Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Finska vetenskaps-societetens förhandlingar"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  thafs  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non- commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at  http  :  //books  .  google  .  com/| 


Digitized  by 


Google 


i-t5-ri 


Boucxci  V^^HV. 


HARVARD  UNIVERSITY 


.UMMM  II  l|l^i^^.;| 

'Qgtiii'QQ:ii 


LIBRARY 


OFTHB 
KITSBUK  OF  OOMPAJEIATZVB  ZOÖLOOT 


CIFT  OF 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


FEB    7    1925 


ÖFVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps-Societetens 

Förhandlingar. 

v. 

1857—1863. 

Méd  cfi  plancké. 


HELSINGFORS, 

Finska  Litteratar-SälUkapett  tryckeri,  1863. 


Digitized  by 


Google 


li«|)iknAUir:  G.  F.  Ammff, 


■,-'' 


Digitized  by 


Google 


InHehåll. 

Ånbeitttebe  afgifven  1858 '.     .  Sid.  1. 

Om  Äkndfl  Häradsrätts  Bigill.  —  Af  Ä.  Moberg 13. 

Ett  minnesmärke  af  Peter  den  Store.  —  Af  K.  A.  Bomansson    .  ^  20. 

SMngaste  iLölden  i  Finland.  —  Af  F.  J.  Rabbe ^  22. 

Bo  af  Sidensvansen  funnet  i  Finland.  —  Af  A.  £.  Nyländer  «  31. 

Förteckning  Ofver  däggdjur  och  foglar  m.  m.  —  Af  A.  Nordmann  «.  32. 

irabertlttelse  afgifven  1859                „  34. 

Om  portativa  solar.  —  Af  A.  Moberg ,  46. 

Om  Planimetrar.  —  Af  A.  Moberg ^  53. 

Förslag  till  en  sjelfregistrerande  Tbermometer.  —  Af  A.  Moberg  „  58. 

Årsberättelse  afgifven  1860 ^  60. 

Om  astronomins  närrarande  ståndpunkt.  —  Af  L.  Lindelöf  .  .  „  73. 
Fomromerska  vägbyggnader  och  kommunikationsanstalter.  —  Af 

E.  J.  W.  af  Brun^r n  88. 

Beskrifiiing  af  en  kraterformig  fördjupning  å  sandåsen  vid  Tam- 
merfors. —  Af  N.  Nordenskiöld «  lOl. 

Om  Inftfiltrering  och  generatio  spontanea »  104. 

liaberättelse  afgifven  1861 ^    .     .     .     .  „  107. 

Kataralhistoriens  närvarande  förhållanden  i  vårt  land.  —  Af  Fr. 

W.  Mäklin ^  123. 

Om  Triehina  Spiralis.  —  Af  O.  E.  A.  Hjelt «  144. 

Ord  yttrade  af  ordföranden  vid  årsdagen  1861 „  147. 

Årsberättelse  afgifren  1862 n  150. 

Ett  experiment  af  Plateau.  —  Af  L.  Lindelof i,  167. 

Om  gradmätningen  ipellan  Svartahafvet  och  Ishafvet.  —  Af.  L.  L. 

Lindelöf «  170. 

Om  klofUUningen  hos  ripan.  —  Af  E.  J.  Bonsdorff ,*'  174. 

Skrifvelse  af  A.  J.  Malmgren ?    .     .     .  „  176. 

f)m  betydelsen   af  de  s.  k.  stafvarne  i  ögats  retina.  —  Af£.  J. 

Bonsdorff «  184. 

Om  en  litterär  polemik  emellan   Kochne   och   Kunik.  —  Af  G. 

Geitlin „  186. 

Ord  yttrade  af  ordföranden  vid  årsdagen  186^ „  189. 

Årsberättelse  afgifven  1863 »  196. 

Om  några  i  afmnde  å  meteorologin  rådande  fördomar.  —  Af  A. 

Moberg r,  211. 

Reseminnen  från  Krim  och  S:t  Georgs  kloster.  —  Af  W.  Lagus  „  229. 

Förslag  till  konstruktion  af  en  Planimeter „  245. 

Thallinm,  en  ny  metall »  247. 

Om  Grahams  dialytiska  försök '.     .  r,  249- 


Digitized  by 


Google 


£n  iiy  källa  for  ammoniakbildiiing  i  luften Sid.  252. 

Synt^  af  kol  och  väte ,  255. 

Den  ornitologiska  nomenklataren.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin     .     .     .  «  257. 

Om  Kilskriften  och  Finname.  —  Af  W.  Lagus ,274. 

Om  Wallins  Arabiska  ljudlära.  —  Af  W.  Lagus ,  276. 

Något  om  finska  lagöfversättningar.  —  Af  W.  Lagun     ....  ,  283. 

Om  Deviennes  gäfva  till  Myntkabinettet.  —  Af  O.  GeitUn      .     .  ,  288. 

Sammanträdet  d.  18  Maj   1863    ... ,  290. 

Om  Cyprinoideernas  svalgtänder.  —  Af  A.  Nordmann    ....  „  291. 

Strttdda  notiser 293. 

Sammandrag  af  de  klimatolog^ka  anteokningame  år  1862       .     .  „  294. 


Digitized  by 


Google 


Åitberftttelse  af  Societetens  sttlndige  Sekreterare  af* 
giftren  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April 
1858. 

Den  årsberättelse  mig  åligger  att  på  Finska  Vetenskaps- 
Societetens  yägnar  vid  detta  tillfillle  afgifva,  bör  innefatta  en 
redogörelse  för  Societetens  verksamhet  under  det  nu  tillända- 
gående  året  jemte  en  uppgift  å  de  förändringar,  som  deninder 
inom  Secietetens  personal  inträfiat.  Finska  Yetenskaps-Sodete- 
ten,  som  under  sin  tjuguåriga  tillvaro  sett  icke  mindre  än  tolf 
sf  sina  ordinarie  ledamöter  bortryckas  af  döden,  har  äfven  un- 
der det  sistförflutna  året  genom  bergmästaren  Yictob  Hartvalls 
frånfäUe  gjort  en  förlust,  som  för  Societeten  dock  hade  egt  en 
annan,  om  ock  smärtsammare  betydelse,  i  fall  den  hädangångne  . . 

med  större  och  verksammare  deltagande  omfattat  Societetens 
Bträfranden  och  icke  —  redan  tto  år  före  sin  död  —  upphört  ^ 
att  betrakta  sig  som  ledamot  af  detta  samfund.  De  förtjenster 
om  vetenskapen,  hvilka  tillskyndade  Hartvall  ifrågavarande 
ledamotskap,  har  han  inlagt  under  en  tidigare  period  af  sinlef- 
nad:  ty  då  han  år  1839  den  8  April  intogs  i  Finska  Yeten- 
sb^w-Societeten,  hade  han  redan  lemnat  lärarekallet  vid  Uni- 
versitetet och  med  detsamma  alla  vetenskapliga  forskningar»  i 
stället  uteslutande  egnande  sin  verksamhet  dels  åt  den  tjenst 
ban  vid  bergstaten  i  landet  innehade,  dels  och  isynnerhet  åt  led- 
ningen af  den  inrättning  för  artificiella  mineralvattens  beredning, 
ban  härstädes  grundlagt  och  med  utmärkt  framgång  ända  till  sin 
död  förestod.  —  Hartvall  fMdes  i  Åbo  den  27  Okt.  1800; 
ffträldrar  voro  Handlanden  Erik  Johan  Hartvall  och  dess  hustru 
Anna  Chariotta  Bergqvist;  inskrefs  år  1817  som  student  i  Åbo 
oeh  promoverades  år  1823  till  filosofie  doktor  efter  undergången 
kandidatexamen  och  sedan  han  såsom  gradualspecimen  författat 

1 


Digitized  by 


Google 


2:dra  häftet  till  den  Bamling  af  mineralanalyser  framlidne  profes- 
sor v.  BonsdorflF  under  titel:  Ad  mineraiogiam  fermcam  mo- 
menta  begynt  utgifva.  Hartvall  redogör  i  detta  häfte  för  af  ho- 
nom verkställda  analyser  af  kopparkis  från  Orijärvi  och  skapolit 
från  Parga0.  Påföljande  år  utgaf  han  ett  specimen:  PericiUum 
chemico-mineralogictim  de  Wemerilo,  hvilket  kan  betraktas  så- 
som en  fortsättning  af  förenämnde  arbete,  i  det  det  innehåller 
undersökningar  af  särskilda  vid  Pargas  kalkbrott  förekommande 
varieteter  af  skapolit,  denna  ganska  märkvärdiga  mineralfamilj, 
som  ända  intill  sednaste  tider  sysselsatt  mineraloger  och  kemi- 
ster, utan  att  alla  hithörande  frågor  ännu  blifvit  nöjaktigt  ut- 
redda. Då  Hartvall  begynte  sina  kemiska  arbeten,  hade  kort 
förut  i  kalkbrotten  i  Pargas,  till  det  mesta  genom  gref?e  Fa- 
bian Steinheils  outtröttliga  bemödanden,  oväntadt  rika  minera- 
logiska skatter  blifvit  framdragna  och  det  dröjde  ej  länge  innan 
dessa  väl  utbildade  och  mångfaldiga  stenrikets  alster  blefvo  före- 
mål för  kemisters  och  mineralogers  ifrigaste  undersökningar,  t. 
Bonsdorff  och  Nordenskiöld  voro  de  förste,  som  lemnade 
mera  omfattande  bidrag  till  kännedomen  af  dessa  likasom  i  aQ- 
mänhet  af  Finlands  mineralier;  ty  hvad  de  äldre  kemisteme  i 
sådant  afseende  uträttat  försvinner  jemförelsevis  till  en  obetyd- 
lighet. Ekebergs  undersökningar  af  tantalitema  från  Kimito  in- 
taga dock  ett  mera  framstående  rum,  hvaremot  den  vidtfrejdade 
Gadolins  namn  i  den  finska  mineralogiens  historie  knappt  be- 
höfrer  anföras;  ty  det  är  blott  ett  enda  finskt  mineral  — 
Granaten  från  Or^ärvi  —  han  kemiskt  undersökt. 

Oenom  utbildningen  af  den  kemiska  proportionsteorien  och 
upptäckten  af  läran  om  isomorfismen  ingick  mineralogien  vid  ifråga^ 
varande  tid  i  ett  nytt  skifte  af  sin  utveckling,  hvilken  smånin- 
gom ledde  till  en  vetenskaplig  gestaltning  af  dess  innehåll.  Den 
tid  och  möda,  som  offrades  åt  en  mineralanalys,  voro  i  samma 
mån  väl  använda,  som  analysens  resultater  utöf^ade  inflytande 
pt  utredningen  af  allmänna  vetenskapliga  frågor;  h vårföre  också 
mineralogiens  fiält  dåförtiden  af  kemisteme  med  samma  ifv^er  och 
framgång  bearbetades  som  den  organiska  naturens  i  våra  dagar. 
De  här  antydda  omständigheterna  synas  kunna  förkhura,  icke 
blott   hvarföre  Hartvall  företrädesvis  vände  sina  forskningar  till 


Digitized  by 


Google 


3 

mineralogien  i  aUmänhet,  utan  ftfVen  till  en  början  atedntande 
begagnade  inhemskt  material  för  desamma. 

Snart  förlorade  han  dock  de  finska  mineralierna  nr  sigte 
och  sysselsatte  sig  efter  nyss  anförda  analys  af  vemeriten  icke 
Tidare  med  dem.  Sedan  han  på  grund  af  denna  undersökning 
ir  1825  ntnämnts  till  docent  och  1826  till  a^'ankt  i  kemien, 
kom  han  Åter  i  tillfälle  att  arbeta  på  Berzelii  laboratorium»  hvii- 
ket  han  redan  förut  besökt  och  der  han  fortfarande  sysselsatte 
81g  med  mineralundersökningar,  hvaraf  de  första  resultatema  fin- 
nas intagna  i  Vetenskapsakademiens  handlingar  för  år  1828,  der 
analyser  af  fergnsonit  och  manganepidot  anföras.  I  Berzelii  års- 
berättelse för  åren  1829  och  1830  omtalas  Yidai*e  analyser  af 
halotrikit  och  edel  serpentin  samt  af  ett  nytt  mineral  som  be- 
nftmndes  aeschynit.  Slutligen  har  Hartvall  i  31  bandet  af  Pog- 
gendorffi»  Annaler  meddelat  en  analys  af  fenakit,  hvilken  var  hans 
sista  undersökning.  Ifrån  Berzelii  laboratorium  begaf  sig  Hart- 
vall  till  Odessa,  der  han  på  furst  Woronzoffs  föranstaltande  an- 
lade en  inrättning  för  artificiella  mineralvattens  tillredning.  Sin 
der  utbildade  praktiska  erfarenhet  gjorde  han  sig  till  godo,  då 
han  anländ  tUl  hemlandet,  i  samråd  med  framlidne  professoron 
von  BoKSDOJKFF,  grundlade  den  inrättning,  som  ännu  bär  hans 
namn.  Han  tog  då  afsked  från  kemieadjunkturen,  förordnades 
1833  att  förestå  kontrollverket  för  guld-,  silfv^er-  och  tennarbe- 
ten och  utnämndes  år  1834  till  bergskommissarie  vid  finska 
bergsstaten;  erhöll  bergmästaretitel  år  1840.  Han  afied  härstä- 
des  den  8  Augusti  1857. 

Äfven  en  bland  Societetens  hedersledamöter  har  under  årets 
lopp  med  döden  afgått:  theologie  doktorn,  universitetsbiblioteka- 
rien, professoren  Johan  Henrik  Schböbeb  afsomnade  i  Upsala 
den  8  Sept.  1857  efter  få  dagars  sjukdom,  66  år  gammal.  Här 
ir  ej  stället  att  framhålla  hans  mångfaldiga  vetenskapliga  för- 
senater, hvilka  otvifvelaktigt  i  hans  hemland  skola  finna  f\dlt 
värdiga  tolkar;  den  välvilja  han  vid  flcre  tillfallen  visade  det 
finska  Univerätetet  och  flere  af  dess  medlenmiar,  för  hvilka  Up- 
si^  biblioteks  rika  skatter  aldrig  tillslötos,  skall  med  erkänsla 
llnge  ihågkonmias. 

De    nu    anförda   fiirlustema  har  Societeten  varit  i  tillAlle 


Digitized  by 


Google 


att  godtgdra,  i  det  hon  haft  ^gnaden  att,  efter  den  16  Novem- 
ber 1857  anstftUdt  val,  såsom  hedersledamot  helsa  Kejserl.  Ale- 
xanders-Untversitetets  vicekansler,  generalldjtnanten  och  ridda- 
ren friherre  Johan  Reinhold  Munck,  hvaijemte  Societeten  till 
ordinarie  ledamöter  i  natnralhistoriska  sektion  inkallat  under  sist- 
nämnde dag  professoren  i  botanik  doktor  WHiLiAM  Ntlandeb 
samt  den  14  innevarande  April  professoren  i  bamförlossnings- 
konst  och  bamsjakdomames  klinik  doktor  Erik  Alexander 
iNoifAN.  -^  Inom  Societetens  embetsmannapersonal  har  den  förän- 
dring inträffat,  att  sedan  omedelbart  efter  sednaste  årsdag  ord- 
förandeskapet af  professoren  Moberg  afträddes  till  viceordföraa- 
den  statsrådet  TOrnroth,  till  viceordförande  för  det  ingående 
året  utsågs  professoren  CrGNiBUs.  Dessutom  har  Societeten  seU 
sig  föranlåten  att  på  sekreterarens  anhållan  befria  honom  fria 
vården  af  Societetens  bibliotek  och  att  Ofverflytta  detta  ålig- 
gande på  en  särskild  bibliotekarie ;  tillfölje  hvaraf  val  till  biblio- 
tekarie den  16  sistl.  November  anställdes,  dervid  professoren 
MoBBRO  till  denna  befattning  utsågs.  Ifrågavarande  åtgärd  har 
varit  så  mycket  mera  af  behofvet  påkallad,  som  Societeten,  hvil- 
ken  från  de  flesta  vetenskapliga  samfund  i  Europa  i  utbyte  mot 
sina  utgifha  arbeten  emottager  betydliga  boksändningar,  sett  sitt 
bibliotek  så  hastigt  tiUvexa,  att  dess  nödigvordna  katalogismng 
lika  litet  som  öfriga  med  dess  vård  förenade  åligganden  af  se- 
kreteraren kunnat  medhinnas. 

De  af  Societeten  föranstaltade  vattenhöjdsobservationema 
vid  Finska  och  Bottniska  vikame  hafva,  likasom  de  klimatolo- 
giska och  meteorologiska  iakttagelser,  hvilka  efter  af  Societeten 
utfHrdade  formulärer  och  med  hennes  instrumenter  anställas,  utan 
aiforott  fortgått. 

Med  vattenhöjdsobservationema,  hvilka  fortfarande  stått 
under  öf\rerstelöjtnanten  och  riddaren  Stjemci*eutz's  ledning 
och  öfv^erinseende,  har  Societeten  vidtagit  den  förändring,  att  de 
äldre  instrumentema,  såsom  varande  alltför  täta  reparationer 
underkastade,  blifrit  utbytta  mot  enklare,  sådana  de  vid  de 
svenska  observationsstationerna  begagnas,  hvaijemte  för  framti- 
den observationerna  komma  att  anställas  blott  en  gång  dagligen, 
nemligen  kl.  2  e.  m.,  hvarigenom  bland  annat  åsyftats  att  göra 


Digitized  by 


Google 


dessa  observationer  lättare  jemförliga  med  de  samtidigt  försiggå- 
ende observationerna  vid  svenska  knsten.  De  ställen,  der  för 
det  närvarande  observationer  å  vattnets  höjd  anstälbis  äro  föl- 
jande: Helsingfors,  Porkala,  Hangöndd»  Jungfrosand,  Lypertö, 
Lökö,  Rönnskär  oeh  Brandö,  hvarjemte  observationer  ä  Bäkhol- 
men  vid  Helsingfors  blifvit  gjorda,  men  för  framtiden  komma  att 
upphöra. 

Termometer-  oeh  barometerobservationer  har  Soeieteten  Att 
emottaga  af  borgmästaren  Cbdebhan  i  Tomeå,  prosten  Dahl- 
ström i  Witasaari,  majoren  Earstek  i  Kaopio,  apotekaren 
Malmgren  i  Kajana,  direktor  Pippingskiöld  i  MostiaU,  prosten 
Sabelin  i  Hammarland  oeh  apotekaren  Westeblund  i  Uleåborg. 
För  framtiden  bar  Societeten  att  förvänta  enahanda  observatio- 
ner från  Eenru  oeh  Sodankylä,  till  hvilka  orter  under  nyisvikne 
vinter  nödiga  instmmenter  blifvit  aflemnade.  Termometerobser- 
vationer  har  prosten  Wenell  i  Taipalsaari  samt  vicepastoreme 
LuNDENius  i  Föglö  och  Lindegren  i  Eeuru  insändt. 

Antalet  af  återställda  klimatologiska  anteckningshäften  har, 
i  jemförelse  med  föregående  år,  märkbart  förminskats.  Efterföl- 
jande tabell  upptager  de  observatörer,  från  hvilka  Societeten 
erhållit  särskilda  klimatologiska  anteckningar. 


ObsenrationsorteiL 

Obsenrfttorni  namn. 

Q 

ti 
1 

Län 

Socken  eller  stad. 

Nylands. 

Åbo  och  Björ- 
neborgs   med 
Åland. 

Earis. 

Mörskom. 
Bjerno. 
Eura. 
Föglö. 

Hammarland. 
Kiisko. 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktsprost. 

Granholm,  J.,  vicepastor. 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

Homén,  G.  W.,  prost. 

Hamberg,  A.,  klockare. 

Lundenius,  A.  M.  vice- 
pastor. 

Sadelin,  P.  U.  F.,  kon- 
traktsprost. 

Laurell,  E.  J.,  prost. 

1857 

rs 
fy 

w 

ti 

Digitized  by 


Google 


Korpo. 

Rhnnan,    C,  kronoläns- 
man. 

1867 

Kumlinge. 

8jdblom,  klockare. 

w 

Lemland. 

EnksBon,  J.,  prost. 

vt 

Nådendal. 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

n 

Raumo. 

Bränder,  H.  G.,  posses- 

sionat 

n 

Lundell,  J.,  agronom. 

•^ 

Töftala. 

Stackelberg,  E.,  baron. 

n 

TavastekuB. 

Tammela. 

Bonsdorff,   E.  N.,  vice- 

pastor. 

^ 

Wiborgs. 

Taipalsaari. 

Wenell,  E.  J.,  prost. 

« 

Knopio. 

Kides. 

Arppe,  A.  E.,  professor. 
Hartman,    E.,    kommis- 

« 

sionslandtmätare. 

n 

Telén,  U.  V.,  kyrkoherde. 

^ 

Knopio. 

Karsten,  J.,  migor. 

♦» 

NnnniB. 

Bi-ofeldt,  P.  F.,  vicepa- 

stor. 

w 

Tohmajärvi. 

Riigonen,  8.,  bmksbok- 

håUare. 

w 

Haaranen,  S.,  bonde. 

rt 

Wasa. 

Keurn. 

Lindegren,  P.   H.,  viee- 

pastor. 

r» 

JyvÄskylä. 

Schildt,   W.   8.,  provin- 

cialläkare. 

*» 

Uleåborgs   och 

Hyrynsalmi. 

Löwenmark,  G.,  vicepa- 

Kajana. 

stor. 

n 

Uleäborg. 

Westerlnnd,    E.,    apote- 

kai*e. 

r 

UtBJoki. 

Andelin,  A.,  kyrkoherde.] 

Ioo7 

Sodankylä. 

> 
Ekroos,    T.,    kronoläns-j  1856 

man. 

1857 

Då  erfarenheten  visat,  att  intresset  för  dessa  observationers 
anställande  icke  kan  hos  den  8ven8ka  delen  af  landets  innevånare 
mera  allmänt  väckas  och  underhållas,  torde  det  väl  fSr  Societe* 


Digitized  by 


Google 


(en,   i   händelse   hon    önskar  fortfarande  insamla  Aillstftndigare 
bidrag  till  landets  kUmatologi,  blifva  en  nödvändighet  att  inom 
en  vidsträcktare   krets  söka  vinna  några  medlgelpare  för  detta 
iadamål  samt  att  i  sÅdant  afseende  af  de  klimatologiska  anteek- 
mngsformolärema  ombesörja  en  finsk  öfversättning,  hvartill  äfven 
på  enskild  väg  redan  för  någon  tid  sedan  början  blifvit  gjord. 
Af  de  fjratioeja  vetenskapliga  meddelanden,  bvilka  vid  So- 
detetens  sammanträden  under  årets  loppförekomit,  hafvatvenne, 
nemligeo:    ^Om  örsprånget  till  Finnarnes  Hiisi  af  £.  Lönnrot^, 
föredragen  den  8  sisti.  Febr.  och  ^Analyser  af  finska  mineralier^ 
af  undertecknad,   ingått  i  den  nyss  utkomna  2:dra  faseikeln  af 
5:te  tornen  af  Sodetetens  akter;  en  uppsats  af  professor  Nylän- 
der med   titel:   NoHces  sur  quelques  cryptogames  Scandmaves 
noiweUes,  meddelad  den  21  December  1857  begynner  8:^'e  häf- 
tet af  Bidragen  till  Finlands  naturkännedom,  hvaruti  dessutom 
en  i  föreg.  årsberättelse  omnämnd  förteckning  öfver  Nyländska 
Texter  af  magister  T.  S»lan  redan  blifvit  tryckt.    I  förbigående 
må  anmärkas,  att  med  detta  häfte  en  ny  serie  af  Sällskapets  pro 
iauia   et    flora   fennica   Notiser  vidtager.    Det  Qerde  häftet  af 
^Bidragen"",   hvars  tryckning  äfvenledes  påbegynts,  konuner  att 
innehålla  ^Materialier  till  Finlands  geognosi^  af  H.  J.  Holmberg, 
föredragen  den  12  innev.  April.    Äfven  det  5:te  häftet  är  nära 
ftrdigt  att  läggas  under  pressen  och  upptager  en  af  beskrifhin- 
gar  åtföljd,  under  sistnämnde  dag  Societeten  meddelad  förteck- 
aing  öfver  Finlands  foglar,  upprättad  af  M.  von  Wright,  hvar- 
jemte  i   samma  häfte  början  till  en  förteckning  öfver  i  Finland 
fiuma  Diptera,  upptagande  familjen  Syrphici,  af  E.  J.  Bonsdorfl; 
kommer  att  inrymmas.    Med'  anledning  deraf,  att  Societeten  vid 
sammanträdet  den  12  innev.  April  fått  emottaga  tvenne  omfångs- 
rikare  arbeten   i   Finlands  litteratur-  och  politiska  historie,  det 
oia  med  titel:  Bidrag  till  Finlands  Calendariografi  afF.  W.  Pip- 
ping,   det   andra   ett  äldre,  af  filosofiemagistem  och  biblioteks- 
vuanuensen   B.  A.  Renvall    påträffadt  manuskript,  innehållande: 
DSammandrag  af  femte  brigadens  af  finska  arméns  krigshändel- 
se oeh  operationer  uti  Savolaks,  Carelen,  öster-  och  Yesterbot- 
ten  under  kampagnen  i  Finland  år  1808  och  1809  författad  af 
i^erste   Johan  Jak.  Burman^,  har  Societeten  beslutat,  att  med 


Digitized  by 


Google 


8 

dessa  arbetens  tryckning  påbegynna  ntgifvandet  af  en  serie  af- 
handlingar  under  en  gemensam  titel:  Bidrag  till  kännedom  af 
Finlands  natur  och  folk.  —  För  öfrigt  har  Societeten,  sedan 
sista  årsberättelsen  afgafs ,  utgifvit  3:cye  häftet  af  Notiser  ur 
sällskapets  pro  fauna  et  flora  fennica  ft^rhandlingar,  hvarmed  den 
äldre  serien  af  denna  samling  blifvit  afslutad,  hvarutom  såsom 
supplement  till  Aktemas  femte  tom  l:sta  häftet  af  statsrådet 
Nordmanns  arbete:  Palaeontologie  Suedrusslands,  hvaraf  redan 
17  ark  äro  färdigtryckta,  innan  kort  torde  lenma  pressen. 

Då  Societeten  deremot  icke  så  snart  torde  finna  skäl  att 
utgifv^a  OfVersigten  af  dess  förhandlingar  under  det  nu  afelutade 
redogörelseåret,  må  det  tillåtas  mig  att  här  kasta  en  flyktig  åter- 
blick på  de  meddelanden  af  vetenskapligt  innehåll,  hvilka  under 
nämnda  period  vid  sammankomsterna  förekommit  och  i  det  före- 
gående ännu  icke  blifvit  berörda. 

Vid  sammanträdet  den  18  Maj  förlidet  år  höll  statsrådet 
Tömroth  ett  föredrag  om  amylén,  detta  flygtiga  ämne,  hvilkei 
erhålles  ur  potatisfinkeloljan  genom  särskilda  ämnens  inverkan 
dera  och  på  sednaste  tider  blifvit  i  stället  för  kloroform  föror- 
dadt  som  döfvande  medel.  —  Professor  Lagus  föreläste  en  skrif- 
velse  från  svenske  litteratören  Zetterqvist,  hvilken  redan  en  längre 
tid  varit  sysselsatt  med  att  anskaffa  öfversättningar  af  finska  ru- 
nan: nJos  minun  tuttuni  tuUsi"^  till  så  många  språk  och  dialek- 
ter som  möjligt  och  i  sitt  företag  redan  hunnit  så  långt  att 
nämnda  öfversättningars  antal  uppgår  till  400,  hvilka  jemte  nå- 
gra musikbilagor  och  en  filologisk-historisk  inledning  komma  att 
tryckas,  hvarvid  afsigten  är  att  så  mycket  som  möjligt  begagna 
hvaije  språks  egna  alfabet.  På  kanslirådet  af  Schulténs  vägnar 
anmäldes  en  för  akterna  tillämnad  uppsats  med  titel:  Remarque 
sur  la  reparation  des  nombres  premiers.  —  Statsrådet  Nordmann 
inlemnade  en  förteckning  öfver  däggdjur  och  foglar,  hvarmed 
Universitetets  finska  museum  på  sednaste  tider  blifvit  riktadt  och 
hvarur  bland  annat  kunde  inhemtas,  att  däggdjurs  samlingen  är 
nära  fullständig  och  saknar  blott  tvenne  species  af  mindre  gna- 
gare,  några  vespertilioner  samt  ett  godt  exemplar  af  bäfvem» 
hvilket  djur  torde  förekomma  inom  Euolajärvi  socken. 

Den  5  Oktober  höll  prof.  Moberg  ett  föredrag  om  Ålands 


Digitized  by 


Google 


bindsrfttts  aigill  och  af  kandidaten  A.  E.  Nyländer  inlemnadea 
några  skriftliga  uppgifter  rörande  gidensvanBenB  bo,  hvilka  begge 
uppsåt^  till  deras  TisendtUga  innehåll  i  Finlands  Allmftnna  Tid- 
ning redan  blifVit  offentliggjorda. 

Den  26  Oktober  meddelade  filosofiemagistem  Bomansson 
några  upplysningar  rörande  Ålands  häradsrilttssigill  och  förevi- 
sade vidare  en  afteckning  af  ett  af  kejsar  Peter  den  Store  å 
Ledskärs  klippö  i  Lemlands  skftrgård  inhngget  minnesmärke. 
Statsrådet  Nordmann  förevisade  kolorerade  afteckningar  af  siden- 
svansens bo  och  ägg  och  förelade  dessutom  af  de  sistnämnda 
några  i  träd  svarfvade  modeller.  Vidare  ftstade  statsrådet  So- 
eietetens  uppmärksamhet  vid  en  kolossal  mytilus-art  —  M.gigas 
—  en  8  Va  t.  lång  och  4  t.  bred  mussla  —  hemtad  af  herr 
Holmberg  från  ryska  nordamerikanska  kolonierna;  en  mikrosko- 
pisk form  af  en  riiizopod  fanns  dessutom  på  skalet  af  mflsslan. 
Assessor  Rabbe  hade  om  strängaste  kölden  i  Finland  inlemnat 
en  uppsats,  hvilken  nu  förelästes;  några  tillägg  till  samma  upp- 
sats hafva  af  assessoren  Rabbe  vid  sammanträdet  den  12  sistl. 
April  blifvit  Societeten  meddelade. 

Vid  sammanträdet  den  16  November  höll  professoren  Bons- 
dorff  ett  föredrag  om  vattenkurens  inflytande  på  kräftan  samt 
refererade  reeuHatema  af  Stillings  nyaste  undersökningar  om 
nervcellens  strukter;  begge  uppsatserna  äro  ämnade  att  i  öfver- 
sigten  införas.  —  Professoren  von  Willebrand,  hvilken  under  sistl. 
S^tember  månad  bivistat  de  tyska  naturforskames  möte  i  Bonn, 
ftstade  Sodetetens  uppmärksamhet  vid  tvenne  derstädes  omta- 
lade medicinska  iakttagelser,  hvilka  tycktes  vara  af  allmännare 
mtresse:  statsrådet  Weiss  ifrån  S:t  Petersburg  hade  nemligen 
omtalat»  att  man  vid  den  sjukdom  hos  barn,  som  benämnes  di- 
arrfaoea  infantnm  funnit  hackadt  rått  tscherkessiskt  oxkött  sär- 
deles verksamt,  men  att  efter  en  sådan  kur  binikemask  oftast 
infunnit  sig,  en  företeelse,  som  funnit  sin  naturiiga  förklaring  i 
den  iakttagelse,  att  det  tscherkessiska  oxköttet  mycket  allmänt 
ir  behäftadt  med  s.  k.  dynt  —  cysticercus  —  hvilken,  såsom 
Siebold  ådagalagt,  ger  upphof  åt  binikemask.  —  Vidare  hade 
Poznansky  från  Köpenhamn  anfört,  att  under  rådande  kolera 
pulsens  aflagande  hastighet  antyder  fara  för  sjukdomens  utbrott; 


Digitized  by 


Google 


10 

pälsen,  som  i  normalt  tillstånd  gOr  70 — 80  slag  i  minatai,  kan 
falla  Anda  till  40  slag,  en  observation,  som  synes  vara  vigtig  i 
profylaktiskt  hänseende.  —  Statsrådet  Nordmann  förevisac^p  exem- 
plar af  den  fossila  CeritMum  giganteum  jemte  en  varietet  af 
densamma  från  Damary  i  Champagne;  snäckan,  som  tillbyttes 
af  en  genomresande  amerikanare,  hörer  till  de  största  formerna 
och  förekommer  i  andre  lagret  af  grofkalken. 

Den  il  December  redogjorde  professoren  Bonsdorff  fOr  re- 
soltatema  af  Köllikers  nndersökningar  rörande  orsakerna  till  den 
s.  k.  lysmaskens  förmåga  att  lysa,  h vilken  befnnnits  bero  af 
vissa  egna  nervösa  apparater,  de  der  hafva  sina  närmaste  mot- 
svarigheter i  de  elektriska  organerna  och  sättas  i  verksamhet 
dels  af  4i^^te  ^IJ^»  ^^^  ^^  sådana  medel,  hvilka  i  allmänhet 
verka  på  nerverna;  fosfor,  som  några  forskare  ansett  förorsaka 
lysandet,  har  Eölliker  icke  kunnat  finna,  utan  anser  han  lyaor- 
ganema  vara  i  stånd  antingen  att  frambringa  ett  elektriskt  Uns 
eller  också  är  deras  lysande  förmåga  en  följd  af  vissa  deras 
beståndsdelars  kemiska,  af  nerverna  beroende  inverkningar  på 
hvarandra.! 

Den  18  Janoari  innevarande  år  redogjorde  professoren  von 
Willebrand  för  en  inom  den  medicinska  fysiken  gjord  upptäckt, 
hvilken  blifvit  underkastad  pariser  akademiens  pröfoing  och  tycktea 
lofva  ganska  märkliga  resultater,  nemligen  Collongues  dynamO' 
scapie.  Härmed  betecknar  uppfinnaren  en  art  auskultation,  hvar- 
igenom  han  vid  anställda  försök  å  sjukhus  både  i  Paris,  Montpel- 
lier  och  Toulouse  visat,  att  ur  hvarje  kroppsdel,  äfven  om  den 
till  det  yttre  är  försatt  i  hvila,  fömimmes  ett  brusande  ("ftouré^em- 
nement)i  samma  förhållande  starkt  som  vitaliteten  är  det.  Detta 
brusande  skulle  genom  ifrågavarande  metod  förnimmas  ännu  en 
stund  efter  döden,  fem,  tio,  tillochmed  femton  minuter  och  upp- 
höra småningom  först  i  de  från  lyertat  aflägsnaste  partierna. 
Uti  en  amputerad  lem  höres  brusandet  ännu  några  minuter  ef- 
ter dess  afskiyande  från  kroppen,  men  äfven  här  försvinner  det 
tidigast  uti  det  från  bålen  aflägsnaste  partiet.  Collongue  tror 
sig  härigenom  icke  allenast  kunna  mäta  olika  grad  af  lifsenergi 
hos  iefvande  organismer,  utan  ock  —  vid  firåga  om  skendöd  t, 
ex.  —  förmå  på  det  bestämdaste  intyga  att  verklig  död  intrftf- 


Digitized  by 


Google 


11 

fat  i  de  fjidl,  då  genom  dynamoeoopien  intet  bnuumde  å  krop- 
p^8  yta  kan  höras.  —  Dernftst  föredrog  prof.  v.  Willebrand 
om  de  hofmdBakliga  fÖrkåUanden,  hvamnder  blodet  finnes  stelna 
i  ådrorna  hos  en  lefyande  menniska  samt  om  de  farliga  icke 
sällan  hastigt  dödande  följder,  hvilka  häraf  framgå.  —  Stats- 
rådet Nordmann  talade  om  en  vid  OalaludVet  apptftekt  poljrp, 
hvaraf  man  extraherar  en  snr  vätska,  med  anledning  hvaraf^n- 
ret  bliiVit  benämndt  poiype  h  vinaigre.  —  Professoren  Woldstedt 
anmälde  till  intagande  i  Akterna  en  nppsats  med  titel:  Lösung 
der  Aufgabe,  deiyemgen  Punkt  zu  finden,  äestm  Abstände  van 
drä  gegebenen  Punkten  em  KMmtes  smd.  —  Vid  draggningar 
i  Finska  viken  under  sistlidne  sommar  hade  statsrådet  Nord- 
mann på  särskilda  ställen  anträflEkt  sjömalmsbildningar,  nemligea 
i  trakten  af  Sandhamn  på  6 — 7  famnars  djnp,  närmane  Hel- 
singfors på  13  famnar  och  emellan  Rönnskär  och  Enskär  på 
7—9  &mnar.  Fömt  har  man  visserligen  observerat  en  sämre 
slags  sjömalm  i  Stockholms  skärgård  äf^ensom  vid  Högland  dy- 
lika bildningar  nppgif?as  förekomma,  men  i  allmänhet  har  !|jö- 
malm  på  hafsbotten  blott  sällan  blifvit  fnnnen,  ehnm  den  vis- 
seriigen  förtjenade  en  omsorgsfnllare  eflerletning,  helst  de  före- 
visade profven  voro  af  en  förtrtlffiig  beskaffenhet,  utgörande  dels 
^  gamka  utmärkt  s.  k.  penningemalm,  bildande  skifvoraf  omkr. 
2 — 3  tams  diameter,  dels  egna  skålformiga  gestalter,  sådana  de 
i  våra  sjöar  icke  —  åtminstone  ej  allmännare   —  anträffas. 

D^i  8  Februari  redogjorde  professoren  Bonsdorff  för  sina 
observationer  beträff&nde  vattenkurens  inflytande  på  lungsot,  samt 
refererade  en  afhandling  af  Snell,  rörande  nervernas  inflytande 
på  inflammation,  hvarefter  professoren  Moberg,  med  anledning 
af  statsrådet  Baranoffskis  nyligen  utgifha  brochyr:  de  la  Pneu- 
tnation,  framställde  åtskilliga  anmärkningar,  hvilka  låta  befara, 
det  förslaget  att  begagna  komprimerad  luft  som  drifkraft,  i  ut- 
förandet torde  möta  vissa  svårigheter. 

Den  1  Mars  redogjorde  statsrådet  Nordmann  för  de  ny- 
aste upptäckter  beträffande  spermatozoidcellemes  inträngande 
genom  äggets  elementer.  Hithörande  fakta  hafv^a  blifvit  konsta- 
terade hos  mollusker,  insekter  samt  några  högre  djur  och  kom- 
plettera   märkvärdigtvis   analoga   iakttagelser  vid  befruktningen 


Digitized  by 


Google 


12 

af  vezter.  Den  öppning,  hvarigenom  spermatozoerna  inkrypa  i 
Agget  och  som  kallas  mikropyl  är  icke  väsendtlig,  ntan  kan  hos 
några  Iftgre  djur  saknas. 

De  vid  sammanträdet  den  12  dennes  anmälde  större  arbe- 
ten hafVa  i  det  föregående  redan  blifvit  omnämnda,  hvarföre  hAr 
blott  behöfVer  tilläggas  följande:  En  okänd  hade  till  Societeten 
insändt  en  skriftlig  uppsats  innehållande  beskrifning  af  försök, 
hvilka  han  i  S:t  Petersburg  anställt  att  genom  galvanism  i  före- 
ning med  en  icke  sjelfroterande  induktionsapparat  framkalla  ftrg- 
förändringar  å  amfibier  och  fiskar.  —  Undertecknad  omnämnde  det 
ett  nytt  vid  Lupikko  skärpning  i  närheten  af  Pitkäranta  före- 
kommande mineral  blifvit  på  Univeraitetets  laboratorium  analy- 
seradt  och  befunnits  utgöra  ett  vattenhaltigt  silikat  af  lerjord, 
jemoxid,  kalk  och  talk.  —  Professor  Moberg  meddelade  en  ef- 
ter Qolårets  observationer  gjord  beräkning  af  medelvattenhöjden 
vid  finska  kusterna  samt  redogjorde  för  öfverstelöjtnant  Stjem- 
creutz'  till  Societeten  afgifha  berättelse  om  de  nya  vattenmät- 
ningsapparatemas  anbringande  och  de  dervid  iakttagne  omstän- 
digheter, öfverstelöjtnant  Stjemcreutz  hade  vidare  till  Societe- 
ten inlemnat  beräkningar  och  tabeller  öfver  vindame  i  Helsing- 
fors år  1857,  hvilka  sammanställningar  äro  af  stort  intresse  och 
gifva  ganska  åskådlig  föreställning  af  vindames  hufvudriktningar 
under  sagde  år. 

Vid  extrasammanträdet  den  14  dennes  förevisade  statsrå- 
det Nordmann  ett  stenredskap  af  ovanlig  form  och  tillkännagaf 
det  en  längre  skrifvelse  anländt  från  naturforskaren  Rådde,  hvil- 
ken  fortfarande  är  stadd  på  resor  i  Asien. 

A.  E.  Arppe. 


Digitized  by 


Google 


13 


Om  ÅlandB  Hftradgiätts  Sigill.  —  Af  A.  Moberg. 

(Meddeladt  d.  5  Okt.  1857.) 

För  omkriDg  fem  år  sedan  Iftstes  i  våra  tidningar,  att  stats- 
rådet y.  Baeb  vid  Kejserliga  Vetenskaps-Akademiens  i  Peters- 
burg sammantråde  den  1  Sept.  1852  ftstat  nåmnde  Akademis 
nppmårksamhet  å  det  sigill,  Ålands  häradsrfltt  begagnar,  och  att 
framl.  statsrådet  Sjögren  fått  i  nppdrag  att  anställa  forskningar 
Qfrer  detta  sigills  nrspning  samt  betydelsen  af  den  dera  befint- 
figa  omskrift.  Om  och  på  hvad  sätt  statsrådet  Sjögren  retk-* 
stälit  detta  uppdrag,  har  jag  mig  icke  bekant,  men  då  den  i  sig 
^äf  obetydliga  frågan  en  gång  blifvit  väckt,  har  jag  ansett  den 
kunna  förtfena  ett  f5rsök  till  utredning  här  hos  oss,  ehuru  denna 
troligen  alltid  måste  stadna  Tid  en  mer  eller  mindre  lyekad  kon- 
jektur.  Det  är  också  endast  en  sådan,  jag  här  kan  erbjuda,  jemte 
de  skäl  som  föranleda  mig  att  anse  densamma  för  sannolik;  — 
måhända  kunna  HH.  fomforskare,  hvilka  jag  först  och  främst 
ber  om  benägen  ursäkt  för  detta  intrång  på  deras  område,  deraf 
finna  någon   ledtråd  för  verkliga  undersökningar  åt  detta  håll. 

Statsrådet  v.  Baers  uppgift  „att  invåname  på  Åland  nyli- 
gen hafva  gjort  den  upptäckten,  att  det  offlciela  sigill,  som  ännu 
i  denna  dag  begagnas  i  denna  landsort,  icke  är  fullt  begripligt^ 
är  i  fiere  hänseenden  mindre  noggrann.  Först  och  främst  be- 
gagnas på  Åland  icke  ett,  utan  flere  officiela  sigill,  i  tiiy  att 
kronofogden  och,  som  jag  har  anledning  att  förmoda,  hvarje 
linsman  äger  sitt  särskilda  embetssigill.  Dessa  administrativa 
myndigheter  hafva  alla  i  sina  sigiller  Grefikapet  Ålands  vapen  ^ 
en  elg  med  ring  om  halsen  i  blått  falt.  Men  det  sigill,  hvarom 
kir  är  fråga,  är  Ålands  häradsrätts  sigill,  hvilket  föreställer  en 
konung  sittande  på  en  thron  med  krona  på  hufvudet  och  hållande 
i  ena  handen  en  bila,  i  den  andra  ett  riksäple.  Omskriften, 
graverad  med  vanliga  latinska  kapiteler,  lyder:  s:  bkati:  olaws: 
DE:  8TAOZABSWIO.  Dcuua  omskrift  har,  för  det  andra,  ingalunda 
Dyligen  begynt  att  synas  obegriplig,  emedan  man  alltifrån  år 
1730  har  flere  särskilda  till  och  med  i  tryck  publicerade  försök 


Digitized  by 


Google 


14 

att  förklara  och  uttolka  densamma,  hvilka  Radloff  i  ain  Be- 
skri/ning  ö/ver  Åland  och  andra  efter  honom  uppräknat  Det 
första,  Bom  af  honom  anföres,  är  af  L.  Hallborg  i  dess  i>å9- 
sertaHo  Academica  ée  Alandia  1730,  hvilken  antager  att  konun- 
gen år  Olof  den  helige  och  att  omskriften  ursprungligen  bestått 
af  s.  k.  munkstyl,  men  i  någon  omgravering  af  sigillet  bokstftf- 
vema  blifvit  utbytta  mot  vanliga  latinska  och  ordet  Staozarswio 
derrid  felaktigt  anbragts  i  stftUet  för  det  förutvarande  Sotc^ 
skärs  wik.  Dessa  ord  skulle  hafva  afiseende  på  den  seger,  Olof 
den  helige  vann  öfirer  vikingen  Söte  vid  Sotaskär,  hvilket  Hall- 
borg förklarar  vara  detsanuna  som  Sottunga.  En  annan  är  gif- 
ven  af  Temström  äfrenledes  i  en  disputation  de  Alandia  maris 
haliici  Jhsuia  1739,  enligt  hvilken  den  Olof,  sigillet  förestälier, 
skall  hafva  varit  ståthållare  öfver  Åland  oeh  ägare  af  Tosarby, 
det  nuvarande  kronofogdebostället  på  Åland,  af  hvilket  namn 
således  Staozarswio  skulle  utgOra  en  korrumperad  läsart.  Den 
trec^e  uttolkningen  förekommer  i  Dan.  Backmans  JHssertaäo 
säicturas  criHcas  m  Historiam  Alandiae  maris  baltid  insidae 
continens,  1792,  hvaruti  Hallborgs  förklaring  i  hufvudsaken 
gillas,  men  det  ursprungliga  ordet  anses  hafva  varit  Sotaskär  swio. 
Härvid  synes  man  sedan  hafva  låtit  saken  bero.  Anledningen 
till  frågans  hänslgutande  till  Vetenskaps-Akademien  i  Petersburg 
lärer  varit  en  af  prosten  d:r  Knorring  för  statsrådet  v.  Baer 
yttrad  förmodan,  att  det  omtvistade  ordet  möjligen  kunde  vara 
af  ryskt  ursprung,  så  vida  stafvelsen  zar  deri  förekommer,  odi 
zarswio  måhända  någon  misskrifning  i  stället  fOr  zarstwo  eller 
zarslme.  Alla  dessa  hypotheser  hafva  dock  ingen  annan  grund 
än  ett  godtyckligt  uttolkande  af  omskriften. 

Att  likväl  denna  häntyder  på  Olof  den  helige  och  att 
i^elfva  figuren  i  sigillet  föreställer  detta  helgon  är  ganska  sanno- 
likt deraf,  att  dylika  sigiller  med  nämnde  konungs  bild  finnas 
äfven  annorstädes  i  Sverige  begagnade  såsom  officiela.  De  i 
Dahlbergs  Sveda  antiqua  et  hodiema  aftecknade  stadsvapen 
förete  tvenne  exempel  härå.  Så  väl  staden  ThorshäUas  som 
staden  Norrköpings  vapen  äro  alldeles  öfverensstämmande  med 
det  Åländska  häradssigillets  figur.  I  den  till  detta  planchverk 
förlidet  år  utkomna  beskrifning  förekomma  om  dessa  vapen  tvenne 


Digitized  by 


Google 


15 

korta  notiser,  hvilka  &fyen  i  afseende  å  deft  i  ftiga  Yanmde 
^ona  till  ledDing.  Om  Norrköping  heter  det  nemligen  Bid.  122 
^Staden  har  i  äldre  tider  haft  tvenne  vapen,  nemligen  ett  krönt 
N  med  en  bila,  och  det  andra  S:t  Olofs  bild  med  krona,  riks- 
iple  och  yxa.  Det  sednare  har  bibehålHt  sig  som  sigiUtiUvåra 
iider*^.  I  beskrifiiingen  Öfver  ThorshftUa  siges  sid.  61:  ^Dess 
Yapen  flr  S:i  Olofs  ffUles  sigUl,  hyamti  konnng  Olof  finnes  af- 
bildad  .med  riksgloben  och  en  bila^.  Detta  slags  vapen  eller 
sigill  tillhörde  således  egentligen  S:t  Olofsgillena,  oeh  att  det 
Norrköpingska  stadssigillet  åf^en  firän  början  varit  ett  dylikt 
gilles  sigill  ftr  ganska  troligt,  i  synnerhet  som  S:t  Olof  derstii- 
des  var  storkyrkans  skyddshelgon.  Och  i  sammanhang  härmed 
torde  den  slutsats  vara  ganska  tillåtlig,  att  Ålands  häradsrätts 
ngiU  äfren  nrspningligen  tillhört  ett  S:t  Olofsgille,  eller  är  gjordt 
efter  ett  sådant  gilles  sigill.  Huruvida  ett  dylikt  gille  äfven  exi- 
sterat på  Åland,  nödgas  jag  lemna  till  fomforskares  efterspaning 
—  en  antydning  till  något  sådant  kunde  möjligen  anses  gifven 
i  det  fynd  af  bracteater  med  of^annämnde  gillevapen,  som  för 
(Wikring  20  år  tillbaka  gjordes  i  ruinerna  af  S:t  Olofe  kapell 
vid  Lemböte  by  i  Lemland.  Månne  ej  dessa  kunde  vara  något 
dags  tecken  (tesserae)  f^r  gillebrödema,  eller  ock  vara  ämnade 
till  sigiOer  att  fästas  vid  gillets  bref? 

Men  om  man  ock  sålunda  kan  framställa  en  t^nmellgen 
BtnnoHk  gissning  om  nämnde  sigills  ursprung,  möta  oss  det  oak- 
tadt  nästan  oöfv^ervinneliga  svårigheter  vid  uttydningen  af  om- 
i^riflen.  Nästan  alla,  som  skrifvit  om  densamma,  haf^a  förklarat 
den  vara  korrumperad.  Det  borde  dock  vara  en  möjlighet  att 
utforska  när  och  huru  en  sådan  korruption  för  sig  gått.  Något 
aftryck  af  häradsrättssigillet,  i  ett  eller  annat  hänseende  olika 
fc  nuvarande,  finnes  troligen  icke  på  Åland  i  behåll.  Men  i 
Svenska  riksarkivet  finnas  enligt  uppgifter  i  de  af  Arvidsson 
irigi&a  Handungar  titt  tqfplysnmg  af  Finlands  häfder  flere  offi- 
dela  handlingar  fl^r  Åland  med  vidfästade  väl  bibehållna  sigiller, 
allt  ifrån  år  1428,  ehuru  visserligen  ordalydelse  i  dessa  dokn- 
menter  ieke  vid  handen  gifter,  huruvida  det  ^ncigle'*,  som 
nlandzins  domare^  hängt  vid  desamma,  varit  rättens  officiela  eller 
hans  enskilda  sigill.     Att  fallet  beklagligtvis  merendels  varit  det 


Digitized  by 


Google 


16 

sednare,  kan  man  dock  nftsUn  med  s&kerhet  bIuU  af  Brefret 
N:o  92  i  II  delen  af  nämnde  Handhngarj  hvareet  det  heter: 
^Thil  tessins  breib  mere  wiaso  och  hö^^ve  forwarhigh  tha  baf- 
wom  wy  betz  oppa  eth  Batth  landz  thing  landzens  Jndghle  ath 
hsengia  före  thetta  breff  Oc  til  withnisbyrdh  haffwom  wj  beds 
velborens  manz  Jncighle  Bjmon  kömingh  foghath  oppa  Castal- 
holm  oppa  Aerlix  mans  wegna  Hannis  Eröppelin  Och  niclia 
domare  j  Alandh  ath  hsngia  före  thetta  breff  met  warom 
eghnom  Jncighlom  Som  scriffoat  »r  oppa  Gastalhohn  Anno  Do- 
mini  M:o  CD:o  KKXyni"*  etc.,  hvari  ^landsens  Jncighle^  och  do- 
marens omnftmnas  såsom  skilda.  Men  jost  hftraf  ser  man  att,  ett 
slikt  ^landzens  Jncighle^  åtminstone  redan  år  1438  funnits,  och 
måhända  är  något  af  de  ^fem  väl  bibehållna  sigill**,  hvilka  en- 
ligt atgifvarens  anteckning  finnas  qvar  under  dokumentet,  ett 
aftryck  deraf.  I  alla  händelser  torde  en  granskning  af  sigill^i 
under  dessa  Åländska  dokumenter  gifva  den  säkraste  upplysning 
i  denna  fråga. 

Det  kunde  visserligen  tyckas  vara  rådligast  att  vänta  på 
resultatet  af  en  sådan  granskning,  förr  än  man  gifver  sig  ut  på 
ett  försök  till  tolkning  af  de  på  det  nu  existerande  sigillet  be- 
fintliga ^mystiska  ord^,  såsom  en  nyare  författare  kallar  desamma 
Men  jag  fruktar  storligen  att  denna  väntan  intet  båtar,  eller  med 
andra  ord  att  omskriften  på  det  gamla  sigillet  icke  har  något 
gemensamt  med  den  på  det  nuvarande,  och  att  endast  likheten 
af  den  i  det  förra  graverade  S:t  Olofs-figuren  gifvit  anledning 
till  det  nu  begagnades  förfärdigande  efter  ett  för  Åland  helt  och 
hållet  främmande  sigill,  ursprungligen  tillhörande  ett  Olofiigille  i 
Sverige,  hvarvid  äfven  omskriften  blifvit  öfvei^yttad,  men  med 
moderna  bokstäfver  och  modifierad  i  enlighet  med  gravörens  el- 
ler någon  annan  kopierares  innanläsningsförmåga.  Den  enda 
utväg  till  dess  dechiffrering,  som  sålunda  torde  återstå,  är  att 
föreställa  sig  dess  utseende  med  de  i  medeltiden  begagnade 
smärre  bokstäfver,  och  så  vida  abbreviationer  i  denna  ofta  före- 
komma, lära  äfven  sådana  här  kunna  få  antagas.  Sjelfva  skrif- 
ten lyder,  såsom  redan  ofvan  angafis:  s:  beati:  olaws:  de:  stao- 
ZABSWio.  I  händelse  bokstafven  s  verkligen  får  anses  begynna 
omskriften y   och  denna,  att  dömma  af  det  födande  ordet  iieati. 


Digitized  by 


Google 


17 

hvilket  icke  synes  vant  något  tvifvel  nnderkastadt,  är  latinsk, 
så  kan  den  väl  ej  betyda  något  annat  än  SigUhm.  Måhända 
kunde  dock  denna  bekstaf  föras  till  inskriftens  slnt.  Är  vidare 
ordet  BEATi  rätt  läst,  kan  det  födande  icke  vara  olaws,  ntan 
måste  heta  olaui.  Bokstafven  w,  som  visserligen  i  handskrifiia 
dokomenter  från  15*de  seklet  användes  f5r  att  beteekna  vokalen 
u,  förekommer  icke  i  den  präntade  eller  textade  stilen,  utan 
i  stället  iQr  v  i  böljan  af  stafvelser  u^  hvilken  bokstaf  jemtedet 
åtfÖ\|ande  i  vid  transcription  lätt  blifvit  förvandlad  tiS  w.  Bok- 
stafven 8  måste  derföre  hänföras  till  följande  ord.  Den  närmast 
stående  bokstafven  kan  i  sådant  fall  icke  hafva  varit  d,  ntan 
troligen  det  dermed  snarlikna  o,  äfvensom  den  derpå  födande 
ieke  £,  utan  c.  Tager  man  dertiU  ännu  den  närmaste  bokstaf- 
ven js^  erhålles  80C:s,  en  icke  orimlig  abbreviation  af  ^cielas 
eller  sodeiatis.  Om  detta  sigill  nrsprungligen  tillhört  något  Olofs- 
gille måste  nödvändigt  ordet  framför  eller  efter  orden  beaä 
olam  uttrycka  detta  begrepp.  Någon  bestämd  latinsk  benämning 
för  gille  synes  ej  hafva  varit  allmänt  antagen,  emedan  man  fin- 
ner det  återgifvet  än  med  commumtaSf  än  med  convivium,  än 
med  coUegmm.  Månne  icke  äfven  societas  kunnat  af  något  gille 
användas?  Är  denna  gissning  antaglig,  så  måste  de  födande  bok- 
stäfvema  uttrycka  orten.  S:t  Olofsgillen  funnes  på  många  orter 
i  Sverige,  så  väl  i  städer  som  på  landet.  Wieselgren  uppräk- 
nar sådana  i  Stockhohn,  ThorshåUa,  Linköping,  Fröitma  i  Ros- 
lagen, Wingåker  i  Södermanland.  Men  dermed  är  antalet  af 
dessa  gillen  säkerligen  icke  uttömdt.  Det  torde  derfÖre  visser- 
ligen vara  en  mycket  vågad  konjektur  att  anse  det  återstående 
TA0ZAB8WI0  Utgöra  ett  rådbråkadt  eller  mlsskrifvet  namn  på  just 
en  af  ofvanuppräknade  orter.  Likväl  må  den  vågas.  Den  för- 
sta stötestenen,  bokstafven  z,  är  lätt  undviken,  ty  en  af  de  ka- 
rakterer,  som  i  medeltiden  begagnades  för  yudet  r  (t),  är  verk- 
ligen så  likt  ett  Zy  att  en  ovan  läsai-e  icke  kan  taga  det  för  an- 
nat Det  dubbla  w  kan  äfven  lätt  förklaras  hafva  uppkommit 
af  ill.  Då  hade  vi  taobabsillio.  Vore  nu  det  första  A  ett  otyd- 
ligt graveradt  eller  svårläst  h  och  den  sista  bokstafven  o  läst  i 
stället  för  £^  så  hade  man  thorarsillie.  Staden  Thorshålla,  der 
bevisligen  ett  St  Olofsgille  funnits,  hvilket  sigill  sedermera  blif- 

2 


Digitized  by 


Google 


18 

vit  stadsvapen,  hette  urspnmgligen  Thorfhargr,  men  detta  namn 
förvandlades  småningom  till  TharmlHa,  Thoreshätta  och  2%or^ 
häiia.  Månne  det  således  vore  aUdeles  orimligt  att  anse  ifråga- 
varande sigill  n^Ora  en  kopia  af  nämnde  stads  sigill  och  om* 
skriftens  nrspningliga  lydelse  vara:  S.  beati  Oiazä  societaäs 
thorarsiUie  eller  Beati  Olavi  societas  thorarsiiiiens?  Denna  för- 
modan grundar  sig  nn  visserligen  på  en  mftngd  mer  eller  min- 
dre godtyckliga  antaganden,  men  kan  dock  möjligen  utvisa  un- 
geftrliga  håUet,  åt  hvilket  forskningarna  böra  rigtas,  i  händelse 
någon  anser  det  löna  mödan  att  anställa  några  dylika. 

Tillägg. 

Någon  tid  efter  det  ofvanstående  försök  till  utredning  af 
rätta  meningen  med  och  anledningen  till  den  hittills  oförklarliga 
omskriften  omkring  Ålands  domsago-sigill  blifvit  firamställdt,  har 
Doktor  K.  A.  Bomansson  så  väl  i  ett  inför  societeten  hållet 
mundtligt  föredrag,  som  i  en  akademisk  afhandling  ^Om  Ålands 
fornminnen^  (d.  19  Maj  1858)  upplyst  att  vid  af  honom  an- 
ställda forskningar  både  i  svenska  riksarkivet  och  i  Finlands 
senatsarkiv  det  äldsta  s.  k.  ^landzens  insegel^,  som  är  vidfo- 
gadt  brefvet  af  d.  11  Maj  1538,  befunnits  föreställa  Olof  den 
helige  med  omskrift  8.  Terb.  Alakdie.  bt.  sci.  Olavi.  Regis., 
men  att  deremot  ifrån  år  1609  till  1632  förekommer  under 
åländska  handlingar  ett  sådant  med  omskrift  i  munkstils  versa- 
ler  lydande: 

S:  B©HTI :  OLÄ WS:D(B   STM027YQS :  »C^O 

h varefter  ifrån  och  med  år  1633  det  nuvarande  si^et  med  la- 
tinska bokstäfver  och  ordet  Staozarswio,  tydligen  uppkommit 
.  genom  oriktig  läsning  af  Stamarswic,  blifvit  begagnadt.  Det 
faller  således  af  sig  sjelft,  att  på  skrifarten  staozarswio  ingen 
utläggning  kan  byggas  och  att  hypothesen  om  Thorshälla  Olofis- 
giltes  sigill  ohjelpligen  ramlat.  Men  min  mening  har  dock  i  det 
hela  vunnit  stöd  i  dessa  forskningar,  ehuru  de  ingalunda  ännu 
gifvit  något  slutresultat.  Ty  om  det  ock  är  afgjordt,  att  om- 
skriften  icke  är  den  ursprungliga  för  Ålands  sigill,  och  saken 
således  i  detta  hänseende  för  oss  förlorat  i  intresse,  så  är  den 
på  det   äldre  (1609—1632)  ännu  en  olöst  gåta.     Samma  an- 


Digitized  by 


Google 


mårkniDg  om  omöjligheten  af  sammanatäUDingen  Beati  Olaws 
i  eo  latmak  inskription,  gom  gjordes  i  afaeende  å  det  nyare, 
giller  äfven  bär.  Samma  öfrertygelse  angående  korruption 
(efanm  ej  så  långt  kommen)  af  den  nrspntngliga  omikriften. 
måste  derföre  äfven  här  uppstå.  Svårligen  lår  det  kunna  nekas, 
att  låsarten  S.  Beati  Olaui  har  för  sig  den  enda  sannolikheten 
och  till  följe  deraf  den  närmaste  bokstafven  s  måste  föras  till 
följande  ord,  eller  ock  utgöra  blotta  initialbokstafven  till  ett 
säiskildt.  I  förra  händelsen  kan  de  icke  följa  omedelbart  på 
detta  s,  hvarföre  jag  fortfarande  skulle  vi^a  läsa  soc:  helst  man 
vet  att  i  munkstilen  d  och  o  samt  e  och  c  mycket  likna  hvar- 
andra.  I  sednare  fallet  är  de  icke  omöjligt,  men  gifver  ej  nå- 
gon rätt  pUusibel  mening,  ty  betydelsen  t  kan  väl  knappast 
tilldelas  denna  proposition.  £j  heller  kan  inskriften  innebära 
att  saäg  Olof  varit  hemma  ifrån  den  angifiia  orten.  Antager 
man  nu  vidare  att  en  bokstaf  (eller  möjligen  flere)  äro  boK- 
lemnade  eller  otydliga,  så  är  spåret  i  det  närmaste  borttappadt. 
Supplerar  man  äfven,  såsom  Hrr  StyflFe  och  Bomansson  vilja, 
ett  o,  så  uppstår  dock  den  svårighet,  att  ostamars:  wic:  icke 
är  Osthammar,  utan  tvenne  skilda  ord.  Att  staden  östhammar 
någonsin  skulle  egt  namnet  Osthammarswic  är  också  icke  af 
dess  historia,  som  sträcker  sig  till  år  1365  och  längre  tillbaka, 
kändt.  Ett  annat  uppslag  vore  att  med  ihågkommande  af  om- 
skriftens  latinska  språk  tolka  wic:  med  by  (vicus).  Äfven  kan 
det  i  8TAMABS  förekommande  R  med  förutsättande  af  tecknin- 
gens fullkomliga  accuratess  lika  väl  läsas  som  N.  Dessa  giss- 
ningar gifva  dock  icke  heller  någon  ledning  för  närmare  utred- 
ning. Allt  nog,  vi  hafva  härigenom  icke  vunnit  annat  än  en 
bekräftelse  på  den  uttalade  förmodan,  att  ifrågakomne  sigill  är 
afkopieradt  ifrån  ett  äldre  S:t  Oiofsgilles  och  att  inskriften  der- 
Tid  blifvit  korrumperad  till  den  grad ,  att  någon  tolkning  deraf, 
utan  närmare  kännedom  af  dessa  gillens  historia,  knappast  är 
möjlig. 


Digitized  by 


Google 


20 


Ett  minnesmärke  af  Peter  den  Store. 
Bomansson. 

(Meddeladt  d.  26  Okt.  1857). 


Af  K.  A. 


I^L 


Detta  verkligen  praktfulla  mumesmärke  i  sten  af  RysslaiKlB 
genialiske  Tsar  Peter  den  Stobb  förefinnes  å  norra  stranden 
af  Ledskärs  klippö,  i  Lemlands  sockens  sydvestra  skärgård,  i 
ett  slätt,  mot  den  några  famnar  nedanför  belägna  sjön  sluttande 
gråstensberg.  Bokstäf^ema  C.  P.  A.  betyda  Czar  Peter  Alk- 
XEJEW1TSCU,  men  hvad  den  under  korset  befintliga  inskriften  be- 
träffar,  så  måste  här  den   mellersta  bokstafven  ^  vara  en  feU 


Digitized  by 


Google 


2\ 

aktig  inhuggnmg  i  stftllet  för  det  latinska  Y  eller  det  ryska  (I 
och  det  hela  således  bilda  ordet  Jtl  eller  Jul.  Denna  förmodan, 
hvilken  hr  professor  Akiander  jemväl  uttalat,  bekräftas  kraftigt 
sf  historiens  intyg:  att  Tsar  Peter  under  det  närvarande  stora 
nordiska  kriget,  hvars  sista  period  1714 — 1721  sammanfaller 
med  den  i  Ålands  historie  oförgätliga  ^^^lykten^  den  5  Julii 
med  sin  flotta  sjelf  ankommit  till  Lemlands  skärgård.  Utan  tvif- 
Td  har  han  just  vid  samma  tid,  under  sin  personliga  ledning, 
Båsom  traditionen  förmäler,  låtit  inhugga  detta  ståtliga  minnes- 
märke efter  sin  vistelse  på  stället.  Xronan  och  Andreas-korset 
inom  årtalet  äro  på  det  utmärktaste  sätt  utförda  i  upphöjdt  ar- 
bete. Bokstäfvema  äro  nära  1  tum  djupt  inhuggna  i  berget, 
med  en  omsorg,  som  visar  att  man  härvid,  likasom  vid  hela 
arbetet  öfirerhufnid ,  begagnat  ordentliga  verktyg  af  jem.  Denna 
ovanliga  inhuggning  har  af  ingen  härintills  blifvit  omnämnd, 
ehnm  den  ligger  alldeles  invid  allmänna  segelleden  mellan  Fin- 
land och  Sverige. 


Digitized  by 


Google 


22 


Strängaste  kölden  i  Finland.  —  Af  F.  J.  Rabbe. 

(Meddelade  d.  26  Okt.   1857.) 

I  Finska  Efåmerider  ptgg.  9  och  93  läser  man,  att  den 
5  Jan.  1759  i  Tomeå  varit  en  ovanligt  akarp  köld,  nemligen 
—  89<>;  p&  förra  stället  står  likväl  genom  tryckfel  —  49^. 
Detsamnta  nppgif^es  äfven  i  Nordens  1^'ukdoms-Nistoria  af  II- 
MONi  3:dje  delen  pag.  233.  Då  jag  icke  kunde  erinra  mig  att 
hafva  sett  en  så  hög  köldgrad  som  —  89^  Celsius  någorannor- 
städes  angifven,  och  f5rty  således  den  strängaste  kölden  eknUe 
vara  antecknad  för  den  finska  orten  Tom^,  föreföll  mig  denna 
uppgift  något  ovanlig.  Härtill  kom  att  jag  den  3 — 5  Jan.  1854 
på  en  resa  genom  Kemi,  Rovaniemi  och  Kemiträsk  socknar  var 
utsatt  för  en  i  tre  dygn  uthållande  ovanligt  skarp  köld,  sanno- 
likt till  några  och  40^  Celsius,  emedan  man  i  Uleåborg  under 
samma  tid  antecknade  kölden  till  —  38^.  Sjelf  hade  jag  icke 
någon  thermometer  med  mig,  men  på  tillfrågan  om  man  å  orten 
någonsin  haft  starkare  köld,  svarades  mig  af  äldre  personer  bland 
allmogen,  att  kallare  än  det  kallaste  kan  det  ju  ej  vara.  Att 
nu  antaga  möjligheten  af  en  köldgrad  dubbelt  högre,  eller  om 
man  så  vill  läffre,  än  den  upplefvade,  föU  mig  svårt,  och  jag 
önskade  derföre  hafva  reda  på  saken. 

Anteckningen  i  Efämerideme  samt  i  Nordens  Sjukdoms- 
historia är  tagen  ur  en  af  Kronobefallningsmannen  i  Lappmar- 
ken Ekonomie  Direktören  Andebs  Hellant  till  Svenska  Veten- 
skaps-Akademien i  Stockholm  insänd  uppsats  med  titel:  An- 
märkningar om  en  helt  ovanlig  köld  i  Tomeå,  intagen  i  Aka- 
demiens Handlingar  4:e  häftet  1759.  Uppsatsen  är  dock  skrifven 
den  6  Jan.  1160  eller  dagen  efter  då  den  ovanligt  skarpa  köl- 
den inträffade,  hvilket  sålunda  skulle  skett,  icke  år  1759  utan 
Ar  1760.     Denna  uppsats  lyder  som  fö^er: 

^Den  22  sistlidne  December  (1759)  var  kölden  här  i  Tomeå 
så  stark,  att  thermometem  föll  till  44  grader  under  fryspunk- 
ten.    Den   26  Dec.  kl.   8   om   morgonen   var  kölden  åter  lika 


Digitized  by 


Google 


23 

skarp.  M^  i  går,  gom  var  den  5  Januari  (1760),  om  morgo- 
nen föU  Bvwiska  thennometern  till  45  grader,  som  svarar  mot 
86  på  Resimvrft. 

Sådan  var  köldeii  minst  hela  dagen  tiU  kl.  o  e.  m..  då 
den  begynte  sfttta  till  med  än  större  aUvare.  Ibland  6  qvick- 
sUfvers  thermometrar  och  en  af  spiritus  vini,  som  voro  graderade 
till  50  eller  60  grader  under  fryspunkten,  böqade  den  ena  ef- 
ter den  andra  krypa  in  i  kulan.  Till  all  lycka  voro  2:neafdem 
delte  till  nog  många  och  den  ena  till  120  grader  under  frys- 
ponkten.  Kölden  tilltog  mer  och  mer  till  kl.  10'/»  om  aftonen, 
då  d^  sunkit  till  89  grader  efter  Celsii  eller  den  allmänt  här  i 
Sverige  brukliga  graderingen,  som  svarar  mot  71  grader  på  Reau- 
muis.    Efter  kl.  11  begynte  kölden  redan  gifva  sig. 

I  dag,  som  är  den  6  Jan.  1760,  hafva  thermometrame 
ännu  stått  minst  hela  dagen  till  42  Celsii  eller  34  Reäumurs 
grader. 

Barometern  var  under  kölden  25,75  tum  hög.  Det  blåste 
helt  sakta  nordvest  (rättadt  till  nordost)  väder,  som  kunde  mär- 
kas af  den  ^oeka  röken  utur  alla  skorstenar,  som  då  rökte,  om 
någonsin  annars. 

Hygrometrame  viste  att  luften  var  ganska  torr,  som  den 
ock  varit  hela  den  förflutna  vackra  och  snölösa  hösten  i  Tomeå. 

Den  förskräckliga  kölden  var  här  så  mycket  mera  ovanlig 
som  sedan  år  1737,  ifrån  hvilken  tid  dagliga  meteorologiska  ob- 
servationer här  äro  gjorda,  svenska  thermometem  sällan  gått 
Bier  än  38  eller  40  grader  under  fryspunkten,  icke  heller  i  Juk- 
kasjärvi  eller  Utsjoki,  som  ligga  så  långt  norr  om  Tomeå,  in- 
emot Nordcap. 

År  1737  den  6  Jan.  fbnno  de  franske  herrar  mathematici 
fieaamun  thermometer  nedstiga  till  37  grader,  som  äro  46  sven- 
ska; lägre  har  han  sedan  ingen  gång  varit,  förrän  nu. 

En  så  grufvelig  köld,  som  den  vi  utstodoinatt,  är  aldrig, 
så  vida  jag  vet,  observerad.  Dock  gick  den  ej  långt  derifrån, 
Ma  år  1735  den  16  Jan.  blifvit  observerad  i  Jeniseisk  i  Sibe- 
rien,  som  dock  ligger  en  grad  sydligare  än  Stockholm,  der 
BeaumofB  thermometer  fallit  till  70  grader,  såsom  hr  De  L*lsle 
berättar  i  K.  Franska  Vetenskap»-Åkademiens  handlingar  för  år 


Digitized  by 


Google 


24 

1749  pag.  14.    Jag  har  sjelf  verkligen  dragit  den  i  tvifvelsmål , 
men  emot  min  förmodan  fått  pröfva  en  dylik. 

Jag  kände  under  den  skarpaate  kölden  «j  afhålla  mig  att 
några  gånger  i  timmen  gå  ut  f5r  att  se  på  thermometem,  och 
hoppas  ej  deraf  få  någon  olflgenhet,  har  ej  heller  ännu  hört,  att 
någon  annan  deraf  tagit  skada^. 

Så  lyder  nu  uppsatsen.  Redaktionen  af  Svenska  Akademiens 
Handlingar  vidfogade  till  densamma  följande  tillägg: 

^Här  i  Stockholm  var  kOlden  den  22  Dec.  (1759)  allenast 
5  grader  med  NV.  Den  26  Dec.  10  grader  med  SO.  Den  5 
Jan.  (1760)  om  aftonen  23  grader.  Den  6  om  morgonen  24,5. 
Den  7  om  morgonen  29  grader,  som  svarar  mot  23  på  Reau- 
murs  thermometer:  och  var  denna  den  kallaste  dag  här  varit 
sedan  den  21  Febr.  1751.  Dessa  senare  dagar  var  här  nästan 
ingen  blåst^. 

Och  i  Vet.-Akad.  dagbok  heter  det,  att  herrar  Leche  och 
Kalm  i  Åbo  don  25  Dec.  1759  observerat  86^  under  fryspunk- 
ten, och  den  7  Jan.  1760  — 37^  och  38^;  men  i  Lovisa  har 
kölden  samma  dag  varit  ännu  skarpare,  nemligen  hela  40^,  så- 
som herr  Rönoeen  gifvit  tillkänna. 

Emellertid  fick  Hellant  tillfiille  att  till  sina  anmärkningar 
afgifva  ytterligai*e  förklaring,  då  den  23  i  samma  månad  (Jan. 
1760)  kölden  åter  skärpte  till.  Han  befann  sig  då  i  Sombio  i 
Kemi  Lappmark  midt  emellan  Utsjoki  och  Tomeå  och  observe- 
rade med  en  qvicksilfversthermometer,  som  var  delad  i  150 
grader  under  nollpunkten.  Sina  anteckningar  härom  insände  han 
såsom  ledamot  af  Svenska  Vetenskaps-Akademien  äfven  nu  dit, 
och  i  4:de  häftet  af  Handlingame  för  år  1760  offentliggjordeB 
dessa  under  titel:  Om  den  sednare  ovanHga  kölden  i  Tomeä 
och  Lappmarken,  som  mföU  den  23  Jan.  och  födande  dagar 
år  1760.  I  denna  uppsats  ingå  anmärkningar,  som  röra  äfven 
observationen  i  Tomeå  den  5  Jan.  och  närmare  redogöra,  huru 
med  observerandet  då  tillgick.    Hans  egna  ord  lyda  sålunda: 

nUnder  den  sista  starka  kölden  i  Torneå  den  5  Januari 
märkte  jag  att  qvicksUfret  var  ovanligen  qvickt  att  stiga:  när 
man  med  bara  handen  eller  yuset  kom  på  3  eller  4  tum  nära 
kulan  sprang  det  i  hast  upp  2  eller  3  grader,  så  att  man  hade 


Digitized  by 


Google 


25 

svårt  att  noga  se  dess  rätta  stftUe  i  kölden.  Jag  måste  med 
en  eirkelspets  eller  pennknifisudd  teckna  pankten  på  Iftngre  håll, 
innan  jag  fick  sStta  ljuset,  banden  eller  ansigtet  så  nära  till 
thermometem,  att  jag  konde  se  delningen  af  namrome  på  ska- 
lan, men  det  besynnerligaste  af  allt  värdet,  som  hände  kl.  10^4 
i  starkaste  kölden  i  Tomeå.  Då  jag  med  pennknifsndden  märkte 
pankten  på  thermometerskalan  oeh  kom  med  handen  och  Ijnset 
närmare  knlan,  i  det  thermometem  togs  in  inom  fönstret,  ntan 
att  likväl  vidröra  knlan,  föll  qvieksilfret  först  i  hast  3  eller  4 
grader  nnder  pennknifsndden,  som  hölls  stilla  mot  knlan,  men 
sprang  i  lika  hast  npp  igen  7  eller  8  grader  öfver  pennknifs- 
ndden, så  att  jag  hade  största  svårighet  att  få  rätt  på  thermo- 
metems  rätta  stånd  i  sjelfva  fria  kölden^. 

Också  var  den  sednare  antecknade  kölden  den  28  Jan. 
1760  icke  så  låg  som  den  förra.  Under  förmiddagen  anteck- 
nade Hellant  i  Sombio  kölden  till  — Öiy^  grader.  På  efter- 
middagen reste  han  ännn  1 V^  svensk  mil  normt  till  Nelseilloslak 
nybygge,  der  han  vid  midnatten  observerade  att  thermometem 
då  var  under  70  grader.  Om  han  gick  än  längre  senare  in  på 
natten  knnde  han  ej  säga,  ty  då  slöts  med  observerandet. 

Enligt  observationer  samma  dag  i  Tomeå,  Utsjoki  och 
Jakkasjärvi  antecknades  der  kölden  sålnnda.  I  Tomeå  från  kl. 
7  om  morgonen  till  midnatten  f5ll  thermometem  från  42  V2  gra- 
der till  69;  sedan  blef  den  nnder  natten  ej  observerad.  I  Uts- 
joki, der  observationerne  gjordes  med  en  qvicksilfversthermo- 
meter  delad  i  62  grader  nnder  noll,  var  qvieksilfret  helt  och 
hållet  inne  i  knlan  den  23,  25  och  26  Jan.,  så  att  köldens 
styrka  der  ej  knnde  nogare  utsättas.  I  Jnkkasjärvi  gick  köl- 
den den  23  Jan.  ^  längre  än  till  51  Va  grader  nnder  frys- 
punkten. 

För  oss,  som  hafva  oss  bekant,  att  qvieksilfret  antager 
fast  form  redan  vid  40  graders  köld,  förekommer  det  eget  att 
Hellant  begagnat  qvicksilfverthermometrar  graderade  ända  till  150 
grader  nnder  nollpunkten,  och  att  Svenska  Vetenskaps-Akade- 
mien vid  oflfentliggörandet  af  hans  anteckningar  om  dessa  ovan- 
liga köldgrader  icke  upplyst  om  rätta  förhållandet.  Men  saken 
Wir  klar,  om  man  erinrar  sig  att  vid  den  tid,  då  dessa  anteck- 


Digitized  by 


Google 


2« 

ningar  gjordes,  man  ännu  icke  hade  sig  bekant  att  qvicksilfret 
kunde  antaga  fast  fonn,  hvarföre  man  ock  då  vid  graderandet 
af  thermometrar  lät  samma  grader,  som  ttttattes  mellan  kok- 
punkten oeh  fryspunkten,  löpa  ftfven  under  den  sedaare  ftnda 
till  150,  troligen  i  förmodan  att  kölden  icke  skulle  gå  Iftgre. 
Angående  tiden  för  upptäckten  af  qvicksilfrets  öfvergång  i  fast 
form  vid  lägre  köldgrader  meddela  vi  derföre  här  ur  Gehlers 
physikaäsches  Wörterbueh  födande  anteckningar  härom. 

^Först  i  medlet  af  1700-tal6t  öfvertygades  manderom,  att 
qvicksilfret  kunde  frysa,  d.  v.  s.  hade  en  fryspunkt.  Dittills 
gällde  det  för  en  flytande  metall.  Gmeijn  var  den  förste,  som 
år   1734   i  Jenlseisk  såg  sin  qvicksilfverthermometer  sjunka  till 

—  120^  Fahrenheits  =  — 84,44  Celfflus,  då  qvicksilfret  vunnit 
fast  form.  Trogen  den  sats  att  detsamma  icke  kunde  antaga 
fast  form,  trodde  han  att  det  verkligen  visade  en  så  enorm 
köldgrad,  oeh  då  vid  repeterade  observationer  han  fann  att 
qvicksilfret  verkligen  stod  stilla  vid  denna  köldgrad,  härledde 
han  detta  af  den  tillblandning  af  ättika  med  hvilken  detsamma 
hade  blifvit  renadt.  Ett  steg  längre  kom  Bbaun,  som  först  be- 
styrkte att  qvicksilfret  kunde  frysa.  Han  insänkte  nemligen  en 
qvicksilfverthermometer  den  14  Dec.  1759  i  en  blandning  af 
snö  och  rykande  salpetersyra  och  såg  den  sjunka  till  — 352^ 
F.  =  —  213,83  C,  då  han  förnam  dess  öfvergång  i  fast  form. 
Den  25  i  samma  månad  förnyade  han  försöket  med  samma  re- 
sultat. Nu  sönderslog  han  kulan  och  fann  qvicksilfret  derinne 
bestå  af  en  metall,  som  lät  hamra  sig,  hade  en  dof  klang  ooh 
var  oelastisk.  Nu  börja  phyukeme  forska  efter  den  köldgrad, 
då  qvicksilfret  öfvergiok  i  fast  form.  Den  11  Jan.  1774  vars- 
nade 'Blumeneaoh,  att  qvicksilfret  stelnade  i  en  blandning  af  snö 
och  salmiak,  deri  en  spiritusthermometer  visade  —  10^  F.  dier 

—  23,33  C.  Detta  befanns  dock  sedermera  något  afvika  från 
det  rätta  förhållandet.  Emellertid  hade  Yetenskaps-äocietet^i  i 
London  gifvit  Guvernören  HuroHiNe  i  Albany-Fort  vid  Hudsons 
bay  i  uppdrag  att  vid  den  stränga  kölden  derstädes  anställa  för- 
sök med  qvicksilfrets  fryspunkt,  och  han  fann  i  Jan.  och  Febr. 
1775,  att  qvicksilfret  verkligen  tvenne  gånger  stelnade  till  fast 
form.     RiCKKR   i   Rotterdam  förde  i  Jan.  1776  vid  en  köldgrad 


Digitized  by 


Google 


27 

*f  —17®  C.  thermometern  in  i  en  af  kylande  blandning,  och 
såg  qvicksilfret  hårnnder  sjunka  till  —  70^  Utan  tvifvel  var 
det  då  redan  friwet,  dock  trodde  han  sig  se  endast  dess  yta 
stehiad  tiU  amalgama.  Vid  samma  tid  ftmyade  Fotbergill  detta 
försök  vid  en  lufttemperatnr  af  — 13<>  C.  och  öfvertygades  derom 
att  qvicksilfret  verkligen  hade  steUrnsit. 

Alla  dessa  försök  gjordes  med  qvieksilfverthermometrar 
för  att  bestämma  denna  metalls  fryspunkt,  ntan  att  man  hade 
afeeende  dera,  att  detta  blef  omöjligt  genom  metallens  starka 
sammandragning,  och  hiraf  blef  föyden  att  man  &stotällde  dess 
fryspmkt  m  —  352«  F.  enligt  Branns  försök.  Det  var  der- 
före  ett  fömnftigt  råd,  som  Cavendibh  och  Black  nn  gaf ,  nemli- 
geo  att  sftnka  en  spiritnsthermometer  i  fritt  qvioksilfver,  det 
man  ämnade  låU  fiysa  och  sålunda  få  reda  på  dess  fryspunkt. 
Dessa  försök  gjordes  af  Hutehins  i  Albany-Fort  år  1781,  och 
teigoiom  utreddes,  att  denna  fryspunkt  icke  kunde  ligga  lägre 
in  —  39^5  C.  och  att  de  anmärkta  högre  grademe  måste  be- 
traktas såsom  följder  af  metallens  sammandragning.  Dock  re- 
dan tidigare  kan  man  anse  detta  föriiillande  utredt,  alldenstund 
Pallas  i  Krasnojarsk  i  Sibirien  den  6  Dec.  1772  såg  vid  na- 
tariig  köld  qvicksilfr^  icke  allenast  i  thermometern  utan  ock  i 
ett  öppet  kärl  stelna  till  fast  metall,  och  när  nu  vid  en  nord- 
Testvind  kölden  slog  sig,  visade  thermometern  —  4^^3^  O.  Äf- 
vei  Lazmak  såg  i  l^birien  qviduBilfret  stelna  vid  en  naturlig 
kM,  derefter  Eulbr  och  Kraft  i  Petersburg  anställde  ytter- 
Hiera  försök  härmed,  och  kommo  till  den  slutsats  att  qvicksilf- 
ret fryaer,  så  fort  temperaturen  sjunker  under  —  37^,5  C.  Vi- 
dare fann  Gutordb,  att  det  ingalunda  är  så  svårt  att  vid  sträng 
yttre  kdld  få  qvicksilfret  att  frysa  och  att  denna  metall  Aervid 
hmde  vara  alldeles  ren,  hvilket  man  hittills  dervid  betviflat. 
M  aedermera  genom  Walkbbs  blandningar  af  snö  med  salmiak 
edk  syror  man  lärde  sig  att  åvägabringa  en  starkare  köld,  blef 
<ivi^nlfr«t8  öffv^ergång  genom  köld  till  fiist  form  något  icke  ovan- 
ligt. Med  stöd  af  härigenom  vunnen  erfarenhet  antar  man  nu 
qvieksilfr^ts  fryspunkt  till  df^^  C,  dock  fann  Pouillet  genom 
•ffl  thermomagnetiska  apparat  demamma  vid  —  40^5  C,  hvil- 
^  åfven  torde  vara  det  rättare.  Ross,  som  i  polarhafvet  hade 


Digitized  by 


Google 


28 

tillf^le  att  göra  ftrsök  med  qvicksilfret  vid  lÄgre  grader  af  den 
naturliga  kölden,  lät  detsamma  frysa  i  trädkärl  och  fann  att 
det  tidigare  frös,  då  samma  massa  oftare  faårtBl användes.  Nytt 
qvicksilfver  stelnade  vid  — 39"  C,  men  det,  som  oftare  Ätt 
stelna,  vid  —  35^  C.  på  en  spiritusthermometer. 

Angående  för  öfrigt  de  för  Tomeå  stad  på  1700-Ulet 
antecknade  lägsta  köldgrader,  förekommer  härom  i  HClphsrs  be- 
skrifiiing  öfver  denna  stad  år  1797  följande: 

^Utom  hvad  i  Westerbottens  samlingar  (pagg.  72,  114  och 
223)  är  nämndt  om  vintrar  i  orten,  må  tilläggas:  2Xi starkaste 
kölden  i  Tomeå  varit  år  1769  den  1  Febr,  då  thermometem 
sänkt  sig  till  50  grader.  (Inrikes  Tidning  1769  N:o  15).  År 
1758  den  22  Dec.  föll  den  tiU  44  och  1759  den  5  Jan.  till  45 
grader  änder  fryspunkten.  (A.  Hellants  anmärkningar  i  K. 
Vet-Akad.  Handl.  1759  pag.  314).  Att  den  år  1751  den  8 
Febr.  gått  tiU  34  grader  (Lärda  Tidn.  1752  N:o  35)  ansågs 
ovanligt,  men  icke  för  den  strängaste  köld,  såsom  uppgafs  i 
Stockholms-Posten  1783  N:o  198  och  Oötheborgs  Allehanda 
1791  N:o  80.  År  1782  den  17  Dec.  skall  thermometem  sänkt 
sig  till  42  grader.     Likaså  år  1788  till  42  grader"". 

Härvid  är  att  anmärka,  att  HtUphers  under  åberopande  af 
Hellants  samma  anmärkningar,  dem  vi  här  ofvan  citerat,  an- 
gifver  köldgraden  för  den  22  Dec.  1758  (äfeen  orätt  i  stället 
för  1759)  till  rigtigt  44  grader,  men  hvad  lägsta  gradtalet  för 
den  5  Jan.  1759  (rätteligen  1760)  beträffar,  uppger  detsamma 
till  endast  45  grader.  Frågas  nu,  hvarifrån  fick  HtUphers  hög- 
sta köldens  gradtal  till  45  (kölden  om  morgonen),  i  stället  för 
89  (kölden  om  aftonen),  såsom  Hellants  anmärkningar  tydeti- 
gen  upptaga  högsta  kölden.  Månne  äfven  han  misstänkte  här- 
vid något  misstag.  Eget  är  det  dessutom,  att  äfven  Httlphers 
såväl  som  Umoni  i  Nordens  Sjukdomshistoria  låtit  af  årtalet  1759 
på  Akademiens  Handlingar,  hvarander  anmärkningame  äro  in- 
förda, förleda  sig  att  uppgifva  Hellants  observationer  gjorda 
åren  1758  och  1759,  i  stället  för  åren  1759  och  1760. 

Angående  värmen  i  Tomeå  under  olika  årstider  har  J. 
Öfverbom  uti  Svenska  Vet.-Akad.  Handl.  år  1817  meddelat  re- 
sultatet af  elfvaåriga  observationer  anställda  af  Hellant  på  1700-* 


Digitized  by 


Google 


21) 

takt.     MedelYärmen  för  året   blir   enligt   dessa   än  -|-  1,0   ocli 
In  —  0,3. 


Tillägg    till    föregående    uppsats. 

Professor  D:r  Cabl  Trafvenpelt  har  i  Svenska  Lftkare-SälU 
skåpets  Handlingar,  l;sta  bandet  1813  infört  en  uppsats:  ^Om 
nyttan  och  nödyändigheten  af  medicinska  topografiska  beskrif- 
ningar  öfver  Sverige,  och  af  observationer  på  väderleken  och 
dess  inflytande  på  helaan^,  den  han  angående  den  observerade 
kölden  i  Tomeå  åren  1759  och  1760  anför  följande: 

nAtt  man   observerat  kdlden  den  22  Dec.  1759  i  Tomeå 

44  grader,   i  Stockhokn   5   grader;  den  5  Jan.  1760  i  Tomeå 

45  grader,  i  Stockholm  23  grader;  den  6  Jan.  sanmia  år  i  Tor- 
neå  42  grader,  i  Stockholm  24  grader,  anföres  för  jemförelsens 
skall,  ehnra  numera,  sedan  man  fått  begrepp  om  kroppars  olika 
förhållande  i  fast  och  flytande  tillstånd,  hvarje  observation  på 
qvicksilfverthermometer  af  38  och  på  spiritusthermometera  af 
42  grader  och  deröfver  under  fryspunkten,  icke  mera  kan  an- 
ses vara  physiskt  sann,  emedan  vid  dessa  grader  vanligen  qviok- 
silfret  och  spiritus  stelna^. 

I  Finsk  National-Kalender  1840,  Stockholm  1839,  före- 
kommer åfven  ^Om  den  starka  kOlden  i  Finland  1760^,  hem- 
tadt  ur  Svenska  Vet.-Akad.  Handl.  för  år  1761  födande: 

^De  kallaste  vintrar  man  i  Finland  vet  omtala,  voro  de 
iren  1709  och  1760.  Under  den  sednare  var  till  och  med  köl- 
den starkare  än  under  den  förra,  ehum  icke  så  ihållande.  Re- 
dan i  medlet  af  Dec.  1759  hade  den  i  Åbo  hunnit  en  styrka 
tf  omkring  12  å  13  grader  under  fryspunkten;  steg  den  23  kl. 
5  f.  m«  till  28  grader,  men  slog  sig  redan  samma  dag,  så  att 
den  kl.  11  på  aftonen  ej  var  mer  än  4  grader;  tog  så  åter 
opp  sig  till  den  25,  då  den  kl.  11  på  aftonen  hunnit  en  höjd 
af  86  grader.  Derefler  aftog  den  under  de  födande  dagame 
inda  till  årets  slut,  men  började  i  de  första  dagame  af  Jan. 
1760  åter  tilltaga  från  8  grader  den  1  Jan.  ända  till  34  gra- 
der den  6  kl.  8  f.  m.;  höll  sig  hela  denna  dagen  öfver  30  gra- 
der och  steg   den  födande  dagen  kl.  Vs^  f-  ™*  ^^^  ^^  grader, 


Digitized  by 


Google 


den  starkaste  kyla  man  vet  någonsin  hafva  egt  rum  i  Åbo. 
Samma  dag  på  aftonen  föll  emellertid  kölden  till  24  grader,  var 
den  8  icke  mer  ftn  12  och  den  10  endast  6  grader;  men  bör- 
jade åter  stiga,  så  att  den  hann  en  höjd  af  26  grader  den  11; 
föll  den  12,  13  och  14,  men  steg  den  15  åter  till  23  grader 
och  den  19  kl.  10  på  aftonen  ända  till  29  grader;  var  så  de 
följande  dagame  i  starkt  fallande,  men  nådde  den  23  kl.  10  e. 
m.  åter  en  höjd  af  32  grader.  Derefter  var  den  under  det  åter- 
stående af  vintern  mindre  ovanlig. 

Flere  menniskor  blefvo  under  denna  förflU^liga  vinter  dels 
ihjälfrusne,  dels  illa  skadade  af  kölden.  Äfven  foglame  Amnos 
till  stora  skoekar  förfrusna  i  skogame  eller  sökte  sin  tillflykt  i 
staderna,  der  de  flocktals  inflögo  i  husen  och  läto  utan  svårig- 
het taga  sig"". 


Digitized  by 


Google 


81 


Bo  af  SidenBYansen  (BombyciUa  garruh)  funnet 
i  Finland.  —  Af  A.  E.  Nyländer. 

(Meddeladt  d.  5  Okt.  1857.) 

Ända  till  yåren  1856  haf^a  SidenBvanseiiB  bon  varit  all- 
deles okinda,  ehurn  denna  fogel,  isynnerhet  om  hösten  i  stor 
ymnighet  förekommer  uti  alla  delar  af  Finland  och  man  äfven 
på  särskilda  orter  inom  landet  observerat  den  också  om  som- 
maren samt  till  och  med  ungar  blifvit  sl^ntna  i  trakterna  af 
Kuopio.  Genom  trägna  och  fleråriga  efterletningar  lyckades  det 
ändtligen  en  engelsman ,  herr  John  Wollet  att  i  nejden  af  Ryrö 
by  vid  Onnasjoki  i  Eittilä  Lappmark  upptäcka  denna  fogels  bo 
och  f^.  Sedermera  hafva  äfven  dylika  på  samma  trakter  denna 
vår  blifnt  tagna.  I  medlet  af  Juni  månad  detta  år  har  lappen 
Pehr  Kyrd  också  på  Ajas  holme  i  Bottniska  viken  vid  Kemi 
elfB  utlopp  funnit  bo  med  ägg  af  Sidensvansen.  Denna  sednare 
fyndort  tyckes  antyda  att  Sidensvansen  häckar  på  mycket  olik- 
artade lokaler  och  derföre  äfven  åtminstone  i  mellersta  Finland. 

Enligt  de  upplysningar  jag  varit  i  tiUfåUe  att  erhålla, 
*>ygger  denna  fogel,  Eorvarastas  af  nybyggarene  i  Lappmar- 
ken benämnd,  sitt  bo  i  öde  skogstrakter  med  grof  skog,  hebt 
uti  5 — 6  famnar  höga  tallar,  men  äfven  någongång  uti  björkar 
och  granar.  Boet  befinner  sig  en  famn  från  trädtoppen  filstadt 
midt  på  något  gren  och  är  hopflätadt  af  lafvar  (Evemia  ochro- 
ieuca  och  E.  jubata  samt  Usnea  barbata);  inuti  är  det  fordradt 
med  fina  höetrån  och  några  fjädrar.  Äggen  äro  5  till  antalet, 
Imtgrönaktiga  med  mindre  svarta  fläckar  och  likna  något  dem 
^bofinken,  men  större.  I  början  af  Juni  månad  tyckes  häck- 
ningstiden  infalla  och  fulla  antalet  ägg,  nemligen  5,  vara  lagda 
i  medlet  af  månaden. 


Digitized  by 


Google 


a2 


Förteckning  öfver  däggdjnr  och  foglar,  hvarmed  K. 
A.  Universitetets  Zoologiska  Museam  sednast 
blifvit  riktadt.  —  Af  A.  Nordmann. 

(Meddeladt  d.  18  Maj  1857.) 

Däggande  djur.  En  stor  Warglo,  Felis  Lynx,  i  vinter- 
drägt  från  Pyttis  af  proaten  Cbemeb. 

En  gammal  Utter,  Lutra  tmlgaris,  från  Mickelskår. 

En  ung  utmärkt  vacker  Oråskäl,  HaHchoerus  grypus ,  med 
fåld  ullklädnad.  Ehuru  Gråskälen  nästan  aldrig  förekommer 
inom  inre  skärgården,  har  detta  exemplar  blifvit  dödadt  nära 
Sveaborg. 

En  svart  varietet  af  ringlad  skäl,  Phoca  aneOdta  Nilss. 
från  Ladoga,  uppköpt  af  Prof.  Nordmann  under  resa  till  Kare- 
len 1856. 

En  Korsräf ,  Canis  vtUpes  cruciatus^  från  Fagervik  af  Med. 
Licent.  Pippingskjöld. 

En  Filfras,  GiUo  borecUis,  från  Lappmarken. 

Smmthm  betuimus  från  Tammerfors,  af  afl.  D:r  Lundahl. 

Numera  saknas  bland  finska  Mammalier  på  Zoologiska 
Museum  två  Spec.  af  mindre  gnagare,  några  Vespertilioner, 
jemte  ett  godt  exemplar  af  Bäfvem,  hvilken  torde  förekomma  i 
Kuolajärvi. 

Foglar.  Faico  peregrinus  från  Yläne  Nygård  af  d:r  F. 
Saulbebg. 

Emberiza  rustica  Pall.,  en  hanne,  skjuten  i  Juli  1856  på 
gränsen  af  ryska  Karelen  af  Stud.  Arthur  Nordmann. 

Coccothrausies  vtägariSy  en  hanne,  skjuten  af  densamma 
d.  11  Maj  1857  i  Botaniska  trädgården. 

Sylvia  hq^poUUs,  en  hanne,  skjuten  af  densamme  i  Juli 
1857,  likaledes  i  Botaniska  trädgården. 

Sylvia  pMlomela^  slguten  af  densamme  vid  Helsingfors  d. 
19  Maj  1856. 

Tringa  alpina,  en  hanne  i  vackraste  vårdrägt,  skjuten  af 
densamme  d.  16  Maj  1857  i  Sibbo  skärgård. 


Digitized  by 


Google 


33 

Larus  tridactyhis,  för  försU  gången  i  södra  Finland, 
skjuten  af  densamma  d.  30  Mig  1857  vid  Enskär. 

Stema  Mnmdo,  ung  varietet  «Uer  kanske  ett  nytt  species, 
slgnten  af  densamma  i  Angnsti  1856  på  Uleåtrftsket  i  Paldamo 
soeken. 

Samateria  spectabiHs,  en  hanne,  uppköpt  och  skjuten  om 
våren  1857  vid  Enskär. 


Digitized  by 


Google 


34 


Årsberättelse  afgifVen  på  års-  och  hög^dsdagen  den 
29  April  1859. 

Det  i  dag  tilländagäende  Qngondeförsta  iret  af  Finska 
VetenBkaps-Societetens  yerksamhet  har  icke  varit  ntm&rkt  ge- 
nom några  större  föräodriogar  inom  Societetens  personal.  Kort 
före  senaste  årsdag  —  den  14  April  —  invalde  Societeten  till 
ledamot  i  dess  natnndhistoriska  sektion  professoren  i  accoache- 
mentsvetenskapen  och  bamsjokdomames  klinik,  filosofiemagistem, 
doktor  Erik  Alexander  Inoman  och  kort  efter  samma  årsdag 
—  den  14  Maj  —  dukade  han  nnder  för  ett  svårt  och  lång- 
varigt invärtes  lidande.  Då  professoren  Ingman  inkallades  till 
ledamot  i  denna  Societet,  befann  han  sig  redan  på  dödsbädden 
och  hans  inväljande  sknlle  ej  haft  något  ändamål,  om  icke  So- 
cieteten för  att  uttrycka  sin  aktning  för  hans  grundliga  och 
mångsidiga  lärdom,  hans  allvarliga  forskningsnit  och  hans  ädelt 
fosterländska  sinne  önskat  införlifv^a  den  döende  mannens  namn 
med  sina  minnen.  Finska  läkaresamfundet  förlorade  i  honom 
en  af  sina  grundligast  bildade  och  skickligaste  medlemmar;  den 
nnga  finska  litteraturen,  som  räknade  Ingman  bland  sina  lyck- 
ligaste bearbetare,  saknar  i  honom  en  lika  human  som  nitisk 
sakförare;  den  akademiska  katedern,  som  vid  det  finska  Uni- 
versitetet så  ofta  blifvit  i  förtid  plundrad  på  sina  utmärktaste 
prydnader,  gick  åter  genom  Ingmans  frånfllUe  miste  om  en  man, 
som  var  ftillt  värdig  och  vuxen  att  bekläda  en  lärareplatB,  hvar- 
till  han  genom  omfattande  studier  och  vidsträckta  vetenskapliga 
resor  utbildat  sig  samt  genom  sjelfständiga  forskningar  banat 
sig  vägen.  Då  det  här  icke  kan  blifva  fråga  om  att  lemna  en 
fuUsti0|ig  teckning  af  Ingmans  leftiad  och  vetenskapliga  verk- 
samhet, hade  det  varit  önskligt  att  åtminstone  kunna  hänvisa 


Digitized  by 


Google 


35 

till  nigoa  sådan  af  sakkmiDig  person  uppsatt  biografi;  men  Ing- 
mans  ståndsbröder  haf^a  ännu  ej  visat  honom  denna  sista  tfenst 
att  för  fosterland  ocb  eilerverld  framstiUla  bans  bild,  som  dock 
i  så  många  afseenden  förtjenar  ihågkommas.  Hans  personalier 
oeh  yttre  lefiiadsomständigheter  finnas  intagna  i  det  den  8  Maj 
1858  efter  bans  till  professor  vid  kejserliga  Alexanders-Univer- 
sitetet skedda  utnämning  utfllrdade  program. 

Under  årets  lopp  bai*  Societeten  varit  i  tillfiUle  att  invåya 
blott  en  ny  ledamot,  i  det  professoren  i  matematiken  rid  kej- 
serliga Alexanders-Universitetet,  filosofiemagistem ,  doktor  Lo- 
SENZ  Leonäbd  Lindelöf  medelst  den  4  dennes  anstftldt  val 
kallats  att  intaga  ett  rum  inom  matematico-fysiska  sektion. 

Finska  Vetenskaps-Societeten  räknar  ft^r  det  närvarande 
15  heders-  och  31  ordinarie-ledamöter,  af  de  sistnämnde  8  i 
matematisk-fysiska,  9  i  naturalhistoriska  och  14  i  historisk-filo- 
logiska  sektion.  Af  de  ordinarie  ledamöteme  hafva  10  såsom 
ieke  bosatte  i  Helsingfors  eller  af  annan  anledning  f^ga  eller 
alldeles  icke  i  Societetens  forhandlingar  deltagit. 

Ordf()randeskapet  har  under  årets  lopp  innehafts  af  pro- 
fessoren Cygnjsus;  till  viceordförande  utsågs  omedelbart  efter 
senaste  årsdag  bergskonduktöreu  Holmbebq. 

Societeten  har  under  ifrågavarande  period  haft  9  samman- 
träden, dervid  bland  annat  följande  88  vetenskapliga  meddelan- 
den förekommit: 

Vid  årssammanträdet  den  29  AprU  sistl.  år  höll  professo- 
ren Cygnffius  ett  föredrag  öfver  skalden  Jakob  Fbese,  angå- 
ende hvars  dunkla  lefnadsöden  det  lyckats  talaren  att  insamla 
flere  upplysande^  nya  fakta.  Professoren  von  WiUdbrand  ta- 
lade om  den  medicinska  verkan  af  Secale  comutum  (n\jöldry- 
gan),  hvilket  föredrag  blifvit  tryckt  i  den  med  denna  afhand- 
ling  påbörjade  6:te  tomen  af  Societetens  akter. 

Vid  sammanträdet  den  27  sistl.  September  meddelade  pro- 
fessoren Gygnsdus  ett  utdrag  ur  rådsprotokollet  för  den  8  Au- 
gusti 1742,  innehållande  ett  i  anledning  af  krigshändelsenia 
1741  med  kapten  baron  Armfelt  anstäldt  förhör  inför  rådet  i 
Stockhohn.  Konduktören  Holmberg  förevisade  afteckningar  af 
finska   fomlemningar   i   trakten  af  Åbo ,   af  hvilka  större  delen 


Digitized  by 


Google 


36 

ansetts   vara    celtiska  grafvar,   hvaraf  äfveB  i  närheten  af  Hel- 
singfors qvarlefvor  torde  f&rekomma. 

Från  f.  d.  studeranden  D.  E.  D.  Europnus  npplftstes  en 
skrifvelse  med  anhållan,  det  Soeieteten  på  sin  bekostnad  ville 
låta  trycka  en  af  £nrop»ns  efter  den  s.  k.  Ijudmetoden  utar- 
betad abcbok  för  ddfi»tamma,  hvilket  förslag  Soeieteten  dodc  ej 
såg  sig  i  tillfälle  att  kunna  antaga. 

Den  18  Oktober  föreläste  statsrådet  Nordmann  en  skrif- 
velse,  dat.  Simonstown  (nära  Oapstadt)  den  24  Mars  1858, 
från  dess  son  f.  d.  studeranden  A.  Nordmann,  hyilken  redogdr 
för  åtskilliga  naturalhistoriska  observationer  under  resan  till 
nämnda  ort.  Statsrådet  talade  vidare  om  en  nyligen  i  England 
gjord  uppfinning  att  medelst  fotografi  af  särskilda  föremål  taga 
till  den  grad  förminskade  bilder,  att  de  blott  genom  stark  fc^r- 
storing  kunna  tydligt  varseblifvas;  några  sådana  mikroskopiska 
fotografier  förevisades.  Statsrådet  Nordenskiöld  förelade  So- 
deteten  några  jemförande  grafiska  teckningar  af  vattenytans  oeh 
barometerns  höjning  och  sänkning  i  Östersjön.  Statsrådet  före- 
läste vidare  en  skrifvelse  från  dess  son,  d:r  A.  Nordenskiöld, 
stadd  på  återresan  från  dess  till  Spetsbergen  företagna  veten* 
skapliga  exkursion.  Professor  Nyländer  förevisade  några  för- 
sök att  grafiskt  åskådliggöra  vissa  förhållanden  beträffande  la- 
vernas  geografiska  utbredning. 

Den  22  November  förevisade  och  beskref  statsrådet  Nord- 
mann en  till  slägtet  HcUitmema  hörande  glaspolyp  från  Japan 
eeh  framlade  derefter  åtskilliga  prof  af  utmärkta  petrifikater 
förekommande  vid  Sohlenhofen  i  Bayern  i  den  derstädes  upp- 
trädande litografskiffem.  —  Hans  excellens  generalguvernören 
grefve  Berg,  som  bivistade  detta  sammanträde,  omtalade  ett 
besök,  som  han  haft  lyckan  att  göra  i  sällskap  med  kejsar 
Alexander  I  vid  saltgrufvoma  i  Orenburgska  guvemementet:  det 
derstädes  förekommande  bergsaltets  renhet,  lättheten  att  till- 
godogöra d^  —  hvilket  sker  förmedelst  saltblockens  utsj^ing 
-—  grufvans  praktAilla  utseende,  då  de  glänsande  saltväggame 
belysas  af  solstrålame,  skildrades  af  H.  E.  i  ett  utförligt  före- 
drag. Professoren  Cygnsus  redogjorde  för  innehållet  af  en  utaf 
framl.    grefve   Ehrensvärd    uppsatt    försvarsplan    af   Sveaborgs 


Digitized  by 


Google 


37 

fästning  och  Finland,  hvilket  dokument  blifvit  funnet  bland  de 
Gustavianska  pappren  i  Upsala. 

Den  20  Deeember  höll  professoren  Bonsdorff  ett  före- 
drag, hvilket  under  titel:  Försök  att  bestämma  lungomas  vital- 
kapacitet vid  olika  stadier  af  lungsot  och  att  med  tilUyelp  af 
spirometem  diagnosticera  denna  sjukdom,  i  akterna  kommw  att 
uif5ras«  Vidare  meddelade  professoren  Bonsdorff  innehållet  af 
en  uppsats,  hvari  han  söker  ådagalägga,  det  professor  Nilssons 
antagande,  att  Dabipan  (Lagopus  subalpina)  två  gånger  om 
krei  AUler  klor,  icke  är  grundadt  i  verkligheten.  —  Professoren 
Moberg  beskref  inrättningen  af  s.  k.  portativa  solur  med  an- 
ledning af  ett  dylikt,  på  en  gaounal  svensk  kopparpenning  an- 
bngt  ur,  hvilket  anträffats  i  Universitets  myntsamling,  samt 
meddelade  till  publicering  i  de  af  Societeten  utgifna  ^Bidragen^ 
åtskilliga,  år  1858  med  tillhjelp  af  barometern  anställda  höjd- 
mätningar i  norra  delen  af  Åland. 

Vid  sammankomsten  den  10  Januari  omtalade  statsrådet 
Nordenskiöld,  det  hans  son  professor  A.  Nordenskiöld  påträfEat 
en  ny  fyndort  för  tantalit,  nemligen  Rosendal  i  Rimito  socken, 
derifrån  qvartz  tages  till  bottenhällar  för  väUugnama  vid  Björk- 
boda. —  Statsrådet  meddelade  deijemte  några  anmärkningar  rö- 
rande vattnets  och  barometerns  fallande  och  stigande  vid  Stock- 
holm och  Helsingfors;  på  hvardera  orten  är  ett  stigande  i  det 
ena  afseende  åtföljdt  af  ett  fallande  i  det  andra.  Barometerns 
oseåUationer  öfverensstämma  på  begge  ställena  bättre  sinemellan 
in  vattnets,  h vilka  dock  äfvenledes  komma  närmare  till  hvar- 
andra  än  vattnets  och  barometerns  jemförda  med  hvaran,  den 
seoares  rörelser  tagne  omvändt  —  förhållanden,  som  genom  en 
grafisk  tabell  åskådliggjordes.  —  Undertecknad  förevisade  en 
ifrån  Berlin  hitsänd  eldqväfningsapparat,  hvilken  består  i  en 
sluten,  mindre  pappdosa,  innehållande  en  blandning  af  svafvel 
och  salpeter,  som  med  en  vid  dosan  ftstad  lunta  antändes  och 
vid  förbränningen  utvecklar  svafvdsyrlighet,  hvilken  med  stor 
bäftighet  ur  dosan  utströmmar  och  släcker  brinnande  kroppar; 
dock  torde  af  dess  verksamket  inga  synnerliga  reeultater  vara 
att  förvänta,  då  mängden  af  det  eldsläckande  ämnet,  om  det 
skall   motsvara    ändamålet,    måste   stå   i   direkt  förhållande  till 


Digitized  by 


Google 


38 

eldens   styrka   och   utbredning.     Att  hämma  en   eldsvåda  med 
detta  preparat  torde  knappt  kunna  komma  i  fråga. 

Den  7  Februari  föredrog  professoren  von  Willebranå  en 
af  Ollikr  gjord  upptäckt  rörande  sättet  att  fiJrmedelst  träns- 
plantation  af  benhinnan  efter  behag  kunna  frambringa  benvafe- 
bildning  i  olika  partier  af  en  lefvande  djurkropp,  en  upptäckt, 
som  måste  vara  egnad  att  gifva  kirurgemes  operationer  en  snart 
sagdt  obegränsad  utsträckning.  —  Professor  Moberg  talade  om 
planimetriska  instrumenter  och  förevisade  en  härstädes  förfärdi- 
gad modifikation  af  Amslebs  planimeter,  kombinerad  med  Wal- 
LAGES  eidograf.  Herr  Holmberg  förevisade  den  första  artificielt 
framkläckta  fisk  i  Finland  —  en  sikunge  från  fiskodlingsinrätt- 
ningen å  Stockfors  vid  Kymmene.  —  Professoren  Lönnrot  an- 
mälte  till  intagning  i  akterna  ett  på  tyska  författadt  lexikaliskt 
arbete  med  titel:  „Nordtschudische  Wörter",  hvartill  materialet 
blifdt  insamladt  af  professoren  Lönnrot  och  magister  Ahlqvist. 
—  Statsrådet  Nordmann  föredrog  åtskilliga  skrifvelser  af  veten- 
skapligt innehål],  hvarur  bland  annat  inhemtades,  att  de  af  lek- 
toren,  magister  M.  Oadd  i  nordligaste  delen  af  Lappland  in- 
samlade mikrolepidoptera  blifvit  bestämda  af  professoren  Zel- 
ler  i  Glogau,  som  i  den  af  29  species  bestående  samlingen 
funnit  några  nya  arter;  —  att  statsrådets  son,  f.  d.  studeran- 
den A.  Nordmann  lyckligen  anländt  till  Amurlandet  och  beredde 
sig  att  i  vår  deltaga  i  en  expedition  längs  floden  Usuri  i  Mand- 
schuriet,  en  trakt,  hvilken  aldrig  blifvit  besökt  af  naturalie- 
samlare,  men  som  i  sina  naturalhistoriska  förhållanden  företedde 
många  märkvärdiga  egenheter. 

Vid  sammanträdet  den  7  Mars  meddelade  professoren  Bons- 
dorff  en  för  akteme  tillämnad  undersökning,  huruvida  för  för- 
klaringen af  det  stillestånd  i  hjertats  rhytmiska  sammandragning 
och  tarmkanalens  peristaltiska  rörelser,  som  Weber  och  Pflö- 
ger  visat  förekomma  vid  retning  af  nervus  vagns  och  splanch- 
nicus ,  erfordras  antagande  af  s.  k.  hämmande  fibrer  i  de  nämnde 
nerverna.  —  Professoren  Moberg  förevisade  en  ny  konstruktion 
af  en  sjelfregistrerande  termometer,  baserad  på  en  zink-  och 
glasstångs  lineära  utvidgning  och  sammandragning  vid  temperatur- 
förändring.   Beskriiuing  öfver  instnimcntet  kommer  att  i  akterna 


Digitized  by 


Google 


39 

meddelas.  Kanslirådet  Lagas  anmUde  till  inftrande  i  ^Bidra- 
gen^  en  afhandling,  innehållande  en  kritisk  granskning  6tver 
åtskilliga  till  finska  språket  gjorda  öfirersftttningar  af  lagcodices 
och  andra  öfVerhetliga  författningar.  Professoren  af  Bmnér 
förelSste  en  större  afhandling,  hvilken  på  latinska  språket  kom- 
mer att  i  akterna  införas  med  titel:  Be  Ubris  apud  Gr(ucos 
ä  Romanos  usiiaäs  quaesiiones  duae.  —  Af  personer  utom  80- 
deteten  hade  födande  handskrifiia  arbeten  blifnt  inlemnade:  af 
friherre  magister  £.  Hisinger:  öf^ersigt  af  Finlands  hittills 
kisda  Orthopterer  jemte  kortare  beskrifhingar,  hvilken  i  Bidra- 
gen kommer  att  offentliggöras;  Oeometridae,  Crambidae  et  Py- 
rallidae  Fannae  fennicae  scripsit  J.  M.  af  Tengström  och  An- 
mårimlngar  och  tillägg  till  Finlands  småQärilsfauna  af  densamme, 
hvilka  uppsatser  komma  att  ingå  i  Notiserna  ur  sällskapets  pro 
£una  et  flora  fennica  förhandlingar,  samt  Anmärkningar  om 
strdnuname  i  Östersjön  af  A.  Stjemcreats,  hvaröf^er  fysisk- 
matematiska  sektionens  ntiåtande  införväntas.  —  Dessutom  hade 
öfveiBtelöjtnant  Sljemcreutz  inlemnat  grafiska  kartor  utvisande 
bårometer-  och  vattenståBdet  samt  vindames  riktning  vid  Hel- 
BiDgfors  under  loppet  af  år  1858. 

Den  4  innevarande  månad  föreläste  professoren  Cygn»ns 
en  af  general  Sandels  under  den  6  Okt.  1808  från  Palois  till 
div.  öfverstelöjtnant  Conradi  aflåten  skrif^else,  funnen  jemte 
en  mängd  andra  anmärkningsvärda  handlingar  i  framl.  lands- 
köfdingen  Conradis  korrespondens,  som  i  original  till  prof. 
Cygnaei  påögande  blifvit  öfverlemnad.  —  Å  professor  Lindelöfe 
Tågnar  anmäldes  till  intagning  i  akterna  en  uppsats  med  titel:  Déter- 
mmation  ancUytique  de  la  forme  des  ondes  hwdneuses  elementar 
res.  —  Professoren  Nyländer  anmälde  till  intagning  i  det  under 
^ekning  varande  häftet  af  sällskapets  pro  fauna  et  flora  fen- 
nica Notiser  en  uppsats  med  titel:  Anaiyses  mycologicae.  — 
Professoren  Moberg  anmälde  sig  hafva  genamgått  de  till  hans 
granskning  lemnade  vattenhöjdsobservationerna  för  förlidet  år 
oeh  funnit  dem  ordentligt  gjorda  och  antecknade.  Hufnidre- 
Boltatema  af  desaouna  kunna  inhemtas  af  födande  tabellariska 
öfversigt  af  vattenståndens  medelhöjd  för  de  särskilda  månaderna 
öfrer  eller  under  det  årliga  medeltalet  för  hvarje  ort: 


Digitized  by 


Google 


40 


■•MH- 

lusil««. 

JUgfN 

Lmrti. 

Uki.     1 

llBisUr 

tm. 

8U<. 

Jan. 

+    8,1 

-1-    8,8 

+    8,1 

+    8,3 

+    8.2 

— 

Febr. 

-     1,5 

—    0,6 

-    1.5 

—    0,6 

—    0,8 

— 

Mars 

—    1,3 

—    1.5 

—    2.2 

—    2.2 

—    1,5 

— 

April 

+    4.8 

-t-    4,6 

+    3,9 

+    2.7 

+    2.2 

— 

H^ 

-     1.8 

—    1.2 

-    2.5 

-    2,4 

—    2,4 

—    1,2 

Juni 

-    5.1 

—    4,9 

—    6.1 

—    6,0 

-    5,6 

—    5,7 

Joli 

—    0.8 

—    0.1 

4-    0.8 

+    0.2 

+    0,3 

+    0,8 

Aug. 

—    4.7 

—    4.0 

—    4.0 

—    3.7 

—    4.1 

-     8,5 

Sept. 

—  0,15 

—  0.22 

—  0,12 

—  0.23 

—  0.15 

+  1.48 

Okt. 

+    4,8 

+    2,7 

+    4.5 

+    5,4 

+    5,7 

+    7.1 

Nov. 

+    1,7 

+    2,2 

+    1,0 

+     1.1 

+    0,5 

+    0,6 

Uec. 

—    4,1 

-    5.4 

-    3,2 

—    2,6 

—    2,5 

— 

Medelståadet  för  hela  åset  rwt  betydligt  högre  än  det  för 
föregående,  dock  olika  på  akilda  ställen.  Till  någon  del  kan 
detta  härröra  deraf,  att  nnder  år  1858  obeervationema  fort- 
gingo  nnder  hela  året  och  derföre  yintems  höga  vattenstånd  till- 
lika  ingick  i  beräkningen.  Dock  gifVa  observationerna  i  Hel- 
singfors, der  de  redan  hela  året  1857  anställdes,  en  skilnad  af 
5,3  dectum,  hvarmed  vattenhöjden  för  året  1858  öfverskjuter 
den  för  år  1857.  —  Prosten  Fellman  i  Lappigärvi  hade  in- 
sändt  några  efter  k.  hnshåUningssäUskapets  korrespondenters 
observationer  gjorda  anteckningar  öfver  medelislossnings-  oeh 
islä^ningstiden  i  åtskilliga  vattendrag  inom  Finland;  arbetet 
risBlle  underkastas  vederbörlig  granskning. 

Bocietetens  bemödanden  att  insamla  materialier  till  Fin- 
nlands klimatolo^  hafea  utan  afbrott  fortgått,  om  också  med 
minskadt  deltagande  från  deras  sida,  hvilkas  välvilliga  medver- 
kan Societeten  nödgats  taga  i  anspråk.  Då  från  flera  håU  den 
önskan  försports,  att  de  klimatologiska  observationsfoimulärer. 
hvilka  Societeten  utdelar,  äfven  pä  finska  språket  borde  finnas 
tillgängliga,  har  professoren  Lönnrot  på  Societetens  anmodan 
åtagit  sig  att  af  desamma  ombesörja  en  finsk  öfrersättnlng. 

De  utdelade  formuläreme  hafira,  försedda  medjsärskilda 
anteckningar,  blifvit  återlemnade  från  följande  26  orter  och 
personer. 


Digitized  by 


Google 


41 


Obsenratioiisorten. 

/W-          ^i. 

o 

1^ 

Obsenratorns  namn. 

Lån. 

Socken  eller  itad. 

f • 

Nylands 

Karis 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktprost. 

1858 

Mörskom 

Granhokn.  J.,  vicepastor. 

t» 

Åbo  och 

Bjerno 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

^ 

Björneborg, 
med  Åland 

Enra 
Hamnarlaiid 

Homén,  G.  W.,  prost. 
Sadelin,  P.  C.  F.,  kon- 

11 

traktprost. 

Yt 

Kiisko 

LaureU,  £.  J.,  prost. 

Vt 

Korpo 

Ehrman,  C.  £.,  krono- 

lånsman. 

t» 

Kumlinge 

Sjöblom,  C.  E.,  klockare. 

n 

Kökar 

Lnndenivs,  A.  M.,  vice- 

pastor. 

*• 

Liemland 

ElricsBon,  I.,  kyrkoherde. 

n 

Baomo 

Bränder,  H.  G.,  posses- 

sionat. 

Y> 

Lnndell,   J.  G.,  posses- 

« 

uonat. 

Wiborgs 

Mohk 

Paldani,  0.,  fil.mag. 

« 

Taipahutari 

Wenell,  A.  J.,  prost. 

n 

Kuopio 

Ilomantz 

Nyman,   M.,   bruksbok- 

hållare. 

Kides 

Hartman,   E.,    kommis- 

sionslandtmätare. 

n 

Tohnu^jibrvi 

Fabritins,  C.  0.,  bruks- 
bofcfaåliare. 

V! 

Haaranen,  S.,  bonde. 

^ 

Wasa 

Jakobstad 

Conradi,  F.  E.,  direktor. 

1867 
1858 

Digitized  by 


Google 


42 


Uleåborgs 

Keuru 

LindegreD,   P.   H.,   ka- 

1858 

ch  ELajana 

pellan. 

Brahestad 

Ehretröm ,    C,    provin- 

cialläkare. 

w 

Kandelin,   handlande. 

Hyrynsalmi 

Lövenmark,  G.,  v.pastor. 

« 

KarlO 

Boucht,  J.  G.,  f.  d.  lasa- 

retssyssloman. 

♦» 

Uleåborg 

Westerland,  £.,  apothe- 

käre. 

ft 

Utsjoki 

Andelin,  A.,  kyrkoherde. 

n 

Det  kände  måhända  tyckas»  som  klimatologiska  iakttagel- 
ser, antecknade  från  nära  80  särskilda  ställen  i  landet  och  ir- 
ligen  fortgående,  borde  vara  tillräckliga  att  sprida  något  yna 
öfver  det  ämne,  de  åsyfta  att  ntreda;  det  knnde  tyckas,  som 
ett  land  icke  vidsträcktare  än  Finland  borde  knnna  hoppas  att 
genom  observationer  af  nämnde  omfång  ganska  snart  se  en 
mängd  klimatologiska  problemer  nöjaktigt  lösta.  I  sjelf^a  ver- 
ket sknlle  ej  heller  observationsstationerna  behöfva  till  antalet 
ökas  för  att  de  vid  dem  gjorda  iakttagelserna  knnde  motsvara 
sitt  ändamål;  men  då  borde  de  också  med  den  beräkning  kuima 
ntses,  att  de  blefve  öfver  landet  jemt  fördelade  och  det  borde 
icke  vara  åt  slumpen  öfverlemnadt  att  bestämma  de  ponkter, 
der  observationer  skola  anställas,  hvilket  nu  är  beroende  en- 
dast af  den  tUlfHUighet ,  om  på  en  ort  för  saken  intresserade 
personer  finnas  eller  ej.  Det  ligger  vidare  i  sakens  natur,  att 
ifrågavarande  anteckningar  icke  kunna  blifv^a  fullständiga  på 
hvarje  ort,  likasom  att  de  ofta  måste  lida  af  större  eller  min- 
dre misstag;  men  deras  antal  bör  ersätta  bristen  så  i  det  ena 
som  andra  hänseendet;  —  en  omständighet,  som  gör  det  önsk- 
ligt,  att  så  många  uppgifter  som  möjligt  knnna  vid  deras  slut- 
liga sammanställning  och  kritiska  bearbetning  begagnas.  Vid 
de  ofvan  uppräknade  observationer  för  sistlidet  år,  kan  den  an- 
märkning göras,  det  de  alla,  med  ett  eller  par  undantag,  blif- 
vit  anställda  närmare  landets  yttre  gränslinjer;  hvaremot  från 


Digitized  by 


Google 


43 

de  inre  delarne  nu  likasom  förut  ytterst  sparsamt  några  med- 
delanden kunnat  erhållas;  isynnerhet  är  det  öfverraskande,  att 
inom  hela  S:t  Michels  län  inga  personer  finnas  eller  funnits, 
som  varit  i  stånd  att  iakttaga  och  i  färdiga  formulärer  anteckna 
aUdagUga  naturföreteelser;  detsamma  kunde  äfven  sägas  om 
Tavastehus  län;  dock  har  derifrån  då  och  då  en  och  annan 
anteckningsbok  inkommit,  ehuru  ingen  för  Qolåret.  Allt  detta 
yittnar  om  föga  yetenakapligt  intresse  i  landets  centrum  och 
om  srårigheten  för  detsamma  att  der  göra  sig  gällande. 

Barometer-  och  termometer-observationer,  åtföljda  af  an- 
dra meteorologiska  anteckningar,  har  Societeten  såsom  vanligt 
fått  emottaga  af  dess  nitiske  observatörer  borgmästaren  Cedeb- 
MAN  i  Tomeå,  prosten  Dahlström  i  Wiitasaari,  majoren  Kak- 
STEN  i  Kuopio,  apothekaren  Malmoren  i  Kajana,  direktor  Pip- 
pikoskOld  å  Mustiala  landtbruksinstitut,  apothekarene  Kelän- 
der i  Sordavala  och  Westerlund  i  Uleåborg^  hvaijemte  från 
de  tvenne  nya  stationerna  Muldia  och  Sodankylä  enahanda  ob- 
serrationer  blifvit  insända  af  pastor  Lindeoren  och  kronoläns- 
man  Ekroos.  Deremot  har  Societeten  icke  att  förvänta  några 
fallständiga  observationer  för  sistl.  år  från  Hammarland,  der 
dess  långvarige  medhjelpare  kontraktsprosten  och  teologledok- 
tom  Sadelin  under  loppet  af  nämnda  år  med  döden  afgått. 
D:r  Sadelin,  hvars  deltagande  för  vetenskaphga  sträfvanden  al- 
drig förnekade  sig,  har  hoff  oss  gjordt  sig  känd  såsom  förf.  till 
en  mängd  asketiska  skrifter;  mindre  bekant  torde  det  vara,  att 
han  i  sina  yngre  år  uppträdt  såsom  författare  i  Naturalhistorien 
och  utgifrit  en  förteckning  öfver  i  Finland  förekommande  djur- 
Bpecies.  Detta  arbete  utkom  i  disputationer,  med  titel:  Fauna 
fennica  si  ve  enumeratio  animalium,  quae  alit  terra  Finlandiae 
msulaeqne  ei  adjacentes  l:sta  häftet,  1810;  2  o.  3  h.  1819, 
(ttlls.  70  pag.)  Det  innehåller  förteckningar  öfver  de  verte- 
brerade  djuren  jemte  några  uppgifter,  hvarest  de  blifvit  anträf- 
fade. Det  uppdrag  d:r  Sadelin  för  Vetenskapssocietetens  räk- 
niDg  under  mera  än  i  tio  års  tid  fullgjorde,  har  kyrkoherden 
Ericsson  i  Lemland  för  framtiden  åtagit  sig  att  ombesöija.  — 
Från  provincialläkaren  d:r  Elving  i  Åbo  har  Societeten  fått 
emottaga  meteorologiska  anteckningar  gjorda  i  Ekenäs  stad  un- 


Digitized  by 


Google 


44 

der  åren  1842—1857;  från  titulftrrådet  Björkman  i  Fredriks- 
hamn,  pastor  LövBKMABK  i  Puolengo,  bokhållaren  RnooNEM  i 
Ilomants  och  prosten  Wenkll  i  Taipalsaari  termometerobeerya- 
tioner  anställda  under  sistl.  år. 

Vattenhöjdsobserrationer  vid  finska  och  bottniska  viken 
hafva  fortgått  å  fö\jande  stationer,  nemligen  vid  Hangöndds-, 
LökO-,  Rönnskärs-,  Lypertd-  och  Jangfrosunds  lotsplatser  samt 
vid  Helsingfors  norra  hamn.  Observationerna  å  Båkholmen  vid 
Helsingfors  samt  å  Brandö  vid  Wasa  hamn  hafva  upphört  och 
vid  Porkala  hafva  de  för  mellankomna  hinder  tillsvidare  blifvit 
inställda,  öfverstelöjtnanten  och  riddaren  Stjebncbbutz  har 
fortfarande  med  outtröttlig  välvilja  skänkt  Societeten  sitt  verk- 
samma biträde  vid  ledningen  af  ifrågavarande  observationer. 

Sedan  kort  fdre  senaste  årsdag  fascikeln  H  till  tom  V  af 
Societetens  akter  utkommit,  har  denna  tom  kunnat  fullständigt 
u^vas,  h varefter  tryckningen  af  ft^yande  tom  påbegynts,  men 
ännu  icke  längre  fortskridit  än  till  det  4:de  arket.  Med  denna 
tom  begynner  i  visst  afseende  en  ny  serie  af  Societetens  hand- 
lingar; det  alltför  spatiösa  och  kostsamma  trycket,  som  f5r  de 
föregående  delame  begagnats,  kommer  att  ersättas  af  ett  be- 
tydligt tätare,  hvarigenom  och  då  dessutom  en  mindre  upplaga 
afdrages  och  allt  tryck  å  velinpapper  upphör,  en  besparing  af 
mer  än  50  proc.  i  tryck  och  papper  kan  åstadkommas.  —  Af 
statsrådet  Nordmanns  Pahieontologie  Sttdrusslands  hafva  det 
l:sta  ocii  2:dra  häftet  utkommit  och  jemte  12  plancher  in  foL 
blifvit  utdelade.  —  Under  titel:  Bidrag  till  kännedom  af  Fin- 
lands natur  och  folk  har  Societeten  begynt  utgifvandet  af  en 
samling,  ämnad  att  upptaga  sådana  arbeten  af  större  och  min- 
dre omfång  i  fosterländska  ämnen,  hvilka  af  en  eller  annan  an- 
ledning mindre  lämpa  sig  för  offentliggörande  i  akterna.  Tvenne 
i  bokhandeln  tillgängliga  häften  af  denna  samling  hafva  under 
årets  lopp  utkommit.  —  Tills  vidare  fortsättas  äfven  de  för  ena- 
handa syfte  bestämda  äldre  bidragen  till  Finlands  natnrkänne- 
dom  o.  s.  v.  I  denna  samling,  hvaraf  häften  1,  2  och  4  un- 
der de  föregående  åren  utkommit,  fortgår  tryckningen  af  det 
3:cye  och  5: te  häftet,  begge  af  naturalhistoriskt  innehåll.  Det 
tredje  häftet,   som   äfven  bär  titeln:  Notiser  ur  sällskapets  pro 


Digitized  by 


Google 


45 

fauna  &  flora  fennica  förhandlingar,  kommer  att  innehålla,  utom 
de  redan  i  förra  årsberättelsen  omnämnda  afhandlingama  1) 
Berättelse  Ofver  en  naturhistorisk  resa  i  Karelen,  företagen  på 
Sällskapets  pro  Fauna  et  Flora  fennica  bekostnad  af  J.  J.  Chy^ 
denins  och  J.  E.  Funii^elm;  2)  Analyses  Mycologicae,  aeripsit 
William  Nyländer;  8)  Bidrag  till  Finlands  Malakozoologi  af  A. 
£dyin  Nyländer;  4)  Rättelser  och  tillägg  till  Finlands  småQä- 
rils  fauna  af  J.  M.  J.  Tengstrdm;  5)  Oeon^etridae »  Crambidae 
et  Pyralididae  fannae  fennicae,  af  densamma.  Det  femte  häftet 
upptager  herr  M.  von  Wrights  beskrifning  öfver  Finlands  fog- 
lar,  hvaijemte  det  sjette  häftet,  deri  det  ofvanföre  omnämnda 
arbetet  öfver  Finlands  Orthoptera  af  friherre  Hisinger  ingår, 
kommer  att  läggas  under  pressen. 

Societetens  bibliothek  har,  sedan  sista  årsberättelsen  afgafs , 
betydligt  tillvuxit  dels  genom  föräringar  af  enskilda  personer, 
dels  genom  ansenliga  bokremisser  från  de  in-  och  utländska 
lärda  säUskaper  och  institutioner,  till  hvilka  Societeten  aflåter 
sina  utgifha  skrifter.  Senast  har  Societeten  trädt  i  litterär  för- 
bindelse med  Furstliga  Jablonowskiska  sällskapet  i  Leipzig,  säll- 
skapet ^Natura  artis  Magistra^  i  Amsterdam  och  fysikaliska 
cenfcral-observatorium  i  S:t  Petersburg, 


Digitized  by 


Google 


46 


Om     pOrtativa     Solnr    (Med  anledning  af  ett  dylikt  på  eU  srenskt 
kopparmynt  anbragt,  funnet  i  Univereitetets  myntsamling.)    —    Al 

A.  Moberg. 

(Meddeladt  d.  20  Deo.  1858.) 

Att  Bolskuggaos  rörelse  från  uråldriga  tider  blifvit  begag- 
nad såsom  tidsmätare  är  en  bekant  sak.  Hebreema  hade  för 
detta  ändamål  sina  ma^aJoth  (om  den  vanliga  tolkningen  af  Es. 
38:  8  är  rigtig),  Grekerna  sina  yvéiwveg.  Allt  intill  våra  ti- 
der hafva  dylika  inrättningar  äfven  hos  oss  bibehållit  sig,  isyn- 
nerhet vid  kyrkor  och  på  äldre  egendomar,  ehuru  de  numera 
kunna  endast  som  antiqviteter  betraktas.  Men  för  omkring  ett 
århundrade  tillbaka  utgjorde  de  eller  deras  konstruktion  föremål 
för  en  egen  disciplin  eller,  om  man  så  får  säga,  vetenskaps- 
branche,  kallad  gnomonik,  som  i  många  då  celebra,  nu  nästan 
förgätna  verk  afhandlades  *).  —  Man  indelade  soluren  efter  ur- 
taflans  ställning  i  horizontalur,  vertikalur.  deklinerande,  inkline- 
rande  och  deinklinerande  ur.  Vertikaluren  kallades  efter  den 
kardinaltrakt,  hvaråt  taflan  var  vänd,  morgon-,  middags-,  af- 
ton- eller  midnattsur.  Var  taflan  så  lutad,  att  dess  plan  var 
parallelt  med  eqvatoms,  kallades  det  ett  eqvinoktialur;  var  den 
lutad  mot  norr,  så  att  dess  vinkel  med  horizontalplanet  var  lika 
med  polhöjden,  ett  polarur.  För  den  geometriska  konstruktio- 
nen af  alla  dessa  och  flera  dylika  ur  gaf  gnomoniken  utförliga 
reglor  jemte  matematiska  bevis  för  deras  rigtighet. 

De  vanligaste  uren  af  detta  slag  voro  horizontaluren.  Så- 
dana äro  de  allmännast  förekommande  tynstename.  Ännu  fin- 
nes af  ganunalt  ett  middags-solur  anbragt  på  Åbo  domkyrkas 
södra  Yigg,  På  Haga  kungsgård  på  Åland  finnes  en  i  denna 
väg  ganska  fullständig  timsten  af  kubisk  form  med  horizontal-, 
morgon-,  middags-,  afton-  och  midnatts-ur,  snart  troligen  hem- 
fallen åt  förgängelsen. 

*)  Det  nyaste  år  dock  ej  äoDu  af  så  särdeles  gammalt  dato:  Litt- 
rows  Gnomonik,  1831. 


Digitized  by 


Google 


47 

Men  likasom  icke  tornar  och  icke  ens  väggar  appfylUi 
menniBkimft  fordringar  på  beqvftmli^iet  i  atvägar  att  alltid  hafva 
reda  på  tidens  lopp,  så  knnde  icke  heller  de  fasta  solaren  el- 
ler timstename  gOra  det.  Denna  olägenhet  gaf  anledning  till 
ett  särskildt  kapitel  i  gnomoniken,  det  om  de  portativa  soloren, 
oeh  det  är  deror  jag  nn  vill,  med  anledning  af  det  för  Socie- 
teten  uppvisade  exemplaret  af  ett  sådant  or,  framställa  ett  stycke. 
Detta  kapitel  förekommer  i  alla  de  framställningar  af  gnomonlken, 
som  varit  mig  tillgängliga  och  som  synts  mig  vidlyftiga  nog, 
ganska  knapphändigt  behandladt  och  den  konstrnktion ,  som  ut- 
märker det  iMgavarande  aret,  icke  ens  onmämnd.  Likväl  vill 
jag  med  ledning  af  gnomonikens  allmänna  grunder  våga  ett 
försök  till  förklaring  af  densamma. 

De  portativa  soluren  kunna  likasom  de  fixa  vara  af  olika 
slag  t.  ex.  horizontalur,  vertikalur,  eqvinoctialur  o.  s.  v.  Det 
som  egentligen  utmärker  dem  är,  utom  deras  förminskade  form, 
någon  dervid  anbragt  anstalt  för  deras  ställande  i  behörigt  läge 
i  afseende  å  solen.  Denna  består  vanligen  i  en  liten  kompass, 
men  då  här  ej  är  fråga  om  den  magnetiska,  utan  om  den  astro- 
nomiska meridianens  finnande,  är  tydligt  att  magnetens  dekli- 
nation för  tiden  och  orten  måste  vara  känd  och  afses,  om  nå- 
gon rigtig  tidsbestämning  skall  erhållas.  Den  horizontala  eller 
vertikala  ställningen  bestänmies  med  tilU^jelp  af  en  libell  eller 
ett  lod,  eller  ock  genom  sjelfva  urets  upphängning.  Skall  taflan 
äga  någon  viss  lutning  mot  horizonten,  förses  uret  med  en  gra- 
derad vertikalcirkelbåge. 

Allt  detta  måste  finnas  hos  ett  portativt  eqvinoctialur. 
För  öfrigt  är  tafiaos  konstruktion  hos  detsamma  den  lättaste: 
en  cirkelperiferi  indelad  i  24  lika  delar  och  ett  mot  dennes  plan 
vinkelrätt  stift  såsom  gnomon.  Det  kan  i  anseende  till  möjlig- 
heten af  förändrad  ställning  efter  polhöjden  begagnas  på  hvilken 
ort  som  helst;  men  bör  hafva  stift  och  siffror  på  taflans  båda  sidor. 

Ett  horizontalur  behöfver  ej  den  vertikala  gradbågen,  före- 
kommer ock  merendels  utan  libell,  och  är  sålunda  enklare,  men 
blg^is  Indelning  eller  timmarnas  utsättande  är  svårare,  emedan 
dessa  icke  blifva  lika  stora,  utan  måste  genom  en  viss  geome- 
Mk  konstmktion  eller  beräkning  af  timvinklames  projektioner 


Digitized  by 


Google 


48 

på  horizontalplanet  bestftmnuB *).  Betecknar  ^  polhöjden,  s 
timvinkeln  och  m  en  timlmies  vinkel  med  meridianen,  aå  Sr 
formeln  för  dennes  beräkning  Tcmg  m=zSm  y  Tanff  s.  E^iite- 
dan  deesa  vinklar  således  äro  olika  för  särskilda  polhöjder,  aå 
kan  ett  sådant  ur  angifva  tiden  rigtigt  endast  för  den  polhöjd, 
för  hvilken  det  är  gjordt.  Visaren  eller  gnomon  måste  också 
halva  samma  lutning  mot  urtaflail,  som  verldsaxeln  mot  horison- 
ten d.  v.  s.  lika  med  polhöjden. 

Alla  dessa  nr  tillkännagifva  tiden  genom  solens  och  UAy 
akteligen  äfven  skuggans  rörelse  i  horisontal  riktning.  Men  so- 
len äger  tillika  en  vertikal  rörelse,  tiU  föye  hvaraf  den  på  olika 
tider  af  dygnet  befinner  sig  på  olika  höjder  öf^er  horisonten. 
Äfven  denna  eller  skuggans  motsvarande  rörelse  kan  begagnas 
till  tidsbestämning  förmedelst  dertill  konstruerade  vertikala  solur. 
Ett  sådant  är  det  som  gifvit  anledning  till  detta  föredrag,  och 
hvars  konstruktion  jag  således  närmare  vill  beskrif^a. 

På  samma  sätt  som  solen  före  middagen  höjer  sig  allt 
mer  öfrer  horizonten,  sänker  den  sig,  efter  nådd  kulmination, 
på  eftermiddagen.  Den  äger  derföre  tvenne  gånger  om  dagen 
samma  höjd,  och  detta  inträffar  på  lika  lång  tid  före  och  ^ler 
knlminationen  eller  middagstiden.  Föreställer  nuin  sig  nu  ett 
vertikalt  plan  så  ställdt,  att  det  går  tillika  genom  solen,  så  sam- 
manfaller solstrålen  med  detta  plan  och  bildar  med  en  deri  be- 
findtlig  vertikal  linie  en  vinkel,  som  uttrycker  solens  zenitii- 
distans,  samt  med  en  deri  dragen  horizontal  linie  en  vinkel  lika 
med  solens  höjd.  Dessa  begge  vinklar  äro  naturligtvis  hvaran- 
dras  komplementer  eller  utgöra  tillsammans  90^.  Har  man  der- 
före uträknat  endera  af  dem,  solens  zenithdistans  eller  höjd, 
för  kulminationstiden  eller  då  solen  passerar  meridianen  samt 
för  hvarj6  särskild  timme  före  eller  efter  denna  tid,  så  kunde 
man,  om  solens  höjd  eller  zenithdistanB  berodde  endast  af  dess 
dagliga  rörelse,  lätt  i  ett  dylikt  vertikalt  plan  konstroera  ett 
solur  genom   att  i   en  punkt  på  en   deri  dragen  vertikal  linie 


*)  Timvinkel  kallas  den  vinkel,  som  elt  genom  verldsaxeln  och  so- 
lens medelpunkt  gSende  plan  bildar  med  ortens  meridianplan,  ftr  således 
kl.  12  =  O»,  kl.  1  =  I5«,  kl.  2  =  30*  o.  s.  v. 


Digitized  by 


Google 


49 

fitofa  ett  mot  planet  vinkelrätt  stift  och  tillika  i  samma  punkt 
och  emot  denna  vertikala  linie  anbringa  vinklar  nedifrån  uppåt 
lika  stora  med  solens  zenitiidistanser  för  kulminationstiden  samt 
för  en,  två,  tre  o.  s.  v.  timmar  före  eller  efter  denna  tid  och 
beteckna  dem  med  12,  1,  2,  3  etc.  Så  väl  planets  som  den 
vertikala  liniens  riktiga  läge  bibehålles  eller  återvinnes  genom 
lämplig  uppbängning  af  den  skifva,  b  vilkens  yta  det  ifrågava- 
rande planet  utgör,  då  stiftets  skugga  i  detta  fall  skulle  utvisa 
timmen.  Eller  ock  kunde  man  vid  stiftet  förmedelst  en  tråd 
hänga  ett  litet  lod  och  på  skifvan  uti  sjelfva  vertikallinien  ne- 
danom det  förra  anbringa  ett  annat  stift  eller  något  märke  för 
att  utvisa  denna  linie.  Ställes  nu  taflan  vertikalt  och  alltid  till- 
lika  så,  att  skuggan  af  det  första  stiftet  faller  på  det  andra,  å. 
v.  8.  den  ursprungliga  vertikala  linien  lutas  så  att  hon  samman- 
faller med  skuggan,  så  utvisar  lodet  eller  dess  tråd  tiden. 

Men  emedan  solens  böjd  tillika  beror  af  jordens  årliga  rö- 
rdse  (äfVensom  af  ortens  polböjd)  måste,  såsom  här  äfven  är 
Met,  stiftet  göras  rörUgt.  För  detta  ändamål  är  det  ftlstadt 
vid  ändan  af  en  visare  rörlig  omkring  den  punkt,  hvarest  stif- 
tet sjeif  eljest  bordt  sättas,  d.  v.  s.  i  en  punkt  på  vertikal- 
linien, hvartill  lämpligast  väljes  taflans  medelpunkt.  Omkring 
denna  beskrifves  en  cirkelperiferi  med  visaren  eller  stiftets  af- 
stånd  från  medelpunkten  som  radie.  Derefter  sättes  emot  ver- 
tikallinien vid  sistnämnde  punkt  en  vinkel  lika  stor  med  solens 
minsta  zenithdistans  för  orten,  d.  v.  s.  den  för  kulmination  vid 
Bommarsolståndet.  Den  radie,  som  jemte  vertikaUinien  omfattar 
denna  Tinkel,  utdrages  nedåt,  tills  den  råkar  cirkelns  periferi 
oeh  den  punkt,  der  detta  sker,  betecknas  med  12.  Tydligt  är 
att  den  så  dragna  linien  gör  med  en  genom  12-punkten  dragen 
rät  horizontallinie  en  vinkel  lika  stor  med  solens  största  meri- 
dianböjd. Om  nu  i  denna  punkt  emot  nämnda  horizontallinie 
sättas  vinklar  lika  med  solens  meridianböjd  för  t.  ex.  hvar 
tionde  dag,  och  de  punkter  af  den  motsatta  delen  af  cirkel- 
periferin,  som  råkas  af  dessa  vinkellinier,  betecknas  med  der- 
emot  svarande  månaders  namn  eller  initialer,  så  bar  man  deri- 
genom  en  anvisning  för  visarens  ställning  med  sitt  stift  för 
kvarje   tid   på  året.     Emedan   solhöjden  minskas  ifrån  sommar- 

4 


Digitized  by 


Google 


50 

till  vintersolBtåndet  och  derifrån  åter  ökas,  är  klart  att  beteck- 
ningen måste  vara  dnbbel,  f5r  sommar  och  höst  nedåt,  för  vin- 
ter och  vår  uppåt.  Timponktema  bestämmas  sedan  sålunda  att 
skilnaden  emellan  solens  zenilhdistanser  för  knlminationstiden 
(kl.  12)  och  hvarje  timme  beräknas  i  grader  och  minuter,  och 
dessa  fördubblade  sättas  såsom  vinklar  vid  medelpunkten  emot 
den  till  12-punkten  gående  radien  nedifrån  uppåt  eller  på  dess 
öfra  sida.  Den  punkt  som  bestämmes  af  den  förste  timmens 
vinkel  betecknas  med  1  och  1 1  y  den  af  den  andras  med  2  och 
10  o.  s.  v.  Orsaken  h vårföre  vinklame  vid  medelpunkten  gö- 
ras dubbelt  större  än  skilnadema  i  zenithdistans  äro,  år  des 
att  vinklar  som  stå  på  samma  bågar  äro  vid  medelpunkten  dub- 
belt större  än  vid  periferien,  der  i  detta  fall  vinklame  egentii- 
gen  borde  appliceras.     Urets  form  för  öfrigt  synes  af  figuren  1. 

Är  taflan  försedd  med  tvenne  stift  eller  märken  låter  man 
det  första  stiftet  i  vinklaraes  sammanställningspunkt  vara  orör- 
ligt och  gör  det  andra  flyttbart  antingen  i  cirkel  omkring  det 
förra  eller  ock  i  rät  linie  förbi  detsamma.  I  alla  fall  bestäm- 
mes dess  läge  för  hvarje  månad  eller  vecka  genom  vinklar  lika 
stora  med  solens  zenitbdistanser  vid  dess  kulmination  på  dessa 
tider,  hvilka  vinklar  sättas  vid  det  fasta  stiftet  emot  den  linie, 
som  derifrån  är  dragen  till  12'punkten  och  kl.  12  alltid  står 
vertikalt.  Dessa  vinkellinier  eller  rummen  emellan  dem  beteck- 
nas, på  sätt  som  vid  förra  fallet  är  sagdt,  med  månadernas 
ordningsnummer  eller  initialbokstaf.  Det  rörliga  märket  flyttas 
för  hvarje  månad  (eller  oftare)  till  det  streck,  som  med  denna 
är  betecknadt,  och  urtaflan  hålles  så  att  skuggan  af  det  öfra 
stiftet  faller  långsåt  detta  eller  på  den  linie.  som  förenar  dem 
båda.  Det  är  naturligtvis  ej  nödvändigt  att  lodets  tråd  föstes 
vid  det  stift,  derifrån  skuggan  utgår;'  det  kan  tvertom  an- 
bringas hvar  som  helst,  endast  att  rundt  omkring  denna  föst- 
ningspunkt  timcirkelbågen  uppritas,  och  den  vertikallinie ,  hvar- 
medelst  12-punkten  och  följakteligen  äfven  de  öfriga  timpunk- 
tema  bestämmas,  går  genom  densamma. 

Dessa  urs  yttre  gestalt  kan  mycket  variera.  De  göras 
ofta  ringformiga,  då  ett  hål,  hvarigenom  en  solstråle  insläppes, 
företräder    det    omtalade    stiftet.     Äfven    dessa    kunna    vara  af 


Digitized  by 


Google 


51 

ofVaBbeskrifiiÄ  tvenne  slag,  d.  v.  g.  ringen  kan  antingen  hän- 
gts vid  en  tråd  och  vara  försedd  med  rörligt  hål,  eller  ock 
äga  utom  nämnda  hål  ett  flyttbart  märke  och  lod.  I  sednare 
&Uet  får  uret  vanligen  fonn  af  en  rund  dosa  eller  ett  vanligt 
fickor.  Pig.  2  föreställer  ett  dylikt,  som  jag  för  20  år  sedan 
såg  begagnas  i  Kimito  socken. 

Fördelame  af  dessa  slags  portativa  solur,  hvilka  kunde 
kallas  solhöjdsur,  äro  umbärligheten  af  en  magnet  och  oberoen- 
det af  dess  deklination;  men  föga  kan  man  räkna  på  någon 
noggrannhet  eller  tillförlitlighet  i  den  af  dem  angifna  Udsbe- 
stänmingen,  emedan  icke  blott  solens  höjd  för  olika  tider  på 
året  är  olika  (hvilket  korrigeras  genom  det  flyttbara  märket), 
utan  sjelfvra  höjdskilnadema  för  hvarje  timme  under  olika  års- 
tider differera  och  således  afståndet  emellan  timpunktema  för 
särskilda  månader  äfven  borde  göras  olika.  Att  ett  sådant  ur  kan 
begagnas  blott  vid  den  latitud,  för  hvilken  det  är  gjordt,  är 
äf^ren  af  det  föregående  klart.  Hos  ett  dylikt  konstrueradt  för 
60<*  n.lat.  borde  de  särskilda  timpunktemas  bågdistanser  från  12- 
punkten  (=  höjdskibadema)  teoretiskt  vara  följande,  beräknade 
i  grader  och  hela  minuter  för  solstånds-  och  dagjemningstiderna. 
Timin.  Yintersolst.  Dagjemn.  Sommarsolst 

1  och  11  00  54'  10     r  10  28^ 

2  „     10  30  32'                  40  40'  50  33^ 

3  „  9  90  18'  110  28' 
4^8  150  82'  180  25' 
5^7  220  34'  260     5' 

6  „       6  300  330  18' 

7  „       5  400  24' 

8  „    4  470  ar 

9    „       3  520  18' 

Hvad  särskildt  det  ur  beträffar,  som  gifvit  anledning  till 
denna  framställning  (Fig.  1),  är  detsamma  konstrueradt  för  en 
ort  af  460  å  47o  nordlig  latitud  samt  gjordt  af  ett  svenskt 
kopparmynt,  sedan  pregeln  på  ena  sidan  blifvit  bortslipad.  Den 
tndra  sidan,  som  är  väl  bibehållen,  utvisar  detsanmia hafva  gällt 
1  öre  silfvermynt  och  liknar  fullkomligt  de  under  Carl  XI:8  re- 
gering  år    1677    slagna.     Huru    en   svensk   kopparslant   blifvit 


Digitized  by 


Google 


52 

metamorfoserad  till  ett  solar  begagneligt  för  en  så  sydligt  be- 
Iftgen  ort  (medlersta  Frankrike»  Schweitz,  Tyrolen,  Ungern, 
Siebenbtlrgen,  Moldau,  Bessarabien,  Iftndema  norr  om  Svarta 
hafvet)  och  derifrån  åter  hitkommit,  är  en  gåta,  som  trollgmi 
endast  gissningsvis  kan  lösaa.  Den  meat  prosaiska  förkluring 
är  den,  att  denna  förändring' försiggått  i  Syerige  efter  ett  mön- 
ster lånadt  från  sydligare  Iftnder.  Dock  —  denna  sida  af  fyn- 
det häns^jutes  till  antiqvariema. 


Digitized  by 


Google 


53 


Om  Planimetrar.  —  Af  A.  Moberg. 

(Meddeladt  d.  7  Febr.  1859.) 

Emedan  Vetenskaps-Societeten  i  Tom.  IV  af  dess  akter 
redan  iger  en  beskrifhing  öfVer  en  Planimeter  nppAinnen  af 
Slatsridet  BaranoYski  oeh  med  afteende  å  dylika  inBtmmenters 
stora  nytta  ej  blott  för  geometriska  uträkningar  utan  o(^  isjm- 
nerhet  för  den  meteorologiska  forskningen,  så  yida  den  fnlla 
anvindningen  af  sjelfregistrerande  observationsinstmmenter  år 
deraf  beroende,  bar  jag  ansett  det  icke  fremmande  för  Societe- 
tens  intressen  att  för  en  stund  rigta  dess  uppmärksamhet  på 
den  enklaste  och  minst  kostsamma  form  af  förstnämnda  instru- 
Hient,  som  tills  dato  blifnt  framställd. 

BaranoTskis  planimeter  Tar  förenad  med  en  pantograf. 
Denna  omständighet  bragte  mig  på  den  tanken  att  med  en 
Wallacbs  eidograf ,  hvilken  jag  för  fysiska  kabinettet  låtit  för- 
filrdlga,  kombinera  en  planimeter,  som  skulle  Tara  enklare  och 
mindre  dyr  än  så  Täl  BaranoTskis,  som  den  i  dessa  hänseenden 
ostridigt  företräde  ägande  Wetlis  planimeter.  Men  då  jag  ge- 
nom FiCEB  Medizmische  Fysik  förnam  att  samma  idé,  hTilken 
jag  för  detta  ändamål  Tille  anTända,  redan  Tar  utförd  af  Ams- 
ler,  återstod  för  mig  ej  annat  än  dess  utförande  i  en  efter 
konstruktions  af  ofrannämnde  eidograf  lämpad  modifikation, 
hvilken  härhos  framTisas  i  proTisoriskt  skick,  men  så  snart  den- 
samma blifnt  fullkomligt  ftrdig,  ytterligare  för  Societeten  skall 
framställas. 

Wallace*s  eidograf  (eller  pantograf)  består  af  en  horison- 
talt liggande  staf ,  hTilken  kan  skjutas  fram  och  tillbaka  samt 
med  en  skruf  fixeras  i  en  hylsa  f^tad  Tid  en  Tertikal  axel, 
som  på  en  stadig  fot  låter  kringrrida  sig.  I  hTardera  ändan  af 
Btafven  är  ett  horizontalt  hjul  anbragt,  hTilka  begge  hjul  för- 
medelst  spända  fina  keder  så  äro  förenade  att  de  endast  iden- 
tiskt kunna  röra  sig,  d.  t.  s.  det  ena  åt  sanuna  håll  och  lika 
myeket  som  det  andra.    Derigenom  händer  att  trenne  Tid  dessa 


Digitized  by 


Google 


54 

hjuls  axlar  fastade  horizontala  armar,  h vilka  ock  genom  fram- 
och  återskjutniDg  i  hylsor  kunna  fOrlängas  och  forkortas,  om  de 
från  början  ställas  paratlelt  med  hvarandra,  nnder  alla  sina  rö- 
relser fbrblifva  parallella.  I  de  motsatta  ändame  af  dessa  ar- 
mar fastas  vertikalt,  vid  den  ena  armen  en  metallgriffel,  vid 
den  andra  i  en  stadig  hylsa  ett  blyertsstift,  som  med  ett  öfver 
en  liten  derstädes  f^tad  trissa  löpande  snöre  kan  upplyftas  och 
af  Bin  egen  tyngd  nedfaller.  Ställas  nu  instrumentets  armar  så, 
att  de  äro  proportionella  hvardera  mot  sin  ända  af  den  för- 
slg  utbära  fttafven,  och  konturerna  af  en  figur  öfverfaras  med 
metallgr.ffeln,  så  uppritar  blyertsstiftet  en  dermed  likformig  fi- 
gur, hvilkens  skala  förhåller  sig  till  originalets  såsom  de  åt 
hvardera  vända  delarne  af  stafven  eller  som  blyertsstiftets  arm 
till  metallgriffelns.  Denna  pantograf  arbetar  mycket  lätt  och  säkert. 

Då  na  Amslers  planimeter  består  endast  af  tvenne  medelst 
en  ledgång  eller  chamier  förenade  armar,  af  hvilka  den  enas 
A'iA  ända  fixeras  orörlig  dock  kringvridbar  i  en  pankt,  den  an- 
dras, h varvid  en  lättröriig  vinkelrätt  mot  densamma  anbragt  be- 
räkningstrissa  är  fUstad,  deremot  förses  med  en  metallgriffel, 
hvarmed  figurens  konturer  öfverfaras,  så  är  det  klart  att  dessa 
delar  fullkomligt  motsvara  eidografens  ena  stafdnda  och  den  der- 
vid  anbragta  armen,  och  att  således  icke  något  annat  erfordras 
ft^r  dess  förvandling  till  planimeter,  än  att  vid  denna  arm  fästa 
en  beräkningstrissa  på  samma  sätt  som  i  den  Amslerska  plani- 
Bidtem.  Emedan  likväl  armen  här  ej  kommer  att  stö^a  sig 
på  sjelfva  trissan,  måste  denna  anbringas  i  en  vertikalt  röiiig 
ram,  så  att  densamma  af  sin  egen  tyngd  tryckes  mot  dea  yta 
på  hvilken  hon,  löper.  Det  är  visserligen  en  olägenhet,  som 
äfven  gör  ett  mindre  noggrannt  fi)rfUrdigadt  instrument  ånna 
osäkrare,  men  den  kan  afhjelpas  derigenom  att  stafven  med  allt 
sitt  tillbehör  bortlyftas  ifrån  foten  och  instrumentet,  då  det  fan- 
gerar  såsom  planimeter,  får  hvila  på  den  vertikala  axeln ,  metall- 
griffein  och  trissan. 

Emedan  Amsler  i  sin  afhandling:  Ueher  die  mechanische 
Bestimmung  des  Flåchenmhaltes^  der  statischen  Momente  und 
der  Trägheiismomenie  ebener  Figuren  insbesondere  uber  etne$i 
rtetien  Planimefer  i   Vierfefyahsschrift  d,  nahirforschenden   de- 


Digitized  by 


Google 


55 

itUscha/t  zu  ZiirUh  I.  1  s,  41  redan  utförligt  bevisat  den  teo- 
retiska riktigheten  af  denna  planimetera  konfitmktion,  är  det 
ooddigt  att  här  upprepa  detta  bevis.  Men  till  deras  tjenst,  hvilka 
icke  kunna  föya  infinitesi  mal  kalkylens  dednktioner,  må  följande 
försök  tiU  ett  enklare  sådant  for  det  fall,  att  den  figur,  som 
Bkall  mätas,  ligger  utom  den  af  den  inre  annen  (=  den  i  ena 
ändan  orörliga)  beskrifna  cirkeln,  här  framställas. 

Antage    vi    först    att  den  med  beräkningstrissan  försedda 
armens    vid   ledgången   befindtliga  ända  rörde  sig  utmed  en  rät 

linie  AB,  under  det  ändan  med  grif* 
fehi  fördes  utmed  figurens  konturer, 
och  till  denna  linie  såsom  till  en  ab* 
Bcissaxel  fällas  vinkel  rätta  linier(ordi- 
nater)  ifrån  punkter  på  figurens  kontur^ 
linie  tagsa  så  nära  hvarandra  att  vinkelräta  afetånden  dem  emel* 
Un  blifva  oändligt  små,  men  lika  stora  —  vi  vi^e  benäsina 
dessa  lika  stora  afstånd  a  —  så  delas  hela  figuren  samt  det 
emeiitn  densamma  och  räta  linien  befindtliga  rum  i  oändligt  många 
rektanglar.  Kallas  de  tiU  figurens  öfra  sida  sig  sträckande 
rektanglames  höjder  h^,  ^,  ^,  o,  s.  v.  och  de  emellan  dess 
nedra  sida  och  linien  AB  befindtliges  lx^  l%*  h^  ^^-y  ^  ^  %^^ 
iwsytay=arhi+Ä4  +  Äs  +  -.--)-ar/i+^  +  A,+...) 
Benämnas  de  särakilda  vinklar,  armen  r  under  griflelns  rörelse 
framåt  förbi  rektanglarnas  oA^,  a^^y  etc.  öfra  ända  bildar  med 
liniea  AB,  Vj,  t;^,  v^^y  o.  s.  v.,  ^k%x'hx^='rSinv^,h^'=:rSinv^, 
\  x^zr^fav^^  etc.,  samt  de  vinklar,  samma  arm  under  rörelsen 
tiflbaka  förbi  öfra  ändan  af  rektanglame  o/^,  al^,  o/,,  etc.  gör 
med  samma  linie  AB,  u^y  t^,  v^,  o.  s.  v.,  så  är  äfven  ^  =;=: 
r^U|,  4  =  r^mu^  etc.  och  derföre 

Y  r=  arSmv^  +  ar Smv^,-^  (år Smv^  -|-  ^'^*  ""  (^Sinui  + 
arSinu^  +  arSinu^  +  etc.)  =  r  (aSmvi  -|-  ^Smv^  -f- 
aSmv^  +  etc.)—  r  (aSmUi  -^^ aS%n%i^'\' aSmu^-^  ^c.) 
cll«r  om  samman  af  aSmv^  -j-  aSmv^  -|-  etc.  kallas  m  och 
munman  af  aSinu^  +  aStnu^  -^  etc.  n  ^  }kx  F  z=z  rm--m 
=:  r  fm  — n). 

Nu   bör   vidare  märkas   att,  emedan  armen  efter  figurens 
onfarande   kommer  i  precis   samma   ställning  som   vid   början. 


Digitized  by 


Google 


56 


ali  den  rörelse  hos  trissan,  som  hän*örer  af  armens  olika  lut- 
ning mot  linien  AB  är  tillintetgjordt  —  ty  all  den  vridning  t.  ex. 
framåt,  som  uppstått  genom  vinkelns  v  förminskning,  upphäfv^ee 
åter  genom  rörelse  tillbaka  vid  denna  vinkels  återstftUande  till 
sin  förra  storlek.  Således  qvarstår  endast  den  rotation,  som 
hos  trissan  uppkommer  genom  dess  rörelse  parallelt  med  linien 
AB.  Storleken  af  denna  rotation  beror  af  armens  (eller  tris- 
sans  axels)  lutning  mot  AB.  Föres  nemligen  trissan  framåt  ett 
stycke  =  a,  under  det  armen  med  linien  AB  bildar  vinkebi 
Vi,  så  utvecklas  af  trissans  periferi  endast  den  delen  af  rörel- 
sen som  sker  i  trissans  plan,  således  aSinVi.  På  sanmia  grund 
utvecklar  trissan  under  flirden  ft)rbi  rektangeln  oA,  ett  stycke 
=zaSmv^  o.  s.  v.,  samt  under  den  motsatta  riktningen  stycken, 
som  äro  lika  med  aSintti,  aSinu^  o.  s.  v.  Summan  af  de  styc- 
ken af  trissans  periferi,  som  utveckla^  under  rörelsen  framåt  Ar 
derföre  z=z  aSmVi  -\-  aSmv^  -|-  aSmv^  -|-  etczzim  och  un- 
der rörelsen  tillbaka  aSinui  +  aSinu^  -|-  aSmu^  -(-  ^^*  = 
n  eller  hela  det  utvecklade  stycket  =  m  —  n.  Figurens  yta  Ar 
således  proportionel  emot  det  utvecklade  stycket  af  trissans  peri- 
feri, eller  fullständigare  uttryckt,  lika  stor  med  produkten  af 
detta  stycke  och  längden  af  den  arm  r,  hvarvid  trissan  år  fastad. 

Substitueras  i  stället  för  räta  linien 
AB  ett  stycke  af  en  cirkelperiferi 
CD,  blifver  resultatet  enahanda.  Väl 
utvecklas  af  trissans  omkrets  under 
rörelsen  framåt  stycken,  som  mot- 
svara rektanglar  af  större  höjd  An 
hl,  h^  nemligen  arSinviy  ar  Sin  v^,  o.  s.  Y.(r  Sinvi,  rSmv^ 
m.  m.  äro  nemligen  här  större  än  hi,  h^,  o.  s.  v.),  men  emedan 
armens  utmed  cirkelperiferien  löpande  ända  alltid  återkommer 
jemnt  antal  gånger  till  samma  punkt,  eller  lika  många  gånger 
under  tillbaka-,  som  under  framåtgåendet,  så  blifva  de  under 
rörelsen  framåt  tillagda  stycken  subtraherade  vid  rörelsen  till- 
baka, och  derföre  likasom  i  den  förra  händelsen  differensen 
dem  emellan   lika  med  den  figur,  som  uppmätes. 

Om  nemligen  h  och  /  äfven  här  beteckna  de  mot  en  rät 
liuie  AB,  som  tangerar  cirkeln,  rätvinkligt  fällda  ordinater  och 


Digitized  by 


Google 


Ä7 

a  lika  stora  stycken  af  abscissaxeln ,  så  ftr  i^  =  o^i  -[-  ah^ 
+  oÄ,  +  e/c.  =:  fa/i  +  oAj  +  o^  +  eic). 

Men  här  äro  Äj  =  rSmVi  —  a,  h^  =  rSmv^  "-"  /*>  ^ 
=  rSmv^  —  r>  •••  hn^=rSinVn^  —  (p,hn.i  =rSmvn.i  —%, 
hu  =  rSmVn  —  ^  och  derföre  äfven  ^  =^fSmt4i  —  ^,  ^  = 

rSinUi  —  X'  h  =  rSmu^  —  9, ,  i,^  z^rSmu^  —  y, 

A^i   =   rSmtin-i    —  fi,   In^^  rSinUn  —  a.    Således  är 
V  z=^  ar  [Smvi  +  Sinv^  -|-  Smv^  -|-  e/c.  —  ^a  +  /*  +  y 
+  ...+*  +  X  +  9)7  —  arfSinUi  -\-Smu^  +  5»ntt, 

+  ^^-  -  ^a  +  /J  +  r  H f-  <p  +  z  +  *>y  = 

r(aSmvi  -^aSinv^-^-etc,)  —  r (aSmux'\- aSmu^-^- etc.) 

=z  rm  —  m  :==.  r  (m  —  n). 

Häraf  är  tydligt  att  beskaffenheten  af  den  linie,  ntmed 
hTilken  armen  fSres,  är  f5r  resultatet  likgiltig,  blott  en  och 
densamma  begagnas  vid  förandet  så  väl  framåt  som  tillbaka. 
Grkelbågrörelaen  är  likväl  den  ledigaste  och  lättaste  att  åstad- 
komma. 

Emedan  figurens  area  är  lika  stor  med  produkten  af  ar- 
mens längd  och  den  upprullade  delen  af  trissans  omkrets,  så 
följer  deraf  att  man  genom  armens  förkortning  (inslgutning  i 
ledgångshylsan)  kan  göra  mätningen  noggrannare,  äfvensomman 
genom  förändring  af  armens  längd  (ins^utning  eller  utdragning) 
kan  uppmäta  en  figur  uti  hvilket  slags  ytmåttsenheter  man 
behagar. 


Digitized  by 


Google 


58 


Förslag  till  en  sjelfregistrerande  Thermometer.  —  Af 

A.    MOBERO. 

(Meddeladt  d.  7  Mars  1859.) 

Nyttan  och  snart  Bagdt  nödvändigheten  af  sjelfregistrerande 
instromenter  fdr  meteorologiska  observationer,  om  dessa  skoU 
erhålla  erforderlig  utsträckning  och  kontinuitet,  är  känd  och 
erkänd.  Man  kan  i  det  närmaste  jemföra  begagnandet  af  så- 
dana med  det  af  maskiner  i  industrien. 

Orsaken  dertill  att  dylika  instrumenter  ännu  så  litet  eller 
knappt  alls  begagnas  är  utan  tvifvel  till  stor  del  den,  att  f5r 
de  vigtigaste  och  första  observationer  i  detta  hänseende,  —  af 
luftens  värme,  —  något  sådant  af  verklig  praktisk  användtiar- 
het  icke  ånnes.  Då  nu  thermometerobsorvationer  endast  af  ea 
nfömuftbegåfvad  varelse^  ktmna  anställas,  så  låter  man  de 
öfriga  dermed  fö^a  i  släptåg.  Skulle  deremot  en  förståndigt 
inrättad  mekanism  i  afseende  å  dessa  visa  sig  uppfylla  alla  rätt- 
mätiga fordringar,  så  torde  det  väl  hända  att  äf^en  de  öfrigm 
på  samma  sätt  blef^e  expedierade. 

Svårigheterna  för  konstruktionen  af  en  sjelfiregistrerande 
thermometer,  hvarmed  den  yttre  luftens  temperatur  skall  be- 
stämmas, ligga  den  att  sjelfva  thermometem  måste  vara  utsatt 
för  alla  omvexlingar  i  athmospherens  beskaffenhet:  blåst,  regn, 
snö,  hagel  o.  s.  v.,  utan  att  dess  indikationer  deraf  skola  rub- 
bas, skrifapparaten  skall  deremot  ovillkorligen  för  allt  detta 
vara  fredad  och  måste  derföre  befinna  sig  inom  tak  och  väggar, 
ja   för   dess  jemna  gångs  skull  till  och  med  i  uppvärmdt  rom. 

Likväl  håller  jag  för  säkert  att  dessa  svårigheter  lätt  kunna 
öfvervinnas  genom  den  inrättning,  jag  nu  föreslår  och  hvartill 
idén  är  tagen  dels  af  de  nn  brukliga  pyrometrarne,  dels  af  den 
så  kallade  ^Fllhlhebebi^  eller  häfstångs-mikrometem. 

Ställas  en  zinkstång  och  en  glasstång  bredvid  hvarandra 
på  ett  och  samma  fasta  underlag  och  dessa  vid  0*^  temperatur 
äro    lika    långa,   så   skola   de  vid  hvarje  annan  temperatur  be- 


Digitized  by 


Google 


59 

finnas  af  olika  längd.  Är  denna  vid  0^  lika  med  1  fot,  så  är 
Yid  1000  C.  zinkens  längd  1,003  och  glasets  1,0009  fot,  skil- 
oaden  således  0,21  linie.  Fästes  vid  zinkstångens  öfra  ända  en 
visare  eller  en  häfstång,  som  hvilar  på  eller  hålles  tryckt  emot 
dfire  ändan  af  glasstången,  och  dessa  båda  stödjepunkter  befin- 
nas på  en  linies  afstånd  ifrån  hvarandra  samt  visarens  hela  längd 
itgOr  t.  ex.  1  fot,  så  öfverfar  dess  fria  ända  under  nämnde 
temperatnrvexling  af  100^  en  längd  af  2,1  tum.  Verkar  na 
denna  anda  på  den  kortare  armen  af  en  annan  häfstång,  hvil- 
kens  begge  armar  äro  fitotade  vid  en  genom  väggen  gående  ho- 
mental  axd,  den  ena  utan-  och  den  andra  innanfl^r  väggen» 
och  till  sin  längd  förhålla  sig  som  1:10,  så  skall  den  inre  ar^ 
mens  ända  deruuder  röra  sig  framåt  21  tum.  Vid  denna  arm 
fitotes  det  Btift,  som  uppritar  temperaturkurvan  på  ett  på  van* 
ygt  sätt  af  ett  urverk  i  rörelse  satt  papper.  Anbringas  detta 
på  en  roterande  cylinder,  så  kunna  dermed  flere  i^elfregistre- 
rande  instnunenter  kombineras,  t.  ex.  barometer,  anemometer, 
bygrometer  o.  s.  v. 

8å  snart  en  dylik  thermometer  hunnit  fc^rfärdlgas,  utbeder 
jag  mig  att  få  inlemna  deröfver  en  foUständig  teckning  åtfö^d 
af  beskrifiding  till  införande  i  Socletetens  akter. 


Digitized  by 


Google 


60 


Ånber&ttelse  afgifVen  på  års-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1860, 

Blott  Bällan  har  det  inträffat  under  de  tjngutvå  år  Finska 
Vetenskaps-Societeten  sedan  dess  stiftelse  tillryggalagt,  att  den 
berättelse  öfver  Societetens  arbeten,  som  vid  hvaije  årsdag  hör 
afgif^as,  icke  tillika  behöft  innehålla  erinringar  om  förluster, 
som  egt  rum  inom  Societetens  fätaliga  arbetares  leder.  Det  du 
tilländagående  redogörelseåret  hör  icke  till  de  lyckliga  undan- 
tagen. Under  detsamma  har  nemligen  en  af  Societetens  stiftare 
och  verksammaste  ledamöter,  professor  emeritus,  kanslirådet  och 
riddaren  doktor  Wilhelm  Gabriel  Lagus  slutat  sin  åt  yetenska^ 
skåpens  och  statens  tjenst  egnade  lefnad.  Hans  lefoadsbana, 
derunder  han  med  aldrig  tröttad  hängifv^enhet  omfattade  f&re- 
trädesvis  Finlands  häfdeforskning,  kommer  i  dag  att  tecknas  af 
den  man,  som  bäst  bör  kunna  bedömma  hyarje  för^enst,  som 
inlägges  på  nämnda  f^t. 

Jag  bör  vid  detta  tillf^le  äfven  påminna  om  f.  d.  vice- 
ordföranden  i  kejserliga  senaten  för  Finland,  Terklige  geheime- 
rådet,  kammarherren  och  riddaren,  filosofiedoktom,  friherre 
Labs  Gabriel  von  Haartmans  den  16  sistl.  December  inträffade 
frånfälle,  alldenstund  han  i  egenskap  af  hedersledamot,  hvartill 
han  invaldes  den  3  April  1843,  stod  i  förbindelse  med  Vetenskaps- 
Societeten. 

I  dessa  dagar  har  äfven  underrättelse  derom  ingått,  att 
en  frejdad  vetenskapsman,  en  af  Societetens  utländske  heders- 
ledamöter, professoren  i  anatomin  och  fysiologin  vid  kun^.  ka- 
rolinska mediko-kirurgiska  institutet  i  Stockholm,  filosofie-  och 
medicinedoktom  Adolf  Anders  Retzius,  som  sedan  den  13 
Nov.  1854  tillhörde  äfven  detta  samfund,  efker  en  kort  sjukdom 
den  20  dennes  med  döden  afgått. 


Digitized  by 


Google 


61 

DefiBa  förluBter  har  Societeten  ännu  icke  varit  i  tilUUIe 
att  genom  val  af  nya  ledamöter  ersätta. 

Omedelbart  efter  sista  årsdag  öfVergick  ordförandeskapet 
till  viceordföranden,  d.  v.  bergskondoktören,  numera  inspektO- 
ren  fbr  fiskeriema  i  landet  Holhbebq»  hTarefter  professoren  von 
Wn.T.RRRAND  utsågs  till  viceordförande  f5r  det  ingående  året. 

Societeten  har  oafbmtet  såsom  f5nit  sökt  samla  bidrag 
till  ntredande  af  Finhmds  klimatologiska  förhållanden,  dels  ge- 
nom ombesörjande  af  barometer-  och  thermometer-obsenrationer 
på  sirskilda  ställen,  dels  genom  att  anskaffa  appgifter  om  na- 
torföreteelser,  h vilka  stå  i  sådant  samband  med  klimatet,  att  de 
riktigt  kinda  och  bedömda  kunna  lemna  vigtiga  upplysningar 
om  dettas  beskaffenhet.  De  i  sådant  afseende  af  Societeten  ut- 
delade klimatologiska  anteckningsböcker  hafva  dock  endast  af 
ett  ringa  antal  personer  bland  de  många,  som  erhållit  del  af 
dem,  blifvit  för  det  afisedda  ändamålet  begagnade.  De  ärade 
landsmän,  hvilka  häruiinnan  gått  Societetens  önskningar  till  mö- 
tes, upptagas  i  efterföyande  tabell: 


o 

Obflerratioiiforten. 

Obeenratorns  namn. 

o* 

1 

Län. 

Booken  eller  stad. 

Nylands 

Ekenäs 

Leidenius,    K.   G^  skol- 
lärare. 

1859 

Karis 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 

traktsprost. 

rt 

Mörskom 

Granholm,  J.,  vicepastor. 

w 

Åbo  och  Björ- 

Bjemo 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

ti 

neborgs    med 

Björneborg 

Appelberg,  J.  G.,  d:r. 

1855 

Åland 

£ura 

Homén,  G.  W.,  prost. 

1859 

Hammarland 

Sadelin,  P.  U.  F.. 

1858 

Kiisko 

Laurell,  E.  J.,  prost. 

1859 

Kökar 

Lundenius,  A.  M. 

1858 

Lemland 

Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

1859 

Raumo 

Lundelt,  J.,  possessionat. 

n 

Digitized  by 


Google 


G2 
Wiborgs 

Knopio 


Wasa 


Uleåborgs    och 
Ksgana 


Mohla 

Taipalsaari 

Ilomaiita 

Rides 

Nnrmis 


Jyväskylft 
Kenrn 

Hyiynsalmi 

Kigana 

Uleåborg 


Lindberg,  J.  W.  Undtm.- 

direktör. 
Wenell,  E.  J.,  proBt 

Nyman,    M.,    bmksbok- 

hållare. 
Hartman ,    £. ,    kommis- 

sionslaadtmätare. 
Brofeldt,  P.  P.,  vicq)a- 

8tor. 
Friman,    J.,    f.    d.   tnll- 

nppBjningBman. 
Hannikainen,  klockare. 

Schiidt.    W.  S.,  provin- 

ciallåkare. 
Lindegren,  P.   H.,  vice- 

pastor. 

Löwenmark,  G.,  vicepa- 

Btor. 
Mojlanen,     J.,    handels 

bokhållare. 
Westerlnnd,    E.,    apote- 

kai*e. 


1859 


1858 
1859 


1858 
1859 

1859 


Ett  sammandrag  af  dessa  observationer,  hvilket  måhända 
är  egnadt  att  lifva  det  mer  och  mer  aftynande  intresse  för  dy- 
lika anteckningar,  har  blifvit  uppsatt  af  professoren  Moberg  och 
skall  i  sammanhang  med  denna  årsberättelse  offentliggöras. 

Barometer-  och  thermometerobservationer  hafva  från  de 
påräknade  ställena  med  undantag  af  Sordavala  och  Åland  in- 
kommit och  står  Societeten  för  dessa  observationer  i  stor  för- 
bindelse till  borgmästaren  Cederman  i  Tomeå,  kyrkoherden 
Dahlström  i  Wiitasaari,  kronolänsmannen  Ekroos  i  Sodankylä, 
direktor  Hartman  i  Tammela,  majoren  Karsten  i  Kuopio,  vice- 
pastoren  Lindeoren  i  Mnldia,  apotekarene  Malmgren  i  Kajana 


Digitized  by 


Google 


63 

och  Westerlund  i  Uleåborg.  På  Åland  haf^a  barometerobserva- 
tioncma  varit  inställda  till  följe  deraf,  att  barometern,  som  ef- 
ter d:r  Sadelins  frånfUlIe  sknlle  Mn  Hammarland  flyttas  till 
Lemland,  vid  flyttningen  råkade  i  oskick  och  först  i  vår  kan 
åternppsiittas  efter  den  reparation  den  bftrstädes  undergått. 

Therraometerobservationer  hafva  blifvit  Societeten  tillhanda- 
billna  af  vicepastoren  Lundekius  i  Kökar  f5r  år  1868,  titnlilr- 
rådet  Björkman  i  Fredrikshamn ,  kyrkoherden  Eriksson  i  Lem- 
land, vicepastoren  Lövekmark  i  Puolango,  bruksbokhållaren  Ny- 
man i  Ilomantz  och  prosten  Wenell  i  Taipalsaari,  hvaijemte 
gjmnasiilektom  Arrhenius  till  Societeten  öfverleronat  dess  framl. 
fader,  provincialläkaren  assessoren  Arrhenh  anteckningar  af  ba- 
rometer-, termometer-  och  väderleksobservationer,  anställda  i 
Björneborg  åren  1841—1859. 

De  af  Societeten  föranstaltade  vattenhöjdsobservationer 
hafv^a  under  öfverstelöjtnanten  och  riddaren  Stjemoreuts*  insigts- 
fhlla  öfrerinseende  på  vanligt  sätt  fortgått  och  har  professoren 
Moberg  ur  de  förda  journalerna  meddelat  ft^ljande  utdrag,  som 
här  intages: 

Årets  medelhöjd  och  skilnaden  emellan  denna  och  de  för 
hvaije  månad  beräknade  utgör  i  decimaltum: 


Porkala. 

HangQndd. 

Jnngfhi- 

LypertO. 

L5k5. 

RQnnskär. 

p 

sund. 

Arets 

lled.h. 

84,423 

44.997 

33,748 

49,561 

52.582 

69.110 

JaiL 

— 

+  3.438 

+  3.626 

+  3.913 

+  4,882 

— 

Febr. 

— 

+  3,924 

+  2.970 

+  4.103 

+  4.864 

— 

Äars 

— 

+ 10.787 

+  10,755 

+ 10,420 

+ 10.072 

— 

Aprn 

-   0.707 

+  4,413 

+  4,791 

+  3.096 

+  8,171 

— 

toj 

-   6332 

-  a300 

-  9,2n 

-  9.387 

-  9,653 

+  9390 

iuoi 

-  3,969 

-  6.281 

-   7,264 

—  6,664 

-  7,099 

+  5,177 

iDii 

+  3.455 

+   1.232 

+  0,929 

-  0,406 

-  0.508 

+  0.174 

Äug. 

+  3.616 

+  0.928 

+  2.581 

+   1,626 

+   1.441 

-   3,118 

Sept. 

+  2.158 

—   1,317 

—   1,325 

-  0,131 

-   0.212 

+   1,730 

Okt. 

-   0,209 

-   3.900 

-   3,597 

-   3,687 

-  3.915 

+   !,96i 

Rot. 

+  3.469 

-  0.061 

+  0,985 

+   M19 

+  0,881 

—  2.581 

Dea 

-  2352 

-   4,584 

-  4,980 

—  3,690 

—  3,511 

+   1,168 

Observationerna   äro  i  Porkala  och  på  Rönnskär  anställda 
endast  vid  öppet  vatten,   men  på  de  öfriga  orterna  under  hela 


Digitized  by 


Google 


64 

året.  Årets  medelvattenstånd  var  vid  Helsingfors»  Hangdudd, 
Jnngfrusnnd  och  LypertO  litet  högre»  men  vid  Porkala,  Lökö 
ooh  Rönnskär  något  lAgre  ån  år  1858. 

Det  anmärkningsvärda  och  allt  sedan  år  1747  iakttagna 
förhållande,  att  Östersjöns  vattenyta  sjunker  när  barometern 
stiger  och  tvertom  höjer  sig»  när  barometern  faller»  ett  förhål- 
lande, som  afven  synes  ega  mm  iMedelhaf^et»  föranledde  redan 
framlidne  professoren  Hällström  att  i  första  tomen  af  Finska 
Yetenskaps-Societetens  akter  låta  införa  några  anmärkningar  rö- 
rande detta  ämne»  hvaraf  nog  tydligt  framgår,  att  man  ftnnn  är 
långt  ifrån  att  känna  ifrågavarande  fenomen  och  att  man  ej  fär 
hoppas  att  kunna  uppgöra  någon  säker  teori  till  fenomenets  för- 
klaring» innan  säkrare  och  talrikare  observationer  Öf7er  vatten- 
höjden, barometerståndet,  vindames  riktning  och  styrka  vid 
särskilda  punkter  af  Östersjön  samtidigt  blifvit  gjorda.  De  mät- 
ningar af  vattenhöjden»  Societeten  sedermera  på  flere  ställen 
fortfarande  låter  verkställa  jemte  det  vindaraes  riktning  och 
styrka  tillika  antecknas,  torde  väl»  om  de  sammanställas  med 
likartade  observationer  på  andra  kuster,  med  tiden  kunna  leda 
till  en  förklaring  af  ifrågavarande  fenomen.  Dock  synes  ända- 
målet hastigare  och  äfven  säkrare  kunna  vinnas»  om  observatio- 
nemas antal  ökas,  så  att  de  t.  ex.  anställas  hvaije  timme  af 
dygnet  —  hvaremot  de  endast  behöfde  en  kortare  tid  fortsättas 
—  och  observationsortema  derjemte  så  utväljas,  att  de  äro 
långt  ifrån  hvarandra  och  på  motsatta  kuster  belägna.  På  So- 
cietetens  till  kongl.  vetenskaps-akademin  framställda  förslag  haf^a 
derföre  i  Sverige  vid  Stockholm  och  Carlskrona  observationer 
å  vattenhöjden  blifvit  verkställda  hvarje  timme  under  Mars  och 
April  månader  innevarande  år;  vid  norra  hamnen  härstädes  fortgå 
dylika  observationer  lika  tätt  hela  dygnet  igenom ;  men  huruvida, 
såsom  åsyftadt  var,  motsvarande  observationer  kunnat  fås  i 
gång  vid  Reval  eller  Riga,  derom  har  Societeten  ännu  ej  fått 
emottaga  någon  underrättelse. 

Tryckningen  af  de  utaf  Societeten  bekostade  skrifter  har 
under  årets  lopp  i  mån  af  Societetcns  tillgångar  —  eller  sna- 
rare med  större  raskhet,  än  dessa  tillgångar  det  egentligen  med- 
gifvit  —  fortgått. 


Digitized  by 


Google 


65 

Af  den  under  tryckning  varande  ajette  tornen  af  Societe- 
tens  akter  hafva  under  årets  lopp  arken  4 — 25,  innehiUande 
följande  uppsatser  och  afhandlingar,  lemnat  pressen: 

Détermmation  anaiytique  de  la  forme  des  andes  humneu- 
ses  éiementaires ,  af  professoren  Lindelöf,  föredragen  för  Socie- 
teten  den  4  April  1859; 

Lösung  der  Aufgdbe  defyenigen  Punkt  zu  finden  dessen 
Äbstånde  von  drä  gegebenen  Punkten  zusammengenomtnen  ein 
Kimstes  smd;  af  professoren  Woldstedt,  föredr.  den  18  Ja- 
Doari  1858. 

Noie  sur  la  détermmation  de  la  direction  de  courbure  des 
lignes  planes  dam  le  systeme  de  coordonnéespolaire,  af  kansli- 
rådet af  A.  Schultén,  föredr.  redan  den  6  Nov.  1843; 

Anteckningar  i  nordtschudiskan ,  af  docenten  Ahlqyist, 
föredr.  den  7  Febr.  1859. 

Några  historiska  underrättelser  om  boktryckeriet  i  Finland, 
af  statsrådet  Pipping;  sjette  stycket,  föredr.  den  19  Sept.  1859; 

Bemerhmgen  in  Betreff  der  recMen  Art  die  Constitution 
der  MineraHen  zu  betrachten,  af  statsrådet  Nordenskiöld ,  föredr. 
den  7  Nov.  1859. 

Försök  att  bestämma  hmgomas  vitaikapacitei  hos  Fimujur 
och  det  inflytande  ålder,  kön  och  olika  sysselsättning  utöfva  på 
densamma,  af  arkiater  Bonsdorff,  föredr.  den  2  AprU  1860, 
hvilket  arbetes  tryckning  för  det  närvarande  pågår. 

Utom  en  afhandling  af  öfverstelöjtnant  S^'emcreutz  med 
titel:  Anmärkningar  om  strömmame  i  Öster^'ön,  h vilken  till 
Soeieteten  inlemnades  den  7  Mars  1859  och  till  tryckning  i 
akterna  blifvit  godkänd,  hafva  till  intagning  i  densamma  blif\rit 
anmälde  tvenne  uppsatser  af  kanslirådet  af  Schultén,  nemligen: 
Några  anmärkningar  öfver  kontinuerliga  bråk,  föredragna  den 
16  Jan.  1860  samt  Note  sur  fe/fet  de  la  rotation  de  la  terre 
sur  le  mouvement  relatif  (fun  corps  glissant  a  sa  sur/ace,  med- 
delad Soeieteten  den  2  April  1860. 

Af  statsrådet  Nordmans  Palaeontologie  SUdrusslands  har 
3:e  och  4:e  häftet  utkommit,  utgörande  tillsammans  22  ark4:o, 
hvarmed   detta  arbete  är  afslutadt  till  den  del  Soeieteten  åtagit 


Digitized  by 


Google 


66 

8ig  att  bekosta  detsamma.  Det  utgör  inalleft  46  ark  med  30 
plancher,  in  folio. 

Af  den  samling  afhandiingar,  som  bär  titeln:  Bidrag  till 
kännedom  af  Finlands  natnr  och  folk,  har  8:e  häftet  begynt 
utgifvas.  Detsamma  innehåller:  Bidrag  iUl  en  hUtoria  om  gym- 
nasiiboktryckeriet  i  Wihorg,  af  statsrådet  Pipping,  meddelade 
den  19  Sept.  1859,  4  ark  8:o,  och  kommer  dessntom  att  in- 
rymma andra  historiska  afhandlingar.  Det  4:e  häftet  är  ämnadt 
att  npptaga  en  den  5:e  December  1859  Societeten  meddelad 
Historisk  teckning  af  1788  års  krig,  af  kanslirådet  Rein. 

Tryckningen  af  Bidrag  till  Finlands  naturkännedom,  etno- 
grafi och  statistik,  hvilken  samling  tillsvidare  ännn  fortsättas, 
har  hastigare  skridit  framåt:  det  ti*edje  häftet,  som  tillika  bör- 
jar en  ny  följd  af  sällskapets  pro  fauna  et  flora  fennica  Noti- 
ser, utkom  kort  efter  sednaste  årsdag  och  innehåller,  utom  hvad 
förra  årsberättelsen  upptager:  Anmärkningar  och  tillägg  tiU 
Finlands  småffäril-fauna  af  stadsläkaren  af  Tengström,  föredr. 
den  7  Mars  1859;  Ad  vegetationem  Hchenosam  ffelsing/brsiae , 
Savolaodae  et  Atandiae  addenda  af  professoren  Nyländer,  föredr. 
den  30  Maj  1859.  Vid  samma  tillfölle  anmälde  professoren  Ny- 
länder till  intagning  uti  Notiserna  ur  sällskapets  pro  fauna  et 
flora  fennica  förhandlingar  icke  blott  de  strödda  anlecknmgar, 
hvarmed  ifrågavarande  häfte  afslutats,  utan  äfven  följande  upp- 
satser, till  hvilkas  tryckning  Societeten  jemväl  bifallit,  nemligen: 
Bidrag  till  Nylands  flora  Mmi  Notiser  om  Characeema,  hvardera 
af  magister  JSaelan:  Notiser  om  Ishafvetssmåffäril-faunasi^tåå^ 
läkaren  af  Tengström,  Notiser  om  entomologiska  samlingar  i 
Österbotten  gjorda  af  stadsläkaren  Hellström.  Sistnämnda  upp- 
satser torde  ingå  i  ett  föyande  häfte  af  Notiserna. 

Emedan  tryckningen  af  ifrågakomna  trec^e  häfte,  som  på- 
begyntes  redan  i  böljan  af  år  1858,  emot  beräkning  fördröj- 
des, kunde  det  fjerde  häftet  tidigare  utgifvas  och  har  sedan 
sistnämnda  år  varit  i  bokhandeln  tillgängligt.  Det  femte  häftet, 
som  under  innevarande  år  utkommit,  innehåller  förra  häUten  af 
den  finska  omithologi  teckningsläraren  von  Wright  utarbetat  och 
med  hvars  afsljitande  han  för  närvarande  är  sysselsatt.  Det 
utgör  20  ark. 


Digitized  by 


Google 


67 

Det  sjette  häftet  innehåller  ett  redan  fbrutanmildt arbete, 
nemligen:  Ö/versigt  af  FMands  hHHlls  kända  orthopterer  af 
fiiherre  magister  Hisinger,  gamt  första  delen  af  Finlands  två- 
vingade  insekter  af  Professoren  Bonsdorff,  meddelad  Societeten 
den  16  Jannari  1860.  Tio  ark  äro  ftrdiga  af  detta  häfte,  hvil- 
ket  dock  ej  förr  än  i  höst  torde  knnna  utgifvas.  Deremot  lem- 
nas  det  sjunde  häftet,  om  25  ark,  af  denna  samling  under  in* 
gående  vecka  i  bokhandeln;  detsamma  innehåller:  Klimatologi- 
ska iakttagelser  i  Finland  föranstaltade  och  utgi/ha  af  Fvfiska 
Vetenskaps-Sodeteten;  första  delen  1846 — 1855;  I.  Natural- 
historiska  anteckningar  ordnade  och  sammanställde  af  professo- 
ren Moberg.  25  ark.  Detta  häfte  efterföljes ,  så  snart  sig  göra 
låter,  af  en  sammanställning  af  de  meteorologiska  obs^va- 
tionema. 

Denna  df^ersigt  af  de  arbeten,  som  af  Societeten  redan 
befordrats  till  trycket  eller  snai*t  komma  att  läggas  under  pres- 
sen, innefattar  tillika  en  uppgift  om  de  vigtigare  vetenskapliga 
meddelanden ,  som  vid  Societetens  sammanträden  under  året  före- 
kommit. Ett  uppräknade  af  de  öfriga,  hvilka  visserligen  be- 
rOrt  många  för  vetenskapen  vigtiga  frågor  och  dess  nyaste  f^am- 
st^,  synes  vara  så  mycket  mindre  lämpligt,  som  äfren  de  för 
det  mesta  redan  blifvit  i  landets  tidningar  referwade*)  och 
dessutom  komma  att  ingå  i  den  utförliga  öf^ersigt  af  Societe- 
t^s  förhandlingar  undertecknad  hoppas  blifva  i  tillfälle  att  snart 
otgifra.  Inalles  har  Societeten  emottagit  41  vetenskapliga  med- 
dehudden,  hvaraf  12  omfattat  fysiskmatematiska,  24  natural- 
historiska  och   medicinska  samt  5  historiskfilologiska  kunskaps* 


Societetens  bibliotek  har  erhållit  en  betydlig  tillvext  icke 
blott  genom  värdefulla  sändningar  från  de  talrika  vetenskapliga 
samfund,  med  hvilka  Societeten  underhåller  litterär  förbindelse, 
men  i  fräxnsta  rummet  genom  en  föräring,  hvarmed  en  af  Socie- 
tetens hedersledamöter,  geheimerådet  och  riddaren  friherre  Wal- 
LEEN  öf^erraskat  Societeten.  Denna  gåfva,  som  Societeten  med 
utmärkt    tacksamhet    alltid    skall    ihågkomma,   består  i  en  full- 


*)  Se  Finlands  AUmånna  Tidning  för  1859  N:ris  222,  244,  295w 


Digitized  by 


Google 


68 

ständig  samling  af  kongl.  svenska  vetenskapsakademiens  liand- 
lingar,  inträdes-,  praesidii-^och  minnestal,  prisskrifter  och  års- 
berättelser, utgörande  tillsammans  icke  mindre  än  170  elegant 
inbundna  volymer. 

DA  Societetens  litterära  förbindelser  under  de  senare  åren 
betydligt  ökats  och  numera  väl  äga  den  utsträckning,  att  de 
blott  långsamt  kunna  tillvexa,  vill  jag  här  förteckna  de  lärda 
sällskaper  och  institutioner,  af  hvilka  Societeten  i  utbyte  mot 
sina  utgifna  arbeten  fått  emottaga  enahanda  gengåfvor.  De 
äro  följande:  finska  litteratur-  och  finska  läkare-sällskapet;  ve- 
tenskapsakademierna i  Amsterdam,  Berlin,  Brttssel,  Dublin, 
Miinchen,  S:t  Petersburg,  Stockholm,  Turin  och  Wien;  svenska 
akademin,  vitterhets-,  historie-  och  anteqvitetsakademin  i  Stock- 
holm; Smithsonska  institution  i  Washington,  Leopold-,  Carol-, 
naturforskareakademin  i  Jena,  naturforskareakademiema  i  New- 
orleans  och  Philadelphia;  vetenskapssocieteterna  i  Göttingen, 
Köpenhamn,  Leipzig,  Manchester,  Pi*ag,  Trondhjem,  Upsala; 
naturforskaresällskapema  i  Amsterdam,  Bonn,  Gherbourg,  Chri- 
stiania,  Dorpat,  Geneve,  Giessen,  Lyon,  Moskwa,  Strassburg, 
Wiesbaden,  Wttrzburg  och  Ztlrich;  mineralogiska  sällskapet  iS:t 
Petersburg;  zoologisk-botaniska  föreningen  i  Wien,  Linneanska 
sällskapet  i  Lyon;  fysikaliska  centralobservatorium  i  S:t  Peters- 
burg; furstL  Jablonowskiska  sällskapet  i  Leipzig,  germaniska 
museum  i  NQmberg,  åkerbrukssällskapen  i  Wisconsin  och  Lyon, 
Richelieuska  lyceum  i  Odessa  samt  universitetema  i  Charkow. 
Christiania,  Dorpat,  Kasan,  Eiew,  Köpenhamn,  Lund,  Moskwa 
och  Upsala. 

Beträffande  Societetens  ekonomiska  ställning  utvisa  räken- 
skaperna sedan  sista  årsdag  följande: 

Inkomster: 

Statsanslag 1,128:  60. 

Lån 500 

Försålda  böcker 290 


Summa  s:r  rub.  1,918:  60. 


Digitized  by 


Google 


60 

Utgifter: 

Balans 500:  — 

TryckniDgsomkostnader 1,087:  — 

Vattenhöjdsobservationer 200:  — 

Intressen,  uppassning  m.  m 100:  — 

Saldo  kontant 31:60. 

Summa  s:r  rub.  1,918:  60. 
Härvid  må  blott  den  anmflrkning  göras,  att  Societetens 
inkomster  utfallit  något  högre,  om  Societeten  icke  funnit  med 
rättvisa  och  billighet  öfverensstämmande  att  af  några  arbeten, 
som  i  Bidragen  ingått,  afstå  hela  den  del  af  upplagan,  som 
för  bokhandeln  varit  bestämd,  såsom  honorarium  till  fSrfattarene. 


Sammandrag  af  klimatologiska  observationerna  t  Finland 
fdr  år  1859. 
Angående  flyttfoglars  ankomst  befinnes  an  tecknad  t,  sXilAr- 
kan  inträffade  i  Ekenäs  d.  5,  Helsingfors  d.  6,  Lemland  d.  15, 
Ranmo  d.  19,  Bjerno  och  Kisko  d.  22  Mars;  i  Karis  d.  1, 
Maldia  d.  4,  Mörskom,  Mohla  och  Taipalsaari  d.  9,  Kides  d. 
14,  Nurmis  och  Uleåborg  d.  19,  Bomants  d.  23,  Eajana  d.  25 
April;  Tomeå  d.  1  och  Puolango  (i  Hyrynsalmi)  d.  12  Maj. 
—  Svanen  i  Lemland  d.  21  Mars;  i  Karis  d.  8,  Kajana  d.  11, 
Puolango  d.  12,  Mohla  d.  14,  Bomants  d.  15,  Kides  och  Uleå- 
borg d.  16,  Sodankylä  d.  20  och  Nurais  d.  26  April.  — 
vildgåsen  i  Lemland  d.  21  Mars;  Raumo  d.  8,  Bomants  d.  20 
April:  Sodankylä  d.  9,  Puolango  d.  10  och  Mohla  d.  15  Maj. 
lyanan  varseblefs  i  Raumo  d.  7,  Ekenäs  och  Kisko  d.  8,  Bjerno 
och  Mörskooi  d.  13,  Mohla  d.  17,  Muldia  d.  19,  Uleåborg  d. 
20,  Kides  d.  24  April;  Bomants  d.  3,  Puolango  och  Tomeå  d. 
4,  samt  i  Sodankylä  d.  14  Maj.  —  Sädesårlan  ankom  till  Raumo 
d.  12,  Lemland  d.  14,  MOrskom  d.  15,  Mohla  och  Muldia  d. 
18,  Taipalsaari  d.  19,  Ekenäs  d.  20,  Puolango  d.  21,  Kides  d. 
22,  Bomants  d.  23,  Kajana  d.  25,  Uleåborg  d.  26  och  Sodan- 
kylä d.  28  April.  —  Spofven  syntes  i  Lemland  d.  8,  Raumo 
d.  18,  Kides   d.    24   April;   Tomoå  d.  9,  Puolango  d.  14  och 


Digitized  by 


Google 


70 

Sodankylä  d.  15  Maj.  —  Svalan  anlände  till  Lemland  och 
Raumo  d.  9,  Karis  och  Helsingfors  d.  10,  Kisko  d.  11,  Kyrk- 
BlÄtt,  Taipalsaari  och  Nurmis  d.  12,  Kides  d.  13,  Mörskom. 
Mohla  och  Muldia  d.  14,  Ilomants,  Kajana,  Puolango  och  Uleå- 
borg  d.  15,  Sodankylä  d.  17  och  Torneå  d.  23  Maj.  —  Göken 
hördes  i  Ekenäs  och  Mohla  d.  8,  Lemland,  Karis,  Kyrkslätt 
och  Raumo  d.  9,  Helsingfors,  Kisko,  Mörskom,  Twpalsaari  och 
Muldia  d.  10,  Kides  och  Nurmis  d.  13,  Ilomants  d.  14,  Kajana 
d.  18,  Puolango  d.  19  och  Sodankylä  d.  23  Mjy. 

Ibland  anteckuingame  om  vexter  må  anföras  att  Höggens 
löfsprickning  begyntes  i  Mörskom  d.   10.  Mohla  d.  14,  Raumo 
d.    15,  Lemland   och  Ekenäs  d.  16,  Kides  d.  20»  Karis  d.  22. 
Muldia  d.  24  och  Puolango  d.  25  M^j.  —  llnbårsbtiskens  blad- 
sprickning  iakttogs  i  Mörskom  d.  10,  i  Kisko  och  Mohla  d.  12, 
i  Lemland   och   Karis  d.  14,  Ilomants  d.  19,  Raumo  och  Kides 
d.    20,    Muldia    d.   23   och  Puolango  d.  26  Maj.  —  Hvitsippan 
blommade  i  Kisko  d.  10,  Lemland  d.  15,  Karis  d.  16,  Mörskom 
d.    17,   Kyrkslätt  d.  22  och  Kides  d.  26  M^.  —  Björken  be- 
gynte  löfvas  i  Kisko,  Mohla,  Raumo  och  Ilomants  d.  17,  Helsing- 
fors   och    Kajana    d.    18,   Lemland  d.  19,  Karis,  Mörskom  och 
Kides  d.  20,  Nurmis  d.  21,  Muldia  d.  24,  Puolango  och  Sodan- 
kylä d.  28,  Torneå  d.  30  Maj.  —  Kalflekan  (Caltha  palostris) 
blommade  i  Lemland  d.  18,  Mörskom  d.  19,  Karis,  Kyrkslätt 
och    Kides    d.    20,  Kajana  d.  26  Mjy;  i  Torneå  d.  4  Juni.  — 
Håggen   blommade  i   Helsingfors   och   Kyrkslätt   d.  26,  Karis, 
Mörskom,   Mohla  och  Raumo   d.  27,  Ekenäs  och  Kisko  d.  28, 
Kides   d.   29,  Lemland  d.  30  och  Muldia  d.  31  Maj;  i  Nurmis 
d.   6,  Puolango  d.  12  och  Torneå  d.  21  Juni.  —  Blåbärsriset 
blommade   i   Mohla   d.   24,  Kides  d.  26,  Lemhind  d.  28,  Mör- 
skom  d.   29,  Muldia  d.  30  Maj;    i  Nurmis  d.  1,  vid  Raumo  d. 
2,    Karis    d.    3,    Puolango    d.    15,   vid  Torneå  d.  18  Juni.  — 
Kersbärsirädet  blommade  i  Kyrkslätt  och  Mohla  d.  27,  Ekenäs, 
Karis,  Helsingfors,  Kisko  och  Mörskom  d.  28,  i  Lemland  d.  29 
Maj.  —  Rönnen  utslog  blommor  i  Ekenäs   d.  28,  Mohla  d.  80 
Usi^\  i  Helsingfors  d.  2,  Karis   d.  3,  Kyrkslätt  och  Kisko  d.  5, 
Raumo    d.    8,  Kides  d.   11,  Muldia  d.  13,  Lemland  d.  15  och 
Puolango   d.    22  Juni.  —  Ulfekanvalfen   blommade  i  Mörskom 


Digitized  by 


Google 


71 

d.  2,  Lemliuid  d.  b,  Kides  d.  7,  Earls  och  Kyrkslätt  d.  10, 
Torneå  d.  21  Juni.  —  Blåklinten  (Centaurea  cyaDos)  blommade 
i  Mönkom  d.  15,  Lemland  d.  18;  Karis  d.  20.  Kides  d.  23, 
Muldia  d.  25  Juni  och  Puolango  d.  8  Juli.  —  Smullron  be- 
gynte  mogna  i  Lemland,  Mohla  och  Kides  d.  26  Juni;  Muldia 
d.  2,  Nurmis  d.  9,  vid  Torneå  d.  28  Juli. 

Hvad  sääesvextema  beträffar  må  här  upptagas  att  komet 
såddes  i  Lemland  och  Mörskom  d.  14,  i  Taipalsaari  d.  16,  vid  Raumo 
d.  19,  Kisko  d.  20,  Kides  d.  23,  vid  Ekenäs  och  Sodankylå 
d.  24,  i  Karis  och  Mohla  d.  25,  vid  Kajana  d.  26,  i  Muldia  d. 
28  Maj;  i  Nurmis  d.  1,  i  Puolango  d.  8  och  Ilomants  d.  6 
jmii^  —  Rågen  gick  i  ax  i  Leraland  och  vid  Ekenäs  d.  27, 
vid  Raumo  d.  30  Maj;  i  Karis  och  Mohla  d.  1,  Kides  d.  2, 
Nurmis  d.  11,  Ilomants  d.  14,  vid  Torneå  d.  19,  Puolango  d. 
20  och  Sodankylä  d.  24  Juni.  —  Rågens  blomning  inträffade 
vid  Ekenäs  d.  9,  i  Mörskom  d.  12,  Lemland,  Karis  och  Kyrk- 
slätt d.  15,  vid  Raumo  d.  17,  i  Mohla  d.  18,  Kides  d.  19, 
Ilomants  och  Nurmis  d.  24.  Muldia  d.  27,  Puolango  d.  30  Juni 
och  i  Sodankylä  d.  3  Juli;  samt  dess  mognad  till  skörd  i  Mohla 
d.  21,  Mörskom  d.  22,  Kides  d.  23,  Lemland  d.  25,  Karis  d. 
28,  Nurmis  d.  30  Juli;  i  Muldia  och  Ilomants  d.  5  och  i  Puo- 
lango d.  29  Augusti. 

Islossningen  försiggick  i  Lemland  d.  22,  Bjerno  och  Hel- 
singfors  d.  24,  Karis  d.  27  och  Mohla  d.  28  April;  vid  Raumo 
d.  6,  i  Kisko  och  Mörskom  d.  10,  Uleåborg  (elfven)  d.  14, 
Taipalsaari  och  Kides  d.  20,  Torneå  (elfven)  d.  21—25,  Muldia 
d,  23,  Nurmis  d.  22—30,  Sodankylä  (Jessiö-  och  Kittinen-elf- 
var)  d.  24,  Ilomants  d.  25,  Puolango  d.  26  och  Kajana  (Uleå 
träsk)  d.  31  Maj.  —  Isläggningen  skedde  i  Torneå  d.  16,  Sodan- 
kylä d.  17,  Puolango  d.  20  Oktober;  Kides,  Muldia,  Raumo 
och  Kisko  d.  11,  Mörskom  d.  12,  Mohla  d.  13,  Kajana.  Nur- 
mis, Domän ts  och  Taipalsaari  d.  15,  Karis  d.  16  November; 
Uleå  elf  d.  1,  vid  Ekenäs  d.  2,  och  i  Lemland  d.  16  December. 
Oaktadt  ombrometrar  till  flere  ställen  i  landet  blifvit  för- 
sända,  hafva  uppmätningar  af  nederbörden  skett  endast  i  Mör- 
skom, Kides,  Ilomants  och  Muldia  under  hela  året  och  i  Sodan- 
kylä   under   regntiden    (Maj —Oktober).     Resultaterna   af  dessa 


Digitized  by 


Google 


72 

mätningar  framBtå  i  följande  tabell,  i  hvilken  för  jemförelses 
skall  äfven  nederbOrdsmängden  antecknad  vid  härvarande  meteo- 
rologiska observatorium  är  upptagen.  Talen  uttrycka  höjden  af 
nederbörden,  förvandlad  till  vatten,  i  finska  decimaltum. 

lelsiig*  ISnkom.  Kidei.  Uomants.  Iildia.  Sodan- 
fors,  kylt. 

Januari  1,257  0,85  0,95  0,62  0,60  — 

Februari  1,660  0,90  0,67  0,58  0,97  — 

Mars  2,913  2,11  1,12  2,60  1,60  — 

April  8,379  3,92  2,69  1,65  3,41  — 

Maj  0,253  0,59  0,89  0,60  0,49  0,77 

Juni  1,517  2,00  1,39  2,10  1,53  2,49 

JuU  2,921  1,52  2,18  2,47  1,77  1,25 

Augusti  0,998  2,18  3,08  2,56  2,97  2,34 

September  3,279  3,23  2,54  3,85  2,13  2,73 

OktQber  2,Q51  1,30  1,90  1,99  1.23  1,56 

November  1,587  1,44  1,10  1,10  1,34  — 

December  2,402  1.93  2,24  1,63  1,30  — 

24,217       21.97       20^75       21,75       19,34       11,14 

H&raf  synes  att  fastän  nederbörden  för  de  särskilda  må- 
naderna varit  något  olika  på  skilda  orter,  densamma  likväl  för 
hela  eller  halfva  året  öfverallt  i  landet  (utom  i  Helsingfors,  der 
snömängden  varit  större  än  annorstädes)  varit  i  det  närmaste 
lika  stor  och  i  allmänhet  öfverensstämmande  med  den  i  Finland 
förut  observerade  medelqvantiteten  20  dec.tum. 

Ad,  Moberg, 


Digitized  by 


Google 


73 


Om  astronomiend  närvarande  ståndpunkt.  —  Af 

L.    LiNDELÖF. 
(Föredrag  hållet  rid  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1859.) 

Vid  Mlgörandet  af  det  hedrande  uppdrag,  som  fallit  på 
min  lott,  då  jag  af  den  Finska  Vetenskaps-Societeten  blifvit  nt- 
sedd  att  i  denna  dess  högtidsstund  inför  en  aktad  krets  af  den 
fosterländska  bildningens  vänner  till  betraktande  upptaga  någon 
friga  af  vetenskaplig  betydelse,  ftr  det  min  afsigt  att  söka  i 
några  enkla  och  flygtiga  drag  teckna  astronomiens  närvarande 
tfllstind  samt  i  korthet  antyda  de  frågor,  af  hvilkas  lösning 
denna  vetenskaps  närmaste  framtid  synes  vara  beroende;  och 
vågar  jag  alltså  för  ett  ögonblick  utbedja  mig  mina  högtärade 
Åhörares  uppmärksamhet. 

Ingen  gren  af  menskligt  vetande  har  att  uppvisa  en  så 
konseqvent  och  storartad  utveckling,  en  sådan  följd  af  glän- 
sande upptäckter,  som  astronomin  i  den  nyare  tiden.  Den 
djerfva  idén  om  jordens  rörelse  utgjorde  begynnelsen  och  lik- 
Bom  fröet  tiU  denna  utveckling.  Menskllga  egoismen,  som  i  det 
lingsta  ville  betrakta  sig  såsom  skapelsens  medelpunkt  och  hög- 
sta mål,  sökte  väl ,  dels  i  form  af  filosofisk  lärdom ,  dels  såsom 
kyrklig  auktoritet,  motarbeta  en  åsigt,  som  hotade  att  omstörta 
hela  den  gällande  verldsåskådningen ,  men  förgäfves.  Hvar  och 
en  känner  den  hårda  strid,  som  Kopemikanska  systemets  an- 
kflngare  i  det  16:e  seklet  hade  att  utkämpa  emot  tidens  fördo- 
mar och  mot  den  katolska  hierarkin,  en  strid,  hvars  lyckliga 
utgång  icke  blott  afgjorde  astronomins  framtid ,  utan  i  väsendt- 
1ig  mon  bidrog  till  alla  vetenskapers  pånyttfödelse  genom  exemp- 
let af  en  fördomsfri  tolkning  af  naturens  företeelser. 

Det  Kopemikanska  systemet  hade  intet  direkt  bevis  för 
sin  giltighet;  tvärtom  tycktes  det  innebära  en  motsägelse  såväl 
emot  den  sinliga  åskådningen ,  som  emot  den  heliga  skrift.  Ännu 
mer:  den  nya  läran,  enligt  hvilken  jorden  antogs  beskrifva  en 
^rkelformig  bana   omkring  solen,  framställde  planeternas  appa- 


Digitized  by 


Google 


74 

renta  rörelser  i  sjelfva  verket  icke  bättre  eller  fullständigare  än 
de  gamles  epicykler,  men  den  gjorde  det  ojemförligt  enklare; 
blott  deruti  bestod  dess  styrka  och  företräde.  Det  var  sålunda 
öfvertygelsen  om  de  primitiva  naturlagarnes  enkelhet,  som  f5rde 
CoPERNiccs  till  hans  stora  upptäckt  och  samma  fasta  tro  har 
sedan  dess  oupphörligen  fort  astronomin  fram  emot  dess  mål. 
Men  af  naturlagames  enkelhet  följer  icke,  att  fenomenen 
eller  rörelserna  skola  vara  lika  enkla;  de  kunna  tvärtom ,  när  de 
bero  af  flere  samverkande  orsaker,  blifva  mycket  invecklade. 
De  cirkelformiga  banor,  som  Copernicus  tillskref  jorden  och  pla- 
neteme,  förklarade  ungefärligen,  hvad  de  borde  förklara,  men 
fullkomligt  noga  tillfredsställde  de  ännu  icke  de  gjorda  iakt- 
tagelserna; de  qvarlemnade  tvärtom  afvikelser,  hvilka  i  sanuna 
förhållande  blefvo  mera  märkbara  och  besvärande,  som  de  astro- 
nomiska observationerna,  isynnerhet  genom  Tycho  Brahes  be- 
mödanden, vunno  i  noggrannhet.  Att  tro,  det  himlakroppame 
nödvändigt  måste  röra  sig  i  cirklar  med  likformig  hastighet, 
var  en  urgammal  fördom,  som  genom  seklers  tradition  hade 
vunnit  en  sådan  helgd,  att  man  helre  tog  sin  tillflykt  till  de 
äfventyrligaste  hypoteser,  hopande  cirklar  på  cirklar  i  oändlig- 
het, än  man  vågade  frångå  detta  axiom.  Det  var  först  Ksp- 
LER,  som  egde  nog  fiimodighet  att  sätta  denna  cirkelns  mysti- 
ska företrädesrätt  framför  andra  linier  i  fråga  och  som  efl^ 
fleråriga  mödosamma  räkningar  och  försök  omsider  fann,  att 
planetema  i  verkligheten  beekrifva  ellipser  i  hvilkas  ena  bränn- 
punkt solen  är  belägen.  Genom  denna  märkvärdiga  upptäckt 
och  ^enom  de  tre  lagarne  för  planeternas  rörelser,  som  Kepler 
i  sammanhang  dermed  uppställde  och  genom  hvilka  hans  namn 
är  förevigadt,  erhöll  den  teoretiska  astronomin  en  utveckling, 
som  fullkomligen  motsvarade  observationernas  dåvarande  stånd- 
punkt Den  Eeplerska  teorin  var  i  sjelfva  verket  så  enkel 
och  framställde  med  sådan  noggrannhet  planeternas  i^iparenta 
rörelser,  att  dess  sanning  ej  mer  kunde  betviflas.  Men  ett  vä- 
sendtligt  steg  återstod  ännu  att  taga.  Mäktigare  än  förut  på- 
trängde sig  nu  den  frågan,  hvilken  kraft  det  är,  som  reglerar 
planeternes  rörelser  och  tvingar  dem  att  beskrifva  sina  evigt 
enahanda  banor. 


Digitized  by 


Google 


75 

Newton  var  den  ödets  älskling,  hvilken  det  framför  an- 
dra dMUga  förunnades  att  liksom  med  en  öfvermensklig  siare- 
blick  genomskåda  den  allmänna  principen  för  himlakroppames 
rörelser.  Han  var,  såsom  Laorakgb  säger,  utan  tvifvel  den 
^rsta  af  alla  vetenskapsmän,  men  han  var  äfven  den  lydiga- 
ste, ty  det  ges  blott  ett  verldssystem  att  upptäcka.  Också  var 
han  icke  blott  af  naturen  bogåfvad  med  ett  sällsynt  skarpsinne 
utan  derjemte  af  Ödet  stäld  i  de  gynsammaste  förhållanden. 
Cabtssius  och  F£RMÄT  hade  genom  sina  vigtiga  arbeten  på 
matematikens  område  gifvit  denna  vetenskap  ett  nytt  utseende 
och  lagt  grunden  till  den  högre  analysen;  icke  mindre  vigtiga 
voro  HurouENS*  och  Galiléb  upptäckter  i  den  allmänna  meka- 
niken. Till  och  med  den  allmänna  gravitationen  var  redan,  om 
än  ofullkomligt,  anad  af  Eepler  och  Hook  m.  fl.  Men  det 
återstod  att  finna  lagen  för  denna  gravitation  och  att  tillämpa 
densamma  på  de  himmelska  rörelserna. 

Utgående  från  betraktelsen  af  den  dragningskraft,  som 
jorden  utöfvar  på  kroppar  befintliga  vid  dess  yta,  och  som 
tydligast  röjer  sig  i  deras  fall,  leddes  Newton  till  den  gissning, 
att  nämnde  kraft  möjligen  sträcker  sig  ända  till  månen  och  i 
förening  med  månens  tangentialhastighet  förorsakar  denna  himla- 
kropps elMptiska  rörelse  omkring  jorden.  Om  så  förhöll  sig  i 
verkligheten,  var  det  naturligt  att  tänka,  att  äfven  planetema 
qvarhållas  i  sina  banor  omkring  solen  genom  en  dylik  drag- 
ningskraft hos  sistnämnde  himlakropp.  Denna  hypotes  lycka- 
des han  äfven  bringa  i  öfverensstämmelse  med  deKeplerska  la- 
game  genom  det  enkla  antagande,  att  attraktionen  förhåller  sig 
omvändt  emot  qvadraten  af  planetens  afstånd  från  solen.  Det 
var  skäl  att  förmoda,  att  äfven  jordens  attraktion  minskas  i  ett 
dylikt  förhållande,  ju  mer  man  aflägsnar  sig  från  jorden,  och 
då  attraktionen  vid  jordytan  var  bekant  genom  direkta  försök, 
kunde  dess  inverkan  på  månen  deraf  lätt  beräknas,  om  man 
nemligen  kände  månens  afstånd  från  jorden.  Denna  kunskap 
fämtsatte  åter  kännedomen  om  jordens  storlek,  ett  vigtigt  ele- 
ment i  astronomin,  hvars  bestämning  allt  ännu  hvilade  på  en 
högst  osäker  grund.  En  lycklig  omständighet  gjorde  likväl,  att 
den  Newtonska    teorin    icke   alltför  länge  behöfde  vänta  på  sIq 


Digitized  by 


Google 


7i> 

slutliga  bekräftelse.  Är  1669  utft)rde  nemligen  fransmannen 
PiCAHD  en  gradmätning  emellan  Paris  och  Amiens,  hvarigenom 
jordens  "storlek  blef  fÖr  första  gången  med  någon  noggrannhet 
utrönt.  Resultatet  af  denna  gradmätning  tjenade  nu  till  ut- 
gångspunkt f()r  attraktionsteorins  tillämpning  på  månens  rörelse , 
och  Newton  hade  den  tillfredsställelsen  att  härigenom  se  sin 
hypotes  vinna  en  afgjord  bekräftelse. 

Läran  om  den  allmänna  gravitationen,  bestående  i  den 
enkla  satsen,  att  alla  kroppar  attrahera  h varandra  i  f5rhållande 
till  deras  massor  och  i  omvändt  förhållande  till  afståndets  qva- 
drat,  denna  lära  har  varit  oändligt  fruktbärande  såväl  för  den 
allmänna  mekaniken,  som  för  astronomin.  Så  enkel  den  är, 
har  den  lemnat  en  tillfredsställande  förklaring  icke  allenast  af 
de  empiriska  lagar,  som  Kepler  hade  uppställt  för  planeter- 
nas rörelser,  utan  äfven  af  de  mångfaldiga  afvikelser  och  modi- 
fikationer, som  dessa  lagar  äro  underkastade  och  hvilka  genom 
sednare  observationer  blifvit  bragta  i  dagen.  Ur  ett  enda  axiom 
har  den  celesta  mekaniken  genom  ojäfaktiga  matematiska  de- 
duktioner  konseqvent  utvecklat  sig  till  ett  system  af  storartadt 
omfång,  ett  verk  af  det  18:de  och  19:de  seklets  mest  utmärkta 
analyster,  bland  hvilka  här  endast  må  nämnas  Euler  ,  Lagrange, 
Laplace,  Gauss  och  i  våra  dagar  Hansen.  Likväl  är  det  långt 
ifrån,  att  systemet  ännu  vore  fulländadt,  och  det  är  ingen  utsigt 
förhanden,  att  det  ens  någonsin  skall  blifva  det  i  absolut  me- 
ning. Hvilken  utveckling  än  de  matematiska  vetenskaperna 
kunna  erhålla  i  en  framtid,  förmå  de  likväl  aldrig  uttömma  den 
celesta  mekanikens,  d.  ä.,  gravitationens  problem. 

Hvad  Newton  var  för  den  teoretiska  astronomin,  det  var 
Bradlev  för  den  praktiska.  Han  försåg  observatorium  i  Green- 
wich med  instrumenter  af  en  ny  och  fullkomligare  konstruktion, 
än  man  dittills  egt,  med  hvilka  han  ihärdigt  observerade  icke 
blott  de  till  vårt  solsystem  hörande  himlakropparne  utan  äfven 
ett  stort  antal  fixstjernor;  och  så  stor  är  den  noggranhet,  hvar- 
med  han  bestämde  deras  läge  på  himmeln,  att  alla  föregående 
fixstjemobservationer  derigenom  förlorat  hela  sitt  värde  f^r 
framtiden.  Ty  de  qvantitativa  beBt^mningame  af  jordaxelns 
och    jordbanans    oscillationer,    af   fixstjernomas    skenbara    och 


Digitized  by 


Google 


77 

verkliga  rörelser,  som  utgöra  nödvändiga  data  för  de  astrono- 
miska beråkningarne  och  hvartili  observationer  erfordras,  som 
omfatta  en  mycket  lång  tiderymd,  gifva  sig  med  vida  större 
precision  ur  Bradleys  observationer  än  t.  o.  m.  Ptoleiläi, 
ebora  de  förra  ligga  oss  vid  pass  12  ggr  närmare  än  de  sed- 
nare.  Detta  gör,  att  Bradleys  observationer  bilda  den  grund- 
fond, till  hvilken  astronomeme  allt  ännu  taga  sin  tillflykt,  så 
ofta  de  vi^a  verkställa  en  revision  af  astronomins  elementer,  en 
fond  hvars  värde  likt  ett  räntebärande  kapital  vexer  med  tiden. 
Sio  betydelse  att  utgöra  den  materiela  grundvalen  för  astrono- 
min kunna  de  Bradleyska  observationerna  förlora  endast  genom 
nyt  utomordentliga  framsteg  i  den  praktiska  astronomin,  hvilkas 
möjligfaet  ligger  i  ett  aflägset  Qerran. 

Om  vi  nu  efter  denna  hastiga  öfverblick  af  astronomins 
utTeckling  ri^ta  uppmärksamheten  på  dess  nuvarande  stånd- 
punkt och,  för  att  bölja  med  det  som  är  oss  närmast,  först  betrakta 
vår  jord,  så  finna  vi  dess  form  och  storlek  genom  vidsträckta 
gradmätningar  utrönt  med  en  noggrannhet,  som  lemnar  föga 
öfrigt  att  önska.  Det  är  t.  ex.  nästan  omöjligt,  att  den  nu  gäl- 
lande bestämningen  af  jordens  omkrets  vid  eqvatom  vore  felak- 
tig på  Yl  o  mil.  —  Bland  dem  som  bidragit  till  denna  kunskap 
l>dr  jag  ej  underlåta  att  nämna  en  landsman  Wahi^beck,  hvars 
olyckliga  öde  hos  mången  ännu  torde  fortlefva  i  sorgligt  minne. 
Han  var  den  första,  som  företog  sig  att  i  en  enda  kalkyl  förena 
alla  dittills  utförda  gradmätningar,  för  att  genom  deras  kombi- 
nering  enligt  sannolikhetsteorin  härleda  ett  så  noggrannt  re- 
sultat Bom  möjligt  i  afseende  å  jordens  form,  h vilket  arbete 
han  likväl  icke  hann  fullända.  Dylika  beräkningar  hafva  seder- 
mera vid  tillkomsten  af  nya  gradmätningar  blifvit  utförda  af 
åtskilliga  andra  astronomer,  sednast  och  med  största  omsorg  af 
Bessel,  i  hvilken  den  praktiska  astronomin  i  19:de  seklet  haft 
sin  ntmärktaste  representant.  I  sammanhang  härmed  bör  jag 
nämna  den  gradmätning,  som  hufvudsakligen  under  Stbuves 
Mning  blifvit  verkstäld  i  Ryssland,  och  omfattande  en  ofantlig 
bige  af  25  grader  sträcker  sig  ifrån  Donau  oafbrutet  ända  till 
Ishafvet  Den  är  nyligen  fulländad  och  beräkningarne  Öfver  den- 
samma äro  ännu  icke  afslutade.     Jordens  afplattning  eller  desa 


Digitized  by 


Google 


78 

utvidgning  mot  eqvatorn,  nr  teoretiska  grunder  anad  redan  af 
Newton,  framgår  ur  dessa  gradmätningar  med  sådan  evidens, 
att  intet  tvifVel  om  dess  verklighet  kan  ega  rum.  Denna  2^- 
plattning,  till  följe  hvaraf  diametern  vid  polerna  är  ungefär  ^^^^ 
kortare  ftn  vid  eqvatom,  är  ett  af  de  tydligaste  bevisen  f5r 
jordens  rotation  kring  sin  axel  och  fÖr  dess  ursprungligen  fly- 
tande aggregations  tillstånd. 

Jordens  följeslagare  månen  har  i  alla  tider  varit  ett  in- 
tressant föremål  f5r  astronomemes  iakttagelser,  såväl  som  fSr 
icke-astronomers  fantasier.  Dess  elliptiska  bana  omkring  jorden 
är  på  mångfaldigt  sätt  störd  hufvudsakligen  genom  solens  at- 
traktion, likasom  månen  å  sin  sida  störande  inverkar  på  jordens 
elliptiska  rörelse  omkring  solen.  Att  teoretiskt  bestämma  de 
banor,  som  jorden  och  månen  af  deras  inbördes  attraktion  i 
förening  med  solens  centralkraft  tvingas  att  beskrifva,  är  en  af 
den  fysiska  astronomins  svåraste  uppgifter,  som  under  namn  af 
de  tre  kroppames  prot)lem  sysselsatt  de  största  matematici  allt 
sedan  Newtons  tid,  men  hvars  fullkomliga  lösning  ännu  ej  är 
funnen.  Den  högre  analysen  tyckes  i  sjelfva  verket  ej  ännu 
vara  mogen  {6t  en  allmän  härledning  af  de  invecklade  rörelse- 
fenomen, som  härflyta  ur  gravitationslagen,  då  tre  eller  flere 
himlakroppar  inbördes  verka  på  hvarandra.  Man  har  dei-före 
varit  tvungen  att  anlita  mer  eller  mindre  speciela  och  m5do- 
samma  approximations-metoder  fbr  att  närma  sig  detta  mål. 
Sednast  har  den  berömda  Hansen  i  Gotha  under  en  lång  f51jd 
af  år  uteslutande  gjord  månteorin  till  föremål  för  sina  forsk- 
ningar; resultatet  deraf  har  nyligen  skådat  dagen  i  de  mån- 
tabeller,  som  han  utgifvit  och  om  hvilka  man  hoppas,  att  de 
med  stor  noggrannhet  skola  framställa  denna  himlakropps 
apparenta  rörelser,  så  invecklade  och  nyckfulla  de  än  tyc- 
kas vara. 

Såsom  ett  bevis  å  priori  för  den  precision  man  har  «tt 
vänta  af  dessa  tabeller,  och  för  att  gifva  en  föreställning  om 
obetydligheten  af  de  korrektioner,  kring  hvilka  nutidens  astro- 
nomiska undersökningar  hväifva  sig,  kan  följande  &ktum  an- 
föras. Hansen  begagnade  för  uppgörandet  af  sina  tabeller  bland 
annat  de  raånobservationer,  som  blifvit  gjorda  i  Greenwich  och 


Digitized  by 


Google 


79 

Dorpat  Svårigheten  att  bringa  dem  i  gådan  Gfverensstftmmelse 
med  teorin,  att  de  GfVert)lifvande  differenserna  kunde  tillrftk- 
D»  onndvikliga  obsenrationsfel ,  ledde  honom  till  den  förmodan, 
att  det  antagna  afatåndet  i  geografisk  longitnd  emellan  Green- 
wiefa  och  Dorpat  vore  felaktigt  på  nngefår  1 V2  tidssekond.  Han 
noderrittade  härom  Stmwe,  som  Tid  samma  tid  hade  föran- 
staltat en  kronometer-expedition  emellan  Pnlkowa  och  Dor- 
pat i  afsigt  att  nogare  utröna  dessa  orters  longitudsskilnad , 
hvaraf  sedan  longitudsskilnaden  emellan  Dorpat  och  Greenwich 
kunde  erhållas,  då  den  emellan  Pulkowa  och  Greenwich  redan 
föiiit  var  noga  bekant.  Beräkningen  af  ifrågavarande  expedi- 
tion, som  var  mig  anförtrodd,  gaf  ett  resultat,  som  fullkomli- 
gen  besannade  Hansens  förmodan,  ity  att  Dorpats  observato- 
riofli  befanns  vara  ly^  tidssekund  eller  vid  pass  200  famnar 
Teatligare  bdäget,  än  man  dessförinnan  antagit.  Det  intressanta 
håmti  är,  att  den  noggranna  kännedomen  om  Dorpats  longitud 
såhmda  ledde  sin  första  upprinnelse  ifrån  —  månen. 

Föröfngt  är  anförda  fall  icke  det  enda,  i  hvilket  månens 
rör^ser  spridt  ljus  öf^er  jordiska  förhållanden.  Tvärtom  hafra 
måiiobseTvationer  redan  lång  tid  tillbaka  utgjort  ett  af  de  be- 
qvftmaste  och  isynnerhet  af  sjöfarande  b^agnadt  medel  ^  att 
fisna  orters  geografiska  longitud,  och  månen  har  sålunda  i  vä- 
aendtiig  mon  bidragit  till  de  betydande  flramsteg,  som  geogra- 
fin gjort  i  våra  dagar.  Det  kan  ännu  tillagas,  att  Laplace  ur 
mlBens  rörelser  häriedt  såväl  jordens  afplattning  som  solens  af- 
Btfad,  oeh  att  de  resultater,  till  hvilka  han  på  denna  väg  kom- 
mit, underbarligen  öfverensstämma  med  de  nyaste  på  helt  olika 
oeh  mera  direkta  metoder  grundade  bestämningamc  af  samma 
eleaientOT. 

Månen  är  den  enda  himlakropp,  som,  tillfölje  af  sitt  nära 
grammkap,  tillåter  någon  undersökning  af  dess  fysiska  beskaf- 
feritöt  M«D  har  med  omsorg  antecknat  dess  yta,  sådan  den 
visar  sig  i  de  bästa  teleskopor;  man  har  mätt  höjden  af  åt- 
skaiiga  bland  dess  otaliga  berg,  hvilkas  ringformiga  gestalt 
tyekes  vittna  om  vulkaniskt  ursprung;  man  har  äfven  sökt  ut- 
forska djupet  af  dess  kratrar.  Men  till  kännedomen  om  de  or- 
ganiska varelser,  hvarmed  fantasin  så  gema  vill  befolka  månen^ 


Digitized  by 


Google 


^0 

såväl  som  alla  andra  himlakroppar,  har  astronomiu  hittills  kun- 
nat lemna  endast  negativa  bidrag.  Att  månen  icke  har  någon 
atmosfer,  är  en  gammal  känd  sak,  h vilken  man  har  tillfålle  att 
konstatera,  hvarje  gång  en  stjema  bortskymmes  af  denna  himla- 
kropp. Vore  en  atmosfer  förhanden,  som  hade  likhet  med 
någon  af  våra  kända  gasarter,  så  skulle  den  ifrån  stjeman  kom- 
mande ljus-strålen,  då  den  passerar  nära  intill  månens  rand, 
ovilkorligen  undergå  en  brytning,  som  hade  till  följd,  att  stjer- 
nan  ännu  vore  synlig  för  oss  någon  tid  efter  det  den  i  verk- 
ligheten redan  befunne  sig  bakom  månens  disk.  Den  observe- 
rade tiden,  under  hvilken  en  stjema  är  bortskymd  af  månen, 
blefve  till  följe  häraf  kortare  än  den  verkliga  eller  beräknade 
tiden.  Men  erfarenheten  visar,  att  sådant  ej  är  fallet,  och  be- 
rättigar således  till  den  slutsats,  att  månen  ej  har  någon  märk- 
bar atmosfer.  Att  der  lika  litet  kan  finnas  vatten,  är  äfvenså 
klart;  ty  i  motsatt  fall  skulle  genom  vattnets  afdunstning  en 
atmosfer  af  vattengas  nödvändigtvis  hafva  bildat  sig.  De  stora, 
dunkla  fläckame  i  månen,  som  af  de  förste  selenografeme  be- 
tecknades med  ^stormarnes  ocean'',  ^lugnets  haf",  ^drömmarnas 
sjö"",  med  flere  vackra  och  poetiska  namn,  utgöras  sannolikt  af 
slättländer  eller  hedar,  måhända  lika  vattenfattiga  som  Saharas 
öken.  Då  nu  luft  och  vatten,  så  vidt  bekant  är,  utgöra  nöd- 
vändiga vilkor  för  allt  jordiskt  lif ,  och  dessa  elementer  helt  och 
hållet  saknas  eller  i  omärklig  grad  förefinnas  på  månen,  synes 
mån-innevånarnes  existens  tills  dato  hvila  på  högst  prekära 
grunder.  Det  säkra  är,  att  man  hittills  ingenting  iakttagit»  som 
skulle  antyda  tillvaron  af  organiskt  lif  på  månens  yta. 

Det  sednaste  decennium  har  i  astronomiskt  hänseende  va- 
rit isynnerhet  utmärkt  genom  upptäckten  af  en  stor  mängd  små 
planeter,  Ledde  af  öfvertygelsen,  att  i  det  stora  mellanrummet 
mellan  Mars'  och  Jnpiters  banor  ännu  flere  okände  planeter 
återstå  att  upptäcka,  hafva  några  astronomer  nästan  uteslu- 
tande egnat  sig  åt  planetsökeriet.  Den  oväntade  framgången 
af  deras  bemödanden  bör  hufvudsakligen  tillskrifvas  den  ut- 
sträckning, som  stjernkatalogerna  och  stjernkartorne  erhållit  ge- 
nom Bessels,  Argelanders  m.  fl.  mångåriga  och  mödosamma  ar- 
beten.    Ty    den    enkla    omständigheten,    att  en  liten  stjema  af 


Digitized  by 


Google 


81 

9:de  eUer  Khde  storleken,  som  esgåag  blifnt  sedd  och  till  sitt 
låge  iingefiUrligeii  fixerad  på  himmelen,  icke  återfinnes  i  s^^em- 
kartome,  &r  nnftrtiden  i  de  fieeta  fiill  ett  temmeligen  säkert 
teeken  till  att  en  ny  planet  blifrit  påträffad.  Antalet  af  de 
små  planeter,  som  f^r  närvarande  äro  kände,  nppgår  till  55. 
Af  dem  kafva  17  bUfnt  upptäckte  i  Frankrike,  15  i  En^and, 
12  i  Tyskland,  8  i  Italien  och  3  i  Nordamerika.  Det  största 
antalet  haor  GtoLDsCHMiDT  i  Paris  upptäckt  nemligen  11;  der- 
näst  HiMD  i  London,  som  funnit  10  samt  Oasparis  i  Neapel 
oeli  Luther  i  Bilk,  hvilka  hvardera  upptäckt  7.  Rikast  på 
nya  planeter  ywo  åren  1852  och  57,  hvardera  af  dem  bragte 
nemligeB  8  nya  medlemmar  af  vårt  solsystem  i  ^uset.  Under 
äsdidne  år  riktades  deras  antal  med  inalles  5 ,  af  hvilka  de  två 
lista  upptäcktes  på  en  oeh  samma  dag  den  10  September.  — 
Det  är  ej  att  förmoda,  att  fortgången  af  dessa  uj^täckter  skall 
märkbart  minskas  under  en  f5\jd  af  år,  isynneriiet  då  flere  astro* 
nomer  nyligen  förenat  Mg  om  ett  planmessigt  uppsökande  af 
nya  planeter.  Emellertid  saknas  ieke  personer  af  vetenskapligt 
naam  oeh  anseende,  som  med  betänklighet  åse  denna  himmel- 
ska jagt,  befarande  att  beräkningen  af  de  nym  verldskroppames 
banor  snart  icke  mer  kan  hålla  jemna  steg  med  de  växande 
upptfekteme;  några  ogilla  äfven  denna  upptäcktsifver  såsom  en 
fi^  astronomin  skef  riktaing,  hvarigenom  vigtigare  delmr  af  ve- 
teaskapen  blifva  beröf^ade  en  mängd  bearbetare.  Redan  GAUsa 
kade  för  flere  år  sedan  yttrat  den  åsigt,  att  man  bland  de  små 
planeterna  borde  ntväya  de  intresaantare  och  klarare  för  att 
ned  uppmärksamhet  fö^a  deras  rörelser,  men  öfveclemna  de  öf- 
riga  åt  sitt  öde.  Nyligen  finamstälides  åter  i  en  astronomisk 
tidskrift  den  önskan,  att  med  upptäckterna  måtte  panseras  åt- 
minstone under  flere  år,  tills  man  hunnit  med  tillräcklig  no|^- 
gmniihet  beräkna  de  redan  kända  planetemas  banor.  Men  om 
man  odcså  e}  vill  erkänna  vigten  af  de  framsteg  kännedomen 
om  vårt  adsystsms  omfång  härigenom  gjort,  så  kan  det  ej  ne- 
kas, att  planet-upptäekteme  för«iledt  väsendtliga  förbättringar 
af  den  invecklade  perturbations  teorin  eller  beräkningwi  af  det 
atdrande  inflytande  himlakroppames  ömsesi^ga  attraktion  utöf- 
?ar  på    d«ras  rörelser,  på  samma  gång  de  nya  planetema  er- 

6 


Digitized  by 


Google 


82 

bjudit  ett  rikt  fUlt  för  användningen  och  pröfningen  af 
denna  teori. 

Hand  i  hand  med  förenämnde  upptäckter  fortgår  åfVen 
det  planmässiga  uppsökandet  af  kometer,  hvaraf  icke  mindre  än 
8  observerades  förlidet  år.  På  det  sednaste  decennium  hafea 
omkring  40  kometer  blifvit  sedda,  och  hela  antalet  af  dem, 
som  blifvit  astronomiskt  observerade  eller  i  historiska  skrifter 
omtalas,  uppgår  till  flere  hundrade.  —  Väl  är  det  längesedan 
bekant,  att  äfven  kometerna  i  sina  rörelser  underlyda  den  all* 
manna  gravitationen;  men  deras  natur  föröfrigt  och  den  roll 
dem  är  anvisad  i  vårt  solsystems  ekonomi  är  ännu  lika  dunkel 
och  outredd  som  någonsin.  Laplace  ansåg  dem  hafva  uppkom- 
mit genom  kondensering  af  den  töckenlika  materie,  som  enligt 
hans  förmenande  skulle  i  ymnighet  förefinnas  i  universum.  Ir- 
rande i  rymden  kunde  dessa  kaotiska  massor  råka  inom  den 
trakt ,  der  solens  attraktion  är  förherrskande.  och  blefve  då  tvungna 
att  beskrifva  elliptiska  eller  hyperboliska  banor  omkring  solen. 
Denna  hypotes,  enligt  hvilken  kometerna  vore  att  betraktas 
såsom  fremmande  för  vårt  solsystem,  förklarar  på  ett  tillfreds- 
ställande sätt  såväl  den  omständigheten ,  att  kometerna  röra  sig 
utan  åtskilnad  i  alla  möjliga  rigtningar,  som  orsaken  dertill,  att 
deras  banor  äro  så  excentriska  eller  aflånga,  att  de  stundom 
konmia  solen  mycket  nära,  stundom  aflägsna  sig  derlfrån  långt 
utom  solsystemets  kända  gränser.  —  Så  är  t.  ex.  fallet  med 
den  stora  kometen  af  1858,  hvars  minsta  och  största  afistånd 
från  solen  förhålla  sig  nära  nog  som  1  till  570,  hviiket  ab- 
norma förhållande  äfven  eger  rum  emellan  kometens  hastigfaeter 
i  de  motsatta  delame  af  dess  bana. 

Då  kometerna  vanligtvis  endast  en  kort  tid  äro  synligm 
och  deras  banor,  såsom  redan  nämndes,  alltid  äro  mycket  af- 
långa, är  det  blott  undantagsvis  man  kan  afgöra,  huruvida  de 
röra  sig  i  ellipser  eller  hyperbler.  Hvilketdera  som  helst  kan 
enligt  gravitationslagen  lika  väl  ega  rum.  I  förra  fallet  åter- 
komma de  periodiskt,  i  det  sednare  deremot  aflägsna  de  sig  i 
oändlighet  utan  att  någonsin  återvända  till  solen. 

Antalet  af  periodiska  kometer  eller  sådana,  som  beskrifira 
slutna   banor  och  med  visshet  blifvit  särskilda  gånger  observe- 


Digitized  by 


Google 


83 

rade,  *r  högst  obetydligt.  Utom  den  ryktbara  Halieyska  ko- 
meten ,  Bom  har  omloppstid  af  76  år,  kftnner  man  med  säkerhet 
endast  4  periodiska  kometer,  nemligen  Encke*s,  Bielas,  Fayes 
och  Brorsens,  alla  med  en  kort  omloppstid  af  3  till  8  år.  — 
Bland  dem  hafva  £ncke's  och  Bielas  kometer  tillvunnit  sig  ett 
Bärskildt  intresse  genom  företeelser  af  en  ny  och  oväntad  be- 
skaffenhet. Den  förstnämnde  har  sedan  1819,  då  £nke  förut- 
sade dess  periodiska  återkomst  efter  8  Va  år,  fulländat  11  om- 
lopp och  lika  många  gånger  varit  observerad,  sednast  förliden 
bdet.  Derunder  har  dess  omloppstid  kontinuerligen  aftagit,  så 
att  kometen  hvaije  gång  ernått  sitt  perihelium  ungeftr  2  tim- 
mar tidigare  än  beräkningame  gifvit  anledning  att  förvänta.  En 
nuDskning  af  omloppstiden  förutsätter  enligt  Keplerska  lagame 
ett  närmande  till  solen,  hvilket  åter  ej  låter  förklara  sig  annor- 
Imida  än  att  kometens  tangentialhastighet  småningom  aftager 
och  solens  attraktion  derigenom  blifver  mer  och  mer  Ofvervä- 
gande.  Men  huru  förklara  en  sådan  minskning  af  tangential-» 
hastigheten?  Vi  hafva  här  ett  fall,  och  det  är  det  första,  i  hvil- 
ket den  Newtonska  teorin  visar  sig  vara  otillräcklig.  En  ny 
princip,  en  kraft,  som  man  förut  ej  afvetat,  tyckes  här  modi- 
fiera gravitationen.  Encke  har  sökt  denna  kraft  i  ett  ytterst 
fint  i  verldsrymdem  utbredt  ämne,  som  han  antager  gOra  mot- 
stånd emot  den  töckenlika  kometens  rörelse,  utan  att  derföre 
kunna  märkbart  afficiera  de  millioner  gånger  tätare  planetemas 
hasti^iet.  Tills  vidare  förslår  Encke*8  hypotes  Aillkomligen 
att  bringa  observationerna  i  samstämmighet  med  teorin;  men 
fenomenet  är  alltför  enstaka  för  att  ännu  kunna  tillskiifva  en 
för  dess  behof  uppställd  förklaringsgrund  allmän  giltighet  eller 
objektiv  sanning;  och  det  måste  öfverlemnas  åt  framtiden  att 
genom  nya  argumenter  bekräfta  eller  vederlägga  ifirågavarande 
hypotes. 

Bielas  komet,  som  likaledes  har  en  kort  omloppstid  af 
6%  år,  beskrifver  en  mycket  exentrisk  ellips,  som  i  en  punkt 
kommer  jordbanan  så  nära,  att  ett  sammanträffande  af  båda 
Mmlakroppame  icke  vore  omöjligt.  Dertill  erfordras  likväl,  att 
båda  samtidigt  passera  just  den  trakt,  der  deras  banor  mest 
närma  sig  hvarandra,  ett  vilkor  hvars  inträffande  i  sjelfva  ver- 


Digitized  by 


Google 


84 

ket  har  ytterat  ringa  aannolikhet.  Emellertid  har  man  beräknat, 
att  om  jorden  &r  1852  Tarit  en  månad  framom  m  rerkliga  ort 
i  rymden ,  den  då  gkolle  hafra  passerat  rakt  igenom  kometoi  — 
ett  märicvärdigt  möte,  hvaraf  vår  planet  troligen  sknlle  haft 
f5ga  känning,  men  som  kunnat  tillintetgöra  kometeas  exåatens 
såsom  sjelfständig  himlakropp. 

I>enna  komet  är  obetydlig  och  med  möda  synlig  för  blotta 
ögat,  när  den  är  i  sin  största  glans.  Icke  dess  mindre  har  den 
ftstat  Tid  sig  astronomemas  synnerliga  intresse  genom  ett  fysiskt 
fenomen,  som  är  alldeles  ensamt  i  sitt  slag.  År  1846  i  Ja- 
nnari  månad  sågs  densamma  dela  sig  i  tvenne  kometer,  hvilka 
derefter  t  vänskaplig  endrägt  genomtågade  en  båge  al  70^  på 
himlahvaUvet.  Deras  skenbara  a&tånd  firån  hvarandra  tilltog 
småningom;  likväl  voro  de  under  hela  tiden  af  deras  synbarhet 
så  nära  hvarandra,  att  de  på  engång  kunde  ses  i  synftltet  af 
ett  teleskop.  Denmder  föregingo  märkvärdiga  vexlingar  i  de- 
ras gestalt  och  inbördes  förhållande^  i  det  den  nybildade  ko- 
meten, som  i  böljan  var  ytterst  svag,  småningom  tillväxte  på 
bekostnad  af  sin  kompanjon,  hvilken  den  snart  öfvertrtffiKle  i 
storlek  och  ljusstyrka,  hvarefter  den  åter  begynte  aftaga.  Em 
dylik  vexelverkan  »nellan  båda  kometerna  bemäjrktes  äfren  un- 
der deras  korta  synbarhet  hösten  1852,  ehuru  deras  afiitånd 
nu  redan  var  8  gånger  större  än  under  föregående  apparMon. 
Måhända  existerar  något  sammanhang  emellan  denna  besynner- 
liga sjelfdelning  och  den  enorma  utsträckning  några  kometers 
töckenlika  massor  stundom  erhålla  i  solens  grannskap.  Någon 
ännu  okänd  repellerande  kraft  synes  här  röja  sitt  intytande. 
Fenomenet  är  emellertid  en  gåta,  hvars  lösning  måste  lemnas  åt 
framtiden. 

