUART, ÅETTERSTEDT. — Ö. manicata FALLEN 


Hydromyzid. 2. 


Hab. in paludosis graminosis ad margines 
fossarum et litora, tum ”Keuufk tum maris, per 
Sueciam omnem a Lapponia ad Scaniam, 
passim. 


Corpus oblongum nudiusculum, thoracis abdomi- 
nisque pubescentia tenui. Epistoma certo situ e lu- 
tescente refulgens, supra medium subtuberculatum, 
margine laterali plicato, plicisque disci duabus. Oculi 
dimidium capitis latus occupantes, ovales, supra ver- 
ticem eminentes. Vertex planiusculus, apice convexo- 
declinatus, latitudine postica manifeste brevior, xeneo- 
fuscescens, parum nitidus. 'Thoracis dorsum in mare 
obsoletius, in femina distincte nigro-trilineatum et 
scutellum subquadratum, planiusculum, subopaca. Lu- 
cide alba sunt occiput, coxe antice intus, maculzxe 
in lateribus thoracis abdominisque, in mare distinctio- 


167 


res, margo scutelli subtus; dilute albescens femo- 
rum anticorum basis extus, posteriorum anguste. Fe- 
mora antica ab apice basin versus valde incrassata, 
extus convexa, margine inferiore arcuato tenuissime 
serrato, spinoso, posteriora simplicia tibieque extus 
ferrugineo-lutescentia. — Tarsi nigricantes, intus fla- 
vo-sericei, anticorum articulis abbreviatis, apice emar- 
ginatis obeordatis, metatarso postremorum modice in- 
crassato. — Ab Ocht. empidiformi Sayv differt oculis 
distantibus nec ad basin antennarum approximatis, 
femoribus anticis subtus basi integris, nec pro apice 
tibiarum excipiendo exsectis, pedibus posterioribus ni- 
gricantibus nec albis. 


Tribus II. Nervo alarum gquarto tertioque post 
ordinarium transversum parallelis. 


2. Ephydra Fair. Caput versus aperturam 
ampliatum. Vertex subhorizontalis seviger. Epi- 
stoma buccato-inflatum apice integro. Apertura 
oris rotundata margine perpendiculari.  Prceela- 
brum 2equilatum. 

Sectio 1. Ephydra (sensu proprio), epi- 
stomate fornicato area intermedia setulosa, pre- 
labro recondito, nervo alarum transverso ante- 
riore apici nervi auxiliaris opposito, segmentis 
abdominis posterioribus anteriora longitudine 
subaequantibus 1. excedentibus. — Oblongeze. 


Mas: segmento sexto inflexo quintum an- 
terioribus longius subequante, apertura ani 
prope basin segmenti sexti tuberculata, apice 
abdominis truncato; femina: segmentis abdominis 
quinque subequalibus, sexto annulato brevi, 


apice abdominis acutiusculo. 


ÅA) epistomate sub fronte tuberculato-prominulo 


1. E. aurata aeneo-viridis nitida, setula articuli an- 
tennarum tertil solitaria nuda selaque dorsali pu- 


168 


bescente, epistomate argenteo-albicante pube- 
scente, protuberantia frontali planiuscula ahbdo- 
minisque planiusculi lateribus aurato-nitentibus, 
pedibus griseo-fuscis, alis cinerascentibus, nervo 
longitudinali secundo apice summo ad costam 
incurvato. FI 2 (Longit. 2—2: lin.) — Figg. 
3 VA RANG NED 


Mas: segmento quinto paullo longiore, 
sexto inflexo marginem segmenti quarti apice 
attingente, tertiam abdominis partem longitu- 
dine excedente. 

Eoh. riparia b. FAtrÉs Hydromyz. 4. (Ex- 
leris ignota). 

Hab. in foliis plantarum aquaticarum na- 
tantibus, presertim Nymphegr, super aquam 
currens, in lacubus et amnibus subinde etiam 
fossis Uplandie ad Holmiam, Ostrogothize pas- 
sim, Scanize, a Julio mense ad Septembr. Visa 
in intimis sinuum marinorum recessibus, sed 
aquas salsas fugit, forte Nymphee ubivis in 
Suecia comes. 


Singularem et privam hujus notam prebet setula 
simplex ad basin articuli antennarum tertii in latere 
exteriore, articulum longitudine superans. — Sequenti, 
E. riparie proxima est epistomate superne protruso 
ampliato-convexo, antice fere perpendiculari, disco 
pubescente, margine summo are& intermedix setuloso, 
corporis forma, abdominisque dorso parum convexo, vi- 
ridi. Sed differt, preter setulam articuli antennarum 
tertii, margine epistomatis apicali pilis tantum bre- 
vibus, nec setis munito, seta ordinaria brevius pube- 
scente, uervo secundo longitudinali apice distincte in- 
curvato, nitore eximio partium viridium, segmento 
abdominis quinto in mare concolore, quartum parum 
superante, sexto elongato ad marginem quarti porre- 
cto, nec intra marginem quinti comprehenso. Aeneo- 
viridia sunt protuberantia frontalis et subinde foveola 
utrinque in parte epistomatis laterali, verticis discus 


169 


fere totus et lineola ad marginem oculorum, thoracis 
dorsum, sculellum, abdominis, dorsum et, latera, tibixe 
postice cum metatarso extus. Thorax antice obsolete 
bilineatus et ferrugineo-lutescente magis minusve ir- 
roratus. Corpus subtus et trochanteres obscure cine- 
rea. Femora grisescentia. Tibix intus grisescentes, 
extus olivaceo-nigricantes geniculis plerumque luteis. 
Tarsi nigro-fusci. Alarum nervus secundus longitu- 
dinalis apice summo incurvatus, paullo brevior quam 
in Eph. riparia et E. fumosa. Inde segmentum co- 
ste tertium longius, tertiam fere partem segmenti se- 
cundi equans. — Variat color epistomatis interdum 
ad latera infuscatus, rarius vel totius vel ex parte lute- 
scens, subinde sed rarius fulvescens, verticis cerule- 
scens, geniculorum tibiis concolor, laterum thoracis 
lutescens, 


2. E. riparia Fauu. thorace olivaceo-&eneo, abdo- 
mine planiusculo virescente subnitido, antén- 
narum seta ultra medium distincte pubescente, 
epistomate albicante dilatato-convexo pubescente, 
protuberantia frontali planiuscula verticeque 
eneo- viridibus, apertura oris setis rectis nigris 
muricata, tibiarum tarsorumque basi testacea, 
alis cinerascentibus, nervo longitudinali secundo 
apice rectiusculo. 7 9 (Long. 3 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto e griseo 
lutescente duplam quarti longitudinem = fere 
excedente, sexto inflexo ex ovato lineari apice 
teslaceo, intra marginem quinti com prehen- 
so, tertiam abdominis partem longitudine sub- 
xequante. 

b. tibiis tarsisque olivaceo-nigricantibus, 
geniculis summis testaceis. 

Eph. ripariaåvar. a Fauvés Hydromyz. 4, 
ZeTTERSTEDT Ins.iLapp. 715 (a et b). — Eph. 
albula Meic. Zweifl. Ins, VI, 115?) 


") Varietates Eph. riparie a, b et c FaAnuÉn ex speci- 


170 


Hab. in litore marino (nec in regionibus 
continentalibus) tum occidentali tum Balthico, 
Lappon. Norveg. (ZetTErRSTEDT), Bahusie (WaAHL- 
BERG), Östrogothise passim, Öelandizxe, Scani2e 
(a et b promiscue) copiose. 


Corporis statura et epistomatis forma BE. aurate 
proxima, certissime distincta. Setula articuli anten- 
narum tertii nulla. Sete aperturam oris cingentessa- 
tis insignes, recte, haud ad perpendiculum exactze 
sed a lateribus versus medium epistomatis marginem 
modice inclinate. Thorax obscurel. ex olivaceo xneus 
antice bilineatus, vix ferrugineo fusco irroratus, rarius 
postice virescens. Scutellum olivaceo-eneum. Abdo- 
men lzete viride, parum nitidum, margine plus minus 
cinereo - maculatum. Segmentum quintum in mare 


DS vreden 


minibus archetypis nobis sunt manifeste. Sed obser- 
vandum est varietatis c abdomen ex neo fuscum 
post mortem in nigrum mutari apicesque segmento- 
rum abdominalium e viridi cinereos ex fuscedine su- 
perinfusa, in mortuis etiam letius virescere. Ejus- 
modi specimina in museo adservata describens, bea- 
tus Farrés abdomen wvirescens ac nigrolineatum dixit. 
Inde factum ut, sola descriptione ductus, MEIicEn 
varietatem c FaALLEnsit ad suam £. albulam conje- 
ctura traxerit. Neque dubium est quin E. albula 
Meic. et E. riparia Meric. cum varietatibus a et c 
E. ripariege Fann. conveniant; utra vero harum huic 
]. illi respondeat ex descriptione Meigeniana sat in- 
completa colligere non licet. Plurime tamen notxe 
E. albule quas recenset MeEiGEn, sete epistomatis api- 
cales, dorsum thoracis et vertex obscure viridia, alx 
parum infuscate, E. ripariam nec E. famosam in- 
dicanpt. Cum varietatem c. Fann. ob abdomen, ex 
deseriptione Falleniana non sat exacta, virescens ad 
suam E. albulam retulit, huic competere abdomen 
virescens conceludere fas est, quod iterum E. ripari- 
am, minime vero E. fumosam ivnuit. E. riparia 
MEiG. ob colorem obscure viridi-fuscum et alas ob- 
scuriores potius E. fumosam refert. Sed utique fa- 
tendum haud sufficere notas a MzicEn allatas ad rem 
plene declarandam. 


171 


discolor, sextum totum margine inferiore comprehen- 
dens et-hinc in duplam fere quarti longitudinem pro- 
duetum. Corpus subtus cinerascens. Trochanteres 
testacei. Femora grisescentia summo apice testaceo. 
Tibiarum apex e griseo fuscescens, tarsorum nigricans. 
Alarum nervus secundus apice rectiusculus. Segmen- 
tum costxk secundum longitudinem tertii fere qua- 
druplam &equans. — Color partium haud parum va- 
riat. Vertex rarius thoraci concolor, eneus. Thorax 
rarissime dilute olivaceus, opacus (forte in specimini- 
bus nuper exclusis). Segmenta abdominis intermedia 
in mare interdum basi griseo-lutescentia, quinto con- 
coloria. Presertim annulus. tibiarum metatarsorum- 
que apicalis magis minusve dilatatus, rarius fere deest, 
sepe maximam tibixe metatarsique partem occupat et 
tandem colorem testaceum, in geniculis tantum sum- 
mis residuum, excludit, unde oritur forma b, omnino 
obventitia, nec constans varietas. 


3. E. fumosa WaAurszerc, gneo-fusca abdominis 
teretiusculi fasciis e cinereo virescentibus, seta 
antennarum breviter pectinala, epistomate cine- 
reo superne fusco-tuberculato antice 2equaliter 
convexo setuloso, apertura oris setis raris mu- 
ricata, pedibus olivaceo-nigricantibus, alis infu- 
matis, nervo alarum longitudinali secundo apice 


rectiusculo. F 2 (Long. 2 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 
longitudine parum excedente, sexto inflexo ovali, 
intra marginem quinti comprehenso, fusco-ni- 
gro, apertura ani prope basin sexti. 


Eph. riparia var ce. FArrtÉs Hydromyz. 4. 
— Eph. fumosa WaurizerG in litt. — (Eph. 
riparia MeiG. Zw. Ins. VI, 117?) 


Hab. in litore marino Ostrogothie paroec. 
JONSsBERG alibique, precedente infrequentior, Ba- 
husie ad Marstrand copiosissime (WAHLBERG); 
rarius ad lacus uliginosos et fossas in vicinia 


172 


maris ex. gr. prope Holmiam ad Carlbergs sjö 
et ad Häradshammar ÖOstrogothice. 


E. aurate et E. riparie magnitudine et habitu 
similis. Sed abdomen in vivis supra magis convexum 
et apice obtusiusculum, vix truncatnm; epistoma sub 
fronte convcxo-tuberculatum, minus protrusum, an- 
tice equaliter convexum, nec medio fere perpendica- 
lare; seta antennarum pilis erectiusculis distinctius pe- 
ctinata; ale infumate; nervus longitudinalis secundus 
ita elongalus, ut segmentum coste secundum longitu- 
dinem tertii quincuplicem fere excedat. Preterea co- 
lor corporis fuscus, vwverticis tantum disco e viridi 
eneo et tibis posticis cum metatarso extus anguste 
Xneo-viridibus. — Epistoma e glaucescenti 1. grise- 
scenti cinereum, setis in margine partis intermedizx su- 
premo validioribus. Sete aperturam oris munientes 
deorsum ad perpendiculum exacte, remote, breviores 
quam in E. riparia. Thorax antice griseo-fuscus 
opacus, bilineatus, macula humerali grisescente, po- 
stice 2eneo-fuscus nitidus. Abdomen dilute xneo-fus- 
cum LI cupreo-brunneum, nitidum, segmentorum 
apice utringque macula e cinereo virescente notato, 
maculis sepissime in fasciam transversam medio con- 
fluentibus. Corpus subtus obscure cinereum. -Tro- 
chanteres fusci. Femora subtus grisescentia, supra et 
tibie obscure olivacea. Tarsi nigricantes. Ale infu- 
mato-nigricantes, nervo transverso ordinario obsolete 
infuscato. — Epistoma variat rarius colore luteo 1. 
flavicante. 


4, E. palustris Far. geneo-nigricans pedibus con- 
coloribus, abdomine nitidissimo, vertice aXneo- 
cupreo, epistomate superne parum protuberante 
antice equaliter convexo lutescente ") setuloso, 
seta anlennarum radiata, alis fuscescentibus. 


& 2 (Long. 1 lin.) 


+) Apud auctores epistoma corpori concolor describitur. 
In omnibus quot vidi, nec sane paucis, speciminibus 
vivis ac illesis utriusque sexus, epistoma magis minusve 
lutescens inveni. Fortuito I. vetustate obfuscatur. 


173 


Mus: segmentis abdominalibus quarto quin- 
toque tertium longitudine superantibus &2qua- 
libus, sexto inflexo ovato-lanceolato, acutiusculo, 
dorso acule carinato, marginem segmenti tertii 
apice atlingente. 


Eph. palustris FALLÉN, ZETTERSTEDT, MEIGEN, 
MAcQUART. 


Hab. in uliginosis et paludibus coenosis con- 
tinentalibus per plurimas Suecie provincias, 
Lapponiam, Bottniam, Dalekarliam, Uplandi- 
am, Ostrogothiam, Westrogotbiam, Scaniam. 


Epistoma lutescens superne tuberculo minuto con- 
vexiusculo, modice ampliatum. Setex pauce versus la- 
tera utrinque in disco epistomatis, marginem supre- 
mum areg intermedix indicantes. Apertura oris se- 
tis rectis munita. Oculorum orbite angustissime. 
Oculi tota fere capitis latera occupantes, genis valde 
abbreviatis oculorum orbitam latitudine 2quantibus. 
Seta distincte radiata, radiis plerumque 9. Vertex 
Xneus, saeplus e violaceo-cupreo rarius cerulescente 
refulgens. Thorax et presertim abdomen magis mi- 
nusve cupreo-xnea. Segmentum aldominis sextum in 
mare convexo-carinatum, carina acutiuscula, dimidi- 
am abdominis longitudinem &equans. Al Jeviter fu- 
scescentes, nervo transverso ordinario plerumque at 
obsoletius infuscato. Nervus longitudinalis secundus 
apice rectiusculus. Segmentum costx secundum lon- 
gitudinem circiter quincuplicem tertii Xquat. — Va- 
riat colore thoracis antice vel totius dilutiore, e flavi- 
cante fusco ac seta antennarum breviter radiata, vix 
nisi pubescente. Ejusmodi specimina plura, epistomate 
eliam letius lutescente insignia, seta pubescente, in 
Bottnia Septentrionali collecta, nuper communicavit 
celeb. Prof. C. H. Boneman. Quze supra observavi- 
mus de seta radiata in hac Ephydre sectione centrali 
haud normali, his speciminibus egregie probatur. 


E. flavipennis griseo-flavicans opaca, ahbdomine 
oblongo, epistomate superne protruso-tlubercu- 
lato antice fere perpendiculari setuloso flavi- 


174 


cante, antennis fuscescentibus seta nudiuscula, 
pedibus griseis tarsorum basi pallide lutescente, 
alis infuscato-fla vicantibus quinque-guttatis, gutla 
antica quadrata majori alba, segmento costa 


secundo longitudinem terbiui sextuplam 2equante 


&A 2 (Long. 1 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 


longitudine saltem dimidio excedente, sexto in- 
flexo ovato-lanceolato, tertiam abdominis par- 
tem 2equante. 


Hab. in litore marino Ostrogothize paroec. 
Jonsberg et Bahusize ad Marstrand (P. FF. WAHI1- 
BERG) rarius, Scanix (C. J. SUNDEVALL). 


Tota opaca exceptis femoribns posterioribus intus 
aeneo-nigris nitidissimis. Longitudine Eph. stagnali fere 
equalis, sed angustior quam ulla affininm, abdomine 
presertim elongato, dorso convexo. Flavicantia sunt 
interstitium antennarum, pars epistomatis intermedia 
tota, pleurg et abdominis latera. Grisescunt partes 
epistomatis laterales subcuneatze, orbite oculorum, ge- 
ne, occiput et metathorax. Vertex et scutellum e 
flavicante grisea. Oculi suborbiculares. Gene saltis 
elongate, dimidium fere linex oculorum transversae 
equantes, Caput et epistoma hinc longius producta 
quam in sequente, E. flavescente. Epistoma superne 
protrusum et hinc antice parum secundum longitudi- 
npem convexum sed transversim ampliatum. <Setulze 
aperturam oris munientes breves. Antenne tote fu- 
scescentes, articulo tertio ovali. In thorace linea me- 
dia longitudinalis ferrugineo-flava postice obsolescens. 
Apices segmentorum abdominalium late e glauco ci- 
nereXx. Femora et tibie grisea. ”Tarsi, precipue an- 
teriores, basi pallide lutescentes; intermedii fere toti 
pallidi. Alx abdomine longiores, eximie flavicantes, 
infuscate, apice et margine interiore subinde subhya- 
ling. Macula magna quadrata alba subpellucida in- 
tra nervos longitudinales 1 et 3, pone medium ale, et 
quatuor gutte obsoletae, interdum vix discernende in 
disco ale. — Corporis angustati, precipue abdominis 
forma magis elongata, alex, segmentum quintum ma- 


LI 


1:7€ 


ww 


ris longius porrectum, preter coloris diversitatem in- 
signem, "speciem a proxima E. flavescente distinetam 
produnt. 

E. flavescens , capite thoraceque flavescentibus, 
abdomine ovato plumbeo-grisescente nitidiusculo, 
epistomale superne protruso-tuberculato flave- 
scente setuloso, antennis medio subtus et geni- 
culis summis flavo-testaceis, seta pubescente, pe- 
dibus fuscescentibus, alis cinerascenti-hyalinis 
basi flavicantibus obsolete quinque-guttatis, seg- 
mento costa secundo quadruplam tertii longi- 
tudinem vix excedente. & 2 (Long. 1—3: lin.) 


Mas: segmento abdominis dquinto quartum 
longitudine superante, sexto inflexo ovato, apice 
acutiusculo, quintum 2equante. 


Hab, in litore maris Balthici haud infre- 
quens, in litoralibus paroeciae Jonsberg Ostro- 
gothia a me obser vata. 


Nisi caute consideretur ad precedentem FE. /la- 
nipennem forte referri posset; sed certissime distincta. 
Non tantum color est diversus, sed forma corporis, 
presertim abdominis brevioris, magis dilatati et pla- 
niusculi, antennarum articulus tertius apice magis ob- 
tuse rotundatus, basi subtus flavus, ale ima tantum 
basi flavescentes, cinerascentes nec infuscate, guttae 
alarum subequales, nervus secundus longitudinalis in 
costam paullo longius ab apice ale exiens, segmen- 
tum maris quintum distincte brevius et magis dilata- 
tum, sextum inflexum brevius et magis ovatum, spe- 
ciem diversam indicant. — Ab E. stagnali differt, 
preter colorem omnium partium diversum, episto- 
mate superne multo magis protruso et transversim 
magis ampliato, setis in margine epistomatis apicali 
brevioribus, antennarum articulo tertio obtusiore, bre- 
viore, alis cinerascentibus basi flavescentibus mnec in- 
fumatis, guttis alarum obsoletis, magnitudine minore. 
— Area intermedia epistomatis tota, vertex et thora- 
cis dorsum sordide flavescunt. Abdominis dorsum e 
plumbeo cinereum, subnitidum, latera  grisescentia. 


176 


Epistoma superne protrusum, hinc antice secundum 
longitudinem parum convexum, fere perpendiculare, 
transversim sat convexo-dilatatum. Oculi orbiculares. 


Gene breves, quartam partem oculi transversi vix 


equantes. Setule aperturam oris munientes breves. 
Antenne nigro-fusce, articulo tertio extus obtuse ro- 
tundato, basi subtus distincte flavo-testaceo. Pedes e 
griseo fuscescentes geniculis omnibus testaceis. Tibia- 
rum basis, presertim intermediarum, interdum flavus. 
Tarsi fuscescentes, aliquando basi, presertim interme- 
diorum, pallide flavescentes. Ale leviter cinerascentes 
basi flavicantes. Gutte quinque albid&x obsoletiores, 
prima quadrata, paullo major, in interstitio nervorum 
2 et 3, ab apice et basi ale fere xqualiter distans; 
dug inter nervos 3 et 4, altera ad transversum 
anteriorem propior, altera "versus apicem, al&g& sita; 
quarta denique ante et quinta pone nervum transver- 
sum ordinarium. Gutter postice interdum obsolescunt. 
Nervus longitudinalis brevior quam in E. flavipenni, 
fere ut in E. stagnali. Segmentum coste tertium quar- 
tam partem segmenti secundi fere excedit. 


E. argyrostoma incana pedibus concoloribus 
vertice dorsoque thoracis eneo-fuscis, abdomine 
planiusculo grisescente e viridi subanescente, 
epistomate tuberculato-protruso argenteo-albo 
pubescente, alis cinerascentibus albido-guttatis, 
gutlis quinque subapproximatis obsoletis, tar- 
sis pallide fuscescentibus intus flavescenli-seri- 


ceis. A PL (Long. vix 1 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto duplam 
fere quarli longitudinem Xyquante, sexto inflexo 
ovalo-triangulari, quintam 2quante, 


Hab. ad latera fovearum el lacunarum prope 
domos, locis precipne animalium domesticorum 
urina humectatis, in Ostrogothia passim copi- 
ose, Scania (ZETTERSTEDT in litt). (Procul du- 
bio in pluribus Snueciz provinciis occurrit; sed 

cum 


177 


cum E. stagnali confusa fuit, quare loca nata- 
lia non peculiariter notata sunt). 


Ab Eph. stagnali”) differt non solum colore 
omnium partium diverso, sed forma epistomatis longe 
magis ampliato-convexi, oculis minoribus genisque 
magis productis, epistomatis pubescentia exili, adeo 
ut vix comparari possint nisi magnitudine subzequali. 
— Epistoma eximie tuberculato-protrusum et hinc 
antice parum convexum sed transversim insigniter con- 
vexo-ampliatum, disco pubescens, margine tantum 
summo arex ibtengede: setuloso, apicali aperturam 
oris cingente sublevi, exiliter pubescente. Antenne 
fusce, cinereo-pubescentes, Oculi suborbiculares, parvi. 
Gene dimidiam saltem et ultra oculorum longitudi- 
nem &quantes. Frons &neo-fuscus, sxpius e violaceo 
resplendens. Thorax antice plus minus flavicans ex 
maxima parte cum scutello 2xneo-fuscus. Abdomi- 
nis dorsum gvrisescens sed viridi colore tenuissimo ad- 
mixto, nitidulum. Gene, occiput, pectus, latera tho- 
racis et abdominis, coxe, femora et tibie, incana 
sunt. Color incanus in vivis magis minusve a lateri- 
bus abdominis in apicem segmentorum diffunditur, 
Summus femorum apex testaceo- -punctatus. Tarsi pal- 
lide fuscescentes. Ale abdomine longiores, basi flave- 
scentes. Guttze quinque omnino ul in prsecedente si- 
te, sed magis approximate, majores ac ambitu inde- 


") Apud anctores entomologicos E. argyrostoma latet 
sub E. stagnali, cujus feminam putarunt. At magna 
nobis adest copia utriusque sexus omnino concoloris, 
tam E. aärgyrostome quam E. stagnalis.  Altera et- 
iam harum extra societatem alterius vivit; in palu- 
dosis, ubi copiosissima est E. stagnalis utriusque se- 
XuUS, [KONER desideratur E. argyrostoma. Sed spe- 
ciminum hujus preserlim femineorum multa, genu- 
ino corporis colore mutato, nigricantem penitus post 
mortem induisse observamus, adeo ut nihil albedinis, 
ne in epistomate quidem restet. Hinc procul dubio 
accidit, ut specimina E. argyrostomwe, vetustate cor- 
rupta vel mox post mortem decolorata, pro femineis 
E, stagnalis habita sint. 


K. V. Akad Handl. 1843. 12 


178 

terminate, velut in ale colorem sensim diffluentes, 
sepe obsolete, presertim postice transverso ordinario 
proxime. Segmentum coste tertium quartam partem 
secundi vix 2&quans. 

8. E. stagnalis Fair. eneo-fusca, abdomine fusco- 
nigricante ovato nitido, pedibus concoloribus, 
epistomate superne parum protuberante anlice 
equaliter convexo setuloso, seta antennarum 
pubescente, alis infumatis quinque-gultatis, gut- 
tis albis distantibus, segmento coste secundo 

uadruplam tertii longitudinem vix excedente. 


&A 2 (Long. vix 1 lin.) 


Mas: segmento quinto duplam quarti lon- 
gitudinem excedente, sexto inflexo ovato-lanceo- 
lato, longitudine segmenti quinti. 


b. minor, thorace ex olivaceo fuscescente, 
alis cinereis obsoletius guttatis. (Long. vix lin.) 


E. stagnalis (3) FALLÉN, ZETTERSTEDT, 
MEiGEn, MacQuarTt (tanquam hujus 9 apud au- 
clores describitur E. argyrostoma ). 


Hab. in paludosis graminosis tam continen- 
talibns quam litoralibus marinis per omnem 
: Sueciam a Lapponia ad Scaniam, vulgatissima. 


Tota xneo-fusca, abdomine obscure fusco Il. nigri- 
cante nitido, thoracis dorso letius, interdum e lute- 
scente fusco, antice subopaco. Pedes nigro-fusci. Epi- 
stoma lutescens, € fusco admixto sepius sordide lute- 
scens I. fuscescens, raro flavescens, setis in margine 
laterali arex& intermedie incurvis, apicisque apertluram 
oris munientibus rectis sat validis. Ab omnibus pre- 
cedentibus differt epistomate superne parum prolruso 
et hinc antice secundum longitudinem magis convexo, 
arcte fornicato et hinc transversim minus ampliato. 
Oculi subovales, majores quam in precedentibus. Ge- 
ne valde breves, linex oculorum transverse ne quar- 
tam quidem partem xquantes.  Alx magis minusve in- 
fumate. Gutte albe, subrectangulares, ut in E: fla- 


179 


vescente et E. argyrostoma site, sed magis distantes, 
minores el magis determinate. Interdum una l. altera 
guttarum postremarum deest. — Forma 6. minulta, 
thorace dilutiori alisque cinereis, nec infumatis, ab E. 
stagnali primo adspectu aliena videtur; sed epistoma 
et abdomen non minus quam ratio segmentorum co- 
stalium hujus sunt. Ne igitur commutetur cum E. 
flavescente , notavimus. Occurrit in paludosis coeno- 
sis frigidioribus ex. gr. ad Holmiam et in paroec. Hä- 
radshammar Ostrogothiz. 


9. E. albidipennis nigricans nitida pedibus conco- 
loribus, epistomate superne protruso-tuberculato 
fuscescente setuloso, antennis obtusis fuscis apice 
subtus tarsorumque basi pallide lutescentibus, seta 
suberecta pectinata, alis brevibus subopacis al- 
bidis, nervo transverso ordinario infuscato. & 2 


(Long. + lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto parum at 
distinete longiore. 


Hab. in litoralibus maritimis Ostrogothiz, 
in paroec. Jonsberg a me observata. 


In hac sectione facile minima, et E. guadrata et 
E. fenestrata minor, sed distinctissima licet ob mi- 
nutiem pretervisa. Differt ab omnibus seta anlenna- 
rum per totam longitudinem distincte pectinata radiis 
circiter 6 distantibus equalibns, suberecta, parum pro- 
tinus inclinata, alis brevibus, abdomen subequantibus, 
apice dilatato-rotundatis, ex albido cinerascentibus, opa- 
cis, nervo transverso ordinario obsoletius sed late in- 
fuscalo. — Epistoma valde protrusum, versus apicem 
ampliatum, sed angustius quam antecedentium, vix 
amplius dilatalum quam in E. fenestrata sed multo 
magis convexo-fornicatum, nigricanti-fuscum, valde se- 
tulosum setulis verticalibus aperturam munientibus sat 
validis. Antenne breves, articulo tertio basales longi- 
tudine vix excedente, apice rotundato, in vivis subtus 
pellucido-flavescente. Oculi suborbiculares, tota capi- 
tis latera occupantes, genis brevissimis. Vertex xXneo- 
niger nitidus. Thoracis dorsum et sculellum e viola- 
ceo 2&Xneo-nigra. Abdomen nigrum, nitidum. Pedes 


180 


nigricantes tarsis fuscis, gennbus anticorum tarsorum- 
que annulo angusto basali flavis. — Subinde  episto- 
ma, pectus, pedes et latera corporis cinereo-irrorata. 


B) Epistomate etuberculato, sub fronte 
convexo-declivi. 


10. E. nubilipennis griseo-fuscescens abdomine zneo- 
virescente nitido, pedibus fusco-nigricantibus, 
epistomate vix protuberante parum ampliato 
griseo-flavicante setuloso, seta antennarum sub- 
nuda, alis cinerascentibus immaculatis, segmento 
coste secundo sextuplam tertii longitudinem ex- 


cedenle & 2 (Long. vix 1 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto parum 
longiore, sexto inflexo ovato-lanceolato apice 
marginem quarti attingente. 


Eph. stagnalis var. b. alis hyalinis immaculatis 
ZETTERST. Ins. Lapp. pag. 716? 


Hab. in uliginosis graminosis et fluviorum 
ripis in Lapponia, Dalekarlia, Uplandia ad Hol- 
miam, Ostrogothia ad Sudercopiam alibique, 
Westrogothia ad Gothoburgum. Rarius in lito- 
ralibus marinis. 


Species distinctissima, non solum ob coloris diver- 
sitatem , sed propler characteres certissimos a forma 
partium petendos. Precipui sunt: epistoma haud pro- 
trusum nec proprie superne tuberculatum, magis equa- 
bile et minus convexum quam in omnibus anteceden- 
tibus, ratio segmentorum costalium, secundi scilicet 
saltem sextupla tertii, segmentum quintum maris 
quarto parum nec duplo longius et hinc sextum us- 

que ad marginem quarti productum nec intra quinti 
: comprehensum. His omnibus longe discedit ab E. sta- 
gnali; neque considerata forma epistomalis mullo ma- 
gis depressi, longitudine nervi longitudinalis secundi, 
qua cum E. flavipenni sola, ceterum diversissima, 


181 


comparari posset, alis semper immaculatis, de diffe- 
rentia ab omnibus precedentibus dubitare licet. Fere 
persvasum nobis est, hanc speciem a celeb. ZETTER- 
STEDT innui loco supra citato, et in Lapponia prove- 
nire, ex speciminibus optimis, a celeb. C. H. BoHEMAN 
1843 collectis ac benevole communicalis, plene con- 
stat. — Epistoma grisescens, magis minusve in flavum 
vergens, margine apicali setulis rectiusculis munitum. 
Antenn&e breves. Scta antennarum vix tenuissime pu- 
bescens. Verticis macula media grisescens (nec nigri- 
cans) opaca, lineis lateralibus subcuneatis, certo situ 
spectatis fuscis. Thorax e virescente griseus, sed fu- 
scedine inquinalus, opacus. Abdomen &neus, obscure 
viridis, nitens.  Pedes toti nigro-fusci, femoribus an- 
lice parum grisescente-dilutioribus. Ale longissime, 
abdomine fere duplo longiores, nec hyaline, sed ma- 
gis minusve nubilxe, cinerascentes, interdum fere in- 
fumale, absque guttis, nervo longitudinali secundo 
apice omnino recto et hinc pr&eter solitum elongato. 
Inde etiam segmentum coste tertium manifeste brevius 
quarto, quod huic quoque speciei peculiare est, — 
Occurrit aliquando obscurior, fere fusca, abdomine vix 
viridi, subopaco alisque obscure cinereis. E maritimis 
ipse, e Lapponia BomEman talia reportavimus speci- 
mina, quze primo adspectu E. stagnalem memoria re- 
vocant. Sed locum legitimum indicant epistoma multo 
minus protrusum, alque ratio tum costalium tum ab- 
dominalium segmentorum. 


11:5E; fenestrata Waurz. grisescens abdomine ob- 
longo lateribus cinereo-maculato, thorace albo- 
Iineolato, epistomate vix protuberante parum 
ampliato albicante setuloso, alis cinerascentibus 
hyalino-guttatis, guttis inzequalibus, segmento 
coste secundo quincuplicem tertii longitudinem 
fere excedente & 2 (Long. +—+ lin.) 

Mas: segmento abdominis quarto tertii du- 
plam fere longitudinem 2quante quintoque con- 
vexo-inflexo equali, sexto lineari-oblongo quin- 
ium &Xquante. 

Eph. stagnalis b.Q an hujus? Faur. Hy- 
drom. 3. — E. fenestrata Wauus. in litt. 


182 

Hab. locis precipue urina humectatis pro- 
pe domos, in Ostrogothia passim ex. gr. ad 
Häradshammar et Jonsberg, ad W. Eneby ex- 
tra Norrcopiam alibique, in Uplandia ad Hol- 


miam (WaHrnBEre), Smolandia ad Anneberg 


(BoOHEMAN). 

Eph. stagnali semper minor et angustior, et cha- 
racteribus in diagnosi allatis ab omnibus distinctissima. 
Segmentis abdominalibus quarto et quinto in mare 
longioribus, equalibus cum E. stagnali convenit, sed 
forma horum segmentorum et totius corporis, segmento 
sexto breviore, longe recedit. Epistoma arcte for- 
nicatum, e cinereo magis minusve albicans, parum setu- 
losum, setulis in medio marginis apicalis rectiusculis, 
Antenne breves, articulo tertio apice rotundato. Seta 
subnuda. Orbite oculorum distincte, gene et occiput 
albida. Vertex grisescens. Thorax e fuscescente gri- 
seus, macula humerali, lineolis binis anticis abbrevia- 
tis liturisque versus basin ale obsoletioribus albis no- 
tatus.  Pectus et corpus subtus cinerea. Segmenta 
abdominis ad latera cinereo-maculata, maculis in mar- 
gine segmentorum apicali continuatis. Pedes e fusco 
cinerascentes, guttis albido-hyalinis circiter novem, 
scilicet quinque in medio ale, quarum quarta ante 
nervum transversum parva, quinta pone eundem ner- 
vum lunata, duabus versus apicem ale utrimque ad 
nervum longitudinalem tertium confluentibus, una in 
nervo quinto prope transversum, denique nona ad mar- 
ginem alx interiorem sub nervo quarto. Harum sxpe 
quaedam in ambitu ale posite obsolescunt.  Nervus 
longitludinalis secundus magis elongatus quam in E. 
stagnali, sed brevior quam in E. nubilipenni, apice re- 
ctus. Segmenlum coste tertium vix quintuplo brevius 
secundo. Maris abdomen e lineari-oblongum , seg= 
mento quarto tertium fere duplo excedente quintoque 
equali convexo-inflexo. 


12. E. quadrata Faur. nigro-fusca abdomine gla- 
bro nitido, thorace albo-lineolato, epistomate 
superne eequali subcearinato inferne parum am- 
pliato grisescente, alis cinereo alboque variega- 
tis, maculis ad costam quadratis, segmento co- 


183 


ste secundo quadruplam tertii longitudinem 
excedente. & 2 (Long. vix 1 lin.) 

Mas: segmento abdominis quarto longitu- 
dinem tertii parum excedente, quinto duplam 
equante, sexto inflexo ovali intra margimem 
quinti comprehenso; femina: segmentis quarto 
quintoque anteriora excedentibus, subequalibus. 

a antennis metatarsisque flavis , alis ad ner- 
vum tertium longitudinalem nigro bipuncta- 
tis, major. 

Eph. quadrata Faii. Hydromyz. 5, ZETTERST. 
Ins. Lappon. 716. — MeEiGEn Zw. Ins. VI, 
119? MacQuarTt? ”) 

Pp antennis metatarsisque nigricantibus, alis 
ad nervum tertium longitudinalem nigro tri- 
punctalis, minor. 

Hab. ad ripas fluminum fossarumque et in 
litore marino passim in Lapponia, Uplandia, 
Ostrogothia, Westrogothia, Smolandia, Scania; 
Rp in Lapponia, Ostrogothia. 

Epistoma superne, minime protrusum nec tubercu- 
latum, sed tenuissime carinatum, inferne parum con- 
vexo-ampliatum, setulosum, quibus omnibus distin- 
gvitur ab E. notata, alis albo-nigroque variegatis ali- 
quatenus simili. Ab omnibus sug sectionis speciebus 
alarum pictura abdominisque glabri, nigri, nitlidissimi 
segmerto quarto in utroque sexu longiore dignoscitur. 


— Epistoma grisescens, plus minus in flavum vergens. 
Antenne nigro-fusce in « sepe e fuscescente pellucido- 


”) Celeb. Mricen E. quadratam in omnibus, preter alas 
cum E. noctula sua, adeoque etiam epistomate valde 
fornicato, convenire asseverat. De lineolis thoracis 
et colore metatarsorum omnino silet. Colorem tho- 
racis cinereum, qualem E. quadrate tribuit, et vittas 
binas fuscas neque in specie Falléniana animadverti- 
mus. Itaque dubia manet E. quadrata MeEiGEn, quam- 
vis alarum descripltio etiam ad nostram est accommo- 
data. 


184 


flave, metatarsis concolores. Seta antennarum sub- 
nuda. Oculi ovales, oblique posite. Gene bevissime, 
Seteze marginem epistomatis apicalem munientes incur- 
ve, sat valide. Vertex griseo-fuscus opacus, in &«& si- 
gnaturis dilutioribus obsoletis. Thorax nigro-fuscus, 
parum nitidus lineolis albis quinque, media antice ab- 
breviata, duabus anticis postice abbreviatis, laterali 
utrimque postica, punctisque humeralibus utrimque 
binis notatns. Abdominis segmenta basalia minus ni- 
tida, posteriora nitidissima, subpubescentia. Pedes ni- 
gri, metatarsis ac subinde uno alterove articulo tar- 
sorum in & ferrugineo-flavis. Ale basi cinerascentes, 
immaculate, intus a nervo longitudinali tertio ad 
marginem ale interiorem maculis magnis cinerascenti- 
bus lineisque albido-hyalinis incurvis variegate, extus 
a longitudinali tertio ad costam fusco-maculate. Ad 
nervum tertium punceta duo, distantia, nigrofusca et 
punetum fuscum in nervo transverso anteriore. Inter- 
stitium nervorum secundi et tertii versus apicem alxe 
album , maculis duabus cinereo-fuscis. In interstitio 
nervorum secundi et costalis macule quadrate qua- 
tuor vel quinque nigrofusce, tres vel quatuor albe et 
triangularis alba apicis. Nervus transversus ordinarius 
obsolete infuscatus. 


Var. B. constanter minor. Antenne et pedes toti 
nigri, In vertice punctum album ad basin antenna- 
rum et lineola incurva postica alba. Alxz a nervo 
longitudinali tertio ad marginem inleriorem: cinereze, 
maculis sparsis, parvis, albis notate. Ad nervum ter- 
tinm punceta subquadrata tria, nigrofusca, approximata, 
albedine disjuncta. In interstitio nervorum secundi et 
tertii macule quatuor albe et tres majores fusce. In 
interstilio secundi et costalis maculze quinque quadratze, 
albe, minute, quatuor quadrate et apicis triangularis 
nigro-fusce. 


Obs. Restat species quxedam minutissima, huic polissi- 
mum sectioni subjungenda, certe distincta, quam ta- 
men ulterius observandam in transcursu tantum notare 
satius duco. Nam ex unico specimine masculo, quod 
in litoralibus marinis prehendere mihi contigit, defi- 


185 


nitionem animalculi perpusilli, omnibus numeris fidam, 
ernvere vix licet. His autem characteribus interea di- 
gnosci potest: 


E. contaminata nigra pedibus concoloribus, abdo- 
mine glabro nitido, epistomate parum promi- 
nulo angustato albido setuloso, alis cinerascen- 
tibus intus obsolete hyalino-guttatis, segmento 
coste secundo quadruplam tertii lönigitudinem 
fere excedente, nervo transverso Hiiteriare på- 
ullo pone apicem auxiliaris sito. A (long. + lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quarti 
vix longioris duplam longitudinem equante, sex- 
to ÖVA intra marginem quinli comprehenso. 


Ab antecedentibus discedit vertice magis declivi, 
epistomate angustiore et area intermedia superne ma- 
gis convexa quamquam non protuberante, nervo trans- 
verso anteriore paullo longius a basi alarum retracto. 
Setule in area epistomatis intermedia paucissim&e, fere 
qninque, quarum tres superiores breves, bing versus 
apicem posite longiores, approximale. Hec omnia 
analogiam cum Psilopis indicare videntur. Sed pro- 
boscis postice tumida, epistoma inferne, licet modice, 
convexo-amplialum, in margine apicali setis sat con- 
spicuis munitum, segmenlorum abdominallum confor- 
malio in mare, nervorum longitudinalium guttarum- 
que situs in alis, Ephydram esse docent. — Vertex 
grisescens. Thorax subopacus, e pubescentia tenuissi- 
ma certo situ cinerascens, abdomen valde mnitidum, 
seg mentis anterioribus dorso subopacis, et pedes nigra. 
Alarum gutt obsoletiores, prima minima in inlersti- 
tio nervorum secundi et tertii, dux in interstitio lertil 
et quarti, quarta in nervo quinto ante et quinta lu- 
nulata pone transversum ordinarium. Preterea gut- 
tulee observantur minime obsolete, altera inter nervum 
tertium et quartum ad apicem ale, altera sub quinto 
versus angulum interiorem. 


Sectio 2. Epipela. Epistomate fornicato 


superue carinato-tuberculato nudo  vibrissato, 
prelabro incluso, nervo alarum transverso an- 


186 


leriore ante apicem nervi auxiliaris posito, seg- 
mento abdominis quinto parum longiore. — 
Unica tantum species nota, ovata, seta anten- 
narum radiata. 

Mas: segmento abdominis sexto inflexo, 
quintum anterioribus parum longiorem exce- 
dente, apertura ani a basi segmenti sexti sub- 
retracta impressa medio tuberculata, apice ab- 
dominis obtuso; femina: segmentis quinque ab- 
dominis subzequalibus, sexto brevi annulato, 
apice abdominis acutiusculo. 


13. E. notata nigro-fusca nitida, epistomate su- 
perne tuberculato-protruso lutescente-pollinoso 
apice subinflexo, protuberantia frontali obtuse 
carinata, seta radiata, geniculis summo tibiarum 
apice tarsorumque basi testaceo-fla vis, alis albidis 
nigricante-maculatis, maculis ad costam quatuor 
nigris punctiformibus, nervo transverso ordinario 


infuscato. FI 2 (Long. 1 lin.) — Fig. 8. ala. 


Hab. in paludosis coenosis continentalibus 
Lapponie, Bottnie utriusque, Dalekarlie, Smo- 
landixe, Scanie, C. H. Boneman. — In Ostro- 
gothia ipse copiosius legi. 

Prefestinanter considerata pro E. guadrata haberi 
posset. Quantum vero differat, characteres sectionis 
consulentem neminem fugit. Pictura alarum nec mi- 
nus dissimilis. Pro maculis ad costam quadratis in 
E. gquadrata, in hace rotundate, punctiformes, nigre. 
Diversa sunt abdominis color, in E. notata multo mi- 
nus nitens, ratio segmentorum abdominalium, seta an- 
tennarum in hac distincte radiata, in E. quadrata sub- 
nuda. — Protuberantia frontalis precipue singularis 
est, carinam obtusam referens et puncto apicis minu- 
tissimo nigro nitido terminata. Wibrisse tres longiores, 
subequales, ante oculos posite. Oculi ovales. Genz 
distinete, quartam fere partem longitudinis oculi 
equantes. Vertex e luteo fuscescens. Antenne nigro- 


187 


fascge. Seta circiter sex-radiata. Thorax nigro-fuscus 
linea dorsali lutescente lineolisque anticis abbreviatis 
obsoletis. Abdomen nigricans, parum nitidum. Tro- 
chanteres flavi. .Coxe et pedes nigri. Basis tarsorum 
magis minusve late flavo-testacea. Ale maculis variis 
e cinereo nigricantibnus notate. Inter nervum tertium 
et qvartum maculx quatuor, prima ante nervum trans- 
versum anteriorem obsoletior, secunda linearis, tertia 
subtriangularis, quarta linearis. Inter tertium et se- 
cundum, preter lineolam supra nervum transversum 
anteriorem sitam, tres maculxe, prima oblonga trans- 
versa, secunda lunulata, tertia rotundata. In inter- 
stitio ad costam, preter maculam parvam ad exitum 
nervi auxiliaris, quatuor minute, punctiformes, sa- 
turatius colorate. Macula insuper in nervo quinto et 
punetum sub quarto pone transversum ordinarium. 


Sectio 3. Parydra, epistomate inferne subconice 
ampliato nudo pollinoso vibrissato, pralabro 
prominente, mnervo transverso anteriore pone 
apicem nervi auxiliaris posito, segmentis abdo- 
minis posterioribus anteriora subequantibus. — 
Olivaceo-nigrae, abdomine ovato depresso-plani- 
usculo, seta subnuda, alis fuscanis, nervis trans- 
versis nigredine cinclis, tibiis basi apiceque al- 
bido-pubescentibus. 


Mas: segmento abdominis sexto inflexo 
brevi quintum antecedentia vix excedentem 
2equante, squama ulrimque  parva triangulari 
sub margine inferiore quinti recondita appen- 
diculato, apertura ani protuberante acute cari- 
nata, apice abdominis obtuso; femina: segmento 
abdominis sexto brevi annulari, apice acutiu- 
sculo. 


14. E. aquila Fair. epistomate superne depresso- 
planiusculo inferne convexo-subconico in medio 
cerulescenti-zeneo nitido lateribus apiceque lu- 
tescente-pollinoso , nervo longitudinali secundo 


188 


ad costam apice incur vato, segmento cosle se- 
cundo:f duplam tertii longitudinem excedente. 


3 9 (Long. 1:--2 lin.) 


FarrÉn Hydromyz. 4. Zettersteot Ins. 
Lapp: 716. — (MriGEn et MacQuarTt? ") 


Hab. in uliginosis ad scaturigines et fossas 
rarius, (in Lapponia, ZETTERST., Weerdalen Nor- 
d ANSE å 
weg. BOHEMAN), ad Holmiam (WAHLBERG), in 
Ostrogothia passim, Vestrogothia, Scania. 


Tibiarum apex et basis extus argenteo-pubescentes. 
Tarsi lutescentes, apice fusci. Ale infumato-cinerex 
absque guttis albidis distinctis. — Frons inter anten- 
nas subtuberculata. Linea impressa transversa in su- 
periore epistomalis parte. Pars inferior subconiee am- 
pliata, apice parum convexo-incurvato. Vibrisse qua- 
iuor, suprema epistomatis dimidia latitudine brevior, in- 
feriores brevissimas multoties excedens. Verticis macula 
et dorsum thoracis antice bilineati eneo-nigra, subex- 
rulescentia. Occiput, corpus subtus et femora lute- 
scenti-pollinosa. Abdomen parum e viridi subnitens. 
Nervus longitudinalis secundus curvatura brevi in co- 
stam incurvatus. Segmentum costale secundum duplam 
tertii longitudinem manifeste excedit. Nervi transversi 
dilutius infuscati. 


15. E. Zitoralis MEiG. epistomate superne subde- 
presso inferne subeonice parum ampliato apice 
subretuso lutescente-pollinoso in medio eneo 
subnitido, nervo secundo longitudinali ad co- 


") Sug E. aquile celeb. MeicEn epistoma eximie forni- 
catum, tibias albas 1. antice et postice albo-micantes, 
colorem verticis thoracisque e viridi nitentem vindi- 
cat. Quarum notarum neutra in E. aquilam Faur. cadit, 
nisi forte putemus tibis albis 1, albo-micantibus in- 
nui apicem et basin albo-pubescentes, que tamen pu- 
bescentia albicans ad omnes fere hujus sectionis spe- 
cies pertinet. De alis nihil dicam, quando quidem 
manifestum est ad diversam mnervorum directionem 
non satis animadvertisse celeb. MEIiGEN. 


189 


stam angulatim flexo apice furcato, segmento 
coste tertio secundum subequante, vitta ad co- 
stam maculaque in apice -nervi secundi infu- 
mato-fuscis. I 2 (Long. 1: lin.) 


MeitcEn Zweill. Ins. VI, 116; Fig. Tab. 60 
f. 8 (certissime, ob characterem gravissimum, 
in definitione Meigeniana omissum, ex nervo 
longitudinali secundo petendum, felici casu in 
figura exstantem). 


Hab. in Smolandia ad Anneberg, C. H. 


BoHEMAN, qui specimen benigne communicavit. 


Tibiarum omnium apex et basis anguste, postica- 
rum late ex argenteo incano-pubescentes. Tarsi testa- 
ceo-flavi, apice fuscescentes. = Alex infumato-cineree, 
nervis transversis nigredine cinctis, guttis albidis obso- 
letis terminata, nervulo furcam longitudinalis secundi for- 
mante infuscato vittaque longitudinali inter nervum co- 
stalem et tertium fusca. — Et magnitudine et forma epi- 
stomatis superne aliquantulum depressi E. aquile pro- 
xima, sed longitudine nervi secundi longitudinalis mi- 
nore et hinc oriunda segmentorum costalium diversa 
ratione facile dignoscenda. Ab omnibus sequentibus 
differt epistomate superne magis depresso, parum con- 
vexo et transversim subimpresso. Seta antennarum in 
medio manifestius pubescens quam in plerisque hujns 
seetionis speciebus, quare villosam I. brevissime radia- 
tam dixit Meices. Sed pili perpauci, brevissimi egre 
observantur notamque parum memorabilem exhibent. 
— Frons inter antennas parum subtuberculata. Margo 
epistomatis apicalis brevissime retusus. VWVibrisse qua- 
tuor, suprema dimidiam epistomatis latitudinem su- 
perans, tres inferiores brevissime. Vertex antice im- 
pressus macula media &neo-nigra. Dorsum thoracis 
et abdomen olivaceo-nigra, nitida.  Caput postice et 
corpus subtus lutescente-pollinosa. Nervus secundus 
longitudinalis nervulo, ex angulo curvature exeunte, 
furcatus. Secundum coste segmentum vix LI perpa- 
rum tertium longitudine excedit. 


16. E. coarctata Fair. epistomate semiconico lu- 
tescente-pollinoso, nervo secundo longitudinali 


190 


ad costam angulatim flexo, segmento coste se- 
cundo tertium longitudine ultra dimidium ex- 
cedente, apice nervi longitudinalis secundi im- 
maculato. ” 2 (Long. 1:—:+ lin.) 

Farréns Hydrom. 4, MEiGEn, MACQUART. 

Hab. ad fossas et canaliculas aquarum in 
Suecia meridionali et media usque ad Uplan- 
diam, passim copiose. 

Tibiarum omnium apex anguste, posticarum ba- 
sis late extus incano-pubescentes. ”Tarsi flavescentes, 
apice fuscescentes. Alzx infumato-hyalinge. Nervi trans- 
versi fuscedine cincti, guttis albidis obsoletis termi- 
nata, vitta longiludinali inter nervum costalem et se- 
cundum maculaque in apice secundi nullis. — Epi- 
stoma 2xquale nec superne planiusculum, ad latera vix 
impressum, a fronte sensim subceonice ampliatum, mar- 
gine apicali integro, illesum semper tolum lutescente- 
pollinosum. - Hac epistomatis transversim convexi et 
equaliter ampliati forma semiconica, magis regulari, ab 
omnibus sug sectionis speciebus dignoscitur. Vibrissa 
suprema dimidiam epistomatis latitudinem superans, 
tres inferioris duplo et ultra longitudine excedens. 
Macula verticis eneo-nigra nitida, polline superinfuso 
inlerdum obfuscata. Thorax antice lutescente-pollino- 
sus, obsolete bilineatus. Ahbdomen obscure olivaceum, 
parum nitidum, subinde czerulescens. Femora et ti- 
bie antice cinerascentia. Tibix intermedie, preter api- 
cem anguste cinerascentem , nigre, nitide. Nervus se- 
cundus longitudinalis sepissime angulatim in costam 
flexus, neque raro nervulo ex apice anguli exeunte 
furcalus, cujus nervuli saltim rudimentum plerumque 
adest. Sed interdum nervus secundus ad costam cur- 
vatim flectitur; et singula occurrunt specimina, qua- 
rum in altera ala angulata, in altera incurva animad- 
vertitur flexura. 


17. E. furcata ZeTTERST. epistomate parum sub- 
conice ampliato abbreviato apice subretuso ex 
eneo-nigro translucente lutescente-pollinoso, 
nervo longitudinali secundo ad costam angula- 
tim flexo apice furcato, segmento costa se- 


191 


cundo tertium longitudine ultra dimidium 'ex- 
cedente, vilta ad costam maculaque in apice 
nervi secundi infumato-fuscis. & 2 (Long. 11 
lin). — Fig. 9 ala. 

ZeTtTERSTEDT Ins. Lapponica, 716. 

Hab. in graminosis humidis ad scaturi- 
gines et fossas aquarum in Lapponia (ZETTER- 
stEDT), Dalekarlia (BoHEman), Östrogothia pas- 
sim E. coarctata rarior, Bahusia (BoHEMAN), 
Scania. 

b. tarsis nigris, alis immaculatis, nervo 
longitudinali secundo ad costam curvatim in- 


flexo. I Q 


Hab. in utraque Bottnia, H. C. BoHEMAN 
(1843). 

Ad E. coarctatam prope accedit, sed specie dif- 
fere videtur. Color partium, etiam tarsorum in a, 
et vibrisse fere ut in E. coarctata. Sed sane est dis- 
similitudo quedam in forma capitis et epistomatis. In 
E. furcata gene breviores sunt, vix oculum dimidi- 
um longitudine equantes, nec ut in E. coarctata ma- 
nifeste excedentes. Epistoma hinc etiam brevius et 
simul minus convexum. Margo epistlomatis apicalis 
leviter sed aperte retusus et praelabrum minus pro- 
minens. Pedes minus cinereo-irrorati, nigro-subnitidi. 
Macule nigrofusce, mnervis transversis circumfuse, 
colore saturatiore insignes ac determinatex, altera in 
nervo anteriore orbicularis, altera in ordinario rectan- 
gularis, utraque guttis albidis sat conspicuis, nec ut 
in E. coarctata valde obsoletis terminata. Inter ner- 
vum costalem et secundum semper adest vitta longi- 
tudinalis infuscata et in apice nervi secundi furcato 
macula infuscata subrotunda. Szepius in apicibus ter- 
tili et quarti maculx ejusdem coloris minute oblonge 
conspiciuntur, at interdum obsolete. — Alarum pi- 
clura et seta antennarum pubescente ad E. Ilitoralem 
accedit, nervo longitudinali secundo breviore facile 
dignoscendam. 

b. Inter E. furcatam et E. coarctatam velut in- 
termedia, hanc alis, preter fuscedinem in nervis trans- 


192 


versis obsoletiorem, immaculatis referens, epistomate 
autem abbreviato et magnitudine minore ad E. furca- 
tem accedens. — Discedit nervi longitudinalis secundi 
curvatura apicali lente procedente tarsorumqne colore 
manifeste nigro. Ex paucis speciminibus in Bottnia 
Septentrionali et Occidentali collectis, tutum judicium 
de hac forma ferre non licuit. Forte specie differt, 
sed hactenus E. furcate subjungere satius duxi. 


18. E. affinis epistomate parum subeonice ampli- 
ato utrimque depresso-planiusculo 2&neo- nigro 
subpollinoso, nervo secundo longitudinali ad 
costam arcuatim incurvato, segmento costali se- 
cundo tertium longitudine vix excedeute. & Q 


(Long. 1 lin.) — Fig. 10 ala. 


Hab. ad fossas aquarum et in litoralibus 
marinis, baud copiose, in Uplandia ad Hol- 
miam, in Ostrogolthia passim. 


E. coarctata tertia saltim parte minor, nigricans, 
abdomine nigro-nitido. Tarsi soli, precipue postici 
late, basi testaceo-lutescentes. Tibix postice basi 
extus late cinereo-pubescentes. Ale cinereo-hyalina 
vix infumatze, nervis transversis fuscedine cinctis, gut- 
tis albidis obsoletis terminata. — Segmento costex se- 
cundo tertium perparum longitudine excedente 1. fere 
equante mox ab E. coarctata et E. furcata dignosci- 
tur, a sequente vero epistomate haud oblique trun- 
cato nec reclinato, vibrissa unica suprema longiore, 
tarsis dilute coloratis, magnitudine majore. — Epi- 
stoma medio elevatum et versus latera utrimque pla- 
niusculo-declive, unde fere longitudinaliter' obtuse ca- 
rinatum apparet, e pyramidato semiconicum, nigro- 
nitidum, tennissime pollinosum. VWVibrissa suprema di- 
midia epistomatis latitudine longior, inferiores breves 
longitudine pluries excedens. 