Men  det  vore  i  sanning  att  misskänna  astronomins  nu- 
varande ståndpunkt,  om  man  ansåge  upptäckterna  af  planeter 
ooh  kometer  eller  undersökningame  af  deras  fysiska  beskaffen- 
het för  de  vigtigaste  frågome  för  dagen.  Dylika  frågor,  huru 
intressanta  de  än  kunna  vara  i  och  för  sig,  äro  likväl  filr 
den  egentliga  astronomin  af  en  underordnad  betyddse.  Denna 
vetenskaps  uppgift  är  fastmer  att  fastställa  de  allmänna  lagame 
för   himlakroppames   rörelser   under   en   sådan  form,  att  deras 


Digitized  by 


Google 


85 

orter  på  himlahTalfvet  denf  kanna  beråknms  för  hvilken  tid 
som  li^i.  För  att  komma  till  detta  mål  erfordras  å  ena  aidan 
en  fallåndad  teori,  å  andra  sidaa  visea  med  noggrannhet  be- 
ståmda  data,  som  er&renheten ,  d.  ft.  obeervationema  böra  gifra 
vid  handm.  Nn  ligger  det  i  sakens  nator,  att  de  astronomMui 
nltningame,  likasom  alla  qrantitatiya  bestämningar  OfVerboffid, 
åldrig  kanna  ega  absolat  noggrannbet;  de  komma  sanningen 
mer  eller  aiindre  nftra,  men  de  gifva  aldrig  foUkomligt  hvad  de 
borde  gif^a.  Sanningen,  då  det  gäller  qvantitatiTa  fSrfaållandea, 
är  att  jemftras  med  en  odelbar  pankt,  som  har  sin  ideela  till- 
Taro,  men  «j  kan  fixeras  med  några  materiela  vertEtyg.  Tiden 
hsr  Tinserligen  medfört,  odi  kan  ännn  medföra  stora  förbätt- 
ringar i  de  astronomiska  instram^tema  och  deras  användning; 
observatieBema  hafni  vnnnit  en  förvånande  grad  af  noggrann- 
het; men  sin  allmänna  nator,  att  endast  närma  sig  sanningen , 
hdva,  de  derigenom  ej  förlorat  och  kanna  de  aldrig  föriora. 

Häraf  föyer,  att  astronomin  väl  kan  närma  sig  mer  och 
IMT  tiil  Sitt  mål,  som  är  en  follkomlig  konskap  om  himlakrop- 
pames  rörelser,  men  att  hon  aldrig  kan  nppnå  detsamma.  Emel- 
lan teorin  och  iakttageJsen  kan  en  follkomlig  öfverensstämmelse 
aldrig  ega  rom,  men  hvarje  tid  bör  arbeta  derpå,  att  deoand- 
Tikliga  differenserna  blifva  så  små  som  möjligt.  Förekomma 
afrikelser,  som  öfverstiga  den  möjliga  gränsen  af  observationer- 
aas  osäkerhet,  så  är  antingen  teorin  eller  dess  tillämpning  fel- 
aktig och  en  förbättring  ^er  ntveckling  deraf  genom  behof?et 
pikaflad.  Kanna  afvikelsema  deremot  tillskrifras  observatio- 
lemas  felaktighet,  så  bör  närmaste  omsorgen  rigtas  på  deras 
tt^liga  förbättring. 

Hvad  särskildt  vår  tid  beträjQBar,  vore  det  för  astronomins 
itve<^ling  visserligen  icke  nödigt  att  rigta  appmärksamheten  på 
Mt  nya  föremål,  eller  att  uppsöka  ännn  flere  af  de  småverlds- 
kroppar»  som  i  oräknelig  mängd  kretsa  kring  vår  sol.  Det  för- 
bandenvarande  materialet  lemnar  tillräckligt  många  och  intres- 
santa ntgångspnnkter  för  den  vetenskapliga  forskningen ,  afhvilka 
jag  tillåter  mig  att  här  blott  antyda  de  hofnidsakligaste. 

Vi  hafva  sett,  hora  den  matematiska  analysen  ar  en  enda 
pimcip  likasom  ar  en  onttömlig  källa  häriedt  förklaringen  af  de 


Digitized  by 


Google 


8(5 

mest  invecklade  fenomen  i  vårt  BolsystcnK  men  det  vore  fåfängt 
att  förneka,  att  just  vid  denna  liÄrledning  mycket  återstår  för 
kommande  tider  att  förenkla  och  förbättra.  Denna  del  af  astro- 
nomin, som  har  att  göra  med  solsystemets  innereta  konstitution , 
skall  framgent  såsom  hittills  taga  de  bästa  och  ädlaste  krafterna 
i  anspråk.  Genom  att  fortfarande  och  med  uppmärksamhet  f5lja 
planetemes  och  isynnerhet  de  periodiska  kometemes  rörelser 
skall  man  å  andra  sidan  säkrare  utreda,  huruvida  jemte  attrak- 
tionen några  andra  ännu  okända  relationer  existera  emellan  himla- 
kropparae,  som  för  den  noggranna  beräkningen  af  deras  banor 
måste  tagas  i  betraktande.  —  Ifall  verldsrymden  är  uppfyld  af 
en  eter,  såsom  man  har  anledning  att  tro,  så  är  det  äfven  en 
vigtig  fråga,  att  utreda  hvilket  inflytande  denna  eter  kan  hafVa 
på  plasetemas  och  kometemas  rörelser,  samt  hura  den  i  öfrigt 
är  beskaffiad,  om  den  har  lika  täthet  öfverallt  eller  möjligen  är 
mera  concentrerad  i  solens  närhet  o.  s.  v. 

Men  större  vyer  än  vårt  eget  solsystem  erbjuda  de  oräk- 
neliga solar,  som  äro  spridda  i  universum  på  sådana  afstånd 
ifrån  oss,  att  hela  jordbanan  sedd  ifrån  dem  skulle  tyckas  sam- 
manfalla i  en  punkt.  Detta  ofantliga  afstånd  gör  visserligen, 
att  man  för  alltid  måste  försaka  hoppet  att  erhålla  någon  känne- 
dom om  deras  fysiska  beskaffenhet  eller  ens  kunna  mäta  deras 
storlek.  Men  detta  har  äfven  för  astronomen  ett  jemförelsevis 
mindre  inti*esse  än  undersökningen  af  deras  rörelser.  Man  har 
nemligen  äfven  hos  fixstjcraorne  bemärkt  utom  den  rotation 
kring  axeln,  hvartill  man  sluter  af  vissa  föränderliga  stjer- 
nors  periodiska  vexling  i  ljusstyrka,  äfven  ett  fortskridande  i 
rymden,  ehuru  sistnämnde  s.  k.  egna  rörelse  är  så  långsam,  att 
den  först  efter  årtionden  blifver  märkbar.  Vid  första  påseende 
tyckes  densamma  vara  fullkomligt  regeliös,  hos  några  stjeraor 
större  hos  andra  mindre,  hos  den  ena  riktad  åt  ett,  hos  den 
andra  åt  ett  annat  håll,  men  vid  en  närmare  sammanställning 
af  ett  stort  antal  stjernor,  röjer  sig  i  deras  rörelse  en  allmän 
tendens  att  aflägsna  sig  ifrån  en  viss  punkt  på  hinden,  belägen 
i  Hercules*  konstellation.  Orsaken  dertill  kan  icke  vara  någon 
annan ,  än  att  vår  sol  med  alla  dess  planeter,  kometer  och  dra- 
banter  fortskrider   just    emot  samma  punkt  på  himmelen.     Ett 


Digitized  by 


Google 


87 

omätligt  ftlt  öppnar  sig  hår  för  vetenskapen  icke  mindre  än 
för  fantaain.  Det  är  sannolikt,  att  vår  soi  jemte  alla  de  fix- 
stjemor  vi  knnna  se,  aotiogen  såsom  isolerade  himlakroppar  el- 
ler såsom  otaliga  yospnnkter  hopade  i  vintergatan^  bilda  ett 
enda  system,  der  hvarje  individ  rör  sig  omkring  den  gemen- 
samma tyngdpunkten  i  en  mer  eller  mindre  komplicerad  bana, 
hvars  beskaffenhet  i  hvarje  ögonblick  bestämmes  af  alla  de  öf- 
riga  stjemomas  samfölda  attraktioner.  För  att  erhålla  närmare 
kännedom  om  stjemomas  grappering  i  allmänhet  inom  detta 
stora  samfnnd  och  särskildt  om  den  ställning  vårt  solsystem  in- 
tager uti  detsamma,  erfordras  i  främsta  rummet,  att  afståndet 
eller  paraUaxen  bestämmes  för  så  många  fizstjemor  som  möjligt, 
ett  problem,  som  länge  trotsat  alla  bemödanden  och  som  man 
först  i  sednaste  tider  i  några  få  enstaka  fall  ktmnat  lösa  med 
någon  sannolikhet.  Qenom  långvarigt  aktgifvande  på  de  appa- 
renta  förändringame  af  stjemomas  inbördes  ställning  kan  man 
sedan  hoppas  att  vinna  närmare  ntredning  om  den  bana  vår 
sol  beskrifrer  i  rymden;  men  enligt  sakens  natnr  måste  denna 
utredning  jemte  det  fullständiga  besvarandet  af  öMga  hithörande 
frigör  blifva  en  aflägsen  framtid  förbehållen. 


Digitized  by 


Google 


88 


Fomromerska  vägbyggnader  och  kommnnikatioiis- 
anstalter.  —  Af  E.  J.  W.  af  Brunér. 

(Föredrag  på  &r8-  och  högtidsdagen  den  29  April  1859.) 

Dä  Finska  Vetenskaps-Soeieteten  uppdragit  ett  popidftrt 
föredrag  på  denna  dess  högtidsdag  åt  en  medlen,  som  det 
tillMr  att  i  hennes  samAind  uppträda  på  den  Romerska  filolo- 
gins och  fomkunskapens  vägnar,  har  han  yalt  sitt  äflme  fria 
ett  ftlt  inom  sin  yetenski^,  som  i  den  nyaste  tidens  lif  mot- 
svaras af  det  område,  tiU  hvilket  natnrvetenskapema  hafVa 
sträckt  sina  upptäckters  mest  beundransvärda  verkningar.  Kom- 
munikationemas uppbringande  till  en  underbar  höjd  af  fUIkom- 
Mghet  utgör  på  vår  tid  naturvetenskapemas  största  ära  eUer 
åtminstone  den  förbenat,  hvarigenom  de  på  det  mest  imponerande 
sätt  hatvA  ingripit  i  det  praktiska  lifvet,  och  en  hufvudorsak 
därtill,  att  de  i  vetenskapernas  krets  nu  lysa  af  ett  skimmer, 
som  icke  blott  är  den  eviga  glansen  af  deras  höga  värde,  utan 
äfven  det  efemera  skenet  af  den  närvarande  tidens  eget  dags- 
ljus, hvilket  fallast  och  rikast  faller  på  dem,  emedan  tiden  med 
sitt  intresse  är  vänd  mot  dem  förnämligast.  Ingen  vetenskap 
står  mera  aflägsnad  från  dagens  praktiska  bestyr  och  likväl 
närmare  kulturens  innersta  lifsfrågor  än  den,  som  till  sitt  före- 
mål har  den  klassiska  foratidens  språk,  litteratur  och  hela  lif. 
Men  hvad  denna  i  tvenne  delar  sig  grenande  vetenskap  har 
verkat  för  menskligheten ,  och  hvad  den  för  henne  är  och  för- 
blir, derom  hör  det  ej  till  min  uppgift;  vid  detta  tillfUle  att 
tala.  En  enskild  fråga  från  den  Romerska  foraverldens  yttre 
lif  är  mitt  redan  antydda  ämne.  Det  är  om  åtgärder  hos  Bo- 
marae  till  befordrande  af  kommunikationerna  jag  nu  går  att 
lemna  en  kort  och  flygtig  framställning. 

Bland  alla  Romaraes  tillgöranden  till  förmån  f5r  kommu- 
nikationen voro  deras  väganläggningar  märkvärdigast.  Hvad 
Grekland  gjorde  för  denna  sak,  är  mindre  framstående;  äfrenaå 
hvad  Orienten  åstadkommit,   särdeles  Perserne,  hos  h vilka  väg- 


Digitized  by 


Google 


byggaader  hade  n^jort  M  föremål  för  regeringeiii  omsorg.  Rom 
dfratiAflEide  hsri  YtÖM  alla  de  äldre  etatema,  och  lejande  fma- 
sttUaing  skall  lenma  tiUfUle  att  bedöma,  linmvida  Remanie  — 
on  man  förbiser  de  med  allt  annat  C||emförliga  jemvigame  — 
blifvit  Ofrerträfibde  af  de  nyare  folken.  Krutets  uppfinning  ock 
o£Mitlig:t  förökade  veienakapliga  hjelpmedel  haf^a  låndt  de  sed- 
nare  till  gagn;  men  åtminstone  i  storartad  kraftntveekling  iro 
Romane  o^tfrerträffiide. 

Emedan  jag  i  detta  mitt  anförande  icke  &i»tbT  mig  rid 
gator  i  stad,  bfir  den  äldsta  Bomerska  vägbyggnad,  jag  bf^ 
Dirana,  deo  ryktbara  mm  Appia^  som  så  kallades  efter  en  i  flera 
afeeenden  märträrdig  man,  Appins  Clandius  den  blinde,  bvil- 
kea  som  eensor  år  812  f.  Ghr.  f.  oob  de  föyande  åren  Ut  an- 
ligga  denna  väg  från  Rom  till  Oapna.  Vägen  fortsattes  seder- 
mera tSl  det  långt  i  söder  rid  Adriatiska  hafret  belägna  J^rnn- 
disivm,  hTarifrån  öfrerCarten  till  Grekland  och  Orienten  vanli- 
gen plägade  anträdas.  Öfver  den  äldre  delen  af  denna  väg, 
Btråckan  Mn  Rom  till  Capna,  som  omfattade  nära  20  Svenska 
niii,  har  Proeopins,  omkring  Sy^  århundrade  efter  dess  anll^-* 
Ding,  meddelat  en  beskrifning  i  sitt  arbete  de  beUo  G^ihico. 
Han  yttrar,  att  vägen  var  helt  och  kallet  belagd  med  stenar  af 
Bamma  slag  som  qvamstenar,  alldeles  slätiiuggna  och  med  sina 
hOm  så  väl  slutande  till  h varandra,  att  alltsammans  såg  nt  som 
en  af  naturen  sammanhängande  stengrund.  Till  stenames  sam- 
Banfogande  hade  hvarken  metall  eller  något  annat  blifvit  an- 
▼ladt.  De  voro  månghdmiga,  och  dnas  utskjutande  partier 
onslöto  favarandra  fast  och  tätt.  Denna  vägames  drottning, 
regma  viarumj  såsom  poeten  Statios  säger,  ägde  enligt  Proeo- 
pins en  sådan  bredd,  som  för  tvenne  mötande  vagnars  förbi- 
passerande behöfdes,  men  dervid  inberäknar  han  icke  de  på 
Tigens  be^e  sidor  befintliga,  öfver  densamma  något  upphöjda 
ooh  med  hvilosäten  här  och  der  försedda  trottoarer  för  fotgån- 
gare,  om  hvilkas  tillvaro  man  har  flerfaldig  kännedom.  Den 
itenläggBing,  om  hvilken  Procopius  talar,  och  hvars  då  ännu 
fidHkomligen  oskadade  skick  och  vackra  utseende  han  beundrar, 
birleder  han  alltifrån  Appii  Claudii  tid.  8käl  finnas  både  för 
och     mot  riktigheten  af  denna  hans  uppgift ;   men  visst  är,  at( 


Digitized  by 


Google 


90 

icke  blott  trottoarerna  voro  yngre,  utan  att  äfven  hela  den  8tr&ek- 
ning  af  vägen,  som  gick  öfver  Pontinska  träsken,  blef  nybyggd 
under  kejsar  Trajanus.  Pontinska  träsken,  denna  det  sköna 
Latiums  förödande  styggelse,  existerade  icke  i  landets  äldsta 
tid.  Det  gebit,  som  de  innefatta,  var  enligt  de  gamles  be- 
rättelse ett  fruktbart  land  med  23  städer  och  byar,  då  floderna 
Nymphaeus,  Amasenus  och  Ufens,  hvilkas  bäddar  saknade  er- 
forderligt djup  och  isynnerhet  all  förstoring  af  djupet  vid  de- 
ras närmande  till  hafvet,  uppsvällda  af  vattenflöden  ifrån  ber- 
gen, begynte  öfv^ersvämma  landet  och  småningom  förvandlade 
det  till  ett  vattendränkt  moras.  Appius  Claudius  hade  i  dett^ 
sumpiga  land  ledt  vägen  under  många  omvägar  och  krokau', 
bestämda  af  terrängens  beskaflenhct,  till  Terracina,  der  moraset 
slutar.  Caesar  hade  sedermera  öfver  moraset  låtit  gr&fva  en 
kanal,  som  var  ett  väsendtligt  medel  till  dess  uttorkande,  odi 
hvilken  resande  hellre  synes  hafva  begagnat  än  den  i  långa 
bugter  framslingi*ande  Appiska  vägen.  Trajanus  tillgjorde  myc- 
ket fbr  träskets  uttorkande,  hvarpå  redan  M.  Gomelius  Ce- 
thegus,  konsul  år  160  f.  Chr.  f.,  samt  sedermera  Caesar  och 
Augustus  hade  arbetat,  och  ft^rstnämnde  kejsare  gaf  åt  via 
Appia  en  ny  riktning.  Af  gammalt  lopp  den  nästan  snörrätt 
från  Rom  till  trakten  af  Suessa  Pometia,  der  moraset  vidtog, 
och  Trajanus  lät  fortsätta  den  i  rak  linie  till  Terracina,  h var- 
vid den  sumpiga  marken  fylldes  och  höjdes  till  samma  nivå  med 
vägen  bortom  Suessa,  samt  präktiga  broar  uppfc^rdes,  der 
vattendrag  eljest  skulle  förorsakat  en  afvikelse  från  den  raka 
kosan.  Från  Capua  hade  Appiska  vägen  icke  samma  dyrbara 
konstruktion  som  från  Rom  dit.  Den  nuvarande  landsvägen 
mellan  Rom  och  Neapel  går  till  en  stor  del  i  samma  direktion 
som  den  fordna  Appiska ,  och  ännu  återstå  på  sina  ställen  lem- 
ningar  af  denna  Romerska  väg,  hvilka  icke  motsäga  hvad  Pro- 
copius  berättar  om  dess  byggnadssätt.  Högst  märkvärdiga  firo 
vägens  höga  snbstruktioner  af  qvadersten ,  till  hvilka  jag  snart 
skall  återkomma.  Den  öfra  stenläggningen  är  af  basalt;  trot- 
toarerna bestå  af  tuflfsten.  Dessa  lemningar  finnas  qvar  i  trak- 
ter, dit  Trajanus  veterligen  icke  sträckte  sina  förbättringar,  och 
der    framrulla    således    vagnarne    ännu    öfver  stenar,    som  kan- 


Digitized  by 


Google 


91 

båada  för  mera  än  2IV2  århundraden  sedan  (räknadt  från 
Appii  tid)  nedlades  på  dessa  platser. 

Redan  före  2:dra  Pnniska  kriget,  men  isynnerhet  efter 
desamma  byggdes  i  Italien  flera  andra  stora  cbausséer,  som 
med  hnfVndstaden  förenade  Italiens  öfriga  största  st&der  och 
utgrenade  sig  i  biyägar.  Af  dessa  cbausséer  må  nämnas  tvenne 
de  förnämsta  i  nordlig  riktning:  tria  Fiammia,  som  lopp  till 
Ariminum  (det  nuvarande  Rimini)  och  derifrån  under  namn  af 
via  AtmiHa  fortgick  i  cisalpinska  Gallien  utmed  Adriatiska  haf- 
vet  till  Aqvileja  i  norr  om  detta  haf ,  och  via  Aureiia,  som  ut- 
med kusten  af  Etrurien  gick  till  Oenua  samt  derifrån  till  Are- 
late  (det  nuvarande  Arles)  i  det  transalpinska  Gallien.  Ty  väg- 
anläggningar  företogos  redan  under  republikanska  tiden  äfven  i 
provinserna,  såsom  t.  ex.  via  Appia,  afbruten  genom  Adriati- 
ska hafvet,  derpå  erhöll  ett  slags  fortsättning  i  via  Egnatia. 
Från  Brundisium  ställdes  nemligen  sjöresan  vanligast  nordligt 
till  Dyrrhachium  i  Grekiska  Ill3Tien  vid  nämnda  haf,  hvilken 
korta  fUrd  kunde  tillryggaläggas  på  mindre  än  en  dag,  stundom 
Ifiren  till  det  närmare,  sydligare  Apollonia,  och  från  begge 
dessa  Grekiska  orter  utgick  i  tvenne  snart  förenade  armar  via 
Egnatia  tiU  Macedonien  och  Thracien  intill  utloppet  af  floden 
Hebms  (nu  Marizza)  i  Arkipelagen,  en  väg,  som  har  sin  märk- 
värdighet äfven  som  en  anlitad  handelsväg  emellan  Adriatiska 
oeh  Svarta  hafven.  Men  den  republikanska  tidens  vägbyggna- 
der i  provinserna  voro  få  och  obetydliga  i  jemförelse  med  kejsar- 
tidens, hvilken  äfven  i  Italien  tillade  mycket  nytt  samt  förbätt- 
rade och  fullkomnade  gammalt.  Augustus  gjorde  början,  och 
bans  exempel  följdes  isynnerhet  af  de  bästa  bland  hans  efter- 
trädare. Präktiga  cbausséer  anlades  i  Spanien  och  Gallien ,  och 
aOa  det  ofantliga  rikets  länder  —  mera  dock  Occidenten  än 
Orienten,  om  hvars  Romerska  vägar  man  åtminstone  har  en 
mindre  kännedom  —  genomkorsades  af  de  stora  stråkvägar, 
Inrilkas  anläggningssätt  jag  nu  vill  beskrifva,  i  det  att  jag  här- 
vid naturligtvis  framlägger  andras  resultater,  utan  att  i  någon 
mån  för  egen  del  hafva  utredt  hithörande  frågor. 

Redan  år  123  f.  Chr.  f.  eller  följande  året  stadgades  i  en 
lag,  som    Gajns    Gracchus  såsom  folktribun  lät  stifta  angåonde 


Digitized  by 


Google 


92 

pttUika  fttgan  byggande,  att  deaga  vägar  börda  löpa  i  eo  rak 
linie   med  nndanrödjande  af  mötande  hinder.     Denna  grvndsstB 
nijdes  i  allmSnhet  sedermera  och  redan  fönit.    Och  man  åsyf- 
tade icke  blott,  att  Tägea  skalle  framgå  i  en  rak  riktning   fo- 
ntän  andra  böjningar  åt  sidorna,  in   det  olika  Ifiget  af  orter, 
som  voro  föremål  för  en  och  samma  väg,  föranledde,  ntan  äf- 
ven  att  ^n,  så  vidt  möjligt,  skulle  bibehålla  samma  nivå.  Vår 
tids  jemvägar   torde  i  dessa  afiseenden  icke  mycket  öfvertrftfis 
de  Romerska  landsvägar,  som  anlades  med  största  omsorg.  Maa 
ffMde  nemligen  och  höjde  den  del  af  en  dal  eller  låglåndt  trakt, 
der  vftgen  skulle  gå  fram,  genomgråfde  hC^der,  bortiiögg  klip- 
por och  genombröt  bei^  *),  då  ett  vattendrag  framflöt  invid  ber- 
geft  och  vägens  anläggande  öfver  berget  förekom  dess  krökande 
i  annan  direktion,  samt  byggde  broar  öfver  strömmar  ochbråd- 
djnp.    Icke   allenast   bestämda  uppgifter  härom,  särdeles  i  in- 
skriptioner, som  uppsattes  till  åminnelse  deraf ,  utan  äfven  qvar- 
Btående  anläggningar  bevittna,  att  förhållandet  var  sådant     Så 
t.  ex.  finnes  icke  långt  från  Fossombrone  i  Romagma,  vid  byn 
Furio,   en   vägsträcka,    1,000  fot  lång,   som  är  huggen  g«iom 
ett  berg  bredvid  den  förbtiy tände  floden  Metauro,  odi  em  in- 
skrift tillkännager,   att  Vespasianus   lät  genombryta  detta  b&tg 
för  att  åt  den  omnämnda  via  Flaminia  förskaflb  en  ändamåls- 
enlig riktning.     (Jngef^  dnbbelt  längre  är  den  höga  och  breda 
tunnel   vid   Neapel,    som   är  bekant   under   namnet  Pot^ppos 
grotta.     Den  genomskär  en  bergsudde  emellan  Nei^  och  Poi- 
zuoti   och   öppnades   på   Augusti  tid.    £n  Fransk  fornforsiutfe 
Bergier,    som   i    17:de  seklet  utgaf  ett  af  de   vigtigasle  verk 
man   har  om   de  Rcmierska  vägame,   grundadt   på   om£sttande 
forskningar,  anför  exempel  d^på,  att  till  och  med  i  nejder,  hvil- 
kas   natur   åtminstone   numera   hvarkea  genom  sumpighet  eller 
ojemnhet   röjer   en    anledning  till  markens  hivande  för  anlägg- 
ning af  väg,  likväl  konstgjorda  vallar  finnas,  hvilkas  rygg  bu- 
rit  Romerska   landsvägar.     Nära  Rheims  och  annorstädes  i  det 

.  *;  Till  att  bryta  sten  hade  man.  utom  dertill  egnade  jernredskap» 
äfven  det  medlet,  att  man  med  eld  uppglödgade  en  klipphäll  och  derpå 
begjöt  den  med  ättika,  hvarefler  ätminslone  vissa  sfenarter  kunde  lättare 
?önderstötas. 


Digitized  by 


Google 


fordna  G«lMa  Belgica  aaMffiMleB  sådant  isyiuierbet.  Bergier 
mitte  fbere  djl&a  åsar,  hvilka  höjde  sig  10,  15  till  20  foé  öf- 
Ter  den  omgifvaBde  trakten  oeh  fort^^igo  oafbmtet  5  å  6  Himmb. 
Åäigten  med  dessa  valkrs  bUdande  var  dela  ait  YidkåUa  åan 
mi  fbr  Tågen,  som  denna  från  början  hade  erhållit,  dels  att 
n^^aia  en  fördelaktig  militftrisk  position  åt  en  på  en  sådaa 
?if  framtågande  krigsstyrka,  dels  att  förekomma  yattensamlin* 
gar  på  vågen;  (6t  hvilken  sistnämnda  orsaks  sknii  Tigeas  hö- 
jande i  någon  mån  öfver  den  kringliggande  marken  var  en  all- 
deles vanfig  sak.  Det  under  kejsartiden  för  en  pnblik  lands¥% 
öiigt  Intrycket  aggar  til&ånnager  detta  tillråokligt. 

Po^^i  Statåns,  som  skrifvit  om  en  af  kepsar  Domitianoa 
uili^  «m  af  Tia  Appia,  som  från  Sinnessa  ledde  till  det  nn- 
vannde  Poosnoli,  och  byars  anläggning  för  natarbinden  skull 
var  fiäcenad  med  stora  svårigheter,  upplyser  dervid  om  det  van- 
Hga  Bittet  för  vigars  upptagande  i  en  trakt  med  Löa  jocdmån. 
Man  finner,  att  den  lösa  jorden  uppgräfdee,  tUl  dess  man  kom 
till  Ittt  botten,  hvarpå  det  toma  rummet  åter  fylldes  med  fasta 
hornen,  o^  sidorna  af  cbausséen  särskildt  byggdes  bmt,  för  att 
bindni  den  att  sätta  sig  åt  någondera  sidan.  Äfven  annonrtidea 
^B  boB  Statius  omnämnas  landsvägames  substruktioner,  och  Ber- 
gier  har  spridt  ljus  öf^er  denna  sak  genom  de  gräiningar  han 
^it^  på  lenndngame  af  flera  Romerska  vägar  i  Frankrike. 
Sabstruktionen  fann  han  bestå  af  flera  olika  lager.  Hans  för- 
^  griåimg  anställdes  på  en  vägruin,  som  förekom  i  en  kloster- 
^i^ird  i  staden  Rheims,  hvilket  ställe  ursprungligen  iokehade 
hdrt  till  Btadttis  område,  utan  varit  landsväg.  SubstruktioBen 
^  der  S  fota  djup.  Det  understa  var  ett  sammanhängande 
^1^  hger  af  kalk  och  sand.  Sedan  föi^de  ett  annat  af  % 
foti  böjd,  som  utgjordes  af  flata  och  breda  stenar,  lagda  på 
hTarandra  och  så  fast  sammanfogade  med  murbruk,  att  de  med 
B^gbet  kunde  åtskiyas.  Det  tredje  lagret,  af  %  fots  Ijoek- 
1^»  bestod  af  runda  stenar,  blandade  med  tegelskärfvor  och 
Sna  Bamt  hoppackade  så  hårdt,  att  man  knappt  var  i  stånd 
^  på  en  timmes  tid  lösgöra  en  mansbörda.  Ett  Qerde  lager, 
^  fot  tjockt,  iimehöU  en  fet  kritartad  sand,  ey est  förekommande 
'  ^irskteii.    Vägens  yta  var  betäckt  med  kisel,   som  fanns  qvar 


Digitized  by 


Google 


94 

till  en  höjd  af  ^/g  fot.  Bergier  undersökte  bland  andra  vägar 
äfven  en,  som  låg  på  en  konstgjord  ås  tjugu  fot  öfeer  landet 
bredvid.  Mera  än  tre  fot  af  denna  höjd  bestod  likaledes  af  fem 
skilda  lager,  men  till  en  del  olika  de  nyss  omtalade  till  be- 
skaffenhet och  fordelning.  Det  undre  af  åsen  (hvarom  Bergier 
ingenting  meddelar)  hade  naturligtvis  icke  någon  omsorgsfull 
sammansättning,  men  de  öfra  lagren  voro  så  mycket  mer  fasta 
och  egnade  att  utestänga  väta. 

Äfven  i  Italien  och  annorstädes  har  man  funnit  chausséer- 
nas  grundvalar  bestå  af  olika  lager,  till  sammansättningen  mer 
eller  mindre  öfverensstämmande  med  de  omtalade  och  vanligen, 
såsom  det  tyckes,  till  antalet  tre.  Högst  intressanta  äro  de 
lemningar,  som  på  flera  ställen  återstå  af  Appiska  vägens  snb- 
struktioner.  Dessa  utgöras  af  sorgfälligt  lagda  murar  af  qvader- 
sten.  Emellan  Albano  och  Ariccia  finnes  på  en  lång  sträcka, 
som  är  qvar  af  via  Appia,  under  vägen  en  hög  och.  vacker 
mur,  som  hade  den  bestämmelsen  att  höja  landsvägen  öfver  en 
dalsänkning,  och  som  underst  delas  af  hvalfbågar,  hvilka  synas 
varit  ämnade  att  lemna  genomlopp  åt  vatten,  som  der  samlade 
sig  ifrån  bergen. 

Den  vanliga  bredden  för  en  Romersk  chaussée  var  enligt 
de  af  Bergier  företagna  jemfx)relser  60  fot  och  omfattade  tre 
afdelningar,  hvarje  af  20  fot.  Midten  af  en  i  sådan  proportion 
indelad  väg  var  något  högre  än  sidorna  och  sluttande  mot  dessa, 
på  det  att  regnvattnet  skulle  rinna  bort.  Men  byggnadssättet 
var  olika.  Tredelad  på  bredden  var  i  allmänhet  alltid  en  stor 
stråkväg,  men  den  mellersta  delen  stundom  mycket  bredare  än 
hvardera  af  de  andra,  som  då  endast  utgjorde  trottoarer  och 
voro  anbragta  något  högre  än  midten.  I  detta  fall  var  vägen 
sannolikt  alltid  helt  och  hållet  stenlagd,  och  trottoiurema  genom- 
skuros då,  såsom  på  Appiska  vägen,  af  smala  rännor  f5r  vatt- 
nets bortflytande.  Emellertid  var  stenläggning  på  de  stora  Ro- 
merska vägame  dock  tvifvelsutan  sällsyntare,  än  att  de  betäck- 
tes med  kisel  eller  med  grof  sand,  som  sammanstampades  med 
kalk  för  att  bilda  en  fast  massa.  Stenläggningen  bestod  dels  at 
släthuggen ,  dels  och  oftare  af  naturligt  formad  sten.  Blutligeu 
förekom    äfven    det,    att   midten   af  vägen  ensam   var   stenlagd 


Digitized  by 


Google 


95 

hvarvid  den  tjenade  till  trottoar  och  var  upphöjd  öfver  de  breda 
sidoafdelningarne. 

Broar  byggdes  dels  af  sten  dels  af  träd  dels  af  hvardera 
materialet  tillika.  De  äldsta  ledde  öfv^er  Tibern  i  och  vid  Rom» 
och  alla,  på  hvilka  man  der  ännn  färdas»  härstamma  Mn  Ro- 
martiden, ehnm  de  sedermera  undergått  större  eller  mindre  för- 
ändringar. Den  fordna  pons  Aeiius,  nu  ponte  di  San  Angeio, 
hvilken  ledde  till  Hadriani  mausolé  (som  nu  är  förvandlad  till 
chadell  och  statsfkngelse),  är  den  präktigaste.  I  Rimini  finnes 
från  Augusti  tid  en  fullkomligt  bibehållen  bro  af  hvit  marmor, 
hvilken  sammanband  den  omtalade  via  Flaminia  med  dess  nord- 
liga fortsättning  via  Aemilia.  Företrädesvis  anmärkningsvärd  är 
äfren  en  bro  nära  Rom  på  vägen  till  det  fordna  Gabii,  anmärk- 
ningsvärd både  för  sin  höga  ålder, — ty  denna  så  kallade  pon/e 
deUa  nona,  som  fortfarande  begagnas,  har  ansetts  härleda  sig 
ända  från  Gaji  Gracchi  tid,  —  och  derföre  att  dess  nio  hvalf- 
bågar  äro  murade  öfver  en  däld,  der  endast  under  den  regniga 
årstiden  bildar  sig  ett  smalt  vattendrag.  På  Pyreneiska  halfön 
beundrar  man  en  majestätisk,  af  Trajanus  uppförd  bro  öfver 
Tajo  i  staden  Alcantara  och  de  imponerande  ruinerna  med  26 
hvalfbågar  af  bron  öfver  Tormes  i  Salamanca,  hvilken  Trajanus 
enligt  en  inskrift  lät  ombygga.  Dess  äldsta  ursprung  är  obe- 
kant Spanien,  Portugal,  Italien,  Frankrike  äga  ännu  andra 
sådana  minnen  från  Romames  tid.  Den  byggnad  af  detta  slag, 
som  de  gamle  sjelfva  synas  mest  beundrat,  var Trajani  kolossala 
bro  öfver  Donau,  hvars  20  stenpelare  enligt  Dio  Cassius  hade,  fun- 
damentet  oberäknadt,  en  höjd  af  150  fot  och  60  fots  tjocklek. 
Dess  plats  sökes  vanligen  vid  Orsova  i  Servien,  der  några  mi- 
ner stå  qvar  i  floden. 

Romaraes  vägbyggnader  voro  värdiga  ett  folk,  som  var 
kaUadt  att  herrska  öfver  verlden.  Militäriskt  och  dynastiskt  var 
hnfvudändamåiet  med  de  stora  chausséema,  hvilka  likt  armar 
utsträcktes  från  Rom  kring  verlden  för  att  omsluta  den.  I  an- 
dra mmmet  kom  omsorgen  om  den  privata  kommunikationen. 
Deijemte  verkade  äfven  en  håg  för  storartade  kraftyttringar, 
såsom  ett  uttryck  af  nationens  karakter  och  af  individers. 
Då    den    republikanska   andan    var    som    ädlast,    älskade    man 


Digitized  by 


Google 


96 

prakt  i  gadarnes  tempel  och  i  ofifenUiga  byggnader»  medan  de 
privata  boningame  ännu  voro  enUa,  och  från  dessa  tider  giek 
i  arf  till  de  sednar«  ett  sMfvande  att  inlägga  för^enst  om  det 
aUmftnna,  att  atmärka  sig  och  vinna  ära  genom  publika  bygg^ 
nadsföretag.  Derföre  utgöra  så  väl  väganläggningames  som  an- 
dra offentliga  by^nadera  lemningar  äfven  då,  när  dessa  Terk 
omedelbart  bestämts  af  någon  vansinnig  despots.  vi\ja,  likviU  eo 
Tördnadsbjndande  påminnelse  om  Boms  allmänanda  oeh  en  reflex 
af  dess  glansfulla  storhet.  Republikens  censorer  tillhörde  det 
egentligen,  och  under  dem  »dil^me,  att  sörja  för  vägbyggnader 
i  Italien,  likasom  i  staden  Rom,  och  dessa  embetsmän  täfladehäri 
med  hvarandra.  I  provinserna  bestämdes  dessa  företag  af  pro- 
vinsens ståthållare.  Äfven  ifrade  några  folktribuner  för  denna 
angelägenhet,  som  beredde  de  fattiga  medborgame  tiHfilUe  till 
förtjenst,  och  genom  Gbyus  Oracchus  tillkommo  egna  embetsmän 
för  omsorgen  om  nya  vägars  anläggande  och  de  gamlas  vidmakt- 
hållande, de  så  kallade  curtUores  vica^im,  ett  embete,  som  un- 
der repnblikanska  perioden  förekom  tidtals  som  ett  extraordinärt, 
men  från  Åugnsti  regering  var  ett  beständigt,  i  det  att  kejsa- 
ren likväl  i  högsta  instansen  var  curatar  piarwn,  hvUken  titel 
Aug^ustus  upptog  bland  dem  han  tillegnade  sig.  Kostnaden  för 
de  stora  chausséemas  nybyggnad  ålåg  egentligen  statskassan, 
doek  att  denna  kostnad  äfven  befinnes  blifvit  fördelad  på  de 
trakter  af  riket,  som  fingo  nytta  af  de  nya  vägame,  hvarjemte 
VMsa  kejsares  liberalitet  anslog  de  nödiga  medlen  ur  fiscusy 
den  privata  kejserliga  skattkammarna.  I  underiiåUet  af  dessa 
chausséer  deltogo  kommunerna,  och  dem  tilQiörde  anläggnings- 
kostnaden för  allmänna  landsvägar  af  mindre  utsträckning,  de 
så  kallade  viae  vicmales.  För  provinserna  var  chausséemas  byg- 
gande icke  någon  tryckande  börda,  ty  om  också  matmalemas 
anskaffande  utan  all  ersättning  tidtals  drabbade  provineiaLea, 
verkställdes  dock  arbetet  der  af  legionsoldateme,  till  hvilkas 
tjensteåligganden  vägbyggnad  hörde. 

Jag  slutar  detta  anförande  om  vägame  med  att  påminna  om 
den  mycket  allmänna  vackra  Romarseden  att  invid  desamma  rena 
de  aflidnes  grafvar,  likasom  man  i  Italien  äfven  gema  helt  nära 
dem  valde  platsen  för  tempel,  villor  och  andra  byggnader,  hvilka 


Digitized  by 


Google 


i)7 

Hfvååe  oeh  förskdaade  utsi^teD.  Pl  trottonrerna  (cr^pi^ms) 
voFo  ofta  inrftltade  hvilooäten  för  raadrare.  Mil»teiitr  med  in- 
akrifl^  förekommo  efter  ^s^  af  en  Svensk  «U. 

Af  kanaler  till  befordrande  af  kommunikationen  har  jag 
offlDlmnt  en.  De  fleeta  arbeten  af  de^  slag  fdretogos  i  Gal- 
lien. DomitiDB  Corbolo,  en  man  som  nnder  Olandii  oek  Ne- 
roe  r^eringar  spelade  en  stor  roll,  använde  på  dw  förres  tid 
en  sysfilolös  armé  till  att  gråAra  en  kanal  emellan  Rhen  och 
Mais.  Den  ftr  läi^esedan  försvunnen.  Oeh  äfvenså  hafva  de 
fi^råBdringar,  som  lokaliteterna  undergått,  utplånat  spåren  af 
den  kanal,  0om  tidigare,  under  Augusti  principat,  Dmsus  ]-' 
snl&gga  på  högra  Bhenstranden,  och  som  sammanband  Rh^  med 
Zuider  Zee.  Oe  Romerska  kanalgråftiingame  vid  Rhones  utlopp 
existera  icke  heller  mera.  Det  ftVrnåmsta  arbete  af  denna  art 
vir  för  öfrigt  restitutionen  af  en  äldre  kanal  i  Egypten  emellan 
Nilen  odi  Röda  hafvet,  hvaraf  förtjensten  tillhörde  Triyanus. 
Romame  älskade  i  allmänhet  icke  att  röra  sig  på  vattnet  oeh 
Toro  ing^a  genom  handelsföretag  utmärkt  nation.  Derföre  voro 
de  kaaalgräfoingar,  som  tjenade  kommunikationen,  jemförelsevis 
lä  oeh  obetydliga.  Romames  storartade  aqni»ducter  och  kloa- 
ker höra  ej  till  mitt  ämne. 

Det  kan  betraktas  som  en  sjelffallen  aak,  ehuru  bestämda 
onderrättelser  derom  saknas,  att  någon  ordnad  skeppskommuni- 
kation underhölls  emellan  sådana  orter  som  Brundisium  och 
Djrrhachium.  Men  säkert  är  äfven  (ty  ett  ställe  hos  Taeifas 
bevisar  icke  motsatsen),  att  de  fartyg,  som  hade  till  sin  bestäm- 
melse att  föra  privata  resande  emellan  sådana  ställen,  voro  en 
helt  och  hållet  privat  inrättning.  Staten  gjorde  icke  någonting, 
itom  genom  väg-  och  kanalanläggningar,  för  att  befordra  så- 
dana personers  resor,  hvarken  till  lands  eller  vatten.  Kejsar- 
tidens postinrättning,  till  h vilken  jag  straxt  skall  komma,  gällde 
tesande  och  budsbq;)  i  statens  ^enst.  Att  privata  diligenser  till 
lands  för^Lommo,  finner  »an  vkQ  heller.  Omständigheter  ver- 
kade, att  den  klassiska  forntiden  l\jelpte  sig  annorlunda  på  re- 
sor. Främst  gästvänskapen,  hvilken  just  ledde  sin  appkomst 
från  behofvet  af  understöd  för  resande.  Denna  urgamla  insti- 
tution, ursprunglig  i  Italien,  likasom  i  Orekland  och  annorstä- 

7 


Digitized  by 


Google 


98 

des,    förband    gästvänner  icke  blott  att  herbergera,    utan  äfven 
att  för  öfrigt  Yerksamt  nnderstdda  hvarandra.    Och  enligt  forn- 
tidens   allmänna   åsigt  betraktades  icke  de  tjenster,  som  en  re- 
sande gästvän  emottog,  såsom  i  någon  mån  tryckande  och  for- 
ödmjukande   för   honom,    utan    såsom    en  oviikorlig,    en    helig 
rättighet.    Romerska  juristers  rättsbestämningar  ställde  pligtema 
mot    gästvänner   efter   dem  mot  föräldrar  och  efter  pligter  mot 
myndlingar,    dels    före    dels  efter  skyldigheterna  mot  klienter  i 
detta  ords  äldre  Romerska  betydelse,  men  enhälligt  öfver  pligter 
mot   andra  blodsfränder  än  föräldrar.     Det  var  vidare  ett  van- 
ligt   förhållande,    att   hela    samhällen   ingingo  gästvänskap  med 
utmärkte  Romare,  hvilka  då  tillika  blefvo  denna  stads  eller  detta 
folks  patroner.     Dessutom  fanns  ännu  annat,    som  lättade  eller 
afhjelpte    svårigheterna   på  resor  för  de  högre  klasserna.     Den 
Romerska   senaten   tillät   sig    att  åt  sina  medlemmar  vid  deras 
resor  utom  Italien  uppdraga  en  så  kallad  ^^M  beskickning"^  {le-- 
galio  Ubera),  som  berättigade  personen  att  åtnjuta  alla  ett  Ro- 
merskt  statsombuds    fördelar  utan   några  offentliga  åligganden. 
Och  till  det  furstliga  lefhadssätt,  som  män  af  rang  och  rikedom 
i  sednare    tider  förde,   hörde  äfven  den  lyx  att  utom  egentliga 
villor    äga    på  flera  ställen  i  Italien  hus  och  byggnader  f([)r  aU 
der    taga    in    på   resor,   hvarvid   vänner   begagnade  hvarandras 
mansianes. 

Stora  hoteller  för  resande  kände  man  ej.  Värdshus  funnes 
öfverallt,  men  de  voro  allmänt  af  sämre  slag.  På  resor  f^da- 
des  man  med  egna  hästar  och  mulåsnor,  och  på  längre  färder 
fingo  derföre  de  mindre  bemedlade  hjelpa  s^,  så  godt  de  kunde. 
Att  på  stora  stråkvägar  den  enskilda  företagsamheten  ställde 
sig  till  resandes  tjenst  med  transportmedel,  är  dock  högst  sanno- 
likt, och  detta  finnes  bevittnadt,  hvad  angår  den  förut  om- 
nämnda kanalen  i  Pontanska  träsken.  Men  man  vet  icke  något 
om  reglerade  diligens-inrättningar  till  lands  förrän  under  k^- 
same  för  statsbehof.  —  Budskap  i  statsärender  affärdades  hos 
Romame  i  början  genom  extraordinära  kurirer,  likasom  Grek- 
lands samhällen  för  utomordentliga  budskickningar  använde  aina 
för  sådant  ändamål  inöfvade  löpare,  ijnBQoåQOiwv.  För  privat 
korrespondens    anlitade    man  tillfälliga  lägenheter,  hvarjemte  de 


Digitized  by 


Google 


w 

förnäma  och  rika  i  Rom  ftfven  hade  egna  iabeiiarii,  slafvarsom 
förde  bref  från  en  ort,  en  stad,  ett  land  till  ett  annat.  Men 
oberäknade  maktens  och  förmögenhetens  särskilda  befordrings- 
medel  af  den  privata  bref-  och  persontransporten,  var  saken  af 
gammalt  väsendtligen  ställd  på  gästvänskapens  för  de  moderna 
eiviliserade  folken  obekanta  sköna  lagars  kraft. 

Jag  går  na  att  i  största  korthet  anföra  de  allmänna  dra- 
gen af  kejsartidens  postväsende.  £n  reglerad  kurirpost  för 
regeringens  behof  hade  existerat  i  den  gamla  Persiska  monarkin 
odi  måhända  åfven  annorstädes  i  Orienten.  I  Romerska  staten 
införde  Angnstos  en  ständig  kurirpost  för  rapporter  och  re- 
akripter.  Först  fördelades  utmed  de  stora  stråkvägame  statio- 
Ber  för  löpare,  hvilka  aflöste  hvarandra;  sedan  inrättades  ri- 
dande och  åkande  kurirer,  som  förde  skrifvelsen  ända  fram  ciU 
dess  bestänunelseort.  Snart  och,  såsom  det  synes,  redan  under 
Angustus  utvidgades  denna  inrättning,  så  att  den  omfattade 
icke  blott  brefpost  genom  kurirer,  utan  äfven  persontransport. 
Tn^us  torde  hafira  förbättrat  postväsendet.  Ett  antal  kejser- 
liga konstitutioner  af  Constantinus ,  Julianus  och  flere  andra 
»ednare  imperatorer,  hvilka  innehålla  speciella  föreskrifter  eUer 
äro  riktade  emot  förefallna  oordningar,  låta  dervid  finna ,  att  postin- 
rättningen sträckte  sig  öf^er  hela  Romerska  riket,  så  att  en  or- 
dinarie postgång  rörde  sig  på  de  stora  chausséema,  der  såväl 
stationer  för  ombyten  af  dragare,  muiationes,  som  ställen  till 
nattqvarter,  mansiones^  voro  anordnade,  hvarjemte  en  extrapost , 
i  fan  af  behof,  kunde  åstadkommas  på  de  mindre  vägame. 
Förhållandet  var  dock  icke  sådant,  att  den  ordinarie  posten 
flkolle  afgått  på  vissa  fastställda  tider,  utan  det  var  en  obestämd 
karirpost,  men  med  beständiga  anstalter  för  dess  framförd,  och 
tilfika  förekom  en  daglig  transportering  af  resande,  hvarvid  lik- 
väl det  antal  af  hästar  och  andra  dragare,  som  för  hvarje  dag 
borde  stå  till  förfogande  på  stationerna,  var  inskränkt  till  ett 
visst  mått.  Hvarken  bref-  eller  persontransporten  var  inrättad 
för  privat  rakning,  utan  h vardera  för  statens.  Dock  finner  man, 
ttt  brefkurireme  plägade  på  eget  bevåg  emot  betalning  med- 
taga privata  skrifvelser,  hvilket  egentligen  var  ett  missbruk,  och 
stt  jemväl  sådana  personer,  som  icke  stodo  i  statens  tjenst  eller 


Digitized  by 


Google 


100 

reste  i  dess  ärender»  ofta  genom  särskild  välvilja  undfingo  de 
förpassningar,  hvilkas  nppvisande  på  stationerna  erfordrades  till 
eriiållande  af  skjuts.  Men  de  omnämnda  kejserliga  brefv^en  näpsa 
begångna  missbrak  i  sistnämnda  afseende»  oeb  detta  med  skäl. 
Ty  bela  inrättningen  led  af  det  väsendtliga  fel,  att  för  skjutsen 
något  slags  ersättning  aldrig  erlades  åt  kommunerna,  som  be- 
kostade den.  En  talrik  personal,  som  var  anställd  för  post- 
väsendet ,  aflönades  ur  statskassan ,  men  skjutsen  bestreds  af  de 
nejder,  genom  hvilka  posten  framgick,  i  hvilket  förbållande blott 
en  och  annan  kejsares  frikostighet  att  låta  utgifterna  för  skjut- 
sens underhåll  i  ett  visst  land  eller  i  allmänhet  utgå  ur  den 
kejserliga  fiscus  gjorde  korta  afbrott.  I  cursus  pubHcus  ingidr 
äfiren  ett  annat  slag  af  skjuts,  nemligen  fortskaffandet  af  tungs 
varor  för  statens  räkning,  t.  ex.  förnödenheter  för  arméerna. 
Allt  detta,  men  isynnerhet  de  missbruk  till  privat  fördel,  hvilks 
icke  kunde  afstyras,  betungade  i  högsta  grad  kejsarens  under- 
såter.  TiU  förekommande  af  oordningar  utsändes  fåfängt  rese- 
fiskaler,  eller  inskränktes  förgäfves  provinsståthållames  rätt  att 
utfilrda  förpassningar. 

Dessa  förpassningar  —  diplomata,  evectiones,  tractoriae 
—  voro  de  enda  resepass,  som  någonsin  voro  i  bruk  hos  Ro- 
mame  i  fredstid.  Blott  der  krig  fördes,  kunde  pass  komma  i 
fråga  för  obehindrad  resa. 


Digitized  by 


Google 


101 


Beekrifiimg  af  en  kraterfarmig  fördjupning  å  Sand- 
åsen vid  Tammerfors.  —  Af  Nils  Nokdbnbkiöld. 

(Meddeladt  d.  1  Okt.   1859.) 

Det  är  en  känd  sak,  att  å  de  stora  sandfklten  som,  be- 
tAcka  eo  dd  af  Wiborgs  län,  finnes  en  mängd  större  och  min- 
dre kraterformiga  för^lnpnlngar,  som  ofta  i  botten  hafva  ett 
Ufcet  träsk  eller  ett  kärr  och  sälkn  äro  alldeles  tomma.  £ndast 
andantagsvis  finnes  ett  utlopp  för  vattnet,  men  yattenh(yden  i 
trftsken  tyckes  ändå  vara  densamma,  ehvad  något  synligt  utlopp 
finnes  eller  ej.  På  vägen  emellan  Rnokolaks  och  Hiitola  finnes 
en  mängd  sådana  kratrar,  isynnerhet  en  vid  Umes  af  ovanlig 
storlek.  SkuUe  man  på  en  stor  höjd  öf?er  jordytan  kunna  på 
en  gång  Öfveiskåda  större  delen  af  Wiborgs  län,  skulle  det  pre- 
sentera dylika  ringformiga  förcyupningar,  som  dem  man  i  sådan 
mängd  obscarverar  på  månskifvan.  För  de  öfrige  delam^  af 
Finland  äro  sådana  kratrar  ej  heller  främmande,  ehuru  de  mera 
sällan  förekomma. 

Huru  dessa  fördjupningar  uppkommit,  blir  ett  svårt  pro- 
blem att  lösa.  Prof.  S.  Loven  har  framkastat  den  idén,  att  de 
^ulle  härröra  af  stora  ismassor,  som  stadnat  under  sanden, 
hvilka,  sedan  de  småningom  nedsmält,  orsakat  sandens  instörtande. 
—  Om  man  med  MuncmsoN  antar,  att  icke  glacierer  utan  fly- 
tande ismassor  strukit  öfver  hela  norden  och  medfört  de  stenar 
odi  grus,  som  fårat  och  slipat  våra  berg,  så  skulle  väl  en  så- 
dan ft^rklaringsgrund  vara  möjlig;  jag  utber  mig  dock  få  visa 
att  fenomenet  åtminstone  någongång  kan  härröra  af  en  annan 
orsak. 

Under  ett  vistande  denna  sommar  af  några  veckor  i 
Tammerfors  var  jag  nemligen,  genom  Herr  Brukspatron  Not- 
BCCKS  benägna  meddelande,  i  tillfälle  att  observera  en  ^  långt 
derifrån  befintlig  rätt  vacker  krater  och  studera  orsaken  till  dess 
bildning.  —  Tammerfors  stad  ligger  vid  utloppet  af  Näsijärvi 
sjö  på  en  sandås  som  sträcker  sig  f^ån  NV  till  SO.   Vester  om 


Digitized  by 


Google 


J02 

Tammerfors,  på  5  å  6  versts  afstånd  från  staden,  är  åsen  myc- 
ket smal  oeh  afetåndet  emellan  NäsyArvi  och  den  nedanföre 
liggande  sjön  Pyhi^årvi,  oaktadt  de  tillandningar  som  skedt, 
obetydligt.  Uär  befinnes  den  nu  ifrågavarande  utmärkt  vackra 
kraterformiga  fördjupningen  på  norra  sidan  om  åsens  stOrsta 
höjd.  Hosgående  skizz  torde  närmare  belysa,  hvad  jag  rörande 
detta  intressanta  ställe  i  det  följande  har  att  anfbra.  (Se  planchen). 

Kratern  (d)  är  omkring  30  fot  djup,  från  dess  sidor  är 
all  sanden  bortsköljd  och  består  nu  endast  af  små  rundade 
stenar.  Vid  foten  af  sandåsen  på  södra  sidan  om  kratern  åt 
Pyhäjärvi  till  vid  (g)  befinner  sig  en  mängd  källor,  som  föra  så 
mycket  vatten,  att  en  qvarn  mycket  väl  dermed  kunde  sättas  i 
gång;  källomas  brusande  hörs  redan  ett  stycke  väg  innan  man 
kommer  till  stället  der  de  framspringa.  Den  omständigheten, 
som  Herr  Notbeck  anmärkte,  att  kratern  ligger  emellan  kftllome 
och  den  60  fot  högre  liggande  Näsijärvi  sjö.  visar  tydligen  att 
kraterns  bildning  dermed  sammanhänger.  En  liten  vid  (TV  inom 
den  gamla  befintlig  ytterligare  kraterbildning  hade  uppstått  så 
nyss,  att  stenarne  uti  den  ännu  ej  voro  klädda  med  mossa.  Den 
tyckes  visa,  att  sandens  undergräfning  ännu  fortgår;  möjligen 
hade  fördjupningen  bildats  under  den  hastiga  snösmältningen 
denna  vår  eller  ock  emedan  det  i  Näsijärvi  detta  år  var  så 
högt  vatten. 

Emellan  åsen  oeh  Pyhäjärvi  ligger  en  låglänt  kärrmark 
(h)  med  djup  svart  mylla,  hvilken  man  höll  på  att  odla;  skulle 
denna  kärrmark  sträcka  sig  under  åsen,  samt  före  eller  vid  det 
åsbildningen  skedde  en  större  mängd  dyjord  sammanhopat  sig 
under  det  ställe  der  kratern  nu  befinnes,  vore  förhållandet  lätt 
förklaradt  derigenom,  att  dyjorden  småningom  af  vattnet  blifvit 
upplöst  och  bortsopad,  och  på  så  sätt  genom  sandens  infallande 
orsakat  kraterns  bildning.  Genom  det  vatten,  som  hvaije  årin- 
faller  i  kratern  har  ytterligare  all  fin  sand  blifvit  bortförd,  så 
att  numera  endast  grofsand  och  rullstenar  återstå.  Anmärkas 
bör  likväl,  att  det  från  källsprången  nu  utrinnande  vattnet  är 
fnllkomligen  klart  och  icke  tyckes  innehålla  någon  humus. 

Det  vore  en  möjlighet  att,  liksom  den  nu  beskriftia. 
lilla  kraterformiga  fördjupningar,  som  förekomma  hos  oss,  kunde 


Digitized  by 


Google 


103 

förklaras  deraf,  att  i  de  trakter,  der  Bådana  finnas,  någon  tjockare 
massa  af  dy,  jäslera  eller  annan  lösjord  legat  pä  betydligt  djup 
änder  sanden ,  hvilken  i  tidens  längd  blifvit  af  vatten  bortsopad  , 
hTarigenom  sandgräset  småningom  infallit.  Ehuru  litet  jag  i 
detta  afseende  varit  i  tillflQle  att  observera,  framkastar  jag  min 
tanke  härom  i  den  Öfvertygelse,  att  andra  observatörer  ej  torde 
underlåta  att  rätta,  hvad  af  mig  oriktigt  blifvit  uppfattadt. 

I  sammanhang  härmed  bör  jag  nämna  att  Wangexhexh 
VON  QwAUSK  redan  år  1849  uti  Bulletin  de  la  Societé  Imperial 
des  Natoralistes  de  Moseou  afritade  och  beskref  en  liten  på  god- 
set Sall  på  Oesel  befintlig  krater,  hvilken  han  i  tillägg  till  samma 
afhandling  år  1850  anser  härröra  af  en  explosions  vulkan ,  eme- 
dan ej  något  spår  af  lava  eller  vulkaniska  bergarter  finnas  kringom 
kratern.  Jag  vill  dock  påminna  mig,  att  man  sednare  funnit 
åtskilliga  sådana  i  Liffland  och  att  man  numera  anser  dem  här- 
röra deraf,  att  den  öfra  hårdare  skorpan  blifvit  undergräfd  af 
vatten  och  infallit.  Troligen  torde  dessa  f()rdjupningar  befinnas 
analogm  med  dem  hos  oss. 


Digitized  by 


Google 


104 


Om  luftfiltrering  och  generatio  spontanea. 

(Meddeladt  d.  5  Mars  1660.) 

Atmoaferiskii   luftens   yerksamhet  yid  de  kemiskji  proeet- 
serna  har  visserligen  blifvit  noga  studerad  och  synes  vara  åfven 
i  sina  detaljer  någorlunda  fullständigt  utredd.    leke  dan  mindre 
ges  det  dock  yissa  processer,   som  uppenbarligen  ittrsiggå  under 
luftens   inflytande   och   i  afseende  å  f)5rioppet  och  reBultatema 
ttro   ganska   väl   utredda,   men   till  sitt  ursprung  eller  kemiska 
grundorsaker   höljda   i   ett   visst   mystiskt   dunkd.    Jftstkulor- 
nas  uppkomst  eller  vextlimmets  organisering  till  jåstceller,  deras 
fbrmåga   att    åstadkomma  sockrets  sönderfallande  i  kolsyra  och 
alkohol,  möggelbildningen.  på  ytan  af  vextsafter,   och  andra  vid 
de   organiska   ftmnenas  s.  k.  frivilliga  sönderdelning  inträdande 
företeelser  komma  härvid  främst  i  fråga.    Vid  aikoholjäaaingen 
förvandlar  sig  det  qväfhaltiga  ämnet  i  vätskan  genom  upptagande 
af  syre  till  ett  ferment  —  jäst  —  och  denna  åstadkonmier  ge- 
nom katalytisk  kraft  socker  atomernas  söndersprängning  i  kol- 
syra  och    alkohol.     Men  så  länge  den  katal3rtiska  kraften  sjelf 
ifrån    kenusk    synpunkt   är  en  ofSrklarig  gåta,   har  man  genom 
denna  af  Berzelius  uppställda  jäsningsteori  väl  fått  ett  namn, 
men   ej  en  förklaring  på  fenomenet.     Icke  stort  bättre  f^rhäller 
det    sig    med   den  redan  af  Stahl  uttalade,  af  Libbig  sednare 
åter    upptagna    åsigten,  att    de   i  ständig  sönderdelning  stadda 
jästcellemas  molekulära  röreise  öfverflyttas  på  det  jäsande  äm- 
net,   hvars    atomer  derigenom   komma  ur  jemvigt,  skidas  frän 
hvarandra    och   omgrupperas  till  nya  föreningar.    Inkasten  mot 
en  sådan  teori,  enligt  hvilken  alla  lösningar,  redan  då  de  ska- 
kas med  en  pulverformig  kropp,  som  förorsakar  stötar  emot  de- 
ras   atomer,    borde  kunna  fÖi*sättas  i  jäsning  eller  på  ett  eller 
annat  vis   sönderdelas,  gifva  sig  £yelfva. — Svårigheten  att  ifrån 
Bjelfva  förloppet  och  resultatet  af  processen  härleda  en  antaglig 
förklaring  för  densamma  har  ledt  till  noggrannare  undersökning 
af  dess  första  upphof. 


Digitized  by  VjOOQIC 


105 

OAT-LueeAC  visade  genom  försök  att  luftens  tillträcto  Or  n(kl- 
Tåndigtför  jAsniogenB  bOrfan,  men  ioke  för  dess  vidare  fortgång. 

SCHWANH  ådagalade  år  1837  genom  mycket  noggranna 
undersökningar,  att  hift  som  blifrit  glödgad  -^  passerat  genom 
ett  glödande  rör  —  förlorat  sin  förmåga  att  inleda  jäsning  i  en 
eljest  jäsanda  vätska. 

H.  dOHBöBER  och  v.  DuscH  anställde  1853  försök  med 
filtrerad  hift,  hvaraf  fÖ\jde,  att  hift  som  bllfvit  silad  (filtrerad) 
genom  bomnll  äfven  nndei^ått  samma  förändring  som  genom 
glödgning,  oeh  fött  egenskapen  att  skydda  de  flesta  organiska 
ämnen  för  det  slags  sönderdelningar,  som  de  utsatte  för  ofiltre- 
rad Inft,  lätt  nndei^å. 

Luftens  kennska  sammansättning  oeh  beståndsdelar  förän- 
dras hvarken  genom  glödgning  eller  filtrering,  men  ändå  visar 
glMgad  och  filtrerad  loft  andra  verkningar  än  oglödgad  och 
ofiltrerad.  Är  beständigheten  i  luftens  sammansättning  endast 
skenbar,  beroende  af  ofullständig  kännedom  af  dess  beskaffenhet 
oeh  har  det  s.  k.  ozon  möjligen  någon  del  i  dessa  olika  reak** 
tioner?  Eller  finnas  der  fasta  ämnen,  mikroskopiska  organiska 
varelser,  som  genom  glödgningen  dödas»  genom  flHreringen  demr 
aftkiljas?  Enligt  Schwann  äro  i  luften  frön  af  mikroskopiska 
vexter  uti>redda;  om  dessa  frön  träflk  en  passande  jordmån, 
sådan  en  mängd  qväfhaltiga  ämnen  eii>jiider  dem ,  så  utveckla 
de  sig  till  svampar  eller  infbsorier,  som  sedan  föranleda  jäs-^ 
ning  af  en  sockerlösning  och  andra  dylika  sönderdelningar,  utan 
att  deras  verkningssätt  nännare  kunnat  utredas.  Försöken  med 
filtrerad  luft  leda  ungeför  till  samma  resultat. 

Dessa  försök  anställas  på  f51jande  vis :  Den  lösning  —  t.  ex. 
vM  eller  infusion  på  kött  —  som  man  vill  utsätta  f&r  inverkan  af 
fitrerad  luft,  inslås  i  en  glaskolf;  kolfvra  fSrses  med  en  tätt* 
ihitande  kork,  hvarigenom  tvenne  öppna  rätvinklig^  böjda  glas- 
rör äro  lufttätt  inpassade;  det  ena  röret  förenas  med  ett  20  tum 
Ubgt,  1  tum  vidt  glasrör  fyildt  med  bomull;  det  andra  sam- 
Bumhindes  med  en  sugapparat,  hvarliU  man  lämpligen  kan  an- 
vända en  vanlig  gasometer,  som  för  fSrsöket  fyiles  med  vatten 
oeh  bvurs  öfra  kran  är  medelst  kautschuk  föstad  vid  röret  från 
kolfven.    Profvätskan  i   kolfven  upphettas   till  kokning  och  fåp 


Digitized  by 


Google 


106 

koka  tilLs  alla  ledningsrör  kännas  heta.  Då  vattnet  ifrån  gaso- 
meterns  nedra  kran  långsamt  afrinner,  åstadkommes  en  sakta  lofl- 
ström,  som  passerar  genom  bomnllsröret  i  kolfVen  och  gasome- 
tern. Försöket  fortsattes  i  några  veckor,  hvamnder  gasometera 
fyUes  med  vatten  om  morgon  och  afton  hvaije  dag. 

Men  ehoru  man  på  grand  af  dylika  försök  haft  talande 
skäl  för  det  antagande,  att  i  luften  organiska  varelser  eller  frön 
till  sådana  öfverallt  finnas,  har  dock  ingen  förmått  att  afskilja 
dem  i  sådan  form,  att  de  kemiskt  och  mikroskopiskt  kunnat 
till  sin  natur  närmare  undersökas  och  bestämmas ,  innan  det  all- 
deles nyligen  lyckats  Pasteur  att  genom  användning  af  en  lika 
enkel  som  sinnrik  metod  isolera  de  mikroskopiska  varelser,  hvilka 
vid  luftens  filtrering  qvarstannat  i  bomulln.  I  stället  för  vanlig 
bomull  använder  han  nämligen  bomullskrut.  Detta  preparat,  till 
utseendet  alldeles  lika  bomull,  har,  som  bekant,  den  märkvär- 
diga egenskap  att  upplösas  uti  en  blandning  af  alkohol  och 
eter.  Härigenom  har  det  blifvit  möjligt  att  få  allt  det  stofi, 
som  bomulln  upptagit  ur  luften,  derifrån  afskildt.  Det  har  vi- 
sat sig,  att  detta  stoft  innehåller  frön,  hvilka  frambringa  v^^a- 
bilier  eller  infusionsdjur.  I  lösningar,  hvilka  i  beröring  nied 
glödgad  luft  icke  förändras,  inträda  sönderdelningar  ochmöggd- 
bildningar,  så  snart  dessa  frön,  dem  bomulln  upptagit,  i  dem 
införas:  lösningar,  hvilka  då  de  genom  ett  upprättstående  glas- 
rör kommunicera  med  den  yttre  luften,  lätt  förvandlas  och  f5r- 
skämmas,  bibehåUa  sig  oförändrade,  om  röret  krökes  i  flere 
böjningar,    så   att  inga  frön  i  lösningen  kunna  infalla. 

Genom  dessa  försök,  hvaraf  fortsättning  utlofvas,  harfirå- 
gan  om  de  organiska  ämnenas  frivilliga  sönderfallande  —  ytterst 
till  oorganiska  föreningar  —  och  de  oorganiska  ämnenas  för- 
måga att  ^under  gynsamma  förhållanden''  organisera  sig  och 
begynna  lefva  —  generatio  spontanea  —  kommit  ett  betydligt 
steg  närmare  sin  lösning.  De  många  anmärkningar,  som  iayn- 
nerhet  af  Liebig  blifvit  uttalade  emot  den  teori,  hvilken  i  lef- 
vande  organismers  lifsfunktioner  söker  orsaken  till  det  slags 
kemiska  processer,  hvarom  här  varit  fråga,  synas  komma  att 
genom  dem  förlora  mer  och  mer  i  betydenhet  och  beviskraft. 


Digitized  by 


Google 


107 


Ånber&ttelse  afgif\ren  på  års-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1861. 

Vid  den  öfversigt  mig  åli^er  att  vid  detta  tillftlle  lemna 
ej  mmdre  af  Finska  VetenskapB-Societetens  verkBambet  under 
loppet  af  nu  tilländagående  redogörelseår,  än  af  de  händelser, 
som  pä  denna  yerksamhet  kunnat  ntöfva  något  väsendtligt  in- 
flytande, fästes  uppmärksamheten  i  främsta  rummet  på  åe/a  lika 
oväntade  som  smärtsamma  förlust,  Societeten  tillskyndats  genom 
professor  emeritus,  kanslirådet  Nathaka^  Oebhard  af  Schul- 
TÉHB  den  5  sistl.  Augusti  thnade  frånfäUe.  Denhädangångne,  som 
anda  tiU  sina  sista  tider  verkade  f5r  sin  vetenskap,  var  icke 
blott  en  af  de  män,  hvilka  för  ^ugntre  år  sedan  fattade 
idéen  till  Finska  Vetenskaps-Societetens  stiftelse;  han  utsågs  äf- 
Ten  till  det  nya  sällskapets  fbrste  sekreterare,  i  hvilken  befatt- 
nmg  han  sedermera  under  sjutton  år  oförtrutet  och  med  en  al- 
drig svalnande  värma  vårdade  Societetens  intressen.  Hans  verk- 
Bambet såsom  akademisk  lärare,  embets-  och  vetenskapsman 
kommer  i  afton,  enligt  Societetens  uppdrag,  att  tecknas  af  den 
man,  som  i  det  akademiska  lärareembetet  efterträdt  honom. 

Ännu  en  annan  af  Societetens  stiftare  har  under  sistlidet 
år  bhfnt  Societeten  frånryckt  —  sen  dock  redan  långt  f5mt 
ålder  och  sjuklighet  ryckt  honom  från  alla  vetenskapliga  syssel- 
sättningar —  nemligen  professor  emeritus  doktor  Carl  Reokhold 
Saulbebo,  som  afled  den  18  sistl.  Oktober.  Han  tillhörde  So- 
eietetens  hedersledamöters  antal  sedan  den  7  November  1853. 
En  minnesteckning  öfver  honom  konmier  Societetens  ledamot 
statsrådet  Tömroth  att  i  akterna  meddela. 

Dessutom  hafva  tvenne  af  de  utländska  vetenskapsmän, 
hvilka  Societeten  i  sitt  samfund  såsom  hedersledamöter  upptagit, 
lemnat  det  jordiska;  den  ena  är  professor  emeritus  vid  universi- 


Digitized  by 


Google 


1()8 

tetet  i  Upsaia,  doktor  Iskael  Hwasskr,  invald  till  hedersleda- 
mot den  94  April  1846,  död  den  elfte  sistlidne  Maj;  den  andra 
professor  emeritus  vid  universitetet  i  Heidelberg,  doktor  Frie- 
drich TiEDEiiANN,  invald  den  3  April  1854,  död  den  22  sistl. 
Januari.  —  Må  det  tillåtas  mig  att  några  ögonblick  dröja  vid 
dessa  frejdade  ftrendingars  minne,  helst  den  ene  af  dem  knappt 
kan  kallas  en  firemling  hos  oss.  —  Tiedcmaim,  född  1781  i 
Rassel,  var  professor  i  Boologi,  anatomi  och  fysiologi  vid  uni- 
versitetet i  Landshut  Mn  1805  till  1816,  samt  derefter  i  Hei- 
delberg tiU  1850,  då  han  öfverflyttade  till  Frankfurt  am  Main, 
der  han  tillbringade  sina  återstående  dagar.  Han  var  en  af  sitt 
lands  och  sin  tids  för^enstftillaste  forskare  och  vetenskapsmAn; 
hans  arbeten  åro  talrika  och  omfatta  alla  de  kunskapsgrenar,  i 
hvilka  han  som  universitetslärare  var  anställd.  Bland  hans  så- 
som oöfverträffiiga  ansedda  anatomiska  arbeten  förtjeaar  sArskildt 
ihågkommas  hans  skrift  om  ^Negerns  hjema  jen^rd  medEuro- 
péens^,  deri  han  lemaade  humaniteten  ett  kraftigt  vapen  i  hand 
till  negerslafveriets  bekämpande  från  naturvetenskaplig  stånd- 
punkt, i  det  han  ådagalade,  att  det  af  egoismen  och  snikenhe- 
ten uppställda  påståendet  om  negerracens  fUlständiga  underläg- 
senhet icke  har  något  stöd  i  anatomiska  eller  andra  naturför- 
hållanden. Hans  fysiologiska  arbeten  grepo  åinpi  in  i  veten- 
skapens utveckling.  Den  tiden  låg  ännu  den  exakta  fysiologin 
i  sin  linda:  den  på  speciela  försök  och  iakttagelser  grundade 
forskningen  hade  på  detta  fUt  knappt  ännu  blifvit  anlitad. 
I  stället  uppställde  man  några  allmänna  idéer  om  organism  och 
det  organiska  lifvet  och  byggde  på  dem  fantastiska  teorier,  der 
en  allsmäktig  li&kraft  ingick  som  det  första  och  det  sista  mo- 
ment, en  verklig  trollkraft,  för  hvars  verkningar  man  ej  kunde 
göra  sig  någon  reda  —  annorlunda  än  genom  nebulösa  fraser 
och  oförklarliga  konsttermer.  Tiedemann  var  en  af  de  förste, 
som  motsatte  sig  denna  riktning  och  inslog  en  annan  väg.  I 
förening  med  sin  vän  Ouelin  offentliggjorde  han  angående  blod- 
berednings-  och  matsmältningsprooeBsema  några  undersökningar, 
hvilka  öppnade  vägen  för  en  rationellare  användning  af  kemi 
på  lösningen  af  fysiologiska  frågor  och  ledde  äfren  lifvets  ve- 
tenskap  in   på   den   experimentella   bana,    der   hon   sedermera 


Digitized  by 


Google 


109 

under  några  decennier  skOrdat  rikare  frukter,  ån  som  (bmt  på 
lika  många  sekel  tillfalHt  henne. 

Hwasser,  den  mångsidige  och  snillrike  skriftstillaren ,  den 
kirieksfdlle  läraren  tillhörde,  såsom  hekant,  en  tid  åfven  Fin- 
linds  högskola.  Han  var  ttåå  den  17  September  1790  i  £lf- 
karieby  socken  i  Upsala  län;  studerade  vid  universitetet  i  Up- 
laU  från  den  4  December  1804  till  den  6  Juni  1812,  då  han 
undergick  medioineUcentiatexamen ,  hvarefter  han  den  8  Juni 
påföljande  år  promoverades  till  medicinedoktor.  Under  åren 
1813  och  1814  var  han  såsom  sjukhnsläkare  kongliga  svenska 
aiméen  under  fälttågen  i  Tyskland  och  Norge  fOlJaktig;  utnämn- 
des den  19  Mars  1817  till  medicinae  practicae  professor  vid 
universitetet  i  Åbo,  hvilket  embete  han  den  30  Dec.  1829  af- 
tiidde,  med  rättighet  att  öfverflytta  till  Sverige.  —  För  den,  som 
adker  reda  för  sig  Hwassers  vetenskapliga  ståndpunkt  på  samma 
gång  som  Tiedemanns,  måste  det  snart  blifva  klart,  att  hvar- 
dera  dessa  utmäi^ta  forskare  rörde  sig  på  olika  grund  och  bot- 
ten, gingo  ut  från  olika  principer,  ehuru  i  det  hela  arbetande 
för  samma  sak  och  på  samma  fält.  Ty  om  det  också  ej  kan 
platås,  att  Hwasser  företrädesvis  tillegnat  sig  just  den  s.  k. 
Batnrfilosofiska  riktning,  hvilken  Tiedemann  bekämpade,  så  sy- 
R6B  dock  vara  klart,  att  han  hade  en  stark  lutning  ditåt.  Han 
▼ar  mera  naturfilosof  än  naturforskare,  om  han  än  lika  oftaut- 
tiUde  sitt  ogillande  af  naturfilosofin,  som  af  den  exakta  forsk- 
mngen.  Rik  på  stora  tankar  och  snillrika  vuer,  aktade  han 
föga  de  minutiösa  undersökningarna  och  ville  knappt  se  dem 
tillämpade  på  lösningen  af  medicinska  frågor  —  af  farhåga,  att 
i  de  många  detayeina  uppfattningen  af  medicinens  höga  idé, 
dess  vetenskapliga  bestämmelse  skulle  gå  förlorad.  För  Hwas- 
sers siareblick  var  den  organiska  naturen  en  tafla,  hvars  bety- 
delse han  genom  reflexionens  styrka  trodde  sig  kunna  utgrunda 
och  förklara;  den  var  ej  som  en  bok,  hvilken  förstås  f5rst,  sen 
man  inhemtat  bokstäfvemas  och  ordens  betydelse,  sen  man  lärt 
lig  att  i  dessas  lagbundna  sammanställning  läsa  uttryck  för  tan- 
kar odi  känslor. 

Den  oorganiska  forskningsmetodens  tillämpning  på  den  or- 
ganiska naturens  processer  ansåg  han  i  öfeerensstämmelse  med 


Digitized  by 


Google 


110 

denna  sin  tro  på  reflexionens  makt  för  fdrkaatelig;  hvaremotdet 
var  just  denna  forskningsmetod  Tiedemann  sökte  göra  gällande 
och  som  i  sjeifra  verket  gaf  vår  tids  fysiologi  sin  egentliga 
pregel.  Den  tyska  vetenskapsmannen  betecknar  derför  början 
af  en  ny  riktning  ftfven  i  den  praktiska  medicinen,  medan  med 
den  svenska  sannolikt  en  af  den  gamla  skolans  sista  utmark- 
tare  representanter  slocknat.  Men  hans  snillrika  och  tankedigra 
skrifter,  der  en  upphöjd  andes  arbete  ^att  fatta  tingens  inre 
väsen,  ej  hvad  de  synas,  men  hvad  de  betyda""  herrligt  afspeg- 
lar  sig,  skola  länge  öfverlefva  honom;  lärorika  och  upplyftande 
för  en  hvar,  måste  de  främst  för  den  unge  läkaren  vara  &i 
väckelse  att  rikta  blicken  bortom  förgängelsens  områden  och  leda 
honom  till  en  högre,  en  ideel  uppfattning  af  sitt  kall. 

Någon  tid  efter  det  Ilwasser  Öfverflyttat  till  Sverige,  ut- 
gaf  han  en  politisk  brochyr:  ^Om  allianstraktaten  mellan  Sverige 
och  Ryssland  år  1812",  hvilken  föranledde  en  långvarig  pole- 
mik, hufvudsakligen  angående  Finlands  politiska  ställning  och 
statsförfattning.  Hwassers  bekanta  sats,  att  Finland  på  landt- 
dagen  i  Borgå  genom  sina  ständer  slutit  separat  fred  med  kej- 
saren af  Ryssland  och  sålunda  öfvergått  ^tiU  en  stat  för  sig, 
med  representativ  statsförfattning,  egen  styrelseform  och  egna 
lagar",  behagade  så  Jitet  den  svenska  kritiken,  att  den  tvertom, 
med  Oeijeb  och  Abwidsson  i  spetsen,  icke  tvekade  att  förklara 
Finlands  på  bekräftade  och  stadfästade  grundlagar  hvilande  kon- 
stitution för  en  ^politisk  parad",  „en  dikt"  utan  motsvarande 
verklighet;  men  hvad  helst  man  än  kunnat  anföra  emot  giltig- 
heten af  den  bevisning  Ilwasser  till  styrkande  af  sin  teori  an- 
litade, det  vissa  är,  att  denna  teori,  som  han  med  så  mycken 
värma  och  kärlek  för  Finland  förfäktade,  i  hufvudsaken  äf^ea 
innehöll  de  politiska  idéer,  som  efter  landtdagen  i  Borgå  be- 
gynte  vinna  insteg  i  det  allmänna  medvetandet,  som  sedermera 
allt  cyup^i*^  inträngde  i  hvarje  finsk  mans  öfvertygelse  och  nu- 
mera uttrycka  ett  förhållande,  som  svårligen  genom  någon  be- 
visning kan  tillintetgöras.  Skulle  dock  beträffande  befogenheten 
af  denna  öfvertygelse  och  detta  förhållande  ännu  några  tvifvel 
kunna  hysas,  måste  de  skingras  såsom  hatlösa  sofismer,  sedan 
den  ädle  Furste,  i  hvars  händer  Finlands  öde  nu  hvilar,  i  öppet  ma- 


Digitized  by 


Google 


111 

mfest  högtidligen  förklarat  sig  vara  bunden  af  denna  represen- 
tativa statsförfattning  och  delar  den  öfvertygelse,  att  enligt  Fin- 
lands grundlagar  flere  åtgärder  i  lagstiftningsväg  ej  utan  stän- 
dernas medverkan  kunna  åstadkommas.  Det  var  derföre  verk- 
ligen profetiska  ord,  som  Hwasser  riktade  till  Geijer,  då  han 
sade:  ^Oet  är  just  från  den  ryska  ståndpunkten,  som  Finlands 
oåtionela  sjelfständighet  icke  låter  behandla  sig  såsom  en  dikt^. 
Men  när  så  är,  när  försynens  skickelse  ställt  det  finska  folket 
bland  ^nationernas^  antal,  när  verldshändelsemas  gång,  regen- 
teroes  vishet  och  folkets  stilla  arbete  under  ett  hälft  sekel  sam- 
verkat att  höja  dess  nationela  krafter,  på  samma  gång  den  nya 
stäDning,  det  derunder  innehaft,  vunnit  i  stadga  och  fasthet, 
di  tränger  sig  på  hvarje  upplyst  finsk  medborgare  tanken  på 
det  mäktiga  öde,  som  så  sammanlänkat  tidsförhållandema ,  att 
de  ej  engång  tillåta  den  mest  högsinnade  af  monarker  att  i 
öfVerensstämmelse  med  Hans  varma  önskningar  utöfva  den  enligt 
Finlands  grundlagar  honom  tillkonmiande  rättighet  att  samman- 
kalla landets  ^fria  och  sjelfständiga,  lagstiftande,  men  laglydige 
ständer^,  för  att  grundlagsenligt  arbeta  på  ett  älskadt  fädemes- 
lands  så  materiela,  som  andliga  förkofran.  — 

Som  dels  genom  ofvanberörda,  dels  genom  äldre  förluster 
åtskilliga  rum  inom  Societeten  såväl  för  heders-  som  ordinarie- 
ledamöter befunnits  lediga,  har  Societeten,  medelst  den  8  den- 
aes  anställdt  val,  kalladt  följande  vidt  frejdade  vetenskapsmän 
att  mtaga  afgångne  utländske  hedersledamöters  plats,  nemligen: 
kemieprofessoren  vid  universitetet  i  Oöttingen  doktor  F&iedricii 
WöULER,  professor  emeritus  vid  universitetet  i  Upsala  doktor 
Elias  Fries  och  professor  emeritus  vid  universitetet  i  Lund 
doktor  Johan  Wilhelm  Zettebstebt  samt  till  inländska  heders- 
ledamöter s.  d.  utsett  Societetens  ordinarie  ledamot,  en  af  So- 
detetens  stiftare,  f.  d.  ledamoten  i  kejserliga  senaten,  professor 
emeritus  doktor  Fredrik  Wilhelm  Pippino  och  chefen  för 
finansexpeditionen  i  kejserliga  senaten,  guvernören,  kammarherren, 
filosofiema^tem  Mherre  Karl  Fabian  Thbodor  Langenbkjöld. 
Samma  dag  blef  till  ordinarie  ledamot  i  Societetens  matematisk 
fysiska  sektion  invald  direktörens  för  öfverstyrelsen  för  lots-  och 


Digitized  by 


Google 


112 

båkinrättoingeii  adjoint,  öfveratelöjtnanteii  Ivåe  Johak  Albin 
Stjbbnosbutz. 

Sedan  vid  sedaaste  Årsdag  ordförandeakapet  öfvergått  till 
viceordföranden  professoreB  von  Willebrand,  utsåga  professoren 
AF  Bbunéb  till  viceordförande  för  det  ingående  året. 

I  enlighet  med  Societetens  stadgar  bar  8ocieteten  onder 
året  haft  tio  sammankomster,  dervld  s&rskilda  vetenskapliga  med- 
delanden blifvit  föredragna. 

Vid  årsdagen  den  29  April  sistlidne  år  höll  kanslirådet 
Rein  ett  minnestal  öfver  framl.  kanslirådet  Lagus  och  e.  o.  pro- 
fessoren  MAklin  ett  föredrag  om  Finlands  naturalhistoriska  för- 
hållanden i  a&eende  å  egendomligheten  af  dess  organiaka 
naturalster. 

Den  21  Maj  anmälde  statsrådet  Nordenskiöld  till  intagning 
i  akterna  en  afhandling  med  titel:  Direktion  af  de  refflor*  som 
förekomma  på  bergen  uti  åtskilliga  delar  af  Finland  jemte  be- 
skrifning  af  några  i  sammanhang  dermed  förekommande  förhål- 
landen, hvilket  arbete  kommer  att  åtföljas  af  en  karta.  Den 
8  dennes  inlemnade  statarådet  Nordenskiöld  en  Afvenledes  för 
Akterna  bestämd  uppsats»  innehållande  beskrifning  af  ett  satt 
att  utan  heliostat  begagna  solhuset  vid  mätningen  af  mindre 
glänsande  krystallytor.  Förf.  har  funnit,  att  man  för  aådant 
ändamål  med  mycken  beqvämllghet  kan  begagna  det  reflekterade 
solljuset  från  en  glänsande  glaskula,  emedan  den  fina  solbilden 
ifrån  en  sådan  kula  alldeles  omärkligt  förändar  sitt  läge  undei* 
den  tid  mätningen  sker.  En  med  en  lättsmält  metall  invändigt 
folierad  glaskula  är  för  åstadkommande  af  ifrågavarande  belys- 
ning synnerligen  passande.  —  Dessutom  har  statsrådet  vid  sam- 
manträdet den  1  sistl.  Oktober  gjordt  några  meddelanden  an- 
gående en  vid  Fredriksberg  i  närheten  af  Helsingfors  förekom- 
mande vittrande  granit,  som  vid  jemvägsarbetet  kommit  i  da- 
^n  och  för  hvilken  närmare  kommer  att  redogöras  i  samman- 
hang med  andra  geognostiska  iakttagelser,  statsrådet  varit  i  till- 
fälle  att   göra  å  jemvägen  mellan  Helsingfors  och  Tavastehua. 

Den  1  Oktober  förevisade  professoren  Moberg  en  konstant 
galvanisk  i^parat  af  tio  par,  konstruerad  enligt  Uarié-Davya 
anvisning    af  zink    och  förtennta  jembleckslådor  på  botten  be- 


Digitized  by 


Google 


113 

lagda  med  stycken  af  %måi\i  chlorbly  samt  fyllda  med  koksalt* 
lösning.  De  bafvndsakliga  fördelarne  af  denna  konstruktion  äro 
en  betydlig  förminskning  af  det  nun,  en  vanlig  bägarapparat 
erfordrar  ocb  nmbårligfaet  af  de  pordsa  lerkärlen.  —  Vid  samman* 
tridet  den  8  dennes  förevisade  och  jförklarade  professoren  Mo- 
berg en  af  honom  konstruerad  mekanisk  apparat,  hvilken  åskåd- 
ligt framställer  vågrörelsen,  såväl  då  molekylerna  vibrera  longi- 
tvdinelt  (ljudvågor),  som  transverselt  (Ijnsvågor)  samt  både 
longitodinelt  och  transverselt  (liqvida  vågor).  En  beskrifning 
ofver  iq[>paraten  kommer  att  i  Societetens  Akter  inf5ras. 

Den  3  sistl.  Dec  anmälde  professoren  Lindelöf  till  intag- 
ning i  Akterna  en  på  å*anska  språket  fdrfattad  uppsats  om  den 
tal  Spanien  företagna  expeditionen  f&r  observerande  af  solför- 
mdrkelsen  den  18  Juli  1860,  i  hvilken  expedition  professoren 
varit  i  m^Ue  att  deltaga. 

Inspektören  fdr  fiskeriema  Holmberg  har  vid  sammanträdet 
den  5  November  redogjort  för  några  resultater  af  nyare  geo- 
gnostiaka  undersökningar  i  Norige  beträfifande  den  s.  k.  rull- 
stensfloden, h vilka  ledt  till  den  slutsats,  att  bergens  refflingoch 
slipaing  ej  kan  tillskrifvas  en  sådan  flod,  utan  måste  anses  så- 
som verkningar  af  glacierer,  såsom  flere  geologer  redan  länge 
antagit. 

Undertecknad,  som  någon  tid  varit  sysselsatt  med  att 
nndersdka  o^syrans  och  andra  feta  änmens  oxidationsprodukter, 
har  vid  särskilda  tillfällen  för  Societeten  redogjort  om  fortgån- 
gen af  dessa  undersökningar,  hvilka  i  främsta  rummet  åsyftat, 
att  i  rent  tillstånd  framställa  de  många  vid  oxidationen  bildade 
sjrroma,  hvilka  hittills  varit  föga  kända,  ehuru  nog  ofta  under- 
tSktA;  genom  en  ganska  enkel  metod  har  det  äfven  fullständigt 
lyckats  att  erhålla  de  krystalliserande  syrorna  insolerade  och  i 
bdt  annat  skick,  än  hvari  de  förut  uppträdt.  —  Vid  samman- 
trädet den  4  Febr.  förevisade  undertecknad  en  ovanligt  stor 
Tantalit,  funnen  i  Tammela  och  inlöst  till  Universitetets  mineral- 
kalnnett.  En  närmare  beskrifning  af  mineralet  och  dess  sam- 
mansättning koDuner  att  ingå  i  Akterna;  här  må  blott  anmär- 
kas, att  mineraloger  och  kemister,  h vilkas  uppmärksamhet  så 
ofta  förut  varit  riktad  på  de  finska  tantalitema,  erhållit  en  för- 

s 


Digitized  by 


Google 


114 

nyad  anledning  att  sysselsätta  sig  med  dem,  sedan  profeBSor 
KoRELL  i  Mttnchen  funnit  en  ny  syra  —  Diansyra  kallad  —  i 
en  tantalitart,  som  nppgifv^es  härstamma  från  Tammela;  den 
låga  specifika  vigt  (5,S4)  Bom  tillhör  det  Kobellska  mineralet, 
låter  dock  förmoda,  att  lokalen  är  oriktigt  nppgifven:  ty  d© 
mångfalldiga  å  Tammela  tantalit  utförda  bestämningarna  på  speci- 
fika vigten,  hafya  ej  gett  något  enda  på  långt  när  så  lågt  tal. 
Den  8  dennes  redogjorde  undertecknad  för  sammansättningen  af 
ett  nytt  vid  Lupikko-skärpning  nära  Pitkäranda  förekommande 
finor-  och  vattenhaltigt  siUcat,  hvilket  af  löjtnant  J.  Oallikdo 
blifvit  analyseradt. 

Statsrådet  Nordmann  talade  vid  sammankomsten  den  21 
Maj  om  spindlames  sexnalförhållanden  efter  observationer  an- 
ställda å  Pachygnata  De  Qeeri,  dervid  äldre  iakttagelser  blifvit 
dels  bekräftade  dels  rättade. 

Professoren  von  Willebrand  meddelade  den  3  Dec.  några 
iakttagelser,  hvilka  bekräfta  den  nyligen  gjorda  observation,  att 
lamhot  i  särskilda  muskelgrupper  kan  uppkomma  såsom  följd  af 
den  8.  k.  halsrötan.  Fallen  äro  för  många  för  att  knnna  till- 
skrifvas  tillfälliga  orsaker,  ehuru  det  verkliga  sammanhanget 
emellan  orsak  och  verkan  ännu  icke  kunnat  utredas.  Den  4 
Febr.  fastade  professoren  von  Willebi*and  uppmärksamheten  vid 
vigten  af  termometerns  användning  såsom  sjukdomsmätare, 

Professoren  Ujelt  gjorde  vid  sammanträdet  den  1  Oktober 
några  meddelanden  angående  de  nyaste  undersökningar  af  ^- 
china  spiraiis,  ett  parasitiskt  mikroskopiskt  ^ur,  som  stundom 
i  otrolig  myckenhet  produceras  i  djurkroppen  och  der  framkallar 
svåra  sjukdomar. 

Professoren  Lönnrot  redogjorde  vid  sammanträdet  den  17 
Sept.  för  ett  arbete  af  prosten  A.  Andelin,  hvilket  under  titel: 
Enare-lappska  språkprof  med  ordregister  i  Akterna  offéntliggOrea; 
och  kommer  detsamma  att  åtföljas  af  tvenne  enare-lappska  sa- 
gor, till  finskan  Öfversatta  af  kyrkoherden  E.  W.  Borg  i  Utajoki. 

Den  14  Jan.  förevisade  och  bcskref  professoren  Oeitiin 
ett  arabiskt  gnidmynt,  som  anträffats  i  den  värderika  samling 
af  österländska  mynt,  framl.  kammarrådet  Bchaumans  arfvingar 
förärat  till  k.  Alexanders-Universitetets  myntkabinett,    och  hvil- 


Digitized  by 


Google 


115 

ket  f5r  sin  hdga  ålder  och  BftllBynthet  år  särdeles  anmärknings- 
värdt  En  ntföiiig  beskrifhing  af  detsamma  ingår  i  Societetens 
Akter.  Angående  ett  annat  sällsynt  arabiskt  gnidmynt,  som 
påträffats  i  en  åker  på  gränsen  emellan  Schweitz  och  Tyrolen 
och  till  myntkabinettet  nyligen  blifVit  inlöst,  gjorde  professoren 
Geitlin  några  meddelanden  vid  sammanträdet  den  8  dennes. 

Dessutom  hafva  redogörelser  om  nya  vetenskapliga  rön  och 
upptäckter  blifvit  Societeten  vid  särskilda  tillfWen  meddelade. 

Af  6:te  tomen  af  Societetens  Akter,  hvars  tryckning  vid 
sednaste  årsdag  hade  fortskridit  till  det  26  arket,  hafva  under 
årets  lopp  40  ark  blifvit  tryckta.  De  afhandlingar,  som  upp- 
taga dessa  ark,  äro  utom  det  i  sista  årsberättelsen  omnämnda 
trbetet  af  arkiater  Bonsdorff,  hvars  tryckning  då  pågick,  fdl- 
juide:  Försök  att  medelst  Spirometem  diagnosticera  de  oHka 
staMema  af  hmffturberkuios  af  samme  förf.,  föredragen  den  20 
Dec.  1858;  Amnarknmgar  rörande  strömmame  i  Öster^ön  af 
öfveiBteKVjtnant  Stjerncreutz,  föredr.  den  7  Nov.  1859;  Enare-^ 
lappska  språkprof  med  ordregister  af  kyrkoherden  Andelin, 
föredr.  den  17  Sept.  1860;  Ad  rem  librariam  Graeconm 
et  Romanorum  pertinentia  quaedam  af  professoren  af  Brunér, 
i^sr^.  den  7  Mars  och  4  April  1859,  hvarutom  kanslirådet 
Reins  mkmestal  ö/ver  framlidne  kansUrådet  Lagns  äfven  lemnat 
pressen. 

Samlingen  af  Societetens  bidrag  till  kännedom  af  foster- 
landets historie  och  naturförhållanden  har  under  året  blifvit  rik- 
tad med  tre  häften,  hvilka  blifvit  tillgängliga  i  bokhandeln.  De 
innehålla  födande  arbeten:  Kriget  i  Finland  1788,  1789  och 
1790  af  kanslirådet  Rein,  l:sta  häftet  IIY4  ark  med  4  kartor; 
Bidrag  Ull  en  historia  om  Gymnasii  boktryckeriet  i  Wiborg  och 
Historiska  bidrag  till  Finlands  Calendariograft ,  2:dra  stycket; 
hvardera  afhandlingen  af  statsrådet  Pipping,  tillsammans  6  ark; 
Öfversigt  af  Finlands  Mttils  kända  Orthopterer  af  friherre  Hi- 
wnger;  Finlands  tvåvingade  insekter  af  arkiater  Bonsdorff ,  19% 
ark  med  1  planch. 

Anteckningar  af  de  med  Societetens  instrumenter  anställda 
meteorologiska  observationer  hafva  blifvit  insända  af  borgmä- 
staren CEDÉBiiAN   i   Tomeå,   prosten  Dahlström  i  Wiitasaari, 


Digitized  by 


Google 


116 


kronoUlBsmAn  Ekroos  i  Sodankylå,  kyrkoherden  fiaioasON  i 
Lemland,  direktor  Habtmak  i  TammeU,  nuyoren  Karsten  i 
Knopio,  kapellanen  Lindegbbn  i  Moldia,  mademoiseUe  Malm- 
oren i  Kajana,  apotekarene  Relander  i  Sordayala  odi  Wssteb- 
LUND  i  Uleåborg.  Det  allmänna  intresse^  som  på  de  sednaie 
åren  begynt  fäataa  vid  observationer  af  ifrågavarande  beakaflfen- 
het,  har  hos  Societeten  väckt  önskan  att  kunna  i  tryck  offentlig- 
göra de  af  henne  allt  sedan  år  1846  föranstaltade  anteeknin- 
game;  men  bristande  tillgångar  nödga  henne  att  tillsvidare  af- 
stå  ifrån  ett  dylikt,  med  betydliga  kostnader  förenadt  företag. 
Termometer-  och  särskilda  andra  anteckningar  angå^ide 
klimatologiska  förhållanden  har  Societeten  dessutom  haft  nöjet 
emottaga  af  prostame  Fellman  i  Li^pajärvi,  Rönnholm  i  Pa- 
rikkala  och  Wenell  i  Taipalsaari,  löjtnant  Bredbnbebg  i  Nå- 
dendal,  titulärrådet  Björkman  i  Fredrikshamn  och  pastor  Ld- 
wenmark  i  Hyrynsalmi.  E^limatologiska  anteckningar  grundade 
på  de  af  Societeten  utdelade  observationsformulärer  hafva  er- 
hållits enligt  följande  förteckning: 


Obsenrationsorten. 

Obserratorns  namn. 

o 

1 

Tmn. 

Socken  eller  stad. 

Nylands 

Karis 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktsprost. 

1860 

Kyrkslätt 
Mörskom 

Smedberg,  L,  vicepastor. 
Granholm,  J.,  vicepastor. 

Åbo  och  Björ- 
neborgs   med 
Åland 

Eura 
Kiisko 

Homén,  G.  W.,  prost. 
Henriksson,    J.    N.,   ka- 
pellan. 

t» 

Lemland 

Eriksson,  J.,  k3nrkoherde. 

1857 

Nådendal 

Bredenbei^,  G.,  löjtnant. 

1859 
1860 

Raumo 

Lundeli,    'J..    possessio- 
nat. 

1860 

Digitized  by 


Google 


117 

Wiborgs 

Mohla 

Lindberg,  J.  W.  landtm.- 
direktör. 

1860 

Talpalsaari 

Wenell,  E.  J.,  prost. 

*i 

8:t  Michels 

Jockas 

Poppins,  A.,  kapellan. 

*i 

Knopio 

Ridee 

Hartman,    £.,    kommis- 
donslandtm&tare. 

n 

Tohmajftrvi 

Haaranen,  S.,  possessio- 
nat. 

1 

Wasa 

Jakobstad 

Conradi,    F.   E.,    direk- 

1859 

tor. 

1860 

Kenro 

Lindegren,    P.    H.,    ka- 

pellan. 

1860 

Länkas 

WalleninB,     A.,     kyrko- 

herde. 

1857 

Uleåborgs    ooh 

Hyrynaalmi 

Löwenmark,  Q.,  vicepa- 

stor. 

1860 

Kjjana 

Mojlanen,     J.,    handels- 

bokhållare. 

n 

Uleåborg 

Westerhind ,    B. ,    apote- 
kare. 

*i 

Ett  af  professoren  Moberg  sanunanfattadt  ntdrag  nr  dessa 
anteckningar  meddelas  i  sammanhang  med  denna  årsberättelse. 

Vattenhöjdsobseryationema  Tid  finska  knsten  hafVa  såsom 
nnligt  fortgått.  Enligt  en  af  professoren  Moberg  ntförd  be- 
råkning  haffa  de  lemnat  foyande  årliga  medelhöjd  och  månatliga 
ftriiiUandea  till  densamma  i  dec.tnm. 


Digitized  by 


Google 


118 


5"  5   S  5   2   »   D- 


^  ?  £  S  &  ^  & 

8  -* 


<S   al 

o 

r I +++++ I  I  I  +  I        ? 

(O      9Er 

S  ««  S  S  o<  c^  s(  S  3  S  S  ce 

1++++++ I  I  1  +  I        ? 


I  I +++++ I  I  I ++^ 


I 


lO 

O)  Cl«  Cl« 


I  I  +++++  111++     «§• 

OOio-«i-4Co|op|Oc;»c«a»-o5S      BÄ 


I  I +++++ I  I  I ++ 


a- 


I  I +++++ I  I I++ 

I++ Il  I 
s^feiiö ' ' ' ' i 

^^  4^  N^  lO  en  H  3> 


KoDgl.  vetenskapBakademien  i  Stockholm  har  *tillhandahål- 
lit  Societeten  de  vattenhöjdsobservationer,  hvilka,  samtidigt  med 
de  hftrstådes  gjorda»  anställdes  vid  Stockholm  och  Carlskrona 
hvaije  timme  under  loppet  af  Mars  och  April  månader  sistlidet 
år.  För  dessa  observationers  ändamål  redogjordea  i  sista  års- 
berättelsen. 

Societetens  bibliotek  har  genom  remisser  från  såväl  in- 
ländska som   utländska  lärda   samfund  erhållit  en  tillvext  opp- 


Digitized  by 


Google 


111) 

gående  till  240  voU.  och  består  nu  af  634  verk  i  1,356  volomer; 
8mt  relationer  kar  Societeten  utvidgat,  i  det  hon  antagit  de  af 
det  Iftrda  esthniska  såUskapet  i  Dorpat,  fy8ikaiiskt--ekonomiska 
sillskapet  i  Königsberg  och  naturhistorigka  föreningen  PoUichia 
i  Rhenpfalz  gjorda  anbud  att  i  afseende  å  utgifna  arbeten  trftda 
i  byteaförbindelse  med  dem. 

Ur   Societetena   råkeaakaper  meddelas  hår  födande  sam- 
mandrag: 

Inkomster: 

Bebillnifig  fir&n  föregående  år äl:  60. 

Lån 500:  — 

Statsanslag 1,128:  60. 

Föniljning  af  Societetens  skrifter 177:  80. 

Sununa  s:r  rub.  1^838:  — 

Utgifter: 

Balans 500 

Tryckningsomkostnader 910:  70. 

Vattenhöjdsobservationer 94:  60. 

Bitride  vid  sekretmatet 50 

Intressen 30 

Uppassning,  frakt  af  b(ksker,  m.  m 76 

Saldo  kontant 176:  70. 

Summa  srr  rub.  1,838 


Öfversigt  af  de  vigtigaste  klimatologiska  anteckningar  gjorda 

i  Finland  år  1860. 

(Anteckningar  inlemnade  från  18  orter.) 

Lärkan  anlände  till  Lemland  d.  20,  Nådendal  och  Helsing- 
fors d.  22,  Raumo  d.  29  Mars;  till  Kisko  d.  4,  Muldia(Keum) 
d.  7,  Karis  d.  9,  Mohla,  Kides,  Tohmajärvi,  Jakobstad  d.  10, 
Hdrskom  d.  11.  Taipalsaari  d.  12,  Uleåborg  d.  13,  Jockas  d. 
15.  Kajana  d.  23  och  Puolango  (Hyrynsalmi)  d.  28  April.  — 


Digitized  by 


Google 


120 

Sädesärlan   förmirkteB   i    LemlaDd   d.    29   Mars;    Huldia  d.  8, 
Kisko    d.    10,   MöTskom   d.    11,  Ranmo   och  Taipalsaari  d.  13, 
MohU  d.  16,  Nådendal  d.  17,  Karis  d.  20,  KijaDa  d.  22,Uleå- 
borg    d.    23,   Jakobstad   d.  24,   Paolango  d.   25,  Kidee  d.  27 
April  och   i  Jockas  d.  1  Maj.  —  Svanen  obeerreradea  i  Kidee 
d.    6,   Puolango   d.  8,  Jakobstad  d.  10,  Mohla  d.  12,  Uleåborg 
d.    16    och  Lemland  d.   17  April.  —  Tranan  iakttogs  i  Karis 
d.   10,   Uleåborg  d.  12,  Mohla  d.  18,  Muldia  d.  19,  Kiako  ocb 
Mörskom   d.    21,   Kides  och  Jakobstad  d.  22,  Jockas  och  Pao- 
lango   d.    23,    Taipalsaari   d.    24  samt  Ki^jana  d.  25  ApriL  — 
Vildgåsen  sågs  i  Lemland  d.  3,  vid  Kaomo  d.  18,  Uleåborg  d. 
20,   Paolango   d.    24,   Mohla  d.  25  och  Jakobstad  d.  29  ApriL 
—  Spofven  observerades  i  Lemland  d.  6,  vid  Raamo  d.  18,  Ki- 
sko d.  21,  Kides  d.  22,  Paolango  d.  26,  Jockas  d.  27  och  Ja- 
kobstad  d.  29  April.  —  Stensqvettan  förmårktes  i  Nådendal  d. 
16,   Lemland  d.    17,  Jockas  d.  21,  (troligen,  ehora  antecknadt 
V),    Mohla   och   Taipalsaari    d.   22,   Kisko  och  Kaomo  d.  23, 
Mörskom    d.    24,  Kides  och  Jakobstad  d.  30  April;  Kiyana  d. 
1    och  Puolango   d.    11   Miy.  —  Svedan  ankom  till  ELaria  odi 
Taipalsaari    d.    2,  Kisko   och  Mohla  d.  9,  Lemland,  Nådendal, 
Cura,    Raamo   och   Kides    d.    10,   Mörskom   och  Jockas  d.  11, 
Tohmajärvi    och    Jakobstad   d.    13,  Kigana  d.    17,  Maldia  oofa 
Uleåborg  d.  18,  Kyrkslätt  och  Paolango  d.  20  Maj.  —  Göken 
hördes    i    Lemland   (sedd   d.   29  April)  och  vid  Raamo  d.  9.  1 
Karis,    Kisko,    Mohla,    Taipalsaari   och   Tohmajärvi   d.  10,  Nå- 
dendal,   Kyrkslätt,    Mörskom   och   Jockas  d.    11,  Kides  d.  12, 
Eura  och  Muldia  d.  14,  Kajana  d.  18  och  Puolango  d.  20  Maj. 
Håggens  löfspricknmg   begynte  i  Mohla  d.  2,  i  Lemland 
d.    15,   Kides   d.   17,  Karis  d.  18,  Kisko  och  Jakobstad  d.  20, 
Jockas  d.    22,  Muldia  d.  29  och  Puolango  d.  30  Miy.  —  Fm- 
härshuskens  (R.  nigrum)  bladsprickning  observerades  i  Mörskom 
d.    29    April;  i  Mohla  d.  4,  Lemland  d.  8,  BLaris  d.  9,  Jakob- 
sUd   d.    11,   Kisko   d.   17,  Kides  d.  20.  Jockaa  och  Muldia  d. 
21  Maj;  Puolango  d.  6  Juni.  —  Björken  begynte  lö/bas  i  Mohla 
d.    7,   Mörskom   d.    12,   Kides  och  Kajana  d.  17,  Eora  d.  18. 
Karis    d.    19,   Jockas  d.  21,  Kisko  och  Jakobstad  d.  22,  Lem- 
land d.  23,  Tohmajärvi  d.  26,  Muldia  d.  28  M^  odi  Puolango 


Digitized  by  VjOOQIC 


121 

1  Jam.  —  ffmts^pp€m  begynte  biomma  i  Karis  d.  1,  Risko  d. 
7,  Lemland  d.  10,  Mobla  d.  12,  Kyrkslått  d.  14  och  Mörskom 
d.  15  Maj.  — Kaiflekan  hlommixnde  i  Lemland  och  Mörskom  d. 
10.  Jakobstad  d.  13,  Karls  d.  17,  Kisko  d.  18,  Kyrkalätt  d. 
20.  Kidee,  Jockas  och  Kajana  d.  25  Maj.  —  Håggen  hlommaåe 
i  Karis  och  Mörskom  d.  29,  i  Mohla  och  Jakobstad  d.  30  Mij; 
i  Kidee  d.  1,  Kisko  d.  2,  Jockas  d.  3,  Mnldia  d.  6,  Lemland 
d,  11  och  Pnolan^  d.  18  Juni.  —  K9r$bärsträdet  blommade 
i  Kisko  d.  81  Maj;  Mohla  d.  2,  Karis  och  KyrksUtt  d.  3,Mdr- 
skom  d.  4,  Lemland  och  Jockas  d.  7,  Kides  d.  9  Jnni.  —  Apple- 
trädet  blommade  i  Karis,  Mörskom  och  Mohla  d.  4,  Kisko  d. 
10.  Joekas  d.  13,  Kides  d.  14  och  Lemland  d.  15  Juni.  — 
Rönnen  blommade  i  Mohla  d.  9,  Karis  d.  13,  Mdrskom  och  Ki- 
des d.  14,  Mnldia  d.  15,  Kisko  och  Jockas  d.  16,  Lemland  d. 
19  oeh  Pnolango  d.  23  Juni.  —  Blåbärsriset  blommade  i  Mohla 
d.  21,  Kyrkslått  d.  25,  Kides  d.  29,  Karis  och  Kisko  d.  30, 
Mörskom  och  Jockas  d.  31  Mig,  Mnldia  d.  1,  Pnolango  d.  8 
och  Lemland  d.  17  Jnni.  —  SmuUran  blommade  i  Mohla  d.  28, 
Kides  d.  29,  Mdrskom  d.  31  Miy;  Jockas  d.  1,  Kisko  d.  2, 
Karis  och  Mnldia  d.  3  samt  Lemland  d.  4  Juni.  —  Blåklinten 
Hämmade  i  Lemland  och  Mörskom  d.  19,  i  Kisko,  Jockas  och 
Kides  d.  21,  Karis  d.  24,  Mnldia  d.  25  och  Kyrkslått  d.  28 
Jini.  —  Smultron  begynte  mogna  i  Mohla  och  Kides  d.  26, 
Lonland  d.  28^  Jockas  och  Mnldia  d.  30  Juni;  Kisko  d.  3, 
Mörskom  d.  5  och  Karis  d.  8  Juli.  —  Angående  sådesvextema 
ir  antecknadt,  att  kornel  såddes  i  Lemland  d.  15,  Eura  d.  18, 
Kisko  och  Mörskom  d.  21,  vid  Raumo  d.  22,  Jokkas  och  Pno- 
lango d.  24,  Jakobstad  d.  25,  Karis  och  Kides  d.  29,  Mnldia 
d.  80,  Tohmajärvi  d.  31  M^;  Mohla  d.  1  och  Kyrkslätt  d.  4 
Juni.  —  Bågen  gick  i  ax  i  Mohla  d.  2,  Lemland  och  Karis  d. 
4,  Kiako  d.  6,  Kides  d.  7,  Jockas  och  Tohmajärvi  d.  13,  Mnl- 
dia d.  14  och  Puolaago  d.  16  Juni.  —  Bågens  blomning  be- 
gynte i  Easko  och  Mörskom  d.  19,  Karis  och  MohU  d.  20, 
Lemland,  Taipalsaari  och  Kides  d.  21,  Jockas  d.  23,  Muldia 
och  Pnolango  d.  25  samt  i  Tohmajärvi  d.  26  Juni.  —  Båg- 
skörden  börjades  i  Mohla  d.  22,  Mörskom  d.  28,  Karis  d.  30, 
Taipalsaari  d.  31  Juli;  Kides  d.  1,  Eura  och  Raumo  d.  2,  Ki- 


Digitized  by 


Google 


122 


sko  d.  3,  Eyrkslfttt  och  Jockas  d.  4,  Lemland  och  Mnldia  d. 
8,  Uleåborg  d.  10,  Jakobfitad  d.  15,  Puolango  d.  21  och  Tohma- 
järvi  d.  25  Augusti. 

Islossnmgen  försiggick  i  Nådendal  d.  21,  Lemland  och 
(träsk)  vid  Raomo  d.  25,  Helsingfors  och  Mohia  d.  26,  Karis» 
Mörskom  och  Jakobstad  (hamn)  d.  27,  Kisko  d.  28,  Uleåborg 
(elfVen)  d.  29  April;  Jockas  d.  2,  Taipalsaari  d.  3,  Tohnugiryi 
d.  5,  Moldia  d.  6,  Kajana  d.  7,  Kides  d.  8  och  Puolango  d. 
20  Maj.  —  hläggnmgen  skedde  i  Kiyana  d.  13,  Mohla  d.  15(?) 
Oktober;  Mörskom  d.  7,  Puolango  d.  8,  Kides  d.  9,  Kisko  och 
Muldia  d.  25,  Karis  och  Helsingfors  d.  29,  Nådendal  d.  30 
November  samt  Lemland  d.  1  och  Uleåborg  (elfven)  d.  11  De- 
cember. 

Mätningar  af  nederbörden  förmedelst  ombrometrar  haffa 
blifvit  Societeten  meddelade  endast  från  tvenne  orter,  Saorlaks 
by  i  Ejdes  och  Mdrskom  sockens  kyrkoby.  Resoltatema  af  dessa 
upptagas  i  följande  tabell  öfver  höjden  af  nederbördsmängden 
förvandlad  till  vatten  i  finska  dec.tum. 


Kides. 

Mtirsko 

Januari 

0,77 

2.22 

Pebrnari 

0.67 

1.27 

Man 

0,81 

0,81 

April 

0,22 

1.80 

Maj 

0.94 

1.60 

Jnni 

2.96 

2.20 

JnU 

8,65 

2.80 

Augusti 

2.82 

4.71 

September 

1.33 

1,44 

Oktober 

2.23 

3.20 

November 

0.93 

2.75 

December 

1,54 

0.47 

18.37 

24.77 

Digitized  by 


Google 


123 


Natnralhiatoriens  nttrvarande  förhAUanden  i  värt 
land.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Föredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1860.) 

Då  finska  VetenBkape-Societeten  begår  sin  ånhögtid  och 
firar  minnet  af  sin  stiftelse,  helgar  hon  enligt  Tidtagen  plflgsed 
ieke  allenast  en  stond  åt  hågkomsten  af  dem,  hrilka  i  dess 
egna  leder  under  det  sednast  fbrflntna  årets  lopp  trdtta  nedlagt 
▼andringsstafren,  sedan  de  under  ett  rastlöst  lif  uppoffirat  hvaije 
firån  ett  ansvarsfullt  lärarekall  eller  från  andra  arbetsdryga  em- 
betsgöromål  ledig  minut  vetenskapemas  allmftnna  framåtskridande 
tin  ^enst  och  f5rkofran,  —  hon  använder  äf^en  denna  hög- 
tid i  öiverensstämmelse  med  sin  stiftelse  till  betraktande 
af  någon  vetenskaplig  fråga,  hvilken  genom  sin  allmännare  be- 
tydelse är  egnad  att  framkalla  intresse  icke  blott  hos  Sode- 
tetens  egna  medlemmar,  utan  äfven  hos  den  högtärade  allmän- 
het, hvilken  genom  sin  härvaro  ådagalägger  sin  värma,  sin  för- 
kirlek  fthr  vetenskiq[^mas  utveckling  äf^en  inom  vår  aflägsna  bygd. 
Då  jag  vid  detta  tillfälle  har  den  äran  att  å  den  natur- 
historiska sektionens  vägnar  framställa  till  betraktelse  ett  ämne 
inom  dess  område,  anser  jag  mig  icke  hafva  kunnat  träffa  ett 
limpligare  val,  än  då  jag  förelagt  mig  att  i  korta  drag  teckna 
naiwralhUtoriens  närvarande  förhåUanden  i  vårt  land;  och  det 
ir  f5r  framställningen  af  dessa  förhållanden  jag  vågar  taga  mina 
hdgtftrade  åhörares  välvilliga  uppmärksamhet  under  en  kort 
stnod  i  anspråk. 

Att  i  hvaije  land  mångfalden  af  organiska  naturalster 
ifrensom  rikedomen  på  ihopbragta,  ordnade  och  kritiskt  be- 
stämda samlingar  af  väl  konserverade  ^ur  och  vexter  från  eget 
odi  andra  länder  utgöra  de  förnämsta,  de  lyckligaste  konjunk- 
torer  för  naturalhistorien  och  dess  studium,  är  väl  ganska  lätt 
ttt  inse;  det  vore  derföre  äfven  min  afsigt  att  i  främsta  rum- 
met Östa  tillbörlig  uppmärksamhet  på  dessa  förhållanden  i  vårt 
land  samt  deijemte  försöka  att  ådagalägga,  hvilken  betydelse 


Digitized  by 


Google 


124 

vår  fauna  och   flora  kan  äga  för  den  zoologiska  och  botaniska 
vetenskapen  i  allmänhet 

Hvar  och  en  känner  genom  resebeskrifhingar  och  andra 
populära  naturskildringar,  att  det  är  i  ett  tropiskt  klimat,  un- 
der söderns  blida  himmel,  der  naturen  utvecklar  den  största  ri- 
kedom på  skilda  och  ofta  genom  en  yttre  ftgring  och  ftrgprakt 
särdeles  framstående  former  inom  djur-  och  vextriket,  men  att 
denna  mångfald  i  naturens  organiska  skapelser  aftager  i  samma 
mån  som  vi  nalkas  högre  mot  norden.  Kasta  en  bUck  uppå 
kartan  och  uppsök  Suomis  bygder  der  långt  vid  och  inom  pol- 
cirkelns  rand;  —och  en  aning  skall  genast  tillviska  dig  ett  megsr 
tivt  svar  på  alla  sangniniska  föriioppningar,  att  så  högt  i  den 
kulna  norden  finna  en  rik  vexling  inom  den  organiska  Terideo. 
Härtill  kommer  änim  det  missgynnande  förhållande  att  Finland 
inom  sitt  område  hvarken  äger  eller  kan  äga  en  enda  djur- 
elier  vextart,  som  uteslutande  vore  egendomlig  för  danaamma. 
Nyare  tiders  geologiaka  forskningar  lemna  nemligen  vid  handen, 
att  hela  den  skandinaviska  norden  ännu  vid  tillkomsten  af  den 
nu  lefvande  generationen  af  ^ur*  och  vextform^  befann  sig  i 
en  belägeoh^,  som  ingalunda  var  egnad  att  lemna  bostad  åt 
dess  nuvarande  organiska  alster.  Den  afbmtaa  och  tvära  for- 
men af  våra  bergssträckningar  emot  södra  sidan,  d^i  mängd 
af  inskurna  refflor  löpande  i  en  bestämd  riktning  från  NV  till 
80  öfver  alla  slätare  berg  inom  vårt  land,  der  dessa  lösij^ta 
klippkanter  blifvit  firamdrifiia  samt  slutHgen  den  härigenom  b|^ 
komna  mängd  af  milstenar,  som  ligga  strödda  ieke  blott  inom 
h^  den  skandinaviska  norden,  utan  äfven  i  en  vid  halfdrfcel 
öfver  det  mellersta  Europa,  lemna  nog  tydliga  bevis  för  doi  af 
de  flesta  naturforskare  hyllade  åsigt,  att  åtminstone  hela  dan 
högre  europeiska  norden  fordom  varit  betäckt  af  ett  gletscher- 
haf.  Direkta  mätningar  och  vattumärken  ifrån  äldre  tider  lemna 
dessutom  vid  handen  att  den  mellersta  delen  af  Skandinavien 
oeik  södra  Finland  fortfarande  höja  sig  öfver  hafvets  yta  och 
det  ungefär  två  fot  under  en  tiderymd  af  hundrade  år,  hvar- 
emot  denna  successiva  höjning  i  den  nordligare  delen  af  vårt 
land  äfvensom  under  en  motsvarande  nordlig  bredd  på  den 
Skandinaviska   halfön    under   en   lika   tid  uppgår  ända  till  iyra 


Digitized  by 


Google 


125 

fot.  Att  den  tidpunkt,  då  dessa  länder  helt  oeh  hållet  stodo 
uder  haiVets  yta,  in£aller  efter  tillkomsten  af  de  nu  på  jordens 
md  lefVande  djur-  oeh  Textformerna,  kan  man  bland  annat 
shita  deraf,  att  på  de  h((g8ta  delar  af  Skandinaviens  berg  bUf^ 
Tit  fonna  lomningar  af  ännn  i  våra  dagar  lef^ande  marina  ^or- 
fonner,  oeh  då  flere  af  dessa  tro  identiska  med  dem,  som  nu- 
mera endast  återfinnas  t.  ex.  vid  kusterna  af  GrOnland  och  Is- 
laad,  kan  man  dessutom  anse  sig  berättigad  till  den  slutsats, 
att  medeltemperaturen  i  förenämnda  länder  fordom  varit  vida 
ligre.  Att  efter  hvaije  större  revolution,  som  öfvergått  jordens 
yta,  nya  generationer  af  vext-  och  djurformer  uppkommit, 
b^Ska  till  sin  organiska  b  jgnad  motsvara  dåvarande  temperatur- 
odi  öfriga  naturförhållanden  samt  att  dessa  vid  en  derpåfö^ande 
OBstörtnmg  åter  fiyrsvunnit,  är  ett  förhållande,  som  numera  in- 
gen naturhistoriker,  måhända  med  undantag  af  en  eller  annan 
anåeksamlare,  hvarken  kan  eller  viU  bestrida;  men  att  en  skapelse 
af  nya  vext-  och  djurarter  ännu  i  våra  dagar  skulle  fortgå  ef- 
ter tillkomsten  af  den  nu  lefvande  generationen  af  organiska 
fonner  är  ett  antagande,  som  icke  kan  grundas  på  något  pro- 
babelt  faktum.  I  öf^erensstämmelse  hänned  måste  således  hela 
Flnlaods  fauna  och  flora  anses  vara  inkommen  under  en  sed- 
oare  period  odi  hda  detta  område  kan  derföre  icke  heller  uppte 
någon  enda  för  detsanmia  egendomlig  artform.  Dessa  resulta- 
ter,  hvilka  jag  hade  äran  anföra,  äro  hemtade  ur  geologin.  1 
Mdnare  tider  haf?a  åtminstone  naturvetenskaperna  uppnått  och 
ntagit  en  sidan  lycklig  ställning  till  hvarandra,  att  d^  ena 
ieb  allenast  kan  användas  att  kontrollera  den  andras  resultater, 
otin  de  kunna  äfren  i  måi^a  £all  räcka  hvarandra  en  t\}elpsam 
bod.  Det  år  derföre  äfven  i  denna  fråga  naturalhistoriens 
skyldighet  att  efter  bästa  förmåga  söka  utgrunda,  huruvida  före- 
Bianida  teori  ur  dess  synpunkt  kan  anses  antaglig.  Jag  för 
inn  del  betviflar  ingalunda  möjligheten  deraf,  att  densamma 
Ma  i  de  minsta  detaljer  kan  stödas  äfvon  på  naturhistorisk 
gnmd.  Det  vore  säkeriigen  öfverflödigt  att  här  lemna  en  för- 
Bikran  derom,  att  ingen  enda  art  bland  våra  vertebrerade  dinr 
ntealutande  tillhör  Finlands  fauna,  ty  man  kan  till  och  med 
r^dan  i   denna  stund  ådagalägga  de  flesta  af  våra  lägre  kända 


Digitized  by 


Google 


126 

djttiformers  förekommande  vida  utom  FinlandB  gränsor,  och  der 
det  icke  är  fallet  med  en  eller  annan  art,  så  kan  och  bör  maa 
söka  orsaken  dertill  i  en  mindre  noggrann  nndersOkning  eller 
kännedom  af  samma  ^argruppers  förekommande  i  angränsande 
länder. 

Under  sådana  förhållanden  måste  det  åtminstone  för  d^ 
speciellare  kännedomen  af  Finhinds  fauna  äfvensom  för  ^'nr- 
geografin  i  allmänhet  onekligen  vara  af  ett  betydligt  intresse  att 
med  säkerhet  kunna  uppge,  hvarifrån  de  hos  oss  nu  förekom- 
mande arterna  ursprungligen  böra  anses  hafva  inkommit. 

Om  ock  uppgiften  öfver  enskilda  djurarters  förekommande 
här  eller  der  från  estetisk  synpunkt  möjligtvis  icke  kan  anses 
äga  samma  vigt  och  värde  som  en  ^närmare  pröfhing  af  de 
fyra  olika  språkskiftningar,  hvari  det  svenska  talet  berättas 
bryta  sig  inom  Ingo  församling^  *),  hvilken  synes  kunna  utgöra 
en  ledtråd  att  närmare  bestämma  de  olika  trakter  af  Skandi- 
navien, hvarifrån  dessa  bebyggare  inkommit  till  vårt  land»  så 
ser  sig  likväl  den  praktiska  naturforskningen  nödsakad  att  an- 
lita sådana  i  den  alltför  stränga  vetenskapsmannens  ögon  be- 
tydelselösa data  för  att  vinna  en  lösning  i  ofvanantydda  fråga. 

Om  man  nemligen  efter  sådana  uppgifter  hos  skilda  för- 
fattare föyer  våra  djurarters  förekommande  i  andra  länder,  si 
skall  man  finna  att  hela  vår  fauna  består  af  tvenne  till  sitt  ur- 
sprung väsendtligen  olika  beståndsdelar.  Den  ena,  den  till  art- 
antalet betydligaste,  är  gemensam  med  den  i  mellersta  Europa 
i  allmänhet  förekommande ,  ehuru  endast  en  proportionsvis  ringare 
del  af  dessa  länders  fauna  framträngt  så  högt  emot  nordmi; 
den  andra  beståndsdelen  deremot,  som  innefattar  alla  de  art^, 
hvilka  ända  till  sednaste  tider  blifvit  ansedda  som  egendomliga 
för  den  nordligaste  delen  af  Skandinavien,  för  Lappland  och 
Finland,  bar,  enligt  hvad  Professor  Nilsson  utrodt  åtminstone 
såvidt  det  beträffar  mammaliema,  inkommit  ifrån  den  nordliga- 
ste delen  af  Ryssland  och  Siberien.  Tager  man  likväl  i  be- 
traktande icke  allenast  mammaliema  och  de  vertebrerade  4jmren 
i   allmänhet,    utan    äfven   insekterna,   hvilka   genom  sitt  öfver- 

•;  Fredr.  Cygnacus,  *Vr  dagens  frågor;  Helsingfors  1860,  pag.  H, 


Digitized  by 


Google 


127 

vägande  artantal  äro  silrdeies  egnade  att  lemna  antydningar  öf-' 
ver  djnrartemas  geografiska  utbredning,  aå  skall  man  ledas  till 
det  nog  egendomliga  resultat,  att  dessa  rent  nordiska  represen- 
tanter i  vår  fanna  i  största  mångd  förekomma  just  i  samma 
trakt,  dit  både  historisk  och  filologisk  forskning  velat  försätta 
de  finska  folkstammames  ursprungliga  bostäder,  och  denna  må- 
ste således  ftfVen  anses  som  den  ursprungliga  utgångspunkten 
för  dessa  djurarters  geografiska  utbredning.  Det  må  förOfrigt 
tillåtas  mig  att  hår  i  förbigående  anmärka,  att  detta  ingalunda 
är  ett  ensamt  stående  faktum,  det  djurarters  geografiska  ut- 
bredning sanmianfaller  med  mindre  civiliserade  folkslags  tåg  och 
vandringar,  emedan  dessa  äfvenledes  helt  och  hållet  äro  be- 
roende af  klimatologiska  och  andra  yttre  naturförhållanden.  Det 
år  nemligen  endast  mera  civiliserade  nationer,  som  i  någon  mån 
kunna  trotsa  förändrade  temperaturförhållanden  i  skilda  zoner, 
men  sålånge  nästan  alla  utvägar  saknas,  att  skydda  sig  emot 
den  yttre  naturens  inflytelser,  äro  äfven  folkstammar  säkerligen 
mer  eller  mindre  nödsakade  att  i  sina  utvandringar  rätta  sig 
efter  de  såkallade  isotermiska  liniema,  isynnerhet  då  dessa  un- 
der en  särdeles  betydlig  sträcka  åtföljas  af  en  sådan  naturiig 
begränsning  emot  söder  och  emot  helt  andra  naturförhållanden , 
BåBom  det  är  händelsen  långsmed  de  Altaiska  bergen. 

Både  den  rent  nordiska  eller  siberiska  äfvensom  den  eu- 
ropeiska beståndsdelen  i  vår  fauna  har  hufvudsakligast  inkom- 
nut  till  oss  öfver  Finlands  östra  gräns  och  denna  invandring 
fortfar  enligt  all  sannolikhet  ännu  i  denna  stund.  Till  detta 
antagande  torde  man  väl  berättigas  deraf ,  att  i  samma  mån 
man  nalkas  emot  den  östra  gränsen  af  Finland  uppträda  den 
ena  djurarten  efter  den  andra,  som  äro  okände  i  den  öfriga 
delen  af  landet,  och  tar  man  i  betraktande  de  uppgifter,  hvilka 
finnas  publicerade  i  tryck  öfver  lokalfaunan  i  trakten  af  S:t  Pe- 
tersburg, skall  man  finna  att  redan  här  förekomma  en  betydlig 
mängd  artformer  gemensamma  med  det  mellersta  Europa  i  all- 
mänhet, hvilka  ända  till  innevarande  tid  aldrig  blifvit  funna 
inom  vårt  land.  Om  denna  invandring  ännu  fortgår,  såsom  det 
år  troligt,  skall  likväl  med  bestämdare  fakta  kunna  afgöras  inom 
en  tillkommande  tid.  —  Då  jag  under  de  sednaste  åren  varit  i 


Digitized  by 


Google 


128 

tiUfUlle  att  besöka  den  vestra  delen  af  Finland  eller  Åbo  Ifln 
afvensom  Ålands  skärgård,  har  jag  äfven  med  full  visshet  blif- 
vit  öfvertygad  därom,  det  åtminstone  en  ringare  åel  af  den 
europeiska  beståndsdelen  i  vår  fauna  inkommit  och  måhända 
ännu  fortfarande  inkommer  äfven  ifrån  denna  sida  till  vårt  land. 
På  Åland  fi^rekomma  nemligen  äfvenledes  några  lägre  djurarter 
i  temmeligen  stor  mängd,  hvilka  alldeles  icke  blifvit  observerade 
i  vestra  Finland;  andra  återigen  som  endast  blifvit  funna  inom 
dessa  begge  områden  i  vårt  land,  men  deremot  äro  mer  eller 
mindre  allmänna  i  den  mellersta  delen  af  Sverige  eller  på  Gott- 
land.  Att  ytterst  sällsynta  arter,  hvilka  endast  någon  gång 
blifvit  påfunna,  icke  blifvit  tagna  såsom  grund  för  dessa  be- 
räkningar, anser  jag  mig  knappast  behöfva  antyda,  och  gftller 
detta  äfren  sådana  grupper,  hvilka  äro  mindre  undersökta  i 
vårt  land. 

Då  den  nordiska  ^er  asiatiska  beståndsdelen  i  vår  fauna 
under  sin  utbredning  från  Siberien  ända  till  vårt  land  hufvnd- 
aakligen  åtf&yt  de  isotermiska  liniema,  eller  linier  som  tänkas 
dragna  genom  orter,  hvilka  äga  en  lika  årlig  medeltemperatur, 
så  torde  äfven  möjligheten  fi>r  deras  invandring  vara  liitt  att 
inse;  och  som  isotermema  inom  Finland  för  hafrets  granskap 
göra  en  betydlig  böjning  emot  norden  ju  mera  man  nalkas  emot 
vester,  kan  man  äfven  deraf  inse  orsaken  dertill,  att  dessa  så- 
kallade  nordiska  former  i  den  östra  delen  af  landet  förekomma 
vida  sydligare.  För  att  deremot  förklara  de  med  mellersta  Eu- 
ropa gemensamma  artemas  förekommande  så  högt  emot  norden, 
då  denna  fauna  emot  söder  hufvudsakligen  begränsas  af  Alper- 
nas bergsträckningar,  och  detta  område  således  innefattar  ianda- 
sträckor  af  betydligt  olika  temperaturförhållanden,  må  det  tlU- 
låtas  mig  att  anföra,  det  de  flesta  höra  till  sådana  grupper 
inom  djurriket,  hvilka  tillbringa  vintern  i  en  letargisk  sömn  oeh 
derigenom  äro  oberoende  af  den  låga  temperaturen  under  denna 
årstid.  Det  är  nemligen  den  långa  och  kalla  vintern,  hvilken 
i  så  betydlig  grad  nedsänker  årets  medeltemperatur  i  vårt  land, 
hvaremot  densamma  beräknad  endast  för  den  varmare  årstiden 
föga  eller  alldeles  icke  står  efter  den  i  det  mellersta  Europa, 
och  det  hufvudsakligen  genom  de  proportionsvis  mycket  kortare 


Digitized  by 


Google 


121) 

Dittenia.  Ädhu  i  Lappland  ftr  mtdeltemperaturen  under  den 
korta  sammareii  af  eirca  t?å  eUer  på  sin  höjd  2  Vt  nåaad  gan- 
8kt  hög»  och  då  maa  ibågkoamier  att  aolen  under  en  långre 
tid  alldelea  icke  nedgår,  t  ex.  i  Mnonioniaka  på  4,  lEoontekit 
och  Karesnaiido  på  6  veckor,  hvarig«iom  temperaturen  emot 
oefa  nåder  natten  nedsjnnker  hdgat  få  grader,  synes  detta  för- 
bllliBde  if«ren  ganska  natnrligt  På  denna  stora  vtrmeqvantn 
tet,  som  utstrålar  ifrån  solen  till  jorden  onder  den  korta  tiden, 
beror  icke  allenast  det  fdrhåUaadev  att  komet  utsås  och  skör- 
das inom  sex  till  åtta  veckor,  mei  vi  måste  i  denna'  omstftn- 
di^  äf^en  söka  orsaken  dertill,  att  en  hel  mängd  af  det  mel- 
lent»  Eiiropas  djurarter  framträngt  iniiu  långt  inom  polcirkeln. 
Då  deijemte  den  ojemförligt  stOrsta  delen  af  vår  fauna  inkom- 
mit ifrån  öster,  bör  man  i  ofran  antydda  naturförhållanden  söka 
deo  enda  och  säkra  förklaringsgrunden  fi)r  sådana  företeelser, 
hnlkaofta  framkallat  en  särdeles  fönudran,  att  t.  ex.  enskilda 
ins^tarter  blifVit  funna  inom  Finlands  område,  h vilka  förut 
esdast  varit  kända  från  Österrike  eller  något  annat  lika  syd- 
ligt land,  utan  att  någonsin  hafra  b^fVit  observerade  icke  ens 
i  den  sydligaste  delen  af  Skandinavien.  Man  bör  härvid  likväl 
iUgkoBuna,  att  de  länder,  som  äro  belägna  emellan  Finland  oeh 
Osterdke,  icke  just  höra  till  de  i  naturhistoriskt  afseende  nog- 
gnffiiast  undersökta,  och  således  borde  det  icke  synas  särdeles 
fiSrrinaade,  om  man  icke  känner  några,  iaynnerhet  sällsynta  ar* 
ten  fibrekommande  i  desamma. 

Den  mängd  af  fogelarter  vi  äga  gemensamt  med  flere  syd- 
l^ire  länder,  behöfva  här  naturligtvis  icke  komma  i  någon  be- 
rikiiag,  då  de  flesta  af  dem  vid  den  kallare  årstiidens  annal- 
luuide  draga  åstad  till  en  blidare  himmel,  och  det* proportions- 
vis noga  antal  arter,  som  öfvervintra  hos  oss,  förekomma  långt 
io  i  Siberien,  till  en  del  äfren  i  de  nordligaste  ddame  af  Nord- 
Amerika,  och  man  behöfver  skedes  icke  heller  uppsöka  någon 
ftiilaringsgmnd  för  möjligheten  af  deras  in vatidring  till  vårt  land. 

Hvad  åter  Finlands  vextalster  beträflkr,  måste  jäg  väl 
aedgifira,  att  vi  ännu  icke  äga  en  närmare  sammanställning  al 
deng  förekommande  i  andra  näi^nsande  länder,  men  jag  tror 
wg  likväl  med  säkerhet  kunna  uppgifva,  att  vår  flora  iniiofattar 


Digitized  by 


Google 


130 

alldeles  samma  beståndsdelar  som  vår  fauna.  Uppslår  man  t. 
ex.  Wiedemanns  och  Webers  ^Beschreibung  der  phanerogami" 
schen  Oewåchse  Esth-,  Uv-  und  Curlands^^j  skall  man  genasi 
finna,  att  de  flesta  af  våra  högre  stående  vextarter  finnas  upp- 
tagna 1  detta  arbete  såsom  förekommande  söderom  Fiaska  vi- 
ken; och  hvad  de  ännu  i  denna  dag  hos  oss  under  bentmnln- 
gen  af  lappt^ui  vexter  kända  arter  beträffar,  kan  man  ur  rjaka 
botanisters  arbeten  öfvertyga  sig  derom,  att  de  icke  allenast 
förekomma  långt  in  i  Siberien,  utan  till  en  del  äfven  på  de 
Aleutiska  öanla  och  i  de  ryska  besittningarne  i  N.V.  Amerika 
o.  s.  T.,  emedan  de  likformiga  naturförhållanden,  som  äro  rå- 
dande i^hela  den  högre  norden,  äfVonledes  underlätta  de  siberi- 
ska  både  ^ur-  som  ock  Tcxtartemas  utbredning  åt  öster,  så 
att  några  species  äro  numera  hvad  man  kallar  circumpoUHa.  — 
För  den  åsigt,  att  våra  vextalster  företrädesvis  äf^renledes  skulle 
hafva  inkommit  och  ännu  fortfarande  inkomma  till  oss  öfver 
Finlands  östra  gräns  samt  en  icke  ringa  del  öf?er  Åland  till 
den  vestligaste  delen  af  landet,  talar  onekligen  den  mängd  af 
arter,  som  inom  vårt  land  endast  kunna  påfinnas  i  trakten  af 
Ladoga  sjön  eller  i  Karelen  i  allmänhet,  andra  deremot  blott 
på  Åland  och  i  skärgården  utanför  Åbo.  Det  är  äf^en  deasa 
förhållanden  som  locka  den  unge  botanikem,  att  med  förkärlek 
omfatta  hvarje  tillfiUle  till  en  ntflygt  inom  dessa  Finlands  gräns- 
trakter, och  derigenom  äga  vi  äfven  snart  sagdt  de  ftillständi- 
gaste  uppgifter  öfver  floran  i  dessa  delar  af  landet.  Det  är 
visserligen  en  möjlighet,  till  och  med  troligt,  att  en  eller  annan 
vextart  kunnat  inkomma  direkte  öfver  Finska  viken  ifrån  öster- 
sjö-provinsema,  men  detta  antal  bör  i  alla  fall  icke  kunna  upp- 
skattas särdeles  högt. 

Att  numera  följa  enskilda  <yur-  och  vextarters  succeeaiva 
utbredning  inom  vårt  eget  land  med  afseende  på  den  trakt, 
hvarifrån  desamma,  i  öfverensstämmelse  med  deras  kända  före- 
kommande i  andra  länder,  måste  anses  hafva  inkommit,  kan 
visserligen  i  många  fall  bli  förenadt  med  otaliga  svårighets, 
isynnerhet  då  en  framåtskridande  kultur  kan  afbryta  fteace  ar- 
ters tillvaro  under  långa  sträckor  och  i  aUmänhet  i  betydlig 
mån  förminska  artantalet  på  de  i  vildt  tillstånd  existerande  djur 


Digitized  by 


Google 


131 

eeh  Vezter,  såBom  det  särdeles  märkbart  bIchII  vara  händelsen 
ioom  de  förenta  staterna  i  Nord-Amerika,  men  det  vetenskaps 
liga  intresse,  som  är  förenadt  med  lösningen  af  dessa  frågor» 
fikall  säkerligen  öfvervinna  alla  betänkligheter,  att  anställa  under^ 
sökningar  i  detta  afseende.  Natnralhistorien  torde  dessutom 
kanna  påräkna  biträde  i  dylika  forskningars  anställande^  Öfver- 
tygelsen  nemligen  derom.  att  djur-  och  vextarters  förekommande 
i  ett  land  äfvensom  deras  första  uppträdande  om  våren  helt 
och  hållet  är  beroende  af  temperatur-  och  andra  yttre  natur-^ 
förhållanden,  har  småningom  stadgadt  sig  ändaderhän,  att  man 
■umera  nästan  allmänt  i  omvändt  förhållande  börjat  göra  anteck- 
ningar i  skilda  länder  öfver  enskilda  djurarters  förekommande 
ifrensom  öfver  deras  första  uppträdande  om  våren,  flyttfoglar^ 
ankomst,  vexters  blomning  och  fhiktmognad,  m.  m.,  för  att 
derigenom  vinna  närmare  kännedom  om  sjelfva  landets  klima- 
tologiska förhållanden,  och  derigenom  kommer  i  framtiden  den 
fysikaHska  vetenskapen  och  dess  sakförare  att  mer  och  mer 
med  verksam  hand  deltaga  uti  ifrågavarande  undersökningar. 
Natnralhistorien  kan  icke  ens  i  denna  stund  underlåta ,  att  med 
den  varmaste  erkänsla  intyga,  det  äfven  i  vårt  land  nu  redan 
en  hjdpsam  hand  blifvit  henne  räckt  ifrån  detta  håll,  och  man 
bör  kunna  hoppas,  att  detta  framdeles  skall  ske  ännu  mera. 

Då  deijemte  den  nu  på  jorden  existerande  generationen 
af  djur-  oct  vextarter  ovilkorligen  mAste  anses  hafva  uppkom- 
mit på  flere  skilda  ställen  samt  derifrån  sedermera  utbredt  sig 
i  olika  riktningar,  emedan  de  i  skilda  verldsdelar  och  zonei' 
förekommande  organiska  naturalster  äro  så  ytterst  olika,  så  bör 
käanedomen  om  ^ur-  och  vextarternas  utbredning  lemna  de 
säkraste,  törhända  de  enda  antydningar  öfver  de  ursprungliga 
skapelseortema  äfvensom  öfver  jordytans  utseende  och  natur- 
förhållanden i  allmänhet  under  den  sagoperiod,  då  de  skilda 
mmmidEorasema  och  folkstammarna  först  uppträdde  på  jorden» 
rund  såsom  dess  envåldsherrskare*  Djur-  och  vextgeografiii 
måste  således  ren  ifrån  denna  synpunkt  alltid  komma  att  äga 
ett  nog  allmänt  vetenskapligt  intresse,  och  då  tillika  föga  nå- 
gon annan  trakt  af  jorden  torde  kunna  erbjuda  tillfölle  till  en 
lika   åskådlig    lära    om    de   vilkor   och  förhållanden,    på  h vilka 


Digitized  by 


Google 


132 

möjligheteu  af  djur-  och  vextarters  utbredning  gnmdaa  och  be- 
ror, än  just  Skandinavien  och  Finland,  der  alla  organiska  natur- 
alster fdrst  i  en  sednare  period  inkommit,  så  bör  faunan  odi 
iloran  i  vårt  land  nu  och  i  framtiden  i  dessa  fÖrh&Uanden  all- 
tid lenma  full  ersättning  med  afseende  på  sann  vetenskaplig 
forskning  för  tieras  bristande  egenskap ,  att  kunna  uppte  for  de- 
samma uteslutande  egendomliga  artformer.  Detta  måste  åtmin- 
stone anses  som  en  särdeles  lycklig  konjunktur,  under  i  öfrigt 
mindre  gynsamma  förhållanden. 

För  att  emellertid  kunna  kontrollera  äfven  en  framtida 
invandring  af  föiiit  inom  vårt  land  icke  observerade  vext-  och 
^urarter,  är  det  särdeles  nödvändigt  att  området  f5r  vår  flora 
och  fauna  determineras  så  noggrant  som  möjligt,  och  i  detta 
afseende  finnes  i  sjelfva  verket  en  tillräckligt  markerad  linie, 
nemligen  den  som  innesluter  vårt  politiska  område  och  öfver 
hvilken  tillräcklig  uppgift  kan  inhemtas  under  hvaije  exkursion 
i  Finlands  gränstrakter.  Man  har  likväl  i  sednare  tider  velat 
förflytta  denna  gräns  för  våra  organiska  naturaliter,  såsom  det 
på  ett  särdeles  rekommenderande  sätt  heter:  för  att  vinna  en 
naturlig  begränsning  för  våra  djur-  och  vextarter,  till  en  OQin- 
dre  noggrannt  bestämd  linie,  som  vore  dragen  från  Finska  vi- 
kens botten  ~  genom  Ladoga ,  Onega  oeh  Hvita  hafvet  till  Wa- 
ranger  Qord  samt  derifrån  uppför  Tana  elf  o.  s.  v.  —  Denna 
begränsning  emot  öster  t.  ex.,  som  visserligen  är  hvad  mao 
kunde  kalla  fysiko-geografiskt  naturlig,  bestämmes  eniellertjd 
härigenom  så  ofullkomligt,  att  godtycket  på  många  ställen  kan 
förflytta  densamma  betydligt  fram-  eller  bakåt,  -oeh  genom 
en  sådan  framflyttning  kan  emellertid  fleré  tiotal  arter  inom 
djur-  och  vextriket  förskottsvis  införas  i  vår  fauiia  och  flora,  i 
motsatt  fall  återigen  derifrån  uteslutas,  ty  den  med  det  meller- 
sta Europa  gemensamma  beståndsdelen  ökas  märkbart  vid  det 
minsta  framåtskridande  åt  SO.  —  För  att  tillika  icke  blott  fram- 
hålla  den  omständigheten,  att  det  i  alla  händelser  borde  vara 
förenadt  med  ett  sannt  vetenskapligt  intresse,  att  den  utstakade 
gränstrakten  ligger  inom  vårt  eget  land,  hvarigenom  undersök- 
ningar  i  densamma  alltid  skola  blifva  lättare  utföi*bara,  vill  jag 
tillika  utpeka  vådan  dcraf ,  att  inom  detta  område  innesluta  den 


Digitized  by 


Google 


133 

S:t  Petenburgaka  fauoan  och  floran ,  bvilka  i  sjelfva  verket  lig^a 
iaom  den  projekterade  gråDslinien  och  enligt  kända  förhållaDden 
kunna  uppvisa  några  hundrade  arter,  som  åtminstone  tillsvidare 
iro  fUlkomligen  främmande  för  vårt  land.  Vi  ställa  oss  häri- 
genom i  beroende  af  samlingar,  som  vi  aldrig  knnna  jemf5ra 
odi  kontrollera,  helst  då  några  af  desamma,  i  hvilka  de  exem- 
plar som  l^at  till  grund  för  nppgiften  om  många  arters  före- 
kommjmde,  långt  för  detta  blifvit  bortförda  ifrån  Rysslands 
hnfmdBtad.  Våra  inhemska  samlingar  sknlle  härigenom  äfven- 
ledes  alltid  lenma  stora  luckor  dfriga,  hvilka  troligen  aldrig 
kunde  fyllas.  Och  skulle  en  sådan  gränslinie  i  sjelfva  verket 
utgdra  en  begränsning  helst  för  någon  större  del  af  de  djur- 
eller  vextarter,  som  förekomma  uti  vårt  land,  så  vare  den  vis- 
serligen att  förordas,  men  som  jag  redan  haft  äran  anföra,  be- 
gränsas den  med  det  mellersta  Europa  gemensamma  bestånds- 
delen af  vår  fauna  och  flora  emot  söder  hufvudsakligen  af  Al- 
pemas bergssträckningar,  samt  den  siberiska  eller  uteslutaude 
högnordiska  af  Altaiska  bergen  ända  till  sjön  Baikal  och  Dau- 
ricBS  berg,  och  detta  är  ett  faktum  som  ingen  kan  vederlägga, 
ty  oaktadt  all  relativ  fattigdom  på  organiska  artformer  i  var 
höga  nord,  kunna  här  likväl  tusendetal  bevis  derpå  framhållas. 
Hela  vinsten  af  den  projekterade  utvidgningen  af  området  för 
Tår  fauna  och  flora  skulle  således  på  sin  höjd  blifva  det  smick- 
rande förhållandet  att  bland  annat  ur  Ishafvets  egendomliga 
hnnx  oeh  flora  i  förteckningar  öfver  våra  inhemska  organiska 
naturalster  kunna  införa  en  serie  med  marina  former,  som  i  alla 
£U1  icke  höra  dit,  och  detta  är  oeh  förblir,  måhända  sorgligt 
nog,  ändock  det  faktiska  i  saken.  I  alla  afBeenden  är  grflns- 
liniea  för  vår  flora  vida  lämpligare,  sådan  den  flimes  modifio- 
rad  på  den  lilla  kartan  till  Herbarium  Mmei  Fennici,  ty  här 
är  åtminstone  det  8:t  Petersburgska  området  uteelutet,  och  de 
ur  ryska  LappUnd  och  ryska  Karelen  upptagna  arterna  göra  i 
denna  förteckning  tillföye  af  den  tydliga  och  klara  framställnin- 
geo  ingen  ereda. 

£hnru  vi  således  i  sjelfva  verket  icke  allenast  inom  var 
fauna  sakna  alla  representanter  för  de  djurgrupper,  som  till  tu* 
senddal   af  individer  och  i  mångfaldiga  artformer  uppträda  vid 


Digitized  by 


Google 


134 

kusterna  af  de  Btörre  salta  hatVen,  utan  derjemte  inom  floras 
gebit  fåAlngt  efterleta  det  antal  alger  t.  ex.,  hyilka  vid  ena- 
handa lokaler  kunna  ftsta  naturforskarens  uppmärksamhet,  aå 
är  likväl  antalet  på  skilda  arter  af  naturens  organiska  skapel- 
ser i  vårt  land  för  det  närvarande  ingalunda  så  ringa,  som  de 
flesta  torde  förutsätta,  emedan  det  ojemföriigt  största,  an  talet 
är  mindre  i  ögonen  fallande.  Det  är  säkerligen  icke  öfverdrifvet, 
om  man  approximativt  uppskattar  antalet  på  de  djurarter,  som 
till  närvarande  tid  inkommit  till  vårt  land  till  öfvfer  10,000  ape- 
cies,  ty  representanterna  af  insektemas  klass  allena  måste  nppgå 
till  närmare  fyrafemtedelar  af  denna  summa  eller  emellan  7  oek 
8  tusen  arter.  Man  beräknar  nemligen  insektarternas  antal  al- 
lenast i  den  S:t  Petersbnrgska  faunan  till  8  och  i  Skandinavien 
till  12,000,  ja  ända  till  15,000  species.  Skulle  man  deremot 
anse  Ratzeburgs  beräkning  motsvara  verkligbeten,  att  nemligen 
i  £uropa  de  fanerogama  vextemas  antal  skulle  förtiåUa  sig  till 
insektemas  som  1  till  9,  så  borde  antalet  af  insektarter  i  vårt 
land  uppskattas  ännu  högre. 

Hvad  åter  antalet  på  de  vextarter  beträffar,  som  före- 
komma inom  vår  flora,  så  uppgår  detsamma  enligt  den  af  Prof. 
Nyländer  och  Med.  Kand.  Saelan  upprättade  förteckningen  öfv&c 
Universitetets  inhemska  örtsamling  till  991  species  foneroga- 
mer,  och  afräknas  derifrån  de  41  arter  som  endast  blifvit  funna 
inom  ryska  Lappmarken  och  hvilka'  tillfölje  deraf  tillsvidare  icke 
kunna  anses  som  egentligen  finska,  återstå  950  species,  och 
som  det  likväl  är  troligt,  att  åtskilliga  ännu  kunna  upptäckas, 
ehuru  det  måste  medgifvas  att  Sättskapel  pro  Fcama  et  Flora 
Fenmca  bragt  denna  samling  till  en  viss  grad  af  fullständigbet, 
så  torde  de  fanerogama  vexteraa  i  vårt  land  för  det  närva- 
rande likyäl  belöpa  sig  till  närmare  1,000  arter.  —  Då  många 
grupper  af  kryptogamerna  hos  oss  ännu  äro  ganska  ofnllstän^ 
digt  inaamlade  och  kända,  kan  deras  artantal  naturiigtvis  endast 
approximativt  beräknas,  och  tager  man  till  grund  för  en  sådan 
kalkyl,  att  dessa  lägre  stående  vexters  antal  hos  oss  skuUe 
stå  i  samma  proportion  till  de  i  Skandinavien  förekommande, 
som  förhållandet  är  emellan  fanerogamema  i  dessa  länder,  så 
måste    dessa    till   största   delen    obemärkta  vextalster  uppgå  till 


Digitized  by 


Google 


135 

4)fver    5,000  arter  i  vårt  land,   och  det  är  isynnerhet  ,do  iäp^ta 
STampama  som  uppträda  i  ett  sådant  öfvenrftgande  artantal.  — 
Man    berftkaar   nemligen  fanerogamemas    antal    i   Skandinavien 
tiU  1,400,  krjrptogameraas  deremot  till  närmare  8,000.  Man  ser 
således  häraf,  att  antalet  på  oi^iiska  former  inom  vårt  land  i 
Dirvarande   stund,  ehnra  dess  fauna  och  flora  icke  kan  tåfla  i 
rikedom  på  arter  med  de  flesta  andra  länder»  t.  o.  m.  i  Europa, 
hkvftl   ingalunda    är  så  ringa,  att  ej  naturhistorisk  forskning  i 
många   afiseenden  kuude  finna  ett  vidsträckt  falt  nog  inom  dess 
eget    område.    Väl   är  det  sannt,   att  både  våra  högre  stående 
eller  vertebrerade   ^ur   äfvensom   våra  fanerogama  vexter  icke 
kunna   lemna    tillbe  till   ett  mera  verksamt  biträde  i  descrip- 
tivt   afseende   för   den   zoologiska    och   botaniska  vetenskapens 
framsteg  i   allmänhet,    och   det  just  emedan  vi  ej  kunna  fram- 
hålla några  egendomliga  artformer,  som  ej  långt  pSr  detta  sknlle 
utgjort  föremål  fÖr  de  noggrannaste  undersökningar  i  andra  län- 
der.   Med  ytterst  få  undantag,  och  gälla  dessa  i  allmänhet  en- 
dast den   öfver  norra  Ryssland  till  oss  inkomna  siberiska  eller 
såkallade   rent   nordiska    beståndsdelar   i   vår  fauna   och  flora, 
äro  nemligen   de   flesta   högre   stående  djur  och  vexter  på  det 
sorgfålligaste  beskrifna  nästan  på  alla  fbr  vetenskapliga  ändamål 
mera  begagnade  europeiska  tungomål.  Största  delen  äro  t.  o.  m. 
aftecknade  i  åtskilliga  planchverk.    Häri  ligger  säkerligen  äfven 
den  väsendtligaste,   kanske   den  enda  orsaken  dertill,  att  vi  ej 
iga  någon  särskild  beskrifning  öfver  våra  vertebrerade  ^ur  och 
våra   fanerogama   vexter.    Då  en  vetenskapsman  publicerar  ett 
arbete  i  naturvetenskaperna,   fordras  nufl^rtiden  som  ett  oefter- 
låtligt  vilkor,   att  detsamma  skall  innehålla  någonting  verkligen 
nytt;   någonting  som  länder  vetenskapen  i  dess  helhet  till  sann 
lorkofran  och  nytta.    Det  må  tillåtas  mig  att  anföra,  det  livar- 
ken  den.  zoologiska  vetenskapen  behöfver  en  beskrifning  öfver 
våra   vertebrerade    djur,   ej  heller  den  botaniska  öfver  våra  fa- 
nerogamer.  Vetensknpen  äger  dessutom  i  sjelfva  verket  en  gan- 
ska fallständig  flora,  sådan  den  behöfver  öfver  våra  högre  vex- 
ter,  nemligen    den    af   mig   redan    citerade  förteckningen  öfver 
Herbarium    Musei   Fermici,    uppgjord  efter  en  omsorgsfullt  och 
kritiskt  bestämd  samling.     En  mängd  uppgifna  lokaler  öfver  de 


Digitized  by 


Google 


13G 

enskilda  artemas  förekommande  i  vårt  land  lenmar  mn  redan  en 
antydning  öfver  deraa  utbredning  inom  detta  område,  oeh  mas 
bör  kunna  hoppas»  att  den  yngre  generation,  som  med  värma 
och  kärlek  omfattat  botanikena  studium,  inom  några  år  laed 
vextförteckningar  öfver  skilda  trakter  af  Finland  i  betydlig  Bsåo 
skall  rikta  kännedomen  hiraf  *).  Skulle  någon  vara  aårddea 
angelägen  om  den  möjligtvis  något  tvetydiga  äran  att  se  aitt 
namn  paradera  på  titelbladet  till  en  flora  på  svenska  språket 
öfver  våra  högre  vexter,  så  behöfde  han  sannerligen  icke  an- 
vända något  själamördande  arbete  derpå,  ty  det  vore  ej  ens 
nödvändigt  att  ur  något  annat  lands  flora  på  tyska  eller  något 
annat  språk  öfversätta  beskrifningar  på  de  i  förteckningen  upp- 
tagna arter;  han  kunde  helt  enkelt  afekrifva  dem  nr  Hartmana 
Skandinaviens  Flora. 

Med  ytterst  få  undantag  finnas  äfveniedes  alla  hittills  inom 
Finlands  gränser  observerade  vertebrerade  cy^^^i^^  förvarade  i 
universitetets  samlingar;  af  de  flesta  finnas  derjemte  skeletter  i 
des   anatomiska   museum.     Endast   några  få  arter  kunna  ftonn 

*)  Emedan  likarlado  namnförteckuingar  öfver  inskränkta  omrädeo 
af  ell  land,  oflast  afkopierade  efler  allmänt  begagnade  handböcker,  från 
rent  vetenskaplig  synpunkt  på  sin  höjd  likvål  kunna  anses  soiti  ett  afläg- 
set  slående  material  för  blifVande  sanunanstäUningar,  vore  det  åtaiinatoae 
önskvfirdt  alt  desamma  i  typografiskt  afseende  skulle  uppträda  i  så  litet 
voluminös  form  som  möjligt,  ty  i  motsatt  fall  kan  man  förvänta  sig  öfver 
ett  f«å  vidsträckt  område  som  Finlands  ett  helt  bibliothek  af  —  torna 
namnförteckuingar.  Då  isynnerhet  den  studerande  ungdomen  mycket  lätt 
lockas  att  uppträda  som  författare,  helst  det  kan  ske  påsett  så  lält  sitt, 
!!K)m  alt  efler  förut  bestämda  samlingar  och  med  ledniog  af  en  vanlig 
handbok  upprätta  en  namnförteckning  öfVer  de  naturföremU,  man  an- 
seii  sig  haCva  obser^'erat  i  en  viss  trakt,  och  det  sålunda  är  troligt, 
det  vi  framdeles  äfven  kunna  påräkna  slika  zoologiska  förteckningar,  vill 
jag  b^agna  detta  lillfölle  alt  afråda  blifvande  författare  att  alkopiera  sä- 
dana bulH  populära  arbeten,  såsom  t.  ex.  Nilssons  nyaste  upplaga  öfver 
Skandinaviens  fiskar  och  foglar  {Skandinatnsk  ftmna),  hvilka  töreträdesvis 
äro  beräknade  för  jägaren  och  en  större  läsande  sllmänbet,  och  åtmin- 
i^tone  icke  öfverensslämma  med  nyare  forskningar  öfver  den  Kyslematiska 
anordningen  ocli  den  zoologiska  vetenskapens  närvarande  ståndpunkt  — 
att  fortitiu  luångfalldiga  inkonseqvenser  i  sjelfva  namnförteckningen.  Så- 
dana opera  skulle  nemligon  i  utlandet  endast  kompromettera  den  veten- 
«ik:»p1iga  förening,  i  h\ars  afliondlingar  dr  publiceras. 


Digitized  by 


Google 


137 

adjUgtvis  appUckas  inom  vårt  land;  förteckninganu  öfver  ani- 
Tersitetets  samlingar  i  detta  afseende  är  således  för  vetenskapen 
Distan  nog.  Uppgifter  öfver  flertalets  förekommande  i  vårt  land 
finnas  dessutom  publicerade  i  skilda  afhandlingar  *);  några  förut 
obeskrifaa  arter  ftga  vi  ej,  icke  ens  sådana,  hviikas  kännedom 
ej  knnde  inhemtas  nr  arbeten  affattade  på  det  svenska  språket 
Det  ringa   hvar   och   en  enskild  naturforskare  kan  tillägga  till 
Unnedomen  om  dessa  arters  förekommande,  lefnadssätt,  m.  m., 
km  säkerligen   återges   på   några   få   pagina.     Undantag  göra 
tiUsTidare   hufvudsakligen    endast   tvenne   fiskslägten,    nemligen 
Sabno  och  Coregonus,   icke  för  den  skull  att  det  vore  troligt, 
det  vi  ägde  någon  för  vårt  land  egendomlig  art,  men  väl  eme- 
dan dessa  «lägten  i  allmänhet  äro  mindre  kända  och  utredda. 
Eoiedan   likväl   representanterna  af  dessa  genera  höra  till  dem, 
hvilka   i    främsta  rummet    måste  blifva  föremål  för  en  artificiel 
fiskodling  i  Skandinavien  och  Finland;  så  bör  man  kunna  hop- 
pas, att  äfven  våra  arter  inom  några  år  blifva  fullkomligt  kända, 
oeh  denne   förhoppning   kan   anses  så  mycket  mera  grundad, 
som  universitetets  museum  nu  redan  varit  i  tillfälle,  att  genom 
denna  för  landet  särdeles  vigtiga  kultur  erhålla  en  ganska  lof- 
vande  början  till  en  samling  för  detta  ändamål.  —  Det  möjlip:- 
heten  att  förvärfva  sig  en  kännedom  om  Finlands  vertebrerade 
djur  i  allmänhet   äfven  i  denna  stund  icke  just  hör  till  antalet 
af  stora   svårigheter,   torde  kunna  antydas   derigenom,   att  en 
Aådan   kännedom  bland  annat  förutsattes  som  vilkor  för  under- 
gående af  kandidat-examen   inom   den  fakultet,  dit  den  aoolo- 
giska  vetenskapen  räknas.     Elhuru  denna  vetenskap  således  icke 
kan  anses   vara    direkte  i   behof  af  en  beskrifiiing  öfver  våra 
vertebrerade   djur,    måste  det  å  andra  sidan  medgifvas,  att  en 
kort,    systematisk    och    deskriptiv    framställning   af    desamma, 
nemligen   i   öfverensstänuneLse  med  vetenskapens  nuvarande  for- 

♦;  Särskildt  förtjenar  ä(Ven  omnämnas,  del  vi  äga  en  af  W.  Nylän- 
der utarbetad  Danmförteckning  pä  finska  språket  öfver  våra  fogelarler. 
Dessa  finska  benimningar  äro,  åtminstone  såvidl  vi  kunna  bedömroadem, 
ganska  väl  valda;  måhända  kan  endast  den  anmärkning  göras,  aU,  på* 
ta^ligcQ  af  e(i  raisslag,  PagophUa  (Larus)  eburtué  Gmel.  ocl»  Larus  leu- 
eoplerus  Faber  erhållit  b-aniiiia  benämning  Walkialokki. 


Digitized  by 


Google 


13« 

dringar,   vore  högst  nödvändig  för  den  studerande  ungdomen  i 
vårt  land  *). 

Om  man  ock  således  kan  medgifva  att  våra  högre  djur 
och  vexter  åro  temmeligen  väl  kända,  dels  derigenom  attdeflro 
nära  nog  fullständigt  representerade  i  universitetets  samlingar 
af  inhemska  naturföremål,  dels  emedan  de  förut  i  andra  länder 
blifvit  undersökta  och  beekrifna,  så  kan  samma  påstående  omöj- 
ligen tillämpas  på  våra  lägre  stående  organismer.  Föga  öfver 
%:delar  af  Finlands  insektarter  torde  för  det  närvande  finnas  i 
universitetets  samlingar  och  likväl  utgöra  representanterna  af 
denna  djurklass  onekligen  närmare  ^/^  af  hela  dess  fauna.  Att 
insekterna  vore  af  mindre  betydelse  i  naturen  än  de  högre  stå- 
ende djuren  och  derigenom  förtjena  en  mindre  grad  af  upp- 
märksamhet, är  ett  påstående  som  endast  kan  grundas  antingen 
på  det  förhållande,  att  de  icke  pläga  ätas,  åtminstone  ej  bos 
oss,  eller  helt  enkelt  på  den  fullkomligaste  okunnighet  om  verk- 
liga förhållandet;  ty  det  är  emellertid  mer  än  säkert,  att  re- 
presentanterna af  ingen  (^urklass  spela  en  mera  vigtig  roll  i  na- 
turens stora  ekonomi,  åtminstone  i  våra  dagar,  än  just  insek- 
terna. Det  må  tillåtas  mig  att  framhålla  endast  den  omstSn- 
fligheten,  att  nästan  alla  döda  djur  och  vexter  mer  eller  mindre 
äro  hemfallna  till  födoämnen  för  insekter  och  deras  larver,  Tan- 
ligen  kända  under  benämningen  af  maskar,  och  kunde  man  un- 
der den  varma  årstiden  aflägsna  alla  insekter  ifrån  ett  land ,  så 
skulle  detsamma  samtidigt  troligen  öfverg^fvas  af  hela  sin  be- 
folkning af  öfriga  djur  och  monniskor.  Det  borde  dessutom  vara 
föga  troligt,  om  ej  måhända  orimligt,  att  det  ojemföriigt största 

*)  vi  bafva  visserligen  nyligen  erhållit  första  delen  af  en  finsk  fogel- 
fauna,  påtagligen  beräknad  för  den  studerande  ungdomen  vid  universite- 
tel,  men  den  år  i  alla  fall  för  vidlyflig  för  skolan;  jag  för  min  del  måste 
endast  beklaga  att  förf.,  som  användt  bäde  lid  och  ospard  möda  samt 
deijemte  varit  nog  lycklig  att  framställa  äfven  för  vetenskapen  nytt.  nem- 
ligen  obeskrifna  drägter  af  naturligtvis  i  öfrigt  förut  kända  fogelarter.  an- 
sett sig  föranlåten  alt  fö|ja  det  föråldrade  systemet,  om  det  ens  förljenar 
en  sådan  benämning,  i  Naumanm  Naiurgeschichte  der  Vögel  DeutgchtantU , 
då  ornitologins  rent  vetenskapliga  sträfvande  i  nyare  tider  hufvudsakligen 
just  varit  riktadt  på  den  systematiska  anordningen  af  de  generiska  former 
som  höra  till  denna  djurklass. 


Digitized  by 


Google 


139 

aoUlet  djurarter  skalle  vara  ntaD  någon  betydelse  i  nataren, 
der  likvftl  allt  synes  vara  beräknadt  till  det  helas  bestånd.  Det 
foktiska  i  saken  är  emellertid  att  icke  blott  en  betydlig  del  af 
insektenia,  med  undantag  likväl  af  flere  grupper  bland  Lepi- 
doptera,  öfver  hvilka  man  äger  särdeles  användbara  planchverk , 
ir  högst  ofullständigt  insamlad  och  känd  i  vårt  land,  utan  deijemte 
nästan  alla  lägre  djur,  och  grunden  dertill  bör  ej  allenast  sökas  i 
dei  omständigheten,  att  dessa  djurarter  äro  vida  svårare  att  be- 
stimma, hufvudsakligen  emedan  deras  antal  är  vida  större  och 
emedan  man  äger  fullständiga  faunistiska  arbeten  öfver  högst  få 
grupper,  utan  deijemte  i  det  förhållande,  att  många  famiyer, 
isyiiDerhet  bland  insekterna»  äro  nästan  obearbetade  äfven  i  an- 
dra länder,  och  derpå  beror  äfven  möjligheten  deraf,  att  vi  ännu 
i  d^ina  stund  äga  en  mängd  obeskrifna  arter  i  Finland.  Blöt- 
djuren, d.  v.  s.  musslorna  och  snäckorna,  i  vårt  land  göra  här- 
ifrån ett  undantag,  ty  de  äro  troligen  i  det  närmaste  alla  kända, 
men  det  måste  äfven  medgifvas,  att  man. äger  fullständiga  ar- 
beten öfver  dessa  djurarter  i  nästan  alla  europeiska  länder.  De 
lägre  crustaceema  i  Finland  komma  deremot  säkerligen  inom 
kort  tid  att  blifva  närmare  kända  och  förtecknade,  då  man  nu- 
mera äger  ett  svenskt  arbete  öfver  hithörande  arter,  öfver 
Skandinaviens  spindlar  torde  man  äfven  snart  kunna  påräkna 
ett  utmärkt  deskriptivt  arbete  af  en  skarpsinnig  naturforskare, 
hvilken  på  deras  studium  användt  en  längre  serie  af  år.  En 
sidan  handledning  skulle  säkerligen  äfven  i  vårt  land  framkalla 
uunnf^rteckningar  öfver  de  arter,  som  inom  skilda  delar  af  Fin- 
land blifvit  observerade  af  denna  proportionsvis  dock  fåtaligare 
djnrordning. 

Äfven  en  flyktig  blick  i  förteckningen  öfver  den  inhemska 
vextsamlingen  kan  genast  öfvertyga  en  derom,  att  svamparna, 
isynnerhet  de  lägre  stående  arterna,  lemna  ett  vidsträckt  fält 
f^  undersökningar  i  vårt  land.  Då  dessa  vexter  deijemte  ännu 
i  idlmänhet  äro  mindre  noggrannt  bestämda  och  beskrifna,  kan 
äfren  Finlands  flora  lemna  material  nog  för  upptäckter  till 
fromma  f^r  den  botaniska  vetenskapen  i  allmänhet. 

Ehuru  den  lefvande  naturen  är  naturalhistoriens  egentliga 
observationsflllt ,    ty    det  är   endast   här  hvaije  enskild  art  kån 


Digitized  by 


Google 


140 

framviBa  sin  betydelse  som  en  länk  i  det  helas  samnuuibang ,  si 
ntgöra  likväl  systematiskt  ordnade  samlingar  ett  nödvändigt  me- 
del att  på  kortare  tid  förskottsvis  knnna  förvärfva  sig  en  kän- 
nedom om  naturens  organiska  skapelser,  och  detta  är  aå  smyc- 
ket nödvändigare,  då  aldrig  någon  kan  blifva  i  tillfälle  att  när- 
mare betrakta  natnren  i  alla  jordens  länder.  För  att  åfven  i 
detta  a&eende  kunna  framhålla  naturalhistoriens  närvarande  re- 
surser i  vårt  land,  må  det  tillåtas  mig  att  i  största  korthet  och 
endast  summariskt  uppge  antalet  på  de  artformer,  som  förefinnas 
i  universitetets  sai^lingar.  I  dess  aoologiska  mnseum  finnas 
nemligen  260  skilda  arter  mammalier,  således  ungef^  en  ^jette 
del  af  alla  nu  på  jorden  lefvande  och  kända  artformer,  1220 
species  foglar  eller  närmare  en  femtedel  af  det  kända  artantalet, 
något  öfver  200  arter  amfibier  och  403  species  fiskar,  således 
af  de  förre  omkring  en  sjundedel,  af  de  sednare  endast  en 
femtonde  del  af  alla  kända  arter. 

Oå  de  vertebrerade  djurens  systematiska  indelning,  till  en 
väsendtlig  del  äfven  artkarakterema  grundas  på  deras  osteologi- 
ska  och  anatomiska  byggnad  i  alhooänbet,.  länder  det  zoologin 
och  dess  studium  till  en  icke  ringa  fördel  att  universitetet  äger 
en  särdeles  vacker  och  välordnad  osteologisk  samling,  uppställd 
i  dess  anatomiska  museum.  Denna  samling  innefattar  för  det 
närvaraode  161  species  däggande  djur,  270  sp.  foglar,  20  arter 
amphibier  och  56  arter  fiskar.  På  samma  ställe  förvaras  dess- 
utom universitetets  inhemska  fogelsamling,  hvilken  nu  innehåller 
209  arter.  Härtill  kan  ännu  läggas,  att  på  zoologiska  muaeum 
finnes  en  samling  af  omkring  250  skilda  slag  af  fogelägg. 

Hvad  åter  universitetets  samlingar  af  lägre  djur  beträffar, 
kan  jag  anföra  att  vi  äga  i  det  närmaste  19,000  arter  Coleo- 
ptera,  omkring  1,000  sp.  epropeiska  Qärilar,  men  deremot  en- 
dast circa  450  exotiska  arter,  närmare  tusen  representanter  af 
h varje  af  ordningarna  Hemipiera,  fiymenopt^a  och  Diptera 
samt  endast  några  tiotal  af  Orthoptera  och  Neuropiera.  Den 
inhemska  aamlingen  af  Diptera  innefattar  deremot  allena  när- 
mare 1,500  arter,  deribland  jemförelsevis  ett  ringa  antal  hö- 
rande till  underafdelningen  Nemocera,  Äfven  af  ordningen  Le- 
pidopiera  äger  universitetet  numera  en  ganska  betydlig  samling 


Digitized  by 


Google 


141 

af  inhemska  arter,  sedan  SäUskapet  pro  Fauna  et  Fli)ra  Fennica 
till  detsamma  afträdt  sina  fordna  Bsmlingar.  Hftrigenom  tillhöra 
nu  de  flesta  typer  till  de  af  W.  Nyländer  beskriftia  myror  och 
bin  biand  annat  ålVenledes  universitetet.  Sällskapets  pro  FoMna 
et  Flora  Fennica  fordna  samling  af  Coleoptera  innefattar  der* 
emot  endast  omkring  tvåtredjedelar  af  de  arter,  som  blifvit  på- 
fonna  inom  Finland. 

Då  säkerligen  ganska  många  anse  universitetets  entomo- 
logiska samlingar  för  stora,  må  det  tillåtas  mig  att  upplysnings- 
vis meddela;  det  universitetets  museum  i  BerUn  1859  innehöll 
74,260  art^r  insekter,  deribland  t.  ex.  39,200  sp.  Coleoptera, 
5,500  sp.  Diptera,  öfver  10,000  arter  fjärilar  o.  s.  v.  I  alla 
fell  åger  vårt  universitet  föga  öfver  en  tionde  del  af  alla  nu  på 
jorden  förekommande  insektarter  samt  måhända  ungefär  en  sjette- 
del  tf  de  beskrifnas  antal.  Utom  ofv^an  upprfiknade  samlingar, 
åga  Ti  omkring  400  arter  crustaceer  samt  ett  lika  äntål  ara- 
chmder,  deribland  en  särdeles  intressant  samling  af  acarider 
frin  trakten  af  Wasa;  800  skilda  arter  af  snack-  och  musseU 
skal  utom  200  mollosker  i  sprit  samt  slutligen  omkring  500  ar- 
ter af  annulater,  entozoer,  echinodermer,  acalepher  och  polyper. 

Universitetets  herbarium,  om  man  undantager  den  särskildt 
uppställda  samlingen  af  inhemska  arter  äfrensom  en  typisk  sam- 
fiig  af  lafv^ar,  torde  icke  äga  något  högre  vetenskapligt  värde. 
Hnder  loppet  af  detta  år  får  universitetet  likväl  som  föräring 
emottaga  Yerkl.  Statsrådet  Stxvens  utmärkta  vextsamling,  hvil- 
ken  enligt  uppgift  skall  innehålla  omkring  30,000  arter  och 
deribland  typerna  till  de  flesta  species  som  bllfrit  beskrifba  från 
södra  Ryssland  och  till  en  del  äfren  från  Caucasien. 

Det  måste  visserligen  medgifvas  att  universitetets  natur^ 
kktoriska  samligar  icke  kunna  mätas  med  dem,  som  veteaskaps-* 
ftodetetema  äga  i  Stockholm  och  S:t  Petersburg,  men  man  bör 
birrid  ihågkomma,  att  vid  hvardera  af  dessa  inrättningar  fin- 
nts  anställda  t.  ex.  trenne  professorer  endast  i  de  skilda  bran- 
ehema  af  zoologin,  hvilkas  tid  icke  upptages  af  några  föreläs- 
ningar, att  förtiga  mycket  rikare  anslag  för  samlingamas  för- 
ökande. Deremot  är  det  mycket  säkert,  att  intet  universitet 
brarken  i   Skandinavien   eller  Ryssland  hm  uppvisa  samlingar. 


Digitized  by 


Google 


142 

hvilka  i  något  afeeende  kunde  jemftlras  med  våra,  icke  enfi  med 
afseende  å  deras  yttre  vård;  men  det  torde  äfven  vara  och  bli 
en  nödyåndighet,  då  våra  omständigheter  icke  tillåta  den  fin- 
ska Vetenskaps-Societeten  att  anlägga  särskilda  samlingar,  och 
ntan  sådana  äro  ifrågavarande  vetenskapers  utbildning  i  ett  land 
knappast  tänkbara.  I  högsta  grad  missgynnande  för  zoologin  i 
vårt  land  är  deremot  universitets  bibliothekets  beklagliga  fattig- 
dom på  nödvändig  litteratur  i  denna  vetenskap. 

Till  särdeles  gynsamma  konjnnktorer  i  ett  land  för  en 
vetenskap  måste  man  slutligen  onekligt  räkna  det  förhållande, 
om  densamma  omfattas  med  värma  och  förkärlek  af  den  större 
allmänheten.  Svenska  författare  omtala  visserligen  att  i  ett 
nordiskt  sinne  skulle  innebo  en  medfödd  böjelse  för  naturens 
beundran ,  en  varm  uppfattning  af  dess  skönhet  och  en  afgjord 
håg  för  dess  forskning;  men  skulle  någon  öster  om  Bottniska 
viken  i  närvarande  tid  uttala  detta  påstående,  så  vore  man  san- 
nerligen frestad  att  anse  det  som  en  —  satir.  Sällan  torde  man  i 
vårt  Uuid  kunna  se  kärlek  och  beundran  för  naturen  uttala  sig 
genom  annat,  än  genom  några  brutna  blommor  i  en  förgyld  vas 
och  genom  en  Nerium  eller  Pelargonium  på  en  fönsterkarm;  och 
den  varma  uppfattningen  af  naturens  skönhet  sträcker  sig  till 
den  observation,  att  utsigten  från  något  ställe  kan  vara  —  gu- 
domlig och  vädret  stundom  ganska  vackert.  Ihågkommer  man 
dock  att  äfven  medfödda  anlag  kunna  slumra,  om  de  ej  väckas 
—  samt  att  undervisningen  i  vårt  land  ända  till  sednare  tider 
föga  sträkt  sig  utom  det  område,  som  står  i  omedelbar  berö- 
ring med  menniskans  eget  jag,  och  ibland  dessa  ämnen  hufVud- 
sakligen  endast  språk  och  historie  —  så  kunde  en  dom  öfver 
bristande .  värma  i  vårt  land  Ör  naturen  möjligtvis  anses  öfver- 
ilad.  I  sednare  tider  då  man  småningom  lärt  sig  inse,  att  det 
finnes  en  hel  verld  äfven  utom  ens  eget  jag  samt  att  det  äfven 
kan  finnas  ett  vetande,  en  kunskap  om  denna  verld,  har  man 
för  några  få  år  sen  infört  äfven  naturalhistorien  som  ett  läro- 
ämne i  skolan.  Då  beundran  för  naturen  samt  håg  för  dess 
studium  väckes  redan  i  barnaåren,  skall  densamma  säkerligen 
aldrig  utslockna  under Jsednare  lefnadsår,  och  i  den  fullaste  öf- 
vertygelse    derom,    då   det   tillika  är  bekant  att  eti  person,  till 


Digitized  by 


Google 


14a 

hvilkeD  det  finska  folket  redan  f&rnt  står  i  så  mlngfalldig  för- 
biodelBe,  utarbetar  en  flora  Ofver  våra  högre  vexter  på  det  fin- 
fksL  språket,  ej  för  att  rikta  den  botaniska  vetenskapen,  men 
Tål  för  att  lemna  den  finska  allmånheten  tillfölle  att  på  egen 
hind  förvärfva  sig  insigter  om  de  vftsendtligaste  naturalster  i 
Fmland  och  derigenom  ondgå  det  missödet  att  vara  fremlingar 
i  Bin  nårmaate  omgifbing,  i  sitt  eget  land,  så  vågar  jag  nn  re- 
dan fömtspå  i  framtiden  vida  lyckligare  förhållanden  för  natural- 
historien  i  vårt  land,  än  under  närvarande  tidpunkt. 


Digitized  by 


Google 


144 


Om  Trichina  Spiralis.  —  Af  O.  E.  A.  Hjelt. 

(Medd^adt  (L  1  Okt.  1861.) 

Denna  prarasit  har  nnder  detta  år  blifrit  föremål  fbr  natur- 
forskarenes  synnerliga  nppmärkaainhet ,  sedan  man  fhnnit,  att 
dess  invandring  hos  menniskan  kan  framkalla  de  mest  betänk- 
liga sjnkdomssymtomer.  Detta  lilla  djur  observerades  för  första 
gången  af  Engelsmannen  Hilton  år  1832  i  bröstmoskleme  och 
ehuru  Owkn  erkände  dess  djui-natur,  räckte  det  likväl  länge, 
innan  man  derom  kunde  blifva  ense.  Ja,  ända  till  nyaste  tid 
betraktades  Trichina  såsom  ett  outveckladt  ungdomstillstånd  af 
någon  annan  nematod,  en  uppfattning,  som  genom  DujARDras 
och  v.  SiEBOLDS  anseende  infördes  i  vetenskapen.  Under  detta 
år  har  Leuckart  i  Giessen  offentliggjort  undersökningar  öfver 
Trichina,  hvilka  plötsligt  kasta  ett  oväntadt  ljus  öfver  hithö- 
rande frågor.  Då  han  födde  hundar  med  trichinhaltigt  kött  af 
något  annat  djur,  fann  han  redan  på  4:de  dygnet  inom  deras 
tarmkanal  nematoder  med  fullt  utvecklade  könsdelar  och  man 
kunde  se,  att  de  i  honomas  frukthållare  liggande  äggen  äfven 
voro  befruktade.  På  7:de  dygnet  hade  dessa  ^^  förvandlat  sig 
i  embryoner,  till  ett  antal  af  60—80  stycken  inomhvaije  hona. 
Tnchinerne  äro  således  verkliga  viviparsB.  Vidare  fann  Leuckart, 
att,  då  han  födde  ^jur  med  tarmtrichiner,  deras  muskler  efter 
någon  tid  innehöllo  en  ofantlig  mängd  af  dessa  parasiter.  Mikro- 
skopet visade  musklerna  fullsållade  med  dessa  väsenden  och  de- 
ras antal  kunde  uppskattas  till  fiere  miljoner.  Längden  af  det 
fullbildade  djuret  utgör  omkring  Vs  linie,  hvarföre  man  äfven 
med  blotta  ögat  kan  igenkänna  detsamma.  Tarmtrichineme  hade 
sålunda  förvandlat  sig  i  muskeltrichiner  och  att  de  tillika  vaa- 
drat  ut  från  tarmkanalen  var  klart.  Det  lyckades  äfven  Leuc- 
kart sednare,  att  å  bukhinnan  finna  fria,  krypande  trichiner. 
hvilka  således  hade  genomborrat  tarmen  för  att  genom  denna 
vandring  utbreda  sig  inom  musklerna.  Genom  dessa  spridnings- 
sätt  inom  en  djurkropp,  genom  denna  verkliga  vandring  skiljer 


Digitized  by 


Google 


145 

si^  Triehiiia  från  alla  andra  bekanta  parasiter.  Sedan  de  unga 
djuren  kommit  in  i  en  moakeltråd,  börja  de  undergå  vigaa  för- 
åndringar,  de  förtjocka  sig  och  atveckla  småningom  aina  orga- 
ner,  de  inrulla  8ig  tillika  spiralformigt  och  omgifvas  af  en  kalk- 
ktpeel,  i  h vilken  de  sedan  nnder  årtionden  kanna  ligga  ostörda. 
Först  nftr  de  tillfälligtvis  kommit  i  ett  annat  djurs  mage  eller 
fallit  i  händerna  på  en  experimenterande  anatom ,  lefva  de  ånyo 
upp»  framalstra  sin  afföda  och  gifva  uppkomst  till  svåra  sjuk- 
domssymtomer  inom  den  kropp»  dit  de  öfverflyttats.  Det  för- 
sta sjttkdomsfalK  beroende  på  invandring  af  Trichiner,  förekom 
i  år  på  ett  sjukhus  i  Dresden.  En  förut  frisk  20-årig  qvinna 
intogs  derstftdes  med  stark  feber.  Ömhet  i  buken  och  ytterst 
häftig  smarta  i  musklerna.  Likundersökningen  visade  vid  mikro- 
skopisk undersökning  ett  ofantligt  antal  fritt  i  muskelvftfnaden 
Sggande,  icke  inkapsnlerade,  lefvande  trichiner.  Det  var  tyd- 
ligt att  djuren  befunne  sig  som  bäst  på  vandring  inom  krop- 
pen. Den  anställda  efterforskningen  öfver  patientens  föregående 
tillstånd  ådagalade,  att  hon  varit  i  tjenst  hos  en  landtman  i 
Diriietcn  af  staden  och  att  vid  tiden  för  hennes  inljuknande  en 
sngga  blifvit  slagtad ,  hvaraf  ännu  köttet  fanns  i  behåll  och  som 
innehöll  en  stor  mängd  trichiner.  Åtven  andra  personer  af 
samma  familj  hade  samtidigt  varit  mer  eller  mindre  illamående. 
Sannolikt  är,  att  den  aflidna  qvinnan  smakat  på  det  råa  köttet. 
Man  finner  lätt,  af  hvilken  vigt  dessa  undersökningar  och 
denna  upptäckt  äro  för  sjukdomsläran ,  dietetiken  och  sundhets- 
polisen. Man  tvingas  att  uppkasta  den  frågan,  om  djurens 
öAreifiyttande  till  menniskan  sker  endast  genom  njutandet  af 
rått  kött  eller  om  dess  användande  i  form  af  skinka  och  korf 
ifren  kan  gifva  anledning  dertill.  Det  sednare  vore  icke  osan- 
nolikt isynnerhet  vid  förtärandet  af  skinkor,  som  icke  blifvit  ut- 
satta för  tillräckligt  hög  värmegrad  samt  det  slags  korf,  der 
köttet  endast  sönderhackas  och  rökes.  För  utredandet  af  hit- 
hörande frågor  fordras  likväl  ännu  noggranna  undersökningar. 
Måhända  är  Trichina  sjukdomen  icke  så  alldeles  sällsynt,  ehuru 
den  undgått  uppmärksamheten  och  förvexlats  med  andra.  Om 
d^   förekommer  i   Finland  vet  man  icke.     Hittills  har  jag  vid 


10 


Digitized  by 


Google 


146 

de  redan  temmeligen  talrika  liköppniDgar,  dem  jagaoBtftllt,  ftnno 
icke  faDDit  detta  lilla  djur  och  de  exemplar  jag  deraf  sett, 
härstamma  från  Tyskland. 


DJgitized  by 


Google 


147 


Ord  yttrade  af  Socictetens  ordförande  vid  års-  och 
"högtidsdagen  den  29  April  1862. 

Finska  Vetenskaps-Societeten ,  som  vid  detta  tillfälle  begår 
SID  tjago^rde  Årshögtid,  har  sedan  sin  ft^rsta  tillvaro  ägt  den  &ro- 
foDa    lycka   att   fk  som  sin  irsdag  räkna  den,  med  hvilken  ett 
tefoadsår  fylles  ft^r  Finlands  na  regerande  Höge  Moilark.  Socie- 
teten  är  derföre  van  att,  innan  hon  går  att  framställa  sin  års-- 
ndogörelse  inför  fUemeslandet,  lyfta  sin  blick  till  thronen  och 
nedlägga  vid  dess  fot  ett  offer  af  andersåtlig  vördnad.    Men  de 
känslor,    hvilka   det   Finska  folkets  medlemmar  hembära  åt  sin 
Storfurste,   äro  ej  ett  rökoffer,   som  upptändes  af  en  pligtskyl- 
%  sed.     Det   är  ej  endast  pligtens  bud,  som  vid  kejsar  Ale- 
XÄHDEB  DSN  Akdre  fäster  hans  Finska  undersåtare.     Hela  den 
menskKghet,  som  fröjdas   åt  frihetens  och  humanitetens  segrarr 
har   egnat   sin  varma  beundran  åt  frigöraren  af  dessa  miUioner 
slafrar:  huru  skulle  då  ej  vårt  fosterland,  hvilket  fordom  Thron- 
arfVingen  visade  så  många  prof  af  huldhet,  och  som  under  Mo- 
narkens spira  ser  sitt  statsskicks  lagbundna  former  frigöras  från 
alla  yttre,   hindrande  bojor,  huru  skulle  det  icke  gälda  Honom 
tillbaka   vaéå    det   bästa,    som  menskliga  sinnen  kunna  erbjuda 
Ifren  åt  Furstame,  med  tacksamhetens  och  kärlekens  rena  käns- 
lor? Derföre  höjas  på  denna  dag  i  våra  bygder  de  innerligaste , 
varmaste  önskningar  för  vår  ädle  Storfurstes  välgång  under  en  ' 
fridsäll,    lång   och    lyckosam   regering,    och  hvarje  Finsk  med- 
borgare  vet,    att    detta   tillika  är  att  önska  sitt  lands  väl,  att 
det  är  att  öiiska  dess  ostörda  samhällsutveckling  i  den  fria  anda, 
som  är  framåtskridandets  vilkor.  Ja,  likasom  redan  på  den  tid, 
åi  denna  vetenskapliga  institution  blef  stiftad  och  det  förunna- 
des henne  att  på  sin  årlis^a  högtidsdag  helsa  som  vetenskaper- 
nas och    sin    beskyddare   äfven  kejsaresonen,   det  Finska  Uni- 
verntetets  dåvarande  höge  kansler,  likasom  redan  då  och  seder- 
mera Finland    lärde  sig  att   med  hjertats  tillgifvenliot  och  för- 


Digitized  by 


Google 


148 

hoppningar  skåda  upp  till  Honom,  så  ställer  detta  land  i  den 
dag,  som  ftr,  sina  käraste  och  närmaste  framtidsatsigter  i  skygd 
af  Kejsarens  ljusa  bild.  Lifvad  af  djup,  nndersåtlig  vördnad, 
skattar  sig  Finska  Vetenskaps-Societeten  lycklig  att  kunna  vid 
detta  tillfälle  Tara  ^  tolk  af  den  allmänna  sinneaatäniiingeo  bos 
Finlands  folk. 

I  tider  af  ett  rOrligt  politiskt  lif  och  omfattande  sociala 
reformer  synes  den  strängare  vetenskapen  mindre  än  någonsin 
kunna  påräknit  ett  allmännare  deltagande  för  sina  tillgöranden 
och  uppskattning  af  desamma.  Den  vetenskapliga  ftrskningen 
sysselsätter  sig>  enligt  sakens  natur,  med  enskildheter,  och  ju  mera 
speciela  dessa  ämnen  äro,  desto  mindre  kunna  de  g6ra  anspråk 
på  att  allmänt  uppfattas  som  betydande  uppgifter  i  bredd  med 
dem,  som  gälla  den  praktiska  lösningen  af  det  medborgerliga 
samhällets  egna  liflsfrågor.  Det  kan  icke  ofta  inträlla ,  att  d^ 
teoretiska  forskningens  enskilda  resultater  äga  eller  genast  rdja 
en  mäktig  inflytelse  på  samhället  och  dess  omedelbara  intressen. 
Men  äfren  de  mest  glänsande  upptäckter  och  de  mest  praktuska 
Tetenakaper  stå,  fiVr  hvad  de  äro  och  f^r  hvaddebltfva,  i  skuld 
hos  detta  vetenskapens  allmänna  arbete,  som  vet  sig  ieke  vara 
till  f^r  den  tillfälliga  samhällsnyttans  skull,  utan  upphöjdt öfrer 
denna,  sträfvar  att  med  sina  bidrag  gagna  mensklighetens  ve- 
tande och  tjenar  endast  Gud.  Ja,  icke  blott  att  alla  de  veten- 
skapernas verkningar,  som  på  det  mest  framstående  sätt  be- 
fordra samhällets  ändamål  och  behof,  och  deribland  menÉiAo- 
snillets  mest  förvånande  uppfinningar,  hafva  förutsatt  och  ntgått 
från  specialundersökningames  långa  och  förberedande,  af  mänga 
individer  utförda  arbete  och  från  den  vänskapernas  gemen- 
samma ande,  som  förbinder  dem  alla  till  ett  helt,  utan  det  är 
äfiren  den  spekulativa  och  den  mångsidiga  empiriska  forrionn- 
gens  enskilda  resultater,  som,  huru  föga  direkt  de  än  hvar  för 
sig  Sjmas  ingripa  i  samhällets  lif^  dock  tillsammans  och  i  massa 
hafva  upptändt  det  vetandets  ljus,  som  lärt  folken  att  varse- 
blif^a  föråldrade  institutioners  brister,  att  hålla  friheten  kir  oeh 
att  hos  vetenskapen  söka  sin  förädling. 

Dessa  för  denna  högtärade  församling  välbekanta  förhål- 
landen hafva  icke  blifvit  åberopade  med  några  anspråk  för  del 


Digitized  by 


Google 


149 

T^enskapflsmmfiiDd,  vid  hvare  högtid  orden  yttrats.     Hvad  sår- 
«kiidt  angir  Finska  Vetenskaps-Societetens  Yerksamhet ,  så  sy- 
nes denna  måhända  f5ga  tiilfredsståila  de  fordringar,  hrilka  fo- 
ateriandakftnslan  kan  npställa  fttr  en  inrättning,  som  med  natio- 
aens  namn  påtagit  sig  en  talan  å  dess  vägnar  i  vetenskapemas 
like.   Om  så  är,  må  dock  icke  förgätas,  att  detta  fattiga  Saomi- 
land  icke  lieller  djest  intager  något  lysande  rom  i  verlden,  och 
ått  de  af  natir  och  historie  beroende  inskränkningar,  som  be- 
ttioit   dess    anspråkslösa   ställning  i   andra  fall,  verkat  äfren  i 
d^ta.    Ty   det   enskilda  är  onderkastadt  det  alhnännas  vilkor. 
oek  individerna  lösgöra  sig  ej  från  sitt  lands  och  sitt  samhälles 
JÖrhillandeB.    jLfven   utvisar   en  blick  på  det  Finska  Universi- 
tetets sednare  historia,  hura  ofta  det  händt,  att  individer,  vid 
bvilka  de  rikaste  förhoppningar  ftstat  sig,  eller  som  redan  rätt- 
ftidigat    dem,   bortryckts  genom  döAen  i  unga  dagar  från  sina 
Irfiadsmål,  likasom  skulle  en  aatarens  oblida  stränghet  röja  sig 
äfven  i  detta  ofta  så  knappa  tillmätande  af  utmärkta  vetenskaps- 
idkares  lifslängd.    För  öfrigt  är  det  tydligt,  att  ett  mindre  an- 
tal personer  i.  detta  afskilda  land,  hvilkas  verksamhet  tagits  i 
anspråk  af  universitetslärarens  göromål  eller  ock  af  andra  åfig- 
ganden,    äfven  ^  annat  författarskap,   icke  böra  anses  hafva 
kannat  uppbringa  en  vanlig  veteuskapssocietet  till  någen  täflan 
ned  stora^  till  vetenskapernas  förkofran  inrättade  stiftelser.  Men 
att  Finska  Veteneki^is-Soeieteten  dock  arbetat  i  sin  kaUelse  ock 
söker  uj^^ylla  densamma,  derom  vittna  hennes  utgifna  skrifter. 
Derom   vittna   ä^en   de   talrika  förbindelser,   som   äro  knutna 
cBwOaa  henne  och  lärda  samfund  i  Ekiropas  nästan  alla  bildade 
Under  samt  bortom  Atlanten,  förbindelser,  hvilka  Societeten  i 
sednare  tider  ingått  uppsökt,  icke   ^elf  sökande  dem.     Härvid 
bör  erkännas,   att  det  varit  på  naturforskningens  och  den  med 
kome  förbundna  mathematikens  område,  detta  fält,  der  i  vår 
tid  kulturens   arbete  rör  sig  aHraUfligast,  som  äfven  Finlands 
Vetenskiq^fr-Societet  från  sin  bÖijan  och  allt  fortfarande  utveck- 
lat un  stirsU  preduktivitet.    8ådant  intygas  fkivea  för  det  sed- 
•ast  f^Mrflutna  året  genom  den  berättelse,  som  Societetens  stän- 
dige Sekreterare  nu  kommer  att  uppläsa. 


Digitized  by 


Google 


150 


Årsberftttelse  afgifVen  på  års-  och  högtidsdagen  dea 
29  April  1862. 

Innan  jag  går  att  meddela  den  redogörelse  för  FioBka  Ve- 
tenskaps-Societetens  arbeten,  som  i  dag  bör  afgifv^as,  är  det 
skäl  att  med  några  ord  ihågkomma  de  förändringar,  som  Inom 
Soeietetens  personal  under  det  nu  tilländagående  året  inträfiat 
Äfven  detta  tidskifte  htir  för  Societeten  icke  aflupit  utan  förla- 
ster, i  det  tvenne  af  Soeietetens  ordinarie  ledamöter,  hrardera 
tillhörande  dess  matematisk-fysiska  sektion ,  nemligen  astronomie- 
professoren  vid  kejsci^iga  Alexanders-Universitetet  doktor  Fre- 
drik WoLDSTEDT  ocb  direktörsadjoiuteu  vid'  öfverstyrelsen  för 
lots-  och  båkinrättningen,  öfverstelöjtnanten  Ivar  Johan  Albin 
Stjerncreutz  derunder  med  döden  afgått,  den  förre  dukande 
under  för  ett  svårt  och  långvarigt  själs-  och  kroppslidande, 
den  senare  i  åtnjutande,  såsom  det  tycktes,  af  ännu  oförsva- 
gade krafter  plötsligen  bortkallad  från  det  jordiska  lilvets  om- 
sorger och  förrättningar. 

Professoren  -  Woldstedt  var  född  den  22  Mars  1813,  in^ 
skrefs  som  student  vid  k.  Alexanders-Universitet  den  1  Oktober 
1829,  blef  filosofiekandidat  den  12  December  1884  och  utnämn- 
des året  derpå  den  14  Mars  till  amanuens  vid  Universitetets 
astronomiska  observatorium,  hvilken  befattning  han  innehade  in- 
till den  9  April  1842.  Undergick  den  14  Juni  1887  filosofie- 
licentiat-examen och  promoverades  21  Juni  1844  till  filosofie- 
doktor. Den  20  Februari  1846  utnämndes  han  till  professor  i 
astronomin  och  hugnades  den  81  Oktober  1853  med  en  bril- 
janterad ring  och  med  förmån  att  såsom  verklig  ^enstgöring 
beräkna  tiden  Mn  den  9  April  1842  till  den  20  Februari  1846; 
under  denna  tid  var  nemligen  W.  uteslutande  sysselsatt  med' 
gradmätningsarbeten  i  Finland,  i  hvilka  han  deltog  alltsedan  år 
1885  och  hvilka  till  en  del  under  hans  ledning  utfördes.  Om 
sommaren  1843  medförde  han  såsom  medarbetare  kronometer- 
expeditionen    emellan    Pulkova   och   Al  tona   och  1852  bestämde 


Digitized  by 


Google 


151 

hän  i  Rjurtakmpi  socken  polliöj.den  för  en  af  finska  gradmät- 
ningens triangelponkter.  Professoren  WoLdstedts  ntgifha  skriftei 
itgöras  af  tvenne  akademiska  dispntationer:  De  grada  praeci- 
äonis  poeitionnm  cometae  anni  1577  a  cel.  TTchoae  Brahe  per 
distantiis  a  stellia  fixis  mensnratas  determinatarum  et  de  fide 
elanentorom  oribitae,  cpiae  ex  illis  positioniboB  dedoci  possnnt; 
fldsingfors  1844;  De  longitudine  et  latitudine  geegraphica  ex 
ålimnthis  ope  theodolki  astronomiei  yel  instmmeDti  sic  dicti 
nniversalis  observatis  detertninanda,  ibid.  1845;  Stipendiatteser: 
De  nratiia  mathesis  et  astronomiae  inter  se  relatione  meditatio- 
ses  nonnuDae,  ibid.  1850 — 1852  samt  följande  afhandlingar  t 
io^  Vetenski^s-Boeietetens  Akter: 

1)  Die  Höhen  der  Dreieckspnnkte  der  finniändisehen  Orad- 
nessnng  tlber  der  Meeresflftche,  1849: 

2)  Untersnchnng  der  Theilnngsfetiler  des  Reicbenbach- 
Ertetochen  Meridiankreises  der  Stemwarte  in  Helsingfors,  1852; 

3)  Die  Biegnng  des  Meridiankreises  der  Helsingforser  Stem- 
warte ans  den  Beobachtangen  des  Herm  Professor  Argelanders 
bergeldtet,  1855; 

4)  Lösung  der  Anfgabe:  denjemgen  Pankt  zn  inden ,  des- 
sen  Åbstände  von  drei  gegebeoen  Punkten  xosammengenommen 
ein  Kleinstes  aind,  1855. 

Professoren  Woldstedt  var  sin  vetenskap  varmt  tillgifi^ea; 
Me  ej  eik  förtidig  ajnklighet  brutit  hans  krafter  skulle  den  ihär- 
iighet,  b  varmed  baM  arbetade,  onekligen  varit  egnad  att  fort- 
fvanée  iér  Finlands  astronomiska  observatorium  bevara  det  ve- 
tesskapliga  anseende,  som  Abgklahdkbs  verldskunniga  observa- 
tioaer  hade  skänkt  detsamma;  men  en  Ungre  ostörd  verksamhet 
TV  Woldstedt  lika  litet  som  hans  närmaste  företrädare  i  pro- 
fessionen förunnad. 

Om  vetenskapen  i  allmänhet  hade  Woldstedt  en  hög  tanke 
oeh  ansåg  hvarje  kunskap  hafva  värde  endast  i  den  mån  den 
gmndade  sig  på  fasta,  helst  matematiska  principer;  af  veten- 
skapemas popularisering,  der  dessa  principer  mer  eller  mindre 
måste  uppoffras  eller  åtminstone  ej  kunna  strängt  utvecklas, 
var  han  ingen  vän;  det  var  dcrföre  lätt  förklarligt,  om  med 
den  ringa   matematiska   underbyggnad,    som  vid  våra  läroverk 


Digitized  by 


Google 


152: 

8tåU  «it  vittoa,  astronomiiiB  studium  vid  univertitelet  ej  DMd 
någon  fdikäriek  omtMådté.  De  brister  Bom  vidlåda  den  mate- 
matiBks  ondervisiingen  hos  oss,  insåg  Woldstedt  ner  ta  vål 
och  var  ifven  bettakt  på  att  genom  Itaipligare  lårobddters  ut- 
gifvande  pch  förordande  hirUtinBaB  åstadkonuna  en  fcMndriag 
till  det  båttre:  men  denna,  likasom  så  många  andra  af  huis 
Yetenskapliga  plaaer,  gingo  genom  hans  om  hOsten  1855  iråkade 
och  sedan  nästan  utan  afbrott  intill  den  18  Oktober  1861,  då 
haa  slutade  sitt  lidande,  fortfarande  ^ukli^t  om  intet 

Om  man  vill  kalla  professoren  Woldstedt  en  representant 
af  den  allvarliga  vetenskiq[>en  i  dess  allra  strftngaste  form,  så 
kan  den  andra  af  Societetens  senast  hAdaagångne  ledam^^ter  på- 
minna derom,  humledes  don  vetenskapliga  forskningens  oäi  iakt- 
tagelsens fält  är  icke  blott  omätligt  till  sitt  omfång,  utan  ålwem 
såtillvida  oinskrtakt,  som  det  lemnar  rum  och  väckelse  för  en 
njttig  verksamhet  äfven  för  dillettaaten,  blott  han  Isfvas  af  detta 
vetandets  intresse,  detta  kmnskapsbegär,  som  för  vissa  naturer 
är  så  utmärkande  oeh  hvari  man  velat  finna  ett  af  den  séuuui 
bildningens  säkraste  kännemärken.  I  främsta  maunet  erbjuda 
sig  såsom  föremål  för  en  sådan  verksamhet  de  foslieritadfika  äm- 
nena ^  språket,  historien,  naturen  — hvarföre  det  äfven  mera 
än  engång  yrkats,  att  den  vetenskapliga  f(Hrsknijigen  borde,  åt- 
minstone i  ett  från  kulturens  hnfmdpunkter  så  a&täagdt  land 
som  Finland,  inskrtaka  sig  till  utrednii^ea  af  fostsrltadaka 
frågor  och  förhållanden;  endast  genom  denna  inskiftnkning  har 
man  sagt,  kunde  den  finska  vetenskapamannen  åstadkomma  nå- 
got för  vetenskapen  dugligt  oeh  varaktigt.  Den  patriotism,  som 
i  denna  uppfattning  uttalar  sig,  är  dock  såtillvida  skef,  aom 
den  förgäter,  att  äfven  de  obetydligaste  resultater  af  den  Tet«n- 
skapliga  forskningen,  utan  afseende  derpå,  hvar  de  skådat  d*- 
gen,  kunna  vinna  ftalit  erkännai^  och  bidraga  att  utvidga  ve- 
tandets horizont,  så  framt  de  blott  grunda  sig  på  exakt  kun* 
skåp  eller  hafra  iakta,  ^  fraser  till  underlag.  Men  onödigt  är 
äfven  ett  sådant  kategoriskt  yrkande  derf)Hre,  att  i  h varje  land* 
der  ett  vetenskapligt  lif  finnes  och  sinne  för  allmtat  menskli|^ 
vetande  röjer  sig,  äfren  allt  hvad  inhemskt  är  nödvtadigtvis 
måste   indragas  i  kretsen   af  de  vetenskapliga  undersökniagame 


Digitized  by 


Google 


153 

och   der   alltid   ioUgm  ett  deesmera  franiBtående  nim,  ju  högre 
ståadpVDkt  vetenskapen  i  allmftnhet  i  landet  innehar. 

I  ett  afiseende  kan  dock  påståendet  derom,  att  det  veten- 
skapliga forskningsarbetet  bdr  inom  fäderneslandets  grftnser  lika- 
som inlemeras,  anses  hafva  en  fördelaktig  verkan :  det  kan  nem- 
Igw   Qena  till   väckelse  för  nUUigen,  som  egentligen  ej  egnat 
rig    åt    vetenskapen,    att   blifva   för  densamma  nyttig.    OertiU 
fordras   cp  annat  ftn  ett  uppmärksamt  aktgifvande  på,  ett  sam* 
vetsgrannt  antecknande  eller  träget  samlande  af  hvad  hembyg- 
den  erbjnder   egendomligt  och  anmärkningsvärdt  eller  eljest  är 
af   sådan    beskaffenhet,    att  det  kan  stå  i  gemenskap  med  ail- 
miua   vetenski^iliga   frågor  och  hafva  något  inflytande  på  de- 
ran  lösning.    Men  så  ringa  detta  än  synes  vara,  fömtsätter  det 
dock  en  håg  och  ea  ihärdighet,  som  ingalnnda  höra  till  så  all- 
dagliga företeelser  att  de  ej  förenade,  der  de  någongång  fram- 
träda, med  erkännande  nämnas,  med  aktning-  ihågkommias.  Ye- 
tenrtj^M-nBoeietetens  sednast   hädangångne   ledamot  egde  denna 
iakttagetoelost   och  förmåga  i  mindre  vanlig  grad  och  har  oak- 
tad! hans  verksamhet  eg^tligen  var  riktad  åt  helt  andra  håll, 
dock  aå   troget   och  ti'äget  knnnat  fö^ja  denna  sin  böjelse,  att 
den   foBterländska  forskningens  förbindelse  till  honom  cg  får  så 
aUdes   lågt   uppskattas.    Med  onttröttUgt  nH  hade  han  öf^er- 
inseendet    öfver  de  vattenhöjdsobservationer,  hvilka  på  Sooiete- 
tcas   föranstaltande  år  1852  med  hans  verksamma  biträde  först 
tiflvägmbringades  och   sedan  dess  blifnt  fortsatta;  hans  för  80* 
deteten   gjorda   meddelanden    bära   vittne  om  ett  nppmärioMMt 
öga,   som   uppfattar  kskomemea,  om  ett  sinne,  som  söker  upp- 
skatta deras  allmänna  betydelse.    Hans  sista  arbete,  en  nautisk 
wibék  för  finnar,  som  på  finska  littmitorsällskapets  förlag  som 
bist  tryckes.   framgick   äfven  ur  hans  oegennyttiga  önskan  att 
cHter  sina  krafters  mått  i  fosterländsk  riktning  vara  nyttig  oeh 
vwksam. 

I  finska  Yetenskapa-Societetens  Akter  har  Si|emcreutz  of- 
tetligg|«rt  f^ande  tvenne  arbeten:  1)  Uppgifter  rörande  vatten- 
märken i  Bottniska  viken,  1858;  samt  2)  Anmärkningar  rö- 
rande ströouname  i  Östersjön,  1859;  hvarutom  han  under  åren 
1852  och  1853  gjorde  särskilda  meddelanden  angående  de  reff- 


Digitized  by 


Google 


154 

lor,  hvaraf  bergen  vid  Finska  vikens  norra  kust  ftro  med  be- 
stämd riktning  färade  och  hvaraf  resnltatema  ingått  i  öfversig- 
ten  af  finska  Vetenskaps-Societetens  Föriiandlingar.  Äfven  an- 
gående vindames  riktning  hade  han  gjort  talrika  observationer 
och  samlat  ett  betydligt  material ,  med  h vars  bearbetande  han  no- 
der sina  sista  dagar  var  sysselsatt.  —  Ur  Stjemcrentz^s  lefhad  må 
fJHjande  omständigheter  här  antecknas*  Han  var  född  den  8 
April  1808  i  Ijo  socken,  blef  stndent  den  25  Febmari  1828 
och  ingick  år  1831  vid  l.*sta  finska  sjöekipaget,  der  han  efter- 
hand avancerade  till  kaptenldjtnant  och  1849  blef  chef  på  ång- 
fartyget ^Paspeschnij^;  1850  utnämndes  han  till  inspektör  lÖr 
lots-  och  båkini*ättningen  samt  befordrades  1854  till  Ofverste- 
lOjtnant  och  adjoint  hos  direktören  för  nämnde  inrättning.  Uan 
var  riddare  af  särskilda  ordnar  och  blef  den  8  April  1861  in- 
vald till  ledamot  i  finska  Vetenskaps-Societeten. 

Till  ordinarie  ledamöter  i  8ocieteten  blefvo  den  7  dennes 
invaldq:  professoren  i  pathologisk  anatomi  och  statsmedicin  dok- 
tor Otto  Edvard  August  Hjelt  samt  docenten  i  de  finska 
språken  doktor  August  ENGHLBBBCnT  Ahlqvist,  af  hvilka  den 
förre  intager  ett  mm  i  natnralhistoriska,  den  sednare  i  historisk- 
filologiska sektion.  Ordföraadeski^^et  inom  Societeten  har  sedan 
sednaste  årsdag  innehafts  af  professoren  af  Bbunéb;  viceord- 
förande  har  varit  professoren  Lindblöf. 

Meteorologiska  observationer,  anställda  med  Sodetetens  in- 
stramenter,  hafva  blifvit  insända  af  dess  bepröfvade  och  nitiske 
observatörer  boi^mästaren  Cedbrmak  i  Torneå,  prosten  Dahl- 
stbOm  i  Wiitasaari,  kronoläiaman  Ekroos  i  Sodankylä,  kyrico- 
herden  Ericsson  i  Lemland,  direktor  Hartman  i  Tammda, 
majoren  Karsten  i  Knopio,  kapellanen  Lindegren  i  Muldia, 
apotekarene  Relamder  i  Sordavala  och  Westerlund  i  Uleåborg. 
hvårjemte  de  å  apotheket  i  Kajana  anställda  observationerna 
kommit  Societeten  tillhanda.  Enahanda  observationer,  ehnm 
icke  anställda  med  Societetens  instrumenter,  har  Societeten  fått 
cmottaga  af  titulärrådet  Björkman  i  Fredrikshamn,  samt  termo- 
meterobservationer af  pastor  Löwenmark  i  Hyrynsalmi,  bmks- 
bokhållaren  Rugonen  i  Ilomants  och  prostarne  Rönnholm  iPa- 
rikkala  och  Wenell  i  Taipalsaari. 


Digitized  by 


Google 


•155 


Särskilda  klimatologiBka  auteckningar  gjorda  i  de  af  60- 
cieteten  utdelade  f^rmnUrer,  hafva  enligt  föyande  förteckning 
kommit  Societeten  tillhanda: 


Obseirationsorten. 

Obsenratorns  namn. 

rf 

TJIn. 

Socken  eller  stad. 

Nylands 

Karis 

Strandberg.  C.  H.,  kon- 

traktsprost. 

1861 

Kyrkslätt 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

'n 

Mörskom 

Granholm,  J.,  vicepa^tor. 

w 

Ibo  och  Björ- 

Eura 

Homén,  G.  W.,  prost. 

♦» 

neborgs    med 

Kiisko 

Henriksson,    J.    N.,   ka- 

Åland 

pellan. 

Lemland 

Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

« 

Nådendal 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

« 

Raumo 

Lundell,     J.,    possessio- 

nat. 

w 

Tavastehas 

Janakkala 

Bredenberg,    E.   A.,  ka- 

n 

pellan. 

S:t  Mlchels 

Jockas 

Poppius,  A.,   vicepastor. 

w 

Wiborgs 

Parikkala 

Melart,  G.  T.,  vicepastor. 

*» 

Rönnholm,  A.,  prost. 

vt 

Taipalsaari 

Wenell,  E.  J.,  prost. 

♦1 

Kuopio 

Kides 

Hartman ,    E. ,    kommis- 

sionslandtmfttare. 

r» 

Kuopio 

Manninen,  A.,  landtbmks- 

skoleförest. 

n 

Ilomants 

Riigonen ,    8.,    bruksför- 

1860 

valtare. 

1861 

Digitized  by 


Google 


Keura 

Liiidegr6D>  P.  H.>  vtee- 

paBtor. 

Saarijärvi 

Crohög,  C.  E. 

Hyrynftalmi 

Löwenmark,  G.,  vicepa- 

stor. 

Uleåborg 

Westerlond ,    E. .    apote- 

kare. 

156 
Wasa  Keura  LiiideiTeD>  P.   H.>  vice-   1861 


UleåborgB 


Då  Societeten  ändtligen  blifvit  i  tillfälle  att  utdela  en  finsk 
dfversättning  af  dessa  observationsformulftrer.  Ar  anledning  att 
hoppas,  det  framdeles  anteckningar  från  flere  orter  skola  in- 
komma och  ändamålet  med  ifrågavarande  observationer  sålonda 
fullständigare  vinnas. 

Vattenhdjdsobservationema  vid  finska  kusten  hafira  sisom 
fdrut  å  särskilda  lotsplatser  blifvit  anställda  och  enligt  en  af 
professoren  Moberg  gjord  beräkning  gifvit  f^^ande  årliga  medel- 
höjd och  månatliga  förhållanden  till  densamnu  i  dec.tnm. 


Digitized  by 


Google 


157 


^    5         o  <6    Q. 


++ I++ I  I  +  I  I  I  I  ^g 

o.  p  io  M  po  i^  o»  CO  p>  p  ,^  ;^  JS  ^g 

+  I ++++ 1  +  I  +  I  I  ? 

K9**pc;tCo*^coo*a»oc*»o»S  8* 

+  +  I  ++  I    1  +  1  +  I    I  s 


+  I  I  ++ 1  1  +  I  +  I  I  «l* 

"o  "-  ^  s»  -  *.  'o  os  'p  —  —  *.  -rf  P-a 

++  I  ++  I  I  +  1  +  I  I  _^  r 
++ 1++ I  1  +  I  +  I  I 


1  I ++ I  I +  ^      s 

w  K>  jii.  .^  --  p  -.  .     ■     .3       g 


Sitt  material  för  utvecklingen  af  landets  klimatologi  har 
Soeieteten  Blatligen  sett  ökadt  genom  trenne  samlingar  af  äldre 
oeh  fleråriga  anteckningar,  hvilka  till  Soeieteten  vllyilligt  blifnt 
Qffrerlenmade:  den  ena  samlingen  innehåller  meteorologiska  ob- 
servationer för  åren  1880 — 1845  anställda  i  Hvittis  af  framlidne 
prosten  doktor  Wilhelm  Åkermak;  den  andra  omfattande  åren 
1850 — 1861  består  af  dylika  anteckningar  gjorda  i  Knopio  stad 
^  framlidne  kammarrådet  och  riddaren  Gustaf  Thilén. 


Digitized  by 


Google 


158 

Sedan  årsdagen  Bistlidet  år,  vid  hvilket  tillflille  d.  v.  ord- 
föranden profesBoren  von  Willebrand  höll  ett  föredrag  om  den 
medicinska  betydelsen  af  begreppet  gift  och  professoren  Linde- 
löf  uppläste  en  minnesteckning  öfver  framlidne  kanslirådet  af 
SchultJén,  har  Societeten  haft  nio  sammanträden ,  hvarvid  hufvnd- 
sakligen  följande  vetenskapliga  meddelanden  förekommit: 

1.  I  matematisk-fysiska  sektion.  Vid  sammanträdet  den 
29  Maj  1861  anförde  statsrådet  Nordenskiöld  på  grund  af  de 
vattenhöj  dsobservationer,  som  under  November,  December  och 
Januari  månader  1860  blifvit  anstälda  vid  Reval  och  hvilka  blif- 
vit  till  statsrådet  insända  för  att  med  andra  observationer  jem- 
föras,  att  man  i  allmänhet  kan  anse  vattnets  höjning  och  sänk- 
ning inträffa  samtidigt  på  alla  punkter  i  Östersjön,  vid  Tomeå 
och  Stralsund  t.  ex.  alldeles  liktidigt  och  blott  med  en  timmes 
skilnad  vid  Stockholm  och  S:t  Petersburg. 

Den  14  Oktober  förevisade  statsrådet  några  mineralier 
från  Taurien  och  Japan  samt  meddelade  några  notiser  angående 
de  nyaste  observationerna  beträffande  lefvande  djurs  förekom- 
mande på  stort  åjup  i  hafvet.  —  Professoren  Moberg  förevisade 
tvenne  i  Stockholm  fÖr  fysikaliska  kabinettets  räkning  förfärdi- 
gade modellapparater  enligt  friherre  Wbedes  konstruktion,  den 
ena  åskådliggörande  ljusets  polarisation,  den  andra  Ijusvågomas 
interferens. 

Den  4  November  förevisade  och  beski*ef  Societetens  he- 
dersledamot friherre  Langenskjöld  en  väsendtligen  förbättrad 
konstruktion  af  en  dendrometcr,  hvarmed  trädens  dimensioner 
med  största  noggrannhet  kunna  utan  direkt  mätning  bestämmas. 
En  beskrifning  af  det  för  forstväsendet  synnerligen  vigtiga  in- 
strumentet torde  innan  kort  komma  att  offentliggöras. 

Vid  sammanträdet  den  2  December  förevisade  professoren 
Lindelöf  Plateaus  experiment,  tjenande  till  att  åskådliggöra  den 
form,  som  en  aT tyngdkraften  oberoende  vätska  antager  i  dess 
jemvigtsläge.  Det  medel  den  berömde  fysikern  uppfunnit  f((r 
att  åskådliggöra  dessa  af  molekylarkrafterna  betingade  former 
och  som  länge  varit  kändt  såsom  en  bamleksak,  men  numera 
blifvit  upphöjdt  till  ett  vigtigt  och  intressant  vetenskapligt  ex- 
periment,   består   i  såpbubblor,  hvilka  genom  användning  af  en 


Digitized  by 


Google 


159 

egen  Mandniog  giycerin  oeh  marseiliertvål  kunna  flfl  så  starka, 
att  de  hafva  en  varaktighet  af  flere  timmar  och  tillåta  nog- 
grairaa  nndersdknii^ar  och  mätningar.  Då  man  genom  ganska 
enkla'  Ullställningar  kan  få  dessa  bubblors  form  att  på  mång- 
faldigt sfttt  variera,  har  man  häri  ett  medel  att  låta  natnrea 
Bjelf  besvara  åtskilliga  geometriska  fk*ågor,  till  och  med  sådana 
problemer,  hvilkas  speciella  K^sning  oftast  öfverstiger  analy- 
sena  krafter. 

Den  d  Febmari  redogjorde  professoren  Lindeldf  för  fort- 
gången af  den  stora  gradmätningen  emelUn  Svartahafvet  och 
Uafvet,  hvarmed  finska»  ryska,  svenska  och  norska  astrono- 
mer och  geodeter  varit  sysselsatta  ifrån  år  1816  till  1855  och 
Irvarom  under  året  1857  till  1860  en  ntfi^lig  framställning  blif- 
Tit  ntgif\ren  af  direktorn  {öt  centralobservatorinm  i  Pnlkova 
Terkl.  statsrådet  Stbuve.  —  S.  d.  anmälde  inspektören  fSr  fiske- 
riema  Holmberg  till  intagning  i  Akterna  2:dra  delen  af  sina 
E^nogn4[>hische  Bkizzen  fiber  die  Völker  des  mssischen  Ame- 
rika, h^ilket  arbete  redan  lemnat  pressen  samt  föredrog  vid 
sammanträdet  den  7  April  ett  fOrslag  till  en  metod  för  upp- 
rättande af  geognostiska  kartor  öfver  Finland,  hvilket  kommer 
att  i  ^Bidragen"^  offentliggöras.  —  Undertecknad  meddeUMle  vid 
samma  tiUfftlle  till  intagning  i  Akterna  en  afhandling  med  titel: 
Cbemische  Untersnehnngén  tiber  einige  Oxydationsprodnkte  der 
Fette. 

Bergmästaren  A.  F.  Thoreld  bar  till  Societeten  inlemnat 
en  geognostisk  undersökning  innehållande  bidrag  till  kännedom 
af  sandåsbildningen  i  Finland,  hvilken  på  Societetens  föranstal- 
tande kommer  att  offentliggöras. 

,  _  2.  Inom  natiiralhistoriska  sektion  hafva  fÖ\}ande  meddehmden 
ftrekommit:  Vid  sammanträdet  den  27  Maj  lemnade  professoren 
von  Willebrand  en  framställning  af  de  nyaste  undersökningar 
rOrande  de  omständigheter,  hvarpå  sömnen  beror. 

Deu  23  Sept.  anmälde  statsrådet  Nordmann  till  intagning 
i  Akterna  en  afhandHng  angående  Rhytma  Stelieri,  af  hvilket 
^  Universitetets  soologiska  museum  nyligen  erhållit  ett  ske- 
1^  genom  guvernören  i  Sitka,  kaptenen  af  l:sta  rangen  herr 
H.  FuRUHJELMB  benägna  föranstaltande  (och  hvaraf  förutom  detta 


Digitized  by 


Google 


160 

exemplar  endast  2  akeletter  i  zoologiska  aamliogar  fönraraa).  Ifr£ga> 
Tärande  hvalart  erbjuder  ett  märkvärdigt  exempel  på  åjut^  aom 
under  den  hiatoriflka  tiden  blifvit  tii  menniskan  Aillkon^igt  utrotade. 
Ännu  1741  fanns  detta  ^nr  vid  Beringsön,  d^  det  tjenade  till 
föda  åt  den  skeppsbrutna  besättningen  från  Bbbings  fartyg.  Det 
var  öfver  20  fot  långt,  vägde  ända  till  80  centner,  var  mjoket 
långsamt  i  sina  rörelser  och  hade  svårt  att  undkomma  sinaftt- 
f5ljare.  Inom  17  år  var  det  ntrotadt  och  1768  anses  det  aista 
exemplar  hafva  blifvit  fångadt.  Steller,  adjunkt  vid  8:t  Peters- 
bnrgska  vetoikapsat^ademin  och  en  af  deltagame  i  Berings  ex- 
peditlon» är  den  enda  som  undersökt  och  beskrifvit  4)iu^  ^ 
dess  lefVande  tillstånd.  Betydliga  priser  hafva  blifvit  utsatta 
både  af  S:t  Petersburgska  vetenskapsakademin  och  franska  rege- 
ringen f^r  tillrättaskaffandet  af  skelettet  deraf. 

Den  14  Oktober  f&revisade  statsrådet  Nordmann  ett  exem- 
plar af  Crypio-CMan  SteUeri,  en  större,  sällsynt  snäcka  från 
Amurområdet,  h  vilket  universitetets  zoolof^fid»  museum  nyligen 
erhålBt,  samt  lemnade  några  notiser  angående  detta  cyvr.  —  Vid 
samma  tillfiUle  förevisade  statsrådet  Nordmann  en  liten  brokig 
fisk  t  som  f&rekommer  allmänt  i  Simonsbay  vid  Godahoppsndden 
och  är  märicvärdig  såsom  ett  sällsynt  exempel  på  en  giftig  fisk- 
art. —  Angående  molluskers  konservering  i  sprit  meddelade  stats- 
rådet den  erfarenhet,  att  dessa  4} v  lämpligen  förvaras  sålnnda, 
att  i  ett  glaskärl,  der  djuret  befinner  sig  i  litet  sjövatten,  till- 
slås sprit  i  små  portioner,  hvilken  operation  kan  räcka  i  flere 
timmars  tid,  ända  till  dess  vätskan  visar  en  styrka  af  15 — 17 
grader.  På  det  vifiTet  hafva  meduser,  hvilkas  geléartade  kropp 
af  omedelbart  påslagen  sprit  alldeles  förstöres,  i  flere  åra  tid 
bibehållit  sig  oförändrade. 

Den  4  November  omtalade  professoren  von  Willebraad, 
huruledes  man  på  sednare  tider  med  stor  f5rdel  begynt  använda 
ett  f^rökadt  lufttryck  såsom'  ett  verksamt  medel  \  respiratkona- 
organemas  sjukdomar  och  ansig  det  ingen  stöire  ejnkvårda- 
anstalt  numera  borde  sakna  de  visserligen  något  kostsamma  in- 
rättaingar,  hvarigenom  detta  läkemedel  kunde  komma  de  sjuke 
till  godo. 


Digitized  by 


Google 


161 

Dm  2  Deeembcnr  vtveoklade  arkiater  Bensdorff  ytleiligaré 
aiu  åagter  ai^;åeDde  den  fSrmeBta  ktofiUlningea  koB  ripan  oeh 
tiUmiafaf ,  det  bas  i  Ämnet  pnblieerat  en  ofpaats  i  syeaaka 
▼etenskapsakademiens  OfVersigt. 

En  af  deltagarese  i  den  Bvenska  spetabergsaxpe^tionen 
nagiBter  A.  J.  Malmgren  kade  till  nnderteoknad  adresserat  en 
8krif?6lBe,  daterad  EalQordea  den  80  Oktober  1861.  åm  han 
re^r  Pj/r  de  vigtigaate  reaölialema  af  resan  ooh  hvilken  i 
dIrfraigteD  af  Soeietetens  förhandling)ar  kommer  att  ofientliggöraa. 

Den  S  Febrnari  omtalade  profeasoren  von  Willebrand  de 
fiMk,  som  bliffit  gjorda  af  Obånan  i  Frankrike  att  genom  ma- 
gni tillföra  kroppen  den  för  organismen  nödiga  syrgasen. 

Den  3  Mars  tillkftnnagaf  statsrådet  Nordmann,  det  han 
dnsbde  i  Akterna  offentliggöra  en  afhandMng  angående  Usnri- 
ofliridets  ormar,  illaatrerad  af  5  plancher. 

£.  o.  profesBoren  )fäkUn  inlemnade  till  införande  i  Akteitta 
ea  derstådea  amnera  tryckt  monografi:  Die  Arten  der  Qattnng 
ieropteron  Perty  samt  en  nppsais  med  titel :  Bemerknngen  fiber 
Tuymeens  (Cnrcalio)  eirenmdatns  Wiedemann. 

Vid  sammanträdet  den  7  dennes  höll  arklater  Bonsdorff 
ett  ftredrag  angående  den  oUka  fysiologiska  betydelsen  af  de 
B.  k.  fria  oeh  med  tiq^ar  (coni)  förenade  stafvame  (baeilli)  i 
^ti  retina  oeh  e.  e.  profeasoren  Mftklin  anmälde  till  mtagning 
i  Akterna  tvenne  entomplogiska  nppaatser,  den  ena  med  titel : 
2ir  ^(mymie  einiger  nordiseher  Kätoarten,  den  andra:  Bra- 
uliamBefae  Art^  der  Gattnng  Statira  Latr. 

3.  I  historisk-filologiska  sektion:  Vid  sammanträdet  den 
^  Maj  si^.  år  höll  professoren  Oeitlin  ett  föredrag  om  en 
•meUan  statsrådet  Eoscoqb  oeh  akademikern  Kunik  icke  länge- 
Mdaa  för^EaU^  litterär  polemik,  htilken  isynnerhet  i  Ryssland 
viekte  ett  oCantligt  uppseende  oeh  föranleddes  af  ett  gammalt 
iilf?ero7nt,  som  statsrådet  Koehne  år  1858  anträffade  i  kung- 
liga myntkabinettet  i  Stockholm  samt  ansåg  vara  ett  Olegs  mynt» 
piegladt  emellan  iren  879  och  882 ,  och  det  äldsta  af  alla  i 
BjvsUnd  hittills  upptäckta  forntidsminnen.  Akademikern  Eunik, 
Bom  fiek  i  uppdrag  att  om  samma  märkvärdiga  mynt  afgifra 
jemväl   sitt  utlåtande,  kom  angående  detsamma  till  en  helt  an- 

11 


Digitized  by  VjOOQLC 


162 

nan  åsigt,  h vilken  han  slutligen  utvecklade  i  ett  vidlyftigt  ar- 
bete, der  det  med  stor  lärdom  ådagalftgges,  att  det  omtalade 
myntet  iUr  pregladt  i  Jaroelaw  I  Wladimirowit8ch*B  Hå  i  12:t6 
seklet. 

Den  4  November  anmälde  professoren  af  Brunér  till  in- 
förande i  Akterna  en  latinsk  afhandling:  De  ordine  atque  tem- 
poribuB  carminum  OatuUi,  innehållande  en  undersökning  om  de 
dikters  ursprung  och  kronologiska  förhållande  till  hvarandra, 
hvilka  man  eger  af  den  Romerska  poeten  Catullus  samt  ett  för- 
slag att  i  editionerna  på  ett  nytt  sätt  ordna  dessa  poemer. 

Den  1 8  sistl.  Januari  anmälde  professoren  Geitlin  till  intag- 
ning i  Akterna  ett  arbete  med  titel:  ^Beskrifning  öfver  Kejserl. 
Alexanders-Universitetets  i  Finland  muhammedanska  myntsam- 
ing^»  hvilket  iniian  kort  kommer  att  läggas  under  pressen. 

Vid  sammankomsten  den  7  dennes  meddelade  Soeietetens 
hedersledamot  statsrådet  Pipping,  det  tredje  stycket  af  hans  hi- 
storiska bidrag  till  Finlands  Calendariografi  blifvit  så  långt  ut- 
arbetadt,  att  tryckningen  af  detsamma  kan  vidtaga  vid  böljan 
af  nästa  sommar.  Arbetet  kommer  att  innehålla  jemte  Universi- 
tetets förste  matheseos  professors  Simon  Kexleri  biografi,  många 
upplysningar  af  samma  slag  om  de  tio  unge  män,  hvilka  af 
honom  vid  första  promotionen  i  Åbo  blefvo  för  filosofie  magi- 
strar förklarade  och  ibland  hvilka  två  då  redan  voro  adjunkter 
vid  Universitetet,  en  tredje  sedermera  blef  professor  och  en 
fjerde,  Abraham  Kollanius,  utmärkte  sig  genom  öfversättning  till 
finskan  af  Sveriges  Lands-  och  Stadslag,  tillika  med  Rättegings- 
ordinantien,  Processen  och  Domare-regloma. 

Sedan  tryckningen  af  6:te  tomen  af  Societetens  Akter  till 
sednaste  årsdag  framskridit  till  det  66:te  arket,  har  Sodeteten 
haft  den  tillfreäsställelsen  att  se  denna  tom,  omfattande  SS  ark, 
under  loppet  af  sistlidne  höst  utgiften  och  till  de  lärda  sam- 
fund, med  hvilka  Societeten  underhåller  litterär  förbindelse,  ut- 
delad, hvarefter  tryckningen  af  7:de  tomen  vidtagit  och  numera 
så  långt  framskridit,  att  16  ark  lemnat  pressen.  —  Deremothar 
af  de  bidrag  Societeten  utgifter  till  upplysande  af  Finlands  na- 
tur- och  kulturförhållanden,  intet  häfte  sedan  sista  årsdag  ut- 
kommit. 


Digitized  li^ 


Google 


163 

Sina  litterära  förbindelser  har  Societeten  ntvidgat  genom 
att  intaga  de  förslag  i  sådant  afseende  blifVit  henne  meddelade 
if  k.  k.  .geografiska  sällskapet  i  Wien,  vetenskapssocieteten  i 
Goerlita  i  Oberlaositz  och  ^Offenbacher  Verein  ftir  Natnrknnde^ 
i  Offenbach  a.  M. 


Vtå-ag  w  de  HH  Finska  Vetenskaps-Societeten  iniemnade 
klimatologiska  anteckningar  för  år  1861. 

Lärkan  hördes  i  Lemland  den  20,  i  Kisko  d.  25,  Nåden- 
dil  d.  26,  Ranmo  d.  27,  Parikkala  d.  29,  Eyrkslätt  d.  80  Mars: 
i  Hörakom  d.  1,  Janakkala,  Taipalsaari  och  Muldia  d.  2,  Jok- 
kas  och  Saarijärvi  d.  5,  Kides  d.  8,  Uleåborg  d.  16  April, 
PuoUngo  (Hyrynsalmi)  d.  20  Maj  (?).  — Starar  sågos  i  Lem- 
Und  d.  24,  Kisko  d.  25,  Nådendal  d.  28  Mars;  Janakkala  d. 
6  April.  —  Sädesårlan  ankom  till  Eura  d.  28  Mars;  till  Lem- 
land  d.  4,  Nådendal  d.  12,  Kides  d.  21,  Kisko  d.  25,  Parik- 
kala d.  28,  Mörskom  d.  30  April;  till  Taipalsaari  och  Uleåborg 
d.  1,  Lankkas,  Jokkaa  och  Pnolango  d.  3,  Janakkala  d.  4  och 
Kiildia  d.  7  Maj.  —  Stensqvåttan  förmärktes  i  Lemland  d.  16, 
Nådendal  d.  28,  Mörskom  d.  29  April;  Kisko  d.  4,  Karis  d.  5< 
Rawno  d.  6,  Kides  d.  7,  Janakkala  d.  9.  Uleåborg  d,  17,  Pno- 
lango d,  18  och  Jokkas  d.  19  M«g.  —  Tranan  obserrerades  i 
Janakkala  d.  3,  Kides  d.  11,  Parikkala  d.  18^  Kisko  d.  23, 
KyrblAtt  och  Uleåborg  d.  25,  Mörskom  d.  26,  Taipalsaari  d. 
27,  Muldia  d.  28  April;  Jokkas  och  Pnolango  d.  2,  Nådendal 
d.  11  Maj.  —  Göken  hördes  i  Mnldia  d.  2,  Ejsko,  Taipalsaari 
och  Parikkala  d.  10,  Lemland,  Karis  och  Ranmo  d.  11,  Kyrk- 
ditt  och  Janakkala  d.  13,  Nådendal  och  Orimattila  d.  14,  Eura 
d.  15.  Jokkas  och  Kides  d.  17,  Saarijärvi  d.  24  och  Pnolango 
d.  26  Maj.  —  Svalan  anlände  till  Kides  d.  11,  Raumo  d.  12, 
Lemland  d.  14,  Kisko  och  Mnldia  d.  15,  Nådendal  och  Kyrk- 
alitt  d.  16,  Karis  d.  20,  Taipalsaari  och  Parikkala  d.  23,  Jok- 
kas d.  24,  Orimattila  och  Uleåborg  d.  25,  Janakkala  och  Saari- 
fim  d.    26,   Pnolango   d.    28  Mig.  *^  Krusbärsbuskens  blad- 


Digitized  by 


Google 


164 

aprlckning  begynte  i  JanakkaU  d.  9,  Lemland  d.  11,  Kiuris  och 
Kisko    d.   12,  Nådendal  d.  18,  Orimattya,  Kides  och  Parikkala 
d.  23,  KyrkBlätt  och  Jokkas  d.  24  Mjy.  —  Vinbärsbusken  be- 
gynie  att  få  blad  i  Kifiko  d.  14,  Janakkala  d.  16,  Kaiia  d.  17. 
Lemland,    Nådendal,    Muldia    och    Kidcs   d.  28,  Jokkas  d.  25, 
Orimattila    och    Parikkala   d.   26  Maj;   Pnolango  d.  5  Jnni.  — 
Håggens   löfsprickning   inträflfade  i  Kyrkslätt   d.    13,  Janakkala 
d.    16,    KariB  d.    24,   Lemland  och  Kides  d.  28,  Kisko  d.  29. 
Jokkas    d.    30,   Uieåborg   31  Maj;  Muldia  d.  1,  Puolango  d.  4 
Jnni.  —  Björkens  löfsprickning  inträffade  i  Kyrkslätt  d.  15,  Eara 
d.  23,  Kans  d.  24,  Orimattila  och  Kides  d.  26,  Janakkala  och 
Jokkas   d.   27,  Lemknd,  Nådendal,  Parikkala  och  Saari|flrvi  d. 
28,    Kisko   d.    30.  Muldia  d.  31  Maj;  Uieåborg  d.  2  och  Pno- 
lango  d.    5    Juni.  —  Rönnens  d:o  i  Karis  d.  17,  Kyrkslätt  d. 
18,  Lemland  d.  21,  Janakkala  d.  23,  Nådendal  d.  24.  Orimat- 
tila d.  26,  Kides  och  Parikkala  d.  28,  Saaryärvi  d.  29,  Kisko, 
Jokkas   och  Uieåborg  d.  30  Maj;  Muldia  d.  1  och  Puolango  d. 
6   Juni.  —  Hvitsippan  blommade  i  Lemland,  Kyrkslätt  och  Ki- 
sko d.  12,  Karis  d.  14,  Nådendal  d.   15,  Janakkala  d.  16,  Ori- 
mattiU  d.  20.  Kides  d.  27  M^.  —  Kalflekan  (Caltha  palvstris) 
d:o  i  Lemland  d.  16,  Kyrkslätt  d.  21,  Karis  och  Kisko  d.  23, 
Janakkala  d.  25,  Orimattila  och  Kides  d.  26  Mig;  Uieåborg  d. 
1  Juni.   —   Harsyran   (Oxalis   AcetoseUa)   d:o  i  Karis  d.  24, 
Lemland  d.  27,  Kisko  och  Janakkala  d.  28>  Jokkas  d.  29,  Jy- 
Yäskylä  och  Kides  d.  31  Mig;  Orimattila  d.  1  och  Mulffia  d.  3 
Juni.  —  Håggen  d:o  i  Orimattila  d.  4,  Janakkala  d.  5,  Karia 
och    Kisko  d.  6,  Nådendal  och  Kides  d.  7,  Kyrkslätt  och  Jok- 
kas d.  8^  Muldia  d.  9,  Uieåborg  d.  11,  Puolango  d.  12,  Parik- 
kala  d.    15    Juni.  —  Blåbörsriset  d:o  i  Kyrisslätt,  Kisko   och 
Orimattila  d.  2,  Jokkas,  Muldia  och  Kides  d.  3>  Nådendal  d.  5, 
Janakkala  d.  7,  Karis  d.  9  och  Puolango  d.  12  JuaL  — Snmi- 
tron  d:o  i  Orimattila   d.  2,  Kyrkslätt,   Kisko  och  Jokkas  d.  3* 
Janakkala  d.  4,  Muldia  d.  5,  Kides  d.  6,  Nådendal,  Karis  ock 
Parikkala   d.  7  Juni.  —  Nyponbusken  Ack  blad  i  Janakkala  d. 
28,    Jockas  d.    29,  Lemland  d.  31  Maj;  Kisko  d.  2,  Nådendal 
d.  3,  Karis  och  Muldia  d.  4,  Puolango  d.  12  Juni.  —  Hannen 
blommade   i   Kyrkslätt   d.    7,  Karis  och  Janakkala  d.  10,  Ori- 


Digitized  by 


Google 


165 

BittiU  d.  11,  Kiåeu  d.  12,  Kisko,  Jokkas  oek  Maldki  d.  18, 
Puikk«Ui  d.   14,  LemfauML  d.  15,  Nådeadal  d.  18,  PQoUngo  d. 

27  Jniii.  —  Sirenm  d:o  i  Nådendal,  Kam,  Kuko,  Orimattikt 
1  11,  Eyrkslätt,  Janakkala  oek  Parikkala  d.  12,  Lemland  och 
Jokkas  d.  14,  Kides  d.  17  Juni.  —  Biåkimien  d:o  i  Orimattik 
d.  17,  LemlaDd  d.  23,  KUko  d.  24,  Karis  d.  26,  Maldia  d.  29, 
Ejrkslätt  och  Jokkas  d.  80  Juni;  Janakkala  och  Kides  d.  1, 
Pnolango  d.  12  Joli.  —  HaHonhuskm  d:o  i  Janakkala  d.  22, 
Lanland  d.  23,  Elsko  d.  24,  Nådendal  d.  26,  Jokkas  d.  27, 
KidM  d.  28,  Pnolango  d.  30  Jnni;  Maldia  d.  1  JvM.  —  Srmd- 
trim  begynte  mogna  i  Kides  d.  26  Juni ;  Lemland  och  Karis  d. 
1,  Kisko,   Oiimattila  och  Jokkas  d.  2,  Nådendal  ooh  Mnldia  d.. 

4,  Pirikkala  d.  7,  Janakkala  d.  8  JnU.  —  Blåbär  åzo  i  Näden- 
dii  d.  8,  Kiako  d.  10>  Lemland  d.  11,  Parikkala  d.  13.Muldia 
i  U,  Janakkala  d.  16,  Orimattila  och  Jokkas  d«  20,  Pnolango 
i  25  JolL  —  HaOon  d:o  i  Lemland  och  Orimattila  d.  27,  Ki- 
sko och  Kides  d.  29,  Janakkala  och  Mnldia  d.  80  Juli;  Karis 
i  1,  Nådendal  d.  8,  Jokkas  d.  5,  Pnolango  d.  8  Angusti.  — 
Angående  sftdesTftitema  må  nftmnas  att  komei  såddes  i  Lem- 
land  och  Kisko  d.  28,  Orimattila  och  Kides  d.  27,  Nådendal 
d.  28  Maj;  Raumo  och  Janakkala  d.  1,  Mnldia  d.  3,  Pnolango 
i  4  och  Karis  d.  6  Jnni.  —  Rågen  gick  i  ax  vid  Nådendal  d. 
6,  Rauno  d.  7,  Karis  och  Janakkala  d.  9,  Kisko  och  Orimattila 
i  10,  Jokkas   d.  12,  Kides  d.  13,  Mnldia  d.  16,  Pnolango  d. 

28  Jnni;  blonmiade  i  Orimattila  d.  18,  Kisko  d.  19,  Nådendal 
och  Kyrkslatt  d.  20,  Lemland  och  Enra  d.  22,  Karis  och  Ja- 
nakkala d.  23,  Taipalsaari  och  Kides  d.  24,  Parikkala  d.  27, 
Mnldia  d.  29  Jnni;  Jokkas  d.  3  och  Pnolango  d.  5  Juli;  samt 
Bkdrdades  i  Nådendal  och  Eädes  d.  27,'  Janakkala  d.  28,  Ori- 
mattila d.  29,  Kisko  d.  30  Juli;  i  Karis  och  Parikkala  d.  1, 
Kyikalätt   och   Bura  d.  3,  Lemland,   Raumo  och  Taipalsaari  d. 

5,  Uleåborg  d.  14,  Pnolango  d.  19  och  Mnldia  d.  22  Augusti. 
—  hlossmngen  försiggick  i  Karis  d.  14,  Nådendal  d.  17,  Lem- 
land d.  24  April;  vid  Raumo  (i  träsk)  d.  1,  Kisko  och  Janak- 
kala d.  7,  Taipalsaari,  Saarij&rvi  och  Uleåborg  (elf)  d.  13, 
Jokkas  och  Mnldia  d.  15,  Parikkala  d.  23,  Kides  d.  24  Maj; 
Pnolango  d.    3  Juni.  —  Isläggmngm  skedde  i  Pnolango  d.  7, 


Digitized  by 


Google 


166 

Kides  d.  8,  Uleiborg  d.  9,  Jokkaa  d.  10,  Jaaakkala  och  Kiako 
d.  11,  Earis  och  Muldia  d.  12,  TaipalBaari  och  Parikkala  d. 
13,  Lfcmland  och  Nådendal  d.  17  November. 

Nederbörden  har  genom  matning  blifvit  beeUmd  i  Kides, 
DomantB,  Mör&kom  (Januari — April)  samt  Orimattila  (Maj — Dec.)» 
och  har  densamma  vid  beräkning  befunnits  utgöra  i  dec.tum: 
Hörakom.   OrimaUila.    Kides.      Ikimaota. 


Januari 

0.23 

— 

2,07 

0.71 

Februari 

0,85 

— 

1,83 

0.64 

Mars 

0,89 

— 

1.29 

0.57 

April 

1,37 

— 

0.74 

0.38 

MiU 

— 

1,08 

.    3,53 

1.88 

Juni 

— 

1,51 

1,16 

0.95 

JuU 

— 

3.29 

1,75 

1.35 

Augusti 

— 

3,72 

"  5,72 

8.70 

September 

— 

2,77 

3,38 

2.64 

Oktober 

— 

0,38 

0,79 

1.30 

November 

— 

1.77 

2,18 

1.56 

December 

— 

1,05 

1,04 

0.54 

Summa  2,84 

15,67 

25,48 

16,22. 

Digitized  by 


Google 


167 


PLÄTEAifs  experiment,  tjenande  att  åskådliggöra  den 
form,  som  en  af  tyngdkraften  oberoende  vätska 
antager  i  dess  jemvigtsläge.  —  Af  L.  L.  Lindelöf. 

(Meddeladt  d.  2  Deo.  1861.) 

Yfttakoma  utm&rka  sig,  såsom  bekant,  genom  en  utomor- 
dentlig rdrtigliet  i  deras  minsta  delar,  till  fb^t  hraraf  de  med 
låtthet  gifVa  vika  för  de  yttre  krafter,  som  strifva  att  modi- 
fiera deras  form.  Bland  dessa  krafter  ges  det  en,  som  i  den 
grad  predominerar  öfver  alla  de  andra,  att  den  nftstan  belt  oeh 
hållet  maskerar  deras  verkan;  denna  kraft  år  tyngden.  Det  är 
den,  som  tringar  yfttskoma  att  foga  sig  efter  inre  formen  af  de 
karl,  hvari  de  inneslutas,  det  är  också  den,  som  gör  deras  öfre 
fiia  yta  plan  oeh  horisontel.  Med  möda  upptäcker  man  längs 
randen  af  denna  fria  yta  en  obetydlig  krdkning,  som  antyder 
tillvaron  af  vissa  molekylar-krafter.  Endast  vid  mycket  små 
massor  af  en  vätska  har  man  hittills  kunnat  tydligt  iakttaga  in*- 
fljtandet  af  sistnämnde  krafter;  så  t.  ex.  har  man  sett  en  vat- 
tendroppe» placerad  på  en  yta  till  hvilken  den  ej  har  adhesion, 
bilda  en  mer  eller  mindre  fullkomlig  sfer.  För  att  e\jest  ob- 
fi4»rvera  den  form  en  vätska  antager  öfverlemnad  åt  sig  sjelf, 
har  man  nOdgats  vända  sin  blick  bortom  jorden^  eller  helre  be- 
trakta Bjelfva  jordklotet  och  de  öfriga  planetema,  hvilkas  ur- 
spmngiigen  flytande  massor  format  sig  i  enlighet  med  attraktio- 
nens och  centrifugalkraftens  fdrenade  verkan. 

FOr  någon  tid  sedan  lyckades  det  en  medlem  n£  akade- 
min i  Brtlssel,  den  berömde  fysikern  Plateau,  att  finna  ett 
medel,  hvarigenom  man  efter  behag  kan  placera  en  flytande 
massa  af  större  eller  mindre  dimensioner  i  sådana  förhållanden, 
att  densamma  oberoende  af  tyngdkraften  kan  ordna  sig  fritt  ef- 
ter molekylar-attraktionens  fordringar.  Platean's  förfarande  grun- 
dar ag  på  det  kända  faktum,  att  de  feta  oljorna  äro  specifikt 
lättare  än  vatten,  men  tyngre  än  alkohol,  hvaraf  fö^er  att  en 
blandning  af  alkohol   och   vatten  måste  kunna  åstadkommas  af 


Digitized  by 


Google 


168 

fullkomligt  samma  tftthet  som  oyan.  Införes  na  en  qyantilet 
oya  i  en  såbeskaffiad  blandning  af  alkohol  och  vatten,  svåf^rar 
oljan  fri  nti  vätskan,  utan  att  blanda  sig  dermed;  tyngdkraf- 
tona  verican  ftr  n^hsfd  oeh  molekjrlar-kraftena  kama  göra  äg 
fritt  gällande.  Det  är  då  ntomordentligt  intressant  att  se  den  fria 
massan  antaga  en  bestämd  form  och  att  se  hora  denna  form 
varierar  pä  otaliga  sätt  med  de  krafter,  hvaraf  densamma  är 
beroende. 