19. E. nasuta epistomate parum subconice ampli- 
ato utrimque depresso-planiusculo apice obli- 
que truncato subreclinato albicante, tarsis 
nigricantibus, nervo secundo longitudinali ad 

cosiam 


193 


costam arcualim flexo, segmento coste secun- 
do tertium longitudine vix excedente. & 9 
(Long. + lin.) 

Hab. in caricetis humidis in Ostrogothia ad 
Häradshammar et prope Sudercopiam; in Bahu- 
sia ad Marstand raro (WAHLBERG). 

b. epistomate nigro-nitido lutescente-subpol- 
linoso, alis obscurioribus. 

Hab. in Lapponia et Bottnia tum Septen- 
trionali tum Occidentali (C. H. BoHEMANn). 


Pedes nigricantes, tarsis concoloribus. Ale cine- 
reo-hyaling nervis transversis fuscedine cinctis, guttis 
albidis obsoletis terminata. — Utique eximie distincta, 
quamquam minuta. Ad E. affinem proxima, sed 
preter magnitudinem fere dimidio minorem, differt 
epistomate manifeste oblique truncato, margine api- 
eali reclinato, tarsis nigricantibus, vibrissis duabus su- 
premis longioribus. Ratio segmentorum costalium fere 
cadem; segmentum nimirum tertium secundo perpa- 
rum brevius est. Capitis forma prorsus singularis. 
Nam margo aperture non horizontaliter porrigitur, 
sed ab apice epistomatis oblique descendit ad posti- 
cam capitis partem. Hinc margo epistomatis anticus 
velut sursum repercussus apparet, et proboscis retra- 
cta a situ horizontali deflectens apice sursum tendit. 
Id etiam huic speciei peculiare, quod duzxg vibrisse 
suprem& inferioribus manifeste sunt longiores, nec ut 
in reliquis omnibus tantum  ' unica. Corpus nigrum 
dorso thoracis olivaceo-nigricante, antice parum pol- 
linoso. In omnibus speciminibus Ostrogothicis, nec 
sane paucis, epistoma albicans colore nigro certo situ 
translucente et vibrisse bing superiores subzequales , 
dimidia epistomatis latitudine duplo longiores. — 
Equidem 6, SueciX septentrionalis incola, convenit ca- 
pitis forma, tarsis nigricantibns, vibrissis duabus su- 
perioribus inferiores superantibus, ideoque non potest 
non ad E, nasutam referri. Sed paullo recedit epi- 
stomate nigro-nitido lutescente-subpollinoso, vibrissa 
secunda supremam non omnino &Xxquanvte, alis magis 
infuscalis, magnvitudine fere majori. 


K. V. Akad. Handl. 1843. 13 


194 


3. Notiphila Faui. Caput transversum, versus 
äperturam coarctatum, antice perpendiculare. 
Vertex declinatus, setiger. Epistoma in medio 
modice convexum apice retusum, vibrissis serie 
dispositis. Apertura ovalis, margine coarctato. 
Prelabrum &equilatum, apice subprominulum. 


ÅA. Alarum nervo costali in apice terti longitu- 
dinalis desinente. 


Sectio 1. Notiphila (sensu proprio). Facie latitu- 
dine fere longitudinis, orbitis oculorum distin- 
ctis, epistomate longitudinaliter bisulcato area 
intermedia cuneato-dilatata convexa, apice pre- 
labri intra marginem epistomatis late retusi pro- 
minulo, seta antennarum radiata, abdominis 
recti segmentlis subequalibus, alis lobulatis ner- 
vo transverso ordinario prope marginem ale 
sito, spinula articuli antennarum secundi apicali. 


a) Nigrofusce, apice abdominis in mare appen- 
diculato. — Dichoeta MEIiGENn. 


Mus: segmento abdominis quinto basi per- 
pendiculari, postice in conum producto setis bi- 
nis recurvis apicalibus, sexto ovali apertura ani 
prope basin posita; femina: segmento quinto 
simplici, sexto annulari brevi. 


1. N. caudata Fair. nigrofusca opaca abdomine 
nitido, epistomate sordide e fusco lutescente, 
vibrissis utrimque tribus validis, setis margina- 
libus segmenti quarti elongatis, tarsis flavis. & 
2 (Long. 1:—2 lin.) 

Mas: thorace obsoletius lineato, segmento- 
rum abdominalium apice utrimque obsoletius 


195 


cinerasceuti maculatis, setis segmenli quarti 
marginalibus cerebris declinatis abdomen supe- 
rantibus; femina: lineis thoracis maculisque 
pleurarum segmentorumque abdominalium mar- 
ginalibus cinerascentibus distinctioribus, setis 
segmenti quarti marginalibus raris abdomen vix 
superantibus. 


FatrréÉs Hydrom. 8. ZertrtErst. Ins. Lapp. 
— Dichoeta caudata MriG. Macou. 


Hab. in paludosis et litoralibus aquarum 
stagnantium, Lapponie rarissime (ZETTERSTEDT) 
ad Jeckmock 1843 (WAHLBERG et BoHEMAN), Bott- 
nie occidentalis, Uplandix, Ostrogothie, We- 
strogothia, Scanie passim. 


Vertex sat brevis. Sulci epistomatis inferne obso- 
letiores.  Vibrisse valide. His tantum, preter colo- 
rem et appendices abdominis in mare, a grisescenti- 
bus differt. — Ob verticem minus productum, caput 
brevius.  Orbite oculorum anguste sed distincte. 
Area intermedia convexa lata, partes laterales angu- 
ste. Facies fere corpori concolor, sed magis minusve, 
inprimis certo situ, lutescens. Antenn&e nigrofusce, 
declinate.  Radii sete eirciter octo. Oculi ovales. 
Gene breves, tertiam vix partem oculi longitudine 
equantes. Pedes nigri nitidi, puncto femorum api- 
cali tarsisque flavis. Tarsi antici plerumque magis 
fuscescentes, translucente tamen colore flavo. Alzin- 
fumate, nervo transverso ordinario obsolete infuscato. 
Sete marginales segmenti abdominis quarti in mare 
circiter sedecim, serie crebre collocate, declinate, ap- 
pendicem segmenti quinti superantes. In margine seg- 
menti quarti feming setulge rariores, quintum 2equan- 
tes vel perparum superantes et preterea setule quze- 
dam longiores in margine segmenti quinti. — Costa 
segmentum secundum duplo et ultra longius tertio. 


b) Grisescentes , apice abdominis in mare simplici. 


Notiphila MacQuarTt, MeiGEN in supplem. VIL 


196 


Mas: segmentlo abdominis quinto con vexOo- 
inflexo, sexto elongato ovato intra marginem 
quinti comprehenso, apertura anl prope apicem 


sexti retracta; femina: segmento sexto annu- 


lari brevi, apice abdominis acutiusculo. 


aa) faciei longitudine latitudinem eguante. 


N. major BoHEMAN, grisea vertice dorsoque 
thoracis et <scutelli flavescentibus, abdomi- 
ne immaculato, pedibus nigricantibus tarsis 
anticis concoloribus, antennarum medio genicu- 
lisque testaceis, tarsis posterioribus flavescenti- 
bus, alis flavicante-hyalinis nervis flavo-pallidis. 


2 (Long. fere 2 lin.) 
Hab. in Dalekarlia ad Särna C. H. BoHEMAN. 


In hac tribu maxima, Not. ripariam magnitudine 
manifeste excedens, certissime distincta; neque cum 
ulla "reliquarum comparari potest, nisi forte quoad 
pedum picturam cum N. tarsata WauiB. Ab hac 
tamen differt non tantum colore ompium corporis 
partium abdomineque immaculato, sed facie multo 
magis dilatata, orbitis oculorum duplo latioribus =). 


(d 


”) Species hujus tribus valde affines, ideoque hactenus 
nimis promiscue tractate. Plereque diversa pictura 
corporis constanter differunt, quare ad hanc coloris 
diversitatem in animalculis definiendis respiciendum 
putamus, que quidem oculis facile capitur. Sed ha- 
rum specierum examinatorem enixe rogatum volu- 
mus, ut ad faciei singularum non tantum colorem, 
verum etiam formam attendat. Ratio que longitu- 
dinem et latitudinem intercedil, atque latitudo or- 
bitarum eerte notas prxbet haud spernendas. Ocu- 
lorum forma et genarum in capite, magis 1. minus 
versus aperturam porrecto, diversa longitudo etiam 
est observanda. Denique diversa segmentorum co- 
stalium secundi et tertii ratio in alis apud nonnullas 
species animadvertitur, licet minus exstans quam in 


197 


— Epistoma laetius flavicans; vertex, thoracis dor- 
sum et scutellum flavescentia. Macula verticis media, 
ut in omnibus fere hujus sectionis speciebus, trian- 
gularis, anguslata, apice acuta, dilutior. Dorsum tho- 
racis postice magis sordide flaveseens, fere infuscatum 
apparet. Ahdomen griseum, flavedine parum tinctum. 
Et thorax et abdomen prorsus immaculata. — Epi- 
stoma duplam antennarum longitudinem = excedens. 
Orbite dimidiam partis lateralis latitudinem xequantes. 
Area intermedia modice dilatata, inferne vix duplo 
latior parte laterali. Vibrisse tres validiores, e pun- 
ctis elevatis nigris prodeuntes. Antenn&e nigre, arti- 
culo secundo vix apiculato, margine setuloso, tertio 
basi angustius testaceo. Seta antennarum 12-radiata. 
Oculi late elliptici, vix ultra dimidium capitis latus 
occupantes. Gene praeter solitum producte, oculo 
parum breviores. Trochanteres, geniculi pedum om- 
nium et apex tibiarum intermediarum testacei. Fe- 
mora et tibie nigro-grisescentia. Tarsi antici nigri- 
cantes, intermedii flavescentes apice infuscato, postici 
subannulati articulis basi obsolete flavescentibns apice 
infnscatis. Ale hyalinge nervis flavescentibus et fla- 
vedine cinctis, unde tote facile flavescentes apparent. 
Segmentum coste secundum tertii triplam longitudinem 
equans. — Ex unico specimine descripsi, sed caput 
elongatum, gene longiores, orbite latiores , corpus im- 
maculatum, majus, speciem a singula sequentium di- 
versam luculenter indicant. 


3. N. stagnicola Macou. flavescenti-grisea vertice 
dorsoque thoracis et scutelli grisescente-fulvo, 
facie argentea, antennis nigris medio anguste te- 
staceis, macula segmentorum abdominalium 
utrimque unica triangulari sinuata fusca opaca, 
enubus summo tibiarum apice tarsisque testa- 
ceis. & Y. (Long. 1+ lin.) 
Mus: femoribus intlermediis subtus a medio 
ad apicem barbatis. 


aliis sectionibus. Verum hos characteres forte nimis 
delicatos nec satis manifestos multi judicarent. Isitur 
in diagnosi omisi, sed in delineatione annotavi. 


198 


Not. stagnicora Macou, Ins. Dipt. Su. å 
Buff. IH, 5297 (facie argentea, nec aliis notis 
Helin: unde non nisi conjectura, sed satis 
probabili, ad nostram referenda). 


Hab. in Ostrogothia in lacubus uliginosis, 
folia Nympheze natantia visitans, prope ”Sörby- 
holm paroec. Häradshammar satis copiose. 


Magnitudine, capitis forma et ecorporis statura 
N. cinere& similis, non tantom pictura sed segmento 
coste secundo paullo longiore differt. "Fota facies ex 
argenteo resplendens, epistomate rarissime et fortuito 
fiavedine, e€ vertice superfusa, inquinato. Gene et la- 
tera capitis, pectus ac pleur& albido-cinerex-. Ver- 
tex, dorsiim thoracis et scutellum e fulvescente inten- 
sius letiusque colorata quam in reliquis hujus se- 
etionis speciebus. Abdomen e flavescente griseum et 
thoracis latera magis vel minus grisescentia ex colore 
dorsi cinereum temperante. Orbita oculorum dimi- 
diam partis lateralis latitudinem vix xequatur. An- 
tenne nigre articulo tertio basi anguste testaceo, in 
mortuis sepe toto fusco-nigricante. Seta 8-10-radi- 
ata. Epistoma vix duplam antennarum longitudinem 
2equans. Ocnuli suborbiculares. Gene dimidiam fere 
oculi longitudinem 2xquantes. In thorace linea dor- 
salis brunnescens valde obsoleta, antica; in pleuris ma- 
eule nalle. Macule segmentorum abdominalinim ma- 
gneX, intus ad lineam mediam dorsi segmenti longitu- 
dinem fere equantes, versus latera abdominis sensim 
angustate, fere triangulares, margine inferiore modice 
sinuate, nigrofuscxe, subopacge. Femora et tibie extus 
cinerascentes. Tarsi toti testacei, antici parum fusce- 
scentes vel potius ex pilis crebrioribus nigris, adpres- 
sis apparenter obscuriores. Ale fere hyaling nervis 
fuscescentibus, certo situ parum flavescentibus. Seg- 
mentum coste secundum tertio vix duplo longius. 


4. N. dorsata gvriseo-cinerascens vertice dorsoque 
thoracis et scutelli dilutius grisescente-fulvo, 
facie lutescente, thoracis linea dorsali ferrugi- 
nea, macula segmentorum abdominalium utrim- 
que unica profunde sinuata fusca subnitida, an- 


199 


tennis nigris medio subtus late testaceis, tibiis 
tarsisque anlicis fuscescenti-cinereis, posteriori- 
bus testaceis, annulo tibiarum posticarum fusco. 


> 2 (Long. 1; lin.) 


Mas: femoribus intermediis a medio ad 
apicem barbatis. 


Hab. in foliis plantarum aquaticarum na- 
tantibus, ad Holmiam atque in Östrogothia ad 
Häradshammar et Gusum observata. 


Quamvis: colore faciei fere cum sequente N. cine- 
rea convenit, tamen precedenti O. stagnicole proxi- 
ma dorso thoracis, licet dilutius, fulvescente, distin- 
ctius uni-lineato et forma macularum abdomina- 
lium, atque in hujus societate folia Nymphex inter- 
dam visitat. A N. cinerea e contrario differt anten- 
narum articulo tertio latiore, epistomate dilutius co- 
lorato, macula segmentorum abdominalum utrimque 
tantum unica, majori, intense fusca, pedibus anticis 
cinereo-fuscescenutibus, articulo tarsorum ultimo extus 
leviter infuscato nec nigro, segmento costex secundo 
panlloe longiore. A N. stagnicola certe distincta episto- 
mate langvide lutescente, antennarum articulo tertio 
basi latius oblique testaceo, macula parva in pleuris 
brunnescente, tibiis posterioribus luteis, posticis tan- 
tum anguste nigro-annulatis, maculis abdominalibus 
margine inferiore exciso-sinuatis. Itaque procul du- 
bio specie diversa. — Corporis partes fere ejusdem 
coloris ac in N. stagnicola, latera capitis posteriora, 
peclus et femora cinerascentia, abdomen e flavescente 
griseum, dorsum thoracis lete fuscesceens. Maculze in 
segmento abdominis secundo obsoletiores, in tertio et 
quarto utrimque unica, sed adeo profunde sinnuata, ut 
bipartita fere videantur, quamvis basi revera coaliti 
sint lobi, quorum alter interior longitudine segmento 
parum brevior, alter versus latus abdominis brevis. 
In segmento quinto, ut solenne est, lobus lateralis 
deest. Hinc lobi interiores utrimque lineam subcon- 
tinuam dorsalem constituere videntur. Apex femorum 
omnium, tibiarumque anticarum basis et apex flavo- 
teslacea. Seta antennarum 8-10-radiata. Oculi, ge- 
ne, orbite oculorum ut in N. stagnicola. Segmen- 


200 


tum coste secundum mapnifeste duplam segmenti tertir 
longitudinem excedit. 


N. cinerea FAu. griseo-cimerascens vertice dor- 
soque thoracis et scutelli fusco-lutescentibus, 
facie lutescente, antennis nigris medio late te- 
staceis, maculis segmentorum  abdominalium 
utrimque binis ellipticis dilute fuscis obsoletio- 
ribus basi subconfluentibus, tibis tarsisque te- 
staceis. & 2. (Long. 1: lin.) 


Mas: femoribus intermediis subtus a me- 
dio ad apicem barbatis. 


FaAtréÉn Hydromyz. 8 (potissimum ex de- 
scriptione, quamvis alias formas simul com- 
prehendens), ZeTtTtERsTEDT Ins. Lapp. 717, a 
(nam 6 forte ab hac aliena), MeiceEn Zweifl. 
Ins. VI, 64? (non omnino indubia ob colorem 
macularum abdominalium nigrum, alis specie- 
bus, cum hac nostra sepe commixtis, ex. gr. 
N. maculate et N. annulipedi potius, minime 
vero N. cinere&e genuinum). — Figg. 11-15 
(caput, abdomen, ala et antenna). 


Hab. in uliginosis et fluminum ripis gra- 
minosis litoralibusque udis etiam marinis, per 
omnem Sueciam a Lapponia ad Scaniam vul- 
garis. 


Grisescens, lateribus corporis et abdomine sepius 
fere cinerascentibus. Vertex, dorsum thoracis et seutel- 
lum e fusco grisescentia, parum et sordide lutesecentia. 
Facies lzete lutescens, subnitida. Capitis latera grise- 
scentia. Linea plerumque thoracis media et macula 
in pleuris fuscobrunnescentes valde obsoletze, spe vix 
discernende. Epistoma duplam antennarum longitu- 
dinem subequans. Oculi suborbiculares, diametro lon- 
gitudinali transversum vix distinete excedente, Orbita 
parte epistomatis laterali dimidio tantum angustior. 
Gene dimidiam oculi longitudinem 2yquantes. Basis 
articuli antennarum tertius ultra medium oblique te- 


201 


stacea, apice et margine superiore nigris.  Seta 8-9- 
radiata. -Segmentorum abdominalium maculzx in se- 
cundo obsoletiores, in tertio et quarto utrimque binze, 
elliptice, in vivis dilute fusce, ambitu dilutiores et fu- 
scedine dilutiori basi subconfluentes.  Femora grise- 
scentia. Tibie et tarsi toti lutceo-testacei, articulo 
tarsorum ultimo extus nigro. T:bize postice interdum 
extus fusco-nigro leviter maculatzx. .: Alx subhyalinge 
nervis fuscescentibus. Segmentum coste secundum du- 
plam tertii longitudinem vix vel perparum excedens. 
— A N. riparia , N. annulipede et N. maculata , pre- 
ter diversitatem colorum differt oculis magis orbicu- 
latis, facie et orbita oculorum latioribus, genis lon- 
gioribus; a N. maculata corporis statura proxima, 
preterea thorace obsoletissime maculato, segmento 
coste tertio breviore, dimidiam segmenti secundi par- 
tem subxquante. 


bb) longitudine faciei latitudinem manifeste ex- 
cedente. 


5. N. maculata griseo-cinerascens vertice dorsoque 
thoracis et scutelli sordide griseo-lutescentibus, 
thorace brunneo-lineato maculatoque, facie lu- 
tescente, antennis nigris medio late testaceis, 
macula segmentorum abdominalium utrimque 
unica sinuata nigro-brunnea nitida, tibiis te- 
slaceis nigro-annulalis, tarsis anticis fuscescen- 
tibus, posterioribus testaceis. & 9. (Long. 1—1: 
lin.) — Fig. 16 (ala). 

Hab. in uliginosis continentalibus passim, 
Uplandixe ad Holmiam, Ostrogothix, Scanie. 


Not. cinerea minor, differt facie langvidius lIute- 
scente, verlice et oculorum orbitis angustioribus, ge- 
nis brevioribus, thorace lineato, maculis abdominis 
sinuatis, nigro-brunneis, nitidissimis, annulis tibiarum, 
segmento coste secundo breviore. — ”Thoracis latera 
et prescrtim abdomen ut plurimum cinerascentia. Ver- 
tex, thoracis dorsum et scutellum , translucente griseo, 
sordide lutescentia. Facies langvide lutescens, duplam 


202 


antennarum longitudinem subequans, subrectangularis, 
longitudine latitudinem saltim quarta parte excedente. 
Orbita anteocularis angusta, superne fere obsoleta. 
Antennarum articulus tertius basi ultra medium obli- 
que testaceus, apice et margine superiore nigris. Seta 
10-11-radiata, radiis basalibus crebris, Linex thora- 
cis quinque dorsales, medix tres anguste, laterales 
interrupte, lineola ante alas et macula in pleuris 
elongata, brunnescentes, opacx, in mare plerumque 
distinctiores. Abdomen ovatum e glaucescente cine- 
reum. Macula segmentorum abdominalium in secun- 
do subintegra, in reliquis margine inferiore sinuata, 
transversa, nigricans, parum brunnescens, valde nitida. 
Femora nigricantia, subgrisescentia, summo apice testa- 
ceo. Tibige antice et postice late, intermedixe angu- 
ste nigricanti-annulate. Tarsi antici fuscescentes, sub- 
annvulati, basi articulorum obsolete luteo. Alzx pure 
hyaling, nervo tantum transverso ordinario flavedine 
anguste cincto. Segmentum coste secundum manife- 
ste dupla tertii longitudine brevius, tertio fere dimi- 
dio longius. 

N. nigricornis WAHLBERG, grisescens vertice 
dorsoque thoracis et scutelli fusco-grisescentibus, 
facie dilute griseo-lutescente, antennis nigris, 
segmentorum abdominalium macula utrimque 
unica transversa sinuata fusca, pedibus anticis 
grisescente-nigricantibus, tibus tarsisque posteri- 
oribus pallide testaceis, tibiarum posticarum 
annulo nigricante. & 2 (Long. 1—11 lin.) 

Mas: femoribus intermediis subtus a medio 
ad apicem barbatis. 

Not. nigricornis P. F. WaAurBerG in lit- 
teris. 


Hab. in graminosis uliginosis minus fre- 
quens, in Uplandia ad Holmiam inque Ostro- 
gothia ad Sudercopiam et Häradshammar. 7 


Plerumque minor ceteris hujns sectionis speciebus, 
etiam N. maculata fere brevior et angustior, et pre- 


203 


terea magis grisea quam precedentes, obscurior, sub- 
inde e Vvirescente grisescens. Vertex, dorsum tho- 
racis et scutellum sordide lutescentia, Thoracis linea 
media antica, subinde tres anticg maculaque in pleu- 
ris brunnescentes obsolete, interdum vix conspieug. 
Epistoma e lutescente griseum , multo langvidius quam 
in N. cinerea, latitudine parwm longius. Orbita oculi 
fere dimidiam latitudinem partis epistomatis lateralis 
equans. Oculi suborbiculares. Gene manifeste di- 
midia oculorum longitudine breviores. Antennarum 
articulus tertius angustior quam in reliquis, totus ni- 
ger, subinde in vivis ad basin angustissime testacens. 
Seta 8-9-radiata. Macule segmentorum abdominali- 
um profunde sinuate, fere bipartite, transversim di- 
latate, opace. Trochanteres testacei, subtus cinera- 
scentes. - Femora nigricantia, apice testacea. Tibixe 
anticg femoribus concolores, basi testacex. Interme- 
die tote pallide testacex, postice testacex late nigro- 
annulate. Tarsi anvtici toti nigro-fusci, posteriores 
pallide testacei, apice fuscescentes. Alx subhyaling, 
nervis fuscescentibus. Segmentlum coste secundum, 
omnino ut in N. maculata , dimidio tantum longior 
tertio. Hac nota a N. cinerea ceterisque affinibus egre- 
gie dignoscitur. 


8. N. annulipes grisescens vertice dorsoque tho- 
racis et scutelli griseo-lutescentibus, facie lute- 
scente, articulo antennarum tertio testaceo apice 
nigro-fusco, segmentorum abdominalium macu- 
lis utrimque binis subequalibus ellipticis nigro- 
brunneis nitidis, tibis nigrofusco annulatis tar- 
sisque posterioribus luteo-testaceis, anticis fu- 
scescentibus. & 9. (Long. 1; lin.) 


Mas: femoribus intermediis subtus a medio 
ad apicem barbatis. 


Hab. supra aquam in arundinetis litorali- 
bus marinis et inter Equiseta paludum, in pa- 
roecia Jonsberg et ad Gusum Ostrogothix ob- 
servata. 


204 


Grisea, occipite et corpore sublus cinerascente. 
Vertex, dorsum thoracis et scutellum sordide e gri- 
seo lutescentia. Facies subrectangularis, longitudine 
saltem quarta parte longitudinem excedente, lzetius 
lutescens, subopaca. Orbita oculi parte epistomalis 
laterali fere triplo angustior. Antennarum articuli 
basales griseo-nigricantes. Seta 9-10-radiata. Macula 
parva brunnescens distincta mediis in pleuris. Abdo- 
minis griseo-cinerascentis maculex in segmento secun- 
do obsolete, in tertio, quarto et quinto utrimque 
binge, in tertio basi subconfluentes, laterales parum 
minores, in segmento quinto obsoletx.  Trochanteres 
testacei. - Femora griseo-nigricantia apice testaceo. 
Tibie pallide testacex, annulis nigrofuscis, anticarum 
et posticarum latissimis, intermediarum infra medium 
angustis. Tarsi antici infuscati, subannulati articulo- 
rum basi pallide testacea, posteriores pallide testacei 
articulo ultimo extus nigro. Ale hyaling nervis fu- 
scescentibus flavedine cincetis. Segmentum cost se- 
cundum duplam saltim tertii longitudinem &Xquatur. 
— Articulus antennarum tertius in mortuis, preser- 
tim feminis apice et superiori margine latius nigro- 
fuscus, in vivis et presertim maribus testaceus, apice 
tantum leviter fuscescens. 


N. cineream fere vrefert colore epistomatis vivide 
lutescente basique articuli antennarum tertii late te- 
stacea, sed manifeste differre mihi videtur capite et 
facie angustiore, orbita oculorum valde angustata, 
oculis late ellipticis nec fere orbicularibus genisque 
inde brevioribus, vix ultra quartam partem longitu- 
dinis oculi porrectis, articulo antennarum tertio su- 
perne tantum apice leviter fuscescente, macnlis seg- 
mentorum abdominalium brunneo-nigris, tibiarnum 
tarsorumque anticorum annulis, segmento costex se- 
cundo longiore. Revera magis accedit ad N. ripariam 
capitis, faciei et oculorum forma elongata. Sed hiec 
antennarum articulo secundo testaceo, abdominis for- 
ma magis elongata, elliptica, partiumque corporis va- 
riarum diverso colore facile dignoscitur. 


N. riparia MeicG. grisescens vertice dorsoque 
thoracis et scutelli e lutescente griseis, facie gri- 
sea subopaca, antennis tibius tarsisque lestaceis, 


205 


segmentorum abdominalium maculis utrimque 
binis inequalibus punclisque apicalibus nigro- 


brunneis nitidis. & 2. (Long 1:—2 lin.) 


Mas: femoribus intermediis subtus a medio 
ad apicem barbatis. 

MziGEn Zweifl. Ins. VI, 65 (procul dubio, 
quamquam ad colorem testaceum articuli an- 
tennarum secundi non animadvertit auctor). 


Hab. in ripis aquarum graminosis et arun- 
dinetis marinis in Uplandia ad Holmiam, Ostro- 
gothia inprimis litorali. Westrogothia ad Go- 
thoburgum, Scania. 


In hac sectione maxima, ut plurimum N. cinerea 
manifeste aliquanto major. Sed occurrit etiam duplo 
minor, ut in tota fere sectione solenne est. Ab 
omnibus mox dignoscitur articulo antennarum secundo 
toto testaceo, facie grisea. Caput, epistoma et oculi 
magis elongata, orbite angustissime, gene breves, 
abdomen ellipticum apice acutiusculum, speciem pre- 
terea definiunt. — Obscure grisescens, velut e viridi 
admixto subolivaceo-grisea, abdomine cinerascente vel 
e cinerascente griseo, occipite ac corpore subtus cine- 
rascentibus. Vertex, dorsum thoracis et scutellum ob- 
scure ac sordide griseo-lutescentia.  Epistoma ultra 
duplam antennarum longitudinem elongatum, longi- 
tudine saltim tertia parte latitudinem excedente, gri- 
seum, perparum in lutescentem vergens, vertice lang- 
vidius, omnino opacum. Orbita oculi angustissima, 
parte epistomatis laterali fere quadruplo angustior. 
Oculi late elliptici, linea longitudinali transversum 
tertia fere parte excedente. Gene valde abbreviate, 
certe sextuplo breviores oculi longitudine. Antenna- 
rum articulus primus brevissimus, &xgre conspicuus, 
griseo-nigricans, secundus et tertius testacei, margine 
superiore tertii summo obsoletius fuscescente. Setula 
articuli antennarum secundi satis conspicua, tertiam 
artienli partem saltim excedens = Seta ordinaria 13- 
15-radiata. Macula in pleuris parva, brunnescens, ob- 
soleta. Abdomen: ex ovato ellipticum, acuminatum. 
Segmenta duo anteriora immaculata. Maculge seg- 


206 


mentorum abdominalium, & eupreo nitide, interiores 
lineg dorsali medie adjacentes ovate, laterales trans- 
verse, majores. Puncta versus apicem segmentorum 
tertii et quarti nigro-brunnea, singula setam proufe- 
rentia elongatam, segmentum subequantem. Sete in 
apice segmenti quarti segmentum quintum longitu- 
dine superant, etin apice segmenti quiuti setule que- 
dam longiores”). Trochanteres testacei. Femora gri- 
seo-nigricantia apice testacea. Tibig et tarsi testacei, 
sepe omnino immaculati, tibiis subinde I: tantum po- 
sticis, |. anticis et posticis raro intermediis, indeter- 
minate fusco-annulatis I. extus fusco mnotatis. Ale 
flavescentes nervis longitudinalibus pallido-flavescen- 
tibus, transverso ordinario nigricante obsolete ac an- 
guste infuscato. Segmentum coste secundum dupla 
tertii longitudine vix brevius. 