Sysaelsatt  med  d]^a  försök  mpfrfana  Platean  ett  annat 
ännu  enklare  medel  att  åakAdliggöra  de  af  molekylar-^rafiema 
betingade  formerna  för  vätskor  i  deras  jemvigtsläge.  Detta  m^ 
dei,  länge  kändt  såsom  en  bamleksak,  nnmera  npphdjdt  till  ett 
vigtigt  och  intressant  vetenskapligt  experiment,  bestod  i  alp* 
bubbr.  Qenom  flerfaldiga  försök  lyckades  det  honom  att  fimia 
en  blandning,  som  har  egenskapen  att  gifva  särdeles  gtaricaodi 
vardctiga  bnblor.  Denna  blandning  består  af  två  volymer  gly> 
cerin  samt  tre  volymer  vatten,  innehållande  nppiöst  marseiller 
tvål.  Med  en  sådan  vätska  erhållas  bublor,  som  i^ndom  hafra 
en  varaktighet  af  flere  timmar  och  således  tillåta  noggraiina 
undersökningar  och  mätningar. 

Det  är  sistnämnde  experiment  jag  anhåller  att  i  dag  få  förevisa 
Sodeteten»  men  utbeder  mig  att  dessförinnan  få  nämna  några  ord 
om  den  matematiska  teorin  för  fluida  hinnors  jemvigt»  hvilkea 
teori  just  genom  dylika  experiment  kan  på  mångfaldigt  via  kon* 
stateras  och  utbildas.  I  förbigående  må  anmärkas,  att  denna 
teori  leder  sitt  ursprung  från  Oauss  och  sedan  blifnt  bearbetad 
af  Platean,  Bma,  m.  fl.,  men  i  sina  detayer  ännu  icke  är  foli-i' 
ändad,  äfvensom  att  den  står  i  sammanhang  med  och  ännu  kan 
ge  anledning  till  många  intressanta  matematiska  undersökningar. 

Hufvudresnltaterna  af  denna  teori  sammanfattas  i  följande: 

l:o.  £n  på  alla  sidor  sluten  si^bubla  antager  samma  form, 
som  om  den  innehölle  en  vätska  utan  tyngd. 

2:o.  En  bubla,  som  sväf^ar  fri  i  luften,  bildar  en  sfer. 
Men  om  en  del  af  babian  tvingas  att  adherera  vid  en  fast  yta 
eller  linie,  gäller  för  den  fria  delen  af  babian  den  lag,  att  nie- 
detkrökningen  i  hvarje  punkt  är  densamma,  samt  att  denna  krök- 


Digitized  by 


Google 


169 

ning  ir  ai  myeket  större,  ju  st(hrre  det  iore  lufttrycket  år  i 
(Pruttande  tiU  det  yttre. 

3:o.  I  allmänhet  ir  ytans  krökning  å  ena  sidan  propor- 
tionel  not  dfVerskoHet  af  det  inre  Ivfttryoket  dtwer  éet  yttre, 
i  den  andra  beroende  af  molekylar-kraftenB  intensitet,  som  just 
geoom  dessa  experiment  kan  bestämmas. 

4:0.  Om  en  bnbla  icke  är  sluten,  om  dess  båda  ytor  äro 
i  berOring  med  fria  luften,  eger  det  förbiilande  innu  rum,  att 
Bidelkrökningen  i  kvaije  punkt  är  konstant,  men  den  är  då 
liki  med  noll,  d.  t.  s.  de  bada  hufnidkrOkninganie  äro  lika 
stora,  men  riktade  åt  motsatta  båU.  Del  är,  såsom  b^uuit, 
alldeles  samma  egenskap,  som  karakteriserar  den  minsta  möjliga 
yti,  som  kan  läggas  genom  en  gifren  huru  beskaflkd  omkrets 
tom  helst  Att  finna  denna  yta  är  ett  problem  hörande  till 
Tsriationskalkylen;  dess  allmänna  egenskap  är  lätt  härledd,  men 
tyUfflpningen  i  speciela  fall  möter  stora  syårigheter,  hvilka  of- 
tMt  öfV^stiga  analysens  krafter.  Men  hyad  analysen  ej  f5rmår, 
det  istadkomma  BM>lekylar-kraftema  med  en  ft^rundraasvärd 
nabbhet  oeh  precision;  ty  den  minsta  yta,  som  begränsas  af  en 
gifVen  kontur,  realiseras  här  ögonUiekligen. 

Det  är  intressjmt  att  se  naturen  sålunda  under  våra  ögon 
besvara  geometriska  frågor,  hvllka  det  står  i  vår  makt  att  på 
■ång&ldigt  sätt  modifiera.  Ur  denna  synpunkt  betraktadt  är 
Plateau's  experiment  icke  mindre  vigtigt  och  upplysande  för 
SMtesuitiken,  ta  för  fyriken. 


Digitized  by 


Google 


170 


Om  gradmätningen  emellan  Svartahafvet  och 
Ishafvet.  —  Af  L.  L.  Lindelöf. 

(Meddeladt  d.  3  Febr.  1862.) 

Mot  slutet  af  fdrlidet  år  fick  jag  mig  tiiis&iid  från  Obser- 
vatorium  i  Pulkova  ett  digert  arbete  in  qvarto  i  två  volymor, 
hvardera  innehållande  n&ra  500  pag.,  med  titel:  ^Arc  du  mé- 
ridien  entré  le  Dannbe  et  la  mer  glaciale,  mesuré  d^Miia  1616 
ju8qn'å  1855  boub  la  direction  de  Tenner,  Hanstéen,  Selander, 
Struve;  ouvrage  rédigé  par  W.  Struve.  S:t  Pétersbonrg  1857  & 
1860"^.  Jag  tillåter  mig  att  för  Societeten  nämna  några  ord  on 
detta  för  vetenskapen  högst  vigtiga  arbete  af  den  äldre  Stauvb. 

Det  utgör,  såsom  titeln  anger,  en  framställning  af  resol- 
täterna  af  den  rysk-svenska  gradmätningen»  den  största  som 
hittills  blifvit  utförd.  Denna  gradmätning  sträcker  sig  från  Do- 
naus mynning  i  Svartahafvet  till  Hammerfest  vid  Ishafvet  och 
omfattar  sålunda  en  latitudsbåge  af  25^  20^;  afetåndot  emellan 
de  yttersta  punkterna  deraf  utgör  270  svenska  mil.  Hvad  hi- 
storien om  detta  kolossala  företag  beträffiu*,  till  hvars  utförande 
40  års  oafbrutet  arbete  erfordrats  (1816—1855),  vill  jag  blott 
i  allmänhet  omnämna,  att  ett  stort  antal  astronomer,  dels  ryska, 
dels  finska,  svenska  och  norska,  därvid  medverkat.  Mätoingra 
i  södra  Ryssland  verkställdes  under  gen.  Tennbbs  ledning,  v 
Östersjöprovinserna  och  Finland  under  Struves,  inom  den  sven- 
ska och  norska  Lappmarken  under  Selanders  och  Hanstäbms 
ledning.  Bågen  emellan  Donau  och  Finska  viken  uppmättes  re- 
dan 1816—30;  arbetena  i  Ii^nland  verkställdes  emellan  1830 — 44; 
tiden  från  sistnämnde  år  till  1855  upptages  hufvudsakligen  af 
den  svensk-norska  gradmätningen. 

Hvad  särskildt  arbetena  i  Finland  beträffar,  begyntes  de 
1830  af  tre  generalstabs  officerare  Rosenius,  Obebg  och  Mslan 
och  fortsattes  efter  Rosenii  död  1831  af  de  båda  sistnämnde  till 
1835.  Från  denna  tid  till  1844  var  det  Woldstedt,  som  med 
biträde   af  några  landtmätare,    utförde   den    återstående    större 


Digitized  by 


Google 


171 

delen  af  den  finska  gradmätningen.  I  den  Lapplftndaka  grad* 
mätningen  åter  har  Lindhagen  haft  en  väsendtlig  del. 

Ändamålet  med  denna,  likasom  med  alla  andra  gradmät- 
ningar, var  att  finna  afståndet  mellan  tvenne  från  hvarandra  så 
långt  aflägsna  punkter  som  möjligt  på  jordytan,  h vilka  punkters 
geografiska  läge  genom  astronomiska  observationer  bestämdes, 
för  att  deraf  häiieda  jordens  form  och  storlek.  Att  i  verklig- 
heten direkte  uppmäta  afståndet  emellan  de  yttersta  punkterna 
vore  i  de  flesta  fall  omöjligt,  h vårföre  man  måste  söka  uppnå 
Biålet  på  en  omväg.  Till  den  ändan  förbindas  de  båda  änd- 
punkterna genom  ett  nät  af  trianglar,  af  hviika  två  och  två  ha 
en  sida  gemensam.  Har  man  engång  mätt  vinklame  i  alla  dessa 
triaDgiar  samt  en  enda  sida  eller  bas,  hvilken  som  helst,  kunna 
deraf  genom  trigonometrisk  räkning,  de  öfriga  sidorna  ej  blott 
i  doi  första  triangeln,  utan  i  alla  de  följande  successivt  härledas 
och  slutligen  äfven  afståndet  emellan  ändpunkterna  bestämmas. 
Men  diuru  det  således  vore  nog  att  uppmäta  blott  en  bas ,  eme- 
dan allt  det  öfriga  sedan  kan  finnas  genom  den  vida  beqvämare 
vinkelmätningen ,  har  man  dock,  till  vinnande  af  kontroll  och 
större  noggrannhet,  föredragit  att  mäta  flere  baser  i  skilda  de- 
lar af  triangelnätet.  Sålunda  har  man  vid  den  rysk-svenska 
gradmätningen  uppmätt  10  baser,  af  hviika  6  falla  inom  Ryss- 
land, 2  inom  Finland  (Elimä  och  Uleåborg),  samt  2  inom  Sve- 
rige och  Norge  (Öfver-Tomeå  och  Alten). 

Det  är  isynnerhet  denna  del  af  gradmätningen,  eller  mät- 
ningen af  baserna,  som  är  mycket  omständlig  och  erfordrar  den 
största  grad  af  noggrannhet.  Den  verkstäUes  medelst  jemstäu- 
ger  som  placeras  efter  hvarandra  i  samma  riktning.  Längden 
af  d^ssa  stänger  måste  vara  med  största  omsorg  .bestämd  ända 
på  y^^  linie  och  deras  kontakt  observeras  med  mikroskop. 
Äfren  på  stängernas  möjliga  lutning  mot  horisonten  samt  deras 
temperatur  måste  afseende  fastas,  hvarföre  vid  stängerna,  som 
inneslutas  i  trädbylsor  och  omgifvas  med  bomull ,  finnes  anbragta 
vattpass  odi  termometer.  Genom  ändamålsenliga  apparater  och 
metoder  har  denna  operation  ernått  en  verkligen  föi-vånande 
grad  af  noggrannhet.  Då  t.  ex.  Lindhagen  och  Selander  tvenne 
gånger   uppmätte   samma   bas  vid  Öfver-Tomeå,   af  omkring  8 


Digitized  by 


Google 


172 

VMTitB  låBgd,  öfi^erensstämde  båda  rerattnteraa  med  hvanmdrm  pi 
1,1  linie  eller  %  tum  nära. 

MAtningen  af  baser  och  vinklar  utgör  gradmätning^iB  geo- 
detiska  del.  Gradmätningen  innefattar  dessatom  en  astronomisk 
del,  nemligen  bestämningen  af  polhöjd  och  azimnth.  Qenom  ett 
stort  antal  observationer  sknlle  äfvea  polhöjden  kunna  bestäm- 
mas ända  till  en  liten  bråkdel  af  sekunden,  funnes  icke  en  källa  tlU 
fel,  hvars  inflytande  genom  inga  förslgtighetsmått  kan  helt  ock 
hållet  undvikas.  Det  är  den  lokala  attraktions,  eller  verkan 
af  närbelägna  ojemnt  fördelta  massor  i  jorden,  som  stundom  f^ 
orsaka  en  afvikelsé  af  några  sekunder  i  lodliniens  riktning  och 
kunna   åstadkomma   ett  lika  stort  fel  i  den  erhållna  polhöjden. 

Det  material,  som  genom  de  omnännda  astronomiska  och 
geodetiska  arbetena  under  40  års  tid  blifvit  samladt,  har  nu  ge- 
nom Stmves  försorg  blifrit  bearbetadt»  och  det  är  resuitaterna 
häraf ,  som  framställas  i  huis  stora  arbete.  I  denna  bearbetning 
och  i  de  vidlyftiga  kalkyler  dertill  höra,  ha  de  flesta  astrono- 
mer, som  under  sednare  tider  uppehållit  sig  i  Pulkowa,  mer  el- 
ler mindre  bidragit.  Det  var  mig  angenämt  att  under  min  vi- 
stelse i  Pulkowa  äfren  kunna  lemna  ett  litet  bidrag  dertill  ge- 
nom beräkningen  af  longitudsskilnaden  emellan  Pulkowa  och 
Dorpat  efter  en  ny  metod.  Men  den  största  andelen  i  dessa 
b^Hkningar,  näst  Struve  sjelf,  har  Lindhagen  haft  För  att  ge 
en  föreställning  om  arten  af  dessa  beräkningar  bör  jag  nämna 
följande.  Då  hvarje  mätning  i  allmänhet  ej  gif^For  precis  den 
qvantitet  man  vill  uMna.  utan  nödvändigt  är  behäftad  meå  ett 
större  eller  mindre  fel,  så  har  man  i  alknänhet,  för  att  så  myc- 
ket som  möjligt  eliminera  sådana  fel,  att  mångfaldiga  observa- 
tionerna; det  är  derföre  man  mäter  flera  baser  och  äfven  flere 
irinkl^r,  än  som  vore  oundgängligen  nödvändigt.  Då  nu  flere 
data  än  obekanta  flnnas  för  handen,  så  uppstår  den  firågan,  huru 
dessa  data  böra  kombineras  f5r  att  gifv^a  det  sumolikaste  re- 
aultat.  Man  har  att  tillämpa  sannolikhetsteorin,  och  då  obser- 
vationer och  obekanta  äro  så  många,  är  gradmätningsberäkningeH 
just  det  största  problem,  till  hvilket  sannolikhelsteorin  ännu  blif-- 
vit  tillämpad.  Lindhagen  hade  eriiållit  i  uppdrag  bland  annat 
att  utföra  en  sådan  felfördelningskalkyl  för  gradmätningen  i  Fin- 


Digitized  by 


Google 


173 

marken ,  yid  hTilken  räkning  jag  hade  tillfilUe  att  biträda  honom. 
Detta  arbete,  som  f5r  en  ensam  person  var  ontförbart,  emedan 
det  nästan  ej  Tore  möjligt  att  under  en  så  vidlyftig  kalkyl  ej 
begå  ett  enda  fel,  sysselsatte  oas  oafbmtet  i  8  månaders  tid. 
En  väsendtlig  del  af  detta  arbete  utgjordes  af  bildandet  och 
upplösandet  af  ett  system  eqvationer  af  fSrsta  graden,  inne- 
hållande ieke  mindre  än  86  equationer  med  lika  många  obe- 
kanta, samt  ett  annat  system  med  17  eqvation^.  Framställ- 
ningen  af  denna  lodkyl  ingår  äfven  i  Struves  verk. 

Hela  bågen  omeUnn  Donau  och  Ishafvet  har  Struve  af- 
delat  i  12  delar,  skiUa  från  hvarandra  genom  punkter,  h vilkas 
geografiska  lägen  blifvit  med  stor  noggrannhet  bestämda.  Hufvud- 
resultatet  af  heta  arbetet  innefattas  i  en  tableau,  utvisande  af<- 
ståndet  i  toiser  emellan  dessa  punkter.  Deraf  framgår  afttåndet 
emellan  de  yttersta  paralellerna  1,447,787  toiser  med  ett  sanno- 
likt fel  af  endast  6  toiser.  Tänkte  man  sig  gradsiätningeB  ut- 
Bträekt  kiing  hela  jorden  med  samma  noggrannhet,  skulle  deraf 
i^lja  på  hela  jordens  omkrets  ett  sannolikt  M  af  Vio  vevst, 
ett  resultat  som  väl  måste  anses  tillfiredsstftUande. 

De  definitiva  värdena  f5r  jordens  eqvatorialradie  och  af- 
plattning  har  Struve  i  detta  arbete  icke  meddelat.  Jag  erinrar 
img  af  honom  hafva  hört,  att  den  ryska  gradmätningen  leder 
tifl  en  litet  större  afpkuttning  än  den  hittills  efter  Bessbl  an- 
tagna, eller  till  ,1^  i  stället  för  ^^.  Struves  afeigt  hade  varit 
tU  utvedkla  dessa  och  andra  resultater  i  e»  tredje  tom;  men 
kåas  för  några  år  sedan  inträffade  svåra  sjukdom  har  förmått 
honom  att  afstå  från  denna  sin  föresaits  och  att  publicera  sitt 
arbete  i  det  sku^  det  nu  har. 


Digitized  by 


Google 


174 


Om  kloMlningen  hos  Ripan.  —  Af  E.  J.  Bonsdorpf. 

(Meddeladt  d-  2  Dec.  1861.) 

Sedan  professoren  Nilssok  i  sednaste  upplagan  af  sm 
handbok  i  Ornithologin  yidbållit  sitt  f5rat  gjorda  påstående  att 
Dalripan  fäller  klorna  2  gånger  om  året,  ett  förhållande  som 
icke  blifvit  hos  några  andra  fogiar  observtradt,  och  Nilsson 
ansett  detta  ådagalägga  en  öfverensstämmelse  med  den  dnbbla 
årliga  ruggningen,  framträdde  jag  med  en  afhandling:  Under- 
sökning, om  den  af  prof.  Nilsson  antagna  dubbla  klofåUningen 
hos  Dalripan  i  verkligheten  förekommer.  I  denna  afhandling 
har  jag,  med  fUstadt  afseende  å  klons  anatomiska  byggnad, 
bestämdt  förnekat  en  sådan  kloföllning,  men  väl  medgifvit  en 
pathologisk,  då  en  mekanisk  inflytelse  upphäfver  det  intima 
sammanhanget  mellan  klon  och  den  så  kallade  klobädden ,  som  ut- 
gör ett  nödvändigt  vilkor  för  klons  fortfarande  nutrition.  Seder- 
mera hafva  herrar  Mkves  i  Stockholm  och  Malhoben,  stöd- 
jande sig  på  observationer  i  naturen,  kommit  till  det  resultat, 
att  en  periodisk  klofällning  förekommer  hos  Dalripan  men  en- 
dast en  gång  om  året,  i  slutet  af  Juni  och  i  början  af  Juli. 
hvarutom  Meves  observerat  detta  förhållande  förekomma  hos  alla 
arter  af  slägtet  Tetrao.  Härigenom  vore  således  ådagalagdt,  att 
en  sådan  periodisk  klofällning  skulle  förekomma  icke  uteslu- 
tande hos  Dalripan,  utan  hos  alla  arter  af  slägtet  Tetrao,  men 
icke  2  gånger  såsom  fjäderfällningen,  utan  endast  en  gäng, 
mellan  den  15  Juni  och  15  Juli,  d.  ä.  samma  tid  som  dessa 
fogelarter  åtföljas  af  dunungar,  hvilka  fDdas  af  modren  med  myr- 
ägg och  maskar. 

I  en  uppsats  nyligen  offentliggjord  i  Svenska  Vetenskaps- 
Akademins  öfversigt:  ^  Några  ord  om  den  observerade  klofaU- 
ningen  hos  Ripome  och  arter  af  slägtet  Tetrao^  har  jag,  vid- 
hållande den  åsigt,  att  tillföre  af  klons  byggnad  hos  foglame  i 
allmänhet  en  sådan  klofällning,  som  skulle  kunna  jemföras  med 
den  årliga  fjäderfällningen,  hvilken  är  gemensam  för  alla  fogiar» 


Digitized  by 


Google 


175 

omöjligen  kan  förekomma,  förklarat  den  af  herr  Meres  antagna 
fysiologiska  klofåUningen  såsom  beroende  af  en  pathologisk  pro- 
cess, förorsakad  af  mekanisk  inflytelse  genom  det  hos  hönsfog- 
Ume  natnrenliga  förhillandet,  att  modren  genom  krafisning  i 
joiden  söker  att  skaffa  sina  späda  ungar  födoämnen ,  hvarigenom 
klorna  i  hög  grad  utsättas  för  slitning  och  äfven  icke  sällan  en 
inflamationsprocess  framkallas  i  nagelbädden ,  hvaraf  klons  bort- 
fidlande  och  återräxt  af  en  ny  klo  är  en  naturlig  följd.  Detta 
'förbiilande  konstateras  genom  de  observationer,  som  med  lätt- 
het kunna  anställas  i  hyarje  hönsgård,  den  tid,  hönsen  åtföljas 
af  små  ungar,  åt  hyilka  modren  instinktmessigt  söker  genom 
knfsning  anskaflia  animaliska  födoämnen,  oaktadt  andra  födo- 
Imnen  icke  saknas.  Den  hastighet,  med  hvilken  de  af  sådan  or- 
sak aflbUne  klorna  återbildas,  står  i  det  närmaste  sammanhang 
med  den  lätthet,  med  hyilken  dessa  hombildningar  i  allmänhet 
regenéreras,  då  de  tillfölje  af  sjuklig  process  i  klobädden  bort- 
falla. Ett  motsatt  förhållande  är  man  i  tillMe  att  iakttaga  hos 
foglar,  som  längre  tid  varit  instängde  i  bur,  då  de  yttre  för^ 
hållanden,  som  verka  klons  förslitning,  icke  kunna  träda  i  verk- 
samhet, hvaraf  följden  är,  att  klon  växer  till  en  längd  som, 
vida  öfverträflbnde  den  i  naturtillståndet,  ofta  är  hinderlig  för 
fogtars  gång.    ^Natura  non  facit  saltus^. 


Digitized  by 


Google 


176 


Skrifv^dbse  af  A.  J.  Malmqrxn  till  A.  £.  A. 

(Meddeladt  cL  2  Dec.  1861.) 

KalQorden  d.  80  Oktober  18GL 
Lat  69«»  40r 

Efter  Expeditionens  återkomst  den  ^  till  Tromad' 

från  Spetsbergen,  qvsrstannade  jag  hår  på  annodaa  af  Tosell, 
fihr  att  tillsammans  med  D:r  Gk)ttfl  på  Akademins  bekostnad  odi 
iär  desa  räkning  g()ra  insamlingar  af  hafsdjor.  Jag  konde  ^ 
lemna  det  erbjndna  tiUftUet  att  göra  iatim  bekantskap  med  Fin- 
markens faona  obegagnadt,  alldenstand  min  afsigt  är  att  så  snart 
som  mdjligt  ftr  den  Finska  vetenskapen  er<yfira  den  okända  oek 
derf5re  så  intressanta  ha&faonan  från  Wardöhns  kanoner  till  St- 
lovetskojs  mossbelupna  mnrar.  Hittills  har  allt  gått  Täl  och  de 
vetenskapliga  resoltatema  äro  ganska  tålUredsstäUande.  Men  na 
äro  dagame  redan  så  korta  .och  vädret  så  stormigt  och  regnigt, 
att  man  icke  längre  kan  arbeta  med  någon  firamgång,  darf&re 
ämnar  jag  nästa  måndag  gå  ombord  på  ^Nordkap^  &r  att  ftr 
detta  år  lemna  dessa  h3rperborei8ka  ni^der. 

Angående  resnltatema  af  denna  Spetsbergska  expedition 
har  jag  alltsen  min  återkomst  haft  f5r  af^igt  att  lemna  hr  pro- 
fessorn en .  allmän  Gfversigt.  Men  jag  har  icke  haft  tillfälle 
dertill  f^rr  än  nu  i  en  Fiskarlapps  osla  boning.  Storm  med 
snö  hindrar  allt  arbete  demte  i  dag  och  jag  är  glad  att  hafm 
tak   ötver  hnf^ndet  hos  en  smutsig  och  talrik  iktyofagfamiy. 

Som  bekant  var  expeditionens  hufmduppgift  ded  geogra- 
fiska slädtonren  norrut.  Och  då  denna  icke  blef  af,  emedan 
den  jemna  och  fasta  is,  som  den  förutsatte  såsom  gifven.  nu 
likalitet  stod  att  finna  som  1827  då  Pabby  sOkte  den,  borde 
väh  expeditionen  anses  misslyckad.  Men  man  skulle  göra  ng 
saker  till  en  stor  orättvisa,  om  man  alls  intet  a&eende  fotade 
vid  hvad  af  expeditionen  blifvit  uträttadt  f^r  Zoologi,  Botanik, 
Fysik,  Oeologie  och  äfren  Geografi.  Och  gOr  man  det,  måste 
äfv^en    den    strängaste  domare  erkänna  resnltatema  om  icke  för 


Digitized  by 


Google 


177 

briljanta,  sä  åtminBtone  fiillkomligt  tillfredsställande  och  vid  jem- 
förelse  med  likartade  expeditioner  skall  den  svenska  till  Spets- 
bergen 1861  intaga  ett  framstående  om  icke  det  främsta  rum. 
Geografin  har  riktats  af  professor  Nordenskiöld  med  noggranna 
kartor  öfver  flere  tiotal  sjömil  långa  kuster,  hvilka  hittills  varit 
så  litet  kända,  att  vår  kunskap  om  dem  gränsat  till  fullkom- 
lig okunnighet.  De  gamla  korten  hafva  nemligen  så  liten  likhet 
med  verkligbeten,  som  natten  hos  oss  i  September  har  af  da- 
gen samma  årstid. 

Öfver  vestra,  noiTa  och  östra  Spetsbergens  geognosi  hafva 
Ti  en  ganska  fullständig  öfversigt  genom  Blomstrands  ti*ägna 
midersökDingar  och  Torells  och  Nordenskiölds  vidsträckta  båt- 
resor. Rika  samlingar  af  petrefakter  från  permiska  och  koi- 
formationema  äro  på  väg  till  Riksmuseum  i  Stockholm.  Mäktiga 
biger  af  stenkol  har  Blomstrand  upptäckt  på  ve«tra  kusten. 

DuBOcnER  menar  i  „  Voyages  sur  „la  Recherche"  par  Qai- 
xard'',  L  2.  att  snögränsen  ofvan  78^^n.  lat.  sänker'  sig  ända 
ned  till  hafret.  Huru  de  franske  fysikeme  kunnat  komma  till  ett 
si  förfaastadt  resultat  är  svårt  att  föreställa  sig,  ty  den  slöaste 
obeervationsfönnåga  kan  och  måste  ännu  öfver  80^  n.  lat.  längs 
Sp^bergens  norra  kuster  öfverallt  finna  förhållanden ,  som  tvinga 
att  draga  snögränsen  circa  1000  fot  ofvan  hafvet,  åtminstone 
^d  kasten.  Jag  fann  den  eviga  snön  vid  kusten  aldrig  under 
1000  fot  från  hafvets  niveau,  men  ofta  högre.  Vegetationen  räk- 
nar här  ännu,  utom  en  mängd  lafvar,  mossor  och  alger,  60  sp. 
fimerogamer,  af  hvilka  nästan  halfva  antalet  af  mig  ännu  fanns 
på  1000  fots  höjd,  under  80^  Vid  Bränvinsbugt  (80®  30^ 
n.  lat.)  vadade  jag  på  4—500  fots  höjd  jems  med  knäna  bland 
de  frodigaste  cochlearier  och  de  vackraste  ranunkler,  jag  någon- 
sm  sett. 

Hafvets  temperatur  vid  ytan  var  i  September  under  80^  n.  lat. 
på  något  afstånd  (3 — 4  mil)  från  kusten  -f-  3  till  -|-4^;  närmare 
kusten  var  den  lägre  tillfölje  af  glacieremas  inflytelse. 

När  vi  i  medlet  af  Maj  seglade  upp  till  80<>  träflfades  drifis 
endast  vid  Beeren  Island,  74^  n.  lat.  I  början  af  Juni  kommo 
vi  redan  till  Treurenberg  bay  på  Spetsbergens  nordostliga  kust 
▼a  inloppet  till   Hinlopen-stndt.     Här  var  isen  öfverallt  i  rö- 

12 


Digitized  by 


Google 


178 

relse,  endast  Bayisen  låg.  På  samma  årstid  1827  fann  Pany 
isen  alldeles  dylik.  Scoresbt  seglade  här  en  gång  i  slutet  af 
Maj  ända  upp  till  82^  n.  lat.  I  September  äro  Hvalrossfån- 
garene  icke  rädda  för  att  segla  ofvan  80^  —  emedan  då  nästan 
aldrig  drifis  är  synlig.  Huru  kan  man  då  draga  snögränsen  till 
hafvct  vid  78®,  der  sjön  vid  ytan  är  -{-  5®  C.  varm  i  Sept, 
äfven  om  man  ihågkommer,  att  hafsvattnet  fryser  vid  cirea  -— 
2^  C.  Öfverallt  på  den  norra  kasten  finnas  otroliga  massor 
drifved  uppkastade,  af  hvilka  hufvudmassan  består  af  pinusarter, 
såsom  jag  tror  vår  vanliga  tall  oeh  gran.  Men  man  finner  der- 
ibland  mycket  ofta  äfven  pimsten  och  lafva  samt,  hvad  som 
isynnerhet  är  intressant,  märkta  kablar  af  träd  och  glasballoner, 
precis  dylika,  som  nu  allmänt  begagnas  här  i  Finmarken  och 
Lofoten  vid  garnfisket.  Ja,  Torell  var  nog  lycklig  att  finna  på 
stranden  en  frukt  af  den  Westindiska  Mimosa  scandens,  vid  80® 
15'  n.  lat.  och  190—20®  long.  ö.  Gr.  Som  bekant  är  denna  frukt 
karakteristisk  för  Golfströmmen  och  man  kan  ju  icke  betvifla, 
att  kablame  från  Finmarken  af  samma  ström  blifvit  förda  dit 
till  80®,  5  n.  lat.  Det  är  således  bevisadt,  att  Golfen  åtmin- 
stone med  en  arm  fortsätter  sin  väg  vester  och  norr  om  Spets- 
bergen boi*tom  80®  norrut  och  här  hafva  vi  att  söka  orsaken 
till ,  att  hafvet  ännu  N.  om  Spetsbergen  från  Mig  till  September 
eller  ännu  längre  är  segelbart  samt  vegetationen  så  intensiv  äf- 
ven på  större  höjd  ofvan  hafvet. 

Men  man  finner  bland  drifveden  också  en  mängd  rullar 
af  näfver,  sådana  som  begagnas  i  Finland  till  uppbärande  af  nät 
i  insjöar  och  doder.  Då  sådane  alls  icke  användas  i  Norge, 
men  deremot  otvifvelaktigt  af  de  finska  folkstammame  i  nord- 
östra Europa  och  norra  Asien,  är  man  frestad  att  der  förlägga 
deras  hemland  och  för  deras  transport  antaga  en  annan  ström 
derifrån.  Detta  vore  då  Ryssames  ^Polinje^,  som  vinter  och 
vår  anses  strömma  från  öster  åt  vester  (till  och  norrom  Spets- 
bergen) samt  den  öfriga  årstiden  från  vester  åt  öster,  ofranom 
Siberien.  Om  denna  ström  är  kunskapen  så  ringa,  att  man 
knappt  med  visshet  vet  den  existera;  det  är  derföre  våga  dt  att 
kombinera  gifna  fakta  med  så  ovissa.  Men  det  är  så  mycket 
mera  frestande   att  antaga  Polinje  eller  någon  annan  strömning 


Digitized  by 


Google 


179 

k^nta  de  nordosteuropebka  och  siberiska  näfvemdlonia  och 
diifVeden  till  Spetsbergen  under  en  del  af  året,  vinter  och  vår, 
medan  hvaije  sonunar  och  höst  Golfen  skulle  rycka  fram  norrut 
lagra  breddgrader,  som  det  enligt  Maubys  bekanta  ^Physical 
Geography  of  the  Sea"  vid  Newfoundland  lärer  vara  iakttaget,  att 
Golfen  här  rycker  5—6  breddgrader  nordligare  under  September 
månaden.  Det  år  åtskilliga  »iakttagelser  af  mig  gjorda,  som  sy- 
Bas  antyda,  att  Oolfen  icke  hela  året  tyckes  gå  så  högt  mot  norr 
som  sommar  och  höst.     Mera  härom  en  annan  gång. 

Man  har  påstått,  att  jorden  vore  frusen  på  Spetsbergen 
ofknteligen  djupt,  så  att  inga  källor  der  kunna  finnas.  Att  det 
är  sannolika  forhållandet  i  det  inre  landet,  der  ett  snöhaf  af 
<rfåntelig  mäktighet  gifver  npphof  åt  en  stor  mängd  i  hafvet 
&Uande  glacierer,  är  otvifvelaktigt,  men  lika  visst  är,  att  vid  ku- 
sten marken  icke  är  frusen  alltför  ^jt^pt*  Det  finnes  nemligen 
dfverallt  på  kusten  mer  eller  mindre  högt  belägna  träsk  med 
sött  vatten,  hvilka  aldrig  bottenfrysa.  Ett  sådant  i  Kobbebay, 
lat.  79^  40',  hade  i  Mig  3  Va  aln  tjock  is  och  under  den  3  fam- 
nar vatten.  Bottensatsen  innehöll  en  hel  massa  lefvande  krusta- 
cecr  af  copepodemas  fami\j,  samt  diatomaceer  och  desmedia- 
'  ceer.  Temperaturen  på  bottnet  var  -f-  1  till  2®  C,  om  jag  ej 
missminner  mig.  I  September  var  detta  träsk  isfritt  med  var- 
mare botten  än  yta. 

I  en  elf,  som  från  ett  dylikt  träsk  föll  i  hafvet  vid  Vide 
bay  (norra  kusten),  tog  man  en  art  lax. 

Mitt  bref  håller  på  att  växa  utöfver  det  vanligas  omfång, 
men  jag  kan  ej  underlåta  att  nämna  några  ord  om  de  två  ve- 
tenskaper, zoologi  och  botanik,  hvilka  det  ålåg  mig  ensam  att 
på  amiralskeppet  Eolus  sköta. 

Djurlifvet  i  hafvet  deruppe  är  utomordentligt  rikt.  Det 
ir  icke  mängden  af  arter  eller  synnerlig  mångfalld  i  former, 
som  är  egendomlig  för  den  arktiska  faunan,  utan  det  är  den 
utomordentliga  rikedom  på  individer  inom  alla  djurklasser,  som 
isynnerhet  anslår  forskaren.  Jag  erinrar  blott  derom,  att  under 
ett  helt  sekel  10—80  fartyg  årligen  voro  sysselsatta  med  fång- 
sten af  ett  enda  cU^,  Balaena  mysticetus,  innan  det  lyckades 
att  fuUkomligt  utrota   detta  herrliga  c^ur  vid  Spetsbergens  ku- 


Digitized  by 


Google 


180 

»ter.  I  slutet  af  sista  och  hela  det  innevarande  seklet  haf?a 
Ryssar  och  Norrmän  ansträngt  sig  att  göra  slut  på  Hvalrossar, 
Salar  och  Renar,  men  fåfilngt.  Hvalrossjagten  ensam  syasel- 
»ätter  ännu  årligen  15—20  fartyg,  och  fastän  detta  präktiga 
djur  redan  betydligt  aftagit,  är  det  dock  på  långt  när  icke  ut- 
rotadt.  Salar  och  renar  aftaga  äfven,  men  finnas  ännii  i  otro- 
lig mängd.  Man  beräknar,  att  på  en  enda  Qords  kuster  öf^er 
600  Renar  i  sommar  fallit  för  Norrmäns  och  Qvämers  (våra 
emigrerade  landsmäns)  kulor.  Mängden  af  foglar  i  de  såkaliade 
Fogelberg  är  rent  af  fabulös.  Äfven  fiskame  uppträda  i  stor 
massa,  fastän  små  och  till  arten  få,  dock  vida  flere  än  Tordl  i 
sin  kända  afhandling  anger. 

Men  en  så  gradiös  vertebratfauna  låter  redan  ana  en 
ofantlig  utveckling  inom  de  lägre  djurklassema  (hafsinnevånare). 
Inom  några  klasser  vet  jag  oss  hafva  flere  arter  från  Spets- 
bergen, än  som  ännu  äro  kände  för  Grönland,  som  i  lång  tid 
varit  föremål  för  Danskames  trägna  forskningai-.  Inom  andra 
t.  ex.  molluskernas ,  äro  arterna  färre,  men  mycket  flere,  än 
man  kunde  vänta  på  så  hög  polhöjd.  I  hurudan  mängd  några 
arter  äfven  bland  molluskema  uppträda,  kan  man  föreställa  sig, 
då,  såsom  jag  fann,  do  talrika  Hvalrosshjordame  nästan  uteslu- 
tande lef^a  af  en  enda  mussla,  den  äfven  från  kapellbankame 
kända  Mya  truncata.  (Denna  iakttagelse  har  sitt  intresse,  eme- 
dan det  upplyser  hvartill  Hvalrossbetar  egentligen  tjena.  Det 
är  nemligen  otvifvelaktigt,  att  djuret  med  dessa  uppgräfver  den 
nämnda  musslan  ur  leran,  hvari  den  vanligen  ligger  några  tum 
djupt.  Att  betame  skulle  tjena  djuret  till  lokomotionsorganw 
på  det  torra,  är  en  fantasi,  som  icke  berättigar  till  det  nya 
genusnamnet  „Odontobaenus^.  Af  lägre  djur  hafva  vi  mycket 
stora  samlingar,  troligen  redan  i  Stockholm.  Att  många  intres- 
santa fakta  för  djurutbredningen  i  Ishafvet  och  många  nya  ^nr 
ligga  i  det  samlade  materialet,  är  otvifvelaktigt,  men  det  är 
först  efter  dettas  omsorgsfulla  bearbetning,  resultatema  kunna 
dragas. 

Insektverlden  är  på  Spetsbergen  ganska  underordnad,  dock 
känna  vi  nu  dubbelt  flere  arter  derifrån,  än  före  vår  expedition , 
likväl  blefvo  insekterna  äfven  denna  gång  försummade.     Endast 


Digitized  by 


Google 


181 

en  art  mygga  uppträder  i  mftDgd,  af  hvars  larfver  Pbaloropos 
foliearius  och  Tringa  maritima  fortära  icke  obetydliga  qvantiteter. 

För  omitologin  gjordes  åtskilligt.  Svanen  helsar  stnndom 
pi  Spetsbergen  och  Strix  nyctea  blef  skjnten  på  80^  30'  n.  lat* 
Boet  och  Aggen  af  Lams  ebnmeas  fann  jag  under  80^  —  nå- 
gonting nonplnsultra  för  ovomaneri 

Men  främsta  rummet  af  allt  samladt  intager  det,  som  med 
en  M'Clintock8  ^bottenhuggare**  upphemtades  från  1000—1400 
famnars  ^J^P*  ^-^  Wallioh,  som  åtföljdes  af  IfClintock  på 
hans  resa  att  undersöka  möjligheten  af  en  telegraffbrbindelse 
9frer  Island  och  Grönland  emellan  Europa  och  Amerika,  har  i 
^J^otes  on  the  presence  of  animal  life  at  yast  depths  in  the 
Sea**,  1860,  redogjort  för  cy^irli^^^  på  de  stora  djupen.  Men 
ri  hafva  många  nya  djurklasser  att  tillägga  till  de  redan  af 
honom  uppgifna,  utom  en  mängd  nya  iakttagelser.  Från  1400 
£unnar8  djup  hafva  vi  utom  Foraminiferer  och  Diatomaceer  i 
mängd.  Koraller,  Echinodermer,  Annelider,  Crustaceer,  Arcidia 
och  Mollusker. 

Att  den  ofantliga  tyngd,  1400  famnar  djupt  vatten  måste 
ntöfva  på  bottnet,  icke  verkar  tillintetgörande  på  det  animala 
lif?et,  såsom  man  hittills  inbillat  sig,  är  icke  blott  satt  utom 
allt  tvifvel,  men  man  vet  nu,  att  detta  lif  är  ganska  rikt,  då 
man  i  en  halfkanna  bottensatts  finner  så  många  djurklasser  re- 
presenterade.    Ett  vackert  fUlt  för  zoologen  och  fysiologen  I 

Botaniken  har  äfven  efter  tid  och  omständigheter  filifvit 
med  ej  ringa  framgång  bearbetad.  Förut  hade  man  sig  bekant 
40  sp.  Fanerogamer  från  Spetsbergens  norra  kust.  Nu  har  jag 
Mo  samma  trakt  60  sp.  att  uppvisa,  utomcirca  150sp.  Lafvar, 
drea  50 — 60  Mossor  och  80  sp.  Alger.  Af  intresse  i  teoretiskt 
håoseende  är  den  iakttagelse  af  mig,  att  lagen  om  Monokotyle- 
donemas  mot  polen  tilltagande  freqvens  icke  gäller  i  den  hög- 
sta norden.  Det  är  icke  blott  antalet  af  arter,  men  isynnerhet  af 
individer,  som  på  norra  Spetsbergen  på  ett  så  i  ögonen  fallande  vis 
^kftager  i  förhållande  till  Dikotyledonema.  Jag  har  funnit  för- 
hållandet vara  enahanda  på  OrönUnd,  det  bäst  undersökta  ark- 
tiska land,  ehuru  ingen  hittills  gifvit  akt  derpå.  Det  är  Lan- 
OBB  förteckning  öfver  Wahls  9-åriga  botaniska  samlingar  från 


Digitized  by 


Google 


182 

Grönland,    00m    legat  till  grund  för  min  beräkning.     Mera  och 
bättre  härom  i  sinom  tid. 

På  vestra  kosten  har  Blomstrand,  Qoés  och  Smitt  riktat 
FanerogamfÖrteckningen  med  flere  nya  rekryter,  så  att  ri  för 
närvarande  för  Spetsbergen  hafva  circa  80  sp.  kända. 

Torells  redogörelse  för  Spetsbergens  flora  i  hans  disputa- 
tion är  ifrån  början  till  slut  felaktig. 

Till  slut  må  jag  ännu  bifoga  några  notiser  om  resan.  Den 
28  Maj  kastades  ankar  vid  Amsterdam'  Island,  lat.  79^  50^, 
för  första  gången,  sedan  yi  den  10  Maj  lemnat  Norge  ur  sigte. 
Efter  några  dagars  uppehåll  här  i  trakten  seglade  båda  expedi- 
tionens fartyg  genom  enorma  drinsmassor  till  Treurenberg  bay, 
der  vi  ankrade  den  7  Juni  och  straxt  derpå  instängdes  för  en 
hel  månad.  Fartyget  Magdalena  kunde  nu  icke  återvända  till 
sin  bestänmietoeort  Kobbebay,  hvarest  dess  verksamhet  hade 
bort  begynna  efter  ursprungliga  planen ,  men  var  nu  jemte  £0- 
lus  försatt  i  en  hel  månads  overksamhet  Detta  var  så  mycket 
förargligare,  som  chefskapet  alldeles  onödigtvis  och  emot  ve- 
tenskapsmännens, ombord  å  Magdalena,  önskan  och  vilja  lät 
fartyget  utsättas  för  en  så  riskabel  seglats,  som  den  under 
dåvarande  omständigheter  verkligen  var.  I  början  af  Juli  voro 
vi  åter  fria,  men  Magdalena  kom  först  i  slutet  af  Juli  dit,  hvar- 
est dess  verksamhet  i  Maj  bort  begynna.  Fogden  var  att  Stor- 
Qorden,  som  var  målet  för  dess  vetenskapsmäns  längtan,  all- 
deles' icke  hann  anlöpas.  Man  tröstar  sig  dermed,  att  drifis  tid- 
tals hållit  denna  Qord  otillgänglig,  men  efter  hvad  jag  af  Hval- 
rossfångarkaptenen  hört,  skall  ingen  drifis  i  Augusti  generat 
seglingen  derstädes.  —  Emellertid  har  Magdalena  gjort  en  gan- 
ska vacker  vetenskaplig  skörd  på  Spetsbergens  nordvestra  ku- 
ster. Detta  fartyg  fördes  af  kapten  Kuylbnstjebna  under  ad- 
junkten Blomstrands  vetenskapliga  ledning.  Den  likaså  humana 
som  insigtsfuUa  Blomstrand  har  riktat  geologin  och  mineralo- 
gin med  vackra  iakttagelser  och  goda  fynd.  Hrr  v.  Goés, 
Smitt  och  v.  Yhleb  skötte  de  zoologiska  forskningarne,  medan 
DuKÉB  ^orde  ortsbestämningar  och  fysikaliska  observationer. 
Beklaga  måste  man,  att  ingen  fanns,  som  kunnat  egna  sig  ute- 
slutande åt  botaniken.     Denna  vetenskap,    som  i  allmänhet  be- 


Digitized  by 


Google 


183 

handlades  styfmoderligt  af  expeditionen,  har  dock  af  hr  Blom- 
strand, Goés  och  Smitt  blifvit  efter  omständigheterna  riktad  med 
många  intressanta  fynd  och  iakttagelser.  Men  det  oaktadt 
skulle  en  botanisk  exkorsion  under  en  sommar  till  södra  Spets- 
bergen Ännu  gifva  ett  utmärkt  rikt  och  vackert  utbyte. 

Eolus,  som  fOrdes  af  löjtnant  Lilli£höOk,  seglade  under 
tiden  på  norra  och  nordöstra  kusterna  af  Spetsbergen  samt  i 
Hmlopen-strait.  Det  vetenskapliga  arbetet  ombord  såväl  som 
ate  verkställdes  nästan  uteslutande  af  Finnar»  nemligen  af  Nor- 
denskiöld, Chydenius  och  mig.  Torell  var  upptagen  af  chef- 
skapsbestyr  och  Lilliehöök  af  de  nautiska  göromålen.  I  förande 
af  abstrakt  logg  tog  dock  Lilliehöök  en  verksam  del;  likaledes 
har  han  upptagit  några  hamnar  och  fört  en  utförlig  logg. 

I  början  af  September  möttes  fartygen  efter  öfverens- 
kommelse  i  Kobbebay,  hvarifrån  vi  afseglade  den  10  September. 
Den  18  gjordes  sista  djuplodningen  vid  sydvestkusten  af  Spets- 
bergen och  den  22  kommovi  till  det  vänliga  och  bildade  Tromsö, 
hvarest  man  redan  hyst  farhågor  om  att  något  vidrigt  händt 
expeditionen  och  tänkt  afsända  en  ^Damp^  att  söka  oss.  Magda- 
lena kom  några  dagai*  efter  oss  till  Tromsö. 


Digitized  by 


Google 


184 


Om  den  olika  fysiologiska  betydelsen  af  de  så  kal- 
lade fria  och  med  tappar  (coni)  förenade  staf- 
vame    (bacilli)   i   Ögats    retina.    —    Af   E.   J. 

BONSDORFF. 

(Meddeladt  d.  7  April  1861.) 

Då  det  är  en  af  den  nyare  fysiologin  erkänd  sanning,  att 
till  begreppet  af  sinnesorgan  hör  en  icke  nervös  ändapparat,  hvil- 
ken  står  i  anatomiskt  sammanhang  med  den  intrycket  ledande 
nerven,  och  den  mikroskopiska  undersökningen  ådagalagt,  att 
endast  tapparne  genom  den  så  kallade  Mttllerska  tråden  stå  i 
kontinuerligt  sammanhang  med  den  nervcell,  som  i  retina  är 
att  anses  såsom  den  periferiska  ändan  af  de  här  förlöpande 
'nervrören,  de  så  kallade  .fria  stafvarne  deremot  icke  stÄ  i  så- 
dant sammanhang  med  de  nervösa  elementema  i  retina,  utan 
med  membrana  limitans,  har  man  redan  af  detta  olika  förhål- 
lande rätt  att  sluta  till  en  olika  fysiologisk  betydelse  hos  dessa 
två  arter  af  stafvar.  Redan  länge  har  man  betraktat  stafvaroe 
i  retina  såsom  en  katoptrisk  apparat,  och,  såsom  bekant,  ^är 
den  så  kallade  gula  fläcken  i  retina  stället  för  det  tydliga  seen- 
det, till  följe  hvaraf  äfven  ögonen  då  man  skall  fixera  ett  yttre 
föremål,  riktas  emot  detsamma,  så  att  den  optiska  axelnihvar- 
dera  ögat  förlängde  skära  hvarandra  i  det  yttre  föremålet  och 
vid  normal  accommodation  den  föremålet  motsvarande  bilden 
faller  på  den  gula  fläcken,  som  utgör  ändan  af  den  optiska 
axeln.  Den  anatomiska  undersökningen  af  den  gula  fläcken  har 
ådagalagt,  att  här  icke  finnas  några  fria  stafvai*,  utan  endast 
stafvar,  som  medelst  tappar  äro  i  anatomiskt  sammanhang  med 
nervcellerne.  Ifrån  denna  del  af  retina  framåt  aftager  deremot 
det  relativa  antalet  af  tappar,  under  det  antalet  af  fria  stafvar 
betydligt  tilltager.  Det  fysiologiska  experimentet  har  äfven  ådaga- 
lagt, att,  i  samma  förhållande  som  det  relativa  antalet  af  fria 
stafvar    ökas  och  af  tappar  aftager,  äfven  bildens  tydlighet  af- 


Digitized  by 


Google 


185 

tager.  Redan  båraf  synes  man  berättigad  att  uteslutande  til- 
ligga  endast  de  med  tappar  f5renade  stafvame  den  fysiologiska 
betyddse,  att  utgöra  den  icke  nervösa  ftndapparat»  som  för- 
medlar ljusets  inflytelse  på  den  periferiska  nervcellen,  för  fram- 
kallandet af  en  synsensation.  Genom  professor  Dondebs  m.  fl. 
år  det  ådagalagdt,  att  Ijusstrålarne  lätt  genomtränga  den  genom- 
skinliga  retina  ocb  sålunda  träffa  cboroidea,  bvars  pigment  ab- 
sorberar en  del  af  desamma,  då  en  annan  del  reflekteras.  En- 
ligt fysiska  lagar  skulle  bildens  tydlighet  upphäfvas  genom  en 
diffus  reflexion  af  strålarne.  Med  anledning  af  det  olika  anatomi- 
ska förhållande,  som  äger  rum  i  den  gula  fläcken  och  de  öfriga 
delame  af  retina,  med  f^tadt  afseende  å  det  relativa  antalet 
tappar  och  stafvar,  synes  man  berättigad  till  den  slutsats,  att 
de  strålar,  som  reflekteras  från  choroidea  bakom  den  gula  fläc- 
ken, träffa  stafvame  och  tapparne  och  sålunda  blifva  en  adae- 
qvat  retelse  för  synnerven,  att  här  ingen  reflexion  äger  rum, 
hvilken  sknlle  förhindra  det  .tydliga  seendet,  men  att  deremot 
i  de  öfriga  delame  af  retina  reflexiotf  af  Ijusstrålarne  sker  ge- 
nom de  fria  stafvame,  att  genom  dessa  denna  reflexion  hindras 
att  blifva  diffus,  och  att  dessa  reflekterade  strålar  återgå  ge- 
nom den  dioptriska  apparaten  i  ögat  samma  väg ,  som  desamma 
inträngt.  Vid  sådant  förhållande  skulle  de  fria  stafvarnes  fy- 
siologiska betydelse  vara  väsendtligt  afvikande  från  den,  som 
tillkommer  den  andra  arten  af  stafvar,  som  man  kunde  kalla 
tappstafvar.  nemligen  att  icke  såsom  dessa  förmedla  Ijusstrålar- 
nea  intryck  på  den  upptagande  nervcellen,  utan  endast  att  reg- 
lera desammas  reflexion,  så  att  de  återgå  till  det  yttre  föremå- 
let samma  väg,  som  de  derifrån  inträngt  genom  ögats  dioptriska 
apparat.  Att  yuset  endast  förmedelst  tappame  kan  framkalla 
ett  intryck  på  den  nervösa  apparaten  i  retina,  hvaraf  ljussensa- 
tion är  en  följd,  är  ett  erkändt  faktum,  ehura  man  icke  kunnat 
ub-eda  tillgången  härvid,  om  ljuset  härvid  omsattes  till  ett  an- 
nat agens  eller  icke,  likasom  att  Ijusstrålarne,  om  de  träffa 
synnerven  omedelbart,  icke  utöfva  ett  sådant  intryck,  hvaraf 
IJossensation  är  en  följd,  att  således  tappstafvame  äro  ett  nöd- 
^rtndigt  perceptionsorgan ,  utan  hvilket  en  synsensation  genom 
Ijosets  inflytande,  icke  är  möjlig. 


Digitized  by 


Google 


186 


Om  en  littei-är  polemik  emellan  Koehne  och 
KuNiK.  —  Af  G.  Geitlin. 

(Meddeladt  den  27  Maj  1861.) 

Anledning  till  denna  strid,  som  isynnerhet  i  Ryssland  väckt 
ett  ofantligt  uppseende,  hade  yarit  följande:  Statsrådet  KoEinrE, 
hvilken  i  fem  års  tid  (1845 — 1850)  varit  konservator  vid  Kej- 
serliga Eremitagens  i  S:t  Petersburg  Myntkabinett  samt  i  flere 
år  redigerat  tidskriften  Mémoires  de  la  Société  Impériale  d*Ar- 
chéoiogie,  och  hvars  namn  på  titelbladet  för  nämnde  memoirer 
illustreras  af  en  mängd  ordnar  och  ledamotskap  i  lärda  säll- 
skaper  —  elfva  fint  tryckta  rader  upptagas  häraf  —  hade  under 
en  resa  till  Sverige  år  1858  i  kongi.  myntkabinettet  i  Stockhohn 
f^tat  sin  uppmärksamhet  vid  ett  derstädes  förvaradt  gammalt 
silfvermynt,  som  han  aftecknade  och  hvarom  han,  återkommen 
till  S:t  Petersburg,  inlemnade  till  föreståndaren  f5r  första  af- 
delningen  af  Eejs.  Eremitagen  en  framställning,  deri  besagde 
mynt  namnes  OLEGS-mynt  och  förklaras  vara  det  äldsta  af  alla 
i  Ryssland  hitintills  upptäckta  forntidsminnen.  Hr  Koehnes  be- 
skrifning  innehöll:  att  på  åtsidan  af  myntet  framställdes  stor- 
fursten Oleg,  hållande  i  högra  handen  en  lans  och  stödande 
den  venstra  på  en  sköld.  Inskriften  på  denna  sida  är  oleo  bex; 
på  frånsidan,  hvars  fält  upptages  af  en  groft  formad  fogelskep- 
nad,  förklaras  inskriptionen  vara:  REGPIEP  0  +  NROGADD  = 
Reowiow  o  Nrogadu.  (Den  nomnanske  myntmästarens  i  Nov- 
gorod  namn).  Enligt  hr  Koehnes  mening  är  myntet  pregladt  emellan 
879  och  882.  —  Den  nuvarande  konservatom  af  Kejs.  Eremi- 
tagens myntsamling,  akademikern  Kunk,  fick  nu  i  uppdrag  att 
om  samma  märkvärdiga  mynt  afgifva  j  em  väl  sitt  utlåtande,  men 
detta  utföll  helt  annorlunda,  än  statsrådet  Koehnes  i  ämnet  af- 
gifna  relation  gaf  anledning  att  vänta.  I  stället  för  det  la- 
tinska Oleg  R£X  läser  hr  Kunik  de  grekiska  orden:  *0 
rESiPnO  (dkn  helige  Geobgius,  hvars  bröstbild  på  åt- 
sidan voro  aftecknad).  På  frånsidan  läser  hr  Kunik:  +  ^po- 
cxae    +  Ae    cpeSpo   (Jaroslaws  silfvermynt).    i   stället  för  hr 


Digitized  by 


Google 


187 

Koehoes  Regwiow  o  Nrogadu,  samt  anser  myntets  typ  icke 
vara  anglosaxisk,  som  hr  Koehne  förmodat,  utan  rysk-byzan> 
tinsk.  Denna  af  hr  Knnik  meddelade  beskrifning ,  som  så  himmels- 
Tidt  skiljer  sig  från  den  förut  afgifiia,  ogillade  hr  Koehne  till 
tUa  delar  och  yttrade,  i  en  ny  till  föreståndaren  för  Eremitagen 
inlemnad  skrift,  sin  förvåning  öfver  en  så  orimlig  tolkning  af 
den  tydliga  latinska  inskriptionen  samt' nämnde,  det  han  såvål  i 
ryska  arkeologiska  sällskapets  i  Odessa  handlingar,  som  i  en 
tysk  journal  låtit  införa  en  uppsats  om  detta  Olegs-mynt,  hvari- 
genom  sålunda  hans  beskrifning  skall  underkastas  alla  sakkän- 
nares  dom,  till  h vilka  sednare  han  dock,  beklagligen,  ej  kunde 
rikna  hrr  tjenstemän  vid  första  afdelningen  af  Kejs.  Rremitagen , 
si  vida  ingen  af  dem  hitintills  publicerat  något  enda  numis- 
matiskt  arbete. 

Härigenom  hade  icke  allenast  hr  Kunik  utan  ock  hans 
foUeger  Brosset  och  Stephani  af  hr  Koehne  blifvit  stämplade 
Bom  iäioter,  inkompetente  att  Alla  något  omdöme  i  hithörande 
ämnen.  Till  följd  häraf  fann  sig  föreståndaren  för  Eremitagen 
föranlåten  uppmana  hr  Knnik  att  offentligen  i  tryck  försvara 
sig  emot  dessa  anfall  och  så  vidt  möjligt  vederlägga  hr  Koeh- 
nes  jemväl  i  en  tysk  journal ,  (Zeitschrift  för  Mflnz-Siegel-  und 
Wappen-kunde,  Berlin  1859,  sid  72 — 76)  införda  beskrifning  af 
detta  såkallade  Olegs-mynt,  hvilken  beskrifning  dessutom  af  hr 
Koehne    i    särskilda   afdrag  utspriddes  i  Ryssland  hösten  1859. 

Det  dröjde  något  innan  hr  Kunik  framträdde  med  sitt  för- 
svar. Hans  förbindelser  till  Vetenskaps-Akademin  och  hans 
åligganden  som  medlem  i  Arkeografiska  kommissionen  vållade, 
att  han  ej  genast  kunde  befatta  sig  dermed.  Dock  utkom  re- 
dan i  god  tid  1860  hans  vidlyftiga,  med  en  respektabel  lärdoms- 
apparat utstyrda  afhandling  på  ryska  språket,  hvars  titel  i  öfver- 
Bittning  lyder:  ^Om  de  rysk-byzantinska  mynten  af  Jaroslaw  I. 
Vladimirovitsch ,  jemte  en  teckning  af  den  helige  Oeorg,  den 
segersälle.  En  historisk-numismatisk  undersökning  af  A.  Ku- 
HiK,  ledamot  af  Kejs.  Vetenskaps-Akademin,  konservator  af 
Kejs.  Eremitagens  ryska  myntsamling  och  ledamot  af  Arkeo- 
^ska  kommission  vid  ministéren  för  folkupplysningen.  (Med 
4  plancher).     8:t  Petersburg  1360,  166  sidor  in  4:o. 


Digitized  by 


Google 


188 

Genom  detta  lärda  arbete,  hvari  hr  Kunik  begagnat  alla 
för  ifrågavarande  utredning  tillgängliga  källor,  har  han  på  ett 
humant  och,  eåsom  det  eger  en  sådan  vetenBkapsman ,  från  all 
bitterhet  aflägset  sätt,  ådagalaggt,  att  antagandet  af  i  Olegstid 
i  Ryssland  preglade  mynt  är  ohistoriskt,  samt  att  den  enda  rätta 
tolkningen  af  det  omtvistade  myntet  är  den  af  honom  afgifna. 
Det  tillhör  således  en  Jaroslaw.  Men  då  icke  fårre  an  omkring 
20  furstar  i  Ryssland  med  detta  namn  ifrån  det  elfte  till  med- 
let af  trettonde  seklet  funnits,  uppstår  en  ny  fråga,  hvem  bland 
dessa  furstar  detta,  bland  alla  hittills  kända,  troligen  äldsta  ry- 
ska mynt  bör  tillskrifvas?  Äfven  denna  fråga  här  af  hr  Kunik 
blifvit  besvarad,  och  han  har,  på  högst  antagliga  skäl,  hvilka 
här  måste  förbigås,  tillerkänt  detsamma  Wladdor  l:8tes  bod 
Jaboslaw,  som  i  dopet  erhöll  namnet  Georg,  och  derföre  äfven 
på  myntet  lät  pregla  sin  helige  skyddspatrons  namn  och  bild. 
—  Om  förenämnda  strid  har  den  ryska  pressen  haft  mycket  att 
förtälja,  ofta  på  ett  sätt,  som  bjert  afsticker  mot  hr  Kuniks 
värdiga,    af   endast    vetenskapligt  intresse  lifvade  framstäUning. 


Digitized  by 


Google 


189 


Ord  yttrade  af  Ordföranden  vid  års-  och  högtids- 
dagen den  29  April  1863. 

IngeD  Iftr  frånkänna  de  yetenBkapliga  Bträfvandena  en 
framstående  plats  i  den  menskliga  utvecklingeDS  historie.  Äfven 
de,  Bom  lå^a  mindre  vigt  pä  kunskap  och  intelligens  i  och  f5r 
sig,  kunna  ej  förbise  den  praktiska  nyttan  af  åtskilliga  veten- 
skapsgrenar och  deras  medelbara  eller  omedelbara  inflytande  på 
det  materiella  välståndets  höjande.  Vi  behöfva  endast  jemföra 
Tår  existens  med  de  förhållanden,  i  hvilka  våra  förftder  lefde 
för  något  sekel  tillbaka,  för  att  inse  huru  mycket  vetenskapen 
och  dess  tillämpning  i  det  allmänna  lifvet  sedan  dess  förändrat 
Terldens  utseende,  rt^ei  moderna  idealet^,  säger  den  snillrike 
författaren  af  les  miserables ,  „har  sin  urbild  i  konsten  och  sitt 
medel  i  vetenskapen.  Det  är  genom  vetenskapen  man  skall  för- 
Terkliga  skaldemas  herrliga  dröm:  det  socialt  sköna.  Genom 
A-[-B  skall  man  återställa  Eden.  På  den  punkt,  dit  veten- 
skapen är  kommen,  utgör  det  exakta  en  nödvändig  beståndsdel 
af  det  sköna,  och  den  konstnärliga  känslan  är  icke  blott  betjent, 
utan  kompletterad  af  den  vetenskapliga  organen:  drömmen  bör 
kalkylera.  Konsten,  som  eröfrar,  bör  hafva  till  stödjepunkt  ve- 
tenfikapen,  som  vandrar  fram.  Den  moderna  bildningen,  det  är 
Greklands  ande  uppburen  af  Indiens,  det  är  Alexander  på 
Elefanten**. 

Jag  har  tillåtit  mig  åberopa  dessa  ord  af  den  store  skal- 
den och  tänkaren,  emedan  de  bevisa,  huruledes  äfven  han  från 
^  rent  konstnärliga  ståndpunkt  erkänner  vetenskapens  stora 
betydelse  i  det  moderna  bildningsarbetet.  Att  likväl  för  honom 
konsten,  Greklands  ande,  såsom  det  högsta,  står  öfver  veten- 
skapen, Indiens  ande,  kan  ej  förundra  oss,  dåvibesinne,  huru 
han   med   all   sin  håg  och  själ  lefver  in  uti  den  förra  och  der- 


Digitized  by 


Google 


190 

emot  bedömmer  den  sednare  endast  efter  dess  synbara  verk- 
ningar i  yttre  motto.  Vi  måste  dessutom  erinra  oss ,  att  då  V. 
Hugo  talar  om  vetenskap  (science),  det  är  endast  de  exakta  ve- 
tenskaperna han,  såsom  hans  landsmän  öfverhufvud,  hedra  med 
detta  namn. 

Den  hastiga  utveckling,  de  flesta  vetenskaper  erhållit  i 
sednare  tid,  och  det  inflytande  de  till  följe  häraf  kunnat  ni- 
öfva  på  såväl  den  andliga,  som  den  materiella  kulturen,  har  i 
väsendtlig  mån  befordrats  genom  inrättandet  af  yetenskapsaka- 
demier  och  andra  lärda  samfund.  För  200  år  sedan,  vid  den 
tidpunkt,  då  grunden  lades  till  vetenskaps-akademin  i  Paris, 
voro  de  flesta  vetenskaper  ännu  i  sin  linda;  det  var  den  ny- 
vaknade hågen  f5r  astronomi  och  matematik,  som  närmast  gaf 
anledning  till  denna  stiftelse;  också  voro  de  sju  medlenounar,  af 
hvilka  denna  akademi  i  första  begynnelsen  utgjordes,  uteslu- 
tande matematici  och  astronomer;  öfiiga  vetenskaper  blefvo först 
efterhand  representerade,  till  dess  föreningen  skedde  med  den 
några  år  tidigare  af  kardinal  Richelieu  inrättade  Franska  aka- 
demin. Härigenom  gafs  en  ny  hittills  okänd  impuls  åt  den  ve- 
tenskapliga forskningen.  Man  öfvergaf  en  ofruktbar  filosofi,  som 
sedan  sekler  tillbaka  hade  förblifvit  på  samma  punkt.  Man  åt- 
nöjde  sig  icke  mer  med  toma  ordtermer;  man  ville  utforska 
verkligheten.  Man  pröfvade  de  gängse  åsigtema  med  friare  om- 
döme än  förut;  man  gjorde  sig  efterhand  oberoende  af  de  fjett- 
rar  auktoritetstron  under  så  många  sekel  hade  pålagt  mennisko- 
anden.  Och  frukterna  häraf  dröjde  ej  att  visa  sig  inom  alla 
grenar  af  menskligt  vetande.  Inom  naturvetenskaperna  var  det 
astronomin,  som  gaf  exemplet.  Det  nyligen  uppfunna  telesko- 
pet, på  hvars  fullkomnande  all  möda  användes,  utvidgade  syn- 
kretsen samt  ledde  till  nya  och  vigtiga  upptäckter  på  himla- 
hvalfvet,  bland  hvilka  jag  tillåter  mig  att  exempelvis  framhålla 
den  af  Jupiters  månar,  emedan  denna  skenbart  ringa  upptäckt 
blef  af  stor  betydelse  för  framtiden.  Man  fann  nemligen,  att 
Jupiters  drabanter,  i  likhet  med  jordens  måne,  blifva  förmör- 
kade, när  de  inträda  i  planetens  skugga,  och  man  insåg  snart, 
att  ett  sådant  fenomen,  observeradt  från  tvenne  skilda  orter, 
kunde    ^ena    till  att  finna  dessa  orters  tids-  eller  longitudsskil- 


Digitized  by 


Google 


191 

nad.  Till  följe  af  Japiters-Batelliternas  ant^l  och  korta  omlopps- 
tider inträffa  dylika  förmörkelser  ganska  ofta,  neml.  1300  gån- 
ger om  året,  och  de  gifva  sålunda  ett  godt  medel  vidhanden 
för  den  geografiska  longitudsbestämningen,  hvilken  dessförinnan* 
hade  hvilat  på  alldeles  osäker  grnnd.  Cassini,  en  af  de  förste 
medlemmame  i  Pariser  akademin,  försummade  icke  att  begagna 
sig  häraf:  han  beräknade  tabeller  för  Jupiters  månar  och  för- 
anstaltade samtidiga  observationer  af  dem  på  flere  punkter,  hvii- 
ki8  geografiska  läge  derigenom  blef  närmare  kändt.  Så  stor 
var  den  osäkerhet,  som  dessförinnan  herrskade  i  kunskapen  om 
vår  jord,  att  man  fann  ett  fel  af  7  hela  grader  i  Qoda  Hopps 
addens  longitud  samt  för  longituden  för  franska  kolonien  iSiam 
ett  fel  af  icke  mindre  än  25  grader.  H vilka  hinder  och  faror 
genom  sådana  misstag  kunna  uppkomma  för  navigationen  ligger 
för  öppen  dag.  —  Det  var  äfven  ur  observationer  af  Jupiters 
Blånar,  hvilkas  förmörkelser  tycktes  inträffa  så  myeket  sednare, 
ja  längre  himlakroppen  var  ifrån  jorden,  som  danske  astrono- 
men Olaus  Roemer  vid  samma  tid  drog  den  slutsatsen,  attlju- 
Bet  icke,  såsom  man  dittills  förmodat,  fortplantades  ögonblick- 
ligt, utan  med  en  viss  ändlig  hastighet  af  omkring  40,000  geo- 
gnfiska  mil  i  sekunden,  hvilket  åter  gaf  Huyohens  anledning 
att  uttänka  sin  snillrika  teori  för  ljusets  fortplantning  genom 
Tågrörelse  i  ett  supponeradt  ytterst  fint  elastiskt  ämne.  Detta 
exempel,  taget  nr  de  lärda  föreningames  tidigare  period,  utvi- 
sar, huru  de  vetenskapliga  sanningame  fäste  sig  vid  hvarandra 
liksom  länkar  i  en  ked,  huru  en  skenbart  obetydlig  upptäckt 
stundom  kan  innehålla  fröet  till  en  rik  utveckling,  samt  huru 
Tigtigt  det  är  till  fö^e  häraf,  att  hvarje  nytt  faktum  erhåller 
tiUräcklig  uppmärksamhet,  att  hvarje  ny  idé  undergår  en  mogen 
och  mångsidig  pröfoing,  innan  den  antingen  antages  eller  för- 
kastas. 

Matematiken  skulle  från  sanmia  tid  kunna  erbjuda  oss  ännu 
mer  slående  exempel.  De  speciella  undersökningame  i  analyti- 
ska geometrin,  som  då  utgjorde  den  högsta  grenen  af  mate- 
matiken och  hvarmed  17:de  seklets  mest  framstående  lärde  ef- 
ter Cartesius  sysselsatte  sig,  deras  bemödanden  att  finna  en  all- 
mftn  metod  att  draga  en  tangent  till  hvilken  kroklinie  som  helst 


Digitized  by 


Google 


192 

skulle  kanske  mången  af  oss  ha  ansett  vara  en  lek  f5r  sysslo- 
lösa hjernor,  ntan  rimlig  nytta  och  utan  annat  mål  ån  att  till- 
fredsställa en  ensidig,  nästan  hamslig  kuriositet.  Och  likväl  var 
det  just  nr  dessa  bemödanden ,  som  hela  den  sköna  och  storar- 
tade bygnad,  som  utgör  den  högre  analysen,  sjelfmant  och  na- 
turligt framgick  och  utvecklade  sig  —  en  byggnad,  hvilken,  äf- 
ven  om  den  ej  inneslöte  den  Jakobsstege,  som  höjer  forskaren 
till  de  himmelska^  rymderna,  eller  den  magiska  staf,  som  för 
honom  öppnar  naturens  hemligheter,  likväl  ej  kunde  frånkännas 
en  hög  betydelse  såsom  ett  evärdeligt  monument  för  den  mensk- 
liga  tankens  skapande  kraft.  Det  är  i  allmänhet  svårt  att  säga, 
hvad  som  kunnat  inträffa,  om  förhållandena  varit  andra,  än  de 
i  verkligheten  varit:  men  sannolikt  synes  det  åtminstone,  att  de 
matematiska  vetenskaperna  länge  kunnat  få  vänta  på  den  ut- 
veckling de  erhållit,  om  icke  vid  den  tidpunkt,  om  hvilken  fråga 
är,  vetenskapsidkare  af  alla  nationer  trädt  i  närmare  förbindelse 
med  hvarandra  och  med  större  enhet  och  energi  än  förut  ver- 
kat till  samma  mål.  Det  vore  icke  svårt  att  uppvisa,  huruledes 
äfven  andra  vetenskaper  från  denna  tid  datera  dels  en  kraili- 
gare  utveckling,  dels  äfven  sin  upprinnelse;  men  det  tillhör  icke 
mig  att  nu  ingå  i  vidlyftigare  utläggning  af  detta  intressanta  ämne. 

Af  hvad  jag  haft  äran  anföra,  inses  redan  tillräckligt, 
huru  epokgörande  i  vetenskacpens  annaler  inrättningen  var  af 
Pariser  akademin,  liksom  det  är  bekant,  att  denna  institution 
ännu  anses  och  gäller  för  intelligensens  brännpunkt.  Efter  dess 
mönster  hafva  akademier  efterhand  blifvit  inrättade  i  andra  län- 
der. I  vår  tid,  då  hågen  för  associationer  af  alla  slag  allt  mer 
tagit  öfverhand,  räknar  man  i  de  flesta  stater  redan  en  stor 
mängd  vetenskapliga  föreningar.  Äfven  Finland  erhöll  en  sådan, 
ehuru  sednare  än  de  flesta  andra  länder  i  Europa;  det  var  ett 
tecken,  att  vetenskapens  betydelse  äfven  hos  oss  begynte  vinna 
erkännande. 

Den  finska  Yetenskaps-Societeten  är  dock  ingen  akademi; 
hvarken  dess  yttre  ställning  eller  dess  verksamhet  berättiga  till 
detta  namn.  Socie tetens  materiella  tillgångar  äro  jemförelsevis 
ringa.  Dess  medlemmar  kunna  åt  Societetens  angelägenheter 
egna   endast    den    tid,    som   egentliga  mer  eller  mindre  trägna 


Digitized  by 


Google 


193 

embetsgöromål  lemna  öfirig.  Ser  man  ^jiip&re»  BkaU  man  finna 
ifren  andra  annn  v&«endtligare  hinder  och  svårigheter.  I  ett 
litet  land  måste  antalet  af  de  personer,  som  egna  sitt  lif  åt  ve-* 
tenskapen  jemvftl  vara  ringa;  de  stå  derföre  en  hvar  i  sin  sak 
mer  dier  mindre  isolerade  och  saknande  denvftckelse,  som  mån- 
gas medverkan  och  intresse  gifver  hvaije  företag.  AflBtåndet 
från  civilisationens  medelpunkt ,  ftnnu  mera  kännbar  genom  de 
hinder  naturen  under  större  delen  af  året  lägger  för  kommuni-* 
kationen  med  utlandet,  tillåter  att  endast  på  långt  håll  föya 
framstegen  i  andra  länder.  Då  man  genom  tidskrifter  eller  lärda 
afhandlingar  erhåller  kännedom  om  en  ny  fråga,  är  denna  ofta 
nog  redan  utagerad;  tillfiUle  saknas  sålunda  att  från  början  och 
steg  f&r  steg  fö^a  de  vetenskapliga  idéemas  utveckling.  Tagas 
alla  dessa  omständigheter  i  välvilligt  Öfvervägande ,  lär  man, 
kvad  finska  Vetenskaps-Societeten  beträfliar,  nödgas  ansenligt 
Dedsätta  de  anspråk  i  andra  länder  kunna  ställas  på  likartade 
institutioner,  och  nuui  torde  vid  opartiskt  betraktande  af  den 
veiksamhet  Societeten  hittills  utvecklat  och  hvarom  dess  Akter 
bära  vittnesbörd,  ej  kunna  neka  henne  det  erkännande  ait  efter 
förmåga  hafva  sökt  uppfylla  dessa  anspråk.  Man  skall  i  dessa 
Akter  måhända  finna  en  och  annan  tanke,  värd  att  behjertas, 
ett  och  annat  resultat  förment  af  tågkomst;  man  skall  der  finna, 
att  de  vetenskapliga  frågor,  som  utgjort  dagens  lösen  i  andra 
länder,  äfven  hos  oss  funnit  genklang  och  utgjort  föremål  dels 
för  uppsatser  och  afhandlingar,  dels  för  meddelanden  vid  Socie- 
tetens  sammankomster. 

Jag  vågar  hoppas,  att  dessa  betraktelser  öfver  finska  Ve- 
tenakaps-Societetens  ställning  och  verksamhet  ej  skola  anses  all- 
deles obefogade  vid  detta  tillfälle,  då  Societeten  högtidligen  be- 
går sm  25:te  årsdag.  Det  qvartsekel,  hon  hittills  genomlefvat, 
kan  väl  anses  för  hennes  första  ungdomsperiod.  Huru  hennes 
och  den  finska  vetenskapens  framtida  öden  komma  att  gestalta 
^,  beror  väsendtligen  på  sjelfva  det  finska  folkets  utveckling 
i  andlig  kultur.  Denna  utveckling  åter  skulle  utan.  tvifvel  ej 
kanna  frambringa  annat  än  en  sjuklig  och  nödväxt  planta,  om 
den  ej  värmdes  och  lifvades  af  den  europeiska  civilisationens 
aol.  De  som  tro,  att  det  finska  folket  har  behof  af  isolering  för 

13 


Digitized  by 


Google 


194 

fttt  deB8  inmeboende  anlag  fritt  och  ^jeUBtAadigt  må  kuniifl  ot- 
veckla  sig,  BTåfm,  jag  fraktar  det,  i  en  farlig  villfarelse,  åfm 
att  fbrbise  innehållet  f5r  formen,  ändamålet  f6f  medlet.  Bild- 
ningen måste  utan  tvifVel  (6r  hvaije  nation  ha  sin  särskilda 
form;  men  Hgger  väl  den  enda  cllor  ens  den  bnfvndsakliga  vig- 
ten  derpå,  att  denna  form  är  så  egendomlig  och  så  afvikande 
som  mOjligt  f^ån  den  allmänna  typen?  Och  hvart  syftar  väl  konse- 
qvensen  af  ett  sådant  alltför  ensidigt  strftfvande  efter  originali- 
tet, om  icke  derfaän  att  ställa  oss  på  en  ståndpunkt,  deoMiga 
nationer  sedan  sekler  tillbaka  lemnat,  (6t  att  steg  för  steg  en^ 
samme  för  oss  bana  vägen  till  en  ny  knltnr?  Hellre  än  att  in- 
låta oss  i  ett  så  äfventyrligt  företag,  må  vi  med  villigt  begag- 
nande af  den  ledning,  som  kan  vinnas  af  andra  mera  framakridns* 
nationers  erfarenhet,  söka,  om  möjligt,  hålla  oss  i  jembredd 
med  dem.  Må  vi,  med  ett  ord,  arbeta  för  det  nationella  ntan 
att  förbise  det  allmänt  menskliga. 

Det  tillkommer  de  vetenskapliga  föreningame  i  ett  land, 
dels  att  oberoende  af  alla  nationella  inskränkningar  i  sin  mon 
medverka  för  ökandet  af  vetandets  oförgängHga  skatter,  dels  att 
för  sitt  land  tillgodogöra  frukterna  af  egna  och  andras  forsk- 
ningar. Sådan  är  äfven  den  uppgift,  Énska  Vetenskaps-Societe- 
ten  för  sig  uppställt.  Långt  if^ån  att  Öfverskatta  sina  krafter, 
inser  hon  väl,  att  hvad  hon  hittills  kunnat  uträtta,  varit  ringa, 
om  man  ville  mäta  hennes  verksamhet  efter  måttstocken  af  mot- 
svarande institutioner  i  andra  lyckligare  lottade  länder.  Men 
hon  gör  anspråk  på  att  åtnjuta  den  rätt,  som  ej  plär  frånkännas 
någon,  att  nemligen  bedömmas  efter  de  tider  och  förhållanden 
i  h vilka  hon  verkat,  och  hoppas,  att  domen  då  skall  utftdla  min- 
dre sträng.  Måhända  skola  äfven  för  henne  och  för  den  finska 
vetenskapen  öfverhufvud  bättre  tider  randas.  I  den  rådande 
tidsandan  ligger  onekligen  ett  rastlöst  sträfvande  att  utforska 
sanningen  under  alla  de  former,  i  hvilka  hon  uppenbarar  sig, 
samt  att  deraf  draga  all  möjlig  nytta  för  det  allmänna  och  en- 
skilda lifvet.  Det  finska  folket  har  ej  kunnat  undgå  att  be- 
röras af  denna  fläkt;  det  har  vaknat  till  klarare  medvetande  om 
sin  kraft  ooh  förmåga  att  deltaga  i  dessa  sträfranden.  Det  är 
på  detta  nyvaknade  intresse  för  mensklighetens  dyrbaraste  ange- 


Digitized  by 


Google 


195 

Uigeiiliet,  på  detta  stegrade  och  i  allmftnnare  betsar  sig  utbre- 
dande  deltagande  för  kunskap  och  forskning,  som  Vetenskaps- 
Sodeteten  bygger  sina  fSrhoppningar  om  en  allt  mera  frnkt- 
bringande  Terksamhet  för  framtiden.  —  Hon  tryggar  sig  der- 
jemte  vid  den  oskattbara  lyckan  att  säaom  sin  Höge  Beskyd- 
dare fä  vörda  en  monark,  som  i  högre  grad  ftn  någon  annan 
Da  lefvande  gjort  sig  förtjent  af  samtidens  tacksamhet  och  efter- 
veridena  bomidran,  då  han  endast  drifven  af  sitt  ädla  hjertas 
isgiiVelae  återskänkt  miyoner  undersåter  deras  natnrliga  och 
wenskliga  rättigheter  och  derigenom  lagt  den  säkraste  grand  till 
ett  talrik  natioas  höjande  till  frihet  och  knltur,  —  en  monark « 
som  genom  de  ojäfaktigaste  bevis  äfven  ådagalagt  sin  aktning 
ftr  det  finska  folkets  ärfda  rätt  och  derigenom  —  trots  sekel* 
gtmla  tnUKtioners  makt  —  förstått  tillvinna  sig  detta  folks  ode- 
lade kärlek.  Det  är  med  tanken  härpå  den  finska  Vetenskaps- 
Soeieteten,  hvara  årshögtid  lånar  glansen  af  dess  Höge  Be- 
ikyddarea  fSdelsefest,  med  glädje  instämmer  i  de  välönskningar» 
9(m  på  denna  betydelsefnlla  dag  af  tacksamme  nndersåter  h(yas 
&r  Haas  Majestät  Kejsar  Alexandkbs  regering;  och  det  är  der- 
fitoe  hon  emotser  firamtiden  med  glad  förtröstan  om  det  godas 
odi  sannas  segerrika  framgång  äfven  i  vår  aflägsna  bygd. 

Hvad  Societeten  under  årets  lopp  nträttat,  skall  framgå 
9i  den  redogörelse  Societetens  ständige  sekreterare  enligt  veder- 
tiget  brak  na  kommer  att  afgifva;  hvarefter  tvenne  vet^skap- 
l%i  fdredrag  komma  att  hållas  öfver  ämnen  tillhörande  den 
Båtoralhistoriska  och  den  historisk-filologiska  sektionen.     ^ 


Digitized  by 


Google 


19() 


Ånberftttelse  afgifven  på  års-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1863. 

Finska  Vetenskaps-Soci^tetenB  tjngondefemte  ånberftttelse 
borde  måhända  begynna  med  en  återblick  på  Societetena  öden 
och  arbeten  under  det  Qerdedels  sekel,  som  nn  sedan  Societc- 
tens  stiftelse  tiOftndagått.  Det  synes  dock  i  många  hftnseenden 
vara  lämpligare  att  åt  andra  Ofverlemna  utförandet  af  den  teck- 
ning, hvartill  en  sådan  granskning  knnde  föranleda,  likasom  be- 
dömmandet  af  den  framgång,  hrarmed  det  lyckats  8oeieteten 
att  motsvara  det  Sndamål,  för  hvilket  bon  varit  verl^m.  De 
femton  män ,  till  större  delen  lärare  vid  det  finska  Universitetet, 
som,  ledde  af  den  öfvertygelse ,  att  vetandets  och  upplysningens 
sak,  likasom  hvaije  annan,  bäst  befordras  genom  en  ändamåls- 
enlig samverkan  af  fleres  krafter,  i  böljan  af  året  1838  grun- 
dade denna  förening,  förklarade  derjemte  dess  ändamål  vara 
att  dels  framkalla  sjelfständiga  vetenskapliga  forskningar,  dels 
att  genom  lemnadt  tillfillle  till  ömsesidiga  meddelanden  af  de 
framsteg,  vetenskaperna  å  andra  orter  gjort,  i  aOmänbet  lifva 
och  befordra  vetenskaplig  verksamhet.  Så  naturligt  det  är,  att 
hvar  och  en,  som  omfattar  en  idé  och  egnar  sig  åt  dess  för- 
verkligande, blott  ogema  frånkänner  sitt  arbete  en  allmännare 
betydelse,  men  snarare  är  böjd  att  öfverskatta  dess  värde,  så 
kan  också  ingen  medlem  af  denna  litterära  förbindelse,  som  har 
en  så  vigtig  kaNelse  att  uppfylla,  utan  de  giltigaste  skäl  afisäga 
sig  den  öfvertygelse,  som  just  utgjort  grunden  för  föreningens 
ofta  under  mindre  gynnsamma  yttre  förhållanden  bestående  verk- 
samhet, öfvertygelsen  att  denna  verksamhet  lika  Ktet  varit  all- 
deles fruktlös  för  vetenskapen ,  som  betydelselös  för  fosteriandets 
anseende  och  heder.  Och  skulle  än  det  omdöme  om  finska 
Vetenskaps-Societeten,  som  af  andra  bildade  medborgare  uttalas , 
utfalla  annorlunda  och  den  förtjenst,  hon  sjelf  velat  tinmätasig, 
befinnas  vara  öfeerdrifven,  så  kan  hon  dock  i  det  erkännande 
och  i  de  många  bevis  af  välvilja,  hon  fått  röna  af  andra  veten- 


Digitized  by 


Google 


197 

skåpliga  instiititioDer  i  hela  den  civiliserade  verlden,  fiiina  en 
tilirfteklig.  anledniag  att  obekymrad  om  stnndeiiB  klander  eller 
bifall  fortgå  på  den  bana  hon  engång  beträdt*  utan  att  vid 
dfVervägandet  af  sin  föregående  verksamhets  frukter,  behöfva 
misströsta  om  rikare  skördar  i  framtfden. 

Hvad  den  korta  tidrymd  beträffar,  som  denna  redogörelse 
sftrskildt  bör  a&e,  så  har  den  icke  varit  ntm&rkt  genom  några 
sådana  tilldragelser,  som  skulle  på  Societetens  hufvudsakliga  verk- 
samhet haf^a  ntöfvat  antingen  ett  störande  eller  mera  lifvande  in- 
flytande. Societeten  har  demnder  förlorat  en  af  sina  åldrige 
ledamöter,  kyricoherden  i  Nykyrka  församling,  t  f.  kontrakts- 
prosten, teologie  doktorn  och  ordens  ledamoten  Anders  Johan 
HiPPiNO,  som  vid  nftra  74  års  ålder  med  döden  afgick  den  8 
sistl.  December.  Doktor  Hipping  hade  vid  sidan  af  presterliga 
göromål  med  förkärlek  omfattat  häfdeforskningen  och  på  detta 
f3Ut  förvärfvat  sig  ett  aktadt  namn  genom  några  arbeten  i  tt,- 
demeslandets  äldre  historie.  Han  hade  i  S:t  Petersburg,  der 
han  från  Ir  1812  till  1823  var  anställd  vid  gymnasium  «åsom 
rehgionslärare  för  finska  ynglingar,  1817  låtit  trycka  en  hufvud- 
sskligen  historisk  beskrifning  öfver  sin  födelsebygd  Perno  soc- 
ken i  Finland;  1819  utgaf  han  en  liten  brochyr:  Pontus  de  la 
Oardie  odör  Nachforschungen  tlber  eine  in  der  Gegend  um  S:t 
Petersbnrg  bekannte  Volkssage  och  1820:  Bemerkungen  ttber 
eiBen  in  den  mssischen  Chroniken  erwähnten  Kriegszug  der 
Rnssen  nach  Finnland.  —  Under  sin  vistelse  i  S:t  Petersburg  hade 
kan  tillfiUle  att  göra  bekantskap  med  fiere  ansedda  vetenskaps- 
idkare,  bland  andra  slöt  han  med  den  bekante  danske  språk- 
forskaren professor  Rask  ett  nära  vänskapsförbund,  som  hade 
sin  näring  i  likstämmiga  litterära  bemödanden  och  ledde  honom 
till  studium  af  isländskan,  hvari  Rask  lemnade  honom  daglig 
imdervisning,  samt  till  ^npare  forskningar  i  Nordiska  historien. 
En  frukt  af  dessa  litterära  sysselsättningar  blefen  af  Orvar  Odds 
Ssga  utförd  öfversättning,  hvaraf  ett  utdrag  förekommer  i  tid- 
skriften  Mnemosyne  för  1819,  men  som  i  sin  helhet  aldrig  blvf 
tiyekt  Sedermera  öfversattes,  också  med  afseende  å  ryska  hi- 
storien, £dmnnds  Saga,  hvaraf  en  afskrift  förekom  i  Rumän- 
zoffiska  biblioteket.  Hipping  hade  nämligen  1820  blifvit  anställd 


Digitized  by 


Google 


198 

som  bibliotekarie  hos  den  irejdade  maecenaten  Rikskansteni 
Grefve  RamänBoff»  hyars  ynnest  han  lyckades  tillvinna  sig  i  så 
hOg  grad ,  att  greiVen  innu  kort  före  sin  död  skref  till  honom 
det  Yånskapligaste  bref  —  från  Kaukasien,  der  han  b^agnade 
varma  bad,  till  Wichtis,  dit  Hipping  1823  som  kyrkoherde 
öfverflyttat.  Äfven  här  fortaatte  han  sina  historiska  arbeten. 
Af  hans  största  arbete:  Neva  och  Nyenskana  intill  S:t  Peters- 
bnrgs  anläggning  ntkom  första  delen,  sträckande  sig  till  1617 
eller  Stolbovafreden ,  år  1886  i  Helsingfors:  den  andra  författades 
på  ryska  och  erhöll  1852  halfva  Demidoffska  priset  af  kejserl. 
vetenskapsakademin  i  S:t  Petersbnrg.  År  1845  ntgaf  H.  ra  be- 
skrifhing  öfver  Wichtis  socken  och  sedan  han  den  5  April  1841 
blifvit  invald  till  ledamot  i  finska  Vetenskaps-Societeten,  offentliga 
gjorde  han  i  dess  handlingar  år  1842:  Utkast  till  en  undersök- 
ning om  Tyska  landet  i  Finland,  samt  1846:  Om  Svenska  Språk- 
dialekten  i  Nyland.  År  1847  blef  han  utnämnd  till  kyrkoherde 
i  Nykyrka.  Han  blcf  ledamot  af  särskilda  lärda  sällakaper,  bland 
andra  af  k.  vetenskaps-akademin  i  S:t  Petersburg,  aåson  korre- 
sponderande ledamot  1846.  —  Det  bör  ännu  tilläggas,  att  H. 
hade  af  naturen  så  stor  fallenhet  för  de  sköna  konsterna,  att 
han  i  sina  unga  år  lemnade  undervisning  i  ritkonsten  och  äm- 
nade egna  sig  uteslutande  åt  musik.  I  sådant  afbeende  vistades 
han  i  8:t  Petersburg  från  1807  till  1811  och  var  denmder  an- 
ställd som  violinspelare  vid  kejserliga  kapellet,  sysselsättande  sig 
dessutom  med  notskrifining  och  fbrtepianostämning.  Han  kände 
sig  dock  icke  i  längden  der  på  sin  plats,  utan  längtade  att 
komma  i  andra  förhållanden,  hvarefter  han  beträdde  den  pre* 
sterliga  banan.  * 

Vid  den  13  dennes  anstälidt  val  har  professoren  i  aatro- 
nomin  vid  Kejs.  Alexanders-Universitetet  i  Finland,  ålosofie 
doktoren  Adalbert  Kruegeb  blifvit  kallad  att  intaga  ett  af  de 
ledige  rummen  inom  fysisk-matematiska  sektion. 

Bland  Societetens  embetsmän  har  ej  någon  annan  fÖrän* 
dring  inträffat,  än  att  sedan  vid  sednaste  årsdag  ordförande- 
skapet öfvertogs  af  professoren  LimdelOf,  till  vioeordf5rande  ftr 
det  ingående  året  valdes  e.  o.  professoren  Mäklih. 


Digitized  by 


Google 


199 

I  afiMende  å  de  af  Societelea  pA  Bflrskikla  orter  i  landet 
föranstaltade  barometer-  och  termometerobservationer  bar  det 
förbiilande  intiftflEat,  att  genom  prosten  Daiilstbömb  frånftUleob- 
servationerAa  i  Wiitasaari  blifvit  afbmtna,  med  anledning  hvaraf 
de  ej  heller  komma  att  derstftdes  fortsättas,  utan  bar  tillftlle er- 
bjudit sig  att  begagna  instrumentema  i  Jyväskylå  stad,  dit  de 
för  sidant  Ändamål  redan  blifvit  öfverflyttade.  —  Deremot  bar 
Sodeteten  sfoom  vanligt  fått  emottaga  anteckningsjoumalema  af 
borgmåstaren  Cbderhan  i  Tomeå,  kronollnsmannen  Ekkoos  i 
8odankylft,  majoren  Kabstak  i  Knopio,  kapellanen  Lindeoben 
i  Mnldia,  apotekarene  Relandeb  i  Sordavala  ocb  Westeelund 
i  Uleåborg  samt  de  som  blifvit  ft^rda  å  apoteket  i  Kajana. 

För  de  vattenbOjds^bservationer,  bvilka  Sooieteten  vid  in- 
ska  och  bottniska  viken  ombesörjer,  bar  det  sista  året  ioke  va- 
rit rätt  gynnsamt.  Observationerna  vid  Helsingfors,  som  verk- 
stiliées  Tid  kanaleii  emellan  södra  ocb  norra  hamnen,  hafra  ef- 
ter kanalvftggames  med  anledning  af  den  tillåmnade  ombyggna- 
den inträffade  raMring  oeh  fruktlösa  försök  att  finna  en  ny 
läBiplig  plats  för  ändamålet,  större  delen  af  året  b  vilat;  —  de 
vid  R4iT?kffr  hafva  till  fäUe  af  f^^f  <f  ^r^A  ^  j^ny  t^py  g »  q  na  föisf^yjng 
ej  heller  kunnat  hållas  i  gång,  hvarutom  de  ifrån  Porkala  in- 
såada  anteckningame  utvisa,  att  önsklig  omsorg  vid  deras  upp- 
littande  ioke  blifvit  iakttagen.  —  Då  kännedomen  om  vatten- 
ståndet odi  dess  osdllationer  bör  vara  af  lika  stor  vigt  för  sjö- 
farten som  för  vetenskapen  ocb  det  svårligen  skall  lyckas  So- 
eieteten  att  vtOfva  någoa  jemn  och  verksam  tillsyn  öfver  de 
vid  de  sfridda  ooh  aflägsna  lotsplatsema  belägna  observations- 
stationerna, tyckes  skäl  vara  för  band.  att  den  tekniska  delen 
af  dessa  oteervatioAer  af  öfverstyrelsen  för  lots-  och  båkinrått* 
ning^  i  landet  öftertages  oeh  bar  Societeten  äfven  anledidng 
tro,  att  på  hcmnelÉ  önskan  häratinnan  afiieende  skall  föstas. 

Resultatema  af  en  af  professoren  Moberg,  med  ledning  af 
de  insända  observationecfta  verkställd  beräkning  öfver  bafsytans 
månadtliga  laedelböjd,  jeanlörd  med  årliga  medelhöjden  för  bvarje 
ort  i  dectum  år  1862,  synas  af  födande  tabell: 


Digitized  by 


Google 


200 


PtrkålA. 

HangSadd. 

Jaagfln- 

8«Bd. 

Lmrti. 

UU. 

Medelhöjdeu 

för  firet 

54,021 

39.371 

34.765 

45,721 

48.303 

Januari 

-   4.985 

-  0.419 

-  0.384 

—   1.343 

-   1.070 

Februari 

—  4.664 

-  2.796 

-   2.508 

-  3.378 

-  3.003 

Mars 

-  10,437 

—  8.407 

-  7.617 

-  8.395 

—  8.003 

April 

—  4.011 

-  2.737 

—  3.618 

-   3.904 

-   3.889 

Maj 

-   4.259 

-  0.703 

-  2.820 

-  3.156 

-  3.261 

Juni 

+   1.293 

+  3,679 

+  2.298 

+  2.433 

+   2.674 

Juli 

+  9.405 

+  11.594 

+  11.700 

+ 10.421 

+  ll.5fö 

Augusti 

+   1.202 

+  6.210 

+  5,387 

+  4.592 

+   4.768 

September 

—  0.774 

-   4.297 

—  2.768 

-    1.694 

-    1.986 

Oktober 

+  2.641 

+  6.181 

+  6.425 

+  5.044 

+  5.610 

November 

+ 10.199 

-  0.567 

—  0.282 

+  0.389 

+  0,934 

December 

+  4.154 

-  ai35 

-  6.197 

-  4.641 

—  4,732 

Särskilda  klimatologiska  uppgifter  har  Societeten  fått  emot- 
taga  enligt  nedanstående  förteckning: 


Obserrationsorten, 

ObserrstomB  namn. 

o 

Lan. 

Socken  eller  stad. 

■  1 

Nylands 

Earls 

Kyrksltttt 
Orimattila 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktsprost. 

Smedberg»  I.,  vicepastor. 

Granholm,     J.,     kyrko- 
herde. 

1862 

n 

Tenala 

Retola,  H.  £.,  inspektor. 
Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

Åbo  och  Björ- 
neborgs   med 
Åland 

Eura 

Jomala 

Kiisko 

Homén,  G.  W.,  prost. 
Hummelin,  J.V.,kapellan. 
Henriksson,    J.   N.,  ka- 

1858 

Nådendal 
Raumo 

^llan. 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

LundeU,    J.,    possessio- 
nat. 

1862 

Uskela 

Renvall,  G. 

1  1881 
1862 

Digitized  by 


Google 


201 


Ta?Mtdiii8 

Janakkala 

Bredenberg,    £.   A.,  ka- 

pelUn. 

1862 

Fibo^ 

TaipalBaari 

Wenell,  £.  J.,  prost. 

w 

Kttopio 

Kides 

BioA^andtmAtare. 

« 

0 

Ku<^i9 

Manninen,  A.,  landtbraks- 

[1861 

akoleföreståndare. 

1862 

JyviakylÄ 

Schildt,  W.  8.,  provincial- 

läkare. 

W 

Wasa 

Kenru 

Lindegren,  P.   H.,  vice- 

pastor. 

t» 

Saargftrvi 

Taipale,  M.  Jordbrukare. 

t» 

Uleiborgs 

Saomensalmi 

Hendonen,  P.,  bmksför- 

valtare. 

w 

Uleåborg 

Westerlund,    E.,    apote- 
kare. 

« 

Dessutom  bdr  nAmnas,  att  åtskilliga  till  meteorologin  sig 
hinftrande  anteckningar  blifnt  insända  af  titulärrådet  Bj(yBK- 
MAX  i  Fredrikshamn,  doktor  Elfvino  i  Åbo,  prosten  Fbllman 
i  Li^piyärvi,  vicepastor  Lövenmåbk  i  Puolango  och  prosten 
Wekell  i  Taipalsaari;  hvaijemte  assessoren  Rabbe  till  Societe- 
t^  dfyerlemnat  Sällskapets  Pro  natora  handlingar  och  klimato- 
logigka  anteckningar  samt  statsrådet  Pippino  en  mängd  väder- 
leksanteckningar,  dels  funna  i  interfolierade  almanackor,  dels 
gjorda  eller  samlade  af  den  bekante  bibliofilen  Matts  Pohto. 

Vid  öfversigten  af  de  vetenskapliga  meddelanden,  som 
iBom  So<äeteten  ^  rum,  bör  jag  främst  i  minnet  återkalla,  att 
vid  sednaste  års-  odi  högtidsdag  professoren  Moberg  å  fysisk- 
ffiatematiska  sektionens  vägnar  höll  ett  föredrag  om  några  med 
a&e^ade  å  meteorologin  rådande  fördomar  samt  att  professoren 
Lagas,  som  blifvit  utsedd  att  föra  historisk-filologiska  sektio- 
ueDs  talan  vid   nämnde  tillfillle,  lemnade  en  skildring  af  några 


Digitized  by 


Google 


202 

arkeologiska  förhlllanden  på  Krim,  efter  egna  reseaoteekaiBgar. 
Begge  föredragen  skola  i  dea  snart  utkommande  öfversigten  af 
Bocietetens  förhandlingar  offentliggöras. 

De  månadtliga  sammankomsterna  hafva  upptagits  hufmd- 
sakligen  af  följande  meddelanden: 

1.    Inom  fysisk-matematiska  sektionen: 

Den  19  Miy  1862  omtalade  statsrådet  Nordenskiöld  efter 
en  engelsk  tidskrift  ett  högst  ovanligt  geologiskt  fenomen,  som 
den  1  Juni  1861  förefallit  på  ön  Manilla  och  hufTudsakligen 
bestod  deruti,  att  vattnet  i  floden  Paaig,  vid  hvars  sMnder 
staden  Manilla  ligger,  på  en  stråcka  af  omkring  V4  engelsk  mil 
kom  i  ett  slags  kokning,  derunder  stora  Inftblåsor  uppstege, 
och  hela  floden  betäcktes  af  ett  tjockt  skum,  som  hopade  sig 
till  en  flere  fot  hög  dymassa,  h vilken  tycktes  vilja  bilda  sig  till 
en  bestående  dybftdd.  Men  sedan  detta  tillstånd  varat  från  kL 
6 — 10  f.  m.,  försvann  dybädden  och  floden  återtog  sitt  vanliga 
utseende.  Temperaturen  i  floden  hade  demiider  stigit  med  nån 
60^*.  Fenomenet  ansågs  allmänt  hafva  varit  af  vulkaniskt  ur- 
sprung. 

Vid  sanmianträdet  den  15  September  höll  professoren  Mo- 
berg ett  föredrag  om  de  hittills  vanligen  anlitade  metoder  för 
bestämning  af  ljusets  intensitet  och  bristfäUighetema  i  dessa, 
bestående  dels  i  inskränkt  användbarhet,  dels  i  de  förändringar 
gen^m  refleiion,  absorption  eller  polarisation,  ljuset  Ifrån  en 
yaskälla  underkastas  för  att  bringas  till  lika  styrka  med  det 
från  en  annan,  d^  och  hufvudsakligen  i  saknaden  af  en  be- 
stämd måttsenhet  för  Ijusstyrkan.  I  imledning  deraf  beskrefe 
eU  af  ScHAFHÄUTL  gjordt  försök  till  uppsUUande  af  ett  sådant 
absolut  mått  förmedelst  hans  Universal-Vibrations-Photometer, 
som  grundar  sig  derpå,  att  ett  starkare  Ijusintryok  på  ögats  nät- 
hinna måste  ega  längre  varaktighet  än  ett  svagare.  linset  be- 
traktas nemligen  genom  en  liten  öppning  anbragt  i  en  liten  skäm. 
iltotad  på  en  vibrerande  urQäder,  hvilkens  svängningar  genoifl 
dess  föii^ortntng  eller  förlängning  kunna  göra»  hastigare  eUer 
långsammare.  Vid  en  viss  vibrationshastigbet  erhåller  4«it  ge- 
nom öppningen  kommande  ljuset  ett  fladdrande  utseende,  här- 
rörande deraf  att  Ijusin^eket  i  ögat  ej  fortvarar  till.  nästa  vi- 


Digitized  by 


Google 


203 

bntion,  hvarföre  ynsets  Btyrka  aåiedes  kan  bestimmaB  geaoin 
dea  ribrermnde  fjftdenia  l&ngd.  ProfeMorn  ansåg  likväl  begag- 
nandet af  detta  mått  vara  nnderkastadt  praktiska  svårigheter, 
tj  det  egentligen  mfttaade  Ar  vibrationernaa  antal,  hvilka  hos 
h?tije  sArskildt  instrament  kanna  blifva  oMka  åfven  for  samma 
^erl&ngd,  och  föreslog  derföre  den  förindring  deri,  att  den 
vibrerande  Qådem  skulle  ersättas  genom  en  med  flere  rader  hål 
ftnedd  i^ifva,  som  förmedelst  ett  urverk  kan  försättas  i  en 
bestämd,  dock  för  olika  försök  föränderlig  rotationshastighet. 
Den  enklaste  fotometriska  princip  vore  likväl,  enligt  professo- 
rers m^iing,  den  att  låta  Ijnset  genomgå  till  sin  tjocklek  nog- 
grannt  mätbara  lager  af  genomskinliga  media  af  bestämd  sam- 
OMmsittning,  ehnm  äfven  dervid  såsom  i  de  Ofiriga  metoderna 
offldOmet  hnfnidsakligen  är  beroende  af  ögats  individuella  käns- 
lighet  och  således  icke  kan  göra  anspråk  på  absolut  gilti^iet. 

Den  S  November  föreläste  statsrådet  Nordenskiöld  ett  bref 
från  professor  Milleb  i  Oambridge,  deri  han  bland  annat  med- 
delar resultatema  af  sina  undersökningiyr  rörande  de  pyrosmalit- 
krystaller  staterådet  tillsändt  honom  och  dem  han  på  grund  af 
deras  optiska  förhållanden  funnit  vara  tydligt  rhomboedriska, 
oaktadt  de  efter  direkta  vinkelmätningar  syntes  vara  irreguliera. 

Den  1  December  anmälde  professoren  Lindelöf  till  intagp- 
niDg  i  Akterna  en  uppsats,  angående  de  ytor,  som  uppkomma 
når  en  flytande  membran  får  oberoende  af  tyngdkraften  bilda 
vissa  konturer;  under  titel:  Théorie  des  surfaces  de  révotution 
a  ecurbtare  moyefme  consiante  har  detta  arbete  nyligen  lemnat 
pressen. 

Den  19  Januari  föredrog  statsrådet  Nordenskiöld  en  Skrif-* 
velse  från  8ir  Rodebiok  Mubohison,  deri  han  yttrar  sin  be- 
låtenhet med  den  honom  tillsända,  af  statsrådet  utarbetade  karta 
öfver  bergrefflomas  riktning  i'  Finland,  hvaijemte  han  önskar 
erfara,  hvilken  mening  härstädes  gjort  sig  gällande  angående 
uppkomsten  af  de  otaliga  sjöar,  som  i  Finland  förekomma,  till- 
läggande, att  professor  Ramsat  för  sjöame  i  Schweits  uppställt 
åesk  teori,  att  de  alla  skulle  vara  utgräfhingar  af  ofantHga  glar 
eierer,  som  utgått  från  centrum  af  landet.  —  Statsrådet  anförde 
vidaie,  att  han  i  Ghewikgks  nyligen  utgifna  arbete:  Geolo|^  vo^ 


Digitized  by 


Google 


204 

Liv-  und  Kurland,  funnit,  att  refflorna  i  deBsa  länder  följa  ni- 
8tan  samma  riktning  som  i  Finland,  ehurti  de  der  Btryka  dfver 
Biluriska  och  devoniska  berg. 

Den  9  Mars  förevisade  professoren  Moberg  en  hos  Do- 
boscq  i  Paris  förfilrdigad  spektralapparat,  hvanned  några  för- 
6dk  anställdes.  —  Vid  samma  tillfälle  tillkännagaf  inspektören 
för  fiskeriema  Holmberg,  det  han  vore  sinnad  att  med  inseende 
å  dess  offentliggörande  i  bidragen  till  Finlands  naturkännedom» 
etnografi  och  statistik,  inlemna  en  förteckning  öfver  finska föm- 
saker,  med  afbildningar  upptagande  20  plancber,  hvilket  arbete, 
utgörande  det  9:de  häftet  af  nämnde  bidrag,  nyligen  lenuuU 
pressen. 

Vid  sammanträdet  den  18  dennes  redogjorde  statsrådet 
Nordenskiöld  för  en  blåsrörsundersökning  i^  en  från  Sitka  af  hr 
Holmberg  hemförd  sand,  som  blifvit  utvaskad  ur  ett  lerlager  i 
nejden  af  K^atenzemes*  bostad  vid  floden  Nuschagak,  150  vent 
från  reduten  af  samma  namn.  Sanden  befianns  till  det  mesta 
bestå  af  of^ade  qvarzkom,  jemte  hvilka  förekomma  diamant- 
glänsande,  rödaktiga  kom  af  topas,  några  rätt  vackra  krystal- 
liserade  hyacinter,  liknande  hyacinter  från  Expailly  i  Frank- 
rike; ett  par  metallglänsande,  svårt  bestämbara  svarta  stycken 
samt  några  okrystalliserade,  genomskinliga  färglösa  kom,  som 
ansågos  vara  den  varietet  af  zirkon,  som  Hoffman  benämdt 
Engelhardtit.  Qvantiteten  var  för  ringa  för  att  tillåta  en  full- 
ständig analys.  —  Vid  samma  sammanträde  förevisade  profes- 
soren Moberg  ett  af  Buniakowsku  inventeradt,  härstädes  af 
mekanikus  Österlind  förfärdigadt  instmment,  som  har  för  ända- 
mål att  på  m^Lanisk  väg  utföra  och  kontrollera  vissa  räkningar, 
såsom  qvadraters  summering,  o.  dyl.,  som  vid  minsta  qvadrat- 
metodens  begagnande  ofta  förekomma. 

Societetens  sekreterare  redogjorde  den  19  Maj  för  fort- 
sättningen af  sina  undersökningar  rörande  några  vid  feta  äm- 
nens behandling  med  salpetersyra  bildade  syror,  hvarvid  sär- 
skOdt  framhölls,  att  sebacylsyran ,  emot  hvad  hittills  varit  be- 
kant, uppträder  som  en  .  allmän  oxidationsprodukt  af  de  feta 
syror,  hvilka  efter  sammansättningen  hänföras  till  serien  C"  H"  O^, 
hvaremot   azelainsyran    på  samma  vig  lika  allmänt  bildas  ur  de 


-Digitized  by 


Google 


205 

feta  syror,  som  flro  annorlanda  gammansatta;  samt  förevisade 
den  1  December  ett  för  Finland  nytt  mineral,  som  å  Ulrlkas- 
boi^  berg  vid  Helsingfors  blif^t  påträffadt  af  t.  f.  preparaton» 
vid  oniversitetets  kemiska  laboratorinm  studeranden  KuLLnBM 
oeh  ansetts  vara  krysoberyll,  hvarom  den  kemiska  analysen  dock 
iiroa  ej  lemnat  tillförlitlig  utredning.  Dessutom  har  sekretera- 
ren vid  särskilda  tillföllen  enligt  utländska  journaler  meddelat 
miderrattelser  om  nyare  kemiska  arbeten  af  allmännare  intresse, 
h?arom  äfven  i  Öfversigten  en  utförligare  redogörelse  kommer 
ttt  ingå. 

Med  tystnad  bör  här  icke  förbigås,  att  framl.  Kanslirådet 
AF  ScHULTÉN  redan  år  1853  till  Societeten  inlemnat  ett  förseg- 
ladt  konvolut,  som  enligt  hans  önskan  i  Societetens  arkif  blif- 
Tit  förvaradt  och  vid  öppnandet  den  19  Jan.  innev.  år  befanns 
innehålla  en  skriftlig  uppsats,  deri  förf.  utvecklar  en  ny  idé  till 
konstruktion  af  en  planimeter,  samma  idé,  som  1856,  således 
tre  år  sednare,  blifvit  realiserad  af  Amsleb  och  som  ligger  till 
grand  för  den  planimeter,  som  bär  hans  namn. 

Af  tvenne  vetenskapsidkare  utom  Societeten  hafv^a  afhand- 
lingar  blifvit  inlemnade,  nemligen  af  professoren  Kbueger  den 
9  Februari:  Ueber  die  Parallaxe  des  Stemes  LL  21,258  och 
Ueber  die  Parallaxe  des  Stemes  Oeltzen  N:o  17415,6  samt  af 
docenten  Chydbnius  den  9  Mars:  Om  Thorjord  i  euxenit.  — 
De  två  förstnämnde  uppsatserna  hafva  sedermera  blifvit  tryckta 
i  Akterna,  och  kommer  den  sistnämnde  derstädes  äfven  att  in- 
rymmas. 

2.     I  naturalhistoriska  sektion: 

Vid  sammanträdet  den  19  Maj  tillkännagaf  statsrådet  Nord- 
mann,  att  han,  som  efter  det  hans  Observations  sur  la  Faune 
porUique  1840  utkommo,  varit  i  tillfHlle  att  besöka  Taurien  sex 
gånger,  sednast  år  1860 — 1861,  ämnade  i  Societetens  handlingar 
publicera  en  ny  bearbetning  af  södra  Rysslands  Iktyologi;  — pro- 
fessoren Hjelt  inberättade  om  en  af  d:r  KtJHNE  gjord  vigtig 
upptäckt  angående  rörelsenervemas  periferiska  ändorganer.  Mu- 
fikelsnbstansen  behandlas  med  chlorsyi*adt  kali  och  salpetersyra, 
för  att  erhålla  de  enskilda  fibrillcma  isolerade.  I  de  sålunda 
pncparerade   muskeHibreme  kan   man  följa  de  inträngande  ner- 


Digitized  by 


Google 


306 

verna.  Efter  det  desse  geDomborrat  garcolemraat,  adnd^aUa  de 
1  flere  gréniga  ändskott  ooh  sedermera  dfv^ergående  i  bleka  nerr- 
trådar,  sluta  de  med  af  Etlhne  så  kallade  andknoppar,  bvilka 
äro  att  anse  som  motoriska  nervernas  slntapparat;  —  e.  o.  pro- 
fessoren  Mäklin  talade  om  missbildningar  inom  djurriket  ocb 
förevisade  en  ddla  försedd  med  två  svansar,  som  blifVit  funnen 
i  botaniska  trädgården  bärstädes. 

Vid  sammanträdet  den  3  November  refererade  professorn 
von  Willebrand  resultatet  af  de  försök  Claude  Berhåbd  utfdrt 
å  sympatiska  nerven,  slutande  sig  till  dem  han  förut  angående 
aftkämingen  af  balsdelen  af  samma  nerv  offentliggjort,  ochhvar- 
igenom  ådagalades,  att  en  sådan  a&kärning  hade  till  följd  &i 
stegrad  värme  i  ansigtet  å  samma  sida.  De  nya  försöken,  der- 
vid  andra  delar  af  samma  nerv  afsknros,  hafva  lemnat  dylikt 
resultat,  att  nämligen  i  de  partier,  hvilka  berodde  af  de  af- 
skurna  nervdelame  samtliga  blodkärlen  starkt  vidgades  ocb  i  hit- 
hörande väfnader  värmegraden  stegrades  ända  till  6  å  8^  ut- 
öfver  temperaturen  å  den  motsatta  sidan.  Af  dessa  experimen- 
ter  framgår  ovedersägligt,  att  sympatiska  nerven  förser  blod- 
kärlsystemet med  motoriska  nervelementer,  hvilka  vid  retning 
medföra  sammandragning  af  blodkärlens  lumen,  men  tvertom  en 
vidgning  af  densamma  jemte  häraf  följande  värmeutveckling,  då 
sagde  nervers  ledning  försvagas  eller  alldeles  upphäfves  genom 
afskäming.  Då  nu  alla  inflamationer  och  febrar  röja  sin  grund- 
egenhet i  ett  ökadt  blodtillopp  och  stegrad  värmeutveckling, 
ligger  vigten  af  dessa  forskningar  i  öppen  dag.  Kunna  dessa 
febern  och  inflamationen  utvecklande  fenomener  af  stegrad  tem- 
peratur artificielt  framkallas  å  djur,  skall  äfven  en  vetn8k^>lig 
metod  att  säkert  beherrska  dessa  afvikelser  ej  länge  låta  vänta 
på   sig. 

Den  1  December  förevisade  statsrådet  Nordmann  ett  af 
Petteau  och  RoussfiAU  (anställde  vid  Jardin  der  Plahtes  i  Pa- 
ris) utgifvet  etnografiskt  album,  hvilket  under  titel:  Les  Races 
humames  innehåller  fotografiska  bilder  af  representanter  för  sär- 
skilda folkslag  på  jorden;  statsrådet  framlade  vidare  tvenne 
hvarandra  mycket  nära  stående  fjärilspecies,  nämligen  Satumia 
ricini   och   8.   ailanthi,   hvilkas   larver   bereda  silke  och  derföre 


Digitized  by 


Google 


207 

blifVit  föreslagna  att  begagnas  i  stället  for  den  vanliga  silke»- 
fjAriln,  som  under  det  sednaste  decennium  varit  utsatt  för  eB 
ofta  omtalad  sjukdom '  —  mnscardiue  benflmnd  —  bvarigenom 
gilkesodligen  lidit  betydligt  afbräek.  Den  förra  Qäriln  föder 
sig  af  Richms  palma  ChrisH  den  sednare  af  Ailanthus  glandii- 
ksay  ett  trädslag  hemma  från  Japan,  h vilket  lätt  odlas  i  mel- 
lersta och  södra  Europa;  —  professoren  Hjelt  redogjorde  för  de 
Djaste  ondersökningame  öfver  lymfkörtlames  finare  byggnad  och 
framställde  resultatema  af  Fbeys  undersökningar  i  detta  hän- 
seende. Man  har  derigenom  kommit  till  insigt  demti,  att  dessa 
körtlars  sammansättning  är  ytterst  komplicerad.  De  förut  kända 
alveolema  bilda  med  hvarandra  kommunicerande  luckor,  hvilka  å 
ena  sidan  genom  sina  omhöyningsrum  sammanhänga  med  de  ka- 
remösa  gångame  i  märgsubstansen  öch  de  utförande  kärlen, 
medan  de  å  andra  sidan  öfvergå  i  de  mingfalldlgt  förgrenade, 
föröfrigt  slutna  lymfrören.  Det  finnes  sålunda  en  dubbel  ström- 
ning inom  lymfkörtlame. 

Den  19  Januari  inlemnade  verklige  statsrådet  Nordmann  en 
förteckning  öfver  finska  och  lappska  spindlar,  hvilken  under  titel : 
Erstes  Yerzeichniss  der  in  Finnland  und  Lappland  bisher  gefunde- 
nen  Spinnen  redan  blifvit  tryckt.  —  Af  professoren  Nyländer  emot- 
tog  Societeten  vid  samman  tillfälle  följande  uppsatser,  hvilkas 
tryckning  i  Akterna  som  bäst  pågår,  nämligen:  1)  Circa  Liche- 
nes  Armoricae  et  Alpium  Delpbinatus  observationes,  innehållande 
de  hufvudsakligaste  resultatema  af  två  botaniska  resor  i  Frank- 
rike, den  ena  år  1S60  till  t)auphiné.  Alperna  och  ^cierema 
derstädes,  den  andra  1861  till  hafskusten  i  Bretagne;  %)  Licheno- 
graphiae  Novo-Granatensis  Prodromus,  utarbetad  med  ledning  af 
de  rika  samlingar,  som  förvaras  i  Pariser  museum;  samt  3)  Mi- 
kroskopiska analyser  af  hymenomyceternes  eller  skifsvampames 
fruktiSkationsorganer,  hvari  fi)rfattaren  visar,  att  dessa  organer 
förete  en  högst  olika  anatomisk  struktur  hos  arter  af  särskilda 
grupper  och  att  olikheterna  i  detta  afseende  erbjuda  förträffliga 
och  hittills  förbisedda  karakterer  f5r  systematiken. 

Den  9  Februari  förevisade  v.  statsrådet  Nordmann  ett  bo  af 
en  till  familjen  Sphex  hörande  stor  och  prydlig  hymenopter: 
Pelopoeus  pensilis  lUiger,  hvilket  verkl^e  statsrådet  Steven  till- 


Digitized  by 


Google 


208 

såndt  honom  från  Krhn.  Boet,  som  jemte  flere  dylika  anträds- 
des  i  köket  hos  hr  Steven,  inne  i  takvinklame  i  närheten  af 
spiseln,  derifrån  matångor  uppstiga,  är  sammansatt  af  lera  och 
sand,  «f  halfklotformigt  utseende,  och  består  af  20  större  cel- 
ler, hvilkas  öppningar  djuret  tilltäpper  med  lera  och  sand,  sen 
det  dock  dessförinnan  fyllt  hvaije  cell  med  10 — 15  spindlar  af 
samma  slag  och  storlek  i  afsigt  att  skaffa  den  i  boet  inneslutna 
larfren  näring  och  underhåll.  —  Professoren  von  Willebrand  an- 
förde följande:  Inom  Pariser  akademin  har  nyligen  Delbruch 
uppkastat  tvifvelsmål  angående  allmängiltigheten  af  den  såsom 
ett  axiom  antagna  åsigt,  att  frisk  och  ren  luft  under  alla  momen- 
ter  af  lifvet  rore  för  dess « funktioners  normala  gkng  oundgäng- 
ligen nödvändig.  Delbruch  anser  nämligen,  att  om  man  följer 
naturens  fingervisning,  bör  man  för  sofvande  inskränka  tillflödet 
af  frisk  luft  och  icke  t.  ex.  genom  loftventilers  öppnande  låta 
deraf  i  sofrum  under  sömnen  för  mycket  inströmma.  I  sofvande 
tillstånd  andas  menniskan  långsammare,  kolsyrebUdningen  i  lun- 
gorna minskas  och  värmegi*aden  sjunker,  tillföye  hvaraf  behof- 
vet  af  luft  äfven  måste  minskas.  Vilddjuren,  tigern,  björnen  och 
alla  de  Öfriga,  söka  sin  hviki  och  sofva  uti  illa  ventilerade  hålor: 
när  hunden  sofver,  gömmer  han  sin  nos  under  låret  och  foglame, 
hos  hvilka  dock  respirationsbehofvet  är  högst  utveckladt,  hålla 
näbben  djupt  instucken  i  dunet  medan  de  hvila.  Dessa  för- 
hållanden äro  onekligen  anmärkningsvärda,,  men  huruvida  af  dess 
något  praktiskt  resultat  för  helsa  och  sjukvård  under  sömnen 
står  att  draga,  beror  på  ytterligare  iakttagelser.  —  E.  o.  pro- 
fessoren Miklin  anmälde  tvenne  uppsatser  för  att  i  Akterna  of- 
fentliggöras, nämligen:  Bemerkungen  fiber  einige  von  Fabrieiua 
beschriebene  Helopsarten ,  samt  Die  Gattung  Praogena  und  dereii 
Representanten.  ' 

Den  9  Mars  inlemnade  statsrådet  Nordmann  en  skriftlig 
uppsats,  deri  han  redogör  för  den  andel  han  haft  i  bekant- 
görandet af  det  medel  mot  vattenskräck,  doktor  Aa£m>T  på 
Krim  upptäckt  och  hvilket  består  i  arsenikpreparater. 

Den  18  dennes  anmälde  e.  o.  professoren  Häklin  till  in- 
tagning i  Akterna  en  entomologisk  afhandltng  medlitd:  Mexika- 


Digitized  by 


Google 


S09 

nisehe  Arten  der  Oattaiig  Statira  samt  foredrog  en  fSr  Offersig- 
ten  utarbetad  appaats:  Om  den  omitologieka  nomenUatoren. 

5.     I  historisk-filologiska  sektion: 

Yid  sammantrftdet  den  19  Miy  BÖkte  profesaoren  Oeitlhi 
ådagalägga  att  namnet  Chasar»  hvamnder  ett  af  de  folkslag  npp- 
trida,  som  i  medeltiden  bodde  i  trakten  i^  det  nnvarande  Astra- 
ehan,  bdr  anses  vara  af  hebreiskt  nrspmng,  betecknande  i  all- 
minhet  ett  med  murar  omgif^t  stftlle.  I  sitt  arbete  om  Uni- 
?ersitetets  mnhamedanska  myntsamling  har  författaren  ntfftrligt 
Qtrecklat  denna  sin  åsigt. 

Den  15  September  tiilkftnnagaf  professoren  Oyldén  det  han 
för  Akterna  utarbetat  en  afhandling,  som  kommer  att  innehålla: 
FdTsdk  att  förklara  företalet  och  inledningen  till  Bumsknb  be- 
kanta arbete:  Gott  in  der  Qeschichte. 

Den  6  Oktober  hdll  docenten  Ahlqvist  ett  föredrag  om 
Ungerskans  förvandtskap  med  Finskan. 

Professoren  Lagus  fltetade  vid  sammankomsten  den  8  No- 
vonber  uppmfirksamheten  Tid  ett  redan  ofta  förut  omtaladt  för- 
hållande, att  nimligen  ett  finskt  element  i  väsendtlig  mån  an- 
setts ingå  i  Kilskriften  samt  att  på  sednaate  tid  den  berömde 
orientalisten  Benfet  i  Göttingen  omfattat  denna  åsigt. 

Den  1  December  omnämnde  profeteoren  Lagas,  att  fram- 
MBe  professoren  WALLnrs  arabiska  ^ndllra  njKgen  undergått  en 
gnnidHg  kritik  af  fy8iok>gen  BbOoks  i  Wien,  som  under  led- 
mag  af  en  derstädes  bosatt  arabisk  lärd  studerat  sig  in  i  n>rå- 
ket  och  ifrigt  sysselsatt  sig  med  undersökningar  öf?er  de  mensk- 
Bga  Ijudorganemas  Ainktioner  i  skilda  språk.  Wallins  uppfatta 
mag  har  i  alla  väsendtUga  delar  befonnits  riktig,  vittnande  på 
ett  utmärkt  sätt  om  hans  skarpa  öra  för  de  orientaliska  \juden8 
egendomligfaeter.    Utförligare  meddelas  härom  i  Öfversigten. 

Den  9  Februari  redogjorde  professoren  Geitiin  för  en  värde- 
hll  gåf^a  af  äldre  koppar-  och  silfvermynt,  som  universitetets 
aynisamling  nyligen  fått  emottaga  af  sjökaptenen  Dsvdenhb. 

Den  9  Mars  inlemnadi^  kanslirådet  Reln  ett  större  arbete 
ned  titel:  Materialier  till  utredande  af  Kuopio  läns  statistik, 
hvars  tryckning  i  Bidragen  redan  påbörjats., 

14 


Digitized  by 


Google 


210 

Den  13  dennes  hOU  professoren  Oyldén  ett  föredrag  an- 
gående tolkningen  af  ett  ställe  hos  Platos  Phaedon;  —  profes- 
soren Geitlin  förevisade  ett  mårkvärdigt ,  i  Hanho  socken  redan 
år  1855  påträffadt  fynd,  hvilket  dock  icke  förr  än  i  Mars  må- 
nad innevarande  år,  genom  prosten  Adolf  Siréns  välvilliga  åt- 
gärd blef  kejserliga  Alexanders-Universitet  hembjndet.  Fyndet 
består  af  en  balsked,  flätad  af  fin  siif^ertråd,  afdelad  och  sam- 
manhållen af  16  ihopvirade  —  icke  sammanlGdda  —  silfverringar, 
vid  hvilka  åtskilliga  inskriptioner  äro  fastade  medelst  en  vid 
myntet  fastnitad  silf^erögla.  Af  de  orientaliska  mynten  återstå 
nmmera  endast  tio,  jemte  en  tnnn,  rond  silf^erplåt,  också  af 
österländskt  nrspning.  Utom  dessa  orientaliska,  till  keden  nr- 
sprungUgen  hdrande  mjrnt,  har  man  i  en  sednare  tid  medelst 
ihopvirade  silfversnodder  fästat  fem  anglosachsiskamyntaf  Ethel- 
red  U  och  Knut  den  store,  samt  en  liten  koppformig  pryd- 
nad, allt  af  silfver.  Det  äldsta  orientaliska  mynt  är  en  Sama- 
nid  af  år  284  efter  Hedschra  (=  897  efker  Chr.  födelse),  det 
yngsta  af  år  862  =  978.  —  Keden  jemte  dithOrande  mynt, 
bland  dem  ett  af  Wolga-Bolghareme  (år  338  =  949),  skall 
framdeles  i  Akterna  aftecknas  och  beskrifvas.  —  Professoren 
Lagns  lemnade  några  upplysningar  om  finska  lagöf^ersättningar. 

Under  den  tid,  som  förflutit  sedan  sista  årsberättelsen  af- 
gafs,  har  tryckningen  af  Societetens  arbeten  sålunda  fortgått,  att 
af  Aktemas  7:de  tom  arken  17 — 54  lemnat  pressen  samt  af 
Öfversigten  af  Societetens  förhandlingar  under  1857 — 1863  12 
ark  äro  redan  färdige:  Af  Bidragen  till  kännedom  af  Finlands 
Natur  och  Folk  hafva  5:te  och  6:te  häftena  utkommit,  hvarjemte 
8:de  och  9:de  häftena  af  den  andra  samlingen  Bidrag  snart  blifva 
synliga  i  bokhandeln.  Dessutom  har  Societeten  utgifvit  en  af 
dess  bibliotekarie  utarbetad  systematisk  förteckning  öfver  Socie- 
tetens boksamling.  Inalles  utgör  Societetens  årstryck  38  ark 
in  4:0  och  40  ark  in  8:o,  utom  ett  betydligt  antal  plancher. 

Det  må  slutligen  tilläggas,  att  Societeten  antagit  erbjudna 
tillfällen  att  träda  i  litterär  förbindelse  med  Freibei^r  Alther- 
thums-Verein  i-  Freiberg,  Soclété  Linnéenne  i  Caen  i  Norm^ndie 
samt  Société  royale  des  Sciences  i  Ltlttich. . 


Digitized  by 


Google 


211 


Om  några  i  afseende  å  meteorologin  rådande  för- 
domar. —  Af  Ad.  Moberg. 

(Föredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  186S.) 

Det  har  ofta  blifvit  sagdt,  att  d%t  säkraste  medel  till  mot- 
arbetuide  och  förskingrande  af  vidskepelse  och  fördomar  ftr  sta- 
dinm  och  kännedom  af  naturen»  och  sanningen  i  detta  påsti- 
ende  har  äfven  alltid  blifvit  erkänd.  Men  så  kraftigt  detta  svärd 
ock  varit,  då  det  svängts  för  upplysningens  sak»  likaså  skarpt 
har  det  äfven  bitit ,  då  det  förts  af  mörkrets  partigängare  för  att 
dermed  kufva  och  beherrska  menskligheten,  och  missbruket  af 
detta  vapen  har  måhända  ej  mindre  hindrat  menniskoandens 
Btiifvan  efter  sanning  och  \jus,  än  det  råtta  bruket  deraf  be- 
fordrat densamma.  Dock,  det  är  ju  en  allmän  genom  tidehvarf- 
ven  gående  erfarenhet,  att  de  ädlaste  gåfv^or,  en  huld  försyn 
skänkt  åt  menniskan  till  hennes  upplysning  och  förädling,  äfven 
mest  varit  ^t  sådant  missbruk  underkastade  till  vinnande  af 
liga  och  brottsliga  ändamål.  Sjelfva  religionens  gudomliga  låga 
har  ju  ofta  i  nedrigt  beräknande  eller  af  fanatismens  yrsel  be- 
dirade  menniskors  händer  blifvit  förvandlad  till  en  härjande  eld, 
kyars  vildt  och  hemskt  flammande  sken  snarare  synts  utgöra  en 
reflex  ifrån  de  eviga  qvalens  hemvist,  än  leda  sitt  ursprung  från 
den  himmelska  klarhetens  mildt  strålande  ^us.  Och  hvarföre 
akdie  icke  då  den  naturliga  kunskapens  fackla  lika  ofta  eller 
oftare  blifva  begagnad  till  att  förblinda  mensklighetens  ögon  än 
att  t^jph/sa  dem?  Det  är  således  att  anses  som  en  mera  i  sa- 
kens natur  liggande  och  sjelffallen,  än  blott  af  en  tillf^ghet 
föranledd  omständighet,  att  det  missbruk  af  ovanligare  insigter, 
fioffl  från  forntiden  är  kändt  under  namn  af  magi  (eller  troll- 
domskonst) innebar  ett  otillböriigt  användande  så  väl  af  religio- 
Den  som  af  naturkunskapen.  I  och  för  sig  hade  väl  magin 
Un  böljan  icke  afsett  endast  missbruket  af  dessa  insigter,  men 
att  det  i  sjdfva  verket  snart  blef  fallet  synes  af  PLiNn  ord: 
Magicas  vanitates  saepius  quidem coarguimus,  det^^emus- 


Digitized  by 


Google 


tis 

que  etiamnam:  in  paacis  tamen  digna  res  est,  de  qna  plura  di- 
cantur,  vet  eo  ipso»  qnod  fraadulentissima  artiam  plurimnm  in 
toto  terrarnm  orbe  plurimisque  secalis  valnit.  Aactoritatem  ei 
mazimam  faisse  Bemo  miretnr,  qnandoquideni  sola  artium  tres 
alias  imperiosissimas  hnmanae  menti  complexa  in  nnam  se  rede- 
git.  Natam  piimom  e  medkina  nemo  dubitat,  ae  specie  salntari 
irrepsisse  velat  altiorem  sanetioremque ,  quam  medicinarn;  ita 
blandissimis  desideratisBimisqne  promissis  addidisse  viree  religio- 
niB,  ad  qnas  maxime  etiamnnm  caligat  hnmannm  genus.  Atqne 
nt  hoc  qnoqne  soccessit,  misenisse  artes  mathematicas,  nnllo 
non  avido  fdtura  de  sese  sciendi  atqne  ea  e  eoelo  verissime  peti 
eredente.  Ita  possessis  hominnm  sensibns  triplici  vincnlo,  in 
tantnra  fastigii  adolevlt,  nt  bodieque  etiam  in  magna  parte  gen- 
tinm  praevaleat  et  in  oriente  regnm  regib^is  imperet*).  Jem- 
f^re  vi  dessa  ord  med  det  som  knltnrens  histoiie  för  alla  tide- 
hvarf»  IBifven  de  senaste,  ocb  alla  bildningsgrader  förkunnar  oss, 
se  vi  lätt  att  hafvndmedlen  vid  dessa  försök  att  använda  kun- 
skapen till  upplysningens  motarbetande  och  hämmande  af  andens 
utveckling  alltid  varit  desamma,  nemligen  den  hos  menniskan 
genuina,  fastän  mer  eller  mindre  tydligt  sig  gestaltande  idén 
om   ett  samband  emellan  hennes  ande  och  en  hdgre,  mäktigare 

*)  •Magiens  dårskaper  haNa  vi  oAa  vederlagt  och  akola  Ifvea  firam- 
geot  bloUa  dem:  i  nigra  bäoseendeo  utgör  den  likvål  ell  ämne  värdt  alt 
utförligare  behandlas,  om  ej  för  aooat,  sä  isynnerhet  derföre  att  denna 
den  bedrägligaste  af  alla  kunskaper  hall  ett  ganska  stort  inflytande  i  hela 
verlden  och  under  ganska  mänga  ärhundraden.  Att  dess  anseende  varit 
ganska  stort  bör  ingen  förundra  sig  öfrer,  emedan  den  ensam  i  sig  inne- 
fettar  odi  förenat  tre  andra  kunskapsarter,  som  utöfva  det  största  herrs* 
välde  öfver  menniskans  själ.  Ingen  drager  i  Ivifvelsmål  att  hon  uppstäu 
ur  läkarekonsten  och  under  sken  af  helsogifvande  insmugit  sig  säsom  nä- 
gonting  högre  och  heligare  än  den  vanliga  medicinen ,  ocb  sälunda  Ull  de 
IJufvaste  och  begärligaste  förespeglingar  Jogat  religionens  kraft,  i  afseende 
hvarå  den  isynnerhet  ännu  förblindar  roenniskoslägtet.  Och  då  hon  ftfven  biri 
lyckats,  har  hon  tillagt  naturvetenskaperna,  (>«  astrologi;,  emedan  bvar 
odi  en  är  begärlig  att  känna  sin  flramtid  och  tror  att  den  sannast  utletas 
frän  himlahvalfvet.  Sedan  hon  sålunda  (ängslat  menniskomas  själar  med 
en  tredubbel  boja,  har  hon  vuxit  till  en  sådan  höjd,  att  hon  ännu  i  dag 
är  rådande  hos  en  stor  del  folkslag  och  i  Orienten  beherrskar  konungars 
konmigar*. 


Digitized  by 


Google 


S18 

tndeverid  såmt  Bjileiis  fortfaraade  lif  efter  den  kroppsliga  dOden, 
och  en  i  förhållande  till  den  Ofriga  bildningsgraden  mer  eller 
mindre  långt  framskriden  kännedom  af  åtskilliga  frappantare 
Ditarfenomener,  —  äfvensom  att  de  ioekmedel^  som  anvlndts 
ftr  att  förmå  de  ttkonnige  att  strfteka  halsen  i  snaran»  varit 
dek  förhoppningen  om  förespeglad  befrielse  från  sjukdomens 
plågor  och  olftgenheter,  samt  i  hOgre  grad  stegrad,  begftrelsen 
efter  en  långvarig  oeh  i\jntningsrik  lefiiad,  dels  nyfikenheten  att 
pi  förhand  skåda  in  i  framtidens  dolda  skickelser.  —  Det  ftr 
kkt  min  afngt  att  här  försdka  att  framstftila  till  åskådning  en 
historisk  tafla  af  detta  natorkunskapens  missbruk  till  mdrkr^ 
tjsnst  —  så  lockande  det  än  vore  att  ingå  på  detta  område, 
Dir  jag  en  gång  kommit  att  beröra  detsamma  —  (alkemins, 
astrologins,  nekromantins,  messmerismens  eller  anuaala  magne- 
tisBKns  och  den  ännu  som  bäst  grasserande  spiritualismens  an- 
nler  skulle  dertill  gifva  rikhga  materialier),  emedan  vi  kuane  nu 
itnuostone  vara  Of^ertygade  derom,  att  vetenskapen  icke  mer 
Aall  eriL&nna  såsom  sin  tillhörighet  några  fantasiens  gyckdverk, 
utan  med  kraftig  hand  afvisa  alla  de  försök,  som  —  tyvärr  ännu 
Unge  —  till  deras  inpraktiserande  den  kunna  göras.  —  Jag  vill 
endast  anföra  några  ord  härom  af  en  välkänd  tysk  författare: 
„Vor  dem  Hahnenschrei  der  neueren  Wissenschaft  mnsste  end- 
fich  der  Spuk,  der  so  viele  Jahrhunderte  hindurch  die  Hensch- 
hét  genarrt  hatte,  ganz  weichen,  und  heute  sind  die  Jflnger 
der  Naturwissenschaft  wieder  das,  was  sie  im  femsten  Alter- 
tkam  waren,  Magier  im  wahren  und  edelsten  Sinne  des  Wortes. 
Heute  wie  damals  geht  das  ganze  Streben  dahin,  die  Natur  su 
trkermen  und  dem  Menschen  dienstbar  zu  machen,  aber  im  Ver- 
trauen  auf  die  eigene  Kraft  ohne  Beihttlfe  der  bösen  und  gutea 
Oeister.  —  Die  sonst  so  gefllrchteten  Magier  (im  bösen  Sinne 
des  Wortes)  sind  heutiges  Tages  zu  Taschenspieiem  und  son- 
itigen  Oauklem  herabgesunken  und  sehr  unsohuldiger  Natur,  wie 
aum  es  von  einen  Professor  der  Magie,  wie  sie  sich  so  geme 
senneo,  auch  nicht  änders  erwarten  darf.  Der  Znlauf  zu  ihnen 
jst  fm&aä  sehr  gross;  ebenso  das  Erstaunen  ttber  das,  was  man 
neht,  aber  die  Furcht  und  damit  au<^  die  Macht  siad  längst 
verachwunden.     Man    staunt  nicht  mehr  tlber  die  Wunder,  son- 


Digitized  by 


Google 


214 

dern  flber  die  Fertigkeit,  zn  der  es  der  Mensch  bei  Batthiicher 
Oewandtfaeit  iiBd  Geschick  dnrch  anhaltende  Uebnng  bringeo 
kanD.  Ihre  Schnld  mag  es  freilich  nioht  sein  dåsa  es  bo  ist, 
aber  die  Wisaenachaft  macht  es  jedem  leicht  an  ihrer  Hand  hin- 
ter  die  Oonlissen  %a  schanen  und  da  fallen  selbst  dem  Leicht- 
giånbigen  die  Schnppen  von  den  Ängen.  —  Die  Naturwissen- 
aehaft  tritt  als  nnversOnlicher  Feind  dem  Aberglanben  gegen- 
flber.  Dadnroh  dass  sie  sich  bemUht,  die  in  der  Natnr  walten- 
den  Gesetze  zn  erkennen,  gewinnt  nnd  verleiht  sie  die  Ein- 
sicht,  dass  diese  Oesetze,  so  zn  sägen,  ewige  Yemnnftgeeetze 
sind  nnd  in  der  Natur  nichts  wider  das  Gesetz  geschehen  känn. 
Dadurch,  dass  die  Wissenschaft  sich  bemflht  ihre  Lehren  im 
praktisohen  Leben  znr  Oeltnng  zn  bringen ,  weckt  sie  das  Nach- 
denken,  den  gefåhrlichsten  Feind  des  Aberglanbens,  in  Tansen- 
den,  nnd  das  ist  ihr  Hanptverdienst.  Aber  deshalb  darf  man 
nicht  wähnen,  dass  der  Glanbé  an  flbematflrliche  Kräfte,  die  in 
den  Gäng  der  Natnr  eingreifen^  ganz  verschwnnden  sei.  Mehr 
als  man  vielleicht  zngestehen  wiU  besteht  noch  bente  trotz  aller 
Anfklftmng  das  blinde  Vertranen  zn  den  Wahrsagnngen;  Quack- 
salber  allerlei  Art  treiben  noch  bente  ihrUnwesen  beiHénseb^i 
nnd  Vieh,  nnd  sogar  die  Liebestränke  sind  noch  nicht  ausser 
Gebranch  gekommen.  Selbst  bei  Tielen  Gebildeten  ist  der  Aber- 
glanbe  ein  Schoosskind ;  sie  schenen  sich  nicht  ^ffentlich  tfXr  ihn 
anfzntreten  nnd  die  Wissenschaft  zn  beschuldigen ,  dass  sie  nn- 
sere  Auffassung  der  Natnr  prosaisch,  d.  h.  nflchtem  mache,  sie 
▼erflache  nnd  dadnroh  den  Reiz,  die  Poesie  des  Aberglanbens 
zerstöre.  AUein  wenn  man  den  Gräneln  des  Mittelalters,  die 
nicht  allein  aller  Poesie  baar  sind,  sondem  auch  anf  das  Be- 
stimmteste  beweisen,  dass  die  Welt  des  Aberglanbens  in  ihr^ 
h^chsten  Entfaltnng  gerade  das  Gegentheil  ist  von  Poesie  öder 
Schönheit,  nnd  die  ohne  Zweifel  einen  weit  grösseren  E^flnss 
anf  das  Leben  nnd  Denken  ausgellbt  haben,  als  es  die  meisten 
neneren  Schildemngen  jener  Schreckenszeit  vermnthen  lassen, 
das  Wort  redet,  so  zeigt  man  nicht  allein  einen  Mangel  an 
Ehrerbietnng  vor  der  Wahrheit  nnd  Wrklichkeit,  sondem  man 
begeht  anch  einen  Frevel  gegen  die  Menschheit. 


Digitized  by 


Google 


215 

Dass  man  sich  noch  nicht  ganz  voiii  beachftmeiiden  Joche 
dee  Aberglaabens  loagemaeht,  hat  seine  natOrliehe  Ordnde.  Un- 
sere  EniehHng  ist  nicht  der  Art,  dass  die  Lehren  der  Wisaen- 
scfaaft  ttbendl  ins  Fleiseh  und  Blut  ttbergehen.  Und  dann  dflr- 
fen  wir  anch  nicht  verhehlen,  dass  die  Wissenschaft  noch  länge 
nicht  dem  Zeile  ihrer  nnendUchen  Anfgabe  nahe  gekommen  ist. 
Die  Nachtseiten  der  Natnrwissenschaft  lassen  sich  nicht  längnen. 
Aber  damm  darf  nnsere  Hoffiiong  nicht  versagen,  dn  gnt  Ding 
will  WeUe  haben.  Eine  gewisse  VoUendnng  känn  man  der  Wis- 
aoisehaft  nicht  absprechen;  so  wie  sie  uns  viele  Oeheimnisse  der 
Nttor  entschleiert  ond  onseren  blMen  Ängen  oflTen  dargelegt 
bat,  wird  sie  ans  nach  und  nach  anch  manches  Andere,  das 
ans  jetzt  noch  verborgen  ist,  enthflllen  ond  dadnrch  dem  Aber- 
gUmben  einen  Schlnpfwinkel  nach  dem  anderen  entreissen*^. 

Men  ftr  vetenskapen  är  det  ej  nog  att  nttala  en  sådan 
(^hoppning  att  genom  hennes  forskningar  vantro,  vidskepelse 
oeh  fördomar  af  sig  sjelfva  skola  försvinna,  det  tillkommer  henne 
Ifiren  att  gOra  det  anspråk  på  sina  idkare  att  dessa  dfverallt  i 
det  praktiska  lifvet  skola  direkte  bekämpa  och  motarbeta  de 
villfarelser,  som  grundat  och  underhålla  dylika  mot  sanningen 
stridande  och  ofta  fiendtligt  mot  densanuna  uppträdande  åsigter. 
Dock  huru  alldagligt  inträffiur  det  ej,  att  vetenskapsmannen,  så 
'Väl  som  mången  annan,  icke  vill  strida  emot  en  opinion,  som 
råkat  taga  fart,  utan  tänker:  det  osanna  förgår  dock  med  ti- 
den, sanningen  skall  i  alla  fall  segra  till  slut,  äf^en  utan  mitt 
tillgörande  —  eller:  mundus  vult  decipi^  ergo  decipiatur  — och 
besinnar  ej  att  sanningen  kan  segra  endast  derigenom,  att  den 
bestämdt  uttalas,  samt  att  det  är  en  oafvislig  skyldighet  för 
h?ar  och  en,  som  helgat  sig  åt  dess  ^enst,  att  för  henne  stå 
oeh  falla.  Och  huru  mycket  måste  ej  vetenskapens  anseende 
lida  deraf  till  slut,  då  sanningen  begynner  att  taga  ut  sm  rätt; 
jag  vill  ej  ens  tala  om  den  vetenskapsmans,  som  bedragande 
tig  sjelf  eller  andra  för  sanning  utgifvit  det,  som  han  antingen 
ieke  kunde  veta  eller  ock  visste  icke  sannt  vara. 

Emellertid  inträffar  detta  så  ofta,  att  man  till  slut  ej  ens 
sjdf  märker  sig  vara  en  medbrottsling  i  det  sedan  urminnes  tider 
praktiserade  bedrägeriet.    Såsom  exempel  härå  kan  anföras,  att 


Digitized  by 


Google 


216 

gäkerligen  ieke  många  af  06s  vid  detta  Universitet  lagt  på  Bitt 
samvete  d^n  synd  mot  vetenskapens  och  sanningens  anda,  wm 
årligen  bedrifves  i  Universitetets  namn  genom  utgifvandet  af  en 
liten  skrift»  om  h vilken  med  rätta  blifvit  sagdt,  att  den  är  på 
en  gång  det  lärdaste  och  mest  populära  af  alla  tryckpressens 
alster  hos  oss,  —  nemligen  almanacben.  Hvar  och  en  ins^ 
genast  hvilka  uppgifter  den  jag  åsyftar,  —  dem  om  väderleken; 
hvar  och  en  finner  dem  vid  ounsta  eftertanke  vara  —  lindrigast 
uttryckt  —  ett  stort  charlatanerL  N^,  det  är  f5r  strängt 
sagdt,  torde  de  flesta  invända  —  der  står  ju  uttryckeligen  utsatt 
att  det  är  den  för  19  år  sedan  observerade  väderleken,  ej  den 
som  för  året  skall  inträffa.  Men  jag  vill  fråga,  hvarföre  infö- 
res den  19  års  gamla  väderleken  der  —  enligt  oi'dspråket  bryr 
man  sig  qj  att  tala  ens  om  Qolgammal  snö,  hvad  större  värde 
eller  intresse  skulle  då  den  19-åriga  hafva.  Jo  man  insinuerar 
dermed  hos  den,  som  är  så  pass  förståndig,  att  han  v^  att 
väderleken  ej  kan  i  åratal  på  förhand  bestämmas,  en  annan 
osanning,  den  att  samma  väderlek  efter  19  år  skall  eller  plä- 
gar återkomma.  Och  hvar  eller  när  har  någon  gjort  sig  den 
mödan  att  underrätta  dem,  för  h vilkas  räkning  dessa  uppgifter 
egentligen  införas,  om  den  rätta  betydelsen  af  desamma?  Åt- 
minstone hafva  ganska  naånga  af  dem,  med  hvilka  jag  haft  till- 
fälle att  om  denna  sak  samtala,  sagt  sig  helt  och  hållet  hafva 
förbisett  den  lilla  notis  derom,  som  i  början  af  Januari  månad 
finnes  införd.  —  Tydligen  är  hela  denna  extra  utstyrsel  till  de 
kalendariska  uppgifterna  blott  en  qvarlefva  från  de  astrologiska 
tiderna,  som,  ehuru  föga  öfverensstämmande  med  vår  tids  upp- 
lysning och  ännu  mindre  med  Universitetets  värdighet,  man  qj 
haft  hjerta  att  utmönstra.  Vår  nyligen  aflidne  professor  i  astro- 
nomin protesterade  dock  ofta,  ehuru  måhända  icke  nog  ener- 
giskt, emot  dessa  officiela  osanningar,  hvilka  plågade  hans  sam- 
vete såsom  menniska  och  vetenskapsman.  —  Måhända  göres  det 
inkast  att  dessa  väderleksspådomar  dock  ofta  (ehuru  ej  alltid) 
inträffa,  och  att  således  likväl  någon  grund  måste  finnas  för 
desamma.  Men  detta  inträffande  bevisar  cj  annat  än  att  väder- 
leken för  ett. ål  i  de  flesta  eller  åtminstone  i  många  hänseenden 
är  lika  med  den  (6t  ett  annat,  ty  man  kan  tryggt  taga  h vilket 


Digitized  by 


Google 


217 

In  alauoMoh  som  lietet  oeb  inträffandet  skall  Ae  lika  ofta.  Oeh 
tager  man  ftiven  dessa  uppgifter  ad  libitum  —  såsom  hftr  verk- 
ligen gjordes,  såläoge  19-årsgamla  aDteckningar  för  Helsingfors 
isknades  —  så  blifva  dessa  ingalunda  mindre  sansa,  ifall  de 
åro  gjorda  mod  någon  slags  orskiyning.  Jag  kan  ej  underlåta 
att  härvid  omnämna  hvad  mi  gammal  observatör  för  något 
tiotid  år  sedan  skref  bland  sina  till  Yetenskaps-Societeten  in- 
Binda  Täderieksanteckningar,  nemligen:  „Väderl^LSuppgifterna 
i  almanachen  hafva  alltsedan  professor  Aboelaiohbbs  tid  varit 
idel  badinage"*  —  hvarvid  är  att  märka  att  just  under  Arge- 
laaders  tid  Observatorii  Amanuensen  egde,  emedan  19-års  ob- 
servatioaer  för  Hdsingfors  då  saknades,  fullkomlig  frihet  att  ef- 
ter egen  ingifrelse  bestämma  det  kommande  årets  väderiek,  i 
almaaachen  förstås,  endast  med  förbehåll  att  ej  låta  det  sndga 
mider  sommaren.  —  Deraf  synes  att  ifrågavarande  antecknare 
tog  det  vetenskapliga  skämtet  nästan  för  fullt  allvar,  ehuru  hans 
hiDga  tankar  om  prof.  Argelanders  värde  som  vetenskapsman 
ej  tillät  honom  hysa  någon  misstanke,  att  en  under  ^onxauspi- 
mt  .utgi^ren  skrift  äfven  kunde  innehålla  badinage.  Och  då 
föreställningen  om  Universitetets  meteorologiska  insigter  är  sår 
dan  hos  de  bildade  i  landet,  samt  allmogen  kallar  almanachen 
reataf  för  »yugarboken'',  så  måste  det  väl  medgifvas,  att  det 
Arogifiia  vetandet  i  allmänhet  uppskattas  efter  sitt  verkliga  värde, 
oeh  att  det  torna  skrytet  ej  ens  fönar  den  ringa  mödan.  Att 
profetioma  i  alla  fall  ej  borde  kunna  gälla  för  andra  orter  än 
fiif  Helsingfors,  är  en  omständighet,  som  ingen  heller  tager  i 
öfr^Tägande,  ty  då  skulle  väl  HL  i  andra  traktar  af  landet  vid 
dem  ftsta  något  afseende  eller  desamma  äfven  anses  vara  lika 
anvtodbara  för  Uleåborgska  ahmguu^hen  —  nu  ^slå  de  in**  lika 
vål  ^er  lika  illa  öfverallt.  oeh  ställa  landets  vetenskapliga  cen- 
tnun  i  mångas  tanke  i  samma  kat^ori  med  de  bedagade  ma- 
troDoma,  hvilka  med  kaffekoppens  eller  kortlekens  tilllyelp  af- 
^ja  framtidens  mysterier. 

Det  oriktiga  och  falska  i  de  sålunda  genom  vetenskaps- 
idkarenes  egna  tiUgdranden  underhållna  anspråken  på  ett  förut- 
iågande  af  väderlekens  förändringar,  är  likväl  icke  någon  en- 
staka mörk   punkt  uti  tidens  vetenskapliga  bildning,   utan  det 


Digitized  by 


Google 


218 

utgår  ifrån  ooh  BammanbAnger  på  det  näroiMte  med  eo  helt 
och  hållet  falsk  uppfattning  af  meteorologins  vetenskapliga  syfte- 
mål i  dess  helhet.  Det  Ar  nemligen  en  ganska  vanlig,  att  icke 
säga  en  fullkomligt  allmän  mening  att  meteorologens  ^entliga 
och  vetenskapliga  uppgift  är  att  förespå  den  blifvande  väder- 
leken. Man  har  till  och  med  till  stöd  för  denna  pretention  åbe- 
ropat såsom  yttradt  af  vetenskapsmannen  Huhboldt:  ^att 
naturvetenskapen  då  först  vore  något,  när  den  med  vetenskaplig 
säkerhet  kunde  angifva  väderlekens  kommande  skiften^.  —  I 
hvilken  mening  Hnmboldt  skulle  hafva  uttalat  en  sådan  para- 
dox, är  icke  lätt  att  förstå,  antingen  låg  deri  en  bitter  ironi, 
eller  ock  skulle  dermed  antydas  det  mål  —  absolut  fulländning 
—  hvartill  naturforskningen  alltid  har  att  sträfva.  Att  Hnm- 
boldt f5r  sin  del  icke  instämt  i  det  fåvitska  ropet  på  meteo- 
rologins diviAatoriska  förmåga,  utan  endast  såsom  dess  åliggande 
uppställt  utredningen  af  det  regelbundna,  det  af  oföränderliga 
orsaker  beroende  uti  de  atmosferiska  förhållandenas  vexlingar, 
skulle  jag  sli^  af  hans  yttrande  i  första  delen  af  Kosmas  (pg. 
864)  der  han  säger:  ^Den  meteorologiska  delen  af  den  natur- 
målning, hvilken  vi  härmed  sluta,  visar  att  alla  processer  af 
Ijusabsorption,  värmeutveckling^  förändringar  i  elasticiteten,  det 
hygrometriska  tillståndet  och  den  elektriska  tensionen,  hvilka 
försiggå  i  det  omätliga  lufthafvet,  så  intimt  sanmianhänga  med 
hvarandra,  att  hvarje  enskild  meteorologisk  process  modifieras 
af  idia  de  öfriga  som  samtidigt  inträffa.  Denna  mångfaldigbet  i 
störingame,  som  ofrivilligt  erinra  om  dem,  hvilka  de  näralig- 
gande och  isynnerhet  de  minsta  verldskroppama  (drabanter, 
kometer,  stjernfall)  lida  i  sitt  lopp,  försvårar  förklaringen  af  de 
invecklade  meteorologiska  fenomenema;  den  inskränker  och  till 
största  delen  omöjliggör  den  förutbestämning  af  atmosferiska 
förändringar,  som  vore  så  vigtig  fÖr  landtbruket  och  trädgårds- 
skötseln, för  sjöfarten,  för  lifvets  njutning  och  fröjder.  De  som 
anse  meteorologins  värde  bestå  icke  i  kunskapen  om  (eller 
kännedomen  af)  ^elfVa  fenomenema,  utan  i  denna  problemati- 
ska förutbestämning,  äro  genomträngda  af  den  fasta  öfvertygelse, 
att  den  delen  af  naturvetenskapen,  för  hvilkens  skull  så  många 
resor  företagits  till  aflägsna  bergstrakter,  meteorologin,  icke  på 


Digitized  by 


Google 


'     219 

flere  årfaiindniden  gjort  några  framsteg.  Det  förtroende,  de  för- 
neka fysikeme,  skänka  de  åt  månskiften  och  vissa  långe  be- 
ryktade kalenderdagar*^.  Dessa  ord  antyda  åtminstone  icke  att 
han  sjelf  ville  räknas  ibland  denna  åsigts  förfåktare.  Och  be- 
traktar man  saken  från  den  synpnnkt,  som  eyest  i  vetenskap- 
liga frågor  är  den  vanliga,  det  vill  säga,  om  man  åtn<)jer  sig 
dermed  att  meteorologin  skall  gifva  en  fömnftig  föridaring  af 
de  inträffiEule  atmosferiska  fenomenema,  så  synes  en  fordran  på 
uppgifter  när  regn,  storm,  åska  o.  s.  v.  skall  inträf&t  vara  lika 
så  htet  befogad  som  anspråket  att  en  hydromechaniker  skall  på 
förhand  bestämma  hvarje  i  en  fors  befintlig  vattendroppes  rö- 
relser, eller  som  yrkandet  att  botaniken  då  först  är  en  veten- 
skap, när  den  kan  bestämma  hnm  många  blommor  eller  frakter 
ett  träd  under  nästkommande  år  skall  frambringa. 

Det  är  visserligen  icke  svårt  att  nppspåra  anledningarna 
tin  dessa  vidskepliga  åsigter  om  natnrvetenskapens  åligganden 
—  de  äro  tydligen  att  sökas  i  det  nära  samband,  hvari  meteo- 
rologin i  böljan  stod  med  astronomin,  på  en  tid  då  denna 
vetenskap  antingen  låg  bunden  i  astrologins  i^ättrar  eller  för 
att  kunna  soutenera  sin  existens  måste  inför  mecenater  och  folk 
uppträda  i  astrologins  skepnad.  Förvexlingen  af  astronomiska 
odi  meteorologiska  bestämningar  gjorde  att  säkerheten  i  de  förra 
Ofrerskylde  misstagen  i  de  sednare.  Och  sedan  den  falska  före- 
stUbnngen  en  gång  blifvit  inrotad,  understöddes  densamma  af 
allt  för  många  biomständigheter  för  att  kunna  åter  utrotas  och 
tillintetgöras,  då  astrologins  dimbilder  slutligen  skhigrades  af 
den  stigande  upplysningens  solstrålar.  Dels  ville  man  ej  öppet 
tiHstå  att  den  visdom  man  låtit  påskina  i  sjelfva  verket  var  in- 
billad, dels  torde  äfven  egennyttiga  beräkningar  grundade  på 
den  b^ärlighet,  hvarmed  den  enfaldigare  hopen  eftersträfvade 
dessa  förutsägelser,  icke  underlåtit  att  utöfva  sin  mäktiga  infly- 
telse, dels  torde  ock  förkunnarena  sjelfva  mången  gång  hyst 
verklig  tillit  till  sina  så  kallade  ^gamla  märken*",  ehuru  dessa 
Båkerligen  i  fordomtima  voro  lika  litet  osvikliga,  som  de  i  se- 
nare tider  befunnits  vara.  Att  åter  förtroendet  till,  om  just  ej 
qelfva  förutsägelserna  —  ty  i  afseende  å  dem  har  erfarenheten 
dock  redan   gjort  menskligheten   temmeligen   skeptisk  —  dock 


Digitized  by 


Google 


220 

till  mdjliglieteii  af  deeainma»  ftnnu  i  våra  dagar  koHiiat  försura, 
mÅBte  man  väl  tUlakrifVa  detta  meteorologins  fordna  sambaad 
med  aatronofflin.  Man  resonerar  nemligen  i  allmånhet  sålunda: 
då  det  genom  astronomiska  observationer  blifvit  en  rodjligfaeC 
att  utforska  lagame  för  de  afligsna  bimlakroppamas  rörelser 
med  den  noggrannhet,  att  dessa  till  sina  minsta  deta^er  krans 
förat  bestämmas»  och  deras  inbördes  ställningar  till  hvar- 
andra  för  hvilken  tidpunkt  som  helst  beräknas,  så  måste  det 
också  ligga  inom  den  menskliga  förmågans  område  alt  genom 
meteorologiska  iakttagelser  utreda  de  lagar,  som  ligga  till  grund 
för  de  oss  oändligt  närmare  liggande  rörelserna  i  jordens  at- 
mosfer,  och  sålunda  bestämma  de  deraf  förorsakade  förändrin- 
game  i  dess  beskaffenhet.  Men  man  besinnar  dervid  ieke  att 
förhållandena  i  dessa  begge  hänseenden  äro  så  olika,  att  man 
ej  från  det  ena  kan  draga  någon  slutsats,  som  eger  tillämplig- 
het på  det  andra.  De  kroppar,  hvilkas  rörelser  astronomen  verk- 
ligen kan  bestämma,  äro,  eller  hafva  åtminstone  hittiUs  varit, 
ganska  få,  nemligen  de  till  vårt  solsystem  hörande  planeter odi 
deras  drabanter  sao^t  några  kometer,  —  de  kunna  under  hela 
sitt  kretslopp  uppmärksamt  fö\jas ,  —  de  kunna  observeras  af  flere 
så  väl  samtidigt  som  under  långa  tidsrymder  —  deras  rörelser 
härrörande  af  en  enda  kraft,  gravitationskraften,  äro  ganska 
regelbundna  oeh  merendels  inskränkta  inom  snart  återkommande 
oföriaderliga  perioder.  Och  det  är  just  oeh  egentligen  endast 
dessa  perioder,  som  genom  de  mångfaldigt  upprepade  observa- 
tionema  kunnat  med  den  absolutaste  noggrannhet  bestämmas.  — 
Meteorologins  område  är  vissartigen  till  sitt  omfång  vida  in- 
skränktare, men  ännu  trängre  begränsadt  är  i  förhållande  der- 
till  området  för  den  enskilda  observatoms  forskningar,  emedan 
man  med  skäl  kan  säga  att  det  är  inskränkt  till  det  utrymme 
hans  instrumenter  intaga  och  fixeradt  till  en  enda  punkt  vid, 
jordytan.  Hvad  skaJUe  väl  astronomin  på  ett  par  århundraden 
knnnat  uträtta,  om  från  hvaije  observatorium  man  kunnat  be- 
trakta endast  en  enskild  punkt  af  himlahvalfvet?  Någon  »öfver- 
sigt  af  det  hela,  någon  kontinuitet  i  fenomenets  utveeUing  är 
för  meteorologen  icke  möjlig.  Han  kan  observera  tillvaron  af 
en  luftström,   en   rörelse  i  luften,   som  omgifver  hans  observa- 


Digitized  by 


Google 


821 

toriaoA,  men  han  Yei  ej  hvar  den  haft  sitt  arspning  ej  heller 
kaa  han  vidare  följa  den  i  sitt  lopp  eller  veta  hvartåt  den  vän- 
der sin  kosa,  ej  heller  kan  han  best&mma  dess  utstrftekning  till 
bredd  eller  höjd.  De  strömmar,  som  existera  litet  högre  npp  i 
hifieD  jnst  ofvan  hans  hofvnd,  äro  i  de  flesta  fall  för  honom 
alldeles  okända,  emedan  deras  tillvaro  endast  tillfillligtvis  kunna 
fdndmmas.  Han  vet  visserligen,  att  hnfvudorsaken  till  de  me- 
teorologiska förändringame  ftr  värmet ,  men  äger  ingen  xitvfig 
att  qvantitativt  bestämma  detsamma;  han  mäter  värmegraden 
(fiiledes  endast  relativt)  hos  den  luftportion,  som  närmast  om- 
gifrer  hans  termometer,  men  på  några  hundrade  (ja  tiotal)  fots 
afotånd  åt  sidan  kan  den  vara  annorlunda  och  på  detta  afstånd 
uppåt  år  den  det  bestämdt;  —  han  vet  af  fysikens  lagar,  att  värme 
oBppbörligt  konsumeras  i  luften  till  bildning  af  vattengas  och 
produceras  åter  genom  dennes  kondensering,  men  eger  intet  me- 
dd  att  bestämma  mängden  deraf  eller  orten  hvarest  det  sker; 
—  ban  kan  förmedelst  barometern  iakttaga  lufttryckningens  af- 
oeh  tilltagande  på  en  ort,  men  om  denna  förändring  förorsakas 
af  kftens  utvidgning  och  förtätning  eller  af  vattengasens  för- 
miBskning  och  tilltagande,  om  dessa  försiggå  i  atmosferens  lägre 
eOer  högre  regioner,  står  allt  utom  gränserna  för  hans  bestäm- 
Biiigsfönnåga.  Och  huru  skola  då  följderna  af  dessa  orsaker 
knäna  beräknas,  när  de  data,  som  skulle  läggas  till  grund  för 
beräkningen,  äro  och  till  följd  af  sin  egendomliga  beskaffenhet 
måBte  vara  så  obestämbara,  och  då  de  bestämningar,  som  kunna 
gdras,  äro  till  den  grad  behäftade  med  lokala  inflytelser,  att  till 
oeh  med  observationer  inom  samma  stad  icke  öfverensstämma 
med  hviu-aBdra,  emedan  det  icke  är  precis  samma  sak,  samma 
röfdser,  som  observeras?  Det  kan  derföre  ej  förefalla  besynner- 
figt,  att  verkligen  stora  naturforskare  äfven  i  våra  dagar  gifnts, 
bfilka  —  i  det  de  velat  mäta  de  meteorologiska  insigtema  med 
astronomisk  måttstock  —  på  fullaste  allvar  påstått,  att  meteoro- 
logiska observationer  icke  hafva  ledt  och  aldrig  kunna  leda  till 
■ågot  vetenskapligt  resultat,  emedan  de  ej  kunna  prestera  de 
qvintitativa  data,  som  skulle  erfordras  till  uträkning  af  den 
bögst  invecklade  mekanism ,  af  hvilkén  atmosferens  rörelser  och 
förändringar  bestämmas. 


Digitized  by 


Google 


222 

Men  —  kan  man  invända  —  meteorologin,  sÅsom  vetetH 
skåp  betraktad,  är  ännu  så  nng;  b  vad  man  ej  på  ett  årbim- 
drade  förmått  ernå,  är  icke  för  all  framtid  omöjligt  —  Jag 
medgifver  det  ganska  gerna.  För  meteorologin  kan  och  kom- 
mer ännn  belt  Bäkert  ganska  mycket  att  göras.  Man  kan  hnn- 
dra-  ja  tusenfialdjga  observatoriemas  eller  stationemas  antal, 
man  kan  förmedelst  elektriska  telegrafer  försätta  dem  i  ständig 
kommunikation  och  samspråk  med  hvarandra,  man  kan  förme- 
delst  uppförda  babelstom  eller  esomoftast  uppgående  luftballon- 
ger undersöka  de  ända  till  några  tusende  fot  ofvan  jordytan 
befindiliga  olika  luftlagrens  beskaffenhet  till  värmegrad,  täthet, 
vattenhalt,  elektricitet  o.  s.  v.  och  man  skall  derigenom  komma 
till  vida  djupare  och  fullständigare  kännedom  af  atmoeferens 
fysiska  beskaffenhet  än  vi  nu  cga.  Men  allt  detta  är  ej  nog  för 
en  beräkning  af  de  rörelser,  somderi  kunna  eller  skola  uppstå. 
Dertill  behöfvas  framför  allt  qvantitetsbestämningar,  t.  ex.  xvpj^ 
mätning  af  åen  i  rörelse  försatta  luftmassans  storlek,  af  den 
mängd  vatten  en  sådan  luftström  innehåller,  af  det  som  den- 
samma på  sin  förd  verkligen  upptager,  huru  mycket  den  i  form 
af  moln  eller  nederbörd  afsöndrar,  hvilka  hinder  den  under  vä- 
gen möter,  med  hvilka  till  storlek,  temperatur,  vattenhalt  och 
riktning  noga  bestämda  luftströmmar  den  kommer  i  beröring  och 
på  hvad  sätt,  med  mera  dylikt,  hvarom  man  på  förhand  måste 
ega  en  fullständig  kännedom  och  öfversigt  —  och  då  allt  detta 
af  en  stor  mängd  omständigheter,  hvilkas  krafter  och  verknin- 
gar oupphörligt  variera,  är  underkastadt  ständiga  förändringar, 
så  synes  det  mig  som  skulle  våra  förhoppningar  om  meteorolo- 
gins framtida  vetenskaplighet,  i  fall  den  skall  bestå  demä, 
böra  så  fort  som  möjligt  förpassas  tiU  de  utopiska  drömmames 
område. 

Ett  i  sig  visserligen  oskyldigt,  men  genom  det  så  godt 
som  vidskepliga  bruket  eller  missbruket  deraf  ganska  krafUgt 
verkande  hjelpmedel  till  underhållande  af  en  slik  öfvertro  på 
meteorologisk  spådomskonst,  har  utan  tvifvel  barometern,  detta 
för  de  atmosferiska  iakttagelserna  så  högst  vigtiga  instrument, 
i  långliga  tider  utgjort.  I  detta  tror  man  sig  ju  ega  ett  riktigt 
orakel,    väl  icke  såsom  almanachen  för  år  och  månadtal  —  ej 


Digitized  by 


Coogk 


223 

ens  (Or  veckor,  men  dock  för  någon  dag  eller  Åtminfttone  för 
några  timmar.  Och  hfinder  det  åfven  någon  gång  att  ett  stört- 
r^  inträffar,  då  instrumentet  visar  Beau  fixe,  eller  att  det 
flere  dagar  nnder  varm  och  torr  tid  envist  håller  sig  vid  Grande 
phäej  så  tröstar  man  sig  sjelf  dermed,  att  instrumentet  ar  då- 
ligt eller  på  något  sätt  råkat  i  olag  och  beskyller  dess  förfärdi- 
gare  för  fusk  och  dess  säfjare  för  bedrägeri.  Visst  är  man  också 
i  thy  fall  på  sätt  och  vis  berättigad  dertill.  Ty  visserligen  är 
det  instrumentmakarens  fel  att  han  ditsatt  de  bedrägliga  orden; 
men  äfven  han  har  sin  ursäkt  deri,  att  det  så  brukas  på  alla 
barumetrar,  alldeles  på  samma  sätt  som  det  sker  i  almanachen 
derfore  att  det  är  från  urminnestider  så  brukligt  —  och  sälja- 
ren åter  är  öfvertygad  om,  att  utan  dessa  ord  skulle  instrumen- 
tet, huru  godt  och  säkert  det  än  vore,  i  99  fall  af  hundrade 
fi^rblifdt  oköpt.  Väl  hafva  de,  som  egt  insigt  i  barometerns 
verkliga  ändamål  och  beskaffenhet,  i  tvåhundrade  år  lärt  och 
Bagt,  att  den  icke  är  någon  väderleksspåman,  att  den  ej  kan  ut- 
visa något  tillkommande,  utan  endast  det  närvarande  tillståndet 
i  liften,  men  den  allmänna  opinionen  har  nu  engång  för  alUu 
bestämt,  att  den  skall  vara  det.  Hvad  hjeilper  det  då,  att  fysi- 
kern säger:  barometern  är  ett  instrument  att  bestämma  luftens 
tryckning  för  det  närvarande  ögonblicket  och  ingenting  vidare? 
den  bildade  allmänheten,  —  ty  den  alldeles  obildade  består  sig 
vanligen  icke  ännu  en  sådan  lyxartikel  —  svarar:  vi  känna  in- 
^  gälting  af  luftens  tryckning,  men  när  barometern  visar  på  vac- 
kert väder  blir  det  så,  och  när  den  visar  på  regn,  så  blir  det 
regn,  om  ej  genast,  så  åtminstone  efter  någon  tid.  Nu  kan  det 
Tisserligeh  ej  bestridas  och  har  ej  heller  någonsin  blifvit  det, 
att  förhållandet  ofta  är  sådant,  men  då  något  verkligt  eller 
nödvändigt  kausalsammanhang  icke  eger  rum  emellan  det,  som 
förorsakar  det  ena  och  det  andra,  så  kan  man  ju  ej  kalladetta 
blmda  förlitande  derpå  annat  än  fördom  och  vidskepelse.  Men 
det  torde  med  skäl, fordras,  att' jag  helst  med  några  ord  söker 
att  närmare  förklara  detta  förhållande. 

De  egentligen  märkbara  förändringarne  i  barometerståndet 
eUer  den  i  barometerröret  inneslutna  qvicksilfverpelarens  längd, 
uppstå  genom  variationer  i  luftens  tryckning,  hvilken  förändras 


Digitized  by 


Google 


224 

hnfvBdBakligen  af  tvenne  orsaker.  Den  ena  är  luftens  utvidg- 
ning genom  uppvärmning  och  sammandragning  (eller  förtätning) 
genom  afkylning,  den  andra  upptagande  af  vattengas  och  den- 
nas kondensering  samt  afskiljande  såsom  moln  och  nederbörd. 
Tanke  vi  oss  luften  såsom  ett  jemntjockt,  jordklotet  omgifvande 
skal,  hvars  täthet  öfverallt  vid  jord-  (eller  rättare  hafe-)  ytan 
vore  lika  och  likformigt  aftagande  utåt,  så  skulle  den  befinna 
sig  i  ftillkomlig  hvila  eller  jemnvigt.  Men  uppvärmes  jordytan 
på  något  ställe  genom  solens  inverkan,  så  meddelar  denna  sm 
värme  åt  den  dermed  i  beröring  stående  luften,  hvilken  deraf 
på  detta  ställe  utvidgas,  bufvndsakligen  uppåt,  hvarigenom luft- 
pelaren  der  blifver  högre,  än  det  öf\rer  de  kallare  omgiftiingame 
befintliga  luftlagret,  samt  måste  derföre  ofvantill  utbreda  sig 
öfver  dessa.  Luftmängden  förminskas  således,  nemligen  till  vig- 
ten,  ej  till  volymen,  på  det  förenämnda  stället  och  tilltager  på 
de  sednare,  på  det  förra  förminskas  derföre  dess  tryckning  odi 
barometern  faller, .  under  det  lufttryckningen  på  sidorna  derom 
tilltager  eller  barometern  stiger.  En  partiel  afkylning  måste 
åstadkomma  en  fullkomligt  motsatt  verkan,  nemligen  samman- 
dragning af  luftpelaren  och  den  derigenom  ofvantill  uppkbmna 
fördjupningens  fyllande  med  luft  hån  omgifvande  delar  samt  så- 
lunda tryckningens  förökande  eller  barometerns  stigande  under 
den  förra  och  fallande  under  den  sednare.  Den  första  lärosat- 
sen blir  således  den:  vid  luftens  uppvärmning  på  eller  ofvanom 
en  ort  faller  barometern  derstädes,  vid  afkylning  stiger  den- 
samma; men  utan  ten^eraturföråndring  kan  den  fatta,  då  den 
på  ett  annat  närmare  eller  fjermare  ställe  stiger,  eller  stiga,  dl 
den  på  ett  annat  ställe  faller. 

Men  nu  finnes  alltid  i  luften  ett  ämne,  som  dock  ej  räk- 
nas till  dess  integrerande  beståndsdelar,  nemligen  vatten ,  i  osyn- 
liga måtto  eller  såsom  gas,  h vilket  ehuru  det  sålänge  det  bibe- 
håller sin  form  af  gas,  följer  samma  nyss  anförda  regel,  likviU 
genom  den  lätthet,  hvarmed  dfenna  form  eller  beskaffenhet  för- 
ändras, ganska  ofta  åstadkommer  en  fullkomligen  motsatt  ver- 
kan på  lufttryckningen  eller  barometern.  Då  uppvärmd  luft  är 
eller  kommer  i  beröring  med  vatten,  upptager  densamma  der- 
ifrån  mera  vattengas,  eller  en  uppvärmning  af  jorden  producerar 


Digitized  by 


Google 


225 

mem  yattengas,   en  afkylning  af  luften  plägar  deremot,  då  den 
deri  befintliga  vattengasens  mängd  är  tillräckligt  stor,  kondensera 
eller  afskilja   densamma  derutor.     Men  ju  mer  vattengas  luften 
apptagit,    desto    större    är    den    tryckning   deraf  utöfvas.     Den 
högre  temperaturen  eller  uppvärmningen,  som  genom  sin  verkan 
på  den   egentliga  luften  kommit  barometern  att  falla,  höjer  den 
således  genom  sin  verkan  på  vattnet,  afkylningen  tvertom,  och 
slutresultatet,   höjning  eller  sänkning,   beror  derföre  af  hvilken- 
dera  bland   dessa  begge  motsatta,  ehuru  af  samma  oi*sak  upp- 
komna faktorer  skall  vinna  öfverhanden.     Något  annat  kan  ba- 
rometern icke  tillkännagifva ,  men  den  urskiljer  ej  heller  om  den 
uppvärmning  eller  afkylning,  som  förorsakar  dess  rörelser,  för- 
aggår  nere  vid  jordytan  eller  högt  upp  i  luften,  i  h vilket  sed- 
oare   fall    våra    termometrar    deraf   ega    ingen   känning.     Huru 
knnne  vi  således  genom  barometerns  stigande  eller  fallande  veta 
något  om  den  blifvande  väderleken?  Si^nningsonligt  ganska  litet: 
men  om    vi  känne  det  inre  sammanhanget  emellan  dessa  saker, 
så  kunna  vi  dock,  men  ock  endast  med  detta  förbehåll,    af  det 
närvarande  tillståndet,  så  vidt  detta  år  oss  bekant,  draga  några 
slntsatser   angående  den    närmaste  framtiden.     Hvarje  störing  i 
luftens  jemna   tryckning   vid  jordytan   eller  på  lika  höjd  öfver 
densamma  måste  den  åstadkomma  en  rörelse,   sålunda  att  ifrån 
det  ställe,    der   tryckningen    är   större,  en  luftström  tager  sin 
riktning  dit,  hvarest  den  är  mindre,  på  det  den  rubbade  jemn- 
vigt^i    måtte    återställas.     Vid   lufttryckets   förminskning  kunne 
vi   derfore    göra   oss   räkning  på  blåst  eller  luftströmmar,   som 
blif?a    desto    häftigare,   ju    djupare   och  plötsligare  barometern 
&llit.     Dock    är   härvid   att  märka  att  dessa  luftströmmar  icke 
alltid  beröra  jordytan,  utan  äfven  kunna  existera  endast  i  luf- 
tens  högre    regioner.     Äfven    e^ter  ett  mycket  högt  barometer- 
stånd måste  en  dylik  ntjemning  af  lufttryckningen  fx^rsiggå,  men 
denne   kan    på  detta  ställe  vanligtvis  ej  blifva  så  häftig,  h var- 
före   stormar  efter  högt  lufttryck  mera  sällan  inträffa.     Emedan 
likväl  luftströmmen  måste  stryka  fram  emellan  begge  dessa  stäl- 
len,   der   barometern   stått  högt    och  der  den  stått  lågt,  så  år 
klart  att  blåst  äfven  efter  medehnåttigt  barometerstånd  kan  ega 
mm.    Häraf   synes   oek  tydligt  af  huru  stor  vigt  den  i  senaste 

15 


Digitized  by 


Google 


226 

tider  etablerade  meteorologiska  telegrafkorrespondensen  emelUui 
BftrBkilda  observationsorter  är  isynnerbet  för  bedömande  af  vin- 
dens blifvande  riktning  och  styrka.  —  I  afseende  å  nederbdiden 
ftr  det  åter  gifvet,  att  då  varm  luft  är  lättare  och  uppåt  sti- 
gande,  de  sydliga  eller  från  sydligare  orter  till  oss  kommande 
luftströmmame  måste  i  allmänhet  förorsaka  lågt  barometerstånd, 
och  då  de  äfven  just  för  sin  högre  temperaturs  skull  äro  mera 
mättade  med  vattengas»  hvilken  vid  afkylningen  i  de  kallare 
nordliga  trakterna  kondenseras,  så  medföra  de  först  molnbild- 
ning, hvaraf  barometern  ytterligare  sänkes,  och  slutligen  neder- 
börd, hvilken  sålunda  kan  anses  förebådas  af  det  låga  barome- 
terståndet. Tvertom  är  den  från  nordligare  trakter  kommande 
luftströmmen  kallare  och  tätare,  samt  höjer  derföre  barometern, 
men  då  afdunstningen  eller  vattengasbildningen  der  är  mindre, 
och  luften  tvertom  derstädes  afsatt  största  delen  af  sitt  vatten, 
så  är  den  torrare  och  .förorsakar  derföre  vanligtvis  icke  r^n, 
utan  klar  luft.  Likväl  om  luften  på  en  ort  under  varmare  tid 
småningom  upptagit  vattengas,  så  att  den  dermed  blifvit  nära 
mättad,  hvaraf  barometern  småningom  stigit,  och  derpå  en  nord- 
lig kall  luft,  som  ännu  mera  höjer  barometern,  af  kyler  den- 
samma, så  kan  äfven  denna  nordliga  vind  under  högt  eller  sti- 
gande barometerstånd  förorsaka  nederbörd.  Likaså  kan  en  varm 
sydlig  vind  med  lågt  baromcterstånd  länge  fortfara  på  en  ort, 
utan  att  nederbörd  följer  der,  emedan  den  upptagna  vattengasen 
föres  längre  bort  åt  norr  för  att  der  afsättas.  Barometerns  sti- 
gande och  fallande  är  derföre  ingalunda  tillräckligt  att  ensamt 
afgöra  hurudan  väderleken  skall  blifva,  emedan  denne  icke  be- 
stämmes af  lufttryckningen  blott,  utan  äfven  af  luftens  tempe- 
ratur och  vattenhalt  samt  vinden,  och  barometern  förtjenar  så- 
som väderleksspåman  ej  alls  större  förtroende  än  vindflaggan» 
ty  likaså  säkert  som  att  nederbörd  utvisas  af  låg  och  klart  vä- 
der af  ^hög  barometer,  tillkännagifves  äfven  den  förra  af  sydlig» 
det  sednare  af  nordlig  vind,  med  den  jnskränkning  blott  att 
vindflaggan  visar  endast  de  vid  jordytan  befintliga  luftström- 
mame. Vid  det,  som  här  är  nämndt  om  luftströmmame,  bör 
märkas,  att  deras  ursprungliga  riktning  förändras  genom  jordens 
rullning  kring  sin  axel ,  så  att  de  ifrån  nordligare  delar  utgångna 


Digitized  by 


Google 


227 

kunna  komma  till  oss  i  nordostlig  riktning  och  de  ifVån  eqna- 
torialtraktema  kommande  nppträda  hos  oss  såsom  sydrestliga 
eller  vestiiga. 

Men  frågas  nu  hvartill  tjenar  då  baroiQetem?  och  i  all- 
niihet  de  meteorologiska  instromentema  och  observationerna, 
di  de  gifVa  oss  hvarken  någon  säker  knnskap  om  det  narra* 
nnde  tillståndet  i  atmosferen  eller  någon  slags  upplysning  om 
det  kommande?  Hvad  gagnar  det  att  veta  hnru  högt  eller  lågt 
barometerståndet,  tempei-atnren  o.  s.  v.  var  för  flere  år  tillbaka? 
Hirpå  kan  ej  annat  svaras  ftn,  att  hvad  vi  veta  om  atmosferen 
odi  de  förändringar,  som  i  densamma  oupphörligen  försiggå, 
ttmt  de  lagar  naturen  dervid  följer,  det  hafve  vi  genom  dessa 
ipptecknade  observationer  och  jemförelser  dem  emellan  inhemtat, 
ocfa  Bågon  annan  väg  dertill  ega  vi  icke.  Att  vi  vete  så  litet 
bdr  ju  e^a  oss  till  att  effcersträfva  en  större  och  fullständigare 
bmskap  och  icke  bringa  oss  till  den  dolskhet  och  liknöjdhet 
att  vi  afstå  ifrån  allt  vetande.  De  meteorologiska  instrumen- 
tema  kunna  visserligen  angifva  endast  det  närvarande  tillståndet 
mea  med  utvidgad  och  fullständigare  kännedom  af  detta,  skole 
^  äfven  kunna  draga  säkrare  och  bestämdare  slutsatser  i  af- 
seende  å  det  blifvande,  hvilket  alltid  eger  sin  rot  och  vilkoren 
(6t  dess  gestaltning  i  det  närvarande. 

Dock  torde  någon  ännu  uppkasta  den  frågan:  hvad  utgör 
då  det  vetenskapliga  i  meteorologin?  Svaret  härpå  måste  blifvr. 
htftare  än  jag  för  den  goda  sakens  skull  önskade,  men  jag  bör 
ej  helt  och  hållet  uttrötta  mina  vördade  åhörares  tålamod,  som 
redan  torde  blifvit  satt  på  ett  temligen  strängt  prof.  Det  ve- 
tenskapliga i  meteorologin  är  utredandet  af  det  konstanta  eller 
bestämdt  periodiska  i  atmosferens  vexlande  skiften,  så  väl  för 
densamma  i  sin  helhet,  som  för  särskilda  delar  deraf  och  för 
särskilda  lokaler.  Ty  oaktadt  de  ständiga  och  såsom  det  synes 
h^t  oregelbundna  förändringame,  måste  dock  äfven  ur  dessa 
kmma  afskijyas  något  regelmässigt,  periodiskt  återkommande. 
Vi  behöfve,  för  att  redan  på  förhand  kunna  göra  denna  slut- 
BatSy  endast  gå  till  det  hufvudsakliga  ursprunget  till  alla  dessa 
hvarandra  korsande  och  störande  fenomener,  jordytans  uppvärm- 
nmg   af  solen.     Så   många  och  så  olikartade  de  störingar  deri. 


Digitized  by 


Google 


228 

som  förorBakas  af  denna  ytas  fördelning  i  land  och  vatten,  och 
i  Inften  försiggående  processer,  än  ftro,  så  beror  den  dock  all- 
tid öfvervflgande  af  jordytans  särskilda  partiers  ställning  till  so- 
len ,  således  af  årets  och  dygnets  tider.  Och  dessa  omvexla  med 
hvarandra  på  hvarje  ort  i  den  regelbundnaste  periodicitet,  samt 
måste  äfven  derföre  medföra  vissa,  om  ock  först  nnder  en  lång- 
varigare och  noggrannare  observationsserie  märkbara  periodiska 
verkningar.  Äfven  äro  de  störingar,  som  i  dessa  åstadkommas 
af  lokala  inflytelser  för  hvarje  ort,  ganska  konstanta  och  fOlj- 
akteligen  måste  derigenom  en  bestämd  modifikation  i  fenomener- 
nas  allmänna  fortgång  uppstå,  hvilken  vi  uttrycka  medelst  be- 
nämningen klimat.  Att  med  noggrannhet  utforska  och  bestämma 
det  regelbundna  i  det  allmänna ,  det  egendomligt  utmärkande  i 
det  särskilda,  utgör  hela  naturvetenskapens  och  således  äfven 
meteorologins  vetenskapliga  mål. 


Digitized  by 


Google 


229 


Reseminnen  frin  Krim  och  S:t  G^eorgs  kloster. 
Af  WiLH.  Lagus. 

(Foredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1868.) 

MM.  HH.  Jag  tillåter  mig  inbjuda  eder  till  ett  kort  be- 
sök på  Svarta  hafVets  fordom  så  ogåstvänllga  strand;  jag  vågar 
anhålla  om  en  Btonds  nppmårksamhet  f^r  framBtållningen  af  några 
irkeologiska  reseminnen  från  den  Taoriska  eller  Krimska  half- 
dus  blodbestftnkta  kuster. 

Våra  betraktelser  skola  visserligen  n>ra  oss  långt  bort  från 
det  nftrvarande,  in  i  förgångna  seklers  natt,  tillochmed  ut- 
dfVer  den  klasskka  forntidens  yttersta  gränser,  der  i  så  många 
fidl  sjelfva  vetenskapen  kftnner  sig  rådvill  och  tviflande.  Men 
om  det  ftr  obestridligt,  att  den  moderna  civilisationens  ena  stödje- 
pelare  (ty  den  andra  rotar  i  kristendomen)  uppbäres  af  den 
Grekiska  och  Romerska  kulturens  blomsterklädda  mark,  om  det 
Tidare  låter  sig  ådagalägga,  att  dock  äfven  det  så  lyckliga  Hellas- 
folket bekräftar  den  sanningen  att  ^barbariskt  var  engång  allt 
fosterländskt^,  bekräftar  de  trenne  orden:  ^^  Oriente  lux^  (= 
ifrån  öster  ljuset  I),  så  har  jag  med  dessa  erinringar  antydt 
tä  synpunkt,  hvarur  det  ämne  jag  går  att  behandla,  oaktadt 
dess  speciella  natur,  kunde  tillerkännas  ett  allmännare  humani- 
stiskt intresse,  förutom  det  rent  arkeologiska,  hvilket  detsamma 
synes  mig  i  så  hdg  grad  ega.  Och  lyckas  det  mig  att,  inttT 
Eder  upplysta  församling,  på  ett  enkelt  och  åskådligt  sätt  föra 
beviset  för  detta  enda  yrkande,  jag  inledningsvis  vågar,  då  har 
jag  ju  ej  i  fåvitsko  förspillt  de  minuter  af  vårt  vetenskapliga 
samfunds  högtidsdag,  hvilka  mitt  föredrag  gör  anspråk  på. 

Vi  skola  således  i  tankarna  förflytta  oss  till  en  trakt,  den 
n  alla  redan  känna  och  dit  våra  blickar  fÖr  några  år  tillbaka 
så  spaniwde,  så  frågande  flögo,  till  en  trakt  der  det  sista  de- 
eeoniets  följdrikaste  verldsdrama  utkämpades.  Detta  område  är 
Taoriens  sydvestligaste  utsprång,  den  triangelformiga  bergsplatå, 
b  vilken  från  sin  bas,  en  linie  af  10 — 12  vers  t,  dragen  emellan 


Digitized  by 


Google 


230 

Inkermanska  dalens  och  Balaklava  vikens  innersta  hörn,  sta- 
ter fram,  bland  hafvets  oroligaste  bö^or,  till  sin  spets,  kap  Fa- 
narys  ödsliga,  af  en  ensam  fyrbåk  betecknade  klippudde,  der 
vattenmassan  delar  sig  i  tvenne  divergerande  strömmar,  —  den 
ena  hvälfvande  inåt  Sevastopols  redd,  den  andra  längs  halföns 
på  de  flesta  ställen  tvärbranta  och  mot  öster  alltmera  stigande 
högstrand. 

'  Denna  kala  högstrand  löper  till  en  början  i  sydostlig  rigt- 
ning,  så  rakt  som  hade  hafvet  arbetat  efter  lineal.  Men  helt 
plötsligt  kastar  den  sig  med  en  häftig  böjning  åt  motsatt  håll, 
åt  SV,  utan  att  dock  förmå  hejda  vågen,  ty  denna  tränger  bb 
tvärsigenom  sjelfva  hällen  och  bildar  ett  hvalf,  så  högt  att  min- 
dre farkoster  kunna  gå  dernnder.  Efter  denna  attack  har  ström- 
men såtillvida  uttömt  sin  kraft,  att  den  icke  mer  mäktar  genom- 
bryta äfven  följande,  tätt  efter  den  förenämnda  framspringande 
väldiga  bergsklack,  men  här  är  dess  vrede  som  störst,  här 
brusar  och  skummar  hafvet  vid  minsta  vindfläkt  med  ett  olycks- 
bådande dån,  och  hvarje  seglare  vet  (såsom  ock  Albions  flotta 
den  Id  och  14  November  1854  det  pröfva  fick),  att  han  har 
att  göra  med  —  kap  Fiolénte. 

På  denna  plats  skola  vi  stanna  en  stund,  men  vi  måste 
väya  en  sådan,  icke  ens  här  alldeles  okänd,  stilla- aftonstund, 
då  hafvet  redan  gått  till  hvila  och  månen  sänder  sitt  magiskt 
yus  öfver  ^ö  och  land.  Kastande  blicken  åt  öster,  se  vi  en 
långsamt  rundad  hafsbugt,  värnad  mot  nord-  och  andra  lands- 
vindar af  en  flera  hundrade  fot  hög  klippstrand,  denna  sednare 
på  sina  ställen  glatt  och  lodrätt,  på  andra  dystert  brusten ,  med 
skarpa  kanter  och  gapande  klyftor.  Man  frågar  sig,  om  här  ett 
jordskalf  härjat  i  fordomtimma,  eller  om  ej  futhellre  en  ur- 
tidens orkan  ruggat  upp  bergets  massa,  som  varit  flytande  då, 
men  hastigt  stelnat. 

Särskilt  tilldraga  sig  vår  uppmärksamhet  några  ofantliga, 
likt  kolonner  uppåt  resta  klippblock,  deder  fattat  po^  ne- 
danom stranden,  hvarifrån  de  tyckas  hafva  lösryckt  sig.  Når 
det  stormar  från  söder,  tjuter  här  förfärligt,  bränningarna  gå 
skyhögt,  det  är  som  sprunge  klipporna  mot  hvarandra  under 
nödrop.     Men  skådade  en  lugn  månskensq väll,  göra  deras  faa- 


Digitized  by 


Google 


tastiaka  skepnader,  med  sina  i  vattnet  faUande  sknggor,  ett 
miktigt  intryck  på  sinnet.  Man  tror  sig  se  spöken,  gestalter 
af  beslöjade  qyinnor,  hrilka  stigit -ned  och  spegla  sig  i  vågens 
jemnade  yta.  Två  äro  vida  större,  än  de  andra  och  bära  sina 
hidvuden  nästan  lika  högt  med  fastalandets  bergsslätt.  Man 
iuKT,  hnm  betecknande  de  gamle  kallade  den  udde  —  kap  Fio- 
lente — i  hvars  grannskap  dessa  monster  anträfEas:  Parthenion: 
d.  ä.  Jnngfrnndden.  Till  denna  benämning  uppgifves  dock  van- 
ligen en  annan  orsak,  antydd  nedanföre,  h varmed  dock  den  af 
mig  fönnodade  kunde  hafva  samvei*kat. 

På  andra  sidan  om  de  tvenne  jättejungfruklippoma,  längre 
inåt  bngten,  upptäcka  vi  det  första  qvarblefha  spår  af  odlande 
menniskohand,  som  möter  oss  sedan  vi  lemnat  fyrbåken  på  kap 
Fanary.  Jag  sade  qvarblefha  spår,  emedan  tillochmed  de  rui- 
ner af  det  äldre  Cherson,  hvilka  ännu  Pallas  och  Clarke  i  slu- 
tet af  förra  seklet  funno  emellan  kap  Fanary  och  kap  Fiolente 
till  sista  qvaderstenen  försvunnit.  Först  här  lemuar  kusten  en 
Bera  inbjudande  vy.  £n  grönskande  oas  har  längs  strandens 
olåndiga  sluttning,  genom  idogt  och  ihärdigt  arbete,  blomstrat 
upp,  liksom  omedelbart  ur  hafvets  öken.  Bland  smidiga  popp- 
lar,  dunkel,  cypresslik  juniperus  lyoia,  ackasier,  fikonträd  och 
viaplanteringar  firamskymtar  en  vänlig  boning  —  det  är  S:t 
(jleorgs  kloster.  I  sin  oskyldiga  frid  anar  det  ej,  att  betrakta- 
rans  öga  ovilkorligt  fruktar  se  det  störta  ned  från  sin  höjd,  ty 
så  djerft  har  det,  ett  annat  fågelbo,  hängt  sig  fast  vid  de  öf- 
fet  brå^jnpet  sväfvande  klipporna.  Låtom  oss  gå  närmare  denna 
asyl  för  den  verldströtta  frombeten,  för  den  förföljda  dygden 
och,  som  man  säger,  äfven  för  den  undangömda  lasten. 

En  smal  gångstig,  och  likväl  den  enda  hela  kusten  er- 
b|ader  till  kommunikation  mod  det  inre  landet,  leder  dit  upp. 
Men  äfven  denna  stig  är,  ehui*u  dragen  i  långa  utvikningar  tur- 
vis åt  höger  och  venster,  så  stupande,  att  man  blott  med  möda 
oeh  ieke  gema  utan  något  särskilt  intresse  vandrar  densamma. 
TUl  sil  lycka  finnas  på  vägen  några  hviloplatser.  Den  första 
ir  en  liten,  med  kål,  kurbits  och  dylika  grönsaker  besådd  af- 
asls  kring  en  ännu  mindre  koja.  Här  bor  (ty  jag  tänker  mig 
10   år  tillbaka  i  tiden),    här  bor  en  eremit,  en  lång,  tärd  vål- 


Digitized  by 


Google 


232 

nad,  livars  anseende  är  stort  bland  de  öfriga  munkame,  ty  han 
öfvergår  dem  alla  i  fastande  och  —  i  tystlåtenhet.  Ett  hem- 
lighetsfullt täckelse  döljer  hans  förgångna  lif;  det  sades  att  han 
gjort  sig  skyldig  till  något  svårt  brott  oeh  flyktat  hit  till  denna 
enslighet  —  ifrån  Finland!  Hvad  han  egentligen  hette,  visste 
ingen,  men  alla  visste,  att  det  namn  han  bår.  var  lånadt,  han 
kallade  sig  Bndon. 

Från  Budens  koja,  som  oaktadt  sitt  förfallna  skick  icke 
har  något  anmärkningsvärdt  för  fomforskaren ,  stiga  vi  längre 
upp  och  komma  så,  förbi  den  paviljon,  som  någon  amiral  från 
Sevastopol  har  låtit  och  fått  låta  uppbygga,  midt  i  denna  fri- 
stad, till  besökelseort  för  musikens  och  dansens  nöjen,  till  en  i 
berget  inhuggen  fontän  med  friskt  och  vederqvickande  vatten. 
Omedelbart  derefter  upphinnas  den  täcka  kyrkan  och  kloster- 
byggnaderna,  der  man  gästvilligt  inbjuder  oss  i  ref ektönum , 
om  vi,  efter  en  besvärlig  marsch,  önska  stärka  oss  med  kål, 
gurkor  och  olja.  Vill  någon  derpå  bemöda  sig  än  högre  upp, 
cirka  50  fot,  så  .når  han,  efter  en  kort  vandring  på  den  ojemna 
bergsplatån,  det  fält,  der  under  sednaste  Orientaliska  krig, 
Canrobert  hade  uppslagit  sitt  högqvarter,  för  hvilket  klostr^, 
så  långt  utrymmet  tillät,  tjenade  till  hospital. 

S:t  Georgs  kloster,  hvilket  skall  blifva  utgångs-  och  åter- 
gångspunkten för  våra  undersökningar,  intager  samma  plats, 
hvarest  i  forntiden  den  s.  k.  Tauriska  Artemis*  eller  Dianas  tem- 
pel stod.  Då  denna  min  mening  icke  fullt  Öfverensstämmer  med 
Pallas',.  Dubois*  o.  a.  utmärkte  forskares,  borde  jag  af  aktning 
för  dem,  söka  att  grundligt  motivera  densamma.  Sådant  spa- 
ras dock  till  ett  annat,  för  andragande  och  granskning  af  en 
massa  filologiska,  mytologiska,  antiqvariska  och  historiska  de- 
taljer mera  egnadt  tillfälle,  särdeles  som  det  för  hvad  jag  om 
sagde  tempel  nu  hufvudsakligast  önskade  framhålla,  är  af  under- 
ordnad vigt,  huruvida  det  blifvit  ombygt  till  detta  redan  i  me- 
deltiden omtalade  kloster,  eller,  såsom  Pallas  anser  sannolikare, 
befunnit  sig  ofvanom  den  närbelägna,  förut  nämnda^  genombor- 
rade bergshällen.  Må  dock  antydas  att  jag,  bland  annat  stöder 
min  åsigt,  jag  vågar  ej  säga  på  en  noggrannare  autopsi  ocli 
lokalkännedom   än    Pallas,   men   på  ett  noggrannare  studium  af 


Digitized  by 


Google 


233 

en   käUa,    hyilken  han  och  andre  tyckas  hafva  ringaktat,  kan- 
ske blott  emedan  det  råkar  vara  —  en  poet. 

Euripides'  bekanta  tragedi  ^Ifigenia  i  Tanrien^  innehåller, 
om  man  soi^lligare  ser  efter,  så  många  vinkar  och  hänvisnin- 
gar på  skådeplatsen  för  den  besjungna  händelsen,  att  man  blott 
faOkomligt  godtyckligt  kan  antaga,  att  skalden  diktat  fullkom- 
ligt godtyckligt.  Det  vore  i  sådant  fall  en  besynnerlig  träff,  att 
kan  fingerat  en  sådan  naturomgifning  och  just  sådana  enskildhe- 
ter, bvilka  ännu  i  denna  dag  återfinnas  i  den  geografiska  och  topo- 
grafiska verkligheten  kring  S:t  Georgs  kloster.  Vägen  dit  från 
Grekland,  sjunger  han,  är  lång;  den  kan  verkställas  till  lands, 
men  sker  hellre  till  sjös,  då  kosan  tages  i  Pontos  Axeinos  nära 
lisfekusten  förbi  ön  Leuee  (nuv.  Fidonisi)  och  Achilles*  vädjo- 
bån  (så  kallades  den  söder  om  Tendra  utspringande  svärdibr- 
made  sandbanken)  till  Tauriens  höga  bergsstrand.  Här  landa 
de  två  väuneme.  Orestes  och  Pylades,  då  de  på  oraklets 
bod  komma  för  att  bortröfva  Artemis  bildstod.  En  gångstig 
i&tlfiog)  leder  upp  till  templet.  De  speja  omkring  sig  bäf- 
vande,  ty  öfverallt  framstå  spår  af  den  vilda,  mot  alla  frenn 
lingar  skoningslösa  gudinnans  offertjenst;  —  dessa  spår  kan  ock 
vår  fantasi  tro  sig  upptäcka  i  de  blodströmmar,  som  tyckas 
hsfva  besudlande  flutit  öfver  berget  och  f^lagt  den  strimmiga 
jurakalken.  De  besluta  gömma  sig  undan  till  nattens  inbrott; 
då  smyga  de  in  i  en  håla  vid  hafvet^  —  en  urholkning  i  klip- 
pan, sådana  denna  nejd  rikligen  erbjuder.  Jag  har  sjelf  i  båt 
imi  ett  godt  stycke  under  de  icke  aflägsna  Balaklava  bergen. 

Af  öfriga  naturföremål,  som  tragedin  känner,  vill  jag  ännu 
blott  nämna  de  ^Sammanslående  klipporna^  (2}vfixki]yådsg 
xétQiUy  NB.  icke:  vi]6ov).  Man  har  i  deras  omnänmande  nära 
templet  velat  b6  ett  bevis  att  Euripides  icke  tagit  så  noga  med 
lokalen,  der  hans  drama  spelar;  ty  det  är  fullt  konstateradt, 
att  de  gamles  Symplegader  äro  tvenne  ännu  för  vår  tids  navi- 
gation ytterst  farliga  klippöar  vid  Svarta  hafvets  utgång  i  Bos- 
poren. Men  att  skalden  skulle  hafva  begått  ett  så  väldigt 
misstag,  hvarvid  hvarje  Atheniensisk  skeppare  kunnat  knäppa 
honom  på  fingrarna,  att  han  utan  goda  skäl  tillåtit  sig  en  slik 
geografisk  omflyttning,  är  omöjligt  på  en  tid,  då  hans  vän  He-r 


Digitized  by 


Google 


rodots  reeebeBkrifbing  df^er  Svartahafellnderna ,  och  sårskilt  Of- 
ver  detta  gebit  och  dess  tempel,  låstes  med  allmännaste  för- 
tjusning, samt  dessutom  trafiken  hitåt,  till  Greklands  sädesma- 
gasin och  fiskbod,  den  Krimska  halfön,  yar  lifligare  än  sjelft  i 
våra  dagar.  Besinnar  man  allt  detta,- så  blir  det  mer  än  san- 
nolikt, att  poeten  gifvit  det  expressiva,  målande  namnet,  vare 
sig,  såsom  K.  Neumann  icke  längesedan  i  en  särdeles  lycklig 
ingifvelses  stund  förmodat,  åt  Balaklava  hamnen,  hvilken  de 
gamle  vanligen  kallade  Symbolon,  i  anledning  af  dess  trånga 
mynning,  hvars  båda  stränder  tyckas  liksom  kasta  sig  om  bvar- 
andra,  eller,  enligt  hvad  jag  tror,  åt  de  redan  ofvanföre  be- 
skrifna  klipporna  vid  Jungfrnudden.  Att  dessa  af  Euripides  äf- 
ven  kallas  Kvåvsaif  hvilket  var  en  synonym  jemväl  till  de  verk- 
liga Symplegadema,  detta  förklarar  jag  af  bergartens  från  dunkel- 
rMt  till  violett  skiftande  ftrg. 

Dock  må  för  denna  gång  vara  nog  om  lokalen.  £n  an- 
nan för  ögonblicket  svarlystnare  fråga  är:  Hvem  var  denna 
hemska  gudinna  som  dyrkades  på  Tauriens  med  en  sådan  kult 
såväl  öfverensstämmande  hemska  strand?  Hvem  var  denna  Ar- 
temis,  på  hvars  altare  landets  innevånare  slagtade  alla  skepps- 
brutne sjöfarande,  alla  Greker  och  alla  fremlingar  öfverhufvud, 
hvilka  här  vågade  stiga  i  land,  och  hvars  prestinna Tröjas  kuf- 
vares,  kung  Agamemnons  dotter,  Orestes'  syster  Tfigenia  mot 
sin  egen  vilja  var? 

Så  mycket  inser  hvar  och  en  af  det  myten  om  henne  för- 
täljer, att  hon  icke  är  den  Artemis,  hvars  bildstod  vi  känna 
under  den,  sedan  dess  flyttning  till  Louvren,  icke  mer  passande 
beteckningen:  Versailler-Diana ,  denna  herrliga  marmorstaty, 
bvaraf  äfv^en  vårt  Universitet  eger  ett,  i  Bibliotekets  södi-a  sal 
nppställdt,  gipsaftryck.  Såsom  inkarnationer  af  den  kalla,  ky- 
Bka,  på  himlahvalfvet  irrande  månen,  såsom  obefläckade  jung- 
frur tänktes' de  väl  båda,  och  båda  såsom  jägarinnor  i  Taygetos 
dier  Tauriens  berg  och  dalar;  åt  båda  var  l\jorten  helgad.  Men 
betraktom  denna  Versailler-Diana,  der  hon  lätt  som  vinden  och 
höljd  af  en  drägt  som  tyckes  bestå  af  veckad  luft,  springer 
fhun,  hållande  med  venstra  handen  i  hornet  af  en  till  hennes 
fiida  smygande  späd  hjort,  medan  den  högra  öfver  skuldran  gri- 


Digitized  by 


Google 


285 

pef  efter  en  pil  ur  kogret:  år  det  väl  blodtömtesB  vilda  lidebe 
Bom  stelnat  i  hennee  ekona  anletsdrag,  inger  hon  fiua  oeh  af- 
fky,  såsom'  allt  hvad  vi  om  hennes  Tauriska  namne  höra  och 
föreställa  oss?  Långt  derifrån!  Som  hennes,  sådant  &r  uttrycket 
i  en  själfull  qvinnas  hållning  oeh  b&ck,  då  hon  försvarar  dA* 
got  godt:  hon  synes  rädd  och  trotsande  på  en  gång.  Skogens 
idla  djur,  gudinnans  älsklingsdjur,  har  blifvit  ofiredadt  af  nå- 
gon oberättigad  jägare,  och  tar  sin  tillflykt  till  den  framsväf- 
Tände  beskydderskan ;  —  i  detta  ögonblick  har  m^sela  ftrevi- 
gat  hennes  bild.  Vamingsvis  bör  jag  påminna,  att  om  maa 
går  till  betraktande  af  detta  utmärkta,  af  alla  tider  besn- 
drade  konstverk  med  den,  äfven  i  många  böcker  och  deribland 
helt  nya  (t.  ex.  Lflbkes  Kunstgeschichte.  Berlin  1860)  ned- 
skrifna  tanken  att  få  se  en  jagande  Diana,  man  ställt  en  mur 
emellan  sig  och  det  rätta  intrycket.  Diana  på  jagt  åtföyes  åf 
en  h\må,  och  hela  hennes  väsende  strålar  då  af  fröjd  öfver  den 
snabba  pilen,  hon  är,  som  Homerus  säger,  loxéa^Qa» 

Det  vore  dystert  och  nedslående,  att  från  Yersailler-Dia- 
nas  idealiska  gestalt  vända  sig  åter  till  den  Tauriska  Artemis 
barbariska,  menniskofiendtliga  skepelse,  vore  icke  denna  sed- 
nare  ett  bevis,  att  råhetens  makt  är  oberättigad,  att  andenar- 
betar  på  dess  förintelse  och  icke  ger  sig  tillfreds,  innan  han 
vunnit  segern.  Bild  och  bildning  likna  hvarandra,  såsom  en  af 
våra  finkänsligaste  skalder  och  konstdomare  någongång  yttrat, 
icke  blott  till  ljudet,  men  äfven  till  sitt  ^upare  väsende  och 
hela  sin  utveckling.  Sådan  bildning  ett  folk  eger,  sådana  bil-^ 
der  skapar  det  ock,  vare  sig  i  myt,  i  dikt,  i  toner,  i  flUrgef 
eOer  andra  kroppsliga  formämnen. 

Hvilket  folk  tillhörde  då  denna  i  den  Grekiska  litteratu-r 
ren  städse  såsom  något  längesedan  fi^rgånget  ihågkomna  Arte^ 
mis  kult?  hvilket  folk  afbildade  deri  sig  sjelf,  sin  sed,  sin  själ^ 
sin  känsla?  Enligt  Dubois  de  Montpéreux  som  på  slutet  af  18d(K 
talet  bereste  Kaukasien  och  södra  Ryssland  samt  användt  heU 
2  månader  ensamt  för  uppmätande  af  det  yngre  Chersons  mi- 
ner, den  vester  om  nuv.  Sevastepol  vid  den  s.  k.  Karantäns- 
bugten  belägna  stads,  under  h vilken  templet  i  en  sednare  pe- 
riod   hörde,  —  enligt  denne   visserligen   ofta  mera  omständlige 


Digitized  by 


Google 


236 

^n  grundiige  författare »  skalle  vi  i  de  grymme  Taoreme ,  hvitka 
bebodde  det  Krimska  berglandet,  återfinna  ett  Finskt  folk.  Härom 
några  ord. 

Då  bland  alla  hypoteser  angående  de  gamles  8cyther,^8å- 
som  med  en  generell  beteckning  de  skilda  horderna  i  hela  södra 
Ryssland  kallades,  den  antagligaste  är,  att  de  motsvara,  ftfven 
till  namnet,  de  sedan  s.  k.  Tschnderne,  och  således  till  sin 
hufvudmassa  voro  Finnar,  skalle  man  vänta  att  DaboisJframfÖr 
allt  sökt  styrka  identiteten  mellan  Taarer  och  Scyther  eller  att 
de  förra  voro  en  del  af  de  sednare.  Derom  har  han  dock  icke 
bemödat  sig,  ehara  det  låge  nära  till  hands  att  gripa  till  vissa 
»ednare  Grekiska  sagesman  och  bland  dem  sjelfva  Strabo,  fÖr 
denna  åsigt.  Dnbois  kastar  kroken  vida  längre  at.  Han  fiskar 
app  i  Kaakasien  vissa  barbariska  bruk  mot  fremlingar  hos  Tsche- 
tschenser  och'  Lesghier,  hvilka  kunna  jemfE^ras  med  Taurernes 
menniskooffer.  Derpå  erinrar  han  sig  den  ganska  tänkvärda 
omständigheten  att,  såsom  redan  (öre  honom  Potocki  och  Elap- 
roth  anmärkt,  i  Tschetschensiskan  och  andra  Eoiukasiska  språk 
en  stor  mängd  Finska  ord  påträffas.  Hörom  slutsatsen:  Tau- 
rerne  ha  vissa  plägseder,  som  likna  Tschetschensernes,  Tsche- 
tschenseme  ha  vissa  ord,  som  likna  Finska,  alltså:  Tauremevoro 
Finnar.     H.  8.  B. 

Till  denna  argumentation  lägger  Dubois,  liksom  på  köpet, 
följande  stöd  (jag  vill  anfOra  hans  egna  ord);  ,, Analogin^,  sä- 
ger han,  „är  ännu  större  emellan  Taurerne  och  Tschud-Fin- 
name  på  Baltiska  vikens  stränder,  desse  beryktade  pirater,  hvilka 
under  namn  af  Eurer,  Liver  och  Esther,  oroade  nejden  ända  in 
i  ll:te  och  12:te  seklen.  Det  fanns  bland  desse  Finnar  en  lag, 
som  bjöd  att  bränna  hvar  och  en,  som  icke  var  af  deras  tro, 
samtlige  fremlingar,  hvilka  de  kunde  bemäktiga  sig,  hvarje  krigs- 
fånge offrades  åt  deras  gudomligheter.  Alla  undfiy  denna  den 
gi*ymmaste  bland  nationer,  grym  isynnerhet  i  sin  kult,  säger 
Adam  af  Bremen.  När  lyckan  icke  förskaffar  dem  mennisko- 
offer, köpa  de  sådana,  för  att  på  det  förfärligaste  sätt  pina 
dem,  och  kasta  styckena  af  deras  sönderslitna  kroppar  för  rof- 
foglar.  De  utrycka  ofta  hjertat  på  dem,  för  att  steka  och  se- 
dan äta  det,  vid  andra  tillfällen  sveda  de  dem  långsamt  på  koleld^. 


Digitized  by 


Google 


287 

I  Batining  Dubois*  beekrifbing  af  vira  Btamförvandta  för- 
fader är  ingalunda  smiekrande  för  dem  eller  obs!  Men  den  är 
tillochmed  förklenande  för  Tanreme,  ty  att  dease  varit  an- 
drophager  har  man  ännn  ej  hört.  Men  också  torde  ingen  anse 
kns  vittnesbörd  tillfyllestgörande ,  om  ej  att  bevisa,  horn  yt- 
ligt man  ännu  för  3  decennier  tillbaka,  innan  Castréns  arbeten 
sett  dagen,  tog  den  komparativa  etnografin  beträflfaade  Finnar 
eller  Tschnder* 

Äfven  ett  annat  försök  att  nppdaga  Tanremes  nationalitet 
må  som  hastigast  beröras^  Det  har  inslagit  en  helt  annan  me* 
tod.  Slavisten  Volanski  tror  sig  i  de  sedan  sin  fordna  förva- 
ring i  Meiningen,  s.  k.  Meiningiska  offerskålama,  hvilka  för 
närvarande  befinna  sig  i  Gothas  konstkabinett,  skåda  icke  mer 
efler  mindre  än  käril  begagnade  nti  och  på  okända  vägar  hem- 
tade  från  den  Tauriska  Artemis  tempel.  Skålame  äro  nnmera 
29  tiU  antalet,  men  förmodas  fördom  halva  varit  132,  förftr- 
digade  af  röd  med  svart  färglagd  bolaijord,  till  formen  knpiga* 
i  medelstorlek  af  1  fots  diameter  mot  1  '/^  fots  höjd ,  sirade 
med  hvaijehanda  mytologiska,  högst  simpelt  ntförda  framställ- 
ningar, hvaribland  äfven  Artemis  bild  igenkänts,  samt  betäckte 
med  rikliga  inskrifter.  Dessa  inskrifter  af  okände  karakterer 
tolkar  Volanski  förmedelst  det  af  honom  upptäckta,  d.  v.  s. 
fingerade.  Slaviska  uralfabetet,  till  det,  äfven  af  honom  upp- 
täckta, d.  v.  s.  fingerade,  Slaviska  urspråket.  Tolkningen, 
h?ilken  för  jrttermera  vissos  skuld,  öfversättes  till  Ryska,  Pol- 
ska, Fransyska  och  Tyska,  lemnar  högst  fadda  sentenser,  de 
der  åter  högst  nödvändigt  skulle  betarfva  sin  tolkning.  Men 
lika  mycket!  hufvudsaken  är,  att  de  skola  vara  Slaviska,  gu- 
dinnan Slavisk  och  följaktligen  folket  Slaver.  Väl  förklaras 
dessa  ^schene  raritäten^  af  Heyne  o.  a.  som  förstå  sig  på  så- 
dana saker,  för  understuckna,  för  fabrikation  af  någon  antiqva- 
risk  industi-i-idkare  och  probedreuter,  men  häraf  generas  Volan- 
ski föga.  Han  å  sin  sida  har  ju  med  de  klaraste  skäl  ställt 
deras  äkthet  i  dagen,  med  hänvisande,  bland  annat  likgodt, 
derpå,  att  som  bilderna  presentera  nakna  menniskokroppar, 
dessa  kroppar  ock  måste  hafva  lefvat  i  ett  sydligt  klimat,  men 
ett  sådant  är  ju  Tauriensl  Att  Taureme,  desse  ur-Slaver,  oak- 


Digitized  by 


Google 


238 

tadt  eller  i  följd  af  sina  sydliga  boplatser,  sknlle  hafva  prome- 
■erat  i  Adamitisk  drftgt  på  Krinn  kuster,  har  Volanski  lika  li- 
tet aktat  nödigt  vidare  berisa,  som  Dubois,  att  deras  yildbet 
gått  flnda  till  kanibalism.  Vi  ser  här  ett  prof  på  den  mest 
dräpande  ^nrfilologi^(t),  värdig  att  slå  hand  med  vår  inhemska. 
En  mera  sansad  och  mindre  ^nrfilologisk^  forskning  må- 
ste stanna  vid  det  resultat  att  Tanreme  hvarken  voro  Finnar, 
således  Turaner,  eller  Slaver,  således  Indogermaner,  utan  troli- 
gen Semiter,  nogare  Fenieer  eller  åtminstone  med  desse  starkt 
uppblandade.  Man  kunde  från  vetenskapens  nuvarande  stånd- 
punkt förundra  sig,  att  denna  mening  icke  längesedan  blifvit 
uttalad.  Vår  förvåning  hejdar  sig  dock  vid  återtanken  på  ^i8sa 
dogmer,  dem  den  rätt  förnämt  ortodoxa  klassiska  fomkunskapen 
gjort  gällande,  och  hvilka^så  mäktigt  influerat  på  uppfattningen 
^  af  hela  antiken,  synnerligast  i  dennas  äldsta  perioder.  I  den 
välmenande  afsigt  att  värna  Grekemes  religion ,  litteratur,  konst 
oeh  hela  folkmedvetande  för  sjelfva  möjligheten  att  hafra  emot- 
tagit  lån  eller  rönt  någon  bestämmande  inverkan  utifrån,  pre- 
dikade Otfried  Mdller  i  sina  mångfaldiga  af  så  djup,  så 'varm, 
så  snillrik  lärdom  flödande  arbeten,  oupphörligen  satser,  som 
korteligen  sålunda  kunde  återgifvas:  att  den  Grekiska  kulturen 
i  sin  helhet  upprunnit  ur  ett  ursprungligen  folket  inneboende 
högre  naturanlag,  liksom  Pallas  Athene ,  enligt  myten ,  i  full  rust- 
ning bröt  fram  ur  Zeus  hufvud.  Bland  hans  omsorger  ingick  1 
främsta  rummet  den,  att  visa,  det  forn-Helleneme  ingalunda 
kommit  i  så  nära  beröring  med  hvarjehanda  mindre  väl  renom- 
merade  folkslag,  som  de  sjelfve  i  sin  oskuld  påstå.  Han  stän- 
ger dem  liksom  in  i  en  solig  och  dragfri  barnkammare  samt  för- 
klarar sedan  för  bamkammarsagor  allt  hvad  deras  författare  be- 
rätta om  sina  fäders  långa  resor  till  fremmande  land,  såsom 
Argonautertåget,  los,  Herakles'  och  Artemis'  vandringar  m.  m. 
8tor  är  isynnerhet  hans  rädsla  att  låta  dem  sammanstöta  på 
egna  eller  QeiTan  kuster  med  Feniceme,  desse  forntidens  En- 
gelsmän, hvilka  beforo  alla  kända  haf,  ehuru  man  behöfver  en  föga 
ansträngd  blick ,  att  igenkänna  det  Grekeme  af  dem  tagit  tilloeh- 
med  konstruktionen  på  sina  fartyg,  sådana  otaliga  bilderverk  dem 
framställa.     Slika   vetenskapliga  inspeiTHtogsteorier  sknlle  aldrig 


Digitized  by 


Google 


haffa  kuniiat  fama  så  allmilBt  gehdr,  hade  man  ej  fönrt  (vare 
nog  att  nämna  Crenzer)  gått  till  motsatt  ytteriighet  oeh  tilloeh- 
med  i  de  allra  hdgsta  regioner  af  vetande  och  konst,  dit  dock, 
aåsom  ingen  bättre  än  samme  Mtlller  bevisat,  endast  den  Gre- 
kiske anden  lyftat  vingen ,  velat  igenfjina  idel  barbariska  remhn* 
scenser,  något  uppstofferade  likväl. 

I  samma  tendens  arbetade  Ukert,  då  han  i  den  del  af 
8itt  stora  geografiska  verk,  hvilken  specielt  handlar  om  Scy^ 
thien,  föreger  att  Fenicema  aldrig  besökt  Svarta  hafvet.  Det 
▼ore  verkligen  obegripligt»  huru  samma  vinningslystna  krämar«> 
folk,  hvilket  hade  en  indrägtig  handel,  bergverk,  purpturfabri* 
ker  oeh  fiskerier  ej  blott  öfverallt  i  Arkipelagen  och  längs  hela 
Medelhafvet,  men  hvars  flottor  kryssade  utom  Gibraltars  sund 
inda  upp  till  Britanniska  öama  samt  åt  annat  håll ,  genom  Ara- 
biska viken,  trängde  fram  till  Indien,  ja  2000  år  före  Vasco  di 
Qsma  kringseglat  Afrika,  —  det  vore  obegripligt,  säger  jag, 
hora  desBe  djerfve  sjömän  icke  skulle  hafva  vågat  sig  in  i  den 
jemldrelsevis  så  obetydliga  Pontos  Axeinos.  Huru  vore  det  väl 
å  andra  sidan  möjligt,  att  Grekemes  kolonisationer  hitåt  kunnat 
erhålla  en  så  hastig  och  vidsträckt  utveckling  (de  egde  öfyer 
100  orter  på  dessa  kuster),  ifall  de  fått  börja  från  början,  och 
ej  fast  hellre  intagit  och  fortbyggt  redan  förhandenvarande  men 
^dgkomna  äldre  faktorier?  Och  huru  betecknande  är  ej  den 
syDchronismen,  att  dessa  Grekiska  anläggningar  just  uppstå 
från  7:de  århundradet  f.  Kr.  eller  detsamma  då,  till  följd  af 
många  samverkande  orsaker,  Fenicemes  politiska  och  kommer-* 
ciella  lif  fÖU  i  sin  långa  dödskamp. 

Härtill  kommer  att  positiva  intyg  i  mängd  förefinnas  derom , 
att  Feniceme  voro  Grekemes  förelöpare  i  Egeiska  hafvets  nord- 
ostligaste del,  der  de  innehade  den  vigtiga  ön  Thasos  med 
dess  dotterstäder,  oeh  i  Propontis  eller  Marmorasjön,  der  Pro* 
a^tos  tillhörde  dem.  Vidare  att  många  dels  till  sin  grund, 
dels  till  sin  fäi^läggning  Fenidska  myter,  såsom  de  om  den 
Tyriske  Herakles  ströftåg  i  Seythien,  om  Phoinix  såsom  Bithy* 
Biens  första  bebyggare,  om  Feniciem  Phineus  såsom  Argonau- 
temes  lots  till  Colchis,  —  att  icke  ännu  nämna  Artemis  sagan 
—  peka  än  längre  in  åt  Svarta  hafvet.    Slutligen  att  vi  hafva 


Digitized  by 


Google 


240 

beatftmda  nppgifter  icke  blott  om  hamnar  tillhörige  Kareme, 
desBe  transportskeppare,  som  allestädes  drogo  i  Fenicemee  köl- 
vatten ,  ända  bort  vid  Maeotis  eller  Azovska  ^öns  stränder,  men 
äfVen  om  Fenicemes  stad  Tyras  (nuv.  Akkerman)  Tid  myn- 
ningen af  den  liknämnda  floden  (nnv.  Dniester)  —  denna  aista 
nppgift,  som  ensam  kunde  göra  allt  demonstrerande  med  sanna- 
likningsgrunder  öfverflödigt,  i  god  tid  af  ortodoxin  förkättrad. 
För  min  del  anser  jag  dessa  och  dylika  argomenter  så  afgö- 
rande ,  att  man  högst  sällan  finner  lika  bestämda  för  en  lika  af- 
lägsen  period  i  historien,  ty  frågan  ligger  1000  till  1400  år 
bortom  Kristi  födelse.  Det  blir  den  speciellare  forskningen,  oeh 
äfven  mina  bemödanden,  förbehållet  att  uppdaga  allt  fiera  hit- 
hörande data. 

Äfren  ett  annat  allmännare  inkast  från  skepticismens  lä- 
ger måste  dock  förut  tillbakavisas,  ty  detta  hotar  sjelf^a  bjerte- 
punkten  af  min  åsigt.  Den  Taunska  Artemis  kulten,  den  Ar- 
temis  kult,  som  kräfver  menniskooffer,  förklaras  väl  af  Qreker- 
nes  egne  skalder  och  mytografer  f5r  icke-Orekisk  och  äfven 
Ifigenia  i  Euripides*  förut  åberopade  tragedi ,  klagar  öfver  sitt 
hårda  öde,  att  masta  tjena  en  utländsk  gudinna.  Hvilka  fanta- 
sier I  menar  O.  Mttller;  vetenskapen  kan  ej  lyssna  dertill,  nian 
bör  utgå  från  och  samla  bevis  under  den  sanningen  att:  ehvar 
Grekeme  säga  sig  hafva  hemtat  den  ena  eller  den  andra  af  sina 
gudomligheter  från  fremmande  land  och  folk,  sådant  blott  sker 
för  att  gifva  dem  (såsom  långväga  resande)  större  anseende  och 
ärevördighet. 

Javäll  så  lära  de,  hvilka  som  en  hederssak  förfllkta  den 
Grekiska  kulturens  obemängda  ursprunglighet.  En  mindre  för- 
domsfull granskare  torde  hellre  tillegna  sig  den  mening,  hvilken 
Movers  uttalar  i  följande  kraftfulla  ord:  ^ Aldrig  och  ingenstä- 
des^, säger  han,  „har  någonsin  ett  folk  förnekat  sina urfädeme 
gudar.  Intet  kan  vara  mera  grundfalskt,  intet  kan  tänkas  mera 
stridande  mot  forntidens  djupt  religiösa  anda,  än  det  axiom, 
hvarpå  en  stor  del  af  den  moderna  Grekiska  mytologin  hvilar, 
att  de  gamle  Grekeme  uppdiktat  myter  och  sagor,  f5r  att  stämpla 
gudar,  som  ursprungligen  voro  Grekiske,  till  barbarer.  Endast 
der,   hvarest  gudar  verkligen  kommit  från  utlandet  eller  när  de 


Digitized  by 


Google 


241 

inlMmaka  genom  fremnuuDde  kult  blifvit  fremmande  för  den  na- 
tioiudreligiösa  kiDBlan,  uppstå  sägner  sådana  som  den  om  den 
Tanriaka  godinnan''. 

Lemna  vi  således,  efter  att  hafva,  blottat  dess  godtycklig- 
het, den  negativa,  aldrig  på  omöjlighets  frågor  och  tvifVel  nt- 
tömda  kritikens  ståndpunkt,  så  tala  ftr  den  redan  af  mig  ytt- 
rade meningen  förnämligast  föyande  trenne  positiva  skäl:  1) 
T^aremes  namn  är  Semitiskt,  det  kunde  öfversättas  ^bergs-. 
boer;"*  2)  den  Tauriska  jungfrugudinnan  är  Fenicemes  Astarte ; 
8)  många  enskilta  fakta  ådagalägga,  att  Fenicéme  långt  före 
Grekeme  hade  bosatt  sig  på  Krims  kuster. 

Hvad  det  fl^rsta  påståendet  beträffar,  behOfver  man  blott 
Blå  upp  Gastelli  lexikon  för  att  finna  i  Kaldeiskan  (hora^  i  Sy- 
riskan tJutro,  i  Samaritanskan  thaur,  i  Ethiopiskan  dabr,  i  Ara- 
biskan ihaur  och  thttr  —  alla  dessa  uttryck  för  betydelsen 
„berg^,  ^klippa"*.  Härtill  må  läggas,  såsom  mindre  säkra  komr 
parttioner.  Hebreiskans  S^or,  Feniciskans  ihor(To'Qogf  Polyb.), 
Poniskans  thaur  {TccvQogf  Diod.  Sic).  Till  samma  rot,  ehuru 
något  derifrån  aflägsnade,  hÖrtL  lokalbenämningama  Taurus, 
såsom  flera  berg,  t.  ex.  i  M.  Asien  och  på  det  af  Fenicer  ko- 
loaiserade  Sicilien,  kallades,  det  redan  förutnämnde  7)/ras  vid 
Dniestem  och  otaliga  andra  dylika  för  högländta  och  ktippiga 
ort»,  hvarest  Fenicer  bodt.  Häraf  fö^er  visserligen  ej  direkte 
att  Taureme  i  Ejrim  sjelfve  voro  Semiter,  ännu  mindre  att  de 
TOTO  Fenicer,  blott  att  de  blifvit  uppkallade  af  ett  Semitiskt 
folk,  —  liksom  ju  ock  Scythemes  namn  (af  Skyit,  Grimm.)  }r 
Indogermanskt,  ehuru  de  till  sin  bOrd  sannolikt  voro  Finnar. 
Etymologm  bevisar  emellertid,  att  Semiter  måste  hafva  besökt 
Krims  bergskust  och  gifvit  det  derboende  folket  namn.  Att 
iter  desse  besökande  Semiter  voro  just  Fenicer,  kan  enligt 
kvad  i  det  föregående  erinrats  om  desses  sjöfart  icke  gema 
betviflas. 

2)  För  parallelen  eller  hellre  identiteten  emellan  den  Tau- 
riska Artemis  och  Astarte  vill  jag  blott  hänvisa  till  Movers  lärda 
och,  synnerligast  i  dess  två  sednare  delar,  epokgörande  arbete: 
„Dic  Phönizier".  Dock  bör  jag  ej  fördölja,  att  Welcker  i  sitt  ny- 
ligen   utgifna,   men  redan  i  många  år  af  hela  den  arkeologiska 

16 


Digitized  by 


Google 


242 

veriden  med  högsU  spänning  väntade  ^Griechische  QOtter- 
lehre^,  i  en  not  helt  föniämt  säger  sig  lemna  Movers  risone- 
mang  derhän.  Så  sknlle  väl  ock  hans  själsfrände  O.  Mllller 
hafva  gjort. 

8)  Slutligen  må  några  af  de  mera  strödda  och  tillfoga 
intyg,  h vilka  i  sin  mån  motiverat  min  åsigt,  andragas.  För 
denna  gång  vare  nog  att  citera  sådana  nr  Euripides*  meranämnde 
på  Tanriens  knst  spolande  drama.  Här  väcker  det  min  upp- 
märksamhet att  herden,  som  f5r  Ifigenia  berättar  om  Oreetes* 
och  Pyladet*  ankomst,  säger  sig  hafva  upptäckt  dem,  der  de 
sutto  gömda  i  en  af  de  hafsgrottor,  hvilka  landets  innevånare 
plägade  begagna  vid  purpurfiskeri.  Han  nämner  således  en  in- 
dustrigren, hvilken  rätt  par  excellence  var  Fenicisk.  Och  då 
samma  herde  beskrifver  sin  och  sina  kamraters  förskräckelse  öf- 
ver  den  oförmodade  synen  af  tvenne  ståtlige  fremlingar  på  ett 
sådant  ställe ,  säger  han  att  man  tog  dem  för  hafsgudomllgheter 
och  att  en  fkrockfullare  genast  anropade  Leukotheas  son  om 
skydd.  Men  nu  är  det  kändt,  att  Leukothea  egentligen  hette 
Ino  och  var  dotter  till  (Feniceiii)  Kadmos,  samt  att  hennes  son 
var  Melikertes,  d.  ä.  den  Tyriske  Melkarth.  I  en  annan  scen 
åter,  der  Orestes  efter  att  hafva  vunnit  i  den  herrliga  tftflan  att 
få  gif^a  sitt  lif  fÖr  vännens  räddning,  frågar  af  ofl^rprestinnan, 
af  sin  ännu  okända  syster:  ^Hvar  är  dengraf,  som  gömma  skall 
min  döda  mull?^,  Ifigenia  svarar:  ^I  klippan  finns  en  afgrund, 
lyst  af  helig  eld^.  Detta  bruk  att  kasta  de  slagtade  mennisko- 
kroppame  i  underjordiska  hålor  och  der  förbränna  dem,  var, 
såsom  en  Grekisk  historiker  (EHodorus  8ic.),  äfVen  med  citat 
just  af  dessa  två  Euripides'  verser  erinrar,  ett  af  de  mest  ka- 
rakteristiska vid  Fenicernes  afgudatjenst.  Låter  sålunda  poeten 
en  af  sitt  styckes  vigtigaste  handlingar  vända  sig  kring  ett  Fe- 
niciskt  motiv,  så  bör  han  ock  anses  icke  hafva  gjort  det  afsigts^ 
eller  medvetslöst,  utan  i  öfverensstämmelse  med  de  för  dramat 
tänkta  folk-  och  tidsförhållandema. 

För  Grekemes  känsla  förlorade  den  Tauriska  Artemis,  i 
hvad  hon  fordrade  menniskooffer,  snart  sin  ursprungliga  bety- 
delse och  helgd.  Hos  ett  folk,  sådant  som  FenSceme,  Bibelns 
Kananiter,    hvilkas    gudsmedvetande    i   sin   högsta  potens  fram- 


Digitized  by 


Google 


243 

kalUt  den  fasavftckande  Baals  och  Molochs  dyrkan,  i  hvilken, 
Wd  ritt  högtidliga  tiUfHilen  (hvaribland  rftknades  i  främsta  ram* 
met  rådplftgDingama  om  faandelafaktoners  anläggande  I)  dera» 
egna  barn  slagtades  och  gästvännen  ännu  mindre  var  säker  om 
M  lif;  hos  ett  folk,  hvars  hela  politiska  och  nationdia  med^ 
vetande  nppgick  ati  det  mot  hela  den  öfriga  menskligheten  fiendt- 
ligt  stämda  materiella  förvärfvets  anda,  —  hos  ett  sådant  folk 
kunde  en  gndinna,  hvilken  ju  blott  kräfde  blod  af  de  till  de- 
ras knster,  till  de^as  i  hemlighet  anlagda  och  i  hemlighet  be- 
varade kolonier  ankomne  fremlingar,  fortfarande  bibehålla  sina 
tiUbedjares  tro.  Hos  Grekeme  deremot,  för  hvilka  mennisko- 
Kfvet  var  gudomens  högsta  gåfva  och  den  menskliga  gestalten 
Bjelf  den  värdigaste  hamn  för  gndomens  uppenbarelse ,  —  hos 
dem  blef  detta  lifs  och  denna  gestalts  våldsamma  förstörande 
snart  till  en  styggelse.  Grekeme,  då  de  offra  menniskor,  äro 
Innn  icke- Greker.  Men  minnet  af  det  förgångna,  af  det  öfver- 
vnnna  barbariet,  det  gömde,  icke  för  barbariets  men  för  segerns 
skull,  myten  andaktsfuUt,  det  gömde  skalderne  i  sina  sånger 
och  den  bildande  'konsten  i  sina  öfver  den  råaste  materia  trium- 
ferande verk.  Se!  kunde  de  säga,  detta  hafva  vi  emottagit, 
och  deiia  lemna  vi  åt  menskligheten  tillbaka. 

Må  man  icke  vilseledas  af  det  tecknet  att  nästan  alle 
Greklands  dramaturger  och  främst  de  trenne  mästame  Aeschy- 
Ins,  Sofokles  och  Euripides  med  förkärlek  behandlat  den  Tau- 
mka  Artemissagan.  Detta  hafva  de  gjort,  icke  till  den  frem- 
mande  gudinnans  lof  och  heder,  utan  till  förevigande  af  deu 
idk  strid  de  tvenne  vänneme  utkämpade  vid  hennes  altare,  ooh 
i  andra  sidan  till  förherrligande  af  Ifigenias  underbara  öden 
och  aldrig  kallnade  syskonkärlek  till  den  olycklige  Orestes. 
Samma  värma  för  de  renaste  motiver,  som  kunna  tagas  ur  ett 
människobröst,  var  det  som  inspirerat  Racines  sorgespel  ,,Iii- 
genia**;  samma  beundran  för  antikens  idealer,  var  det  som  hänryckt 
Göthe  i  hans  mästerverk  ^Ifigenia  i  Taurien"";  samma  andes  fläkt  är 
ock  den ,  som  genomgår  den  herrliga  musiken  i  Glucks  likanämnda 
opera.  Ck^h,  hvarföre  skulle  jag  ej  säga  det?  —  samma  art  af 
tjnsning  var  ock  det^som,  då  jag  en  måuskensqväU  på  terras- 
sen ntanför  S:t  Georgs  kloster  stod  och  tänkte  arkeologi ,  väckte 


Digitized  by 


Google 


244 

hoB  mig  den  du  efter  förmåga  besvarade  frågan:  om  icke  just 
hftr,  hJlr  hvarest  sjelfva  naturen  tillåtit  lif  och  ftgring  blomstra  9f- 
ver  afgrundsdjnpen,  också  var  skådeplatsen  för  ett  af  den  mensk- 
liga  andens,  ett  af  humanitetens  skönaste  segerminnen  öf?er 
barbariets  mörka  blodssknld. 


Digitized  by 


Google 


245 


Förslag  till  koostraktion  af  en  Planimeter.  —  Af 
framl.  Kanslirådet  af  Schultén. 

(Meddeladt  d.  19  JaA.  1863.) 

Sedan  de  af  Hrr  Baranowsky  och  Wetli  uttänkte  Plani- 
metrar  gifvit   mig  anledning  att  eftersinna»  hnmvida  iclce  enk- 
lare instnimenter   af  detta  slag  knnde  erhållas  genom  använd- 
Ding  af  primitiva  rörehser  af  annan  beskaffenhet  ftn  rålvmkliga 
oeh  rotatoriska,  hvilka  fftrst  framställa  sig  och  äf^en  blifvit  af 
Dåmnde  herrar  begagnade,  har  det  lyckats  mig  att,  ibland  flere 
sUg  af  dylika  rörelser,   hvilka  lätt  kunna  upptänkas,  finna  ett, 
som  framför   alla  andra  är  egnadt  f5r  ifrågavarande  instrumen- 
ters konstruktion.     Detta  slags  dubbel  rörelse  är  det,  som  äger 
rum  för  ändan  af  en  gifven,  rät  eller  krokig,  plan  linea  af  be- 
Bttmd  längd,  hvars  andra  ända  alltid  befinner  sig  på  en  annan 
gifVen,  tiU  sin  ställning  oföränderlig,  linea  i  samma  plan.  Före- 
ställer man  sig  den  första  lineans  ändar  sammanbundna  med  en 
rit  linea,    och  på  midten  af  denna  räta  linea  anbragt  ett  hjul, 
hvars  plan  är  vinkelrätt  emot  samma  linea,  och  hvilket  är  rör- 
ligt omkring   denna   linea   såsom   en   axel,   så  utvisar  den  ro- 
tatoriska   rörelse   samma   hjul    erhåller   genom   friktionen    emot 
ett  med   nämnde   lineer   paralelt  plan,    under  det  den  rörliga 
lineans   fria   ända   följer   omkretsen    af  en    sluten   plan    figur, 
denna  figurs  area,  på   alldeles    samma  sätt  som  det  så  kallade 
i^rone   calculatrice^  i  Statsrådet  Baranowskys  instrument.     Den 
orOrliga    linean    antages    naturligast   att    vara  antingen  rät  el- 
ler   att    utgöra   en    cirkelperiferi,    hvilket   sednare   isynnerhet 
sjnes    lämpeiigt    genom    den    enklare    och   noggrannare   kon- 
struktion   instrumentet    derigenom    kan   erhålla,    så   vida    det- 
Bamma,   i   detta   fall,    kan   komma   att   endast   utgöras    af    en 
omkring     sin    ända    rörlig    aflång    paralielipiped ,     dylik    som 
den  i   herr  Baranowskys  instrument  så  kallade  ,,diamétre  pris- 


Digitized  by 


Google 


246 

uatique^,  tillökad  med  en  annan  djlik,  rörlig  omkring  den 
föi*8tnilmndeB  fria  ända,  hvilken  Bistnilmnde  komme  att  ut- 
göra den  ofvannämnde  rörliga  linean.  Helsingfors  den  17 
Maj   1853. 


Digitized  by 


Google 


247 


Tballiom,  en  ny  metall. 

(Meddeladt  d.  19  Jan.  1863.) 

Under  loppet  af  de  Bednare  åren  har  man  mera  allmänt 
in  förut  begynt  använda  svafvclkis  vid  BvafveUyrefabrikema  i 
Btfillet  för  svafrel  från  Sicilien.  Den  vid  röstningen  af  svafvel> . 
jeniet  uppkomna  Bvafvelsyrligheten  för  med  sig  en  mängd  oför- 
brftndt  svafvel,  som  a&ätter  sig  på  botten  af  svafvelsyrekam- 
nma.  Men  detta  svafvel  innehåller  äfven  andra  mer  eller  min- 
dre flygtiga  ämnen,  såsom  arsenik,  qvicksilfver,  zink,  tenn,  bly, 
till  och  med  jern  oeh  koppar,  hvilka  alla  metaller  anträffades  i 
svifvelayrekammaren  vid  fabriken  på  Gripsholm.  Det  var  i  detta 
nsidnnm,  som  BsazBLiVB  år  1817  upptäckte  den  på  gränsen 
if  metaller  och  metalloider  stående  kropps  Selenium;  det  är 
i  en  dylik  återstod  vid  svafvelsyrefabrikation,  som  tvenne  ke-< 
nister,  i  Frankrike  och  England ,  genom  spektralanalys  fått  reda 
på  ett  nytt  ovanligt  märkvärdigt  metalliskt  ämne,  hvilket  blif- 
vit  benämndt  Tallium,  utmärkt  bland  annat  derigenom,  att  det  i 
Bpektrum  visar  ett  grönl  streck. 

Den  30  Mars  1861  observerade  Crooble»  i  London  detta 
streck;  han  tillskref  det  ett  halfmetalliskt  ämne,  som  skulle 
hafva  någon  likhet  med  selen  eller  tellur.  Den  16  Maj  sistl. 
år  tlUkännagaf  La3CY  i  Lille,  att  han  vid  undersökning  af  åter- 
stoden från  en  svafvelsyrefabrik ,  som  matades  med  svafvelkis 
från  Belgien,  funnit  en  metall,  som  i  spektrum  visade  ett  grönt 
streck  och  som  han  med  anledning  deraf  kallade  Thallium.  Re- 
dan den  10  Juni  kunde  han  till  expositionen  i  London  insända 
ett  vackert  prof  af  sin  nya  metall. 

Thallium  är  såtillvida  en  ovanligt  märkvärdig  kropp,  som 
det  å  ena  sidan,  har  stor  likhet  med  bly,  medan  det  dock  med 
sfseende  å  dess  allmänna  kemiska  ^j^rakterer  måste  hänföras  till 
de  alkaliska  metalleme. 

Thallium  låter  utan  svårighet  afskilja  sig  ur  det  omnämnda 
råmaterialet.     Det    utdrages    derur    med    tillhjelp   af  svafvelsyra 


Digitized  by 


Google 


248 

eller  Baltsjra  oeb  utfålles  ur  saltet  med  sink,  som  intager  dess 
plats  och  afskiljer  det  i  form  af  krystaller  såsom  blyet  —  Det 
har  fullkomlig  metallglans  på  frisk  yta,  nära  nog  blyets  fiU-gr. 
men  är  dock  något  yusare  eller  mindre  blått;  det  har  f5ga  fast- 
het, smidbarhet  och  hårdhet  samt  ger  såsom  blyet  streck  på 
papper.  Dess  specifika  vigt  och^  värme  äro  lika  blyets  eller 
11,862  och  0,0325.  Det  har  äfven  nästan  samma  smättpuikt 
Dess  eqvivalent  är  204. 

I  lösningen  af  dess  salter  framkallas  fällningar  hvarkea 
af  alkalier  och  kolsyrade  alkalier  eller  af  gult  eller  rödt  blod- 
lutssalt.  Deremot  uppkommer  en  hvit  fällning  med  klorväte, 
en  gul  med  jodkalium  och  kromsyradt  kali.  Svafveiväte  ntftller 
ur  sura  lösningar  metallen  ofullständigt,  men  ur  alkaliska  full- 
ständigt i  form  af  svart  svafvelthallium.  Upphettadt  f5r  blås- 
rör smälter  thallium  ganska  hastigt,  oxideras,  utstöter  en  rök 
och  fortfar  länge  att  brinna.  Oxiden  är  svart,  dess  hydrat  gult 
och  förlorar  lätt  sin  vattenhalt  samt  ger  med  vatten  en  fiU*glö8 
lösning,  hvarur  gula  nålar  utkrystallisera  vid  afdunstning  i  va- 
euum.  —  Metallen  löser  sig  med  tröghet  i  saltsyra,  med  lätthet 
i  salpetersyra  och  äfven  svafvelsyra,  hvarigenom  den  på  ett 
anmärkningsvärdt  sätt  skiljer  sig  ifrån  blyet. 

Hvarje  kemist  skall  erkänna,  att  det  icke  är  utan  skäl, 
som  denna  nykomling  blifvit  kallad  en  omitiiorhynchus  blasd 
metallerna. 


Digitized  by  VjOOQLC 


249 


Om  Gbähäms  dialytiBka  försök. 

(Meddeladt  d.  9  Mars  1863.)^ 

Nir  ett  Ideligt  ämne  engång  blifver  npplöst,  utbreder  det 
sig  likformigt  genom  löBningsmedlets  hela  massa  i  följd  af* en* 
ataf  81g  sjelf  försiggående  process.  Denna  process  —  diffossion 
benämnd  —  beror  af  den  attraktion  lösningsmedlet  ntöf^ar  på 
det  lösliga  ämnets  molekyler  och  försiggår  med  olika  hastighet 
hos  olika  ämnen.  Så  är  kalihydratets  diflfiissionshastighet  dub- 
belt större  än  "det  svaf^elsyrade  kalits  och  detta  har  åter  en 
dubbelt  större  diffussionshastighet  än  svafvelsjrade  tallgorden, 
Boeker  eller  alkohol.  Andra  ämnen  diffundera  ytterst  långsamt 
odi  tillhöra  en  annan  klass  af  kemiska  föreningar,  karakterise- 
rade genom  sin  oförmåga  att  antaga  det  krystalliserade  till* 
BtMet.  Dit  hör  kiselsyrehydratet,  leijords-  och  analoga  me- 
talloxihydrater,  när  d^  existera  i  löslig  form,  vidare  stärkelse, 
deitrin,  gummiarter,  karamel,  tannin,  albnmin,  lim,  vegetabili- 
ftka  och  animaliska  extraktivämnen.  De  äro  utmärkta  icl^e  blott 
genom  en  ringa  diflussionsförmåga,  utan  äfven  genom  ett  gelé- 
aitsdt  tillstånd  hos  hydratema;  lättlöeliga  i  vatten,  qvarhållas 
de  i  lösningen  blott  genom  en  ytterst  svag  kraft.  Djurkroppens 
plastiska  beståndsdelar  höra  tiU  denna  klass. 

Dessa  ämnen  benämner  Grattam  koUoidsubsttmser,  i  motsats 
tiO  de  andra  eller  krysio^ioidsubstanseme.  De  geléartade  kol- 
loidsabstansemes  n^ukhet  förmedlar  en  öfvergång  från  de  stela 
bystalliniska  ämnena  till  det  liqvida  tillståndet  och  kunna  ^ena 
8om  medel  för  vätskors  difltision  likasom  vattnet  sjelft.  De  gelé- 
tftade  massor,  som  bildas  af  stärkelse,  animaliskt  slem,  pektin 
oeh  hydrater  af  andra  kolloidsubstanser,  hvilka  strängt  taget, 
>Ua  äro  olösliga  i  kallt  vatten,*  tillåta  dock  i  större  massor,  så- 
som vattnet,  de  diffnsiblare  ämnena  att  passera  igenom,  medan 
de  för  genomgåendet  af  de  mindre  diffnsibla  ställa  ett  större 
motstånd  och  alldeles  icke  genomsläppa  andra  kolloidsubstanser. 
De  likna   i   detta    hänseende    djurmembraner.     Redan  en  tunn 


Digitized  by 


Google 


250 

hinna  af  en  sådan  gelé  åstadkommer  en  slik  separation.  —  Ett 
tunnt,  välplaneradt  pappersblad,  som  $j  har  några  porösa  stäl- 
len, genomfdktas  och  ställes  på  ytan  af  vattnet  i  ett  kärl, 
som  har  mindre  diameter  ftn  pappret;  man  intrycker  pappret  i 
midten  och  slår  derpå  en  blandad  lösning  af  rörsocker  och 
gnmmi  arabicum;  vattnet  tränger  uppåt  genom  pappret,  men  neråt 
passerar  endast  sockret  genom  pappret,  medan  gummi,  som  är 
en  kolloidsubstans,  icke  slipper  igenom. 

Det  planerade  pappret  kan  icke  verka  som  ett  filtnui. 
Det  geoomtränges  icke  mekaniskt  och  låter  ej  den  blandade  lös- 
ningen såsom  ett  helt  flyta  igenom.  Endast  molekyler  kunna 
tränga  igenom  skiljeväggen,  icke  massor.  Molekylerna  är  det, 
som  sättas  i  rörelse  genom  diffusionskraften.  Men  vattnet  i  stär- 
kelse-geléa  afger  icke  omedelbart  ett  medium  för  diffusi^on.hvar- 
ken  för  sockrets  eller  gummits,  alldenstund  det  innehålles  i 
en  verklig  kemisk  förening,  med  huru  svag  fräadskap  detsamna 
än  må  vant  fiUtadt  vid  stärkelsen.  Den  vattenhaltiga  ft^reningen 
sjelf  är  faiit,  men  socker  och  alla  andra  krystalloidsubstans^, 
kunna  ifrån  hydratet  af  en  kolloidsubii^ans»  såsom  stärkelse 
afskilja  vattnet,  en  molekyl  efter  den  andra.  Sockret  »håll» 
på  detta  vis  den  vätska,  som  är  erforderlig  för  dess  diffiision 
och  vandrar  genom  en  geléartad  ski^evägg.  Gummi  deremot, 
hvilket  såsom  kolloidsubstans  blott  har  en  ytterst  rioga  fräad- 
skåp  till  vattnet,  förmår  icke  att  a£»k4|a  denna  vätska  ur  stär- 
kelsegelén och  sålunda  icke  heller  öppna  sig  en  utväg  för  sin 
utgång  genom  diffusion. 

Detta  är  Qrahams  förklaring  till  de  märkvärdiga  företeel- 
ser, som  vid  difiusion  genom  en  gelatinös  membran  inträda  ooh 
hviika  han  sammanfattar  under  namnet  DicU^' 

Det  ändamålsenligaste  material  ft^r  åstadkomoiande  af  en 
dialytisk  skiljevägg  är  s.  k.  vegetabiliskt  pergament  eller  petga- 
mentpäpper,  som  i  England  odi  Tyskland  och  numera  äfven 
annorstädes  tillverkas  fabriksmässigt.  Det  är  oplaneradt  papper, 
som  erhåller  sina  särskilda  egenskaper  genom  kort  indoppaude 
i  svafirelsyra  eller  i  klorunk.  Det  har  en  betydlig  fasthet,  tän- 
jer ut  sig  när  det  fuktas  och  blir  genomskinligt,  uppenbarUgen 
genom  att  f($reaa  sig  med  ^vatten.  Detta  papper  Qlster  man  kring 


Digitized  by 


Google 


251 

eii  trfld-  eller  kantschukram  och  erhåller  sålunda  ett  karl,  som 
liknar  en  sigt  och  af  Graham  benämnes  tUcUysator.  Den  blan- 
dade lösning,  som  skall  dialyseras,  slår  man  på  dialysatom. och 
liter  hela  inrättningen  simma  i  ett  kärl,  som  innehåller  en  be- 
tydlig mängd  vatten. 

Bland  de  många  märkvärdiga  resultater,  som  redan  van- 
nits  genom  denna  nya  anatyseringsmetod,  må  här  särskildt  fram- 
hållas firamställning^  af  några  koUoidsnbstanser  genom  dialys. 
Många  koUoidsnbstanser  kunna  nemligen  med  stor  fördel  deri- 
gen<»n  renas,  att  man  ställer  dem  på  dialysatom,  hvarigenom 
krystalloidsabstansema  aflägsnas,  men  kolloidsubstanseroa  åter- 
stå rena.  Dialysen  är  det  bästa,  ofta  det  enda  medlet  att  vinna 
detta  ändamål. 

LÖsHg  kiselsyra.  En  Idsning  af  kiselsyra  erhålles  genom 
ttt  Blå  kiselsyradt  natron  till  utspädd  saltsyra  i  stort  dfverskott. 
Utom  saltsyra  innehåller  denna  Idsning  äfven  klomatriun;  brin- 
ga Rtoningen  på  dialysatora,  bortgår  saltsyran  och  klomatrium 
folUtändigt  och  man  erhåller  en  ren  lösning  af  kiselsyra,  som 
kan  kokas  i  en  koif  och  betydligt  koncentreras  utan  att  förändras. 
LösHg  lerjord  fås  sålunda,  att  man  löser  ett  öfverskott  af 
leijordshydrat  i  aluminumklorid  och  låter  på  dialysatorn  chlo- 
riden  diffnndera  bort,  då  lerjorden  återstår  upplöst  i  vatten. 

LösHg  jemoxid  erhålles  på  analogt  vis  ur  den  baslaka 
jemklorld ,  som  bildas  när  man  öfvermättar  jernklorid  med  am- 
moniak. Man  erhåller  en  blodröd  lösning,  som  innehåller  1  pro^ 
cent  jemoxid  upplöst  i  rent  vatten.  Lösningen  kan  till  en  visa 
grad  koncentreras  genom  kokning,  hvarefter  den  gelatinerar. — 
På  analogt  vis  förhålla  sig  många  andra  ämnen,  som  man  an^ 
sett  vara  olösliga  i  vatten. 

Vid  fhunställningen  af  organiska  ämnen  i  rent  tillstån4 
synes  dialysen  komma  att  blifva  af  stor  praktisk  användbarhet, 
kan  eriiåUer  nemHgen  mycket  ofta  vid  dessa  arbeten  icke  kry-« 
stalliserande  smörjiga  massor,  hvarur  genom  lösnings-  eller  fÄll- 
ningsmedel  på  vanlig  analytisk  väg  ingenting  kan  afskiljas ,  men 
som  genom  diaiyiisk  behandling  lätt  sönderdelas  i  krystalloid^ 
ocii  koUoidsubstanser. 


Digitized  by 


Google 


252 


En  ny  källa  för  ammoniakbildning  i  luften. 

(MeddelAdt  d.  9  Febr.  1863.) 

Man  har  allmänt  antagit,  att  ammoniakenilnftai,  der  deo 
förekommer  i  form  af  salpetersyrligt  salt,  skulle  härröra  ur 
qväfhaltiga  organiska  ämnens  förruttnelse  i  förening  med  elek- 
tricitetens inverkan  pi  luftens  syre  och  qväfhaltt  Schönbein 
har  emellertid  visat,  att  det  för  detta  salt  finnes  en  annan  vida 
ymnigare  källa»  ett  allmänt,  högst  märkvärdigt,  ehuru  hittiUs 
alldeles  förbisedt  bildningssätt. 

Salpetersyrlig  ammoniak  sönderfaller  vid  upphettning  myc- 
ket lätt  i  vatten  och  qväfgas.  Schönbdn  har  genom  särskilda 
försök  ådagalagt,  att  vatten  och  qväfgas  åter  kunna  omedelbart 
förenas  med  hvarandra  och  frambringa  salpetersyrlig  ammoni^. 
Om  man  upphettar  en  öppen  platinadegel  så  starkt,  att  en  på 
dess  botten  fallande  vattendroppe  genast  afdnnstar,  utan  att 
ännu  visa  det  Leidenfrasiska  hnomeuei,  och  sålunda  låter  droppe 
efter  droppe  afdunsta,  så  kan  man  i  en  omstjelpt  flaska  låta 
ångorna  kondensera  sig  och  efterhand  uppsamla  några  gram 
vatten,  som  ger  tydlig  reaktion  för  salpetersyrlighet,  i  det  det 
nemligen  är  i  stånd,  att  försatt  med  några  droppar  svafVelsyra, 
blåna  jodkalinmhaltigt  stärkelsekllster,  samt  äfven  reagerar  för 
ammoniak,  om  det  sammanföres  med  kalihydrat. 

För  att  framställa  större  qvantiteter  af^ett  vatten,  som 
innehåller  salpetersyrlig  ammoniak,  begagnar  man  sig  lämpUgaBt 
af  en  koppar  destillerpanna,  som  (försedd  med  hatt  och  kylfat) 
upphettas  så  starkt,  att  vattnet,  som  genom  ett  till  botten  gående 
rör  insprutas,  under  häftig  fräsning  afdunstar  och  öfverdestille- 
rar.  Repeterar  man  detta  förfarande  flere  gånger,  så  erhåller 
man  inom  kort  tid  en  neutral  löslig  i  ansenlig  mängd,  som  vi- 
sar alla  reaktioner  af  salpetersyrlig  ammoniak.  Dock  blir  af 
ännu  oförklarade  orsaker,  saltets  mängd  icke  alltid  lika  ymnig. 
Denna  uppkomst  af  salpetersyrlig  ammoniak  omedelbart  ur  vat- 
ten och  qväfgas  förklarar  äfven,  hvarföre  detta  salt  alltid  bildas 


Digitized  by 


Google 


253 

vid  förbränningsprocessen  i  atmosferiska  luften,  ty  alla  vilkor 
för  dess  bildning  &ro  ja  der  förhand.  Endast  i  det  fall,  att 
en  kropp  ger  en  förbrftnningsprodukt,  som  verkar  sönderdelande 
på  det  salpetersyrliga  saltet,  kan  man  sakna  den  ena  eller  an- 
dra beståndsdelen.  Fosforsyran  t.  ex.,  som  uppkommit  geném 
fosforns  förbränning,  innehåller  ammoniak,  men  har  ntdrifvit 
udpetersyrHgheten.  • 

Den  salmiak,  som  ofta  anträiEu  i  nftrheten  af  volkaner, 
har  uppenbarligen  uppkommit  genom  saltsyreångors  inverkan  på 
nr  vatten  och  qväfgas  bildad  salpetersyrlig  ammoniak. 

LiEBiG  säger  med  anledning  af  iMgavarande  ämne:  ^Jag 
betraktar  det  som  en  lycka,  som  en  skänk  af  en  mild  försyn, 
att  hafira  npplef^at  SohOnbeins  nyaste  upptäckter,  hvarigenom 
ammoniakens  ursprung  förklaras  och  ett  nytt,  hittills  obegrip- 
ligt under  uppenbaras  för  anden.  I  sjelfva  verket  kunde  in- 
gen kemist  af  de  fakta,  som  vetenskapen  erbjuder,  komma  på 
den  tanken,  att  (^fverförandet  af  luftens  qväfve  till  salpetersy- 
rad  eUer  salpetersyrlig  ammoniak  öfverhufvud  vore  möjligt  och 
de  enklaste  försök  visa  nu,  att  hvaije  låga,  som  brinner  i  luf- 
ten, öf^erför  en  ^s  mängd  af  luftens  qväfve  i  salpetersyrlig 
ammoniak,  att  hvaije  förmultningsprocess  är  en  källa  såväl  för 
salpetersyra  som  för  ammoniak,  ja,  att  helt  enkelt  vattnets  af- 
dnnstning  är  ett  medel  att  åstadkomma  begge  vextnäringsäm- 
nenas  uppkomst.  Huru  stort  framställer  sig  icke  i  sjelfva  ver- 
ket detta  under,  när  man  betänker,  att  genom  förbränningen  af 
ett  skålpund  stenkol  eller  träd  luften  erhåller  tillbaka  icke  blott 
elementer  för  att  åter  frambringa  detta  skålpund  träd  eller  sten- 
kol, utan  att  förbränningsprocessen  för  sig  förvandlar  en  viss 
iDångd  af  luftens  qväfve  i  ett  för  frambringande  af  bröd  och 
kött  oumbärligt  näringsmedel  I  I  sanning,  verldsskaparens  storhet 
oeh  oändliga  vishet  fattar  blott  den,  som  i  den  oändliga  bok, 
bvilken  är  naturen,  bemödar  sig  att  förstå  hans  tankar  och  allt , 
kvad  menniskoma  eljest  veta  och  säga  om  honom,  visar  sig 
som  tomt  fåftngligt  prat". 

Emellertid  har  det  Schönbeinska  underverket  icke  på  alla 
biil  framkallat  samma  entusiasm.  Man  har  uttalat  den  förmo- 
dan, att  den  salpetersyrliga  anmioniak,  som  man  vid  de  anförda 


Digitized  by 


Google 


25i 

försöken  erfailler,  redan  förut  finnee  fiUrdigbilcUtd  i  atmosferen, 
som  alltid  innehåller  mer  eller  mindre  deraf.  Det  är  derf^re 
ftnna  en  5ppen  fråga,  som  nya  försök  skola  afgöra;  men  hirvid 
får  dock  ej  förgätas»  att  det  egentligen  blott  ftr  frågan  om  sal- 
pétersyrliga  ammoniakens  uppkomst  direkt  ur  qväfve  och  vat- 
ten, som  kan  vara  tvist  underkastad;  ty  att  mångfalldiga  för- 
bränningsprocesser frambringa  detta  salt,  är  ovedersägligen  be- 
▼isadt. 


Digitized  by 


Google 


255 


Syntég  af  kol  och  väte. 

(Meddeladt  d.  13  April  1863). 

Icke  miDdre  märkvärdig  än  qväfvets  omedelbara  förening 
med  vatten  är  upptäckten  af  kolets  förmåga  att  direkte  kunna 
förena  sig  med  syre  till  acetylén.  Denna  upptäckt  är  gjord  af 
Berthelot.  Han  begagnade  till  sina  försök  det  täta  kol,  som 
a&fttter  sig  i  gasretortema  och  hviiket  han  renade  på  det  viset, 
itt  han  först  glödgade  det  i  luften  och  sedan  i  en  ström  af  klor- 
gas. Då  detta  kol  i  ett  porslinsrör  glödgades  ända  till  porsli- 
nets smältning»  medan  vätgas  leddes  deröfver,  bildades  ingen  ace- 
tylén. Äfven  gnistor  från  Ruhmkorfffka  indnctionsapparaten , 
som  i  vätgas  Öfverspringa  mellan  två  stycken  af  sådant  kol, 
kunde  ej  åstadkomma  bildningen  af  detta  kolväte.  Men  under 
inflytande  af  den  elektriska  ljusbågen ,  som  man  framkallar  emel- 
lan spetsar  af  rent  kol  i  en  ström  af  ren  vätgas,  inträder  ko- 
lets och  vätets  förening  och  bildning  af  acetylén,  som  genom 
gasens  inledande  i  ammoniakalisk  kopparklorurlösning  afskiljer 
sig  i  form  af  en  röd  kopparförening,  hvarur  den  medelst  salt- 
syra låter  utveckla  sig  i  rent  tillstånd. 

Man  har  vidare  funnit,  att  trädkol  ger  mindre  acetylén 
in  s.  k.  gaskol,  en  naturlig  fö\jd  deraf,  att  trädkolet  för  sin 
ringare  täthet,  med  större  svårighet  låter  upphetta  sig  i  gas- 
strömmen  än  det  kompakta  gaskolet.  Naturlig  grafit  lät  der- 
emot  acelylén  uppkomma  nästan  i  samma  mängd  som  gaskol. 

Genom  analysen  är  det  ådagalagt,  att  den  sålunda  bil- 
dade kolvätegasen  är  identisk  med  det  på  annan  väg  erhållna 
aeetylén.  C^H',  det  vätefattigaste  af  alla  kolväten.  Om  man 
liter  aounoniak  inverka  på  zink  i  närvaro  af  acelylkopparföre- 
ningen,  så  förenar  sig  det  utvecklade  vätet  med  acetylén  och 
man  erhåller  oljbildande  gas,  C*H^  hvarur  genom  gasens  ab- 
Borption  i  svafvelsyra  och  destillation  vanlig  alkohol  erhålles. 
Likaså  fås.  när  man  låter  svafvelsyra  absorbera  acetylén.  och 
destillerar  blandningen,  ofter  systematiska  rektifikationer,  en  ogon- 


Digitized  by 


Google 


256 

domlig  flygtig  vätska,  som  ftr  acetylalkohol.  —  lian  kan  så- 
ledes genom  kolets  och  vätets  syntes  ifrån  sjelfva  grundelemeB- 
terna  uppstiga  till  långa  serier  af  organiska  f5reningar,  hvilki  min 
förut  känt  endast  såsom  metamorfosprodnkter  af  andra  gifbi 
föreningar  och  ännu  för  icke  längesedan  framställt  blott  på  ana- 
lytisk väg;  t.  ex.  alkoholn  genom  sockrets  bekanta  sOnder&Uande. 


Digitized  by 


Google 


257 


Den  oraitologiska  nomenklaturen.  —  Af  Fr.  W.  Maklin. 

(Meddeladt  d.  13  April  1863.) 

Ehuru  den  oruitologiska  litteraturen  fifVen  under  sednare 
tider  kan  framte  många  särdeles  utmärkta  och  framstående  ar- 
beten, hvilka  vittna  om  sakkännedom,  sjelfständig  forskning  och 
vetenskaplig'  kritik,  bland  hvilka  exempelvis  må  nämnas  texten 
till  Svenska  fogloama  af  prof.  Carl  Sundevall,  så  måste  detå 
andra  sidan  medgifvas,  att  f5ga  inom  någon  del  af  zoologins 
område,  knappast  ens  inom  vissa  brancher  af  entomologin,  en 
sidan  mängd  af  arbeten  kunna  framhållas,  hvilka  fdrråda  icke 
allenast  den  fullkomligaste  obekantskap  med  den  nyare  syste- 
matiska anordningen  och  den  omitologiska  litteraturen  i  allmän- 
het, utan  äf^en  en  total  brist  på  all  vetenskaplig  kritik.  Detta 
ir  isynnerhet  oftast  fallet  med  namnförteckningar  öfver  fogel- 
arter,  som  blifvit  observerade  inom  något  —  vanligen  särdeles 
inskränkt  —  område  och  hvilka  derjemte  sällan  innehålla  någon 
enda  egen  observation,  som  på  något  sätt  skulle  bidraga  till 
kännedomen  af  de  uppräknade  artemas  lefhadsf^rhållanden 
0.  8.  v.*).  Slika  vetenskapliga  arbeten,,  h varpå  isynnerhet 
den  tyska  litteraturen  har  många  exempel  att  uppvisa,  publice- 
ras vanligen  antingen  af  sådane  personer,  hvilka  af  Voot  ut- 
märkas som  ^andeiigen  fattiga  hondkaplaner  (geistesbeschränkte 
Landpfarrer)  och  pensionerade  forstmän,  hvUka  gjort  närmare 
hekantskc^  med  hvarje  fogelho  i  trakten  af  deras  hemort  och 
så  att  såga  föra  genealogiska  register  öfver  sparffamiyema, 
tom  bygga  bon  under  taken  i  deras  by^,  eller  af  naturalie-handr 
lare,  hvilka  sedermera  begagna  samma  namnlistor  som  prisförteck- 
ningar på  de  fögelskinn  och  Ågg,  hyilka  de  hafv^a  att  föryttra. 
Vanligen  hafra    dessa  arbeten  ett  hufvud'<{ikligt  ändamål,  inga- 


*)  Alt  sådana  förleckningar  lik\ät  kunna  vara  intressanta  och  läro- 
rika, bevisart.  ex.  den  af  W.  Mevrs  till  Kungi.  Svenska  Vel.-Akad.  afgifna 
reseberättelse  »Bidrag  iiU  Jemllanäå  omithohgi*,  som  tinnes  införd  i  öfifen. 
af  K.  Vet.^Akad.  Fårh.  ärp.  17.  N:o  4.  p.  187. 

17 


Digitized  by 


Google 


258 

lunda  att  lända  vetenskapen  till  någon  nytta  eller  förkofrao, 
men  väl  att  åt  dess  utgifvare  skänka  författare  namn  och  ån 
samt  tjena  som  grund  för  anspråk  på  den  nog  missbrukade  be- 
nämningen af  ornitolog  eller  zoolog  i  allmänhet.  Att  en  sålun^ 
förvärfvad  benämning  af  författare  eller  vetenskapsman  likväl  ir 
ganska  lätt  vunnen,  torde  icke  vara  svårt  att  inse,  då  man 
känner  att  i  hvaije  land  vid  högskolor  och  ofta  nog  äfven  vid 
lägre  undervisningsanstalter  finnas  mer  eller  mindre  fuUständiga 
samlingar  af  inhemska  fogelarter,  hvarigenom  flertalet  af  devema, 
utan  några  egentliga  studier  i  omitologin,  på  ganska  kort  tid 
kunna  förvärfva  sig  en  viss  grad  af  åtminstoae  ytlig  käBBedoo 
af  hemlandets  fogelspecies,  och  är  någon  bland  eleverna  hfta- 
delsevis  ägare  af  ett  slgutgevär  och  nog  ärelysten  att  bli  ansedd 
som  vetenskapsman  och  specielt  som  ornitolog,  upprättar  kan 
med  ledning  af  någon  för  den  studerande  ungdomens  eller  för 
den  stöiTe  läsande  allmänhetens  behof  författad  handbok  en  för- 
teckning öfver  de  fogelarter  han  sett  eUer  åtoainstone  trott 
sig  observera  i  närmaste  trakten  af  sin  hembygd,  bifogar  ea 
uppgift  öfver  de  arter,  af  hvilka  han  funnit  bon  samt  publice- 
rar denna  förteckning  i  någon  vetenskaplig  förenings  förhand- 
lingar och  det  åsyftade  ändamålet  är  åtnunstone  i  flertalets  ögon 
härigenom  vunnet,  ty  han  är  och  förblir  författare  till  ea  omi- 
tologisk  afhandling.  Men  underkastar  man  ett  sådant  arbete  en 
vetenskaplig  kritik,  hvilket  i  sjelfva  verket  sällan  lönar  mödan, 
skall  man  genast  finna,  att  den  afkopierade  namnförteckningea, 
det  enda,  som  i  en  likartad  afhandling  kan  underkastas  en  kon- 
troll, lemnar  nog  tydliga  prof  på  författarens  egen  veteoskap- 
liga ståndpunkt.  Det  är  nemligen  ofta,  om  qj  vanligen  fallet  att 
handböcker  öfver  enskilda  länders  vertebrerade  djur  icke  egent- 
ligen äro  beräknade  att  tjena  som  en  l\jelpreda  för  vetenskapsmän, 
utan  hafva,  i  främsta  rummet  det  berömvärda  ändamål  att  po- 
pularisera vetenskapen,  och  det  är  just  härigenom  som  prof. 
Nilsson  t.  ex.  förvärfvat  sig  en  icke  ringa  förtjenat;  men  deraf 
följer  ingalunda  att  likartade  handböcker  skulle  vara  egnadeatt 
afkopieras  för  vetenskapliga  uppsatser,  som  publiceras  i  veten- 
skapliga föreningars  afliandlingar.  Under  tidemas  förlopp  har 
man    dessutom  i  den    zoologiska  vetenskapen  sett  sig  nödsakad 


Digitized  by 


Google 


259 

»tt  antaga  vissa  principer  för  namnbeteckningeii  af  en  art,  och 
utan  att  känna  dessa  principer  kan  man  icke  ens  afkopiera  en 
namnförteckning,  nian  att  begå  hrarjebanda  misstag.  Då  äfven 
finska  författare,  hnfvudsakligen  i  omitologiska  arbeten  och  upp- 
satser, gjort  sig  skyldiga  till  flerfaldiga  förseelser  emot  dessa 
i  Eoologin  allmänt  antagna  principer,  torde  det  ej  kanna  anses 
bllkomligen  öfverflddigt  att  här  framställa  några  anmärkningar 
OB  den  oniitoiogiska  nomenklaturen  i  allmänhet. 

Hvad  fo^elartemas  benämning  beträffar  torde  f^ga  något 
MåUande  framkallat  en  så  stor  oreda,  som  den  visserligen  äf- 
ven i  flere  andra  ånAux  af  zoologin,  men  isynnerhet  just  i  omito- 
login  särdeles  allmänt  använda  metoden  att  såsom  generisk  be- 
Bionmg  begagna  något  af  de  substantiva  artnamn,  Linné  eller 
BigoD  sednare  författare  tijöidelat  ett  species  hOrande  till  samma 
sli^e.  Sålunda  har  man  t.  ex.  plundrat  artnamnet  på  Falco 
émmcuhis  L.  och  bildat  deraf  en  generisk  benämning  Ttnnun- 
cuius  samt  kallat  arten  Thmuficutus  alauäarim;  FcUco  mUtms  L. 
har  man  efter  samma  grunder  förändrat  till  Åfilvus  regaiis; 
Anas  fijdiffuJa  till  FuUffula  cristata  o.  s.  v.  Det  finnas  visserli- 
gen många  äfveo  ujkmärkta  naturforskare,  som  anse  denna  prin- 
cip för  ganska  riktig,  att  nemligen  använda  latinska  djumamn 
som  generifika  beiMtm^ingax,  och  det  måste  medges,  att  Linné 
sjelf  föregått  med  otaliga  exen^l  i  den  vägen,  som  knappast 
eag  kan  klandras,  ehuru  ganska  många,  om  ej  de  flesta  af  dessa 
benämningar  af  romame,  t.  ex.  af  Virgilius  och  Plinius,  inga- 
bada  begagnades  att  dermed  beteckna  någon  grupp  af  särskilda 
djurarter,  utan  en  enskild  art,  och  det  var  således  namnet  på 
ett  species  och  ej  på  ett  genus;  men  de  benämningar  som  af 
Linné  redan  engång  blifvit  använda  som  artnamn^  hade  man 
eoiigt  min  Ofvertygelse  icke  bort  förändra  till  namn  på  genera. 
F5r  min  dd  anser  jag  äfven  t.  ex.  namnen  Hydroictinia  Kaup. 
och  Poeciicptenm  (ej  PaecUoptemisJ  Kaup.  vida  lämpligare  än 
de  generiska  benämningame  Mikms  och  Btäeo.  Om  man  nem- 
ligen anser  arten  såsom  bestämdt  gifven  i  naturen,  bör  äfven 
det  special-namn,  som  enligt  vetenskapens  principer  engångblif- 
rit  en  djurart  tiUdeladt,  alltid  bib^ållas  oförändradt;  hvaremot 
begrepp^   af  genus  är  någonting  som  uteslutande  tillhör  veten- 


Digitized  by 


Google 


260 

skapen,  och  då  åsigtarna  om  deu  genemka  begränsniDgen  un- 
der tidernas  lopp  betydligen  kunna  förändras,  så  ftr  det  natur- 
ligt att  de  generiska  benämningarna  äfven  blifva  häraf  beroende 
och  tillfölje  deraf  kunna  förändras. 

Man  har  dessutom  i  zoologin  sträckt  privilegierna  att  be- 
gagna artnamn  som  generiska  benämningar  till  och  med  ännu 
längre,  i  det  att  man  t.  ex.  på  samma  sätt  användt  det  af 
Linné  för  Qällemmeln  begagnade  namnet  Mtis  lemfnus  för  itt 
dermed  beteckna  det  slägte ,  dit  uran  fört  ifrågavarande  art  un- 
der namn  af  Lemmns  norvegicus,  och  dock  är  lemmus  icke  ett 
latinskt  namn,  utan  ett  barbariskt  ord,  som  under  inga  vilkor 
kan  eller  får  begagnas  såsom  slägtnamn.  Det  må  för  öfiigt, 
till  heder  för  flertalet  af  zoologer,  tilläggas,  det  ifrågavarande 
och  dylika  namn  i  allmänhet  icke  vunnit  J>urskap  i  vetenskapen; 
det  är  dei-fOre  icke  utan  en  viss  grad  af  förundran,  som  man 
ser  förenämnda  djurart  ännu  i  Skandinavisk  Fctuna,  2  uppl 
1847  af  Nilsson  anföras  under  benämningen  af  Lemmus  norve- 
yicus.  Då  en  sådan  princip,  eller  rättare  principlöshet,  som  den 
ifrågavarande ,  endast  leder  ti^l  det  resultat  att  mer  eller  mindre 
utplåna  Linnés  namn  ur  den  zoologiska  vetenskapen , ,  tyckes  det 
företrädesvis  böra  vara  svenska  författares  pligt  att  kämpa  emot 
en  så€an  metod.  Anses  deremot  latinska  djumamn  i  allmän- 
het oriktiga  och  olämpliga  såsom  artnamn  i  zoologin ,  då  borde  ' 
väl  sådana  benämningar  som  Eqtms  asinuSy  Canis  iupus,  Cer- 
vus  dama^  m.  fl.  helt  och  hållet  uteslutas  ur  vetenskapen.  Lika- 
ledes borde  zoologer,  som  möjligen  anse  artnamnet  för  Nucifraga 
caryocatactes  L.  mindre  användbart,  icke  beteckna  species  med 
sådana  namn  som  psilodactyla  (Sirix!),  Skulle  man  likväl  nu- 
mera slutligen  inse  det  orätta  i  dessa  förändringar  af  Linnés 
artnamn,  torde  ofvanberörde  oriktiga  princip  åtminstone  inom 
omitologin  redan  ^ort  så  stora  framsteg,  att  en  förändring 
knappast  mera  är  möjlig,  ty  de  flesta  arter  äro  nu  redan  all- 
mänt kända  under  de  förändrade  benämningarna. 

Till  icke  ringa  men  för  en  oi*dnad  och  öfverensstämmande 
nomenklatur  i  oraitologin ,  likasom  i  jnånga  andra  delar  af  zoo- 
login, är  onekligen  det  lättsinne  hos  flere  författare,  isynnerhet 
i  nyare    tider,    att   på   de    mest  oväsendtliga  karakterer  grunda 


Digitized  by 


Google 


261 

ttyå  genera,  som  naturligtvis  icke  allmänt  kanna  antagas.  Å  an- 
dra sidan  måste  åter  den  anmärkning  göras ,  att  flere  ornitologer 
antaga  och  godkänna  vissa  genera,  ehnm  de  förbise  eller  för- 
kasta andra»  hvilka  likväl  äro  follkomligen  lika  mycket,  om  ej 
mera  gmndade.  Det  synes  mig  i  den  vägen  lämpligt  nog  att 
som  exempel  anföra  slägtet  Lagopus,  hvilket  ingen  tvekar  att 
antaga  såsom  skildt  från  Tetrao,  li varemot  man  utesluter  ge- 
nus Cotyle  Boie  för  Hinmdo  riparia  L.  och  CheHdon  Boie  för 
Birundo  vrbica  L.,  och  likväl  äro  här  de  generiska  karakte- 
rema  ungeför  desamma;  skilnaden  i  lefnadssätt  och  Ofriga  för- 
hållanden äro  t.  ex.  emellan  Hinmdo  urbica  och  Hinmdo  ri- 
paria till  och  med  ännu  vida  större. 

Då  det  ofta  varit  en  svårighet,  stundom  alldeles  omöjligt, 
att  efter  korta  och  ofullständiga  beskrifningar  igenkänna  de  ar- 
ter, hvilka  isynnerhet  äldre  författare  velat  beteckna  med  ett 
artoamn,  och  tolkningen  derföre  utfallit  ganska  olika,  så  har 
derigenom  skilda  arter  stundom  erhållit  samma  benämning  och 
samma  art  olika  beq^ningar  hos  skilda  författare  i  sednare  ti- 
der. För  att  derföre  med  fullkomlig  noggrannhet  utmärka  den 
art,  man  i  något  afseende  önskar  framhålla,  har  man  sett  sig 
nd(teakad  att  efter  artnamnet  utsätta  namngifvaren  eller  egent- 
ligen den  författare,  som  if^ån  Linnés  tider  till  först  beskrifvit 
ifrågavarande  art  så  tydligt,  att  den  efter  beskrifningen  kan 
igenkännas,  ty  i  annat  fall  skulle  man  ofta  icke  kunna  inse, 
liTilken  art  med  det  anförda  namnet  egentligen  menas.  Alla 
omitologiska  kataloger  och  förteckningar,  der  denna  uppgift  sak- 
nas, äro  derföre  icke  öfverensstämmande  med  gimndema  för  den 
loologiska  nomenklaturen.  I  högsta  måtto  orätt  är  det  natur- 
ligtvis äf?enledes  att  efter  speciesnamnet  anföra  en  författare, 
ma  aldrig  beskrifvit  en  ifrågavarande  art,  såsom  det  t.  ex.  är 
fallet  med  Falco  peregrinus  i  ^Finiands  foglar  af  M.  v.  Wrigfd^, 
der  liinné  anföres  som  namngifVare  af  detta  species ,  ehuru  Linné 
aldrig,  hvaricen  i  sin  Fauna  Svedca  eller  Sysiema  natur ae,  be- 
skrifrit  en  falk  under  detta  namn.  Mindre  välbetänkt  är  det 
v&l  likaledes  att  såsom  namngifvare  citera  en  författare  vid  ar- 
ter, hvilka  icke  med  säkerhet  kunna  hänföras  till  de  gifna  be- 
skrifningama.     Sålunda   är  det  väl  orätt  att  utan  vidare  tvifvel 


Digitized  by 


Google 


S62 

anföra  liinné  som  namngifvare  af  den  Falco  UmarmSy  aom  af 
M.  v.  Wright,  och  det  utan  någon  egentlig  grnndrl^iifnt  in- 
trodncerad  i  Finlands  fanna  (ooh  ingalunda  ftr  en  ^det  kaUa 
klimatets  innevånare^ )f  isynnerhet  som  det  torde  vara  mer  iln  sä- 
kert att  Linné  icke  menat  eller  beskrifvit  denna  art.  —  Det  är  inga- 
lunda ¥år  afiugt  att  genom  dessa  anmärkningar  öfver  ofVaji- 
nämnda  arbete  förklena  dess  mångfalldiga  förtjenster  i  öfrigt, 
hvilket  äfven  vore  så  mycket  mera  obiUigt,  som  författaren  af 
detsamma  onekligen  är  den  utmärktaste  praktiska  kännare  af 
våra  inhemska  fogelarter  och  alltid  gjort  sig  känd  som  en  sam- 
Tetsgrann  och  flitig  observatör.  Oenom  sin  sanna  uppfattning 
af  dessa  djurarters  lefnadsförhållanden  och  genom  sin  framstående 
förmåga  att  med  penseln  återgifva  den  på  duken,  har  hr  M.  v. 
Wright  förvärfvat  sig  ett  välför^ent  freidadt  namn;  vi  hoppas 
derföre,  att  han  hvarken  nu  eller  framdeles  skall  misstyda  r^it 
vetenskapliga  anmärkningar  angående  systematik,  nomenklatur 
o.  8.  v.  dfver  hans  utgifna  arbeten. 

Sönderdelas  ett  genus  i  flere  skilda^  slägten,  plägar  man 
vanligen  bibehålla  det  ursprungliga  slägtnamnet  för  något  af 
dessa  nya  genera  och  företrädesvis  för  det,  som  innefattar  d^ 
första,  den  allmännast  kända  eller  den  mest  utmärkta  arten  af 
det  ursprungliga  slägtet*).  Vid  detta  till  sitt  omfång  sålunda 
inskränkta  genus  anför  man  äfven  nu  den  första  namngifvaren; 
detta  är  äfven  en  samvetssak,  ty  ingen  är  väl  berättigad  att  i 
vetenskapen  utplåna  minnet  af  dem,  som  arbetat  i  dess  Ijenat 
Men  önskar  n^an  nödvändigt  tillika  utmärica  det  förhållande,  att 
man  i  ett  arbete  fattar  ett  genus  i  den  inskränktare  betydelse, 
det  genom  en  sednare  författares  arbete  erhållit,  är  det  väl 
lämpligast  att  tillika  .efter  den  ursprungliga  namngifvaren  anföra 
den  sednare  författarens  namn.  Det  kan  visserligen  ej  bestridas, 
att  några  under  ett  sådant  förhållande  anföra  endast  den  aed- 
nare  författarens  namn,  men  detta  är  på  anförda  grunder  obil- 
ligt ooh  orätt;  och  följer  man  engåag  en  sådan  metod,  så  är 
det  åtminstone  natmiigt  att  man  bör  vara  konseqvent. 

•)  AU  denna  princip  likvnl  jcKo  alllid  kan  pcnomföras,  lorde  kuona 
antydas  derigeiiom  all  I.inné  b»»sknfvil  Anns  cygims  såsom  den  första  at- 
tpn  af  släktet  AuM. 


Digitized  by 


Google 


263 

Efter  de  eoBkilda  arters  namn ,  brilka  fömt  varit  betkrifiia 
såsom  hyrande  till  det  iirspniiigliga  siftgtet,  anf^res  ftfVen  »n, 
tm  fayilket  genus  bland  de  nybildade  de  sedermera  än  må  föras» 
nanmet  af  den  författare  som  till  först  beekrif vit  desamma;  detta 
gåUer  ftfven  i  soologin  som  en  regel  i  hvaije  fall,  då  en  art 
blifvit  beeknfren  såsom  hOrande  till  ett  genns,  dit  det  numera 
wke  rftknas.  Isynneiiiet  i  deskriptiva  arbeten  brakas  deremot  ofta 
att  efter  speeies-namnet  anföra  den  författares  namn,  som  till 
fi^rst  beskrifvit  ifrågavarande  art  med  samma  generiska  benäm- 
ning, som  i  arbetet  användes,  eller  utsattes  alls  ingen  namn- 
g^are,  men  i  dessa  händelser  bifogas  alltid  som  synonymt  det 
MDB,  imder  livilket  arten  blifvit  beskrifven  af  den  första  be«- 
Dimnaren.  Publiceras  deremot  en  namnförteckning  utan  likar*< 
t^e  syBonymer,  då  år  det  alltid  en  regel,  som  dessutom  är 
både  billig  och  rättvis,  att  efter  artnamnet  skrifva  namnet  al 
den  f^brsta  namngifvaren ,  såsom  ofvanföre  blifvit  antydt.  Det^ 
kan  visserligen  göra  betydtiga  svårigheter  för  en  kompilator» 
men  det  borde  väl  äfven  vara  en  lika  billig  som  allmänt  hyllad 
regel  att  man  ieke  bör  uppträda  såsom  författare  i  en  veten* 
flkap,  hvilken  man  icke  känner.  Om  icke  denna  regel  följes, 
ått  nemligen  efter  hvarje  artnamn  uppge  den  föi-sta  namngifva*- 
ren,  iroder  hvilken  generisk  benämning  en  art  ock  bitfvit  be^ 
ikrifven,  så  skall  icke  allenast  Linnés  och  alla  äldre  författares 
nanm  i  detta  afseende  nästan  helt  och  hållet  försvinna  ur  den 
zoologiska  vetenskapen,  utan  äfven  den  största  oreda  uppkomma, 
och  det  fortfarande  under  tideiiias  lopp,  ty  man  kan  förutse, 
att  de  generiska  bestämningarna  på  *  mångfalldigt  sätt  komma 
att  förändras,  och  då. skulle  således  äfven  en  förändring  i  för*- 
berörde  afseende  alltid  komma  att  äga  rum.  Dessutom  skulle 
principen  att  som  namngifvare  anföra  ieke  den  föiiattare,  hvil- 
keo  till  först  beskrifvit  en  art,  utan  den  som  till  först  uppfört 
den  under  samma  slägtnamn,  som  man  sjelf  i  ett  arbete  eller  i 
en  förteckning  begagnar,  vara  ett  särdeles  verksamt  lockmedel  för 
dilettanter  att  utan  någon  skälig  grund  och  på  oväsendtliga  karakte- 
rer  bilda  nya  genera,  ty  de  skulle  härigenom  se  glansen  af  sitt  namn 
i  dubbelt  måtto  förökadt,  då  det  äfven  skulle  citeras  vid  hvar^ 
art,  som  af  dem  hänfördes  till  nAgot  af  de  nybildade  genera. 


Digitized  by 


Google 


264 

Har  en  författare  sammanblandat  flere  arter  onder  ett  gemra- 
samt  namn  eller  hänför  han  skilda  arter  som  olika  kOn  af  Banmui  art, 
bör  yftl  namnet  bibeh&llas  Ar  den  art»  med  h vilken  diagnosen, 
den  egentliga  beskrifningen  ftfvensom  uppgifterna  öfver  dess  fl&re- 
kommande  Öfyerensstfimma.  Alla  öfriga  tillägg  öfver  könaoUk- 
heter,  m.  m.  måste  i  en  sådan  händelse  anses  endast  såsom 
misstag  och  deras  relativa  värde  för  beskrifningen  bedömmas  der- 
efter.  Enligt  vår  öfvertygelse  tilldelar  derföre  Sandevall  gan- 
ska riktigt  species-namnet  auritus  L.  (Colymlms)  åt  Podicq» 
cormUta  Lath.,  isynnerhet  då  Linné  öfver  dess  förekommande 
anför:  ^HabitcU  in  summis  Europae  et  Americae  lacubus*^  aamt 
dessutom  i  sin  Fauna  Svecica  uppger  fogelns  provincial-benlm- 
ningar  i  Öster-  och  Yesterbotten.  Att  deremot,  som  Nilsson 
påyrkar,  bibehålla  det  af  Linné  gifha  namnet  för  Podiceps  ni- 
gricoUis  Sundev.,  hvilken  enligt  Nilssons  egen  uppgift  aldrig 
blifvit  anmärkt  i  de  norra  trakterna  af  Skandinavien,  der  före- 
gående art  anträffas,  synes  oss  derföre  temmeligen  omotiveradt. 

Likaledes  kan  och  bör  vid  en  sådan  förvexling  af  skilda 
arter,  som  nyss  anfördes,  namnet  endast  tåUäggas  det  species, 
hvilket  öfver^isstämmer  med  sjelfva  benämningen.  Derföre  bör 
det  af  Linné  gifna  namnet  erytkropus^  (Anas)  bibehållas  för 
Ämer  albi/rons  Gmel.  —  ehuru  det  måste  medges,  att  benäm- 
ningen icke  ens  för  denna  art  är  riktigt  lämplig  — ;  ingen  kan 
väl  deremot  ens  sätta  det  i  fråga,  att  tilldela  detta  namn  åt 
Anser  leucopsis  Bechst.,  som  har  svarta  fötter,  ehuru  denna  art 
af  Linné  blifvit  beskrifven  som  c?  &f  bans  Anas  erytkropm. 

Både  generiska-  äfvensom  artnamn,  hvilka  äro  språkvidrigt 
bildade  eller  ortografiskt  orätt  skrifha,  måste  naturligtvia  alltid 
förändras. 

Då  man,  för  att  vinna  utrymme,  abbrevierar  en  författa- 
res namn,  är  det  utan  tvifvel  äfven  i  omitologin  en  nödv&i- 
dighet  att  det  sker  i  öfverensstämmelse  med  de  reglor,  som  all- 
mänt blifvit.  antagna  i  ortografin.  Det  är  derföre  minst  sagt 
löjligt  då  man  ser  vetenskapsmän  förkorta  Linnérs  namn  till  Lin., 
Temminck*s  till  Tem.,  Pennanfs  till  Pen.,  Brtlnnich*s  till  Brfln. 
och  WiUugbys  till  Willug.,  hvilket  säkerligen  är  lika  oriktigt, 
^om  om  9ågon  skalle  förkorta  Nilsson  till  Nils.;    sorglig  är  det 


Digitized  by  VjOOQIC 


265 

deremot  då  förCattaren  till  torna  namnförtecknlDgar  visa  så  ringa 
prof  på  Bjelfttändighet  och  vetenskaplig  kritik,  att  de  till  och 
med  afkopiera  sådana  ortografiska  fel. 

För  att  slutligen  visa  bura  förseelser  emot  ofvanstående 
principer  f^r  den  omitologiska  och  zoologiska  nomenklaturen  i 
åUiDtnhet  tillAmpas  i  praktiken ,  må  det  tillåtas  mig  att  sårskildt 
inmhålla  ett  litet  arbete,  som  under  titel  af  ^Anteckningar  om 
de  i  trakten  af  Kéjixna  förekommande  foglar  af  A.  /.  Mcdm- 
gren**'  finnes  publicerad  t  i  y,  Notiser  ur  sållsko^ets  Pro  Fauna  et 
flora  Fennica  förhandlingar'',  6:te  haft.,  pg.  95.  Jag  fram- 
ställer detta  arbete  så  mycket  hellre  som  exempel,  emedan  det- 
simma  saknar  all  vetenskaplig  förijenst  i  öfrigt ,  först  och  främst 
emedan  nästan  utan  undantag  de  i  förteckningen  upptagna  ar- 
terna förut  äro  kända  i  omitologin  såsom  förekommande  både 
nordligare,  sydligare,  vestligare  och  ostligare  än  ifrågavarande 
ort  och  för  den  zoologiska  vetenskapen  torde  det  vara  temme- 
ligen  likgiltigt  om  den  ena  eller  andra  fogelartén  blifvit  sedd 
just  vid  Kajana  eller  icke,  samt  för  det  andra  emedan  uti  denna 
uppsats   finnes   intet*),    som  på  något  sätt  kunde  bidraga  till 

*)  De  flesta  i  värt  iaDd,  som  läsa  ofvan  citerade  arbete,  torde  väl 
tro,  det  älminstone  förraltareos  uppgift  att  ripan  fl^ller  sina  vinterklor  i 
sIoteL  af  Juni  eller  i  början  af  Juli  varit  en  nyhet  för  vetenskapen,  isyn- 
nerhet som  han  publicerat  en  skild  afbnndling  om  denna  fråga  i  samma 
häfte  af  NpiUer  ur  sålkkapeta  pro  Famta  et  Flora  Fenniea  förhandHngar 
UDder  titel  af:  *0m  klofåUningen  hos  Dalripan  (Lagoptts  subaipma  Nilss.«), 
deri  förf.  bland  annat  p.  89  yttrar:  *FÖr  att  afgåra  (!)  den  omtvUtade  frå' 
gon*  (oeraligen  emellan  professorerne  Nilsson  och  Bonsdorff)  *om  fUofåiU 
9mgen  hoi  ripor  har  jag  vädjat  till  naturen  åjelf  med  en  förfrågan  håromf 
samt  vidare  p.  92:  ^Hvad  prof.  f^lilssons  phtående,  att  sommarkloma  åter 
*kMlle  fäUas  i  Augusti  eller  September  beträffar,  får  Jag  härom  meddela,  aU 
jag  id^e  har  den  ringaste  anledning,  att  antaga  det,  utan  nödgas  tvertom 
förneka  detsamma*  och  p.  94:  *Till  slut  får  Jag  anmärka,  att  Jag  har  skåt 
stt  tro,  det  egenheten  att  fälla  klor,  icke  tillkommer  riporna  allena*  saml 
litet  ]ängre  fram  på  samma  p.  »Skulle  det  bekräfta  sig,  att  äfiien  andra 
fira  hönsfoglar  äro  underkastade  samma  lag  i  detta  afseende,  skulle  saken 
förlora  sin  enstaka  karakter*  o.  s.  v.  Det  år  likväl  ingalunda  fallet  alt  hr 
mag.  Malmgren  varit  den,  som  afgjort  denna  omtvistade  fråga,  ty  redan 
ett  år  förut  eller  den  18  April  1860  afgafhr  éleves.  konservator  vidkungl. 
fiiksmuseum  i  Stockholm,  lill  velenskaps-akademin  derslädes  en  resebe- 
rättelse,  publicerad  i  17:de   årgången  af  öfversigtorna  af  bemälde  akade- 


'  Digitized  by 


Google 


266 

kianedomen  af  en  enda  arts  lefnadssätt,  om  man  ej  måhåBda 
vill  misstyda  förf:8  fdga  lAmpliga  sätt  att  framställa  sina  ob- 
servationer och  anse  uppgiften  att  Luscioia  svecica  Linné  (^ 
Lath.  som  förf.  anför  I)  icke  kläcker  såsom  en  nyhet  för  veten- 
skapen*). Jag  framhåller  denna  förteckning  äfven  af  den  anleé- 
ning  att  jag  förut  vid  flere  tillfallen  uttalat,  och  det  äfven  en- 
skildt  för  några  af  finska  Yetenskaps-Societetens-hrr  medlemmar, 
ett  misstroende  votum  emot  likartade  toma,  afkopierade  namn- 
fDrteckningar  öfverhufvud  och  det  synes  derföre  jämpligt  nog 
att  deijemte  underkasta  detta  opusculum  en  kritisk  granskning 
i  allmänhet. 

Förenämnde  arbete  innehåller  nemligen  en  förteckning  på 
119  fogelarter,  som  blifvit  observerade  i  närmaste  trakten  af 
Kiyana,  och  det  är  naturligtvis  endast  denna  namnlista  och  den 
ordning  i  hvilken  de  enskilda  arterna  blifnt  uppräknade,  som 
kan  underkastas  en  granskning. 

Hvad  först  den  systematiska  anordningen  eller  de  enskilds 
arternas  sammanställning  beträffar,  så  synes  det  nog  tydligt  att 
förf.  icke  tagit  notis  om  de  undersökningar,  som  i  sednare  ti- 
der blifvit  gjorda  i  detta  afseende,  då  förf.  ännu  sammanställer 


mis  förhandlingar,  deri  hr  Meres  icke  allenast  fullständigt  redogör  för  klo- 
fåliningen  hos  riporna,  utan  äfven  hos  de  flesta  skandinaviska  hönsfoglar, 
och  för  att  visa,  det  br  mag.  Malmgren  vid  siii *våéittn4e  tiUnaiuriu^tlf' 
icke  erhållit  andra  svar  än  dem ,  som  redan  förat  finnas  n^eddelade  af  br 
Meves ,  torde  det  vara  tillräckligt  att  anföra  följande  ställen  ur  denna  rese- 
berättelse: *Åf  det  vid  f^jerpen,  Ijådem  och  orren  anfdrda  spnei  dä,  ott 
kiofålbiinffen  hoå  ripoma  ej  står  ensam,  således  icke  är  ^eine  ökue  Bei- 
spiel  dastehende  Erscheinung*  såsom  d:r  Calfanis  yttrar  n>*  .... 
samt  sednare:  „Hvad  nu  vidare  klofälMngen  hos  riporna  bebråffar,  så  kar 
jag  genom  ett  stort  antal  exemplar  öfvertggat  mig  om,  att  den  blott  en  gh§ 
om  året  verkstäUes,  men  att  khrna  dessförinnan  ofta  undergå  en  stor  f9r- 
indring  i  längd  och  form.  Fällningstiden  inträffar  hos  olika  individer  ifrh 
stulet  af  Juni  till  början  af  Augusti*.  Det  är  således  endast  längden  på 
klorna  under  de  skilda  månaderna  hos  ripor  som  förekomma  vid  Kajana, 
och  af  hvilka  hr  Malmgren  under  större  delen  af  året  fitt  sig  fötter  till- 
skickade,  som  naturligtvis  icke  finnes  angifvei  af  hr  Meves. 

*)  Alt  flere  af  de  uppräknade  fogelarterna  ^kläcka  sparsamt;  torde 
åfven  vara  ett  uttryck,  som  behöfvcr  förklaring;  nu  mSste  läsaren  gissa 
sig  lill,  hvad  förf.  dermcd  menar. 


Digitized  by 


Google 


267 

t.  ex.  BiAgteraa  Oypstlm  och  Iftnmdo  —  en  åaigt,  kTilken  Bo- 
rnera vidast  kan  äga.  historisk  betydelse  såsom  ett  bevis  huru- 
ledes  man  fordom  äfven  inom  denna  branch  af  zoologin  samman- 
förde genera  och  ^nrgmpper  i  allmänhet  efker  yttre  analogier, 
åi  deras  inre  organiska  byggnad  alls  ieke  var  känd;  ty  nn- 
mera  föras  i&ågavarande  genera  af  alla  ornitologer  till  skilda 
ordningar.  Men  förf.  yttrar  sjelf  att  han  här  följer  ^samma 
systematiska  vppställnmg,  som  af  prof.  Nilsson  am>ändes  i  hans 
hos  oss  allmänt  begagnade  fogelfatma;'*  för  vår  del  kunna  vi 
likväl  endast  beklaga,  att  han  icke  följt  en  annan  handbok ^ 
li?iiken  ännn  allmännare  begagnas  hos  oss,  nemligen  Sondevalls 
lårobok  i  zoologin,  ty  i  detta  fall  hade  han  kunnat  undgå  att 
öfverlemna  sitt  arbete  åt  den  vetenskapliga  verlden  i  dess  nu- 
varande antiqverade  skick. 

Föyandet  af  den  systematiska  uppställning,  som  af  NilssoB 
användes  uti  hanB  Skandinaviska  fauna,  tyckes  emellertid  sträcka 
sig  så  långt,  att  förf.  med  ytterst  få  afvikelser,  deri  han  nem- 
ligen äfvenledes  begått  vetenskapliga  misstag,  nästan  bokstafli- 
gen  afkopierat  hela  namnförteckningen  ifrån  sagde  arbete,  ooh 
det  i  allmänhet  så  fullständigt,  att  han  äfven  anset  det  för  sin 
skyldighet  att  afskrifva  tryck-  och  ortografiska  fel.  Den  som 
fioiellertid  kompilerar  ett  arbete  och  publicerar  denna  a&krift, 
står  naturligtvis  äfven  i  ansvar  för  de  vetenskapliga  fel,  som 
derigenom  uppkommit.  Låtom  oss  likväl  först  framhålla  och 
granska  de  afvikelser  föi-f.  fördristat  sig  att  göra  från  Nilssons 
Skandinaviska  fauna. 

Genast  på  första  raden  af  förteckningen  finner  man  en  fa- 
milj uppförd  under  benämningen  af  Accipitres  L.  samt  p.  104 
fiuniyenia  GaUinae  L.  och  Graliae  L.,  ehuru  hvarje  zoolog  kän- 
ner, att  Linné  aldrig  bildat  några  familjer.  Allmänt  torde  det 
deremot  vara  bekant  att  Accipitres,  Gallinae  och  Graliae  äro  af 
Linné  bildade  ordningar  inom  foglarnas  klass.  I  flere  hand- 
böcker hade  förf.  äfven  kunnat  vinna  upplysning  derom,  att 
Sykncolae  är  en  ordning  inom  samma  djurklass,  som  förut  va- 
rit antagen  i  omitologin. 

Pag.  98  är  Pandion  haliaettis  L.  anförd  med  artnamnet 
^haliaétos    L."  —  en    förändring  i  benämningen,    hvilkcn  man 


Digitized  by 


Google 


268 

visserligen  finner  i  en  och  annan  skolbok,  måhftnda  ftfven  hos 
några  mindre  nogräknade  författare  i  omitologin,  men  som  likvH 
ingalunda  kan  försvaras.  Då  Linné  nemligen  beskrifvit  arten 
vader  species-namnet  haUmtus,  (åtminstone,  i  Syst,  not.  ed.  X 
p.  91;  ed.  Xn  p.  129;  Farm,  Svec.  ed.  U  p.  22),  så  kan  det- 
samma för  en  riktigare  ortografi  endast  förändras  till  hcUiaéiuSj 
och  nnder  denna  benämning  är  ifrågavarande  art  äfven  upptagen 
hos  alla  bättre  författare. 

Vidare  finner  man  p.  99  det  generiska  namnet  lynx  för- 
ändrat till  JynXy  men  hade  förf.  varit  bevandrad  i  Sundevaäs 
lårobok  i  zoologin,  hade  han  säkerligen  undvikit  detta  misstag, 
emedan  det  i  förenämnde  handbok  i  en  not  uttryckligen  heter: 
„läs  Jynx  icke  Jynx^  —  och  hade  förf.  observerat  en  not  i 
Nilssons  arbete,  så  hade  han  kunnat  inhemta,  att  Jynx  enligt 
myten  var  en  nymf  och  dotter  af  Echo,  genom  hvars  hexerier 
Jupiter  blef  förälskad  i  Aurora  samt  att  denna  nymf  af  den 
svartsjuka  Juno  derföre  förvandlades  till  ifrågavarande  fogel. 

Pag.  101  uppger  förf.  Latham  såsom  namngifvare  af  Xu- 
sciola  ^ecica,  ehuru  densamma  redan  länge  förut  af  Linné  blif- 
vit  beskrifven  under  namn  af  Motacilla  svecica  *).  Att  förf.  af 
den  anledning  icke  citerat  Linné  som  namngifvare,  emedan  ifråga- 
varande art  af  honom  icke  blifvit  uppförd  under  samma  gene- 
riska benämning,  är  väl  omöjligt,  då  Latham  icke  heller  anf5r 
denna  art  under  slägtnamnet  Lusciola,  För  öfrigt  må  det  ftnnu 
anmärkas  att  förf.  anför  en  ^K^s,"* '^*)  %om  namngifvare  af  slilg- 
tet  Lusciola,   ehuru  det  bör  heta  ICeys.  (Keyserling  &  Blasins). 

Vid  Pärm  cinctus  Boddaert,  som  af  förf.  uppföres  under 
namn  af  Parus  lapponicus  Lund.,  säger  han  p.  102:  ^Svenske 
författare  tillägga  denna  fogel  det  oriktiga  namnet  Parus  Si- 
biriens GmeL,  hvilket  tillkommer  en  helt  annan  fogel;  se  säll- 
skapets pro   Fauna   et  Flora  Fennica  Notiser  /,  pag.  J**.  - 

*)  Lalham'8  Index  omitkologicus  ör  Iryckl  i  London  1790.  således 
t.  o.  m.  toir  är  efter  Linnés  död. 

•')  Denna  oriktighet  förekommer  pS  hvarje  ställe  der  Keyserling  ci- 
teras, nemligen  dessutom  efler  slågtnamnen  Ficedula  och  Siflvia,  ochlorde 
derföre  knappast  kunna  anses  såsom  tryckfel.  Släglel  SyMa  är  för  öfrigt 
icke  benåunidl  af  Keys.  och  Bias.,  utan  af  Latham  1790. 


Digitized  by 


Google 


269 

Genomlåser  man  likväl  den  antoärkning,  som  af  Stmdevall  fin- 
nes meddelad  i  ^Svenska  f öglorna^  p.  89  om  den  art,  h vilken 
af  Gmelin  blifvit  beskrifven  under  namn  af  Parus  sibiricui,  kan 
man  genast  öfvei-tyga  sig  derom,  att  det  icke  ar  de  svenske  t 
men  väl  den  finske  ft^rfattaren ,  som  misstagit  sig  i  denna  fHiga. 

Efter  namnet  Stema  hirundo  har  Nilss.  p.  814  icke  an- 
fört namngifvaren ,  troligen  af  den  anledning,  att  det  icke  ftr 
Bäkert,  hvilken  art  Linné*  velat  beteckna  med  ofvanstående  namn. 
Förf.  har  derigenom  hftr  varit  nödsakad  att  sjelf  ntsätta  en 
namngifvare  och  dervid  fallit  på  det  orådet  att  nppge  Nilsson 
slsom  den  sannskyldige.  Stema  hirtmdo  ftr  likvftl  under  detta 
namn  omiBskånneligt  beskrifren  (^Rostrvm  rubrum,  apice  m- 
grum"^)  redan  iden  af  Gmelin  redigerade  18:de  nppl.  af  Linnés 
Systema  natvrae,  tryckt  i  Leipcig  1788,  således  i  en  tid  då 
Nilsson  icke  beskref  några  fågelarter. 

Bland  de  vetenskapliga  förseelser  deremot,  h vilka  upp- 
kommit derigenom  att  f5rf.  utan  någon  kritik  afkompilerat  namn- 
förteckningen från  Nilssons  Skandmamka  /otma,  torde  följande 
förtjena  att  framhållas: 

På  fbrsta  sidan  (eller  p.  97)  uppger  f5rf.  Bechstein  som 
namngifvare  af  slftgtet  Faico,  ehuru  detta  genus  redan  ftr  bil- 
dadt  af  Linné.  Man  kunde  till  fÖ\je  deraf  se  sig  föranlåten  att 
tro,  det  förf.  följer  den  princip  att  som  namngifvare  uppge  den 
författare,  hvilken  till  först  framstftllt  ett  genus  med  samma 
omfång  som  uti  ifrågavarande  förteckning  tilldelas  detsamma 
(ehuru  det  i  denna  händelse  sftkerligen  varit  riktigare  att  hftr 
efter  namnet  Falco  skrifva:  Linné,  Bechst.)»  men  detta  ftr  lik- 
^l  icke  fallet,  ty  vid  slftgtet  Anas  t.  ex.  anföres  Linné  som 
Bsmngifvare,  ehuru  Linné  ingalunda  framstftllt  detta  genus  iden 
inskränkta  betydelse,  som  det  äger  i  fÖrf:s  eget  arbete. 

Uppgiften  öfver  namngifvaren  af  Buteo  vuJgaris  p.  98  för- 
rider afkopierandet  af  ett  i  Nilssons  arbete  förekommande  tryck- 
fel. Det  ftr  att  beklagas  att  förf.  icke  varit  bevandrad  t.  ex.  i 
Vogfs  Zoologische  Briefe,  der  ifrågavarande  namngifvares  iden 
zoologiska  vetenskapen  frejdade  namn  ortografiskt  riktigt  angif- 
Tes,  ty  då  hade  han  kunnat  undvika  att  afskrifva  detta  tryckfel. 


Digitized  by 


Google 


270 

Likaledes  har  förf.  på  samma  pag.  vid  uppgiften  Ofver 
»amngifvaren  både  af  slågtet  Strix  ftfvengom  af  arten  Strix  bubo 
gjort  sig  skyldig  till  ortografiska  förseelser,  hvilka  bokstafligen 
äro  afiskrifha  nr  Nilssons  arbete. 

Vid  Strix  fimerea  Lath.  och  Strix  Tengfnaimi  Gmel.  kan 
dessutom  den  anmärkning  gOras  att  fSrf.  icke  nppfört  dessa 
fogelarter  med  de  namn,  som  i  öf^erensståmmelse  med  den  zoo- 
logiska   nomenklaturen  i  främsta  nimmet  tillkomma  desamma*). 

I  uppgiften  öfver  namngifvaren  af  slägtet  Pica  p.  100  har 
f5rf.  äfvenledes  afkopierat  ett  i  Nilssons  arbete  förekommande 
ortografiskt  fel. 

r^Caryoeaiactes  guticUus  Nilss.**  p.  100  bör  heta  Au^o^a 
cwryocatacles  L.,  emedan  det  af  Linné  giftia  artnamnet  är  myc- 
ket äldre.  Under  denna  sednare  benämning  finner  man  äfveo 
ifrågavarande  art  nppf5rd  af  de  utmärktaste  ornitologer  i  når- 
varande  tid,  t.  ex.  af  prof.  Sundevall  och  d:r  Gabanis  (Husem 
Hemearmm,  Osdnes  p.  229). 

Riktigare  hade  det  säkeriigen  äf^en  varit  om  f5rf.  upp- 
fört Bomhy Cilla  garrula  L.  under  den  generiska  benämmngoi 
Ampélis  L.,  emedan  ifrågavarande  art  icke  allenast  är  det  för- 
sta speciee,  hvilket  Linné  beskrifnt  såsom  hörande  till  slägtet 
Jfi^teks,  utan   deijemte  onekligen  den  allmännast  kända  arten  v 

Vid  uppgiften  öfver  namngifvaren  af  slägtet  Zamu^  p.  101 
förekommer  återigen  ett  efter  Nilssons  arbete  afskrifvet  orto- 
grafiskt fel. 

På  samma  pag.  uppger  förf.  Latham  såsom  namngifvare 
af  Ficeduia  troclulus,  ehuru  denna  art  redan  af  Linné  blifnt 
Wekrifven  under  namn  af  åfotaciUa  trochUics,  Att  Latham  id^e 
keUer  beskrifvit  ifrågavarande  art  med  slägtnamnet  Ficeéda. 
torde  ännu  böra  tilläggas,  för  att  derigenom  antyda,  det  förf. 
icke  haft  någon  anledning  att  citera  Latham  såsom  namngifvare 
i  »täUet  för  Linné. 

Likaledes  uppger  förf.  p.  102  Latbain  såsom  namn^are 
af  slägtet  Motacilia,  ehuru  detta  genus  redas  är  benäipndt  af 
Linné  1748. 

•)  Se  Bonaparte,  ^Conspecius  genérum  avium*". 


Digitized  by 


Google 


271 

På  siunma  pag.  citerar  förf.  BechBtein  som  »namngifvare  af 
Mhus  pratensis,  ehuru  denna  fogelart  redan  af  Limié  bUfrk 
beftkrif^en  under  namn  af  Akmäa  pratensis.  Att  förf.  för  öfrigt 
iflgttufida  fö^  dea  princip  att  aåsom  namngifvare  af  ett  spe- 
cies  citera  den  författare»  hviiken  till  först  beakrifnt  detaanma 
med  den  generiska  benämning ,  som  i  hans  egen  förteckning  an- 
Tftodes,  kan  beviaas  derigenom,  att  Linné  t.  ex.  aldrig  beskrif- 
vit  några  fågelarter  under  namn  af  Astur  palumbaHus,  Jstur 
mus,  Aqmla  c?trysaétos*J,  Aqtäia  (Ubidiia,  Pandion  ^kaUae-* 
tos**,  BombydUa  garruia,  Saxicola  oenant?ie,  Seuticoia  rubeira, 
Sylvia  aaruca,  iMsciola  pheemcwus,  Corythus  enuckiUor, 
Nimemus  arquata,  Num,  phoeqpus,  Totanus  glottis,  Toi.  gkh 
reda,  ToL  bypokuc0Sf  FuHgukL  mariia  o.  b.  ▼.,  ehim  förf. 
iq^ger  Linné  aåsom  namngifvare  af  deesa  spedes. 

Orätt  är  det  säkerligen  då  förf.  emot  slutet  af  samma  pag« 
siger,  ^Parus  paiusiris  L.  Fkmes  icke  i  Kqfana'^,  ty  förf. 
t&rde  lika  litet  som  någon  annan  med  fullkomlig  säkerliet  knnna 
appge,  hvUken  art  Linné  vel^  betecbaa  med  namnet  Pams  paki* 
Siris,  emedan  det  icke  framgår  u^  den  af  honom  gifna  beskriäiingem* 
Lioné  meddelar  dessutom  idke  i  Fanna  Svecica  (2  uppL)  »å^ 
gon  närmare  uppgift  öfv^er  artens  förekommande  i  Sverige  oeb 
derigenom  är  det  så  mycket  mera  'osäkert,  om  det  af  honom 
gi&a  namnet  bör  älldelas  åt  P»  paiusiris  De  Selys  eller  åt  P. 
boreaUs  De  Selys.  Då  det  likväl  är  troligt  att  det  eller  de  af 
Linné  besknfua  exemplaren  varit  txån  den  sydligare  dalen  af 
Sverige,  borde  väl  den  af  förf.  här  påtagtigen  utpekade  arten 
åoges  Bom  Parus  pa^tris  L.?  De  Selys  eller  för  korthetens  skull 
kanske  riktigare  helt  enkelt  Parus  paiusiris  De  Selys. 

Pag.  103  ufpges  efter  Nilsson  en  nJVillug."^  som  namn- 
gifvare af  Reguius  cristatus;  denne  författare  heter  emellertid 
WlUngby.  Det  vore  med  anlednipg  af  denna  och  dylika  efter 
Nilsson  afkopierade  oriktiga  abbreviationer  intressant  att  veta, 
om  förf.  äfvem  skiUle  anse  det  ^^fver^sstämmande  med  antagna 
reglor  i  ortografin,  i  händelse  hans  eget  namn,    om  han  nemli- 


•)  Della  namn  bör  i  étVerenseléinmetee  med  nw  g&Mande  principer 
för  den  zoologiska  nomenklaluren  förändras  (ill  chrysaétus. 


Digitized  by 


Google 


272 

gen  i  firamtiden  kommer  att  beskrifva  en  fOrat  okänd  djanrt, 
skulle  citeras  vid  densamma  som  Malm. 

Vid  uppgiften  Ofeer  namngifVaren  af  AJauåa  arvensU, 
äfvensom  af  slftgtet  Emberiza  förekomma  ftfVenledes  eller  Nils- 
sons arbete  afkopierade  ortografiska  oriktigheter. 

Pä  samma  pag.  uppger  förf.  Dliger  som  namngifVare  if 
slågtet  FrmgiUaj  ehuru  denna  generiska  benftmning  riknar 
sina  af  Linné  (1)  erhållna  vetenskapliga  privilegier  redan  frln 
år  1748. 

I  slutet  af  pag.  108  borde  slågtnamnet  CorytkusGviY.h^ 
Pmicola  Vieill.,  emedan  denna  sednare  generiska  benftmning  da- 
terar sig  från  1807,  då  Cuvier  deremot  bildat  slftgtet  Corythus 
fljrst  1817.  Vid  uppgiften  öfVer  namngif våren  af  arten  enu- 
cleator  förekommer  dessutom  ett  efter  Nilssons  arbete  afskrifret 
ortografiskt  fel.       ' 

Pag.  105  uppger  förf.  Bonaparte  som  namn^vare  af  C^- 
radrius  heheticus,  ehuru  ifrågavarande  art  redan  af  Brisson  blif- 
vit  beskrifven  under  namn  af  Vanéllus  heheticus  samt  der^ter 
af  Linné  upptagen  i  hans  SysU  naturae  ed.  XII  under  namn  af 
THnga  helveäca.  För  öfrigt  ftr  artnamnet  squaiarola  Linné  ftr 
detta  species  ftldre  och  borde  tillfölje  deraf  antagas;  de  flestt 
ornitologer  torde  emellertid  föredraga  namnet  helveticus  af  deo 
anledning  att  Cuvier  1829  i  Résm*  anim,  2:de  éd.  upphöjt  det 
barbariska  ordet  squcUarola  till  heder,  rang  och  värdighet  af  en 
generisk  benftmning,  ehuru  detsamma  såsom  sådant  i  dubbelt 
afiseende  ftr  förkastligt.  Då  man  likvftl,  såsom  förf.  hftr  i  sin 
förteckning,  icke  uppf5r  Charadritis  helveticus  Briss.  så- 
som representant  af  ett  skildt  genus  Squaiarola,  finnes  det 
yftl  föga  någon  anledning  att  förbise  det  ftldre  af  Linné  gifna 
artnamnet. 

StrepsUas  collaris  Temm.  på  samma  pag.  bör  heta  Stre- 
peilas  mterpres  L.,  emedan  det  af  Linné  gifha  artnamnet  år 
mycket  äldre.  Den  omstftndigheten  att  Linné  möjligen  misstagit 
sig  på  den  fogelart,  som  på  öame  i  Östersjön  kallas  tolk,  kan 
icke  ftga  något  inflytande  på  prioriteten  af  det  af  honom  gifna, 
i  öfrigt  fnilkomligen  språkriktiga  species-namnet. 


Digitized  by 


Google 


273 

I  slutet  af  pag.  105  uppger  förf.  Cuvier  som  namn^fvare 
af  Machetes  pugnax  och  likväl  ttr  denna  fogelart  redan  af  Linné 
beskrifren  under  namn  af  Tringa  ptignax. 

Likaledes  nppges  af  förf.  p.  107  Latham  som  namngifnu-e 
zi  Podiceps  rubricolHs,  ehuru  detta  species  redan  förut  af  Omelin 
blifnt  beskrifvet  under  namn  af  Colymhus  rubricollis, 

Podiceps  comutus  LaUL  p.  108  bör  heta  Pod.  auritus 
Umé,  Suadey.;  e«  härom  Sv.  Vet.-Akad.  Öfvers.  1849  och  det 
son  kär  blifvit  sagt  i  det  föregående. 

JBmedan  förf.  utan  något  eget  omdöme  derjemte  följt  Nils- 
son med  afteende  på  den  generiska  begränsningen  och  derige- 
vom  förbisett  flere  i  nyare  tider  allmänt  antagna  slägten,  kunde 
?iKerligen  en  mängd  billiga  anmärkningar  göras  äfven  i  detta 
aiia^de;  antalet  af  de  vet^iskapliga  oriktigheter,  som  emeller- 
tid  blifnt  framhållna,  torde  likväl  kunna  anses  tillrftckligt,  för 
itt  motsvara  det  här  åsyftade  ändamålet,  nemligen  att  icke  alle- 
nast antyda  den  vetenskapliga  halten  af  likartade  opera  *),  utan 
deirjemte  *  att  lenma  ett  prof  på  den  omitologiska  nomenklaturens 
ttirvarande  ståndpunkt. 


*)  Dä  SSUikapet  pro  Fauna  et  Flora  Fenm^  genom  ihopbragta  rika 
samliDgar  isyonerhet  ar  vexler  i  väseDdtlig  mån  bidragit  Ull  kännedomen 
af  Finlands  organiska  naturdlster  och  derjemte  af  rent  vetenskapligt  in- 
tresse i  sednare  lider  utsträckt  sina  undersökningar  äfven  i  den  närmaste 
trakten  utom  Finlands  område,  för  att  derigenom  vinna  en  fullständigare 
insigt  öfyer  de  arters  utbredning,  som  förekomma  hos  oss,  h vilket  endast 
pä  det  högsta  kan  lofordas.  samt  tillika  genom  publicerandet  af  flere  värde* 
fulla  afban(flingar  vunnit  ett  allmänt  erkännande,  kan  man  endast  beklaga, 
all  å/ven  sädana  uppsatser,  som  den  här  framhållna ,  ulan  vidare  gransk- 
ning kunna  inforas  i  dess  Notiser.  Det  vore  derföre  önskligt  alt  sällska- 
pet skulle  lemna  i  uppdrag  t.  ex.  åt  dess  ordförande  att  genomse  de  in- 
aibandKngama ,  innan  de  publiceras  i  dess  förhandlingar. 


Ib 


Digitized  by 


Google 


274 


Om  Ejlskriften  och  Finnarne.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  3  Nov.  1862.) 

Då  jag  uti  en  år  1861  publicerad  uppsats  betitlad  „KiI- 
skriften  och  Finnarne^  måhända  torde  anses  hafva  alltför  starkt 
accentuerat  den  i  Westeboaabds,  De  Saulcts,  Nobbis  och 
sluteligen  i  Oppebts  hvarandra  aflösande  forskningar  allt  be- 
stämdare uttalade  åsigten  om  nämnda  skrifts  Turanska  ursprung, 
är  det  med  särdeles  nöje  jag  nu  ser  mig  i  tillfälle  meddela, 
det  på  samma  tid  en  fullkomligt  kompetent  domare  gifvit  an 
likstämmiga  mening  tillkänna.  Theodor  Benfet,  den  bekante 
linguisten  och  editor  af  den  Persiska  kilskriffcslitteraturen,  har 
i  den  af  honom  redigerade  tidskriften  ^Orient  und  Occident*' 
I,  3.  Göttingen  1861)  vid  anmälan  af  Mékants  år  1860  i 
Paris  utkomna  arbete:  ^Les  écritures  cunéiformes.  Exposé  des 
travaux  qui  ont  préparé  la  lecture  et  Finterprétation  des  in- 
scriptions  de  la  Perse  et  de  rAssyrie^  afgifvit  följande  summa- 
riska förklaring:  ^Schjiesslich  will  ich  schon  hier  erklären,  dass 
ich  kaum  begreife,  wie  man  sich  berechtigt  fUhlte,  die  Sprache 
.  der  zweiten  Inscbriftgattung  eine  medo-Scythische  zu  nennen. 
£s  ist  jetzt  hier  nicht  der  Ort,  tiefer  indiese  Frage  einzugeben, 
aber  ich  bin  fest  flberzeugt,  dass  sich  bei  genauerer  Betrach- 
tung  herausstellen  wird,  dass  der  Name  der  Meder,  die  nach 
Herod.  VII,  62  frdher  bei  allén  ^^pu>t  hiessen,  in  keine  derar- 
tige  Composition  gehört,  dass  wir  vielmehr  nur  eine  der  soge- 
nannten  turanischen  Sprachen  in  diesen  Inschriften  vor  uns 
haben,  welche  wir  —  trotz  einiger  aiischer  und  semitiscber 
Beimischungen  —  voliständig  berechtigt  sein  werden  mit  dem 
blossen  Namen  scythisch  zu  bezeichnen.  Wie  wichtig  die  Kennt- 
niss  des  Scythischen  schon  im  medischen  Reich  war,  ergiebt  sich 
daraus,  dass  schon  Eyaxares  nach  Herodots  Bericht  (I,  73)  den 
Scythen  medische  Enaben  flbergab  um  scythisch  zu  lemen'*. 
Häraf  framgår,  att  Benfey  håller  forskningen  kraftig  nog  att 
snart    taga    steget   fullt  ut  på  den  betiädda  vägen.     Såsom  jag 


Digitized  by 


Google 


275 

redan  förut  i  en  kort  tidningsnotis  antydt,  vaknade  äfven  hos 
mig  vid  läsningen  af  Ménants  bok,  hvilken  sorgfälligt  öfversigt- 
ligt  Bammanställer  allt  hvad  på  detta  fölt  blifvit  arbetadt  samt 
tmika  ntgOr  ett  kompendium  för  dem,  som  sOka  inviga  sig  i  äm- 
set,  en  förkänsla  af  det  ntslag  vetenskapen  slutligen  kommer 
att  Ma  i  denna  för  vårt  slägt^s  äldsta  kulturhistoria  så  utom- 
ordentiigt  vigtiga  fråga.  Jag  styrkes  derföre  alltmera  i  hoppet 
att  en  dag  se  de  svåra  lingnistiska  undersökningar  i  allo  krdnta 
med  framgång,  på  grund  af  hvilkas  barndomslöften  jag  i  den 
ofnmdterade  uppsatsen  sökt  att  åt  Seytheme,  och  medelbarligen 
genom  dem  åt  vårt  eget  aflägsnaste  förftdrafolk,  vindicera  en 
mångfftldt  betydélseftillare  plats  i  mensklighetens  urhistoria,  än 
mm  hittills  tilldelat  dem.  Såsom  vi  hört,  går  Benfey  redan  så 
liDgt,  att  him  i  det  språk  som  täckes  af  den  mellersta  kilskrifts- 
arten, eller  just  den  på  hvilken  allt  här  ankommer,  vill  höra  genuint 
Tnranska  ljud  med  endast  försvinnande  biklang  af  fremmande 
taBga.  Måtte  äfven  hans  kollega  Ewald,  hvilken  jag  för  min 
dd  icke  drager  i  ringaste  tvekan  att  anse  för  nutidens  störste 
orientalist  och  språkforskare,  ändteligen  lemna  sina  emot  denna 
iaigt,  såsom  det  tyckes  ofta  af  personliga  skäl,  bittert  opposi- 
tiondia ståndpunkt,  och  i  fortsättningen  till  de  herrliga  Sprach- 
wisaenflchafdiche  Abhandlungen,  i  hvilka  han  år  1862  äfven  bör- 
jat indraga  undersökningar  om  de  Turanska  språken  (på  grund 
ifven  af  Gastréns  förarbeten),  med  sin  klart  genomträngande 
bBek  akaffii  nytt  oeh  besannande  ljus  i  denna  dunkla  fråga. 


Digitized  by 


Google 


276 


Om  Wallins  Arabiska  Ijudlära.  — Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  1  Dec.  1862). 

Hvarje  gång  jag  återföree  till  min  fordne  lärares,  den 
oförgätlige  G.  A.  Wallins  arbeten,  slår  mig  ovilkorligt  tanken: 
^non  quam  mnlta,  sed  quam  mnltum^.  Någon  knnde  tilläfvra- 
tyrs  mena  annorlunda,  mena  att  de  Wallinska  reseberättelflema 
äro  nog  hamrade  på  bredden;  att  hans  från  Österlanden  skrifiia 
talrika  bref  röra  sig  kring  bagateller  (måtte  det  icke  Tara  en 
slik  vantro,  som  alltännn  fördröjer  deras  ntgifVandel);  att  hans 
lingnistiska  observationer  öfverhnfvnd  förtjena  det  omdöme, 
Fleiscber  bifogat  ^till  hans  förklaring  redan  af  Arabeines  för- 
sta bokstaf,  den  neml.  att  han:  ^anf  Spitzfindiges  und  Usna- 
lässiges  gefdhrt  word^  sey^.  Ett  sken  af  sanning  låge  ock  i 
detta  tycke,  men  också  blott  ett  sken. 

Det  gifves  tvenne  slag  af  vidlöftighet;  det  ena,  gnmdt,  går 
utåt  mot  periferin;  det  andra,  gmndligt,  går  inåt  motcentrott; 
det  ena  förlorar  sig  i  radoterand^  om  redan  bekanta  saker,  i 
bästa  fall  under  försök  att  uppvisa  hos  dem  ännu  någon  förbi- 
sedd face;  det  andra  härflyter  ur  bemödandet  att  framställa  det 
förut  okända,  stort  som  smått,  så  att  hela  dess  väsende  fullstän- 
digt må  fattas,  liksom  forkroppsligadt.  Det  sednare  kan  €j  från- 
sägas  Wallin;  det  finnes  i  hans  skriftställen  och  författareskap  en 
vidlöftighet  som  tröttar,  men  icke  genom  att  lemna  vettgirighe- 
ten  hungrande  på  tingens  yta,  utan  tvertom  genom  den  an- 
strängning som  fordras  att  med  honom  tränga  in  i  den  ena  ori- 
ginella iakttagelsen  efter  den  andra  och  alltid  söka  djupet.  Han 
förutsätter  kanske  alltför  mycket  såsom  kändt.  Han  populari- 
serar aldrig  sitt  vetande. 

Man  följe  honom  från  Kairo  till  Sinai,  och  skall  s&kert 
esomoftast  känna  behof  att  rasta,  förr  än  han,  på  den  jem- 
förelsevis  korta  fUrden.  Dilettanten  har  föga  glädje  af  deasa 
hvilostunder  i  en  ödslig,  intetsägande  nejd.  Men  vetenskaps- 
mannen fäller  tankfull  ner  don  lilla  boken ,  än  för  att  efterainna 


Digitized  by 


Google 


277 

den  på  Aiabismeiui  ftit  så  vigtiga  lärdomen,  huru  öknens  mång- 
benftnmda  ^skepp^  skall  manövreras,  än  för  att  begrunda  de 
kankteristiska  samtalen  med  de  förslafvade  Fellaheme  eller  de 
^olte  Bediwi,  än  för  att  på  kartan  sticka  nt  dessa  midt  i  sand- 
ha&et,  dock  så  säkert  gifna  ortbeetämningar.  Ock  är  han 
en  JuynboU,  och  har  såsom  denne  under  hand  ^Iakttagelsernas 

Vårdtorn'*  (cilL^iJf  JLotyo*   titeln   på  ett  väldigt  Arabiskt  geo- 

gnfigkt  verk),  så  skall  han  lika  villigt  och  tacksamt  som  denne 
atmlriLte  editor  och  forskare  erkänna,  hvad  han  af  Wallin  har  lärt. 
Vänder  han  sig  åter  till  Wallins  språkliga  skrifter,  så  må- 
ste han  änna  oftare  i  dem  anträfiEa  samma  egendomliga,  alltid 
Urorika  omständlighet.  Och  synes  denna,  såsom  redan  blifvit 
iBtjdt,  någongåog  bära  anstrykning  af  hårklyfveri,  så  minnes 
ha  urskoldande  (om  så  behöfves),  att  intet  språk  i  verlden  till 
sunma  grad  som  Arabemes,  och  det  isynnerhet  betraktadt  från 
deftB  egen  ståndpunkt,  gifver  näring  åt  „nngae  grammaticorum^. 
Är  han  en  Fleboheb.  en  Lbpsiub  eller  en  Ernst  BrCcke, 
tkaO  han  liksom  den  förstnämnde  med  högsta  intresse  helsa 
Bedmn  sångerna  från  öknen  med  deras  konmientarier  välkomne. 
—  liksom  alla  desse  tre,  af  hvilka  enhvar  är  hufvudmannen  i 
9m  spedalitet,  vitsorda  förträffligheten  af  Wallins  Arabiska 
IMlåra. 

Det  är  förnämligast  på  sistnämnda  arbete  eller  fastmer  på 
ofvaabemälde  kompetente  domares  omdömen  öfver  detsamma,  jag 
^  detta  tillfälle  velat  fästa  uppmärksamheten.  Förtjensten  att 
dttma  vår  Finska  vetenskap  hedrande  afhandling  blifvit  bekant 
fo  den  lärda  verlden  tillkommer,  näst  Fleischer,  som  uppmanat 
hallin  att  skrifva  den,  dess  utgifvare  prof.  Kbllgbsn.  För- 
^ttaren  dog  nemligen  innan  han  hunnit  fullända  sitt  verli^  men 
^  efterträdare  drog  försorg  derom,  att  såväl  det  redan  fär- 
diga (sidd.  1 — 69),  som  det  blott  i  Svenskt  koncept  eller  ut- 
^  fdrefunna  partiet  (sidd.  599 — 665)  blefvo  publicerade  i 
^eilsehrifl  der  D.  Morgenländ.  Gesellsch.  Bdd.  IX  (1855)  AXU 
(1858)  under  titel:  „t)ber  die  Laute  des  Arabischen  und  ihre 
BeaMchnung**,  jemte  Wallins  ^Bemerkungen  tiber  die  Sprache  der 
Beduinen  **. 


Digitized  by 


Google 


278 

Icke  såsom  klander  mot  Utgifvaren,  hviiken  berömvirdt 
åtagit  sig  och  burit  en  mOda  den  mången  annan  sknlle  hafrs 
skytt,  men  för  att  genast  påpeka,  åt  hvilket  håll  de  hafmd- 
sakligaste  inkasten,  der  sådana  vankats,  blifvit  rigtade,  stlUer 
jag  främst  och  till  reservation  för  Wallins  auktoritet,  L^sii 
utlåtande:  att  arbetets  sednare  del  „st«ht  hinter  dem  von  Wal- 
lin  selbst  vollendeten  ersten  Theil  merklich  zmUck^.  Äf- 
ven  Brttcke  underlåter  ej  att  vid  differrenspunkter,  såvidt 
möjligt,  undersöka  huruvida  Wallins  mening  definitivt  år  kind. 
Och  då  Fleischer  nedtecknar  sina  här  såsom  alltid  utomordrat- 
ligt.  noggranna  och  träffande  noter,  gör  han  det  städse  på  ett 
sätt  som  röjer,  att  han  anser  sig  hafva  framför  sig  en  verklig 
mästares  efpcc  Mig  förekommer  det  som  hade  en  god  eller  den 
förnämligaste  delen  af  de  mot  Wallins  såväl  nu  förevarande  som 
öfriga  publikationer  stälda  anmärisningar  förekommits,  i  M 
honom  unnats  tid,  att  äfven  i  bisaker  och  lärd  utstyrsel  föra 
dem  till  jemnbredd  med  de  framsteg  forskningen  gjort  i  vestbr- 
landen  under  de  många  år  han  uppehöll  sig  i  Orienten, 'sak- 
nande nästan  all  Europeisk  litteratur.  För  att  fullt  rättvist  be- 
döma Wallins  åsigter,  måste  man  veta  att  med  honom  intaga 
en  rent  Orient^k  ståndpunkt. 

Ännu  tvenue  andra  ijiågkommelser  behöfvas  för  att  riktigt 
fatta  Wallins  framställning  af  den  Arabiska  ortoöpin,  de:  att 
han  var  en  passionerad  dilettant,  tillochmed  något  mer  än  di- 
lettant,  i  musiken  och  adept  i  medicin.  Denna  dubbelinsigt 
och  fallenhet  använder  han  oftast  på  ett  mycket  sinnrikt,  men 
ofta  äfven  på  ett  nästan  koketterande  sätt,  om  sådant  rimligt- 
vis låter  sig  säga  om  en  så  gedigen  man,  som  han  i  alla  hän- 
seenden var.  I  allmänhet  hafva  dock  dessa  bistudier  högeligen 
gagnaf  hans  un4erBÖkningar,  hvilket  man  också  kan  förutsätta, 
då  äfven  den  linguistiska  ljudläran,  i  sin  djupare  uppfattnhig, 
idkeligen  kommer  att  beröra  sanningar  och  hypoteser,  dels  firån 
tonernas,  dels  från  talverktygens  konst  och  vetenskap. 

För  Émst  Brftcke,  som  är  en  af  Tysklands  berömdare 
fysiologer  och  ur  sin  vetenskaps  synpunkt  ifrigt  sysselsatt  sig 
med  undersökningar  öfver  de  menskliga  Ijudorganemas  funktio- 
ner i  skilda  språk,    måste  ett  arbete  sådant  som  Wallins  blifva 


Digitized  by 


Google 


279 

af  Tåsendtlig  ^enst.  Också  stdda  sig  hans  1856  n^ifha  »Grand- 
Ellge  der  Physiologie  and  Systematik  der  Sprachlante  ftir  Lin- 
goisteD  nnd  Taubstummenlehrer^,  såvidt  de  röra  Arabiskan, 
fftmämligast  på  Wallins  forskning.  I  sina  1860  publicerade  »Bei- 
trftge  sur  Lantiehre  der  Arabischen  Sprache"*  upptrader  dock 
Brfleke  redan  sjelfstftndigare.  Han  hade  nemligen  begagnat 
mellantiden,  att  under  ledning  af  en  infödd  Arab  från  Kairo, 
den  vid  polytekniska  institutet  i  Wien  anstälde  läraren  i  mo- 
dem Arabiska  Anton  Hassan,  studera  sig  in-  i  fimnet.  Dess- 
utom hade  ftf?en  en  annan  berömd  fysiolog,  Czermak,  bekant 
bl  a.  för  sina  experimenter  med  Gabziäs  struphufvudspe- 
gel,  direkt  undersökt  mekaniken  för  de  Arabiska  gutturallju- 
doi  <"  c  ^  och  8  samt  biträdt  Brtlckes  enahanda  försök.  Man 
måste  erkänna  att  de  Wallinska  uppgifterna  sålunda  kommo 
tuder  en  kontroll,  hvilken  få  linguistiska  luknbrationer  torde 
hif?a  genomgått,  och  ännu  fårre  segrande  bestått.  Lycka  för 
WaUin,  att  han  redan  sen  yngre  år  varit  lärjunge,  jemväl  han, 
till  en  infödd  Arab,  Scheich  Muhammed  Tantawi  i  S:t  Peters- 
burg, samt  yttermera  både  i  Egypten  och  det  egentliga  Ara- 
bien fullkomnat  sina  inslgter.  Man  ser  ock  nu,  huru  väl  det 
kom  honom  till  pass,  att  hafva  gjort  sig  förtrogen  med  den 
store  fysiologen  Johannes  MCllsbs  läror  och  åsigter. 

Utan  att  här  ingå  i  några  detaljer,  vill  jag  blott -erinra 
att  de  Wallinska  ortodpiska  karakteristikeme  långt  ifrån  att 
vederläggas  eller  antiqveras,'tvertom  i  de  allra  vigtigaste  punk- 
ter vunnit  en  ny  bekräftelse  genom  Brtlckes  granskning.  Det 
▼isar  sig  t.  ex.  att  hans  beskrifning  af  strupljuden  håller  prof- 
▼et  under  Garzias  spegel;  att  mången  såsom  det  i  förstone  tyc- 
kes nog  klyftig  fysiologisk  bestämning,  såsom  den  om  en  viss 
nasal  resonans  hos  ^,  rätt  fattad,  fullkomligt  försvarar  sin 
plats.  Å  andra  sidan  bör  dock  äfven  anmärkas,  att  några  an- 
dra resonemanger  i  hans  skrift,  dels  såsom  det  om  So  i  vissa 
enskildheter  förblifva  något  sväfvande  eller  oklara,  dels,  och^ 
bhmd  dessa  förnämligast  det  angående  medelbokstäfvema  (li- 
quidae  >  J  *  ^j  och  gutturalen  ^).  icke  i  allo  kunna  föras  på 
bans  kapitel. 


Digitized  by 


Google 


280 

Eli  ännu  gnindlig«re  kritik  har  Wallins  arbete  yederfiuit» 
genom  Lepsius.  Sedan  1855  uppfinnare  och  editor  af  ^Di§ 
allgemeine  Lingaistische  Alphabet^,  hvilket  på  kort  tid,  hafrad^ 
sakligast  genom  den  Engelska  Missions  Societelen,  vnmut  en 
så  vidsträckt  spridning  och,  trots  enskilda  akademiers  oeh  lär- 
des opposition  torde  hafva  en  ännu  större  framtid  f5r  aig,  — 
har  denne  snillrike  man  oaflåtet  sträfvat  att  förskaffa  un  älsk- 
lingsidé en  större  utbredning,  ett  fastare  yetenskapligt  stöd. 
Förberedande  en  ny  upplaga  af  sin  transskriptionslära  bar  hao 
låtit  denna  föregås  bl.  a.  af  en  i  Berliner  Vetenskaps-Akademin 
år  1861  läsen  och  sedermera  publicerad  monografi  f^Vihet  dia 
Arabischen  Sprachlaute  und  deren  Umschnft^.  Bfan  finner  väl 
snart  att  detta  arbete  har  en  polemisk  tendens,  såsom  i  väsendt- 
1ig  mån  afseende  att  bekämpa  alla  hinder  för  „The  Standard 
Alphabet^  och  måhända  just  derig^om  skall  framkalla  änni 
flera  hinder,  —  så  mycket  helbre  som  redan  åtskilliga  förbitt- 
ringar d.  ä.  nya  karakterer  föreslås,  —  men  detta  hindrar  ej 
detsamma,  att  vara  i  hög  grad  intressant  och  lärorikt. 

Till  en  böljan  egnar  han  Waliins  afhandling  ganska  stora 
loford,  sägande:  ^Diese  zeichnet  sich  einerseits  durch  die  ans- 
gedehnte  Kenntniss  der  jetzt  lebenden  Arabischen  Dialekte, 
die  er  auf  seinen  Reisen  sich  erworben,  und  die  scharfe  Anf- 
fassung  der  fremden  Laute  zu  der  er  wie  Wenige  befiUiigt  war, 
andrerseits  dadurch  aus,  dass  er  zuerst  mit  Sachkenntnias  aaf 
die  wichtigste  litterarische  Quelle  fUr  die  Kenntniss  der  als  rich- 
tig  festgestellten  Aussprache  des  Koran-Arabischen  zurack- 
gegangen  ist,  nämlich  auf  die  Schriften  der  Arabischen  Ortho- 
episten"".  Allteftersom  framställningen  fortgår  vexa  dock  an- 
märkningarna, särdeles  der  det  gäller  att  försvara  mönster-alia- 
betet.  Liksom,  efter  det  ganska  sinnrika  yttrandet:  ^dass  der 
Physiolog  auf  diesem  Felde  wohl  die  Fragen  zu  beantworten, 
aber  nicht  zu  stellen  wisse"",  om  Brdcke  säges  att  hans  under- 
sökningar väl  i  ett  annat  sammanhang  hafva  ett  sjelfsOndigt 
värde,  men  för  språkforskam  blott  lemna  matenalier;  så.  skola 
tvertom  VVallins  teorier  (i  vida  högre  grad  än  fysiologen  Brtlcke 
det  funnit)  i  fysiologiskt  hänseende  lemna  åtskilligt  öfrigt  att 
önska. 


Digitized  by 


Google 


281 


Neka  torde  man  ej  heller  knniiå  att  Lepsias  omsorg»- 
loUare  ftn  Wallin  och  än  hraije  af  hans  f^regåogare  granskat 
och  bestämt  de  Arabiska  bokstäfvemas  indelning  i  lokalklasser 
eller  afgjort,  hriika  yudorganer  och  partier  i  dessa  vid  deras 
attalande  ftro  verksamma  samt  horn  de  äro  det.  Huruvida  han 
deremot,  ehuru  med  Wallin  delande  ^den  Yortheil  eigner  Er- 
&hrang  in  Bezug  af  die  beutige  Aussprache  der  Araber,  -und 
iwar  versehiedener  Stftmme  in  ihren  Wohnsitzen^,  lyckats  att 
ilarpare  och  korrektare  än  dennes  fina  öra  attrapera  sjelfVa 
ljudet,  må  lemnas  derhän;  derom  disputeras  hela  skriften  ige- 
Dom.  När  tankarna  öfverensstämma  säges  dereipot  icke  alltid 
•i  noga,  hvem  som  är  upphofsmann^i ,  och  svårt  torde  ofta  bli 
itt  afgöra  det.  Ett  enda  exempel  vare  nog.  Lepsius  gör  utan 
Tidåre,  dock  på  ett  ställe  med  ^ich  bemerke  nur^  användning 
af  den  föydrika  observationen  om  den  ^upare  stämningen  i  Se- 
mitemes språkverktyg,  hvarigenom  samma  bokstaf  hos  dem  och 
vesterländningen  särskilja  sig  till  yudet.  Detta  är  alldeles  rik- 
tigt samt  i  sin  allmänhet  redan  en  trivial  sanning,  men  har  dock 
af  ingen  blifvit  så  musikaliskt  uttryckt  som  af  Wallin.  Han 
Bäger:  ^Je  mehr  die  Sprachen  ausgebildet  werden,  desto  mehr 
treten  die  Kehlbuchstaben  in  den  Hinter-  und  die  Lippenbuch- 
staben  in  den  Vordergrundf  wie  dies  z.  B.  bei  den  romanischen 
Völkem  und  den  Engländem  in  höhem  Grade  der  Fall  ist.  Das 
Sprachinstrument  schiebt  sich,  so  zu  sägen,  immer  mehr  vor- 
wårts,  während  es  in  roheren  öder  ursprttnglicheren  Sprachen 
tiefer  liegt.  Der  tiefste  Eehlspirant  verschwindet  dann  allmälig 
ganz  und  gar,  und  die  auf  der  Gränze  der  Kehle  gebildeten 
lamie  gehen,  je  nach  der  Eigenthtlmlichkeit  der  versehiedener 
Nationen,  in  die  naheliegenden  Laute  der  Mittelzunge  flber,  z. 
B.  eh  in  s'  und  ts'  u.  s.  w.,  so  wie  auf  der  andem  Seite  die  auf 
der  Spitze  der  Zunge  gebildeten  Laute  gem  nach  den  Lippen 
vorgeschoben  werden  und  in  f  ttbergehen ,  wie  dies  im  Russischen 
nnd  Tfirkischen  gewöhnlich  mit  dem  griechischen  ^  geschieht". 
Af  högt  intresse  är  äfven  Lepsii  mera  utförda  resonnemang  om 
bokstäfvemas  ethiska  karakter,  hvartill  icke  heller  antydningar 
Baknas  hos  Wallin.  Den  förres  påstående  att  nasaltonen  uti 
Tanvin  (som  Wallin  äfven  funnit  hos  Beduinerne)  vore  ett  rent; 


Digitized  by 


Google 


282 

^  kan  af  många  skäl  betviflas,  bl.  a.  emedan  den  i  många  Se^ 
mitiaka  språk  motsyaras  af  mimation. 

Till  sist  må  ock,  åtminstone  såsom  yttertigare  bevis  på 
den  ifver  hyarmed  vetenskapen,  liksom  vflckt  af  Wallins  för- 
arbeten, på  sednare  år  behandlat  den  Arabiska  Ijudlåran,  er- 
inras om  de  af  Babb  författade  skrifterna:  ^^Uber  das  Zeichen 
Hamze^  (Wien  1858)  och  ^Die  Transcription  des  Arabisdien 
Alphabetes''  (Wien  1860).  Den  förra  måste  dock  till  sitt  hafvud- 
syfte  anses  vara  förfelad,  såsom  tillbjudande  att  ådagalägga  en 
ursprunglig  identitet  mellan  de  visserligen  till  formen  något  lik- 
nande och  äfven  i  Persiskan  i  viss  mening  promiscue  använda, 
men  till  sitt  väsende  samt  i  Arabiskan  fullkomligt  åtskilda  ka- 
rakterema  ^  och  ^.  Den  sednare  är  ett  uppkok  af  Volneyska 
af  den  strängare  doktrinen  längesedan  utdömda  idéer,  hvarige- 
nom  transkriptionen  blefve  något  helt  och  hållet  konventionelt, 
i  st.  f.  att,  såsom  Lepsius  vill,  i  hOgsta  möjliga  grad  gifra 
skäl  för  sina  antagna  tecken.  De  af  Barb  föreslagna  äro  både 
fula  och  motsträfviga  för  pennan.  Hans  förutskickade  ortoepi- 
ska betraktelser  äro  ingalunda  djupgående.  Ingendera  skriften 
röjer  något  allvarligare  studium  af  Wallin. 


Digitized  by 


Goögle 


283 


Något  om  Finska  lagöfv^ersättningar.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  13  April  1863.) 

Jemte  det  jag  har  äran  anmftla  att  de  ur  min  afl.  käre 
faders  samlingar  redigerade  Anteckningarna  om  Finska  lagöf^er- 
sittningar,  hvilka  komma  att  intagas  i  Societetens  ^fiidrag^, 
nomera  äro  färdigtryckta,  tillåter  jag  mig  nedanstående  af  detta 
ämne  ft^ranledda  motion.  Det  framgår  af  sagde  oposcnlom  po- 
Bthomum,  att  man  ännu  eger  i  behåll  åtskilliga  i  äldre  tider 
gjorda  Finske  codices  af  de  Svenska  lagarna.  Bland  dessa  blefvo 
1852  tvenne,  innehållande  Landslagen  och  Stadslagen  och  hvilka 
härröra  af  Ljungo  Thomae  (1601,  1609),  på  Societetens  be- 
kostnad utgifha.  Språkforskningen  har  i*edan  dragit  nytta  af 
denna  publikation,  och  skall  i  framtiden  göra  det  ännu  mer. 
Ljnngo  omtalar  dock  i  sin  dedikation  till  Hertig  Carl  en  ännu 
äldre  öfversättning.  Äfven  denna  är  återfunnen.  Jag  har  i  til- 
lägget till  f^renämnda  anteckningar  upplyst  derom,  att  denna 
äldre  version,  som  dock  innefattar  endast  landslagen,  är  gjord 
redan  f^re  1548,  och'  det  af  en  man,  hvilken  på  Johan in:s tid 
kallades  ^gamla  herr  Mårten^  samt  varit  prest  vid  den  år 
1538  inrättade  Finska  kyrkan  i  Stockholm.  Det  är  tillochmed 
i  högsta  grad  sannolikt  att  herr  Mårtens  eget  exemplar  finnes  i 
behåll  eller  är  detsamma  hvilket  f.  n.  bevaras  i  Kongl.  Biblio- 
teket i  Stockholm  sub  sign.  B.  96.  Genom  herr  Riksarkivarien 
NoBDBTBÖMB  benägna  medverkan  har  jag  hopp  att  med  första 
sjölägenhet  hit  öfverfå  denna  handskrift,  hvilken  äfven  min  afl. 
käre  fader  år  1850  hade  hos  sig  samt  då  delvis  afskrifvit  och 
excerperat.  Det  visar  sig  allt  klarare,  att  densamma  medelbarli- 
gen  eller  omedelbarligen  legat  till  grund  iör  alla  sednare  ver- 
sioner. Det  vore  obestridligen  af  högsta  intresse,  om  detta 
hittills  äldsta  kända  minnesmärke  af  Finska  språkets  behandling 
tör  verldsliga  ämnen  blefve  i  tryck  utgifvet.  Jag  är  dock  ännu 
oviss,  hvad  gagneligast  vore,  att  antingen  in  extenso  publicera 
densamma,  eller  i  form  af  lectiones  variantes,  som  kunde  bifogas 


Digitized  by 


Google 


284 

texten  af  någon  annan  likartad  codex.  Den  familj  till  hvilken 
B.  96  hörer  såsom  stamfar,  är  nemligen  ännn  temmeligen  talrik 
och  har  i  fordna  dar  varit  den  i  vårt  land  mest  spridda.  Ibland 
annat  må  nämnas,  att  härvarande  Finska  Litteratursällskap  eger 
ett  Finskt  exemplar  af  L.  L.,  lämpadt,  icke  såsom  alla  öfriga,  till 
handskrifter,  utan  till  den  1608  konfirmerade  och  1621  tryckta 
Svenska  originaltexten.  Skäl  kunde  således  f^refinnas  att  edera 
detta  sistnämnda  Finska  exemplar  och  i  noter  dertill  meddela 
åtskilnaderna.  Bifaller  Societeten,  hvarom  jag  härmedelst  öd- 
mjukast velat  anhålla»  min  önskan  att  på  hennes  bekostnad  af- 
trycka  gamle  herr  Mårtens  arbete,  så  torde  ock  åt  min  när- 
mare ompröfning  lemnas  afgörandet,  hvilken  codex  dervid  helst 
bör  begagnas  såsom  basis.  Skulle  det  än  vidare  visa  sig,  att 
den  förmodade  Kollanius*ka ,  på  drottning  Kristinas  tid  gjorda 
lagöfversättningen ,  hvilken  jag  jemväl  har  löfte  att  snart  knima 
rådfråga,  i  någon  väsendtligare  mån,  såsom  antagligt  är,  skil- 
jer sig  från  hr  Mårtens  å  ena  samt  från  Ljungos  å  andra  si- 
dan, så  vågar  jag  yttermera  föreslå,  att  Societeten  äf^en  ville 
bekosta  utgifvandet  af  denna,  hvarigenom  henne  tillkomme  för- 
^ensten,  att  så  fullständigt  som  för  tiden  möjligt  är,  hafva  be- 
fordrat kännedomen  om  det  äldsta  Finska  rättsspråket. 

Jag  begagnar  den  anledning  nu  erbjuder  sig  äfven  att, 
så  att  säga,  motivera  ett  misstag  begånget  i  ofvannämnda  An- 
teckningar. I  tillägget  till  desamma  erinras  att  årtalet  1548, 
hvilket  antecknaren  på  ett,  sedermera  af  honom  sjelf  fSrbisedt^ 
ställe  säger  sig  hafva  funnit  inpressadt  i  permen  till  codex  B. 
96  eller  hr  Mårtens  exemplar,  vederlägger  hans  i  sjelfva  fram- 
ställningen intagna  uppgift  om  Johan  111:8  regering  såsom  tid- 
punkten (6r  den  första  Finska  lagöfversättningens  författande. 
Bland  skälen  för  en  sådan  förmodan  anföres  Johan  ULs  kända 
deltagande  för  Finska  språket.  Till  de  bevis,  man  eger  på 
detta  deltagande,  kan  jag  genom  ett  meddelande  af  D:r  Bo- 
mansson,  hvilket  sedermera  också  funnits  i  antecknarens  sam- 
lingar, tillägga  ett  särdeles  framstående  specielt  fall.  I  Thxi- 
IQQBS  berömda  arbete  „Schweden  und  seine  Stellung  zum  heili- 
gen  Stuhl  unter  Johann  III,  Sigismund  III  und  Carl  IX"  (Augs- 
burg  1839)  förekomma  åtskilliga  dokumenter  rörande  Johan  IBzs 


Digitized  by 


Google 


285 

bemödanden  för  liturgin.  I  förteckningarna  öfver  SveoBkar  och 
Finnar,  hvilka  genom  Jesuiten  Posseyin  blifvit  intagna  (1579, 
1580)  i  de  katolska  seminarierna  i  Braunsberg  och  Olmtttz,  lä- 
ges angående  Finnen  Olaus  Sondebqeltus,  hvilken  med  åkta 
Finsk  eiTifihet  vidhfingde  sin  Lutherska  trosbekännelse,  följande: 
»Quod  ad  ipeas  catalogi  personas  attinet,  primus  in  ordine, 
Olaus,  qui  erat  acerrimus  Ecclesiae  catholicae  persecutor,  et 
mioister  haereticns,  cupit  post  Philosophiae  studia  absoluta 
posse  Theologiam  audire;  quae  nondum  pottiit  praelegi  ordinate 
in  Gollegio  Olumucensi,  rebus  ejus  Collegii  hoc  non  ferentibus. 
Hnic  v^o  cura  data  ent  Hnlandicae  GrammaHcae  conscribendae, 
ut  postea  itan  eam  in  linguam  VCrtatur  Catechismus^.  Huru- 
vida ifrågavarande  Finska  grammatik  blifvit  fulländad  och  hvar 
manuskriptet  till  densamma  kunde  finnas,  är  mig  väl  obekant, 
men  redan  dess  blotta  onmänmande  b6r  dock  inregistreras  i  den 
Finska  litteraturhistorien,  såsom  ett  det  icke  minst  vigtiga intyg 
på  den  Fennomani,  hvilken  i  många  hänseenden  vackert  karak- 
teriserar Johan  III:s  styrelse.  Detta  är  veterligen  den  äldsta 
Findui  grammatik,  som  skrifvits  eller  förberedits,  inemot  %  se- 
kel äldre  än  den,  med  hvilken  katalogen  i  lektor  Gottlukds 
besynnerliga  ^Forskningar  uti  det  Finska  språkets  grammatik^ 
begynner,  d.  v.  s.  Aeschillis  Petraei  (Åbo  1649),  hvilken  sed- 
Bare  åter  tillhör  samma  tid  som  Kollanii  lagöfversättning. 

Slutligen  vill  jag  och  här  offentligen  besvara  några  mundt- 
ligen  men  af  sakkunnige  för  mig  yttrade  tvifvelsmål,  huruvida 
Ijnngos  år  1852  på  Societetens  bekostnad  aftryckta  öfverSätt- 
Bingar  noggrant  samstämma  med  deras  manuskripter.  Väl  borde 
r«dan  utgifirarens  namn  vara  en  borgen  härvidlag.  Bfan  borde 
oek  tro  honom,  då  han  i  företalet  bl.  a.  säger:  ^Det  händer 
någon  gång  dem,  som  ej  sysselsatt  sig  n^d  läsning  af  äldre 
handskrifter,  att  de  anse  olikheten  i  ordens  skrifsätt,  eller  fel  i 
sfteende  på  skiljetecken,  härröra  af  brist  på  nödig  uppmärk- 
samhet hos  utgifvaren.  Men  förhållandet  är  verkligen  motsatt, 
odi  om  i  aftryck  af  gamla  skrifter  fullkomlig  regel mässigfaet  be- 
finnes,  saknas  icke  anledning  att  tvifia  på  utgifvarens  noggran- 
het  Hos  Ljungo  förekonmier  ofta  samma  ord  skrifvet  på  olika 
Bått  tiUofhmed  i  en  och  samnui  period**  o.  s.  v.     Men  af  klan- 


Digitized  by 


Google 


286 

der  fastnar  alltid  något,  tillochmed  hos  de  fördomsfriaste  och 
mest  opartiske.  Man  erinre  sig  den  lumpna  strid,  som  för  en 
mAngd  år  tillbaka  fördes  OfVer  de  förmodade  motiyer,  som  för-^ 
mått  Arvidsson ,  att  i  sin  stora  IcoUektion  införa  äfven  några 
sådana  dokumenter,  som  förut  voro  offentliggjorda  i  Handlingar 
till  npplysn.  i  Finlands  kyrkohistorie.  Då  hette  det,  utan  rin- 
gaste bevis,  att  brist  på  noggranhet  hos  den  förre  ntgifVaren 
föranledt  den  sednares  åtgärd.  Annorlunda  talar  Arvidsson  sjelf 
i  bref ,  som  ännu  finnas  i  behåll.  De  verkliga  skälen  voro  dela 
hans  samlings  afsedda  relativa  fnllständlghet,  dels  att  han  stan- 
dom ej  ännu  öfverfått  till  Sverige  det  samtidigt  i  Finland  ut- 
komna häftet,  dels  att  han  egde  tillgång  till  sjelfva  originalet, 
då  den  Finske  utgifvaren  följt  en  sekundär  källa,  dels  att  han 
aUsicke  egt  den  handling,  som  hans  föregångare.  Men  äfven  an- 
taget, att  i  dessa  jemförelsevis  mindre  vigtiga  akter  någon  oakt- 
samhet  å  ena  eller  andra  sidan  skulle  förekomma,  så  bevisar 
sådant  platt  ingenäng,  då  hvar  man  vet  att  den  sak,  icke  de 
bokstäfver  ett  ord,  eller  de  skiljetecken  en  sats  innesluter,  i  hi- 
storien äro  af  betydelse.  Det  ligger  ofta  i  den  sakkunnige  af- 
skrifvarens  skön  att  pröfva,  till  hvad  grad  han  bör  slafva  efter 
manuskriptet,  äfven  der  dettas  skrifsätt  är  förvillande,  men  med 
en  liten  (för  dess  beviskraft  oväsendtlig)  ändring  kan  tydlig- 
göras. Ett  exempel  tydliggör  min  mening.  Väl  har  jag  ej  sett 
det  original,  hvarur  Arvidsson  aftryckt  det  äfven  i  na  anmälda 
Anteckningar  citerade  förläningsbrefvet  åt  lagöfveraättaren  Ak- 
D£B8  MiCHELssoN  (Haudl.  X  N:o  107),  men  är  vid  jemförelse 
af  detsamma  med  det,  mutatis  mutandis,  likalydande  till  Hbn- 
BiK  Jakobsson  afgångna  (meddeladt  i  Anteekningames  not  22) 
öfvertygad,  att  (för  att  ej  säga  mer)  åtminstone  här  ett  komma, 
der  ett  kolon  af  honom  blifvit  tillsatt  —  och  detta  med  rätta, 
ehuru  jag,  som  hade  att  göra  med  ett  mindre  läsligt  manuskript, 
icke  tillät  mig  något  sådant.  —  Det  nu  andragna  vore  dock 
för  ingen  del  lämpligt  att  försvara  enahanda  godtyckligfaeter 
eller,  må  vara,  blunder,  der  det  aftryckande  dokumentet  bar. 
utom  sin  historiska  (förtärande),  äfven  en  linguistisk  eller  juri- 
disk betydelse.  Våra  ^amla  lagöfversättningshandskrifter  måste 
publiceras    fullkomligt    .^diplomatiskt'';    man    eger    ej    frihet  att 


Digitized  by 


Google 


287 

Tfllja  mellan  de  promiscue  nytjade  formerna  caiken,  caicken, 
cqfckeny  cackevij  kaicken  o.  b.  v.  (=kaikken),  utan  fär  lof  att 
b^a^  enhvar  just  der  den  läses  i  originalet.  Och  jag  kan 
ftfnikra,  att  de  för  Yära  ögon  och  öron  största  vidunderligheter 
och  inkonseqvenser  i  denna  vAg  förekomma,  ej  blott  i  våra 
Fimke  codices,  men  äfven  i  de  äldsta  tryckta  och  konfirmerade 
SYenska  upplagorna.  Ljungo  var  ej  framom  sin  tid  i  detta  af- 
seende.  Derföre  är  ock  trycket  sådant  det  är.  Vore  det  annor- 
lunda, skulle  det  ej  samfltämma  med  manuskriptet.  Bevis:  några 
profafskrifter  finnas  äfven  gjorda  af  Pobthan;  —  do  slå  på 
pricken  in  med  samma  ställen  i  Societetens  publikatioiK 


Digitized  by 


Google 


288 


Om  De  Veennes  gåfv^a  tUl  Myntkabinettet.  —  Af 
G.  Geitlin. 

(Meddeladt  d.  19  Febr.  1863.) 

Jag  utber  mig  att  vid  detta  tiUftlle  få  för  fiiiBka  Vetenakapt- 
Societeten  omnämna,  det  Kejserliga  Alexander^-UnivefBitelets 
mynt-  och  medaljekabinett  åter  ynnnit  en  ganska  betydlig  till- 
ökning. Kofferdikaptenen  Db  Viekki  har  ihågkommit  det- 
samma med  en  värdcrik  gåfva,  bestående  af  élfoa  silfvermynt, 
femhundra  nittio  kopparmynt  och  toif  aftryck  i  tenn.  Sedan 
kopparmynten  numera  blifvit  på  kemisk  väg  rengjorda,  hvilket 
för  deras  dechiffrerande  och  framtida  konservering  var  nödvän- 
digt, emedan  de  voro  af  erg  illa  besvärade,  finnes  väl,  att  ett 
icke  ringa  antal  af  dessa  mynt  —  omkrimg  150  —  äro  så  ska- 
dade, att  de  numera  dels  alldeles  icke,  dels  icke  med  säkerhet 
kunna  dechififi*eras,  men  att  deremot  de  fleste  äro  väl  bibehållne 
och  af  ett  icke  ringa  värde.  —  Bland  silfvermynten  äro  isyn- 
nerhet anmärkningsvärda:  1)  ett  af  Alexander  den  store  i 
Macedonien;  ehuru  vårt  myntkabinett  redan  förut  eger  af  detta 
slags  mynt  fyra  i  silfver  och  fem  i  koppar,  är  det  ifrågavarande 
dock  icke  fullkomligt  lika  med  något  af  dem.  2)  Ett  ifrån  Aihen: 
åtsidan  innehåller,  som  vanligt,  ett  Psdlas  hnfvud  med  hjelm- 
buske, men  inskriptionen  är  bortnött;  frånsidan  framställer  en 
uggla,  på  ena  sidan  derom  en  oliveqvist,  på  den  andra  en  liten 
cirkel  och  derunder  ett  m;  också  detta  mynt  skiner  sig  något 
från  de  sju  Atheniensiska  silfvermynt,  som  kabinettet  förut  eger. 
3)  Vidare  ett  af  Ptolemjsus  (Soter?)  i  Egypten,  det  enda  i 
silfver,  vi  nu  ega,  ehuru  förut  en  mängd  af  Ptolem»emas  mynt  i 
koppar  förefinnes.  4)  Ett  från  Efesus  med  vanliga  symboler. 
5)  En  arabisk  dir  hem  af  KhoHifen  Suleimän  ben  äbdehneUk. 
preglad  i  IVasit  år  97  efter  Muhammeds  flykt,  nu  det  äldsta 
Khalifmynt  i  vår  Muhammedanska  myntsamling,  och  6)  ett  Ve- 
netianskl  Dogemynt  under  Andreas  dAndivijo.  —  Bland  koppar- 
mynten må  här  särskildt  nämnas:  33  Ptolemceery  103  Romerska 


Digitized  by 


Google 


289 

K^$wrmynt,  68  rara  antiker  från  Panormus,  MeHto,  Efesus, 
Macedonien,  Rhodus,  Rheghm,  Syracusa,  59  östromerska  samt 
94  Alexandrmer,  desse  sednare  utmärkt  vl^  bibehåUne,  och  slut- 
ligen ett  ganska  rart  orientaliskt  mjnt  af  en  klass,  som  hittills 
hos  088  helt  och  hållet  saknats ,  nemligen  af  Atabeken  ^Emad- 
eå-äm  Sengi^  if^ensom  ett  ntmftrkt  vftl  konserveradt  orioqid- 
myni  af  Hmam-ed-din  Temir-Tasch,  utom  några  andra,  hvilka 
jag  Snnn  ej  haft  tillftlle  att  dechifirera. 


19 


Digitized  by 


Google 


290 


Sammanträdet  den  18  Maj  1863. 

Statsrådet  Noidmann  höll  ett  föredrag  om  Cyprinoid^enus 
9valgtAnder. 

Professoren  Arppe  meddelade  några  mliieralogiaka  oeh  ke- 
miska notiser. 

Professoren  Mäklin  hemställde,  huruvida  Societetcn  ville 
bekosta  litografiering  af  8  eller  4  plaucher  tOl  en  entomologisk 
monografi,  med  hvars  utarbetning  han  vore  sysselsatt  —  och 
fann  Societeten  godt  att  bifalla  denna  begäran. 

Docenten  Ahlqvist  tillkännagaf,  att  kyrkoherden  Akdeuk 
i  Paldamo  vore  sinnad  att  utgifva  en  lappsk  bearbetning  af 
Renvalls  finska  Lexikon'  i  händelse  Societeten  ville  åtaga  sig 
att  f5rlägga  ett  sådant  arbete.  Societeten  såg  sig  nddsakad  att 
till  följe  af  bristande  tillgångar  afbOja  förslaget. 


Digitized  by 


Google 


291 


Om  Cyprinoideenias  Svalgtänder.  —  Af 

A.    VON  NOBDMANN. 

Alla  tm  Karpfkmiljeti  (Ojprinoidei)  hörande  arter,  hvilka 
utgöra  det  atOreia  antalet  af  BOtrattensilskama,  bafva  inga  tia- 
der  i  kftkarne,  ntan  i  SYalget,  f&stade  på  de  såkaltade  nedre 
BTalgbenen  (0i9a  pharyngea  mferiora).  Redan  för  Iftngre  tid 
sedan  har  man  begagnat  deesa  tänder,  i  anseende  till  deras  form 
och  aatal,  som  kftnnemärken  för  de  särskilda  gmppema,  i  hvilka 
det  stora  Linnéska  slägtet  Cypriniu  sönderfaller;  och  ehnmväl 
deras  antal  hos  en  och  samma  art  är  underkastad  en  obetydlig 
olikhet,  så  är  dock  ej  att  betvifla  att  dessa  tänder  ^ena  som 
säkra  karakterer  hos  de  olika  grnppema.  Såsom  karakterform 
famna  de  likvisst  blott  i  det  fall  nyttjas,  att  man  af  hvaije 
skild  fiskart  undersöker  en  mängd  individer.  Detta  har  fÖr  öf- 
rigt  blott  af^eende  på  tändemas  antal,  men  vida  mindre  på 
deras  form  och  utseende;  ty  dessa  obetydliga  olikheter  hos  ett 
och  samma  species  härröra  endast  af  tandkronomas  mer  eller 
fldndre  afnötning.  Hbokel  och  Kner  uti  sitt  utmärkta  arbete: 
^Die  SUsswasserfische  der  Oesterrdchåschen  Monarchie^  haf^a 
lemnat  en  mängd  afbildningar  af  dessa  tänder;  men  efter  en 
nogare  granskning  i  denna  väg,  och  sedan  jag  undersökt  mer 
än  hundrade  karpartade  fiskar,  så  tror  jag  mig  vara  i  stånd  att 
meddela  nya  upplysningar  om  dessa  föremål.  Heckel  och  Kner, 
liksom  Valenciennes  och  Nilsson  hafva  beskrifvit  blott  sådana 
sralgtänder^  hvilka  vid  en  mindre  försigtig  preparering  blifvit 
qvarsittande  på  svalgbenen.  —  När  det  i  allmänhet  är  fråga  om 
fisktänder  så  finna  vi  uti  alla  våra  handböcker  angifvet,  att 
dessa  tänder  hos  skilda  fiskgrupper  äro  1)  antingen  omedelbara 
fortsättningar  af  bensubstansen  af  vare  sig  plogbenet  eller  kä- 
kame,  eller  2)  att  de  kunna  vara  insatta  uti  egna  alveoler^ 
eller  3)  förekomma  löst  flUtade  på  de  n^uka  delarne  af  munnen. 
Det  är  högst  intressant,  att  alla  dessa  tre  skilda  sätt  af  vid- 
ftstniDg   förekomma  bos   cypriooidei,    nemligen  på  så  sätt,  att 


Digitized  by 


Google 


292 

1)  alU  karparter  åga  aDtingen  uti  en  enkel  eller  dabbel  rad 
med  svalgbenet  samman  vuxna  tänder,  eller  2)  likaså,  att  alla 
haiVa  nedanom  dessa  tänder  en  amnon  rad,  hvars  tandantal 
motsvarar  antalet  af  de  ofvanom  sittande,  och  dessa  nndra tän- 
der äro  icke  fastade  vid  sjelfva  bensubstansen  af  svalgbenen, 
utan  hvar  och  en  af  dem  sitter  uti  en  hylsa,  så  att  blott  kro- 
nan af  tanden  är  ossifierad,  hjUian  deremot  är  inbäddad  i  de 
mjuka  delame,  hvaraf  den  är  omgifven.  —  (I  böljan  trodde  jag 
att  de  voro  reservtänder,  hvilka  vid  de  andras  bortgång  skulle 
intaga  deras  plats;  men  nu  är  jag  öfvertygad  om  att  deUa inga- 
lunda är  £iUet).  3)  Tänder  uti  egna  alveoler  förekomma  blott 
hos  de  egentliga  karparna  (Cjrprinus  et  Carpio)  och  sitta  på  den 
rocdlersta  tandraden;  dessa  tänder  hafva  alls  inga  rötter  oeh 
falla  som  sagdt  lätt  bort  vid  oförsigtig  preparering. 


Digitized  by 


Google 


293 


StrOdda  Notiser. 

1.  Enligt  en  i  England  ntförd  analys,  8om  kommit  stats- 
ridet  Nordenskiöld  tillhanda,  är  den  i  Lupikko  skärpning  nära 
Pitkåranda  förekommande  jemmalmen  på  födande  vis  sammansatt: 


Jemoxid  .  .  . 
Jemoxidul .  . 
Wolframöxid 
Manganoxidnl 
Titanoxid  .  . 
Svafvel  .  .  . 
Lerjord  .  .  . 
Olösta  Silikater 


60,50 
24,36 
8,00 
0,50 
1,00 
0,40 
Spår 
4,00 
98~76. 


.  Sedan  det  uppgifvits,  att  wolfram  görjernmalmerna  särdeles 
lånpliga  för  stålberedning,  skalle  Lupikkomalmen  kunna  egaett 
betydligt  Yäi'de  ifall  den  anförda  analysen  vore  riktig.  Försök, 
som  å  Universitetets  laboratorium^blifvit  utförda,  hafva  dock  ådaga- 
laggt,  att  ifrågavarande  malm  ingen  wolfram  innehåller,  h  vil- 
ken beståndsdel  derföre  måhända  blifvit  det  i  England  analyse- 
rade profvet  afsigtligen  tillblandad ,  en  förmodan  så  mycket  san- 
nolikare, som  wolframsyrad  kaik  vid  Pitkäranda  förekommer. 

2.  Professoren  A.  Nordenskiöld  hade  meddeUt  Societe- 
tens  Sekreterare,  det  han  vid  Sukula  i  Tammela  socken  fun^ 
nit  ett  tantalitartadt  mineral,  som  synes  vara  Kolumbit  eller 
Dianit.  Dess  egentliga  vigt  är  nemligen  icke  högre  en  5,7^  och 
dess  syras  =  5,48;  den  synes  förhålla  sig  som  underniobsyra. 
Professor  Nordenskiöld  förmodar  att  Kobells  Dianit  icke  är  ifrån 
detta  ställe,  utan  ifrån  Torro  stora  mossa. 


Digitized  by 


Google 


»94 


Sammandrag  af  de  klimatologiBka  anteckningarne 
i  Finland  år  1862.  —  Af  A.  Moberg. 

Orren  lekte  i  Jomala  den  15  Mars,  i  Kisko  d.  4,  Kides 
d.  6,  Saarij&rvi  d.  28  April.  —  Lerkan  bdrdes  i  Jomala  d.  28 
Mara;  Eura  d.  2,  Kisko,  Janakkala  och  Taipalsaari  d.  4,  Ni- 
dendal  d.  5,  Kyrkslfttt  d.  9,  Orimattila  d.  10,  Kides  d.  15, 
Muldia  d.  17,  Uleåborg  ti.  21,  Saar\jftrvi  d.  27  och  Suomiu- 
galmi  d.  30  April.  —  Bofinken,  som  öfvervintrade  på  Åland, 
sågs  i  Nådendal  d.  28,  Janakkala  d.  SO  Mars;  Kides  d.  12, 
Uleåborg  d.  19,  Suomossalmi  d.  24  April.  —  Tranan  förmårk- 
tes  i  Kisko  d.  6,  Muldia  d.  10,  Kides  och  Uleåborg  d.  23,  Ja- 
nakkala d.  24,  Kyrkslfttt  och  Saar\järvi  d.  25  April.  —  Svanen 
syntes  i  Jomala  d.  8,  Kides  d.  11,  Suomossalmi  d.  17,  Saari- 
järvi  d.  25  och  Uleåborg  d.  28  April.  —  Sädesårlan  ankom  till 
Nådendal  och  Kisko  d.  7,  Eura  d.  8,  Taipalsaari  d.  10,  Karis 
d.  13,  Orimattila  d.  15,  Janakkala  d.  16,  Saarijärvi  d.  22, 
Muldia  och  Kides  d.  24,  Snomnssalmi  d.  29  och  Uleåborg  d. 
30  April.  —  Sångtrasten  lät  hOra  sig  i  Nådendal  d.  7,  Kisko 
d.  10,  Saarijårvi  d.  19,  Jomala  d.  81,  Janakkala  d.  22,  Kides 
d.  38  April;  Uleåborg  d.  8  Maj.  —  Vildgåsen  observerades  i 
Jomala  d.  8,  Nådendal  och  Eura  d.  7,  Raumo  d.  11,  Saarijftrri 
d.  28  April;  Uleåborg  d.  1  Maj.  —  Spofi>en  syntes  i  Kidee  d. 
18,  Nådendal  d.  19,  Kisko  d.  23,  Raumo  d.  24,  Jomala  d.  25. 
Taipalsaari  d.  28  April;  Janakkala  och  Saarijänri  d.  S  Mig.  — 
Stensqvättan  viste  sig  i  Janakkala  -d.  18,  Nådendal  d.  22,  Ki- 
sko d.  29,  Orimattila  d.  30  April;  Kides  d.  4  och  Uleåborg  d. 
12  Maj.—  Göken  lät  höra  sig  i  Kisko,  Kyrkslätt  och  Janakkala 
d.  5,  Jomala  och  Karis  d.  6,  Nådendal  och  Kides  d.  8>  Ranmo. 
Orimattila  och  Taipalsaari  d.  10,  Eura  ooh  Muldia  d.  11,  Le- 
väis  d.  12,  Saarijärvi  d.  13  och  Suomussalmi  d.  25  Maj.  — 
Ladusvaian  ankom  till  Kisko  d.  4,  Taipalsaari  d.  10,  Saari- 
järvi d.  13,  Janakkala  d.  14,  Jomala  d.  15,  Kides  d.  16,  Uleå- 
borg   och    Suomussalmi  d.  20  Maj.  —  Htissvalan  till  Nådendal 


Digitized  by 


Google 


å.  29  April;  Ranmo  d.  10,  Orimattila  d.  11,  Janakkala  d.  12. 
Kisko  d.  14,  Kana  d.  18,  SuomuBsaliai  d.  20  och  SaarijArvi  d. 
28  Maj. 

Hvad  vextlighetafenomeneroa  beträffitr,  förekommer  att 
Brusbär^mskens  bladspriokniiig  begynte  i  Jomala  d.  5,  Karta 
oek  Ki9ko  d.  7.  Janakkala  d.  8,  Salo  och  Nådendal  d.  10,  Ori- 
■Mttila  d.  12,  Kyrkalfttt  d.  15  och  Kides  d.  17  Kaj.  ^  JMi- 
dppan  blommade  i  Jomala  d.  3,  Kisko  och  Janakkala  d.  7,  KA*- 
deadal  d.  9.  KyrkaUtt  d.  10,  Karis  d.  11,  Onmattila  och  Ki* 
dis  d.  17  Miy.  —  parken  begynte  lOfvas  i  Kana,  OrimattiU 
oeh  Janakkala  d.  12,  Jomala  d.  13,  'Salo  och  Nådendal  d.  15, 
Klflko  d.  16,  Kyrkslätt,  Muldia  oeh  Kidea  d.  20,  Suomusfalaa 
d.  21,  Uleåborg  d.  28  Miy.  —  Häggen  d:o  i  Janakkala  d.  12, 
Ki8ko  d.  14,  Jomala  d.  15,  Salo  och  Karis  d.  16,  Kidea  d.  21, 
Maldia  och  8aar\Ktrvi  d.  25  och  Uleåborg  d.  81  U%j.  ^  Rih^ 
fwn  d:o  i  Karia  d.  12,  Jomala  oeh  Janakkala  d.  14,  Nådendal 
d.  15,  Kyrkslfttt  d.  17,  Kisko  d.  19,  Orimattila  d.  20,  Kidat 
d.  21,  Saarij&rvi  d.  26,  Unldia  d.  27  Maj;  Uleåborg  d.  1  Jini. 
^  Kalfiekcm  blommade  i  Karis  och  Orimattila  d.  15,  KyrkaUtt. 
Kisko  oeh  Janakkala  d.  16,  Jomala  d.  19.  Kides  d.  22,  Uleå- 
borg d.  26  Maj.  —  Hanyran  d:o  i  Kisko  d.  21,  Jomala  ock 
Salo  d.  22,  Janakkala  d.  28,  Baar^iirvi  d.  29,  Maldia  d.  80, 
Kidea  d,  81  Maj;  Orimattila  d.  1  Juni.  ---  Aspen  fick  löf  i  Ja- 
nakkala d.  24,  Karis  d.  26,  Nådendal  och  Kisko  d.  27,  Ori- 
mattUa  d.  28,  Saarijärvi  d.  80  Maj;  Muldia  d.  2  och  Kides  d« 
4  JaiD.  —  Uäggen  blommade  i  Kisko  och  Orimattila  d*  25. 
Salo  och  Tenala  d.  26,  Jaaakkala  d.  29,  Nådendal  och  Kyrk- 
sUttt  d.  30,  Jomala  d.  81  M:g;  Enra  d.  1,  Kidea  d,  3,  Muldia 
d.  4,  SaarijÄrvi  d.  10,  Uleåborg  d.  18  Juni.  —  SrmUUrm  dH>  I 
Silo  d,  «2,  Janakkala  d.  24,  Kisko  d.  25,  Jomala  och  Nåden** 
dal  d.  28,  Tenala  och  Orimattila  d.  80  M^j;  LevSis  d.  1,  Mul- 
dia d.  2,  KyrkaUltt  och  Kides  d.  4,  Saar\}ftryi  d.  18  Juni.  — 
S^rmen  d:o  i  Karis  d.  2,  Janakkala  d.  5>  Nådendal  oeh  Kisko 
d.  7,  Tenala  oeh  Orimattila  d.  8,  Kyrkslätt  d.  12»  Jomi^la  d. 
13  Juni.  '^  Mötmen  d:o  i  Karia  d.  30  B(%j;  Janakkala  d.  6, 
Kisko  d.  10,  Tenala  och  Saaru^Urvi  d.  U,  Jomala  ocdi  Nåden^ 
dal  d.  12,  Kura  och  Orimattila  d.  13,  Muldia  d.  17,  Baumo  d. 


Digitized  by 


Google 


296 

18,  Kidee  d.  19  Juni.  —  Enbusken  d:o  i  Kam  d.  2,Nådeiidal 
d.  5,  Tenala,  Kisko,  Orimattila  och  Janakkala  d.  18,  Jomalad. 
16  Juni.  —  Hallonbusken  d:o  i  Janakkala  d.  16,  Tenala  d.  19, 
Nådendal  d.  21,  Balo  d.  24,  Jomala  d.  26  Juni,  Kiako  d.  2. 
Mnldia  d.  15  Juni.  —  Blåklinten  d:o  i  Jomala  d.  23,  Tenali 
och  Orimattila  d.  26,  Janakkala  d.  27  Jnni,  Kides  d.  8  ocli 
Mnldia  d.  12  Juli.  —  Smultron  mognade  i  Karis  d.  1,  Tenala 
d.  2,  Salo  och  Janakkala  d.  6,  Jomala  d.  7,  Leväis  d.  10,  Ki- 
des d.  11.  Kisko  d.  18,  Orimattila  och  Sasrijflnri  d.  14,  Nå- 
dendal d.  17  och  Mnldia  d.  18  Jnli.  —  Blåbår  d:o  i  Jomala  d. 
9,  Tenala  d.  11,  SaanjSnri  d.  14,  Nådendal  d.  15,  Kisko  d. 
18,  Kides  d.  20,  Mnldia  d.  27  Jnli.  —  Hallon  å:o  i  Salo  d.  1* 
Jomala  d.  4,  Tenala  d.  6,  Nådendal  d.  9,  Kides  d.  10,  Janak- 
kala d.  12,  Kisko  d.  15,  Mnldia  d.  22  Augusti.  —  Ibland  sidee- 
▼externa  såddes  Komet  i  Jomala  d.  15,  Nådendal  d.  16,  Salo 
och  Kisko  d.  17,  Ranmo  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Ryrkslfttt  d. 
25,  Kides  d.  26  Maj;  Karis  och  Snomussalmi  d.  2,  Muldia  d. 
8,  Uleåborg  d.  5  Juni:  gick  i  ax  i  Nådendal  d.  14,  Jomala  ock 
Janakkala  d.  16,  Orimattila  d.  17,  Kides  d.  19,  Kisko  d.  21, 
Saarijäiri  d.  27,  Levftis  d.  80  Jnli;  Mnldia  d.  1  Augusti.  — 
Rågen  bildade  ax  i  Tenala  d.  80  Maj;  Jomala  och  Ranmo  d. 
1,  Karis  d.  2,  Eura  och  Orimattila  d.  8,  Nådendal  d.  4,  Js- 
nakkala  d.  5,  Kyrkslätt  d.  8,  Saarijårvi  d.  10,  Kides  d.  11, 
Levftis  d.  15,  Muldia  d.  16  Jnni;  blommade  i  Nådendal  d.  18, 
Ranmo  d.  19,  Kisko  d.  20,  Tenala  d.  22,  Jomala  och  Orimat- 
tila d.  28,  Karis  d.  25,  Janakkala  d.  26,  Eura  d.  27,  Kyric- 
slfttt  d.  29  Juni;  Levftis  d.  1,  Muldia  och  Kides  d.  7  samt 
Saarijftrvi  d.  10  Jnli;  och  skördades  i  Nådendal  d.  7,  Salo  och 
Janakkala  d.  14,  Tenala  d.  15,  Kisko  d.  18,  Karis  d.  19. 
Kyrkslfttt  och  Ranmo  d.  20,  Eura  d.  22,  Muldia  ock  Saarijftrri 
d.  26,  samt  Kides  d.  29  Augusti. 

Islossningen  intrftffiade  i  Karis  d.  4,  Salo  (å)  d.  28.  Nå- 
dendal d.  27  April,  Uleåborg  (elf)  d.  5,  Kyrkslfttt  d.  6,  Kisko 
och  Janakkala  d.  7,  Snomussalmi  (Kianto  elf)  d.  9,  Saarijftrri 
d.  18,  Muldia  d.  16,  Levftis  d.  17,  Taipalsaari  d.  18,  Kides  d. 
24  Miy ;  Snomussalmi  (Kiannanjftrvi)  d.  8  Juni.  —  Islåggnmgen 
i  Kides    d.    17,   Saarijftrvi   d.   80,  Snomussalmi  d.  81  Oktober, 


Digitized  by 


Google 


297 


Levåis  d.  1^  Salo  d.  4,  Mnldia  d.  5,  SaomasMlaii  (Kimnnjui- 
jirri)  d.  6»  JomaU  d.  17,  Janakkala  d.  19,  Salo  och  Taipal- 
mn  d.  20,  Karis  och  Kisko  d.  23,  Uleåborg  d.  24,  Levåis  och 
Surijånri  d.  28  November;  Nådcndal  och  Mnldia  d.  8,  Uleå- 
borg d.  9  och  Tenala  d.  10  December. 

Nederbörden  har  hela  året  om  blifvit  uppmått  endaat  i 
Risko,  Orimattila  och  Eades,  samt  under  Juni— Oktober  måna- 
der i  Levåifl.    Resnltatema  deraf  hafva  varit  i  finaka  dec.tnm. 


Kisko. 

OriuMUiU. 

KidM. 

Lmriia. 

Jaonari 

0,58 

0,79    . 

0.82 

— 

Febraari 

0,70 

0,40 

0.39 

— 

Man 

0.87 

0.54 

0,48 

— 

April 

1.17 

1.17 

1,05 

— 

im 

0.68 

0.77 

1,37 

— 

Jnni 

2.49 

3.26 

2.45 

2.81 

Jnli 

6,24 

5.19 

2,94 

8,58 

Augusti 

1,28 

1.68 

2.74 

1,70 

September 

0.39 

1.10 

0,56 

0,40 

Oktober 

8,80 

2.80 

1.58 

8,46 

November 

0,45 

0.09 

0,43 

— 

December 

1.84 

1,29 

0.77 

— 

19;99 

19.08 

15,53. 

Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


fiiisAa  Pet 


rrnflojfér . 


///     '  >7  >re/r*H    r?^^*i. 


€1 


fo( 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


FEB     7    1925 


Ö6r— 


.-v>: 


HZ3f 


ÖPVERSI&T 

af 

Knska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 

VI. 

1863-1864. 

Med  en  planche. 


— -Oe 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  VjOOQIC 


FEB    7    1925 


9FVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps -Societetens 
Förhandlingar. 

TI. 

1863-1864. 

Med  en  planche. 


HELSINGFORS, 

Finska  Litteratnr-SällBkapets  tryckeri,  1864. 


Digitized  by 


Google 


Iinprimalur:  /..  Heimbvrger. 


Digitized  by 


Google 


Innehill. 

Sammanträdet  d.  21  Sept  1863 Sid.      1. 

Om  Foucaults  raethod  att  bestämma  (jusets  hastighet.  —  Af  Ad. 

Moberg «  2. 

Om  blinda  djur.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin ,  5. 

Sammanträdet  d.  19  Okt.  1863 ^  10. 

Sammanträdet  d.  16  Nov.  1863 ^  12. 

Sammanträdet  d.  7  Dec.  1863 ^  14. 

Sammanträdet  d.  18  Jan.  1864 „  16. 

Fönnodade  bastarder  bland  fiskarna.  —  Af  Fr.  W.  Näklin     .    .  „  18. 

Sammanträdel  d.  15  Febr.  1864 ^  24. 

Iktyologiska  notiser.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin n  26. 

Sammanträdet  d.  14  Mars  1864 ^  52. 

Om  bjortarter  från  Marianema.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin „  53. 

Sammanträdet  d.  18  April  1864 ^  58. 

Om  de  nyaste  uppfinningarne  inom  telegrafin.  —  Af  L.  Lindelöf  «  59. 

Natorhistoriska  observationer  om  våren  1864.  —  Af  A.  Nordmann  «  63. 

Om  menniskoslägtets  ålder.  —  Af  A.  E.  Arppe 65. 

årssammanträdet  d.  29  April  1864 ^  72. 

Finska  Yetenskapssocietetens  Årsberättelse  d.  29  April  1864  .    .  ,  77. 

Darwins  leori  om  uppkomsten  af  4jur-  och  vextarler.  —  Af  Fr. 

W.  Mäklin 83. 

Om  de  nyaste  undersökningar  rörande  solens  afstånd  från  jor- 
den. —  Af  A.  Krueger „  135. 

Sammanträdet  d.  23  Maj  1864 »148. 

Fortsättning  af  naturhistoriska  anteckningar  om  våren  1864.  — 

Af  A.  Nordmann «  149. 

Om  uppkomsten  af  mjöldrygor  (Secale  comutum).  —  Af.  Fr.  W. 

Måklin ,  151. 

Mera  kilskrift.  —  Af  Wilh.  Lagus ,153. 

Om  sammansättningen  af  mineralet  Pollux.  —  Af  A.  E.  Arppe    .  «  165. 

Om  Calabarbönan.  —  Af  A.  E.  Arppe »  167. 

Sammandrag   af  de  klimatologiska  anteckningame  i  Finland  år 

1863.  -  Af  A.  Moberg w  168. 

Om  den  hydrotherapeutiska  läkemelboden.  —  Af  O.  Hjelt      .    .  ,  178. 

Förteckning  öfver  de  skrifter  som  Finska  Vetenskaps-Societelen 
erhållit  efter  utgifvandet  af  dess  bibliotheks-katalog  år  1862 

inlill  slutet  af  Maj  månad  1864 n  189. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Sammanträdet  d.  21   Sept  1863. 

Profeesoren  Lindelöf  förevisade  några  prof  af  teckningar 
åstadkomna  med  tillhjclp  af  Äbbé  Casellis  elektriska  pantele- 
graf. 

Profeesoren  Moberg  talade  om  Foucaults  apparat  för 
bestämmande  af  Ijnsteoriemas  företräden  och  ^jnsets  hastighet. 

Inspektören  för  fiskeriema  Holkberg  fotade  uppmärksam- 
heten derpå,  att  man  vid  österbottniska  kasten  på  flere  ställen 
anträffar  laxar»  inneslutande  fiskkrokar  af  en  för  trakten  all- 
deles fremmande  form,  én  omständighet,  som  synes  antyda,  att 
laxen  gör  längre  vandringar,  än  man  i  allmänhet  varit  böjd  att 
antaga. 

Ordföranden  e.  o.  professoren  Mäklin  höll  ett  föredrag  om 
blinda  djur,  som  förekomma  i  hålor. 


Digitized  by 


Google 


Om  Foucaults  method  att  bestämma  ljusets 
hastighet.  —  Af  Ad.  Moberg. 

(Meddeladt  den  21  Sept  1863.) 

Såsom  kändt  år  har  IjoseU  propagationshastighet  ända  till 
senaste  tider  blifvit  bestitmd  endast  genom  astronomiska  obsens- 
tioner.  O.  RöM£R  beräknade  år  1676  af  observationer  på  Ju- 
piters  drabanters  förmörkelser,  emellan  hvilka  tiden  syntes  för- 
längas i  den  mån  deras  afstånd  från  jorden  tilltog,  densainma 
till  41,514  geografiska  mil  eller  308,043  kilometer  i  sekunden; 
J.  Bradley  år  1727  af  det  optiska  fenomen,  som  kallas  fix- 
stjemornas  aberration,  enligt  hvilket  den,  efter  Stbuves  bestäm- 
ning af  aberrationskonstanten,  blifvit  beräknad  att  vara  41,504 
geogr.  mil  eller  307,364  kilometer.  Först  år  1849  gjorde  Fi- 
ZEAU  försök  att  direkte  mäta  denna  hastighet  genom  att  låta  en 
ljusstråle  passera  emellan  tänderna  af  ett  roterande  hjul  —  så- 
ledes discontinuerligt  —  samt  sedan  från  en  aflägsen  spegd 
reflekteras  tillbaka  till  samma  punkt,  då  vid  långsammare  rota- 
tion det  reflekterade  ljuset  återkom  genom  samma  mellannun. 
hvarigenom  det  framgått,  men  vid  en  hastigare  hindrades  af  den 
påföljande  tanden  och  således  icke  återkom,  hvilket  deremot 
skedde  när  hastigheten  fördubblades,  emedan  \ju8et  då  fram- 
trängde genom  det  följande  mellanrummet.  Förmedelst  mätning 
af  den  väg,  ljuset  på  denna  tid  hunnit  tillryggalägga  fram  och 
tillbaka,  befanns  dess  hastighet  i  luften  utgöra  310,788  kilome- 
ter eller  41,882  geogr.  mil.*)  Denna  afvikelse  ifrån  de  förra 
beräkningame  ansågs  likväl  böra  tillskrifvas  ofullkomligheten  i 
bestämning  af  rotationshastigheten.  Kort  derefter  (1850)  an- 
ställde Foucault  (likasom  äfven  Fizeau  och  Bbeouet)  experi- 
menter   för   att    utröna   ljusets    propagationshastighet   uti  olika 

*)  Fizeaus  målningar  synas  gifvil  varierande  resullaler.  OfvaDStående 
nppgifves  af  Humholdt,  Kosmos,  111,92;  deremot  anförer  IT^^^im,  Hépert.dvp- 
Hque  möderne,  III,  1162  en  hastighet  af  70,843  lieues  å  25  på  1<»  eller  315,393 
kilometer,  och  Mousion,  Physik,  II.  300  densamma  =  283,790  kilometer  så- 
som resultater  af  Fizeaus  försök. 


Digitized  by 


Google 


media  och  fann  derigenom  andolationstheoriens  förutsättning  af 
en  retardation  i  ett  starkare  brytande  medium  bekräftad.  Hans 
apparat,  hvartill  idén  var  tagen  från  Wh£AT8TON£*8  bestämning 
af  elektricitetens  hastighet,  bestod  hufvudsakligen  af  en  hastigt 
(1000  hvarf  i  sekunden)  roterande  plan  metallspegel,  som  sattes 
i  rdrelse  förmedelst  en  siren  drifven  af  ånga.  Låter  man  en 
ljusstråle  genom  en  liten  öppning  eller  ett  fint  galler  falla  på 
denna  spegel  och  bilden  af  öppningen  derifrån  reflekteras  till 
oeh  ifrån  en  konkav  spegel  uppställd  på  ett  visst  afstånd,  så 
att  denna  bild  återfaller  på  den  plana  spegeln,  så  reflekteras 
den  tillbaka  till  föremålet  (öppningen  eller  gallret);  men  fOr- 
Bittes  den  sistnämnde  spegeln  i  hastig  rotation,  så  sammanfaller 
den  reflekterade  bilden  icke  mera  med  f()remålet,  utan  en  fram- 
akjntning  af  densamma,  beroende  af  förhållandet  emellan  spegelns 
rotationshastighet  och  ljusets  propagationshastighet,  eger  rum, 
hyarigenom  den  sednare  kan  bestämmas.  I  början  konstaterades 
med  tillhjelp  af  denna  apparat  endast  den  retardation,  ljuset  led 
vid  sin  genomgång  genom  ett  rör  fylldt  med  vatten  af  4  meters 
lingd;  men  nu  mera  har  densamma  (enligt  notiser  införda  i 
Poggend.  Arm.  3  o.  4  haft.  d.  å.)  blifvit  använd  äfven  att  mäta 
ljusets  absoluta  hastighet.  För  detta  ändamål  låter  Foucault 
Ijnset  ifrån  den  roterande  plana  spegeln  reflekteras  flere  gånger 
efler  hvarandra  från  5  (eller  i  allmänhet  ett  udda  antal)  kon- 
kava speglar,  uppställda  så  att  bilden  ifrån  hvarje  faller  på  ytan 
af  den  följande,  och  den  ifrån  den  sista  reflekterade  betäcker 
bilden  på  den  föregående,  till  följe  hvaraf  Ijusvågen  återkastas 
precis  samma  väg^  som  den  kommit,  till  den  roterande  spegeln, 
efter  att  hafva  tillryggalagt  omkring  20  meter  fram  och  tillbaka. 
Hen  under  tiden  har  denna  spegel  något  rört  sig,  hvarföre  bil- 
den ej  fullkomligt  sammanfaller  med  föremålet,  som  här  utgöres 
af  ett  mikrometriskt  synmärke,  bestående  af  en  rad  vertikala 
streck  på  0,1  millim.  afstånd  från  hvarandra,  utskurna  i  ytan  af 
en  försilfrad  glasskifva.  Den  framåtskjutna  bilden  och  f[)remålet 
betraktas  genom  ett  mikroskop  med  mikrometer,  hvarigenom 
framskjutningen  noggrannt  kan  bestämmas.  Ljusets  propagations- 
hastighet kan  deraf  beräknas  enligt  formeln   V'=  — - — ,  hvari  V 


Digitized  by 


Google 


är  ljusets  hastighet,  n  antalet  af  de  hvarf  spegeln  gör  i  sekun- 
den, /  Rusets  väg  emellan  den  roterände  och  den  sista  konkava 
spegeln,  r  synmärkets  afstånd  Mn  den  roterande  spegeln  och 
d  den  observerade  framskjutningen  af  bilden.  Medelst  denna 
apparat  har  nu  Ijnsets  hastighet  (i  lufttomt  rum)  blifvit  bestämd 
att  vara  298,000  kilometer  i  sekunden,  ett  resultat,  som  betyd- 
ligt afviker  från  det  på  astronomisk  väg  erhållna.  I  anledning 
deraf  hafva  fransyske  fysiker  och  astronomer  velat  i  fråga  sätta 
icke  blott  riktigheten  af  den  förra  bestämningen,  utan  äfVen 
grundvalen  för  densamma  —  det  hittills  antagna  afståndet  emellan 
jorden  och  solen,  såsom  beroende  af  mindre  säkra  observationer. 
Men  å  andra  sidan  kan  väl  med  fog  anmärkas  (såsom  äfren  af 
F.  Place  blifvit  gjordt)  att  då  man  vill  grunda  bestämningen 
af  en  distans  af  omkring  150  millioner  kilometer  på  uppmätnin- 
gen af  en  längd  af  0,7  millimeter,  man  måste  ega  särdeles  säkra 
garantier  för  den  nästan  absoluta  noggrannheten  af  detta  mått 
och  denna  mätning,  hvilka  i  de  hittills  meddelade  nodsema 
ännu  helt  och  hållet  saknas.  I  alla  fall  torde  förnyade  astrono- 
miska bestämningar  behöfvas  för  att  bekräfta  eller  vederlägga 
detta  något  pompöst  förkunnade  resultat  af  den  „  fransyska  ve- 
tenskapens" skarpsinnigliet  och  konstfärdighet. 


Digitized  by 


Google 


Om  blinda  djur.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  d.  21  Sept.  1863.) 

Öfverallt  i  naturen  finner  man  de  organiska  varelfiemas 
byggnad  motsvara  de  fysiska  förhållanden,  af  hvilka  hvarje  en- 
skild art  genom  sitt  egendomliga  lefiiadssätt  är  beroende.  Denna 
beräknade  organisationsfuUkomlighet  sträcker  sig,  såsom  allmänt 
bekant,  icke  blott  derhän,  att  hos  vissa  djurarter  några  f5r  de- 
ras lefnadsförhållanden  särdeles  nödvändiga  organer  äro  mera 
utbildade,  utan  äfven  att  mindre  nödvändiga  hos  dem  anträffas 
i  eo  nästan  alldeles  rudimentär  form.  En  närmare  jemförelse 
tf  synorganets  utbildning  hos  olika  ^urgrupper  lemnar  i  detta 
ärende  särdeles  upplysande  exempel,  ty  man  finner  icke  alle- 
nast ögonen  ovanligt  stora  och  utbildade  hos  dem,  som  af  na- 
turen äro  anvista  att  företrädesvis  under  den  mörkare  delen  af 
dygnet  uppsöka  sina  födoämnen,  utan  äfven  att  de  djur,  som 
nästan  ständigt  lefva  i  mörker,  t.  ex.  under  jordytan,  hafva 
ovanligt  små  och  stundom  alldeles  under  huden  fördolda  ögon. 
Af  sådana  med  nästan  alldeles  rudimentära  ögon  försedda  djur- 
arter har  man  redan  i  långliga  tider  känt  en  hel  mängd  species 
och  det  icke  blott  bland  de  lägst  stående  djuren,  der  ett  sådant 
förhållande  är  mycket  allmännare  och  bland  en  stor  del  t.  o.  m. 
deo  vanliga  regeln,  utan  äfven  bland  led-  och  vertebrerade  dju- 
ren. Hela  familjen  Talpina  bland  InsecHvora  t.  ex.,  hvars  re- 
presentanter tillbringa  en  stor  del  af  sitt  lif  under  jordytan,  ut- 
märker sig  genom  föga  utbildade  ögon  och  en  art  bland  dem, 
nemligen  Chrysocfdoris  (Talpa)  inaurata  Wagn.,  har  dessa  or- 
ganer alldeles  rudimentära  och  öfverdragna  af  den  yttre  huden. 
Samma  är  förhållandet  med  arterna  af  slägtet  Spaiax  bland  Gli- 
res,  Bland  de  mindre  utbildade  vertebrerade  djuren  känner  man 
ett  ännu  större  antal  alldeles  blinda  eller  åtminstone  med  högst 
outbildade  synorganer  försedda  arter,  såsom  bland  ödlorna  den 
grupp,  hvilken  blifvit  kallad  AmpMsbaenae  (på  tyska  Doppel- 
icMeichen  =  Chalcidiens  glyptodermes  Dum.  et  Bibr.) ;  artemi^ 


Digitized  by 


Google 


6 

af  slägtet  Typhlops  bland  ormarna,  som  lefva  under  jorden  och 
söka  sina  födoämnen  i  myr-  och  termitbon,  samt  den  alldeles 
blinda  Caecilia  himbricoidea  i  Amerika,  hvilken  räknas  till  de 
s.  k.  Apoda  bland  BatracMema.  Äfven  inom  insekternas  klass 
känner  man  ett  stort  antal  species  med  outbildade  ögon  och  t. 
o.  m.  i  vårt  land  förekomma  några  sådana  arter  såsom  t.'  ex. 
Qamger  foveolatus  Mull.,  hvilken  anträffas  i  myrgångar  tillsam- 
mans med  Formica  flava  och  det  äfVen  i  närmaste  trakten  af 
Helsingfors,  nemligen  vid  Sörnäs  och  i  Hopiax,  samt  ett  par 
arter,  som  jag  i  södra  Finland  lyckats  påfinna,  af  det  särdeles 
egendomliga  slägtet  Ptmella  Matthews,  hvilket  endast  innefattar 
blinda  species. 

I  sednare  tider,  då  man  varit  i  tillföUe  att  noggrannare 
undersöka  flere  underjordiska  grottor  i  södra  Europa  äfvensom 
i  Nord-Amerika,  har  den  zoologiska  vetenskapen  ytterligare 
blifvit  riktad  med  kännedomen  af  ett  betydligt  antal  blinda  djur- 
arter. Största  delen  af  dessa  höra  visserligen  tiU  insektemas 
klass,  men  man  har  äfven  bland  andra  djurgrupper  påfunnit 
flere  ganska  intressanta  sålunda  organiserade  former.  Utom  den 
allmänt  kända  Proteus  anfftmus  bland  BatrctcMema,  som  före- 
kommer i  S:t  Magdalene-grottan  vid  Adelsberg  i  ELrain,  vill  jag 
som  exempel  anföra  en  endast  några  tum  lång  blind  fisk,  Am- 
piyopsis  spelaeus,  som  framföder  lefvande  ungar  och  vistas  i  de 
nndeijordiska  vattnen  i  Mammuth-hålan  i  Kentucky,  äfvensom 
trenne  species  blinda  spindlar,  nemligen  ArUhrobia  mammoutlda 
Tellkampf,  hvilken  äfvenledes  förekommer  i  den  nyss  omnämnda 
Mammuth-hålan  i  N.-Amerika,  Sialita  taenaria  Scbiödte,  beskrif- 
ven  från  nndeijordiska  hålor  i  Kämthen,  och  Hadites  tegena- 
rioides  Keyserling  från  hålor  på  ön  Lesina.  Att  äfven  bland 
spindlarna  förekomma  sådana  blinda  arter,  är  så  mycket  mera 
anmärkningsvärdt,  som  flertalet  bland  dem  äro  försedda  med 
åtta  ögon. 

Bland  det  temmeligen  betydliga  antal  blinda  insekt-arter, 
som  man  nu  redan  känner  från  skilda  underjordiska  grottor, 
förmena  representanterna  af  slägtet  Machaeriies  Miller  (  Verhandi. 
d,  zool.  bot.  Vereins  in  Wien,  V,  p.  509)  en  synnerUg  upp- 
märksamhet, emedan  man  åtminstone  hos  en  art  af  detta  genus. 


Digitized  by 


Google 


tttfnligeo  Machaerites  Mariae  Du  Val,  observerat  on  sflrdeies 
sinkande  och  egendomlig  könsolikhet,  b  varom  jag  nu  går  att 
Ihet  närmare  redogöra. 

I  en  uppeata,  aom  under  titel  af  ^Mn  bewaffheter  Blick 
m  äie  Groiien  von  ViUefranche  m  den  Ostpyrenäen**'  finnee  in- 
tagen i  Berlmer  Eniomologische  Zeiischrifl  fdr  innevarande  år 
p.  116,  meddelas  af  D:r  Kraatz  en  kort  reseberättelse  öfver  en 
af  honom  sjelf  tillsamman  med  nigra  franska  naturforskare  före- 
tagen utÄjgt  till  de  omnämnda  grottorna  vid  ViUefranche.  I 
dena  intressanta  reseskildring  anf&res,  utom  flere  upplysande 
notiser  angående  några  blinda  insekt-arters  förekommande  i  dessa 
grottor,  att  man  under  ifirågavarande  exkursion  bland  annat 
lyekats  påfinna  tvenne  med  fnllkomligen  utbildade  ögon  försedda 
ifidiTider  af  den  af  Du  Val  i  Glanures  eniom.  I,  p.  87  efter 
ett  enda  blindt  exemplar  beskrifna  Machaerites  Mariae.  Dessa 
med  ögon  försedda  individer  af  MachaerUes  har  F.  de  Saulcy 
emeliertid  ansett  höra  icke  blott  till  en  skild  art,  utan  t.  oi  m. 
bcÉraktait  som  representanter  af  ett  eget  slägte ,  hviiket  af  honom 
blifot  benänuidt  lÅnderia.  Då  man  likväl  sednare  med  biträde 
af  garnisonen  i  ViU^anehe  varit  nog  lycklig  att  till  närmare 
undersökning  förskafEa  sig  ett  större  antal  exemplar  af  den  före- 
Dämnda  Machaerites  Mariae,  har  de  Saulcy  till  sin  stora  för- 
yåning  funnit,  att  hans  genus  lAnderia  endast  innefattar  den 
bevingade  och  med  fnllständigt  utbildade  ögon  fOrsedda  hannen 
af  den  vinglöea  och  blinda  Machaerites  Mariae*  Af  en  annan 
bhnd  art,  MachaerUes  subterraneus  (llotsch.)  Éraatz,  som  före- 
konuner  i  de  underjordiska  grottorna  i  Krain,  beskrifver  D:r 
KsAATZ  äfvenledes  den  förmodade  hannen  i  samma  Berliner  tid- 
skrift p.  124  under  namn  af  Machaerites  Argus.  Äfven  denna  är, 
såsom  redan  namnet  antyder,  försedd  med  fullkomligt  utbildade 
dgon,  men  visar  i  öfrigt  analogier  med  den  blinda  honan,  så- 
som det  är  fallet  med  den  i  Pyrenéerna  förekommande  arten. 
Det  är  väl  derföre  utom  allt  tvifvel  att  äfven  denna  form  är 
den  förut  okända  hannen  af  förenämnde  species,  ehuru  författa- 
ren ansett  det  nödigt  att  för  säkerhetens  skull  beteckna  den 
Bied  ett  eget  namn. 


Digitized  by 


Google 


8 

D:r  Kraatz  fäster  vid  ofvanoftmnda  upptfickt  en  Btor  be- 
tydelse. Han  säger  nemligen :  ^Diese  Entdeckang  sehender  H5b- 
lenkäfer-Mftnnchen  darf  als  eine  der  interessantesten  d^  nene 
ren  Zeit  betrachtet  werden  und  macht  nach  meiner  Ansicbt  allm 
Gattnngen  voUends  den  Garaus,  welche  bei  der  Uebereinstimmnig 
der  tlbrigen  Merkmale  lediglieh  aof  den  Bfangel  der  Ängen  t»- 
sirt  sind;  denn  soll  die  Blindheit  einmal  generische  Verschiedei- 
heit  begrflnden,  dann  mnss  anch  das  ef  von  Machaerites  ene 
andere  Gattnng  bilden  als  das  Q.^  —  Enligt  min  nppfattnng 
torde  emellertid  denna  omständighet,  att  hanname  af  samma  ut 
äro  bevingade  och  försedda  med  ögon,  då  honorna  äro  bliida 
och  vinglösa,  knnna  gifva  anledning  till  betraktelser  af  äinii 
större  betydelse.  Några  naturforskare  haf^a  nemligen  isynneiiet 
i  sednare  tider  uttalat  den  åaigt,  att  den  beprisade  visa  an^d- 
ningen  i  naturen,  der  allt  synes  vara  beräknadt  till  det  Ikelas 
sammanhang,  till  en  väsendtlig  del  skulle  bero  endast  derpå,  att 
den  organiska  naturen  förändrat  och  modifierat  sig  efter  ridande 
yttre  naturförhållanden  samt  att  äf^en  dessa  i  underjordiaka 
hålor  förekommande  blinda  cyurarter  uppkommit  sålunda,  att 
vissa  species,  hvilka  genom  någon  händelse  inträngt  i  likartade 
ständigt  mörka  bostäder,  småningom  generation  efter  generation 
erhåUit  allt  mindre  utbildade  Ögon,  emedan  dessa  organer  icke 
blifnt  begagnade,  samt  att  ifrågavarande  djurarter  slutligen  blif- 
vit  alldeles  blinda,  hvilken  egenskap  numera  skulle  fortgå  i  arf. 
Skulle  således  denna  könsolikhet  hos  representanterna  af  slUgtet 
Macfmentes  icke  vara  beroende  af  en  ursprunglig  och  inne- 
boende naturnödvändighet,  som  alltid  gjort  och  gör  dessa  arter 
till  hvad  de  äro,  kunna  vi  för  vår  del  sannerligen  icke  fatta, 
huru  en  slik  genom  en  yttre  tiUfållighet  småningom  f)}rlorad 
förmåga  att  se  och  flyga  kunde  fortgå  i  arf  endast  hos  det  ena 
könet. 

Jag  anser  mig  här  likväl  böra  anmärka,  att  man  inom 
insektemas  klass  redan  förut  känner  några  ungefär  likartade 
förhållanden.  Så  äro  t.  ex.  inom  ordningen  Hymenoptera,  der 
könsolikheten  med  afseende  å  den  yttre  kroppsformen  ofta  nog 
är  särdeles  påfallande,  hanname  af  .slägtet  MtäiUa  bevingade 
och,   utom  tvenne  facetterade  ögon,  derjemte  försedda  med  så- 


Digitized  by 


Google 


kallade  pnnkidgon,  hvaremot  honorna  äro  vinglösa  och  nian 
oceUer.  Att  endast  honorna  af  flere  insekt-slägten  —  och  det 
inom  Bårskilda  ordningar  —  ftro  vinglösa,  torde  deremot  vara 
allmånt  bekant 


Digitized  by 


Google 


10 


Sammanträdet  den  19  Oktober  1863. 

OrdförandeD  anmälde  till  intagning  i  akterna  en  aflumd- 
ling  med  titel:  Bemerkungen  ilber  zwei  nordamerikanische  Wie- 
derkaener:  Ovis  montana  and  H€q)locerus  mantanus. 

Professoren  von  WmLEBRAND  omtalade  en  för  oftalmologin 
vigtig  npptäckt,  som  blifvit  gjord  af  d:r  Robertson  i  Edinburgh: 
han  har  nemligen  funnit,  dertill  föranledd  af  en  mnntlig  uppgift 
af  sin  yfin  d:r  Fbaser,  att  extraktet  af  en  frukt^  som  benftnmes 
^the  Calabar  Bean^,  Calabarbönan,  har  egenskapen  att  samfflaQ- 
draga  pupillen.  Botaniska  namnet  af  den  vext,  hvarifrån  denna 
böna  erhålles,  år:  Phytostigma  venenosum, 

Professoren  Lagus  gjorde  några  meddelanden  angående  de 
nyaste  framstegen  i  forskningarna  rörande  kilskriften. 

Professoren  Ahlqvist  redogjorde  för  en  liten  bok  af  prins 
LuciEN  Louis  BoNAPARTE  angående  baskiska  språkets  förvandt- 
skap  med  finskan  samt  ansåg,  att  den  af  förf.  uttalade  åsigt,  att 
en  sådan  förvandtskap  verkligen  egde  rum,  vore  alldeles  obe- 
rättigad. 

Professoren  Arppb  meddelade  några  notiser  angående  de 
senaste  i  Frankrike  gjorda  upptäektema  af  spår  efter  menni- 
skans  tillvaro  under  diluvialperioden. 

Professoren  Ctonaeus  uppläste  å  egna  och  professoren 
GErrLiNS  vägnar  följande  utlåtande,  hvilket  Societeten  äfven  god- 
kände: Till  finska  vetenskapssocieteten  inlemnade  docenten  d:r 
Carl  Gustaf  Estlander  sistl.  sommar  ett  arbete  med  titel:  „Poe- 
ma  del  Cid  i  svensk  öfversättning,  med  historisk  och  kritisk 
inledning^,  anhållande  om  en  plats  för  detsamma  i  Societetens 
akter.  Undertecknade,  hvilka  på  Societetens  historisk-philologiska 
sections  vägnar  tagit  kännedom  om  d:r  Estlanders  skrift,  anse 
sig  haf^a  fullt  skäl  att  till  författarens  begäran  tillstyrka  biftU- 
D:r  Estlander  har  begagnat  alla  tillgängliga,  på  Europeiska 
språk  flytande  källor,  hvarur  utredning  af  ämnet  kunnat  vinnas; 
och    med    säker    både  kritisk   och   aesthetisk   blick   har  han  af 


Digitized  by 


Google 


11 


dessa  källor  gjort  bmk.  Särskild  appmärksamhet  har  blifVit 
fästad  vid  deo  allmänna  karakteren  af  den  tidshistorie,  på  hvars 
gmnd  dikten  rörer  sig,  emedan  förf.  dymedelst  8(>kt  erbjuda  en 
säkrare  ledning  till  uppfattandet  af  skaldestyckets  väsende  och 
beskaffenhet. 


Digitized  by 


Google 


12 


Sammanträdet  den  16  November  1863. 

Statsrådet  Nobdmann  tiUkännagaf  det  han  i  sammanhiDg 
med  sitt  förut  till  intagning  i  akterna  anmålda  arbete  om  Södh 
Rysslands  fiskar  ville  offentliggöra  åtskilliga  anmärkningar  rd- 
rande  vissa  i  Finland  och  Lappland  förekommande  fiskarter,  till 
hvilket  arbete  företalet  npplåstes. 

Vidare  meddelade  statsrådet,  det  han  i  nBidragen""  önskade 
publicera:  a)  Några  data  angående  fiskarne  i  Ladoga,  isynner- 
het lax  och  sik;  b)  Anmärkningar  angående  Wimba,  Ci/priim 
carmatus  Pallas,  Ährams  vimba  Linné,  hvaraf  statsrådet  ansåg 
fyra  species  förekomma,  nemligen:  isvimba,  gulhake-,  lek- och 
slagvimba;  e)  fortsättning  af  förteckningen  öfver  finska  spindlar, 
hvartill  materialier  blifvit  insamlade  dels  af  statsrådet  sjelf,  dds 
af  kandidaten  Inber»  och  studeranden  Cajändeb,  hvilken  sist- 
nämnde påträffat  bland  annat  en  till  genus  Lycosa  hörande  art, 
som  hade  endast  sex  ögon  i  stället  för  åtta  och  derföre  blifVit 
kallad  sexoculata. 

Derefter  omtalade  statsrådet  Nobdmann,  det  under  sistL 
sommar  till  honom  öf^erlemnats  ett  hönsägg,  hvari  fanns  en  lef- 
vande  intestinalmask,  den  s.  k.  Distoma  ovaia,  som  äf\ren  af 
andra  forskare  blifvit  ehuru  sällan  anträffad. 

Slutligen  tiUkännagaf  statsrådet,  det  han  vore  i  tillfälle  att 
meddela  några  observationer  rörande  molluskerna  i  Finland,  bland 
hvilka  han  funnit  en  marin  form,  hörande  till  genus  Tergipeif 
som  i  Thöloviken  anträffats  fllstad  vid  vasstrån. 

Professoren  Aulqvist  talade  om  kulturord  i  finskan  och 
deras  förvandtskap  med  germaniska  och  nyslaviska  ord. '  En 
stor  mängd  benämningar  på  klädespersedlar  och  husgeråd  an- 
fördes med  deras  motsvarande  betydelser  i  andra  språk.  Af 
den  antydda  förvandtskapen  drog  talaren  den  slutsats,  att  Fin- 
name  före  sammanträffandet  med  Slaver  och  Germaner  befunnit 
sig  på  en  mycket  låg  kulturgrad  och  att  det  redan  derfSre  vore 
omöjligt  att,  såsom  man  velat  göra,  tillskrifva  dem  någon  andel 
i  kilskriftens  åldriga  litteratur. 


Digitized  by 


Google 


13 


Profcdsoren  Laous  kunde  icke  godkänna  denna  slntBata 
eller  tilldela  de  fakta,  hvarpä  den  grundade  sig  någon  synnerlig 
betjdelBe,  så  länge  det  icke  var  bekant,  till  h\ilken  tid  de  hän- 
förde sig  och  det  i  alla  fall  var  obestridligt,  att  Finname  hade 
en  mängd  ord  och  uttryck  för  ideella  begrepp  och  abstraktio- 
ner, hvilka  mera  än  annat  borde  vittna  derom,  att  de  icke  kun- 
nat befinna  sig  på  en  alldeles  låg  ståndpunkt  af  bildning. 

Professoren  Arppe  gjorde  några  meddelanden  angående 
den  af  herr  Bahb  i  Upsala  uti  ett  orthitlikt  mineral  från  Röns- 
holm  i  Stockholms  skärgård,  i  norsk  orthit  samt  i  gadolinit  från 
Ytterby  upptäckta,  tillsvidare  dock  ännu  något  problematiska 
metall,  som  han  kallat  VcLsmm^  samt  föstade  uppmärksamheten 
pl  en  märkvärdig,  af  Wöhler  nyligen  upptäckt  Silicium-föro- 
ning,  som  blifvit  benämnd  SiHcon  —  en  gul  kropp,  som  erhålles 
genom  chlorvätesyrans  inverkan  på  kiselcalcium  och  är  samman- 
satt efter  formeln  Si««H«0«. 


Digitized  by 


Google 


14 


Sammanträdet  den  7  December  1863. 

Statsrådet  Nordenskiöld,  som  öfyervarat  det  Bammantråde 
^^British  Association  for  advancement  of  Sciences^  d^  25  sistl. 
Augusti  anställde  i  NewCastle  npon  Tyoe,  refererade  några  der- 
städes  hållna  föredrag:  a)  Man  hade  fåstat  uppmärksamheten  vid 
en  mängd  i  Skottland,  i  trakten  af  Invemess  förekommande  ur- 
åldriga fUsten,  hvilka  förete  det  anmärkningsvärda,  att  de  omiss- 
känneligen  varit  utsatta  för  inverkan  af  en  mycket  stark  hetta, 
till  föye  hvaraf  vallama  sammansintrat  till  en  sammanhängande 
massa  och  blifvit  på  ytan  förglasade,  oaktadt  de  innehålla  myc- 
ket svårsmälta  sten-  och  bergarter.  När  och  på  hvad  sätt  de 
råkat  ut  för  den  starka  upphettning,  hvarom  de  vittna,  har  man 
ännu  icke  lyckats  utreda. 

b)  Frågan  angående  menniskoslägtets  första  uppträdande 
på  jorden  hade  äfven  framkallat  lifliga  debatter  isynnerhet  emel- 
lan Lyell  och  John  Phillips,  som  icke  kunde  anse  de  vid 
Amiens  funna  stenredskapen  eller  de  i  hålorna  förekommande 
benmassorna  ega  den  höga  ålder,  man  tillskrifvit  dem;  utan 
hyllade  han  den  åsigt,  att  de  genom  vattenöfversvämningar  eller 
afsköljningar  blifvit  under  en  sednare  tid  sammanhopade,  sålunda 
att  stenredskapen  i  allmänhet  intagit  de  undre,  benen  de  öfre 
lagren.  Hans  argumenter  blefvo  dock  på  ett  öfvertygande  sätt 
gendrifna  af  Lyell,  som  bland  annat  äfven  fastade  uppmärk- 
samheten vid  de  inskärningar  efter  stenredskap,  hvilka  å  benen 
i  särskilda  hålor  förekomma  och  tydligen  äro  gjorda  af  men- 
niskohand. 

c)  Vidare  förevisade  statsrådet  ett  prof  af  den  nya  me- 
tallen Thattmmf  som  man  i  England  redan  i  ganska  stor  skala 
tillgodogör.  Man  använder  för  detta  ändamål  den  afsats,  som 
bildar  sig  i  skorstename  vid  svafvelsyrefabrikema,  der  jem-  och 
kopparkis  brännas  i  stället  för  svafvel.  Man  kan  af  denna  af- 
sats  —  s.  k.  fluedust  —  uppsamla  stora  qvantiteter,  innehåUande 
utom  thallium  en  mängd  andra  metaller,  nemligen:  qvicksilfver, 


Digitized  by 


Google 


15 

koppar,  jern,  arsenik,  antimon,  zink,  kadmium,  kalk  och  selen. 
Ur  denna  massa  extraheras  thalliumf5reningen  med  hett  vatten, 
h varar  med  klorvätesyra  klorthallium  utfälles.  Kloriden  för- 
vandlas förmedelst  svafvdsyra  till  svafvelsyradt  salt,  hvarur  me- 
talln  l&tt  låter  reducera  sig  såväl  på  torra  vägen  med  cyan- 
kalium,  som  och  isynnerhet  genom  elektrolys  med  tilllyelp  af 
några  par  af  ett  Groveskt  l>atteri,  då  strömmen  inledes  i  det 
Bmlita  svafvdsyrade  saltet,  hvilket  i  en  jemdegd  upphettas  af 
en  gasbrännare. 

Teckningsläraren  von  Wbight  gjorde  några  meddelanden 
H^ande  särskilda  arter  af  Eiderfoglar,  önskande  att  i  Sooietetens 
akter  utförligare  behandla  detta  ämne,  hvilket  borde  af  två 
plancher  illustreras. 

Bergmästaren  Thobeld  hade  till  Societeten  insändt  en  af* 
handling  om  Orijärvi  koppargrufva  och  underställdes  detta  ar- 
bete matematisk-fysiska  sektionens  granskning. 

Öfverstelöjtnant  C.  O.  Rambtbdt  hade  jemte  åtföljande 
skrifvelse  till  Societeten  inlemnat  en  ritning  till  ett  instrument, 
som  han  benämnt  jardbäfmngstelegraf,  utgörande  ett  slags  sjelf- 
registrerande  Seismometer,  hvars  ändamål  vore  ^att  åskådligt 
framställa  den  ständiga  oro  jordytan  eger,  hvilken  uppenbarar 
sig  i  jordbäAiingar  och  jordstötar  och  hvilka  f5reteelser  ofta  nog 
f^bises  af  hvarjehanda  orsaker.^  Som  insändaren  önskat  att 
öf?er  arbetet  få  emottaga  ett  ^kritiskt  omdöme,^  remitterades 
detuunma  till  matematiak-fysiska  sektion. 


Digitized  by 


Google 


16 


Sammanträdet  den  18  Januari  1864. 

Statsrådet  Nordmann  omförmälde,  att  hofrådet  Uhlenius 
till  universitetets  samlingar  öfverlemnat  ett  trettonfaldigt  rågax« 
funnet  sistl.  Augusti  månad  i  en  potatesåker  på  ett  honom  till- 
hörigt hemman  i  Helsinge  socken,  samt  derom  meddelat  fsyande: 
Åkern  hade  föregående  år  burit  råg.  Ståndet,  som  vexte  isole- 
radt  på  ftndan  af  en  teg,  var  särdeles  frodigt,  utan  att  likvil 
mer  än  ett  par  stänglar  utvecklat  sig  från  roten.  Troligt  ir, 
att  sädeskornet  först  på  våren  kommit  till  lif;  ty  den  d&iga 
vextprocessen  inträffade  senare  än  vanligt.  Ifrån  hufvudaiet, 
som  först  utbildade  sig  perpendikulärt  från  stängehi,  utvecklade 
sig  sedermera  på  hvardera  sidan  sex  särskilda  nya  ax,  hvilki 
alla  likasom  hufvudaxet  visa  tecken  till  fortsättning,  ehuru  denna 
icke  fått  komma  till  mognad.  Uti  N.o  263  af  S:t  Petersburger 
Zeitung,  1863,  omnämnes  ett  på  lika  sätt  utbildadt  8Ju£Rldigt 
rågax,  funnet  i  en  by  nära  Zarskoje  Selö. 

Med  anledning  af  föregående  meddelande  påminde  stats- 
rådet NoBDENSKiöLD  dcrom,  att  engelsmannen  Hallettb  åstad- 
kommit ovanligt  stort  hvete  med  sammansatta  ax,  genom  att  ut- 
välja de  största  axen  från  en  skörd,  utså  deras  frön  och  åter 
på  samma  sätt  ur  den  födande  skörden  utplocka  de  gföfsta  axen, 
samt  ilere  gånger  upprepa  ett  sådant  förfarande. 

Professor  Rbueoer  framlade  resultaterna  af  en  nyss  utf5rd 
beräkning  öfver  den  senast  upptäckta  kometens  banelementer. 
Denna  komet,  som  upptäcktes  den  28:de  Dec.  förl.  år  af  pro- 
fessor Respighi  i  Bologna  och  nyårsdagen  derpå  af  herr  Bäkeb 
i  Nauen,  är  af  ganska  stort  intresse  derigenom,  att  dess  afstånd 
från  jorden  i  de  sista  dagame  af  Januari  månad  går  ned  ända 
till  mindre  än  3  millioner  svenska  mil.  Ett  så  litet  afstind, 
ehuru  icke  alldeles  ovanligt,  är  dock  mera  sällsynt  Det  skulle 
hafva  bUfvit  ännu  mycket  mindre,  om  kometen  hade  ankommit 
omkring  12  dagar  tidigare;  i  sådant  fall  skuUe  det  minsta  af- 
ståndet  den  26  Jan.  hafva  utgjort  1.3  millioner  sv.  m.   Talaren 


Digitized  by 


Google 


17 

beskref  vidare  kometens  lopp  på  himmeln  samt  uttalte  den  för- 
modan, att  kometen  efter  instundande  fallmåne  skulle  blifva 
synlig  för  blotta  ögon. 

Ordföranden  höll  ett  föredrag  om  förmodade  bastardbiKl- 
ningar  hos  fiskame. 

Professoren  Lagus  talade  om  vissa  egenheter  i  kasusbild- 
ningen  hos  de  semitiska  och  indogermaniska  språken  samt  fotade 
synnerlig  vigt  vid  den  genomgripa^d6  skilnad  emellan  dessa 
sprik^  att  de  förra  sakna  en  sjelfständig  genitivus,  hvilken  kasus 
i  äldsta  tider  uttrycktes  genom  ett  relationsord,  hvarifrån  efter- 
hand genitåvändelser  utbildat  sig. 

Statsrådet  Nordmånn  meddelade  sknftligen,  det  han  varit 
i  till&Ue  att  i  tre  månader  observera  lefnadssättet  af  Herpestes 
MtmgOy  ett  slags  Pharaoråtta,  men  icke  den  vanliga  arten  (Kro- 
kodilratze)  samt  att  han  afslutat  ett  arbete  angående  parasitiska 
kräftor,  om  hvilka  bizarrt  formade  djur  särskildt  anmärktes,  att 
dimorfism  och  skilnaden  i  storlek  mellan  båda  könen  hos  flere 
af  dem  är  förvånande ;  så  t.  ex.  förhåller  sig  kroppsvolymen  hos 
hannen  af  Sirabax  monstrosus  till  honans  som  1:13,0001 


Digitized  by 


Google 


18 


Förmodade  bastarder  bland  fiskarna.   —  Af  Fr.  W. 

Mäklin. 

(Meddeladt  den  18  Januari  1864.) 

Det  är  allmänt  bekant  att  bastarder  eller  afkomlingar  af 
skilda,  vanligen  dock  ganska  närstående,  djurarter  temmeligen 
sällan  anträffas  i  den  fria  naturen.  Bland  de  vertebrerade  dia- 
ren  har  man,  utom  några  temmeligen  allmänt  kända  fakta  bland 
däggdjuren,  företrädesvis  bland  foglamas  klass  observerat  sådana 
afvikelser  från  den  vanliga  ordningen.  Icke  allenast  instängda 
i  burar  frambringa  många  arter  af  slägtet  FringUla  ganska  lått 
bastarder  med  hvarandra,  men  äfven  fritt  i  naturen  antrftffiir 
man  stundom  blandningar  t.  ex.  af  några  skilda  hönsartade 
foglar,  hvilka  genom  sitt  från  hvardera  af  fdräldrama  mer  dier 
mindre  afvikande  utseende  äfven  af  naturforskare  blifvit  ansedda 
och  beskrifna  som  egna  sjelfständiga  arter.  Tillhöra  fdräldrama 
närstående  artformer,  blifv^a  deras  af komlingar  vanligen  proper- 
tionerliga,  men  af  mycket  olika  fogelarter  tyckas  deremot  nästan 
aUtid  särdeles  egendomliga  missbildningar  framkallas,  såsom  det 
t.  ex.  skall  vara  fallet  med  bastarder  af  Anas  boschas  och  Gai- 
lus  (bankiva)  domesHcus. 

I  ett  år  1863  i  Leipzig  publiceradt  arbete,  Die  Susswasser- 
fische  von  Mitteleuropa^  uttalar  v.  Siebold  den  förmodan  att 
fem  såsom  egna  species  beskrifna  fiskformer,  nemligen  Carpio 
KoUarii  Heck.,  Abramidopsis  Leuckartn  Heck.,  BUccopsis  abror 
mo-nUihis  Holandre,  Albumus  dolabratus  Holandre  och  Ch(mr 
drostoma  Rysela  Agass.  äfvenledes  skulle  vara  endast  hybrids 
formen  af  temmeligen  närstående  arter  *).  —  Vid  detta  tilUUle 
vill  jag  endast  fästa  uppmärksamheten  vid  tvenne  af  dessa  f5r- 
modade   bastarder^   neipligen    vid   Abramidopsis  LeuckartU  och 


*)  Bastarder  af  olika  species  fiskar  omtalas  föröfrigl  enligt  nanä- 
imch  einer  Geiddchte  der  Natur  von  B.  G.  Bronn,  Stultgard  1843,  2:ter  Brd 
3  Theil  p.  165  och  173  redan  af  Bloch  i  Ökonomiiche  Natm-gesch.  d.  FUeki 
DeuiicU.,  Berlin  1783»  åfvensom  af  ännn  äldre  författare. 


Digitized  by 


Google 


19 

BUccopiis  abramo-ruHhis,  emedan  desamma  af  v.  Siebold  anses 
uppkomna  genom  en  hybridisering  af  ftfren  hos  oss  ganska  all- 
mänt förekommande  braxen-  och  mörtartade  fiskar. 

Den  första  af  dessa  arter  har  af  Heckel  orspmngligen 
blifvit  beskrifven  nnder  namn  af  Ahroms  LeuckarUi  samt  den 
sednare  af  Holakdre  nnder  benänmingen  af  Äbramis  abramo- 
ruähis.  Ehnm  v.  Siebold  uttalar  den  förmodan  att  förenftmnda 
former  endast  skalle  vara  bastarder,  har  han  likväl,  i  öfverens- 
Btämmelse  med  den  antagna  principen  att  såsom  grund  för  en 
geoerisk  begränsning  anse  kanske  nog  mindre  väsendtliga  olik- 
heter i  svalgtändemas  form,  i  ofvan  citerade  arbete  beskrifvit 
dessa  förmenta  fiskarter  som  representanter  för  egna  slägten. 
Be^  dessa  former  tyckas  i  allmänhet  i  Tyskland  och  före- 
trädesvis i  dess  nordostliga  delar  vara  kända  under  benämnin- 
gen af  Leiier  eller  Leiifische;  de  påstås  simma  i  spetsen  för 
braxenstim  och  anses  såsom  ett  slags  lyckofiskar.  Elmellertid 
har  redan  den  utmärkte  iktyologen  Bloch  under  namn  af  Cy- 
pnms  BuggenMgii  beskrifvit  en  såkallad  Letter  eller  Leitfisch 
ifrån  Pommern;  men  då  han  icke  redogjort  för  svalgtändernas 
byggnad  hos  denna  fiskart,  har  man  ej  med  säkerhet  kunnat 
utreda,  hvilken  form  han  egentligen  velat  beteckna  med  ifråga- 
varande benämning.  Det  synes  emellertid  troligt  att  Blocu 
nnder  namn  af  Leiier  erhållit  exemplar  både  af  Abramidopsis 
UuckariU  äfvensom  af  Bliccopsis  abramo-niiiius,  hvilka  hvar- 
dera  blifvit  observerade  i  Pommern,  samt  att  han  sammanblandat 
dessa  former  och  beskrifvit  dem  under  den  gemensamma  benäm- 
oingen  af  Cyprinus  Buggenhagii.  Denna  Cyprinus  BuggenhagU 
ftirblef  emellertid  i  långliga  tider  en  efterlängtad  raritet  för  de 
flesta  samlingar  i  £uropa  och  då  man  slutligen  under  sednare 
^  i  flera  europeiska  länder,  såsom  i  s.  Ryssland,  Tyskland, 
Frankrike.  Belgien,  England  och  Irland,  anträffade  enskilda  exem- 
plar af  de  förut  omnämnda  Abramidopsis  LeuckariU  och  Blic- 
copsis abramo-ruiihis,  uppställdes  dessa  former  i  samlingarna 
h?ar  för  sig  eller  stundom  båda  tillsammans  under  det  gemen- 
wunma  species-namnet  Cyprinus  Buggenhagii  Bloch.  Det  är 
likväl  först  v.  Siebold  som  lyckats  förskaffa  sig  ett  större  an- 
tal exemplar  af  dessa  sällsynta  fiskformer  och  det  är  äfven  en- 


Digitized  by 


Google 


20 

daät  han,  som  lemnat  en  fullstiindigare  beskrifning  Ofver  de- 
samma samt  framhållit  de  många  afvikelser  de  förete  med  af- 
seende  å  ijällrader,  svalgtändemas  form  o.  s.  v. 

Det  är  äfven  dessa  oregelbundna  ahikelser  isynnerhet  i 
svalgtändemas  byggnad,  som  i  främsta  nunmet  hos  v.  Sdsbold 
framkallat  dep  tanken,  att  dessa  fiskformer  icke  skulle  vara  några 
egna  arter,  utan  endast  blandningar  af  närstående  species.  Mer 
eller  mindre  väsendtliga  afvikelser  i  svalgtändernas  bildning  an- 
träffar man  visserligen  ganska  ofta  äfven  hos  andra  Cyprinoider^ 
men  Abramdopsis  Letcckartii  och  BUccopsis  dbramo-nUilus  hafva 
enligt  v.  S1EBOLD8  uppgift  äfven  af  fiskare  på  några  orter  blif- 
vit  ansedda  som  blandningar.  Deras  sällsynta  förekommande  i 
alla  vattendrag,  der  de  dock  blifvit  observerade,  hvilket  i  all- 
mänhet icke  är  fallet  med  andra  fiskarter,  anser  v.  Siebold 
som  en  grund  till  för  den  af  honom  uttalade  formodan  om  de- 
ras hybrida  tillkomst.  Då  emellertid  de  arter,  som  enligt  v. 
Stebolds  förutsättning  hafva  kunnat  producera  dessa  mellan- 
former, nemligen  Abramis  Bräma  eller  BUcca  Björkna  med 
Scardiruus  erythrophthalmus  eller  Leuciscus  rutUus,  f()rekomma 
i  de  flesta  länder  i  Europa,  är  väl  möjligbeten  för  de  hybrida 
formemas  uppkomst  i  hvarje  af  de^sa  länder  lika  tänkbar  och 
man  bör  derföre  äfven,  om  de  verkeligen  äro  bastarder  af  de 
nyss  uppgifna  arterna,  kunna  upptäcka  dem  i  alla  de  länder, 
der  stamarterna  förekomma.  Hvarje  bidrag  till  kännedom  om 
en  vidsträcktare  utbredning  måste  således,  då  de  tillika  på  alla 
ställen  äro  ytterst  sällsynta,  lemna  en  anledning  till  att  god- 
känna den  af  v.  Siebold  uttalade  förmodan,  att  de  icke  äro 
egna  sjelfständiga  arter. 

I  Skandinavien  har  man  ännu  icke  anträffat  någon  af  dessa 
former,  åtminstone  har  man  ej  mig  veterligen  lemnat  någon  notis 
derom.  I  sin  Skandinaviska  fauna,  4:de  delen  p.  834,  upptager 
Nilsson  likväl  1855  efter  Bloch  diagnosen  på  Cyprinus  Bug- 
genhagii  med  fömtsättning  att  den  möjligen  kunde  anträffas  in- 
om detta  område.  Han  säger  nemligen:  ,,Då  han  förekommeri 
Östersjön  och  uppgår  i  floder,  som  på  Tyska  sidan  kasta  sig 
deri,  så  synes  icke  osannolikt  att  han  äfven  kan  finnas  hos  oss.** 
—  I  en  i  Dorpat  utgifven  tidskrift  Das  Inland  uppför  deremot 


Digitized  by 


Google 


21 

Kawall  efter  en  hr  de  Brat  i  en  der  1858  intagen  uppsats 
Msche  in  Kurland  und  an  den  Kasten  der  dasselbe  hegränzen- 
den  Ostsee  mit  Beriicksichtigung  van  Livland,  p.  566  en  „Leu- 
dscus  Bugenhagn^,  hvilken  väl  troligen  måste  hänföras  till 
någondera  af  de  ofvanf^re  omnämnda  formerna. 

Hr  licentiaten  Malmgren,  som  för  utarbetandet  af  sitt 
akademiska  arbete  Kritisk  öfvendgt  af  Finlands  fisk-fauna  med 
verklige-statsrådet  v.  Nordmanns  välvilliga  begifvande  varit  i 
tillflllle  att  genomgå  universitetets  samlingar  af  inhemska  fisk- 
arter, har  bland  ett  och  annat  anmärkningsvärdt  i  öfngt  äfven- 
ledes  förbisett  ett  visserligen  då  ej  med  dess  namn  betecknadt 
exemplar  af  Abramidopsis  Leuckartii  Heckel.  Jag  erhöll  detta 
exemplar  af  hr  prosten  A.  J.  We2^ell  i  Taipalsaari  redan  för 
omkring  10  år  sedan  samt  ufverlemnade  det  vid  min  återkomst 
till  Helsingfors  till  den  samling  af  inhemska  fiskarter,  hvilken 
hr  arkiatem  £.  J.  Bonsdorff  då  anlagt  i  universitetets  anato- 
miska museum,  men  som  sedermera  blifvit  förenadt  med  de  öfriga 
zoologiska  samlingarne.  Enligt  hr  prosten  Wenells  uppgift 
hade  man  vid  detta  tillfälle  i  en  ganska  fiskrik  vik  vid  prest- 
gården  i  Taipalsaari  socken  på  engång  i  ett  mörtnät  erhållit 
tvenne  exemplar  af  denna  fiskart,  hvilken  enligt  hans  vetskap 
under  en  längre  tid  af  år  ondast  en  enda  gång  förut  blifvit 
observerad  —  och  sedan  denna  tid  har  den  ej  mera  blifvit  åter- 
funnen. Det  andra  exemplaret,  som  vid  ifrågavarande  tillfUlle 
infångades,  var  skadadt  af  nätet  och  prosten  Wenell  ansåg 
det  derföre  icke  löna  mödan  att  förvara  det  för  min  räkning. 

Jag  ansåg  i  början  denna  art  för  den  af  Bloch  ganska 
ofullständigt  beskrifna  och  dittills  föga  kända  Cyprinus  Buggen- 
hagii;  vid  sedermera  anställd  noggrannare  jemförelse  med  v. 
SiEBOLDS  utförliga  beskrifningar  öfver  de  förmodade  hybrida 
formerna  Abramidopsis  Leuckartii  och  Bliccopsis  abramo-rutilus, 
har  jag  likväl  öfvrertygat  mig  derom,  att  det  omnämnda  exem- 
plaret hör  till  den  förra  af  dessa  former.  I  förbigående  anser 
jag  mig  dessutom  böra  anmärka,  det  äfven  prosten  Wenell 
genast  yttrade  den  förmodan,  att  denna  ytterst  sällsynta  fiskart 
troligen  endast   vore  en  blandning?  af  andra  närstående  species. 


Digitized  by 


Google 


22 

För  stOrre  säkerhets  skull  har  jag  ur  detta  exemplar  nir 
tagit  svalgtändema,  hyilka  till  sin  byggnad  öfverensstftmma  med 
det  af  v.  SiEBOLD  oftast  observerade  fÖrbUlandet,  nemligen  att 
på  högra  sidan  förekomma  endast  fem,  på  den  venstra  deremot 
sex  tänder.  Då  emellertid  dessa  här  omnämnda  förmodade  hy- 
brida  former  stundom  ganska  betydligt  afvika  från  hvaraiidra, 
torde  följande  korta  beskrifhing  öfver  detta  så  högt  i  norden 
anträffade  exemplar  af  Abramidopsis  Leuckartn  icke  sakna  allt 
vetenskapligt  intresse. 

Total-längden  uppgår  till  omkring  240  m.  m.  (stjertfenan 
är  nemligen  litet  afbruten  i  spetsen,  så  att  längden  icke  kan 
uppges  bestämdare);  längden  från  den  temmeligen  trubbiga  nos- 
spetsen  till  böljan  af  stjertfenan  194  m.m.;  de  längsta  strålana 
i  stjertfenan  åtminstone  öfver  45  m.  m.  långa.  —  Hufntdets 
längd  (från  nosspetsen  till  kanten  af  gällockapparaten)  44  m.m.; 
ögats  horizontala  diameter  10  m.  m.,  dess  vertikala  deremot 
endast  9;  pupillens  diameter  4  m.  m.  —  Afståndet  från  nos- 
spetsen  till  början  af  ryggfenan  108  m.  m.;  från  ryggfenans 
slut  till  början  af  stjertfenan  61  m.  m.;  minsta  afståndet  emel- 
lan bröst-  och  bukfenoma  42  m.  m.;  den  temmeligen  skarpa 
kanten  från  basen  af  bukfenoma  till  böljan  af  analfenan  82  m. 
m.  samt  från  analfenans  slut  till  basalkanten  af  stjertfenan  16,5 
m.  m.  —  Största  höjden  litet  framom  ryggfenan  65  m.  m. 

Ry99f'  —  i  spetsen  litet  afbruten  —  med  2  enkla  eller 
odelade*)'  samt  10  delade  strålar;  basen  af  ryggfenan  Sr  18 
m.  m.  lång. 

Bröstf,  med  1  odel.  och  15  de(.  str.;  största  längden  85 
m.  m. 

Bukf.  med  1  odel.*)  och  8  del.  str.;  största  längden 80.5 
m.  UL 

Andlf.  något  utringad  med  2  odel.  ♦)  och  15  del.  str.  — 
De  längsta  (främsta)  analfenans  strålar  30  m.  m.;  den  sista 
9,5  m.  m.  —  Basen  af  analfenan  har  en  längd  af  38  m.  m. 


•)  Strålarnas  antal  i  rygg-,  buk-  och  analfenan  har  jag  undersokl 
med  temmeligen  stark  förstoring  och  kan  derföre  med  säkerhet  uppge, 
att  de  odelade  strålamas  antal  icke  år  större. 


Digitized  by 


Google 


23 

S^&rtfenan  är  något  missbildftd  eller  måhända  skadad  un- 
der Ufstiden.  Den  är  nemlJgen  på  dfVa  sidan  vid  basen  snedt 
intryckt  ocb  böjd  åt  sidan.  Strålamas  antal  kunna  tillföre  deraf 
ieke  med  säkerhet  uppges  (enl.  v.  Siebold  19). 

Längdrader  af  fjäll  ofVanom  sidolinien  10  (utom  den  som 
böjer  sig  emot  den  med  ingen  naken  eller  fjällös  längdlinie  för- 
sedda ryggsidan);  nedanom  sidolinien  5.  Sidoliniens  Qäll  till 
uitalet  52. 

Kroppsformen  öfVerensstämmér  temmeligen  med  den  i  v. 
81EBOLD8  arbete  lemnade  afbildningen,  dock  är  ryggen  eller 
egentligen  nacken  straxt  bakom  hufmdet  litet  mera  kullrig. 

Svalgtändema  öfverensstämma  till  form  och  ställning,  så- 
som äfven  v.  Siebold  anför,  närmast  med  dem  hos  Abramis 
Vimba  L.;  att  hos  detta  exemplar  ö  tänder  förekomma  på  den 
bögra  sidan  och  6  på  den  venstra,  har  redan  i  det  föregående 
blifnt  antydt  Den  öfvertaliga  tanden  på  venstra  sidan  är  be- 
tydligt mindre  än  de  öfriga.  Ehuru  v.  Siebold  icke  förutsätter, 
att  Timban  skulle  hafira  någon  andel  i  uppkomsten  af  denna 
meUanform,  vill  jag  likväl  i  förbigående  anmärka,  att  Ahranm 
llmba  aldrig  blifvit  observerad  i  södra  Saimen. 


Digitized  by 


Google 


24 


Sammanträdet  den  15  Februari  1864. 

Ordföranden  meddelade  några  betraktelser  och  uppgifter 
rörande  den  progression,  hvari  fiskames  kroppsl^ngd  synes  till- 
vexa,  grundade  hufvudsakligen  pä  iakttagelser  i  Södra  Saimen 
under  sommaren  1859. 

Vidare  talade  ordföranden  om  vissa  färgförändringar  hos 
fiskame  samt  anförde  ett  beriktigande  till  en  uppsats,  som  före- 
kommer i  6: te  häftet  af  Notiser  ur  Sällskapets  pro  fauna  et  flora 
fennica  förhandlingar  under  titel:  Bidrag  till  laxens  Naturalhisto- 
rie  af  C.  Ehrström. 

Med  anledning  af  föregående  iktyologiska  meddelanden  om- 
nämnde professoren  von  Willedband,  det  provincialläkaren  på 
Åland  inrapporterat  om  en  sjukdom,  som  derstädes  yppat  sig 
bland  aborrame  och  uppträder  sålunda,  att  fiskame  blifva  bleka, 
färglösa  och  genomskinliga,  hvaijemte  de  betackas  af  såmader; 
kokar  man  dem,  förvandlas  de  till  en  gelélik  massa.  Sjukdomen 
härrör  sannolikt  af  parasiter  och  är  otvifvelaktigt  orsaken  der- 
till,  att  en  stor  mängd  döda  fiskar  blifvit  anträffade. 

Professoren  Hjelt  förevisade  ett  hos  menniskan  förekom- 
mande intestinaldjur,  Taenia  mediocaneliata  jemte  dess  cysticer- 
cus  och  höll  med  anledning  deraf  ett  föredrag  öfver  denna  i 
följd  af  Leuckabts  experimentér  såsom  sjelfständig  erkända  art. 
T(enia  mediocaneliata,  som  öfverträffar  T.  solium  i  bredd  och 
tjocklek,  är  utmärkt  derigenom  att  den  saknar  hakkrans  och 
rostellum,  men  äger  4  stora  starka  sugvårtor.  Frukthållaren , 
som  innesluter  de  ovala  tjockskaliga  äggen,  karakteriseras  genom 
en  betydlig  mängd  sidogrenar,  hvilka  ligga  tätt  jemte  hvarandra 
och  i  stället  för  dendritiskt  ordnade  förgreningar  visa  en  dicho- 
tomiök  typ.  Cysticercus  till  denna  Tamia  finnes  i  musklerna  och 
de  inre  organerna  hos  hornboskapen  och  det  är  från  dem,  som 
menniskan  får  detta  intestinaldjur. 

Statsrådet  Nordenskiöld  anmälde  det  han  till  införande  i 
^Bidragen"  ville  meddela  ^Strödda  anteckningar  rörande  Finlands 
geologiska  förhållanden"  samt  anförde  följande:  I  min  nyligen  ut- 


Digitized  by 


Google 


25 

gifha  uppsats :  Beitrag  zur  Keotniss  der  Schramm^n  in  FinlaBd^  har 
jag  å  kartan  utsatt  det  slags  bergart,  å  hvilken  fårome  blifvit  obser- 
verade ntan  att  anföra  några  specialiteter  rörande  dessa  bergarter. 
Uti  nu  ifrågavarande  uppsats  vill  jag  visa  olikheten  emellan  de  hos 
088  förekommande  bergarter,  samt  i  synnerhet  skillnaden  emellan 
Granit  och  Qneis  och  de  dem  emellan  liggande  bergarter,  framförallt 
den  för  Finland  alldeles  egendomliga  bergart  som  fått  namn  af  Rap- 
paidvi.  Derjemte  vill  jag  lemna  åtskilliga  teckningar  utvisande  berg- 
artemes läge  till  och  invid  hvarandra  hufviidsakligast  från  några 
stållen,  der  bergen  för  Helsingfors-Tavastehus  jemväg  blifvit  ge- 
Dombmtne,  äfvensom  jag  meddelar  åtskilliga  observationer  öfver 
de  olika  jordlager,  som  hvila  dels  uppå  dels  vid  foten  af  och 
emellan  våra  berg.  —  Äfvenså  kommer  jag  att  redogöra  för 
förhållandet  med  några  af  våra  sandåsar  som,  efter  mitt  för- 
menande, skola  visa  att  de  ingalunda  som  utländska  geologer 
förmodat  äro  moräner  utan  uppkomna  under  det  hela  landet 
eUer  deUr  deraf  var  betäckt  af  vatten,  på  samma  sätt  som  lika- 
dana åsar  ännu  bildas  såväl  i  saltsjön  som  i  våra  större  insjöar. 

I  sammanhang  med  denna  anmälan  kan  jag  ej  undgå  att 
nimna  det  vid  mötet  i  Newcastle  sistlidne  höst  prof.  Ansted,  en 
af  dem,  som  är  sysselsatt  vid  „the  geological  survey  of  England** 
den  29  September  uppläste  ett  papper  „0n  the  porphyritic  rock 
or  Chamwood  rock**  deruti  han  beskrifver  flera  förhållanden  som 
i  många  afseenden  likna  dem,  hvilka  förekomma  hos  oss.  Ilela 
distriktet  som  han  beskrifver  är  litet  —  knappt  8  engelska  mil 
tvärs  öfver.  Det  består  af  Syenit,  Granit  och  andra  bergarter, 
som  i  allmänhet  anses  som  plutoniska,  men  de  omvexla  der  allt- 
jämt med  små  partier  åf  skifferarter,  Gneis  och  dylikt,  så  att 
lum  anser  dem  tillhöra  alldeles  samma  bildningstid.  Det  är  en- 
dast för  beqvämlighets  skuld  han  kallar  dessa  berg  poifyntic. 

Prof.  Akst£D  sade,  vid  dét  några  anmärkningar  gjordes 
mot  hans  framställning,  det  han  bestämt  sett  ett  ställe  der  gneis 
öfvergår  till  granit. 

Professoren  Aeppe  redogjorde  för  de  vigtigaste  resultatcr 
af  flina  fortsatta  undersökningar  angående  de  syror,  som  höra 
till  serien  C«^'»-*0«. 


Digitized  by 


Google 


26 


Iktyologiska  notiser.  —  Af  Fr.  W.  Maklin. 

(Meddelade  d.  15  Febr.  1864.) 

Oui  tiskaroas  årliga  tillvext  i  längd,  hufvadsakligeD  efter  aimotaiioQer 
gjorda  vid  sOdra  SaimeD  under  loppet  aT  sommaren  1859. 

EJlnnedomen  om  fiskanuui  årliga  tiilvext  i  Ungd  borde  ?ll 
isynnerhet  i  våra  dagar»  då  man  omfattat  fiskkultoren  med  ett 
allt  mera  stegradt  intresse,  ingalunda  sakna  sin  betydelse  Ifrao 
i   ekonomiskt  afseende;  de  anteckningar  nkn  i  detta  hftoseeiide 
hittills    äger   äro   likväl  högst  ofullstAndiga  och  äfven  i  de  ut- 
förligaste   handböcker  öfver  enskilda  länders  fiskarter,  såsom  t. 
ex.  i  Nilssons  Skandinavisk  Fauna  och  i  v.  Siebolds  2^  Suss- 
wagserftsche   von   Miiieleuropa  finner  man  äfven  beträffimde  de 
vanligaste    arter    knappast   någon  notis  härom.     De  flesta  upp- 
gifter  i    förberörde   afseende,   om  man  måhända  undantager  de 
resultater,  man  under  sednaste  år  lyckats  vinna  om  några  Sai- 
moniders   tillvext   i   längd  och  vigt  åtminstone  under  de  förste 
åren,    datera  sig  hufvudsakligast    redan    från    äldre   tider.    De 
få   hithörande   fakta,   som    anföras  t.  ex.  af  Nilsson  p.  XHH 
och  XXIV,  äro  hufvudsakligen  uppgifha  efter  tvenne  uppsatser 
(i  Sv.   Vet.  Akad.  Handl.)  från  åren  1759  och  1761afHEDBN- 
STBÖM   och   Lund.     Att  emellertid  bestämma  åldern  isynnerhet 
af  yngre  fiskar  är  på  långt  när  ej  så  svårt,  som  mången  troligen 
föreställer   sig;   fiskar  af  samma  ålder,  likväl  med  undantag  af 
några  arter  t.  ex.  gäddor,  hålla  sig  nemligen  oftast  tillsammans 
i  större  eller  mindre  stim,  tUlfö^e  hvaraf  man  t.  ex.  med  mete 
på   samma   ställe  vanligen   erhåller   flere  exemplar   ungeftr  af 
samma  storlek  och  skilnadeA  i  längd  emellan  de  olika  genera- 
tionerna, d.  v.  s.  emellan  individer  som  blifvit  utkläckta  under 
skilda  år,  är  vanligen   ganska  märkbar.     Akademikern  v.  Bakr 
fäster  äfvenledes  i  en .  uppsats  införd  i  BtUL  de  la  classe  phys,- 
mcUhém,  de  TAcad.  Imp.  des  se.  de  S:t  Petersbourg.  Tom.  IX. 
1851  p.  360,  uppmärksamheten  på  detta  förhållande,  i  det  han 
säger:  SteUt  man  soiche  Fische,  die  in  derselhen  Zeit  ge/angen 


Digitized  by 


Google 


27 

smd,  neben  emander,  $o  ergeben  sich  *  hedeuiende  LUcken  in 
den  Grössen,  an  denen  man  die  Jahrgänge  erkemU.  Han  har 
likvAl  icke  anfört  några  längdmått,  utan  uppger  endast  att  han 
medfört  exemplar  af  olika  ålder  från  sjön  Peipos. 

Honorna  tillvexa  enligt  regel  hastigare  än  hanname  och 
denna  erfarenhet  tyckes  äfven  v.  Baeb  hafva  gjort.  Att  för- 
dfrigt  tillvexten  i  längd  och  vigt  i  skilda  vattendrag  och  troligen 
äfven  under  olika  år,  såsom  i  väsendtlig  mån  beroende  af  en 
mer  eller  mindre  riklig  tillgång  på  tjenliga  födoämnen,  icke  är 
lika,  torde  vara  säkert  Fiskar,  som  lefva  instängda  i  mycket 
unå  insjöar,  tilltaga  nemligen  i  längd  ytterst  långsamt  och  en 
ringa  tillgång  på  födoämnen  framkallar  säkerligen  samma  resul- 
tat. Som  ett  exempel  i  detta  afseende  vill  jag  anföra  följande 
M,  som  jag  varit  i  tilinille  att  bevittna  med  egna  ögon.  Nu- 
mera aflidne  öfversten  Ollongren  inköpte  Langansböle  rusthåll 
nära  Ekenäs  och  anträffade  der  helt  oförmodadt  i  en  knappast 
ttmns  lång  och  måhända  något  öfver  två  alnar  djup  grop  fylld 
tiU  en  del  med  vatten  en  betydlig  mängd  endast  3  eller  på  sin 
böjd  4  tum  långa  rudor,  om  hvilkas  tillvaro  den  förra  egarin- 
mm,  som  innehaft  bemälde  rusthåll  —  om  jag  ej  missminner 
nig  —  i  Qorton  års  tid,  icke  hade  den  ringaste  aning.  Man 
har  under  en  resa  äfven  visat  mig  en  brunn  i  Åbo-län,  der  man 
i  flere  års  tid  hållit  en  gädda  lefvande,  hvilken  under  hela  denna 
tid  enligt  på  stället  meddelad  uppgift  icke  märkbart  tillvuxit. 

I  allmänhet  hyllas  den  åsigten,  att  alla  fiskar  vexa  så 
Unge  de  lefva;  det  är  likväl  åtminstone  troligt  att  de  under  en 
mfra  framskriden  ålder  tillvexa  i  längd  mycket  långsammare, 
Ib  under  de  första  åren.  De  tilltaga  härunder  mera  i  höjd, 
dier  såsom  det  vanligen  kallas  i  bredd,  och  derföre  står  vigten 
i  aUmänhet  icke  i  något  direkt  förhållande  till  längden.  Om 
denna  förutsättning  är  grundad,  att  alla  fiskar  vexa  så  länge 
de  lef?a,  måste  skilda  arters  lifslängd  vara  betydligt  olika.  Det 
påstås  äfren  att  den  vanliga  spiggen  (Gasterosteus  aculecUus)  t. 
ex.  knappast  lefver  öfver  två  år*),    hvaremot  karpen  —  likväl 

*)  Jag  tror  mig  likväl  äga  ganska  grundade  skäl  all  belviQa  riktig- 
heleo  af  denna  förutsättning.  Ungefär  vid  denna  arts  leklid  har  jag  nem- 
Kgen  vid  Helsingfors  uppmätt  en  unge  af  10  m.  m:s  längd  och  som  så* 


Digitized  by 


Google 


2« 


endast  i  sällsynta  fall  —  skall  uppnå  en  ålder  af  150  (enl.  Buf- 
fon),  ja  ända  till  200  år  (enl.  Bloch  efter  Ledel)  samt  då  appnå 
en  längd  af  5  fot  oeh  en  vigt  af  80  skalp.  —  Äfven  glddu 
påstås  lefva  till  en  mycket  hög  ålder  —  100  eller  200  år  Bå- 
som  det  vanligen  nppges.  I  en  utförligare  handbok,  Volks- 
naturgeschichte  von  H.  Rebau,  Stuttg.  1844,  omtalas  p.  544  en 
gädda  af  ännu  högre  ålder.  Som  ofvan  citerade  arbete  åtmin- 
stone hos  oss  är  föga  eller  alls  icke  kändt,  vill  jag  härom  dem 
afskrifva  följande  rader:  A,  Sckreiher  gedenkt  in  sdnem  Htmd- 
buche  för  Rheinreisende  eines  HecfUes,  der  uber  267  Jahr  aU 
wurde,  Unterhalb  KaiserslaiUem  in  Rhrnibaiem,  hässi  es  m 
der  ange/Uhrten  Schrifl,  liegt  der  Kaisersrvog,  ehemals  än  gros- 
ser  Teich,  jetzt  ausgetrocknet  und  zu  Wiesen  bemUzt  In  die- 
sen  Teich  setzte  Kaiser  Friedrich  II  emen  Hechty  dem  m  gold- 
ner  Ring  angelegt  tvär  mit  der  griecMschen  Inschrift:  JchW 
der  erste  von  den  Fischen,  welche  d.  5  Oktober  1230  durch 
Kodser  Friedrichs  II  Hand  in  diesen  Wog  gesetzt  morden*^*  bå 
Jahre  1497  wurde  dieser  Hecht  von  Kurfurst  PfäUpp  gefangen 
und  auf  dessen  Tafel  gebracht.  Er  war  19  Fuss  läng  und  350 
P/und  schwer.  Der  damcUige  Bischof  von  Dalberg  Obersetzti 
dem  Kur/Ursten  die  Inschrift.  Indessen  eignei  sich  diesen  merk- 
nnirdigen  Hecht  auch  HeUbronn  zu,  wo  man  ihn  sogar  rmier 
dem  Briickenthor  abgemalt  sieht.  Er  hatte  dann  seine  Grösse 
und  sein  hohes  Alter  in  dem  jetzt  azich  irocken  gelegten  Böc- 
kinger  See  bei  Hälbronn  erreicht.  Uebrigens  stimmen  beide 
Erzåhhmgen  völUg  miteinander  Oberein, 

Ehuru  jag  hoppas  att  framdeles  se  mig  i  tillf^le  att  lemsa 
fullständigare  bidrag  till  kännedomen  om  våra  inhemska  fisk- 
arters årliga  tillvext  i  längd  och  måhända  äfven  öfver  olikheten 
häri  i  skilda  vattendrag,  vill  jag  likväl  nu  redan,  hufvudsakli- 
gen  för  att  äfven  rikta  andras  uppmärksamhet  ät  detta  håll 
meddela  de  anteckningar,  hvilka  jag  under  loppet  af  sommaren 
1859    gjorde   i    Taipalsaari   socken.     De  uppmätta  exemplaren 

ledes  torde  hafva  varit  omkring  ett  är  gammal;  att  spiggen  på  det  andra 
året  således  skulle  uppuå  en  län^d  af  älminstone  50  till  60  m.  m.  är  väl 
föga  troligL  Man  anträffar  derjemle  siumlom  exemplar  al  myckel  slörre 
dimensioner. 


Digitized  by 


Google 


29 


har  jag  fångat  med  egen  hand  och  kan  derföre  med  säkerhet 
uppge,  att  de  allesammans  ftro  från  södra  Saimen  och  icke  från 
någon  mindre  insjO.  Öfver  deras  ålder  har  jag  äfven  rådgjort 
med  prosten  A.  J.  Wenell,  en  lika  passionerad  som  erfaren 
fiskare,  och  hoppas  derföre  i  uppskattningen  häraf  icke  hafva 
begått  några  väsendtligare  misstag.  Beklagligtvis  har  jag  ej 
varit  i  tillfälle  att  uppmäta  exemplar  från  den  såkallade  egent- 
liga eller  stora  Saimen,  h vilka  troligen  tillfölje  af  en  mindre 
riklig  tillgång  på  födoämnen  äro  mera  långsträckta  och  utmärka 
8ig  derjemte  i  allmänhet  genom  en  mycket  mörkare  kroppsfärg. 
Denna  mörka  fUrgdrägt  anträffar  man  föröfrigt  här  icke  allenast 
hos  abborrar  och  gäddor,  utan  äfven  hos  gösen.  —  Jag  har 
fiere  gånger  hört  några  påstå,  att  sådana  mörka  abborrar  t.  ex. 
endast  skulle  anträffas  på  stengrund,  men  detta  är  icke  fallet. 
Man  finner  nemligen  i  flere  små  insjöar  och  isynnerhet  i  skogs- 
träsk med  alldeles  gyttjigt  botten  ovanligt  mörka  abborrar  och 
gäddor.  I  den  del  af  södra  Saimen,  som  är  känd  under  be- 
Bämningen  af  Lappvesi,  äfvensom  i  den  stora  vik  häraf,  h vilken 
är  belägen  n.  om  Taipalsaari-kyrkoholme  och  kallas  Maavesi, 
anträffar  man  deremot  åtminstone  i  vikar  och  grundare  vatten 
8ednast  nämnde  tvenne  fiskarter  med  lika  ljus  färgteckning  som 
i  haiVet;  i  större  fjärdar  och  på  större  djup  finner  man  dem 
dock  äfven  här  något  mörkare  och  mera  långsträckta.  Äfven  i 
Jontseno  socken  är  förhållandet  enahanda :  i  alla  grundare  vikar, 
8om  ligga  t.  ex.  närmare  pastoratet,  finner  man  abborrar  med 
den  vanligare  ljusa  fUrgteckningen  och  af  en  mera  undersättsig 
kroppsform,  men  närmare  en  half  mil  derifrån,  hvarest  djupare 
och  mera  vidsträckta  fjärdar  vidtaga,  anträffas  endast  mörka  och 
mera  långsträckta  exemplar.  Jag  anser  det  derföre  nödigt  att 
uppge,  det  alla  här  angifna  längdmått  äro  tagna  endast  efter 
exemplar,  som  blifvit  infångade  på  grundare  vatten. 

För  de  flesta  arter,  öfver  hvilkas  årliga  tillvext  i  längd 
jag  ej  kunnat  erhålla  närmare  kännedom,  har  jag  åtminstone 
velat  uppge  den  storlek  de  i  södra  Saimen  uppnå.  Att  jag  till- 
lika begagnat  detta  tiilfklle,  för  att  meddela  några  upplysningar 
öfver  enskilda  arters  förekommande  o.  s.  v.,  torde  ej  behöfva 
någon  ursägt.  


Digitized  by 


Google 


30 


Peroa  flnviatilii  L. 

Af  denna  art  har  jag  under  loppet  af  Augosti  månad  1859 
sett  gamma  års  yngel  af  40  till  45  m.  m:B^  längd.  I  sddn 
Saimen  brukar  man  nemligen  inrätta  ett  slags  artificiela  lek- 
platser, som  i  dessa  trakter  kallas  Rähvä,  egentligen  dock  en- 
dast för  abborrar  och  mörter.  Dessa  lekplatser  bestå  endast  åf 
störar  —  som  blifvit  inslagna  på  en  eller  en  och  en  half  famns 
djupt  vatten,  fbreträdesvis  i  vikar,  sund  och  vid  uddar  —  pi 
hvilka  man  trädt  enqvistar.  Vid  dessa  störar  föstas  under  lek- 
tiden mjärdar,  gjorda  antingen  af  videqvistar  eller  gam,  och 
med  dem  fångas  här  isynnerhet  en  betydlig  mängd  mörter.  Det 
är  vid  dessa  lekplatser,  som  man  t.  ex.  i  Augusti  månad  och 
troligen  ännu  under  en  tid  sednare  emot  hösten  anträffar  abbor- 
ungar,  utkläckta  samma  vår,  stundom  i  otalig  mängd.  Hit  in- 
finna sig  samtidigt,  isynnerhet  om  en  sådan  lekplats  är  belägen 
vid  en  bergsudde,  större  abborrar,  hvilka  med  begärlighet  upp- 
äta sin  egen  afföda.  Jag  har  nemligen  på  sådana  ställen  gan- 
ska ofta  med  lefvande  mört-beten  fångat  abborrar  af  Va~^ 
skålpunds  vigt,  i  hvilkas  magsäck  anträffats  en  betydlig  mängd 
abbor-yngel.  Redan  i  Augusti  månad  fångas  —  numera  dock 
endast  i  smyg,  emedan  detta  sätt  att  fiska  är  förbjudet  —  vid 
ofvan  beskrifna  lekplatser  en  betydlig  mängd  af  dessa  endast 
några  veckor  gamla  abbor-ungar  med  sänkhåfvar  (Lupi).  Som 
det  vanligen  uppges,  att  fiskyngel  i  allmänhet  fångas  och  utrotu 
med  dessa  sänkhåfvar,  vill  jag  upplysningsvis  här  meddela,  att 
det  i  södra  Saimen  —  utom  Phoxmus  laevis  Agass.  (Cyprima 
phoodmts  L.),  som  stundom  fångas  till  bete  för  abborrai*  —  en- 
dast är  yngel  äfrensom  äldre  individer  af  Pcrca  ftuviaiiiis,  som 
kunna  fångas  med  detta  i  Finland  nog  allmänt  begagnade  fisk- 
redskap, emedan  abborren  visar  den  egenheten  att  simma  emot 
håfvens  botten,  då  däremot  alla  Cyprinoider^  med  undantag  af 
Elrizan,  såsom  mera  skygga,  genast  simma  öfver  håfvens  kant. 
Det  är  derföre  endast  undantagsvis  som  en  mört  t.  ex.  stannar 
i  en  sådan  håf. 


*)  Alla  bär  angifna  långdraätt  dro  beiåknade  frän  nosen  ända  till 
slutet  af  stjerten,  dä  den  nemligen  hlifvit  hällen  i  naturlig,  utbredd  5(äll- 
ninj?. 


Digitized  by 


Google 


81 

Sednare  emot  hösten,  då  abbor-ynglet  iBynnerhet  i  somliga 
djupare  vikar  samlar  sig  i  större  stim,  troligen  för  att  uppsöka 
lämpligt  vinterqvarter,  har  man  åtminstone  ftnnu  för  några  år 
sen  af  dem  stundom  i  ett  enda  notvarp  uppdragit  t.  o.  m.  nå- 
gra tunnor.  Inspektören  för  fiskeriema  i  Finland  hr  H.  J.  Holm- 
BEB6  har  i  flere  uppsatser  fästat  vederbörandes  uppmärksamhet 
på  de  sorgliga  resultater  ett  sådant  utrotande  af  fiskyngel  ovil- 
korligen  måste  framkalla;  jag  vill  derföre  här  endast  omnämna 
den  märkbara  årliga  förminskning  på  abborrar  i  södra  Saimen, 
som  jag  sjelf  varit  i  tillfälle  att  observera.  Ännu  för  21  år 
sen,  då  jag  nemligen  först  metade  i  Taipalsaari  socken,  fanns 
der  en  så  riklig  tillgång  på  förenämnde  fiskart,  att  man  när 
8om  helst  om  sommam  på  ett  par  timmar  kunde  fånga  en  be- 
tydlig mängd,  men  under  sednare  år  har  antalet  till  den  grad 
Hoåningom  minskats,  att  t  o.  m.  en  erfaren  fiskare  stundom  på 
en  hel  dag  icke  är  i  stånd  att  meta  en  6  eller  8  skalp.  —  I 
mina  yngre  år  hörde  jag  äldre  personer  i  Joutseno  socken,  der 
fisket  för  25  år  åtminstone  ännu  var  lönande,  om  icke  just  rik- 
ligt, omtala  en  särdeles  ymnig  tillgång  på  abborrar  under  deras 
ongdomsdagar  äfven  i  denna  del  af  södra  Saimen,  der  man  nu- 
mera enligt  uppgift  lyckats  utrota  nära  nog  all  slags  fisk. 

Vid  ofvannämnda  konstgjorda  lekplatser  anträffas  under 
sommam  äfv^enledes  ungar  af  Perca  fluviatUis,  som  äro  något 
öfver  ett  år  gamla,  således  utkläckta  på  vårsommam  året  fÖruL 
Dessa  fångas  likaledes  ganska  lätt  med  en  sänkhåf,  men  med 
mete  lyckas  man  deremot  mera  sällan  erhålla  så  unga  exemplar. 
Föyande  uppmätta  abborrar  har  jag  ansett  vara  af  denna  ålder: 

Ett  exempl.  d.  19  Juli  af  91  m.  m:s  längd.  (Exemplaret 
blef  uppmätt  såsom  torkadt  och  var  måhända  derigenom  kortare.) 

Ett  exempl.  d.  22  Juli         af  98  m.  m:s  längd. 

w  ^»  w     22      „  M  105      n       V)  n 

„   23  Augusti  „  120    „     «         ^  (Q?) 
Bland    de   öfnga  af  mig  om  sommam  1859  i  Taipalsaari 
uppmätta  exemplaren  har  jag  deremot  ansett 
Ett  exempl.  d.  22  Juli  af  144  m.  m:B  längd  som  en  unge  fr.  våren  1857. 

n       «23Aug.„143     „        „        ^^„^„         „ 
w        n       n  22  Juli  „  183     „        „        „     -     n     ^     w      1856, 


Digitized  by 


Google 


32 


Ett  exeropl.  d.  22  Juli  af  187  m.in:8  längd  som  en  unge  fr.  våren  1S56. 
?i  •»       *»22^^z7o„         ^         ^^nnn      loDO 

eller  möjligen  redan  från  1854. 
^         ^      ^  22  ^     n  ^32     ^        ^        8om  en  unge  åtmin- 
stone från  våren  1854. 
^      ^  26  ^     ^  395     n       ^som  en  unge  från  våren  1853 
eller    troligen    ännu  äldre.     Detta  exemplar  vägde  1 
skalp.  28  lod. 
^         ^      i  början  af  Augusti  af  418  m.  m:s  längd  samt  af  ett 
skålpunds  och  30  lods  vigt.    Exemplaret  var  troligen  af  aammt 
ålder  som  det  sednast  omnämnda. 

Det  största  exemplar  från  södra  Saimen,  som  jag  sjelf  fin- 
gat  och  uppvägt,  har  varit  af  3Vs  skålpunds  \igt  och  torde 
kunna  anses  hafva  uppnått  en  ålder  af  9  eller  10  år.  Jag  bar 
likväl  hört  att  man  någongång,  ehuru  högst  sällan,  fångat  abbor- 
rar af  5  ja  t.  o.  m.  6  skålp:s  vigt. 

Några  fiskare  påstå,  att  abborrar  redan  vid  två  års  ålder 
leka;  detta  torde  åtminstone  i  allmänhet  icke  vara  fallet.  Alla 
dem  jag  sjelf  sett  fyllda  med  rom  hafva  åtminstone  varit  3  år 
gamla.  I  Förslag  till  Fisken-Förordning  i  Finland  har  hr  Holm- 
BEBG  ansett  abborren  säljbar,  då  den  uppnått  sin  fortplantnings- 
förmåga och  en  längd  af  6  tum;  (Qr  södra  Saimen  åtmbstoDe 
torde  detta  längdmått  icke  vara  tör  litet,  men  huruvida  det  ir 
för  stort  för  mindre  insjöar,  vågar  jag  ej  afgöra. 

Luoioperoa  Sandra  Cuv.  (Perca  Lndoperoa  L.) 
Anträffas  endast  någongång  i  den  del  af  Saimen,  som  kal- 
las Lappvesi;  om  sommam  1862  skall  man  här  likväl  hafva 
fångat  en  gös  af  19  skålp:s  vigt.  I  den  egentliga  Saimen  är 
den  deremot  ganska  allmän.  Dess  årliga  tillvext  i  längd  kin- 
ner  jag  visserligen  icke,  men  tror  likväl  att  den  af  hr  Holm- 
bero  föreslagna  längden  af  8  tum,  då  den  vore  säljbar,  är  för 
ringa,  emedan  en  gös  af  V^  skålp:s  vigt  är  omkring  12  tum 
lång,  och  under  denna  vigt  borde  ifrågavarande  fiskart  icke 
fångas.  Gösen  påstås  åtminstone  vexa  lika  hastigt  som  gftddan 
och  torde  således  före  denna  storlek  icke  hafra  uppnått  siu 
fortplantningsfxJr  måga . 


Digitized  by 


Google 


83 

1  Kritisk  öfversigt  af  Finlands  Fisk/auna  säger  lir  licent 
Malmgbek:  ^I  Finlands  vestra  skärgård  har  jag  icke  anträffat 
denna  fisk,  hvilket  också  öfverensslämmer  med  prof.  Sundevalls 
Hppgift  att  han  helt  och  hållet  saknas  i  Stockholms  skärgård, 
men  på  södra  kusten  fångas  lian  tcmligen  allmänt  öster  om 
Helsingfoi*s."  Hr  arkiatern  I3on8DOiu*'f  har  emellertid  meddelat 
mig,  att  gösen  är  en  bland  de  allmännaste  fiskarter  i  Haliko- 
yiken.  och  likaledes  skall  den  enligt  hr  d;r  Elmguens  uppgift 
vara  ytterst  allmän  i  skären  omkring  Åbo.  Det  är  derjemte 
troligt,  åtminstone  möjligt,  att  den  förekommer  längs  vestra 
kusten  ända  till  trakten  af  Wasa^  emedan  man  i  Kyro-elf  när- 
mare dess  utlopp  fångat  en  gös  af  18  skålp:8  vigt.  som  för- 
varas i  gymnasii-samlingen  i  Åbo.  Detta  exemplar  omtalades  i 
Finlands  AUm.  Tidn.  1857,  N:o  96,  som  en  abborre  af  denna 
ovanliga  storlek.  —  Dessa  här  anförda  notiser  om  gösens  före- 
kommande vid  Finlands  sydvestra  kuster  öfverensstämma  ganska 
vSl  med  Radloffs  uppgift,  att  denna  fiskart  anträffas  äfven  vid 
Åland. 

Acerina  oemna  L. 

Gersen  påstås  vexa  ytterst  långsamt  och  uppnår  i  södra 
Saimen  på  långt  när  ej  den  storlek  som  vid  hafskusten.  Jag 
tror  mig  i  Taipalsaari  socken  knappast  hafva  sett  en  enda,  som 
varit  längre  än  4  v.  tum,  men  mindre  exemplar  förekomma  der- 
emot  äfven  på  3  å  4  famnars  djupt  vatten  ganska  allmänt.  Vid 
Willmanstrand  finnes  en  särdeles  riklig  tillgång  på  denna  fiskart 
och  der  anträffas  äfven  något  större  individer,  likväl  ej  så  stora 
som  här  vid  Helsingfors,  hvarest  jag  uppmätt  ett  exemplar  af 
7*/,  tums  längd.  Den  af  hr  Holmbfjio  föreslagna  längden  af 
4  tum,  vid  hvilken  ifrågavarande  fiskart  först  vore  tillåten  att 
fångas,  är  säkerligen  för  stor,  emedan  jag  t.  o.  m.  här  vid  hafs- 
kusten uppmätt  en  hona  med  rinnande  rom  af  86  m.  m:s  längd 
(omkr.  3V^  v.  tum.) 

Cottofl  Gobio  L. 

De  få  exemplar  jag  i  södra  Saimen  anträffat  under  stenar 
nära  stränderna    hafva    varit   endast  af  ringa  dimensioner;  det 

3 


Digitized  by 


Google 


34 

jag  medtagit  till  universitetets  museum  är  af  61  m.  m:8  Ungd. 
Åtminstone  i  Taipalsaari  har  denna  art  ingen  ekonomisk  be- 
tydelse. 

Hr  licent.  Malmgren  anför  efter  Wideoben  att  detta  spe- 
eies  förekommer  ända  upp  till  poleirkeln;  1853  medförde  jag 
exemplar  från  Muonioniska,  1V«^  n*  om  poleirkeln. 

Leta  Tolgaris  Cuv.  (Oodns  Leta  L.) 

Af  denna  art  har  jag  i  Juli  månad  uppmätt  ett  par  änder 
stenar  nära  stranden  fångade  exemplar  af  omkr.  60  m.  m:s 
längd,  som  troligen  under  föregående  vinter  blifvit  utkläckta. 
Lakens  årliga  tillvext  i  längd  känner  jag  föröfiigt  icke,  emedan 
denna  art  egentligen  fångas  under  de  årstider,  då  jag  icke  be- 
sökt denna  landsort. 

Abramis  Bräma  L. 

Braxen  uppnår  i  södra  Saimen  stundom  en  vigt  af  14 
skålp.  Dess  ungar  erhållas  mera  sällan  med  mete  och  jag  har 
då  vanligen  återgifvit  dem  friheten.  Tillfölje  häraf  har  jag  en- 
dast uppmätt  tvenne  exemplar: 

Ett  exempl.  d.    9  Juli  af  185  m.  m:s  längd  samt 

Jag  tror  mig  hafva  observerat  en  generation  af  braien- 
yngel,  som  är  mindre  än  det  här  till  först  omnämnda  exempla- 
ret, hvilket  således  torde  kunna  anses  som  två  år  gammalt.  De 
begge  här  angifna  exemplaren  skilja  sig  utan  tvifvel  genom  ett 
års  ålder.  Braxnar  af  8  tums  längd  leka  påtagligen  icke,  såsom 
hr  HOLBJBERG  förutsatt,  och  om  vi  icke  misstagit  oss  i  upp- 
skattningen af  de  uppmätta  exemplarens  ålder,  torde  detta  spe- 
cies  åtminstone  i  södra  Saimon  icke  leka  för  än  det  uppnått  en 
ålder  af  4  år  och  en  längd  af  omkring  10  v.  tum  eller  der- 
utöfver. 

Bliooa  Björkna  Artedi  (Cyprinos  Bliooa  Bloch.) 
Af  braxenpankan  har  jag  1859  uppmätt: 
Ett  exempl.  d.  12  Juli    af  106  m.  m:s  längd;  troligen  en  årig. 

n  v  VI       *^     vt         w*'ö«»^  vt  *•  tVn    f, 

„        „        i  Augusti  „    208  „    „       „  „        tre  „  eller 

utkläckt  om  sommara  1856. 


Digitized  by 


Google 


35 

Det  tredje  exemplaret,  som  traligen  för  fOrsUi  gången  lekt 
vår,  äger  jag  ännu  i  torkadt  tillstånd.  Att  bedömma 
efter  dess  storlek,  torde  en  längd  af  6  tum,  i  stället  för  fyra, 
gaoska  väl  kunna  bestämmas  som  ett  minimum  för  södra  Sai- 
men,  hvamndcr  arten  ej  borde  anses  säljbar.  Det  största  exem- 
plar som  jag  fångat  och  uppmätt,  d.  23  Augusti,  var  af  333 
m.  m:8  längd  (öfver  13  v.  tum)  samt  vägde  1  skalp.  4  lod. 
Emedan  Nilsson  uppger  braxenpankans  längd  i  Sverge  till  10 
—11  tum,  vill  jag  omnämna,  det  jag  i  Helsingfors  uppmätt 
exemplar  af  öfver  14  tums  längd. 

Albnmns  Incidus  Ueck.  (Cyprinos  albornns  L.) 
Löjor  af  90  till  närmare  160  m.  m:s  längd  har  jag  stun- 
dom i  Taipalsaari  fångat  med  rinnande  rom  ännu  i  Juli  månad. 
Kroppsformen  af  dem,  som  anträffas  i  södra  Saimen,  synes  vara 
något  mera  långsträckt  i  jemförelse  med  de  löjor,  hvilka  före- 
komma vid  Helsingfors,  men  detta  torde  härröra  af  en  mindre 
riklig  tillgång  på  födoämnen.  Denna  fiskart  tyckes  nemligen  hålla 
till  godo  med  allt  afskräde,  som  utkastas.  Dess  årliga  tillvext 
i  längd  känner  jag  ej  närmare. 

Idas  melanotus  Héck.  (Cyprinus  idus  L.) 

Näst  sarfveu  är  iden  onekligen  den  vackraste  bland  alla 
fiskarter  i  södra  Baimen.  £xemplai'en  i  detta  vattendrag  utmärka 
sig  isynnerhet  derigenom  framför  sina  samslägtiugar  vid  hafs- 
kusten.  att  färgen  på  sidorna  stöter  mera  i  messinggult,  hvar- 
jemte  bröst-  och  bukfenorna  äro  högre  röda. 

Längden  har  jag  1859  uppmätt  endast  af  trenne  exem- 
plar: 

Ett  d.  15  Juli  af  116  m.  m:s  längd,  som  påtagligen  var 
utkläckt  om  våren  1858,  ty  jag  lyckades  sista  dagarna  af  Au- 
g:QSti  med  mete  erhålla  ett  exemplar  af  circa  60  m.  m:s  längd, 
eom  utan  tvifvel  var  en  unge  från  samma  vår,  emedan  Nilsson 
i  sin  Skandmaviska  Fauna  p.  309  säger,  att  ifrågavarande  fisk 
vid  slutet  af  Augusti  uppnår  en  längd  af  omkring  2  tum; 
Ett  d.  12  Juli  af  193  m.  m:s  längd  —  en  unge  fr.  våren  1857  samt 
«    „   23  Ang.  „  323  „    „        „     och   af  1    skålp.   2  lods  vigt 


Digitized  by 


Google 


M 


\hi  scdnast  omnämnda  exemplaret  torde  hafva  varit  en  unge 
från  våren  1855.  Individer  af  5  års  ålder  väga  omkriDg  2 
skålpund  (äldre  författares  uppgift)  och  de  af  6  års  ålder  emel- 
lan 3  och  4  skalp.  Det  största  exemplar  jag  sjelf  fångat  i 
Taipalsaari  vägde  5  skalp,  (af  7  års  ålder?),  men  jag  har  hir 
hört  omtalas  idar  af  6,  7  ja  t.  o.  m.  8  skålprs  vigt. 

Då  hr  Holmberg  af  rent  intresse  för  saken  i  sitt  Förslag 
till  Fiskeri-Förordning  i  Finland  anhållit  om  meddelanden  och 
;mniärkningar  särskildt  äfven  rörande  de  af  honom  §  44  före- 
slagna längdmått,  under  hvilka  enskilda  fiskarter  icke  böra  an- 
ses säljbara,  emedan  de  först  vid  denna  längd  skulle  uppnå  sin 
fortplantningsförmåga,  vill  jag  äfven  beträffande  denna  art,  isyn- 
nerhet som  inga  pålitligare  upplysningar  i  detta  afseende  mig 
veterligen  finnas  publicerade,  framställa  den  anmärkning,  att  det 
för  iden  föreslagna  längdmåttet  af  8  tum  påtagligen  är  för  litet. 
Jag  har  nemligen  hur  vid  Helsingfors  uppmätt  öfver  ett  dussin 
tvååriga  idnaddar,  hvilka  varit  af  en  längd  från  6  V,  till  8  tum. 
Dessa  äro  i  sjelfva  verket  så  små,  att  en  utbildad  fortplantnings- 
förmåga vid  en  längd  af  8  tum  knappast  kan  förutsättas.  Äfven 
de  minsta  idar,  som  om  våren  i  somliga  floder  i  ganska  stor 
mängd  uppstiga  för  att  leka,  torde  högst  sällan  väga  mindre  än 
Va,  men  vanligen  1^2  ^J^^r  2  skålpund.  Att  yngre  idnaddar 
än  de  som  äro  af  3  års  ålder  och  måhända  uppnå  en  längd  af  10 
v.  tum,  redan  skulle  leka,  vore  jag  tillfolje  häraf  frestad  att 
betvifla. 

Scardinios  erythrophthalmos  L. 

De  exemplar  jag  sett  i  Taipalsaari  socken  —  och  det  egent- 
ligen endast  i  viken  vid  pastoratet  —  äro  ojemförligt  vackrare, 
än  de  individer  man  anträffar  i  hafvet.  Färgteckningen  isynner- 
het på  sidorna  är  temmeligen  lik  guldfiskens.  I  södra  Saimen 
skall  denna  art  på  sin  höjd  uppnå  en  vigt  af  ^4  skalp.;  sjelf 
har  jag  icke  ens  sett  så  stora  exemplar.  Jag  har  uppmätt  en- 
dast trenne  stycken: 
Ett  exempl.  d.  12  Juli  af  117  m.  m:s  längd, 

n  ♦»  rt     n       n       ^^   100    ^      ,,         „    OCH 

„         „       „  23Aug.  „  217  „     „      „  samt  af  11  lods  vigt. 


Digitized  by 


Google 


På  grund  af  anställd  jemförelsc  med  ett  år  gammalt  yngoi 
af  åesmsL  fisk,  som  jag  ungefär  i  medlet  af  Juni  månad  uppmätt 
i  trakten  af  Helsingfors  och  som  befunnits  vara  af  65  till  70 
m.  m:s  längd,  tror  jag,  att  det  Lär  till  först  uppgifna  exempla- 
ret bor  anses  vara  af  två,  det  andra,  som  jag  ännu  äger  i  tor- 
kadt  tillstånd,  af  tre  och  det  tredje  af  fyra  eller  kanske  ännu 
lielh-e  af  fem  års  ålder.  Som  jag  äfvenledes  uppmätt  tro  år 
gamla  vid  Helsingfors  fångade  saifvar,  h vilka  varit  af  140  och 
145  m.  m:s  längd,  tror  jag,  att,  ihändelse  denna  fiskart  uppnår 
sin  fortplantningsförmåga  vid  tre  års  ålder,  såsom  man  torde 
hafva  skäl  att  förutsätta,  den  af  hr  Holmberg  för  detta  species 
utsatta  längden  af  fyra  tum,  då  det  vore  säljbart,  utan  någon 
risk,  åtminstone  för  södra  Saimen  nfvensom  för  den  södra  hats- 
kasten,  kan  utsträckas  till  fem  eller  åtminstone  4V2  tum. 

Hr  licent.  Malmgren  säger  (1.  s.  c),  att  det  icke  är  ho- 
nom bekant,  att  denna  fisk  skulle  lefva  i  någon  af  våra  insjöar. 
Vi  tro  deremot,  att  sarfven  förekommer  i  flere  insjöar  öfver 
största  delen  af  södra  och  mellersta  Finland.  Utom  i  Saimen 
förekommer  nemligen  denna  art  åtminstone  i  åtskilliga  insjöar  i 
Åbolän  (enl.  benäget  meddelande  af  hr  arkiatem  Bonsdorff) 
och  i  ett  par  insjöar  i  närmaste  trakten  af  Fiskars  bruk.  Flere 
benämningar  af  byar,  gårdar  äfvensom  insjöar  i  vårt  land  äro 
utan  tvifvel  bildade  efter  sarfvens  finska  benämning  Sorva,  och 
att  dessa  benämningar  blifvit  gifna  utan  afseende  på  fiskens 
förekommande,  torde  föga  vara  antagligt.  Till  denna  förutsätt- 
ning berättigas  man  så  mycket  mera,  då  förenämnda  fiskart  an- 
träffas t.  ex.  i  den  s.  k.  Sorvannon-selkä  i  Näsijärvi  vid  Sor- 
vanto  hemman,  3  verst  från  Murola-kanal  inom  Ruovesi  socken, 
(enl.  benäget  meddelande  af  amanuensen  vid  zool.  museum  hr 
mag.  Inberg)    äfvensom    i    Sorvajärvi  i  Hauho   socken  (enl.  hr 

MUNSTERUJELM.) 

Denna  art  fångas  måhända  lättast  med  mete  på  öppna 
ställen  inom  en  vassa  och  företrädesvis  först  litet  efter  solens 
nedgång.  Med  andra  fiskbragder,  isynnerhet  med  not,  erhållcs 
den  temmeligen  sällan.  Detta  torde  äfven  vara  en  orsak  der- 
tiil.   att    dess   förekommande    är    mindre    kändt.     Saifvens  huf- 


Digitized  by 


Google 


88 

vudsakliga  näringsämne  synes  vara  vegetabllier;  jag  har  åtmin- 
stone alltid  funnit  dess  tarmkanal  uppfylld  med  vextämnen. 

Leuoitous  rutilas  L. 

Mörtyngel  från  våren  året  ft^mt,  af  omkring  70  ro.  m:ft 
längd  ocb  stundom  något  större,  förekommer  i  Juli  och  Åugosti 
månader  i  gräsrika  vikar  visserligen  i  ganska  stor  mängd,  men 
det  är  endast  sällan  man  med  en  liten  krok  lyckas  fånga  desss 
något  öfver  ett  år  gamla  individer»  ehuru  de  oupphörligen  an- 
gripa masken.  Då  man  metar  större  abborrar,  äro  dessa  onek- 
ligen de  lämpligaste  beten. 

Den    22    Juli    uppmätte  jag  flere  mörter  af  olika  storiek 
och  tror,  att  deras  ålder  på  nedanstående  sätt  bör  uppskattas: 
Ett  excmpl.  af  113  m.  m:s  längd,  som  en  unge  fr.  1857, 
w  w  n    120       ^  ^  ^  n  1857, 

„         „         „    149       „  „  „  „  1856, 

r,  v>  n  160  „  ^  „  „  1856, 

rt  ^  n  187  „  ^  ^  n  18o5, 

*♦  M  «  loll  y,  ^  ^  ^  lodO, 

T  rt  n  1"3  n  n  n  n  1855. 

«         „    195       „  „  „  „         1855    samt 

„    220       „  „  „  „         1854. 

De  största  individer,  jag  af  denna  art  sett  i  södra  Saimen, 
hafva  varit  af  circa  1  skålprs  vigt;  så  stora  mörtor  anträffar 
man  om  sommarn  endast  vid  klippor  och  grund  på  djupare 
vatten. 

I  händelse  mörten,  såsom  man  har  anledning  att  förmoda, 
enligt  regel  uppnår  sin  fortplantningsförmåga  först  vid  tre  åis 
ålder,  torde  den  af  hr  Holmberg  föreslagna  längden  af  fyra 
tum  för  dess  säljbarhet  —  åtminstone  såvidt  det  beträf^r  södra 
Saimen  äfvensom  den  södra  hafskusten  —  möjligen  kunna  ut- 
sträckas till  5  v.  tum.  Jag  har  nemligen  äfven  här  vid  Hel- 
singfors redan  i  medlet  af  Maj  månad  uppmätt  icke  fullt  tre  år 
gamla  mörter  af  öfver  5  tums  längd.  —  En  annan  fråga  blir 
emellertid  den,  om  någonsin  hos  oss  i  en  lag  kan  och  bör  för- 
bjudas, att  fånga  denna  art,  för  än  densamma  uppnått  sin  fort- 
plantningsförmåga, emedan  krokfiske  i  flere  delar  af  landet;  der 


Digitized  by 


Google 


39 

mojkor  icke  erhållas,  genom  ett  sådant  förbud  nära  nog  skulle 
göras  omdjligt.  Två  år  gamla  mörter  äro  nemligen  de  lämpli- 
gaste krokbeten,  åtminstone  för  abborrar;  för  gäddor  kunna  der- 
emot  äfven  tre  år  gamla  äfvensom  ännu  äldre  individer  ganska  väl 
användas.  Alla  mGrter  af  2  års  ålder,  som  jag  hittills  uppmätt, 
hafva  varit  omkring  fyra  tum  långa,  och  kanske  borde  derföre  den 
af  hr  Holmberg  föreslagna  längden  i  sjelfva  verket  dock  förordas. 

Coregonua  Lavaretus  L.,  Widegr. 

De  exemplar,  som  af  denna  art  om  hösten  före,  under  och 
efter  lektiden  vanligen  i  Oktober  och  November  fångas  i  den 
del  af  Saimen,  som  kallas  Lappvesi,  öfverensstämma  äfven  till 
storleken  med  Nilssons  beskrifning  öfver  Coregonus  lavareitcs; 
de  äldre  individerna  leka  derföre  troligen  endast  i  den  såkalhidc 
stora  eller  egentliga  Saimen.  Jag  har  endast  uppmätt  tvcnne  i 
Taipalsaari  socken  i  December  månad  1863  fångade  exemplar. 
h>ilka  blifvit  förärade  till  universitetets  zoologiska  museum  af 
Låradsdomaren  Häikonen,  och  dessa  äro  af  242  och  255  m. 
m:8  längd.  Artens  årliga  tillvext  i  längd  känner  jag  föröfrigt 
icke.  Som  det  kanske  är  möjligt,  att  äfven  något  mindre  exem- 
plar leka  än  de  här  uppgifna,  torde  måhända  den  af  hr  Holm- 
berg föreslagna  längden  af  8  tum  för  sikens  säljbarhet  vara 
ganska  lämplig,  åtminstone  ej  för  stor. 

Coregonns  Albnla  L. 

Det  största  exemplar  jag  uppmätt  i  Taipalsaari  var  af 
omkring  OVi  tums  längd  (239  m.  m.),  men  det  är  likväl  troligt, 
att  den  stundom  anträffas  af  ännu  något  större  dimensioner. 
Under  fiskens  lektid  har  jag  icke  besökt  denna  landsort  och 
kan  derföre  ej  uppge,  vid  hvilken  storlek  den  uppnår  sin  fort- 
plantnmgsförmåga.  Den  af  hr  Holmbekg  föreslagna  längden  af 
3  tum  torde  för  södra  Saimen  dock  vara  för  ringa,  emedan  jag 
knappast  sett  så  små  insaltade  exemplar. 

Det  är  en  anmärkningsvärd  omständighet,  att  i  den  egent- 
liga Saimen  fångas  endast  små  exemplar,  då  man  deremot  i 
Lappvesi  vanligen  anträffar  ganska  stora.  Härifrån  synes  denna 
trt  likväl  ofta  företaga  utvandringar,  troligen  till  djupare  vatten, 
ty  den  är  stundom  liksom  försvunnen  från  hela  trakten. 


Digitized  by 


Google 


40 

Esoz  Incios  L. 

Nilsson  uppger  (efter  IJedenötröm)  att  gäddan  vid  ett 
års  ålder  redan  har  en  längd  af  6^8  tum  samt  en  vigt  af 
3—4  lod;  i  andra  året  9 — 12  tams  längd  och  7—9  lods  vigt; 
i  8:dje  året  med  18  tums  längd  en  vigt  af  1  skålp.;  vid  4  års 
ålder  skall  hon  vara  24  tum  och  väga  2—3  skålp.;  vid  6  år 
30 — 36  tum  och  väga  6  skålp.  samt  i  12:te  året  redan  2  alnar 
och  af  en  vigt  mellan  25  och  30  skålp. 

Ungeför  i  denna  progression  synes  kroppsstorleken  tilltaga 
äfven  i  södra  Saimen.  Af  de  uppmätta  exemplaren  var  ett  d. 
19  Juli  1859  af  105  m.  m:8  längd.  Detta  exemplar,  som  till- 
fälligtvis tog  på  en  vanlig  metmask,  var  säkerligen  en  unge  från 
samma  vår. 

Dagen  derpå  eller  den  20  Juli  uppmättes  ett  exemplar  af 
183  m.  m:s  längd  (omkr.  7V2  tum),  som  utan  tvifvel  var  en 
unge  från  våren  1858  eller  något  öfver  ett  år  gammalt,  samt 
den  17  Aug.  en  unge  från  våren  1857  af  315  m.  m:8  längd 
(circa  12%  tum). 