10. N. guttiventis cinerascenti-grisea vertice dor- 
soque thoracis subconcoloribus parum flavescen- 
tibus, facie e lutescente grisea, antennarum ar- 
ticulo tertio apiceque secundi testaceis, maculis 
segmentorum abdominalium = utrimque binis, 
dorsalibus lineari-oblongis, lateralibus rotunda- 
tis minoribus nigro-fuscis, tibiis tarsisque luteo- 
Lleslaceis. & 2. (Long. 11 lin.) 

Mas: femoribus intermedius subtus a me- 
dio ad apicem barbatis, maculis abdominalibus 
lateralibus obsoletis. 

b abdomine immaculato, unicolor. 

Hab. in scirpibus et arundinetis marinis 
prope litora copiosissima, in OÖstrogothia ad 
Jonsberg mense Julio observata. 


”) Juvat observare setas apicales segmentorum abdomi- 
nalium in Notiph, riparia analogas esse setis in Not. 
caudata laudatis, neque minus in illa esse conspi- 
cuas, quam in hujus femina. Itaque quantumvis 
insolita ratione armari videtur apex abdominis in 
mare Not. caudate, intra sectionem hujus tamen non 
deesse exemplum similitudinis, in Not. riparia ani- 
madvertimus. 


207 


Grisea magis I; minus cinerascens, vertice, dorso 
thoracis et scutello fere concoloribus, plerumque per- 
parum flavescentibus.  Facies corpori subeconcolor, 
sepe grisea, interdum pallide lutescens, ultra duplam 
antennarum longitudinem elongata, subrectangularis 
longitudine latitudinem saltim quarta parte excedente. 
Orbita oculi parte epistomatis laterali triplo et ultra 
angustior. Antennarum articulus secundus nigricans 
apiculo testaceo, tertius testaceus margine tantum su- 
periore apiceque in vivis leviter fuscescentibus, in 
mortluis et presertim feminis distinctius infuscatis. 
Seta 10-12-radiata.  Macula brunnescens in pleuris 
plerumque nulla, rarius vix conspicua. Abdomen ex 
ovato elliptiecum magis I. minus e flävescente cinera- 
scens. Macule in segmentis abdominalibus primo 
et secundo nulle, in tertio quartoque quatuor, dor- 
sales lineari-elongate, laterales minute punctiformes, 
interdum et in mare plerumque obsolete, in quinto 
bine dorsales lineari-oblonge. Coxe cinerascentes. 
Trochanteres påallide testacei. Tibig et tärsi e luteo 
testacei, tibiis anticis posticisque subinde extus nigro- 
fusco notatis, nec annulatis. Tibie et tarsi anticiin- 
terdum minus I. magis fuscescentes, in quibusdam 
speciminibus fere nigro-fusci, femoribus, preter api- 
cem testaceum nigricantibus extus cinerascentibus, 
subeoncolores. Ale flavescenti-hyaline, nervis longi- 
tudinalibus pallide flavescentibus, transverso ordinario 
nigricante obsolete et anguste infuscato. Segmentum 
coste secundum tertio triplo fere longius. — 6. corpore 
immaculato, primo quidem adspectu satis speciosa, sed 
in nulla re differt nisi defectu macularum abdomina- 
lium. Forma igitur obventitia nec varietas, quam 
singulatim notavimus ne cum Not. majore diversissi- 
ma forte commutetur. — Species Not. riparie proxi- 
ma, pre ceteris omnibus antecedentibus cinerascens, 
certe distincta et vivendi ratione, extra litora super 
aquam inter scirpos et arundines, notabilis. 


11. N. tarsata WaurB. grisescens vertice dorso- 
que thoracis et scutelli e griseo sordide lute- 
scentibus, facie lutescente, antennis nigris, ma- 
cula segmentorum abdominalium utrimque unica 
triangulari-dilatata subsinuata fuscescente, pe- 


208 


dibus griseo - nigricantibus tarsis posterioribus 


testaceis. A 2 (Long. 1: lin) 
Not. tarsata Waurg. in lilteris. 


Hab. precipue ad litora maris copiosissi- 
ma, rarius in paludosis et ad fossas in terra 
continente, in Östrogothia, Bahusia, Gottlandia, 
Scania. 


Plerumque e flavicante cinerascens, interdum fere 
cinerca, thoracis dorso, vertice et scutello plus minus 
e fuscescente sordide lutescentibus. Line& verticis late- 
rales cuneate, distincte in vivis obscure fusex. Epi- 
stoma duplam antennarum longitudinem subequans, 
una cum orbitis, parte laterali cireiter dimidio angu- 
stioribus, langvide lutescens. Longitudo faciei latitu- 
dinem parum sed manifeste superat. Oculi late ellip- 
tici.. Gene breviores, vix quartam partem longitudi- 
nis oculi equantes. Antenne tote nigre, articulo ter- 
tio cinereo-pubescente ovali. Thorax et pleure im- 
maculate.  Pectus et coxe cinerascentes. Maculre in 
segmento abdominis secundo obsolete, in posterioribus 
distinete, magne, versus latera abdominis dilatate, 
subtrigone, transverse, dilute fusce, opace. Tarsi 
antici tibiis Par SN posteriores testacei apice fu- 
scescentes. Al&e distincte flavicantes, nervis e pallido 
flavis. Segmentum coste secundum duplam tertii lon- 
gitudinem IR equatur. 


B. Alarum nervo costali in guarti longitudinalis 
apice desinente. 


Sectio 2. Telmatobia facie latitudine longi- 
tudinis, orbitis distinctis, epistomate inferne obso- 
lete bisulcato, area intermedia subequilata pa- 
rum convexa, apice preelabri intra marginem epi- 
stomatis late retusum prominulo, seta änptennarand 
subuuda, segmentis abdominis subincurvi subequa- 
libus, alis (obuat nervo transverso ordinario a 

margine 


209 


margine interiore retraclo, apice articuli antenna- 
rum secundi mutico. — Aeneo-nigre 


Mas: segmento abdominis sexto inflexo e li- 
neari-vblongo convexo-carinato, apertura ani ad 
basin segmenti sexti sita. 


12. N. aenea Fair. &eneo-virescens, thorace antice 


cupreo-aureo bilineato, facie e lutescente grisea, 
abdomine depresso ovato subreticulato-rugoso, 
tarsis basi pallide luteis, alis hyalinis & 9 
(Long. ultra 1 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 
longitudine excedente, Wriangulari, parum con- 
vexo, sexto ultra dimidiam abdominis longitu- 
dinem = elongato; femina: quinto anterioribus 
fere breviore, sextv brevi subprominulo. 


FALLÉN Hydromyz. 11. certissime (secun- 
dum specimina in ipsius et Acad. Scient. Holm. 
Museo, ab ipso communicata). — Fig. 17 (ala). 


Habitat ad ripas lacunarum paludumque 
coenosarum graminosas inque canaliculis et sca- 
turiginosis per Sueciam mediam et meridio- 
nalem, in Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia , 
Vestrogothia, Scania. 


Corpus breviter pubescens, e viridi geneum, tho- 
racis antico e cupreo aurato, lateribusque abdominis e 
violaceo aureis. Vertex Xxneo viridis. Facies magis 
minusve e lutescente refulgens. Linea orbitas lineares 
distinctas ab epistomate disjungens, satis profunde im- 
pressa et manifesta. Sulci epistomatis inferne incurvi, 
superne abbreviati, in medio fere faciei ad lineam im- 
pressam deficientes. Area intermedia a fronte ad api- 
cem transversim xequaliter convexa, parum dilatata. 
Antenne nigrofusce, subporrecte, seta adscendente, basi 
subpubescente. Oculi prominuli, suborbiculares. Gene 
ultra tertiam partem longitudinis oculi elongate. Dor- 


K. V. Akad. Handl. 1843. 14 


210 


sum thoracis antice e cupreo aureum, distincte ex oli- 
vaceo dilute bilineatum. Color autem cupreo-Xneus 
his lineis in tres dispescitur vittas, quas iunuunt qui 
thoracem lineis tribus notatum deseribunt. Abdomen 
late ovatum, planiusculum, dorso tenuissime, crebre 
undulato-rugoso. Segmentum secundum ad basin ob- 
solete livea una alterave impressum. Segmentum 
quintum versus apicem glabrum. Pedes xXnescentes, 
tarsis, posterioribus presertim, basi luteis apice fu- 
scescentibnus. Ale fere hyalive, aliquando subeinera- 
scentes, certo situ (ut in reliquis quoque hujus sectio- 
nis speciebus) ex coloribus Iridis eleganter variegalte, 
nervo transverso anteriore mox pone apicem nervi 
auxiliaris sito I. fere nervo auxiliari opposito. Seg- 
mentum abdominis sextum maris inflexum, dimidio 
abdomine fere longius, segmento quinto hune in fi- 
nem elongato, subtus exceptum, eximie convexo-cari- 
natum. — Przeter coloris diversitatem, a proxime se- 
quentibus differt forma abdominis multlo magis dila- 
tati, genis longioribus, alis fere hyalinis, nervi trans- 
versi anterioris situ ad basin ale propiore, maris seg- 
mento sexto duplo et ultra longiore. 

Obs. Delineatio Not. enex, a beato Farrén Hydrom. 
]. ce. data, apud legentes dubia de sententia auctoris 
non potest non movere. Tarsi et thorax lineis tribus 
subferrugineis notatus jam descriptam speciem indi- 
cant, clypeus albicans potiuns sequentem, Not. icene- 
scentem. Sed nervus auvxiliaris ad medium fere ale 
extensus in nullam hujus sectionis speciem, nobis co- 
gnitam, incidit. Quo pacto bec dubia tollantur, hac- 
tenus latet. At docuit me celeberr. Professor ZET- 
TERSTEDT ipsissimam illam speciem, quam supra de- 
scripsi, nec aliam, sub nomine Not. aenewe in- colle- 
ctione beati FALcLEs adesse. Specimina ab ipso Hol- 
miam missa, cum meis omnino congrua esse, ipse vidi. 


13. N. aenescens nigra aeneo-nitens, thorace an- 
tice obsolete bilineato, facie albicante, abdomine 
oblongo acuminato, basi impresso-rugoso postice 
levi, tarsis nigro-fuscis, alis cinereis. > 2 (Long. 
1 Lin. et ultra). 

Mas: segmento abdominis quinto anterio- 
ribus breviore, sexto inflexo brevi, quintam fere 


211 


partem abdominis squante; femina: segmento 
sexto brévissimo annulato, vix prominulo. 


Hab. in locis uliginosis Lapponie Lulensis 


ad Quickjock et Tjomotis, atque in Bottnia sep- 
tentrionali ad Råbäck et Harads (C. H. BOHEMAN) 
haud parce; in Ostrogothia ad Häradshammar 
in loco udo, raro; in Smolandia ad Anneberg 
(C. H. BoHemaAn) rarissime. 


6 tarsis basi pallide luteis. 
JVot. aenea ZETTERST. åns. Lapp. 718? 


Hab. in Lapponia Lulensi ad Tjomotis, C. 
H. BonEMAN. 


Species, ut videtur, magis septentrionalis, nec 
nisi rarius in Suecia media lecta. Pauca enim hujus 
specimina per plures annos loco unico in Ostrogothia 
contigit mihi prehendere, unicum in Smolandia cele- 
berrimo C. H. Bouneman. Idem vero e€x itinere 1843 
instituto haud pauca, in Lapponia et Bottnia collecta 
reportavit et benignissime communicavit — /Eneo- 
nigra, abdomine presertim &Xxnescente, thorace verti- 
ceque nigris nitentibus. Abdomen oblongum, longitu- 
dine dupla latitudinis et ultra, quare statura corpo- 
ris eximie differt a Not. e&nea, preterea colore multo 
magis &Xneo-virescente insigni. Caput magis abbrevia- 
tum, genis brevioribus, quartam partem longitudinis 
oculi vix equantibus. Orbite distincte, lineares, li- 
nea impressa ab epistomate disjuncte. Tota facies 
albicans, certo. situ &neo-nigro resplendens. Sulci epi- 
stomatis inferne incurvi, superne abbreviati. Area 
intermedia 2xqualiter convexa. Abdomen convexum, 
dorso segmentorum anteriorum planiusculo, impresso- 
rugoso, quarti quintique levibus pilosiusculis. Pedes 
Xneo-nitentes, tarsis nigricantibus opacis. Ale cine- 
rex, nervo transverso anteriori manifeste remotius a 
basi ale, pone apicem nervi auxiliaris posito, Seg- 
mentum sextum maris, intra marginem quinti excep- 
tum, hujus longitudinem subequans, dimidio et ultra 
brevius quam in Not. enea. — In b tarsorum basis 
pallide lutescens, nec alia re differt. Non dubito quin 


212 


hanc formam ante oculos habuerit celeb. ZETTERSTEDT 
I. c, qui etiam differentiam a N. e&neda FaALuEs fere 
premonstrat. 


14. N. guttipennis BonEmMAnN, nigra subnitida, tho- 
racis antico ferrugineo Hilinpatoe. facie nigri- 
cante, epislomate superne acute carinato, alle 
mine oblongo acuminato subtilissime punclu- 
lato, tarsis fuscesceniiins. alis fusco-flavescenti- 
bus albido-triguttatis, nervo transverso ordina- 


rio infuscato. & (Long. vix 1 lin.) 


Hab. in Lapponia Lulensi ad Quickjock, 
1843 a celeb. C. H. BoneEman detecta. 


Egregie distineta species, corporis stalura angu- 
stata Not. enescentem referens, sed hac et brevior et 
angustior. Corpus nigrum, parum nitidum. VWertex 
opacus, fuscus, macula media grisescente. Antica pars 
thoracis supra ferruginea, opaca, dilute cinereo-bili- 
neata. Segmenta abdominis omnia subopaca, subtilis- 
sime punctulata, sutura apicali intumescente nitida. 
— Facies nigricans, e pubescentia tenuissima certo situ 
subeinerascens. Orbite distincte, anguste. Episto- 
ma superne a fronte ad medium acute carinatum, 
utrinque impressum, inpferne planiusculum apice re- 
clinato. Genz Hreves, circiter quartam partem lon- 
gitudinis oculi equantes. Antenne fusecx. Pedes ni- 
gri, tarsis nigrofuscis opacis. Ale flavescentes sed si- 
mul infumate, unde fusce apparent. Nervi alarum 
nigri. In transverso ordinario macula nigro-fusca, or- 
bicularis, obsoletior. Gutta albida ante et altera pone 
transversum ordinarium, tertia pone transversum an- 
teriorem, in nervo longitudinali tertio. . Segmentum 
abdominis quintum in mare longitudine juårtum 
equans; sextum inflexum, quarta abdominis parte 
longius. 


Obs. 1. N. enea 8. Farrén Hydromyz. 11, teste 
celeb. ZETTERSTEDT, distincta species, addböda est. 
Sed hujus speeiei dilucidatio a laudatissimo viro 
est exspectanda, qui binos mares in Ostrogothia 
ad Lärketorp a se inventos esse litteris indicavit, 


213 


simul observans dignposci linea supra antennas ful- 
va et tarsis totis pallide flavis. 


Obs 2. Denique notanduwm censeo, quod in col- 
lectione adsit mas ex Ostrogothia, speciei forte di- 
stincte, sed N. enee Faun. proxime. Corporis for- 
ma, colore et indumento fere cum hac convenit. 
Attamen abdomen magis dilatatum ac brevius, tho- 
racis dorsum vix cuprev-aurenm, subenescens, Ve- 
rum manifeste differre videtur epistomate et ratione 
segmentorum abdominis posteriorum. Scilicet epi- 
stoma album, apice late arcuato-impressum; seg- 
mentum abdominis quartum tertio vix longius, 
quintum longitudine quartum parum excedens, sex- 
tum inflexum, lineari-oblongum, carinatum, intra 
marginem quinti comprehensum, nec ad marginem 
quarti porrectum, vix dimidiam abdominis partem 
longitudine equans. Basis, non tantum metatarso- 
rum, sed etiam tibiarum, summa testacea. Nervus 
longitudinalis alarum secundus paullo longior quam 
in N. enea Fan. et apice subrectus. 


Sectio 3.  Hydrellia Macu. facie angustata, 
latitudine dimidia fere longitudinis, orbitis oculo- 
rum obsoletissimis, epistomate inferne leniter con- 
vexo-incurvato esulcato, area intermedia partes la- 
terales angustissimas subexcludente, preelabro in- 
cluso, apice vix prominulo, abdomine convexo re- 
cto, segmentis posterioribus longioribus, seta an- 
tennarum radiata, lobulo alarum abbreviato, ner- 
vo transverso posteriore a margine interiore re- 
traclto. 


Aas: segmento abdominis quinto longiore, 
sexto inflexo appendiculato, appendice squamee- 
formi, apici segmenti adnexa, bifida, ventri arcte 
applicata, intra marginem segmenti quinti excepta, 
tarsis concolore, apertura ani discum segmenti 


sexli occupante. 


214 


a) segmento cost&e secundo tertium longitudine 
excedente. 


15. N. caesia cinerascente-cesia thoracis bilineati 
-scutellique dorso fuscescente, macula dorsali 
segmentorum abdominalium quatuor anteriorum 
brunnescente-fusca, antennis tarsisque  nigris, 
epistomate aureo-lutescente 1. subargenteo pro- 
truso-ampliato obluse carinato incurvato-descen- 
dente, margine antico rectangulatim-retuso, prae- 
labro apice prominulo palpisque subexsertis, seg- 
mentis abdominis posterioribus subzequalibus, 
coste secundo tertium longitudine parum exce- 


dente. & 2 (Long. 11-lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 
2equante apice anguste truncato, sexti inflexi brevis 
appendice ovata apice bifida quintum vix equante, 
tibiis intermediis compresso- dilatatis; femina: 
segmento quarto quintum acuminatum manifeste 
excedente, tibiis intermediis vix dilatatis. > 


Hab. in foliis natantibus Nymphee a li- 
tore remotioribus. Hactenus non nisi ad Holmi- 
am, in lacu coenoso Clara sjö, ad finem mensis 
Julii (1844) primum, at ibi satis copiose, ob- 
ser vata. 


Inter species indigenas maxima, eximie distincta 
et memorabilis ob structuram inprimis faciei magis 
normalem, quam in ulla alia Hydrelliarum nostratium; 
et ad faciem sectionum Notiphile antecedentium pro- 
pius accedentem. Habitus tamen totius corporis, con- 
formatio abdominis , appendix segmenti sexti in mare 
squameformis, nervorum in alis, presertim transver- 
sorum situs, Hydrelliam veram produnt. — Caput po- 
stice, latera thoracis pedesque extus (tarsis exceptlis) 
e cesio magis minusve cinerascentes. Abdomen ple- 
rumque lete cestum, in ambitu macularum abdomi- 


215 


nalium cyanescens. Segmenta abdominis primum et sc- 
cundum dorso Jate fusco=-brunnescentia, in tertio macula 
magna margine apicali arcuato, in quarto macula basalis 
minor triangularis. Hinc macula segmentorum anterio- 
rum trium communis, magna oritur; sed macula segmen- 
ti quarti plerumque distineta, nec basi cum macula tertii 
confluens. Segmentum abdominis quintum immacula- 
tum. Macula verticis media cinerascens, apice indetermi- 
nate fusconigra, truncata. Liner laterales cuneatzx, nigri- 
cantes, certo situ subvelutine. Antenn nigra intus fu- 
scescentes, facie triplo breviores, articulo tertio ovato. 
Seta ordinaria radiata, radiis quinque, basalibus, brevi- 
bus, apice fere a medio nuda. Orbite oculorum su- 
perne angustissime, subobsolete, inferne distinctiores. 
Oculi ovales. Gene sat elongate, tertiam circiter par- 
tem oculi longitudinis equantes. Epistoma convexo- 
ampliatum, medio protrusum, obsolete bisulcatum, 
partibus lateralibus distinctis, superne abbreviatis, vi- 
brissis 6—7 ornatis. Area epistomatis intermedia su- 
perne orbitis contigua, latiuseula, sensim modice di- 
latata, medio longitudinaliter obtuse carinata, utrin- 
que ad carinam impressa, apice incurvata, rectangu- 
latim-retusa, margine apicis superiore fere truncato, 
subrecto, laterali longe descendente. Apex prelabri 
cinerascens, supra palpos subexsertos, sub margine an- 
tico epistomatis, prominulus. - Proboscis nigrofusca, 
apice pilosa. Color epistomatis varians, interdum ex 
aureo fulvescens vel lutescens, rarius snabargenteus , 
sepe medio argenteo-albicans, ad latera lutescens. 
Thoracis dorsum dilute fuscescens, lineis dorsalibus dua- 
bus approximatis, postice abbreviatis, dilute olivaceis, 
certo situ e violaceo resplendentibus, ad latera obso- 
lete fusco-violaceo variegatum. Tibixe intermedige in- 
tus complanate, extus in mare distiucte, in femina 
perparum convexo-dilatate, postice incurve. Tarsi 
toti nigri metatarsis posticis intus luteo-pilosis. Ale 
cinerascentes, apice obtusiuscule. Segmentum costa 
secundum  longitudine tertium parum, vix quidem 
quarta parte, excedit. -— Ahbdominis segmentum quar- 
tom, in utroque sexu, quinto aliquantum longius; 
quintum?: maris convexum, apice truneatum, longitu- 
dine quarto vix brevius, feminae quartum acuminatum 


216 


vix equans, margine, presertim post mortem incurvato, 
sextum annulatum obtegente. 


16. N. concolor cinereo-fusca pedibus concoloribus, 
epistomate obtuse gibberoso-carimato vix de- 
scendente fulvescente, alis cinereis, segmento ab- 
dominis quinto quartum subrequante, costeque 
secundo tertium longitudine parum excedente, 


& 2 (Long. 1 lin.) 


Mas: antennarum articulo tertio fla vo, apice 
superne nigro-punctato, segmento abdominis 
quinto quartum evidenter excedente, appendice 
segmenti sexli quinlum vix equante, apice emar- 
sinata Iobis obtusis rotondatis; femina: anten- 
nis nigris, segmento abdominis quinto quartum 
longitudine parum excedente. 


( Hydr. cinerascens Macu.. Su. å Buff. II, 
526 forte ad hujus feminam  referenda  foret, 
sed descriplio nimis incompleta). — Figg. 22, 
23 (ala et segmentum sextum maris). 


Hab. in foliis natantibus plantarum aqua- 
tilium ,  presertim Nympheexe copiosissime, in 
Uplandia ad: Holmiam, inque Östrogothia ad 
Gusum et ad Sörbyholm paroecie Häradsham- 
mar observata. 


b epistomate argenteo. & Q 


Hab. cum oa infrequentior in foliis Nym- 
phaea et Polygoni amphibii. 


Inter maximas hujus sectionis, preter preceden- 
tem, N. cesiam, vix ulli magnitudine cedens, tota cum 
pedibus obscura, corpore rufo-fusco, lateribus tho- 
racis et corpore subtus griseo-cinerascentibus, abdo- 
mine maculaque verticis parum &nescentibus. Epi- 
stoma satis elongatum, triplam fere antennarum lon- 
gitudinem xquans, inferne modice dilatatum, perpa- ” 
rom leniterque incurvatum, nec propie carinatum, sed 


217 


a lateribns versus lineam mediam longitudinalem con- 
vexo-gibberosum, unde obtuse carinatum apparet. 
Vibrisse circiter 6, distincte, sat valide, elongate. 
Macula frouvtalis epistomati concolor, in b alba, in a 
aliquando obsoletius albicans, plerumque fulvescens. 
Line& verticis laterales cuneate atre. Articulianten- 
narum basales nigri. Articulus tertius in 2 concolor, 
vix basi angustissime dilutior, in mare tantum extns 
superne infuscatus, basales subequans, apice rotunda- 
lus. Seta 6-radiata, radiis distantibus. Oculi oblon- 
gi, latitudine eireiter dimidia longitudinis. Ahbdomen 
ovalum, maris paullo angustins, acuminatum. Ale 
distincte cinere& nervis nigris. Segmentum costx se- 
cundum longitudine quidem tertinm excedit, von ta- 
men dimidio longius. — 46 nullatenus differt nisi co- 
lore epistomatis. — Coloris similitudine ad N. fuscam 
(n. 24) accedere videtur. Sed differt corpore latiore, 
abdomine maris ovato, apice acuminato, nec convexo- 
subgloboso, segmento quinto longitudine quartum 
parum excedente nec fere duplam quarti longitudi- 
nem 2xquante, antennarum articulo tertio in mare 
semper flavo nec nigro, nervo longitudinali alarum 
secundo paullo longiore. Utique femine variet. pb 
egre a feminis N. fusce dignoscuntur, nisi animad- 
veriatur ad formam abdominis in illis- latiorem, 
magis ovalam, segmenlum costale secundum tertio 
longius et epistoma latius ac medio longitudinaliter 
parum protrusum. 


17. N. nigripes ZetTERST., ”cinerea, pedibus con- 
coloribus immaculatis, epistomate antennisque 
flavescentibus, puncto supra antennas albo, alis 

RR sor P PR ja 
hyalinis. 3 ZeTtTERST. Ins. Lapp. 717 (Long. 
vix i lin.) 

Hab. in Lapponia Umensi rarissime, ZET- 
TERSTEDT. 

Indagatori celeberrimo soli cognita. Sed mihi 
quzerenti benevole rescripsit, a Not. concolore, ceterum 
proxima et longitudine nervi alarum longitudinalis 


secundi, indeque segmeutorum costalinm ratione simili, 
differre epistomate minus convexo, dilute flavescente, 


218 


articulo antennarum tertio toto flavo, tarsis piceis, 
alis byalinis, denique minutie. 

18. N. plumosa FaAir., oeneo-fusca, epistomate pla-” 
niusculo ecarinato subzequilato griseo, macula 
frontali argentea, antennis nigris, tarsis flavo- 
testaceis, alis subhyalinis, segmento costa se- 
cundo tertium longitudine fere dimidio exce- 


dente. & 2 (Long. vix 1 lin.) 


Mas: antennis apice subtus flavis, tarsis 
apice summo infuscatis, segmento abdominis 
quinto quartum longitudine parum excedente, 
appendice sexti fusco-testacea quintum subee- 
quante, ovata, apice bifida lobis acutiusculis, 
margine apicis albo-pubescente; femina: an- 
lennarum articulo tertio nigro, tarsorum arti- 
culis inferioribus fuscescentibus, segmento abdo- 
minis quinto quartum vix longitudine excedente. 
— In copula pluries visa. 


FarrÉs Hydromyz. 9 (Meicen VI, 67, ex 
opusculo Falleniano tantum exscripta). — Figg. 
20, 21 (Ala et segmentum maris sextum). 


Hab. locis udis ac uliginosis graminosis, in 
Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia passim, YVe- 
strogothia, Smolandia, Scania. 


Fusca abdomine zxnescente, lateribus thoracis cor- 
poreque sublus cinerascentibus. Epistoma transver- 
sim parum et 2xqualiter convexum, latitudine duplo 
et ultra longius, versus apicem parum dilatatum, gri- 
seum, aliquando magis e cinereo lutescens. = Articu- 
lus antennarum tertins subtus flavus, in femina to- 
tus niger, basales subequans, apice rotundatus. Seta 
8-10-radiata, radiis basalibus densis. Oculi late ellip- 
tici. Vibrisse 5 validiusculge. Macula media verti- 
cis eneofuscea parum nitida, lineis lateralibus atris 
velulinis. Abdomen ovatum , acutiusculum. Segmen- 
tum coste secundum longitudine tertium excedit, sed 
vix dimidio longius. — Ab omnibus mox dignoscitur 


219 


epistomate angustiore, equaliler convexo, ecarinato el 
magis minusve lutescente griseo. 


19. N. pilitarsis fusco-grisescens, epistomate pla- 
niusculo obsolete carinato, inferne modice dila- 
tato, sordide fulvescente, antennis fuscis, pedi- 
bus fusco-nigricantibus, coxis anticorum  flavo- 
testaceis, metatarso posticorum intus fulvescente- 
sericeo, alis cinerascentibus, segmento coste se- 
cundo tertium longitudine parum excedente. & 
2 (Long. 3 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 
longitudine duplo excedente, truncato, appen- 
dice segmenti sexti ipsum segmentum z2equante, 
ovata, bifida, cinerascente, coxis anticis flavo-te- 
staceis basi cinereis; Femina: segmento quinto 
quartum longitudine parum excedente, sexto 
annulato brevi prominulo, coxis anticis extus 
cinereis. 