Tre  år  gamla  gäddor  väga  vanligen  från  %  till  något  öf- 
ver 1  skålp.,  och  det  är  sällan  man  med  krokfiske  erhåller 
mindre  exemplar.  Vid  denna  ålder  skall  gäddan,  såsom  det 
allmänt  uppges,  äfven  leka.  Enligt  ofvanstående  efter  Nilsson 
meddelade  uppgifter  uppnår  denna  art  i  tredje  året  en  längd  af 
18  tum,  men  här  vid  Helsingfors  har  jag  ännu  emot  slutet  af 
Juni  månad  uppmätt  ett  tre  år  gammalt  exemplar  af  knappast 
15  turas  (369  m,  m:s)  längd.  I  alla  händelser  är  således  den 
af  hr  HoLMBKU(}  utsatta  längden  af  8  tum,  då  gäddan  skulle 
uppnå  sin  fortplantningsförmåga,  mycket  för  liten,  isynnerhet  då 
denna  fiskart  stundom  redan  vid  en  ålder  af  ett  år  torde  uppnå 
denna  längd. 

För  några  år  sedan  fångades  i  Maavesi  åtminstone  en 
giUlda  af  20  skälprs  vigt;  enligt  uppgift  skola  likväl  stundom 
mycket  större  exemplar  erhållas.  Större  gäddor  äro  dock  äfven 
i  donna  landsort  temraeligcn  sällsynta.  Att  denna  art  emellertid 
i  Finland  någongång  uppnår  en  betydlig  storlek,  är  ganska 
öäkcat.  Ännu  för  några  år  sedan  ägde  nemligen  sällskapet  pro 
Fauna   ef  Flora  fenuica  ett  vid  stranden  af  en  insjö  i  de  inre 


Digitized  by 


Google 


41 

delarna  af  landet  påfunnot  ben  (os  sphenoideum)  af  en  gHdda, 
8om  var  så  stort  och  groft  i  jemförelse  med  skallen  af  en  gädda 
af  31  skalp :8  vigt,  att  man  ovilkorligen  måste  förutsätta,  det 
ifrågavarande  ben  tillhört  ett  exemplar  af  alldeles  ovanliga  di- 
oiensioner. 


Oin  vissa  färgförändringar  bos  tiskarna. 

För  någon  tid  sedan  inlemnade  en  okänd  insändare  till 
Societeten  en  relation  Ofver  fi^rsök,  som  han  anställt  att  genom 
galvanism  i  förening  med  en  icke  sjelfroterande  induktionsappa- 
nit  framkalla  färgförändringar  hos  amfibier  och  fiskar:  lian 
hade  bland  annat  experimenterat  med  ett  utmärkt  vackert  exem- 
plar af  Perca  fluviatilis  af  7  tums  längd,  som  befann  sig  i  ett 
cylindriskt  glaskärl  af  16  tums  diameter,  fylldt  med  vatten  från 
Nevafloden,  i  hvilket  fisken  rörde  sig  mycket  lifligt  och  ogene- 
radt.  Det  galvaniska  batteriet  hade  6  qvadratfots  platinayta, 
fördelad  i  50  zinkcylindrar;  det  förenades  med  induktionsappa- 
raten  och  ifrån  denna  sednare  gingo  tvenne  ledare  till  kärlet, 
hvari  fisken  befann  sig.  —  Efter  de  första  slagen,  som  med 
apparaten  framkallades,  försattes  fisken  i  en  häftig  rörelse;  då 
roteringen  sedan  fortsattes  med  hastigare  svängningar,  domnade 
den  och  lade  sig  på  sidan  i  kärlet  utan  att  röra  sig  vidare; 
men  15 — 20  minuter  efter  det  roteringen  upphört,  återtog  den 
sin  normala  ställning  och  rörde  sig  med  samma  liflighet,  som 
förut.  Vid  repeterade  försök  iakttogs,  att  fisken,  med  detsamma 
den  lade  sig  på  sidan^  bleknade  och  antog  ett  utseende,  som 
om  den  varit  död;  de  svarta  tvärfläckarna,  som  denna  fisk  har 
på  sidorna,  äfvensom  den  egendomliga  röda  filrgen  på  fenorna 
liade  försvunnit;  men  20 — 25  minuter  efter  roteringens  upp- 
hörande hade  fisken  åter  sina  naturliga  förger  ocli  sitt  normala 
läge.  Föreöken  fortsattes  i  tre  veckors  tid  dagligen,  alltid  med 
samma  resultat.  En  noggrannare  observation  af  den  bleka  fisken 
visade,  att  vid  roten  af  det  första  benet  eller  taggen  (fenstrålen) 
af  den  större  ryggfenan  fanns  en  ovanligt  mörk  fläck  och  en 
dylik  i  roten  af  den  sista  taggen  på  samma  fena;  efter  det  ro- 


Digitized  by 


Google 


42 


teringen  upphört  kunde  man  iakttaga,  hurnledes  desBa  fläckar 
antogo  en  ljusare  f^rg  och  i  stället  de  vanliga  tvärflftckama  på 
sidan  allt  mer  och  mer  med  sin  naturliga  ftrg  framkommo,  lika- 
som ett  svart  fluidum  runnit  från  de  koncentrerade  flåcktnut 
på  ryggfenan  ner  till  de  ställen  på  sidorna,  der  de  vanliga  tvir- 
banden  eller  fläckarna  ft)rekomma.  Den  försvunna  röda  filrgeD 
kunde  ej  upptäckas,  men  äfven  den  återkom,  såsom  redan  nämn- 
des, sedan  fisken  blef  försatt  i  ro.  —  Denna  företeelse  torde 
kunna  tillskrifvas  en  mekanisk  retning  i  huden  och  står  icke 
isolerad.  Agassiz  har  meddelat,  att  några  fiskarter,  deribUsd 
t.  ex.  Salmo  fario,  Lota  fluviatihs  och  SUurus  Glänts,  när  de 
genom  snabba  rörelser  vilja  befria  sig  från  menniskors  händer, 
antaga  en  intensivare  förg,  men  att  de  straxt  derpå  blekna  till 
nästan  fullkomlig  fårglöshet  samt  återvinna  sin  vanliga  f^gteck- 
ning  endast  helt  långsamt.  Man  känner  äfven  att  foreller,  som 
äro  inneslutna  i  ett  täckt  kärl,  derifrån  allt  ljus  är  utestängdt. 
vid  lockets  aflyftande  hastigt  blekna  och  skall  detta  isynnerhet 
vara  fallet  med  de  mörkast  tecknade  samt  af  fiskare  tillskrifvas 
skrämsel.  Agassiz  har  förklarat  dylika  fenomen  vara  beroende 
af  en  rikligare  pigmentafsöndring  och  en  derpå  följande  plötslig 
resorption;  v.  Siebold  anser  deremot,  att  alla  dessa  färgför- 
ändringar framkallas  uteslutande  af  en  mekanisk  inverkan  på 
huden  (aitis).  Enligt  hans  undersökningar  finnas  både  i  de  dfre 
och  undre  lagren  af  fiskarnas  hud,  egendomliga  ihåligheter,  som 
innesluta  ett  finkomigt  svart  eller  rödt  färgämne  och  blifvit  kal- 
lade kromatoforer.  Dessa  kromatoforer  äga  förmåga  att  ganska 
hastigt  sammandraga  sig,  men  att  blott  långsamt  åter  utvidgas. 
Det  är  sannolikt,  att  det  finkomiga  fUrgämnet  finnes  suspende- 
radt,  likasoro  uppslammadt,  inom  en  kontraktil  substans,  genom 
hvars  sammandragning  och  utvidgning  den  olika  fördelningen  af 
färgämnet  hos  fiskarna  framkallas.  De  svartkorniga  kromatofo- 
rema  hafva  i  expanderadt  tillstånd  en  stjemformig  figur  med 
många,  särdeles  långa  och  flerfaldigt  förgrenade  strålar,  hvar- 
emot  de  rödkorniga  äro  mycket  mindre  och  visa  endast  fä,  korta 
och  högst  obetydligt  förgrenade  bihang.  Genom  yttre  mekanisk 
retning  kontraheras  begge  slagen  af  kromatoforer  till  ytterst 
i^må,  svarta  eller  röda  runda  punkter,  hvarierenom  ott  svart  eller 


Digitized  by 


Google 


43 

rodt  parti  af  en  fisk  ganska  hastigt  kan  antaga  ett  nästan  fiirg- 
löst  utseende.  Äfven  hastigt  infallande  dagsljus  kan  framkalla 
en  dylik  kontraktion  af  kromatoforema  hos  foreller,  såsom  of- 
vanföre  omnämndes.  I  motsatt  förhållande  skall  man  äfven  ge- 
nom mekanisk  retning,  t.  ex.  skrapning  med  en  hård  kropp,  hos 
hastigt  dödade  fiskar  kunna  tvinga  kromatoforema  att  utvidga 
sig  och  sålunda  ånyo  framkalla  den  förlorade  eller  rättare  blek- 
nade färgteckningen.  Den  förmodan  ligger  nära,  att  den  ofvan- 
beskrifna  fbgförändring,  en  galvanisk  ström  hos  fiskarna  fram- 
kallar, har  sin  grund  deri,  att  kromatoforema  under  strömmens 
inverkan  sammandragas,  på  samma  vis,  som  genom  någon  me- 
kanisk retning. 


Då  här  varit  fråga  om  fiskarnas  hud,  vill  jag  tillika  anföra 
några  anmärkningar  emot  åtskilliga  uppgifter  beträffande  för- 
ändringen af  laxens  hudbeklädnad  under  dess  vistelse  i  sött  vat- 
ten och  denna  arts.deraf  beroende  utseende. 

I  en  ganska  intressant  uppsats:  Bidrag  M  laxens  naäh 
raUttsiorie  af  d:r  Ehrström,  införd  i  Notiser  ur  Sällskapets  pro 
Fauna  et  Flora  fennica  förhandlingar,  6:te  haft.,  säger  förfat- 
taren sid.  185.  ^Såsom  redan  nämndes,  undergår  laxen  under 
Bin  vistelse  i  elfvarne  en  stor  förändring.  Fjällbetäckningen  för- 
Bvmner  småningom.  Detta  sker  icke  genom  dess  lossnande  eller 
nötning,  utan,  såsom  det  Sjrnes,  genom  absorption.  Den  aftar 
från  roten,  blir  allt  mindre  och  mindre  tills  slutligen  endast 
yttersta  kanten,  stundom  alldeles  intet  af  fjällen  återståi*.  I 
samma  måa  desamma  aftaga,  tjocknar  huden  och  fettet  minskas; 
och  vid  lektidens  slut,  emot  slutet  af  September,  liknar  laxen 
till  sin  yttre  betäckning  mera  en  skinn-  än  en  Qällfisk^. 

Denna  uppgift  grundar  sig  på  en  oriktig  tydning  af  feno- 
menet, som  dock,  enligt  v.  Siebold  icke  blifvit  observeradt  af 
andra  än  Jarbine  *),  Ty,  såsom  man  numera  ganska  väl  kän- 
ner,  absorberas    fjällen    ingalunda,    utan  är  det  ett  slemartadt 

*)  Utom  i  d:r  Ehrströms  uppsats  förekommer  härom  äfven  i  Nils- 
fOMS  Skanäin.  Fauna  p.  3S7  en  kort  uppgift. 


Digitized  by 


Google 


44 

cpidcrmis-iager  eller  kanske  rättare  ett  epitheliumöfverdrag,  aom 
hos  laxarna  (cgentl.  hos  hanname)  under  deras  uppstigande  i 
sött  vatten,  någon  tid  före  oeh  under  lektiden  på  ett  utom- 
ordentligt sätt  uppsväller,  först  vid  basen  af  fjällen  och  utbre- 
der sig  sedermera  småningom  emot  deras  spets,  så  att  fjällen 
derigenom  stundom  blifva  nästan  alldeles  osynliga.  Afskrapar 
man  detta  slemartade  öfverdrag,  finner  man  derunder  Qälleu  i 
deras  normala  storlek.  Jag  har  varit  i  tillfälle  att  undersöka 
detta  förhållande  hos  individer  fångade  under  lektiden  och  för- 
ärade till  universitetets  museum  af  hr  Holmbebo. 

De  förändringar  laxen  till  hela  sitt  utseende  under  vistel- 
sen i  sött  vatten  undergår,  och  som  af  d:r  EhbstbOm  efter  egm 
observationer  beskrifvas  i  fullkomlig  öfverensstämmelse  med  andra 
naturforskares  uppgifter,  äro  i  sjelfva  verket  så  stora,  att  man 
vid  en  jemförelse  af  exemplar  i  denna  såkallade  lekdrägt  —  hvil- 
ken  likväl  småningom  utbildas  ända  från  deras  uppstigande  i 
sött  vatten  —  med  den  på  sidorna  silfverglänsaude  lax,  som 
fångas  vid  våra  flodmynningar  och  i  hafvet,  ur  frestad  att  anse 
dem  som  skilda  arter.  Detta  är  väl  äfven  orsaken  dertill,  att 
den  lax,  som  anträffas  i  Ladoga-sjön,  väckt  så  stor  uppmärk- 
samhet och  af  några  t.  o.  m.  blifvit  ansedd  som  en  alldeles  af- 
vikande  form.  Då  det  varit  omöjligt  att  under  en  resa  på  nå- 
grst  dagar  eller  veckor  vinna  en  egen  erfarenhet  —  det  nöd- 
vändigaste i  all  naturforskning  —  har  man  påtagligen  fästat  for 
mycken  uppmärksamhet  vid  fiskares  uppgifter,  och  deremot  min- 
dre, än  det  varit  nödvändigt,  jemfört  de  framhållna  egenheterna 
med  det,  som  förut  finnes  publiceradt  om  laxen  och  dess  lef- 
nadsförhållanden.  Tillfölje  häraf  har  man  i  vanliga  förhållanden 
trott  sig  finna  någonting  högst  ovanligt;  och  att  man  till  stöd 
för  en  förutfattad  idé  kan  misstyda  de  flesta  fakta,  är  en  all- 
mänt kand  sak.  Jag  har  med  uppmärksamhet  genomläst  de 
uppgifter,  som  finnas  meddelade  öfver  laxen  i  Ladoga-sjön,  ocli 
har  äfven  af  naturforskare  och  andra  personer  förskaffat  mig 
upplysningar  från  S:t  Petci^sburg  rörande  denna  fråga;  i  det 
följande  vill  jag,  på  grund  af  alla  dessa  notiser,  försöka  ådaga- 
lägga, att  det  väseudtiigaste,  hvilket  man  framhållit  såsom  egen- 
domligt  och    afvikande    för   denna  fiskart  i  förenämnda  sjö,  vid 


Digitized  by 


Google 


45 

en  närmare  granskniDg  kan  återföras  till  det  vanliga  och  förut 
kända. 

I  en  Berättelse  öfver  en' naturhistorisk  resa  i  Karelen^ 
företagen  på  Sällskapets  pro  Fauna  et  Flora  fennica  bekostnad 
af  J.  J,  Chydenius  och  J.  E.  Furul\felm,  intagen  i  Bidrag  till 
Finlands  naturkännedom,  3  hftft.  sid.  86,  omnämnas  nemligen 
t^enne  skilda  sorter  af  lax  (musta-lohi  och  valkea-lohi),  som 
förekorama  i  Ladoga-sjön  och  öfverensstämma  hvardera  öfver- 
linfvudtaget  med  Nilssons  beskrifning  öfver  Salmo  Salar,  men 
skilja  sig  genom  plogbenets  byggnad  och  de  svarta  fläckarnas 
läge  och  mängd.  Sinsemellan  skola  dessa  dock,  enligt  beskrif- 
ningen,  erbjuda  så  stora  olikheter  i  yttre  form  och  förg  samt 
lefnadssätt,  att  man  vore  frestad  tro  dem  utgöra  skilda  arter. 
Om  den  ena  af  dessa  former,  som  utmärker  sig  genom  sin  mörka 
fårgdrägt  och  vid  Ladogan  kallas  Musta-loM  och  KouJcku-lohi , 
meddelas,  efter  på  orten  inhemtade  upplysningar,  att  densamma 
oppgår  i  Wuoksen  och  leker  der  i  Oktober  månad,  samt  ned- 
vräkas  sedan  Qällös  och  svart  utför  strömmarna;  den  andra 
formen,  den  „hvita  laxen"  =  Valkea-lohi,  skall  deremot  aldrig 
leka  i  Wuoksen,  utan  i  Ladoga-sjön.  Om  dessa  former  säges 
vidare:  „Äfven  i  smaken  göres  stor  skilnad  emellan  dem.  Af 
b^ge  sorteme,  fångade  i  samma  varp,  anses  den  svarta  så 
ojemförligt  mycket  sämre  att  man  knappast  vill  äta  den.  Man 
har  framkastat  den  hypothesen,  att  skilnaden  dem  emellan  skulle 
ligga  deri  att  de  vore  samma  art  i  olika  ålder.  Detta  anse  vi 
dock  föga  troligt,  emedan  man  träffar  begge  i  alla  grader  af 
storlek.  Intet  kunde  inhemtas  om  dessa  laxars  vistelseort  under 
vintern.  En  del  menade  att  de  till  vintern  gå  ned  till  hafvet 
?enom  Xeva;  andra  åter  att  de  öfvervin trade  i  Ladoga.** 

Den  i  Ladoga-sjön  förekommande  laxen  är  emellertid  Salmo 
(Tnitta)  Salar  L.  —  Vi  äga  den  i  uuivereitetetfl  zoologiska  mu- 
seum och  hr  mag.  Hj.  Widegren,  som  inlagt  så  stor  för- 
tjenst  i  utredandet  af  Sveriges  ScUmonider,  har  äfveuledes  ansett 
denna  art  som  den  vanliga  laxen.  Att  de  af  hrr  Chydenius 
och  Furuhjelm  omnämnda  formema  icke  fullkomligen  öfverens- 
stämma med  NU.SS0N8  diagnos  och  artbeskrifning  öfver  detta 
species    är    ganskn    riktigt,   men  de  öfverensstämma  deremot  så 


Digitized  by 


Google 


4G 

mycket  bättre  med  de  af  Nilsson  (några  sidor  framom  dUgno- 
sen)  äfvcnsom  af  andra  natnrforskare  gifha  beskrifbingar  5f?er 
de  förgförftndringar  laxen  småningom  undergår  efter  sitt  upp- 
stigande i  sött  vatten,  ftJr  att  leka.  —  Med  benämningen  Valkeor 
iohi  betecknas  nemligen  säkerligen  nyss  ur  hafvet  längs  Neva- 
floden  uppstigna  exemplar,  hvilka  ännu  icke  iklädt  sig  den  mörka 
ftrgdrägten,  men  hvars  sidor  endast  äro  tecknade  med  ett  större 
antal  röda  eller  mörkare  fläckar;  den  såkallade  Eiusta^oU  Sr 
deremot  utan  tvifvel  en  lax,  som  redan  he4a  sommam  vistits  i 
sött  vatten  och  från  slutet  af  våren  —  då  dess  Hlrgtecknin|r 
ännu  varit  mindre  mörk  och  förskaffat  den  benämningen  af 
Harmc^a-Johi  —  undergått  alla  de  förändringar  härigenom  fram- 
kallas.  Den  är  naturligtvis  mycket  magrare  och  kroppsformen 
derigenom  förändrad.  Det  är  dessutom  först  under  laxens  >i- 
stelse  i  sött  vatten  under  en  längre  tid,  eller  egentligen  före  lek- 
tiden, som  kroken  bildas  hos  hannarne  på  nedra  käken ;  derföre 
kallas  äfven,  såsom  hrr  Chtdenius  och  Furuhjei.m  uppge,  den 
svarta  laxen,  till  skilnad  från  den  hvita,  Koukku-loJd.  ^Att  man 
knappast  vill  äta**  den  svarta  laxen,  öfverensstämmer  fuUkomli- 
gen  med  d:r  Ehbstböms  beskrifning,  att  köttet  eller  muskula- 
turen, efter  det  laxen  en  längre  tid  vistats  i  sött  vatten,  förlorar 
sin  spänstighet  och  röda  förg^  blir  magert,  mustlöst,  samt  då 
det  kokas  eller  stekes,  segt  och  nästan  hvitt;  att  en  sådan  fisk 
är  oduglig  till  insaltning,  samt  att  den  hårdt  saltad  blir  seg 
och  mustlös,  svagt  saltad  deremot  snart  öfvergår  i  gäsning  och 
surnar. 

Man  kan  föröfrigt  icke  förundra  sig  deröfver,  om  äfven 
fiskare*)  uppge,  att  den  hvita  laxen  aldrig  leker  i  Wuoksen, 
emedan  do  säkerligen  aldrig  sett  en  lax  med  denna  färgteckning 

*)  AU  endast  eller  fiskares  uppgifter  och  benämningar  som  skilda 
arler  anse  och  beskrifva  individer  af  olika  ålder  eller  färgteckning  samt 
dem,  som  leka  pä  olika  tider,  är  säkerligen  ganska  vägadt.  På  braxen 
har  man  t.  ex.  i  Taipalsaari  socken,  efter  den  olika  lekliden,  icke  mindre 
än  trenne  benämningar,  och  vid  hafskusten  är  förhållandel  med  flere  fisk- 
arter enahanda.  Vid  Vctenskaps-societetens  sammanträde  d.  16  Kov.  /or- 
lidet  år  har  verklige-statsrådet  v.  Noudmann  lofval  i  »Bidragen»  meddela 
notiser  om  icke  mindre  än  fyra  skilda  species  af  vimban;  månne  ej  öf*^n 
dessa  arler  grundas  endast  på  fiskares  benämningar? 


Digitized  by 


Google 


47 

uppstiga  deri  för  att  leka.  Det  är  nemligen  troligt,  att  laxen 
leker  f^rst  efter  någon  längre  tids  vistelse  i  sött  vatten,  och  då 
den  således  förändrat  sin  färgteckning,  ty  v.  Siebold  säger:  ^£s 
scheint,  als  wenn  in  diesen  Fischen  nnr  erst  nach  einem  länge- 
ren  Äufenthalte  im  sfissen  Wasser  die  Fortpflanzungswerkzeuge 
sich  gehdrig  entwickeln  ond  zur  Reife  gelangen  könnten^. 

Den  tydning  vi  här  gifvit,  att  den  s.  k.  hvita  laxen,  som 
hr  HoLHBEBO  kallar  sommarlax,  är  en  nyligen  nr  hafvet  upp- 
stigen fisk,  hos  hvilken  den  såkallade  lekdrägten  ännu  ej  full- 
komligen  är  utbildad,  synes  oss  så  mycket  mera  naturlig,  som 
hos  densamma,  enligt  hr  HoLMBEitGs  uppgift,  kOnsorganema  icke 
anträffas  fullkomligen  utvecklade.  Hr  licentiaten  Malmgren  ut- 
talar deremot  den  förmodan,  att  denna  form  vore  steril.  —  Ste- 
riU  individer  äro  dock,  såsom  man  ganska  väl  känner,  temme- 
Hgen  sällsynta  företeelser  i  naturen,  och  af  denna  lax  fångas 
emellertid  årligen  i  Ladoga-sjön  en  betydlig  mängd,  som  lef- 
vande  nedföres  i  sumpar  till  S:t  Petersburg.  *)  Laxarna  leka 
förofrigt  ej  samtidigt  i  något  vattendrag  och  kan  denna  skilnad 
i  tid,  såsom  naturforskare  uppge,  stundom  eller  kanske  vanligen 
appgå  till  flera  veckor,  enl.  prof.  Sundevall  tre  veckor  på  hvarje 
ställe,  och  vid  ganska  närbelägna  orter  börjar,  efter  hr  Holmbergs 
erfarenhet,  leken  mycket  olika.  Generationsorganema  äro  så- 
ledes icke  samtidigt  fullt  utbildade  hos  alla. 

Då  denna  fiskart  här  i  norden  nedgår  till  hafvet  sent  om 
hösten  samt  kanske  vanligen  först  under  vintern  och  emot  is- 
lossningstiden,  äro  uppgifterna  om  dess  vistelseort  nnder  den 
kalla  årstiden  i  allmänhet  ganska  osäkra  och  olika;  man  kan 
derfore  icke  heller  förundra  sig  deröfver,  att  man  äfven  i  La- 
doga-trakten  härom  icke  ägde  en  säkrare  kännedom.  Laxen 
uppstiger  deremot  i  Neva-floden,  såsom  jag  på  förfrågan  härom 
af  naturforskare  i  S:t  Petersburg  blifvit  underrättad,  fortfarande 

*)  Alt  ett  eller  annat  exemplar  \erkeHgen  Kan  vara  slerill  är  väl 
"Böjligt,  men  att  alla  vore  det,  är  olänkbart.  Föröfrigl  torde  hr  Malmgren 
helt  och  hållet  missbruka  ordet  steril;  en  lisk  1.  ex.  år  ej  steril  några 
veckor  efter  lekliden,  ehuru  dess  gcneralionsorganor  för  tiUfållel  äro  min- 
dre utvecklade.  Sterila  individer,  med  raissbildade  eller  alldeles  rudimen- 
tära könsdelar,  äro  väl  i  de  (lesla  fall  permanent  sterila. 


Digitized  by 


Google 


48 

från  våreD  ända  till  slutet  af  Auj^sti  och  ännu  sednare  *)  stun- 
dom i  sådan  mingd,  att  man  fångar  3 — 10  Btycken  i  ett  enda 
notvarp.  —  Hr  licentiaten  Malmgrek  anser  det  oaktadt  den  i 
Latloga-sjön  forekommande  laxen  som  en  instängd  —  genom 
ständig  vistelse  i  sött  vatten  under  årtusendens  förlopp  opp* 
kommen  —  egendomlig  form  af  Sahno  {Trutta)  Salar  L.  och 
tilldelar  den  i  Kritiskt  öfversigt  af  Finlands  ftsk-fauna  t  o.  m. 
en  egen  med  denna  åsigt  öfverensstJlmmande  benämning,  Tnäta 
relicta! 

Emot  denna  hr  Malmorexs  uppfattning,  att  laxen  i  Ladoga- 
sjön  varit  instängd  under  årtusenden,  då  ifrågavarande  sjö  utan 
tvifvel  i  årtusenden  stått  i  kommunikation  med  hafvet  genom 
Neva-floden,  utmed  hvilkcn  icke  allenast  laxen  årligen  uppstigit, 
utan  äfvcn  ångbåtar  under  sednaste  decennier  regelbundet  uppgå, 
anse  vi  onödigt  att  anföra  några  motbevis;  vi  vilja  endast  ut- 
tala den  förmodan,  att  det  är  fiskare,  hvilka  genom  sina  be- 
rättelser gifvit  den  ursprungliga  anledningen  till  alla  likartade 
orimliga  förutsättningar. 

Ur  Malmgren  uppger  emellertid,  att  denna  lyiäfa  relicta 
sådan  den  fångas  vid  Kexholm  vid  första  ögonkastet  skiljer  sig 
genom  sin  mindre  storlek  (månne  ej  mindre  laxar  förekomma 
äfven  pä  andra  ställen?)  och  den  olika  fxJrdelningen  af  de  svarta 
fläckarna  på  kroppen  samt  anger  äfven  olikheten  häri  från  den 
vanliga  laxen,  men  nemligen  sådan  den  anträffas  vid  flodmyn- 
ningarna och  i  hafvet,  och  icke,  såsom  det  varit  nödvändigt, 
mctl  den  färgdrägt  laxen  ikläder  sig  högre  upp  i  floderna,  sedan 
den  någon  tid  vistats  i  sött  vatten,  ty  i  denna  händelse  hade 
skilnaden  varit  —  ingen.  Om  sommaren  1853  har  jag  nemligen 
sett  flera  i  Muonio-elf  fångade  laxar,  hvilkas  kroppssidor  —  äf- 
ven nedanom  sidolinien  —  voro  tecknade  med  ett  större  an- 
tal mörka  punkter  och  fläckar. 

Ilr  licentiaten  Malmgren  säger  längre  fram:  ^Trutta  relicta 
fäller  tänderna  på  plogbenet  mycket  tidigare  än  TrtUla  Salar. 
Hos  alla.  som  jag  undersökt,  äfven  hos  de  minsta,   hvilka  blott 

*)  Äfven  i  Rhenfloden  uppsliga  och  nedgä  laxar  under  slörsla  delen 
af  ärel  enligt  v.  Siebold.  Samma  synes  förhållandol  äfven  vara  i  de  fle- 
sia  andra  flodei. 


Digitized  by 


Google 


41) 

vftgde  4—6  skalp.,  fann  jag  icke  ett  spår  af  tandraden  på  bakre 
delen  af  plogbenet  i  behåll;  men  bos  Trutta  Salar  har  jag  stun- 
dom ännu  funnit  dem  hos  exemplar  af  8  skålpunds  vigt.     IIos 
Trutla   rdicia   sitta  alltid  3 — 4  tänder  i  en  tvärrad  främst  på 
plogbenet^  —  Denna  här  anförda  omständighet  kan  enligt  vår 
dfvertygelse    så    mycket   mindre  anses  som  någonting  afvikande 
(rån  förhållandet  hos  den  vanliga  laxen,  som  det  är  bekant,  att 
tåodema   på   bakre    delen  af  plogbenet  hos  Salmo  eller  Trutta 
Saicar  L.  tvertoäa  stundom   utfalla   ännu  mycket  tidigare,  än  hr 
Malmgben  observerat  det  hos  dn  Trutta  relicta.    I  Die  Siiss- 
wasserfische   von   Mitteleuropa,   ett  arbete  som  hr  Malmoben 
äfven   citerar,   säger  nemligen  v.  Siebold  p.  295:^    Das  Ans- 
fallen  der  Vomerzähne  beginnt  Qbrigens  bei  dem  gemeinen  Lachs 
schon  sehr   frith.     Ich  habe  einen  17Vs  Zoll  langen  Lachs  vor 
mir,  auf  dessen  Vomerstiel  nur  noch  die  vier  vordcrsten  Zähne 
vorhanden  sind."*  —  {„Hos  IHUta  relicta  sitta  alltid  3—4  tänder 
i  en  tvärrad  främst  på  plogbenet**.     Malmgb.)  —  och  p.  300: 
„Anch  Jardine  hat  sich  ttberzeugt,  dass  der  Lachs,  wenn  er  zum 
ersten   Mal,    um   zu  laichen,  aus  dem  Meere  in  die  Flilsse  auf- 
steigcn    will,    bereits    den   grössten   Theil  seiner  Zähne  auf  der 
Vofflerplatte    verloren**    samt   bifogar   härtill  ännu  följande  not: 
„Vergl.  dessen:   Brilish   Salmonidce,   Pl.   1.     Hier    hat    Jardine 
einen  2  Pfund  13  Unzen(!)  schweren  jungen,  unter  dem  Namen 
€ilse   in    England  bekannten  Lachs  abgebildet,  der  zum  ersten 
Mal  das  Meer  verlassen  wird,  um  zu  laichen.    Von  diesem  noch 
nicht  vöUig  geschlechtsreif  gewordenen  Lachs    sagte  Jardine  in 
der   Kupfererklärung :  The    Vomer  hos   notv  löst  its  teeth  upon 
its  longitudinal  surface^   hut   retains  one  or  two  more  on  its 
anterior  pari   etc."  —  Tändemas  antal   på  plogbenet  varierar 
hos    laxen   föröfrigt  i  oändlighet;  se  härom  Wideorens  Bidrag 
till  kännedom  om  Sveriges  Salmonider. 

Hr  licentiaten  Malmoren  anför  dessutom,  att  romkomen 
hos  Trutta  relicta,  enligt  hr  inspektören  Holmbergs  iakttagelse, 
äro  mindre,  än  hos  Trutta  Salar  och  att  de  utvecklas  flere 
Teckor  tidigare.  Med  anledning  häraf  vill  jag  framhålla,  det  hr 
Holmbero  i  sin  1861  afgifna  reseberättelse  uttryckeligeö  säger, 
att    de    till    befruktning    använda   honorna  sällan  öfvcrstego  en 

4 


Digitized  by 


Google 


50 


vigt  af  7  å  8  marker;  det  är  derföre  åtminstone  möjli^i,  att 
mindre  laxlionor  hafva  mindre  romkom,  liksom  det  vanligen  år 
fallet  med  andra  djurarter,  att  små  eller  yngre  honor  lägga 
mindre  ägg  än  do  stora  och  fullvuxna.  Romkornens  utveckling 
i  skilda  vattendrag,  liksom  fiskarnas  lektid,  beror  deremot,  en- 
ligt de  undersökningar,  som  redan  blifvit  anställda  af  John 
Shaw,  af  vattnets  temperatur,  och  framgår  detta  redan  deraf, 
att  romkornen  af  samma  art  och  i  samma  vattendrag  icke  ut- 
vecklas lika  hastigt  alla  år  (Nilsson,  Skand.  Faun.  IV,  p.  388). 
och  denna  skilnad  uppgår  för  laxens  romkom  enligt  Shaw  efter 
endast  trenne  rön  till  öfver  fyra  veckor !  Af  denna  anledning 
har  äfven  mig  veterligen  ingen  naturforskare  hittills  sökt  en 
artolikhet  i  romkornens  utvecklingstid. 

Hr  inspektören  IIolmbebg  uppger  slutligen ,  att  hos  lek- 
hannen af  den  kexholmska  laxen  utvexten  från  nedra  käken  i 
allmänhet  är  obetydlig,  och  denna  förmenta  egenhet  framhålla 
sedermera  såsom  någonting  utmärkande  för  denna  form  äfven  af 
hr  Malmgren,  som,  att  dömma  efter  hans  egna  ord,  icke  besökt 
denna  landsort  under  laxens  lektid.  Nilsson  säger  emellertid, 
att  det  är  den  gamle  hannen,  som  får  underkäken  förlängd  ge- 
nom en  broskartad  elastisk  tillsats,  böjd  uppåt  till  en  hake,  och 
v.  Siebold  yttrar  sig;  „Die  Krtimmung  dieses  Hakens  erreicht 
mit  dem  zunchmenden  Altcr  der  Lachsmännchen  eine  solche 
Höhe,  dass"  . . .  etc.  Att  hr  Holmberg  endast  haft  unga  laxar 
till  undersökning,  synes  ganska  tydligt,  emedan  han  uppger,  att 
den  kexholmska  laxen  sällan  uppnår  en  vigt  af  mer  än  10  mar- 
ker, då  hr  Malmgren  deremot  säger,  att  den  sällan  uppnår  en 
vigt  af  mer  än  ett  lispund.  Det  är  emellertid  säkert,  att  man 
i  Ne  va-floden  äfvensom  i  Ladoga-sjön  fångat  laxar  af  betydligt 
större  dimensioner.  Föröfrigt  är  det  föga  troligt,  att  den  finska 
benämningen  koukku-lohi  vunnit  en  användning  i  trakterna  af 
denna  sjö,  i  händelse  kroken  på  nedre  käken  hos  lekhannen  all- 
tid vore  så  „obetydlig". 

Skulle  föröfrigt  laxar,  som  utkläckas  i  denna  trakt  och 
tillbringa  åtminstone  en  stor  del  af  sitt  lif  i  ifrågavarande  sjd. 
icke  uppnå  den  storlek  eller  ålder,  som  på  många  andra  ställen, 
och  vore  äfven   deras  färgteckning  mörkare,  såsom  förhållandet 


Digitized  by 


Google 


51 


är  med  flere  fisk-arter*)  i  skilda  vattendrag  i  Finland,  så  be- 
rättigar väl  detta  ingalunda,  att  anse  dem  som  en  skild  artform 
eller  någonting  dylikt  och  på  grund  deraf  belasta  vetensk«ipen 
med  onödiga  synonymier. 


*)  Hr  licentiaten  Malmgren  omnämner  I.  c,  all  han  midcr  .sin  resa 
om  sommaren  1862  af  fiskare  vid  Ladogasjön  äfvenlcdes  hört  omtalas  en 
slags  sik,  som  benämndes  Musta-siika,  hvilken  han  icke  varil  i  tillfaMe  all 
se  och  derföre  icke  heller  kunnat  afgifva  något  omdöme  om  dess  rätta 
namo,  men  förutsätter  likväl,  att  äfven  den  möjligen  utgör  en  art  för  sig. 
I  universitetets  samling  af  inhemska  fiskarter,  hvilken  hr  Malmgren  för 
sill  arbete  begagnat,  finnas  likväl  icke  mindre  än  tre  exem{>lar  från  ofvan- 
DämDde  sjö,  som  äro  betecknade  med  namnet  Uepiibiii  cur-b,  Musta-siika. 
Verkligeslalsrådet  v.  Nordmann  har  meddelat  mig,  det  han  i  ett  förVeten- 
skapssocieleten  till  pubhcerande  i  »Bidragen"  d.  16  November  1863  an- 
mält arbete,  Några  data  angående  fiskarne  i  Ladoga,  tilldelat  denna  sik  en 
egen  beöämning.  och  vill  jag  derföre  begagna  detta  tilllalle  och  omnämna, 
all  äfven  ifrågavarande  färgvarietet  —  som  på  sätt  och  vis  kan  jemföras 
med  de  mörka  exemplar  af  Coregonus  Wartmanni  Bl.,  hvilka  vid  Boden- 
sjöQ  erhållit  benämningen  Blaufelcfien  —  enligt  min  åsigt  så  mycket  min- 
dre bör  erhålla  ett  nytt  vetenskapligt  namn,  som  åtminstone  ett  af  de 
exemplar,  vi  äga  i  universitetets  zoologiska  museum,  ganska  väl  öfverens- 
släiTimer  med  Valenciennes*  Coregonus  Pallasii,  beskrifven  enligt  uppgift 
eller  exemplar  från  S:t  Petersburg,  men  hvilka  dock  troligen  äro  frän 
Ladoga.«yön.    Härom  likväl  utförligare  en  annan  gång. 


Digitized  by 


Google 


52 


Sammanträdet  den  14  Mars  1864. 

Statsrådet  Noromann  omformälde  att  lärkan,  bofinken  och 
Dorrqvinten  den  9  Mars  blifvit  sedda  i  Helsingfors  äfvensom 
tranan  redan  skall  hafVa  blifvit  hörd  och  sedd. 

Statsrådet  meddelade  vidare  några  notiser  angående  den 
stora  vetenskapliga  expedition  till  Mexiko,  som  för  närvarande 
utrustas  i  Frankrike  och  hvarom  franska  tidningar  innehållit  ut- 
förliga underrättelser. 

Slutligen  omnämnde  statsrådet,  det  hr  Holhbebg,  som  for 
närvarande  vistas  i  Mentone  ft)r  vårdande  af  sin  helsa,  meddelat, 
det  han  besökt  några  der  i  trakten  befintliga  grottor,  i  hvilka 
fossila  ben  och  stenredskap  förekomma  samt  lofvat  att  taga 
närmare  kännedom  om  desamma,  så  snart  hans  krafter  det  med- 
gåfve. 

Ordföranden  höll  ett  föredrag  om  hjortarter  från  Maria- 
nema. 

Professoren  Moberg,  som  granskat  de  Mn  Porkala,  Hängd- 
udd,  Jungfrusund,  Lypertö  och  Lökö  insända  journalerna  Öfver 
derstädes  ^orda  observationer  på  vattenståndet  under  loppet  af 
år  1868,  meddelade  de  resultater  af  denna  granskning,  som  i 
årsberättelsen  finnas  anförda. 

Föranledd  häraf  fåstade  sekreteraren  Societetens  uppmärk- 
samhet vid  en  uppsats  som  förekommer  i  N:o  12  af  Poggen- 
dorfiiä  Annalen  för  1863,  deri  förf.  baron  von  Sass  anför  resol- 
tater  af  undersökningar  rörande  nivåförändringarne  i  östersjdns 
vattenspegel,  hvilka  i  vissa  hänseenden  stå  i  strid  med  den  er- 
farenhet man  vid  finska  och  bottniska  viken  tror  sig  hafva  van- 
nit, såsom  t.  ex.  att  emellan  barometer-  och  vattenståndet  mtet 
samband  kan  uppvisas. 


Digitized  by 


Google 


53 


Om  hjortarter  från  Marianema.  —  Af  Fk.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  d.  14  Mars  1864.) 

•  Vore  anslaget  för  de  zoologiska  samliDgarnas  underhåll 
och  förökande  större,  så  att  årligen  betydligare  inköp  af  egen- 
domliga former  äfvensom  af  representanter  för  skilda  djurgrup- 
per kunde  göras,  vore  det  en  möjlighet  att  redan  inom  några 
år  ihopskaffa  en  vid  föreläsningar  lämpligare  och  för  allmänna 
zoologiska  studier  mera  upplysande  samling,  än  den  universite- 
tet för  det  närvarande  äger.  Största  delen  af  det  årliga  ansla- 
get åtgår  nemligen  nu  till  arfvoden  för  den  vid  zoologiska  mu- 
seum anställda  arbetande  personalen  äfvensom  för  samlingamas 
underhåll,  dervid  isynnerhet  betydliga  qvantiteter  sprit  förbru- 
kas; hela  år  faafv^a  derföre  förgått,  utan  att  någonting  af  be- 
tydenhet reqvirerats  ifrån  utlandet,  och  nniversitetets  zoologiska 
museum  har  under  sednare  år,  hvad  dess  tillvext  beträffar,  nä- 
stan uteslutande  varit  beroende  af  de  föräringar,  med  hvilka 
välvilliga  landsmän  ihågkommit  detsamma.  Ehuru  sådana  för- 
äringar  sällan  bidraga  att  egentligen  fylla  de  luckor,  som  nog 
tahikt  förefinnas  i  samlingens  systematiska  sammanhang,  händer 
likväl  icke  sällan  att  man  genom  desamma  vinner  rariteter,  hvilka 
icke  kunna  erhållas  genom  köp,  emedan  de  saknas  i  de  flesta 
europeiska  samlingar.  Som  exempel  i  detta  afseende  kunde 
visserligen  framhållas  flere  ganska  intressanta  former,  hvilka  uni- 
versitetet som  föräring  fått  emottaga  från  skilda  händer ;  vi  vilja 
likväl  här  och  det  endast  i  förbigående  påminna  om  några  högst 
sällsynta  och  dyrbara  arter,  med  hvilka  guvernören  öfver  de 
ryska  besittningarna  i  N.  V.  Amerika,  kaptenen  af  första  rangen 
hr  H.  FuHUHJELM,  nyligen  riktat  våra  samlingar.  Bland  dessa 
förtjenar  i  främsta  rummet  omnämnas  ett  nästan  alldeles  fullstän- 
digt skelett  af  den  för  omkring  100  år  sedan  helt  och  hållet  ut- 
rotade Rhyiina  SteUeri  Desm.,  samt  föröfrigt  fyra  hudar  af  det 
nordamerikanska  bergsfåret.  Ovis  montana  Geoffr.  Cuv.,  och  trcnno 
af  ffapfocenis  monfanm  Ord   (=  Anfilope  hmigera  Smith),  ett 


Digitized  by 


Google 


54 

exemplar  af  Castor  canadensis  Kuhl  ( =  Caslor  fiber  americanus 
Peiinant),  hannen  och  honan  af  Cervus  leucurm  Douglas  samt 
bland  ett  antal  foglar  från  dessa  aflägsna  trakter,  som  stå  under 
hr  guvernören  Furuiijelms  närmaste  förvaltning,  hannen  och 
honan  af  den  föga  kända  LamproneUa  Fischeri  Brandt,  hvilken 
art  hr  ingeniören  M.  v.  Wäioiit  har  for  afsigt  att  närmare  be- 
skrifva  och  afbilda  tillsammans  med  några  andra  närbeslägtade 
nordiska  former  i  Acta  societalis  scicntiarum  fennicce. 

Utom  dessa  här  omnämnda  föräringar  af  hr  guvernören 
Furuhjelm  har  zoologiska  museum  nyligen  äfvenledes  vunnit 
en  betydlig  tillökning  af  för  samlingen  nya  species  genom  den 
stora  mängd  högre  och  lägre  djurarter,  som  blifvit  insamlade  af 
hr  studeranden  Niklander  i  Algier  och  i  Sahara  öknen  samt 
af  hr  kofferdikapten  Lindholm  på  skilda  orter  under  en  resa 
omkring  jorden,  och  hvilka  af  bemälde  herrar  frikostigt  blifvit 
skänkta  till  universitetet. 

Bland  de  af  hr  kapten  Lindholm  förärade  naturhistoriska 
föremål,  hvilka  till  största  delen  äro  medförda  från  orter,  der- 
ifrån  universitetet  förut  äger  ganska  få  eller  alls  inga  djurarter, 
vill  jag  vid  detta  tillfälle  särskildt  fästa  Societetens  uppmärksam- 
het vid  två  par  hjorthorn,  tillhörande  skilda  arter,  hvilka  enligt 
antecknad  uppgift  äro  från  ön  Guam,  som  räknas  till  den  ögrupp, 
hvilken  är  känd  under  benämningen  af  Marianerna.  Från  denna 
ögrupp  känner  man  nemligen  förut  med  säkerhet  endast  en  hjort- 
art *),  Cervus  marianus  Desmarest  (Mammal.  436),  och  äfven 
af  denna  art  har  man  i  europeiska  samlingar,  såvidt  det  är  mig 
bekant,  utom  en  kalf  endast  ett  mycket  dåligt  uppstoppadt  exem- 
plar samt  ett  cranium,  efter  hvilka  alla  beskrifningar  öfver  detta 
species  äro  affattade.  Det  ena  paret  horn  med  åtföljande  cra- 
nium, som  blifvit  medfört  af  hr  Lindholm,  tillhör  utan  tvifvel 
nyss    omnämnda    Cervus  marianus,  ehuru  dessa  horn  icke  full- 


*)  Alt  Cervus  alMpes  Fr.  Cuvier  Mammif.  IV,  livr,  65  (Bidie  aui 
pieds  lachelés  ou  Biche  des  Mariannes),  bcskrifven  eller  en  af  Dussuioicr 
frän  lians  resa  (ill  Cliina  medförd  ko,  vore  frän  Marianerna,  betviftar  Fr. 
Cuvier  sjclf.  Man  liar  deremol  uttalat  den  förmodan,  atl  ifrågavarande 
arl,  livaiaf  hannen  icke  är  känd,  skulle  liärslamma  frän  Indien  eller  den 
indiska  arki|»elagen. 


Digitized  by 


Google 


komligcn  öf\  ercnsstämma  med  bcskrifiiinpjen  öfver  lionien  af 
denna  art.  Den  af  J.  A.  Wagner  i  Schreher^s  Säugeth.  Siip- 
plem.  B.,  IV:tc  Abth.  p.  362,  framstälida  diagnosen  öfver  denna 
art  lyder  némligen  sålunda:  Capreoii  magnitudine,  cano-fiiscus- 
åentibus  laniariis  mdHs;  cornibus  cineraceis  tri/urcis;  propuffna, 
cuio  subverticalif  ratno  secundo  prope  summitatem  exorto  pöste- 
riore  intemoque;  tuber culo  dentato  axiUari  inier  propugnacu- 
bm  caulemque.  Det  tregreniga  eller  trefingrade  appendikuUira 
utskottet  på  hornen  emellan  det  såkallade  propugnaculum  (der 
Augenspross)  och  sjelfva  stammen  (caulisj,  som  af  Wagnek 
i  den  utförliga  beskrifningen  närmare  omnämnes,  har  hos  det 
beskrifna  exemplaret  antingen  varit  individuelt,  eller  utbildar 
sig  detsamma  först  efter  en  sednare  homfällning;  hos  vårt  exem- 
plar, påtagligen  ett  yngre  individuum,  saknas  det  åtminstone. 
I  öfrigt  öfverensstämma  de  emot  basen  groft  fårade  hornen  med 
beskrifningen  ganska-  väl ;  som  en  egendomlighet  f()rtjenar  må- 
hända dock  omnämnas,  att  det  andra  utskottet  helt  och  hållot 
saknas  på  det  venstra  hornet,  som  är  en  fjerdedel  kortare  än 
det  högra. 

Rosenstocken  hos  vårt  exemplar  är  på  inre  sidan,  räknadt 
från  bakre  kanten  af  ossa  frontis,  22  m.  m.  lång;  från  ögon- 
hålorna till  den  s.  k.  rosenkransen  är  deremot  80  m.  m.  Af- 
Btåndet  från  rosenkransen  till  den  högra  hornspetsen  är  330 
m.  m.;  till  den  venstra  deremot  endast  240 — 250  m.  m.  Det 
främre  eller  ögonutskottet  (propugnaciätwi)  är  på  hvardera  hor- 
net af  omkring  90  m.  m:s  längd;  det  andra  eller  bakre  utskottet 
(ramas  secundus)  på  högra  hornet  är  endast  af  21  m.  m:s  längd. 

Waoneä  äfvensom  andra  författare  hafva  derjemte  såsom 
någonting  utmärkande  för  denna  art  framhållit  tvenne  mycket 
märkvärdiga  („sehr  merkwärdige**)  aflånga  upphöjningar  på  skal- 
len, belägna  framför  ögonhålorna  och  emot  roten  af  näsan.  Mod 
dessa  omnämnda  märkvärdiga  upphöjningar  har  man  utan  tvif- 
vel  menat  den  upphöjda  yttre  kanten  af  ossa  frontis  framför 
ögonhålorna  åt  näsbenen  till  samt  den  särdeles  upphöjda  val  k 
på  s\jq>erftcies  facialUi  af  ossa  laaymaHUy  som  begränsar  mbor- 
bital  —  eller  kansko  rättare  mfraorbitaJgropen  —  hvilken  orätt 


Digitized  by 


Google 


56 


nog  vauIigeD  kallas  tårgrop  {fos$a  iacrymaUs)  *)  —  emot  den 
lacka  eller  öppning  i  ansigtet,  som  är  belägen  emellan  ossa  la- 
crymalia,  frontis,  nast  och  maxilla  superior.  Skallen  öfverens- 
stämmer  för  öfrigt  till  det  väsendtligaste  med  den  teckning,  som 
blifvit  lemnad  i  Recherches  sur  les  ossemens  /bssiles  par  G.  Cu- 
vier,  IV  pl.  5  fig.  46»  dock  bör  det  anmärkas,  att  på  det  cr(h 
nium  vi  äga,  som  naturligtvis  äfvenledes  är  af  en  hanne,  icke 
det  ringaste  spår  finnes  af  en  hörntand,  hvilket  äfven  fdllkomli- 
gen  öfverensstämmer  med  alla  beskrifningar  öfver  detta  spedes^ 
ehura  på  den  Cavierska  planchen  en  ganska  utbildad  hörntand 
är  afbildad.  Hela  skallens  längd  från  främre  kanten  af  ossa 
intermaxillaria  till  slutet  af  ledknapparna  på  nackbenet  är  om- 
kring 265  ro.  m.  De  vid  ändan  något  afbrutna  näsbenen  åro 
88  m.  m.  långa  och  största  längden  af  ossa  frontis  uppgår  tiU 
142  m.  m.     ögonhålomas  längd  är  deremot  45  m.  m. 

Det  andra  paret  hjorthorn,  hvilket  af  hr  kapten  Lindholm 
enligt  antecknad  uppgift  äfvenledes  blifvit  medfördt  från  ön  Guam, 
har,  ihändelse  dessa  horn  verkeligen  äro  af  en  på  MariaDemi 
förekommande  bjortart,  säkerligen  tillhört  ett  förut  okändt  ^e- 
cies.  Jag  tror  mig  likväl  hafva  fullkomligen  grundade  skäl  att 
betvifla  riktigheten  af  denna  lokaluppgift.  Alla  hittills  kända 
hjortarter  från  de  ögrupper,  som  äro  belägna  omkring  s.  ö. 
Asien,  utmärka  sig  nemligen  genom  särdeles  enkla,  endast  med 
tvenne  utskott  försedda  horn,  då  deremot  de  af  hr  Lindholm 
förärade  utmärkt  vackra  hornen  hafva  ett  större  antal  spetsar, 
nomligen  fem  på  det  högra  och  sex  på  det  venstra  hornet. 
Dessa  horn  öfverensstämma,  hvad  förgreningen  beträffar,  i  sjelfVa 
verket  med  den  typ,  som  blifvit  observerad  hos  några  för  Nord- 
amerika egendomliga  hjortarter.  Stammens  nedra,  trinda  del 
äfvensom  de  omkring  HO  m.  m.  långa  temmeligen  vertikalt  stå- 
ende ögonutskotten  äro  öfverdragna  med  flere  längsgående  tem- 


*)  SSsom  allmånt  bekant  afsöndras  i  denna  grop  ur  ef?na  sackar  eo 
klibbig  vätska,  hvilken  sedermera  tillhilrdnar  och  i  denna  form  är  kand 
under  namnet  tijorlbezoar  (Hirsctibezoar).  Äfven  hos  de  arter,  der  dessa 
gropar  genom  en  kanal  t^l.1  i  förening  med  ögonhålorna,  kunna  de  omöj- 
ligen orliålla  benämningen  af  iSrgropar,  hvarmed  de  i  fsjcifva  verket  äga 
ingen  förvaiuUsknp. 


Digitized  by 


Google 


57 

meligen  smala  upphöjda  ribbor,  hvilka  äro  ganska  tätt  beströdda 
med  betydligt  uppstående  knölar  {geperlt);  den  öfra  mera  ut- 
plattade hälften  af  hornen  är  deremot  nästan  alldeles  slät  och 
markerad  endast  med  svagt  upphöjda  emot  spetsame  nästan 
otydliga  längslinier.  Den  särdeles  knöliga  rosenkransen  är  en- 
dast omkring  10  m.  m.  upphöjd  ofvanom'  ossa  /rontis(viå  hor- 
nen fastsitta  endast  en  del  af  ossa  froniis  och  ossa  parietalia), 
och  propugnacuhim  sitter  omkring  40  m.  m.  öfver  rosenkransen. 
FOrdfrigt  äro  dessa  horn  först  svagt  rigtade  bakåt,  utåt  och 
nppåt,  sedermera  något  framåt,  samt  efter  förgreningen  temme- 
ligen  vertikalt  uppåt  med  alla  spetsar  något  konvergerande  och 
inåtböjda.  Bland  alla  nu  kända,  närmare  fyratio,  hjortarters 
horn  öfverensstämma,  enligt  beskrifning,  do  af  Cervus  mexicanus 
närmast  och  t.  o.  ro.  ganska  väl  med  de  af  oss  här  i  korthet 
beskrifna.  Då  härtill  lägges,  att  hr  kapten  Lindholm  från  sin 
resa  medfört  ifrån  Cap  S:t  Lucas  i  södra. eller  gamla Califomien 
en  betydlig  mängd  andra  naturföremål,  såsom  fogelhudar,  con- 
efaylier  och  insekter,  så  synes  den  tanken  väl  berättigad,  att  dessa 
bom  tillhört  nyssnämnda,  i  europeiska  samlingar  nog  sällsynta 
Cenms  mexicanus  Gmelin. 


Digitized  by 


Google 


r>H 


Saramaiiträdet  den  18  April  IS64. 

Professuren  Moberg  meddelade  ett  sammandrag  af  de  kli- 
niatolof^iska  antcckningarue  i  Finland  år  1863  med  ledning  af 
de  på  Societeteus  föranstaltande  gjorda  iakttagelser. 

Professoren  Lindelöf  höll  ett  föredrag  angående  de  nyask 
uppfinningarne  i  telegrafin,  dervid  han  beskref  Casellis  pan- 
telegraf  och  Bonellis  tj^otelegrafi. 

Statsrådet  Nohdmann  inlemnade  med  afseende  å  införande 
\  öfversigtcn:  NatnrJUstoriska  observationer  ansiäUda  i  botmmka 
trädgården  och  närliggande  trakter  om  våren  1864. 

Ordföranden  anmälde  till  intagning  i  akterna  ett  eniomo- 
logiskt  arbete  med  titel:  Monographie  der  Gattung  StrongyUum 
Kirby,  Lacordaire. 

Professoren  Hjelt  förevisade  en  entozo,  Echinococcus  ho- 
minis,  funnen  i  lefvem  af  en  kosack,  som  vådligen  omkommit 
och  blifvit  obducerad. 

Professoren  Arppe  talade  om  de  sednaste  fynd,  som  blifvit 
gjorda  i  några  bengråttor  inom  Garonne  flodens  område  i  södra 
Frankrike. 

Tvenne  af  bergmästaren  Thoreld  insända  uppsatser  med 
åtföljande  kartor,  nemligen:  Några  förklarande  anmärkningar 
till  geognostiska  kartan  öfvcr  en  del  af  Kuopio  socken  samt: 
Några  förklaringar  till  geognostiska  kartan  öfver  Tuusniem  ka- 
pell af  Kuopio  socken  remitterades  till  matematisk-fysiska  sektion. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


„l  .5» 


Ft/ts/.ft  !'(//  -Sor^  /■'*•/ /Kt/t///inifi'r.  '/. 


vt/c^  men  j^U'ZrniJ.  cUfTAuc^Jc 


4^^^ 


Digitized  by 


Google 


50 


Om  de  nyaste  uppfinningarne  inom  telegrafin.  — 

Af  L.    LiNDELÖF. 
(Meddeladt  den  18  April  1864.) 

Inom  den  elektriska  telegrafins  område  hafva  under  de 
sednaste  åren  tvenne  vigtiga  uppfinningar  blifvit  gjorda,  som 
synas  egnade  att  bereda  en  ny  och  lysande  framtid  åt  telegrafc- 
ringskonsten  och  måhända  småningom  uttränga  det  hittills  be- 
gagnade MoRSE'ska  systemet  —  jag  menar  Casellis  pantelegraf 
samt  BoNELLK  iypotelegraf.  En  kort  beskrifning  af  dessa  upp- 
finningar, hvilkas  vigt  och  betydelse  man  allt  mera  begynt  upp- 
skatta i  Frankrike  och  England»  skall  måhända  äfven  här  icke 
dakna  intresse. 

Tanken  att  på  telegrafisk  väg  meddela  af  bildningar  af  gifna 
föremål  är  så  naturlig,  att  den  visserligen  framställt  sig  för 
mången  allt  sedan  den  elektriska  telegrafens  uppkomst;  men  dess 
utförande  har  mött  betydliga  svårigheter,  hvilka  det  först  nyli- 
gen lyckats  en  italiensk  naturforskare  abbé  Casejxi  att  full- 
ständigt öfvervinna.  Genom  hans  såkallade  pantelegraf,  af  hvars 
prestationer  jag  förliden  hdst  hade  äran  förevisa  några  prof,  (se 
planchen)  är  man  nu  verkeligen  i  stånd  att  från  Paris  till  Lyon 
eller  Marseille  öfversända  en  trogen  afbildning  af  en  teckning, 
ett  portrait  eller  en  skrift  och  det  på  vida  kortare  tid  än  den 
skickligaste  tecknare  eller  kalligraf  skulle  behöfva  för  att  kopiera 
dem.     Tillgången  dervid  är  i  korthet  följande. 

Depeschen,  som  är  skrifven  eller  tecknad  med  vanligt  bläck 
på  metalliseradt  papper,  utbredes  på  en  horisontel,  något  kon- 
vex  yta,  öfver  hvilken  en  metall-nål  rör  sig  fram  och  tillbaka 
från  höger  till  venster  och  från  venster  till  höger,  flyttande  sig 
hvarje  gång  litet  nedåt,  så  att  den  efterhand  i  parallela  linier 
kommer  att  öfverfara  papprets  hela  yta  och  derunder  nödvän- 
digt berör  hvarje  punkt  af  depeschen.  På  ankomst-stationen  be- 
finner sig  en  annan  dylik  nål,  som  på  samma  tid  och  med  samma 
regelbundenhot   öfverfar  en  lika  stor  yta  af  ett  papper,  som  är 


Digitized  by 


Google 


GO 


irapregneradt  med  en  viss  saltlösning  och  på  h vilket  den  elek- 
triska strömmen  genom  saltets  sönderdelning  åstadkommer  en 
färgning.  Hvarje  gång  den  första  nålen  är  i  beröring  med  bläc- 
ket, bvarmed  depeschen  är  skrifven,  passerar  en  ström  genom 
den  andra  nålen  och  lemnar  ett  fargadt  spår  på  det  kemiska 
pappret.  Depeschen  reproduceras  sålunda  punkt  för  punkt  eller 
streck  för  streck  genom  ytterst  fina  parallela  linier. 

De  båda  nålarnes  samtidiga  och  regelbundna  rörelse  åstad- 
korames  medelst  pendlar,  hvilkas  svängningar  böra  ske  på  gamma 
gång  och  som  jemföras  och  regleras  med  tillhjelp  af  sjelfva  tele- 
grafen. Den  väsendtligaste  svårigheten  vid  detta  slags  telegrafe- 
ring  uppkommer  derigenom,  att  den  elektriska  strömmen  i  led- 
ningstråden emellan  tvenne  stationer  behöfver  en  viss  tid  för 
att  urladda  sig;  dess  verkan  fortfar  derföre  ännu  några  ögon- 
blick, sedan  ledningen  på  afgångsstationen  blifvit  afbruten.  På 
det  kemiska  pappret  skulle  derigenom  alla  streck  och  punkter 
få  en  utbredning,  som  kunde  göra  den  mottagna  depeschen  icke 
blott  otydlig,  utan  fullkomligt  oläslig.  Caselli  har  lyckats  af- 
hjelpa  denna  olägenhet  genom  ett  sinrikt  medel.  Inom  sjolf^a 
afgångs-stationen  åstadkommes  en  direkt  förbindelse  mellan  po- 
lerna af  det  derstädes  verkande  batteriet  förmedelst  en  särskild 
tråd,  som  utgrenar  sig  från  hufvudlednings-tråden  och  föreoai 
sig  med  stationens  jordledning.  Hela  strömmen  skulle  nu  taga 
sin  väg  genom  denna  direkta  ledning,  om  man  icke  droge  f($r- 
sorg  att  i  densamma  anbringa  ett  tillräckligt  motstånd  medelst 
en  rheostat,  hvilken  så  att  säga  reglerar  förlusten  af  elektricitet. 
Omkring  fyra  femtedelar  af  strömmen  passera  genom  rheostaten, 
den  öfriga  femtedelen  genomlöper  hufvudledningstråden;  men 
äfven  denna  femtedel  neutraliseras  af  en  kontranström,  som  ett 
mindre  batteri  på  ankomst-stationen  afsänder  i  motsatt  rigtning. 
Sjelfva  den  telegrafiska  apparaten  med  depeschen  är  placerad 
inom  förenämnde  direkta  ledning,  sålunda  att  den  positiva  ström- 
men först  kommer  till  nålen  och  sedan  fortsätter  sin  väg  genom 
det  metalliserade  pappret. ' 

Antagom  nu,  att  nålame  på  båda  stationerna  äro  satta  i 
rörelse  och  öfverfara  på  ena  stället  silfverpappret  med  derpå 
skrifven    depesch,    på    dot    andra  det  kemiskt  beredda  pappret. 


Digitized  by 


Google 


Hvarje  gång  den  första  nålen  berör  skriften,  alstras  just  der- 
igenom  ett  nytt  motstånd  mot^  den  afledda  strömmen  och  en 
större  massa  elektricitet  tvingas  att  taga  sin  väg  genom  hufvud- 
ledningen,  i  hvilken  den  förut  existerande  jemvigten  upphäfves. 
Denna  förökade  intensitet  ger  sig  på  ankomst-stationen  tillkänna 
genom  en  fårguing  af  pappret.  Men  såsnart  nålen  lemnat  det 
Bkrifna,  urladdar  sig  det  lilla  öfverskottet  af  strömstyrka  och 
jemvigten  återställes  ögonblickligen.  Härigenom  blir  det  möjligt 
att  i  en  sekund  göra  800  skilda  emissioner  af  elektricitet,  då 
man  med  Mobses  apparat  knappt  kan  åstadkomma  5  sådana. 

Det  anförda  torde  förslå  för  att  gifva  en  ungefärlig  före- 
ställning om  Casellis  telegraf.  Jag  tillägger  endast,  att  man 
med  densamma  gjort  försök  icke  blott  i  Frankrike,  utan  nyligen 
Sfven  i  England  mellan  London  och  Liverpool  och  att  dessa  ut- 
fallit tiU  aUmän  tillfredsställelse. 

Den  BoNELLisKA  typotelegrafin  grundar  sig  på  omedelbar 
användning  af  typografiska  karakterer  eller  gjutstilar,  h vilkas 
bild  genom  strömmens  kemiska  verkan  reproduceras  på  ankomst- 
stationen.  Härvid  begagnas  på  engång  fem  skilda  ledningstrådar 
bopvridna  till  en  kabel  och  hvilkas  ändar  på  hvardera  stationen 
äro  i  förbindelse  med  de  fem  tename  af  en  kamformig  apparat. 
Den  med  tryckstilar  uppsatte  depeschen  placeras  på  en  liten 
vagn,  som  dragés  fram  under  kammen,  hvarigenom  de  fem  led- 
ningstrådame  efterhand  komma  i  metallisk  beröring  med  de  upp- 
höjda delame  af  hvarje  bokstaf.  En  dylik  vagn  på  andra  sta- 
tionen frambär  ett  med  en  lösning  af  salpetersyrad  manganoxidul 
mättadt  papper  under  den  derstädes  befintliga  kamapparaten, 
hvars  tenor  derunder  ständigt  beröra  pappret.  Hvarje  gång 
någon  tråd  är  i  beröring  med  en  bokstaf  af  depeschen  passerar 
en  elektrisk  ström  genom  densamma  och  qvarlemnar  genom  sal- 
tets Bönderdelning  ett  förgadt  spår  på  det  kemiska  pappret.  De- 
peschen reproduceras  sålunda  genom  små,  längre  eller  kortare 
streck,  som  äro  i  fem  parallela  rader  och  lemna  en  tillräckligt 
tydlig  bild  af  hvarje  bokstaf.  För  att  hindra  strecken  att  få 
en  alltför  stor  utbredning  och  för  att  tillika  öka  dcu  hastighet, 
bvarmed  depescherna  kunna  expedieras,  har  äfven  Bonelli  tagit 
siu   tillflykt    till    ett    system  af  aflednings-  och  kontraströmmar. 


Digitized  by 


Google 


1)2 


och  liun  har  redau  bragt  det  derhäii,  att  man  på  en  timme  bn 
erhålla  400  till  500  depescher  af  25  ord  hvarje,  något  som  hit- 
tills är  ocrhördt.  Medelst  MoiiSES  telegraf  skulle  man  nemligeu 
på  samma  tid  med  anlitande  af  fem  trådar  på  sin  höjd  kunna 
erhålla  100  dylika  depescher. 

Det  större  antal  depescher,  hvilka  sålunda  kunna  befordras 
med  den  Bonelliska  telegrafen,  gör  det  sannolikt,  att  den- 
samma inom  kort  skall  vinna  en  allmän  utbredning.  Under 
denna  vinter  har  en  sådan  telegraf  redan  varit  i  gång  mellan 
Manchester  och  Liverpool  och  föi-söket  har  lyckats  så  väl,  att 
man  nu  är  betänkt  på  en  utsträckning  af  samma  system  till 
hela  P]ngland,  hvarvid  priset  för  en  enkel  depesch  komme  att 
nedsättas  till  6  pences.  Telegrafen  skulle  sålunda  blifva  till- 
gänglig äfven  för  den  mindre  bemedlade  och  detta  vigtiga  kom- 
munikations-medel   skulle    derigenom  erhålla  en  ökad  betydelse. 


Digitized  by 


Google 


C)  3 


Xaturhistoriska  observationer  anstälda  i  botaniska  träd- 
gården och  närliggande  trakter  om  våren  1864.  — 

Af  A.    NORDMANN. 

(Meddelade  d.  18  April  1864.) 

Vid  Vet.  Societetens  senaste  sammanträde  anmälde  jag, 
att  de  första  flyttfoglama  Lärkan,  Alauda  arvensis.  Bofinken, 
Prmgilla  ccelehs  ocli  Norrqvinten,  Fr.  monlifringiUa,  i  några 
exemplar  hade  ankommit  redan  d.  9  Mare.  —  Några  individer 
af  Bofinken  öfvcrvintrade  för  öfrigt  hos  oss,  och  voro  synliga  i 
Janoari  och  Februari. 

D.  31  Mars  visade  sig  sparf höken,  Falco  Msus  och  blef 
några  dagar  senare  sluten. 

D.  19  Mars  instälde  sig  Trädiärkan,  Aiauda  arborea;  9 
exemplar  fångades  med  nät. 

En  svärm  af  12  Sidensvansar,  BotnhyciUa  gamUns  och 
en  mängd  Domherrar  vistas  i  trädgåiden  tills  i  dag;  dervid 
observerades,  att  de  förra  i  brist  på  bär  och  annan  mat  flitigt 
plåckade  Lafvar,  ParmeUa  parietina,  Flere  domherrar,  hanor 
och  honor,  h vilka  matades  på  yttre  sidan  af  fönstren,  voro  an- 
gripna af  ett  slags  utslag,  excem,  omkring  näbbroten  och  ögonen. 

D.  26  Mars  s^öts  på  Rödbergen  en  hanne  af  Vipan,  Va- 
nellus   crislatus,  hvilken  uppstoppades.     De  hade  varit  ett  par. 

D.  27  observerades  en  större  svärm  af  Steglitsor,  Fringilla 
carduelis. 

Några  domherrar  fångades,  markerades  och  lössläptes,  men 
kommo  andra  dagen  derpå  igen  under  nätet. 

D.  1  April  infann  sig  en  hos  oss  rar  fogel,  en  hanne  af 
Stenknäcken,  Coccothraustes  tndgaris,  blef  fångad,  lefver  ännu, 
och  har  till  följe  af  sin  ovanligt  stora  och  tjocka  näbb  och  sitt 
utländska  utseende  fängslat  uppmärksamheten  af  arkiatcr  Boxs- 
DORFF  och  M.  v.  Weight.  Dcuna  fogel  har  inom  sista  decen- 
nium invandrat  till  södra  Finland,  och  hade  förlednc  sommar 
sitt  bo  i  trädgården,  men  forblifver  för  oss  tills  vidare  alltid  en 
raritet. 


Digitized  by 


Google 


När  bofinkarne  anlända  om  våren  till  sina  kläckningsstal- 
len,  anställa  desamma  förut  repetitioner  till  sin  välbekanta  sång: 
tyska  omithologer  säga  om  denna  tentamensperiod,  att:  ^Der 
Buchfink  dichlet, 

D.  1  April  hörde  jag  för  första  gången,  att  bofinken  fore- 
drog sin  sång  alldeles  perfekt. 

D.  2  April  visade  sig  den  stora  trasten,  Turdus  viscmrm 
i  3  exemplar,  sedan  staren,  Siumus  vtägaris,  redan  d.  24  Mars 
hade  ankommit 

D.  3  April  fångades  en  hanne  af  grönlingen,  FringiUa 
chloris,  denna  fogelart  öfvervintrar  för  öfrigt  hos  oss  lika  som 
moriskan,  Fr.  finaria. 

D.  5  April  observerades  en  hanne  af  Emberiza  schoenkks. 
£n  af  de  fångade  trädlärkoma,  Alauda  arborea,  sjunger  i  borra. 

D.  7  April  instälde  ^ig  den  första  rödbröstade  sångaren, 
Sylvia  rubecuia. 

D.  8  April  skjöts  af  vaktmästaren  Stenberg  en  hanne  af 
steglitsan  Fringilla  carduelis,  vid  Sörnäs. 

Öfverste  Bbandt  berättade  mig  att  han  för  några  år  sedan 
vid  Abborfors  i  Maj  månad  räknat  27  sidensvansar.  Cnder 
mine  studentår,  såg  och  förföljde  jag  en  gång  ett  par  siden- 
svansar i  Juni  månad  vid  Kymmene  kyrka.  Sidensvansen  kläc- 
ker förmodligen  också  i  södra  Finland.  Häradshöfdingen  W. 
Bou£  från  Dregsby,  meddelade  mig  att  fiskarena  vid  Svarta  göra 
skilnad  mellan  två  slags  vimbor,  Abramis  vitnba  L.  nemligen 
Is-  och  Häggvimban,  hvilken  senare  kommer  upp  i  ån  när  Pru- 
nus  padtis  blommar. 

D.  12  April  observerades  Troglodytes  parmtm  i  Spiraa 
buskarna. 

D.  13  April  ankom  Sädesärlan,  MotaciUa  aiba. 

Enligt  mag.  Asciians  uppgift  hafva  Falco  nisus,  Pyrrhula 
vtdgaris,  Loxia  curvirostris  och  tillochmed  Parus  caudcUns  kläckt 
1863  i  närmaste  trakten  af  Helsingfors. 


Digitized  by 


Google 


65 


Om  menniskoslägtets  ålder. 

(Meddeladt  d.  19  Okt.  1863  och  d.  18  AprU  1864.) 

Intet  flmne  har  på  sonaste  tider  så  lifligt  sysselsatt  geo- 
loger och  fomforskare  som  frågan  om  menniskoslägtets  ålder 
eller  bestämningen  af  de  geologiska  förhållanden,  under  hvilka 
menniskan  lemnat  efter  sig  de  äldsta  spår  af  sin  tillvaro  på  jor- 
den. De  qvarlefvor  af  förgångna  djnr,  som  finnas  inbäddade  i  de 
neptuniska  bergen  och  jordlagren,  hafva  i  förening  med  lagrens 
allmänna  läge  och  andra  omständigheter  gjort  det  möjligt  att 
bestämma  den  ordningsföljd,  hvari  dessa  lager  afsatt  sig  och  de 
i  dem  inneslutna  djuren  lefvat.  Men  menniskan,  hvars  verk 
ifrån  den  äldsta  historiska  tiden  trottsa  förgängelsen  och  inför 
efterverlden  bära  vittne  om  aflägsna  förfäders  verksamhet  och 
framsteg  i  odling,  har  qvarlemnat  jemförelsevis  ytterst  få  geo- 
logiska minnen.  Derföre  har  man  länge  varit  van  att  betrakta 
pyramiderna  vid  Memfis,  ruinerna  af  Theben  och  Ninive,  klipp- 
templen på  Elefante  såsom  de  äldsta  verk  af  menniskohänder, 
f($rgätande  dervid  på  hvilken  hOg  grad  af  kultur  dessa  minnes- 
märken hänvisa  och  att  tallösa  generationers  lif  och  arbete  utan 
tvifvel  föregått  desamma.  Men  om  man  ock  ledd  af  denna  be- 
traktelse, velat  ställa  menniskoslägtets  vagga  ännu  längre  i  forn- 
tidens dunkel,  så  har  man  dock  alltid  antagit,  att  jorden  då 
redan  befann  sig  väsendtligen  på  samma  utvecklingsstadium,  som 
hon  nu  eger.  De  stora  geologiska  processerna,  hvars  resultater 
qvarstå  i  de  s.  k.  diluvialfenomenema,  voro  afslutade;  de  mäk- 
tiga lager  af  grus,  sand  och  lera,  som  betäcka  de  fasta  berg- 
massorna,  hade  redan  afsatt  sig;  rullstename  innehade  dåredan 
den  plats  de  nu  intaga ;  bergens  ytor  voro  redan  då  slipade  och 
refftade,  tydande  på  någon  utomordentlig  afnötning,  som  gått 
öfyer  dem.  Menniskans  uppträdande  inträffade,  så  trodde  man, 
först  efter  diluvialprocessemas  upphörande;  de  kolossala  djur- 
former, som  karakterisera  perioden,  såsom  mammutdjuret,  uroxen, 
de  vilddjur,   hvars  ben  så  allmänt  ännu  fylla  grottorna  i  kalk- 

5 


Digitized  by 


Google 


66 

bergen,  hade  redan  slutat  sin  vandel,  då  menniskan,  skapelsens 
herre,  begyntc  taga  sina  första  steg  på  den  för  hennes  existens 
redan  förberedda  jorden.  Men  undersökningar  och  upptäckter, 
som  blifvit  gjorda  under  de  senare  åren,  hafva,  sammanstållda 
med  äldre  observationer,  framkallat  vigtiga  tvifvelsmål  emot  denna 
lära,  ehuru  den  stödde  sig  på  en  så  stor  auktoritet  som  Cuvieb, 
hvilken  först  utförligen  utvecklade  densamme.  Numera  synas 
geologerna  vilja  antaga,  att  slägtets  äldsta  representanter  lefde 
samtidigt  med  nämnde  djurarter  och  i  allmänhet  redan  under 
den  period,  som  föregick  och  afslöts  med  jordens  sista  stora 
gestaltningsmetamorfoser.  Menniskan  framträdde,  med  ett  ord, 
icke  i  alluvial-  utan  redan  i  diluvialperioden,  h varunder  vissa 
delar  af  jorden,  som  nu  åtnjuta  ett  tempereradt  klimat,  voro 
betäckta  af  is,  medan  andra  ännu  lågo  under  vatten  eller  ock 
redan  voro  beboeliga  för  mänskliga  varelser. 

Det  kan  ej  vara  afsigten  att  här  sammanställa  de  fakta, 
som  tala  för  denna  måhända  af  de  flesta  geologer  numera  hyl- 
lade åsigt.  De  allmänna  resultatema  af  de  hithörande  under- 
sökningarna i  Skandinaviens  torfmossor  och  de  Schweitziska 
sjöarna,  likasom  af  kalkstensgrottoma  på  flere  ställen  i  Europa 
äro  ock  redan  tcmligeu  allmänt  bekanta.  Här  skall  endast  om- 
nämnas ett  par  märkvärdiga  fakta,  som  under  loppet  af  inne- 
varande år  tillkommit  för  att  ytterligare  styrka  den  nya  läran 
om  menniskoslägtets  geologiska  ålder. 

I  dalen  af  floden  Sonune  i  Picardie  vid  städerna  Amieos 
och  Abbevillo  hade  Bouciieb  de  Perthes  sedan  år  1838  sam- 
lat en  stor  mängd  allehanda  fomåldriga  stenredskap.  De  gräf- 
des  ut  ur  de  grus-  och  sandlager,  som  hvilande  på  kalksten, 
här  utbreda  sig  i  parhundra  fots  mäktighet  och  derifrån  i^aterial 
tages  ej  mindre  för  fästningsverkens  reparation  ftn  för  tegel- 
slagning och  chaussébyggnad  och  hvarigenom  genomskärningar 
blifvit  gjorda  från  20  till  35  fots  djup.  Tillsamman  med  fossila 
ben  af  mammut,  rhinoceros,  björn,  hyena,  häst  och  andra  fyr- 
fota  djur  anträffades  der  en  stor  mängd  stenverktyg,  bestående 
af  flintknifvar,  spjutspetsar  och  särskilda  huggredskap,  mer  eller 
mindre  väl  tillverkade.  Ehuru  nu  dessa  redskap  bära  alla  tec- 
ken af  att  vara  formade  af  menniskohänder  och  anträffas  ej  blott 


Digitized  by 


Google 


67 

i  SoQimedalen  utan  äfven  annorstädes  i  diluvialbildningar,  så 
ville  man  dock  länge  ej  fästa  tillbörligt  afseende  vid  dem  eller 
tillerkänna  dem  någon  antiqvarisk-geologisk  betydelse.  Man 
hyste  lika  litet  förtroende  till  uppgifterna  angående  de  funna 
föremålen,  som  till  bedkrifningarna  af  den  lokal»  der  de  blifvit 
anträffade.  Det  var  först  sedan  den  berömde  engelske  geologen 
Lyell  år  1859  på  oii;  och  ställe  anställde  de  omsorgsfullaste 
undersökningar  och  förklarat,  att  stenredskapen  otvifvelaktigt 
voro  tillverkade  af  menniskohand  och  att  det  lager,  der  de  an- 
träffats, befinner  sig  i  orubbadt  skick,  utan  spår  af  några  se- 
nare störingar,  som  geologerna  begynte  nkta  uppmärksamheten 
mera  allmännare  på  ifrågavarande  ämne  och  temligen  enhälligt 
kommo  de  till  den  slutsats,  att  man  här  träffat  på  de  äldsta 
^pår  af  mensklig  verksamhet.  Emellertid  sökte  man  länge  för- 
gäfves  efter  ett  menniskoskelett  eller  ben,  som  mera  direkt  skulle 
bekräftat  denna  slutsats.  Boucher  de  Pehthes  utsatte  ett  pris 
f^r  ett  sådant  fynd;  och  den  28  Mars  1863  påfanns  verkligen 
vid  Moulin  Qvignon  på  högra  stranden  af  Somme  i  närheten  af 
Abbeville  ett  hälft  underkäkben,  hvari  en  tand  ännu  satt  qvar; 
det  förekom  nere  i  lagret  jemte  huggna  flintstenar.  Dessutom 
påträffades  ännu  en  lös  tand.  Sällan  har  en  naturhistorisk  upp- 
täckt väckt  så  stort  deltagande,  som  denna.  Flere  naturforskare 
från  Frankiike  och  England  kommo  till  Abbeville  för  att  bese 
det  märkvärdiga  käkbenet  och  i  allmänhet  blef  man  ense  an- 
gående dess  ålder  och  art  i  öfrigt.  Falconer,  en  aktad  engelsk 
paleontolog,  tog  tanden  med  sig  till  London  för  att  närmare 
undersöka  den.  Då  öfverraskades  man  af  den  förklaring  af 
honom,  att  han  funnit  tanden  alldeles  icke  hafva  den  höga  ålder, 
man  föregifvit  —  i  sammanhang  hvarmed  han  äfven  påstod,  att 
fynden  vid  Somme  voro  alla  understuckna  och  tillkomna  genom 
arbetarenas  bedrägeri.  Han  hade  genomsågat  tanden  och  funnit, 
att  den  invändigt  var  hvit  och  inneslöt  ännu  oftJrändrad  orga- 
nisk materie.  Detta  förhållande  berättigar  dock  ej  till  den  slut- 
sats han  deraf  drog;  ty  gamla  ben  och  tänder  kunna  i  sitt  inre, 
när  luftens  tillträde  är  afstängdt,  ännu  innesluta  betydligt  ani- 
maliska  ämnen.  Falcokers  tvifvel  föranledde  emellertid  till  en 
vetenskaplig   kongress,    som    på   sjelfva  fyndorten  skulle  afgöra 


Digitized  by 


Google 


68 

frAgan.  Ändam&lBenliga  försigtighetsmätt  vidtogos  för  att  fore^ 
komma  underslef.  Gräfbingar  anställdes  på  ett  ställe  af  lagret 
som  förut  ej  blifvit  bearbetadt.  Samma  dag  fann  man  i  när- 
varo af  tjngn  naturforskare  5  stycken  flintmeisslar  i  deras  ur- 
sprungliga iMge  och  med  karakterer,  som  ej  tilläto  något  tvifvel 
om  deras  äkthet.  De  engelska  naturforskarens  som  ända  dit- 
tills varit  gripna  af  sin  landsmans  skepticism,  blefvo  öfvertygade 
om  dessa  redskaps  antiqvanska  natur  och  med  detsamma  för* 
föllo  äfven  alla  invändningar,  som  kunde  göras  emot  det  om- 
tvistade käkbenets  höga  ålder  och  polaeoutologiska  betydelse* 
Det  var  en  stor  triumf  för  Boucher  de  Peutuks,  som  vid  denna 
undersökning  äfven  var  närvarande. 

Efter  de  beskrifningar,  flere  geologer  lemnat  om  trakten 
vid  Moulin  Qvignon,  synes  man  ej  kunna  betvifla,  att  det  röda 
konglomerat  med  ofullständigt  afrundade  flintstenar  och  ett  svart 
lager,  der  käkbenet  anträffats,  hörer  till  diluvialbildningama 
(postpliocena  formation),  hvilande  omedelbaii  på  kritan,  som  på 
andra  ställen  be  täckes  af  tertiära  (mioccna)  formationer  i  ofant- 
lig utsträckning.  Likvisst  är  Elie  de  Beaumont,  en  af  vår 
tids  största  geologiska  auktoriteter,  af  annan  mening  och  anser 
lagren  vid  Somme  dalen  såsom  hörande  till  alluvium  eller  ett 
slags  rörliga  lager,  som  på  sluttningar  af  vindar,  regn  och  snö 
drifvas  framåt  och  kunna  innesluta  fragmenter  från  alla  forma- 
tioner och  äfven  djurben.  Sådana  af  vattnet  framdrifna  sten- 
massor skulle  sedan  betäckas  af  senare  jordlager. 

Att  dock  med  större  noggrannhet  bestämma  de  lagers 
ålder,  som  vid  Moulin  Qvignon  uppträda,  synes  vara  för  geolo- 
gerna en  svår  uppgift:  medan  några  anse  dem  höra  till  det 
äldsta  diluvium,  vilja  andra  och  bland  dem  Hebert,  en  mycket 
ansedd  geolog,  icke  tillerkänna  dem  samma  ålder  som  de  lager 
vid  Amiens,  der  stenredskapen  förekomma,  men  bestrider  på 
det  bestämdaste  Elie  de  Beaumonts  påstående,  att  de  ej  vore 
äldre  än  torfven,  en  formation,  som  uppkommer  under  helt  an- 
dra förhållanden  än  de,  som  kunnat  ega  rum,  då  lagren  vid 
Moulin  Qvignon  afsatte  sig. 

Men  medan  Elie  de  BeåUmokt,  stödjande  sig  på  den 
Cuvi£R*$ka  teorin,  ej  vill  låta  menniskoben  förekomma  ens  i  de 


Digitized  by 


Google 


69 

yngsta  dilaviala  bildDingarna,  har  Desnoters  nyligen  tillkänna^ 
gifvit,  det  han  funnit  materiella  bevis  för  menniskans  samtidig- 
het med  mammutdjuret  i  ännu  äldre  lager»  nämligen  det  öfver- 
sta  i  tertiära  formation  eller  det  pllocena.  Dessa  bevis  bestå 
af  inskärningar  och  strimmor  gjorda  af  menniskohand,  hvilka 
man  observerar  på  flere  fossila  ben  af  stora,  nu  utgångna  dägg- 
djur i  pliocena  lagret  vid  Saint-Prest  nära  Chartres  och  äfven 
på  andra  ställen.  Då  dessa  inskärningar  icke  kunna  tillsknfvas 
andra  orsaker  än  menniskors  tillgörande,  då  de  lager  der  de 
ifrågavarande  fossila  benen  förekomma  äro  ovedersägligen  äldre 
än  de  förut  omtalade  lagren  i  Sommedalen,  skulle  formationen 
vid  Saint-Pr^t  erbjuda  det  äldsta  konstaterade  exempel  på  spår 
efter  menniskans  samtidighet  med  förgångna  däggdjursarter  och 
om  dessa  förhållanden  ej  annorlunda  kunna  tydas,  menniskans 
uppträdande  på  jorden  skjutas  tillbaka  ända  till  slutet  af  den 
tertiära  perioden  och  hvad  Frankrike  särskildt  beträffar,  det- 
samma varit  befolkadt  före  den  första  stora  isperioden.  Det 
torde  dock  knappt  behöfva  nämnas,  att  dessa  kronologiska  be- 
stämningar ännu  hvila  på  alltför  få  fakta  för  att  vara  annat  än 
hypoteser. 

Emellertid  foi-tgå  forskningarna  uti  ifrågavarande  riktning 
oafbrntet.  Under  sistlidne  sommar  hafva  i  Frankrike  särskilda 
grottor,  der  ben  af  högre  djur  finnas  sammanhopade,  varit  före- 
mål för  nya  och  omsorgsfulla  undersökningar.  Några  notiser 
angående  fynden  uti  grottorna  i  Garonne  flodens  område  torde 
icke  sakna  ett  allmännare  intresse.  Resultatet  af  dessa  under- 
sökningar är  bland  annat  det,  att  på  den  tiden,  då  renen  lefde 
i  Frankrike,  bodde  der  redan  menniskor.  Men  att  närmare  be- 
stämma denna  period  synes  ännu  vara  ogörligt.  Så  mycket  vet 
man,  att  under  den  historiska  tiden  renar  icke  funnits  i  Frank- 
rike. J.  Ca£8AB  har  hört  omtalas,  att  renar  skulle  finnas  i  en 
stor  skog,  livars  yttersta  gränser  man  ej  kunnat  nå,  ej  ens  efter 
sextio  dagars  vandring.  På  galliska  mynt  finner  man  ej  renen 
afbildad,  lika  litet  som  man  finner  dess  ben  i  celtiska  grafvar, 
der  dock  qvarlefvor  af  andra  djur  förekomma.  Ej  heller  har 
man  i  Frankrikes  torfmossor  eller  i  de  Schweitziska  sjöbonin- 
garoa  funnit   ben   af  detta  djur,    Man  sluter  häraf,  att  renen 


Digitized  by 


Google 


70 

försvuDnit  från  Frankriko  i  en  period  af  den  förhistoriska  tiden, 
dä  husdjuren  och  bruket  af  metaller  ännu  ej  voro  kinda  i 
vestra  Europa.  —  De  nya  bevis,  som  senast  tillkommit  för  att 
styrka  menniskans  samtidighet  i  södra  Europa  med  renen  och 
andra  derifrån  försvunna  djur,  hvila  icke  blott  derpå,  att  men- 
niskoben  och  menskliga  verktyg  anträffats  tillsamman  med  andra 
djurben  och  att  dessa  ben  visa  spår  af  menniskans  närvaro  ge- 
nom de  inskärningar,  som  blifvit  anbringade  på  dem;  man  har 
uti  grottorna  i  södra  Frankrike  stött  ännu  pä  andra  förhållan- 
den, hvilka  man  ej  kan  fråukänna  all  betydelse:  på  en  ländkota 
(vertébre  lombaire)  af  renen  finner  man  ännu  på  botten  af  en 
blessyr  ett  fragment  af  en  utaf  menniskohand  skuren  flintsten. 
som  då  fi>rtiden  tjenat  som  jagtredskap  och  omisskännligt  dit 
inträngt,  medan  benet  ännu  var  ofOrändradt;  man  har  anträffat 
i  dessa  grottor  en  mängd  redskap  skurna  af  ben,  företrädes\is 
renhorn,  äfvenså  har  man  funnit  teckningar  af  särskilda  djur  på 
dessa  ben  ingraverade;  bredvid  ett  väl  tecknadt  hufvud  af  en 
häst  finner  man  ett  rénhufvud,  lätt  igenkännligt  på  hornen,  som 
pryda  dess  panna;  hvarutom  teckningar  af  oxe,  bock,  hjort, 
fiskar  och  foglar  på  särskilda  ställen  förekomma.  Man  måste 
antaga,  att  dessa  afbildningar  utfördos  på  en  tid,  då  man  ännu 
kände  och  såg  renen  i  den  trakten;  ty  osannolikt  är,  att  den 
tidens  föga  utbildade  artister  skulle  afbildat  ett  alldeles  frem- 
mande  djur.  Men  det  är  icke  blott  de  första  försök  i  teckning 
man  finner  i  dessa  grottor;  äfven  skulpturen  har  der  afiagtsina 
första  lärospån ;  ett  handtag  af  en  dolk  består  af  ett  i  ben  skä- 
ret rénhufvud  och  i  ett  annat  konststycke  har  man  trott  sig 
igenkänna  en  statuette  af  en  qvinna.  Man  kunde  äfven  tillägga, 
att  man  här  funnit  det  äldsta  musikaliska  instrument,  en  liten, 
ihålig  benpipa,  försedd  med  ett  konstgjordt  hål  vid  ena  ändan 
och  ännu  i  stånd  att  frambringa  ett  skarpt  ljud,  när  man  blåser 
•^eri;  det  var  onekligen  en  jagtpipa. 

Anmärkningsvärdt  är  slutligen^  att  i  dessa  grottor,  der 
fragmenter  af  ben,  aska,  kol,  stycken  och  skifvor  af  skurna 
flintstenar  och  renhorn  äro  sammangyttrade  till  en  fast  massa, 
s.  k.  breccie,  benen  i  allmänhet  ligga  så  oförstörda,  att  lederna 
ännu  äro  ftstade  vid  hvarandra  i  deras  anatomiska  sammanhang. 


Digitized  by 


Google 


71 

Deremot  äro  sådana  ben,  som  inneBluta  märg,  lÖBtagna  och  klufna 
i  en  bestämd  riktning.  Det  synes  häraf,  att  benen  ligga  i  de- 
ras nrsprnngliga  läge  och  ej  varit  ntsatta  för  någon  längre 
transport  samt  att  märgen  då  redan  hade  sin  användning. 

Såsom  tillägg  till  dessa  notiser  rörande  de  sednaste  fyn- 
den nti  grottorna  i  Frankrike»  må  anföras,  att  den  vetenskapliga 
expedition  till  Mindre  Asien,  som  står  nnder  ledning  af  hertigen 
AF  LuYXES,  gjort  enahanda  fynd  i  trakten  af  Beyronth  —  en 
mängd  af  menniskohand  bearbetade  stenverktyg  i  en  breccia  till- 
sammans med  ben  af  särskilda  djurarter,  vittnande  allt  till  för- 
mån för  menniskoslägtets  höga  ålder.  *) 


*)  Under  tryckningen  liäraf  iiiiaintns,  all  Boucher  de  Pertues  vid 
Moiilin  QvigDon  under  sisll.  Juli  månad  i  närvuro  af  flere  viKnon  funnit 
en  stor  mängd  menniskoben,  bland  andra  äfvon  en  hufvudskål,  som  anses 
tillhöra  en  skild  race. 


Digitized  by 


Google 


72 


Arssammantr&det  den  5S9  April  1864 

öppnades    af  Societetens   ordförande  e.  o.  professoren  Mäklin, 
som  dervid  yttrade: 

I  dag  för  ett  år  tillbaka  firade  Vetenfikaps-SocieteteD  sid 
tillvaro  under  ett  fjerdedels  sekel  och  dess  dåvarande  ordförande 
tog  sig  deraf  anledning  att  vid  förenämnda  för  Societoten  be- 
tydelsefulla tillfälle  fösta  ärade  landsmäns  uppmärksamhet  på 
det  förhållande,  att  denna  vetenskapliga  förening  i  sjclfva  verket 
icke  är  någon  akademi  samt  att  man  tillfölje  deraf  äfvensoiD 
på  grund  af  flere  för  henne  mindre  gynsamma  omständighets 
ansenligt  nödgas  nedsätta  de  anspråk  i  andra  länder  knnaa 
ställas  på  likartade  institutioner.  Vi  våga  hoppas  att  de  upp- 
lysta och  högtärade  gäster,  hvilka  genom  sin  härvaro  bevisa 
sitt  välvilliga  deltagande  för  Societetens  fortgång  och  framtida 
utveckling,  tagit  detta  i  öfvervägande  och  icke  skola  underskatta 
de  sträfvandcn  dess  medlemmar  äfven  under  det  sednast  förflutna 
året  sökt  ådagalägga.  Den  7:de  tomen  af  Acta  societalis  säen- 
tiarum  /ennicce,  som  utkommit  under  loppet  af  sisUidne  höst, 
bär  ett  intyg  deröfver,  att  Societeten.  oaktadt  det  ringa  del- 
tagande hon  åtnjuter  från  den  finska  aibnänhetens  sida  odi  de 
ytterst  fåtaliga  bidrag,  som  lemnats  henne  från  fremmande  hän- 
der, likväl  fortfarande  bemödat  sig  att  motsvara  sin  bestämmelse. 
Undersöker  man  närmare  förhållandet  i  andra  länder,  skall  man 
genast  finna,  att  vetenskapliga  föreningar  der  emottaga  väsendt- 
liga  bidrag  från  skilda  håll,  till  antalet  stundom  öfverstigaude 
dem,  föreningens  egna  medlemmar  hunnit  producera;  i  vårt  land 
deremot,  der  vetenskapliga  sträfvandcn  och  isynnerhet  speciel 
vetenskaplig  forskning  hittills  vunnit  föga  insteg,  ser  sig  en 
likartad  institution  i  alla  afseenden  nästan  uteslutande  beroende 
af  universitetet.  Alla  anspråk  man  ställer  på  en  större  verk- 
samhet af  finska  Vetenskaps-Societeten,  riktas  således  temmeligen 
direkte   på   landets  högskola.     Universitetets  lärare-personal  är 


Digitized  by 


Google 


78 

emellertid  genom  mångfaldiga  tjensteåligganden  ur  8tånd  satt 
att  egna  en  betydligare  del  af  sin  tid  åt  vetenskapliga  under- 
sdkoiDgar,  och  ehuru  forskning  inom  vetandets  område  onekligen 
iir  den  ärofullaste  sidan  af  deras  befattning,  se  sig  flere  icke 
ens  i  tillfälle  att  kunna  uppoffra  ferierna  för  ifrågavarande  finda- 
mål  För  öfrigt  är  finska  Vetenskaps-Societeten  icke  den  enda 
institution  i  vårt  folktoma  land,  som  tager  en  litterär  verksam- 
het i  anspråk. 

I  förhålhinde  till  de  få  arbetskrafter  Vetenskaps-Societeten 
i  sjelfva  verket  kan  påräkna,  har  hon  under  det  förflutna  året 
fått  vidkännas  en  ganska  smärtsam  fOrlnst,  hvars  omnämnande 
likväl  icke  är  egnadt  att  ingå  i  sekreterarens  årsberättelse.  So- 
deteten  har  nemligen  på  sätt  och  vis  förlorat  en  af  sina  verk- 
Bammaste  och  genom  sjelfständiga  forskningar  mest  framstående 
medlemmar,  professoren  Nylakdku,  som  bortflyttat  till  anuat 
land.  Vi  våga  likväl  hoppas,  att  han  icke  alldeles  skall  draga 
Bin  band  från  Societetens  intressen. 

Med  allt  detta  kan  man  dock  göra  finska  Vetenskaps- 
Sodeteten  den  i  sjelfva  verket  ganska  ärofulla  beskyllningen  att 
kafva  verkat  och  arbetat  t.  o.  m.  utöfver  sina  tillgångar.  De 
medel  Societeten  årligen  uppbär  af  samhället  hafva  nemligen 
tmder  sednare  tider  ända  till  den  grad  varit  otillräckliga  att 
betäcka  tryckningskostnaderna  för  Societetens  förhandlingar,  att 
hon  sett  sig  nödsakad  att  ställa  sig  i  en  betydlig  skuld,  och  då 
Societetens  af  handlingar  framdeles  skola  publiceras,  kan  fråga 
endast  derom  uppstå,  om  man  är  i  stånd  att  finna  någon  som 
riskerar  trycka  dem  —  på  kredit.  Det  menliga  inflytande  ett 
sådant  förhållande  skall  utöfva  på  Societetens  verksamhet  be- 
hdf?er  jag  ej  utmåla.  Hvem  har  likväl  i  vårt  land  ej  mången 
gång  varit  i  tillfälle  att  höra  stora  talare  med  granna  ord  för 
begärligt  lyssnande  åhörare  framhålla,  att  det  ringa  fiuska  fol- 
kets framtida  betydelse  inom  nationemas  krets  ingalunda  kan 
grundas  på  vunna  segrar  på  stridsfältet,  men  att  det  är  inom 
andens  område,  på  vetenskapernas  vädjobana,  der  äfven  detta 
fåtaliga  folk  vid  polens  rand  kan  skörda  lagrar  i  jembredd  med 
»ina  af  blidare  yttre  naturförhållanden  gynnade  medbröder.  Så- 
dana smickrande  tal  och  skålar  helsas  visserligen  alltid  med  för*- 


Digitized  by 


Google 


74 

tjusning,    men    med   den  sista  tömda  droppen  nr  glaset  dränkes 
i  glömskans    sköte   af  åböraroe,  måhända  äfven  af  talaren,  dea 
sanning  dessa  ord  i  sjelf^a  verket  kunde  innebära.     De  granna 
talen  —  de  förklinga  dessutom  inom  hemmets  knutar  och  skulle 
ett  eko  af  dem  återljuda  t.  o.  m.  bort  om  Skandinaviens  grfte- 
ser,  så  är  det  ej  torna  ord,  utan   det  9r  handling  som  höjer  eo 
nation  i  andras  ögon.     Det  är  visserligen  onekligt,  att  FinlaDds 
folk  för  att  förskaffa  sig  bildade  och  redbara   tjenstemän,  upp- 
offrar   ganska    betydligt    på  skolan  och  det  isynnerhet  på  dess 
högsta    form,    nemligen    på    universitetet;    det  finska  folket  har 
med  beredvillighet  derjemte  omfattat  folkundervisningen  och  med 
naturlig  förkärlek  understödt  sträfvanden  för  finska  språkstudier 
och    genom    dessa    berömvärda   handlingar  för  höjandet  af  hela 
nationens  bildning,  hvarigenom  det  småningom   tillegnar  sig  re- 
sultaterna  af  de   forskningar  inom  vetenskapernas  område,  som 
blifvit    anställda   i    andra    länder,    förtjenar  det  all  aktningsfull 
erkänsla.     Det    finnes    likväl   ännu   en  skyldighet,  en  pligt  som 
förnuftet  tilldelar  h varje  nation,  det  är  nemligen  att  gemensamt 
med    de   öfriga  befordra  och  understödja  just  de^sa  detaljerade 
vetenskapliga    forskningar,    på   hvilka   hela  mensklighetens  suc- 
cessiva —  och  inom  detta  sista  sekel  nog  märkbara  —  framåt- 
skridande   grundas,    och  det  är  efter  delaktigheten  i  detta  ge- 
mensamma arbete,  som  de  skilda  nationernas  förtjenst  för  bild- 
ningens framåtskridande  hufvudsakligen  uppskattas.     I  detta  af- 
seende  har  Finland  hittills  dock   lemnat  högst  ringa  bidrag  och 
den  förening,  som  är  stiftad  uteslutande  för  detta  ändamål,  upp- 
bär,   såsom  jag   haft  äran  omnämna,  af  samhället  ett  så  ringa 
årligt   understöd,    att  det  icke  ens  varit  tillräckligt  att  betäcka 
dess  nödvändigaste  utgifter.     Att  på  något  sätt  derjemte  fram- 
kalla  och  med   sina  tillgångar  understödja  vetenskapliga  forsk- 
ningars anställande,  har  för  Societeten  naturligtvis  varit  alldeles 
omöjligt.     Särdeles  angenämt  hade  det  derföre  varit  för  mig  att 
vid    detta   tillfälle   på   Societetens   och  på  vetenskapens  vägnar 
haft  anledning  att  för  Finlands  ständer,  som  efter  en  lång  tide- 
rymd af  femtio  år   engång  åter  sett  sig  i  tillfälle  att  verka  f^r 
landets   utveckling  och   kultur,  äfven  hembära  en  skyldig  tack- 
samhetsbetygelse   för   deras  ådagalagda  medverkan  till  höjandet 


Digitized  by 


Google 


75 

af  fosterlandets  anseende  i  vetenskapligt  afseende  äfven  utom 
Finlands  gränser  —  och  det  kan  icke  ens  nekas  att  veten- 
skapen haft  full  anledning  att  hoppas  ett  fOrord  isynnerhet  af 
det  stånd,  som  redan  under  sekler  burit  namnet  af  bildningens 
sakförare  i  vårt  land  och  således  kunnat  anse  det  som  ett  dem 
tillkommande  stånds-privilegium  att  i  främsta  rummet  förmed- 
lande uppträda  till  förmån  för  densamma.  Alla  förhoppningar 
vetenskapen  äfvensom  Vetenskaps-Societeten  kunnat  rikta  åt  detta 
båU,  hafva  dock  för  denna  gång  varit  fåfånga. 

Vi  skola  likväl  ej  misströsta.  Då  under  vårens  glada,  sol- 
belysta dagar  hopp  och  förtröstan  vaknar  i  hvarje  bröst  och  en 
nj  leende  vår  nu  randats  för  hela  Finlands  folk,  hvilket  med 
förtröstan  skådar  sina  kommande  öden  till  mötes ;  hvarföre  skulle 
ej  under  närvarande  tidpunkt  hoppet  utmåla  en  ljusare  framtid 
äfven  för  denna  vetenskapliga  förening,  hvars  medlemmar  utan 
den  ringaste  personliga  fördel  sträfva  att  efter  bästa  förmåga 
inför  den  öfriga  bildade  verlden  genom  handling  ådagalägga,  att 
åfren  bakom  snö  och  is  i  Finlands  öde  bygder  finnes  ett  folk, 
som  kämpande  emot  en  hård  natur  likväl  icke  vill  försaka  den 
äran  att  gemensamt  med  den  öfriga  menskligheten  deltaga  i 
arbetet  för  vetenskapernas  utbildning.  —  För  Vetenskaps-Soeie- 
teten  kan  den  närmaste  framtiden  visserligen  synas  mörk  och 
hotande,  men  Finlands  folk  skall  ej  och  kan  ej  lemna  henne  i 
sin  nuvarande  betryckta  ställning.  Det  framåtskridande,  som  i 
hvarje  afseende  skall  framkallas  genom  de  tidsenliga  reformer, 
hvilka  i  öfrigt  blifvit  föreslagna  af  landets  ständer,  skall  säker- 
ligen äfven  bidraga  att  höja  intresset  för  vetenskapliga  värf ;  en 
stigande  kultur  skall  utan  tvifvel  inom  kort  föröka  landets  till- 
gångar betydligt  och  för  min  del  åtminstone  vill  jag  derföre 
hoppas,  att  detta  andra  nyligen  påbörjade  fjerdedelssekel  af 
finska  Vetenski^s-Societetens  verksamhet  icke  skall  slutas,  utan 
att  skåda  denna  institution  omgestaltad  till  en  Vetenskaps-Aka- 
demi under  en  eller  annan  anspråkslösare  form.  Denna  tanke 
borde  ej  synas  så  orimlig.  En  sådan  Akademi  kunde  helt  och 
hållet  ställas  i  sammanhang  med  universitetet,  hvarigenom  be- 
hofvet  af  särskild  lokal,  bibliotek  och  vetenskapliga  samlingar 
knnde  undvikas.    De  förökade  kostnaderna  skulle  således  egent- 


Digitized  by 


Google 


76 

ligen  belöpa  sig  till  aflöningar  för  en  ständig  sekreterare  oeh 
fyra  eller  fem  arbetande  medlemmar  samt  naturligtvis  betydligt 
fbrökade  anslag  för  tryckningskostnader.  Hvilken  betydelse  em^ 
lertid  en  sådan  förändring  af  Vetenskapa-Societeten  skalle  Iga 
för  landet,  torde  hvar  och  en  inse.  Denna  omgestaltning  kom- 
mer dock  för  eller  senare  att  inträffa  och  under  närvarande 
tider    kunna    tjugufyra  år  bära  mången  förändring  i  sitt  sköte. 

Allt  från  sin  stiftelse  har  Societeten  åtnjutit  den  ärofulla 
lyckan  att  såsom  sin  Höge  Beskyddare  vörda  Finlands  nuvarande 
ädelsinnade  Storfurste,  på  hvars  födelsedag  hon  begår  sin  an- 
språkslösa årsfest,  förenande  sig  i  de  välönskningar  som  höjas  för 
Honom  af  tacksamme  undersatare.  Hans  Mqfestät  ¥(^'sar  Alexander 
den  Andre,  som  redan  från  ynglingaåren  i  vårt  land  varit  äl- 
skad såsom  den  finska  högskolans  mäktige  förespråkare  oeh 
sedermera  som  Monark  hägnat  den  finska  nationens  ärfda  lagar 
och  institutioner,  skall  säkerligen  äfven  omhulda  hvarje  strlf- 
vande,  som  kan  bidraga  att  höja  det  finska  folkets  anseende 
och  betydelse  bland  nationernas  antal.  Vid  denna  tanke  ^g- 
gar  Societeten  sina  förhoppningar  äfven  fÖr  den  närmaste  fram- 
tiden. 

En  närmare  redogörelse  för  Vetenskaps-Societetens  verk- 
samhet i  öfrigt  under  det  förflutna  året  kommer  att  afges  af 
Societetens  ständiga  sekreterare;  hvarefter  enligt  gammal  plig- 
sed  tvenne  vetenskapliga  föredrag  komma  att  hållas,  nämligen 
af  hr  professoren  Krueqeb  på  den  fysisk-matematiska  och  af  mig 
på  den  naturhistoriska  sektionens  vägnar. 


Digitized  by 


Google 


77 


Finska   Vetenskapssooietetens   Årsberättelse, 

afgifven  den  29  April  1864. 

Svårligen  skall  någon,  som  med  billighet  vill  bedömma  de 
förhållanden,  af  h vilka  finska  vetenskapssocietctens  verksamhet 
är  beroende,  finna  det  oväntadt,  om  i  den  redogörelse  för  dess 
arbeten,  som  årligen  afgifves,  ej  några  mera  framstående  åtgär- 
der till  vetenskapemas  befrämjande  kunna,  såsom  af  societeten 
vidtagna,  omtalas  och  tillbörligen  framhållas.  Frukterna  af  so- 
cietetens  bemödanden  måste  stå  i  direkt  förhållande  till  de  kraf- 
ter och  hjelpmedel,  hvaröfver  hon  eger  att  förfoga  och  dessa 
åro,  såsom  man  känner,  i  hög  grad  begränsade.  Det  är  icke 
finska  vetenskapssocieteten  förunnad  t  att  i  likhet  med  så  många 
andra  vetenskapliga  samfund  ega  en  arbetspersonal,  som  ute- 
slntande  kunde  egna  sig  åt  vetenskaplig  forskning  och  lärdt 
författareskap ;  lika  litet  eger  hon  sådana  materiella  tillgångar, 
8om  skulle  erfordras  för  att  inleda  och  verksamt  understödja 
Btörre  vetenskapliga  företag  samt  uppmuntrande  och  manande 
inverka  på  den  vetenskapliga  forskningslusten.  Hon  kan  ej  ut- 
sända forskare  och  lärda  expeditioner,  hvarken  till  närmare  eller 
Qermare  trakter,  hon  kan  ej  genom  prisbelöningar  skänka  bifall 
och  erkännande  åt  ett  förtjenstfiillt  författareskap,  ej  förlägga 
dyrbara  litterära  arbeten,  ej  anlägga  vetenskapliga  samlingar, 
hvilka  ej  blott  såsom  kraftiga  väckelser  anslå  sinnet,  men  der- 
jemte  äfven  afgifva  det  yppersta  material,  den  säkraste  ledning 
vid  vetenskapliga  frågors  behandling  och  utredning.  Finska 
vetenskapssocieteten  skulle  skatta  sig  lycklig,  om  hon  utan  att 
störas  af  ekonomiska  hinder  kunde  för  allmänheten  och  den  lärda 
verlden  utan  afbrott  framlägga  de  bidrag  till  vetenskapernas  be- 
främjande, hon  inom  sin  närmaste  verkningskrets  lyckats  ihop- 
samla. 

Under  det  år,  som  med  denna  dag  går  till  ända,  har  So- 
cieteten haft  den  tillfredsställelsen  att  ej  blott  kunna  från  trycket 
ntgifva   en   mängd  förut  till  henne  öfverlemnade  och  vid  dess 


Digitized  by 


Google 


78 

sammanträden  föredragna  afliandlingar,  utan  äfven  att  derot- 
öfver  hafva  ett  icke  så  ringa  förråd  i  behåll  till  offentliggörande 
i  den  närmaste  framtiden.  —  Sjunde  tomen  af  Societetcns  „ÅcU% 
hvars  tryckning  påbörjades  om  hösten  1861  och  vid  sednaste 
årsdag  framskridit  till  det  54:do  arket,  afslutades  under  sistl. 
September  månad  och  omfattar  84  ark  med  12  plancher  och  I 
karta  samt  har  blifvit  utdelad  till  särskilda  biblioteker  och  all- 
männa inrättningar  inom  landet  och  till  ett  betydligt  antal  ut- 
ländska lärda  anstalter  och  samfund.  Af  akternas  åttonde  tom 
hafva  24  ark  redan  lemnat  pressen  och  kommer  den  under  nå- 
gon tid  afbrutna  tryckningen  af  denna  tom  att  snart  åter  vid- 
taga. Likaledes  har  societeten  af  öfversigten  af  sina  förhand- 
lingar kunnat  utgifva  det  femte  häftet,  omfattande  åren  1857— 
18G3  och  utgörande  19  ark  8:o.  Kort  efter  sednaste  årsdag 
inlemnades  i  bokhandeln  8:de  och  9:de  häftet  af  societetens  bi- 
drag till  Finlands  naturkännedom,  etnografi  och  statistik  och 
har  tryckningen  af  det  10:de  till  denna  samling  hörande  häf- 
tet, innehållande  materialier  till  Kuopio  läns  statistik  af  kansli- 
rådet Kein,  under  året  pågått  och  framskridit  till  det  17:de  arket. 
Vid  societetens  sammanträden  under  det  nu  tilländagående 
året  har  hon  fått  cmottaga  50  vetenskapliga  meddelanden  af 
hvilka  4  varit  ämnade  att  i  akterna  intagas;  nemligen  ett  af 
docenten  vid  kejserliga  Alexanders-Universitetet  doktor  Cahl 
GrsTAF  EsTLANDKR  iulemnadt  och  i  8:de  tomen  af  akterna  re- 
dan infördt  arbete  med  titel:  Poöma  del  Cid  i  svensk  öfver- 
sättning  med  historisk  kritisk  inledning,  tvenne  afhandlingar  af 
e.  o.  professoren  Mäklin,  den  ena:  Bemerkungen  fiber  zwei 
nordamerikaniske  Wiederkauer:  Ovis  montana  und  Haplocerm 
montanuSy  den  andra  med  titel:  Monographie  der  Gattung 5/rö«- 
gylium  Kirby,  Lacordaire,  samt  slutligen  af  ingenieuren  vos 
Wrigut:  Omithologiska  meddelanden  rörande  några  arter  af 
.  Eiderfoglarna.  Större  delen  af  de  öfriga  föredragen  komma  att 
meddelas  i  öfversigten  af  societetens  förhandlingar,  hvai*af  ett 
häfte  inom  kort  kommer  att  utgifvas,  hvarföre  en  närmare  redo- 
görelse för  desamma  vid  detta  tillfälle  kan  anses  öfverflödig.  — 
I  ^Bidrag  till  kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk**  äro  äm- 
nade att  ingå  en  af  statsrådet  Nordenskiöld  anmäld  afhand- 


Digitized  by 


Google 


79 


ling  om  några  geologiska  förhållanden  i  Finland;  iktyologiska 
notiser  af  statsrådet  Nordmann,  en  af  samme  författare  uti  of  vad 
fortsättning  af  Förteckningen  öfver  finska  spindlar  samt  trenne 
af  bergmästaren  Tuoreld  till  Societetens  disposition  lemnade 
uppsatser,  nämligen:  1)  Om  Orijärvi  koppargrafva ;  2)  Några 
förklarande  anmärkningar  till  geognostiska  kartan  öfver  en  del 
af  Kaopio  socken ;  3)  Några  förklaringar  till  geognostiska  kar- 
tan öfver  Tuosniemi  kapell  af  Knopio  socken. 

Anteckningar  af  de  barometer-  och  termometerobservatio- 
ner, hvilka  på  särskilda  orter  i  landet  med  societeten  tillhöriga 
instnimenter  anställas,  hafva  blifvit  insända  af  kronolänsmannen 
Ekroos  i  Sodankylä,  majoren  Karsten  i  Kuopio,  kapcllanen 
LiXDEGREN  i  Muldia,  apotekarene  Keländer  i  Sordavala  och 
Westerluxd  i  Uleåborg.  äfvensom  från  landtbruksinstitutet  å 
Mostiala,  alla  för  år  1863,  hvarutom  enahanda  observationer  för 
år  1862  kommit  societeten  tillhanda  från  sistnämnda  ställe  samt 
från  Lemlands  socken  på  Åland. 

Dessutom  har  societeten  erhållit  andra,  företrädesvis  ter- 
mometer-observationer af  titulärrådet  Björkman  i  Fredrikshamn, 
vice  pastoren  Löwenmark  i  Puolango,  possessionaten  baron 
KoTUKiRCH  i  Borgå  socken  samt  prosten  Wenell  i  Taipalsaari. 

De  af  societeten  utdelade  dels  finska  dels  svenska  aiiteck- 
niugsböcker  för  särskilda  klimatologiska  iakttagelser  hafva  för 
ändamålet  blif\it  begagnade  och  åtei-ställda  enligt  nedanstående 
forteckning : 


Observationsorten. 

Observatorns  namn. 

Observations 
åren. 

Lan. 

Socken  eller  stad. 

Nylands 

Kyrkslätt 

Smedberg,  I.,  vicepastor 

1863 

Orimattila 

Granholm,  J.,  prost. 

^ 

Tenala 

Ericson,  I.,  kyrkoherde. 

*» 

Abo  och 

Eura 

Homén,  G.  W.,  prost. 

n 

Björneborgs 

Kisko 

Henriksson,   J.  N.,  ka- 

med  Åland 

pellan. 

n 

Lemland 

Ericson,  I.,  kyrkoherde. 

1862 

Nådendal 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

1863 

Digitized  by 


Google 


80 


Tavastehns 

Janakkala 

Bredenberg,  E.  A.,  ka- 

pellan. 

1863 

Wiborgs 

Taipalsaari 

Wenell,  A.  J.,  prost 

n 

Knopio 

Rides 

nartman,    £.,   kommis- 

sionslandtmätare. 

n 

Kuopio 

Manninen ,    A. ,    kndt- 

bruksskoleföreståndare. 

n 

Wasa 

Gamla  Kavteby 

Heinemann,  C,  skolaris. 

n 

Keura 

Lindegren,   P.   H.,    ka- 

pellan 

t7 

Raitanen,   G.  A.,   jord- 

brukare. 

« 

Saarijärvi 

Taipalainen,    M.,   jord- 

brukare. 

n 

U!eåborg8 

Kemi 

Hermanson,  R. 

w 

Uleåborg 

Westerlund,  E.,   apote- 

kare. 

t» 

Padasjoki 

Borgström,  A.  A.,  pos- 

sessionat. 

1861—1863 

Ett  af  professoren  Modeeo  verkställdt  utdrag  ur  dessa 
annotationer  skall  vidfogas  denna  årsberättelse. 

De  å  särskilda  lotsplatscr  vid  finska  och  bottniska  viken 
utförda  mätningar  af  vattenståndet  hafva  enligt  professoren  Mo- 
bergs beräkning  ledt  till  följande  månadtliga  medelhöjd  jcmftird 
med  den  årliga  medelhöjden  för  hvarje  observationsort,  beräknad 
i  decimaltum: 


f 

orkala. 

"at 

JMgfhi. 
sviid. 

LypertS. 

Uki. 

Medelhöjden  för  året 

57.64 1 

47.107 

41.330 

51.033 

53.^2 

Januari                          -|-  2,024 

+  f.948 
--  9,815 

+  0.784 
--  8.100 

+  2.426 
+  9,689 

+  2.500 

Februari                        -J- 11,685 

+  9.645 

Mars 

-  7,776 

~  6,210 

-  6.822 

-  6.229 

—  6.107 

April 

-  2,674 

-  6,340 

-  6.639 

-  6.293 

-6.085 

Maj 

-  1.715 

—  4.559 

-  4.46S 

-  4.971 

-  5.494 

Juni 

-  4.424 

-  6.710 

~  7.046 

—  6.239 

-  6.409 

Juli 

-  5,205 

+  I.t06 

+  2.845 

—  0.368 

-  0.3!0 

Augusli 

-  0.957 

--  1.861 
4-  1.126 

--  1.748 

+  1.558 
+  1.834 

+  1.329 
-- 2.218 

September 

\-  0.323 

--  1.951 

Oklober 

-4.330 

~  3.430 

-  0.803 

—  1.865 

-  1.603 

November 

-  1.983 

t  4.376 
"7.990 

+  3.048 
-- 7.806 

+  3.341 
--  7.813 

+  3.595 

December 

-  3,434 

.-7.039 

Digitized  by 


Google 


81 

Sooieteten  har  fått  emottaga  anbud  att  träda  i  litterär  för- 
bindelse med  följande  hlrda  samfund :  the  Boston  Society  of  na- 
tural  history,  zoologisclic  Gosellschaft  in  Frankfurt  a.  M.,  das  na- 
tur-bistorische  Ländes  Museum  von  Kärnthen,  Verein  der  Acrtzte 
in  Steiermark,  samt  der  liistorische  Verein  filr  Steiermark.  Från 
de  lårda  sällskaper,  med  hvilka  soeieteten  står  i  närmare  för> 
bindelse,  har  hon  äfven  under  det  sistförflutna  året  fått  cmottaga 
dyrbara  remisser  i  utbyte  mot  sina  utgifua  arbeten. 

Ännu    återstår    att    omnämna   de   förändringar,   som  inom 
societetens  personal  under  året  inträffat:  sedan  vid  sednaste  års- 
dag ordförandeskapet   öfvergått   till  dåvarande  vice  ordföranden  ' 
e.  o.  professoren  Maklin,  utsågs  professoren  Lagus  vid  nämnde 
tillfälle  till  vice  ordförande. 

Till  ordinarie  ledamöter  har  societeten  medelst  den  18:de 
dennes  anställd  t  val  inkallat  öfverste  Axel  Gadolin  samt 
professoren  vid  kejserliga  Alexanders-Universitetet  doktor  Gkobo 
Zaciukias  Fobsman.  för  att  intaga  ett  ledigt  rum,  den  förre 
i  matematisk-fysiska,  den  sednare  i  historisk-filologiska  sektion. 

Societeten  har  haft  den  tillfredsställelsen  att,  sedan  hon  sed- 
nast  begick  sin  årsdag,  icke  förlora  -någon  af  sina  ordinarie  leda- 
möter; deremot  har  hon  att  anmäla  tvenne  hedersledamöters 
bortgång.  Den  kände  botanisten,  verklige  statsrådet  Krjstlvn 
Steven  slöt  sin  verksamma  lefnad  den  30  April  sistl.  år  i  när- 
heten af  Simferopol  på  Krim  i  en  ålder  af  81  år.  lian  till- 
hörde finska  vetenskapssocieteten  sedan  den  2  November  1840, 
dä  han  invaldes  till  ordinarie  ledamot,  h varefter  han  den  5  No- 
vember 1849,  i  sammanhang  med  societetens  lyckönskan  till 
hans  tillryggalagda  femtioåriga,  utmärkt  förtjenstfulla  erabets- 
mannabana,  öfverflyttades  till  hedersledamöternas  klass.  Steven 
var  visserligen  född  i  Finland  och  äfven  en  tid  inskrifven  vid 
Åbo  akademi,  men  tillbragte  stöne  delen  af  sin  lefnad  i  södra 
RyssLind,  der  han  var  anställd  som  inspektor  för  silkesodlingen. 
Han  förvärfvade  sig  såsom  vetenskapsman  ett  utmärkt  namn 
genom  ilere  förtjenstfulla  arbeten  i  botanik  och  entomologi  och 
befrämjade  dessa  vetenskapers  studium  dessutom  genom  rikhaltiga 
samlingar,  hvilka  han  med  outtröttlig  flit  sammanbragte  och 
oegennyttigt  förärade  till  allmänna  läroanstalter.    Äfven  det  fin- 

6 


Digitized  by 


Google 


82 

Bka  universitetet  har  af  honom  några  år  fiire  hans  död  fått 
eraottaga  som  gåfva  hans  botaniska  bibliotek  och  dyrbara  vext- 
siimling.  utgörande  för  närvarande  måhända  den  värdefullaste 
delen  af  universitetets  botaniska  museum. 

Den  andra  forlust  Societeten  vid  detta  tillfälle  har  att  be- 
klnga,  är  geheimerådet»  friherre  Kabl  Fabian  Theodor  Län- 
0ENSKJÖLD8  frånfålle,  som  inträffade  den  29  sistl.  Juni.  Rär 
är  icke  stället  att  framlägga  en  lefnadsteckning  af  denne  ut- 
märkte man,  hvilken  vid  ledningen  af  fåderaeslandets  högsU 
angelägenheter  under  det  sistförflutna  decennium  hade  en  bå 
vigtig  kallelse  att  uppfylla;  med  hänvisning  till  de  varma  och 
vältaliga  ord,  som  en  annan  ledamot  af  finska  vetenskapssocie- 
teten  vid  ett  annat  tillfälle,  till  förmedling  af  de  olika  omdömen, 
som  om  Lanoenskjölds  statsmannaverksamhet  velat  göra  sig 
gällande,  uttalat,  må  här  endast  uttrycket  af  den  öfvertygclse 
finna  plats,  att  de  många  statshandlingar,  som  i  Lanoenskjöld 
hade  sitt  upphof  och  som  alla  åsyftade  landets  båtnad  och  be- 
tryggande af  dess  sjelfbestånd,  tillförsäkrat  hans  namn  ett  ärofullt 
rum  i  Finlands  häfder  och  skola  göra  hans  minne  aktadt  infar 
en  oväldig  efterverld.  Särskildt  bör  finska  vetenskapssocieteteo 
med  erkänsla  ihågkomma  det  deltagande  friherre  Langenskjöld 
under  den  korta  tid  han  stod  i  närmare  förbindelse  med  societe- 
ten egnade  dess  sträfvanden,  hvilkas  vigt  och  betydelse  hans 
för  vetenskapens  högsta  uppgifter  tillgängliga  sinne  visste  att 
fullkomligt  uppskatta. 


Digitized  by 


Google 


(3)  ?^3 


Darwins   teori    om    uppkomsten    af  djur-    och  vext- 
arter.  —  Af  Fu.  W.  Mäklin. 

(Föredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1864.) 

Det  finnes  åtskilliga  vetenskapliga  arbeten,  hvilka  mycket 
mera  bidragit  och  bidraga  till  lösandet  af  mången  fråga  rörande 
naturen  och  dess  lagar  genom  den  opposition  de  framkallat,  än 
genom  de  resultater,  de  innehålla.  Bland  sådana  arbeten  kom* 
mer  Darwins  framställning  om  djur-  och  vextarternas  uppkomst 
genom  såkalladt  naturligt  urval  onekligen  att  intaga  ett  särdeles 
framstående  rum.  Ty  ehuru  det  ingalunda  kan  förnekas,  att 
beroälde  f('>rfattare  genom  sammanställningen  af  en  mängd  in- 
tressanta fakta  äfven  sjelf  i  ganska  väsendtlig  mån  bidragit  till 
kännedomen  af  flerfaldiga  förhållanden  i  naturen,  är  det  likväl 
att  förutses,  det  en  mängd  naturforskare  ännu  länge,  dels  för 
att  vederlägga,  några  troligen  äfven  fiir  att  föravara,  den  af 
honom  förfilktade  teorin,  på  det  sorgfälligaste  skola  granska  de 
möjligheter,  om  de  ens  alltid  förtjena  denna  benämning,  som  af 
Darwin  blifvit  framliållna  som  förnuftseuliga  och  nödvändiga 
naturlagar  och  af  hvilka  samtliga  djur-  och  vextarters  successiva 
uppkomst  enligt  hans  åsigt  varit  beroende;  och  härigenom  skall 
den  naturhistoriska  vetenskapen  säkerligen  vinna  oändligen  myc- 
ket mera.  Det  Darwinska  arbetet  har  väckt  mycket  uppseende 
och  i  åtskilliga  länder  har  man  redan  dels  framställt  väsendtliga 
anmärkningar  emot  detsamma,  dels  i  mer  eller  mindre  populära 
föredrag  eller  genom  öfversättningar  sökt  att  göra  innehållet 
deraf.  bekant  for  den  bildade  allmänheten. 

Då  jag  af  Vetenskaps-Societetens  naturhistoriska  sektion 
erhållit  det  ärofulla  uppdraget  att  på  denna  Societetens  års-  och 
högtidsdag  till  betraktelse  framställa  ett  vetenskapligt  ämne,  har 
jag  ej  velat  lemna  detta  tillfälle  obegagnadt,  att  icke  allenast 
för  den  högtärade  och  upplysta  församling,  som  genom  sin  här- 
varo  förökar  glansen  af  den  anspråkslösa  fest,  hvarmed  Socie- 
teten    begår    don    26-år8dagen   af  sin  stiftelse  i  största  korthet 


Digitized  by 


Google 


franistiilla  flct  hiifviul.-iakligasto  af  den  såkallade  DarwiiiRka  ska- 
pt^lseteorin ,  utan  derjomte  yttermera  fösta  naturforskares  opp- 
miirksamhet  på  några  förhållanden  i  naturen,  som  nästan  helt 
oeh  hållet  förbises  isynnerhet  af  dem,  hvilka  utsträcka  ^ränseu 
ffir  individuella  afvikelser  alltför  långt. 

Innan  jag  likväl  öfvergår  till  ^  framställning  af  innehållet 
i  det  Darwinska  arbetet,  anser  jag  det  nödvändigt  att  ftstå 
mina  högtärade  åhörares  uppmärksamhet  på  det  förhållande  att 
Dakwdj  i  sjelfva  verket  icke  är  den  första  upphofsmannen  till 
den  af  honom  dock  vida  fullständigare  och  på  ett  alldeles  egen- 
domligt sätt  framställda  läran,  att  naturen  eller  skaparen  ur- 
sprungligen endast  frambragt  några  ytterst  enkla  organiska  va- 
relser, infusjonsdjur  eller  alger,  samt  att  dessa  genom  yttre  na- 
turnödvändigheter, för  hvilka  jag  utber  mig  att  längre  fram  när- 
mare få  redogöra,  småningom  utbildat  sig  till  allt  högre  orga- 
niserade varelser,  så  att  åtminstone  en  del  under  loppet  af  mil- 
lioner år  gradvis  förändrat  sin  inre  byggnad  äfvensom  sin  yttre 
form  till  maskar,  insekter,  fiskar,  paddor,  krokodiler  och  apor 
samt  slutligen  antagit  den  förädlade  gestalt,  under  hvilken  men- 
niskan  nu  uppträder  som  en  våldsherrskare  öfver  —  sina  sam- 
slägtingar  på  jorden.  Grunddragen  af  denna  lära  framställdes 
nemligen  åtminstone  redan  1809  *)  af  Lamarck  (i  Philosophie 
Zoologique  samt  sedermera  i  Introduction  de  FHistoire  naturel- 
le  des  animaux  sans  vertébres,  1815,  I,  160 — 212)  och  lik- 
artade åsigter  publicerades  äfven  af  Geoffroy  Saint-Hilaire 
1828  och  af  flere  andra. 

I  öfverensstämmelse  med  den  ringa  kännedom  man  ännni 
början  af  det  nittonde  seklet  ägde  om  de  lägre  djur-  och  vext- 
arternas  organiska  byggnad,  ansåg  Lamarck  möjligheten  förde 
första  varelsernas  uppkomst  ganska  lätt.  Han  framställde  jnem- 
ligen  den  hypotesen,  att  den  allmänna  attraktionskraften,  under 
en  troligen  äfven  för  honom  sjelf  obegriplig  inverkan  af  värme 
och  elektricitet  tillsammans  förenat  geléartade  ämnen  i  vatten 
och  på  fuktiga  ställen,  hvaremot  dessa  genom  repulsionskraftens 

•)  Arternas  förandcrlighel  torde  redan  förut  blifvil  frarahällen  af  Dk- 
MAiLLF.T  och  Rodra;  innehållet  af  deras  arbeten  känner  jag  likväl  icke  när- 
mare. 


Digitized  by 


Google 


85 

inverkan  till  en  del  åter  aflägsnades  från  hvarandra  och  att 
härigenom  uppkommit  små  ihåligheter  eller  blåsor,  hvilkas  väg- 
gar bildades  af  den  segaste  delen  af  den  geléartade  massan,  och 
härigenom  var  enligt  hans  åsigt  en  organisk  varelse  i  hufvud- 
saken  färdigbildad.  Ihändelse  den  kemiska  sammansättningen 
i  detta  kroppshöye  var  af  den  beskaffenhet,  att  naturen  genom 
stimulerande  orsaker  förmådde  meddela  dess  delar  en  irritabilitet 
eller  en  förmåga  att  hastigt  kontrahera  sig,  så  var  det  ett  djur ; 
saknades  denna  förmåga,  så  var  det  en  vext. 

Man  kan  egentligen  icke  förundra  sig  deröfver,  att  sådana 
åsigter  uttalades  1809,  då  man  likväl  känner  att  Crosse  mycket 
sednare  trodde  sig  förmedelst  sin  galvaniska  apparat  hafva  fram- 
bragt  ett  mångfaldt  högre  organiseradt  djur  (Acarus  horridus 
Turpin),  som  var  så  allmänt  i  hans  bostad,  att  ett  och  annat 
exemplar  nödvändigtvis  måste  komma  äfven  på  hans  preparater, 
och  åtminstone  ägde  ännu  för  några  år  den  åsigten,  att  den  vid 
jäsning  af  vätskor  observerade  s.  k.  jässvampen  med  konst  kunde 
frambringas,  ytterst  ifriga  anhängare  bland  yngre  vetenskaps- 
idkare  vid  vårt  universitet;  man  känner  dock  numera  med  full- 
komlig säkerhet,  att  dessa  små  cellbildningar  uppkommit  af  ytterst 
fina  sporer  eller  af  protoplasman  af  särdeles  outbildade  vexter, 
som  genom  otaliga  tillfälligheter  kunna  inkomma  i  vätskan,  ty 
ihändelse  man  förebygger  deras  ditkomst,  uppstår  alls  ingen  jäs- 
ning. Försvarare  af  en  gener atio  spontanea  under  nu  existe- 
rande förhållanden  saknas  dessutom  icke  ens  i  denna  stund,  ty 
ännu  under  loppet  af  detta  år  hafva  hrr  Pouciiet,  Joly  och 
liussET  uppträdt  emot  Pasteub  som  ihärdiga  fuskare  i  skaparens 
handtverk. 

Men  låtom  oss  återvända  till  den  Lamarckska  hypotesen. 
För  att  förklara  de  öfriga  vext-  och  djurarternas  utbildning  från 
ile  ofvannämnda  lägsta  trappstegen  inom  naturens  begge  orga- 
niska riken,  antog  han,  att  endast  den  oorganiska  naturen  var 
oföränderlig,  men  ej  den  organiska.  Dessa  först,  såsom  vi  sett, 
ganska  enkelt  och  lätt  uppkomna  representanter  af  den  organi- 
ska naturen  hade  genom  delning  eller  sönderfallande  af  sin  kropp 
mångdubblat  individernas  antal,  och  dessa  individer  äfvensom 
deras  afkomlingar  hade  småningom  utbredt  sig  öfver  jordens  yta 


Digitized  by 


Google 


86 

och  i  proportion  af  olikheten  i  yttre  naturforhålUnden  aotagit 
andra  lefnadsvanor,  hvarigenom  de  tillika  i  olika  trakter  af  jor- 
den sett  sig  nödsakade  att  göra  ett  olika  brak  af  sina  orgaoer, 
och  härigenom  har  deras  organisation,  både  med  afseende  å  den 
yttre  formen  och  den  inre  byggnaden,  under  loppet  af  tusende- 
tal år  på  mångahanda  sätt  blifvit  förändrad.  Att  man  föröfrigt 
vid  dessa  kalkylers  uppgörande  ej  behöfver  knoga  på  tid, aren 
allmänt  känd  sak,  ty  geologerna  erbjuda  nog  millioner  år  för 
kalkylatorernes  behof. 

Tendensen  af  den  inre  lifskraften  hade  enligt  Lamäbcks 
åsigt  under  hela  tiden  visserligen  alltid  varit  riktad  åt  en  bogre 
utveckling  till  en  större  grad  af  fullkomlighet,  men  störande  för- 
hållanden hade  ofta  ingripit  och  modifierat  denna  tendens,  hvar- 
igenom  den  sammanhängande  utvecklingsserien  flerfaldigt  blifrit 
afbruten  o.  b.  v.  —  Genom  en  sådan  successiv  utbildning  från 
generation  till  generation  har  emellertid  enligt  denna  hypotes 
jordens  nuvarande  representanter  af  djur-  och  vextriket  ledt  aitt 
ursprung,  de  må  i  öfrigt  vara  huru  utbildade  som  helst  % 

Geoffeoy  Saint-Hilaire,  som  äfven  måste  räknas  bland  an- 
talet af  dem,  hvilka  i  främsta  rummet  utbildat  teorin  om  samt- 
liga djur-  och  vextarters  uppkomst  ur  de  enklaste  former  genom 
en  långsam,  men  fortgående  omgestaltning,  ansAg  att  den  orga- 
niska naturen  är  och  varit  föränderlig  tillsammans  med  och  ge- 


•)  Bland  naliirforskare,  hvilka  sedermera  upplrådl  som  ifhga  an- 
häDgare  och  försvarare  af  den  Lamarck*ska  hypolesen,  förljenar  Körte  må- 
hända särsRildt  all  omnämnas,  emedan  del  var  han,  hvilken  såsom  bevis 
för  djurarternas  successiva  omgoslallning  efler  graden  af  förändrade  yllre 
naturförhållanden  bland  annal  framhöll  den  olikhet,  som  förefinnes  emellan 
den  tama  oxen  och  dess  förmodade  slam  föråldrar,  de  fossila  oxarlerna,  der- 
vid  han  ådagalade,  att  den  nu  lefvande  artens  horn  småningom  böjt  sig 
mera  bakåt  och  blifvit  snedare,  emedan  den  i  det  tämda  tillslåndel  icke 
mera  ser  sig  nödsakad  alt  medelst  deras  lillhjelp  genomtränga  skoj:ssnår, 
samt  att  ögonen  vändl  sig  mera  bakåt,  sedan  den  i  meoniskors  sällskap 
blifvit  mera  efterlänksam  och  försigtig.  Med  anledning  af  della  bevis,  bar 
man  i  Tyskland  äfven  framställt  den  insidiösa  frågan,  om  oxen  ^enorn  en 
närmare  beröring  med  menniskan  äfvenledes  blifvit  mera  plaUhöfdad  (,flach- 
köptiger**)  än  t.  ex.  den  fossila  Bos  bombifrons,  som  utmärker  sig  gcuom 
sin  särdeles  kullriga  panna. 


Digitized  by 


Google 


87 

uom  don  oorganiaka.  Enligt  hans  åskådningssätt  var  rospira- 
tionsQiediet  —  såsom  beroende  af  atinosferens  oändliga  förändrin- 
gar i  eudiometriskt.  termometriskt  och  hygrometriskt  afseende 
under  den  geologiska  tiden  —  den  hufvudsakliga  orsaken  till 
djurarternas  successiva  utbildning  och  förändring  icke  allenast 
till  nya  arter,  utan  äfven  till  representanter  för  nya  slägten. 
ordningar  och  klasser.  Emot  dessa  af  honom  uttalade  åsigter 
kämpade  Cuvier,  den  frejdade  och  odödlige  kännaren  af  naturen, 
på  det  ifrigaste  och  framhöll  såsom  ett  motbevis  flere  djurarter, 
livilka  åtminstone  under  en  tiderymd  af  några  tusende  år  icke 
ens  i  den  ringaste  mån  förändrat  sin  organiska  byggnad  och 
sin  yttre  form.  Man  har  nemligen  i  sådant  afseende  varit  i  till- 
fålle  att  undersöka  exemplar  af  den  i  Egypten  förekommande 
livita  Ibis-arten  {Thresciomis  wthiopica  ■=,  Ibis  religiösa)  äfveu- 
aom  af  den  vanliga  krokodilen  och  flere  andra  djurarter,  h vilka 
blifvit  inbalsamerade  redan  af  detta  lands  fordna  innevånare,  ocli 
dessa  individer  äro  i  alla  afseenden  fullkomligt  identiska  ocli 
lika  bildade  med  dem,  som  äfven  i  våra  dagar  anträffas  i  detta 
och  i  angränsande  länder.  På  grund  af  dessa  och  dylika  fakta 
ansåg  CuviEB  artformerna  åtminstone  i  hufvudsakeu  konstanta 
och  förklarade  den  nu  tillsammans  med  menniskau  på  jordklotet 
förekommande  generationen  af  djurarter  såsom  produkt  af  eu 
sednare  särskild  skapelse  och  betraktade  dem  ej  som  några  trans- 
formerade afkomlingar  af  de  species,  som  lefvat  och  utdödt  un- 
der föregående  geologiska  tidehvarf.  Efter  denna  tid  blef  den 
Cuvierska  läran  den  rådande  bland  zoologerna,  hvaremot  de  af 
Lamarck  och  Geoffeoy  Saint-Hilaire  uttalade  åsigterna  endast 
bland  geologerna  räknade  ett  större  antal  anhängare. 

En  helt  annan  betydelse  hafva  emellertid  de  af  Lamarck  och 
Geoffeov  Saint-IIilaire  uppkastade  hypoteserna  vunnit  genom 
den  Darwinska  framställningen,  emedan  djur-  och  vextarternas  ut- 
veckling från  de  lägsta  till  de  högsta  formerna  af  bemälde  författare 
framhålles  icke  som  ett  slumpens  verk,  utan  såsom  en  naturnödvän- 
dighet. Ehuru  man  har  fullkomligt  giltiga  skäl  att  betvifla,  det  de  af 
Darwin,  såsom  bevis  för  djur-  och  vextarternas  fortgående  form- 
förändring, framhållna  individuella  och  till  en  del  inom  några  gene- 
rationer ärftliga  afvikolser,  som  blifvit  observerade  hufvudsakligcn 


Digitized  by 


Google 


88 


endast  hos  hemtaindA  djur  och  kultiverade  vextcr,  kaniia  eriiäilA 
en  sådan  utstrflckiUDg.  att  derigenom  icke  allenast  nya  arter 
skalle  uppstå,  utan  suiåniDgom  äfven  representanter  for  nya 
gc^nera,  familjer,  ordningar  och  klasser,  så  är  det  likväl  i  sjelfvi 
verket  omöjligt  att  ur  den  korta  tiderymd,  under  h vilken  den 
naturhistoriska  vetenskapen  kunnat  insamla  fullständigare  och 
mera  pålitliga  data,  anföra  afgörande  och  slående  bevis  emot 
möjligheten  af  en  arts  fiirändring  till  ett  annat  species,  och  år 
svårigheten  i  detta  afseende  så  mycket  större,  som  åtminstone  i 
några  fall  en  fråga  kan  uppstå,  hvad  den  ena  eller  den  andra 
egentligen  förstår  med  begreppet  af  en  art;  men  det  är  åtmin- 
stone lika  säkert  att  icke  heller  någon  anhängare  af  den  Dar- 
winska läran  kan  framte  ett  enda  exempel  derpå,  att  en  gås  t 
ex.  förvandlat  sig  till  en  höna,  en  ko  eller  åsna  till  en  häst,  en 
apa  till  en  menniska  eller  något  annat  dylikt  fall.  Vi  skola 
likväl  af  hålla  oss  ifrån  alla  anmärkningar  tills  vi  varit  i  tillfllle 
att  framställa  åtminstone  hufvuddragen  af  den  Darwinska  läran. 
Såsom  hufvudorsaken  till  djur-  och  vextartemas  utveckling 
från  lägre  till  högre  eller  mera  utbildade  former,  har  Dabwin 
egentligen  icke,  såsom  hans  företrädare,  angifvit  den  direkta 
inflytelsen  af  några  yttre  naturförhållanden,  hvarkeu  under  den 
närvarande  tiden  eller  under  de  föregående  geologiska  perioderna, 
emedan  dessa  enligt  hans  åsigt  endast  verka  medelbart,  utan 
han  söker  grunden  till  denna  utveckling  nästan  uteslutande  i 
sådana  individuella  afvikelsers  utbildning  genom  tusendetal  ge- 
nerationer, hvilka  under  rådande  förhållanden  på  något  sätt  be- 
trygga artens  tillvaro  och  fortkomst.  Han  f^ter  nemligen  upp- 
märksamheten på  det  förhållande  i  naturen  att  i  h varje  land, 
ja  t.  o.  m.  på  hvarje  liten  fläck  af  jordytan  endast  ett  visst 
antal  individer  af.vext-  och  djurriket  kunna  fc^rekomma,  emedan 
ett  större  antal  skulle  sakna  utrymme  eller  näring,  och  att  så- 
ledes derforc  en  strid  fortfarande  måste  äga  rum  icke  allenast 
emellan  skilda  arter,  utan  äfven  emellan  individerna  af  samma 
art  om  deras  tillvaro.  Hvarje  art  skulle  nemligen,  ihändelse  ^ 
någonting  motverkade  dess  förökande,  inom  en  jemförelsevis 
ganska  kort  tiderymd  räkna  ett  ofantligt  antal  individer  ock 
allena    vara    i  stånd   att  befolka   hela  jordytan.     Dahwin  anför 


Digitized  by 


Google 


89 

elefaDten  i  detta  afseende  som  ett  exempel,  hvilkcn  anses  lång- 
sammast förOka  sig  bland  alla  djurarter.  Han  beräknar  nemli- 
gen  att  en  elefant,  som  nppnår  en  ålder  af  90  år,  under  denna 
tid  skulle  framföda  endast  3  par.  ungar*  och  likväl  skulle  af  ett 
enda  par  inom  500  år  femton  millioner  elefanter  kunna  nppstå. 
Om  således  en  individ,  t.  ex.  af  en  djurart,  i  något  afseende 
äger  ett  företräde  framför  sina  samslägtingar,  hvarigenom  det 
lättare  kan  betrygga  sin  tillvaro,  såsom  t.  ex.  mera  utbildade 
tänder  hos  ett  rofdjur,  så  äger  detsamma  naturligtvis  bland  alla 
den  största  möjligheten  fbr  sitt  fortbestånd,  och  gäller  detta 
äfven  dess  af  komlingar,  då  man  förutsätter,  att  en  stor  del,  om 
ej  de  flesta  individuella  egenheter  äro  ärftliga.  För  dessa  af- 
komliugar  gäller  återigen  samma  lag  och  härigenom  skulle  så- 
ledes nödvändigtvis  en  utbildning  i  en  för  artens  fortbestånd 
gynsam  riktning  framkallas.  För  att  ytterligare  förtydliga  detta 
förhållande,  vill  jag  citera  ett  par  af  författaren  anförda  exem- 
pel. Om  en  enskild  varg  genom  en  medfödd  obetydlig  egenhet 
i  lefnadsvana  eller  i  kroppsbyggnad  på  något  sätt  blifvit  gynnad 
af  naturen,  så  har  denna  den  största  utsigten  att  fortbestå  och 
efterlemna  det  största  antal  afkomlingar.  En  del  af  ungaraa 
åtminstone  skola  troligen  ärfva  dess  lefnadsvana  eller  dess  egen- 
domlighet i  kroppsbyggnaden  och  härigenom  kan,  ihändelse  en 
utbildning  i  denna  riktning  oftare  inträffar,  en  ny  varieté  t  upp- 
komma, hvilken  antingen  ersätter  den  ursprungliga  stamformen 
eller  fortbestår  tillsammans  med  den.  —  Af  naturen  nödgas 
vargar,  som  bebo  t.  ex.  bergstrakter,  jaga  efter  ett  annat  slag 
af  byte,  än  de  som  bebo  ett  låg-  eller  ett  flaktland,  och  häri- 
genom uppkomma  småningom,  då  naturen  mest  gynnar  fort- 
komsten af  dem,  som  äro  lämpligast  organiserade  för  endera 
lefnadssättet,  tveune  varieteter,  och  författaren  anför  äfven  Pier- 
ce'8  uppgift  att  i  Catskill-bergen  i  de  Förenta-staterna  verkeli- 
gen  förekomma  tvenne  varieteter  af  vargen,  af  h vilka  den  ena 
bar  mera  vindthundens  lätta  form  och  jagar  hjortar;  den  andra 
deremot,  som  är  tyngre  byggd  och  har  kortare  fötter,  angriper 
vanligen  fårhjordar.  Sådana  varieteter  kunna  enligt  Darwins 
åsigt  emellertid  genom  ett  fortgående  urval  slutligen  omgestaltas 
till  skilda  arter  o.  s.  v. 


Digitized  by 


Google 


1)0 

Det  andra  exemplet  jag  i  korthet  vill  anföra  är  kanske 
iiuuu  mera  egnudt  att  lemna  en  bild  af  författarens  förklarings- 
sätt  öfver  artemas  småningom  skeende  förändring  till  nya  spe- 
cies. 

Somliga  vexter  afsöndra  nemligen  en  söt  honungsvätsb. 
för  att,  enligt  Darwins  förmodan,  derigcnom  aflägsna  någonting 
skadligt  ur  deras  saft.  Denna  vätska  nppsökes  med  begärligliet 
af  insekter  och  ihändelse  den  afsöndras  på  inre  sidan  af  kron- 
bladens basis,  pudras  insekterna  såsom  allmänt  bekant  med  pol- 
lenkornen och  kunna  öfverföra  desamma  på  pistillens  märke  i 
blommor  på  ett  annat  stånd,  men  dock  af  samma  art.  Häri- 
genom befruktas  pistilleiiia  i  en  blomma  med  pollenkomen  från 
ett  annat  stånd  och  sålunda  erhållna  frön  skola  enligt  vunnen 
erfarenhet  lemna  de  kraftigaste  plantor,  hvilka  derföre  äfven 
måste  äga  den  bästa  utsigten  till  fortkomst.  Några  af  dessa 
plantor  böra  väl  ärfva  förmågan  att  afsöndra  nektar  och  de 
blommor  på  dem,  som  afsöndra  den  största  qvantiteten  deraf, 
skola  påtagligen  i  främsta  rummet  besökas  af  insekter  och  der- 
före äfven  oftast  korsas  med  andra  och  härigenom  skola  afkom- 
lingarna  af  dessa  plantor  åtminstone  efter  ett  större  antal  gene- 
rationer småningom  vinna  öfverhanden.  Likaledes  skola  de  blom- 
mor, hvilkas  ståndare  och  pistiller  äro  så  ställda,  att  de  efler 
den  olika  storleken  och  andra  egendomligheter  hos  de  insekter, 
som  besöka  desamma,  på  något  sätt  underlätta  öfverförandet  af 
frömjölet  från  blomma  till  blomma,  vara  mera  gynnade  äfven- 
som  mera  egnade  för  en  fortplantning.  Då  på  en  vext  fort- 
farande de  blommor  af  naturen  gynnas  med  afseende  å  fort- 
plantning, som  mest  locka  insekter  till  sig,  så  blir  det  enligt 
Darwins  förmenande  slutligen  en  regel  att  pollenkornen  alltid 
öfverföras  af  insekter.  Författaren  anför  tillika,  att  ingen  natur- 
forskare betviflar  fördelen  af  den  såkallade  fysiologiska  fördel- 
ningen af  arbetet  och  att  man  derföre  kan  antaga,  att  det  vore 
nyttigare  för  en  vextart  att  i  en  blomma  eller  t.  o.  m.  på  ett 
skildt  stånd  frambringa  endast  ståndare  och  på  ett  annat  endast 
pjstillcr.  Af  alla  dessa  temmeligen  komplicerade  förhålbmden 
drager  han  sist  den  slutsatsen,  att  om  det  hos  en  så  beskaflad 
vext,  som  ofvanföro   omnämndes,   någongång  inträffar,  att  stik- 


Digitized  by 


Google 


91 

darne  felslå  i  en  blomma  ocb  pistillerna  i  en  annan,  och  detta 
såsom  ofvanföre  antyddes  för  vexten  är  förmånligt  eller  gynsamt 
for  dess  fortbestånd,  så  skola  plantor,  hvilka  utvecklas  ur  frön 
från  dessa  enkönade  blommor  ocb  som  ärft  den  gyusamma  ten- 
densen i  denna  utvecklings  riktning,  efter  en  lilngre  serie  af 
generationer  slutligen  frambringa  endast  enkönade  blommor.  Ge- 
nom naturligt  urval  af  sådana  individer,  bvilka  genom  någon 
egenhet  i  deras  organisation  hafva  den  största  utsigt  för  sin 
fortkomst,  och  genom  en  fortsatt  ntbildnin<^  af  denna  egenhet 
under  ett  större  antal  generationer  skulle  således  en  fortbestående 
variation  i  artkaraktererna  slutligen  framkallas,  och  såsom  vi  i 
föregående  exempel  sett,  kan  enligt  Darwins  åsigt  på  denna 
gmnd  en  hermafroditisk  vext  ganska  lätt  förvandlas  till  en  diklin. 
De  förhållanden,  som  i  ett  land  under  någon  tid  varit 
gjDsamma  för  organernas  utveckling  hos  en  art  i  en  viss  rikt- 
ning, kunna  emellertid  ganska  snart  förändras  och  det  blott  ge- 
nom några  vext-  och  djurarters  introducering  eller  försvinnande, 
Båsom  det  t.  ex.  vore  händelsen  om  i  ett  land  en  djurart,  som 
ntgjort  det  hufvudsakligaste  näringsämnet  för  någi*a  större  rof- 
djur,  helt  och  hållet  skulle  utrotas.  Härigenom  kunde  det  hända, 
att  sådana  individer  bland  dessa  rofdjur,  som  ägde  kindtänder 
med  de  trubbigaste  knölar  och  derigenom  möjligtvis  äfven  kunde 
Ufnära  sig  af  andra  slags  födoämnen,  skulle  hafva  den  största 
ntsigten  till  fortkomst,  och  då  skulle  naturen  genom  ett  lik- 
artadt  urval  återigen  företrädesvis  gynna  en  ärftlig  utvecklings- 
riktning  åt  detta  håll.  På  detta  sätt  kan  man  tänka  sig  en 
genom  generationer  fortgående  transformation,  tills  den  ursprung- 
liga rofdjursarten  förvandlat  sig  till  ett  species,  som  endast  eller 
åtminstone  hufvudsakligen  lefver  af  vexter.  Dock ,  vi  vilja  äfven 
i  detta  fall  anföra  ett  exempel  ur  Darwins  eget  arbete.  För- 
fattaren uppgifver  nemligen,  att  af  tvenne  klöfver  arter  {Trifo- 
iium  praiense  och  Tr.  incamatutn),  ehuru  rören  i  dessa  blommor 
tyckas  vara  temmeligen  af  samma  längd,  endast  den  förra  enligt 
regel  kan  plundras  på  sin  nektar  af  det  vanliga  biet  {Apis  mel- 
lifica\  hvaremot  den  sednare  endast  besökes  af  humlor,  som 
hafva  ett  längre  sugrör.  Då  Darwin  tillika  gjort  den  iakttagel- 
^n,  att  klöfverarternas  befruktuing  hufvudsakligen  endast  fram- 


Digitized  by 


Google 


92 

kallas  genom  besök  af  sådana  insektarter,  som  efterleta  blom- 
momas bonang,  så  drager  lian  deraf  den  slutsatsen  att,  ihån- 
delse  humlorna  i  n:1gon  trakt  skulle  försvinna,  naturen  till  fort- 
komst företrädesvis  gynnade  endast  sådana  exemplar  af  deii 
sednare  klöfverarten,  som  ägde  de  kortaste  rör  eller  djupare 
delade  blomkronor,  hvarigenom  det  vanliga  biet  ägde  tillträde 
till  dem.  Skulle  återigen  den  ftirra  klöfverarten  utgå,  ägde  bin 
med  de  längsta  sugrör  den  största  utsigten  att  lifnära  sig  och 
fortbestå.  Härigenom  har  författaren  velat  ådagalägga,  humledefi 
genom  en  ringa  tillfällig  förändring  af  de  organiska  varelsemÄ 
i  ett  land  en  helt  annan  utvecklingsriktning  kan  framkallas,  men 
städse  genom  ett  naturligt  urval,  eller  med  andra  ord  sagdt: 
genom  naturens  gynnande  af  sådana  individer,  hvilka  under  rå- 
dande förhållanden  genom  sin  individuella  organisation  äga  den 
största  utsigten  till  fortbestånd.  Detta  betraktelsesätt  af  djor- 
och  vextarteraas  uppkomst  genom  såkalladt  naturligt  urval  eller 
naturlig  tukt  (naftcral  seleciion  =  natiirUche  Zuchiimg,  såsom 
det  blifvit  kalladt  på  tyska)  är  det  egentligen  egendomliga  i 
den  Darwinska  läran,  hvarigenom  den  skiljer  sig  från  alla  fore- 
gående naturfilosofers,  och  det  är  äfven  till  förtydligande  hlraf, 
som  vi  ansett  det  nödvändigt  att  litet  fullständigare  omorda  ocli 
genom  exempel  belysa  denna  del  af  författarens  framställning. 
Ett  utpekande  af  denna  egendomlighet  i  Darwins  uppfattnings- 
sätt torde  vara  så  mycket  mera  påkalladt,  som  Flourens,  sekre- 
terare vid  vetenskaps  akademin  i  Paris,  i  ett  arbete  med  titel 
Examen  du  livré  de  M.  Darwin  sur  foriglne  des  especes,  som 
han  den  14  Mars  detta  år  presenterade  för  bemälde  akademi, 
hvilket  arbete  jag  visserligen  endast  känner  genom  ett  kort  ut- 
drag i  MoiGNo'8  Les  Mondes  för  den  24  Mars  1864,  bland 
åtskilligt  annat  för  Darwin  verkeligcn  nedsättande  äfven  ytt- 
rar följande :  Lamarck  är  hr  Darwins  fader  . . . ,  Alla  hr 
Dat^wins  idéer  öro  i  grunden  Lamarcks Hr  Darwin  sä- 
ger  detta   icke  genast;  han  är  för  klok  deräll *J  --  Att 


*)  ^Lamarck  est  le  pers  de  M.  Darwin  ....  Toutes  les  idées  de  U. 
Darwin  sonl  au  fond  celles  de  Lamarck  .  .  .  ,  M.  Darwin  ne  le  dit  paf  d'U' 
hord;  il  a  trop  d*art  pour  cela^ 


Digitized  by 


Google 


93 

detta  likväl  icke  alldeles  är  fallet,  tror  jajij  mig  gcenom  det  fcirc- 
trående  hafva  ådagalagt. 

För  att  emellertid  antyda,  hvilket  iiiily tände  ett  naturligt 
unal  eller  en  naturlig  tukt  under  loppet  af  tusendetal  år  kunnat 
utöfva  på  enskilda  djur-  oeh  vextarters  omgestaltning,  anför 
Darwin  en  hel  mängd  exempel,  huru  man  isynnerhet  i  Kngland 
genom  konstigt  urval  på  en  ganska  kort  tid  lyckats  framkalla 
en  mängd  de  mest  afvikande  varietetcr  af  hemtamda  djur  och 
kultiverade  vexter.  Hvar  och  en  känner  det  stora  antal  olika 
varicteter  man  har  af  hundar,  får  och  kor  samt  bland  kultive- 
rade vexter  t.  ex.  af  tömrosor,  Dahlier  eller  s.  k.  Georginer. 
kålarter,  stickelbär,  sockerärter,  gurkor  m.  fl.,  och  jag  behöfver 
således  icke  inlåta  mig  i  någon  beskrifning  deröfver.  Ehuru 
äfven  enligt  Darwins  medgifvande  några  af  dessa  förmenta  iden- 
tiska arters  varieteter  uppkommit  af  ursprungligen  skilda  arter, 
såsom  t  ex.  hundens,  kan  väl  ingen  dock  förneka,  att  man  ej 
genom  urval  i  en  viss  riktning  småningom  framkallat  betydliga 
afvikelser.  Utsöker  man  t.  ex.  af  en  vext  frön  endast  af*  de 
mörkaste  blommor  och  förfar  med  de  plantor,  som  uppdragas  ur 
dessa  frön  på  samma  sätt,  kan  man  säkerligen  på  ganska  kort 
tid  frambringa  en  betydlig  afvikelse  i  färgteckningen.  Likaledes 
har  man  genom  urval  småningom  förändrat  frukternas  beskaffen- 
het och  dimensioner,  så  att  man  nu  kan  presentera  t.  ex.  gurkor 
och  stickelbär  af  ovanlig  storlek.  Genom  urval  och  fortplantning 
af  individuella  afvikelser  äfven  i  annan  riktning  kunna  under  tider- 
nas lopp  enligt  författarens  påstående  mångahanda  framstående 
egenheter  och  formförändringar  frambringas.  Flere  nyanseringar, 
hvilka  i  början  knappast  äro  märkbara  för  ett  ovant  öga,  skola 
emellertid  med  tillbörligt  urval  fortplantade  efter  flere  generationer 
lemna  förvånande  resultater.  Ställer  man  t.  ex.  ett  raggigt  finskt  får, 
aom  om  sommarn  går  och  betar  på  våra  åkerrenar,  i  bredd  med 
ett  exemplar  af  en  s.  k.  elektoral  ras,  är  väl  skilnaden  för  hvar 
och  en  i  ögonen  fallande,  och  likväl  uppger  Darwin  att  icke 
ens  hvar  tusende  person  äger  medfödda  anlag  dertill  att  urskilja 
de  högst  obetydliga  individuella  afvikelser,  på  hvilka  kultiverade 
rasers  utbildning  i  en  viss  riktning  ganska  ofta  grundas.  Det 
skall   dessutom    icke    blott    vara  yttre  egenskaper,  som  sålunda 


Digitized  by 


Google 


IM 

kunna  fortplantas  och  frenom  urval  utbildas,  utan  äfven  inre. 
Kgenskapcn  hos  katt<»r  att  fönga  skilda  slag  af  djur  skall  enligt 
Darwins  Asigt  äfven  vara  ärftlig,  så  att  några  generationer  ige- 
nom endast  jaga  efter  foglar,  andra  efter  harar,  råttor  o.  s.  v.  *) 

Darwin  anför  tillika  att  man  redan  ifrån  äldre  tider  lagt 
myeken  vigt  på  goda  raser  af  husdjur  och  att  således  åtminstone 
en  del  utbildat  sin  stora  olikhet  under  en  mycket  lång  tiderymd. 
Redan  under  den  barbariska  tiden  af  Englands  historie  hafva 
rasdjur  blifvit  införda  till  detta  land  och  principen  for  tukt  eller 
urval  har  författaren  funnit  beståradt  angifven  i  en  gammal  ki- 
nesisk encyklopedi.  Bestämda  reglor  häröfver  skola  äfven  före- 
komma hos  några  romerska  klassiker  och  t.  o.  m.  hos  negnr 
i  det  inre  af  Afrika,  hvilka  aldrig  stått  i  någon  beröring  med 
européer,  skola  enligt  Livingstone  goda  raser  af  husdjur  stå  i 
högt  värde.  Konstigt  urval  i  större  skala  och  äfven  med  större 
framgång  har  man  likväl  anställt  först  inom  detta  sekel. 

Författaren  riktar  derjemte  en  synnerlig  uppmärksamhet 
på  fle  raser  man  har  af  dufvor,  isynnerhet  i  England,  och  upp- 
ger, att  han  för  utredandet  af  hithörande  frågor  icke  allenast 
ställt  sig  i  beröring  med  några  ^utmärkta'*  älskare  af  dufvor, 
utan  derjemte  låtit  upptaga  sig  som  medlem  af  tvenne  duf-chiU 
i  London.  Han  säger  att  oaktadt  alla  dessa  duf-raser  påtagli- 
gen  härstamma  från  en  enda  art,  nemligen  från  den  vanlig» 
klippdufvan  (Columha  livia),  de  likväl  äro  ytterst  olika  icke 
allenast  till  filrgdrägt  och  fjädrens  form  äfvensom  med  afseende 
på  den  relativa  längden  emellan  hand-  och  stjertpennoma,  utan 
äfven  visa  den  största  skiljaktighet  i  näbbens  skapnad,  skelettets 
byggnad,  antalet  af  refben  äfvensom  af  kotor  i  korsbenet  o.  8. 
v.  —  Han  påstår  med  ett  ord,  att  dessa  afvikelser  äro  så  stora, 
att  zoologer,  ihändelse  det  ej  vore  bekant,  att  dessa  former  en- 
dast äro  domesticerade  raser,  skulle  uppställa  dem  som  repre- 
sentanter för  skilda  genera  —  och  han  finner  äfven  i  dessa  och 
dylika  afvikelsers  utbildning  ett  bevis  för  uppkomsten  af  nya 
generiska  former  genom  transformation  af  fordna  species.     Alla 


*)  Månne  della   lik\äl  ej  beror  pä  tillgängen  af  det  ena  eller  aiuira 
slaget  af  by(c? 


Digitized  by 


Google 


95 

arter  i  ett  genus  liafva  nemligen  enligt  hans  åsigt  uppkommit 
af  gemensamma  Btnmf(>räldrar,  och  de  karakterer,  som  kunna 
och  böra  anses  som  generiska  äro  sådana,  livilka  de  enskilda 
arterna  ännu  äga  gemensamma  med  sina  ursprungliga  stam- 
föräldrar. 

Ett  mäktigt  inflytande  på  organernas  forändi-ing  tror  sig 
Darwin  derjemte  finna  i  det  förhållande,  huruvida  en  djurart,  för 
beskyddandet  och  upprätthåUandet  af  sin  tillvaro,  ser  sig  nöd- 
sakadt  att  nödvändigtvis  begagna  ett  organ  eller  icke,  emedan 
det  genom  fortsatt  bruk  mer  och  mer  utbildas,  genom  icke- 
b^agnande  deremot  småningom  generation  efter  generation  re- 
dnceras  till  en  rudimentär  form.  Derföre  hafva  enligt  författa- 
rens förmenande  rapphönshundar  t.  ex.  slokande  öron,  emedan 
de  under  sin  nuvarande  betryggade  ställning  icke  haft  nödigt 
att  anstränga  sina  öronmuskler.  Hos  tama  ankor  har  man  en- 
ligt hans  uppgift  äfvenledes  funnit  vingbenen  betydligt  lättare  i 
förhållande  till  bakre  extremiteternas  och  det  öfriga  skelettets 
ngt,  än  hos  den  vilda  anden,  och  orsaken  härtill  söker  han  i 
vingarnas  sällsynta  bruk  hos  den  tama  formen.  Man  kunde  till 
dessa  Darwins  data  ännu  tillägga,  att  den  högra  handen  hos  de 
flesta  menniskor  är  litet  större  än  den  venstra.  Af  dessa  för- 
hållanden, som  åtminstone  till  en  viss  grad  äga  sin  fullkomliga 
riktighet,  härleder  författaren  emellertid  stora  resultater.  Pin- 
gliinema,  som  bebo  enstaka  öar  i  stora  haf,  och  andra  fogel- 
arter,  hvilka  fordom  lefvat  under  enahanda  förhållanden,  hafva 
småningom  generation  efter  generation  icke  allenast  förlorat  vin- 
garnas bruk,  utan  dessa  organer  hafva  hos  dem  äfven  blifvit 
alldeles  rudimentära,  emedan  förenämnde  fogelarter  aldrig  sett 
sig  nödsakade  att  med  vingarnas  tillhjelp  undfly  anfall  af  rof- 
djur.  På  enahanda  sätt  anser  Darwin  strutsen  hafva  uppkommit 
af  en  trapp- artad  stamfar,  hvars  afkomlingar  genom  naturligt 
ttrval  blifvit  allt  större  och  tyngre,  tills  flygandet  blifvit  dem 
besväiiigt.  Efter  denna  tid  utbildades  företrädesvis  de  bakre 
extremitetema,  emedan  artens  tillvaro  berodde  deraf,  och  vin- 
erna reducerades  småningom  till  deras  nuvarande  rudimentära 
form.  Hos  den  mängd  blinda  djurarter  och  det  bland  represen- 
tanterna af  flere  klasser,  hvilka  man  anträffat  isynnerhet  i  djupa 


Digitized  by 


Google 


96 

underjordiska  hålor,  hafva  äfvenicdes  enligt  Darwins  åsigt  ögo- 
nen under  flere  generationer  blifvit  allt  mera  rudiraentära,  eme- 
dan de  icke  begagnats,  och  denna  egenskap  har  sedermera  fort- 
gfitt  i  arf.  *) 

1  några  fall  skulle  man  emellertid  enligt  författarens  för- 
menande anse  vissa  förändringar  hafva  uppkommit  genom  ett 
organs  icke-begagnande,  ehuru  en  sådan  omgestaltning  åtmin- 
stone hufvudsakligen  härrör  af  naturligt  urval.  Han  anför  nem- 
ligen  att  Wollaston  gjort  den  anmärkningsvärda  upptäckten  att 
af  de  550  arter  coleoptera,  som  bebo  Madeira.  200  species  hafva 
så  ofullständiga  vingar,  att  de  icke  kunna  flyga,  samt  att  af  de 
29  genera,  som  uteslutande  bebo  denna  ö,  icke  mindre  än  23 
innefatta  endast  sådana  arter.  Detta  förhållande  skulle  nemligen 
bero  derpå,  att  de  insekter,  som  flyga  omkring  på  denna  ös 
kala  klippor,  mycket  lätt  blåsas  i  hafvet  och  att  naturen  såle- 
des här  företrädesvis  gynnat  eller  rättare  sagt  bibehållit  sådana 
individer,  hvilka  minst  bland  alla  varit  disponerade  för  ett  kring- 
sväfvande  lif.  Från  generation  till  generation  har  hos  dessa 
arter  enligt  samma  nödvändighets  lag  förmågan  att  flyga  allt 
mera  aftagit,  och  då  vingarna  sällan  eller  aldrig  begagnats,  hafwi 
de  slutligen  blifvit  alldeles  rudimentära.  Dessa  arter  skola  der- 
jemte  hafva  den  plägseden  att  hålla  sig  fördolda  tills  vinden 
lugnat  sig.  **) 

Sedan  vi  nu  emellertid  varit  i  tillfälle  att  göra  närmare 
bekantskap  med  de  principer,  på  hvilka  Dahwin  hufvudsakligast 

')  Vid  ell  af  Vetenskaps-Socielelens  sainmanträdon  sistlklne  liö5l 
har  jag  omtalat  en  i  Berlin  korl  förul  publicerad,  för  den  Darwinska  teo- 
rin i  riyssberördl  afseendo  enligt  min  uppfattning  någol  störande  uppläckt. 
Man  har  nemligen  i  grottorna  vid  Villefranche  påfunnit  en  liten  in*=elil 
(Machaerites  Mariae  Duv.),  hvars  honor  äro  blinda  och  vinglösa,  hanname 
deremol  bevingade  äfvensom  försedda  med  fullkomlijit  utbildade  ögon. 
fluruledes  ell  sädant  obilligl  arfskifle  skall  förklaras  efler  den  Oarwinska 
läran,  torde  vara  svårt  alt  inse.  Likartade  förhållanden  äro  dessutom  re- 
dan förut  bekanta,  ehuru  Darwin  ej  lastat  tillbörligt  afsecnde  dervirf. 

**)  Äfven  häremot  kan  en  ganska  väscndtlig  anmärkning  göras,  nem- 
ligen att  t.  o.  m.  i  flerc  öde  trakter,  t.  ex.  i  inro  delar  af  Afnkn.  lanpt 
från  hafvet  åtskilliga  genera  förekomma,  hvilka  iimefalla  vinglösa  artrr. 
<Jiuru  de  pälagligen  aldrig  varit  utsålla  för  någon  fara  att  blåsas  i  hf»fvct. 


Digitized  by 


Google 


91 

gnmdar  sin  förvandlingelära,  vill  jag,  i  betraktande  af  den  korta 
tid,  under  hvilken  jag  vägar  taga  mina  värda  åhörares  välvilliga 
uppmärksamhet  i  anspråk,  lemna  endast  en  kort  sammanfattning 
af  hans  teori  i  öfrigt.  Man  finner  deri  just  icke  heller  någon- 
ting särdeles  egendomligt,  ty  de  flesta  åsigter,  som  der  fram- 
ställas, hafva  fömt  blifvit  uttalade  af  andra. 

Enligt  Darwins  förmenande  har  skaparen  ursprungligen 
frambragt  endast  fyra  eller  fem  enkla  former,  ur  hvilka  samtliga 
djurarter  tillföye  af  naturligt  urval  småningom  utbildats;  och 
ftr  uppkomsten  af  all  den  mångfald,  man  beundrar  i  Floras  rike, 
förutsätter  han  ett  lika  eller  ett  ännu  mindre  antal  grundformer. 
Ja,  han  är  t.  o.  m.  böjd  att  tro,  det  hela  den  organiska  natu- 
ren daterar  sitt  ursprung  från  en  enda  prototyp,  och  uti  denna 
förutsätter  han  att  skaparen  inblåst  lifvet,  emedan  en  generatio 
spontanea  enligt  vetenskapens  nuvarande  ståndpunkt  icke  kan 
försvaras. 

Transformationen  af  dessa  grundformer  sanmianställas  af 
författaren  med  några  geologiska  förändringar  af  jordens  yta 
och  jag  ser  mig  derföre  nödsakad  att  åtminstone  med  några  ord 
beröra  desamma.  Man  är  nemligen  ännu  i  våra  dagar  i  tillfälle 
att  se  huru  hela  jordens  proportionsvis  ännu  ganska  tunna  stel- 
nade yta  är  stadd  i  en  långsamt  fortgående  och  först  efter  en 
längre  serie  af  år  bemärkbar  vågformig  rörelse,  hvarigenom  en- 
skilda länder  under  seklers  lopp  mer  och  mer  höja  sig  öfver 
hafvets  yta,  hvaremot  andra  lika  långsamt  sjunka.  Ätt  ett  lik- 
artadt  stigande  och  sjunkande  redan  under  förgångna  tider,  långt 
föran  någon  menniskofot  trampat  jordens  yta,  helt  och  hållet 
under  hafvet  nedsänkt  flere  länder,  hvilka  sedermera,  måhända 
först  efter  en  ofantligt  lång  tid,  återigen  småningom  uppstigit, 
År  ett  förhållande,  hvaröfver  geologin  lemnar  oss  otaliga  bevis. 
Fällningar  ur  det  vatten,  som  sålunda  betäckt  ett  land,  hafva 
ofta  bildat  hela  jordlager,  hvilka  äro  af  en  sådan  tjocklek  eller 
ett  sådant  djup,  att  man  beräknat  dem  hafva  kunnat  uppstå 
endast  under  en  tiderymd  af  flere  tusende  år.  Inbäddade  i  dessa 
Jordlager  finner  man  kalkskal,  enskilda  ben  eller  stundom  t.  o. 
m.  nästan  alldeles  fullständiga  skeletter  vanligen  i  petrificerad 
form  af  utgångna  djurarter  äfvensom  stammar,  blad  eller  aftryck 

7 


Digitized  by 


Google 


98 

af  vextdelar,  hvilka  äfvenledee  tillhört  arter,  8om  numera  icke 
återfinnas  i  den  lefvande  naturen.  Vid  en  närmare  jemforeUe 
af  de  djur-  och  vextarter,  h vilka  man  lyckats  påfinna  i  skilda, 
under  olika  tidehvarf  bildade  jordlager,  har  man  funnit  att  jor- 
den i  början  varit  befolkad  endast  af  liigre  organismer  samt  att 
mera  utbildade  former  inom  djur-  och  vextriket  visa  sig  forat 
under  en  mycket  sednare  tid,  och  i  de  allra  sednast  bildade 
jordlagren,  eller  i  de  såkallade  yngsta  formationerna,  har  man 
t.  o.  m.  trott  sig  finna  arter  identiska  med  dem,  som  änna  i 
våra  dagar  lefva  tillsammans  med  menniskans  på  jorden.  Dessa 
förhållanden  hafva  Darwin  äfvensom  hans  föregångare,  med  iå- 
stadt  afseende  på  den  föränderlighet  man  trott  sig  observera 
hos  nu  lefvande  arter,  tolkat  som  ett  bevis  for  den  åsigt,  att 
ursprungligen  högst  outbildade  vext-  och  djurformer  småDingom 
omgestaltat  sig  till  högre  organiserade  varelser.  Att  nian  ej  kan 
framvisa  en  fullständig  serie  af  denna  utvecklingsgång,  finner 
Darwin  ganska  naturligt,  emedan  enligt  hans  förmenande  allt 
det  man  äger  i  paläontologiska  samlingar,  uppgräfdt  för  öfrigt 
endast  på  högst  få  ställen  af  jordytan,  är  så  ringa  och  obetyd- 
ligt, att  det  knappast  ens  förtjenar  att  omtalas.  Han  förutsätter 
derjemte,  att  betydliga  delar  af  jordens  yta,  som  nu  stå  under 
verldshafvet,  fordom  möjligtvis  stått  öfver  detsamma  samt  att  i 
derunder  liggande  jordlager  troligen  finnas  lemningar  af  en  mängd 
nu  saknade  mellanformer.  Genom  en  landsträckas  höjning  eller 
sänkning  hafva  enskilda  djur-  och  vextarter  antingen  inkommit 
eller  småningom  utflyttat  till  andra  trakter  af  jorden  och  här- 
igenom har  alltid  en  ny  strid  emellan  arter  och  individer  upp- 
stått om  deras  tillvaro  och  naturligt  urval  har  under  dessa  till- 
fälligtvis förändrade  förhållanden  och  proportioner  af  de  orga- 
niska varelserna  till  hvaraudra  gynnat  olika  utvecklingsriktnin- 
gar. Denna  förändring  af  arterna  har  enligt  Darwins  åsigt  ej 
inträffat  samtidigt  för  alla  och  det  just  emedan  den  i  allmänhet 
ej  varit  beroende  af  förändrade  fysiska  förhållanden  i  naturen; 
men  då  många  innevånare  i  ett  land  förändrat  och  fullkomnat 
sig,  anser  han  det  likväl  framgå  ur  principen  för  naturligt  ur- 
val, att  de  artformer,  som  ej  modifierat  sig  efter  de  förändrade 
proportionsförhållandena  inom  den  organiska  verlden,  småningom 


Digitized  by 


Google 


99 

gått  sin  undergång  till  mötes.  Författaren  anför  tillika  icke 
allenast  flere  andra  geologiska  data,  som  på  något  sätt  kunna 
tjena  som  stöd  eller  rättare  sagt  som  bevis  för  möjligheten  af 
hans  lära,  utan  söker  derjemte  ådagalägga,  att  vext-  och  djur- 
arternas nuvarande  utbredning  öfver  jorden  endast  i  öfverens- 
Btämmelse  med  hans  tukt-teori  på  ett  förnuftigt  sätt  kan  för- 
klaras. I  sådant  afseende  framhåller  han  bland  annat  vegeta- 
tionen på  Galapagos-öarna  som  ett  exempel,  der  enligt  Hookeb 
arterna  visserligen  äro  specifikt  skilda  från  dem,  som  förekomma 
på  den  närmast  belägna  amerikanska  kontinenten,  men  i  öfrigt 
fallkomligen  bära  samma  prägel.  Enligt  Daewins  åsigt  hafva 
nemligen  dessa  arter  på  ett  eller  annat  sätt  öfverkommit  från 
närmaste  fasta  land  och  på  denna  ögrupp  genom  naturligt  urval 
förvandlats  endast  till  närstående  former.  En  anhängare  af  den 
vanliga  skapelse-teorin  borde  deremot  enligt  hans  förmenande 
förutsätta,  att  vegetationen  på  denna  ögrupp  vore  i  det  närmaste 
lika  med  den,  som  anträffas  på  den  Capverdiska  arkipelagen, 
emedan  de  fysiska  förhållandena  här  äro  ungefär  desamma.  Cap- 
verdiska Öarnas  fiora  skall  emellertid  mest  öfverensstämma  med 
den  närmast  belägna  afrikanska  kontinentens. 

Med  ofvanstående  teckning  har  jag,  så  vidt  det  varit  mig 
möjligt  att  uppfatta  Dabwins  något  invecklade  och  metaforiska 
framställning^),  sökt  att  efter  bästa  förmåga  i  koi-thet  återge 
hans  åsigt  om  djur-  och  vextartemas  uppkomst  genom  naturligt 
nrval  eller  naturlig  tukt.  I  tjugu  års  tid  har  författaren  rast- 
löst ihopsamlat  en  stor  mängd  fakta,  h vilka  skola  tjena  som 
stöd  för  den  lära  han  förfäktar,  och  utlofvar  att  framdeles  publi- 
cera desamma  i  ett  ännu  utförligare  arbete.  För  det  närvarande 
fär  läsaren  derföre  i  många  ganska  tvetydiga  fall  åtnöja  sig  med 


*)  »Il  convient  que  le  terme  d'élection  naturelie  est  un  contre-sens. 
On  ne  peul  mieux  dire;  mais  alors  pourquoi  s'en  servir?  Pourquoi  accom- 
moder  surtout  å  ce  langage  faux  toules  ses  explications,  tout  son  livré? 
Pourquoi  écrire  un  livré  loul  entier  dans  Pesprit  faux  que  ce  langage  im- 
plique?  ...  Toujours  des  raélaphoresi  La  nature  choisil,  la  nature  scrute, 
la  nature  travaille  et  travaille  sans  cesse,  et  travaille  å  quoi?  A  changer, 
å  perfecUonner,  å  transformer  les  espéce*.    Flooaens. 


Digitized  by 


Google 


100 

den  försäkran,  att  författaren  gjort  flere  upplysande  antecknin- 
gar i  ämnet. 

Dakwin  medger  sjelf,  att  man  kan  göra  ganska  grundade 
inkast  emot  de  flesta  af  hans  åsigter  och  anför  t.  o.  m.  åtskil- 
liga motbevis»  som  påtagligen  skola  framställas,  bland  andra  det, 
att  i  några  geologiska  formationer  en  art  med  ens  uppträder  i 
en  ofantlig  mängd,  utan  att  några  mellanformer  på  något  sätt 
antyda  dess  successiva  omgestaltning  från  lägre  stående  arter. 
Han  tager  för  afgjordt  att  sådana  species  äro  invandrade  från 
ett  annat  land,  der  dessa  förmedlande  former  nog  förekommit, 
men  bevisen  —  de  ligga  möjligtvis  under  bottnet  af  Atlantiska 
oceanen.  Den  svåraste  vedersakare  Darwin  emellertid  alltid  har 
att  påräkna  emot  sin  lära,  är  naturen  sjelf,  som  i  trots  af  för- 
fattarens stora  mängd  ännu  ej  publicerade  anteckningar  med 
beundransvärd  beräkning  undandolt  just  alla  bevis  för  en  sådan 
transformationsteori.  De  förmedlande  öfvergångarna,  som  onek- 
ligen borde  uppgå  till  flere  millioner  arter,  saknas  öfverallt  Få- 
fängt efterletar  man  bland  utgångna  och  nu  lefvande  djurarter 
det  ringaste  spår  af  en  mellanlänk  t.  ex.  emellan  föglarna  och 
någon  af  de  öfriga  djurklassema  och  lika  isolerade  stå  i  detta 
afseende  däggdjuren  äfvensom  flere  andra  djurgrupper.  Släg- 
terna  Lepidosiren  och  Protopterus  kunde  visserligen  anses  som 
isoleradt  qvarstående  länkar  emellan  fiskarna  och  batrachierna, 
men  huru  stort  är  dock  ej  afståndet  från  dem  till  fiskarna!  Åt- 
skilliga föreställningar,  som  man  i  slutet  af  det  förra  och  i  bör- 
jan af  detta  sekel  hyste  om  förmedling  emellan  skilda  djur- 
grupper  och  h vilka  egentligen  framkallat  alla  förutsättningar  om 
en  fortgående  transformation  af  den  organiska  verlden,  förefalla 
vid  vetenskapens  närvarande  ståndpunkt  såsom  ogrundade  och 
nästan  barnsliga.  Hvalarna  till  exempel  bilda  säkerligen  lika 
litet  en  öfvergång  till  fiskarna  som  något  annat  däggdjur;  de 
förete  med  dem  endast  en  högst  oväsendtlig  analogi.  Jag  säger 
oväsendtlig,  emedan  de  ytterst  få  olika  slag  af  lokomotionsoipt- 
ner,  h vilka  man  i  allmänhet  anträffar  hos  djuren,  till  den  grad 
äro  betydelselösa  såsom  någonting  utmärkande  för  en  djurgrupp 
(och  gäller  detta  äfven  respirationsorganerna),  att  naturen,  så- 
som  allmänt   bekant,   kan   tilldela  dessa  olika  slag  t.  o.  m.  åt 


Digitized  by 


Google 


101 

samma  individ  under  olika  perioder  af  dess  iif.  Om  derföre  ett 
däggdjur,  som  af  naturen  är  anvist  att  uteslutande  tillbringa  sitt 
Iif  i  vatten,  af  henne  äfveuledes  bllfvit  utrustadt  med  de  lämpli* 
gaste  lokomotionsorganer  för  rörelser  i  detta  element,  så  be* 
rättigar  väl  ett  sådant  förhållande  ingalunda  till  det  antagande, 
att  ifrågavarande  djurart  vore  en  för  detta  fisk,  som  håller  på 
att  förvandla  sig  till  en  elefant  eller  någonting  dylikt.  Darwin, 
som  sjelf  framhåller  hvalamas  likhet  med  fiskarna  såsom  exem- 
pel på  en  betydelselös  analogi,  kan  således  icke  ens  påräkna 
denna  skenbara  förmedling  emellan  däggdjuren  och  de  lägre 
stående  dj  urformerna  såsom  ett  stöd  för  sin  förvandlingslära. 
£Dligt  min  fulla  öfvertygelse  minskar  derjemte  en  vesperfilion 
afståndet  emellan  mammalierna  och  foglama  icke  en  hårsmån, 
och  har  jag  uppfattat  Dabwin  rätt,  så  har  han  icke  ens  sjelf 
ansett  slägterna  Ornithorhynchus  och  Tachyglossus  (=EcMdna) 
som  förmedlande  länkar  i  utvecklingsserien  emellan  dessa  djur- 
klasser, utan  betraktar  dem  som  isoleradt  qvarstående  ändpunk- 
ter af  en  egendomlig  transformationsriktning.  Lika  barnslig  som 
den  föreställningen  är,  att  hvalama  bilda  en  öfvergång  eller 
mellanlänk  emellan  däggdjuren  och  fiskarna,  är  äfven  den  under 
sednast  förflutna  decennier  nog  allmänt  hyllade  tron,  hvilken 
äfven  står  i  ett  direkt  sammanhang  med  dessa  transformations- 
lärors  utbildning,  att  ett  högre  djur  under  sitt  embryonala  Iif 
småningom  från  ett  infusionsdjur  eller  någonting  dylikt  förvandlar 
sig  till  en  mask,  fisk  o.  s.  v.,  innan  det  slutligen  uppträder  i 
sin  rätta  form  t.  ex.  af  en  menniska  *)  och  genom  denna  för- 
vandling liksom  antyder  sin  slägtskap  med  sina  ursprungliga 
stamförvandter.  Sådana  jemförelser  äro  i  allmänhet  haltande, 
emedan  de  merendels  grundas  på  högst  obetydliga  analogier  eller 
fdllkomliga  misstydningar,  medan  man  förbiser  andra  högst  vä- 
sendtliga  omständigheter.  Ett  djur  är  ej  en  fisk  eller  en  nära 
anförvandt  till  fiskarna,  blott  derföre  att  det  under  en  tid  af 
sm  utveckling  är  försedt  med  gälar  eller  med  en  antydning  der- 
till.   Huru  litet  en  sådan  analogi  i  sjelfva  verket  betyder,  fram- 


*)  Delta  äskädningssätt  daterar  sig  egentligen  från  den  lid^  d§  man 
ansåg  zoospermerna  eller  spermalozoiderna  säsom  ett  slags  infusionsdjur. 


Digitized  by 


Google 


102 

går  redan  deraf,  att  grodor,  som  utvecklas  ur  ägget  på  ett  fuk- 
tigt ställe,  likväl  ej  i  vatten,  genast  antaga  den  utbildade  for- 
men och  det  utan  att  några  gälar  utv^ecklas.  Hvarföre  glömmer 
då  grodan  under  detta  förhållande  sin  härkomst?  Äfven  Dabwin 
framhåller  bland  andra  stöd  för  sip  åsigt  om  djurartemas  ur- 
sprung från  gemensamma  stamföräldrar  den  likhet,  som  förefinnes 
t.  ex.  hos  outvecklade  embryoner  af  vertebrerade  djur  hörande 
till  skilda  klasser  och  anför,  att  han  sjelf  äger  tvenne  i  sprit 
förvarade  exemplar,  hvilkas  namn  han  glömt  att  anteckna  samt 
att  han  numera  icke  kan  bestämma,  om  dessa  äro  af  ödlor,  små 
foglar  eller  däggdjur.  Att  en  stor  likhet  åtminstone  i  yttre  at- 
seende  förefinnes  emellan  embryoner  af  flere  djurarter,  som  foras 
till  skilda  klasser,  kan  ingalunda  förnekas,  men  få  torde  likväl 
söka  grunden  härtill  i  deras  ursprung  från  samma  stamf()rftldrar, 
då  en  gemensam  organisationsplan  synes  vara  den  enklaste  för- 
klaringsgrunden för  detta  förhållande.  Emedan  alla  djurarter 
säkerligen  uppkommit  och  fortfarande  gestaltas  efter  samma  na- 
turlagar, måste  äfven  en  viss  grad  af  likhet  t.  ex.  hos  alla  tct- 
tebrerade  djur  förefinnas  i  de  första  eller  grunddragen  af  deras 
byggnad,  hvilken  sedermera  i  allmänhet  äfven  återfinnes  hos  de 
fullvuxna  djuren;  och  om  man  för  det  närvarande  från  hvar- 
andra  icke  kan  åtskilja  vertebrerade  djurs  embryoner,  som  ännu 
ej  hafva  utbildade  extremit^ter,  så  bör  väl  den  närmaste  grun- 
den dertill  sökas  dels  i  zoologins  nuvarande  outbildade  stånd- 
punkt, dels  i  vår  bristande  observationsförmåga,  ty  att  man  med 
tiden  skall  framleta  en  mängd  olikheter  dem  emellan,  derom  är 
intet  tvifvel,  isynnerhet  som  äfven  observationsmedlen  fortfarande 
förbättras.  I  fiere  äldre  utmärkta  entomologers  samlingar  är 
man  t.  ex.  i  tillfälle  att  se  insektarter,  som  numera  föras  till 
skilda  genera,  ja  stundom  till  skilda  familjer,  uppställda  såsom 
hörande  till  samma  art,  emedan  de  förete  en  viss  grad  af  likhet 
i  kroppsformen;  och  det  skall  säkerligen  ännu  komma  en  tid. 
då  mången  förundrar  sig  deröfver,  att  Darwin  icke  kunnat  åt- 
skilja embryoner  af  foglar  från  dem  af  däggdjur.  Föröfrigt  är 
likheten  emellan  flere  djui*arters  ägg  —  för  att  hålla  oss  till 
sjelf  va  grundelementerna  för  deras  uppkomst  —  med  afseende 
å    deras  yttre   form,  man  vore  frestad  att  säga  äfven  till  deras 


Digitized  by 


Google 


103 

innehåll,  ännu  vida  större,  än  emellan  deras  embryoner;  att  det 
emellertid  måste  finnas  en  betydlig  olikhet  emellan  dessa  Ågg, 
då  fallkomligen  skilda  djurarter  derur  uppstå,  är  väl  påtagligt» 
ehuru  vi,  åtminstone  under  närvarande  tidpunkt,  icke  kunna 
ange  denna  olikliet.  Derjemte  berättigar  äfven  denna  af  oss 
här  anförda  likhet  icke  förutsättningen  af  gemensamma  stam- 
föräldrar ;  och  antager  man  den  som  ett  bevis  för  en  sådan  åsigt, 
borde  man  naturligtvis  för  flere  temmeligen  närstående  insekt- 
arter, hvilkas  ägg  och  larver  äro  ganska  olika,  i  motsatt  för- 
hållande förutsätta  en  stor  mängd  ursprungligen  skilda  stam- 
föräldrar,  hvilket  Darwin  dock  icke  gör. 

Vi  hafva  i  det  föregående  anfört,  att  flere  djurgrupper,  ja 
t.  o.  m.  hela  klasser,  stå  fullkomligen  isolerade,  utan  att  några 
förmedlande  länkar  med  den  öfriga  djurverlden  kunna  upptes 
och  det  hvarken  bland  de  utdöda  eller  nu  lefvande  formerna, 
men  skulle  äfven  bland  ett  antal  af  åtminstone  närmare  300,000 
nu  lefvande  lägre  och  högre  djurarter,  att  förtiga  den  mängd 
utgångna  species  som  man  känner,  mellanformer  äfven  förekomma 
i  alla  riktningar,  hvilket  bland  detta  ofantligt  stora  antal  nog 
knnde  vara  möjligt,  så  följer  deraf  ännu  icke,  att  de  högst 
stående  småningom  utbildat  sig  från  de  lägsta,  isynnerhet  som 
det  hvarken  är  bevist  eller  ens  troligt,  att  alla  dessa  förmenta 
mellanformer  existerat  /dre  den  tid,  då  de  närmast  högre  arterna 
först  uppträdt  i  en  geologisk  formation.  Skulle  man  dock  bland 
nu  lefvande  djurarter  kunna  framvisa  ett  enda  fall,  att  ett  spe- 
cies verkeligen  förvandlat  sig  till  ett  annat,  vore  man  väl  be- 
rättigad att  förutsätta  en  sådan  allmän  transformation,  men  ett 
sådant  exempel  har  ingen  ännu  kunnat  uppvisa.  Ganska  många 
fakta  tala  deremot  för  arternas  beständighet.  Redan  i  det  före- 
gående har  jag  omnämnt,  att  de  djurarter,  som  af  de  fordna 
egyptierna  för  några  tusende  år  sedan  inbalsamerades,  icke  visa 
den  ringaste  afvikelse  från  de  individer  af  samma  arter,  som 
ännu  i  våra  dagar  anträffas  i  de  nordligare  delarna  af  Afrika  *) ; 

')  Man  anser  i  allmänhet  den  liderymd  af  omkring  20  millioner  år, 
som  några  geologer  (prof.  H.  G.  Bronn  t.  ex.  i  den  tyska  öfversåttningen 
af  Darwins  arbete)  erbjuda  för  arternas  transformation,  för  så  ofantligt 
låog,  all  den  korta   lid,  under  hvilken  menniskorna  kunnat  vinna  någon 


Digitized  by 


Google 


104 

här  vill  jag  derom  ännu  anfdra  några  ord  ur  ett  föredrag,  Bom 
blifvit   hållet   af  prof.  R£U8S  vid  ett  sammanträde  af  sällskapet 


säkrare  erfarenhet,  försvinner  i  jemförelse  dermed  till  ett  intet  samt  att 
man  efler  denna  sekund  af  den  långa  skapelsedagen,  om  jag  så  tk  sttra 
mig,  under  hvilken  menniskan  lefvat  på  jorden  icke  kjn  draga  någon  slut- 
sats om  de  förändringar  af  arterna  en  längre  tiderymd  kunnat  framkalla. 
För  vår  del  kunna  vi  icke  instämma  i  denna  äsigt,  utan  tro  deremot,  att 
man  med  stöd  af  säkra  fakta  approximativt  kan  beräkna,  det  åtminstone 
20  millioner  år  är  en  för  kort  tiderymd  för  transformationen  af  in- 
fusionsdjur till  menniskor  i  enlighet  med  den  Darwinska  läran.  —  Dd  fin- 
nas nemligen  åtminstone  närmare  300,000  nu  lefvande  djurarter;  om  man 
således  antager  300,000  trappsteg  eller  utvecklingsformer  (arter)  emellan 
infusionsdjuren  och  menniskan,  hvilket  antal  säkerligen  ej  är  för  stort,  och 
derjemte  beräknar  åldern  af  de  i  Egypten  inbalsamerade  djuren»  h^ilka 
icke  det  ringaste  afvika  från  de  nu  lefvande,  till  endast  3,000  år,  så  finner 
man.  att  efler  denna  proportion  900  millioner  år  icke  kunnat  framkalla  en 
märkbar  förändring  af  alla  arterna  inom  hela  utvecklingsserien,  och  dervid 
bör  ännu  iliågkommas,  att  enligt  Darwins  påstående  de  lägre  djuren,  d. 
v.  8.  de  genom  transformation  först  uppkomna  förändrat  sig  långsaomiare, 
än  de  högre  stående,  samt  att  naturligt  urval  först  under  sednaste  tider, 
då  antalet  af  species  varit  större,  verksammast  kunnat  framkalla  en  för- 
ändring af  artformerna.  Darwin  uppger  visserligen  icke,  att  djurarterna 
utbildat  sig  endast  i  en  serie,  men  vi  hafva  deremot  icke  tagit  i  någon 
beräkning  hvarken  det  stora  antal  fossila  arter,  som  man  nu  redan  känner, 
ej  heller  den  tallösa  mängd  species,  hvilka  enligt  Darwins  förutsättning 
förmedlat  öfvergången  till  nu  isoleradt  stående  djurgrupper,  ehuru  man  ej 
funnit  några  spår  af  dem.  Men  lålom  oss  i  denna  beräkning  ännu  ned- 
sätta antalet  af  utvecklingsformer  emellan  infusionsdjuren  och  menniskaD, 
nemligen  till  det  ringa  antal  species,  som  den  erkändt  fattiga  finska  fau- 
nan kan  uppvisa,  så  skall  man  dock  finna,  att  20  millioner  år  på  långt 
när  icke  varit  tillräckliga  att  ens  framkalla  en  märkbar  förändring  af  hela 
denna  serie,  då  man  nemligen  till  grund  för  denna  beräkning  lägger  vår 
erfarenhet,  att  3,000  år  icke  kunnat  framkalla  ett  minimum  af  afvikelse 
hos  en  enda  högre  stående  djurart.  Huru  många  gånger  måste  man  ej 
således  fördubbla  detta  antal  år,  då  man  förutsätter  den  fullständiga  trans- 
formation af  ett  species  till  ett  annat. 

Lägger  man  deremot  till  grund  för  ofv anstående  beräkning  men- 
niskoslägtets  eller  menniskorasernas  ålder,  hvilka  efter  nyare  i  New-Orleans 
och  på  andra  ställen  anställda  forskningar  uppskattas  till  10.000  ja  ända 
till  100,000  år,  så  förtjenar  en  tiderymd  af  20  millioner  år  i  sanning  icke 
ens  omnämnas,  då  det  är  fråga  om  ett  infusionsdjurs  genom  ett  otal  ge- 
nerationer fortgående  transformation  till  en  menniska  tillfölje  af  naturligt 
urval. 


Digitized  by 


Google 


105 

lA>tos  och  finnes  intaget  i  bemälde  sällskaps  tidskrift  (Jahrg. 
Xn,  1862):  ^Ebenso  stimmen  die  Abbildongen  von  Handen  anf 
den  ältesten  egyptischen  Denkmälern  mit  den  jetzigen  Hunde- 
racen  vollkommen  liberein.  Auf  den  Ruinen  von  Niniveh,  die 
nach  Latasd  noch  etwa  2600  Jahre  ttber  den  Beginn  unserer 
Aera  hinaufreichen,  fand  man  Darstellungen  vom  Kameel  und 
Dromedar,  welche  diese  Thiere  mit  solcher  Genauigkeit  darstel- 
len,  als  ob  sie  erst  bente  gezeicbnet  worden  wären.  Soweit 
meDBchliche  Erfahrungen  reichen,  sind  die  Thierarten  also  die- 
selben  geblieben,  ein  offenbarer  Beweis  fttr  die  Stabilität  der 
Species. 

Freilich  wird  man  einwenden,  der  Zeitraum  sei  noch  zu 
knrz,  um  eine  Umbildung  der  Species  hervorzubringen.  Docb, 
diea  zugegeben,  mussten  5 — 6000  Jahre  doch  einen  hinreichend 
laogen  Zeitraum  darstelien,  um  wenigstens  ein  Minimum  von 
Abweichung  vom  ursprflnglichen  Typus  zu  bewirken.  Aber  auch 
davon  ist  keine  Spur  wahrzunehmen  I  — " 

Enskilda  organer  förete  onekligen  en  viss  grad  af  olikhet 
å^ren  hos  afkomlingar  af  samma  föräldrar;  men  alla  individuella 
afvikelser,  ärftliga  eller  icke  ärftliga,  ligga  inom  en  viss  gräns 
och  beröra  i  allmänhet  endast  sådana  organer  eller  delar,  som 
äro  oväsendtliga  för  en  aii;  såsom  sådan*).  Ehuru  en  längre 
eUer  kortare  nos,  längre  eller  kortare  vingar  o.  m.  d.  såsom 
särdeles  lätt  i  ögonen  fallande  kännetecken  i  den  deskriptiva 
zoologin  franihållas  som  artkarakterer,  borde  hvar  och  en  dock 
inse,  att  det  som  gör  t.  ex.  den  airikanska  strutsen  till  ett  från 
alla  trapparter  skildt  species  i  sjelfva  verket  icke  är  kortare 
vingar  eller  mera  utbildade  fötter,  utan  sammanfattningen  af 
alla  dess  organer,  inbegreppet  af  hela  dess  väsende.  I  motsatts 

*\  Färgen  och  hårbeklädnaden  äro  isynnerhet  särdeles  föränderliga. 
AU  den  sednare,  såsom  elt  skyddsmedel  emot  den  yllre  almosferens  in- 
flytande, äfven  hos  samma  individ  under  olika  teropera  turförhåll  anden  kan 
forändras,  är  allmäDt  bekant;  alla  deraf  beroende  olikbeter  i  utseende 
äfvensom  förändringar  i  kroppsformen,  framkallade  af  mindre  riklig  IIU- 
gång  på  tjenliga  födoämnen,  kunna  omöjligen  framställas  såsom  exempel 
eller  bevis  på  en  fortgående  transformation,  emedan  en  återgång  till  den 
iirspningliga  typen  alltid  är  lika  möjlig.  Ofta  nog  framhållas  emellertid 
just  sådana  obetydliga  afvikelser  såsom  stöd  för  hkartade  läror. 


Digitized  by 


Google 


106 

härtill  framhåller  Darwin  ett  enskildt  organ,  antyder  möjligbe- 
ten af  dess  foränderlighet  och  drager  deraf  slutsatsen,  att  en 
art  förvandlat  sig  till  ett  i  alla  afseenden  olika  djar.  Mången, 
som  kastat  endast  en  flygtig  blick  i  naturen,  skall  troligen  finna 
en  trappartad  fogels  förvandling  till  den  vanliga  eller  afrikanska 
strutsen  i  öfverensstämmelse  med  Darwins  beskrifoing  mycket 
enkel  och  lätt,  emedan  Darwin  underlåtit  att  upplysa  sina  U- 
sare  derom,  att  han  i  förevarande  exempel  framhållit  endast  en 
obetydlighet  och  deremot  förbigått  många  väsendtligare  omstän- 
digheter. Bland  alla  foglar  är  nemligen  strutsen  den  enda,  som 
har  endast  två  tår  på  fötterna ;  bäckenets  ben  —  hvilka,  Uksom 
hela  skelettet  i  öfrigt,  förete  en  alldeles  afvikande  byggnad  — 
äro  framtill  (nedtill)  sammanvuxna,  en  egenhet  som  likaledes 
icke  återfinnes  hos  andra  foglar;  ja  t.  o.  m.  hvarje  penna  år  i 
dess  mikroskopiskt  minsta  delar  helt  och  hållet  olika  skapad. 
Hvem  vill  och  kan  likväl  påstå,  att  dessa  här  uppräknade  egen- 
heter äro  de  enda,  hvaraf  strutsens  egendomliga  väsende  beror, 
isynnerhet  som  äfven  dess  inre  anatomiska  byggnad  är  alldeles 
olika?  Andra  foglars  förvandling  till  strutsar  och  pinguiner  vore 
dessutom  i  sjelfva  verket  ett  tillbakaskridande  och  icke  en  ut- 
veckling till  högre  och  mera  utbildade  former,  h vartill  naturen 
dock  genom  urval,  enligt  den  Darwinska  läran,  oupphörligen 
sträfvar  att  omgestalta  arterna.  Ty  ehuru  det  i  Lichtwer's  fabler 
framställes,  att  strutsen  står  så  högt  bland  foglarna,  att  den  ej 
mera  kan  flyga,  och  pinguinen  deremot  så  lågt,  att  den  ännn 
ej  kan  göra  det,  så  antyder  väl  redan  strutsens  —  ända  från 
de  romerska  frossarnes  tider  ganska  väl  kända  —  i  proportion 
till  kroppsstorleken  ovanligt  lilla  hjerna  dess  låga  ståndpunkt 
bland  de  öfriga  representanterna  af  foglarnas  klass.  Inom  alla 
grupper  i  djur-  och  vextriket  stå  derjemte  de  lägsta  formerna 
hvarandra  närmast,  och  äfven  på  denna  grund  måste  för  strut- 
sen, som  företer  så  många  anatomiska  och  fysiologiska  egenheter 
gemeusamma  med  de  minst  utbildade  däggdjuren,  anvisas  en 
plats  ej  ofvanom,  men  väl  nedanom  dé  trappartade  foglarna. 
Att  deremot  endast  den  relativa  kroppsstorleken  skulle  ställa  en 
art  högre  i  ett  system  (eller  i  en  utvecklingsserie),  kan  väl  in- 
gen   påstå.     I    händelse    dei*före   alla  högre  djurarter  utvecklat 


Digitized  by 


Google 


107 

sig  från  de  lägsta  formerna  och  ett  genealogiskt  register,  såsom 
Däbwin  i  öfverensstämmelse  med  denna  fömtsättning  ganska 
riktigt  uppger,  vore  det  naturligaste  system  i  zoologin,  skall 
likväl  den  af  honom  uppgjorda  början  till  en  stamtafla  föga 
någonsin  vinna  ett  erkännande. 

I  enlighet  med  Darwins  ensidiga  uppfattning  af  en  trapp- 
artad  fogels  förvandling  till  en  struts,  möter  det  säkerligen  icke 
heller  någon  svårighet  att  tänka  sig  en  apas  transformation  till 
en  menniska,  emedan  man  äfven  i  detta  fall  endast  behöfver 
förutsätta  en  nnga  förändring  af  de  bakre  extremiteternas  fing- 
rar och  deras  rörlighet  (vändbarhet)  eller  någonting  dylikt;  och 
att  fingrarnas  äfvensom  tårnas  längd  och  rörlighet  är  olika  hos 
skilda  menniskor,  kan  ingalunda  bestridas.  Det  måste  äfven 
medges,  att  skilnaden  i  yttre  afseende  emellan  menniskan  och 
en  gorilla  i  sjelfva  verket  är  mindre,  än  emellan  flere  arter  af 
apor  inbördes.  Då  man  likväl  vid  detta  sista  steg  inom  den 
förmenta  förvandlingsserien  öfversk rider  gränsen  emellan  det  som 
kallas  instinkt  och  förnuft,  kan  detta  sista  trappsteg  äfven  fram- 
hållas som  ett  upplysande  exempel  derpå,  att  föränderligheten 
inom  en  viss  gräns  af  ett  eller  annat  organ  hos  en  djurart  icke 
berättigar  förutsättningen  af  en  omskapelse  till  hela  dess  vä- 
sende. Flere  likartade  bevis  kunna  framhållas:  några  species 
af  slägtet  Formica  t.  ex.,  hvilka  till  yttre  utseende  äro  sä  lika, 
att  de  endast  med  tillhjelp  af  ett  förstoringsglas  kunna  åtskiljas 
från  hvarandra  och  det  hufvudsakligen  endast  på  en  ringa  af- 
vikelse  i  formen  af  ett  Qäll,  som  hos  arterna  af  detta  genus 
finnes  emellan  bröstkorgen  och  buken,  visa  emellertid  genom  sitt 
lefnadssätt  prof  på  en  fullkomligen  olika  instinkt. 

Man  har  föröfrigt  gjort  den  grundade  anmärkning  emot 
Darwins  lära,  att  begreppet  af  en  art,  hvilket  författaren  sjelf 
dock  oupphörligt  begagnar,  i  enlighet  med  hans  åskådningssätt 
är  någonting  otänkbart,  emedan  hela  den  organiska  naturen,  under 
fömtsättning  af  en  sådan  småningom  fortgående  omgestaltning, 
borde  framställa  en  oredig  bild  af  en  utveckling  i  alla  riktningar  *). 

')  „Es  musslen  Formen- Gewirre  enlstehen  noch  weit  ärger,  als  wir 
sle  z.  Th.  in  Folge  anderer  Ursachen  in  der  Pflanzen-Welt  wirklich  in  ei- 
Digen  Fållen  kennen,   bei  Bvims,  Salix,  äom,  Saxifraga.    So  mussten  sie, 


Digitized  by 


Google 


108 

Att  emellertid  i  verkligheten  millioner  individer  åtminstone  usder 
tnsendetal  år  med  hvarandra  öfverensstämt  i  alla  väsendtligare 
karakterer,  som  enligt  den  vanliga  uppfattningen  tilikomma  en 
art,  är  bekant;  oaktadt  alla  Dabwins  oppositioner  emot  arternas 
tillvaro  och  oaktadt  hans  förhoppning  att  vetenskapen  skall  be- 
frias från  det,  som  kallas  species,  torde  derföre  ganska  fä  kunna 
öfvertygas  derom,  att  i  naturen  icke  finnas  djurarter  sådana 
som  t.  ex.  björnen,  vargen,  räfven,  tjädern,  orren  m.  fl.  Den 
förklaring  derjemte  författaren  sjelf  försökt  lemna  öfver  en  arta 
skenbara  tillvaro,  derigenom  att  stamformen  uttränges  genom 
den  förbättrade  eller  förädlade  rasen,  synes  så  mycket  mindre 
tillfredsställande,  som  hvar  och  en  känner  och  vet,  att  hela  jor- 
dens yta  ännu  i  denna  stund  är  full  af  infusionsdjur,  maskar, 
insekter  o.  s.  v.  Hvem  kan  väl  dock  bestrida,  att  det  ej  JSlvm 
for  dessa  varelser  varit  vida  angenämare  och  för  deras  tillvaro 
mera  betryggande  att  tillsammans  med  sina  stambröder  bilda  sig 
för  en  samhällsställning,  som  berättigat  dem  att  åka  i  vagn, 
istället  för  att  kräla  i  stoftet.  Jag  vågar  ännu  tillägga,  att  den 
Darwinska  teorin,  grundad  på  såkalladt  naturligt  urval,  så  för- 
nuftig den  i  första  ögonblicket  än  kan  synas,  i  sjelfva  verket  i 
sig  innebär  en  väsendtlig  motsägelse.  Förändrade  förhållanden 
eller  egentligen  sagt  proportionstalen  inom  den  organiska  verlden 
i  ett  land  hota  en  art  med  total  undergång,  men  lemna  likvid 
åt  de  individer,  som  äro  disponerade  för  en  viss  gynsam  ut- 
vecklingsriktning, rådrum  att  medelst  knappast  märkbara  nyan- 
seringar under  tusendetal  år  lämpa  sig  efter  dessa  förändrade 
förhållanden.  Såsom  ett  direkt  bevis  emot  den  allmakt  Darwin 
tillskrifver  s.  k.  naturligt  urval  att  omgestalta  arterna,  vill  jag 
tillika  anföra,  det  jag  på  det  noggrannaste  jemfört  t.  ex.  ett 
från  trakten  af  Dresden  medfört  exemplar  af  den  vanliga  stack- 
myran (Formica  rufa)  med  sådana,  hvilka  blifvit  insamlade  i 
Finland,  utan  att  kunna  upptäcka  den  ringaste  afvikelse  dem 
emellan.     Enligt  Dabwins  teori  leda  emellertid  alla  individer  af 


wenn  aiich  nicht  ausnahmslos,  doch  vorherrschend  uberall  vorkomraeD, 
obwohl  sie  jetzl  im  Pflanzen-Reiche  seibsl  nur  als  Ausnahmen  erscheinen 
und  im  Thier-Reiche  noch  uberhaupl  kaum  bekannl  sind.**  Bronm  i  Schiuu- 
wort  des  Cbersetzen  till  hans  öfversättning  af  Darwins  arbete,  sid.  503. 


Digitized  by 


Google 


109 

äamma  art  sin  härkomst  nrspimngligen  från  ett  föräldrapar;  hnru 
många  tusende  år  måste  således  ej  hafva  förflutit  sedan  den  tid, 
då  förfådren  till  dessa  myror  utgått  från  samma  stack?  —  och 
ehuru  djur-  och  vextarternas  antal  i  Sachsen  är  ungefUr  dubbelt 
större  än  hos  oss,  har  naturligt  urval  under  denna  långa  tiderymd 
icke  kunnat  framkalla  ens  den  ringaste  grad  af  afvikelse.  Oändli- 
gen  många  dylika  exempel  kunna  framhållas  och  sammanställer 
man  härmed  Däbwins  påstående,  att  artemas  tillvaro  endast 
är  skenbar,  och  icke  verklig,  uppväckas  sannerligen  de  starkaste 
tvifvel  emot  hela  läran. 

Då  emellertid  med  en  stigande  upplysning  tron  på  under 
iorsvagats  mer  och  mer  och  författaren  i  sitt  arbete  försökt  att 
gifva  en  naturlig  förklaring  öfver  samtliga  djur-  och  vextarters 
uppkomst  genom  en  fortgående  transformation  af  de  enklaste 
organismer,  hvilkas  ursprungliga  skapelse  för  den  vanliga  upp- 
fattningen synes  lättare  och  mindre  underbar,  än  den  af  mera 
utbildade  väsenden,  skall  den  nya  läran  säkerligen  dock  vinna 
ett  stort  antal  anhängare  och  det  isynnerhet  bland  icke  natur- 
forskare*). Mången  skall  nemligen  finna  denna  lära  så  mycket 
mera  sanningsenlig,  som  Darwin  på  ett  nog  öfvertygande  sätt 
framhållit,  att  de  organiska  varelsemas  nuvarande  utbredning 
Öfver  jordens  yta  endast  i  öfverensstämmelse  med  hans  teori  på 
ett  förnuftigt  sätt  kan  förklaras.  De  flesta  naturhistorici,  som 
fiSrvärfvat  sig  en  egen  öfvertygelse  i  saken,  inse  dock  säkerligen, 
att  ganska  många  företeelser  inom  den  organiska  naturen  fram- 
ställa sig  i  verkligheten  helt  annorlunda,  än  Darwin  hufvud- 
sakligen    endast   exempelvis  framhållit   och   tydt   dem**).     För 


*)  „ obwohl  wir  voraussehen,   dass  ein  Theil  unserer  Na- 

lurforscher  (und  eine  noch  grössere  Anzah!  Nichlnalurforscher)  der  Dar- 
vins'chen  Theorie,  auch  so  wie  sle  ist,  alsbald  zufallen  werden."  Bronn 
1.  s.  c. 

**)  BaoNN  säger  i  sitt  Schlusswort  des  Obersetzers  sidan  501:  «Und 
in  der  That,  wenn  man  dann  uber  den  Rand  des  Buches  hinaus  auf  irgend 
ein  andres  Werk  blickt,  welches  die  Erscheinungen  so  schildert,  wie  sie 
in  der  Natur  vorliegen,  so  fuhlt  man  ofl,  dass  die  Anwendbarkeit  der  Dar- 
Vfin'schen  Theorie  auf  dio  Wirklichkeit  nichl  so  einfach  und  nicht  so  un- 
miltelbar  1st,  als  es  geschienen,  so  länge  man  sich  mit  dem  Verfasser 
ganz  in  seine  Ansichten  versenkt  hallo,  weil  (begreiflich)  die  Verhältnisse 


Digitized  by 


Google 


110 

vår  del  åtminstone  anse  vi  den  Darwinska  skapelseläran  icke 
trovärdig,  och  hufvudsakligen  af  den  anledning,  att  densamma 
betraktad  från  rent  vetenskaplig  synpunkt  till  sina  grunddrag  är 
onaturlig  samt  emedan  djur-  och  vextartemas  nuvarande  geo- 
grafiska utbredning  alls  icke  öfverensstämmer  med  förutsättoin- 
gen  af  deras  ursprung  från  gemensamma  stamföräldrar. 

De  resul täter  man  vunnit  genom  all  naturforskning  berättiga 
oss  nemligen  endast  till  det  antagande,  att  hela  verlden  styres 
blott  i  öfverensstämmelse  med  oföränderliga  naturlagar;  hvarje 
antagande  att  skaparen  vid  ett  eller  anuat  särskildt  tillfälle  upp- 
trädt  och  här  på  jorden  —  detta  stoftkorn  i  verldsaltet  —  ^in- 
blåsf*  lifvet  i  ett  eller  fem  eller  hvilket  på  måfå  förutsatt  antal 
organiska  väsenden  som  helst,  är  derföre  icke  allenast  ensidigt 
och  egenkärt,  utan  från  vetenskaplig  synpunkt  betraktadt  onatur- 
ligt. Att  naturen  deremot  efter  eller  i  öfverensstämmelse  med 
dessa  oföränderliga  lagar  under  nu  på  jordytan  rådande  för- 
hållanden skulle  frambringa  nya  organiska  former,  kunna  tI, 
såsom  äfven  Darwin  medger,  icke  heller  förutsätta,  emedan 
hvarje  vetenskaplig  undersökning,  som  blifvit  anställd  till  ut- 
redande af  denna  fråga,  ledt  till  ett  nekande  svar.  Då  veten- 
skapen emellertid  under  inga  vilkor  kan  förorda  några  under- 
verk, d.  v.  s.  några  utomordentliga  ingrepp  i  naturlagarna,  åter- 
står således  endast  att  antaga,  det  alla  organiska  väsenden  pi 
jorden,  lägre  liksom  högre,  på  ett  eller  annat  för  oss  okändt 
sätt  *)  bildats  under  eller  straxt  efter  allmännare  jordrevolutio- 


uberall  nichl  so  einfach  eder  so  geartel  sind(I),  wie  er  sie  Beispiels-weise 

unlerslelll"  —  och  sidan  505." so  fuhlt  doch  jeder,  dass  die  Sache 

im  Ganzen  genommen  nach  der  Dar>\in*schen  Theorie  sich  ganz  änders 
gestaltet  haben  wurde  und  noch  gestalten  mussle,  als  es  In  VVirklicbkeit 
der  Fall  ist." 

*)  Vi  vilja  ej  neka.  alt  den  Mosaiska  skapelsehistorien,  som  låter 
jorden  pä  Guds  befallning  (och  Guds  befallning  i  naturen  åro  naturlagarna) 
frambringa  de  skilda  slagen  af  djur  och  växter,  enligt  vår  öfverlygelse  år 
mycket  mera  förnuftsenlig,  än  den  af  Darwin  framställda  transformations- 
läran.  —  Man  finner  vanligen  skapelsen  af  de  lägsta  organismerna  för 
mycket  lält,  men  skyggar  deremot  tillbaka  för  den  tanken,  all  äfven  de 
högre  djuren  kunnat  uppkomma  pä  grund  af  samma  naturlagar.  De  or- 
ganiska grundelementerna  för  aUa  djurarters  uppkomst  äro  dock  i  början 


Digitized  by 


Google 


111 

ner,  som  äfven  frambragt  så  många  oorganiska  bildningar,  hvjlka 
påtagligen  icke  uppkommit  under  vanliga,  nu  rådande  och  af 
oss  kända  forhållanden,  såsom  t.  ex.  diamanten  m.  fl.  Geologi- 
ska undersökningar  —  hittills  visserligen  endast  ganska  ofull- 
ständiga —  hafva  emellertid  lärt  oss,  att  jordens  fasta  massa 
eller  dess  i  proportionsvis  sednare  tider  stelnade  yta  påtagligen 
varit  utsatt  för  flere  mer  eller  mindre  allmänna  revolutioner  eller 
utbrott  ifrån  dess  inre  äunu  smälta  hufvudmassa,  och  då  der- 
jemte  lemningar  af  vanligen  helt  olika  vext-  och  djurarter  före- 
komma i  de  äfven  till  sina  beståndsdelar  skilda  geologiska  for- 
mationerna och  det  ofta  i  ofantlig  mängd  tillsammans,  som  torde 
antyda  en  nog  plötslig  undergång,  så  synes  den  förutsättningen 
ingalunda  orimlig,  att  genast  efter  dessa  jordrevolutioner,  som 
förorsakat  den  då  förut  existerande  organiska  verldens  under- 
gång, alltid  en  ny  såkallad  skapelse  af  organiska  varelser  efter 
samma  naturlagar  och  motsvarande  då  rådande  förhållanden  blif- 
vit  framkallad  *).   . 


nåslao  lika  enkla,  och  kunde  man  endast  ådagalägga  möjlighelen  deraf, 
att  efflbryonerna  under  vissa  omständigheter  kunnat  utveckla  sig  pä  ett 
annat  sålt,  än  det  vanligen  är  fallet  —  och  måhända  skall  vetenskapen 
framdeles  upplösa  detta  problem  —  dervid,  såsom  några  naturforskare 
förmodat,  t.  ex.  olika  slags  respiralionsorganer  kunnat  utvecklas,  så  skulle 
den  primära  uppkomsten  af  de  högre  djuren  vara  nästan  lika  tänk- 
bar, som  den  af  de  minst  utbildade.  En  olika  utveckling  af  embryonerna 
slraxt  efter  en  jordrevolution  har  måhända  hos  dem  äfven  utbildat  för- 
mågan atl  på  något  sätt  upptaga  nödvändiga  födoämnen  o.  s.  v. 

Alla  försök  deremot  att  vid  fysiologins  nuvarande  låga  ståndpunkt 
förklara  den  första  uppkomsten  af  de  enkla  organiska  cellerna,  som  onek- 
ligen måste  anses  lika  nödvändiga  för  de  lägre  liksom  för  de  högre  for- 
merr^s  bildning,  äro  fullkomligen  fåltin^a  och  kunna  endast  leda  till  lik- 
artade beskrifningar,  som  den  af  Lamarck  framställda.  Föröfrigt  är  del 
nog  anmårkuingsvärdt,  all  Darwin  och  andra  söka  grunden  till  hfvels  första 
uppkomst  i  underverk,,  hvaremot  dess  plötsliga  slocknande  inom  en  orga- 
nisk varelse,  som  dagligen  företer  sig  för  våra  ögon,  för  alla  synes  så 
nalurenlig.  och  dock  äro  begge  fenomenen  för  oss  i  sjclfva  verket  lika 
gålfuUa. 

*)  Darwin  ställer  den  frågan  till  anhängarne  af  läran  om  en  upp- 
repad skapelse,  hvad  de  göra  sig  för  ett  begrepp  om  Gud,  då  de  förut- 
sätta, att  han  i  en  sednare  skapelse  rättat  de  förut  begångna  felen.  För 
vår  del  äro   vi   öfvertygade   deiom,   alt  ingen  förutsätter  några  fel  eller 


Digitized  by 


Google 


112 

Vi  känna  derjemte  att  hela  jorden  nrspningligen  Tarit  i 
smält  tillstånd,  liksom  det  ännu  fortfarande  är  fallet  med  de 
större  himlakropparna,  t.  ex.  solen,  men  att  dess  yta  genom  den 
omgifvande  verldsrymdens  låga  temperatnr  småningom  blifnt  af- 
kyld  och  stelnat.  Då  den  fasta  skorpan  hade  vnnnit  en  sådan 
tjocklek,  att  vattengas  eller  vattenånga  på  dess  yta  kunde  kon- 
densera sig  till  flytande  form,  har  vatten  naturligtvis  ganska 
ofta  nedflutit  genom  de  remnor,  som  uppkommit  genom  kontrak- 
tionen  vid  afkylningen,  till  den  inre  smälta  massan,  och  då,  så- 
som bekant,  vatten  förvandladt  till  vattenånga  redan  vid  100® 
värme  intager  ett  1700  gånger  större  rum,  har  den  i  början 
temmeligen  tunna  stelnade  ytan  varit  utsatt  för  flere  våldsamma 
eruptioner  från  jordens  inre,  hvaröfver  ännu  finnas  de  tydligaste 
spår.  De  enkla  organiska  former,  som  efter  dessa  jordrevoln- 
tioner  till  först  uppkommit,  motsvara  äfven  fullkomligen  di- 
varande  förhållanden,  och  som  jordytan  säkerligen  ännu  änder 
långa  tider,  då  den  stelnade  skorpan  var  tunnare,  nedifrån  upp- 
värmdes af  den  glödande  inre  massan,  lefde  äfven  tropiska  for- 
mer under  nordligare  breddgrader.  Detta  var  äfven  anledningen 
dertill  att  geologer  (men  aldrig  några  astronomer)  uttalade  den 
förmodan,  då  man  påfann  petrifikater  af  tropiska  former  i  ber- 
gen vid  Paris,  det  jorden  under  tidernas  lopp  förändrat  läget 
af  sin  tyngdpunkt  samt  att  equatom  fordom  gått  öfver  den  när- 
maste trakten  af  denna  stad.  Först  under  en  proportionsvis 
sednare  tid  har  en  temperatur-olikhet  gjort  sig  bemärkbar  under 
skilda  breddgrader,  och  det  är  äfven  först  efter  denna  tid  af 
jordens  egen  utveckling,  som  en  framstående  skilnad  anträfiaa 
emellan  de  djur-  och  vextarter,  hvilka  lefvat  i  södern  och  högre 


misstag  i  de  föregående  skapelserna,  hvilka  säkerligen  fiillkomligen  mot- 
svaral  sill  ändamål.  Med  mera  skål  kan  man  deremot  göra  Darwin  gelf 
den  frågan,  hvilken  föreställning  ban  gör  sig  om  Gud,  då  han  anser  ho- 
nom personligen  hafva  inblåst  lifvet  i  de  lögsta  organismerna,  men  be- 
tviflar  hans  förmåga  att  direkte  hafva  kunnat  frambringa  de  högre  for- 
merna och  förutsätter,  alt  Gud  till  deras  framkallande  sett  sig  nödsakad 
att  anlita  en  naturnödvändighet  eller  naturlag  (naturligt  urval  I),  som  under 
loppet  af  tusendetal  år  blifvit  trotsad  af  oräkneliga  millioner  infusions(|jur, 
hvilka  ännu  i  denna  stund  visa  sig  i  den  enkla,  troligen  af  sina  ursprung- 
liga stamföräldrar  ärfda  formen. 


Digitized  by 


Google 


113 

efflot  norden.  Vid  tillkomsten  eller  skapelsen  af  den  nu  lefvande 
faunan  och  floran  bar  temperaturolikheten  under  skilda  bredd- 
grader varit  fullkomligen  utbildad,  och  vid  anställd  jemförelse  af 
de  organiska  naturalster,  som  nu  befolka  jorden,  har  man  ansett 
8ig  kunna  indela  hela  jordytan  i  en  mängd  skilda  områden,  hvilka 
hyar  och  en  kunna  uppvisa  ett  antal  för  dem  egendomliga  for- 
mer*). Den  beräknade  organisationsfullkomhghet,  som  före- 
finnes inom  hvaije  enskildt  väsende  med  afseende  å  organemas 
inbördes  sammanhang  och  verksamhet,  måste  man  ovilkorligen 
äf?en  beundra  i  den  öfverensstämmelse,  som  visar  sig  t.  ex* 
emellan  djurarternas  byggnad  och  rådande  naturförhållanden  in- 
om hvarje  särskildt  område.  Emedan  i  alpina  trakter  de  fysiska 
förhållandena  äro  ungefär  lika  med  dem  i  norden,  anträffas  äf- 
ven  på  flere  under  mycket  sydligare  breddgrader  belägna  berg,  t. 
ex.  på  Alperna,  Caucasus  och  Himalaya,  bland  en  mängd  alldeles 
egendomliga  former  äfvenledes  sådana,  hvilka  antingen  äro  myc- 
ket närstående  eller  stundom  t.  o.  m.  identiska  med  dem,  som 
förekomma  i  den  högre  norden.  Att  samma  organiska  former 
efter  samma  naturlagar  kunnat  framkallas  under  nära  nog  lika 
omständigheter  på  skilda  ställen,  liksom  det  t.  ex.  varit  fallet 
med  flere  mineralier,  är  väl  fullkomligen  fömuftsenligt,  men  att 
deremot  någon  ort  företrädesvis  kommit  i  åtanke  vid  tillämpnin- 
gen af  en  naturlag  kan  dock  rimligtvis  icke  förutsättas.  Angrän- 
sande  områden,    som    äfven    i   fysiskt  afseende  mera  öfverens- 


*)  Vid  indelnJDgcn  af  dessa  områden  har  man  i  allmänhet  mera 
fastat  afseende  vid  vissa  dera  utmärkande  om  jag  sä  får  säga  generiska 
grupper,  än  vid  artformeraa,  ty  tagas  dessa  sednare  i  betraktande  blir 
antalet  åtminstone  af  zoologiska  områden  ännu  vida  större.  Hela  den 
högre  norden  räknas  t.  ex.  vanligen  till  ett  enda  område,  men  grundar 
man  denna  indelning  på  artolikhelen,  måste  man  säkerligen  antaga  flere. 
Det  är  föröfirigt  anmärkningsvärd  t,  att  ganska  många  på  en  lägre  kultur- 
grad stående  folkstammar,  hvilka  icke  gerna  kunna  anses  i  större  massa 
hafva  flyttat  frän  ett  land  till  ett  annat,  i  sin  utbredning  sammanträffa  med 
dessa  zoologiska  områden;  alt  man  likväl  endast  häraf  vore  berättigad  att 
draga  den  slutsatsen,  att  dessa  folkstammar  leda  sitt  ursprung  från  skilda 
stamföråldrar,  väga  vi  så  mycket  mindre  påstå,  som  måhända  flere  af  de 
källor,  derur  vi  gjort  anteckningar  om  dessa  folkslags  utbredning,  icke  äro 
fullkomligen  pålitliga. 

8 


Digitized  by 


Google 


lU 

stämma  med  hvarandra,  äga  dcrföre  alltid  bland  ett  antal  egen- 
domliga species,  dock  alla  vanligen  bärande  en  gemensam  prågei, 
flere  fnllkomligen  identiska  samt  dessutom  åtskilliga  ganska  nlr- 
stående  artformer.  Det  är  dessa  sednast  omnämnda,  hvilka  isynner- 
het ganska  ofta  misstydas  som  ett  bevis  för  artemas  småningom 
fortgående  omgestaltning  nnder  inflytelsen  af  ett  något  oliks 
klimat.  Sådana  stundom  ytterst  affina  arter,  af  hvilka  flera  i 
zoologin  äro  kända  under  benämningen  af  geografiska  varieteter 
och  liksom  fylla  hvarandras  plats  på  skilda  orter,  anträffas  gan- 
ska ofta  t.  o.  m.  inom  några  på  hvarandra  följande  zoologiska 
områden,  och  det  är  härpå  som  Darwins  påstående  grundar  sig, 
att  de  arter,  som  hafva  den  vidsträcktaste  utbredning,  äfvenledes 
visa  den  största  grad  af  föränderlighet.  Att  dessa  såkallade 
vikarierande  former,  som  representera  hvarandra  inom  skilda 
zoologiska  områden,  likväl  icke  knnna  framhållas  som  bevis  för 
en  fortgående  transformation,  borde  vara  temmeligen  tydligt,  di 
det  icke  kan  bevisas  att  desamma  utflyttat  från  det  ena  onurådet 
till  det  andra,  ehuru  en  sådan  utflyttning  i  vissa  fall  kan  anses 
möjlig  eller  tänkbar.  En  sådan  utflyttning  är  derjemte  så  myc- 
ket mindre  antaglig,  då  närstående  och  motsvarande  former  före- 
trädesvis finnas  på  högre  berg  under  mycket  sydligare  bredd- 
grader och  i  den  högre  norden;  och  härvid  bör  tillika  ihåg- 
kommas,  att  faunan  t.  ex.,  som  anträffas  i  de  länder,  hvilka  äro 
belägna  emellan  Caucasus  och  Finland  eller  Lappland  är  vi- 
sendtligen  olika  och  kan  uppvisa  en  stor  mängd  egendomliga 
species.  Att  Alperna,  Pyrenéerna,  Caucasus  och  Himalaya  Sfven- 
Bom  andra  närbelägna  berg  derjemte  äga  endemiska  arter,  är 
allmänt  bekant;  man  måste  således  anse  äfven  dessa  bergstrak- 
ter utgöra  skilda  skapelseområden,  der  åtminstone  de  flesta  quasi 
nordiska  former  från  begynnelsen  utgjort  och  ännu  utgöra  nöd- 
vändiga länkar  för  den  organiska  verldens  fortbestånd,  ty  u^ 
vissa  vextarter  i  ett  land,  så  är  det  bekant,  att  flere  ^urarter 
ut<lö  samtidigt  och  alls  icke  modifiera  sig  efter  förändrade  för- 
hålbuiden.  Det  är  likväl  ingalunda  vår  afsigt  att  bestrida,  det 
ej  gaiiska  många  arter  verkeligen  utflyttat  ifrån  ett  område  till 
ett  anni^it,  isynnerhet  som  flere  omständigheter  tala  för  den  åsig- 


Digitized  by 


Google 


115 

ten,    att    t.  ex.  hela    den   finska  faunan  är  invandrad  under  en 
proportionsvis  sednare  tid. 

Jag  har  deijemte  redan  fDrut  i  en  akademisk  afhandling, 
Bidrag  iiil  kännedom  om  såkaliade  vikarierande  former  bland 
Coleoptera  i  norden  (af  Baron  Osten  Säcken  publicerad  i  tysk 
öfversättning  i  Siettiner  Entomologische  Zeitung*)  fUstat  natur- 
forskares uppmftrksamhet  på  den  omständighet,  att  en  del  af  de 
motsvarande  artformer  eller  geografiska  varieteter,  huru  man  vill 
kalla  dem,  som  förekomma  i  Nordamerika  stå  mycket  närmare 
dem,  hvilka  anträffas  i  den  nordligaste  delen  af  £uropa,  än  till 
ostsibiriska  arter;  vore  således  skilnaden  emellan  dessa  former 
framkallad  genom  en  utflyttning  ifrån  en  verldsdel  till  en  annan, 
borde  naturligtvis  ofvan  angifna  förhållande  alltid  vara  tvertom. 
Att  olika  åsigter  blifvit  uttalade  i  den  frågan,  om  dessa  när- 
stående och  motsvarande  former  i  de  nordligaste  delarna  af 
gamla  och  nya  verlden  äfvensom  på  högra  mycket  sydligare  be- 
lägna berg  böra  anses  som  lokala  varieteter  af  samma  arter  eller 
såsom  verkeligen  skilda  **)  species,  kan  ej  förnekas,  men  då  Dar- 
win framställer  saken  sålunda,  att  naturforskare  icke  äro  ense, 
om  dessa  transformerade  varieteter  ännu  böra  anses  som  varie- 
teter eller  skilda  arter,  hvilka  enligt  hans  förmenande  dock  alla 
med  tiden  utbilda  sig  till  fullkomligen  olika  species,  så  är  det 
säkerligen  att  misstyda  de  flesta  zoologers  åsigt  härom.  D:r 
Kbaatz,  som  onekligen  är  en  bland  dem,  hvilka  ifrigast  upp- 
trädt  till  försvar  för  artemas  föränderlighet,  och  betraktat  de 
flesta  motsvarande  former  inom  skilda  zoologiska  områden  såsom 
identiska   species,    yttrar  sig  likväl  i  en  allmänt  bekant  veten- 

*)  Jag  vågar  sä  myckel  hellre  hänvisa  Ull  detta  arbete,  der  jag  an- 
fort  en  mängd  faktiska  exempel  pä  flere  här  anförda  förhållanden,  som 
detsamma  i  WiEGifANN's  Årchiv  flir  Naturgeschichte  bli(Vit  lolordat  pä  ett 
för  mig  särdeles  smickrande  sått  af  en  af  samtidens  kompetentaste  do- 
mare. 

•*)  Vi  hafva  följt  den  princip  och  skola  framdeles  äfven  göra  det, 
att  med  egna  namn  beteckna  de  former  inom  skilda  zoologiska  områden, 
hvilka  visa  sädana  konstanta  afvikelser,  som  med  ord  kunna  uttryckas. 
Ty  antingen  man  anser  den  ena  eller  andra  formen  utgöra  en  verkeligen 
skiM  art  eller  ej,  måste  den  naturligtvis  i  vetenskapen  dock  pfi  något  säU 
betecknas. 


Digitized  by 


Google 


iir> 

skaplig   tidskrift :    ^Indem  der  Unterzeiclinete  sich  erlaubt 

benutzt  er  die  Gelegenheit  zugleich  zu  bemerken,  dass  er  nie- 
mals  zu  den  Anhängem  der  Darwin'schen  Irrlehre  gehört  hat 
und  von  derseiben  mebr  Unheil  als  Heil  fdr  die  Wissenschaft 
erwartet.'* 

Liksom  närbelägna  zoologiska  områden  på  kontinenterna  i 
allmänhet  endast  kunna  framte  former  af  samma  typiska  ut- 
seende och  vanligen  hörande  till  samma  genera,  så  visa  äfven 
ögrupper  den  största  likhet  i  sina  organiska  produkter  med  när- 
maste ungeför  under  samma  isotermiska  linier  belägna  fiastalaod. 
Är  möjligheten  för  en  verklig  geografisk  utbredning  från  koDti- 
nenten  på  ett  eller  annat  sätt  afstängd,  äro  de  flesta  species  på 
en  sådan  ögrupp  endemiska  och  artantalet  i  proportion  derefter 
så  mycket  mindre.  Att  Galapagos-öama  äga  ett  antal  endemi- 
ska arter,  som  äro  närstående  till  dem,  som  anträfifias  på  den 
motsvarande  amerikanska  kontinenten,  är  derföre  Ingalunda  mera 
förvånande,  än  att  en  mängd  species  i  Oolumbien  motsvaras  af 
närstående  former  i  vissa  delar  af  Brasilien.  Anhängare  af  en 
upprepad  skapelselära  böra  väl  derjemte  så  mycket  mindre  för- 
utsätta en  likhet  eller  identitet  emellan  de  organiska  formerna 
på  denna  ögrupp  och  på  den  Capverdiska-arkipelagen,  som 
det  är  bekant,  att  åtminstone  en  stor  del  af  Amerika,  säker- 
ligen på  grund  af  olika  naturförhållanden,  redan  under  den 
geologiska  tiden  ägt  en  egendomlig  och  från  den  i  gamla  verl- 
den  då  existerande  alldeles  afvikande  fauna. 

Den  marina  faunan  kan  äfvenledes  indelas  i  ett  stort  an- 
tal skilda  områden,  i  h vilka  egendomliga  artformer  anti*äffas,  men 
begränsningen  af  dessa  områden  är  naturligtvis  ofullständigare 
och  en  Öfverflyttning  af  arterna  derföre  lättare  möjlig.  På  Uui- 
det  begränsas  zoologiska  områden  oftast  af  högre  oöfverstigliga 
bergssträckningar  äfvensom  af  större  haf ;  de  skilda  marina  om- 
råden åtskiljas  deremot  endast  sällan  genom  smalare  landsträckor. 
I  Centralamerika  är  detta  likväl  händelsen  och  här  anträffas  der- 
före äfven  på  begge  sidorna  om  denna  verldsdel  fullkomligen 
olika  former.  Äfven  inom  de  marina  områden  finnas  motsvarande 
eller  vikarierande  arter;  de  skilda  formerna  af  sillen  lemna  i 
sådant    afseende   det  bekantaste  exempel.     Längst  i  södern  an- 


Digitized  by 


Google 


117 

trafik  återigen  nordiska  marina  former  och  antingen  en  del  af 
dessa  böra  anses  som  skilda  eller  identiska  arter  med  dem,  som 
förekomma  på  den  motsatta  sidan  af  jordklotet,  så  kunna  deras 
gemensamma  ursprnng  från  samma  stamföräldrar  förklaras  endast 
genom  antagandet  af  orimligheter,  då  den  mellanliggande  faunan 
är  fullkomligen  olika.  Det  må  ännu  tilläggas,  att  i  skilda  på 
hvarandra  följande  geologiska  formationer  äfvenledes  anträffas 
motsvarande  eller  vikarierande  artformer,  och  äfven  dessa  hafva 
i  sin  mån  tjenat  som  stöd  för  transformations  läror. 

Ofvanstående  efter  verkligheten  gjorda  korta  teckning  af  de 
organiska  formemas  utbredning  öfver  jordens  yta  har  jag  velat 
lemna,  för  att  derigenom  ådagalägga,  att  antagandet  af  djurartemas 
uppkomst  på  skilda  ställen  ganska  väl  öfverensstämmer  med  natur- 
vetenskapernas nuvarande  ståndpunkt.  I  en  allmänt  bekant  skrift, 
fFeiche  Åuffassung  der  lebenden  Natur  ist  die  richtige?  yttrar 
sig  den  bland  naturforskame  allmänt  högaktade  veteranen,  aka- 
demikern K.  E.  VON  Baeb:  „Wenige  Zweige  der  Naturwisseu- 
schaften  möchten  so  unmittelbar  zur  Åuffassung  des  innem  Zu- 
sammenhanges  aller  Naturerscheinungen  fiihren  als  die  Entomo- 
logie  . . .";  för  att  ej  öfverdrifvet  tyda  ofvanstående  ord  till  vår 
förmån,  vilja  vi  på  detta  yttrande  stöda  endast  en  —  dessutom 
icke  af  någon  bestridd  —  sanning,  att  nemligen  insekterna  redan 
genom  sitt  öfvervägande  artantal  i  främsta  rummet  äro  egnade 
att  lemna  en  anvisning  öfver  djurarternas  geografiska  utbredning. 
Jag  har  visserligen  icke  gjort  anteckningar  i  djurgeografin  under 
tvenne  decennier  såsom  Dabwin,  då  endast  tio  år  förflutit  sedan 
jag  först  publicerade  ett  litet  bidrag  *)  till  utredande  af  hit- 
hörande förhållanden  i  norden,  men  kan  likväl  för  flere  här  ut- 
talade åsigter  uppställa  till  försvar,  utom  ett  icke  alldeles  ringa 
antal  djurarter  ur  andra  klasser,  hela  arméer  af  insekter  —  och 
att  dessa  icke  kämpa  till  försvar  för  den  Darwinska  transforma- 
tionsläran  är  ganska  säkert. 

Vi  skola  nu  för  ombytes  skull  framhålla  några  omständig- 
heter beträffiande  de  organiska  formemas  utbredning  i  Amerika, 

*)  Bidrag  till  kännedom  om  insekt emas  geografiska  utbredning  i  nor- 
den med  tmfvudsakligt  afseende  på  Skandinavietu  och  Finlands  fauna,  öfver- 
sall  på  tyska  al  Baioii  Osten  Säcken  i  Stettiner  entomologische  Zeitung. 


Digitized  by 


Google 


118 

hvilka  allena,  utan  bitråde  af  några  audra  vetenskapliga  £akta, 
kullkasta  hela  Darwins  teori  om  artemas  ursprung  från  gemen- 
samma stamföräldrar.  Såsom  vi  redan  i  det  föregående  omnämnt, 
anträffas  i  de  nordligaste  delarna  af  denna  verldsdel  bland  flere 
egendomliga  arter  ett  ganska  betydligt  antal  species,  som  iro 
mycket  närstående  eller  alldeles  identiska  med  nordenropeiska 
former.  Litet  sydligare  t.  ex.  i  New  York,  Pennsylvanien,  Ken- 
tucky o.  s.  v.  finnas  äfvenledes  särdeles  närbeslägtade  former 
till  sådana,  som  föi*ekomma  i  Europa,  nemligen  i  den  meller- 
sta delen,  och  stundom  tillhörande  genera,  hvilka  icke  äga  en 
enda  representant  hvarken  nordligare  i  Amerika  eller  i  hela  $- 
benen.  Huru  skall  man  i  öfverensstämmelse  med  den  Darwinska 
läran  på  ett  förnuftigt  sätt  förklara  dessa  obetydligt  transforme- 
rade europeiska  ättlingars  uppträdande  först  ungeflir  under  samma 
isotermiska  linier  i  dessa  provinser  af  de  förenta  staterna.  Jem- 
för  man  derjemte  de  former,  som  sedermera  småningom  uppträda 
i  Amerika  närmare  emot  eqvatom,  så  finner  man»  att  olikheten 
emellan  gamla  och  nya  veridens  arter  blir  allt  större  samt  att 
man  slutligen  på  sin  höjd  endast  kan  anse  vissa  generiska  gnip- 
per  eller  hela  familjer  motsvara  hvarandra.  Den  sydligare  delen 
af  Amerika  sträcker  sig,  såsom  bekant,  längre  emot  söder  ån 
någon  annan  verldsdel ;  anmärkningsvärdt  nog  uppträda  här  igen 
mera  nordiska  genera  och  slutligen  t.  o.  m.  nordiska  arter. 
Slägtet  Carabtts  t.  ex.,  hvars  nordligaste  kända  representant, 
C.  BAERn  Ménétr.,  förekommer  vid  Boganida  under  697^^  d. 
lat.,  utbreder  sig  emot  söder  i  Afrika  med  tvenne  species  på 
Kanariska-Öama  till  30<^— 28^  n.  lat.,  i  Asien  med  C.  Pc^hka 
Redtenb.  och  C.  c(i$?mirictc$  Kollar  till  circa  35® — 33®  n.  lat. 
och  i  N.  Amerika  med  C.  finitimus  Hald.  till  omkring  30®  n. 
lat.  Under  mer  än  60  breddgrader  förekomma  sedermera  i  den 
mellersta  delen  af  Amerika  inga  species  af  detta  slägte,  men 
vid  33®  s.  lat.,  således  ungefär  lika  långt  ifrån  eqvatom  emot 
»öder  som  emot  norden,  uppträder  detta  slägte  återigen  i  trak- 
ten af  Valparaiso  med  egendomliga  representanter  ända  till  Elds- 
landet  (56®  s.  lat.)  *).     Då  enligt  Dakwin  alla  arter  af  samma 

*)  A.  Gerstaecker,  du  Chilesischen  Arten  der  Gatlung  Carabiu. 


Digitized  by 


Google 


119 

slägte  leda  sitt  ursprung  direkte  från  samma  stamföräldrar,  huru 
är  det  då  möjligt  att  dessa  samslägtingar  uppträda  först  Öfver 
60^  sydligare,  isynnerhet  då  representanterna  af  detta  slägte  ieke 
ens  i  gamla  verlden  förekomma  sydligare  än  till  28^  n.  lat.? 
och  det  bör  ännu  tilläggas,  att  arterna  af  detta  genus  äro  i 
saknad  af  utbildade  flygvingar.  Af  flere  djurgrupper  eller  slag- 
ten,  som  hafva  alls  inga  eller  endast  betydligt  olika  represen- 
tanter i  den  nordligare  delen  af  jordklotet,  förekomma  emellertid  i 
S.  Amerika  och  i  Afrika  några  ganska  närbeslägtade  former,  ehuru 
faunan  i  dessa  verldsdelar  i  öfrigt  är  fullkomligen  olika.  Huru 
kunna  sådana  förhållanden  sammanställas  med  den  Darwinska 
läran?  Enligt  Dabwins  egen  uppgift  anträffas  på  Eldslandet  46 
vextarter  gemensamma  med  de  nordligaste  delame  af  Amerika 
och  Europa.  I  öfverensstämmelse  med  de  åsigter,  som  af  oss 
här  blifvit  uttalade,  är  förklaringen  öfver  dessa  vextai-ters  dit- 
komst  mycket  enkel:  de  hafva  nemligen  —  emedan  en  naturlag 
är  lika  verksam  på  alla  kanter  af  jorden  och  icke  inskränkes 
inom  ett  visst  område  —  blifvit  derstädes  frambragta  efter  samma 
naturlagar,  af  samma  enkla  ämnen  och  under  lika  förhållanden 
som  de  nordiska  formerna  i  Europa,  Asien  och  Amerika,  och 
att  en  sådan  företeelse  icke  står  ensam  i  naturen  är  ganska  väl 
bekant,  då,  såsom  jag  redan  ofvanföre  anmärkt,  de  flesta  mine- 
ralier äfvenledes  blifvit  bildade  på  skilda  ställen  af  jorden,  ehuru 
stundom  något  olika  förhållanden  förändrat  deras  fUrg  o.  s.  v. 
För  att  emellertid  förklara  dessa  vextarters  tillvaro  på  Eldslandet, 
förutsätter  Dahwin,  att  det  funnits  isperioder  på  jordytan,  som 
sträckt  sig  utmed  vissa  längdgrader  {\),  d.  v.  s.  hufvudsakligen 
öfver  Amerika  ända  ned  till  Eldslandet,  och  under  en  sådan 
isperiod  hafva  dessa  nordliga  vextarter  trotsande  naturligt  urval 
under  en  säkerligen  oändligt  lång  följd  af  år  alldeles  oförändrade 
småningom  utbredt  sig  ända  till  56^  s.  lat.  Jag  är  visserligen 
ej  geolog  och  har  derföre  sett  mig  nödsakad  att  afhålla  mig 
från  alla  anmärkningar  emot  de  fakta,  som  af  författaren  ur 
denna  vetenskap  framhållas  som  stöd  för  hans  lära,  liksom  jag 
i  allmänhet  äfven  lemnat  alla  botaniska  uppgifter  ovidrörda,  men 
tror  likväl,  att  man  är  berättigad  att  på  geologin  ställa  den  for- 
dran,  att    densamma  ieke  bör  grunda  sina  läror  på  hypoteser. 


Digitized  by 


Google 


120 

som  stå  i  strid  med  de  resaltater,  hvartill  andra  natarvetenskaper 
ledt  sig  *).  Att  gletschrame  på  Alperna  och  andra  berg  äfvensom 
i  den  högre  norden  fordom  haft  en  större  utbredning,  torde  ej 
kanna  vederläggas,  emedan  obestridliga  fakta  tala  för  en  sådan 
åsigt.  En  större  mängd  vattenånga  har  troligen  eft^r  sednaste 
jordrevolution  kondenserat  sig  i  fast  form  på  dessa  kallare  plat- 
ser, men  dimmorna  hafva  sedermera  minskats,  isfälten  vikit  för 
solens  inverkan  och  klimatet  i  den  mellersta,  sedermera  äfren  i 
den  nordligare  delen  af  Europa  har  redan  genom  landets  odling 
småningom  betydligen  blifvit  förmildradt.  Flere  af  det  mellersta 
Europas  naturalster  hafva  härigenom  kunnat  utbreda  sig  högre 
emot  norden  och  några  djurarter  t.  ex.  renen,  som  fordom  före- 
kommit t.  o.  m.  i  Tyskland  och  Frankrike,  hafva  —  måhända 
dock  hufvudsakligen  af  brist  på  födoämnen  —  småningom  varit 
nödsakade  att  lemna  dessa  trakter  eller  blifvit  utrotade.  En 
sådan  något  kallare  period  i  den  tempererade  zonen  är  tänkbar; 
förutsättningen  af  en  isperiod,  som  utbredt  sig  öfver  hela  ytan 
ifrån  norden  ända  till  Caucasus  och  Himalaya  torde  sakna  veten- 
skapliga stöd,  och  att  en  sådan  sträckt  sig  utmed  vissa  längd- 
grader öfver  jorden,  som  inom  24  timmar  vänder  sig  omkring 
sin  axel,  tillfölje  hvaraf  de  isotermiska  liniema  åtminstone  när- 
mare equatorn  äro  temmeligen  parallela  med  breddgraderna,  ftr 
enligt  vår  uppfattning  orimligt.  Låtom  oss  likväl  anse  det  orim- 
liga for  rimligt  och  närmare  betrakta  de  slutsatser,  som  måste 
dragas  på  grund  af  detta  antagande.  Under  denna  amerikanfika 
isperiod  måste  arterna  åtminstone  i  norden  redan  haft  samma 
form    som    under    närvarande  tid,  emedan  dessa  46  species  pl 


*)  Vi  vilja  emellertid  hår  anföra  Dronns  åsigt  om  dessa  isperioder: 
»Aber  welchen  Grund  haben  wir  zu  glauben,  dass  es  viele  solcher  Bis- 
zeiten,  dass  es  deren  in  allén  Erd-Perioden  gegeben,  und  insbesondere 
dass  die  Verbreitung  bewirkenden  Ursachen  io  allén  Perioden  eine  univer- 
selle  Verbreitung  der  herrschenden  Formen  bis  in  den  letzten  Winkel  der 
Erde  vermillelt  haben,  ehe  wieder  irgendwo  neue  Formen  entstanden,  und 
dass  nie  ein  Theil  der  Erde  in  dieser  HInsicht  auf  seine  unabhångige  Weise 
rascher  öder  langsamer  als  der  andre  forlgeschritten  seye?  Diese  Erschei- 
nung  ist  so  befremdend,  dass  sie,  so  länge  sie  nicht  als  eine  notbvrendige 
nacbgewiesen  ist,  trotz  Darwin*8  Erklftrungs-Versuch  die  ganze  Theorie 
^^"droht." 