Hab. in graminosis udis, in Uplandia ad 
Holmiam, Ostrogothia passim, minus frequens. 


E fuscescente grisescens corpore subtus et late- 
ribus thoracis griseo-cinerascentibus, abdominis dorso 
Xeneo-fusco.  Epistoma parum convexum, carinula 
media longitudinali acutiuscula, versus apicem obsole- 
scente, a latere visa distinetius conspicua, notatum, 
a medio inferne sensim dilatatum, ex aureo fulvescens, 
subinde dilutius, flavum. Wibrisse 5. Macula fron- 
talis epistomalti concolor I. paullo langvidior, e cine- 
rascenti flavicans. Oculi ovales. Vertex grisescens, 
lineis lateralibus fuscescentibus. Antenne in utroque 
sexu fuscx, articulo tertio basales, magis nigricantes, 
subequante. Seta 5-6-radiata. Abdomen oblongum 
apice obtusum, maris truncatum. Coxe pedum po- 
steriorum cinerascentes, anticorum in mare flave, basi 
cinerex, in femina extus cinerascentes, intus pallide 
testacex. Pedes e grisescente-nigricantes, tarsis nigris 
posticorum metatarso intus dense sericeo-fulvescente- 


220 


piloso. Ale non pure hyalinge sed cinerascentes ner- 
vis nigricantibus, Segmentum coste secundum tertio 
paullo longius. — Plerumque N. plumosa minor, fere 
N. SVE, equalis, a qua certissime distineta, corpo- 
ris colore omni ratione obscuriore, nervo secundo lon- 
gitudinali alarum breviore, epistomatis carinula acu- 
tiuscula, coxis anticorum semper flavo coloratis, me- 
tatarsis pedum omnium concoloribus. 


20. N. griseola Fan. griseo-subvirescens subtus 
plursibeo-incana; epistomate parum con vexo, ob- 
tuse subcarinato, vix descendente, antennis nigris, 
metatarsis posterioribus flaro-tesktasnist alis lol 
gatis hyalinis, segmento coste secundo tertium 
longitudine dimidio et ultra excedente. & CQ 


(Long. 3 lin.) 


Mas: epistomate sordide fulvescente, seg- 
mento abdominis quinto duplam  fere quarti 
longitudinem 2equante, truncato, sexti inflexi ap- 
pendice ovato-rotundata, apice cordato-emargi- 
nata, flavo-testacea; femina: epistomate sordide 
lutescente, segmento quinto quartum parum ex- - 
cedente, sexto annulato brevi. 


FaArrEn Hydromyz. 9 (exclusa femina epi- 
stomate argenteo); ZETTERSTEDT Ins. To 717 
(5 P rite distincte, sed neque in Lapponicis 
speciminibus pluribus, a me visis, macula fron- 
talis est alba); MeEiGEn Zw. Ins. VI, 66? (vix, 
ob epistoma pallidum, basin articuli antennarum 
tertii pallide flavescentem, maculamque frontalem 
albissimam, que omnia potius Not. plumosam 
Farr. indicant). — Figg. 18, 19 (Ala et Seg- 


mentum sextum). 


Hab. in graminosis udis, precipnue carice- 
tis, ad ripas amnium et rivulorum sat frequens 
per omnem, ut videtur, Sueciam: in Lapponia, 


221 


Bottnia septemtrionali, Uplandia, Ostrogothia, 
Smolandia, Scania. 


b. fuscitarsis, tarsis tolis fusco-nigrican- 
tibus. 


. Hab. in paludosis graminosis frigidis pas- 
sim cum a. 


Colore corporis dilutiore, subtus plumbeo l. glau- 
cescente-incano, dorsi thoracis griseo-fuscescente, ab- 
dominis griseo-virescente, parum &Xnescente, femorum 
ac libiarum extus incano-grisescente, precipue autem 
epistomate in medio longitudinaliter eximie protruso- 
carinato, nervoqve longitudinali alarum secundo magis 
elongato atlque segmento costx secundo inde longiore, 
non quidem duplam tertii longitudivem plene equante 
sed sesquiplicem excedente, ab omnibus dilfert. Sola 
N. incana propius ad hanc accedit colore corporis 
subtus incano-cinerascente, sed dignoscitur epistomate 
albicante, dorso thoracis et abdominis obscurioribus, 
alis cinerascentibus, nervo longitudinali secundo ali- 
quantulum breviore. — Epistoma a medio versus api- 
cem modice dilatatum, vix descendens, utrimque a 
lateribus versus lineam mediam longitudinalem con- 
vexo-protrusum, et inde apparenter late ac obluse ca- 
rinatum, in mare sordidius fulvescens, aliquando mi- 
nialum, raro epistomati feminge fere coucolor; in fe- 
mina dilutius, lutescens I. e griseo lutescens. Wibris- 
se manifeste 4, quarta infima brevissima. Anvtenna- 
rum articulus tertius fusco-nigricans. Macula fron- 
talis in utroque sexu epistomali concolor I. parum di- 
lutior, interdum in ambitu sordide albicans, numqnam 
revera alba. Oculi ovales. Seta antennarnum 5-radi- 
ata. Metatarsi raro tanlum postici, plerumque po- 
steriores, interdum omnes toti 1. basi flavo-lestlacei. 
Apex tarsorum fuscescens. Ale fere pure hyalinge, 
longiores quam in aliis specicbus, duplam abdominis 
longitudinem fere &quantes, nervis tenuibus pallido- 
fuscescentibus, certo situ pellucidis. 


b differt tantum pedibus totis obscuris, metatarsis 
ut in 4, intas dilute flavo-pilosis. Transitus etiam 
manifesti observantur. Tgitur obventitia forma, revera 


222 


parum memorabilis, quam tamen notavimus ne forte 
cumiN. pilitarsi diversissima confundatur. 


21. N. incana griseo-fuscescens abdomine zenescen- 
te, subtus einerascente-incana, epistomate pla- 
niusculo subearinato albicante subopaco, geni- 
culis summis metatarsisque posterioribus flavo- 
testaceis, alis cinerascentibus, segmento costee 
secundo sesquiplicem tertii longitudinem vix 


equante. & 2 (Long. fere 1 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto quartum 
longitudine fere duplo excedente, truncato, sexti 
appendice lineari-ovata convexa fusco-cinera- 
scente, apice bifido lobis acutiusculis flavo-te- 
stacels; femina: segmento quinto quarti [ere 
sesquiplicem longitudinem 2equante, sexto annu- 
lato brevi prominulo. 


Not. griseola FALrÉn Hydromyz. 9. fe- 
mina? 


Hab. ad margines fossarum et canalicula- 
rum graminosos, ut videtur, minus vulgaris et 
extra societatem N. griseolce in Östrogothia ad 
Häradshammar et passim copiose, Smolandia 


(C. H. BoHEMAN) Scania (J. W. ZETTERSTEDT). 
b. obscurata tarsis totis fuscescentibus. 


Vertex, thoracis dorsum et scutellum intense fu- 
scescentia, opaca. Abdomen dorso fuscescens, lateri- 
bus grisescentibus, viridi-enescens. Corpus subtus 
cum femoribus tibiisque extus ineanum, nec glauce- 
scens, lateribus thoracis magis minusve cinerascenti- 
bus. Colore igitur obscuriore a N. griseola discedit. 
Epistoma inferne modice dilatatum, parum convexum 
et inde medio longitudinaliter perparum protrusum 
vixque apparenter obtuse carinatum, Vibrisse 5. An- 
tennarum articulus tertius fusco-nigricaus. Seta 6-7- 
radiata. Alzxz manifeste cinerascentes nervis fuscescen- 
tibus, breviores quam in N. griseola. Ab hac distin- 


223 


ctam ct sui juris speciem esse, preter coloris diversi- 
talem, docent epistoma minus protrusum, nervus ala- 
rum longitudinalis paullo breviorv, denique appendicis 
in mare diversa forma et pictura. 

b. tantum melatarsis obscuris differt, fuscitarsi 
precedentis analoga, cum a rarius obvia. 


Obs. Inter magnam speciminum copiam nobis ad- 
sunt duo feminea epistomate Zutescente a reliquis di- 
vergentia sed de cetero omnibus characteribus, forma 
epistomatis minus protrusa ut et macula frontali alba, 
ita congruentibus, ut non possint non ad N. incanam 
referri. Non ex varietate coloris in epistomate diju- 
dicandam esse speciei dignitatem jam notavimus, sed 
ex notis essentialibus a forma partium maxime peten- 
dis. Nec desunt ejusmodi varietatis exempla in aliis 
speciebus. 


22. N. albifrons Fair., griseo-fusca subtus albi- 
do-incana, abdomine 2neo-nigro, epistomate 
plano tenuiter carinato, inferne utrinque im- 
presso, sericeo-candido, macula frontali conco- 
lore, tarsis omnibus pallide testaceis, alis cine- 
rascenlibus segmento coste secundo sesquiplicem 
tertii longitudinem sequante. (Long. + lin.) 


Far. Hydromyz. 10. — Vivam non vidi, 
sed specimen in Muszo Reg. Acad. Scieutt. a 
beato FALLrÉn determinatum deseripsi. 


Hab. in Scania FALLEN el ZETTERSTEDT. 


Color verticis dorsique thoracis obscurus quidem 
nec tamen niger, sed fere fuscus. Abdomen nigrum 
nitidam. Epistoma fere omnino planum , neque trans- 
versim convexum, neque medio protuberans, sed li- 
nea longiludinali elevata tenui carinatum, sericeo Il. 
argenteo candidum, inferne utrimque linea tennissi- 
ma impressa. Vibrisse breves, pauce (quantum vi- 
deo tantum 3). Seta 7-radiata. Pedes nigricantes, 
tibiarum apice tarsisque pallide testaccis, summo tar- 
soruwm apice nigricante. Ale cinerascentes. Segmen- 
tum coste secundum dimidio longius tertio. — Inter 


224 


minimas censenda. Differt a N. griseola, non tantum 
corporis colore longe obscuriore, sed alis nervoqne 
longitudinali secundo longioribus; a N. incana colore 
presertim abdominis nigro, nitido et epistomatis argen- 
teo-resplendente, ab utraque epistomate plano, tenui- 
ter carinato. Colore corporis ad N. nigricantem (infra 
30) accedere facile existimetur; sed longe diversa nervo 
longitudinali secundo longiore, epistomate distinctius 
carinato, et vibrissis brevioribus. Ab omnibus re- 
cedit tarsis tolis dilute coloratis. 


23. N. geniculata Wauus. grisco-fuscescens subtus 
cinerascens, epistomate convexo-incurvato ecari- 
nato, inferne valde dilatato descendente, argenteo 
vel aureo-flavescente, palpis apice compresso-di- 
latatis exsertis, antennarum apice subtus, geni- 

culis, tibiarum apice metatarsisque posticis NE 
flavo-testaceis, alis cinerascentibus, segmento 
coste secundo longitudinem tertii sesquipliceem 


vix equante. & 2 (Long. 1—11 lin.) 


Mas: articulo antennarum tertio flavo-te- 
staceo, apice superne vix infuecato, abdomine 
angustalo subeylindraceo, segmento abdominis 
quinto duplam quarti longitudinem equante, 
sexto basi prominulo convexo, appendice fusce- 
scente, brevi, apice emarginata; femina: anten- 
nis superne fusco-nigricantibus, abdominis el- 
liptici segmento quinto quartum longitudine pa- 
rum excedente, sexto prominulo. — In copula 
capta. 

Hab. in foliis presertim Nymphae natan- 
tibus, in Uplandia ad Holmiam, in Ostrogothia 
ad Gusurn (a P. F. WAHrnBErRG primum obser- 
vata) et in lacu Sörbyholmensi paroec. Härads- 
hammar, satis infrequens, 

b) flavitarsis tarsis omnibus flavo-testaceis, 
apice tantum sumino fuscescentibus. P 


Hab. 


225 


Hab., cum a in foliis Polygoni natantis ad 
Sörbyholm , Häradshammar. 


Species valde insignis ob epistoma pre&eter solitum 
inferne dilatatum, descendens, late retusum, palpos 
apice spathulato exsertos, formam abdominis in mare 
prorsus singularem, cylindraceo-angustatam et seg- 
menlum hujus sextum non totum inflexum, sed basi 
convexa pone quintum eminens. H&ec abdominis in ma- 
sculis fabrica apud proxime sequentem Not. fuscam vedit, 
sed longe minus exstans, propter segmenti sexti basin 
convexam multo breviorem. — Vertex grisescens li- 
neis lateralibus cuneatis nigro-fuscis. Thoracis dorsum 
griseum parum fuscescens, lateribus et corpore sub- 
tus cinerascentibus. Abdomen fuscum lateribus gri- 
sescens, vix &nescens. Thorax feminze colore fusco 
intensiore tinctus. Epistoma infra medium sensim 
versus apicem in duplam et ultra partis superioris la- 
titudinem dilatatum, margine late cordato-retusum, 
longitudinaliter leniter convexo-incurvatum, transver- 
sim vix couvexum, in utroque sexu sxpius argenteo- 
resplendens, sepe aureo flavescens. Vibrisse elongatxe 
subequales, in omnibus, quot vidi, maribus 7, in 
feminis 5 1. 6. Antenne breves, quarta epistomatis 
parte fere breviores, articulo tertio in mare pallide 
flavo-testaceo superne fusco-punctato, in femina su- 
perne late fuscescente. Seta 6-radiata. Oculi ovales. 
Pedes griseo-fuscescentes, apice coxarum antlicarum, 
genubus, tibiarum apice metatarsorumque basi flavo- 
testaceis, geniculis pedum posteriorum in femina sepe 
tantum flavo-punctatis basique metatarsorum angu- 
stius testacea. Segmentum coste secundum manifeste 
tertio, nec tamen dimidio, longius. 


b. differt modo tarsis pedum omnium flavo-testa- 
ceis, apice summo fuscescente. Primo adspectu ab a 
satis aliena videtur, sed omnibus notis principalibus 
convenit. Feminas tantum prehendere mihi contigit, 
sed epistomate tum argenteo tum aureo-flavescente. 


b) segmento costali secundo tertium subegquante. 


24. N. fusca fusco-nigricans pedibus concoloribus, 
subtus obscure cinerea, epistomate convexo-sub- 


K. V. Akad. Handl. 1843. 15 


226 


carinato descendente subargenteo, antennis nigris, 
alis cinereis, segmento coste secundo tertium 
vix excedente. &A 9. (Long. 1 lin.) 


Mas: abdomine angustato subeylindraceo, 
segmento quinto duplam fere quarti longitudi- 
nem equante, sexto basi convexa prominulo, 
appendice brevi ferruginea bifida; femina: seg- 
mento abdominis quinto quartum 2equante, 
sexto annulato manifeste prominente. & 9. 


(Long. 1 lin.) 


Hab. in foliis natantibus Nympheze et Po- 
lygoni amphibi in lacu Sörbyholmensi paroec. 
Ostrogothig Häradshammar, sat copiose. 


Abdominis forma in masculis angustata proxime 
affinis precedenti. Corpore obscuro, fere unicolore pre 
omnibus insignis. Vertex nigricans subnitidus, lineis 
lateralibus cuneatis Jlatis, atris. Dorsum thoracis 
fusco-nigricans, certo situ e griseo fuscum, subopa- 
cum. Latera thoracis et corpus subtus obscure eine- 
rea, obscurius colorata quam in ulla alia specie. Ab- 
domen nigricans, subnitens nec &nescens. Pedes nigri- 
cantes, perparum grisescentes, tarsis nigris. — Epi- 
stoma transversim convexum , medio longitudinaliter 
protrusum et hinc apparenter obtuse carinatum, ver- 
sus apicem modice dilatatum, descendens. Wibrissae 
3 sat conspicux. Antenne nigre articulo tertio sub- 
quadiato, apice parum rotundato, basi intus cinera- 
scente. Seta 7-radiata. Ale obscurate, obscuriores 
quam antecedentis, nervis nigris. 


Obs. In consortio N. fusce, jam descripte, raris- 
sime Hydrelliam huic omnino, ut videbatur, similem, 
sed tarsis et articulo antennarum tertio in mare fla- 
vo-testaceis discedentem, inveni. <Deinde in lacu 
coenoso Holmiensi, Clara-sjö appellato, ubi N. /fusca 
tarsis et antennis in utroque sexu nigris distincta vix 
adest, cum celeb. Prof. P. Fr. WaunBerc utrumque 
illius sexum, folia Nymph. lutee visitantem, neque 
rarum observavi. Jure igitur quzeritur, an ab Hydr. 
fJusca specie diversa habenda sit. Ut observatoribus 


FER | 


ulteriori examini ansa detur, interea sequentibus notis 
designetur: 

N. JNYyrmphee fusco-nigricans subtus cine- 
rea, epistomate conyvexo-subcearinato descen- 
dente subargenteo, tarsis flavo-testaceis, 
alis cinerascentibus, segmento coste secun- 
do tertium vix excedente. I 2 (Long. vix 
1 lin.) 

Mas: abdomine angustato subceylindraceo, 
segmento quinto duplam fere quarti longitu- 
dinem 2quante, sexto basi convexa promi- 
nulo, antennarum articulo tertio flavo-te- 
staceo; femina: segmento abdominis quinto 
quartum 2Xquante, antennis nigris. 

Corporis forma et colore ad N. fuscam proxime 
accedit. Paullo tamen minor. Ale etiam minus ci- 
nerascunt, et nervus longitudinalis secundus fere ali- 
quantum longior. Tarsi saltem posteriores fere toti 
pallide testacei, antici interdum, basi excepta, fusce- 
scentes. In mare antenvarum articulus tertius totns 
flavo-testaceus et margo segmenti abdoninis quinti 
margini quarti fere parallelus, nec ut in N. fusca 
oblique adscendens. Forma igitur segmenti quinti 
magis normaliter annularis diversitatem a N. fusca 
prodere videtur. 

25. N. grisea WaAaurz. grisea subopaca, vitta ab- 
dominis dorsali fusca, epistomate planiusculo 
superne obtuse convexo-subcearinato descendente 
albo vel flavo, antennis nigris medio pallidis, 
segmentis abdominis posterioribus z2equalibus, 
trochanteribus tibiisque opaco-testaceis, his gri- 
seo-annulatis, alis subhyalinis, segmento costa 
secundo tertium longitudine vix excedente. & Q 
(Long. 1—11 lin.) 


Mas: abdominis angustati lineari-oblongi seg- 
mento sexto inflexo minimo triangulari convexo 
apice acutiusculo, dimidiam partem segmenti 


228 


quinti xequante, antennarum articulo tertio pal- 
lide testaceo, apice superne fuscescente; femina: 
abdomine ovato acuminato, antennarum articulo 
tertio basi angustius pallido. 


Not. grisea P. FR. WaAHLrBErRG in litteris. 


Hab. in foliis plantarum aquaticarum, Nym- 
phe&e, Polygoni, Potamogeti passim frequens, 
primum a celeb. P. F. WaHrsErG observata ad 
Gusum, deinde alibi in Östrogothia. 


Statura corporis, preter solitum angustata, pre- 
sertim maris, colore abdominis et thoracis in lateri- 
bus griseo, segmentis posterioribus in utroque sexu 
subequalibus, sexto maris minuto, valde insignis et 
ab omnibus divergens. — Vertex fuscescens, lineis la- 
teralibus cuneatis obsoletioribus. - Dorsum thoracis 
griseo-fuscescens, interdum fere fuscum. Corpus sub- 
tus magis minusve e griseo cinerascens. Media abdo- 
minis plaga a basi ad segmentum quintum fusca. Epi- 
stoma breviusculum, dupla antennarum longitudine 
parum longius, superne convexum et hinc apparen- 
ter obtuse carinatum, inferne planiusculum, modice 
dilatatum, in utroque sexu sive album sive flavum. 
Macula frontalis epistomati concolor vel flavo parum 
dilutior, albescens. Vibrisse 4 satis conspicuze, quinta 
infima brevissima. Palpi vix nisi proboscide reelinata 
exserti. Antennarum articulus tertius apice rotunda- 
tus, suborbicularis. Seta 6-rarissime 7-radiata. Tro- 
chanteres omnes testacei. Femora grisescentia, intus, 
ut solenne est, nigra nitlida. Tibixe opace, sordide teé- 
stacex, intermedix plerumque, interdum etiam postice 
immaculate, antice tamen et postice ut plurimum 
grisescente-annulate, basi apiceque summis tantum 
testaceis. Verum tibie intermedige etiam haud raro 
qua maximam partem grisescunt. ”Tarsi fuscescentes, 
interdum basi et sepe intus magis minusve  sordide 
testacei. Alae snbeinerascentes. — A Not. griseola et 
N. incana, ad quas colore quodammodo accedere vi- 
deatur, differt nervo alarum secundo multo breviore, 
abdomine magis angustato, antennis brevioribus me- 
dio pallidis, epistomate minus convexo, colore tibia- 


229 


rum ac metatarsorum, segmento abdominis sexto mi- 
nulissimo, convexo, triangulari. 


26. N. laticeps nigrofusca subtus cinerea abdomi- 
ne 2enescente, epistomate planiusculo superne 
subcearinato, inferne modice inflexo-dilatato de- 
scendente, opaco vel pallide-testaceo vel albi- 
cante, macula frontali albicante, segmento ab- 
dominis quinto duplam et ultra quarti longitu- 
dinem 2equante, articulo antennarum tertio sub- 
tus, trochanteribus, coxis anlicis tibiis larso- 
rumque posteriorum basi pallide testaceis, alis 
subhyalinis, segmento costa secundo tertium lon- 
gitudine parum excedente. & 9 (Long. vix 1—: 
lin). — Fig. 24, 25 (ala et segmentum sextum). 


Mas: antennarum articulo tertio pallide te- 
staceo superne extus fuscescente, segmento ab- 
dominis quinto tria antecedentia longitudine 
equante truncato, sexti inflexi appendice ovata 
acutiuscula testacea ultra tertiam abdominis 
partem elongata; femina: antennarum articulo 
tertio fusco basi subtus testaceo, segmento abdo- 
minis quinto bina antecedentia subeequante, sexto 
subprominulo. 


Hab. in locis paludosis continentalibus pas- 
sim sed copiosissima in litoralibus marinis, in 
Uplandia ad Holmiam, Ostrogothia saltem li- 
torali ubique, Bahusia ad Marstrand. 


Colore partium sat insignis; sed ratio segmento- 
rum abdominalium posteriorum principalem speciei 
constitluit characterem, quo ab omnibus' ceteris di- 
sting vitur. Nam segmentum quintum in mare triplam, 
in femina duplam 2xquatur quarti longitudinem, quod 
speciei omnino peculiare est et ab appendice maris 
elongata pendet. — Epistoma latius quam in ulla alia 
specie, respectu scilicet habito magnitudinis, unde 
etiam nomen desumtum est, tantum superne convexo- 


230 


subearinatum, carina inferne obsolescente, plerumque 
in utroque sexu testaceum, interdum sordide albicans 
Vibrisse 5, in mare sepius 4. Macula frontalis ple- 
rumque albicans, epistomate etiam testaceo saltem di- 
lutior. Seta 5-6-radiata. Thorax fuscus, lateribus 
cinereis.  Ahdomen 2Xneo-nigricans, vix virescens sed 
sat nitens. Femora grisescente-nigricantia, apice prae- 
sertim anticorum flavo-testaceo. Coxzé antice testacex 
basi anguste cinerege. Trochanteres omnes testacei. 
Tibie postice basi plerumque extus fuscescentes. Me- 
tatarsus posticus totus, plerumque etiam intermedius, 
aliquando basis metatarsi antici testacei, apice tarso- 
rum et plerumque tarsis anlicis totis fuscis.  Alzx 
subeinerascentes. Segmentum coste secundum longi- 
tudine aliquantulum excedit tertium. — Mas minutus, 
plerumque tertia parte minor femina. 


27. N. discolor 2eneo-nigricans subtus cinerea tho- 
racis scutellique dorso grisescente, epistomate 
planiusculo, superne convexo-subcarinato, in- 
ferne parum dilatato, utrimque obsolete im- 
presso, candido subopaco, macula verticis con- 
colore, antennarum articulo tertio subquadrato 
cum tibiis tarsisque flavo-testaceo, alis cinera- 
scentibus, segmento cost&e secundo tertlium vix 


equante A 2 (Long. + lin.) 


Mas: antennarum articulo tertio flavo-te- 
stacco immaculato, segmento abdominis quinto 
quartum longitudine parum excedente, sexti 
inflexi appendice brevissima ovato-lanceolata 
bifida flavo-testacea; femina: antennarum arti- 
culo tertio superne infuscato, segmento quinto 
quarlum &equante. 


Hab. in Uplandia ad Holmiam, Ostrogo- 


thia passim frequenter, etiam in maritlimis. 


Minuta, a precedente distincta non solum episto- 
matis et tarsorum colore, sed ratione segmentorum 
posticorum ahbdominalium prorsus dissimili. — Epi- 
stoma superne &equilatum, parum inferne dilatatum, 


231 


modice descendens, carina media versus apicem obso- 
lescente" et lineolis in parte inferiore impressis, obsole- 
tis duabus notatum, intense album, certo situ e lu- 
teo subresplendens. Vibrisse 5 sat elongatae, inferio- 
res sensim longitudine decrescentes. Antennarum 
articulus tertius säbquadratts, apice subtus rotunda- 
tus, maris totus flavus, feming magis minusve su- 
perne et apice fuscus, interdum non nisi levissime 
infuscatus, fere immaculatus. Seta 5-6-radiata. Tho- 
rax e grisescente nigricans, opacus, postice subniti- 
dus. BLatera thoracis obscurius cinerea. Abdomen 
xneo-nigrum. Femora grisescente-nigricantia. Tibie 
tarsique fla vo-testacei, ungvibnus tantum summis fu- 
scescentibus. In mare basis tibiarum posticarum ple- 
rumque, in femina posticarum late, intermediarum 
interdum anguste infuscata. Ale e glaucescente cine- 
rascentes. Segmentum coste secundum fere brevius 


terlio. 


20: fulviceps olivaceo-fusca subnitida subtus 
obscure cinerea, epistomate superne angustato 
sensim triangulari-dilatato, obtuse Span apice 
utrimque impresso vix descendente, fulvescente, 
antennis alris, segmentis abdominis posteriori- 
bus zqualibus, coxis anticis, trochanteribus pe- 
dumque posteriorum metatarsis flavo-testaceis , 
alis cinereis, segmento costa secundo tertium 
subequante. & Q (Long. vix 1 lin). — Fig. 27 


(Segmentu m sexlum maris). 


Mus: segmento sexto inflexo brevissimo, 
appendice brevi cordato-emarginata, ultra me- 
dium bifida, tlava; femina: segmento sexto an- 
nulari prominulo. 


Hab. in graminosis udis, in Uplandia ad 


Holmiam, Ostrogothia ad Häradshammar ali- 


bique sat frequens sed in litoralibus marinis 
non observata, in Westrogothia (C. H. BoHEMAN). 


Egregie distincta species. Characteres precipuos 
constutuunt: segmentum abdominis quintum in utro- 


RP 


que sexu subequale, segmentum quartum vix longi- 
tudine excedens, forma epistomatis angustati, margi- 
nibus lateralibus rectilineis terminati, vix descendentis, 
versus apicem in duplam superioris partis latitudi- 
nem vix dilatati, distincte carinati, denique segmen- 
tum sextum maris brevissimum appendice brevi in 
lobos rotundatos fissa. Ratio autem segmentorum ab- 
dominalium posteriorum a minutie segmenti ,sexli at- 
que appendicis derivatur, ideoque diversam genitali- 
um in diversa specie conformationem indicat. — Epi- 
stoma utriusque sexus aureo-fulvescens, interdum di- 
lutius, rarius ex albicante flavum. Lineola in apice 
epistomatis ad utrumque carine latus plerumque sat 
manifesta. WVibrisse tres superiores sat elongate, 2 
aut 3 inferiores breviores. Antenn&ge atre, intensius 
nigro tincte quam in aliis aftnium. Seta 6-raro 7- 
radiata. Dorsum thoracis fuscum parum nitidum, 
pectus et latera thoracis obscurius cinerea. Abdomen 
fusco-olivaceum vel fere mnigricans, sat nitidum, in 
utroque sexu apice acutiusculum. Coxe antice apice, 
preserlim intus, trochanteres omnes, pedumque po- 
steriorum metatarsi, saltim posticorum toti, cum 
apice tibiarum summo testacei. Pedes antici toti ni- 
grofusci. Ale fusco-cinerex, valde obscure. Segmen- 
tum coste secundum vix tlertio longius. 


29. N. flavicornis olivaceo-nigra subnitida subtus 
obscure cinerea, epistomate planiusculo lute- 
scente, macula frontali albida, articulo anten- 
narum tertio subquadrato metatarsoque pedum 
posticorum = flavo-testlaceis, segmento abdomi- 
nis quarto tertium longitudine excedente quin- 
tum subequante, alis cinerascentibus, segmento 
coste secundo tertium 2quante. & 2 (Longit. 
+ lin.) 