Digitized  by 


Google 


121 

Eldslandet  äunu  ftro  identiska  med  de  nordiska  formerna  i  Eu- 
ropa   och    Amerika.     Då    isperioden    inträffade  utgick  utom  all 
fråga    samtliga   djur-  och  vextarter  i  den  öfriga  delen  af  Ame- 
rika, ty  i  annan  händelse  hade  naturligt  urval  ovilkorligen  om- 
gestaltat de  nordiska  formerna  under  deras  beröring  med  detta 
stora  antal  artformer  för  än  de  framkommit  till  Eldslandet.  Ar- 
terna i  den  mellersta  delen  af  Amerika  kunde  icke  heller  flygta 
uppåt   bergen  till  ett  ännu  kallare  klimat;  denna  verldsdel  var 
således   under  och  straxt  efter  denna   period  öfver  hela  sin  yta 
befolkad  endast  af  nordiska  former.     Först  efter  denna  tid  har 
således  naturligt  urval  i  den  öfriga  delen  af  Amerika  framkallat 
denna  snart  sagt  fabelaktiga  mångfald  inom  den  organiska  verl- 
den,    som  nu   anträffas  derstädes,  medan  dessa  46  vextarter  på 
Eldslandet  samt  i  den  europeiska  och  amerikanska  norden  fort- 
farande trotsa  denna  besynnerliga  naturlag.    Sammanställer  man 
härmed    det    förhållande,    att    i    öfriga  delar  af  nya  och  gamla 
verlden   förekomma  flere  generiska  grupper,  som  icke  hafva  re- 
presentanter  i    den    högre  norden  såsom  t.  ex.  slägtet  Tapincs, 
samt  att  några  vexter  t.  ex.  den  på  Spetsbergen  förekommande 
Neuropogon   meloxanthus   anträffas   endast  nära  nog  lika  långt 
från  hvardera  polen,  så  behöfver  man  sannerligen  ej  mycket  an- 
stränga sin  tankeförmåga,  för  att  finna  omöjligheten  af  artemas 
ursprung  från  gemensamma    stamföräldrar.     Efterkommande  ge- 
nerationer skola  bedömma  äfven  de  naturforskares  uppfattnings- 
och   omdömmesförmåga,    som    under  den  sednare  hälften  af  det 
nittonde  seklet  arbetat  i  vetenskapens  tjenst;  månne  ej  derföre 
hvar  och  en  borde  hysa  vissa  betänkligheter  att  underteckna  sig 
som   anhängare  af  en  lära,  hvars  hufvuddogm  egentligen  lyder 
sålunda,  att    en  del(l)  af  infusionsdjuren  tillfölje  af  nödvändig- 
heten   att    ärfva   fäderne  egenheter  i  skapnad  o.  s.  v.  efter  ett 
otal  generationer  slutligen  transformerat  sig  till  menniskor.  Kan 
man   väl    tänka  sig   en  mera  framstående  motsägelse?   För  vår 
del  tro  vi  äfvenledes  på  en  nödvändig  arfslag  i  nyssberörde  af- 
seende,    men    slutresultatet  af  densamma  är  att  infusions-djuret 
förblir  ett  infusions-djur  och  menniskan  en  menniskal 

Några   af   de   uppgifter  om  djurartemas    utbredning,  som 
Parwin  framhåller  som  stöd  för  sin  förvandlings  lära,  äro  för-. 


Digitized  by 


Google 


122 

öfrigt  faktiskt  oriktiga.  Han  anför  t.  ex.  att  inga  batracbier 
förekomma  på  oceaniska  dar,  emedan  deras  ägg  förstöras  af 
hafsvatten.  Don  stdrsta  och  utmfirktaste  art  inom  hela  klassen, 
Cryptohranchus  japonicus  f=iSieboldia  mcucimaj,  förekommer 
emellertid  endast  på  en  ö  och  på  motsvarande  fastaland  antriiu 
icke  ens  något  närbeslägtadt  species,  hvarnr  denna  art  kunnat 
transformera  sig.  Likaledes  påstår  Dabwin,  att  inga  större 
däggdjur  anträffas  på  dar  eller  ögrupper,  som  äro  belägna  300 
engelska  mil  från  ett  fastland,  emedan  han  troligen  anser  det 
ännu  för  en  möjlighet  att  de  kunnat  simma  så  långt  (!)  samt  npp- 
ger  uttryckeligen,  att  på  Marianema  o.  s.  v.  förekomma  endast 
vespertilioner.  Vid  denna  uppgift  har  Darwin  glömt  Cenm 
marianus,  som  förekommer  just  på  denna  ögrupp,  efter  hvilken 
den  äfven  bär  sitt  namn,  och  dessutom  finnes  t.  ex.  på  Spets- 
bergen en  renart,  som  icke  ens  är  identisk  med  den  nordeuro- 
peiska. Att  föröfrigt  på  Stillahafvets  små  öar,  af  hvilka  en  del 
uppkommit  troligen  först  efter  tillkomsten  af  den  nu  på  jorden 
existerande  faunan  och  floran,  få  arter  däggdjur  förekomma,  borde 
ej  synas  förvånande,  då  Leon  Fatrmathe  i  sitt  arbete  Essai  sur 
ies  Coléopteres  de  la  Polynésie  1849  endast  uppför  164  arter 
af  denna  talrika  insektordning,  och  af  dessa  arter  äro  ännu 
några  gemensamma  med  andra  trakter  och  troligen  på  ett  eller 
annat  sätt  öfverflyttade. 

De  uppgifter,  hvilka  vanligen  lemnas  som  antydningar  eller 
bevis  öfver  enskilda  arters  omgestaltning  till  andra  former,  bero 
oftast  på  förvexlingar  af  närstående  species  eller  s.  k.  geogra- 
fiska varieteter  inom  skilda  zoologiska  områden,  eller  stundom 
helt  enkelt  på  fullkomliga  misstydningar.  Såsom  exempel  vill 
jag  endast  anföra  följande:  I  tidskriften  Isis  för  1832  meddelas 
nemligen  den  observation,  Ménétioes  under  sin  återresa  från 
Brasilien  gjort  på  en  uggla  (Strix  grallaria)^  hvilken  blifvit  ma- 
tad med  bönor,  maniok-mjöl  o.  s.  v.  Ugglan  dog  häraf  natur- 
ligtvis, men  vid  anställd  obduktion  fann  observatom  tarmkanalen 
sammandragen  och  dess  innersta  hud  nästan  läderartad.  Man 
har  häri  trott  sig  finna  ett  bevis,  huruledes  en  roffogel  smånm- 
gom  kan  förändra  sig  till  en  art,  som  lefver  af  vextfrön  och  i 
sådant   afseende   citeras  detta  fall  äfven  af  prof.  Bbonn  i  hans 


Digitized  by 


Google 


123 

Uandbuch  einer  Geschichie  der  Natur;  den  observerade  kon- 
traktionen  af  tarmkanalen  var  dock  säkerligen  ett  genom  otjen- 
liga  födoämnen  framkalladt  sjukdomstillstånd,  som  äfven  för- 
orsakade fogelns  död.  Patologin  kan  nog  uppte  ett  otal  lik- 
artade företeelser.  Vi  kunde  visserligen  afven  anföra  nog  talande 
exempel  ur  den  zoologiska  litteraturen  på  svenska  språket,  men 
anse  det  onödigt  att  hflr  framhålla  desamma. 

Slutligen  vilja  vi  yttra  några  ord  om  de  skilda  varietetema 
af  våra  husdjur.  Om  man  förutsätter,  att  alla  dessa  varieteter 
eller  raser  leda  sitt  ursprung  från  samma  stamform,  måste  man 
sannerligen  finna,  att  konstigt  urval  frambragt  förvånande  resul- 
tater  och  man  kunde  måhända  t.  o.  m.  anse  sig  berättigad  att 
på  grund  häraf  förutsätta  en  allmän  fortgående  transformation  i 
naturen.  Alla  vetenskapliga  fakta,  både  historiska,  filologiska 
och  naturhistoriska,  vittna  emellertid  på  det  bestämdaste  emot 
denna  förutsättning.  Nya  Holland  har,  såsom  man  känner,  ur- 
sprungligen ägt  en  egen  hundart,  kallad  Dingo,  hvilken  visar 
samma  fiendtliga  sinnesstämning  emot  de  europeiska  hundraserna 
som  vargen;  på  de  abyssiniska  bergen  lefver  ännu  ett  species 
(C.  smensisj;  på  de  japanska  öama  den  såkallade  Nippon  och 
v.  TsCHUDi  har  på  det  evidentaste  ådagalagt,  att  i  Amerika  ur- 
sprungligen funnits  åtminstone  tvenne  skilda  hundarter.  Då 
species  af  slägtet  Canis^  enligt  den  Linnéska  begränsningen,  der- 
jemte  äger  representanter  allt  från  nordens  is  ända  ned  till  Ma- 
gellanssundet  (Canis  magellanicus  Gray)  och  på  Falklandsöama 
(C.  aniarcHcm  Shaw),  hvilka  påtagligen  alla  —  beträflfande  de 
flesta  känner  man  det  med  säkerhet  —  frambringa  fruktbara 
bastarder  med  skilda  raser  af  den  tama  hunden,  så  synes  den 
förutsättningen,  som  blifvit  uttalad  af  zoologer,  nog  grundad, 
att  äfven  inom  skilda  zoologiska  områden  i  gamla  verlden  fun- 
nits flere  ursprungligen  olika  hundarter,  hvilka  redan  af  half- 
vilda  folkslag  blifvit  dels  utrotade  i  deras  vilda  tillstånd,  dels 
tämda.  De  äldsta  historiska  minnesmärken  vittna  dessutom  der- 
om,  att  skilda  folkslag  redan  i  forntiden  ägt  olika  hundarter 
eller  s.  k.  raser;  i  diluvial-aflagringar  i  mellersta  och  södra  Eu- 
ropa anträffas  fossila  ben  af  CarUs  famUiaris  fossilis  de  Serres, 
Blainv.,    hvilka    enligt   kännares  uppgift  endast  kunna  jemföras 


Digitized  by 


Google 


124 

med  skilda  raser  af  den  vanliga  hunden,  och  de  ytterst  dika 
benämningar  skilda  folkstammer  tilldelat  detta  husdjar,  t.  ex. 
koira,  hund  och  sobaka  (sabaka),  vederlägga  icke  heller  deniu 
åsigt  *). 

Hvad  här  blifvit  sagt  om  handen  gäller  nästan  lika  myc- 
ket vår  tama  boskap  och  fåret.  Af  slägtet  Bos  finnas  nemligen 
likaledes  ännu  vilda  arter  spridda  i  de  aflägsnaste  delar  af  jor- 
den, och  ehuru  man  ganska  väl  känner,  att  några  af  dessa  icke 
haft  någon  andel  i  uppkomsten  af  de  många  tama  formerna,  så 
är  det  likväl  påtagligt,  att  icke  alla  härstamma  från  ett  eodi 
ursprungligt  species,  då  man  ännu  på  Bomeo  och  Java  känner 
en  art  Bos  Banteng  Raffl.  (=  ieucoprt/mnos  Quoy  et  Gaymard 
=  sondaicus  Möller  et  Schlegel)  och  i  Indien  B.  gaums  TraiU., 
hvilka  stå  mycket  nära  till  den  sammansatta  arten  B.  icairus 
L.  Dabwin  ft^rmodar  dessutom  sjelf,  att  Zebu-oxen  härstammar 
från  ett  skildt  species.  Man  känner  derjemte,  att  detta  genus 
redan  under  den  såkallade  diluvialperioden  haft  en  mycket  vid- 
sträckt geografisk  utbredning,  således  öfvcr  flere  skilda  zoologi- 
ska områden,  och  i  torflager  har  man  t.  o.  m.  i  sydligaste  delen 
af  Skandinavien  funnit  skallar  m.  m.  af  numera  åtminstone  i 
vida  tillståndet  utgångna  oxarter,  såsom  af  Bos  primigemus  Bo- 

*)  Jag  har  anselt  det  nödigt  alt  framhålla  förenämnda  förhfillaodeo 
beträffande  hunden,  emedan  det  äfven  i  Finland  är  den  vulgära  äsigten, 
att  alla  dess  raser  uppkommit  af  samma  art;  Darwins  arbete  har  deremot 
icke  gifvit  någon  anledning  dertill,  emedan  författaren  uttryckeligen  för- 
klarar, att  det  af  geografiska  och  andra  skäl  synes  troligt,  att  den  lama 
hunden  härstammar  från  flere  vilda  arter.  Darwin  betviflar  endast,  na- 
turligtvis i  öfverensstämmelse  med  sin  teori,  att  dessa  raser  eller  arter 
förekommit  fritt  i  naturen  med  deras  nuvarande  ulseende.  Ehuru  det  nog 
är  möjligt,  att  en  eller  annan  ras  på  många  sätt  degenererat  vid  ett  ona- 
turligt lefnadssält  i  det  tämda  tillståndet,  måste  man  dock  förutsätta,  aU 
de  typiska  formerna,  d.  v.  s.  de  som  icke  äro  bastarder,  ursprungligen 
haft  ungefar  samma  form  som  för  det  närvarande,  ehuru  det  måste  med- 
ges att  några  af  dessa  icke  äga  ett  likartadt  utseende  med  nu  i  vildt  till- 
stånd förekommande  arter  af  detta  slägte.  Men  ägde  man  t.  ex.  man- 
drillen  såsom  husdjur  och  vore  alla  arter  af  slägtet  Cynocephalus  utgångna 
i  deras  vilda  tillstånd,  skulle  de  flesta  säkerligen  påstå,  att  i  naturen  dock 
aldrig  förekommit  apqr  af  ett  sådant  ulseende.  Många  likartade  exempel 
kunde  framhäflas. 


Digitized  by 


Google 


125 

janus  {B.  urus  Nilss.)  och  B.  /rontosus  Nilss.  —  af  hvilka  prof. 
Nilsson  på  ganska  goda  grunder  anser  vissa  tama  raser  här- 
stamma —  äfvensom  af  B.  longifrons  Owen,  som  enligt  namn- 
gifvarens  förmodan  ntgör  stamformen  till  boskapen  i  Wales  och 
i  de  skottska  högländerna.  Hum  många  olika  varieteter  som 
kunna  framkallas  med  endast  trenne  stamformer  behöfver  jag  ej 
framhålla,  och  det  hafva  påtagligen  funnits  flere. 

Man  känner  med  säkerhet,  att  af  slägtet  Ovis  åtminstone 
tvenne  vilda  arter,  Ov»  argali  eller  ammon  och  Ov.  musimon, 
icke  allenast  ganska  lätt  låta  tämja  sig,  utan  äfven  frambringa 
fertila  afkomlingar  med  de  tama  fårrasema;  af  den  sednare  ar- 
ten förekomma  t.  o.  m.  tvenne  ganska  väsendtligen  olika  geo- 
grafiska varieteter,  den  s.  k.  asiatiska  (hufvudsakl.  i  Persien) 
och  den  europeiska  muflan.  Af  den  förra  varieteten  eller  den 
asiatiska  muflon  (Ovis  orientalis  Gmelin),  som  fordom  haft  en 
mycket  större  utbredning*),  känner  man  ännu  olika  lokala  ra- 
ser, som  af  några  naturforskare  blifvit  ansedda  som  egna  sjelf- 
ständiga  arter  (t.  ex.  Ov.  cyprius  Bias.  och  Ov.  Vignei  Blyth) ; 
man  har  således  all  anledning  att  förutsätta,  det  äfven  af  den 
vesterländska  formen,  som  fordom  anträffats  på  flere  orter,  der 
den  nu  är  utrotad,  t.  ex.  på  de  Baleariska  öarna  och  i  Spanien 
(enl.  Plinius),  förekommit  ursprungligen  olika  geografiska  eller 
vikarierande  former,  liksom  det  ännu  finnas  skilda  representanter 
af  slägtet  Capra  på  Alperna,  Pyrenéerna  {C,  pyrenaica  ^(thim), 
Sierra  Nevada  (C.  hispamca  Schimp.),  Caucasus,  Sinai  o.  s.  v. 
Då  Darwin  likväl  yttrar,  det  han  icke  kan  bilda  sig  en  åsigt, 
om  fåret  (äfvensom  geten)  härstammar  endast  från  en  ursprunglig 
art,  kan  man  sannerligen  ej  tillräckligt  förundra  sig  deröfver, 
isynnerhet  då  redan  den  kände  romerske  författaren  Golumella  **) 

•)  Varro's  vilda  fär  i  Phrygien  böra  väl  äfven  föras  hit.  Orden  i 
de  re  rustica  II,  c.  I  lyda:  „Eiiam  nune  genera  pecudum  ferarum  sunt  alt- 
quot,  ut  in  Phryffia  ex  ovitms,  uH  greget  videntur  complures*, 

**)  „A'am  cum  in  municipnim  Gadilanum  ex  vicino  Åflricte  miri  colaris 
iihetires  ac  feri  Arietes  munerariis  deportarentur,  M,  Columella  patruus 
meus,  acris  vir  ingenii  atque  illustris  agricola  quosdam  mercatus,  in  agros 
transtuHt  et  mansuefactos  tectis  ovibus  admisU.  Eae  primum  hirtos,  sed  pa- 
temi  coloris  agnos  ediderunt,  qui  deinde  et  ipsi,  Tarentinis  ovibus  impositi» 


Digitized  by 


Google 


126 

i  medlet  af  det  förata  seklet  efter  Kr.  f.  uttryckeligen  omtalar 
en  kroasering  af  tarentinska  får  med  vilda,  som  blifvit  öfverförda 
ifrån  Afrika.  Att  fårraser  blifvit  tämda  inom  skilda  zoologisb 
områden,  således  af  ursprungligen  mer  eller  mindre  olika  geo- 
grafiska former,  är  man  berättigad  att  f^^rutsätta  äfven  af  den 
anledning,  att  benämningar  i  flere  språk,  som  hänföra  sig  till 
denna  djurart,  icke  antyda  ett  lån  från  h varandra,  utan  säker- 
ligen leda  sitt  ursprung  från  skilda  folkslag,  hvilka  fordom  tamt 
detta  djur  och  troligen  redan  vid  sin  invandring  till  Europa 
medfört  detsamma.  Som  exempel  vilja  vi  här  framhålla  endast 
några  benämningar  i  sex  europeiska  språk,  såsom  t.  ex.  jåarå 
(gumse),  uuhi  (tacka)  och  karitsa  (lam)  i  finskan;  gumse,  bagge, 
får  i  svenskan;  Widder,  Hammel,  Schafi  tyskan;  mouton,  be&er, 
brebis  i  franskan ;  baran  (öapan^b)  i  ryskan  samt  aries,  vervex, 
anis  och  agnm  i  latinet.  Vi  vilja  härmed  likväl  ej  förneka,  att 
några  författare,  såsom  Darwin  påståi*,  skridit  till  ytterlighets, 
då  de  uttalat  den  åsigt,  att  alla  tama  djurraser,  af  hvilka  den 
betydligaste  delen  säkerligen  uppkommit  endast  genom  hybridi- 
sering,  leda  sin  härkomst  från  ursprungligen  skilda  arter,  och 
det  finnes  påtagligen  icke  heller  några  vetenskapliga  skäl  till 
den  förutsättningen,  att  i  England  fordom  funnits  elfva  vilda 
fåraiter,  såsom  enligt  Darwins  uppgift  en  skriftställare  förmodat^ 
emedan  detta  land  —  som  påtagligen  ännu  efter  tillkomsten  af 
den  nu  lefvande  djurverlden  varit  landfast  med  det  öfiriga  En- 
ropa  och  på  grund  af  fordna  geologiska  förhållanden  kan  upp- 
visa proportionsvis  ganska  få  endemiska  ^urformer  —  troligen 
icke  ägt  en  enda  fårart  i  vildt  tillstånd,  hvilket  äfven  synes  så 
mycket  mera  trovärdigt,  som  den  engelska  benämningen  Sheep 
endast  häntyder  på  en  förändring  af  det  tyska  ordet  Schaf. 

Alla  kända  vilda  fårarter,  som  föröirigt  lefva  endast  i  kal- 
lare regioner  på  högre  berg,  hafva  utom  gröfre  konturhår  myc- 
ket finare  och  kortare  ullhår.  Dessa  sednare  synas  af  naturen 
egentligen  vara  beräknade  att  skydda  djurarter  för  inverkan  af 


ienuioris  velleris  arietes  progeneraverunt.  Ex  his  rur$us  qmcquid  conceptum 
est,  maiernam  moUitiem,  palemum  et  avUum  retulU  colorem.  Boc  modo 
Columella  åicebat,  qualemcunque  speciem,  qua  fuerit  in  bestiis,  per  nepetvm 
gradus  mitigata  feritate  rediisse.**    Columella,  De  re  rtuiica  VII,  c.  2. 


Digitized  by 


Google 


127 

ett  strftngare  klimat,  emedan  de  endast  hos  nordiska  eller  hög- 
alpina species  ftro  utbildade.  Naturens  sträfvan  att  skyla  det 
tama  färets  *)  genom  förnyade  klippningar  nakna  kropp  har 
ftnda  till  den  grad  utbildat  ullhären  på  bekostnad  af  kontur- 
håren, att  de  sednare  mer  eller  mindre  försvunnit  —  och  häri 
har  man  trott  sig  finna  graden  af  fårets  förädling!  Hos  förvil- 
dade får  återgår  derföre  hårbeklädnaden  till  sitt  normala  för- 
hållande, men  den  ursprungliga  stamformen  kan  deremot  aldrig 
fnllkomligen  återställas,  emedan  åtminstone  alla  nuvarande  tama 
raser  äro  blänningar.  Man  känner  visserligen  icke  fuUkomligen 
på  grund  af  noggrannare  vetenskapliga  undersökningar  hybridi- 
seringens  inverkan  på  skelettbyggnaden  o.  s.  v.,  men  hvarje 
hittills  vunnen  erfarenhet  har  emellertid  lärt  oss  att  härigenom 
framkallas  endast  quasi  mellanformer,  hvilka  ofta  förete  särdeles 
egendomliga  oregelbundna  d.  v.  s.  icke -konstanta  afvikelser, 
dfvergående  stundom  ända  till  fullkomlig  missbildning.  Härmed 
dfrerensstämma  äfven  de  flesta  tama  djurraser:  fåret  t.  ex.  visar 
en  betydlig  anomali  i  det  stora  antalet  af  svanskotor  och  t.  o. 
m.  ofta  nog  i  antalet  af  horn.  Ännu  mycket  större  oregelbundna 
afnkelser  anträffas  hos  skilda  dufraser.  Det  är  bekant  att  ving- 
och  stjertpennomas  antal  hos  foglama  i  allmänhet  är  så  kon- 
stant, att  t.  o.  m.  flere  famiyer  och  grupper  häri  öfverensstämma 
med  hvarandra.  Den  vanliga  klippdufvan,  som  numera  allmänt 
anses  som  den  egentliga  grundformen  till  de  skilda  tama  raserna, 
har  —  liksom  dess  närmaste  samslägtingar  —  endast  12  stjert- 
pennor,  men  hos  en  af  dessa  hybrida  varieteter,  den  s.  k.  Co- 
hmiba  livia  laUcauda  (die  Pfaaentauhe),  anträffas  stundom  ända 
till  84,  enligt  Dabwiks  egen  uppgift  ända  till  40,  men  detta 
antal  är  ej  konstant,  liksom  det  är  fallet  med  andra  afvikelser 
hos  dessa  tama  raser  i  skelettbyggnaden  o.  s.  y.  En  annan 
missbildad  varietet,  C  /.  percussor  (die  Klatschtaube),  sanunan- 
slår  vingarna  under  flygten  ganska  ofta  så  att  de  afbrytas  och 

*)  Några  sydländska  färraser,  t.  ex.  Om  Umgipe$  eller  guineetuis  hafva 
ioga  ullhår;  det  är  derföre  en  möjlighet  att  dessa  härstamma  från  ur- 
sprungliga arter,  hvilka  icke  lef\rat  pä  några  högre  berg,  åtminstone  yttrade 
sig  J.  A.  Wagner  1836  (i  Schrebers  Säugettdere)  emot  den  åsigt,  alt  A- 
flikas  klimat  förvandlat  uU  till  hår. 


Digitized  by 


Google 


128 

dafvan    nedstörtar,    och    hos    C.   /.   gyratrix  (die  Purzeltaube) 
existerar  en  sådan  missproportion  beträffande  vingarnas  st&Uning 
och    längd,    att    densamma  oupphörligen  flyger  såsom  det  heter 
öfver  ända.     Endast  såsom  en  genom  hybridisering  uppkommen 
missbildning    kan    man    äfven  anse   C»  /.  gtäturosa  fdie  Kropf- 
taubejf  hvars  kräfva  är  så  oproportionerligt  utbildad,  att  fogek 
enligt    uppgift    kan    uppblåsa  den   till  en  större  volnm  än  bdi 
öfriga   kroppens.     Då   Dåbwin   emellertid  framhåller  just  desaa 
och    likartade    säkerligen    endast    genom  kroasering  frambragta 
missfoster    som    exempel,    huruledes   man   genom  konstigt  mral 
inom    kort   tid   framkallat  afvikelser,  som  öfverskrida  gränserna 
för    generiska    karakterer,   förvånas  man  i  sanning  derdfrer  — 
och    vore    de   kända    bastarderna   af  Anas  boschas  och  GaM 
domesticus  fei-tila,  hade  författaren  kunnat  anföra  dem  som  exem- 
pel derpå,  huru  menniskan  med  ens  frambragt  nya  former,  hvilka 
t.  o.  m.  böra  anses  som  representanter  för  en  ny  ordning.  Dar- 
win  förutsätter    visserligen,    och    det   godtyckligt  nog,  att  alla 
tama    dufraser   härstamma   endast  från   Cohanba  Hvia  och  dess 
geografiska  varieteter  *),  och  ehuru  härmed  möjligheten  för  otaliga 
hybrida  missbildningars  tillkomst  i  sjelfva  verket  redan  är  med- 
gifven,    då   Darwin,   att    sluta    af  hans   egna    yttranden,   som 
geografiska    varieteter   af  denna  art  betraktar  foimer,  hvilka  af 
de    flesta   ornitologer    anses    som  fullkomligen   skilda  arter  och 
förekomma   öfver   en    betydlig    del    af  Asien,   Europa  och  den 
nordligare    delen   af  Afrika,  må  det  ännu  tilläggas,  att  t.  o.  m. 
denna  förutsättning  icke  är  grundad,  då  t.  ex.  C.  oenas,  såsom 
man  känner,  icke  allenast  parar  sig  med  den  tama  dufvan,  utan 
äfven    frambringar   fruktbara    afkomlingar    med    densamma  och 
troligen   på   grund    häraf  af  flere   naturforskare  fordom  ansågs 
som  den  egentliga  stamformen  till  de  tama  raserna.     Man  kän- 
ner   emellertid    öfver    100   vilda  dufarter  och  det  är  troligt  att 
ganska  många  bland  dessa  i  fångenskap  para  sig  och  frambringa 

*)  Dä  genom  hybridisering  af  s.  k.  geografiska  varieteter  åtmtostooe 
ganska  ofla  missbildningar  framkallas,  borde  denna  omständighet  utgörs 
ett  skål  till  att  icke  anse  vikarierande  former  hafva  uppkommit  genom 
utflyllning  frän  ett  land  till  förändrade  förhållanden  af  proportionstalen 
inom  den  organiska  verlden  i  elt  annat. 


Digitized  by 


Google 


129 

fruktbara  afkomlingar  med  iivarandra.  Redan  från  äldsta  tider 
hafva  dessa  foglar  derjemte  blifvit  omhuldade  med  en  särdeles 
forkärlek  och  man  har,  såsom  bekant,  förskaffat  sig  skilda  for- 
mer från  aflägsna  länder  och  kroaserat  dem,  och  det  t.  o.  m. 
i  Indien  enligt  författarens  egen  uppgift.  Endast  genom  hybri- 
disering  frambringas  ännu  i  denna  stund,  såsom  hvarje  jord- 
brukare känner,  nya  såkallade  varieteter  af  de  flesta  tama  djur, 
och  hvar  och  en,  som  ej  ledes  af  en  förut  fattad  idé,  skall  säker- 
ligen medge,  att  alla  fakta  som  af  Dauwin  blifvit  anförda  som 
bevis,  huru  man  genom  konstigt  urval  frambragt  nya  former, 
endast  tyda  derpå,  att  menniskoma  ända  från  de  äldsta  tider 
sammanfört  olika  geografiska  varieteter  eller  skilda  arter,  ge- 
nom hvilkas  kroasering  man  lyckats  frambringa  dels  en  mängd 
variabla  mellanformer,  dels  fullkomligen  abnorma  icke  kon- 
stanta missbildningar.  Som  exempel  på  hybridiseringens  in- 
verkan på  de  tama  formemas  föränderlighet  vilja  vi  utpeka  ett 
i  ögonen  fallande  förhållande.  Hit  till  Helsingfors  har  man  nem- 
ligen  inföi-t  en  stor  mängd  skilda  hundraser  och  tillfölje  af  deras 
kroasering  med  hvarandra  är  man  här  numera  sällan  i  stånd 
att  finna  tvenne  exemplar  af  samma  form  och  utseende ;  i  af- 
lägsnare  landsorter  deremot  likna  de  flesta  hundar  hvarandra 
till  formen,  ofta  nog  äfven  till  färgteckningen . 

Enligt  vår  öfvertygelse  kan  man  genom  urval  åtminstone 
ganska  ofta  hos  en  art  bibehålla  en  viss  färgdrägt;  man  kan 
genom  urval  af  större  eller  mindre  exemplar  inom  vissa  gränser 
framkalla  en,  dock  icke-konstant  afvikelse  i  storleken,  men  att 
en  väsendtlig  genom  generationer  fortgående  konstant  förändring 
i  kroppsformen  blifvit  framkallad  endast  genom  urval  bland  ätt- 
lingarna af  samma  stamform  kan  ingen  bevisa.  Darwin  anför 
som  någonting  förvånande,  att  alla  förädlare  eller  tuktare  af 
kultiverade  vexter  och  husdjur  äro  fullkomligen  öfvertygade  der- 
om,  att  deras  frambragta  varieteter  härstamma  från  ursprungli- 
gen skilda  stamföräldrar  samt  att  hvarje  berömd  förädlare  af 
den  Hereford'ska  boskapsrasen  ^hånler"  vid  den  frågan,  om 
denna  ras  ej  härleder  sig  från  den  långhornade.  Orsaken  här- 
till är  emellertid  mycket  enkel:  hvar  och  en  tuktare  känner 
nemligen   genom   egen   erfarenhet,  att  alla  nya  raser  framkallas 

9 


Digitized  by 


Google 


130 

endast  och  allenast  genom  hybrid iserin g  af  skilda  stamformer 
och  har  icke  af  författaren  låtit  inbilla  sig,  att  den  ifrågavarande 
rasen  blifvit  frarabragt  endast  genom  urval.  De  förändringar 
menniskan  åstadkommit  med  åtskilliga  djurarter  måste  i  sjeliVa 
verket  reduceras  derhän.  att  hon  dels  genom  slafveri  och  trång 
till  ett  onaturligt  lefnadssätt  af  i  den  fria  naturen  förekommande 
resliga  och  modiga  men  vilda'  arter  frambragt  vanslägtade,  nöd- 
vuxna, nedslagna  och  fega  afkomlingar,  dels  genom  kroasering 
framkallat,  såsom  vi  redan  ofvanfore  anfört,  variabla  mellanfor- 
mer eller  stundom  t.  o.  m.  onaturliga  missbildningar*).  Kan 
väl  detta  från  vetenskaplig  synpunkt  betraktas  såsom  ett  bevis 
och  ännu  dertill  såsom  det  förnämsta  och  nästan  enda  derpi 
att  i  den   fria   naturen  do  lägsta  liksom  de  högsta  former  fort- 


•)  En  anonym  insSndare,  lir  N.  N..  har  i  LUterår  Tidskrift  6  haft., 
Helsingfors  1S64,  anförl  några  fakta,  hvilka  enligt  hans  åsigt  i  främsta 
rummet  tala  för  den  Darwinska  läran  samt  5fäger  bland  annat  följande: 
^Tlunden  som  af  alla  djur  måhända  längst  varit  under  raenniskans  våid 
ger  ett  önnu  frappantare  exem]  el  på  menniskans  förmåga  att  förändra  och 
att  jag  så  må  säga  omskapa.  Menniskan  har  behöfl  dera  för  att  värja 
sig  för  rofdjurs  anfall,  för  att  skydda  sina  hjordar,  för  att  användas  till 
jagt,  för  att  uppsöka  ätbara,  under  jordens  yta  befintliga  svampar:  hon 
bar  velat  bilda  dem  stora  och  små ,  långhåriga  och  nakna  och  hon  har 
genom  anordnande  af  för  ändamålet  passande  medel  småningom  framkallat 
de  vanor  och  de  förändringar  hon  åstundat.  Formen  af  de  hundar  som 
nu  finnas  har  också  derunder  bhfvit  sig  så  olik.  att  man  numera  svårligen 
kan  tänka  sig  dessa  som  ett  spccies.**  Då  man  ser  dylika  pästäeodeD 
måste  man  betvifla  alt  hr  N.  N.  med  tillbörlig  uppmärksamhet  genonnläst 
det  första  kapitlet  af  Darwins  arbete,  bvarost  den  förutsättningen  uttalas, 
att  den  tama  hunden  härstammar  från  ursprungligen  skilda  arter.  Med 
anledning  af  hr  N.  N:s  yttrande,  att  menniskan  gjort  hunden  naken,  uija 
vi  tillika  med  nSgra  ord  omnämna,  att  den  hårlösa  hunden  (Canis  c^rmH- 
cus  Less.),  som  af  Linné  utan  någon  grund  blifvit  kallad  Canh  femUimt 
aegyptiui,  är  den  ena  af  de  tvennc  arter,  om  hvilka  v.  Tscbudi  bexif^i  all 
de  ursprungligen  tillhört  Amerika;  Columbus  anträffade  den  på  de  vcsl- 
indiska  öarna.  Cortrz  i  Mexico  och  Pizarro  i  Peru.  Denna  ursprungligen 
skilda  art  torde  således  icke  slå  i  något  förhållande  till  transformation  af 
gamla  verldens  hundraser.  Att  hunden  på  grund  af  medfödda  anlag  kan 
dresseras  till  åtskilligt,  t.  ex.  att  uppsöka  tryffel,  kan  dock  säkerligen  icke 
tillskrifvas  menniskan  som  förtjenst,  och  framgår  delta  redan  dcraf,  alt 
icke  allenast  skilda  hundraser,  utan  äfven  svinet  kan  dresseras  till  tryffel- 
jagt. 


Digitized  by 


Google 


131 

farande  geBom  geBerationer  utbilda  sig  till  högre  varelser  — 
att  infusionsdjuret  efter  millioner  år  förvandlat  sig  till  en  men- 
niska?  I  naturen  böra  föröfrigt  bybridiseringar  af  skilda  djur- 
arter till  ytterst  sällsynta  undantag  ocb  framkalla  enligt  regel 
endast  sterila  afkomlingar:  geografiska  varieteter  eller  vikarie- 
rande former,  emellan  hvilka  en  kroasering  påtagligen  lättast  är 
möjlig,  komma  deremot  sällan  i  beröring  med  bvarandra,  och  der 
detta  någongåug  kan  vara  fallet,  bilda  afkomlingarna  på  sin 
höjd  endast  mellanformer^  som  i  de  flesta  fall  existera  endast 
under  få  generationer  innan  de  utdö  eller  återgå  till  stamformen, 
och  under  denna  tid,  ihändelse  de  påträffas  af  naturforskare,  på 
sin  höjd  kunna  tjena  såsom  stöd  för  den  åsigt,  att  geografiska 
varieteter  uppkommit  genom  transformation  ur  hvarandra,  men 
framkalla  dock  aldrig  en  utveckling  till  högre  organismer. 

Ätt  man  dels  genom  onaturliga  tvångsmedel,  dels  genom 
urval  och  framför  allt  annat  genom  hybridisering  framkallat  be- 
tydliga förändringar  med  de  flesta  kultiverade  vexter  kan  ej 
nekas,  men  det  är  äfven  bekant,  att  en  betydlig  del  nu  redan 
härigenom  förlorat  sin  fortplantningsförmåga  samt  kan  upp- 
dragas endast  med  afläggare.  Det  är  derföre  icke  heller  utan 
anledning  man  förutspått,  att  en  total  ofruktbarhet  blir  horti- 
kul turens  slutliga  undergång.  Man  talar  visserligen  om  blom- 
mors och  frukters  förädling  och  finner  deri  ett  bevis  för  arter- 
nas omgestaltning  till  mera  utbildade  former,  men  hvari  består 
då  egentligen  denna  förädling?  Jo,  man  har  i  de  flesta  fall  ge- 
nom en  öfverdrifvet  fet  jordmån  befordrat  blommomas,  ofta  nog 
af^en  frukthöljens  utbildning,  men  denna  egenhet  kan  vanligen, 
såsom  man  känner,  icke  fortplantas  på  efterkommande  genera- 
tioner, emedan  t.  ex.  de  största  och  sötaste  äppel  enligt  regel 
äga  endast  rudimentära,  stundom  alls  inga  frön;  man  ympar 
grenar  af  samma  missbildade  exemplar  på  naturfriska  stammar 
ocb  låter  sålunda  i  sjelfva  verket  endast  samma  individuum  fort- 
sätta sitt  degenererade  lif  på  en  yngre  stam.  Hvar  och  en  som 
är  vetenskapligt  bildad  känner  likaledes,  att  man  vid  odlandet  åf  de 
vanliga  potätema  endast  omsätter  stamdelar  eller  knoppar  af  sam- 
ma exemplar;  fortplantas  denna  vext  deremot  med  frön,  uppkomma 
endast  obetydliga  stjelkknölar,  och  först  genom  deras  omplante- 


Digitized  by 


Google 


1S2 

ring  kan  man  i  en  fet  jordmån  utbilda  de  underjordiska  sism- 
delame  till  större  dimensioner.  I  förbigående  vill  jag  tillika  an- 
märka, att  de  vanliga  sädesslagen  icke  kunna  uppställas  så- 
som exempel  hvarken  för  eller  emot  den  Darwinska  läran,  eme- 
dan de  icke  äro  kända  i  deras  vilda  tillstånd  och  det  således 
är  svårt  att  afgöra,  om  de  undergått  någon  väsendtligare  (ot- 
ändring  eller  icke.  Sedan  de  bevist  sin  användbarhet,  baf\Ti  de 
påtagligen  småningom  blifvit  utrotade  i  deras  vilda  tillstånd  i 
de  trakter,  der  de  ursprungligen  förekommit,  såsom  det  onekli- 
gen äfven  varit  fallet  med  flere  tämda  djur. 

Genom  hybridisering  frambringas  hos  kultiverade  veiter 
dock  de  största  förändringar  inom  kortaste  tid,  och  vill  man  t. 
o.  m.  bibehålla  en  framkallad  varietet  oförändrad,  bör  den,  så- 
som hvarje  trädgårdsmästare  ganska  väl  känner,  afstängas  eller 
afskiljas  från  andra,  emedan  insekter  i  annat  fall  emot  ens  vilja 
framkalla  mellanformer.  Äfven  i  naturen  befordra  insekterna 
vexters  hybridisering  och  dei-före  anträffas  säkerligen  äfven  så 
ofta  afvikande  vaneteter  inom  Floras  rike.  Detta  förhållande 
äfvcnsom  den  omständigheten,  att  flere  lägre  vcxter  likasom  gan- 
ska många  lägre  djur  äro  särdeles  polymorfa  bör  onekligen  anses 
som  den  förnämsta  anledningen  dertill,  att  några  naturforskare, 
isynnerhet  botanici,  äro  stiimda  för  tron  på  den  organiska  verl- 
dens  fortgående  transformation  till  mera  utbildade  former. 

Ehuru  Darwin  låtit  en  „8om  förfsittare  berömd  andlig'* 
utfårda  sig  ett  intyg  deröfver,  att  hans  åskådningssätt  innebar 
en  lika  upphöjd  föreställning  om  Gud  som  den  vanliga  skapelse- 
läran  *),  våga  vi  likväl  påstå,  att  Daewins  teori  förklenar  den 
visa  anordning  man  öfverallt  finner  i  naturen.     Den  oorganiska 


*)  Darwin  ställer  till  anliängarne  af  den  vanlisa  skapelseläran  den 
gamla  frågan,  om  de  första  däggdjuren  blifvit  skapade  med  eller  utan  naf- 
vel;  vid  någon  eftertanke  mäsle  dock  hvar  och  en  finna,  alt  foifallaren 
icke  undslipper  denna  fräga  sjelf,  emedan  äfven  enligt  hans  teori  någon 
utvecklingsform  nödvändigtvis  varit  det  forsla  däggdjur.  Härtill  kan  man 
ännu  ansluta  den  betraktelse,  huruvida  naturligt  urval  först  under  loppcl 
af  några  tusendclal  år  till  fortkomst  förclrädosvis  gynnat  de  indi\idcr,  som 
haft  anlag  för  uppkomsten  af  en  nafvel  äfvensom  af  sådana  organer  i  all- 
mänhet, hvilka  först  af  anngsna  dosccndenler  med  iiilgon  föidel  kunt>al 
begagnas,  I,  ex.  ögon. 


Digitized  by 


Google 


133 

kristallen  bildas  såsom  man  känner  alltid  efter  bestämda  natur- 
lagar, men  menniskan,  Guds  förklarade  afbild,  framställes  af 
författaren  i  sjelfva  verket  dock  som  ett  resultat  af  otaliga 
slumpens  kast  *),  ty  några  djur-  och  vextarter  mer  eller  mindre 
i  ett  land,  hade  enligt  denna  lära  alltid  kunnat  göra  henne  till 
någonting  annat  än  hon  är.  Åtminstone  de  flesta  naturforskare 
bafva  trott  sig  finna  att  ett  förnuft  genomgår  hela  naturen;  i 
bvarje  skapad  varelse  har  man  sett  ett  bevis  på  Guds  tillvaro 
och  det  beräknade  sarabandet  emellan  organerna  inom  hvarje 
cuskild  varelse  liksom  sammanhanget  emellan  allt  i  verldeu  till 
det  helas  fortbestånd  har  man  tolkat  som  Guds  uppenbarelse  i 
naturen;  då  den  Darwinska  läran  emellertid  saknar  vetenskapliga 
stöd  och  framför  allt  icke  öfverensstämmer  med  djur-  och  vext- 
artcrnas  nuvarande  utbredning,  torde  få  genom  densamma  ledas 
till  den  öfvertygelse,  att  de  åsigter  man  i  fxJrberörde  afseende 
hyllat  endast  varit  en  tom  vantro  samt  att  hela  den  organiska 
verlden  ordnat  och  gestaltat  sig  hufvudsakligast  tillföljd  af  en 
förment  variabel  naturnödvändighet,  hvars  vilkor  för  hvarje  gång 
bestämmas  blott  af  tillfålligheter.  Flere  framstående  vetenskaps- 
män hafva  redan  uttryckeligen  förklarat  sig  emot  denna  lära 
och  ett  ännu  större  antal  har  genom  sina  handlingar  —  d.  v. 
8.  genom  att  beskrifva  djur-  och  vextarter  —  faktisk  ådaga- 
lagt sig  icke  höra  till  antalet  af  dess  bekännare;  ty  det  vore 
väl   nog    obetänksamt   att    beskrifva    någonting,    hvars    tillvaro 


*)  „Je  mclir  ein  Naturforscher  sicli  mit  Delail-Studien  uber  den  Bau 
der  natuiiichen  Wesen  und  uber  dessen  wunderbare  Zweckmåssigkeit,  uber 
das  Zusammenstimmen  aller  Einzelnheiten  zu  eincm  organischen  Wescn. 
\>o\on  kein  Theilclien  willkurlich  gcänderl  wcrden  känn,  ohne  das  Ganze 
zu  gefährden,  —  uber  die  Wiederholung  derselben  planmässigen  Einrich- 
tung  in  jedesmaliger  andrer  Weisc  bei  250,000  bekannlen  Organismen- 
Arten  der  jetzigen  Schöpfung,  —  uber  die  kulminirende  Vollendung  des 
(iaozen  bei  den  vollkommensten  dicser  Organismen,  —  uber  die  Enlwicke- 
lung  aller  dieser  Einrichlungen  in  einem  Embryo  der  ihrer  noch  nicht  be- 
darf,  zu  kunftigen  Zwecken,  beschaftigl  hat,  um  so  schwerer  wird  es  ihra 
anfangs  werden.  darin  nichls  weiler  als  die  Folgen  eines  forlschreilenden 
Vcrbesserungs-Prozesses  zu  sehen,  worin  jeder  neue  weilre  Fortschritt 
nach  des  Vfs.  Theorie  seibsl  jedesmal  nur  ein  Zufall  isl  und  erst  durch 
Vercrbung  fcslgehalten  werden  känn."    Bronn  1.  s.  c. 


Digitized  by 


Google 


134 

man  betviflar.  Ehura  vi  icke  hylla  författarens  åsigter,  anse  ?i 
likväl  ett  sådant  bedOmmande  af  hans  arbete,  som  Floureks 
uttalar,  alltför  strängt*),  ty  ehuru  Daäwins  efter  öfvertygeke 
framställda  läror  säkerligen  på  hvarjehanda  sätt  komma  att  in- 
verka störande  på  djur-  och  vextgeografins  framsteg,  skola  de- 
samma likväl  åtminstone  medelbart  framkalla  ganska  många  f5r 
naturvetenskaperna  fruktbringande  resultater. 

')  ,Le  livre  de  M.  Darwin  est  devenu  robjel  d*un  engouemenl  ge- 
neral ...  Et  cependant,  que  d*idées  obscures,  qiie  d'idées  fausses!  Quel 
jargon  métaphysique  jelé  mal  å  propos  dans  rhisloire  nalurelle,  qui  lombe 
dans  le  galimatias  dés  qu*elle  sort  des  idées  claires,  des  idées  jusles! 
Quel  langudge  prélentieux  et  vide!  Quelles  persoDDifications  pueriles  et 
suraonéesl*'  Flourens. 


Erinran. 
Efter  det  ofvanstående  föredrag  blifvit  vid  Finska  Veten- 
skaps-Societetens  årssamman trade  uppläst,  har  jag  med  ledsnad 
förnummit,  att  man  på  vissa  håll  klandrat  mitt  sätt  att  bedömma 
den  Darwinska  teorin  och  mitt  uppträdande  mot  vetenskaps- 
män, som  hylla  läran  om  en  fortgående  transformation.  I  an- 
ledning häraf  får  jag  förklara,  att  det  hvarken  då  eller  vid 
den  diskussion,  som  sedermera  uppstått,  varit  min  afsigt  att 
nedsätta  desse  mäns  vetenskapliga  förtjenster  i  alhnäubet,  for 
hvilka  jag  hyser  all  möjlig  högaktning.  Om  jag  användt  större 
skärpa  i  uttrycken  än  som  varit  nödigt  och  måhända  lämp- 
ligt, !iar  det  endast  skett  af  intresse  för  den  vetenskap,  åt 
hvars  Ijonst  jag  egnat  mina  ringa  krafter,  och  hvars  anseende 
och  betydelse  i  min  tanke  förringas  genom  den  Darwiuska  läran. 
För  att  emellertid  afböja  allt  missförstånd,  har  jag  här  dels  ute- 
slutit allt,  som  möjligen  kunde  uttydas  såsom  anstötligt,  dels 
närmare  utvecklat  och  genom  anförande  af  fakta  styrkt  åtskilliga 
påståenden,  som  vid  det  mundtliga  föredraget  endast  i  korthet 
kunnat  framställas.  I  dess  närvarande  form  hoppas  jag  att  min 
granskning  af  den  Darwinska  läran  skall,  om  också  icke  god- 
kännas, åtminstone  kunna  läsas  af  enhvar,  utan  att  väcka  ^obe- 
hagliga  minnen.^ 

Fr.  W.  Mäklm, 


Digitized  by 


Google 


J35 


Om  de  nyaste  undersökningar  rörande  solens  afstånd 
från  jorden.  —  Af  A.  Kruegee. 

(Föredrag  vid  års-  ooh  högtidsdagen  d.  29  April  1864  ) 

Högtärade  åhörare  I 

När  man  betraktar  den  stora  grad  af  noggrannhet,  med 
h vilken  astronomin  har  hannit  lOsa  det  problem,  som  utgör  dess 
förnämsta  mål,  nemligen  bestämmandet  af  himlakropparnes  rö- 
relser, skalle  man  nästan  kanna  komma  på  don  tanken,  att 
denna  vetenskap  nära  nog  hade  uppnått  sin  höjdpunkt,  och  att 
en  vidare  utveckling,  åtminstone  inom  vissa  gränser,  knappt  vore 
möjlig.  Solens  och  månens  orter  på  himmeln,  deras  förmörkel- 
ser, planeternas  rörelser,  alla  dessa  fenomener  beräknas  för  en 
lång  tid  förut  med  en  noggrannhet,  som  tyckes  motsvara  såväl 
de  vanliga  nautiska  som  de  strängaste  vetenskapliga  fordringar : 
icke  blott  för  tio,  hundra  år,  utan  äfven  för  till  och  med  tu- 
sende år  kan  man  med  en  betydlig  grad  af  tillförlitlighet  be- 
stämma de  ställen  på  himmelssferen,  hvilka  solsystemets  planeter 
med  deras  drabanter  skola  intaga  och  med  samma  säkerhet  räk- 
nar man  tillbaka  för  att  ur  de  äldsta  auktorernas  uppgifter  om 
solförmörkelser  fixera  tidpunkten  för  vigtiga  historiska  tilldragel- 
ser och  derigenom  sprida  ljus  öfver  den  ofta  så  osäkra  äldre 
kronologin.  Den  enkla  hypothesen  om  kroppaines  attraktion, 
som  utgör  grundvalen  för  verldssystemets  konstruktion,  bör  an- 
ses vara  fullständigt  bevist,  ehuruväl  dess  innersta  väsende  är 
obegripligt  för  menniskans  förstånd:  ur  denna  hypothes  härleda 
sig  alla  theorier  öfver  planetemas  och  stjemornas  rörelser  ge- 
nom stränga  mathematiska  deduktioner,  så  att  astronomin  der- 
igenom till  en  stor  del  förvandlat  sig  till  himmelsk  mekanik. 
Alla  de  data  för  tillämpniugen  af  de  ur  attraktionsprincipen  här- 
flytande mathematiska  theorierna,  som  böra  hemtas  från  sjelfva 
naturen  eller  de  såkallade  konstauterna  för  planeternas  rörelser, 
hafva  genom  en  ofantlig  mängd  högst  noggranna  observationer 
blifvit  utredda   och   de  dermed  beräknade  tabellerna  synas  för 


Digitized  by 


Google 


186 

alltid  kuniia  motsvara  sitt  ändamål;  åtminstone  är  det  för  de 
med  vetenskapens  stränga  fordringar  mindre  förtrogne  svårt  att 
inse,  hvartill  det  kunde  tjena  att  fortfarande  anställa  nya  obser- 
vationer på  fenomen,  h vilka  man  så  noga  förut  känner. 

Det  voro    likväl    ett    sorgligt  förhållande,  om  astronomen 
skulle  inbilla  sig,  att  hans  vetenskap  icke  lemnar  rum  för  vidare 
utveckling.     En    vetenskap,    som   har   naturen  till  föremål,  kan 
aldrig    uppnå    fullkomlighet.    emedan   de  iakttagelser,  ur  hvilka 
allmänna    theorier  härledes,  enligt  de  menskliga  sinnenas  ofuU- 
komliga   natur  aldrig   kunna  blifva  absolut  riktiga.     Visserligen 
kan    man    genom    ändamålsenliga  instrumenter   betydligt  stiirka 
sinnenas   skarphet  och  de  framsteg,  man  på  de  sednaste  femtio 
år  gjort  i  astronomiska  instrumenters  förfärdigande,  hafva  varit 
så  stora,  att  man  för  närvarande  knappt  förmår  inse,  huru  ob- 
servationskonsten skall  vidare  utvecklas.     Men  just  dessa  fram- 
steg äro  ett  bevis  derforc,  att  vidare  förbättringar  äro  möjliga, 
att    till    och    med   alldeles   nya  synpunkter  kunna  yppa  sig,  på 
hvilka  man  förut  icke  kunnat   tänka.     De  nya  uppfinningame  i 
telegrafin    och    fotografin    hafva   redan  vid  flere  tillfällen  blifvit 
med    fördel    begagnade   för  astronomiska  ändamål :  genom  tele- 
grafins användning  reduceras  de  stora  svårigheter,  som  man  förut 
mötte    vid    geografiska  längdbestämningar,   till   en  betydlig  del, 
hvaraf  den  för  närvarande  pågående  stora  medeleuropeiska  längd- 
gradmätningen skall  visa  ett  nytt  prof;  genom  fotografin  deremot 
har  man  redan  hunnit  afbilda  solen,  månen,  planetema,  till  och 
med  dubbelstjernor  och  isynnerhet  för  solobservationer  kan  dess 
begagnande   blifva    högst  nyttigt.     Man  kan  således  icke  tvifla 
på,  att  observationskonsten   ständigt  går  framåt,  och  derigenom 
är    behofvet   af  fortfarande  nya  observationer  tillräckligt  moti- 
veradt. 

Men  om  äfven  observationskonsten  skulle  råka  blifva  sta- 
tionär, så  skulle  icke  desto  mindre  observationernas  oafbrutna 
fortsättande  vara  behöfligt  för  att  kontrollera,  huruvida  plane- 
ternas rörelser  öfverensstämma  med  nyare  observationer.  Men 
hvartill  skulle  en  sådau  fortfarande  kontroll  tjena,  kunde  man 
möjligtvis  fråga?  Enär  astronomin  konstruerar  hela  systemet  på 
en  så  orubblig  grundval  som  den  allmänna  gravitationen,  genom 


Digitized  by 


Google 


157 


bTiIken  alla  företeelser,  åtminstone  inom  solens  område  så  säkert 
kinna  förklaras,  att  alla  möjliga  tvifvel  derom  måste  gifva  vika, 
kan  det  då  bafva  vetenskapligt  intresse  att  fortsätta  observatio- 
nerna? Lönar  sig  den  oändliga  mödan,  som  fortfarande  användes 
på  nya  observationera  anställande?  Vore  det  icke  ändamAlsenli- 
gare  att  låta  planeterna  vandra  i  deras  förutberäknade  banor 
ntan  att  förspilla  tid  på  deras  observerande?  Vi  svara  med  ett 
besUmdt  nej,  om  vi  äfven  här  inskränka  oss  till  solsystemets 
trånga  område,  hvilket  dock  ntgör  endast  en  liten  del  af  astro- 
nomins fålt.  Vi  måste  visserligen  medgifva  att  planeternas,  till 
och  med  månens  theorie,  som  dock  är  den  mest  invecklade  af 
alla,  har  nppnått  en  hög  grad  af  fulländning,  men  ändock  har 
det  alltid  funnits  och  skall  framdeles  alltid  finnas  afvikelser  der- 
ifrån,  som  öppna  vägen  till  nya  upptäckter.  Såsom  bevis  för 
detta  påstående  behöfver  jag  endast  påminna  om  den  välkända 
historien  om  planeten  Neptunus'  upptäckt,  till  hvilken  de  sednaste 
åren  haft  att  erbjuda  ett  märkvärdigt  motstycke  nr  fixstjern- 
Terlden.  Den  bekanta  stjeman  Sirius  visade  nemligen,  liksom 
Uranus,  vissa  små  oregelmässigheter  i  sin  rörelse,  som  endast 
genom  en  närbelägen  stjernas  attraktion  kunde  förklaras,  och 
efter  sorgfåUiga  forskningar  har  man  äfven  på  flere  observatorier 
lyckats  uppfinna  den  af  theorien  fordrade  Sirius-drabanteu. 

Det  var  här  likasom  vid  Neptuni  upptäckt  theorien,  som 
föregick  observationen,  men  det  bör  å  andra  sidan  icke  glöm- 
mas, att  theorien  ensam  icke  skulle  hafva  kommit  till  så  be- 
andransvärda  resultater,  om  icke  observationen  hade  lemnat 
de  »nödvändiga  data,  och  dessutom  skulle  de  theoretiska  upp- 
täckterna hafva  qvarstått  såsom  rena  hypotheser,  så  länge  de 
icke  hade  blifvit  bekräftade  genom  sjelfva  observationen. 

Då  jag  i  dag  fullgör  det  hedrande  uppdraget,  att  vid  so- 
cietetens  högtidliga  årsmöte  tala  till  denna  aktade  krets  af  ve- 
tenskapens vänner  och  gynnare,  anser  jag  det  möjligtvis  vara  af 
något  intresse  att  framställa  ett  ämne,  som  likaledes  vittnar  om 
tbeoriens  och  observationens  inbördes  sammanhang,  nemligen 
andersökningame  om  solens  afstånd  från  jorden,  hvars  nyaste 
bestämning  äfven  utgör  ett  särdeles  vigtigt  framsteg  i  astrono- 
min,  och    vågar  jag   uttrycka  den  förhoppning,  att  mina  ärade 


Digitized  by 


Google 


138 

åhörare  benäget  ville  urs&kta  den  möjliga  bristen  på  tydlighet, 
i  betraktande  af  de  svårigheter,  som  språkets  ofnllståndiga  kin- 
nedom  måste  medföra  för  mig. 

Det  är  bekant,  att  astronomerna  begagna  jordbanans  ni- 
dius  såsom  längdenhet  för  nästan  alla  beräkningar.  Antager  man 
denna  radius  såsom  gifven,  eller  tager  man  densamma  till  enhet, 
så  är  det  lätt  att  uppgifva  planeternas  inbördes  afstånd,  emedan 
deras  rörelser  i  förhållande  till  jordens  genom  attraktionen  kanna 
beräknas.  Man  kunde  derföre  uppkasta  frågan,  hvartill  känne- 
domen om  den  antagna  enheten  vore  behöflig?  Är  det  icke  tik- 
giltigt  för  oss,  om  solens  afstånd  är  en  eller  tjugu  millioner 
mil?  Man  kommer  ju  ändock  till  så  stora  tal,  att  menniskans 
föreställningsförmåga  är  ur  stånd  att  uppfatta  dem?  Vi  svara 
utan  tvekan  nekande  på  denna  fråga.  I  flere  hänseenden  är 
den  absoluta  längden  för  det  antagna  måttet,  eller  med  andra 
ord,  solens  afstånd  uttryckt  i  mil,  af  största  intresse.  Jag  på- 
pekar här  endast  en  af  dess  användningar,  som  har  närmast  af- 
seende  på  himmelns  beskrifning^  på  den  mest  populära  delen  af 
astronomin.  Hela  vår  kärmedom  om  planeternas  storiek,  yta, 
volym,  täthet,  solfläckames  dimensioner,  kometemas  diametrar 
samt  deras  så  hastigt  försiggående  förändringar  beror  derpå.  Ge- 
nom våra  instrumenter  kunna  vi  naturligtvis  endast  mäta  himla- 
kropparnes synbara  dimensioner,  d.  v.  s.  den  lilla  vinkeln,  under 
hvilken  de  för  oss  visa  sig.  Deras  afstånd  är  nu  alltid  bekant, 
så  vida  solens  afstånd  är  gifvet,  emedan  theorin  bestämmer  det- 
samma i  förhållandet  till  solens  distans.  Således  bero  alla  be- 
räkningar Öfver  planeternas  dimensioner,  som  man  finner  upp- 
gifna  i  populära  astronomiska  skrifter,  på  denna  enhet  och  dermed 
nästan  alla  de  föreställningar,  som  vi  kunna  göra  oss  öfver  de- 
ras natur.  Vidare  är  kännedomen  af  jordens  massa  hufvudsak- 
ligen  grundad  på  solens  afstånd.  Detta  låter  kanske  besynner- 
ligt nog,  men  vi  få  snart  se  det  rätta  sammanhanget.  Obser- 
verar man  på  jorden  en  fritt  svängande  pendel,  så  kan  man 
lätt  beräkna  ur  dess  svängningstid  och  längd  jordens  attraktion 
på  sjelfva  dess  yta.  Äfvenledes  finner  man  densamma  ur  mi- 
nens rörelse  för  ett  afstånd  lika  med  månens.  Men  vill  man  der- 
emot  beräkna  deo  attraktion,  som  jorden  utöfvar  på  andra  kroppar 


Digitized  by 


Google 


189 

på  ett  afstånd  lika  med  solens,  eller  med  andra  ord,  jordens 
massa,  bör  man  vidare  känna  solens  afstånd  i  förhållande  till 
jordklotets  radius,  eller  månbanans  axel.  Nu  utgöra  planeternas 
massor  öfVerhafvud  ett  högst  vigtigt  element  för  deras  theori: 
således  är  också  solens  distans  lika  vigtig,  så  vida  derigenom 
jordens  massa  alldeles  noga  kan  uträknas.  Den  sistnämnda  blifver 
ännu  vigtigare  derigenom,  att  månens  rörelse  till  en  del  hvilar 
på  denna  grund.  Ur  solens  afstånd  finnes  således  jordens  massa 
och  attraktion  på  planeterna  och  månen,  och  tvärtom  kan  man 
bestämma  afståndet,  när  jordens  attraktion  genom  observationen 
är  gifven.  Härmed  erbjuda  sig  också  två  methoder  för  sol- 
afståndets  finnande,  den  ena  genom  omedelbar  astronomisk  mät- 
ning, den  andra  genom  undersökning  af  jordattraktionens  in- 
flytande på  månens  eller  planetemas  rörelser. 

Den  första  methoden  beror  på  helt  enkla  principer,  ehuru- 
väl  deras  praktiska  tillämpning  är  förenad  med  ytterst  stora 
Bvårigheter:  man  observerar  nemligen  solen  från  olika  punkter 
på  jordens  yta :  de  små  differenserna  i  de  olika  riktningar,  man 
på  detta  sätt  observerar,  tillåta  att  sluta  till  solens  afstånd. 
Man  har  här  att  förfara  på  samma  sätt,  som  en  landtmätare 
skulle  göra,  om  han  ville  bestämma  afståndet  af  något  aflägset 
berg,  kyrktorn  eller  annat  föremål.  Han  skulle  mäta  längden, 
af  en  liten  basis  samt  föremålets  riktning  från  dess  ändpunkter 
och  ur  den  så  gifna  triangeln  härleda  de  begge  andra  sidorna, 
hvilka  innesluta  vinkeln  vid  fövemålet.  Men  ju  mindre  denna 
vinkel  blir,  desto  osäkrare  är  också  resultatet;  för  solen  är  den 
ytterst  liten  och  kan  aldrig  uppnå  ett  större  värde  än  18  sekun- 
der. Då  nu  solobservationer  öfverhufvud  äro  af  mindre  säker- 
het, kan  denna  method  aldrig  lemna  tillfredsställande  resultater. 
Derföre  föreslog  man  redan  för  mera  än  ett  århundrade  tillbaka 
att  observera  afstånden  af  de  planeter,  som  komma  närmast 
jorden,  nemligen  Mars  och  Venus.  Lyckas  man  lösa  problemet 
för  en  af  dessa  kroppar,  så  är  det  också  bestämdt  för  solen, 
emedan  man  noga  känner  planeternas  relativa  distanser.  Det 
är  genom  denna  method,  som  man  förskaffat  sig  de  första 
säkra  föreställningar  om  solens  afstånd.  Den  franske  astronomen 
SiCH£R  beräknade  detsamma  ur  sina  i  Cayenne  sanit  de  af  Picabd 


Digitized  by 


Google 


140 


och  Olaub  Römer  i  Europa  samtidigt  anställda  MarsobservatioBeroa 
till  22000  jordradier,  CASSiNifanu  2 1 000, Maraldi  20100.Lacail- 
LE,  som  år  1750  och  1751  obscrverado  påGodallopps  udden  20000, 
samt  ur  Venus  observationer  nära  nog  samma  resultat.  DeoBa 
method  lemnade  emellertid  rum  för  allvarliga  betänkligheter:  det 
var  då  för  tiden  omöjligt  att  med  tillräcklig  säkerhet  mäta  de 
små  qvantiteter,  på  hvilka  resultatet  beror.  Men  det  fisDes  eo 
annan  method,  som  för  ifrågavarande  ändamål  är  vida  fördel- 
aktigare, emedan  den  är  nära  nog  oberoende  af  mätningsappa- 
raternas större  eller  mindre  fullkomlighet:  observationen  af  de 
så  kallade  Venuspassagerne.  Om  en  af  de  inre  planeterna,  till 
exempel  Venus  är  nära  jordbanan  och  jorden  för  samma  tid  i 
samma  riktning  till  solen,  som  Venus  innehar,  eller  mod  aDdra 
ord,  om  solen,  Venus  och  jorden  befinna  sig  i  samma  linie,  ser 
man  Venus  röra  sig  öfver  solskifvan.  Den  visar  sig  då  såsom 
en  liten  becksvart  skifva,  som  under  en  tid  af  högst  7  tunmar 
vandrar  öfver  den  glänsande  solen.  Detta  märkvärdiga  fenomen 
kan  man  noga  iakttaga  med  tuber  af  ganska  måttlig  storlek  och 
momenterna  för  planetens  inträde  och  utträde  låta  mycket  ?il 
observera  sig.  Venus  är  under  sådana  förhållanden  högst  nära 
jorden,  på  oniki'ing  ^%oo  dels  af  solens  distans.  Föreställer 
mau  sig  nu,  att  detta  fenomen  observeras  från  flera  ställen  på 
jorden,  nära  nordpolen  och  Sydpolen  till  exempel,  så  måste  det- 
samma visa  sig  mycket  olikartadt,  ty  planetens  synbara  väg  öf- 
ver solen  eller  dess  projektion  derpå  förändras  betydligt  genom 
ståndpunkternas  olikhet.  Tiden  för  dess  inträde  och  utträde, 
for  dess  vistelse  på  solen,  allt  skall  vexla  med  astronomens 
ståndpunkt  och  så  vida  denna  genom  geografisk  longitud  och 
latitud  är  bestämd,  kan  äfven  Venus  afståud  genom  en  ganska 
enkel  kalkyl  utrönas.  Emedan  man  nu  här  endast  bebdfver 
noga  iakttaga  tiderna  för  fenomenets  olika  stadier,  är  man  all- 
deles oberoende  af  komplicerade  instrumenters  mångartade  fel, 
af  InfteiM  inflytande  på  Ijusstrålarnes  väg,  samt  andra  menligt 
inverkande  orsaker.  Den  berömda  IIalley  observerade  år 
1677  på  ön  8: t  Helena  en  passage  af  planeten  Merkurius  öfver 
solen;  vid  detta  tillfälle  råkade  han  närmare  begrunda  dessa 
företeelsers   natur    och   han    märkte   snart  den   ovanliga  nytU, 


Digitized  by 


Google 


141 

astronomerna  kunde  draga  deraf  för  bestämmandet  af  solens  af- 
stånd.  Han  uppmanade  derföre  enträget  att  väl  begagna  sådana 
företeelser  fi^r  detta  ändamål.  Man  har  väl  bebjertat  hans  råd 
och  efterverlden  skall  alltid  i  tacksamt  minne  bevara  Halleys 
förtjenster  om  Venuspassagerna. 

Man  bör  endast  beklaga  att  dessa  fenomener  äro  så  ytterst 
sällsynta;  på  ett  årtusende  räknar  man  icke  mera  än  sexton, 
som  alltid  inträffa  parvis,  skilda  genom  en  tidsrymd  af  8  år; 
detta  förhållande  har  sin  grund  deri,  att  8  år  på  jorden  äro 
nära  lika  med  13  år  på  Venus.  Så  var  det  1761  och  1769. 
och  så  skall  det  åter  vara  1874  och  1882.  Då  den  närvarande 
generationen  kan  hoppas  att  verksamt  deltaga  uti  de  1874  och 
1881  inträffande  Venusobservationerne,  utber  jag  mig  få  något 
utförligare  framställa  de  åtgärder,  man  för  100  år  sen  vidtog, 
för  att  icke  försumma  någonting,  som  kunde  bidraga  till  opera- 
tionemas framgång. 

Framförallt  bör  man  utvälja  de  orter  på  jorden,  som  för 
ändamålets  uppnående  erbjuda  de  mest  gynnsamma  vilkor.  Na- 
turligtvis måste  solen  för  den  tid,  då  fenomenet  inträffar,  stå 
öfver  horizonten,  d.  v.  s.  det  måate  vara  dag,  hvarigenom  grän- 
serna finnas  för  de  trakter,  inom  hvilka  fenomenet  öfverhuf- 
vud  är  synligt.  Dessutom  bör  ovilkorligen  stationsorten  ligga 
på  fasta  landet;  den  får  icke  utväljas  alltför  nära  polerna,  eme- 
dan en  längre  vistelse  derstädes  skulle  medföra  alltför  stora  be- 
svärligheter, isynnerhet  när  det  är  fråga  om  Sydpolen.  Vidare 
blir  det  nödvändigt,  att  fördela  ett  så  stort  antal  observatörer 
som  möjligt  på  liingre  distanser,  för  att  icke  mulen  himmel  må 
fullkomligt  förhindra  alla  observationer.  Genom  en  noggrann 
förutberäkning  af  fenomenet  kan  man  så  utan  svårighet  beteckna 
de  ställen,  som  för  det  önskade  ändamålets  vinnande  lofva  den 
bästa  framgång.  För  1761  års  Venuspassage  hade  Halley 
sjelf  redan  utfört  dessa  kalkyler;  man  fann  visserligen  några 
små  felaktigheter  deri,  men  de  korrigerades  ännu  i  god  tid, 
fönän  de  hade  kunnat  utöfva  någon  skadlig  inverkan  på  expe- 
ditionemas utsändande.  Europas  dåvarande  akademier  åtogo 
sig  att   utskicka   astronomer  till  de  af  honom  fixerade  ortern**!. 

Engelsmännen    sände    Maskelyne  till   ön  S;t  Helena,  och 


Digitized  by 


Google 


142 

Mason  och  DntOK,  livilkaB  namn  äro  bekanta  genom  en  af  dem  i 
Nordamerika  utförd  gradmätning,  erhöUo  befallning  att  begiiVa 
sig  till  Bencoolen  pä  Sumatra.  Deras  afreea  fördröjdes  genom 
orsaker,  som  alldeles  icke  stodo  i  beröring  med  vetenskapen.  Under 
samma  tid  rasade  nemligen  emellan  Frankrike  och  England  ett 
förfärligt  sjökrig  hvilket  isynnerhet  i  Amerika  fördes  med  största 
förbittring.  Fartyget,  på  hvilket  Mason  och  Dixon  hade  in- 
skeppat sig,  råkade  snart  efter  afresan  i  en  föktning  med  Frans- 
männen, blef  illa  tilltygadt  och  fick  lof,  att  reparera  sina  skador 
före  resans  fortsättande.  Derföre  kunde  de  begge  astronomerna 
icke  uppnå  sin  bestämmelseort,  utan  landstego  på  Goda-Hopps- 
udden. Denna  olyckliga  omständighet  hade  ändock  sina  goda 
sidor,  ty  Maskeltnes  observationer  förhindrades  helt  och  hållet 
genom  ogynnsamt  väder  och  derigenom  blefvo  de  på  Goda-Hopps 
udden  anställde  desto  vigtigare.  Pariser  akademien  sände  PiKcmÅ 
till  ön  Rodriguez  i  södra  oceanen.  Denna  astronom  hade  att 
kämpa  med  mångartade  motgångar  och  det  blef  honom  icke 
förunnadt,  att  genomföra  mera  än  en  liten  del  af  de  åt  hans 
omsorg  anförtrodda  uppdrag.  Le  Gentil,  som  utskickades  till 
Pondichery,  miste  genom  kriget  alla  instrumenter  och  var  der- 
igenom alldeles  ur  stånd  att  observera. 

Jordens  norra  delar  voro  vid  denna  Venuspassage  fnllt 
besatte  med  astronomer.  Akademien  i  S:t  Petersburg  utsände 
en  fransman  Chappe  d'Auteroche  till  Tobolsk,  en  rysk  astronom 
RuMOvsKY  till  Selenginsk;  i  Peking  observerade  missionärerna; 
i  Madras  och  Calcutta  flere  dilettanter,  i  Torneå  Svensken  Hel- 
LANT,  i  Kajaneborg  Planmann  från  Åbo,  oberäknadt  ett  atoii 
antal  observatörer  i  mellersta  Europa. 

Snart  efter  de  olika  observationemas  offentliggörande  åto^ 
sig  flere  astronomer  deras  beräkning.  Vid  detta  tillfälle  uppstod 
en  ytterst  häftig  polemik  emellan  expeditionernas  hufvudmän, 
som  varade  nästan  intill  den  8  år  derefter  inträffande  Venus- 
passagen.  Det  skulle  vara  alltför  vidlyftigt  att  närmare  beröra 
de  många  stundom  föga  uppbyggliga  stridskrifter,  som  sågo  da- 
gen under  denna  tidrymd.  I  allmänhet  motsvarade  resultatet 
icke  de  derom  hysta  förhoppningar:  solens  afstånd  blef  ännu 
alltför  osäkert,  emedan  antalet  af  de  väl  lyckade  observationerna 


Digitized  by 


Google 


143 

var  tör  ringa.  Med  desto  större  spänning  såg  man  derföre  den 
följande  passagen  nalkas.  Med  yttersta  sorgfällighet  valde  man  de 
ändamålsenligaste  stationer  och  ett  stort  antal  astronomer  utsändes 
igen  till  desamma.  Den  länge  efterlängtade  freden  gjorde  äfven 
regeringame  ännu  villigare  att  lemna  understöd  åt  vetenskapliga 
expeditioner.  Särdeles  vigtig  var  denna  gång  Europas  norra 
del.  Pater  Hell  från  Wien  reste  på  danska  konungens  befall- 
ning till  Wardöhus,  engelska  astronomer  fattade  posto  invid 
Nordcap,  i  Kajaneborg  observerade  nu,  liksom  8  år  förut  Plan- 
MANN  från  Åbo  och  många  andra  punkter  besattes  med  astro- 
nomer. Endast  i  Wardöhus  lyckades  observationen  fullkomligt; 
på  alla  andra  ställen  mötte  man  mer  eller  mindre  hinder  genom 
regn  eller  moln.  Pater  Hell  var  också  i  den  grad  förtjust 
häröfver,  att  han  genom  kanonskott  och  Te  deum  firade  den 
lyckliga  utgången.  Af  andra  personer^  som  togo  del  i  dessa 
observationer,  må  här  endast  ännu  nämnas  den  berömda  verlds- 
omseglaren  Cooke,  som  observerade  på  Otaheiti,  der  han  efteråt 
fann  sin  död.  Professor  Encke  har  för  några  och  fyratio  år 
sedan  underkastat  observationerna  af  både  1761  och  1769  års 
Venoapassager  en  ny  beräkning:  han  har  på  ett  strängt  veten- 
skapligt sätt,  med  kritisk  omsorg  bearbetat  det  omfångsrika  ma- 
terialet och  enligt  probabilitetskalkylen  funnit  för  solens  afstånd 
24.000  jordradier  elles  20,618,000  geografiska  mil.  Det  sanno- 
lika felet  af  detta  resultat  utgör  V230  ^^^  deraf;  således  blef 
ändock  en  betydlig  osäkerhet  qvar  och  man  kan  ur  flere  skäl 
knappt  hoppas,  att  de  näst  instundande  Venuspassagerna  skola 
lemna  ett  betydligt  noggrannare  resultat. 

Det  af  Encke  funna  solafståndet  har  emellertid  upptagits 
af  vetenskapen  såsom  det  mest  pålitliga  och  alla  de  uppgifter, 
vi  finna  i  våra  läroböcker  och  kalendrar,  bero  på  detsamma. 
På  de  sednaste  årtionden  hafva  emellertid  flere  röster  höjt  sig 
påyrkande  en  ny  undersökning  af  detta  vigtiga  element,  först 
prof.  Gerling^s,  som  uppmanade  astronomerna  att  icke  vänta 
på  de  nästkommande  Venuspassagerna.  Han  föreslog  att  an- 
ställa dels  korresponderande  observationer  af  Venus  i  dess  stille- 
stånd,  dels  af  Mars  i  dess  opposition.  Hans  förslag  mötte  lifligt 
bifall,  isynnerhet  på  andra  sidan  om  Atlantiska  hafvet.     Nord- 


Digitized  by 


Google 


144 


amerikanska  regeringen  beslöt  utsända  en  expedition  till  någon 
af  de  sydligaste  punkter  i  södra  Amerika,  som  tillika  med  ob- 
servatorium  i  Washington  samt  andra  norr  om  eqvatom  belä^s 
borde  observera  dessa  planeter.  Det  var  smickrande  för  Ame- 
rikanames nationalstolthet  att  solens  afstånd  skulle  bestämmas 
genom  rent  Amerikanska  observationer.  Expeditionens  ntrnst- 
ning  skedde  i  en  betydlig  större  skala,  än  man  i  böljan  hade 
ämnat  använda:  utom  de  astronomiska  operationerna,  som  noder 
åren  1849  till  1852  utfördes,  anstHlldcs  mycket  fortjenstfulU 
undei-sökningar  om  landets  naturhistorie,  klimatologie,  ethnogra- 
pbie  m.  m.  Genom  d:r  Gollds  omsorg  blef  resultatet  af  de  for 
solafståndets  finnande  anställda  observationer  beräknadt  och  of- 
tentliggjordt.  Huru  mycken  flit  denna  förtjenstfulla  astronom 
än  användt  på  materialets  kritiska  bearbetning,  kan  man  dock 
icke  tillbakahålla  den  tanken,  att  expeditionens  egentliga  syfte- 
mål förfelades.  Hufvudoi-saken  dertill  var  bristen  på  en  gemen- 
sam plan  i  arbetet,  men  indirekt  hafva  de  betydliga  uppoffringar 
på  tid  och  penningar  ändock  varit  fruktbärande  for  astronomin: 
de  liafva  nemligen  gifvit  anledning  för  regeringen  i  S:t  Jago  och 
Chile,  att  derstädes  inrätta  ett  med  alla  för  tidens  behof  erfor- 
derliga apparater  utrustadt  observatorium,  h vilket  snart  genom 
Moestas  verksamhet  förvärfvade  åt  sig  ett  betydande  namn. 

Jag  har  här  i  kortliet  framställt  de  många  försök,  som 
blifvit  gjorda  att  genom  direkta  observationer  bestämma  solens 
afstånd;  förrän  jag  omtalar  det  sista,  som  anställdes  år  1862 
och  som  hade  bättre  framgång,  bör  jag  anföra  vissa  theoredska 
undersökningar  öfver  samma  ämue,  som  giugo  hand  i  hand 
dermed. 

I  månens  theori  finnes  såsom  jag  redan  haft  äran  omnämna 
en  viss  perturbation,  som  beror  af  jordens  massa.  Hansen,  som 
genom  mångårigt  arbete  lyckats  åstadkomma  mycket  fullständi- 
gare och  noggrannare  mån  tabeller,  än  någon  af  hans  företrädare 
bemärkte,  att  den  dessförinnan  antagna  jordmassan  ingalunda 
svarade  mot  månobservationerna.  Han  var  derföre  nödgad  att 
med  ungefär  V30  nedsätta  solens  afstånd,  ehuru  man  då  f^r 
tiden  visserligen  tillskref  detsamma  en  alltför  stor  trovärdighet. 
Differensen    emellan    theorien    och    observationen    syntes    nära 


Digitized  by 


Google 


145 


nog  oförklarligt,  men  den  fasta  tron  på  den  gamla  soldistansen 
bdijade  ändock  svigta.  Dertill  komma  ftnnu  några  andra  före- 
teelser af  samma  natar  i  Merkurs-  och  Venustbeorien,  hvilkas 
nya  bearbetaing  hade  blifvit  utförd  af  Levebrieb.  Likasom 
vid  månen  visade  sig  dfven  här  afvikelser  emellan  theori  och 
praxis,  som  vittnade  om  en  oriktig  bestämning  af  jordens  massa. 
Leverbier  föranleddes  härigenom  först,  att  uppställa  en  ny  hy- 
pothes  om  en  eller  flere  planeter  emellan  Merkurius  och  solen, 
som  genom  deras  attraktion  skulle  åstadkomma  den  omnämnda 
jifvikeisen,  och  flere  astronomiska  dilettanter  trodde  sig  till  och 
med  hafva  observerat  en  sådan  intramerkurial  planet,  isynnerhet 
d:r  Lescakbault,  hvars  föregifna  upptäckt  väckte  så  stort  upp- 
seende inom  vetenskapliga  kretsar  och  blef  ett  outtömligt  ämne 
för  diskussioner  för  och  emot.  De  af  d:r  Lescarbault  anförda 
observationerna  ifrågasattes  helt  och  hållet  af  en  annan  fransk 
astronom,  Liais  i  Rio  de  Janeiro,  som  händelsevis  precis  under 
samma  timme  och  minut  hade  observerat  solen,  utan  att  varse- 
blifva  LE8CABBAULT8  planet  Visserligen  kan  man  icke  beskylla 
den  för  hans  redbara  karakter  kända  upptäckaren  för  förfalsk- 
ning, men  man  kan  gema  antaga,  att  han  misstagit  sig.  Och 
så  lär  det  vara  fallet  med  alla  de  andra  talrika  observationer 
på  nya  planeter  framför  solskifvan,  som  man  hemtat  nr  äldre 
och  nyare  författares  anteckningar.  Åtminstone  vore  det  bra 
besynnerligt,  om  de  många  astronomer,  som  hufvudsakligen  stu- 
dera solfläckarne  och  dagligen  anteckna  deras  antal,  figur  och 
rörelse  skulle  hafva  låtit  sådana  kroppar  undgå  sin  uppmärk- 
samhet. Och  dertill  kommer  ännu  att  man  alldeles  icke  har 
behof  af  en  hypothes  om  planeter  inom  Merkurii  bana.  Så  snart 
man  antager,  att  den  ur  Venuspassagerna  bestämda  jordmassan 
är  oriktig,  förfaller  denna  hypothes,  och  då  äfven  månens  theori 
bekräftar  ett  sådant  antagande,  återstår  ingenting  annat  än  att 
frångå  densamma.  Men  huru  skall  man  förklara  ett  så  betydligt 
fel  i  den  äldre  bestämningen,  som  långt  öfverskrider  de  af  pro- 
bilitetstheorien  utstakade  felgränser?*)  De  näst  instundande  Ve- 

•)  För  en  kort  tid  sedan  har  ett  arbete  af  d:r  Powalky  i  Berlin  ut- 
koininit,  som  behandlar  just  detta  ämne.  Förfatlaren  visar  dori  att  man 
geDom  införandet  af  nyare  longiludbestämningar  för  de  Amerikanska  sta- 

10 


Digitized  by 


Google 


14G 

nuspassagerne  skola,  vi  våga  hoppas  det,  kasta  något  ljus  ö^er 
denna  ömtåliga  fråga,  om  det  då  lyckas  att  få  talrika  och  goda 
observationer,  men  man  kan  ingalunda  räkna  på  ett  definitivt 
afgörande,  emedan  omståndigheterna  i  allmänhet,  såsom  jag  forat 
anfört,  skola  vara  föga  gynnsamma.  Under  sådana  förhållanden 
kan  man  icke  förundra  sig,  att  man  ännu  engång  återkom  till 
de  förut  flere  gånger  misslyckade  Marsohservationema.  Om 
hösten  1862  inträflfade  en  Marsopposition,  som  var  särdeles  ag- 
nad, emedan  planetens  afstånd  från  jorden  var  mycket  litet 
Hufvudvilkoret  för  en  lycklig  framgång  var,  att  man  observerade 
efter  en  och  samma  plan.  Från  observatorium  i  Pulkowa  utgick 
ett  af  d:r  Winneck£  ntarbetadt  förslag  till  en  sådan,  som  pl 
många  observationer  adopterades.  Isynnerhet  var  det  vigtigt, 
att  två  observatorier,  söder  om  Eqvatom,  San  Jago  och  Goda 
Hopps  udden  förklarade  sig  villiga,  att  deltaga  häri,  ty  aUa 
nordliga  observatorier  ku  ana  ingenting  uträtta  utan  de  sydligas 
medverkan.  Arbetets  definitiva  resultat  kan  man  icke  ännu  an- 
föra, emedan  dess  beräkning  har  blifvit  fördröjd  genom  svårig- 
heten, att  inom  kort  tid  samla  alla  observationerna  från  så  af- 
lägsna  orter,  men  ur  de  på  Goda  Hopps  udden  och  Pulkowt 
anställda  observationerna  följer  en  betydlig  förminskning  af  Enc- 
K£S  soldistans,  som  utmärkt  väl  låter  förena  sig  med  den,  som 
följer  ur  de  anförda  theoretiska  undersökningame.  Det  syDcs 
således  afgjordt,  att  solen  verkligen  är  betydligt  närmare,  in 
man  hittills  antagit. 

För  öfrigt  har  man  äfven  kommit  till  samma  resultat^  på 
en  helt  annan  väg,  som  jag  utber  mig  få  antyda  med  några 
ord.  Genom  astronomiska  observationer  kan  man  nemligen  be- 
stämma ljusets  hastighet  i  verldsrymden,  d.  v.  s.  man  kan  noga 
uppgifva  det  antal  af  sekunder,  som  en  från  solen  utgående  stråle 
behöfver,  för  att  tillryggalägga  vägen  derifrån  ända  till  jorden. 
Deremot  har  den  franska  fysikern  Fizeau  lyckats  uppfinna  vissa 
högst  snillrika  apparater,  som  tjena  att  observera,  i  hvilken  tid 
en  ljusstråle  genomlöper  en  väg  af  en  bestämd  längd,  till  exem- 

tJonerna  finner  en  större  solparallax,  dn  Encee  för  fyratio  år  sedan  både 
kunnat  finna,  nemligen  b'''.  832,  hviiket  resultat  ganska  väl  låter  förena  sig 
med  de  öfriga  här  framställda  nyaste  undersökningar. 


Digitized  by 


Google 


H7 

pel  en  mil.  Hans  method  bar  bllfvit  förbättrad  genom  uppfin- 
naren af  det  berömda  pendelexperimentet,  Foucault.  Denne  ut- 
märkte fysiker  har  med  stor  sorgfällighet  anställt  mätningar  af 
ljusets  absoluta  hastighet,  och  härmed  är  nu  äfven  solens  abso- 
luta afstånd  bestämdt,  emedan  det  är  lika  med  ljusets  väg  i  en 
sekind,  multiplicerad  med  antalet  af  sekunder,  som  \juset  be- 
höfter  för  att  genomlöpa  vägen  till  solen.  Så  vida  man  ur  de 
korta  notiser,  som  hittills  hafva  offentliggjordts  om  Foucaults 
experimenter,  kan  d^mma,  bekräftas  solafståndets  förminskning 
genom  desamma.  Man  har  således  allt  skäl,  att  vara  tillfreds- 
ställd med  de  här  framställda  undersökningars  resultat.  Ordnin- 
gen i  planetsystemet,  som  förut  kunde  anses  vara  rubbad  genom 
någon  okänd  orsak,  har  blifvit  återställd,  och  vi  må  med  till- 
försigt  hoppas,  att  äf^en  framdeles  liksom  här  alla  synbara  dis- 
harmonier snart  skola  finna  sin  rätta  förklaring  och  derigenom 
lemna  ytterligare  bevis  för  de  astronomiska  theoriemas  harmo- 
niska enhet. 


Digitized  by 


Google 


148 


Saramanträdet  den  23  Maj  1864. 

Statsrådet  Nordmank  meddelade  fortsftttning  af  dess  natur- 
historiska anteckningar  år  1864. 

£.  o.  professoren  Maklin  talade  om  uppkomsten  af  mjdl- 
drygor. 

Ordföranden  professoren  Laous  meddelade  några  änder- 
rättelser  om  de  nyaste  framstegen  i  kilskriftslitterataren. 

Sekreteraren  anmälde,  att  statsrådet  Pipping  tUlkännagifvit, 
det  sjunde  stycket  af  statsrådets  historiska  underrättelser  om 
boktryckeriet  i  Finland  under  sommams  lopp  kunde  läggas  no- 
der pressen,  med  anledning  hvaraf  bestämdes,  att  dess  tryck- 
ning finge  vidtaga  i  8:de  tomen  af  Akterna,  när  f5rf.  det  ön- 
skade. 

Professoren  Arppe  meddelade  efter  utländska  tidskrifter 
några  notiser  om  mineralet  PoUux  och  den  s.  k.  CalabarbOnan. 


Digitized  by 


Google 


149 


Fortsättning  af  natnrhistoriska  anteckningar  om  våren 

1864.    Af  A.    NORDMANN. 

(Meddelade  d.  23  Maj  1864.) 

D.  19  April  upphörde  de  flesta  fogelarter  att  infinna  sig 
på  de  ställen  i  bot.  trädgården,  hvarest  de  flere  veckor  matades ; 
blott  2   bofinkar  och  3  domherrar  hade  kunnat  fångas  i  nätet. 

D.  19  April.  Den  för  4  dagar  fångade  Norrqvinten, /W«^. 
monHftingilia  sjunger  sin  orediga  sång  i  buren. 

D.  20  April.     Den  första  varma  dag. 

På  södra  fronten  af  orangeriet  började  Draha  vema  och 
Taraxacum  officinale  i  några  exemplar  att  blomma.  Equisetum 
hade  redan  mogna  sporer;  ffepatica  triioba  visade  endast  knop- 
par. Samma  dag  voro  många  insekter  och  bland  spindlar:  Ca- 
Hethera  scemca,  Mstrionica,  TaranMce.  Pochygnatha  Listeri  med 
utbildade  palper  samt  flere  Linyphia  och  Erigone-Bxttv  i  full 
rOrelse.  Vaktmästaren  Stenberg  upphandlar  en  vacker  hanne  af 
Mergus  ätbellus  skjuten  i  Esbo. 

D.  21  April  visade  sig  första  morkullan,  Scolopax  rusti- 
cola  i  trädgården.     En  hop  af  vilda  gäss  flytta  till  NV. 

D.  24  April  var  i  trakten  af  Thölö  ännu  ingen  Stensqvetta, 
Saxicoia  cencmthe^  synlig.  Några  domherrar,  både  hannar  och 
honor  sjunga  i  trädgården.  Gräsänder,  Anas  boschas,  sä^as  på 
torget. 

D.  29  April  om  morgonen  kl.  8  vid  en  temperatur  af  —  3® 
observerade  jag  flere  gånger  en  enstaka  svala,  Hirundo  rusHca. 

I  Åbo  skall  första  svalan  varit  synlig  d.  27. 

D:r  AF  Tia^GSTEöM  meddelar,  att  svanor  d.  30  Mars,  Sitir- 
ms  mdgaris  d.  4  April,  Alauda  arvenis  och  bofinken  d.  6  April, 
Syhna  rubecula  d.  16  och  Charadrius  apricarius  d.  22  April 
hade  till  trakten  af  Eexholm  ankommit.  Gräsänder  och  Mergus- 
arter  voro  något  tidigare  synliga. 

D.  19  April  uppköpte  hr  M.  v.  Wright  en  rar  och  hel 
ljus  varietet  af  Somateria  moliisifna,  skjuten  i  Kökars. 


Digitized  by 


Google 


150 

D.  22  April  skjöt  kapten  Brenner  en  rar  fogel,  Grcus 
cyaneus,  hanne. 

D.  26  April  hade  stensqvettan  Saxicola  cenanthe  ankom- 
mit; grodorna  ftro  i  rdrelse. 

D.  29  April  hemtades  till  zoolog,  mnsenm  en  hoggorm 
Vipera  herm. 

På  Bknggrika  stållen  saknades  nya  blad  hos  Taraxacum. 

D.  8  Maj  blommade  Crocus;  samma  dag  ankom  rdstjerten 
Syhna  phoenicums.  Smärre  fiskar,  iden,  Idus  melanotus,  mörten, 
Leuciscus  rutihis  och  girsen,  Acerma  vulgariSy  nappa  på  metet 
från  stranden. 

D.  8 — 9  Maj  såldes  på  torget  de  stora  sillika  strömnuB- 
gama;  de  samma  förekomma  blott  tidigt  om  våren. 

D.  12  infnnno  sig  i  tr&dgården  några  sidensransar  och 
kandidaten  Lindholm  berättade  åt  mig,  att  flere  exemplar  af 
dessa  foglar  fdr  några  dagar  blifvit  skjutna  på  egendomen  Terva- 
lammi. 

D.  13  syntes  många  svalor;  samma  dag  ankom  Sylm 
abietma, 

D.  14  observerades  för  första  gången  tärnan,  Sfema  hi- 
rundo. 

D.  14  Sylvia  irochUus  ankommen. 

D.  18  hördes  göken.  CuctUus  canorus. 

D.  19  blommade  hvitsippan.  Anemone  nemarosa  och  A. 
rcmunaiioides. 

D.  23  började  Larix  europcea  att  blomma. 

Hela  April  och  Maj  tills  i  dag  voro  kalla,  om  nätterna 
sjönlc  thermometem  nnder  fryspunkten,  vinden  var  N,  NO  och 
NV. 


Digitized  by 


Google 


151 


Om  uppkomsten  af  mjöldrygor  {Secale  cornutum).  — 
Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  den  23  Maj  1864.) 

Man  bar  i  allmänhet  ansett  mjöldrygorna  uppkomma  ge- 
nom en  Bvampbildning  (Spermoedia  Claims  Fr.)  i  rågkornen. 
D:r  Fischer  i  Weingarten  uppger  likväl,  att  denna  missbildning 
af  rågkornen  förorsakas  genom  en  insekt.  —  I  fViegmaim's  Ar- 
cMv  fur  Naturgeschichte^  26  Jahrg.,  meddelas  af  d:r  A.  Ger- 
STAECKER  om  denna  upptäckt  följande: 

^Eme  interessante  Beobachlxmg  iXher  die  Entstehung  det- 
gewöhnUch  als  Pihbildung  betrachteten  und  mit  dem  Namen  des 
^MiUterkornes^  belegten  Missbildning  om  Roggen,  welche  von  D:r 
Fischer  in  Weingarten  gcmacht  (Allgem,  homöopath,  Zeiiung 
Bd.  57,  N:ro  24)  und  dttrch  Schneider  (37  Jahresber.  d.  Schle- 
sisch.  Gesellsch.  f,  vaterl.  (Mtur  p.  91  ff.)  zur  näheren  Kennt- 
niss  gekommen  ist^  weist  auf  das  Unzweideuiigste  nacK  dass  dos 
Secale  cormUum  die  Folge  des  Anbeissens  noch  imrei/er  Roggcn- 
kamer  durch  Cantharis  melanura  Fabr.  ist.  Das  Auftreien  des 
Mutterkoms  hängt  von  der  Entwickehmg  des  Käfers  zu  einer 
Zeit,  wo  der  Boggen  noch  nicht  reif  ist^  ab;  erscheint  derselbe 
erst  zu  der  Zeit,  wo  die  Kömer  bereits  ihre  Harte  erlangt  ha- 
ben,  so  /iehlt  die  Missbildung,  welche  Ubrigens  in  gleicher  Weisc 
wie  der  Käfer  nur  längs  der  Ränder  der  Felder,  niemals  in 
der  Mitte  angetroffen  wird.  Besetzt  man  noch  weiche  Aehren 
mit  der  Cantharis,  so  tritt  an  diesen  nach  dem  Biss  des  Käfers 
das  MtUterkom  au/^. 

Emot  denna  af  d:r  Fischeb  gjorda  upptäckt,  att  Cantharis 
melanura  eller  Rhagonycha  fulva  Scop.,  såsom  den  egentligen 
bör  heta  i  zoologin,  vore  den  egentliga  och  enda  orsaken  till 
uppkomsten  af  såkallade  mjöldrygor,  vill  jag  anföra  endast  en 
—  ehuru  ganska  väsendtlig  —  anmärkning.  Mjöldrygor  före- 
komma nemligen,  som  hvar  och  en  känner,  ganska  allmänt  öfver 


Digitized  by 


Google 


152 

hela  Finland,  men  ifrågavarande  insekt  har  ännu  aldrig  blifnt 
observerad  i  vårt  land.  Rhagonycha  fviva  eller  Cantharis  me- 
ianura  är  ganska  allmän  i  Tyskland  och  i  den  sydligaste  delen 
af  Sverge  samt  bar  t.  o.  m.  blif^rit  påfnnnen  i  trakten  af  S:t 
Petersburg  (ffummel,  Ess.  ent,  VII);  skalle  denna  insektart  der- 
före  fk^amdeles  äfven  anträffas  i  någon  trakt  af  södra  eller  isyn- 
nerhet af  sydöstra  Finland^  så  kan  den  likväl  aldrig  anses  eom 
orsaken  till  den  mängd  mjöldrygor,  som  årligen  förekomma  5f- 
ver  hela  landet. 

Man  har  i  sednare  tider  velat  anse,  att  alla  Coniomyceier 
eller  s.  k.  Rost-  eller  Brandsvampar,  dit  äfven  SpennoééUa  da- 
vus  Fr.  hör,  endast  skalle  motsvara  utslagssjnkdomar  hos  dju- 
ren. Då  emellertid  flere,  måhända  alla  (?),  utslagssjukdomar  bos 
^nren  i  sjelfva  verket  framkallas  genom  parasiter,  är  det  vii 
en  möjlighet,  att  alla  såmader  på  de  ännu  mjnka  rågkornen 
kunde  lemna  tillträde  för  sporidier  af  förenämnda  svampart  — 
förutsatt  nemligen  att  densamma  verkeligen  fortplantar  sig  med 
sådana,  hvilket  icke  torde  vara  utredt.  Äfven  hos  oss  har  jag 
ofta  observerat  arter  af  slägtet  Cantharis  äfvensom  af  Rhagonycha 
på  rågstånd;  det  är  derföre  troligt  att  äfven  andra  arter  genom 
sina  bett  kunna  framkalla  samma  resuHater  som  Rhagonycha 
fuh}a  och  det  äfven  i  den  händelse,  att  Secale  comutum  endast 
vore    en    genom  sjukdom  framkallad  missbildning  af  rågkornen. 

Sedan  ofvanstående  rader  blifvit  nedskrifha  har  hr  profes- 
sor Abppe  meddelat  mig  notis  om  följande  nyare  undersökningar 
i  ämnet: 

„En  nyligen  af  prof.  KttoJ  i  Halle  utförd  undersöknbg 
om  nyöldrygans  uppkomst  synes  sätta  det  utom  allt  tvifvel,  att 
densamma  är  beroende  af  en  svampbildning;  dock  icke  på  det 
viset,  som  många  botanister  mena,  att  svampen,  daviceps  /nr- 
ptdrea  7W.,  som  bildar  sig  ur  mjöldrygan,  vore  en  parasit  på  den- 
samma, utan  är  mjöldrygan  att  anses  som  en  bestämd  utveck- 
ling af  svampen.  KChn  uppvisar  å  ena  sidan  det  organiska 
sammanhanget  emellan  begge  och  på  andra  sidan  har  han  fram- 
kallat mjöldryga  i  rågaxen  derigenom,  att  han  strödde  sporer  af 
Claviceps  på  desamma."^ 


Digitized  by 


Google 


153 


Mera  kilskrift;.  —  Af  Wilh.  Lagus.  ' 

(Meddeladt  d.   19  Okt   1863  och  d.  23  Maj   1864.) 

Det  är  med'  stort  nöje  och  icke  utan  en  viss  subjektiv 
belåtenhet  jag  går  att  till  mina,  vid  särskildta  tillfällen  gjorda 
meddelanden  beträffande  kilskriftsforskningen  lägga  några  nya 
notiser.  Ingen  torde  nemligen  förneka  min  goda  rätt,  att  i  det 
närapå  allmänna  erkännande,  nämnde  forskning  omsider  tillkämpat 
sig,  se  ett  af  de  vackraste  bevis  på  sanningens  kraft  att  bryta 
sig  vägen  fri  tvertigenom  de  mångfaldiga  hinder,  hvilka  dels 
nndersökningsföremålets  egna  svårigheter,  dels  den  alltfrätande 
qvasikritiska  tvifvelsjukan,  i  förbund  med  sin  än  styggare  syster 
klandersjnkan,  hopat  deremot;  hvarjemte  jag  ej  kan  undgå,  att 
med  glädje  höra  bekräftelsen  af  mina  tidigare  omdömen  i  denna 
fråga. 

Från  de  negativa  bemödandenas  sida,  hvilkas  slagskugga 
Båndt  en  trasig  flik  ända  hit  upp  till  oss,  förljudes  numera  intet 
annat  än  —  en  vältalig  tystnad,  afräknadt  här  och  der  ett  harm- 
fnllt  eko  sen  dubiemas  bättre  dar.  Kritikasterne  våga  åtmin- 
stone icke  mer  bestrida,  det  ju  kilskriftsläsningen  i  hufvudsak 
hinner  sig  på  säker  väg,  det  ju  principen  är  konstaterad.  Som 
man  torde  minnas,  var  det  dock  just  detta,  denna  bagatell  — 
neml.  det  stora  hela  —  som  förnekades,  förkättrades;  ty  detal- 
jerna, dem  var  det  sedan  inycket  beqvämt  att  lemna  derhän. 
Erinrar  sig  någon  ännu  t.  ex.  M:r  Schoebel  och  hans  öfver- 
modiga  uppträdande  emot  Oppert*),  samt  dermed  sammanhåller 
att  tillochmed  denne  Schoebel  och  hans  själsfränder  förlorat 
karaget,  så  kan  redan  häraf  slutas,  att  något  måste  vara  gjordt 
äfven  från  det  andra  lägret.     Så  är  det  ock. 

•)  DeUa  utfall  har  Oppert  sjelf.  såsom  jag  nu  först  år  i  tillfälle  upp- 
lysa, med  den  mest  glänsande  öfverlägsenliet  tillbakaslagil  i  samma  tid- 
skrift,  der  det  skedde,  eller  Revue  Orientale.    T.  VI.    p.  79—115.    Paris 


Digitized  by 


Google 


154 

Den  förBta  —  d.  v.  s.  den  på  de  trilingua  monomeDten 
mest  till  venster  befiDtliga  —  och  enklaste  arten  af  kilskrift, 
har,  sedan  förnämligast  Lassen  och  Benfey  banat  stigen,  funnit 
sin  nyaste  interpret  i  Fb.  Spiegel,  hvars  arbete  ^Die  altpersi- 
schen  Keilinschriften,  im  Grund texte  mit  Cbersetzung.  Grammatik 
und  Glossar"*  ntkom  i  Leipzig  1862.  En  strängt  kritisk  låsning 
af  denna  skrift  är  så  mycket  betydelsefullare,  emedan,  såsom 
man  eiinre  sig,  densamma  ännu  är  det  förnämsta  medlet,  bvar- 
igenom  kännedom  af  de  två  öfriga  arterna,  hvilka  ega  en  vidt 
rikare  och  vigtigare  litteratur,  möjliggOres.  Nu  kan  den  som 
känner  Spiegels  namn  näppeligen  befara,  det  äfven  han  jagat 
efter  en  illusion,  griper  molnet  för  gudinnan.  Resultaten  af  hans 
undersökningar  äro  fastmer  så  tillförlitliga,  att  en  annan,  icke 
mindre  auktoritet,  Lepsius,  hufeudsakligast  på  grund  af  dem. 
sett  sig  i  stånd,  att  gifva  en  konseqvent  transskription  för  det 
(Persiska)  språk,  hvarpå  Darii  Hystaspis  proklamationer  for- 
dom inristats  i  klippans  trogna  barm.  Lepsii  arbete,  slutande  sig 
till  andra  dylika,  hvarigenom  han  monogi^afiskt  utvidgar  och 
emenderar  sin  redan  1855  i  fbrsta  upplagan  utgifna  skrift:  ^Das 
allgemeine  Linguistische  Alphabet"^,  ingår  i  sista  tomen  af  Preus- 
siska Vetensk.  Akademiens  akter  (Berlin  1863)  p.  385—412. 
under  titel:  ^tlber  das  Lautsystem  der  Persischen  Keilschrifl''. 
Föröfrigt  bör  anmärkas,  att  tillochmed  de  mest  fanatiske  veder- 
sakame,  redan  långt  för  detta  tvungits  till  medgifvandet,  att  den 
Persiska  kilskriften,  såsom  af  alfabetisk  natur  (ungefär  40  tec- 
ken) och  kontrollerad  af  kända  språk  —  Zend,  Nypersiska  — 
vore  till  viss  grad  läsbar  och  förklarlig,  något  hvilket  de,  en 
revanche,  så  mycket  envisare  velat  bestrida  med  hänsyn  till  de 
densamma  på  flera  minnesmärken  vidfogade  dubbla  parafraserna 
i  syllabariska  skriftarter. 

Dunklast  och  mest  komplicerad  (245  tecken,  deribland 
23  s.  k.  polyfoniska)  är  den  tredje  eller  Assyriska  kilskrifts- 
arten.  Och  likväl  kan  man  med  full  sanning  säga,  att  insigten 
i  dennes  gåtor  är  öppnad,  tillgänglig.  Vetenskapen  har  firat  en 
triumf,  knappt  mindre  herrlig  och  vördnadsbjudande  än  den,  då 
Champollions  snille  eröfrade  nyckeln  till  den  Egyptiska  hiero- 
glyfiken,  hvarmed  också  denna  har  ett  aflägsnare  slägttycke.  En 


Digitized  by 


Google 


155 

nj  kulturverld  ligger  för  den  häpna  blicken.  Stename  i  Ninives 
och    Babylons    miner   tala  —  och  förstås.     Jag  vill  vara  kort. 

Ännu  år  1861,  då  Oppert  djerfdes  i  en  fullständig  gram- 
matik sammanställa  granddragen  af  fom-Assyrernes,  sedan  år- 
tusenden till  sista  ljudet  förklingade,  förgätna  språk,  emottogs 
han  af  den  lärda  verlden  med  ungef^  samma  känslor,  som  när 
man  skådar  en  eqvilibrist  på  smal  tråd  sväfva  öfver  bråddjnpen. 
Någre  igenkände  genast  i  honom  en  annan  Blondin ;  för  andres 
ögon  svartnade  det.  Isynnerhet  bäfvade  den  redan  grånade  mä- 
staren Ewald,  och  den  mycket  förståndige  E.  Renan  begagnade 
tillfället,  att  låta  hela  glansen  af  sin  skepsis  lysa. 

Lyssnande  till  dessa  tvenne  så  utmärkte  vetenskapsmäns 
varningsrop,  lät  jag  i  en  replik  s.  å.  de  onödigt  försigtiga  orden 
undfalla  mig:  ^antingen  är  Opperta  arbete  en  mystifikation,  ja 
en  myntförfalskning  (hvilket  man  dock  ej  har  rätt  att  misstänka), 
eller  må  hädanefter  äfven  den  otrognaste  blifva  litet  försigtigare 
och  framförallt  grundligare  i  sina  dubier".  Onödigt!  ty  hade 
jag  hårdare  fasthållit  det  primitiva  intryck,  som  läsningen  af 
sagde  grammatik  hos  mig  väckt,  så  hade  sannerligen  icke  ens 
denna  reservation  behöfts.  Härmed  vill  jag  ingalunda  påstå, 
att  allt  i  nämnde  skrift  (den  första,  den  enda  i  sitt  slag)  är 
hasta.  Men  upptäckten  af  den  gamla  Assyriskan  på  de  redan 
af  klassiske  auktorer  omtalade  solbrända,  med  skrift  öfverhöljda 
teglen  från  Babylon  förekom  mig  lika  nödvändig  och  rationel 
som,  från  annat  håll,  Le  Verriers  förutsägelser.  Också  syntes 
det  analyserade  idiomet  lika  enkelt  som  kompletterande  gripa 
in  i  det  Semitiska  språksysteroet,  hvars  Arameiska  förgrening 
förut  endast  kändes  af  Kaldeiskans  och  Syriskans  membra  dis- 
jeeta.  Mitt  redan  i  sitt  ansprång  motsträfviga  tvifvel  (och  jag 
hoppas  äfven  villigare  Schoebelianers  funderingar  härvidlag) 
måste  väl  nu  omsider  fördunsta,  enär  vi  upplysas,  att  såväl 
Bertiner  Akademins  lärde,  som  det  Franska  Institutets  föregått 
med  de  mest  inbjudande  exempel.     Hörom. 

I  ^Monatsberichte  d.  Königl.  Akad.  d.  Wissenschaften" 
(Berlin  1864)  p.  240  resumerar  Olshausen  resultatet  af  sin  gransk- 
ning sålunda:  ^Nachdem  frllher  hauptsächlich  im  Anschlusse  an 
Hm.  Opperts    Éldments  de   la  grammaire  Assyricnne  die  Laut- 


Digitized  by 


Google 


156 

lehre  der  assyrischen  Sprache  tinteraacht  ond  diejenigen  Theile 
derselben  bezeichnet  wareD,  welche  einer  ernenten  Prflfung  be- 
dtlrfen,  wurden  die  Gesetze  der  Formenlehre  soweit  sie  sich  er- 
keDDen  lassen,  mit  denen  der  flbrigen  semitischen  Sprachen  im 
EiDzelnen  verglichen.  Dabei  ergab  sich  eine  befriedigende  Ueber- 
einstimmnng  in  allén  wesentlichen  Stflcken,  ein  angemessenes  Ver- 
hältniss  zwischen  alterthflmlicheren  ond  jtlngem  Formen,  nod  ein 
natQrlicber  Gäng  in  der  allmäblicb  eintretenden  Entartong  der 
Spracbe.  Diese  Punkte  wnrden  als  wicbtige  Zengnisse  ftlr  die 
dem  Assyriscben  innerbalb  des  semitiseben  Spracbstammee  zn- 
kommende  Stellnng  and  als  yoUgilltige  Beweise  dafQr  anerkannt, 
dass  die  mit  bennmderungsnrördigem  Scharfsinn  durchgefukrte 
Entzifferung  der  assyrischen  Inschriften  im  Grossen  und  Gm- 
zen  aUes  Vertrauen  verdient.^ 

I  ordförandens  redogörelse  för  de  grunder,  på  bvilka  h- 
stitutet  i  Paris  tilldömt  Opperts  publikationer  sitt  högsta  pris, 
förekomma  de  mest  ampla  loford;  må  derur  anföras  följande 
(enl.  ^Llnstitut"  för  Jan.  1864).  M.  Oppert  a  trouvé  ..flå 
découvert  ...  Il  a  traduit  ...  Il  a  . . .  Mais  le  titre  principal  de 
M.  Jules  Oppert  å  la  bante  récompense  dont  vous  Tavez  jngé 
digne,  c  est  un  essai  de  grammiure  assTrienne,  anquel  nont  pn 
refuser  leur  admiration  les  meilleurs  pbilologues  de  TAcadémie 
de  Berlin,  et  les  savants  qni.  vonés  en  Angleterre  au  méme 
genre  de  recherebes,  avaient  jusqu*  alors  espéré  de  pouvoir  dispn- 
ter  å  M.  Oppert  la  premiére  place.  En  présence  de  tant  de 
travaux  et  de  resultats  déjå  si  considérables,  vous  avez  vn  It 
révélation  d*une  civilisation  primitive,  et  vous  étes  en  droit  de 
penser  que  la  science  möderne  a  fait  la  conquéte  d^une  langue 
voisine  du  berceau  jusqu*å  present  connu  de  toutes  les  laogues. 
Désormais  FAssyrie  va  disputer  å  FÉgypte  le  privilége  davoir 
assisté  å  la  naissance  des  arts  et  de  la  civilisation  ...  Au  ja- 
gement  des  savants  les  plus  compétents.  M.  Jules  Oppert,  entré 
dans  la  carriére  un  des  demiers,  y  a  tracé  le  sillon  le  plus 
large  et  le  plus  prolongé.  Il  a  publié  une  grammaire  de  la  lan- 
gue quil  avait  auparavant  contribué  å  faire  mieux  connaftre.  Il 
a  förmé  des  éléves  tres  distingués,  qui  se  plaisent  å  proclamer  ce 
quils    doivent   å  sa  merveilleuse  sagacité,  et  qui  le  considérent 


Digitized  by 


Google 


157 

comme  le  véritable  cbef  de  la  pléiade  d^orieDtalistes  pour  lesquels 
il  a  falla  créer  le  nom  d^aBsyriologues,  mot  nouveau  jnatifié  par 
rimportance  de  lenrs  travaox  et  des  resultats  obtenas.  En  con- 
séqaence  . .  Tlnstitut  de  France  . .  décenie  k  M.  le  docteur  Jules 
Oppert  le  prix  biennal  de  vingt  mille  francs.*' 

Till  de  med  så  utmärkt  framgång  krönta  bemödandena,  att 
i  sammanhängande  och  systematisk  öfversigt  framställa  lagarna 
för  ej  mindre  det  Assyriska,  än  det  Persiska  stenspråket,  fanns 
redan  tidigare  ett  motstycke,  beträffande  den  i  ordningen  andra 
kibkriftsarten.  Engelsmannen  Norris,  prefekt  i  Brittiska  mu- 
seum, granskande  och  fortbyggande  på  de  likartade  forskningar, 
hvilka  anställts  förnämligast  af  hans  landsman  Rawlinson,  af 
Dansken  Westergaard  och  af  Fransmannen  De  Saulcy  utgaf 
för  första  gången  den  vidlyftiga  parafrasen  af  inskriften  på  Bi- 
histun  klippan  i  text  och  öfversättning,  åtföljd  af  grammatik  och 
ordbok.  Jag  har  på  annat  ställe*)  lemnat  några  antydningar 
om  detta  arbete,  hvilket  ingår  i  Journ.  of  the  roy.  asiat.  Soc.  (Lon- 
don 1855).  Vol.  XV.  XVI.  Här  må  blott  korteligen  erinras,  att 
Norris  kom  till  samma  öfvertygelse,  hvilken  hans  föregångare 
uttryckt  eller  den,  att  det  behandlade  språket  vore  Turanskt. 
Hans  recensent  Holtzmann  sökte  deremot  med  utsöktaste  lär- 
dom bevisa,  det  fc^rklaringen  borde  ske  genom  analogier  ur  den 
Ariska  språkstammen;  äfven  detta  ai'bete  har  genom  sin  genom- 
tribigande  kritik  positivt  gagnat  kilskriftsforskningen.  Frågan 
blef  derefter  under  några  år  ifrigt  ventilerad  af  de  utmärktaste 
Tctenskapsmän.  Man  eger  i  ämnet  utlåtanden  och  förnyade  un- 
dersökningar af  Rawlinson,  Hincks,  De  Saulcy,  Oppert,  Mé- 
näkt  m.  fl.,  att  ej  nämna  den  alltför  svärmiske  M.  Niebuhr  o. 
a.;  de  gifva  enstämmigt  Norris  rätt  emot  Holtzmann.  Också 
Benfey  **)  samt  nu  sednast  Lepsius  (ehuru  endast  med  ett  ^wahr- 
Bcheinlich**  och  i  förbigående)  hafva  uttalat  sig  till  förmån  för 
Tnranismen. 

Här  en  mellanmening.  Under  påpekadt  förhållande  synes 
det  nog  båldstort,  att  utan  närmare  sakkännedom  eller,  må  vara, 

*)  I  Lilteralurbladet  för  1861. 
*•)  Se  denna  Öfversigt,  V.,  p.  274. 


Digitized  by 


Google 


158 

från  Suomi-Finskans  begränsade  synpunkt,  vilja  med  ett  veto 
afgöra  denna  verldsbistoriska ,  djupt  in  i  forntiden  gripande 
kulturfråga.  Att,  till  en  början,  anfäkta  namnet  ^Turansk''  är 
ganska  lätt;  men  en  slik  opposition  träffar  icke  saken,  demhvi- 
lar  på  en  konfusion,  som  man  ej  skulle  bafva  väntat,  och  snud- 
dar derföre  förbi  målet.  Saken  är  neml.  den,  att  vi  nu  icke 
bafva  framfbr  oss  någon  sväfvande  teori  af  Max  Muller  att 
bedöma;  med  Turanskt  språk  förstås  i  förevarande  fall  ganska 
bestämdt  endast  komplexen  samt  derjemte  en  antagen  urgestalt 
af  de  Turkiskt-  och  Finskt-Tatariska  idiomen.  Mongoliskan, 
Mandschu  m.  fl.  bafva  blott  någongång  och  i  brist  på  bättre 
jemförelser.  Kinesiskan,  Malajiskan  o.  s.  v.,  mig  veterligen,  aldrig 
blifvit  anlitade.  —  Ett  annat  nominelt  angrepp  eller  det,  som 
togs  af  Opperts  „Judiska^  härkomst,  torde  kanske  varit  meiiadt 
på  raljeri,  ehuru  qvickheten  var  mycket  malplacerad  och  före- 
kom dem,  hvilka  lärt  sig  beundra  denne  mans  ovanliga  skarp- 
sinne, nästan  som  ett  hån.  —  N:o  3  bland  invändningarna  håller 
sig  skenbarligen  mera  till  sak.  Det  påstås,  att  kilskriftstolkame 
endast  förmått  uppvisa  några  grammatikaliska  anslutningspunk- 
ter, men  icke  mäktat  från  de  materiella  \judlikhetema8  eller 
sjelfva  ordförrådens  sida  gifva  skäl  för  sina  djerfva  hypotes^. 
Sanna  förhållandet  är  hellre  det  motsatta.  Väl  bar  man  icke 
förbigått  sådane  „knoppar^,  som  öfverensstämmelsema  i  sulBx- 
bildning,  i  bruk  af  postpositioner  i  st.  f.  propositioner  samt  i 
åtskilliga  till  derivationsläran  och  till  syntaxen  börande  egen- 
heter; icke  förty  sökes  bevisets  tyngpunkt  just  på  det  lexikaliska 
området.  Holtzmann  har  ju  skämtat  öfver  Norris'  Mordvinakt- 
Syrjänskt-Ostjakiska  or^jagt;  jag  har  i  den  redan  åberopade  af- 
handlingen  refererat  ett  nätt  antal  hos  andre  inhemtade  och  der- 
till  laggt  några  af  mig  sjelf,  föröfrigt  mycket  anspråkslöst,  för- 
sökte komparationer,  vill  ock  nedanföre  stå  till  Ijenst  med  ån 
flera.  Det  borde  för  enhvar  vara  klart,  att  man  ännu  en  tid 
bortåt  måste  hålla  sig  till  detta  råare  och  handgripligare  hjelp- 
medel,  sålänge  linguistiken  icke  lyckata  intränga  i  det  resp.  språ- 
kets 1.  språkens  finare  partier  och  lifsfunktioner.  —  Hvad  åter, 
för  det  Qerde,  det  af  bristen  på  genuint  Finska  kulturord  hem- 
tade  argumentet  vidkommer,  så  är  detta  blott  indirekt.    Insmy- 


Digitized  by 


Google 


159 

gande,  så  att  säga,  från  en  dppen  lemnad  bakport,  knnde  det 
dock  bliiVa  dräpande,  fömtsatt:  l:o)  att  vi  lefde  åtminstone  på 
Darii  eller  Xerxis  tider,  2:o)  att  någon  påstått,  det  de  Baltiske 
Finname,  just  de  och  endast  de,  i  rakt  nedstigande  led  samt  i 
all  bistorisk  maklighet  härstamma  och  utgått  från  det  Assyriska 
rikets  eller  Perser  knngames  Scythiske  lydfolk.  Hvem  ville 
dock  t.  ex.  l:o)  yrka  att  Svenska  är  detsamma  som  Sanskrit, 
medan  de  obestridligen  tillhöra  samma  språkstam,  2:o)  förneka, 
att  Grekeme  på  Miltiadis  och  Themistoklis  dagar  voro  Greker, 
emedan  de  under  Turkiska  perioden  allmänt  nyttjade  Turkiskt 
rådbråkade  benämningar  för  sådana  lyxartiklar  som  ,,west^, 
^kappa^,  „mössa'',  ^surmjölk**,  m.  m.  —  och  detta,  oaktadt  de 
nnder  alla  århundraden  stannat  på  sitt  hemlands  vigda  jord  samt 
tillika  egt  en  skriftlig  litteratur.  Mer  behöfves  f.  n.  ej  till  gen- 
drifvande  af  de  så  fruktansvärdt  menade  kulturordens  inpass. 
—  Jag  vänder  mig  nu  mot  „fabula  docet"*,  ty  hvarje  fabel  har 
ja  sin  „sensu8  moralis.^  Så  ock  här.  Scenen  är  Finlands  jord. 
Kilskriftstolkrame  ligga  badande  i  sitt  blod.  Ostjaker,  Mord- 
viner m.  fl.  stå  rundt  omkring,  såsom  sysslolöse  betraktare. 
Banemannen  (han  densamma,  som  dröp  sjelfvaste  Oppert  endast 
genom  att  påpeka  dennes  nationalitet)  framträder  och  varnar,  i 
ett  för  tillfället  lämpadt  tal,  de  gapande,  att  de  ej  må  anse  sig 
sämre  för  det,  att  de  ej  äro  så  förnäma  som  några  fantaster 
föregifvit.  Predikan  slutas  med  en  strof  eller  par  om  fåfängan 
bos  de  folk,  hvUka  i  sina  myter  leda  sin  genealogi  så  högt  som 
möjligt,  ja  ända  till  de  odödlige.  Hvad  skall  man  nu  kalla 
detta  moraliserande,  om  icke  komiskt?  En  sida  af  komiken  är 
neml.  den,  då  ett  litet  mått  passas  på  stora  saker.  Men  hvad 
som  hos  individen,  h vilken  är  störst  då  han  är  ödmjuk,  måste 
anses  fult,  förkastligt  —  t.  ex.  skryt,  andryghet  —  det  är  enligt 
folkpsykologin  icke  derföre  så  hos  nationerna;  det  bär  ock  hos 
dessa  helt  andra  namn.  När  forn-Greken  trodde  och  påstod 
sitt  folk  och  sitt  herrliga  språk  härstamma  från  gudarne,  trodde 
han  sig  i  sin  lyckliga  glädje  dermed  prisa  icke  sig,  utan  just 
samma  gudar.  När,  å  andra  sidan.  Negern  menar  sig  ursprung- 
hgen  hafva  talat  samma  tungomål  —  med  andra  menniskor?  — 
nej!  med  djuren,  då  förstår  man  ock  lätt  hvad  andes  barn  han 


Digitized  by 


Google 


160 

är.  Ilade  Romarne  i  Bin  historia  och  statslftra  infört  maximen 
^propria  lauB  sordet"^,  hvilken  de  följde  i  det  enskildta  lifvet, 
så  skulle  de  yäl  slappit  äran  att  föda  Scipioner,  Oatoner,  Cae- 
sarer  och  hela  denna  långa  rad  af  män,  för  hvilka  ^det  eviga 
Rom"  och  ^föiiädrens  bedrifter**  voro  t  ven  ne  trosartiklar.  Ma- 
gyarens  ^stolthet**  har  dfvergått  till  ett  ordspråk,  men  står  han 
väl  derigenom  komprometterad  i  Europas  folksal?  Må  Finnanie 
höja  fast  till  stjemoma  t.  ex.  sin  Kalevala,  desto  resligare  skola 
de  sjelfve  vexa.  Och  kommer  en  dag,  då  forskningen  lyckats 
bevisa  den  satsen:  att  våra  äldsta  stamförvandter,  om  ock  eodaBt 
som  dibarn  varit  med  vid  verldsknlturens  första  segrar,  så  vill 
jag  se  den  Finne,  som  icke  gläder  sig  deröfver.  Tillochmeden 
glädje  i  hoppet,  att  något  sådant  skall  kunna  bevisas,  är  icke 
oberättigad  och  allraminst  att  skratta  åt  Dock  i  allsköns  lugn 
antaget,  såsom  hr  Ahlqvist  vill  och  tvertemot  hvad  jag  lifligt 
känner,  att  det  kan  vara  likgiltigt  för  Finska  folkets  framtid  och 
ära,  hvar  dess  vagga  stått,  hvar  det  har  sitt  urhem,  hvarifrån 
det  kommit  —  ty  autoktont  är  det  sannerligen  ej  — ,  så  måste 
vi  dock  slå  hand  åtminstone  derpå,  att  dessa  spörjsmål  icke  åro 
likgiltiga  för  den  Finska  språkforskningen. 

I  betraktande  af  de  vittnesbörd,  som  redan  afgifvits  i  sa- 
ken, kan  man  säkert  förutsäga  vetenskapens  slutliga  utslag  an- 
gående hypotesen  om  ett  Turanskt  monumentalspråk.  Det  blir 
jakande.  Hittills  studerade  detaljer,  hittills  erhållna  resultater 
må  erkännas  icke  vara  fullt  afgörande.  Skälet  är,  att  de  stöda 
sig  på  ett  relativt  nog  litet  pensum  behandlade  och  förklarade 
texter.  Man  bör  minnas,  att  sådana  ännu  gömmas  i  massa  i 
Brittiska  museum,  deribland  ett  slags  lexikaliska  språktabeller 
af  högsta  intresse.  Oppert  afgaf  redan  för  några  år  tillbaka 
den  förklaringen,  att  han  ärnar  edera  sagde  tabeller,  samt  att 
han  i  sådan  afsigt  idkar  ^Uralsk  filologi".  Sysselsatt  med  re- 
daktionen af  det  stora  verket  ^Expedition  scientifique  de  Méso- 
potamie"  och  strängt  upptagen  af  sina  mera  brådskande  Assy- 
riska  undersökningar,  har  han  tills  dato  icke  hunnit  infria  sitt 
löfte  *),  men  vi  ega  på  förhand  hans  uttryckliga  försäkran,  att 

•)  Är  det  ej  liksom  bodde  i  delta  fördröjande  en  fråga,  huruvida 
icke  någon  ung,  filologiskt  underbygd  Finne,  pro  gloria  palriae,  vore  bugad, 


Digitized  by 


Google 


161 

äfven  och  hufvudsakligaat  från  denna  sida  den  Turanska  hypo- 
tesen, icke  blott  är  hållbar,  men  kommer  att  vinna  sin  starkaste 
bekräftelse.  Forskningen  skall  lika  litet  beslås  med  lögn  eller 
grofva  misstag  beträffande  den  mellersta,  som  med  hänsyn  till 
de  tvenne  öfriga  kilskriftsartema. 

Emellertid,  och  sålänge  vi  vänta  på  hvad  komma  skall,  är 
det  fägnesamt  att  kunna  anmäla,  det  de  redan  kända  inskrip- 
tionerna af  mellersta  arten^  åter  underkastats  ett  grundligt  stu- 
dium, hvilket  hnfvudsakligen  besannat  äldre  tolkningar.  D:r  A. 
D.  MoRDTMANNy  anstäld  vid  Preuss.  legationen  i  Konstantinopel 
och  en  genom  flera  vigtiga  publikationer  välkänd  Orientalist,  har 
i  Zeitschr.  d.  Oeutsch.  morgeni.  Gesellsch.  f5r  1862  meddelat  en 
vidlyftig  ^Erklärung  d.  Keilinschriften  zweiter  Gattung.^  Man 
kan  icke  annat,  än  fatta  ett  godt  förtroende  till  hans  förklarings'- 
metod,  hvilken  väl  icke  i  grunden  skiljer  sig  från  hans  före- 
gångares, men  torde  böra  tilldelas  företrädet,  att  skarpare  hafva 
skiljt  mellan  eller  åtminstone  upplyst  om  de  positivt  säkert  och 
de  blott  genom  mer  eller  mindre  vågad  slutledning  funna  ka- 
raktereme.  Syllabariet  uppstår,  så  att  säga,  under  våra  ögons 
kontroll.  I  Mordtmanns  material  förekommer  vidpass  110  staf- 
velsegrupper;  af  dessa  tages  värdet  på  80  helt  enkelt  genom 
analys  af  motsvarande  nomina  propria  och  transskriptionen  af 
Persiska  ord  i  den  vidstående,  s;lsom  ofvanf5re  nämndes,  rednn 
tillförlitligt  kända  Persiska  texten;  de  öfriga  finnas  genom  in- 
daktion.  T.  ex.  första  gruppen  i  namnet  Darius  (detta  redan 
1802  af  G.  F.  Grotefend  framtrollade  sannskyldiga  ursprungs- 
ord f({r  alla  vidare  interpretationsförsök)  uppträder  äfven  i  nam- 
nen Mada  (=  Medlen),  Frada  m.  fl.,  här  såsom  den  andra: 
således  da  är  kändt;  den  andra  gruppen  i  Darius  förekommer 
jemväl  i  Ariaramnes,  m.  fl.  — :  således  ri  är  kändt.  Man  har 
en  aning  om,  huru  fortsättningen  sker.  Tänkom  oss  nu,  hvad 
verkligen  inträffat,  att  trenne  lärde  på  skilda  orter  (i  Paris, 
London,  Dublin),  samtidigt  och  utan  förbindelse  med  hvarandra, 
löst  samma  problemer  med  i  det  närmaste  enahanda  resultater, 
så   måste    vi    väl   erkänna,   att    det    begagnade    förfaringssättet 

att  begifva  sig  till  mästarn,  för  att  bilråda  honom  och  sjelf  af  bononi  in- 
vigas i  ämnet? 

Ii 


Digitized  by 


Google 


162 

är  plauBibelt.  Det  lemnar  visserligen,  ja  knapphändigare  mate- 
rialet är,  desto  större  spelrum  för  konjektnrer,  men  att  inskrSnka 
dessa  till  ett  minimum  är  ju  allas  gemensamma  sträfvan.  Utan 
tvifvel  har  Mordtmanns  fDmyade  granskning  i  sin  mån  bidragit 
till  uppnående  af  detta  mål. 

Nu  såsom  prof  några  af  hans  läsarter  och  koroparationer, 
h vilka  jag  tager  ur  mängden,  temmeligen  på  mail  och  utan  att 
vilja  gå  den  filologiske  läsarn  i  förväg  med  några  anmärkningar. 
Alltså:  nap,  gud;  gikka:  T.  giöky  himmel;  nan^  dag;  ovasfarO) 
Syrj.  woi,  Mordv.  tvä,  dag;  karata,  tid;  angos:T.  deniz.l^iu. 
dengiz,    haf;    gamiC)'    T.   gemi,  skepp;  vurun  1.  mxtrun:  Ostj. 
mu,  Perm.  mulans,  Tatar,  urun;  vaJ:  T.yo/,  väg;  avörrw:Ung. 
våros,  stad,  var,  fästning;    karoSy  berg;   uvanis,   by;  ziiu,  sätt; 
raskhnas,  orsak;  lubamas,  lydnad;  Htkimas,\ö^n; ptmgiia:^oiy 
pun,  Syrj.  pom,  slut;  kisi:  T.  kischi,  Jakut.  kisi,  menniska; /fl/a; 
T.  aia,  fader;  (s)agri:  T.  oghtcl,  son;  (ar,  son;  nq),  man;n«Bfl, 
Ung.    nem,    slägt;  savas:   kung,  jf.  schahl;  {savasmas,  kunga- 
värdighet, safo,  herrskande,  zungtck  kungarike);  icUani.T,  åthhi, 
ryttare;  atarriva:  Ung.  (års,  kamrat;   upi/afi,  anförare,  hnfvnd- 
man,  jf.  Samojed.  aipa,  F.  pä.  Ung.  fö,  hufvud;  pal:  Ung,  /S/, 
Lapp.  pe(fe,  Wogul.  pä/l,  Mordv.  pila,  Syrjän.  pelt/,  öra;  pikii: 
hjelpare.  Lapp.  rvekke,  hjelp;  sarak:  Ung.  szer,  (en)gång;  wVö^ 
1.  vilaru:  Mandseh.  fiilu,  F.  pal/o,  mycken;  dal:  T.  (huht,  full; 
irsa:  Ung.  erös,  Ostj.  ar,  stor(?);  ukku,  stor;  a(zakka:  T,  ttzak, 
vid,  rymlig;  sassaia,  gammal,  fordom;  rdx.  ul:  T.  ol(maq),  vara. 
esse;  u(:  sum,  t*///A",  particip.;  uUa:  feci;  kamia:  älska;  rd.rfw: 
taga,    T.   (hu((tnaq);    varri:    taga,   hålla;    vara:    dicere,   rö/«: 
dixi;    kappi:  T.  qapa(maq)  tillsluta,   ^apw:  dörr;  patu:  posui, 
ar(ak:  T.  u(urmaq,  bo;  nVw:  skrifva;  w/arr*  3  persons  pron.  har 
såsom    redan  Holtzmann    anmärkt    den    egenhet,  att  liksom  det 
likljudande    Mongol,  uber,    ofta   pleonastiskt  stå  bredvid  sjclfva 
det    nämnda    föremålet;    u,  jag;   nikii:  vi;  -n,  -na,  ändelse  for 
genit.;  -m  ,änd.  för  instrument.  1.  ablat;  (tiri:  Wotj.  (yrys,  post- 
position: sedan;  vUavana:  T.  (?/e  yana,  på  andra  sidan;  ku((a: 
Jakut.   ky((ä,    äfvenså;  jak,   och;   Arw*,  tills,  då.     Äfve»  många 
Ariska   paralleler    dragas;   de  kunde  hafva  sin  grund  dels  i  en 
verklig  (Jafetidisk)  urförvandtskap,  dels  i  lån  från  Perserne  dier 


Digitized  by 


Google 


163 

i  blott  transskriptioD  af  sidotextcn.  Sådana  anses  vara:  kota: 
Pers.  gatha,  ort;  karata:  Ork.  kcuros,  tid;  relät,  appi:  6rk. 
hopoios;  kardinalia,  äfvensom  änd.  -m,  -mas  för  ordinalia;  tari: 
Skr.  tri.  Lat.  tero,  förstöra;  immani:  Lat.  manere,  förblifva;  m.  fl. 

Slutomdömet  uttalas  sålunda:  ^Was  das  Neupersische  fOr 
die  Keilscbrift  erster  Oattung  leistet,  das  leistet  das  Törkische 
fllr  die  Keilscbrift  zweiter  Gattung."  Efterräknas  jemförelserna, 
Bå  äro  verkligen  de  flesta  bemtade  från  Osmaniska  Turkiskan. 
Att  fallet  är  enahanda  med  de  vigligaste^  vill  jag  ej  påstå.  Ibland 
dessa  fllstas,  med  allt  skäl,  särskild  uppmärksamhet  vid  verbnm 
sabstantivum,  hvilket  icke  blott  till  sini  radix  u/  är  identiskt 
med  ol(maq),  men  äfven  i  sina  utbildningar  visar  en  frappant 
öfverensstämmelse  med  sitt  Turkiska  synonym.  Jag  tillåter  mig 
likväl  den  påminnelsen,  att  ol  ingalunda  är  en  specifikt  Osmanisk 
rot,  ty  den  uppträder  bl.  a.  lika  bcstämdt  i  det  Finska  olla. 
Likaledes  vill  jag  erinra  derom,  att  då  redan  för  någon  tid  till- 
baka De  Saulcy  uttalade  sig  för  de  Turkiska  analogiemas  pré- 
férence,  Oppert  bestämde  förhållandet  nogare  sålunda:  att  me- 
dan det  sagde  väl  gäller  en  del  inskriptioner  och  förnämligast 
den  i  Bihistun,  ett  annat  antal  (de  s.  k.  Casdoscythiska)  vida 
närmare  sluter  sig  till  de  ^Uralska^  idiomen,  deribland  isbt  Un- 
gerskan. Också  torde  få  antagas,  att  ju  mera  hemmastadd  en 
forskare  är  i  ett  visst  tungomål  (såsom  Mordtmann  i  Osman. 
Turkiskan),  desto  sjelflfallnare  luta  hans  komparationer  ditåt. 
Med  fullständigare  insigt  i  Finskan  skulle  Mordtmann  måhända 
hafva   kompletterat    en   eller  annan  af  ofvanstående  jemförels^r. 

Blott  ett  par  omständigheter  må  ännu  framhållas,  hvaraf 
(och  utan  afseende  nu  å  språket)  med  temmelig  säkerhet  synes 
kunoa  slutas,  om  ej  till  nationaliteten  hos  författame  af  ifråga- 
varande kilskrifter,  så  dock,  att  de  kände  sig  tillhöra  en  annan 
folkstam  än  den  dåmera  i  Persien  herrskande.  I  tredje  kolum- 
nen af  den  stora  Bihistun  inskriptionens  (Turanska)  parafras 
yttrar  Darius:  „hvad  jag  har  utfört,  det  har  jag  utfört  genom 
Ormuz*  nåd;  Ormuz,  Ariemes  gud,  han  och  de  andre  gudarne 
knlpo  mig".  Denna  förklaring  „Ariernes  gud"  sakna,  enligt  Mordt- 
mann, både  den  Persiska  och  den  Babyloniska  texten.  Likaså 
påpekar   redan    Norris,  att    då   det  enda  nomen  proprium,  som 


Digitized  by 


Google 


164 

heter  annorlunda  i  de  Turanska,  än  i  de  Pernaka  texteme,  ir 
Afabdi  (i  8t.  f.  Susiaka),  författarn  här  måste  hafva  föranitt 
att  kalla  sitt  eget  fosterland  med  ett  fremmande  namn.  I  id- 
ledning  hftraf  säger  Mordtmann:  ^Oiese  Vermuthnng,  welcber 
auch  Rawlinson  seinen  Beifall  schenkt,  wird  noeb  beilåafi^  da- 
dnrch  bestätigt,  dass  das  Verzeichniss  der  YOlkersehaften  in  der 
grossen  Inschrift  mit  den  d  Namen  Persis,  Sasiana,  Babjloo 
beginnt,  während  die  Meder  erst  viel  später  vorkommeo.  Es 
stehen  also  die  drei  Vdlker,  in  deren  Sprachen  die  Inschrifteit 
abgefasst,  voran,  und  zwar  genan  in  der  Keihenfolge  der  Ii- 
schriften.** 


Digitized  by 


Google 


165 


Om  sammanBättniDgen  af  mineralet  Pollux. 

(Meddelade  den  23  Maj  1864.) 

Fdr  omkring  ijnga  år  Bedan  visade  BBErrHAUPT,  att  tvenne 
mineralier  från  Elba,  hvilka  hvardera  hade  största  likhet  med 
qTarts  och  dermed  förvexlats»  i  sjelfva  verket  utgjorde  två  sjelf- 
Btftndiga  species.  För  deras  inbördes  likhet  kallade  han  det  ena 
Castor,  det  andra  Pollux;  hvardera  analyserades  kort  derpå  af 
Plattker.  Analysen  af  Pollux  företedde  en  anmärkningsvftrd 
förlust  af  7,25  pre.  Plattner  hade  dock  icke  så  stort  förråd 
af  det  sällsynta  mineralet,  att  han  kunnat  omgöra  analysen,  hvars 
bristftllighet  hittills  varit  oförklarad.  Nyligen  har  dock  ifråga- 
varande mineral  blifvit  ånyo  undersökt  af  Pisani,  som  i  afseende 
å  dess  sammansättning  kommit  till  ett  lika  oväntadt,  som  in- 
tressant resultat.  I  det  han  nemligen  i  öfrigt  bekräftat  Platt- 
N£R8  analys,  har  halt  funnit,  att  mineralet  innehåller  den  nyss 
upptäckta  metallen  C^sium  i  st.  f.  Kalium,  såsom  Plattner  an- 
tagit. Den  fyllning  med  platinachlorid,  som  han  ansåg  för  Ka- 
lium dnbbelsaltet  är  i  sjelfva  verket  den  analoga  G»siumförenin- 
gen.  Då  Caesiums  eqvivalentvigt  är  =  133  i  st.  f.  ^9,  som  är 
Kaliums,  är  det  lätt  insedt,  att  dnbbelsaltet  i  st.  f.  16,5  pre.  kali 
Bom  Plattner  erhållit,  måste  motsvara  en  vida  större  mängd 
Cesiumoxid  eller  i  det  närmaste  34  pre,  såsom  Pisani  i  sjelfva 
veidet  funnit. 

PiSANi  har  icke  beräknat  någon  formel  för  mineralet;  men 
då  han  funnit,  att  det  innehåller 

Kiselsyra    .  44,03 

Lerjord   .  .  15,97 

Jemoxid  0,68 

Caesinmoxid  34,07  (med  spår  af  kali). 

Natron   —      3,88  (med  lithion) 

Kalk       —      0,68 

Vatten   —     2,40, 


Digitized  by 


Google 


166 


är  det  sannolikt  Bammansatt  efter  formeln  R  Si  -f-  R  ^i^   som 
försvarligt    öfverensstämmer   med  analysens  resultat  och  för  sm 

enkelhet    tillsvidare    kände   anUgas.     {U  =  V3  (Na  -f  2  Cs), 
R  =  Al  +  en  ringa  qvantitet  Fe.) 


Digitized  by 


Google 


167 


Om  Calabarbönan. 

(Meddelade  den  23  Maj  1864). 

Vid  sammanträdet  den  19  Oktober  sistl.  år  omtalade  pro- 
fessor VON  WiLLEBBAKD,  att  d:r  RoB£RT80N  funnit,  det  den  s.  k. 
Calabarbönan  bar  förmåga  att  förmedelst  sin  verkan  på  sphinc- 
ter  iridis  och  musculus  ciiiaris  sammandraga  pupillen,  till  följe 
hvaraf  den  erbjuder  ett  förträffligt  medel  att  åstadkomma  denna 
verkan,  när  genom  sjukdomar  eller  oftalmologiska  undersökningar 
pupillen  är  utvidgad.  (I  förbigående  må  anmärkas,  att  denna 
verkan  ännu  någon  tid  efter  döden  fortfar}.  Sedan  dess  har 
om  denna  frukt  några  utförligare  notiser  i  tidskrifter  och  jour- 
naler blifvit  meddelade.  Skidorna,  som  innesluta  2  eller  3  bö- 
nor, äro  omkr.  7  tum  långa  och  tillhöra  en  hög  tropisk  slinger- 
vext  ur  leguminoseraas  stora  famiy,  hvilken  förekommer  endast 
på  sankiga  ställen  vid  Attarpak  och  Old  Calabar  i  Calabar  (öfra 
Gaioea).  Den  är  i  hög  grad  giftig  och  användes  i  Calabar, 
likasom  flere  andra  vextarter  i  Guinea,  vid  brottmålsundersök- 
ningar, såsom  en  slags  gudsdom,  hvarföre  den  äfven  blifvit  kal- 
lad Ordeal  bean.  Det  är  af  symptomerna  vid  förgifti^ingen,  som 
man  i  vissa  fall  sluter  till  den  anklagades  skuld  eller  oskuld. 
Den  är  äfven  i  Guinea  svårt  åtkomlig,  emedan  den  på  konun- 
gens af  Calabar  befallning  utrotas  öfverallt,  der  den  ej  odlas  för 
sitt  judiciella  ändamål,  och  hela  förrådet  finnes  i  styrelsens  för- 
var. —  Den  kemiska  undersökningen  har  visat,  att  dess  giftiga 
verkningar  tillhöra  en  alkaloid,  bildande  en  brunaktigt  gul,  amorf 
massa,  hvilken  först  afskiljer  sig  i  form  af  oljdroppar  och  har 
tydligt  alkalisk  reaktion.  Någon  analys  deraf  har  ännu  icke 
blifvit  utförd. 


Digitized  by 


Google 


168 


Sammandrag   af  de   klimatologiBka  anteckningame  i 
Finland  år  1863.  —  Af  A.  Mobekg. 

Orren  lekte  i  Tenala  den  14  Febr.,  i  Risko  d.  13,  Kides 
d.  26  Mars»  i  Saarijårvi  d.  10,  Janakkala  och  61.  Earleby  1 
12,  Mnldia  d.  15  April.  —  Lärkan  hördes  i  Tenala  och  Kiako 
d.  4,  Kyrkslätt  d.  22,  Nådendal  d.  28,  Eura  d.  24,  Taipalsaari 
d.  28  Mars;  i  Orimattila  och  Mnldia  d.  7,  Janakkala,  Rides oeb 
Saarijärvi  d.  8,  Gl.  Karleby  d.  9,  Uleåborg  d.  10  April.  - 
Bofinken  sågs  i  Uleåborg  d.  6,  Kides  d.  9,  Janakkala  d.  10, 
Gl.  Karleby  d.  12,  Muldia  d.  20,  Saarijärvi  d.  21  April.  - 
Sångirasien  lät  höra  sig  i  Tenala  d.  4  Mars ;  i  Kisko  d.  7,  Ja- 
nakkala d.  13,  Muldia  d.  25  April.  —  Svanen  syntes  i  Kyrk- 
slätt d.  24  Mars;  i  Kides  d.  2,  Gl.  Karleby  d.  9,  Uleåborg  d. 
11,  Janakkala  d.  15  April.  —  Vildgåsen  observerades  i  Ori- 
mattila d.  7,  i  Nådendal  och  Gl.  Karieby  d.  10,  Enra  d.  U. 
Uleåborg  d.  12,  Janakkala  d.  13,  Tenala  d.  16,  Kides  d.  18 
April;  Saarijärvi  d.  4  Maj.  —  Tranan  förmärktes  i  Kyrksiitt 
d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Kides  d.  14,  Mnldia  d.  15,  Janakkah 
d.  16,  Kisko  d.  17,  Gl.  Karleby  d.  27,  Orimattila  d.  28  April. 

—  Sådesårian  ankom  till  Nådendal  och  Tenala  d.  9,  Kisko  d. 
10,  Orimattila  och  Janakkala  d.  15,  Gl.  Karleby  d.  18,  Taipal- 
saari  d.  19,  Mnldia  d.  20,  Kides  d.  21,  Uleåborg  d.  30  April 

—  Spo/ven  syntes  i  Kisko  och  Gl.  Karleby  d.  17,  TeoaU  och 
Kides  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Saarijärvi  d.  29  April;  i  Mnldia 
d.  2  M%j.  —  Stensqvåtlan  visade  sig  i  Nådendal  d.  21,  Ori- 
mattila d.  24,  Kides  d.  30  April;  i  Kisko  d.  2,  Tenala  d.  5. 
Janakkala  d.  8,  Saarijärvi  d.  9,  och  Mnldia  d.  17  Maj.  — (?<M:^ 
lät  höra  sig  i  Tenala  d.  6,  i  Kyrkslätt  och  Janakkala  d.  7, 
Kisko  och  Orimattila  d.  8,  Taipalsaari  d.  10,  Muldia  och  Kides 
d.  11,  Nådendal  d.  12,  och  Saarijärvi  d.  14  Maj.  —  Ladusvaia^ 
ankom  till  Janakkala  d.  5,  Mnldia  d.  8,  Tenala  d.  9,  Kisko, 
Taipalsaari  och  Kides  d.  10,  Saarijärvi  d.  14,  Uleåborg  d.  27 
Miy.  —  ffussvaian  observerades  i  Gl.  Karleby  d.  3,  i  Nådendal 


Digitized  by 


Google 


169 

och   KiBko   d.  6,   Janakkala  d.  10,  Muldia  d.  12,  KyrksUltt  d. 
13,  Orimattila  d.  14  och  Saaryäryi  d.  27  Maj. 

Om  yextUghetBfenomenenia  ftr  antecknadt  att  Xrusbårs- 
buskens  bladsprickning  begynte  i  Eisko  d.  24,  Tenala  och  Ja- 
nakkala d.  30  April;  Orimattila  d.  1,  Eyrkslfttt  d.  4,  Nådendal 
d.  6,  Kides  d.  9,  Muldia  d.  17  och  Gl.  Earieby  d.  19  Maj.  — 
Hvits^fpan  blommade  i  Tenala  d.  30  April;  Eyrkslätt  och  Kisko 
d.  3,  Nådendal  d.  4,  Janakkala  d.  10,  Orimattila  d.  12  ochKi- 
dee  d.  21  Maj.  —  Häggen  begynte  löfvas  i  Janakkala  d.  4, 
TenaU  och  OrimattiU  d.  6,  Gl.  Earieby  d.  7,  Eides  d.  10, 
Nådendal  och  Eisko  d.  13,  Saanjärvi  d.  18,  Muldia  d.  21  och 
Uleiborg  d.  25  Maj.  —  Kalflekan  blommade  i  Eyrkslätt  d.  4, 
Tenala  d.  9,  Janakkala  d.  14,  Eisko  d.  16,  Eides  och  Gl.  Ear- 
ieby d.  17  Maj.  —  Rönnen  begynte  få  Idf  i  Janakkala  d.  6,  i 
Kyrkslätt,  Eides  och  Gl.  Earieby  d.  10,  Tenala  d.  11,  Ori- 
mattila d.  14,  Nådendal  d.  15,  Eisko  d.  16,  Saarijärvi  och 
Uleåborg  d.  18,  Muldia  d.  21  Maj.  —  Björken  d:o  i  Eides  d. 
13,  Tenala,  Janakkala  och  Saarijärvi  d.  14,  Muldia  d.  17,  Eisko 
d.  18,  Nådendal  d.  23  M^  och  i  Uleåborg  d.  2  Juni.  —  Har- 
syran (Oxalis  acetosella)  blommade  i  Eides  d.  14,  Tenala  och 
Janakkala  d.'  19,  Eisko  d.  22,  Gl.  Earieby  d.  26  Maj  och  i 
Muldia  d.  3  Juni.  ^Blåbär  d:o  i  Eides  d.  14,  Muldia  d,  21, 
Kyrkslätt  d.  22,  Janakkala  d.  25,  Eisko  d.  27,  Tenala  d.  28 
Maj;  Nådendal  d.  5,  Saarijärvi  d.  10,  och  Haapajärvi  d.  12 
Joni.  —  Smultron  d:o  i  Janakkala  d.  15,  Eides  d.  19,  Eyrk- 
slätt d.  20,  Eisko  d.  26,  Nådendal  d.  30  Maj;  Tenala  d.  2, 
Muldia  d.  6,  Orimattila  d.  8,  Haap^yärvi  d.  16,  Eemi  d.  17, 
Saarijärvi  d.  20  Juni.  —  Aspen  fick  löf  i  Janakkala  och  Muldia 
d.  24,  Saarijärvi  d.  30,  Nådendal  d.  31  Maj;  i  Tenala  d.  5 
och  i  Eisko  d.  6  Juni.  —  Häggen  blommade  i  Tenala  och  Ja- 
nakkala d.  29,  Eides  d.  30  Maj;  Eisko  d.  4,  Nådendal  d.  5, 
Muldia  d.  8,  Saarijärvi  d.  13  och  Eemi  d.  16  Juni  —  Röd 
VåppHng  d:o  i  Nådendal  d.  8,  Tenala  och  Muldia  d.  18,  Eisko 
d.  19,  Janakkala  och  Eädes  d.  22,  Saarijärvi  d.  30  Juni  och 
Kemi  d.  1  Juli.  —  Syrenen  d:o  i  Nådendal  d.  11,  Janakkala 
d.  12,  Tenala  och  Eisko  d.  13,  Eyrkslätt  d.  15,  Orimattila  ^. 
16,  Eides  d.  19,  Ilaapajärvi  d.  20  Juni.  —  Rönnen  d:o  i  Eyrk- 


Digitized  by 


Google 


170 

slätt  d.  11,  Nådcmlal  och  Junakkala  d.  12,  Kides  d.  13,  TenaU 
d.  15,  Kisko  d.  16,  llaaiKijärvi  d.  17,  Muldia  d.  18,  Saarijårvi 
d.  20  JuDi.  —  Biäkiintm  d:o  i  Kyrkslätt  d.  17,  NMendal  d. 
20,  Teuala  och  Orimattila  d.  23,  Kisko  d.  24,  Janakkala  d.  25. 
Kides  d.  26  Juni;  Muldia  d.  7,  Saarijärvi  d.  20  Juli,  och  Kemi 
d.  7  Augusti.  —  I^iiponbusken  d:o  i  Janakkala  d.  18,  Kidei 
d.  19,  I^ådendal  d.  20,  Muldia  d.  22,  Kisko  d.  2^,  Kyrkslätt 
d.  26  Juni  och  Tenala  d.  1  Juli.  —  Hallonhusken  d:o  i  Janak- 
kala d.  23,  Kisko  d.  23,  Nådendal  d.  25,  Muldia  d.  26,  Kides 
d.  20  Juni  och  i  Kemi  d.  16  Juli.  —  StmUtron  mognade  i  M- 
dendal  och  Kisko  d.  28,  i  Janakkala  och  Kides  d.  30  Jani;  i 
Tenala  d.  2,  Orimattila  d.  8,  Muldia  d.  9,  Saarijårvi  d.  14. 
Haapajärvi  d.  19  och  Kemi  d.  28  Zxi^.  — Blåbär  d:o  i  Nåden- 
dal  d.  4,  Tenala  d.  9,  Kides  d.  11,  Kisko  och  OrimattiU  d. 
13,  Muldia  d.  15,  Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  17,  Janikkala 
d.  25  Juli  och  Kemi  d.  11  Augusti.  —  Hallon  d:o  i  Kådendal 
och  Tenala  d.  26,  Kisko  d.  30  Juli;  i  Janakkala  d.  1,  Kidee 
d.  4  och  Muldia  d.  12  Augusti.  Ibland  sädesvexterna  såådei 
Komet  i  Kisko  d.  16,  Kides  d.  18,  Janakkala  d.  26,  61.  Kar- 
leby  d.  28,  Kyrkslätt  d.  29  M^ ;  i  Kemi  d.  2,  Muldia  d.  3, 
Saarijärvi  d.  5  Juni;  och  gick  i  ax  i  Kides  d.  7*,  Janakkala d. 
11,  Haapajärvi  d.  12,  Muldia  d.  15,  Kisko  d.  16,  Saarijärvi  d. 
17,  Kemi  d.  18  Juli.  —  Rågen  gick  i  ax  i  Nådendal  d.  3, 
Tenala  d.  4,  Kisko  d.  6,  Janakkala  d.  10,  Kides  d.  11,  Muldia 
d.  12,  Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  14.  Kemi  d.  23  och  Uleå- 
borg  d.  28  Juni;  blommade  i  Tenala  d.  20,  Nådendal  d.  21. 
Eura  och  Janakkala  d.  22,  Kisko,  Orimattila,  Kides  och  Haapa- 
järvi d.  23^  Muldia  d.  28  och  Saaryärvi  d.  29  Juni ;  samt  sker- 
dades  i  Tenala  d.  1,  Nådendal  d.  3,  Janakkala  d.  8,  Haapa- 
järvi d.  9,  Kisko  d.  10,  Kyrkslätt  d.  12,  Muldia  d.  13,  Kides 
d.  15  och  Saarijärvi  d.  19  Augusti. 

Islossningen  inträffade  i  Nådendal  d.  15 — 20,  Tenala  d. 
17,  Kisko  d.  20,  Janakkala  d.  21—25,  Uleåborg  d.  23—25 
April;  i  Gl.  Karleby  d.  5,  Saaryärvi  d.  5 — 11,  Taipalsaari  d. 
6,  Kides  d.  7,  Muldia  d.  11,  12  Mig.  — Isläggningen  i  Janak- 
kala d.  6,  7,  Kides  d.  7,  Muldia  d.  8—10,  Saarijärvi  d.  10—20 


Digitized  by 


Google 


171 


November;    Kieko    och    Taipalsaari    d.    14,   Tenala  d.  15—20, 
Nädendal  d.  15—29  December. 

Nederbörden  har  likasom  änder  det  föregående  året  blifvit 
uppmätt  endast  i  Kisko,  Orimattila  och  Kides,  och  resaltatema 
deraf  hafva  varit  i  finska  dec.  tum : 


Kisko 

Orimallila 

Kides 

Januari 

2,88 

2,08 

1.88 

Februari  . 

1,71 

0,64 

0,99 

Mars  .  .  . 

0.88 

0,89 

0,49 

April  .  .  . 

1,10 

1,91 

0,70 

Maj 

0.78 

1,76 

1,66 

Juni    .  .  . 

1,17 

1,29 

1.01 

Juli.  .  .  . 

4,06 

3,79 

3,08 

Augusti    . 

2,61 

2,88 

2,05 

September 

2,87 

3,91 

2,46 

October    . 

2,48 

2,89 

2,20 

November 

2,88 

3,80 

1,62 

December 

2,00 

2,11 

1,09 

23.91 

26,80 

18,62 

Digitized  by 


Google 


m 


Om  den  hydrotherapentiska  läkemethodeD.  —  Af 
Otto   Hjelt. 

(Föredrag  rid  Finskm  Yetenskaps-Societeieiis  års-  och  högtidfdAg 
den   29  April  1863) 

Vår  tid  är  förändringarnes,  reformernas  och  experimenter- 
nas  ttdehvarf.  Allt  uoderkastas  prdfbiDgens  och  kritikens  dd, 
åsigter,  hvilkas  traditionella  sanning  man  icke  ansett  sig  bön 
betvifla,  måste  lemna  rom  f5r  nya  idéer,  medan  å  andra  sidaa 
det  gamla  och  bestående  stundom  nödgas  gifVa  vika  f5r  ånnn 
obepröfvade  hugskott.  Theoriens  förledande  intryck  äro  ofta  nog 
mäktigare  än  erfarenhetens  och  försigtighetens  inkast.  HTSije 
vetenskap  har  erfarit  inflytelsen  af  detta  rastlösa  sträfvande  att 
icke  blott  med  nya  forskningar  utvidga  synkretsen  för  vårt  ve- 
tande, utan  äfven  att  från  nya  synpunkter  uppfatta  dess  gamla, 
redan  länge  kända  innehåll.  Mången  vetenskaplig  föreställning, 
hvilken  lång  tid  gällt  som  axiom,  har  blifvit  vacklande  i  sin 
innersta  grund.  Vetenskapen  vinner  likväl  derpå  oändligt  i  djup,  ty 
åtminstone  naturforskningens  utveckling  beror  på  detaljundersök- 
ningarnes  resultater.  Isynnerhet  läran  om  den  organiska  natnren 
har  allt  mer  och  mer  aflägsnat  sig  från  den  tanken  att  ett  af- 
rundadt  system  vore  ett  oeftergifligt  vilkor  för  hennes  harmoni- 
ska utbildning.  Man  har  tvertom  lärt  sig  inse  att  den  ena  de- 
taljfrågan alltid  framkallar  en  följande,  att  den  ständigt  visar 
på  ännu  outredda  sidor  inom  vetenskapen  och  sålunda  steg  för 
steg  för  vårt  vetande  framåt.  Isynnerhet  naturforskningen  ådaga- 
lägger huru  en  enda  väl  genomförd  forskning  i  en,  såsom  det 
ofta  kan  synas,  inskränkt'  fråga,  stundom  mäktigt  förmår  om- 
bilda  vår  uppfattning  af  ett  större  område. 

Om  någon  vetenskap  under  de  sednaste  tiderna  antagit  ett 
annat  utseende,  så  gäller  det  isynnerhet  om  den  medidnska. 
Då  man  jemför  dess  nuvarande  ståndpunkt  med  hvad  den  var 
för  några  tiotal  år  sedan,  då  man  jemför  de  fordne  läkarenes 
betraktelsesätt   med    vår   tids,  kan  man  icke  förundra  sig  der- 


Digitized  by 


Google 


173 

öiVer,  om  mången  tror  att  den  nuvarande  medicinBka  vetenska- 
pen ftr  något  helt  annat,  än  hvad  den  för  en  tid  sedan  var. 
Detta  förhållande  kan  likväl  betraktas  från  flere  sidor.  Det  är 
sannt»  att  deras  uppfattning  af  de  flesta  pathologiens  begrepp 
är  helt  annan  än  den  nuvarande  tidens  och  deras  nttrycksätt 
är  numera  ^emmande  för  oss,  men  likväl  finnas  i  de  äldre  me- 
dicinska skrifterna  många  idéer  nedlagde,  hvilka  nu  iklädts  det 
exacta  vetenskapliga  bevisets  moderna  drägt.  Äfv^en  de  före- 
gående sekleme  hade  stora  framstående  läkare,  den  grund,  hvarpå 
de  byggde,  var  mindre  vetandetB  tömbevuxna  mar^  än  den 
skarpa  iakttagelsens  systematiserande  noggranhet,  den  lyckliga 
kombinationens  stundom  hänförande  ljusskimmer  och  erfarenhe- 
tens ledtråd.  Hvad  dem  felade  i  kunskapemas  säkerhet,  ersatte 
snillets  divinatoriska  förmåga.  Det  var  derföre  endast  få,  som 
kunde  bli  stora  i  konstens  utöfning.  Vår  tid  har  derigenom  att 
den  gifvit  vetenskapen  ett  säkrare  faktiskt  fotfäste  och  deri- 
genom att  den  tillika  utbildat  dess  tekniska  sida,  i  väsendtlig 
mon  underlättat  konstens  praktiska  användning.  Nu  fordras  det 
hoB  läkaren  framför  allt  en  säker  och  klar  insigt  i  sjelfva  sjuk- 
domsprocessen jemte  öfhing  i  den  medicinska  tekniken,  för  att 
han  skall  kunna  motsvara  tidens  fordringar.  Orsaken  till  denna 
omgestaltning  ligger  isynnerhet  derati,  att  i  stället  för  att  medi- 
cinen fordom  hos  dess  utmärktaste  idkare  var  en  förening  af 
hypothesemas  osäkra  föratsättningar  och  erfarenhetens  mång- 
tydiga tecken,  har  den  numera  antagit  en  fysikalisk  och  meka- 
nisk karakter.  Bland  de  methoder,  hvilka  närmast  tjenat  att 
ombilda  den  medicinska  vetenskapens  tekniska  sida,  har  den  s. 
k.  fysikaliska  methoden  varit  den  vigtigaste  och  i  sina  följder 
mest  fruktbärande.  Nu  uppfatta  vi  med  vår  hörsel  många  för- 
ändringar i  de  inre  organema,  då  vi  använda  auskultationen  och 
perkussionen  för  utredandet  af  lungornas  och  hjertats  sjuk- 
domar, vi  använda  optikens  läror  för  att  intränga  i  ögats  djup, 
vi  använda  mathematikens  gmndsanningar  för  att  bestämma  för- 
ändringame  i  detta  organs  konstfulla  och  underbara  mekanism, 
vi  inkasta  artificiellt  ljus  öfverallt,  der  vi  kunna  hoppas  att  göra 
kroppens  inre  yta  tillgänglig  för  det  säkraste  af  alla  våra  sin- 
nen, vårt  öga.     Utom  utvecklingen  af  denna  medicinska  teknik 


Digitized  by 


Google 


174 

har  framför  allt  forakniDgame  inom  den  pathologiska  aaatomieitt 
område,  undersökningen  af  de  anatomiska  sjukliga  förändringanie 
inom    organismen    lyflat    den    praktiska  medicinen  till  dess  nu- 
varande   hOjd.     Vi    känna    numera  i   många   fall  noggrant  dei 
successiva    utvecklingen   af  en  sjukdomsprocess  inom  ett  organ, 
vi  kunna   bestämma,   till  hvilken  grad  den  redan  kunnat  hinna 
och  vi  kunna  förutsäga  sättet  för  dess   återgång  till  helsa  eller 
dess  till  död  förande  inverkan  på  organismen.     Genom  förenin- 
gen af  den  direkta  iakttagelsen   vid  sjuksängen  och  den  patbo- 
logisk-anatomiska  undersökningen   har  en  hög  grad  af  säkerhet 
vunnits.     Diagnostiken    eller    bestämningen    af   en    sjukdomaart 
har  onekligen  i  många  fall  hunnit  till  en  hög  grad  af  fulländning. 
Man  har  sagt  att  läkarekonsten  i  vår  tid  gjort  diagnostiken  till 
sitt    hufvudmål    och    förmenar  att  den  anser  sig  hafva  skOrdat 
sin  högsta  triumf,  när  efter  döden  diagnosen  funnits  bekräftad. 
Man  kan  icke  neka,  att  denna  förebråelse  till  en  del  är  s-inning. 
Täflan  efnellan  läkarene  vid  de  stora  sjukhusen  stegrade  begtret 
att  öfverträfia  h varannan  i  uppgörandet  af  fina  sjukdomsbeståm- 
ningar   och    en  för  tvenne  decennier  sedan  herrskande  exclosiv 
anatomisk    riktning    befordrade   denna  ensidighet.     Det  är  klart 
att    läkaren,    om    han   uppfattar  konsten   blott  som  ett  mål  för 
sina  egna  studier  och  i  den  sjuke  endast  ser  ett  tillfälle  att  ut- 
veckla sin   skarpsinnighet  eller  t.  o.  m.  att  dermed  kunna  lysa 
för  andra,  småningom  skall  börja  beherrskas  af  egoismens  ande, 
om    äfven    under    annan    än   den  vanliga  formen.     Hans  lyerta 
kallnar    för    individen    och  hela  hans  egendomliga  ställning  till 
den    lidande    menskligheten    rubbas   i   sin   skönaste  form.    Men 
icke    blott    den    humanistiska  sidan  af  läkarens  verksamhet  har 
genom   denna   ensidighet   lidit,  äfven  therapin^  behandlingen  af 
sjukdomen  fick  träda  i  bakgrunden.     Då  man  genom  det  ovän- 
tade ljus  den  nyvaknade  pathologisk-anatomiska  forskningen  ka- 
stade öfver   sjukdomame,   började  betvifla  huruvida  man  genom 
deras    behandling    egentligen   kunde  uträtta  något,  uppkom  den 
en   tid   så  moderna  riktning,  som  man  kallat  nihilism  eller  med 
andra    ord,    mången   läkare  började  hylla  den  åsigten,  att  man 
med  afseende  å  behandlingen  egentligen  icke  borde  göra  nigot 
Då    mången  grånad    vetenskapsman,   hvars  djupare  insigter  och 


Digitized  by 


Google 


175 

grandliga  erfarenhet  satte  honom  i  tillfälle  att  i  hvarje  fall  pröfva 
hvad    som   ännu    var   tillgängligt  för  konstens  tillgörande  eller 
icke»   likväl   räddade  tron  på  medicinens  höga  kallelse,  blef  det 
hos  mången  yngre,   hvars  krafter  ännu  vore  opröfvade,  ett  an- 
taget   sätt,  en   viss  jargon  att  visa  sig  hylla  denna  skepticism. 
Det    var  ju    modernt!    Det  är  alltid  lättare  att  åtnöja  sig  med 
tviflets  halfhet  eller  att  smickra  sig  med  skepticismens  kalla  lik- 
giltighet, än  att  arbeta  sig  fram  till  sanningens  fulla  erkännande. 
Denna  från  en  del  af  Wiens  vetenskapliga  läkare  utgångna  skep- 
tiska   riktning,  så  litet  den  uppmuntrade  till  fortsatta  forsknin- 
gar,   har   likväl    varit   för   vetenskapen  gagnelig,  i  det  den  in- 
skränkte   det   dittills  vanligen  öfverilödiga  och  onödiga  medika- 
mentabrukct,  samt   tjenat  till  att  så  mycket  grundligare  studera 
vissa  vigtiga  läkemedels   bruk.     Man  har  väl  tillskrifvit  homeo- 
pathiens    icke    långt  förut  skedda  uppträdande  ett  vigtigt  infly- 
tande   på  det   minskade  förtroendet  till  den  medikamentösa  be- 
handlingen.    Likväl  var  den  vunna  djupare  insigten  i  flere  sjuk- 
domsprocessers lagbundna  fortgående  utbildning  den  egentliga  or- 
saken   till  tviflet  hos  många  vetenskapliga  läkare  på  flere  förut 
som    osvikliga    ansedda   läkemedels    gagn.     Äfven   det   allt  mer 
växande  behofvet  att  på  experimentel  väg  söka  utreda  läkemed- 
lens inverkan,  bidrog  dertill  att  förminska  tron  på  deras  krafter, 
då    man    icke   kunde  finna  någon  förklaringsgrund  dertill.     Ut- 
vecklingen af  denna  experimentella  therapi  har  emellertid  ledt  till 
studium  af  en  stor  mängd  specifika  ämnen  d.  v.  s.  sådane^  h vilka 
i  bestämda  sjukdomar  framkalla  positivt  välgörande  verkningar, 
såsom    t.   ex.   kinin    i    frossa.     Äfven  den  lokala  behandlingen 
kom    derigenom   till    sin  rätt.     Många  sjukdomar^    h vilka   hän- 
fördes till   allmänna  orsaker  och  betraktades  såsom  konstitutio- 
nella, fingo  sin  förklaring,  såsom  endast  uttryck  af  lokala  störin- 
gar.     I  stället  att  de  förut  underkastades  en  ganska  ingripande 
behandling,  bekämpas  de  nu  med  enkla  lokala  medel  såsom  t.  ex. 
många  utslag  hos  barn. 

Då  man  fordom  trodde  att  man  genom  användandet  af 
läkemedel  kunde  af  bry  ta  en  sjukdomsutveckling,  har  man  nu 
kommit  till  insigten  derom  att  en  stor  mängd  sjukdomar  äga  en 
vias  typisk  gång,  hvilkcn  icke  kan  hindras,  utan  naturnödvändigt 


Digitized  by 


Google 


176 

har  sin  bestämda  tid.  Lftkarens  sak  härvid  är  att  så  regolen 
kroppens  funktioner,  att  dels  det  sjuka  organet  f5rsättes  i  hviU, 
dels  att  dess  störda  fysiologiska  verksamhet  må  kunna  ersättas, 
äfvensom  att  behandla  hotande  tillstötande  komplikationer.  I 
dessa  fall  blir  läkarens  förfarande  symtomatiskt.  Till  deniu 
grupp  hör  en  stor  mängd  sjukdomar  såsom  lunginflamniatioD, 
tyfus  o.  s.  v.  Man  bör  derföre  icke  tro  att  läkaren  härvid 
nödvändigt  bör  följa  antingen  den  sjukes  egen  känsla  t.  ex.  af 
smärta  eller  .lägga  vigt  på  h varje  symtom.  Han  bör  veta  8ki\|a 
emellan  oväsendtliga  symtomer  och  sådane,  hvilka  äro  nödvän- 
diga uttryck  af  den  ft^rhanden  varande  sjukdomens  eget  väsende. 
Att  rätt  uppfatta  betydelsen  af  dessa  symtomer  och  att  kunna 
genomskåda  deras  fysiologiska  förhållande  till  grundlidandet,  är 
det,  som  bildar  den  praktiskt  lycklige  läkaren,  han  bör  hvarken 
öfver-  eller  underskatta  dem.  Det  är  isynnerhet  i  detta  af- 
seende,  som  erfarenheten  är  vigtig.  Deröfver  låta  icke  heller 
några  allmänna  reglor  uppställa  sig,  det  måste  öfverlenmaa  it 
läkarens  eget  omdöme,  att  i  hvarje  individuellt  fall  finna  den 
rätta  måttstocken.  Såsom  motsatts  härtill  höra  de  sjukdomar, 
der  ett  allmänt,  ofta  doldt  lidande  ligger  till  grund  och  sym- 
tomema  röja  en  viss  sjelfständighet.  Vid  behandlingen  af  denna 
grupp  af  sjukdomar,  dit  höra  t.  ex.  en  mängd  neuralgier  o.  s.  v., 
böra  och  kunna  symtomema,  ehuru  för  den  sjuke  mest  plåg- 
samma, lemnas  åt  sig  sjelf.  Det  fordras  ofta  stor  skarpsinnighet, 
mycket  tålamod  och  längre  tids  erfarenhet  att  finna  det  rätta 
grundlidandet.  Inga  sjukdomar  pröfva  så  mycket  läkarens  diag- 
nostiska skicklighet  och  fysiologiska  kombinationsförmåga,  som 
dessa  latenta,  smygande,  i  enstaka  symtomer  uppflammande  sjok- 
domsformer.  Under  en  symtomatisk  behandling  kunna  de  oroande 
symtomema  träda  tillbaka  och  patienten  känner  sig  återställd  eller 
äga  åtminstone  en  relatif  helsa,  medan  den  eg.  sjukdomen  likväl 
ohejdadt  fortgår.  Här  pröfvas  läkaren  att  han  icke  må  förbise 
något,  som  tjenar  till  belysning  af  den  egentliga  grundorsaken,  det 
fordras  framför  allt,  att  han  icke  af  någon  förutfattad  mening 
må  låta  sin  uppfattning  förvillas  eller  försumma  att  nog- 
grant undersöka  kroppens  alla  organer.  Det  är  så  förledande 
att   förlåta   sig  på  den  sjukes  känslor  eller  följa  hans  uppgifter. 


Digitized  by 


Google 


177 


De  kunna  väl  vara  en  fingervisning  for  läkaren,  men  böra  aldrig 
utgöra  den  grand,  hvarpå  han  bygger  sitt  omdöme. 

Om  diagnostiken   eller  den  noggranna  sjukdomsbestiimnin- 
gen  sålunda  utgör  ett  oeftergifli-t  vilkor  för  den  praktiska  läka- 
rens handlingssätt  och  på  det  närmaste  sammanhänger  med  den 
behandlingsmethod,  hvilken  han  i  hvarje  fall  bör  följa,  så  skola 
vi   erindra    oss,  att   det    gifves   ännu  en  annan  sida  af  läkare- 
konsten, hvilken  framför  allt  röjer  huruvida  man  klart  uppfattat 
sjukdomens   väsende.     Donna   är   den  s.  k.  prognosen  eller  be-' 
stämningen  af  en  sjukdoms  utgång  ocli  större   eller  mindre  fara 
för  organismen.    Denna  bestämning  är  ofta  mycket  svår.   p]liuru 
den    stöder    sig   på    de    gifna  anatomiska   förhållandena,  så  in- 
verka likväl  på  sjukdomens  utgång  så  många  omständigheter,  så- 
som ålder,    konstitution,    anlag,  föregångna  sjukdomar,  o.  s.  v., 
att    det    dock    erfordras   mycken  praktisk    erfarenhet,  vana  och 
öfning,  för    att   i   flere  fsill  med  någon  slags  säkerhet  yttra  sig. 
Mig  synes,  som  om  en  af  läkarekonstens  herrligaste  gåfvor  skulle 
ligga    förborgade    i    detta   förutseende.     Vigten   och  ansvaret  af 
läkarens  kall  träder  isynnerhet  här  i  dagen.  Då  den  sjuke  eller  hans 
omgifning    med    oroligt  bekymmor  förtroendefullt  frågar  läkaren 
om    hans    tanke,    så   huru  Ijuft  kännes  det  icke  för  hans  sinne, 
om    han    här    kan   vara  ett  medel  att  mildra  sorgen  och  lindra 
smärtan,   men  framför  allt  «1r  han  dera  dock  skyldig  sanningen. 
Det  är  så  vanligt  att  läkaren  vill  i  det  längsta  trösta  den  sjuke 
och,    om   han    äfven    inser  det  fAfjinga  i  alla  sina  bemödanden, 
han    likväl    tror   sig   böra  underhålla  hos  honom  ett  bedrägligt 
hopp.    Visserligen  är  det  sannt,  att  man  ofta  nog  icke  kan  med 
fullkomlig  visshet  bestämma  utgången,  då  man  ser,  huru  i  mån- 
get efter    menskligt    förutseende   hopplöst  fall  likväl  en  lycklig 
vändning  inträder,  deraf  bör  dock  icke  läkaren  hindras  att  upp- 
riktigt   säga    sin   tanke.     Denna  förbehållsamhet  uppgifves  vara 
en  följd  af  den  fruktan  man  hyser  att  sjukdomen  skall  förvärras, 
om   den    sjuke    upplyses   om  farligheten  af  sitt  tillstånd.     Man 
skall   finna    att   i  de    flesta  fall  detta  endast  är  en  fördom  och 
att  försämringen    blott    är    skenbar  eller  suart  öfvergående.     I 
hvarje    händelse    visar    det  likväl  att  omsorgen  om  kroppen  är 
högre,    än    om  själen.     Huru    visar    icke    erfarenheten,  att  den 

12 


Digitized  by 


Google 


178 

mer  eller  mindre  omedvetna  fmktan  för  dOden,  hvilken  bor  i 
de  flesta  menniskors  innersta  och  som  icke  förhindras  genom 
dess  fördöljande,  motarbetar  läkarens  tillgörande.  Trertom,  der 
menniskan  vnnnit  det  lagn  för  sitt  samvete,  hvilken  endast  fri- 
den med  Gnd  kan  gifva,  återspeglar  sig  detta  Ingn  under  heta 
hennes  sjnkdomskamp.  Genom  att  rätt  uppfatta  sin  ställning  till 
den  sjuke,  såsom  sjelf  en  inför  Herren  ansvarig  personlighet,  skall 
läkaren  se  en  af  de  skönaste  sidome  i  sitt  kall  öppna  sig  för  sin 
blick.  Detta  deltagande  för  den  sjuke  såsom  en  medbroder, 
hvilka  hvardera  måste  mötas  i  evigheten,  skall  mer  än  annat 
förädla  hans  tillgöranden.  Mer  än  konstens  åtgärder  skall  bana 
personliga  inverkan  och  beröring  utöfva  ett  stort,  hälsosamt  in- 
flytande på  den  sjuke  och  hans  omgifning.  Att  vinna  ett  så- 
dant inflytande  dertill  fordras  framför  allt,  att  läkaren  sjelf  skall 
vara  genomträngd  af  den  rätta  menniskokärlekcns  eld  och  Sga 
kraft  att  i  ord  och  handling  utöfva  densamma. 

Om  man  sammanfattar  hvad  nu  blifvit  yttradt,  se  vi,  att 
inom  läkarekonsten  finnes  en  innerlig  förening  af  veta  och  handla, 
en  förening,  som  i  sitt  finktbringande  förhållande  till  menskligfaeten 
är  på  det  närmaste  sammanvuxen  med  läkarens  individuella  per- 
sonlighet. Ju  mer  han  gör  sig  förtrogen  med  mångsidigheten  i 
sin  konst,  med  dess  outtömliga  innehåll  och  dess  under  vexlande 
former  städse  återkommande  beröringspunkter  med  mensklig- 
heten,  desto  mer  skall  den  verkliga  erfarenheten  i  lifvets  skola 
komma  honom  till  del.  Om  någon,  så  är  läkaren  beroende  af 
en  skarp  uppfattning  af  de  individuella  förhållandena.  Likrål 
är  det  en  så  vanlig  föreställning,  att  det  är  efter  ett  visst  sche- 
ma, som  han  handlar.  Den  fördomen  är  så  allmän,  att  hvarje 
sjukdom  har  sin  gifna  behandling  och  att  när  sjukdomens  namn 
är  gifvet,  läkemedlen  derför  säga  sig  sjelfva.  Må  detta  vara  sagdt 
till  svar  på  frågan,  om  läkarene  äro  behöflige.  Hvartill  sknlle 
läkarene  öfverhufvud  vara  behöflige,  när  vår  tid  hoppas  med 
samma  ifver  att  finna  universalmedel,  som  i  fordna  dagar  alke- 
misterne  konsten  att  göra  guld.  Universalmedel,  hvilket  herrUgt 
f^lt  för  mensklig  spekulationsande  och  lättrogenhetl  Vi  se  hura 
i   do   stora   kulturländeme   det  ena  medlet  uppträder  efter  det 


Digitized  by 


Google 


179 

andra  på  verldsmarknaden,  man  må  sedan  kalla  dem  revalenta 
arabica,  Morisons  piller  eller  Baoflcheidts  knäppar. 

Bland  de  i  nyare  tider  införda  läkemethoder,  hvilka  af  dess 
lifligaste  beundrare  prisats  såsom  ett  universalmedel,  är  onekligen 
hydrotherapien  eller  vattnets  begagnande  såsom  läkemedel  den 
mest  framstående.  Man  kan  icke  neka,  att  af  många  dess  ifri- 
gaste  förkämpar  detta  misstag  blifvit  gjordt  och  att  genom  denna 
öfverdrift  methoden  blifvit  äfven  af  läkarene  med  misstro- 
ende emottagen  och  dess  allmänna  användande  motarbetadt. 
Såsom  i  så  många  andra  fall  har  saken  fått  lida  genom  enskil- 
des öfverdrift.  Om  man  likväl  opartiskt  betraktar  saken,  så 
måste  det  erkännas  såsom  ett  vigtigt  framsteg  inom  läkekonstens 
praktiska  område,  att  läran  om  det  kalla  vattnets  användande 
blifvit  noggrannare  staderad,  dess  verkningar  pröfvade  och  det- 
samma upptaget  bland  läkemedlens  antal.  Då  hydrotherapien 
numera  hos  oss  blifvit  en  dagens  fråga,  har  jag  ansett  lämpligt, 
att  vid  detta  tillfälle  med  anslutning  till  hvad  jag  redan  yttrat 
om  läkarekonstens  stora,  mångsidiga  innehåll,  så  populärt  det  i 
min  förmåga  står  och  det  vetenskapliga  uttryckssättet  tillåter, 
lemna  en  förklaring  öfver  vattnets  verkningar  på  den  sjuka  or- 
ganismen. 

Vilje  vi  söka  att  i  få  hufvuddrag  uttala  oss  öfver  vattnets 
olika  verkningar  på  organismen,  så  torde  man  efter  den  olika 
methoden  för  dess  användande  kunna  uppfatta  detsamma  som 
ett  afkylande,  ett  upplösande  och  under  skiljda  förhållanden 
som  ett  retande  medel  eller,  för  att  uttrycka  oss  i  enlighet  med 
farmakodynamikens  termer,  erkänna  dess  antiphlogistiska,  dess 
resolverande  och  dess  derivatoriska  verkan. 

Den  afkylande  vattenbehandlingen  vinner  naturligtvis  sin 
användning  hufvudsakligen  vid  akuta  febersjukdomar  och  vid  in- 
flammationer. Man  har  härvid  närmast  i  sigte  att  nedsätta  den 
stegrade  kroppsvärmen,  förlångsamma  blodomloppet  och  stegra 
hudverksamheten.  Såsom  bekant  är,  äger  kroppen  en  bestämd 
medeltemperatur,  hvilken  under  normala  förhållanden  och  i  det 
friska  tillståndet  alltid  förblir  sig  lik  eller  åtminstone  visar  högst 
obetydliga  förändringar.  På  yttre  ytan  af  kroppen  är  denna 
temperatur  öfverallt,  der  värme  icke  särdeles  lätt  undandrages  i 


Digitized  by 


Google 


180 

f5\jd  af  den  omgifvande   atmospheriska  Inftens  inflytande,  35— 
87,5^  C,  medan  den  i  kroppens    inre  stiger  ungefär  till  sammt 
höjd,  som  blodvärmen,    hvilkcn  utgör   37^  C.    Man  har  Tisser- 
ligen  observerat,  att  kroppsvärmen    förändrar  sig  efter   tiderna 
på    dygnet,  den   är   lägst   tidigt  på   morgonen,  stiger  på  f.  m., 
sjunker  middagstiden  och   höjer  sig  åter  mot  aftonen,  visar  så- 
lunda en  efter  måltideme  inträdande  stegring,  men  hela  skilna- 
den    för   dygnet    utgör    mediertid   endast   0,3 — 0,4®  C.     Under 
sjukliga   förhållanden,   framför  allt  vid  feber  och  vid  inflamoiå- 
tioner,    höjer    sig    temperaturen    öfver  nu  uppgifna  medelvärde. 
Temperaturens    stegring    är    det  egendomliga  för  febenu    Den 
högsta  temperatur   man  observerat,  har  vant  vid  frossa,  vid  de 
akuta  utslagssjukdomame  s.  koppor,  messling,  skarlakansfeber,  i 
tyfus,  der  den  i  de  fall,  hvilka  öfvergått  i  helsa,  kunnat  stiga  ända 
till    41,25^  C.     Man    har    visserligen  i  tyfus  t.  ex.  iakttagit  en 
temperatur  ända  till  43,8®»  ja  i  skarlakans  feber  ända  till  44^  C, 
men    blott  i   sådane  fall,  hvilka  slutats  med  döden,  ty  erfaren- 
heten har  visat,  att  det  högsta  värmegradtal  organismen  kunnat 
härda  ut  med  har  varit  41,75® C.  Ju  högre  temperaturen  stigeri 
en    sjukdom,    desto    farligare  blir  den,  man  har  äfven  iakttagit 
att  den  stegras  kort  före  döden.   Redan  en  likformig  temperatur- 
höjning af  40  —  41®  C.  för  snart  till  död,  derest  densamma  icke 
under  någon  tid  af  dygnet  ger  efter.    Till  ock  med  under  fross- 
paroxysmen,  vid  den  kyla,  som  föregår  feberns  utbrott,  är  kropps- 
värmen höjd  minst  1®  C,   kylan  eller  den  minskade  värmen  är 
endast  skenbar.     Införandet  af  noggranna  thermometerobserva- 
tioner  vid  sjukbädden  är  en  af  läkarekonstens  vigtigaste  fram- 
steg och  detta    framsteg  har  dock  blifvit  gjordt  först  under  de 
sednaste  åren.     Å  andra  sidan  visar  t.  ex.  cboleran  en  tempe- 
ratursänkning till  33,75®  ja  32,5®  C;  temperaturen   faller  äf\ren 
hastigt  i  sjukdomar,  der  ett  plötsligt  upphörande  af  febern  in- 
träder.   Experimenter  å  djur  hafva  ådagalagt,  att  om  kroppens 
värme  vid  inflytelsen  af  köld  sjunker  under  hälften  af  den  normala 
värmegraden,  måste  döden  föya.    Magendie  afkylde  varmblodiga 
^ur  så   starkt,  att  deras  blodvärme  sjönk  till  15®  C,  men  det 
medf))rde  äfven  deras  död. 

Organismen  visar  ett  ständigt  sträfvande  att  bibehålla  sin 


Digitized  by 


Google 


181 

vånne  på  den  normala  höjden  af  omkring  37^  C  och  det  är  en 
af  dess  märkvärdigaste  funktioner  både  att  frambringa  och  att 
regnlera  densamma.  Den  animala  värmen  är  hufvndsakligen  en 
produkt  af  den  inom  langome  vid  andedrägten  skeende  förenin- 
gen af  luftens  syrgas  med  det  i  blodet  innehållna  kolet,  liksom 
den  afven  bildas  vid  den  inom  organismen  ständigt  skeende  syr- 
sättningen  af  andra  kroppar,  ty  hvarje  kemisk  förening,  dervid 
syre  bindes,  frambringar  värme.  Den  animala  värmen  är  så- 
lunda en  följd  af  förbränning,  den  beror  på  organismens  sjelf- 
verksamhet  och  sammanhänger  på  det  närmaste  med  de  för  lif- 
vets  bestånd  nödiga  kemiska  processerna.  Den  omgifvande  tem- 
peraturen har  deremot  ett  ganska  ringa  inflytande  på  kroppens 
^en  värme.  Menniskan  kan  uthärda  en  mycket  hög  både  köld- 
och  värmegrad,  utan  att  kroppens  funktioner  deraf  synbarligen 
lida,  hon  är  genom  den  underbara  sammansättningen  af  sin  or- 
ganism i  stånd  att  uthärda  ofta  otroliga  temperaturskilnader. 
Hvilken  ofantlig  värme  råder  t.  ex.  icke  i  många  fabriker» 
i  våra  badstugor  o.  s.  v.  Man  har  sett  att  personer  på  för- 
sök uthärdat  en  värme  af  106^  G.  Hvem  känner  icke  Öd- 
mans  kammarlif,  dervid  temperaturen  var  så  hög,  att  personer» 
ovana  dervid,  började  må  illa.  Å  andra  sidan  hafva  polarfarare 
uthärdat  en  temperatur  af  42— 47®  C.  köld,  medan  deras  kropps- 
värme sjönk  endast  1 — V/^^  C.  Orsaken  till  detta  öfverhufvud 
ringa  inflytande  af  den  yttre  temperaturen  ligger  i  organismens 
motstånds  förmåga  och  de  hjelpmedel  hon  äger  att  neutralisera, 
att  npphäfva  verkan  af  höga  temperaturskilnader.  De  vägar, 
af  h vilka  organismen  begagnar  sig  för  att  aflägsna  öfverskjutande 
värme  är,  dels  den  direkta  värmeutstrålningen  genom  huden  och 
blodfyllnaden  i  dess  blodkärl,  som  fortfarande  för  sig  går, 
dels  framför  allt  den  afdnnstning,  som  ständigt  är  verksam 
medelst  lungorna  och  huden  och  som  utgör  det  vigtigaste  af- 
kylningsmedlet,  då  värme  dervid  bindes.  Köldens  inverkan  har 
organismen  visserligen  svårare  att  emotstå,  hon  skyddar  sig  likväl 
deremot  genom  ökad  muskelrörelse,  genom  ökadt  upptagande  af 
luftens  syrgas  vid  andedrägten  och  deraf  framkalladt  ökadt  nä- 
ringsbehof.  Den  påskyndade  förbränningsprocessen  blir  sålunda 
det  naturliga  hjelpmedlet  härvid.    Det  är  en  gammal  erfarenhet, 


Digitized  by 


Google 


182 

att  man  äter  vida  mera  under  vintern  ftn  under  sommaren  ocb 
alla  folkslag  i  de  kalla  zonerne  visa  mycket  mera  behof  af 
fetthaltig  föda,  hvilken  särskildt  är  egnad  att  underhälla  den 
kemiska  förbränningen  inom  organismen,  än  de  i  sydliga  trak- 
ter. Då  Eskimoen  med  aptit  förtär  sitt  trän,  så  följer  han  lika 
så  mycket  sin  fysiologiska  instinkt,  som  den  glada  Sicilianaren, 
då  han  förtär  sin  apelsin  eller  sin  orange. 

Hvaije  förlust  af  värme  skyndar  organismen  att  ersätta, 
den  medför  derigenom  en  stegring  af  de  organiska  processer, 
hvarigenom  värme  bildas.  Med  bibehållandet  af  den  normiU 
värmen  är  en  mångfalld  af  djupt  i  lifvets  underbara  verkstad 
ingripande  förrättningar  på  det  närmaste  förenad.  Vi  äga  deri- 
genom i  förmågan  att  förändra  den  normala  temperaturgraden 
inom  kroppen,  ett  ytterst  mäktigt  medel  att  tillika  inverka  pi 
många  andra  processer  inom  organismen  och  detta  på  ett  sätt, 
hvilket  till  stor  del  kan  på  förhand  beräknas  enligt  kända  fysio- 
logiska lagar.  Den  medicinska  användningen  af  vatten  är  med 
afseende  å  kroppens  normala  värme  ett  sådant  medel,  ty  undan- 
dragandet af  värme  eller  dess  ökande  är  just  det  egendomliga 
för  vattenkuren.  En  temperaturskilnad  af  några  grader  mer 
eller  mindre  än  redan  för  organismens  verksamhet  af  utom- 
ordentligt inflytande. 

Såsom  vehikel  för  temperaturolikheter,  skiljer  sig  vattnet 
väsendtligt  från  andra  kroppar  och  isynnerhet  från  den  atmo- 
sferiska  luften.  Det  är  i  och  för  sig  en  dålig  värmeledare, 
det  är  tillika  mycket  tyngre  och  tätare  än  luften  och  sträfrar 
vid  hvarje  temperatur  att  öfvergå  i  gasform,  så  mycket  hastigare, 
ju  tunnare  dess  lager  är  och  öfver  ju  större  yta  det  är  utbredt. 
Vid  denna  afdunstning  bindes  värme  och  afkylning  uppstår.  Så- 
som ett  tätare  medium  hindrar  vattnet  ganska  mycket  värme- 
utstrålningen, om  detsamma  å  alla  sidor  betäcker  kroppen  i  ett 
bad,  hvars  temperatur  är  lika  med  hudens,  måste  derföre  kropps- 
värmen stiga.  Bcgjutes  deremot  kroppen  med  vatten  af  samma 
temperatur,  så  måste  den  förlora  i  värme  i  följd  deraf,  att  vatt- 
net vid  sin  hastiga  afdunstning  från  kroppens  yta  binder  värme. 
Det  förklarar  den  välgörande  verkan  af  halfbad  under  en  feber. 

Vid   behandlingen  af  akuta  sjukdomar  är  det  ett  hufvad- 


Digitized  by 


Google 


188 

Yilkor  att,  med  afseende  å  kroppsvärmeDS  höjd  öfver  det  normala, 
bestämma  mängden  af  det  vänne  som  kan  undandragas  organis- 
men och  den  temperaturgrad  af  vattnet»  som  till  detta  ändamål 
bör  begagnas.  Ty  efter  denna  olika  temperatur  uppstår  en 
ganska  olika  inverkan  på  kroppen.  Hvar  och  en  vet,  huru 
vid  ett  bad  af  betydligt  lägro  temperatur  än  hudens,  ungefär 
15 — 18^  C.  t.  ex.,  man  först  känner  en  hastig  obehaglig  kyla, 
huden  drager  sig  tillsammans,  hvarigenom  den  s.  k.  gåshuden 
uppstår,  andedrägten  hindras  och  blir  kort,  samt  pulsen  sjunker. 
Lemnar  man  ett  sådant  bad  hastigt,  så  inträder  en  annan  grupp  af 
fenomener,  den  s.  k.  reaktionen»  Huden  rodnar  och  blir  varm, 
pulsen  höjer  sig,  andedrägten  blir  påskyndad  och  en  större  lif- 
lighet  visar  sig  såväl  i  hjernanS|  som  de  vegetativa  organemas 
verksamhet,  behofvet  af  föda  stegrar  sig  o.  s.  v.  För  att  fram- 
kalla denna  välgörande  verkan,  är  det  nödigt  att  noggrant  upp- 
märksamma denna  reaktions  förmåga,  hvilken  är  olika  efter  olika 
ålder  och  individualitet,  då  vi  se  att,  vid  för  lång  inverkan  af 
vatten,  reaktionen  hindras  eller  inträder  först  sentida  och  det 
ofta  med  yttersta,  stundom  till  och  med  förstörande  häftighet. 
Rörelse  och  isynnerhet  gnidning  befordrar  inträdandet  af  reak- 
tionen, ty  deraf  höjes  den  lokala  värmebildningen,  hudens  ka- 
pillärer uttänjas  och  en  starkare  blodströmning  till  kroppens  yta 
äger  rum.  Att  under  köldens  inflytande  tillika  en  retning  af 
hudens  känselnerver  äger  rum,  kan  väl  icke  förnekas,  då  vi  se 
mångfalldiga  reflexrörelser  uppkomma,  hvilka  icke  kunna  vara 
annat,  än  en  återverkan  från  nervsystemets  centraldelar  och 
hvarigenom  man  lättast  kan  förklara  en  del  af  reaktionsfeno- 
menerne. 

Vi  nämnde,  att  läkarekonsten  har  i  vattnet  det  yppersta 
medlet  att  framkalla  temperatur-skilnader  och  att  han  deri- 
genom  kan  mäktigt  ingripa  i  kroppens  värmebildning  samt  de 
dermed  sammanhängande  processer,  hvilkas  vigt  vi  i  det  före- 
gående antydt.  Läkaren  kan  derföre  icke  blott  inskränka  den 
stegrade  kroppsvärmen,  när  den  i  feberns  glöd  hotar  att  förtära 
organismen,  utan  han  kan  äfven  stegra  de  regulatorer,  hvilka 
hon  äger  i  hudens  och  njurarnes  derunder  ofta  störda  verksam- 
het.    Detta    mål    v  in  nes   vid    vattenbehandling  på  olika  vägar. 


Digitized  by 


Google 


184 

framfor  xillt  genom  att,  dels  utsätta  kroppen  för  vattnets  omedd- 
bara  kylande  inverkan,  dels  genom  att  å  dess  yta  framkalla  af- 
dunstDing.  De  väta  konipresserne,  inveckling  med  följande  half- 
bad,  begjutniugar  o.  s.  v.  spela  härvid  den  vigtigaste  rolen. 
Det  gifves  väl  iekc  vid  iuflammationer  ett  herrligare  lokalt  me- 
del, än  köld.  Vid  denna  lokala  användning  visar  sig  vattnets 
afkylande  verkan  ieke  blott  i  förträngningen  af  de  mindre  till- 
förande blodkärlen  oeh  den  derpå  beroende  förminskningen  af  blod- 
tilloppet, utan  äfven  i  en  genom  temperatursänkningen  verkad 
inskränkning  af  den  vid  inflammation  stegrade  lokala  ämnevex- 
lingen  eller,  om  man  så  vill,  förbränningen.  Genom  köldens  inverkan 
blir  en  forändring  inledd  i  attraktionsförhållandet  emellan  blo- 
det och  de  omgif vande  väfnaderne.  Kirurgien  gör  derfore  af 
lokal  afkylning  medelst  vatten  den  mest  utbredda  tillämpning  i 
form  af  permanenta  lokalbad,  begjutniugar  o.  s.  v.  Såsom  all- 
mänt medel  har  man  öfverhufvud  mycket  för  litet  användt  denna 
method.  Jag  dnigcr  dock  icke  i  betänkande  att  anse  densamma  vara 
Bärdeles  användbar  vid  behandlingen  af  en  mängd  akuta  sjukdomar 
och  räknar  dit  framför  allt  tyfus,  skarlakansfeber,  mi^sling  o. 
B.  v.,  hvilka  jag  sjelf  behandlat  på  detta  sätt.  Behandlingen  af 
akuta  sjukdomar  med  vatten  stöter,  det  är  sannt,  inom  praktiken 
på  många  svårigheter,  hufvndsak ligen  derfore  att  de  enskilde 
familjerna  icke  äro  försedde  med  allt  hvad  dertill  erfordras,  obe- 
räknadt  de  många  fördomar,  man  dervid  har  att  bekämpa. 

För  att  öfvergä  till  vattnets  upplösande  verkan,  vill  jag 
först  erindra  derom,  att  hvar  och  en  vet  af  egen  erfarenhet, 
huru  behofvet  af  föda  stegras  efter  ett  bad.  Det  är  derfore  en 
redan  längesedan  erkänd  sanning,  att  under  en  vattenbehandhng 
den  organiska  ämnevexlingen  ökes.  Såsom  en  följd  deraf,  sker 
en  stegring  af  den  ständigt  inom  organismen  för  sig  gående 
endos-  och  exosmosen,  d.  v.  s.,  för  att  uttrycka  mig  populärt, 
insugningen  och  utströmningen  eller  med  andra  ord  utbytet 
^mellan  vätskornc  i  kroppens  blodkärl  och  andra  elementardelar. 
Denna  på  fysikaliska  lagar  beroende  process  återfinnes  öfverallt, 
der  ett  utbyte  af  olika  ämnen  inom  kroppen  bör  äga  rum,  den 
förmedlar  öfverallt  den  fortgående  nutritionen,  underhållet  af  de 
organiska  väfnaderne.    Denna  stegring  af  endos-  och  exosmosen 


Digitized  by 


Google 


185 

inom  organiBmen  förklarar  vattenkurens  lyckliga  iDflytande  på 
uppsugiiingen  af  en  mängd  sjukdomsprodukter.  Försvinnandet 
af  exsudater  eller  på  sjukdom  beroende  utgjutningar  inom  krop- 
pens Lålor»  sker  ofta  mycket  hastigt  och  har  sin  närmaste  för- 
klaring i  den  under  en  vattenkur  i  så  hög  grad  Okade  organi- 
ska omsättningen.  Genom  denna  återverkan  på  uppsugningen 
inom  organismen  förklaras  tillika,  hvarföre  vissa  läkemedel  un- 
der en  vatteubehandling  ofta  visa  sig  utomordentligt  välgörande, 
äfven  händer  det  stundon\,  att  redan  långt  förut  begagnade 
medikamenter  derunder  börja  utveckla  sin,  dittills  liksom  inslum- 
rade kraft,  hvarpå  arklater  Bonsdorff  fästat  uppmärksamheten. 
För  att  framkalla  denna  nu  påpekade  stegring  af  den  organiska 
omsättningen,  har  läkaren  det  yppersta  hjelpmedel  i  den  upp- 
lösande vattenbehandlingen.  Vi  finna  icke  sällan,  att  under  en 
med  omsorg  och  urskiljning  inledd  vatt^nkur  den  sjukes  all- 
männa nutritionstillstånd  ögonskenligen  förbättras  och  om  äfven 
den  ökade  appetiten  dertill  bidrager,  så  torde  denna  förändring 
vara  grundad  äfven  i  den  omständigheten  att  organismen  sättes,  för 
att  så  uttrycka  mig,  i  tillfälle  att  så  mycket  som  möjligt  till  godo 
njuta  sitt  näringsmaterial .  I  detta  afseende  har  jag  vid  ett  annat  till- 
fsllle  påpekat  en  omständighet,  som  är  af  ofantlig  vigt  för  det  nor- 
mala upptagandet  af  näringsvätskan  inom  organismen  och  hvarvid 
Leomann  fiistat  vår  uppmärksamhet.  Det  är  förhållandet  emellan 
uppsugningen  inom  tarmkanalen  och  hudens  verksamhet.  Han 
anmärker,  att  då  blodet  inom  kapillärerna  i  tarmarnes  väggar  är 
mera  koncentreradt,  än  deras  innehåll,  så  måste  strömningens 
riktning  blifva  inåt  dessa  kärl.  Riktningen  af  denna  ström  be- 
stämmes ännu  särskildt  derigenom,  att  tarmvätskan  innehåller 
fri  syra.  Genom  det  hastiga  upptagandet  af  denna  vattenhaltlga 
vätska  skulle  blodet  snart  förtunnas  så,  att  den  endosmotiska 
strömningen  skulle  upphöra,  om  det  icke  gåfves  ett  förhållande, 
som  fullkomligt  motväger  en  sådan  strömning  och  det  är  den 
stora  afdunstningsyta,  som  organismen  äger  i  lungorna  och  hu- 
den. Från  dem  kan  afdunstas  en  utomordentligt  stor  mängd 
vatten.  Vi  erindra  om  denna  omständighet  till  upplysning  för 
dem,  h vilka  anse  vården  om  hudens  verksamhet  under  behand- 
lingen  af  en    sjukdom,   som   under  veckor  och  månader  håller 


Digitized  by 


Google 


186 

pationteo  fängslad  vid  sjuksängen,  vara  af  underordnad  vigt 
Jag  anser  att  man  genom  missvårdandet  deraf  motarbetar  pt- 
tientens  allmänna  nutrition  och  höjandet  af  hans  krafter. 

Hvad  den  retande  methoden  vid  vattnets  begagnande  slut- 
ligen vidkommer,  så  erindra  vi  fOrst  till  förklaring  deraf  att  en 
liflig  vexelverkan  råder  emellan  blodöfverfyllnad  i  hudens  kirl 
och  ett  likbeskafiat  tillstånd  i  de  inre  organerna.  Genom  att 
under  en  vattenkur  framkalla  svettning,  ökes  hjertats  verksamhet 
och  i  följd  deraf  tryckningen  inom  artererne,  de  af  värme  vid- 
gade hudkapillarerne  erhålla  derigenom  mera  blod,  ty  blodström- 
men flyter  närmast  till  den  del  af  kroppen,  der  kapillärernas 
spänning  genom  värmen  är  minskad.  Sålunda  kan  man  pl  ett 
enkelt  sätt  förklara  vattenkurens  lyckliga  inflytande  vid  kroniska 
hyperaDmier  eller  kongestionstillstånd  i  de  inre  organerna.  Vidare 
ha  vi  redan  i  det  föregående  påpekat  det  bekanta  faktum,  att 
köld  verkar  sammandragande  på  de  mindre  blodkärlen  och  detta 
fenomen  beror  på  närvaron  af  glatta  muskelfibrer  i  deras  mel- 
lersta lager.  Genom  en  efter  föregående  svettning  anbragt  ha- 
stigt öfvergående  köld,  uppstår  väl  först  sammandragning  af  hn- 
dens  små  blodkärl,  men  genom  don  omedelbart 'derpå  följande 
reaktionen  fortsattes  den  engång  inträdda  blodströmningen  åt 
ytan.  Inträder  också  den  omnämnda  sammandragningen  af  klr- 
len  endast  i  de  mindre,  med  muskelelementer  försedda  artererne, 
så  nödgas  likväl  kapillareme  i  följd  af  sin  icke  obetydliga  fysi- 
kaliska elasticitet  utvidga  sig  vid  starkare  tryckning  af  det  i 
dem  strömmande  blodet.  Huru  mycket  vid  förändringame  inom 
blodkärlen  för  öfrigt  beror  på  nervsystemets  förmedling,  är  svårt  att 
för  ögonblicket  afgöra.  Att  ett  sammanhang  emellan  kärlmusku- 
laturen och  de  sympathiska  nerverna  äger  rum,  är  genom  Ber- 
nards experimenter  upphöjdt  öfver  allt  tvifvel.  Jag  har  redan 
i  en  tidigare  afhandling  närmare  utvecklat  dessa  förhållanden 
och  sökt  lemna  en  förklaring  af  det  inflytande  nervsystemet  öfver- 
hufvud  röjer  under  bruket  af  kallt  vatten,  de  reflexrörelser,  hvilka 
derunder  uppkomma  och  hvilkas  vigt  man  icke  bör  förbise  o. 
s.  v.  Jag  vill  dcrföre  icke  vid  detta  tillfölle  ingå  i  någon  mera 
detaljerad  framställning  af  dessa  inom  fysiologiens  område  lig- 
gande   fr«lgor  ocli  jag  vill  sluta  dermed,  att  då  hydrothcrapien 


Digitized  by 


Google 


187 


använder  dessa  tvenne  vigtiga  agentier,  värme  och  köld,  om* 
vexlande  och  afpassade  efter  bvarandra,  läkaren  i  vattnets  olika 
temperaturgrader  och  framför  allt  i  den  olika  tidslängd,  hvar- 
under  kroppen  är  utsatt  för  dess  inverkan,  har  i  sin  hand  möj- 
ligheten att  inverka  på  blodfördelningen  och  innervationen  inom 
en  mängd,  såsom  det  synes,  annars  otillgängliga  organer. 

Dessa  nu  omnämnda  methoder  för  vattnets  användande 
kunna  på  måugfalldigt  sätt  modifieras  och  kombineras.  Det  fin- 
nes i  vattenläkekonsten  lika  så  litet,  som  vid  den  medikamen- 
tösa  behandlingen,  en  för  hvarje  fall  passande  gifven  method. 
Äfven  här  bör  läkaren,  så  mycket  som  möjligt,  individualisera, 
han  bör  kunna  bedömma  organismens  reaktionsförmåga',  såsom 
uttryck  af  den  organiska  verksamheten  och  framför  allt  bör  han 
aldi-ig  glömma  att  fästa  uppmärksamheten  vid  hudens,  hjertverk- 
samhetens  och  lungornas  tillstånd,  hvilka  i  hög  grad  modifiera 
vattnets  användande.  Behandlingen  med  vatten,  så  enkel  den 
synes,  förutsätter  nödvändigt  verkliga  medicinska  insigter,  en 
noggrann  bekantskap  med  kroppens  byggnad  och  dess  funktio- 
ner samt  fordrar  lika  väl,  som  någon  annan  läkemethod,  känne- 
dom af  de  sjukliga  förändnngarne  inom  organerna  i  hvarje  sär- 
skildt  fall,  äfvensom  öfning  och  vana  vid  alla  de  undersöknings- 
methoder,  vi  i  det  föregående  betecknat,  såsom  den  nyare  medi- 
cinens yppersta  hjelpmedel.  Man  hör  likväl  ganska  allmänt  den 
föreställningen  vara  rådande,  att  om  äfyen  vattenläkaren  icke  äger 
så  grundliga  medicinska  insigter,  som  han  borde,  så  behöfver  han 
för  sin  del  mindre  deraf  och  isynnerhet,  om  han  af  en  medicinsk 
läkare  får  höra  diagnosen  eller  hvad  det  är  för  en  sjukdom,  så  reder 
han  sig  nog  med  behandlingen.  Jag  erindras  härvid  ovilkorligen 
om  den  förträfflige  C.  A.  W.  Richters  ord  (han  är  sjelf  vatten- 
läkare) ^Häufig  genug  habe  ich  Qelegenheit  gehabt  die  Behand- 
lungsmethoden  sogenannter  blosser  Wasserärzte  kennen  zu  lemen 
und  ich  habe  dabei  immer  nur  zu  Bewunderung  des  Menschen- 
leibes  V^eranlassung,  welches,  obgleich  siech  und  kränk,  dennoch 
im  Stande  ist  solchen  Angriffen  zu  widerstehen  und  sie  oft  so- 
gar  noch  sich  zum  Ileile  zu  wenden."  Det  är  derföre  så  vanligt, 
att  vattenbehandlingen  anställes  efter  ett  visst  schema,  medan 
man  å  andra  sidan  genom  att  i^sta  för  mycken  vigt  vid  miuu- 


Digitized  by 


Google 


188 

tiösa  detaljer  lätt  löper  fara  att  inlägga  för  Btor  betydelse  i 
småsaker  och  kasta  öfver  vattnets  brak  ett  hemlighetsfallt,  my- 
stiskt dunkel,  hvilket  väl  till  en  början  kan  anslå  den  oerfarne, 
men  förr  eller  sednare  måste  rubba  förtroendet  dertill.  Förat 
sedan  de  bildade  läkarene  mera  allmänt,  än  hittills  skett,  börjat 
begagna  vatten,  såsom  läkemedel,  kan  man  hoppas  att  den  en- 
sidighet, hvartill  de  B.  k.  natur-  eller  vattenläkarene  gjort  sig 
skyldige,  skall  kunna  motarbetas  och  den  skada,  som  bvaije 
okunnighet  nödvändigt  medför,  minskas.  Just  vattnets  ensidiga 
bruk  är  den  rätta  hydrotherapiens  svåraste  fiende.  Endast  ve- 
tenskapliga insigter  och  studier  kunna  skydda  för  den  ensidiga 
afväg,  att  i  vattnets  användande  se  det  enda  läkemedlet  och  be- 
trakta allt  annat  som  gift.  Ännu  icke  har  det  funnits  en  enda 
vetenskapsman,  som  varit  blott  och  bart  vattenläkare.  Den 
opartiskt  pröfvande  mannen  väljer  det  goda,  hvarhelst  det  er- 
bjuder sig,  han  upptager  och  utbildar  det  med  sitt  öfriga  ve- 
tande till  ett  harmoniskt  helt.  Den  tid  skall  komma,  då  vat- 
tenläkarekonsten  och  allopathien  tillsammans  skola  användas  och 
jemte  hvarandra  anlitas^  ty  endast  sålunda  kunna  hvardera  fl 
sitt  fulla  berättigade  erkännande. 


Digitized  by 


Google 


189 


Förteckning  öfver  de  skrifter,  som  Finska  Veten- 
skaps-Societeten  erhållit  efter  utgifvandet  af  dess 
bibliotheks-katalog  år  1862  intill  slutet  af  Maj 
månad  1864. 

Af  Finska  Läkare-sällBkapet. 
Finska  Läkare-sällskapets  handlingar.     B.  E^  1. 

Af  Suomalaisen  kiijallisunden  Seura. 
Suomi,  tidskrift  i  fosterländska  ämnen.     Ärg.  20. 
Saomi,  kirjoituksia  isänmaallisista  aineista.     Toinen  Jakso.    Osa 

1,  2. 

Saomalaisen  kirjallisaaden  Searan  toimituksia.  m.  Eiinteletar, 
toinen  painos.  —  XVII.  Suomen  kansan  Satuja  ja  Tari- 
noita,  3  Osa.  —  XXI.     H.  G.  Porthan  Opera  selecta,  P. 

2.  —  XXV.  Näytelmistö,  2  Osa.  —  XXVffl.  Suomalainen 
Merisanakirja  kirjoitt.  A.  Stjerncreutz.  —  XXIX.  Krci- 
kan  Kielioppi  kirj.  O.  Cannelin.  —  XXX.  LainopilHuen 
käsikirja  kirj.  J.  P.  Palmen,  saoment.  E.  Lönnrot.  —  XXXI. 
Ranskan  kielioppi  toim.  A.  W.  Fl  o  man.  —  XXXII.  Kc- 
mianoppi  kirj.  J.  A.  Stöckhardt,  suom.  J.  L.  Krohn. 

W.  Shakespearin  Macbeth,  snom.  K.  Slöör. 

Af  Oymnarinm  i  Tavastehos. 
Programmer   om   Tavastehus  Gymnasium  för  åren  1857 — 1860, 

1860—1863. 
I  skolfrågor  med   anledning  af  det  blifvande   läraremötet  i  Åbo 

af  Gymnasiilärarene  i  Tavastehus  1860. 

Af  L'Académie  imperiale  des  soiences  de  S:t  Petersbourg. 
BoUetin  de  FAcademie  imp.  des  sciences  de  S:t  Petersbourg  T. 

V  3-vn  2. 
Hémoires    de    TAcademie   imp.  des   sciences  de  S:t  Petersbourg 

Vn  Serie  T.  VI  4  (T.  Hl— VI  3  saknas). 
SanncKH  Hmh.  AKSAeHiu  HayKX  T.  I  2— IV. 


Digitized  by 


Google 


190 

Af  L*0bfeiTatoir6  phytiqne  central  de  Kassie. 

Annales  de  lObservatoire  physique  central  Années  1859,  1860. 

Af  die  pharmaceutUche  OesellschafI  xn  S:t  Petertborg. 
Pharmaccutische  Zeitschrift  fiir  Rassland  Jahrg.  II  1 — 24. 

Af  Sodété  imp.  des  natnralistes  de  Moscou. 
Balletin  de  la  Société  imp.  des  natnralistes  de  Moscou  T.  XXXV 
2,  3,  XXX\1 


Af  die  gelehrte  estnische  Oesellschaft  xn  Dorpat. 
Verhandlungen  der  gelehrten  estnischen  Oesellschaft  B.  IV'  3,4, 

V  1—3. 
Schriften  der  gelehrten  estnischen  Oesellschaft  Nds  1—3. 
Sitzungsberichte  der  gelehrten  estn.  Oesellschaft  1861 — 1863. 

Af  Kejserl.  Universitetet  i  Dorpat. 

Beobachtungeu  der  Kaiserl.  Universitäts-Stemwarte  Dorpat  tod 
J.  H.  Mädler  B.  XV  Abth.  2. 

Onil.  Stravii  diem  semisaecnlarem  XVH  m.  Octobris  celebran- 
dam  indicit  (Jniversitas  Caes.  Dorpatensis  (Insnnt:  F.  Min- 
di  ngil  de  cnrvatnra  superficiemm  quaestiones). 

Indices  Scholarum  1863. 

Personal  der  Kaiserl.  Universitet  zu  Dorpat,  erst.  Semest.  1862 
u.  1863. 

13  Dissertationer  ntgifne  i  Dorpat  1862  och  1863. 

Af  iELichelieu-Lycemn  i  Odessa. 
Top>KecTBeHflijS  Aktx  1861-^62,  1862—63. 

Af  kongl.  Svenska  Vetenskaps-Akademien. 

Kongl.  Vetenskaps-Akademiens  Handlingar.    Ny  följd.    B.  DI  2. 
Öfversigt   af  kongl.    Vetenskaps-Akademiens    Förhandlingar  år 

1861. 
Sveriges    geologiska   Undersökning,   utförd  under  ledning  af  A. 

Erdman.     Bladen  1 — 5. 
Meteorologiska  iakttagelser  i  Sverige.     Band.  2. 


Digitized  by 


Google 


191 

Af  kongl.  Svenika  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiqvitets- 
Akademien? 
Kongl.  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiqvitets-Akademiens  Hand- 
lingar Del.  23.  —  Ny  följd  Del.  3. 
Minnespenningar   öfver   enskilda  svenska  män  och  qvinnor  be- 

skrifne  af  B.  E.  Hildebrand. 
Svenska  Sigiller  från  Medeltiden  utgifna  af  B.  E.  Hildebrand. 

Af  kongl.  Vetenskaps-Sodeteten  i  Hpsala. 
Nova  acta  reg.  Societatis  scientiarnm   Upsal.     Ser.  Hl,  Vol.  IV 
1,  2. 

Af  kongl.  TJniversitetet  i  IJpsala. 
Upsala  Universitets  Årsskrift.     Årg.  1861,  1862. 

Af  kongl.  Hmversitetet  i  Lund. 

Index  Scholamm  annis  1860—61,  1862—63  habendamm. 
Programmer  vid  Rectors-ombytet  1861  och  1863. 
Inbjadningsskrifter  till  installations-högtidligheter  3  st. 
Lunds  Universitets-Bibliotheks  Accessions-katalog  1862. 
Dispntationer  18  st. 

Af  kongel.  Norske  Frederiks  TJniversitetet  och  kongel.  Norske 

Videnskabs-Selskabet  i  Christiania. 
Forhandlinger   i  Videnskabs-Selskabet  i    Christiania  Aar  1861, 

1862. 
Det   kongel.  Norske   Prederiks  Universitets  halvhundredaarsfest 

September  1861. 
Det  kongel.  Norske  Frederiks  Universitets  Aarsberetning  for  aa- 

ret  1861. 
Nyt   Magazin    for   Naturvidenskaberne   af   den  physiographiske 

Förening  i  Christiania.     Bind.  XH  1 — 3. 
En  stdrre  Bibelhistorie  (Det  gamle  og  nye  Testament).     Indby- 

delseskrift  af  V.  Vogt. 
Beretning  om  Bodsfaengslets  Virksomhed  1861,  1862. 
Norske   Rigsregistranter  tildeels  i  Uddrag  Bind  I,  II.     1523— 

1588. 
Aegyptische  Chronologie,  von  J.  Lieblein. 


Digitized  by 


Google 


192 

Anden  og  Tredie  Aarsberetning  om  Fantefolket  ved  E.  8  un  dt 
1862,  1863. 

Norske  Vaegtlodder  fra  Qortende  aarhondrede  af  C.  Å.  Holmboe. 

Statistiske  Efterretninger  om  Christiania  kathedralskole  for  Skol- 
aarene 1848  till  1853  af  F.  L.  Vibe. 

Plan  for  Nissena  Pigerskole. 

Peter  Andreas  Mnnch  ved  P.  Botten  Han  sen. 

Meteorologische  Beobachtangen  anfgezeiehnet  auf  Chnstiania  ob- 
servatorium  1837 — 1847. 

Resultate  magnetischer,  astronomischer  und  meteorologischer  Be- 
obachtungen  auf  einer  Reise  nacb  dem  östlichen  Sibirien  in 
den  Jahren  1828 — 1830  von  Chr.  Hansteen  u.  Due. 

Geologiske  Undersögelser  i  Bergens  omegn  af  Th.  Hiortdabl 
og  M.  Irgens.     Med  et  tillaeg  af  Th.  Kisernlf. 

Beskrivelse  över  Lophogaster  typicas  af  M.  Särs. 

Norske  Land-  og  Ferskvands-Mollusker,  af  J.  Friele. 

Die  Culturpflanzen  Norwegens,  von  F.  C.  Schöbeler. 

Vciledning  til  dyrkning  af  glaciale,  alpinske  og  arctiske  planter 
af  N.  Moe. 

Beretning  om  det  kongel.  Selskab  for  Norges  Vel,  dets  tilstand 
og  virksomhed  i  Aaret  1861. 

Beretning  om  Fiskeri-Udstillingen  i  Amsterdam  1861. 

La  Norvége  pittoresque,  recueil  des  vues.    Planches  7. 

Af  kong.  Danske  ^denskabemes  Selskab. 
Det  kong.  Danske  Videnskabemes  Selskabs  Skrifter.  5:  te  Rsekke 

Naturvidenskabelig  och  mathem.  afdeling  Bind  V  2. 
Oversigt  af  det  k.  Danske  Videnskabemes  Selskabs  Forbandlinger 

i  aaret  1861. 
Qnsestiones  quaö  proponuntur  a  Soc.  reg.  Danica  seientiarom  cum 

praemii  promissa  in  a.  1862,  1863. 
.Hit  konungliga  Norroena  Fornfrseda  Felag  d.  1  Jan.  1858. 
Société  royale  des  antiquaires  du  Nord  le  1  Janv.  1860. 

Af  die  kaiserl.  Leopoldimacli-Caroliniaohe  Akademie  der 
Natorforacher. 
Verhandlungen  der  kais.  Leopoldin-Carolinisch-deutschen  Akade- 
mie der  Naturforscher.     Tom.  XXVm— XXX. 


Digitized  by 


Google 


193 

Af  das  germanische  Vationalmiiteain. 
Nennter   Jahresbericht    des  germ.  Nationalmnseams   1862  (7:de 

och  8:de  saknas). 
Anzeiger  för  Kunde  der  deutschen  Vorzeit.    Neue  Folge.     9:r, 

10:r  Jahrg.  1862,  1863. 

Af  die  kön.  Akademie  der  Wissensohaften  la  Berlin. 

Abhandlungen  der  k.  Akademie  der  Wissenschaften  1860 — 1862. 
Monatsbericht  der  k.  Akademie  der  Wissenschaften  1861  —  1863. 

Af  der  natnrhistorisohe  Verein  der  preatsUcben  Bheinlandet 
nnd  Westphalens. 

Vcrhandlungen  des  natnrhistorischen  Vereins  Jahrg.  19,  20. 

Af  die  kön.  physikalisch-ökonomische  Oetellscbaft  in  Königsberg. 

Sehriften  d.  k.  physikalisch-ökonom.  Qesellschaft.  Jahrg.  1862. 
Band  m. 

Af  die  oberlansitsisohe  Oetellsohaft  der  Wissenschaften. 
Scriptores   rerum   Lusaticaram.     Sammlung   ober-  und   nieder- 

Lansitzischer  Qeschichtschreiber.    Band  I,  II.    Neuer  Folge 

m,  1,  2. 
Codex  diplomatiens  Lasatise  snperioris.     Sammlung  der  Urknn- 

den   för  Qeschichte  des  Markgrafthums  Oberlausitz  von  G. 

Kö h ler.  I  Band. 
Neaes  Lausitzisches  Magazin,  herausgegeben  von  G.  T.  L.  Hir- 

che.     Band  89,  40. 

Af  die  kön.  Oesellschaft  der  Wissenschaften  m  Göttingen. 

Abhandlungen  d.  k.  Gesellschaft  der  Wissenschaften  zn  Göttin- 
gen.   Band  X,  XI. 

Nachrichten  von  der  Georg-August -Universität  und  der  kön. 
Gesellschaft  der  Wissenschaften  zu  Göttingen  1862,  1863. 

Af  die  kön.  Sächsische  OeseUscbaft  der  Wissenschaften  zn 

Leipzig. 

Abhandlungen  der  k.  sächs.  Gesellschaft  der  Wissenschaften.  Phil.- 
hist.  Classe  Bd  IV  2,  3,  4.  Math.-phys.  Classe  Bd  VI  2.  3,  4. 

13 


Digitized  by 


Google 


194 

Berichte  ttber  die  Verhandlnngen  der  k.  såeha.  Geeellsehaft  i 
WissenBchaften.  Pbil.-hiBt.  Classe  B.  Xm  2—4,  XIV.  Mtth.- 
phys.  Classe  Bd.  XIII  1,  2,  XIV. 

Af  die  fttrstUch-Jablonowikiiohe  Oeaellaehaft  ni  Leipiig. 
Preisschriften    gekrönt   und  herausgegeben  von  d.  fttrstl  JaUo- 
nowskischen  Gesellschaft.     Heft  9,  11. 

Af  der  Terein  ffir  Vatnrkimde  im  Hénogtiiiim  HaisiiL 

Jahrbttcber  des  Vereins  ftlr  Naturkunde  im  Herzogth.  Nassaa. 
H.  XVI. 

Af  die  OberhetsiBohe  OesellBobaft  ffir  Vätor-  n.  HéOkande. 
Zebnter  Bericbt  der  oberbess.  Gesellschaft  fibr  Natur-  and  Heil- 
kunde. 

Af  der  Ofiénbaeher  Verein  f&r  Vatnrlnmde. 

Dritter  u.  Vierter  Bericbt  des  Offenbacber  Vereins  ftr  Natur- 
kunde. 

Denkscbrift  des  Offenbacber  Vereins  fQr  die  Naturkunde  der 
Senckenbergiscben  Stiftung  gewidmet  zu  ibrer  Sftcularfder 
18  Aug.  1863. 

Af  die  kön.  Bayerische  Akademie  der  WisseniehaftoiL 
Abbandlungen  der  kön.  Bayeriscben  Akademie  der  Wissenschaf- 

ten.  Matb.-pbys.  Classe  Band  IX  3.  —  Pbil.-pbilolog.  Classe 

Bd.  IX  3. 
Sitzungsbericbte    der    k.    Bayer.    Akademie    der   ViTisseDScbiflen 

1862  I,  n,  1863  I,  n. 
Rede   (Iber   die  deutscben  Einbeitsbestrebungen  im  16  JahrhnO' 

dert  von  Cornelius. 
Denkrede  auf  Joh,  Andr.  Wagner  von  C.  F.  P.  v.  Martius. 
Festrede  am  28  März  1863  von  J.  Freib.  v.  Lie  b  i  g. 

Af  die  phyiikalisoh-medioimsehe  OeaellaohafI  in  Wursburg* 
Wttrzburger  naturwissenscbaftlicbe  Zeitscbrift.  Band  II  2— IV  1. 


Digitized  by 


Google 


•195 

Af  PoUiohia»  ein  BaterwiisentofaafUioher  7eroiii  der  Aheinpfals. 
Achtsehnter  a.  Neunxehoter  Jahresbericht  der  PolUcliia.     1860, 

1861. 
Die  Laubmoose  der  Rheinpfalz,  von  Th.  Otlmbel.    Planche. 

Af  die  kaiserL  Akademie  der  Wistenschaften  in  Wien. 
Sitmngsberichte  der  kais.  Akademie  der  Wissengchaften.  Pbllo8.- 

hiator.    Classe   Bd.   XXXVHI  10,  XXXIX  2—5,  XL  1—5. 

—  Math.-naturwiss.  Clasae  1  Abth.  XLV  1—5,  XL VI  1  — 

ö.     2:e  Abth.  XLV,  XLVI  1-5. 
Almanacb  der  kais.  Akademie  der  Wigsensehaften.     Jahrg.  XII 

1862. 

Af  die  zoologisoh-botaniiche  GeselliehafI  in  Wien. 
Vcrhandlungen  der  k.  k.  zoologisoh-botanischen  Oeselischaft  Bd. 

Xn,  Xm.    Personen-,  Ort-  u.  Sachregister  1856—1860. 
Honographie  der  Oestriden  von  Fr.  Bran  er. 

Af  die  k.  k.  geographiiche  Gesellschaft  in  Wien. 
Mittheilangen  der  k.  k.  geographischen  Gesellschaft,  redig,  von 
F.  Toetterle.     Jahrg.  I— VI.  1857—1862. 

Af  die  kön.  Böhmisohe  Oeselischaft  der  Wissenschaften  in  Prag. 
Abhandlangen  d.  k.  Bohm.  Gesellschaft  der  Wissenschaften.  5:r 

Folge  Band  XII. 
Sitzungsberichte   d.  k.  Bohm.  Gesellschaft   der  Wissenschaften. 

Jahrg.  1862. 

Af  der  Verein  for  Natnrknnde  in  Presbnrg. 

Correspondenzblatt   des  Vereins   ftlr   Natnrkunde  zu  Presbui-g. 
Jahrg.  L     1862. 

Af  der  natorfortohende  Verein  in  Brönn. 
Verhandlungen   des   natnrforschenden   Vereines  in  Brttnn.     Bd. 
1.     1862. 

Af  das  natnrhiftorische  Landetmnsemn  von  Kåmfhen. 
Jahrbnch  des  naturhist  Landesmusenms  von  Kämthen,  heraus- 
gegeben  von  J.L.Canaval.  H.V.  Jahrg.  IX— XI,  1860—1862. 


Digitized  by 


Google 


196* 

Af  der  hittorisohe  Verein  Bot  Stakniuurk. 

Schriften  des  historischen  Vei^eines  ftir  InneroesterreidL    Heft.  L 
Mittheilungen   des   historischen  YereiDes  fiElr  Steiermark.    Heft. 

1—12. 
Die   keltischen    and    rönuschen   Antiken  in  äteiermark,  von  £. 

Pratobevera. 
Die   Bteiermärkischen   Schfltzen-Freiwilligen-BataiUone  ond  ihre 

Leistungen  in  den  Jahren  1848  n.  1849. 

Af  la  Société  de  physiqne  et  d*histoire  natnralle  de  Oeni?e. 
Mémoires  de  la  Société  de  physiqae  et  d'histoire  naturelle.    T. 

XVI,  xvn  1. 

Af  rAoademie  imp.  des  sdenoes,  belles  lettres  et  arts  de  Lycm. 
Mémoires  de  FAcademie  imp.  des  sciences  etc.  Classe  des  sciences 
T.  X— Xn.  —  Classe  des  lettres.  T.  Vm— X. 

Af  la  Société  Linnéenne  de  Lyon. 
Annales  de  la  Société  Linnéenne  de  Lyon  Année  1860,  1861. 

Af  la  Sodété  imp.  d'agricnltiire»  histoire  natnrélle  et  arti 
ntUet  de  Lyon. 

Annales   des   sciences   physiques  et  natnrelles,  d^agricnltore  ec 
d'indu8trie.     Troisiéme  Serie  T.  II — VT. 

Af  la  Sodété  det  sciences  natnrelles  de  Strasboorg. 

Mémoires  de  la  Société  des  sciences  natur,  de  Strasbourg  T.  V 
2,  8. 

Af  rAoademie  royale  des  sciences,  des  lettres  et  des  beavz- 

arts  de  Belgiqne. 
Bulletins  de  FAcademie  royale  des  sciences,  des  lettres  etc.  Dea- 

xiéme  Serie  T.  XIII,  XIV. 
Annnaire  de  FAcademie  royale  des  sciences  etc.     1863. 
Mémoires    cojuronnés  et  autres  mémoires  etc.  Collect  in  8:o  T. 

XIII,  XIV. 
Bibliothéque  de  M.  le  Baron  de  S tassart,  leguée  å  FAcademie 

royale  de  Belgique. 


Digitized  by 


Google 


197 

Af  da  kon.  Akademie  Tan  Wetenidiappen  to  Amsterdam. 
Verhandeiingen  der  kon.  Akademie  van  Wetenschappen.     Afd. 

Natuorkunde  D.  XIII,  XIV.     Afd.  Letterkunde  D.  VI. 
Jaarboek  van  de  k.  Akademie  van  Wetenschappen  1861. 
'ixxoxQotovg  %a^  akkarv  laxi^åv  naXaimv  XtH>ava.    Hippo- 

cratis  et  aliorum  medicoram  vetemm  reliqai».     £d.  F.  Z. 

Ermerins.    Vol.  U. 

Af  the  literary  and  philosophioal  Sodety  of  Kanohetter. 

Memoirs  of  the  literary  and  philosophioal  Society  of  Manchester. 
Third  Series  Vol.  I. 

Proceedings  of  the  literary  and  philosoph.  Society.  Vol.  U. 
1860—1862. 

Rales  of  the  literary  and  philosoph.  Society  of  Manchester  in- 
stituted 28  Febr.  1781. 

Af  the  natnralhistory  Sodety  of  Dnblin. 
Proceedings  of  the  natnralhistory.  Society  of  Dublin  Vol  IV  1. 
1862,  1863. 

Af  the  Smithsonian  Institution  i  Washin^^n. 

Annual  report  of  the  Board  of  regents  of  the  Smithsonian  Insti- 
tution for  the  year  1861. 

IVeliminary  report  on  the  eight  census  1860,  by  J.  C.  G.  Ken- 
nedy. 

Messages  from  the  Guvernörs  of  Maryland  and  Pennsylvania  in 
relation  to  the  intersection  of  the  boundary  lines  of  the 
States  Maryland,  Pennsylvania  and  Delaware. 

Report  of  the  commissioner  of  patents  for  the  year  1860  (arts 
and  manufactures  Vol.  I,  U),  1861  (Agriculture). 

Af  the  Boston  Sodety  of  natnralhistory. 

Constitution  and  Bylaws  of  the  Boston  Society  of  natnralhistory. 

Boston  Journal  of  natnralhistory  Vol.  VII  1 — 8. 

Proceedings   of  the  Boston  Society  of  naturalhistory  Vol.  VIII, 

IX  (1—11). 

Af  enskilda. 

Uistoriska  upplysningar  om  de  religiösa  rörelserna  i  Finland  af 
M.  Akiander.    D.  VI,  VU.  —  Af  r^faliareiu 


Digitized  by 


Google 


198 

Versueh   einer  Moksehm-Mordwiniaobeii   Onuamatik  nebst  Text 

and  WörterveneicbniBS  von  Dr.  Ang.  A  hl  q  vist 
De  tio  fönta  Sångerna  nr  Kalevala  med  svensk  ordbok  och  my- 

thologiska  förklaringar,  af  Ang.  Ahlqvist 
Om   Ungerska  språkets  förvandtskap  med  Finskan,  af  A.  Ahl- 

qvist  —  Af  författaren. 
Astronomische  Beobachtangen  anf  der  Stemwarte  sa  Bomi  von 

F.  W.  A.  Argelander.     Band  Y. 
Atlas   des   nördlichen   gestirnten    nimmeis  ftir  den  Anfang  des 

Jahres    1855    entworfen  aaf  der  kön.  Stemwarte  su  Bonn 

Liefer.    Vm,  U^  —  Af  Prof  Argelander. 
Hémoire  snr  le  poids  atomique  du  Thoriom  et  sor  la  formule  de 

la  thorine  par  Marc-Delafontaine.  —  Af  författaren. 
Mémoire   sur  la  resistance  des  parois  des  Canons  å  la  pression 

des  gas  de  la  pondre,  soivi  de  la  thcorie  des  Canons  cer- 

clés  par  A.  Gadolin.  —  Af  författaren. 
Natur-Andachten,  Dichtnngen  ans  dem  Reiche  der  Natnr  nnd  an 

ibre   Frennde,    von   L  Zwansiger,  Anonymas,  Nebel, 

Gistel  m.  m. 
Litteratarhistorisches   von   Prof.    Dr.  Joh.  GisteL  —  Af  Prof. 

Gistel. 
Joamal  fOr  die  Botanik,  beraasgegeben  von  Hedicinalrathe  Sch  ra- 
der.    1799—1801  l:r  Band. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


v  »• 


Pris:  2  Mark. 


Digitized  by  V-J'>^V 
■    ■  ^1 


FEB    7    1925 

^ ^ —   ^ 


OFVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps-Societeteiis 
Förhandlingar. 

1864-1865. 

— «»o«» — 


W-- 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


FEB    7    1925 


ÖFVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 


-vn. 


1864-1865. 


->o^- 


J.  Simelii  arfvingars  boktryckeri,  1865. 


Digitized  by 


Google 


ImprimAtar:    L.  IlwnbHrg^r. 


Digitized  by 


Google 


iBBehilL 

SammftDträdet  den  19  Sept.  1864 Sid.  1. 

Om  Transskription  af  OrieDtaliska  Alfabeter,  särekildt  det 

Arabiska.  —  Af  Wilh.  Lagus „  2. 

Om  de  tama  färräcernas  hybrida  uppkomst.  —  Af  Fr.  W. 

MakUn „  14. 

Sammanträdet  den  24  Oktober  1864 ^  19. 

Om  och  i  anledning  af  Vambérys  resor.  —  Af  Wilh.  Lagus  „  23. 

Om  rörelsefenomener  hos  celler.  —  Af  O.  Hjelt    ....  '^  34. 

Sammanträdet  den  14  November  1864 „  36. 

Sammanträdet  den  12  December  1864 „  37. 

Iktyologiska  anteckningar  gjorda  i  Helsingfors  om  somma- 
ren 1864  hufyndsakligen  till  utrönande  af  fiskarnas 

årliga  tillvext  i  längd.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin    ...  „  39. 

Sammanträdet  den  23  Januari  1865 ^  58. 

Sammanträdet  den  13  Februari  1865 „  60. 

Om  väderleksspädomame  i  England.  —  Af  L.  Lindelöf     .  „  62. 

Sammanträdet  den  13  Mars  1865 .»  ^* 

Fortsättning  af  naturhistoriska  observationer  anställda  är 

1864.  —  Af  A.  v.  Nordmann „  71. 

Om  Eirchhoffs  "Studien  zur  Geschichte  des  griechischen  Al- 

phabets."  —  Af  W.  Lagus „  74. 

Sammanträdet  den  10  April  1865 „  79. 

Om  den  stora  kometen  af  är  1858.  —  Af  A.  Krueger   .     .  „  81. 

En  reseberättelse.  —  Af  A.  J.  Malmgren     .    .     .     .    ^    .  „  84. 

Årssammanträdet  den  29  April  1865 „  90. 

Finska  Yetenskapssocietetens  årsberättelse ^  94. 

Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckningame  i  Finlalid 

år  1864.  —  Af  Å.  Moberg     .    •. «  112. 

Diaden  och  Assyrien.  —  Af  Wilh.  Lagus „  116. 

Om  den  postpliocena  formationens  fenomener.  —  Af  A.  Moberg  ^  130. 

Sammanträdet  den  29  Maj  1865 ^  151. 

Ytterligare  om  den  af  Frankland  uppställda  förklaring  af 

glacialperiodens  fysiska  orsaker.  —  Af  Ad.  Moberg.  .„  152. 

Notiser  om  typografiska  sällsyntheter  af  medeltids-handskrif- ' 
ter  på  Universitete-bibliotheket  i  Helsingfors.  —  Af 

E.  J.  W.  af  Brunér „  459. 

Förteckning  Öfver  de  skrifter  Finska  Vetenskapssocieteten 

erhållit  ifrån  den  1  Juni  1864  till  den  31  Maj  1865  .  „  173. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  VjOOQLC 


Sammanträdet  den  19  September  1864. 

Ordföranden  professoren  Lagus  talade  om  de  försök, 
som  tid  efter  annan  blifvit  gjorda  att  genom  mera  bekanta 
europeiska  skrifttecken  återgifva  orientaliska  alfabeter,  sär- 
skildt  det  arabiska. 

E.  o.  professoren  Mäklin  höll  ett  föredrag  om  de  tama 
färracemas  hybrida  uppkomst. 

Professoren  Arppe  meddelade,  att  den  för  någon  tid 
sedan  af  magister  WuK  å  Ulrikasborg  vid  Helsingfors  an- 
träffade krysoberylln  numera  blifvit  af  upptäckaren  å  Universi- 
tetets laboratorium  fullständigt  analyserad  och  befunnits  i  sin 
sammansättning  öfverensstämma  med  det  lika  benämnda  mi- 
neralet från  andra  fyndorter. 

Vidare  omförmälde  professoren  Arppe,  att  tvenne  för 
Finland  egendomliga  mineralier,  Lepolit  och  Lindsayit,  blif- 
vit krystallografiskt  bestämda  af  Rysslands  berömde  krystal- 
lograf  hr  Kokschaeoff  i  S:t  Petersburg  samt  visat  sig  vara 
identiska  med  anorthit,  såsom  man  redan  förut  ansett  sig  be- 
rättigad att  antaga. 


Digitized  by 


Google 


Om  Transskription  af  Orientaliska  Alfabeter,  särskildt 
det  Arabiska.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  den  19  Sept.  1864.) 

Sedan  nSgra  Sr  tillbaka  har  den  redan  gamla  och  nå- 
got förlegade  frågan  om  Orientaliska  alfabeters  transskription 
i  mera  bekanta  Europeiska  skrifttecken  vaknat  till  nytt  lif 
och  fortfarande  tilldragit  sig  ett  stigande  intresse.  Såväl  det 
allt  klarare  insedda  och  klarare  motiverade  behofvet  af  en 
sådan  i  möjligaste  grad  enkel  och  trogen  omskrifning,  som 
de  linguisters  anseende,  hvilka  deltagit  i  diskussionen  derom, 
siAnt  äfven  de  icke  ringa  resultater,  h^^ilka  redan  vunnits,— 
allt  detta  borgar  för  företagets  slutliga  framgång.  Kunde  man 
blott  blifva  enig  om  de  j)rinciper,  hvilka  böra  läggas  till  grund 
för  hithörande  bemödanden! 

Med  enigheten  ser  det,  åtminstone  vid  första  ögonka- 
stet på  alla  de  åsigter  som  tiängas  om  platsen,  ganska  illa 
ut.  Ingen  vill  uppoffra  sin  subjektiva  smak,  och  tyvärr  har 
äfven  smaken  här  ett  votum.  Lepsius  utger  1855  ett  All- 
mänt Linguistiskt  Alfabet;  han  visar  att  genom  46  dels  La- 
tinska dels  Grekiska  bokstafskaiakterer  de  mest  olikartade 
Asiatiska,  Afrikanska,  Amerikanska  och  Polynesiska  tungo- 
mål låta  sig  grafiskt  och  ortoepiskt  behandlas.  Beräknadt 
närmast  till  hjelpreda  för  missionärer,  vinner  hans  förslag 
snart  bland  dem  adepter.  Många  vigtiga  språkliga  uppteck- 
ningar enligt  denna  anvisning  hafva  från  vidt  afiägsna  nej- 
der kommit  den  Europeiska  vetenskapen  till  godo.  Också 
fackmän,  bl.  a.  Steinthal,  t.  ex.  i  andra  upplagan  af  arbe- 
tet "Charakteristik  d.  Typen  d.  Sprachbaues"  (Berl.  1860), 
hafva  följt  Lepsii  system. 

Lepsius  företager  sig  att  i  speciella,  tid  efter  annan 
publicerade,  monografier  förbättra  sitt  verk.  Det  träder  äter 
i  dagen  under  titel  "Standard  Alphabet  for  Reducing  un- 
written  languages  and  foreign  graphic  systems  to  a  uniform 


Digitized  by 


Google 


oiihography  in  European  letters''  (Lond.  1863)  och  till  mån- 
ga punkter  förändradt.  Så  är  t.  ex.  för  Arabiskans  omskrif- 
ning  ^  numera  icke  g  utan  J,  j  =  J  i  st.  f.  &\  O^  =  2  i 

st.  f.  d,  L  =  d  i  st  f .  t,  ^  =  ^  i  st.  f.  z,  ^  =  y  i  st.  f.  / . 
För  att  veta  hvad  godt  med  slika  emendationer  uträttas,  är 
det  icke  nog  att  läsa  Lepsius,  man  bör  ock  temmeligen  blindt 
tro  på  hans  försäkringar. 

Samtidigt  begagnade  ock  andre  sin  rätt  att  vara  otill- 
fredsstälde  med  det  erbjudna.  Ar  1860  utkommo  i  Wien 
tvenne  afhandlingar  i  Arabisk  fonologi,  den  ena  af  fysiolo- 
gen E.  Brttcke,  den  andra  af  Professorn  i  Persiska  språket 
H.  A.  Barb.  Af  Brllcke  egde  man  redan  sen  1866  "Grund- 
ziige  der  Physiologie  u.  Systematik  d.  Sprachlaute'\  hvari 
Ijudaffiniteten  angifves  genom  zifferexponenter,  t.  ex.  ^jo=d*, 
O  =  d*,  Jb  =  t*  eller  genom  hela  formler,  såsom  ^  =  ;f'5. 

Man  förstår  lätt,  att  denna  tunga  teknik  icke  åsyftar  något  i 
linguistisk  praxis  användbart.  Annorlunda  Barb,  enligt  hvad 
ock  titeln  på  hans  broschyr  vidhandenger:  'Transscription  des 
Arabischen  Alphabetes'\  Han  menar  sig  engång  för  alla 
hafva  löst  problemet,  slitit  tvisten.  "Icli  glaube  mir'',  säger 
han,  ""mit  dem  Gedanken  schmeicheln  zu  dUrfen,  dass  es  mir 
gelungen  ist,  diese  Idee"*  (neml.  af  en  transskription  efter  Vol- 
neyska  grundsatser)  "'zu  verwirklichen  und  der  orientalischen 
Sprachwissenschaft  den  langersehnten  Dienst  zu  leisten". 

Båda  nunämnde  förslagställare  bedömas  och  —  man  kan 
nog  tänka  det  —  vederläggas  af  Lepsius  i  en  längre  upp- 
sats "tJb.  d.  Arabischen  Sprachlaute  u.  deren  Umschrift"  (i 
Preuss.  Vet.  Akad.  Akter.  Berlin  1862).  Äfven  såvidt  jag 
kan  se,  har  Barb  valt  en  ståndpunkt,  der  han  måste  blifva 
isolerad  med  sin  uppfinning.  En  trogen  anhängare  af  Vol- 
ney,  skapar  han  på  rak  arm,  som  man  säger,  sina  bokstafs- 
figurer,  förglömmande,  att  det  icke  ens  lyckades  en  Romersk 
kejsare  att  introducera  ett  enda  nytt  skrifttecken  i  det  då  re- 
dan fixerade  Lat.  alfabetet.  Tillochmed  vokalerna  antastas; 
för  a,  i,  u  skall  skrifvas  ae,  y,  «,  deremot  för  å,  i.  Cl  begag- 
nas a,  i,  u!     Den   redan    uppnådde    enstämmigheten,  åtmin- 


Digitized  by 


Google 


stone  i  sjelfljudens  uttryckande,  skulle  således  åter  böra  störas, 
det  vore  alltsS  af  intet  värde,  att  de  utmärktaste  språkkännare 
och  editorer  —  De  Sacy,  Ewald,  Fleischer,  Fltigel  m.  fl.  —  häri 
tänka  lika  sinsemellan  och  olika  med  förslaget!  Föröfngt 
hvilar  Barbs  system  delvis  på  vissa  egendomliga  åsigter,  dem 
han  tidigare  uttalat  i  en  undersökning  "iJber  das  Zeichen 
Hamze"  (Wien  1868),  men  hvilka  kritiken  icke  kunnat  gilla. 
Svårare  är  att  vederlägga  BrUcke,  ja  nästan  omöjligt 
att  ens  angripa  hans  ståndpunkt.  Han  har  ännu  1863  i  den 
lärorika  skriften  "'tJb.  eine  neue  Methode  der  phonetischen 
Transscription"  (i  Wiener  Sitzungsberichte.  Bd.  XLi  p.  223 
— 286)  icke  blifvit  och  blir  säkert  aldrig  en  anhängare  af 
Lepsius,  hvars  system  han  anser  rakt  förderfligt,  der  det  gri- 
per in  pä  det  fonologiska  gebitet.  Sina  närmaste  föregånga- 
re har  han  i  Ellis  samt  i  "Kadmus"  (Berl.  1862)  af  F.  H. 
du  Bois-Reymond.  Hvad  nu  den  transskriptiva  sidan  af  den 
nya  metoden  beträffar,  så  användas  från  början  till  slut  de 
förunderligaste  krumilurer,  hvilka  hvarken  söka  eller  finna 
någon  motsvarighet  i  hittills  kända  alfabeter.  Förundran  by- 
ter sig  dock  till  erkännande,  när  man  närmare  efterser  hvad 
metoden  åsyftar.  Det  är  mindre  bokstafsformer  än  bokstafs- 
Ijud,  som  i  dessa  klangfigurer  afbildas.  Han  säger  sjelf  om 
sin  transskription:  "Sie  soU  nicht  die  fremländische  Schrift 
ersetzen,  sondem  sie  soll  neben  sie  gestellt  werden,  um  sie 
zu  erläutern  und  da,  wo  es  noch  keine  Schrift  giebt,  soll  sie 
zunächst  dazu  dienen,  die  Sprache  abzubilden,  damit  sie  auch 
in  der  Feme  und  ohne  "Obertragung  durch  den  lebendigen 
Mund  erlemt  und  wissenschaftlich  imtersucht  werden  kön- 
ne.  Ob  man  dann  aus  meinen  Schriftzeichen  öder  aus  den 
Lateinischen  ein  Alphabet  bilden  wird  -  -  -  das  ist  eine  se- 
cundäre  Frage  -  -  -'\  Vi  hafva  här  en  skala  för  den  fone- 
tiska, inre  halten  och  betydelsen  i  hvarje  artikulation.  Så- 
lunda erhålles  en  kontroll  öfver  uttalets  renhet,  språkljudens 
konkordans  i  skilda  tungomål,  deras  dialektiska  afvikelser 
o.  s.  v.  Afven  för  Finskan  och  Svenskan  meddelas  prof, 
hvilka  jag  skulle  göra  mig  ett  nöje  att  här  afbilda,  ifall  ej 
dertill   behöfliga  typer  särskildt  måste  graveras.  —  Brttckes 


Digitized  by 


Google 


plan  kan  ej  annat  än  vinna  odeladt  bifall,  och  likväl  måste 
man  tillstå,  att  en  linguistisk  teckenskrift  icke  på  denna  väg 
låter  konstruera  sig,  redan  af  det  skäl,  att  kongruent  öfver- 
ensstämmelse  mellan  ljud  och  tecken  icke  är  tänkbar.  Det 
sednare  vill  stå  qvar  för  alla  tider  och  orter,  sådant  det  en- 
gäng  funnit  erkännande  och  kommit  i  hvar  mans  hand,  me- 
dan det  förra  är  underkastadt  en  stor  fluktuation.  Franska 
eller  Engelska  tkrifna  efter  prononciationen  blefve  grammati- 
kaliskt  närapå  obegripliga. 

Må  ock  i  förbigående  nämnas,  det  en  linguistisk  dilettant, 
Da:  Thausing,  i  arbetet  "Das  natUrliche  Lautsystem  d.  menschli- 
chen  Sprache"  (Lpzg  1863),  erbjudit  sina  bona  officia.  Han 
förordar  att  använda  musikaliska  tecken,  nemligen  halfva  och 
fjerdedels  noter,  dock  icke  utförda  på  de  vanliga  fem  liniema, 
utan  blott  på  fyra.  I  detta  sjungande  alfabet  transskriberas 
(8.132)  arbetets  titel,  men  den  vill  ej  klinga. —  Paic"s  "Fasigra- 
phie*  (Wien  1864)  i  ziffror  är  utan  värde.  —  A.  Schleierma- 
chers  stora  verk  "Das  harmonische  Alphabet"  (Darmst.  1865) 
känner  jag  ännu  ej. 

Ett  särskildt  kapitel  i  metagrafikens  historie  bilda  de 
förslag,  hvilka  blifvit  framstälda  af  Sanskrit-filologemes  ko- 
ryféer. Redan  på  1820-talet  konstruerade  Bopp  det  system 
för  omskrifning  af  Sanskrits  devanagari,  hvilket  han  seder- 
mera i  hufvudsak  förblifvit  trogen.  Hans  talrika  elever  haf- 
va  gått  i  mästarens  fotspår.  Visserligen  förekomma  äfven 
inom  denna  skola  difierenser,  men  de  synas  ganska  lätt  kun- 
na utjemnas  och  äro  föröfrigt  icke  störande,  äfven  om  de,  i 
värsta  fall,  blefve  qvarstående.  Hithörande  litteratur  är  re- 
dan ganska  omfattande;  såsom  de  förnämsta  skrifterna  i  äm- 
net må  anföras:  af  Brockhaus  "tJb.  den  Druck  Sanskriti- 
scher  Werke  mit  lateinischen  Buchstaben"  (Lpzg  1841),  af 
Guerrier  de  Dumast  ''Des  Alphabets  Européens  appliqués 
au  Sanskrit"",  bildande  en  särskild  "Annexe""  till  Joum.  Asiat, 
for  1860,  samt  de  nyaste  upplagorna  af  Bopps  '"Kritische 
Grammat.  d.  Sanskrita-Sprache"'  (Berl.  1863)  och  af  Opperts 
''Grammaire  Sanscrite''  (Faris  1864).  Båda  de  sistnämnde 
språklärorna  gifva  alla  sina  exempel   samt   tillochmed  para- 


Digitized  by 


Google 


6 


digmema  i  Latinsk  omskrift.  Brockhaus*  förslag  har  fött  en 
praktisk  användning  i  Rig  Vedas  hymner  utgifna  af  Auf- 
recht  i  Vol.  VI  &  VII  af  Webers  "Indische  Studien  ^  (1862) 
p.  1—477. 

Den  citerade  ''Annexe'\  hvars  författare  flitigt  polemi- 
serar mot  Brockhaus,  drifver  bl.  a.  den  nog  oväntade  satsen, 
att  blott  för  de  Indogermanska  språken,  men  icke  för  de  Se- 
mitiska en  transskription  i  Europeiska  bokstafstyper  är  ut- 
förbar.  Så  heter  det  p.  Clll:  'Xes  essais  mille  fois  tentés 
n'ont  produit  que  de  Tindechiffrable;  ils  n^ont  abouti  qua 
représenter  obscurum  per  obscurius.  Pour  écrire  Thébreu  de 
Moise,  Fassyrien  de  Nabuchodorrosor  ou  Tarabe  de  Maho- 
met  aucun  alphabet  de  souche  latine  ou  grecque^  modifié 
comme  on  voudra,  ne  remplacera  jamais,  d*une  fa^on  méme 
simplement  passable,  le  systéme  giaphique  original.  Gest 
qu'  entré  les  ididmes  sémitiques  et  ceux  de  la  famille  indo- 
européenne,  il  y  a  une  incompatibilité  fonciére,  qui  tient  å 
lanalyse  méme  des  elements  de  la  voix, et  qui  se  révéle  dans 
Técriture  non  pas  seulement  par  Taspect  des  lettres.  mais  par 
leur  essence,  —  abstraction  faite  des  formes  matérielles  que 
ces  caractéres  peuvent  recevoir'\  Dylikt  läres  redan  p.  i. 
Vid  ett  sådant  resonnemang  förbises,  att  det  Grekiska  alfa- 
betet samt  mederbarligen  genom  detsamma  och  det  Romer- 
ska, alla  Europeiska,  sannolikt  (enligt  Weber)  äfven  San- 
skrits devanagari,  äro  af  Semitiskt  ursprung.  Vågade  man 
redan  i  den  gråa  forntiden  försöket  att  uppteckna  inhemska 
språkljud  med  utländska  bokstäfver,  så  må  man  väl  i  våra 
dagar  djerfvas  skrifva  utländska  språk  med  inhemska  tecken. 
De  många  hittills  misslyckade  projekterna  bevisa  hellre  öf- 
verflöd  än  brist  på  möjligheter. 

Att  föröfrigt  M:r  Dumast's,  af  hans  recensent  Lancerau 
(i  Journ.  As.  1861  p.  97  ff.)  yttermera  skärpta  dubier  icke 
afskräckt  vår  tids  linguister  bevisar,  utom  alla  i  det  föregå- 
ende nämnde,  äfven  ett  högst  anslående  arbete  af  samme  H. 
Brockhaus.  Jag  menar  dennes  grundliga  afhandlinp  "Die 
Transscription  des  Arabischen  Alphabets*\  införd  i  Zeitschr. 
d.  Deutsch.  Morgeni.  Gesellsch;'  för  1863  p.  441—543.   Den 


Digitized  by 


Google 


na  skrift  synes  mig,  mer  än  alla  dylika,  egnad  att  göra  ett 
afgörande  slag  i  den  sak,  hvarom  tvistas. 

I  stället  att  med  Lepsius  vilja  omfatta  alla  verldens 
tungomål  på  engSng,  inskränker  sig  Brockhaus  till  de,  hvil- 
ka  skrifvas  med  Arabiska  bokstäfver.  Dessa  äro,  näst  Ara- 
biskan sjelf,  Nypersiska,  Turkiska,  Afghaniska,  Hindustani, 
Sindhi  och  Malayiska,  alltså  medlemmar  dock  ur  de  mest 
skilda  sprSkstammar,  eller  den  Semitiska,  den  Indogerman- 
ska,  den  Turanska  och  den  Malayska.  I  ett  bihang  intagas 
äfven  Sanskrit  och  Zend.  Bredvid  inskränkningen  S  ena  si- 
dan stå,  å  den  andra,  mycket  liberala  grundsatser  för  teorins 
praktiska  utförande.  Det  är  just  rjrmligheten  i  principen  som 
gör,  att  man  får  hoppas  all  framgång  åt  det  stora  hela.  En- 
hvar  är  oförhindrad  att,  efter  subjektivt  godtycke,  mer  eller 
mindre  strängt  adoptera  förslaget,  och  kan  likväl  stanna  in- 
om detsammas  gränser.  "Ich  bin'\  säger  motionären,  'Veit 
entfemt  von  dem  Gedanken,  dass  ich  das  beste  Transscrip- 
tionssystem  in  diesen  Blättern  aufgestellt  hatte,  es  hat  gewiss 
Mangel,  und  Andere  werden  vielleicht  bessere  und  zweck- 
mässigere  Symbole  zur  Bezeichnung  der  Laute  in  den  ver- 
schiedenen  Sprachen  finden,  die  ich  bereitwilligst  annehmen 
werde,  denn  ich  kampfe  fUr  die  Anerkennung  des  Principes 
des  Principes  der  Transscription,  nicht  fUr  die  zur  Ausfuh- 
rung  derselben  gewählten  Lautzeichen".  Hvad  hufvudända- 
målet  med  metagrafiken  beträffar,  så  är  detta  ''die  Anwen- 
dung  des  lateinischen  Alphabets  zum  Drucke  grösserer  um- 
fangreicher  Literaturwerke  des  Orients  und  der  secundairen 
Hulfsmittel  zum  tieferen  Studium  derselben*".  Det  är  redan 
en  stor  vinst,  att  hafva  syftemålet  så  bestämdt  formuleradt, 
i  stället  för  alla  öfriga  vaga  och  dunkelt  tänkta  rekommen- 
dationer för  företagets  '*nytta'\ 

Med  skäl  påyrkas,  att  endast  Latinska  typer  i  trans- 
skriptionen  böra  upptagas.  Romames  alfabet  är  ju  det  enda, 
hvilket  i  alla  Europeiska  kulturländer  antingen  uteslutande 
eller  jemte  deraf  deriverade  inhemska  eger  häfden  för  sig; 
det  är  dessutom  obestridligen  det  vackraste  och  renaste.  Så- 
väl godtyckligt  uppfunna  ljudfigurer  som  de  af  Lepsius  i  re- 


Digitized  by 


Google 


8 

serv  anlitade  Grekiska  karaktererne  —  dessa  sednare  åter  med 
diakritiska  streck,  punkter  o.  d.  —  mSste  aflägsnas.  Ögat 
är  en  oblidkelig  kritiker  och  kan  icke  i  längden  tåla  det  fula, 
icke  ett  i^^yoyag^  icke  x^Uf  af  Ba^^dad.  Öf verhuf vud  god- 
kännes  den  åsigt,  som  för  tiden  eger  majoritet  af  röster,  att 
nemligen  enkel  karakter  i  det  resp.  fremmande  alfabetet  bör 
enkelt  återgifvas;  dock  tillåtas  kombinationerna  kb  för  ^^gh 

för  c  och  sh  för  /»i .     Såsom  motiv  härför  åberopas,  att  ju 

ock  Romame  upplöste  Grekemes  y  i  ph,  ^  i  th,  samt  det 
kända  faktum,  att  dessa  dubbelbokstäf ver  bibehållit  sig  i  mo- 
derna alfabeter,  åtminstone  i  Fransk,  Engelsk  och  Tysk  skrift 
Till  undvikande  af  möjlig  konfusion  anbringas  öfver  ett  ra- 
dikalt h,  der  så  behöfves,  en  punkt  H.  Föröfrigt  uttryckas 
ljudnyanser,  till  hvilkas  åtskiljande  det  rena  Lat.  alfabetet 
icke  förslår,  i  närmast  liknande  bokstaf ,  försedd  med  sin  in- 
dex: p-  är  h,  j   är    z,  <jc  är  ^  o.  s.  v.     Allmänt  bekanta, 

från  fremmande  tungomål  införda  ord  och  namn  böra  helst 
skrifvas  på  redan  gängse  sätt,  i  alla  sådana  fall  forstår  sig, 
der  icke  ett  öfvervägande  grammatikaliskt  eller  filologiskt  be- 
hof  påkallar  nogare  distinktion. 

Jag  har  med  så  mycket  lifligare  intresserad  uppmärk- 
samhet genomgått  Brockhaus'  arbete,  särskildt  i  hvad  det  rö- 
rer  Arabiskan,  som  det  hvilar  pä  till  det  mesta  enahanda 
principer,  efter  hvilka  jag,  ett  eller  par  år  derförinnan,  for 
eget  och  mina  elevers  bruk  uppgjort  ett  transskriptionssche- 
ma.  Detta  för  mig  smickrande  sammanträffande,  synes  min- 
dre vara  tillfälligt,  än  hafva  sin  grund  i  lika  uppfattade  och 
bedömde  desideria  hos  äldre  transskriptorer.  Kan  man  här 
i  vårt  undanskymda  Finland  i  en  af  detaljer  öfversållad  frå- 
ga oförutsedt  tänka  så  nära  lika  med  en  af  Tysklands  främ- 
ste linguister,  så  måste  väl  sanning  ligga  i  denna  tanke  och 
sjelfva  frågan  stå  nära  sin  mognad.  När  sig  så  betett,  kunde 
ock  modestin  synas  fordra,  att  Finnen  adopterade  cum  gra- 
nö salis  det  system,  som  erbjudes  från  mera  ansedt  håll.  Den 
allmänna  öfverensstämmelsen  må  vara  priset;  men  i  enskild- 
heter bibehåller  jag  mitt  eget  schema,  dels  emedan  jag  redan 


Digitized  by 


Google 


9 

vant  mig  vid  detta  och  derefter  utskrifvit  de  talrika  exem- 
plen i  en  under  tryckning  varande  Lärokurs  i  Arabiska  sprä- 
ket,  dels  emedan  jag  verkligen  i  ett  och  hvarje  tror  mig  haf- 
va  funnit  det  bättre  eller  beqvämare. 

Med  hänseende  till  den  brist  på  brukbara  Arabiska 
skrifttyper,  hvaraf  tillochmed  vårt  universitets  tryckeri  *)  län- 
ge nog  gjort  sig  en  negativ  förtjenst,  beslöt  jag  först  att 
upptaga  Lepsii  system  af  år  1855.  Snart  befanns  dock  detta 
vara  ganska  tungt  för  pennan  samt  äfven  fordra  en  tröttande 
ansträngd  uppmärksamhet  om  förvexlingar  skola  undvikas. 
Också  ser  det  så  skarfvigt  ut,  särdeles  ifall  man  ej  vill  be- 
gagna kursiv.  Jag  gjorde  derföre  till  lag  att  icke  inblanda 
Grekiska  bokstäfver.  I  ett  enda  fall  har  en  sådan  blifvit 
qvar,  nemligen  t,  hvarom  dock  se  nedanf.  Dernäst  kunde 
jag  ej  förlika  mig  med  de  många,  till  en  del  för  Latinsk 
skrift  alldeles  fremmande  hjelpetecknen :  pvmkt,  komma,  spi- 
ritus,  hake,  linie.  Denna  skräpiga  lyx,  hvilken  också  Broek- 
haus  foga  reducerat,  är  dock  öfverflödig;  man  hjelper  sig  väl 
endast  med  punkt,  ett  tecken,  som  i  sjelfva  verket  eger  den 
obeetridligaste  företrädesrätt,  både  såsom  lättast  för  pennan 
och  emedan  Arabeme  sjelfve  endast  begagnade  det,  då  de 
utvidgade  sitt  alfabets  former.  Punkten  blef  mig  vidare  ett 
medel  att,  i  de  få  fall  der  denna  yttersta  noggranhet  syntes 
behöflig^  åtskilja  ^-:i-  =  ä  och  ;^-^=ä   från  f-=-  =  å,  samt 

j:  X  X 

^=7   och  (^  =  ^  från   |='. 

Jemte  städadt  utseende  och  lätthandterlighet  erfordras 
precision.  Härmed  förstår  jag,  att  en  transskriberad  text  skall 
vara  en  fullkomligt  trogen  kopia  af  sitt  original  och  utan 
minsta  osäkerhet  låta  sig  omsättas  dertill.  Till  uppnående 
häraf  är  nödvändigt  att  utlalet  i  ingen  män  blifver  normgifvandey 
endast  formen.  Synnerligen  hvad  Arabiskan  vidgår  bör  det 
sagda  fasthåUas,  då  ju  detta  språk  i  grunden  nästan  uteslu- 
tande följer  etymologin.     Jag  timnsskriberar  derföre  icke  blott 

*)  Obekymradt  att  helst  täila  med  Litteratursällskapets,  hvarest 
åtminstone  två  hela  sidor  ovokaliserad  Arabisk  text  på  engång  kunna 
uppsättas. 


Digitized  by 


Google 


10 


ord  for  ord  och  bokstaf  för  bokstaf ,  men  äfven  tecken  för 
tecken,  föröfrigt,  liksom  Arabeme  sjelfve,  öfverlemnande  åt 
den  läsande  att  prononcera  fullkomligt  rätt  eller  något  litet 
orätt,  hvilketdera  hans  insigter  tillstädja.  D£  man  ju  enda^ 
ser  originalskriften,  men  icke  hör  densamma,  vore  det  visst 
obilligt  att  af  transskriptionen  fordra  mer*).  Denna  oupp- 
hinneliga  fordran  hafva  dock  de  flesta  systemer  mer  eller 
mindre  medvetet  låtit  verka  på  sig,  alldeles  som  trodde  sig 
någon  kunna  skrifva  Franska  eller  Engelska  så,  att  ingen  un- 
dervisning i  prononciationen  mer  betarfvades,  att  icke  nämnt 
dialektbrytningarnes  otal.  Äfven  den  Brockhauska  transskrip- 
tionen griper,  väl  föga  i  Arabiskan,  men  i  Turkiskan  efter  en 
sådan  drömbild,  och  har  derföre  med  rätta  blifvit  i  denna 
punkt  varnad  af  Wickerhausers  kritik  ''Zur  Transscription 
Tttrkischer  Texte'"  (i  Zeitschr.  d.  Deutsch.  Morgeni.  Ges. 
1864.  Bd  18  p.  509  ff.).  Att  Lepsii  system  alldeles  icke 
räcker  till,  utan  tvertom  kan  leda  till  villande  missförstånd, 
fattadt  såsom  fonetiskt,  fann  jag  redan  innan  jag  läste  sam- 
ma anmärkning  hos  BrUcke  i  hans  afhandling  af  1863. 

Således:  jag  skrifver  l:o)  ord  för  ord,  bestämdare :  grupp 
för  grupp.  Det  är  mig  icke  obekant,  att  de  största  auktori- 
teter  för  Sanskrit  vidhålla  ett  motsatt  förfarande  eller  hvad 
man  kallat  fullständig  "Worttrennung'\  hvilken  Brockhaus 
äfven  utsträckt  till  Arabiskan.  Skilnaden  är  dock  den,  att 
det  inhemska  förfarandet  i  Sanskrit  hvilar  på  en  falsk  och 
oriktig  uppfattning  af  stafvelsemas  natur  (jfr  Bopp,  Sanskr. 
Gr.  p.  6  f.),  hvilket  man  ej  emot  bättre  vetande  bör  imitera, 
då  deremot  Arabernes  inseparabilia  hafva  goda  skäl  för  sig. 

Vidare  skrifver  jag  2:o)  bokstaf  för  bokstaf.  De  Brock- 
hauska kombinationerna  kh,  gh,  sh  synas  mig  oantagliga,  hekt 
de  påkalla  en  skild  diakrisis  för  h  (se  ofvanf.);  dessutom  är 
sh  specifikt  Engelskt  samt  kh  och  gh  okända  i  Romames,  om 
ock  stundom  begagnade  i  modern  skrift.    Alif  otiosum  är  den 

*)  Detta  hindrar  ej  Lancerau  i  den  redan  citerade  recensionen 
att  påstå:  "Ce  qu'il  faut  surtout  quand  on  transcrit  un  mot,  c'e«t  de 
permettre  au  lecteur  le  plus  inexpérimenté  de  prononcer  ce  mot 
aussi  bien  que  le  prononcerai  celui  qui  Ta  écrit."!!    p.   101. 


Digitized  by 


Google 


11 

enda  bokstaf,  hvars  imiterande  jag  anser  onödigt,  sä  mycket 
mer  som  det  äfven  saknas  i  vissa  Arabiska  texter.  Äfven 
hamfa  initiale  antydes,  om  man  så  vill,  tiUräckligt  af  sin  vo- 
kal. I  valet  af  transskriptionsbokstäfver  framhålles,  såvidt 
möjligt,  karakterernes  affinitet  och  funktion,  icke  mindre  i 
originalspråket  än  i  Svenskan.     Enligt  redan  allmänt  veder- 

taget  bruk  uttryckes  | ,  t  med  spiritus  lenis  *,  c  genom  spi- 
ritus  asper  ';  dock  vore  det  godt,  om  man  för  dessa  tvenne 
ljud,  eller  åtminstone  det  sednare,  kunde  förena  sig  om  ty- 
per, hvilka  hafva  ett  fullkomligare  utseende  af  bokstäfver  och 
bättre  samstå  med  sina  grannar.  Öfriga  för  Arabiskan  egen- 
domliga karakterer  återges  i  närmast  förvandta  former,  för- 
sedda med  punkter,  hvilka  sednare,  allteftersom  sibilarion  el- 
ler aspiration  är  för  handen,  ställas  i  förra  fallet  under,  i 
det  sednare  ofvanom  bokstafven.  Detta  enkla  förfarande  ger 
v2i  =  t,  L>  =  t-,  ib  =  t-,  ^  =  h',  ^  =  h-,  ^  =  g.  (hellre  g), 

ö  =  d,  (jo  =  z,  /vi  =  s,  c=g-  Föry  tages  [,  emedan 
formerna  äro  beslägtade  och  deremot  det  lena  z  (hvars  form 
är  \jOy  j)  icke  finnes  i  Svenskan.     Att  p:  bör  återges  genom 

en  variation  af  g  synes  sjelffallet,  ehuru  Brockhaus,  liksom 
ock  Lepsius  i  sednare  editionen  af  sitt  arbete,  föredragit  j  med 
Engelskt  uttal,  hvarigenom  han  tvingas  att  begagna  y  såsom 
konsonant  för  ^^.  Det  punkterade  ö  i  fem.  ändeisen  §-=. 
har  gjort  mig  bekymmer;  jag  har  här  funnit  mig  tvungen 
att  skrifva  arun ;  jag  kunde  ock,  såsom  alla  andre  gjort,  nöja 
mig  med  atun,  ehuru  t  är  O  ?  samma  ändelse  utan  nunation 
är  ö  —  =  ah,  vulg.  a. 

Sluteligen  skrifver  jag  ock  3:o)  tecken  för  tecken.  I 
denna  del  har  mycken  obestämdhet  varit  och  är  ännu  rå- 
dande  bland   metagrafeme.     Deraf  har  äfven  dissensus  upp- 

kommit  i  sättet  att  ange  alif  unionis;  j^XJl^  skrifves  af  Brock- 
haus  bi  1  -låhi,    af  Lepsius  bi  llähi,  ^aXä^L  af  den  förre 


Digitized  by 


Google 


12 


Ii  1  -muttaquia,  af  den  sednare  lil  muttaqma  (konseqvent 
borde  af  Brockhaus  skrifvas  bi  1  -Uåhi,  af  Lepsius  bi  lllålu!). 
För  att  undslippa  dylika  olägenheter,  behöfver  man  dock  en- 
dast troget  hålla  sig  till  Arabemes  eget  föredöme;  man  af- 
bilde  "**  med  vSrt  fördubblingsstreck  ofvanom  bokstafven:  -, 
samt  "^  (hellre  hela  ?)  med  föreningsstrecket:  — ,  och  ^  med 
vår  cirkumflex.  £n  nogare  motsvarighet  kan  aldrig  äskas. 
För  ^  erfordras  naturligtvis  ingen  transskription^  emedan  det 
redan  ligger  i  frånvaron  af  vokal. 

Genom  ofvanföre  i  korthet  framstälda  transskription, 
hvilken  närmare  motiveras  på  annat  ställe,  kan  hvarje  Ara- 
bisk text,  med  eller  utan  vokaler,  fullkomligt  kongruent  af- 
kopieras.  Här  lemnas  ock  stor  frihet  för  hvarochens  egen 
pröfning.  I  stället  för  punkt  kan  införas  komma  eller  hvad 
tecken  man  anser  beqvämast,  endast  det  användes  efter  kon- 
seqvent  regel;  der  konfusion  ej  är  att  befara  må  nyttjas  t  for  r; 
nunation  låter  sig  beteckna  med  vanligt  n;  de  olika  varia- 
tionerna a,  ä  och  ä  äfvensom  S  och  ?  behöfva  ej  särskiljas; 
i  stället  för  tasdld  använde  man  dubbel  konsonant,  o.  s.  v. 
Dessa  och  dylika  modifikationer  inverka  ej  på  systemet. 

Till  jemförelse  några  rader  ur  2:dra  suran: 


U^   ö^Xao)!    (i)>i^^  '--^^^  viiy^   (jA:>^'  2. 

Lepsius  (1863) 

1.    ^yålika  T  kitäbu,  lå  raiba  fihi  hudän  lil  muttaqina 
2  alladina  yu'minuna  bi  1  yaibi  wa  yuqlmuna  T  -släta  wa 


Digitized  by 


Google 


13 

mimmä  razaqnähum  yunfiquna.  3  wa  Tla^na  yu'minuna  bimä 
unzila  ilaika  wamä  unzila  min  qablika,  wa  bi  1  ä;^ati  hum 
jöqinuna.    4  Ulå'ika  ^ala  hudän  min  rabbihim. 

Brockhaus: 

1.  zålika  '1  -kitåbu  lä  raiba  ft-hi  hudan  Ii  1  -muttaqina 
2.  allazlna  yu^minttna  bi  1  -ghaibi  va  yuq!mi!lna  1  -^aläta  va 
mim  må  razaqnä  -hum  yunfiqiina  2  va  ^llazina  yu^mindna  bi  mä 
unzila  ilai-ka  va  må  unzila  min  qabli-ka  va  bi  ^  -åkhirati  hum 
yaqinClna    4.  ulå'ika  gala  hudaii  min  rabbi-him. 

Mitt  förslag: 
antingen : 
1.    dålika  -Ikitäbu  lå  raiba  fthi  hudån  lilmutaqina 
2.  -ladina  ju^minttna  bi-lgaibi  vajuqimiina  -Izalåi^a  va 
mimå  rafaqnåhum  junfiqdna    3.   va-Iadina  ju^minillna  bimå 
un[ila  ilaika  vamå  unfila  min  qablika  vabi-laHirari  hum 
jOqintoa    4,  tdäPika*)   calå  hudå°  min  rabihim. 

eller: 
1.  dålika  -Ikitåbu  lå  raiba  fihi  hudån  lilmuttaqina 
2.  -Uadina  ju^inftna  bi-lgaibi  vajuqimöna  -Izalåta  va 
mimmå  rafaqnåhum  junfiqdna  3.  va-lladina  ju^mintoa  bimä 
unfila  ilaika  vamå  unfila  min  qablika  vabi-lätiirati  hum 
jtlqinCina  4.  tdä^ka  calå  hudån  min  rabbihim. 


*)  Emedan  originalet,  bör  ock  transskriptionen  teckna  långt  H^ 
oberoende  af  det  metriska  undantag  detta  ord  bildar.  —  Tillika  vill  jag 
anmärka  att  fraktur  f  här  blifvit  användt  i  brist  pä  antiqva  af  samma 
bokstaf. 


Digitized  by 


Google 


14 


Om    de   tama   irrasernas   hybrida    uppkomst.  — 
Af  Fr.  VV.  MÅKLUf. 

(Meddeladt  den  19  September  1864.) 

I  det  föredrag,  som  jag  vid  Vetenskaps-Societetens  års- 
fest den  29  April  innevarande  Sr  hållit  öfver  den  Darwinska 
transformationsläran,  har  den  Ssigten  af  mig  blifvit  uttalad, 
att  den  betydliga  mängd  såkallade  raser,  man  numera  äger 
af  en  stor  del  tämda  djur,  till  en  väsendtlig  del  måste  anses 
såsom  mellanformer,  uppkomna  genom  hybridisering  dels  af 
ursprungligen  mer  eller  mindre  olika'  såkallade  geografiska 
varieteter,  dels  af  former,  hvilka  af  naturforskare  betraktas 
såsom  fuUkomligen  skilda  arter,  eller  hvilka  åtminstone  skulle 
anses  såsom  sådana,  ihändelse  de  ännu  skulle  anträffas  i  deras 
vilda  tillstånd.  Jag  har  i  korthet  anfört  att  både  historiska, 
filologiska  äfvensom  naturhistoriska  fakta  tala  för  denna  Isigt; 
formen  af  ett  föredrag  har  likväl  utstakat  gränser  för  en  ut- 
förligare behandling  af  detta  ämne  vid  ifrågavarande  tillfälle, 
och  jag  hoppas  derföre  framdeles  se  mig  i  tillfälle  att  åter- 
komma till  en  och  annan  fråga  rörande  de  tama  formernas 
uppkomst.  För  denna  gång  skall  jag  till  betraktelse  fram- 
hålla endast  några  lårraser,  hvilkas  uppkomst  genom  hybri- 
disering af  skilda  stamformer  torde  kunna  anses  fullkomligen 
af  gjord. 

I  det  nyaste  systematiska  kompendium  öfver  alla  kända 
nu  lef vande  och  utdöda  däggdjur  yttrar  sig  den  allmänt  kän- 
de författaren  beträffande  den  tama  hunden  och  dess  minga 
förmenta  varieteter:  ""Die  Wandelbarkeit  der  Formen  hat  ihre 
Grenzen.  Cultur  und  Zucht  werden  nie  Bastarde  öder  Kas- 
sen mit  einer  Zehe  mehr  öder  weniger,  mit  Schwimmhäuten 
zwischen  den  Zehen  und  ohne  solche,  mit  kuglig  gewölbten 
kamm  —  und  leistenlosen  Schädel  und  mit  stark  comprimir- 
ten  durch  hohe  Leisten  und  starke  Kämme  markirten  Schä- 
del, die  um  das  dreifache  in  ihrem  Längenbreitenverhältniss 


Digitized  by 


Google 


15 

ändem,  hervorbringen,  das  sind  ursprilngliche,  beharrliche  und 
starre  formen,  Urfonnen  der  Schöpfung.*'  Denna  Ssigt  är 
man  säkerligen  fuUkomligen  berättigad  att  äfven  uttala  om 
några  nu  kända  fårraser.  I  mitt  of  van  omnämnda  föredrag 
om  den  Darwinska  transformationsläran  har  jag  försökt  åda- 
galägga sannolikheten  deraf,  att  åtminstone  några  af  de  kän- 
da vilda  fårartema  och  deras  såkallade  geografiska  varieteter, 
hvilka  bebo  eller  fordom  bebott  några  högre  bergssträcknin- 
gar i  Europa  och  Asien,  redan  af  halfvilda  eller  nomadise- 
rande folkslag  blifvit  tämda  samt  utgöra  numera  stamfor- 
merna för  flere  af  de  många  sedermera  genom  hybridisering 
uppkomna  degenererade  varietetema.  Att  skilda  från  hvaran- 
dra  afiägset  boende  folkslag  redan  under  en  tid,  då  föga  nå- 
gon beröring  ägde  rum  emellan  olika  nationer,  ägt  fåret  så- 
som husdjur,  är  historiskt  bekant;  man  har  således  på  skilda 
orter  tamt  ursprungligen  olika  former,  och  att  man  sedermera 
hybridiserat  desamma  t.  o.  m.  med  vilda  arter,  känner  man 
äfvenledes.  Jag  har  1.  c.  anfört,  att  den  romerske  författaren 
CoLUMELLA  Omtalar  en  kroasering  af  tarentinska  får  med  vil- 
da, som  blifvit  öfverförda  ifrån  Afrika;  här  må  ännu  tilläg- 
gas, att  man  enligt  Plinius  (Hist.  nat  lib.  VI,  c.  49)  redan 
fordomdags  kände  bastarder  af  det  tama  fåret  med  muflon 
under  benämningen  af  Umbri;  och  att  dessa  afkomlingar  yt- 
terligare frambringa  blandningar  med  det  tama  fåret  omtalas 
af  Cetti  (^Quadmp.  di  Sardegnd).  Det  torde  tillika  förtjena 
omnämnas,  att  af  de  i  Spanien  förekommande  bekanta  får- 
raserna  de  såkallade  Churros  både  till  storlek  äfvensom  till 
hufvudets,  benens  och  kroppens  form  särdeles  likna  muflon, 
hvilken  enligt  äldre  författares  uppgift  åtminstone  fordom  an- 
träffats i  detta  land.  Den  ras  deremot,  som  är  känd  under 
benämningen  af  Metis  är,  såsom  namnet  redan  antyder,  en 
bastard  och  det  nemligen,  enligt  flere  pålitliga  författares  upp- 
gift, af  Merinofår  (OtJ.  hispanica  L.)  med  Churros,  Dessa  äro 
derjemte  ganska  ofta  skäckiga,  såsom  det  icke  sällan  är  fallet 
med  blandningar,  isynnerhet  med  sådana,  som  leda  sin  här- 
komst från  stamföräldrar  med  olika  färgteckning.  Jag  kun- 
de visserligen  nu  redan,  men  endast  gissningsvis,  tolka  upp- 


Digitized  by 


Google 


16 

komaten  ai  några  mera  framstäende  europeiska  fårvarieteter 
genom  hybridisering^  men  anser  mig  likväl  böra  uppskjuta 
dermed,  tills  jag  härom  hunnit  ihopsamla  mera  pålitliga 
fakta.  I  en  del  af  sydöstra  Europa,  en  stor  del  af  mellersta 
Asien  och  i  några  trakter  kring  hela  Afrika  (dit  troligen  in- 
förd först  under  sednare  tider)  förekommer  emellertid  en  fir- 
ras  (Ovis  platyura)^  om  hvilken  man  med  säkerhet  känner,  att 
densamma  är  en  hybridform,  och  till  denna  ras  böra  utan 
tvifvel  hänföras  de  får,  som  redan  omtalas  af  Moses  (3  bok, 
8  kap.  25  och  3,  9,  19).  Pallas  uppger  nemligen,  att  den- 
na fårras  när  som  helst  kan  frambringas  genom  kroasering 
af  tscherkessiska  får  med  den  af  honom  sjelf  (i  SpicUeg.  zoo- 
log, XI  p.  63)  beskrifha  Ovis  steatopyga  (=  Ov,  laiiamda  J. 
G.  Gmelin,  Nov.  comm.  Petrop.  V,  p.  31).  —  Den  af  Pal- 
las beskrifna  Ov.  steatopyga  är  en  artform,  som  säkerligen 
icke  står  i  något  förhållande  till  de  i  Europa  vanliga  fSr- 
varietetema,  hvilka  genom  sina  lefnadsvanor  antyda  sitt  ur- 
sprung från  sådana  species,  som  lefvat  i  bergstrakter;  den 
Pallaska  arten  trifs  nemligen  endast  och  allenast  i  stepptrak- 
ter,  uppnår  i  sitt  egentliga  hemland,  i  mellersta  Asien,  stor- 
leken af  en  mindre  åsna  samt  afviker  både  till  skallens  och 
det  öfriga  skelettets  byggnad  äfvensom  till  kroppens  form  pS 
hvarjehanda  sätt  från  de  europeiska  tama  fårrasema.  Dess 
anlag  att  afsätta  större  eUer  mindre  samlingar  af  fett  i  kau- 
daltrakten,  men  endast  då  detta  får  är  i  tillfälle  att  på  hem- 
landets stepper  beta  salthaltiga  och  bittra  vexter,  påminner 
om  kamelemas  fettaflagringar  på  ryggen,  hvilka  sedermera 
under  försakelsens  dagar  konuna  djuret  tillgodo.  Som  i  mel- 
lersta Hög- Asien  temperaturen  under  den  kallare  årstiden  ofta 
nog  är  ganska  låg,  har  naturen  försett  denna  fårart  med  ull- 
hår, hvilka  enligt  beskrifning  likväl  stundom  nästan  helt  och 
hållet  öfverskylas  af  gröfre  konturhår. 

I  Afrika  och  i  Ostindien  förekomma  likaledes  fårraser, 
hvilka  bära  de  tydligaste  spår  af  sin  hybrida  uppkomst  Ke- 
dan  Leo  Africanus  omnämner*)  en  fårart  i  Afrika,  hvil- 

*)  "Adimain,  animal  domesticain  arietem  forma  refert.  .  .  Aa- 
res  habet   oblongas  et  pendulas.     Libyci  his  animalibus   pecoris  vice 


Digitized  by 


Google 


17 

ken  af  Linne  pä  ganska  goda  grunder  beskrifves  säsom  en 
^en  sjelfständig  art  under  namn  af  Ovis  guinemsis.  Detta 
species  utmärker  sig  icke  allenast  genom  sina  ovanligt  höga 
fötter,  starkt  kullrigt  böjda  näsben,  sin  ISnga  svans  o.  s.  v., 
utan  äfven  genom  det  egendomliga  förhållande,  att  dess  kropp 
endast  är  betäckt  af  konturhår,  utan  några  underliggande  ull- 
hår. Denna  art  har  således  i  sitt  ursprungliga  vilda  tillstånd 
säkerligen  icke  vistats  i  några  högre  bergstrakter,  der  dess 
höga  ben  dessutom  varit  för  densamma  fuUkomligen  olämp- 
liga och  dess  hårbeklädnad  icke  något  skyddsmedel  emot  ett 
strängare  klimat.  Då  äfven  vilda  bergsfår  (t.  ex.  Ovis  am- 
mon  och  Ov,  musitmm)  ganska  lätt  låta  tämja  sig,  är  det  in- 
galunda förvånande,  att  det  guineiska  fåret  liksom  den  af 
Pallas  beskrifna  Ovis  sUatopyga  blifvit  utrotad  i  dess  vilda 
tillstånd  på  dess  ganska  lätt  tillgängliga  boningsplatser.  Af 
denna  Ovis  guineen$is^  som  äfven  är  känd  imder  benämningen 
af  Damara-färei^  finnas  emellertid  i  Afrika  bastarder  med  det 
vanliga  fåret,  som  endast  fläcktals  äro  betäckta  med  ull.  Dy- 
Uka  blandade  och  vanligen  skäckiga  raser  känner  man  äfven 
från  Ostindien  och  China.  Med  anledning  af  den  form,  som 
finnes  beskrifven  i  Griffith  anim.  Kingd.  IV,  p.  330,  uttalar 
J.  A.  Wagner  i  Schrebers  Säugthiere  V,  p.  1435,  den  förmo- 
dan, att  portugisame  öfverfort  det  högbenta  fåret  från  sina 
besittningar  i  Afrika  tiU  Goa  samt  att  det  sedermera  i  Ost- 
indien blifvit  kroaseradt  med  andra  fårraser.  I  Buchanan^s 
Trawels  from  Hindras  thraugh  Mysore  beskrifvas  med  indiska  namn 
äfvenledes  tvenne  ostindiska  fånaser,  som  bland  annat  genom 
sina  korta  svansar  väsendtligen  afvika  från  Ovis  guineensis. 
Af  den  ena  at  dessa  raser  har  jag  varit  i  tillfälle  att  se  och 
undersöka  ett  exemplar,  hvilket  äfvenledes  bär  de  tydligaste 
spår  af  sin  hybrida  härkomst.  Jag  skulle  visserligen  mycket 
gerna  meddela  min  åsigt  om  uppkomsten  af  denna  form  samt 
närmare  beskrifva  densamma,  men  är  ej  berättigad  att  gå  en 
annan  person  i  förväg,  som  äger  närmare  rätt  att  meddela 
notiser    derom.     Enligt    Buchanans    beskrifning   bär  denna 

utuntur.  .  .     Ego  quondam  juvenili  fervore  ductus    horum   animalium 
dorso  insidens  ad  qvartam  miliarii  partem  delatus  fui." 

2 


Digitized  by 


Google 


18 

varietet  en  skäckig  färgdrägt  och  utmärker  sig  derjemte  ge- 
nom oregelbundna  fläckar  af  ull  p£  den  förö&igt  endast  med 
gröfre  hår  beklädda  kroppen. 

Sammanställer  man  emellertid  dessa  af  mig  här  i  stör- 
sta korthet  anförda  och  flere  dylika  fakta,  borde  det  stora 
antalet  af  tama  förrasers  uppkomst  genom  hybridisering  af 
olika  stamformer  synas  temmeligen  trovärdig,  isynnerhet  som 
närstående  vilda  djurarter  i  allmänhet  anträffas  inom  flei« 
skilda  zoologiska  områden;  huruvida  deremot  det  antagande^ 
att  fårvarietetema  liksom  raserna  af  flere  andra  tama  djur 
uppkommit  endast  genom  urval  från  samma  stamform,  vitt- 
nar om  sakkännedom  och  någon  bekantskap  med  litteraturen 
i  hithörande  frågor,  vill  jag  öfverlemna  till  vetenskapligt  bil- 
dade personers  bedömmande. 


Digitized  by 


Google 


19 


Sammanträdet  den  24  Oktober  1864* 

Ordföranden  prof  essoren  Lagus  lemnade  några  under- 
rättelser angående  ungraren  Yambebys  österländska  resor 
och  språkforskningar. 

Professoren  Krueger  anmälde  till  intagning  i  Akterna 
ett  arbete  öfver  den  stora  stjemgruppen  i  konstellationen  Per- 
seus.  Detta  arbete,  som  innan  kort  skulle  vara  färdigt  att 
till  tryckning  utlemnas,  innehåller  positionsbestämningar  af 
några  och  fyratio,  till  största  delen  ljussvaga  stjemor  i  nämn- 
de stjemgrupp,  som  under  åren  1860—62  utfördes  med  he- 
liometem  i  Bonn.  Ändamålet  med  dessa  observationer  var, 
att  inom  den  ofantliga  stjenimängden,  genom  hvilken  denna 
konfiguration  utmärker  sig,  få  ett  antal  punkter  noggrannt  till 
deras  relativa  ställning  bestämda^  h vilka  i  en  afiägsen  framtid 
kunde  tjena  till  att  lemna  upplysning  om  möjligtvis  försig- 
gående rörelser.  Det  finnes  för  närvarande  endast  några  få 
sådana  monografiska  bearbetningar  af  detta  slags  konfigura- 
tioner och  ju  mera  deras  antal  ökas,  desto  bättre;  ty  deras 
värde  tilltager  med  åldern,  såvida  de  här  ifrågakommande  rö- 
relserna utan  tvifvel  kunna  anses  såsom  ytterst  långsamma. 

Vidare  meddelade  professoren  Krueger  två  nya  astro- 
nomiska upptäckter.  Den  9  September  träflade  den  outtrött- 
liga kometsökaren  prof.  Donati  i  Florenz  på  en  ny  komet, 
som  i  början  redan  var  högst  svår  att  observera,  men  seder- 
mera fortfarande  blef  mindre.  På  härvarande  observatorium 
har  denna  komet  ej  kvmnat  observeras,  emedan  tiden  genom 
andra  göromål  varit  upptagen.  Han  beskrifver  sin  väg  genom 
Stora  Björnen  och  skall  ännu  länge  kunna  observeras,  när 
man  är  i  tillMle  att  använda  stora  refraktorer.  Enligt  en 
rtkning  af  Hr  Wolff  i  Bonn  var  han  den  29  Juli  innev.  år 
i  perihelium,  hans  af  stånd  från  solen  utgjorde  6  å  7  millioner 
svenska  mil.  För  närvarande  är  det  betydligt  större;  och  af- 
Rtändet  från  jorden    öfverskrider   redan  94  millioner  sv.  mil. 


Digitized  by 


Google 


20 


Man  bör  derföre  icke  förundra  sig  öfver  kometens  svaghet, 
emedan  äfven  de  största  kometerna^  såsom  den  allmänt  kända 
Donatiska  af  år  1858,  vid  så  stort  afstånd  hafva  varit  nästan 
osynliga.  —  Den  andra  upptäckten  beträffar  en  planet,  n:o  81, 
af  de  emellan  Mars  och  Jupiter  kringvandrande,  som  Hr  Tem- 
pel funnit  i  ilarseille  den  30  September.  Enligt  sednast  in- 
komna underrättelser  har  denna  planet  erhållit  namnet  Terpsi- 
chore.  Närmare  upplysningar  angående  dess  bana  och  om- 
loppstid saknas  ännu. 

Professoren  voN  Willebrand  meddelade  ett  vid  Me- 
dicinska akademins  i  Fans  sammanträde  den  27  sistlidne  Sep- 
tember af  SCOUTETEN  hållet  föredrag  öfver  elektriciteten  i  vatt- 
nen, såsom  en  fortsättning  af  det  arbete  han  under  föregåen- 
de året  utgifvit  öfver  elektriciteten  i  blodet. 

Uti  inledningen  till  sitt  föredrag  har  denne  utmärkte 
forskare  ansett  nödigt  påminna,  hurusom  kunskapen  om  den 
kemiska  sammansättningen  af  helsobrunnames  vatten  icke  ger 
någon  tillfredsställande  förklaring  öfver  dessas  verkan  såsom 
läkemedel.  Då  denna  enligt  hans  förmenande  ej  kan  anta- 
gas bero  på  halten  af  de  häri  ingående  medikamentösa  äm- 
nen, hvartill  af  en  del  blott  spår  finnas,  såsom  fallet  är  med 
arsenik,  jod,  brom,  ej  heller  af  dessa  få  centigramm  salter, 
såsom  chlomatrium,  kolsyrade  alkalier  och  några  sulphater, 
så  måste  de  ifrågavarande  vattnens  helsobringande  effekt  sö- 
kas uti  en  annan  verksam  princip  än  uti  halten  af  besagde 
salter. 

I  betraktande  af  att  den  märkligaste  effekten  af  mine- 
ralvattnen röjer  sig  i  att  hos  den  drickande  framkalla  en  ex- 
citation,  hvilken  nog  ofta  stegras  ända  till  ett  feberaktigt  till- 
stånd, påträngde  sig  för  Scouteten  den  frågan  om  icke  elek- 
triciteten kunde  spela  en  vigtig  rol  häri.  På  grund  af  mång- 
faldiga experimenter,  hvarvid  han  begagnat  Nobilis  galvano- 
meter,  har  det  konstaterat  sig,  att  uti  allt  vatten,  i  beröring 
med  menniskokroppen,  väckes  en  elektrisk  ström,  gående 
ifrån  vattnet  in  i  kroppen.  Dock  varierar  denna  ström  myc- 
ket uti  intensitet  efter  vattnets  olikhet.  Sålunda  finnes  flod- 
vattnet  deviera  nålen  15  a  20  grader,   men  deremot  de  mi- 


Digitized  by 


Google 


21 

nerella  vattnen,  nyss  tagna  nr  källan,  70,  80  t.  o.  m.  90  gra- 
der. De  svafvelhaltiga  vattnen  gifva  den  starkaste  och  mest 
ihållande  ström. 

Då  man  dock  ej  kan  f  rånkänn  a  de  i  vattnet  ingående 
minerella  beståndsdelame  sin  verkan  på  menniskokroppen  an- 
tingen i  den  genom  beröringen  framkallade  irritationen  å  väf- 
nadema.  eller  genom  att  modifiera  dessa  i  sin  sammansätt- 
ning, bör  enligt  Scouteten  effekten  af  helsobrunnarnes  vatten 
ses  utur  trenne  synpunkter:  l:o  en  dynamisk,  gemensam  för 
alla  vatten  af  hvad  slag  som  helst ;  2:o  en  medikamentös,  be- 
roende på  den  modifikation,  som  vissa  i  dem  ingående  mine- 
rella beståndsdelar  kunna  utöfva  å  väfnadenas  sammansätt- 
ning; 3:0  den  lokala  retningen,  hvaraf  olikartade  hudutslag 
så  ofta  framkallas. 

Vid  allt  detta  vågar  referenten  anmärka  att,  om  verkan 
af  helsokäUomas  vatten,  såsom  beroende  på  dessas  minerala 
beståndsdelar,  synes  den  vördnadsvärde  forskaren  oantaglig 
genom  ringheten  af  den  dosis  medikament  man  genom  dessa 
nedsväljer,  så  synes  denna  ingalunda  bli  lättare  att  förstå  ge- 
nom att  för  förklaringen  häraf  taga  sin  tillflygt  till  den  elek- 
triska strömmen.  Huru  intressant  än  det  faktum  är,  att  vid 
dessas  beröring  med  menniskokroppen  en  inåtgående  elektrisk 
ström  väckes,  är  denna  dock,  i  jemförelse  med  den  ström 
man  efter  behag  kan  ur  ett  galvaniskt  batteri  leda  emot  hvil- 
ken  punkt  som  helst  af  organismen,  mera  homoepathisk  än  de  i 
dem  ingående  minerella  ämnena  äro  i  förhållande  till  en  van- 
lig medikaments  dosis.  Men  att  desse,  intagna  i  stor  utspäd- 
ning, utöfva  i  mycket  ringa  dosis  en  fördelaktigare  verkan 
inom  menniskoorganismen  än  de  större  doserna  af  samma 
ämne  i  koncentrerad  form,  är  under  många  förhållanden  iakt- 
taget och  torde  göra  verkan  af  de  i  de  minerella  helsobrun- 
name  ingående  ämnena  mindre  oförklarlig. 

Statsrådet  Nordmann  omtalade,  att  han  af  Mag.  FoR- 
SELIUS  emottagit  ifrån  Pyhäjärvi  en  fisk,  faren,  Abramis  bal- 
ierus L.,  hvilken  icke  är  upptagen  som  finsk  i  Dr  Malm^ 
GRENS  öfversigt  af  Finlands  Fiskfauna; 

att  samme  Mag.  Forselius   likaledes  ifrån   Pyhäjäi-vi 


Digitized  by 


Google 


22 

inskickat  exemplar  af  Sarfven,  Lmciscui  fryikropkthalvmSy  hvil- 
ken  fisk  således  förekommer  äfven  i  våra  insjöar; 

att  Skolåren  Lindström  hade  funnit  tvä  bon  med  ägg 
och  ungar  af  Skogsufven,  Strix  otus  L.  på  Meilands  och  Fy- 
lisholmen;  tre  af  dessa  fogelexemplar  finnas  numera  uppstop- 
pade på  Zoolog.  Museum. 

Vid  en  excursion  till  Barösund  samlades,  bland  många 
andra  intressanta  föremål,  i  stor  mängd  två  små  kräftor,  hö- 
rande till  slägtet  Mysts,  hvilka  hafva  sin  hörselapparat  på 
sista  svansleden. 

Af  Studeranden  Cajande R  emottogos  från  Abotrakten 
två  likaledes  rara  kräftdjur,  Idotea  trieuspidata  och  Coraphivm 
longicomey  former  som  förut  icke  blifvit  funna. 

Den  27  Juni  inskickade  Prof.  Lille  två  unga  lefvande 
exemplar  af  Filgrimsfalken,  Falco  peregrinuSy  kläckta  i  Sjundå 
socken. 

Under  excursionen  till  Baresund  erfors,  att  för  en  längre 
tid  sedan  vidPorkala  hade  blifvit  fångad  och  vägd  en  abor- 
re,  Ptrca  fluviatilis  af  8  ft  vigt. 

Derjemte  meddelade  statsrådet  No  RDM  ann  att  två,  nu- 
mera 9  månader  i  bur  hållna  Domherrar,  vid  ruggningen  i 
Augusti,  blifvit  nästan  enfärgade  svarta.  Den  stora  volieren 
i  h vilken  desamma  jemte  andra  foglar  befinna  sig  står  mot 
norr,  och  foglame  hafva  hela  tiden  blifvit  närda  med  hamp- 
och  andra  frön. 

Två  sidensvansar  fångade  i  Mars  månad  föredraga  nu 
mjukt  franskt  bröd  framför  rönnbär. 

Professoren  Hjelt  talade  om  den  nyligen  observerade 
rörelseförmågan  hos  Cellelementema. 


Digitized  by 


Google 


23 


Om    och    i   anledning  a(   Vambérys   resor.  —  Af 

WlLH.    LaOUS. 

(Meddelade  den  24  Oktober  1864.) 

DS  man  besinnar,  att  Castréns  mångfaldiga  gramma- 
tikaliska  arbeten,  till  väsendtlig  del  genom  Schiefners  lika 
raska  som  sakkunniga  medverkan,  öfver  ett  decennium  varit 
i  linguistemes  händer,  förefaller  det  hälft  besynnerligt,  att 
allt  ännu  en  tidsenlig  generaliserande  och  metodisk  samman- 
ställning af  dessa  rikhaltiga  specialforskningar  ISter  vänta  på 
sig.  Och  dock  skulle  utan  tvifvel  en  komparativ  bearbetning 
af  de  redan  undersökta,  ehuru  hvart  i  sin  enskildhet  föga 
tilldragande  språken,  vinna  högt  erkännande  af  vetenska- 
pen. Sluten  t.  ex.  kring  Finskan  såsom  sin  medelpunkt 
skulle  en  sådan  sammanställning  göra  det  för  den,  som  ur 
allmännare  synpunkter  ville  teckna  den  Turanska  språkstam- 
mens karakteristik  eUer  härur  draga  vidare  konseqvenser,  o- 
nödigt  att  gripa  till  Jakutiskan  "^weil  fUr  sie  das  sicherste  Ma- 
terial vorliegt''  (Steinthal).  Hvarföre  afhöres  intet  sådant 
arbete? 

A  ena  sidan  vill  det  tyckas  som  vore  den  grundtanke, 
hviUcen  härvidlag  borde  leda  det  hela,  ännu  ofödd  eller  åt- 
minstone icke  kommen  till  klarhet  och  enighet  Mycket 
sväfvande  teorier  om  Turanismens  språkliga  och  öfriga  an- 
diga  frambringelser  göra  för  närvarande  sin  rund  kring  verl- 
den.  Det  egna  är,  att  de  i  så  hög  grad  slå  an  öfverallt,  dit 
de  tränga,  liksom  låge  någon  mystisk  tjusningskraft  utbredd 
öfver  ämnet.  I  Paris  och  London,  i  Bombay  och  Newyork, 
i  furstliga  palats  (Lucien  Bonapartes)  liksom  i  en  torftig  Finsk 
studerkammare  brinner  samma  håg  att  lyfta  slöjan  fiån  Tu- 
ranismens envist  dolda  urförhållanden.  Än  mer,  man  anar 
att  der  bakom  hela  Europas  och  halfva  Asiens  äldsta  fordom 
skall  blottas  och  klarna  för  blicken.  Många  "nyktre"  hafva 
råkat  på  dåligt  humör,  ja  fattat  harm  öfver  det  sätt  att  se  och 


Digitized  by 


Google 


24 

behandla  hithörande  frågor,  hvilket  en  Bunsen,  en  Max  Möl- 
ler, en  Gobineau  o.  a.  bragt  å  bane.  Äfven  Opperts  Turan- 
ska  hypotes  är  dem  sak  i  sjukt  öga.  Ja  sist  omsider  beskyl- 
les ock  den  annai's  så  strängt  siktande  Ewald,  att  nu  på  gamla 
dagar  hafva  blifvit  smittad  af  den  allmänna  farsoten.  Man 
läse  blott  kritiken  i  Potts  nyaste  arbete  "Anti-Kaulen  etc." 
(Berl.  1863)  öfver  den  förres  högstämde,  banbrytande  af- 
handling  "t^b.  den  Zusammenhang  des  Nordischen,  Mittd- 
ländischen,  Semitischen  und  Koptischen  Sprachstammes''  (Göt- 
ting. 1862)  och  afgöre  sedan  —  om  klarheten  är  större  på 
den  angripande  sidan.     Mig  tyckes  det  just  icke  så.* 

En  sak  borde  humörskritiken  icke  glömma.  Alla  nyi 
tankar,  alla  uppgående  idéer  äro  till  en  början  företrädesris 
expansiva;  de  sträfva  utåt  så  långt,  så  fjerran  som  möjligt, 
de  pröfva  vingarnes  styrka,  de  se  sig  om  efter  sina  yttenta 
gränser.  H varje  stor  och  lifTull  sak  begynner  som  system, 
jag  ville  säga  som  förkänsla  af  system,  af  vidtgripande  sam- 
manhang; enskildheterna  komma  först  efteråt.  Aldrig  tvert- 
om.  Att  dervid  mycket  blir  förbisedt  eller  stäldt  på  oriktig 
plats  eller  skeft  uppfattadt  och  förklaradt,  detta  bestrides  af 
ingen,  men  klandras  eller  hånas  orättvist  af  mången  -^  som 
dock  sjelf  vet  intet  bättre  råd  än  det  negativa  haltkomman- 
dot. Den  nu  så  tryggt  och  vetenskapligt  arbetande  Sanskri- 
tologin, hvad  var  hon  för  blott  en  half  menniskoålder  till- 
baka, om  ej  ett  försök,  en  längtan  att  famna  halfva  verlden? 
Unnom  den  ännu  så  vmgdomsyra  Turanska  ideologin  att  till- 
drömma sig  den  andra  hälften!  Öfverdriften  skall  på  det 
sednare  som  på  det  förra  hållet  slitas  bort  af  sig  sjeli. 

Eller  har  man  verkeligen  redan  en  säker  inblick  i  des- 
sa föremål?  Hafva  faktisteme  afgjordt,  hvilka  folk,  hvilka 
idiomer  böra  lemnas  tillträde  i  den  vetenskapligt  —  för- 
står sig  utan  system  —  begränsade  Turanska  sällskapscirkeln? 
Nämnom  blott  ett  par  exempel.  I  Asien  klappa  de  Tamuli- 
ska  språken,  i  Europa  den  gåtolika  Baskiskan  på  porten.  Skall 
det  upplåtas  för  dem,  för  båda  eller  endera  eller  ingendera? 
Medan  en  af  våra  inhemska  linguister  helt  enkelt  förklarar 
prins  Napoleons    kända   arbete  för  ett  ''charlataneri'',  synes 


Digitized  by 


Google 


25 

den  fordom  föga  mindre  radikale  Pott  i  en  liknande  sak  blif- 
va  litet  medgörligare.  Anmälande  De  Charencys  arbete 
"La  langue  Basque  et  les  idiomes  de  TOural''  (Paris  1862) 
säger  han, med  all  möjlig  reservation  för  tidigare  omdömen: 
'' —  eine  beachtenswerthe  Schrift,  worin  allerdings  mancher- 
lei  Aehnlichkeiten  zwischen  dem  Eskuara  und  den  im  enge- 
ren  Sinne  Uralisch  (Finnisch)  geheissenen  Sprachen  nach- 
gewiesen  werden,  die  jedoch  als  rein  physiologischer  Art, 
genealogische  Verwandtschaft  zwischen  der  erwähnten  Spra- 
che  der  pyrenäischen  Halbinsel  und  den,  zum  sog.  Tura- 
nischen öder  Altai-Stocke  (in  weiterer  Fassung)  gehörenden 
Uralischen  Idiomen  darzuthun  ftir  sich  allein"  [det  vore  ock 
nSgot!]  "nicht  ausreichen''.  Likaså  tvistig  är  den  något  trå- 
kiga och  nästan  i  förtid  väckta  frågan  om  de  Amerikanska 
urspråkens  eller  urspråkets  Asiatiskt-Turanska  härkomst;  om 
deras  förhållande  till  Samojediskan  och  dennas  till  de  Ural- 
ska familjerna,  o.  s.  v.  Fakta  borde  väl  icke  tryta,  såvidt 
dermed  förstås  ordsamlingar  och  grammatikaliska  schemata, 
ty  sådana  finnas  redan  i  mängd.  Men  det  är  äfven  här,  man 
säge  hvad  man  vill,  just  den  ledande  principen  som  saknas. 
Ty  att  de  hittills  linguistiskt  uppstälda  kriterierna  agglutina- 
tion,  stam-oföränderlighet,  vokalharmoni  m.  fl.  icke  gifva  nå- 
gon Ariadne  tråd  i  den  stora  labyrinten,  detta  borde  vmder 
och  i  följd  af  så  mycket  meningstrassel  anses  afgjordt.  Be- 
tarfvas  således  en  revision  af  sjelfva  de  grundsatser,  efter 
hvilka  stamförvandtskap  på  detta  gebit  faktiskt  får  antagas 
och  dess  grader  bestämmas,  så  torde  detta  endast  kunna  ske, 
antingen  genom  att  i  stort  hålla  hela  språkstammar  mot  hvar- 
andra,  eUer  ock  sålunda,  att  de  närmast  homogena  enskildta 
tungomålen  gruppvis  sammanställas  och  undersökas  samt  der- 
efter  grupperna  sinsemellan.  Försök  att  genomföra  det  förra 
alternativet  hafva  vi  i  de  redan  ofvanföre  nämnda  systemer- 
na,  hvilka  så  onådigt  upptagits;  men  för  det  sednare  finnes 
knappast  mer  än  början  till  försök,  så  förtjenstfulla  äfven 
Schotts  allmännare  och  Bollers  mer  grammatikaliskt  speciella 
språkkomparationer  äro.  Här  behöfves  en  Bopp,  här  behöf- 
ves  en  Schleicher. 


Digitized  by 


Google 


26 

Man  har  vant  sig  att  inom  en  trängre  ram  (hvilken  åt- 
minstone vår  nogsamt  kände  ^urfilolog"  ej  förmått  krossa) 
sammanföra  de  Finsk-Ungerska  och  Turkiska  språken.  I  sjdf- 
va  verket  kmide  ock  detta  kallas  ett  oberättigadt  systemati- 
serande; hela  åsigten  hvilar  på  en  till  sin  vetenskapliga  halt 
och  utsträckning  obevisad  fördom,  men  en  fördom^  som  icke 
dessmindre  har  alla  chancer  för  sig  att  en  dag  bUfva  upp- 
höjd till  den  evidentaste  sanning.  Hittills  utgör  Böhtlingks 
berömda  Jakutiska  grammatik  sågodt  som  det  enda  och  i  alla 
fall  det  tiUförlitligaste  värnet  för  denna  uppfattnings  berät- 
tigande. Samma  arbete  visar  ock,  hvilket  ljus  en  metodisk 
behandling  af  ett  specialidiom  —  stode  det  ock  som  Jakuti- 
skan,  likt  en  annan  Robinson  på  sin  ö,  isoleradt  från  den  öf- 
riga  verlden  —  kan  kasta  långt  utom  dess  strängt  dragna 
periferi.  För  att  få  hela  undersökningsobjektet  stäldt  pi  en 
bredare  bas,  hvarifrån  en  konkretare  insigt  och  öfvertygeUe 
kunde  vinnas,  återstår  dock  mycket  att  göra  än.  Mer  än  önsk- 
värdt  vore,  att  den  redan  ganska  långt  framskridna  Finsk- 
Ungerska  linguistiken  från  sitt  håU  litet  vänligare  sträckte 
handen  ut  till  förening.  Hvarföre  hon  ännu  så  litet  bekym- 
rat sig  derom,  är  visst  svårt  att  bestämdt  veta.  Alltför  myc- 
ket borde  hon  efter  Castréns  och  Ahlqvists  förarbeten  ej  haf- 
va  att  syssla  inom  sina  Uralska  hemknutar.  Dessutom:  har 
hon  engäng  uppnått  Ural  eller  hunnit  Woguler  och  Ostjaker 
i  "'Ugrien''*),  så  leder  både  landets  och  folkens  kontiguitet  — 
till  Turan.  Icke  mindre  kraftigt  inbjuder  från  sitt  håll  den 
'"Tatarisering"*  d.  ä.  Turkisering,  hvilken  flera  ursprungligen 
Finska  stammar  skola  hafva  undergått,  till  en  noggrannare 
eftersyn,  huru  härmed  egentligen  må  förhålla  sig,  huru  den- 
na process  historiskt  och  linguistiskt  bör  bedömas,  huru  djiq)t 
dess  inflytande  sträckt  sig.  Får  man  kanske  förmoda,  att  det 
hvarken  är  bristande  lust  eller  bristande  erkännande  af  en 
sådan  undersöknings  vigt  och  betydelse,  men  hellre  bristan- 
de förstudier  för  densammas  utförande,  som  hittills  afhåUit 
de  våra?    Det  kan  vara  besvärligt  att  på  äldre  dagar  göra 


•)  Jfr  noten  till  sid.  28. 


Digitized  by 


Google 


27 

bekantskap  med  Turkiskan,  isynnerhet  som  tillträdet  till  detta 
språk  endast  lemnas  genom  Arabiskans  och  Persiskans  för- 
gud, det  kan  ock  af  dem,  h vilka  redan  utvalt  sin  specialitet 
med  skäl  anses  som  tidspillan,  i  alla  fall  som  en  cura  pöste- 
rior,  men  det  unga  slägte,  hvilket  här  i  Finland  sS  decide- 
radt  tagit  fosterlandets  framtid  och  den  fosterländska  veten- 
skapens angelägenheter  om  händer,  till  dem  må  väl  en  upp- 
maning vedervågas,  att  ej  sky  mödorna,  ej  glömma  att  den 
väg,  öfver  hvilken  Castréns  äras  sol  gick  opp,  äfven  har  sin 
fortsättning  och  att  denna,  såsom  sades,  leder  från  Ural  — 
till  Turan.  Skall  det  sedan  bära  aftillAltai  eller  än  längre 
bort,  det  blir  én  sednare  fråga,  hvilken  vetenskapen  f.  n. 
h varken  torde  kunna  förneka  eller  bejaka.  Deremot  sjmes 
det  ganska  säkert,  att  den  här  och  der  sig  yppande  rigtning, 
hvilken  söker,  korteligen  sagdt,  att  Indogermanisera  de  Fin- 
ska stammamas  forntid,  är  en  afvikelse  från  den  raka,  kan- 
ske ock  från  den  rätta  vägen. 

För  att  komma  till  klar  insigt  i  förhållandet  mellan  de 
Finsk-Ungerska  idiomen  å  ena  sidan  samt  Turkiskan  å  den 
andra,  erfordras  ock  att  denna  sednare  i  och  för  sig  blefve 
grundligare  utforskad.  Hvad  Osmaniskan  och  särskildt  dess 
Constantinopolitanska  mundart  vidgår,  eger  man  visserligen 
ett  icke  ringa  antal  grammatikor  af  större  och  mindre  värde; 
äfven  ordböcker  saknas  ej.  Men  ehuru  denna  dialekt,  såsom 
företrädesvis  representerande  skriftspråket,  utan  jemförelse  är 
den  litterärt  vigtigaste,  så  har  densamma  genom  sin  till  det 
otroliga  gränsande  uppblandning  af  Arabiska  och  Persiska 
ord,  talesätt  och  grammatikaliska  former  blifvit  den  för  lin- 
guisten  minst  tilldragande  eller  lärorika*).  Blott  föga  re- 
nare är  språket  i  de  få  Seldschukiska  texter,  hvilka  ännu  fin- 
nas i  behåll.    Deremot  förmodar  man  på  goda  grunder,   att 


*)  Hvad  änder  om  de  här  hos  oss  efter  traneskripdonema  i  Bian- 
chis.,  i  och  för  sig  nog  torftiga  Dlctionnaire,  men  föröfrigt  utan  all  sak- 
kännedom verkstälda  Fin  sk- Turkiska  komparationema  slagit  så  snöp- 
ligt ut!  Prof.  Geitlins  korta  men  innehållsrika  "theses  qvas"'-  -  -  hade 
dock  bordt  öppna  ögonen  på  dem,  som  ännu  tro,  att  språkjemförelserna 
hellre  skola  dragas  ur  ordboken,  än  ur  grammatiken. 


Digitized  by 


Google 


28 

de  vilda  Tarkmanerne,  hvilka  nomadisera  öster  om  Kaspiska 
kafvet  till  Aralsjön  och  de  i  norr  om  desse  uppemot  Ural 
och  Sibirien  kringirrande  Kirgiserne  bevara  det  gamla  språ- 
ket i  nära  nog  ursprunglig  gestaltning,  åtminstone  såtillvida 
att  de  Islamitiska  tillsatseme  lätteligen  låta  bortskilja  sig. 
Dock  gäller  om  deras,  liksom  äfven  om  de  sedan  Dschingis- 
chans  tider  i  Ryssland  qvarblefne  Nord-Turkames  eller  Ta- 
taremes idiomer,  att  de,  såsom  saknande  litteratur,  på  ort  och 
ställe  böra  undersökas.  För  Tatariskan  är  oändligen  litet 
gjordt  ännu  (af  ett  par  Ryska  lärde),  för  Turkmaniskan  si 
godt  som  intet.  Kirgiseme,  hvilka  erbjuda  den  ^la  före- 
teelsen att  till  sina  kroppskarakterer  och  traditioner  vara  lika 
rena  Mongoler,  som  de  till  språket  äro  Turkar,  hafva  i  nya- 
ste tid  ganska  Ufligt  intresserat  forskningen,  utan  att  likväl 
några  märkligare  resultater  för  linguistiken  blifvit  synliga. 

Ost-Turkiskan  eller  Dschagataiskan  (s.  k.  efter  en  Dschin- 
gisid)  är  f.  n.  framför  andra  beslägtade  idiomer  på  dag- 
ordningen; h varje  nytt  votum,  hvarje  ny  framställning  frin 
detta  f^t  emotses  och  följes  med  begärlighet  Med  visshe- 
ten om  denna  forsknings  vigt  i  och  för  sig  förknippar  sig 
hoppet,  att  genom  densamma  ett  direkt  ljus  skall  spridas  öf- 
ver  vest-  och  midtel- Asiens  fornförhållanden  äfven  i  histo- 
riskt hänseende.  Redan  ELlaproth  rigtade  i  flera  arbeten  upp- 
märksamheten på  Uighureme  *),  detta  gamla,  högst  minnes- 

^  Castrén  har  i  sina  etnografiska  föreläsningar  gjort  sig  mycken 
möda  att,  tvertemot  Klaproths  och  andres  varningar,  p&  det  nännaste 
förena  Uighureme  (hvilkas  nanm  han  anser  vara  appkommet  genom 
en  eufönisk  omkastning  af  första  stafvelsen  i  Jughor)  med  de  i  me- 
deltidshandlingar ofta  nämnda  Ugrieme  1.  Jugrieme.  Såvidt  jag  ser, 
är  dock  detta  en  förspilld  lärdom.  Ugrieme  voro  och  äro  rena  Fin- 
nar, Uighnreme  Turkar.  Denna  sanning  bestrider  väl  Castrén  ej,  men 
han  drifver  derbredvid  den  satsen,  att  det  g^fvits  en  tid,  då  de  b&da 
stammame  bodt  tillsammans  i  det  innersta  Asien,  då  de  äfven  skola 
hafva  stått  i  närmare  f rändskap  till  h varandra,  än  den  numera  mellsn 
Finnar  och  Turkar  allmänt  erkända.  Han  säger  nemligen  *'då  enligt 
min  framställning  de  Turkiska  och  Finska  Ugrierne  bära  samma  namn, 
så  bör  det  äfven  på  sådan  grund  kunna  antagas,  att  begge  dessa  stam- 
mar fordom  lefvat  i  inbördes  gemenskap  samt  derför  blifvit  med  hvar- 
andra   förvexlade.''    Detta  kan  allt  hafva  en  svag  möjlighet  för  ngi 


Digitized  by 


Google 


29 

värda  Turkiska  kulturfolk.    Efter  honom  hafva  v.  Hammer- 
Pui^tall  och  Fr.  v.  Erdmann    (sednast  i  sin  '"Temudschin" 

men  såvidt  dertill  slutes  af  namnlikheten,  är  hypotesen  lika  godtycklig 
som  om  någon  ville  förmoda,  att  alla  de  personer,  hvilka  i  Finland  kal- 
las Finnar  fordom  och  genom  sina  uranor  gjort  mera  skäl  för  denna 
benämning  än  numera.  Hvad  åter  Castréns  öfriga  grunder  vidgår,  må- 
ste jag  hälla  dem  för  ännu  mindre  bindande,  ty  de  äro  mestadels  blott 
följder  af  det  förhållande  jag  här  anser  nyttigt  att  påpeka.  —  Uighu- 
remes  fädernehem  är  södra  sluttningen  af  Altai,  inåt  Hög- Asien,  vi  kun- 
na, för  att  hafva  en  fast  punkt,  nämna  nejden  af  Karakorum.  Före 
Thukius  uppträdande  voro  de  frie,  men  underkufvades  af  desse,  tills 
de  åter  i  medlet  af  8:de  årh.  blefvo  desses  herrar  och  slutligen,  efter 
det  äfven  många  andra  beslägtade  dynastier  vexlat  i  Hög- Asien,  jemte 
alla  öfriga  Turkiska  stammar  i  början  af  13  seklet  kommo  under  Mon- 
goleme.  Den  stora  massan  af  Dschingischans  härar  bestod  af  Tur- 
kar, hvilka  under  de  ständiga  krigstågen  spriddes  kring  hela  Asien  samt 
inåt  Ryssland  (der  ock  Turkar  funnos  förut).  Redan  pä.  folkvandrin- 
gamas tid  hade  dock  ett  parti  af  Uighureme  dragit  sig  öfver  Bolortagh, 
medan  den  förnämsta  delen  ännu  qvarstannade  på  sina  gamla  boplat- 
ser och  mindre  hopar  trängde  inåt  Eina,  der  de  ännu  lefva,  talande 
det  gamla  Uighur  språket.  Mot  vester  gingo  dock  alla  större  Turkiska 
folkrörelser.  Sedan  de  böijat  öfverstiga  Bolor  blef  Turan  deras  ge- 
mensamma mötesplats,  der  de  underkufvade  den  äldre  Ariska  befolk- 
ningen (de  s.  k.  "Tadschiks").  Turans  vida  slätter  kunna  anses  för 
alla  Turkiska  stammars  andra  fädernehem,  såsom  ock  namnet  Turk-i- 
stan  d.  ä.  "Turk-landet"  nogsamt  röjer.  Redan  i  början  af  medeltiden 
torde  dock  den  Uighuriska  nationaliteten  få  antagas  (genom  sin  bild- 
ning) hafva  varit  den  här  predominerande  och  hafva  gifvit  upphof  åt 
landskapsbenämningen  "Ugrien".  —  Äfven  Finnwnes  uräldsta  utgångs- 
punkt må  (dock  med  mycken  tvekan)  medgifvas  hafva  varit  Altai ;  tänkom 
dock  ej  härvidlag  på  bergets  södra  sida,  —  ty  då  råka  vi  i  en  laby- 
rint, hvarur,  såsom  den  historiska  forskningen  f.  n.  står,  ingen  utgång 
finnes.  Huru  härmed  må  vara,  är  det  dock  visst  att  vid  den  tidpunkt 
då  Uigurien,  Ugrien  uppstod,  funnos  redan  Finnar  i  dess  norra  delar; 
dessa  voro  Ostjakerne  och  Voguleme,  kanske  ock  andra  stammar,  hvil- 
ka sedan  vandrat  bort  mot  Volga  eller  än  längre  vestvart.  Det  är  möj- 
ligt att  Ostjakerne  blifvit  så  kallade  först  af  Turkarne,  som  i  dem  sågo 
"fremlingar"  (ett  hypotetiskt  etymon  för  namnet).  Hvad  Voguleme  be- 
träffar, så  erinrar  deras  namn  påfallande  om  Ugor,  och  de  hafva  otvif- 
velaktigt  erhållit  det  först  såsom  bosatta  i  Ugrien,  ty  sjelfva  kalla  de 

sig  Mansi.    Af  allt   detta  synes  således,  att  Uighur   (,J^^^}  tgilr  1. 

Jj^'    AgÄr)  är  ett  genuint  folknamn  bland  Turkarne,  men  för  vissa 


Digitized  by 


Google 


30 

Leipz.  1862)  lemnat  spridda  bidrag  till  det  vidtgripande  äm- 
nets utredning.  Den  grundlige  Quatremére  förberedde  genom 
betydliga  samlingar  ett  närmare  inträngande  i  de  ost-Turkiska 
dialekterna.  Både  säsom  linguist  och  editor  af  Dschagataiska 
texter  har  Beresin  förvärfvat  sig  vackra  förtjenster;  det  är 
ock  honom  man  har  att  tacka  för  kännedomen  om  en  mängd 
i  Ryska  biblioteker  förrarade  Dschagataiska  manuskripten  I 
Kasem  Begs  Turkiska  grammatik  förekommer  åtminstone  en 
liten  början  till  komparation  af  vest-  och  ost-Turkiskan.  Slu- 
teligen  har  Zenker  med  berömvärd  noggranhet  upptagit  det 
hittills  kända  Dschagataiska  ordförrådet  i  sitt  stort  anlagda, 
ehuru  ännu  blott  till  ringa  del  utgifna  Turkiska  lexikon. 

öfverhufvudtaget  kan  således  den  ost-Turkiska  forsknin- 
gen sägas  befinna  sig  i  ungef^  samma  läge  som  den  Finsk 
Uralska  före  Castrén.  Vetenskapens  väntan  är  med  stort  del- 
tagande fästadt  på  densamma;  täta  dimmor  hänga  väl  ännu 
öfver  föremålen,  men  de  hafva  råkat  i  den  rörelse,  hvilken 
ofta  bebådar  dagens  ankomst.  Det  skall  måhända  lyckas  att 
i  det  Turanska,  liksom  förut  i  det  Sibiriska,  folkhvimlet  upp- 
täcka så  godt  som  okända  stammar  och  tungomål,  men  huf 
vudsaken  blir  i  alla  fall  den  att  draga  en  skarpare  rågång 
mellan  de  nog  chaotiskt  i  hvarandra  inblandade  nationalite- 
terna, att  framhåUa  deras  egendomligheter,  så  att  hvarochen 
får  sitt,  att,  med  ett  ord,  kritiskt  och  tillika  ur  en  gemensam 
eller  komparativ  synpunkt  behandla  det  väldiga,  mångförgre- 
nade  materialet.  För  att  detta  må  kunna  ske  (och  har  det 
skett,  så  gifva  sig  konseqvensema  för  den  Uralska  språkfrå- 
gan af  sig  sjelf)  behöfver  äfven  Turan  sin  linguistiska  apo- 


Finska  stammar  blott  en  härledniDg  eller  öfver  flyttning  af  landskaps- 
benämningen.  Yill  man  invända,  att  de  vesterländske  källomas  Ugrier 
bodde  alltför  långt  i  norr,  8&  behöfves  blott  erinras,  att  Ostjakenies 
stamsagor,  enligt  Castrén?  uppgift,  visa  mot  Jeniseis  öfversta  lopp« 
hvarigenom  vi  redan  betydligt  nalkas  Turan.  Namnet,  uppkommet  i 
södern,  vandrade  ttied  folket  uppemot  norden.  —  Jag  undertrycker  all» 
vidare  gissningar  i  denna  intressanta  fråga,  emodan  man  med  skäl  kan 
hoppas,  att  Prof.  Ahlqvistfl  snart  utkommande  forskningar  öfver  Ostja* 
kerne  skola  gifva  fastare  hållpunkter,  än  dem  man  f.  n.  eger. 


Digitized  by 


Google 


31 

stel,  behöfver  —  den  man  hvilken  det  omsider  tyckes  hafva 
funnit. 

Sist  uttalade  och  mången  dermed  fjermare  eller  närmare 
sammanhängande  tanke  —  hvaraf  detta  meddelande  fått  sitt 
upphof  —  väcktes  hos  mig  genast,  då  jag  i  det  nyss  hit  an- 
lände 4:de  häftet  af  Zeitschr.  d.  Deutsch.  Morgeni.  Gesellsch. 
för  1864  läste  en  kort,  men  innehållsrik  recit  öfver  Ungraren 
Vambérys  vandringar  i  ödemarkerna  öster  om  Kaspiska 
hafvet.  Denna  recit  ingår  i  ett  bref  af  Tyske  konsuln  D:r 
Blau  i  Trapezimt  till  Prof.  Fleischer  i  Leipzig,  och  skulle 
säkert  icke  blifvit  publicerad,  om  icke  äfven  dessa  tvenne  ut- 
märkte vetenskapsmän  och  linguister  ansett  sig  berättigade 
att  vid  Vambérys  sträfvanden  fästa  de  allrabästa  förhoppnin- 
gar. För  min  del  känner  jag  om  den  raske  vandrarens  lit- 
terära antecedentier  endast,  att  han  redan  för  några  år  till- 
baka i  Constantinopel  sysselsatte  sig  med  Turkiskt  lexikali- 
ska arbeten.  Huruvida  den  reseberättelse,  han  haft  för  afsigt 
att  under  sistförlidne  sommar  utgifva,  redan  sett  offentlighe- 
tens ljus,  är  mig  obekant.  Från  Trapezunt,  der  Blau  sam- 
manträffade med  honom  i  Maj  detta  år,  ämade  han  öfver 
Tyskland  begifva  sig  tiU  London.  Det  säges  om  honom,  att 
han  eger  insigt  och  kännedom  i  de  genomvandrade  länder- 
nas seder  och  språk  '"wie  wohl  keiner  vor  ihm".  Hans  dag- 
böcker, hvilka  fördes  dels  på  Ungerska,  dels  på  Tyska,  men 
i  Turkisk  skrift,  skola  innehålla  de  värdefullaste  antecknin- 
gar öfver  hans  iakttagelser.  Bland  hans  samlingar  uppräk- 
nas förskottsvis  ost-Turkiska  handskrifter  samt  originalbref 
och  folksånger  af  Turkmaner  och  Kirgiser,  jemte  en  redan 
temmeligen  framskriden  Dschagataisk  ordbok,  hvilken  med 
det  första  skall  fulländas.     Marschrutan  var  följande. 

Vambéry  valde  Teheran  till  utgångspunkt  för  sina  ströf- 
tåg.  Han  gick  dock  icke  ensam.  Nej,  han  hade  hedern  att 
åtnjuta  sällskap  af  icke  färre  än  25  tiggardervischer  från  Cho- 
kand,  det  nordostligaste,  närmast  den  stor-Kirgisiska  horden 
belägna  chanatet  i  Turan;  sjelf  var  han  förklädd  till  en  dy- 
lik munkbroder  och  lyckades,  om  ock  ofta  med  fara  för  sitt 
lif,  genom  på  förrhand  förvärfvad  bekantskap  med  kamrater- 


Digitized  by 


Google 


32 

nes  seder  och  språk  att  under  14  minaders  sammanTaro  bi* 
behålla  det  fullkomligaste  inkognito.  Tåget  genomskar  först 
det  osunda  Mazenderan  till  dess  hufvudstad  Sari  samt  yidare 
till  hamnorten  Kara-tepe  yid  Kaspiska  hafvets  södra  strani 
Accord  gjordes  med  en  sjöröfvarskuta,  på  hvilken  öfverfarten 
skedde  till  SömUs-tepe.  Här  beträddes  Turans  jord.  Man 
erinre  sig  från  geografin^  att  hela  vesthälften  af  detta  ofant- 
liga territorium  utgör  ett  det  ödsligaste  lågland,  hvilket  sän- 
ker sig  till  75  fot  under  ytan  i  oceanen.  Sannolikt  och  en- 
ligt A.  Humboldts  geologiska  undersökningar  har  Kaspiska 
hafvet  i  urtiden  stått  i  förbindelse  med  Aral  sjön  och  andra 
vatten  samt  mot  öster  och  nordost  böljat  långt  in  i  Sibirien, 
ända  upp  mot  Jenisei.  Här  omtala  Kinas  annaler  "'det  stora 
bittra  hafvet'\  Dess  botten  bildar  numera,  inom  Turan,  salt- 
haltiga  med  snäckor  impregnerade  sandAQt;  inom  Sibirien, 
kärr  och  mossar,  bland  hvilka  den  vidsträckta,  genom  Castréns 
skildringar  nogsamt  kända  Barabintser  steppen  först  håller 
på  att  torrka  upp. 

Från  Kaspiska  hafvets  strand  gick  tåget,  i  nordostlig 
rigtning,  genom  Turkmanemes  gebit  och  Chvarizm  eller  Chi- 
va  upp  tUl  Kongrat  vid  Oxus.  Här  böjde  man  mot  o.  s.  o. 
och  passerade  öknen  till  Buchara.  Efter  något  uppehåll  i 
denna  för  sina  islamitiska  läroanstalter  välkända  stad,  fort- 
sattes vandringen  till  Timurs  fordna  residens  Samarkand.  Tig- 
garvänneme  följdes  ännu  åt  ett  godt  stycke  i  det  mot  Bolor 
tagh  och  Hindukusch  uppstigande  landet  Fö!rst  i  Dschizzak 
upplöstes  resesällskapet,  i  det  de  veritable  dervischeme  strSf- 
vade  mot  Kaschgar  på  den  Kinesiska  sidan,  medan  deras 
förklädde  kamrat  anträdde  återresan.  Lemnad  ensam  utgaf 
Vambéry  sig  för  en  scheich  vid  namn  MoUa  Abdurreschid 
Rumi.  Tron  på  hans  fromhet  och  helighet  var  så  stor,  att 
mången  ortodox  Tiu-kman  umgäldade  en  välsignelsebringande 
andeflägt  ("nefes")  från  hans  mund  med  ett  fett  lamm.  Han 
tog  kosan  öfver  Balch  och  Herat,  hvarest  ännu  ett  lifsfarligt 
tillbud  förestod.  Herrskarn  i  Herat.  yngste  son  till  Dost  Mu- 
hammed, hade  nemligen  fått  i  sitt  hufvud,  att  scheichen  vore 
en  spion,  en  maskerad  Inglis  (Engelsman)  och  vidhöll  en\ist 


Digitized  by 


Google 


33 


denna  hotande  mening.  Då  fanns  för  den  så  oskyldigt  miss- 
tänkte ingen  annan  utväg,  än  att  genom  dånande  förbannel- 
ser, slungade  öfver  hela  det  bemälde  slägtet,  konstatera  sina 
afsigters  renhet,  och  gjorde  han  detta  med  den  kraft  och  ver- 
kan, att  hela  rådsförsamlingen,  stelnande  af  fasa,  släppte  sitt 
byte.  Att  öfver  Meschded,  Teheran,  Tebris  och  Erzerum 
tränga  fram  till  Trapezunt  var  för  honom  efter  sådana  äfven- 
tyr  blott  en  småsak.    Hela  färden  hade  räckt  2  år. 


Digitized  by 


Google 


34 


Om  rörelsefenomener  hos  celler.  —  Af  O.  Hjelt. 

(Meddeladt  den  24  Okt  1864.) 

Under  de  sednaste  area  ha£ya  enskilda  iakttagelser  of- 
ver  rörelsefenomener  i  de  animala  cellerna  blifvit  gjorda,  men 
de  hafva  varit  för  spridda  och  isolerade,  för  att  tillåta  oss 
att  uppfatta  dessa  rörelser  såsom  uttryck  af  en  cellen  aOmän- 
nare  tillkommande  egenskap.  Den  rörelse,  som  man  redan 
länge  iakttagit  i  det  finkomiga  innehållet  af  vissa  djurisb 
celler,  har  man  hänfört  under  det  obestämda  uttrycket  mole- 
kularrörelse  och  uppfattat  den  såsom  ett  fysikaliskt  fenomen, 
beroende  på  samma  orsaker,  som  rörelserna  af  dylika  små 
kroppar  utom  cellerna.  Likväl  torde  förhållandet  vara  det, 
att  denna  molekularrörelse  är  bunden  vid  ett  visst  lifstillstjnd 
hos  cellen.  Det  ser  man  isyimerhet  i  de  såkallade  spottkor- 
pusklema,  af  hvilka  en  del  visa  denna  egendomliga  rörelse 
af  sitt  innehåll,  medan  andra  äro  orörliga  och  antalet  af  de 
orörliga  cellerna  blir  allt  större,  ju  mera  man  betraktar  dem 
och  ju  längre  tid  de  äro  skilj  de  från  sin  naturliga  plats.  Den- 
na rörelse  af  cellinnehåUet  måste  stå  i  ett  visst  beroende  an- 
tingen af  den  mängd  vätska,  som  omgifver  cellen  eller  som 
intränger  i  den,  ty  man  ser  stundom  innehållet  liksom  plöt- 
sligt utträda  (utan  att  likväl  finna  någon  öppning)  och  dess 
rörelse  ögonblickligt  upphöra.  Brucke  har  pröfvat  verkan 
af  galvanisk  ström  på  molekularrörelsen  inom  spottkorpusk- 
lema.  Vid  användning  af  den  primära  strömmen '  förlorade 
alla  celler,  ehuru  efter  oBka  tid,  sin  molekularrörelse  och  fast- 
än den  galvaniska  strömmen  afbröts,  återkom  den  icke  vi- 
dare. Samma  förhållande  visade  äfven  de  färglösa  blodcel- 
lerna och  varkorpusklema.  En  mängd  celler  visade  ofvan- 
nämnda  plötsliga  bristning  af  sitt  innehåll  och  denna  brist- 
ning inträdde  aldrig,  der  redan  molekularrörelsen  upphört- 
Man  kunde  föreställa  sig,  att,  i  följd  af  den  elektriska  ström- 
mens inverkan,  en  så  våldsam  och  plötslig  sammandragning 


Digitized  by 


Google 


35 

inom  cellen  ägde  rum,  att  en  bristning  deraf  vore  följden. 
Brucke  päpekar  att  man  känner  det  moUuskema  kunna  plöt- 
sligt sammandraga  sig  så  häftigt,  att  rupturer  uppstä  inom 
dem. 

En  ännu  mer  aktiv  rörlighet  har  VON  Recklingshau- 
SEN  nu  nyligen  observerat  hos  varkorpusklema.  Han  fann 
icke  blott  att  dessa  celliga  elementer  förändrade  sin  form  i 
allmänhet,  utan  att  äfven  från  deras  omkrets  utskjöto  ett 
större  eller  mindre  antal  fina  trädformiga  fortsättningar,  hvil- 
ka  antingen  kunna  draga  sig  tillbaka  i  cellkroppen  eller  fort- 
fara och  nätformigt  förbinda  sig  med  dylika  frän  andra  cel- 
ler. En  fullkomligt  rund  cell  kan  derigenom  antaga  och  bi- 
behälla  en  stjemformig  gestalt.  Men  varkoi-pusklema  förän- 
dra icke  endast  sin  form,  när  de  ligga  i  en  flytande  mellan- 
substans,  utan  i  följd  af  sina  formförändringar  ombyta  de  äf- 
ven plats  i  sjelfva  den  fasta  väfnad,  deruti  de  äro  inbäddade. 
Cellinnehället  skjuter  sig  nemligen  fram  i  de  nybildade  fort- 
sättningame  och  dessa  uttänja  sig,  medan  den  fordna  cellen 
sålunda  alltmera  drager  sig  efter  dem.  I  normal  homhinna 
hos  flere  däggdjur  har  man  funnit  dylika  kroppar,  hvilka  o- 
afbrutet  förändra  sin  form  och  derigenom  röra  sig  framåt. 
Då  denna  kontraktilitet  äfven  tillkommer  lymfkorpusklerna, 
en  mängd  med  bindväfscellema  analoga  elementer  och  de  i 
pathologiska  transsudater  förekommande  cellerna,  torde  man 
kunna  antaga,  att  isynnerhet  på  slem-  och  serösa  hudar  des- 
sa vandrande  kroppar  genomtränga  epitheliema  och  uppträda 
fritt  pä  deras  yta.  Vi  böra  hoppas  att  sålunda  småningom 
flere  af  den  pathologiska  histologiens  hittills  olösta  frågor 
skola  vinna  sin  förklaring. 


Digitized  by 


Google 


36 


Sammanträdet  den  14  November  1864. 

Professoren  Kruegeb  redogjorde  för  den  under  ordfö- 
randeskap af  general  Bayer  under  loppet  af  sistl.  Oktober 
i  Berlin  sammanträdda  intcrnationela  Geodetiska  föreningens 
syftemål  och  beskref  utförligare  de  observationsmethoder,  som 
sistlidne  Juli  och  Augusti  hade  användts  i  Bonn,  för  att  be- 
stämma longitudema  för  Berlin-Bonn  och  Bonn-Greenwich, 
och  som  efterhand  komma  att  tillämpas  på  ett  antal  orter 
emellan  Orsk  och  Valentia  (Irland),  belägna  på  några  och 
femtio  graders  latitud.  Genom  dessa  operationer,  som  bilda 
en  del  af  de  arbeten,  den  geodetiska  föreningen  har  åtagit 
sig,  skulle  en  parallelbåge  af  nära  70  graders  utsträckning 
bestämmas  och  figuren  af  jordens  parallelcirklaj:  närmare  un- 
dersökas. 


Digitized  by 


Google 


37 


Saininan(rädet  den  12  December  1864. 

Professoren  Kruegeb  förevisade  ett  nyss  till  univer- 
sitetets astronomiska  observatorium  reqvireradt  galvaniskt  ur 
af  framl.  Kbilles  i  Altona  konstruktion.  Detta  ur  drifves 
endast  genom  den  af  två  elementer  framkallade  galvaniska 
strömmen,  som  omkretsar  elektromagneter:  slutar  man  ström- 
men, så  hoppar  sekundvisaren  framåt  genom  elektromagne- 
temas  dragningskraft;  detsamma  sker  genom  strömmens  af- 
brytande,  emedan  då  den  förut  genom  elektromagnetema 
spända  spiralfjädern  utöfvar  samma  verkan  på  sekund  visaren. 
Strömmens  regelbundna  slutande  och  afbry tände  sker  genom 
normaluret  på  ett  högst  sinnrikt  sätt,  som  dock  är  alltför  myc- 
ket inveckladt,  för  att  här  utan  ritningar  kunna  förklaras. 
Aforma/-uret  telegraferar,  så  att  säga,  hvarje  sekundslag  åt  ob- 
servatom  till,  som  har  det  galvaniska  uret  alldeles  nära  bred- 
vid passageinstrumentet;  denna  methods  företräden  bestå  huf 
vudsakligen  i  följande:  1)  man  kan  uppställa  normaluret  i 
ett  rum,  som  är  skyddadt  för  plötsliga  temperaturvexlingar; 
2)  man  kan  begagna  huru  många  galvaniska  ur  som  helst  i 
observatorii  olika  rum,  som  alla  visa  samma  timme,  minut 
och  sekund,  som  normaluret;  3)  sekundslaget  är  så  hårdt,  att 
det  till  och  med  under  starkaste  blåst  mycket  lätt  kan  upp- 
fattas, hvilket  icke  är  fallet  vid  pendeluren. 

Professoren  Mäklin  meddelade  angående  fiskames  till- 
vext  i  längd  särskilda  uppgifter  dem  professoren  under  lop- 
pet af  sistl.  sommar  samlat  vid  Helsingfors,  dervid  han  upp- 
mätt öfver  300  exemplai*  af  olika  arter. 

Statsrådet  Nordenskiöld  förevisade  en  vid  Zarskoje- 
Selo  påträffad  egendomlig  bildning  af  kalksten,  utgörande 
sannolikt  en  inkrustation  omkring  någon  lycopadiumart,  ehum 
organiska  ämnen  endast  i  obetydlig  mängd  och  fosforsyra 
alldeles  icke  kunde  för  blåsrör  upptäckas. 


Digitized  by 


Google 


38 

Professoren  Lagus  omförmälde,  att  den  af  friherre 
Bathor-Simoline  till  Universitetet  nyligen  ^förärade  vackra 
myntsamling  innehölle  bland  annat  särskilda  österländska 
mynt  af  högt  värde,  hvarföre  professoren  ämnade  öfver  de- 
samma meddela  en  beskrifning,  som  skulle  ingå  i  Akterna 
och  komma  att  utgöra  fortsättning  till  professoren  Geitlins 
derstädes  intagna  beskrifning  öfver  Universitetets  orientaliska 
myntsamling. 


Digitized  by 


Google 


39 


Iktyologiska  anteckningar  gjorda  i  Helsingfors  om  som- 
maren 1864  hufvudsakligen  till  utrönande  af  fiskar- 
nas årliga  tillvext  i  längd.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddelade  den  12  December  1864.) 

Till  utrönande  af  fiskamas  årliga  tillvext  i  längd  upp- 
mätte  jag  i  Taipalsaari  socken  vid  södra  Saimen  under  lop- 
pet af  sommaren  1859  ett  mindre  antal  exemplar  samt  med- 
delade i  korthet  resultatet  deraf  vid  Vetenskaps-Societetens 
sammanträde  d.  15  Februari  1864.  Då  jag  sistlidne  sommar 
tillbragte  ferierna  i  Helsingfors  önskade  jag  äfvenledes  ihop- 
samla  några  fakta  beträflande  dessa  djurarters  tillvext  i  längd 
vid  södra  hafskusten  och  uppmätte  för  detta  ändamål  öfver 
300  exemplar  af  skilda  arter.  Vid  Saimen  hade  jag  1859  i 
allmänhet  endast  utvalt  några  få  sådana  individer,  hvilka 
kunde  anses  vara  af  en  olika  ålder  samt  uppmätt  dem,  men 
ganska  väl  inseende,  att  ett  sådant  förfarande  i  sjelfva  ver- 
ket lemnar  rum  för  något  godtyckliga  bestämningar,  har  jag 
nu  deremot  vid  enskilda  tillfällen  uppmätt  alla  tillgängliga 
exemplar,  hvarigenom  dessa  anteckningar  i  framtiden  alltid 
böra  äga  sitt  vetenskapliga  värde  och  det  äfven  i  den  hän- 
delse, att  jag  i  ett  eller  annat  fall  misstagit  mig  vid  upp- 
skattningen af  de  uppmätta  fiskamas  ålder.  Jag  kan  endast 
beklaga,  det  jag  äfven  nu  ser  mig  i  tillfälle  att  meddela  högst 
få  längdmått  öfver  ett  år  gamla  eller  ännu  yngre  individer, 
men  möjligheten  att  förskafla  sig  sådana  beror  endast  af  en 
tillfällighet,  då  desamma  med  tillåtna  fiskbragder  icke  kunna 
infångas.  Intressant  hade  det  onekligen  äfvenledes  varit,  att 
vid  någon  lekplats  uppmäta  de  minsta  exemplar  af  hvarje 
art  med  rinnande  rom  eller  mjölke,  men  emedan  de  flesta 
fiskars  lektid  infaller  om  våren  under  läseterminen,  var  jag 
ej  i  tillfälle  att  i  närheten  af  Helsingfors  besöka  ett  fiskrikare 


Digitized  by 


Google 


40 


ställe,  och  i  den  närmaste  omgifningen  af  staden  är  deremot 
all  slags  fisk  pä  ett  oförsvarligt  sätt  förminskad,  ja  man  Tore 
nästan  frestad  att  säga  utrotad.  Akademikern  v.  Baer1{- 
vensom  flere  andra  naturforskare  hafva  uttalat  den  åsigt  att 
hufvudorsakeh  till  fiskamas  aftagande  bör  sökas  i  en  st^an- 
de  uppodling  af  ett  land,  hvarigenom  nemligen  en  betydlig 
mängd  organiska  ämnen,  som  utgöra  nödvändiga  näringsäm- 
nen för  fiskarna  och  förr  eller  sednare  fallit  dem  till  jodo, 
antingen  direkte  användas  för  åkerbruket  eller  på  anna:  sätt 
tillintetgöras,  och  ehuru  det  icke  kan  förnekas,  att  t  ex.  fäl- 
landet af  en  skog  i  närheten  af  en  fiskrik  vik  beröfvar  dessa 
djurarter  tillgången  på  en  mängd  insektlarver  och  ancra  or- 
ganiska ämnen,  hvilka  i  annan  händelse  skulle  necfalla  i 
vattnet,  är  det  likväl  utom  allt  tvifvel,  att  fiske  under  lekti- 
den och  isjmnerhet  ett  obetänksamt  och  numera  olcfligt  be- 
gagnande af  för  täta  fiskbragder  är  den  förnämsta  orsaken 
till  fiskamas  förminskning  i  vårt  land.  Förhållandet  vid  Hel. 
singf ors  kan  i  sådant  afseende  framhållas  söm  ett  nog  öfver- 
tygande  bevis  för  sanningen  af  nyss  uttalade  påstående.  F(%a 
är  nemligen  tillgången  på  organiska  ämnen  8t5rre  i  något 
vattendrag  i  Finland,  än  i  hafsvikama  närmast  iufvudstaden, 
och  just  här  har  man  under  sednaste  decennier  genom  ett 
förödande  fänge  reducerat  fisktillgången  på  ett  särdeles  märk- 
bart sätt;  redan  en  och  två  mil  från  staden  finnas  deremot 
några  ganska  fiskrika  ställen. 

Innan  jag  öfvergår  till  en  närmare  redogörelse  för  re- 
sul täterna  af  mina  undersökningar  öfver  fiskarnas  årliga  till- 
vext  i  längd  vid  hafskusten  i  trakten  af  Helsingfors,  vill  jag 
med  några  ord  ytterligare  beröra  frågan  om  dessa  djurarters 
färgförändringar.  Vid  Vetenskaps-Sociecens  sammanträde  d. 
15  Febr.  förlidet  år  omtalade  jag  nemligen  varieteter  af  flere 
fiskarter  med  en  särdeles  mörk  färgdrägt,  hvilka  anträffas  i 
åtskilliga  mindre  insjöar  i  Finland  äfvensom  på  större  djup 
i  Saimen.  Sådana  mörka  varieteter  finnas  äfven  pä  stöne. 
djup  i  hafvet,  åtminstone  utanför  Helsingfors,  och  det  är  tro- 
ligen endast  i  den  inre  skärgården  man  här  anträffar  dem 
med  den  vanliga  ljusare  färgteckningen.    Sådana  mörka  e- 


Digitized  by 


Google 


41 


xemplar  har  jag  sett  i  stor  mängd  isynnerhet  af  torsk,  h vil- 
ka blifvit  infångade  vid  Gråharabåk  utanför  Helsingfors. 
Huru  ringa  betydelse  emellertid  en  sådan  färgförändring  hos 
fiskarna  äger  såsom  grund  för  olika  artbenämningar,  framgår 
nog  tydligt  ur  det  förhållande,  att  dessa  mörka  individer  i 
sumparna  i  hamnen  inom  några  timmar  förblekna  till  den 
allmänt  bekanta  ljusare  drägten.  Fiskare  påstodo  visserligen, 
att  denna  hastiga  färgförändring  framkallats  genom  afnötning, 
men  detta  var  säkerligen  icke  händelsen,  ty  den  mörka  färg- 
drägten  försvann  fläcktals  och  man  kunde  icke  finna  några 
spår  af  en  genom  ömsesidig  friktion  under  fiskamas  rörelser 
i  sumpen  uppkommen  förstöring  af  den  yttre  hudbeklädna- 
den. Denna  tillfälliga  mörka  färgteckning  framkallas  troli- 
gen endast  genom  något  i  vattnet  upplöst  ämne,  och  i  öfver- 
ensstämmelse  med  detta  antagande  är  äfven  den  ^astiga 
förblekningen  förklarlig.  —  Ehuru  jag  sett  de  mörkaste  fiskar 
i  en  liten  insjö  i  Luumäki  socken,  som  innehöll  myrmalm 
och  denna  malm  äfvenledes  anträffas  t.  ex.  vid  Mjölön  utan- 
för inloppet  till  Helsingfors,  vågar  j^g  likväl  icke  ens  som 
en  hypotes  uttala  den  förmodan,  att  just  ifrågavarande  ähine 
skulle  framkalla  den  omnämnda  färgdrägten. 

Redan  förut  har  jag  omnämnt,  att  tvenne  fiskarter,  nem- 
Hgen  iden  och  sarfven,  förekomma  i  södra  Saimen  med  en 
mycket  vackrare  drägt  än  vid  hafskusterna.  Den  af  Idus  me- 
lanotus  Heck.  (=  Cyprinus  Idus  L.)  i  Saimen  förekommande 
färgvarieteten  torde  likväl  ej  motsvara  Cyprinus  Orfus  L.,  som 
i  Tyskland  är  känd  under  benämningen  af  Goldnerfling,  Af 
hvardera  här  omnämnda  arter  har  jag  äfven  vid  Helsingfors 
sett  endast  exemplar  af  ett  ganska  anspråkslöst  utseende  och 
i  färgprakt  på  långt  när  ej  jemförliga  med  dem,  som  fångas 
t.  ex.  i  Taipalsaari  socken. 

Slutligen  anser  jag  mig  ännu  böra  tillägga  den  anmärk- 
ning, att  alla  uppmätta  exemplar,  hvilkas  längd  i  det  följan- 
de uppges,  äro  fångade  i  den  närmaste  trakten  af  Helsing- 
fors. 


Digitized  by 


Google 


42 


Ferca  lifiatllls  Linné. 

Af  den   vanliga  aborren  har  jag  under  loppet  af  Juni 
och  Juli  månader  uppmätt  tillsammas  61  exemplar.    Jemtc 
längden  vill  jag  tillika  uppge  den  förmodade  åldern. 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  92  m.  mrs  längd  ^  unge  fr.  våren  1863. 


v 

v 

v 

j) 

55 

55      ^^ 

55 

5) 

55 

55 

55 

55 

n 

Tf 

v 

rt 

57 

f) 

55  116 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1862. 

rt 

v 

rt 

55 

55 

55  119 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

r> 

yy 

v 

55 

55 

55 127 

rt 

55 

55 

55 

55 

55 

n 

v 

v 

v 

55 

55 

55  131 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

v 

n 

v 

10 

55 

,132 

55 

55 

55 

55 

55 

5? 

5? 

yi 

r> 

rt 

15 

55 

5,136 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

51 

yy 

n 

v 

55 

55 

5,162 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1861 

v 

rt 

rt 

24 

55 

55 183 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

v 

n 

v 

55 

55 

55 187 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

n 

n 

v 

55 

55 

,192 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

15 

r> 

n 

rt 

55 

55 

,199 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

n 

rt 

v 

29 

55 

,175 

55 

55 

f) 

55 

55 

55 

55 

n 

r) 

v 

IJuH 

55 123 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1862. 

j) 

n 

v 

55 

55 

,124 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

r> 

n    ' 

Ji 

55 

55 

,.160 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1861. 

r> 

T) 

jy 

55 

55 

,175 

55 

55 

55 

55 

T 

55 

55 

r> 

n 

v 

5? 

55 

,190 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

n 

r> 

v 

55 

55 

,234 

55 

55 

55 

55 

55 

5? 

1860. 

v 

n 

v 

6 

55 

,176 

55 

55 

55 

55 

55 

^ 

1861 

r> 

n 

jj 

55 

55 

,204 

15 

55 

55 

55 

55 

55 

1861? 

T) 

rt 

v 

55 

55 

,212 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1860. 

j) 

rt 

rt 

55 

55 

,218 

1) 

55 

n 

55 

55 

55 

n 

rt 

rt 

rt 

6 

55 

,176 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1861. 

rt 

rt 

rt 

55 

55 

,233 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1860. 

n 

rt 

n 

55 

55 

,264 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1859. 

r> 

rt 

»■ 

14 

55 

,143 

55 

55 

55 

55 

55 

rt 

1861 

rt 

n 

rt 

17 

55 

55   87 

55 

55 

55 

55 

55 

rt 

1863. 

v 

rt 

rt 

55 

55 

55 122 

55 

55 

55 

55 

55 

rt 

1862. 

w 

rt 

j)' 

20 

55 

55   96 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1863. 

n 

(ef) 

w 

55 

55 

55  118 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1862. 

v 

(c/) 

55 

55 

55 

,119 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

5) 

Digitized  by 


Google 


43 

Ett  exempl.  d.  20  Juli  af  124  m.  m:s  längd;  unge  fr.  våren  1862, 
v         v         v    v      v      v  -^-^  W      ?5  ?9  v       v       v  v 

fl         v         v    v     v     n  -^"^  r)     v         v  v      v       v  v 

fl      (2)       yt    v     v     17  -'-*^^  v     v         v  iy      v       v  v 

fl      (2)       v   v     ^     yy  ^^^  v     jj        r>  v      v      t^         rf 

fl  v  W     r>       9?       57  -*-^*     59       95  55  55         55         55  l^l- 

fl  55  55     55       55       55  "^'^    55       55  55  55         55         55              55 

fl  55  55^^5555^5555  55  555555  löOO. 

fl  55  55'^5555"^5555  55  555555              55 

Följande  exemplar  blefvo  infångade  vid  Rönnskär: 
Ett  exempl.  d.  29  Juli  af  76  m.  mis  längd;  unge  fr.  våren  1863.  ' 

fl             55  55555555^^55^5  55  555555  55 

fl             5555555555"-^5555  55  5*55  55  55 

fl            55  55555555"'^5555  55  555555  55 

fl            55  55555555"^5555  55  5555  55  55 

fl            55  55555555^5555  55  555555  55 

fl            55  55555555^*5555  55  555555  55 

fl  (Cf )  55     55       55       55   ^^O    ^       ^  ^  „         „         ,5         1862, 

fl  (2)  55     W       55       55  ^^^    55       55  55  '  55         55         55  55 

Medeltalet  för  längden  vid  omkring  ett  års  ålder,  be- 
räknadt  efter  13  här  angifna  exemplar,  utgör  86,5  m.  m.;  för 
två  års  ålder  efter  19  exemplar  127,3  m.  m.;  för  tre  års  ål- 
der efter  14  exemplar  179,2  m.  m.;  för  fyra  års  ålder  efter  4 
exemplar  224,3  m.  m.  samt  för  fem  års  ålder  efter  ett  enda 
exemplar  264  m.  m.  —  Efter  dessa  medeltal  utgör  således 
den  årliga  tillvexten  i  längd:  under  det  första  året  86,5  m.m., 
under  det  andra  året  40,8  m.  m.  (som  allmänt  medeltal  tro- 
ligen för  litet!),  under  det  tredje  51,9  m.  m.  (som  allmänt 
medeltal  måhända  för  stort!),  under  det  fjerde  45,i  m.  m. 
samt  under  det  femte  året  39,7.  Ett  större  antal  uppmätta 
exemplar  skulle  påtagligen  lemna  ett  olika  resultat;  det  är 
äfven  troligt,  att  tillvexten  i  längd  är  olika  under  skilda  år. 

Hannar  af  två  års  ålder  med  rinnande  mjölke  var  jag 
under  loppet  af  våren  i  tiUfälle  att  se  i  fiskarehamnen.  Jag 
tror  likväl,  att  man  på  grund  af  en  sådan  tidigare  köns- 
utveckling icke  borde  nedsätta  längdmåttet  för  artens  sälj- 
barhet. 


Digitized  by 


Google 


44 


Lidtperca  Saidra  Cuv.  (Pcrea  Lifi«|^erca  L.) 

Af  denna  art  har  jag  d.  9  Maj  uppmätt  fem  vid  Hel- 
singfors fångade  exemplar:  ett  af  305,  ett  af  320,  två  af  497 
och  ett  af  611  m.  m:s  längd.  Den  22  Juli  var  jag  i  tillfälle 
att  se  en  gös  af  264  m.  m:s  längd  (något  öfver  10 1  T.t), 
hvilken  var  fångad  i  Sibbo  socken  och  som  troligen  uppnått 
en  ålder  af  två  år.  Är  denna  min  förutsättning  riktig,  såsom 
jag  förmodar,  måste  åldern  af  de  två  första  här  omnämnda 
exemplaren,  som  hvardera  vägde  omkring  ett  hälft  skålpund, 
säkerligen  uppskattas  till  tre  år  och  de  följ  andes  af  497  m. 
m:8  längd  och  af  circa  2|  tiU  3  skälpunds  vigt  tiU  åtmin- 
stone fem  år.  Då  denna  fiskart  således  vid  en  ålder  af  tre 
år  torde  uppnå  en  längd  af  omkring  12  v.tum  och  vid  denna 
längd  i  allmänhet  icke  öfverstiger  ett  hälft  skålpunds  vigt, 
borde  väl  densamma,  såsom  jag  förut  anfört,  åtminstone  vid 
södra  hafskusten  icke  anses  säljbar,  för  än  den  upppått  åt- 
minstone ifrågavarande  längdmått. 

Acerina  efrnva  L. 

Den  9  Juni  uppmätte  jag  en  hona  med  ännu  rinnande 
rom,  som  var  af  86  m.  m:s  längd  samt  samma  dag  sju  an- 
dra exemplar  af  96,  100,  102,  108,  120,  136  ochl39m.in:s 
längd.  Den  24  Juni  ett  exemplar  af  186,  d.  1  Juli  ett  af 
133  och  d.  21  Juli  åtta  individer  af  79,  95,  96,  97,  98,  98, 
105  och  114  m.  mrs  längd.  Då  jag  icke  vari  tillf  alle  att  till 
undersökning  förskaffa  mig  mindre  exemplar,  än  af  79  m.  m:s 
längd,  vågar  jag  för  det  närvarande  hvarken  afgöra,  om  den 
till  först  omnämnd^  honan  bör  anses  hafva  uppnått  en  ålder 
af  två  eller  tre  år,  icke  heller  uppskatta  de  öfriga  uppmätta 
exemplarens  ålder,  isynnerhet  emedan  de  flesta  af  dessa  i 
sjelfva  verket  ganska  få  sifTertal  icke  genom  några  bestäm- 
bara intervaller  antyda  skilda  årgångar.  Troligen  är,  såsom 
man  förmodat,  den  årliga  tillvexten  i  längd  ytterst  ringa,  sa 
att  t.  ex.  79  och  95 — 98  m.  m-.s  längd  motsvarar  ett  års  skil- 
nad  i  ålder.  Detta  kan  likväl  endast  genom  den  samtidiga 
uppmätningen  af  ett  vida  större  antal  exemplar  i  framtiden 


Digitized  by 


Google 


45 

utrönas.    En  gers  af  186  m.  m:s  längd  har  emellertid  onek- 
ligen uppnätt  en  ganska  betydlig  ålder. 

Castertsteis  acaleatis  L. 

Såsom  jag  i  en  not  sid.  27  i  Öfversigt  af  Finska  Tets 
Soc:8  FörhandL  1863 — 1864  omnämnt,  uppmätte  jag  engSng 
vid  Helsingfors,  jag  tror  det  var  emot  slutet  af  Juni  månad, 
én  unge  af  denna  art,  hvilken  endast  var  10  m.  m.  läng. 
Sistlidhe  sommar  erhöll  jag  d.  3  Juli  genom  en  tillfällighet 
ett  exemplar  af  15  m.  m:s  längd,  som  ännu  förvaras  i  sprit. 
Då  den  vanliga  spiggens  lektid  infaller  ungefär  vid  denna 
årstid,  stundom  t.  o.  m.  ännu  sednare,  måste  dessa  här  om- 
nämnda exemplar  varit  omkring  ett  är  gamla.  Den  9  Juni 
uppmätte  jag  ett  vid  Helsingfors  fångadt  exemplar  af  60  m. 
m:s  längd  samt  d.  12  Juni  på  Rönnskär  fem  stycken  af  45, 
55,  56,  58  och  60  m.  m:s  längd  ^  då  man  derjemte  stundom 
anträffar  ännu  mycket  större  individer,  är  det  väl  föga  tro- 
ligt, såsom  man  uppgifvit,  att  denna  art  skulle  lefva  endast 
ett  par  år.  Måhända  motsvaras  ren  skilnaden  i  längd  emel- 
lan 45  och  55—60  m.  m.  af  ett  års  skilnad  i  ålder. 

totcrosteu  piMgitiu  L. 

Äfven  af  denna  art  uppmätte  jag  den  12  Juni  tvenne 
i  en  damm  på  Rönnskär  fångade  exemplar  af  36  och  40  m. 
in:8  längd.  I  jemförelse  med  de  efter  förmodan  ett  år  gamla 
exemplaren  af  föregående  art,  måste  åldern  af  dessa  tvenne 
individer  äfvenledes  uppskattas  till  mer  än  två  år. 

Rh«nbM  naiinn  L. 

Ett  enda  exemplar  uppmättes  af  mig  på  Rönnskär  d. 
29  Juli,  som  var  af  239  m.  m:s  längd.  Betiäffande  dess  ål- 
der vågar  jag  ej  uttala  någon  förmodan;  jag  vill  dock  om- 
nämna, att  fiskaren  på  stället  kallade  den  skabbflundra^  en  be- 
nämning som  troligen  ganska  allmänt  användes  i  Nyland. 

Platetsa  lesis  L. 

Af  denna  art  uppmätte  jag  deremot,  äfvenledes  på  Rönn- 


Digitized  by 


Google 


46 

skär  d.  29  Juli,  fem  individer  af  60,  75,  92,  93  och  96  m. 
m:8  längd.  De  begge  till  först  omnämnda  exemplaren,  som 
ännu  förvaras  i  sprit,  äro  troligen  ungar  från  vSren  1863. 
Dä  nemligen  denna  art  hos  oss  vanligen  torde  leka  i  Maj, 
kunna  dessa  icke  anses  hafva  blifvit  utkläckta  samma  vär. 
Om  de  sednast  omtalade  individerna  af  öfver  nittio  millime- 
ters längd,  hvilka  isynnerhet  äro  märkbart  bredare,  böra  upp- 
skattas såsom  ett  är  äldre  eller  endast  såsom  större  exemplar 
af  samma  ålder,  vågar  jag  ej  afgöra. 

Anm^djtfs  lanef«latMS  Sauv.  (=  tobiaiis  Cuv.) 
I  Kritisk  öfversigt  af  Finlands  Fisk-fauna  säger  d:r  Malm- 
GREN  sid.  32:  "Vid  sandiga  kuster  i  Ålands  och  Åbo  skar- 
gård torde  tobiskungen  icke  vara  sä  alldeles  sällsynt,  ty  våra 
Museer  ega  flere  exemplar  derifrän.  Det  är  icke  bekant  att 
denna  fisk  blifvit  funnen  i  någon  annan  af  Finlands  kust- 
trakter.'' —  Ehuru  ej  i  mängd,  fångas  detta  species  likväl 
ärligen  med  strömmingsskötor  o.  s.  v.  i  den  närmaste  skären 
utanför  Helsingfors.  Omkring  d.  20  Juni  skickade  hr  kap- 
ten Brenner  till  mig  ett  stort,  dock  något  skadadt  exemplar 
af  circa  310  m.  m:s  längd,  således  en  såkallad  tobis-kung,  hvil- 
ket  ännu  förvaras  i  universitetets  zoologiska  museum.  Den  6 
Augusti  erhöll  jag  ytterligare  från  Rönnskär  genom  lyceisten 
Degener  tvenne  betydligt  mindre  individer,  nemligen  af  209 
och  212  m.  m:s  längd.  Egendomligt  nog  tilldelade  fiskaren 
pä  Rönnskär  åt  denna  art  benämningen  af  näbbgädda  och  på- 
stod, att  densamma  i  trakten  i  allmänhet  vore  känd  under 
detta  namn.  Den  egentliga  näbbgäddan  (^Belone  vulgaris  Cuv. 
=  Esox  Belone  L.)  torde  således  vara  temmeligen  sällsynt  åt- 
minstone i  trakten  af  Helsingfors,  och  jag  påminner  mig  äf- 
ven,  att  ett  för  några  år  sedan  i  Gammelstadsviken  fångadt 
exemplar  t.  o.  m.  af  fiskförsäljare  i  hamnen  betraktades  så- 
som någonting  särdeles  ovanligt.  Det  är  möjligt  att  ofvan- 
anförda  namnförvexling  är  allmän  vid  Nylands  kuster,  och 
måhända  är  detta  förhållande  derjemte  anledningen  till  d:r 
Malmgrens  uppgift,  att  näbbgäddan  "icke  så  sällan"'  fingas 
i  strömmingsnot   vid   Finlands    sydkust   samt   att  Ammodytes 


Digitized  by 


Google 


47 
kmceokUus  deremot  blifvit  anträffad  endast  i  Åbo  och  Ålands 


AbraMls  Brava  L. 

Ehuru  det  onekligen  varit  af  största  intresse  att  utreda 
braxens  årliga  tillvext  i  längd,  har  det  icke  lyckats  mig  att 
komma  till  något  säkrare  resultat  beträffande  denna  art,  eme- 
dan jag  varit  i  tillfälle  att  uppmäta  endast  nio  yngre  indivi- 
der. Då  aUa  dessa  exemplar  blifvit  infångade  från  d.  17  Juni 
till  d.  6  Juli  och  skilnaden  i  tid  således  är  temmeligen  ringa, 
skall  jag,  för  att  underlätta  öfversigten,  uppge  de.  uppmätta 
exemplaren  efter  d»n  relativa  längden. 

Ett  exempl.  d.    6  Juli  af  164  m.  m:s  längd, 
y,         „        „  30  Juni  „   168   „     „        ^ 


»        » 


T)  J>  WWW»     ^"^ 

V         V        „     6  Juli  „   185 

»  v        v    n      ^     n    -^-1-^    ., 

„         w        „  30  Juni  „  214   ^      „        „ 

ji  n        v  ^^     v     y>   ^^^    ^      v        jy 

r>  Ti        n  '^^     v     y)   ^03    ^5,        „ 

Oaktadt  jag  ej  erhållit  mindre  exemplar  än  af  164  m.  m:s 
längd,  är  det  likväl  troligt,  att  en  generation  af  yngre  indi- 
vider förekomma.  Åro  de  fem  första  här  uppgifna  exempla- 
ren från  164 — 185  m.  m:s  längd  emot  förmodan  endast  ett 
år  gamla,  då  var  säkerligen  äfven  den  i  Taipalsaari  socken 
d.  9  Juli  1869  uppmätta,  185  m.  m.  långa  braxen  af  samma 
ålder;  —  och  de  nu  angifna  exemplaren  af  210,  214  (må- 
hända äfven  det  250  m.  m.  långa)  äfvensom  det  i  Taipal- 
saari uppmätta  af  225  m.  m:s  längd  måste  då  anses  hafva 
uppnått  en  ålder  af  två  år.  Det  är  dock  möjligt,  t.  o.  m. 
troligt,  att  den  250  m.  m.  (knappast  öfver  10  v.tum)  långa 
braxen  var  tre  år  gammal  samt  att  denna  art  uppnår  sin  fort- 
plantningsförmåga ungefär  vid  denna  längd  *).    I  hvarje  hän- 


♦)  Prof.  Nilsson  säger  i  Skandinamsk  Fauna  IV^  sid.  326,  att  den- 
na arts  vanliga  längd  är  10—14  tum.     Då  man  häraf  torde  kunna  dra- 


Digitized  by 


Google 


48 


delse  borde  enligt  min  öfvertygelse  åtminstone  en  braxen  un- 
der 10  v.tum,  som  ännu  är  ganska  liten,  icke  anses  säljbar, 
ty  ett  exemplar  af  303  m.  mis  (litet  öfver  12  v.tums)  längd 
torde  knappast  väga  ett  skålpund. 

AbraMis  Vinba  L. 

Ifrån  d.  14  Juni  till  d.  14  Juli  uppmätte  jag  af  denna 
art  23  exemplar.  I  jemförelse  med  idnaddar  af  olika  ålder, 
som  utan  tvifvel  tillvexa  hastigare  i  längd  än  ifrågavarande 
species,  torde  man  med  säkerhet  kunns^  förutsätta,  att  de  min- 
sta här  uppgifna  exemplar  äro  af  två  års  ålder.  Få  grund 
af  denna  förutsättning  tror  jag  mig  böra  uppskatta 
Ett  exempl.  d.  14  Juni  af  185  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1851. 


v 

79 

W 

16 

» 

«223„ 

?J 

95 

95 

95 

95 

^1850? 

7) 

79 

7) 

20 

V 

«281„ 

79 

95 

95 

99 

95 

,  1849. 

V 

95 

7) 

23 

» 

^219» 

» 

95 

95 

95 

95 

»1851? 

V 

7) 

77 

29 

JJ 

«172„ 

» 

95 

95 

95 

95 

„1851? 

v 

V 

79 

» 

V 

«328„ 

W 

9 

95 

55 

95 

„1848? 

v 

5? 

V 

IJuU 

«247„ 

5> 

9^ 

95 

95 

95 

»1850? 

J) 

7) 

79 

5 

79 

„153„ 

?> 

95 

95 

95 

95 

„185i 

y> 

7> 

7) 

» 

79 

»  159  „ 

W 

95 

95 

55 

99 

95       55 

» 

79 

V 

v 

79 

»  164  „ 

9J 

55 

95 

95 

95 

95       9> 

» 

79 

•    ?> 

v 

79 

„228„ 

95 

95 

95 

95 

95 

^1850. 

7i 

9? 

79 

7) 

^ 

«.237„ 

55 

95 

95 

99 

95 

95       Ti 

79 

79 

» 

79 

V 

«246« 

55 

95 

95 

95 

99 

,1850? 

V 

79 

JJ 

9? 

79 

„274„ 

95 

95 

95 

95 

95 

,1849. 

JJ 

79 

» 

6 

» 

«228„ 

95 

95 

79 

95 

95 

,1850. 

7) 

79 

» 

79 

79 

»  233  „ 

55 

95 

95 

95 

95 

99      55 

7) 

5> 

JJ 

79 

79 

»  235„ 

95 

95 

55 

99 

99 

95       » 

^ 

79 

?? 

79 

» 

»  236  „ 

55 

95 

99 

95 

95 

95       55 

79 

79 

V 

79 

?> 

«  240  „ 

95 

95 

95 

99 

95 

95       79 

79 

79 

1? 

79 

» 

«252, 

95 

95 

95 

95 

95 

,1850? 

» 

79 

V 

?? 

?J 

„255„ 

95 

95 

55 

99 

79 

,1850? 

ga  den  slutsatsen,  att  braxen  under  dess  lektid  oftast  f&ngas  vid  en 
längd  af  10—14  tum,  är  det  äfven  troligt,  att  detta  species  ungefar  vid 
250  m;  m:s  eller  omkring  10  v.tums  längd  nppn&r  sin  fortplantnings- 
förmåga. 


Digitized  by 


Google 


49 

Ettexempl.  d.  14  Juli  af  140  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1852. 

Ti        V        V    y>     J)     V  ^^^  v     v        n        v     v      v      yj  1851. 

Blicra  BJorkia  Ärt.  (CjrpriMis  Bllcra  Bloch). 

Vid  den  endast  gissnings  vis  gjorda  uppskattningen  af 
de  tre  vid  södra  Saimen  1859  uppmätta  exemplarens  ålder 
har  jag  troligen  misstagit  mig.  Vid  Rönnskär  erhöll  jag 
nemligen  d.  29  Juli  en  braxenpanka  af  endast  67  m.  m:s 
längd,  och  som  denne  art  hos  oss  i  södra  Finland  enligt  re- 
gel torde  leka  i  första  hälften  af  Juni  månad^  kan  nyssnämn- 
da exemplar  icke  anses  hafva  blifvit  utkläckt  samma  som- 
mar. Ehuru  det  visserligen  är  möjligt  att  denna  art,  hvil- 
ken  bäst  torde  trifvas  i  grundare  och  gräsrika  vikar,  vid  det 
yttre  hafsbandet  icke  tillvexer  lika  hastigt,  som  imder  mera 
gynsamma  förhållanden,  så  bör  skilnaden  i  längd  dock  icke 
blifva  så  stor  under  loppet  af  det  första  året,  att  man  i  de 
inre  hafsvikame  äfvensom  i  Saimen  skulle  anträffa  lika  gamla 
individer  M  dubbelt  större  dimensioner;  man  måste  väl  der- , 
före  förutsätta,  att  det  finnes  en  generation  af  mindre  yngel, 
än  den  som  i  Juni  och  Juli  månader  anträffas  af  en  längd 
t  ex.  från  10.7  till  128  m.  m.  Åldern  af  de  af  mig  under 
loppet  af  sistlidne  sommar  uppmätta  exemplaren  bör  derföre 
i  öfverensstämmelse  härmed  såsom  jag  förmodar  uppskattas 
sålunda,  att  man  anser 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  116  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1862. 

Ti  ^  v  ,T^     v      v        v  ^-^    J9       V  7i  V        79         Ti        yj        V 

V         V        V    V    V      Ti  144  jj     j^        yy        ^      ^      ^      ^  lool. 

Ti  Ti  v    v  n  v  ^^"  n  Ti  TJ  ?»W?5?7r 

7?  15  v     Ti  v  Ti  ^  •  ^  r>  Ti  v  77        )5         59        ??  loOl? 

v  Ti  77     77  77  77  ^"^  77  77  77  77        77         77        7?  1^1? 

77  77  77     ^  77  77  ^96  „  ^  ^  77        77         77        77  1860? 

Två  ^  ^10  „  ^115  ^  ^  ^  77        77         77        77  1862. 

Ett    .  „       „29    ^     „175  „    „       „       „     „      „     „1861? 
^        ^        „   IJuU  ^172  „     „       „       „     „      ^     ^1861? 

77  77  777)7777  1^^7777  77  7777         7777   ^861. 

37  77  77     77      77        77^31     ^       ^  jf  „        „  ^        „  1859? 

77  77  77     5      77        77  1^'     77        77  77  77         77  77        77  1862. 


Digitized  by 


Google 


50 

Ett  exempl.  d.  5  Juli  af  110  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1862. 

Två      jy        V  V  V  ti  11^  v     v       y^  v  v  v  7i     Ti 

Ett       ^         „  ^  „  ^  113  „„n  v  v  yj  v     Ii 

Tvfi     ^       ^  ^  „  ^121  ^    ^      7»  7>  Ti  Ji  y^  ^ 

Ett      „       „  „  „  „161  „    r      ^  ^  „  ^  «  lö*>l- 

^  W  7^  ^  166    „       „          ^  "  "  "  "    .ooA 

„  6  „  „107  ^    „      ^  „  „  ^  ^  1862. 


7? 


79  77 

77  75  77     75      75 

75  77 

r>    '  jy  55     75      77        771^9    ^       „  75  77       75          77         75 

„  75  75     55      75         75  11^    7575  77  777575757? 

V  75  758„„111^77  77  7777  77757? 
„.  ,7  75757555  126  „„  ,,  7555  57  7955 
^  77  77l'7555ll^5555  57  7777          75         555^ 

V  75  77757575  111     ^55  55  7575  79755J 
75       55         55  ll'^    7775           77  757575757? 


T)  75  75 

77  75  55  77 

75  77  55  55 

„  75  75  55   55    55  1^  7555     77      75777555T> 


77         77  11*    7577  75  7?757?75?' 

77         75  l'^    5575  55  75r»^797T 


75 


75  752*1      „        „123    „       „  75  75       77  75         7? 


Albttms  Ittddtts  Heck.  (CypriBis  albirnas  L,) 

Af  detta  species  har  jag  visserligen  uppmätt  femton  in- 
divider, men  vägar  icke  härpå  grunda  någon  beräkning  öfver 
artens  årliga  tillvext  i  längd.  Måhända  kunna  framdeles  flere 
fakta  sammanställas  och  jag  vill  derföre  här  anföra  åtminsto- 
ne längdmåtten  af  de  uppmätta  exemplaren. 

Den  9  Juni  uppmättes  fyra  exemplar  af  101,  105,  110 
och  113,  d.  17  Juli  ett  af  95  samt  d.  20  i  samma  månad  ett 
af  120  m.  m-.s  längd.  Alla  dessa  voro  infångade  i  vikarna 
närmast  staden.  På  Rönnskär  var  jag  d.  29  Juli  äfvenledes 
i  tillfälle  att  undersöka  nio  individer,  hvilka  voro  af  89, 100 
(2  exempl.),  101,  102,  103,  108,  112  och  132  m.  m:s  längd. 

Idi«  nelan^tis  Heck.  (Cyprintts  Idis  L.)         ^ 

Redan  d.  12  Maj  uppmätte  jag  fem  idnaddar  af  95, 
110,  113,  135  och  165  m.  m:s  längd.  De  tre  första  måste 
väl  betraktas  som  ungar  från  år  1863  och  de  två  sednare  så- 


Digitized  by 


Google 


som  ett  år  äldre.  Medeltalet  för  längden  vid  omkring  ett  års 
ålder,  beräknadt  efter  trenne  exemplar,  blir  106  och  för  två 
års,  efter  endast  tvenne  exemplar,  150  m.  m.  Emedan  den 
ena  tvååriga  idnadden  var  ovanligt  liten,  är  det  sednare  me- 
deltalet äfvenledes  påtagligen  för  litet. 

Från  d.  9  Juni   till  och  med  d.  5  Juli,  således  under 
en  tid  af  icke  fullt  en  månad,  uppmättes  21  exemplar,  hvil- 
kas  ålder  torde  böra  uppskattas  sålunda,  att  man  anser 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  110  m.  ra:s  längd  som  en  unge  fr.  1863. 


v 

.   r> 

v    v 

99 

„126 

99 

99 

99 

V 

99 

99 

99 

99 

n 

v 

„10 

99 

„101 

99 

99 

99 

99 

99 

V 

99 

99 

n 

v 

v    ^ 

99 

„161 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1862. 

v 

v 

v    v 

V 

„172 
„176 
„177 
„180 
„182 
„191 
„192 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

v 

n 

v     99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

v 

n 

99     99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

w 

v 

99      99 

99 

99 

99 

V 

99 

T) 

99 

V 

99 

v 

n 

99     99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

y) 

r 

99      99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

9? 

rt 

f) 

7i 

99      99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

T) 

T) 

99     99 

99 

„194 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

7i 

V 

„24 

99 

„220 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1861. 

r> 

n 

„28 

99' 

„119 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1863. 

T) 

?? 

99     99 

99 

„185 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1862. 

yi 

?3 

^  IJuli 

„179 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

Ti 

57 

99     99 

99 

»195 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

T) 

99 

99     99 

99 

„211 

99 

99 

99 

T) 

99 

99 

9? 

1861. 

n 

T) 

99      99 

99 

»346 

99 

^ 

99 

99 

99 

99 

99 

? 

n 

r> 

99     99 

99 

»351 

99 

99 

99 

99 

99 

V 

99 

.  ? 

79 

v 

99      99 

99 

»214 

^ 

rt 

99 

••) 

99 

99 

9? 

1861. 

Efter  denna  uppskattning  af  de  uppmätta  exemplarens  ålder 
är  medeltalet  för  längden  vid  omkring  ett  års  ålder  (från  d. 
9  Juni  till  d.  5  Juli)  114  m.  m.;  vid  två  års  ålder  i  det  när- 
maste 182  samt  vid  tre  års  ålder  215  m.  m. 

Äfven  på  Rönnskär  uppmätte  jag  d.  29  Juli  tolf  styc- 
ken idar.  Bland  dessa  tror  jag  att  trenne  af  98,  101  och 
131  m.  m:s  längd  böra  anses  som  ett  är  gamla;  fem  af  174, 
180,  181,  185  och  188  m.  m:s  längd  som  tvååriga  och  fyra 


Digitized  by 


Google 


52 

af  211,  216.  222  och  232  m.  m:s  längd  som  treåriga.  Efter 
dessa  exemplar  blir  medellängden  vid  något  öfver  ett  års  ål- 
der 110  m.  m.,  vid  två  års  i  det  närmaste  181  samt  vid  tre 
års  ålder  220  m.  m. 

Fiskaren  pä  Rönnskär  påstod,  att  idar  af  den  storlek, 
som  vi  här  uppskattat  såsom  treåriga,  redan  anträffas  med  rin- 
nande rom,  hvilket  äfven  är  ganska  troligt.  Då  dessa  tre- 
åriga idar  emellertid  äfven  i  medeltal  uppnå  en  längd  af  när- 
mare 9  v.tum  samt  stundom  t.  o.  m.  betydligt  öfverstiga  detta 
längdmått,  torde  den  i  Förslag  till  Fiskeri- Förordning  t  Finland 
föreslagna  längden  af  8  tum  för  idens  säljbarhet  äfven  vid 
södra  hafskusten  vara  för  liten,  isynnerhet  som  man  säkerli- 
gen ej  bör  bestämma  ett  sådant  längdmått  efter  de  minsta 
exemplar,  som  möjligen  kunna  anträffas  vid  denna  ålder.  En- 
ligt äldre  författares  uppgift  uppnå  idar  vid  fem  åi-s  ålder, 
såsom  jag  förut  anfört,  en  vigt  af  omkring  två  skålpund.  De 
tvenne  vid  Helsingfors  fångade  exemplaren  af  346  och  351 
m.  m:s  längd  vägde  endast  circa  IVa  ft,  men  deras  ålder  må- 
ste i,  förhållande  till  de  yngre  här  uppgifna  exemplarens  längd 
påtagligen  uppskattas  till  åtminstone  fem  åi-,  om  icke  ännu 
högre.  Enligt  Nilssox  uppnår  denna  fisk  redan  \mder  för- 
sta sommarn  vid  slutet  af  Augusti  en  längd  af  omknng  2 
tum;  sjelf  har  jag  vid  södra  Saimenisista  dagarne  af  denna 
månad,  såsom  jag  förut  anfört,  erhållit  ett  exemplar  af  om- 
kring 60  m.  m:s  längd,  och  vid  Helsingfors  har  jag  i  Sep- 
tember månad  sett  ännu  litet  större  yngel  från  samma  vSr; 
jemför  man  härmed  längden  af  omkring  ett  års  gamla  idnad- 
dar,  som  fångas  påföljande  vår,  måste  man  ovilkorligen  dra- 
ga den  slutsatsen,  alt  tillvexten  i  längd  under  den  kalla  års- 
tiden är  i  proportion  mycket  mindre.  Till  samma  anmärk- 
ningsvärda resultat  kommer  man  äfven  vid  en  närmare  jem- 
förelse  af  abbor-  och  mörtynglets  tillvext  i  längd  under  de 
olika  årstiderna  af  det  första  lefnadsåret.  Orsaken  härtill  bör 
väl  sökas  i  en  mindre  riklig  tillgång  på  tj^rdiga  födoämnen, 
t,  ex.  insektlarver,  under  loppet  af  vintern. 


Digitized  by 


Google 


53 

ScardlMiiB  er;pthr«phthalnis  L. 

Med  en  vanlig  flughåf  lyckades  jag  d.  12  Juni  på  Rönn- 
skär infånga,  utom  sju  stycken  omkring  ett  år  gamla  mört- 
ungar, tvenne  endast  65  och  70  m.  m.  långa  exemplar  af 
denna  art,  hvilka  säkerligen  blifvit  utkläckta  året  förut.  I 
jemföreke  med  längden  af  dessa  exemplar,  måste  väl  åldern 
af  följande  vid  Helsingfors  infångade  uppskattas  sålunda,  att 
man  anser 
Ett  exempl.  d.  10  Juni  af  112  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1862, 


w 

Ji 

v    v     v 

D  ■^^■*    » 

55 

7) 

Ti 

55 

55 

55         55 

T) 

v 

v    jy     v 

«140„ 

Ti 

Ti 

n 

55 

55 

r,  18U1. 

T 

T) 

n    yi     v 

»145  „ 

n 

Ti 

V 

55 

55 

55         55 

V 

r> 

r2«    „ 

«104„ 

v 

T) 

T) 

55 

55 

„  1862. 

T) 

Ti 

„   8  JuH 

«114. 

v 

T) 

Ti 

55 

55 

55         55 

T 

v 

»  »     » 

rl30„ 

7f 

T) 

Ti 

ett 

stort    exem- 

plar  från  1862  eller  ett  ovanligt  litet  från  1861. 

Lficiscis  nitilis  L. 

Emedan  jag  af  denna  allmänt  förekommande  art  upp- 
mätt ett  större  antal  exemplar,  nemligen  omkring  60  stycken, 
skall  jag  genom  en  lämplig  sammanställning  försöka  ådaga- 
lägga, att  tillvexten  i  längd  t.  o.  m.  under  skilda  tider  af 
samma  sommar  under  det  första  lefnadsåret  är  ganska  märk- 
bar och  proportionsvis  högst  obetydlig  under  den  kallare  års- 
tiden samt  att  den,  såsom  man  förskottsvis  kan  förmoda,  små- 
ningom blir  mindre  i  ögonen  fallande  med  en  tilltagande  ål- 
der. Man  kunde  säkerligen  observera  samma  förhållande  äf- 
ven  beträffande  andra  arter,  om  man  blott  till  undersökning 
kunde  förskaffa  sig  ett  tillräckligt  antal  individer,  så  att  det 
efter  de  uppmätta '  exemplarens  längd  beräknade  medeltalet 
något  så  när  skulle  motsvara  artens  verkliga  medellängd  vid 
en  viss  ålder. 

Såsom  ofvanföre  blifvit  omnämndt  infångade  jag  d.  12 
Juni  på  Rönnskär  sju  utan  tvifvel  föregående  sommar  (1863) 
utkläckta  mörtungar  af  36 Vj,  43,  46,  48,  51  Va,  53  och  58 
m.  m:s  längd.  Medeltalet  af  dessa  längdmått  är  48  m.  m. 
(som  allmänt  medeltal  måhända  för  litet!)     En  och  en  half 


Digitized  by 


Google 


54 

månad  sednare  eller  d.  29  Juli  uppmätte  jag  likaledes  på 
Rönnskär  fem,  vid  den  tiden  troligen  litet  öfver  ett  år  gamla 
exemplar  af  73,  79,  82,  86  och  88  m.  mrs  längd.  Medel- 
talet  för  längden  af  dessa  sednast  omnämnda  mörter  är  der- 
emot  81  ^/j  och  tillvexten  på  en  och  en  half  månad  således 
35^/j  m.  m.  (såsom  allmänt  medeltal  säkerligen  förstorti)  — 
I  Helsingfors  var  jag  d.  15  Augusti  i  tillfälle  att  uppmäta 
äfvenledes  fem  mörtungar  från  vårsommam  1863  af  79,  88, 
96,  99  och  108  m.  m.s  längd,  och  medeltalet  häraf  är  94 
m.  m.  Anser  man  deremot  den  108  m.  m.  långa  mörten  som 
ett  litet  exemplar  från  1862,  blir  medellängden  för  de  fyra 
återstående  endast  90  m.  m.  —  Utom  ett  exemplar  i  12  Maj 
af  117  och  ett  d.  1  Juli  af  109  m.  m:s  längd  uppmättes  d. 
5,  6  och  8  Juli  elfva  omkring  två  år  gamla  mörter  af  93, 97, 
104,  108,  114,  117,  119,  120,  121  samt  tvenne  exemplar  af 
122  m.  m:s  längd.  Medellängden  för  dessa  inom  tre  dagar 
under  första  hälften  af  Juli  månad  uppmätta  exemplar  är 
112Vii,  således  i  det  närmaste  1127^  m.  m.  Under  sednare 
hälften  af  Juli  månad  uppmätte  jag  deremot  tretton  exemplar 
af  samma  art,  hvilka  alla  åtminstone  enligt  min  åsigt  äfven- 
ledes böra  anses  såsom  omkring  två  år  gamla.  Den  17  Juli 
uppmättes  nemligen  tvenne  exemplar  af  110  och  113  m.  m.-s 
längd;  den  20:de  fem  af  114,  114,  115,  121  och  122;  den 
21:sta  ett  af  123  och  den  22:dra  fem  .af  100,  102,  103,  108 
och  121  m.  m:8  längd.  Medeltalet  af  dessa  tretton  längd- 
mått är  112*^13,  således  närmare  113  m.  m.  Ehuru  vi  gan- 
ska väl  inse,  att  det  är  endast  genom  en  tillfällighet  som  det 
sednare  medeltalet  blifvit  litet  större  än  det  föixa  —  ty  dä 
längden  redan  vid  omkring  två  års  ålder  kan  vara  ganska 
olika,  hade  t.  ex.  den  tillfälliga  infångsten  af  några  litet  stör- 
re exemplar  d.  5,  6  och  8  Juli  kunnat  göra  det  förra  medel- 
talet t.  o.  m.  större  än  det  sednare  —  så  kunna  dessa  me- 
deltal likväl  tjena  som  en  antydning  derpå,  att  tillvexten  i 
längd  vid  en  något  högre  ålder  är  mycket  mindre  märkbar, 
än  under  det  första  lefnadsäret. 

Den  15  Augusti  var  jag  i  tillfälle  att   uppmäta   endast 
en  nugot  (ifver  tvä  år  gammal  mört  af  118  m.  m:s  längd.    Så- 


Digitized  by 


Google 


5S 

som  omkring  tre  år  gamla  bör  man  enligt  min  öfvertygelse 
deremot  anse  åtta  af  mig  under  loppet  af  sistlidne  sommar 
uppmätta  exemplar:  nemligen  ett  d.  12  Maj  af  140,  två  d.  6 
Juli  al  127  och  128,  fyra  d.  6  Juli  af  133, 137, 137  och  146 
samt  ett  d.  22  Juli  af  140  m.  mis  längd.  Medellängden  vid 
omkring  tre  års  ålder  beräknad  endast  efter  dessa  åtta  exem- 
plar är  136  m.  m. 

Åldern  af  en  d.  20  Juli  infångad  mört  af  176  m.  m:s 
längd  torde  ännu  med  någon  säkerhet  kunna  uppskattas  till 
fyra  år,  men  att  beträffande  de  öfriga  af  mig  uppmätta  exem- 
plarens ålder  uttala  någon  förmodan,  vore  kanske  för  myc- 
ket vågadt;  jag  vill  här  derföre  endast  anföra  deras  längd: 
ett  exemplar  anträffades  d.  17  Juni  af  230;   fem  exempl.  d. 

5  Juli  af  210,  233,  246,  257  och  258  samt  två  exempl.  d.  6 
Juli  af  219  och  230  m.  m:s  längd. 

Om  stundom  äfven  två  är  gamla  mörter  leka,  hvilket 
nog  torde  vara  möjligt,  har  jag  ej  kunnat  utreda. 

S^iallis  IfBrisfis  L.  (=Lf ■€!$€«§  Crlilagine  L.  Nilss.) 
I  Kritisk  öfversigi  af  Finlands  Fisk- fauna  uppger  D:r 
Malmgren  icke  denna  art  för  Finlands  södra  hafskust;  ehu- 
ru ej  i  större  mängd,  säljes  den  likväl  h varje  vår  i  Helsing- 
fors, och  dess  förekommande  i  Kymmene,  dit  den  uppstiger 
ur  hafvet,  finnes  redan  omnämndt  i  en  allmänt  bekant  be- 
skrifning  öfver  gamla  Finland.  Åtminstone  i  en  del  af  den 
Nyländska  skären  är  denna  art  känd  under  benämningen  af 
långmårl^  och  med  detta  namn  erhöll  jag  äfven  från  Rönn- 
skär i  medlet  af  sommaren  ett  exemplar  af  omkring  127  m. 
m:s  längd.  Stjerten  var  nemligen  till  en  del  afbruten,  så  att 
längden  med  den  återstående  delen  af  stjerten  utgjorde  en- 
dast 119  m.  m.     Genom  lyceisten  Degener  erhöll  jag  den 

6  Augusti  från  samma  ställe  ytterligare  trenne  stycken  af 
155,  163  och  164  m.  m:s  längd,  hvaraf  ännu  tvenne  förvaras 
i  sprit.  I  händelse  det  till  först  omnämnda  exemplaret  var- 
två  år  gammalt,  hvilket  är  troligt,  och  de  tre  sednare  ett  år 
äldre,  torde  artens  ärliga  tillvext  i  längd  vara  något  större  än 
mörtens. 


Digitized  by 


Google 


56 

Liksom  hos  andra  fiskarter  förändras  äf^en  hos  detta 
species  med  en  tilltagande  ålder  icke  allenast  förhållandet 
emellan  kroppens  längd  och  höjd,  utan  äfven  propcHiionen 
emellan  ögats  diameter  och  hufvudets  längd,  nu  m.  Yngre 
individer  af  denna  i  allmänhet  långsträckta  art  äro  nemhgen 
proportionsvis  ännu  smalare.  I  sin  Siumdinaciik  Famuiy  IV. 
sid.  303,  säger  prof.  Nilsson,  att  hufvudets  längd  är  något 
mindre  än  kroppens  största  höjd.  Hos  det  163  m.  m.  långa 
exemplaret  är  kroppens  största  höjd  33,5  och  hufvudets  längd 
31  m.  m.;  denna  proportion  är  således  öfverensstämmande  med 
bemälde  författares  uppgift,  men  hos  det  omkring  127  m.  nt 
långa  exemplaret  var  kroppshöjden  22,  hufvudets  längd  der- 
emot  26  m.  m.  Hos  det  förra  exemplaret  är  ögats  längd  8 
m.  m.  och  kroppens  höjd  förhåller  sig  till  längden  som  1 : 1,9; 
hos  det  sednare,  troligen  ett  år  yngre  exemplaret,  var  ögats 
längd  7,5  m.  m.  och  kroppens  höjd  förhöll  sig  till  längden 
ungefär  som  1 :  5,8. 

Då  ofvanföre  framhållna  proportionsförhållanden  under 
en  tilltagande  ålder  småningom  förändra  sig  hos  fiskarna  i  aQ. 
mänhet  och  akademikern  v.  Baer. redan  för  flere  år  sen  fa- 
stat naturforskares  uppmärksamhet  härpå,  är  det  nog  anmärk- 
ningsvärdt,  att  man  i  diagnoser  öfver  arter  af  slägtet  Corego' 
nus  ännu  kan  finna  hufvudsakligen  endast  likartade  med  ål- 
dern föränderliga  karakterer  upptagna. 

Pk^iiau  laefis  Agass.  (CjprUis  ph«iia«s  L.) 

Den  29  Juli  var  jag  på  Rönnskär  i  tillfälle  att  uppmäta 
23  exemplar  af  detta  species,  som  af  fiskaren  på  stället  kal- 
lades pamplöja.  De  uppmätta  exemplarens  längd  var  61  (2 
exempl.),  62,  66,  69,  70,  71,  74,  76,  76,  77  (4  exempl),  78, 
79,  80,  81,  83  (2  exempl.),  .84  och  85  m.  m.  —  Beträffande 
artens  årliga  tillvext  i  längd  har  jag  ej  någon  kännedom,  och 
då  man  bland  nyss  uppräknade  längdmått  icke  kan  upptäcka 
någon  märkbar  lucka,  är  det  troligt,  att  de  uppmätta  exem- 
plaren varit  af  samma  ålder. 


Digitized  by 


Google 


57 

Emi  Uciis  L. 

Äfven  af  delta  species  iar  jag  sistlidne  sommar  upp- 
mätt ett  mycket  för  ringa  antal  exemplar,  för  att  derpS  kun- 
na grunda  någon  egen  beräkning  öfver  artens  årliga  tillvext 
i  längd.  Ett  exemplar  af  322  m.  mis  längd,  som  icke  fullt 
vägde  Vj  skålpund,  uppmättes  den  22  Juni  och  samma  dag 
ett  annat  af  390  m.  m:s  längd  och  af  närmare  1  skålpunds 
vigt.  Enligt  den  af  mig  d.  15  Februari  innevarande  år  om- 
nämnda Hedenströmska  beräkningen  bör  man  uppskatta  ål- 
dern af  det  första  exemplaret  till  två,  af  det  sednare  till  tre 
Sr.  Dagen  derpå  eller  den  23  Juni  uppmätte  jag  likaledes 
tvenne  exemplar  af  412  och  722  m.  m:s  längd.  Det  förra 
vägde  1  skålpund  och  måste  enligt  samma  beräkning  anses 
som  tre  år  gammalt;  det  sednare  af  närmare  5  skålpunds  vigt 
var  troligen  af  6  års  ålder.  Äfven  på  Rönnskär  var  jag  d. 
29  Juli  i  tillfälle  att  uppmäta,  tvenne  derstädes  infångade 
exemplar  af  221  och  337  m.  m:s  längd,  af  hvilka  det  för- 
ra måhända  var  något  öfver  ett,  det  sednare  något  öfver  två 
år.  Tillika  anser  jag  mig  böra  omnämna,  att  enligt  fiskarens 
uppgift  gäddor  af  det  sednast  omnämnda  exemplarets  storlek, 
d.  v.  8.  vid  en  längd  af  emellan  13  och  14  v.  t.,  redan  an- 
träffas med  rom  (måhända  dock  först  påföljande  vinter).  Den 
i  förslag  till  Fiikeri- Förordning  i  Finland  föreslagna  längden  af 
8  tum  för  artens  säljbarhet  är  således,  såsom  jag  äfven  förut 
anfört,  för  södra  hafskusten  mycket  för  liten,  ihändelse  man 
nemligen  vill  stadga  som  en  lag,  att  en  fisk  icke  bör  infån- 
gas eller  försäljas  förr  än  den  uppnått  sin  fortplantningsför- 
måga. 


Digitized  by 


Google 


58 


Sammanträdet  den  28  Januari  1865. 

I 

Statsrådet  NouDKNSKiÖLD  förevisade  ett  mycket  enkelt 
af  friherre  Wrede  i  Stockholm  inventeradt  nivelleringsinsöru- 
ment,  hvilket  lektor  Nokdenskiöld  i  Evois  kombinerat  med 
en  liten  apparat  för  bestämning  af  höjder,  företrädesvis  lämp- 
lig för  forstmän  vid  mätning  af  höjden  af  stående  trän. 

Statsrådet  förevisade  vidare  ett  prof  af  det  gedigna  bly, 
herr  Igelström  nyligen  funnit  vid  Pehrsbergsgrufvoma  i  Sve- 
rige. 

Slutligen  anförde  Statsrådet  följande:  Uti  engelska  geo- 
grafiska sällskapets  förhandlingar  (Proceedings  of  the  Eojal 
Geographical  Society)  vid  sammanträdet  den  14  Nov.  1864, 
som  blifvit  mig  tillsände,  afhandlas  ett  ämne  af  sådant  in- 
tresse, att  jag  icke  kan  undgå  lemna  en  kort  framställning 
deraf.  Sammanträdet  öppnades  af  Ordföranden  Sir  Roderik 
Murchison  med  ett  tal,  deri  han  bland  annat  omnämnde  den 
sorgliga  förlusten  af  den  afrikanska  resanden  Speke  som  ifrån 
sjön  Victoria  Nyanza  följde  Nilfloden  ända  till  dess  utlopp. 
Efter  detta  tal  uppläste  en  annan  afrikansk  resande  Kapten 
Burton  ett  papper:  om  sjön  Tanganyika,  af  Ptolemaeus  an- 
sedd för  Nilflodens  vestra  sjöreservoir.  —  Författaren  bölja- 
de med  anförande  af  mycket  beröm  för  Speke,  hans  mod, 
hans  energi  och  hans  ihärdighet  —  men  påstod  dock  att  han 
misstagit  sig  deri,  att  Nilfloden  skulle  begynna  från  Victoria 
Nyanza,  emot  hvilket  antagande  fem  skäl  anföras,  hvilka  dock 
synas  mig  nog  svaga.  Jag  vill  ej  ingå  i  detaljerna  af  dessa 
skäl;  resultatet  af  dem  är,  det  han  anser  troligare,  att  Nilen 
begynner  från  Tanganyika  än  ifrån  Victoria  Nyanza,  och 
att  således  Nilproblemet  i  stället  för  att  vara  löst  af  Speke 
är  lika  långt  derifrån  som  förr.  Som  bekant  är,  såg  Speke 
ej  sjelf  det  förmodade  utloppet  af  Nyanza,  emedan  han  må- 
ste för  att  icke  komma  i  beröring  med  en  fiendtlig  folkstam, 
gina  af  en  par  dagsresor,  innan  Nilfloden  mötte,  den  han  se- 


Dig^tized  by 


Google 


69 

dan  följde  ända  ner  till  Egypten.  —  Efter  uppläsandet  af 
Burtons  papper  uppstod  en  lång  diskussion  i  ämnet,  hvaruti 
den  namnkunniga  d:r  Livingstone  äfven  deltog.  Han  hade 
hört,  att  flera  floder  flyta  in  till  Tanganyika,  men  ingen  af 
de  inlödde,  som  han  frågat,  kunde  säga,  om  denna  sjö  hade 
något  inlopp  norr  ut  eller  ens  något  utlopp  alls.  Betydel- 
sen af  namnet  Tanganyika  skall  häntyda  på,  att  den  saknar 
utlopp.  —  Bland  andra  talare  yttrade  en  m:r  Galton,  att  han 
och  troligen  med  honom  flera  närvarande  förvånade  sig  der- 
öfver,  att  ehiu*u  Speke  för  mer  än  halftahnat  år  sedan  hem- 
kom till  England,  hans  slutsatser  först  nu  i  sällskapet  kritise- 
rades, sedan  han  ej  mera  var  ibland  dem.  —  Efter  det  den 
långvariga  diskussionen  i  detta  ämne  var  slutad,  gratulerade 
ordföranden  sällskapet  till  den  moderation  och  det  lugn,  hvar- 
med  diskussionen  blifvit  hållen;  förmodade  likväl,  att  säll- 
skapet icke  skulle  afhålla  sig  ifrån  den  af  Murchison  förut 
förordade  subskription  till  ett  monument  öfver  Speke,  ty  huru 
frågan  än  må  utfalla,  var  Speke  ändå  den  första,  som  från 
eqvatorialdelen  af  Afrika  framträngt  ända  till  dess  norra  kust. 


Digitized  by 


Google 


60 


Sammanlrädel  den  13  Februari  1865. 

Professoren  LiNDELÖF  höll  ett  föredrag  om  väderleb- 
spädomame  i  England. 

Professoren  Kbuegeb  gjorde  följande  meddelande  an- 
gående ^endelurens  reglering  genom  galvaniska  strömmai: 
Vid  ett  af  societetens  förra  sammanträden  har  jag  varit  i  till- 
fälle att  förevisa  ett  galvaniskt  ur,  som  under  loppet  af  sistL 
höst  reqvirerades  för  astronomiska  observatorium.  Detta  ur 
sättes  i  rörelse  genom  inverkan  af  en  galvanisk  ^tröm,  som 
vexelvis  afbrytes  och  slutes  genom  afbrytningsapparaten. 
Den  sistnämnda  är  fästad  omedelbart  bredvid  normaluret  och 
regleras  genom  dess  pendel  sålunda,  att  hvarje  gång  pen- 
deln aflägsnar  sig  från  sitt  vertikala  läge  åt  höger,  den  gal- 
vaniska ledningens  ändpunkter  upphöra  att  vara  i  beröring 
med  hvarandra;  efter  en  sekund  deremot,  när  pendeln  har 
återvändt  till  veitikalläget  och  aflägsnar  sig  derifrån  åt  ven- 
stra  sidan,  förenas  trådändame  och  strömmen  är  sluten.  Des- 
sa regelbundna  vexlingar  begagnas  till  att  drifva  det  galva- 
niska uret,  som  sålunda  blir  endasjt  en  kopia  af  normaluret 
De  kunna  emellertid  utan  svårighet  användas  för  att  reglera 
andra  vanliga  pendelur,  som  hafva  nära  på  samma  gång,  som 
normäluret,  hvarigenom  för  öfrigt  dåliga  ur  förvandlas  i  lika 
goda  ur,  som  normaluret,  utan  att  någon  betydligare  utgift 
kunde  komma  i  fråga.  Efter  några  provisoriska  försök  i 
denna  väg  adopterade  jag  följande  konstruktion: 

Nära  pendelns  nedre  ända  ftlstas  en  magnet  (eller  ett 
stycke  mjukt  jern)  vinkelrätt  mot  pendeln  och  i  dess  sväng- 
ningsplan;  dessutom  anbringas  inuti  urlådan  en  liten  spiral 
af  omlindad  koppartråd  (endast  några  lod)  sålunda,  att  mag- 
neten  under  pendelns  alternerande  rörelse  kommer  att  skif- 
tevis inttänga  uti  spiralen  samt  dereftei:  aflägsna  sig  derifrån. 
Spiralens  trådändar  förenas  med  de  från  batteriets  poler  kom- 
mande trädaine;  derigenom  blir  nu  densamma  hvarannanse- 


Digitized  by 


Google 


61 


kund  magnetisk  och  utöfvar  en  viss  dragningskraft  på  pen- 
deln. Huru  liten  än  denna  tilldragning  är,  sä  tvingas  pen- 
deln ändock,  att  rätta  sig  alldeles  derefter.  I  fall  t.  ex.  pen- 
delns gång  vore  långsammare,  än  normalpendelns,  skulle  dess 
rörelse  påskyndas  vid  h varje  svängning;  i  motsatta  fallet  der- 
emot  skulle  spiralens  tilldragning  hämma  densamma.  Den 
här  beskrifna  eller  dylika  på  samma  princip  grundade  regle- 
ringsapparater ha  vissa  betydliga  företräden  framför  de  egent- 
liga galvaniska  uren.  De  sistnämnda  stanna  nemligen  ome- 
delbart, så  snart  afbrytarens  rörelse  upphör,  hvilket  stundom 
händer  genom  oxidation  af  qvicksilfverledningen.  Pendel- 
uren fortsätta  då  sin  regelbundna  rörelse;  de  behöfva  endast 
korrigeras,  icke  drifvas  genom  strömmen,  och  dertill  erfor- 
dras en  så  obetydlig  strömstyrka,  att  några  få  elementer  af 
Meidingers  konstruktion  äro  tillräckliga  för  en  hel  mängd 
pendlar.  I  fall  det  vore  fråga  om  att  reglera  uren  på  större 
afstånd,  t.  ex.  alla  ur  vid  offentliga  byggnader  i  en  stad.  borde 
man  ovilkorligen  använda  denna  princip,  som  på  flera  ställen 
redan  med  framgång  blifvit  adopterad. 


Digitized  by 


Google 


62 


Om  väderleksspädomame  i  England.  —  Af 

L.    LiNDELÖF. 

(Meddeladt  den  13  Februari  1865.) 

I  närvarande  ögonblick,  då  fråga  är  att  äfven  hos  oss 
inrätta  en  mängd  meteorologiska  stationer  för  anställande  af 
samtidiga  obsei-vationer  och  deras  meddelande  på  telegra- 
fisk väg  till  fysiska  central-observatorium  i  S:t  Petersburg  i 
ändamål  att  deraf  kunna  draga  sannolika  resultater  om  stun- 
dande väderleksförhållanden,  torde  en  kort  redogörelse  angå- 
ende dylika  observationer  och  förutsägelser  i  England  icke 
sakna  intresse.  Denna  redogörelse  grundar  sig  på  ett  af  A- 
miral  Fitzroy  utgifvet  arbete:  Tke  toeather  book,  a  nuumal  of 
practical  meteorology,  hvaraf  andra  upplagan  utkommit  år  1863. 
Boken  innehåller  egentligen  en  populär  framställning  af  me- 
teorologins resultater  jemte  praktisk  anvisning  för  sjömän, 
jordbrukare  och  andra,  som  vilja  iitforska  den  väderleken 
kommande  dag  bär  i  sitt  sköte.  Men  man  finner  der  äfven 
notiser  om  de  åtgärder,  som  under  sednaste  årtionde  blifvit 
vidtagne  i  England  dels  för  att  utforska  de  allmänna  lagame 
för  atmosferens  rörelse,  dels  till  förekommande  af  de  olyc- 
kor, som  ofta  förorsakas  genom  plötsliga  och  oförutsedda 
stormar. 

Den  meteorologiska  centralbyrån  vid  Parliament  street 
i  London,  lydande  under  handelsministerium  och  stående  un- 
der Amiral  Fitzroys  närmaste  ledning,  emottager  daglisen 
(utom  sön-  och  högtidsdagar)  telegrafiska  meddelanden  ifrån 
mer  än  30  stationer,  som  äro  spridda  omkring  de  Brittiska 
öame,  samt  från  några  orter  i  Frankrike.  Dessa  meddelan- 
den innehålla  uppgifter  icke  blott  om  barometerns,  termome- 
terns och  hygiometems  stånd,  vindens  styrka  och  rigtning, 
himmelens  och  hafvets  utseende  närmast  tiden  för  telegram- 
mets afsändande  eller  kl.  8  om  morgonen,  utan  äfven  om 
nederbörd,   om   högsta  eller  lägsta  lufttryck  och  temperatur 


Digitized  by 


Google 


63 


samt  om  den  herrskande  vinden  under  den  tid.  som  förflutit 
sedan  det  nästföregående  telegrafiska  meddelandet  blifvit 
gjordt.  Alja  observationer  afsändas  i  deras  omedelbara  skick, 
det  är  såsom  aflösningarne  utfallit,  och  först  vid  centralbyrån 
anbringas  nödiga  korrektioner  för  instrumentalfel,  temperatur 
och  höjd  öfver  hafvet.  Baroraeterståndet  angifves  i  engelska 
tum,  temperaturen  efter  Fahrenheits  skala;  vindens  rigtning 
uttryckes  genom  tal  från  1  till  32  motsvarande  horizontens 
delning  i  32  lika  delar  eller  streck;  dess  styrka  utmärkes 
Ukaledes  genom  tal  från  1  till  12.  Äfven  himmelens  utseen- 
de betecknas  med  tal,  hvilka  enligt  en  öfverenskommen  skala 
fortgå  från  1  till  9<  Detsamma  gäller  om  hafvets  mer  eller 
mindre  upprörda  tillstånd.  Telegrammema  bestå  i  allmänhet 
af  fem  eller  sex  grupper  siflror,  stundom  beledsagade  af  nå- 
gra få  ord.  Hvarje  grupp  innehåller  fem  siflror  och  afser 
ett  särskildt  slag  af  observationer,  sålunda  att  den  första  grup- 
pen uttrycker  mängd  af  nederbörd  och  hui'u  länge  den  va- 
rat, den  andra  angifver  högsta  eller  lägsta  barometer-  och 
termometerstånd,  o.  s.  v. 

Klockan  10  om  morgonen  mottagas  telegrammema  uti 
centi^albyxån  i  London,  der  de  omedelbart  dechiflreras  och 
reduceras  samt  införas  uti  dertill  inrättade  tabeller  eller  fof- 
mulärer,  hvaraf  sedan  åtskilliga  kopior  tagas.  Pen  första  ko- 
pian jemte  alla  telegrammema  går  till  chefen  eller  hans  as- 
sistent, som  nu  granskar  och  kombinerar  det  samlade  mate- 
rialet till  erhållande  af  en  öfversigt  öfver  atmosferens  till- 
stånd och  sannolika  förändringar.  Detta  sker  särskildt  för 
hvarje  af  följande  sju  distrikter,  hvilka  således  erhålla  sina 
skilda  väderleksspådomar,  nemligen:  Skottland,  Irland,  We- 
stra  Enjiland,  Nordvestra  Frankrike,  Sydvestra  England,  Söd- 
östra  England  samt  Östra  kusten. 

Af  de  sammanstälda  väderleksrapportema  jemte  defaf 
dragne  resultater  sändas  kl.  11  af  skrifter  till  Times  (andra 
upplagan)  och  några  andra  tidningar,  vidare  till  handelsmi- 
nisterium, amiralitetet,  Humane  society,  med  flere  inrättnin- 
gar. Något  sednare  sändas  dylika  rapporter  till  eftermid- 
dagsbladen  samt  om  aftonen    ytterligare,  mer  eller  mindre 


Digitized  by 


Google 


64 

modificerade,  till  följe  af  möjligen  inkomna  nya  telegrammer, 
till  de  tidningar,  som  utkomma  tidigt  följande  moTg(»i. 

Inom  ett  dygn  äro  dessa  rapporter  genom  tidningame 
spridda  öfver  hela  England;  men  di  denna  tidsutdrägt  ir 
alltför  läng  i  de  händelser,  när  observationerna  bebåda  en 
annalkande  storm,  anlitas  åter  tel^rafen  för  att  bringa  hastig 
underrättelse  derom  till  alla  hamnar  rundtomkring  de  Britd- 
ska  öame,  eller  åtminstone  till  dem,  som  företrädesvis  aro 
hotade.  Och  för  att  vamingame  må  komma  till  hvar  mans 
kunskap,  höjas  kring  kusterna  stormsignaler,  hvilka  hafva 
formen  af  trummor  eller  koner  af  mörkt  tyg  upphissade  på 
en  stång.  En  kon  med  spetsen  vänd  uppåt  betyder  en  storm 
kommande  från  norr  eUer  nordost,  en  kon  med  spetsen  nedit 
en  annalkande  sydlig  eller  sydvestlig  storm.  Trumman  en- 
sam bebådar  oväder  från  vexlande  håli  men  i  förening  med 
könen  en  häftig  storm  eller  orkan.  Nattetid  begagnas  tre 
lanternor  till  att  ersätta  könen  och  fyra  i  smället  för  trum- 
man. De  väntade  förändringame  i  väderleken  böra  inträffa 
inom  ett  eller  två  dygn,  efter  hvilken  tid  den  annoncerade 
faran  först  kan  anses  öfverstånden. 

Man  har  anmärkt,  att  dessa  väderspådomar  ofta  slåfelt 
Äfven  Fitzroy  sjelf  utger  dem  icke  för  profetior  utan  för 
sannolika  gissningar.  Man  bör  ihågkomma,  säger  han,  att 
stormsignalema  endast  äro  varnande  underrättelser  om  atmo- 
sferiska  störingar,  som  försiggå  öfver  någon  betydlig  del  af 
England,  men  icke  i  minsto  gtad  ttoingandey  om  de  någongång 
motsägas  af  det  individuela  omdömet  Enhvar,  som  är  för- 
sedd med  meteorologiska  instrumenter  och  förstår  att  begag- 
na dem,  kan  af  dem  underrättas  om  blifvande  förändringar 
på  sin  ort.  Allt  hvad  stormsignalema  vilja  säga,  är:  'se 
upp!  gif  akt  på  barometer  och  andra  märkéa;  atmosferen  ar 
mycket  upprörd.*  'Å  andra  sidan  erkännes  likväl  allmänt, 
att  dessa  varningar  redan  gjort  en  stor  nytta,  om  det  ock» 
icke  låter  på  siffran  beräkna  sig,  huru  mycken  egendom  och 
huru  många  menniskolif  derigenom  möjligen  blifvit  sparade. 
Sina  förutsägelser  om  väderleken  grundar  Fitxroy  för 
öfrigt  på  de  allmäima  lagame  för  atmosferens  rörelser.  Hans 


Digitized  by 


Google 


65 

Isigter  härom  äro  i  vissa  delar  egendomliga  och  stödja  sig 
dels  på  andras,  dels  på  egna  iakttagelser  under  ett  mångårigt 
sjömanslif.  Jag  skall  söka  att  i  största  korthet  sammanfatta, 
hyad  väder  boken  härom  förtäljer  på  spridda  ställen  och  utan 
egentligen  vetenskapligt  sammanhang. 

Alla  meteorologer  med  Döve  och  Herschel  i  spetsen 
antaga  tillvaron  af  tvenne  stora,  kontinuerliga  luftströmmar, 
eUer  passadvindar,  en  nedre  och  en  öfre,  som  röra  sig  i  mot- 
satta rigtningar.  Den  genom  solens  lodrätt  fallande  strålar 
upphettade  jordytan  inom  tropikerna  meddelar  sin  väime  åt 
den  omgifvande  luften,  hvilken  derigenom  blifver  lättare,  upp- 
stiger i  höjden  och  utbreder  sig  åt  båda  sidor,  strömmande 
sålunda  från  eqvatorn  åt  polerna,  samt  ersattes  åter  af  en  kal- 
lare och  tyngre  luft,  som  från  polartrakterna  strömmar  åt  e- 
qvatom.  Strömmarnes  ursprungliga  rigtningar  från  söder  till 
norr  eller  tvärtom  blifva  dock,  ^  såsom  bekant  är,  störda  ge- 
nom jordens  vridning  kring  sin  axel,  som  sker  från  vester  åt 
öster.  Polarströmmen  eller  den  nedia  passaden  blifver  efter 
vid  jordens  rotation  och  antager  en  allt  mer  vestlig  rigtning, 
ju  längre  den  avancerar.  Med  eqvatorialstrommen  ellef  den 
öfra  passaden  är  förhållandet  motsatt;  den  medför  från  de  lä- 
gre latituderna  ett  öfverskott  af  rotationshastighet,  som  efter- 
hand förorsakar  en  afvikelse  åt  öster,  hvilken  dock  modifie- 
ras af  en  annan  i  motsatt  rigtning  verkande  orsak.  Under 
sin  skenbara  dagliga  rörelse  utöfvar  nemligen  solen  en  drag- 
ning på  atmosferen,  hufvudsakligen  märkbar  i  den  heta  zo- 
nen, och  åstadkommer  derigenom  en  lindrig  rörelse  af  hela 
luftmassan  åt  vester.  Men  ju  mer  den  varma  luften  under 
sin  utbredning  åt  norr  aflägsnar  sig  från  eqvatorn,  desto  mer 
gör  sig  den  ursprungliga  rotationshastigheten  gällande;  den 
nämnda  vestliga  rörelsen  upphör  snart  och  öfvergår  i  en  öst- 
lig. Den  varma  luftströmmen  vrider  sig  sålunda  spiralfor- 
migt  först  något  litet  åt  vester,  men  sedan  allt  mer  åt  öster, 
ju  mer  den  aflägsnac  sig  från  eqvatorn.  Kommen  till  högre 
latituder  finner  den  varma  luftmassan  icke  mer  tillräckligt 
utrymme  för  sin  fria  utbredning,  emedan  parallelcirklarne  der 
bUfva  trängre.     Den  måste  derföre  komprimeras,  tränga  ned 

5 


Digitized  by 


Google 


m 

i  den  luftström,  som  rör  sig  derunder  i  motsatt  rigtning,  och 
dels  bekämpa  densamma,  dels  till  en  betydlig  del  förena  sig 
deimed,  h\älket  sker  långt  innan  strömmen  hunnit  45^  lati- 
tud. En  del  återvänder  sålunda  ät  eqvatorn;  återstoden  fort- 
sätter sin  väg  åt  polen,  nedstigande  till  jordytan,  såsnart  en 
minskning  eller  ett  tillfälligt  upphörande  af  polarströmmen 
det  tillåter.  Inom  tropikerna  har  man  sålunda  i  allmänhet 
en  ostörd  luftcirkulation  och  ett  jemnt  klimat.  I  de  tempe- 
rerade zonerna  deremot  kämpa  de  båda  motsatta  luftström- 
mame  om  herravälde  samt  åstadkomma  derigenom  stormar 
och  en  ombytlig  väderlek.  De  båda  luftströmmame  hafva 
sina  särskilda  fysiska  egenskaper,  hvilka  de  i  det  längsta  bi- 
behålla och  hvarpå  de  igenkännas,  äfven  om  deras  rigtning 
genom  tillfälligt  motstånd  blifvdt  förändrad.  Den  sydliga  är 
varm,  fuktig  och  lätt,  den  nordliga  kall,  torr  och  tung;  den 
förra  medför  lågt,  den  sednare  högt  barometerstånd.  Luft- 
massor med  så  olika  egenskaper  förena  sig  icke  utan  svårig- 
het; när  det  sker  inom  de  tempererade  zonerna,  antager  den 
förenade  luftströmmen  vanligen  en  rigtning,  från  vester  eller 
nordvest,  hvarvid  således  eqvatorialströmmens  större  rörelse- 
moment prevalerar. 

Angående  stormarne  har  Döve  uppställt  en  teori,  som 
numera  antages  af  de  flesta.  Enligt  densamma  är  en  storm 
ingenting  annat  än  en  storartad  hvirfvelvind  kretsande  om- 
kring en  cirkelformig  eller  elliptisk  yta,  inom  hvilken  luften 
är  jemförelsevis  orörlig  och  ett  lågt  barometerstånd  herrskar. 
Den  uppkommer  i  allmänhet,  då  den  nordliga  och  sydliga 
luftströmmen  från  sina  motsatta  håll  ila  till  en  punkt,  der 
luften  af  någon  anledning  blifvit  ansenligt  förtunnad.  Ge- 
nom den  sydliga  strömmens  vridning  åt  öster  och  den  polära 
strömmens  vridning  åt  vester,  erhåller  stormen  sin  roterande 
rörelse,  som  i  vår  hemisfer  alltid  är  rigtad  motsols  (frän  hö- 
ger åt  venster),  i  den  södra  tvärtom.  Utom  nämnda  rota- 
tion, hvars  hastighet  i  periferin  kan  uppgå  till  10  a  12  sv. 
mil  i  timmen,  hafva  dessa  cykloner  äfven  en  progressiv  rö- 
relse, hos  oss  vanligen  rigtad  åt  nordost  med  en  hastighet  af 
2  å  3  mil  i  timmen.     En  cyklon  fortgår  sällan   mer  än  trä 


Digitized  by 


Google 


67 

dagar;  vanligen  följa  flere,  3  eller  4,  cykloner  efter  hvaran- 
dra. 

Solen  är  genom  sin  värme  den  förnämsta  källan  till 
luftvexlingen  på  vår  jord.  Men  äfven  en  annan  stor  och 
allmän  orsak  finne^  ehunx  dess  verkningar  äro  svårare  att 
konstatera  och  att  följa  i  alla  detaljer:  det  är  solens  och  i- 
synnerhet  månens  ^attraktion.  Härigenom  måste  nemligen  en 
atmosferisk  el?b  och  flod  åstadkommas,  analog  med  den,  som 
eger  rum  i  oceanen,  men  vida  ansenligare,  emedan  luften  är 
ett  mycket  rörligare  element  än  vattnet.  Hela  luftmassan 
sträfvar  i  hvarje  ögonblick  att  antaga  en  ellipsoidisk  gestalt, 
hvars  större  axel  är  rigtad  mot  månen;  och  då  månen  dagli- 
gen rör  sig  omkring  himlahvalfvet,  drager  den  efter  sig  den 
sålunda  uppkommande  luftvågen.  —  Men  denna  luftvåg  borde 
röja  sin  tillvaro  genom  ett  ökadt  lufttryck;  huru  skall  man 
dä  förklara,  att  barometerobservationema  endast  visa  omärk- 
liga  spår  deraf?  —  Fitzroy  uppställer  här  en  egen  och,  så- 
som oss  synes,  ganska  lyckad  hypotes.  Den  luftvåg,  som 
sträfvar  att  bilda  sig,  kan  i  verkligheten  icke  ega  bestånd; 
den  öfver  sin  vanliga  niveau  höjda  luftmassan  flödar  öfver 
ät  alla  sidor  till  följe  af  sin  expansionskraft.  Verkan  af  må- 
nens och  solens  attraktion  blefve  således  hufvudsakligen  den- 
samma som  af  solvärmen,  nemligen  luftens  uppsugning  i  heta 
zonen  och  flödande  derifrån  åt  polerna.  Vid  syzygierna,  det 
.  är  vid  ny-  och  fullmåne,  är  denna  verkan  störst,  emedan  so- 
lens och  månens  attraktioner  då  addera  sig  till  hvarandra; 
vid  qvarteren  är  den  minst.  Månen  skulle  sålunda  förorsaka 
periodiska  impulser  till  ökande  af  den  förut  beskrifna  eqva- 
toriala  luftströmmen  och  måhända  äro  just  dessa  impulser  en 
hufvudorsak  till  vindens  vexlingar.  Man  har  trott  sig  iakt- 
taga att  förändringar  i  väderleken  vanligen  inträfl^a  efter  en 
eller  två  veckor.  Om  så  är,  finner  denna  omständighet  ge- 
genom  förenämnda  hypotes  en  likaså  enkel  som  naturlig  för- 
klaring. Men  ehuru  månen  sålunda  möjligen  har  ett  vida 
större  inflytande  på  vind  och  väder,  än  man  hittills  velat  an- 
taga, får  man  häraf  likväl  ej  draga  den  slutsats,  att  väder- 
leksförändringarne  i  allmänhet  borde  inträfla  vid  sjelfva  mån- 


Digitized  by 


Google 


68 

skiftena;  ty  mellan  orsak  och  verkan  förg&r  en  längre  eller 
kortare  tid^  som  i  närvarande  fall  måste  vara  mycket  yaria- 
bel.  Den  bland  allmänheten  gängse  äsigten^  att  "fullminen 
skingrar  molnen",  har  intet  stöd  i  verkliga  under  en  längre 
tid  fortsatta  observationer.  Grunden  till  denna  fördomar  att 
söka  i  det  mäktiga  intryck  en  klar  månskensnatt  oiilkor- 
ligen  gör  på  känsliga  sinnen,  medan  vanligen  ingen  upp- 
märksamhet egnas  månen  vid  de  tillfällen,  då  han  är  gömd 
bakom  moln. 


Digitized  by 


Google 


GO 


Sammanträdet  den   ]3  Mars   1865. 

Verklige  Statsrådet  Nordmann  meddelade  fortsättniijg 
af  dess  naturalhistoriska  observationer,  under  loppet  af  år 
1864  anställda  hufvudsakligen  i  härvarande  botaniska  träd- 
gård, hvarefter  Statsrådet  förevisade  en  teckning  af  en  ljus 
varietet  af  en  lake,  tvärs  sidor  voro  alldeles  hvita,  tecknade 
med  bjerta  gula  fläckar. 

Statsrådet  redogjorde  vidare  för  ett  arbete  af  professor 
Kessler  angående  de  i  S:t  Petersburgska  guvemementet  före- 
kommande fiskar  samt  meddelade  särskilda  utdrag  ur  doktor 
A.  J.  Malmgrens  i  Öfversigten  af  Kongl.  Vetenskaps- Akade- 
mins i  Stockholm  handlingar  för  1863  införda  afhandling  om 
tandbyggnaden  hos  Hwalrossen  (^Odobaenus  Rosmarus,  L.)  och 
tillade:  "Den  största  afvikelse  i  hwalrossens  mjölktandsäts- 
ning  är  den,  att  mjölktänderna  äro  flere  än  de  permanenta* 
då  de  deremot  hos  Phoca  Halichoerus  och  Otaria  äro  färre. 
Jag  tror  mig  vara  den  förste,  hvilken  beskrifvit  en  fullstän- 
dig mjölktandsättning  jemte  den  blifvandé  permanenta  hos 
ett  foster  af  Halichoerus  grypus  Fabr.,  samt  ådagalaggt,  att 
mjölktänderna  försvinna  redan  innan  födseln." 

Professoren  voN  Willebrand  anförde  följande  angå- 
ende en  ny,  i  Frankrike  för  närvarande  med  stort  intresse 
omfattad  metod  att  förbinda  sårytor  förmedelst  i  alkohol 
dränkta  kompresser: 

Flere  författare  hafva  redan  häröfver  oflentliggjort  mär- 
keliga  iakttagelser  och  sednast  hafva  både  Gaulejai  och  Le- 
Coeur  uti  utgifne  skrifter  anfört  flera  hundrade  fall,  der  läk- 
ningsprocessen i  särskadorna  synbarligen  härigenom  befor- 
drats. Denna  metod  kan  väl  egenteligen  icke  anses  i  annat 
afseende  ny,  än  att  alkoholen  begagnas  koncentrerad.  Man 
vet  att  redan  Hippokrates  använde  vin  såsom  omslag  å  sår, 
att  sedan  dess  alkohol  i  mer  eller  mindre  utspädt  tillstånd 
ingått  i  de  mest  renommerade  förbindningsmedlen  ifiån  äldre 


Digitized  by 


Googk 


70 

tider,  och  äfven  uti  folkmedicin  sä  utbredt  sig,  att  enhvar  vet 
begjuta  ett  sär  med  bränvin.  Dock  blefvo  alla  dessa  olika 
sammansatta  yttre  medikamenter  bannlyste  af  den  moderna 
kirurgien.  H varje  särskada  hette  det,  medför  redan  i  sig 
sjelf  ett  retningstillständ.  II vårföre  dä  ytterligare  öka  detta 
genom  applikation  af  retande  medel.  Tvertom  böra  såren 
antingen  förbindas  med  .enkelt  fett  och  vax,  det  hvita  plå- 
stret, eller  blott  behandlas  med  vatten.  Denna  enkla,  i  hög 
grad  anslående,  lära  antogs  af  alla  vetenskapliga  kirurger  un- 
der de  sednare  decennierna  och  gällde  som  ett  stort  steg 
framåt.  Men  erkännas  måste  också,  att  tillstötande  sjukdo- 
mar, såsom  hospitalsbrand,  ros,  vahrförgiftning  och  putrid  in- 
fektion alltför  ofta  gett  å  sjukhusen  en  olycklig  utgång  åt 
de,  med  största  talent  utförda,  operationerna.  Om,  såsom  det 
vill  synas,  just  dessa  mehnliga  tillstötar  befinnas  kunna  före- 
k ömmas  genom  ifrågavarande  sätt  att  förbinda  såren  med  al- 
kohol, är  häruti  den  nödtvungna  återgången  till  det  gamla 
en  märkelig  företeelse.  Särskildt  intresserar  detta  faktum  mig, 
emedan  jag  häri  ser  ett  nytt  stöd  för  den  af  mig,  redan  for 
tio  år  sedan  framhållna  öfvertygelse,  att  farsoter  bero  på  i 
luften  suspenderade  fermentartade  ämnen.  Att  äfven  de,  in- 
om de  stora  sjukhusen  till  läkarens  förtviflan  sig  utvecklan- 
de sjukdomame,  benämnde  hospitalsros,  vahrförgiftning,  puer- 
peralfeber  m.  m.  bero  på  sårytans  infektion  af  ett  i  luften 
suspenderadt  giftigt  fermentämne,  är  nu  otvifvelaktigt,  och 
att  dessa,  i  likhet  med  alla  andra  fermenter,  skola  kunna  i 
sin  utvecklingsförmåga  förintas  såväl  af  alkohol  såsom  ock  ^f 
de  af  ålder  såsom  förbiridningsmedel  så  oundgänglige  ansed- 
da balsamiska  ämnena,  tyckas  ur  anförda  iakttagelser  bevisas, 
hvarföre  dessa  väl  också  för  framtiden  åter  torde  komma  att 
återfå  sitt  erkännande  af  att  vara  tjenliga  förbindningsmedel 
under  ifrågavarande  omständigheter. 

Professoren  Lagus  redogjorde  för  Kirchhoffs'  afhand- 
ling  om  det  gi-ekiska  alfabetet,  införd  i  kungl.  preussiska  Vet 
Akad.  Handlingar.     (Berlin  1864.) 


Digitized  by 


Google 


71 


Fortsättning  af  naturhistoriska  observationer  anställda 
Sr  1864.  —  Af  A.  v.  Nordmann. 

(Meddelade  den  13  JWars  1865.) 

D.  23  Maj  var  Muscicapa  atricapUla  ankommen. 

I  bot.  trädgården  är  ett  par  Corvus  Comix  mycket  för- 
argliga, ty  desamma  plundra  alla  mindre  fågelbon.  Trastar- 
ne, Turdus  pilarts  förfölja  dem  hela  dagen. 

D.  24-s    Ulmus  campestris  blommar. 

D.  26.  lynx  torquilla,  Sylvia  cinerea,  hippolais  och  Cyp- 
idus  apus  äro  ankomna. 

D.  31  hördes  för  första  gången  Pyrrhula  erythrina, 

D.  31.  Ficaria  ranunculoides  och  Caltha  palustris  börja 
blomma. 

D.  1  Juni  observerades  Oriolus  galbula  för  första  gången 
i  trädgården.     Viola  tricolar  blommar. 

Braxen,  Abramis  Bräma  L.  leker,  dess  kropp,  hufvudet 
och  fenorna  äro  betäckta  med  vårtor:  nappar  på  mete. 

Den  4  leker  aborren.  Perca  fluviatilis,  vid  Brandö,  utur 
5  tums  länga  individuer  flyter  mjölken;  en  mängd  fångades. 

Stumus  vulgaris  har  fullvuxna  ungar,  en  af  dessa  fångade 
jag  i  trädgården  med  ett, spö  och  en  snara. 

Fågeln  matades  med  Lumbricus  rikeligen,  och  dog  till- 
följe der  af  med  inflammerade  tarmar. 

Unga  grönsiskor  och  Pyrrhula  erythrina,  uppsöka  frön 
af  Ulmus  campertris  på  marken  och  förtära  desamma. 

En  gammal  grönsiskhane,  hvilken  badade  i  sanden  fån- 
gades med  ett  spö  och  en  halssnare  af  min  broder  Carl. 

Häradshöfding  Boye  berättade  mig,  att  för  14  dagar  Herr 
Rotkirch  vid  Thali  bäcken  hade  på  en  dag  fångat  9000  idar. 

D.  12.     Prunus  padus  börjar  blomma. 

D.  13  kuttrade  en  orre  på  aftonen  vid  Brandö. 

D.  19  företogs  en  exkursion  af  mig  och  mina  tre  brö- 
der, Fredrik,  Boris  och  Carl  till  Häradshöfding  Boye  i  Drägs- 


Digitized  by 


Google 


72      • 

by,  vid  Borgå,  i  afsigt  att  meta  vimbor.  Jag  medhemtade 
två  vai-ieteter  af  vimban.  Tiden  för  vimbans  metande  var 
förbi.  De  svarta  individer  voro  alla  hannar,  och  hade  fly- 
tande mjölk. 

Eågen  blommade;  att  mjöldrygan  icke  är  en  följd  af 
någon  insekts  inverkan,  öfvertygades  jag  snart. 

I  den  lilla  bäcken  Svarta  förekomma  gäddor  af  20  ock 
deröfver  skalp. 

Herr  Boye  berättade  mig,  att  han  hade  haft  ett  par 
Orrar,  hvilka  lefvat  tillsammans  några  år,  och  framalstrade 
ungar.  Hannen  hade  tillfälle  att  undfly,  men  återkom  igen 
efter  ett  år. 

På  Sibbostation  köpte  jag  en  orrhane,  hvilken  genom 
sitt  kuttrande  ådrog  sig  min  uppmärksamhet;  fogeln  lefyer 
ännu.  Jag  satte  densamma  i  en  större  bur  med  ett  par  Perl- 
hönor,  hvilka  jag  erhållit  från  S:t  Petejrsburg.  Men  debegge 
hannarne  kunde  ej  förlikas,  utan  lågo  i  ständig  strid  med 
hvarandra,  hvarföre  jag  var  tvungen  att  slagta  perlhanen, 
hvilken  numera  är  en  prydnad  i  vårt  Museum. 

D.  27  Juni  hade  Sorbus  aucupartä  utblommat. 

D.  29  bofinken,  Fringilla  coelebs^  har  fullvuxna  ungar;  i 
ett  bo  af  Pyrrhula  (Carpadocus)  erythrina  fann  jag  nysslagda 

ägg. 

D.  1  Juli  hörde  jag  hvarj^  natt  midtemot  trädgården 
Ortygometra  porzana,  dess  läte  liknar  klangen  af  en  vatten- 
droppa,  hvilken  från  en  betydlig  höjd  faller  ner  på  vatten- 
ytan. 

D.  20  inskickar  M.  v.  Wright  från  Tammerfors  till 
Museum  ett  Ijusbrunt  färgadt  individum  af  en  Arvicola,  hvil- 
ket  Prof.  Blasius  kommer  att  systematiskt  bestämma. 

D.  15  hade  Muscicapa  grisola  i  trädgården  fullvuxna  un- 
gar, likaledes  Pyrrhula  erythrina^  grönsiskor,  Sylvia  flere  spe- 
cies  och  Saxicola, 

D.  31  Augusti  observerade  jag  i  trädgården  c.  50  exem- 
plar af  Caryocactes  guttatus. 

Mina  domherrar  i  buren  äro  nu  nästan  alldeles  svarta. 


Digitized  by 


Google 


73. 


D.  13  September  voro  ännu  Svalor  och  Cypielus  opus 
synliga. 

D.  16  var  Pyrrhula  erythrina  synlig  i  trädgärden.  D.  17 
samma  manad  säg  jag  en  mängd  (ttim  ctfifrea  flytta  mot  SSO. 
Samma  dag  observerades  FringiUa  carduelis  i  mängd. 

D.  6  Oktober  säg  jag  ännu  en  Svala.  D..2S  skjöt  Herr 
BreAner  en  Mergulus  alla  vid  Melkö. 

D.  11  var  Accentor  modularis  synlig  i  trädgärden,  lika- 
ledes Sylvia  trocthrilus  och  rubeeula,  hvilken  sednare  ännu  qvar- 
stannade  tills  d.  5  November.  De  första  Domherrar  visade 
sig  Nov.  d.  5  jemte  en  mindre  svärm  af  Corythus  enuncleator. 
En  hanne  af  Coccothraustes  vulgaris  har  hela  senhösten  vistats 
i  tiädgärden,  6  bofinkhanor  likaledes.  I  December  infunno 
sig  mänga  tusende  af  Turdui  pilaris;  Bomhycilla  garrulay  Si- 
densvansen, har  deremot  nästan  alldeles  uteblifvit. 


Digitized  by 


Google 


74 


Om  KiRCHHOFFS  "Studien  zdf  Geschichte  des  griechi- 
schen  Alphabels."  —  Af  W.  Lacus. 

(Meddeladt  den  13  Mars  1865.) 

Att  i  en  under  tidemas  längd  så  flitigt  genomtröskad 
fräga,  som  den  om  Grekiska  aKabetet,  ännu  i  våra  dagar,  en- 
ligt hvad  Kirchhoffs  arbete  vidhandenger,  så  mycket  npX  och 
positivt  lärorikt  låtit  säga  sig,  detta  är  ett  talande  bevis  der- 
pä,  att  den  klassiska  filologin,  bedrifven  efter  sunda  principer, 
ingalunda,  såsom  man  stundom  hör  yttras,  redan  förlorat  sin 
egentliga  vitalkraft  och  blott  skulle  fortvegetera  på  gamla  be- 
sparingar. Visserligen  kunde  någon  af  Pertz\  i  omedelbart 
granskap  till  ifrågavarande  afhandling  befintliga,  redogörelse 
om  de  nyligen  upptäckta  äldsta  handskriftsfragmenten  af  Vir- 
gilius,  låna  ett  intyg  om  den  sedvanliga  konjekturalvisdomens 
vansklighet,  i  det  sig  så  ledsamt  fogat,  att  ingen  enda  bland 
de  af  Ribbccks  editoriska  skarpsinne  uttänkta  versomflyttnin- 
garna genom  dessa  fragmenter  \^nnit  bekräftelse.  Men  slika 
olycksfall  äro  ju  i  hvarje  vetenskap  oundvikliga,  ja  sjelflall- 
na,  der  en  anfäktande  skepsis  klifver  upp  pä  kritikens  do- 
marsäte. Uppfriskande  är  deremot  att  stöta  på  undersöknin- 
gar och  en  bevisföring  sådane  som  de,  hvarmed  Kirchhoff 
riktat  vårt  vetande  om  Greklands  fornkultur  och  vägarna 
för  dess  utbredning. 

Lemnande  alla  interpretationer  och  jemkningsförsök  af 
sinsemellan  stridiga  auktorställen  tillsvidare  i  sitt  värde,  häl 
ler  sig  hans  forskning  uteslutande  till  det  faktiska  stoff,  som 
föreligger  i  autentika  och  troget  från  monumenten  kopierade 
inskrifter,  förnämligast  de  i  C.  I.  G.  samlade.  Samvetsgrannt 
genomgås  och  granskas  hvarje  hittills  funnen  inskription  af 
äldre  datum  än  Peloponnesiska  krigets  slutar,  —  den  tidpunkt 
då  lonernes  grafiska  system  såväl  off*entligen  antogs  i  Athén 
(01.  94,2)  som  ock  började  vinna  allmännare  insteg  i  öfriga 
Grekiska  stater.    Öfversigtligheten  i  det  mångförgreuade  ma- 


Digitized  by 


Google 


75 

terialet  befordras  högeligen  derigenom,  att  uppställningen,  ut- 
gående från  M.  Asien  samt  steg  för  steg  fortskridande  till 
de  Italiska  och  Sicilianska  kolonierna,  är  geografisk;  först  i 
andra  rummet,  och  inom  gränserna  af  den  geografiska  fördel- 
ningen, tages  kronologin  till  råds.  Hur  välbetänkt  denna  an- 
ordning är,  framgår  isynnerhet,  då  man  under  läsningen  af 
arbetet  vinner  öfvertygelse  att  de  lokala  traditionerna  och 
stamförbindelserna,  mer  än  allt  annat,  inverkat  pä  sakens  ge- 
staltning och  utveckling.  Synes  någongång  det  kriterium,  som 
Ugger  i  nationalitet5skilnaden,  icke  hålla  streck,  —  såsom  i 
de  på  Psammefiks  tid  af  Joner  och  Dorer,  men  af  hvardera 
i  Joniskt  alfabet,  på  kolosserna  i  Abu  Simbel  i  Nubien  inri- 
stade mementos  öfver  deras  äfventyrliga  Nilresa,  —  så  sakna 
äfven  sådana  undantagsfall  icke  sin  förklaring;  de  tjena  blott 
att  bekräfta  regeln. 

Betraktadt  ur  synpunkten  af  sin  geografiska  utbredning, 
sönderfaller  det  Grekiska  alfabetet  öfverhufvud  i  tvenne  stora, 
i  det  egentliga  Hellas  hvarandra  korsande  grupper:  en  östlig 
och  en  vestlig.  De  äldsta  bokstafsformerna  representeras  af 
inskrifter,  förnämligast  från  Teos,  Kolophon,  Ehodos,  Mile- 
tos,  Prokonnesos,  Ephesos  och  Halikarnassos,  tillhörande  o- 
lympiaderna  40 — 82.  Dernäst  komma  monumenten  fiån  Ae- 
geiska  hafvets  öar  Thera,  Melos,  Kreta,  Paros,  Naxos,  för- 
färdigade i  ol.  40 — 75.  Vidare  följer  i  ordningen  det  konti- 
nentala Hellas  jemte  Euboea  och  Peloponnesos,  samt  slute- 
ligen  Sicilien  och  Italien  med  de  Etruskiska,  Umbriska,  Os- 
kiska,  Latinska  och  Faliskiska  alfabeten,  för  hvilken  afdel- 
ning  modeller  finnas  från  ol.  45 — 98. 

Genom  denna  klara  och  enkla,  men  naturligtvis  först 
efter  mödosamma  jemförelser  å  författarens  sida  vunna,  grup- 
pering beredes  för  enhvar  tillfälle  att  helt  beqvämt  se  de  skil- 
da karakterernas  modifikationer  liksom  vexa  upp  ur  hvaran- 
dra. Med  tillhjelp  af  välutförda  typografiska  imitationer  flyt- 
tar ögat  och  tanken  utan  svårighet  frän  ort  till  ort,  från  se- 
kel till  sekel.  Att  förändringarna  ej  visa  sig  större,  öfver- 
gängama  raskare,  kunde,  helst  vid  besinnande  af  de  luckor, 
ofta  för  flera  decennier,  materialet  sjéffallet  måste  lemna,  fö- 


Digitized  by 


Google 


76 


rekomma  öfverraskande,  —  likväl  blott  för  den,  som  ej  erin- 
rar sig,  med  hvilken  helig  Tördnad  folken  i  sin  barndom  om- 
fatta bokstafsskriftens  underbara  konst  och  uppfinning.  Dennt 
'  ihågkommelse  träder  dock  lifligt  fram,  icke  blott  vid  blicken 
på  den  stora  stabiliteten  i  det  Grekiska  alfabetet  i  och  för  sig, 
men  ännu  mer  i  förhållande  till  dess  urkälla,  det  Feniciska. 
Tj  så  gammal  äfven  insigten  derom  är,  att  det  förra  emane- 
rat ur  det  sistnämnda,  har  densamma  numera  vunnit  en  vida 
säkrare  dokumenterad  sanning.  Och  utan  fara  för  misstag 
kan  man,  på  en  tid  då  de  Feniciska^  de  Himjaritiska,  de 
Nabatheiska,  de  Petraeiska  och  de  Hauranska  inskriptioner- 
nas dechifirering  hör  till  dagordningen,  förutsäga,  att  det  ej 
skall  töfva  länge,  innan  den  Semitiska  fomkunskapen  sig  till- 
godogör de  i  förevarande  arbete  så  positivt  framlagda  epigra- 
fiska  resultaten.  Sjelf  har  Kirchhoff  åt  detta  håll  blott  fram- 
kastat några  fä  antydningar.  Kanske  skall  det  unnas  mig, 
derest  jag  ej  förekommes,  att  i  annat  sammanhang  upptaga 
desamma  till  vidare  utläggning. 

Här  vill  jag  ännu  påpeka  en,  och  ingalunda  den  min- 
sta, förtjenst  i  Kirchhoffs,  alltigenom  förträffliga  undersöknin- 
gar, den:  att  hafva  åt  vetenskapen  räddat  autenticiteten  af 
flera  antika  minnesmärken,  hvilka  en  modem  tvifvelsjuka  och 
hyperkritik  trott  sig  böra  antasta.  Sådant  är,  för  att  nämna 
några  af  de  mest  framstående  exemplen,  fallet  beträffande  ej 
mindre  den  bekanta  Hermesstoden  från  Sigeion,  än  Mene- 
krates'  och  Arniades*  graf skrifter  samt  Serpentinen  på  den 
gamla  rännarbanan  i  Konstantin opel. 

Det  förstnämnda  monumentet  har,  sedan  det  förkättra- 
des af  Boeckh,  och  oaktadt  G.  Hermann  uppträdde  till  dess 
försvar,  hållits  för  afgjordt  oäkta;  långt  ifrån  att  tillhöra  So- 
lons tidehvarf,  skall  det  blott  vara  ett  fantasistycke,  frambragdt 
på  lediga  stunder  och  med  mycket  tålamod  af  någon  arkai- 
serande  bedragare  eller  imitatör.  Skälen?  Påstås  vara  epi- 
grafiska.  Nu  visar  deremot  Kirchhoff,  att  just  epigrafiken, 
om  något,  talar  för  monumentets  äkthet.  Talrika  be^ds  fiji- 
nas  redan  derpå,  att  ännu  i  sednare  hälften  af  6:te  århundra- 
det f.  Kr.,  sedan  det  Joniska  alfabetet  uppnått  sin  fulla  ut- 


Digitized  by 


Google 


77 


bildning,  fiov&vQOffjdov  skriften  hos  samma  Joner  var  "etwas 
sehr  gewöhnliches."  In  summa:  inskrifterna  "trägen  ein  durch- 
aus  eigenartiges,  rein  originales  Gepräge,  das  frei  ist  von 
jeder  Spur  mlihseliger  öder  gekUnstelter  Affectation."  "Ich 
muss  behaupten",  fortsätter  han,  "dass  wenn  sie  von  einem 
.  archaisirenden  Nachahmer  herrUhrten,  dieser  sich  selbst  uber- 
troffen  haben  mUsste  und  eine  Nachahmung  geliefert  hatte, 
die  einem  Originale  wie  ein  Ei  dem  andem  ähnlich  sähe  und 
als  das,  was  sie  wirklich  ist,  gar  nicht  mehr  erkannt  werden 
könnte.  Die  Beschaffenheit  der  attischen  Schrift  in  der  zwei- 
ten  Inschrift  entspricht  genau  bis  in  alle  Einzelheiten  der 
Vorstellung,  welche  wir  uns  von  dem  Zustande  derselben  in 
dieser  Zeit  zu  machen  habea,  die  ionische  der  ersten  stimmt 
in  gleicher  Weise  zu  dem  Charakter  der  Schrift  auf  den  vor- 
gefuhrten  gleichzeitigen  Denkmälem." 

Icke  mindre  slående  är,  man  kan  ej  förneka  det,  bevis- 
föringen derom,  att  de  mångomtalade  grafskriftema  i  Korky- 
reiskt  alfabet  öfver  Menekrates  och  Amiades  äro  från  förra 
hälften  af  6:te  årh.  f.  Kr.,  icke  frän  tiden  efter  Peloponnesi- 
ska kriget.  Endast  måste  jag  reservera  mig  mot  det  stränga 
omdöme,  hvilket  i  anledning  af  denna  meningsolikhet  fälles 
öfver  den  om  sitt  klassiska  hemlands  fomlemningar  så  högt 
förtjente  Nygreken,  Prof.  Rangabé,  med  hvars  namn  jag  all- 
tid ovillkorligen  minnes  hans  lika  grundliga  som  snillrika 
föreläsningar  vid  universitetet  i  Athén,  dem  äfven  jag  haft 
lyckan  bivista.  Att  Rangabé  lärt  sig  oändligen  mycket  af 
de  Tyske  filologemes  Nestor,  den  vördnadsvärde  Boeckh, 
detta  skall  han,  nu  som  förr,  säkert  vara  den  förste  att  erkän- 
na, men  att  honom  skulle  komma  till  last  "eine  unverständi- 
ge  Anwendung"  af  den  förres  kritiska  principer  och  att  han 
derigenom  skulle  hafva  förfallit  i  förenämnda  "Monstrosität", 
sådant  är  dock  nog  mycket  sagdt  om  en  man  af  hans  art. 

Beträfiande   slutligen    Serpertinen  —  ty  detta  är  dess 
hvardagsnamn  i  Konstantinopel  — ,   så  har  densamma,   alla 
sekler  igenom,  utgifvits  för  underlaget  till  den  gyllene  trefot 
hvilken  till  minne  af  slaget  vid  Plataeae  uppställdes  i  Delphi^ 
och  hvarpå  Lacedämonerne   sednare   läto   ihgravera  en  för- 


Digitized  by 


Google 


78 

teckning  öfver  de  stater,  hyilka  deltagit  i  den  stora  frihets- 
kampen (se  härom  bl.  a.  Max.  Duncker,  Gesch.  d.  Alter- 
thums,  i  Bd.  IV).  Traditionen  om  allt  detta  är  visserligen  ej 
så  säker  som  de  underrättelser,  man  eger  om  ett  annat,  pl 
samma  plats  —  den  fordna  Hippodromen,  ännu  af  Turkarna 
kallad  At-meidan  (häst-platsen)  —  befintligt,  vida  större  min- 
nesmärke, neml.  den  Egyptiska  obelisk,  hvilken  på  Theo- 
dosii  d.  y.  tid  hitfly ttades  från  Athén.  Emellertid  och  då  ri 
känna,  huru  de  Byzantinske  imperatoreme  utplundrade  Hel- 
las, för  att  pryda  sin  nya  hufvudstad,  ligger  ingen  orimlighet 
deri,  att  förenämnde,  i  koppar  gjutne  serpetin,  hvars  hela  höjd 
är  ungefär  en  manslängd,  lika  väl  som  obelisken  kunnat  utbyta 
sin  ursprungliga  plats  mot  den  nuvarande.  I  denna  oskyl- 
diga tro  hafva  bland  oräkneliga  äfven  mina  ögon  stått  inför 
detta  monument,  med  hvilket  så  herrliga  minnen  äro  förknip- 
pade. Kom  så  för  ett  par  år  tillbaka,  —  för  att  icke  nämna 
ansprånget  af  mindre  renommerade  skeptiker  —  den  beröm- 
de skildraren  af  Peloponnesos,  E.  Curtius,  och  bevisade,  att 
hela  herrligheten  är  en  Byzantinsk  konstlögn  från  slutet  af 
4:de  Kristliga  århundradet!  Så  ramla  våra  illusioner  for  ett 
tittpå  af  en  rätt  skarp  kritisk  lorgnett!!  Dock  nej!  Det  var 
blott  hyperkritikens  irrbloss,  som  denna  gång,  liksom  så  mån- 
ga förut,  var  bestämdt  att  blekna.  Enligt  en  objektivt  hållen 
epigrafisk  granskning  lemnar  inskriften  "in  den  Eigenthum- 
lichkeiten  des  Dialektes  und  der  Schrift  die  positivsten  Be- 
weise  ihrer  Ächtheit,  so  dass  ein  vormtheilsloser  Beurtheiler 
keinen  Augenblick  darliber  zweifelhaft  aein  känn,  dass  sia 
nicht  erst  gegen  Ende  das  4  Jahrhunderts  n.Chr.  gemacht 
sein  känn,  sondern,  wenn  sie  nicht  Original  sein  sollte,  die 
treueste  und  zuverlässigste  Copie  des  wirklichen  Originales 
3ein  mUsste.'' 


Digitized  by 


Google 


79 


Sammanträdet  den   10  April   1865. 

Professoren  von  Willebrand  meddelade  af  honom 
gjorda  rön  öfver  gagnet  af  jod  emot  typhusfebern.  En  hän- 
delse hade  nödvändiggjort  bruket  af  jod  för  en  af  typhus 
angripen  patient,  hos  hvilken  en  serdeles  lycklig  förändring 
i  sjukdomens  tillstånd  härunder  inträffade.  Detta  föranledde 
till  ytterligare  iakttagelser  vid  de  härefter  förekomne  typhus- 
fallen,  hvilkas  antal  nu  uppgick  till  tretton.  Den  i  det  för- 
sta fallet  anmärkta  fördelen  häraf  har  igenfunnits  hos  nästan 
alla  de  öfrige  och  torde  i  hufvudsaklig  del  få  tillskrifvas  den 
desinficierande  effekt,  hvilken  jod  äger  i  likhet  med  flera  af 
de  klorpreparater  och  mineralsyror,  hvilka  äfven  med  fördel 
användts  emot  typhus.  De  förändringar  inom  sjukdomens 
företeelser,  dem  talaren  ville  hafva  tillskrifne  ifrågavarande 
medikament,  äro  hufvudsakligen  följande:  l;o  Att  under  Be- 
gagnandet häraf  feberhettan  inom  ett,  två  eller  tre  dygn  be- 
gynte  visa  större  variationer  emellan  morgon  och  qväll,  än 
som  annars  plär  vara  fallet,  gående  ända  till  1  och  IVa  grad 
Cels.  2:o  Att  härunder  yrsel  icke  förekommit,  utan  hade  de 
med  jod  behandlade  patienteme  förblifvit  vid  fullt  medvetan- 
de under  sjukdomens  förlopp.  3:o  Att  den  bruna  crustbe- 
läggningen  ä  tungan,  hvilken  vanligen  utmärker  det  farliga 
tillståndet  under  förloppet  af  en  typhusfeber  och  i  hög  grad 
inkommoderar  de  sjuke,  i  fall  icke  förekommit,  der  jodbe- 
handlingen  tidigt  anlitats,  men  der  den  före  behandlingens 
början  redan  förefunnits,  sedan  inom  par  dagar  upplösts  och 
efterlemnat  blott  en  tunn  grå  beläggning  å  tungan. 

Professoren  HjELT  meddelade  resultatet  af  de  i  nyaste 
tider  anställda  observationer  öfver  mögelbildning  inom  ägg, 
hvilka  ådagalägga  att  svampsporeme  under  vissa  gynnsamma 
förhållanden,  såsom  fukt  och  lindrig  värme,  intränga' genom 
skalet,  att  formen  för  dessa  svampmycelier  är  ytterst  omvex- 


Digitized  by 


Google 


80 

lande  och  att  man  med  största  sannolikhet  kan  pistå  att  hyar- 
je  förskämning  i  det  inre  af  ägg  beror  på  inträngda  svampar. 

Professoren  Krueger  meddelade  några  resultater  ur  ett 
nyligen  utkommet  arbete  om  den  stora  kometen  af  är  1858. 

Professoren  Arppe  framställde  några  anmärkningar  rö- 
rande de  vid  Luotolaks  by  inom  Savitaipale  socken  år  1813 
nerfallna  meteorstenar. 

Föredrogs  en  till  Universitetets  konsistorium  af  Alexan- 
ders-stipendiaten doktor  A.  J.  Malmgren  ingifven  reseberät- 
telse, hvilken  i  denna  öfversigt  skulle  offentliggöras. 


Digitized  by 


Google 


81' 


Om  den  stora  kometen  af  5r  1858.  —  Af  A.  Krueger. 

(Meddelad!  den  10  April  1865.) 

För  nSgra  veckor  sedan  erhöll  jag  del  af  ett  arbete  be- 
träffande den  för  oss  alla  yälkända  stora  kometen  af  är  1858. 
Denna  komet,  som  företrädesvis  benämnes  med  upptäckarens, 
professor  Doxati*S  namn,  ehuruväl  äfven  andra  blifvit  upp- 
täckta af  samma  kometforskare,  och  som  under  loppet  af  Sep- 
tember och  Oktober  1858  erbjöd  en  så  ovanligt  skön  anblick, 
bör  räknas  till  de  mest  intressanta,  som  i  nyare  tider  hafva 
behedrat  vårt  solsystem  med  sitt  besök.  Förhållandena  voro 
under  loppet  af  dess  synbarhet  särdeles  gynsamma  för  obser- 
Yationers  anställande.  På  den  tid,  då  den  först  upptäcktes 
under  Italiens  mörkare  natthimmel  (d.  2  Juni),  var  dess  sken 
ännu  så  svagt,  att  man  omöjligt  skulle  kunnat  upphitta  den- 
samma under  nordligare  latituder,  der  skymningen  under  hela 
natten  var  alltför  mycket  kännbar  för  så  ljussvaga  föremål; 
deremot  var  det  icke  synnerligen  svårt,  att  återfinna  och  ob- 
servera kometen,  så  snart  man  genom  underrättelsen  om  Do- 
nati'8  upptäckt  hade  fått  reda  på,  hvilket  ställe  på  himmelen 
den  ungefärligen  intog.  Sålunda  vidtager  nu  från  och  med 
den  7  Juni  en  oafbruten  serie  af  talrika  och  goda  observa- 
tioner, som  tiUfölje  af  kometens  gynnsamt  belägna  bana  ut- 
sträcker sig  ända  till  den  4  Mars  nästföljande  år.  Kometen 
försvann  visserligen  i  medlet  af  Oktober  för  vår  horizont, 
(den  sista  Europeiska  observationen  daterar  från  d.  18  Okt.) 
men  lyckligtvis  finnes  det  nuförtiden  välinredda .  observato- 
rier  på  södra  hemisferen,  som  med  största  ifver  deltaga  uti 
alla  astronomiska  arbeten.  Mr.  Maclear  på  Godahoppsudden 
och  Prof.  MoESTA  i  Santiago  de  Chile  hafva  lemnat  ett  sär- 
deles rikt  bidrag  till  det  omfångsrika  materialet  för  denna 
komets  banbestämning,  hvilket  material  inalles  uppgår  till 
957  positionsobservationer.     För  öfrigt  hafva  de  meteorologi- 

6 


Digitized  by 


Google 


82 

ska  förhållandena  under  kometens  synbarhet  varit  mycket  gyn- 
nande: näbtan  öfverallt  i  Europa  utmärkte  sig  höstmånaderna 
genom  klar  himmel  och  vackert  väder. 

Till  följe  af  detta  stora  observationsmaterial  har  nu  ko- 
metens bana  med  motsvarande  stor  noggranhet  kunnat  be- 
stämmas. Detta  vore  i  och  för  sig  tillräckligt,  för  att  tillför- 
säkra densamma  betydligt  vetenskapligt  intresse,  hvilket  yt- 
terlicrare  genom  flera  omständigheter  förökas.  Dess  bana  Ir 
nemligen  elliptisk,  af  icke  så  särdeles  stor  omloppstid,  såsom 
man  redan  nägra  månader  efter  dess  upptäckt  varit  i  tillfälle 
att  bemärka;  vidare  företedde  den  under  loppet  till  och  från 
solen  sä  storartade  fysiska  förändringar,  som  jnan  sällan  un- 
der en  sä  läng  tid  har  kunnat  anteckna.  Jag  behöfver  en- 
dast påminna  om  den  ofantliga  svansutvecklingen,  som  vi 
kunnat  iaktta^ra  med  oväpnade  ögon,  om  svansens  egendom- 
liga bakätböjda  form,  vidare  om  den  andra  svansen,  som  ut- 
sträckte sig  i  en  riktning  rakt  af  vänd  ifrån  solen  och  som 
endast  i  tuber  kunde  skönjas.  Ännu  märkvärdigare  voro  de 
hastiga  förändringar,  som  man  med  stora  tuber  observerade  i 
kometens  kärna  och  dess  omedelbara  grannskap,  och  som  äro 
egnade  att  ge  upplysning  om  huru  svansens  materie  utbre- 
der sig  frän  sjelfva  kärnan.  Dessa  förhållanden  ha  blifvit 
noga  undersökta  i  ett  monografiskt  arbete  af  framl.  Prof.  G. 
BOND  i  Cambridge  V.  S.  och  jag  skall  möjligtvis  vid  något 
annat  tillfälle  redogöra  för  dess  resultater.  För  i  dag  inskrän- 
ker jag  mig  till  det  i  början  omnämnda  arbete,  som  har  till 
författare  Mr.  G.  W.  Hill  (Discussion  of  the  observations 
of  the  great  comet  of  1858,  Mem.  Amer.  Acad.  voL  IX)  och 
som  endast  har  afseende  på  kometkämans  rörelse  omkring 
solen.  Efter  att  med  behörig  omsorg  hafva  siktat  hela  ma- 
terialet, härleder  författaren  enligt  vanliga  methoder  de  san- 
nolikaste elefmen terna,  af  hvilka  jag  här  endast  vill  anföra 
de  för  oss  mest  intressanta,  nemligen: 

Omloppstiden  =  1949,7  år,  sannolika  felet  +  6,25  år; 

minsta  af  ståndet  från  solen  =  0,57847  jordbanradier; 

ellipsens  större  axel  =156,07         „  ^ 

Efter  en  half  revolution,  d.  v.  s.  efter  omkring  975  är 


Digitized  by 


Google 


83 

skulle  således  kometen  befinna  sig  på  ett  afstånd  af  312  jord- 
banradier  eller  10  gånger  längre  borta,  än  planeten  Neptnnus. 

Öfverväger  man  emellertid  möjligheten  af  vissa  subjek- 
tiva fel  i  observationerna,  härrörande  utaf  kärnans  form  och 
dess  olika  utseende,  allt  efter  som  större  eller  mindre  tuber 
användas,  så  kommer  man  till  dön  slutsats,  att  omloppstiden 
kan  anses  vara  något  mindre,  än  den  förut  anförda.  Man 
torde  derföre  kunna  antaga,  a^  kometen  efter  1900 — 1975  år, 
eller  emellan  3758  och  3833  efter  vår  tidsräkning  med  sä- 
kerhet kan  återförväntas. 

Såsom  slutresultat  anföra  vi  den  märkliga  omständighe- 
ten, att  observationerna  icke  visa  något  spår  af  en  oregelbun- 
denhet i  kometens  rörelse.  Kärnan  har  rört  sig  utefter  sam- 
ma kroklinie,  som  en  planet  skulle  hafva  beskrifvit  under 
samma  förhållanden :  svansbildningen  och  alla  de  många  der- 
med  förenade  fysiska  vexlingar  hafva  alldeles  icke  modifice- 
rat  denna  bana.  Man  har  visserligen  förut  iakttagit  samma 
omständighet  vid  andra  kometer,  men  aldrig  har.  den  med 
sådan  säkerhet  kunnat  ådagaläggas. 


Digitized  by 


Google 


84 


En  reseberaUelse»  —  Af  A.  J.  iMalmgrex. 

(Meddelad  den  10  April  1665.) 

-  -  -  Då  min  andra  resa  till  Spetsbergen  i  K.  Vet.  A- 
kademiens  uppdrag  och  på  dess  bekostnad  inträffade  omedel- 
bart efter  det  jag  af  Consistorium  Academicum  blifvit  till  sti- 
pendiat antagen,  finner  jag  mig  föranlåten  att,  ehuraväl  den 
tid,  som  af  resan  togs  i  anspråk,  icke  hör  till  stipendietiden, 
i  största  korthet  redogöra  för  de  under  resan  uppnådda  re- 
sultatema  af  allmännare  zoologiskt  intresse,  såvidt  de  stä  i 
sammanhang  med  mina  studier  under  stipendiitiden. 

Det  är  en  bland  zoologer  allmänt  gängse  föreställning, 
att  hafvet  i  den  högsta  norden  vore  alldeles  utblottadt  pl 
fisk.  Torell  har  efter  sin  första  resa  till  Spetsbergen  under- 
st ödt  denna  åsigt,  och  förklarat,  att  vid  Spetsbergen  lefva  högst 
10  småväxta  fiskarter  i  en  stor  fattigdom  på  individer.  Van 
der  Hoewen  har  äfven  nj ligen  i  Fhilosophia  Zoologica  upp- 
gifvit:  'In  maribus  polaribus  species  piscium  admodumpaues 
sunt:  fauna  insulse  Spitsbergen  vix  decem  species  piscium 
continet,  et  specimina  non  numerosa  sunt."  Redan  under 
min  första  resa  till  Spetsbergen  hade  hos  mig  tvifvel  upp- 
stått angående  rigtigheten  af  dessa  uppgifter,  hvarföre  jag 
företog  mig  att  under  sednaste  resan  underkasta  förhållandet 
en  närmare  undersökning.  Resultatet  häraf  blef,  att  det  Spets- 
bergska hafvet  i  fiskrikedom  kan  täfla  med  hvilket  annat  haf 
som  helst,  och  öfverträffar  de  flesta. 

De  derifrån  hittills  kända  artemas  antal  är  visserligen 
ännu  högst  ringa,  endast  23,  men  de  flesta  af  dessa  uppträda 
i  en  rikedom  på  individer,  som  äf  förvånande.  Bland  fiskar, 
som  hos  oss  äro  allmänna  och  äfven  finnas  vid  Spetsbergen, 
må  jag  här  nämna  Olkan  (Cottus  scorpius),  Rödingen  (Sal- 
mo  alpinus).  Sillen  (Clupea  härengus).  Torsken  (Gadus  mon:- 
hua).  Mina  studier  öfver  detta  ämne  har  jag  nedlagt  i  en 
afhandling  om  3  ä  4  tryckta  ark,  som  i  December  sistförflut- 


Digitized  by 


Google 


85 

na  Sr  inlemnades  till  K.  Vet.  Akademien  och  snart  bör  lemna 
tryckeriet. 

Den  vigtiga  frågan,  under  h vilka  förhållanden  samt  i  hvad 
mån  arterna  äro  föränderliga,  gaf  mig  anledning  att  under  och 
efter  den  senaste  resan  till  Spetsbergen  underkasta  de  der 
häckande  foglarne  en  noggrannare  undersökning.  Det  visa- 
de sig,  att  alla  sådana  arter,  som  äfven  kläcka  i  sydligare 
trakter,  mer  eller  mindre  märkbart  af  vika  frän  sina  sydligare 
stamförvandter,  samt  bilda  högeligen  anmärkningsvärda  lokal- 
racer.  Mänga  af  vika  så  betydligt  från  t.  ex.  de  Skandinavi- 
ska formerna,  att  de  ansetts  för  egna  arter,,  men  enligt  mina 
undersökningar  kan  ingen  enda  af  de  -Spetsbergska  lokalfor- 
merna göra  anspråk  på  arträttighet  i  zoologisk  mening.  Bland 
alla  dessa  erbjuder  den  Spetsbergska  ripan  måhända  det  stör- 
sta intresse.  Denna  fogel,  som  är  circumpolär  och  förekom- 
mer i  alla  högnordiska  länder,  lefver  äfven  på  de  Skandina- 
viska fjellen,  på  de  Schweitziska  alperna,  på  Pyrenéerna  och 
på  de  Skottska  högfjellen.  Ehuru  exemplaren  från  olika  lo- 
kaler alltid  visa  smärre  afvikelser,  tillhöra  de  dock  en  enda 
verklig  art.  Den  Spetsbergska  är  störst  af  alla,  liknar  mest 
den  Grönländska  och  Isländska,  och  torde  få  anses  represen- 
tera den  ursprungliga  och  äldsta  stammen,  som  under  glacial- 
tiden  spridde  sig  till  Schweitz,  Pyrenéerna  och  Skottland, 
och  ännu  fortlefver  der  på  de  högsta  fjellen  närmast  snöregio-' 
nen,  ehuru  förändrad  och  under  helt  olika  förhållanden.  Ri- 
pan på  Spetsbergen  är  åtminstone  9  månader  af  året  hvit, 
men  i  Skandinavien  endast  6  eller  7,  i  Schweitz  5,  och  i 
Skottland  blott  3  månader.  Då  snön.  på  de  Skottska  fjellen- 
ligger  mycket  kortare  tid  än  i  Schweitz,  och  den  Skandina- 
viska vintern  fortfar  längre  än  den  Schweitziska,  medan  Spets- 
bergens kuster  äro  längst  snöbetäckta,  är  det  i  ögonen  fallan- 
de, att  tiden  för  vinterdrägtens  bärande  hos  denna  art  st&:  i 
ett  bestämdt  förhållande  till  den  tid  marken  på  hvarje  ort  är 
snöbetäckt,  alldeles  såsom  hos  dalripan,  Lagopus  subalpinus,. 
hvilken  i  Skandinavien  är  halfva  året  hvit,  men  i  Skottland 
aldrig  erhåller  sin  hvita  vinterdrägt  och  derföre  ansetts  för 
egen  art,  Lagopus  scoticus,  eller  såsom  hos  haren  Lepus  va- 


Digitized  by 


Google 


86 

riabilis  Pall,  hvilken  i  Grönland  är  hela  Året  hvit  och  i 
norra  Europa  halfva  året,  men  i  södra  Sverige  och  på  Irland 
aldrig  erhåUer  en  hvit  vinterdrägt  J.  D.  Hooker  har  for  par 
år  sedan  visat,  att  de  högnordiska  växter,  hvilka  till  en  si 
betydlig  del  ingå  i  Alpemas,  Kaukasus'  och  Himalayas  §ell- 
flora,  nödvändigt  måste  hafva  spridt  sig  dit  under  gladal- 
tiden.  Detsamma  är  påtagligen  fallet  äfven  med  den  hög- 
nordiska delen  af  dessa  fjelltrakters  fauna  och  i  främsta  rum- 
met med  fj  eliripan,  hvilka  helt  och  hållet  saknas  i  de  mel- 
lanliggande. «kogfyllda  lågländerna  och  hvars  flygförmåga  ar 
för  litet  utvecklad,  att  man  kunde  antaga  att  hon  genom  flygt 
spridt  sig  till  så  vidt  skilda  fj  elitrakter.  Resultatema  af  mina 
förnyade  studier  öfver  Spetsbergens  fogelfauna  äro  samman- 
ställda i  en  liten  uppsats  om  2  tryckta  ark,  som  jag  sistför- 
flutna  höst  inlemnade  till  K.  Vet.  Akademien,  att  intagas  i 
dess  öfversigt. 

Angående  fortplantningen  hos  Annulater,  med  spedeh 
fästadt  afseende  på  den  inom  ett  par  familjer  förekommande 
generationsvexeln,  har  jag  under  mina  resor  till  Spetsbergen, 
förnämligast  dock  under  den  sednare  resan,  haft  tillfälle  att 
göra  åtskilliga  iakttagelser  af  allmännare  intresse.  Under 
Skandinaviska  naturforskaremötet  i  Stockholm  1863  omtalade 
jag  vid  ett  af  den  Zoologiska  sectionens  sammanträden  det 
enda  af  mig  då  af  egen  erfarenhet  kända  fall  af  fullständig 
generationsvexel  hos  en  vid  Spetsbergen  högst  allmän  art  af 
slägtet  Syllis,  samt  framlade  teckningar  såväl  af  Amman  med 
påsittande  slägtdjur,  som  af  det  fria  från  Amman  lösgjorda 
slägtdjuret  Det  med  kön  försedda  djuret,  som  jag  kallar 
slägtdjur,  uppstår  sålunda  att  bakre  delen  af  Ammans  kropp, 
alltid  på  ett  bestämdt  ställe^  afsnör  sig,  utbildar  sig  smånin- 
gom till  ett  sjeKständigt,  från  Amman  mycket  afvikande  djur, 
som  vid  tiden  för  fortplantningen  lössliter  sig  från  moderdju- 
ret, och  sedan  förer  ett  oberoende  lif.  Hos  det  sålunda  upp- 
stående slägtdjuret  äro  nutritions-organema  mycket  reducera- 
de, men  rörelseorganema,  ögonen  och  generationsorganerna 
äro  deremot  högt  utvecklade.  Vid  tiden  för  lösslitningei 
frän  moderdjuret  är  det  alltid  fuUproppadt  af  ägg  eller  sper- 


Digitized  by 


Google 


87 

matozoer.  Johnston  har  för  det  upprättat  ett  eget  genus, 
som  han  kallat  Joida.  Under  inin  senaste  resa  upptäckte 
jag  i  Finmarken  ett  alldeles  dyKkt  fall  af  fullständig  genera- 
tionsvexel  hos  en  annan  art  af  samma  slägte  Syllis,  och  vid 
Spetsbergen  var  jag  nog  lycklig  att  upptäcka  ännu  ett  lall 
af  dylikt  fortplantningssätt  inom  en  helt  annan  familj,  nem- 
ligen  hos  de  såkallade  Amytidea.  Detta  fall  är  ännu  märk- 
värdigare derföre,  att  honan  af  det  med  kön  försedda  djuret 
skiljer  sig  så  betydligt  frän  hannen,  att  hon  blifvit  förd*  till 
ett  särskildt  genus,  Sacconereis.  Hon  har  nemligen  på  buk- 
sidan en  stor  och  vid  säck,  hvari  de  befruktade  äggen  ut- 
vecklas. Amman  eller  det  egentliga  moderdjuret  är  af  Fa- 
bricius  beskrifvet  under  namn  af  Nereis  prismatica,  eller  så- 
som det  numera  kallas  Amy  tis  prismatica;  hannen  heter  Po- 
Ijmice  bifrons  Fabr.  och  honan  hörer  till  genus  Saccone- 
reis, men  saknar  species  namn,  då  ingen  före  mig  sett  det 
ännu.  Ifrågavarande  fall  har  mycken  likhet  med  det  af  A. 
Agassiz  nyligen  i  Boston  Journal  beskrifna  hos  Autolytus 
comutus  Az.  Jag  hoppas  att  snart  fä  tillfälle,  att  om  detta 
ämne  publicera  en  afhandling,  hvari  andra  forskares  iaktta- 
gelser skola  sammanställas  med  mina  egna. 

Under  min  bearbetning  af  de  Botaniska  samlingar,  som 
1861  års  expedition  hem  tade  från  Spetsbergen,  blef  jag  upp- 
märksam på  att  detta  lands  fanerogama  växter  tillhörde  tven- 
ne  väl  åtskilda  stammar  eller  flora-omräden,  en  Europeiskt- 
boreal  och  en  Amerikanskt-arktisk.  Växterna  af  den  Euro- 
peiskt-Skandinaviska  stammen  förekomma  antingen  uteslutan- 
de eller  företrädesvis  på  Spetsbergens  vestra  kust,  medan  de 
af  den  Amerikanska  stammen  antingen  uteslutande  eller  före- 
trädesvis finnas  pä  östra  kusten  af  detta  land.  >  Orsaken  till 
detta  anmärkningsvärda  förhällande  har  jag  sökt  i  det  infly- 
tande, olikheten  i  klimatiskt  afseende  hos  de  hafsströmmar, 
som  beröra  vestra  och  östra  kusten,  nödvändigt  måste  utöfva 
på  vegetationen.  Men  om  denna  förklaring  kunde  göra  an- 
språk på  giltighet,  måste  jag  äfven  kunna  uppvisa  olikheter 
i  den  östra  och  vestra  kustens  marina  faunor.  Den  förra  ex- 
peditionens samlingar  af  hafsdjur  tilläto  emellertid  icke  att 


Digitized  by 


Google 


88 

afgöra  detta   med  bestämdhet,   ehuruväl  jag  i  Hinlopenstrait 
vid  Syd-Waygatsöarne  tagit  flere  djurarter,  som  äro  fullkom- 
ligt fremmaiide   för  Spetsbergens  vestkust.     Under   den  se- 
naste expeditionen  hade  jag  tillfälle  att  i  denna  fråga  kom- 
ma till  ett  af  görande  resultat.     Under  l^/j  veckas  draggnin- 
gar  i  Storfjorden,  som  utgör  en  vik  af  det  östira  hafvet,  er- 
höll jag  en  mängd   djurformer,  som  aldrig  erhållits  vid  den 
af  Svenska  forskare  sä  noga  undersökta  vestra  kusten  af  Spets- 
bergen, och   hvilka  uppenbart   tillhöra  en  helt  annan  stam. 
Många    af  dessa   äro   hittills   bekanta  endast  från   Amerikas 
arktiska  archipelag,   andra   äro  nya  för  vetenskapen.     Prof. 
Loven   har  genom  sina  undersökningar  af  Östersjöns  fauna 
ådagalagt,  att  de  ishafsdjur,  som  under  glacialtiden  befolkat 
Östersjön,   tillhörde   en  österländskt  arktisk  fauna,   som  var 
fullkomligt  fremmande  för  vesterhafvets  atlantiska  vatten.  De 
få  djurarter  af  denna  stam,  som  ännu  lefva  i  Östersjön  eller 
i  våra  större   insjöar,  och   hvilka  också   anträffats  vid  Spets- 
bergen, tillhöra  märkvärdigt  nog  äfven  vid  Spetsbergen  den 
östra   stammen  af  hafsdjur.     Jag  fann  dem  vara  alldeles  all- 
männa i  Storfjorden,  men  på  den  vestra  kusten  af  Spetsber- 
gen har  man   antingen   alls  icke,  eller  blott  tillfälligtvis  fån- 
gat dem.     Vestra  kustens  marina  fauna  har  derémot  helt  och 
hållet  en  nordeuropeisk  karakter  och  räknar  åtskilliga  djur- 
arter —  bland   många  andra  äfven  en  fisk  Gadus  »glefinus 
— ,  hvilka  icke  ens  förekomma  i  det  vida  sydligare  belägna 
Grönland,  som  på  alla  sidor  är  omgifvet  af  den  kalla  ishafs- 
strömmen  utan  att  någonstädes,  beröras  af  Golfströmmen  eller 
det  Atlantiska  hafvets  vatten.     Orsaken   till  en  så  märkbar 
skilnad  i  hafsfaunan   på   båda   sidor  om  Spetsbergen,  måste 
sökas  i  betydande  skiljaktigheter  i  de  olika  hafvens  physika- 
liska  och  kemiska  egenskaper.  Enligt  några  på  Nordenskiölds 
laboratorium  verkställda  qvantitiva  analyser  befanns  chlorhal- 
ten  alltid  betydligt  mindre  i  det  östra  hafvets  vatten  än  i  det 
atlantiska,  andra  olikheter  att  förtiga.     Det  östra  hafvets  vat- 
ten är  alltid  några  grader  kallare,  samt  har  en  gi'öngrå  färg, 
medan  vattnet  på  vestia  kusten  utmärker  sig  genom  vackert 
azurblå   färg.      Medan    Golfströmmen    under    sin    strömning 


Digitized  by 


Google 


89 

norrut  förbi  Spetsbergens  vestra  kust  hemtar  elementer  af  den 
nordeuropeiska  faunan  och  floran  till  detta  lands  vestra  kust, 
jemte  mSngfalldigt  drifgods  af  Vestindiskt  och  Norskt  ur- 
sprung, förses  de  norra  och  östra  traktemas  fauna  och  flora 
med  rekryter  af  äkta  Amerikansk  extraktion  af  den  kalla  ö- 
stra  strömmen,  som  också  hopar  väldiga  drif vedsmassor  af 
Sibiriskt  uisprung  vid  sistnämnde  kuster. 

Angående  fortgången  af  mina  studier  öfver  nordiska 
Hafs-Annulatei*  får  jag  anföra  följande.  Under  vinterns  för- 
lopp äro  8  qvarttaflor  lithografierade  till  den  första  afdelnin- 
gen  af  min  afhandling  om  Nordiska  Annulater,  som  omfat- 
tar följande  familjer:  Aphroditacea,  Polynoina,  Sigalionina, 
Nephthydea  och  Phyllodocea.  Omkring  60  till  större  delen 
nya  arter  äro  dessutom  äfvenledes  på  Vetenskaps-Akade- 
miens bekostnad  tecknade  jemte  åtföljande  mikrografiska  a- 
nalyser.  Dessa  under  vinterns  förlopp  utförda  teckningar, 
till  hvilka  det  hufvudsakligaste  materialet  samlades  under  min 
sista  resa;  torde  vara  tillräckliga  att  fylla  omkring  9  qvart- 
taflor. Då  af  mitt  äldre  förråd  af  teckningar  ännu  -en  stor 
del  dessutom  icke  äro  lithograferade,  kommer  deras  utgifvan- 
de  i  sin  helhet  att  fortgå  långsamt,  alldenstund  K.  Vet.  Aka- 
demien icke  har  att  för  ,detta  ändamål  disponera  ett  särskildt 
anslag,  och  min  egenskap  af  utländning  omöjliggör  en  anhål- 
lan af  ett  sådant  hos  K.  Maj:t. 

Min  afresa  fiån  Stockholm  har  ofrivilligt  blifvit  fördröjd  - 
dels  derigenom,  att  jag  icke  kunnat  underlåta  att  sjelf  öfver- 
vaka  lithograferingen  af  taflorna,  dels  af  nödvändigheten  att 
fä  de  vigtigaste  af  de  under  sednaste  resan  insamlade  annu- 
laterna  tecknade,  medan  de  ännu  voro  temligen  väl  bibehåll- 
na. Af  alla  hafsdjur,  näst  Maneterna,  äro  annulatema  de 
svåraste  att  längre  tid  bevara  i  spiritus.  Sedan  medlet  af 
Februari  månad  har  jag  dessutom  varit  opasslig  tillfölje  af 
en  lindrigare  förkylning,  hvilket  jemte  de  af  innevarande  vin- 
terns stränghet  afbrutna  beqvämaie  kommunikationerna  till 
lands  och  vatten  tvungit  mig  att  tills  nu  dröja  här.    -  -  -  - 

Stockholm  den  20  Mars  1865. 


Digitized  by 


Google 


90 


Irssamnantridet  den  29  ipril  1865 

öppnades  af  Societetens  Ordförande  professoren  LaguS  med 
följande  ord: 

Då  Finska  Vetenskaps-Societete^  till  detta  solenna  rum 
offentligen  inbjudit  alla  sina  pä  orten  vistande  högtuppsatte, 
högtupplyste  gynnare  och  hedersledamöter  samt  hela  den 
bildade  allmänhet,  hvilken  för  hennes  syften  hyser  ett  vän- 
ligt deltagande;  då  hon  till  denna  mötesplats  vördsamt  kallat 
Eder,  högtärade  närvarande,  har  detta  skett  på  grund  af  den 
betydelse,  ingen  blygsamhet  kunnat  eller  kan  förmena  henne 
att  fästa  vid  sin  årsdag.  För  Societeten  har  nu,  och  det  for 
27:de  gången  sedan  hennes  stiftelse,  en  det  tillbakablickande 
minnets  och  en  redogörelsens  stund  åter  randats;  det  är  detta 
medvetande,  som  söker  sig^  ett  uttryck  mer  i  allvaret  än  i 
skimret  af  den  fest,,  hvartill  vi  samlats. 

Dock  så  flärdlöst  Societeten  äfven  önskar  uppträda,  kan 
hon  ej  annat  än  känna  sig  stolt  öfver  det  henne  nådigt 
skänkta  berättigandet,  att  på  sin  årsdag,  såsom  dess  skönaste 
lösen,  få  uttala  och  undersåtligen  vörda  ett  namn,  hvilket 
sjelfmant  väcker  hvarje  sinnes  festligaste  känslor,  ett  ljusets 
högtidsnamn,  hvari  allt  hvad  Societeten,  hvad  fosterlandet 
tänker  gladt  och  fritt  och  framtidsfullt  skådar  mot  sitt  för- 
verkligande. Tacksamt,  djupt  och  redligt  tacksamt,  måste 
den  Finska  vetenskapen  med  alla  våra  bästa  sträfvanden  be- 
känna, hur  det  är  tryggt  att  stå  under  den  mäktiga  spira,  till 
hvilken  en  blid  stjerna  låtit  Alexander  II  födas  på  denna 
dag*,  och  likväl,  hur  är  det  ej  än  mera  tryggt,  att  veta  vSra 
förhoppningar  värnade  af  Hans  för  ljusets  och  sanningens 
idrotter  kejserligt  kraft-  och  kärleksfulla  hjertelag!  Sist  bland 
alla  och  minst  pä  en  dag  som  denna,  skulle  Societeten  kunna 
förgäta,  att  för  honom,  för  sin  Höge  Beskyddare,  uppsända 
de  trofastaste,  de  erkänsammaste  välgångsönskningar.  Måtte 
ock  den  djupa,  bittra  sorg,  som  nu  tynger  Hans  ädla  faders- 


Digitized  by 


Google 


91 

hjerta  kunna  lindras,  kunna  mildras  af  våra  trogna  förböner 
till  fridens  och  kraftens  allgode  gifvare! 

Såsom  vSrliga  fläktar  af  den  hugstora,  den  friborna  anda 
som  utgör  själen  i  hvarje  Kejsar  Alexander  II:s  regerings- 
åtgärd, framstå  för  Societeten  de  hvarandra  aflösande  ynnest- 
bevis, hvilka  Kejserliga  Senaten  låtit  komma  henne  till  del 
och  utmärkelse.  Äfven  från  det  sednast  förflutna  året  kunde 
vi  omförmäla  mer  än  ett  prof  på  den  upphöjda  bevågenhet, 
hvarmed  Hans  Kejserliga  Maj:ts  Finska  rådsförsamling  till- 
godosett Societetens  med  vetenskapenias  på  det  närmaste 
sammanvuxna  intressen. 

Likaså  vare  det  långt  ifrån  oss  att  vilja  ined  likgiltig- 
hetens tystnad  förbigå  den  tjenstvilliga  vänlighet,  Societeten 
fått  röna,  der  hon  af  särskilda  embetsverk  och  deras  chefer 
anhållit  om  upplysningar  eller  äfven  yttre  handräkning  i  sina 
förehafvanden. 

Icke  mindre  tillhör  det  denna  stimd  att  omnämna,  det 
Societeten  under  nu  tilländalupna,  liksom  under  mänga  före- 
gående år  haft  fägnaden  se  sina  mödor  och  bemödanden  un- 
derlättade af  åtskilliga  utom  hennes  trängre  krets  stående  ve- 
tenskapsidkare  och  landsmän. 

Så  upplifvande  det  äfven  är  för  Societeten  att  för  sin 
årsdag  hafva  alla  dessa  ihågkommelser  sparade,  tilltror  hon 
sig  ingalunda  att  redan  i  fullt  mått  motsvara  sin  bestämmel- 
se och  afsigterna  med  de  henne  af  Regenten  och  Hans  Sty- 
relse beviljade  förmåner;  ty  denna  bestämmelse  och  dessa  af- 
sigter  kunna  och  få  icke  vara  andra  än  dem  den  högre  /b- 
$lerländska  kulturens  städse  stigande  anspråk  och  behofver  fö- 
restafva.  För  att  icke  missförstås  vill  jag  uttryckligen  till- 
lägga,  att  jag  nu  ej  voterar  i  den  för  vårt  lands  andeliga  för- 
kofran  så  vigtiga  språkfrågan,  enär  ju  Societeten  såsom  sjelf- 
fallen  måste  anse  sin  rätt  att  begagna  de  tungomål,  inhem- 
ska eller  lånade,  hvilka  hon  finner  för  sina  ändamål  lämpli- 
gast, —  en  rättighet,  h vilken  naturligtvis  ej  upphäfver  plig- 
ten  att  "lyssna  till  den  granens  susning  vid  hvars  rot  vårt  bo 
är  fästad  t."  Men  jag  menar:  Societeten  utöfvar  ännu  ej,  san- 
ningen kräfver  detta  medgifvande,  allt  det  inflytande  på  lan- 


Digitized  by 


Google 


92 


dets  allmänna  eller  helst  på  dess  lärda  bildning,  man  kunde 
önska.  Eller  bör  väl  omdömet  utfalla  annorlunda^  så  länge 
det  faktum  fortbestär,  att  den  förnämsta  delen  af  hennes 
produktioner,  hennes  akter,  i  ojeraförligt  större  antal  exem- 
plar söker  sig  utvägar  till  utlandet  än  kring  hembyggdema? 
Detta  är  en  brist,  utan  att  behöfva  vara  ett  fél  —  eller  om 
det  skall  såsom  sådant  förklaras,  så  är  det  dubbelt,  jag  ville 
säga  ömsesidigt,  utan  att  nämna  hvem  den  andra  parten  är. 

Den    större   allmänheten   kan  af  begripliga   skäl  endast 
hafva  sinne  för  vetenskapens  mest  handgripliga  eUer  konkret 
användbara  resultater;  för  att  första   värdera  forskningen  så- 
som sädan,  särdeles  om  hon  sträcker  sin  ban  bortom  den  när- 
maste  synkretsens   föremål,   fordrar  en   själsblick  långt  mera 
skärpt  och  odlad  än  den  som  kan  vara  hvar  mans.    Det  gif- 
ves  likväl  ett  fält,  der  vetenskapen,  utan  att  behöfva  anlita 
den  populära  metodens  alltid  slippriga  utväg,  bör  kunna  vänta 
en  större  mottaglighet  frän   mängdens  sida;  detta  fält  är  d^ 
fosterländska.    Inseende  detta,  har  Societeten  sedan  1857  öpp- 
nat tvenne  serier  publikationer,  hvilka  under  hufvudtitlarna 
"Bidrag   till  Finlands  Naturkännedom,  Etnografi  och  Stati- 
stik" samt  "Bidrag  till  kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk' 
utgifna  parallelt  med  hennes  akter,  tala  till  vidsträcktare  kret- 
sars kunskapsbegär  och  patriotiska  tänkesätt     Också  "Öfver- 
sigten"  af  Societetens  förhandlingar  synes  vara  egnad  att  när- 
mare sammanlänka  den  vetenskapliga  forskningens  och  den 
allmänna    bildningens    intressen  i  vårt  land.     Kanske  skola 
förhållandena   utveckla   sig   derhän,   att   nämnda   "Öfversigt* 
komme  i  form  af  månadsskrift  att  oftare  och  regelmässigt  på- 
minna om  sin  tillvaro.     Endast  är  det  klart,  att  i  sådant  fall 
redaktionsarbetet   och   dess    mångfaldiga   besvärligheter  icke 
längre,  såsom  hittills,  finge  åhvälfvas  ensamt  Societetens  be- 
ständige sekreterare,  hvars   bona  officia  hon  redan  i  så  hög 
grad  tager  i  anspråk. 

Af  de  flyktiga  antydningar  jag  tillåtit  mig  öfver  Socie- 
tetens ställning  till  allmänheten,  framgår  för  alla  dem,  hvilka 
känna  den  ursprungliga  uppgiften  för  vårt  samfund,  att  den- 
samma märkbart  och,  som  jag  hoppas,  tidserdigt  utvecklat, 


Digitized  by 


Google 


93 

utvidgat  sig,  dock  utan  att  förirra  sig  från  sin  kärnpunkt. 
De  män  hvilka  år  1838  grundlade  Societeten  afsågo,  enligt 
ordalydelsen  i  det  kejserliga  fundationsbrefvet,  en  litterär  för- 
ening i  ändamål  ''att  såväl  framkalla  resultater  af  dess  med- 
lemmars egne  vetenskapliga  forskningar,  som  öppna  tillfälle 
till  ömsesidiga  meddelanden  af  de  framsteg  och  upptäckter, 
hvilka  å  andra  orter  blifvit  gjorda  inom  området  af  de  ve- 
tenskaper Societeten  omfattade."  Ungefär  samma  bestämnin- 
gar återläsas  i  våra  öfverhetligen  faststälde  stadgar  med  till- 
lägg,  att  de  inlemnade  vetenskapliga  meddelandena,  när  deras 
antal  blir  tillräckligt  stort,  skola  "af  trycket  utgifvas."  Det 
kan  vara  godt,  att  erinra  om  dessa  Societetens  anspråkslösare 
både  befoganden  och  förbindelser,  då  man  någongång  stött 
på  offentliga  yttranden,  ledda  af  den  vilsegäende  föreställnin- 
gen, det  Societeten  är  eller  borde  vara  en  vetenskapsakademi. 
Säges  sådant  i  välmening,  kan  hon  gema  förbise  det  artiga 
misstaget,  men  den  mer  än  tvetydiga  äran  af  ett  falskt  namn 
med  alla  dess  konseqvenser  vill  hon  icke  stå  för.  Det  for- 
drar helt  andra  inre  och  yttre  resurser,  än  dem  Societeten  dis- 
ponerar, för  att  uppbära  anseendet  af  en  vetenskapernas  hög- 
sta instans  —  såsom  hvilken  endast  Universitetet  i  vårt  land 
har  rätt  att  gälla.  Men  vill  man  betrakta  vårt  samfund  från 
synpunkten  af  dess  program  såsom  i  sin  mån  en  förmedlan- 
de länk  mellan  den  Europeiska  och  den  fosterländska  veten- 
skapen, så  tror  jag  att  inom  denna  uppfattning  rymmes  till- 
fälle nog,  och  äfven  af  Societeten  efter  förmåga  blifvit  begag- 
nadt  för  en  ädel  och  förädlande  verksamhet. 

Societetens  årsberättelse,  hvilken  hennes  ständiga  sekre- 
terare författat,  kommer  att  af  honom  uppläsas.  Derefter 
skola  tvenne  vetenskapliga  föredrag  hållas,  det  ena  af  mig 
såsom  Societetens  afträdande  ordförande  å  den  hist.-filolog., 
det  andra  af  Prof.  Moberg  å  den  matem.-fysiska  sektionens 
vägnar. 


Digitized  by 


Google 


94 


Finska  TeteBskapsseciefeteBS  Irskerittelse, 

afgifven  den  29  April  1865. 

Under  det  är,  som  med  denna  dag  gar  till  ända,  har 
finska  vetenskapssocieteten  säsom  vanligt  sökt  verka  för  de 
ändamål,  h vilkas  befrämjande  hon  förelagt  sig.  I  öfverens- 
stämmelse  med  stadgames  föreskrift  har  hon  under  årets  lopp 
med  undantag  af  sommarmånaderna  en  gång  månadtligen 
sammanträdt  och  dervid  fått  emottaga  37  vetenskapliga  med- 
delanden. Af  dessa  äro  4  ämnade  att  i  akterna  intagas;  de 
öfriga  skola  i  det  under  tryckning  varande  häftet  af  Öfver- 
sigten  af  societetens  förhandlingar  offentliggöras,  och  hoppas 
societeten,  att  ännu  i  vår  kunna  utgifva  detta  häfte,  da  redo- 
görelsen för  de  föregående  sammanträdena,  innefattande  6 
ark,  redan  lemnat  pressen. 

Af  Aktemas  8:de  tom,  hvaraf  vid  sista  årsberättelsens 
afgifvande  24  ark  voro  färdiga,  hafva  sedermera  inalles  35 
ark  blifvit  tryckta.  Dessa  ark  innehålla:  Historiska  under- 
rättelser om  boktryckeriet  i  Finland,  af  statsrådet  Pipping, 
hvilken  afhandlings  tryckning  nyss  blifvit  afslutad  och  upp- 
tager 24 Va  ark;  Untersuchungen  Uber  einige  Oxydationspro- 
dukte  der  Fette,  af  undertecknad,  6^|^  ark;  der  Stemhaufen 
h  Persei,  af  professoren  Krueger,  3'/^  ark.  Kort  efter  senaste 
årsdag  var  societeten  i  tillfälle  att  af  dess  Bidrag  till  Finlands 
naturkäniiedom,  etnografi  och  statistik,  utgifva  det  10:e  häftet, 
hvarmed  det  ansetts  lämpligt  att  afsluta  denna  serie  och  for 
framtiden  låta  alla  afhandlingar  af  fosterländskt  innehåll  som 
i  Aktema  icke  ingå,  upptagas  i  den  imder  titel*.  Bidrag  till 
kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk  utkommande  samling. 

Barometer  och  termometerobservationer  har  societeteten 
fått  emottaga  för  år  1863  af  borgmästaren  Cederman  i  Tor- 
neå,  samt  för  1864  af  hr  J.  W.  Bäckström  derstädes,  kro- 
nolänsmaniien  Eksoos  i  Sodankylä,  majoren  Karsten  iKuo- 
pio,  pastor  Lindegren  i  Muldia,  apotekaren  Westeblund 


Digitized  by 


Google 


95 


i  TJleaborg,  hvarjemte  observationerna  i  Jyväskylä  i  slutet 
af  sistl.  Sr  blifvit  af  apotekaren  Enckell  påbörjade.  Ter- 
mometerobservationer hafva  inlemnats  af  prosten  Wenell  i 
Taipalsaari,  pastor  Löwenmark  i  Puolongo  samt  baron  RoTH- 
KiRCn  i  Borgå  genom  k.  finska  hushållningssällskapet. 