Mas: antennarum articulo tertio flavo-te- 
staceo, segmento abdominis quinto quartum lon- 
gitudine parum excedente truncato, sexto in- 
flexo brevj, appendice lineari carinato-convexa 
obtusiuscula nigricantle incano-tomentosa, quar- 


2303 


tam abdominis partem 2equante; femina: seg- 


mento 'abdominis acutiusculi quinto quartum 
equante, sexto subprominulo. 


Not. flavicorhis FAurÉs Hydromyz. 10? 
(secundum deseriptionem vix diversa. Sed lit- 
teris testatus est 'celeb. Prof. J. W-. ZETTER- 
stepT Not. flavicornem Fart., ceterum pictura 
omnino congruam, a nostra discedere nervo se- 


cundo alarum longitudinali longiore segmento- 


que coste secundo inde tertium dimidio exce- 

dente, magnitludine fere dupla. Heec certe di- 
Elg : UR rr 

versa, mihi ignota, in Scania rarissime inventa). 


Hab. in graminosis udis, etiam litoralibus 
marinis, passim minus frequens, in Ostrogothia 
tantum observata; sed specimina Lapponica, ex 
itinere 1843 reportata, benigne communicavit 
C. H. BoneMmAn, omnibnas numeris cum MmMeis 
conyvenientia. 


Priocipalem speciei characterem constituit ratio 
inter segmenta abdominis posteriora et anteriora in- 
tercedens.  Scilicet quartum et quintom subequalia, 
simul sumta anteriora longitudine excedunt. Seg- 
mentum quartum, preter solitum productum, hanc 
parit” singularem abdominis conformåtionem, a lon- 
gitudine segmenti sexti maris, appendice altenuata 
aucti, pendentem. — Epistoma planinseulum, in- 
fernve latitudine parum increscens, vix descendens, 
obsolete subearinatum, carina vix conspicua et versus 
apicem obsolescente, utrimque apice obsolete impressum, 
interdum e sulfureo flavescens, sericeo-resplendens. Vi- 
brisse 3 superiores lopgiores, 2 inferiores breves. An- 
tennarum articulus  tertius latitudine vix. longior, 
apice obtuse rotundatus, in femina etiam subinde im- 
maculatus I. perparum superne fuscescens, flavo-te- 
staceus. Seta 6-7-radiata. Thorax nigricans, parum 
nitidus. Abdomen olivaceo-nigrum 1 fere mnigricans 
sat nitidum. Latera thoracis et cox& ohscure cinerea. 
Pedes  cinerascente nigricantes, puncto geniculorum 


234 


metatarsoque postico testaceis. Alxzx parum cinera- 
scentes. Segmentum coste secundum el tertium fere 
definite xequalia, unde nervus longitudinalis secundus 
in medium vel mox pone medium ale in costam exit. 


30. N. nigricans &eneo-nigra nitida subtus obscure 
cinerea, epistomatle planiusculo candido, anten- 
nis nigris articulo tertio suborbiculari basi an- 
guste rufescente, segmento abdominis quarto 
tertium longitudine excedente quintum sub- 
aequante, metatarso postico testaceo, alis cine- 
rascentibus, segmento coste secundo tertium 


equante. 3 2 (Long. i lin.) 


Mas: abdominis attenuati segmento quinto 
quartum longitudine parum excedente , appen- 
dice segmenti sexti brevissimi lineari-ovata ni- 
gra; femina: segmento quarto quintoque Xequa- 
libus, sexto annulalo. 


( Hydrellia maura MeicEs Zw. Ins. VII 
374 conjectura ad hanc forte trahi posset. Sed 
descriptio nimis incompleta). 


Hab. in uliginosis paludosis precipue in 
litore marino, in Uplandia ad Holmiam , Ostro- 
gothia, Bahusia ad Marstrand, Scania. 


Proxime accedit ad precedentem etiam confor- 
matione segmentorum abdominalium, at differre vi- 
detur colore nigro magis nitido, epistomate candido, 
antennis obscurioribus, appendice maris forte minus 
attenuato et magnitudine. — Epistoma versus apicem 
parum dilatatum, superne tenuiter carinatum, carina 
inferne obsolescente, apice utrimque obsolete impres- 
sum, candidum, certo situ subargenteo resplendens. 
Vibrisse 5 elongatz. Articulus an tånnäta tertius 
propter basin anguste rufescentem in mortius nigro- 
fuscus apparet. 'Seta 6-8 radiata. Macula frontalis 
epistomati concolor. Thorax nigricans, totus subniti- 
dus, Latera thoracis et coxe ohbscure e nigricante ci- 
nerea. Abdomen xneo-nigrum nitidum. Pedes nigri- 


235 


cantes tarsis fuscescentibus, metatarso posticorum pun- 
ctoque geniculorum testaceis. Segmentum coste se- 
cundum et nervus longitudinalis secundus fere ut in 
precedente. 


31. N. flavilabris nvigro-fusca subtus cinerea, epi- 
stomate planiusculo, superne vix carinato, mo- 
dice versus apicem dilatato, lutescente 1. albi- 
cante, segmento abdominis quinto quartum lon- 
gitudine excedente, antennarum articulo tertio, 
coxis tibisque anticis, tibiarum posteriorum 
apice tarsorumque basi testaceis, alis subhya- 
linis, segmento coste secundo tertium sub- 
aequante. & 2 (Long. + lin.) 


Mas: segmento quinto quartum longitu- 
dine dimidio et ultra excedente, sexti inflexi 
brevissimi appendice breviuscula transversim 
elliptica convexa apice truncata; femina: seg- 
mento abdominis quinto quartum parum exce- 
dente, sexto annulato. 


Habitat locis turfosis in Ostroguthia ad 
Gusum. 


Certe quidem ad Not. laticipem (n:o 26) accedere 
videtur; sed non potest non distingvi ob segmenta ab- 
dominis posteriora breviora et appendicem maris dis- 
similem. — Epistoma superne subangustatum, sensim 
versus apicem dilatatum, parum descendens, carinula 
obsoleta inferne deficiente notatum, plerumque lute- 
scens, aliquando dilutius albicans. Vibrisse 4 1. 5. 
Articulus antennarum tertius in mare pallide testaceus, 
extus ad basin nigricans, intus puncto apicis fusco su- 
perne sepe notatus, in femina superne magis infusca- 
tus, tantum basi subtus testaceus. Seta 5-radiata. 
Dorsum thoracis e griseo fuscum. Corpus subtus et 
latera thoracis e griseo cinerascentia. Abdomen nigro- 
nitidum, parum &Xnescens.  Segmentum abdominis 
quintum in mare vix duplam quarti longitudinem 
equatur tertiamque abdominis partem longitudine sal- 
tim non excedit, in femina quarto cireiter dimidio 


236 


longius.  Femora et basis tibiarum posteriorum ni- 
gricantia, extus parum grisescentia. Apex coxarum 
anticarum late, trochanteres, tibie antice tote, tibi- 
arum posteriorum apex et basis tarsorum posticorum 
testacea. Tarsi nigro-fusci. Ale cinerascentes, nervo 
longitudinali secundo brevi. Segmentum coste secun- 
dum manifeste tertium non excedit sed potius tertio 
brevius. — Mimuta, Not. discolorem magnitudine 
equans, N. laticipe minor. Ad hanc partium pictura 
satis quidem accedit. Sed appendix segmenti sexti in 
N. flavilabri brevius est, unde etiam segmentum quin- 
tum, quod appendicem sub se exeipit, brevius et 
segmenta anteriora paullo magis elongata. = Igitur a 
N. laticipe revera differre videtur N. flavilabris epi- 
stomate superne mullo magis coarctato et intensius 
colorato, segmentis abdominis intermedis longioribus, 
appendice sexti in mare, qnartam abdominis partem 
vix equante, quintoque hinc etiam in utroque sexu 
brevioribus. Ob minutiem a N. laticipe caute est di- 
stingvenda, et femine utriusque primo adspectu sat 
similes. 


32. N. argyrostoma ZETTERSTEDT, nigra nitida epti- 
stomate 2quilato planiusculo ecarinato descen- 
dente argenteo, macula frontali concolore, ver- 
tice velutino aterrimo, antennarum articulo ter- 
tio suborbiculari, tarsis fuscescentibus, alis sub- 
hyalinis, segmento coste tertio suborbiculari, 
tarsis fuscescentibus, alis subhyalinis, segmen'o 
coste tertio secundum  longitudine excedente. 
> 2 (Long. +—1 lin) — Fig 26 (ala). 

Mas: articulo antennarum tertio subtus fu- 
sco-testaceo, segmento abdominis sexto inflexo 
minuto brevi nigro; femina: antennis nigris, 
apice abdominis obtuso. 

JIVot. albilabris MeEiGEs Zw. Ins. VI, 71 
(Discocerina MacQuaArt)? Non differre videtur 
nisi halteribus aZbis (in nostra sulphureis) et 
alis pure hyalinis seu vitreis, que forte mino- 
ris momenti existimentur et a diverso descrip- 


237 


Loris judicio 1. vetustate speciminis descripli 
pendent:” 


Hab. in graminosis uliginosis et scaturigi- 


nibus passim, in Uplandia ad Holmiam inque 
Ostrogothia haud infrequens. 


Ob colorem totius corporis nigrum nitidum, epi- 
stoma angustatum, inferne vix dilatatum, descendens, 
candidissimum — argenteo-resplendens, verticis lineas 
laterales magnas antice confluentes aterrimas, macu- 
lam frontalem inde magis conspicuam, segmentum 
coste secundum tertio brevius, facillime dignoscitur. 
Vibrisse 2 sat evidentes. Preterea setula elongata in 
genis ut intra totam sectionem solenne est, cum vi- 
brissis non confundenda. Proboscis pilosa. Antenn 
nigre, in mare apice subtus fusco-pellucide. Seta 5- 
farfåra. Macula verticis media subobsoleta puncti- 
formis, ob lineas laterales dilatatas vix observanda. 
Segmenta abdominis posteriora in utroque sexu fere 
ejusdem longitudinis, anterioribus perparum longiora. 
Pedes opaci. Femora nigricantia. Tibie et tarsi fu- 
scescentes magis minusve, apices saltim tibiarum et 
basis metatarsorum posteriorum, e luteo transluscen- 
tes, apice tarsorum nigricante. 

Obs. In Museo Reg. Academie Scientt. Holmi- 
ensis duo servantur specimina feminea Hydrellig cujus- 

dam, utraque Lapponicea, ob formam epistomatis uti- 

que distinete speciel. Dum penitiori hujus examini 
in loco natali detur occasio, sequentem in modum 
interea designetur: 


N. Lapponica griseo-fusca abdomine 2cneo- 
viridi, epistomate superne coarctato obtuse ca- 
rinato, infra medium eximie dilatato descen- 
dente, albicante opaco, macula frontali conco- 
lore, antennis nigris articulo tertio suborbicu- 
lato basi subtus, coxis anticis, tibiis omnibus 
metatarsoque pedum posteriorum flavo-testaceis, 
alis subhyalinis, nervo coste secundo tertium 
subequante 29. 


Hab. in Lapponia Åselensi. 


238 


Pedum pictura Not. laticipi similis, at abdomine 
X2neo-viridi metallice nitente, lineis lateralibus verti- 
cis eximie nigris, certo situ sericeo-atris, sed pr&eci- 
pue epistomate superne arctissime angustato, protruso- 
convexo, inferne valde inflexo-dilatato, luculenter ab 
omnibus differt. — Vibrisse 5. Seta antennarum 5- 
radiata. Corpus subtus, latera thoracis et coxe pe- 
dum posteriorum plumbeo-cinerea. Maris ignoti ar- 
ticulns antennarum tertius ex analogia specierum an- 
tecedentium forte totus flavo-testaceus. 

Sectio 4. Philygria facie subangustata 
versus aperturam capitis incurvato-dilatata, orbitis 
oculorum distinctis angustis, epistomate superne 
carinato, infra medium tuberculato-gibberoso, apice 
inflexo-coarcetato sinuato-retuso, esulcato, area in- 
termedia ampliata partes laterales subexcludente, 
prelabro incluso, seta subnuda, abdomine basi 
planiusculo-depresso postice incurvato, segmento 
quarto anterioribus longiore, lobulo alarum abor- 
tiente, nervo transverso anteriore pone apicem 
auxiliaris et ordinario a margine ale retracto sub- 
approximatis, quinto longitudinali ad transversum 
ordinarium incurvato. 


Mas: segmento sexto inflexo ovato, intra 
marginem segmenti quinti incurvatum coarctlatum. 
comprehenso, apertura ani basali introrsum elon- 


gata notato. 


a) Nigre nitide, epistomate superne vix angu- 
stato carina tenui, obsolete gibberoso. 


33. N. abdominalis nigra nitida subtilissime pun- 
ctulata, epistomate sordide lutescente, articulo 
antennarum tertio suborbiculari, dorso abdo- 
minis basi late impresso, segmento quarto quin- 
toque magnis convexo-declivibus, tarsis pallide 
testaceis, segmento cost secundo tertium Xxquantle. 


> & (Long. fere 1 lin.) 


239 


Mas: sexto abdominis segmento plano ovato 
apertura åni basali tuberculato, intra marginem 
segmenti quinti valde incurvatum et coarcta- 
tum comprehenso; femina: segmentis ultimis 
annulatis, sub apice abdominis conspicuis. 


Hab. in graminosis turfosis udis in Ostro- 
gotlhia ad Häradshammar, et in Uplandia ad 
Holmiam (C. H. BoHEMAN) rarissime. 


Sat speciosa propter corporis formam late ova- 
tam, dorsum abdominis antice quadrato-impressum 
postice convexo-declive, apicem abdominis incrassatum 
truncatum. — Epistoma superne impressum carinula 
media distincta snbobtusa, medio gibberosum. An- 
tenn&e declinate nigro-fusce articulo tertio ex ovali 
suborbiculari. Dorsum abdominis basi planum fovea 
quadrata communi segmentorum secundi et tertii im- 
pressa. Segmenta posteriora, quartum et quintum, 
convexa, transversim ampliata, singulum tertio duplo 
longius , subeqnalia, quintum postice subverticale. 
Hinc apex abdominis, in mare presertim incrassatus 
et truncalus. Margo segmenti quinti in mare insig- 
niter incurvatus et coarctatus, sextum arcte compre- 
hendens. Pedes nitidi summa tibiarum basi testacea, 
tarsis saltem posticis pallide testaceis apice infuscatis. 
Ale cinerascentes immaculate. Segmentum coste se- 
cundum vix tertio-brevius, nervi quarti tertium inter- 
medio duplo longius. — Totum corpus cum vertice 
subtilissime punctulatum. In segmento abdominis 
quinto puncta majora, vix tamen nisi oculo armato 
observanda. 

34. N. guttata FALLÉs, nigra nitida levis subtus 
cinerascens, epistomate albicante, antennis por- 
rectis articulo tertio obovato oblique subtrun- 
cato subtus testaceo, dorso abdominis basi li- 
neis transversis impresso, segmento qnarto quin- 
toque convexiusculis longioribus, pedibus testa- 
ceis, alis albido-biguttatis, segmento coste tertio 


boj 
secundum longitudine vix excedente. > 2 (Long. 


+—+ lin). — Fig. 28 (ala). 


AN 


240 ån 


Mas: segmento abdominis quinto subtrian- 
gulari apice acutiusculo, margine incurvato sex- 
tum ovato-lanceolatum comprehendente; femina: 
segmento quinto quartum Vvix equante, sexto 
annulari sub apice abdominis obtusiusculi con- 
spicuo. 

FatrÉn Hydromyz. 11. ZeTtTErRstEDT Inse- 


cta Lapp. 713 (Ephydra guttata Meic. VI, 
123 ex descriptione FALLEN transscripta). 


Hab. in graminosis uliginosis in Lapponia 
Lulensi, Bottnia Septentrionali, Uplandia ad 
Holmiam, Ostrogotbia frequenter, Scania. 


b. brevicornis epistomate sordide lutescente, 
antennarum articulo tertio subquadrato. I 9 — 


Fig. 29 (ala). 
Hab.- cum a passim in Ostrogothia. 


N. abdominali "dimidio minor, apice abdominis 
parum inflexo nec incrassato. Epistoma parum trans- 
versim gibberosum, superne planum carinula satis di- 
stineta, subobtusa. Antenne nigre articulo tertic ba- 
salibus longiore, apice truncato, subtus testaceo. Dor- 
sum abdominis basi subopacum lineis impressis nota- 
tum. Segmenta posteriora convexa nitidissima, quar- 
tum et quintum majora, quintum maris subtriangu- 
lare margine incurvato. Coxze antice basi cinerex, apice 
late, trechanteres et: pedes toti testacei, femoribus 
superne magis minusve tarsorumque articulis ul- 
timis, subinde etiam tibiarum basi, fuscescentibus. 
Ale — cinerascenti-hyaling, minus obscurate quam 
precedentis. — Segmentum coste secundum parum 
tertio brevius. - Segmentum nervi quarti tertium 
intermedio triplo et ultra seu fere quadruplo longius. 
Guttula alba utrimque ad nervum transversum ordi- 
narium, sed sepissime obsoleta. 


b. differt epistomate sordide lutescente, antenna- 
rum articulo tertio abbreviato, subqvadrato, basales 
subequante: Epistoma superne utrimque fere magis 

im- 


241 


impressum. - Plerumqne basis femorum et annulas ti- 
biarum nigro-fusca. - Nervus transversus ordinarius 
versus basin ale paullo magis retractus, fere ante me- 
dium ale, et hine segmentum quarti tertium inter- 
medio quadruplo longius. — In nonnullis igitur ab a 
recedit, sed procul dubio tantum forma varians. Nam 
color epistomatis interdum inter lutescentem et cine- 
reum ambigit; pedum pictura nigrofusca neque omni- 
no constars, et ratio segmentoruim ner vi quarti non 
acute definita. 


35. punctulata NW AHLBERG, nigra nitida, abdomine 
depresso obovato-dilatato 2neo-cerulescente cre- 
bre punctulato, epistomate subequilato nigro 
albicante-puberulo, apice cariue obtluse nude 
nitide subgibberoso, antennarum articulo tertio 
suborbiculari, segmento abdominis quarto ma- 
ximo quintum brevem subobtegente, tarsis te- 
staceis, segmento coslt:e secundo tertium = vix 


zequante. & 2 (Long. +—1 lin). 


Mas: segmenti quinti margine inflexo co- 
arctato sextum ovalo-lanceolatum arcle compre- 
hendente, apertura ani in basi sexti prominula; 
femina: margine segmenti quinti inflexo minus 
coarctato, sexto annulari intra marginem quinti 
sub apice abdominis conspicuo. 


Notiph. punctulata P. Fr. WaAHrsBErRG in 
litteris. 

Habitat in paludosis coenosis in Uplandia 
ad Holmiam, Ostrogothia passim etiam in litore 
marino, Scania (J. W. ZETTERSTEDT). 

Abdominis fabrica singulari valde insignis. In 
utroque enim sexu segmentum quartum dilatatum, 
modice convexo-declive, tria anteriora simul sumta 
longitudine equatur et margine apicali arcuato quin- 
tum brevem, inflexum fere obtegit. Epistoma parum 
inferne dilatatum, in medio apice carin&e nigro nitido 
K. V. 4kad Handl. 1843. 16 


242 


subtuberculatum. Antenne nigre. Vertex eneo-niger. 
Thorax et scutellum subtilissime reticulatum parum 
enescentia. Abdomen aureo-cerulescens, crebre et di- 
stinete punctatum. Totum corpus cum femoribus ni- 
tidum, antennis tibiisque opacis. Segmentum coste 
secundum tertium fere &Xquans. Nervi quarti seg- 
mentum tertlinm intermedio fere triplo longius. 


36. N. trinervis nigra subnitida abdomine ovali- 
oblongo apice nitido, epistomate subaquilato al- 
bo vix gibberoso, lineis lateralibus verticis pun- 
cloque epistomalis infra oculos utrimque atris, 
antennis porreclis nigricantibus articulo tertio 
ovato, segmento abdominis quarto duplam tertii 
longiludinem 2quante, nervo longitudinali se- 
cundo brevissimo et auxiliari parallelis, segmento 
coste secundo obsoleto. 2 (Long. vix. + lin). 


Hab. in lItoralibus maritimis. Unicum 
modo specimen in Ostrogothiz paroecia Jons- 
berg prehendere mihi coutigit. 


Certissime distincta et ob nervi secundi longitu- 
dinalis brevitatem prorsus insolitam maxime memora- 
bilis, quare non pretermitlendam censui, quamvis ex 
unico specimine non satis tuto dijudicari potest. — 
Primo gquidem adspectu tres modo in disco alx adesse 
nervos longitudinales, secundum autem prorsus defi- 
cere videtur. Hic tamen revera adest, sed brevissimus, 
proxime ad anuxiliarem ductus et mox pone hujus 
apicem in costam excurrens, quare ab auxiliari diffi- 
cilius oculis distingvitur. — Przecedentibus longe ma- 
gis angustata, lineari-oblonga, nigra subnitida, anten- 
nis pedibusque concoloribus opacis, segmentis abdo- 
minis posterioribus nitidis, epistomate, genis verticis- 
que medio late, albis.  Epistoma angustatum a carina 
longitudinali tenuissima, inferne incurvatum, vix gibbe- 
rosum. Linea juxta oculos utrimque in vertice, et ma- 
cula minutissima infra oculos versus genas, intense atra. 
Ale e flavo fuscescentes. Ob nervum secundum ad au- 
xiliarem quam proxime procedentem, segmentum co- 
ste secundum fere evanescit vel oculis vix animadver- 
titur, tertium vero longisssimum evadit. 


243 


b) Antice fusce I. griseo-cinerascentes , episto- 
mate superne arcte angustato carinato-Ccor- 
vexo, infra medium gibberoso, valde in- 
curvato. 


37. N. picta FAutÉn, nigro-fusca abdomine po- 
stice nigro nitidissimo, scutello velutino atro, 
vertice thoraceque albo-lineatis, antennis porre- 
clis, articulo tertio ovato subtus pedibusque te- 
staceis, segmento abdominis quarto duplam ter- 
ti; longitudinem 2equante, segmenlo cosle se- 
cundo tertium vix excedente. & 2 (Long. + lin). 


Mas: segmento quinto abdominis aliquan- 
tulum longiore, sexto inflexo intra marginem in- 
curvalum quinti comprehenso; femina: apice ab- 
dominis obtusiusculo, sexti annulati margine sub 
quinto conspicuo. 


Fairén Hydromyz. 11. (Eph. picta MeEicEn 
VI, 125, ex descriptione FArrési transscripta). 
— JVot. pullula Farr. Hydrom. 11? (forte hec 
lineis tantum verticis thoracisque obsoletis). 


Hab. in Ostrogotlhia, ad Häradshammar 
luries lecta in graminosis udis, in Smolandia 


ad Anneberg (C. H. Boteman), Scania. 


Fere in Notiphile genere minutissima. Vertex et 
dorsum thoracis brunneo-nigricantia. Gene, pectus 
et corpus subtus albieantia. Abdomen basi opaco-ni- 
gricans, segmentis duobus ultimis nigris nitidissimis. 
Scutellum aterrimum, opacum, macula utrimque sub 
margine aårgentea. Lineola tenuis in vertice juxta 
oculos itemque lineola in thorace utrimque illam con- 
tinuante, sed sepe obsoleta, candide. Lineole verti- 
cis etiam interdum deficiunt. Epistoma convexo-gibbe- 
rosum, versus aperturam capitis eximie incurvato-dila- 
tatum. Segmentum abdominis quartum magnum, ul- 
tra duplam tertii longitudinem elongatum, quintum 
quarto dimidio brevius, versus apicem attenuatum. 
Coxe antice, trochanteres et pedes sordide testacei, 


244 


coxis posterioribus nigris, tarsis apice fuscescentibus. 
Interdum pedes plus minus infuscati. Alx cinerascen- 
tes. Segmentum coste secundum tertio perparum lon- 
gius. Nervus transversus ordinarius ante medium ale 
ad anteriorem approximatus. Igitur segmentum ter- 
tium nervi quarti saltim quintuplam intermedii lon- 
gitudinem 2xXquatur. 


38. N. flavipes FALtÉn, grisea opaca thorace fu- 
scolineato, abdomine postice nigro nitidissimo, 
epistomate testaceo albido-puberulo, antenna- 
rum articulo tertio superne infuscato pedibus- 
que flavo-testaceis, segmento ahbdominis quarto 
duplam saltem tertii longitudinem equante, 
coste secundo tertium vix duplo longitudine 
excedente, nervis transversis alarum infuscatis. 
> Q (Long. + lin). 

Mas: antennarum articulo tertio pallide 
testaceo vix infuscalo, segmento abdominis quarto 
duplam cum dimidio tertii longitudinem equante, 
sexto inflexo nigro; femina: antennarum arti- 
culo tertio fuscescente basi subtus testaceo, seg- 
mento quinto breviore, sexto annulato prominulo. 

FArLÉn Hydromyz. Kr MEItiGEn Zw. Ins. 
VI, 123 (Ephydra). — Fig. 30 (ala). 

Hab. in paludosis graminosis pratisque udis 
in Dalekarlia, Uplandia ad Holmiam, Ostrogo- 
thia ad Häradshammar et Gusum , Smolandia , 
Oelandia, Scania. 


Vertex et thoracis dorsum grisea. In thorace li- 
neole qgquinque tenuissime fuscx, parum evidentes. 
Gene et corpus subtus cinerascentia, Scutellum tho- 
raci concolor. Abdomen nigrum, segmentis tribus 
basalibus griseo-cineraseentibus subopacis, quarto quin- 
toque ac femine sexto xneo-nigris valde nitidis. Epi- 
stoma superne coaretatum convexo-carinatum, infra 
medium convexo-gibberosum versus aperturam incurva- 
to-dilatatum, proprie sordide testacenm sed indumento 
albido tenuissimo tectum. <Pedes toti testaceo-flavi, 


245 


coxis posterioribus et articulis tarsorum duobus ulti- 
mis extus nigris. Ale flavescente-subhyaling, puncto 
in apice nervi auxiliaris pervisque transversis nigris. 
Segmentum coste secundum tertio fere duplo longius. 
d Pp S 
Nervus transversus ordinarius in medio fere I. mox 
pone medium ale situs. Inde nervi transversi ita 
invicem remoti, ut segmentum tertium quarti lon- 
gitudinalis triplam et ultra intermedii fongitudinem 
eqnetur. 

39. N femorata g orisea opaca thorace fusco-line- 
alto, abdomine postice nigro nitido, epistomate 
testaceo albido- puberdlog antennarum = articulo 
tertio superne infuscato tibius tarsisque pallide 
testaceis, plaga alarum discoidali albida, nervis 
Wansversis infuscatis, scegmento coste secundo 
ÖRA tertii longitudinem vix equante. 
(Long. + lin.) 


Not. flavipes 8 Farten Hydromyz. 12. 
Fig. 31 (ala). 

Hab. in graminosis udis, ut videtur, rara, 
in Ostrogothia ad Häradshammar, Smolandia ad 
Anueberg (C. H. Botremas) Scania (? GC. F. 
FALLEN). 

Mas: segmento quarto tertii duplam lon- 
gitudinem 2equante, quintum longitudine exce- 
denie, sexto parvo inflexo; femina: segmento 
quarto quintoque subeaqualibus, tertii sesquipli- 
cem longitudinem 2&2quantibus. 

Specie a Not. flavipede Fatirés differre, quemad- 
modam ipse vir beatus I. c. fere indieat, nullum est 
dubium. - Corporis quidem statura et colores fere 
eadem. Sed differt ratione tam segmentorum abdo- 
minalium tertit et quarti, precipue in mare exstante, 
quam segmentorum costalium, situ nervorum trans- 
versorum et femorum alarumque colore diversis. — 
Epistoma fere ut in N. fiavipede, forte inferne minus 
compresso-incurvatum, vibrissis evidentioribus. Thorax 
tenuissime tri-lineatus. Abdominis tria segmenta ba- 


246 


salia cinerea opaca, posteriora omnia, etiam ultima 
feming vaginam ambientia, nigra nitida, sed minus 
polita quam in N. flavipede. Al cinerascentes, inter- 
stitiis inter nervum longitudinalem tertium et quin- 
tum a basi ale ultra medium albidis, breviores quam 
in affioibus N. flavipede et GC. nigricauda. Nervus 
secundus longitudinalis brevior. Segmentum coste se- 
cundum non quidem sesqui sed saltim quarta parte 
longius tertio. Nervus transversus ordinarius pone 
medivin ale remotior a nervo anteriore, ita ut scg- 
mentum tertium nervi quarti vix duplam intermedii 
longitudinem 2&quetur. Coxe antice posterioribus con- 
colores, apice summo vix testacexe. Femora fusco- 
nigricantia basi apiceqne summis testaceis. Tibixe po- 
steriores fusco-nigro annulate. Tarsorum articulus 
ultimus extlus niger. 


40. N. interstincta FALLÉN, fuscescente-cinerea 
opaca abdomine nigro nitido, epistomate albi- 
cante, antennis apice superne infuscatis pedi- 
busque pallide stestaceis, alis albicantibus macu- 
lis ioterstitiorum punctiformibus fuscis obsoletis, 
segmento costle tertio secundum longitudine ex- 
cedente. (Long. fere 1 lin.) 


FaAcrÉn Hydromyz. 12. — MeiGen Zw. 
Ins. VI, 122 (Ephydra) ex Austria. 


Hab. in Scania et in Gottlandia (J. W. 


ZETTERSTEDT) rarissima. 


Vivam non vidi, nec nisi specimina diu in mu- 
seo asservata examini subjicere fuit licitum, quare 
nec de colore segmentorum abdominis basalium nec de 
ratione segmentorum tertii et quarti, quod tamen in 
hac grege ad speeiem definiendam magni est momenti, 
tutum judicium ferre valeo. Sed principalem cara- 
eterem, quo ab omnibus in sua serie, quot novimus, 
dignosci potest, prebet nervus secundus alarum lon- 
gitudinalis brevis. Ts enim mox pone medium ale in 
costam exit, unde segmentum costex secundum mani- 
feste brevius est tertio. Nervus transversus ordinarius 
pone medium ale situs; quare segmentum tertium nervi 
quarti intermedio tantltum sesqui longius: His a Not. 


247 


punctato-nervosa accurate distingvitur. — Thoracis 
dorsum in diu mortuis obscurum |. fere nigrum ap- 
paret, quemadmodum describitur Faun. Hydromyz. 

de. Sed sane e fusco cinerascit. Ad hanc cinera- 
scentium seriem perlinere preterea testatur epistoma 
superne coarclato-carinatum, infra medium valde gib- 
berosum , epistomati praecedentium omnino simile. An- 
tenne tote pallide, apice superne acutiusculo fusce- 
scente. Femora flavo-testacea. Tibie et tarsi pallide 
testacei. Ale breves, abdomen parum superantes, 
albide. Macule punctiformes fusco-nigricantes obso- 
lete, due inter nervum 2 et 3, in medio interstitii 
approximate; dugg inter nervum 3 et 4, altera in nervo 
transverso anteriore, altera versus apicem ale; dux 
ad marginem ale interiorem, altera pone transversum 
ordinarium, altera inter neryum quintum et margi- 
nem. Preterea basis transversi ordinarii obsolete in- 
fuseatus et puneclum minutum nigricans in apice nervi 
auxiliaris. 


41. N. punctato-nervosa Fair. grisea opaca abdo- 
mine postice nigro milidissimo, epistomate te- 
staceo albido-pulverulento, antennis apice infu- 
scatis pedibusque pallide testaceis, segmento ab- 
dominis quarto duplam et ultra tertii longitu- 
dinem 2equante, alis elongatis albicantibus ad 
nervos longitudinales nigro-punctatis, segmento 
coste secundo tertii sesquiplicem longitudinem 
fere excedente. & 2 (Long. 3 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto convexo- 
incurvato acutiusculo, sexto inflexo3 femina: 
segmento quarto parum breviore, quinto obtu- 
so, sexto annulari subprominulo. 


FarrÉn Hydromyz. 12. MeicEn Zw. Ins. 
VI, 123 e Scania. 


Hab. potissimum in aridis (secundum J. 
W. ZeTTERSEDT) Scanie, neque in alia Suecia 
provincia hactenus visa. 


248 


Vertex, dorsum thoraceis et scutellum e lulescente 
grisea. Segwenta abdominis basalia, primum et se- 
cundum tota, tertium medio dorsi ga 
quartum et quiotum, cum lateribus tertii et postremis 
feming, nigra valde nilida. Segmentum quartum ma- 
ximum, tria fere anteriora &quans, quintum circiter 
dimidio brevius quarto, in mare paullo longius quam 
im femina. Epistoma superne sub antennis levissime 
suleatum, apice inflexum vix compressiusculum, vi- 
brissis sat evidentibus. Antenne pallide testacexe, ar- 
ticulo tertio ovali, magis elongato quam in affinibus, 
apice tantnm superne leviter infuscato. Pedes pallide 
testacei, coxis posterioribus cinerascentibus. Alze abdo- 
mine fere duplo longiores, albicantes. Nervi trans- 
versi nigro-punctati. In interstitio nervorum secundi 
et terlii paria 3 I 4 punctorum nigrorum sub- 
quadratorum, intus confluentium. Ad nervum qnar- 
tum punvcta circiter 3 in interstitio tertii et quarti, et 
in interstitio quarti et qwinti upicum. Segmentum co- 
ste secundum tertio dimidio saltem longius. - Nervns 
transversns ordinarius fere ante medium ale ad ante- 
riorem approximatus. Iade segmentum nervi quarti 
tertium triplam intermedii longitudinem equatur. Igi- 
tur nervo longitudinali secundo magis elongato nervis- 
que transversis magis approximatis hec species accu- 
rate distingvitur a Not. interstincta. 

4 — 3 å 5 

42. N. nigrieauda griseo-cinerascens opaca abdo- 
mine postice nigro, epistomate flavescente albido- 
puberulo, antennarum articulo tertio tibis tar- 
sisque pvallide testaceis, segmento abdominis 
elongati quarto tertium dimidio excedente, alis 
cinerascentibus interstitio nervi quarti quinti- 
que obsolete albido-hyalino, segmento coste se- 
cundo triplam tertii longitudinem 2equante. & L 
(Long. i lin.) 

Mas: abdomine angustato, segmento quinto 
quartum subequante, sexto inflexo minuto; fe- 
mina: abdomine ovato apice subobtuso, seg- 


mento quinto parum breviore, sexto annulari 
subprominulo. 


aj 


249 


Hab. in graminosis uliginosis rara, in 
Ostrogothia ad Sudercopiam, Gusum et Härads- 
hammar, Scania (C. J. SUNDEVALL). 


Aflfinis, ut videtur, et Eph. posticate MeicEn et 
Not. vittipenni ZeETTERSTEDT. Ab bac differre videtur, 
nervo longitudinali alarum secando breviore, inter- 
stitio rervorum secundi et tertii vix griseo, sed fere 
concolore, interstitio autem quarti quintique ex albido 
byalino, pedibus dilutioribus, nervo transverso ordi- 
nario forte paullo remotiore a basi ale. In descrip- 
tione Eph. posticate Meic. desiderantur note princi- 
pales a proportione segmentorum abdominalium ac 
mensura et situ nervorum in ala. Sed antenne fusce 
|. brunnee, epistoma lete flavum, femora et tibie 
nigra, quibus suam speciem designat MeicEn, neuti- 
qnam nostre Not. nigricaude competunt. Itaque di- 
versam habere hactenus cogor. — Epistoma superne 
angustatum, obtuse carinatum, utrimque sulcatum, in- 
ferne compresso-coarctatum, albicans, at pube tenuis- 
sima albida detrita flavescens. Orbita oculorum, ut in 
tota fere hac serie, albicans, epistomati integro con- 
color. Antennarum articulus tertius pallidus, apice 
parum fuscescens. Vertex, dorsum thoracis et scu- 
tellum grisescentia. Latera thoracis et tria anteriora 
ahdominis segmenta cinerea. Segmentum quartum et 
quinlum nigra, quartom parum nitens subeinerascens, 
quintum magis politum. Segmentum qnartum non 
duplam sed fere sesquiplicem tertii longitudinem zxequa- 
tar, quintam in mare versus apicem atlenuatlum, quarto 
vix, in femina paullo brevius. Coxe antice apice, 
tibie et tarsi pallide testacea. Femora fusco-nigri- 
cantia. Tarsorum articuli duo ultiuwi nigricantes. Ale 
non pure hyaling, sed fere cinerco-flavicantes mnervis 
longitudinalibus fuscescentibus, Irvansversis fusceis mnec 
infuscatis.  Interstitium nervi quarti et quinti, pre- 
sertim certo situ visum, dilutius et ex albido fere hy- 
alinum. Interstitium secundi et tertii versus apicem 
ale interdum fuscedine lenuiter inquinatur.  Nervus 
longitudinalis secundus magis elongatus quam in om- 
nibus antecedentibus, forte brevior quam in N. witti- 
penni ZetTT. Nervus transversus ordinarins pone me- 
dium ale situs. Segmentum nervi quarti tertium du- 
plam intermedii longitudinem vix excedit. 


250 


43. N. wvittipennis ZÅETreRstebT, ”cinereo-grisea, 
thorace subvittato abdomine postice nigro, an- 
tennis subtus tarsisque flavis, alis cinereo-hya- 
linis nervis transversis vittaque longitudinali 
intra costam fuscis,” (segmento coste secundo 
fere quadruplicem tertii longitudinem 2equante). 
& 2 (Long. i lin.) 


ZeTTERSTEDT Ins, Lapponica, 718. 


Hab. in Lapponie Tornensis et Umensis 
graminosis rarlus (J. W. ZeTTERSTEDT Å. c.) 


Mihi ignota. Speciem hujus seriei esse pro certo 
colligitur tam ex colore thoracis quam segmentorum 
abdominalium posteriorum. Ratio segmentorum ab- 
dominalium tertii et quarti latet. Attltamen ex proportio- 
oe et situ nervorum in alis potissimum colligitur speciem 
esse ab omnibus ceteris distinctam. Nam litteris be- 
nigne datis asseveral celebb. ZETTERSTEDT segmentum 
cosle secundum qnadruplam fere tertii longitudinem 
assequi, quo indicatur nervi secundi longitudinalis lon- 
gitudo major quam in ulla affininim specie. Eodem ocu- 
latissimo teste nervus transversus ordinarius in medio 
ale situs est et segmentum nervi quarti tertium du- 
plam intermedii longitudinem aliquantulum excedit, 
Interstitium nervi secundi et tertii colore flavicante- 
cinereo I, griseo a colore ale cinerascente discedit, 
unde vilte longitudinalis infuscate species oritur. Tria 
segmenta abdominis posteriora nigra nitida. Pedes 
nigricantes, larsis flavis articulo ultimo nigro. — Jam 
observavit Ins. Lappon. auctor N. vittipennem suam 
Eph. posticate MeicEn affinem esse. Utique hec in 
variis differt. Descriptio autem Meigeniana, ut ple- 
rumque accidit, notas in hac serie principales silentio 
preterit. Certe antecedenti N. nigrieaude proxima 
et forte ab hac specie von differt, quoniam nec in 
N. nigricauda omnino deest infuscatio, licet certo 
tantum situ conspicua, versus apicem interstitii nervi 
secundi et tertii. Sed utramque seorsim proponere 
satius duxi, dum liceat rationem segmentorum et co- 
stalium et abdominalium comparare. 


251 


4. Psilopa. Caput transversum, versus 
aperturam coarctatum , antice convexum. Vertex 
convexus, apice declivis, postice setiger. FEpistoma 
superne perpencdiculare, inferne convexo-incurvatum 
vibrissis distantibus utrimque per paria oppositis, 
apice retusum. Åpertura oris elliptica, postice 
truncata, margine subperpendiculari.  Prelabrum 
inclusum. 


Sectio 1. Clasiopa, orbitis distinctis, epi- 
stomate in medio transversim convexo-protube- 
ränte, superne carinato utrimque foveolato-sulcato, 
iuferne vibrissis pluribus per paria oppositis mu- 
ricato, segmentis abdominis intermediis subequa- 
libus, antennis subsessilibus articulo secundo se- 
tula tertio breviore apiculato, seta ordinaria radi- 
ata, nervo transverso ordinario a margine remo- 
tiori, in medio fere ale sito. 


Mas: segmento abdominis sexto inflexo quin- 
tum 2equante, subtriangulari, apice acuto, intra mar- 
ginem quinti comprehenso. 


a) abdomine oblongo. 


1. Ps. cinerella BoHEMAN, grisescente-cinerea abdo- 
mine nigricante apice nitlido, epistomate superne 
obtuse carinato, vix gibberoso, dilute griseo, vi- 
brissis utrimque duabus elongatis, antennarum 
articulo tertio sordide tarsisque e flavo testaceis, 
segmento coste secundo terlium longitudine di- 
midio et ulira excedente. & (Long. 1 lin). 


Hab. in uliginosis Lapponie Lulensis, ad 
Quickjock 1843 a celeb. C. H. Boneman detecta 
et benigne communicata. 


Species valde memorabilis. Ob colorem corporis 
abdominisque presertim apice nigri nitidi, primo ad- 


252 


spectu Philygrias e serie griseo-cinerascentium, im- 
primis Not. nigricaudam e et procul dubio etiam Not. 
vittipennem ÅETTERST. in memoriam revocat, et cum 
his forte confundi posset, nisi animadver tallar ad di- 
versam epistomatis formam atque rationem segmen- 
torum abdominalium. Itaque in serie specierum na- 
turali in exordio hujus sectionis collocanda. Sed 1lo- 
cum legitimum in sectione Clasioparum probant ver- 
tex eximie declivis, epistoma superne haud coarctatum, 
vibrisse distantes bine setiformes, setula apicalis ar- 
ticuli antennarum secundi distincta, segmentum abdo- 
minis quartum et tertium subzxequalia, quintum lon- 
gius "). — Vertex grisescens lineis lateralibus distin- 
ctis fuscescentibus. Pars postica verticis horizontalis 
brevis, duplici setarum ordine transverso ornata, an- 
ticea valde declivis triplo longior, nuda. Epistoma lete 
|. lutescente-griseum, latiusculum, latitudine saltem non 
ultra dimidium longius, inferne modice dilatatum, 
superne utrimque impressum, obsoletius obtuse carina- 
tum, in medio vix gibberosum, ipferne parum infle- 
xum, ideoque multo magis 2quale quam epistoma 
Psil. obscurelle et reliquarum hujus sectionis specie- 
rum, ad epistoma propriarum Psiloparum satis acce- 
dens.  Vibrisse infra medium epistomalis utrimque 
dux, satis elongalx, et preterea infima minutissima. 
Antennarum articulus tertius testaceo-fuscescens, ex 
ovali saborbicularis. Ocnuli late ovales. Genex breves 
longitudine vix quintlam oculi partem xequantes. Tho- 
rax € cinerascentle griseus, opacus, dorso pubescens, po- 
stice et lateribus setosus. Abdominis oblongo-elliptici 
quatuor segmenta anteriora cinereo-nigricantia, parum 
nilida, quartum tertio vix longius, quintum quarto 


”) Hoc exemplo ostenditnr quam necessarium sit diver- 
sarum sectionum discrimen. Nam omissis characte- 
ribus principalibus ex epistomate et abdominis fabrica 
petendis, note que vulgo adhiberi solent, ex anten- 
narum pedumque colore, minime sufficiunt ad spe- 
cies analogas distinguendas. Utique Psil. cinerella, 
si ejusmodi tantum respiceremus notas certe inferio- 
ris .momenti, neque ab Eph. posticata Meic. neque a 
Not. nigricauda neque a Not. wvittipenni LETTERST. 
tuto distingui posset, 


230 


vix duplo longius, nigrum magis nitidum, sextum ma- 
ris anguastatum apertura ani basali tuberculata nigra. 
Coxe antice apice extus sordide testacex. Pedes ni- 
gricantes geniculis tarsisque flavo-testaceis, articulis 
tarsorum ultimis extus fuscis. Ale cinerex, segmento 
coste secundo tertium dimidio et ultra longitudine ex- 
cedente. 


Ps. glaucella SunpeVvALL, glaucescente-cinerea 
vertlice dorsoque thoracis et scutelli flavescenti- 
bus, epistomate 2quilato cinerascente, superne 
acute carinato, medio utrimque nigro-tuberculato 
gibberoso, vibrissis quatuor, antennis nigris, 
tlarsis testaceis, segmento coste secundo duplam 


tertii longitudinem sequante. 3 2 (Long. ultra 
1 lin). 

Mas: abdomine subeylindraceo postice an- 
gustato, segmento quinto duplam quarti longi- 
tudinem 2quante, sexto inflexo; femina: abdo- 
mine ovato apice obtusiusculo, segmento quinto 
paullo breviore, sexto annulato. 


Hab. in Scanie campis arenosis, C.J. Sun- 
DEVAÅLL. 


In bac sectione maxima, Psil. obscurella dimidio 
et ultra major. Vertex cinereo-grisescens, dorsum 
thoracis et scutelli griseo-flavescens; de cetero tota e 
glauco cinerascens, abdomine proprie nigresceute, sed 
ex colore corporis superinfuso fere concolore, Caput 
versus aperturam productum, antennis quadruplo lon- 
gius.  Verticis pars postica subhorizontalis brevis, 
duplici ordine setosa; antica duplo longior declivis, 
nuda. Epistoma corpori fere concolor I. paullo mi- 
nus glaucescens, versus apicem perparum dilatatum, 
modice descendens, longitudine dupla latitudinis. Ca- 
rina partis superioris distincta acutiuscula, apice tu- 
berculo minuto nigrofusco leviter protuberans. U- 
trimque ad latera hujus tuberculi aliud nigrum piti- 
dum paullo majus. Pars inferior epistomatis incurvata, 
medio impressa, unde margo apicalis fere reflexus ap- 
paret.  Vibrisse quatuor manifeste, suprema ad tu- 


254 


berculum nigrum, tres inferiores, et preterea quinta 
infima brevissima, vix discernenda. Gene preter so- 
litum elongate, dimidiam oculorum longitudinem haud 
parum excedentes. Oculi subrotundi. Antenne nigre, 
articulo tertio e fusco eimerascente. Thorax et abdo- 
men dense pilosa, pilis brevibus adpressis. In postico 
thoracis sete pauce, ordine transverso posite, GCoxe 
et pedes corpori concolores. Geniculi et bases tarso- 
rum testacei. Ultimi tarsorum articuli fuscescentes. 
Ale hyaline parum flavescentes, abdomen vix supe- 
rantes. Segmentum costze secundum tertio duplo lon- 
gius. -- Valde insignis magnitudine, colore, episto- 
mate tuberculato, carina superiore et incurvatione partis 
inferioris epistomati Psil. obscurelle omninn conformi, 
genarum longiludine, segmento abdominis quinto lon- 
go, segmento cost& secundo tertii longitudinem duplam 
2x&quante. 


Ps. obscurella Fat. griseo-cinerascens abdo- 
mine nigro subnitido, epistomate nigricante 
albido-cinerascente, superne acute carinato, in 
medio transversim gibberoso, vibrissis utrimque 
quatuor, verlicis apice et antennis sordide tar- 
sisque e flavo testaceis, segmento costa secundo 
duplam tertii longitudinem vix sequante. & L 
(Long. 3- + lin). 

Mas: abdomine subeylindraceo postice at- 
tenuato, segmento sextlo intlexo apertura basali 
uitida tuberculata; femina: abdomine ellipti- 
co, segmeuto sextlo aunulari pone quintum pro- 
minulo. 


Notiphila obscurella Faii. Hydrom. 10. 
(MeicEn VI, 63 e descriptione FALrÉnt trans- 
seripla. — Hrydrellia fulvipes Macu. Su. å Duff. 
325, 13 vix hujus loci). 


Hab. in Suecie medie graminosis uligino- 
sis ad margines paludum et fovearum aquati- 
hum cvenosarum ex gr. in Uplandia ad Hol- 
miam inque Östrogothia passim, in Suecia me- 


2059 


ridionali, ut videtur, minus frequens, teste 
FALLGÉN kh c, 


Ex speeiminibus in collectione beati FaALtÉn et 
testimonio celebb. ZeTTERSTEDT Not. obscurella Far. 
nobis est manifesta. Sed neque cum Not. griseola 
comparari potest, neque clypeus fere totus breviter se- 
tosus est. Descriptio igitur I. c. emendanda. — Ob- 
longa; inas femina magis angustatus subeylindraceus. 
Verticis pars postiea horizontalis brevis, duplici serie 
transversa selosus et thoracis antice adpresso-pube- 
scenlis dorsum e cinerascente grisea opaca. Antica 
verticis pars maxime declivis, fere apice verticalis, in- 
terdum fere tota, antenne, lineola utrimque in me- 
dio margine epistomatis, genicula, tibiarum basis et 
tarsi testacea, tarsis letius coloratis apice fuscis. Ab- 
domen e fusco nigrum nitidum, segmentis tribus po- 
sterioribus, tertio, quarto quintoque equalibus. Femora 
et tibie mnigricantia.  Epistoma longitudine circiter 
dupla latitudinis, versus apicem modice dilatatum, su- 
perne utrvimque impressum, longitudinaliter acute ca- 
rinatum, medio transversim gibberosum puncto ut- 
rimque minutissimo elevato testaceo, inferne convexo- 
inflexum, vibrissis tribus manifestis quartaque infima 
breviore.  Segmentum quintum maris convexo-infle- 
xum, margine sextum inflexum arecte comprehendens. 
Ale cinerascentes. Nervus transversus ordinarius mox 
pone medium ale situs, Segmentum coste secundum 
duplam tertii longitudinem non quidem exacte xqua- 
tur, sed ultra dimidium tertio longius est. Preter 
coloris diversitatem, nervo longitudinali alarum secundo 
magis elongato, a sequenutibus Ps. fuscella et Ps. gla- 
bricula accurate distingvitur. 


Ps. fuscella mnigro-fusca abdomine nigro sub- 
nitido, epistomate superne obtuse carinato, in 
medio trausversim gibberoso, mnigricanti-cinera- 
scente, vibrissis utrimque duabus, antennis ni- 
gris, alis subinfuscatis, tarsis fuscescentibus po- 
sticis intus flavo-sericeis , segmento cost2e secundo 
tertium longitudine paullo excedente. & 9 (Long. 
2—+ lin). 


256 


Mas: abdomine subeylindraceo angustato, 
margine segmenti quinli incurvalo sexlum in- 
flexum comprehendente; femina: abdomine ovato, 
segmento sexto annulato prominulo. 


Habitat in uliginosis Suecie borealis et me- 
die in Lapponia Lulensi ad GQuickjock (C. H. 
BonEMmaAn) Bottnia Septentrionali ad Bredåker et 
Storsand  (idem), in Uplandia ad Holmiam, 
Ostrogothia passim, minus frequens. 


Magnitudine et forma corporis Psil. obscurelle 
emula, non tantum colore obscuriore, sed nervo ala- 
rum longitudinali secundo diversa. — Vertex macula 
media postica triangulari brevi grisescente, lineis la- 
teralis cuneatis latis fuscis convexo-declivis , fere minus 
preceps quam in Not. obscurella , postice duplici or- 
dine setosus. Epistoma nigricans subnitidum, indu- 
mento tenui cinerascente, superne utrimque sat distin- 
le inpressum, carina media obtusiuscula, in medio 
transversim gibberoso, inferne convexo-incurvalo, omni- 
no ad normam epistomatis Not. obscurelle effictum, sed 
impressioribus superne profundioribus, carina conve- 
xiori et magis dilatata, protuberantia media paullo 
evidentiore, parteque inferiore breviore magis coarctata. 
Vibrisse dugg manifeste et tertia infima brevissima. 
Anlenne tote nmigre, articulo tertio certo situ fusco. 
Thorax nigrofuscus, certo situ quam tenuissime griseo 
afflatus, dorso antice pubescens. Abdomen nigrum 
parum nitidum, segmentis posterioribus 3, 4, 5, equa- 
libus. Pedes nigri, trochanteribus et tibiarum bhasi 
summa fusco-testaceis, tarsis fuscis, posticis intus dense 
flavo-pilosis. — Tarsorum posiicorum basis interdum 
pallide fusco-testacea. Ale magis minusque infusca- 
te. Nervus secundus longitudinalis manifeste brevior 
quam in Not. obscurella. Segmentum coste secun- 
dum tertiumn longitudine quidem evidenter sed parum 
excedit. 


9: Ps. glabricula FAL. nigricans abdomine sub- 
S S 
nitido, epistomate nigricante-cinerascente, su- 
perne 


257 


perne acute carinato, in medio gibberoso, in- 
ferne planiusculo abbreviato, Arja A utrimque 
duabus, antennis nigris, alis cinerascentibus , 
tarsis pallide testaceis, segmento coste secundo 
tertioque zequalibus. A 2 (Long. + lin). 


Mas: abdomine angustiore, segmenti quinti 
margine incurvato; femina: aljdenune ovato ob- 
luso, segmento sexto subprominulo. 


FALLÉN Hydromyz. 10 (MeicEs Zw. Ins. 
VI, 73 ex descri iptione Falleniana transscripta). 


Hab. ad margines paludum et fovearum 
coenosarum in Östrogothia et Scania, nec fre- 
quens. 


Minutissima, colore partium N. /fuscelle similis, 
precipue differt nervo longitudinali alarum secundo 
paullo breviore, tarsis pallide testaceis, apice extus 
nigricantibus, alis minus obscuris.  Epistoma ejusdem 
coloris ac in N. fuscella, nigricans, parum e cinera- 
scenle subpuberulum, sed carina partis superioris ma- 
gis acuta et pars inferior perparum convexa, medio 
fere depresso-planiuscula, brevior. Vertex fuscus, 
opacus. Thorax nigro-fuscus, vix nitidus. Abdomen 
nigrum, paullo magis nitidom. Segmentum coste sc- 
cundum manifeste tertium non excedit. 


Obs. Non fas est prorsus preterire speciem, unico 
tantum. specimine ante plures annos mini obviam, 
indeque nec satis tute definiendam, sed certissime 
distinetam et hujus loci. His autem notis dignosci 
poterit: 


Ps. pallidula cinerascente-incana, abdominis dorso 
fuscescente, antennis, apice scutelli, ventre pe- 
dibusque pallide flavo-testaceis, epistomate ci- 
nerascente superne acule carinato, in medio pa- 
rum transversim gibberoso, inferne incurvato 
disco planiusculo, vibrissis tribus, alis flave- 


K. KAMkadUMBandl. 1848. IVA 


2058 
scente-hyalinis, segmento coste secundo terti 
longitudinem triplam et ultra equante. 2 (Long. 
4 lin) 

Hab. in uliginosis graminosis, in Ostrogo- 


[0] 
ithia ad Häradshammar observata. 


Ps. obscurella fere major, eximie distincta anten- 
nis flavo-testaceis articulo tertio brevi suborbiculari, 
summo scutelli apice, ventre pedibusque totis cum 
coxis omnibus pallide flavicantibus, dorso abdominis 
fuscescente, et presertim nervo alarum longitudinali 
secundo longiore quam in ulla alia affinium. — Epi- 
stoma sat latum, longitudine vix ultra dimidium Ja- 
titudinem excedente, proprie lutescens, cinerascente- 
puberulum, parte superiore planiuscula, vix impressa, 
carinula media tenuissima acuta, partis inferioris incur- 
vati disco planiusculo. Vibrisse tres, ad latera partis in- 
ferioris posite, equales. Thorax e cinerascente inca- 
nus. Scutellum thoraci concolor, puncto apicis pallide 
flavicante. Abdomen totum subpellucidum dorso in- 
fuscalo, apice fusco-nigricante, ventre pallide flavo. 
Pedes etiam pallide flavi. Alzx elongate, hyaline sed 
manifeste flavescentes. Nervus alarum longitudinalis 
elongatus, segmento secundo saltim triplam tertii lon- 
gitudinem 2quante 1. fere excedente, qua nota, pre- 
ter coloris diversitatlem, ab omnibus antecedentibus 
hujus gregis speciebus acute distingvitur. 


b) abdomine ovato. 


6. Ps. nigrina MeiGEs, oblonge elliptica nigro-fusca 
subnitida, epistomate nigricante-cinerascente su- 
perne acule carinato, vibrissis utrimque dua- 
bus, antennarum articulo tertio sordide fusco- 
teslaceo, geniculis tarsisque flavo-testaceis, seg- 
mento costae secundo duplam tertii longitudinem 


subaquante. &F 2 (Long. 1 lin). 


Mas: segmento quiuto margine incurvalo, 
sextum sub ventrem inflexum comprehendente; 
femina: seymento sexto annulato pone quintum 
manilfeste prominente. 


259 


Notiph. nigrina MeicGEn VI, 69 procul 
dubio. 


Hab. in vicinia aquee, truncis arborum insi- 
dens, precipue Populi pyramidalis, in Uplandia 
ad Holmiam , Ostrogothia ad Gusum et acidulas 
Ragnildenses Sudercopiarum, sat abundanter. 


Vertex fuscus, opacus, convexo-declivis. Episto- 
ma nigricans, certo situ e nigro translucente albido- 
puberulum, longitudine dupla et ultra latitudinis, su- 
perne utrimque foveolato-impressum carina media lata 
acuta, in medio parum transversim gibberosum puncto 
utrimque minulissimo nigro tuberculato nitido, inferne 
parum convexo-incurvatum, versus apicem parum di- 
latatum. Vibrissa una utrimque in medio ad tuber- 
culum nigrum, altera inferior distans et preterea 
tertia infima, brevissima. Antenne basi nigre, arti- 
culo tertio brevi, suborbiculari, sordide testaceo fu- 
scescente, post mortem sexpe fusco. Thorax nitidus, 
lateribus e fusco cinerascens, antice pubescens. Ab- 
domen apice et lateribus nitidum nigrum, segmentis 
posterioribus,  tertio, quarto quintoque subequalibus, 

narlo tamen maris paullo longiore. Trochanteres 
pallide testacei. Femora et tibie nigra subnitida. 
Genicula, tibiarum apices summi et tarsi kete flavo- 
testacea, articulis duobus ultimis tarsorum nigrican- 
tibus. Ale parum cinerascentes. Segmentum costa 
secundum dupla tertii longitudine parum brevius. — 
In hac sectione nitore etiam dorsi thoracis pre cete- 
ris insignis, Ps. obscurella saltim dimidio major, et 
corporis stalura, mnulto minus angustata, ovali-oblonga 
a precedentibus valde discedens. Longitudine nervi 
secundi et ratione segmentorum costalium ad Ps. ob- 
EE ceterum maxime dissimilem, proxime acce- 
dit. A sequente Ps. longula, valde affini, differt epi- 
stomate superne eximie impresso, carinato et hinc in 
medio transversim gibberoso, thorace magis nigricante 
nitido, nervo secundo longitudinali saltem qnarta parte 
breviore. 