Dagliga  anteckningar  öfver  vattenståndet  vid  landets 
kuster  hafva  blifvit  insända  från  Porkala-,  Ilangöudds-,  Jung- 
frusunds-, Lypertö-  och  Lökö-lotsplatser.  Det  allmänna  resul- 
tatet af  dessa  observationer  meddelas  i  följande  af  prof  esso- 
ren Moberg  uppgjorda  öfversigt  af  vattenståndets  månadtli- 
ga  medelhöjd  jemförd  med  den  årliga  medelhöjden  i  deci- 
maltum :     * 


för  hela  året . 

Porkala. 

Hangö- 
■dd. 

iugfrH- 
said. 

Lyperto. 

Lökd. 

Medelhöjden 

54,274 

42,148 

35,853 

45,885 

48,397 

rt 

„  Januari .  . 

H-  1,439^4-  2,891 

+  2,202 

+  2,921 

+  3,641 

y) 

„  Februari  . 

H-  0,323 

+  0,421 

+  0,941 

+  1,422 

+  2,348 

m 

„  Mars 

-  1,529 

-  1,270 

-  1,078 

-1,211 

-1,196 

r> 

„  April 

—  1,351 

-  2,168 

-  4,273 

-2,879 

-2,946 

•n 

^  Maj 

-  4,032 

-  4,341 

—  4,775 

-5,656 

-6,110 

v 

„  Juni 

—  0,894 

-h  0,419 

+  2,371 

+  1,668 

+  1,769 

r» 

«  JuU 

+  4,191 

-h  3,643+  2,448 

+  2,766 

+  2,506 

r> 

„  Augusti.. 

-f- 11,345 

+  10,730+11,251 

+  8,847 

+  8,596 

rt 

„  .September -h   3,523,' H-   3,396 -|-  2,711 

+  3,995 

+  3,846 

w 

„  Oktober  .  -  0,223  -  0,216  -  1,175 

-0,559 

-0,830 

w 

„  November—  5,237—  5,318-  4,498 

—  4,269 

-4,574 

vt 

„   December 

-  7,655| 

-  8,2771 

-  6,182| 

-6,999 

—  7,117 

Beträffande  dessa  observationer  bör  jag  ännu  tillägga, 
det  societeten  eger  den  bästa  förhoppning  att  under  instun- 
dande sommar  kunna  gifva  desamma  en  lämpligare  inrättning 
och  större  utsträckning,  och  har  societeten  vid  de  förberedel- 
ser, som  varit  nödiga  för  detta  ändamåls  vinnande,  fått  röna 
det  välvilligaste  tillmötesgående  af  direktorn  för  lots-  och 
bäkinrättningen  kontreamiralen  Nordmann  och  öfverdirektö- 
ren  för  tullstyrelsen  friherre  VON  BoRN. 

Särskilda  klimatologiska  och  s.  k.  fenologiska  dagan- 
teckningar har  societeten  fått  emottagä  enligt  följande  för- 
teckning: 


Digitized  by 


Google 


96 


Observationsorten. 

I.IS' 

(lH<$Pi*vn tomfl   nutnn             >«[  Z*»' 

Län. 

Socken  eller  stad. 

v/uocx  vaLuriio   luuiiii.              (t  o  * 

Nylands 

Kyrkslätt 

i 
Smedberg,  I.,  vicepastor.j  1864 

Orimattila 

Granholm,  J.,-  prost. 

.  ! 

Tenala 

Ericson,  I.,  kyrkoherde. 

ji  1 

Åbo  och 

Kisko 

Henriksson,  J.  N.,  kapel- 

» 

Björneborgs 

lan. 

1 

med  Åland 

NIdendal 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

fl  i 

Uskela 

Renwall,  G. 

T) 

Tavastehus 

Janakkala 

Bredenberg.   E.  A.,  ka- 

W     i 

f 

pellan. 

* 

Pada;5Joki 

Borgström,  A.  A.,  posses- 
sionat. 

7?      ■ 

1 

Wiborgs 

Taipalsaari 

Wenell;  A.  J.,  prost.       l    „    \ 

Kuopio 

Kihtelysvaara 

Puustonen,    P.,  jordbru-|    ^    ; 

käre. 

1 
1 

\ 

Kuopio 

Manninen,  A.,  landtbruks- 
skoleföreståndare. 

1 

Wasa 

Gamla  Karleby 

Heineman,  K. 

7J 

1 

Jyväskylä 

Enckell,  apotekare. 

n      ' 

Keuru 

Lindegren,  P.H.,v.pastor.!    „ 
Raitanen,  G.  A.,  jordbru-.    ^    i 
käre.                                i         | 

Saarijärvi 

Ulén,  G.  A. 

« 

Taipalainen,  M.,  jordbru- 

. 1 

kare.                                1        1 

UleSborg 

Suomensalmi 

Asp,  J.                               1    „ 

Uleäborg 

Westerlund,  Apotekare. 

. 

Till  de  minga  lärda  samfund,  med  h vilka  societeten 
står  i  litterär  förbindelse,  har  under  året  endast  tvenne  till- 
kommit, nemligen:  "Naturforschender  Verein"  i  Brttnn  samt 
"Zoological  Society  of  London." 

Societetens  bibliotek  har  äfven  under  det  nu  afslutade 
Sret  erhållit  en  ansenlig  tillvext  genom  de  värderika  remis- 
ser af  tryckta  arbeten,  hon  från  särskilda  sällskaper  och  in 


Digitized  by 


Google 


97 


rättningar  fatt  emottaga.  En  detaljerad  uppgift  öfver  denna 
tillvext  kommer  af  bibliotekarien  att  i  öfversigten  meddelas. 

En  öfversigt  af  societetens  ekonomiska  ställning  utvisar 
hufvudsakligen,  att  societeten  genom  tryckningen  af  sina  skrif- 
ter ådragit  sig  en  skuld  af  4000  f.  m.  samt  att  det  statsan- 
slag, hon  hittills  uppburit,  ej  varit  tillräckligt  för  betäckande 
af  de  kostnader,  som  med  förläggandet  af  hennes  arbeten 
varit  förenade.  Societeten  har  dock  den  vissaste  förhoppning, 
att  en  upplyst  styrelse,  som  så  ofta  förut  understödt  societe- 
tens nitälskan  för  vetenskapenias  befrämjande,  äfven  nu  skall 
hafva  utvägar  att  möjliggöra  hennes  verksamhet  för  den  när- 
maste framtiden. 

Med  societetens  embetsmän  har  ej  annan  förändring  in- 
träffat, än  att  vid  senaste  årsdag  viceord  föran  den  professoren 
Laous  öfvertog  ordförandeskapet  för  det  ingångna  året  och 
professoren  Krueger  derefter  till  viceordförande  utsågs. 

Vid  den  10  dennes  anstäldt  val  har  societeten  till  or- 
dinarie ledamot  i  uaturalhistoriska  sektion  inkallat  professo- 
ren vid  K.  Alexanders-Universitetet  doktor  Frans  Josef 
VON  Becker. 

Societeten  har  under  årets  lopp  förlorat  icke  mindre  än 
trenne  ledamöter:  nemligen*  dess  hedersledamot,  f.  d.  direk- 
torn för  Centralobservatorium  i  Pulkova,  verklige  statsrådet 
Struve,  och  dess  ordinarie  ledamöter,  f.  d.  generaldirektö- 
ren för  medicinalverket  i  Finland,  professor  emerituä  stats- 
rådet Törnroth  samt  inspektören  för  fiskerierna  i  landet 
Holmberg.  I  enlighet  med  societetens  beslut,  att  i  denna 
årsberättelse  borde  ingå  en  kort  minnesteckning  af  desse  bort- 
gångne ledamöter,  skall  jag  söka  att  här  uppHfva  hågkom- 
sten af  de  vigtigaste  skiften  i  deras  lefnad,  af  det  minnesvär- 
daste de  i  vetenskapens  och  det  allmännas  tjenst  uträttat. 

Den  store  astronomen  Fredrik  Georg  Wilhelm 
Struve,  hvilken  finska  vefenskapssocieteten  den  3  April  1843 
upptog  bland  sina  hedersledamöters  antal,  var  född  i  Altona 
den  15  April  1793.  Hans  fader  var  Direktor  för  den  s.  k. 
Höga  skolan  derstädes  och  vida  känd  för  sina  klassiska  och 
matematiska  kunskaper.     Han  vinnlade  sig  med  stor  omsorg 

7 


Digitized  by 


Google 


98 

om  sonens  uppfostran  och  sökte  ingifva  honom  framförallt 
kärlek  för  de  klassiska  studierna^  Då  sonen  vid  femton  in 
ålder  skulle  göra  sitt  inträde  vid  universitetet,  skickades  han 
till  den  då  nyligen  af  kejsar  Alexander  återupprättade  hög 
skolan  i  Dorpat,  der  hans  äldre  broder  var  akademisk  lärare 
och  han  i  större  lugn  än  i  sitt  af  Napoleonska  utskrifningar 
och  ett  jemnt  krigstillstånd  hemsökta  fädernesland  ansågs 
kunna  fortsätta  sina  studier.  Här  egnade  han  sig  i  början 
uteslutande  åt  språkvetenskapen  och  i  sjelfva  verket  var  det 
genom  ett  filologiskt  arbete:  de  Systemate  metrico  ajp^d  Alextm^ 
drinoi,  som  han  skördade  sin  första  vetenskapliga  lager.  Ge- 
nom dessa  klassiska  studier  hade  han  arbetat  sig  upp  till  ett 
högt  mästerskap  i  det  latinska  språkets  behandling;  de  skänkte 
honom  sannolikt  äfven  någon  del  åtminstone  af  den  sinnets 
jemvigt  och  lugn,  för  hvilka  egenskaper  han  af  alla,  som 
kände  honom  så  högt  prisas.  Men  hans  genius  ledde  ho- 
nom dock  oemotståndligen  ifrån  den  klassiska  fomverlden; 
han  såg  i  stjernhimmelen  otaliga  verldar,  hvilka  mäktigare 
anslogo  hans  sinne.  Den  äldre  Parrots  föreläsningar  och  per- 
sonliga inflytande  förmådde  honom  att  uteslutande  egna  sig 
åt  astronomin.  För  att  ej  behöfva  anlita  sin  faders  knappa 
tillgånger,  antog  han  en  informatorsbeställning  hos  en  formö 
gen  lifländsk  ädling  och  Polens  nuvarande  ståthållare.  Fin- 
lands f.  d.  Generalguvernör  grefve  Berg  blef  hans  förste  e- 
lev.  Samtidigt  eller  vid  aderton  års  ålder  fick  han  äfven  öf- 
vertaga  vården  af  observatorium  i  Dorpat.  Astrbnomiepro- 
fessom  Huth  var  gammal  och  orklös  och  knappt  i  stånd  att 
nägongång  besöka  observatorium;  deremot  tillät  han  Struve 
göra  det  bmk  deraf,  som  denne  förniådde.  Åtskilliga  af  de 
få  instrumenter  der  funnos,  voro  ännu  ej  uppställda;  i  sak- 
nad af  hvarje  mekaniskt  biträde  nödgades  Struve  egenhän- 
digt verkställa  en  mängd  tekniska  arbeten  och  lyckades  deri 
så,  att  han  snart  gaf  hela  inrättningen  ett  förändradt  skick. 
Ar  1813  blef  han  på  grund  af  en  afhandling:  de  geographka 
tpecul(B  Dorpatensis  posUione  filosofiedoktor,  kort  derefter  extra- 
ordinarie  samt  två  är  senare,  således  vid  tjugufvå  års  ålder, 
ordinarie  professor  i  astronomin  och  matematiken,  hvilka  ve- 


Digitized  by 


Google 


99 

tenskaper  dock  1822  erhöUo  hvar  sin  skilda  lärostol.  Obser- 
Tatorium  förseddes  nu  med  några  förträffliga  instnimenter 
och  Struve  utvecklade  vid  deras  begagnande  en  sä  beundrans- 
värd flit  och  skicklighet,  att  utmärkte  sakkännare  påstl,  det 
en  ny  epok  i  teleskopets  historia  och  användning  randades 
den  dag,  då  Frauenhofers  stora  Refraktor,  som  äfven  var  den 
store  artistens  mästarstycke,  öfverlemnades  i  Struves  händer. 
Han  hade  företrädesvis  fästat  sin  uppmärksamhet  vid  de  s.  k. 
dubbelstjemorna  och  sedan  han  med  detta  berömda  instin- 
ment  genommönstrat  120,000  stjemor,  uppgjorde  han  öfver 
dubbelstjemorna  en  katalog,  som  upptog  ej  mindre  än  3112 
öådana.  Genom  detta  stora  arbete,  som  1827  utkom,  ådagala-, 
des  det  fullständigt,  att  dessa  stjemor,  som  för  det  obeväp- 
nade ögat  äro  enkla,  visa  sig  i  teleskopet  dubbla,  eller  som 
två  mycket  nära  stående,  icke  tillfölje  af  någon  optisk  orsak 
eller  någon  tillfällighet  i  deras  läge,  utan  emedan  ett  reelt 
samband  af  gianskap  och  ömsesidig  attraktion 'Verkligen  eger 
rum  dem  emellan  och  att  de  såsom  sådana  ingå  i  skapelsens 
allmänna  plan  och  verldsaltets  inrättning.  Genom  detta  ar- 
bete erhöll  man  äfven  ett  bestämdare  mått  för  fixstjernomas 
förvånande  aflägsenhet;  Stjeman  a  Lyrae  t.  ex.  är  på  1,650,000 
gånger  större  afstånd  från  oss  än  solens.  Denna  "odödliga" 
stjernkatalog  efterföljdes  efterhand  af  andia  ej  mindre  vig- 
tiga arbeten  i  stjemhimmelns  fysik:  men  jag  kan  här  icke 
uppehålla  mig  vid  dem. 

En  gammal  erfarenhet,  att  ingen  vetenskap  varit  af  Fur- 
star och  Reffenter  så  omhuldad  som  astronomin,  bekräftades 
äfven  nu.  Är  1833  beslöt  kejsar  Nikolai  att  i  Pulkova,  i  när- 
heten af  S:t  Petersburg  låta  uppföra  för  Ryssland  ett  Central- 
observatorium  som  vore  vetenskapen  och  hans  regering 
fullt  värdigt,  och  då  denna  praktfulla  inrättning  blef  i  fullt 
färdigt  skick  och  försedd  med  de  yppersta  instnimenter,  som 
kunde  åstadkommas,  öfverlemnades  direktion  af  densamma  åt 
Struve,  som  derföre  1839  lemnade  sin  profession  i  Dorpat. 
Här  i  Pulkova  arbetade  han  rastlöst  i  tjugu  år,  delande  sin 
tid  emellan  observationer  på  himmeln,  och  ledningen  af  de 
mest 'omfattande  geodetiska  mätningar.     På  hans  bedrifvajide 


Digitized  by 


Google 


100 

företogs  nemligen  den  stora  rysk-skandinaviska  gradmätnin- 
gen, som  sträcker  sig  frän  Donaus  mynningar  till  Ishafvet, 
omfattande  25°  af  en  jordmeridian  eller  en  större  båge  8n 
någon  annan  dylik  mätning  upptagit. 

Arbetet  dervid  fortgick  oafbrutet  i  fyrtio  års  tid,  iMn 
1816  till  1855;  det  vunna  materialet  bearbetades  af  Struve, 
i  tvenne  digra  volumer,  hvilka  1860  utkommo.  Redan  två 
§r  förut  hade  den  kraftfulle  mannen  blifvit  träffad  af  ett  slag^- 
anfall,  som  förlamade  hans  verksamhet  och  1861  nödgade  ho- 
nom att  skilja  sig  från  direktorsbefattningen  för  observato- 
rium.  Dettas  tjugufem-ärs  jubileum  firades  den  19  Augusti 
1864;  Struve  hade  dä  den  tillfredsställelsen  att  se  tidens  stör- 
sta astronomer  deltaga  i  denna  fest,  som  tillika  var  en  he- 
dersfest för  honom,  men  han  öfverlefde  ej  länge  denna  sin 
hedersdag.  Den  23  sistl.  November  slocknade-  hans  ögons 
ljus  och  slutade  hans  verksamma  och  ärofulla  lefnadsbana. 

Lars  Henrik  Törnroth,  som  pä  fädernet  härstamma- 
de från  Dalame,  pä  mödernet  frän  Holland,  var  född  den  24 
November  1796  i  Kjulo  socken,  der  hans  fader  var  prost 
och  kyrkoherde.  Sedan  han  genomgått  trivialskolan  i  Björ- 
neborg, kom  han  till  Åbo  och  blef  student  derstädes  den  20 
•  Juni  1814  san^t  promoverades  till  filosofiedoktor  och  artium 
liberalium  magister  den  28  Juni  1819,  hvareTter  han  egnade 
sig  åt  medicinska  studier.  I  de  minnesord  Tömroth  vid  fin- 
ska vetenskapssocietetens  årsdag  för  åtta  år  sedan  egnat  fram- 
lidne professoren  Ilmoni,  har  han  gett  en  ganska  liflig  teck- 
ning af  de  medicinska  teoriemas  omvexling  vid  Åbo  univer- 
sitet och  framhållit  det  stora  inflytande  den  snillrike  Hwas- 
ser  under  den  sista  tiden  utöfvade  pä  de  medicinska  studierna 
derstädes.  Hwasser  hyllade  i  likhet  med  flere  andra  kory- 
féer i  medicinen  dåf örtiden  den  slags  naturfilosofi,  som  en- 
sam genom  tankens  siareförmåga  och  reflexionens  stp*ka  trod- 
de sig  kunna  intränga  till  det  innersta  djupet  af  naturens 
mysterier  och  genom  tron  på  vissa  spekulativa  dogmer  >nlle 
ersätta  bristen  i  den  exakta  kunskapen,  ja,  tillochmed  betrak- 
tade den  oorganiska  forskningsmetodens  tillämpning  på  lifs- 
fenomenema  såsom   innebärande   ett    affall  från   medicinens 


Digitized  by 


Google 


101 

från  den  sanna  biologins  idé.  I  bredd  med  den  enjpiriska 
naturforskningens  sträfvande  att  genom  utredning  af  sakför- 
hållandet söka  komma  till  klar  och  säker  kunskap  om  hvarje 
naturföreteelse,  visar  sig  den  resonnerande  naturbetraktelsen 
såsom  alltför  mycket  behäftad  med  godtycke,  dess  djupsinni- 
gaste satser  framstå  för  det  nyktra,  förståndet  såsom  lösa  hug- 
skott, som  dimbilder  på  en  dunkel  grund.  Hvad  som  bri- 
ster i  sann  kunskap,  söker  man  ersätta  genom  symboliska 
föreställningar  och  högtrafvande  fraser,  hvilka  verka  på  inbill- 
ningskraften och  gifva  det  hela  denna  mystiska  färgton,  som 
så  lätt  hänför  poetiska  sinnen  och  bör  vara  särdeles  egnad 
att  åt  läran  förvärfva  anhängare  bland  alla  de  många,  som 
derigenom  tro  sig  komma  i  besittning  af  en  högre  kunskap 
än  den  exakta  forskningen  förmår  erbjuda.  De  behöfva  ju 
blott  såsom  lugna  åskådare  ställa  sig  vid  tröskeln  till  natu- 
rens stora  verkstad  för  att  till  sin  belåtenhet  öfvertyga  sig 
*om  hela  inrättningens  ändamålsenlighet  och  beundra  der  för- 
siggående processers  djupa  betydelse.  De  behöfva  ej  som 
den  empiriske  naturforskaren  intränga  i  sjelfva  verkstaden, 
der  stycke  för  stycke  granska  den  invecklade  mekanismens 
skilda  delar,  undersöka  deras  beskaffenhet,  forska  efter  deras 
bestämmelse  och  inbördes  samband  samt  sålunda  leda  sig 
till  en  uppfattning  ^f  den  idé,  som  ligger  till  gi-und  för  det 
hela. 

Så  märkvärdigt  det  hade  varit,  om  ej  Ilmonis  fantasi- 
rika sinne  hängifvit  sig  åt  en  sådan  idealistisk  biologi,  så  na- 
turligt var  det,  att  Tömroth  icke  med  någon  förkärlek  skulle 
omfatta  dess  läror.  Hvad  han  af  skolans  dogmer  under  sin 
studiitid  inhemtat,  sökte  han  efterhand  att  såsom  en  onödig 
barlast  kasta  öf verbord,  han  sökte,  såsom  han  nog  klart  an- 
tyder i  nämnda  minnesteckning,  att  öfvergå  till  undare  teo- 
rier och  att  ännu  på  äldre  dagar  tillegna  sig  hela  den  fysi- 
kaliska utrustning,  som  i  våra  dagai-  utgör  läkarekonstens  grund- 
val .och  säkraste  stöd.  Redan  tidigt  drifven  till  medicinens 
praktiska  utöfning  och  sedermera  anlitad  kanske  mera  än  nä 
gon  annan  läkare  i  landet,  måste  Törnroth  snart  göra  den 
erfarenhet,  att  nebulösa    teorier  och  fraser   voro  honom   till 


Digitized  by 


Google 


102 

ringa  eller  intet  gagn  och  likasom  han  vid  utöfningen  af  sitt 
hufvudsakliga  yrke  —  kirurgin  —  hade  att  anlita  ett  meka- 
niskt verktyg  såsom  skiljedomare  emellan  lif  och  döi  sa 
borde  han  äfven  lätt  uppfatta  vigten  af  hela  den  mekaniska 
och  fysiska  appareil,  hvilken  den  medicinska  diagnostiken  dU 
sin  synnerliga  fördel  tillegnat  sig  och  éom  gifvit  den  nråre 
medicinen  ett  sä  stort  företräde  framför  den  äldre. 

Sedan  Törnroth  efter  undergången  medicine  kandidat- 
examen bivistat  de  praktiska  öfningama  vid  kungl.  Serafi- 
merlasarettet  och  barnbördshuset  i  Stockholm,  förordnades 
han  år  1822  till  extrabataljonsläkare  vid  Heinola  bataljon, 
och  afslutade  sin  medicinska  kurs  i  slutet  af  s.  år.  Med  bi- 
behållande af  sin  förra  befattning  blef  han  s.  år  stadsläkare 
i  Lovisa,  år  1824  befordrades  han  till  provincialläkare  i  8aa- 
rijärvi  distrikt;  transporterades  år  1829  till  provincialläkare 
i  Tammerfors  distrikt:  utnämndes  1833  till  stadsläkare  i  A  bo 
och  s.  år  till  slotts-  och  lasarettsläkare  i  Wiborg.  Till  me- 
dicinedoktor promoverades  Tömroth  1832  och  blef  1834  an- 
ställd som  adjunkt  i  kirurgin  och  bamförlossningskonsten  vid 
härvarande  universitet  samt  gjorde  1835  och  1836  med  un- 
derstöd af  allmänna  medel  en  resa  genom  Sverge,  Danmark 
och  Tyskland,  hvarefter  han  utnämndes  till  professor  i  nämn- 
de vetenskaper  den  17  Februari  1838. 

När  en  man.  som  redan  ett  tiotal  af  år  varit  fästad  vid 
ett,  som  det  tyckes,  uteslutande  praktiskt  yrke,  ännu  eger  så 
mycken  nitälskan  och  värme  för  vetenskapen  qvar,  att  han 
söker  och  vinner  anställning  som  universitetslärare,  så  måste 
sådant  alltid  lända  honom  till  heder  och  beröm;  men  ännu 
större  erkännande  bör  tillfalla  honom,  om  han  med  verklig 
förtjenst  sköter  sitt  vigtiga  lärarekall.  Tömroth  egde  tvenne 
egenskaper,  som  måste  göra  honom  till  en  lycklig  akade- 
misk lärare:  med  ett  utmärkt  säkert  minne  förenade  han  i 
hög  grad  förmågan  af  en  åskådlig  och  lefvande  fi-amstäUning. 
Hans  merendels  fria  föredrag  voro  på  engång  lärorika  och 
underhållande  och  mången,  som  hört  stora  celebriteters  för»»- 
läsningar,  har  talat  med  aktning  om  Törnroths.  Såsom  prak- 
tisk kirurg   åtnjöt   Tömroth  ett  stort  anseende,    förvärfvadt 


Digitized  by 


Google 


103 

genom  åtskilliga  lyckliga  operationer,  hvilka  på  en  tid,  då 
man  ännu  ej  kände  kloroformens  döfvande  verkningar,  onek- 
ligen fordrade  stöiTe  teknisk  färdighet,  än  nuförtiden ;  genom 
några  med  framgång  utförda  försök  i  den  plastiska  kirurgin 
stadgade  han  sitt  rykte.  Bland  dessa  var  åtminstone  ett,  som 
ej  hör  till  de  vanliga  och  som  äfven  på  sin  tid  gjorde  stort 
uppseende:  det  lyckades  nemligen  Tömroth  att  tillverka  en 
ny  näsa  åt  en  person,  som  saknade  denna  kroppsdel  och  an- 
såg sig  icke  kunna  umbära  densamma.  Det  var  ej  med  nå- 
gon vaxnäsa  Tömroth  ville  ersätta  den  ursprungliga,  ej  heller 
någon  af  dessa  metallfoderal,  hvarmed  kimrgin  söker  någon- 
gång dölja  eller  godtgöra  naturens  förseelser  och  misstag; 
Törnroth  gjorde  näsan  af  kött  och  blod  och  erhöU  materia- 
let dertill  genom  utskärning  och  nerböjning  af  de  köttiga 
partierna  på  pannan  ofvanom  näsan,  sedan  ett  försök  att  från 
en  annan  kroppsdel  —  armen  —  taga  detsamma  misslyckats. 
Såsom  lycklig  ögonläkare  var  Tömroth  allmänt  känd  i  lan- 
det; några  lyckade  starroperationer  torde  varit  anledning  till 
det  förtroende  han  i  detta  afseende  åtnjöt. 

Upptagen  af  en  vidsträckt  medicinsk  praktik  kunde 
Tömroth  ej  med  någon,  större  ifver  egna  sig  åt  vetenskap- 
ligt författareskap.  Utom^  tre  akademiska  disputadoner  utgaf 
han  1843  en  lärobok  för  bammorskor  samt  beg)rnte  tillsam- 
mans med  professoren  Ilmoni  att  uti  ett  större  plancheverk 
under  titel  Analecla  clinica  sammanställa  anmärkningsvärdare 
sjukdomsformer,  hvarutom  finska  Läkaresällskapets  Handlin- 
gar och  Notisblad  för  läkare  och  farmaceuter  förvara  åtskil- 
liga uppsatser  af  hans  hand.  I  vetenskapssocietetens  Hand- 
lingar förekommer  af  honom,  utom  det  öfver  hans  embets- 
broder  professoren  Ilmoni  håUna  minnestalet,  en  minnesteck- 
ning af  hans  lärare  Sahlberg. 

Tömroth  förordnades  år  1855  till  t.  f.  Generaldirektör 
för  medicinalverket  i  Finland  och  blef,  då  han  1857  såsom 
professor  emeritus  lemnade  universitetet,  till  detta  embete  de- 
finitivt utnämnd.  De  vigtigaste  åtgärder  för  medicinalverkets 
befrämjande,  som  blifvit  vidtagna  under  den  korta  tid  Töm- 
roth förestod   detsamma,  finnas  omtalade  i  programmet  till 


Digitized  by 


Google 


104 

medicine-  och  kirurgie-doktors  promoHonen  1860.  Deribland 
fästes  uppmärksamheten  främst  vid  den  nya  fördelningen  af 
provincial-läkaredistrikterna,  hvarigenom  deras  antal  nära  för- 
dubblades; vidare  blefvo  nya  apotek  inrättade,  vaccinationen 
och  sjukhusen  reorganiserade,  hvarutom  Tömroth  verksamt 
bidrog  till  föreningen  af  det  aljmänna  hospitalet  i  Huors 
med  universitetets  kliniska  institut  till  en  större  sjukvårds- 
och  undervisningsanstalt.  Frän  Generaldirektörsplatsen  af- 
gick  han  med  lifstidspension  den  11  Mars  1863.  Hans 
kropps-  och  själskrafter  begynte  nu  hastigt  aftaga;  ett  af- 
tynande  tillstånd  inträdde  och  fortfor  tills  han  afsomnade 
den  13  Augusti  1864. 

Här  må  ännu  tilläggas  att  Törnroth  var  kurator  för  Sa- 
takunda  studentaf delning  frän  1836  —  1841  samt  Inspektor  för 
densamma  fr.  1841  till  1845 ;  Dekanus  för  medicinska  fakulte- 
ten 1853  till  1855  och  Prorektor  för  universitetet  frän  1848 
till  1857.  Såsom  promotor  vid  medicine  och  kirurgie  dok- 
tors-promotionen  1860  verkställde  han  sin  sista  akademiska 
förrättning. ' 

Hans  medborgerliga  och  vetenskapliga  förtjenster  er- 
höUo  ett  mångsidigt  erkännande :  1844  hugnades  han  med 
arkiaters  namn  och  värdighet,  1846  utnämndes  han  till  rid- 
daie  af  K.  Wladimirs  ordens  fjerde  klass,  1854  af  K. 
S:t  Anne  ordens  andra  klass,  som  ännu  s.  å.  pryddes  med 
Kejserliga  Kronan,  samt  vid  sin  afgång  från  universitetet  till 
statsråd.  Ar  1846  blef  Törnroth  ledamot  af  finska  veten- 
skapssocieteten,  hvars  ordförande  han  var  1858 — 1859;  1850 
korresponderande  ledamot  af  k.  medico  kirurgiska  akademin 
i  S:t  Petersburg;  1854  af  tyska  läkareföreningen  derstädes 
och  1855  hedersledamot  af  Badiska  läkaresällskapet. 

Den  andra  af  societetens  hädangångne  ordinarie  leda- 
möter Henrik  Johan  Holmberg  var  född  den  3  Januari 
1818  i  Kökars  kapell  på  Åland  och  blef  efter  idkade  förstu- 
dier i  Reval,  der  fadren  erhållit  en  kyrkoherdebeställning, 
inskrifven  vid  universitetet  i  Helsingfors  den  20  Juni  1839. 
Här  synes  han  icke  hafva  drifvit  sina  studier  med  den  r^el- 
bundenhet,  att  frukterna  af  desamma  skulle  motsvarat,  hvad 


Digitized  by 


Google 


105 

Uian  af  hans  utmärkta  natursgSfvor  hade  rätt  att  vänta.  Na- 
txirvetenskapema,  isynnerhet  kemi  och  mineralogi  lågo  honom 
visserligen  jerat  i  hågen;  ungdomsförströelser  och  ett  efter 
äfventyr  af  hvarjehanda  slag  lystet  sinne  gjorde  dock  nog 
ofta  intrång  på  hans  vetenskapliga  sträfvanden.  ilen  en  ny 
bana  uppgick  för  honom  efter  det  han  den  1  December  1841 
antogs  till  extrakonduktör  vid  bergsstaten  i  landet.  Med  väl- 
vilja omfattad  af  verkets  insigtsfuUe  och  erfame  chef,  kunde 
han  der  förvärfva  sig  den  bekantskap  med  mineralrikets  al- 
ster, som  snart  satte  honom  i  stånd  att  om  vårt  landas  föga 
undersökta  geognostiska  förhållanden  lemna  icke  så  oväsendt- 
liga  •upplysningar.  Om  sommaren  1844  och  1845  gjorde  han 
exkursioner  till  8äi*skilda  mineralstäUen  i  vestra  delen  af  lan- 
det och  återkom  derifrån  med  rika  skördar. 

Sistnämnda  år  om  hösten  fick  han  tillfälle  att  i  större 
omfång  tillämpa  och  ytterligare  utvidga  sin  mineralogiska  er- 
farenhet, då  densamma  togs  i  anspråk  för  .utredningen  af  den 
ganska  vigtiga  frågan,  om  verkligen,  såsom  skalden  säger, 
vårt  land  är  fattigt  och  skall  så  bli  för  den,  som  guld  begär. 
En  särskild  anledning  till  denna  frågas  experimentella  lös- 
ning hade  slumpen  nyligen  framkallat.  Ar  1837  anträffades 
nemligen  vid  norra  stranden  af  Kemi  elf  ej  långt  från  dess 
utlopp  ett  kalkstensblock,  hvari  man  kunde  igenkänna  ge- 
diget guld  i  bredd  med  jernkis,  kopparkis  och  blyglans.  Ett 
sådant  fynd  ådrog  sig  både  styrelsens  och  vetenskapens  upp- 
märksamhet och  ehuru  de  efterspaningar,  som  åien  1837, 
1839  och  1840  af  särskilda  bergstatens  tjenstemän  anställdes 
i  trakten,  icke  ledde  till  upptäckten  af  något  guldlager,  ej 
ens  af  något  guldkorn,  ville  man  dock  ej  öfvergifva  hoppet 
att  finna  den  dyrbara  metallen,  innan  mera  omfattande  forsk- 
ningar blifvit  verkställda.  På  föranstaltande  af  landets  sty- 
relse beordrades  öfversten  vid  bergingenörkårens  stab  i  S:t 
Petersbui'g,  doktor  E.  Hofman,  att  om  sommaren  1844  geo- 
gnostiskt  undersöka  Kemitrakten  för  att  sedan  uttala  sig  om 
möjligheten  af  guldets  förekommande  derstädes.  Denne  er- 
fame bergsman,  som  redan  1829  åtföljde  A.  von  Humboldt 
pä  dess  resor  i  södra  Ural  och  särskildt  undersökt  flera  der 


Digitized  by 


Google 


106 

förekommande  guldsandslager,  lemnade  om  bergarterna  i  Ke- 
mi det  intyg,  att  de  visserligen  likna  de  guldförande  forma- 
tionerna i  Siberien  samt  att  den  utvaskade  sanden  qvarlem- 
nade  den  fina  magnetjemsand,  som  i  Siberien  merendels  åt* 
följer  guldet»  men  att  dock  intet  guld  den  kunnat  upptäckas. 
Dessa  ganska  anmärkningsvärda  uppgifter  föranledde  finska 
senaten,  att  hos  Hans  Majestät  Kejsaren  föreslå,  det  någon 
yngre  tjensteman  vid  finska  bergstaten  måtte  åtföljd  af  tvi 
arbetare  få  på  allmän  bekostnad  sändas  till  Ural  fÖr  att  göra 
sig  bekant  med»  dervarande  guldsandslager  och  sättet  att  ut- 
vaska  dem;  till  följe  hvaiaf  Holmberg  fick  i  uppdrag  att  i 
uppgifvet  ändamål  med  tvenne  följeslagare  begifva  sig  till  de 
Uralska  bergverken.  Han  återvände  derifrån  till  hemlandet 
först  om  våren  1847,  men  redan  sommaren  samma  år  finna 
vi  honom  i  spetsen  för  en  guldvaskningsexpedition  i  norra 
Finland  vid  Lappmarkens  gränsor.  Undersökningarne  utför- 
des numera  icke  vid  Kemielf,  der  de  redan  visat  sig  vara 
fruktlösa,  utan  företogos  mera  i  (öster,  vid  Kuusamo  sockens 
vattendrag.  Här  päträflTades  i  sjelfva  verket  guldsand,  ehuru 
så  ytterst  fattig  på  den  ädla  metalln,  att  den  blott  kunde  tje- 
na  som  ett  nytt  bevis  för  guldets  stora  utbredning  på  jord- 
ytan, men  ingalunda  lemna  någon  utsigt  till  dess  tillgodogö- 
rande med  någon  ekonomisk  vinst.  Undersökningarna  fo^^ 
sattes  det  följande  året  och  upptogos  åter  1850  af  annan  man, 
men  allt  med  samma  föga  hugneliga  utgång. 

I  en  annan  del* af  jorden  hade  emellertid  några  guld- 
sökare haft  bättre  lycka.  Det  första  guldkorn,  som  i  Kalifor- 
nien vid  Sierra  Nevadas  fot  händelsevis  kom  i  dagen,  blef 
ej  det  enda,  såsom  det  vid  Kemielf  funna  guldförande  bloc- 
ket. Ovanligt  rika  guldlager  påträffades  snart;  guldletare 
tillströmmade  snatt  från  alla  håll  och  äfven  från  vårt  fattiga 
land^  lockades  en  och  annan  att  fresta  lyckan  i  de  Kalifor- 
niska guldminorna.  'Holmberg  trodde  sig  der  på  det  fördelak- 
tigaste kunna  tillgodogöra  sin  bekantskap  med  guldvasknings- 
konsten  och  då  några  personer,  som  af  företaget  påräknade 
säker  vinst,  befunnos  beredvilliga  att  sammanskjuta  de  för 
resans  utförande  nödiga  medlen,  afseglade  han  från  Helsing- 


Digitized  by 


Google 


107 


fors  den  28  Aug.  1849  och  ankom  till  Valparaiso  den  31  Ja- 
nuari 1850.  De  underrättelser  han  här  erhöll  angående  guld- 
jagten  i  Kalifornien  voro  dock  så  alskräckande,  att  han  an- 
såg sig  tillsvidare  böra  inställa  resan  dit.  Kalifornien^  säger 
han,  erbjuder  den  förskräckligaste  bild  af  det  tygellösaste  lif, 
medan  der  råder  en  djrrhet,  som  gränsar  till  det  fabelaktiga', 
endast  det  råaste  slödder,  som  ej  har  annat  än  lifvet  att  för- 
lora, tågar  till  guldminoma,  medan  åtskilliga  affkrsmän,  som 
ämnat  sig  dit  med  varor,  voro  nödsakade  att  för  den  ofant- 
ligt höga  tullens  skull  redan  i  Valparaiso  föryttra  sina  lager. 
Någon  större  skicklighet  i  guldvaskning  kunde  ej  komma  i 
frSga  eller  behöfva  anlitas,  då  hvarochen  guldsökare  arbetade 
för  egen  räkning  och  egenhändigt  utvaskade  det  lilla  jord- 
stycke, som  blifvit  honom  anvisadt. 

Af  vaktande  bättre  konjunkturer  lemnade  Holmberg  Val- 
paraiso och  seglade  öfver  Sandwichsöarne  till  Sitka,  der  han 
uppehöll  sig  till  den  5  Januan  1851,  då  han  åter  försökte 
att  utföra  sin  ursprungliga  reseplan.  Han  ankom  efter  par 
veckors  seglats  till  San  Francisco.  Men  sä  Hfligt  han  än  ön- 
skade att  fullgöra  sitt  uppdrag,  kunde  han  dock  ej  besluta 
sig  till  att  förblifva  i  Kalifornien  och  begynna  med  guldvask- 
ning. Dertill  skulle  hans  kroppskrafter  ej  varit  tillräckliga 
och  då  samma  osäkra  tillstånd  i  landet  fortfor  samt  hans  e- 
konomiska  tillgånger  småningom  blifvit  medtagna!,  öfvergaf 
han  hvarje  tanke  på  guldsökning  och  de  väntade  skatterna 
samt  beslöt  att  återvända  hem  med  lämplig  lägenhet.  Han 
lemnade  San  Francisco  den  3  Febr.,  uppehöll  sig  i  Honolulu 
i  fem  veckors  tid,  men  måste  derifrån  i  en  ganska  nödställd 
belägenhet  åter  sträfva  till  Sitka,  derifrån  han  först  den  16  * 
December  kunde  afsegla  till  Europa.  Till  fäderneslandet  an- 
kom han  om  hösten  följande  året,  1852. 

Ehuru  Holmberg  under  denna  långa  resa  hade  att  käm- 
pa med  många  bekymmer  och  motgångar,  hvaribland  väl  re- 
sans felslagna  hufvudändamål  var  den  största,  förlo|:ade  han 
dock  aldrig  modet,  utan  ådagalade  i  en  svår  belägenhet  lika 
mycket  själslugn,  som  fyndighet  att  afhjelpa  densamma.  Hans 
musikaliska  talang  kom  honom  härvid  stundom  väl  till  pass: 


Digitized  by 


Google 


108 

pS  Honolulu  gaf  han  en  tid  musiklektioner  och  endast  nå- 
gon tillfällighet  hindrade  honom  att  der  uppträda  som  kon- 
sertgifvare^  på  Sitka  umgicks  han  med  planer  att  reformera 
musiken  och  orkestern  derstädes;  men  företaget  strandade 
mot  orkestermedlemmarnes  alltför  öfverdrifna  och  ensidiga 
Bacchus-dyrkan.  Under  allt  detta  var  hans  sinne  ifrigt  sys- 
selsatt äfven  med  allvarliga  föremål:  han  började  samla 
och  uppteckna  infödingames  på  Sitka  sånger,  men  tröttnade 
dervid,  då  han  fann  att  alltsammans  blott  var  ett  orimligt 
nonsens;  sedermera  slog  han  sig  pä  thlinkitiska  språkstudier, 
deklinerade  och  konjugerade  flitigt  och  gjorde  goda  firamsteg; 
men  ehuru  språkmästaren  erhöll  ett  glas  rum  och  en  cigarr 
för  timmen  samt  dessutom  15  rub.  i  månaden,  blefvo  dock 
dessa  linguistiska  bemödanden  utan  ffukt,  då  alla  vetenskap- 
liga hjelpkällor  saknades.  Naturalster,  isynnerhet  mollusker 
och  insekter,  samlade  han  oförtrutet  och  medbragte  deraf  be- 
tydliga förråder,  till  en  del  af  ganska  stort  vetenskapligt  vär- 
de. Då  han  under  sin  senaste  vistelse  på  Sitka  kom  i  till- 
fälle att  deltaga  i  en  vetenskaplig  expedition  till  de  vestra 
rysk-amerikanska  besittningame  var  han  träget  upptagen  af 
etnologiska  studier  och  riktade  sina  iakttagelser  företrädesvis 
på  infödingames  seder,  bruk  och  historiska  minnen,  hvaremot 
den  af  ogenomträngliga  skogar  öfvervuxna»  med  enformig 
lerskiffer  betäckta  terränen  i  allmänhet  ej  syntes  rätt  upp- 
^  muntrande  för  geognostiska  forskningar. 

Efter  återkomsten  till  fäderneslandet  sysselsatte  sig  Holm- 
berg med  att  ordna,  och  dels  föryttra,  dels  till  allmänna  in- 
rättningar frikostigt  förära  sina  rika  samlingar  af  naturalster, 
dervid  i  främsta  rummet  ihågkommande  det  finska  universi- 
tetet, som  bland  annat  engång  af  honom  erhöll  som  gåfva 
19,000  ex.  insekter;  hvarjemte  han  begynte.  bearbeta  de  ej 
mindre  rikhaltiga  anteckningai--han  under  resan  ^'ort;  men 
i  stället  att  utgifva  flygtiga  reseskizzer  och  berättelser,  som 
säkert  tillvunnjt  sig  mänga  läsare,  föredrog  han  att  i  en  mera 
omfattande  afhandling  redogöra  för  det  ryska  Amerikas  sär- 
skilda folkslag,  bland  hvilka  han  så  länge  vistats.  Af  detta 
innehållsrika    arbete,   hvarvid   dels   äldre  företrädesvis  ryska 


Digitized  by 


Google 


109 


källor,  dels  egna  observationer  blifvit  begagnade,  meddelades 
första  delen  finska  vetenskapssocieteten  den  4  Juni  1854  och 
ingick  i  4:de  Tornen  af  societetens  Akter;  den  senare  delen 
som  innehåller  rysk-amerikanska  kompagniets  historie,  utkom 
först  1862  i  7:de  Tornen  af  samma  Akter.  De  kompetenta- 
ste domare  hafva  tillerkänt  dessa  etnografiska  skizzer  ett  högt 
värde;  den  kände  språkforskaren  prof  essoren  Buschman  i  Ber- 
lin, som  sysselsatt  sig  företrädesvis  med  amerikanska  språk, 
omnämner  desamma  med  det  största  beröm  och  kallar  dem: 
ett  nytt  herrligt  arbete. 

Onekligen  var  det  dessa  etnografiska  forskningar,  som 
hos  Holmberg  äfven  väckte  en  varm  nitälskan  för  fosterlan- 
dets fomkun^kap  och  fornlemningar :  antagen  till  biträde  vid 
universitetets  etnografiska  museum  ordnade  och  katalogisera- 
de han  hela  samlingen  och  var  särdeles  ifrig  att  dit  anskaffa 
nya  föremål.  Af  de  derstädes  förvarade  forntida  stenredskapen 
lät  han  taga  afteckningar.  hvilka  sedermera  blefvo  försedda 
med  korta  beskrifningar  och  utgifna  i  9:de  häftet  af  veten- 
skapssocietetens  bidrag  till  Finlands  naturkännedom,  etnografi 
och  statistik. 

Sina  mineralogiska  och  geognostiska  studier  dröjde  han 
ej  heller  att  återupptaga.  Ar  1857  utgaf  han:  Mineralogi- 
scher  Wegweiser  durch  Finland  och  1858:  Materialien  zur 
Geognosie  Finlands,  begge  arbetena  utgörande  tvenne  häften 
af  f.  vetenskapssocietetens  nyssnämnda  bidrag.  I  mineralo- 
giska sällskapets  i  S:t  Petersburg  förhandlingar  lät  han  in- 
föra sina  under  guldsökningen  i  Kuusamo  samlade  iakttagel- 
ser och  resultat  erna  af  en  på  allmän  bekostnad  år  1855  i  ö- 
stra  Finland  företagen  mineralogisk  utflygt  finner  man  med- 
delade i  Naturforskaresällskapets  i  Moskwa  Bulletin  för  1857. 

Vi  hafve  med  denna  flygtiga  minnesteckning  kommit 
till  en  för  värt  la,nd  ganska  vigtig  tidpunkt:  krigets  brand- 
facklor, som  hotfullt  uppflammat  vid  våra  kuster,  Tiade  nyss 
slocknat;  genom  fi-uktbringande  verksamhet  och  nyttiga  före- 
tag sökte  man  läka  de  skador,  det  fiendtliga  anfallet  förorsa- 
kat. Sträfvandet  att  på  alla  häll  öppna  landets  naturliga 
hjelpkällor,  hade  äfven  ledt  tanken  på  de  skatter  våra  tusen 


Digitized  by 


Google 


110 


sjöar  innetlutai  på  den  misshushållning,  som  med  dem  så 
länge  egt  rum.  Den  artificiella  fiskodlingen  hade  redan  i 
åtskilliga  länder  burit  vackra  frukter  och  om  ock  beskrifmn- 
garna  af  den  framgång,  hvarmed  denna  odling  flerstädes  be- 
drifvits,  lida  af  betydliga  öfverdrifter,  så  är  det  dock  otvif- 
velaktigt,  att  densamma  i  förening  med  en  rationel  fisksköt- 
sel i  allmänhet^  kan  för  vårt  land  blifva  af  oberäknelig  nytta 
och,  om  det  lyckas  att  tillbörligen  befolka  våra  sjöar  och  df- 
var,  i  någon  mån  ersätta  de  guldkorn,  hvarefter  vi  vid  deras 
stränder  förgäfves  letat.  Styrelsen  insåg  v-igten  af  denna  nä- 
ringsgren och  ville  åt  en  kunnig  person  anförtro  att  uppgöra 
förslag  till  fiskeriets  befrämjande  i  landet  Holmberg  erhöll 
detta  vigtiga  uppdrag.  Om  sommaren  1857  reste  han  i  Sve- 
rige och  Norge  för  att  göra  sig  bekant  med  fiskodlingen  dcr- 
städes  samt  utgaf  efter  sin  återkomst  en  berättelse  om  sina 
iakttagelser;  följande  sommar  anställde  han  undersökningar 
om  fiskens  aftagande  i  Finland,  inspekterade  särskilda  fisk- 
odlingsanstalter, anlade  nya  och  blef  efterhand  med  hela  sin 
verksamma  själ  införlifvad  i  detta  sitt  nya  kall.  Här  syntes 
han  ock  ändtligen  komma  att  vinna  stadig  anställning,  då 
han  den  27  Mars  1860  utnämndes  till  inspektor  for  fiskerier- 
na i  landet.  Men  denna  lyckliga  ställning  skulle  han  ej 
länge  få  behålla;  ett  tärande  bröstlidande  hade  redan  länge 
hotat  att  förkorta  hans  dagar;  sjukdomen  begynte  nu  göra 
hastigare  framsteg,  en  till  ett  varmare  luftstreck  företagen 
resa  och  ett  års  vistelse  derstädes  kunde  ej  hämma  dess  lopp. 
Den  23  December  sistl.  år  gjorde  den  slut  pä  hans  hf. 

Vi  hafva  i  föregående  teckning  sökt  gifva  en  bild  af 
Holmbergs  vetenskapliga  verksamhet:  man  skall  säkert  för- 
undra sig  öfver  den  lätthet,  hvarmed  han  var  i  stånd  att  med 
sin  andes  k^^after  omfatta  så  olikartade  föremål  och  gema  er- 
känna att  han  var  en  mångsidig  talang,  en  riktbegåfvad,  för 
bildningens  alla  fonner  öppen  natur;  men  denna  mångsidig- 
het tyder  dock  äfven  derpå,  att  djupare  vetenskapliga  prin- 
ciper icke  fått  slå  rot  i  hans  sinne.  Och  i  sjelfva  verket  så 
förtjenstfulla  hans  arbeten  än  äro,  så  bära  de  ock  i  mer  eller 
mindre  grad  dilettantismens  stämpel;  också  var  hans  själsrä^ 


Digitized  by 


Google 


111 

sende  i  grunden  poetiskt;  i  sina  yngre  är  gjorde  han  vers  i 
sådan  ymnighet.  att  man  trodde  detta  blifva  hans  framtida 
yrke;  ännu  p&  senare  tider  öfversatte  han  flere  af  våra  sven- 
ska skalders  arbeten  till  tyskan,  men  kunde  ej  förmå  sig  att 
i  tryck  utgifva  något  af  sina  poetiska  försök,  sina  Jugend- 
klänge  och  Jugend  Fantasien. 

Holmberg  var  ledamot  af  Naturfoi*skaresäUskapet  i  Mo- 
skwa,  Mineralogiska  sällskapet  i  S:t  Petersburg,  det  lärda 
estniska  sällskapet  i  Dorpat  och  af  Finska  Vetenskapssocie- 
teten  sedan  den  6  April  1857.  Han  var  societetens  ordfö- 
rande under  året  1850—1860. 

Hans  vetenskapliga  förtjenster  skola  af  finska  naturfor- 
skare icke  så  snart  kunna  förbises;  hans  personliga  värde 
skola  hans  talrika  vänner  bevara  i  troget  minne. 

A.  E.  Arppe. 


Digitized  by 


Google 


112 


Sammandrag  ar  de  klimatologiska   anteckDingarne  i  Fin- 
land år  1864.  —  Af  A.  Moberg. 

Orren  lokte  i  Tenala  den  14  Mars,  i  Janakkala  d.  9 
April.  —  Bofinken  sågs  i  Tenala  d.  24,  Nådendal  d.  25,  Ja- 
nakkala d.  29  Mars;  i  Saarijärvi  d.  12,  Kihtelysvaara  d.  13, 
Muldia  och  rieäborg  d.  14,  G.  Karleby  d.  22  April.  —  Lår- 
kan  hördes  i  Tenala  d.  26,  Nådendal  den  27  Mare:  i  Kisko 
d.  2,  Orimattila  d.  5,  Janakkala  d.  11,  Kyrkslätt  och  Mul- 
dia d.  12,  Gl.  Karleby  d.  13,  Uleåborg  d.  15,  Saarijärvi  d. 
16  och  Kihtelysvaara  d.  19  April.  —  Svanen  syntes  i  Tenala 
d.  30  liars;  i  Kihtelysvaara  d.  1,  Muldia  d.  2,  Saarijärvi d. 
8,  Gl.  Karleby  d.  13,  Uleåborg  d.  16  April.  —  VUdgåun  för- 
märktes  i  Orimattila  d.  5,  Nådendal  d.  19,  Saarijärvi  d.  21 
April.  —  Sädesärlan  infann  sig  i  Tenala  d.  8,  Kisko  d.  12, 
Nådendal  d.  14,  Muldia  och  Saarijärvi  d.  16,  Kihtelysvaara 
d.  19,  Orimattila  d.  22,  Janakkala  och  Uleåborg  d.  23  April; 
i  Gl.  Karleby  d.  12  Maj.  —  Sångtrasten  lät  höra  sig  i  Te- 
nala'^ d.  11,  Janakkala  d.  13,  Kyrkslätt  och  Muldia  d.  18, 
Saarijärvi  d.  19,  Nådendal  och  Kihtelysvaara  d.  23  ApriL  — 
Tranan  ankom  till  Nådendal  och  Kyrkslätt  d.  11,  Tenala  och 
Kisko  d.  13,  Uleåborg  d.  15,  Janakkala  d.  16,  Kihtelysvaara 
d.  20,  Muldia  d.  21,  Saarijärvi  d!  22,  Gl.  Karieby  d.  23,0- 
rimattila  d.  24  April.  —  Spofven  syntes  i  Kyrkslätt  d.  14, 
Gl.  Karleby  d.  19,  Janakkala  d.  20,  Nådendal  d.  21,  Tenala, 
Kisko  och  Muldia  d.  23  April;  Saarijärvi  d.  5,  Kihtelysvaara 
d.  6  Maj.  —  Stensqvättan  observerades  i  Saarijärvi  d.  20,  G  I. 
Karleby  d.  21,  Orimattila  d.  24,  Nådendal,  Kisko  och  Janak- 
kala d.  26  April;  i  Kihtelysvaara  d.  15,  Muldia  d.  16  Maj. 
—  Göken  begynte  gala  i  Tenala  d.  11,  Nådendal,  Kisko,  Pa- 
dasjoki  d.  15,  Taipalsaari  d.  16,  Kyrkslätt  d.  17,  Janakkala 
och  Muldia  d.  18.  Saarijärvi  d.  24,  Kihtelysvaara  d.  25  och 
Orimattila  d.  26  Maj.  —  Hu^valan  ankom  till  Gl.  Karleby 
d.  11,  Nådendal  d.  13,  Kisko,   Orimattila  och  Janakkala  d. 


Digitized  by 


Google 


113 

14,  Tenala,  Kyrkslätt  och  Padasjoki  d.  16  Maj.  —  Ladusva- 
lan  sågs  i  Tenala.  Kisko,  Muldia,  Saarijärvi  d.  14,  Kihtelys- 
vaara  d.  17,  Janakkala  d.  20,  Taipalsaari  och  UleSboi^  d.  29 
Maj. 

Angående  vextlighetsfenomenerna  är  uppgifvet  att  krus- 
hdrgbwkens  bladsprickning  begynte  i  Tenala  d.  26,  Janakkala 
d.  27  April;  i  Kisko  d.  6,  Orimattila  den  14,  Nådendal  d. 
19,  Salo  d.  20,  Gl.  Karleby  d.  24  Maj.  —  Hvitsippan  blom- 
made i  Tenala  d.  4,  Janakkala  d.  14,  Padasjoki  d.  15,  Kisko 
d.  16,  Nådendal  d.  17  Maj.  —  Häggen  begynte  få  löf  i  Te- 
nala d.  12,  Janakkala  d.  14,  Kisko  d.  20,  Salo  d.  27,  Saari- 
järvi d.  30,  Orimattila-  och  Haapajärvi  d.  31  Maj;  Kemi  d. 
9  Juni.  -^.Kalflekan  blommade  i  Tenala  d.  16,  Janakkala  d. 
17,  Kyrkslätt,  Kisko  och  Gl.  Karieby  d.  28  Maj;  i  Orimat- 
tila d.  1  Juni.  —  Rönnen  började  löf  vas  i  Tenala  och  Janak- 
kala d.  20,  Nådendal  d.  27,  Kisko   d.  30,  Orimattila  d.  31 
Maj;  i  Salo  och  Saarijärvi  d.  2,  Haapajärvi  d.  ö,  Muldia  och 
ITleäborg  d.  6,  Kemi  d.  13  Juni.  —  Harsyran  blommade  i 
Janakkala  d.  26,  Tenala  d.  27  Maj;  i  Kisko  d.  5,  Kyrkslätt 
d.  8  Juni.  —  Björkens  löfsprickning  begynte  i  Tenala  d.  28, 
Janakkala  d.  30,  Nådendal  d.  31  Maj;  i  Kihtelysvaara  d..  1, 
Kisko  och  Saarijärvi  d.  2,  Orimattila  och  Muldia  d.  3,  Salo 
och   Padasjoki  d.  6,   Kyrkslätt  d.  7,  Haapajärvi  d.  8,  Uleå- 
borg  d.  9  och  Kemi  d.  13  Juni.  —  Smultron  blommade  i  Nå- 
dendal d.  29  Maj;   i  Tenala  och  Janakkala  d.  4,  Kyrkslätt 
d.  5,  Salo,   Orimattila  och  Kihtelysvaara  d.  6,  Kisko  d.  7, 
Muldia  d.  11,  Saiijärvi  d.  12,   Kemi  d.  22  Juni.  —  Häggen 
d:o  i  Tenala  d.   31   Maj;  i  Nådendal    och    Orimattila  d.  8, 
Salo  d.  9,  Kisko  och  Padasjoki  d.  10,  Kyrkslätt  och  Janak- 
kala d.  11,  Muldia  d.  14,  Saarijäm  d.  15,  Haapajärvi  d.  17, 
Kemi  d.  23  Juni.  —  Aspen  löfvades  i  Nådendal  d.  3,  Janak- 
kala d.  8,  Kyrkslätt  d.  10,  Kisko  d.  11,  Saarijärvi  och  Haa- 
pajärvi d.  13,  Kemi  d.  21  Juni.  —  Blåbär  blommade  i  Nå- 
dendal d.  4,  Kyrkslätt  och  Orimattila  d.  6,  Tenala  och  Mul- 
dia d.  7,  Kisko  och  Kihtelysvaara  d.  8,  Janakkala  d.  10,  Pa- 
dasjoki och  Saarijärvi  d.  14  Juni.  —  Rönnen  d:o  i  Kyrkslätt 
d.  12,  Nådendal,  Orimattila  och  Janakkala  d.  16,  Tenala  och 

8 


Digitized  by 


Google 


114 

Kisko  d.  18,  Muldia  d.  19,  Saarijärvi  d.  20,  Haapajärri  A 
21  Juni;  i  Kemi  d.  4  Juli.  —  Sytenm  d:o  i  NSdendal  i  13, 
Kisko  d.  15,  Kyrkslätt  och  Janakkala  d.  16,  Tenala  d.  « 
Juni;  i  Haapajärvi  d.  2  Juli.  —  Röd  Väppling  d:o  i  Orimåt- 
tila  d.  13,  Tenala  d.  16,  Janakkala  d.  20,  Kisko  d.  29  Juni; 
i  Kemi  d.  7  Juli.  —  Blåklint  d:o  i  NSdendal  d.  15,  Orimat 
tila  d.  21,  Tenala  och   Kisko  d.  27  Juni;  i  Janakkala  d.  2, 
Muldia  d.  4,   Haapajärvi  d.  9,  Kemi  d.  16  Juli.  —  BaUm- 
busken  d:o  i  Nådendal  d.  17,   Saarijärvi  d.  21,  Janakkala  d. 
22,  Salo  d.  24,  Kisko  d.  26,   Tenala  d.  28  Juni;  i  Muldia 
d.  3  Juli.  —  Njuponbusken  (Rosa  capina)  d:o  i  Janakkala  d. 
21,  Muldia  d.  24  Juni;  i  Kisko  d.  3,  Tenala  d.  5  Juli.  - 
Smultron   mognade  i  Tenala  d.  28,   Padasjoki  d.  30  Juni;  i 
Nådendal  och  Orimattila  d.  1,  Kisko  d.  3,  Salo  d.  4,  Janak- 
kala d.  6,  iluldia  d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Kihtelysvaara  d.  15, 
Haapajärvi  d.  23  Juli.  —  Blåbär  d:o  i  Nådendal  d.  3,  Te- 
nala d.  12,  Muldia  d.  13,  Janakkala  d.  18,  Kisko  och  Saari- 
järvi d.  19,  Kihtelysvaara  d.  25  Juli.  —  Ballon  d:o  i  Salo 
d.  17,  Tenala  och  Kisko  dt  29  Juli;  i  Janakkala  d.  1,  Mul- 
dia d.  8  Augusti.  —  Ibland  sädesvextema  såddes  Komet  i  Nå- 
dendal d.  18,  Elisko  d.  25,  Janakkala  d.  27,  Haapajärvi  d. 
30  Maj;  i  Padasjoki  och  Kihtelysvaara  d.  1,  Kyrkslätt  d.  3, 
Saarijärvi  d.  4,  Muldia  och  Suomussalmi  d.  6  Juni;  samt  giek 
i  ax  i  Janakkala  och  Haapajärvi  d.  10,  Muldia,   Saarijärri 
och   Kihtelysvaara  d.  15,  Kisko  d.  17,   Suomussalmi  d.  29 
Juli.  —  Rågen  gick  i  ax  i  Tenala  d.  8.  Kisko  och  Janakkala 
d.  13,  Padasjoki  d.  15,  Kihtelysvaara  d.  16,  Orimattila  d,  18, 
Muldia,   Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  19,  Kemi  d.  24  Juni; 
blommade  i"  Nådendal  d.  17,  Tenala  d.  22,  Kisko  d.  23,  Ja- 
nakkala  d.  24  Juni;  i  Padasjoki  d.  1,  Haapajärvi  d.  2,  Mul- 
dia d.  3,  Saarijärvi  d.  4,  Kemi  d.  17  Juli;  samt  skördades  i 
Janakkala  d.  28  Juli,  i  Padasjoki  d.  2,  Kisko  d.  4.  Tenala 
d.  5,  Kyrkslätt  d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Muldia  d.  16,  Haapa- 
järvi d.  19  Augusti. 

Islossningen  inträffade  i  Nådendal  d.  18—25,  Salo  d.  20, 
GL  Karleby  d.  24-27,  Tenala  d.  26  April;  i  Janakkala  d. 
7-11,  Kisko  d.  9,  Uleåborg  d.  13—15,  Padasjoki  d.  14-16, 


Digitized  by 


Google 


115. 


Muldia  d.  14-19,  Saarijärvi  d.  15—20,  Taipalsaari  d.  18— 
27,  Kihtelysvaara  d.  26  Maj — 2  Juni,  i  Suomussalmi  d.  1 
Juni.  —  Isläggningm  (första  gången)  i  Janakkala  och  Saari- 
järvi d.  15,  Kisko  och  Suomussalmi  d.  16,  Kihtelysvaara  och 
Uleåborg  d.  24,  Salo,  Taipalsaari,  Muldia  d.  29,  Padasjoki  d. 
30  Oktober;  i  Tenala  d.  4,  Nådendal.d.  6  November.  —  Det 
tista  snöfallet  om  våren  inföll  i  Uleåborg  d.  21,  Padasjoki  och 
Gl.  Karleby  d.  22,  Orimattila  och  Muldia  d.  23,  Salo,  Te- 
nala, Kyrkslätt,  Kisko,  Taipalsaari  d.  24,  Janakkala,  Saari- 
järvi, Suomussalmi  d.  25,  Nädendal  d.  26,  Kibtelysvaara  d. 
28  Maj;  det  f6r$ta  om  hösten  i  Saarijärvi  och  Suomussalmi 
d.  26,  .Orimattila  och  Padasjoki  d.  27.  Tenala  och  Janakkala 
d.  28,  Taipalsaari,  Kihtelysvaara  och  UleSborg  d.  30  Sep^ 
tember;  Gl.  Karleby  och  Muldia  d.  1,  Salo,  Nådendal  och 
Kisko  d.  9,  Kyrkslätt  d.  10  Oktober. 

Uppmätning  af  Nederbårifn  haj  blifvit  verkställd  i  Kisko, 
Orimattila,  Muldia  och  Kihtelysvaara  och  gifvit  följande  re* 
sultat  i  finska  dec.tum: 


Januari  . 
Februari 
Mars 
April 
Maj  .  . 
Juni .  . 
Juli  .*  . 
Augusti 
September 
Oktober.  . 
November 
December . 


Kisko. 
0,42. 
0,85. 
1,30. 
1,00. 
0,87. 
1-77. 
1,03. 
5,71. 
1,79. 
1,66. 
1,16. 
0,63. 


Orimattila. 

0,71. 

0,80. 

2,08. 

0,16. 

1,82. 

1,63.. 

2,51. 

7,87. 

1,73. 
^     1,71. 

2,82. 

0,66. 


Muldia. 
0,57. 
0,41. 
2,36. 

o,7^ 

.li42. 
2,33. 
3,60. 
6,12. 
1,86. 
1,22. 
1,08. 
1^09. 


Kihtelysvaara. 
1,26. 
2,41. 
2,39. 
0,87. 
2,14. 
1,57. 
1,01. 
5,21. 
1,17. 
0,60. 
3,11. 
2,46. 


18,18.        24,50.         22,78.         24,20. 


Digitized  by 


Google 


116 


Iliaden  och  Assyrien.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Föredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1865.) 

Högtärade  Närvarande! 

Med  undantag  af  Bibeln  gifves  det  ingen  skrift»  som 
vore  allmännare  känd  och  mer  Tärd  att  yara  allmänt  känd, 
än  Horners  odödUga  sånger.  Liksom  vi  ej  kunna  yara  krist- 
ne och  tillika  fremmande  för  den  förra,  så  är  det  omöjligt 
att  vara  en  bildad  menniska,  utan  att  hafva  hört  om  ie  sedr 
nare,  utan  att  i  någon  mån,  omedelbart  eller  medelbart,  hafra 
emottagit  intryck  eller  väckelser  af  desamma.  Hvadan  detta? 
Huru  törsta,  huru  rättfärdiga  det  obestridliga  faktum,  att  en 
dikt  tiUvällar  sig  det  närmaste,  om  ock  på  afstånd  närmaste, 
rummet  näst  den  högsta  sanningens  bok?  Hvad  är  denna 
niad,  hvad  är  denna  Odyssé,  att  de  så  yunnit  och  bibehål- 
lit alla  tiders,  alla  folks  uppmärksamhet,  beundran? 

Kanske  (så  torde  någon  ny  mästrare  af  den  åldrige  mä- 
staren tänka)  hvilar  all  denna,  må  man  säga,  Homer-dyrkan 
på  en  fördom,  på  en  storartad,  af  de  klassiske  filologeme 
uppfunnen  och  ända  till  den  dag  som  är  framskjuten  villo- 
mening? Sade  ju  redan  Heeren  om  den  gamle  skaldens  verk: 
"det  stora  är  att  vi  hafva  dem."  Deras  tillfälliga  företräde  i 
tiden  framför  allt  annat  hvad  verldslitteraturen  frambragt,  kun- 
de ju  således  hafva  stämmt  det  allmänna  omdömet  till  par- 
tisk öfverdrift.  Lemnom  gema  den  misslyckade,  ja  löjliga 
hypotesen  om  ett  fantasispel,  der  endast  gudar  vore  handlan- 
de under  menskliga  namn,  der  hjeltebragdernas  glans  dun- 
star bort  i  mytologiska  dimbilder.  Men  äfven  ställande  oss 
på  poetens  egen  ståndpunkt:  hvad  är  det  väl,  vid  närmare 
granskning,  han  besjungit,  särdeles  i  denna  åter  mångbesjung- 
na  Uiad?  Kantänka,  fallet  af  en  så  stor  borg,  som  den  i 
Tröja!  Hade  det  helst  varit  de  närbelägna  Dardanellernas 
fästen,  då  kunde  medgifvas  att  det  varit  något.  Och  denna 
med  så  mycken  pomp  omnämnda  Skamanderflod,  hvars  matta 


Digitized  by 


Google 


117 

bölja  numera  knappast  orkar  fram  till  Hellesponten,  ja  som 
icke  ens  räckte  till  att  släcka  törsten  hos  Xerxes' förbit  igan<- 
'de  härskaror  —  är  ej  den  en  trogen  bild  af  de  imå  förhål* 
Imden,  hvarur  poeten  hemtade  sina  ingifvelser,  en  bild  -i— 
måhända  af  hans  egen  skaldeådra?  Åtminstone  får  man  väl 
betvifla,  huruvida  den  sednare  är  riklig  nog  att,  såsom  före- 
gifves,  ännu  i  våra  dagar  skänka  saft  och  kraft  och  näring 
åt  en  ädel  och  fördomsfri  hänförelse,  helst  dess  flöden  länge- 
sedan måste  hafva  upptagits  af  och  .försvunnit  i  det  "allmän- 
na medvetandets"  rymliga  reservoir.  Och  ändteligen :  för  vår 
tids  vidgade  blick,  för  vår  sköna,  herrliga,  upplysta  tid  borde 
Täl  det  kunna  anses  ringa,  som  fordom  ansågs  stort. 

Unge  tviflare,  tappre  granskare!  innan  du  fäller  din, 
säkert  för  alltid  bestående,  slutdom:  läs  blott  ännu  engång 
din  Hiad  —  och  erkänn,  till  din  egen  heder,  att  du  denna 
enda  gång  blifvit  besegrad.  Men  spara  mig  försöket  att  gissa 
huru  detta  tillgick,  försöket,  att  ur  din  själ,  ur  din  rika  ung- 
domskänsla tömma  öfvermåttet  af  dess  förtjusning.  Jag  visste 
det  förut:  h varje  förnyad  läsning  af  hans  verk  kallar  fram 
en  förnyad  hyllningsgärd  med  friska,  doftande  blommor  kring 
den  gamle  skaldekungens  minnesstod. 

Således,  icke  nu  en  utläggning  af  Homers  poetiska  för- 
tjenster;  vi  hafva  konstkritici  nog  och  mer  än  nog.  Jag  skall 
blott  bjuda  till  att  från  den  filologiska  vetenskapens  närva- 
rande ståndpunkt  undersöka,  hvad  det  djupast  är,  Homer  be- 
sjungit, hvilken  den  tilldragelse,  som  uppburit  hans  mäktiga 
inspiration.  Ty,  hvad  man  än  må  säga  om  konstens  skapel- 
ser: de  äro  stora,  de  äro  eviga  blott  då  de  rota  i  en  stor  verk- 
lighets jordmån.  Allt  det  öfriga  är  stundens  sådd  och  stun- 
dens skörd;  det  må  vara  för  sekel,  men  det  består  ej  för 
seklerna.     Jag  frågar  derföre 

Hiiad  gälide  kammen  kring  Ilions  murar? 
Var  det  en  insats  värd  Homers  snille?  vanns  der  en  seger, 
värd  vår  och  alla  förgångna  och  alla  kommande  tiders  jubel? 
Bådfrågom  häfdema. 

Redan  Plato,  denne  Greklands  frejdade  tänkare,  har 
fällt  ett  vigtigt  ord  i  frågan:    han  yttrar  i  sin  dialog  om  la- 


Digitized  by 


Google 


118 

garna:  ^^AUdeles  liksom  vi  frakta  storkomuiften  (i  Persien), 
si  fruktade  våra  förfäder  NiniTes  Tftldiga  makt.  Ty  en  stor 
skuld  hade  desse  T&ra  förfäder  ådragit  sig  genom  eröfringen 
af  Ilion,  emedan  detta  rike  var  en  del  af  Assjrrieai." 

Dessa  ord  äro  högst  märkvärdiga.  De  bära  vittne,  att 
Ghrekeme  ännu  på  Platos  dagar,  efter  en  rad  af  de  mest  ly- 
sande segrar  historien  vet  omtala,  tänkte  sig  möjligheten  af 
ett  fömyadt,  ett  lyckligare  anfall  från  Persiens  verldsmonarld 
eller  hellre  verldsdespotism.  En  fasansvärd  möjlighet!  Fönt 
ett  sekel  sednare,  då  Alexander  d.  stores  svärd  trängt  in  i 
hjertat  på  den  hotande  kolossen  i  öster,  blef  denna  fruktan 
afskuren  i  sin  rot. 

Men  de  anförda  orden  innehålla  dessutom  en  historisk 
notis  af  största  intresse;  de  gifva  vid  handen,  att  Ilion  dier 
Tröja  hört  till  den  fom-Assyriska  rikskroppen.  Denna  upp- 
gift, hvilken  så  med  ens  och  så  bestämdt  förflyttar  Ninives 
och  Babylons  välde  från  det  inre  Asien  ända  till  Medelhaf- 
vets  mot  Europa  sträckta  kust,  har  den  klassiska  filologin  tills 
sednare  tider  ej  velat  tro,  ej  kunnat  tro,  ty  hon  måste  iodi 
med  detsamma  säga  farväl  åt  en  hel  mängd  af  sina  käraste 
förutsättningar  och  drömmar,  —  bland  andra  äfven  den  om 
den  Grekiska  kulturens  obemängda  ursprunglighet.  Man  har 
derföre  menat,  att  Plato  sannolikt  följt  Ktesias,  hvilken  åter 
härvidlag,  liksom  så  ofta  annars,  vore  iöga  pålitlig. 

Verkeligen  uppräknas  i  ett  ännu  behållet  fragment  ur 
sistnämnde  historikers  förlorade  arbete,  ibland  andra  Assyriska 
lydländer,  äfven  Tröja  med  sitt  gebit.  Endast  inser  jag  ej, 
vid  anstäld  jemförelse,  huru  Platos  ord,  i  det  sammanhang 
de  förekomma,  kunde  vara  lånade  från  Ktesias'  helt  torra 
namnförteckning.  Men  äfven  antaget,  att  det  förhåller  sig 
som  man  påstått,  så  förlorar  de;ras  trovärdighet  intet  derpå; 
ty  att  Ktesias,  åtminstone  denna  gång,  sagt  sanningen,  detta 
låter,  enligt  min  mening,  bättre  bevisa  sig  än  hvarjehanda 
andra  satser,  hvilka  den  filologiska  ortodoxin  låter  gälla  fiillt 

Ktesias,  som  vaiit  med  i  slaget  vid  Kunaxa  (401),  tje- 
nade  derefter  under  en  lång  följd  af  år  vid  Persiska  hofvet 
Han  hade  der  godt  tillfälle  att  samla  materialier  fftr  sitt,  se- 


Digitized  by 


Google 


119 

dermera  i  licinlandet  utarbetade  verk,  hvan  första  6  böcker 
handlade  om  Persiens  förhi^torie  d.  ä.  om  Assyrien;  ty  den 
Persiska  monarkin  var  och  betraktades  blott  säsom  en  fort- 
sättning, en  arftagerska,  till  den  Assyriska.  Nu  har  ock  ödet 
fogat  sä,  att  äfven  ett  annat  fragment  af  Ktesias  rakar  finnas 
qvar,  ett  fragment.»  hvari  han,  för  en  uppgift  hvartill  vi  ne- 
danföre  skola  återkomma,  säger  sig  hafva  rädfrigat  de  ''kung- 
liga urkunderna"'  (^BcufiXmoä  åvayQaq>a£).  Hvad  man  med  den- 
na titel  bör  förstS,  kan  ej  vara  mycket  tvifvelaktigt,  enär  vi 
känna,  att  de  Persisk- Assyriske  regenteme  plägade  låta  i  sten 
innsta  berättelserna  om  sina  mandater.  Härvid  nyttjades  den 
egendomliga  skrift,  hvilken  under  namn  af  kilskrift,  i  våra 
dagar,  sedan  den  åter  upptäckts,  väckt  så  mycken  uppmärk- 
samhet Det  skulle  blott  fordras,  att  man  återfunne  just  det 
monument,  från  hvilket  Ktesias  dechiffrerat  eller  låtit  de- 
chifirera  hvad  han  meddelat!  Så  lyckligt  har  ej  träfiat  sig, 
men  i  ersättning  ega  vi  icke  en.  utan  otaliga  kilskrifter  öf- 
yer  de  Assyriske  kungames  bragder,  bland  hvilka  kilskrifter 
nSgra  äfven  tala  om  sagde  kungars  härnadståg  till  M.  Asien. 
Gynnade  genom  sitt  afstånd  från  monarkins  centrum  afibUo 
nemligen  de  här,  längst  i  vester,  belägna  provinserna  esomof- 
tast och  måste  med  vapenmakt  åter  kufvas. 

För  pålitligheten  af  Platos  ord  borgar  dock  icke  allehast 
den  så  ofta  misstrodde  Ktesias,  utan  äfven,  åtminstone  indi- 
rekte,  sjelfve  historiens  fader,  sjelfve  Herodotos.  Vid  beskrif- 
*  ningen  af  sitt  fäderneslands  nyss  på  lif  och  död  förda  strid 
med  Persien  —  hvars  orsakers  och  förlopps  sanna  utforskan- 
de han  straxt  i  början  af  sitt  verk  nänmer  såsom  dess  huf- 
vudmål  —  upptager  Herodotos  bland  anledningarna  till  Xer- 
xcs'  angrepp  äfven  den,  att  Grekeme  i  äldre  rider  förstört 
Tröja.  Han  meddelar  på  ett  annat  ställe,  att  Perseme,  då 
de  på  tåget  till  Grekland  uppnådde  Pergamos  höjder,  der 
Tröja  stått,  bragte  ett  ofier  af  1000  oxar  åt  de  Trojanske 
hjdtames  skuggor.  Att  denna  ceremoni  verkligen  egt  rum 
bör  så  mycket  mihdie  dragas  i  tvifvel,  som  Persernes  ännu 
behållne  heliga  bok,  Zendavesta,  känner  rill  dylika  ofier.  För- 
bastadt   vore  ock  att  anse  Persernes  åt  Trojaneme   skänkta 


Digitized  by 


Google 


120 

minnesgttrd  s&som  tillfällig  eller  betydelselös;  nej  den  både 
sin  grund  i  de  traditioner,  hvilka  genom  seklen  fortlefvat  så- 
väl bland  österns  som  vestems  folk  och  no,  som  fordom,  kläd- 
de dem  i  harnesk  mot  hvarandra. 

Angående  Tröjas  nära  förhållande  till  Assyrien  kunde 
yttermera  hemtas  bevis  ur  många  forntida  författare  af  andra 
och  tredje  ordningen,  såsom  Diodonis  Siculus,  Justinus,  Ce- 
phalions  fragmenter,  Eusebius,  Syncellus  o.  a.  Vare  det  för 
oss  nog,  att  de  alla,  mer  eller  mindre  utförligt,  bekräfta  den 
af  Flato  och  Herodotos  uttalade  mening.  Ja,  hvad  som  är 
ännu  mer,  intet  enda  auktorsställe  i  hela  den  Grekiska  ock 
Romerska  litteraturen  kan  uppvisas,  som  skulle  strida  derc- 
mot.  Endast  vår  tids  allrafinaste  hyperkritik  tvifvelsjukai. 
För  mig  är  det  obegripligt  huru  hon,  denna  negativa  skep- 
tik,  med  sitt  evinnerliga  O  -f-  O  må  hoppas  att  slutligen  kom- 
ma till  något  positivt  resultat,  så  i  denna  som  i  tusende  an- 
dra frågor. 

Man  vill  ej  låta  forntidens  skrifter  vittna  i  egen  sak. 
Må  då  stenarna  tala  för  dem.  Erinrom  oss  endast,  såsom  ut- 
gångspunkt för  det  följande,  att  desse  så  omyndige  vordne 
gamle  auktorer  ofta  nog  låta  undfalla  sig  yttranden  derom, 
att  det  skulle  finnas  Assyriska  minnesmärken,  vanligen  kal- 
lade ''Semiramis"  verk,  i  skilda  trakter  af  M.  Asien,  nemli- 
gen  icke  blott  i  dess  östra  delar,  såsom  Cilicien,  Kappado- 
pien,  Pontus,  men  äfven  i  de  till  Medelhafvet  stötande  land- 
skaperna  lonien,  Lydien,  Frygien  och  Troas,  ända  till  Hel- 
lesponten,  ja  ännu  längre  vestvart  på  Arkipelagens  öar.  De 
på  sednaste  decennier  med  stigande  intresse,  isynnerhet  af 
Engelsmän  och  Fransoser,  till  M.  Asien  företagna  arkeologi- 
ska resor  hafva  bekräftat  dessa  notiser  —  till  oberäknelig 
vinst  för  konststudiemas  vetenskapliga  framtid:  Jag  vill  här 
blott  omnämna  ett  par  sådana,  i  våra  dagar  återfunna  och  af 
de  kompetentaste  domare  verkligen  såsom  Assyriska  erkända 
och  förklarade  minnesmärken. 

På  det  Trojanska  gebitets  södra  gräns,  tätt  vid  hafs- 
stranden  nedblickar  från  en  brant  klippa  den  lilla  staden  As- 
808.     Bland  dess   öfver  hvarandra   staplade    ruiner  har  man 


Digitized  by 


Google 


121 


upptäckt  ett  gammalt  tempel^  hvars  arkitrav  blifvit  förd  till 
Louvren  i  Paris  och  der  sorgfällit  studerad.  Bildverken  fram- 
ställa kämpande  tjurar  i  tvenne  grupper;  vidare  ett  lejon, 
sönderslitande  en  tjur,  ett  annat  som  förgör  en  hjort:  ytter- 
mera med  peruker  utrustade  sfinxer.  Allt  detta  är  motiver, 
hvilka  tillhöra  dels  Egypten,  dels  inre  Asien,  icke  den  Gre- 
kiska konsten  i  dess  renhet  Man  fäster  så  mycket  större 
vigt  vid  ifrågavarande  bildverk,  som  stilen  i  desamma  lemna 
5tt  ur-Babyloniskt  skulpturprof,  å  ena  sidan  ännu  bärande 
illa  spår  af  utveckling  ur  den  Egyptiska,  medan,  å  andra 
ddan,  de  märkbart  afrundade  formerna  tillika  antyda  de  fram- 
steg, konsten  vid  Eufrats  och  Tigris  stränder  var  kallad  att 
aga  förbi  sitt  första  mönster. 

Begifvande  oss  några  mil  längre  nedåt  komma  vi  till 
>m3rma.  Härifrån  går  vägen  genom  trånga  pass  i  den  skugg- 
ika  Niraphidalen  till  Sardes,  hufvudstaden  i  det  fordna-Ly- 
lien.  Vill  den  resande  göra  sig  litet  besvär,  så  viker  han 
i  i  en  sidodal,  för  att  der  betrakta  en  i  klippväggen  uthug- 
;en  man&figur  i  ungefär  2  tums  basrelief.  Framför  detta  mo- 
lument,  hvilket,  sedan  det  1840  åter  upptäcktes,  i  högsta  grad 
ntresserat  fomforskningen,  har  redan  Herodotos  stått.  Han 
krifver  derom  i  sin  historie;  ^Egyptens  kung  Sesostris  har 
Vår  —  på  vägen  mellan  Smyrna  och  Sardes  —  upprest  sin 
iild.  Det  är  en  man  af  4 Va  alns  höjd  med  en  lans  i  högra, 
€n  båge  i  venstra  handen,,  hälft  Egyptiskt,  hälft  Ethiopiskt 
vtrustad.  Från  hans  ena  arm  till  den  andra  löper  öfver  bro- 
set en  hieroglyfskrift  af  innehåll :  "Jag  har  med  mina  armar 
eöfrat  detta  land."  Många  —  tillägger  Herodotos  —  mena 
at  denna  bild  föreställer  Memnon,  men  de  fara  vilse." 

Vi  haiva  här  ett  af  de  fall,  der  Herodotos,  —  i  all  sin 
btundransvärda  noggranhet,  är  mindre  noggran.  Figuren  lå- 
ter väl  på  hans  beskrifning  lätt  igenkänna  sig^  endast  att  bå- 
gm   hvilar  i  dess  högra  och  lansen  i  dess  venstra  hand*); 


*)  Herodotos  har  således  blott  gjort  en  omkastning  från  sin  syn- 
puikt.  Afbildnincar  af  monumentet  förekomma  i  Gerhards  Archäo- 
Jogische  Zeitung  för  1843  och  1845,  i  Rawlinsons  History  of  Hero- 
dotos och  flera  andra  v«rk«  (hvilka  under  föredraget  f'öre visades). 


Digitized  by 


Google 


122 

den  motsvarar  äfven  * —  pl  2^  när  —  det  uppgifna  mittet 
Men  hela  arbetet  har  int^  8om  skulle  erinra  om  Egyptiskt 
ursprung.  Alla  detta  lands  skulpturbilder  visa  magra,  skarpa 
former;  nu  förevarande  är  deremot  fyllig  och  korpulent  — 
ett  Assyriskt  kännetecken.  Assyrisk  är  ock  dess  höga.  mtea, 
Assyriska  iden  korta  vapenrocken  och  de  i  uppböjda  q^etur 
utlöpande  skorna  eller  sandalerna.  Hvad  inskrifter  beträffar 
sä  är  den  redan  af  regnets  och  luftens  Åverkan  oläslig;  dock 
synes  att  den  icke,  såsom  få  Egyptiska  monumenter^  varit  ni- 
huggen,  utan  upphöjd.  Framför  figurens  ansigte  skönjas  nl- 
gra,  af  Herodotos  förbisedda  eller  åtminstone  icke  anmärkta, 
tecken;  de  förklaras  af  Rosellini  och  Lepsius  att  helt  be- 
stämdt  icke  vara  Egyptiska;  deremot  hafva  de  likhet  med 
Assyriska  symboler,  de  öfversta  dllochmed  med  kilskrift 
Korteligenr  sedan  monumentet  numera  blifvit  på  ort  ock 
ställe  noga  undersökt  och  aftecknadt  af  Kiepert,  Lepsios,  Te- 
xier  m.  fl.^  samt  vidare  sorgfälligt  skärskådadt  och  bedömdi 
af  de  utmärktaste  arkeologer,  kan  ej  det  ringaste  tvifvelqvar 
stå  om  dess  verkliga  upphof.  Att  här  påträffa  ett  Assyrisk  i 
minnesmärke  förvånar  ingen,  som  minnes  och  tror  de  gamla 
påstående,  att  Lydien  varit  en  Ninivitisk  vasallstat,  att  de  Ly 
diske  regentema  återförde  sitt  slägtregister  till  Ninus,  d.  i 
till  storkungame  i  Ninive. 

Herodots  misstag  då  han  tveremot  traditionen  utger  mo 
numentet  för  Egyptiskt-Ethiopiskt  låter  mycket  lätt  förklan 
sig.  Han  trodde  sig  böra  identifiera  Memnon  med  Sesostrif, 
emedan  denne  väldige  Faraon  bar  det  liknande  binamnet  "Mi^ 
mun''  och  föröfrigt  på  flera  ställen  skall  hafva  förevigat  sii 
bild.  Förvexlingen  erbjöd  sig  så  mycket  naturligare,  soa 
Memnon  vanligen  kallas  en  Ethioper.  Hvem  han  i  sjelf^ 
verket  vv,  derom  upplyser  oss  ett  utdrag  ur  en  Grekisk  K* 
storiker,  sålydande: 

''Värd  att  minnas  är  berättelsen  om  den  Assyriska  bjc|)- 
sändning  till  Tröja,  hvilken  Memnon,  Tithons  son,  anförie. 
Teutamos  den  tjugonde  kungen  efter  Semiramis  son  Ninias 
styrde  Asien  på  den  tid,  då  Grekerne  under  Agamemnon  d-o- 
go  mot  Tröja.     När  nu  Trojanska   gebitets  kung,  Priamois 


Digitized  by 


Google 


128 

härdt  aiiBatte»  af  kriget^  anhöll  han  genom  legater  om  hjelp 
af  Assyriens  kung,  hvilken  han  var  länspligtig.  Teutamos 
sände  honom  10000  Ethioper  och  äfvenså  många  Susianer 
med  200  stridsvagnar;  tiE  befälhafvare  utsåg  han  Memnon. 
Denne  Memnon,  en  blomstrande  yngling,  utmärkte  sig  genom 
tapperhet  och  ädla  tänkesätt.  Det  var  han,  som  uppbyggt  slot- 
tet i  Susa,  hvilket  stod  ända  till  Persiska  öfverväldets  tid  samt 
efter  honom  bar  namnet  Memnonia.  Äfven  hade  han  an- 
laggt  i  landet  en  härväg,  hvilken  ännu  kallas  Memnonsvägen. 
Anländ  till  Trojanemes  hjelp,  såsom  sades,  med  20,000  man 
fotfolk  och  200  vagnar,  förvärfvade  han  sig  genom  sin  tap- 
perhet ett  berömdt  namn  och  dödade  i  slagtningama  många 
Greker,  men  blef  slutligen  sjelf  dödad  genom  försåt  af  (Achil- 
les'  landsmän)  Thessalieme."  n 

Så  enkel  och  osmyckad  denna  berättelse  är,  skulle  man 
väl  aldrig  fallit  på  orådet  att  opponera  sig  emot  dess  sanno- 
likhet, härrörde  den  ej  —  af  Ktesias,  och  vore  den  ej  vi- 
dare utspädd  af  en,  långt  sednare,  eller  iörst  under  kejsar 
Hadrianus,  lefvande  historiker  (Cephalion),  hvilken  tillochmed 
föreger  sig  känna  det  bref,  hvari  Priamos  anropar  Teutamos 
om  bistånd.  Tvisten  framkastades  dock  på  en  tid,  då  man 
ännu  ej  kände,  hvad  Ktesias  månde  hafva  förstått  med  de 
"'Kungliga  urkunderna",  hvilka  han  här  citerar.  Vi  veta  det: 
han  menade  kilskrifterna.  Vi  veta  dessutom,  att  spår  af  den 
med  mycken  konst  anlagda  härväg,  hvarom  Ktesias  (samt 
äfven  Pausanias)  nämner,  blifvit  upptäckta  på  flera  sträckor 
i  M.  Asien,  också  kring  Sardes,  således  i  närheten  af  det  of- 
vanbeskrifna  monumentet,  hvilket  forntiden  kände  under  namn 
af  Memnonbilden.  Ja  Lepsius  uppkastar  den  ganska  sanno- 
lika förmodan,  att  bilden  i  Nimphi  blifvit  förfärdigad  sam- 
tidigt med  vägbyggnadsarbetet  i  dess  granskap.  Då  stenhug- 
gare och  nödiga  verktyg  fiinnos  till  hands,  låg  det  ju  ganska 
nära  att  sålunda  ihågkomma  den,  på  hvars  föranstaltande  ar- 
betet utfördes;  dylikt  har  skett  på  många  andra  orter.  Slut- 
ligen vinner  ock  Ktesias'  berättelse  stöd  af  det,  från  andra 
källor  kända  faktum,  att  Assyrerne,  ännu  i  sednare  tid,  vör- 
dade Memnons  minne,  i  det  de  plägade  bekransa  hans  graf 


Digitized  by 


Google 


124 


och  anställa  sorgefester  till  hans  ära.  Icke  sSsom  konststyc- 
ke, men  såsom  ett  historiskt  dokument  från  inemot  3000  år 
tillbaka  och,  tilläggom  det,  äfven  såsom  ,ett  varningstecken 
emot  en  alltför  långt  drifven  s.  k.  kritik  af  de  gamles  skrif- 
ter, står  derföre  Memnons-monumentet  i  sin  stilla  dal. 

Om  det  inflytande  Assyrien  utöfvat  på  sina  besittnin- 
gar i  vester,  kunna  vi  öfvertygas  j  em  väl  af  mytologin.  Ett 
fullständigare  motiveradt  försvar  af  denna  sats  skulle  dock 
här  föraf  oss  i  alltför  många  detaljer.  Jag  vill  derföre  blott 
summariskt  uppräkna  några  redan  ganska  säkert  afgj orda  data. 
Till  dessa  måste  föras,  att  den  i  M.  Asien  utbredda  dyr- 
kan af  Artemis,  såsom  månens  ^dinna,  var  hemma  från  Ni- 
nive,  på  hvars  skulpturverk  hennes  bild  ofta  anträflTas.  Likaså 
förekommer  den  Assyriska  Astarte-Tanit  i  nästan  alla  hamn- 
orter på  dessa  kuster.  Perseuskulten  i  Sinope  —  hvilken 
stapelorts  äldsta  grundläggning  tillskrifves  Assyreme  — åter- 
finnes på  flera  ställen,  der  detta  folk  herrskat;  Babylon  kal- 
las tillochraed  Persei  stad.  Sägnerna  om  Amazonerna,  om 
Harpyerne  och  flera  andra,  särdeles  i  M.  Asien  gängse,  se- 
dermera äfven  i  Grekland  uppdykande,  men  der  aldrig  liitt 
hemmastadda  eller  af  folktron  omfattade  myter  vinna  endast 
sin  förklaring  såsom  rotade  i  Assyriskt-Egyptiska  religions- 
bruk och  föreställningar. 

Vi  måste  således  på  grund  af  arkeologins  och  mytolo- 
gins enstämmiga  vittnesbörd,  samt  tvertemot  en  skeptisk  otro, 
gifva  de  gamle  auktorerne  rätt,  i  hvad  de  förtälja  om  Assy- 
riens  supremati  öfver  M.  Asien,  samt  särskildt  öfver  Tröja. 
Äfven  språkforskningens  resultater  luta  redan  åt  vår  sida.  Ty 
att  ett  Semitiskt  tungomål  —  och  Assyreme  voro  Semiter  — 
herrskat  vidt  omkring  i  detta  landskap,  det  är  fullkomligt 
konstateradt.  Icke  så  afgjordt,  men  dock  ganska  sanndikt 
är  detta,  beträffande  specielt  det  Trojanska  orarådpt.  Man 
kan  med  hänsyn  till  hufvudstadens  anläggning,  enligt  myten, 
af  gudarne  —  hvarför  den  ock  af  Homer  kallas  den  "helige* 
iTqo^fjg  legov  TtvoXCe^qov)  —  härleda  dess  äldre  namn  Ilif» 
af  //  {EC)  =  "gud"  eller  af  UHon  =  "hög."  Dess  konungaborg 
hette  Dardania^  ett  ord,  som  skall  stå  i  rotförbindelse  med  det 


Digitized  by 


Google 


125 

pS  kilskrifterna  lästa  tårtan^  hvilket  betyder  "beftdhafvare'*  samt 
äfven  begagnas  af  Profeten  Esaias  (20,  1)  såsom  titel  för  en 
Assyrisk  höfding.  Bland  öfriga  örtet  från  samma  nejd  för- 
tjenar  isynnerhet  att  uppmärksammas  det 'redan  förut  om- 
nämnda AssoSy  der  man  funnit  monument  af  Assyrisk  konst- 
stil, ty  Assos  står  i  språkligt  hänseende  mycket  nära  Astur 
eller  Assyriens  eget  namn.  Såsom  Semitiska  nöja  sig  äfven 
städerna  Hadramyttion  och  Kebren  m.  fl.  Det  förra  namnet 
anträffas  ganska  ofta,  der  Semiter  varit  bosatte,  tillochmed  i 
Arabien  (Hidramaut),  och  skulle  enligt  sin  sammansättning 
kunna  öfvenättas  "dödens  nejd."  Kebren  (Kebrem)  åter  er^ 
inrar  osökt  om  kabiriri}  =  Me  store''  d.  ä.  om  de  s.  k.  ''Ka- 
birerne",  gåtolika  demoner,  hvilkas  dyrkan  isynnerhet  hade 
anhängare  på  den  gentemot  belägna  Samothrakiska  kusten. 
Detsamma  måste  sägas  om  staden  Astyra  vid  Hellesponten; 
dess  namn  är  nästan  identiskt  méd  Astor  eller  Astarte^  d.  v.  s. 
med  den  nyssnämnda  Assyriskå  gudinnans,  som  ock  der  hade 
ett  tempel. 

På  samma  sätt  kunna  en  stor  del  af  de  Trojanska  per- 
sonsnamnen analyseras.  Priamos  härledes  af  det  Semitiska 
pera  ^am  =i=  "folkets  furste."  Assarakos,  som  enligt  Homeros 
var  broder  till  Hos,  är  ett  namn,  hvilket  så  mycket  tryggare 
låter  sig  återföras  till  stammen  Assur,  som  det  ännu  läses  i 
Assyriskå  kilskrifter.  Att  Kapys  (son*  till  Assarakos),  Dåres, 
Gorgythion,  Ukalegon,  Ableros  samt  äfven  Paris  m.  fl.  på 
intet  sätt  kunna  deriveras  t.  ex.  från  Grekiskan  eller  dermed 
beslägtade  tungomål,  skall  man  lätt  medgifva,  om  det  ock,  å 
andra  sidan,  från  linguistikens  närvarande  ståndpunkt  blefve 
vanskligt  att  för  dem?  påyrka  en  Assyrisk  eller  helst  Semitisk 
etymologi.  Öfverhufvud  gäller  i  den  Semitiska  onomatothe- 
sia,  att  dessa  folk,  såsom  redan  inses  af  folktaflan  i  genesis, 
ofta  göra  orters  namn  till  personliga,  icke  tvertom. 

Jag  har  med  afsigt  hittills,  så  mycket  som  möjligt,  und- 
vikit att  i  förevarande  utläggning  inblanda  Horners  namn  el- 
ler citater  ur  hans  verk.  Det  är  dock  klart,  att  ehuru  hans 
dikter  icke  äro  vetenskap,  denna,  sednares,  från  andra  håll 
vunna,  resultater  draga  domen  öfyer  sig  sjelfva,  derest  de  jäf- 


Digitized  by 


Google 


126 

vas  af  de  förra.  Mi  derföre  i  möjligast  aammanträngd  dt- 
versigt  visas,  att  fallet  ej  är  sådant. 

Att  skalden  Homer  skulle  hafva  förfarit  som  en  histo- 
rieskrifvare,  torde  ingen  vänta.  Långt  ifrån  att  f<5rtälja  hela 
Trojanska  knget,  omfattar  lliaden  blott  några  dagar  af  den^ 
såsom  vi  känna,  tioåriga  bdägringens  sista  år,  hvilket  med- 
förde borgens  fall  och  Grekemes  slutliga  seger.  Icke  hdler 
upplyser  han  oss,  af  hvad  nationalitet  Trojaneme  voro.  De- 
ras ställning  till  Assyrien  beröres  lika  litet  som  vi  af  Fänrik 
Ståls  Sägner  (icke  ens  af  "Konungen")  få  veta,  såvidt  vi  ej 
annars  visste  det,  att  Finland  under  sednaste  krig  blott  var 
en  Svensk  provins.  £n  bestämd  uppgift  om  länsföiiiållan- 
det  skulle  skadat  det  poetiska  intrycket.  Deremot  säges  om 
Trojanemes  bundsförvandter  att  de  talade  fremmimde,  för 
Grekeme  obegripliga  tungomål;  särskildt  uppräknas  Kareme 
med  epitetet  fia^fiagéftovoi^  vidare  Pelasger,  om  hvilka  nya- 
ste forskningar  temmeligen  säkert  bevisat,  att  de  varit  Semi- 
ter (Bibelns  Filisteer),  samt  Lyder  och  Myser,  hVilka  enligt 
all  sannolikhet,  liksom  Trojaneme  öjelf ve,  voro  Assyriska  lyd- 
folk. Också  känner  Homer  till  Memnon,  livars  monument 
vi  ofvanföre  betraktat,  och  kallar  honom  "Österns  frejdade 
son"  QHov^  ayXaoi;  vloq).  Vidgående  de  i  lliaden  förekom- 
mande orts-  och  personsnamnen,  gäller  hvad  vi  kort  förut 
yttrat 

Strida  alltså  de,  så  att  säga,  historiska  motiven  i  llia- 
den icke  emot,  utan  heUre  för  vår  åsigt,  så  gäller  detta  äjinu 
mer  om  de  arkeologiska.  Ett  utdrag  ur  Julius  Brauns  be- 
römda "Geschichte  der  Kunst  in  ihrer  Entwickelung"  bekräf- 
tar detta  påstående.  Sedan  han  talat  om  Achilles"  af  Homer 
så  omständligt  beskrifna  sköld  och  erinrat,  att  den  omöjligen 
kunnat  vara  ett  blott  fantasistycke,  helst  man  i  dess  enskilda 
delar  finner  inlagdt  arbete,  sådant  Egypten  och  Assjnrien  upp- 
visa, fortsätter  han:  "Den  Homeriska  konstteknikens  förvandt- 
skap  med  inre  Asiens  är  mycket  stor.  Den  fyr$kärmmde'R.(h 
meriska  hjelmen  med  sina  skilda  skyggen  för  nacken,  pannan 
och  båda  kinderna,  denna  hjelm,  hvilken  omslöt  hela  hufva- 
det,  s&  att  blott  ögonen  blefvo  fria,  återför  tanken  på  den, 


Digitized  by 


Google 


127 

yisserligen  i  alla  dessa  delar  mindre  fullkomliga  Assyriska 
hjelmen.  Enligt  Assyriska  £rlanstä^ningar,  liksom  hos  Ho* 
meros,  h vilar  kammen  antingen  omedelbart  p£  hjelmen  eller 
bäres  af  en  fot,  som  beskuggas  af  en  fladdrande  hjelmbuske. 
Pantzaret,  hvilket  noga  skildras  vid  Agamemnons  beyäpning, 
och  kallas  Feniciskt  arbete,  prydes,  liksom  Achilles'  sköld,  af 
inlagda  guld-,,  stål-  och  tenn-ränder.  Ett  ^drdeUpänney  sådant 
som  Menelai  af  Paris»  pil  genomborrade,  har  vid  uppgräf- 
ning  af  ett  palats  i  Ninive  kommit  i  dagen.  En  dolk  häng- 
de alltid  vid  Agamemnons  sida,  alldeles  liksom  i  de  Assyri- 
ske konungames  bälte.  Stridsvagneny  t.  ex.  den  hvilken  ta- 
ges  af  Thrakemes  fallne  kung  och  strålade  af  guld-  och  silf- 
yerbeslag,  är  alldeles  sådan  vi  ock  finna  på  bilderna  från  Ni- 
nive. Hela  det  Homeriska  kämpasättet  från  stridsvagnar,  så 
föga  egnadt  det  bergiga  Grekland  och  dess  öar,  är  naturligt- 
yis  en  Asiatisk  egendomlighet.  Liksom  i  Ninive,  så  löper 
ock  hos  Homer  en  tredje  liäst  bredvid  de  båda  i  redet  spän- 
da, till  reserv  i  fall  någondera  stupade.  Trefötter  d.  ä.  kitt- 
lar hängande  i  trefotade  ställningar,  sådana  Hephaistos  smi- 
der^ förekomma  i  sten  utarbetade  i  Ninive.  I  denna  stad 
plägade  man  vid  gästabud  från  en  större  bål  eller  kruka  skän- 
ka åt  gästerne  i  mindre  bägare,  alldeles  som  hos  Homer. 
Ett  dyrbart  klädestyg,  sådant  Helena  har  under  arbete  och  in- 
väfver  med  krigsbilder,  ett  sådant  ock  Hera  bär,  påminner 
om  broderierna  på  de  Assyriske  konungames  skrud,  hvilken 
framtill  har  en  tung  sticksöm,  delad  i  flera  fölt  med  figurer. 
Äfven  en  gammal  Athena-torso,  förvarad  i  Dresden,  framter 
en  dylik  paryr.  Då  Homer  säger  om  den  stupade  Trojanem 
Euphorbos  att  hans,  nu  blodigt  drypande,  lockar  voro  "kru- 
sade och  sirligt  genomflätade  med  guld  och  silfver",  så  är 
denna  hårdrä§t  fullkomligt  efter  modet  i  Egypten  och  Assy- 
rien.  Äfven  de  Grekiske  hjeltame  hos  Homeros  framställas 
sålunda  på  de  äldsta  bildverk.  Homeros  hade  väl  sett  Asia- 
tisk lyx  och  rikedom  förnämligast  i  Sardes,  hvilken  stad  han 
blott  derföre  icke  nämner,  emedan  han  försätter  sig  till  en 
äldre  tid.  Men  han  känner  hela  dess  omgifning,  den  Gy« 
gäiska  sjön,  det  snöiga  Tmolus  och  de  hästryktande  Mäo- 


Digitized  by 


Google 


128 

neme  d.  ä.  Lydeme  mycket  väl.  Blott  ett  saknas  i  det  Ho- 
meriska  krigsväsendet,  hvilket  på  Assyriska  stridsbilder  stidse 
framträder,  neml.  belägringsmatchiner,  stormbockar  ö.  d.  I  des 
ställe  hafva  vi  dock  trädhästen,  hvilken  troligen,  såsom  re- 
dan Pausanias  anmärker,  icke  varit  något  annat" 

Nu,  då  jag  är  i  beråd  att  sluta,  att  för  den  fråga  som 
sysselsätter  oss  draga  konklusionen  af  min  undersökning,  kan 
det  synas,  som  hade  jag  bevist  för  mycket  och  dermed,  en- 
ligt den  gamla  satsen,  —  intet.  Af  det  upplästa  citatet  ur 
Braun  framgår  ju,  att  icke  endast  Trojaneme,  utan  äf?en 
Grekerne  sjelfve  stått  under  trycket  af  Assyriens  väldiga  arm. 
Javäl,  så  var  det  ock,  —  med  den^  väsendtliga  sldlnad  lik- 
väl, att  de  förres  sjelfständighet  redan  var  bruten,  de  sedna- 
res  deremot  endast  svårligen  blottställd.  Jag  medger  ännu 
mera;  jag  erkänner,  att  för  hvarje  blick,  som  vill  se,  ej  alle- 
nast de  äldste  Grekeines  konst,  hvarom  närmast  nämndes,  vt- 
tan  hela  deras  civilisation  i  alla  sina  yttiingar  visar  skåde- 
spelet af  de  lifli gaste  och  mångfaldigaste  beröringar  med  Ö- 
sterlandet.  Det  hör  ej  hit,  att  fördela  rollerna,  att  skilja  mel- 
lan de  bildning  selemen  ter,  hvilka  representera  Egypten,  ock 
hvilka  Asien  samt  hvilka  äter,  bland  de  sistnämnde,  Feni- 
cien  och  hvilka  Assyrien.  Alltnog:  under  många  sekeL,  un- 
der hela  den  långa  period,  som  föregår  Trojanska  kriget, 
hade  Grekland  varit  utsatt  för  inflytelsen  af  en  fremmande 
andes  obestridda  öfvertag.  Icke  blott  vi  veta  det;  Grekerne 
kände  det  sjelfve  från  det  ögonblick  deras  folkmedvetande 
vaknade.     Här  ligger  vändpunkten. 

Säsnart  en  äldre,  högre  kultur  möter  en  yngre,  ännu  ej 
i  sina  rötter  stadgad,  råkar  den  sednare  alltid  i  fara  att  för- 
qväfvas.  Intet  folk,  som  är  bestämdt  att  verka  sitt  eget  veik, 
att  lefva  sin  egen  framrtid,  kan  längre  än  till  ett  visst  maxi- 
mum emottaga  ens  odlingens  och  förädlingens  dyrbara  skän- 
ker af  ett  annat.  Skall  en  nation  i  historien  få  en  blifvande 
plats,  då  måste  hon,  medan  tider  ännu  äro,  lyssna  till  sjelf- 
uppehållelsedriftens  mäktiga  röst,  hon  måste  följa  denna  pi 
engång  natur-  och  andekraft,  som  bjuder  att  visa  tillbaka  allt, 
som  kan  hota  hennes  inre  oberoende,  ty  detta  är  vilkoret  för 


Digitized  by 


Google 


129 

hennes  yttre  tillvaro  och  fortbestånd.  Och  faran  att  förgås 
vexer  i  samma  män,  öfver  ju  större  materiella  ressurser  den 
fremmande  bildningen  i  sitt  anlopp  förfogar.  Korteligen: 
ville  Grekland  finnas  till,  måste  det  ej  blott  våga  bjuda  sin 
väldige  motståndare  spetsen,  nej,  det  måste  äfven  vinna  öf- 
ver honom.     Ingen  mindre  insats  än  dess  eget  lif  var  på  spel. 

Kampen  kring  Ilions  fasta  murar  är  början  till  den  se- 
dan genom  århundraden  fortgående  strid,  hvari  Grekland 
blödde  och  segrade  för  sin  och  för  hela  Europas  frihet.  Alla 
det  herrliga  landels  herrligaste  snillen,  skalder,  filosofer,  hi- 
storieskrifvare  hafva  uttalat  och  kännt  sig  lyftade  af  denna 
tanke.  Den  är  stor  och  innehållsdiger  i  sig  sjelf,  men  den 
vinner  då  först  full  betydelse,  när  vi  rätt  lärt  oss  känna  hvem 
fienden  var,  när  vi  veta  att  detta  Ilion,  som  föll,  blott  utgjor- 
de den  längst  framskjutna  förposten  af  ett  bland  de  äldsta 
och  mäktigaste  verldsvälden,  historien  omtalar,  när  vi  veta 
att  detta  verldsvälde  i  sitt  innersta  väsende  och  i  alla  sina 
sträfvanden  var  det  fruktansvärdaste  verldsförtryck. 

Så  visar  sig  verkligheten,  så  ljuder  häfdemas  röst  ge- 
nom ti4en,  och  sådan  är  den  grundton,  på  hvilken  Homers 
sånger  gå.  Han  såg  ett  befriadt  Grekland,  ett  befriadt  fo- 
sterland;; och  sjelf  va  denna  loniens  sköna  strand,  mot  hvil- 
ken jord  och  himmel  lika  vänligt  le,  var  ju  hans  hem  blott 
genom  de  hjeltars  bragder,  om  hvilka  folkets  minne  ännu  så 
troget  täljde.  Då  vidgades  hans  bröst,  då  tog  han  lyran  och 
mäktig  blef  dess  klang,  mäktig  som  hade  hans  siarhjerta 
anat,  att  han  sjöng  den  Europeiska  andens  första  segerhymn 
öfver  Asiens  dystra  makter. 


Digitized  by 


Google 


130 


Om  den  poslpliocena  formationens  fenomener.  —  Af 
Ad.  Moberg. 

(Föredrag  på  års-  och  högtidsdagen  den  29  April  1865.) 

Då  vi  med  forskningens  fackla  belyse  den  oss  omgif- 
vande  naturen,  finne  vi  förgänglighetens,  förvandlingens,  för- 
änderlighetens pregel  derpå  öfveraUt  intryckta.  Generationer 
af  lefvande  varelser  aflösa  oupphörligt  hvarandra,  en  del  ef- 
ter jemförelsevis  kort,  andra  efter  längre  varaktighet  och  de 
jordiska  qvarlefvoma  a£  den  föregående  utgöra  stoftmateria- 
let  för  de  efterfölj andes  lekamliga  existens.  Ja,  icke  blott 
de  skilda  generationerna  lefva  och  nära  sig  på  sina  föregån- 
gares bekostnad,  äfven  de  samtidiga  stå  med  hvarandra  i  af- 
seende  å  det  materiella  i  den  närmaste  gemensjcap  och  det 
lifligaste  vexelbruk;  de  partiklar,  som  den  ena  dagen  utgjor- 
de integrerande  beståndsdelar  hos  en  individ,  hafva  den  an- 
dra dagen  tagit  plats  hos  en  annan,  ty  allt  kroppsligt  lif  be- 
står i  en  ständigt  fortgående  död  eller  återgång  till  naturens 
stora  förrådshus  och  lika  kontinuerlig  regeneration  utur  det- 
samma. Men  denna  cirkulationsprocess  föregår  icke  allenast 
inom  den  organiska  naturen,  utan  sträcker  sig  äfven  till  det 
naturens  rike,  som  vi  vanligen  anse  för  det  döda,  liflösa,  o- 
föränderligt  bestående.  Likasom  i  smått  ingen  materiel  par- 
tikel, ingen  atom  finnes,  som  ej  eger  sin  egen  vibrerande  rö- 
relse, endast  förnimbar  genom  dess  på  känseln  eller  termo- 
metern inverkande  temperatur,  likasom  i  stort  ingen  af  de 
med  vårt  mått  omätliga  fixstjemoma  den  följande  sekunden 
intager  samma  rum  i  verldsrymden  som  den  föregående,  li- 
kaså litet  är  på  jordens  yta  någonting  af  evärdligt  beståen- 
de varaktighet.  De  gaser,  som  utgöra  den  atmosferiska  luf- 
ten, strömma  oupphörligt  ifrån  eqvatorns  vanna  nejder  mot 
de  tempererade  zonerna  och  polemas  isfält  för  att  derifrån  i 
ständigt  vexlande  riktningar  åter  föras  tillbaka.  De  vatten- 
massor, som  sköljt  Guineas  och  Panamanäsets  kuster,  ^sta 


Digitized  by 


Google 


131 

en  tid  derefter   vid  Spetsbergens    och'  Grönlands    isbelagda 
stränder,  och   tvertom.     Frän   oceanens,    insjöarnes  och  den 
fuktiga  markens  yta  uppstiga  vattenmole"kylerna  till  luftki-et- 
sens  högre  regioner  för  att,  i  ordets  egentliga  bemärkelse,  vä- 
derdrifna  tili  långt  aflägana  länder  der  åter  afsätta  sig  i  form 
af  dagg,  regn,  snö  eller  hagel  och  sålunda  underhålla  den 
ständiga  och  nödvändiga  vattningen  af  jordytan  samt  sedan 
i  bäckar,  åar  och  floder  återvända  till  de  mindre  och  större 
reservoirerna   insjöar    och    hafvet.     Men   de  återkomma  dit 
icke   sä  tomhändta   som   de  lemnat    desamma.     Från  luften 
medföra  de  gasformiga  ämnen,  som  äro  behöfliga  för  vexter- 
nas  näring  och  jordpartiklarnas  upplösning,  från  jorden  med- 
taga de  icke  endast  hvad  de  kunnat  upplösa,  utan  äfven  olö- 
sta delar  af  de  tenänger  de  genomflutit,  och  afsätta  dessa  ef- 
terhand alltsom  hastigheten  af  deras  lop^)  genom  utbredning 
^vid   mynningarne   eller  förminskning  af  sluttningen   aftager. 
Sålunda  transporteras   småningom,  men  oemotståndligt,  delar 
af  jordens  s.  k.  fasta  yta  ifrån  högre  ställen  till  de  lägre,  och 
den   jord,   som   trampas  ai  nedre  Egyptens  innevånare,  har 
kanske  för  icke  så  aflägsna  tider  tillhört  Abyssinien  eller  Nu- 
bien,  likasom  den  omkring  New-Orleans  utgjort  delar  af  Klipp- 
bergen, eller  den  vid  Astrakhan  af  Waldaihöjden.     Genom 
denna  vattnets  stora  cirkulationsprocess  förändras  oupphörligt 
ännu  i  dag  jordklotets  yta,  omärkligt  visserligen  under  en 
eller  par  generationer,  men  dock  ganska  märkbart  under  nå- 
gra af  de  korta  tidrymder  af  jordens  tillvaro,  som  vi  kalla 
sekler.     Denna  förändring  är  dock  icke  den  enda,  ej  heller 
den  största.     Det  behöfves  ingenstädes  vid  kusterna  af  värt 
land,   och  isynnerhet  vid  de  nordligare,  någon  särdeles  lång 
erfarenhet  för  att  finna  det  att  hafsvattnets  område  förmin- 
skas eller  att  der,  hvarest  i  våra  närmaste  förfäders  tid  kö- 
lame  i  tropisk  mening  plöjde  de  fuktiga  fälten,  åkerbruka- 
rens plog  i  den  mest  reella  betydelse  fortsätter  denna  opera- 
tion.    Tveitom  behöfve  vi  icke  heller  förflytta  oss  särdeles 
långt  från  våra  hemstränder  för  att  finna  ställen,  der  fiskarne 
nu  hålla  sina  yrande  samqväm  i  forntidens  palatser,  eller  så- 
som den  engelska  skaldinnan  sjunger: 


Digitized  by 


Google 


132 

Än  mer  —  mer  djupet  har!    Det  vida  haf 
De  fordna  städer  höljer  med  sitt  svall. 
Palatset  sjoDket  står  i  djapan  graf. 
Och  sjögräs  vezer  uti  pelarhall. 

Men  dessa  förändringar,  som  under  menniskoslägtets  hi- 
storiska tid  försiggStt  och  ännu  fortgå,  förhSIla  sig  till  dem, 
hvilka  inträffat  sedan  skapelsens  början,  sSsom  en  enda  dags 
tilldragelser  förhålla  sig  till  totalsumman  af  ett  folks  öden 
under  hela  dess  tillvaro,  ty  den  jordytans  utvecklingshistorie, 
som  kallas  geologie,  begagnar  icke  dagar  och  år  för  sina  vis- 
serligen ganska  osäkra  kronologiska  bestämningar,  utan  endast 
årtusenden  och  millioner.  Väl  kan  det  invändas  att  alla  tids- 
bestämningar i  denna  historie  grunda  sig  på  en  mer  eller 
mindre  högtflygande  fantasies  antaganden,  men  äfven  med 
användning  af  de  aldranyktraste  principer  och  de  aldraobe- 
stridligaste  fakta  kan  man  icke  undgå  att  erkänna,  att  men- 
niskoslägtets historie,  huru  långt  tillbaka  i  tiden  man  äfven 
vill  placera  dess  början,  omfattar  en  jemförelsevis  nästan  för- 
svinnande del*  af  den  tid,  som  förflutit  sedan  Skaparens  varde 
gaf  åt  jordklotet  "dess  sjelf ständiga  tillvaro.  Och  lika  stor- 
artad denna  historie  är  till  sitt  omfång,  lika  betydande  är 
hon  ock  till  de  fakta  hon  eger  att  förtälja.  Hon  är  ocksl 
icke  skrifven  på  blad  af  papper  eller  pergament,  eller  i  ler- 
tegel  inristad,  hennes  volumer  bestå  af  stenhårda  lager  af 
hundiadetals  mils  utsträckning  och  flere  tusende  fots  tjock- 
lek, dess  monumenter  äro  icke  pyramider,  obelisker,  aque- 
dukter,  utan  de  skyhöga  fjällen,  de  milslånga  sandåsame,  de 
oöfverskådliga  insjöame  och  hela  verldsdelar  genomström- 
mande floder  med  sina  dalsänkningar. 

Då  jag  för  betraktandet  af  några  rader  af  denna  allas 
vår  gemensamma  moders  historie  vågar  utbedja  mig  några 
flyende  ögonblicks  uppmärksamhet,  nödgas  jag  på  förhand 
anmärka  att  detta  sker  icke'  di&rföre,  att  nya  data  eller  ens 
egentligen  några  nya  åsigter  i  det  ämne,  som  kommer  att  af- 
handlas,  härvid  af  mig  kunna  framställas,  utan  derföre  att 
dessa  partier  äro  ibland  de  få,  som  beröra  vårt  kära  Suomi, 
och  hemta  sin  fmklaring  eller  åtminstone  belysning  ur  vSr 


Digitized  by 


Google 


133 

planets  allmänna  ännu  i  dag^  gällande  fysiska  förhållanden, 
hvilka  det  närmast  åligger  mig  att  utlägga.  Min  afsigt  är 
nemligen  att  i  största  möjliga  korthet  behandla  de  geologiska 
fenomener,  hvilka  tillhöra  den  s.  k.  postpliocena  eller  glaciala 
formationsgruppen,  och  de  fysiska  hypoteser,  som  blifvit  upp- 
ställda till  förklaring  af  möjligheten  för  dessa  fenomeners  in- 
träffande. 

Det  är  en  allmänt  bekant  sak,  att  de  fasta  beståndsde- 
lame  af  jordklotets  yta  eller  rättare  sagdt  det  af  oss  kända 
tunna,  genom  afsvalning  hårdnade  skal,  som  omgifver  den 
egentliga  i  smält  glödhett  tillstånd'  befintliga  jordmassan,  icke 
'il  något  homogent  ämne,  utan  utgöres  af  olikartade,  på  hvar- 
andra  successivt  afiagrade  hvarf,  hvilka  bestämdt  kunna  ur- 
skiljas från  hvarandra,  dels  genom  sina  olika  mineraliska  be- 
ståndsdelar, dels  genom  qvarlefvor  af  de  särskilda  djur-  och 
vextarter,  som  i  dem  förekomma  inbäddade.  Likväl  indelar  . 
man  dessa  s.  k.  bergärter  uti  tvenne  helt  och  hållet  skilda 
slag:  plutoniska  eller  eruptiva  och  neptuniska  eller  sedimen- 
tära. De  föiTa  äro  antingen  delar  af  den  först  stelnade  jord- 
skorpan eller  ock  utgöra  massor,  som  i  smält  form  blifvit 
utur  jordens  inre  uppträngda  genom  remnor  i  det  härdöade 
skalet  och  de  derofvanpå  afsatta  senare  lagren  samt  sedan  stel- 
nat. De  utgöra  derföre  så  väl  grundvalen  för  de  öfriga  berg- 
arterna, som  äfven  de  högst  belägna  ibland  dessa.  Bergsryg- 
gar äro  i  allmänhet  icke  annat  än  stelnade  vallar  af  de  ge- 
nom remnome  frampressade  ämneii,  blandade  med  fragmenten 
af  de  hvarf,  hvari  remnorna  uppstått^  ehuru  det  ock  stundon^ 
händt  att  remnan  icke  sträckt  sig  genom  de  yttersta  lagren 
och  dessa  sålunda  endast  blifvit  upplyftade,  men  icke  genom- 
brutne. Betrakte  vi  jordytans  bergshöjder  i  stort,  finne  vi 
att  dessa  remnor  på  det  östra  halfklotet  gått  hufvudsakligen 
i  vester  och  öster  (alltifrån  Asturiska  bergen  och  Pyrenéerna 
ända  till  Jablonnoi  och  Stanovoi  krebet)  med  undant^  af 
Ural  och  Skandinaviens  fjäll  i  dess  nordligare  del,  hvilka  li- 
kasom de  på  det  vestliga  halfklotet  hafva  sin  sträckning  i 
norr  och  söder.  De  sedimentära  eller  neptuniska  bergarterna 
äro  åter  sådana,  som  afsatt  sig  antingen  genom  kristallisation 


Digitized  by 


Google 


134 

ur  ea  lösning  i  .vatten   eller  utfällning  derur  eller  aflagring 
af  pulveriserade  deri  uppslammade  partiklar  af  äldre  bildnia- 
gar,  hvilka  sedan   genom  upplyftning  och  torkning  hårdnat 
och  antagit  stenens  fasthet.     De  äro  derföre  i  allmänhet  kon- 
struerade af  horizontala  lager,  hvilka  endast  på  sådana  stäl- 
len, der  eruptioner  eller  upplyftningar  af  plutoniska  bergarter 
egt  rum,  blifvit  ur  denna  sin  ursprungliga  ställning  rubbade 
och  erhållit  en  större  eller  mindre  lutning.  De  bestå  af  kalk-, 
sand-   och  lerpartiklar  i  varierande   proportioner  samt  inne- 
hålla inbäddade  qvarlefvot  af  de  vexter  och  djur,  som  exi- 
sterat vid  den  tid,  då  de  bildades,  och  skilja  sig  derigenom 
väsendtligen  ifrån  de  eruptiva,  i  hvilka  sådana  icke  kunna 
förekomma.     Hufvudsakligen  på  grund  af  dessa  organiska  re- 
liqvier  indelas  de  i  särskilda   grupper,  hvilka   åter  hänföras 
tiU  trenne  hufvudformationer,  den  paleozoiska,  primära  eller 
,  (såsom  den  fordom  kallades)  öfvergångsformationen,  i  hvil- 
ken  stenkolslagren  utgöra  den  yngsta  eller  öfversta  gruppen, 
den  sekundära,  som  slutar  med  kritbergen,  och  den  tertiära, 
hvilken  är  afsatt  ofvanpå  desssa.     Men  öfverallt  på  jordytan 
är  på  de  lägre  ställen  eller  i  fördjupningame  emellan  bergs- 
höjderna klippgrunden  betäckt  förmedelst  lager  af  lösa  par- 
tiklar, som  vi  kalle  sand,  lera,  mergel,  mylla  eller  i  allmän- 
het beteckne  med  benämningen  jordy  hvarmed  förstås  något 
pom  är  af  lösare  eller  mindre  fast  konsistens  än  berg  eller 
sten.    Dessa  lösa  jordhvarf  räknades, förut  icke  till  de  ^ent- 
liga  geologiska  formationerna,  utan  upptogos  såsom  ett  bi- 
hang  dertill  under  namn  af  diluvium  och  alluvium,  emellan 
hvilka  bestämningar  den  skilnad  gjordes,  att  den  förra  omfat- 
tade de  jordlager,  som  kunde  antagas  hafva  existerat  före  den 
egentligen  historiska  tiden  d.  v.  s.  före  menniskoslägtets  till- 
varo på  jorden,  den  senare   deremot  hade  tillkommit  under 
de  få  årtusenden,  som  förflutit  efter  menniskans  skapelse,  och 
ännu  fortfarande  bildas.     Men  i  senaste  tider  har  man  sam- 
manfattat dessa  antingen  under  en  särskild  formation,  hvil- 
ken man  benämnt  den  qvatemära,  eller  åtminstone  såsom  en 
egen  grupp,  hvilken  man  kallat  den  postpliocena.     Anlednin- 
gen till  denna  benämning  är  den  att  man  indelat  den  tertiära 


Digitized  by 


Google 


135 

formationen  nedifrån  uppåt  i  trenne  grupper:  den  eocena  (af 
ijcig  morgonrodnad  och  xaivog  ny,  gryningen  till  den  nya 
tiden)  emedan  deruti  nu  lefvande  snack-  och  musslearter  re- 
dan begynna  att  visa  sig,  likväl  till  ett  antal  af  blott  tre  eller 
fyra  procent;  den  miocma  (af  (abTov  mindre  och  xaivog)  såle- 
des mindre  ny,  med  ungefär  20  procent  af  nu  lefvande  kon- 
chyliearter,  och  den  pliocena  (af  nXelov  mera  och  Ttaivoq)  el- 
ler mera  nya  med  skal  af  konchylier  till  största  delen  (ända 
till  907o)  nu  lefvande  arter.  Derföre  har  man  kallat  de  of- 
vanpå  dessa  liggande  lösa  jordhvarf  postpliocena.  Denna  nog 
sammandragna,  men  dock  här  måhända  alltför  vidlyftiga  ex- 
position af  geologiens  föremål  har  jag  ansett  nödvändig  för 
orientering  af  föreställningen  om  de  ämnen,  hvarmed  vi  kom- 
me  att  sysselsätta  oss.  , 

I  Finland  har  man  hittills  icke  upptäckt  några  spår  af 
sedimentära  bergarter.  På  den  plutoniska  grunden  hvila  o- 
medelbart  de  postpliocena  jordhvarf  ven,  ur  hvilka  de  qrupti- 
va  bergen  till  jemförelsevis  ganska  obetydlig  höjd  nakna  upp- 
resa sig.  Hväd  kan  antagas  utgöra  orsaken  till  denna  vår 
fattigdom  i  geologiskt  hänseende?  Antingen  var  landet  un- 
der hela  den  tid  dessa  lager  ur  Vattnet  afsatte  sig  ensamt 
bland  alla  höj  dt  öfver  hafsytan,  eller  hafva  de  formationer, 
som  egt  rum,  sedermera  ända  till  sista  spåret  deraf  blifvit  för- 
störda och  bortspolade,  eller  återstå  de  ännu  att  upptäckas 
djupt  under  de  tusen  sjöamas  botten.  Då  likväl  det  öfver- 
skrider  det  sannolikas  gräns  att  dessa,  om  de  funnit,  totali- 
ter  skulle  hafva  kunnat  förstöras,  eller  om  de  ännu  finnas 
qvar,  de  icke  åtminstone  någorstädes  skulle  hafva  bUfvit  upp- 
täckte, så  återstår  endast  det  förstnämnda  alternativet,  huru 
märkväi*digt  det  än  kan  förefalla  att,  då  alla  andra  länder  tid- 
tals höjt  och  sänkt  sig  under  vattenytan,  Finland  ensamt  då 
skulle  stått  orubbligt,  helst  det  i  senare  tider  och  för  det  när- 
varande icke  visat  denna  uthållighet  i  stationära  egenskaper. 

Då  nu  således  inom  vårt  fädernesland  de  postpliocena 
fenomenema  äro  de  enda  geologiska  förändiingar  vi  kunna  på- 
finna, så  torde  det  benäget  ursäktas  om  jag  ansett  dem  tjen- 
liga  att  utgöra  föremål  för  ett  föredrag  vid  ett  sådant  tillfälle 


Digitized  by 


Google 


136 

som  detta.  Jag  fruktar  endast  att  detta  Hmne  Mr  alltför  Tidt- 
omfattande  för  att  kunna  inpressas  inom  de  behöriga  giin- 
soma  för  ett  sådant. 

Vid  något  närmare  betraktande  så  väl  af  de  fasta  ber- 
gens yta  som  af  de  i  fördjupningame  eller  dalame  emeUan 
dem  befintliga  jordaflagringame,  finne  vi  hos  beggedera  en 
mängd  företeelser,  hvilka  ådraga  sig  yår  uppmärksamhet 
Hvad  de  förra  beträfiar,  varseblifva  vi  på  dem  spår  af  ett 
ganska  starkt  ingripande  yttre  våld.  De  befinnas  nemligen, 
så  vidt  de  icke  genom  menniskoåtgärd  blifvit  förändrade^  åt- 
minstone på  en«  stundom  på  flere  sidor  afstötta  eller  afaötta, 
slätsKpade,  ja  likasom  polerade  och  sedan  iristade  eller  skrå- 
made,  ofta  till  en  ganska  betydlig  höjd  (ända  till  5000,  pi 
sina  ställen  8000  fot)  öfver  hafvet.  Denna  afslipning  är  pi 
de  berg,  som  en  längre  tid  stått  utsatte  för  luftens  och  vatt- 
nets fria  inverkan  och  isynnerhet  sedan  de  blifvit  beklädda 
med  en  vegetation  af  lafvar,  mindre  märkbar,  men  om  man 
blottar  lägre  af  jord  betäckta  ställen  af  dem,  är  den  så  myc- 
ket mera  i  ögonen  fallande.  De  refllor  eller  skråmor,  man 
på  den  slätslipade  delen  observerar,  ega  vanligtvis  alla  på 
samma  trakt  nästan  en  och  samma  (på  högst  10  a  12^  va- 
rierande) riktning.  Detta  observera  vi  i  allmänhet  (NB.  i 
största  allmänhet)  hos  bergen.  —  Den  lösa  jorden  åter  före- 
ter en  dels  horizontal,  dels  sluttande  yta,  vanligtvis  betäckt 
af  någon  vegetation;  undantagsvis  utgöres  den  af  nakna  större 
och  mindre  sandfält  eller  ock  samlingar  af  kullerstenar,  de 
lägsta  deraf  öfverhöljas  af  större  eller  mindre  vattensamlin- 
gar, dels  stående  i  samband  med  oceanen,  dels  derifrån  af- 
stängde.  Få  jrtan  af  jorden,  så  väl  på  den  lösa  delen  som 
på  bergen,  finne  vi  dessutom  lösa  stenar,  stundom  af  enorma 
dimensioner^  oftare  mindre;  dessa  äro  ofta  skarpkantiga  utan 
tecken  till  rullning  eller  nötning,  eller  också  mer  eUer  min- 
dre afrundade.  Vid  närmare  granskning  befinnas  de  visser- 
ligen vanligast  tillhöra  samma  bergart,  som  de  närmast  be- 
lägne  större  bergshöjderna,  men  icke  sällan  äro  de  af  en  helt 
annan  beskafienhet,  sådan  man  finner  den  hos  fasta  berg  en- 
dast på  ganska  långa  distanser  derifrån.    Den  namnkunniga- 


Digitized  by 


Google 


137 

ste  af  dylika  erroHska  bloek  (sSsom  de  kallad)  är  den  pä  Lttt- 
zens  slätt  befintliga  Schwedenstein,  hyilken  tydligen  visar  sig 
hafva  ursprungligen  utgjort  en  beståndsdel  af  Skandinaviens 
granitklippor.  —  Intränge  vi  förmedelst  gräfning  uti  den  lösa 
jorden,  finnas  der  vanligtvis  öfverst  Åtskilliga  mer  eller  min- 
dre tjocka  lager  eller  hvarf  af  s.  k.  mylla,  sand,  kalk  eller 
lera,  dels  hvar  för  sig,  dels  i  vexlande  proportioner  samman- 
blandade, vidare  lager  af  grus  eller  gröfre  krossade  bergfrag- 
menter  samt  nSgongäng  tunnare  hvarf  af  snäckskal;  och  se- 
dan dylika  hvarf  flere  gånger  med  hvarandra  alternerat,  slut- 
ligen underst  fin  sand  eller  lera  närmast  intill  den  slipade 
och  refllade  klippgrunden.  I  alla  dessa  lager  äro  dessutom 
inströdde  mer  eller  mindre  afrundade  eller  afnötte  stenar,  i 
synnerhet  lägst  ned  invid  berget.  Vid  stränder,  der  vattnet 
bortsköljt  de  mindre  och  lättare  partiklama,  ligga  dessa  rull- 
stenar oftast  blottade.  Lagren  äro  i  allmänhet  horizontala, 
men  följa  ock  ofta  sluttningame  af  de  berg  på  hvilka  de 
hvila.  Stundom  finner  man  ock  desamma  bilda  mer  än  mils- 
länga, någongång  ända  till  300  fot  höga,  men  temmeligen 
smala  upphöjningar,  kallade  åsar,  hvilka  utanpå  mestedels 
äro  betäckta  med  tunnare  lager  af  finare  sand  eller  ler,  men 
invändigt  bestå  af  utan  all  ordning  sammanhopadt  grus,  sand 
och  rullstenar,  mer  eller  mindre  afnötta.  Afven  förekomma 
uti  dem  stundom  hafsmusslor. 

Detta  är  i  korthet  beskafienheten  af  den  postpliocena  for- 
mationen och  dess  fenomener.  Frågan  blifver  nu  att  utreda, 
huru  de  bildat  sig  och  uppstått. 

Att  ifrån  delar  af  jordytan  högt  upplyftade  öfver  haf- 
vets  niveau  partier  nedföras  till  de  lägre  belägna  förmedelst 
det  från  de  förra  nedströramande  vattnet,  och  isynnerhet  med- 
följa den  derifrån  nedrasande  snön  eller  de  långsamt  nedgli- 
dande  ismassorna,  är  redan  i  det  föregående  antydt  och  i  sig 
naturligt  och  sjelfiallet.  Att  således  vid  foten  af  högre  berg- 
sträckör  småningom  samlas  en  mängd  större  och  mindre  frag- 
menter  af  sjeKva  berget  och  betäcka  ellei;  till  och  med  under 
tidemas  lopp  fylla  de  närmast  derintill  belägna  dalame  är 
sålunda  icke  oväntadt.    Men  då  fenomenet  erhåller  en  större 


Digitized  by 


Google 


138 

utsträckning,  såsom  fallet  är  med  utbredningen  af  sand  och 
stenar  ifrån  Skandinaviens  och  Finlands  bei^  ända  öfver  Ö- 
stersjön  till  Polens  och  Tysklands  slätter,  synes  en  sådan  för- 
klaring vara  alldeles  otillräcklig.  Det  är  äfVen  just  denna 
del  af  de  postpliocena  fenomenema,  som  utgjort  en  långva- 
rig tvistefråga  emellan  geologerna.  Den  förste,  som  framträd- 
de med  ett  försök  till  lösning  af  denna  geologiska  gåta,  var 
professor  SefströM  i  Sverige,  Han  fäste  sig  hufvudsakligen 
vid  de  svenska  bergens  afrundning  på  deras  norra  sida  och 
de  på  deras  slätslipade  ytor  förekommande  refflor,  hvilkas 
riktning  han  noggrannt  bestämde.  Sin  åsigt  om  detta  feno- 
men uttalar  han  i  sin  år  1836  publicerade  Undersökning  af  de 
relJlor^  hvaraf  Skandinaviens  berg  äro  med  bestämd  riktning  farti- 
de samt  om  deras  sannolika  uppkomsty  med  följande  ord:  "Ätt 
en  massa  af  större  och  mindre  stenar,  sand  och  grus  genom 
vatten  blifvit  rörlig  och  framflutit  öfver  den  ännu  blottade 
ytan  af  de  skandinaviska  bergen,  hvarigenom  dessa  stenar  i 
farten  rullade  emot  hvarandra  gifvit  upphof  åt  de  runda  ste- 
nar (rullstenar)  som  hopade  på  hvarann,  ligga  samlade  i  de 
långsträckta  högar,  hvilka  vi  kalla  åsar  och  af  hvilka  de  tyng- 
sta, mindre  benägna  att  omvältas  under  påtiyckning  af  den 
ofvanpå  liggande  stenmassans  ofantliga  vigt  blifvit  släpade 
öfver  och  omkring  ytan  af  bergen  och  fårat  den,  likasom  en 
polerad  yta  af  marmor  fåras  af  sandkorn,  dem  man  under 
påtryckning  af  fingret  i  en  fortgående  rak  led  förer  öfver 
marmoms  yta."  Såsom  följder  af  denna  flod,  hvilken  han 
kallade  den  petridelauniska  eller  rullstensfloden  och  som  han 
på  grund  af-  fårornas  riktning  anser  hafva  ifrån  nordost  eller 
n.n.o.  gått  i  sydvest  eller  s.s.v.  öfver  Sverige,  Bottniska  vi- 
ken (och  Finland),  betraktar  han  afrundningen  af  de  skandi- 
naviska bergen  på  deras  norra  sida,  reffloma,  som  ofvanpå 
dem  gå  i  nyssnämnda  riktning,  på  vestliga  och  östliga  sidor- 
na nära  horizontalt  och  på  den  södra  alldeles  saknas;  ått  stora 
klippmassor,  stenar  och  grus  blifvit  förflyttade  söderut  ifrån 
de  ställen,  der  de  förekomma  som  fast  berg,  att  primära  och 
sekundära  formationer  våldsamt  blifvit  lösbrutna  och  bortför- 
da, utom  der  de  vant  skyddade  af  eruptiva  hårdare  och  se- 


Digitized  by 


Google 


139 

I 

gare  bergarter  och  spillrorna  af  alla  dessa  blifvit  strödda  långt 
söderut  öfver  Danmark  och  norra  Tyskland;  att  sandåsar  bil- 
dat sig  med  hufvudsaklig  sträckning  i  norr  och  söder,  eme- 
dan deras  nordliga  ända  stått  likasom  i  skygd  eller  lä  af  ett 
norr  om  dem  befintligt  berg,  ehuru  det  likväl  är  lika  svårt 
att  för  deras  tillkomst  uppgöra  en  allmän  regel,  som  att  vilja 
utreda  orsaken  till  snödrifvomas  form  efter  ett  yrväder,  äf- 
ven  då  vindens  riktning  varit  oföränderlig.  För  ofrigt  slutar 
han  af  sina  observationer  att  denna  flod  inträflat  senare  än 
bildningen  af  de  i  Sverige  förekommande  bergformationer, 
att  bergen  sedan  dess  blifvit  hvarken  upplyftade  eller  sänkte 
i  någon  betydligare  mån,  att  strömmen  fortfarit  ganska  länge 
(h vilket  ansågs  bevisadt  genom  de  s.  k.  jättegrytorna,  som  till 
största  delen  skulle  derunder  hafva  blifvit  bildade),  att  den 
icke  fortgått  kontinuerligt,  utan  med  afbrott,  att  den  varit  i 
hög  grad  häftig  och  våldsam,  och  att  den  att  dömma  af  den 
höjd,  till  hvilken  refiloma  i  Sverige  påfinnas,  sträckt  sig  kan- 
ske till  1600  men  säkert  åtminstone  800  fot  öfver  nuvarande 
hafsyta,  äfvensom  han  funnit  sådana  ännu  vid  21  fots  djup 
under  densamma. 

I  ett  tillägg  till  denna  afhandling  anföras  resultatema 
af  författarens  observationer  på  en  resa  i  Tyskland  och  Eng- 
land, der  han  funnit  samma  fenomener.  I  det  s.  k.  Sachsi- 
ska Schweitz  fann  han  refllor  1820  fot  öfver  häfvet,  i  Steier- 
marks  alper  ända  till  8000  fots  höjd;  alptrakterna  voro  lika- 
så rika  på  rullstensmassor  och  öfriga  fenomener  som  Skan- 
dinavieo.  Deraf  drog  han  den  konklusion  att  rullstensfloden 
haft  en  vida  större  utsträckning  än  till  Skandinavien  och 
norra  Tyskland.  Ja,  af  sandbankames  läge  aftecknade  på 
sjökort  ansåg  han  för  sannolikt  att  den  rullstensflod,  som  öf- 
versköljt  Skandinavien,  Tyskland  och  England,  äfven  fort- 
gått öfver  södra .  Europa  och  Afrika  i  samma  direktion,  se- 
dermera åt  norr  öfver  Nya  Holland,  Sunda-öarne,  Östra  A- 
sien,  i  nordvest  öfver  norra  Sibirien,  i  vester  norr  om  Nova- 
ja  Semlja  och  åter  i  söder  öfver  Grönland.  Såsom  orsak  till 
en  sådan  cirkulation  antydde  han  möjligheten  af  en  eller  flere 
kulbyteringar  af  jordklotet  och  dess  axel  i  motsatt  riktning. 


Digitized  by 


Google 


140 

Man  kan  icke  neka  att  denna  h3^ote8  var  mera  stoi^ 
artad,  men  måste  äfven  medgifva,  att  densamma  blottade 
många  ofantligt  svaga  sidor.  Bortser  man  från  det  äfventyi- 
liga  uti  strömmens  ledande  rundtomkring  hela  jordklotet  och 
den  helt  och  hållet  orimliga  anledningen  dertill,  blifver  den- 
samma' alltid  skyldig  svaret  på  den  frågan:  hvarifrån  kom 
denna  vattuflod  och  hvart  tog  »den  vägen?  Det  var  derföre 
icke  under  att  den  genast  från  första  början  fann  motstån- 
dare. Ibland  dem  bör  märkas,  såsom  den  förste,  Leop.  v. 
BuCH,  hvilken  påstod  dessa  erosions-  och  ruUstensfenomener 
vara  lokala  för  hvarje  dalsträckning,  hvilket  isynnerhet  älp- 
dalame  i  Schweitz  ådagalägga,  samt  härröra  af  större  vatten- 
och  issamlingars  nedflytande  till  lägre  trakter.  Dessutom 
vittna,  säger  han,  de  erratiska  block,  som  finnas  på  ofantliga 
afstånd  från  sin  ursprungsklyft  utan  tecken  till  nötning,  om 
något  helt  annat  fortskafiningsmedel  än  en  sådan  rullstens- 
flod. Pennas  försvarare  invände  väl,  att  refflomas  riktning* 
icke  följer  markens  sluttningar  och  är  deraf  nästan  oberoen- 
de, att  den  afnötta  sidan  af  bergen  eller  den  s.  k.  stötsidan 
stundom  är  vänd  emot  hafvet;  att  man  på  de  skandinaviska 
bergen  (ty  till  denna  lokal  af  fenomenet  inskränkte  sig  van- 
ligen försvaret)  ej  kunde  tänka  sig  uppkomsten  af  en  sådan 
lokal  vattensamling,  att  den  skulle  förmått  åstadkomma  så 
stora  verkningar  af  så  vidsträckt  omfång  eller  så  lång  var- 
aktighet. De  erratiska  blockens  kringspridande  ansågo  de  ej 
böra  förblandas  med  rullstenames,  grusets  och  sandens,  eme- 
dan de  förra  ligga  på  ytan  af  de  senare  och  såledea  tillhöra 
^n  vår  tid  närmare  belägen  period,  i  hvilken  flytande  ismas- 
sor kunde  tänkas  verksamma.  —  Men  snart  uppträdde  en 
mera  bestämd  och  af  gjord  antagonist,  Agassiz,  hvilken  i  sina 
Etudes  sur  ies  glaciéres  år  1840  vidlyftigare  och  omständligare 
utvecklade  den  af  Venetz  och  Charpentier.  förut  framställda 
åsigt  att  bergens  afnötning  och  afslipning  samt,  refiloma  pS 
deras  ytor  härröra  af  glaciérer,  som  småningom  glidit  deröf- 
ver  och  på  den  imdre  smältande  sidan  varit  uppblandade  med 
grus  och  stenar.  Sedan  hän  först  genom  noggranna  under- 
sökningar af  de  Schweitziska   glaciérema  öfvertygat  sig  om 


Digitized  by 


Google 


141 

att  de  verkligen  ännu  i  dehna  dag  åstadkomma  en  sådan  af- 
nötning  och  afslipning,  äfvensom  att  de  vid  foten,  der  de 
smälta,  qvarlemna  den  sand,  det  grus  och  de  stenar,  hvilka 
de  medföra,  i  form  af  åsar  af  mer  än  100  fots  höjd,  med  o- 
nötta  stenblock  ofvanpå,  drog  han  deraf  den  slutsats  att  p& 
alla  ställen,  der  en  slik  afhötning  och  refiling  af  bergen  samt 
sandåsar,  rullstenar  och  stenblock  finnas,  äfven  glaciérer  må- 
ste hafva  existerat.  Men  emedan  dylika  fenomen  förekom- 
ma icke  blott  öfverallt  på  Europas  kontinent  och  i  England, 
utan  äfven  enligt  Hithcocks  undersökningar  i  nordliga  de- 
lame  af  Amerika,  måste  han  antaga  att  vid  någon  period  ef- 
ter tertiärformationens  tid  en  stor  del  af  jordens  norra  half- 
klot  eller  i  Europa  terrainen  ifrån  Skandinaviens  fjällar  ända 
till  alperna  varit  betäckt  af  från  dessa  bergsryggar  utgående 
glaciérer  och  sålunda  dess  yta  »utgjort  ett  verkligt  whaf  (mer 
de  glace). 

Men  för  att  kunna  göra  oss  en  föreställning  öm  denna 
Ssigts  tillämpning  på  förevarande  fall,  är  det  nödvändigt  att 
ännu  företaga  en  digression  till  nutidens  glaciérer  t.  ex.  pä 
alperna.  Glaciérer,  gletscher,  eller,  som  de  på  nordiska  forn- 
språket  kallas,  jöklar^  äro  stora  ismassor  på  kammen  och  slutt- 
ningar laf  öfver  snögränsen  sig  höjande  bergskedjor,  hvarifrån 
de  glida  ned  i  dalarne  och  vid  nordligare  latituder  tiU  och 
med  ned  i  hafvet.  De  uppstå  af  de  eviga  snöfälten,  som  un- 
der det  de  på  undre  sidan  och  vid  sin  lägre  gräns  smälta  o- 
upphörligt  skrida  nedåt  och  föniyas  eller  tillvexa  upptill. 
Sådana  finnas  på  alla  europeiska  berg  som  uppnå  snögrän- 
sen: på  alperna,  skandinaviska  bergen,  Island  och  Spetsber- 
gen. Karpathema,  Kaukasus  och  Pyrenéerna  ega  endast  min- 
dre betydande  glaciérer^  på  Himalaya  och  mellersta  Anderna 
saknas  de  helt  och  hållet.  Ehuru  de  hafva  sitt  ursprung  af 
snö,  bestå  de  dock  af  is,  till  färgen  varierande  emellan  hvit, 
hvitgrä,  sjögrön,  himmelsblå,  ända  till  djupt  azurblå.  Denna 
is  är  likväl  icke  fullkomligt  sammanhängande  eller  fast,  utan 
dels  en  sammangyttring  af  korn,  dels  likasom  sönderbråkad, 
full  af  oräkneliga  remnor  och  sprickor.  Den  bildas  sålunda 
att  der  bergen   sträcka  sina  ryggar   öfver  den  eviga  snöns 


Digitized  by 


Google 


142 

grans,  samla  sig  derpå  hvarje  vinter  ofantliga  snömassor,  pä 
hvilka  den  följande  sommarens  sol. verkar  endast  så  mycket, 
att  några  tum  af  dess  öfveräta  hvarf  smälter  till  snövatten, 
som  insipprar  i  de  undre  lagren  och  förvandlar  dem  till  en 
massa  af  små,  hårda  korn  (den  s.  k.  Fim).  På  alperna  sträc- 
ker sig  denna  Fim  eller  mångåriga  högsnö  ända  ned  till  8O0O 
å  7600  fot  öfver  hafvet  (Fimlinien),  i  nordligare  trakter  na- 
turligtvis vida  lägre.  Den  öfvergår  sedan  lägre  ned  till  e- 
gentlig  glaciéris,  derigenom  att  de  särskilda  kornen  blifva 
större,  ända  till  storleken  af  ett  ägg,  och  foga  sig  tillsamman 
med  bestämda  ytor.  Den  torra,  korniga  snön  förvandlar  sig 
sålunda  dels  genom  uppsugning  af  det  om  dagen  på  ytan 
smälta  vattnet  och  dess  frysning  om  natten,  dels  genom  kon- 
densering  af  vatten  från  atmosferen  till  verkliga  ismassor, 
som  befinna  sig  i  en  beständigt  nedåtgående  rörelse,  hvilkens 
hastighet  beror  af  flere  samverkande  orsaker  och  ingalunda 
blott  af  den  underliggande  markens  sluttning.  Ju  lägre  nedåt 
den  fortskridit,  desto  mer  förena  sig  kornen  med  hvarandra, 
desto  mer  sammanhängande,  genomskinlig  och  blå  blifver 
densamma.  Vi  kunne  förbigå  de  olika  åsigter,  som  blifvit 
uttalade  om  orsaken  till  dess  framåtskridande,  och  åtnöja  oss 
med  det  bestämda  faktum,  att  den  fortgår  äfven  öfver  ojemn 
och  bergig  mark,  skjutande  sig  långsamt  fram  med  oemot- 
ståndlig kraft,  och  rinnande  vatten  sipprar  oupphörligt  ige- 
nom och  under  densamma.  Lösa  eller  svagare  fastsittande 
delar  af  berget,  som  den  råkar  i  sin  väg,  skjutas  framför  den, 
lalla  de  ofvanpå,  föras  de  fram  pä  isens  yta,  i  fall  de  icke 
nedsjunka  i  de  remnor,  som  här  och  der  esomoftast  uppstå, 
och  komma  de  under  isen  söndersmulas  och  söndermalas  de 
antingen  till  fint  pulver  eller  mer  och  mindre  afrundade  bol- 
lar, hvilket  allt  sedan  skjutes  nedåt  och  afsättes  vid  den  ne- 
dre, bortsmältande  ändan  i  form  af  höga  vallar  (s.  k.  morä- 
ner). Men  äfven  pä  glaciéms  sidor  uppkomma  dylika  ge- 
nom konflikten  emellan  bergen  och  isen,  i  det  friktionsgru- 
set och  nedfallande  stycken  af  berget  der  bilda  länga  vallar, 
som  åtfölja  glaciéren  på  dess  färd.  Dessa  kallas  ^idomorä- 
ner.     Sammanstöta   tvenne  glaciérer,   sä  kan   säväl   af  deras 


Digitized  by 


Google 


143 

and-  som  sidomoräner  en  enda  uppstå  belägen  på  midten  af 
den  förenade  glaciéren,  i  sådant  fall  kallas  den  en  längdmo- 
rän, hvilken  såsom  en  sandås  sträcker  sig  i  glaciérens  rörelse- 
riktning. Bergen  eller  klipporna,  hvaröfver  dessa  glaciérer 
framgått,  äro  slätslipade  förmedelst  det  fina  sandpulver  de 
medföra  på  sin  undre  yta,  men  äfven  refilade  och  skråmade 
af  kantiga  stenstycken,  som  sutit  i  isen  fastfrusna. 

Man  inser  häraf  att  de  nordiska  diluviala  eller  postplio- 
cena  fenomenerna  genom  denna  glaciérteori  ganska  väl  för- 
klaras i  det  som  angår  bergens  erosion,  ruUstename,  sand- 
asame,  såsom  moräner  betraktade,  och  de  erratiska  blocken 
(åtminstone  till  någon  del),  men  hvad  de  icke  lika  väl  för- 
klara, äro  de  lager  af  hafssnäckor  och  fin  sand,  som  förekom- 
ma uti  eller  ofvanpå  sandåsarne  —  äfvensom  sjelfva  möjlig- 
heten af  en  glaciérbildning  sträckande  sig  ifrån  de  skandina- 
viska fjällen  ända  in  i  midten  af  Tyskland,  der  den  kunde 
möta  alpglaciérema,  måste  vid  första  påseendet  förefalla  högst 
problematisk. 

På  grund  af  dessa  inkast  stödjer  sig  hufvudsakligen  de 
engelska  geologernas,  såsom  foRBES  och  MURCHISONS,  oppo- 
sition emot  glaciérteoriens  tillämpning  pä  det  norra  Europa. 
Medgifvande  riktigheten  deraf  sä  vidt  den  angår  alpemas. 
och  närmast  kringliggande  trakters  erosionsfenomener,  bestri- 
da de  möjligheten  af  en  glaciér  betäckande  hela  eller  halfva 
Europa.  Utan  att  i  dess  helhet  godkänna  den  Sefströmska 
hypotesen  eller  rullstensfloden,  anse  de  dock  de  ifrågavaran- 
de fenomenerna  böra  tillskrifvas  hufvudsakligen  vattnets  in- 
flytande. De  föreställa  sig  att  före  tiden  af  deras  inträffande 
Skandinavien  och  Finland  nedsjunkit  omkring  partusen  fot 
under  sin  nuvarande  höjd  öfver  hafsytan,  så  att  dessa  länder 
helt  och  hållet  eller  åtminstone  till  aldrastörsta  delen  voro 
hetäckta  af  ishafvet,  hvars  sydliga  strand  utgjordes  af  norra 
Tyskland,  som  då  troligtvis  stod  högre  än  för  närvarande. 
Plötsligt  höjde  sig  Skandinavien  och  Tyskland  sänkte  sig, 
Ukväl  icke  på "  en  gång^  utan  i  flere  efter  någon  tid  repetera- 
de ryckningar.  Hafvet  med  sina  simmande  isberg  och  isbe- 
täckning  i  allmänhet  svallade  för  bvarje  gång  häftigt  flt  alla 


Digitized  by 


Google 


144 

sidor,  medförde  stenar,  grus  och  sand,  som  dels  fornt  fonnits 
på  hafsbotten,  dels  just  vid  dessa  katastrofer  lösrycktes  frSn 
de  krossade  bergen  och  kringspridde  desamma  ät  alla  håll, 
si  långt  de  enorma  svallvågorna  kunde  föra  dem.  Sålunda 
spriddes  fragmentet  af  de  finska  bergen  öf ver  hela  norra  Ryss- 
land nära  tUl  Ural  eller  ända  tUl  Fetschora-floden,  till  trak- 
terna af  Nischni-Novgorod,  Orel  och  Woronesch,  samt  Li- 
tauen och  Polea,  medan  de  svenska  och  norska  svämmades 
till  Preussen,  Mecklenburg,  Danmark,  Hannover,  Westpha- 
len,  Nederländerna  och  England.  Slipningen  af  bei^en  för- 
orsakades åter  af  de  stora  ismassor  och  isberg,  som  kringfly- 
tande i  detta  haf  ofta  måste  komma  i  beröring  med  dess 
stränder  och  botten,  samt  med  tillhjelp  af  mellanliggande 
sand  och  grus  i  allsköns  beqvämlighet  kunde  gungande  i  vå- 
gorna förrätta  detta  arbete,  hvarefter  vid  en  ny  höjning  de 
af  vågorna  framdrifna  eller  i  isen  fastsittande  kantiga  klipp- 
stycken repade  dem.  Sandåsame  voro  verkliga  sandbankar^ 
bildade  dels  småningom  af  hafsströmmar,  dels  plötsligt  sam- 
manvräkta  af  de  ofvannämnda  svallvågorna.  De  erratiska 
blocken  kringfördes  af  simmande  isstycken,  såsom  ännu  i 
våia  dagar  sker,  och  strandade  merendels  på  sandbankar  och 
grundare,  d.  v.  s.  mera  upphöjda  ställen. 

Denna  teori  synes  väl  vara  tillräcklig  att  förklara  alk 
fenomenema,  men  de  många  sänkningar  och  höjningar  (de 
senare  skeende  ryckvis)  90m  enligt  densamma  måste  antagas, 
ty  under  tertiär-perioden  stodo  dessa  länder  öfver  vattnet, 
och  måste  således  först  hafva  sjunkit  några  tusen  fot,  (reff- 
loma  på,  de  norska  fjällen  hafva  observerats  ända  till  öfver 
5000  fots  höjd)  derpå  stigit  till  nuvarande  höjd  eller  deröf- 
ver^  sedan  åter  sjunkit  och  nu  igen  stiga,  göra  densamma 
nog  komplicerad  och  dess  s.  k.  translatoriska  vågor,  som  foit 
och  rullat  stenar  nära  300  geogr.  mil,  äro  knappast  antagliga. 
För  att  litveckla  den  behöriga  styrkan  måste  höjningen  ske 
hastigt,  men  i  sådant  fall  upphörde  den  äfven  snart,  under 
det  fenomenen  antyda  en  både  kraftig  dbh  länge  fortfarande 
verkan.  Och  det  som  bestämdt  motsäger  densamma  är  l:o 
det  att  bergen  icke   slätslipas  och  poleras  af  hafvets  vatten 


Digitized  by 


Google 


145 


och  Ts,  ej  heller  i  vissa  riktningar  af  längre  fortfarande  sträck- 
ning derigenom  kunna  skråmas  och  2:o  den  omständighet^ 
att  man  icke  funnit  spår  af  hafskonkylier  högre  än  5  a  600 
fot  öfver  nuvarande  hafsyta. 

Till  följe  häraf  har  den  s.  k.  glaciérteorien  vunnit  allt 
mer  och  mer  insteg  i  de  geologiska  föreställninganie,  isyn- 
nerhet sedan  man  genom  undersökning  af  Grönlands  glacié- 
rer  funnit  att  sädana  kunna  fortskrida  äfven  öfver  slätter  och 
kuperad  mark  af  icke  mindre  vidsträckthet  än  halfva  Europa 
och  ända  ut  i  hafvet,  der  de  afsöndras  i  form  af  isberg.  Nyare 
utforskningar  af  de  postpliocena  reffloma  i  Norge  och  Fin- 
land hafva  äfven  ådagalagt  att  de  samma  utgå  från  flere  cen- 
tralpunkter på  norska  fjällryggen  och  äro  rigtade  i  Norge  åt 
nästan  alla  väderstreck  neml.  söderut,  vesterut,  åt  sydost,  ost- 
ligt och  i  norra  delen  till  och  med  nordligt.  Öfver  Finland 
gä  de  i  norra  delen  ostligt,  i  medlersta  mot  sydost,  i  den 
sydliga  mot  söder  och  sydost.  Allt  detta  låter  väl  förena  sig 
med  glaciérteorien.  Men  snäckaflagringarne  på  och  deras  in- 
blandning någon  gång  i  sandåsarne  nödga  äfven  dess  anhän- 
gare till  det  antagande,  att  de  nordeuropeiska  länderna,  hvil- 
ka  under  glaciérperioden  varit  måhända  vida  högre  än  för 
närvarande,  efter  densamma  sänkt  sig  omkring  5  å  600  fot 
under  hafsytan  nuförtiden,  att  under  denna  nedsänkningspe- 
riod  hafs vattnet  från  moränerna  bortsköljt  lättare  sand  och 
lerpartiklar,  h  vilka  af  satte  sig  i  lager  blandade  med  skal  af 
konkylier,  eller  ock  bildade  sandbankar,  hvilka  till  sin  kon- 
struktion skilja  sig  från  moränerna,  under  det  den  smältande 
isen  hit  och  dit  kringförde  och  på  högre  ställen  afsatte  de  på 
dem  befintliga  erratiska  blocken.  Ifrån  denna  nedsänkning 
äro  de  ifrågavarande  länderna  ännu  i  denna  dag  i  fortfaran- 
de stigande.  Och  genom  ett  sådant  medgifvande  synes  den 
geologiska  tvistefrågan  kunna  på  det  lämpligaste  sätt  förmed- 
las och  försonas. 

Dock  stöter  den  ännu  på  en  svår  betänklighet  från  en 
annan  sida  —  fysikens.  Alla  öfriga  geologiska  fakta  leda 
till  öfverensstämmelse  i  det  resultat,  att  jordens  egen  ursprung- 
liga värme  är  och  alltid  varit  i  fortgående  aftagande^  och  det 


Digitized  by 


Google 


146 

är  fuUkomligen  konstateradt  att  just  omedelbart  före  denna 
glaciérperiod  Europas  medlersta  kontinent  och  England  egde 
ett  klimat  liknande  det  nuvarande  i  tropikländema,  sS  vidt 
man  kan  sluta  dertill  af  de  ännu  existerande  för  dem  gemen- 
samma djurarterna.  Hvadan  då  denna  starka  af kylning  af 
jordytan,  som  gorde  det  möjligt  att  hela  Europa  betäcites 
af  is?  Och  när  den  engång  inträffat,  hvad  kunde  sedermera 
förorsaka  dess  upphörande? 

De  hypoteser,  som  blifvit  uppställde  till  besyarande  af 
dessa  frågor,  nödgas  jag,  i  anseende  till  den  tid  jag  redan 
tagit  mine  värde  åhörares  uppmärksamhet  i  anspråk,  i  aldra- 
största ,  korthet  genomgå.  Man  har  härvid  tillgripit  så  väl 
kosmiska,  soni  solara  och  telluriska  orsaker.  Någre  naturfor- 
skare (FouRiER,  Poisson)  antogo  att  temperaturen  i  verlds- 
rymden  icke  är  öfverallt  lika,  utan  att  dei*städes  finnas  kal- 
lare och  varmare  regioner,  samt  att  vårt  solsystem,  hvilket, 
såsom  bekant  är,  hyllar  principen  af  det  verkliga  framåtskri- 
dandet, skulle  under  glacialperioden  genomvandrat  en  trakt 
af  jemförelsevis  ganska  låg  temperatur.  Denna  supposition 
eger  dock  intet  stöd  i  våra  nuvarande  åsigter  om  värmet,  e- 
medan  enligt  dessa  en  temperatur  icke  kan  tänkas  utan  nå- 
gon ipaterie,  som  eger  en  sådan,  hvarföre  verldsrymdens  tem- 
peratur måste  vara  öfverallt  lika  med  absolut  0^,  d.  v.  s.  en- 
ligt vår  vanliga  temperaturbestämning  =  —  273°  C.  Det  ge- 
nom dessa  rymder  strålande  värmet  kan  ej  heller  upphjelpa 
saken,  emedan  i  slikt  fall  jorden  i  närvarande  tid  skulle  er- 
hålla sådant  från  någon  annan  värmekälla  än  solen,  hvilket 
icke  lärer  vara  möjligt  att  påstå.  Andre  hafva  antagit  att 
solens  värmestrålningsförmåga  är  föränderlig  och  att  genom 
ett  större  antal  solfläckar,  eller  något  dylikt,  en  längre  tids 
köldpériod  skulle  hafva  inträffat.  Men  ehuru  man  hos  en  del 
fixstjemor  iakttagit  en  sådan  variabilitet  i  af  seende  å  ljuset 
och  således  kunde  ega  skäl  att  antaga  möjligheten  af  samma 
förhållande  med  värmet,  eger  man  likväl  icke  någon  anled- 
ning att  hos  solen  misstänka  något  dylikt.  Andra  åter  hafra 
deriverat  denna  köldtid  ur  telluriska  förändringar,  bestående 
antingen  i  en  annan  fördelning  af  jordytans  land  och  vatten, 


Digitized  by 


Google 


147 

eller  i  större  höjningar  och  sänkningar.  SS  har  man  fram- 
hållit att  norra  Europas  nuvarande  mildare  klimat  är  en  följd 
af  golfströmmens  lopp  tätt  förbi  Norges  kust.  Tänker  man 
sig  denna  ström  hämmad  eller  dess  norra  del  förflyttad  när- 
mare Amerika,  så  skulle  ovilkorligen  en  sänkning  af  Euro- 
pas medeltemperatur  och  isynnerhet  vintertemperaturen  in- 
träffa. Detta  torde  visserligen  vara  förhållandet,  men  då  det 
är  en  nödvändig  följd  af  jordens  rotation,  att  den  från  eq va- 
tom  norrut  gående  strömmen  drager  sig  åt  öster,  och  den 
norra  arktiska  strömmen  deremot  så  mycket  som  möjligt  åt 
vester.  så  har  väl  deras  lopp  i  alla  tider  varit  sådant  det  nu  är. 
Ett  sammanhang  emellan  Östersjön  och  Ishafvet  öfver  norra 
Ryssland  kunde  väl  möjligen  hafva  bidragit  till  att  något 
sänka  temperaturen,  men  skulle  svårligen  förmått  öfverdraga 
hela  Europa  med  ett  istäcke,  så  mycket  mindre,  som  vi  efter 
glacialperiodens  slut  äro  nödsakade  att  antaga  ett  sådant  sam- 
manhang. 

Det  nyaste  försöket  att  förklara  denna  stora  glaciérbild- 
ning  framställdes  och  publicerades  i  slutet  af  förlidna  år  af 
prof.  Frankland  i  England  —  dock  en  afgjord  anhängare  af 
glaciérteorien  —  hvilket  förklaringsförsök,  så  paradoxt  det  i 
början  förefaller,  likväl  måhända  i  sjelfva  verket  är  det  na- 
turligaste. Hans  påstående  är  nemligen,  att  glaciéremas  för- 
ökande och  utbredning  icke  härrörde  af  köld,  utan  af  värme. 
Hans  åsigt  i  korthet  refererad  är  följande:  Att  antaga  en 
lägre  temperatur  på  jordytan  såsom  första  upphofvet  och  or- 
saken till  den  störa  glaciérbildningen  är  att  alldeles  förbise 
ett  hufvudsakligt  och  väsendtligt  vilkor  för  densamma.  Hela 
denna  process  är  nemligen  intet  annat  än  en  destillation,  och 
aldrig  erhåUes  en  stöne  mängd  af  destillatet  genom  förminsk- 
ning af  destillationskärlets  temperatur.  En  destillationsappa- 
rat består  af  tre  delaj:  evaporatorn  (ångbildningskärlet),  kon- 
densatorn (afkylaren)  och  recipienten  (förvaringskärlet).  Den 
första  utgöres  i  naturen  hufvudsakligen  af  verldshafvets  yta, 
den  andra  af  luften,  der  vattengasen  kondenseras  till  snö,  om 
blott  temperaturen  der  är  tillräckligt  låg,  den  tredje  af  fasta 
landets  yta,  isynnerhet  dess  högre  belägna  delar.   Deras  funk- 


Digitized  by 


Google 


148 

tion  är  icke  att  kondensera  vattengasen,  utan  endast  att  be- 
vara den  snö,  som  redan  bildats,  osmält,  hvilken  de  ock  upp- 
fylla, så  länge  deras  och  den  omgifvande  luftens  temperatur 
bibehåller  sig  under  0°.  Men  deras  aktuella  verksamhet  be- 
räknad i  årUgt  medeltal  må>te  bero  af  längden  af  den  tid  de- 
ras temperatur  icke  öfverstiger  fryspunkten.  Derföre  äro  de 
högsta  bergen  de  verksammaste  snösamlare,  icke  emedan  de- 
ras temperatur  är  stundom  mycket  låg,  utan  emedan  den  en 
längre  del  af  året  befinner  sig  under  nämnda  punkt.  Af 
dessa  omständigheter  måste  den  slutsats  dragas,  att  en  för- 
ökad snöbildning^  sådan  den  allmänna  glaciérperioden  förut- 
sätter, kan  hafva  ep:t  rum  endast  till  följe  af  en  rikligare 
kondensation  af  vattengas  i  luften,  härrörande  antingen  af  en 
lättare  värmeutstrålning  i  verldsrymden  eller  af  en  ymnigare 
afdunstning  från  oceanens  yta,  det  vill  säga.  en  större  mängd 
vattengas  i  atmosferen.  Intet  skäl  finnes  för  antagande  af 
det  förra  alternativet,  men  det  sednare  är  deremot  högst  sanno- 
likt. En  betraktelse  af  isperiodens  fenomener  gifver  vid  han- 
den att  l:o  verkningar  af  en  sådan  visa  sig  öfver  hela  jord- 
ytan, om  jln  icke  allestädes  liktidigt;  2:o  att  de  egde  rum 
eller  åtminstone  slutade  i  en  relativt  yngre  geologisk  period; 
3:o  att  de  föregingos  af  en  tid  af  obestämd  längd,  dä  en  så- 
dan glaciérverksamhet  icke  fanns  till  eller  var  inskränkt  till 
högre  belägna  trakter  af  jordytan;  4:o  att  under  deras  tid 
nederbörden  var  mycket  större  och  snöglansen  låg  mycket 
lägre  än  för  närvarande;  5:o  att  derpå  följde  en  perioi  som 
sträcker  sig  till  närvarande  tid,  hvarunder  isverksamheten 
småningom  förminskades.  Alla  dessa  förhållanden  anser  han 
vara  naturliga  följder  af  oceanens  småningom  och  långsam- 
mare  än  den  fasta  joridytuns  skedda  afkylning  till  dess  nu- 
varande temperatur.  Dm  enda  orsaken  till  glaciérperiodens  feno- 
tnener  anser  Frankland  derföre  var  en  högre  varmegrad  hos  ocea- 
nens vatten  än  det  nu  eger^  på  en  tid,  då  fasta  landet  redan 
var  afkyldt  till  sin  nuvarande;  Denna  sin  grundhypotes  stö- 
der han  på  tvenne  satser:  l:o  att  en  högre  temperatur  hos 
oceanen  åstadkom  en  starkare  afdunstning  och  följakteligen 
en  ymnigare  nederbörd;  och  2:o  att  denna  rikligare  neder- 


Digitized  by 


Google 


149 

börd  måste  föröka  mängden  af  den  ständiga  snön  och  "i  be- 
tydlig mån  sänka  snögränsen*     Den  förra  af  dessa  satser  är 
obestridlig  och  måste  genast  medgifvas;  den  sednare  bevisar 
han  faktiskt  dermed,  att  snögränsen  icke  beror  ensamt  af  en 
orts  medeltemperatur,  utan  vid  eqvatorn  ligger  vid  en  sådan 
af  4"  1,5°,  på  Alperna  och  Pyrenéerna  vid  --  4°  och  i  Nor- 
ge under  63°  n,  bredd  vid  —  6°.     Snögränsen  har  sålunda 
under  eqvatorn  en  vida  högre  medeltemperatur  än  i  Norge, 
eller  är  vid  eqvatorn  1000  fot  lägre  än  medeltemperaturlinien 
för  O'^  värme,  då  den  på  Alperna  ligger  2000  fot  och  vid 
polcirkeln  3500  fot  högre  än  denna  linie.     Genom  den  i  tro- 
pikländema   existerande   större   afdunstningen,  deraf  förorsa- 
kade  större   vattenmängd  i  atmosferen   och  ymnigare  neder- 
börd jemte  temperaturens  likformighet  nedflyttas  således  der- 
städes  snögränsen  hela  4500  fot  under  dess  isotermiska  höjd 
vid    polcirkeln.     Vore  dylika  förhållanden  rådande  i  Norge 
med  dess  nuvarande  medeltemperatur,  skulle  snögränsen,  som  ' 
derstädes  nu  ligger  3  a  4000  fot  öfver  hafsytan,  nedflyttas 
till  denna.     Detta  inflytande  på  snögränsens  höjd  bevises  äf- 
ven    af  dess  skilnad  på  norska   fjälliyggen  vid  kusten  och 
inåt  landet,  hvilken  till  följe  af  det  genom  golfströmmens  in- 
flytande milda  kustklimatet  på  vestra  sidan  och  det  torra  ex- 
cessiva  landtklimatet  på  den  östra  stiger  vid  60°  latitud  till 
1050  fot,  som  den  på  hafssidan  ä^  lägre.    (I  parallelism  här- 
med  kan  anföras  att  den  eviga  snön  på  Himalaya  sträcker 
sig  på  den  varmare  och  fuktigare  sydsidan  3420  fot  lägre  än 
på  den   kallare  nordsidan.)  —  En  annan  följd  af  en  större 
nederbörd  är  äfven  en  mindre  sommarvärme  och  således  en 
förminskad  smäkning  af  vinterns  ^nö  och  is.  —  Ehuru  der- 
före  en  högre  värmegrad  hos  oceanens  vatten  höjer  medel- 
temperaturen  vid   snögränsen ,    medför    densamma  likväl  en 
sänkning  af  denna  linie  genom  de  dermed  förenade  biom-  > 
ständigheterna;  förökad  snömängd  om  vintern  och  förminsk- 
ning af  sommartemperaturen  genom  oftare  inträfiande  mulen 
och  regnig  väderlek.     Det  är  dock  klart  att  denna  snögrän- 
sens sänkning  genom   större   värme  i  hafsvattnet  sker  blott 
inom  vissa  gränsor,  ty  en  ännu  vidare  stegring  deraf  skulle 


Digitized  by 


Google 


150 

öka  medeltemperaturen  si,  att  snögränsen  höjdes  ända  öfrer 
de  högsta  bergstoppame.  Frankland  anser  just  en  process  i 
omvänd  ordning  hafva  försiggått  i  naturen.  Från  början  var 
oceanens  temperatur  och  till  följe  deraf  luftens  ijiedel värme 
så  hög,  att  snögränsen  sväfvade  möjligtvis  äf ven  öf ver  de  hög- 
sta bergens  toppar,  men  i  och  med  detsamma  oceanens  vär- 
me aftog,  höljde  sig  den  ena  toppen  efter  den  andra  i  stän- 
dig snömantel,  hvilken  småningom  tillvexte  och  under  den 
strängaste  isperioden  nådde  sin  största  utsträckning,  hvariMn 
den  äter  drog  sig  smäni^igom  uppåt  till  följd  af  en  förmin- 
skad afdunstning,  hvilken  medför,  såsom  vi  sett,  ett  höjande 
af  snögränsen.  (Ä  andra  sidan  åter  är  det  likväl  klart  att 
på  de  orter,  der  haf  och  land  är  så  afkyldt  att  dess  ytas  me- 
deltemperatur ligger  betydligt  under  0°,  snögränsen  ån  jo  dra- 
gés nedåt  och  kan  såsom  i  Grönland  nedstiga  ända  till  hafs- 
ytan.) 

Tiden  tillåter  mig  ej  att  här  längre  fortsätta  detta  refe- 
rat af  den  nämnde  författarens  anförda  argumenter  för  sin  å- 
sigt,  nemligen  hans  bevisning  för  bibehållandet  af  en  hög 
temperatur  hos  oceanen  längre  tid  än  hos  den  fasta  jordjrtan, 
hans  bemötande  af  de  inkast  emot  denna  hypotes,  hvilka  han 
förutser  skola  göras,  och  det  utkast  han  gör  till  en  bild  af 
Europas  klimatförhållanden  näst  före  och  i  början  af  isperio- 
den. Jag  har  blott  velat  anföra  det  sagda,  för  att  ådagaläg- 
ga att  möjligheten  af  en  allmän  glaciérbetäckning  af  Europa 
vid  tertiärperiodens  slut  låter  tänka  sig  på  grund  af  ännu 
gällande  naturförhållanden,  utan  att  man  behöfver  anlita  nå- 
gra abnorma  och  enkom  för  ändamålet  tillskapade  fysiska  el- 
ler geologiska  hypoteser. 


Digitized  by 


Google 


151 


SammaDträdet  den  29  Maj  1865. 

Professor  Moberq  meddelade  några  tillägg  angående 
Franklands  förklaring  öfver  den  fysiska  orsaken  till  den  s.  k. 
glacialperipden,  såsom  en  fortsättning  af  det  vid  sista  årssam- 
manträdet  hållna  föredrag  "om  den  postpliocena  formationens 
fenomener." 

Professor  v.  Beckeb  föredrog  en  af  honom  anställd 
mikroskopisk  och  kemisk  undersökning  af  badgyttjan  vid  Nä- 
dendal. 

Professor  af  Bruneb  meddelade  notiser  om^  åtskilliga 
typografiska  sällsyntheter  och  medeltidshandskrifter,  som  fin- 
nas i  Universitetets  bibliothek  och  hvilka  af  honom  äfven 
förevisades  societeten. 


Digitized  by 


Google 


152 


Ytterligare  om  den  af  Frankland  uppställda  förklaring  af 
glacialperiodens  fysiska  orsaker.  —  Af  Ad.  Moberg. 

(Meddela^U  den  29  Maj  1865.)  ' 

I  det  af  mig  på  societetens  årsdag  för  en  månad  sedan 
hållna  föredrag  om  den  postpliocena  formationens  fenomenar  om- 
nämndes och  till  dess  hufvudsakliga  innehåll  refererades  prof. 
Franklands  hypotes  om  de  fysiska  orsakerna  till  glacialperio- 
den,  men  dä  den  för  ett  föredrag  vid  sådant  tillfälle  begrän- 
sade tid  icke  tillät  ett  fullständigt  genomgående  af  hans  in- 
tressanta afhandling  derom,  må  det  tillåtas  mig  att  nu  kom- 
pletteringsvis tillägga  hvad  författaren  anfört  om  den  af  ho- 
nom förutsatta  högre  temperaturen  hos  hafsvattnet,  hans  be- 
mötande af  några  förmodade  inkast  de  klimatiska  förhållan- 
den man  kan  föreställa  sig  hafva  egt  rum  näst  före  gladal- 
tiden  och  hans  tillämpning  af  denna  hypotes  på  månen. 

I  fiåga  om  orsaken  till  den  högre  temperatur  hos  hafs- 
vattnet, man  i  och  för  denna  hypotes  nödgas  supponera,  till- 
bakavisar förf.  det  antagande  att  den  skulle  härrört  af  yttre 
kosmiska  inflytelser,  d.  v.  s.  en  högre  temperatur  i '  verlds- 
rymden  eller,  någon  strålning  från  andra  verldssystemer.  En 
starkare  värmeutstrålning  från  solen  under  de  föregångna  geo- 
logiska perioderna  kan  deremot  icke  anses  för  osannolik,  e- 
huru  den  troligen  icke  mera  var  det  under  glacialtiden.  En 
sådan  skulle  äfven  hafva  utöfvat  ett  större  inflytande  på  lan- 
dets yta  och  förminskat  ismängden  derstädes.  Verkningame 
af  en  större  värmestrålriing  från  solen  se  vi  dessutom  ännu 
i  tropikländema,  der  den  ingalunda  kan  framkalla  någon  is- 
period, ehuru  den  sänker  snögränsen  relativt  till  0^  linien, 
utan  båda  liniema  uppdrifvas  deraf  dock  ganska  högt  öfrer 
hafsytan.  Den  enda  antagliga  källa  för  denna  högre  tempe- 
ratur är  således  jordens  egen.  Väl  har  HoPKiNS,  på  grund 
af  PoisjjON's  beräkning  att  jordens  egna  bidrag  till  dess  ytas 
nuvarande  temperatur  utgör  blott  Va  o  ^  ^^  Fahrenheitsgrad, 


Digitized  by 


Google 


153 

Sdagalagt  att  en  deraf  förorsakad  höjning  af  denna  ytas  tem- 
peratur med  10°  F.  skulle  förutsätta  en  sådan  stegring  af 
jordens  inrq  värme  att  denne  redan  vid  ett  djup  af  60  fot 
under  jordytan  måste  vara  200*^  F.  (==  93^,3  C),  ett  till- 
stånd, som  ej  låter  förena  sig  med  den  kända  tillvaron  af 
animaliskt  lif  i  vattnet  under  tidigare  geologiska  perioder. 
Men,  såsom  förf.  anmärker,  om  ock  en  sådan  slutsats  kan 
dragas  i  afseende  å  jordens  fasta  delar,  är  förhållandet  lik- 
väl icke  detsamma  för  vattnet,  emedan  hos  detta  en  dylik 
nedifrån  uppåt  aftagande  temperatur  icke  är  möjlig.  ^  Fråga 
uppstår  således  här  blott  huruvida  de  af  vatten  betäckta  de- 
lame  af  jorden  genom  denna  betäckning  lättare  eller  trögare 
förlorat  sin  ursprungliga  värme.  1  detta  hänseende  anmär- 
kes  att  vattnets  värmeledningsförmåga  är  af  en  försvinnande 
litenhet  i  jemförelse  med  den  fasta  jordskorpans;  vidare  an- 
föres  ett  af  förf.  anställdt  försök  till  utrönande  af  den  rela- 
tiva hastighet,  hvarmed  värmet  fortplantar  sig  genom  granit 
och  genom  vatten  nedifrån  uppvärmdt  (således  genom  par- 
tiklames uppåtströmmande),  hvilket  gifvit  till  resultat  att  upp- 
värmning till  samma  temperatur  för  hvarderas  öfre  yta  erfor- 
drar i  det  närmaste  samma  tid  eller  för  vattnet  obetydligt 
kortare.  Tagas  dervid  vattnets  och  granitens  specifika  vär- 
me och  vigt  tillika  i  betraktande,  så  förhålla  sig  de  genom 
graniten  och  vattnet  på  samma  tid  genomgångna  värmemäng- 
derna söm  1 : 2,36,  hvaraf  framgår  att  värmet  genom  vattnet 
icke  blifvit  fördt  till  ytan  med  särdeles  större  hastighet  än 
genom  granitmassan,  om  ock  utjemningen  af  oceanens  tem- 
peratur något  blifvit  påskyndad  af  de  eqvatoriala  och  arkti- 
ska strömmame.  Deremot  är  utstrålningen  af  värme  ifrån 
en  vattenyta  ojemförligt  mycket  mindre  än  ifrån  en  fast 
kropps,  hvilket  förklaras  deraf  att  det  öfver  den  förra  befint- 
liga luftlagret  är  mer  eller  mindre  mättadt  med  vattengas, 
hvilken  är  aterman  eller  ogenomtränglig  för  de  ifrån  vatten 
utgående  värmevågorna.  Till  följe  deraf  qvarhålles  det  af 
vattnet  upptagna  värmet  derstädes  en  längre  tid,  hvarföre  ock 
förf.  anser  för  sannolikt  att  jordens  afsvalning  genom  ocea- 
nens vattenlager  fortfarit  ända  till  de  senaste  geologiska  pe- 


Digitized  by 


Google 


154 


rioderna  och  till  och  med  i  våra  dagar  icke  l^elt  och  MUet 
upphört.  —  Denna  förfis  bevisning  synes  visserligen  icke 
fullkomligt  bindande^  men  om  man  till  och  med  antager,  att 
den  i  beröring  med  luften  stadda  jordjtan  och  hsdsbottnen 
någon  gäng  haft  en  och  samma  från  jordens  inre  härrörande 
högre  temperatur,  och  då  deras  relativa  afkylning  varit  be- 
roende af  den  större  lätthet,  hvarmed  värmet  genom  utstrål- 
ning och  meddelning  åt  luften  bortgick  frän  den  förra,  än 
det  genom  meddelning  åt  vattnet  och  utstrålning  frän  dettas 
yta  kunde  bortföras  ifrån  den  sednare,  samt  det  äfven  är  klart 
att  den  nedifrån  åt  vattnet  meddelade  temperaturen  måste  ge- 
nom de  vannare  partiklamas  uppåtstigande  snart  genomträn- 
ga ända  till  dess  yta,  så  kunne  vi  med  fullkomlig  säkerhet 
sluta  att  den  af  inre  värme  förorsakade  högre  värmegraden 
längre  tid  bibehöll  sig  uti  oceanens  än  i  de  fasta  derur  sig 
höjande  delames  yta  —  en  omständighet,  som  dessutom  sä 
väl  årligen  som  dagligen  bevittnas  af  erfarenheten  i  afseende 
å  det  af  dessa  partier  absorberade  från  soleA  u^tstrålande  vär- 
met. Den  hufvudsakligaéte  värmespridningsprocess,  som  af- 
kylde  hafsytan,  var  derföre  afduhstningen,  och  det  var  just 
den,  som  belastade  isrecipientema  (bergen)  med  sin  snöiga 
börda. 

Ytterligare  bemöter  Frankland  trenne  inkast,  som  han 
anser  kunna  göras  emot  hans  teorie.  Det  första  är  att  om 
nederbörden  i  allmänhet  då  va^t  mycket  rikligare,  sä  skulle 
det  ymnigare  regnet  om  sommaren  åter  hafva  uppsmält  det 
om  vintern  bildade  större  snö-  och  isförrådet.  Detta  inkast 
anser  han  tillräckligt  vederlagdt  af  det  ofvan  framställda  for- 
hällandet  af  snögränsens  sänkning  pä  orter  med  fuktigare  kli- 
mat, men  tillägger  dock  att  till  smältning  af  snö  eller  is  for- 
dras ganska  stora  qvantiteter  vatten.  För  att  smälta  en  viss 
mängd  is  af  0^  erfordras  8  ggr  sä  mycket  vatten  af  -f-  10^. 
FoEiBES  har  funnit  att  icke  mer  än  ^/^q  af  snön  pä  snöfälten 
i  Norge  uppsmältas  af  sommarregnet,  och  DuROCHEÉ  har  af 
observationer  anställda  vid  stora  S:t  Bernhard  beräknat  att 
endast  V90  ^^  vintersnön  löses  af  sommarens  regiL  — •  Den 
andra  invändningen  skulle  vara  den  att  om  oceanens  värme 


Digitized  by 


Google 


155 


under  isperioden  varit  t.  ex.  10  å  20°  högre  än  nu,  och  denna 
temperatur  under  de  föregående  geologiska  perioderna  små- 
ningom aftagit,  detta  skulle  för  de  äldsta  protozoiska  tiderna 
förutsätta  en'  så  hög  värmegrad,  att  animaliskt  lif  ej  kunde 
deri  tänkas  hafva  existerat.  Denna  bemötes  dermed  att  vi 
alldeles  icke  ege  några  kronologiska  grunder  att  bestämma 
ISngvarigheten  af  hvarken  den  prseglaciala  eller  den  postgla- 
ciala  tiden.  Att  aflagringames  mängd  och  mäktighet  icke 
kunna  vara  *några  tidmätare,  inses  deraf  att  högst  olika  qvan- 
titeter  fasta  ämnen  på  samma  tid  kunna  afsatta  sig  ur  vät- 
skor, hvari  de  befinnas  upplösta  eller  uppslammade,  efter  o- 
lika  qvantiteter  af  det  uppslammade  eller  upplösta,  hvilka 
under  de  äldsta  pexioderna  måste  hafva  varit  ofantligt  större 
än  under  de  senare  och  de  nuvarande.  Äfven  måste  vatt- 
nets afsvalning  under  jordens  hetaste  tider  gått  ganska  fort 
till  följe  af  den  starka  afdunstningen  och  sedan  allt  lång- 
sammare, så  att  densamma  under  hela  primära,  sekundära 
och  tertiära  formationernas  tid  icke  särdeles  mycket  kan  haf- 
va förändrats,  då  deremot  just  glacialtiden  borde  hafva  åstad- 
kommit i  vattnets  temperatur  en  vida  raskare  förminskning, 
till  följe  af  snögränsens  nedsänkning  ända  till  hafskustema 
och  in  i  den  varma  vattenmassan.  —  Det  tredje  inkastet  är 
att  spår  af  en  glacialtid  af  några  geologer  uppgifvas  kunna 
skönjas  redan  under  miocen tiden  (medlersta  tertiärperioden), 
ja  till  och  med  \mder  permiska  formationens  tid.  Detta  är 
likväl  ingen  motsägelse  emot  ofvanframställda  hypotes,  ty 
klart  är  att  då  afdunstningen  förut  var  ännu  vida  stöiTe  och 
luftens  kondensationsförmåga  föga  mindre,  någon  bestämd  bör- 
jan för  en  glacierbildning  på  jordytan  icke  kan  fixeras,  utan 
att  den  begynte  långt  förut  på  de  högsta  bergstoppame  in- 
nan snögränsen  sänkte  sig  så,  att  isen  kunde  betäcka  äfven 
de  lägsta  trakterna  af  jordytan. 

Författaren  försöker  sedan  på  grund  af  dessa  betraktel- 
ser uppkasta  en  bild  af  jordens  klimat  under  den  pneglaciala 
perioden.  Kusterna  af  det  varma  hafvet  egde  en  mild  och 
likformig  temperatur,  luften  var  fortfarande  varm  och  fuktig, 
jorden  skyddades  af  den  molnbetäckta   himmelen  för  som- 


Digitized  by 


Google 


156 


marsolens  hetta  och  för  vinterkölden  af  ett  omhölje  af  ge- 
nomskinliga för  jordens  värmestrålning  ogenomträngliga  vu- 
tendunster.  Ifrån  kusterna  uppåt  landet  blefvo  dessa  egen- 
domligheter  småningom  svagare,  men  vid  något  brantare  kust- 
sträckningar inåste  grannskapet  emellan  varma  och  kalla  kli- 
mat er  varit  mycket  närmare  än  nu  för  tiden.  Floderna  och 
insjöame,  matade  med  vatten  frän  is-  och  snöbergen,  måste 
likaledes  erbjuda  en  märkbar  kontrast  emot  de  omgifvande 
lågländerna  och  sålunda  inom  trånga  gränsor  samla  betydliga 
temperatur-olikheter,  erbjudande  lämpliga  bostäder  åt  orga- 
nismer med  de  mest  olika  tenniska  behof.  —  Då  isperioden 
inträffade,  förminskades  alltmer  denna  milda  zon  genom  snö- 
gränsens fortfarande  nedsänkning,  ty  ehuru  värmemängden 
på  jordytan  under  denna  tid  var  större  än  sedermera,  så  ma- 
gasinerades dock  vinterkölden  i  de  stora  snömassome,  hvilka 
vid  sin  smältning  absorberade  sommarvärmen  och  förminska- 
de sålunda  för  de  landsträckor,  som  icke  lågo  långt  under 
snögränsen,  så  väl  medel-  som  sommartemperaturen.  Detta 
kalla  klimat  motverkades  till  slut  ej  ens  mer  af  hafvet,  ty 
den  ända  dit  nedträngda  glaciérisen  bildade  omkring  Inister- 
na  en  gördel  af  iskallt  vatten,  hvari  många  maritima  organis- 
mer, som  nu  mera  finnas  blott  i  de  arktiska  hafven,  funno 
en  för  dem  afpassad  temperatur.  Den  vanliga  föresföUnin- 
gen  att  isperioden  var  kall  är  alltså  riktig,  ehuru  orsaken  der- 
till  var  värme,  icke  köld.  Denna  paradox  att  köld  uppkom- 
mer af  värme  se  vi  ännu  realiserad  i  vår  tid  af  de  s.  k.  is- 
maskinerna  (glaceberedningsapparater)  hvilkas  isproduktion 
är  proportionell  emot  den  värmemängd,  som  genom  stenko- 
lens förbränning  frambringas. 

Såsom  ett  korollarium  följer  af  denna  hypotes  att  de 
öfriga  till  värt  solsystem  hörande  himlakroppar  antingen  re- 
dan hafva  passerat  en  sådan  period,  eller  ock  att  den  fram- 
deles förestår  dem.  Med  undantag  af  polarisen  på  Mars  och 
molnen  på  Jupiter  hafve  vi  likväl  oss  ingenting  bekant  om 
deras  termiska  eller  meteorologiska  förhållanden  eller  deras 
ytas  fysiska  beskaffenhel;.  Deremot  anser  författaren  sig  pS 
månens  yta,  hvilken  han  sorgfälligt  under  mer  än  ett  år  ob- 


Digitized  by 


Google 


157 

serverat  förmedelst  en  försilfrad  glasreflector  af  7  tums  aper- 
tur,  hafva  funnit  icke  otydliga  spär  af  en  förgången  glaciér- 
tdd,  åtminstone  hafva  flere  af  dess  dalar,  fåror  och  strimmor 
förefallit  honom  såsom  sannolikt  uppkomna  genom  glaciérer. 
Sålunda  har  han  trott  sig  uti  tvenne  höjdsträckningar  på  mån- 
ytan skåda  8.  k.  ändmoräner,  den  ena  vid  ändan  af  den 
märkvärdiga  strimma,  ^som  begynner  nära  basen  af  berget 
Tycho  (vid  månens  nedre  kant)  och  går  förbi  Bullialdus, 
samt  passerar  kratern  Lubienitzky.  Midtemot  denna  krater 
och  nästan  tvärsöfver  strimman  finnas  tvenne  mot  norr  kiökta 
landtryggar,  som  påminna  om  de  koncentriska  moränerna  af 
Rhoneglaciéren.  Den  andra  finnes  vid  nordliga  ändan  af  den 
präktiga  dal,  som  går  förbi  östliga  randen  af  Rheita.  —  Men 
huru  förklara  uppkomsten  af  glaciérer  på  månen,  pä  hvil- 
kens  yta  nu  intet  tecken  till  vatten  finnes?  Och  har  sådant 
.någonsin  funnits  der,  hvart  skulle  det  då  tagit  vägen? 

Antage  vi  enligt  nebularhypotesen  att  månen  afsöndrat 
sig  ifrån  jordens  massa  och  de  således  en  gång  haft  samma 
temperatur,  så  måste  afsvalningen  af  månmassan  framskridit 
vida  längre  än  jordens,  så  vida  dess  yta  är  nära  Vi 3  af  den 
sednares,  men  dess  volum  endast  V49.  Denna  månens  afsval- 
ning  måste  hafva  åtföljts  af  en  kontraktion,  hvilken  svårli- 
gen kan  tänkas  hafva  sträckt  sig  till  betydligare  djup  utan 
att  bilda  en  mängd  af  ihåligheter  i  det  inre.  Många  af  dessa 
stå  troligen  genom  remnor  i  förbindelse  med  ytan  oeh  utgö- 
ra sålunda  reservoirer  för  mänhafvet,  dit  det  dragit  sig  in 
och  förmodligen  långt  före  detta  antagit  fast  form.  Antager 
man  att  kontraktionen  varit  lika  stor  med  granitens  vid  af- 
kylning,  så  skulle  en  sänkning  af  temperaturen  lika  med  100^ 
C.  föranledt  ihåligheter  af  14\'2  millioner  (eng.)  kubikmils 
rymd,  hvilka  varit  mer  än  tillräckliga  att  herbergera  hela 
mänoceanen,  i  fall  den  stått  i  samma  förhållande  till  månens 
hela  volum,  som  jordoceanen  till  jordklotets. 

Om  nu  förhållandet  är  sådant  med  månen,  så  kan  man 
ej  undgå  att  derur  draga  den  slutsats,  att  en  liqvid  vatten- 
samling (verldshaf)  endast  så  länge  kan  existera  på  en  pla- 
nets yta,  som  den  eger  tillräcklig  inre  temperatur  för  att  mot- 


Digitized  by 


Google 


158 

stå  dess  inträngande  i  det  inre.  Månen  framställer  således^ 
enligt  författarens  åsigt,  för  oss  en  profetisk  bild  af  det  öde, 
som  en  gång  förestår  vår  planet,  nemligen  det  att  slutligen 
beröfvad  sin  yttre  ocean  och  allt  vatten  på  ytan,  ånyo  'öde 
och  tom"  på  allt  organiskt  llf,  fortsätta  sin,  såsom  det  tyc- 
kes, då  mera  helt  och  hållet  ändamålslösa  vandring  omkring 
solen. 

Härmed  slutar  Frankland  sin  afhandling.  Från  natur- 
forskningens synpunkt  tör  också  intet  vidare  kimna  tilläggas, 
ty  dennas  syftemål  ligger  nu  mera  fjerran  skildt  från  förut- 
sägelse om  hvad  i  en  afiägsen  framtid  skall  eller  kan  ske. 
Då  likväl  ändamålslöshet  är  något,  som  ej  låter  förena  sig 
med  verldsstyrelsens  idé,  så  kunne  vi  icke,  äfven  från  denna 
synpunkt,  komma  till  någon  annan  konklusion  angående  jor- 
dens framtida  öde,  än  den  att  hennes  nuvarande  beskaffen- 
het småningom  förändras,  och  slutligen,  förr  eller  senare,  en 
total  regeneration  eller  omskapning  för  möjligen  helt  andra 
ändamål  med  all  sannolikhet  henne  förestår.  Men  i  afseen- 
de  å  tiden  för  dessa  förändringar  måste  också  naturforskaren 
instämma  deri,  att  "tusende  år  äro  för  Gud  såsom  den  dag  i 
går  framgick  och  såsom  en  nattvakt." 


Digitize^  by 


Google 


159 


Notiser  om  typografiska  sällsyntheter  och  medeltids-hand- 
skrifter pS  Universitets-bibliotheket  i  Helsingfors.  — 
Af  E.  J.  W.  AF  Bruner. 

(Meddeladt  den  29  Maj  1865.) 

Öfver  tjuguett  Sr  äro  redan  förflutna^  sedan  aflidne  Do- 
centen i  historien  Doktor  E.  GitöNBLAD,  sysselsatt  att  ordna 
och  förteckna  Kejs.  Senatens  för  Finland  äldre  arkiv,  gjorde 
den  upptäckt,  att  de  permer,  som  derstädes  lunnos  anbragta 
omkring  räkenskapshäften  och  andra  officiella  handlingar,  be- 
stodo  af  dels  handskrifna  dels  tryckta  pergamentsblad,  som 
tycktes  vara  qvarlefvor  af  fordom  vid  den  katholska  guds- 
trjensten  använda  handböcker,  stundom  äfven  bokfragmenter 
af  annat  innehåll,  samt  genom  likheter  i  handstilar  eller  ty- 
per gifva  förhoppning,  att  af  dessa  spridda  blad  skulle  kunna 
sammanbringas  fullständigare  eller  måhända  hela  verk.  Här- 
om lemnade  Grönblad  allmänheten  underrättelse  i  inlednin- 
gen till  en  under  titeln  "Tvenne  Medeltidshandlingar"  i  tid- 
skriften Suomi  för  1846  införd  uppsats,  jemte  det  han  tyd- 
liggjorde, att  de  med  pergamentsoraslagen  försedda  räkenska- 
perna och  öfriga  akter,  —  hvilka  under  Finlands  svenska  tid 
blefvo  efterhand  öfverskickade  af  embetsmyndighetema  här- 
städes  till  Stockholm,  men  efter  fredslutet  i  Fredrik^hamn, 
jemte  ändra  Finland  rörande  officiella  handlingar,  utlemna- 
des  från  Sverige  för  finska  statsarkivets  räkning,  —  hafva  er- 
hållit dessa  permer  af  bladen  i  söndertagna  böcker  från  de 
vid  leformationstidensköflade  kloster-  och  kyrkobibliotheker- 
na  i  vårt  land.  Ar  1851  publicerade  samme  man  i  n:o  8  af 
''Litteraturblad  för  allmän  medborgerlig  bildning"  en  ny  notis 
om  de  ifrågavarande  pergamentsbladens  innehåll.  Denna  no- 
tis har  gifvit  första  upphofvet  åt  ett  ogrundadt  rykte,  som 
från  i  Sverige  utkommande  tidningar  spridde  sig  till  engel- 
ska och  tyska  vetenskapliga  tidskrifter  och  sålunda  gjorde 
sin  rund  kring  den  lärda  verlden,  hvilket  rykte  förmälte  om 


Digitized  by 


Google 


160 


palimpsestcodices  med  klassisk  litteratur,  h vilka  skulle  hafva 
blifvit  upptäckta  i  Helsingfors.  Grönblad  har  likväl  ej  i  sin 
uppsats  yttrat  ett  ord  om  palimpsester,  likasom  han  der  ej 
heller  utsagt  nägon  förmodan  om  fynd  af  okända  delar  af 
den  klassiska  litteraturen :  men.  han  säger  verkligen,  att  han 
jemte  åtskilligt  till  romerska  rätten  hörande  anträffat  äfven 
andra  fragmenter  af  den  klassiska  forntidens  skrifter,  och 
nämner  tvenne  romerska  författare.  Ett  par  är  sednare,  efter 
det  Grönblad  hade  afslutat  det  honom  af  Styrelsen  lemnade 
uppdrag  att  ordna  och  katalogisera  den  äldre  delen  af  Senats- 
arkivet,  blefvo  de  då  ifrån  de  häften,  hvilkas  omslag  de  ut- 
gjort, afskilda  membranerna  förflyttade,  såsom  gåfva,  till  Uni- 
versitetsbibliotheket.  Förut  under  sin  verksamhet  på  Senats- 
arkivet upptagen  förnämligast  af  <Jet  åliggande,  han  der  e- 
gentligen  hade  att  utföra,  eller  ock  af  sina  forskningar  i  Fin- 
lands historia,  var  Grönblad  äfven  sedermera  hindrad  att  åt 
membranernas  ordnande  och  granskning  uppoffra  all  dertill 
erforderlig  tid;  men  sävidt  utländska  resor,  litterära  arbeten, 
akademiska  föreläsningar  och  andra  göromål  det  medgåfro, 
egnade  han  dock  åt  denna  kyrko-  och  klosterlitteratur  sin  ut- 
märkta arbetsflit  och  stora  sakkunskap,  till  dess  en  långvarig 
sjuklighet  inställde  sig  och  förkortade  hans  lif.  Derförinnan 
hade  han  med  utomordentlig  noggrannhet  icke  blott  ordnat, 
utan  äfven  i  efterlemnade  vidlyftiga  anteckningar  beskrifvit 
samt  till  och  med  —  hvilket  är  fallet  med  vissa  svårlästa 
manuskripter  —  afskrifvit  en  del  af  denna  litteratur,  under 
det  han  deremot  ännu  skänkt  eå  föga  uppmärksamhet  åt  en 
annan,  för  framtiden  sparad  del  af  densamma,  att  han  på  till- 
frågan fortfarande  vidhöll,  att  af  den  romerska  forntidens 
skrifter  åtminstone  den  ena  af  tvenne  i  det  förut  offentlig- 
gjorda meddelandet  särskildt  omnämnda  skulle  förekomma  i 
samlingen.  Jag  föranleddes  af  denna  uppgift  att  nästförlidet 
år  begynna  en  undersökning  af  de  i  en  högst  betydlig  mängd 
ännu  oordnade  arken,  då  den  man,  genom  hvars  förtjenst 
det  hela  blifvit  räddad  t,  icke  mera  fanns  q  var  för  att  gran- 
ska och  iordningställa  äfven  denna  återstående  del.  Men, 
såsom  jag  redan  har  antydt,  min  väntan  att  finna  på  klassi- 


Digitized  by 


Google 


161 

ska  manuskripter  blef  icke  tillfredsställd,  och  emedan  ingen- 
ting kunnat  förkomma,  måste  jag  slutligen  inse,  att  den  af 
Grönblad  i  •  Litteraturbladet  meddelade  notis  var  förhastad, 
och  att  han  sedermera  icke  gifvit  sig  tid  att  för  sig  sjelf  och 
för  andra  beriktiga  det  misstag,  som  den  utmärkta  forskarens 
säkra  öga  en  gång  —  förmodligen  medan  permema  ännu 
qvarsutto  på  räkenskapsböckerna  —  hade  begått.  Emeller- 
tid har  jag  dock  icke  alldeles  förgäfves  sysslat  med  dessa 
membraner,  utan  bragt  det  förut  ofullständigt  ordnade  i  en 
bättre  ordning  och  dervid  träflFat  på  ett  och  annat,  som  för- 
tjänar omtalas. 

'  Massan  af  membraner  är  mycket  stor.  Grönblad  säger 
i  Suomi,  att  omkring  6000  häften  i  Senatsarkivet  hade  såda- 
na permer,  och  dessa  bestodo,  såsom  omslag  för  tjocka  häf- 
ten, af  dubbla  eller  flerdubbla  sammansydda  pergamentsblad, 
hvarvid  emellan  pergamenten  emellanåt  voro  till  fyllnad  in- 
stuckna pappersblad,  jemte  det  att  tryckta  blad  af  papper 
stundom  äfven  funnos  ytterst,  så  att  fördenskull  samlingen, 
icke  utgöres  uteslutande  af  membraner.  Dit  hör  åtskilligt, 
som  jag  dock  ej  haft  tålamod  och  tid  att  bringa  i  någon  ord- 
ning, utan  har  jag,  hvad  detta  beträffar,  nöjt  mig  med  att 
öfvertyga  mig,  att  dessa  pergamentsblad  äro  handskrifna  och 
allesamman  fragmenter  af  missaler  eller  annan  religiös  litte- 
ratur. Ät  annat  har  jag  deremot  egnat  en  så  mycket  större 
omsorg.  Men  då  jag  nu  går  att  korteligen  redogöra  för  så- 
väl de  af  Grönblad  sjelf  uttydda  fynd,  om  hvilka  ingenting 
fullständigare  härförinnan  blifvit  publiceradt,  som  resultaten 
af  mina  egna  undersökningar,  blir  det,  i  förhållande  till  myc- 
kenheten af  bokexemplar,  af  hvilka  fragmenter  finnas,  gan- 
ska få  titlar,  som  jag  kan  anföra.  Ty  de  af  Grönblad  hop- 
samlade, ordnade  och  beskrifna  verk  bilda  stora  massor  af 
ark,  men  äro  icke  många,  och  för  det  mesta  har  jag  nödgats 
låta  det  bero  vid  att  hafva  sammanfört,  så  vidt  detta  icke 
befanns  förut  hafva  skett,  och  för  sig  placerat  de  genom  hand- 
stilens eller  typernas  och  det  yttre  utseendets  vittnesbörd, 
jemfördt  med  innehållets,  tillsammanhörande  bladen  utan  att 
hafva  kunnat  anteckna  den  icke  bevarade  titeln  för  .ett  så- 
lt 


Digitized  by 


Google 


162 

dant,  vanligtvis  kyrkligt»  arbete.  Måhända  skall  efter  mig 
någon  annan,  som  intresserar  sig  för  denna  sak,  blifva  i  till- 
fälle att  vid  anställd  jemföreke  med  fullständiga  tryckta  eat- 
emplar  af  medeltidsverk  bestämma  till  sina^  titlar  sådana 
bokfragmenter.  Före  mig  har  Musikdirektör  K.  Lagi  syssel- 
satt sig  med  ett  större  antal  missalers,  breviariers  och  andra 
kyrkliga  handböckers  lemningar,  för  att  taga  kännedom  om 
de  derstädes  forekommande  musiknoter. 

I  Finska  Vetenskaps-Societeten  har  Statsrådet  Pippiko 
lårigt  härförinnan,  d.  5  Februari  1844,  —  såsom  Öfversigten 
af  Societetens  Förhandlingar  utvisa,  —  anmält  fyndet  af  ett 
dittills  okändt  arbete  med  titeln:  Manuale  $eu  exequiaU  senm- 
dum  ritum  ac  consuetudinem  alme  ecclesie  AhoensiSy  tryckt  i  4:o 
på  pergament  år  1522  och,  enligt  förmodan,  på  Biskop  Brasks 
tryckeri  i  Söderköping,  hvilken  vid  tiden  for  katholicismens 
fall  i  norden  tillämade  handbok  för  den  finska  kyrkan  det 
lyckades  Hr  Statsrådet  att  upptäcka  i  de  till  Statsrådets  på- 
seende och  bedömande  af  D:r  Grönblad  öfverlemnade  mem- 
braner,  som  funnos  i  Senatsarkivet,  samt  att  deraf  samman- 
manställa  ett  exemplar,  som  är  fullständigt.  Tre  mycket  o- 
fullständiga  blefvo  dessutom  sedermera  sammanbragta. 

Grönblads  i  qvantitativt  hänseende  största  och  for  dess 
fosterländska  intresses  skull  vigtigaste  fynd,  på  hvars  utred- 
ning och  iordningsställande  han  nedlade  en  långvarig  möda, 
har  redan  några  gånger  blifvit  omtaladt  i  tryck.  Jag  menar 
upptäckten  af  Mmale  Ecclesie  Aboensi$y  utkommet  på  föran- 
staltande af  Biskop  Konrad  Bitze  år  1488  i  Lttbeck  hos  bok- 
tryckaren •  Bartholomeus  Gothan  i  folioformat  på  peigament 
Af  detta  särskildt  för  den  finska  kyrkans  bruk  inrättade  mis- 
sale  ägde  Universitetet  före  branden  i  Åbo  ett  exemplar;  ett 
alldeles  defekt  på  papper  erhölls  sedermera  från  Kangasala 
kyrka.  Ett  på  pergament  har  Kongl.  Bibliotheket  i  Köpen- 
hamn; ett  exemplar  finnes  i  Upsala  och  ett  i  Stockholm. 
Fem  på  pergament,  af  hvilka  intet  är  fullkomligen  komplett, 
men  tre  mer  eller  mindre  närma  sig  fullständigheten,  hop- 
samlades, ordnades  och  beskrefvos  af  Grönblad,  jemte  tvi, 
som  äro  mycket  fragmentariska,  och  ett  stort  antal  dessutom 


Digitized  by 


Google 


163 

öfverskjutande  membraner.  I  det  fullständigaste  exemplaret 
saknas  ett  blad  af  förspråket  till  missan,  tvä  af  sjelfva  missan 
och  dessutom  ett  blad.  Af  det  första  bladet  i  boken  och  af 
ett  annat,  hvilka  äfven  felades,  hafva  nyligen  fotografiska,  ef- 
teråt kolorerade  aftryck  på  papper  blifvit  hit  förskaffade  frän 
Stockholm. 

Likasom  öfver  detta  arbete,  äro  äfven  utförliga  beskrif- 
ningar  efterlemnade  af  Grönblad  öfver  trenne  andra  af  ho- 
nom sammanletade  och  ordnade  tryckta  missaler,  hvilkas  tiU- 
raro  på  härvarande  Universitets-bibliothek  icke,  mig  veterli- 
gen, härförinnan  blifvit  på  något  sätt  bekantgjord;  neml.  1) 
Misgale  ecclesie  Vpsalemis,  tryckt  i  Basel  hos  Jacobus  de  Pfortz- 
heim  1513  i  fol.  på  pergament,  af  hvilket  sällsynta  verk  vårt 
Universitet  nu  således  äfven  äger  ett,  likväl  icke  fullständigt, 
exemplar,  jemte  en  större  mängd  duplettark;  —  2)  ett  äfven- 
ledes  och  mycket  mera  ofullständigt  Missale  på  pergament 
in  folio,  hvilket  Grönblad  på,  såsom  det  tyckes,  goda  skäl, 
—  nemligen  emedan  detsamma  till  sitt  typografiska  utseende, 
likasom  till  sin  inre  inrättning  och  fördelning  befunnits  likna 
Missale  Aboense,  —  förmodar  vara  det  hos  Bartholom.  Go- 
than i  Lubeck  1487  tryckta  Missale  in  usus  ecclesie  Strengnen- 
m,  hvaraf  hittills  endast  ett  exemplar,  detta  äfven  defekt, 
uppgifvits  existera,  befintligt  i  Strengnäs  domkyrka;  —  3) 
ett  af  en  betydligt  större  mängd  ark,  än  det  för  Strengnäs 
stift  utgifna,  representeradt  Missale  in  folio  på  pergament, 
som  i  Grönblads  anteckningar  blott  kallas  ''ett  gammalt  nor- 
diskt, men  obekant  missale."  För  hvilket  nordiskt  biskops- 
stift det  har  utkommit,  blef  således  icke  af  honom  utforskadt 
och  har  ej  heller  sedermera  blifvit  det. 

Lagda  i  en  annan  afdelning  af  samlingen  än  den,  som 
innehåller  de  af  honom  färdigordnade  tryckta  verk  och  ma- 
nuskripter,  och  h vilken  alla  hans  anteckningar  gälla,  har  jag 
funnit  på  partier  af  fyra  särskilda,  dels  af  boktryckarkonstens 
uppfinnare  Gutenberg,  dels  af  Fust  och  Schöffer,  dels  af  den 
sistnämnde  efter  Fusts  död  tryckta  böcker.  Väl  förekomma 
icke  på  några  ibland  dessa  ark  uppgifterna  om  tryckningsår 
och  ort  samt  boktryckare,  men  genom  jemförelse  med  de  no- 


Digitized  by 


Google 


164 

tiser  ano-Sende  den  typografiska  konstens  äldsta  produkter, 
som  anträffas  i  bibliografiska  arbeten,  har  jag  dock  lyckats 
med  säkerhet  igenkänna  och  bestämma  dessa  inkunabelfrag- 
menter.     Hit  höra: 

1)  det  äldsta  tryckta  Psalierium ,  utgifvet  pS  latin  af 
Fust  och  Schöffer  i  Mainz  år  1457.  Likväl  finnas  endast  22, 
mer  eller  mindre  illafama  och  till  en  del  fragmentariska  blad 
af  detta  för  sin  typografiska  skönhet  berömda  verk.  Bladen 
äro,  såsom  i  alla  kända  exemplar,  af  pergament.  Det  fall- 
ständigaste  exemplaret,  som  förvaras  i  Wien,  har  175  blad. 
—  Likasom  1457  års  psalterium  uppgifves  (jfr  Eberts  Biblio- 
graphisches  Lexikon,  n:o  1^^,152)  egentligen  vara  ett  brevia- 
rium,  som  innehåller  blott  en  del  af  Davids  psalmer,  men 
der^mot  tillika  andra  hymner,  antifonier  m.  m.,  som  äro  tryckta 
med  en  annan,  mindre  stil  än  psalmerna,  sä  befinnes  det  äf- 
ven  förhålla  sig  med  de  ifrågavarande  arken.  Några  af  de 
pä  dem  befintliga  musiknoter  äro  handskrifna,  men  äfven 
detta  öfverensstämmer  med  de  bibliografiska  beskrifningame 
öfver  samma  psalterium,  om  hvilket  Ebert  bland  annat  nämner, 
att  de  bekanta  exemplaren  i  någon  mån  äro  sinsemellan  olika, 
emedan  man  vid  den  offentliga  gudstjensten,  för  hvars  kor- 
sång detta  praktverk  varit  bestämdt,  på  olika  orter  följt  en 
af  vikande  ritus^  och  derföre  ofta  har  på  sådana  ställen,  der 
rum  erbjöd  sig,  infogat  skrifna  sångnoter.  Förutom  i  for- 
matet, götisk  folio,  i  saknaden  af  paginanumrering,  signatu- 
rer och  kustoder  och  i  antalet  af  20  rader  pä  sidan,  der  de 
större  typerna  blifvit  använda  och  inga  mellanrum  lemnade, 
men  af  23  eller  24  på  full  sida,  der  de  mindre  stilame  äro 
begagnade,  ligger  beviset  äfven  och  framförallt  i  den  full- 
komliga likheten  emellan  bokstäfvernas  både  storlek  och  form 
samt  kolorering  med  de  afbildningar,  som  förekomma  i  bi- 
bliografiska arbeten,  t.  ex.  på  Tab.  VII  af  de  till  Wetters 
''Geschichte  der  Erfindung  der  Buchdruckerkunst"  hörande 
"Tafeln." 

2)  8  pergamentsblad,  således  blott  en  högst  ringa  del, 
af  Johannis  de  Janua  sive  de  Balbis  Summa,  qvne  vocatur  Cath<h 
licon,  som  utkom  i  Mainz  frän  Gutenbergs  tryckeri  år  1460. 


Digitized  by 


Google 


165 

Denna  edition  af  ett  omkring  1286  författadt  och  under  me- 
deltiden mycket  värderadt  glossarium  var  det  första  arbete, 
som  Gutenberg  tiyckte  efter  sin  process  med  Fust  och  skils* 
messa  frän  denne  Sr  1455.  Bevisen  för  de,  stycken  af  ett 
glossarium  innehållande,  ganska  illafama  åtta  bladens  Guten^ 
bergska  härkomst  utgöras  af  de  66  raderna  på  de  ej  numre- 
rade och  med  inga  signaturer  och  kustoder  försedda,  i  tvenne 
kolumner  fördelade  och  i  götiskt  folioformat  sig  utsträckande 
sidorna,  då  deremot  antalet  af  rader  på  sidan  är  ett  annat  i 
de  öfriga  gamla  upplagorna  af  samma  verk  (jfr  Ebert,  n:o 
10,736  fgg.)i  och  vidare  af  bokstäfvemas  utseende,  som  har 
den  mest  träffande  likhet  med  afbildningame  på  Tab.  X  af 
Wetters  "Tafeln"  och  vid  sid.  82  af  Fischers  ''Essai  sur  les 
monumens  typographiques  de  Gutenberg." 

3)  Liber  sexfus  Decretalium  Bonifacii  VIII  med  omgifvan- 
de  glossae  af  Johannes  AndresB,  tryckt  in  folio  gothico»på 
pergament,  utan  paginanumrering,  signaturer  och  kustoder,  i 
Mainz  hos  Schöffer  år  1470,  1473  eller  1476;  hvaraf  30blad 
finnas,  deribland  både  det  första,  med  titelA  och  arbetets 
början,  och  det,  som  innehåller  dess  sista  ord.  På  ett  derpå 
följande,  som  saknas,  hafva  tryckeri,  tryckningsort  och  tryck- 
ningsår varit  angifna.  De  återstående  trettio  bladen,  hvilka 
utgöra  omkring  en  femtedel  af  boken,  äro  alla,  förutom  ett, 
mer  eller  mindre  stympade  på  de  omgif vande  kommentarier- 
nas  och  de  breda  marginalemas  bekostnad.  Här  stöder  sig 
mitt  antagande,  att  exemplaret  härstammar  frän  den  Schöf- 
ferska  officinen,  på  bibliografiska  uppgifter  om  stilame  i  de 
firån  det  FustSchöfferskä  tryckeriet  åren  1465,  1470,  1473 
och  1476  utgifna  upplagor  af  den  s.  k.  Sextus  Bonifacii. 
Men  emedan  dessa  notiser,  hvilka  dock  endast  för  editio  prin- 
ceps  äro  fullständiga,  leda  derhän,  att  glossae  i  denna  1465 
års  edition  äro  tryckta  med  eljest  lika,  men  något  mindre 
stilar  än  på  de  ifrågavarande  bladen,  hvarest  stilarne  för  kom- 
mentariema  äro  fullkomligt  identiska  med  dem,  som  glossae 
uti  den  Schöfferska  editio  princeps  af  Justiniani  Institutioner 
förete  i  facsimilia,  likasom  den  af  glossae  omgifna  texten  på 
desea  blad  är  tryckt  med  fullkomligt  samma  typer,  som  i  den 


Digitized  by 


Google 


166 

nämnda  1468  års  edition  af  Insdtadonema,  och  hrarmed  äf- 
ven  1462' års  Bibel  är  tryckt  (jfr  Wetters  Gesch.  der  Erfind. 
der  Buchdruckerkonst  p.  527  o.  530,  äfvensom  afbildningar^ 
ne  n:o  2  och  5  på  Tab.  IX  och  n:o  4  på  Tab.  X  af  Wet- 
ters  Tafeln  samt  i  Falkensteins  Gesch.  der  Buchdruckeik.  p. 
143),  så  kan  den  ifrågavarande  återstoden  icke  anses  höra  tiU 
editio  princeps  af  Bonifacii  Liber  sextus,  utan  hör  till  någon 
af  de  andra  efter  Fusts  död  utkomna»  j  em  väl  sällsynta  och 
dyrbara  upplagorna;  hvilket  vinner  ytterlig  bekräftelse  d^raf, 
att,  då  i  Eberts  Bibliogr.  Lex.  titeln  och  begynnelseoMea 
i  editio  princeps  anföras  med,  såsom  det  synes,  diplomatisk 
noggrannhet,  här  en  liten  skiljaktighet,  under  för  öSrigt  ut- 
märkt likhet,  visar  sig  genom  två  der  icke  angifna  abbrevia- 
tioner  och  ett  ords  fördelning  på  tvenne  stafvelser. 

4)  7  blad  af  papper,  betydligt  skadade,  i  götisk  folio, 
utan  paginanumrering  och  signaturer  eller  kustoder,  af  Ch* 
mentii  V:i  Constitutiones  med  omgifvande  kommentaiier  af  Jo- 
hannes Andreae,  tryckta  i  Mainz  ho^  Schöffer  1467  eller  1471. 
Bladen  innehålla  påftiga  dekre tåler,  och  vid  jemförelse  med 
Corpus  juris  canonici  har  jag  funnit  det  vara  partier  af  Con- 
stitutiones  Clementina?.  Dessa  utkommo  frän  Schöffers  tryc- 
,  keri  de  tvenne  uppgifna  åren,  sedan  editio  princeps  blifvit 
utgifven  från  samipa  officin  under  Fusts  lifstid  1460.  Att 
det  fragmentariska  exemplaret  är  denna  officins  alster,  bör  ej 
kunna  betvifias  vid  en  blick  på  de  två  sl^en  stilar,  hvilka 
äro  alldeles  desamma  som  i  de  nyss  beskrifna  öfverlefvoma 
af  Bonifacii  Sextus,  då  deremot  enahanda,  af  typemas  stor- 
lek i  glossae  beroende,  grund  äfven  här  förhindrar  fragmen- 
temas hänförande  till  editio  princeps  (jfr  Wetters  Gesch.  d. 
Erf.  d.  Buchdr.  p.  519).    De  7  bladen  återstå  af  65. 

Utom  redan  omtalade  tryckta  skrifter  finnas  i  samlin- 
gen flera  andra  tryckta  bokfragmenter,  dels  af  papper  dels 
af  pergament,  till  hvilka  Grönblads  skriftliga  meddelanden  ej 
sträcka  sig,  och  hvilkas  titlar  det  icke  har  lyckats  mig  att 
bestämma.  Få  det  otryckta  första  bladet  uf  ett  större  antal 
pergamentsblad,  som  höra  till  ett  och  samma  missale  in  folio 
gothico,  läsas  följande  intressanta  handsknfna  ord,  hvilkas 


Digitized  by 


Google 


167 

abbreyiationer  här  icke  Stergifvas:  Prcesent  missale  donavit  Ca- 
pelle  onmium  sanctontm  in  ecclena  AboenH  Veneranahu  m  Christo 
poUr  Domimu  Magnm  Nicolai  de   Serkilax  Episcopus  Äboensis 
Anno  Domini  1498.    Detta  missale^  som  således  biskop  Mag- 
nus Stjei;iikors  förärade  till  det  af  honom,  då  han  var  dom- 
prost, vid  Åbo  kathedral  inrättade  Alla  Helgons  kapell,  kan 
ej  hafva  blifvit  ederadt  för  något  inom  Sveriges  rike  beläget 
biskopsstift,  ty  alla  kända, sådana  tryckta  böcker  äro,  likasom 
Missale  Lundense,  yngre  än  1498  med  undantag  af  Aboense 
och  det  ofvannämnda  Strengnense.    Då  biskop  Magnus  gjor- 
de denna  sin  föräring  tio  år  efter  det  ett  särskildt  missale  för 
den  finska  kyrkan  redan  var  tryckt  och  begagnadt,  synes  det 
sannolikt,  att  hans  gåfva  föranleddes  deraf,  att  den  skänkta 
boken  innehöll  sådant,  som  icke  fanns  i  Missale  Aboense, 
men  kunde  komma  i  fråga  vid  de  religiösa  förrättningarne  i 
AUa  Helgons   kapell.    Härvid  leder  sig  tanken  lätt  till  ett 
Missale  Bomanum,  en  så  beskaffad  handbok  för  den  kathol- 
ska  verldens  hufvudstad.     Och  det  gifves  ett  igenkännings- 
tecken, som  kan  anses  förråda,  att  Magnus  den  tredjes  gåfva 
var  det  år  1475  i  Rom  hos  Udalricus  Gallus  utgifna  Missale 
seeundum  consuetudinan  romame  curim,  som  är  det  äldsta  tryckta 
missale  näst  efter  ett  en  månad  tidigare  i  Milano  utkommet 
Missale  Ambiosianum  och  en  stor  typografisk  raritet,  hvaraf 
Ebert  i  éitt  Bibliogr.  Lex.  endast  vet  att  omtala  tvenne  ex- 
emplar.   Man  uppljrpefi  nemligen  i  Fanzers    Annales   typo- 
graphici,  H.  p.  458,  att !  detta  äldsta  Missale  Romanum  är 
"sine  signaturis,  custodibns  et  paginamm  ^umeris'*,  hvilken 
notis>jag  icke  funnit  meddelad  om  något  annat  missale,  och 
•i  denrditfekta  bok,  hvarom  fråga  är,  hvars  öfrigblifna  ark  för- 
yjtMXi  någta  få  äro  fullständiga,  visar  sig  intet  spår  af  sådan 
sigiiering.     Äfven  öfverensstämmer  formatet.    Men  den  be- 
kräftelse, som  innehållet  borde  lemna  genom  att  röja  bokens 
bestämmelse  att  användas  i  staden  Rom,  kan  jag  icke  åbero- 
pa såsom  tydlig  och  viss;  hvarföre  frågan  må  lemnas  derhän. 
—  Jag  afhåller  mig  äfven  från  alla  osäkra  förmodanden  om 
öfriga  lemningar  af  tryckta  böcker.    Det  är  uppenbart,  att 
deribland  förekomma  vördnadsvärda  inkimabelfragmenter,  men 


Digitized  by 


Google 


168 

med  anledning  af  innehåll,  stilar  och  format,  jemförda  med 
hvarandra,  ti-or  jag  icke  något  deraf  kunna  häriedas  från  bok- 
tryckarkonstens faders  eller  konstens  tvenne  närmaste  forthil- 
dares  officiner.  Af  det  äldsta  svenska  trycket  har  jag  icke 
upptäckt,  någonting.  Af  andeligt  innehåll  är  allt  detta  öfriga, 
och  mycket  är  äet  ej. 

Jag  kommer  till  manuskriptsamlingen.  I  Grönblads  an- 
teckningar äro  dechiffrerade  och  afskrifna:  1)  8  pergaments- 
blad i  4:o,  innehållande  delar  af  "Wadstena  klosters  reglor 
för  bröder  och  systrar  jemte  Elucidarii  förord\  och  2)  di- 
verse fragtnenter  af  predikningar  och  andliga  uppsatser  i  kon- 
cept, affattade  dels  på  latin  dels  på  svenska,  T)åde  ifrån  slu- 
tet af  medeltiden  och  ifrån  tidehvarfvet  näst  efter  reformatio- 
nens införande",  skrifna  på  papper  och  anträffade  såsom  fyll- 
nad inom  omslagen  kring  räkenskapshäften. 

Till  de  återstoder  af  handskrifna  böcker,  alla  utan  un- 
dantag på  pergament,  Ined  hvilkas  undersökning  och  ordnan- 
de jag  befattat  mig,  höra  följande:  1)  Hieronymi  latinska  öf- 
versättning  af  Bibeln  i  flera  exemplar,  stundom  med  omgif- 
vande  kommentarier  af  Ambrosius  och  Augustinus,  ett  exem- 
plar med  prydliga  initialmålningar.  2)  Några  blad  af  Aug^H 
sHnus  de  civitate  Det  och  helt  litet  af  Chrysostomus.  3)  En  stor 
myckenhet  ark,  hörande  till  flera  särskilda  bokexemplar  med 
påfliga  dekretaler.  De  särskilda  delarne  af  Corjms  juris  cano- 
nici,  såväl  Gratiani  Decretum  som  Gregorii  Decretales  och 
Bonif acii  Liber  sextus  .  samt  Constitutiones  Clementin»,  aro 
representerade  genom  handskrifter,  som  ofta  äro  med  utmäikt 
omsorg  textade  och  grannt  utsirade,  äfven  prydda  med  väl 
gjorda  initialmålningar,  men  vanligen  mycket  illafama.  4) 
Fragmenter  af  olika  exemplar  af  Corpus  juris  civilis  romani, 
stycken  af  dels  Institutionerna,  dels  Pandekterna,  dels  Codex, 
dels  Novellse,  äfven  de  sistnämnda  på  latin.  5)  Ett  mindre 
antal  blad  af  Summa  artis  notaries  af  Rolandinus  Passagerii 
Cerster  Bearbeiter  der  Notariatskunst**  enligt  Wachlers  Handb. 
d.  Gesch.  d.  Litt.  II.  p.  424.  3  Umarbeit)..  6)  77  till  en 
del  defekta  blad,  hörande  till  fyra  särskilda  bokexemplar  af 
ett  universalhistoriskt  arbete,  som  för  gamla  historien,  hvars 


Digitized  by 


Google 


169 


äldsta  data  i  fragmentema  gå  tillbaka  till  Cyrus,  innehåller 
många  utdrag  ur  romerska  auktorer,  såsom  Cicero,  Seneca, 
,  Curtius,  Svetonius^  Valerius  Maximus,  Macrobius,  Orosius 
m.  fl.,  och  för  medeltiden  under  fortsatt  åberopande  af  käl- 
lorna sträcker  sig  ned  till  kejsar  Fredrik  den  ll:s  tidehvarf. 
I  medeltidens  historia  äro  infogade  fiores  (excerpter)  af  mo- 
raliskt och  religiöst  innehåll  ur  skrifter  af  Bernhard  från  Clair- 
vaux,  Hugo  de  S:o  Victore,  Richard  de  S:o  Victore,  Hugo 
de  Folieto  och  andra  högt  ansedda  denna  tids  skriftställare, 
hvilka  excerpter  tydligen  höra  till  samma  arbete  och  synas 
vara  anförda  såsom  vackra  prof  på  dessa  mäns  författarskap, 
på  samma  sätt  som  i  det  föregående  till  karakteriserande  af 
Cicero  ställen,  hvilka  icke  innefatta  några  historiska  notiser, 
finnas  citerade  ur  filosofiska  och  andra  skrifter  af  honom.  Ett 
århundrade  sednare  än  nyssnämnda  medeltidsförfattare  lefde 
den  berömde  Vincentius  från  Beauvais  (+ 1264).  Om  denne 
bland  annat  för  sin  klassiska  lärdom  utmärkte  mans  univer- 
salhistoria uppgifves,  att  densamma,  ända  till  dess  författai-en 
kommit  in  på  sin  egen  tid,  består  af  utdrag  ur^  äldre  skrift- 
ställare, hvilka  alltid  uttryckligen  citeras,  såväl  de  klassiska 
källorna  som  de  från  medeltiden,  och  att  bland  de  sednare 
de  hufvudsakligaste  för  de  äldre  tiderna  äro  Petrus  Come- 
stor  och  Helinand,  hvilka  mycket  ofta  åberopas  på  dessa 
blad.  Vanligen  säges  Vincentii  historia  vara  indelad  i  32 
böcker,  och  den  slutar  enligt  Potthast  (Bibliotheca  historica 
med.  aevi,  p.  564)  med  år  1244.  Det  sista,  som'  finnes  af 
det  inkompletta  verket,  hör  till  dess  32;dra  bok,  och  der  ta- 
las med  utförlighet  om  de  Tyskland  några  år  före  sistnämn- 
da tidpunkt  hotande  Mongolerna.  Då  således  allt  samman- 
träffar, synes  det  ganska  visst,  att  arbetet  är  Vincentii  Bello- 
vacensii  Speculum  historiale,  7)  Fragmenter  af  en  annan  krö- 
nika i  två  exemplar,  hvari  förekomma  ordagranna  utdrag, 
men  utan  citation,  ur  Eusebii  Chronica,  och  hvars  få  återstå- 
ende ark  handla  om  skapelsehistorien  och  de  gamla  folken. 
Författaren  har  jag  hittills  icke  lyckats  upptäcka.  8)  Bibli- 
ska  historien  är  framställd  i  betydliga  öfverlefvor  af  tvenne 
arbeten   och  enstaka  fragmenter  af  andra.     9)  Helgonlegen- 


Digitized  by 


Google 


170 

der  anföras  pä  talrika  blad^  återstoden  af  m£nga  bokexem- 
plar.  10)  Partier  af  Alberti  Magni  Ubri  de  ammaUbug.  Titén 
finnes,  likasom  i  de  flesta  fall,  då  den  här  är  angifven  utan 
förklaring.  11)  Flera  ark  af  ett  i  många  Ebri  indeladt  stort 
arbete  från  medeltiden  af  naturhistoriskt  och  geografiskt  inne- 
håll. Det  kan  förmodas  Tara  Yincentii  Bähvacensis  Speeuhm 
naturale,  Skrifna  med  annan  hand  finnas  dessutom  några  blad, 
som  äro  af  ett  annat  verk,  hvilka  afhandla  botanik  och  astro- 
nomi m.  m.  12)  22  blad  af  ett,  såsom  det  synes,  omfattande 
medeltidsverk  i  medicin.  13)  Några  blad  af  Hrabani  Mauri 
böcker  i  latinska  grammatiken.  Titel  saknas.  Men  med  an- 
ledning af  uppgifter  om  de  källor,  han  hufvudsakligen  följt, 
tror  jag  med  säkerhet  fragmentema  höra  till  denna  medel- 
tidsförfattares under  de  följande  århundradena  mycket  ^rid- 
da  och  begagnade  arbete.  14)  Lemningar  af  Glossarier  från 
medeltiden. 

Det  vida  vägnar  mesta  i  handskriftsamlingen  utgöres  jif 
kyrkliga  handböcker,  bibelkommentarier,  skrifter  i  kanonisk 
rätt  (förutom  de  förut  omnämnda  dekretalema)  och  annan 
theologisk  litteratur.  Men  endast  följande  titlar,  som  äro  be- 
varade, kan  jag  ännu  anföra.  1) ,  BartholotncH  de  S:o  Conccr* 
dio  Summa  casuum  comcierUiay  hvaraf  ganska  Ktet  finnes  qvar; 
2)  Jordani  de  Quedlinbarg  Pars  aestiuUis  PostiUa  evangeliantm  do- 
minicalium;  3)  Postilla  fralris  Francisci  de  Abbate  AstmsiSy  ordinis 
Fratrum  Minomm,  super  evangelia  dominicalia  totius  anni;  4)  Ai- 
cölai  de  Lyra,  de  ordine  Frair%im  Misioruim,  Postillce  perpetua  «m 
brevia  commeniaria  in  Vetus  TestamenlumM  Vid  de  tvenne  sist- 
anförda,  skrifterna,  af  hvilka  mycket  återstår,  fäster  sig  ett  sär- 
skildt  intresse  för  älskare  af  antiqviteter.  Dessa  skrifter  före- 
komma bland  de  böcker,  som  biskop  Hemming  enligt  en  af 
honom  sjelf  upprättad  förteckning,  hvilken  Porthan  medde- 
lar i  Historia  Biblioth.  Åcadem.  Aboens.  p.  73  fg.,  omkring 
år  1354  skänkte  till  Åbo  domkyrkas  boksamling*).    Och  det 


*)  Då  biskopen  nämner  quandam  summam  magnam^  quae  txtcatw  ^- 
stensis^  sä  tyckes  han  tala  om  of  van  citerade  arbete.  Kamnet  Astensis 
anträffas  nemligen  icke  i  skrifter  om  medeltidens  fittefator  utom  såsom 


Digitized  by 


Google 


171 

är  ganska  tydligt,  att  de  nu  ifrägavarande  bokexemplaren  Be- 
funne sig  i  Äbo,  då  de  söndertogos  och  gjordes  till  permer. 
Detta  följer  nemligen  deraf,  att  Hvardera  verkets  blad  hafva 
anteckningar,  som  bilda  titlar  för  redogörelser  öfver  krono- 
uppbörden på  olika  och  från  hvarandra  aflägsna  orter  i  Fin- 
land. Emedan  härvid  handstilames  och  för  öfrigt  bladens 
utseende  gör  det  visst,  att  allt  af  samma  bok  hör  till'  ett  enda 
exemplar  af  boken,  var  det  följaktligen  på  ett  och  samma 
ställe,  som  omslagen  anbragtes  kring  räkenskaperna,  innan 
de  öfve^skickades  till  Sverige.  Men  hvar,  om  icke  i  Åbo? 
Dess  domkyrkas  katholska  boksamling  lemnade  utan  allt  tvif- 
vel  något  tusental  af  ark  för  häftningen  af  fogdarne»  räken^ 
skaper,  och  ett  exempel  är  i  det  föregående  omtaladt.  Att 
Universitetabibliotheket  nu  äger  samma  bokexemplar,  som 
för  500  år  sedan  det  sedermera  blifna  finska  helgonet  förära- 
de till  Finlands  troligeh  äldsta  en  allmän  inrättning  tillhöri- 
ga bibliothek,  får  sålunda  betraktas  som  en  möjlighet. 

Allt  det  hittills  uppräknade  är  på  latin  med  undantag 
af  de  ofvannämnda  predikofragmenterha  i  koncept  På  sven- 
ska finnas  dessutom  några  lemningar  af  böcker  på  pergament, 
nemligen:  1)  en  bönbok,  2)  predikningar,  3)  äfven  predik- 
ningar, 4)  legender  och  religiösa  förmaningar,  framställda, 
såsom  man  kan  finna,  för  nunnor,  5)  legender,  6)  en  aske- 
tisk bok,  7)  en  sig  så  kallande  "Köpmåla  balk."  På  tyska 
äro  återstodema  af  en  pergamentsbok,  innehållande  predik- 
ninglaur,  och.  på  slavonska  ett  större  antal  membraner  af  mig 
obekant  innehåll,  —  de  sistnämnda  troligen  något  krigsbyte. 

Man  kan  visserligen  ställa  i  fråga,  huruvida  icke  någon 
del  af  räkenskapsomslagen  påsattes  i  Sverige.  Men  otvifvel- 
aktigt  är,  att  detta  i  allmänhet,  om  icke  alltid,  skett  i  Fin- 
land. Jag  får,  hvad  denna  omständighet  angår,  hänvisa  till 
D:r  Grönblads  redan  förut  åberopade  anförande  derom  i  tid- 
skriften  Suomi.     Dessutom  må  anmärkas,  att  kronouppbör- 


betecknande  den  från  Asti  i  Piemont  härstammaDde  francijkanerm un- 
ken Franciscus  de  ^Abbate,  och  Hélnming  har  med  wmma  mycket  väl 
kannat  mena  hans  öfvträi^  af  söndagsevangelierna  för  hela  året. 


Digitized  by 


Google 


172 

demas  på  omslagen  skrifna  rubriker  ofta  äro  sS  detaljerade^ 
att  de^  derföre  synas  nedskrifna^  der  uppbörden  gjordes^  eQer 
der  den  i  första  handen  mottogs,  d.  v.  s.  i  Abo^  samt  lätt 
Åtskiljas  frSn  den  i  Sverige  med  annan  stil  tillagda  påskrif- 
ten Fintand,  som  åtföljes  af  häftets  nummer,  —  äfvensom  att 
Wehmo  församling  enligt  anteckning  å  ett  exemplar  af  Mis- 
sale  Aboense  ägt  boken,  att  på  en  till  samlingen  hörande 
membran  en  pastor  i  Jokkas  berättar  om  sina  lefnadsöden, 
att  Grönblad  emellan  sammansydda  blad^  som  bildade  en 
pernii,  funnit  ett  latinskt  bref  af  år  1574  från  en  kyrkoherde 
i  Österbotten  till  en  annan,  o.  s.  v.  Om  det  lyckades  för 
någon  att  på  ett  mera  fullständigt  sätt,  än  här  har  skett^  upp- 
räkna de  sköflade  talrika  böckernas  titlar,  skulle  derföre  en 
sådan  förteckning,  såsom  utvisande  innehållet  af  boksamlin- 
game  och  betecknande  det  andliga  ståndets  bildningsgrad  i 
vårt  land  u^der  dess  katholska  tid,  kunna  förtjena  ett  an- 
språkslösare ixim  i  en  fäderneslandets  kulturhistoria. 


Digitized  by 


Google 


173 


Förteckning  öfvcr  de  skrifter  Finska  Vetenskaps-Socie- 
tetet)  erhållit  ifrSn  den  1  Juni  1864  till  den  31  Maj 
1865. 

Af  Finska  Läkaresällskapet. 
Handlingar  B.  IX  2,  3. 

Af  Suomaläisen  kirjallisuuden  Seura. 

Toimituksia:  XXV  Näytelmistö  3  Osa.  —  XXXIII  Lati- 
nais-Suomalainen  Sanakirja.  —  XXXIV  Kertotnuksia 
ihmiskunnan  historiasta  A.  W.  Grube^n  mukaan  I  1,  2. 
—  XXXV  Ruotsin  Waltakunnan  Laki  1734,  uusi  suo- 
mennos,  —  XXXVI  Geografian  eli  Maantieteen  Oppi- 
kirja  W.  F.  Palmbladilta. 

Af  inrikes  Ministerium  i  Ryssland. 

Que  fera^on  de  Pologne?  par  D.  K.  Schedo-Ferroti. 

Af  LAcadémie  imp.  des  sciences  de  S:t  Peiersbourg. 

Bulletin  T.  VII  3— VIII  1. 
SanacKQ  Hun.   AKa40MiH  HajrRi«  T.  V  1,  2. 
Melanges  asiatiques  T.  V. 

OTqeTi»  o  ce4i>iioiii>  upacyxAeeiH  Harpa4'b  rpa4»a  YBapoBa 
1864. 

Af  Sociéti  imp.  des  naturalistes  de  Moscou. 
BuUetin-  T.  XXXVl  1864. 

Af  die  gelehrte  Gesellschaft  zu  Dorpat. 

Sitzungsberichte  1864. 

Biostatik  dér  im  Dörptschen  Ejreise  gelegenen  Kirchspiele  Rin- 
gen, Randen,  Nuggen  und  Kawelecht  in  d.  J.  1834 — 
1859  von  B.  Körber. 

Lubikene  öpetus  öigest  kirjutan^isest  parandatud  wiisi. 


Digitized  by 


Google 


174 

M.  Jurgensi  Ramatute  nimmekirri  ehk  katalog  lille  kö^ 
Eesti  kele  ramatute  1553 — 1863. 

Af  kejs.   Universitetet  i  Dorpat, 

Imp.  SpeculaB  Astronomicae  Pulcoviensi  a.  d.  VII  id.  Aug. 
1864  qvintum  lustrum  exactum  celebranti  gratulatur  Uni- 
versitas  liter.  Caes.  Dorpatensis.  (Inest  F.  Mindingii 
disqvisitio  de  formse,  in  qvam  geom.  britann.  Hamilton 
integralia  mechanice^  analyticae  redegit,  origine  genuina). 

Der  Bau  des  centralen  Nervensystems  der  ungeschwänzten 
Batrachier,  von  E,  Reissner  (Zu  K.  E.  v.  Baers  aka- 
demischer  Jubelfeier). 

.Indices  Scholarum,  quae  in  Univ.  litter.  Dorpatensi  1864  ha- 
bebuntur  (L.  Schwabius  Conjecturas  Catullianas  pro- 
posuit). 

17  st.  Akademiska  dissertationer. 

Af  kongl.  Svenska  Vetenskaps- Akademien, 

Handlingar  IV  2.     (IV  1  saknas.) 

Öfversigt  af  K.  V.  A.  förhandlingar  1863.     (1862  saknas.) 

Meteorologiska  iakttagelser  IV  B.  1862.     (III  B.  saknas.) 

Af  Bureaun  för  Sveriges  geologiska  undersökning. 

Sveriges  geologiska  undersökning,  under  ledning  af  A.  Er d- 
mann.    Blad.  6 — 13  jemte  upplysningar. 

Af  kongl.   Vetenskaps-Societeten  i  Upsala. 

Nova  acta  reg.  Societatis  Scientiarum  Ups.    V.  II— X,  XIV  1. 
Nova  acta.    Ser.  3.     Vol.  V  1. 

Af  kongl.   Universitetet  i  Upfala. 
Upsala  Universitets  Årsskrift  1863. 

,  Af  kongl   Universitetet  i  Lund. 

Index  scholarum  per  sem.  aut.  1863. 

Lunds  Universitets  katalog  höstt.  1863,  vårt.  1864. 

Lunds  Universitets-Bibliotheks  Accessionskatalog  1863. 


Digitized  by 


Google 


175 


Programm  till  Rektorsombytet  1864. 

Framställning  och  granskning  af  Aristoteles'  lära  om  det  hög- 

sta  goda.     Inbjudningsskrift. 
Om  Statsmaktens  grund  och  väsende  med  anledning  af  Proud- 

hons  skrift:  Les  confessions  d'un  revolutionnaire.    I,  II. 

Inbjudningsskrifter. 
11  st.  AJcademiska  dissertationer. 

Af  kong.  Danske  Yidenskahemes  Selskab.  • 

Oversigt  över  det  k.  danske  Vidensk.-Selskabs  forhandlinger 
1862,  1863. 

Af  das  germanische  Nationalmuseum. 

Zehnter  Jahresbericht  1864. 

Anzeiger  fUr  Kunde  der  deutschen  Vorzeit    ll:r  Jahrg.  1864. 

Af  dte  kön.  Akademie  der  Wtssenschaflen  zu  Berlin. 
Monatsberichte  1864. 

Af  die  kön.  physikal.-ökonomi^che  Gesellschafl  zu  Königsberg. 

Schriften  IV  Jahrg.  1863.    (Mit  C.  Hennenbergers  Landta- 
fel  von  Preussen.) 

Af  die  kön.  Gesellschafl  der  Wissenschaften  zu  Götlingen. 
Nachrichten  1864. 

Af  die  kön.  Sächsische  Gesellschafl  der   Wissenschaften 

zu  Leipzig. 

Abhandlungen.     Math.-phys.  Classe  B.  VI  5,  VII  1. 
Berichte  Uber  die  Verhandlungen.     Math.-phys.  Classe"  1863 
'  1,  2.  —  PhiL-hist.  Classe  1863  3,  1864  1. 

Af  die  medicinisch-naturtoissenschaflliche  Gesellschafl 
zu  Jena. 
Jenaische  Zeitschrift  far  Medicin  und  Naturwissenschaft:  I  1. 


Digitized  by 


Google 


176 


Af  die  kön.  Bayerische  Akademie  der  Wis$en$chafien. 

Abhandlungen  der  philos.-philolog.  Classe.    X  1. 
Sitzungsberichte  1864.    I  1 — 3. 

Ueber  die  Stellung  und  Bedeutung  der  pathol.   Anatomie, 
Festrede  von  L.  Buhl. 

Af  die  physikalisch^medicinische  GeselUchaft  in   Wurzburg, 
Wurzburger  naturwissenschaftl.  Zeitschrift.    IV  2,  3.    V  1,  2. 

Af  die  zoologische  GeselUchaft  in  Frankfurt  a.  Main.- 
Der  zoologische  Garten,  Zeitschrift  1864.     1—6. 

Af  die  kaiserl.  Akademie  der   Wissenschaflen  in    Wien. 

Denkschriften.     Math.-naturwissenschaftl.  Classe.     B.  XXH. 
Sitzungsberichte.    Philos.-hist.  Classe.    B.  XLI  1— XLIV  1. 

—  Math.-naturwiss.  Classe.   I  Abth.  XL  VII  1— XL  VIII 

3,  n  Abth.  XLVII  1— XLVm  4. 
Almanach.    Jahrg.  XIII  1863. 

Af  die  kön.  Böhmische  Gesellschafl  der   Wissenschaflen 
in  Prag. 

Sitzungsberichte  Jahrg.  1863. 

Die  pharmacognostische  Sanimlung  des  Apoth.  J.  Dittrich  in 
Prag  n:o  219-IIL 

Af  die  naturforschende  Geselkchafl  in  ZUrich. 
Vierteljahrsschrift  7,  8  Jahrg.  1862,  1863. 

Af  ia  Société  Linnéenn^  de  Lyon. 
Annales,  Année  1862.     Nouv.    Ser.     T.  IX. 

Af  LAcademie  royale  des  sciences,  des  lettres  et  des  beaux- 
arts  de  Belgique. 

Bulletins,  Deuxiéme  Serie.     T.  XV—XVII. 

Annuaire  1864. 

Mémoires  de  TAcademie  T.    XXXIV. 


Digitized  by  VjOOQIC 


177 

Mémoires  couronnés  et    mémoires    des    savants   étrangers  T. 

XXXI.    4:o.    • 
Mémoires  couronnés  et  autres  mémoires.    CoUection  in   8:0. 

T.  XV,  XVI. 

Åf  de  kon.  Akademie  van  Wetenschappen  to  Amsterdam, 
Verhandelingen,  Afdeeling  Letterkunde,  II  Deel. 
Verslagen  en  Meddeelingen.    Natuurkunde  D.  XV,  XVI.  — 

Letterkunde  D.  VII. 
Jaarboek  voor  1862. 
Catalogue  du  Cabinet  de  monnaies  et  medailles  de  TAcade- 

mie  royale  des  sciences  å  Amsterdam  par  Enschedé 

et  Six. 
De  Lebetis-  materia  et  forma  ejusque  tutela  in  machinis  va- 

poris  vi  agentibus,  carmen  didascalicum  — auct.  J.  Gia- 

coletti  Pedemöntano. 
O.ver  de  magt  van  het  zogenaamd  onbestaanbare  in  de  Wis- 

kunde,  door  D.  Bierens  de  Haan. 

Af  the  Smithsonian  Institution. 

Smithsonian  Contributions  to  Knowledge  V.  XIII. 

Annual  report  of  the  board  of  the  Smithsonian  Institution 
1862. 

Smithsonian  miscellaneous  collection  Vol.  V. 

Address  of  H.  E.  J.  A.  Andrew  to  the  legislatur  of  Mas- 
sachusetts, Jan  1864. 

Af  the  Academy  of  natural  sciences  of  Philadelphia, 
Proceedings  1862  5—1863. 

Af  the  Boston  Society  of  natur alhistory. 
Proceedings  Vol.  IX  12—26. 
Boston  Journal  of  Naturalhistory  Vol.  VII  4. 
Annual  report  of  the  Trustees  of  the  Museum  of  compara- 

tiv  zoology  1862,  1863. 
Bulletin  of  the  Museum  of  compar.  zoology  1864. 

12 


Digitized  by 


Google 


178 


Af  enskilda. 


Corpus  Florarum  provincialium  Sueciae.  I.  Floram  Scanicam 
scripsit  El.  Fries.  —  Af  författaren, 

Eliae  Fries  Summa  Vegetabilium  Scandinaviae.  —  Af  för- 
fattaren, 

Monographia  Hymenomycetum  Sueciae  Vol.  IL  Scripsit  EL 
Fries.  —  Af  författaren. 

Epicrisis  generiö  Hieraciorum.  Scripsit  EL  Fries.  —  Af  för- 
fattaren. 

Contributions  to  Palaeontology,  by  J.  Hall.  —  Af  förfatiaren. 

Examen  critique  d'une  méthode  recemment  proposée  pour 
distinguer  le  maximum  et  le  minimum  dans  les  problé- 
mes  du  calcul  des  variations,  par  L.  Lindelöf.  —  Af 
författaren. 

Souvenirs  d'un  voyage  en  Allemagne,  par  E.  Mulsant.  — 
Af  författaren. 

Lärobok  i  analytisk  geometri  af  L.  Lindelöf.  —  Af  förfat- 
taren. 

Om  Donationerna  i  Wiborgs  län  af  M.  Akiander.  —  Af 
författaren. 

Litteraturblad  för  allmän  medborgerlig  bildning.  4 — 8  år- 
gången 1850—1854.  —  Af  VicebibliothekaHen  D:r  S.  G. 
Elmgren. 

G.  A.  Wallins  reseanteckningar  från  Orienten  åren  1843-^ 
1849,  utgifne  af  S.  G.  Elmgren.  —  Af  utgifvaren. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Pris:    2  Mark. 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


3  2044  106  238  561 


DigitizÉ 


y  Google 


Digitized  by 


Google