7. Ps. longula WaurseErGe, anguste oblonga, fusca 


abdomine nigro sub-nitido, epistomate cinera- 


260 


scenle, superne utrimque vix impresso, planiu- 
sculo subperpendiculari, vibrissis utrimque dua- 
bus, articulo antennarum tertio fusco-testaceo, 
tarsis flavo-testaceis, segmento coste triplam 
tertii longitudinem equante. > 9 (Long. 1:—11 
lin). 

Mas: abdomine versus apicem angustato, 
segmento quinto tertium et quartum zequalia 
longitudine parum excedente, margine incur- 
vato sextum inflexum comprehendente; femina: 
abdomine apice obtuso, segmento quinto quar- 
tum 2&Xquante, sexto annulato pone quintlum 
prominulo. 


Hab. in Ostrogothia ad Gusum juxta aquam 
in sepimentis sedens, a celeb. Prof. P. Fr. 
WAHLBERG primum observata et benigne com- 
municata. 


Ps. nigrine&e antennis, abdomine, pedibus et fere 
corporis statura similis, semper vero major, magis 
elongata et manifeste diversa colore thoracis fusco, 
nervo longitudinali alarum secundo haud parum lon- 
gore, epistomate fere x&quali, sub antennis parum 
impresso, nec carinato nec medio gibberoso, apice 
perparum incurvato. Hac epistomatis forma ab omni- 
bus hujus sectionis speciebus discedens, cum Ps. ci- 
nerella sola, de cetero et colore et abdomine elliptico 
angustato valde diversa, fere convenit. — Vertex opa- 
ens et thorax modice nitidus, pubescens, postice se- 
tosus, fusci.  Epistoma proprie nigrum, epistomate 
Ps. nigring intensius cinerascente-puberulum, certo 
situ e nigro translucente cinereo-nigricans. Genicula 
et trochanteres nigra. Ale cinerex. Segmentum costa 
secundum tertlio saltem triplo longius. 


Sect. a. Psilopa (sensu proprio), orbitis ocu- 
lorum nullis, epistomate utrimque tenuiter sul- 
sato, superne ultra medium perpendiculari pa- 
rum convexo, inferne leniter incurvato, vibrissa 


261 


utrimque unica, elongata recta, segmentis abdov- 
minalibus intermediis subequalibus longioribus, 
quarto maximo, sexto maris brevi ovato, setula 
articuli antennarum secundi apicali tertium sub- 
zequante, seta ordinaria radiata, nervo alarum 
transverso ordinuario retracto, in medio fere 
ale sito. 


a) abdomine ovato, apice acutiusculo. 


Ps. nitidula FaAir., &eneo-viridis abdomine ni- 
tidissimo, epistomate planiusculo, superne te- 
nuissime sulcato, 2Xenescenle cinerascente-pube- 
rulo, antennis, tibis tarsisque posterioribus fla- 
vo-testaceis, alis flavescente-hyalinis nervis pal- 
lidis, segmento coste secundo tertium vix 
equante. I 2 (Long. +—: lin.) 

Mas: abdomine versus apicem angustato, 
sexto inflexo intra marginem quinti incurvalum 
comprehenso; femina: abdomine obtusiusculo, 
segmento sexto annulari sub apice abdominis 
conspicuo, vix prominulo. 


a) tibiis tarsisque anticis nigris. 
FALLÉN Hydromyz. 7; ZeTtTErRstEDT Ins. 


Lappon. 719. — (MeiceEn VII, 75 ex descrip- 


tione Falleniana transseripta). 


Pp) tibiis tarsisque pedum omnium flavo-testaceis. 

Notiph. compta Meices VI, 68 (procul du- 
bio. Omnia conveniunt. Situs nervi transversi 
ordinari a Meigenio annotatus, Psilopam nec 
Notiphilam veram indiceat. Ipse Meigen in se- 
rie specierum Not. comptam proximam Not. 
leucostome collocans, hoc ipso utriusque affini- 
tatem praemonstrat). 

Hab. in graminosis udis, etiam litoralibus 
maritimis, per totam Sueciam a Lapponia (ZeT- 
TERSTEDT |. c.) ad Scaniam, a et 8 promiscue, 


262 


Vertex corpori concolor,' eneo-vividis, declivis, 

planiusculns, postice setosus. Epistoma fere perpen- 
diculare, planinsculum, apice parum incurvatum, su- 
perne prope marginem liveola tenuissima utrimque sul- 
catum, obscure, subinde e purpureo, xenescens, corpore 
multo minus nitens. Vibrisse utrimque unica, recta, 
elongata, et altera inferior brevissima, vix discernenda. 
Antenne pallide, flavo-testacee, articulo tertio oblongo, 
apice superpe acutiusculo, infuseato. Oculi suborbicu- 
lares, magni, .Genge breves. Abdomen convexum, 
valde politum, ex aureo-vel purpureo-cerulescente re- 
fulgens. -Segmentum -abdominis tertium secundo pa- 
rum, quartum tertio manifeste longius, quintum et 
tertio et quarto brevius. Femora &eneo-viridia, apice 
flavo-testaceo. Tibie et tarsi pedum anticarum vigri, 
posteriorum flavo-testacei. Ale e flavescente hyaling, 
costa fusca, nervis pallidis, abdomen superantes. Seg- 
mentum coste secundum fere brevius tertio. — &nul- 
latenus differt, nisi tibiis tarsisque etiam anticis flavo- 
testaceis. 
Ps. nigritella nigra nmitida, epistomate planius- 
culo, superne utrimque sulcato, cinerascente-pu- 
berulo, antennis fuseis obtusis, tarsis pallidis, 
alis albido-hyalinis nervis pallide fuscescentibus, 
segmento cost&e secundo tertium vix excedente. 
3 2 (Long. 3 lin) 

Hab. in litoralibus maritimis Ostrogothiee, 
in paroecia Jonsberg a me obser vata. 


Nigra nitida, corporis statura et epistomate sub- 
perpendienlari, planiaseulo omnivo Ps. nitidule simi- 
lis, sed minuta, certissime diversa. Epistoma e ni- 
gricante cinerascens. - Sulci in superiore epistomalis 
parte evidentiores et interstitium magis convexum. Vi- 
brissa in medio fere epistomatis utrimque una, recta, 
elongata, sed infra hanc altera, brevis, parum conspi- 
ena, tertiam circiter partem superioris equans. An- 
tenne fusce articulo tertio subrotundo-elliptico, basi 
anguste testaceo. Abdomen convexum, versus apicem 
angustalum, segmento quarto terlium dimidio fere ex- 
cedente , quinto breviore. Femora nigra nitida. Tibix 
nigrofuaser, opacxe. Summa genicnla pedum antiecrum, 


263 


apices tibiarum summi tarsique pallide flavi.  Articu- 
lus tarsorum ultimus nigricans. Alarum costa nigri- 
cans, segmento quinto pallido. — Mas et femina dif- 
ferunt ut in Ps. nitidula. 


10. Ps. /eucostoma MEIiGEn, eneo-nigrescens nitida, 
epistomate planiusculo cinereo-albicante, super- 
ne utrimqnue subsuleato, antennis apice levilter 
infuscatis obtusis pedibusque pallide flavo-testa- 
ceis, alis flavescente-hyalinis nervis! pallidis, 
transverso ordinario infuscato , segmento costa 
secundo tertium vix excedente. & 2 (Long. 
+—1 lin). 

MEiGEn Zweill. Ins. VI, 68. 


Hab. in graminosis uliginosis Uplandie ad 
Holmiam , Ostrogothie ad Häradshammar, Sca- 
nie (J. W. ZETTERSTEDT) rarius. 

Magnitudine Ps. nitidule fere xequalis, differt co- 
lore obscure xneo nigrescente ac minus nitido, anten- 
narum articulo tertio obtusiore, epistomate ex albido 
cinereo, coxis anticis tolis, posterioribus apice femo- 
ribusque pallidis, nervo alarum transverso ordinario 
distincte infuscato. — Vertex obscure 2&Xneo-viridis, 
apice anguste albido-maculatus. Abdomen conyvexum, 
apice angustatum, segmento quarto tertium longitu- 
dine fere dimidio excedente, quinto breviore.  Preter 
vibrissam elongatam, infra medium epistomatis posi- 
tam, altera inferior brevis. Alarum nervi pallidi, 


costa fusca. 


b) abdomine oblongo-elliptico , obtuso. 


11. Ps. madizans FArLÉN, nigra subopaca, abdo- 
minis plani segmentis tribus magnis subtilissime 
rugoso - punctatis, epistomate 2equilato, apice 
parum dilatato, bisuleato subargeuteo, anten- 
Niss subporrectis apice infuscatis pedibusque te- 
staceis, alis abdomen subequantibus cinera- 
scentibus, nervo transverso ordinario infuscalo, 


264 


seomento coslae secundo tertium longitudine vix 
excedente. & 2 (Long. 3 lin.) 


Mas: segmento "abdominis sexto inflexo, 
aperlura ant basal; femina: segmento sexto vix 
prominulo, sub apice AbUOr intra mar- 
ginem quinli conspicuo. 


FArnÉN Hydromyz. 7 (MEiGEN VI, 4 ex de- 
scriplione Falleniana transscripta). — Trimerina 
MacoQuart. — Notiph. nigella Meices VI, 2 
VIT, 373 ps DnneR certissime, (ad specimen 
mortuum deseripta, in quo antenn obscurate; 
nam cetera ex asse conveniunt). 


b. pedibus anticis nigris, coxis basique fe- 
morum late testaceis. 


Hab. in paludosis graminosis passim ra- 
rius, in Östrogothia, Westrogotbia, Scania. 


Vertex sat declivis, planiusculus, macula media 
cinereo-nigrescente, certo sitn cinerea, lineis laterali- 
bns latis, nigris, nitidis. Epistoma angustatum, lon- 
gitudine dupla et ultra latitndinis, superne ultra me- 
dium 2equilatum, inferne modice dilatatum. Sulci lon- 
giudinales integri, a fronte ad marginem apicis con- 
tinuati. Area intermedia planiuscula. Vibrissa elon- 
gata utrimqne infra medium epistomatis posita, et 
preterea prope marginem apicalem setula brevis, vix 
observanda. Antenn&e basi testacer, articulo tertio ob- 
longo, acutiasculo, suaperne infuscato, interdum fere 
toto fusco. Thorax ex olivaceo nigricans, subopacus. 
Abdomen oblongo-ellipticum, depressum,' dorso fere 
plano. Segmenta tria intermedia, secundum, tertium 
et quartum subtilissime pnnetato-rugosiuscula, sub- 
opaca, magna, tertium secundo dimidio, quartum 
duplo longius. Segmentum quartum breve, nitidum. 
Trochanteres et pedes fulvo-testacei, coxis posteriori- 
bus nigris, tibiis tarsisque anticis magis minusve fu- 
scescentibus I. nigricantibus. Ale breves, ahbdomine 
vix lorgiores. Nervus transversus ordinarins pone me- 
dium ale situs distipete, anoterior obsolete ivfuscatus. 


265 
Segmentum coste secundum tertio vix longius, — b 
non differt nisi pedum anticorum femoribus apice, ti- 
biis tarsisque nigris. — Mas et femina, ob segmenta 
postrema brevia et apicem abdominis hinc in utroque 
sexu obtusum, &Xgre discernuntur, nisi animadvertatur 
ad formam segmenti sexti diversam, sub apice abdo- 
minis conspicuam. Attamen margo segmenti sexti in 


femina pone quintum revera prominet, licet adeo bre- 
viter ut difficillime animadvertatur. 


3. Discomyza. Caput brevissimum, sen- 
sim versus aperturam angustatum, subtriangulare, 
anlice convexiusculum. Fertex subperpendicula- 
ris, scabriusculus, margine postico arcuato, acu- 
to, setoso'  Epistoma rugoso-scabrosum, apice re- 
tusum margine reflexo, vibrissis serie dispositis. 
Prelabrum imelusum. - AZbdomen suborbiculari- 
ovatum, deflexum , segmentis quatuor magnis, 
quinto anteriora excedente. — Seta radiata. 


1. D. incurva Faur., nigra nitida punctulata, 
epistomate concolore glabro nitido, abdominis 
plani segmento quinto tribus antecedentibus 
aequalibus parum longiore, antennis tarsisque 
-posterioribus flavo-testaceis, alis deflexis fusce- 
scentibus, vitta costali et macula in nervo trans- 
verso ordinario fuscis. & 9 (Long. 11 lin.) 


Mas: segmento abdominis quinto apice 
truncato, sexto inflexo late ovato quintum 
equante, apertura ani a basi versus apicem 
segmenti retracta; femina : segmento sexto an- 
nulari prominulo. 


FarrÉs Hydromyz. 6. (Psilopa) MeEiGEn Zw. 
Ins. VI, 76, MaAcuarTt Su. å Buff. II, 529. 


Hab. in graminosis uliginosis Suecie me- 
die et meridionalis raro, in Uplandia (HarrFrf- 
NER) ad Holmiam (Bomeman), Westrogothia 


266 


(GYLLENHAL), Östrogothia ad htora lacus Waet- 
teri (ZETTERSTEDT) Bahusia ad Trollhättan (C. 
IH. BonemwAn), Scania (FALLÉN). 


Statura singularis ob caput brevissimum , postice 
valde excavatum, antice parum convexum, abdomen 
late 1. ex orbiculari ovatum, depressum, deflexum, 
alasque breves, abdomen vix xXequantes, apice obtusas, 
— Tota nigra nitida, punctulata, crebre pubescens. 
Vertex maxime declivis, subperpendicularis, levius- 
culus, macula media triangulari presertim nitida li- 
neisque lateralibus concoloribus latis, marginis postici 
setis paucis, brevibus. Epistoma rugoso-scabrosum, 
descendens, margine apicali subcoarctato, anguste re- 
flexo. Partes epistomatis laterales sulco tenui ab area 
intermedia distincte, late, vibrissis 5 1. 6 inflexis me- 
diocribus ornate. : Oculi magni, exserti, oblongiusculi. 
Antenne incumbentes, breves, fusco-testacex, basi ful- 
vescente, seta tenui, ”duplam articuli tertii longitudi- 
rem 2&Xquante, 6-radiata. Sete in dorso thdraelst nullze, 
in pleuris ante alas pauce, in scutello magno, plano, 
quadrato ordinarie quatuor. Segmentum abdominis 
primum, ut solet , breve; secundum, tertium et quar- 
tum xqualia; quintum paullo longius.  Pedes antici 
toti nigri femoribus incrassatis, posteriorum tarsis 
flavo-testaceis , articulo ultimo nigro-fusco. Alzx late 
ovatz, postice obtuse rotundatx, lobulate, lobulo 
apice acuto, basi alarum vittaque costali fuscis. Seg- 
mentum coste secundum et tertium 2&qualia. Nervus 
transversus ordinarius pone medium ale versus mar- 
ginem interiorem oblique positus, punceto majori fu- 
sco notatus. ; 


2. D. marginella Fair. ”nigra, antennis tarsisque 
luteis; alis margine puncto apicis, nervoque trans- 
verso nigris.” Fair. Hydromyz. 7 (Psilopa). 

”In palude ad Abusa Scanie, J. W. Zet- 
TERSsTEDT” FALL 1. cC. 


Soli oculatissimo indagatori cognita, qui litteris 
testatur D. marginellam , quoad capitis formam, adeo 
similem esse D. incurve, ut eandem, sed in Binujien 
redactam, fere putares. Quzxdam amen restant ex- 
plicanda, ad speciet notionem rite constituendam ne- 


207 


cessaria, presertim abdominis fabrica et ratio segmen- 
torum abdominalium. Nam asseverat beatus FALLEN 
I. c. segmenta abdominis tria tantum, nee ut in i 
incurva quatuor, magis esse conspicua. An igitur 
segmentum secundum 1. quiotum brevius sit reliquis, 
ulterius est querendum, et character sive generis sive 
speciei inde ernendandus. H&ec autem dubia ipse so- 
luturus est Dipterorum Scandinavix editor celeberri- 
mus. Interea descriptionem beati FaLrrén I. ce. repe- 
tere idoneum censemus: ”statura omnino precedentis, 
at minor. Clypeus nigricans, ad lumen solis albicans. 
Oculi maximi. Antenne lutex, seta distincte plu- 
mata. QCorpus xneo-nigricans, abdomine convexo seg- 
menlis tribus. Pedes nigri, tarsis inprimis posticis, 
lutescentibus. Ale abdomine non longiores, costa ni- 
gra puncto apicis in nervo tertio longitudinvali termi- 
nata. Nervus transversus ordinarius, in medio fere 
disei situs, nigredine late cingitur.” 


Addenda et Corrigenda. 


Ad pag. 107.  Segmentum abdominis sextum apud 
masculos Ephydrinarum, sub ventrem inflexum, vicem 
tegumenti genitalium supplet atque intra marginem vel 
segmenti quinti solius, vel utriusque et quarti et quinti, 
excipitur. Hinc conformatio ac longitudo segmentorum 
abdominalium quarti quintique, in diversis speciebus di- 
verse, ad formam segmenti sexti accommodatze sunt. Quze 
quidem singula in introductione opellxe (pag. 93 sequ) 
explicare studuimus, sed simul notavimus rationem, inter 
segmenta abdominis ultima intercedentem in Hydr. con- 
colore (pag. 216, n:o 16) ab ista regula deflectere. Po- 
stea vero contigit observare idem valere de quibusdam 
aliis Hydrelliis, vimirum H. geniculata (pas: 224, n:o 
23) et H. fusca (pag. 225, n:o 24). In his, eque ac in 
illa, sub segmento sexto appendiculato adest vagina mem- 
branacea infuscata, appendicem longius superans, que 
sub margine segmenti quarti occultatur et genitalia, pre- 
ter solitum elongata obtegit, nec conspicitur nisi dum 


268 


genitalia vel in coitu vel fortuitu exseruntur. Ex hac 
vero genitalium et tegumentornm indole fabricam abdo- 
minis, paullo magis elongati, subeylindracei, his specie- 
bus peculiarem pendere, satis probabile est. Nam apex 
abdominis ovali in mare Hydr. concoloris etiam angu- 
statur, et basis insuper segmenti sexti, ad similitudinem 
Hydr. geniculate et AHydr. fusce convexa prominet, li- 
cet longe minus manifeste quam in his. Non contigit 
nobis observare indolem genitalium ac tegumentorum in 
Hydr. Nymphee (pag. 227). Sed procul dubio parum 
a conformatione membrorum genitalium in H. fusca dif- 
ferunt. 


Ad pag. 117. Observandum est, alas Discomyze lo- 
bulo sat manifesto ac regulari instructas esse, nec lan- 
tum rudimento lobuli, adeoque heic immerikg recenseri 
inter Ephydrinas lobulo alx obsoleto distinctas. 


Ad pag. 122. Dum hec scribebantur de pedibus in 
familia Ephydrinarum fere semper simplicibus, nondum 
innotuerat Hydr. caesia (pag. 214 n:o 15). Hujus tibix 
intermedie, ut in delineatione indicavimus, eximie intus 
complanate extus tument. Deinde autem animadvertimus 
tibias intermedias compresso-dilatatas competere etiam 
maribus Hydr. concoloris , H. geniculate, H. fusce ac H. 
Nymphee. Sed in his ista dilatatio adeo parum exstat, 
ut oculum facile fugiat. His omnibus speciebus commu- 
nis est vivendi ratio in foliis natantibus plantarum aqua- 
ticarum, itemque plerisque, ut supra diximus, confor- 
matio membrorum genitalium. 


Ad pag. 152. Dispositionem Hydrelliarum secundum 
longitudinem nervi longitudinalis secundi satis artificia- 
lem esse fatemur. Certe dispositionis norma, nature ma- 
gis consentanea, foret petenda a diversa forma abdominis 
et ratione segmentorum abdominalium. Hec vero in al- 
tero tantum sexu manifesta est; neque dubitamus quin 
ad seriem' specierum naturalem explicandam, requiratur 
totins sectionis, speciebus extraneis locupletissime revisio, 
quam alis relinquere cogimur. 

Ad pag. 182. Culpa hypothetze in delineatione Eph. 
fenestratwe vocabula quedam omissa sunt. Lin. 22 exstat: 
”Pedes e fusco cinerascentes,” pro quibus legas: ”Pe- 


des incano- grisescentes tarsis vix dilute fuscescentibus. 
Ale e fusco cinerascentes — —” 


269 


Preterea in hac Eph. fenestrate delineatione, ut 
differentia a speciebus infra describendis, nuperius obhser- 
vatis, clarius eluceat, sequentia addenda sunt: Epistoma 
arcte quidem fornicatum, sed a fronte medio 2&e2qualiter 
convexum, superne ad oculos parum utrimque impres- 
sum. Oculi parvi, orbiculares. Gene ultra dimidium 
oculi elongate. Gutte alarum semper obsoletiores, di- 
lute albide. — Eph. cribrata et Eph. caviceps proxime 
sunt. Sed ab his differt non minus corporis totins co- 
lore dilutiore, griseo-cinerascente et forma magis elongata 
oblonga, quam epistomate vere fornicato et transversim 
et longitudinaliter, quamvis modice, convexo, semper al- 
bicante. 


Accedunt suo loco inserende, propter similitudinem 
picture et alarum et thoracis cum Eph. /fenestrata ha- 
ctenus confusze: 

11-12 E. cribrata mnigro-fusca abdomine ovato 
lateribus albo-maculato, thorace albo-lineo- 
lato, epistomate subaequilato cinereo-albican- 
te, superne depressiusculo vix protuberante, 
inferne modice ampliato fusco-punctato setu- 
loso, alis nigricantibus albo-guttatis guttis in- 
equalibus, segmento costae secundo quadru- 
plam tertii longitudinem vix excedente. 


3 2 (Long. +--+ lin.) 


Mas: segmento abdominis quarto tertium 
vix, quinto quartum dimidio et ultra lon- 
gitudine excedente, sexto inflexo oblongo- 
triangulari quintum 2quante. 


Hab. locis urinosis et supra terram nu- 
dam humectatam in viis hortisque, in Up- 
landia ad Holmiam et in Ostrogothia ad 
Häradshammar observata. 

Primo quidem adspectu, ob alarum guttas 
fere eadem ratione dispositas et picturam thora- 
cis similem cum E. fenestrata facile confundi 
posset. Sed revera species diversa. Distinguitur 
corporis et precipue abdominis forma ovata nec 


270 


oblonga  subangustata, colore nigrofusco, episto- 
mate superne latiore magis depresso, inferne ma- 
gis ampliato, oculis majoribus genisque breviori- 
bus, alis 'obscurioribus, nigricantibus, 'lineolis 
thoracis, maculis abdominis alarumque letius al- 
bis, segmentis abdominalibus posterioribus in 
mare brevioribus. — Vertex fuscescens. Anten- 
ne nigre, obscuriores quam in Eph. fenestrata, 
seta ut in hac subnuda. Epistoma superne sub 
antennis planiusculum, utrimque ad latera: late 
depressum, medio parum convexum, inferne sat 
ampliatum, setis paucis infra medium muricatum, 
ex albido cinerascens, inferne versus latera fusco 
inquinatum, Oculi orbiculares, sat.magni. Ge- 
ne vix quinta parte longitudinis oculi longiores. 
Thorax et abdomen concoloria mnigrofusca, sub- 
opaca. In thoracis dorso alba lineole due anti- 
ce breves, media plerumque obsoletior et postica 
utrimque lateralis abbreviate, punctum hume- 
rale, lineola ante alas et Macau parve in plev- 
ris atque. supra coxas. Abdomen utrimque ad 
latera in vivis lete albo-maculatum 'maculis in 
singulo segmento duabus, superiore subtriangulari, 
inferiore minore interdum obsoleta. Segmenta 
abdominis secundum, tertinm et quartum sub- 
Xequalia, quartum vix longius, quintum in mare 
vix duplam quarti longitudinem 2xXquans, in fe- 
mina quartum parum excedens. : Pedes nigrofu- 
sci unicolores. Alarum . macule fere ut in E. 
fenestrata posite, sed vivide albe ac mnlto ma- 
gis conspicux, anteriores magis rectangulares, et 
preter novem in E. fenestrata numerandas, de- 
cima plerumque parva versus marginem iuteri- 
orem pone lunatam, in E. fenestrata vix dis- 
cernenda. Nervus longitudinalis paullo brevior 
et segmentum coste tertium paullo longius quam 
in E. fenestrata. 


11--12 E. caviceps mnigro-fusca abdomine ovato 
lateribus albido-maculato apice nitido, tho- 
race albo-lineolato, epistomate grisco-fusce- 
scente, superne depresso-planiusculo medio 
foveolato-impresso, apice subporrecto setu- 


271 


loso, alis fuscis albo-guttatis, segmento co- 
ste secundo quadruplam tertii longitudi- 
nem vix aquante. I 2 (Long. + lin.) 


Mas: segmento abdominis quarto tertii 


brevis duplam fere longitudinem 2&Xquante, 

quinto nitido quartum fere excedente, sexto 

inflexo oblongo-triangulari quintum 2quante, 
S S I 


Hab. in terra nuda humectata prope do- 
mos et in viis, in Uplandia ad Holmiam 
et in Ostrogothia observata. 


Similis precedenti corporis colore fere eodem, 
thoracis alarumque maculis eadem ratione dispo- 
sitis; sed differt alis dilutius coloratis, obscure 
fuscis, macula segmentorum abdominalium utrim- 
que apicali elovgata cinerascente-albida, impri- 
mis autem epistomate superne medio foveolato- 
impresso, segmentisque abdominis posterioribus 
longioribus. — Epistomatis conformatio valde 
memorabilis et in hac familia peculiaris. Pars 
epistomatis maxima superior haud convexa, sed 
subperpendicularis medio late foveolata, unde 
ipsa foveola, intus marginibus obumbrata, maculx 
obscure, margines vero ejus carinarum duarum 
lateralium speciem prebent. Pars inferior epi- 
stomatis brevior, planiuscula, apice parum ampli- 
ato, subporrecto, setis munito. Proboscis, pro- 
pter epistoma antice non fornicatum et hinc mi- 
noris capacitatis, fere tota sub capitis apice pro- 
minet. Oculi orbiculares et gene, ut in priore. 
Vertex fuscescens. Lineolx in thoracis dorso fere 
utin E. cribrata, in lateribus et supra coxas quo- 
que plures macule minute, albe. In singulo seg- 
mento abdominis utrimque maculia apicalis elon- 
gata, cinerascens. Segmentum abdominis tertium 
parvum, secundo fere brevius, quartum duplam 
fere tertii longitudinem equans, quintum in mare 
gquartum fere excedens, in femina subrequans, 
Saltem segmentum quintum, interdum plura, ni- 
tida.  Pedes nigro-fusei, Aibiis tarsisque extus 


272 


parum cinerascentibus. Alarum gutte sat lete 
albo-hyaling, ut in precedente disposite. Ner- 
vus longitud'nalis secundus paullo brevior. — 
Ad E. fenestratam accedit alis non prorsus nigri- 
eantibus, apice segmentorum abdominalium ci- 
nereo-maculato et precipue segmentorum poste- 
riorum ralione. Sed ab hac discedit corporis co= 
lore obscuriore, epistomatis forma singulari, ab- 
dominis ovata, nec angustata. 


äte A anlag RER ANAR Rn na 


a” 


" NT 
CN Ng 


FANN jr | 
| 
MINER Vil 


IL 


Y 


' a 


så i ab? RR 


5 <a M | ol 
REINE N.N - 

SS Y ES ER | N 

3 a O 
= ME << | 
I i iv In 

Lil i NI I | Y ÅN &£ | 
4 4 | ST Fr MN 
gå NI | 


N 


2 


2 
- 


j " 


uu 
| $ ; - a / 
3 
Ka [kl AM NG 
L Ir RR 
. Hl SS + t g E ej 
(6) 5 lå 


' 


o MN a 


Vs 
” SNUUNGTOR 
| 
all 
1 


- äl 


> 


É se 


; L 


| I un 
Arn äl it - M då 


= 
SKEN 
TEVA OR 
CNN oror 


T 
NET 


” 
INGTORE 
(LA. 
CJ 


MÅR 
HSO 


ITV 


EN 
SÖKA 
Å 
Se ÅN Sör 
ET a 3 
Se a Så 


(KE 
Cu 


ERNER 
LAL 
FO N 


( C i sg - L 


S 
- 4, 
ERNA 


| fr 


qi 


MCA 
SR 2 


SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARI 


- ES - 
TRAMA I 
€. rn 00595: 2023
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Försök till Gruppering och Revision af de Svenska Ephydrinae"

See other formats
